Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats 


es BRA RR en 
nr en 
en 


NE IS + eam he - = 
— Lie RA Dae Loe ep GED Rr {Ow te Re i at Peete tee De be Es ety A eer he PO Natt Wm te Rian TE Al eye OF 
Par per te Ra TE . , ae, anaes ee tt ot Male 


RE tte nt hp gr ean priate ES ne el AE 
nc Ln ty a tr te al On i Pts ie ET Nie Ae OPS 

ne pee Pens er me eS See — om ee OV gl Be Be nn oder De air To Rae 

De ne Dp en ee 


TEE EEE a 
RE he 


ee gti ty te Be ne An he me an ne ARR A 
D Pr tn he gp on de 
ne mg me gt to no 

em a Do D Em, gs ts ee gr Me 
og eg ee Mar ae ne 


u a ee 


en ar a QUE 
me ni 


Te 


NA 
sinh tl A A RRD 
nr rm 


che ee me à 
net tee pt Ag RAO 
ting EE CE 

Re ie ET md te hit 
est tag te ag eg md 


a et a ge er he Be Men Ae 
ne ne aaa 
a ee D dm 
ee De ne de 
nn ge nn in 
ht th ge mg le Lo, te 


cence oo ne él rs ati Ph on 
ee he then os ite eh te rl on Mr re D oo 
Dm ER eo me el 


A Er ee ET EN 


etat RAR ne a rate tre MOINS 

Se need on ge te me en te oA hehe MEAT ÉD ay m0, Bie en Pr « LS 
en Owe . un nr nl a Cr ge tenho ee Sa tig Me nn mn, ee ee 
te el - RAM, en VA et 

or Rape A PRET A + . tn tn nh ne inte 

m wanna nn > ET hy IF he ene Tear 

Aug mm ay om en Pie hg es ner 

cg AP amet on a ep gy 


a tht ge et a ey Pi ary an enti nn m. te y 
De ET nr ehe ne am 


rc ae gro Va dm gs ee RBs 


EEE RETTEN Ben 
freie RASSE te RE ee mo ar - 
rs tr Dee er ee A a LE > u ’ . ee 
É ere ww - Io gh ig SAAN APA Pt he . 
tn tn ge ne 
ET Raniah 


og RA RR 
ne ee ter tt Wr 
ee ee rod 
oo or era 
- mn à te ARA bg AR 


ln ag ito lia RS 
re no 


or 


fån or gui 


tt TAT ge Nee 
Pe gi or pe gt 
a Ml anette 
ee 


me 2 

Go om Pr 

D mo ENTE me 
ne 

oo en tu 


Donne Yak 
ER 
ot ee 
one AA 
DOTE ee ee SE L 
TE À 0 
RP RER Seem” se ES ~ 


nn eg weeny TE ne mn Teen a on 
ee md . 
a ho 


DS on AA 


AN a on ni ann ie 
om mt re at 
Dh EEE - 
en nig N 

Pag seine am my le ee 
PE ee ee 
PRET AAA AE 


nn mm 
CPS 
er 


er 
A Oe ge yO 


ee ane 

gine eee tne mwas on er Tor en et 
Sone tnt ah Na Wl 

fie a Mm ig TE 


urn 
inte 


nn pe ee Ab on 


rather ge je matter lime 


mo ot qq de 


4 et ae nn mann Me - 
Ar wo msn 2 ete CR . : 
Te ome de A tete DATES CAG REP A AO LS on fran 2 : 4 mms: un: 
. a =f . . | a i nn ; x PE PE ee oe 
= EL SEC = ee OA LOE EH OIE FOE an end er LB dar GS" MG NM Foo Ng RP ee ee rn Saw CR AT - NT Do à 
Ao - nn De & vf di TE ap RR > dl AN” at ne à 
7 u note ID DT N eee ROOT ET LL AD LEE RS RS - 


ST FR a ee he agé me på Fr su met pete he 
RS CE 2 EE eg NR BA D de TE me dede eme: 0 


ne ment 


a 


ENTOMOLOGISK 
ME TIDSKRIFT 


n/ 


PÅ FÖRANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


UT G IR VIN 
AF 
JACOB SPÄNGBERG 


TREDIE ARGANGEN 


1882 


br STOCKHOLM 
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
82 


W 


I 


; MAA NOT Ev 

+ + Sy 

M: + \ - 

| 

2 

VER / 

5, ö ; Fina, RAR, 

. 2 OA ago nA e vam 

i 

; VA, à 

& VÄGG | 


V.4-4 
\€ ¥2- Le 
Insects 


INNEHALL. 
AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L. säsom skadedjur ...........- 
: och SCHOYEN, W. M., Svensk-norsk entomologisk literatur 
Mont ART inne si en 
Om Wimechihemer melanoeephalum (DALM.) 2... sen 
BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881... . 


HOLMGREN, Aug. EMIL, Nagra iakttagelser rörande Simyr a albove- 
nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- 
A et ee a oh ee die en 

LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., funnen i Sverige ..............- 

MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, 7azypus 

MÖLLER, G. FR., Nove hymenopterorum species descript&..........--- 

Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- 
lika LR TC ENS SR Re RE en 

Reue, CON, Hlemipterologiska meddelanden #8. 

, Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- 
in ol. ne an ei Dun OS. 
, Entomologiska meddelanden fran Societas pro fauna et flora 
Come sanumanisäden aren 1880 och 1881... |: 

SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera 

SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under 
D D SARA OS 0 le a ome SEHR SEE 


, Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid 


Shui omsStenmident 4. Mars 88824 : 5". 2.) 
Re 2 N I 


) 


, Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 April 1882 
Entomologiska Föreningens sammankomster den 30 Sept. och 

Deka BER ee Gr fe 8 foe I he ee 
SCHÔYEN, W. M., Bemærkninger over Lycæna Argus-.Egon-gruppen 


SPÄNGBERG, TRCOB, Om Taamasseus Mnemosyne Le se da Aa 
Nékrolos Giver AUGUST WILHELM MALM solsken da ds Ob 
STOLPE, HJALMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- 
RE A en nant mr trs ER CR A 
THEDENIUS, K. FR., Om Cidaria olivata Se À gaat teh ee MI PAR 


WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (forts. ) 
, Förteckning på de Ephemerider som hittills blifvit funna pa 


RTS EL fees. ee ee eo TE RER N 


» 


105. 


» 


» 


» 


» 


» 


4 mt - - 
MH © N wn Ur Q © 
Oo mm ST “IN GQ WN 


ma 
SI 
On 


IV INNEHÅLL. 


x 


RESUMES. 


AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme isecte nuisible ... Sid. 100 


, Sur Zrochilium melanocephalum (DALM.)- ................... 
HOLMGREN, AUG.-ÉMILE, Quelques observations sur Simyra albo- 
venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptère parasite de 
cette "espèce SM UN... Le Se N STAT 
LAMPA, SVEN, Zadena unanimis TR., trouvé en Suède ____ oo. 
MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d’une larve de diptère, 
LORY DUS os oe DE EN Re been Se LEE SANNE 
MÖLLER, G.-FR., Contribution a la connaissance de la vie parasitaire 
dans les noix de galle et autres formations de léspece __..__..... 
REUTER, O.-M., Communications hémiptéroiogiques _.__.._.....-.......- 
, Zemipteres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie 

, Communications entomologiques des séances de la »Societas 

pro fauna et flora fennica», pendant les années 1880-1881 ____. 
SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléoptéres du 
Nord boréal ‘et arctique: 210 0 8.22. SKANSEN 
SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société entomologique 
pendant: l'année 1881:.:2:2 520002) 8 er 
==, (Nécrologie de NICOLAS WESTRING 1 2 
‚„Seauee. du 29 avril T1882) os eS 2 MIAN 

, Bulletin de Séances de la Société entomologique pendant 
ANTEC ESSA 02. ce pene Pere La 
SCHOYEN, W.-M., Sur le groupe Argus- Zgon du genre Zycena _.. 
SPANGBERG, J., Sur Parnassius Mnemosyne L._............ seo 
STOLPE, Hy., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) 
THEDENIUS, K.-ER., Sur Czdarizolwata W. Vo RER 
WALLENGREN, H,-D.-J., Revision des 77pzulides de la Scandinavie 
. Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans la Péninsule 


SCANINMAV ES Mn... ee M Po RAT MERE Er Ce EN A ARR FA 


DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. 


Haft: A Gen 2: 


SANDAHL, O. ‘Tn., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under 


dess “andra arbetsar 18815: 2, 2 Re 

, Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid sam- 
mankomsten den 4 Mars 182 NEE... 
——=—, Nekrolog öre eo ee son oa gro = rare ano en er 2 
, Meddelande om Zerene hyale L. .....-- RER 2. 


WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (forts, ) 
AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L. såsom skadedjur soo 


» 


» 


v 


160 


104 


INNEHÄLL. V 


LAMPA, SVEN, Hadena unanimis Tr., funnen i Sverige ............... Sid. 31 


SCHÖYEN, W. M., Bemærkninger over Lycana Argus-Ægon-gruppen » 33 
Brver: ©. M., Hemipterologiska meddelanden = » (03 
‚ Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- 

CN PE aS aa 0 
Be ER, Om Crdaria olevasaeW. Nenn... --- 22. » SI 
MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, Zanypus » 83 


HOLMGREN, Aug. Emit, Nagra iakttagelser rörande Szmyra albove- 

nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- 

eee te TE > 87 
Deere, Finsk entomologisk literatur 1881. ="! » OO 
AURIVILLIUS, CHR. och SCHÖYEN, W, M., Svensk-norsk entomologisk 


a et) 2. ole Jae Ne ee des Ot 
- RESUMES. 


SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société éntomologique 


RC St Se NS" ne. ee ae 2. OX 
ion de NICOLAS? WESTRING 0 " . , 09 
WALLENGREN, H.-D. J., Revision des 77pulides de la Scandinavie >» 99 
AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme insecte nuisible .... » Too 
LAMPA, SVEN, Zadera unantmis TR., trouvé en Suede __________ » -100 


SCHOYEN, W.-M., Sur le groupe Argus--Zgon du genre Lycena ... » 100 
Passe Q.M., Communications hémiptérologiques ___._...... -- .. >, 102 
, Hemipteres heteropteres de la Finlande et de Ja Scandinavie » 103 
ÉPOUSER. Sur Cedar id eligata W. Ma 20.13 ¥ EOF 
MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d’une larve de diptere, 
Se Un or a ET 
HOLMGREN, AUG.-ÉMILE, Quelques observations sur Simyra albo- 
venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptère parasite de 


et ee A ni >, 


É Häft. 3. 


Reuter, O. M., Finlands och den skandinaviska halfôns Hemiptera- 
Be nis) no te I Ty lent af 105 
AURIVILLIUS, CHR., Om .Trochslium melanocephalum (DALM.) ...... 34 FOE 
SANDAHL, OÖ. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 
RE N Re a a SERA Morag han 123 
STOLPE, HJALMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- 
AT DT une in I Dot 
SPÄNGBERG, JACOB, Om Parnassius Mnemosyne L. …........... X 152 
REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden fran Societas’ pro fauna 
et flora fennica sammanträden åren 1880 och 1881 ............... a LE 
SPANGBERG, JACOB, Nekrolog öfver AUGUST WILHELM MALM -..... Sn 


23 - INNEHALL. 


RÉSUMÉS. - 
-REUTER, O.-M., Æémiplères heteropteres de la Finlande et de la 
SEANÄIDAVIE > en... eue SERRE ANNEES 
AURIVILLIUS, CHR., Sur ZYochiliun melanocephalum (DALM.) ...... 
SANDAHL, O.-TH., Séance du 29 avril, 18922 N Orb Er eee 


STOLPE, Hy., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) 
SPANGBERG, Ja Sur Parnassius Mnemosyne 1... 2 re 
REUTER, O.-M., Communications entomologiques des séances de la 

> Societas pro fauna et flora fennica, pendant les années 1880o- 


LOS 0 ul. cp ee un tes se 


SPÄNGBERG, J., Nécrologie d'AUGUST-WILHELM MALM — u. 


Häft. 4. 


REUTER, O, M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera- 
Hieteroptera* (LfOTlS. )... .......2.-..2 ONE 
WALLENGREN, H. D, J., Förteckning pa de Ephemerider som hittills 
blifvit. funna pa skandinaviska halfön. .........-.-- 222 Dem 
MÖLLER, G. Fr., Nove hymenopterorum species descript® ............ 
, Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- 

ka "bildningar__.....2....%.-2222 UE RUN 2222 2 SA 
SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera 
REUTER, ©; M., Hemipterologiska. meddelanden, II .._...-2 eae 
SANDAHL, O, TH., Entomologiska Föreningens sammankomster den 
BO Sep: rach eta Dec. 1902 Pre pone 


RESUMES. 


REUTER, O.-M., Hémiptéres de la Finlande et de la Scandinavie ... 
WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans 

la, Pénissule ‘scandinave 22292202 LR ROSE 
MÔLLER, G.-FR., Contribution à la connaissance de la vie parasitaire 


dans les noix de galle et autres formations de l’èspece -.._-..---.- 
SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiqués sur les Coléoptères du 
Nord: boréal ‘et ‚arctique......2...2. ..2...4.2..22.22.. CASE 
REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques .........-..-..------ 


SANDAHL, O.-TH., Bulletin des Séances de la Société entomologique 


pendant l'année si S82) Lise tue) es SES 


» 


» 


160 


161 
161 


¥ 
- Et 

Hu Sal 

Er Jan 
im 
— « 
i 
' 


RON I 


Fr ie MAR ger 1) 0“, FE 


Rs. Ma DR et Mr En, Ur Se 


uote sr! k Mk.” AUURFLILTILR - Trias ong 
Ja # Kir in Br ea MU EL 

; po N 
4 ao Berne Ange; sant lehrer Sa 
Ka Ai, tas STE PALER GEA, nur bé 


eh SALAS HAO 


. 
t 


N 4 Porn - Get KTRS Se We ERSTER ER [pang 

ÅR en solos orth Dee Al RL Si ET Lap 
ur a cheats Date Mr: Bik. VORA. RE af. ma. 

ë ML rei hir, eRe pee 


egress för era: At ELAN es. ENT. rar IE 

M scans © 125%, SE red ‘shana 5: Keen 
é Vale wien Atkins Merci sig. ock pte 
a Bu? eo epee vith er MTs Sit. AN ALU 
tan ave apeorngaiteyte,. à eh he 


| a Fie. pots Fe Re See I 


KA | ; a’, 3 
A an ‘ - x 


ur de 

anh 

a 

. \ 
te 

4 

‘ 

4 

# & 


FR bei ay os Meo ig? et Coes aa a GENE > 


Prplitie: CT var hy te Sid ka ARLAS yee RSS Bs 


dis FIRE tte tb LR us hYaze hide 


| AL gel doit, er MR pound Be race na. (à 


ni re ' Bänden: part vet hör PEL 1 RAR + RER 
Be. Hr Bayer lice cabs ar eames sir redd SR 


DEN ENTOMOLOGISKA FÔRENINGEN I STOCKHOLM 
UNDER DESS ANDRA ARBETSÄR 1881. 


Vid den Entomologiska Föreningens första sammankomst, 
oden 26 Februari, anmäldes att Foreningen nyligen genom döden 
förlorat två af sina medlemmar och gynnare: Hr Hofmarskalken 
m. m. Baron H..G. v. WAHRENDORFF och Hr Fil. D:r. Lupvic 
LOVENSKIOLD. 

Föreningens Sekreterare D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde i 
ett längre föredrag för den entomologiska delen af arbetet »/s- 
land Life» af A. WALLACE. Insektlifvets sannolika uppkomst och 
vidare utveckling på öar, samt många 1 samband dermed stående 
märkliga förhållanden framhöllos, hvarjemte påpekades, huru som 
öarne på grund häraf visade sig vara af två olika typer, nämligen 
kontinental- och ocean-öar. 

Undertecknad förevisade (ur Karolinska Institutets farmako- 
gnostiska museum) en samling ärtlika frön af en Cajanus-art från 
Westindien, hvilka samt och synnerligen voro angripna af en, så 
vidt man hittills kunnat utröna, sannolikt icke svensk Bruchus- 
art. Flera individ af skalbaggen hade utbildats inom hvarje ärta 
och dels utkrupit, dels dött, innan de kommit ut ur ärterna. Då 
dessa Cajanus-frön för flera âr sedan inlades i förvaringsburken 
och uppstäldes i nämda museum, märktes ingen skada à fröna. 
Skalbaggarne hade säledes sedermera utvecklat sig och detta 1 
oerhérd mängd. Huru förloppet vid denna utveckling möjligen 
kunde hafva varit föranledde ett längre meningsutbyte, hvari del- 
togo Hır Sven Lampa, Gen.-konsul J. W. Smitr och under- 
tecknad. | 

Föreningens andra sammankomst hölls den 30 April, hvar- 
vid ordet fördes af Hr Lektor THEDENIUS, emedan den ordinarie 
ordföranden var förhindrad. 

Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). ; I 


2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde för de märkvärdiga och 
intressanta upptäckter, som under sista ären blifvit gjorda rörande 
galläpplesteklarnes utveckling samt refererade mera utförligt den 
. nyss utkomna uppsatsen härom af D:r H. ADLER: Ueber den 
Generationswechsel der Eichen-Gallwespen (se Zeitschr. f. Wis- 
senschaftl. Zoologie. B. 35. 1881. pp. ı52— 240). Galläpplen 
af bäda generationerna af vissa arter förevisades. 

Med anslutning till föregående referat höll D:r Fr. Lovin 
foredrag om steklarnes olika lefnadssätt med särskildt afseende 
pa deras betydelse för skogshushällningen. 

Hr Sv. Lampa förevisade ett i Stockholm utkläckt exemplar 
af den nordamerikanska Pafagelspinnaren, Saturnza (Samia) Ce- 
cropia L. Puppan till detsamma hade erhållits fran Amerika. 

Vidare företedde Hr Lampa särdeles ändamålsenligt och nätt 
förfärdigade insektlädor i bokform, mycket lämpliga till bevarande 
af mindre insektsamlingar, särskildt för undervisningen i skolor. 

Vid Föreningens Styrelses sammanträde den 3 Maj refere- 
rade D:r Cur. AURIVILLIUS > Bidrag till Kundskaben om Nor- 
ges Lepidopterfauna af J. SPARRE-SCHNEIDER (Christiania Viden- 
skabs-Selskabs Forhandl. 1881. n:o 2). 

Hr Sv. LAMPA förevisade en Cherocampa, som i alla afse- 
enden stod midt emellan Ch. Eipenor L. och Ch. Porcellus L. 
och sannolikt vore att anse säsom en hybrid af dessa bäda arter. 

D:r CHR. AURIVILLIUS visade ett s. k. insektsäll af tvänne i 
hvarandra liggande häfvar, hvilket var lämpligt att kunna be- 
qvämt medföra pä resor. 

Den Entomologiska Föreningens värsammankomst kunde för 
den kalla väderleken icke hällas i Stockholms omgifningar, utan 
egde rum à Mosebacke den 2 Juni. 

Vid Föreningens tredje ordinarie sammankomst den 24 Sep- 
tember hade undertecknad, Ordförande, den glädjen att fa till- 
kännagifva en donation till den Entomologiska Föreningen af 2,000 
kronor frän Föreningens Hedersledamot, den om svensk veten- 
skap sa högt förtjente mecænaten Dir ANDERS FREDRIK REGNELL 
i Caldas i Brasilien. Pa förslag af Styrelsen beslöt Föreningen 
att denna summa skulle bilda grunden till en fond, som skulle 
bära gifvarens namn, och af hvilken endast räntan finge använ- 
das såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för utgifvandet 


SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1881. 3 


af Entomologisk Tidskrift, och hvilken fond skulle förökas med 
alla gâfvor, som för detta ändamål kunde inflyta. 

Bland skänker till Foreningen nämde Ordföranden särskildt 
en liten samling dels sällsynta och dels för Sverige nya skalbag- 
gar förärade af Hr Adj. AHLROT i Kalmar, samt exemplar af 
Trochilium Apiforme Cu., funna omkring 1,000 fot öfver haf- 
vet å ett berg nära Boda i Dalarne af Hr Apotekaren C. INDE- 
BETOU (Se Ent. Tidskr. 1881. H. 4. Smärre meddelanden, pp. 
210 och 213). 

D:r Cur. AURIVILLIUS meddelade upplysningar om och före- 
visade ätskilliga af insekter förorsakade missbildningar pä växter, 
de flesta framkallade af arter, hörande till slägtena Ceczdomyza 
och Aphis. I sammanhang harmed anförde undertecknad, Prof. 
Wirrrock och Konservator MEvEs ytterligare erfarenheter i samma — 
riktning. 

Hr Sy. Lampa fôrevisade en samling vackert spända mikro- 
lepidoptera, uppstuckna medelst silfverträd pa sma parallellipipe- 
diska bitar af kardborrmärg, hvilken märg lämpar sig synnerli- 
gen väl till detta ändamål samt är genom sin rena hvithet vack- . 
rare, än den vanligast begagnade flädermärgen. Docenten D:r 
PALMÉN fran Helsingfors yttrade sig om denna spänningmetod 
och om andra sätt att preparera mikrolepidoptera. 

Fôreningens Sekreterare meddelade ytterligare underrättelse 
om härjningarna af Orchestes populi (FABR.) SCHONH. äfven un- 
der 1881 vid Arbrä prestgärd i Helsingland, samt om förekom- 
sten af denna skalbagge. | | 

Hr Sv. Lampa anmälde säsom ett skadedjur äfven för tor- 
kadt ekvirke skalbaggen Lyctus canaliculatus Fasr. Med an- 
ledning häraf framhöll Ordföranden af hvilket praktiskt intresse 
det vore att med samlingar af skadeinsekter äfven förena prof 
pa de växtdelar, som af dem blifvit angripna. Hr Revisor J. 
Meves nämde att sådana samlingar, dock mindre omfattande, 
funnos vid Kgl. Skogsinstitutet.  Hr Konservator W. MEVES er- 
inrade om, att larver och puppor af flera skalbaggar; t. ex. Bu- 
prestis-arter emellanåt införas med snickerivirke från utlandet. 

Den Entomologiska Föreningens sista sammankomst för året 
hölls hos undertecknad den 14 December, årsdagen för förenin- 
gens stiftande. | 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Pa framställning af Styrelsen antogs säsom hvilande till nästa 
sammankomst, att dä afgöras, följande förslag till ändring af För- 
eningens stadgar: | 

'»8 2. F6reningen håller ordinarie sammankomst den sista 
»Lordagen i Februari, April och September. Dessutom hålles 
»sammankomst den 14 December, ärsdagen af Föreningens stif- 
»tande, samt under Maj månad à dag, som särskildt bestämmes 
»vid föregående sammankomst, helst i samband med en utflygt 
»1 Stockholms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget att, 
»dä omständigheterna sa föranleda, bestämma andra dagar för 
»sammankomsterna. » | 

I sammanhang med denna ändring måste i $ 10 ordet »No- 
vembersammankomsten» utbytas mot » Decembersammankomsten». 

Vid derefter fôrrättadt val af Styrelse för det kommande 
äret ätervaldes, med sluten omröstning, de föregäende ledamö- 
terna af Styrelsen till samma befattningar som förut, nämligen 
undertecknad till Ordförande, D:r Cur. AURWILLIUS till Sekrete- 
rare, Lektor J. SPÄNGBERG till Tidskriftens redaktör samt Lekto- 
rerna K, FR. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN till de öfriga le- 
damöterna af Styrelsen. Till revisorer af Föreningens räkenska- 
per utsägos Hr Apotekaren H. ENELL och Hr Kassören G. Hor- 
GREN. | 

Sekreteraren meddelade sedan en kortfattad Ofversigt af de 
vigtigaste arbeten, som under det förflutna äret utkommit inom 
entomologiens område samt refererade Beiträge zur Kenntniss 
des Baues der Schmetterlings-rüssel VON W. BREITENBACH 
(Fena. Zeitschr. f. Naturwiss. B. 15. H. 1. pp. 151— 214. 
1881). 

Hr Sv. Lampa refererade W. SCHÔYENS afhandling » Om nogle 
for Norges og Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera», samt 
meddelade nagra dylika fynd, som han sjelf gjort i Sverige. 

Ordföranden refererade i korthet » Zhe Report of the En- 
tomologist of the United States Departement of agriculture» 
for ar 1880, den sednast utkomna rapporten. 

Lektor HOLMGREN höll föredrag om Lophyrus Pint och 


dess lefnadssätt. I kokonger inspunna larver, som nu legat lef- 
vande och oförändrade i tre ar, förevisades 1 stort antal, hvarvid 
framhölls, att då sålunda på detta sätt år efter ar allt flera larv- 


SANDAHL: ENT. FOREN. UNDER 1881. 5 


kokonger hopades i jorden och icke kläcktes under vanliga för- 
hällanden, sa skulle slutligen, då ett för larvernas utveckling 
verkligen gynnsamt år inträffade, arten helt plôtsligen kunna upp- 
träda i en sådan mängd, att det för en ytlig betraktelse skulle 
synas svårt att förstå, hvarifrån de otaliga individerna så plöts- 
ligen kommit. 

Prof. FORSSELL från Skara meddelade, att en annan art af 
samma slägte, L. rufus, ett år (för omkring 30 år sedan) upp- 
trädt i vissa orter i Westergötland i så oerhörd mängd, att han 
förstört alla barren à stora skogssträckor, men både förut och 
efteråt har denna skadeinsekt icke visat sig å samma trakter. 

I sammanhang härmed omnämde undertecknad att Calosoma 
Ingvisitor L., som 1851 fanns rent af i massa 1 parken vid Drott- 
ningholm, men sedan dess icke der träffats, i år blifvit återfun- 
nen derstädes af Hr Apotekaren Isıpor NORDIN, men blott ett 
enda exemplar. Lektor THEDENIUS och Sekreteraren yttrade sig 
vidare om detta periodiska uppträdande af insekter, hvilket äfven 
tillhör vissa fjärilsarter, bland hvilka Konservator MEvEs och 
Lektor HOLMGREN i främsta rummet erinrade om Tortrix vi . 
ridana IL. 

Den Entomologiska Föreningens Styrelse har under året haft 
fem sammanträden för handläggandet af Föreningens angelägen- 
heter. Vid dessa hafva följande nya ledamöter blifvit invalda: 
Hr Gartner N. G. Moe. Toien, Kristiania: 

» Konservator W. J. Storm. Throndhjem. 
» Sogneprest G. SANDBERG. Sydvaranger i Finmarken. 
» Jägmästaren A. VARENIUS. Skogsstyrelsen, Stockholm. 
» Jägmästaren J. H. WERMELIN. Skogsstyrelsen, Stockholm. 
» Professorn m. m. J. ARRHENIUS. Stockholm. À 
> Baron EDWARD Hisincer. Brüdtorp, Karis, Finland. 
> Konservator, Fil. Mag., F. W. WOLDSTEDT. Kejserl. Zool. 
Museum, Petersburg. 
> Studenten O. JuEL. Stockholm. 
> Direktör G. LÖWEGREN. Göteborg. 
Direktör F. ULRIKSEN. Alnarp, Äkarp. 
> Jägmästaren O. M. Hansson. Stockholm. 
» Lektorn, M. D., J. O. PONTÉN. Strengnäs. 
» Med. Kand. R. L. TRAFVENFELT. Stockholm. 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Hr Med. D:r O. NEIBER. Ronneby. 

"> Amanuensen, F. D., E. W. DAHLGREN. Stockholm. 
» Studeranden G. STENSTRÖM. Gårdsjö, Borgvik. 

» Fil. Kand. ©. Wiyxkstrom. Stockholm. 

Antalet utländska Föreningar och Sällskaper, hvilka trädt 
1 förbindelse med den Entomologiska Föreningen i Stockholm 
har ytterligare under äret ökats, och öfver de erhällna tidskrif- 
terna m. m., genom hvilka föreningens bibliotek under äret till- 
växt, skall en särskild förteckning meddelas. 

Af Entomologisk Tidskrift hafva de 4 haftena for 1881 ut- 
kommit. 

Den storartade gafvan fran Föreningens Hedersledamot Hr 
Statsrådet m. m. O. I. FÂHRÆUS af hans utmärkta samling af 
svenska skalbaggar m. m. har blifvit öfverlemnad till Foreningen 
och förvaras nu hos undertecknad. 

Föreningens inkomster under äret hafva utgjort, 
genom influtna ärsafgifter och tillfalliga bidrag af en- 


tomologiens gynnare«......iAlir:t..behi. 2er SR 
_ och för försälda exemplar af Tidskriften ..........-..--- 39: — 
samt ett kontant. förskott af undertecknad _............ 659: 55. 


S:a Kronor 1,888: 66. 

Utgifterna för diverse omkostnader, säsom porto ; 
m. m. uppga a a RT 36 ONS ARE 75 
samt för tryckningen af Erliegen Tidskrue rm 1,709: 91. 


| S:a Kronor 1,888: 66. 
Härvid är att märka att icke mindre än 56 ärsafgifter för 1881 
och 13 för 1880, eller tillsammans 414 kronor, icke influtit, 
men om hvilkas erhällande grundad förhoppning förefinnes, sa 
att den ekonomiska ställningen i sjelfva verket är bättre, än hvad 
som framgär af det föregäende. 
Oskar Th. Sandahl. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 


FÖRHANDLINGAR VID SAMMANKOMSTEN DEN 4 MARS 1882. 


Ordföranden, Prof. O. SANDAHL, helsade Föreningen pa dess 


första sammankomst under äret och tillkännagaf, att denna sam- 


mankomst mäst uppskjutas frän den i stadgarne bestämda dagen, 


»den sista lördagen i Februari», med anledning deraf att revi- 


sionsberättelsen icke hunnit förr afslutas, emedan den ene af re- 
visorerna, till följd af en företagen resa, icke fått tillfälle att del- 


taga 1 revisionen förr än under sista veckan. 


Föreningen antog följande fran foregaende sammankomst hvi 
lande förändrade lydelse af $$ 2 och 10 i Föreningens Stadgar. 

$ 2. Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista 
lördagen i Februari, April och September. Dessutom hålles sam- 
mankomst den 14 December, årsdagen af Föreningens stiftande, 
samt under Maj månad å dag som särskildt bestämmes vid före- 
gående sammankomst, helst i samband med en utflykt i Stock- 
holms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget, att, då om- 
ständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för samman- 


komsterna. 
. Decembersammankomsten — — 


$S 10. — — — — 


Ordföranden höll derefter ett minnestal öfver Föreningens 
den 28 sistlidne Januari i Göteborg aflidne ledamot f. d. Tull- ' 
förvaltaren NIKLAS WESTRING.! 

