Dagbok förd under kriget i Finland 1788-1790

Google

This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl

to make thc workl's books discovcrable onlinc.

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover.

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc

publisher lo a library and linally lo you.

Usage guidelines

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying.
We alsoasklhat you:

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for
personal, non -eommereial purposes.

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe.

About Google Book Search

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/|

Google

Det här är en digital kopia av en bok som liar bevarats i generationer pa bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skärmade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga all upptäcka pa nätet.

Den har överlevt, sa länge att upphovsrätten har utgått och boken liar blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit, allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som mänga gånger är svart att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens

långa färd från förlaget, till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer for användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete ined bibliotek och göra dem tillgängliga fen-
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men del här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahälla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder lör att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat, infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit, fram Google boksökning för att det, ska användas av enskilda personer, o di vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag rill Googles system. Om du forskar i maskinövorsättning. rext igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgäng till stora mängder text, ta da kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• fiibehalla uppliovsmärkol

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för at i informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material pa Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att. se till att det du gör är lagligt. Förutsätt, inte att. en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig at frän land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillatet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok gar att använda pa vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet, för upphovsräl.lsbrol.l. kan vara mycket högt,.

Om Google boksökning

Googles mal är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och förlän are och fö rläggare all na nya målgrupper. Du kan söka igenom all text. i den här boken pa webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

o

-\

, SKRIFTEft UTGIFNA Af

v

SVENSKA UTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND.

v.

"t

xi.iv.

\ *

lA

DAGBOK

/

\*

\

FORD UNDER

KRIGET 1 FINLAND 1788M790

JO?

i **,

AUDITOREN

CARL CHRISTOPHER EKMAN.

v

MED FÖRFATTARENS PORTRAM OfclH EN KAJtTAA

(

--;

\ ,-

1 ' ■ \

■

l *"

. HELSINGFORS 1900.

9

) •. . . .^ - '.; ■

'

v-

S~

1 y

' «

r

sr

l< '^-niö

r

s¥p-

Tillkånnagifvande.

v

Personer, som önska inträda i Svenska , LUerätursäUskapet,
kunna anmäla sig hos Sällskapets, skattmästare, direktör 13ig fr.
Kullluem, å Fennias kontor, Unionsgatan 25. Sällskapets medlem-
mar fordetas t' tre kategorier: stiftande medlemmar* , ktiilkä in-

i . ' • '

betala 200 mark eller Uänltöfver, , f $tändiga medlemmar" , hvilka ett.
gång för alla erlägga 100 mark, samj, ^årsmedlemnmr^, hvilka\
betala 10 marfy årligen, i lolf ars tid, hvarefter de öfver föras till
ständiga medlemmar. Ständiga ock årsmeätemmar kunna öfvergå
tia stiftande medlemmar genom , att inbetala ^differensen mellan ■*
stiftareafgiften . 200 mark och det som ,de tidigare eriatft tM Sätt- r
skåpet. Saftande medlemmar äga rätt att erhålla samtliga ut-
kommande tomer af Sällskapets skrifter;^ ständiga och årsmedlem-
mar få alla Förhandlingar och fippscttser, men af de öfriga skrif-
terna blott de mera populära. Nyinträdande stiftande medlemmar
erhålla ännu gratip de flesta förut utkoråna tomer.- Så VM äldre
som nya ständiga medlemmar och årsmedlemjnar kunna för hajfva v
priset tillösa sig de tomer, hvilka utdelas endast dt stiftare, genom n
att insända rekvisitioner och penmngar till Sällskapets arkivarie,
lektor Élis^ Lagerblad, Myntgatan 5. ^ "

Med Sveriska JÅtexatursällskapet i Uppsala har Överenskom-
melse ingdtts, att i i detsamma mot erläggande af endast Jialf af gift
eUer 3 kronor, postportot inberäknadt, hinna inttäda medlemmar
af Svenska Literatursallsjkapet i, Finland, hvilka f därigenöm IMfva
delaktiga af det i' Sverige värkande Sällskapets skrifter. Också '
äga medlemmarna, af bägge Litefälwwllskapen rätt att för halfva
priset ällosa sig de häda Sällskapens aläré skrifter, så } vida de ej
äro utgångna. Ständiga medlemmar ■ af JJppsala-sälUkapei kun&a
IAteratursällshapets i Finland medlemmar bftfva, om de så önska,
mot en af gift en gång för alla af 50^kwnoi\ Inträdessökdndé
äga anmäla sig tils vidare Hos lektor Lagerblad.

'V

t-

A - -

,/

v

«A

-s

<ft\TJ

J

\

&■-/:

SKRIFTER

,4

UTGIFNA AF

ii

FINLAND.

XLIY.

*-- V

<w.

DAGBOK

FÖRD UNDER

KRIGET I FINLAND 1788-1790

AF

AUDITOREN

CARL CHRISTOPHER EKMAN.

UTGIFVEN

AF

REINH. HAUSEN.

MED FÖRFATTARENS PORTRÄTT OCH EN KARTA.

HELSINGFORS 1900.

o

.ev

V

SKRIFTER UTGIFNA AF

SVENSKA UTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND.

v

xuv.

DAGBOK

/

x

FORD UNDER

KRIGET I FINLAND 1788—1790

i \

JlF

i «• .

AUDITOEEN

CARL CHRISTOPHER EKMAN.

y

MED FÖRFATTARENS PORTRÄTT OCH EN KAJtTA.

HELSINGFORS 1ÖÖ0.

r-

')

)

,- 1

r

/C

IV

o

23 okt., inskrefs han vid Abo akademi, såsom medlem af
sveo-go tiska nationen, och blef där magister den 28 juni

o

1775. I okt. 1776 antogs han till auskultant i Abo hof-
rätt och utnämndes till vice notarie därsammastädes den
8 mars 1779. Blef sedan auditör vid Abo läns infanteri-
regemente, i hvilken egenskap han bivistade de af honom
här skildrade fälttågen. Var 1792 kanslist vid kongl.
öfverauditörsämbetet och utnämndes omsider den 13 aug.
1795 till borgmästare i Nystad. Från denna befattning
undfick han afsked den 12 febr. 1816. Han dog i Nystad
den 22 januari 1818.

Om orsaken till Ekmans öfverflyttning till Finland
vet en släktsägen förtälja, att han såsom belöning för sin
dagbok, hvilken han skall hafva företett G-ustaf III, fått
konungens egenhändigt underskrifna »fullmakt" eller „gåf-
vobref " å först ledigblifvande lagsaga (!) i Svea rike. Då
efter monarkens död en sådan ledighet yppat sig, skall
Ekman för vederbörande hafva uppvisat nämnda full-
makt", men fått af den dåvarande regeringen till svar,
att densamma ej fäste något afseende vid den aflidna
konungens löften, och att dessutom „död bröte kontrakt".
Besviken i sin förhoppning och förnärmad skall han då
beslutit att för alltid vända Sverige ryggen och öfverflytta
till Finland, en föresats den han ock snart därefter skall
hafva satt i verket.

Sannolikare än allt detta är dock, att Ekmans stadig-
varande bosättning här i landet f öranledts af en helt annan
omständighet. Förmodligen under krigsåren, då hans re-
gemente på tåg till och från riksgränsen passerade Bjernå,
hade nämligen Ekman knutit bekantskap med dottern till
kyrkoherden därsammastädes, kontraktsprosten magister
Anders Gadolin, och hans senare maka, Sara Pipping. Sara
Elisabet var hennes namn, och hon var född i Bjernå den

19 oktober 1771. Bekantskapen torde ömsesides väckt öm-
mare känslor; visst är att densamma ledde till äktenskap,
hvilket — enligt Bjernå kyrkas vigselbok — ingicks den
2 september 1792. Ekman var då, såsom af det föregående
framgår, endast kanslist vid kongl. öfverauditörsämbetet,
en befattning som helt säkert var föga inbringande. Utan
tvifvel var det en sträfvan att så fort som möjligt komma
till en bättre lefnadsställning — kanske ännu därtill en
önskan hos hans hustru att få kvarstanna inom sitt hem-
lands gränser — som föranledde Ekman att några år där-
efter söka den lediga borgmästaretjänsten i Nystad. Allt-
nog, detta steg kom att för alltid binda honom vid Finland.

o

Aren skredo fram, och äktenskapet välsignades med
en riklig barnaskara. Att dennas uppfostran stundom
torde ingifvit föräldrarne icke så ringa ekonomiskt be-
kymmer, därom vittnar i sin mån en liten, gulnad pap-
perslapp, som äldste sonen instuckit i en mindre toilettask,
och hvarå han tecknat, att i asken förvarats hans moders
„ diaman thalsprydnad[er], hvilka med tiden uppåtos af 10
hungriga barnungar". Denna skara smälte dock efter hand
betydligt tillsamman. Då modern, endast några få må-
nader efter mannens bortgång, den 15 juli 1818 afled (i
Nystad), funnos i lifvet endast följande fem barn:

Fredrik Joakim, född i Nystad 29 januari 1798, fil.

o

doktor, kapellan i Abo, död i Helsingfors 13 mars 1872.
Gift 1830 med Sofia Agatha Ingman, död 1876. (Se vidare
„Finsk Biogr. Handbok", där dock hans födelsedag är
orätt angifven.)

2) Johanna (Jeanette) Elisabet, född i Nystad 24 juni
1796, död, af lungsot, i S:t Marie den 11 mars 1846. Gift
1833 med kuramgerens i Bjernå, sedermera kyrkoherden
i Nousis, Fredrik Wilhelm Rancken (i hans l:sta gifte),
död 1879.

VI

3) Sara Carolina, född i Nystad 16 februari 1800,
död i Helsingfors 24 maj 1875. Gift 1827 med sin kusin
teologiedocenten, sedermera professorn, Jakob Algot Ga-
dolin, död 1848.

4) Oustafva Magdalena, född i Nystad 7 april 1804,
död i Toholampi kapell 8 juli 1858. Gift 1833 med lektorn

o

vid Abo gymnasium Gustaf Wilhelm Rönnbäck, död 1834.

5) Robert Wilhelm, född i Nystad 13 augusti 1808,
hofmålare, död i Åbo 19 februari 1873. Gift 1848 med
Josefina Pippingskjöld, död 1871. (Se „Finsk Biogr. Hand-
bok", till hvars uppgifter förtjänar läggas följande anteck-
ning af hof målaren Ekman: „Den 27 januari 1827 var
[svenska] målareakademins utdelning af pris, da mig till-
deltes Tessinska medaljen, både till värde och vikt stor;
och således hoppade jag öfver en därunder varande, den
Meijerska".)

Föräldrahemmet karakteriseras af den äldste sonen
såsom kärleksfullt och gladt. „Men så fanns där ock —
säger han — musik i huset: fortepiano, 3 violiner, 2 lutor,
2 utomordentliga flickröster — systrarna Jeanettes och
Carolinas — allt i salig harmonie". Huru den närmaste
framtiden efter föräldrarnas död gestaltade sig för barnen,
därom upplyser oss följande utdrag ur majoren N. A. Ga-
dolins själfbiografiska anteckningar (manuskr.):

„1818 om hösten fingo vi en ny medlem i; familjen,
nämligen Sara Carolina Ekman, hvars mor hette Gadolin
och var gift med borgmästaren Ekman i Nystad. Hon
var kusin till oss, och då föräldrarna dogo, delades barnen
emellan släktingarna. Äldsta sonen och dottern, Fredrik
och Johanna, kommo till domprosten Gustaf Gadolin; den
3:dje dottern Gustaf va till hotrådet Hedman, och yngsta
sonen, sedermera hof målaren Robert Wilhelm, till löjtnant

o

Wilhelm Gadolin på Ävik i Somero. Carolina Ekman var

VII

då 18 år och en glad och talangfull flicka, som mycket
upplifvade det annars tröga hemlifvet. Hon blef seder-
mera gift med min äldste bror. Jag kommer ihåg den
första aftonen hon var hos oss. Hon var ej förlägen, som
fallet vanligen är, då en ung person för första gången
inträder i ett främmande hus, ty vi hade ju ej sett henne
förut. Hon spelade piano efter gehör ganska ledigt, och
vi hörde alla på henne med stort nöje; hon hade äfven
en god och vacker röst. Hon berättade för oss om sitt
forna hem och hade en sällsynt gåfva att kläda sina tankar
i ord. Jag har sedermera alltid haft mycket nöje af hennes
sällskap och lediga konversation, helst den ej inskränkte
sig till hvardagliga saker, utan hon kunde resonera i äm-
nen öfverstigande en vanlig fruntimmers-horisont".

Originalet till Ekmans här bifogade skuggporträtt,
är klippt af sonen Fredrik Joakim. Han har på samma
sätt afbildat också sin moders anlete, som visar en rätt
intagande profil. Af detta porträtt har en kopia blifvit
tagen för statsarkivets samlingar. Fru Julia Gadolin, som
eger dessa originalporträtt, har benäget ställt desamma till
undertecknads förfogande. För detta tillmötesgående äf-
vensom för den ingående släktutredning fru Gadolin haft
godheten meddela mig, får jag härmed uttrycka min lif-
liga erkänsla. Med tacksamhet vill jag bär nämna äfven
kyrkoherden i Bjernå B. G. Lindeli och borgmästaren
i Nystad K. H. Arola, hvilka benäget tillhandagått mig
med begärda upplysningar. Slutligen hembär jag ock till
lektor E. Lagerblad en vänlig tacksägelse, för det han
under arbetets tryckning öfversett det sista korrekturaf-
draget.

Helsingfors den 15 februari 1900.

Reinh. Hausen.

År 1788.

Den 2 juni. Samlades regementet till 5 kompanier
uppå Kärsemäki malm.

Den 3 juni. Klockan 12 marscherade 5 kompanier
genom Åbo stad.

Kl. 3 e. in. reste jag ifrån Abo tillika med adjutanten
Fingerros; var inne pa Kustö och tog af sked af fru gref-
vinnan Hastfer; reste därifrån kl. 8 och ankom till Vista
by i Pemar socken kl. 11 om aftonen, där regementet
sammanstött med lif- och premier-majorens kompanier,
som där samma dag samlats, samt där regementet hade
sitt första nattläger kantonerande.

Anmärkningar in politieis: Berättades och gissades
det Kongl. Maj:t efter någon slutad allians med kronorna
Danmark och Preussen, i anseende till den ställning hvari
kriget emellan Ryssland och turkarne — däruti Öster-
riket jämväl tagit del och parti emot turkarne och för-
klarat sig för Ryssland — försatt hela Europa, hade för
afsikt att angripa Ryssland med krig.

Flere orsaker vore som dessutom skulle föranlåtit
konungen af Sverige till fientlighet, såsom någon rörelse
i Ryssland, därigenom Sverige skulle hafva mycket att
befara, hvaribland afseende å Finlands själfständighet med
mera var en stor orsak.

Till att sa mvcket säkrare fa armén tillsammans skall
kungen hört rådet, som ock samfäldt tillstyrkt konungen
att gripa till vapen.

Men hufvudafsikten med denna krigsrörelse skulle
bestå däruti, att de supponerade 3:ne förenta makterna

2 1? 88, juni.

hade någon partage traktat å bane. Preussen skulle få
Livland, och Sverige skulle därvid få på dess lott det för-
lorade Finland. Men som inga probabla grunder till allt
detta kunde uppgifvas, så hade man högsta tvifvelsmål
om alla dessa granna anstalter och uträkningar.

Väderleken var vacker, men kall om nätterna. Åk-
rarna stodo någorlunda vackra, men lofvade icke tillräck-
lig föda för armén.

Den 4 juni. Af tågade regementet till Salo, och för
mig skedde resan till Bjernå, där jag fördröjde hos öf-
versten öfver natten.

Samma gissningar i allmänna ställningarna voro nu
som förut. Dagen vacker, natten kall. Åkrarna ännu hit
intills vackra.

Den 5 juni. Middagstiden ankom regementet till
Lupaja by i Bjernå socken, där Bjernå kompani samman-
stötte. Om middagen spisade officerscorpsen på Mälkilä
hos öfversten.

Klockan 4 af reste öfversten ifrån Mälkilä och följde
med regementet till Svenskby, dit regementet kl. 1 / 2 8
om aftonen ankom. I de allmänna ställningarna voro ännu
samma gissningar som förra dagarna. Vid ankomsten till
Nyland började åkrarna synas svaga. Kallt om natten.

Den 6 juni. Parolen: Friska; — lösen: Soldater. Kloc-
kan 6 om morgonen slogs generalmarsch, och regementet
aftågade marche forcé, 3 man på hästen, och ankom till
Björsby i Pojo socken middagstiden. Där spisades middag.
Klockan 2 afmarscherade åter regementet.

Alla åkrar, som under marschen nu förekommo, syntes
vara mycket svaga och lofvade knappt 3 kornet, några
icke utsädet.

Folket var vid byar och torp sammanskockadt och
gret. Soldaterna, som sådant sågo, sjöngo lustiga visor,
och folket hördes ömka sig öfver truppen. På flere ställen
kommo kvinnor och hämtade, omanta, friskt vatten, där-
med soldaterna läskade sig.

Hvad de allmänna ställningarna angick, så troddes
att alla dessa anstalter ej kunde hafva för ändamål annat

1788, juni.

än krig med grannen. Man gjorde sig stort hopp om
Danmarks och Preussens biträde, och det kunde aldrig
supponeras att Sverige ensamt skulle hafva något fient-
ligt i sinnet, mindre att det kunde själft soutenera nå-
got krig.

Om aftonen kl. 8 ankom regementet till Nyby, där
läger uppslogs, och regementet kamperade öfver natten
på bara marken. Sjuka voro 2 underofficerare och 43 man.

Den 7 juni. Parolen: Skyndsam; — lösen: Marsch. Kl.
6 slogs generalmarsch, och regementet afmarscherade mun-
tert, med 3 man på hästen, till Kokkis. Där spisades middag
oah där skedde ombyte på hästar. Kl. 2 fortsattes mar-
schen till Ofverby, dit regementet ankom kl. 7 om aftonen.
Regementet kantonerade öfver natten. Uti allmänna vä-
sendet voro samma gissningar som förr om dagarna.

Åkrarna sågo ganska svaga ut öfverallt i Nyland;
och kunde ingen undra därpå, ty flesta åkerfälten voro
utan diken och illa häfdade. Således dömes lätt att man
ofta är orsaken själf till missväxt, och att vår Herre orätt
beskylles för hårda år.

Den 8 juni. Parolen: — ; — lösen: — . Om morgonen
kl. 6 slogs generalmarsch, och regementet afmarscherade
åter muntert på samma sätt som i går och ankom mid-
dagstiden till Bemböle. Kyrkfolket, som mötte regementet
på marschen, bestod mest af kvinnor, ty karlarna voro i
skjutsen. Filen af regementet med bagaget inräknadt
sträckte sig öfver en 1 / 4: dels mil i längden.

Sedan middagen var förbi, aftågade åter regementet
och ankom till den så kallade Kampen vid Helsingfors
kl. 8 om aftonen. Regementskvartermästaren von Pastel-
berger hade redan utstakat lägret, och tälten uppslogos
efter trumslag, alla på en gång, samt utgjorde i ögon-
blicket en republik, där hvar och en hade sin lika bo-
ning. På bara marken måste soldaterna ligga. (Jag och
adjutant Fingerros kamperade på kalla jorden, likväl med en
björnhud att ligga på, och sofvo ganska godt öfver natten.*

* Denna mening är i originalet öfverkorsad.

1788, juni.

Den 9 juni. Parolen: Truppernes; — lösen: Exercitia.
Nu börjades fältlef nåden ; lägret ställdes i ordning, och
manskapet var muntert. Sedan man kommit något i ord-
ning och fått vederbörligen höra sig om, förmältes att
ehuru regementet nyttjat marche forcé, vore här likväl
ingen brådska å färde. Hvarken hördes något fientligt
ifrån ryska sidan, ej häller väntades Kongl. Maj:t hit ännu
visst uppå 3 veckor. Sjuka voro nu 1 underofficer och
51 man gemene. Kall luft om natten.

Den 10 juni. Parolen: Fästningen; — lösen: Repareras.
Nu börjades exercisen, med handgrepp och marsch. I all-
männa ställningarna voro nu inga gissningar, icke en gång
sannolika drömmar. Sjuka voro 3 subalterner, 5 under-
officerare och 57 gemene.

Den 11 juni. Parolen: Försvars; — lösen: Anstalter.
Generaladjutanten Jägerhorn hade många hemliga öfver-
läggningar i lägret med cheferna, planer till krigets ut-
förande törhända. Exercisen fortsattes, flottan vid Svea-
borg utrustades och bemannades med en del af nyländska
infanteriet och österbottningarne. Men man kunde ej säga
om någon af sikt, livarken hit eller dit, med alla anstalter
existerade.

1 kapten, 5 subalt., 1 [underofficer] och 64 gemene
voro sjuka, och ingen kunde undra att så många sjuknade,
då det i öfvervägande kom att manskapet tillbragte nät-
terna, utan ett strå lägerhalm, på bara marken.

Den 12 juni. Parolen: Vidtagas; — lösen: Ofverallt.
Exercisen fortsattes kompanivis; med flottans utrustning
fortfor. Inga nyheter i det allmänna. Regementet und-
fick inga gevär med bajonetter. Sjuka voro nu 71 man.
Jägerhorns öfverläggningar fortsattes, men hvarom de
egentligen angingo visste ingen ännu.

Juni den 13. Parolen: Flottan; — lösen: Klargöres.
Exercisen fortsattes kompanivis. Nu hörde man ett rykte
utsprida sig, att ändamålet med alla dessa anstalter vore
konungaväldets vidare befästande, en fullkomlig suverä-
nitet vara å bane. Konungen för sin armé, där befälets
timliga välfärd berodde af nåd, kunde uträtta allt, Olyck-

1788, juni.

lig den eller de som tordes knysta. Man spådde i andanom
hufvudlösa kroppar och ett evinnerligt slafveri, och veder-
börande gingo ängsliga. Man tviflade på alla granna ryk-
ten om penningar utifrån; man supponerade att hela an-
stalten var en desperations coup uppfunnen af gunstlin-
garna till deras bestånd i en framtid; ty afgjordt vore att
de utom denna tillställning skulle spinna på sista tågan;
men lyckades vågspelet, så voro de bärgade. Det för-
sporda missnöjet i riket och statens behof gåfvo sporrar
till företagandet. Till att styrka ryktet, som var förfär-
ligt, så skulle ej en fientlig katt synas på gränsen, mot
hvilken man kunde strida.

Dagen var varm och natten vacker. 79 gemene man
voro sjuka.

Juni den 14. Parolen : Upptacklas ; — lösen: Beman-
nas. I dag exercerades som förra dagarna. Ryktet i det
allmänna kontinuerade som i går ock oroade, så mycket
mer som man hörde att Preussen icke mera, såsom man
trott, vore i någon allians med Sverige, utan att han tvärt
om skulle förklarat sig för Ryssland och Österrike och
vore mediateur till fred emellan dessa makter och turken.

Nu voro 98 sjuka af gemene. Dagen var vacker.
Jägerhorn kontinuerade med sina konferenser dageligen,
ibland i Björneborgs läger, ibland i Åbo läns regements-
läger, med flere officerare.

Den 15 juni. Parolen: Möten; — lösen: Hållas. Guds-
tjänst hölls i lägret.

Om nyssnämnda rykte förorsakat sinnesförvirring, så
verkade det nu uppkomna ännu mera oro hos rättsinniga.
Det befarade onda skulle nu förebyggas. Till den ändan
skulle konungen tagas på sjön; finska flottan skulle ex-
ekvera saken; en betydande man vore därtill utsedd; ge-
neralen skulle häktas, och en fullkomlig revolution var nu
å bane. Sprengtportska partiet var vaknadt härstädes;
kejsarinnan understödde verket, och dansken skulle under-
hjälpa saken uti Sverige, ty drottningen skulle på tronen
utan att därå bibehållas äfvensom (att) hela familjen skulle
undanrödjas. Bestörtningen var otrolig, och man såg nu

1788, juni.

långt mera blod än förr utgjutas, sviter af öfverläggnin-
garna. Några få höllo före att man nu borde bruka långt
större försiktighet än någonsin, helst hela detta rykte
torde hafva för ändamål att i anseende till de invärtes
ställningarna upptäcka folkets tänkesätt och hjärtan; och
stackare den, som blefve utmärkt. Det misstroende för
hvarandra härigenom uppstod var otroligt.

Väderleken var varm både om dagen och natten.
Sjuka voro nu 95 gemene, och trodde man härtill för-
nämligast bidraga det folket låg om natten på bara mar-
ken i sina tält och om dagen var uti stark handräckning
med upplastande af ankommen proviant och furage. Efter
tapto fick jag genom öfverste H . . . veta hela förenämnda
tillställning.

Den 16 juni. Parolen: Flitigt; — lösen: Exerceras.
Regementet exercerade bataljonsvis. Samma tankar i det
allmänna som i går. Sjuka voro nu 101 man gemene.

Den 17 juni. Parolen: Soldaten; — lösen: Nöjd.
Ett rykte förmälte att Sprengtporten varit på gränsen
och rekognoscerat anstalterna. Man trodde äfven att han
hade utskickade till sina anhängare härstädes; och det
berättades för visst, att kejsarinnan vore emot allt krig
med Sverige. Till den ändan vore förbudet med lifsstraff
i Ryssland att tala om fientlighet med Sverige. Att Jä-
gerhorn och törhända flere andra voro Sprengtportianer
ansågs nu för visst. Den så kallade själf ständigheten i
Finland var i smidjan.

Vackert väder om dagarna och blidt om nätterna
lofvade en god blomningstid för säden. Nu voro sjuka
89 gemene.

Den 18 juni. Parolen: Spisas; — lösen: Väl. Täta
öfverläggningar med Jägerhorn. — I allmänna ställnin-
garna var nu ej något nytt. — Vackert väder. Sjuka 97.

Den 19 juni. Parolen: God; — lösen: Proviant. Sjuka
voro 124 gemene. Solhettan var stark om dagen. Hand-
räckningen svar, och dagligen inkom proviant af allahanda
sorter sjöledes.

Den 20 juni. Parolen: Måttlig; — lösen: Lefnad.

1788, juni.

Inga nyheter i det allmänna, utan resonerades endast
om billigheten och möjligheten af krig med Ryssland,
hvarå alla dessa anstalter tycktes syfta, sedan Ryssland ej
funnes göra min af något angripande. Man började tro
att någon hemlig öfverenskommelse vore emellan ryska
och svenska regenterna, d ärmedels konungen skulle sou-
tineras i dess försök att få suveräniteten. Men flere sade
att det vore falskt, såframt icke ryska ministären såge
att det # vore och kunde blifva en hufvudorsak till Svea
rikets ruin, som i alla tider varit för Ryssland kär. Annars
skulle väl Ryssland hellre se att Sverige skulle sönder-
slitas af invärtes oroligheter. För sådana orsaker tycktes
ock att här voro långt andra och underligare saker å färde.
En coup de desperation tycktes vara det säkraste man
kunde gissa. Jämförelse emellan närvarande ställning i
Sverige och det, som tilldrog sig i Gösta Adolphs tid,
tycktes kunna appliceras hit.

Dagen var ganska varm och natten blid. 112 man
gemene voro sjuka, största delen af hufvudvärk.

Den 21 juni. Parolen: Muntert; — lösen: Mod. Inga

andra nyheter än förr. Dagen var ganska varm, natten

vacker. 106 man gemene sjuka och 2:ne underofficerare.

Den 22 juni. Parolen: Eldar; — lösen: Hjärtat.

Lika med gårdagen. Gudstjänst hölls i lägret.

Den 23 juni. Parolen: Härdar; — lösen: Styrkan.
Öfverläggningar med Jägerhorn. Inga nyheter. Konungen
väntades. Flere proviantfartyg anlända. Handräckningen
fördubblades. Sjuka voro 203 man gemene. Flere offi-
cerare aflade ämbetseden.

Den 24 juni. Parolen: Hvila; — lösen: Fås. Nu
omtaltes att en kurir afgått ifrån Petersburg med den de-
peschen, att kejsarinnan skall förklarat sig hvarken hafva
eller vela något fientligt emot Sverige; till bevis därpå
skulle hon låtit aftackla sin flotta och sämedels humilierat
sig. Hon skulle förklarat det hon ansåge alla svenska
krigstillrustningarna icke åsyfta någon fejd, men snarare
vara ett statsknep, hvarför det äfven väl vore långt ifrån
hennes afsikt att göra någon tillrustning i försvars vägen.

1788, juni.

Men skulle konungen i Sverige vela, oaktadt hennes fred-
liga tankar, drifva saken längre, så ville hon vara omtänkt
att bemöta honom som sig borde. Och man väntade med
största otålighet att få höra svaret uppå denna propo-
sition.

Gudstjänsten hölls i lägret. Dagen var mycket varm.
Någon åska hördes på långt håll. Natten vacker. Hand-
räckningen till proviantens upplastande kontinuerades, och
voro i dag, ehuru helgedag, 114 man gemene kommende-
rade, inbegripandes likväl vakten. Exercisen skedde kom-
panivis. 97 voro sjuka. Om aftonen hölls mönstring på
trosshästarna, då knappt 10 befunnos dugliga af dem, som

o m

från Abo ankommit.

Den 25 juni. Parolen: Finland; — lösen: Glades.
I det allmänna voro samma sup positioner som i går och
förra dagarna. Med ett ord, ingen visste något visst.
Men ställningarnas utsikt åstadkom mycken oro, och några
önskade hellre ett brinnande krig, än att landet skulle
ödeläggas af inbördes oro. Täta öfverläggningar.

Vacker och just het dag, natten blid. Kommende-
ringen till handräckning föröktes i mån som proviant in-
kom från både Sverige och Tyskland. 115 man gemene
voro nu sjuka. 12 st. af hitsända trosskuskar kasserades.

Den 26 juni. Parolen: Grannen; — lösen: Fruktar.
Nu började några rykten att gå, det kungen hade allvar
med sina tillrustningar, men ingen kunde ännu uppgifva
någon krigsorsak; och man visste ej huru ett offensivt
krig kunde börjas utan att ständerna skulle höras. Något
brummande hördes i denna artikeln. Man sade efter va-
nan med knytnäfven i byxsäcken : tör väl dessa anstalter
aftyna. Andra trodde att det för denna gången skulle
stanna i bara grimaser. Men att grannas frun vore för-
argad, togs för gjorclt: hennes närvarande ställningar for-
drade att ej oroas af grannen; och hade hon nödgats att
förödmjuka sig, så komme väl en gång hennes upphöjelses
tid; och huru denna lek sedan börjades, skulle tiden utvisa.

Sjuka voro nu 117 man gemene, 2 kaptener, 6 sub-
alterner och 3:ne underofficerare.

1788, juli. 9

Den 27 juni. Parolen: Svenska; — lösen: Vapen.
Proviantskepp ankommo dagligen. Underrättelse därom
att konungen rest ifrån Stockholm den 24 om aftonen
blef nu utgifvet för visst, äfven att han hade flere rege-
menten embarkerade, som följde med på 30 galerer. Fred-
liga tänkesätt förspordes ifrån Ryssland, och man undrade
storligen huru 48 § i regeringsformen angående offensivt
krig nu ville appliceras. Man kom ej ihåg den 16 och 46.

114 man gemene voro nu sjuka, mest af strängt
arbete vid upplastningen af proviant.

• •

Den 28 juni. Parolen: Fäderneslandet; — lösen: Äran.
Inga nyheter. Aska hördes utan regn. Flottan kryssade
i skären. Osterbottningarne och nylänningarne samt en
del af reservbataljonen af åbolänningarne bemannade den-
samma. Fullkomliga krigsanstalter vidtogos på sjön. Och
ryktet angående någon kontra mina för regentens tagande
steg af tynade.

118 man gemene voro sjuka.

Den 29 juni. Parolen: Nutidens; — lösen: Styrka.
Nu ankommo flere proviantfartyg. Konungen väntades
stundligen; i det allmänna pratades hit och dit. Varm
dag och vacker natt. Sjuka voro 103 man. Gudstjänst
hölls i lägret.

Den 30 juni. Parolen: — ; — lösen: — . Regnigt väder
hela dagen. Flere proviantskepp ankommo. Intet nytt.
Sjuka voro 113 gemene.

Den 1 juli. Parolen: Ära; — lösen: Följer. Nu an-
kommo flere proviantfartyg. Det nya berättades nu att
brigadieren baron Hastfer skulle hafva råkat i rencontre
med ett parti ryska jägare och kosacker, samt att där
förelupit någon liten skärmy tsel dem emellan och att ryska
partiet tagit flykten. Baron Hastfer skall därå börjat
blockera Nyslott. Äfvenledes berättades, det hertig Carl
skulle prejat en del af ryska flottan, därvid så skall till-
gått, att då den ryska mött den svenska flottan, skall den
förstnämnda ej saluterat. Prins Carl skall därför skickat
ut en chaloupe med tillsägelse det ryska flottan hade att
först salutera, såvida svenska flaggan vore äldre i Oster-

i

10 1788, juli.

sjön. Därpå skall ryska flottan firat märsen och saluterat.
Prins Carl skall därå svarat hälsningen, men ibland de
aflossade kanonerna med en skarp laddning i sidan på en
rysk fregatt. Utan att besvara i samma mynt skall ryssen
endast frågat hvad en sådan hälsning betydde, hvarå för-
klaringen blifvit att det skett af förseende, därmed ryssen
låtit sig nöja och fortsatt sin kosa. Prinsen skall här-
öfver samt att han ej kunnat reta ryssen uppå sig varit
i högsta måtto förargad; dock tål denna berättelse säk-
rare konfirmation. I lika måtto förmältes förvisso att
ryska ministern i Stockholm fått tillsägelse att förfoga
sig hem, samt att den svenska skall blifvit repellerad.

Nu uppkastades ock kvestioner, sedan början tycktes
ske till något mera allvar med anstalterna, om och huru-
vida ett offensivt krig kunde börjas utan ständernas sam-
mankallande. Mummel hördes att man ej ville gå öfver
gränsen utan ståndens samtycke och utan gifven krigs-
orsak. Härvid tycktes att vederbörandes skyldighet vore
att ej sträcka sig under en flygande fana med någon un-
dersökning in politicis, helst hufvudet ej torde räcka till.
På en riksdag passar denna fråga visst; men om den duger
i fält, därå tvifla de lärde. Förfärlig syntes en sådan
sinnesställning i närvarande omständigheter. Den lofvade
ej annat än förödelse. Ack! 1,000 gånger hellre borde
en rätt tänkt önska ett brinnande krig än den förbistring
som skulle uppstå genom opposition, då enighet uti kontra-
planers utförande aldrig står att hoppas, så framt ej reli-
gion och lagar förgätas på en gång i Svea land. Gud
vet hvad fäderneslandets öde blir ! Skulle konungen vinna
sitt ändamål och vore lycklig, hvad blefve följden? Jo,
ingen skulle eller kunde mera neka hvad han ville, sades
det, och då finge man säga farväl [åt] ständer på en tid,
och kanske [för] alltid. Uppkomme här åter ett mäktigt
kontraparti, hvad blefve här? Jo, invärtes förödelse. Nöd-
gades herren stanna med sina planer, hvad vore följden?
Ständiga försök att dämpa och kufva allt hvad stridigt
kunde anses, eller ock genast sätta hela despotismen i

1 788, juli. 1 1

full utöfning; och stackare den som då hade något att
tala om sina rättigheter. Sådana voro nu diskurserna.

Nu började det blifva regnaktigt och mulet. Den
härdade kamperade på bara marken, tog sin vanliga fru-
kostsup och mådde bra. Af gemene voro sjuka lika antal
som i går, mest af sårade skuldror, undfångna af svåra
bördor med upplastningen af proviant. Flere fartyg an-
kommo äfvensom Upplands och Dahlregementet.

Den 2 juli. Parolen: Svenska; — lösen: Vapen.
Kongl. Maj:t ankom efter middagstiden till Helsingfors
uppå jakten Amphion kallad. Med visshet berättades nu
att hertig Carl skall ifrån dess flotta detacherat 2:ne fre-
gatter, ett större skepp och en a visojakt att uppsöka ryska
flottan där hon träffas kunde, och tillsäga densamma att
kvarblifva uti Östersjön och ej löpa ut genom Sundet.
Skulle något tvetydigt eller annars tredskande svar gif-
vas, egde de detacherade skeppen att replicera med skarpt
och, i händelse af öfverlägsen styrka, genast rapportera
hufvudflottan. Häraf syntes att krigsorsaken var så inne
uti raden, att man ännu ej kunde gissa om den verke-
ligen vore defensiv eller skulle blifva offensiv.

Flere galer er ankommo i dag, som äfven förde svenska
regementen. Väderleken var regnaktig och kylig. 4 st.
sjuka officerare intogo sjukhuset; af gemene voro 116
sjuka af samma orsaker som i går. Men af hela rege-
mentet endast 4 st. svag-sjuka.

Den 3 juli. Parolen: Äran; — lösen: Leder. Nu
ankom en stor del af generalitetet. Flere galerer inlupo,
alla besatta med trupper. Regnaktigt väder. Af kaptener
voro 3 sjuka, af subalterner 2:ne samt 104 man gemene.
Kongl. Maj:t tog ej något kvarter i staden, utan
bodde på fartyget Amphion, hvarmed han hitkommit.

Den 4 juli. Parolen: Stockholm; — lösen: Helsing-
fors. Hela sjön sågs ifrån lägret vara full med skutor,
jakter och galerer, som förde tross, proviant och manskap.
Man började frukta det något rykte framkommit till ko-
nungens öron, att här vore tillställningar att förekomma

12 1 788, juli.

o

krigsanstalterna genom några kontraminor. Åtanken af
sviterna däraf gjorde en terrible tvehågsenhet i sinnena.

Med otålighet väntade man få höra någon nyhet ifrån
S:t Petersburg rörande Kongl. Majrts proposition med den
afskickade kuriren, en löjtnant vid namn Uggla. Propo-
sitionen skulle innehålla någon slags pretention af Sveriges
förlorade länder.

Efter middagen, emot aftonen, gjorde Hans Maj: t en
visit i lägret, var mycket nådig och förklarade sig känna
flere af de finska regementena än af de svenska.

Ryska ministern sades nu med visshet hafva fått
tillsägelse att förfoga sig ifrån Stockholm. Sakerna bör-
jade således på att nu se allvarsamma ut.

Regnaktiga vädret kontinuerade ännu, och man fruk-
tade att regnet skulle skada blomningen, som här i Ny-
land på svaga åkrar ännu kontinuerade.

4 kaptener och 4 subalterner samt 104 man gemene
voro sjuka.

Den 5 juli. Parolen: Paris; — lösen: London. Uppå
i går erhållen ordres afmarscherade 2:dra eller öfverst-
löjtnantens bataljon härifrån kl. 6 om morgonen till Forsby
bruk, där vidare ordres skulle gifvas. Skilsmässan var
sensibel både för befäl och gemene; och hörde man i syn-
nerhet hos manskapet den önskan, att de hade hellre velat
dela i lif och död med hvarandra sitt öde, än att således
åtskiljas, och man märkte att skilsmässan verkade sorg hos
många; däraf spådde man ingen god verkan uti corpsen
och ansåg dessa ordres för oråd.

Vädret var skofvis regnigt och varmt med solsken.
Sjuka, inberäknade 9 af öfverstlöjtnantens bataljon, som
för svaghet kvarblifvit, voro nu 60 till antalet: 3 kaptener
och 1 subaltern voro sjuka.

Den 6 juli. Parolen: Abborfors; — lösen: Tavaste-
hus. Galerer och proviantfartyg ankommo till en stor
mängd och flere väntades stundeligen. Nu började man
se flere uniformer, såsom Dahl-regementet, Upplands, Väst-
manlands, Helsinge, Östgöta, lifregementet och lätta dra-
gonerna samt gardets, utom de finska regementenas med

1788, juli. 13

fleres. Det berättades äfven att ryska ministern passerat
staden, men tål bekräftelse. Konungens valspråk skall nu
vara: Segra eller dö. Det yppersta allvar gjordes å
anstalterna; generalen Toll var ganska verksam, men ty
värr förspordes nu mer än förr en skiljaktighet i tänke-
sätten, som förskräckte. Här fördes hot att ej vela gå
öfver gränserna, att alldeles sätta sig emot sådana ordres.
Regeringsformen åberopades ; andra förmente annorlunda.
Allt gjorde en villervalla och konfusion i ställningarna,
som verkade ända till och med in economicis. Ynkligt
spåddes slutet blifva.

Väderleken var som i går; 47 man voro sjuka och
3 kaptener opassliga i brist af kommoditeter i lägret. Men
med en frukostsup och en pipa tobak gjorde andra» sig
så muntra som de nyss kommit på Guds gröna jord, och
mådde rätt bra. Gudstjänst hölls i lägret.

Den 7 juli. Parolen : Keltis ; — lösen: Fredrikshamn.
Konungen bor allt ständigt på sitt fartyg; gjorde en visit
i lägret om aftonen.

Detta påbörjade bullret skall, efter berättelse af några
med kriget missnöjda, numera ångra konungen. Han skall
ej njuta nattro, utan gå och vrida sina händer på kajut-
golfvet hela natten. Missnöjet med allt är otroligt. Ko-
nungens arrangement rörande generalstaben har ända till
och med verkat missnöje. Ofverste M[ontgome]ry har
trott sig prejudicerad uti tjänsteturen och funderar på
af sked.

Hans Maj:t förmäles hafva pretenderat gränsen allt
till Systerbäck. Man undrar högeligen däröfver och hoppas
snart få höra hvad svar härå följa skall, såvida man trodde
att Systerbäck skulle ligga närmare till Muskou.

Någorlunda vackert väder. 75 man voro sjuka uti
bataljonen.

Den 8 juli. Parolen: S:t Michel; — lösen: Madrid.
Nu förmältes, det den efterlängtade kuriren återkommit
ifrån S:t Petersburg med den tidningen, att kejsarinnan
icke velat finna sig uti några negociationer, utan förklarat
sig färdig att gripa till vapen; hvarför hon redan, och då

14 1788, juli.

hon såge ej annat hjälpa än hårda lekar, numera skulle
göra sitt bästa genast. I anseende därtill har ock ministern
fått befallning att förfoga sig ifrån Petersburg. Således
är kriget för handen. Gud vet utgången! Emellertid ser
det brokigt ut, så framt ej mera enighet kommer i veder-
börandes sinnen och hjärtan än hitintills. Vore enigheten
svenska vapnen följaktig, så skulle mycket kunna uträt-
tas, på hvilken sida som helst det då sloge sig. Men enig-
het har alltid varit ansedd för ett vederstyggligt spöke
i Svea land, i synnerhet då vapen blifvit rörda; därför liar
enigheten blifvit landsförvist.

Man kunde väl ej heller hafva annat än billig fruk-
tan, då man ej visste huru det var beskaffadt med för-
bundsbröderna och allianserna, hvarom man så mycket
talat. Man började jämväl att tro, det inga penningar in-
kommit till dessa utrustningar, utan att de skett af egna
medel. Samma valspråk har kungen som i går, att förr
segra eller dö, som ansågs för en desperation.

En och annan galer inkom jämväl i dag, men flere
väntades ännu. Väderleken var vacker; någon åska hör-
des, och litet regn föll. 73 man voro sjuka, mest af strängt
arbete. 2:ne kaptener och 2 subalterner voro sjuka af
ovana med fältlefnaden.

Den 9 juli. Parolen: Stockholm; — lösen: Peters-
burg. Kongl. Maj:t reste i dag bittida till gränsen. Hela
dagen kryssade svenska örlogsflottan utanför Helsingfors,
midt efter farleden i Finska viken. Mot aftonen inlopp
en del af svenska flottan under Sveaborgs fästning, där
den ankrade utanför i sjön, likväl inom klipporna.

Det berättades i lägret af en fortifikationsofficer,
som kom ifrån Sveaborg, att prins Carl tagit tvenne ryska
priser, som han med sig bragte. Dessa priser voro tagna
till repressalier för det ryssarne skola borttagit ett svenskt
proviantskepp.

Regnigt väder om aftonen. Sjuka som i går.

Den 10 juli. Parolen: Lefve; — lösen: Konungen.
9 fartyg af svenska flottan inlupo i dag till Sveaborg och
lade sig med de skepp, som inkommo i går, ute på redden.

1788, juli. 15

Det stadfästes att ryska fartyg blifvit svenska priser.
Hertig Fredrik besökte lägret kl. 5 om aftonen. Orolig
anda tycktes regera emellan sinnena.

Vackert väder med strömoln och sunnan blåst. Pro-
viantfartyg inkommo ännu. Gardet slog läger bredvid
åbolänska lifbataljonen. Klockan 12 kommo ordres att
samma bataljon skulle af marschera och konj ungera sig
med öfverstelöjtnantens bataljon, som redan, å sätt sagdt
är, af marscherat.

Allvar troddes nu blifva med tillrustningarna och
alla hitintills skedda anstalter. Gud gifve endast enighet!
Konungen hafver ute spioner, som avertera om ryska till-
ståndet. Ryktet förmäler att det ej skall vara fördelaktigt,
men sturskt; sättet till ett förestående krig är det enda,
som än verkar jäsning i vederbörandes sinnen. Regerings-
formen ligger militären för starkt i hufvudet, den och
svenska vapnens forna ära, som skall nu sökas verka stor
skiljaktighet i tänkesättet. Svear af 8:de, 9:de och äldre
sekler komma ej öfverens med Gösta IILs kämpar, de
som i freden passerat för kämpar, börja svikta, konstla
och frukta då stridstrumman röres. Enigheten, enigheten
fattas! Frågan angår ej mindre, än att Svea aldrig mera
kan röra sig och sina vapen eller återvinna sin respekt.
Deliberation är betydlig; utgången af allt ännu betydligare.

Vacker afton; och man hoppas få af tåga med torra
tält. Sjuka voro nu ej mera än 13. Alla täflade att få
följa. Af officerare voro sjuka som förr, men följde likväl,
utom en, som for hem. — Mera en annan gång.

Den 11 juli. Parolen: — ; — lösen: — . Regementet
uppbröt kl. 6 och af marscherade. Första nattlägret var
nu i Sibbo kyrkby, där regementet kantonerade. Marschen
gick långsamt i anseende till den starka solhettan, som
mattade soldaten mycket.

Hela denna krigsrörelse ansågs nu, mera än förr,
vara en coup de désespoir af den regerande makten, som
redan länge varit sviktande. Beslutet skulle hos konungen
vara att våga allt för att befästa sig uti en sådan myn-
dighet, där något tvång icke mera kunde fruktas. Att

16 1788, juli.

förekomma alla de ölägenheter, som kunde på något sätt
häraf uppstå, skulle nu till en början befälhafvarena för
rotarna neka att gå öfver gränsen; därtill trodde de sig
berättigade enligt regeringsformen. Och så snart denna
lösen var gifven, så skulle en express afskickas, som de
öfriga i plan gångna därom underrätta skulle, att det då
just vore tid att bryta löst. Konungen skulle skaffas ur
vägen; med ryssens tillhjälp skulle man genast vända om.
(Kapten L . . . berättar om 12,000 ryssar, som skola hjälpa
de svenska i nästa månad). I Stockholm skulle en or-
dentlig riksdag utlysas; konungen till det minsta detro-
niseras och en annan väljas : och alla de ställas till ansvar,
som bidragit till denna orolighet. Med deras hufvuden
skulle de svara därför; en den allra ohyggligaste tafla,
som å ena sidan ej annat visade än menederi, konunga-
mord, förräderi och blodsutgjutelse medborgare emellan,
och å andra sidan antingen en despotism eller mångvälde
utan gränser.

Den rättsinniges val vid ett sådant förfärligt tillfälle
som detta, livad blefve det?

Med all den granna rubrik, som man ville sätta på
den gärningen att skaffa konungen ur vägen, med all den
entusiasm för svenska frihetens försvar, som tycktes regera
i själarne, så sågs likväl den oroligaste framtid förut, re-
geringsformen bruten, en tygellös menighet rasa fram i
yra; så många hufvuden, så många intressen; intet befäl
i armén, då troheten var bruten för kung och lagen; hvem
vore förbunden till lydnad, kaptenen emot sin öfverste,
denne emot sin general; ty alla voro fria undersåtar, alla
trodde sig äga rättighet att mörda hvarandra. Hvad skulle
de olyckligas, förföljdas och ombragtas arfvingar och efter-
kommande säga? Månne de skulle smälta de å deras fäder
öfvacle oförrätter? Ingalunda. Himmel, h vilka farliga bil-
der: ett förskräckligt ondt, som aldrig kunde botas, som
vore orsaken till svenska maktens undergång i evighet.
— Det onda som suveräniteten kunde med sig föra, vore
ock svårt, men hurudant? Landet kunde ödeläggas genom
ett olyckligt krig emot en mäktig granne, det enda nästan

1788, juli. 17

ock som nu kunde fruktas. Ville konungen komma åt
banken, ville han taga sig större rättigheter utan att sam-
mankalla ständerna, utan att därom fråga sin armé, så
vore det sådant allt, som konungen utan att börja detta
krig ändå kunnat göra. För resten vore det tid nog att
förekomma detta onda, då man såg att banken blef upp-
bruten; folket har ju tegat, då andra ingrepp skett i rege-
ringslagen. Så resonerades af andra. Men allt det onda,
som nu var å bane att hända, troddes förvisst vara ett
ryskt förgift, som insmugit sig i allas sinnen. Eyssen är
slug, han kände vår sista riksdag, han känner folkets
tankar nu, han känner vår regeringsform och han kan
lämpa det ena efter det andra. Andtligen blir ett verk
af ryssen sammansmidt, som gör att den i fredsarmarna
veklig blefne svensken hellre omfattar ryska idéerna och
i och med detsamma söndrar sig mot sig själf och för
evigt erkänner ryskvälde, än han törs i farhåga att mista
sina goda dagar draga vapen emot en nationell fiende-
stackare, till sin och efterkommandenas eviga ånger.

Det berättades nu med visshet, att hertig Carl tagit
flere skepp, så att nu skola 8 ryska fartyg vara fångna.

Åkrar och ängar stodo härliga å alla ställen, som
synliga voro under marschen. Ingen sjuk af gemene man,
men 2:ne kaptener voro nog opassliga.

Den 12 juli. Parolen: — ; — lösen: — . Kl. 6 efter
midd. af marscherade regementet till Borgå. Åkrarna syntes
under framtågandet allt mer och mer härliga. De voro
ock här bättre häfdade än i Nyland. Kl. 2 om morgonen
framkom regementet till Borgå, där det kamperade i läger.
Dagen var mycket varm; därför måste marschen ske ge-
nom natten.

Kl. 12 återkom konungen ifrån gränsen och reste
förbi. Oenighetselden kyttade. Alla voro friska, undan-
tagande de 2:ne officerare, som antecknade finnas för i går.

Den 13 juli. Parolen: Härdade: — lösen: Soldater.
Kl. 6 skulle bataljonen åter af marschera, hvilket skedde
med flygande fanor och klingande spel genom staden.
Här fick man förnimma det en bataljon af nyländska re-

18 1788, juli.

geuientet redan gått öfver gränsen på ryska sidan och
borttagit vakten vid Abborfors, bestående af en officer
och 14 man.

Åkrarna voro rätt vackra och lofvade en härlig skörd.
Kejsarinnan förmäles hafva varit i Viborg, där hon skall
frågat sina fortifikationister, huru länge Viborgs fästning
kunde uthärda en belägring, och fått till svar, om fäst-
ningen skulle beskjutas med groft artilleri, så skulle den
kunna intagas på 2 ä 3 dagar, därå kejsarinnan blifvit så
förargad, att hon med egen hand skall slagit några af
ingeniörerna. Att någon nära förening skulle vara emellan
turken och Sverige, att någon defensiv allians vore emel-
lan Preussen och Danmark och Sverige började åter att
påstås. Detta tycktes göra en liten diversion uti sinnena.

Sjuka voro inga af de gemene. Klockan 2 om mor-
gonen ankom bataljonen till Forsby bruk, där den kanto-
nerade.

Den 14 juli. Parolen: Truppen; — lösen: Hvilar.
Den nyheten inlopp att en bataljon af Björneborgs rege-
mente fått uppbrottsordres att gå öfver gränsen, som ej
var behagligt. Bataljonen rastade i dag. Soldaterna tvät-
tade sina linnekläder och voro friska.

Den 15 juli. Hela förmiddagen hvilade manskapet,
och nu voro alla muntra. Kl. 6 skulle bataljonen mar-
schera för att konj ungera sig med öfverstlöjtnantens ba-
taljon uti Elimä. Tvehågsenhet i sinnena.

Den 16 juli. Ankom Kongl. Maj:t till lägret i Elimä
och tog därpå sitt högkvarter å Peippola gård. Om af-
tonen af marscherade öfverstlöjtnantens bataljon till grän-
sen, sedan regementet paraderat.

Nu började man att höra det man, huru lagstridigt
det steget vore att gå öfver gränsen och huru svåra sviter
det i en framtid kunde hafva uppå regeringssättet, likväl
borde välja ett mindre ondt, nämligen att lyda och så
mycket möjligt vore soutenera hvarandra. Men själf stän-
digheten var dt likväl ljuf ligen af målad.

Åkrarna stodo härliga öfverallt. Vädret var mycket
varmt och vackert. Ingen sjuk vid bataljonen.

1788, juli. 10

Den 17 juli. Parolen: Skyndsam; — lösen: Fram-
gång. Bataljonen rastade i dag. Inga nyheter, utan en
stark kanonad hördes i sjön.

Den 18 juli. Parolen: God; — lösen: Framgång.
Kl. 7 eft. midd. afmarscherade lifbataljonen till Anjala
vid gränsen, dit den om morgonen den 19 ankom. Om
eftermiddagen förspordes det svenska och ryska flottan
haft i går en häftig sjödrabbning i vattnet utanför Lovisa,
men hurudan utgången varit, det visste ännu ingen; men
under marschen fick man veta, det vår flotta skall haft
vädret sig till någon förmån och att man hört bataljonen
avancera åt öster, hvilket var ansedt såsom ett godt tecken.

Kongl. Maj:t reste förbi bataljonen under marschen.

Den 19 juli. [Parolen:] Flottan; — [lösen:] Seger.
Samma dag eftermiddagen fick man här den underrät-
telsen, att prins Carl drabbat tillsammans med ryska flot-
tan, som sagdt är; under Högland har sjöslaget stått, då
ryssarna först under Greggens befäl börjat kanonaden.
Svenskarna hafva därpå lofvat an och fäktat manneligen,
att de efter 6 timmars kanonad drefvo ryska flottan på
flykten och togo bort ett 70-kanonskepp tillika med hela
fältkassan eller en månads aflöning för flottan. Ett svenskt
skepp är också borta; om det blifvit i sank skjutet eller
af de flyende fienderna, såsom redlöst skjutet, tillfånga-
taget, det kunde ingen med visshet utreda. Alla redliga
tackade Gud för denna seger. Kongl. Maj:t hade sitt
högkvarter på ryska sidan uti ett tullhus därstädes.

Kl. 6 om aftonen afmarscherade regementet helt och
hållet, sedan bataljonerna sig härstädes förenat, öfver
strömmen å en flottbrygga, som nyss blifvit byggd, in
uppå ryskt botten. Tysta och missnöjda voro vederbö-
rande. Gen.major Armfelt med generalitetet kom strax
efter, for regementet förbi och tog sitt högkvarter uti en
rysk by vid namn Liikala, där bredvid öfverstlöjtn. ba-
taljonen af Björneborgs regementet kamperade. Vid samma
by slogo åbolänningarna om morgonen jämväl upp sitt
läger, sedan de legat en stor del af natten uppå bara
marken samt på gevären, en half rysk verst framom samma

20 1788, juli.

by. Ryska folket var mycket tjänstaktigt, skaffade åt
soldaten att dricka, ehuru det ej annat var än vatten. De
beklagade sig däröfver att kosackerna illa huserade med
invånarna i landet och bådo oss vara deras beskyddare
samt att Gud måtte hjälpa våra vapen.

Den 20 juli. Nu fick man veta det öfverstekain-
marjunkaren Armfelt varit i handgemäng med ryssarna.
Den 17 skickade han ut ett detachement för att rekog-
noscera avenyn till staden; detachementet hade en kanon
med sig. Ryssarna blefvo varse en ganska liten hop folk,
göra därför ett utfall, därvid svenska truppen blir öfver-
mannad och tillbakadrifven. Kapten Schoultz, som kom-
menderade kanonen, blef skjuten, och dess son, som var
styckjunkare och 18 år gammal, ser sin fader död, tar
icke desto mindre med ståndaktighet befälet öfver kano-
nen, nedskjuter många ryssar och gör med truppen och
kanonen den vackraste reträtt.

Om natten mellan den 17 och 18 angripes Armfelt
i dess läger ånyo af ryssarna, som gjorde sitt bästa med
både handgevär och kanoner. Men lyckan stod svenska
vapnen bi äfven denna gång, och ryssarna ledo ett stort
nederlag samt togo flykten med stor del af sina döda och
blesserade tillbaka. Fältet där de stått var öfver allt
blodigt, och en stor hop döda lågo ännu på platsen. Af
svenskarna voro endast 4 man döda och dubbelt så mycket
blesserade. Kl. 12 om dagen fick regementet, Björneborgs
bataljon, några skvadroner af nyländska dragonerna och
karelska skvadronen ordres att aftåga till Fredrikshamn.
Afmarschen skedde ock kl. 9; om aftonen slog truppen
läger en fjärdedels mil ifrån staden, vid en by benämnd
Husuböle.

Samma afton kommo några bönder, som berättade
det de för kosackerna nödgats fly med pick och pack ur
byn samt att de i landet husera jämmerligen. De kommo
nu och sågo efter om deras by var obränd, bådo om
vår hjälp emot detta öfvervåld, med tilläggning att de
trodde kosackerna fått befallning att härja, emedan de

1788, juli. Öl

af regeringen supponeras vara mera svenskt än ryskt
sinnade.

Väderleken var vacker. Säden stod öfverallt härlig
och lofvade rik skörd. Samma afton omkring kl. half till
elfva hördes i sjön utanför Fredrikshamn en skarp kano-
nad, som räckte inemot 2:ne timmar; och man kunde höra
att det var någon sjöbatalj som försiggick. Alla önska
våra vapen seger.

Sjuka voro 12 soldater, mest af hudlöshet under föt-
terna förorsakad af marschen.

Den 21. Parolen: Knapp; — lösen: Näring. Den
hugneliga berättelsen inlopp nu det vår skärgårdsflotta
slagit ryska galerf lottan, tagit flere priser och skjutit de
andra red- och rorlösa samt några i sank, så att vi således
fått välde i sjön; men tål bekräftelse. Äfvenledes inlopp
kunskap därom att den kanonad, som i går hördes, varit
emellan en del af vår skärgårdsflotta och ryssarna, samt
att vår flotta bemäktigat sig ryska vaktskeppet och be-
skjutit fästningen.

I dag voro alla friska. Björneborgs lif bataljon kom
nu och kamperade på en annan linje bakom åbolännin-
garna. Om morgonen flyttade bönderna åter till byn
med hustrur och barn samt boskap; ett besynnerligt spek-
takel att se huru de hade mera förtroende för en fiende
än sitt eget folk.

Väderleken var varm och vacker. Åkrarna härom-
kring stodo rätt härliga.

Den 22 juli. Parolen: Käckt; — lösen: Attackera.
Något annat nytt hördes nu icke än att Kongl. Maj:t, som
orden lydde, med besynnerliga ceremonier dubbat en baron
Bunge, som öfverbragte den m^heten att flottan segrat.
I ofvan omtalta tullhus, där konungen bodde, har denna
dubbning skett. Konungen skall, att följa orden, med
teatraliska drag förrättat densamma, så att spektaklet
skall gifvit många orsak att bedja Gud för hans förstånd.

Ryssarna läto oss ligga i god fred i vårt läger. Vä-
derleken var behaglig, men stället där lägret låg — i en
ganska lång sträcka, så att hvart kompani hade 2:ne kom-

22 1788, juli

paniluckor, förmodligen för att skryta i händelse fienden
ifrån någon höjd eller genom spioner ville rekognoscera
styrkan — var ganska sumpigt och osundt. (Ingen morgon
som jag vaknade förlopp att icke den sidan, med hvilken
jag låg emot marken, ehuru på en björnhud, var alldeles
våt. Det pröfvades om det var friska ådror i kroppen.) *
Af denna sistnämnda orsak voro nu uppå stället 1 officer
och 26 gemene sjuka.

Kl. 3 ef t. midd. ankom lifbataljonen af Björneborgs
regementet.

Den 23 juli. Parolen: Verkan; — lösen: Andamål.
Bönder, som kommo till lägret med furage för hästarna,
afgåfvo den beskrifning om Fredrikshamn, att om den
ditkomna styrkan hade vid ankomsten gått på, så hade
staden redan varit vår. Vid undersökning om orsaken,
hvarför man skulle ligga här så länge inaktiv, fanns den-
samma vara den, att general Armfelt skall fått de ordres att
gå defensivt tillväga endast tills konungen skulle komma
tillbaka. Besynnerliga kaprioler sades sådant vara i fiende-
land, då man skall hafva bundna armar.

Vädret var varmt och vackert, men förfriskningen
började krypa ganska mycket i hop, så att den glada
solen icke mycket kunde glädja; men föda fanns likväl i
lägret. 32 gemene voro sjuka samt 1 af de kinkiga offi-
cerarne.

Några små skärmytsler emellan våra förposter och
fientliga jägare och kosacker föreföllo. Löjtnant Gadolin
hade en sådan utan att någon af de våra hvarken blesse-
rades eller dödades. Men våra jägare med studsare sköto
så visst, att hvar karl som lade till ögat försatte sin karl
af fienden till evigheten. Gruf veliga gevär! Ryssarna
sade, efter några tillfångatagnas berättelse samt enligt
det bönderna visste att förmäla, det fan rider numera
svensken; förr har han fört kanoner på kärran, nu bär
han dem på ryggen, ty de våra sköto på ett otroligt håll,
till 400 å 500 steg.

* I originalet Ofverkorsadt.

178S, juli. 23

Den 24 juli. Parolen: Prof; — lösen: Visas. Man
väntade stund eligen det grofva artilleriet för att engång
få börja något hufvudsakligt.

(En länsman med ryska ordres blef tagen i går aftse.
Här var ingen som kunde läsa ryska i hela härvarande
armén. Men auditören vid åbolänningarna läste dem slut-
ligen. De verterades under läsandet af en underofficer
som förstod ryska, och innehöll endast en befallning till
vakthafvanden vid Villmanstrandska porten i staden att
icke släppa någon hvarken in eller ut utan säkra betyg.)*

Vi lågo än stilla på vår sumpiga lägerplats, och vårt
generalitet hade ej särdeles att göra, utan funderade ibland
uppå en karta öfver belägenheten omkring staden. Major
Klick hade här tillika med Jägerhorn och von Törne täta
konferenser. Med smärta hörde man att ryssen förskan-
sade sig mer och mer, äfven att han drog trupper i staden
ifrån Villmanstrandska sidan. Sådant skedde utan att de
våra bjödo till att coupera dem vägen, som ganska lätt
kunnat och än kan ske.

I går förlopp en häftig attack af öfverstekammar-
junkaren Armfelt, som bombarderade staden i hopp att
man skulle med Åbo läns och Björneborgs regemente
samt Elimä bataljon göra sitt till på denna sidan. Men
han blef bedragen, ty man rörde sig ej ur stället. Han
måtte således, likväl utan någon liden skada, lämna sitt
förehafvande. Värkan däraf fick man i dag höra varit
den, att han sönderskjutit ena flygeln af svenska lutherska
kyrkan, som var af trä, massakrerat orgel verket däri,
skjutit klockstapeltornet tvärt af, sönderspillrat 2:ne ma-
gasiner samt en del af corps de gardet, däruti en karl
blifvit af en kula dödsskjuten. Bönder, som varit i staden
och kommit ut, berätta, att om denna kanonad ännu på-
stått en timme, så hade ryssen tagit sin flykt ur staden
och tändt själf eld därpå. Så lama äro anstalterna alltid
i det tvedräktiga men kärälskeliga Sverige.

Till allas bestörtning inlopp den nyheten att prins

* ÖfVerkorsadt i originalet.

24 1788, juli.

Carl inlupit till Sveaborg med största delen af flottan i
brist af proviant och ammunition. Häraf borde nu alla
finna galenskapen af kriget, och däruti fick man ock igen
orsaken att ej det tunga artilleriet kunnat komma, ty den
för samma artilleripark tillredda ammunitionen blef tagen
till flottan, och ny måste således tillredas för parken.
Gud nåde oss för de anstalter här äro ! General Tolls fel
är och blir sådant, sade man; nog skulle det finnas krut,
men ej ett pergament att däraf förfärdiga en kardus för
en 6-punding; så förmäles det. Hafva nu anstalterna varit
i ordning, så har mycket redan kunnat uträttas. 30 man
gemene voro sjuka.

Den 25 juli. Parolen: Godt; — lösen: Hopp. Nog
hoppas manskapet och alla sin förlossning ifrån detta in-
fama, sumpiga ställe, men det blef ingen förlossning af.
Det ser ut som [om] man hitkommit att förgås i ett osundt
läger utan att få lossa att skott, ehuru det skall vara
fientligt.

Konungen väntades, och man förmente då få någon
ändring. Jag ryser! Det gamla oroliga sjäKsvåldssinnet
tycktes nu åter hafva vaknat. Man hörde sådana tillställ-
ningar vara å färde att vissa med kung och krig samt
kanske med sig själfva missnöjda hufvuden skulle hem-
ligen med ryska regeringen sa sammanspinna saken, att
här skulle arbetas uppå all möjlig inaktivitet för armén,
men i dess ställe bidraga därhän att ryska flottan kunde
komma [ut]med livländska vallen ut i Östersjön, där hon
hade vägen öppen till Stockholm. Därstädes skulle den
emottagas med ombord varande 14,000 man, som skola på
kejsarinnans vägnar understödja verket, hvarigenom ko-
nungen skulle detroniseras såsom en svagsint, och rege-
ringen således omstöpas samt Finland blifva själfständigt.
Allt detta skulle ske med den apparans för konungen
härstädes, att han skulle inledas i all möjlig förblindelse,
tills saken vore gjord. Af allt detta kan man göra nog
trygga slutsatser till detta krigs utgång. Man må billigt
fråga: hvart ha de gamla svenskarna tagit vägen? Gustaf,
Gustaf! Om gossar varit mindre uppdragna, om kome-

1788, juli 25

dierna varit mindre skötta, om tjänsteköp varit mindre
gängse, annorlunda skulle det nu gå; så suckade några
gamla ärliga. Och man måste tillstå att, om konungen
nu kunde draga sig igenom och göra lycka i sitt syftemål,
så förtjänte han billigt att anses för stor, ty ställningens
make läses aldrig i historien hit intills. Något som nu
sågs för narraktigt och tadlades uti herrens uppförande
var äfven det, att han hållit en sorts triumf i Helsing-
fors öfver förmånen vid sjöträffningen. Man påstod att
triumfen skett för tidigt. Sant är att vår flotta behållit
fältet, ja, kunnat göra långt eklatantare seger, därest det
ej börjat att tvärlugna under aktionen, hvilket satte flot-
torna ur stånd att något vidare uträtta. 2:ne ryska linje-
skepp, som blifvit skjutna redlösa, hafva båda strukit
vimplar och flaggor samt märssegel och gifvit sig fångna,
men kunde icke tagas af svenskarna för lugnet, och slu-
parna tordes ej ut? för andra ryska skepp som ännu sköto.
Men så hade vi likväl blifvit vackert lappade och dess-
utom förlorat ett 70-kanonskepp, därå 2:ne Wachtmeist-
rar varit, hvilka, och så vida de efter korrespondens icke
skola finnas fångna, tros hafva med skeppet och equipage
sjunkit.

I dag fingo vi hit det grofva artilleriet, bestående
af 2:ne 6-pundingar, 2:ne morsar e och 2:ne andra stora
kastmaskiner med ammunition, som kan uppskjutas på 2
dagar; men bättre något än intet.

Väderleken är i dag kall och himlen mulen. 31 man
af de gemene voro sjuka, och jag tror att tobaksbristen
bidrog mycket därtill. Hela lägret instämd% däruti att få
ju förr dess hellre gå på. Men ställningen tycktes vara
att vi skola vara ämnade att förgås, i brist af resolution
från generalitetet, uppå detta fuktiga och infama läger-
ställe.

Den 26 juli. Parolen: Svensk; — lösen: Man. Nu
ankom en bataljon af Flemingska regementet och fick
kantonera i byn här bredvid, som kallas Böle. Samma
bataljon har tillf orene varit med öfverstekammarjunkaren
Armfelts corps och i affären med ryssarna. Officerarne

26 1788, juli.

därvid berättade att de i affären erhållit så mycket byte,
att hvar soldat fått 2 d:r till mans öfver hela styrkan,
utom det som kommit på officerarnes partage.

Det nya inlopp att öfverstlöjtnanten Ehrnrooth blifvit
tillbakadrifven af ryssarna. Ehrnrooth, stående under
brigadieren Hastfehrs befäl, har blifvit några verst in i
landet, där han med en kanon och 200 man stått, öfver-
fallen af ryssarna med närmare 3,000:de man. Ehrnrooth
har försvarat sig tappert, men nödgats draga sig tillbaka
för öfverlägsenhetens skull. Kanonlavetten blir sönder-
skjuten och lämnad i sticket; leken var hård, men Ehrn-
rooth behåller god ordning; han ser huru en betydande
man ibland ryssarna rider emellan lederna och uppmuntrar
folket, beprydd med röda bandet. Han lofvade en jägare,
som stod honom när, 2 rdr om han kunde knäppa den
bebandade herren. „De höra mig till", sade jägaren, lade
an och sköt, och målet tumlade af häften, men steg upp
igen. „Nu skall jag skjuta för den andra riksdalern", sade
jägaren; han sköt, och den ryska herren steg sedan aldrig
upp mera. Man tror att det varit generalen Michelson.
Sådant oaktadt trängde ryssarna på så hårdt, att Ehrnrooth
måste retirera sig i en skog, som låg vid en sjö; ryssen
omgifver honom på tre sidor och trodde sig hafva hela
truppen i sitt våld, men Ehrnrooth hade tänkt på saken
förut, hade vid sjöstranden några båtar i förvar, stiger
med manskapet däri, och då ryssen var i begrepp att
taga honom såsom i snaran, så blefvo de flata att se Ehrn-
rooth långt ute på sjön, ur skotthåll med sin corps.

I denrn* affär skall ryssen förlorat 200 man, utom
blesserade, och Ehrnrooth 40 man, Ehrnrooth en kanon
och ryssen en generalsperson.

I dag gick stark åska och regnade mycket. Sjuka
voro som i går.

Den 27 juli. Parolen: — ; — lösen: — . Nu ankom
Kongl. Maj:t, och bäst som han ankom, började ryska ko-
sacker och jägare attackera våra fältvakter. Dessa äro de
första fientliga skott jag hör, sade konungen. Piketterna
ryckte ut, och ett, tu, tre hörde man ej mera något skott.

1788, juli, 27

Konungen gick genom lägret och tycktes vara rätt munter.
Ack, att ej oenighet vore hos vederbörande!

Sjuka voro nu några och fyratio gemene.

Byar brändes af ryssarna, hvarför vet man icke, om
ej att få öppet fält i händelse af attack.

Den 28 juli. Ännu förspordes ingen rörelse komma
att ske. Fasciner, skanskorgar och handbårar förfädiga-
des. Det tycktes åsyfta något allvarsamt. Soldaten var
modig och ville gå på. Ack, huru lyckligt är icke att ej
veta sitt öde ! Konungen hade sitt högkvarter i Böle by.

Det förspordes med visshet att baron Hastfehr skall
trängt sig in, närmare till Keksholm, med en del af sin
brigad; där skall honom mött motstånd, som skall för-
föranlåtit honom att draga sig tillbaka. Men detta for-
drar närmare bekräftelse.

Förstaden vid Nyslott är intagen, men slottet skall
ännu vara i ryssarnas händer. Emellertid blockeras det
hårdeligen, och ryssarna därstädes äro i den belägenhet
att ingen törs visa sig på vallar eller murar, ty så snart
ett hufvud sticker upp, så är det durchskjutet af jaga-
rena, dem baron Hastfehr anför.

I går aftse ankom 519 man eller en bataljon af Elfs-
borgs regementet hit och slog läger på 2 :ne ställen vid
Husula by.

Middagstiden hördes en stark kanonad i sjön, som
påstod 2:ne timmar. Man längtade med otålighet att höra
livad den betydt. Om aftonen kl. 8 fick man höra den
underrättelsen att svenska galerflottan anländt och skall
mellan Viborg och Fredrikshamn tagit land, där 6,000
man trupper äfven skola uppstigit för att afskära kom-
munikation emellan bägge dessa städer. Detta uppväckte
åter hoppet om ett fördelaktigare fälttåg. Men man vän-
tade ytterligare konfirmation härå.

Sjuka voro nu 50 gemene, och började man höra
klagan öfver någon början till rödsot, allt förorsakadt af
vårt ängsliga lägerställe.

Den 29 juli. Parolen: — ; — lösen: — . Ingen för-
lossning hördes ännu af härifrån; man började likväl på

28 1 788, julL

i går att arbeta på en redutt. Arbetet fortsattes i mörk-
ret med ifver. Redutten anlades ej långt från Vehkalaks
kyrka, och skulle man därifrån kunna nyttja artilleri med
framgång. Afven byggdes en ny väg för att komma på
Viborgska sidan om staden, tecken till mindre kännedom
om landets belägenhet, ty man kan komma fram med
lika säkerhet och bättre en annan väg, fast den gör nå-
gon krok.

Den kanonad, som hördes i sjön i går, skall bestått
däruti att svenska galerflottan, som kommit antågande
med några trupper svenska, mött ryska galerer besatta
med ryska trupper, som skola haft i sinnet att uppstiga
å land i Kymmene för att falla Armfelts corps i ryggen
i detsamma som ett utfall ifrån Fredrikshamn skulle an-
gripa samma Armfelts corps i fronten. Vid mötet hafva
kanonerna börjat att spela på ömse sidor, men ryssarna
hafva med af skjutna master och mycket lappade undan-
kommit leken, den ena hit och den andra dit. Om samma
våra trupper ännu stigit i land, fordras ytterligare be-
kräftelse.