Ordföranden anmälde att Föreningen från /a Soczete Impe- 


riale des Naturalistes de Moscou erhållit inbjudning att den 


14 Maj d. å. deltaga i firandet af halfsekelsjubileet för nämda 
sällskaps v. President, Jubeldoktorn, Statsrådet CH. RENARD. För- 
eningen uppdrog åt Styrelsen att medelst en lämplig skrifvelse å 
Föreningens vägnar deltaga i jubilarens firande. 


« ! Uppsatsen skall i Tidskriften införas. 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Revisionsberättelsen upplästes och meddelades full ansvars- 
frihet för 1881 ars förvaltning at Föreningens Styrelse och kassa- 
förvaltare. 

Det vid föregående sammankomst af Hr Kammarradet Baron 
HERMELIN väckta, men dä uppskjutna förslaget, att Föreningen 
borde söka finna utvägar att inhemta iakttagelser och utbreda 
kännedom om skadeinsekternas förekomst och lefnadsförhällanden 
upptogs nu till öfverläggning, hvari deltogo Hrr HERMELIN, AURI- 
VILLIUS, HOLMGREN, HOLMERZ, J. MEVES och Ordföranden. Se- 
dan af flere talare framhällits dels vigten och nödvändigheten af, 
att alla sädana iakttagelser gjordes efter en bestämd plan samt 
pa så manga olika ställen som möjligt, dels -önskvärdheten af, 
att ett sådant företag, liksom de redan öfver hela landet anord- 
nade meteorologiska och fenologiska iakttagelserna, med intresse 
omfattades och pa lämpligt sätt understöddes af Hushällningssäll- 
skapen, uppdrogs ät Landtbruksakademiens Entomolog, Lektor A. 
EK. HOLMGREN. samt Sekreteraren, D:r Cur. AURIVIELIUS, att till 
nästa sammanträde inkomma med ett detaljeradt förslag öfver 
sättet för anordnandet af dylika undersökningar. | 

Lektor THEDENIUS förevisade och beskref en af D:r NEREN 
m. fl. funnen, för Sverige ny, fjärilsart, Czdarza Olivata Ben. 
hörande till afdelningen Geometre.' 

Hr Sv. Lampa redogjorde derefter for en af Konservator 
G. KOLTHOFF sistlidne sommar påträffad, for Sveriges fauna ny, 
nattfjaril: Hadena unanimis TR.” | 

D:r CHR. AURIVILLIUS förevisade tre arter af flug-slägtet 7%e- 
phritis Larr. och meddelade upplysningar om deras lefnadssätt? 


* Uppsatsen skall i Tidskriften införas. 


NEKROLOG. 


+ 


Niklas Westring. 


En stor förlust har nyligen drabbat den Entomologiska För- 
eningen, i det dess till ären äldste ledamot f. d. Tullförvalta- 
ren i Göteborg, NIKLAS WESTRING, den 28 sistlidne Januari der- 
städes stilla slutade sitt långa verksamma lif i den höga åldern 
af fylda 84 år. 

NIKLAS WESTRING var ständigt den mest pligttrogne embets- 
man inom: tullverkets tjenst, från hvilken verksamhet han efter- 
lemnar ett högt aktadt minne, men oaktadt hans tid sålunda var 
strängt upptagen af trägna embetsgöromål, fann han dock till- 
fälle till allvarligt och vidt omfattande arbete i naturvetenskapens 
tjenst. Det var spindlarnes egendomliga grupp, jemte insektverl- 
den, åt hvilken han i främsta rummet egnade den varma kärlek, 
han hyste för den lefvande naturen. Hans iakttagelseformaga 
var 1 hög grad skärpt, hvilket han till fullo ådagalagt genom sitt 
omfattande och för sin tidpunkt uttömmande arbete: Aranee 
Suecice descripte a NICOLAO WESTRING, hvilket utkom i Göte- 
borg 1861. I en diger volym på 614 sidor stor oktav beskrif- 
ver han icke mindre än 308 svenska spindelarter, bland hvilka 
endast 124 arter voro sammanräknadt kända af hans föregångare, 
LINNÉ, DE GEER och SUNDEVALL. I en år 1851 i Göteborgs 
Kgl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles handlingar intagen 
förteckning öfver dittills kända svenska spindelarter upptages de- 
ras antal till 253, hvaribland 132 för faunan nya, och till dessa 
lades af THORELL i hans Recensio critica aranearum 1356 (Acta 


‘ 
10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Reg. Soc. Scient. Upsaliensis) 18 nya af honom i Upland funna 
arter, och sedermera tillkommo ytterligare 37 nya arter, hvarige- 
nom hela antalet arter i WESTRINGS nämda arbete sälunda upp- 
gar till den nyss anförda siffran 308. Dessa arter har han för- 
delat pa 44 slägten, grupperade i 6 familjer. Arbetet är ett klas- 
siskt verk; det är också skrifvet pa ett klassiskt språk, latinet, 
hvars bestämdhet, tydlighet och skarpt betecknande förmåga icke 
uppnås af något bland nutidens lefvande språk. Detta WEST- 
RINGS arbete har fört hans namn vida utôfver fäderneslandets 
gränser och har af utlandets fackmän blifvit särdeles fördelaktigt 
bedömdt. 

Jemte detta WESTRINGS förnämsta arbete har han utgifvit 
flera smärre afhandlingar af mindre betydenhet. Ifrig att ut- 
breda och underlätta insamlandet af spindlar och deras studium, 
— hvilket i hög grad försvåras, såsom bekant är, derigenom att 
dessa djur, behandlade på samma sätt som man behandlar insek- 
ter, sammanskrumpna och ofta blifva oigenkänliga, — utgaf 
WESTRING en praktisk, mycket noggrann beskrifning öfver den 
metod han användt, för att uppbevara dessa lätt förstörda djur. 
Denna hans »Anvisning att ändamålsenligt insamla och conser- 
„vera Arachnider förnämligast med afseende a Spindlarne» är 
särskildt aftryckt 1858 ur CEE Kgl. Vet. och Vitt.-Sam- 
hälles Handl. 

Sitt första meddelande af iakttagelser inom insektverlden har 
WESTRING offentliggjort i »Skandinaviska Entomologiska Sällska- 
pets handlingar» i Kroyers Tidskrift 1844, under benämning: 
»Bidrag till historien om Insekternas Stridulationsorganer», hvarı 
han redogör för dessa ljudorgans byggnad hos en mängd skal- 
baggar samt hos en spindel. Till samma ämne äterkom han 
sedermera (1858) dä han i oftanämda Göteborgs Kgl. Vet. och 
Vitterh.-Samhälles handlingar lemnar en »Beskrifning pa Stridula- 
»tionsorganerna hos slägtena Pachycoris och Scutellera af insekt- 
»ordningen FHlemzptera, jemte Ofversigt af alla de hittills bekanta 
»olika sätten för sädane ljuds frambringande bland andra insek- 
ter». Vidare har WESTRING i samma Göteborgs Vet. och Vit- 
terh.-Sällskaps Handlingar 1859 anmält J. WAHLBERGS af BOHE- 
MAN beskrifna /nsecla Caffraria och 1868 meddelat en »Sww- 
marisk öfversigt af Göteborgstraktens Coleopter-fauna samt 


SANDAHL:. NEKROLOG. II 


Beskrifning "öfver Scolia melanoptera KLuGE, ett för Sveriges 
insektfauna nytt genus och art af insektordningen Hymenop- 
tera». Slutligen far jag nämna den i nyss anförda handlingar 
ar 1874 intagna recensionen: »Demerkungen über. die Arach- 
nologischen Abhandlungen von D:r T. THORELL». Allt hvad 
WESTRING har meddelat bär vittne om den största noggrannhet 
och flit. 

De yttre konturerna af denne märklige mans lefnad äro föl- 
jande: NIKLAS WESTRING föddes i Göteborg den 13 Nov. 1797. 
Fadren var vagnmakareäldermannen ERIK WESTRING och mo- 
dren Bricirra CHRISTINA ÖMICH. Efter två och ett halft Ars stu- 
dier vid Göteborgs gymnasium mäste W. sluta. studierna, eme- 
dan fadren aflidit och modren var urständsatt att bekosta de 
dryga och mängäriga kostnader, som voro förenade med den 
unge WESTRINGS åsyftade lefnadsyrke, nämligen den medicinska 
banan. Han måste derför sla in pa en annan väg. Tvingad 
af omständigheternas makt sökte han sålunda, 1816, en kam- 
marskrifvaretjenst vid Göteborgs Inkommande Sjötullkammare, 
hvilken tjenst han erhöll, och härmed var uppslaget gifvet till 
hans 42 års långa tjenst inom Tullverket, ständigt vid Göteborgs 
tullkammare. Han befordrades från den ena befattningen till den 
andra, tills han år 1834, vid 37 års ålder, utnämdes till Tullför- 
valtare å Uppbördskontoret i Göteborg, hvilken maktpåliggande 
tjenst han innehaft i 23 och ett halft ar, då han på begäran 
erhöll afsked med pension ar 1858. WESTRING blef ledamot af 
Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhalle 1843, riddare af 
Kgl. Wasaorden 1851, ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien 
1863, samt dessutom ledamot af Skandinaviska Entomologiska 
Foreningen 1 Köpenhamn, af Entomologischer Verein i Stettin, 
La Société Entomologique de France och den Entomologiska 
Foreningen i Stockholm. 

Fran ar 1840 intill 1862 ars slut var W. medlem af den 
Styrelse, som var förordnad af Göteborgs Kgl. Vet. och Vitt.- 
Samhälle, att förvalta dess naturhistoriska museum och han fort- 
for sedan, eller fran och med 1863, allt intill ar 1874 att vara 
ledamot af den da tillsatta »Göteborgs musei Styrelse». Han 
var en af de verksammaste grundlaggarne och befordrarne af 
detta vackra museum, till hvilket han lärer hafva testamenterat 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


sitt bibliotek och insektsamlingar. Hans utmärkta spindelsamling 
uppgifves tillfalla Kgl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm. . 

WESTRING var 1 barnlöst äktenskap förenad med BRIGITTA 
CHRISTINA THORSSELL, som afled fore honom. I enskilda lifvet 
var WESTRING en vänlig, flärdlös, enkel och rättfram man, som 
högt värderades af närmare vänner. Frid öfver den bortgängnes 
minne! | 


Oskar Th. Sandahl. 


MEDDELANDE OM ZERENE HYAEET. 


I »Smärre meddelanden» intagna i denna tidskrifts bada f6r- 
utgäende ärgängar har Zerene Hyale L. omnämnts säsom fun- 
nen pa flera ställen 1 Sverige. Hr Revisor J. ANKARCRONA (Hess- 
leborg, Lyckeby) meddelar nu yttermera 1 bref till undertecknad 
af den 3 Febr. d. a. att han äfven under Augusti 1881 fann 
denna fjäril À samma lokal vid, Spandelstorp i Blekinge, som un- 
der föregående år. Detta är ytterligare en bekräftelse pa denna 
vackra fjärils infödingsrätt i Sverige. 


Oskar Th. Sandahl. 


REVISION AF SKANDINAVIENS TIPULIDÆ 


AF 


H. D. J. WALLENGREN. 


Fors. If. ps 209, Arg. 2. 


Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge, 
ätminstone upp pa Dovre. 

2. P. pratensis (LiN.) svart; abdomen med gula eller hvita 
sidofläckar; vingar brunaktiga med svart pterostigma. Var. ab- 
domen gul med svart, tandadt ryggband. 

Er 20,980: AI, 4001: Siebke Enum.‘ IV: 236. 

Under samma tid som föregäende i södra och mellersta Sve- 
rige och i södra Norge. 

II:o Abdomen gul med eller utan mörk rygglinea. 

A) Abdomen utan mörk rygglinea, blott de 2 sista segmenterna bruna 
och stundom en brunaktig fin sidolinea. (Thorax ockragul med 4 


räta, grå ryggband; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; 
panna med grått band.) 


3. P. annulicornis (Meıc.) antenner brunringlade; vingar 
gråaktiga med svartbrunt pterostigma och innanför detta en hvit, 
otydlig fläck. | 

Norrort Lett! X. 4002. ' Siebke Enum. IV. 237. 
Tip. annulicornis Meig. S. B. VI. 289, 51. 

Under Juni och Juli mänader i Norrbotten, Gudbrandsdalen 
och vid Kristiania. 

B) Abdomen med brunt ryggband och längs hvarje sida en mörk linea. 
1) Vingar med svartbrunt pterostigma. (Kroppsfärg gul; fötter gula, 
lärens och tibiernas spets merendels brun.) 


a) Thorax med 3 rata svarta ryggband. (Vingar med brunt 
tvärband.) 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


4. P. dentata (Meic.) antenner bruna med 3 basleder gula. 
Fett? Og 
Under Maj ı Skäne. 

b) Thorax med 3 svarta ryggband, hvaraf bäda sidobanden äro 


framtill krökta.. 
(1) Vingar med brunt tvärband. 


5. P. quadrifaria (Merc.) antenner bruna, 2—3 basleder 
gula; anus vid basen svart med gul spets (9) eller helt gul (Q). 
P. fascipennis Zett. X. 3993. LP. quadrifaria Meig. S. 
Bide 298. 48, | 
Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige. 
(2) Vingar utan brunt tvärband. 
6. P. iridicolor (SCHUMM.) bröstet och dess sidor oflickade; 
vingarnes pterostigma svart, punktformigt. 
Schumm. Beschr.. Schles. Tip. 107. 47, Rap 
2730994.  Sıebke-Emim. IV. 22356. i 
Under Juni—Augusti 1 hela Sverige samt södra och mellersta 
Norge. CAR 
7. P. cornicina (Linn.) bröstet och dess sidor med rost- 
bruna fläckar; vingarnes pterostigma svartaktigt, stort, ovalt. Var. 
bröstets fläckar svartaktiga. | Ar 
Zeit X. 3996. Siebke. Enum.. IV 222 
Under Juni—September i södra och mellersta us och 
Norge, ätminstone upp pä Dovre. 
2) Vingar med brungult eller blekt pterostigma. 
a) Ihorax med 3 räta, bruna eller svarta ryggband. (Fi ötter gula, 
lärens och en spets brun.) 
8. P. scurra (MEIG.) thorax gul; antenner svarta, 1—3 bas- 
leder gula; brôstets sidor ofläckade («ÿ') eller ljust rödfläckiga (©). 
Lett XxX. 4000. Siebke Enum: 72737 
Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom 
Norge, ätminstone upp i. Verdalen. | 
9. P. picticornis (ZETT.) thorax gra; antenner gula, brun- 
ringlade; brôstets sidor upptill med rödgult band. 
Fett. X..4003, 


Funnen i Skäne. 
b) Thorax med 3 svarta ryggband, hvaraf sidobanden äro framtill 
krökta. (Kroppsfärg gul; bröst och bröstsidor svartflackiga ; 


fötter bruna, lärens bas gul.) 


| - WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 15 


10. P. maculosa (Meıc.) sidoknölen pa metathorax fram- 
för vingkolfvarne omgifven af en halfmänformig svart eller svart- 
brun fläck; abdomens ryggband sammanhängande. 

Zebi:oX. 3997» SIebk eiEnuim.»IV.237- 

Under Maj—Augusti 1 södra och mellersta Sverige och i. 
Norge, ätminstone upp till Trondhjem. 

11. P. histrio (Fapr.) sidoknölen pa metathorax framför 
vingkolfvarne på undre sidan med svartbrun, ej halfmänformig 
flick; abdomens ryggband upplöst 1 fläckar. | 

Bett. X, 3999. Siebke Enum.. IV. 237. 

Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom 


Norge, ätminstone upp i Österdalen. 


ae Slastet: DOLICHOPEZA MEIG. ZETT. 


1. D. silvicola (Meıc.) mörkbrun; antennernas 2 basleder 
gula; pterostigma svartbrunt; fötter bruna; höfter och lärens bas 
gula; tarserna länga med de 4 sista lederna hvita, den sista med 
svart spets. 

Zei, 0e5os: ALL 4361.: Siebke. Enum, IV: 240: 

Under Juni och Juli vid Kristiania och 1 Gudbrandsdalen 


inom Norge. 


29. Slägtet: NEPHROTOMA MEIG. ZETT. 


1. N. dorsalis (FABR.) gul; thorax med 3 rata, svarta rygg- 
band; antenner svarta, 2—3 basleder gula; bröstsidorna ofläc- 
kade; abdomen med svart ryggband; pterostigma brunt; fötter 
gula, lärens och tibiernas spets brun. 

Zeit. 2%, 4005. 

Funnen i Skane och Lappland. 


30, Slästet:. CTENOPHORA MEIG. ZETT. 


I:o Antenner hos 5’ blott på inre sidan med kamlika utskott, hos © 
sammanträngda, rundade leder; äggläggningsröret smalt, rödgult eller 
beckbrunt. Dicienidia BRULLE. 

1. C. bimaculata (Lın.) svart; antenner svarta; abdomen 

svart (FS) eller pa sidorna och undertill gulfläckig (9); vingar 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


med svart pterostigma, der bakom ett svart tvärband och i spetsen 
en matt brun fläck; fötter gula; lärens och tibiernas spets brun. 

Zett: X. 4022Srebike Erima. eek 

Under Juni—September 1 hela Sverige och S. Norge. 

II:o Antenner hos «j bide på inre och yttre sidan med kamlika utskott, 
hos © med tydligen skilda, oftast undertill sägformigt utskjutande leder. 
(Kroppsfärg svart; pterostigma brunt.) 

A) Antenner hos « med korta kamlika utskott äfven pa undre sidan 
(sâledes med 3 rader utskott); abdomen hos © med längt, sabel- 
formigt utstående äggläggningsrör. Xiphura BRULLE. 

1) Antenner rostgula eller gula, 1—2 basleder svarta. 


2. C. atrata (Lin.) abdomen helt svårt (9?) eller vid basen 
rundt omkring bredt rödgul (Q); antenner rostbruna, 2 basleder 
svarta; fötter gula; laren hos © mot spetsen swarta; tibiernas 
spets svart. 

Lett. X...4017. XII 4002.” STeb ke Kaum zo 

Under Juni och Juli i hela Sverige samt S. och M. Norge, 
ätminstone upp pa Dovre. sha 

3. C. ruficornis (MEIc.) abdomen rödgul med svarta rygg- 
fläckar (FS) eller svart, vid basen rundt omkring bredt rödgul, | 
hvilken färg sträcker sig på buken ända till äggläggningsröret 
(2); antenner rödgula, 1:sta basleden svart, 2:dra gul eller ljus- 
brun; fötter rödgula; lårens spets hos © brun. 

Meig.:S. B. VIE 284 12." Cr atraveo iG ee 
4020. Siebke. Enum. IV. 238. | 

Under Juni mänad i mellersta Sverige och S. Norge. 

2) Antenner helt svarta, stundom med 1:sta leden smutsgul. 

4. C. nigricornis (MEıc.) abdomen svart; 2:dra och 3:dje 
segmenterna pa sidorna (ÖS) eller helt och hållet (9) rödgula; 
fötter rostgula, lårens och tibiernas spets svart. Var. abdomen 
helt svart med grått band vid basen. Var. guttiventris ZEIT. 
thorax med hvitt sidoband; abdomen med gula sidofläckar; an- 
tennernas 1:sta led smutsgul. 

Lett. X 4020, AE 4ooe: 

Under Juni och Juli i hela Sverige. 

B) Antenner hos I utan kamlika utskott pa undre sidan (således med 
blott 2 rader utskott); abdomen hos © med kortare, ej sabelformigt 


utstaende äggläggningsrör. 
1) Antenner svarta, vid basen gula. 


_ WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 17 


5. C. pectinicornis (Lin.) thorax pa sidorna med gula 
fläckar; abdomen rödgul med svarta, hos © stora ryggfläckar; 
fötter gula, lärens och tibiernas spets hos © svart. 

Be Le. A012, XII. 4002. Siebke, Enum: LV: 238. 

Under Juni och Juli månader 1 hela Sverige samt i S. Norge, 
ätminstone upp i Osterdalen. 

6. C. guttata (Meıc.) thorax med hvitaktig sidostrimma ; 
abdomen svart med hvitaktiga sidofläckar; fötter svartbruna, 1a- 
rens och tibiernas bas gul. 

Zen. X, 4070. siepker Enum. 1V. "22's: 

Under April—Juli 1 Westmanland och S. Norge. 


2) Antenner gula, hos « med bruna kamutskott. 


7. C. flaveolata (FABR.) bröstets sidor upptill med gult 
band; abdomen svart med 7 gula tvärband; fötter gula; tibier- 
nas spets brun; bakersta laren hos © med brun ring. 

Seconda, Siebke., ENUM, LV) 238. 

Under Maj och Juni i S. och M. Sverige och 1 S. Norge. 


31. Slägtet: TIPULA Lin. ZETT. 


I:o Antennernas leder undertill hos I längre, hos © kortare sägformigt 
utskurna. (Kroppsfärg grä; vingar ljust gräaktiga med brunt ptero- 
stigma och innanför detta oftast en hvitaktig, afläng fläck; subradial- 
grenens främre gren utlöper i framkanten.) Zrionocera LOEW. 

A) Thorax med 4 mörka ryggband, hvaraf de 2 mellersta äro hvar- 
andra närstäende. 

1. T. diana (Meıc.) antenner nakna, svarta, 3:dje leden 
merendels hos © gulaktig; abdomen med brunt ryggband; vin- 
garne med hvit fläck innanför pterostigma; fötter gula, lårens 
och tibiernas spets brun. 

BEER: 2906. Stebke. Enum. IV. 233. 

Under Juni och Juli ı Skäne, vid Kristiania och i Gud- 
brandsdalen. 

2. T. salicetorum (SIEBKE) antenner häriga, svarta, 2 bas- 
leder grä; abdomen utan tydligt mörkare ryggband; vingar utan 
hvit flack innanför pterostigma; fötter svarta; lårens och tibi- 
ernas bas gul. 

Siebke. Nyt. Mag. f. Nat. 1870. 64. Enum. IV. 235. 

Under Juli och Augusti pa Filefjeld och i Valders i Norge, 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 1 (1882). | 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


B) Thorax med 3 mörka ryggband, hvaraf det mellersta delas af en 
svart (hos n:o 3) eller af en grä (hos n:o 4) linea. (Vingar med 
hvitaktig fläck innanför pterostigma; fötter svarta, lärens och tibi- 
ernas bas gul; antenner svarta, nakna, blott 1:sta leden hårig.) 


3. T. serricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita 
mentinskärningar, utan mörkt ryggband. 

Zett. X. 3069. Siebke. Enum. IV. 233. | 

Under Maj—Augusti i Lappmarken och Finmarken. 


4. T. subserricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita 
segmentinskärningar och mörkt ryggband. | 

Lett, Xe 00. 

Under Juni—Augusti i S. och M. Sverige, ätminstone upp 
ı Jämtland, samt 1 Værdalen i Norge. 

II:o Antennernas leder undertill ej sagformigt utskurna, utan cylindriska, 

stundom knutiga. 

A) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma afbruten, hinner 
ej framkanten. (Thorax med 4 mörka ryggband, de mellersta skilda 
genom en grä linea; fötter gula, lärens.och tibiernas spets brun.) 

5. T. hortulana (Meic.) blekgrä; abdomen gulaktig; an- 
tenner svarta, 3 basleder gula; vingar marmorerade med hvitt 
och brunt. i 

Keil X. 3922; 

Under Juni—September i hela Sverige ända upp i a aa 

6. T. varipennis (MEIG.) gra; abdomen gra med rostgul 
bas och hvita segmentinskärningar; antenner svarta, 2:dra leden 
ofta gul; vingar marmorerade med hvitt och brunt. 

Zett. X 3027." Sıebke. Enum. IV. 230 0 ws 
Zeit X. 303470 Siebike. Etim. LV e220. 

Under Maj—Augusti pa hela halfön. | 

7. T. Siebkei (ZETT.) rödgrå; abdomen ofvan brunaktig 
med hvita segmentinskärningar; antenner bruna, 3 basleder gula, 
de följande 4—6 svartringlade; vingar gråaktiga med hvit fläck 
innanför pterostigma. 

Fett... X1..4359.  Siebke. “Baum, IV 222 

Under Juni och Juli vid Kristiania. 


B) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma fullständig, hin- 


En AT ous 


ner framkanten. 
(I:0) Vingar med ljusare och mörkare fläckar, eller med mörka strim- = - 
mor på tämligen glasklar botten, eller åtminstone utom det mörka 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 19 


pterostigma med en eller flera brunkantade nerver (stundom blott 

subradialgrenen) jämte ulnarfältets tvärnerv. 

(A) Vingar med 3 stora, tresidiga, bruna, framtill smalt samman- 
hängande framkantsfläckar och lika mänga blekare, aflänga in- 
kantsfläckar samt brun punkt i disken. 

8. T. gigantea (SCHUK.) grä; thorax med mörkare rygg- 
band; abdomen stundom gulaktig; fötter gula; lärens och_tibi- 
ernas spets brun. | 

BERN 39144 ore bk e,, Enum;.IV 228; 

Under Juni och Juli mänader i S. och M. Sverige samt 
S. Norge. | 

(B) Vingar annorlunda tecknade än hos (A). 


1:0) Vingar fläckiga, marmorerade eller töckniga. 
a) Thorax med 3 breda, mörka ryggband, hvaraf det mel- 
lersta stundom är deladt. 
(1:0) Ryggbanden på thorax så breda att de nästan intaga 
hela ryggen, ej brunkantade; det mellersta odeladt. 
(Fötter bruna, lårens bas gul.) 

9. T. vittata (MEIG.) grå; antenner svarta, 2 basleder gula; 
abdomen med mörk sidolinea; vingar bruna med genombrutet, 
långsgående, hvitt band. 

FER X30 1,7. 

Under Maj och Juni i S. och M. Sverige. 

(2:0) Ryggbanden pa thorax mattligt breda, brunkantade, 
det mellersta deladt genom en fin brun linea. (Kropps- 
farg gra; abdomen gulaktig.) , 

(a) Vingar med brun punkt vid framkantsmidten; ptero- 
stigma mörkt. 

10. T. truncorum (MEıc.) antenner svarta, 2 basleder 
gula (5) eller r:sta gra och 2:dra gul (9); vingar marmorerade 
med hvitt och brunt; fötter gula; lärens och tibiernas spets brun. 

FEIN 22920." Sieb kes Enumr EV 270: 

Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, ätminstone upp i 
Jämtland samt inom Norge, ätminstone upp i Værdalen. 

(b) Vingar utan brun punkt vid framkantsmidten ; ptero- 
stigma blekbrunt. | 

11. T. pabulina (Metc.) äntenner svarta; 3 basleder gula 
(SF) eller 5—7 gula (©); vingar med 2 otydliga hvita fläckar; 
fötter bruna; lårens bas bredt gul. 

Lett. X53 942: STEb ket Enum: LV. (231. 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Under Maj och Juni i S. och M. Sverige samt i S. Norge. 


ı2. T. subunilineata (ZETT.) antenner svarta, knutiga, 2 
basleder gula; vingar marmorerade med flera sma, hvita fläckar; 
fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. 

Zett. X.' 3040- 

Under Juli 1 Lappmarken. 


b) Thorax med 4 bruna eller grä ‘ryggband, som stundom 
äro brunkantade. 


(1:0) Ryggbanden pa thorax brunkantade. (Vingar mar- 


morerade med hvitt och brunt.) 
(a) Vingar med en, nästan fyrsidig, starkt i ögonen fal- 
lande, hvit fläck pa midten; en mörk punkt vid fram- 
” kantsmidten; fôtter bruna, lärens bas bredt gul; de 2 


_mellersta ryggbanden pa thorax bilda nästan ett enda. 


13. T. excisa (ScHUMM.) gra; antenner svarta, 2 basleder 
gula; abdomen gulaktig, knapt med spär till mörk sidolinea. 

T. speculum Zett. X. 3924. Siebke. Enum. IV. 229. 
T. excisa Schumm. Beschr.; Schles. Tip. a2. 

Under Juli och Augusti i Lappmarken, Österdalen, Gud- 
brandsdalen, Værdalen och pa Dovre. 


(b) Vingar utan starkt i ögonen fallande, fyrsidig hvit, 


blott matt flick på midten, men med 2 mörka punk- 

ter vid framkanten (1 vid midten och I nara basen); 

fôtter gula; larens och tibiernas spets brun; de bada 

mellersta ryggbanden pa thorax bilda ej ett enda, utan 

* äro åtminstone på något ställe åtskilda genom grått. 

(Thorax gulgrå; abdomen gulaktig, bakåt grå, med 

3 mörka linier, hvaraf rygglinien stundom är otydlig.) 

14. T. scripta (Meıc.) mellersta ryggbanden pa thorax 

framtill och baktill förenade, blott pa midten skilda om grätt. 
Lett. X.,,3048. ..,Sie,bke...Enum., IV! 22: 

Under Juni—September i S. och M. Sverige och Norge, 

ätminstone inemot Throndhjem. 


ı5. T. nubeculosa (Meıc.) mellersta ryggbanden pa thorax 
fullständigt skilda genom grätt, blott framtill stundom förenade. 

Lett. X. 3920, »ıecbke.uEnum! IVe 200: 

Under Maj—Augusti i hela Sverige och 1 S. och M. Norge, 
ätminstone till Trondhjem. 


(2:0) Ryggbanden pä thorax enfärgade (ej brunkantade). 
(a) Pterostigma svartbrunt, sträcker sig halfmänformigt 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDE. 21 


från framkanten öfver tvärnerverna till basen af in- 
skjutningsfältet.. (Vingar gra, hvitfläckiga mellersta 


' 


ryggbanden pa thorax framtill forenade). 


16. T. signata (St#c.) blekt gra; abdomen gulaktig, båda 
sista segmenterna bruna och spar till 3 bruna längsgäende linier; 
antenner svarta, 2 basleder gula; fôtter gula, larens och tibier- 
nas spets brun. 

Metts. 3032. Siebke.. Baum. jhV. 230. 


Under Juli-—September 1 Romsdalen och Gudbrandsdalen 
samt vid Kristiania 1 Norge. 


(b) Pterostigma ljusare eller mörkare brunt, aflängt, 
blott beläget utmed framkanten. 

(1) Mellersta ryggbanden på thorax både framtill och 
baktill förenade, blott på midten åtskilda genom 
gratt. (Vingar marmorerade af hvitt och brunt; 
den ur inskjutningsfältets främre hörn utgående nerv- 
grenens båda grenar tämligen bågformiga.) 


17. T. obsoleta (MEiG.) blekt grå; abdomen gulaktig, 
baktill brun, segmentinskärningarna hvita; antenner mörka, 2 bas- 
leder gula; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. 

ZETA 30309: #. 