Det gamla missnöjet ibland cheferna började nu åter
att visa sig. Om och huruvida konungen gjort rätt eller
icke, som dragit truppen öfver gränsen, togs nu i öfver-
vägande. Man ansåg detta steg för högst förgripligt emot
lag och privilegier; man undersökte huruvida konungen
kunde göra krig utan att fråga sig före. Här spekulerades
mycket huru man skulle få honom ur vägen. Därtill
tycktes dels afundsjuka öfver andras uppkomst och er-
hållna band, dels rent pultroneri vara orsaken. Ack, Gud,
livad svenskarna blifvit för ynkligt folk, törhända i an-
seende till packet, som resten af folket kallas, som ej
förstår sig på att ly[d]a och tycka om riddare, som snart
i 60 år haft harnesket och svärdet på spiken upphängda!

Väderleken var kall ocli fuktig. Sjuka som i går.

Den 30 juli. Parolen: — ; — lösen: — . Det var
mycket spekulerande i dag huru alla monarkens planer
skulle förekommas; allas sinnen disponerades till afvoghet
emot honom, öfversten J. H. H[ästesko] och S. v. 0[tter]

1788, juli. 29

voro mest sysselsatta häruti; det var ynkligt att se huru
de betjänte sig af konungens godhet. De föreslogo, och
konungen beviljade flere avan cements ; men under allt
hade de sinnet fullt med förakt, hämnd och död.

Ett ärligt hjärta kunde och kan ej annat än intagas
af yttersta grämelse. Under det svenska vapnen hafva
framgång på sjön, under det soldaten brinner af åtrå att
få nappas med en i alla tider afsvuren nationalfiende,
under det ryssen är alldeles oförmögen att försvara sig,
såsom blottad på både manskap och penningar, med få
ord, under det landets allmoge med uppräckta händer
skulle vela åter träda under svenskt beskydd samt under
det allt lofvade svenska vapnen en lycklig framgång; just
då samt sedan armén redan trädt in på ryskt botten; då
väckes den frågan, om man bör mera lyda konungen eller
icke. En besynnerlig anda uppväckes i corpsen; konun-
gens tagna steg anses för högst olagligt, hans herrar favo-
riter för riksförrädare, hvars blod borde flyta, ryssen
borde anropas om hjälp till konungens detroniserande,
Finland borde blifva själf ständigt, sådant allt skulle göra
nationens lycka, nationens heder, ty därigenom skulle
visas för hela världen att svenskar veta taga sina rättig-
heter i akt. Så hördes resoneras på den ena sidan, och
denna anda utspridde sig nästan öfverallt i vederbörandes
sinnen, Å. andra sidan hördes så sägas: Gud hjälpe oss
arme! Då konung Carl var ännu barn, då drucko zar
Petter, August och Friedric, hvarandras skål till den unga
konungens undergång. Kriget börjades af dem offensivt,
fortsattes, och Sverige mistade länder. Om Sverige, då
tillfälle skulle gifvas, ville bruka repressalier, vore det
väl mer än billigt. Med armén redan i främmande land,
under öppet tillfälle att vinna den ena fördelen efter den
andra, sedan ryska flottan jämväl låg stilla och lappade
sig, med riksens råds tillstyrkan att börja detta krig-,
borde man hafva tvehågsenhet hvilken inan borde mera
hafva förtroende för, antingen några befälhafvare, intagna
af sina egna passioner, eller ock riksråd som det tillstyrkt?
Borde nu något försummas? Man borde ej vid sådant till-

SO 1788, juli.

f alle f örrädeligen öfvergifva sin konung, sedan man redan
följt med honom öfver gränsen. Det vore nu evärdelig
skam att vända om, sedan man engång dragit vapen, utan
att man uträttat något. Ho vet huru stort skadestånd
kejsarinnan nu mera kommer att fordra af oss! Ho vill
svara för inbördes blodsutgjutelse i en framtid? Ack,
huru lyckan står det ryska riket bi ! Dess fiender mörda
sig inbördes, och vid hvar blodsdroppe som rinner, befäster
sig det mäktiga Ryssland. Så resonerade andra och fingo
snäsor för ärlighet, ty det hette: Men skall den eller den
pojken förleda konungen; skall han styra öfver gamle
män; skall han framdragas till den ena hedersposten efter
den andra; skola förtjänte män se därpå med kallsinnig-
het; skall man låta skjuta sig till döds för en kapris; skall
man ligga utan någon gifven orsak i fält; skall man så
våga lifvet, öfvergifva hustrur, fästmör, egendomar och
barn; skall man ej få skörda frukten af sin köpta syssla?
Nej, ingalunda! Konungen skall averteras därom att man
ej tänker häri mera lyda honom. Tar han sitt parti, så
tages ock det motparti som vederbör; det är ej annat att
välja än dö eller följa strömmen åt att vinna eller vinnas.
Så resonerades äfven.

Väderleken var fuktig och kall. Sjuka voro 50 man
gemene, men ej svag-sjuka. En curieus passage med ar-
méns präster hände sig i denna afton. De tälta sig till-
samman, göra upp eld ett stycke upp i skogen, bereda
sig där punsch och dricka, förmodligen att slippa främ-
mande; de dricka, blifva lustiga och hålla något högre
hviskande än vederbör. Konungen kommer med några
herrar, rekognoscerar skogen, hör detta getöse, tror det
vara fientligt försåt och fordrar ut hela piketten. Den
kommer, och se! De andlige hålla sig lustiga. NB. Konun-
gen skall redan blifvit varnad för något försåt.

Den 31 juli. I dag tillsades konungen att man ej
mera kunde lyda uti vidare angripande af fienden. Man
förklarade honom rent af att man ville vända om hem.
H[ästesko] och v. 0[tter] bröto tystnaden. Efter återkom-
sten förmälte de att konungen skall gråtit och tillstått

1788, augusti. 31

att han vore förledd till detta steg, men begärde att re-
gementena ej skulle öfvergifva honom på 2:ne dagar ännu.
Om själfva förloppet härvid skall nedanför vidare berättas.
Man var mycket på sin garde hela natten.

o

Den 1 augusti. Parolen: Stockholm; — lösen: Abo.
Uppå i regementet utgifna hemliga ordres lagade man
sig nu till påpackning för att återmarschera, ehuru ko-
nungen, efter chefernas egen berättelse, bedt dem vänta.
Orsaken till detta steg förebars vara den, att ej konungen
skall kunnat förmå sina svenska regementen att komma
öfver gränsen. Det rykte som kom, att vår skärgårds-
flotta varit i farvattnet utanför staden, sades nu vara falskt
och uppdiktadt. Man beskref således huru dessa rege-
menten här, lämnade utan allt biträde, utan penningar
och föda, nödvändigt skulle blifva rof för fienden sent
och bittida. Att konungen börjat detta krig utan all både
in- och utvärtes resurs togs för afgjordt; sådant vore
orsaken hvarför man ville gå tillbaka; particuliere om-
ständigheter bidrogo för resten att fullborda detta steg.

Klockan vid pass 72 10 såg man en generaladjutant
rida linjen uppföre och därpå utföre emellan officerstälten
och bagaget; samt (o: han) tycktes af taga huru fort med
påpackningen avancerades, som dock i tysthet fortsattes,
skönt man häraf kunde döma att konungen redan visste
livad man hade för händer. Beslutet förblef att genast
uppbryta, och man roade sig i andanom öfver det bryderi,
hvaruti konungen skulle försättas genom detta steg. Emel-
lertid utkommo ordres kl. l / 2 H ifrån Kongl. Maj:t, som
innehöllo att vagnarna skulle ut under betäckning för att
furagera emot kontant betalning, såsom uti eget land;
detta skulle ske genast, som likväl icke åtlyddes. Kl. 12
ankom åter en generaladjutant, som bjöd cheferna upp
till högkvarteret för att spisa middag hos konungen. Detta
kunde icke nekas, och man infann sig hos konungen ; men
innan cheferna uppgingo, samlades kompanicheferna och
andra officerare hos öfversten. Där beslöts att under den
tiden cheferna voro hos konungen, icke allenast sondera
soldaten för att erfara hvad han åstundade, utan ock

32 1788, augusti.

öfvertala honom att lyda sina chefers ordres. Middags-
tiden var nu inne och man såg nästan alla kompaniluckor
fulla af hvimmel; åtskilliga öfver- och underofficerare
voro mycket sysselsatta att beskrifva för soldaten att ko-
nungen brutit emot regeringsformen, att de emot deras
ed icke borde lyda konungen, som afmålades vara svag-
sint; att de störtade sig i olycka, om de längre lydde
Kongl. Maj:t, med mera. Sådant oaktadt förspordes ej
all den lust som man förmodat hos manskapet att vända
om med oförrättade ärenden. Allt stannade emellan hopp
och fruktan, och man visste snart ej hvad man ville. Kl.
4, sedan cheferna kommit tillbaka, kommo åter ordres att
furagera, och då gingo vagnarna ut, ehuru man brutit
emot samma ordres före middagen. Under allt detta fort-
for man i sitt beslut att lämna konungen i sticket och gå
tillbaka; och man hörde resoneras: om konungen sätter
trupper emot oss, skola vi slåss med dem; oss fattas
hvarken krut eller kulor. Det steg som tagits af oss, det
skall souteneras. Inbördes krig ansågs för minus malum
i närvarande ställning. Härvid frågades af några som
trodde sig tänka längre : är man viss att ej svenska rege-
menten öfverkomma på rysk botten; är man viss att
ryssen kan slå oss; är man viss att alla resurser till
mat och penningar äro alla? — Nej, svarades det. Ut-
tryckligen vet man det icke. — Hvarför har man då ej
förekommit det nu befarade onda förr? Hvarför tillspordes
ej konungen förr härom? I Helsingfors var tid, i Borgå,
i Elimä, i Anjala voro lägliga tillfällen härtill, innan vi
gingo öfver gränsen; hvarför frågades ej efter krigsreso-
nerna då? Därtill troddes endast det ej vara för sent nu.
Således voro vi uti den allra eftertänkligaste ställning, ja,
en ställning som uppväckte den innersta oro uti livar
tänkandes bröst.

I öfrigt gick ej konungen ifrån sin föresats att kriga,
uppå alla föreställningar som honom gjordes att nu i tid
vända tillbaka. Uppå vederbörandes inkast att vi voro
utan proviant och pengar samt ammunition för det grofva
artilleriet svarades af konungen, att han väl visste hvar-

1 788, augusti. 33

ifrån det skulle tagas och behöfde icke ingå i applika-
tioner däraf med sina undersåtar. Så stannade emellertid
dessa krusiga saker af för denna stund. Alla rättsinnade
voro oroliga, ty öfverläggningar hades att arrestera ko-
nungen. Man hörde talas därom att kanonerna borde lad-
das med drufhagel och brukas, ifall konungen ville bruka
våld emot officerare. Kl. 1 / 2 till 7 ankom konungen till lägret,
och regementet uppställdes i parad. Konungen talade:
„ Soldater, tappre finnar! Ni hafven alltid visat Er trohet,
Edra förfäder hafva fäktat och segrat under mina för-
fäder. Värdiga ef terkomlingar ! Ni lären ej lämna, ej svika
Er konung, som härstammar af Edra forna älskade ko-
nungar. Vi hafva 5,000 man trupper, som landstigit på
andra sidan om Fredrikshamn; viljen I följa mig i lif och
död och strida under mina baner, ty jag går med Eder,
så skolom vi tillika med dem i denna afton intaga Fre-
drikshamn. Viljen I, så svaren I mig!"

Talet tolkades på finska af en officerare af Fleming-
ska regementet vid namn Krsemer, och soldaterna skreko
med en mun: „Vi följa i lif och död!"

Därå drog konungen ut sin värja och fortfor: „ Denna
värja drager jag emot fienderna första gången för fäder-
neslandets väl samt att hämnas de oförrätter, som våra
fiender oss gjort hafva. Åren I mig trogne, så svärj en
mig vid den Gud som ser min rättfärdiga sak, att Ni ej
öfvergifven mig, så länge jag förer detta svärd emot mina
och Edra fiender. Jag öfvergifver Eder icke, jag skall
vara främst och alltid med Eder".

Talet tolkades, och soldaten svor att ej öfvergifva
sin konung. Därpå vände konungen sig till officerarne,
höll ett kort tal, däri han förmante dem att gå för sol-
daten med godt exempel, lofvade dem belöningar, som
visade trohet, och frågte om de ej ville segra eller dö
med honom. Dessa saluterade med värjan, men konungen
äskade deras svar. Svaren mig, sade han, följen I mig,
fullgören I edra skyldigheter? Därpå svarades af en del
ja, och största delen teg. Konungen red härå sin väg
sågandes därvid : „ Jag håller mig till öfversten, om ej alla

3

34 1788 1 augusti.

följa eller om någon annan oordning sker". I öfrigt sade
konungen sig igenkänna finska soldatens urgamla trohet;
och soldaten hurrade.

Ingen kan föreställa sig en så underlig scen, som nu
viste sig. Soldaten var så nöjd i sin själ, som om han
skulle gå till bröllops. Officerscorpsen däremot, som nyss
beslutit att gå hem eller tillbaka till gränsen, var slagen
till mods; de svor o uti och öfver soldaten, på hvilken de
ej fått bukt. De lofvade att sticka dem med egna värjor
till döds, om de ej skulle nu gå på. De svuro öfver all
konungens anstalt och sade sig nu skola slåss till sitt yt-
tersta. Emellertid tillreddes några bålar punsch, man
drack, och modet tycktes föröka sig; likväl kunde man
icke underlåta att tala åtskilligt emot konungen; man
upprepade hvad han vore värd. Ett redligt hjärta kunde
ej annat än rysa. Öfversten gick i sitt tält för att hvila.
Emellertid var nu beslutet taget; går det väl, så är det
bra. Gud styre för resten!

Ingen var nu sjuk.

Om natten kl. 12 bröts lägret. Armén aftågade, och
konungen främst i spetsen. Af bagaget formerades en
vagnborg. Ingen i truppen hade eller visste sig hafva
minsta räddhåga; och det som utgjorde det mesta modet
hos större delen af befälet, var törhända välgångsskålar-

nes goda värkan. Man tror att konungen själf

kunde märka, huru det stod till i denna artikel. En af
de betydligare officerarne vid namn F bars uti öf-
ver stens vagn såsom oförmögen att följa. Han kördes
ibland bagaget, där han förblef tills han genom sömn be-
kommit till eftertanke, att det ej väl anstod honom sitta
i vagnborgen, då kamraterna voro ute på fältet. Allt detta
gjorde att, ehuru man önskade att få se en liten morgon
uppgry till Svears forna ära i fält, kunde man dock icke
undgå att frukta vederspelet.

Den 2 augusti. Dagen började tändas, och en ba-
taljon af Björneborgs regemente var redan på Viborgska
sidan om Fredrikshamn med några kompanier af nyländ-
ska dragonerna samt par kanoner. Åbolänningarna, 1 ba-

1788, augusti. 35

taljon björneborgare, Elfsborgs regemente och en bataljon
af forna Flemingska regementet, nu mera Staekelbergska
regementet, jämte Elimä bataljon och par eller 3 skva-
droner af nyländska dragonerna samt härvarande hela
fältartilleri lågo på denna sidan om staden. 2:ne batterier
uppkastades, eller rättare, arbetet därå fortsättet, och allt
tycktes lofva någon hård lek.

Kanonaden börjades jämväl ifrån ryska sidan, så snart
de blefvo oss varse ; men ännu besvarades icke hälsningen
härifrån, utan man fortfor med arbetet på redutterna,
därvid några blefvo blesserade. Man väntade få höra något
ifrån Siegroth, men sådant hände icke; ingen visste därtill
orsaken. Under allt detta hörde man att ingen kanon
vore tillstädes, då den ena af redutterna därmed skulle
besättas, " ty det grofva artilleriet, som här skulle tjäna,
sades hafva gått en omväg genom skogen, och man visste
ej om sådant skett med eller utan ordres. 4 timmar stodo
våra med kall blod och klädde skott, därvid likväl ej flere
än 2:ne blefvo skjutna af Kronoborgs bataljon och 3:ne
blesserade af åbolänningarna vid den redutt, som med
det grofva artilleriet skulle bestrykas, och där kapten
Flege kommenderade arbetet och skulle betäcka artilleriet.
Björneborgska bataljonen, anförd af B. Klingspor, drog sig
tillbaka med kanoner, sedan den stått en tid på Viborgska
sidan om staden.

Sääksmäki och Hollola kompanier, som blifvit längre
fram detacherade för att uppleta gen. Siegroth, som skulle
hafva landstigit, kringrändes af ryssarna, men slår sig
lyckligen igenom; Hollola kompani mister standaret, och
Sääksmäki kompani både kapten och kornett, * som blefvo
fångna. Dragonerna skyllde på infanteriet, som ej höll
stånd, hela sin ofärd; men Klingspor skall hafva haft
ordres att göra hvad han gjort genom någon general-
adjutant.

Slutet på allt var det, att ingen Siegroth fanns och
ännu mindre några svenska trupper.

* Kaptenen hette Tigerstedt och kornetten af Klereker.

36 1788, augusti.

Kl. 1 om dagen kom armén med oförrättade ärenden
tillbaka, och björneborgarne samt åbolänningarne slogo
läger på deras förra ställen, enligt konungens ordres, tills-
vidare.

Om aftonen hördes en stark kanonad i sjön. Ingen
sjuk utom de blesserade.

Den 3 augusti. Parolen: Hartula; — lösen: Summa.
Låg armén stilla, och man fick förspörja att gen. Siegroth
landstigit med trupper; men huru många, visste ingen
med visshet; somliga sade med 3,000, somlige med 1,500
och somlige med 1,200 man. Vid landstigningen skall så
tillgått, att ryssarna hafva sökt hindra honom densamma
med egal styrka; Siegroth går under kanonad icke desto
mindre till lands, hvilken kanonad var densamma som i
går aftse hördes; han drifver ryssen undan, får upp sina
fältslangor, men i ögnablicket rusade fienden till och hade
så när borttagit en kanon, därest ej artilleristerna med
handgevären gifvit så stark eld, att de frälsat densamma.
Siegroth retirerar sig tillbaka emot stranden, ryssarna
förfölja honom med häftighet; men i detsamma rycker det
å stranden uppkomna grofva artilleriet fram och gaf fyr
med drufhagel, så att ryssarna tumlade hals öfver huf-
vudet och resten flydde. Siegroth, som förmodligen trott
sig finna svenska trupper emot sig, men däri funnit sig
bedragen, retirerar sig åter uppå flottan och galererna,
sedan han mistat 25 man, andra säga 50, på platsen.
Huru stor ryssarnas förlust varit, kan ej med visshet upp-
gifvas, ty de släpa alltid sina döda med sig bort. Många
torde undra äfven, som många härstädes det gjorde, att
ej konungen lät angripa ryssarna samma gång på denna
sida. Men då man rätt betraktade orsakerna i sitt sam-
manhang, hvarför han ej gjorde eller rättare vågade göra
anfall med denna kolonn, på samma gång kan och bör
man ej hålla konungens försiktighet för underlig.

Emellertid måtte ryssarna befunnit sig i nog trång-
mål, ty i dag morse tände de eld uppå viborgska första-
den, med alla där befintliga magasiner. Röken och flam-
morna stego i skyn hela förmiddagen.

1 788, augusti. 37

Klockan 4 ankom en kurir till konungen, och man
undrade hvad nytt. För öfrigt vidtogos ej andra dispo-
sitioner än att armén satte sig på alla håll i försvarsstånd ;
och gudstjänst hölls i lägret, därvid mycken allmoge ifrån
nästgränsande byar infann sig; och man hörde dem bedja
Gud att hjälpa de svenska. Stackars folk, de hoppades
godt, men himlen vet huru det går!

Natten var mycket kall, så att rimfrost låg på mar-
ken; men dagen var tämmelig vacker. Af folket var ingen
sjuk utom de blesserade.

Den 4 augusti. Parolen: Petersburg; — lösen: Paris.
Sedan konungen varit i lägret och ridit uppför linjen
samt hälsat och tagit afsked af soldaterna, som, uppställda
uti kompaniluckorna, med tårar i ögonen samt ett allmänt
utrop af „Gud bevare konungen" önskade honom lycka,
fick armén ordres att uppbryta och marschera åter till
en by vid namn Liikala. Middagstiden aftågade konun-
gens ekipage. Stackelbergs ena bataljon och Elfsborgs
regementet tillika med Elimä bataljon och par skvadroner
af nyländska dragonerna till Summa, där Armfelt med
sin corps hitintills legat, dit konungen jämväl reste.

2:ne timmar därefter uppbröto åbolänningarna, björ-
neborgarena, 2 eller 3 skvadroner Nylands kavalleri samt
Elimä reserverna med hela artilleriet och generalitetet
samt aftågade till berörda Liikala by, som är belägen vid
vägaskillnaden åt gränsen, samt där vägen tar af till Vill-
manstrand m. m., dit denna del af armén ankom om natten
i sådan konfusion, att soldaterna icke mera visste, till
hvilka kompanier de hörde. Tross, plutoner, skvadroner,
kanoner voro allt sammanblandade, och att få någon reda
i mörkret var omöjligt; natten var mörk och det regnade.
Generalen Armfelt, som rest förut och tagit sitt hög-
kvarter uppå en krog, l j 2 rysk verst ifrån byn, hade gifvit
de ordres, det hvar och en skulle stanna där han kom
att stå; vidare icke. Våra regementschefer sökte sig under
tak uti en bondstuga, där de lade sig tryggt att hvila;
men emellertid sattes icke ut en enda post till bevak-
ning, och om ryssen med 50 man ankommit, så hade han

38 1788, augusti.

tagit alltsammans med hull och hår. Törhända man velat
sådant.

Resten af natten tillbringades således af största delen
under bar himmel. De blesserade ef tersågos icke ; de lågo
under regnet midt på landsvägen. Regementsfältskären
hade nog möda att uppsöka dem. Allt, allt var ett ganska
underligt spektakel. Den strof af historien, som handlar
om slutet af norska fälttåget på 20:de talet, tycktes vara
här åter applikabel ; det hade ej fattats mycket, innan sol-
daten hade kastat geväret och gått som fårskocken hem.

Den 5 augusti. Parolen: Petersburg; — lösen: Paris.

o

Klockan 4 e. m. uppbröt Abo och Björneborgs regemen-
tena tillika med 3:ne skvadroner af Nylands dragoner
samt artilleriet och marscherade en half rysk verst till-
baka samt uppslog läger på ett nyrödjadt ställe, några
åkertäppor som nyss blifvit skördade och ett ängsstycke.
Fältposter utsattes, och man låg här tämmeligen tryggt.

Sjuka voro några och 40 man, men ingen svag-sjuk.
Regn och solsken om hvarandra hela dagen.

Den 6 augusti. Parolen: — ; — lösen: — . Nu för-
dubblades fältposterna, och man fick förspörja att ryssarna
intagit vårt förra läger vid Husula tillika med alla våra
där haf da fördelar, äfven att de uppbränt våra där byggda
redutter.

Några kanonskott hördes då och då i sjön, och denna
del af armén låg för resten stilla hela dagen.

En tämmelig stark åska gick hela eftermiddagen,
och det regnade häftigt, så att de åkerfält, hvarpå lägret
var uppslaget, stodo såsom en lervälling. Sjuka hade
regementet nu 55 soldater, 4 korpraler, 5 underofficerare,
1 subaltern och 1 kapten, mest af fatigue, våta kläder
och sumpigt lägerställe.

Närvarande ställning i denna delen af armén var
högst förundransvärd. Man hade sökt öfvertala konungen
att upphöra med ett krig, som man beskrifvit vara stri-
dande emot rikets fundamentallag, samt hvaruti man vore
utan alla resurser, ehuru hvarken mat fattats eller man
gjort ett enda kanonskott och kände icke tillgången. Man

1 788, augusti. 39

hade på knä bedt konungen, som man sade, att vända om
tillbaka. Konungen har därtill svarat, det han ej af står
från sin föresats att föra vapen. Under allt detta dragés
armén tillbaka, men enligt ordres icke längre än till Lii-
kala. Emellertid hördes huru man ville göra under och
mirakel, då man återkommer på svensk botten.

Vid undersökning om livad som varit orsaken till
arméns reträtt fås ingen viss underrättelse; dels påstås
att den ofvannämnda kuriren medfört de nyheter, att rik-
sens ständer samla sig i Stockholm och sådant nödgat
kungen att retirera sig, andra påstodo att konungen blifvit
upplyst om de få och ringa resurser, hvarmed han hade
att utföra ett krig, och att han därför droge sig tillbaka;
andra påstodo att den skiljaktighet och olust, som för-
sports uti truppen och med hvilken något lyckligt icke
kunde uträttas, tillsammanlagdt med den motsträfvenhet,
som skall finnas i svenska trupperna att gå öfver gränsen,
vore orsaken härtill; andra trodde att den fruktan konun-
gen hade att uppoffras af sina egna föranlåtit konungen
att tänka på sin säkerhet; andra lade allt tillsammans och
formerade sig sina egna begrepp om denna reträtt.

Emellertid troddes nu att man vunnit ändamålet,
hvarå man syftat med det påbegynta myteriet, och de
mesta öfverläggningarna ibland de högre vid armén gingo
därpå ut, huru konungen skulle detroniseras, huru riksens
ständer skulle sammankallas, och det i Åbo; huru man
ville lämna allt hvad svenskt vore och samla finska stän-
der samt kalla sig ryssen till hjälp; huru man skulle för-
drif va konungen och dess anhang samt allt hvad svenskt
vore ur landet; huru man skulle inrätta sin egen regering,
som skulle vara själf ständig och fri, dock under ryssens
beskydd.

Man ansåg att man låg kvar på detta rum för ra-
sande, man funderade huru man med lämpa skulle komma
härifrån, så att ej den goda ryssen måtte följa dem efter
med något ressentiment ; till den ändan skulle skulden
ledas på konungen, som emot deras vilja tvungit dem att
ofreda en så god granne. De hade väl såsom militärer

40 1788, augustL

hitintills nödgats följa befallningar, som varit emot deras
ed; men då de nu själfva rättade det, som brutet var,
trodde de att en nådig kejsarinna skulle hafva dem ur-
säktade. Man gladde sig redan däröfver, och man hörde
redan en del gå hafvande med de stora personager de
tänkte med tiden spela, och de trodde sig hafva stor obli-
gation att fordra utaf hela finska nationen att- man kunnat
hvässa spetsen emot konungen och tyranniet.

Således såg man ej annat än olyckor öfver hufvudet,
i synnerhet då det jämväl nu påtänktes att, om konungen
ville eller icke, återtaga på svenska gränsen och genast
afskicka en stafett till Peterburgska hofvet att begära
några månaders stillestånd för att under den tiden få
riksdag tillsammans och där uppfinna bot, som de sade,
för närvarande oredor.

Gud vet hvad oss ännu förestår! Man fördömde
den stund man släppte konungen bort fri. Ack, otyckligt
det land, där ingen gudsfruktan, ingen lydnad, ingen
enighet och ingen rätt patriotism finnes!

För öfrigt visste man icke visst hvad svenska armén
mente, och ingen anstalt gjordes att sondera cheferna
därstädes; utan man höll äfven dem för fiender; så att
här såg för rysligt ut.

Öfverste Hastfehr sades hafva blifvit repousserad af
en öfverlägsen styrka. Det berättades ock att han skall
mistat mycket folk. Man vet ej, om sådant är skrämskott
eller sanning; är det sant, så är det beklagligt; är det
skrämskott, så vet man att därmed åsyftas arméns hastiga
aftågande utur ryska gebitet och lärer således hafva sin
särskilda origin.

Gud, hvad tider förestå oss, om det aristokratiska
väldet åter uppstår! Kanske ock man får se konung Carl
den XLtes syn gå i fullbordan. Men Gud hjälpe i alla fall
konungen, ty annars och där den nu uppväxande andan får
öfverhand, så få vi se bedröfliga scener! Huru många kun-
gar, huru mycken blod kommer ej att flyta, hvad täflan
om purpurn, hvad förtryck och hvad slafveri under mång-
välde! Svea! Svea! Du är på vippen att utrotas i Norden.

1788, augusti. 41

Den 7 augusti. Parolen: Fredrikshamn; — lösen:
Stockholm. Ännu låg armén stilla utan att några dispo-
sitioner på ett eller annat sätt vidtogos.

Ett rykte utspriddes genom en marketentare, som
varit i Lovisa, att kongl. gardet nu jämväl gått öfver
gränsen ifrån Lovisa, där det hitintills legat* Är det sant,
så finner man tydligen att konungen sofver icke. Emel-
lertid åstadkom detta rykte nog bryderi hos en del
Sprengtportska planörer, såsom hos en Jägerhorn, Klick,
von Törne, I. H. H[ästesko], von Otter med flere.

Den 8 augusti. Parolen: Hjälp; — lösen: Väntas.
Hurudan hjälp cheferna väntade, är obekant. Men red-
liga väntade hela dagen att få höra något gladt nytt ifrån
konungen, samt någon anstalt uti hvad man borde sig
vidare företaga; men sådant förspordes icke. Ett rykte
utspriddes, det ryssen med 5,000 man vore i antågande
ifrån Villmanstrandska sidan, och man tog i öfvervägande
huruvida det var rådligt eller icke att längre ligga kvar
vid Liikala.

Dispositioner vidtogos icke desto mindre till lägrets
trygga försvar, hvilkas beskaffenhet kan slutas däraf, att
då en kapten, som var utkommenderad på fältvakt, ankom
till det utsatta stället, där vakten skulle stå, och började
på vanligt vis af lösa den förra vakten därstädes, så fanns,
sedan han aflöst alla detacherade utposter och vedetter,
ej flere vid hufvudvakten kvar än pikposten och kaptenen,
vittne om goda uträkningar i högkvarteret.

Om aftonen kl. 11 ankom trossen för den bataljon
af Tavastehus regementet, som varit kommenderad af
öfver sten grefve Lejonstedt och som skall varit inemot
Villmanstrand. Trossen aftågade genast till gränsen, äf-
venså ankom baron Leijonhufvud med några skvadroner
af Nylands dragoner, alla på reträtt utan att hafva sett
någon fiende; men väl taltes om att 5,000 man vore i an-
marsch. Ändtligen blef den ryska styrkan förökad till
7,000, och sist till 17,000. Baron Leijonhufvud aftågade äf-
ven åt gränsen. Man sof likväl tryggt i lägret denna natt.

Väderleken var ganska mulen och kall. Sjuka voro

42 1788, augusti.

50 och några man till antalet, men högst 10, med blesse-
rade, voro svag-sjuka.

Den 9 augusti. Parolen: Fatal: — lösen: Händelse .
Generalitetet hade vakat hela förledna natt, och stor öf-
verläggning hade förelupit i högkvarteret, men hvarom,
kände ingen ännu; torde dock kunna gissas. Klockan 5
om morgonen foro öfverstlöjtnanten P. Klingspor tillika
med generaladjutanten major Jägerhorn omkring att visi-
tera fältvakterna; de afbidade icke den vanliga betäck-
ningen, utan redo ensamma med en dräng. Vid ankomsten
till en vaktpostering vid en bro, ungefärligen 3 / 4 mil ifrån
lägret, rida de vidare till den yttersta posteringen eller
vedetten tillsammans. Där sitter Klingspor af, och Jäger-
horn rider 50 steg därifrån, på en väg som tog af till
höger åt en by. I ögnablicket höres 2:ne pistolskott:
Klingspor väntar, men vidare hörs ej knäpp eller kny.
Vakter skickas ut åt stället, där skotten hördes, men man
ser ej det minsta spår efter Jägerhorn. Han var fången:
så sades det.

3 timmar därefter ankommer en officer med 2:ne
kosacker och en trumpetare med bref från den fångna,
som innehöll att han lefde, mådde väl och att han be-
gärde sin koffert till sig i Fredrikshamn.

Underlig fångenskap, som sker utan minsta buller
af fienden; utan att de patrullerande poster märkt minsta
fientligt på detta ställe, som sker med sådan vitesse, att
fienderna föra honom till Fredrikshamn, skicka hans häst
tillbaka, hinna till lägret med trumpetare att utfordra
hans saker; och det allt på l 3 / 4 mil och inom 3 timmar.
Men härunder ligger något annat begrafvet; och därom
skall framdeles ordas, då mera ljus i saken erhålles.

Kl. 12 ankom generalens ordres, att den härvarande
divisionen af armén skulle bryta upp, sedan Tavastehus
bataljonen tillf orene marscherat förbi. Man vet ej huru-
vida kungens ordres ankommit till detta steg eller icke;
men det var bekant att vi skulle ligga vid Liikala till
konungens vidare ordres skulle ankomma, som näppeligen
hade innehållit reträtt.

1 788 y augusti. 43

Kl. 3 e. m. afmarseherade trupperna, rang versé, och
ankommo nu till gränsen kl. 9 om aftonen. Så marscherade
nu armén tillbaka, sedan den fruktlöst förtärt mycket
penningar på rysk botten i 3 veckors tid. Och ehuru
man mycket ifrigt önskat att få gå hem, så tycktes nu
några icke vara alldeles nöjda med detta steg. Hvar och
en lär kunna gissa till orsaken. Soldaterna frågade sins
emellan, hvar de skulle få täckelse för ansiktet vid hem-
komsten.

Lägret uppslogs i mörkret, och man kamperade pä
en fuktig åkerlinda vid Anjala strax utmed ån på sven-
ska sidan.

Väderleken var vacker i dag. Folket skördade sina
åkrar och växten tycktes vara rätt härlig. Ryska kvinn-
folken jämrade sig öfver vår tillbakamarsch.

Några och 40 man blefvo nu upptagna såsom sjuka.
Den 10 augusti. Parolen: Samma; — lösen: Hamn.
Lägret rättades i dag, och gudstjänst hölls uti lägret. Ve-
derbörande voro ganska nöjda, likasom efter en utstån-
den fara.

Efter middagen ankom generalens ordres att lägret
skulle flyttas bakom Anjala kapell på en därtill tjänlig
plan, som likväl först skulle rödjas. Det såg ut som man
vore exponerad på åstranden. Afvenledes skulle närva-
rande af Elimä bataljon få fara hem på rötan. Nylands
dragoner skulle fatta posto vid Elimä kyrka, och Åbo
samt Björneborgs regementena skulle vara en reservcorps.
Huru vida dessa ordres emanerade ifrån konungen, vet
man icke.

Så voro sakernas ställning för närvarande, men man
vill gå något tillbaka för att få mera reda därpå. Hvad
nu berättas må anses för gissning, om man behagar; men
då allt sammanlägges, hvad nu passerat och hvad man
har sig bekant, så lär gissningen icke finnas utan grund.
Man kommer ihåg orsaken till Sprengtportens första
missnöje, huru det föröktes vid en påhälsning m. m.
Detta allt föranlät honom att utföra de planer, hvarmed
han länge gått hafvande. Han reser till Ryssland, för-

44 1788, augusti.

slagen och tilltagsen ligger han där sjuk och fördrager
ända till och med försmädelser uti avisorna. Men i sin
sjukdom ligger han icke inaktiv; sprengtportianerna här-
städes hafva del af operationerna, allt stämplas emot re-
geringen, det af hvarjehanda orsaker uppkomna missnöjet
i nationen understödjer verket, som består däruti, att Fin-
land med ryssens tillhjälp skulle blifva själf ständig t; verket
var redan moget och skulle sättas i verkställighet; ryska
ministeren låg med uti spelet, men konungen kommer
underfund däraf genom pengar och ett därför erhållet
bref, att Sprengtporten förmått kejsarinnan till att gifva
trupper till verkets utförande, och krig beslöts i ögna-
blicket emot Ryssland.

Nu lågo redan finska regementen vid Helsingfors;
svenska voro ock ankomna. I början hördes ej annat
än att ryssen borde umgälla gammalt välgjordt; men
emellertid ankommer generaladjutanten major Jägerhorn;
man ser honom hafva långa konferenser i lägret med en
och annan af cheferna, ändtligen med andra, och efter-
hand får man höra en annan ton i regementet och armén;
den saken är viss och sann, att Jägerhorn varit ifrån
början, som han än är, sprengtportianisk.

Svenska armén hade chefer, som börjat sjunga ryska
efter ministerns noter. Ryska penningar och svensk egen-
ny tta hafva alltid haft harmoni sinsemellan. Uti ett sådant
tillstånd, i anseende till sinnesförfattningen i armén, samt
under förment brist af en hop nödvändigheter, som ännu
till öfvermål likasom kastade olja på elden, börjas kriget;
ho kan då undra att det för närvarande ser ut som det
ser ut därmed! Hvad slut det tager med allt, det förtjänar
en annan undersökning.

Att Jägerhorn, sedan han planerat allt efter sin
heros' önskan i finska armén, själf villigt blifvit fången, är
utan allt tvifvelsmål; och att icke ryssen redan känner
allt, därom bör man ej heller tvifla. Huru vill man att
allt detta skall slutas? Möjligen torde ryssen nu lägga
sig mer i spelet än någonsin. Alla chefer öfverenskomma
därom att konungen bör detroniseras och få en gammal

1788, augusti. 45

mans lott på Gripsholms slott; men huru ställningen sedan
skall blifva, därom lär svårligen någon enighet stå att
väntas.

Under 3:ne synpunkter kan man betrakta det ändtliga
slutet af närvarande ställning : antingen vinner konungen,
eller blir Finland själf ständigt eller blir Finland ryskt.

Slår konungen sig igenom, så är han ock på momentet
suverän, om han vill, och då ynkar man sprengtportia-
nerna; vinner armén med rysk hjälp, så lär man få se huru
hvar vill hafva sin mening, hvar vill vara herre, alla vilja
krafsa åt sig, alla vilja hämnas ledna både rätt- och oför-
rätter; ingens hufvud är mera säkert, det ankommer åter
på hvilket parti af de sammansvurna som får öfverhan-
den. Dessutom yppar sig många svårigheter i själf stän-
digheten, sedan Sverige och Finland så länge varit för-
enade. Huru många svenske hafva icke egendomar här
och finnar på svenska sidan, huru lierad är man icke
genom giftermål. Vore det icke orätt att likasom af-
klippa all gemenskap emellan dessa i hvarandra inlifvade
nationer. Finlands lagverk är svenskt, det är förenadt
med svenska öfverrätters bestyr. Skola dessa domstolar
öfvergifvas, så skall lagen ändras; skola sådana domstolar
inrättas i Finland, så skola pålagor förökas. I alla fall är
själf ständighet ett vådeligt spel, och till dess iståndsät-
tande fordras andra hufvuden än några missnöjda militä-
rers. Filosofernas lycksalighets ö kan ej inrättas på några
timmar.

Skola vi blifva ryska, som lätteligen kan hända, så
äro vi att beklaga. Det exemplet vi hafva i historien om
de romare, som i makkabeernas tid blefvo kallade det ju-
diska folket till hjälp emot deras fiender, och som vittnar
därom, att romarena väl körde fienderna tillrygga, men
stannade själf ve kvar i landet — kan här lätteligen hända
ånyo; och huru det då går med militär och svenska la-
garna, därom vittnar den ändring, som däri redan skedd
är i det finska Ryssland, därifrån vi nyligen kommit.

Den 4:de [punkten] funderas äfven på, nämligen att
Sverige och Finland väl som förr skola blifva tillsammans,

46 1788, augusti.

inen någon ändring skall ske i lagen angående mitt och
ditt samt angående befordringar, därvid finnarna endast
skola komma i kvestion, allt af ett eget råd; men i alla
dessa planer var ännu ingen enighet i sinnena, ej heller
står någon att förhoppas, hvilket tör vara en försynens
skickelse.

Gud nåde oss för våra underliga tider! Man lär
under öfvervägande af allt detta finna hvilket varit bättre,
antingen att i närvarande ställning med enighet lyda en
lagkrönt konung, än utan trygga principer följa ett väder,
som blifvit utblåst af en missnöjd och orolig samt så godt
som landsflyktig undersåte.

Af gemene voro nu några och sjuttio sjuka, mest af
det våta och fuktiga lägerstället, hvarå vi lågo. Hela da-
gen regnade det och var solsken om hvarandra.

Innan jag slutar denna dag, kan jag ej undgå att
berätta en tanke, som hos några uppstod: kejsarinnan,
hette det, torde väl gifva konungen fred, släppa honom
åter till regeringen, för att göra ända på Sverige, därvid
oenighetsandan ständigt skulle uppblåsas; ryssens intresse
skulle därigenom bäst vinnas; Polen ger oss exempel om
resten.

Ett rykte ankom, att prins Carl vore med flottan in-
spärrad vid Sveaborg samt att ryssen borttagit ett svenskt
örlogsskepp, som skall hafva strandat vid Ulrikasborg;
men därom fordras närmare underrättelser.

Den 11 augusti. Parolen: Anjala; — lösen: Keltis.
I dag lågo vi stilla i det nya lägret. Det nya kan med
visshet berättas för denna dag, att Jägerhorn haft bref
med sig till kejsarinnan ifrån de missnöjda eller, rättare
sagdt, Sprengtportska adherenterna, underskrifvet äfven
af generalen Armfelt, hvilken man haft stor möda att
öfvertala till detta steg, och hvilken så godt som därtill
blifvit tvungen.

Bref vet skall innehållit l:o kallande af rysk hjälp i
våra ställningar, 2:o ett tillkännagifvande att finska na-
tionen icke tagit del i detta krig, £:o anhållande därom
att kejsarinnan ville föreskrifva sättet till stillande af all

17 88 1 augusti. 47

denna oro och 4:o det nationen alltid vill och kan visa
sin bravur.

Tänk nu, huru sådana steg kunna tagas af några
chefer utan riksens ständers och konungens samtycke!
Man klankar på en konungs lagbrott, men man bryter
själf samma lagar, och då erkännes intet brott vara be-
gånget.

Man afbidar nu endast kejsarinnans föreskrift. Dess
lagar komma hädanefter att tjäna oss till efterrättelse;
vackra ryska vasaller!

Gråt, min vän, tills du får höra mera en annan gång
häri, då brefvet törhända kan meddelas in extenso. Emel-
lertid, rif upp borgare och bönder emot en så gudlös liga!

Lika sjuka i dag som i går. Väderleken var mulen
mest hela dagen.

Den 12 augusti. Ännu hördes ej annat än att ryska
flottan seglat bort från Helsingfors och att general Meijer-
felt skall kommendera denna kolonn. Gud vet huru nu
går, därest han icke är af bättre ull än våra hitintills
hafda befälhafvare !

Kontinuation för den 12 augusti. Parolen: Värälä;
— lösen: Ummeljoki. Om aftonen kl. 7 ankom generalen
Meijerfelt och tog sitt kvarter i Anjala by. Bemälda ge-
neral skulle emottaga befälet. Af manskapet voro några
och 60 man sjuka.

Den 13 augusti. Parolen: Björneborg; — lösen: Åbo.
Det steg konungen tagit att förklara och emot Ryssland
föra krig ansågs alldeles som obetänksamt, i synnerhet då
Sverige vore utan allianser, utan alla förnödenheter för
krig; man ville därför nu förekomma all olycka; man tog
således en utväg, hvarom tillförene är taladt, att skrifva
ryska kejsarinnan till. Ibland flere utkast af gick, som
förr sagdt är, följande skrifvelse, undertecknad af gene-
raler och öfverstarne Hästesko och v. Otter, äfven af 0.
Klingspor och Enehielm, v. Koten och Klick.

48 1788, augusti.

.Note

*

Sedan underskrefne kommenderande general
och chefs för härvarande finska regementer och
corpser, såsom underkastade militärisk ordning,
uppå befallning sammanstött i ändamål att för-
svara rikets gräns för befaradt inbrott, och därifrån
blifvit beordrade att passera densamma för att
lämna de possessioner T. trupper godvilligt öfver-
lämnat, har detta skett utan riktig kännedom
om hvad därigenom åsyftas, intill dess vi under
murarna af Fredrikshamn hunno eftersinna, att
steg voro gjorda stridande emot nationens rättig-
heter, hvilka vi icke mindre som medborgare anse
oss böra bevaka än uppfylla våra militäriska rät-
tigheter.

Denna brydsamma ställning har försatt oss
i yttersta förlägenhet att finna medel för att upp-
fylla våra skyldigheter som rättskaffens patrioter,
utan att bryta emot den plikt oss som militärer
åligger. Detta tro vi oss likväl i det närmaste
hafva funnit, då vi i denna ställning fattat det
beslut att inför T. i underdånighet förklara hela
nationens gemensamma, uppriktiga önskan att en
evig fred och grannsämja bägge dessa riken emel-
lan måtte bibehållas, som nu till vår oro en tid
varit störd igenom tillställningar af några oroliga
hufvuden i staten, som under täckmantel af all-
mänt väl dölja ensidiga afsikter. Dessa hafva
äfven så mycket bättre kunnat gifva de okunnige
ett ögonblicks förtjusning, som minnet ännu är
friskt af den sista freden med ryska monarkin,
hvilken slöt ett olyckligt krig samt styckade vårt
land. Och våge vi i underdånighet hemställa T.
allernådigste bepröfvande, om icke säkraste borgen
för en så stadigvarande som nyttig fred för bägge

* Den redaktion aktstycket har eger skiljer sig icke oväsentligt
från den hvilken ingår i »Hemliga handlingar" I, sid. 133. j

1788, augusti. 49

rikena vore, ifall vårt land åter skulle gränsas af
de landamären det för ett hälft hundrade år sedan
haft, de illasinnade hade då ingen anledning att
störa monarkins ro, och då T. gaf nationen ett
vedermäle af sin bevågenhet och ett tecken af
dess uppriktiga glömska af det framfarna, våga
vi tro att T. reste sig den mest hedrande ärestod
i tacksamma grannars och nitiska bundsförvanters
hjärtan.

För att inhämta T. allernådigste utlåtande,
huruvida någon negociation med nationens repre-
sentant i tillbörlig ordning kan ega rum, afsända
vi nu N. N. (Jägerhorn), den vi uti sakernas nu-
varande ställning icke utan oro kunna återvänta,
då det nådigste svar af T., som han bringar, skall
decidera, om vi få nedlägga vapen och vända till-
baka i det läge, som gör rikens sällhet, eller om
vi skola bära dem på ett för nationen mera he-
drande och värdigt sätt, hvilket vi äro öfverty-
gade böra vara rättskaffens svenske stridsmäns öde,
då de med visshet veta, att det är för fädernes-
landet de trotsa faror och döden. Armfelt, Häste-
sko, v. Otter, Klingspor, Kothen, Enehjelm, Klick. 44

Att några officerare icke utgöra en Svea rikets stat,
är tydligt. Om och huruvida de utan konungens och rik-
sens ständers samtycke kunna ingå i negociationer med
en utrikes makt, blir en fråga, som torde lätt kunna be-
svaras. Men man vill lämna den och tillse, om kejsarinnan
med hennes majestätiska värdighet kan börja någon nego-
ciation med några uppror stiftande undersåtar eller deras
utskickade, då de lyda under en regering, som har att
etablera lagar och rättigheter, som af riksens ständer och
konung handhafvas. Skulle hon ingå i den begärda nego-
ciationen, så skulle det blifva ett farligt prejudikat uti
europeiska staterna; och hvilka vore då väl trygga! Hvad
rättigheter hade svenska regeringen kvar, då privata och
deras sändebud skulle kunna om statens väl och ve med

50 1788, augusti.

andra stater negociera utan plein pouvoir af regeringen?
I alla fall tyckes detta steg vara förhastadt, ty skulle icke
kejsarinnan å andra sidan vela ingå i den begärda nego-
ciationen, så har man härigenom icke annat uträttat än
en villervalla, som näppeligen med godt maner kan slutas.

I dag antog generalen Meijerfelt befälet öfver den
härvarande armén, och Armfelt miste sitt bestyr.

Väderleken var vacker och varm. Sjuka voro af
gemene man 71 stycken, dock få svag-sjuka.

Den 14 augusti. Parolen: Nyland; — lösen: Tavaste-
hus. Hela natten voro de uppe uti förra högkvarteret,
där Armfelt bodde, och där öfverlades ganska mycket,
hvad mått och steg vidare borde tagas i det påbegynta
verket. De sågo att deras tagna steg på ryska sidan icke
kunde vara konungen länge obekant. Något rykte hade
redan börjat att utsprida sig ifrån baron Hastfehr, som
haft spioner ute. Han hade fått höra något af det, som
här hafvits för händer; en guvernör Giintzel hade till-
skrifvit herr brigadchefen härom, och här var ej tid att
söla i det som skulle göras. Man beslöt fördenskull att
skrifva till konungen [ett] bref, helst konungen i anled-
ning af Hastfehrs uppgift gjort de förenade en öm före-
ställning om deras tagna oråd att gå jura majestatica
förbi, hvarjämte konungen befallt att med enighet nu gå
på. Brefvet var så lydande, som till konungen af skickades:

„Uppå E. K. M:ts nådiga bref får jag (kom.
general) härmedels nåden afgifva det underdåniga
svar, som sanningen och renheten af mina och
arméns afsikter fordra, ett svar som jag i under-
dånighet hoppas skall gifva ro och lugn åt E. K.
M., som är för öm att vilja se ett helt rikes olycka,
för mänsklig att vilja vara en orsak till den, och
som icke med liknöjdhet kunnat se det onda, som
hotar E. K. M. och vårt gemensamma fädernes-
land. Vi hafva genom en no te till ryska kejsa-
rinnan begärt att veta, om negociationen och en
hederlig fred hade rum, för att däraf sluta, om vi

1788, augusti, 51

borde anse våra grannar för våra vänner eller
fiender. I förra fallet är icke allenast vår, utan
äfven allas deras önskan, som sucka i tysthet och
icke äro nog eldade af kärlek till E. K. M. och
fäderneslandet för att våga agera den, att E. K.
M. ingår en hederlig fred. I senare äro vi alla
beredda att strida och dö för E. K. M. och fäder-
neslandet inom eller utom rikets gränser.

På det E. K. M. må i nåder se, huru vi
tänkt och förenat oss, följer härhos i underdånighet
af skrift af det dokument jag med större delen af
officerarena underskrifvit. Vi anse icke öfverens-
stämmande med våra rena af sikter att dölja det
minsta, och E. K. M. täcktes däraf i nåder döma,
om sådana undersåtar icke äro värdige att gifva
sin konung råd eller strida för honom och fäder-
neslandet, med full öfvertygelse om lagligheten
och rättvisan af kriget, det enda som kan freda
vårt samvete, hvars vittnesbörd vi hafva och icke
vilja bortbyta. Om vårt tagna steg ämnade vi i
underdånighet underrätta E. K. M., så snart något
decisivt svar ankommit. Men då anledningen är
så stor att detsamma yppa, hafva vi trott oss icke
böra därmed uppskjuta.

Brefvet till öfversten baron Hastfehr från
guvernören Giintzel är äldre än vår not, som
därtill ingen anledning gifvit. De trogna under-
såtar, som otvunget säga E. K. M. sanningen,
förtjäna att härutinnan vara trodde. Till den först-
nämnda afgår nu en express. Vi försäkra honom
om vårt oförändrade nit för E. K. M. och fäder-
neslandet och att vi med glädje äro beredda på
alla följder af ett krig, då det blir rättvist, och
hvars utgång vi då med fullkomligt sinneslugn
öfverlämna till den Högste, som styrer staters och
människors öden."

52 1 788, augusti.

Härigenom togs nu bladet alldeles från munnen, och
den undersåtliga lydnaden på en gång afsked. Man hade
nu sagt konungen rent af, att man väntade endast numera
på kejsarinnans decision i saken, och man hade således,
i fall hon beviljade fred, icke att göra med konungen,
äfvensom om det sloge annorlunda ut, så ville de, om
konungen så befallde eller icke, vända om eller slåss. Hvar
finnes i historien ett sådant bref!

Alla kommo öfverens däruti, att kriget var obehörigt
och att de blifvit narrade att gå öfver gränsen. De hade
inför vallarna af Fredrikshamn ej funnit annat än att
ryssen endast gick försvarsvis till väga. Hvarför skulle
de då oroa honom? Man sökte därför att få bibehålla
den gyllene freden samt att öfvertala konungen att äfven
ingå däruti.

Men under allt hade man i sinnet att nu sätta sådana
tömmar för kung och regering, att man skulle vara trygg
för alla sådana och andra försök, som i synnerhet detta.

Något visst utkast var väl ännu ej gifvet i detta
ändamål; dock trodde man det snart skulle blifva utsedt,
då ständerna blefvo samlade, som, i de delar cheferna
ville, skulle med ståndande armé under vapen tvingas att
att sjunga på samma pipor. Borgare och präster, om de
ej bekvämade sig, skulle uteslutas ifrån ståndsrättigheten.

Således sågo ställningarna nu ganska vidlyftiga ut.

Dagen var ganska vacker, och sjuka voro 70 och
några man. Ganska torrt var i lägret om förfriskning.

Västerbottens regemente ankom i dag till gränsen
antagandes.

Den 15 augusti. Parolen: Savolax; — lösen: Öster-
botten. Nu upplästes en skrift för officerscorpserna af
de härvarande finska regementen och corpser, däruti vårt
närvarande tillstånd afskildrades. Målningen ansågs vara
ganska öm. Samma skrift innehöll för öfrigt en inbördes
förbindelse emellan corpserna och regementena att, sedan
kejsarinnan yttrat sig, om och huruvida någon negociation
hade rum i närvarande ställning eller icke (ty nu var frågan
endast att blifva underrättad genom Jägerhorn, huruvida

1 788, augusti. 53

kejsarinnan ville låta någon negociation ega rum), i hvilket
fall lagliga sändebud skulle öfverskiekas, taga sina beslut.

Skulle kejsarinnan bevilja bemedling, så skulle ge-
mensamt arbetas därpå att få fred; skulle hon svara nej,
så skulle de följa konungen och strida till sista man;
skulle hon ej gifva något svar, så hade de vidtagit annat
beslut, som likväl ej var utfördt.

Denna skrift underskrefs af alla officerare, ifrån och
med generalen till och med yngsta fänriken, i somliga
corpser jämväl af staben.

En något mildare färg tyckte man blifva således satt
uppå verket, och de förentas antal föröktes mycket där-
igenom. Man hade jämväl skickat till flottan exemplar
häraf, och man var redan viss att konungen därifrån und-
fått ett ungefärligen dylikt bref samt hälsning som här-
ifrån, och man började göra sig ganska godt hopp om
en lycklig utgång i det första steget, helst man trodde
sig hafva kunskap från flere landsorter, att det agréerades
samt att en stor del svenska regementen äfven voro lik-
tänkta med de finska regementen, som tagit det första
steget till den i hoppet varande gynnande ställningen
för riket. Genom ett närmare öfverläggande af det ena
med det andra tyckte man jämväl, att sinnena skulle för-
enas i ett ändamål, som skulle i möjligaste måtto utslå
till svenska statens väl.

Det ankommer nu endast uppå kejsarinnan, om hon
kan anse sig värdigt att äfven i närvarande ställning och
då den frågan, om någon negociation eger rum, emanerar
endast ifrån privata, kan inlåta sig i något formelt svar,
helst det tyckes som Grotius borde konsuleras om icke
det skulle heta i europeiska ställningen: månne en rege-
rande makt i ena staten bör tåla att de lydande i en
annan stat skola inqvirera om maktegandens därstädes
rättighet att föra krig eller icke, et vice versa? Månne
icke den lydande alltid bör lyda? Kan denna qvestion
uppkastas uti en stat, så kan samma qvestion uppkastas
i flere. Huru gick det sedan med staterna och regerin-
garna i Europa?

54 1788. augusti.

Det steg man nu tagit är således ej utan äfventyr,
och jag tror, om ej behörig näpst sker inrikes, så kominer
den utrikes ifrån; ty sådant kan aldrig tålas.

Sjuka voro nu några och 60 gemene. Dagen var
vacker efter en regnaktig natt, och folket började laga
åkrarna till sådd.

Den 16 augusti. Parolen: Skåne; — lösen: Hall and.
Generalen Meijerfelt höll sig ganska stilla, äfven Kaulbars,
som nyligen var ankommen. Sådana ordres, som angingo
vakter och invärtes ekonomin i armén, vidtogos endast,
och de förenade väntade med otålighet på svar ifrån kej-
sarinnan samt att få höra hvad steg konungen samt baron
Hastfehr vordo tagande. Den underrättelsen hade man,
att konungen, som med gardet, nylänningarna, östgötarna
och Elfsborgs regemente samt några skvadroner dragoner
ännu låg kvar på ryska sidan vid Högfors i Kymmene
socken, var ganska stilla till mods; man kunde ej märka
på honom någon orolighet öfver denna uppväxande oro
i staten, åtminstone viste han sig tranquill, hvaröfver man
skämtade.

Nu inlupo de underrättelser genom kapten Laudou(!),
som varit skickad till baron Hastfehr, att baron Hastfehr
ansett detta steg ganska lätt och föraktligt indifferent
samt utan att han tyckts därå mycket reflektera, men
troddes att han vid närmare eftersinnande torde draga
sig tillbaka, helst samma esprit som här skulle vara uti
hela hans brigad, som tål bekräftelse.

Det underliga föreföll under allt detta, att de för-
enade iklädde sig regeringens rättigheter; ty att vela ne-
gociera eller vela veta om negociation kunde ega rum
med en regerande makt, är ett publikt göromål, som privat
ej tillkommer. Skulle den ega rum, så ville de förenade
att riksdag skulle blifva utlyst, då deputerade på statens
vägnar skulle i negociationsärendet af skickas; egde ej
negociation rum, så ville de strida, — resolutioner, som i
bägge hänseendena voro emot fundamentallagen stridande,
som man likväl ville bevara; ty att ingå i fråga om nego-
ciation utan riksens ständer eller regerande maktens sam-

17 88 1 augusti. 56

tycke, var äfven såväl stridande emot regeringsformen,
som att, i fall af vägrad negociation, besluta krig och följa
konungen, då kriget icke funnes vara tillstyrkt af riksens
ständer, hvaröfver nu gronderades.

Den underrättelsen trodde man sig hafva, att ryska
skepp visat sig i Kattegat, att ryssarna varit i land vid
svenska kusterna, äfven att ryssarna varit i land vid Esbo
och där köpt sig matvaror för god betalning.

Ett svenskt krigsskepp hade ryssen uppbränt, sedan
det stött på grund under en reträtt utanför Sveaborg och
icke väl kunnat styra. Fartyget har varit fördt af Chri-
stiernin, som jämte manskapet blifvit tillfångatagen. Styr-
mannen på samma skepp skola ryssarna skickat tillbaka
till prins Carl med helsning att de icke ville beröfva
honom skickliga styrmän. Omtaldt i öfverste von Otters
tält vid måltiden.

Ett annat svenskt fartyg, kommande från Karlskrona
med tågvirke, skola ryssarna jämväl borttagit samt hem-
skickat besättningen. Afven skall en hel skeppslast med
kängor vara bortsnappad, som likväl allt fordrar närmare
bekräftelse. Det försmädligaste af allt var, att man tyckte
om olyckor.

Intet papper skulle vara tillräckligt, om man ville
uppteckna allt hvad man tadlade och fann ridicult i ko-
nungens anstalter med detta krig, huru allt brast och
huru allt borde brista. Ack, konung Carls stridsmän, huru
gjorde de i sin tid!

Den 17 augusti. Parolen: Blekinge; — lösen: Små-
land. Man låg nu ganska tryggt härstädes i Anjala läger
och hade ej vidare att göra än ombyta vakter, i mjugg
politicera och ibland spela boston. Sådana nöjen, som
man i skuggan af fredens fikonaträn förnöter sin tid med,
upplifvades å nyo, och de fasliga målningar af död, blod,
sönderskjutna lemmar och krigets härjande förödelser
blefvo småningom och småningom osynliga. Den som
varit orsaken till alla de ljufliga känningar man egt uti ett
tidehvarf, då kärleken och hjältarnas ära blifvit å skåde-
platserna sjungna och beundrade, men som nu några ögna-

r»6 1 788, augusti.

blick velat förstöra denna ro med det ohyggliga vapen-
braket, kunde ej annat vara än ett föremål till allas res-
sentiment. Följderna däraf hafva, som sagdt är, redan
utbrutit.

Under den 15 förledne hujus är anfördt kontenta af
den skrift, som i ändamål att vinna roligare tider blifvit
uppsatt och besvuren. Samma skrift, underskrefven af
nästan alla, är af följande lydelse:

„Då den här liggande armén, samlad till för-
svar af rikets gräns, som man påstått varit hotad
af anfall, enligt K. M:ts ordres gått öfver den-
samma till Predrikshamn, har sådant skett till följe
af regeringsformen, som stadgar att konungen
eger kommendera sin armé, och våra militäriska
lagar, som intet tillåta att pröfva, huruvida man
bör lyda eller icke. Men då vi under marsch i
fiendeland och under murarna af Fredrikshamn
intet märkt af ryska befälhafvare annat än defen-
siva steg, hafva vi fattat den till visshet sannolika
tanke, att anfallet af svenska nationen är gjordt.
Ömme som medborgare om helgden af den rege-
ringsform vi besvurit och hvilken förbehåller na-
tionen rättighet att döma om nödvändigheten af
offensiva krig, skyldiga som militärer att lyda
vår högsta chef, hafva vi befunnit oss uti den för
redliga svenska män brydsamma omständighet att
se våra skyldigheter stridande. Till att förena dem
så mycket möjligt varit hafva några af oss gjort
K. M:t underdåniga föreställningar i detta ämne,
hvarå till allmän bedröfvelse intet afseende blifvit
hafdt. Sedan vi efter en misslyckad expedition,
härrörande af felaktiga anstalter, dragit oss ifrån
Fredrikshamn, hafva vi nogare betraktat vår ställ-
ning. Att strida med tapperhet och dö, som van-
ligen är så ärofullt för en militär, hafva vi upp-
hört att så anse, då fäderneslandet ingenting kunde
vinna, utan tvärtom befann sig uti de omständig-

1788, augusti. 57

heter, att nitiske och rådige ämbetsmän behöfdes
för att rädda det ifrån total undergång. Dessa
olyckliga omständigheter hafva vi funnit vara föl-
jande: Trupperna, som stå under vårt befäl, hvilka
aldrig blifvit attackerade, innan de tagit offensiva
steg, äro öfvertygade, att misshälligheterna ifrån
vår sida blifvit började, och äro missnöjda med
ett krig, som våra mäktiga grannar på allt sätt
synas vilja undvika; de hafva icke insett någon
nytta, som kriget skulle tillskynda allmänheten,
och öfvertygelse om nödvändigheten däraf, som
ibland ett till frihet födt folk tillskapar oöfver-
vinneliga stridsmän, har hos alla försvunnit; där-
igenom sucka de stackare efter det lugn vi lämnat,
utan att få byta det emot äran, och äro motvilliga
att strida emot den nation, som de tro önska vår
vänskap. Den härvarande arméns utslitna bekläd-
ning, total brist på förfriskningsmedel, svårigheten
att få proviant, som redan märkts, då den öfver
utsatt dag uteblifvit, och knappheten af ammuni-
tion hafva till öfverflöd ökat missnöje och nedsla-
genhet hos truppen. Gränsen, som våra trupper
betäcker, anse vi väl tillbörligen bevakad och vilja
äfven densamma, i händelse af anfall, till sista
blodsdroppen försvara. Men som den bedröfvande
underrättelsen ifrån flere händer inlupit, att ryska
flottan till öfverlägsen styrka kryssar utanför Svea-
borg, som den tagit och uppbränt ett af våra
linjeskepp under vår flottas och svenska arméns
ögon, som olyckan ifrån vallarna af en utaf rikets
förnämsta fästningar kunnat ses, tro vi rikets skär-
gård på alla sidor öppen för mord och brand, och
med förtviflan måste vi tänka, att det icke är oss
och våra vapen, utan ryska nationens mänsklighet,
som vi hafva att tacka, om vi finna att mord»
brand och förödelse icke rasat öfver vårt fäder-
nesland. Vi äro också osäkre, huruvida öfversten
baron Hastfehr med sin corps kan bevaka Savolax

58 1 788, augusti.

för ryska arméns inbrott ; och i händelse han skulle
gifva vika för antalet, är hela landet öppet och
har intet annat än den segrandes ädelmod och
mänsklighet att lita på. I betraktande af denna
ohyggliga, men sanna målning hafva vi tagit det
beslut att, på sätt närlagda bilaga utvisar, vända
oss till Hennes Kejserl. Maj:t och försäkra henne
om nationens tänkesätt. Utom kärleken till fäder-
neslandet och omtanken om dess väl, de första af
skyldigheter, förbinder äfven den tro och huldhet
vi svurit vår konung oss att våga sådant. Då vi
sett honom misströstande, då vi sett konsternation
ibland de ämbetsmän, som omgifva dess person,
hafva vi ansett det vara redlige svenske män vär-
digt att öppna medel till negociation tvenne krönte
personer emellan, hvilket vi med bibehållande af
nationens heder bättre tro oss kunna göra, än
hvad utländsk makt som helst, då den af intet
annat än ensidiga och för riket främmande afsikter
kan drifvas, och vi däremot intet annat rådfråga
än kärleken till fäderneslandet och troheten för
vår konung, med uppoffrande eller åtminstone äf-
ventyrande af egna fördelar. I betraktande af allt
detta och med full lit till den höge lefvande Gu-
den, som ser renheten af våra afsikter, svärj e vi
undertecknade vid hans heliga namn och vår heder
att med uppoffrande af lif , blod och egendom söka
af värj a de olyckor, som hota vårt fädernesland,
hvarför vi äfven härigenom med samma heliga ed
oss emellan sluta det fastaste förbund och stall-
broderskap för att råda, hjälpa och bispringa hvar-
andra uti alla mål, som med allmän och enskild
säkerhet har gemenskap. Och i händelse Hennes
Kejserl. Maj:t icke vill bekväma sig till en för
nationen hederlig fred, anse vi oss ifrån den stun-
den hvar och en personligen anfallne, och förplikta
oss att icke lefvande nedlägga vapen, innan fäder-

1788, augusti. 59

neslandet är satt i fred, ro och säkerhet. Anjala
den 13 augusti 1788."

De förenades föregående förbindelse är högst un-
dransvärd. De uppräkna orsakerna, hvarför de vela hafva
fred; däribland är ryssens makt, Sveriges svaghet, brist
på proviant och alla nödvändigheter m. m., men de för-
binda sig tillika att ej lefvande nedlägga vapen, förrän
fäderneslandet är satt i fred och ro, ifall kejsarinnan ej
i godo bekvämade sig därtill. Frågas, hvar blef ryssens
grufveliga styrka i detta fall, hvarifrån ficks alla nödvän-
digheter då ; kunna de i detta fallet fås, hvarför icke äfven
nu på konungens befallning? Motsäga icke de förenade
[sig] själfva och kullkasta hela sin granna byggnad? Him-
melen gifve denna ed angående inbördes bispringande
uti allt, hvad till allmän och enskild sällhet lända kunnat
och kan, varit svuren och hållen för 40 år tillbaka.

Annars finnes, då nuvarande esprit jämföres med
ofvanstående skrift, det gamla utnötta ordspråket igen:
„jag vill, och jag vill icke", hvilket förtjänar sin egen
annotation.

Gudstjänst hölls i lägret. Det predikades om den
andeligen barmhertige utlänningen eller samari-
ten, och man väntade mycket att få svar ifrån den barm-
hertiga kejsarinnan.

Sjuka voro i dag 64 man gemene af Åbo läns rege-
mente samt 2 kaptener. Dagen var vacker.

Den 18 augusti. Parolen: Östergötland; — lösen:
Värmeland. Till bevis af konungens förhållande uti detta
krig fördes oss nu till sinnes, huru han bar sig åt, då Fre-
drikshamn skulle intagas. Han narrade, hette det, först
officerare och soldaten rörande succurs af svenska rege-
menten; han anförde trupperna i ögnasiktet af fiendernas
bestyckade redutter utan groft artilleri och figurerade
endast på afstånd med en så godt som vapenlös armé;
men murarna i Jeriko ramlade icke, och monarken åter-
vänder utan vidare försök; men man öfvervägde icke, att
konungen lemnades ensam sittande på marken framför

GO 1788, augusti.

arméns front, utan att någon människa talte med honom;
man kom ej i håg, att han stod vid en redan mutinerande
corps, därvid han hade allt att befara för sitt lif och sin
säkerhet. Hvad kunde han som människa vidare göra än
han gjorde; i öfrigt rådde han ej därför, att ej Siegroth
ankom. Baron Hastfehr hade blifvit oroad af ryssarna,
men på hvad sätt? Han låter utkläda en hop med folk
af sina egna med ryska uniformer; dessa göra på honom
ett anfall med löst krut; Hastfehr kör dem tillbaka, och
på sådant sätt börjar kriget på sin sida. Man pretenderar
att han haft ordres till sådant steg, men måst gifva dem
konungen tillbaka. Ett bref, som han skall skrifvit till
sin fru, skall utreda denna beskaffenhet.

Med sådana tillställningar och anstalter förmältes
detta krig vara börjadt; hvad intryck det ena med det
andra gjorde, är lätt att begripa.

Sjuka voro i dag 65 gemene. Väderleken var
vacker.

Den 19 augusti. Parolen: Gottland; — lösen: Oland.
I dag regnade det nästan hela dagen och förledna natt
ganska starkt.

Nu berättades, att generalmajoren Toll skall undfått
ordres af konungen att förfoga sig till sitt regemente i
Skåne, helst dansken skall börja att draga sina trupper
tillsamman. Afvenledes förmältes med visshet, det danska
ministern ankommit till konungen och på sitt hofs vägnar
gifvit tillkänna, att därest icke konungen inom 3:ne må-
nader hade fred med Ryssland, så skulle 20,000 danskar
infinna sig i Skåne. Således tog det hoppet afsked man
gjort sig om något förbund emellan det hofvet och Sverige.
Ställningen började se brydsam ut, men konuugen låg
med sina trupper ännu kvar vid Högfors eller i Kymmene
socken på ryska sidan.

66 man gemene voro nu sjuka.

Den 20 augusti. Parolen: Åland; — lösen: Riigen.
Intet annat utkom på orderna än hvad som rörde vakter
och ekonomi uti armén. Man lefde för resten tryggt i
sitt tagna beslut i anseende till förevarande ställningar

17 83, augusti. 61

och spelte boston. Mycket började man att längta efter
svar ifrån kejsarinnan.

Sjuka voro i dag 70 gemene och 1 kapten. Likväl
var ingen svag-sjuk. Väderleken var varm och vacker.

Den 21 augusti. Parolen: Stockholm; — lösen: Göte-
borg. I dag ankom Kongl. Maj:ts krigsförklaring eller
kungörelse om krig emot Ryssland till armén härstädes.
Densamma fanns vara daterad den 8 augusti och under-
skrifven af riksens råd.

Vid jämförelse af denna kungörelse emot of van in-
tagna skrift till kejsarinnan torde nationens röst komma
i öfvervägande, antingen den är uti konungens idéer in-
gående eller öfverensstämmande med de förentas idéer;
men man vill lämna undersökningen härom. Den, som
något studerat folkslags böjelser och karakterer, finner
det lätt; i synnerhet då man ock vet, att en fullständig
karakter på ett folkslag icke igenfinn es hos dem, som
genom umgänge med andra nationer, lektyr, uppfostran
och sedvanor blifvit invecklade, utan hos dem som äro i
naturens simpla armar uppvuxna och ej hafva andra kän-
slor än dem naturen ingifver.

Det som nu förtjänar uppmärksamhet är l:o tillseende,
hvilkas ord och förebärande hos en utrikes makt böra ega
mera vitsord, några laglydiga corpsers eller rikets råds.
Dessa senare hafva efter våra författningar makt att i
konungens frånvaro befalla; regeringsformen har antagit
i råder ombudsmän för ständerna att emellan riksdagarna
råda konungen; de äro således nationens fullmäktige, och
de föra därför och böra föra nationens röst. Om således
2:o riksens råd beslutit, förmodligen på egande skäl och
orsaker, krig, men den lagliga finner icke, äfven på egande
resoner, sin uträkning uti att lyda, så torde det blifva
icke allenast i anseende till den lagstiftande och lydande
ställningen uti riken och stater, utan jämväl regeringar
emellan i anseende till hvar och en stats säkerhet inbör-
des ganska betänkligt för Ryssland att taga något parti
af en deklaration, ett anbud och begäran, som kommer
ifrån en armé. Saken tyckes decidera sig själf, hvilket

62 1788, augusti.

bör anses som nationens petitum eller icke. Men politiska
ställningen bör därvid ej komma ur ögnasiktet.

Då man så resonerar, så finner man lätt huru bryd-
samt det nu ser ut. Huru underligt lär icke utlänningen
anse allt detta; huru töra icke flere makter blanda sig i
detta spel; huru lär icke hvart parti söka att soutenera
sitt tagna steg! Bägge partierna få otvifvelaktigt sitt an-
hang, och man vet ej under hvilket rådande parti man
vill och kan skatta landet för lyckligt.

Emellertid påstår armén sig hafva rättvisan på sin
sida, äfvensom regeringen på sin, n.b. den senare i rättighet
att befalla, och den förra i rättighet att tänka, men där-
jämte att lyda; ty skillnad är att vara i fält eller på en
riksdag.

Dagen var ganska varm och vacker. Sjuka voro 74
man gemene.

Den 22 och den 23 augusti. Parolen: Åbo; — lösen:
Vasa. Man roade sig med boston och med sådana nöjen,
som råd och lägenhet gåfvo i lägret.

Major Zelo vid Tavastehus regemente reste förleden
natt förbi lägret. Han hade varit en af dem, som ej un-
derskrifvit ofvan intagna skrift. Kl. 9 ankom en annan
officer till lägret, som hade ordres af öfversten grefve
Leijonstedt att fasttaga Zelo, hvarest han finnas skulle;
han fortsatte sin resa för att exeqvera sina ordres, och
man förmente att Zelo tagit sin tillflykt till konungen.

öfverstlöjtnanten baron Klingspor blef jämväl i dag
kallad till samtal med konungen, uti hvad ärende vet man
ej så noga, men torde kunna gissas.

Kl. 12 om natten återkom major Jägerhorn, som så
länge redan har blifvit efterlängtad. Han var beledsagad
till gränsen, eller Ummeljoki ån, af en stor hop med ko-
sacker, men ingen visste ännu utgången af hans ärende;
man föregaf att han fått återkomma på kavaljers parol.