Under Juni—September 1 Upland och Norrbotten. 


(2) Mellersta ryggbanden pä thorax ej nägonstädes 
med hvarandra förenade, ehuru hvarandra mer eller 
mindre närstäende. (Vingar marmorerade eller fläc- 
kiga af hvitt och brunt samt med en tydlig brun 
punkt vid midten nära framkanten.) 

a?) Vingens hvita fläckar bilda inga tydliga tvär- 
band, utan äro spridda. 

(a?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgå- 
ende nervgrenens båda grenar eller åtminstone 
den bakre tämligen bågformiga. (Fötter gula; 
lårens och tibiernas spets brun; ue gul- 
aktig.) 

(a') Vingar med talrika (10—12) hvita fläckar. 


18. T. marmorata (Meıc.) grå; antenner svarta, 2 bas- 
leder gula; vingnerver bruna; abdomen stundom baktill brun. 

Aeatte< 293 ro Srebke. Enum: IV: 20. 

Under. Juni—September i S. och M. Sverige och Norge. 


(b*) Vingar med fä (3—5) otydliga hvita 
fläckar. 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. | CR 


19. T. ceres (Fries) blekt rödgrå; antenner bruna, 2 bas- 
leder gula; vingnerver blekbruna; abdomen gul, baktill med brun 
fläck ofvan. | ; 

Lett. X. ‘3040. 

Funnen i Skane. ar 

20. T. circumdata (SıEBKE) ljusgrå; antenner svarta, 3 bas- 
leder gula; vingnerver bruna; abdomen med brunt band längs 
rygg och sidor, sista segmenterna bruna. 

Siebke. Nyt Mag. f. Nat. 1863. ı82. Enum. IV. 231. 

Under Augusti pa Dovre. 

(b?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgä- 
ende nervgrenens bäda grenar ej bägformiga, 
utan mera räta. (Abdomen gulaktig med brunt 
ryggband; antenner bruna, 2—3 basleder gula.) 

21. T. longicornis (ScHumM.) ljusgrå; vingar med 3—4 
otydliga, hvita fläckar; abdomens sista segmenter bruna; fötter 
bruna, lären gula. 

Lett: X. 3944: »Stebke. Enum IV. or 

Under Juni och Juli i hela Norge. 


22. T. hortensis (Meıc.) gulaktig; thorax blekgra; vingar 
marmorerade med hvitt och brunt samt med brun punkt vid 
midten nära framkanten; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun. 

ZJett x. 2034. Siebke Enum. IV. 229 

Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, samt vid Kristi- 
ania och i Österdalen inom Norge. 


(b?) Vingens hvita fläckar bilda 2 sammanhängande, 
breda tvärband och en större hvit fläck utanför 
pterostigma. (Abdomen gulaktig med 3 bruna 
linier, hvaraf rygglinien ofta är otydlig; vingar 
med brun punkt vid midten nära framkanten.) 


23. T. micans (ZETT.) ljusgrå; antenner svarta, 2 basleder 
gula; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. 

Lett, Xi-goze/" Siebke. Enum. IV; 220. 

Under Juni—September i S..och M. Sverige och Norge. 


c) Thorax med 5 bruna, enfärgade ryggband; de 3 mellersta 
paralella, framtill nästan förenade, det mellersta af dessa 
ganska fint. (Vingar marmorerade af hvitt och brunt, med 
brun punkt vid midten nära framkanten ; abdomen gra.) 


24. T. crassicornis (ZETT.) gra; abdomen baktill med 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 23 


hvita segmentinskärningar; antenner svarta; 2:dra basleden brun : 
fötter bruna, laren utöfver midten gula. 

ZEILYX. 3933. Siebke. Enumy FV “230: 

Under Juni och Juli 1 Lappmarkerna samt på Dovre och 


Filefjeld. 
d) Thorax med 8 mörka ryggband, de mellersta skilda genom 


smal gra linea. (Vingar såsom hos föregående.) 

25. T. octolineata (ZETT.) ljusgra; de 4 yttre rygglinierna 
pa thorax korta, krökta; antenner svarta, 2—3 basleder gula;. 
fötter sasom hos föregäende. 

Brite... 2070. siebke. Enum. IV. 230. 

Under Maj—Juli i Jämtland och Österdalen, p& Dovre och 
i Værdalen. 

2:0) Vingar hvarken fläckiga, marmorerade eller töckniga, men 
väl strimmiga af brunt, derigenom att en eller flera af läng- 
nerverna jämte ulnarfältets tvärnerv äro brunkantade. (Thorax 
med 3 mörka, stundom brunkantade ryggband, det mellersta 
ganska bredt.) 

a) Ryggbanden pä thorax brunkantade, det mellersta deladt 
e genom en brun linea. (Kroppsfärg grå; antenner bruna, 
1—3 (SY) eller 1—4 (9) basleder gulaktiga.) 

26. T. marginata (MeIc.) abdomen mörkbrun med rostgul 
rygglinea och rostgul fläck ofvan mot basen; vingar brunaktiga 
längs midten bleka, längs framkanten svartaktiga; pterostigma 
mörkbrunt, innanför detta en hvit fläck. 

Mew X 2001. Sıebke.,Enum.IV. 233. 

Under Juni och Juli i S. Norge. 

27. T. lateralis (Meıc.) abdomen med svartbrunt sido- 
band; vingar grä, längs framkanten lergulaktiga; pterostigma mörk- 
brunt, innanför detta en hvit fläck, som ofta sträcker sig till 
inskjutningsfältets bas. 

AettlX: 39621). Siebke, Enum; [Vss2ee3' 

Under Maj—Augusti i S. och M. Sverige och Norge, ät- 
 minstone upp på Dovre. 

b) Ryggbanden p&- thorax ej brunkantade. 
(1) Mellersta ryggbandet på thorax odeladt. (Abdomen 
med mörk strimma pa rygg och sidor; vingar gula, 
innanför pterostigma en hvit fläck, som gar till eller 


genom inskjutningsfaltet.) 


28. T. opaca (SIEBKE) askgrå; abdomen gulgrå; vingner- 


- u 


1 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


verna bruna; dorsalnerven, subulnarnerven och ulnarfältets: tvar- 

nerv brunskuggade; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. 
Siebke. Nyt. Mag. f. Nat. 1872. 61. Enum. IV. 235. 
Under Augusti i Osterdalen i Norge. 


29. T. vernalis (Meıc.) ljust askegrä; abdomen gul med 
hvita segmentinskärningar; alla vingnerver brunskuggade, så att 
mellanrummen synas säsom hvitaktiga strimmor; fôtter bruna, 
lärens bas gul. 

Zett. X. 3041. Siebke. Enum. IV. 230. 

Under Maj—Augusti 1 S. och M. Sverige samt i Norge, 
atminstone upp till Alstadhaug. 


(2) Mellersta ryggbandet på thorax deladt genom en fin 


gra linea. (Abdomen utan mörk strimma längs rygg 
och sidor; segmentinskärningarna hvitaktiga; vingar gra 
med bruna, vid basen bleka nerver; kroppsfarg askgrå; 
fotter bruna, laren mot basen gula.) 


30. T. macrocera (ZETT.) antenner svarta, 2 basleder 
(5) eller 2:dra leden gulaktig (Q); lederna cylindriska; abdomen 
gulaktig, bakåt brun; pterostigma svartbrunt, innanför detta en 


liten hvitaktig fläck. 

Bete 3967. 

Under Juni—Augusti i Norrbotten och Lappland. 

31. T. subnodicornis (ZETT.) antenner svarta; lederna hos 
cd kantiga; abdomen gra; pterostigma brunt, otydligt. : 

Lett, ikon 07s, (ote ikiet imine IV AGA 

Under Juni och Juli i norra Sverige och inom Norge ned till 
Kristiania. 

(II:0) Vingar med grå eller gulaktig anstrykning; pterostigma brunt; 
innanför detta en glasklar fläck; brun punkt i disken och van- 
ligen brun punkt i inkanten. ost 

32. T. lutescens (Fapr.) gulaktig; thorax med gra rygg 
och 3 brunaktiga ryggband, det mellersta dubbelt; fotter gulak- 
tiga; lärens och tibiernas spets mörk. 

Lett, X. 3920. Srebk er Erin IV 0220 

Under Juli—September i S: och M. Sverige och S. Norge. 


(III:o) Vingar enfärgade, hvarken med mörka fläckar eller mörka 
strimmör, pä sin höjd med mörkt pterostigma och innanför detta 
en klar, hvitaktig större eller mindre fläck, eller framkanten 
bredt mörk. a 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 25 


(A) Vingar gulaktiga, blekbrunaktiga eller tvartgrä, stundom 
helt klara. ; | 
1:0) Vingar brunaktiga med bred, skarpt glänsande mürkbrun 
strimma längs framkanten. (Thorax med 3 mörka, mörk- 
kantade ryggband.) 

a) Vingar med hvitaktig, längsgäende strimma längs den bruna 
framkantsstrimman. (Mellersta ryggbandet pa thorax ej de- - 
ladt genom brun linea.) 

33. IT oleracea (Lin.) askgrå; antenner svartaktiga, 2—4 
basleder gula; abdomen gra eller gulaktig, stundom med brun 
rygglinea; fôtter gula, larens och tibiernas spets brun. 

Zett. X. 2958.3 Srebke.: Enum. LV 5.233. 

Under Juni—Augusti i hela Sverige och S. och M. Norge. 

b) Vingar utan hvitaktig strimma längs den bruna fram- 
kantsstrimman. | 

34. T. paludosa (Meıc.) askgrå; mellersta ryggbandet pa 
thorax ej deladt genom brun linea; antenner svartaktiga, 2—4 
basleder gula; abdomen grä eller gulaktig, stundom med brun 
rygglinea; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun. 

Mere 3000. Sieb ke. Enum. IV. DS. 

Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och 
södra Norge. | | 


35. T. fusca (Sra#c.) brungrå; mellersta ryggbandet pa 
thorax deladt genom svart linea; antenner bruna med gul Das; 
abdomen med brunt ryggband och hvita segmentinskärningar; 
fôtter svarta, larens bas gul. 

Berra! 3001. 

Under Augusti manad i Skane. 

2:0) Vingar utan skarpt begränsad brun strimma längs fram- 
kanten, men väl der stundom mörkare än i disken. 

a) Vingar innanfôr pterostigma med klar, hvitaktig fläck, 
som tvärbandslikt gär öfver subradialgrenen, ätminstone till 
eller in i inskjutningsfältet och stundom längre. (Vingar 
graaktiga; fötter gula, lärens och tibiernas spets brun.) 

1) Abdomen askgrä med brun linea längs rygg och sidor. 
; (Thorax grå med 4 ljusbruna ryggband.) 

36. T. lunata (LIN.) antenner bruna, 2:dra leden oftast; 
1:sta undertill och 3:dje vid basen gul; palper bruna. 

LEE XK 3064. 

Under Maj och Juni i Skäne. 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


+ 2) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostgul med mörka — 
ryggband. | 

37. T. ochracea (Meıc.) thorax med 4 rostbruna band; 
abdomen utan mörk rygglinea, men med rudimentära sidolinier; 
antenner bruna, mot basen mer eller mindre långt gula; Br 
gula, i spetsen svarta. 

Zett. X. 3947. „Siebke,Enum: IV pe, 

Under Maj—Augusti pä hela halfön. 


38. T. letabilis (ZETT.) thorax med 3 svartgrä band, Fa 
mellersta brunkantadt; abdomen med brun rygglinea; antenner 
gula, brunringlade; palper gula, i spetsen svarta. 

Fett, X:03950, 0 srebke Enum. NWs»sı 

Under Juli och Augusti i norra Sverige, pa Gotland och i 
sôdra Norge. | 

3) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostbrunaktigt grä med 
mörka ryggband. 
(a) Abdomen med mörkt ryggband. 

39. T. selene (Meıc.) thorax med 4 tydliga bruna rygg- 
band; antenner gula, brunringlade; den hvita fläcken immanför 
vingens pterostigma räcker föga öfver basen af inskjutningsfältet. 

Lett. X. 3955. Siebke Enum. 1Woe2gae 

Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och 
Norge. 


40. T. fascipennis (MEıc.) thorax med 3 otydliga ryge- 
band; antenner bruna med 2 basleder gula (3), eller gula, mot 
spetsen bruna (9); den hvita fläcken innanför vingens ptero- 
stigma räcker långt öfver basen af inskjutningsfältet och hos 9 
nästan till vingens inkant. 

Lett... 3948-nSlechke Enum; IV. „232 

Under Juni—September i hela Sverige och 1 södra Norge. , 

(b) Abdomen utan môrkt ryggband, sista segmentena 
bruna. 

41. T. picticornis (ZETT.) thorax med 3 eno ryggband, 
det mellersta deladt genom fin gra linea; antenner gula, brun- 
ringlade; den hvita fläcken innanför vingens pterostigma räcker 
foga Ofver basen af inskjutningsfaltet. 

Left. XII2 4899. 

Funnen pa Öland. 


~ 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 207 


by Vingar innanför pterostigma med liten,- ofta otydlig hvit- 
- aktig fläck, som går knapt öfver subradialgrenen och hin- 
| ner ej inskjutningsfältet. 
1) Antenner hos 5' med långsträckta leder, hvardera vid 
bäda ändar rundaktigt uppblästa; abdomen hos © läng, 
betydligt längre än de ej förkrympta vingarne. 


42. T. nodicornis (Meıc.) askgrå; thorax med 4 breda, 
bruna ryggband; abdomen gulaktig med brunt ryggband; anten- 
ner bruna, 2° basleder gula; vingar gråaktiga; pterostigma matt. 

Atte s. 3052. Stebke Enum. IV. 232. 

Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom 
Norge i Gudbrandsdalen och pa Dovre. 


2) Antenner hos <j’ af vanlig form; abdomen hos © föga 
längre än vingarne, dä dessa ej äro förkrympta, såsom 
stundom är förhållandet. 

(a) Thorax med 4 mörka ryggband. (Fötter gula; 
lårens och tibiernas spets brun; vingar gråaktiga, 

à ej hos © förkrympta.) ; 

43. T. limbata (ZETT.) gulaktig; thorax à ryggen askgra, 
ryggbanden otydliga; abdomen gul, baktill brun, utan mörkt 
ryggband; antenner svarta, 2 basleder gula; pterostigma svartbrunt. 

ZEN 3 95 1. 


Under Augusti manad i Lappland. 


44. T. flavolineata (Meıc.) askgrå; ryggbanden 4 thorax 
tydliga; abdomen gul med 4 bruna band (SY) eller brun med 
gult band längs rygg och sidor (©); antenner brunaktiga, mörk- 
ringlade, 2—3 basleder gula; pterostigma blekt. 

Zit 20617 . Siebke: Entm. . Win'233; 

Under Juni mänad i södra och mellersta Sverige och södra 
Norge. | 
4 (b) Thorax med 3 mörka ryggband, det mellersta de- 

ladt genom en fin grå eller bruna linea. 

(1) Abdomen grå med svartbrunt sidoband, men 
utan ryggband. (Vingar ej förkrympta, brunak- 
tiga; mellersta ryggbandet ä thorax deladt genom 
brun linea.) 

45. T. pruinosa (Meic.) askgrå; antenner svarta, 3:dje 
ledens bas stundom gul; palper svarta; pterostigma ljusbrunt; 
fötter bruna, lårens bas gul. 

Zett. X. 3978. Siebke Enum. IV. 234. 


+ 


PR RUE A Pea | 
; * + Å 7 2? pet u 
Af er aie + Be 
28 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Under Juni och Juli i södra och mellersta Sverige och Norge. ; 


(2) Abdomen gul, stundom baktill brun; palper 
helt eller blott vid basen gula. (Fötter gula, 
lårens och tibiernas spets brun; antenner bruna, 
vid basen mer eller mindre gula; vingar hos 9 
ej förkrympta.) . 


+ 


46. T. quadrivittata (St#c.) askgrå; mellersta ryggbandet 
å thorax ej deladt; abdomen med svartaktigt sidoband och utan 
ryggband; palper bruna, ı:sta leden gul; vingar brunaktiga. 

ZUR pose: 

Under Augusti i Smäland. 


47. T. luteipennis (Mric.) askgrå; mellersta ryggbandet 
deladt genom fin mörk linea; abdomen med brunt, mer eller 
mindre tydligt ryggband, men utan sidoband; palper gula med 
brun spets; vingar gulaktiga. | 

Zeit. & 3974.  siepke num. IV. 234. 

Under Augusti—Oktober i södra och mellérsta Sverige och 
Norge. ; 

(3) Abdomen gul, stundom baktill brun; palper helt 
bruna. TER 


*) Abdomen med brunt ryggband; antenner svarta 
eller svartbruna; vingar hos © förkrympta. 


48. T. melanoceros (Schum.) askgrå; mellersta ryggbandet 
å thorax deladt genom fin mörk linea; vingar gråaktiga; ptero- . 
stigma blekbrunt. Var. abdomen med brunt sidoband. 

Schumm. Beschr. Schles. Tip. 75, 30. T. lineata Zett. 
X: 3975. Siebke: Enum. IV W232: 

Under Augusti och September i hela Sverige och södra och 


mellersta Norge. | 
++) Abdomen utan brunt ryggband, baktill brun’, 


antenner svarta eller svartbruna, 2:dra basleden 

 gul; mellersta ryggbandet à thorax deladt ge- 
nom en fin grä linea. (Vingar hos © stundom 
förkrympta.): 

49. T. grisescens (ZETT.) gra; vingar hvitgra med mörk- 
brunt pterostigma, hos © ej förkrympta; fötter bruna, lårens bas 
bredt gul. | 

Zett. X. 39 De 

Under April och Maj i Skäne. 


WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDÆ. 29 


50. T. pagana (MEiG.) gra; vingar gra med blekt, otyd- 
ligt pterostigma, hos © förkrympta; fötter bruna, lärens. bas gul. 
Lett. X.'30980.. Siebke Enum.:IV. 234. 
Under Augusti—Oktober i: södra och mellersta Sverige och 
södra Norge. 


(B) Vingar svartbruna, jämförelsevis korta, hos © kortare än ab- 


-domen, men ej förkrympta. 


51. T. nigra (LIN.) svartbrun; abdomen vid basen ofta 
gulaktig; antennernas 1—2 basleder ofta gula; fötter svartbrun- 
aktiga; lårens bas gul. 

Meo Xo soon Siebke, Enum. IV. 235. 

Under Maj—Augusti 1 sôdra och mellersta Sverige och Norge. 


32. Slägtet: PTYCHOPTERA FABR. ZETT. 


I:o Vingar klara, ofläckade. (Fötter gula; lärens, tibiernas och tarser- 

nas spets brun.) 

1. P. scutellaris (Meic.) svart; skutell gul; bröstsidor ask- 
grä; palpernas bas gul. r 

Lett, X. 4029. Siebke-Enum. IV.:239. 

Under Juni—September pä hela halfön. 

II:o Vingar med svarta eller svartbruna fläckar och tvärband. 

a) Bakfötternas metatars hvit. (Bröstsidor askgrä; fötter bruna, lären 
gula med brun spets.) | 

2. P. albimana (FaAer.) svart; skutell och palper gula; 
abdomen med 2 gula tvärband (07) eller gula sidofläckar (©); 
vingarnes tvärnerver och pterostigma svartbruna. 

Bete NN: 4028; 

Under Maj—September 1 södra och mellersta Sverige. 

b) Bakfotternas metatars brun eller brungul; brôstsidor glänsande silfver- 
hvita. (Fôtter gula, larens och tibiernas spets brun; skutell och 
palper gula.) 

3. P. contaminata (Lın.) svart; abdomen såsom hos före- 
gaende; vingar med 3 afbrutna svartbruna tvärband och nägra 
sådana punkter. 

Pet 4025. siebke Enum. IV. 230. 

Under Maj—September i hela Sverige och mellersta Norge. 

c) Bakfotternas metatars brun eller brungul; bröstsidor svarta, utan 
silfverglans. (Fötter och lar sasom hos föregäende; skutell svart; 
palper gula.) 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


4. P. lacustris (Meıc.) svart; abdomen med 2 gula tvär- 
band, men hos © oftast enfärgad; vingar med 2 bruna tvärband. 

Zeit. X. 4026" Sıebke’ nam ive 27 

Under Juni och Juli 1 södra och mellersta Sverige och södra 
Norge. 

5. P. paludosa (Meıc.) svart; abdomen enfärgad; vingar 
med afbrutet svartbrunt tvärband öfver disken och bakom detta 
nägra punkter af samma färg. 

Lett. Ki 2027... Siébke Enum: IV. 230% 

Under Juni och Juli i Skane och vid Kristiania. 


ORCHESTES POPULI L. SASOM SKADEDJUR. 


_ Vid ett besök i Arbrå prestgard i mellersta Helsingland som- 
maren 1880 fann jag bladen pa de der planterade balsampopp- 
larne angripna af en insektlarv, som lefde säsom minerande in: 
uti bladen. Man kunde knapt finna ett enda blad, som ej van? 
pryddes af en eller flera bruna fläckar, uppkomna derigenom, att 
larven fôrtärt de klorofyllforande cellagren inuti bladet, men lem- 
nat den ofärgade ôfverhuden orörd. Fläckarne halla vanligen 
10—15 m.m. i genomskärning och sammanflyta ofta nog med 
hvarandra. I Augusti månad funnos i bladen dels ännu ej full- 
växta larver, dels puppor hvilka jag efter några veckor lyckades 
få kläckta. Det visade sig då, att insekten var den lilla hoppande 
snytbaggen Orchestes populi L., svart med rödgula ben. I bör- 
jan af Juni 1881, vid ett besök å samma ställe, fick jag iakttaga 
huru de på marken öfvervintrade skalbaggarne nu 1 otaliga ska- 
ror vandrade eller rättare sagdt hoppade uppåt trädstammarne och 
spredo sig på de nyss utslagna bladen. Ett närstående plank samt 
under träden växande buskar voro alldeles svarta af de uppåt- 
sträfvande små djuren. Snart voro alla blad försedda med sina 
gäster, som dels frossade af den späda grönskan, dels rustade sig 
för att nedlägga äggen i den saftiga bladväfnaden. På detta sätt 


har nu denna insekt der härjat i flera år. Jag ville fästa uppmärk- 


samheten härå, enär, så vidt jag vet, denna iakttagelse icke förut 


gjorts i vårt land. Chr. Aurivillius. 


i 
9 
4 
4 
| 
| 


So OR 


HADENA UNANIMIS TR, FUNNEN I SVERIGE. 


= + 

Bland de i Upsala-trakten under förlidet år insamlade fjä- 
rilar, som konservator G. KOLTHOFF sändt mig för att granskas, 
påträffades ett exemplar, hvilket befans vara en hane af ofvan- 
stående art. Som mig veterligen ingen uppgift om dess före- 
komst i Sverige hittills varit bekantgjord, så förevisades Upsala- 
exemplaret vid Entomologiska Föreningens sammankomst den 4:de 
sistlidne Mars. Då detta nedskrifves har jag framför mig ett an- 
dra exemplar, äfven en hane, tillvaratagen i Upland den 23 Juni 
1874 af vår flitige fjärilsamlare Lektor K. F. THEDENIUS. Eme- 
dan denna fjäril ej är beskrifven i något svenskt arbete och lätt 
kan förvexlas med närstående arter, så torde en kortare beskrif- 
ning på densamma här vara på sin plats, för att underlätta vi- 
dare efterforskningar. | 

Hadena unanimis Tr. Framvingarne ofvan gulaktigt 
bruna, med rostbrun och mörkbrun inblandning; njurfläcken 
utat kantad med hvitt, och rummet mellan vagiga linien och 
utkanten gråsvart; bakvingarne med en tämligen stor män- 
flack i midten, hvilken oftast är tydlig äfven pa öfversidan. 
Framvingens längd 12—15 m.m. 

me Sechmeétteren "Eur! X 2 02 TERRI oar GUENEE, LE 
2093, HS. 58. | | 

Fjärilen liknar mycket A. gemina HB., men skiljer sig för- 
nämligast genom den hvita utkanten på njurfläcken, den tydliga 
månfläcken på bakvingarnes tvärribba och genom frånvaron af 
det längsgående svarta strecket i cellen Ib i mellanfältet pa 
framvingarne. Från den äfven närstående 7. didyma Esp. skil- 
jer den sig bland annat genom de två svarta strecken vid roten 
af framvingärne, den blott i utkanten hvita njurfläcken, samt ge-. 
nom bakvingarnes tydliga månfläck. 


x | 
42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1882. 


Den nu föreliggande är nägot mindre och mera enfärgadt 


rödbrun, samt har svagare mänfläck pa bakvingarne, an hvad 
som synes vara fallet hos tyska exemplar. Kroppen är af samma 
färg som framvingarne, men halskragen mera gulbrun och med en 
svart tvärlinie; bakkroppen dr gråbrun och ljusare vid basen; 
tofsarne pa rygg och bakkropp desamma som hos andra Hadena- 
arter. De båda tvärstrecken på framvingarne äro dubbla, täm- 
ligen. otydliga och böja sig mot hvarandra i cellen 1 b; den del af 
vingytan, som ligger mellan de föga ljusare zring- och njurfläc- 
karne, är genom inblandning af mörkbrunt, något mörkare än den 
öfriga delen af vingarne; kägelformiga fläcken är något mörkare och 
omgifven af svarta linier; våglinien är något ljusare än grundfär- 
gen och bildar en större, i midten urnupen båge i cellerna 2—4, 
samt en mindre i cellerna 5—6; innanför henne stå otydliga 
pilfläckar i cellerna 3—4. Bakvingarne äro grågula, vid utkan- 
ten bredt gråaktigt svartbruna; på undersidan äro båda vingarne 
gulgrå, ljusare i utkanterna och hafva tvenne mörkare, framåt 
bredare tvärband och mörka diskfläckar. 

Larven skall vara brunaktigt gul, med hufvudet och tre rygg- 
linier ljusare och lefva på gräsarter, förnämligast Poa aquatica 
och Phragmites communis ı Juni och på hösten, samt öfver- 
vintrar. | 
| Fjärilen hör till de sällsyntare och förekommer 1 Baden, 
Hannover, Braunschweig och vid Wien (HEINEMANN), samt på 
Uralbergen (STAUDINGER). | 


Sven Lampa. 


BEMÆRKNINGER OVER LYCÆNA ARGUS- 
ÆGON-GRUPPEN 


AF 


W. M. SCHÖYEN. 


| Nærmest foranlediget ved Fundet af en eiendommeligt ud- 
seende stor Lycena-Form af Typen argus auct. i Omegnen af 
Kristiania 1 Sommeren 1880 besluttede jeg at underkaste Grup- 
pen argus-@gon, hvorom saa meget har været skrevet og stredet, 
en nermere Granskning for derigjennem at komme paa det rene 
saavel med den nævnte Forms Stilling till begge de andre, som 
ogsaa disses indbyrdes Forhold til hinanden, saaledes som de 
hos os optræde. Saa meget större Opfordring har jeg nu efter 
tilendebragt Granskning af et stort Materiale af skandinaviske 
(tildels ogsaa udenlandske) Individer af Gruppen! fundet til her- 
ved at offentliggjöre nedenstaaende Bemærkninger over de her- 
henhôrende Former, som jeg har fundet, baade at der er et og 
andet at berigtige 1 tidligere Publikationer vedkommende samme, 
og tillige at der endnu fremdeles hersker megen Usikkerhed selv 
blandt Lepidopterologer ex professo med Hensyn til den distinkte 
Skjelnen mellem Formerne. Desværre har jeg ikke været 1 Be- 
siddelse af det fornödne Materiale ogsaa fra andre Lande og 
Verdensdele til at kunne indlade mig. paa Betragtninger over de 
under denne Gruppe hôrende Formers indbyrdes Forhold, Varia- 
tioner etc. 1 de forskjelige Trakter af deres Udbredelsekreds i 
videre Udstrækning, en Opgave der vilde udkræve et enormt 
Materiale og som derfor faar ware overladt Besiddere af större 
Samlinger. Her har jeg vesentlig haft for Oie deres indbyrdes 


\ Fra Sverige har jeg navnlig fra Hr. lektor THEDENIUS modtaget til Af- 
benyttelse en særdeles rig Samling af Exemplarer af denne Gruppe fra de for- 
skjelligste Landskaber, hvorfor jeg herved aflegger min forbindligste Tak. 

Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). | 3 


\ > | € pp | 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Forhold m. v. hos os paa den skandinaviske Halvö, idet jeg dog 
ogsaa stadigt har taget med 1 Betragtningen, hvad jeg dels gjen- 
nem Undersögelsen af Exemplarer ogsaa fra det övrige Europa 
og dels gjennem Literaturen har fundet værd at bemærke angaa- 
ende deres Udseende,. Levevis m. v. i andre Lande. — Först 
ville vi se at klare det omstridte Spörgsmaal: | 


Hvilken Art er egentlig Pap. argusL: 


Som bekjendt har Tydningen af argus L. givet Anledning 
til en hoist uheldig Uenighed, idet samtlige udenlandske Forfat- 
tere derunder forstaa samme Art som argyrognomon BERGSTR. 
(calliopis Boisp.), medens* de svenske Forfattere med WALLEN- 
GREN i Spidsen anse LINNE’s argus for identisk med @gon auct. 
Selv har jeg tidligere 1 Tilslutning til den for Tiden overalt uden- 
for Skandinavien almindelig brugelige Nomenklatur benyttet de 
gjængse Navne »argus» og »@gon». Efter nu ved denne Leilig- 
hed at have underkastet Sagen den omhyggeligste Prövelse og ind- | 
hentet alle de Oplysninger, som det har været mig muligt at 
tilveiebringe til Opklaring af Spörgsmaalet, maa jeg imidlertid 
ubetinget tiltræde WALLENGREN’S Opfatning og med ham erklære 
mig enig i, att LINNÉ’S ergus af de udenlandske Forfattere er 
bleven mistydet. | 

Hvad for det förste angaar de af LinnE 1 Fauna: Suecica 
og Systema Nature under argus (FS) og zdas (2) anförte Citater 
af tidligere Forfatteres Beskrivelser og Afbildinger, saa er derfra 
ingensomhelst Oplysning at hente. DE GEER's Figurer fremstille 
nemlig argzolus, og derfra skriver sig ogsaa Linne’s feilagtige 
Opgave !: »Habitat in Rhamno». Wırke’s, HOEFNAGEL'S, PETI- 
VER’S, Rajrs og GEOFFROY’S fremstille zcarus RoTT. (alexis 
auct.); ROESEL’S zcarus og Semiargus ROTT. (acts auct.), cite- 
rede under argus, samt Pol. hippothoe O., citeret under zdas. 
MERIAN'S og MourETs Figurer tydes vistnok af WERNEBURG’ 
som argus auct., men ingen af dem er af den Beskaffenhed, 
at de tillade sikre Slutninger 1 Spörgsmaal angaaende saa nær- 


1 Systema Nature XII, p. 790. (I Fauna Suecica staar derimod rigtigt: 
»Hab. in ericetis».) 
? Beiträge zur Schmetterlingskunde I, p. 20 & 44. 


SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 35 


staaende Former, som der her er Tale om. De övrige ere af 
endnu mindre Betydning end de ovenfor nævnte. 

Hvad dernæst angaar Lınn£’s egne Beskrivelser af-argus & 
zdas, da har som bekjendt WALLENGREN ‘ allerede i 1855 under- 
kastet disse en kritisk Granskning, hvortil jeg her skal indskrænke 
mig til at henvise og som jeg i et og alt maa erklære mig enig 
i, undtagen försaavidt Tydningen af ZETTERSTEDT'S Argus idas 
angaar, hvorom senere. Jeg skal 1 denne Forbindelse gjöre op- 
mærksom paa, at den af WALLENGREN paapegede Skriv- eller 
Trykfeil i Fauna Suecica (1761) under argus: »alis caudatis» 
er i Syst. Naturæ XII (1767) ganske rigtig rettet til: »alis ecau- 
datis»; Feilen under zdas: »alis ecaudatis coeruleis» gaar ogsaa 
igjen i sidstnævnte Værk, medens det derimod 1 förste Udgave 
af Fauna Suecica (1746) under n:o 804 rigtigt heder: »nigro 
fuscis». 

Til de af WALLENGREN 1 hans her nævnte Afhandling frem- 
 fürte Argumenter for sin Opfatning af LINNE’s argus bemærker 
ZELLER,” at han ikke kan finde dem overbevisende og tilfdier: 
»LINNÉ's Beschreibungen sind viel zu oberflächlich, als dass die 
einzelnen Worte haarscharf aufgefasst werden könnten; die An- 
gaben passen daher mit ihren Ungenauigkeiten und Auslassungen 
auch auf Lyc. Argus O.» Det er en Selvfölge, at hvor Talen 
er om to saa særdeles lige udseende Arter som de her omhand- 
lede, vil en saa overfladisk Beskrivelse som LINNE’s kunne passe 
paa begge, men det vil dog vel neppe falde Nogen ind at paastaa, 
at Beskrivelsen i dette Tilfælde skulde passe bedre paa argus auct. 
end paa @gon; tvertimod maa det visselig indrömmes, at det snarere 
forholder sig omvendt. Hvad har saa störst Rimelighed for sig 
enten at antage, at LiNNÉ har beskrevet den overalt i det syd- 
lige og mellemste Sverige uden Sammenligning hyppigste Art, 
@gon, der baade ved sin stadige Forekomst paa Lyngfelterne 
(> Habitat in ericetis»: Fn. Suec.) og ved sit hele Udseende i 
alle Dele bedst passer till Linné’s Udtryk, eller at forudsætte, at 
LINNÉ ikke skulde have paatruffet denne, men derimod den langt 
mindre hyppigt forekommende argus auct., der baade passer 
mindre godt til Beskrivelsen og desuden ialfald ikke i Lavlands- 


1 Öfvers. af Kgl. Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 205—21o. 
? Stett. Entom. Zeit. 1869, p. 380—381. 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


trakterne, saaledes som @gon, kan siges at være karakteristisk 
for Lyngmarkerne? ZELLER indrômmer ogsaa, at Sandsynlig- 
heden her kunde tale for WALLENGREN’S Anskuelse, men slutter 
med den Bemærkning: »Aber befände sich Lyc. Egon als Pap. 
Argus oder Idas in LINNÉ's Sammlung, so würde STEPHENS, der 
früher die Linnæische Benennung auf den Agon anwandte, 
nicht in List of British Animals V. Lepidoptera p. 20 zur Be- 
nennung Egon für den Englischen Falter zurückgekehrt sein.» 

Det er 1 Virkeligheden ganske besynderligt, at man ikke 
allerede forlængst har faaet dette Spörgsmaal endelig löst fra 
England ved en Undersögelse af Exemplarerne i LINNÉ s Samling. 
Saavidt jeg har kunnet.erfare, er Der imidlertid ikke leveret no- 
gen Redegjörelse i denne Retning. Ifald det virkelig forholder 
sig saaledes, som de engelske Lepidopterologer anföre, at 
kun @gon og ikke tillige argus auct. forekommer i England 
(hvorom jeg dog höiligen tvivler), saa maatte det jo vere saa 
meget desto lettere for dem at komme paa det rene med, om 
LINNÉ s Exemplarer stemme overens med denne eller ikke. Da 
| jeg som sagt intet Sted har kunnet finde noget offentliggjort des- 
angaaende, har jeg henvendt mig til Hr Ros. M'LACHLAN i 
London med Anmodning om, at han vilde undersôge Exempla- 
rerne i LINNÉ's Samling og meddele mig Resultatet, hvilket han 
ogsaa velvillig har paataget sig. I sin Skrivelse, hvori han rede- 
gjör for Resultatet af sine Undersögelser, beklager han vistnok, 
at han som ikke ex professo Lepidopterolog muligens ikke ube- 
tinget tör stole paa sin Dom i denne Sag, men udtaler sin An- 
skuelse saaledes: »I have examined the coll. LINNÉ. One Ly- 
cæna bears a label » Argus» in LINNÉ's own handwriting. That 
example (with others that bear no label) appears to me adsolu- 
tely identical with that we in England term ’Zgon'; it would, 
I think be impossible to detect the example amongst a host of 
English 'Zgon', if the label were removed. »/das L’. appears 
also to be the © of what we term gon’. — Another English 
entomologist has independently examined the Linnean » Argus», 
and he agrees with me that it is the English 'Zgon’»." Der 


1 Efterat ovenstaaende allerede var sat, har jeg endnu at tilfôie, at jeg 
senere har erholdt yderligere Meddelelser fra M'LACHLAN angaaende Exempla- 
rerne i LINNE’s Samling, hvilke bortrydde enhver Tvivl om, at disse tilhöre den 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 37 


synes saaledes at være tilveiebragt temmelig stærke Indicier for, 
at egon befinder sig i LINNÉS Samling baade som Pap. argus 
og idas, og at derfor ogsaa ZELLERS sidste Indvending mod 
WALLENGREN’S Opfatning. bliver bortryddet. Som Sagen altsaa 
nu staar, forekommer det mig, at der ikke lader sig anföre no- 
gensomhelst plausibel Grund for. Bibeholdelsen af Benævnelsen 
argus L. for den hidtil af Udlandets Entomologer derunder for- 
staaede Art, —- det vil da sige nogen anden end den, at man 
jo nu engang har vænnet sig til det, og gammel Vane er slem 
at endre! Vaneprincipet har jo ogsaa sine ligesaa trofaste Til- 
haengere som Prioritetsprincipet. For imidlertid ikke at foranle- 
dige nogen Misforstaaelse skal jeg i det fölgende i selve Texten 
saa meget som muligt bibeholde Benævnelsen ægon (istedetfor 
argus L.) for den ene Art, medens jeg for den anden (argus 
auct.) optager Navnet argyrognomon BERGSTR. Vende vi os 
altsaa nu til Betragtningen af 


Forskjellighederne mellem begge Former, 
argus L. = ægon auct. og argyrogno- 
mon BERGSTR. = argus auct., | 


saa har Meningerne som bekjendt saavel 1 ældre som nyere 
Tider været meget delte om, hvorvidt de kunne ansees store 
nok til at begrunde deres Opstilling som to distinkte Arter, eller 
om de ikke snarere burde betragtes som tilhörende en og samme 
Art. Fra först af var man jo udelukkende henvist til at söge 
Forskjellen i Farvetegningen og maatte, saa godt man kunde, 
uden nogen Stötte i andre Karakterer söge at indordne sine 
Exemplärer, saavel de typiske som de mindre typisk tegnede, 
efter bedste Skjön under den ene eller den anden af disse to i 
hele Tegningsanlegget saa aldeles overensstemmende Former, 
hvad visselig ofte faldt mere end vanskeligt nok. Forvexlinger 
af begge har derfor saa at sige hört til Dagens Orden, hvorfor 
de forhaandenverende Opgaver, navnlig da de af tidligere Datum, 
over begges Forekomst og Udbredelse, Levevis, Udvikling m. v. 


virkelige ægon auct., idet han nemlig ved en fornyet Undersögelse har fundet 
dem alle i Besiddelse af den for denne Art karakteristiske Horntag paa For- 
benenes Tibier, et Forhold hvorpaa han tidligere ikke havde veret opmzrksom. 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


visselig for en meget stor Del maa modtages med störste For- 
sigtighed, da der utvivlsomt ofte er taget Feil 1 Bestemmelserne. 
Intet Under da, at Mange under disse Omstændigheder fandt 
det bekvemmere at anse begge for identiske og henföre dem 
sammen under Navnet argus L.» 

Selv efterat man ved Opdagelsen af den bekjendte brie 
stachel» paa forreste Fodpar hos @gon auct. (se fig. 1), der 
visselig med rette er anseet for en aldeles fortrinlig Karakter, 
mente at have fundet det eneste sikre Skjelnemærke mellem begge 
har dog Flere ikke desto mindre stillet sig lige skeptisk ligeover- 
for Artsforskjellen og fremdeles som för villet have begge For- 
mer ind under en og samme Art. I vort Land har de tidligere 
aldrig været holdt tilstrækkelig ud fra hinanden, og i SIEBKE’s 
»Enum. Ins. Norv.» III (p. 6) ere begge slaaede sammen under Nay- 
net argus, L. Samme Fremgangsmaade er f. Ex. ogsaa af ROSSLER 
befulgt i hans » Verzeichniss d. Schmett. des Herzogth. Nassau» ', 
idet han i den Anledning bemærker: »Nach Vergleichung einer 
Menge Exemplare sowohl aus Alpengegenden als von hier sind 
mir die Artrechte von .#gon sehr zweifelhaft geworden, unge- 
achtet der mikroskopische Unterschied gefunden worden sein soll, 
dass die Vorderschienen bei Egon mit einem Hornstachel ver- 
sehen seien, der bei Argus fehle; allein solche Unterschiede kön- 
nen täuschen, wie die Erfahrung gelehrt hat.» Ligesaa siger 
KEFERSTEIN? i samme Anledning: »Noch möchten wir darauf 
aufmerksam machen, dass bei Feststellung der Art-Charactere — 
möglichst nur solche Kennzeichen herbeigezogen werden dürfen, 
welche mit blossen Augen, nöchstens unter Anwendung einer 
einfachen Lupe, wahrgenommen werden können. — — So ist 
z. B. nach Speyer der einzige stichhaltige Unterschied zwischen 
Argus und Egon das Dasein oder Fehlen des Schienenstachels. 
Aber diesen aufzufinden hält oft sehr schwer; bei Agestzs und 
Polysperchon ist der Schienenstachel kaum sichtbar und über- 
haupt ist er bei den Lycænen theils länger theils kürzer, theils 
fehlt er ganz. Nach unserm Dafürhalten kann er daher bei der. 
gedachten Gattung als wesentliches Artmerkmal nicht angesehen 


‘ Jahrb. Nass. Ver. f. Naturk. 19—20 Heft. p. II4—115. 
* Betrachtungen über die Entwickelungsgeschichte der Schmett. und deren 
Variation, 1880, p. 80. 


SCHOYEN! LYCENA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 39 


werden und erscheinen mithin Argus und Agon nur als zwei 
Formen derselben Art.» 

Ganske vist vilde det være det mageligste og bekvemmeste, 
ifald man altid ved Bestemmelsen af Arter, selv de tvivlsomste 
og vanskeligste, udelukkende kunde hjælpe sig med de »blotte 
Oine»; men det lyder temmelig uvidenskabeligt at kaste Vrag 
paa en Karakter, fordi det muligens for den, der kun bekymrer 
sig om mere idinefaldende Farveforskjelligheder og hvis Sag det 
aldrig har været nogensinde at benytte et Mikroskop ved sine 
Forskninger, kan falde lidt vanskeligt at opdage den, al den 
Stund Erfaring lærer, at den virkelig er konstant. Det hjælper 
ikke her at ville gjôre gjældende, at den omhandlede Skinne- 
bens-Tag hos andre Arter af Slægten kan forholde sig forskjel- 
ligt. Her gjælder det nôiagtigt og samvittighedsfuldt at under- 
söge Forholdet specielt hos #e/op disse to Former og se, hvor- 
dan Sagen stiller sig. hos dem; först da kan man tale om, hvad 
»Erfaring har lert» 1 dette Tilfælde. Ingen af de to nævnte 
Herrer synes imidlertid at have fundet dette Umagen værd, men 
de indskrænke sig til ganske simpelt at betvivle Paalideligheden 
af den nævnte Karakter uden Stötte i egne Undersögelser. Ef- 
terat jeg nu under Mikroskopet har undersögt flere hundrede 
Exemplarer af denne Gruppe, baade skandinaviske og andre eu- 
ropæiske, maa jeg imidlertid, .stöttet til mine saaledes vundne 
Erfaringer, paa det bestemteste hævde, at Forholdet med bemeldte 
Tag er aldeles konstant, idet jeg nemlig ikke har paatruffet et 
eneste Exemplar, ‘der afviger i denne Henseende ved enten at 
mangle den, hvor den. skulde findes, eller tvertom. (Smlgn. ogsaa 
ZELLER's Udtalelser imod RôssLer i Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 
127). Taggen er vistnok ikke hos alle Exemplarer af egon 
lige iöinefaldende, idet den varierer i Störrelse og derfor hos nogle 
Individer kan være mindre let at opdage end hos andre; men 
dens Forekomst er derfor lige konstant, og om nogen »Vanske- 
lighed» ved at finde den frem kan der aldeles ikke være Tale 
for Nogen, der blot nogenlunde forstaar at benytte et Mikro- 
skop, eftersom 1 Regelen allerede en stærk Loupe vil være til- 
strækkelig til at gjöre den synlig. Man tænké sig blot, hvilken 
Anvendelse der gjôres af Mikroskopet ved Bestemmelse af Ar- 
terne paa andre Felter af den lavere Dyre- og Planteverden! 


\ 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


I sin interessante Afhandling: »Ueber sekundäre Geschlechts- 
charaktere nordischer Tagfalter» ' har min Ven Dr. AURIVILLIUS 
paapeget endnu en mikroskopisk Forskjel mellem disse to For- 
mer, der, omendskjönt den kun finder Anvendelse paa Hannerne, 
dog fortjener at tillegges den störste Betydning. Han har nem- 
hig fundet, at der er karakteristiske Forskjelligheder ved Skjæl- 
bedækningen paa Oversiden af Forvingerne hos Hannerne af 
begge. Betragter man nemlig under maadelig Forstôrrelse For- 
vingen af argyrognomon I (argus auct.), vil man finde den i 
en betydelig Udstrekning besat med en Mengde smaa hvide 
Haar, »Haarskjel» (se fig. 2), hvilke derimod mangle hos @gou 
SZ, hvor Vingen viser sig glat. Löser man endvidere endel af 
Stôvet fra Vingefladen og betragter det under Mikroskopet ved 
stærkere Forstörrelse, vil man finde hos begge Arter endel eien- 
dommeligt forınede Skjæl, saakaldte »Blæreskjæl», der vise et 
forskjelligt Udseende hos hver iszr af dem, idet de nemlig hos 
egon ere mere aflange eller elliptiske og forsynede med 8—9 
Rader af smaa runde Blærer (se fig. 4) hos argyrognomon der- 
imod bredere, mere rundagtige og med ıo—ı2 Rader Blærer 
(fig. 5). Se dette er jo en særdeles interessant Nyhed, og Op- 
dagelsen heraf vil visselig hilses med Glade af enhver videnska- 
belig Lepidopterolog, omendskjônt man jo vistnok heller ikke 
kan nyde den med »blotte Oine». 

Desværre ser jeg mig imidlertid nödt til at gjöre opmeerk- 
som paa, at disse Forholde ikke ere saa konstante som af AURI- 
VILLIUS antaget. For det forste er Mangelen af de omtalte Haar- 
skjæl hos @gon I ikke gjennemgaaende. Undertiden optræde 
nemlig saadanne ogsaa hos denne, dels i et Faatal ner Basis af 
Vingen, dels ogsaa fremover Vingen (hovedsagelig i Celle 1 b) 
enten sparsomt eller endog i ikke saa ubetydelig Mængde (se 
fig. 3). Aldrig har jeg dog hos noget Exemplar af denne Art 
fundet dem forhaanden i den Mengde og Udstrækning som hos 
argyrognomon, hvor de brede sig ud over en langt stôrre Flade 
af Vingen og tillige sidde tættere, ja ikke saa sjelden endog op- 
trede paa Bagvingerne i Cellerne 3—6 (se fig. 2). Hos sidst- 
nævnte Art mangle de aldrig nogensinde, og man kan saaledes 


? Bihang till K. Svenska Vet. Ak. Handl; B. 5. (1880) n:o 25, p. 
25—26. 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 41 


være fuldt sikker paa, at hvor man finder Vingen glat, der har 
man den typiske @gon for sig, og man vil, naar man engang 
har gjort sig ordentlig Rede for Forholdet hos dem begge, van- 
skelig kunne skuffes af den forövrigt temmelig fortrædelige Qvasi- 
Mellemform af @gon med Haarskjæl. — Heller ikke Blæreskjæl- 
lene vise konstant det af AURIVILLIUS opgivne Forhold mellem 


Bredde og Længde, samt Antal af Blærerader, men variere ofte 
temmelig betydeligt hos begge Arter. Man finder saaledes hos 
@gon Skjæl med baade 10 Blærerader og derover, og isaafald 
ere de adskillig bredere 1 Forhold til Længden og nærme sig 
mere Udseendet hos argyrognomon. Hos denne sidste har jeg 
derimod aldrig fundet færre end 10 Rader, men oftere baade 
13 Og 14, saa idetheletaget vil man hos denne finde Skjællene 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


bredere 1 Forhold til Længden og forsynede med flere Blærerader 
end hos ægon (smlgn. figg. 4 og 5). 3 

Jeg maa i denne Forbindelse gjôre opmærksom paa, at me- 
dens jeg hos @gon I ikke har været istand til at paavise no- 
gen bestemt Sammenheng mellem den omtalte Optreden af 
Haarskjzl og Farvetonen paa Vingernes Underside, saa synes 
der derimod hos argyrognomon at finde et saadant Forhold 
Sted i denne Henseende, at Haarskjællenes Talrighed og Ud- . 
bredelse aftager med Mörkheden af Undersiden, saaledes at den 
alpine og nordlige Varietet af samme, @gzdzon Meıssn., der ud- 
mærker sig ved sin lyse @gon-lignende Underside, ogsaa har de 
feerreste Haarskjæl. Hos Blæreskjællene derimod har intet til- 
svarende Forhold kunnet merkes, ligesom Mangelen af Skinne- 
benstag er ligesaa gjennemgaaende hos @gzdion som hos den 
typiske argyrognomon. Begge Arters specifike Forskjellighed kan 
saaledes ikke paa nogen Maade ansees truet hverken ved @g7- 
dzon-Formens lysere Underside og ialmindelighed mindre rigelige 
Forsyning med Haarskjæl paa Oversiden eller ved de ovenfor 
omtalte 2gon-Exemplarer med de denne Art ellers typisk mang- 
lende Haarskjæl. Da jeg ogsaa hos flere tyske Individer af 
sidstnævnte Art har fundet Haarskjæl optrædende, saa kan dette 
Forhold heller ikke ansees som karakteristisk for vore nordligere 
Breddegrader, og jeg. tror overhovedet ikke, at der efter Alt er 
nogen Grund til den Antagelse, at begge Arter hos os skulde 
vise Tilbôielighed til at gaa over i hinanden (smlgn. STAUDIN- 
GER’S Spôrgsmaal i Katalogen p. 10 angaaende WALLENGREN S 
argus: »var. [Darw.] sequentis?»), om det end tör vere saa, at 
de i Mellem-Europa divergere endel mere i sit almindelige Ud- 
seende end her. Desuagtet har de jo ogsaa der veret ofte nok 
forvexlede og sammenblandede. 

Hvad dernæst Farveforskjellighederne mellem vore to her 
omhandlede Arter angaar, saa vise ogsaa disse sig, skjönt de ere 
af temmelig subtil Art, fuldkommen konstante og vel anvendelige 
til at skjelne mellem dem. Da de jo imidlertid begge saa ofte 
bar været beskrevne og afbildede, saa tror jeg ikke her paany 
at burde levere omstændelige Beskrivelser af dem, men skal 
indskrænke mig til at henvise dels til den i det fölgende med- 
delte Oversigt over de væsentligste Skjelnemærker, hvorved man 


SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 


43 


lettest kan holde dem ud fra hinanden, og dels til den til Slut- 
ning leverede Synonymi, indeholdende endel af de vigtigste Be- 
skrivelser og Afbildninger af dem, hvormed jeg har haft Anled- 


ning til at gjöre mig bekjendt. 


Seerskilt maa henvises til War- 


LENGREN S og SPANGBERG’S Arbeider saasom omhandlende skan- 


dinaviske Exemplarer. 
Argus L. (ægon auct.) 


of 


_ Forreste Fodpars Tibier i En- 
den forsynede med en krum- 
bôiet brun Horntag (se fig. 1). 
Forvingernes Overside mang- 
ler 1 Regelen aldeles Haarskjæl; 
i hvert Fald forekomme de al- 
drig i den Mængde og Udstræk- 
ning som hos argyrognomon. 
Bagvingerne mangle altid saa- 
danne (se fig. 3). 
Blæreskjællene mere aflange, 
ialmindelighed forsynede med 
8-—g, dog undertiden flere Læng- 
derader af runde Smaablerer 
(se fig. 4). | 
Den sorte Bord paa Oversi- 
den af begge Vingepar temme- 
lig bred og indad mindre skarpt 
afgreendset blaa 
Paa bagvingerne dog 


fra Vingens 
Farve. 
ikke saa sjelden helt smal med 
en Rad runde sorte Punkter paa 
Indsiden. 

Undersiden hos typisk farvede 
Exemplarer blaahvid eller lyst 
Hos ikke faa Individer 


formörkes imidlertid Farven og 


isgraa. 


gaar over til brungraat, hvorved 


Argyrognomon BERGSTR. 
(argus auct.) 


0% 
Forreste Fodpars Tibier mang- 
le Horntag i Enden. 


Forvingernes Overside forsy- 
net med særdeles talrige Haar- 
skjæl, der har en betydelig Ud- 
bredelse over Vingens Flade, 
ligesom de ogsaa ofte optræde 
i ikke ringe Antal paa Bagvin- 
gerne: (se) fig) 2): 

Blæreskjællene i Regelen mere 
rundagtige, forsynede med mindst 
10— 12, ikke sjelden endnu flere 
Længderader af Blærer (se fig. 5). 


Oversidens. sorte Randbaand 
ganske smalt og indad skarpt 
mod Grundfarven. 
Ogsaa hos. denne findes ikke 


afgrendset 


saa sjelden paa Bagvingerne en 
Rad sorte Punkter indenfor Rand- 
borden, i Regelen sammenhæn- 


gende med denne. 


Undersiden 


brungraa, helt igjennem mörkeré 


askegraa eller 
end hos ægor, med det hvidag- 
tige Felt indenfor Bagvingernes 
rödgule Randbaand altid gjen- 


44 ENTOMOLOGISK 


opstaar en betydelig Lighed med 
argyrognomon, saa meget mere 
som det ellers i Regelen sam- 
menhængende hvide Felt inden- 
for Bagvingernes rôdgule Rand- 
baand hos saadanne Individer 
ligesom hos hin gjennemskjæres 
af tydelige graa Striber efter 
Aarerne.* — Det smale Vder- 
felt nærmest ind til den sorte 
Linie langs Fryndsernes Basis 
dannes hos typiske Exemplarer 
paa begge Vingepar af rent hvide 
Buestreger; hos individer med 
mörkere Underside er deres hvide 
Farve gjennemgaaende mindre 
tydeligt fremtredende paa For- 
vingerne. 


2 


(næsten altid mindre end 5‘) 


Forreste Fodpars Tibier lige- 
som hos © forsynet med en 
krumböiet Horntag i Enden. 

Oversiden næsten altid brun 
og viser en langt mindre frem- 
trædende Tilböielighed til at an- 
tage blaa Farve end hos argy- 
rognomon; naar dette sker, er 
samme Farve gjerne kun af rin- 
gere Udstrækning. 


Undersiden karakteriseres sær- 


TIDSKRIFT 1882. 


nembrudt af graa Striber og der- 
ved oplôst 1 en Rad vel adskilte 
pilformige Pletter med Spidsen 
indad. — Kun paa Bagvingerne 
har de fine bueformige Tver- 
linier langs Yderranden en hvid 
eller hvidagtig Farve; paa For- 
vingerne derimod skille de sig 
ikke fra Vingens ôvrige graa 
Grundfarve. (NB. Mærkes maa 
det her, at den alpin-arktiske 
var. ægidion har en langt ly- 
sere hvidgraaagtig Underside end 
Hovedformen og derved faar en 
meget större Lighed med @gon, 
hvilket ofte har foranlediget For- 
vexlinger mellem dem). 


? 


(ligesaa stor eller större end <j) 


-Forreste Fodpars Tibier mang- 
le Horntag i Enden lgesom 
hos ©. 

Oversiden somoftest med mere 
eller mindre blaat over begge 
Vingepar, kun sjeldnere ensfar- 
vet brun. 


De hvide Tegninger paa Un- 


1 Naar Dr. SPÅNGBERG (Sv. och N. Arterna af Dagfj.sl. Cupido, p. 
35—36) om Agyrognomon anförer: »Förmodligen bilda denna art och den före- 


gaende hybriditeter med hvarandra, emedan jag sett exemplar, hvilka haft tagg 


pa tibian af frambenen liksom föregäende, men hvad färgen beträffar liknat 


Agyrognomon», saa er der vist neppe nogen Tvivl om, at disse Exemplarer 


netop har været saadanne paa Undersiden mörkere farvede .Zgo»-Hanner. 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 


deles bestemt og iöinefaldende 
ved gjennemgaaende renere og 
derfor langt skarpere fremtræ- 
dende hvide Tegninger paa begge 
Feltet det 
rödgule Baand paa Bagvingerne 


Vingepar. indenfor 
sammenhængende hvidt, hvorhos 
det smale Felt langs Yderkanten 
af Forvingerne dannes af lige saa 


45 


dersiden samtlige mindre rene 
og derfor heller ikke saa skarpt 
Feltet 
det rödgule Baand paa Bagvin- 


fremtrædende. indenfor 
gerne har kun en Rad pilfor- 
mige hvidagtige Pletter, og paa 
Forvingerne er det smale Felt i 
Yderkanten ikke hvidt, men af 
samme graa Farve som Vingen 


rent hvide Buelinier som paa forövrigt. 

Bagvingerne. 

Har man först engang ret sat sig ind 1 de her fremhævede, 
for hver af Arterne karakteristiske Eiendommeligheder 1 Udse- 
endet, saa vil man i Regelen kun i sjeldne Undtagelsestilfælde 
finde sig nödt til at ty til Undersögelsen af de plastiske Karak- 
terer ved Hjælp af Mikroskop eller Loupe for at komme til et 
fuldt sikkert Resultat; i Regelen vil man efter nogen Övelse 
uden synderlig Vanskelighed blot efter Farveforskjellighederne 
kunne med Sikkerhed henföre saavel Han- som Hun-Exemplarer 
til den rette Art. Det er forresten Hunnerne, der kunne frem- 
byde de vanskeligste Tilfælde, idet deres Udseende hos begge 
Arter er större Variationer underkastet end Hannernes. I Mel- 
lem- og Sydeuropa synes begge Arters Hunner næsten altid at 
være brune paa Oversiden, dog forekommer ogsaa her af argy- 
rognomon af og til Hunner med mere eller mindre blaat: det 
er jo netop disse, der fra först af ere blevne tildelte Navnet 
argyrognomon, hvilket af STAUDINGER som bekjendt benyttes 
som Aberrations-Ben&vnelse for de saaledes farvede Hunner. 
Medens imidlertid denne Farvedragt hos Hunnen i Mellem- og 
Sydeuropa kun forekommer enkeltvis og som ren Undtagelse, 
danner den hos os tvertimod Regelen, idet som ovenfor nævnt 
vore Hunner af denne Art somoftest ere mere eller mindre blaa- 
farvede, kun sjeldnere brune. Zgon-Hunnerne derimod bibe- 
holde gjerne ogsaa hos os sin sædvanlige brune Farve, hvilket 
imidlertid ikke hindrer, at man jo ogsaa kan finde Hunner af 
denne Art blaafarvede, men dette forekommer ialfald kun sjeld- 
nere. Overhovedet kunne som sagt Hunnerne af begge variere 


ganske betydeligt i Henseende til Oversidens Farvetegning, baade 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


hvad Forholdet mellem den brune og blaa Farve angaar og til- 
lige med Hensyn paa det rôdgule Randbaand, der snart findes 
lige udviklet paa begge Vingepar, snart alene paa Bagvingerne, 
eller endelig er fuldstændig forsvundet paa begge, ligegyldigt en- 
ten Vingernes Grundfarve er brun eller overveiende blaa. Paa 
denne Maade opstaar en Mangfoldighed af forskjelligartede, mere 
og mindre afvigende Farve-Aberrationer, saaledes som man gjerne 
i enhver större Samling vil have Anledning til at bemærke. Un- 
dersiden bibeholder imidlertid, uanseet Oversidens Farveafændrin- 
ger, sit typiske Udseende uforandret. 

I ganske sjeldne Tilfælde kan det hænde, at man finder 
Exemplarer, hvor Undersiden viser et fra det normale afvigende 
og eiendommeligt Udseende derved, at de sorte Pilpletter, der 
indad begrændse det rödgule Randbaand, gjennem Forlængelse 
indover ere traadte 1 sammenhængende Forbindelse med de runde 
sorte Pletter udenfor Diskstregen, med hvilke de da tilsammen 
danne store, aflange, sorte Flekker. Dette Forhold, der foröv- 
rigt ogsaa gjenfindes hos andre Arter af Slægten, kan finde Sted 
enten paa begge Vingepar eller kun paa Bagvingerne (smlgn. 
HERRICH-SCHAFFER’S fig. 247, samt GERHARD’S Pl. 38 fig. 5). 
SPANGBERG* har omtalt et Par saadanne Exemplarer af argy- 
rognomon fra Stockholmstrakten og Funnäsdalen i Herjedalen. 
Selv har jeg haft Anledning til at se et Individ af var. ægidion 
+ fanget af Konservator SCHNEIDER i Hammerö i Nordland 
ı2:te August 1880, hos hvilket paa begge Vingepar Sammen- 
smeltningen af de nævnte sorte Pletter er saa fuldstændig, at alle 
Mellemrummene mellem Nerverne ganske udfyldes af de derved 
opstaaede, brede sorte Flekker. Noget Exemplar af @gon af 
tilsvarende Udseende har jeg aldrig paatruffet, erindrer heller 
ikke at have seet omtalt saadanne fra andre Steder, hvorfor dette 
Forhold maaske i hvert Fald turde forekomme hyppigere hos 
argyrognomon end hos hin. 

gon synes idetheletaget ogsaa at vere mindre tilböielig til 
at undergaa klimatiske Variationer paa de forskjellige Lokaliteter 
end argyrognomon. Paafaldende er det imidlertid, hvor meget 
mange af vore skandinaviske Exemplarer, ialfald Hannerne, nærme 
sig til den i Lilleasien, Persien etc. forekommende Form af Ar- 


EME. 


SCHÔYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 47 


ten, var. bella H. S., hvoraf jeg besidder typiske Exemplarer 
fra Dr. STAUDINGER til Sammenligning. Jeg har saaledes haft 
Anledning til at se Hanner fra flere forskjellige Trakter baade 
i Norge og Sverige, der viste sig saa aldeles overensstemmende 
med STAUDINGER S baade i Störrelse og Farvetegning, at de slet 
ikke var til at skjelne fra samme. Særlig synes en saadan Over- 
enssternmelse oftere at finde Sted paa Artens nordligere Fore- 
komststeder, hvor den baade bliver mindre og tillige faar smalere 
sort Randbaand, gjerne med sorte Punkter indenfor paa Bagvin- 
gerne, medens Hunnen faar helt hvide Fryndser ligesom Hannen. 
I de större Höider paa Alperne bliver Arten ligeledes mindre, 
men Hannens sorte Randbaand viser her tvertimod en afgjort 
‘Tilboielighed til at blive bredere end i Lavlandet (ifölge ZELLER, * 
Frey* m: fl.). 

Argyrognomon, der baade gaar hôiere op paa Fjeldene og 
lengere mod Nord end @gon, undergaar ogsaa större Variation 
end denne. Sammenligne vi f. Ex. typiske Exemplarer fra vore 
sydligere Trakter med fuldt udprægede var. ægidion-Exemplarer 
enten fra Höifjeldet eller fra Lapmarkerne, saa finde vi en gan- 
ske betydelig Forskjel, der imidlertid aldeles udjevnes, naar vi 
forfölge Arten gjennem dens hele Udbredelseskreds og legge 
Mærke til, hvorledes Udseendet gradvis forandres, saaledes at der 
ingen skarp Grændse lader sig trække mellem Hovedformen og 
Varieteten, idet de ganske successivt gaa overihinanden. Efter- 
haanden som man nemlig kommer længere nordover eller höiere 
op paa Fjeldene, bliver Arten mindre, mattere blaa paa Over- 
siden, Undersiden gaar fra mörkere graa over 1 lysere brunlig- 
graa og tilsidst hos Hannen ganske hvidliggraa, de rödgule Teg- 
ninger hos begge Kjön blive blegere og Oiepletterne mindre. 
Medens paa Alperne Hunnerne synes at holde sig ensfarvet brune 
i de större Hôider, saa tabe de derimod hos os hverken i det 
höie Norden eller paa Hôifjeldet sin Tilböielighed til at antage 
den blaa Farve; tvertimod finder man denne i Regelen endnu 
mere fremherskende under nordligere Bredder; Fryndserne blive 
derhos helt hvide som hos Hannen. 


ı Stett Ent. Zeit. 1868, p. 126 & Verh. d. zool. bot. Gesellsch. Wien 
1968, D-23572. 
> Lepidopteren der Schweiz, p. 14. 


) 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Navnlig hos Hannen af @gidion bliver Undersiden særdeles 
lys, hvorved den erholder et temmelig 2gvn-lignende Udseende, 
saa meget mere som den i Regelen ogsaa har hele Feltet inden- 
for det rödgule Baand paa Bagvingerne hos begge Kjön helt 
sammenhængende hvidt, hvorved Ligheden med 2gon bliver endnu. 
mere skuffende. Disse Eiendommeligheder ved Undersiden er 
det vistnok ogsaa, der har forledet WALLENGREN til at henföre 
ZETTERSTEDT'S Argus idas til egon, medens den i Virkeligheden 
tillhörer var. egidion og intet har med egon at gjöre. Saavel 
ZETTERSTEDT'S Beskrivelse* som de af ham opgivne Forekomst- 
steder (bl. a. Tromsö og Bossekop, hvor det senere noksom er 
konstateret, at kun @gzdion og ikke @gon forekommer) havde 
forlengst hævet enhver Tvivl hos mig i denne Henseende. Da 
 imidlertid WALLENGREN i sin förnevnte Afhandling” udtrykkelig 
nævner, at han selv har undersögt ZETTERSTEDT'S Type-Exemplarer, 
og desangaaende udtaler: »bland alla de originalexemplar till 
. Argus idas, som jag granskat, fanns också icke ett enda, som 
tillhörde Z. calliopis, utan voro de alla L. egon», fandt jeg 
det fornödent at söge fuld Vished tilveiebragt ved en direkte 
Undersögelse af disse samme Exemplarer, hvortil jeg ogsaa ved 
Hr Prof. QVENNERSTEDT'S velvillige Imödekommenhed er bleven 
sat istand. Paa Anmodning har jeg nemlig erholdt tilsendt til 
Granskning de i ZETTERSTEDT’s Samling i Lund værende Exem- 
plarer af hans zdas, i alt 10 Stykker. Det viste sig at vere 7 
Hanner af ægidion, hvoraf 1 fra Tromsö, 1 fra Talvik, ı fra 
Bossekop (mærkelig nok etiketteret som A. zdas Q), 1 fra Östre 
Næss 1 Værdalen, 1 fra Alstahaug ved Levanger, I fra »Mull- 
fjellet> (hvor?) og ı uden Lokalitet (mere nærmende sig Hoved- 
formen og neppe arktisk); de 3 övrige var Hunner, alle tilhö- 
rende egon, men ikke försynede med Lokalitets-Etiketter. Heraf 
fremgaar altsaa, at de af ZETTERSTEDT for hans zdas anförte ark- 
tiske og nordlige Lokaliteter kun kunne tages til Indtægt for 
ægidion og ikke for egon, idet der intet Bevis foreligger for, 
at de 3 @gon-Hunner, der sandsynligst turde stamme fra det 
sydlige Sverige, skulde være fundne nordpaa. Se der et Exempel 
paa, hvor let Forvexlinger kunne opstaa i denne Gruppe og til 


' Insecta Lapponica, p. 913. 
? Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 210. 


SCHÔYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 49 


hvilke feilagtige Opgaver angaaende den geografiske Udbredelse 
af Arterne de kunne give Anledning. 

Et andet ligesaa eklatant Bevis paa, hvilke feilagtige Opfat. 
ninger der kunne gjöre sig gjældende angaaende Formerne af 
denne Gruppe selv hos de störste Autoriteter inden Lepidoptero- 
logien, frembyder den saakaldte var. hypochiona Rer. Som 
bekjendt opförer STAUDINGER denne först i 1858 af RAMBUR‘ 
som egen Art beskrevne Form i sin bekjendte Katalog af 1871 
som en Varietet af argus auct., — altsaa vor argyrognomon — 
og som saadan omtaler han den bl. a. ogsaa i sit »Beitrag zur 
Lepidopterenfauna Griechenlands»,* hvor han. fremhæver, at den 
»sich vorzugsweise durch die fast weissliche Färbung der Unter- 
seite auszeichnet». Da det syntes mig höist paafaldende, at For- 
fatternes argus skulde forekomme ı en saadan Dragt, hvorved 
altsaa Undersiden hos Hannerne maatte blive aldeles som hos 
@gon, forskrev jeg ianledning mine over denne Gruppe paabe- 
gyndte Undersögelser 2 Par hypochiona fra Dr. STAUDINGER, 
hvilke jeg ogsaa erholdt i typiske Exemplarer fra Andalusien. 
Det slog mig strax ved förste Blik, jeg kastede paa dem, at de 
umulig kunde tilhöre Forfatternes argus, men at de maatte vere 
en @gon-Form. Jeg skyndte mig derfor uopholdelig at bringe 
begge Hannerne under Mikroskopet, og — ganske rigtig: hos 
den ene ikke Spor af Haarskjæl at opdage, hos den anden nogle 
ganske enkelte spredte mod Basis af Vingen, aldeles som hos vore 
typiske ægon! Dernæst skred jeg til Undersögelsen af Forbenenes 
Tibier og fandt her ogsaa baade hos Hannerne og Hunnerne 
uden stor Möie den for @gon karakteristiske Horntag, om end 
mindre og uanseeligere end ellers sædvanligt. Sluttelig overbe- 
viste jeg mig ogsaa ved Hjælp af lidt Stöv fra Forvingerne af 
Hannerne om, at heller ikke Blæreskjællene afveg fra @gon's. 
Det er saaledes visselig ingenting at undres over, at Hannerne 
af hypochiona har den samme næsten hvidagtige Farve paa Un- 
dersiden som den typiske @gon; da de desuden ogsaa har bredt 
sort Randbaand ligesom denne og hele Udseendet foröyrigt saa- 
vel paa Over- som Undersiden er aldeles @gon-lignende, synes 
det mig saa meget mere paafaldende, at denne Form er bleven 

! Catal. Syst. des Lepid. de l’Andalousie, p. 35. 


? Horse Soc. Ent. Ross. VII. 1870, p. 48. 
Extomol. Tidskr. Arg. 3, H. 1 (1882). 4 


! 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


henfört til Förfatechtrek argus istedetfor, som den paid, til @gon. 
Jeg kan 1 Virkeligheden vanskelig forklare mig Tingen paa anden 
Maade, end at en flygtig Undersögelse af Tibierne har ladet de 
som anfört smaa og uanseelige Horntagge forblive ubemærkede, 
og da disse gjaldt for det »eneste sikre Skjelnemærke», saa er’ 
Dommen dermed engang for alle bleven afsagt. Dette Exempei 
viser noksom Betydningen af det af AURIVILLIUS opdagede karak- 
teristiske Forhold med Skjællene hos Hannerne af begge Arter. 
Havde dette tidligere været kjendt, vilde det have været en Umu- 
lighed, at den 'glatvingede Aypochiona kunde vere bleven hen- 
fört til Forfatternes argus, selv om dens Skinnebenstag havde 
været endnu vanskeligere at opdage, end den 1 Virkeligheden er. 
— Jeg skal tilföie, at jeg for at være sikker paa, at ingen Feil- 
tagelse var skeet ved Afsendelsen af mine Exemplarer, remitte- 
rede det ene Par til Ombytning og gjorde Forespörgsel desan- 
gaaende; Svaret blev imidlertid, at Exemplarerne tilhörte den 
virkelige Aypochiona, og det Par, jeg erholdt igjen, viste ndi- 
agtig det samme Udseende som de forrige. Jeg tillader mig der- 
for at henstille til alle Eiere af Exemplarer af denne Form at 
underkaste - dem de af mig her nævnte Pröver og föler mig for- 
visset om, at de da Allesammen ville finde sig foranledigede til at 
flytte sme Exemplarer over til @gon, ifald de da ikke med Ran- 
BUR foretrekke at betragte denne Form som en egen Art, hvil- 
ket i hvert Fald bliver en mindre Feil end at henföre den under 
argyrognomon (argus auct.). 

Dels ved Hjelp af de nævnte Exemplarer af Aypochiona 
fra Andalusien og dels ved Hjælp af et typisk Par af den af 
Dhrr. Scuutz og Prof. Hrrına! opstillede Z. dubia fra Pom- 
mern, som jeg har modtaget fra HERING selv, tror jeg ogsaa at 
være kommet til Klarhed angaaende den 1 Begyndelsen omtalte, 
eiendommeligt udseende Zycena her fra Kristiania Omegn, der 
nærmest foranledigede mig til at se lidt nærmere paa den her 
omhandlede Gruppe. Der synes mig nemlig ikke at være nogen 
Tvivl om, at samme er identisk med den navnte pommerske 
dubia (omendskjönt: vore norske Exemplarer baade i Störrelse 
og hele Udseende fjerne sig endnu mere fra den typiske argy- 
rognomon end hin), samt at denne staar i et lignende Forhold 

+ Stett. Ent. Zeit. 1881:°D. 135: | 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 51 


til den typiske argyrognomon som hypochiona til den typiske 
egon. Jeg skal beskrive den her hos os forefundne Form noget 
nærmere, da den som nævnt afviger adskilligt fra den pommerske. 

Det var i August Maaned 1880 og igjen i 188r i Tiden 
fra 12:te Juli til 14:de August, at denne interessante Form blev 
fundet af Kaptein GRÜNER paa Gaarden Borge tæt ved Asker 
Jernbanestation en halvanden Mils Vei vestenfor Kristiania. Den 
flöi her paa Engene sammen med andre Lycæner (icarus, astrar- 
che, semiargus m. fl.) og indfangedes i flere Exemplarer af 
begge Kjôn. Jeg har for mig 12 Hanner og 16 Hunner, hvilke 
alle ved sin Mangel paa Skinnebenstag, Hannerne desuden ved 
sine talrigt forhaandenværende Haarskjæl samt ved Formen af 
Blæreskjællene, stemme overens med den typiske argyrognomon. 
Hvad der först og fremst springer i Oinene ved en Sammenlig- 
ning med denne, er den langt betydeligere Stôrrelse, idet nem- 
lig Vingebredden hos normalt spændte Exemplarer (d. e. med 
Forvingernes Inderkant i samme rette Linie) udgjôr fra 31—33 
mm. hos Hannen og 32—34 hos Hunnen. Ved Siden af vore 
almindelige argyrognomon-Exemplarer her fra det sydlige Norge, 
der kun maale circa 27 mm., se de derfor ogsaa ud som rene 
Kjæmpér (smlgn. figg. 6 og 7). Parret fra Pommern maaler 
knappe 30 mm. hos begge Kjön. 7 

Hannen har Oversiden blaa med smal sort Yderrand lige- 
som argyrognomon; paa Forvingerne ere ogsaa Aarerne sorte i 
Enden et lidet Stykke indover fra Kanten. Forvingernes For- 
rand er smalt hvid, men gaar mod Basis over i sort. Bagvin- 
gerne uden sorte Pletter indenfor Randen eller kun med ganske 
svage Spor af saadanne. Fryndserne paa begge Vingepar i sin 
indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. — Undersiden er sær- 
deles karakteristisk, ganske lys rödlig eller brunlig askegraa til 
hvidgraa med blaalig Bestövning indad, navnlig paa Bagvingerne. 
Hele Anordningen af Pletter og Tegninger er som hos argyro- 
gnomon, men Farven af de rödgule Randbaand er blegere, mere 
orange, og medens samme hos hin, navnlig paa Bagvingerne, 
indad ere begrænsede af mere og mindre spidse, pilformige sorte 
Pletter, dannes her de tilsvarende Pletter af afrundede, halfmaane- 
formige Buer. Undersiden kan i enkelte Tilfælde blive helt blaa- 
hvid ligesom hos egon I, og isaafald forsvinde de disse sorte 


52 << ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Buer igjen 'indad begrændsende hvide Pilpletter mere og mindre 
‘fuldstzeendigt i Grundfarven ; hvor denne derimod holder sig röd- 
lig- eller brunliggraa, vise de sig af samme Skikkelse som hos 
argyrognomon, naaende hen til hver sin sorte Plet af, den: dob- 
beltbuede Rad af sorte, hvidt omgivne Pletter derindenfor, Blaa- 
lig grén Metalglands: findes hos 4—5 af Randbaandets Öieplet- 
ter, nemlig i Cellerne 1c—4: Overhovedet vise alle Pletterne 
sig 1 Forhold til Sommerfuglens Störrelse særdeles smaa, særlig 
paa Bagvingerne, og derfor spredtstaaende med lange Mellemrum 
mellem hver især., Og ikke nok hermed, de vise ogsaa en gan- 
ske idinefaldende Tilböielighed til endnu yderligere at formind- 
skes og delvis. forsvinde ‘paa Bagvingerne. Som. sedvanligt i 
saadanne Tilfælde er det de nærmest Basis. siddende, hvis nor- 
male Antal er 3, der totalt forsvinde, enten 1, 2 eller alle 3, hvilket 
ofte er forskjelligt paa hver Vinge, paa samme Tid som de öv- 
rige Pletter reduceres 1 Störrelse. Dette synes at staa i et, be- 
stemt Forhold til Udstrækningen af den: blaa Bestövning. Indi- 
vider med ren rödlig graabrun Grundfarve og kun ganske! lidet 
og svagt Blaat inderst mod Roden af Bagvingerne har nemlig, 
saavidt jeg har kunnet. erfare, altid sit normale Pletantal; jo mere 
derimod den blaa Farve breder sig udover Vingen, desto större 
Tilböielighed vise Pletterne til at svinde ind i Antal og Störrelse. 
Hos et Individ med stærkt udpræget blaa Farvetone over Störste- 
delen af Vingernes Underside er saaledes ikke alene de 3 Pletter 
ved Basis totalt forsvundne, men ogsaa et Par af Pletterne i den 
dobbeltbuede Pletrad udenfor Diskstregen savnes, paa samme Tid 
som ogsaa saavel denne sidstnævnte som de; fleste af de ‚övrige 
Pletter ere særdeles stærkt reducerede, enkelte ganske utydelige. 

.Hunnen er oventil blaa ligesom Hannen, med sort Disk- 
streg paa: Forvingerne og mere eller mindre Sort 1 Yder- og 
Fremkanten af samme, samt i Fremkanten af Bagvingerne. Enten 
er blot Yderkanten af Forvingerne, bredt sort, og viser der sig 1 
dette Tilfælde ikke sjelden mere og mindre tydelige Antydninger 
til rödgule Pletter i det sorte Randbaand, yderst ude mod Söm- 
men mellem Aarerne desuden af og til fine hvidagtige Buelinier 
med Konvexiteten udad, eller baade hele Fremkanten og Yder- 
kanten ere bredt sorte eller sortbrune, hvorved den blaa Farve 
indskrænkes til Disken og Inderkanten. Bagvingernes Rand pry- 


+ 


SCHÔYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 53 


des af. en Rad temmelig sorte runde, store Pletter, indad be- 
graendsede af smukke rödgule, brede Halvmaaner, der igjen har 
en fin sort Begrændsning indad mod Vingefladen; udad mod den 
sorte: Randlinie langs Roden af Fryndserne begrændses de sorte 
Pletter af fine hvide Buelinier. Det Hele staar særdeles smukt 
mod Vingernes blaa Farve. Fryndserne ere ligesom hos Han- 
nen i sin indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. 

Da Undersiden hos Hunnen aldrig antager den hos Hannen 
omhandlede blaahvide eller blaaliggraa Grundfarve, viser ogsaa 
baade Antallet og Störrelsen af Pletterne sig her meget konstan- 
tere. Udseendet afviger förövrigt ikke fra dé Hanners, der har 
ren brunliggraa Underside uden deri, at de rödgule Randbaand 
her ere kraftigere udviklede og sammenhængende paa begge Vin- 
gepar (hos Hannen er det oftest paa Forvingerne oplöst 1 Plet- 
ter), hvorhos tillige de sorte Pletter, der begrændse disse Baand 
indad og udad, ere stærkere udviklede og for den inderste Plet- 
rads Vedkommende ved sin mere tilspidsede Pilform afgjort nerme 
sig mere til Udseendet hos argyrognomon, end Tilfældet er hos 
Hannen. — Fryndserne ere paa Undersiden saavel hos Hannen 
som hos Hunnen helt hvide lige fra Roden af. 

Udentvivl er det en Hun af denne selysamme Form, som 
RÔSSLER omtaler fra Nassau i hans tidligere citerede Fortegnelse 
over Sommerfuglene dersteds:' »Am 28 Mai 1864 wurde bei 
Biebrich ein hierher (d. e. til argus) gehöriges ganz frisches ent- 
wickeltes © gefunden, welches die Veränderlichkeit der Art ganz 
besonders zeigt, wenn es nicht vielleicht ein Hybridus mit /carus 
Rott. oder Adonzs S. V. ist. Es hat die vollste Grösse des 
letzteren, ist oben tief schwarz, zur Hälfte blau wie var. Ceronus 
mit den "hellen orangegelben Augenflecken, die Franzen ganz 
weiss, mit Ausnahme der schwarzen Wurzel licht braungrau mit 
sehr stark metallisch grüner Begrenzung von 4 Augenflecken. 
Auffallend ist der besonders dickwulstige hellgraue Halskragen. » 
Prof. HERING har derhos meddelt mig, at han tror at have fun- 
det Formen dabia for længere Tid tilbage i Schweiz (Exempla- 
rerne besidder han imidlertid ikke laengere), samt at Prof. ZELLER 
ogsaa har fundet den ved Glogau i Schlesien. Der er vel saa- 
ledes al Rimelighed for, at vi her har at gjôre med en ganske 

> Jahrb. Nass. Ver, f. Naturk. 19-220 Heft.) p. 115. 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


eiendommelig, spredt forekommende og udpræget lokal. Form, — 
men bör den betragtes som egen Art eller.ei? STAUDINGER siger 
herom:* »Professor HERING hat in der Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 
135 als wahrscheinlich von Argus verschiedene Art eine dudza 
aufgestellt, wobei er sich besonders auf die Beobachtungen des 
Herrn Schulz beruft. Bei einer grossen Reihe von Exemplaren 
aus den verschiedensten Gegenden meiner Sammlung zeigen sich 
aber alle angegebenen Unterschiede als nicht stichhaltend. Dass 
dubia bei Stettin eine doppelte, Argus hingegend, nur eine ein- 
fache Generation hat, mag gerade die Ursache des etwas ver- 
schiedenen Aussehens beider Formen sein. Jedenfalls sind hier 
noch lange und gründliche Untersuchungen nöthig, die villeicht 
nach Jahrhunderten hochinteressante Resultate liefern werden.» 
Ganske vist er det paa Entomologiens nuværende Standpunkt 
yderst vanskeligt i en Gruppe som den her omhandlede at kunne 
sige med nogen Bestemdthed, hvilke Former der bör ansees som 
gode Arter og hvilke ikke. Desværre ser jeg mig for Tiden ikke 
istand til at oplyse, om vor norske dudza-Form ogsaa ligesom 
den pommerske har to Generationer eller ikke, da som .nsvnt 
de hidtil kjendte Exemplarer alle ere fangede i Juli og August, 
den sædvanlige Flyvetid for vor almindelige typiske argyrogno- 
mon. Af denne sidste fandtes paa vedkommende Lokalitet intet 
Exemplar, heller ikke Overgangsformer mellem begge, omend- 
skjönt Hr. Kaptein GRÜNER ifölge min Anmodning i afvigte 
Sommer havde sin specielle Opmærksomhed rettet paa og ind- 
fangede alle de Lycæner, der flöi sammesteds. Forhaabentlig 
vil det senere lykkes at faa undersögt, om der ogsaa her skulde 
flyve en tidligere Generation (i Juni Maaned) og saaledes STAU- 
DINGER S Formodning om den dobbelte Generations Indflydelse i 
dette Tilfælde maatte kunne gjöres gjældende ligesaa vel for vor som 
for den pommerske Forms Vedkommende. Jeg maa, imidlertid 
bekjende, at jeg ved at sammenholde vor almindelige typiske 
argyrognomon med de ovenfor omhandlede Exemplarer:fra Asker, 
.der alle vise konstant samme Störrelse, har lidt vanskeligt for at 
gjore mig fortrolig med den Tanke,..at en i sit hele Udseende 
saa afvigende Kjæmpeform skulde fremgaa alene derved, at, vor 
sædvanlige lille Normalform af argyrognomon optreder i to Ge- 
' Stett. Ent. Zett. 1881, p. 261. + 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 55 


nerationer istedetfor i en. ‚Under sydligere Breddegrader, hvor 
argyrognomon normalt har to Generationer, ser man ialfald, 
saavidt jeg har kunnet bringe 1 Erfaring, intet til nogen saadan 
Afvigelse i Udseendet hverken hos den ene eller, den .anden Ge- 
neration, endsige hos begge to, saaledes som Tilfældet jo er med 
dubia i Pommern. Nu er jo imidlertid argyrognomon en meget 
variabel Art, saa man faar vere höist forsigtig ligeoverfor den, og 
naar STAUDINGER, stôttet til sit righoldige Materiale fra alle Kan- 
ter, vil finde Forbindelsesled mellem begge Former, saa er dette 
neppe andet eller mere, end man i et Tilfælde som her maatte 
vente sig, da vel neppe Nogen vil betvivle, at begge i Virkelig- 
heden ere at betragte som Udgreninger fra,en og samme Rod. 
Er imidlertid ikke ogsaa det samme Tilfeeldet f. Ex. med Grup- 
pen Mehtea athalia-aurelia-parthente, og hvem vil forlange 
tydeligere Forbindelsesled, der bedre vise disse Formers indbyrdes 
Sammenhæng og godtgjôre Uholdbarheden af de opstillede Skjelne- 
mærker mellem dem, end de vi herfra har at opvise? (smlgn. 
Frey: Lepid. d. Schweiz, p. 29, Note). Desuagtet opföres de 
imidlertid fremdeles som lige distinkte Arter, og saa lenge man 
holder paa. hermed, synes det mig lidet konsekvent at befölge et 
ganske andet Princip i den her omhandiede Gruppe. Da jeg 
imidlertid overhovedet ingen Sympathi nærer for Opstillingen af 
flere Arter end nödvendigt, gaar jeg gjerne ind paa indtil videre 
at betragte vor ovenfor beskrevne Zycæna fra Asker som en, i 
hvert Fald hoist mærkelig, Form af argyrognomon, til hvilken 
den som ovenfor antydet formodes at staa 1 et lignende Forhold 
som hypochiona RBR. til Forfatternes egon. 


Efter saaledes at have omhandlet vore under denne Gruppe 
hôrende Former i den fuldt udviklede Tilstand, skulle vi dernæst 
vende os til de biologiske Forholde og sammenholde, hvad man 
kjender angaaende begge Arters Forekomst og Udbredelse, I.eve- 
vis m. v. Det viser sig da, at overalt i Lavlandstrakterne i de 
sydligere og mellemste Distrikter af baade -Norge:og Sverige er 
det uden Sammenligning "egon, der er den hyppigst forekom- 
mende og mest udbredte Art, som man her vistnok aldrig vil 
soge forgjeves, hvor Lokaliteten er passende. Argyrognomon 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


derimod er langt mere lokal i sin Optræden, og medens hin for- 
trinsvis holder sig til Lyngmarkerne, finder man denne i Lav- 
landet mest paa Engene. Med Hensyn till deres Udbredelses- 
forholde möder der os imidlertid den Mærkelighed, at medens 
paa Schweizer- og Tyroler-Alperne den kjendte Hôidegrændse for 
begge synes at falde saa. omtrent sammen, idet de begge gaa 
helt op til ‘Trægrændsen (som argyrognomon i hvert Fald kun 
ganske undtagelsesvis skal overstige), saa stiller Forholdet sig, 
efter Alt hvad jeg har kunnet erfare, hos os saaledes, at @gon 
saavel 1 horizontal som vertikal Retning stopper op lenge forin- 
den den anden. Hvor langt @gon egentlig gaar mod Nord her 
i Skandinavien, kan endnu for Tiden ikke siges med Vished. 
Fra Norge besidder jeg den nordligst fra Romsdalen og Sönd- 
more (62,50° n. Br.), og fra Sverige har jeg haft Anledning 
til at se Exemplarér fra de fleste Landskaber op til Dalarne 
og Helsingiand, altsaa til omtrent samme Höide. WALLEN- 
GREN ' og SPÅNGBERG” anföre vistnok, at den forekommer helt 
op til Tromsö og Finmarken, hvilket ogsaa gaar igjen 1 SPE- 
VERS bekjendte Verk”, men dette skriver sig, som i det fore- 
gaaende vist, kun fra en feilagtig Tydning af ZETTERSTEDT’S 
Argus idas. Ligesaa lidt har jeg nogensinde fundet @gow i 
nogen betydeligere Höide over Havet, og er det ligeledes en 
Forvexling med var. ægidion, der ligger til Grund for SPANG- 
BERG'S Opgave (efter WALLENGREN og SIEBKE) om dens forekomst 
paa Storfjeldet 1 Fron, idet nemlig den »argus L.», som SIEBKE 
anforer derfra i sin Reiseberetning,*, ligesaa vel som ZETTER- 
STEDT'S Exemplarer tillhôrer nævnte Form. Udentvivl er det vel 
ogsaa denne samme almindelige Forvexling, der har foranlediget 
TENGSTRÖM'S Opgave® om, at @gon i Finland skulde vere ud- 
bredt helt op i Lapmarkerne, medens argyrognomon ikke opfö- 
res som fundet nordligere end i russisk Karelen. I hvert Fald 
fandt SCHILDE” i 1871 ved Kuusamo kun denne sidste, Saavel 

1 Skand. Dagfj., p. 207. 

? Sv. och N. Arterna af Dagfj.sl. Cupido, p. 33. 

* Geogr. Verbr. d. Schmett. I, p. 233. (Smlgn. II, p. 272). 

* Nyt Mag. f. Naturv. B. VII. (separat, p. 32). 

> Cat. Lep. Faun. Fenn, prec. (separat, p. 2) i Acta Soc. pro Fauna 


et Fl. Fenn. X, 1869, p. 292. 
* Stett. Ent. Zeit. 1873, p. 175. 


SCHÔYEN : LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 57 


i det hôiere Norden som i de alpine Trakter paa Fjeldene er 
det nemlig altid @gzdion-Formen, der viser sig at vere egon's 
Stedfortreder paa Lyngmarkerne, hvor den gjerne overalt flyver 
i Mængde og her er ligesaa karakteristisk. for, disse, som ægon 
er det i Lavlandet, ligesom ogsaa dens hele Udseende og Habi- 
tus paa det mest skuffende ligner dennes, Det er saaledes gan- 
ske let forklarligt, at netop @gzdzon-Formen i særlig Grad har 
været Gjenstand for Forvexlinger med ægon baade hos os og 
andre Steder; saaledes har f. Ex. jo ogsaa MEYER-DuR' henfört 
den paa Schweizer-Alperne forekommende @gzdzon til egon i 
Stedet for til argyrognomon. 