Den 24 augusti. Parolen: Björneborg; — lösen: Vasa.
De förenades glädje lyste nu skenbarligen; man ominerade
sig hugneliga tidningar och fick förnimma, att kejsarinnan
besvarat ganska nådigt det afgångna brefvet. Innehållet

1788, augusti. 63

däraf har varit sådant, att hon tackar för arméns och
folkets förtroende till henne, hon vill ock visa dem sin
vänskap; och hvad deras begäran angår om fred, så vill
hon svara till nöjes därpå, då riksens ständer tillf orene
blifvit sammankallade och hon får bemedla därom med
nationens sändebud. Muntligen var Jägerhorn befullmäk-
tigad att säga, att skulle Finland vela blifva själf ständigt,
så ville kejsarinnan lämna de gamla gränserna tillbaka,
annars icke. I öfrigt skall hon gifvit befallning till gu-
vernören i Viborg att gifva åt de finska regementena
härstädes lifsuppehälle, om så skulle fordras. Äfven ville
kejsarinnan bestå trupper till de påbegynta affärernas ut-
förande, om de med godo till hennes och Finlands förmån,
annars icke, skulle kunna ställas. Allt detta skriftliga
skall likväl vara utan namn.

Men kejsarinnans försäkran var detsamma. Därpå
skall hon jämväl gifvit åt Jägerhorn en ring med y t trän:
„Då ett fruntimmer gifver sin ring, så betyder sådant
ordhållenhet, som ej mera kan ändras".

Man var mycket förtjust öfver den goda början, och
nästan fanns mera icke tvifvelsmål om en lycklig framtid.
Men några förmente att den rätta leken var nu först
obörjad. Andra sade att man kunnat uträtta allt det-
samma, om man begärt simplement stillestånd och forcerat
riksens ständer tillhopa med armén ståndande under gevär,
helst samma expedient nu torde böra vidtagas, sedan en
revolution var börjad.

Om aftonen ankom baron Klingspor, som varit hos
konungen till lägret. Han hade talat med honom, och
torde hända antingen hela tiden varit eller då blifvit af
andra tankar än de förenade. Men det var visst att
Klingspor hade en not med sig ifrån konungen af det
innehåll, det de förenade med sitt tagna steg hos kejsa-
rinnan hade gått konungen och jura majestatica förbi.
Konungen fordrade att de ville erkänna sådant, och lof-
vade samtliga en evig glömska af det framfarna, allenast
de nu ville ändra sig. Anbudet skedde med mycken
ömhet.

(54 1788, augusti.

Detta hade till några ögonblicks början den verkan,
att en del af hufvudmännen började på att draga sig och
voro på vägen att underskrifva noten. Man största delen
satte sig däremot. Härvid uppkom nu en ny öfverlägg-
ning, hvad utvägar man borde taga; man fann ej all den
enighet och trohet, som man väntat, i stallbrödraskapet;
det onda, som nu hotade, fordrade att hastigt förekom-
mas, och det dröjde ej länge, innan man såg en skrift
vara uppsatt, som hals öfver hufvud skulle omkringskickas
till alla regementen i den hit komna och i flere kolonner
liggande armén. Skriften var så lydande:

„Avertissement.

Början till nuvarande krig är för mycket
bekant, att vi däri skulle uppehålla oss. Våra
svenske medbröder hafva vi med glädje hört hysa
lika tankar med dessa corpser. Det är i anledni n g
däraf, efter en misslyckad expedition, hvilken
ådagalagt för oss brist i alla tillgångar och fel i
tillställningarna, som vi rätt börjat eftersinna ko-
nungens och fäderneslandets situation, en bedröf-
vande betraktelse, för mycket känd att vi därvid
skulle uppehålla oss. Då vi som militärer intill
denna stund efterlefvat de ordres oss blifvit gifna,
hafva vi som medborgare eftersinnat medel att få
det öfver riket uppgående oväder stilladt. Att
Kongl. Maj:t härutinnan icke ville förena sig, hafva
vi af dess svar på våra underdåniga föreställnin-
gar blifvit med oro öfvertygade om. Vi hafva
därför måst vara betänkta på andra utvägar.

Vi hafva äfven trott oss finna den bästa ut-
vägen, då vi lämnade nationens ombud tillfälle till
negociation om fred samt sparade konungen att
taga det första steget härtill, som vi utan kränk-
ning af dess värdighet icke trott honom kunna
göra. Att uppfylla alla dessa ändamål hafva vi
uti en till Hennes ryska Kejserl. Maj: t adresserad
skrift begärt få veta, om vi borde anse den ryska

1788, augusti. 65

nationen, hvilken vi aldrig velat anfalla, för vänner
eller fiender, då vi i förra fallet ville försöka allt
till fredslugnets återställande, och i senare iallet
försäkrade oss vara beredde att inom eller utom
rikets gräns med lif och blod försvara konung
och fädernesland.

Vi hafva så mycket mer ansett oss vara be-
fogade till detta steg, som intet annat medel gafs
att hos oss stadga öfvertygelse om sakens rätta
beskaffenhet samt lagligheten och nödvändigheten
af kriget, — en oumgänglig sak att veta för ett
till frihet födt folk, som eljes bortblandas med för-
aktliga nationer, som aldrig kan göra den nytta,
som man af den rätta, i själen grunda[de] tapper-
heten bör vänta.

Vi hafva nu erhållit Hennes Kejserliga ryska
Maj:ts svar, hvarigenom hon förklarar sig aldrig
varit sinnad att angripa Sverige med vapen, samt
dess benägenhet till frid med en nation, för hvilken
hon yttrat sin aktning, den hon med ordres till
sina trupper om upphörande med alla fientligheter
efter ankomsten af vår utskickade ådagalagt, hvar-
emot hon begärt att våra trupper skulle lämna
hennes land; men som Hennes Kejserl. Maj: t icke
är benägen att med Kongl. Maj:t om denna frid
negociera, har hon begärt att få afhandla detta
ärende med den corps, som representerar nationen.
Detta Hennes Kejs. Maj:ts svar gifva vi nu Kongl.
Maj:t till känna med underdånig anhållan att Kongl.
Maj:t med första ville sammankalla riksens hög-
lofliga ständer för att i samråd med dessa sina
rätta och trognaste rådgif vare få återställa frid
och lugn i riket. Uti denna anhållan, som vi anse
värdig att vara gjord af rättskaffens medborgare,
besvärja vi alla patrioter vid fäderneslandets he-
liga namn, hvilket ingen redlig svensk man ännu
utan innersta rörelse nämnt, att förena sig uti;
och är det i samma ändamål, som vi nu adressera

5

66 1788, augusti.

oss till samtliga chefer och officerscorpser af sven-
ska regementen, öfvertygade att ett kärt, men ska-
kadt och hotadt fädernesland på intet annat sätt
än igenom fullkomlig enighet kan räddas ifrån
olyckor, hvilka vi till hela sin vidd icke vilja före-
ställa oss.

Vi anse för öfverflödigt att anföra flere be-
vekande skäl. En rätt sak har icke behof af väl-
talighet, då man talar till upplysta medborgare
om deras eget väl. Vi hafva prefererat att utan
konst med stridsmäns ärlighet uppgifva livad vi
gjort, öfvertygade att nitet för det allmänna bästa
icke mindre eldar chefer och officerscorpserna af
svenska regementena än oss, och att de anse det '
intet annat sätt gifves att förekomma [o]väntade
och oför[ut]sedda olyckor. Lägret vid Anjala den
24 augusti 1788."

Härigenom gingo de nu konungen alldeles förbi.
Fundamentallagen upphäfdes härigenom i grund, och re-
volution var nu börjad. Denna skrift afskickades emel-
lertid uti flere exemplar till svenska regementena genom
expresser. Härvid önskade några att sådana försiktighets-
mått och steg skulle af expresserna vidtagas vid kommu-
nikation häraf, att avertissementet icke skulle komma en
gång att anses för en budkafla.

Dagen var något regnaktig, med solsken och regn-
skurar om hvarandra emot aftonen. Gudstjänst hölls i
lägret. Sjuka voro lika många som i går.

Den 25 augusti. Man hade i går jämväl afskickat
bref till Kongl. Majrt i anledning af den erhållna noten,
däri Kongl. Maj:t föreställdes rikets vådliga belägenhet,
samt hvaruti man anhöll det Kongl. Maj: t ville samman-
kalla riksens ständer. Man hade numera lämnat alla idéer
om Finlands själf ständighet, och här tänktes på icke annat
än med samfälld enighet och, om så skulle behöfvas, styrka
erhålla riksdag. Minnet af alla nationens skedda oförätter
vis a vis grundlagen samt huru många gånger den blifvit

1788, augusti. 67

bruten, föreställdes lifligen, och man trodde att allt skulle
ännu sitta i friskt minne hos invånarena.

Den 26 augusti. Parolen: Lund; — lösen: Lands-
krona. I går afse ganska sent återkom öfverstelöjtnanten
baron Leijonhufvud ifrån sitt värf hos konungen. Leijon-
hufvud förde det afskickade brefvet med sig tillbaka utan
att konungen rört inseglet. Han hade simplement svarat
sig känna affärerna och livad brefvet kunde innehålla,
samt bedt Leijonhufvud hälsa de förenade, att de h varken
skulle få riksdag eller fred, och brefvet gaf konungen
därpå tillbaka. NB, i samma bref låg jämväl det svar,
som ryska kejsarinnan gifvit.

Detta förorsakade nya öfverläggningar, och man be-
slöt att skrifva om ställningarna till riksrådet Fersen samt
De Geer, hvilka vid sista riksdag vunnit folkets för-
troende. Men dessa bref fingo ej afgå, förrän svar hade
ankommit ifrån svenska regementena och man fått höra
deras tanke. Häraf kan slutas, hurudant system man ifrån
början lagt till en revolution. Emellertid voro brefven
uppsatta. Tit. XIII, art. 76 och 77, t. XIV, art. 80 jäm-
förd med 65 och 66 art. och t. IX af krigsartiklarna,
i förening ställda med fundamentallag och militäriska lagar
angående lydnad i fält, medföra i hvar rad en spets emot
de förenade. Alla dessa spetsar skola på en gång brytas,
verket i hast exeqveras och botemedel för uppkommande
biomständigheter, som kunna verka ondt, föreses och ge-
nast till hands hafvas, om man vill att sådan revolution
som denna skall lyckas. Man hoppades emellertid det
bästa, men några sade: om denna ställning slutas väl, så
är det något oerhördt och besynnerligt.

Alla dagar kom allmoge, som släpade proviant, och
man hade ej raison att klaga öfver brist af lifsuppehälle,
ehuru man nyttjade mycket salt fisk och hade ej annat
dricka än vatten.

Af de gemene voro 71 man sjuka, likväl ej öfver
12 å 13 svag-sjuka.

Kapten Kalin hade tillbakakommit ifrån en snabb
resa, ocli man fick förnimma att han varit öfver på ryska

€3 1788, augusti.

sidan samt varit i samtal med Sprengtporten, som med
3,000 man skall ligga uti Liikala by. Man vet ej annat
af samtalet än att Sprengtporten är kommen i ändamål
att soutenera det steget härstädes skett. Det berättades
äfven att storfursten skall vara i anmarsch med något
folk, men att man ej har mycket förtroende för honom
vid ryska hofvet.

En curieus soupcon började att yppa sig i härvarande
armé hos några, en soupcon, som hos några redan ansågs
för viss; och tankarna voro probabla.

Man känner espriten i Ryssland; den är högst miss-
tänksam, sådan som den gemenligen plägar vara i alla
despotiska regeringar, ja, så misstänksam, att om 2:ne
finnas stående på gatan i samtal med hvarandra några
minuter, så kunna de vara vissa därom att hafva spioner
omkring och efter sig ett hälft år. Då man känner denna
beskaffenhet, så lär man lätt kunna döma om den försik-
tighet man där måste bruka i alla, i synnerhet politiska, mål.
Nu känner man jämväl att ryska kejsarinnan är och varit
för längre tider tillbaka ursurpatrice af ryska tronen; stor-
fursten har länge sedan efter ryska lagarna bort vara därå
uppstigen, men man känner tillika partierna därstädes;
kejsarinnans är mäktigt, och storfurstens är stilla, men
verkande och slugt. Ponera nu, heter det, att konungen
af Sverige beslutit några öfverenskommelser med den
ryska herren att passa på detta tillfälle, då ryska staten
har häftigt krig emot turken, att med några förmåners
vinnande hjälpa Peter Paulovitz på tronen och gifva hans
parti luft. Apparencer till sådant steg är den gamla hi-
storien man haft om tillställningar därstädes ända från
Panins tid, som sades med förgift blifvit om lifvet bragt.
Den räddhåga, som man haft att släppa storfursten emot
turken, allt kan här dragas till den uppkomna soupconen,
äfven den hastiga och curieusa början af detta krig, icke
mindre än vår marsch ända under vallarna af Fredriks-
hamn, utan att se något fientligt, ehuru flere redutter voro
i vägen, dem vi passerade, och som, med några kanoner
och par 100:de man besatta, hade i defiléer och trånga pas-

1788, augusti. (59

säger icke framsläppt af oss en enda man med lifvet, och
hvilka redutter sedan tjänte oss till förmån och säkerhet
för anfall. Allt sådant supponeras vara så med flit anställdt
af prins Lobanoff, som kommenderade uti Fredrikshamn
och som man förmodar vara en Peter Paulovizian; men
att ett 3:dje emellan kommande parti, som äfven tyckt
enligt svenska fundamentallagen sig haft rättvisan på sin
sida, kastat smolk i vällingen, är en appart sak, som redan
är beskrifven. Detta parti är oskyldigt i visst hänseende,
ty de kände icke sådan öfverenskommelse, hvilken, om
det för storfursten skulle lyckas, borde vara förborgadt
for allt förstånd, och talte icke en half dragen anda.

Man kan lätt ledas till [att] komma närmare på denna
harftråd, då man nogare betraktar det ena med det andra;
och den invändning man skulle kunna göra om sjöslaget,
att det varit för skarpt att vara bara lek, förfaller snart,
då man vet att där kommenderat en engelsman, som ock
torde varit af kejsarinnans parti. Detta må nu vara huru
det vill, så torde det kanske redan vara förbi, om ej ställ-
ningarna få en annan tournur. Hvad nu står att göras-
bör endast komma i öfvervägande.

Någon lycklig utgång kan aldrig förhoppas för de
förenade, om de ej få riksdag, och den efter eget behag.
Men om den kan ske utan konungens sammankallande af
rikets ständer, blir en annan fråga, som konungen redan
besvarat. Hvad står nu att göra? Intet annat än hvad
redan bort ske, sedan man tagit betslet med tänderna,
nämligen att antingen forcera med hela armén riksens råd
att gemensamt med armén få riksdag utskrifven, sedan
man tillförene fått stillestånd, på ett hälft år till exempel,
sona ej skall kunnat nekas i riksens nuvarande ställning,
eller sticka pipan i säcken.

I alla fall är saken börjad, men på en galen sida,,
som ses af de anstalter hitintills tagits; ty det som nu
sker i armén, nämligen uppbådande af hvar redlig patriot,
hade bort vara ibland de första angelägenheter, som bort
påtänkas; och sedan man varit viss att alla gjort ett, då

70 1788. augusti.

hade dansen kunnat börjas. Nu står det i vår Herres
hand, huru det går för de förenade. Gud hjälpe konungen!

Sjuka voro vid detta regemente 70 och några man
gemene, vid västerbottningarna 100 och några man, samt
vid björneborgarena ungefärligen som vid åbolänningarna.
Väderleken var behaglig.

Den 27 augusti. I dag förmältes att konungen skulle
resa till Stockholm, och torde han redan uppbrutit ifrån
Högfors, där en del af svenska armén ännu ligger, och
fortsatt sin resa. General v. Plåten har fått befälet öfver
samma trupper.

Ännu var intet svar ankommet ifrån de regementen,
som skolat sonderas. Öfverstekammarjunkaren sades redan
jämväl hafva rest, förmodligen till Sverige.

Sjuka som i går. Väderleken var vacker.

28 augusti. Nu väntade man endast med otålighet
att de utskickade expresser ifrån sina värf i de svenska
regementena måtte återkomma. Ett rykte flög att åbo-
länningarna skulle tillika med björneborgarena förläggas
i garnison å Sveaborg, som gjorde en stor uppmärksamhet
i corpserna, och man hörde redan huru man borde söka
till att förekomma sådan händelse; man ville icke skil-
jas åt.

Sjuka voro några och 70 man. Dagen var något
regnaktig.

En utskickad ifrån ryska sidan ankom till general
Armfelt med ytterligare bekräftelse af kejsarinnans nådiga
välbehag öfver det här tagna steget samt med bref från
Sprengtporten.

Den 29 augusti. Nu regnade ganska starkt hela
dagen. Uppå generalorderna utkom nu att prins Carl
tagit öfverbefälet i armén under konungens frånvaro. Her-
tigen är således vid den kolonn af armén, som ligger i
Högfors.

Ingenting annat funderades nu på än att få riksdag,
då man hoppades att få ändring i alla underliga författ-
ningar, inte förgätandes brännvinsförordningarna m. m.
— det enda medel som ock törhända kan sauvera veder-

1 788, augusti. 71

börancles hufvuden härstädes. Men det såg för några ut
som saken låg djupt inne i veden; med ett ord, här har
blifvit så många fel begångna i rättegången, att hufvud-
saken, hurudan den är, lätteligen kan förloras; ty man
har verkligen att spela med ett slugt hufvud, som kommer
efter med de starkaste trumfer till slut.

Sjuka voro 75 st. gemene; och det började att blifva
rätt ledsamt att ligga i läger. Till denna ledsamhet kan
äfven föras det tal, som nästan ständigt hördes, däri ryska
regeringen berömdes och beundrades, huru ryssen är
mäktig och redoutable, huru hvar soldat är ett lejon, en
björn och en förfärlig jätte hos denna nation; och den

forna tappra svensken, den är nu en ! Him-

melen gifve en evig fred för dessa goda och i fredsens
bok redan inskrifna tänkande, till våra vaggande och däg-
gande krigshjältars eviga glädje.

Den 30 augusti. I går afse återkom kapten Troil,
som varit en ibland de utskickade med ofvan intagna
avertissement. Hans ärende berättades hafva slagit ganska
lyckligt ut, så att en stor del officerare vid svenska rege-
mentena, under erkänsla af de finskas förtroende för dem,
underskrifvit stallbrödraskapsförbindelsen.

Äfven skola officerscorpserna uti svenska regemen-
tena gemensamt hos deras chefer anhållit, det de ville
hos hertig Carl, som nu är generalissimus, förmäla det
de förr icke kunde eller ville lämna vapnen, innan de
skulle få riksens ständer tillsammans; sådant hafva che-
ferna varit tvungna att lofva, törhända ock själfva velat,
sedan de hade tillfälle att flyta med strömmen; och, summa
summarum, skedde jämväl kort därpå en allmän uppvakt-
ning af herrar chefer hos prins Carl i förenämnda ända-
mål. Sådant hände torsdagen.

Prins Carl visade sig i början, vid det ärendet före-
drogs, ganska hugdryg, sade de, och talte som en full-
komlig rojalist; men småningom sågs hans ansikte upp-
klarna, och han började taga en annan ton, mera öfverens-
kommande med närvarande ställningar. Åndtligen hade
man fullkomlig öfvertygelse, att han var för saken, likväl

72 1788, augusti.

så att han ville fiska i grumligt vatten och agera en po-
litisk roll; ändamålet skulle vara lätt att gissa.

De tankar började hos de förenade att uppstå, det
konungen skulle taga sitt parti och kanske för alltid, så-
som en drottning Christina, taga afträde ifrån både spira
och krona samt förnöta sina dagar i ett mera mildt luft-
streck, skild ifrån alla en regering åtföljande buller och
bryderier. Några läste redan ett abba fader för rikets
regalier m. m. Man gladde sig i andanom öfver en sådan
händelse.

Med allt detta hoppades man åtminstone en god ut-
gång på första steget, som man tagit beträffande riks-
dag. I alla fall ansågs den för oum gänglig. Men då man
ingår i något öfvervägande af alla saker, som torde före-
komma på denna riksdag, sa torde den blifva en af de
remarquablaste i Sveriges rike. Och det kommer mycket
an därå att fa riktiga principer lagda till grund ifrån
början, dem konungen nog redan känner.

Folket häromkring är enfaldigt och godt, men eger
ingen industri att förtjäna sig något. Enfaldigheten går
ofta så långt, att de af oskyldiga saker anse sig för läde-
rade, i synnerhet hvad könet angår, som icke en gång törs
komma till lägret med några förfrisknings varor utan far-
håga att för evigt antingen få någon blame på sig ibland
sina egna, eller ock löpa den risken att alla sina dagar få
gå ogifta, hvilket i alla nationer är något det mest smär-
tande i världen för den behagande hälften af människor.

2:ne soldaters samtal af västerbottningarna bör här
anföras.

Den ena: „Och huru ondt slita vi icke här utan kläder
och kappor; vi äro utkomna såsom i fält emot ryssen, och
nu måste vi dö af köld utan att vi få se en enda ryss
och slå honom".

Den andra: „Ja, bror, då vi foro hemifrån, så minns
du huru glada vi voro: vi tänkte ej pa annat än slåss
till sista man. Men hvad har nu händt? Vi tänkte likväl
att kungen skulle hafva mera makt än vi finna nu att
han har".

1788, september. 73

Häraf finner man, huru det gemena folket är tän-
kande ; och om vi i fredslugnet haft våra saker i ordning
och fått vara i fred för ryskt förgift, om vi i stället för
kronobrännerier fått kronomagasiner inrättade, om vi i
stället för komedianter haft generaler, om vi vid alla
tjänsteköp, därigenom barn blifvit till befälhafvare upp-
dragna, fått våra sunda befordringslagar i verkställighet,
om ej krigsmaktens armement kommit i sådanas händer,
som varit egennyttiga och oförfarna, så skulle man ännu
sett, att svensken skulle upplyftat sitt hufvud, i synnerhet
uti ryssens nuvarande tillstånd. Men huru smärtsamt är
icke att tänka på ställningarna, då man ock med visshet
får förnimma det sex örlogsskepp ligga redfärdiga och
bemannade i Karlskrona att utlöpa, men kunna icke röras
i brist af befäl, som ännu finnas vara liggande törhända
uti vaggan, — ynkliga tillställningar, som aldrig i världen
blifvit sådana som de äro för konungen uppenbarade!

Själtva hafva vederbörande arbetat därpå, och ko-
nungen med sin stora godhet har ej afslagit dem deras
begäran att få den son, den och den ynglingen framdra-
gen. Nu ser man verkan däraf ; skadan har man, den ser
man, men själfsvåldet är ändå kvar, och man tål ej att
blifva förbättrad.

Väderleken var ganska regnaktig, och sjuka voro
några och 70 man gemene samt 2:ne officerare, dock likväl
ingen svag-sjuk utom 13 å 14 man.

Den 1 september. Parolen: — ; — lösen: — . Efter
middagen återkom majoren baron Mannerheim, sedan han
på 6:te dagen varit borta. Majoren har haft med sig
exemplar af ofvanintagna avertissement och besökt flere
svenska officerscorpser, utom det han äfven varit på flot-
tan. Största delen af svenska officerarne skola hafva
förenat sig med officerscorpserna härstädes, så att det
nu började att klarna uti den hitintills för de förenade
nog mulna horisonten. Riksdag var nu det enda, som
man mest funderade på. Men huru skulle den erhållas?
Det blir ett ämne, som tål numera sina mogna öfverlägg-
ningar.

74 1788, september.

Baron Mannerheim skall jämväl talat med hertig
Fredrik, som skall förklarat sig för partiet ock det tagna
steget. I öfrigt förmältes att hertig Fredrik tagit afsked,
såsom öfverste; men sådant tål dock närmare bekräftelse.

Den 2 september. Parolen: — ; — lösen: — . Hela
dagen i dag var här stark öfverläggning om bästa medlet
att få riksdag. Lägret var fullt af svenska officerare, en
vid namn Kocken, af Vennersborgs regemente, samt ma-
jorerna Klick och Jägerhorn voro de ifrigaste att vigilera,
och beslutet blef det, att deputerade skulle afskickas till
prins Carl med anhållan att han måtte i sitt och arméns
namn bestyra därom, det riksdag måtte med första ut-
skrifvas, därest han själf icke kunde göra det.

Denna väg troddes vara den säkraste; och skulle ej
annat hjälpa, så ville man afskicka deputerade till Stock-
holm, som skulle på det högsta påstå och reklamera riks-
dag, helst utom riksens ständers sammanträde allmänt
fanns, att någon reda icke numera kunde blifva uppå de
saminantrasslade ställningarna. Kl. 5 i morgon afton skola
de deputerade samlas på gästgifvaregården i Lovisa och
därifrån förfoga sig till hertigen, som ännu skall ligga i
Högfors.

I går morse skola ryssarna angripit svenska lägret
i Högfors, men efter funnet motstånd lämnat deras entre-
prise. Af alla dessa underliga händelser ser ställningen
ut som en gåta; och att få en gång rätta knuten upplöst
blir rätt curieust.

Ryssarna skola landstigit vid Hangö udd och där
hyggk g ig batterier, en berättelse som efter vanligheten
törhända har för ändamål att skynda på fred och riksdag,
men som tål sin ansenliga bekräftelse.

Vädret i går och i dag var rätt varmt och härligt.
Sjuka voro 75 soldater och korporaler. Af västerbottnin-
garna äro i dag 115 man sjuka och 2:ne aflidna.

Den 3 september. Parolen: — ; — lösen: — . Stor-
fursten har varit på ryska gränsen midt emot Anjala uti
en by, som heter Mämmälä. Han har velat tala med ge-
neralen grefve Meijerfelt, men generalen har excuserat

1788, september. 75

sig och föreburit, att han ej kunde b af va en sådan ära
i anseende därtill, att hans ordres voro att ej träda utan
tillstånd på rysk botten, men försäkrat storfursten om all
aktning härstädes.

Väderleken i dag var vacker med regn och solsken
om hvarandra.

Det svåra för armén förspordes nu att penninge-
förrådet så krupit i hop, att några aflöningar och trakta-
menten nu svårligen mera stå att erhållas. Provianten
börjar jämväl att se något smal ut. Det kommer nu därpå
an, om armén kan hålla sig så länge tillsamman, att riks-
dagen blir utlyst. Generalen Armfelt bor ständigt i läger
härstädes.

Några ibland de förenade började att hysa någon
slags farhåga, att om ock riksdag blefve, så torde de icke
desto mindre blifva lagligen tilltalta för sitt tagna steg
rörande underhandling med ryska kejsarinnan. Sant vore
väl att svenska militären ingått uti samma principer som
den finska samt att de tyckas gynna den gjorda början;
men så kunde jämväl af dem förebäras det de i den af-
sikten begärt riksdag med mera, att därigenom stilla och
få bot för en i staten uppkommen villervalla, som utom
riksens ständer i närvarande ställning icke kan eller kunde
biläggas. I anseende därtill och då de förentas först tagna
steg särskildt betraktades, så torde, om saken finge en
sådan hvälfning, därå vid riksdagen följa ett mindre be-
hagligt ansvar, utan att de svenska behöf de därför frukta.

Baron Hastfehr förmäles icke hafva undertecknat
stallbrödraskapet; äfven förmäles om honom, det han skall
blifvit tillsagd af ryssarna det de ämnade att angripa
honom med 3:ne särskilda corpser på en gång, h var dera
bestående af ansenlig styrka, som ryssarna också utnämnt,
om han ej skulle imitera sina medbröder och draga sig
tillbaka. Men därtill har generalen baron Hastfehr svarat,
att ryssarna ej behöfde determinera för honom deras styr-
kas storlek, helst han nogsamt kände den : han ville vara
så uppriktig som de samt berätta dem, att så många man
hade de på ett ställe och så många man på det andra

76 1788, september.

stället; hans egen styrka vore så och så stor, och han
kommenderade finnar; fienden egde däraf själf döma, om
han kunde låta skrämma sig af hot. Men som han funne
ställningen vara sådan, att han för närvarande i anseende
till det hela icke kunde uträtta annat än fåfäng blods-
utgjutelse, som han hade af sky för, både bland egna och
fiender, så ville han gifva dem tillkänna, att han i sin tid
och ordning visste draga sig tillbaka. Detta svar har
blifvit admireradt i Ryssland, och man har tagit afskrifter
däraf ibland ryssarna.

Väderleken var vacker och åkrarna stodo i anseende
till brodden öfverallt rätt härliga. Sjuka som i går.

Den 4 september. I dag reste öfverste Montgomery
öfver till Ryssland. Hans ärende har varit att tala med
storfursten samt därjämte att framföra hela svenska ar-
méns jämte hertigens begäran att fa stillestånd på ut-
nämnd tid. Han hade med sig afskrifter af stallbrödra-
skapsföreningarna, och var den de svenska ingått af föl-
jande innehåll:

„1 betraktande af den vada, så af invärtes
missnöje som utvärtes fiender, h varmed vårt kära
fädernesland ögonskenligen hotas, är det hvar redlig-
medborgares plikt att tänka på dess räddning, oui
det ock vore med uppoffrande af lif och egendom.

Fullkomligen öfvertygade om denna fara och
rörda af den lifligaste kärlek till våra medbröder
och den fosterjorden, som med lifvet gifvit oss
samma hjärta till dess försvarande, hafva vi alla
undertecknade enhälligt förbundit oss att söka
och hålla hvad i följande punkter anföres.

l:o. Vi af stå ej att yrka freden med rys-
sarna, och till den ändan påstå och anhålla [vi]
2:o om riksens ständers snara sammankallande.
3: o Vi yrka alla deras i regeringsformen uppteck-
nade rättigheters uppfyllande. 4:o anhålla vi att
ett stillestånd måtte sökas, hvarigenom alla fient-
ligheter kunde genast upphöra, i synnerhet då ett

J788, september. 11

nytt krig med Danmark och svenska kusternas
härjande af fientliga flottan härigenom endast kan
undvikas. 5:o. Arméns återställande i sina vanliga
ställen och landsorter, innan årstiden gör det allt
för svårt och omöjligt. 6:0. Till rikets lagliga för-
svar uppoffra vi allt intill sista blodsdroppen. Vi
förklara härjämte att vår af sikt hvarken är att
blanda oss i andras regeringsärenden eller anstäl-
lande af de revolutioner, som störta tronen öfver
ända och med blod och bitterhet ofta söka mera
enskild hämnd eller förmån än det allmännas väl-
färd. Vår afsikt är att återlämna åt lagen sin
styrka, åt konungen sin lagbundna makt, åt stän-
derna sina oförkränkta rättigheter, åt oss i all-
mänhet frihet, ära och heder, under den strän-
gaste laglydnad. Det blir äfven vår tanke att ej
själfva granska några göromål eller med våldsam-
het handtera några af våra medundersåtar, på
det blod ej måtte dragas öfver våra hufvuden och
att visa att nöden ingifvit oss fredens frimodiga
anda och ej tvedräktens eller egennyttans giftiga
anslag.

Att utföra detta verk förvänta vi oss försy-
nens biträde i förtröstan på vårt rena uppsåt, som
förenar fullkomlig vördnad för vårt dyra konunga-
hus med nitfull och öm sorgfällighet för det all-
männa bästa. Vare den nedrig ibland oss, som
viker ifrån denna föresats, och blifve dens namn
en skamfläck, som sviker detta brödraskap, det
vi i enighetens namn sammanbinda och härigenom
befästa, så sant oss Gud hjälpe till lif och
själ.

N. N. N. N. N. N."

Några torde säga att föregående skrift tål både sin
explikation såsom ock sin lilla korrektion i anseende till
kontradiktioner. Det ankommer på hvars och ens tänke-
sätt och intresse i ställningarna att fälla sitt omdöme härom.

78 1788, september.

Vidare var ej märkvärdigt för denna dag, om man
ej vill anse det för något besynnerligt, att en rysk bonde,
som sluppit in i lägret och brukat brännvin något mer
än vederbort, beskyllde herrarna för och i svenska armén
för olydnad emot konungen, hvarigenom de ryska fin-
narna, som väntat deras lycka, nu måste med smärta se
att ett sa lyckligt tillfälle att blifva räddade som nu, så
snöpligen gå sig ur händerna; de vilja väl nu ha riksdag,
lade han till, men de borde få en djäfvulsdag m. m., som
en drucken kan utösa. Man hörde honom, men som han
var af ett annat fårahus, så fick han gå.

74 man gemene voro sjuka. Dagen var något regn-
aktig.

Den 5 september. Ofverste Montgomery, som afrest
till Ryssland, skall ock medhaft någon plan till konferens
emellan hertigen ocli storfursten; men man tviflade om
något lyckligt därmed kunde uträttas.

Det är bekant att med all den vänlighet, som her-
tigen bemöter de förenade, så agerar han tillika en stor
politicus, och man önskade att hufvud männen ville bruka
nog försiktighet i deras planer. Annars spådde några sig
icke godt af den lamhet och dröjsmål, som i anstalterna
hitintills funnits.

I dag voro flere regementsofficerare, såsom H[äste-
sko], v. 0[tter], St[ackel]berg samt andra officerare öfver på
ryska sidan, där de råkat officerarne af ryska kommen-
deringen därstädes, hvilkas belefvenhet, höflighet och
grannlåt icke nogsamt vid återkomsten kunde berömmas.
Sprengtporten har varit klädd i full rysk uniform, röd
väst och byxor samt grön rock med svenska svärdsorden
på bröstet; har betygat mycken välvilja öfver de förentas
tagna steg, men skrattande sagt tillika, att de spela högt
spel, som smickrat.

74 man gemene voro sjuka. Vädret var vackert.

Den 6 september. Intet passerade i dag utom täta
konferenser, hvarom ingen utom de i rådet kallade her-
rarna fick veta. Ett bref hade ock ankommit ifrån Sprengt-
porten, däri han än ytterligare uppå kejsarinnans vägnar

1788, september. 79

försäkrat de förenade om hennes nådiga välbehag öfver
deras tagna steg, afmålar konungens ofog med detta krig
såsom svagtänkt m. m., samt erinrar dem om de löften
kejsarinnan gifvit i sitt svar på den öfverskickade noten,
om de vilja blifva själf ständiga.

Den 7 september. Gudstjänst hölls i lägret. Intet
annat hände, än att en länsman utfor i grofva tillvitelser
emot militären, som han trodde ej gjort hvad den bort
göra. Han försäkrade att hela allmogen vore beredd att
slåss till sista man emot ryssen, om ej militären tordes.
Man var på vägen att sätta honom i arrest, men han
aktade sig och fanns ej, då han skulle tagas.

Den 8 september. Man berättade nu att öfverste
Montgomery återkommit, men är till Lovisa förrest. Rys-
sarna skola ej vilja utlåta sig öfver stilleståndspunkterna,
innan svenskaina dragit sig tillbaka ifrån Högfors, där de
ännu ligga; och det tros knappt att hertigen vill gå [in]
därpå.

Annars är allt detta ganska besynnerligt att rys-
sarna, som man målar så mäktiga och snart till legioner,
icke kunna drifva en hand full med folk ur deras land.

Sjuka voro 77 man gemene, dock ej smittosamt;
men uti Västerbottens läger hafva redan 12 man dött på
ganska kort tid, och 150 man äro sjuka, mest däraf att
de äro ovana med födan och klimatet, att de ligga i läger
på en sumpig åker och således ganska illa till; hvarhos
de äro utan både kappor och tälttäcken.

Den 9 september. Öfverste H[ästesko] och öfverste-
löjtnant St[ackeljberg hafva farit till Lovisa, och man
väntar med otålighet deras återkomst. Det förmenas att
de haft något ärende rörande närvarande ställningar hos
hertigen, som skall hafva sin station i Lovisa.

Sent om aftonen återkommo ofvanbemälta herrar,
och man fick förnimma det ärendet hafva bestått däri att,
utom egna små affärer, jämväl sondera hertigen, som bor
i Lovisa, om, huru och på hvad sätt det länge efterläng-
tade generela stilleståndet med Ryssland samt en önsklig
fred kunde en gång erhållas. Men hertigens förhållande

80 1788, september.

har varit sådant, att de voro därmed dels nöjda och dels
ställda i farhåga att han fiskade, som de sade, i grumligt
vatten, och det på 2:ne sätt, nämligen så att han kunde
i hemlighet göra ett med konungen äfvensom själf hafva
spekulationer på kronan.

Dagen var varm, och sjuka voro 76 man gemene
enligt rapporter från kompanicheferna.

Den 10 september. Ett rykte förmälde med visshet,
det ryssarna åter skola angripit svenska lägret i Högfors
den 8 om morgonen, men nödgats retirera sig med förlust.
Detta rykte bestyrktes genom det att man här verkligen
hörde emot morgonen samma dag kanonskott. Tillgången
därvid skall hafva varit sådan: Ostgöta infanteri, som
därstädes äfven legat, har fått ordres att draga sig ofvan
älfven tillbaka på ett ställe, som blifvit utsedt närmare
hitåt gränsen till lägrets försvar. En mjölnare, vid namn
Hästesko, får däraf kunskap och reser till Fredrikshamn
samt gifver tillkänna, att i Högfors vore reträtt å färde,
äfven att det vore casus att profitera. Ryssarna besluta
att angripa svenska lägret; men von Plåten, som kommen-
derar därstädes, får genom en resande bonde veta livad
öde sig förestår, rangerar sina trupper, så att när attacken
skedde, spelade kanoner och infanteri så duktigt, att rys-
sarna hals öfver hufvud nödgades taga flykten. Denna
händelse tål bekräftelse.

Efter beskrifning skall det ställe, där svenska delen
af armén ligger i Högfors, vara så beskaffadt, att det i
hela Europa är nästan det fördelaktigaste i anseende till
forsar, kärr och berg, som omgifva sagda ställe; ja, så
fördelaktigt, att om 5,000 man skulle där attackeras af
50,000, så kunde och skulle hela sistnämnda styrka kunna
göras till hk, och det utan minsta förlust för dem, som
blifva där angripna.

Uti de allmänna ställningarna i armén för de för-
enade väntade man dagligen den goda och efterlängtade
ändring, att något skulle förspörjas om riksdag; men ehuru
hufvudmännen trodde sig äga viss underrättelse därom,
att riksdag skulle vara redan i Stockholm utlyst till den

1788, september. 81

2:dra oktober, samt att en ganska stor hvälfning i de po-
litiska ärendena förestod Svea land, så blef likväl bekant,
att alla dessa nyheter skola kommit ifrån Byssland. Tro-
värdigheten däraf är lätt att inhämta, såframt ej nyheten
kommit springandes med en aerostatisk maskin öfver hela
svenska armén, som ligger på gränsen, gerad till fien-
derna eller ryssarna.

Väderleken var i dag regnaktig med solsken emot
aftonen.

I dag begrofvo västerbottningarna 3 man och hade
öfver 120 sjuka; men åbolänningarna hade sjuka som i
går, några och 70 gemene.

Den 11 september. Parolen: — ; — lösen: — . Man
låg i dag och endast spelte boston och politicerade hem-
ligen och fint. Fruktan för 14:de, 13:de och 9:de art. i
krigsartiklarna, [som] förekom[mo] en och annan farliga
och svåra; andra åter ansågo dem för mindre vådliga än
ställningen kunde fordra; och här var ej annat att göra
än hålla mod och god min.

I själfva verket hade man börjat leken nog allvar-
samt; man hade skrifvit till ryska kejsarinnan och skickat
henne bud utan konungens, eller om man vill så rubricera
saken, utan ständernas, eller om man ock får följa bok-
stafven, högste befälhafvarens, vare sig kungens eller fält-
marskalkens, vetenskap ; man har flere gånger redan hållit
språk med ryssarna, allt stridande emot 77:de artikeln i
XIII titeln af krigsartiklarna. Ville man reducera saken
till sin allra största simplicitet, så torde lätteligen finnas
hvad fara man hade i närvarande ställning att löpa.

Låt vara att rikets fundamentallag är bruten; men
ho tillkommer det att bota och tilltala den, som lagen
brutit? Efter allt begrepp ingen annan än den, som kan
stifta lagar. Och hvem är det? I svenskt mynt och efter
svenska lagar ingen annan än riksens ständer i samråd
med konungen; men samma ständer hafva jämväl makt
att straffa dem, som bryta emot lagarna, vare sig hvilka
lagar som helst. Om nu en armé, ett eller flere regementen
äro revolterande i fält, så är frågan den, om icke riksens

G

82 1788, september.

ständer hafva makt att låta utöfva lagarnas stränghet
emot lagbrytarena. Själfva de revolterande kunna ej annat
än finna billighet däruti; ty hvilken stat, och så mycket
mera, hvilken militär kan ega bestånd utan laglydnad.
Ponera att armén skulle gå igenom med sin plan och få
etablerade lagar, så blir frågan: hvem är den, som kan
garantera att de af armén med eller utan billighet genom
forcerade rikets ständer föreskrifna lagar skola vara ver-
kande eller icke. Månne icke en armé, då den lyster,
kan omändra dessa lagar? Hvar blefve då lagens bestånd
och verkan, hvar blefve då laglydnaden, som är så nöd-
vändig i synnerhet uti en armé? Med ett ord sagdt, skall
en armé hållas i ordning, så skall den hållas under la-
garnas stränghet, och om ej lagarna gälla, så kunna ju
soldater, då det fölle dem efter deras principer in, sätta
sig upp emot deras underofficerare, dessa emot officerare
och officerare emot deras chefer, samt de sistnämnda emot
de högste befälhafvare, de måtte till slut kallas och vara
konung eller riksens ständer.

Hvad skall hela Europa säga om en sådan krigsmakt?
Hvilken stat vore säker inom sig själf, om en armé finge
vända allt upp och ned efter egna intressen och efter
egna tagna principer? Huru skall Svea land se ut efter
någon tid, om armén med en stor hop ungdom skulle
komma att utgöra Svea rikets väl och ve? Gud vare oss
syndare nådig!

Sjuka voro i dag som i går. Dagen var vacker.

Den 12 september. Majoren Jägerhorn, som varit
öfver på ryska sidan med det första budet angående un-
derhandling, bodde ständigt i lägret. Nu förmältes att
han i tysthet jämväl varit öfver till Ryssland — i hvilket
ärende, det känner ingen. Ett annars underligt förfarande,
då man ännu ej vet, om man har krig eller fred. NB. Månne
man frågade generalen om lof att så fara? Hertigen skall
utlåtit sig, att han något särdeles ej hade emot någon;
Jägerhorns förhållande tyckte han på minsta sätt ej om.
I öfrigt spelar hertigen en stor roll; han fiskar, sade
man, på 2:ne sätt i grumligt vatten, dels därför att själf

1788, september. 83

spela kronan på sitt eget huf vtid, om möjligt är, dels att
i alla fall vara skottfri, om sakerna sloge annorlunda ut
och konungen vunne sin butte. Men andra trodde äfven
att hertigen icke skulle öfvergifva sin bror. Gud styrke
honom däri!

Den 13 september. I dag voro endast 63 gemene
sjuka. Intet nytt. Man var väl ibland något bekymrad,
men man fördref all oro med ett parti boston.

Den 14 september. I dag hölls gudstjänst i lägret.
Väderleken var vacker och varm.

Med majoren Lars Jägerhorn, som hemkommit från
Stockholm, erhöll man den nyheten, att riksens råd skola
hafva föreställt Kongl. Maj:t den våda, hvaruti hela landet
nu är stadt i anseende till kriget med grannen, som blifvit
o billigt förklaradt och icke skall kunna utföras, hvarför
de skola rådt Kongl. Maj:t till att sammanskrifva riksdag
och af sluta fred med Ryssland. Men som Kongl. Maj:t
därtill aflämnat samma svar som till öfverstarna härstädes,
nämligen hvarken riksdag eller fred, så hafva råden velat
nedlägga sina ämbeten, hvilket ej heller skall hafva be-
kymrat konungen särdeles mycket.

Då denna berättelse öfverväges nogare, så kunna ett
och annat tvifvelsmål yppas om sannfärdiga beskaffen-
heten häraf. Huru kan ett råd besluta till krig och strax
därpå vela ingå fred och nedlägga sina ämbeten? Skall
man supponera att upplysta män skola låta draga sig hit
och dit, likasom rör af det väder, som sist blåser? Hvad
öde förestode rådet dessutom i dessa underliga tider?
Vunne konungen, hurudant förtroende skulle han hafva
för sitt och rikets råd, som funnes vara så vankelmodigt?
Vunne de förenade, hvad hade rådet icke att frukta, som
ingått i en uti det fallet olaglig krigsförklaring, utan att
lijuda till att försvara sitt tagna steg? Med ett ord, den
kontrast, som finnes i denna berättelse är så ansenlig,
att man härstädes utan prejugéer tviflar ganska mycket
därpå. Emellertid ansåg man denna berättelse såsom ett
himmelskt sändebud. Man trodde sig hafva saken vunnen,
och man började tryggt ett parti boston. Ryttmästaren

84 1788, september.

Elmén reste nyligen förbi, utskickad af herrar i Stockholm
till Ryssland. Samma herrar sades vara F[ersen] och D[e]
Grjeer].

Sjuka voro i dag 66 soldater och korpraler samman-
räknade.

Den 15 september. Man väntade hertigen hela dagen
i dag, men han kom icke till lägret. Emellertid sökte
man att undervisa soldaten, att han borde klaga öfver all
slags brist, om hertigen skulle fråga dem något. Och
ehuru man börjat göra sig hopp om ett beständigare stille-
stånd med fienden, så förspordes likväl att det blifvit ut-
satt nog kort, nämligen till den 20 i denna månad. Ingen
negociation egde rum, innan svenska trupperna skilt sig
ifrån Högfors och dragit sig tillbaka inom svenska gebitet;
men de svenska lågo där ännu och innehade sin fördel-
aktiga post.

Väderleken var i dag tämmeligen kulen.

Sjuka voro 65 man gemene. Västerbottens regemente
begrafvar mest hvar dag sina döda soldater. Föda och
luft förorsaka mest dödsfallen, ty de äro ovana därmed.

Besiktning, mönstring skedde i dag i lägret af ge-
neral Kaulbars.

Den 16 september. En rysk öfverstelöjtnant vid
namn Essen, med behörig eskort af kosacker och jägare
samt en trumpetare, var i dag i lägret härstädes. Man
vet ej så noga hans ärende, men om aftonen öfverreste
jämväl baron von 0[tter], öfverste Hfästesko] och öfverst-
löjtnant baron S[tackel]berg jämte några andra officerare
på ryska sidan. Hvilka öfverläggningar där förelupo, kan
man ej heller uppgifva.

I öfrigt förmältes att konungen skall vara vistande
nu för tiden i Dalarna, och man trodde att han vore där
i den afsikten att värfva dalallmogen på sin sida. Ko-
nungen skall jämväl i ett hållet samtal hafva yttrat sig
det han ångrade sig hafva slösat för mycken godhet, mera
universelt än sig vederbort, uppå ridderskapet och adeln,
som han finner icke vara så erkänsam som han förmenat,
ej heller så att lita på vid sina tillfällen, som han trott,

1788, september. 85

hvaröfver mycket knorr hördes, som likväl snart glömdes
vid ett parti boston.

Väderleken var kulen. Sjuka voro 67 man gemene.

Den 17 september. I dag var ej särdeles märkvär-
digt, som passerade, utom det att man tröstade sig där-
med, att konungen skulle resa sin färde och lämna både
rike och krona. Man berättade att han vore tokig; till
exempel därpå anförde man, hurusom konungen vid sin
ankomst till Stockholm inkommit i ett rum, där ryska
kejsarinnans porträtt suttit på väggen; för samma porträtt
har konungen börjat buga sig och tala med detsamma en
lång stund, tills hertig Carls gemål börjat skratta, då det
blifvit allt. — Af Jägerhorns uppgifter.

Sådana och flere andra berättelser voro tjogtals här-
städes, alla Syftande därpå att uppväcka emot konungen
den farhåga och, om man så får kalla den, vidrighet, som
skulle kunna bidraga till en fullkomlig revolution.

Det en tid likasom under askan förkväfda själfstän-
dighetsväldet i Finland började nu åter att kvickna; man
fruktade att en hop med folk, som ingått i stallbrödra-
skapet, skulle börja på att draga sig tillbaka, i synnerhet
ibland de svenske. Här funderades fördenskull på att i
sådant fall alldeles skilja sig från Sverige och kasta sig
i armarna på ryssen och begära dess beskydd. Man för-
dömde den stund, som man släppt konungen härifrån till
Sverige; man hade kunnat göra allt med honom, hvad
man velat; man ansåg ända till och med det att skaffa
honom till evigheten för långt bättre än att nu befara
allting både för lif och land; dock likväl lefde man i an-
seende till förstnämnda farhåga nog tryggt och förglömde
alla omsorger med ett parti boston.

Sjuka voro af gemene 70 stycken.

Den 18 september. Herrar chefer och öfverstar hade
fått af hertigen ordres att i Lovisa infinna sig i en krigs-
konselj. Man tog i öfvervägande, om man borde hörsamma
i närvarande ställningar sådana ordres, så snart det an-
gick krig, då hufvudafsikten med de förentas tagna steg
likväl var fred och ro i landet. Icke desto mindre reste

86 1 788, september.

sagda herrar dit i den fulla öfvertygelse, att ärendet skulle
angå stilleståndet, fred samt exekution af den påbörjade,
men nu långa, utdragna revolutionen i riket. Man hade
här öfverläggningar om bästa medlet att få hertigen i
partiet intresserad, och man såg nu nödvändigheten däraf
att hafva en betydande och tilltagsen hufvudman. Man
ville därför försöka på allt sätt att få honom engagerad;
och skulle ej annat hjälpa, så ville man erbjuda honom
att blifva riksföreståndare. Gud skulle väl sedan styra
för resten, som hitintills hjälpt de förenade.

Att få riksdag, fann man att något annat medel icke
vore öfrigt än att öfverskicka till Stockholm en armé för
att sätta eftertryck i tillställningarna. Efter sådana tagna
mått och steg reste cheferna till Lovisa.

Denna dag voro några och 60 man gemene sjuka.
Västerbottningarna begrafva alla dagar döda. En kall
och genomträngande nordanstorm blåste hela dagen.

Den 19 september. Man hade i dag ej annat att
göra än att hälsa på ryssarna, likväl i hemlighet. Några
voro, som icke särdeles tyckte om dessa påhälsningar.
Mat och förfriskning på supvaror fanns tämmeligen an-
senligt i lägret ; men penningar hördes ej af, och man bör-
jade på att lefva nästan generelt på kredit hos traktören,
insp. Palmgren från Björneborg, som följt regementet
under kampanjen.

Sjuka voro några och 70 man. Nordanstormen va-
rade hela dagen.

Den 20 september. Man längtade att få glada ny-
heter ifrån Lovisa. En underlig esprit förmärktes hos
några, i synnerhet ungdom, att de hellre numera ville
vara ryssar än svenskar. Ingenting kunde horriblare vara
än att få krig. Om man frågade efter orsaken, så kunde
den rimligen ej uppgifvas. Och jag tror, om deras för-
fäder skulle uppstått, hade de visst gjort desse veklige
afkomlingar urbördiga af ära, namn och adelskap,

Nu voro 75 soldater och korpraler sammanräknade
sjuka. Alla dagar begrofvo västerbottningarna sina döda.

1 788, september. 87

Kölden var ganska skarp om nätterna, och stark illaluk-
tande dimma uppstod om morgnarnai

Den 21 september. Gudstjänst hölls i lägret. Emot
aftonen väntade man öfversten hem, men han kom icke.
Några underliga soup9oner uppkommo angående honom;
man fruktade att honom något vederfarits i Lovisa, arrest
torde hända.

Sjuka som i går. Klart och vackert väder om da-
garna, men nätterna voro grymt kalla. Stjärnorna lyste
genom taket på boningarna i lägret.

Om afton ganska sent hemkommo herrarna ifrån
krigskonseljen, och man fick förnimma att det hufvud-
sakligaste, som blifvit afgjordt, var, att hertigen skulle be-
viljat samt gifvit ordres till von Plåten, det de trupper,
som legat fördelta uti Högfors, skulle dragas tillbaka efter
ryssarnas åstundan, på det ryska sändebudet måtte där-
efter ega tillfälle att få negociera om stillestånd på längre
tid, samt den efterlängtade riksdagen utskrifvas. NB.
Ryssarna hafva aldrig velat bekväma sig till någon nego-
ciation, innan Högfors skulle evacueras.

Hertigen skulle i öfrigt förklarat det han nödgades
i närvarande ställningar bruka all försiktighet och var-
samhet samt att han ej kunde ännu företaga sig något
på svenska sidan, utan skulle han hafva förhoppats, det
tillståndet därstädes skulle en gång blifva så tryckande,
det han då kunde vid så fatta omständigheter göra något ;
för öfrigt sade man, det hertigen skall ställt sig som en
stor politicus och sagt sig böra bruka så stor varsamhet,
samt vara så försiktig i sina företaganden som de förenade.

Man hoppades emellertid det bästa, och man hade
många bref om det elände, som förspordes i Sverige samt
om ett general missnöje därstädes. Orsaken till missnöjet
troddes vara konungens uppförande; men under allt detta
hördes packet, bestående, efter brödernas uppgift, icke
allenast af bönder, präster och borgare, utan jämväl största
delen af civilstaten, förbannas för det de fattat galna
principer om saken samt att de ej hafva annat vett än
att hålla med en mindre vetande menniska, och att de

88 1788, september.

kunna ogilla regementenas tagna steg. I själfva verket
uppväcktes i hela landet en bedröflig målning i allas sin-
nen om ett förestående, törhända inbördes krig.

Efter närmare inlupna underrättelser om tillgången
vid ofvannämnda krigskonselj förspordes att, sedan öf-
verste Montgomery flere resor varit öfver till Ryssland
att handla om stillestånd på 8 månader och därvid fått
det svar att Ryssland ej kan utlåta sig därom, innan
svenska trupperna blifvit dragna ifrån Högfors, (så har)
hertigen, sedan Montgomery tillbakakommit senaste gån-
gen, efter det han jämväl skall haft sammanträde med
Sprengtporten, som förebrått de svenska deras tvifvel-
aktighet till ryska monarkinnan, hvilken skall hålla bättre
sina ord än svenska monarken, samt sedan han således
föredragit hertigen sitt värf, (så har hertigen) å sätt sagdt
är sammankallat krigskonselj, därvid hafva infunnit sig
generalerna Posse, Meijerfelt, von Plåten, Kaulbars och
samtliga öfverstar samt öfverstlöjtnanter. Vid konseljens
sammanträde har hertigen öppnat konseljen med ett tal,
däri han af målar sig känna hvad 2:ne regementen af gjort;
han ansåg deras tagna steg såsom åsyftande fäderneslan-
dets väl, h vilket han jämväl för sin del af hjärtat önskade,
och hvarom han sig beflita ville; det påbörjade kriget
hade haft mindre önsklig framgång, det kände han så väl
som hela landet; nu och som ingen mera än han önskade
enighet i allas bröst samt att hvar patriot med enighet
måtte taga landet under armarna, så vore för närvarande
det första, som kom i öfvervägande, att få stillestånd; men
som ryssarna icke vela bekväma sig därtill, och sven-
skarna hafva påstått stillestånd med det vilkor att Hög-
fors skulle förblifva i deras händer under stilleståndstiden,
så och i anseende till denna skiljaktighet har hertigen
låtit sammankalla denna konselj och fordrade nu den
yngste ledamotens omröstande härom. Voteringen gick
därpå för sig, då den så slog ut, att 8 voro emot 6 därom,
att armén vid Högfors icke borde retirera sig, så att 8
röster voro emot reträtten; de öfriga interloqverade hvar
på sitt sätt. Posse, von Plåten, Kaulbars och resten öf-

1788, september. 89

verstar var emot reträtten, som man vet med visshet.
Hertigen själf yttrade sig icke denna gång, utan af väntade
protokollets justering. NB. I konseljen fördes protokoll.

Dagen därpå eller den 20 kl. 11 om dagen skulle
konseljen åter sammanträda, men blef ej af denna för-
middag, utan den gick bort i diskurser pro et contra hos
hertigen. Kl. 4 eftermiddagen kommo åter vederbörande
hos hertigen tillsamman, då protokollet justerades, därvid
gen. Posse kastade sig, och af de, som interloqverat, utläto
sig flere slutligen så, att vid slutad votering har reträtten
blifvit besluten med 4 röster, hvartill hertigen äfven läm-
nade sin röst. I följd däraf sade hertigen sig skola gifva
ordres åt von Plåten att draga sig ifrån Högfors. Dessa
ordres förmältes den sistnämnde äfven hafva fått, och i
morgon skall reträtten ske. Hvar och en må taga häraf
hvad han behagar i närvarande ställningar; och, med ett
ord, tiden skall visa att hertigen är politicus. Detta proto-
koll, som han föra låtit, skall justifiera honom en gång i
hvilket hänseende som helst.

Den 22 september. I dag väntades hertigen till
lägret. Väderleken var ganska varm och vacker i dag,
men hotade oss med köld emot natten.

Kl. 1 / 2 7 eftermiddagen ankom hertigen till lägret.
Manskapet paraderade med undergevär i kompaniluckorna,
och hertigen hälsade på finska uppå manskapet, som med
hurra besvarade hälsningen.

Anjala gård blef högkvarteret. Dit följde öfverstarna
vid denna armé, såväl som general Meijerfelt och Kaulbars
med flere andra officerare.

Det dröjde ej länge om aftonen, innan hertigen reste
öfver på ryska sidan. Han stannade uti en redutt, som
de svenske hafva därstädes; såg öfver allt stillatigande,
men gick ej utom de svenska posteringarna.

Emellertid nedkommo flere ryska officerare, hvilka
likväl blefvo stående utom posteringarna. Hertigen talte
ej med dem, men några svenska officerare gåfvo sig i
samtal med desamma. Kyssarnas höflighet berömdes höge-
ligen vid återkomsten, i synnerhet general Sprengtportens

90 1788, september.

sons coinportement, som därför jämväl blef anmodad att
helsa general Sprengtporten vänligen och. kärligen ifrån
bröderna. Hertigen gick tillbaka för denna gång, och
man kunde vara viss därpå, att det icke skulle gifva något
att frukta, åtminstone icke i första draget.

Sjuka voro som i går.

Den 23 september. Hertigen har i dag varit öfver
på ryska sidan och skickat bud för sig till ryska kom-
menderingen.

General Sprengtporten samt general Raathenfelt til-
lika med öfverstlöjtnant Jeil, som kommenderar ryska
bataljonen, som ligger vid Mämmälä, infunno sig strax
hos hertigen, hvilken talte med dem, den ena efter den
andra, med hatten på hufvudet, likväl ganska complai-
sant; men hvad det angått visste ingen, ty samtalet har
skett ganska lågt. Ryssarna hafva därvid haft hattarna
af sig.

Den 24 september. I dag reste hertigen åter till-
baka till Lovisa.

Den 25 september. General Armfelt flyttade nu till
Peippola gård i Elimä socken.

Den 26, 27, 28, 29 och 30 september. Under hela
denna tid förelopp intet märkvärdigt, utom det att den
öfver Anjala ån slagna bryggan, hvaröfver armén tågat
fram och tillbaka ifrån Ryssland, blef upprifven, sedan
våra å redutten på ryska sidan hitintills ståndna fält- och
vaktposteringar blifvit indragna.

Baron Hastfehr har äfven varit här i lägret, och det
var rätt ömt att se den glädje, som uppstod hos hvar
enda soldat, då de sågo honom och fingo höra att han
var närvarande; de hördes tilltala hvarandra med dessa
ord: „Upp kamrat, vår forna far är här!" och på ögna-
blicket voro alla kompaniluckor i regementet fulla med
soldater; en stor del gräto af glädje. Sådan kärlek har
han ännu uti regementet.

Han smakade på maten, som ett matlag hade tillredt
i sin kittel och hvaraf de spisade; och soldaterna välsig-
nade honom och åto sedan med långt större aptit.

1788, oktober, 91

Ännu var ej Högfors evaoueradt, och man sade sig
nu finna att man lämnat för stort förtroende till hertigen
i jde delar, som skulle hafva för ändamål att få riksdag.
Man tviflade nu icke mera, att ju hertigen höll med ko-
nungen, och man började att draga öronen åt sig; men
under all denna fruktan så spelade man likväl alla kvällar
tryggt ett parti boston.

Den 1, 2, 3 oktober. Några penningar till fälttrak-
tamenten hördes ej af. Under denna tiden blef Högfors
evacueradt; men då man förgäfves väntade den af rys-
sarna utlofvade utskickanden, som skulle med arméns
sändebud handla om det begärda stilleståndet emellan
Sverige och Ryssland, och nu ytterligare, i anledning af
öfverste Montgomerys uppgift eller det ifrån Sprengt-
porten samt ryssarna därom gifna löfte, (nu) anhöll att
samma utskickade skulle infinna sig, så får man till allas
bestörtning höra, det Sprengtporten förklarar sig aldrig
lofvat eller att ryssarna aldrig ingått i beviljande däraf,
att något sändebud skulle i den delen ifrån Ryssland af-
sändas.

Häraf ser man nu frukten af en börjad underhand-
ling, som kejsarinnan själf aldrig kunnat gilla, därest ej
nöden tvungit henne att betjäna sig af konjunkturerna
härstädes och att för en tid ingå uti de förentas planer.
Men ryssen är slug; han kan betjäna sig af alla tillfällen
för och till sin nytta; hela denna de förentas tillställning
ifrån början till slut har ryssen så vetat nyttja sig till
godo, att han ändtligen hunnit försätta sig i det tillståndet,
det han nu mera ej har mycket att frukta för Sverige,
om han ej snart kan själf angripa det; och Gud vet hvad
han ännu kan göra i denna höst. Hvad hafva de förenade
då vunnit?

Det heter nu af de förenade: om man ej tagit det
steg, som nu skett, så hade den mäktiga ryssen redan
härjat landet. Men månne detta steg är taget rätt, och
månne icke det befarade härjandet kunnat förekommas?
Man vill betrakta bägge frågorna, svaren kunna därefter
af hvem som helst dragas.

92 1788, oktober.

Att gå till ryska gränsen uti det uppsåt att ej gå
däröfver, lämnas i sitt värde. Det har näppeligen varit
lofligt, då det kommit så långt, att sedan börja att inqvi-
rera, om man borde lyda mera eller icke, en esprit som
aldrig kan tålas i en rätt beskaffad militär. Men man vill
ändå medgifva någon billighet däraf, om de förenade då
genast kastat sig i armarna på konung, rikets råd och
ständer samt haft utvägar och planer till deras samman-
kallande. Sådant göres nu ej. Man tågar under vallarna
af en fientlig stad; där börjar man att intala soldaten att
icke mera lyda; där anställes en revolution af endast 2:ne
regementen, utan att man vet eller visste hvad den öfriga
armén tänkte; där säger man sig först hafva funnit att
man gjort ryssen orätt, sedan man kommit i hans land,
hvilket röjer nog tröghet i tankekraften; där börjar man
att underhandla om fred och stillestånd och om förlorade
länders återfående m. m., och det utan att man vet om
rikets ständer en gång skulle gilla och antaga militären
för deras ombud hos Hennes Kejserl. Maj:t, allt jämväl
utan att tänka på krigsartiklarna. Hade de förenade icke
kunnat vända sig strax, utan att låta sig förbländas af
själfständighetsfrågan, till den öfriga militären och, å sätt
sedermera skett, begära riksdag och utse medel att få
densamma? Hvarför skulle de i fiendeland hålla sig till
en fientlig eller, om det ordet ej tåls, en främmande makt?
I alla fall var det ej mera tid till sådant steg, då de redan
inbrutit öfver gränserna och då riksens råd hafva tillstyrkt
kriget, och ingen af dem visste hvad nationen, hvars röst
de likväl brukat, tänkte. Häraf och af mera, som härunder
kan dragas, kan den frågan lätteligen besvaras, om detta
steg är rätt taget eller icke. Man säger vidare att, om
ej detta steg tagits, har ryssarna härjat oss. Därvid kom-
mer att betraktas följande omständigheter. Hertig Carl
slår ryska flottan, den drager sig tillbaka för att lappa
sig. Om landttrupperna därå genast gått på med enighet,
så kan man med visshet påstå, att ryska flottan, icke så
snart, åtminstone icke så stark, lupit ut i sjön. Ryssen hade
då varit nödsakad att taga de trupper, som han destinerat

1 788, oktober. 93

på flottan till Medelhafvet, och emplojera dem till lands ;
ty ryssen var verkligen utblottad på folk. Truppernas
inarsch inunder vallarna af Fredrikshamn, utan att se nå-
gon fientlig corps, styrker sådant, och trygga rapporter
om fiendernas antal bekräftar sådant; ty deras styrka till
lands skall i denna dag ej bestå af mera än 16,000 man.
Hvad hade man i sådant fall att frukta för härjande?
Månne det icke blifvit ryssens sak att förekomma infall
och härjande i hjärtat af dess eget land? Således kan
man få svar på den senare frågan. Men oenighet, själfs-
våld och den förgiftiga själfständighetsf rågan hafva varit
orsak till krigets början och orsaken till den hitintills
skedda utgången däraf.

Den 4 oktober. I går fick regementet ordres att
bryta upp för att aftåga till Helsingfors. Det förekom
de förenade icke behagligt att skiljas åt utan att se slut
i deras tagna planer. Men nu måtte ordres lydas. Kl. 7
slogs generalmarsch, och regementet marscherade. Hvad
nu förestår vet man intet. Gud gifve allt ett lyckligt slut!

År 1789.

Den 25 april. Anträdde jag och hofrättsnotarien
Georgii, hvilken var förordnad att förrätta auditörssysslan
vid anställande undersökning vid krigsrätten öfver under-
skrifterna af Anjala förbundet, resan ifrån Åbo till S:t
Michel, och första nattkvarteret var å Harla gästgifvare-
gård i Bjernå. Intet märkvärdigt passerade.

Den 26 april. Fortsattes resan under mycket regn
och snöglopp till Kokkis, där andra nattlägret togs. Bond-
hästarna handteras illa af officerarne. Bönderna hatas för
det de beviljat kriget.

Den 27 april. Kontinuerades med resan till Helsing-
fors, dit ankomsten skedde om natten emellan den 28
och 29 i samma månad. Föret var det allra värsta, som
någonsin kan imagineras. Hästarna voro så utkörda, att
en god del af vägen måste promeneras till fots uti oren-
lighet jämnt till stöfvelkragen. Aldrig kunna resande vara
till hälsa och krafter mera exponerade än nu.

Den 29 april. Hvilade vi öfver uti Helsingfors på
gästgifvaregården, där det var ganska dyrt och svårt efter
husrum. Under vistelsen därstädes hade man tillfälle att
höra, huru åtskilliga officerare och andra personer sväf-
vade ut emot kung och regering, riksdag och anstalter.
Där pikades den ena af den andra såsom under de ar-
gaste partistider i Sverige. Sej ouren var här ganska
ledsam.

Den 30 april. Fortsatte vi resan ifrån Helsingfors
under ett skvalregn hela vägen till Borgå, dit ankomsten
i det värsta menföre i världen skedde helt sent om afto-
nen, då vi voro genomblötta af regnet.

1789, maj. 95

Den 1 maj. Sedan vi spisat middagsmål uti ett täm-
meligen roligt sällskap, skedde åter strax efter middagen
resan vidare fram, och togs nattkvarter uppå en gästgif-
varegård, som kallades Skomarböle, där en resande öfverste
ville disputera oss rum att hvila uti öfver natten, h vilket
efter någon ordväxling äfven lyckades honom. Man ansåg
sig icke böra tvista med en man, som med darrande röst,
förmodligen af ålderdom, föreställde huru han hade tingat
upp rummet för sin och sina drängars räkning. Man lät
honom därför blifva med sina hos sig inkvarterade dome-
stiker i ro, och fick en annan stuga att hvila uti öfver
natten.

Den 2 maj. Fortsattes resan utan att något märk-
värdigt hände till ; där togs nattkvarter.

Den 3 maj. Om aftonen ankommo vi till Kortis
(o: Kuorti) gästgifvaregård uti Mäntyharju socken, uti ett
ganska svårt före.

Den 4 maj. Under vägen berättade oss en skjuts-
karl ifrån Kristina, att ryssarna varit öfver på svenska
gränsen samt angripit en svensk postering af 50 man vid
en invid gränsen belägen svensk by med en styrka af
200 man. Den svenska posteringen skall hafva dragit sig
undan, och ryssarna, mästare af byn, hafva därifrån bort-
fört all befunnen boskap, mördat 2:ne gamla gummor
samt tändt eld på byn, därvid några barn skola inne-
brunnit. Skjutskarlen visste för öfrigt icke, om svenska
truppen blifvit sauverad eller om den blifvit fången. En
stor kanontransport reste vi förbi på vägen.

Den 5 maj. Sedan vi hvilat öfver natten på Liuk-
kola, där gästgifvaren bekräftade ofvannämnda berättelse,
fortsattes resan, och ankomsten skedde samma dags för-
middag emellan kl. 9 och 10 till S:t Michel.

Ryssarnas ofvannämnda inbrott och framfarande be-
sannades här. Officerare berättade att denna ryssarnas
öfverkomst vore repressalier för det svenskarna några
dagar förut varit öfver på ryska sidan och där forcerat
en rysk postering, därvid ryssarna dragit sig in uti ett
pörte. Svenskarna påstodo att de borde gifva sig, men

96 1789, maj.

ryssarna satte sig däremot och försvarade sig med skju-
tande ut genom gluggarna; ty de hade hopp om succurs.
Svenska truppen tordes ej uppehålla sig där länge, fattade
därför det beslutet att bränna ryssarna inne, tände så-
ledes eld på pörtet och begaf sig sin väg. Detta skall
dock ej haft annan verkan, än att ryssarna frälste sig
genom pörtgluggarna utur elden, så att ej andra än de
som blifvit af svenskarna, hvilka skjutit in genom glug-
garna, blesserade, däri omkommit.

På närmare erhållna underrättelser om förloppet
häraf förspordes med visshet tillgången därvid varit så-
dan. Om lördags aftonen eller den 4 dennes helt sent
hafva ryssarna kommit till en svensk by vid namn Lohi-
saari (o: Luansaari?) i Kristina, där de bränt å of vansagda
sätt byn och mördat de 2:ne gummorna, men [blifvit]
denna gång bortkörda; men hafva de natten emellan lör-
dagen den 4 och söndagen den 5 återkommit med större
styrka, och då har svenska posteringen, kommenderad af
en underofficer, nödgats retirera sig, likväl utan någon
förlust. Ryssarna hafva därpå åter uppbränt så godt som
hela Järvenpää by, bortfört boskap och mat samt i öfrigt
framfarit som ryssar pläga.

Brigadchefen baron Stedingk, som häraf får under-
rättelse, beslöt genast att dels hämna detta, dels ock att
komma åt ett magasin, som ryssarna hade uti en by, be-
nämnd Suomenniemi, 3 / 4 mil in i Ryssland ifrån Kristina
gränsen. Han bröt därför upp med 2:ne kompanier, en
liten trupp jägare och en kanon samt af tågade åt nämnda
ställe söndags aftonen och framkommer till samma by om
måndags morgon. Affären börjas genast genom förpostens
nedskjutande, hvarefter baron Stedingk stötte på en pikett
af 50 man. Attacken blef het, och ryssarna sköto förtvif-
ladt. Deras styrka fanns vida större än den svenska, och
man dömde den med visshet bestå af mer än 600 man.
Svenskarna drefvo dem emellertid tillbaka utur 2:ne posi-
tioner och kontinuerade med elden ej mindre ur hand-
gevären än den medhafda kanonen. Nu hade en kapten
Brusin vid Björneborgs regemente fått ordres att genom

1789, maj. 97

en omväg falla fienden i ryggen; men samma kapten
verkställde icke på annat sätt orderna, än att han stan-
nade kvar vid gränsen, man tror dock, förhindrad af svag
is. Emellertid och som svenska styrkan var för liten,
nödgades den retirera sig tillbaka. Ryssarna tordes dock
ej förfölja densamma, utan reträtten skedde i god ordning,
med byte af en hop refflade gevär och bandolerstaskor
samt grenadiersmössor. Svenskarna förlorade 9 man ge-
mene på platsen, tillika med fänriken Konow, som blef
skjuten knall och fall på stället. 2:ne officerare, Delvig
och Amiaoff, blefvo blesserade, den förre i låret och den
senare i knävecket, hvarförutan 50 man blefvo blesserade.
Kyska förlusten kan ej så noga uppgifvas; dock tros den
hafva varit ansenlig, såvida blesserade ryssar bortsläpats,
efter en öfverlöpares berättelse, med 50 hästar. Stedingk
har i sin rapport härom uppgifvit, att 50 ryssar skola
stupat. Kriget börjar således att härstädes brinna.

Den 6 maj. Hölls första krigsrättens session, då en
kapten Aminoff af Tavastehus regemente afhördes utan
ed, dock så att hans berättelse edeligen kunde fästas,
hvilken ganska mycket rörde gr ef ve Leijonstedt, som
brukat många medel att tvinga officerarna att under-
skrifva stallbroderskapet. Han har indragit flere, och det
blir en underlig undersökning, och underliga saker torde
upptäckas, därest den riktigt anställes.

Den 7 maj. Den rapporten inlopp i dag ifrån Sul-
kava att ryssarna angripit en vår postering därstädes med
4 å 500 man; men de svenska, bestående af några och
50, hafva gjort tappert motstånd och bortkört ryssarna
med förlust. Af våra hafva få blifvit blesserade. Mera
en annan gång.

Den 8 maj. Efter närmare underrättelse skall svenska
posteringen vid Sulkava bestått allenast af 25 man, an-
förda (då attacken skedde af ryssarna) utaf en under-
officer. Ryssarnas styrka skall där varit emellan 5 ä 600:de
man, som svenskarna drifvit till rygga med sina fördelars
bibehållande, men ej vågat förfölja (fienden) längre. Vår
förlust har varit obetydlig, däremot hafva ryssarna måst

7

98 1789, maj.

vidkännas stort afbräck, som dock ej pertinent kunnat
uppgifvas.

För öfrigt förspordes för i dag inga nyheter, utan
man låg här och väntade uppå parten till den påbörjade
krigsrätten. Denna undersökn i ng tyckes ej snart kunna
slutas, i synnerhet som Kongl, Maj:ts befallning är, att
den bör så anställas, att ej nödiga kommenderingar där-
igenom hindras af officerares inkallande, som numera och
sedan ryssen börjat röra sig äro nödvändiga på sina poster
nästan öfverallt.

Ett rykte förmäler, att ryssarna skola förstärka sig
vid Suomenniemi, och en kommendering af Björneborgs
regemente, anförd af kapten Ek, har i går dragit sig till
Kristina gränsen.