Hvad der vistnok ikke mindre end den store indbyrdes Lig- 
hed 1 Udseendet mellem Sommerfuglene selv har bidraget til at 
gjöre det saa vanskeligt at holde disse to Arter skarpt ud fra 
hinanden, det er den Omstændighed, at de i Henseende til Flyve- 
pladse og Udviklingshistorie begge to frembyde saadanne Afvi- 
gelser og Variationer paa de forskjellige Steder af deres Udbre- 
delseskreds, at det synes omtrent umuligt at paapege noget for 
den ene Art bestemt karakteristisk Trek, hvortil ikke ogsaa den 
anden har noget tilsvarende at opvise. Erfaringer, hentede fra 
en Lokalitet, slaa derfor ikke altid til paa andre, hvor de nem- 
hg kunne gestalte sig forskjelligt. Omendskjönt saaledes &gon 
med Rette er bleven betegnet som karakteristisk for Lyngmar- 
kerne, idet der nemlig her i Lavlandstrakterne pleier at vrimle 
af den overalt under dens Flyvetid, Juli—August, saa flyver den 
ifôlge ZELLER” paa Alperne meget hyppig paa alle paa Papilio- 
naceer rige Enge, f. Ex. i Pretherdalen i Oberkärnthen. Om- 
vendt finde vi som nævnt, at argyrognomon, der i Lavlands- 
trakterne har sit egentlige Tilhold paa blomsterrige Enge, oppe 
paa Fjeldene 1 Mængde befolker Lyngmarkerne. Hermed staar 
sikkert nok ogsaa en Vexling af Næringsplante i Forbindelse. 

Paa de Lyngmarker, hvor @gon flyver udover Eftersommeren, 
finder man ogsaa dens Larver i Mengde paa Lyngen (Calluna 
vulgaris), hvorfra den let kan indsamles, naar man i förste Halv- 
del af Juni gjennemsôger Lyngen ved Hjelp af en sterk Slag- 
haav, som ogsaa AURIVILLIUS har meddelt mig, at han i en Aar- 


Y Verzeichn. d. Schmett. der Schweiz, p. 66. 
? Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 125. 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 


rekke har gjort det i Helsingland og klækket Sommerfuglen af 
de indsamlede Larver. Udenlandske Forfattere nævne derimod 
-merkverdig nok — ialfald saavidt jeg har haft Leilighed til at 
erfare — intet om Larvens Forekomsf paa Lyng, hvorimod de 
samtlige opgive forskjellige Papilionaceer som Neeringsplanter.’ 
Fra Pastor KRIEGHOFF i Thüringen har jeg modtaget en hel Del 
Exemplarer af den typiske egon, hvilke han selv har klækket af 
Larver, der nærede sig af Melilotus, Genista, Spartium og Ono- 
‘ brychis sativa, hvis Blomster de helst fortærede, hvilket stemmer 
med Angivelserne hos de forskjellige tyske Forfattere, der for- 
uden de nævnte Arter endnu opgive endel andre Papilionaceer, 
saasom Trifolium, Colutea og Ononis. Fra Skotland opgives 
Ornithopus perpusillus (B. WHITE) og fra Holland foruden Spar- 
tium tillige Fragaria vesca (SNELLEN). WALLENGREN ! angiver som 
bekjendt foruden Melilotus, Sarothamnus og Trifolium ogsaa Thy- 


‘mus, muligens dog ikke efter egne lagttagelser, ligesom Haas’ 


for Danmarks Vedkommende indskrænker sig til at anföre, at 
Larven »angives» at leve paa Genista og Trifolium, altsaa uden 
Stôtte «af egne Observationer dersteds. : 
Vende vi os dernæst til argyrognomon, saa er det visselig 
ialmindelighed saa, at denne 1 Lavlandstrakterne til Forskjel fra 
foregaaende har sit egentlige Tilhold paa Enge, uden at dette 
dog hverken her eller andre Steder holder stik for alle Lokali- 
teters Vedkommende. Det er mig ikke bekjendt, at der forelig- 
ger nogen direkte Iagttagelse af denne Arts Udvikling fra Larve 
af her fra Skandinavien. Forespörgsler desangaaende har været 
frugteslôse. Fra andre Lande opgives de samme Papiliona- 
ceer som for ægon, nemlig Spartium, Genista, Trifolium, Me- 
Jilotus, Onobrychis, samt dertil Lotus corniculatus. Naar hertil 
kommer, at Larven fra Pommern saavel af PLötz” som af ZEL- 


! Skand. Dagfj. p. 208. 

? Naturhist. Tidskr. B. 9, p. 395. : 
j 3 Stett. Ent. Zeit. 1865, p. 115. — NB. Den her som ny beskrevne 
Jagttagelse, at Larverne viste sig besatte med Myrer, findes allerede anfört af 
Dr. D— —s i Florenz i FUESSLY's »Neues Mag. f. d. Liebh. d. Entom.» 
II (1785) p. 383—4, hvor der tillige findes angivet, at Larverne foruden paa 
Genista ogsaa, og det endnu hyppigere, leve paa Salix-Arter (D), fortrinsvis 
paa Spidserne af S. rosmarinifolia, en Opgave som jeg intet andet Sted i den 
mig tilgjængelige Literatur har fundet noget Sidestykke til.  Larverne angives 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 59 


. LER! anföres at leve paa Lyng, — hvilket jeg forövrigt ogsaa föler 
mig temmelig overbevist om er Tilfældet paa Fjeldene og'i det 
höie Norden hos os, omendskjönt der, saavidt jeg ved, ikke er 
anstillet Iagttagelser desangaaende —, saa vil det ses, at Listen 
over Næringsplanterne for begge Arter saagodtsom ganske bliver 
enslydende. Paa nærmere Forespörgsel i Sagens Anledning har 
vistnok Hr. PLÔTZ meddelt mig, at han ikke besidder' noget 
‚Exemplar længere af de Sommerfugle, han i sin Tid fik udklæk- 
ket af de paa Lyng levende Larver, og at han ikke nu med 
Vished tor benægte, at samme muligens kan have tilhôrt 2202, 
der flyver paa samme Sted; Prof. ZELLER derimod skriver mig 
under 23:e Mai d. A: »Was Lyc. Argus (argyrognomon) be- 
trifft, so habe ich diese nie von einer andern Pflanze. erzogen 
als von Calluna vulgaris, und dies auch nur in. einem Jahr bei 
Glogau und in einem bei Meseritz. Die zwei von dieser Zucht 
‚stammenden Exemplare in meiner Sammlung sind ein © (ver- 
krüppelt) und ein grosses &, beide auf der Unterseite gelbbräun- 
lich. Der letztere trägt auf dem Zettel die Notiz: (excl. 21. 
7. 66) und ist einer der allerechtesten Argus. Beide haben 
Heidekraut gefressen, Er sie Raupen waren.» 

; Omenskjönt- saaledes som sagt de for begge Arter fra de 
forskjelligste Kanter angivne Næringsplanter i det store Hele blive 
de samme, saa fölger imidlertid deraf ikke, at de jo i sin Op- 
træden, Udviklingshistorie etc. ikke alligevel skulde opvise mere 
og mindre distinkte Forskjelligheder indbyrdes paa hver enkelt 
Lokalitet.. Det er netop det eiendommelige og interessante, at 
hver især af dem, hvor de forekomme i en og samme Trakt, 1 
Regelen synes at holde sig for sig selv, idet de vælge hver sine 
Flyvepladse og Næringsplanter. At der: findes -Undtagelser her- 
fra, skal villigen indrömmes, idet man ogsaa kan finde dem sam- 
men.paa-et og samme Sted; men selv i dette Tilfælde turde de 
dog forholde sig forskjelligt. : Her foreligger et rigt Felt for interes- 
sante Sammenligninger og Iagttagelser over, hvorledes Forholdet 
stiller sig mellem dem i de forskjellige Trakter, hvor dels begge 
Arter forekomme sammen, dels: den ene eller den anden af dem 


at have tilhôrt argus auct. og beskrives nöiagtigt men henföres af WERNE- 
BURG (l. c. II. p. 134) til zgon. 
‚Stett.. Ent. Zeit. 1868; p. 12% ag AT dent 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


er eneraadende. En lIagttagelse i denne Retning af ZELLER? 
kan her anföres, hvilken frembyder et Exempel paa, at begge 
Arter i forskjellige Trakter holde sig til ganske forskjellige Næ- 
ringsplanter: ved Glogau holder argyrognomon sig afsondret fra 
ægon 1 den törreste Del af Statsskoven paa solrige Lyngmarker 
og dens Larve nærer sig der af Lyng, medens den baade ved 
Meseritz og Berlin bestemt nærer sig af Spartium scoparium, 
hvorpaa derimod Larven af ægon, idetmindste ved Glogau, ikke 
lever; ellers er jo Spartium en af sidstnævntes almindelig opgivne 
Næringsplanter. 

Ogsaa for Flyvetidens Vedkommende finder man oftere op- 
givet, at den begynder noget forskjellig hos begge Arter paa et 
og samme Sted, nemlig tidligere hos @gon end hos argyrogno- 
mon. Saaledes meddeler v. NOLCKEN”, at efter hans lagttagel- 
ser viser den fürstnævnte sig 8—r1o Dage tidligere end den sidst- 
nævnte, hvorefter de senere træffes samtidigt 1 Juni og mod Slut- 
ningen af Juli, ligesom HERING” for Pommerns Vedkommende 
angiver, at hin flyver i Juni og Juli, denne i Juli og August paa 
samme Steder. ZELLER* derimod siger, att egon i Pommern 
aldrig viser sig for Begyndelsen af Juli og har sin Hovedflyvetid 
efter Midten af denne Maaned. Haas’ anförer dog ogsaa for 
Danmarks Vedkommende, at den der flyver fra Begyndelsen af 
Juni til ind 1 August, men angiver rigtignok ligeledes for argy- 
rognomon »samme Tid og lignende Steder.» Den har her lige- 
som hos os blot en Generation, i Schweiz f. Ex. derimod to, 
hvoraf den förste flyver ı Mai, den anden fra Midten af Juli; 
det samme er Tilfeldet med argyrognomon. Jeg har hos os 
enkelte Gange fundet @gon allerede fra Midten af Juni, f. Ex. i 
Romsdalen, argyrognomon derimod ikke förend i Slutningen af 
samme Maaned, og jeg er derfor tilbüielig til at tro, at först- 
nævnte ogsaa hos os kommer tidligere frem end sidstnævnte. 

Da det desværre ikke er lykkedes mig for denne Anledning 
at forskaffe mig hverken Larver af nogen af Arterne til Beskri- 


’ Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 127 & 1870, p. 83. 

? Lepidopt. Fauna v. Esthl., Livl. u. Kurl. I, p. 54. 
* Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 134. 

* Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 126. 

® Naturhist. Tidsskr. B. 9, p. 395. 


SCHOYEN: LYCÆNA ARGUS-ÆGON-GRUPPEN. 61 


velse eller Meddelelser angaaende deres Næringsplanter, stôttede 
til Iagttagelser hos os, maa jeg slutte med at udtale det Haab, 
at Lepidopterologerne herefter ville henvende sin Opmærksomhed 
paa disse Larver, angaaende hvilke man hos de udenlandske 
Auctorer finder saa mange forskjellige og indbyrdes afvigende An- 
givelser, saa at vi gjennem Opfödning og Udklækning af skan- 
dinaviske Exemplarer maa komme til sikker Kundskab om, hvor- 
ledes Udviklingen hos begge Arter foregaar paa de forskjellige 
Steder her under vore Forholde. 

Jeg skal endnu kun tilföle en Opstilling af de herhenho- 
rende Former med Angivelse af en Del af de vigtigste Beskri- 
velser og Afbildninger for hver især af dem, givne under for- 
skjellige Navne. 

1. Lycæna argus L. (ægon auct.). 

Syn.: Linnt, Faun. Svec.,. ed... I, p.246. 803 © & 247. 
804 © (sine nomine). Argus: LINNÉ, Syst. Nat. ed. 
X,'P-»483:,152 &.ed..-XH,_-p:-789..,2325 Faun. Suec., 
ed.-II, p. 283. 1074 © (Jaas ibid. p.. 284. 1075 9); 
DaLman, Vet... Ak. Handl. 1816, p. 100.26; WAL- 
LENGR., Skand. Dagfj. p. 206. 2; SPÄNGBERG, Svenska 
och Norska art. af Dagfj.sl. Cupido, p. 30. 8; Woon, 
Index Entomol. fig. 71 o&. — Ægon : Syste: Verzeid: 
Schm. d. Wien. Geg. p. 185, n. 15; HÜBNER, Samml. 
eur. Schm. f. 313 ©, 314—315 ©; OCHSENH., Schm. 
v. Bür.!-L,; 2..P..'57:& IV,. 26; HERR. SCHAFFER, Syst. 
Bearb. d. Schm. v. Eur. I, p. 127; HEıInEMm., Schm. 
Deutschl. u. d. Schweiz, I. p. 84. 132; SNELLEN, Vlind. 
v. Nederl. p. 60. 9; GERHARD, Monogr. d. Lye. pl. 
RT ER ea Argyrotoxus: BERGSTR., Nomencl. 
“3 besehr::d. Ins.,-d:,,Gr. Hanau, H> ps-775& pl: 47, 
f. 3—4 © (Argyra ib. f. 5—6 ©). — Leodorus: 
GERH., 1. c. pl. 23, f. 3a—c. — Mgzdion: GERH., 
L c. pl. 23, f. 4a—c (usædvanlig liden Form). — 
Æigiades: GERH. 1. c. pl. 34, f. 4a—c (nærmende sig 
til var. hypochiona Rer.?) 

var. hypochiona RBR. 

Rampur: Catal. Syst. d. Lepid. de l’Andalousie, p. 35; 
STAUDINGER: Horæ Soc. Ent. Ross. 1870, p. 48. 


2. 


x var. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. - 


bella :H.:S:" 
HERRICH-SCHÄFFER, I. c., f. 227—8 & I. p. 127. : 


Lycæna argyrognomon BERGSIR. (argus auct.) 


Syn. : 


var. 


var. 


BERGSTRÄSSER, |. c. II. p. 76 & pl. 46, f. 1—2, III. 
p. 6 & pl. 51, f. 7—8; BORKHAUSEN, Naturg. d. Eur. 
Schm., I, p. 1525 SPÅNGBERG, lc. p. 33.9 Cal: 
“opis: Boispuvar, Icon. Hist. d. Lep. d’Eur. p. 58 & 
pl. 15, f. 4—5; WALLENGR. 1. c. p. 209. — Argus: 
HÜBNER, |. c. f. 316— 318; OCHSENHEIM., 1. c. I, 2. 
p- 527 IV. pp.’ 26; TREFTSCHKE  1DId Mae, apn 71: 
HERRE SCHAFF. "1. CI p.127 GERARD ARTE pl aw 


f. 1a—c. 
dubta (SCHULZ) HERING. 
HERING, Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 135. — Som ner? 


mest henhörende under denne Form skulde jeg ogsaa 
ville anse GERHARD’S acreon og zsmenias (1. c. pl. 24, 
ff. 2a—c & 3a—d), saavidt Planchernes tarvelige Ud- 
förelse: idetheletaget tillader at slutte sig til Noget i 
denne Henseende; den fôrstnævnte ligner mere den 
pommerske, zsmentas mere den norske dybza-Form. 
Hans /yczdas (pl. 24, f..4a—b) skiller sig derimod fra 
begge væsentlig ved de skarpe Pilpletter paa Undersi- 
den, hvilke ogsaa ere fremhævede af Trapp i hans 
Beskrivelse af samme (Mitth. d. Schweiz. Ent. Ge- 
sellsch. I, 1865, p. 103); denne turde udgjôre en si- 
deordnet Variation af tilsvarende nes, men af no- 
get forskjelligt Udseende. 

ægidion MEISSN. 

MEISSNER, Naturwiss. Anzeiger d. allg. Schweiz. Ge- 
sellsch. für d. ges. Naturwiss., 1818; GERMAR, Mag. 
d. Entom. IV. p. 394. — Lapponica: GERHARD, |. c. 
pli'"g4t- sac 700$" ZETTERST., as Tapp pP: 


Ol gro: 


Kristiania i Oktober 1881. 


HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN 


AF 


O. M. REUTER. 


Vid undersökning af en af mig sommaren 1870 i Ström- . 
stadstrakten hopbragt samling insekter upptäckte jag äfven en 
för den skandinaviska faunan ny art, Pllophorus perplexus VD. 
& Sc., för några år sedan beskrifven fran England, men funnen 
äfven i Danmark, Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern. 
På tal om nya arter för den svenska faunan, må anföras föl- 
jande, hvilka jag antecknat enligt exemplar i svenska riksmuseum : 
och hvilka ännu icke publicerats från Sverige. Till först må om- _ 
nämnas två arter af genus Globiceps (subg. Kelidocoris). Den 
ena af dessa, Gl. cruciatus REUT., är funnen pa Gotland af 
BOHEMAN och för öfrigt utbredd i Danmark, Tyskland, Schweiz, 
Frankrike o. s. v. Denna art beskrifves af FIEBER under namn 
af guadrimaculatus FABR., men jag har nu mera genom under- 
sökning af FABRICIT typer förvissat mig derom, att denne förfat- 
tares art är densamma, jag i min Rev. crit. Caps. p. 117 upp- | 
tagit såsom flavomaculatus och hvilken FIEBER kallat selectus. 
Den andra för Sverige nya Globzceps-arten är en uteslutande nor- 
disk G/. salicicola Reur. (= fulvipes 1 min Rev. crit. p. 118), 
och har af BOHEMAN hemförts fran Lappmarken. — Vid gransk- 
ning af de såsom Orthotylus chloropterus KBM ansedda exem- 
plaren (fran Skane) har det visat sig att ibland dessa funnos icke 
blott denna art, utan äfven den ny-skandinaviska- ©. concolor 
KBm. Vidare representera de af mig (I. c. p. 112) säsom kort- 
vingad hona till Dicyphus errans WOLFF beskrifna exemplaren 
fran Kinnekulle en distinkt art, hvilken Fror i RA. Zivil. be- 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


skrifvit under det orätta namnet Capsus collaris FALL. och hvil- 
ken jag efter dess näringsplanta kallat D. szachydis. Arten fin- 
nes äfven i Brittanien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ryssland 
och ända in i Sibirien. Slutligen återstår att omnämnas Psal- 
lus Scholzii FiEB., som STÅL tagit i Ångermanland, och Aga/- 
liastes Wiülkinsonii D. & Sc., af hvilken boreala art ett exem- 
plar fran Lappland fans instäldt bland A. evanescens. 

Innan jag afslutar detta lilla meddelande, mä mig tillätas 
att ytterligare omtala nägra för Sverige nya arter, dem jag igen- 
kände vid ett besök hos adjunkten THomson i Lund och hvilka 
denne tagit i södra Sverige. Jag har dä att till först omnämna 
Lygus (Orthops) montanus SCHILL, en art som THOMSON i sin 
kritiska behandling af Sveriges Capsider /Opusc. entom. IV) orätt 
benämnt cervinus MEı., medan han anför den rätta arten af 
detta namn såsom /ucorum Bou. (nec Mey.). Dessa exemplar 
äro fran Småland. I Berliner-Universitetets museum har jag äf- 
ven sett exemplar af ZL. montanus, med uppgifven lokal: »Schwe- 
den». — I sitt nyss omnämda arbete upptager THomson vidare 
en Orthotylus viridinervis, hvilken likväl enligt hans beskrif- 
ning icke är den (af Prof. SANDAHL och mig nara Stockholm 
funna) äkta Kirschbaumska arten. Exemplaren i THOMSONS 
samling, frän Skäne, visade sig tillhöra en säsom svensk ännu 
okänd art, O. diaphanus Kirscae. Också en annan för Sverige 
ny Orthotylus, O. flavinervis KirscHB., som icke bör förblan- 
das med vzrens FALL., har THOMSON funnit vid Helsingborg. 
Slutligen må såsom högst intressant omtalas fyndet i Skane af 
den för norden nya Heterotoma merioptera Scop. och af en 
liten ny Anthocorid, som THOMSON tagit på Ölands sandmarker 
och hvilken han haft vänligheten lemna mig till beskrifning i 
min under arbete varande monografi öfver denna familj. 


\ 


FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS 
FIEMIPRERA HETEROPTERA 


AF 


©. M. REUTER. 


(Forts. fr. ärg. 2, pag. 93.) 


Sällsynt pa sumpiga ängar och stränder. Sverige: Skane, 
THOMSON, Östergötland. Finland: Äbo-trakten, Satakunta, Ny- 
land, finska och ryska Karelen, södra Österbotten, tagen ända 
upp i Lappmarken af F. SAHLBERG. 

3. P. geniculatus Hann: afläng, svart, kort grä-pubescent; 
pronotum baktill blott litet utvidgad; scutell mot spetsen med en 
gul V-formig teckning; hemielytra blekt grägula, svartpunkterade, 
corii yttre spetshörn svart; membran hvitaktig, brunspräcklig med 
bruna, hvitkantade nerver; rostrum, lärringar, yttersta lärspetsarne, 
hela framtibierna, hos I äfven de mellersta eller alla tibierna 
utom i basen och spetsen samt första tarsleden lergula; de bakre 
eller (5) bakersta tibierna bruna eller svartbruna, i spetsen gula. 
5—6 mm. |. 

Rhyparochromus nubilus SAHLB., Mon. 65, 1. Lygaeus 
(Peritrechus) puncticeps Tuoms., |. c. 193, 31. 

Tämligen sällsynt pa torra backar. Sverige: Skane, säll- 
synt, enligt THOMSON, Lappland?, ZETTERSTEDT; Finland: Äland, 
J. SAHLBERG, Abo, Förr., Satakunta och Nyland, SAHLBERG. 

4. P. nubilus FarL., THoms.: liknar föregående till färg 
och teckning, men afviker genom finare antenner, mindre och 
icke sa starkt utstaende ögon, fint punkteradt hufvud samt min- 
dre aflängt, baktill mer utvidgadt pronotum. 5—6 mm. 1. 

HAE Ee! Sy. ic a0 (Lygaeus). S'TAL CE. CS 218,72 
Brom, ey Ca VO, 70: ; 

Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Pa torra backar. Sverige: Skane, ej sällsynt, enligt THom- 
son, Öland, Gotland, Boneman; Finland: Ft ett exemplar vid 
Helsingfors, J. SAHLBERG. 


Gruppen Beosaria STÄL. 
Slägtôfversigt : 


1 (2). Hufvud kort, nästan transverselt, icke bredare än pronotum framtill. 
Antenner något håriga, belägna litet framför ögonen, första leden icke 
eller föga öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum transverselt med 
en smal, oftast lineär sidorand. Framlår starkt förtjockade. Baktar- 
sernas första led icke tydligt dubbelt längre än de två sista tillsammans. 
— TRAPEZONOTUS. 

2 (1). Hufvud icke transverselt, oftast längre än bredt, smalare än eller ät- 
minstone ej bredare än pronotum framtill. Rostri första led mycket 
längre än första antennleden. Antennerna glatta eller nästan glatta, 
belägna tämligen längt framför ögonen, första leden med ätminstone 
en fjerdedel öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum längre än hos. 
föregäende och med bredare skifformig rand, sidorna i spetsen plötsligt 
starkt rundade. Framhöfter tydligt knôliga. Framlär mindre starka, 
nära spetsen väpnade med en tydlig tagg. Baktarsernas första led 
lång. —- PACHYMERUS. 


TRAPEZONOTUS Free: 
Artôfversigt : 


1 (2). Framlär oväpnade. — Tr. anorus. 
(1). Framlär undertill med en stark och flere smä tänder. 
3 (4). Pronoti sidor tämligen bredt grägulkantade, cilierade med utstäende 


D 


borst. Scutell med tva gula streck. — Tr. nebulosus. 
4 (3). Pronoti sidor fint gulkantade, icke cilierade. 
5 (6). Scutell med tva baktill afkortade gula streck. — Tr. dienste. 


6 (5). Scutell ofläckad. — Tr. agrestis. 

1. Tr. anorus FLor: svart med lika färgade. ben; prono- 
tum baktill och elytra brungrä, svartpunkterade, dessa med svarta 
fläckar och oftast afkortad membran; höftpannor gula. 

THOMS. ..E0.4308, 42. | 

Sällsynt under stenar och mossa pä torra backar. Sverige: 
Skane, Småland, Stockholm, THOMSON; Norge: Christiania, SIEBKE; 
Finland: Nyland, Tavastland, Savolax, finska och ryska Karelen. 

2. Tr. nebulosus FarL.: svart, undertill något grönglän- 
sande, hufvud och pronotum hariga; pronoti rand och bakflik 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 67 


gulaktiga, denna tätt svartpunkterad; hemielytra mörkt gulgrä, 
tätt svart-punkterade samt hvit- och svartfläckiga, en rhombisk 
flack 1 corii inhörn svart; membranen brun, hvitnervig och -fläc- 
kig, sällan nästan helt hvit; antennernas andra och tredje leder 
någon gang rostfärgade; framtibier och knän rostfärgade; hôft- 
pannor hvita.. 4'/,—5'/, mm. 1. | 

| FALL: H. Sv. 54, 11 (Zygaeus). Sans, Mon. 56, 3 (Fas 
chymerus). SKAL, Luc 22071: Nätet; kuc:#ro7, #42. 

Sällsynt på torra skogsbackar. Sverige: Skåne, Gotland, 
Öland, Småland, Bohuslän, Stockholm, Ångermanland, ända upp 
1 norra Lappmarken; Norge: Töien, Kognshavn, Fredrikshald, 
Stavaern, 'Tönsberg; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, finska 
och ryska Karelen, södra Österbotten. 

3. Tr. distinguendus FLor: svart, hufvud något grön- 
glänsande; antennernas andra led 1 midten rostfärgad; pronotum 
baktill gulfläckig eller smutsigt gulaktig med mångfaldt hopfly- 
tande svarta punkter och fläckar, sidoranden smalt smutsgul; scu- 
tell med”två gula streck; täck- och flyg-vingar utbildade, de förra 
antingen svartbruna med corii utkant och några smäfläckar gula 
eller ock gula med svarta särdeles mot spetsen sammanflytande 
fläckar; membran rökgrå med hvita nerver och smalt hvit bas; 
höftpannor och frambröstets framkant i midten 'brungula; ben 
gulbruna med höfter och lår svarta, dessas spets gulbrun. 4— 
Arps, mms L 

THoms., 1 c. 193, 28 (Peritrechus). Cimex arenarius 
Eins, ES Sv. 254, 955 (forte). " 

Sällsynt på sandiga hafsstränder under torkad tång och svår 
att upptäcka 1 följd af sin färglikhet med omgifningen. Sverige: 
Skåne, THOMSON, Öland, LINNÉ (?) och BOHEMAN; Finland: 


U LINNÉS i F. Sv. J. c. beskrifna Cimex arenarius tolkas af alla nutida 
hemipterologer såsom en Zmölethis-art och såsom identisk med Æ. griseus 
WOLFF, hvilket dock alls icke finnes i Sverige. Icke heller låter LINNÉS 
beskrifning med fog tolka sig på någon Zmölethis, hvaremot sa väl beskrif- 
ningen som uppgiften om förekomsten på sandiga ställen (arten omtalas redan 
ister oeland. p. 121 1 sammanhang med en Sa/da, hvadan man far antaga 
att med sanden afses sandiga stränder) bäst synes kunna tydas pa ofvansta- 
ende art. Tillräcklig grund för äterupptagandet af LINNÉS namn för denna 
finnes emellertid icke; säkert är dock ‚satt Æ. griseus WOLFF icke är LIN- 
NÉS art, utan måste benämnas med det af WOLFF gifna namnet. 


68 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Aland, Sievers och Förr., Helsingfors, J. SAHLBERG, Viborgs län, 
MAKLIN, på en holme i Hvita hafvet, J. SAHLBERG. 

3. Tr. agrestis FarL.: svart med pronoti sidorand och 
svartpunkterade bakflik, hemielytra och höftpannor gulgrå; he- 
mielytra svart-punkterade och fläckade, särdeles mot corii inre 
spetshörn, hvarest fläckarna sammanflyta till en större rhomboidal 
flack; membran brun med hvitaktiga nerver, stundom nagot för- 
kortad; hanens första antennled och två första. rostralleder gula; 
ben svarta med framtibier lergula eller lerbruna (2) eller fram- 
låren, basen af bakre låren samt framtibierna .helt och hållet ler- 
gula (FS). 4—5 mm. |. 7 

FALL; H. Sv. 55, 12 (Lygaeus). Saure, Mon. 56, 4 
(Pachymerus). "STAL, 1. c. 220, 2. THoMs. 1. c. 198, 44: 

Allman på torra backar mellan gräsrötter anda upp i Lapp- 
markerna. 


PACHYMERUS Lep. et SERV. 


Artôfversigt : 


I (2). Svart med en stor rostgul flack på membranen; clavi punktur strödd, 
- icke strimmig. — P. Rolandri. | 
2 (1). Svarta och gulbrokiga. Pronotum med bakfliken och oftast äfven 
sidoränderna mer eller mindre bredt gula, den svarta framdelen bak- 
till afstött eller bredt afrundad. 


3 (6). Scutell med två gula linier. Pronoti sidor äfven framtill bredt gula, 
ej svartpunkterade. 

4 (5). Corii inre apicalhörn med en svart rhombisk flack. — P. Iynceus. 

5 (4). Corium utan fläck i inre apicalhörnet. — P. adspersus. 

6 (3). : Scutell helt Svart. 

7(14). Baklär oväpnade. Framlär undertill mot spetsen med en stor tand 


och flere mycket smä tinder, som stundom saknas. 

8 (9). Pronoti framflik med de utbredda sidorna helt och hållet gula. — 
P. qvadratus. 

9 (8). Pronoti framflik helt och hallet svart eller blott med en ytterst fin 
"gul sidorand. 

ro(11). Pronoti framflik med sidoranden ytterst smalt och fint gulaktig. 
Membran med nagra sma hvitaktiga fläckar vid spetsen. Framtibier- 
nas bas rostfirgad. — P. pint. 

11(10). Pronoti framflik med sidoränderna lika färgade som disken. 

12(13). Den bakre gula delen af pronotum framtill tvärhuggen och icke pa 
sidorna längre framskjuten fn i midten. Membranen svart med yt- 
tersta randen hvitaktig. Ben helt svarta. — P. phoeniceus. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 69 


13(12). Den bakre gula delen af pronotum pa sidorna längre framskjuten 
än i midten. Membranen med en tydlig hvit fläck i spetsen. — 
P. vulgaris. 

14 (7). Baklär med en tand nära spetsen. Framlär undertill mot spetsen 
med en tagg och flere tydliga mindre tänder. Pronoti framflik svart 
utan blek rand, den svartfärgade delen med afrundade bakhörn. 
Antennernas andra led rödgul, tredje och fjerde svarta. — P. Bar- 
danae. 