Den 9 maj. Ofversten Stedingk har genom bref till
ryska bef älhafvaren i Suomenniemi återfordrat fänrik Ko-
nows lik, som de svenska vid reträtten nödgades lämna
efter sig på platsen. En trumslagare blef utskickad med
brefvet; han kom under ryska förposterna, började pä
vanligt vis att slå appell, men ryssarna sköto skarpt på
honom. Trumslagaren nödgades draga sig tillbaka och
slog sin appell å nyo, som icke allenast var utan verkan,
utan kommo äfven kossacker, hvilka jagade honom efter,
och trumslagaren kom som knappast undan till svenska
posteringen.

Den 10 maj. Ankom genom ryska bef älhafvaren
bref till baron Stedingk ifrån generalen Eautenfelt, däri
han mycket ber om förlåtelse för det begångna misstag
med trumslagarens obehöriga utvisande och försäkrade
att sådant /ej mera skulle ske, jämte en hop med annan
vanlig rysk grannlåt; hvarhos genom en biljett vid sven-
ska posteringen tillkännagafs hos öfverstlöjtnanten Ehrn-
rooth, som där var närvarande, att om de nu hade något
ärende, så ansågs signalen med trumma för god. Emel-
lertid skref Stedingk åter ett bref till ryska befälet, före-
hållande dem ofoget genom deras afvikande ifrån allt
krigsbruk och reqvirerade liket. Budet skulle nu skickas
ut genom en trumpetare. Brefvet framkom och svar följde,

1789, maj. 99

det liket skulle aflämnas. Till den ändan utskickas en
underofficer och några ryska, karelska dragoner. De ut-
skickade ankommo till ryska vakten; där stannade drago-
nerna, men underofficeren förbands på vanligt vis [om]
ögonen och fördes förbunden, som han iyckte, en half
svensk mil [samt] ledsagades in uti ett rumi- Täckelset
fråntogs där ögonen, och han befann sig uti en stor sam-
ling af ryska officerare, general Bautenfelt samt flere re-
gementsofficerare, hvaribland i synnerhet major Suttoff,
född svensk, föreställde honom många frågor angående
riksdagen och när den skulle slutas, angående folkets
tänkesätt, med mera. Underofficeren, vid namn Finne,
svarade härtill så godt han kunde och gjorde dem på intet
sätt sluga. Under vägen fram frågar bemälde major, om
folket ej. finner, att konungen bedragit dem' till detta krig,
och om han icke vore värd en kula. Han förmälte sig
veta, det konungen hade adeln emot sig, men att han
narrat de trenne andra stånden att ingå i sina vyer, hvar-
jämte han mycket berömt (o: -de) ryska regeringen, med
mera. Åndteligen återfördes underofficeren på samma sätt
som fram, och liket, som redan var begrafvet, uppgräfdes
och återföres till svenska gränsen i bara jackan och strum-
porna; de öfriga kläderna voro borttagna. r

Härutaf allt kan slutas huru väl våra rymmare,
Sprengtporten, . Klicken, Jägerhorn, Elmén, med flere,
hafva af målat vårt tillstånd. Det är nog underligt om ej
det hämnande ödet låter dem en gång umgälla sin otrohet..

Emellertid exercerar nu Sprengtporten ryska trup-
perna utii chargen eller att rätt kunna skjuta, och Klicken
är öfverstlöjtnant i rysk tjänst. Bägge tjäna emot sitt
och vårt fädernesland.

11 maj. Ingenting särdeles har passerat. En rapport
har major Gahm inskickat, som innehåller några nyheter.
Major Gahm har haft spioner ute ända till Petersburg.
De hafva berättat att ryssarna skola hafva tämmeligen
folk hit åt svenska gränsen, det de skola hafva byggt 9
stycken kanonslupar för att nyttjas i Saimen och mycket
fortifierat sig vid Nyslott, dit ansenlig mat blifvit släpad.

100 1789. maj.

att allmogen är utpressad och [att] man tagit af honom
allt med våld, så att där skall vara en stor jämmer. I
öfrigt hafva spionerna vetat berätta, att Polen och Preus-
sen skola förklarat Ryssland krig, som skall förorsakat
mycket buller och oro i Petersburg. Denna sista omstän-
digheten tål dock närmare bekräftelse.

Den 12 maj. I dag satt blandade regementskrigs-
rätten, då kapten Adlercreutz hördes, som med sin berät-
telse urskuldade Hastfehr, men kastade nog stor skugga
uppå öfverste Brunow. Löjtnanterna Hästesko och Reh-
binder afhördes, som tillstodo sig hafva följt hopen åt
och underskrifvit förbundet. Ryssarna äro fredliga, våra
också. Kall blåst.

Den 13 maj. Nu fick man här höra, att riksdagen
var afblåst den 27 april, som också är hugneligt. Gene-
ralen Meijerfelt skall svikta, och man är bekymrad öfver
vår ställning i anseende därtill. Han skall nu vara tve-
hågsen, och man klagar öfver hans anstalter i anseende
därtill. Säkerhetsakten tros hafva verkat denna förändring.

14 maj. Inga nyheter, som äro värda att antecknas.

15 maj. Af den anledning att krigsrätten härstädes
hos generalen Siegroth skriftligen för rätten fordrat en
löjtnant v. Fieandt, som varit vid Anjala förbundstiden
brukad såsom sändebud till de öfriga corpserna här i Sa-
volaks, därvid han skall lockat och trugat vederbörande
att skrifva under stallbrödraskapet, med mera, har bemalde
general skrifteligen till ordföranden, öfverste Svedenhjelm,
förmält, huruledes han icke kunde för närvarande umbära
sina officerare, helst han på sin gränseafdelning haft stän-
dig oro af ryssarna. Fyra gånger i samma vecka hafva
hans posteringar på särskilda ställen blifvit attackerade,
som alla gånger försvarat sig käckt. Fjärde gången hafva
ryssarna med 300 man angripit posteringen vid en by,
Siikakoski vid namn, bestående af 50 man. Affären har
varit skarp, de våra ryggade icke ur stället, ryssen avan-
cerade, och man sköt på hvar andra på 8 a 10 steg. Ba-
jonetten kom att göra tjänst. Ryssarna togo flykten och
förlorade 1 kapten och 4 man på platsen jämte 2:ne till

1789, maj. 101

döds blesserade. Svenskarna hade 1 man skjuten och
ingen blesserad. Affären har dels skett på fältet, dels
emellan husen i byn. Ryssarna släpade under elden stän-
digt bort sina skjutna, och man vet med visshet att 40
man af ryssarna, dels hårdare dels lindrigare blesserade,
blifvit ur denna affären släpade till Fredrikshamn. Så för-
mäler generalens egenhändiga bref . Något penningar, hat-
tar, bandoler och gevär hafva tillfallit svenskarna som byte.
Således ser man att svenska soldaten är ännu densamma,
som han fordom varit; men gifve Gud [att] anförandet
kunde en gång blifva så eldigt och nitiskt som forntidens!
Man hör ofta ondska och malice, och man berättar att
grefve Meijerfelt, som törhända af någon med ålderdomen
följande svaghet icke skall kunna förmå sig att taga råd
af sina likar, i farhåga att mista något af sitt anseende,
skall nu uti generals detaljen betjäna sig af en skrifvares
råd till operationernas utförande. Denna är den numera
med assessors namn karakteriserade forna, på Sundbec-

o

kens bod i Abo ståndne Sederholm. Hvar och en kan
döma om krigsanstalterna, som leda sig ifrån ett sådant
hufvud! Sed laudatur ab his, culpatur ab illis.

Den 16 maj. Man beskyller baron Hastfehr för skrift-
växling med ryssarna; man dömer åtskilligt därom; tiden
skall visa, om han är skyldig eller icke, men man tiger,
då Stedingk får bref ifrån ryska sidan, ja 2 stycken på
en dag; han är oskyldig, Hastfehr för samma orsak skyl-
dig. Gud känner bäst den enas och den andras inre.
Hastfehr hade mogna insikter i mycket och mångt; tör-
hända han därföre borde ur vägen rödjas, törhända ställ-
ningarna fordrade det. Hans anklagare äro, ehuru sken-
fagra för världen, själfva törhända [skyldige till] det man
beskyller Hastfehr för.

Den 17 maj. Helsade jag på häradshöfdingen Mal[l]én
i sällskap med flere. Gubben var rätt munter; under
diskurserna, som här förelupo, omtaltes baron Hastfehr.
De tillstädesvarande officerarna sade, att Sandels ljugit i
sitt vittnesmål på honom i flesta delar.

Den 18 maj, måndag. Inga nyheter.

102 1789, maj.

Den 19 maj. Passerade intet märkvärdigt.

Den 20 maj. Skedde resan ifrån S:t Michel till
Heinola, där den melerade undersökningskrigsrätten vidare
kommer att hållas angående Anjala förbundet. Ankomsten
skedde om natten till Kuortis.

Den 21 maj. Reste vi hela dagen och ankommo till
Heinola om aftonen. Ingenting märkvärdigt passerade
under vägen. Vid framresan skedde ett besök hosöfvérste
Gripenberg, som haft och ännu har sitt kantonerkvarter
på en gård vid namn Lahtis. Vid detta tillfälle bör näm-
nas, emedan här yppades diskurs därom, att officerarna
af JBj örneborgs regemente ingått till Kongl. Maj :t med en
underdånig böneskrift, däruti de tillstått sin förseelse, för-
medels stallbrödraskapets undertecknande, och hvaruti de
anhålla om nåd. Kapten Grönvald har rest med den-
samma såsom kurir till Stockholm. Undersökningen om
förbundsbröderna gaf anledningen till detta steg. Veder-
börande gå nu både mjuka och ängsliga samt önska
mycket att allt varit ogjordt. Savolaksska rågsvedjorna
Stå. ofverallt betäckta med en mörkgrön och frodig brodd,
som lofvar, Gudi ära, en rik gröda. Löfvet på björkarna
börjar synas utspricka.

Den 22. Höll krigsrätten session uti Heinola. Flere
afgåfvo sina berättelser i målet och ursäktade sig mycket.
Några konstlade och ville ej ut med sanningen, men den
kryper dock småningom fram. En nästan dylik sak an-
mältes emot löjtnant Gadolin, kaptenerna Fried. von Wille-
brand och De la Mötte, som den, hvarföre Segerstorm
stannat. Alla skjuta skulden uppå öfverste Hästesko.
Underliga saker utredas, hvilka jag tror skall till antiroja-
listernas och de ännu ryskt sinnades blygd stoppa till
deras munnar.

Den 23 maj. I dag kontinuerades med undersök-
ningen; flere voro för rätta. Gadolin blef öfverbevist att
bafva sökt öfvertala soldaterna till olydnad och utfarit
uti mindre anständiga uttryck om konungen. Han blef
arresterad; Willebrand och De. la Mötte efterskrefvos att
inställas, hårdeligen graverade. •

1789, maj. 103

Den 24 maj, söndag. Ingenting märkvärdigt.

Den 25 maj. Undersökningen fortsattes. Ganska
mycket af ammunition ock kläder med mera ankom till
krigsbehofvet.

Den 26 maj. Om morgonen kl. 4 återkom kapten
Grönvald hit till Heinola ifrån Stockholm. Han berättade,
att konungen skall nådigst emottagit officerscorpsens vid
Björneborgs regemente inlaga om nåd. Nog skulle man
hört samma historier vid detta regemente som vid Åbo
läns, om ransakningen fått hafva sin gång. NB. General
Meijerfelt har befallt, att undersökningen angående björne-
borgarena skulle tills vidare upphöra. Nu tro de visst, att
konungen ej tillåter någon ransakning om dem vidare,
utan har nådigt afseende på deras „pater peccavimus".

Middagstiden ankom hit till Heinola kapten Aminoff,
som är tjänande vid den bataljon af Tavastehus rege-
mente, hvilken är fördeld i Karelen. Han reste som kurir;
om det skedde längre än till Lovisa, känner jag icke;
och berättade [han] följande händelse: Uti Pieli[s]järvi och
där omkring hafva ryssarna viöat sig till någon myckenhet,
ströfvat med lätta trupper inpå och öf ver svenska grän-
sen, samt sökt att befästa sig därstädes för att göra ett,
vid tillfälle, totalt inbrott. Man beslöt att förekomma allt
sådant, bröt därför upp med 300 man och marscherade
in öfver ryska gränsen en hel mil samt uppsökte fienden,
som träffas vid Euskiala kyrkby, välförskansad och lig-
gande innanför 2:ne uppkastade batterier,' som voro be-
styckade, utom {med] andra pjeser, med en 12-pundig kanon.
Så snart våra trupper syntes, börjades med eld ifrån
fientliga kanonerna. Sådant oaktadt avancerade svenska
styrkan, som äfven var försedd med några fältpjeser.
Svenskarna intogo 2:ne små höjder, planterade därå sina
kanoner, då en artilleriofficer, Charpentier, med ett skott
var så lycklig, att han sköt sönder i spillror lavetten
under 12-pundingen, som föll på jorden och således blef
obrukbar. Nu hade svenskarna redan fått mycken fördel ;
de avancerade närmare och kommo i en däld, där rys-
sarnas skott gingo till det mesta öfver hufvudet. Med

104 1789, maj.

den största kallsinnighet i världen marscherade svenskarna
upp emot elden utan att lossa ett skott ur handgevären,
innan de kommit nära fienden på 20 å 30 steg. Salvan
skedde då på en gång med sådant eftertryck, att stora
gator öppnades i fientliga linjen. Skri och gråt, eld och
död varade därpå oupphörligen en hel timme, och sven-
skarna intogo, utan att hafva reculerat ett enda steg, be-
mälda redutter och förskansningar. Nu börjades den rätta
leken; ryssarnas styrka förstärktes, och elden fördubbla-
des; svenska gevären och kanonerna gjorde underverk;
en styckjunkare, Fincke, blef skjuten i låret, tog sin näs-
duk, band om det sjuka stället, och hoppar på ett ben
50 steg med sin kanon, hvarmed han tillika med de öfriga
framryckte och sköt på ett förtvifladt sätt. Soldaterna
fällde själfmant bajonett, marscherade i fullt språng löst
på fienden samt mördade allt, hvad som kunde komma
för spetsen; de öfriga af ryssarna togo flykten hals öfver
hufvudet till byn, där de å nyo fattade posto. Här bör-
jades åter en förtviflad lek. Kyssarna kastade upp till
bröstvärn dödskjutne soldater i högar: bakom dessa för-
skansningar af bara lik försvarade de sig en hel timme.
Charpentier var med sin kanon åter lycklig. Ryssarna
hade här ett magasin af krut och annan ammunition.
Charpentier nyttjar sina konkavkulor, tänder eld på maga-
sinet, som tillika med några ammunitionsvagnar sprang i
luften med en faslig knall och förödelse samt tände eld
i hela byn. Nu först togo de kvarblefna ryssarna flykten,
men likväl i tämmeligen god ordning. Ett detachement
fiender stodo vid eller bakom en gärdesgård med all konte-
nans i världen, oansedt ofvannämnda förödelse. De sköto
en ständig eld, men lämnade strax sin post så snart gär-
desgården af kanonerna var nedskjuten, då svenska bajo-
netten andra gången sökte efter hjärtbloden. Andteligen
blefvo svenska vapnen segrande och behöllo denna plats,
sedan elden varat utan uppehåll i 4*/ 2 timmar. Men icke
nöjda därmed, ryssarna förföljdes. Under deras reträtt
ankom kapten Wetterhoff med sina karelare, 500 man, en
förflugen kula slår ned ibland hans trupp, dödar några,

1789, maj. 105

hvarpå nästan hans halfva styrka tager till flykten, men
på föreställningar och allvarsamhet i någras afstraffande
på stället förmådde han resten att vända om emot fien-
den, som af dem med ett så godt som raseri angreps i
flanken. Nu måste ryssarna söka sin frälsning så godt
de kunde med en hastig flykt, och svenskarna fingo änd-
teligen en fullkomlig seger.

Under hela tiden har majoren Gripenberg med en
otrolig snabbhet och styrka fört befälet, ehuru han blifvit
blesserad i bröstet nästan i början af affären. Kapten
von Essen fick i sidan en lätt blessur och dessutom 2:ne
så starka kontusioner af kanonkulor, att han fallit till
jorden. Man släpade honom sista gången såsom död undan
fötterna, men efter en half timme stod han åter för sin
trupp. Soldaterna hafva behållit all möjlig ordning och
nästan förekommit själfva' allt kommando under elden.
Efter affären lågo emellan 4 å 5 hundrade man ryssar på
platsen, förutan de som uppbrunnit i byn. Kyssarnas
första styrka som angreps var 1,100 man.

Man känner ej, huru stor suckurs under affären an-
kommit, som äfven sedan måste taga flykten. Soldaterna
fingo taga rof, som uppmuntrade dem mycket, i synnerhet
som glädjen ibland dem var stor att ej sakna flere af sina
kamrater än 9 dödskjutna och 19 blesserade. Att allt
detta är visst och sant kunna alla högre och gemene,
som affären bevistat, med ett „så sant Gud hjälpe till
lif och själ" bekräfta. Jag har ej kunnat allt så utförligen
här berätta, som icke truppens och soldaternas goda för-
hållande hade varit ännu skrifvärdigare. Häraf ser man,
att svensken är densamme som under forna Gustafvers och
Carlars tid. Men om tiderna nu hafva verkat på några,
om några slå ned ögonen vid berättelsen härom, om någon
invärtes gubbe därvid ej frågar en och annan af dem, huru
han var ärnad att göra i fjol, huru tänker du i år, skäms
du ej, då din kamrat vågar lif och blod för fäderneslandet
och du vill sitta i ro och politicera om regering, kung,
krig och fred; så är därtill ej annan orsak än själfs våldets
surdeg. Men vi vela nu ej uppehålla oss därvid.

106 1789, juni.

Slutet på denna affär var att svenskarna drogo sig
något tillbaka ifrån tuinmelplatsen till ett säkert pass,
som de intogo. Under tiden hördes ett skarpt skjutande
emot aftonen åt den sidan ryssarna tagit flykten. Och man
fick förnimma af ryska bönder, att de flyende ryssarna
mött en förstärkning af egna landsmän, som de ansett
vara svenska, lika som det skedde medWetterhoffs corps,
och börjat chargera emot dem. Mörkret och krutröken
gjorde dem för hvarandra okännbara, och de föröfvade
länge ett stort mord på hvarann, innan de märkte sitt
misstag. Således skedde den dagen en stor förödelse på
ryssar. För Öfrigt skola dessa ryssar legat vid Sordavala
och varit ämnade att anfalla Karelen, som för en tid nu
får vara fri, helst ryska styrkan är till det mesta här för-
störd. Mer en annan gång. *

Den 14 juni. Emot aftonen kom ett rykte, att rys-
sarna, som sökt tränga sig vidare fram, blif vit af svenska
trupper drifna tillbaka samt därefter jämväl körda ur hela
Kristina socken. Man fröjdade sig härstädes ganska myc-
ket öfver denna nyhet; men som man fick förnimma
samma nyhet hafva kommit ifrån en mindre sådan ort,
så hade man till slut knappt hoppet kvar om en sådan
lycka.

Den 15 juni, måndag. Genom en ifrån S:t Michel
till Lovisa i förlidna natt här förbi faren kurir, fick man
följande berättelse: KL 8 den 13 eller lördagen före mid-
dagen mötte redan svenska trupperna ryska förtrupperna
en half mil ifrån S:t Miehels kyrka, kommandes i fullt
antag. De blefvo genast af de svenske angripna och till-
baka drifna nästan Yr^els mil. På andra sidan om Kyyh-
kylä, där ryssar fatta posto med 3,000 man på några
höjder och fält, samt vid ett pass, som kallas Porossalmi,
där börjades slaget. Vår hela styrka bestod ej af mera
i början än 400:de man, dels björneborgare, dels jägare,
dels Savolaks lätta infanteri. Ryssarna hade 4 6-pundiga
kanoner med sig, som genast i början af svenskarnas an-

* Här saknas några blad i originalet.

1789, juni. 107

fall kommo ur stånd att göra skada, sedan ryska och
svenska trupperna blefvo blandade om hvarandra. Neder-
laget blef grufveligt, och rysåarna nödgades retirera sig.
Af en utförlig skriftlig berättelse, som blifvit skickad
ifrån en officer, hvilken själf ■ bevistat affären, till en dess
släktinge härstädes, kapten Jägerskjöld, inhämtades föl-
jande härom; Å ofvannämnda tid och ort sker anfallet
af svenskarna med 400 man; ryska- styrkan är densamma,
som här ofvan omtalas ; anfallet sker med gruf velighet, så
att fienden;,'^ ehuru stark han är på alla ställen, nödgas
draga sig tillbaka. • Under affären kom fienden tågande
[med] en kolonn öfver ett vad, för att falla de våra i
ryggen. Detta blir man varse; öfverste Gripenberg vid
Björneborgs regemente med några och 40 man infinner
sig dem till mötes; ryssarna äro redan midt i vadet, sven-
skarna lossa eld på dem utan särdeles verkan; Gripenberg
blir blesserad i käken, öfverstlöjtnanten Aminoff tar där
sedan befälet, kommenderar fälla bajonett och möter fien-
den på halfva vadet med vatten itill midjan. Elden lossas
i detsamma bajonetten sättes på lifvet, och ryssar falla
som gräs för lien, luften uppf ylles med jämmerskri, och
vadet med blod och lik; ryssarna, som icke mera kunde,
ehjortt öf verlägsna, äf ven på . detta ställe uträtta något,
helst denna 1 deras styrka, som marscherade en colonne,
icke kunde försvara sig, öm ej att skada egna, konster-
nerade öfver ett förtvifladt ■■ anfall, vända om i största
oordning och blifva under flykten med bajonetten till en
stor del nedergjorda uti vadet och på andra sidan därom.
Slaget kontinuerar till svenskarnas förmån emellertid på
alla håll, och ryssarna dels fly, dels dräpas på stället. Men
ännu varade slaget. Klockan ungefärligen ett om natten
emellan lördagen och söndagen ankom af Österbottens
regemente en bataljon samt kapten Bilang med 6 6-pun-
diga kanoner; då skedde ett nytt blodbad, som gjorde att
ryssarna ändteligen retirerade sig helt och hållet, sedan
bataljen påstått 18 fulla timmar, ty den slöts kl. 3 om
söndagsmorgonen. En rysk general, 2:ne majorer, 1 öf-
verste samt 8 a 9 officerare lågo på platsen, 700 döda af

108 1789. juni.

gemene och några och 60 blesserade, förutom fångna,
däribland äfven var en rysk kapten. Sprengtporten blef
själf blesserad och återförd till Brahelinna, där ryssarna
stannade och sökte vidare att förskansa sig, ty svenskarna,
matta af striden, kunde ej längre förfölja dem.

Heinola, den 15 juni, måndag. Det är nästan otroligt,
och man kan i en framtid anse berättelsen om detta vid
Kyyhkylä å Porossalmi fältet och backarna öfverståndna
slaget för en dikt, om ej många hundrade lefvande vitt-
nen om sannfärdigheten häraf intygade. Kongl. Maj: t är
nu ankommen till Peippola gård, och det förmäles att
någon krigskonselj därstädes skett; man väntar snart få
se några mer betydande rörelser.

Den 16 juni, tisdag. Den 17 juni, onsdag. Sistlidne
söndag, eller den 14 hujus, hölls krigsrätt. Några officerare
af Björneborgs regemente voro då före vid undersöknin-
gen, som af den orsaken om söndagen måtte anställas,
att herr general von Plåten, under hvars befäl samma
officerare, nämligen major Hjerta, fänrikarna Gripenberg
och Konow stodo, begärt deras skyndsamma expedierande,
helst deras närvarelse vid gränsen vore högst angelägen,
inlupo sådana omständigheter, som utmärkte att vid Björ-
neborgs regemente varit visst lika, om ej större, konspi-
ration under förlidet års kampanj än som vid åbolännin-
garna. Jag tror mig tilllörene hafva omtalat Kongl. Majrts
nådiga svar uppå officerarenas af Björneborgs regemente
böneskrift, samt således om orsaken till deras hörande;
men besväret för krigsrätten torde för dem nu blifva nog
måttligt, helst en stor del redan stupat och en annan
blifvit fången.

Dessa 2:ne dagar hafva flere vittnen blifvit afhörda
angående förhållandet vid Husula, uti vederbörandes när-
varo, och hafva vid förhöret herr kapten De la Mötte
och i synnerhet herr kapten Fried. Willebrand, biskop
Gradolins måg, blifvit på ett nästan värre än Segerstormiskt
sätt utmärkta; men härvid har jämväl den synnerliga om-
ständigheten sig tilldragit, att bemälda båda officerare,
vetande med sig det de varit högst coupable, i under-

1789, juni. 109

dånighet vändt sig till Kongl. Maj: t med böneskrifter oni
förlåtelse för deras brott; de hafva väl ock tillstått, det
de sökt öfvertala soldaten till olydnad för Kongl. Maj:t,
men Willebrand i synnerhet har förtegat, det han både
utfarit med grofva utlåtelser emot Maj:tet som ock brukat
förledande och tubbande skäl att bringa knekten till myteri
och uppror. Underliga saker! Willebrand bringar med
sig sin svärfaders borgen; den antages, och han får lof
att resa hem; krigsrätten blir därom underrättad genom
bref skrifvet på Kongl. Majrts befallning af generalinten-
denten Klingspor (Mauritz),* med tillsägelse tillika, att de
officerare, som redan kunna vara, eller framdeles för så-
dant brott komma i arrest, få emot vederhäftig borgen
ställas på fri fot och stoppas till tjänstgöring vid deras
stationer. Böneskrifterna insändes jämväl tillika med bor-
gen. Men huru skulle den vederhäftiga borgen pröfvas i
en hals-sak? Dock, befallning var nu vid högre ort gifven,
och Gadolin, De la Mötte samt Fieandt sattes emot en
sådan borgen på fria fötter.

Heinola den 18 och 19 juni. Vittnen afhördes äfven
dessa dagar, och kapten Lode samt löjtnanten Carl v.
Willebrand blefvo arresterade, men utsluppo mot borgen,
hvilken i lagen aldrig finnes ega rum.

Om eftermidd. i dag den 19 juni inlopp den bedröf-
liga nyheten att ryssarna med fördubblad styrka, som
säges bestått af 6,000 man, angripit svenska trupperna
vid ofvan bemälta Porossalmi, där de legat förskansade,
samt drifvit dem på flykten.

Den 20 juni. Nästnämnda berättelse stadfäste sig i
dag; och har tillgången därvid varit sådan: Natten emel-
lan torsdagen den 18 och fredagen den 19 angripas svenska
förposterna af fienden. Larm slås, och alla äro i ögna-
blicket färdiga till deffence. Ryssarna avancera och ka-
nonaden tilhka med elden utur handgevären bemötte fien-

* Här är en annan anekdot, som ej tål pennan och kan en gång
m äntligen berättas; emellertid är konungen bragt bakom ljuset i lagen.
[Förfrs anmärkn.].

110 1789, juni.

den, så att han måste stanna och draga sig något tillbaka;
men anfallet förnyas och försvaret fördubblas ; ryssen
skjuter på svenska förskansningen med 2:ne 12-pundiga
kanoner, som likväl ej; förmådde de svenska att rygga ett
enda steg tillbaka. Fienden kastar bomber i redutten,
dock utan verkan. Major Jägerhorn, halfbroder till Häste-
sko, släcker en ännu i brandröret eldsprutande, bomb med
sin å sig hafvande surtout. Hade bomben iått krévera,
hade den ock kunnat mörda mycket , folk; < Jägerhorn
brände vid detta farliga försök upp sina kläder; men våg-
spelet lyckades. Svenskarna, . som ännu under ; all eld ej
förlorat mer än 2:ne. man af sin lilla styrka, försvarade
sig som lejon och af slå ryska stormen särskilda gånger.
Ändtligen sågo de sig blifva kringrände af m^ckenheter,
och ryska gevären brände redan de svenske i. ryggen.
Då måste dessa ändtligen tänka; på sin. reträtt, sedan de
slagits emot en 10-dubbel styrka i jämna 12 timmars tid.
Som platsen sålunda måste lämnas, så kunde . ej fiendens
förlust utrönas, hvilken dock måtte hafva varit ansenlig,
ty svenska skotten hafva \> ännu aldrig varit utan verkan.
Vår förlust var hitintills obetydlig,- 2:ne döda och några
blesserade inalles. Men ; reträtten blef svårare* Major
Henrik Jan Knorrijig, * samt en kapten, * hvilka anförde
Björneborgs reserverna, blefvo fångna/ Skall ,man tro de
ur elden komna reservernas berättelse, så hafva de vid
reträtten själf villigt lämnat sig efter och låtit taga. sig,
anseendes lifvet säkrare i behåll uti fångenskap, än i flere
förestående faror och bataljer»: Denna corps, som bestod
af vacker och käck ungdom, således" utan anförare, som
kunde hålla dem i ordning, skingrade sig hit och dit, och
blef således dels slagen, dels fången; man .vet. ej, huru
många undkommit fienden tillika med den öfriga retire-
rande truppen, som under anfallet af fienden bibehöll
under Stedingkens befäl all möjlig ordning och kom nå-

* Cognomine Hullu Heiki. [Förf:s anm.]

** Densamme som yttrade sig att Anjala förbundet ännu skulle
duga, [och som] heter Fahlstedt. [Fttrfis anm.] .'

1789, juni. 111

gorlunda helskinnad undan, först till S;t Michels kyrka,
där Stedingk, ehuru förföljd, bärgade det mesta utur ma-
gasinerna samt lät tända eld på resten, att det ej skulle
komma ryssen till godo. Därefter drog han sig i sakta
mak vidare undan till några backar på andra sidan om
en invid S:t Michel framflytande å, där han fattade posto.
Emellertid skickade han under reträtten major Jägerhorn
med tillsägelse att kontramahdera de trupper, som han
visste vara på vägen till S:t Michel. Dessa bestodo af
3:ne kompanier Helsingar och 2:ne 12-pundiga kanoner
med full servis. Han såg ingen möjlighet, att de kunde
bärga sig, i synnerhet som under dessa truppers betäck-
ning följde en myckenhet klädespersedlar, gevär och nick-
hakor, som varit ämnade till kanonsluparna vid Puumala.
De kommo också tillbaka till Heinola bärgade.

Ryssarna äro således herrar i S:t Michel, men man
hoppas med Guds hjälp icke. länge, ty hit till Heinola
dragas nu som bäst trupper, som med. första lära ämas
till Savolaks; och kommer stora armén i rörelse, som .snart
lär ske, så blir ofelbart diversion i saken. Med allt detta
kommo ej allenast våra i S:t Michel liggande blesserade,
utan ock de fångna och blesserade ryssarna uti fiendens
händer tillbaka; men så går det i krig.

Heinola den 21 juni, söndag. I går slöts krigsrätten
härstädes tills vidare.. Preses, iherr öf vers ten S vedenhjelm,
fick ordres att aftåga med 300 man af enkedrottningens
regemente till Abborfors.

En underlig sak yppade sig. Ett kommando af Björ-
neborgs reserver stod vid Lahtis i.Mäntyharju socken
under 2:ne fänrikars befäl. Vid kunskap därom att sven-
ska trupperna blifvit drifna på. flykten och ryssarna in-
trängt sig i S:t Michel, hade någon af ofvannämnda re-
server sagt till en kronolänsman, som då varit till hands,
det de ej visste huru de skulle nu bära sig åt, då de ej
kunde, i fall ryssarna kommo på dem, försvara sig, helst

* Föregående berättelse är af Jägerhorn, dels ock af Björneborgs
reserver, som genom skog och marsch kommit tillbaka till Heinola.

[Förf:s anm.].

112 1789, juni.

de i stället för krut uti sina erhållna patroner hade fått
sand, därvid de visat åt bemälte länsman några sådana,
som med kula i botten varit i stället för krut verkligen
fyllda med sand. Länsman anmäler sådant hos fogden
och fogden hos landshöf dingen, baron Bamsay, som genast
remitterar saken till krigsfiskalens handläggning. Krigs-
fiskalen begär ståndrätt till en början; den fås (och jag
för därvid protokollet); 20 å 30 bandolerstaskor ransakas,
och i alla funnos förfalskade patroner, bestående dels af
sand, dels af smedjezinder eller slagg, och dels af gr of t
bärgsprängarekrut, som knappt kunde taga eld. Vid un-
dersökningen inlopp att dessa reserver undfått sin ammu-
nition dels ur artilleriförrådet, dels af åbolänningarnas,
som nu äro fördelta på artilleriet, hemifrån medhafda am-
munition, och dels af vesterbottningars öfverlopps dito.

Hvarest förfalskningen skett, kunde ej utrönas vid
ståndrätten, utan torde en melerad krigsrätt i denna del
komma att hållas. Emellertid har man aldrig hört omtalas
så grofva skälmstycken i världen, som här nu föröfvas.
Näppeligen a / 3 delar af detta manskaps ammunition var
duglig, och det är att förmoda att de reserver, som varit
med i den olyckliga sista affären, äfven varit försedda
med slikt bedrägeri. Gud vet när djäfvulskapet i Sverige
någonsin skall upphöra.

Stedingken förmäles hafva dragit sig till Jokkas.
Ingen annan sågs här i staden ännu frukta för ryssen
än häradshöfding Wallens fru, som boflyttade.

Heinola den 22 juni, måndag. I natt ankom gene-
ralen Kaulbars hit. S. d. emot aftonen anlände 3 ä 4
kompanier af lifdragonerna.

Den 23 juni, tisdag. Man har låtit rekognoscera
vägen upp till S:t Michel på 6 å 7 mil utan att hafva
sett en enda ryss, men allmogen har varit nästan öfverallt
bortflyttad i skogarna.

Om aftonen klockan emellan 9 och 10 reste jag från
Heinola. På vägen mötte mig en bataljon af Elfsborgs
regemente. Flere kommenderingar af lifdragoner voro i
byarna alla på marsch.

1789, juni. 113

Den 24 juni, midsommardagen. Reste jag hela dagen
och mötte mycken militär, som var i rörelse. Ett rykte
kom med några, som varit vid Anjala, att svenska trup-
perna höllo på att gå öfver strömmen därstädes på rysk
botten, som tål bekräftelse.

Borgå den 25 juni, torsdag. I natt kom jag hit till
staden. Gardet och all militär hade redan afmarscherat
till Abborfors, och i staden hördes intet nytt.

Den 26 [och] 27 juni. Intet nytt.

Den 28 juni, söndag. I dag for här en kurir genom
staden till Kongl. Maj:t med den nyheten utom sina de-
pescher, att hertig Carl vore i sjön med stora flottan samt
att han borttagit från ryssarna 7 stycken diverse fartyg.
Några ifrån svenska flottan detacherade skepp skola träffat
i hop med några ryska detacherade fartyg, därvid någon
träffning förefallit och hvarvid ingendera delen skall haft
någon vinst, men väl lappat hvarandra tämmeligen. Tål
bekräftelse.

Ifrån gränsen med en express inhämtades att svenska
armén gått öfver på rysk botten, dels vid Värälä, dels
vid Hirvikoski. Kongl. Maj:t i egen hög person är med.
Vid Värälä skola svenskarna förlorat 2:ne man samt vid
Hirvikoski 4 under öfvergången. Ryska posteringarna
hafva drifvits på flykten, och vid ettdera . ställeraafva 20
iyssar stupat. Vid Abborfors skola de våra med kano-
nerna rensat ryska redutten, men denna kolonn af armén
ligger ännu på vår sida, ty ryssarna skola längre in på
gränsen hafva bestyckade redutter, hvarmed de bestryka
uppgången ifrån Abborfors bro på landet, som sker uppför
en backe förbi den redutt, som blifvit, på sätt sagdt är,
rensad.

Amiral Ehrensvärd lärer snart försöka en landstig-
ning antingen vid Abborfors eller Stockfors.

S. d., eftermidd. Det berättades att Kongl. Maj:t
trängt sig in 4 mil i Ryssland med all avantage. (G-ifve
G-ud det vore sant!)

29 juni, måndag. I dag fick man säkrare underrät-
telse om arméns öfvergång den 26 juni. Det har skett,

8

1 14 1789, juni.

som sagdt är, vid VäräJä samt vid Hirvikoski. Konungen
själf har varit å förra stället, har sett på, då bryggan lades
öfven älfven under kanonad ifrån bägge stränderna, både
den ryska och svenska. Bryggan var ännu knappt färdig,
eller rätteligen fästad vid ryska stranden, innan konungen
befaller att gå på i Guds namn; men därvid göres någon
halt, helst ryssens eld ur 2:ne 12-pundingar samt 2:ne
andra kanoner dels med kulor, dels med drufhagel spru-
tade en förfärlig eld. Konungen, otålig öfver dröjsmålet,
rider främst för den uppställda kolonnen, och med dragen
värja i handen upprepar [han] den antagna lösen och
åberopade hjälpen, rider öfver bron emot elden, åtföljd
af hela armén, som under ett till skyarna trängande glädje-
skri att få följa hjälten lyckligen och utan att vid öfver-
gången förlora mer än 2:ne man och 4 blesserade bestiga
med deras krönta anförare och oförskräckta konung ryska
stranden. Där drifves fienden genast till rygga, under det
en stor del nedergjordes samt 2:ne kanoner med ammu-
nition m. m. föllo de svenske i händer. En 12-pundig
kula träffade konungens häst emellan fötterna utan att
göra skada. Guds hjälp var och vare alltid med honom,
till både sina in- och utrikes fienders fruktan!

Den 30 juni, tisdag. „Det är nästan troligt att den
helvetéSmda, som en gång börjat att få insteg i Sverige,
icke så lätt viker ut igen." Så yttrade sig en viss man
om våra ställningar. De orden nästan och troligt bör
man ej mera bruka, utan i dess ställe säga det djäfvulen
grasserar in toto ex tanto. Det jag nyligen hört genom
en viss, säker man (herr I.) bekräftar sådant ty värr mer
än mycket. En viss baron L[eijonhufvu]d har låtit förstå
(n. b. på tu man hand) att ingenting i världen kan eller
skall afhålla ståndet att igentaga sina rättigheter. Konun-
gen, som är galen, kan aldrig få förnuftigt folk i sina
idéer, mindre till att billiga ett krig, som orättfärdigheten
börjat. Boskap följa honom, men tänkande skola ännu
visa att de skola vinna sina vyer. Den man nu förföljer
med vapen, den skall blifva landets frälsare, och till den
ändan skall man hellre låta godvilligt fånga sig än slåss

1789, juli. 115

emot en, som bör anses för vän. Den dag skall såmedels
en gång uppgry, att rättigheterna skola återtagas, och då
skall ofrälset, som en gång i födseln fått sin nedrighets
stämpel, åter blifva tvunget gå vid plogen och böja skul-
dran under oket. Med de dyraste eder har samme L[eijon-
hufvu]d försäkrat, att alla hans ståndsbröder äro i denna
tanke eniga, hvilken skall förr eller senare i verket ställas.
Emellertid smilar berörde L. på ett gudlöst sätt för ko-
nungen, med honung på läpparna och huggormen i barmen,
ty han hoppas få regementet efter sin arresterade förman.
Hvad vill här blifva utaf! Hvad skall man hoppas för
godt af befälhafvare med köld för konung och fädernes-
land samt förakt för medmänniskor, som födde ofrälse,
anses vara boskap ! Men stor sak i deras inbillade höghet
i anseende till andra människor, det får blifva för deras
räkning; det må falla på dumhetens lott att anse sig af
annat än kött och blod. Men det värsta af allt är att
ingen trohet finnes i närvarande trångmål. Alla företa-
ganden gå ut på förräderi. De skratta i sin själ, då svenska
armén går olyckligt, och tvärt om gläds åt fäderneslandets
förlust. Gud hjälpe, Gud förstöre Satans verk!

Den 1 juli, onsdag. Natten emellan 27 och 28 sist-
lidne juni har den delen af armén, som tillika med ko-
nungen gick öfver Kymmene älf vid Värälä, å en slätt
eller malm, som kallas Uttis malmen, träffat tillsamman
med en rysk armé, som därstädes legat i läger. Svenska
styrkan bestod af 5 bataljoner infanteri och några skva-
droner dragoner, och ryssarnas af 3,500 man infanteri och
omtrent 700 kosacker. General von Plåten förde befälet.
Elden börjades midt om natten kl. 3, och blef genast
grufveligen het. Ryska kanonerna tillika med handgevä-
ren gåfvo en ständig eld. Sådant oaktadt tränga de
svenska sig fram, ända till och med på 30 steg nära, då
med 16 kanoner, laddade med skrot och drufhagel, samt
handgevären tillika af lossades, h vilket gjorde en gräselig
massaker ibland fienden. Ryssarna gåfvo likväl ännu ej
vika, utan fy rade rätt starkt; men emellertid och under
jämn eld på båda sidor beordras några skvadroner dra-

116 1789, juli.

goner att rycka an på fiendens flank. Det sker, och vid
gifvet tecken framrycker svenska infanteriet på 10 steg
nära fiendens leder, lossar eld, och i ögnablicket med
fälld bajonett i fullt språng rusar på fienden löst, då ock
kavalleriet högg in i flanken, så att bloden strömmade
öfver. Detta gjorde efter några handvändningar, att segern
kastade sig i de svenskas armar fullkomligen. Förutan
många fångar blef hela lägret med alla ryssarnas kanoner,
bagage och ekipage de våras byte. 700 man, utom bles-
serade, lågo på platsen af fienderna. Svenskarna mistade
därvid 100 man döda, och 50 voro blesserade. Ibland de
förra var en löjtnant vid namn von Roos, af Västman-
länningarna, och ibland de senare eller blesserade var
en annan löjtnant, hvars namn jag ej kommer ihåg, som
mistat hakan. Af ryska befälet voro 8 skjutna. Den som
lämnat denna berättelse har själf varit med; dessutom
bestyrkes den af flere bref och rapporter. *

Svenska eller rättare våra finska bönder äro jämt
i kriget själf va samt med deras hästar för kanoner och
ammunitionskärror. De njuta soldatkost om dagen och
deras hästar furage. Om någon häst skjutes, så betalas
den af kronan strax. Gubbarna äro rätt modiga, då de se
att det går bra; nu äro de till en stor del i skjuts med
of van omtalta .byte, däribland äfven är proviant, hvilket
allt släpas på svenska sidan.

Man tror att Davidstad är redan intaget.

Ett nytt skrämtyg, som väl förr omtalts, men ej trötts,
hafva de svenska borttagit vid samma tillfälle vid en po-
stering. I början såg posteringen hiskelig ut, i anseende
därtill att han var betäckt af kanoner. Svenskarna höllo
ändå före ingenting duga oförsökt; de angripa samma
postering, drifva den på flykten och få till byte träkano-
ner, som sett förfärliga ut på långt håll och väl kunnat
injaga förskräckelse, om man ännu som i fjol trott spö-
kerier. Underliga upptåg!

* Jag har läst berättelser som outrera; men jag håller mig vid
medelvägen; snarare gör jag saken mindre än den är.

[Förf:s not.]

1 789, juli. 11'

Den 2 juli, torsdag. Reste jag till Lovisa.

Den 3 juli, fredag. Hördes hela förmiddagen stark
kanonad vid Abborfor^s. Jag vaknade om morgonen af
dånet, som i luften fördes till öronen utaf skotten.

S. d. ankom till staden landskamreraren Gylling ifrån
Heinola, som berättade att ryssarna omkring den 28 och
29 förlidna månad hafva dragit sig i största hast ifrån
S:t Michel genom Kristina socken tillbaka på rysk botten.
Ryssarna ansågo icke för godt att längre dröja inom
svenska gebitet, sedan stora svenska armén var i rörelse
och tog dess marsch åt Davidstad. De fruktade med skäl
att blifva stängda ifrån all gemenskap med de trupper,
som kunde i nödfall undsätta dem ifrån Villmanstrand,
samt att komma i den belägenhet att blifva tagna i ryggen
af general von Plåten under konungens befäl, och på en
gång angripna i bägge flankerna, ifrån Heinola sidan af
herr general Kaulbars samt ifrån Jokkas af öfverste Ste-
dingk, som ännu rörde sig på fältet med 3,000 man.

Det var också för fienden hög tid, ty de svenske
voro redan i rörelse, att på ofvanförmäldt sätt knipa ho-
nom. Därför skedde ock ryska reträtten så godt som hals
öfver hufvud. De hade en gång ej tid att bärga all pro-
viant med sig. 30 tunnor råg lämnades efter, och de hade
för resten icke stunder att tänka på några våldsamheter
under tillbaka marschen. Således äro nu åter, Gudi ärad,
svenska nejderna fria från denna besvärliga 'gästen. I
dag ankom jämväl en kurir ifrån Kongl. Maj:t till grefve
Meijerfelt med den hugneliga bekräftelsen att en express
till Kongl. Maj:t ankommit ifrån öfverste . Stedingk, som
passerat stora landsvägen genom S:t Michel utan att känna
en gång något os efter ryssarna. Stedingken återtar sina
fördelar i S:t Michel och Kristina.

S. d. Kongl. Maj:t, som med en outtröttelig drift
och styrka sätter lif och rörelse i alla företaganden, in-
fann sig vid Anjala, där en del af armén hitintills legat.
Man hade under hela tiden arbetat på en brygga öfver
älfven därstädes. Samma brygga var nu knappt färdig,
innan hela kolonnen tågar emot fiendens kanoner öfver

118 1789, juli.

strömmen, och i ögnablicket bemästrar den sig fientliga
stranden utan en enda mans förlust. Konungen, som efter
den härliga segern vid Uttis, där Kpngl. Maj:t under slaget
i egen hög person jagat döden undan sig, där elden varit
som hetast, och som med sin höga närvaro öf verallt upp-
muntrat stridsmannen, lämnar nu en del af dess segrande
trupper under behörigt befäl vid Kouvola och kommer
att själf gifva sina stridsmän härstädes en ny seger. Rys-
sarna togo flykten det fortaste de kunde, sedan svenska
elden började bränna för starkt; och Kongl. Maj:t hvilade
icke, utan tågade efter i full marsch under det våra dra-
goner ständigt attackerade ryska arriergardet och de flan-
kerande kossackerna.

Den 4 juli, lördag. Reste jag till gränsen vid Abbor-
fors, fick råka generalen och erhöll mina ordres. Grefven
var redan öfvergången med hela sin styrka, som bestod
inalles af 2,000 man. Ryssarna voro förjagade ifrån deras
redutter; och kolonnen var i starkt tågande efter fienden,
då jag reste därifrån.

Den 5 juli, söndag. Återkom jag till Borgå, där jag
har ockupation med en hop af liqvider för justitie staten.

Intet nytt; och är jag nu ur tillfälle att få veta så
noga, hvad som passerar vid armén dagligen, så länge
detta göromål räcker. Dock skall intet förgätas att ju
blifva upptecknadt, så snart någon säker uppgift kan er-
hållas, och jag försäkrar att passagerna skola vara väl
bestyrkta, innan jag tecknar dem på papperet.

Den 6 juli, måndag. Nu inlopp säker och pålitlig
kunskap därom, det Kongl. Maj:t den 3 dennes med den
kolonn, som han fört den 3:dje om morgonen, attackerat
och slagit ryssarna utur deras förskansningar vid Liikala.
Där har konungen åter själf varit med i elden, och har
leken varit ganska allvarsam. De svenska, muntrade af
sin krönte hjälte, hafva trotsat döden p^, alla ställen, och
segern hafver efter par timmars tid fallit i de svenskes
armar, samt medbragt alla ryssens innehaf da fördelar, flere
fångar, något byte, förutan ammunition och gevär. Lyckan,
hvilken är obegriplig att beskrifva och som ej kan eller

1789, juli. 119

lär tros i en framtid, men som dock är sann, var äfven
denna gång så stor, att de svenske ej miste mer än 2:ne
man och fingo 15 blesserade, hvaremot af ryssarna lågo
hela fältet fullt. Alla rättsinniga tacka Gud för svenska
vapnens framgång och bedja himmelen bevara den smordes
dagar. De illasinnade bita sig nu i läpparna, våga ej
publikt säga något, men hafva icke desto mindre hjärtat
fullt med djäfvulskap. Ja, Gud nåde, i sin själ gråta de
öfver den goda ryssens förlust och harmas öfver våra
vunna fördelar. Så sant Herren lefver, har jag icke ny-
ligen varit i samtal med slika Satans barn. (Brukspatron
F . . . k och en afskedad major T[andefel]dt.)

Vid nästnämnda tillfälle hafva flere officerare distin-
gerat sig mycket och fått orden; bland dem äfven löjtnant
Brunow, som skall slagits som en hel karl. Skada att en
hop med rask ungdom blef förledd i fjol.

S. d. Gref Meijerfelt, som framtågat till Pyttis
kyrka, har måst uppehålla sig i sin marsch något, helst
ryssarna bränt upp bron efter sig. Vid Stockfors har han
likväl tågat öfver, sedan den därstädes varande bron
blifvit något förstärkt. Ryssarna, som ej förmodade sig
att denna omväg skulle tagas, helst man midt för konun-
gens näsa ref några gamla lador och rior samt däraf bör-
jade att formera bro öfver strömmen, där den uppbrända
bron varit, drogo sig åter hals öfver hufvud ifrån sina
fördelar och redutter vid Pyttis samt lämnade efter sig 30
tunnor mjöl, en stor hop bakadt bröd och deg, som ryska
utsvultna bönder under 1000 välsignelser erhöllo af gene-
ralen. Mjölet blef för arméns räkning.

S. d. En afskedad kapten Ollonqvist fördes under
sträng fängslig bevakning härigenom till Sveaborg den
4:de hujus. Hans brott m. m. bör här få ett rum. Han in-
finner sig å Heinola, sonderar styrkan därstädes, öfvertalar
soldater[na] att ryssarna äro våra vänner, har misstänkta
papper med sig samt upptecknar svenskarnas styrka; han
gripes och afföres som sagdt är. En underlig lag-ändring
yppas härvid; saken blir rapporterad [till] konungen, ko-
nungen befaller att en laglig expedition skall om hans

/

120 , 1789, juli.

#

förhör uppsättas, Bergenheini får befallningen, frågar ändå
huru Hans Maj:t befallte, konungen svarar att saken skall
afgöras vid krigsrätt och underställas hofrätten. Bergen-
heim, utan att erinra angående fara, expedierar ett sådant
beslut, som Kongl. Majrt, upplyst om lagens stadgande,
aldrig skulle bifallit; men så är det att hafva barn till
tjänstemän! Borde han ej begripit hvad lagen innehåller,
sedan konungen sagt att laglig expedition skulle uppsättas.

Den 9 juli. Små skärmytslar föreföllo dageligen
emellan våra förposter och ryska kossacker både vid Lii-
kala som vid grefve Meijerfelts kolonn. Kossackerna
frukta som hin onde våra lifdragoner. De flankera och
anfäkta kossackerna på ett förtvifladt sätt. Emellertid
ligger armén ännu stilla.

Den 10 juli. Intet märkvärdigt.

Den 11 juli. Ej heller hände något synnerligt i dag;
dock har det förefallit en liten skärmytsel hos grefve
Meijerfelt.

Söndag den 12 juli, i Borgå. Nu hördes intet ifrån
armén, men här i staden lågo inkvarterade 800 man, ny-
ligen eller i går ankommet manskap, dels af upplänningar
dels södermanlänningar dels Dahl-regemente, både ordi-
narie och öfvadt manskap, dels rekryter. En kapten Hoff-
lander af lätta corpsen i Dalarna reste genom staden för
att tjäna vid öfverste Stedingks lätta trupper i Savolaks.
Nyss bemälde kapten berättade att Dahl-fricorpsen skulle
komma öfver till Finland. Har det sin grund, så kan man
döma hurudant folk det är, som frivilligt öfvergifver hem-
vist, hustru och barn, för att gå fienden och döden till
mötes å en ifrån deras födelsebygd vida afskild gränseort
samt där med en älskad konung för ett kärt fädernesland
segra eller dö.

De fatiguer Kongl. Maj:t uthärdar äro otroliga; han
hvilar nästan icke, och då det sker, så är ofta hans kappa,
utbredd på hårda marken, hans hvilostad. Gud uppehälle
hans dagar!

Den 13 juli, måndag. I dag var jag på Gammal-
backa, Sprengtporten tillhörigt gods. Utredningskommis-

1 789, juli 121

sariatet har där sitt kvarter. Där fick jag beundra ett
ganska stort förråd af allehanda saker, som hörde till ut-
redningen: kläden, buldan, skjortor, skor, strumpor ut-
gjorde mångdubblade packor. Alla rum fulla ifrån golf
till tak. Man fann där en otrolig mängd af allahanda för-
nödenheter, till och med engelskt tenn, hästskor, skrapor
och spik. 70,000 alnar blått kläde; 70,000 d:o hvitt och
gult kläde samt lika mycket foderboj väntades dit ännu,
hvarom bref ifrån Stockholm nyligen var ankommet. En
hel kammare var fylld med bara lapp-skor. Af alla dessa
anstalter synes eller kan slutas det kriget ej blifver så
snart allt, utan att här är rena allvaret. Himmelen gifve
på allt en god utgång!

Den 14 juli. En chirurg vid namn Pihl, följande
med Nerike och Värmlänningarna berättade sig för 5
veckor sedan hafva rest ifrån Karlskrona, och då låg redan
flottan på redden, bemannad till 36 segel; men, lade han
till, den törs ej visa sig i sjön för ryssarnas öfverlägsna
styrka, ty deras flotta skall bestå af 40 skepp och segel.
Utan hjälp trodde han det vara omöjligt att han i sommar
skulle kunna utlöpa; förmente således att han låge där
ännu; dock hade han hört, det prins Carl varit i rörelse
samt att han omkring Bornholm skall tagit 7 a 9 ryska
krigsskepp, hvilket skulle likväl vara bara käringprat
och tåla en betydelig bekräftelse. Sådana historier skulle
vara mums och moi för de missnöjde och antirojalisterna
uti Åbo.

Den 15 juli. Major Broberg (han har varit med i
elden ständigt) kom i dag till staden ifrån Liikala; han
berättade att armén där ligger ännu i sin förra ställning.
Kongl. Maj:t skall där af vakta något reglerande, innan
han försöker någon ny operation; men han sade icke, hvar-
uti det bestod. Det berättade han att konungen är otröt-
telig samt natt och dag i rörelse. Af bemälde majors
berättelse är äfven det, att konungen under bataljen vid
Kaipiais äfvensom under affären vid Liikala alltid varit
elden nära, och det så trankil (var hans ord), som om han
bevistat ett skådespel i Stockholm på operan; glad, munter

122 1789, juli.

och oförfärad, har han uppmuntrat de stridande på alla
ställen och gifvit sina ordres. Soldaten älskar honom
såsom sin far, sin välgörare, och dyrkar honom såsom en
Gud. Himmelen höre alla sina trogne undersåtares böner
för Herrans smorda och göre hans dagar många och glada!
Hans fiender, som utspytt sitt gift, skola en gång få upp-
äta sina spyor och därefter storkna och spricka, och de
rättänkte skola få säga: „Gånge så alla min Herres fiender!"

Den 16 juli. Såsom i går, den 15, skall general
Kaulbars haft en träffning med ryssarna, därvid han skall
drifvits på flykten, dock med ansenlig förlust å fiendens
sida. Vi skola äfven fått en hop blesserade, ibland dem
major Jernfelts vid Östgöta infanteri samt general Kaul-
bars' adjutant. Berättelsen är af en kurir, som i dag an-
kom och reste genom staden: men obekant är hvarest, på
hvad sätt samt huru detta tilldragit sig; hvarföre fram-
deles mera härom, då närmare upplysningar fås.

Den 17 juli. Kongl. Maj: t reste i går till Kymmene,
där generalen Meijerfelt står med sin kolonn af armén. I
dag anlände han dit, och något gissas hafva redan före-
fallit emellan de svenska och ryska. Gud bevare konungen!

Den 18 juli, Abborfors. I dag har varit träffning
emellan de svenska och ryssarna vid Högfors, men huru
det gått, känner man icke.

Samma dag kl. 9 om aftonen, Lovisa. Berättelsen
bekräftade sig.

Den 19 juli, Borgå. Baron von Knorring, kapten
vid enkedrottningens regemente, reste i dag genom staden
såsom kurir till Stockholm. Han hade själf bi vistat Hög-
fors attacken och gjorde därom en sådan berättelse: Om
morgonen den 18 hujus började de svenske att under
konungens egen höga tillsyn göra åtskilliga rörelser för
att draga fiendens uppmärksamhet ifrån de svenskas huf-
vudföretagande, som bestod däruti att under skygd af ett
maskeradt batteri få fram virke till brygga, ty, n. b., bron
öfver strömmen var uppbränd och förstörd af fienden.
Ett och annat kanonskott lossades, som syftade därhän
att inbilla fienden, det man ärnade bjuda till att gå öfver

1789, juli. 123

på ett ställe högre upp. Fienden, som så många gånger
haft prof däraf, att där svensken höter,. där slår han ock
till, fäste verklig uppmärksamhet på dessa rörelser. Emel-
lertid var batteriet i fullkomligt stånd, 2:ne 18-pundiga
liautbitser voro uppdragna, 4 12- och 6-pundingar utgjorde
resten, som alla voro riktade på den på andra sidan om
strömmen liggande byn och ryssarnas där uppkastade re-
tranchementer. Middagstiden börjades den rätta leken
med otrolig verkan och framgång. Ryssarna hade en 12-
punding nedanom backen, midt emot brokistorna, som
ännu stodo kvar i strömmen. Den måste de genast lämna
tillika med en mindre kanon. Deras eld var i början
ganska häftig, men gjorde ingen skada. 2:ne gånger bjödo
ryssarna till att bärga den lämnade kanonen, men fingo
bägge gångerna så stryk, att de glömde sitt ärende. Kl.
1 / 2 till 5 var redan bryggan fäst öfver strömmen, och kl.
7 om aftonen var Högfors, det förfärliga Högfors, som af
malcontenterna beskrifvits icke kunna intagas, åtminstone
icke utan flere regementens förlust, helt och hållet i sven-
skarnas händer tillika med omtalda kanoner, en hop med
tross och ammunition, en officer och 15 man gemene
fångna. Och det som nästan bör anses för otroligt, med
förlust af 2:ne gemene på vår sida, en på stället döds-
skjuten och en, som dog dagen därpå, eller som i dag.
Ryssarnas förlust skattas till emellan 150 och 200. För-
tjänar icke en sådan seger att vi innerligen tacka him-
melens Herre, som stått oss bi. så krafteligen och så un-
derligen?

Den 20 juli. Föregående berättelse bekräftade sig
i dag till öfverflöd, men jag håller mig vid medelvägen
och vid sanningen. Nog af att detta fördelaktiga pass är
i våra händer. Kongl. Maj:t skall hafva rest tillbaka till
Liikala läger, och grefve Meijerfelt, som nu blifvit general
och således mist sin löjtnant, skall med det första bryta
upp och avancera till Summa. Nya vägen är ock i dessa
dagar färdig. Kommer Meijerfelt i ryggen på ryssarna,
kungen på sidan och på en gång i fronten, så tycks efter
allt mänskligt utseende att ryssen skall komma i klämma.

124 1789, juli.

N. b. Meijerfelt kan bekvämligen komma ifrån Summa
på den vägen, som går till Liikala ifrån Fredrikshamn,
som följande ritning utvisar*.

Jag faller uppå sådana reflexioner, under det jag
kommer att omtala en bordsdiskurs.

Herr F . . . k: „Hvad nytta förer detta krig med sig?
All handel afstannar, alla näringar mista deras lif, den
fattiga allmogen tryckes under ett ständigt släp längs
efter landsvägarna; allt hvad man möjligen kan vinna af
ryssen, ersätter aldrig på långt när Sveriges skada och
kostnad".

Herr T[andef el]t ** : „Det är alldeles rätt; jag på min
lilla egendom har redan haft så svåra känningar, att då
jag dömer därefter i allmänhet, så måtte Finlands förlust
redan vara högst ansenlig. Visste man ändå orsaken, hvar-
före man lider!"

En närvarande redlig svarte härå: „Det är besyn-
nerligt att inga andra klaga i närvarande omständigheter
än stora egendomsherrar; det ser ut likasom de alldeles
tro sig vara fria ifrån samhällsbandet genom deras för-
mögenhet, och att de på annat sätt icke äro förbundna
att iakttaga medborgerliga plikter, än såvida deras pen-
ningeförråd kan förökas. Gäller det på godset, så tro de
sig ej mera pliktige att hålla tro, huldhet och ly dno ; allt
bör uppoffras för det nöjet att få skåda den fängslade
penningen. Den fattiga knorrar icke, han släpar från
morgonen till aftonen; han torkar af sig svetten och sjun-
ger; den rike gnidaren borde skämmas, då han ser huru
fattigdomen och troheten följas åt, huru hans rikedom
och säkerhet beror på den redliga uslingens arbete, trohet,
svett och möda."

„Allmogen tryckes och lider", heter det, „men kunna

* I originalet följer bär en liten situationsteckning.

** Samma man gjorde i fjol med en styckjunkare, som bor i bans
grannskap, på samma sätt som Satan med vår frälsare; ban togs ty ckj lin-
karen med sig på en höjd och sade: „Si, detta allt skall tillhöra dig, om
du med alla dina krafter understödjer hvad som börjadt blifvit på Anjala".

[Förf:s not]

1789, juli. 125

de blifva tryckta, då de fullgöra endast deras skyldighe-
ter? Lidande är o de icke heller, ty hade ej krigsmakten
legat här i landet, så hade en stor del allmoge svultit till
döds. Nu hafva de lefvat med soldaten på anckarstocken;
ja, jag har hört många välsigna himmelen och konungen,
som skaffat penningar och mat i landet. Räkna vi efter
de penningesummor, som med armén hitkommit, så är o
de otroligt stora. Och hvar hafva de stannat? Jo, hos
landets invånare".

Med missnöjets tecken i ansiktet beto Herrar F . . . k
och T[andefel]t på läpparna för denna gång och tego, då
de hörde sådant invändas af en redlig. Föregående sann-
färdiga samtal visar, det goda tänkesätt ännu råda ibland
folket, äfvenledes huru många Belials barn ännu gifvas.
Och ett annat exempel skall ännu visas därpå.

En viss c[apte]n, v. K[ono]w är gift med en v. W[ille-
bran]d, som efter nya modet kommit i nära bekantskap
med herr b[aro]n m. m. K[lingspo]r. Fruns ömma hjärtelag
har ådragit dess man, utom en krönt panna, betydliga pen-
ningar jämte en indräktig beställning, medels förvaltande
hvaraf inga krigsfarligheter kunna fruktas. Sysslan kräf ver
att göra en resa hem i landet; den göres, och i stället
att förrätta sitt uppdragna värf som en redlig undersåte
och tjänsteman, börjar c[apten] K[ono]w att ockra på den
fattige allmogens bekostnad och skinna kronan på ett
gudlöst sätt. Icke nog härmed! Under förgätenhet af
troheten för konung och land söker han hos allmogen
utströ de förfärligaste missnöjen, krigets svårigheter be-
skrifvas med de fasligaste färger, och han söker på allt
sätt uppvigla en efter det yttre dömande allmoge. Detta
sker i Björneborgs län, som på sin militär redan haft stort
nederlag i S:t Michel och Kristina. Historierna härom
äro så smutsiga, att de icke kunna omtalas. Se, detta är
konungens och landets tacksägelse af sådana ämbets- och
tjänstemän, för de välgärningar dem skedda äro. B[aron]
Kflingspor]* är mäktig och i nåd hos monarken; han kunde

* Bfaron] K. jouerar själf af 1,200 riksd:rs lön månatligen; Gud
känner tänkesättet; man önskar det vore godt.

126 1789, juli.

af böja sådant och skaffa den brottsliga näpst: men K[ono]ws
fru ligger i vägen, och den klagande sanningen hotas och
kväfjes; den framkommer aldrig på det stället, hvarifrån
hjälpen kan väntas.

S. d. Kongl. Maj:t, som fäst sin uppmärksamhet på
svenskarnas batteri, hvilket oaktadt en den häftigaste eld
ifrån ryska sidan icke befanns hafva lidit någon särdeles
skada, frågade efter den fortifikationist, som byggt det-
samma, då för Kongl. Maj:t föreställdes en löjtnant af
samma stat. Konungen f rågte honom hvad han vore ; han
svarade sig vara löjtnant. „Ni bör vara kapten", sade
konungen, n men nu är ni major".

S. d. Nu inlopp närmare upplysning om general
Kaulbars rencortre med ryssarna. Ej långt ifrån Kaipiais
hade han träffat på ett ryskt läger, men funnit det så
befäst, att han efter något fäktande nödgats draga sig
tillbaka med förlust af 100 man och 100 blesserade. Han
har haft falska rapporter af sina rekognoscörer och råkat
emellan 2:ne cacherade batterier. Det har varit af de
trupper, med hvilka han råkat i färd, som kommit ifrån
Savolaks. Ryssarna hafva ej heller sluppit oflickade; hela
deras avantgarde skall blifvit slaget och nästan neder-
gjordt. 25 kossacker har Kaulbars tagit till fånga. (Man
beskyller Kaulbars för mycken oförsiktighet.)

Ofverallt i armén omtalas, det Sprengtporten skall
vara skjuten död samt begrafven, äfven om någon diss-
grace för dess öfverlupna adherenter. Andra påstå där-
emot, att sådant rykte är utspridt ifrån ryska sidan i den
afsikt att cachera Sprengtporten så mycket mera för be-
farade försök att få honom lefvande eller död fast. N. b.
De veta nog själfva, hvad ryssarna kunna uträtta för pen-
ningar.

Den 21 juli. Kongl. Maj:t var knappt anländ den
20 till Anjala, innan han inhemtade den bedröf vande ny-
heten, det generalen Kaulbars andra gången sett sig för-
anlåten att retirera ifrån Kouvola natten emellan sön- och
måndagen. Hans armé skulle dock ej lidit nederlag, ej
heller fått några blesserade; likväl skall han retirerat sig

1789, juli. 127

öfver älfven på svensk botten, därvid han upptagit bron
efter sig vid Värälä, där ryssarna hasellerat honom hela
måndagen med bomber och styckeeld, hvarigenom de ock
tändt eld uppå berörda by. Därefter hafva ryssarna vid
Filppula slagit en brygga öfver strömmen, som Kaulbars
för sent blifvit varse och således äfven för sent sökte
förekomma deras öfvergång; med ett ord, ryssarna kommo
öfver till inemot 2,000 af jägare, kossacker och något in-
fanteri med 2:ne kanoner. Faran var för hand och ordres
afgingo till Liikala om reträtt. General Plåten, som vid
Liikala, där han låg, genom spioner fått erfara att rys-
sarna haft något för händer, hade emellertid med ett
ganska starkt detachement rekognoscerat hela venstra fly-
geln samt sidan af lägret ända ifrån Liikala till l / 2 mil
in i landet hitföre, allt till Viialä, där han med detache-
mentet stod, då han äfven fick höra nästnämnda obehag-
liga nyhet.

Liikala armén kom således tågandes tillbaka med
tross och bagage om måndags aftonen, och ryssen i hamn
och häl efter, så att arriergardet var under marschen med
fienden i ständig skärmytsel. Bron släpptes lös vid ryska
landet och fick svaja med strömmen utför e på svenska
sidan; batterier uppkastades, och kanonad börjades öfver
strömmen på ryssarna, som gjorde min af att vilja öfver.
Emellertid fingo åtskilliga corpser under Hamiltons befäl
ordres att uppsöka ryssen och köra honom tillbaka. Man
vet ej huru det gått. Ack, hvad denna nyhet lär vara
behaglig för de ryska och deras anhang! Men den kan ej
annat än oroa hvar ärligt tänkande svensk.

Den 22 juli. Hela dagen i dag har hit kommit re-
sande och dels kurirer, som berättat att i går har varit
starkt skjutande ät Umeljoki sidan; men ingen kunde
ännu uppgifva någonting visst om utgången.

Den 23 juli. Nu fick man med visshet veta, det rys-
sarna hals öfver hufvud nödgats fly tillbaka öfver älfven,
samt att reträtten blifvit afskuren för ett detachement
kossacker, som följaktligen jämväl blifvit fångar. Vid
Anjala hade ryssarna natten emellan den 21 och 22 upp-

128 1789, juli.

kastat ett batteri, som blef af svenska artilleriet i trasor
sönderskjutit, sedan de därifrån börjat att kasta på ma-
gasinet bomber, likväl utan verkan. Grefve Meijerfelt,
som, å sätt sagdt är, skulle marschera till Summa, men
fått ordres för denna olyckshändelse att draga sig till-
baka till Högfors, bekom nu ordres till ny rörelse; och i
dag skulle Kongl. Maj:t äfven begifva sig dit.

Således se våra saker nu åter någorlunda goda ut.
Kaulbars har blif vit dimitterad, och grefve Hugo Hamilton
undfått befälet efter honom. Kaulbars skall kunnat före-
komma hela denna olycka, om han velat och varit nog
vigilant; man beskyller honom för icke stor aktsamhet,
ja ända till och med för en af tidens antipatister. Gud
vet huru härmed kan vara beskaffadt. Hasarden gör ofta
att man anser en medelmåttig man för stor, och ofta kan
en god general icke förekomma en olycka med all sin
slughet. Men vare hur det vill, så skall konungen icke
velat se Kaulbars, som begärt presentation.

Den 24 juli. En nyländsk dragon tog en kosack-
kapten till fånga den 21 hujus. Han var ganska grann,
klädd i siden och en mössa på hufvudet med pärlor och
guld. Med hans fångenskap skall så tillgått: kosacken
har varit i en by med sina underhafvande, då dragonerna
kommit dit; kossackerna flydde genast och lämnade sin
kapten efter sig med en ganska liten betäckning i sticket.
Dragonerna afskuro dem vägen, de sköto, och i detsamma
red en dragon fram samt fattade i herren, höll honom, och
slogs med de öfriga kossackerna med sabeln; då desse
ville sticka honom med sina pikar, tjänte kaptenen till
hans sköld; med ett ord, han behöll rofvet och de öfriga
dragonerna skingrade (sig) kossackerna, och dragonen
förde sin fånge till konungen, som ger honom 6 dukater.
En dukat fick dragonen jämväl af sin fånge, för det han
skonat honom lifvet.

Den 25 juli. Nu berättades med tämmelig visshet,
det öfversten och brigadchefen Stedingk öfverkommit en
kurir ifrån generalen Schoultz till kommendanten på Ny-
slott, som medhaft viktiga papper om ställningarna, hvilket

1789, augusti. 129

gifvit honom mycken upplysning. Ibland annat skall
Schoultz förmäla uti ett bref, „det ryssarna nu ämnade
göra en diversion på konungens armé vid Liikala. Vore
de i stånd att slå denna armé, så vore de bärgade; men
blefve de slagna, så vore det helt och hållet ute för rys-
sarna, och de kunde icke räddas". Är detta sant, så är
det en nyhet af mycken konsekvens.

Den 26 juli. Intet nytt. En hop med ryska fångar
reste genom staden.

Den 27 juli. I går lät Kongl. Maj:t uppställa armén
i paradlinjer samt höll ett kort tal, däri han uppmuntrade
soldaten till trohet och tapperhet, hvarjämte han berättade
sig erhållit rapport från numera generalmajoren Stedingk,
det bemälde general ett stycke inuti Ryssland, vid Parku-
mäki, uppsökt ryska armén därstädes, som från Sordavala
fått förstärkning. Stedingk har ock träffat fienden i läger
liggande och vetat så omränna och surprinera honom, att
han efter kort attack nedlade 500 man på platsen, gjorde
600 gemene och 18 officerare till fångar, tog 5 kanoner
med ammunition samt 1,000 gevär, förutom fanor, tält,
kappor, sablar, med mera. Efter denna berättelse, som
förorsakade både surpris och glädje hos alla åhörare, lät
Kongl. Maj:t hålla korum och tacka himmelens Herre föl-
en härlig seger.

Den 28 juli. Hördes intet nytt ifrån armén. Svenska,
eller de så kallade Zelovs, kosacker voro i Borgå. Corpsen
såg besynnerlig ut, tycktes behöfva tid till exercis; voro
ej särdeles beridna.

Den 29 juli. Intet nytt.

Den 30 juli. Intet heller.

Den 31 juli. Anträddes resan till Värälä. Under
vägen hände ej något märkvärdigt. Skörden skedde öfver-
allt, och växten var härlig. Allmogen tackade himmelen
och välsignade konungen; trodde sig vara af himmelen
ihågkommen för en nådig öfverhet, hvars rättfärdiga sak
de omfattat.

Den 1 augusti, Värälä. I dag börjades undersök-
ningen i general krigsrätt om generalmajoren baron Kaul-

1$0 178&, augusti.

bars. Jag vid., protokollet. Kongi .IM&j:t hade i nåder
föreskrifvit anMagnin^punkternai. ; Därefter skulle Kaul-
bars aktioneräs' och' isoni brottslig Befunnen dömas. Punk-
terna voro: l:o, att .han einot herr. generallöjtnanten Sieg-
roths ordres af den 16 juli retirerat ifrån Mäki-Kouvola;
2:o, att han emot konungens vilja svängt bryggan till
svenska stranden ifrån den ryska och därigenom betagit
svenska trupperna tillfälle att kunna åter komma på ryskt
botten den vägen; 3:o, att han låtit en trofé af fienden
borttagas; 4:o, att han vid reträtten ifrån Värälä ej för-
stört bryggan, utan lämnat henne till fiendens tjänst, att
däröfver kunna pass- och repassera;. och.5:o, att han öfver-
gifvit medels denna sin sista reträtt ifrån Värälä en ho-
nom anförtrodd angelägen post och därigenom exponerat
Kongl. Maj:t dess trupper, och artilleri att blifva stängda
ifrån eget land och . falla fienden i händer. Saken ser
svår ut för Kaulbars. j .

.. S. d. om aftonen. Jag hade trott, att här skulle ske
en sådan konferens, som i hof rätten , plär förefalla ; men
här går värre till än vid en - kämnersrätt, där Silvan är
fullmäktig. Ett förbannadt svårt protokoll; dock skall jag
väl söka få rätt därpå, om möjligt är.

Den 2, .3, é, 5,. 6, 7 augusti. Ransakningen fort-
sattes under denna tid, och saken gjorde sig allt värre
och värre, for . Kaulbars.