1. P. Rolandri Linn.: svart, matt, membranen med en 
stor rhomboidal gul fläck vid basen. 

Pair; Hi SvNGo,t 200 (Lygecus). "STÄL,al;c 22054 (Kr 
parochromus). THoms., 1. c. 196, 42 (Rhyparochromus). 

Tillhör områdets södra del. Sverige: Skane ej sällsynt, 
enligt THOMSON, Öland, THOMSON, Gotland, BOHEMAN. 

2. P. lynceus FABR.: smalt oval, svart, pronoti sidor bredt, 
framkanten smalt, bakfliken och corium gula, dessa svart punk- 
terade, en liten hvit fläck vid corii spetskant vidrörande yttre 
kanten af den rhombiska svarta fläcken; membran rökbrun med 
nervernas bas och några strödda småfläckar i spetsen blekare; 
höftpannor och en liten fläck vid yttre randen af pro- och me- 
tasterna hvitaktiga; framtibier stundom utöfver midten rostfärgade. 
7—8 mm. l. | 

BARN HH. Sv. 52, 7. Lyemens): 1 STÅL: lyte 227530 (RAY 
parochromus). Tuoms., 1. c. 196, 42. 

Tillhör endast områdets södra del. Enligt THOMSON ej säll- 
synt i södra Sverige: Skåne, Öland, Gotland; Norge: Sarps 
borg. 

3. P. adspersus Muts. et REY: svart, smalare och min- 
dre än föregäende, med andra antennleden mot basen och ti- 
bierna, ätminstone de främre, rostfärgade, de bakre beckröda; 
pronotum och scutell tecknade säsom hos föregäende, men det 
förra mindre transverselt; hemielytra gulaktigt grä, brunpunkterade 
med corii spets brun, membranen rökig, hvitspräcklig. 6'/, mm. 1. 

THOMS., 1. c. 196, 43 (Rhyparochromus). 

Sällsynt i mellersta Sverige: endast funnen i Östergötland 
THOMSON. 

4. P. quadratus Fasr.: afläng, svart, pronotum med tre 
fläckar vid framkanten, sidokanterna och bakdelen, hemielytra 
samt fläckar pa bröstet vid höfterna ljust gragula; pronotum bak- 


\ 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


till och hemielytra glest brunpunkterade, dessa bakom midten 
nära inre hörnet med svart rhombisk fläck; membran hvit med 
nerver och en stor diskfläck brunaktiga; andra antennleden utom 
i spetsen och 'tibierna smutsigt lergula. 5'/,—6 mm. |. 

Bon., Vet. Ak. Förh. 1849, p. 246. SanHts., Mon. 55, 2 
(Rhyparochromus). STAL, 1. c. 221, 4 (id.). THoms. 1. c. 197, 
41 (id.). | 

.Ytterst sällsynt i Sverige: funnen pa Gotland af WaxL- 
BERG, 1 Skane och Småland af THOMSON. Uppgifves af F. SAHL- 
BERG säsom förmodligen tagen äfven i södra Finland, hvilket 
dock torde bero pä ett misstag. 

5. P. Pini Linn.: svart, undertill något grönbronserad; 
pronoti bakdel och hemielytra grägula eller nägot rostfärgade, 
den förra med svart delvis sammanflytande punktur, dessa svart- 
punkterade med clavi inre rand och en rhombisk fläck vid corn 
inre hörn svarta, cori utrand grågul eller rostfärgad, icke svart; 
framtibiernas bas, en fläck på utsidan af höftpannorna samt bak- 
kanten af pro- och metasternum rostfärgade. 6'/,—8"}, mm. |. 

FarL., H. Sy. 51, 6 (Zygaeus). Samıe., Mon. 55, 1 (X#4y- 
parochromus).: :STAL, VW es 2071, 2! (id). Toms: Tse ob, 
40 (id.). | 

Allmän ända upp i Lappmarkerna. . 

6. P. phoeniceus Rossi: mycket lik föregående, afviker 
genom de helt svarta benen (äfven framtibierna), genom mem- 
branen, som saknar alla fläckar, men i stället i kanten är yt- 
terst smalt hvit och slutligen genom sjelfva sidokanten af corium, 
som är svart och icke likfärgad med disken; färgen stöter ofta 
i rôdt. 7'/,—9 mm. 1. 

SIEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 51 (Rhyparochromus). 

Uppgifves af SIEBKE såsom funnen nära Christiania i Norge; 


jag har icke sett exemplaret och således icke kunnat verificera 
uppgiften. À 

7. P. vulgaris SCHILL.: svart, pronotum baktill, hemie- 
lytra, hôftpannor och bakkanten af pro- och metasternum hvit- 
aktigt gula; pronoti svartpunkterade gult färgade del framtill 
bäglikt urbugtad och längre utdragen pa sidorna än i midten 
hemielytra svartpunkterade, clavi scutellrand och en stor fläck ı 
corii inre hörn svarta, utom denna en hvitaktig flack ofvanom 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. DE 


<orii spets; membran med hvit spetsfläck; andra antennledens 
bas, lärringar, knän, främre tibierna och tarserna, utom i sjelfva 
spetsen, rödgula. 7—8 mm. |. 

Tuoms., 1. c. 196, 41 (Rhyparochromus). 

Sällsynt ı södra Sverige: Skäne, THOMSON. 

8. P. Bardanae PrevssL.: svart, pronotum såsom hos före- 
gäende, men bandet ofta orangegult; hemielytra orangegula eller 
lergula, clavus med en linie och corium med en flack 1 inre 
spetshornet hvita, denna senare trekantig och framtill begränsad 
af en svart eller brun flack; corium med en svart linie före mid- 
ten och nâgra hvitaktiga mot basen; membran svart, i spetsen 
hvit; bakranden af brôstets pleura och yttre sidan af hôftpan- 
norna hvitaktiga; spetsen af första och hela andra antennleden 
‚samt benen rödgula, laren, sällan likväl de mellersta, med bred 
svart apicalring, som stundom upptager hela framlaren; tibier i 
spetsen svarta. 6 mm. |. 

Pachymerus insignis Bou., Ofv. Vet. Ak. Förh. 1852, 53, 
mee paroenromus pedestris STAL, 1. €. 221, 5." 
Hee dHOMS. lc. ror, 26. 


Lygaeus 


Högst sällsynt. Funnen endast i Skäne, SUNDEVALL. 


Gruppen Gonianotaria STÄL. 


Slägtöfversigt: 


I (2). Rostrum näende till mesosterni spets. Antennknölar med spetsen täm- 
ligen smal, icke framskjutande. Pronotum framtill urbugtad, dess sidor 
framtill tydligt rundade. — EMBLETHIS. 


! STÅL har sedermera identifierat denna art med P. cafer THUNB., 
men THUNBERG beskrifver benen hos sin art (frän Goda Hopps udden) sä- 
som helt svarta. I södra Europa (t. ex. pa Corsica) förekommer visserligen 
en varietät (var. /uzerea PUT.) med svarta ben, men äfven med svarta anten- 
ner, under det THUNBERG beskrifver antennerna säsom »basi rufescentes». 
Identifikationen med THUNBERGS är 1784 i Novae spec. ins. p. 59 beskrifna 
art fran södra Afrika synes: derföre icke nog säker, för att kunna definitivt 
antagas. Den ofvan anförda europeiska arten beskrifves emellertid särdeles 
omständigt af PREYSSLER i en af senare författare förbisedd uppsats »Ver- 
zeichniss und Beschreibung minder bekannten Insecten», införd i MAYERS 
Samml. phys. Aufsätze, I (p. 102), och afbildas utmärkt väl i fig. 14, under 
namn af Cimex Bardanae, hvilken benämning såsom den tidigaste vissa enligt 
vår åsigt bör bibehållas. ; 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


2 (1). Rostrum naende blott till mesosterni midt. Antennknôlar i spetsen 
bredt afstôtta med uthörnet framskjutande. Pronotum i spetsen nästan 
tvärhuggen, dess sidor nästan raka, framtill lindrigt afrundade. — 
GONIANOTUS. 


EMBLETHIS FIER, 


1. E. Verbasci FABR.: nästan oval, gråaktigt gul, svart- 
punkterad, punkterna här och der samflytande till sma fläckar 
pa hemielytra och den bredt utvidgade, icke härdbräddade sido- 
kanten af pronotum; membran gra med sma hvita fläckar, ofta 
hvitkantad; bröst svart, fläckar vid hôfterna, bakranden af pro-, 
meso- och metapleura, prosterni utvidgade sidokant och ett streck 
innanför denna gra- eller rostfärgade; buk rostfärgad, abdomens 
sidokant svart- och hvitbrokig; framlär undertill med sex och 
baklär med omkring tre större taggar. 6—-6'/, mm. 1. 

Lygaeus pilifrons ZETT., Vet. Ak. Handl. 1819, 71, 21. 
Gonianotus id. STÅL, 1. c. 222, 1. Emblethis id. THoms,, 1. c. 
195, 37: 

Sällsynt på sandmarker i Sverige och funnen endast i 
Skåne samt på Öland och Gotland. 


GONIANOTUS FIEB. 


I. G. marginepunctatus Wozrr: aflangt oval, gulgrå, tätt 
brunpunkterad, punkterna sammanflytande till små fläckar på pro- 
noti och isynnerhet hemielytrernas utvidgade sidokanter; membran 
hvitaktig, oftast med nervernas mellanrum något rökiga och med 
små hvita fläckar; kropp undertill svartaktig, bröstet med bak- 
randen af pro-, meso- och meta-pleura samt fläckar vid höftpan- 
norna gulaktiga; buk bakom midten mer eller mindre rostfärgad, 
sidokanten ofläokad (0) eller blek-linierad (9). 5—5'/, mm. 1. 

STÅL, ll. ine 22; 112. 1 THOMSzuhsie. 108,188 Eee 
toralis ZETT., Vet. Ak. Handl. ‘1819, 72, 22. Rhyparochromus 
marginatus DaaLe., Vet. Ak. Handl. 1850, p. 218. 

Pa sandiga lokaler under Thymus serpyllum etc. Sverige: 
Skane, Öland, Gotland, Bohuslän; Finland: blott en gång vid 
Kexholm i södra Karelen af J. M. ar TENGSTROM och J. SAHLBERG. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 73 


Underfam. 8. Heterogastrina STA. 
Slagtdfversigt:: 


Kropp aflang. Pronoti sidor otydligt kantade. Framlar undertill mot 
spetsen med en tagg. — HETEROGASTER. 


HETEROGASTER SCHILL. 


1. H. Urticae FaBr.: svart, grönaktigt bronserad, glän- 
sande, länghärig, starkt punkterad; pronotum med en transversel 
basalfläck, scutellens yttersta spets, fläckar pa connexivum och 
hemielytra grägula, dessa brunpunkterade och med nägra smä 
bruna fläckar, membran glasfärgad, vanligen med två små svart- 
aktiga midtelfläckar; bukens midt hos honan rostfärgad; anten- 
nernas tre sista leder och rostri midt gulaktiga; höfter, baklårens 
bas och två ringar på tibier och tarser halmgula eller rostgula. 
6—7 mm. |. 

FALL., H. Sv. 40, 2 (Zygaeus). SAHLE., Mon. 52, 1 (He- 
Prosasier) STAL, |. c. 223, 1 (PAygaateus). : THOMS., LC. 
185, 10. 

Pa Urtica. Sverige allman: Skäne—Gotland—Bohuslän 
—Stockholm, sällsynt i Lappland; Finland sällsynt: Aland, 
egentliga Finland och Nyland. | 


Underfam. 9. Pyrrhocorina STÄL. 
Slägtöfversigt: 


Rostri första led af hufvudets längd. Corii apicalrand afrundad. — 
PYRRHOCORIS. 


PYRRHOCORIS FALL. 


I. P. apterus Linn.: röd, hufvud, antenner, rostrum och 
ben, pronoti midt, scutell, clavus och membran samt två fläckar 
på corium, en större i diskens midt och en mindre nära basen 
mellan clavus och utkanten, äfvensom abdomens rygg och buk 
svarta, connexivum rödt; bröst svart med hôftpannor och pleuras 
kanter röda; membran oftast förkortad. | 

Linn., Syst. Nat. 2. 727. 78. (Czmex). Pyrrhocoris cal. 
mariensis FALL, H. Sv. 45, I. 


74 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Vid trädrötter, särdeles vid rôtterna af gamla lindar; enligt 
LINNÉ och andra äfven pa Malva sylvestris i södra Sverige: 
Skane, Gotland, Oland, Kalmar. 


Fam. IV. ARADIDZ. 


Kropp oval eller aflängt oval, ofvan och undertill tillplattad, 
med fast chitinskelett. Hufvud horisontelt med en trubbig för- 
längning emellan antennerna och ett starkt horizontelt tagglikt ut- 
skott pa hvardera sidan, vid hvilkens inre rand antennen är fä- 
stad. Ogon utstäende. Punktögon inga. Antenner fyra-ledade, 
starka. Rostrum tre-ledadt, upptaget i en ränna pa hufvudet 
(bildad af de korta rostral-loberna) och på prosternum. Hemie- 
lytra oftast utvecklade, sammansatta af clavus, corium och mem- 
bran. Abdomen ofta utvidgad och utskjutande öfver hemiely- 
trernas sidoränder. Fötter korta, höfter små, de främre insänkta 
i prosterni disk. Tarser två-ledade. "Mestadels svart- eller brun- 
aktiga, opaka arter, som lefva under trädens bark eller på träd- 
svampar. 

Slägtöfversigt: 

I (2). Rostrum gäende utöfver hufvudet och åtminstone uppnående främsta 
höfterna eller räckande utöfver dem. Pronotum med fyra långsgående 
kölar. Scutell triangulär med tillbakavikna sidoränder. Hemielytra 
med ribblikt upphöjda nerver. Membran med tre eller fyra oregel- 
bundna och anastomoserande nerver. — ARADUS. 

2 (1). Rostrum mycket kort och helt och hället doldt i hufvudets fära. Scu- 


tell rundad i spetsen. Clavus och corium korta, membran stor, utan 
nerver. — ANEURUS. 


ARADUS FABR. 


Artöfversigt. 


ı (6). Antennernas andra led föga längre än den tredje. 

2 (3). Antenner knapt längre än hufvudet. — A. cinnamomeus. 

3 (2). Antenner tydligt längre än hufvudet. 

4 (5). Pronoti framhörn med en stor, till midten af sidorna räckande hvit 
fläck. — A. depressus. 

5 (4). Pronotum helt och hållet svart. — A. erosus. 


6 (1). Andra antennleden betydligt längre än den tredje. 
7(10). Andra antennleden kortare än de två sista tillsamman. Ben med ljusa 


ringar. 


8 (9). 

9 (8): 
10 (7). 
11(20). 
12(17). 
13(14). 
14(13). 
15(16). 
16(15). 


17(12). 
18(19). 
19(18). 


20(11). 
21(32). 
22(25). 
23(24). 


24(23). 


25(22). 
26(29). 
27023): 


28(27). 


‘29(26). 


30(31). 


\ 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND‘S HEMIPT.-HETEROPT. 75 


Tredje antennleden tjockare än den andra. Pronotum vid midten nä- 


stan bredare än hemielytra vid basen. — A. brevicollis. 
Tredje antennleden lika tjock som den andra. Pronotum vid midten 
litet smalare än hemielytra vid basen. — A. dilatatus. 


Andra antennleden lika lang eller längre än de tva sista tillsamman. 
Andra antennleden cylindrisk, blott i sjelfva spetsen litet tjockare. 
Antenner ganska kraftiga. Hufvud med liten och oftast otydlig tu- 
berkel invid hvartdera ögat. 

Hufvudets sidoutskott med en liten tand i utranden. Pronoti sidorän- 
der fintandade. — A. crassicornis. 

Hufvudets sidoutskott oväpnadt. Pronoti sidoränder isynnerhet fram- 
till groftandade. 

Scutell smal med räta sidor och merendels bredt gul spets. — A. 
betulinus. 

Scutell bred med bägböjda sidor och yttersta scutellspetsen rostgul. 
— A. corticalis. 

Antenner fina med tredje ledens spets ofta hvitaktig. Hufvud med 
stor, stark tand i närheten af hvartdera ögat. Pronoti sidoränder myc- 
ket’ groft tandade. 

Andra antennleden knapt längre än de tva sista tillsamman, ytterst 
fint, regelbundet och likfargadt kornig; tredje och fjerde leden lika 
langa. — A. varius. | 

Andra antennleden ganska tydligt längre än de två sista tillsamman, 
jämte benen med större, strödda hvita korn; fjerde leden längre än 
den tredje. — A. betulae. | 

Andra antennleden mot basen tydligt afsmalnande eller hopsnörd. 
Hemielytra med utranden vid basen mer eller mindre utvidgad. 
Tredje antennleden hvit. 

Tredje antennleden längre än de två sista tillsamman, mot basen täm- 
ligen lindrigt och likformigt afsmalnande. Pronoti sidoränder tandade. 
— À. anisotomus. 

Tredje antennleden lika läng som de tvä sista tillsamman, i tredje 
basaldelen hopsnörd. Pronoti sidoränder hela, särdeles framtill till- 
bakavikna. — A. signaticornis. 

Tredje antennleden svart. Pronoti sidoränder fint crenulerade. 
Corium och clavus enfärgadt svartaktiga. Rostrum näende till midten 
af främsta höftpannorna. 

Tredje antennleden omkring en fjerdedel kortare än den andra. Pro- 
noti sidoränder mot basen afrundade. — A. moestus. | 
Tredje antennleden omkring °/, kortare än den andra. Pronotum 
smalt, föga utvidgadt i midten med sidoränderna nedom midten nä- 
stan parallela. — A. angusticollis. 

Corium på den utom kroppens sidor skjutande delen med en blekare 
eller smutshvit fläck. Rostrum nående litet ut öfver pronoti spets. 
Andra antennleden längre än de två sista tillsamman och nästan län- 
gre än hufvudet. — A. crenaticollis. 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


31(30). sé antennleden lika lang som de tvä sista tillsamman och nästan 
, kortare än hufvudet. — A. bimaculatus. 
32(21). nn med utranden rak. Pronoti sidor fint re 
33(34). Antenner fina, helt och hället svartaktiga. — A. laeviusculus. 
34(33). Antenner gröfre med tredje och oftast äfven andra ledens spetsar hvit- 
aktiga. — A. lugubris. 
1. À. cinnamomeus Panz.: helt och hället rostfärgad; an- 
tenner mycket korta, starka, sista leden brun; hufvud framtill 


utan tand i närheten af ôgonen; rostrum uppnäende prosterni 
spets; pronoti sidor trubbigt vinkliga, ytterst fint crenulerade, kö- 
larne svaga, framtill utplänade; scutell baktill urhälkad och pä 
tvären skrynklig; hemielytra hos hanen strax bakom basen starkt 
afsmalnande med membranen i spetsen skifformigt utvidgad, hos 
honan föga afsmalnande med stor hvitaktig membran, men of- 
tast förkortade, blott litet längre än scutellen, starkt inât afsned- 
dade, utan membran. © 3 /,, © 5 mm. 1. 

Reur., Ofv. Vet. Ak. Förh. 1872, N:o 5, p. 49, ı. 

Pa barren af Pinus sylvestris. Sverige: Upland, PAYKULE, 
Gotland, BOHEMAN, Öland och Skane, THOMSON; Finland: norra 
och ryska Karelen, J. SAHLBERG. 

2. A. depressus FaBr.: svartbrun, hvitt och rostfärgadt 
skäckig; antenner starka, första leden rostbrun, den andra af- 
smalnande mot basen; rostrum naende endast till framhôfterna; 
hufvud framtill pa hvardera sidan med en hvass tand nära ögats 
spets; pronotum med stor hvit fläck vid framhörnet, detta utstå- 
ende, sidorna tandade, basen föga urnupen, kölar mycket tyd- 
liga; scutell starkt urhålkad; hemielytra vid basen utvidgade och 
bredare än pronotum, hvitaktiga och mot spetsen och sidorna 
tätt brunfläckiga, membran brun med hvita nerver och fläckar; 
ben smutsigt hvitaktiga, låren med två bruna ringar, tibier oftast 
i basen och midten brunaktiga. 5—6\mm. |. | | 

FALL., Hem. Sv., 138, 7. . Sanze Mente igen Ge oReUr, 
en CR: QE 

Har och der, särdeles p& svedjebackar. Sverige: Skâne— 
Oland—Bohuslan—Upland; Norge: Alten; Finland: Abo- 
trakten—Karelen—südra Österbotten. 

3. A. erosus Faır.: helt och hållet svartaktig med rost- 
bruna ben och yttersta spetshôrnen af abdominalsegmenten bleka; 
antenner starka; hufvud med ytterst liten, otydlig tuberkel 1 när- 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 77 


heten af ögat, men med en liten tand 1 utkanten af sido-utskot- 
tet; pronotum knapt dubbelt sa bredt som langt med de trasigt 
och oregelbundet tandade sidorna starkt afsmalnande mot spet- 
sen, framhörnen nästan tandformigt framstäende, basen urbugtad, 
de midtersta kölarne baktill nâgot divergerande och derstädes 
svagare; scutell aflängt triangulär, med uppvikna kanter och en 
fin. längs-kôl i disken; hemielytra med: sidoranden vid basen föga 
utvidgad, men starkt tillbakaböjd. 6°/, mm. 1. 

PALE Sve 137505 !SAHLB.) Mon. 143, NZ Reo iy c: 
SP, 

Högst sällsynt. Sverige: Vestergötland, GYLLENHAL; Fin- 
land: Satakunta (Yläne), C. SAHLBERG. 

4. A. brevicollis Farr.: svartaktig, abdominalsegmentens 
spetshörn, stigmata, höfter samt en ring vid basen och spetsen 
af tibierna hvitgula; antenner starka, tjockast i spetsen af tredje 
leden; hufvud med trubbig, liten tand 1 närheten af ögat; ro- 
strum näende litet utöfver prosternum; pronotum med sidorna i 
midten starkt utvidgade, nästan vinkligt afrundade, bredare än 
hemielytrernas bas, sidoränderna framtill med glesa stora tänder, 
basen ganska djupt urbugtad, kölarne tämligen svaga, nästan pa- 
rallela; scutell med tillbakaböjda ränder, mot basen convex; he- 
mielytra vid basen lindrigt utvidgade, men i kanten starkt till- 
bakabôjda. I 8, © 9°/, mm. 1. 

Pave MEL Svin: 1, 40 SALE, Mon, 143,'0: Reun,'l.e 
gape: 

Sällsynt under barken af barrträd. Sverige: Westergötland, 
GYLLENHAL och BOHEMAN, Smäland, THomson; Norges fjäll- 
trakter, BOHEMAN; Finland: Hangö, TILLJANDER, Äbo, SAHLBERG 
och Forr., Satakunta J. SAHLBERG, Vasa, F. D. WASASTIERNA. 

5. A. dilatatus LÉON Dur.: brunaktig eller isynnerhet pä 
abdomen gulaktigt brun, brunskäckig; ben bruna med en ring 
fore lårens spets och två ringar på tibierna, nedanför basen och 
ofvanför spetsen, bleka; antenner rostbruna, måttligt starka; huf- 
vud med en trubbig men stark tand nära ögat; pronotum med 
sidorna något framom midten nästan rätvinkligt starkt utvidgade, 
ränderna framtill med stora tänder, baktill svagare tandade, kölar 
starka och tjocka, basen. bredt urbugtad; scutell tillspetsad, ur- 
hålkad, i midten af disken nästan kölformigt upphöjd; corium 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


vid basen starkt utvidgad; abdomen nedom midten starkt utvid- 
gad, 1 OR brunfläckig. I 8, © 10 mm. 1. 

REUT., , 52, 5. Åradus annulipes Bou., Öfv. Vet. Ak. 
Förh. wei EE ae 

Under och pa barken af bok här och der i Skane, först 
funnen af BOHEMAN och SUNDEVALL. 

6. A. crassicornis BoH.: rostrum, pronotum och bröst nä- 
got rödaktiga, hemielytrernas ribbor blodröda; scutellspetsen och 
abdominalsegmentens spetshörn blekt gulaktiga; hufvudet med en 
mycket trubbig knöl nära ögat, sidoprocessen i utkanten med en 
liten tand; pronoti sidor i midten afrundade, fint tandade, basen 
tamligen djupt urbugtad, kölarne nästan parallela; scutell aflängt 
triangulär, disken nästan platt, kanterna starkt upphöjda; hemie- 
lytra vid basen måttligt utvidgade; tibier i spetsen bleka. _ 

Bou., Öfv. . Vet. . Ak.: Förh.: 1852, 26,: 37.: REUT., L c. 
55, 8 

Blott en hane funnen i Westergötland af SCHÖNHERR. 

7. A. betulinus Farr.: till structur, färg och teckning 
snarlık följande, dock äro de bleka teckningarna mindre ut- 
vidgade, blott scutellens spets är vanligen bredare gul; afviker 
isynnerhet genom den smalare, rät-sidiga scutellen; rostrum upp- 
naende spetsen af framhôfterna; hufvudet med en liten, men tyd- 
lig tand nära ögat; pronotum med bägigt afrundade sidor, hvil- 
kas ränder särdeles framtill äro tandade, basen tämligen djupt 
urbugtad, sido-kölarne nägot divergerande mot basen; hemielytra 
vid basen såsom hos följande. g&I 7, © 9 mm..l. 

FALL; HH. Svao2g5; I. SABLB;: Mon. «Geoc. 142, jean. 
Loris, 6: 

Sällsynt pa iösksyasıparı Sverige: Gotland, Smäland, 
Westergötland, Östergötland, Wermland, Dalarne; Finland: Äbo, 
Satakunta, Tavastland och Österbotten, ända upp i Kuusamo. 

8. A. corticalis Linn.: brunaktigt svart eller svartbrun, 
undertill stundom rostfärgad, pronoti ränder rundt om bakhörnen 
samt hemielytrernas bas smutsigt grägulaktiga, scutellens yttersta 
spets och abdominalsegmentens spetshörn (dessa bredt) rostfärgade; 
ben mörkt rostfärgade med höfterna samt larens och tibiernas 
spetsar bleka; antenner mättligt starka, svarta; hufvud med ut- 
planad tand nära ögat; rostrum naende till prosterni spets; pro- 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. riche 


noti sidor bagigt afrundade, framtill med: starka tänder; framhörn 
icke framstående, bas starkt urbugtad, kölar nästan parallela; 
scutell bred med bågiga sidor och i midten convex disk; hemie- 
lytra vid basen tämligen starkt utvidgade. I 6—6'/,, © 7°/,— 
8 mm. |. | 

Pam rl Sv2236, 27 Zevr.;Ins: Lapp= 2704200 SaHıe;, 
Mon. 1424.83 AREUT; a loves: 94,17: 

Pa Polyporus pinicola ej sällsynt. Sverige: Skane anda 
upp till södra Lappland; Norge: Kongshavn, Baekkelaget, Hal- 
lingdal, Solör, Gudbrandsdalen; Finland: Abo—Karelen—Sédra 
Osterbotten. 

9. A. varius FABR.: aflängt äggrund, rostgul, brokig med 
blekare och starkare rostfärgade teckningar, yttersta spetsen af 
andra antennleden och tredje spetsdelen af den tredje hvit- 
aktiga; antenner tämligen fina; rostrum näende nästan till me- 
sosterni midt; hufvud med stark tand invid hvartdera ögat, sido- 
utskotten med en tand vid basen af utranden; pronoti sidor i 
midten starkt afrundadt utvidgade, blekt genomskinande, rän- 
derna med stora tänder, basen urbugtad, kôlarne ganska starka, 
nästan parallela; scutellens spets blek; hemielytra mättligt ut- 
vidgade vid basen med sidoranden hel, icke crenulerad., I 6'/,, 
© 8'/, mm. 

Bess em tov. 232,16. ; SARER., Mon, 138, 2. REUL, 
12 E57. NEO. 


Sällsynt på Betula alba. Sverige: Östergötland, Wester- 
götland, Stockholm; Norge: Osterdalen; Finland: nara Äbo, 
FÖRF., Satakunta, SAHLBERG, Nyland, BERGROTH. 


10. A. Betulae Linn.: gråaktigt gulbrun och svartspräck- 
lig, hufvud, antenner, rostrum, framdelen af pronoti disk, laren 
och kroppens undre sida (förutom connexivum) brunsvarta; hanen 
aflangt äggrund, honan elliptisk; antennernas andra led och be- 
nen hvitkorniga, tredje antennleden stundom mot spetsen hvitak- 
tig; rostrum naende nedom mesosterni midt; hufvud langt med 
svullen mellanlob, sidoutskotten med en tand vid basen af ut- 
randen, en stor, tagglik, spetsig tand vid hvartdera ögat; prono-, 
tum sasom hos föregäende, men med mindre starkt (icke vinkligt) 
afrundade sidor och mot basen divergerande kölar; scutell med 


= 


80 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


uppvikna ränder och midtelköl; hemielytra vid basen utvidgade 
med sidoranden groft crenulerad. 5475 © 9°/, mm. L — 

FALL, Hem: Svec. '136,.' 32 "ZErr, Ins. Lappy igre: 
SAHLB,,. Mon, 4387 1). Rein 11095628: 

Allmän pa stammar af Betula alba, isynnerhet vid och pa 
fnöskesvampar. Sverige: Skane—Sdderbotten; Norge: ända 
upp i Finmarken; Finland: hittills nordligast i Kuusamo. 

11. A. anisotomus Pur.: svart, de tämligen starka anten- 
nernas tredje led hvit, i yttersta basen brunaktig, abdominalseg- 
mentens bakhörn och tibierna vid basen och spetsen smutsigt 
blekt rostgulaktiga, benen för öfrigt rostbruna; andra antennleden 
tämligen lindrigt afsmalnande mot basen; rostrum uppnäende 
midten af mesosternum; hufvud långt med stor hvass tand nära 
hvartdera ögat; pronotum starkt transverselt, i:midten starkt nä- 
stan vinkligt utvidgadt med tandade sidoränder, basen djupt ur- 
bugtad, kölar svaga, sidokölarne mot basen något divergerande; 
scutell med föga uppböjda ränder och i midten convex disk; 
hemielytra vid basen tämligen starkt utvidgade och i randen fint 
erenulerande. = GS or Man. 1. 

Aradus annulicornis F. Sauıe., Mon. 140, 4. REUT.,|. c. 
60, 15. (nec FABR., FIEB.). | 

Sällsynt under bark af Pinus sylvestris. Funnen i Fin- 
land endast i Satakunta (Yläne) af SAHLBERG. Något exemplar 
från Skandinavien känner jag icke och FALLÉNS var. B af À. 
betulae, under hvilken han citerar A. annulicornis FABR., kan 
ej med säkerhet identifieras med ofvanstäende art. 