Den 8 augusti, Värälä. I£L. 3 / 4 till 8 om morgonen
började ryssarna, som trängt sig. öfy er. .bron, den dé ^i*d
tillbakagången återsvängt, på att attackera våra fältposter.
Det blef larm, och härvarande armén var. genast i rörelse.
Kanonaden från ömse sidor. börjades och blef stark. Hand-
gevärselden sågs ifrån alla sidor, och luften var fyllH med
kaorfrök, dunder och skri. Klockan 10 upphörde .skjut-
ningen, och då var ock fienden, med -förlust af . 50 nian
på. platsen, åter jagad öfver strömmen. Vi förlorade 14
man i så måtto, att 2:ne blesserade . soldater och .en rege-
mentsfältskär blefvo fångna, 2:ne skjutna och 9 man bles-
serade. Emellertid hade ryssarna, trängt sig fram ända
under. vårt batteri, ja, så att de med handgevären sköto

1789, augusti. 131

in, genom ejnbrassurenia dsiraf. Om förhållandet härvid
är på nådig befallning krigsrätt förordnad. En artilleri-
kapten skall varit vid. saminä tillfälle å batteriet mycket
försumlig, man påstår, rörd af starka drycker.

Qpi aftonen sjöngs „Te Deuin" öfver hertigens seger.

Den 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 augusti, Värälä.
Fredligt härstädes; men på Anjala hafva ryssarna gjort
försök sistlidne natt; i dag, den 16, varit öfver och fått
stryk, men ock tagit 2:ne 3 fi :ga kanoner af oss. Attacken
har varit så hård, att bajonetten på ömse sidor har blifvit
brukad, därvid en artilleriofficer fått flere hajonettstygn
af ryssarna. Men så blefvo många ryssar väl lappade, ech
många drunknade i strömmen, som ej fingo rum på bron
vid deras hastiga flykt.

Den 16, 17, 18;. 19, 20 augusti. Fredligt under hela
denna tiden. Den 20 fick Kaulbars sin dom, som var att
döden dö. Här var stark votering öm ej ära och gods
skulle stryka med; men konsideråtionei\ gjorde, att <iet
unanimt omsider stannade med lifvet simplement. Domen
underställdes efter yaiiligheten konungen,.

Den 21, 22, 2.3 augusti; Alla nätter' lefde man. nu
i oro för ryssarna, Qoh general Méijérfelt vidtog många
försvarsanstalter. Här bygges batterier, och tör ep. dag
åter blifva en hård lek, ,

^^ *

Dock, med allt detta hafva vi genom Kaulbars för-
hastade reträtt förlorat ganska mycket i detta års kam-
panj. Mycket, mycket hade redan blifvit uträttadt, om
ej denna reträtt skett. Förlorade fördelar ä^o ej goda
att återtaga Ryssen tyckes ligga tämmelig stark emot
oss på detta ställe $\ åtminstone figurerar hän med 2:ne '
ansenliga läger, som härifrån synas. Men und^r j: allt typkes
han frukta, efter misslyckade försök, att våga något huf-
vudsakligt.

Den 24 augusti. En tjock rök syntes vid horisonten
åt sjön, och dån af kanoner hördes. ,

t Den 25, 26 augusti, Högfors. Ankomsten LjLt till
Högfors skedde den 26 om aftonen»- Kongi. Maj :t. var nu
rest till Lovisa, och man var här i mycken rörels§ öfver

132 1789, augusti.

den olyckliga affären med vår skärgårdsflotta; dock var
ej modet sjunket.

Med skärgårdsflottan har så tillgått:

Den 24 augusti angripa svenska skärgårdsflottan
och den ryska hvarandra. Efter par timmars kanonad å
ömse sidor hade redan vår flotta segern i sina händer.
3:ne ryska fregatter voro tagna, och ryska amiralskeppet
strök redan flagg; 3 stycken andra ror- och redlösa gjorde
detsamma, och ryska flottan var på flykten slagen; vattnet
var öfverallt blodigt, och de blesserades skri samt de
döendes ångest uppfyllde luften. Emellertid framtränger
sig genom ett sund, vid namn Svensksund, en annan rysk
linje, som attackerar vår flotta i flanken; striden fördubb-
lades å nyo, men ammunition börjar tryta på svenska flot-
tan, som således blir öfvermannad och nödgades [i] sin tur
fly. Hitintills hade man kunnat se huru det tillgick på
sjön ifrån landet vid Högfors, men nu betog krutröken
och skeppens blandning om hvarandra all utsikt, och
slutet blef det, att man trodde, det hela svenska flottan
skulle blifvit uppslukad. Några kanonslupar, som und-
kommo in i Kymmene strömmen, förökte berättelsen, och
man var i fullkomlig konsternation; ingen utom konungen
själf höll god min.

Den 25 och 26 förbättrade sig historierna härom an-
senligen, så att i stället för att hela flottan skulle varit
borta jämte hela Upplands regementet, som därå varit
kommenderadt, så är den vid Lovisa och däromkring samt
äfven här i skärgården hel och hållen, så när som på 4
fartyg, i behåll, af hvilka 2:ne sjunkit och 1 sprungit i
luften, itändt af egna, sedan de likväl räddat sig på båtar.
Af Upplands regementet saknas 60 man.

Ryssarna sjöngo „Te Deum" den 26, sedan de fått
sin flotta tillsamman, som äfven till en ej ringa del varit
förskingrad och på flykten. Den lade sig samlad i en linje
i vattnet utanför Högfors och höll där sin lofsång, som
skedde för nog mager orsak; ty utaf 85 segel, hvaraf den
före slaget bestod, voro endast nu vid detta högtidliga
tillfälle 27 i linjen. Man påstår att en god del sjunkit

1789, september, 133

med ekipage och allt. Således hafva de, ehuru 3-dubbelt
starkare, fått huden full med stryk. Detta kan ej ovännen
bestrida.

Den 27 augusti, Kymmene. Middagstiden visade sig
några ryska galerer utanför uddarna, men blefvo genast
så bemötta af våra kanonslupar, att de med förlorade
master och manskap måste hals öfver hufvud packa sig
sina färde.

S. d. Muncken har varit här, haft angeläget värf
till konungen; man vet ej mera därom, än att amiral Lilje-
horn (vår vice landtmarskalk [vid] sista riksdag), som blifvit
inmanad i arrest samt under ransakning ställd, för det han
satt sig emot hertigens ordres vid jagandet efter ryska
flottan efter sista sjöbataljen, har haft stort anhang, mest
malcontenter, och desse hafva uppväckt oro i Karlskrona
och flere svenska orter, hvars stillande var således högst
angeläget. Man ser huru hin onde ännu lefver ibland
människor. Gud vare med konungen och hjälpe honom!
Har någon människa händerna fulla, så är det visst han.

Den 1 september. Nu instundade svenska vapnens
hvilotid; man vet ej huru länge den kan vara. Kl. 4 om
morgonen vaknade jag af ett starkt skjutande med ka-
noner och handgevär. Ryssarna hade anfallit våra fält-
vakter vid Högfors i gryningen. Desse gjorde ett tappert
motstånd och retirerade sig småningom öfver bryggan till
hufvudstyrkan samt under kanonerna, som spelade starkt
ifrån ett 12 U batteri på en bergshöjd å vår sida. Elden
varade till klockan 10, då den började något att sakta
?ig. Emellertid ankom express ifrån vår postering vid
Broby, en liten mil ifrån Högfors, det fienden på galerer
visade sig i viken därutanför, och att man befarade land-
stigning därstädes. Utan skärgårdsflotta, som bevarade
kusterna och inloppen, sedan den låg inom Svartholmen
och vid Lovisa och lappade sig, var att befara, det den
vid Högfors liggande armén skulle alldeles blifva couperad
all reträtt. G-eneral v. Plåten, som under konungens från-
varo kommenderade kolonnen härstädes, gaf därpå ordres
att allt skulle vara marschfärdigt. Jag tillika med mina

134 1789, september.

kamrater fingo tillsägelse ätt småningom maka oss bort,
hvilket skedde. Innan ankomsten till ^Broby flögo redäir
kanonkulorna oss omkring öronen. En* slog ned ej långt
ifrån mig,- där jag satt enligt påträngande ordres. Vi
dröjde icke desto mindre i Broby 1 / 2 -timme, och då bö*~
jadé redan muskötelden att gå. Här var ej tid längfe
att dröja; ordres fingo vi att taga vägen åt Hirvikoski,
hela trossen tog samma väg, och en fullkomlig reträtt
skedde. Klockan 1 å 2 om natten var Högfors, Kymmene,
Pyttis, Abborfors, med ett ord alla svenska conquetter,
återlämnade i ryssarnas händer. ->•

Jag kan ej, och jag förstår ej att ingå uti general-
detaljen; men antingen hade denna reträtt bort ske förr,
eller så snart svenska flottan blef slagen, eller hade man
bort försöka det yttersta att bibehålla denna eröfring.
Ho vet, om det ej kunnat ske, om man genast på de far-
ligaste ställena anlagt batterier, fått tillsamman så. många
kanon-escalouper, som möjligt varit, och placerat dem på
sina- ställen sanlt satt arméerna vid Värälä och Anjala uti
aktivité-. Jag tror att fienden, som- lånat sin sjömilis ifrån
landet och dymedels verkligen försvagat sig på omnämnda
defensionsställen, skulle hafva råkat i labyrint. Emellertid
hafva vi ej mera vunnit på detta års kampanj än på den
fjoråriga.

Kongl. Maj:t ankom till Broby under den starkaste
elden därstädes; men då var redan fienden i hamn och
häl efter den retirerade armén ifrån Högfors. 4,000 man
sades hafva landstigit vid Broby, men våra bataljoner
tystade icke desto mindre deras eld. 2:ne galerer för
fienden blefvo skjutna i sank, och man gjorde fångar,
dock var här ej längre tid att dröja, utan reträtten fort-
sattes, och konungen var verkligen missnöjd däröfver.
Men man fruktade äfven för landstigning vid Abborfors.
Nu ligga vi åter på vår gamla gräns, och Gud vet huru
det k#n gå; åtminstone har ryssen flere hål att nu krypa
uti på svenska skärgårdsstranden,, än han haft emellan
Högfors och Abborfors. Hela denna olyckan, säger man,
härstammar ifrån Kaulbars reträtt. Och vare härmed huru

1789, septembét. 185

döt .^all^* så ser man skenbarligen klara ansikten på anti-
patisterna, som i sina hjärtan önska att det ännu ginge
iftera rasände. .

P. S. Kongl. . Maj:t bor i Lovisa. Hela flottan är
under reparation, som drifves med en otrolig force. 12
nya kanonslupar äro nu redan färdiga, och flottan säges
skpla blifva starkare än. förr. Vår förlust vid reträtten
var magasinet vid Kymmene, 60 man, som söpo sig fulla
af det till spillo gifna brännvinet, [samt] 8 ä 9 man skjutne.
2me ammunitionsvagnar förlorades, en som sprängdes i
litften och med detsamma dödade ett tjog kosacker, och
ea som kördes i strömmen; äfven en 12 E kanon äf- me-
tall; 3 kanonslupar b[r]ände de våra själfva, såvida de icke
kunde bärgas: med ett ord, en sk — t reträtt.

Gislom, vid Lovisa, den 5, 6, 7, 8 och 9 september.
Under hela denna tiden har å skärgårdsflottans å ny o
i stånd sättande arbetats med all ifver; den skall ock redan
vara i det stånd, att den kan utlöpa och ännu bjuda fieji-
den spetsen. De i fjor och i år uppbragta prisskepp, som
legat vid Sveaborg, hafva till en stor del blifvit armerade
och till örlogs förbyggda, så att vår skärgård^lotta skall
nu vara större än förut. Konungen bor ständigt här i
Lovisa, är mycket nöjd det med flottans åter i stånd sät-
tande gått så fort. Ryssen ligger nu stilla, nöjd kantänka
att han återfått Högfors passet etc.

Den 9 september. I dag har Kongl. Maj:t genom
nåd. reskript befallt det genéralkrigsrättens dom öfver
Kaulbars skall utfärdas, i följe hvaraf han kommer att
arkebuseras. Kongl. Maj:t tyckes intet vilja skona sådana,
som vållat och än vålla oredor i dess företagande.

Hela armén kamperar längs efter gränsen; Gud vet
likväl om något vidare blir tillgjordt i år. Annars är här
mycket sjukligt.

Tadlarena hafva fått nya ämnen af reträtten, men
ännu skall deras mun tystna, det hoppas du och jag ock
visst och fast.

Den 10 september. I dag reste konungen till Art-
sjö, i hvad ärende, vet man icke.

136 1789, september.

I morgon skall Ahlberg och jag resa till Värälä att
afkunna Kaulbars dom.

En del af stora svenska flottan skall ligga vid Hangö.
Man väntar snart en lustig lek i sjön.

Den 12 september. Min dagbok blir mager; intet
har hitintills passerat.

Den 13, 14, 15 september. Armén ligger nu stilla
på den gamla svenska botten. Jag tviflar mycket, om
här blir någonting vidare uträttadt i år.

• Om allt gått redligt till, hade likväl mycket kunnat
ske. Intet var förträffligare än början af detta års fejd;
allt gick efter önskan, fienden måste vika till rygga på
alla ställen, svenska vapnen, färgade i fiendens blod, häm-
tade alltid segern ifrån fältet. Snart försvann denna gry-
ning af ett lyckligt slut på kriget. Himmelen känner
bäst hvar människas inre; men efter det ställningarna visa
sig för människoögon, så var Liljehorn första upphofvet
till kräftgången. Hade han lydt signalerna och med sin
division angripit fienderna; så hade den delen af fiendens
flotta varit såld. Vi hade ej behöft frukta för resten;
herrar hadp vi varit i sjön. Icke nog, hade Kaulbars icke,
som saken nu visar sig, lämnat Mäki-Kouvola och emot
ordres dragit sig tillbaka till Värälä, samt äfven utan
någon nöd därifrån, så hade vi haft Liikala och därigenom
fiendens land för oss öppet. Fienden hade ock då icke
vågat det han gjorde, nämligen att draga sina landttrup-
per på dess skärgårdsflotta, som därigenom kunde ut-
rustas till större antal segel, hvarigenom vår flotta öfver-
mannades. Men det är nu gjord t, vi hafva .varit nödsakade
att lämna allt åt fienden tillbaka. Ingenting var ängsli-
gare än då Högfors måste lämnas. Tror du, m. v., att
det kostade på hvar ärlig att öfvergifva denna fördelaktiga
post. Vore jag general, skulle jag tala om, nödvändig-
heten att i dåvarande ställning retirera. Men nu upp-
kastas endast af en okunnig i de militära vändningarna
några frågor. Månne, sedan vår flotta var slagen, ryssen
icke skulle försöka att jaga oss ifrån Högfors, det enda
pass vi då innehade af fiendens land? Borde man icke

1789, oktober. 187

beredt sig därpå och sökt förekomma det? Var det af-
gjordt att vi skulle därifrån, hvarför gick man ej därifrån
förr? Hvarför skulle ryssen få den hedern att hafva drifvit
oss dädan? Ho vet huru det gått, om vi genast efter sjö-
slaget satt alla våra trupper i rörelse vid Värälä, vid
Anjala, vid Högfors och i Savolaks, som alla på en gång
gått på? Jag tror att det blifvit för ryssen nog trångt;
han hade icke rosat leken med sjöslaget, och hans sking-
rade trupper hade lofvat oss god utgång. Jag tror aldrig
att vi behöft lämna Högfors, och jag begriper ej hvarför
vi skulle ligga där så länge inaktiva, och det likasom på
ryssens nåder, sedan sjöslaget var förbi. Dock jag torde
resonnera som den blinde om färgen.

Den 16 september. Reste jag till Värälä.

Den 17 september. Blef Kaulbars dom, den Kongl.
Maj:t stadfäst, för öppna dörrar å Rajala hemman afkun-
nad, därigenom han dömdes att arkebuseras.

Kaulbars var sjuk, kom ej tillstädes att afhöra sin
dom, och rätten beslöt att den i tvenne ledamöters och
min öfvervaro såsom sekreterare skulle af mig för honom
uppläsas i dess arrest å Mustila.

Den 18 september. Kaulbars fick nu höra sin dom;
han talte om sin oskuld, höll god min och sade sig vilja
söka i underdånighet nåd. Få se hvad hans supplik i
denna del verkar. Jag tror att han får nåd.

Den 19 september. Reste jag hit till Gislom, l l / 2
fjärndels mil ifrån Lovisa, där jag är inkvarterad, tillbaka.

Den 20 september. Sjuknade jag i rödsoten och
tillika uti en stark flussfeber.

Ifrån den 20 september till den 6 oktober. Under
hela denna tiden har jag ej vetat af denna världen. Tvenne
doktorer, mina vänner Fåhree och Nathorst, hafva användt
mycken flit att hålla lifvet i mig. Jag är dem mycken
tack skyldig. Ett godt temperament och god kropps-
byggnad har varit min 3:dje doktor.

Ifrån den 5 till i dag, den 12 oktober, har jag repat
mig småningom. Jag har betraktat min sammansättning
och sett mig i spegeln. Ack, min vän, jag är stort ej

t38 1789, oktober.

annat än ett benrangeli Såge mina gamla väpner mig,
skulle de ej mera känna den frodiga och välmående Ek-
man, men det blir väl ännu karl af honom, om ej någon
ny. anstöt tiUkpmmer; då är han rädd för sista knäppen.
- .1 går afton : återkom Kongl. Maj: t från Värälä och
Anjala. Här ser ut till någon rörelse ännu i år. Trupper
marschera åt gränsen. Gud vare i spelet!

Orolighetsandan grasserar; säkerhetsakten är nu or-
saken därtill. '
. ; . . 2:ne ryska officerare äro ankomna med några depe-
scher till konungen. Man menar att det angår något
stillestånd.

Här väntas 2:ne spanska gränder. För dem äro rum
utsedda i Lovisa. De skola hafva saker af vikt till ko-
nungen; knappt torde någon få veta hvad deras beskick-
ning angår. Mer en annan gång.

Den 13. oktober. Allt tyst och stilla. , ~*

Den 14 oktober. Likaledes.,

Den 15 oktober- I dag helt sent reste Kongl. Maj:t
till Savolaks ifrån Lovisa; säges där skola förblifva- 14
dagar. Himmelen ledsage honom!

Den 16 oktober. Förspordes någon rörelse ibland
trupperna. Psilanderhjelinska regementet var satt i marsch
åt.Heinola sidan, och en bataljon af Elfsborgs regemente
till Savolaks.. Jönköpings regemente sades taga samma väg.

Den 17 oktober. Nu hördes ej något nytt. Lätta
dragonerna voro inkvarterade i byarna här omkring, som
kvällar och mornar med trumpet och trumma läto oss
höra, det vi lågo i fält, fast. under fredliga tak. Sub tecta
ad interim pacis, timentes hostium fraudes, jentacula ca-
pimus.

Den 18 oktober. Herr .... ankom nu ifrån Värälä
och berättade att bryggan, därstädes af ryssarna .blifvit
svängd till deras sida om älfven. Den 13 hade en hop
ryskt manskap kommit gåendes öfver bron, sozn hitintills
legat häftad emellan ryska och svenska stränderna, utan
vapen, försedda endast med yxor. Våra utposter undrade
i hvad ärende ryssarna således ankommo och blefvo snart

1789, oktober. 139

varse att de började skilja br0n ifrån vårt land. Rapport
af gick genast härom till generalen r Meijerfelt, som kom-
menderade pä Stället, med &f vaktan '.på ordres vid sådan
beskaffenhet. Men generalen hade därvid, utlåtit sig, det
han redan hade sig ett sådant ryssarnas förehaf vande väl
bekant, samt att de hade skickat honom bud därom, och
att de obehindradt finge svänga till sig bron. Jag för
min del studsade hårdeligen härvid, ty jag tyckte att vi
hade äfven så stor rätt därtill som ryssen. Mig blef där-
emot sagdt, att som ryssen en gång hade genom vapen
tagit den ifrån oss och efter Kaulbars reträtt svängt den
till sin förmån och tjänst ifrån vår till sin sida, så egde
han också eganderätten därtill. Och (ehuru) jag sökte be-
visa, det man i fält och under ett brinnande krig icke
eger någon eganderätt, den ena framför den andra, till
något af hvad namn som helst, samt att om den komme
i fråga, vi då borde ega däri företrädet, som byggt bryg-
gan af eget virke. Men sådant oaktadt disputerades det
mig häftigt, och till slut utan andra skäl, än att jag hade
en finsk envishet och kunde ej finna mig i något. Jag
ansåg det ej mödan värdt att längre härom ordväxla, utan
gaf herr A. ... * rätt med en ton och min, som förargade
honom långt mera ,än all gensägelse. Obegripligt före-
faller det mig emellertid att man visar och är alltid så
benägen att visa nationens fiende så mycken complaisance.

Den 19 oktober. Nu fick man fullkomlig kunskap
om den i Savölaks emellan de ryska och svenska förlupna
affären i Säminge den 3 i löpande månad. Till så mycken
större upplysning i beskrif ningen härom tjänar följande
ritning. ** '

Ofvannämnda dag såg man ryssar i några båtar
komma roendes, först längs opp efter deras land, likasom
de ville taga vägen åt den större Samalo holmen, n:o 16,
såsom de flere gånger tillf orene gjort; men [de] veko se-
dan af, och under en häftig rodd togo [de] sin kosa bakom

* Herr A. ... är en justitie karl. [Förf:s anm.]
** Se vidstående karta.

140 1789, oktober.

den mindre Samalo holmen, n:o 15, dit de ankommo, ehuru
löjtnant Poppius, som kommenderade på batteriet n:o 6,
aflossade på dem par drufhagelskott, utan verkan for den
långa distansen. Ryssarna satte genast åt land; svenska ja-
garena (som voro kommenderade vid stranden och i bergs-
backen n:o 3, [och som] sköto väl på dem, fällde några samt
icke med skjutande upphörde, änskönt ryssarna kasta[dej
sig ned i båtarna och ropte pardon) blefvo, efter en hastig
landstigning på stenklipporna vid n:o 3 och en rödning
n:o 14, af dem omringade, så att jagarena måtte taga
flykten. Eyssarna, som således fått första obstaklet un-
danröjdt, strömmade, så till sågandes, till batteriet n:o 2,
därå en artillerilöjtnant väl bjöd till att hålla dem till-
baka med drufhagel; men som löjtnanten Engstedt, hvil-
ken kommenderade kanonbetäckningen, i ögnablicket för-
svann, och större delen af hans folk, som bestod af 40
man, af anförarens flykt skrämda, äfven togo flykten,
var för artillerilöjtnanten ej annan utväg än att ge sviga
(o: vika) för öfverlägsenheten och jämväl se sig om [efter]
räddning, hvilket han gjorde, tagande med sig en 3-pundig
kanon och lämna[n]de resten i fiendens händer. Eyssarna
trängde därpå hoptals in uti batteriet och bemäktigade
sig detsamma samt gåfvo med trumman tecken att de
vunnit sin coup, då på stunden en brygga, som ryssarna
låtit bygga i viken n:o 17, svängdes öfver sundet, hvarå
en bataljon jägare och lika mycket grenadierer genre t
öfvertågade. Därjämte läto de hela sin kanoneld spela
från det större fältverket n:o 1 på Poppii batteri n:o 6.
Poppius, som såg fienden redan innehafva batteriet n:o 2
och dessutom hade all eld vänd på sig, trodde allt vara
förloradt, hvarför han äfven flydde, bärgandes mecf sig
hvad han kunde. Detta allt hade således förelupit, innan
svenska stora fältvakten vid n:o 13 hade kommit sig i
rörelse. Kapten Roos, som kommenderade hela vakten,
låg själf med ansenlig styrka vid n:o 12 och hade väl
därmed uppmarscherat på vägen; men där stod han utan
att vidare göra. Kapten Grönhagen och löjtnant Pfaler
af björneborgska regementet, som voro chefer vid vakt-

.■""**(

m

1789 y oktober. 141

bataljonen, n:o 13, voro borta enligt föregif vande på per-
mission, så att därvid ej funnos andra officerare än 2:ne
små ynglingar, en Schantz och en Gripenberg. Dessa
hade väl uppställt manskapet, men deras uträkning sträckte
sig ej längre. Ryssarna strömmade emellertid fram och
fråntogo jämväl förstnämnda artillerilöjtnant den ur bat-
teriet räddade kanonen, då ändtligen Grönhagen och Pfaler
ankommo samt en undsättning under general Stedingks
befäl. De svenska attackerade nu fienden med disposi-
tioner manneligen, dref honom till rygga igen, tog kano-
nen, som ryssarna emellertid användt emot oss, samt med
fälld bajonett gingo löst på det eröfrade batteriet, drefvo
fienden därutur, men kunde dock ej förekomma, det ju
de släpade bort med sig en 6 U kanon, dock ej längre
än till stranden på vår sida, där de måtte lämna honom.
50 man lågo på platsen, och lika mycket i sundet, dels
skjutna dels nedträngda af bryggan och drunknade. 5
officerare blefvo skjutna, 3 fångna tillika med 18 eller 20
man, förutan de blesserade. På vår sida var en officer
blesserad, 12 man skjutna och ett dubbelt antal blesse-
rade, samt 1 konstapel fången.

General Stedingk lät efter denna affär, som kunnat
blifva oss den skadligaste, anställa undersökning om sur-
prisen; och har därvid befunnits, det fänrik Engstedt varit
mycket trög att först komma sig i rörelse, och sedan verk-
ligen blifvit fältflykting och således dödsens barn. Roosen
har brustit uti ordres, således äfven döden gifven; Poppius
lär knappt undgå något ansvar för sin hastiga flykt, ty
hade han varit kvar, så torde återmarschen för fienden
blifvit än trängre, helst han kommenderade hela bron med
sina drufhagelskott. På batteriet n:o 2 var ingen kanon
mera, som i hast kunde göra gagn. De hade laddat dem
med träkorkar, och det fordrades tid att skrufva ut dem.
Emot natten skulle några af våra, som frivilligt erbjödo
sig därtill, försöka att återbringa den till stranden ned-
släpade ofvannämnda kanonen. De kommo lyckligen fram
under hjälp af mörkret, men då de skulle gripa sig an med
verket, som borde ske i största tysthet, funno de att rys-

142 .17&9, okfobsr.

sarna med tackel, som de i den fäst, höUo redan på att
släpa den till sig öfver bryggan. Svenskarne hade sölat
för länge och måtte vända om med oförrättade ärenden;
ty där stod intet att uträttas under fiendens kanonmyn-
ningar från batteriet nco.,5. Så slöts denna affär. Gene-
ralen tackade soldaterna för visad käckhet, och soldaterna
af Björneborgs regemente svarade. sturskt: »Inga kompli-
menter, herr general, utan penningar!" .Man skaH veta
att där fattas ej de, som uppstudsa soldaten; en Lind-
holm skall göra där myoket ondt. Flere ibland officera-
rena i Savolaks, och ibland dem af de mera betydande,
såsom en öfverste Eh[rnroo]th och en öfverstlöjtnant J[ä-
gerhorjn med flere, skylla general Stedingk f Or mindre
aktsamhet och mera uraktlåtenhet af sina, eii general till-
hörande plikter samt uti dess detalj än vederbort, men
man vill lämna deras omdömen i sitt värde. Det vet man
endast, att om en ängel ville på jorden utföra någon plan,
undginge han aldrig människors åtal; många veta ock
mycket att ändra och rätta, sedan en händelse är förbi:
men få, ofta ingen, kan gifva ett godt råd i en tvetydig
utsikt.

Det man med visshet i öfrigt har sig för närvarande
tider bekant, är att mycket mera hade kunnat uträttas,
än hvad som skett, om allt rätteligen tillgått sistlidna
sommar. Mod fattas aldrig svenska folket; men här for-
dras mera än mod. Enighet, vilja och rätt utQfvande af
befallningar äro hufvudom ständigheter i ett krig; saknas
enighet,. s.aknas vilja, saknas en ren och okonstlad lycinad,
så saknas tyvärr allt* Då ordres endast skoia drifva en
militär till: sina skyldigheter,, då han icke vill .^gji.efcfc &teg
längre än bokstäfverna räcka i dess. föreskrift,\ # e^u£u i
jämförelse därmed han vid sina tillfällen kiUi$£ : £inna sig
böra och vore i stånd att uträtta gagnande ting; dji man
alltid tror sig .vara förolämpad såsom . medborgare_genom
inskränkning af själf svald, då man trpr sig inista, gift be-
kvämlighet genom ett tröttsamt göromål, då eft)Som an-
setts vara född till ett nedrigt stånd, till oket (som en
nådig hand behagar pålägga), till mörker och för-

1789, oktober. 1*B

kväfning, får visa sig och kan visa, att människoförnuftet
icke är endast börden följaktigt, att tapperheten finnes
såväl hos dem, som bott i den låga kojan, som hos dem,
hvilka andats den högre luften i palatser, då man ej får
göra hvad man vill, utan anser sig alltid tvungen, så kan
ingen undra att affärerna i anseende till . det hela gå
kräftgången.

Det onda kan knappt utrotas, åtminstone fordras
därtill lång tid, ja kanske strängare medikamenter än
vanligen brukas. Hvad vill blifva utaf ett land, där nä-
stan hvar och en vill taga vid styret, samt ju mera godt
han njuter af regenten, ju hätskare fiende till den rege-
rande makten blir han. Men dragom förhängslet för en
utsikt, som ej annat kan än smärta ett redligt hjärta;
törhända i ödets bok finnes redan botemedel antecknade,
som vi ej kunna se. His neque pax populis, neque såna
sit mens sine poena.

Den 20 oktober. I dag flyttade jag ifrån kantoner-
kvarteret Gislom vid Lovisa till Borgå i vinterkvarter.
Under vägen reste jag förbi en artillerikommendering,
som brutit upp från Anjala. Nu berättades äfven att rys-
sarna firat någon seger öfver turkarna i förra veckan,
medels skjutande ifrån alla batterierna; altera (o:.rri) ju-
cundissimum factioni.

Den 21 oktober. Pick jag kvarter i Borgå.. Folket
viste sig . ganska benäget för den tillbakakomna armén.
Neque populo virtus, neque civibus velie deest;.at mens
jubentium est duplex.

Den 22, 23, 24, 25 oktober. Hela denna tiden hördes
ej annat. af, än att ryssarna på sin sida drogo sig i: sakta
mak bort ifrån gränsen, * äfvensom att vårairupper giflgo
i vinterkvarter så fort de hunno. Det hade förekommit
en och hvar ganska angenämt att ändtligen få t gå till ett
någorlunda väl anrättadt bord och få hvila under ett
droppfritt tak; men snart började den durchlautiga magen

* Det säges att något upplopp skett i Petersburg.

[Förfcs anm.].

144 1789, oktober.

att vämjas vid värdshusmaten. 3 goda rätter smakade
icke mera; underligt huru det gemena folket kunde lefva
så simpelt och snuskigt, och tusen djäflar borde ta allt-
sammans, då ej bakelser och konfekturer kunde fås vid
en middag, som man så väl betalte (med 4 å 4 l / 2 daler
kopparmynt). Det är miserabelt, det är eländigt, voro
de vanliga bordsläxorna, sedan man på hvar bit luktat,
och med en grining på mun kastat den antingen för en
hund eller tillbaka på fatet. Snart hördes äfven flere:
Ack! ack, den usla lefnaden i så trånga och låga rum!
Ack, den fördömda obekvämligheten! Ack, man kan blifva
dödssjuk! Ack, man kan ej andas ibland det nedriga
packet, som man är tvungen att bo hos.

Den 26 oktober. Återkom Kongl. Maj: t ifrån Savo-
laks. Alla rättsinniga tackade Gud, som bevarat sin smorde
under en äfventyrlig resa.

Den 27 oktober. Att hertig Carl utlupit med flottan
ifrån Karlskrona berättades nu med visshet; den 13 hujus
hade han lyftat ankar. Kyssarna, som legat vid Porkala
udd, hafva vid notisen därom genast bortseglat, en del
säga, så hals öfver hufvud, att de kapat ankartågen, andra
åter, i ganska godt mak. Dock komma alla därom öfver-
ens, att han är borta samt att våra små skepp hafva nu
en säker passage där förbi.

Den 28 oktober. Skall någon kanonad hafva hörts
i sjön. Alla ärligt tänkande anropade himmelen för vår
flaggas lycka och seger, om drabbningar skulle förelöpa.

Den 29 oktober. Liljehorn sades hafva försvarat sig
manligen och skall hafva skrifvit en förklaring, som skall
vara förträfflig och alldeles urskulda honom. N. b. På
% hvem skall då skulden vändas? Månne icke på hertigen,
som följaktligen oskyldigt satt honom i arrest? Detta skäl
brukade jag vid ett magstarkt tillfälle, och man hade
svårt att reda sig samt komma ifrån saken; men då till
slut en man försäkrade sig hafva genom skrifvelse från
en säker hand fått veta, att Liljehorn äfven förfalskat
signalerna, så tystnade man med denna sak alldeles.

Den 30 oktober. Oenighet finnes både i det all-

1789, november. 145

manna och enskilda; här är justitiestaten så söndrad, att
den borde skämmas. Orsaken till oenigheten härleder sig.
väl icke från politiska vändningar, men är dock försmädlig
i anseende till dess ovärdiga ursprung ibland tänkande;
den ena är afundsjuk på den andra, alla tro sig vara stora
kaxar, fast i botten nog slöa; den ena kan ej fördraga,
att den andra vet något mera, kan något mera, eller får
en förmån framför den andra. Man söker att spela hvar-
andra alla knep, man anklagar och skvallrar på hvarandra.
Stackars herr L ..... m, som allt skall höra, och som allt
skall rätta!

Herr B m är en pitscherstickare, inbilsk, hög,

småfalsk och complaisant. Herr A g bakslug, hämnd-
girig, inbilsk, själfklok och småtrumpen, herr E z en

vaurien, herr L . . . . n en narr och limstångslöpare. Ack,
min redlige broder, jag önskar af allt hjärta att få skiljas
hädan.

Den 31 oktober. Förspordes ingenting nytt.

Borgå, den 1 november. Ett rykte utspridde sig
här genom en holländare, att Holland skall förklarat kej-
saren krig. Jag var mycket angelägen att få veta, huru-
vida sådant egde någon grund; söker fördenskull upp
bemälde holländare, som är löjtnant och söker svensk
tjänst. Han berättade mig, att det skulle, efter de under-
rättelser han hade ifrån sitt fädernesland, vara helt visst,
det krig af hans nation vore förklaradt emot kejsaren; han
sade sig ej rest hit, om han däraf innan sin resa hemifrån
vetat; han lade till, att holländarena med 30,000 man in-
ryckt redan i Brabant m. m. Vore det sant, så kan man
visst sluta, att kung Gustaf spelat rollen, och kungen i
Preussen ligger med i spelet. Eja, vore det visst!

Den 2, 3, 4, 5, 6 november. Spordes ingenting nytt.

Den 7 november. Sades att hertigen med flottan
återseglat till Karlskrona, helst därå yppat sig en för-
ödande sjukdom. Man hade annars mycket att tala om
denna expedition; konungen skall befallt den, ehuru flottan
ej kunde besättas med mera än hälften af erforderligt
manskap; den borde således nödvändigt förgöras, för-
lo

146 1 789, november.

skingras och slåss. Alia tamen coelestis quam humana
fuit voluntas.

Konungen hade förgårs afton roat sig att se, det
några af hans herrar leka det man kallar blindbock, där-
vid hade en stött sig vid ögat, och leken således blifvit
slutad. Ehuru sådant nöje är ganska oskyldigt, och ingen
borde undra sig däröfver, så har det bland de illa sinnade
redan fått en försmädlig stämpel. Jag vill ej upprepa ytt-
randen härom — man anser (att) hela kriget, alla anstal-
ter, allt hvad som blifvit gjordt och kommer att göras,
för sådant, som alluderar på samma lek.

Den 8 november. Ett samtal vid middagsmåltiden
i dag måtte jag här anföra. Personerna till karakter skall
jag munteligen för dig nämna, då vi en gång råkas. Emel-
lertid utsättas deras namn med initiaB bokstäfverna. Herr
Ekb . . .: „Så är det! Almfeldt var en ganska honett karl;
jag kände honom i grund. Om en ungdom kom till Stock-
holm och råkat olyckligtvis försätta sina penningar (som
ofta tyvärr kan hända — jag minns väl hurudan kaxe jag
var i mina dar), och Almfeldt fick höra däraf, så var han
strax beredd att hjälpa honom."

Chorus: „Det var hederligt, det var vackert, det var
rart, det var stort!"

Herr Ekb . . .: „ Jo, det var det största människohjärta
på karl, som kunde gifvas; jag vill ej tala om hans kun-
skaper och skicklighet — däri öfverträffade han många;
han såg långt förut, därför tog han ock af sked från lätta
dragonerna; karlen, salig man, var politicus, men" — ran-
kande på hufvudet — „han dog — hastigt."

Chorus — suckande: „Hå, hå!"

En obekant officer: „Man säger, att han dog af mjält-
sjuka."

Herr Ekb. . .: „Min herre! Mjältsjuka? Nej, säg stick-
fluss ..." (Seende sig omkring som ville han läsa i de
öfrigas ögon om meningen förstods).

Herr Brob . . .: »Kanske, om han varit mindre poli-
ticus, hade han lefvat än . . .!"

Herr Ekb . . .: „Jag har ej velat, att han hade dött

17 89 f november. 147

på Varberg . . . men . . . han borde dö . . ." (hoprynkande
sin panna) „dö, säger jag, som alla andra..; han var för
stor karl att få lefva."

Chorus: „Ja, ja! Gud nåde! Gud nåde!"

Herr Ekb . . . : „ Ja, mina herrar, han var för mycket
tänkande, han skref som en karl, han talte som en karl,
han borde dö! Hvarför skulle han lefva? Vi äro ej värda
att ega sådana karlar mera."

Obekanta officeren: „Han tog af sked för att få tala,
tror jag."

Brb . . .: „Men han har bort tala mindre 88 och 89;
då dugde ej resonnera."

Ekb . . .: „Så talte han så mycket bättre 86. Gifve
Gud ... jag vill ej säga mera."

Brob . . .: „Häraf kan man lära, att det duger ej att
vara politicus."

Herr Ekb. . .: „Jo, vid kakelugnen får jag åtminstone
tänka, dricka öl och läsa avisor."

Chorus: „Bravo, bravo, ha ha ha! Sic in minimis
venenum ..."

Man talte äfven om, att ryska trupper åter skola
samla sig på gränsen. I anledning däraf beskrefs val-
situation, den mäktiga grannens makt, samt huru man
med brännvinsflaskan i hand och mössan under armen
borde buga sig för öfverherrn, då han en gång komma
skulle (hvarom intet kunde tviflas), och bedja honom vara
välkommen.

Den 9 november. Förlopp intet särdeles.

Kongl. Maj: t är ständigt vistande här i Borgå. Huru
länge han fördröjer, vet ingen med visshet.

Ryssarnas skärgårdsflotta skall hafva lämnat sjön,
och vår lär nu snart äfven draga sig i vinterkvarter.

I ett sällskap talte man om affärerna förlidna sommar.

Herr Ekb. . .: „Det hade man vetat och kunnat se i
början af kriget, att så skulle gå. Hvad har man nu avan-
cerat med.2:ne års fejd? Inte en alns bredd!"

Herr baron Z. . .: „Men vi hafva haft händelserna emot
oss; till exempel om segern fullföljts på Uttis malm, så

H8 17 89, november.

har (o: hade) Kaipiais varit vårt; där hade vi haft en place
d'armes säker, naturen hade befäst den och ryssen hade
med all sin makt ej kunnat jaga oss därifrån; vägen till
Davidstad och Villmanstrand hade varit för oss öppen;
med ett ord vi hade varit herrar i den nejden."

Ekb. . .: „Hvem har man att skylla för olyckan? (Men
sådan finns ej.) Konungen kommenderade ju armén i egen
hög person."

Baron Z. . .: „Men konungen hade ock generaler med
sig, och ve den som ej säger hvad göras bör, utan drager
segern ur den segrandes händer genom skenfagra skäl.
Interdum bonus invenitur vir."

Borgå, den 10 november. Ingenting är för en till
den äkta vänskapens känslor danad själ ljufligare, än att
få njuta vänskapens oskrymtade utöfning, och intet där-
emot är olidligare, än att se sig i vänskap bedragen, veta
det man är hatad i hjärtat, ehuru smickrad i ögonen.
Sådant händer likväl nästan öfverallt i den stora världen.
Jag hade i dag tillfälle att vara åskådare af en dylik hän-
delse. Jag tänkte genast på vår vänskap. Ack, min vän!
Ben, som solstrålen skall den aldrig undergå sådant öde.
Herr B. och A. kunna aldrig förlikas; de träta väl ej
uppenbarligen, men de undergräfva hvarandra på veder-
börlig ort; de äro hvarandras af svurna fiender. Då de
råka hvarandra, äro deras ansikten uppklarnade som mid-
dagssolen; då de kyssa hvarandra, sker det med alla tecken,
som åtfölja en sannskyldig vänskap; då de tala med hvar-
andra, tycks" det ske med ett förtroende, som är utmärkt
af redlighet; då de skiljas åt, tycks det ske med hänryck-
ning i hvarandra, och se, efter skilsmässan arbeta de på
hvarandras undergång; intet ord, ingen tanke duger mera
hos hvarandra, och hatet samt bitterheten till hvarandra
få ej mera gränser. O, hvilken styggelse! Bästa vän!
Huru såras ej ett för vänskapen öppet hjärta genom syn
af sådant bedrägeri . . .

Uti politiska vändningar förspordes intet.

1789, november, 149

Anmärkningar vid musik.

Man roar sig vid lediga stunder med musik. Jag
afhörde denna afton några kvartetter. Musik, som rätt
exekveras, är angenäm, men jag, som älskar allt enkelt,
måste tillstå, att jag bland åliörarena var dön enda, som
ej kunde himla mig och falla i förundran öfver de dubbla
drag, som ibland växte ibland döda (o: dogo?) under fingret.

De långsläpande semitonernas verkan på själen kunde
jag omöjligen känna i den grad, som några åhörare kände
den, de där med uppvända ögon, hänryckning och kon-
vulsiviska rörelser mellan livar paus utropade : gudomligt,
himmelskt ! — Jag tycker att allt, hvad hälft är, f ördärf-
var en hel smak, ett helt nöje, en hel känsla. Hälft och
helt tillsammans utgör ett sammansläpadt miskmask, som
väl frapperar örat och nerverna, men lämnar efter sig en
tomhet i det nöje man annars skulle hafva. Jag kom med
liflighet i håg von Dalins inpromtu:

I himmelrik' ska änglar ha musik, som är otalig;
Men är han detta gnället lik, så tror jag knappt

jag vill bli salig.

Den 11 november. I ett stort sällskap spisade jag
i dag middag. Vid bordet föreföllo flere diskurser; ibland
andra blef riksgäldssedlarna föremålet. Hvar och en hade
i början sitt ord till; en del undrade med ett satiriskt
infall, ett kritiskt smålöje och med sammanrynkt panna
under hufvudets skakning, hvad slut kontoret skulle taga;
en del läto tydligen förstå, att man borde misstro dessa
penningar, och en del yttrade redliga tänkesätt.

Ekb.: „Hvem, tusende d . . . r, har sagt det, att jag är
tvungen att sälja min vara för sådant mynt? Kan man
kalla det för gångbart?"

Ekm.: „Det är att kasta en allt för stark skugga på
en af riksens ständer vidtagen åtgärd, att tvifla om denna
sorts penningar böra gälla."

Ekb.: »Herre, hvad kallar ni kasta skugga? Det har
jag ej gjort, och jag ber . . ."

150 1789, november.

Ekm.: „Och jag ber om förlåtelse; ni har rätt, ni
kastar ej skuggan, ty det går allt för fort, och ni kunde
snart få orsak under det ni kastade säga, det skedde af
misstag; nej, ni kastar då verkeligen icke, utan ni sätter,
ni målar ganska långsamt och med god t betänkande den
svarta skuggan på detta myntet, på konungens icke alle-
nast, utan ock på riksens ständers författning. Jag lämnar
till eget öfvervägande hurudant tillståndet i landet blefve,
om alla tänkte lika med Er. Skulle icke däraf uppkomma
en stagnation i all rörelse, skulle icke de oförsvarligaste
hinder läggas för konungens planer, skulle icke detta krig
taga en onaturlig kräftgång? Det onda, som oss hotade
i fjol, skulle med dubbelt värre i år fortsättas. Jag för
min del hoppas icke desto mindre att här finnas invånare
i landet, som sluta mindre till ond t af nödvändiga för-
fattningar. Hvarför skall allt illa uttydas? Hvarför upp-
väcka misstroende emellan den, som en författning utfär-
dar, och (emellan) dem, som författningen lyda skola?"

Ekb.: „Det gör jag icke; men jag påstår, att ingen
kan tvinga mig att aflåta min vara för sådant mynt. Nej,
bankens stämpel skall jag se därå."

Adl.: „ Ingen kan tvinga mig sälja min vara för livad
mynt som helst, det är sant, allraminst för sådant mynt,
som nödvändigt bör göra dyr tid. I Stockholm vill ingen
människa hafva dessa sedlar; de taga dem ej emot för
penningar, därom har jag haft bref."

Ekm.: „Allt för illa att ett i Stockholm, törhända af
procentare sammankokadt gift fått sprida sig så ohämmadt
ut i landsorterna. Mina herrar, Ni aren ledamöter i ett
stånd, Ert stånd med alla rikets stånd har garanterat
detta mynt; det borde således vara säkrare än bankens,
som endast 3:ne stånd garanterar; hvarför faller det Er
in att misstro en inrättning, som Ni själfva uppfunnit?"

Ekb.: „I alla fall kan det ej kallas för mynt, utan
bör anses som privatas reverser."

Ekm.: „På denna grund skulle bankens reverser,
våra vanliga sedlar, icke heller vara mynt."

Adl.: „Jag ber om förlåtelse; dessa reverser kunna

1789, november, 151

aldrig mista sitt värde, ty där finnes valuta därför i ban-
ken; men riksgäldssedlar äro redan slagna till större antal
än den af ständerna stipulerade bevillningssumman är till-
räcklig att dem inlösa."

Ekm.: »Hvarifrån denna underrättelsen härleder sitt
ursprung, är mig obekant; men det vet jag, att jag beklagar
herrarna, som valt sig så opålitliga fullmäktige i kontoret."

Adl.: „Hvad skola fullmäktige göra, då de fått befall-
ning därtill från högre ort?"

Ekm.: „Det är att drifva historien alltför långt."

Härvid blef diskursen afbruten genom någon af de
närvarande, och man började med annat ämne.

Den 12 november. Kongl, Maj:t arbetar alla dagar
långt inpå nätterna. Hvad hans höga bemödande angår,
vet ingen.

Den 13 november. Ingenting nytt hördes.

Anekdoter.

Vid Porrossalmislaget, då soldaterna med fälld bajonett
rusade på fienden, (så) hände, (att) sedan flere genomträdt
så duktigt sina för bajonetten komna fiender, att krop-
parna å bajonetten fastnat, det soldaten nödgades bruka
foten, för att sparka den genomborrade kroppen ut ifrån
spetsen. Ryska befälet, som sett allt folk fallit för foten,
trodde att svenska soldaten sparkade ryssar till döds, och
hqfva, efter desertörs uppgift, sins emellan disputerat, om
det skedde genom fotens styrka eller genom något vid
skon hemligen fästadt vapen.

Sedan ryssarna fått stryk vid Parkkumäki, och gene-
ralen Schoultz som nogast undkommit, så har han under
sin flykt vikit in hos en Pistolkors, för att litet pusta.
Pistolkors har frågat huru generalen befunne sig, hvarpå
generalen svarat: „Ziemlich, aber wir haben heute
diichtig auf 'n Puckel gekriegt von die Schweden",
hvarpå han åter fortsatte sin resa.

Den 14 november. Man omtalte i dag under mål-
tiden, det konungen i Preussen skall låtit 30,000 man rycka
in i Brabant.

152 1789, november.

Den 15 november. Genom öfverlöpare skall man
fått bekräftelse därå, att något uppror verkligen skall vara
å färde i Ryssland. Det vore vatten på kvarnen, om den
stora kroppen skulle rifvas sönder inom sig.

Ryssarna skola ej vara nöjda med prinsens af Nassau
sjöslag. Maltariddaren Litta hafva de verkligen angripit
såsom en dålig amiral i deras tycke. Prinsen är med
mindre nådiga ögon ansedd, general Muschin Puschkin
tros hafva mycken del däri; ett bref, som han fått ifrån
Kongl. Maj:t i Sverige, har gjort honom hos bemälde
general misstänkt. Gud . vet, huru härmed hänger tillhopa,
men summan är den, att för ryssarna är obegripligt, det
de kunnat mista på en mer än dubbelt större flotta 3
gånger mera folk, än svensken på en mer än dubbelt
mindre eskader förlorat, utom det, att nästan hela deras
flotta blifvit obrukbar, då den bort i deras tanke taga
hela svenska flottiljen, hvilken utur slaget likväl kommit
i god ordning. Med ett ord, ryssarna mumla att deras
sjungna „Te deum" har betydt intet, och de hafva börjat
tvifla på deras stora segrar emot turken. Sådana, utom
dyr tid, äro orsakerna till oroligheterna därstädes.

Den 16 november. Nihil tam occultum, qvod non
devolvitur suo . . . tempore.

Jag berättar nu ingen gissning, och du bör ej fråga
efter min sagesman, den känner jag icke; nog af, jag kom
på behändigt vis att få veta arcana. Du får ej heller veta
på hvad sätt det skett; åtminstone förtros det intet åt
penna och papper; men nog af, antingen är redan eller
blir Preussens rörelse till Brabant sann och ofelbar; tör-
hända han genom Polen äfven intenderar något emot rys-
sen. Emellertid har något sådant varit det, hvarpå ko-
nungen arbetat, och som hela tiden varit hans göromål,
så mycket vet jag. Att Kongl. Maj:t äfven har säker
underrättelse, därom är ostridigt. Bägge kabinetterna äro
i fullt arbete angående planerna för nu och framdeles.
Den säkra underrättelsen har jämväl konungen, att Benders
eröfring är strunt. Med ett ord, han vet mer än allt hvad
gazetter innehålla och allt hvad våra djupsinniga politici

1789, november. 153

tro sig veta. Gud uppehälle hans dagar! Tro ej, att jag
skrif ver skovax ; tiden skall underrätta de tviflande i tron,
att Guds barn hafva ännu en rolighet att förvänta.
Den 17 november. Jag saknar på ett obeskrifligt
sätt stadigt sällskap. Här är ungdom, den roar sig på
sitt sätt, men en gammal karl har ej nöje bland ungdoms-
nöjen. Det är sant, att en åldrig roar sig ibland åt det,
som barn roa plär, men han vill ock hafva stadigare föda
för själ och sinnen. Jag var i dag i ett sällskap; hvar
och en spelte där sin galna rol, förklädd och förställd till
mål och utseende, sväfvade den ena om den andra; litet
roade det mig i början. Ändtligen hade jag medlidande
med dem, och till slut vardt jag ledsen; jag gick min
väg och tänkte:

Ingenii stulto non plus est opus, quam ille,
ut prsebeat se stultum, egeat.

Den 18, 19, 20, 21 och 22 november. Under hela
denna tiden hördes intet nytt utom det, att man med
visshet talte om konungens resa till Stockholm genom
Åbo. Kongl. Maj:t skulle hafva sitt nattläger på Billnäs
bruk. För några dagar sedan hitkom till kommissariatet
100,000 riksdaler. De illa sinnade säga, att konungen ej
kunnat resa förr i brist af penningar. Narrar! Om de
vetat att i kommissariatet har legat öfver 20,000 riksdaler
reservmedel, hade de ej så talat.

Den 23 november. Reste Kongl. Maj: t ungefärligen
klockan 10 före middagen. Trogna böner för dess lyck-
liga resa utgötos. Ingen kan föreställa sig den mildhet
och den nåd, hvarmed han bemötte alla vid afskedstagan-
det. Gud ledsage honom!

Den 24, 25, 26 november. Alla dessa dagar har man
haft ledsamt här i staden. Ledsnaden har varit lik den
man känner, då en älskad husbonde reser borf ifrån sitt
hus. Det var roligt så länge man visste att kungen bodde
här; nu är allt trist, konungen är borta.

Den 27 november. Intet nytt, men töväder hafva
vi haft i dag.

154 1789, november.

Sannfärdigheten af missnöje på ryska sidan stadfäste
sig i dag genom en öfverlöpare.

Den 28 november. Tyst och stilla, utom det att
en kommendering af Bohusläns dragoner inkvarterades i
staden.

Här berättas som nytt, att en preussisk general an-
kommit till Åbo. På den beskrifning man om honom gör,
skulle* man tro, att det vore general Hård. Berättelsen
är kommen genom en tysk handelsexpedit och fordrar be-
kräftelse.

Den 29 november. Det är redan en gammal nyhet,
att de malcontente numera, då de icke kunna uppvingla
folk till afvoghet direkt, bjuda till att utså indirekt sådant
frö, hvaraf de hoppas, att deras ogräs skall förökas, hoc
est, de bjuda till att sätta allt i misstankar och i fruktan
för regenten.

Uti ett sällskap bragtes en diskurs å bane angående
riksgäldssedlarna. En obekant yttrade sig: „Jag har nu
erfarit under min resa huru ovärdigt några hafva klandrat
riksgäldssedlarna, huru ogrundade rykten blif vit utspridda
angående deras öfversvämmande mängd, rörande deras
halt och värde, samt huru de, såsom det skedde i mynt-
tecknetiden, en gång skola ruinera deras egare och hela
landet. Vore jag rådande, så skulle sådant folk erfara det
strängaste ansvar, såvida de genom deras rykten och för-
gripeliga klander å regeringens vidtagna anstalter och
författningar intet mindre hafva för ändamål, än störa all-
män säkerhet och sätta misstroende och hat emellan folket
och regenten. Ha! Ser man ej detta mynts verkan redan!
Hvem tror ej den, som verkar misstroende ibland folket?
Känner ni kursen, min herre? Hvem djäfvulen kan på-
tvinga oss sådant mynt för våra varor?" Så skreko fyra
på en gång. „Jag menar", sade den ena, „att det är väl
beställdt, # då landet öfverhopas med sådant mynt, som
hvarken gäller på banken eller emottages i växlar hos
utlänningen."

„Just därför har man ock nu en vacker kurs, då
dukaten gäller 10 plåtar," sade den andra.

1789, december. 155

„ Ja, den vore en narr, som föryttrade sina varor för
sådant mynt, då man ej har af nöden att sälja något,"
sade den 3:dje.

„Var icke det väl, att kriget skulle kontinueras,"
sade den 4:de.

„Jo, vi hafva nu vacker frukt däraf," skreko alla
fyra på en gång och skrattade hvar på sitt sätt lömskt.

„Jag beklagar, mina herrar, att jag icke kan skratta
med," sade den beskedlige främlingen, tog sin hatt och
gick sina färde.

Den 30 november. Allt tyst och stilla vid gränsen.
Uti Savolaks ligga jämväl svenska trupperna i fred och
ro i sina kvarter på ryska sidan. Stedingken lämnar icke
sina intagor, och savolaksska officerare, som nerkommit,
försäkra att ryssen icke lätteligen skall drifva dem tillbaka.

Den 1, 2, 3 december. Intet nytt. I dag den 3,
ankom en officer ifrån Savolaks och berättade, att svenska
trupperna innehafva tryggt sina fördelar i Ryssland. Det
är ett nöje att höra officerare därifrån resonera. De tala
nästan om intet annat än att få slåss ; politik är icke deras
sak, de ge hin allt krångel, de ursäkta penningebrist, bara
de hafva en brödbit att sticka i mun mot hunger. De
äro glada och lustiga och tala bara om nästa fälttåg.
Sådana äro de i allmänhet; det är en glädje, då man får
råka en savolaksare. Där lämpas det ordspråket: Qvalis
rex talis grex.

Anekdoter.

Vid konungens varelse uti Savolaks hade några sol-
dater af Björneborgs regemente ibland andra fått en silf-
verpenning att bära på bröstet uti svärdsordens bandet,
såsom ett hederstecken för tapperhet i fält. Detta har
verkat ett oändeligt nöje ibland soldaterna och gjort så
mycket, att de förr låta hugga sig i bitar, än att de skulle
rygga ett steg för fienden. En soldat som var sjuk, verk-
ligen sjuk, utnämndes till en sådan riddare och kom med
käpp och darrande knän fram att emottaga en dylik pen-
ning. „Nå", sade han, „nyt Jumalan armosta ja kuninkaan

År 1790.

Den 13 februari. Anträddes resan ifrån Åbo till
Borgå med gladt mod. Men staden var ej så snart lämnad
till rygga, som åtanken att sakna många roliga stunder,
och mina få, dock redliga, vänner uppväckte ömma kän-
ningar hos mig.

Den 14 och 15 februari. På vägen mötte jag en
nästan oräknelig skara af marknadsbönder, som nog för-
hindrade resan. Den 15 om morgonen kom jag först till
Tavastehus. Där höll assessorn Sederholm lagmans ting.
Trosshäststallet besågs. För detta hus skall kronan hafva
blifvit debiterad på en otroligt stor summa penningar,
ehuru virket därtill blifvit taget utaf det till den stora
och kostsamma brobyggnaden härstädes upphandlade vir-
ket, utan särdeles betalning. På mina frågor inhämtade
jag, att detta stora stall skall hafva blifvit byggdt för de
1,000 trosshästar, hvilka bemälde vice landshöfding genom
entreprenad tagit på utfodring öfver vintern; men att
stallet nu stod tomt, vore orsaken den, att h. landshöf-
dingen funnit mera sin räkning däruti att hos bönder om-
kring landet inackordera sagda hästar för 4 sk. om dagen
och således utan besvär, såvida kronan består 8 sk. ratio-
ner öfver hufvud, själf vinna på hvar häst 4 sk. om dagen,
förutan hvad han kunnat vinna på stallbyggnaden samt
föryttrandet till kronan af hopsamladt hö. Man berättade
härjämte något, som ej gärna bör tros, men som försäk-
rades dock vara sant, att trosshästarna nästan till hälften
hafva blifvit ihjälskjutna, för att så mycket mera öka
vinsten, som uträknades blifva så enorm, att trosshästar
åter kunde uppköpas utan känning i det såmedels vunna

1790. februari. 159

penningeförrådet. Men huru litet tankes härvid på landets
bästa, och hvarifrån skola hästar fås till slut!

Den 16 och 17 februari. Sistnämnda dag anlände
jag till Borgå. Om morgonen besökte jag några bekanta,
under hopp att få höra något nytt. Men mitt hopp därom
slog mig felt, ty ingen visste något, hvarken ifrån armén
eller annorstädes ifrån, att berätta.

Den 18 februari. En preussisk officer vid namn von
S tendern, hvilken varit och än är placerad såsom löjtnant
vid Nylands dragonregemente, och som varit med vid åt-
skilliga affärer i Savolaks, men vistades nu här i staden,
berättade, att konungen i Preussen låtit hemkalla alla sina
uti utrikes tjänst varande officerare, och att denna rappel
äfven rörde honom. Han lade till, det han annars skulle
regrettera den lyckan att få slåss under vår monarks
baner, därest han ej visste, att han i sin konungs tjänst
skulle vända vapen emot vår och Preussens gemensamma
fiende. Bemälda löjtnant berättade äfven, det han genom
bref ifrån sitt fädernesland egde kunskap därom, att preus-
siska trupper draga sig till kurländska gränsen, och att
konungen understödes af Danzigerboarna med åtskilligt
krigsförråd. Efter all sannolikhet trodde han, att Preussen
hade afsikter på Livland och att det i sommar torde bryta
ut med allvar.

Den 19 februari. Berättades att Nylands infanteri
fått ordres att på första vink hålla sig färdigt till afmarsch
åt Savolaks. Det ser ut som krigsteatern skulle öppnas
i år uti Savolaks och Karelen, och bittidare än förlidet år.

Den 20 februari. En resande officer från general
Stedingks kommando, med hvilken jag i dag talte, sade,
det någon märkvärdig affär icke förelupit denna vinter i
Savolaks emellan de svenska och ryssarna, utom några
små skärmytsler emellan vakterna. Det sade han, att
ryssarna rymma starkt.

Afven berättades att general Stedingk skall nyligen
haft några små fördelar öfver Kersimäki och Säminge,
och att han skall hafva intagit en holme invid Nyslott,
som skall gifvit honom ett fördelaktigt läge till attack

160 1 790, febwari.

och hvarigenom han mycket skall sätta slottet i förlägen-
het. Dock tål detta närmare bekräftelse.

Den 21 februari. Förspordes intet nytt. I dag an-
kom annars baron Leijonhjelm till staden såsom mönster-
herre öfver Nylands dragonerna och Nylands infanteri.
Det berättas här att lifdragonerna skola på flottan. Tål
bekräftelse, ehuru det dock ej ser så olikt ut.

Den 22 februari. Kongl. Maj: t säges snart hitför-
väntas. Nu fick jag läsa slutpåståendet emot de i Stock-
holm arresterade chefs och officerare etc. Wallenqvist
drar därpå som en hel karl.

Den 23 februari. Intet nytt.

Den 24 februari. De ryska desertörer, som blifvit
examinerade af konsuln Bimborg, hafva, efter hans egen
därom gjorda berättelse, förmält, att om ryska soldaten
visste, det han så väl blefve härstädes bemött och finge
så god mat, så skulle hela ryska armén hit öfverlöpa och
kasta gevär för de svenskas fötter. De få i Byssland ej
mer än 7 poluschki om dagen, som utgör i vårt mynt
3 l / 2 rundstycke. Däraf skola de tillika med en näfve mjöl
och gryn lefva. O, hvilken åtskillnad emellan dessa uslin-
gar och den svenska soldaten, som med sitt kött, ärter,
fläsk och grötgryta, i jämförelse med ryssarna, håller en
daglig jul.

Ryssarna hafva på stapeln vid Fredrikshamn 40
stridsbåtar eller små fartyg. Det vore casus att bränna
upp dem. Om nu någon Bentzelstierna funnes, så vore.
det roligt; endast han bättre visste utföra sitt värf, än
den som nu i Danmark skall blifvit dömd till evigt fän-
gelse för ett dylikt företagande.

Den 25 februari. Att generalen Stedingk verkligen
haft några avantager öfver ryssarna, bekräftade sig i dag,
till det mesta genom en Savolaks officer; dock visste han
icke angående den förr omtalda holmen något. Ryska
desertörer öfverkomma dagligen; 2 sergeanter och 2:ne
kossacker, hvilka för par dagar sedan öfverlupit vid Hirvi-
koski, fördes i dag hit till staden. Kossackerna äro rara
fåglar i rymningsvägen.

1790, mars. 161

Den 26 [februari]. Den underrättelsen har man ifrån
Stockholm, att lagman Ullner forcerar saken emot Lillje-
horn som en hel karl; och den skall snart vara utagerad,
så att dom i nästa vecka torde falla. En hop med skepps-
chefer skola ock blifvit fast för otrohet; ett sammansvuret
band skall där blifvit upptäckt, hvilket haft förrädiska
anslag såsom revanche för en i deras tycke misslyckad
riksdag. Djäfvulen, som försticker sig bland dess anhang,
blir alltså mer och mer upptäckt.

Den 27 februari. Hördes intet nytt.

Den 28 februari. Intet, eller slikt pladder.

Den 1 mars. Här har varit ett allmänt rykte, det
hertig Carl detta år icke skulle kommendera på flottan,
utan i dess ställe öfverkomma hit till Finland och emot-
taga befälet öfver armén härstädes ; detta, ehuru hertigen
har allmänhetens förtroende för sig på hvad ställe han
helst komma skulle, torde likväl, om så händt, verkat
farhåga och fruktan för en mindre lycklig utgång på sjön.
Man hade alltid befarat det värsta, sedan en så betydande
chef, som gjort sig, både hos utländska vänner och fiender
samt inländska rättsinniga och vidrigt tänkta, genom sin
tapperhet, sin rådighet och snabba tilltagsenhet älskad,
vördad, beundrad och fruktad, hade lämnat dess lystra
befäl. Men i dag ankommo säkra underrättelser ifrån
Stockholm, till allas förnöjelse, därom, att allt redan är
färdigt till hertigens afresa till Karlskrona, därest med
flottans utredande fortsattes med yttersta drift. Och skall
hertigen med allra görligaste första vela åter utlöpa med
flottan.

Den 2 mars. I dag berättades med visshet, att hertig
Fredrik skulle funnit sig numera föranlåten att äfven
vela gå i falt. Hertigen skall därom anhållit hos konun-
gen, som med glädje och nåd skall omarmat honom. Allt
liknar sig, Grudi ära, till mycket godt, sedan en bekym-
mersam utsikt, i anseende till påstådt och sannolikt miss-
nöje och mindre förtroende emellan dessa höga bröder,
numera äfven finnes försvinna.

Den 3 mars. Ju längre ju bättre, och följande nyhet

11

162 1790, mar 8.

är en af de bästa, som jag kanhända på lång tid får be-
rätta. Uti ankomna privata bref till handlande har den
underrättelsen ifrån korrespondenterna på utrikes orter
ankommit, det konsulerna, i synnerhet uti Köpenhamn,
blifvit sammankallade hos preussiska ministern därstädes
och tillsagda att vidtaga nödiga författningar ej mindre
till behörigt bevakande af deras egna värf och affärer
uti handeln och korrespondensen med vederbörande, än
uti behöriga underrättelsers meddelande till negocianterna,
kontoren och de skriftväxlande, sedan nu mera Hans Maj:t
konungen af Preussen förklarat krig mot Ryssland, däruti
Polen äfven kommer med Preussen att göra gemensam
sak. Sådant har uppväckt ganska stor uppmärksamhet,
och har emellan ministrarna häröfver varit stora öfver-
läggningar. Men preussiske ministern har alltid blifvit
därvid, att han varit föranlåten att efterkomma sin herres
ordres och kunde ej vika därifrån. Ifrån Göteborg har
denna nyhet äfven bekräftat sig, därest handelskontoren
därom skola blifvit underrättade af konsuln i Köpenhamn.
Eger allt detta sin riktighet, därom, på de underrättelser
nu inlupit, intet tviflas kan, så tyckes bladet med be-
sked hafva blifvit omkastadt, himlen ärad, till det fattiga
Sveriges säkert timande förmån.

Den 4 mars. Ordres skola ankommit till artilleriet
att på första vink vara marschfärdigt. Det tros, att den
delen däraf, som legat öfver vintern i Tavastehus, skall
redan uppbrutit för att marschera till Savolaks. Helsinge
vargeringsregemente tågar som bäst dit upp, och flere
trupper skola komma efter; så att det ser ut som krigs^
teatern skulle öppnas därstädes detta år.

G-enom spioner och öfverlöpare har man erhållit säker
underrättelse därom, att ryssarna, som med alla krafter
bereda sig till motstånd, skola i Fredrikshamn hafva 40
kanonslupar på stapeln samt under byggnad. Bönderna
i Ryssland släpa virke därtill dag och natt, och arbetet
därå skall drifvas med force. Efter beskrifning skola de
byggas af gran och furu, allt rått virke, samt bordläggas
med täljda, råa plankor. Det lämnas till herrar bygg-

1790, mara. 163

mästares och sjö[för]farnas omdöme, huru bastant sådant
arbete bör skattas. Emellertid vore det rätt roligt, och
skulle därigenom göras ryssen ett rätt duktigt spratt, om
någon Bentzelstjerna ännu skulle finnas, som ville och
egde nog dristighet att åtaga sig göra ett försök att upp-
bränna hela denna tillämnade slupflottan uti sin ännu å
land växande början. Huru förtjänt af samtidas aktning
och beröm skulle icke en sådan göra sig, om försöket
lyckades !

Den 5 [mars]. Inga nyheter. Här har varit och är
ännu ett ganska blidt väder, hvarunder regn som oftast
fallit. Marken är redan öfverallt bar, men åkrarna lysa
nog bleka; dock skall sädesroten, efter böndernas berät-
telse, vara nog stark, och tros att ingenting är att be-
frukta, om endast väderleken fortfar att vara blid. Hvad
tycker du? Om våren nu blefve vacker, sommaren god
och bärgningen tidig och önskelig, skulle icke landtman-
nen åter få ett förnyadt tillfälle att hembära årstidernas
och välsignelsens Herre ett hjärtligt tack samt utbrista:
„Gud hafver sett till sin smorda; detta hafva vi för hans
skull, hvars rättfärdiga sak vi hafva omfattat."

Den 6, 7, 8 och 9 mars. Tyst och stilla öfverallt;
inga betydande nyheter, undantagande att i dessa dagar
skola några små skärmytsler existerat emellan ryska och
svenska vakterna vid Värälä, hvilka dock aflupit utan för-
lust på någondera sidan. Vackert och blidt väder kon-
tinuerar ständigt.

Den 10 mars. Genom skrifvelse från Stockholm fick
man veta, att Kongl. Maj:ts fältekipage är färdigt; och
tycks af anstalterna, att konungen ärnade sig på en lång
resa. En del tror i anledning häraf, det Kongl. Maj:t
skall komma att resa norra vägen till Savolaks och där
bevista operationerna; andra åter påstå, det konungen in-
kognito gör en resa till Preussen.

Den 11, 12, 13 mars. Alla dagar vackert och blidt
väder, och börjar brodden redan att grönska. Måtte ej
någon ef ter vinter följa!

Den 14 mars. En härvarande preussisk officer vid

164 1790, mars.

namn von Stendern berättade mig i dag med full visshet,
det hans preussiska maj:t låtit återkalla alla sina i främ-
mande länder tjänande officerare; i följe af hvilken höga
rappell Stendern, som tjänt sedan i fjol våras vid Nylands
dragoner, äfven komme att ansöka om sin dimission här-
ifrån, för att åter begifva sig till sitt fädernesland, i ända-
mål att emot Preussens och Sveriges samfälda fiende,
ehuru under en annan estandart, föra vapen.

Väderleken vacker; något kallt i par nätter.

Den 15 mars. Man hörde i dag nästan ett otroligt
företagande, som i förra veckan skall händt, nämligen att
3 a 4 kanonslupar blifvit ifrån Sveaborg landvägen förda
upp till Saimen, för att där nyttjas tillika med öfriga
där af österbottningar byggda 8 ä 9 större slupar. 4
48 ff:gar hafva jämväl blifvit uppsläpade.

Den 16 mars. Här lopp i dag ett starkt rykte, att
kejsaren vore död; några påstodo med visshet sig hafva
säkra underrättelser därom. Ar det sant, som likväl är
troligt, ty på en lungsiktig bör man ej göra lång lifstids-
räkning, så torde uti Europa innan kort blifva en helt
annan hvälfning än man hitintills sett och kunnat för-
moda. Till en början kan man taga för afgjordt, att det
arbetas på fred, eller åtminstone stillestånd och vapen-
hvila. Fred går an, endast den blifver god; men vapen-
hvilan duger icke, ty därigenom uträttas ej annat, än att
folket förligger sig och dör bort utan nytta, och en hop
intriger både inrikes och utrikes uppspinnas. Krig och
vapengny böra nu göra slag i saken, och det bör fortsättas
med ifver. Det är min tanke.

Den 17 mars. Hvem bör ej nu fatta mod, hvem
bör ej nu vara glad, när man ser, att det är lif och rörelse
i anstalterna? I dag ankom en kurir hit till staden med
den hugneliga underrättelsen, att 2:ne fregatter, 1 kutter
samt en advis jakt af Karlskrona flottan redan ankommit
till Hangö udd och lagt sig där utanför till ankars. Be-
mälda kurir, som är en amiralitets officer på en af ofvan-
nämnda fregatter, har därhos berättat, att 2:ne andra fre-
gatter, 2:ne kuttrar och par advis jakter hafva, tillika

1790, mars. 165

med de till Hangö ankomna, på samma gång seglat ifrån
Karlskrona, samt att desamma nu kryssa i sjön som bäst;
men [han] kunde ej säga hvaråt de egentligen tagit sin kosa;
dock trodde [han], att det efter medhafda ordres skett
till Finska viken, för att gifva akt uppå fiendens före-
tagande därstädes. Äfvenledes skall hela svenska eska-
dern vara så färdig, att den kan i början af nästa månad
utlöpa i sjön. Grefve Munck, generalen Toll och de andra
2:ne herrarna, som Kongl. Maj:t förlidna höstas uppdrog
bestyret om flottans utredande, hafva ock visat, det de
ingenting underlåtit, som kunnat svara emot det till dem
hysta stora förtroendet.

Väderleken är mycket vacker, ehuru något kall emot
morgnarna.

För öfrigt är det stilla på gränsen; och ännu komma
flere öfverlöpare nästan hvar dag.

Den 18 mars. Nu läser man på avisorna om kejsa-
rens död. Den herren började ett stgrt spel, men hann
ej sluta det i sin lifstid. Hade slutet varit lika så lyck-
ligt som början af hans regering var lyster, så hade han
kunnat skattas för en af de yppersta romerska kejsare,
som på den tron suttit; men ödets lagar och människors
vägar äro ej enahanda.

En allvarsam och bastant man härstädes, * som har
säker och pålitlig korrespondens på flere orter i Sverige,
berättade mig i dag, det han erhållit trygg underrättelse
därom, att 2,000 engelska matroser antagit tjänst uppå
stora flottan; äfvenledes skola 2,000 tyska matroser blifvit
anvärfda till samma flotta. Detta folket låter ej gäcka
med sig, men de fordra ock friskt upp, det försäkrar jag.

Emellertid ser allt väl och bra ut, och man torde
lefva den dag, som man får säga: Ingen kung har Sverige
än haft, som så visligen tillställt allt som Gustaf HL

Den 19 mars. Ännu något underligare, än hvad hit-
intills hörts, kommer för denna dag att berättas . . . Alla
skeppscheferna, några få undantagna, komma att tillsättas

* Justitiarien L . . . n. [F0rf:s anm.]

166 1790, mars.

af ofrälse män, som gjort sig kända för kunskaper och
skicklighet. Konungen har så velat och i samråd med
hertig Carl så af gjort saken. Nog har däröfver försports
mycket knorr, men saken har blifvit oförändrad, och kom-
mer stora flottan med sådant befäl att utgöra 3 starka
divisioner under hertigens eget höga anförande.

Ännu beundransvärdare, att Kongl. Maj:t förklarat
sig vilja själf vara med på skärgårdsflottan. Man har
sökt att af råda honom därifrån såsom vådeligt, ja högst
vådeligt; men Kongl. Majit skall ej låtit öfvertala sig ifrån
sitt hjältemodiga beslut.

Skärgårdsflottan, som kommer att bestå af 140 flere
skepp än sista året, och således inalles af 180 segel, skall
blifva fördelad i 5 divisioner.

På Sveaborg arbetas med yttersta krafter på upp-
tacklingen, och skall flottan vara i rörelse så fort skären
möjligen frias från is.

Att hin ond^ ibland har sina konster i försök, kan
inhämtas af följande. Uti sistlidna februari månad hafva
3:ne timmerkarlar anmält sig på varfvet i Karlskrona till
arbete. Dessa blefvo ock antagna; men sedan de arbetat
därstädes omtrent en vecka, har man förmärkt något i
deras uppförande, som varit misstänksamt, hvarför man
observerat deras företagande med mera noggrannhet än
förr. Dessa, som förmärkt, att de haft uppmärksamma
ögon öfver sig, hafva därpå genast begifvit sig på flykten
(deras onda samveten torde i detsamma slagit dem); men
en af dem blef strax gripen och till förhör ställd. Han
berättade i början sig ej veta af något ondt; likväl på
allvarsammare sätt åtspord, samt efter det man funnit i
hans hafda kvarter en hel hop med brännbara saker, otil-
låteliga att af en sådan man gömmas och hafvas, bekände
han ändtligen, det han och hans 2:ne kamrater, som sluppit
på flykten, blifvit af [de] danska öfvertalade, att emot en
ansenlig utfäst belöning uppbränna svenska flottan. Vid
undersökningen skola dessa varit skånska herredrängar,
och man misstänker ganska mycket några svenska — —

1790, mara. 167

Häraf ser man att förräderiet i landet går allt för
långt.

Den 20 mars. Man skriker här mycket öfver en
stark mortalitet uti armén; men vid anställd undersökning
därom samt alla mortalitetslistors jämnförande, så finnes
sedan förlidet år denna tid en knapp 6:te del hafva dött;
annars har den i höstas grasserande sjukdomen nästan
alldeles upphört, så att någon ovanlig afgång nu icke
hördes af.

Alltjämt kontinuerar ett vackert och blidt väder.

Den 21 mars. Tyst och stilla. Inga nyheter.

Den 22 mars. En spansk kurir har anländt i dag
hit till staden. Han säges skola resa till S:t Petersburg,
i hvad ärende, vet man icke. Annars har samma kurir,
som skall vara markis eller dom., äfven varit i Stockholm,
dit han till Kongl. Maj:t öfverbragt åtskilliga depescher
ifrån spanska hofvet.

Borgå den 23 mars. Till generalitetet inlopp i går
aftons med en kurir den underrättelsen, att de 2:ne fre-
gatter, hvilka tagit, som redan berättadt är, sin station
vid Hangö udd, åter därifrån utlupit och ställt kosan åt
livländska vallen, i ändamål att gifva akt uppå ryssarnas
rörelse med deras vid Revel liggande flotta. Så snart
våra fregatter, som under kapten Cederströms kommando
afseglat med stark nordvästlig vind, fått känning af lan-
det, hafva de genast hissat holländsk flagg, hållit natten
igenom sjön och om morgonen styrt närmare land samt
-sett mycken is uti livländska bukten hindra dem från
vidare upptäckt inåt Revel. Men som den lilla staden
Rogersvik med ett där utanför varande fästningsverk icke
legat dessa fregatter då mera långt ifrån, så har Ceder-
ström beslutit att göra den samma ett krigsputs. [Han]
låter till den ändan besätta 2:ne slupar med 30 soldater
och 20 raska båtsmän, hvilka under fältkamreraren och
amiralitetsfänriken Escolins anförande, enligt ordres, land-
stiga och i ögnablicket bestorma fästningsverket. Ryssarna,
som där inne alldeles icke förväntade något fientligt
denna tid på året, vordo således alldeles öfverraskade, och

168 1 790, mar 8.

togo flykten hals öfver hufvud ur fästet. Men Escolin
hade delat sitt folk och låtit en del ställa sig uti bakhåll
emellan fästningen och staden, hvaraf hände, att de flyende
ryssar, hvaraf en stor del voro vapenlösa, utan att veta
detta giller brådstörtade sig i de svenskas våld och togos
till fångar. Emellertid uppsattes svenska flaggan uppå
fästningen till en signal för fregatterna, som höllo sjön
utanför, att platsen var i svenskt våld; hvarå Cederström
lade sidan an och hälsade staden med ett lag, hvilket
gjorde en gruf velig bestörtning. Folket lopp om h var-
andra och skriade, och kommendanten, som varit en fran-
sos, hade ej annan råd öfrig än att utsticka fredsflaggen.
Flere andra ryssar i staden uppstucko äfven hvita flaggor,
och kommendanten kom själf ut med ett fredstecken och
begärde dagtingan. Honom blefvo därå de villkor före-
lagde: l:mo att han skulle låta själf tända eld på maga-
sinerna, som där voro anlagda, sedan därifrån blifvit taget
till svenska fartygen så mycket [som] bärgas kunde; och
skulle ryssarna själf va vara behjälpliga med transporten;
2:o att han skulle genast betala ut 4,000 rubel i brand-
skatt, och detta skulle allt ske inom en timme, om han
och staden ville undvika den största skada. Allt lofvades.
Likväl, och som ifrån fartygen och fästningsverket röntes,
att manskap samlade sig bakom ett stenhus, och däraf
var att döma, det ryssarna intet ärnade hålla hvad de
lofvat, så lossades några skott på huset, hvilket likväl
icke bevekte dem att skingra sig. Häraf blef Cederström
föranlåten att låta elden spela därå med styrka, som se-
kunderades af de å skansen eröfrade kanonerna med det
eftertryck, att huset inom några ögnablick blef nedskjutet,
då ändtligen ryssarna nödgades låta kapitulationspunk-
terna gå i fullbordan. Mjöl, gryn och ärter blefvo därpå
bärgade till så stort kvantum, som man kunde få rum för
å fregatterna. En hop ryska uniformer blefvo äfven tagna,
samt gevär' och ammunition; resten lades i aska, så att
det ryssarna miste den gången, besteg sig till 50,000 tun-
nor mjöl, gryn och ärter tillsammans, 400 st. mastträn,
förutan plankor, timmer, vränger, spärrar och annat virke,

1790, mars. 160

ämnadt dels till flottans utredning, dels till byggande af
bombkietzer, slupar, chebeker m. m. Penningar voro de
ej i stånd att sammanbringa mera än hälften af den for-
drade summan, hvaruti ändå inbegripits arbetadt silfver;
på den andra hälften har staden gifvit sin förskrifning.
Kommendanten, som varit nöjd att följa i fångenskap,
men ej sluppit för sin fru, har utfäst sig tillika med alla
officerare att icke tjäna i kriget emot Sverige. Kano-
nerna, som varit å fästningsverket, hafva blifvit förnag-
lade till 36 stycken, äfvenledes 4 st. helt nya kanoner,
som funnits å en kacherad redutt därinvid; och hade man
icke fått se, att flere trupper samlat sig och börjat an-
tåga ifrån landsidan, så hade kanske kanoner äfven kunnat
tagas och sprängas. Fästningsverket hafva de våra ruine-
rat så mycket rådrum varit, och därpå har manskapet
blifvit, utan en mans förlust, åter på fartygen embarke-
radt, hvarå Cederström seglat tillbaka.

Således (m. vän) är kampanjens och krigets förstling
för i år oss tillfallen med förmån; och vi skola hoppas, att
resten skall blifva oss äfven fördelaktig. Den 18 hujus
har detta händt.

Den 24 mars. Hördes intet nytt.

Den 25 mars. Det är obegripligt, att den fördöme-
liga ryska anhangsandan aldrig skall blifva utrotad ibland
inborna svenska män. Kyssens bästa och förmån gläder
ännu det lökaktiga svenska hjärtat; och tvärtom brister
det, får stygn, kväljes och pinas, om ej uppenbarligen,
dock i mjugg, öfver den goda ryssens förlust, och i syn-
nerhet då den tillskyndas honom af ärliga svenska män.
I dag har jag hört officerare och andra, som ansett denna,
förut omnämnda, ryssen tillfogade surpris vara ett emot
folkrätten stridande steg; man har kallat det till och med
för röfveri; de, som varit lindrigare i sina uttryck, hafva
kallat denna expedition för en obehörig framfart emot en
stilla liggande fiende; de hafva sökt föreställa huru dyrt
vi torde få umgälla denna coup, huru ryssen väl vet att
taga sitt igen, hurudant vågspel vi härigenom gjort, m. m.
Men huru litet hafva sådana lärt, hvad jus belli et pacis

172 1790, april.

berätta, är ingen människa bekant, ej heller hvad hans
ärende är eller varit.

Den 5 april. Kongl. Maj: t reste i dag till Savolaks.
Gud skydde honom!

Borgå den 6 april. Var allt tyst och stilla.

Den 7 april. I dag träffade jag under middagsmål-
tiden uppå ett helt ryssbo. Herr Ekb . . . var där hufvud-
man. Gamla mössinfällen upprepades med synnerligt nöje,
missnöjdas prat efterpratades under utrop af flere salvor:
excellent, bravo, bravo! Ekivoka [yttranden] regnade, och
man (lika som malströmmen) ibland uppslukade, ibland
utspydde lämningar af ryska anläggningar. Den häm-
nande ryska makten skulle väl i sinom tid veta vedergälla
alla densamma nu skedda oförrätter. Rogersviksaffären var
så obetänksam, att den kommenderande svensken i stället
för belöning förtjänt det eftertryckligaste tilltal. Huru
hade han icke genom ett sådant företag, som bort få
namn af ett bemantladt röfveri, men ej en fiendes till-
ständiga göromål, förtjänt att hårdeligen blifva af rege-
ringen straffad! Men nu äro alla både in- och utvärtes
brottsligheter tillåtna.

Det är obegripligt, att så mycket ryskt gift kan vara
insupet af svenska män. Ingen dag, ingen timma, som
(o: då) ej den kära ryssens intresse omfattas med det yt-
tersta nit! Ett nederlag af ryssar smärtar mera än 100:de
dödar, ett nederlag ibland svenskar gläder hela själen;
på det förra tviflas alltid, det hålles för omöjligheter.
Hvem borde segra, hvem borde ligga öfver, hafva ära,
heder och beröm, om ej den högst förundransvärda rys-
sen, den goda, den barmhertiga, den älskeliga, den tappra,
den mäktiga, den högst begripliga, den högst intagande
ryssen! Hvem däremot är svagare, uslare, olyckligare
under så många bedröfliga föremål, under en så tyrannisk
styrsel, där lagar och privilegier förvandlas till säkerhets-
akter, till förtryck, till en skaras uppdragande, som borde
bära ett evinnerligt ok; hvem är mer att beklaga än
svensken? Nej, ännu finnas mäktiga i landet; och man
skall nog förstå att så anlägga planerna, att intet skall

1790, april. 173

kunna uträttas till befrämjande af ett orättrådigt krigs
lyckliga utförande och den ädla delens af folket under-
gång i en nation. Den har en gång spått, att kriget skulle
gå olyckligt. Bör ej spådomen komma i fullbordan? Packet
har en gång haft träldomsoket på skuldran; bör det und-
slippa bördan? Man har en gång fattat med regenten uti
spiran; bör man då mera lämna densamma? Nej, vivat
muscovita, pereat svecus, vigeat nobilitas totum per orbem!
Hvad tyckes dig, m. v., om en sådan lösen?

Den 7 april. Intet märkvärdigt.

Den 8 april. Icke heller.

Den 9 april. Tågade en transport med några och
30 pontoner genom staden åt gränsen. *

Den 10 och 11 april. Intet nytt.

De 12 april. Att en stor del af eskadern ifrån Svea-
borg utlupit, utgafs nu för helt visst.

Den 13 april. Flere attacker hafva förefallit vid
gränsen, dock utan någon förlust på vår sida. Ryssarna
hafva på några ställen fått på ryggen. Man påstår, att
dessa attacker ske därför af oss, att ryssarna skola hållas
härstädes uppmärksamma och, om möjligt är, skingrade,
helst något betydligare förehafvande skall komma att ut-
föras i Savolaks inom kort.

Den 14, 15, 16 april. Intet nytt, men alla regementen
äro i full rörelse, marschera af och an, som tyckes styrka
förenämnda tillärnande.

Den 17 april. I dag fick man förspörja, att någon
affär till de svenskas förmån verkligen förelupit vid Kär-
näkoski, på ryska sidan. Kongl. Maj:t väntas till staden
i morgon.

Den 18 april. Goda tidningar för denna dag. (Spänn
nu öronen till, min bror!)

Natten emellan den 14 och 15 i löpande månad upp-
bröto emellan 14 a 15 hundrade man ifrån Kristina och
S:t Michels socknar och aftågade, enligt undfångna ordres,

* Dessa pontoner äro i skapnad af små pråmar, öfvcrallt beslagna
med koppar. Man lägger dem torna för ankar uti pass och strömmar samt
bygger därpå broar såsom å andra brokistor. [Förf:s anm.].

174 1790, april

till ryska gränsen samt däröfver till en rysk postering
uppå ett ställe och pass, som kallas Kärnäkoski. Under
Kongl. Maj:ts egen höga tillsyn anfördes truppen af herr
öfverste kammar junkaren Armfelt, under livars befäl öf-
verstlöjtnanten Göran Jägerhorn och majoren Tavast
kommenderade. De stridande, som bestått af Dahl-fri-
corpsen, jönköpingar och tavaster, uppmuntrades af herr
öfverste kammarjunkaren, som då, och sedan svenska
truppen redan marscherat 5 goda fjärndels mil in på
ryska sidan, fått genom bönder veta, att ryssarna lågo
3,000:de man starka vid det pass man ärnade angripa, att
oförskräckt visa deras mandom. Ett fastage brännvin,
som blifvit medbragt, uppslogs, och manskapet, hvilket
fick pusta några ögnablick, undfick däraf förfriskning.
Sedan sådant försiggått, aftågade åter truppen, munter
och modig, samt angrep ryssarna, som innehade en höjd,
med sådan ståndaktighet, att icke ett enda skott förr af-
brändes, än truppen kommit fienden på 15 a 20 steg
nära, då elden lossades öfverallt med sådant eftertryck, att
linjer tumlade, och fienden nödgades hals öfver hufvud
retirera sig undan döden, som öfver allt åtföljde svenska
kulorna. Ryssarna fattade väl åter posto vid en bro ; men
darlkarlarna stodo ej mera att hålla, utan lupo så .godt
som i fullt språng löst på fienden och drefvo honom
andra gången med ansenlig förlust till rygga samt bemäk-
tigade sig på detta ställe 2:ne metallkanoner. Denna se-
nare attack skedde i sådan hast, att våra emellertid på
ofvannämnda höjd, hvarifrån fienden nyss blifvit drifven,
uppkomna kanoner endast fingo skjuta 2:ne salvor, innan
våra trupper redan voro öfver bron och i fullt handge-
mäng med ryssarna, hvarigenom kanonernas bruk blef
obrukbar (o: om intet). Nu var platsen redan intagen, och
fienden hade räddat sig med en så hastig flykt och så
skyndsamt, att om torsdags eftermiddag, eller den 15,
fanns där ingen fiende mera; och således blefvo de sven-
ska mästare af det betydliga passet Kärnäkoski, som är
beläget 3:ne mil på denna sidan om Willmanstrand. Vår
förlust har varit därvid 6 å 7 man dödsskjutna på stället

1790, april. 175

och 8 blesserade. Ibland de döda räknas en underofficer
vid artilleriet.

Fienden har däremot förlorat 40 man på stället, för-
utan de döde, som ryssarna på vanligt vis med sig bort-
släpat; hvarförutan döda ryssar finnas ännu öfverallt i
skogarna, skjutna af våra jägare. Till fånga är o endast
tagna 16 man, 2:ne underofficerare och en major vid
namn Ungern von Sternberg. I byte har de svenska till-
fallit 2,000 blanka rubel, 2,000 rubel i koppar eller ko-
peker samt ll,000:de rubel i transport bankosedlar invista
på Hamburger bank; dessutom ett stort magasin af mjöl
och hafra samt gryn, ryska uniformer för 2:ne regemen-
ten samt en hel skrädd are verkstad, där(est) stora klädes-
packor äfven varit; en myckenhet gevär och lös ammu-
nition, förutan 3:ne nya och med god ammunition lastade
ammunitionskärror, med mera. Den å stället kommende-
rande öfverstlöjtnanten var på vägen att äfven blifva ta-
gen, men hans goda häst frälste honom.

N.b. Denna coup hade väl blifvit större, där[est] ge-
neral Pollet sluppit på sitt ställe öfver isen och ej hin-
drades af dess svaghet. Emellertid bef ästade sig de svenska
vid Kärnäkoski och ärna nu försvara sig där till det yt-
tersta. Kongl. Maj:t reste därifrån, sedan allt var förbi,
och, undransvärdt, utan att på ett helt dygn förtära annat
än en skorpa, ty hans kök kom ej fram, utan hade kört
vilse i ett uppkommet urväder på isen.

I dag kl. 10 om aftonen ankom Kongl. Maj:t till
staden ifrån Savolaks uti hög välmåga och outtröttlig.

Den 19 april. Genom till Kongl. Maj:t i natt an-
kommen rapport har inlupit, det ryssarna med fördubblad
styrka sistlidna lördag, eller den 17 hujus, hafva sökt att
åter intaga Kärnäkoski. Men sådant har för dem ganska
mycket misslyckats, ty de hafva icke allenast å nyo fått
duktigt stryk och mistat mycket folk, ammunition och
gevär, utan jämväl tagit på flykten, att våra patruller
nu mera ej se till någon fiende på 6 fjärdings väg inåt
Villmanstrand. Himmelen vare ärad, som hjälper oss! Den
gifve ock enighet och trohet i allas bröst!

176 1790, april.

Kongl. Maj: t säges innan kort skola resa till Hel-
singfors.

En del af vår skärgårdsflotta skall redan ligga vid
Hangö. Den är redan ute till så stort antal, som den
ryska skärgårdsflottan var i fjol, och säkra kunskaper äro
inlupna, att ej ryssarna äro oss öfverlägsna i styrka till
lands.

Den 20 april. Genom posten ifrån Stockholm blef
i dag kunnigt, det Fredrikshofs herrarna hafva undfått
deras dom af sådan lydelse: l:o Armfelt, von Otter, Häste-
sko och Klingspor mista lif, ära och gods; 2:o von Kothen
och Enehjelm halshuggas, Leijonstedt halshugges, Hastfehr
mister lif, ära och gods, Mannerheim och v. Troil hals-
huggas, Gadolin och Fred. Willebrand halshuggas, Lode,
Grunér, De la Mötte, C. Wilbrand, Ruuth och Wilhelms
arkebuseras, Segerstorm halshugges, och alla de öfriga,
som underskrifvit förbundet, äro med en rösts pluralitet
dömda att mista sina tjänster; de andra votera[n]de hafva
gått löst på lifvet, och det är ovisst, om ej den ena rösten
ej faller till samma mening, och då äro de dödens äfven.
Man tror att Kongl. Maj:t ej ändrar en bokstaf af krigs-
kollegii sagda dom.

Befordringar: För förenämnda affär har Jägerhorn
blifvit öf vers te, Tavast och Fahnehjelm vid jönköpingarna
öfverstlöjtnanter, en kapten Vegesach riddare.

Lifgardet skall ut på skärgårdsflottan. Mera en an-
nan gång.

Den 21 april. Kongl. Maj:t hugnar oss ännu med
dess höga närvarelse här i Borgå. Outtröttlig, dag och
natt i bekymmer och arbete för landets ära, landets väl,
ser man icke desto mindre monarken lugn till sinnes så-
som uti den stilla freden; glad såsom ibland nöjen, oför-
änderlig uti sina höga afsikters utförande, bry honom inga
hinder, inga faror. Utrikes ärenden, inrikes händelser,
till och med den ringaste undersåtens enskilda angelägen-
heter upptagas, skärskådas och afgöras i de ögnablick, då
de mest betydande krigsplaner danas. Intet undflyr mo-

1790, april. 177

narkens uppmärksamhet, vid allt lägger han dess egen
höga hand. Borde väl någon undersåte vara så förgäten
af ära och all undersåtlig plikt, att han skulle vela vara
vän med en så nådig, så stor, så älskansvärd herres
fiende just den tid monarken uppoffrar dess lif att rädda
landet ifrån en oundviklig undergång, som (af) fienden
genom, tyvärr inhemska, ovänner beredt och grundlagt
för detsamma? Hvad skillnad emellan en mild, nådig och
rättvis monarks regering och ett den svagare delen af
nationen krossande och förtryckande aristokratiskt mång-
välde ! Hvad blindhet ibland undersåtar, som f önuf tigtvis
borde se deras öde, det ok, som skall ofelbart trycka
deras skuldror under aristokraterna, att likafullt vara
dessas anhängare! Har man icke ifrån förflutna tider,
ifrån närvarande tid de säkraste bevis i händerna om
dessas tänkesätt? Borde då finnas någon enda, som ej
af det uppriktigaste hjärta tackade Gud, som genom en
vis regent brutit tyranniska medundersåtars tyranniska
fjättrar? Emellertid finnas Belials barn, som äro därmed
missnöjda, som söka att vända allt till det värsta, som se
med smärta, att konungens visa planer lyckas, och som
önska, att ryssarna längesedan varit i landet. Kan något
grufveligare vara, än att med öppna ögon se sin ofärd,
sitt förtryck, sitt hotande ok, och likafullt brinna af nit
för sina förtryckares obändiga regeringslystnad samt med
dem hvässa spetsen emot den, som befriar dem ur träl-
domen, som återskänker dem deras frihet, som stadgar,
att ett fritt folk bör ega lika rättigheter? O, att
sådana en gång finge kväljas af deras eget samvets mask!
Såsom tilläggning i de händelser, som sig tilldragit
vid Kärnäkoski och Suomenniemi slagen bör äfven det
komma: l:o, att efter ryssarna hittades ett paket af åt-
skilliga svenska handlingar. Det öfverbragtes till konun-
gen och öppnades. Döm nu om en faslig liga och dess
ohyggliga anläggningar, då uti paketet funnos flere un-
dersåtars bref om tillståndet i Sverige, om arméns planer
och rörelser, om konungens förehafvande, om tänkesättet
i landet ibland de så kallade betydligare; och ibland annat

12

178 1790, april

alla förlidna riksdags handlingar, till och med skrifter, som
aldrig blifvit inlämnade på riksdagen, däribland riksrådet
gref. F.* egenhändiga memorialer äfven funnits, förutan
finska paskiller emot konung och regering, skrifna af
svenska pennor. Det är obegripligt, hvad stämplingar här
varit och ännu lära vara. Emellertid har konungen för-
seglat samma paket med eget insegel, för att ej förr
öppnas, än tiden kommer; och då lära förrädarena, hvars
handstil vittnar emot dem, få umgälla deras otro. Emel-
lertid liar konungen yttrat sig, att hvad han i testamente
ämnat lämna dess son, måtte han nu själf sätta i utöfning

men tyst! 2:o, har uti en källare vid Kärnäkoski

funnits en ansenlig myckenhet pengar, så att hela den
därstädes erhållna summan skall nu stiga något öfver
20,000 riksdaler efter vårt mynt; det har konungen själf
sagt. Jag tackar Gud för bägge dessa nyheter; jag tviflar
ej, att ju alla redliga göra detsamma.

Den 22 april. Jag kan aldrig lämna mina klagovisor
öfver våra ovärdiga medundersåtar. Det är grämande
att umgås med dem, det [är] smärtande, att ej dessa sam-
hällets af skrap skola få deras välförtjänta lön; men man
kommer ej uppenbarligen åt dem. Emellertid vet man
med visshet, fast ej bevisligen, det Eknäs gods, Forsby
och Strömfors bruk, Tervik och Rattula med flere äro
kulor, däruti grannens smitta är så inbiten, att den aldrig
nästan står att rensas ut utan blodtvätt. Alla dessa skola
redan förskaffat sig sauvegardes bref och önska ingen-
ting mera än att på taken få utsätta det öf verenskomna
märket, nämligen rysk flagg. Jag talte nyligen med en
viss, hvilken Eknäs herren T[andefelt] erbjudit sina vin-
gars skugga emot ryssens inbrott, hvaref ter han högeli-
gen suckat. Ryser du icke, min bror, då du läser detta?
Är det ej fasligt, att af egen vinst, personelt hat och
hämnd vela ett helt lands olycka och undergång!

Den 23 april. I dag reste Kongl. Maj:t till gränsen.
Alla redliga bådo Gud bevara hans dyra person.

* Fersen. [Förf:s not.]

1 790, maj. 179

> intet nytt.

Den 24 april

Den 25 april

Den 26 april

Den 27 april. Nu ankom ifrån högsta domstolen
kongl.a Vasa hof rätts stadfästa, (med) Kongl. Maj: t un-
derställda dom öfver öfverstlöjtnanten Tigerstedt, som
fulleligen blifvit förvunnen att hafva fört språk med rys-
sarna, gått dem med råd och dåd till hända, skrift växlat
med dem, med mer än halfva skäl öfverbevist att hafva
i skadlig af sikt emot riket tagit flere penningeposter af
dem, samt ändteligen fullkomligen öfvertygad att hafva
fört en fientlig trupp emot egna landsmän vid Parkumäki
slaget, hvarför han blifvit dömd att mista lif, ära och
gods samt å rättareplats halshuggas och nedgräfvas. Denna
dom tros konungen till pricken stadfästa.

Den 27 april. Några viktiga krigsrörelser äro å bane,
men ingen vet hvart ut. Gen. Meijerfelt morrar däröfver,
att planerna för honom förtigas. Emellertid är konungen
outtröttlig och vakande; han har ej annat hus att bo
uti än sin vagn; den är hans matsal, hans kabinett ocli
lians sofkammare. Hvar äro nu de belackare, som utspridt,
det han ej kunde lefva utom läckerhet och veklighet!

Den 28 april

Den 29 april ► Intet nytt, obegripligen tyst.

Den 30 april

Den 1 maj. Tyst hela dagen, men om aftonen an-
kom en kurir, (som) ifrån Kongl. Maj: t öfverskickad till
Helsingfors ifrån Or(d)avala på ryska sidan. Jag fick ej
mer höra af honom, än att Kongl. Maj:t gått öfver om
natten emellan den 28 och 29 i förra månaden.

Den 2 maj. I dag har generalen Meijerfelt fått bref
ifrån Kongl. Ma:jt af innehåll, det, sedan konungen med
3,000 man om aftonen den 28 ankommit till P[y]örilä och
därstädes efter ett kort f äktande bortdrifvit en rysk poste-
ring utan ringaste förlust på vår sida, (har) han fortsatt
marschen till Valkiala kyrkby, där fienden af våra på
ryggen angripits kort efter midnatten. Elden på fiendens
sida har varit ganska stark, men efter par timmars tid

180 1790, maj.

var valplatsen vår; och hafva våra trupper ej nyttjat an-
nat än kanoner och bajonetter. Vi hafva lidit ansenlig
förlust, men ryssarnas nederlag har varit vida större. 2
stora magasiner af mjöl och gryn, 2 kanoner, 1 magasin
med munderingar och ammunition, en stor myckenhet
med hö och halm, däraf ryssarna vid deras flykt ej hunno
uppbränna mera än en stack, har blifvit vårt byte. Om
ej månförmörkelsen då inträffat, hade ryska därvarande.
artilleriparken fallit i våra händer. Den tappre grefve
Wachtmeister har blifvit blesserad i armen, men fältkirur-
gen har försäkrat, att armén ej får däraf skada. (Så långt
konungens bref.) Således hafva vi fått ett godt ställe på
rysk botten, (och) därmedels kommunikation snart öppnas
emellan våra trupper uti Kärnäkoski, Suomenniemi och
Valkiala. En god utsikt!

Den 3 maj. Nu kan jag gifva en fullständig beskrif-
ning om Valkiala slaget. En löjtnant vid namn Eamsay
har berättat som följer; han har bevistat träff ningen.

Sedan denna kolonn af armén till 3,000 man blifvit
samlad under Kongl. Maj:ts eget höga befäl vid Lyöttilä
och därifrån uppbrutit samt . aftågat genom Köpilä till
Pyörilä, beläget invid älfven, så gjordes där halt, så vida
förtrupperna på ryska sidan om berörda älf stötte uppå
och kommo i handgemäng med en rysk postering. Den-
samma blef likväl genast drifven utur dess fördelar och
jagad på flykten med förlust, utan att våra förlorade
någon man eller fick någon blesserad. [Sedan] vägen så-
ledes [blifvit] rengjord, tågade hela styrkan med kanoner
och attiralj öfver isen in uppå rysk botten utan vidare
motstånd. Vid Or(d)avala gjordes några minuters halt,
då konungen affärdade till Helsingfors en kurir. Därefter
fortsattes åter marschen öfver obanade vägar och genom
skog och moras till vänster om Valkiala, tills kolonnen
ändteligen inträffade öster om benämnda by, uppå den in-
ifrån landet kommande vägen till Valkiala, dit kolonnen
vände sig i fullt antågande. Det var redan skumt af för-
mörkelsen, och våra voro redan på skotthåll nära, då fient-
liga utposternas salvor lossades. Våra fortsatte marschen

1790, maj. 181

och hälsades med kanonskott, dock utan särdeles verkan.
Armén uppställdes på linjer och ryckte på, då elden ur
gevär och kanoner började öfverallt att brinna, och det
så starkt, att ingen 100:dels sekund kunde sägas vara utan
skott. Sådant oaktadt avancerade våra trupper fienden
till mötes med all den ståndaktighet, som af svenska tap-
perheten kan väntas. Men då fällde ryssarna bajonett,
h vilket äfven i ögnablicket skedde af de svenska; men
dessa stodo ej stilla, utan rusade i fullt språng löst på
fienden, och då skedde tfet största blodbadet. Ryssarna
kunde ej längre emotstå svenska vapnen, vände ryggen
till och sprungo; döden förföljde dem i ryggen; 3:dje
ledet af linjen, som ej kunnat bruka bajonetten lossade
på de flyende en salva, hvaraf ryssar under ett ohygg-
ligt dödsskrik stupade hoptals. Nu var segern redan i
våra händer, och efter en timme hörde man ej mera något
skott. Fienden vek numera åt höger och drog sig åt
Kaipiais. Han förföljdes väl af våra trupper, utan att
honom kunde tillfogas särdeles skada, ty våra trupper
voro mycket fatiguerade. Således blefvo vi egare af val-
platsen klockan vid pass 5 om morgonen, efter ett hård-
nackadt och blodigt fäktande i 3 timmars tid. Fiendens
styrka har bestått af hela plesanska regementet, om jag
minns rätt, som skall vara ibland de bästa i Ryssland och
är 1,800 man starkt, 900 man jägare och 600 man kos-
sacker, förutan en ansenlig mängd baskirer, (och således
något starkare än svenska styrkan) kommenderade af
generallöjtnanten Denisoff. Denne hade med plats uncl-
sluppit, därest ej mörkret varit så starkt. Han har 2:ne
gånger varit i svenskarnas händer, men hans sköna häst
har frälst honom, och man tviflar mycket, om han ej har
sin bane, ty att han fått skott, säges vara ostridigt. Till
byte hafva vi fått 2:ne välfurnerade magasiner med mjöl,
gryn och hafre, ett stort förråd kläder och färdiggjorda
munderingar, dessutom 30 säckar knallar och mycken am-
munition samt hö och halm för ett helt dragonregemente
i en månads tid, 2:ne kanoner, flere hundrade gevär, hug-
gare och bandolerstaskor. Fångna hafva blifvit 40 gemene

182 1790, maj.

och en major, som skall heta Knorring, livländare till na-
tion, samt ett nästan lika antal blesserade, som legat på
platsen och ej hunnit efter vanan medtagas af de flyende ;
200 ryssar hafva stupat på stället, och en myckenhet har
legat här och där i skogarna döda, som ock dageligen
hittas af våra patruller. Yår förlust har bestigit sig till
10 dödsskjutna, 160 blesserade af gemene samt 17 bles-
serade af befälet, svårare och lättare. Vi äro således i
besittning af hela Valkiala socken och hafva kommunika-
tion öppen emellan Kärnäkoski och Valkiala. Armfelts
patruller och konungens hafva redan råkat hvarandra.
Kongl. Maj:t bor nu på Valkiala prästgård,
Ryssarna hade här en hel artilleripark, bestående af
12 stora pjeser; men de räddade likväl densamma i mörk-
ret, hvilket förefallit obegripligt. Hade man ock fått detta
godset, så hade det varit en stor sak; men så har det
tagna ändå varit ansenligt, och den förmån vi genom
detta ställets eröfring vunnit, är betydligast. Endast det
kunde behållas!

Händelser.

Vid Pyörilä tilldrog sig, att då vårt avantgarde rå-
kade i hop med ryska posteringen, och skotten började
knalla, gick konungen upp på en bärghympel där bredvid,
för att så mycket bättre kunna därifrån bese tillgången.
3:ne bönder af dem, som voro med och skjutsade, gingo
äfven dit upp af nyfikenhet; ingen fara vore i deras tanke,
där konungen stod; de ställde sig därför ett litet stycke
ifrån konungen, men i detsamma de som mest mättade
sin nyfikenhet, kom en jägarekula, som borttog hela näs-
tippen på en af dessa bönder; han knyckte på hufvudet,
tog sig om näsan, som i ett ögnablick således förkortades,
och frågade sina kamrater: „Kuka perkele minun nenäni
vei?" Konungen hörde det, roade sig åt infallet samt
gaf honom en hederlig läkarelön.

Under hetaste attacken vid Valkiala blef geväret
tvärt afskjutit för en soldat af Kronobergs regemente.
Han vände sig därpå till sin officer, visar honom geväret,

1790, maj. 183

livarmed lian icke mera kunde göra någon nytta, och begär
lof att få gå och taga sig ett annat gevär. Det fick han.
I stället för att då gå bakom linjen och upptaga något
gevär, som bland de slagna låg på marken, löper han på
ena flanken, där några jägare oroade våra, ser en jägare
i begrepp att lägga an, springer på honom och slår honom
i hufvudet med stumpen af sitt gevär, fattar honom i
luggen och släpar honom till de öfriga fångarna samt tar
hans gevär och ställer sig därmed åter i ledet på sitt
ställe.

Anekdot(er): General Denisoff har låtit hälsa öfver
på gränsen, att ryssarna lagt bort sina skinnpälsar och
voro nu beredda att emottaga svenskarna; men om de
dröjde länge, så skulle han besöka dem.

Den 4 maj. General Hamilton har gått äfven öfver
gränsen, men från honom har ännu inga nyheter hörts.

Den 5 maj. Nu förmältes här, att gen. Armfelt och
konungen hafva konjungerat sig och att de redan intagit
Davidstad. Dock fordrar detta bekräftelse»

Flottan har nästan hel och hållen utlupit ifrån Hel-
singfors. Amphion har fått ordres att komma hit till
Borgå. Konungen ärnar att gå till sjös inom kort. Med
Guds hjälp glada nyheter härnäst.

Kontinuation af den 3 maj. Tiden uti föregående
berättelse om Valkiala slaget, (det bör ej kallas affär)
rättas således, att natten emellan den 28 och 29 lågo våra
trupper på geväret uti en rysk by vid namn Uhkola. Den
29 fortsattes marschen genom Mempä by, öfver Torasjoki
bro, som lagades efter att hafva varit upprifven, till Val-
kiala, där tillgången varit å sätt beskrifven är. Lägges
till, att Kongl. Maj: t, som, vid det Wachtmeister blef skju-
ten, infann sig vid avantgardet, fått 2:ne blessyrer, eller
rättare, 2:ne starka kontusioner, dock, Gudi ära, utan sär-
deles betydenhet, ehuru hela ena armen och en del af
sidan är blå.

Den 5 maj, fortsättning. Ryssarna hafva sökt hämna

184 1790, maj.

sig. Natten emot i går öfverrumplade de genom hastig
surpris vår postering vid Anjala, därvid så tillgått: Rys-
sarna öfverkommo på flere båtar, till ungefärligen 200
man; i ögnablicket bemäktigade de siig vår redutt med 4
6 U metallkanoner och 2:ne 8 U metall obitser, och det
utan att ett enda skott lossades af våra vakter. Andte-
ligen slogs larm, sedan ryssen innehade allt, därvid öf-
verste Svedenhjelm med dess adjutant Knorring satte
sig till häst, för att taga dispositionen. De rida åt re-
dutten, i afsikt att där träffa svenskar, och falla genast i
ryssarnas händer. Svedenhjelm blef strax gripen, men
Knorringen frälsade sig med dess goda häst. Emellertid
svänga ryssarna öfver en brygga och komma öfvertå-
gande med 2,000 man. Våra därvarande trupper, be-
stående af 250 man omtrent af enkedrottn. lifregemente
och 300 man af de så kallade Meijerfeltska jagarena, ställde
sig väl i motvärn, men blefvo af öfverlägsenheten till-
baka drifna. Majoren för sistnämnda trupp von Roohr*
blef genast skjuten på stället. Ryssarna betjänte sig af
våra egna kanoner emot oss, och där var ej annan ut-
väg än retirera. Ryssarna förföljde våra trupper med en
oupphörlig eld, men de våra försvarade sig icke desto
mindre rätt käckt en half mil, till en by vid namn Kor-
rois. Bryggan därstädes upprefs, och de våra sågo sig
ändteligen utan vidare förföljelse bärgade. Emellertid
hafva vi förlorat mycket folk och många raska officerare.
Major Björnberg hafver förlorat bägge sina ben och dödde
kort därpå. 2:ne andra af enkedrottningens regemente
äro omkomna; och ehuru första ryktet flög, att ingen und-
kommit af Meijerfeltska frikorpsen, så äro likväl ej mer
än 2:ne officerare, inberäknad Roohren, omkomna; alla
de andra äro vid lif, dock några lindrigare blesserade.
Af gemene man är ej heller så stor af gång som man trott;
en tredjedel skall hafva stupat och blifvit blesserade.

* Roohren kom nyligen härifrån Borgå till Anjala, hade hållit
något kalas om aftonen förut, och Herren vet om där allt har gått rik-
tigt till. [Förfrs not.]

1790, moj. 185

Då man rätt betraktar denna händelse, så är nästan
obegripligt huru en postering kunnat ligga så säker vid
ett det betydligaste pass, då krigslågan flammar nästan
öfver hela gränsen, att den icke skulle kunna förmärka
en fientlig rörelse, utan att ryssarna öfver ett bredt vatten
fått med båtar sätta sig öfver, utan att vedetterna och
utposterna sådant kunde blifva varse, att de utan minsta
larm kunnat kasta sig uti en bestyckad redutt. Alla dessa
omständigheter äro sådana gåtor, som nästan icke kunna
upplösas, om ej nyckeln blir smidd i misstankens smedja.

Och vare huru det vill, så har där varit någon större
försummelse, än man kan tro. Det vet man, att tvenne
soldater af enkedrottningens regemente dagen förut de-
serterat, och att på stället således bort vara den nogaste
uppmärksamhet, samt att kommenderande artillerioffice-
raren varit den natten borta på frieri och kommit först
om morgonen, sedan affären var slutad, till Korrois, sedan
hans kommando och kanoner redan tillfallit ryssarna. Med
ett ord, min bror, Diabolus ssepe in templo Dei.

Dock hafva ryssarna icke rosat denna lek, sedan de
våra kommit sig att göra gagn.

Den 6 maj. I dag kom Kongl. Maj:t till staden,
Gudi ära, i hög välmåga, munter och glad, undantagandes
att den glädje man hade däraf förbittrades nog, då man
såg konungens arm bäras i band. Man kunde ej annat
än rysa vid den fara, hvaruti monarkens lif sväf vat. Hvad
blefve vårt öde, om en så olycklig dag skulle uppgry, då
vi skulle mista vår tröst och vårt enda stöd!

Våra trupper hafva dragit sig tillbaka i går, den 5,
ifrån Valkiala till Keltis, där vi nu hafva brygga till öf-
vergång. Under reträtten hafva ryssarna hårdeligen attac-
kerat oss. Vår dessein har varit att befästa oss vid en
ryssby och pass, */ 2 mil ifrån gränsen, sedan magasinerna
vid Valkiala blifvit eröfrade och bärgade. Men som ingen
god position där fanns, så nödgades vi draga oss, som
sagdt är, till Keltis. Vi hafva förlorat 50 man under re-
trätten, döda och blesserade. Ryssens förlust känner man
icke, men kan slutas däraf, att under det våra arbetade

186 1790, maj.

att öfverskaffa bytet, hade ryssen å en slät backe för-
samlat sig såsom en molnsky och börjat skjuta på oss
med kanoner; men vårt artilleri sattes i ordning emot dem,
eld lossades, och ryssar föllo såsom halm för skördarens
lia. Detta skedde i 2:ne repriser, då ändteligen någon
mera icke tordes visa sig.

Fienden hade äfven trängt sig öfver vid Hirvikoski,
men blifvit af generalen Plåten fördrifven med förlust.
Den brygga, hvaraf de betjänt sig till öfvergång, har
blifvit dem ifråntagen.

Den 7 maj. Då jag fick höra detta, som nu följer,

gjorde jag som runan säger sitek vanha Wainä-

inöinen, istuxen itek nipahan, otti soiton sormillehen, ja

soiti — (nin minäkin ottin sijven) ; ei sijtä ollut

mätässä, jok ej tullut kulutahan* — — Hör då!

Den 1 maj blef öfverste kammarjunkaren Armfelt af
ryssarna öfverfallen vid Kärnäkoski af vid pass 6,000 man.
Ryssarna drefvo honom i första attacken tillbaka, men
Armfelt gjorde front, angrep ryssarna med den hjälte-
modigaste tapperhet i världen, dref fienden med stor för-
lust åter ur dess eröfrade fördelar och blef slutligen herre
af valplatsen. Armfelt hade nyttjat ett strategéme under
sin reträtt. Ryssarna, som trodde sig förfölja Armfelts
trupper såsom man jagar en skrämd fårahjord, blefvo
genom oförmärkta detacherade trupper angripna i båda
flankerna; de visste således icke hvarifrån all eld kom,
blefvo konsternerade, i det de nödgades försvara sig på
3 sidor, då bajonetten, svenskarnas hufvud vapen, och ka-
nonelden ändteligen af gjorde saken och kastade segern
på vår sida, som sagdt är.

En major, som man berättat heta Vegesach, men
skall likväl vara någon annan, hvars namn ännu ej är
bekant, eröfrade af ryssarna med Helsinge vargeringen
2:ne 12 fZige kanoner; men ryssarna togo dem tillbaka.
Samma major tog dem åter, och ryssarna drefvo honom
på nytt ifrån dem. Men 3:dje reprisen kunde ej lejon

* Förf:s skrifsätt liar här noggrant bibehållits.

1790, maj. 187

grufveligare slakta, än de svenska då gjorde. Ryssarna
gåfvo vika och kanonerna återtogos och behöllos ändte-
ligen af de våra.

Generalen, prinsen af Anhalt, har anfört ryska trup-
perna, som bestått af vilikulundska regementet 2,000 man,
lifgardet 3 bataljoner, 4 kompanier lifgrenadierer, 500 lif-
kossacker och resten jägare. 600 fiender lågo på platsen,
100 blesserade äfven på stället. Af fientliga officerare
funnos 13 skjutna; några och 20 blesserade officerare hade
undkommit, efter ryska fångarnas egen uppgift, som be-
stigit sig till några och 30 helbregda af gemene, 3 å 4
officerare och en major. Prinsen af Anhalt har själf blifvit
dödligen blesserad. Bytet har varit ansenligt af gevär
och ammunition, och alla våra trupper hafva ådagalagt
oändligt mannamod, såsom rätta göter egnar och anstår.
Vi hafva förlorat 70 man döda på stället och fått 130
gemene mer och mindre blesserade. Vi böra tacka Gud för
denna härliga seger, som visserligen bör anses så mycket
större, som den skett öfver vår fiendes bästa trupper.

Den 8 maj. På stunden ankom kunskap därom, att
generalen Stedingk haft en blodig affär mot ryssarna vid
en by vid namn Pirtiniemi, 1 / 2 mil ifrån Pumala. Han
hade ämnat attackera samma pass och hade just slutat en
krigskonselj därom, då han blef af 3,000 ryssar angripen,
Stedingken hade ej där hela sin styrka, men slår sig icke
desto mindre lyckligen igenom, ty han var kringränd,
fattar därå posto, angriper fienden med eftertryck och
drifver honom med mycken manspillan på flykten och
inom dess förskansningar vid Pumala, men vågade ej för-
följa dem längre. Mera härom en annan gång, då flere
omständigheter yppas.

Den 9 maj. Ofverstinnan Hästesko har i dag haft
företräde hos monarken i ändamål att bedja om nåd för
sin man, hvilket ock skett; men man berättar, att Kongl.
Maj:t har varit oföränderlig, hvilket ock skall gjort så
mycket, att frun skall dånat och sedermera sjuknat.

Kl. 9 om aftonen steg Kongl. Maj:t ombord här i
Borgå å uppå en escaloup uti hög välmåga, för att där-

188 1790, maj.

med afgå till flottan, som skall under konungens egen
höga tillsyn anföras till någon betydlig expedition emot
fienden. Alla redligt sinnade böra innerligen bedja Gud
att bevara honom och gifva lycka.

Fienderna ligga ännu vid en by, som heter Korrois,
en half mil hitom Anjala, men, man hoppas, med Guds
hjälp icke länge.

Den 10 maj. Vid, eller rättare */ 2 mil hitom Hirvi-
koski har emellan de svenska och fienderna förefallit för
par dagar sedan en blodig träffning. Tillgången därvid
har varit sådan, att, sedan kunskap ankommit till general-
majoren Hamilton, det ryssarna fördubblade sin styrka
vid Anjala och var i antag vidare in i landet, (så har) be-
mälde general, som trodde sig vara för svag att emotstå
dem, affärdat en kurir till Hirvikoski, där grefve Cron-
stedt stod till passets försvar med 1 bataljon af enkedrott-
ningens regemente samt hela Dahl-regementet jämte någon
del af Väster bo ttningarna, med ordres att grefven skulle
infinna sig till undsättning vid Villikkala. Det skedde,
och trupperna voro redan framkomna 4 l / 2 f järndels mil
till Rausila, då general Plåten ankom tågande med dess
kolonn ifrån Abborfors, sedan han där kvarlämnat till-
räcklig bevakning, och mötte grefve Cronstedt. På gene-
ralens fråga, hvart grefven ärnade sig, beskrefs det och
ordres uppteddes därom, hvarpå general von Plåten be-
fallde grefven att genast vända om, som åtlyddes. Men
då Cronstedt hunnit vid pass en fjärdedels mil tillbaka,
möttes ryssarna, som redan kommit öfver bron, den de
åt sig svängt ifrån vår strand. I ögnablicket lossades eld
på ömse sidor, och ett fullkomligt slagsmål börjades, som
påstod en hel timma, innan ryssen ändteligen började
vika undan, då våra trupper med seger förföljde den,
under ett ständigt skjutande, hela den öfriga vägen till
Hirvikoski, därunder ganska många ryssar stupade och
afreste till S:t Niklas. Slutligen drefs fienden jämväl
öfver strömmen tillbaka, utan att de hunno bränna byn,
ehuru de det försökte ; dock svängde de till sig vår brygga
vid öfvergången. De, som därifrån hit ankommit, hafva

1790, maj. 189

förmält, det slaget varit så blodigt, att bloden gått öfver
skosulan. En artilleri officer bar varit fienden på 10 steg
nära med sin kanon. Skotten hafva ej mera kunnat göra
verkan, utan har han tillika med sin servis betjänt sig af
blotta huggare till sitt försvar. Allt detta är ganska be-
römligt; men emellertid förundrar man sig öfver general
Hamiltons ordres i denna del och komma (o: -mer) därom
öfverens, att där icke von Plåten expedierat dem till-
baka, hade landet varit icke allenast exponeradt, utan åt-
skilliga ledsamma sviter för armén hade jämväl kunnat
uppstå denna gång.

För hela denna villervalla, som kastade hinder i vä-
gen för många vackra planer, hafva vi i öfrigt att tacka
en mindre noga uppsikt vid Anjala; ty hade den varit
som den bort, så hade aldrig fienden nässjat sig öfver;
våra 6 ff:r hade förbudit det. Himlen vet hvars felet är,
men många tillskrifva det öfverste Svedenhjelm, som nu
är fången och ej kan värja sig för beskyllningen.

Den 11 maj. Nu berättades att ryssarna varit ända
vid Villikkala, där de bränt byn, men med manspillan åter
blifvit förjagad till Korrois.

Den 12 maj. Tyst och stilla.

Den 13 maj. Berättades, att ryssarna blifvit tillbaka-
drifna ifrån Anjala; men någon tydlig berättelse kunde
härom och om förloppet därvid icke erhållas.

Den 14 maj. I går var svenska skärgårdsflottan vid
Svartholmen. Gardet embarkerade därstädes, och konun-
gen förer med sig därå för öfrigt 3 skvadroner af lätta
dragonerna med hästar och sa[d]lar. Kanoner på hjul äro
äfven å flottan intagna, och det tyckes blifva fullt allvar
af, men ingen känner planerna, och det är ganska väl, att
våra inhemska ryssar ej få veta däraf.

S. d. Prins Carl med stora flottan är jämväl an-
kommen i Finska viken, 40 segel af linjen stark, förutan
kuttrar och advisjakter. Det omtalas, att han besökt Re-
vel, men ej funnit något fientligt skepp därstädes. Det
tros, att de hafva dragit sig till Kronstadt.

Den 15 maj. Förlidna natt har man hört något skju-

190 1790 : maj.

tände i sjön, men hvad det betyder vet ingen. Att Göte-
borgs flottan är ankommen till Helsingfors, äfvensom den
öfriga svenska eskadern, utgafs nu förvisst. Uti Karls-
krona skola ledamöterna uti högsta domstolen i tysthet
låtit bygga 2:ne större kanonechalouper, som skola vara
bestyckade hvardera med flere pjeser; dessa ämnas såsom
en skänk till konungen, att i underdånighet därigenom
göra honom en surpris.

För öfrigt är här allt tyst och stilla vid gränsen.

Här har flugit ett rykte, att flere inbrott skola af
ryssarna skett, såsom vid Värälä, vid Keltis och vid Filpula,
där de skola bränt och härjat; men sådant har ej ännu
bekräftat sig genom någon säker rapport, som otvifvel-
aktigt icke uteblifvit, därest det varit sant.

I öfrigt äro här, som på alla andra orter, oändligen
många skvallrande ryssbjällror, som göra sig ett nöje af
att skrämma folk och i synnerhet käringsjälar, då de ej
kunna göra annat ondt. Mer en annan gång.

Borgå den 16 maj. Ännu är högkvarteret härstädes.
Kongl. Maj:t låter genom expresser och kurirer af gå, äf-
vensom han på samma sätt emottager alla expeditioner;
och det är ofta ängsligt att ej veta, hvar monarken sig
uppehåller. Men å andra sidan skadar det ej heller, helst
därigenom förekommes tämmeligen väl det vanliga ryska
skvallret härifrån. Likväl förmäles med visshet, att Kongl.
Maj:t skall ligga med skärgårdsflottan vid Svensksund
och tillämna någon attack uppå Fredrikshamn. Gud gifve
det ginge lyckligt!

Den 17 maj. Med en kurir, ankommen från konun-
gen genom Lovisa, har man här fått den underrättelsen
ifrån konungens flotta, det Kongl. Maj: t med hela den
därå varande makten redan ligger utanför Fredrikshamn,
som således af konungen blockeras. Vid ankomsten dit
hafva kanonerna smullit tämmeligen starkt, men våra, utan
att däraf låta förskräcka sig, hafva framtågat i god ord-
ning, därunder konungen återtagit från ryssarna „ Sällan
värre", bemäktigat sig 2:ne fregatter och 15 kanonslupar,
tagit och uppbränt emellan 30 a 40 proviantfartyg, livar-

1790, maj. 191

uppå han uppfordrat staden. Då kuriren reste därifrån,
var svar kommet från kommendanten, som begärt 2:ne
timmars betänketid. Detta allt har skett om lördagen,
eller 15 hujus. Gud kan ej tillfyllest prisas. Han late
ock allt väl gå!

S. d. Med en annan kurir ifrån Helsingfors har man
här den underrättelsen, att hertig Carl attackerat ryska
flottan uti Revels hamn, därvid ett skepp, som ej väl
kunnat styra, drifvit in på fienden eller blifvit för oss i
sank skjutet, och ett annat har stött på grund och blifvit
af våra uppbrändt, sedan likväl hela ekipaget blifvit bär-
gadt. Ryssarna hafva lidit ansenlig skada äfven, men
huru stor, var kuriren ej bekant. Hade ej vädret varit
så grufveligt starkt utaf en nordost till norden, så hade
vi icke förlorat dessa segel. I öfrigt skola de varit gamla
och ej mycket värda! Emellertid kryssar vår flotta utanför
Revel i sjön och har således ryssen inspärrad. Då jag
får höra partikulariteter om dessa bägge expeditioner, så
skola de äfven meddelas ärligen och sannfärd eligen.

Den 18 maj. I dag hade jag så när blifvit utom
mig af glädje (om ej min gamla filosofi kommit mig till
hjälp), då jag fick höra att [det] allmänt glunkades, det
Fredrikshamn vore intaget. En löjtnant, som kommit ifrån
kungen, skall därom berättat; men jag fordrar ännu be-
kräftelse därpå .....

Borgå den 19 maj. Numera hör man icke så uppen-
bart smädas och tadlas alla anstalter som förr; de räfster,
som några oförsynta redan öfvergått, den mindre verkan
deras utströdda gift åstadkommit ibland den redligt tän-
kande hopen, hvilken ännu håller ut emot alla skadande
försök och anfall, den missräkning de iråkat om nationens
rätta karakter, har hos dem uppväckt fruktan att blifva
utmärkta för det de varit och verkeligen i själen ännu
äro fiender emot konung och fädernesland, fördärfligare
än de, som ödelägga landefr med mord och brand. Dessa
Belials barn hafva redan till den mån tystnat, att sam-
kväm åtminstone äro tämmeligen rensade ifrån den förra
så olideliga bitterheten i ord och uttryck. Jag önskade

192 1790, maj.

det vore för evigt. Men sådant är ej att förmoda, så
länge bröderna äga tillfälle att få råkas och i hemlighet
få hålla sådana rådslag, som utöfvade nogsamt skulle
röja deras hjärtan. Det är sant, att till en medborgares
frihet körer att fritt få yttra sina tankar; ty att evigt
tiga, tryckas ock lida tillkör slafven; att lasta ock smäda
utgör också brottslingen, som därför bör straffas ; men att
utan tvång yttra en fri ock ädel tanke, det tillkör en fri
ock ärkg man; vår allmänna lag antogs i det tidekvarf,
som själfsvåldet ansåg vara fritt, men samma lag förbjuder
just det tal, som man nu tror sig berättigad att föra.
Hvem kan då yrka att något blifvit inskränkt af natio-
nens friket därigenom, att munnarna tillstoppas på skam-
lösa belackare.

Jag var i dag uti ett sällskap till bords, som nästan
alltid tillförene mycket utmärkt sig kvars andas barn det
varit; men nu var det tämmeligen tyst, utom en ock annan
reflexion, ett ock annat satiriskt infälle, som, oaktadt all
brukad varsamket, likväl svallade i det missnöjda hjärtat,
men som bemöttes bekörigen. I alla fall röjes livad inom-
bords är, som ej kan annat än förskräcka, om det finge
gå i fullbordan. Oss åligger visserligen därför att an-
ropa kimmelen om beskydd för vår monarks dyra lif ock
dagar.

Den 20 maj. I natt reste en kurir genom staden,
som kom från Kongl. Maj:t. Han medbragte en kel kop
troféer, bestående af vimplar ock flaggor m. m., ock be-
rättade, att i förgår, den 18, kar Kongl. Maj:t dels till
sjös, dels till lands käft en häftig drabbning med rys-
sarna, därvid segern fallit på vår sida, och hvarvid konun-
gen tagit från fienden 2:ne kanon-bar kasser, hvardera med
24 kanoner, bestående af 24 8":r, inalles 48 pjeser och åtta
kanonslupar med fullt ekipage. De fångna ryssarnas antal
har bestigit sig till emellan 5 a 600 man, f lere officerare,
och däribland äfven regementeofficerare, hvilka allaredan
skola blifvit afförda till Sveaborgs fästning. Denna och
den föregående segern vid Fredrikshamn skall åstadkom-
mit så mycket, att ryssarna näppeligen lära kunna visa

1790, maj. 193

i'i:>

någon skärgårdsflotta detta år i sjön, för hvilken man
bör frukta.

I de förra dagbladen är omtaldt, att konungen låtit
uppfordra staden, samt att kommendanten begärt 1 tim-
mes betänketid; men därå har sedermera intet svar följt,
utan skall ryssarna betjänt sig af samma tid till iordning-
ställande af hvad i hast var nödigt till defens.

Hvad mått och steg Kongl. Maj: t numera, efter näst-
beskrifna drabbning vill taga, är obekant; nog torde likväl
något betydande komma att ske. Så mycket känner man
dock, att ordres äro gifna till alla vid gränsen stående
kolonner af armén att ofördröj ligen gå löst på fienden.
Hvad verkan detta kan medföra för våra vapen, skall tiden
visa. Emellertid skola vi hoppas det bästa. Vore det
rådighet och enighet hos alla, vore alla befälhafvare drif-
tiga, tilltagsna och utan många betänkligheter, så hade
man stora skäl att hoppas mycket godt; men orsak gif-
ves att tvifla därå, och just detta gör ofta ställningarna
af ett tvetydigt utseende; vi hafva därunder ej annan
tröst än himmelens bistånd, hvarom vi böra innerligen
anropa den Högste, samt vår dyra konungs outtröttliga
omsorg.

Vid denna affär har Kongl. Maj:t med dess höga
närvaro uppmuntrat alla både högre och lägre att man-
ligen strida, h vilket ock skett, så att konungen visat både
under striden som ock sedermera dess synnerliga fägnad
och välbehag däröfver.

En händelse hade efter drabbningens slut så när
gjort oss en obotlig förlust, en händelse, som ingen kun-
nat förutse. Den är följande. Ryska fångarna blifva för-
delta under bevakning på flere fartyg; ibland dessa finnes
en rysk fänrik fången uppå en kanonslup utaf vår flotta,
kommenderad af en underofficer. Denna slup låg till an-
kars eller för dragg icke långt ifrån konungens jakt. Den
ryska fänriken afpassar något tillfälle troligen att hos
sina landsmän göra sig med sitt eget lifs förlust odödlig
genom en gärning, som kunnat försätta hela Sveriges rike
uti den djupafste] sorg och skada. Han griper till luntan,

13

194 1790, maj.

skyndar sig, utan att hinna förekommas i sitt onda uppsåt,
och tänder eld på krutförrådet, som flög i ögnablicket i
luften, itände slupen samt skadade och dödade största
delen af besättningen jämte 13 stycken ryska fångar, som
jämte fänriken omkommo. Men ödet vördade ännu denna
gång vår store konung, ehuru stöten var ämnad åt honom.
Något annat fartyg blef ej heller härigenom skadad t, som
äfven bör anses för en synnerlig lycka och Herrans skic-
kelse.

Emellertid finner man häraf att ryssar äro desperata
fiender att slåss med, och att bemälda fänrik var i själ
och hjärta en förtviflad krigsman.

Hertig Carl skall vara högst förifrad emot ryssarna,
dem han nu, mera än någonsin förr, tillsvurit död och
förödelse för den skada han lidit. Revelska flottan in-
spärras därför hårdeligen. Den har par gånger velat ut-
löpa, men nödgats med förlust och stympade stänger och
rår draga sig åter tillbaka åt hamnen. Kan hertigen hälla
dessa inne och tillika bjuda bogen och sidan emot Kron-
stadtska flottan, så äro vi med Herrans makt herrar i
sjön, och då lyckas det väl. Vi vele ock hoppas det bästa.
Emellertid har hertigen rekvirerat 2:ne stora bomkitser,
som han ärnar använda emot Revel och den därutanför
liggande flottan. Dessa kunna ock vid en sådan beskaf-
fenhet göra stort gagn. Många storpratare anse denna
hertigens expedition emot revelska flottan för alldeles ur
sin ordning och tadla densamma; de påstå, att han aldrig
bort gå dit. En amiralitetsofficer vederlade dem duktigt,
sägande att de icke förstodo sjöväsendet, eller ock att de
voro genom någon bedragna.*

Den 21 maj. Den 19 har varit ett starkt och blodigt
fäktande emellan ryssarna och våra vid Keltis. Ryssarna
hade försökt att bryta sig där in i landet, men blifvit af
generalmajoren Pauli behörigen bemötta och tillrygga-
slagna med mycken förlust. Vi hafva äfven förlorat nog

* Här är i orig. bifogad en situationsteckning af svenska och ryska

flottornas ställning utanför Reval.

1 790, maj 195

folk och fått flere officerare skjutna och blesserade, men
också har segern blifvit vår. Ryssarna hafva gifvit vika,
och de våra hafva förföljt dem 3 / 4 mil in i deras eget
land, där de nu ligga. General von Plåten har äfven
samma dag blodigt luggat ryssen emellan Korrois och
Villikkala samt drif vit dem till rygga, sedan de å nyo öfver-
kommit vid Anjala. Generalen Meijerfelt lär gå på i dag
vid Abborsfors. Gud gifve lycka!

Den 22 maj. Ännu har intet nytt hörts. Generalen
Klingspor kom i går hem ifrån gränsen. Han berättade,
det vi mistat nog folk vid den sista Keltis affären; men
det är ej underligt i krig. Mer en annan gång.

Fortsättning för den 22 maj. Med säker underrät-
telse vet man här, det en hårdnackad drabbning åter före-
fallit emellan vår skärgårdsflotta och ryssarna. Konungen
har nalkats ända under murarna af Fredrikshamn och
där sökt förstöra resten af ryssarnas tillrustning till sjös
på denna trakt samt uppbränt en stor hop transportfartyg,
som ej kunde eröfras. Fienden har härvid skjutit för-
tvifladt, icke allenast med kulor, utan ock med bomber
och glödgade kulor, hvilka hafva så godt som regnat öfver
vår flotta, därvid konungen äfven varit med sin jakt och
således jämväl i elden.

Ehuru gruflig denna eld varit, hafva vi dock ej för-
lorat mera än 25 man döda och blesserade samt en kapten
vid namn Virgin. Huru stor förlust af ryssar varit, kan
ej med visshet uppgifvas.

Numera har Kongl. Maj:t låtit landstiga på flere
ställen; skada endast, att vi ej hafva dubbel besättning
uppå flottan, så att vi tillika kunde hålla sjön och angripa
på landet på en gång. Det förra kan väl ske taliter qua-
liter, men om fienden ifrån viborgska sidan skulle komma
med någon styrka, så skulle allt manskap af hvar flotta
behöfvas, och således hade vi ej något öfverlopps man-
skap på landet. Dock torde detta tvifvelsmål af hjälpas

* Baron Cederström, som berättat detta var hos konungen under
affären och har sagt att öfver konungens jakt regnade bara eld.

[Förf:s not.]

196 1790, maj.

sedan stockholmska, göteborgska och Västernorrlands flot-
tor redan anländt.

Våra trupper hafva varit uppe vid Broby, [om] utan
eller med motstånd, vet man icke; men att de ej råkat
där någon fiende, emedan de därifrån tillbakakommit utan
den minsta skada, det tror man.

Af någon genom staden rest officer har man den
berättelsen, det de redutter, som fienden anlagt vid Ströms-
by, har konungen bemäktigat sig samt uppbränt broen
därstädes. Om fienden således vill komma tillbaka eller
taga sin reträtt ifrån Kymmene till staden, blir sådant
honom förment.

Ett rykte går, att hertigen tagit 8 skepp; men det
bör ännu ej tros, såsom fordrande en ansenlig bekräftelse.
Icke desto mindre skall det händt i går, då ock en stark
kanonad i sjön hördes, Gud gifve till vår fördel!

Anekdoter. Vid of vannämnda affär vid Keltis hafva
officerare och manskap utmärkt sig på mycket berömligt
vis. Kapten Ehrenkrook af östgötarne kommenderade, på
30 steg nära fienden, fälla bajonett och gå på, som skedde.
I detsamma ryckte en befälhafvare fram ur ryska lederna,
kom under fullt fyrsprång löst uppå Ehrenkrook och los-
sade pistolen, som träffade Ehrenkrook i halsen. Sådant
oaktadt, och ehuru bloden strömmade om honom, rusade
han i ögnablicket tillbaka på ryssen och rände värjan
durch igenom honom, just i detsamma han svängde sin
häst undan bajonetten, hvarmed soldaten avancerade i
full marsch. Ryssen reste genast till S:t Niklas och Eh-
renkrook dog dagen därpå.

Löjtnanterna Nisbeth och Valander hafva äfven efter
en otrolig bravur stupat.

Den 23 maj. Det är en obegriplig sak, att ibland
ett rikes undersåtar skola finnas sådana medborgare, som
verkligen känna en invärtes förnöjelse öfver konungens
motgångar och öfver olyckliga händelser vid armén, hvilka
likväl icke verka på några enskildas, utan uppå hela sta-
tens och följaktligen jämväl å deras eget bestånd, egen
välfärd och bästa, men hvilka däremot icke kunna emot-

1 790, maj. 197

stå grämelsens utbrott, då någon för konungen, för armén,
för landet lycklig händelse inträffar; att det skall finnas
folk i landet, som göra sig ett nöje af att måla en olycka
tusende gånger hiskeligare än den är, och tvärtom för-
dunkla, förringa och tillintetgöra emot all öfvertygelse en
vunnen fördel, en verklig lycka! Huru anses icke konun-
gens bemödande, hans outtröttliga omsorg för rikets väl,
hans vakande natt och dag, alla lifsfaror, hvaruti han sig
oupphörligen kastar, utaf dessa vanbördiga patrioter för
intet, ja ofta, såsom man hört orden lyda, för ett verkans-
löst fjäsk. Är icke en sådan misserkänsla för svenska
nationen, hvartill dessa personer likväl våga och få räkna
sig, en den största vanära, den största skymf ? Läse hvem
som helst svenska annalerna igenom och säge sedan så-
som en opartisk man, om någon konung kunnat uträtta
mera än vår nu regerande monark. Låtom oss påminna
oss 1772 års ställning, 1788 års anläggningar, 1789 års
riksdag, den då och redan några år förut å bane varande
regeringsändringen, skändligare än det egyptiska onda,
men huru konungen sådant oaktadt segrat öfver alla hin-
der, samt huru han just under krigets brak och den största
skiljaktighet i tänkesätten hjältemodigt bryter alla spetsar,
som äro hvässade emot honom, huru han förenar nationen
och fullföljer sitt påbegynta storverk. Läse hvem som
helst och betänke allt detta med opartiskt hjärta och
våge sedan påstå, att dessa otacksamma äro ärliga svenskar ;
våge sedan med full öfvertygelse berömma deras ovärdiga
bemödande att, om möjligt är, icke allenast göra regenten
hatad af landets invånare, utan ock att bringa riket uti
invärtes träldom och under utrikes slafveri, hvarå, och
då man undantager alla deras egna, egennyttiga af sikter*,
som ega största delen uti deras göra, ej annat kan än
åsyftas; hvilken är då den rättänkande medborgaren, som
icke skulle hafva den innersta afsky för slik gudlöshet
och de människor, som därmed umgås? Betraktom vi rys-
sarna under deras ok och despotismens otyglade välde;
huru stor enighet finner man ej hos dem! Ingen plåga,
ingen fatigue, inga mutor eller skänker äro mäktiga att

198 1790, maj.

förmå dem till otrohet ; de våga allt för äran, blott [för] att
få våga; de biträda hvarandra, hjälpa hvarandra för att
göra deras fiender af bräck. Yåra patrioter gråta däremot,
då konung och land samt hvar inbyggare särskildt till-
fogas någon förmån; skulle jag därför berätta * att ryssarna
ännu icke kunnat utdrifvas från Anjala, Värälä, så vet
jag visst, att det skall fägna dem. Dock hoppas jag att
afgrundsfägnad icke skall vara länge, ty ännu finnas red-
liga stridsmän i vår armé.

Den 24 maj. Med tämmelig visshet berättades i dag,
att hertigen skall tagit en rysk fregatt, en kutter samt
ett linjeskepp af 90 kanoner. Ar detta sant, så hafva vi
redan fått betalning för hvad vi mistat. Jag tviflar ej
mycket häruppå, i synnerhet som en rysksinnad man be-
rättade, att, då han reste från Helsingfors, (skola) dessa
skepp redan ankommit till Sveaborg för att lagas. Ryska
besättningen har där upptagits.

Den 25 maj. I dag lär Kongl. Maj:t af seglat med
flottan, efter hvad förvisso förmäles, till Yiborg, för att
helsa på prinsen af Nassau. Låt om oss bedja Gud, min
broder, för en lycklig expedition; jag vet, du gör det.
Herren bevare monarken!

Nassau har lofvat kejsarinnan att lämna konungen
död eller lefvande i hennes händer. Gud näpse den ondas
förmätenhet !

Den 26 maj. Inga märkvärdiga nyheter.

Den 27 maj. Det Kongl. Maj:t redan med skärgårds-
flottan lämnat Fredrikshamn till rygga, stadfästades i dag.
Flottan lär nu nalkas närmare till Viborg, om ej redan
vara framkommen. Himmelen gifve, att vi finge spörja,
goda tidningar därifrån.

Prins Carl har förändrat sin ställning vid Revel på
det sättet, att hans högra flygel tangerar revelska kusten,
och hans vänstra betäcker konungens flank, och således
hafva vi en fördelaktig ställning i sjön.

S. d. Med en ifrån Stockholm genom Borgå till
Kongl. Maj:t faren kurir ankom den berättelsen, det freden
emellan Polen och Ryssland nu verkligen vore bruten.

1 790, maj. 199

En kurir ifrån Preussen skall hafva bragt denna nyhet
till Stockholm tillika med angelägna depescher till Kongl.
Majrt, hvilka varit desamma, som förstnämnda kurir med
sig nu bragte till konungen. Preussiska trupperna skola
nu vara i stark rörelse. Det vore väl, om den vådliga
öfvervikt, som på europeiska vågbalken för tiden varande
ryska öfvermakten eger, en gång öppnade ögonen på
Europas furstar, till vinnande af någon jämnvikt samt till
tidigt förekommande af ett förestående ondt, som en gång
sent eller aldrig kan botas.

Samma dag. Med poster ifrån Stockholm har man
den underrättelsen att det onda, som har för ändamål att
slita sönder enighetsbandet emellan konung och under-
såtar, har börjat att åter mycket utbreda sig i de södra
rikets provinser, tvifvelsutan af missnöjda aristokrater.
Konungen har utgifvits där skola hvar dag öfverlasta sig
af starka drycker; dessa skola utgjort hans mod, då han
bivistat affärer, och dessa skola styra hans anstalter, som
aldrig skola lyckas för Sverige. Han skall nu betjäna
sig uti sina vyer af ett lättroget, ofrälse folk, dem han en
gång skall förakta och undertrycka, sedan han ej mera
eger något att frukta, och då emot hans makt ingen mot-
vikt mera existerar.

Emellertid skall rikets fall nu vara å bane, och fol-
kets bojor äro redan smidda, hvarför intet annat nu skall
kunna rädda riket än en snar revolution. Hvad synes
dig, min vän: är det ej förskräckligt att sådana gudlösa
anläggningar skola finnas, just då sinnens samdräktighet
som allra bäst behöfves? Sannerligen, om ej några blifva
knäckta snart, fattar man den tanken, att ej konungen
törs straffa sådana brottsliga; monarkens nåd blir till slut
det vapen, hvarmed de illasinnade komma att skada honom
och hela riket. Gud vare oss nådig!

Den 28 maj. Intet nytt.

Den 29 maj. Inga krigs- eller andra nyheter. 300
man husarer hafva embarkerat på flottan; bestyrker land-
stigning.

Den 30 maj. Det är besynnerligt, att man härstädes

200 1790, maj.

icke mera får höra, livad som passerar med någon visshet,
mindre med några partikuliära omständigheter; orsaken
lär hufvudsakligen vara den, att Kongl. Maj:t är frånva-
rande, och att hit icke mera komma några pålitliga rap-
porter.

Genom ett bref till revisionskammarrådet Fahnehjelm
har likväl den underrättelsen kommit, att ryssarna vid
Värälä, där de öfverkommit och någon tid legat, skola
sistlidna torsdag blifvit tillbakakörda med stor förlust.
Det berättas dessutom, att ryssar till 50 och 50-tals blifvit
begrafna i särskilda gropar af våra, som blifvit herrar af
valplatsen, att ganska många påfinnas dagligen i buskarna
och att flere kärrlass med ryska f ångna blesserade blifvit
förda till Lovisa sjukhus. Detta tål dock bekräftelse.
Det är likväl visst, att ryssarna fått därstädes duktigt
stryk; vid Ummeljoki likaledes, äfvensom vid Anjala. Ge-
neralerna von Plåten och Pauli hafva visat sig vara an-
förare, som duga.

Kongl. Maj:t skall ligga med skärgårdsflottan för-
delaktigt posterad vid Björkön uti viborgska bukten. All
kommunikation sjöledes är där af skuren för ryssarna. Vi
vänta ingenting högre än att snart få höra goda nyheter
därifrån.

Den 31 maj. Underliga rykten skola ej mindre än
bref vara utspridda i Sverige och som bäst hålla på att
utströs här i landet, af innehåll att något ondt ämnas
konungen ej mindre än prins Carl. Deras lif skola vara
hotade, och en revolution skall vara å bane i landet.
Dessa rykten skola utkommit genom en hop med ut-
strödda bref, hvilka i och för sig själfva icke skola vara
af elakt innehåll, utan endast yppa hvad som är för hän-
der. Att få rätta knuten upplöst i denna sak, är och
torde blifva svårt. Antingen äro sådana anonyma aver-
tissementer någon sammansättnings skrämskott, eller äro
några redliga, som verkligen vela upptäcka någon af-
grundsliga. Troligt är det ock, att Fredrikshofs herrarna
hafva något band, som uppsprider slika rykten, på det fol-
ket skall fästa deras (o: sin) uppmärksamhet på något annat,

1790, juni. 201

än hvad dem kunde röra, eller ock att deras anhang göra
sig en verklig nit af att börja något äfventyrligt i riket
till de brottsligas räddning ifrån ett förestående straff, uti
hvilket äfventyr flere malcontenter äf ven torde vara med-
verkande. Emellertid äro sådana rykten och anstalter högst
ohyggliga och kunna ej annat än oroa hvart redligt hjärta.

Den 1 juni. Det berättades i dag genom ett löst
rykte, det konungen gjort en betydande coup vid Viborg;
man talar om en stor flottas förstörande där i hamnen,
likasom vid Fredrikshamn. Tål dock bekräftelse.

Händelser: Då ryssarna kommo öfver vid Anjala,
hände att en stor förvirring timade både ibland fiender
och våra trupper, så att de stridande å ömse sidor voro
om hvarandra blandade och så sammanrörda, att de ofta
ej visste, om de stridde emot egna kamrater eller fiender.
För sådan orsak råkade en underofficer att fördjupa sig
så ibland fienderna, att han togs tillfånga och lämnades
under 4 stycken kossacker att afföras på vanligt vis. Men
denna var ej förlägen och bestört öfver sitt öde, utan
kastar sig som en ljungeld uppå en af sina ledsagare,
rycker af honom sabeln, nedlade honom på stället, bles-
serade 2:ne och körde en på flykten och kom tillbaka
midt genom fiendens leder, oskadd till sin trupp, därvid
han sedan fäktade manligen. Underofficeraren var af von
Rohrens trupp; namnet har jag glömt.

En soldat vid nästnämnda corps, som ock (samt rät-
teligen) kallas Meijerfeltska friskyttarna, blef under re-
trätten blesserad genom vaden. Bloden strömmade starkt
ur såret. Officeraren, som såg, då han fick skottet, samt
att han haltande icke desto mindre var med i elden, bad
honom såsom blesserad förfoga sig sin väg, innan bloden
förrunne honom. „Ei viel", svarade denne och sköt sin
man. Officeraren påminde honom att förfoga sig bort.
„Ei viel", svarade soldaten, „minä tahdon antaa yh-
delle perälle [o: pirulle] viel palkansa", som han ock
gjorde; och man hade möda att få förbinda honom, som
dock skedde, hvarefter han bi vistade affären, så blesse-
rad han var, till slut.

202 1790, juni.

En underofficer vid samma corps hade skjutit öfver
60 skott med dess gevär, hvaraf det blifvit så hett, att
han ej mera kunde handtera detsamma; han begaf sig
skyndsamt till en bäck att svalka det, men blef omringad
af några fientliga jägare, som ville fånga honom. 2:ne
fattade redan uti honom, men han redde dem genast ifrån
sig så duktigt med muskötkolfven, att de gäspade därvid,
och de andra tordes ej på honom, som i detsamma fick
biträde och således slapp.

Den major, som blef tagen uppå „ Sällan, värre", hade
vid sjöstriden så duktigt försvarat sig, att han var själf
den 4:de kvar af 50 och några man, som börjat striden
på samma fartyg. Han skall skylla på chefens oförsik-
tighet hela ryska olyckan vid Fredrikshamn.

Största delen af ryssarna skola hoppat i sjön, då
svenska elden blifvit för het; en god del skall således
omkommit i vattnet. Man påstår, att om våra trupper
fullföljt denna seger, så skulle staden i samma fart kunnat
intagas, ty intet skulle där varit då för momentet i ord-
ning. Törhända de tala så, som vela svärta konungens
göromål; törhända också att det är ett fel hos svenska
nation, att den upphör för bittida att profitera af en vun-
nen förmån.

Den 2 juni. Konungen har låtit göra en landstig-
ning uti Viborgska skärgården med någon styrka, som
upptågat till en kyrkoby. Vid svenskarnas ankomst be-
gåfvo sig alla karlar i samma by på flykten och lämnade
kvinnfolket kvar, som på alla de frågor dem gjordes icke
kunde utreda det minsta; och som hufvudaf sikten med
denna landstigning var att surprinera en fientlig postering,
som man förment sig därstädes anträffa, samt att där-
jämte komma i erfarenhet af fiendens företagande, dess
ställning och styrka vid och omkring Viborg, så tillsades
hustrurna, att därest de icke förmådde karlarna att åter-
komma till byn, och det genast, så skulle byn brännas.
Detta hade ej annan verkan, än att käringarna under
klagan, gråt och böner föregåfvo, att det vore omöjligt,
det männerna ej lydde dem. Härvid var således ej annat

1790, juni. 20B

att göra än att låddas, som [om] man ville skrida till verk-
ställighet af hvad som hotadt blifvit. Brännbara ämnen
samlas, föras till husen och antändas på ett ställe; lågan
och röken stego redan i höjden, kvinnorna lupo med utrifna
hår, somliga sprungo till skogs efter männerna, andra gräto
och anhöllo om försköning. Detta hade den goda verkan,
att gubbarna måste komma fram. [Sedan] ändamålet så-
ledes vunnit[s], släcktes åter elden. Emellertid kvarhöllos
bönder, som ansågos vara de klyftigaste, och ibland dem
en präst samt en klockare. Bönderna kunde ej gifva
särdeles upplysningar. Prästen var för mycket rysse, än
att man kunde förmå honom att yppa det allra minsta af
ryska ställningarna. Men klockaren däremot gaf mera
nöjaktiga svar. Man tog honom, som ock hade lust att
följa med, och han upptäckte mycket nyttigt. Konungen
lät rekognoscera flere klockarens uppgifter, som funnos
precis slå in. Honom blef tillsagdt uppehälle och god
utkomst i Sverige, hvarmed klockaren, som torde tänkt,
patria ubi bene, fann sig nöjd, i synnerhet som knut och
galge hade tordt förestå honom, om han vågat sig hem
igen ; och man väntar sig nytta af denna mannen i mycket
och mångt.

Den 3 juni. I dag morse erhöll man genom säker
och pålitlig skrifvelse den underrättelsen, att konungen
låtit 200 man af dess lifgarde, som varit med å skärgårds-
flottan, landstiga vid Pitkepas under kapten Lilljehorns
befäl. Dessa anträffade därstädes en rysk postering af
150 man, som genast blef slagen och jagad på flykten.
En transport af 19 stycken 36 8":diga kanoner anträffades,
som ock togs af våra ; men som de ej kunde bärgas i brist
af hästar, så blefvo de samtliga söndersprängda. Dessa
kanoner voro ämnade att bevara och armera kanonslu-
parna vid Fredrikshamn. Dessutom uppbrändes för rys-
sarna ett hömagasin, och 150 kuli hafre blefvo af förda
till vår flotta. En så betydlig expeditions lyckliga ut-
förande förtjänte att ihågkommas, och Lilljehorn blef
därför utnämnd till riddare.

I lika måtto innehöll förberörda skrifvelse, att Hans

204 1790, juni.

kongl. höghet hertigen har insänd t till Lovisa den 31
maj sistlidna 2:ne stycken prisfartyg, som bland annat
ombord haft omkring 40,000:de kannor brännvin, som efter
berättelse skall kommit ifrån Bostock.

S. d. e. m. Ifrån klockan 2 till half 6 hördes här
i Borgå ett ganska häftigt skjutande uppå hafvet, ost-
sydost utifrån staden. Att någon sjöbatalj föreföll, är
utom all fråga. Du kan ej tro, min redliga vän, huru
brinnande mitt hjärta var uti böner och önskningar om
den Högstes hjälp och bistånd för våra vapen. Och då
vi känna inom oss en innerlig längtan att tränga oss fram
till allmakten, en innerlig tillförsikt och förtröstan uppå
dess hjälp, så tror jag fullt och fast, att bönhörelsen icke
uteblifver. Den troget och uppriktigt bedjande själen
underkastar sin bön, sin begäran den Högstes vilja. Hans
vilja är god, evigt god; Gud lefver, han prof var livad
oss nyttigt är, han ser till hjärtat, hör bönen och tilldelar
oss nåd, bönhörelse och bistånd ofta annorlunda, ofta bättre
än vi önskat oss. Ske då Hans vilja! Och vare härom
nog sagdt.

Emellertid har nu säkerligen något hufvudsakligt
förelupit, och uppå denna sjöslaktning beror hela sommar-
fejdens lyckliga eller olyckliga utförande. Har den gått
illa, så ser det för oss svart ut, ehuruväl himmelen kan
haf va för oss utsedda andra medel till räddning ; har den
varit lycklig, så tyckes som vi ej hade mera särdeles att
frukta. Herrar i sjön, behöfde vi då ej mera så mycket
folk på det våta elementet. Vi finge då använda den
största delen af våra sjötrupper till lands, och med en
tillökning af några och 20,000 man (ty flottan hade ändå
10,000 till försvar) så skulle vi med vår Herres bistånd
kunna uträtta något.

Att något hufvudsakligt händt, kan ock slutas däraf,
att detta hårda skjutande börjades i går om aftonen kl.
5, fortvarade hela kvällen och hördes ännu om natten
äfvensom kl. 3 om morgonen samt hela förmiddagen, och
således dygnet om. Jag hörde det ej längre än öfvan
sagdt är. Att hertigen vågat det yttersta, är klart och

1790, juni. 205

ostridigt, helst hans föresats har varit att antingen dö
eller segra. Att ryssarna äfven bjudit till att göra deras
yttersta försök emot oss, är lika ostridigt, ty deras verk-
ligen närvarande trångmål har tvungit dem därtill; och
däraf kan man sluta till den hårda strid, som flottorna
emellan troligen förefallit. Gud höre hvar redlig sinnads
uppriktiga bön, som uppsändes för vårt gemensamma väl !
Hafva vi vunnit, så kunna vi redan glädja oss, att freden
snart nog lär vara i annalkande.

När man i öfrigt eftersinnar hvad en sådan batalj
kostar, kan man ej annat än hisna. Tänkom efter, att
då ett enda 6 ©:digt skott stiger sig till 2 rdr, hvad skall
då icke hvart skott, som på ett helt dygn blifvit lossade
ur 36, 24 och 12 S":gar, sammanräknade kosta! Lägg nu
till folkets förlust och den skada fartygen annars kunnat
få; hvilken otrolig summa uppkommer icke häraf, då allt
sammanräknas! Men tröstom oss öfver förlusten af sådant,
om segern blifvit vår, som jag för min del hoppas, och
hvartill jag dömer af den anledningen, att bataljen avan-
cerade till östern, att den tvärstannade och att skotten
ej hördes vara skingrade under affären.

S. d. Om aftonen lopp ett rykte, som dels skall
vara utkommet af en skeppare, dels af en ifrån Pellinge
skären till staden anländ skärgårdsstyrman eller lots, att
ett antal tagna ryska fartyg förts af våra till Sveaborg
förliden natt. Skepparens berättelse är följande: I dag
bittida skall han mött en flottilj, bestående af 40 segel,
emellan Pellinge och Sveaborg. Vädret hade den samma
emot sig, så att den nödgades draga sig fram med rodd. De
fartyg, som icke rodde, bogserades i släptåg. Att därå varit
ryssar och svenskar, det skall han tydligen sett och slutit
[af] att de förra varit fångar och de senare utgjort eskort.
Lotsens uppgift åter var, att förlidna natt hafva fartyg
skjutit efter lots. Den infann sig i sällskap med denne,
som gjort berättelsen, h vilka då sett emellan 40 och 50
segel af skärgårdsflottan, som ärnat sig till Sveaborg, dit
den ena lotsen med fartygen följt, men denne återkom-
mit med båten. Han hade jämväl sett därå många gröna

206 1790, juni.

rockar och röda byxor, att följa hans ord. Om detta vore
sant, så hafva vi åter gjort en lycklig coup; men det tål
bekräftelse.

Den 4 juni. I dag både för- och eftermiddagen
hördes åter starkt skjutande i sjön åt samma ställe som
i går.

S. d. Genom en ifrån Savolaks hit till staden i dag
ankommen officer, har man här fått den underrättelsen,
det öfverste kammarjunkaren Armfelt skall uti Kärnäkoski
blifvit sistlidna tisdag angripen af ryssarna. Ytterligare
speciella omständigheter om denna affär äro mig ej be-
kanta, men skola affölja, då jag får veta dem, ty samma
officer har endast hört kanonad, då han reste genom S:t
Michel.

S. d. Ifrån gränsen ankom den nyheten, att gene-
ralen Meijerfelt i går gått öfver strömmen vid Abborfors
utan något särdeles motstånd. Han skall numera ligga
med sina trupper vid Pyttis kyrka,

Vid Hirvikoski hafva våra trupper äfven gått öfver
gränsen, men huru långt de hafva avancerat vet man
icke med visshet. Så mycket vet jag, att de hafva ingen
by närmare än Kvarnby, och emellan denna och Hirvi-
koski är 7 fjärndels mil.

Den 5 juni. I dag har äfven förelupit kanonad. An-
tingen spelar nu Sverige herre eller pank. Gud hjälpe oss!
Det allra besynnerligaste är, att vi icke fått höra minsta
nyhet ännu ifrån sjön. Rykten komma och gå; likväl
hafva de icke medfört någon elak nyhet. Ibland skall
någon berättat, som kommit från hertigens flotta, att her-
tigens och Cronstedtska flottorna drabbat tillsammans,
samt att konungen låtit par divisioner kanonj ollar attac-
kera ryssarna i flanken, hvarigenom ryssen blifvit satt
emellan 2:ne eldar, samt att 2:ne stora skepp skola blifvit
tagna af oss, då samma bud skulle affärdats därifrån.
Ibland skall konungen hafva drabbat tillsammans med
ryska skärgårdsflottan och borttagit ifrån fienden skepp,
som uppgifvits till 22 segel, med mera. Sådana rykten
gå fram och tillbaka, men såsom lösa och obestyrkta för-

1790, juni. 207

tjäna de ingen trovärdighet. Jag önskar att jag vore
lång väg skild ifrån denna f . . . . håla, ty här får hin onde
icke mera höra något nytt, som är säkert. Man påstår,
att general Klingspor skall hafva fått bref från konungen,
men att han behåller det glada nya för sig själf ; ty vore
det ondt, skulle väl intet fattas, att det ju icke blefve ut-
skriket; så säges det. Ledsen orkar jag nu ej berätta
mera, i synnerhet som djäfvulsskap höres och aldrig upp-
hör att höras bland folket.

Borgå, den 6 juni 1790. En gnista af hopp om en
lycklig sjöexpedition af konungens och hertigens flottor
börjar nu att uppkvickna och lefva uti alla rättsinnigas
bröst, som hitintills varit likasom kväfda af fruktan och
oro. Sammanstämmande rykten ifrån flere orter och ställen
grundlägga detta hopp, hvilket ock styrkes däraf, att
något olyckligt icke kunnat utspridas, som malcontenterna
visserligen icke hade uraktlåtit, därest något sådant händt.
Samma rykten innehålla, såsom ifrån Pellinge skären, att
ett stort antal ryska större och mindre fartyg blifvit dit
bragta under svensk betäckning, för att afföras med lotsar
genom skärgården till Sveaborg; att alla holmar och skär
äro därstädes fulla med ryska fångar, som blifvit blesse-
rade; att ett ryskt 90 kanonskepp ditkommit, som varit
ganska illa tilltygadt, hvilket på grund stannat i samma
skärgård, då det skulle därigenom affärdas med lots till
nästnämnda fästning. Rykten löpa, att hertigen har tagit
9 priser, och så vidare. Ifrån Lovisa berättas med full-
komlig visshet, att Kongl. Maj:t af seglat med dess seg-
rande eskader till Kronstadt och Petersburg, för att där
göra en ända på sista slumpen af ryska skärgårdsflottan.
Då nu detta håller stånd, så är tydliga följden den, att
konungen, ej mindre än hertigen, hafver fått öfverhanden
i sjön; ty nödvändigt äro flottorna i det tillstånd, att de
ega ryggen fri och kunna således göra nya operationer.

S. d. kl. 9 om aftonen. Majoren Segerstråle vid Ny-
ländska infanteriet bekräftade ryktet angående de flera
tagna ryska fartygen och fångarna uti Pellinge skären.
Han drack däruppå konungens välgångsskål. Hvad synes

208 1790, juni.

dig nu, min vän? Har någon trogen undersåte i vårt land
och uti våra för allt förnuft mörka ställningar kunnat
hoppas en större himmelens hjälp, och livar finnes den
ibland svear, som vore nog vanbördig att icke både in-
nerligen vörda en krönt stridsman och anropa den Högste
för hans och dess oförlikneliga broders dyra dagar och
ovärderliga lif, som nu äro blottställda för så många
1000:de faror? Ingen dag så klar, att ej ett moln ibland
kan öfversvämma himlahvalf vet ! Så är ock ingen glädje
så stor, att ju små sorger, små bekymmer oftast blanda
bitterhet däribland; annars kunde man ej heller känna
glädjens verkan i själen. Under den fröjd vi hafva öfver
våra vapens lyckliga framgång på sjön, har man fått höra
det fientliga trupper hafva åter trängt sig öfver gränsen
den 3 hujus vid P[y]örilä by. En subalternofficer var där-
städes fördelaktigt posterad med 50 man; men då han
på en bondes berättelse kom därom i erfarenhet, att ett
starkt ryskt detachement var i antågande till samma by,
tog han det säkra för det ovissa, drog sig i hast därifrån
och lämnade således byn och sina fördelar, utan att hafva
sett någon fiende, mindre växlat kulor med honom utan
försvar. Fienden framtågade således obehindrad* tände
eld på P[y]örilä, marscherade vidare och brände byar hvar
han framfor. Nu skall han likväl vara snäst, tör ock
hända tvungen att åter tänka på sin reträtt.

Den 7 juni. Den bekräftelse jag nu kan gifva uppå
gårdags berättelsen är, att enligt bref ifrån konungen till
general Klinpspor, som blifvit uppvist för kammarrådet
Fahnehjelm, har Kongl. Maj:t haft en lycklig expedition
vid Viborg och under stora flottans betäckning, efter
att hafva lyftat ankar vid Björkön, af seglat till Kron-
stadtska sundet; hvarhos det höres i fleres, äfven miss-
nöjdas munnar, att hertigen, som skall blifvit biträdd af
en hop mindre fartyg från skärgårdsflottan, vunnit en
härlig seger öfver fienden, så att han tagit 8 ryska skepp
af linjen, men också förlorat 3:ne fregatter, som blifvit
sönder och obrukbara skjutna, men ej tagna. Jag vill nu
lämna trovärdigheten häraf till hvars och ens bepröfning;

1790, juni. 209

dock bör man häraf tryggt sluta, det vi, Gudi ära, äro
rörliga och törhända herrar i Finska viken. Mera behöfs
icke; vare en och hvar nöjd att veta så mycket för det
närvarande.

Om söndags afton afgick härifrån en extra post till
Stockholm; den torde (utan) haft med sig relation om de
förelupna sjöbataljerna.

Den 8 juni. Om något vore, som kunde göra mig
ledsen vid denna håla, så är numera visst det, att man
ej är kapabel att få veta något säkert nytt. Jag är, som
du vet, aldrig nyfiken i små saker, icke heller mycket i
stora; men förevarande saker och händelser intressera för
mycket, än att man därvid kan vara ljum. Hela dagen
i dag har jag längtat att få höra något, som ytterligare
skulle bekräfta den hugneliga nyheten om våra flottors
seger och framgång, men förgäfves; dock är det ganska
visst, att konungen nu snart ligger vid Petersburg. Jag
tycker bara, hvad kejsarinnan får brådt att packa in sina
särkar och laga sig undan. Tsarskozelo lär ej vara den
säkerhetsplats hon torde komma att intaga under braket
af de eldsprutande kanonerna; Moskou torde vara säkrare.
Gifve Gud, att intet gjorde våra progresser om intet!

Emellertid kan ingen annat än falla i den yttersta
förundran öfver det nu händt och än här händer. Gud
bevare endast konungen och hertigen. Då jag tänker på
allt, förefaller det mig ej annorlunda, än som jag stode
på branten af ett fasande djup, beskådade detsamma,
sökte att finna bottnen och genomtränga mörkret, men
finner allt mer och mer ställets out grundel ighet, hisnar,
blifver likasom vimlande och skyndar mig därifrån.

Kan Petersburg blockeras? Kan det brännas? Kan det
brandskattas? Läs nu historier, skåda städers öden, studera
kartor och sjökort, säg själf, hvad du tycker; råd dina och
mina vänner, hvad som bör tros; kan du besvara någon
fråga med ja, så säger jag, att du bör kunna jaka till alla.

Min vän, jag är utom mig. Jag önskar och beder
endast, mer kan jag ej göra, och du lär råka uti samma
belägenhet.

14

210 1790, juni.

S. cl. Nu på stunden kl. 4 eft. midd. kom ett rykte,
att hertigen skjutit dels i sank dels roder- och redlösa
10 st. ryska fartyg samt tagit åtta. Pratet är utkommet
genom en assessor Uhr, som gör tjänst hos gen. Klingspor
såsom fältsekreterare. N. b. Gud gifve det vore sant; men
jag lämnar denna berättelse i sitt värde så länge, och
lämnar andra, som hört den, frihet att tro hvad de vela.
Dock är det visst, att vår store konung segrat och skall
segra. Himlen bevare honom! Det kan aldrig nog bedjas.

N. b. Man berättar, att denna herre vet något visst,
men vill ej fram med det, utan skall hafva ordres att tiga,
tills man sjungit „Te Deum" öfver Fredrikshamns affären,
då ett nytt „Te Deum" skall följa på denna seger.

Borgå den 9 juni. Jag skulle kunna göra en be-
skrifning om flere oordentligheter, som förefalla vid kom-
missariatet, men man kan ej annat än blifva högst ledsen
både till själ och kropp, då man tänker på allt djäfvuls-
skap. Att riksgäldskontoret och utredningen redan ut-
betalt den för detta år stipulerade summan för alla arméns
aflöningar, säges med full visshet hafva skett; men hvarest
penningarna tagit vägen, är en obegriplig sak. Det vet
man, att kringfarande uppköpare och militäriska entrepre-
nörer hafva haft penningar nog, och att varorna ofta sak-
nats, då de behöfts som bäst; men korpungomen i deras
öde hafva på deras rop blifvit mättade. Bittida eller sent
kommer en gång räkenskapsdagen; då få vi se huru det
vill gå vederbörande, om ock då broderskap eller svåger-
lag och dylikt mera kan gälla. Emellertid äro några, som
rätt duktigt hafva förstått att begagna sig af penninge-
regnet.* Om sådana guldskrapande och penninghopraf-
sande själar, som endast och allenast hafva att tacka detta
krig för deras lycka och stinna pung, icke desto mindre
vore ryskt sinnade och, så sant Herren lefver, le i deras
själar, då något olyckligt händer, så skulle ingen hafva
däremot särdeles att påminna. Men nu har det händt
och händer hela dagen, att infödda fiender skörda det

* Fråga Hornborg, om jag ljuger. [Förf:s anm.]

1790, juni. 211

mesta. Gud vet, hvad man skall tänka om intendentskapet,
som sådant tillåter. Månne icke ordspråket „qvalis rex
talis gr ex" sannas?

Den 10 juni. Intet nytt, utan lefva vi här emellan
hopp och fruktan. Herren hjälpe oss!

Den 11 juni. I dag kom en kurir ifrån Kongl. Maj:t
till gen. Klingspor med den hugneliga nyheten, att vi
haft öfverhand öfver ryska flottan, dock så, att förlusten
skall varit lika på ömse sidor; men vi hafva likväl behållit
sjön, som vi ock ännu innehafva. Flere skepp, berättade
han, hafva blifvit redlös skjutna för ryssarna, men intet
skall hafva blifvit taget. Jag för min del tror häraf huru
mycket jag vill och litar för närvarande äfven så mycket
uppå Pellinge boernas berättelse, att där ligga ännu för
motvind 2:ne sönderskjutna ryska 3-däckare. Gud vare
lof! Det veta vi, att vi hafva sjön inne. Ryska stora
flottan säges ligga längs efter estländska vallen och skall
vara större än vår.

Den 12 juni. Kongl. Maj:t har gjort en landstigning
emellan Viborg och Petersburg, som gått lyckligt för sig.
Våra husarer hafva därvid visat sig vara karlar, de hafva
försökt sina sablar emot kossackerna, som genast blifvit
körda i säcken. Kossackerna hafva formerat fyrkant till
försvar, men blifvit utan nåder nedhuggna. Konungen
skall vara där i land, ock fattat posto 1 mil in i landet.
Mera härnäst.

Konungen ligger 6 mil hitom Petersburg.

Den 13 juni. I dag flyttade en del af krigskommis-
sariatet till Lovisa. Generalintendenten bar. Klingspor
har äfven tagit kvarter därstädes. Malcontent ernås ut-
spridda rykten, att det snart vore ute med oss på sjön,
sedan konungen och hertigen skola tagit sig det orådet
före att draga sig med flottorna så högt upp i Finska
viken, aftogo och borttynade nu mer och mer, helst man
icke kunde förena generalens företagande med kommissa-
riatets flyttande inåt fientliga sidan med den fara, där
nödvändigt först skulle vara öfver hufvudet hängande,
sedan allt vore förloradt. Å ena sidan mumlade man så-

212 1790, juni.

ledes, likväl endast inom sig, om Sveriges en gång blif-
vande ynkliga öde, om den mäktiga ryssens en gång ta-
gande hämnd, om konungens oförsiktighet, om vårt gemen-
samma lidande och undergång, om krigets ödeläggande
och om saknaden af de forna gyllene tider m. m. A
andra sidan gjordes uträkningar af flottornas ställning till
ett lyckligt fälttåg. Man talade och trodde sig hafva orsak,
af hvad detta år redan förefallit på krigsgudens blodiga
fält, att tala högt om de fördelar vi kunna få under fort-
sättningen af kriget. De skäl, dessa hade för sig, kunde
svårligen vederläggas af de förra, åtminstone ej storordigt.
Att en och annan tanke då och då uppsteg äfven
hos den ärliga, som innehöll fruktan, det våra vapens
framgång kunde möjligen hindras, så mycket mera befaras,
som våra ut- och inrikes fienders list och stämplingar
voro mer än bekanta, [är nog sant]. Men då vår gemen-
samma sak betraktades i anseende till dess tillbörlighet
och rättvisa, då den framgång våra vapen hitintills haft
både på sjö och land öfvervägdes, då vår flottas och armés
ställning skärskådades, än mer, då fiendens snäfva villkor
på både folk och mat kändes, och vi för öfrigt hoppas
att Gud hjälper och understödjer en rättvis sak, så för-
faller snart den tvehågsenhet, som för några ögnablick
kan oroa och föreställa sakerna på den mindre behagliga
sidan. Vi böra trösta oss därmed, att den lidandes kval
skall en gång upphöra, och att vi ej lidit hitintills en
miljondel af hvad våra förfäder uthärdat. Vår store ko-
nungs försorg har gjort krigets bränningar nästan till
lekverk emot dem forntiden känt; mat hafva vi till öfver-
flöd, de sjuka vårdas på ett f ägnande sätt; för allmogen
utses lisa, arbete, förtjänst och belöning, (n. b. endast
ämbetsmännen vela vara oegennyttiga); intet fattas hvar-
ken till sjös eller lands, som ej är påtänkt och förutsedt.
Låtom oss betrakta detta och tänka på våra förra krig
och i synnerhet det sista på finsk botten,* så skola vi

* Jämför Upplysningar i Svenska historien under konung Fredriks
regering genom riksråd. grefVe Bonde. [Förf:s anm.].

1790, juni. 213

finna skillnaden. Detta fördes likväl under den så kal-
lade lyckliga regementstiden i Sverige, Gud bättre!

Den 14 juni. Efter det Armfelt uthärdat en rude
attack af ryssarna, beslöt han att själf angripa fienden
vid Savitaipale kyrka. Han marscherade därpå i god ord-
ning öfver passet, men stöter, emot förmodan och emot
det han genom inkomna rapporter af rekognosörer och
spioner hade sig bekant om fiendens antal och ställning,
på en sig vida och mångdubbelt öfverlägsen styrka. Ba-
taljen blef ganska het genast i början. Svenskarna blefvo
omgifna af ryssar såsom en molnsky, men lade till jorden
allt livad som förekom bajonetten. Ryssarna afskuro re-
trätten, men svensken kunde ej stängas, utan slår sig
igenom, öppnar sig väg genom tusende dödar och öfver
hopar af lik tillbaka till Kärnäkoski. Ryssarna behöllo
således detta blodiga fält, men ganska dyrtköpt, ty deras
förlust därstädes skall vara otrolig; den utgifves för visst
till 800 på platsen förutan blesserade. Vår förlust har
ock där varit ganska betydlig: 300 man döda och bles-
serade samt 36 dito officerare, däribland Armfelt själf er-
hållit en blessyr i vänstra axeln, som likväl ej skall vara
farlig.

Denna attack skall hafva händt den 4 eller 5 hujus,
och man påstår, att därest öfverste Jägerhorn varit där
vid slaget, hade det gått bättre i anseende därtill, att
han väl känner landet och, så tillsägandes, hvar sten där-
städes; åtminstone tror man, att rekognosceringarna gått
säkrare för sig. Man påstår för öfrigt, att då bar. Arm-
felt om aftonen förut tagit sina dispositioner om denna
attack, har sådant icke kunnat hållas behörigen hemligt,
utan kommit öfver till fienden, som då genast dragit flera
trupper tillsamman, så att, enär anfallet skedde, han skall
bestått af 4,000 man, emot hvilket antal 1.200 combattants,
som utgjorde svenska styrkan, ej kunde uthärda. Vårt
fördelaktiga pass Kärnäkoski innehafves nu i god och
säker besittning af våra segervana och oförskräckta trup-
per. Gripenberg låg på Suomenniemi kapellans gård, men
gick ej därifrån förrän emellan kl. 9 och 10 och kunde

214 1790, juni.

således ej hinna fram till bataljonen, innan allt var förbi.
Ryssarna hafva haft nedgräfd egendom under golf ven
å kapellansbolet. Tavast låg på Luola eller Savitaipale
kapellansgård och gjorde ej heller något vid slaget. Ba-
taljen skedde på Mantila åker och fälten.

Den 15 juli. I dag hördes ej särdeles nytt; man
berättade, att öfverste kammar junkar en Armfelt skulle vara
på vägen till Lovisa för att där låta kurera sig.

Den 16 juni. Genom en säker man, * som kom ifrån
generalen von Plåten, h vilken ligger vid Anjala, inlopp
följande underrättelse ifrån flottorna, som blifvit bemälda
general kommunicerad, nämligen att konungens flotta
ligger längs efter ryska stranden, börj andes ifrån Björkön
och sträckandes sig ända till Systerbäck, samt att konun-
gen gjort landstigning med omtrent 7,000 man, dels vid
Toivola, dels längre fram emot S:t Michel, samt tågat hela
3 milen in i landet, utan att hafva råkat någon fientlig
trupp, och därpå fattat stånd på vägen, som löper emellan
Viborg och Petersburg, så att all kommunikation emellan
dessa städer är afskuren. Våra husarer hafva varit i färd
med ryska kyrassierer, som fått duktigt stryk. Därom är
tillförene skrifvet och bestyrker sig härmedels, med den
tilläggning, att kyrassiererna formerade choque emot hu-
sarerna; dessa låddes emottaga choquen, men i detsamma
började de att svärma, och kyrassierna hade vidare ingen
att stöta emot, utan fingo jämmerligen stryk och nöd-
gades fly. Öfverste von Diken anförde husarerna, och [de]
togo flere fångar, många hästar och annat byte.

Hertigen håller Kronstadts flottan i sin lya, och det
så, att han ej kan göra det minsta; ty i händelse han
attackerar, har han konungens eskader i ryggen och flan-
ken. Afven berättade samma man, att Kronstadts och
revelska flottorna äro konjungerade, men sådant oaktadt
utgör den ej mera än 2:ne skepp af linjen större flotta
än hertigens.

Den 17 juni. I dag var jag hos biskopen Krogius

* Förste kirurgen H. Nathorst. [Förf:s not.]

1790, juni. 215

på dess landsgård [och] spisade där middag i ett redligt
och jämnt sällskap. Biskopen är mycket nitisk och ärlig.

Den 18 juni. Den sista säkra underrättelsen ifrån
sjön innehåller, att hertigens och konungens flottor äro
nu således förenade, sedan stora flottan, efter ett nytt
försök af den ryska att komma ut, drifvit den sistnämnda
intill Kronstadt, att konungens flotta sträcker sig, å sätt
sagdt är, ifrån Björkön till Systerbäck, samt hertigens
ifrån samma ö tvärt öfver till ingermanländska vallen och
har således ryssarna i knipa.

Den 14 hujus af seglade från Sveaborg öfv.löjtnant
Cronstedt med pråmen Starkotter, 20 kanonslupar, 6 j ollar.
14 slupar, 2 barkasser afgingo den 15, och 10 slupar, 14
jollar samt 2:ne pråmar väntades i går till Sveaborg. Dessa
intaga således hela ryska kusten.

Den 19 juni. I dag sades, att 8 ryska skepp skola
synts i farvattnet utanför Sveaborg, som tål bekräftelse.

Borgå den 20 juni. Man börjar här att nog oroas
af ett rykte, det båda våra flottor äro af ryssarna in-
stängda, men huru och hvarest, därom fås ingen säker
och pålitlig reda. Emellertid börjar det se nog tvetydigt
ut med våra sjöställningar, då vi redan på nog lång tid
icke fått höra nytt därifrån. Grefve Lewenhaupt, gen.
för husarerna, reste i förra veckan ifrån Lovisa i ändamål
att komma till konungen, men någon möjlighet skall för
honom icke varit att komma fram, utan har han varit
nödgad att vända om, sedan ryssarna från ett fregattskepp
börjat att beskjuta honom; dock skall en annan kanon-
jolle, som varit honom följaktig, riktigt trängt sig förbi
denna eldsprutande draken, (som man kallar detta skepp);
men om denna jolle framkommit eller stannat för andra
odjur på vägen, är obekant.

Sådana berättelser kunna ej annat än innerligen be-
kymra hvart redligt hjärta. Det glada hopp man ägt om
ett lyckligt fälttåg, grundadt på den gynnande utsikt man
i våras hade, dels af våra då vunna segrar och fördelar
öfver fienden, dels utaf vår utrustning både till sjös- och
lands, som verkligen var större än Sverige någonsin (i

216 1790, juni.

synnerhet på sjön) haft, men hvilket hopp nu synes börja
att försvinna, kan ej annat än lämna smärtande känningar
efter sig vid hvar gång det lossas ifrån sin grund. För
min del har jag likväl ännu icke, som man plägar säga,
kastat yxan i sjön. Jag vet ej, om jag bedrar mig; tiden
skall visa det, och då torde det blifva tid att börja med
Jeremie klagovisor. Det man säger, och hvarpå mången
redan såsom borgen för sannfärdigheten af berättelsen
pantsatt åt djäfvulen både kropp och själ, att nämligen
l:o både stora och skärgårdsflottan äro så instängda, att
de omöjligen skola stå att räddas; 2:o att ryssarna hafva
uppkastat batterier på stränder och vid sund, att skjuta
konungen i grund, om han vågar röras, besvaras i mitt
tycke på följande sätt: att om djäfvulen lämnar på någon
tid kredit, så tar han ut så mycket bättre både kapital
och ränta till slut, och då komma dessa försvurna att få
skämmas för deras påståenden och inom sig säga: voro
vi icke blinda, som sågo att linjeskepp kunde kryssa
emellan skär och klippor ofta på 3 å 4 fots vatten, eller
att de i alla väder kunde vara orörliga uti sin ställning
utan att ligga till ankars, eller liggande för ankar likafullt
manövrera emot en rörlig flottas anfall. Huru underlig
var icke vår tro, då vi förmente att bastionerna af Vi-
borgs fästning kunde flyttas på en eller några dagar med
kanoner och allt tillbehör uppå klipporna af Vidskär, Lång-
skär och Närfön m. m. Man kan ofta ej annat än skratta
åt resonnemanger, som förefalla öfver vår flottas belä-
genhet.

Det är sant, att ställningen kan vara för densamma
något brydsam, men aldrig kan den blifva farlig; ty po-
nera att vår svenska stora flotta stationeras i vattnet
utanför Biskopsön och Thorsaari och således i Viborgska
bukten, låt ryssarna hafva slagit en cirkel om den, så lär
lätt skönjas, att samma cirkel icke kan vara så tät, att den
är ogenomtränglig, om den minsta goda vind vill gynna.
För öfrigt kunna aldrig linjeskepp lägga sig så i förväg
i skären, att ej Stralsundska flottan ju kan framtränga
sig till konungens, och då torde vi få se en annan lek.

1790, juni. 217

Den 21 juni \

Den 22 juni j intet n y tt

Den 23 juni icke heller.

Den 24. I dag kom ass. Georgii från Lovisa hit
tillbaka. Han var ärnad att resa till flottan, men [hade]
blifvit därifrån afstyrkt. Man hade där berättat, det all
kommunikation verkligen vore af skuren till sjös emellan
våra flottor och Lovisa. Cronstedts flotta, som tills nu
legat vid Svartholmen, skall likväl snart förfoga sig vi-
dare. I öfrigt skall där vara mycket att prata om våra
anstalter. Härstädes märkes å de missnöjdas ansikten en
invärtes glädje ehuru under en till bekymmer föreställd
mask. Ett ärligt bröst kan ej annat än gräma sig intill
märgen att få se så många svenskt klädda ryssar, som
nu yppa sig ända till och med ibland sådana, som man
minst hade väntat det af.*

S. d. e. En skeppare berättade sig hafva med 4
furage- och 1 proviantfartyg varit inemot Pitkäpaasi. Där
hade de sett skepp, som de i början trott vara svenska;
men ändteligen funnit vara ryska. Detta gjorde halt uti
kursen, och fartygen lade sig för ankar vid en holme.
Dessa ryska skepp, skola legat 3:ne mil ifrån sagda holme.
Om lördagen, eller den 19, såg skepparen 43 segel komma
ifrån Fredrikshamn och tog sin kosa åt ryska skeppen
samt for de svenska förbi, hvilka på sina toppar förde
svenska vimplar. Men om söndagen, eller den 20, kommo
några ryska skepp stäfvandes till dessa proviantfartyg,
hvilka genast med deras eskort, 2:ne galerer, lyftafdej
ankar och förfogade sig undan. Men som de sågo, att
ryssarna togo lofven af sig (o: dem), så steg manskapet
på båtar, sedan de tändt elden på sina skepp, hvaraf rys-
sarna således fingo intet.** Denna skeppare hade ej mer
att berätta och kände för öfrigt icke huru konungens ställ-
ning var; och med ett ord, ingen heller känner den rätt.

* En herr L . . k . . . v. ibland andra, som konungen själf kallat till
sin tjänst. [Förfis anm.]

** N. b. Galererna kommo med rodd undan.

[Förfis not.]

218 1790, juni.

Den 25 juni s. e. m. I dag hördes en stark kanonad
i sjön. Man tror, att Cronstedt har slagits. Här pratas
mycket om den svält, som skall vara på flottan, och ingen
har kommit därifrån, som sådant kunnat omtala. För
resten svälter aldrig manskapet på lilla flottan så länge
de slippa i land, och den stora är provianterad för 5 må-
nader.

Den 26 juni. Intet nytt, mycket regn och ständig
västanvind.

Borgå den 27 juni. Allt mer och mer börjar man
att påstå, det konungen skall vara så inspärrad uti Vi-
borgska bukten, det något annat än en östlig storm icke
skall kunna frälsa honom. Denna konungens belägenhet
skall vara så mycket betänkligare, som provianten skall
efter kalkylerna redan vara förtärd, och han nödtvungen
att lämna sig uti fiendens händer, så snart hans trupper
hunnit förtära jämte hertigens det matförråd, som kan
finnas å stora flottan. Sådana och andra berättelser, hvilka
likasom häfva sig på hvarandra, åstadkomma här all den
fruktan för lättrogna och förtret för allt ärligt sinnadt
folk, som malcontenterna någonsin vela önska sig; och
dessas innersta förnöjelse röjer sig skenbarligen ju mera
de se, att den ärlige oroar sig. Det är nästan förgäfves att
bjuda till [att] göra några inkast om omöjligheten, att ett
ryskt linjeskepp, 24 fot gående till exempel, icke kan röra
sig på 12 a 20 fots vatten. Nej, klippor och grund för-
svinna, och ryssarna kunna lägga sig vid hvilket skär och
i hvilket sund de vela; och om det frågas: månne vår
stora flotta kan göra detsamma, ropas: omöjligt, omöjligt!
Men skärgårdsflottan flyter ju, den kan ock ros; bör icke
den kunna tränga sig fram, bör icke den kunna uträtta
något, i synnerhet om anfallet på en gång äfven sker af
Cronstedtska flottan? Svaras: omöjligt, omöjligt; ryska
stora flottan lägger sig i hvad sund han behagar, hennes
kulor krossa allt, hvad som henne förekomma kan, dess-
utom har ock ryssen en skärgårdsflotta, som numera be-
står af 300 segel, och det blir i evighet omöjligt bjuda
till att öppna sig väg genom skären. Med östanstorm

1790, juni. 219

torde konungen likväl hjälpas. Också det enda möjliga,
svaras härtill. Men då ingen båt slipper fram inomskärs,
så måste ju kanonslupar och jollar begifva sig ut i öppna
hafvet, och då man vet, att de icke kunna uthärda sjögång,
[ännu] mindre storm, månne då denna utväg är den säk-
raste? Härvid är mycket att anföra för att slippa utur
kontradiktionerna ; men slutsatsen samt hufvudtrösten blir
den: Det bad ingen konungen gå så långt; allt detta
onda är kommet genom honom.

Nu låtom oss eftersinna, hvarifrån dessa resonörer
ega all sin kännedom. Har någon af dem varit på stället
och sett konungens belägenhet? Har någon sett ryska
styrkan därstädes? Nej; men det vet man, heter det, att
konungen är stängd, ty man har ej fått något bud ifrån
honom. Härlig syllogism!

Du och jag, m. v., vi böra och vi kunna aldrig re-
sonera på sådant sätt. Vår styrka känna vi, konungens
och hertigens samt de officerares, som med dem äro, kun-
nighet, truppernas mod, belägenheten af skärgården, som
de känna långt bättre än alla resonerande malcontenter ;
allt försäkrar oss, att det ej står så illa till, som man söker
intala oss. Låt vara, att våra postjakter icke kunna slippa
fram; men att stänga en armerad flotta, går ej så lätt
som att göra sig hjärnspökelser. Vi känna för resten icke
de operationsplaner konungen kan hafva. Ho vet, om han
vill gå därifrån så lätt som vederbörande inbilla sig, och
om östanvind skall vara den, som skulle hjälpa honom,
så blir äfven östan till nordan, ostnordost samt ända till
och med nordan af samma förmånliga egenskap.

Ryssens stora flotta är ej större än vår, vår skär-
gårdsflotta vida vägnar större än hans, våra flottor äro
besatta med soldater, och ryssens med bönder; det är en
så kunnig sak, att den argaste aristokratist här på orten
icke vågar att disputera den. Hvad hafva vi då att frukta?
Strunt !

S. d. kl. 9 om aftonen fick man genom en kurir den
underrättelsen, att general Meijerfelt fått bref ifrån ko-
nungen genom en bonde. Konungen mår väl, trupperna

220 1790, juni.

äfven, konungen kamperar, och ordres äro gifna till ge-
neralerna; men hvad de innehålla, är ej bekant.

Denna nyhet tröstade de klenmodiga och gjorde de
storpratiga något nedslagna. Kuriren reste till Stockholm.

Den 28 [juni]. General Meijerfelt har nu inne Hög-
fors och tänker fullfölja sin marsch till Summa, där rys-
sarna skola förskansat sig nog starkt. Husarerna, som
Meijerfelt har med sig, visa många prof af deras skick-
lighet. Bland annat berättas, att en husar ridit ut på fältet
ensam i öppna siktet för en hel corps kossacker. Dessa
utsända en af sina kamrater, som skulle möta husaren; de
nalkas hvarandra, kossacken brukade sitt kastspjut, husa-
ren parerade stöten, gaf hästen sporrarna och red kos-
sack och häst öfver ända; med ett hugg klöf [han] huf-
vudet på honom i tu, ifrån hjässan till halsgropen, och
återkom sedan segrande.

I dag stadfästades, det konungen kamperade emellan
Viborg och Petersburg.

Uppå gen. major Leijonhjelms räkning såsom referent
berättas följande anekdot. Konungen skall hafva manat
ut prinsen af Nassau till att slåss med sin flotta; men
Nassau har vägrat det och föreburit, att han hade för
liten flotta emot konungen, för att därmed kunnat våga
någon formell batalj; hvarpå konungen skall försäkrat
honom att ej uti bataljen emplojera flere fartyg än Nassau
kunde åstadkomma, allenast han på parol ville uppgifva
antalet och komma uppå sjön; men därå har intet svar följt.

I går har till Pellinge skären åter ankommit en stor
hop med slupar och j ollar ifrån Sverige, alla armerade
och bemannade. Pellinge bonden sade, att de voro oräk-
neliga.

Den 29 juni. Jag har ofta tillf orene skrifvit om den
i Sverige regerande motvillighetsanda och det aristokra-
tiska samt ryssblandade tänkesätt, som öfver allt är rå-
dande. Jag kan således ännu anföra en händelse, som
tjänar till exempel därå.

Uppå Öland har allmogen frivilligt uppsatt en fri-
corps, för att lämnas uti Kongl. Maj:ts och rikets tjänst,

1790, juni. 221

ett hedrande prof af undersåtlig ömhet och tillgifvenhet
ibland dessa öboar. Denna lilla corps, som blifvit någor-
lunda väl utrustad och exercerad, tågade genom Kalmar,
då de där i staden varande garnisonscorpser, långt ifrån
att på militäriskt vis bemöta en under spel marscherande
trupp med den vanliga honnören, läto dem marschera utan
en enda skyldring, och på köpet ropade helt högt: „Kurre,
vill du hafva nötter?" hvilket infall ock för den dagen
blifvit brukad t till parol och lösen därstädes.

I öfrigt skola de vara rätt elaka uti samma stad och
esomoftast bruka sådan parol och lösen, som alltid inne-
håller någon slags ekivok (någon) satir eller försmädelse
emot konung och regering. Hvad vill det en gång blifva
utaf, och huru länge skall man så utöfva försmädelser?
På en vägg i Ummeljoki läses följande: „Qvod si male
nunc et olim sic erit, occide nunc, o Milo, sacerdotes".
Den hade icke godt i sinnet, som skrifvit sådant. Mer en
annan gång.

Borgå den 30 juni. Jag skulle hafva nu mycket att
berätta om vår generalintendents vidtagna steg och för-
fattningar vid kommissariatet, såväl som i landet; men jag
kan ej nu vara utförlig. Tjäne emellertid dessa rader till
ett memorial för en framdeles deduktion om bemälde
herres fronderi och kappa, som blifvit med tiden dragen
å båda axlar och vänd efter det väder, som spelat. Till
minnes uppföres emellertid, att ingenting underlåtes, som
med den hemligaste statskonst kan verka allt det miss-
nöje, ledsnad och nedslagenhet hos allmogen, som möjlig
är, reta egennyttan bland undersåtar och tillvinna aristo-
kratiska partiet borgerskapet, för att kunna kullbyttera
alla rentänktas beslut. Plan är stabilerad hos frälset och
makten blir deras, om allt går efter deras önskan. I
Sverige skola de mest i alla städer redan hafva ett stort
anhang af borgare. Gud bevare Åboboarne!

Våra krigsaffärer äro på bättre fot, än vi tro. Gud
gifve framgång!

Den 1 juli 1

Den 2 juli j *y st -

222 1790, juli.

Den 3 juli. Med all säkerhet berättades i dag, att
grefve Cronstedt i förgår fått ordres att bryta löst på
denna sidan, då konungen på samnia gång skulle angripa
ryssarna på sin sida, samt hertigen på stora ryska flottan.
Att detta skett i går aftse och i natt samt morse, lär
vara otvifvelaktigt, då hit under hela den tiden hörts
kanonad. Gud höre alla sina trognas önskan; då hafva
vi seger!

En löjtnant Fock kom i dag ifrån Sulkava; hade
ingenting annat att berätta, än att allt var där stilla, un-
dantagandes att ryssarna vilja komma i land med deras
kanonslupar vid Pirtimäki. Han hade i öfrigt mycket att
tadla Armfelts attack vid Savitaipale; och det man kunde
höra af hela diskursen var, att en motsträfvig anda måtte
regera äfven i Savolaks. Himlen vet, hvad ända det tar
med alltsammans! Sluga hufvuden finnas hos kontra-
partiet; de draga 100 med sig, som ej något förstå men
vilja vara sluga, och taga 10,000 med sig af egennyttiga
af sikter och durahufvuden. Nu prof vas karlen. Men jag,
du och våra vänner svika icke.

5 kurirer kommo i går och i natt från konungen.*

har varit en ibland dem, som strukit, hvilket skett strax
efter det konungen med öfverste Frese stigit därifrån
uppå en slup, hvarå konungen emellan kulorna sedan farit
åt land, för att emellan en holme och landet tränga sig
fram. Men ryska jägare hafva där varit på strand, som
med handgevär skjutit på konungen. Därpå har konun-
gen, att vara så mycket mera döljd, begifvit sig på en
transportskuta, som följde hopen åt, hvarpå han lyckligen
kom förbi detta farliga ställe. Vår stora flotta, som emel-
lertid gjorde en manöver utanför i sjön, satte dessa fient-
liga skepp uti en annan ställning, hvarigenom hände, att
de fingo bra stryk, och vår flotta gick icke allenast fram,
utan jämväl de galerer, som redan hade strukit, hvarefter
hela skärgårdseskadern, utan att efterjagas af en enda

* Här är, genom förlusten af några blad, en lacka i originalet.

1 790, juli. 223

båt, anlände om lördagen till Svensksund. Några togo
likväl på detta ställe en annan led och ankommo till
Svartholmen. Sex galerer skola likväl vara förlorade, och
uppå dem inemot 1,000 man af gardet. Dock vet man
detta ännu ej med visshet, men hoppas att de åtminstone
till någon del skola komma till rätta, ty de kunde ej tagas
med fregatter, och andra fartyg hade ryssarna där icke.

Således kan man börja att nu andas något friare,
sedan man med visshet vet, att konungen lefver, och att
vi äro fria. För öfrigt är vår skärgårdsflotta i det skick,
att han alltid kan bjuda fienden spetsen. Huru det är
beskaffadt % med stora flottan, är ännu ej så kunnigt, ej
heller har någon bekräftelse på den afgångna kurirens
berättelse ankommit. Det vi böra vara glada öfver är,
att flottorna äro frälsta ifrån den allra största fara, samt
att de äro i det stånd de nu befinna sig.

Det, som nu kan oroa en, är att det onda, som ige-
nom detta steg tros hafva händt af konungens oförsik-
tighet, verkar hos alla missnöjda uti landet ett bitande
murmel och likasom ger dem vatten på deras kvarn. Tör
ock hända, att detta åstadkommer ett mindre förtroende
uti armén för konungens dispositioner. Men det torde
ännu gå bra.

Den 6 juli. Med visshet kan hu berättas, det konun-
gen återgått ifrån Svensksund till Fredrikshamns bukten,
för att där möta prinsen af Nassau, som skall vara på
vägen dit att soutinera staden. I går skedde uppbrottet.
Gud hjälpe! Mer en annan gång.

Kontinuation af den 6 juli. Kl. half till 10 anlände
ifrån Sveaborg hit till staden en amiralitets kapten, hvil-
ken varit tjänstgörande på chef skeppet under hela affären.
Hans berättelse var i korthet sådan. Den allra vackraste
utsikt företedde sig för svenska flottan i början på näst-
lidna månad. 2:ne dagars eld gjorde oss till slut segrande;
vi jagade den 3:dje fienden undan oss, ända under fäst-
ningsverken vid Kronstadt; flera fientliga skepp voro
redlösa, men kunde ej tagas. Ryssarna hade vinden i så
måtto till sin förmån, att de kunde med lätthet bogsera

224 1790, juli.

de redlösa skeppen i lovart bakom sin linje och således
vidare rädda dem. Den Kronstadtska flottan syntes ej
mera. I dess ställe visade sig den revelska i sjön. Vår
flotta mötte den, men hon höll ej stånd ; hon undvek våra
vapen. Hade vi fått hålla sjön, så hade våra vapen hållit

fienden i tillbörlig respekt, men uppå ett Achi-

tofels råd måste vi ankra och miste därigenom vår vunna
fördel, vårt anseende och [vår] lycka. Flottan blef in-
spärrad uti ett trångt och grundt vatten. Hertigens råd
och vilja antogs icke, alla förfarna officerares remonstra-
tion hjälpte intet, skriftliga ordres * gåfvos, och vi blefvo
inslutna och inaktiva. Den grämelse, som hos alla upp-
stod, då vi sågo huru den ena fördelen ifrån oss togs
efter den andra, huru vi allt mer och mer inneslötos, kan
ej nogsamt beskrifvas. En ständig motvind ökte jämväl
hela tiden vår olycka samt gynnade däremot fienden. Allt
gjorde vår ställning, ju längre ju mer, förtviflad. Snart
visade sig ingen utom konungen med godt mod, som
likväl tröstade oss mycket. Några skärmytsler till lands,
lade han till, hafva väl till vår förmån aflupit, men de
hafva varit obetydliga och intet emot hvad vi kunnat ut-
rätta. Emellertid inföll fredagen (den 2 juli). Det beslut
var nu taget, att antingen dö eller slå sig igenom, som
ock skedde. Många kommo ut, och många lade ögonen
tillsamman. Ingen kan klaga öfver svenska modet, hela
världen skall en gång undra huru det varit möjligt, att
en enda af oss sluppit undan. Hvart enda af våra linje-
skepp måste likasom löpa gatlopp emellan fem croiserande
eldar, innan de sluppo ut. Sedan vi strax i början för-
lorat 2:ne genom brand och 2:ne, som stött på grund,
samt under retirerandet ordentligen nödgats slåss med en
öfverlägsen styrka, både till skepp och kanoners antal:
ty fienden hade 600 kanoner flera än vi i anseende till
sina 3 däckare, samt sedan vi därunder förlorat 4, som

* Hertigen skall hafva nekat att löpa in uti Viborgska bukton,
utan att få skriftliga ordres, som blifvit gifna; hvarpå han skall sagt:

Ack, min bror, min bror, en förrädare har gifvit dig detta råd.

[Förf:s not]

1790, juli. 225

dels stött på grund, dels icke kunnat för sönderskjutna
segel följa, så ankom ändtligen flottan under Sveaborgs
redd, där ett af våra linjeskepp, utan att kunna hjälpas,
efter 3 timmars slagsmål med 3:ne fientliga linjeskepp
jämväl föll uti fiendens händer, sedan allt manskapet var
bortskjutet och fartyget helt och hållet redlöst. 21 linje-
skepp af våra äro nu vid Sveaborg, och trodde den detta
berättat, att något torde af dem, som stannat på grund,
ännu vara räddadt. Han skulle höra därefter. Flere ryska
linjeskepp hafva äfven stött på klippor och grund under
slagsmålet, som påstått i 3 dagar. Hertigen har blifvit
blesserad af en kanonkula i axeln, som, jämte det den
svedt yttersta huden därå, gifvit honom en stark kontu-
sion. Samma kula dödade tätt bakom hertigen öfversten
baron Schultz von Ascheraden, en duktig officer. I öfrigt
har ej mycket folk blifvit skjutet; på amiralskeppet har
endast 5 blifvit dödskjutna och 15 blesserade.

Sådan har tillgången varit med stora flottan, och det
gladaste hopp om en lycklig kampanj för detta år är, till
alla ärligt sinnades sorg och grämelse, till hela rikets
största känning och skada, försvunnet. Följderna af denna
olycka, som ännu ligga i deras linda, komma törhända en
gång att visa sig hiskeligare, än man kan tro. Jag vill
räkna upp något, som ej lär anses utan grund: Missnöjet
i landet; huru lär icke det åter icke allenast vakna,
utan ock utskjuta nya rötter och såsom kräftan fräta om-
kring sig samt angripa, hvad ännu kunnat vara sundt och
friskt uti regementskroppen! Stora flottans inaktivi-
tet; hvad kan icke därigenom hända! Ryska flottan på
intet ställe mera hindrad, svenska och finska stränderna
öppna, allt utgör en ängslig och en bedröflig utsikt. Miss-
troende för den högste befälhafvarens dispositio-
ner, som man icke lär underlåta att underblåsa. De följ-
der, som däraf kunna uppstå, äro de olyckligaste af alla.
Trögt har verkställigheten af befallningar tillf orene skett ;
tvunget har ordres hitintills, tyvärr nästan öfverallt, blifvit
efterlef da. Hvad lär hädanefter ske, då törhända fänriken
tror sig vara general, och då olyckan afmålas ända till

15

226 1790, juli.

och med för soldaten, att hafva kommit ifrån den de äro
skyldiga med lif och blod att försvara? Vore alla eniga,
utgjorde riket en kropp och en själ, villig[a] att hjälpa under
en börda, att finna sig i en olycka, så skulle vår betyda
ingenting. Historien visar oss exempel, att en förlorad
batalj har blifvit ersatt, ett trångmål ur vägen rödjadt,
samt en bedröflig riksställning botad; men därtill har for-
drats Karl den XILtes och Fredrik den IILdjes tider och
folk. Vore vår tid så beskaffad, nog funnos då råd. Dock
styre försynen, så händer oss intet annat, än hvad försynen
behagar.

Den 7 juli. Med visshet kan för i dag berättas, det
flere små fartyg, äfven några galerer, som man trott vara
förlorade, återkommit till den öfriga flottan uti Svensk-
sund.

Af ven förmäles att en kongl. sekreterare* skall rådt
konungen till det steg, att befalla stora flottan lägga sig
för ankar i Viborgska bukten. Ställningen af vår inspärr-
ning därstädes var som följande ritning utvisar.**

Den 8 juli. I dag hörde jag vår förlust på folk upp-
räknas, bestigande sig till 5,000 man, förutan officerare,
dels fångna, dels omkomna och skjutna. Sannerligen en
stor förlust; dock förlorade kung Fredrik i Preussen, som
hela världen måste erkänna för en stor general, 20,000
man på en dag. Skadan botades, och Preussen vann se-
dermera flere bataljer. Det, som fruktansvärdt förökar
vår skada, är att ryssen med flere fångna törhända fått
flere, som af måla vårt tillstånd och, om ej med vapen,
dock med upptäckter och råd, tjäna fienden emot oss. Ack,
huru hafva icke de missnöjda nu vunnit sin önskan! Den
hemliga glädje, som visar sig med djäfvulska drag i deras

* Ehr[en]st[rö]m. [Förf:s not.]

** I originalet finnes på detta ställe meddelad en gröfre plan-
teckning öfver sjöslaget. Då emellertid en detaljerad sådan, uppvisande
de olika ställningar, bägge flottorna efter hand intogo, ingår i Gyllen-
granats sjökrigs-historia, har det ansetts obehöfligt att här återgifYa före-
nämnda teckning.

17M. juli. 227

anleten, bär vittne om deras rysshjärta och fiendskap emot
eget land och rike.

Den 9 juli. Man utspridde här ett rj r kte, det KongL
Maj:t skulle vara med skärgårdsflottan å nyo inspärrad uti
Svensksund. Man tror numera allt, och man har orsak
att frukta allt, livad ondt är. Ett sydligt väder, som nu
ständigt blåser, oroar äfven alla, som tänka på vår ställ-
ning; och skulle vår lilla flotta äfven vara olycklig, så
ser jag mera ingen dager till räddning. Och hvad vore
då för konungen att göra? Knappt annat än att taga
emot sådan fred, som kan fås. Ho vet, om utlänningar
och våra i hoppet varande förbundsbröder kunde förmås
att hjälpa oss. Skulle vår skärgårdsflotta däremot kunna
bärga sig emot ryssens (som nu påstås vara större än
vår, till inemot 50 segel, n. b. efter de missnöjdas upp-
gift), så hade vi ingen nöd. Om ock England ville bi-
springa oss med en liten flotta, så vore vi hulpna. Men
sådant är nu mera i hoppet. Dock tackar jag för min
del himmelen, som bevarat och icke lär öfvergifva att
bevara konungen, hvilken ock, så länge han lefver, icke
underlåter att hjälpa oss på något sätt utur våra trångmål.

S. d. Ännu skall ej konungen haft tid att uppbryta
till honom ankomna utländska depescher, som skola ut-
göra tillsammans en half tunna [eller] säck full.

S. d. Man talar om, att ryska linjeskepp skola äfven
lagt sig utanför konungens flotta. Det ser hårdt ut.

Den 10 juli. Var flotta skall numera ligga inom
fästningen vid Sveaborg. 3 skepp skola likväl afseglat
till Porkala för att bevara farvattnet därstädes. Det på-
stås äfven, att vår flotta icke skall mera vara i stånd att
löpa ut. M. v., här äro så många ängslande berättelser,
att intet mod och ingen tröst kan mera uthärda, emotstå
och hugsvala.

S. d. I går har fienden angripit vår flotta vid Svensk-
sund. Bataljen har börjats kl. 10 och varit hetast klockan
11 till 12. Huru slaget aflupit är ännu obekant; dock
tro de, som påstå sig känna ryska manövern till sjös, att
vi icke skola dukat under, utan att segern blifvit vår.

228 1789, juli.

Gud gifve, vi finge spörja någon tröst i dessa ängsliga
tider!

Den 11 juli. I dag berättades oss något godt ifrån
skärgårdsflottan. Man talar om någon vunnen förmån
•öfver ryssarna, men jag fordrar bekräftelse, och den säker,
innan jag därom skrifver. Gud gifve, jag finge berätta
goda nyheter härnäst!

Den 12 juli. Tandem post nubila Phoebus!

Denna öfverskrift lofvar något, som är godt. Och,
himmelen evinnerligen ärad, en glad dag börjar åter att
lysa upp öfver vår en liten tid med ängslans moln höljda
horisont. Ingen är gladare än jag, då jag går att fatta
pennan för att berätta om ett ämne till vår fröjd, ty jag
vet, att de redliga och du, m. v., besynnerligen skall
däraf fröjdas och glädjas; men först måste du beredas att
kunna smaka glädjen rätt. Det skall ske genom våra in-
hemska ryssars och deras anstalters beskrifvande under
vår, Gudi ära, nu öfverståndna orolighets tid.

Ryktet hade redan utbredt sig hos malcontenterna,
att konungen och hertigen voro så inspärrade, att de
nödvändigt af ryssarna skulle tagas. De sällade sig till-
samman, de hälsade hvarandra med ansikten, hvarpå ag-
gets glädje lyste. „Hvad har jag spått? Hvad har
jag sagt, skulle det icke så gå?" voro de utrop, h vilka
såsom en lösen utmärkte hvars andas barn de voro. Olyc-
kan blef ändteligen kunnig; den växte i deras munnar,
den utspriddes såsom förgift, den af målades mörkare än
nordens mulna natt, de väsnade, de trodde, de gladde
sig däråt, det deras kära förbundsbröder nu snart skulle
få omarmas; nu hade konungen just så tillställt allt som
det borde vara, hette det; hans fall var beslutet, kurirer
afskickas till Sverige, där voro de, som borde blifva un-
derrättade om denna förökning uti ryssarnas fest- och
prasniks dagar; budkaflar skickades omkring i landsor-
terna; intet sparades, som kunde föröka den glädje, som
agget, missnöjet och det aristokratiska hjärtat af denna
olycka på ett djäfvulskt sätt kände.

En herr Ekb. . . lämnade och af bröt sin brunnskur,

1 790, juli. 22fr

reste till sin gård för att bereda allt i ordning till emot-
tagande och undfägnande af de of örtöfvadt införväntande
främmande och allrakäraste gäster. Herr T[a]n[defel]t hade
redan rysk flagg färdig att uppställas, på det bröderna
måtte se hvar en broder bodde, och så vidare. Men just
som dessas jubileum tillställdes, gick solen upp; den tryckta
ärligheten fick pusta samt benådades till öfverflöd af all-
makten med tröst och ett nytt tillfälle att af renaste bröst
få frambära tackoffer inför Herrans altare.

Den 9 blef konungen af ryssarna angripen. Slaget
blef allt hetare och hetare samt mot middagen allra hetast;,
vår flotta gjorde underverk, men ryssarna gingo på, lika-
som de redan varit segrande. Emellertid tar vår flotta
en för ryssarna oförmodad ställning; den tycktes fly, rys-
sarna trodde det, gingo derför tryggare in i skären och
följaktligen uti trängsel fullföljande sin förmenta seger.
Men i detsamma göres dem nytt motstånd, sedan våra
intagit ett rum ultra quod non, och på en gång blefvo
ryssarna angripna i fronten, i flanken och på ryggen.
Denna attack kastade segern fullkomligen på vår sida.
Prinsen af Nassau undkom likväl med möda, då hans
amiralsskepp togs med allt hvad därå befanns i kläder,,
ekipage, pengar, papper och handlingar. En amiralsperson
fångades å ett annat fartyg; man trodde i början det hafva
varit Nassau; men föreställd konungen, som personligen
känner Nassau, befanns det icke vara han, utan en annan

vid namn *. Följande förteckning visar i öfrigt

vår härliga seger.

* Namnet har jag nu glflmt, men det fås framdeles. [Förf:s not.
Förmodligen åsyftas här brigadieron Denizow.]

230

1790, juli.

Af ryska flottan.

Fångna

I sank
skjutna

Sprängda i
luften

Tagna

Officerare 130
Gemene . 4,000

Galerfer] . 2
Chebek. . . 1
Fregatt . . 1

Galer

] Chefskeppet 1 ;

■ Galerer 8]

, Galer, på grund tagna 6|
! Svårare fregatter, be-

styckade med 36 fi 4

Oden återtagen r l

j Chebeker 3

1 Kuttrar 3

' Bombard. | i

Hukertar f 3 !

Flytande batterier ... 2|

Kanonslupar 2

Galiotter 4

Kaik 1

Rekognoseringsslup. . . 2

Brigg 1

Summa 4,130! Summa 4J Summa 1

Summa 41

Tillsammans 46.

De, som undkommo, räddade sig så godt de kunde
till den andra divisionen, som hel och hållen flydde, sedan
den äfven blifvit nog tilltygad. Vår flotta har jämväl af-
skurit honom utgången, så att denna division äfven skall
vara stängd.

Härigenom hafva vi nu vunnit en tämmelig god er-
sättning uppå vår lidna förlust, och hvad vi mest kunna
fägna oss öfver är, att vår skärgård blifvit genom denna
seger försatt utom all fara.

Vi kunna ej annat i öfrigt än tacka Gud, som be-
varat konungens dyrbara lif ; ty han har härvid varit med
i skarpaste elden. Vår förlust känner jag ännu icke; men
så mycket vet jag, att den är obetydlig. Öfverstlöjtnanten
Stedingk berömmes mycket och hans goda dispositioner
tillskrifves mycket den lyckliga utgången af slaget. Med
få ord, våra hafva f äktat som lejon. (Hela denna berät-

1790, juli. 231

telse om vår seger grundar sig på konungens egenhändiga
bref till öfversten baron Cederström samt generalers, öf-
verstars och andra officerares berättelser.)*

Den 13 juli. Sistlidna söndag hördes stark skjutning;
man vet ej ännu, hvad det betyder. Måtte ej lyckan öf-
vergifva oss!

Samma dag. Såsom en tilläggning till gårdags be-
rättelsen anmärkes, att 1,500 ryssar bärgade sig till och
uppå en holme under bataljen, dels från redlösa och i
sank skjutna, dels ifrån andra fartyg i förskräckelsen. Alla
dessa tvungos med kanonerna till att kapitulera och gifva
sig till fångar.

S. d. Med visshet känner man, att på samma tid,
som ryssarna förenämnda dag angrepo vår skärgårdsflotta,
hafva ryssar äfven gjort landstigning i Kymmene för att
anfalla våra trupper därstädes till lands. Men general
Meijerfelt, som emellertid fått befallning att hålla sig
färdig till reträtt i händelse af olycklig utgång, passar
upp vid stränderna, ser ryssar landstiga, låter dem göra
det, förborgar emellertid sitt folk i skogen, passar af till-
fället, kuperar dem reträtten och på en gång angriper
och slår dem samt gör 200 fångar. Detta förökar vår
seger.

S. d. Här går besynnerliga rykten. Man påstår, att
Lilljehorn, kapten vid gardet, skall hafva gifvit sig själf-
villigt och tvungit allt manskapet med sig bort. 40 man
skola själfva hafva räddat sig med flykten, sedan de redan
blifvit fångna. Dessa hafva berättat efter återkomsten,
huru han föreburit, det omöjligheten att räddas fordrade
att gifva sig fångna, som ock skett utan mans förlust och
ett enda skotts afskjutande. Baron Leijonhufvud vid Ny-
lands dragoner samt flere vid lif dragonerna berättas hafva
gjort detsamma. Det vore hiskeligt, om det egde grund.

Borgå den 14 juli. I går om aftonen, kl. emellan
5 och 6 ankommo hit till staden 200:de ryska fångar un-
der betäckning af 15 å 18 man lifkossacker. En sådan

* (N. b.) Gamle Ekman plär aldrig ljuga. [Förf:s not.]

232 1790, juli.

syn som denna var! Att se människor, som varit ämnade
kanske till vårt lands härjande och hvilka såsom redskap
redan blifvit brukade till hämndens utöfning, ofta träf-
fande lika oskyldiga verktyg, som de själfva kunnat vara,
och hvilka således utgjutit tusendetals enkors och fader-
lösa blifna barns tårar och ännu visserligen icke under-
låtit att fortfara uti tygellösa grymheter, men nu nödgas
buga sig för segraren och maktlösa träda i fångenskapen,
kunde ej annat än uppväcka allvarsamma och rörande be-
traktelser öfver försynens styrelse och människornas öde.

I dag kl. 9 förmidd. aftågade förberörda fångar åt
Helsingfors, under lika betäckning som de hitkomnrit,
sedan de haft sitt nattläger i finska kyrkan härstädes.

Till den vinst vi erhållit genom vår härliga seger
kan efter säkra underrättelser nu tilläggas min redan
därom af skickade förteckning följande, nämligen: galeren
Petersburg samt en chebek, dito en galer och en chebek,
som den 11 togs. Till officerarenas antal läggas visst
110, så att hufvudsumman blir emellan 240 och 250. Till
gemene fångarnas antal, som i sista förteckningen var
4,000, lägges nu visst 1,500, förutan ryssar, som äro döda,
[och] förutan blesserade, och tillsammans visst utgörande
alterum tantum. Maken till seger har man ej hört om-
talas, och så blodigt krig som detta finnes ej beskrifvet
i tideböckerna.

Man vill påstå att det skall vara något grått upp-
kommet emellan konungen och hertigen, samt att konun-
gen ej skall till alla delar gilla stora flottans operationer.
Detta anses väl af somliga som mindre betydande. Men
då man med eftertanke vill betrakta sakerna, så torde
man hafva mindre behagliga följder däraf att befara. Måtte
denna fruktan blifva till intet. Jag vill ej anföra annat,
än att konungen allmänt tillskrifves den vådliga ställning,
hvaruti flottan sig befann vid Björkön, och att den man-
neligen slog sig ut, är bekant. Då nu det lägges därtill,
att hertigen skall varit emot inseglandet i Viborgska
bukten, så uppväcker sådant å ena sidan mindre förtroende
samt klander och beskyllningar, och å andra sidan ett

1790. juli. 233

parti, som omfattar och försvarar hertigens göromål. Nu
förökas igenom denna seger törhända det befarade onda;
äran å ena sidan och jalousie å den andra blir icke ute
med deras verkningar. Malcontenterna veta att betjäna
sig af allt till att göra vår ställning ännu kinkigare än
den är. Dock skolom vi hoppas det bästa; det torde stå
annorlunda till, än det beskrifves och afmålas. Emellertid
har stora flottan fått ordres att repareras och att med
första utlöpa. En holländsk och engelsk flotta skall vara
stundeligen att förväntas i Östersjön, och inom slutet af
denna månad decideras, om allmän fred eller allmänt krig-
ar att förväntas i Europa,

Den 15 juli. Ännu tagas alla dagar ryska skepp och
fångar. (Vi få snart flere fångar än bevakas kunna.)

S. d. e. m. ankom hit till staden 700 fångar, som
åter skola afföras i morgon.

Intet nytt ifrån armén. Armfelt är till det mesta
läkt af sin blessyr. Carpelan skall hafva både gifvit och
fått stryk, och Stedingken skall hafva instängt en hop
med ryssar i ett trångt pass.

Den 16 juli. Att ordres blifvit utfärdade, det stora
flottan med det första åter skall sättas i ordning för att
utlöpa, är helt visst. Detta har åstadkommit jag vet ej
hvad för hopp hos alla, som gärna önska fiendens afbräck,

o

om vinnande af någon fördel. Åtminstone tros, att därest
vår flotta kan hålla sjön, så skulle den ryska flottans
företagande hindras, och hon hållas i respekt. Andra åter
påstå, det vår flotta omöjligen skall kunna uträtta något,
utan att hon i anseende till sitt illa lappade tillstånd sna-
rare kommer att utlöpa till sitt fördärf och, som orden
lyda, falla i ryssmun, än att den på minsta sätt är mäktig
att bjuda något motstånd.

Vare härmed huru det vill, så torde ryssarna icke
kunna berömma sig af särdeles erhållen förmån öfver vår
flotta, om de åter finge se vår flagg i sjön; och att detta
kan ske, är utan allt tvifvelsmål, ty vår flotta skall verk-
ligen icke vara så illa tilltygad, som det föregifves. Ett
skepp skall likväl efter berättelse hafva flere grundskott,

234 1790, juli.

men man har sig bekant, att sådant icke heller är irrepa-
rabelt, och tiden torde jämväl nog utreda, det ryska flot-
tan, som väl visat sig några dagar utanför Sveaborg, lik-
väl icke torde vara uti det bästa tillståndet, utan lärer
lika rädd undfly vår flotta, som denna skulle söka att
undgå möta den ryska. Det är sant, att vår flotta blifvit
10 skepp mindre, men så har ock ryska flottan icke heller
vuxit till efter sjöslaget; och då vi kunna föröka vår flotta
med öfvervunna och tagna fregatter, hvaremot intet af
våra förlorade skepp tros kunna tjäna den ryska i samma
ändamål, såsom dels sprungna i luften, dels sjunkna och
dels så illa tilltygade, att de omöjligen duga, så tyckes
all utsikt för oss vara att icke behöfva så mycket frukta
en högdragen fiende. Himmelen gifve endast, [att] ett
och samma föremål måtte råda i befallningar och lydnad,
uti uppfinningar och verkställighet, uti råd och vilja.

Händelser.

Uppå konungens sjöexpedition har en engelsk öfverste
vid namn Schmidt varit följaktig hela tiden. Genom dess
tappra förhållande och kloka råd har han vunnit konun-
gens nåd och förtroende. Denna öfverste följde på en
armerad barkass tätt efter hertigens skepp vid utgången
af Viborgska bukten, och uthärdade således en grufvelig
eld. Barkassen fick slutligen grundskott, och det var
ingen räddning för honom mera öfrig. Han signalerar
sin nöd, får undsättning af slupar, hvarå han låter allt
manskapet rädda sig, och blef själf den sista ombord. En
sjuk låg ännu i en hängmatta, denne tog han i sin famn
och bar honom i slupen, och som han som nogast satte
sin fot i samma slup med sin börda, nämligen sjuka sol-
daten, så sjönk barkassen till botten. Denna räddning
skedde under den hetaste eld, med all kallsinnighet i
världen, ett mod och en ståndaktighet, full af känslor
och människokärlek, som förtjänar samtidens och efter-
världens vördnad och förundran.

En af de ryska fångna officerarne berättade sig ny-
ligen hafva kommit ifrån Turkiet samt bevistat affären

1700, iW*. 235

vid Savitaipale emot Armfelt. Denna affär, ehuru mycket
den kostat ryssarna, och ehuru stor förlust de därvid haft,
har icke desto mindre förorsakat stor glädje i Ryssland,
att de kunnat råda på Armfelts förskräckande trupp,
hvarför ock alla officerare, som densamma bevistat, fått
en grads befordran. Nu blef en stor hop af dessa office-
rare kommenderad på skärgårdsflottan såsom oöfvervin-
neliga. Ibland antalet var denne en, och kunde han
aldrig förgäta, sade han, det han, som nyss haft så stort
loford i Ryssland, skulle nu befinna sig [som] en fånge,
tagen med sina kamrater af den makt, som ryssarna an-
sågo sig kunna på några ögnablick krossa och tillintetgöra.

I England, där knappt annan bravur erkännes än
den, som med vapen vinnes till sjös, skall vår konung,
för det han segrat vid Fredril^shamn med flottan, anses
såsom en half gud. På alla publika ställen, i alla privata
samkväm talas endast om konungen i Sverige. Han är
deras heros. Hvad lära de nu säga, då de få höra denna
sista sjöbatalj vid Svensksund och den därvid erhållna
segern.

S. d. I går afton ankom[mo] hit till staden 800 man
ryska fångar och 80 ryska officerare och aftågade i dag
eftermiddagen till Helsingfors. 19 officerare rasta i staden
öfver natten.

Den 17 juli. I dag aftågade de öfver natten kvar-
blifna officerarne af ryska fångarna till Helsingfors.

De underrättelser man har ifrån Svensksund äro för-
delaktiga. De fångnas antal är det enda, som där upp-
väcker bekymmer. De måste bevakas på våra egna fartyg
till ett ganska stort antal och kunna ej så fort sättas i
land, som det erfordras, i brist af nog tillräcklig eskort.
Man säger, att största delen skall afföras sjövägen till
Sveaborg, som knappt lär ändå kunna inrymma alla.

En ansenlig hop ryssar skola vid slaget räddat sig
till en holme, där de sägas hafva uppfört batterier och
vela försvara sig: Möjligheten däraf lämnar jag därhän.
Emellertid bevakas de där af våra kanonslupar, som pa-
trullera natt och dag omkring samma holme, och torde

236 1790. juli.

de således fångna väl förgäta deras försvarsanstalter, då
hungern börjar infinna sig.

Den 18 juli. I dag reste 15 fångna ryska officerare
genom staden till Helsingfors; för öfrigt intet nytt.

Den 19 juli. Det förljudes att någon affär förefallit
vid Anja] a, och att konungen varit dit för resten. Man
längtar att höra goda nyheter därifrån.

Eljes berättades, det ryssarna skola dragit sin öfver-
blifna flotta, som ännu skall vara nog stark, tillsammans
uti bukten utanför Fredrikshamn, och att konungen torde
snart hafva att förvänta en förtviflad affär med densamma.

Tilläggning: Ibland fångarnas antal räknas följande
personer, som jag vid min förra förteckning förgätit att
upptaga, nämligen: utom en blesserad brigadier och några
engelska officerare, som fått på parol resa hem, har äfven
grefve Rasumovskis sekreterare, herr Möller, under kvalitet
af major, samt 3:e präster blifvit fångna. En rysk kyrko-
prydnad, seendes ut såsom ett skåp med en stor tjock
silfvertafla full med bilder i bottnen, har äfven funnits;
densamma värderas till 3,000 rubel.

Den 20 juli. I dag reste åter 6 fångna ryska offi-
cerare genom staden.

Kongl. Majit har bevist samtliga tillfångatagna offi-
cerare den nåd att få bära deras (o: sina) värjor; och hafva
de gifvit konungen det löfte att alla för en och en för alla
vara ansvariga, det de på parol skola, efter erhållet pass
genom landet, beskedligen förfoga sig till Stockholm samt
äfven tillhålla gemene man af fångarna att sig besked-
ligen uppföra. På sådan grund resa de ock nu genom
landet, mindre som fångar, men mera som verkeligen re-
sande vänner. Qifve endast Gud, att de ej missbrukade
deras erhållna nåd. Emellertid har man åtminstone här
anledning att tvifla rätt mycket därpå, att de hålla hvad
de lofvat, ty 4 officerare skola verkligen rymt, under det
de legat i Lovisa. Häraf kan tydligen slutas, huru den
trohet och ordhållighet [är], man har att förvänta af rys-
sarna.

Borgå den 21 juli. Nu ankommo jämväl hit till

1790, juli. 237

staden 150 man fångar och 13 fångna officerare, som skola
afgå i morgon.

Den 22 juli. Med visshet berättades nu, det de rys-
sar, som vid slaget tagit flykten till en holme uti Svensk-
sunds skären, nu mera jämväl äro tagna till fånga. Man
hade berättat, det de förskansat sig därstädes, men sådant
har befunnits vara gissadt och utan grund, ty ryssarna
hade strax gifvit sig, då de funnit sig forcerade därtill.

Den 23 juli. Ifrån gränsen och Svensksund höres
nu ingenting. Svenska vapnen tyckas åter slumra. Hvad
sådan hvila bebådar, torde tiden utvisa. Skall jag följa
herr T:s resonemang därom, så låter omdömet ungefär-
ligen så: Skolom vi döma af hvad hitintills skett, så torde
vi åter hafva att befrukta något vidrigt vapenskifte; så
har det gått nästan efter hvarje gång vi vunnit någon
fördel. Svensken vet aldrig att betjäna sig af en vunnen
förmån; den tror sig genast hafva uträttat allt, hvad han
bort, sjunger „Te deum", och gonar sig i godan ro utan
att fullfölja vinsten. Emellertid lämnas en slagen fiende
frihet att hämta andan, att åter sätta sig i ordning, för
att göra oss ett nytt anfall, alltid skadligt, alltid hindrande
våra framsteg. Hade vår seger genast fullföljts vid Val-
kiala, så hade vi visst sluppit fiendens besök på vår sida
vid Anjala och Värälä; men i stället hvilar sig armén
därstädes 5 dagar och lämnar fienden tillfälle att förstärka
sig, att omränna och sist på en brådskad reträtt attackera
sig, så att trupperna som nogast kunde komma tillbaka
utan total förlust. Hade vi ej hvilat vid Björkön, så hade
vi där ej blifvit instängda och då hade vi ej heller lidit
någon förlust; men hvéms är skulden? De missnöjda be-
svara denna fråga med en annan, som lyder så: Hvem
kommenderade vid dessa tillfällen? Dock låtom oss icke
ingå i de följder, som dessa draga af våra olyckor. Ko-
nungen har nog visat, hvad han kan göra; och hos dig
och mig heter det, hvarför har han ej bättre rådgifvare,
och hvarför lägga så många missnöjda hinder i vägen för
hans planer, dels genom tröghet, dels motvilja och dels
afvoghet; han är ej mer än människa, han skall vara ge-

238 1790, juli.

neral, amiral, statsminister och konung och kan ej vara
allestädes.

I dag kl. 4 före midd. reste en engelsk kurir till
konungen: man spår sig goda tidningar efter denna de-
pesch. Malcontenterna tro sig redan veta dess innehåll,
som skall vara det, att England skall hota konungen med
en flotta, om han ej genast gör fred med Ryssland.

Det är likväl visst, att konungen börjar själf att
önska fred, och därtill har han orsak, ty efter all utsikt,
kan med så missnöj dt befäl, som nästan och till största
delen öfverallt i armén finnes, intet godt uträttas; utan
torde här behöfvas en ganska stark kalfatring, och det
lär ej kunna ske utan under freden.

Innan kort vänta vi hit en ganska stor transport af
ryska fångar.

Vår långa hvila vid Svensksund och på gränsen be-
bådar oss intet godt. Eyssarna söka visst att hämna sig,
och till vår största oro förspörjes, det 40 segel åter äro
att förväntas ifrån Kronstadt till ryska flottans förstärkning.

Skulle generalen Meijerfelt vela röra sig, så hade vi
ändå något godt att hoppas, ty efter all utsikt och därest
han skulle avancera till Summa, så vore väg för honom
öppen att med starka detachement framtränga till Liikala
och därifrån direkte till Anjala för att gripa ryssarna där-
städes i ryggen, hvilka, och då de efter signal af Meijer-
felt blifvit af gen. von Plåten först angripna i fronten,
nödvändigt skulle blifva med alla deras kanoner de sven-
skas rof. Men nu ser man öfverallt en inaktivitet, som
är otrolig, och det enda man. med visshet vet är, att ett
förskräckligt knorr och mummel öfver allting stundligen
underblåses.

Det är ej heller någon hugnelig syn att se, huru en
hop maroder gå under namn af sjuka och hålla sig undan
ifrån all tjänstgöring, men anställa likväl dagliga baler
och piqueniquer. Deras kamrater och de, som äro redliga,
våga allt. Lif , hälsa och egendom uppoffras af dem i
fäderneslandets tjänst, då däremot dessa roa sig med frun-
timmer, förtala och klanda regent och regering samt hop-

1790. juli. 239

spinna lögner ocli uppvigla enfaldigt folk till afvoghet.
Sådan är vår ställning, Gud bättre.

Den 24 juli. Intet nytt, allt stilla vid gränsen. Det
berättas, att vår flotta åter skall vara innestängd, men
sådant anses vara kommet med lösväskan, ty man bör
redan vara bränd af det, som bände vid Björkön.

Den 25 juli. Ankommo 750 man ryska fångar under
betäckning af husarer. Fångarna sågo ganska usla ut och
voro ynkligt klädda samt utgjorde en blandning soldater,
baschkirer, ryttare och sjöfolk. Betraktade efter deras ut-
sikt kunde de med rätta ej annorlunda anses än såsom
de fåglar, som icke äro värda eller förtjäna att fällas med
ett ärligt svenskt skott. Ett röfvareband likare, än en
kejserlig militärisk trupp, kunde man ej heller annat än
med harm och förtret påminna sig de mänga brava karlar,
som emot sådant pack redan uppoffrat sina lif.

10 eller 12 officerare voro denna fångna trupp äfven
följaktiga, och dessa sågo ej heller stort bättre ut i deras
stånd, än de gemena ryssarna uti deras.

Besynnerlig händelse. *

En viss officer vid gardet hade under sjöexpedition till
Viborgs bukt och Björkön med sig haft en hushållerska,
hvilken han tagit ifrån Stockholm vid början af detta års
kampanj. Det hände, att hennes herre, förbemälda officer,
kommenderades uppå en galer, men lät sin hushållerska
embarkeras med dess bagage uppå en galeas, bemannad
med omtrent 30 man, kommenderade af en underofficer.
Vid flottans ankomst till Pitkäpaasi, som var det ställe,
där de flesta af våra galerer gåfvo sig och ströko flagg,
hände äfven att besättningen uppå ofvan nämnda galeas
fattade det beslut att öfvergifva fartyget och blifva fån-
gar. Ingen hade därvid att påminna; men denna kvinna
föreställde dem deras pultroneri, bannacles och svor öfver
deras feghet, hvilket hon föreställde vara så mycket större,
som de ännu icke af fienden lidit det minsta men, hvarken

* Berättad af öfv. baron Cederstrtfm. [F0rf:s not.]

240 1790, juli.

till fartyg eller folk. Dessa hennes lifligen utösta trätor,
bannor och hot verkade för en stund så mycket, att far-
tyget seglade och fortsatte med de öfriga sin kosa. Men
då en rysk fregatt genombröt linjen af svenska flottan
och lossade skott, som skadade några af besättningen, in-
togs den af sådan fruktan, att hela besättningen lämnade
fartyget och bärgade sig dels på slupen, dels uppå förbi-
farande jollar, så att utom en båtsmansgosse ingen mera
fanns kvar uppå galeasen än denna kvinna. Seglen stodo
till, hon fattade själf i rodret, styrde efter nästa svenska
skepp, uthärdade mycken eld och bibehöll icke desto
mindre oförskräckt sin kurs. Och då slutligen svenska
skärgårdsflottan anlände och fattade posto vid Svensk-
sund, anlände denna hjältinna med sitt fartyg äfven dit,
ropade om hjälp, hvilken ock, då å galeasen ej sågs mer
än ett kvinnfolk vid rodret och en gosse, hvilken, så godt
han kunnat, på hennes befallningar skött seglen, * genast
ficks. Ankar fälldes och fartyget med fyra nickor och 2:ne
6 S* kanoner samt all tross, proviant och ammunition samt
alla dess herres effekter lämnades af henne uti vederbö-
randes händer oskadadt. Denna hennes ställning upp-
väckte allas uppmärksamhet; hennes ensamhet undersök-
tes, tillgången utreddes och bestyrktes, den frambragtes
för konungens öron, hon efterskickades, och konungen,
förundrad öfver en svag kvinnas tilltagsenhet, belönte
henne med den vanliga penningen för tapperhet till sjös,
att bäras i ordensband på bröstet, hvarjämte hon hug-
nades med en hederlig pension. Sådant hjältemod hos
tidsens damer är ovant; lika ovanlig borde därför ock
belöningen blifva.

Vid noga undersökning ibland de soldater af gardet,
som efter reträtten ifrån Viborgs yttre redd återkommit, har
blifvit utredt, att de flesta kommenderande officerare, så-
som en Leijqnhufvud, Armfelt, Lilljehorn, Donau (o: Dohna)

* Alla sjöfarande må anse donna kvinnas tilltag för omöjligt, men
sanning är, att hon lyckligen ensam frälste ett fartyg.

[Förfrs not]

1790, juli. 241

etc, hafva varit de första, som öfvergifvit galererna och
begifvit sig till fienden.

Att sådant kunnat hända en Lilljehorn är otroligt,
ty han har alltid, ehuru icke konungen tillgifven med hull
och hår, likväl utmärkt, det han haft afsky för ryssarna,
och ständigt önskat att såsom fånge aldrig träffa i deras
händer, såvida han icke kunde ibland dem vänta sig något
behagligt bemötande, sedan hans farbroders tänkesätt till-
fylles blifvit bekant å sista riksdag.

öfversten baron Cederström har for öfrigt undersökt
i denna sak och befunnit det icke förhålla sig så rent
med dess officerare, som man borde hoppas, mindre som
det borde vara. Denna herre har ett genomträngande
geni, är trogen konungen i hjärtat, håller med den största
allvarsamhet en sträng och noga ordning ibland office-
rarna, gynnar förtjänst hos alla; och som den ganska
mycket funnits uti hans underofficers-corps, så har också
densamma varit honom kärast; hvarför ock, då han fick
höra, det hans bästa underofficers-corps blef fången, han
ej kunde hålla sig från tårar.

Borgå den 26 juli. Ingenting förspordes ifrån grän-
sen. Vid Anjala, vid Värälä, Keltis och hela gränsen upp-
före ligga våra trupper i godan ro. Skocktals sjuka af
officerare och gemene uppehålla sig vid sjukhusen; de
förra förlusta sig likväl under sjukdomen med resor, baler
och små piqueniquer, så att febern i och för sig själf ej är
dödlig, men likväl smittande; och då en råkat däraf blifva
sjuk, längta alla, som nalkas den sjuka, att blifva det-
samma; strax är febern så angripande, att inga andra me-
dikamenter hjälpa däremot än en tom pung. Denna feber
har redan, som många andra, fått sitt namn och kallas
svenska hvilfebern.

Kl. 9 efter middagen marscherade ryssarna härifrån
till Helsingfors, att sjövägen (som man här berättade)
transporteras till Stockholm.

S. dag och klockslag ankom till staden ett betyd-
ligt antal fångna ryska officerare, som i morgon skola
marschera.

16

242 1790, juli.

Den 27 juli. Genom en viss förnäm (och verkeligen,
som säges, redlig) officerare, hvilken, efter det konungen
nyttjat honom såsom sändebud till England, nu nyligen
därifrån hemkommit, har följande blifvit bekant, dels ge-
nom egen åhöro, dels efter hvad han berättat för konungen
i fleres närvaro.*

l:o, att konungen af Sverige är uti England i ganska
stort anseende. Alla sjökrig, som England fört, har aldrig
någon engelsk konung bivistat. Konungen af Sverige har
visat sig vara segrare till sjös på ett utmärkt sätt; det
känna engelsmännerna redan af bataljen vid Fredrikshamn
i våras, och de förundra sig öfver en krönt hjältes före-
tagande på sjön. På alla ställen i London är vår kung
föremål till folkets samtal, och engelsmännerna värdera
honom så högt, att en svensk måtte skämma sig att ej
vara liktänkt med en nation, som ej annat känner än ära
och rätta värdet på förtjänsten samt en regents tapperhet
och dygder. Våra antirojalister och aristokrater arbeta
emot den bästa monarks planer, de hafva gått så långt
att de stämplat emot hans lif, de hafva, om ej uppenbar-
ligen, dock hemligen kolluderat emot honom med rikets
fiende, de skona honom i denna stund icke, hvarken till
regering eller lif, om de se sitt ram, och därest ej hiin-
melen bevarar honom. Men hvad gör en utländing där-
emot? Jo, han vördar, han beundrar och älskar en sådan
regent, och då här dömes, baktalas och klandras, hör man
i England 1000:de munnar ropa: „Lefve konungen af
Sverige, lefve Gustaf den III!"

Jag vet, att det finnes de, som ej tro något häraf ;
men måtte de en gång till deras blygd finna vederspelet,
måtte deras tvifvel, som från intet annat kommer än hat
och ilska för monarken, blifva dem ett evigt kval i deras
aristokratiska eller af aristokraterna förgiftade själar. Nå-
got, hvad engelsmännerna ännu framför oss känna, och
som hos dem fördubblar värdet på vår konung, är hans

* Samma officerare är baron Ruthensparre.

[Förf:s not.]

1790, juli. 243

stora minister och ekonomi under krigets hetaste eld; ty
de känna 2:o, att Sveriges rikes gäld blifvit under dessa
3:ne krigiska åren till ansenliga summor* betald med tur-
kiska pengar. Ar icke detta ett nytt ämne till förundran,
och böra väl rätta svenske icke vörda en så stor konungs-
lig omvårdnad om dess folk? Skola utlänningar skämma
ut oss? Men sådant tros intet tyvärr, ty djäfvulen hade
aldrig tro; således kan ej heller hans barn hafva den.

Våra fienders sinnelag är, 3:o, bekant ibland engels-
männerna; de hafva af sky att mera handla med dem, ty
de hafva blifvit på ett kännbart sätt i deras handel be-
dragna, och ryssarna tros ej mera. Därför kom ock elden
lös uti ett ryskt nederlagsmagasin uti medlet af sistlidna
juni månad, som i 3:ne dagar brann och till aska förvand-
lade hampa, segelduk, tjära, talg, tågvirke och specerier
till ett värde af många tunnor guld. Hade våra antiroja-
lister sett detta, torde de fällt tårar och dragit svart flor
om hattarna, då engelsmännen skratta däröfver. 4:o, har
genom ryssarnas minister Spanien blifvit uppvingladt emot
England; det hafva vi ej heller hitintills känt, men det
är sanning; orsaken kan lätt finnas, då man erinrar sig
vår ställning ända ifrån engelska bemedlingen emellan
Danmark och Sverige 1788. Men man hoppas att veder-
börande skola bemötas på vederbörligt sätt, ty England
hade, då baron Ruthensparre reste därifrån, fyra starka
flottor mest färdiga. Den första skulle då gå till Medel-
hafvet, den andra till Västindien, den 3:dje till Nordsjön
och den fjärde var en reservflotta, som skulle tills vidare
ligga uti engelska hamnarna. Af sådan orsak, och då något
starkare band förspordes af ryska hofvet emellan engelska
och svenska kronorna, har kejsarinnan, 5:o, genom konun-
gen i Preussen erbjudit Sverige fred efter Nystadska för-
draget, likväl exklusive för turkarna samt med kvittande
af krigsomkostningar.

Denna fred tros konungen likväl icke emottaga, ty
han vill hafva fred utan några förbehåll. Sådant får man
veta utländes ifrån, och det är visst samt sant hvad genom
denna depesch kunnigt blifvit. Jag skrifver ej heller an-

244 1790, juli.

nat, än hvad grund eger genom trovärdiga mäns berät-
telser och egen erfarenhet.

S. d. genom herr N. *, som i dag hit anlände, inlopp,
det något viktigt förestod vid Värälä och Anjala, sedan
Kongl. Maj:t i går dit rest.

S. d. Sedan 13 stycken nyländska dragoner ranso-
nerat sig själfva och återkommit ifrån Petersburg, hafva
de berättat, det Leijonhufvud och Kalm hafva tvungit
dem att hurra, då ryssarna kommo ombord för att göra
dem till fångar. — Oerhördt! (Kontinuation härnäst.)

Den 28 juli. Bevis af ryssarnas och prinsen af Nassaus
förmätenhet är det, att denna, efter ryska fångarnas be-
rättelse, hade försäkrat ryska kejsarinnan att leverera uti
hennes händer konungen och hela svenska flottan. Rys-
sarna hade tagit det redan för så fullkomligen afgjordt,
att svenska makten skulle duka under, det de voro för-
sedda å deras flotta med allt hvad som fordrades, icke
allenast till en landstigning, utan ock till en längre kam-
panj å landet. Å Sveaborg skulle kejsarinnans egen lif-
flagg uppsättas, densamma hittades uppå amiralsfartyget
ibland andra saker, den igenkändes af de fångna ryssarna,
som gåfvo denna trofé nästnämnda namn. Vid närmare
undersökning om det ena och det andra upptäcktes äfven,
det prinsen af Nassau lämnat sin monarkinna det fasta
löftet, att han skulle genom ett fullkomligt nederlag af
svenska makten befästa den tron, hvarå kejsarinnan upp-
stigit den 9 juli för 30 och några år sedan. Ödet och
Nassau själf beviste därigenom i själfva verket, att Nassau
var då, som han ock ännu är, en omkring löpande char-
latan.

Ett kringlöpande rykte förmäler, det öfverste kam-
marjunkaren Armfelt skall börjat någon underhandling
med ryssarna om fred. Man vill påstå, att Kongl. Maj: t
icke skall hafva tyckt särdeles därom, hvarför Armfelt
skall i nåder blifvit tillsagd att afstå ifrån en sådan be-
fattning. Icke desto mindre skall någon kontinuation f ör-

* Nathorst, förste fältkirurg. [Förfcs anm.].

1790, juli. 245

sports i det påbegynta, som ändteligen skall förmått ko-
nungen att kalla Armfelt till sig, hvilket skett, så att han
nu verkligen är i Lovisa. Men då alla omständigheter
betraktas, då allt, hvad Armfelt hitintills gjort och vågat,
öfvervägas, torde man lätteligen finna, att detta rykte
blifvit utspridt af dess missgynnare och sådana, som ännu
äro besmittade af anjalitisk ondska, och således kan icke
samma rykte vinna ärlig mans tro.

Den 29 juli. Vid den riddare-dubbning, som för
några dagar sedan skedde å Kymmene gård, samt den vid
samma tillfälle försiggångna befordringen ibland officerare
skall en stor hop ungdom äfven blifvit hugnad både med
befordringar och stjärnor. Detta hör man hafva uppväckt
mycken förtrytelse ibland äldre officerare, i synnerhet af
landtregementena, helst befordringen skall mest träffat
sjöfolket. Nu, ehuru väl detta knorr i och för sig själft
betyder intet, så är dock förargeligt att höra, huru gracer
och avancementer sägas vara på partiskt sätt utdelta; till
exempel därpå anföres huruledes konungen, som stått på
ett högländt ställe å en holme, för att bättre kunna se
rörelserna af flottan under bataljen, och där blifvit varse,
det högra flygeln med ett utmärkt mannamod angripit
fienden, samt huru det ena fartyget efter det andra af
fiendens vänstra flygel nödgades stryka, betygat däröfver
dess utmärktaste behag och lofvat att ihågkomma samma
flygels tapperhet. Sådant likväl oaktadt, och då belönin-
garnas utdelande försiggick, skall konungen förgätit sina
löften, och det så långt, att ej en enda officer af samma
flygel sedermera kommit i åtanke. Detta och annat slikt
skall ock föranlåtit öfverstelöjtnanterna eller numera öf-
verstama Törning och Stedingk att resa sina färde ifrån
flottan. Vore väl allt sådant sant, så förtjänte det sitt
lilla n.b. Men då härvid kommer i öfvervägande den be-
nägenhet, som i armén under hela fälttåget varit och än
tyvärr är, att tadla och klandra alla monarkens göromål,
så har man nog anledning att tvifla om sådana uppgifters
sannfärdighet, och det så mycket mera, som den, hvilken
varit med konungen å samma holme och sådant dess ut-

246 1 790, augusti.

låtande kunnat höra, är, om konungen till äfventyrs så
sagt, antingen en obehörig pladörare eller, i annan hän-
delse, en lögnare, samt i alla fall en upprorsstiftare; ty
livad vore ändamålet annat med sådana ryktens utspri-
dande 1

Efter doktor Nathorsts, som på stället förbundit så
väl svenska som ryska blesserade, uppgift stiger antalet
af de svenska till 34 och af ryssarna till 350 man mer
och mindre sårade.

Med all trygghet kan nu berättas, sedan flere upp-
lysningar om ryska förlusten dagligen inhämtas och ökas,
det densamma stiger till femton a aderton tusen man
med döda, blesserade och fångna, hvaremot vår förlust å
manskap vid slaget, G-udi ära, icke är större, enligt hvad
rapporter innehålla, än 200 man, sammanräknade döda och
blesserade. Himmelens Herre vare evinnerligen prisad
för denna härliga seger! ! !

3,000 man ryska fångar äro inskeppade för att af-
segla till Sveaborg ifrån Svensksund. Intet annat än vin-
den hindrar deras af gång. öfver 1,000 man skola blifvit
inpackade på vår skärgårdsflotta därstädes; resten ligger
på Svartholmen.

Den 29 juli. Intet nytt.

Den 30 juli. I dag blåser vind för de med ryssar
lastade fartygen.

S. d. eftermidd. berättade en ifrån Svensksund an-
kommen kurir, det ofvannämnda fartyg därifrån i natt
afseglat under god eskort.

Den 31 juli. Förspordes intet nytt.

Den 1 augusti. Här börjas nu mycket att talas om
fred, och det skall vara alldeles visst, att Österrike och
turken skola redan slutit densamma sinsemellan.

Den 2 augusti. Kapten Roos, som är konungens
tältmästare, fick i natt ordres att infinna sig vid Elimä
samt med sig hafva konungens stora tält af grönt damast,
hvilket vid pompösa tillfällen tjänar till audiensrum och
är ganska stort; äfvenledes det tält, hvari publik spisning
sker och hvilket är så stort, att det kan rymma 100 per-

1790, augusti. 247

söner; detta, samt att baron Armfelt öfverrest på ryska
sidan, för att på kejserlig rysk begäran råka generalen
Zimmerman, som i viktiga ärenden skall vara utskickad,
gör, att man börjar tro, det någon fråga om fred lär vara
å bane, samt att konungen med ståndande armé under
vapen torde hålla på ofvan nämnda kongl. sätt någon
kongress därom å Elimä eller å Värälä.

Den 3 augusti. I dag har här varit prat om stille-
stånd. Jag för min del önskar intet stillestånd i annat af-
seende, än att det måtte vara en vapenhvila för negocia-
tioner till en påföljande fred; ty att göra stillestånd för
att hämta nya krafter till ett krigiskt utbrott duger icke
för Sverige, där så många inhemska ryssar tjäna sina ut-
ländska bröder med landsförrädliga underrättelser. G-ud
' styre allt till det bästa ! I morgon skall gardet, som här
en tid rekryterat och exercerat, åter uppbryta och mar-
schera till gränsen.

Den 4 augusti. Ännu är Kongl. Maj:t vistande till
lands vid gränsen af Värälä, och här talas mycket om
anstalter till fred.. Allas vår önskan bör ock vara, det
himmelen måtte medverka i denna af handling, om någon
sådan är å bane, samt förläna och hjälpa oss till en he-
derlig, fast och independent fred, så att vi en gång kunde
slippa en svekfull och inkräktningssjuk grannes inflytande
gift uti våra regeringsärenden. Måtte en gång vårt land
blifva helt och hållet svenskt såsom det af ålder varit!

Den 5 augusti. I dag förspordes intet nytt.

Den 6 augusti. Gardet afmarscherade nyligen här-
ifrån till Kymmene. Ehuru stor förlust det led under
sista reträtten ifrån Viborgs bukt, så var likväl den här
samlade bataljonen genom den driftiga och i botten svensk-
sinnade öfversten Cederströms föranstaltande öfver-, men
ej underkomplett af duktigt folk. Denna herres omtanke
är ej inskränkt för det närvarande ; han sträcker sin om-
hugsan äfven för framtiden, och på sådan grund var han
jämväl i stånd, då det behöfdes, att så godt som i ögna-
blicket uppsätta ett komplett regemente, då många hade
kanske stått redlösa eller åtminstone fordrat större förlag

248 1790, augusti.

och lång tid därtill. Jag känner ej så noga alla de medel
han härtill brukat, men det är visst, att så händt. De
missnöjda och sådana, som söka att förhindra alla goda
anstalter, hafva själfva förundrat sig däröfver och flata
tegat vid åsynen af denna herres drift och tilltagsenhet.
Ett exempel kan dock anföras af hans rådighet. Vid gardet
hafva ej andra än försvarliga karlar blifvit anvärfda till
trosskuskar, så att hvad kronan bestått i denna del, har
icke lidit minsta afdrag, som ofta händt, där gossar och
odugliga gubbar antagits till denna syssla. Dessa kuskar
hafva icke fått ligga lata på trosskärran dagarna igenom,
som mest öfverallt skett och sker, utan de hafva varit
tvungna efter de sundaste ordres att exercera och gå
under gevär, och det hvar dag. Då nu vid afgången rege-
mentet åter skulle fullsättas, hade det genast tillgång på
en stor hop exerceradt folk, som alla ansågo för en heder
att få aflägga trossdräkten och antaga uniformen. På
sådant sätt kompletterades regementet utan konung, utan
omsvep, utan dröjsmål och utan att kunna sägas vara
rekryteradt, ty de tillkomna karlarna kunde redan sköta
sina gevär och kunde således ej kallas rekryter. Sådant
uträttar rådighet, vilja och omtanke.

Den 7 augusti. I dag omtalas, det i går förefallit en
affär vid Svensksund emellan våra vakter därstädes och
ett ryskt detachement af flere smärre och större fartyg.
Våra skola därvid varit tvungna att retirera sig efter
något motstånd till hufvudstyrkan, hvarefter ryssarna
skola intagit en holme och ett därvid beläget pass vid
namn Korkiansaari. Detta tål dock bekräftelse.

Den 8 augusti. Penningeväsendet gör här mycket
buller, i synnerhet ibland handlande. Jag vill väl med-
gifva, att för dem torde vara svårt att med ett mynt röra
sig i handel och vandel, som hos utlänningar icke gäller;
men så torde denna olägenhet äfven kunna af hjälpas ge-
nom en försiktig varuhandel inom landet, och rörelsen
icke desto mindre hafva sin rena gång med utlänningen,
af hvilken snarare penningar för varuexporter böra tagas,
än för ofta onyttiga importer utgifvas; ty att icke reela

1790, augusti. 249

pengar finnas nog, är ovägerligt, och svenska drätselverket
eger ännu sin fulla kredit. Banken, för livars sköflande
man 1788 så mycket fruktade, är ännu orörd, svenska
riksdalern förer ännu omkring sig „ne lsedar manibus
avaris"; konungamakten har ännu icke kunnat utplåna
en syllaba däraf. Låtom oss för öfrigt betrakta den makt,
emot h vilken vi strida. Hurudant är myntväsendet där?
Jo, icke en hårsmån bättre än vårt. Hvad betyder kope-
ken i jämförelse med vår styfver, hvad deras bankosedlar
emot våra? Huru hafva de icke riksgälds och löpande
reverser ute långt mera än vi? Men man hör dock där
ej minsta knorr, och jag ymkar den, som däröfver vågade
knorra. Kibi[t]kan och Sibirien blefve oemotsägeligen
hans lott. Hvad hafva vi då att klaga? Låtom oss spegla
oss uti Karthagos exempel; Hannibal rycker åt Italien
med sina segrande härar, han slår de romare den ena
efter den andra; Alperna danas för honom till landsvägar,
Bom darrar för hans vapen, men Karthago, vant att sträcka
sin handel öfver hela världen, kände ej annat än den lyck-
salighet, dess invånare trodde sig ega genom skatters sam-
lande; få ibland dem tänkte på framtiden och den fara
Karthago en gång kunde förestå genom det redan mäktigt
blifna Rom, hvari ärelystnad och begär efter rikedomar
redan börjat sträcka sig till Karthagos egodelar och be-
sittningar ; 2:ne partier uppväxte emellertid uti staten, det
ena visade nödvändigheten att försvara stadens själf be-
stånd emot utrikes makt och våld, det andras hufvudmål
var att hushålla och knoga, handla och vandia, äfven med
fienden; rådet utgjordes till största delen af detta senare
parti, som uträknade huru kriget skulle föras per debet
och kredit; ingen ville våga en fyrk; summan var en gång
gifven därtill likasom på vinst och förlust; mera kunde
icke bestås. Romarena däremot uppoffrade allt och sparade
intet. Emellertid lämnades Hannibal, som likväl visat
huru mycket han kunnat uträtta till sitt fäderneslands
förmån, utan hjälp, utan understöd; hans segrande trup-
pers af gång, svält och nakenhet gjorde ändteligen, att
hjälten tröttnade; och efter det han således länge stridt

262 1790, augusti.

i ett angenämt hopp komma rusande öfver landet. Dock
börom vi hoppas det bästa, då vi ock veta, att konungen
är den, med hvilken om freden handlas.

För den 7 är nämndt om en attack af ryssarna uppå
vår vakt vid Korkiansaari. En hård skärmytsel har därvid
ock verkligen förefallit, och våra kanonslupar hafva blifvit
därifrån drifna med 4 mans förlust tillbaka; men de våra
hafva åter drifvit ryssarna därifrån och bemäktigat sig
å nyo passet. Andra säga, det ryssarna godvilligt öfver-
gifvit detsamma i afseende på fredsnegociationerna.

I dag hörde jag äfven berättas, det freden är i an-
nalkande, och att konungen är glad att få taga den sådan
den blir; men månne han kan låta föreskrifva sig lagar
i denna del?

I förgår var äfven en duktig skärmytsel vid Anjala,
därvid vi miste 2:ne jägare, och hvarvid ryssen fick stryk.
Huruvida sådant liknar sig till fred, lämnar jag därhän.

Den 10 augusti. Den generalen, som kommenderar
fientliga trupperna vid Värälä, skall heta Igelström, genom
hvilken kejsarinnan förnämligast skall bemedla om fred.
Hit har en fältsekreterare vid namn Schoultz skrifvit, det
konungen själf varit öfver på ryska sidan hos Igelström
och fredskommissarierna, under namn af grefve Cronstedt,
och därstädes i egen hög person inkognito åhört under-
handlingen om preliminärerna till freden, därom Armfelt
egenteligen och några andra, som icke nämnas, hade att
af sluta. I sådan händelse hade väl intet kunnat förelöpa,
som ej konungen lämnat sitt samtycke till; men kuriöst,
att här höres ej det minsta, hurudana fredsvilkoren äro,
ej heller hurudan fred vi ega att hoppas. Om och huru-
vida någon utländsk makt bemedlar de stridande kronorna
emellan, är ej heller kunnigt; dock böra vi hoppas det
bästa.

I öfrigt bör anmärkas, på det man därefter så mycket
bättre må kunna göra sig begrepp om följderna och er-
fara händelsernas sammanhang i en framtid, att de nu
utvalda kommissarierna för den tillstundande freden äro
bägge klyftiga herrar, samt att det ankommer därpå, hvil-

1790, augusti. 2ö3

ken af dem är finare, positivare och driftigare för sina
herrars intressen. Efter berättelse skall Igelström vara en
ganska spetsfundig och utstuderad man; han skall där-
jämte ega mycken värld och skicklighet att kunna genom
intagande fasoner tränga sig till deras hjärtan, som hafva
att göra med honom. Med ett ord, han skall vara både
den utsöktaste fransos och tillika den bakslugaste rysse.
Herr öfverste kammar junkar en skall däremot vara på dess
sida mera ärlig och uppriktig än bakslug och fin, mera
gå på än lirkande, mera belefvad än intagande samt mera
fjär än positiv; med få ord, en god svensk och bastant
engelsman. Om således dessa karakterer hålla streck, följer
oemotsägeligen, att deras fredsunderhandlingar icke komma
att bestå uti lekverk, utan hafva bägge kronorna att hop-
pas frukter af karlagöromål. Det är sant, att vi ej inne-
hafva stora inkräktningar, och kunna i anseende därtill
ej påstå stora förmåner; men så hafva likväl svenska
vapnen gjort sig respekterade hos en högmodig nation,
och vår sista seger, då den i betraktande kommer med
tillståndet i Ryssland, som under kriget med turken nu
i 4 år och med Sverige på tredje året under den despo-
tiska Potemkins, hvilken anställt reformationer till statens
skada, regementstid otvifvelaktigt kommit på nog svaga
fötter, så tyckes, att vi böra förvänta oss en fördelaktig
fred och något af våra förlorade länder äfven tillbaka; ty
konungen har lofvat oss en god fred. — Sat ad interim.
Den 11 augusti. Ifrån hertigen har den försäkran
äfven i dag ankommit, att vi ej hafva långt till freden.
Ännu vet likväl ingen hurudan den kan blifva.

Anekdoter.

Under det hertigen med stora flottan låg till ankars
uti Viborgs bukt, ankom ifrån ryska amiralen Tschitscha-
koff en parlamentär till svenska flotten. Denne, som var
en rysk knäs, uppförde sig vid ankomsten med all den
stolthet, som man har orsak att vänta hos en uppblåst
själf inbillning. Hertigen får underrättelse om denna man-
nens djärfva och högtdragande uppförande; man sade

254 1790, augusti.

honom äfven, att den ankomna knäsen skulle visa sig vara
en h[elvete]s kaxe, då han finge företräde. Hertigen log,
och knäsen fick komma in.

Vid dennes inkomst gick hertigen honom till mötes
helt hastigt och fixerade honom med ögon, som trängde
ryssen genom själen. Vid ett så majestätiskt emottagande
blef knäsen stum, hela dess stolthet upplöstes vid herti-
gens ögnakast och han framförde tam såsom ett lam sitt
ärende, hvilket kort och precis af hertigen besvarades, hvar-
efter knäsen flat och med slaka vingar åter for sina färde.

Under farten ifrån Viborgs yttre redd blef den galer,
hvarå öfverstelöjtnanten vid Nyländska dragonerna Leijon-
hufvud var, tagen af ryssarna. En af de dragoner, som
blefvo därå fångna, fann, sedan han med de öfriga blifvit
förd 7 mil inuti landet, tillfälle, tillika med en skärgårds
styrman, att sätta sig på fri fot. Det lyckades för dem.
Livländska bönderna voro dem behjälpliga, de fingo köpa
sig en liten båt, de satte sig bägge däruti, och uti ett
ganska hårdt väder begifva de sig på sjön för att söka
svenska stränderna. Sedan de länge kämpat emot böljorna
och trodde sig redan vara ur faran, sågo de sig råkade
emellan 12 ryska skepp. Förskräckta öfver denna nya
fara och bedröfvade att åter råka i fångenskap, hade de
ej annan utväg öfrig, än att lämna årorna och lägga sig
på bottnen samt låta båten drifva emellan vågorna på
G-uds försyn; detta lyckades dem. Ryssarna, antingen de
icke blifvit varse denna båt emellan vågorna, eller de an-
sett det icke löna mödan att taga densamma såsom tom,
voro, då dessa karlar vågade se upp, långt i sjön ifrån
dem borta. De fattade därför åter mod och tillika uti
årorna, hvarmed de lyckligen anlände till Sveaborg, och
kommo således i sin frihet. Sådan tilltagsenhet förtjänar
allas beröm.

Den 12 augusti. Intet nytt förspordes, utom ett all-
mänt prat om freden.

Den 13 augusti. Kapten Roos ankom i dag från
Värälä och berättade, att freden är i annalkande med
stora steg.

1790, augusti. 255

S. d. ankom en express från Kongl. Maj:t hit till
staden, som hade i bestyr att ifrån konungens här kvar-
lämnade saker uttaga genom Greorgii och 2:ne andra en
af 4 fol. bestående blankett, genomdragen med guldsnören
och en stor silfverkupa, däruti svenska vapnet var aftryckt
i rödt vax. Man tror, att freden därå skall skrifvas.

Den 14 augusti. Fred, fred talas nu om öfverallt.
Pukor och spel hafva blifvit förda till Värälä. I går aftse
aftågade musikanter dit. Nu, min vän, liknar det sig åter
till lugn inom våra gränser; himmelens herre vare därför
ärad! Och om vi få en hederlig fred, så har detta krig
varit det hälsosammaste medikament för vår sjuka stats-
kropp som vi velat önska. Våra inhemska fiender hafva
blifvit kända, våra utvärtes fiender hafva fått försöka att
svenska vapnen icke äro slöa. Konungen har blifvit upp-
lyst om sitt folks, sitt trogna folks karakter ; han har fått
se, hvartill hvart stånd duger; han är rättrådig och för-
gäter dem icke, som honom trogna äro. Vi kunna hoppas
få lefva glada tider och se våld och höghet snäst samt
en fri trohet belönt.

Den 15 augusti.

Den 16 augusti.

Den 17 augusti. Alla dessa dagar om taltes intet
annat än fred. Många präktiga och stora anstalter tilla-
gades på Värälä, och den 19 nästkommande skall den stora
dagen blifva, på hvilken vi skola få fröjda oss öfver en
härlig och förnöjande fred.

Jag önskar, att freden blefve tillfredsställande för
nationen, och denna önskan gör jag af hjärtat; men om
det sannas, som här hviskas i mjugg, vet jag ej, hvad jag
kan säga; dock det förut, att jag tror intet af skvallret.
Men så berättas saken, [att] konungen, trött af krigsbullret
och längtande att få komma till fredens göromål och de
glada nöjen, som i fredens armar tillf orene utgjort hans
yrken, hans ro och hans nöje, ingenting så högt åstundar
som fred. Af naturen inquiet i det han sätter sig före,
blir mera inga hinder för honom, som han ej söker att
öfvervinna, för att erhålla ändamålet. På denna grund

256 1790, augusti.

medgifves allt, hvad honom förelägges. Ryssen påstår
gamla gränsen, — det beviljas. Byssland påstår upphäf-
vande af turkiska alliansen, — det beviljas. Ryssland
påstår, att krigsomkostningarna skola kvittas på ömse
sidor emot hvarandra, — det beviljas; att halfva landet
stryker åt, — det beviljas, endast fred fås, endast konun-
gen slipper till ro. 1788 års anda kunde ej värre svärma
och breda mera gift omkring, än dessa diskurser, dessa
hemliga rykten. Motpartiet gläder sig af vunnet spel och
en förmodad sannfärdighet af deras spådom, att en coup
de désespoir af en illa anlagd ekonomi varit orsaken till
kriget, och att en dylik coup slutar detsamma. De rätt-
sinniga hänga på hufvudet och veta ej hvad de skola säga;
de lefva emellan hopp och fruktan. Omständigheter an-
föras än på den ena sidan, än på den andra, och det ba-
stantaste sinne kan snart råka i tvehågsenhet om hvad
det skall tänka! Men den trankilaste säger endast under
allt: ske Guds vilja!

S. d. Efter en kurirs berättelse skall Sverige icke
denna gången få ega Fredrikshamn, och knappt nog hvad
våra vapen eröfrat. Detta gör ganska elak blod. Ingen
talar mera om storverk, om tapperhet, om fin politik och
eröfringar. En sorgsen tysthet intar alla, och man hör
få redliga säga: „Hvarför så snart fred? Ännu finnes för-
mögenhet i landet, ännu hafva vi tillgång på folk, ännu
hafva vi ej haft utskrifningar".

Så är då detta belöningen för så mycken blod, som
flutit, och för all den rena nit, den trogna haft för hjälten!
Huru få kunna numera emotstå smädarens tal; ty hvad
är däremot att invända? Bästa vän, du och jag skola
vara tysta så länge. Vi skola tiga för alltid törhända.

Den 18 augusti. I dag hördes intet om freden.

Den 19 augusti. Det säges, att freden utlyses i dag,
äfven att konungen skall resa nästa måndag till Stockholm.
Posterna är o förbjudna att gå öfver hafvet, tills konungen
kommer.

Den 20 augusti. Ingen vet ännu hvad freden inne-
håller för vilkor. Dock tros, att vi få intet; ty våra

1790, augusti. 257

poster dragas från ryska sidan. Fordrar dock bekräf-
telse.

Borgå den 21 augusti. I dag blir efter afkunnad
fred en stor högtidlighet hållen å Värälä.

Den 22 augusti. I dag hafva vi söndag. Vi hafva
fred. Vapenbraket fäster ej mera vår uppmärksamhet,
sysselsätter icke mera våra tankar, våra sinnen. Vi kunna
friare än förr åhöra våra själars tal. Låtom oss då för några
ögnablick lämna oss till oss själfva. I dag är heligt. Vi
skola uppmuntra vår andakt Herranom till lof. Evigt
vare hans namn prisadt! Han hafver frälst ett folk, ett
land, som hotades med de grufveligaste olyckor, [af] en ut-
värtes makt med ett förföriskt inflytande, till dess gläd-
jande fördel, uppå landets invånare. Dessas medverkan till
försök uppå regeringsändringar, till försök af konstlande
och stämplingar emot konungens lif, till försök af krän-
kande af medborgerlig frihet, allt har tillsammanlagdt ut-
gjort de tjocka moln, hvarutur tusende krossande viggar
varit färdiga att utbryta öfver Svea land. Men den alls-
mäktiges hand har afvändt det onda. Så mycket vi ännu
hisna vid åtanken af utsikten i landet i krigets början,
så mycket gladare hafva vi orsak att nu vara, sedan fa-
rorna äro öfverstånclna. Och då himmelen gifvit oss en
gåfva, nämligen hoppet, så låtom oss icke förlora den-
samma, ty igenom denna gåfva kunna vi trösta oss där-
med, att vårt land skall ännu komma till lycka och. väl-
måga. Vi böra ej hoppas det, som är stort och utsväf-
vande, kräsligt och härligt ; det vore en galenskap, hvarf ör
ock hebreerna beteckna med det ordet nb^is (o: fibbin)
både hopp och dårskap, ty mänskliga svagheter insmyga
gärna i dess önskningar sådant, som är både underligt
och narraktigt. Nej, vårt hopp skall blifva, efter den an-
ledning händelserna under de nu framfarna åren gifvit,
att konungen otvifvelaktigt lärt känna dess folk, att han
redan utsett ett system af botemedel emot inritade oord-
ningar i landet, emot rikets sjukdomar, att de arga skola
komma på skam, och att de goda och ärliga en gång
skola få fröjda sig.

17

258 1 790, augusti.

Den 23 augusti. Sistlidna lördag var en stor fest
på Värälä. Ryssar och svenskar voro där de uppriktigaste
vänner. De soldater, som för par veckor sedan törstade
efter hvarandras blod, omarmade och kysste hvarandra
nu och drucko hvars andras välgångs skål. Månne män-
niskorna äro skapade att såsom vilddjuren föröda hvar-
andra? M. v., jag fruktar före, att det är ett malum ne-
cessarium naturale. Vildarnas lefnad ger oss exempel och
bevis därpå.

Den 24, 25 och 26 augusti. Intet nytt. Sedan Kongl.
Maj:t den 24 dennes kl. 2 om morgonen lämnat gränsen
och begifvit sig på resan till Stockholm, så ses här nu
alla dagar återtågande trupper, och man hör nu de mal-
contenter tadla och icke tycka om en fred, som efter
deras tanke kommit att afslutas i galopp. När skola män-
niskorna en gång blifva nöjda?

Den 27 augusti. Anekdot. Herr S g, en

civil karl[a]karl, kommer på Pernå gästgifvaregård och
måste vänta därstädes på skjutshästar. Gästgifvaren gör
emellertid sitt bästa, och kapellanen blir tillsagd att komma

med dess häst i skjuts. Ännu väntar herr S , men

emellertid ankommo några gardesofficerare, dem S. kände,
de besvärade sig öfver svårigheten att få skjuts och S.
sparade ej sin galla öfver skjutsanstalterna och gästgifva-
ren. Denna försäkrade, att han länge sedan hade tillsagt
prästen, hvars tur det vore att skjutsa, om häst, men att
han sådant oaktadt såge, det drängen ännu plöjde med
hästen på åkern. Herr S. blef häröfver rasande, får sig
en utkörd kamp under sig och med många svordomar
försäkrar huru han skulle tukta en präst; red åstad till
prästgården, hvilket förorsakade ett underligt spektakel
hvaråt officerarna ej kunde annat än skratta. Efter en
liten stund kom S. tillbaka, då honom frågades huru hans
ärende gick. „Bra," svarade S., „men jag fick gifva den
kanaljen endast ett slag öfver hufvudet", hvarefter han
började att beskrifva hvad präster äro för infamt folk,
ehuru de sitta med större privilegier än ridderskapet och
adeln. Alla hörde, att det var tillgjordt, och visste, att

1790, augusti. 250

han tält annat förr, hvarför S. blef föraktad, och det bil-
ligt. Sådana karakterer äro ock förhatliga och förtjäna
att föraktas och hatas.

Den 28 augusti. Det förmäles, att ryssarna ännu
skola ligga kvar vid Pumala, ehuru det skall vara öfver-
enskommit, att hvar skall draga sig ifrån inkräktade stäl-
len, tillsvidare inom egen gräns. Jag ville önska, att ej
ryssarna spelte oss något knep. Ingen vet ännu fredens
innehåll, men man hoppas, att den icke är ibland de sämsta,
som Sverige fått. Nu torde denna dagbok upphöra, sedan
icke mer sådana händelser förekomma, som hitintills ut-
gjort dess hufvudämnen. Måtte en eftervärld, om dessa
blad då mera finnas, lära utaf dem att vara mera enig,
mera redlig emot land och rike, än tyvärr många nu varit,
så skall den skatta sig lycklig och undra huru vi kunnat
få efter alla oredor ett så godt slut.

Personförteckning.

Adlercreutz, kapten, sidan 100.

Ahlberg, 136.

Aminoff, kapten vid T:hus regem., 97, 103.

„ öfverstlöjtnant, 107.
Anhalt, prinsen af, 187.
Armfelt, C. G., generalmajor, 19, 22, 37, 46, 49, 60, 70, 76, 90, 176, 183.

„ G. M., öfverste kammarjunkare, 20, 23, 26, 28, 70, 174, 182,
186, 206, 213, 214, 222, 233, 236, 240, 244, 246, 247, 262,263.

Bentzelstjerna, 160, 163.
Bergenheim, 120.
Bimborg, konsul, 160.
Björnberg, major, 184.
Broberg, major, 121.
Brunow, öfverste, 100.
„ löjtnant, 119.
Brusin, kapten vid B:borgs regem., 96.
Bunge, frih., 21.

Carl, hertig, 9—11, 14, 17, 19, 24, 46, 66, 70, 71, 74, 78, 79, 82, 86,
87—90, 92, 113, 121, 144—147, 161, 166, 189, 191, 194, 198,
200, 204, 206, 210, 224, 226, 232, 263, 264.

Carpelan, 233.

Cederström, öfverste, 196, 231, 241, 247.
„ kapten vid flottan, 167—169.

Chapman, amiral, 167.

Criarpentier, artilleriofficer, 103, 104.

Christiernin, 66.

Cronstedt, grefve, 188, 222.

„ öfverstlöjtnant, 206, 216, 217, 218.

De Geer, riksråd, 67, 84.

De la Mötte, kapten, 102, 108, 109, 176.

Delvig, officer, 97.

262

Denisoff, generallöjtnant i rysk tjänst, 181, 183, 229.
von Diken, öfverste, 214.
Dohna, 240.

Ehrenkrook, kapten, 196.

Ehrenrooth, öfverstlöjtnant, 26, 98, 142.

Ehrenströra, kongl. sekreterare, 226.

Ehrensvärd, amiral, 113.

Ek, kapten vid B:borgs regem., 98.

Elmén, ryttmästare, 84, 99.

Enehjelm, af, 47, 49, 176.

Engstedt, löjtnant, 140.

„ fänrik, 141.

Escolin, amiralitetsfänrik, 167, 168.
Essen, von, öfverstlöjtnant i rysk tjänst, 84.
„ kapten i svensk tjänst, 105.

Fahlstedt, kapten, 110.

Fahnehjelm, revisionskammarråd, 71, 200, 208.

„ öfverstlöjtnant vid Jönköpings regem., 176.

Fersen, riksråd, 67, 84, 178.
Fieandt, von, löjtnant, 100, 109.
Fincke, styckjunkare, 104.
Fingerros, adjutant, 1, 3.
Finne, underofficer, 99.
Flege, kapten, 35.
Fock, löjtnant, 222.
Fredrik, hertig, 15, 74, 161.
Frese, öfverste, 222.
Fåhree, läkare, 137.

Gadolin, löjtnant, 22, 102, 109, 176.

„ biskop, 108.
Gahm, major, 99.

Georgii, hof rättsnotarie, assessor, 94, 217, 255.
Greigh, rysk amiral, 19.
Gripenberg, 213.

öfverste vid B:borgs regem., 102, 107.

major, 105.

fänrik, 108, 141.
Grunér, anjalaman, 176.
Grönhagen, kapten, 140, 141.
Grönvald, kapten vid B:borgs regem., 102, 103.

Gustaf III (kongl. maj:t, konungen), 11—14, 17—19, 21, 24, 26, 27,
29—34, 37, 39, 41—43, 47, 59, 60, 70, 72, 84, 85, 113—115,

n

n

263

118, 121, 123, 129, 132, 134, 135, 138, 144, 145, 151, 153, 155,
160, 161, 165, 171, 172, 174—176, 178—180, 182, 183, 185, 187,
188, 190, 192, 193, 195, 196, 198—203, 207—209, 211, 219, 220,
222—224, 232, 235, 236, 238, 240, 242, 244, 246, 261, 252, 254,
255, 256, 268.

Guntzel, rysk civilguvernör, 50, 61, 63.

Gylling, landskamrerare, 117.

Hamilton, Hugo, general, 127, 128, 183, 188, 189.

Hastfehr, öfverste, 9, 26, 27, 60, 61, 54, 67, 60, 75, 90, 100, 101, 176.

„ grefvinna, 1.

Hjerta, major, 108.

Hofflander, kapten vid lätta corpsen i Dalarna, 120.
Hornborg, 210.
Hård, general, 154.

Hästesko, öfverste, 2, 6, 28, 30, 31, 41, 47, 49, 78, 79, 84, 102,
110, 176.

n öfverstinna, 187.

löjtnant, 100.

„ mjölnare, 80.

Igelström, rysk general, 252, 263.

Jeil, rysk öfverstelöjtnant, 90.

Jägerhorn, major, generaladjutant, 4 — 7, 23, 41, 42, 44, 46, 62, 62, 63,
74, 82, 86, 99.

Göran, öfverstlöjtnant, 142, 174, 176, 213.

Lars, major, 83, 110, 111.
Jägersköld, kapten, 107.

Kalm, 244.

Katarina H, 18, 62, 63, 70.

Kaulbars, von, general, 54, 84, 88, 89, 112, 117, 122, 126, 128—131,

136, 137, 139.
Klick, major, 23, 41, 47, 49, 74, 99.
Klingspor, O., frih., öfverstlöjtnant, 35, 42, 47, 49, 62, 63, 176.

„ M., generalintend., 109, 125, 171, 195, 207, 208, 210, 211.

Knorring, von, kapten vid enkedrottn:s regem., 122.

Henrik, major, 110.

adjutant, 184.

rysk major, 182.
Kocken, officer vid Vennersborgs regem., 74.
Konow, von, kapten, 126, 126.

„ fänrik, 97, 98, 108.
Kothen, von, 47, 49, 176.

n

n

n

264

Krsemer, von, officer vid Flemingska regem., 33.
Krogius, biskop, 214.

JLadau, kapten, 54. fc

Leijonhjelm, mönsterherre, 160.
Leijonhufvud, frih., 41, 67, 114, 115.

„ öfverstlöjtnant vid Nylands dragoner, 231, 240, 244,

254, 254.
Leijonstedt, öfverste, 41, 62, 97, 176.
Levenhaupt, general för husarerna, 216.
Lilljehorn, vice landtmarskalk, 133, 136, 144, 163.

„ kapten, 203, 231, 240, 241.

Lindholm, konspiratör, 142.
Iitta, malta-riddare, 152.
Lobanoff, kommendant i Fredrikshamn, 69.
Lode, kapten, 109, 176.

Mallen, häradshöfding, 101.
Mannerheim, major, 73, 74, 176.

Meijerfelt, general, 47, 50, 54, 74, 88, 89, 100, 101, 103, 117, 119, 120,
122—124, 128, 131, 139, 171, 179, 195, 206, 219, 220, 231, 238.
Michelson, " rysk general, 26.
Montgomery, öfverste, 13, 76, 78, 79, 88, 91.
Munck, grefve, 133, 157, 166.
Musin-Puschkin, rysk general, 162.
Möller, general Rasumovskis sekreterare, 237.
Mörner, kapten, 166.

Nassau, prinsen af, 162, 198, 220, 223, 229, 244.
Nathorst, kirurg, 137, 171, 214, 246.
Nisbeth, löjtnant, 196.

Ollonqvist, af skedad kapten, 119.

Otter, von, S., öfverste, 28, 30, 41, 47, 49, 56, 78, 84, 176.

Palmgren, traktör från Björneborg, 86.
Panin, rysk grefve, 68.

Pastelberger, von, regements-kvartermästare, 3.
Pauli, generalmajor, 194, 200.

Peter Paulovitsch (a: Paul Petrovitsch), rysk storfurste, 68, 74, 76.
Phaler, löjtnant vid B:borgs regem., 140, 141.
Pihl, kirurg, 121.
Pistolkors, 151.

Plåten, von, general, 70, 80, 87—89, 108, 115, 117, 127, 133, 186, 188,
189, 195, 200, 214, 238.

265

Pollet, general, 176.

Poppius, artilleriofficer, 140, 141.

Posse, general, 88, 89.

Ramsay, frih., landshöfding, 112.

„ löjtnant, 180.
Rasuniovski, rysk diplomat, 236.
Rautenfelt, rysk general, 90, 98, 99.
Rehbinder, löjtnant, 100.
Rohr, major, 184, 201.
Boos, löjtnant vid västmanlänningarna, 116.

„ kapten, 140, 141, 246, 264.
Ruthensparre, frih., 242, 243.
Ruuth, anjalaman, 176.

Sandels, 101.

Schantz, von, officer, 141.

Schoultz, von, kapten, 20.

» styckjunkare, 20.

„ rysk general, 128, 129, 161.

Schultz von Ascheraden, frih., öfverste, 225.
Sederholm, assessor, 101, 168.
Segerstorm, 102, 176.

Segerstråle, major vid Nylands infanteri, 207.
Siegroth, general, 36, 36, 60, 100, 130.
Silvan, kämnersrätts fullmäktig, 130.
Sparre, excellens, 157.
Sprengtporten, G. M., 6, 44, 68, 70, 78, 88, 90, 91, 99, 108, 120, 126.

„ M. V., 90.

Stackelberg, öfverstlöjtnant, 78, 79, 84.
Steding,* brigadchef, 96—98, 101, 110—112, 117, 120, 128, 129, 141,

142, 159, 160, 187, 230, 233, 245.
Stendern, von, preussisk officer, 169, 164.
Suttoff, rysk major, 99.
Svedenhjelm, öfverste, 100, 111, 184, 189.

Tandefelt, brukspatron, 119, 124, 125, 178, 229.
Tavast, major, 174, 176, 214.
Tigerstedt, öfverstlöjtnant, 179.
Toll, general, 13, 24, 60, 157, 166.
Troil, von, kapten, 71, 176.

• Så skrifves namnet uti originalet. Genom förbiseende har
detsamma emellertid vid tryckningen blifvit ändradt till StedingAr, en
form som egaren först senare upptog.

266

Tschitschakoff, rysk amiral, 253.
Törne, von, 23, 41.
Törning, öfverste, 245.

Uggla, löjtnant, 12.
Uhr, assessor, fältsekreterare, 210.
Ullner, lagman, 161.
Ungern-Sternberg, rysk major, 175.

Wachtmeister, 25, 180, 183.
Valander, löjtnant, 196.
Wallén, häradshöfding, 112.
Wallenqvist. 160.
Vegesach, von, kapten, 176.

„ major, 186.

Wetterhoff, kapten, 104, 106.
Wilbrand, C, anjalaman, 176.
Wilhelms, anjalaman, 176.
Willebrand, von, F., kapten, 102, 108, 109, 176.

„ C, löjtnant, 109.

„ fröken, 125.

Virgin, kapten, 195.

Zelow, befälh. för svenska kosacker, 129, 156.

„ major vid T:hus regem., 62.
Zimmerman, rysk general, 247.

Rättelser:

Sid. 35, rad 23 står: B. Klingspor — las: b[aron] Klingspor

„ 42 r 7 „ x. „ „ n ii

„ 48, not. „ reduktion — „ redaktion.

„ 62, rad 20 „ Zelo — „ Zelo[w]

„ 90 „ 10, efter Raathenfelt tillägges (o: Rautenfelt)

:v<fr.f.;&i4s* ,' A r ' w

-^ '<"?-*

';-\

*,

I'

-

.")

'•>

/

*

V 4

,

'» -

^

\

1

>

A

\

'

'

'• v

■_?• —I

A

-\ \

K /

i v

« w s Wttils titgifiia ökrlfter :

?W>.. X/ ^-<'l ■ *;■■ ••-;. \..'\' - v ' l' ■'■' . ,%?

L H. G, Porthans bref Hir M. Calonlus^ t, utg. af W. Lagus. — 34l + 68

sid. stör 8:o \ :\ . , . .'•> . . . . . .;T i\ ...;..>. * . l . . . .'.'\ 8;r-

II; *Förhandlingar ocji Uppsatser, 1, (Llttigre uppsatser af JJstlander,

Lagus öch Schybergsöfc) — 62-)wU2' f si<f. liten 8:o. . . ^ . ,T . . 2?§Q

III. Finlands territortela församlingars ålder, utbildning och ulgrening jntill

1885 års utgång, af K, G. Leinberg. — 159 sid. litenr 8:ct . . l . . f: —

IV. Borgareståndets; Protokoll vid Borgå iandtdag 1809, utg*. af Elis Lager-
C . blad. — ^411sidv stot 8:0 ' . . . v .\ . . ... y. .-. • .. , «->->^V; . . 8t-^ °

V. yH. G. Porfhans bref ti^l M. Calonius. % utg. afrW.'Lagu& -a .263 + ^ - f

^106 éid/stor 8:0 . . . ,,. . ... .,',.. • ^ • > '* ^ ■ '• .• *' r-.» ^A 8;-^ ' v

VI. ^Förhandlingar och Uppsatser. 2. (pängre uppsatser af EstMde*, v ■' *

JFrosJérus, Lagus m. ii.) ^44-f 268 sid, liten,8:o\ ..... ; . 3:7,5 -\

VII/ Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna, af A. O. Freudenthal och , , '

' H. A. Veudeli — 328 sid. stör 8:o . .'. . >. .i . . <..-. . , . .'. ,m 6: —
vVm. *Hi$toriskhpolltiftka anteckningar af H. F. 4dtefcreutz. 1743—1796, utg. ,

a(f Elis Lagerblad.,— 185 sid. liten v 8to . . .; . . . '. . , ^.\ . . , 3:^- f<
-IX. *FÖrhandl / ingar och Uppsatser. % (fyängre uppsatser af Th/Westrin, ,' V _*'"*"
»'v Fréudeuthal, Sphybergson, nr. fli) —-40-1-3^8 sid: liten 8:o . . .' 4:— ; '\ t ' ,

v X. ^Reseanteckningar af p, J.. Bladh ocb C, F. Hornstedt, utgv af J. O. I.

Rancken och Elis Lagerblad. ■=-* 176 sid.- liten 8:o i . v V . . . * ,*3:^- ., (

XI.l. Jsbo akademis studentmatrikel, af 1W-. Lagus. 1.^-50+ 108 sid. Åtor8;o 4:— ' j
Xll2. Åbo akademis studentmatrikel, af W. Lagas. ^. -^- 153 *id.\stor 8:0 4: — O
XI.3. >Åbo, akademis studentmatrikel, af W, Laguä. 3. — 157^40 sid. stor 8:0 4: — r - .
XI.4i Abö akademis studentmatrikel, af W i( Lagus. 4. — 224 sid. stor 8:0 2:'— 2 r -"■
^XI.5. Abo akademis studentmatrikel, af W? La^s. > ö; rr 248 sid. stor 8:0 1 3: —
XI.6. Åbo akademis studentmatrikel, af W. Lagus, ^.— 241 sid., hvartHl
/ j register 50 sid. stor 8:ö .<. « . : . . . . .-.; . . ..../. .:. ... . '. ,2: —r,

XII. Vöråmålet, ljud- och formlära, ordlista med register/språkprof, af A. O.

\ / Freudenthal. — 200 sid. liten 8:0^ f/ . . .'. .< .: .-.-, » , v . ... . . . > 3:50-

XIH. *Förhandlingar oc^h Uppsatser. 4. XL^ 11 ? 16 uppsatser af Schybergson, '

'ffultin, Vendell.hi. fl.)v — 34^130 sid. liten 8:0 . /. : . . . . T 3: —

XIV. De finska klostrené historia, af K. &. Leinbér|. — 500^ sid. liten 8:0 4: —
XV. *Hefsingfor8 stads historia från 1640 till stora ofreden, pt Erik Ehr- 'y
, ström. — ' 171 sid. liten 8:0 v .....,.......:..., ^ ': 3rö0

XVI. *Åbo universitets lärdomshistoria. 1. Medicinen, af L. W. Fagerlund ,
. och Robert Tigerstedt. — 216 sid: liten 8:0 v . ...... ^, .. . 3:&0

XVII. *Åbo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, af Axel Liljenstrand,

— ;94 sid. ^n 8;o . , .... ......... ... • , : . : . . ... 2:50

XVIII. *Förhandlingar och Hippsatser. bJ (Längre uppsatser af Frösterus, ^
\ ^Scbybergson, Leinberg, Nördmanh m. fl.) — 45 -j- .218 sid. liten 8^> 3: 50
XIX. *Åbo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, af M. G. Schybergson.

'— 168 si(^. liten 8:0 ' . ., . 3:^-^

XX. * Förhand Ungar och Uppsatser. 6; (Längi« uppsatser af Gustafsson, ->'

W. Lagus, ETifving m. fl.) — 148-+U21 sid, liten 8:0 ... . . . 2:50

X,XI. Katalog öfver den svenska literaturon i Finland samt dUrstädos utkomna

arbeten på ,fränitnande språk 1886 — 189CK Uppgjord af H; Berg- (
roth. t- 175 N sid. liten 8:0' -. . . . ♦ ,' ,. r . . . . . . , . . * /. ; . ä\—

XXIL Finska prästerskapets besvär. och Kongl. majestäts därpå jfif na resolu-
tioner. Från slutet af ,1620*talet intill störa ofredens slut. Sam-
\ s lade af K> Gl. Leinberg'. — 474 sid. stör 8:0 . '.>. .... ,j . . , 8: - 1 -

XXIII. *Åbo universitets lärdomshistoria. 4 A Teologin, förra delen/ af Herman

Råbergh. — 187 sid. , liten 8:o s . . . ':•.. . r . . 3: —

v

~i

\ . '

XXIV. ^Förhandlingar ooh Uppsatser. 7. (Längre uppsatser af J; E. Strtfm-

\ borg, R. Hausen, P. Nordmann m. fl.) -- 72 + 137 sid. liten 8:0 2

5&

t

i-S' l

' >

N I

/

XXV. Bondeståndets Protokoll vid Borga landtdag 1809, utgifna af Elis Lager-
blad; ^- 282 sid, stor 8:0 ... K . .... s . ; 5:50 ;

XXVI. *Abo universitets lärdomshistoria. 6. Filologin, af LA. Heikel. — 334 .

sid. liten $:o ................. , x 3:50

XXVII. Johan Henrik Kellgrens Bref till Abraham Niclas Clewberg, utg. af Hen-
rik Schttck. ^ 89 + 136 + 19 sid. stor 8:0.. . . . . . , . , •.,. .". £50 *

XXVIII. ^Förhandlingar och Uppsatser» & (Längre uppsatser af E. Lagerblad, . v i

; E. W. Bergman, C. G. JSstlander, R. Hausen öch M., Gr Scby- 1

*•'-,• bergson.) — 47 + 288 sid. liten 8:p . . A . . .:.-'.', Ii.:...". 3:76 i

XXIX. Östgötalaoen med förklaringar af A. O. Freudenthal. — IV + 280 i

sid. liten 8:0 . .,. . , % /. *..■ . .... ....... . ; . . ... 8:50

XXX. ^Förhandlingar 00b Uppsatser. 9. (Längre uppsatser af E, Lagus, V. • - -j
x ; ..-, Söderhjelm, G;i Cygnaeus, X- Hultin och P. Nördmann.) —

50+036 si<L liten 8:0 S ^. .,..;., 4 . 3:75

XXXI. JÖns Buddes bok. En handskrift frän Nådendals kloster, utgifven ge-

\\ nom O. fi Bultman, — XXII + 256 sid. stor 8:0 . . c , *-.'",* . . 5:'—
XXXII. *Åbö universitets lärdomshistoria, 6. Naturalhjstorien, af Otto E. A. \ }
Hjelt **- tV + 446 sid. liten 8u> , , .,.,.. '.' . , . 4ij5 !

XXXIII. *Rasebprgs slotts historia, af Torsten Hartman. — 155 sid. liten 8:0 . 2: 76 "j

XXXIV. *Förbandlingar och Uppsatser, 10. (Längre uppsatser af G. Cygnaöup, 1

K. G. Leinberg, C. G. Betländer och Ei Lagus). — 82+194 . .1
sid. liten 8» (...... * .... < .. ^ ........ r ....... . . 3:— i

. XXXV. Katalog Ofver den svenska Itteratiireit i Finland samt arbeten af inhemska

författare pä främmande språk 1891— 18*5. Uppgjord af Yrjö •

-• Hirn. h- 266 sid. liten 8:6. r . ...; ^ .;... . 3:50

XXXVI. *Fö>bandlingar och Uppsatser. II. (Längre uppsatser af I, A. Heikel

. ,, G. Frosterus och Yrjö Him). — &+216 + 33 sid. Uten 8:0.: 35: — , >j
XXXVII. *Åbo universitets lärdomshistoria. 7. Matematiken och fysiken, af K. F*. A

Y Slotta» — 293 sid. liten 8:0 . . , . T. 3:50 ]

XXXVIII.. Bref från Henrik Gabriel Porthan Ull samtida, utgifnaaf Ernst Lagus.

\/ + 360 sid,^stor 8:0 ...... * ^ ........ w .... 8:— ;

XXXIX. *Fb>handlingar och Uppsatser. 12. (Längre uppsatser af Carl v. Bons-

-' dorff och Hj, Appelqvist). — 71 + l92 + ll sid. liten 8:0 ... 3: —
XL. Prästeståndets protokoll vid Borgå landtdag år 1809 jämte Handlingar %

rörande landtdagen, utgifna af Elis Lagerblad. — 586 sid. stor 8:0 10: —
. XLI. *Ftnlands svenska vitterhet, f. Jakob Tenastrdms vittra skrifter I urval
med en lefnadsteckning, af M. G. Schybergson. — CLIX + 280
V sid.? liteH 816 ....... .<. ... ..-:..:..... .- . ... r . . . . . 4>50 *

XLU. *Åbo universitets lärdomshistoria. 8. Kemien, af Robort figerstedt. —

210 sid. liten. 8:0. . ^ ....;. „';_.,.. . . , ; , . * . ... . 3: —

XLIII. s En samKng översättningar och bearhetnlngar från romerske och franske
) , ^ författare. Utgifningeh ombesörjd af T. SL Dillner. — XX + 145,

- sid. stor^8:o . . ....*. «; 4: — "*

XLI V. *Dagbok, Wrd under kriget i Finland 178a- 1790 af auditören C. C. Ekman,

' ^ utgifyen af Reinh. Hausen. — XI + 266 sid. liten 8:0 . , * . . 3: —

"' ■- ( ' . ' • r' ';:'•"'• f -' •-■','' ' '

- OBS. De med *j utmärkta tomerna hafva utdelats åt alla medlemmar, tle
öfriga y endast åt stiftare. v -•'-<■•

'';'■'.•'' '\ U ' . " ' 1 - " . " , • '

' -* ^ * .

' » - • . ' , ', ,' - . ■ . , . -

, -. . • . ; - u - t : ...

. ■ - ■ . . . ^ ,

c/

v.

r~\

&*'-

»»-■ *■*

u'tC 2 - 10 53

.»IJljWP

H-., 4 .

L