12. A. signaticornis F. SaHLB.: svart, antennernas tredje 
led helt och hället krithvit, ben mörkt rostfärgade, abdomen utan 
randfläckar; antenner tämligen starka. med andra leden hop- 
snörd mot basen; hufvud med en. otydlig liten knöl nära hvart- 
dera ögat; pronotum starkt transverselt, sidorna fore midten af- 
rundade under nästan rät vinkel, ränderna hela, isynnerhet fram- 
till tillbakaböjda, framhörnen med en spetsig framät stäende tand, 
kölar nästan parallela, sidokölarne ı främre hälften utplänade, 
scutell med bred bas, aflängt triangulär med starkt uppböjda rän- 
der, disken mot spetsen tvärskrynklig; hemielytra vid basen lin- 
drigt utvidgade. © 6°/, mm. 1. 

F. SAuLe., Mon: 147, 5. REUT, lie: 671, 16. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 81 


Högst sällsynt i Finland: Satakunta (Yläne), C. SAHLBERG, 
Ladoga Karelen (Parikkala), J. SAHLBERG. 

13. À. moestus REUT.: svart, tibier i midten stötande i 
beckbrunt; abdominalsegmentens spetshörn lergula; antennernas 
andra led smäningom starkt afsmalnande mot den knöllikt upp- 
svulna basen, tredje leden omkring ‘/, kortare än den andra; 
hufvud bakom de starkt utstäende ögonen starkt och längt hop- 
snördt samt i kanten urbugtadt, med en stor hvass tand nära 
hvartdera ögat, sido-utskottet spetsigt, längre än ögats diameter, 
i utkanten oväpnadt, inkanten i midten bugtigt utvidgad; prono- 
tum mer än dubbelt så bredt som långt, sidorna i midten run- 
dadt utvidgade, före framhörnen urbugtade, öfverallt fint crenule- 
rade, äfven mot basen tydligt afsmalnande; scutell aflångt trian- 
gulär, tillspetsad, kanterna starkt uppböjda, i midten lindrigt ur- 


(Forts.) 


OM CIDARIA OLIVATA W. V. 


AF 


K. FR. THEDENIUS. 


Min vän, regementsläkaren, doktor C. H. NERÉN, sände mig 
under sistlidne Februari ett exemplar af ofvannämda fjäril, hvil- 
ket han under sina ifriga forskningar efter insekter i sin hemort, 
Skeningetrakten, funnit under förra sommaren. Jag förevisade 
detsamma vid Entomologiska Föreningens sammanträde i Mars, 
eftersom ingen uppgift hittills varit i tryck lemnad om, att denna 
Cidaria förr blifvit funnen i Sverige. Hon synes vara ganska säll- 
synt i värt land. Ätminstone undgär hon lätt uppmärksamheten, 
hvilket kan bero derpa, att hon sätter sig att hvila på trädstam- 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 2 (1882). 6 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


mar och mossiga klipphällar, der hon, säsom till största delen 
brungrön till färgen, har fördelen af »skyddande likhet». Hon 
är dock funnen pa några ställen. Pa en mossig, af träd skuggad 
klippvägg af Klinteberget på Gotland fann jag den 14 Juli 1873 
ett exemplar och på en trädstam i »hästhagen», tillhörande Elf- 
karleby kyrkoherdeboställe i norra Upland, fann jag ännu ett 
den 26 Juli 1874. Konservator KOLTHOFF har funnit ett exem- 
plar vid Upsala. I Norge har konservator SPARRE-SCHNEIDER 
den 21 Juli 1876 funnit ett ex. i St. Hanshaugen och ånyo ett | 
1880. Kandidaten W. M. SCHÔYEN har 1880 funnit flera ex. i 
Söndmöre. Utom Skandinavien är fjärilen påträffad i Lifland, 
Schlesien, mellersta och södra Tyskland, Schweiz, Belgien, Gali- 
zien och England äfvensom på Ural och Altai. 

Fjärilens framvingar äro vid basen och på den yttre hälften 
olivgröna, genomdragna af mer eller mindre tydliga bruna, vå- 
giga band och försedd med två smala, vågiga, lika breda, hvita 
strimmor, hvilka äro åtskilda af ett smalt, gråbrunt, vågigt streck. 
Midtbandet har en svart punkt nära framkanten. Nära vingens 
utkant finnas på främre hälften tre brunsvarta äggrunda fläckar, 
utåt kantade med hvitt och på den bakre hälften tre hvita, min- 
dre tydliga fläckar, utgörande en fortsättning bakåt af de främre, 
brunsvarta fläckarne. Nära utkanten löper en rad af mycket små 
aflånga, svarta punkter. Fransarne äro gråhvita med bruna fläc- 
kar. Bakvingarne brungrå med en vågig, hvit dubbelstrimma, 
men otydligare än den på framvingarne. 
| Hanens antenner hafva korta kamtänder. 

Flygtiden är hos oss Juli mänad. 


OM RETRACTILE ANTENNER HOS EN 
 DIPTER-LARVE, TANYPUS 


AF 


FR. MEINERT. 


Ved mine Studier i denne Sommer og Efteraar af Mygge- 
nes Udviklingshistorie har ogsaa to Arter af Slægten Tanypus, 
nemlig 7. varius’ og T. monilis” været Gjenstand for mine 
Undersögelser og Udkla&kningsforsög. Det er ikke min Agt, at 
indlade mig paa en Beskrivelse af disse Insekters Metamorphose, 
som jeg först agter at give i Sammenhang med de övrige Myg- 
geformers, men eet Punkt er dog forekommet mig at have saa 

stor Betydning, at det vel fortjente en hurtig og særlig Publica- 
tion? og icke udsættes for at blive overseet, ved at hensættes som 


! B. FR. FRIES giver i sin Dissertation, Monographia Tanyponum Sue- 
cie, præcide C. FR. FALLÉN, Lund, 1823, en beskrivelse og Afbildning af 
denna Tanypus-Larve, som dog lader adskilligt tilbage at önske i Nöiagtig- 
hed og Fuldstændighed. 

? DE GEER har i Mem. d. Ins. VI. p. 394. t. 24 f. 15— 719, givet en 
Beskrivelse og Afbildning af Udviklingshistorien til Mans Tipula maculata c: 
Tanypus monilis LINN. 

3 Moxon giver i Description of the Peripheral Termination of a Motor 
Nerve (Quart. Fourn. Microsc. Sc. VI (1866). p. 235—40) en Beskrivelse af 
den Maade, hvorpaa Nerven ender paa en bestemt Muskel, nemlig »retractor 
antennæ of the larva of a gnat» (citeret af R. ARNDT, Arch. f. mikrosk. Anat. 
LV (1873). p. 488—89), men hverken her eller senere i Texten eller i Tavle- 
forklaringen, hvor den simpelthen kaldes »motor antennal muscle», tales der 
ellers et Ord om Antennernes Bevægelsemaade. T. IV. f. 3 giver vel en Frem- 
stilling af hele Hovedet, seet fra oven, men heller ikke her er Antennernes 
Bevægelse angivet med Sikkerhed, og det er ganske tydeligt, at omend MOXON 
har seet’ denne Bevægelse, er den dog ikke af ham, ialtfald under denne Un- 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


en Anmærkning i en stôrre Afhandling. Dette Punkt er Anten- 
nernes Retractilitet hos Larverne af de to nævnte Dipterer eller 
Myg; og den morphologiske Betydning heraf forekommer mig da 
at være den, at disse, Antennerne, alene ved denne Evne vise sig 
at være heteronome med Metamerernes Exponenter (Munddelene 
og Benene). Jeg har allerede gjentagne Gange" udtalt mig mod 
Arthropod-Lemmernes og Insekt-Antennernes Homonomi, navnlig 
gaaende ud fra den forskjellige Character af disse Vedhængs 
Grunddele, idet jeg benægter Homonomien mellem Metamererne 
og Issepladen (med Antennepladen), men ogsaa for det andet 
Udgangspunkts Vedkommende, nemlig selve Vedhængene og de- 
res Befæstelsesmaade, synes mig ialtfald i dette Tilfælde Hetero- 
nomien at være tydelig. | 

Slægtet Tanypus MeEıG. hörer, som bekjendt, til Chironomi 
derne og staaer Hovedslegten Chironomus meget ner, om den 
end seiv danner en god, vel adskilt Slægt. Dette gjælder ikke 
blot for Imago men ogsaa for Larven og Nymphen, forsaavidt 
som vor eller ialtfald min Kundskab gaaer; dog herom maa jeg 
henvise til en senere Afhandling, som jeg haaber inden for lang 
Tid at kunne publicere, og jeg skal kun nu kortelig omtale Lar- 
vernes Antenner og disses Bevægelsesmaade. Allerede hos Slæg- 
ten Chzronomus ere Larvens Antenner forholdsviis lange, men 
endnu Jængere blive de hos de her omtalte, mere frit levende 
Tanypus-Arter, hos hvilke de næsten naae Hovedet 1 Længde. 
Det er navnlig det förste Led eller Grundleddet, z, som opnaaer 
en saa betydelig Længde, medens det fölgende eller de folgende 
Led (f. 8,2; 9 og 10,c) ere meget kortere, enten af dettes halve 
Længde (7. montlis, f. 10) eller endogsaa kun en femte Deel af 
Længden (7. vars, f. 8 och 9). Formen af förste Led er no- 
get fladtrykt, baanddannet; det er ganske glat, uden Spor til 
Borster, kun med en ganske kort Vorte eller Papille, som sidder 
ner Yderranden i Midten af en tyndhudet Grube, og knap ra- 


dersögelse, blevet fundet Omtale værd. GERSTAECKER har heller ikke i sine 
Ber. f. 1865—66, hvor han referer Moxons Undersögelse (Zweite Hafte. p. 
97), berört dette Punkt. Den af Moxon kun med »gnat» eller »Culex» be- 
tegnede Fluelarve er sikkert en Tanypus enten T. monilis eller en anden nær- 
staaende Larve af denne Slegt. 

2 Entom. Tidskr. Stockholm. I. p. 147. Anm. og Trophi Dipt. p. 4. 


Anm. 


MEINERT: RETRACT. ANTEN. HOS TANYPUS-LARVER. 85 


ger frem over Leddets Yderflade. Pladsen for denne Papille er 
forskjellig hos de to Arter, idet den hos 7. varzws findes nær- 
mest Leddets Forende 1 en Afstand fra denne af omtrent en 
fjerde Deel af hele Leddets Længde, medens den hos 7. monz- 
lis er indplantet langt lengere tilbage, strax foran Leddets Midte. 
Det andet Led er mere trindt end förste, men da det er fire 
til fem Gange saa smalt som dette, bliver det vanskeligt med 
Sikkerhed at afgjöre, hvorvidt Spidsen af det er afsondret som 
et særegent Led. Fra spidsen af förste Led udgaaer foruden 
andet Led et fladt, fortil afrundet, klart Blad (f. 9 og 10, d), som 


Explicatio figurarum. 


Fig. 8—0. Tanypus varius FABR. 
> 8. Pars sinistra capitis, prona. 

a. Articulus basalis antennæ, trans cutem capitis pellucens; b. pars terminalis 
antennæ, libera; c. nervus antennæ, flexus; d. musculus retractor anten- 
nz; e. oculus; f. mandibula; g. maxilla; h. musculi priores oesophagi. 

Fig. 9. Antenna sinistra, prompta. 

a. Articulus basalis; b. papilla; c. articulus secundus et tertius; d. lamella 
appendicularis; e. particula vaginæ; f. nervus; g. musculus retractor. 

Fig. 10. Zanypus monilis LINN. 

» 10. Caput, a latere sinistro exhibitum. 

a. Articulus basalis antenne; b. papilla antennæ; c. articulus secundus et ter- 
tius antennæ; d. lamella appendicularis antenne; e. musculus retractor 
antennæ; f. vagina replicata antennæ; g. labium; h. mandibula sinistra; 
i. maxilla sinistra; k. oculus sinister.. 


86 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


omtrent er dobbelt saa bredt og kun lidt kortere end andet Led, 


og endelig en lille, haarformig Griffel langs Midten af sidst- 


nævnte Blad. 

Dog langt mere end ved deres Længde og övrige Bygning 
udmærke de sig ved Evnen til at kunne trækkes tilbage heelt 
ind i Hovedet, idet de med deres Roddeel glide langs Oiets 
Inderside henimod Hovedets Bagrand. Ved Betragtning af Lar- 
ven .i levende Live under Mikroscopet seer man derfor ogsaa, 
hvorledes enten den ene eller begge Antenner stadigt, hurtigere 


eller langsommere skydes ud og trækkes tilbage ind i Hovedet. : 


Paa Fig. 9, som fremstiller den venstre Antenne hos 7. varzus- 
Larven sees ogsaa en enkelt bred Muskelfiber, g, udgaae fra An- 
tennens Bagrand; denne Muskel, som fæster sig paa Baghovedet 
henimod dettes Side og Bagrand, udförer den tilbagegaaende 
Bevægelse, men savner Antagonist, idet den fremskydende Be- 
vægelse er en Udskydning eller snarere Udspröitning af Anten- 


nen, bevirket ved Tryk af Blodet paa Antennen og paa den 


Skede, som omgiver Antennen inde i Hovedet. Bevzgelsesmaa- 
den er saaledes en lignende som den, hvormed Larvens Gang- 
been (pedes spuri) skydes ud og trækkes ind; kun at musculus 
retractor her gjennemlöber hele Benet og fester sig til Spidsen 
af dette. Hele Antennens store Grundled er opfyldt af en Nerve 
eller nervös Masse, som bagtil udgaaer fra Supraoesophageal-Gang- 
liet og som opsvulmer stærkt kort for sin Indtræden i Antennen 


(f.9 f.). Naar Antennen trækkes tilbage i Hovedet, bugter Ner- 


ven sig, og dens fortykkede Deel böier sig indefter henimod Ho- 
vedets Siderand, bagved Oiet. 


METE 


NÂGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE SIMYRA ALBO- 
VENOSA GOEZE (DE GEER) OCH EN HOS DEN- 
SAMMA FUNNEN PARASITSTIKEL 


AF 


AUG. EMIL HOLMGREN. 


Genom en uppsats »om en nyligen aterfunnen svensk natt- 
fjäril» i denna tidskrifts första årgång" har D:r Cur. AURIvIL- 
Lius redogjort for den vackra af DE GEER fôr nagot mer än 
hundra ar sedan 4 en holme i Bottniska viken upptäckta Szmyra 
albo-venosa Goeze (DE GEER). Härigenom har denna fjäril ädra- 
git sig en viss uppmärksamhet fran vara lepidopterologers sida, 
och under hänvisning till hvad D:r AURIvILLIUS i den nämda 
uppsatsen anfört har jag att här fä meddela nägot ytterligare om 
samma fjäril. 

Under sommaren 1866 vistades jag nämligen i Söderman- 
lands skärgård och fann då under Augusti månad à en helt liten 
klippholme nära Gäsö en stor mängd för mig obekanta larver, 
hvilka syntes vara fullvuxna, enär de ströfvade oroligt omkring 
för att söka lämpliga platser till forpuppning. Jag hemförde ett 
stôrre antal af dessa larver, af hvilka en del inlades i sprit, nägra 
preparerades medelst uppbläsning och de öfriga förvarades i en 
stôrre blomkruka, i hvilken visserligen icke sa fa dogo, men 
ocksa rätt manga förpuppade sig. Min förhoppning att fa se 
hvilken fjäril det var, som skulle kläckas ur dessa puppor, blef 
dock tillintetgjord genom en olyckshändelse med förvaringskrukan. 
Emellertid visade jag för Prof. BoHEMAN de spritlagda och upp- 
blästa larver, som jag hade i behäll (och af hvilka ännu en fin- 


1 Ent. Tidskr., Arg. 1 (1880), H. 1, p. 32. 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


nes qvar i min samling), och meddelade han, att »Prof. SUNDE- 
»VALL för mänga är sedan funnit dylika larver i Stockholms 
»skärgärd, hvilka han trodde tillhöra ex rar fjäril», såsom or- 
den fdllo. Under de sista aren hafva numera dessa larver af 
Szmyra albo-venosa ganska ofta päträffats 4 sma klippholmar i 
skärgården, och pa en dylik liten holme, » Zorskkobben», belä- 
gen i Nämdôfjärden, helt nara Ingarölandet, sôker man denna 
larv aldrig förgäfves under Augusti mänad. Hr Sv. Lampa samt 
skolynglingarne E. A. HOLMGREN och G. ZETTERLUND hafva der 
förlidet ar insamlat densamma och lyckats uppföda till förpupp- 
ning ett icke ringa antal, och redan i början af Mars d. à hafva. 
vackra, fullt utvecklade fjärilar erhallits. 

Pa de ofta ytterst sma klippholmar, der Szmyra-larver pa- 
träffats växer endast några gräs- eller hälfgräs, och det är klart, 
att å dylika lokaler har larven icke haft tillgång till någon annan 
föda än de anförda växterna. Men att larven äfven kan lefva 
af annan föda än gräs, visar det lyckade uppfödandet af den- 
samma, som de nämda skolynglingarne företagit sig, ty de lar- 
ver, som af dem insamlats, erhöllo icke någon annan näring än 
blad af den vanliga aspen och de hafva lika väl lemnat fullt 
utvecklade fjärilar. Det är att märka att förkrympta aspbuskar 
äfven någon gång förekomma på de holmar der Szmyra-larven 
har sitt tillhåll och det är sålunda möjligt, att han äfven 1 sitt 
fria tillstånd, då tillgång finnes, närer sig af andra växter än gräs. 

Så vidt jag vet har man hittills icke haft sig bekant någon 
parasit-stekel, som tillbringar sitt larvstadium hos Szmyra. En 
sadan ar emellertid nu ertappad, i det att G. ZETTERLUND ur 
en puppa till denna fjäril fatt framkläckt en statlig Ichneumonid, 
nämligen Hepzopelmus leucostigmus. Beträffande denna stekel 
har man tillförne icke haft reda pa, i hvilken fjärils afföda han 
lefver säsom parasit. Denna i och för sig ganska vigtiga upp- 
täckt torde mähända kunna medfora äfven ett annat intresse af 
icke sa ringa betydelse, nämligen det att man af detta förhäl- 
lande möjligen skulle kunna draga några slutsatser rörande den 
i fråga varande fjärilens utbredning här i landet. Det är vis- 
serligen sant, att arter, hörande till de s. k. äkta Ichneumoni- 
derna, kunna lefva som parasiter hos olika fjärilsslag; men man 
har också exempel på motsatsen eller att en Ichneumonidart hål- 


HOLMGREN: SIMYRA ALBO-VENOSA GOEZE (DE GEER). 89 
7 4 


ler sig till en enda fjärilsart. Då nu A. Zeucostigmus helt spar- 
samt blifvit anträffad, företrädesvis 1 kusttrakten, synnerligen i 
östra skärgården, och då han företer så många egenheter, hvad 
kroppsform och färgteckning angår, så har det länge synts mig 
vara ganska sannolikt, att han såsom parasit skulle tillhöra en 
mindre vanlig fjäril. Det var derför en ganska intressant öfver- 
raskning, att finna denna så vackra och mindre vanliga parasit- 
stekel hafva till värd en likaledes vacker och sällsynt fjäril, den 
ofvannämda Szmyra albo-venosa Goeze (DE GEER). 


FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. 


I Finland tryckta afhandlingar och uppsatser: 


COLLAN, U., Om förekomsten af en Podurid (Isotoma sp.) i stor mängd pä 
snön i Januari 1880. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. VII (1881), s. 
127—128. i | 

KILJANDER, L., Bidrag till kännedom om Finlands Neuroptera Planipennia. — 
Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. VII (1881), s. 152—156. — (Chrysopa 
1h Sp.) 

Mac LACHLAN, R., Finska Trichoptera. — Medd. Soc. Faun. et ‘Fl. fenn. 
VII (1881), s. 157—189. 

REUTER, O. M., Om anomala kopulationsförhällanden hos insekterna och i 


sammanhang dermed stäende frägor. — Ofv. Finska Vet. Soc. förh. 
XXIII (1881), s. I—30. 
, Ad cognitionem Reduviidarum mundi antiqui. — Ad. soc. scient. 


fenn. XII (1881), 71 sid. 40. — (11 n. g., 98 n. sp.). 
, En ny art Aradus fran Lappland. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. 
VII (1881), s. 139—143. | 


SAHLBERG, J., Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniae. — Medd. 
Soc. Faun, et FI. fenn. VII (1881), s. 1—109. — (360 sp., Salda 
i i. Sp.). 


, En ny art af Coleopter-slägtet Zilora Muls. af Melandryidernas familj. 
— Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. VII (1881), s. 132—134. 


I utlandet tryckta uppsatser: 


4 


BERGROTH, E., Zur geographischen Verbreitung einiger Odonaten. — Ent. 
Nachr. VII (1881), s. ®5—88. 
REUTER, ©. M., Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. — 


Berliner entom. Zeitschr. XXV (1881), s. 67—86. — (2 n. g., 21 
Dn. Sp): 

, Diagnoses quatuor novarum Pentatomidarum. — Ent. Monthly Mag. 
XVII (1881), s. 233—234. 

, Heegeria nov. gen. Alydinorum europaeorum. — Verh. zool. bot. 


Ges. in Wien XXXI (1881), s. 211—214 c. tab. 
, Analecta hemipterologica. Zur Artenkenntniss, Synonymie und geo- 


graphischen Verbreitung palaearktischer Heteropteren. — Berliner ent. 
Zeitschr. XXV (1881), s. 155—196. — (3 n. g., 17 n. sp.). 
WOLDSTEDT, F. W., Zwei neue russische Schlupfwespen. — Stett. ent. Zeit. 
XLI (1880), s. 174—175. 
, Fundorte russischer Ichneumoniden. — Hor. soc. ent. ross. XVI (1881), 
s. 58—64. 
E. Bergroth. 


SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. 


I Sverige och Norge tryckta arbeten. 


AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar fran Gaboon. — Ent. Tidskr., 
ärg. 2, 1881. Sthm. sid. 38—47, med figur. 
—, Svensk-Norsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., arg, 2, 


HSE, Sthm., sid. 109—113. 

BERGSTRAND, C. E., (C. E. B.) Bladlössens fortplantningsförmåga. — Tid- 
ning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 14. 

Bi-TIDNING, Svensk, för år 1881. Egnad uteslutande at biskötsel. Redaktör och © 

utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 2, Göteborg, 1881, 8:0, N:o 

10—21. Januari—December, 2 + 104 sid. 

, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskôtsel. Utgifven af P. A. 
JOHANSSON. Arg. I. Linköping, 1881, 4:0, N:o 1—10. Mars— 
December, 40 sid. 

Daum, O. E. L., Nagra iakttagelser rörande getingar. — Ent. Tidskr., arg. 
2, 1881, Sthm., sid. 97—100. Résumé sid. 115—117. | 
Elektriske Insekter. — Naturen, Christiania 1881, sid. 31—32 (Efter Science). 
ENELL, H., Fosforescensen hos Lysmasken. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, 

Sthm., sid. 10I—103. Résumé sid. 101—103. 

En stemmegaffels Indflydelse paa Have-Edderkopper. — Naturen, Christiania 
1881, sid. 95. (Efter Nature). 

Farvesandsen hos Myrerne. — Naturen, Christiania 1881, sid. 176. (Efter 
Nature). 

GERNER, P. JoH., Handbok i Rationell Biskötsel. Andra förbättrade uppla- 
gan. Lund, H. OÖHLSSONS Boktryckeri, 1881, 8:0, 70 sid. | 

HOLMGREN, E. A. (j:or) & ZETTERLUND, G., En parasit hos Vanessa C-al- 


bum. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 48—50. Résumé sid. 58 
50. 

HA-H., Mærkelige Trek af Insekternes Liv. — Naturen, Christiania 1881, 
sid. 46—47. 


LAMPA, SVEN, Nagra anmärkningar om Leptura quadripustulata FABR. — 
Ent. Tidskr., ärg. 2, 1881, Sthm., sid. 173—174. Résumé sid. 176. 

LINDGREN, E. (E, L.) Medel mot mjöldagg. — Tidning för trädgärdsodlare, 

Sthm.,; 18381, sid. 7. 

, Zenthredo (Eriocampa) adumbrata. — Tidning för trädgärdsodlare, 

Sthm., 1881, sid. 89—00. 

M., Nogle Bemærkninger om Grantörke og Barkbille. — Den Norske Forst- 
forenings Aarbog for 1881, Christiania 1881, sid. 77—88. 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


VON MÖLLER, P., Nägra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt den 
skada de förorsaka. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 51— 
53. Resume sid. 59—60. 

NEUMAN, C. J., Om Sveriges Hydrachnider. Med 14 taflor. — K. Vet. 
Akad. Handlingar. Ny följd. Band 17. N:o 3. Sthm. 1880, 123 
sid., 14 color. taflor. | 

NORDENSKIÖLD, A. E., Vegas färd kıing Asien och Europa. Stockholm. F. 
& G. Beijer. 1880—1881, 8:0. 2 Band. — Insekter: I. sid, 112, 
140, I41, 192, 329; II. p. 58, 59, 241. — Coleoptera I n. sp. fig. 

P., A. M., Medel mot morotsflugan. — Tidning fôr trädgärdsodlare, Sthm., 
1881, sid. 22—23. 

R., J., Spinn. — Tidning för trädgärdsodlare, Sthm., 1881, sid. 47. 

SANDAHL, O. TH., Den entomologiska Föreningen i Stockholm under dess 

första arbetsår 1880, — Ent, Tidskr., arg. 2, 1881, sid. 1—8. Ré- 

sumé sid. 54—58, 

, Smärre meddelanden. — Ent. Tidskr., arg. 2, Sthm., 1881, sid. 

209—215. Résumé sid. 219—20. 

SCHNEIDER, J. SPARRE, Bidrag till Kundskaben om Norges Lepidopterfauna. 
— Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. 1881, n:o 2, 21 sid. 

SCHOYEN, W. M., Lepidopterologiska Undersôgelser i Romsdals Amt Somme- 
ren 1880. — Nyt Mag. f. Naturv. B. 27, 1881, sid. 1—54. 

‚ Om nogle for Norges og tildels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye 

Lepidoptera. — Christiania Vid. Selsk. Forh. 1881, n:o 15, 11 sid. 

, Ueber einige neue Schmetterlings-varietäten aus dem arktischen Nor- 

wegen. — Ent. Tidskr., arg. 2, 1881, Sthm., sid. 120—124; tafl. I, 

fig. 1—6. 

, Bemærkninger angaaende de i Staudinger-Wocke’s Katalog opförte 


Variationer af Caradrina quadripunctata (F.) — Ent, Tidskr., arg. 2, 
1881, Sthm., sid. 216—218. , | 

SPÅNGBERG, J., Species novas vel minus cognitas Gyfon@e generis Homoptero- 
rum. — Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 23—38. 

TIDSKRIFT, ENTOMOLOGISK. Pa föranstaltande af Entomologiska föreningen i 
Stockholm, utgifven af JACOB SPÄNGBERG, Sthm., 1881, 8:0, 6+12+ 
220 sid, 

THEDENIUS, K. FR., Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fjärilsfauna. 
—- Ent. Tidskr., ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 104—108. Résumé sid. 118. 

WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaalensia. Bidrag till kännedom 
om Transvaallandets i S. Afrika Coleopter-Fauna. — Ent. Tidskr., ärg. 
2, Sthm., 1881, sid. 9— 22. 

2, Genera nova Tinearum. — Ent. Tidskr., arg. 2, Sthm, 1881, sid. 

9497: 

, Skandinaviens med ögonlock försedda Tineider (Tirez operculatæ). 

— Ent. Tidskr., ärg. 2, 1881, sid. 124—136. Résumé sid. 174. 

, Skandinaviens Conchylididæ. — Ent, Tidskr., arg. 2, 1881, sid. 137 

— 144. Résumé sid. 174. 


SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. 93 
WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ. — Ent. Tid- 
skr., ärg. 2, 1881, sid. 177—208. Résumé sid. 219. 
I utlandet tryckta uppsatser: 


THORELL, T. T., Studi sui Ragni Malesi e Papuani. III Ragni dell’ Austro- 
Malesia e del Capo York, asservati nel Museo Civico di Storia naturali 
di Genova. — Genova Ann. Mus. Civico Stor. Nat. Vol. 17, 1881, 
27+720 sid. (175 n. species; 18 nov. genera.) ! 


BIHANG. 


Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1881. 


BERGROTH, E., Finsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., årg. 2, 
1881, sid. II3—II4. 

BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., 
ärg. 2, Sthm., 1881, sid. 114. 

HISINGER, EDVARD, Spinn. — Tidning för Trädgärdsodlare, Sthm., 1881, 
sid. 4—5. 


(LEHZEN, G. H.,) Grundreglorna för en tidsenlig och lönande biskötsel i halm- 
kupor, grundad enligt Lüneburger-metoden. Frän tyskan öfversatt och 
fritt bearbetad af HJALMAR STÄLHAMMAR, Uddevalla, Bohusläns Bok- 

 tryckeri-Aktiebolag, 1881, 8:0, 83 +1 sid. 

REUTER, ©. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Hardt Heterop- 
tera (forts.). — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 61—93. Ré- 
sumé sid. 115. 


, Till kännedom om Skandinaviens Psylloder. — Ent. Tidskr., årg. 2, 
Sthm., 1881, sid. 145—172. Résumé sid. 175—176. 


1 Till föregående förteckningar tillägges: | 
THORELL, T. T., Notice of the Spiders of the Polaris Expedition. — Amer: Nat. Vol. 12, 
1878, sid. 393—396. 


Stockholm i Maj 1882. 


Chr. Aurivillius. W. M. Schöyen 


RÉSUMÉ 


des Séances de la Société entomologique pendant l'année 1881. 


Séance au 26 février. 


Il est annoncé que la Société a perdu deux de ses mem- 
bres les plus zélés: MM. le baron H.-G. v. WAHRENDORFF, maré- 
chal de la Cour, et le Dr en philosophie Louis DE LOWENSKIOLD. 

Le Secrétaire de la Société, M. le Dr Cur. AURIVILLIUS, 
rend compte de la partie entomologique de l'ouvrage de A. WAL- 
LACE: »/sland life». | | 

Le President, M. le professeur O.-TH. SANDAHL, montre une 
collection de graines pisiformes d'une espèce de Cajanus des 
Indes Occidentales, toutes attaquées d'un Druchus qui n’est pro- 
bablement pas suédois. Quand, il y a plusieurs années, les grai- 
nes en question arrivèrent au Musée pharmacognostique de l’Institut 
Carolin (École de médecine) à Stockholm, il était impossible de 
voir qu’elles contenaient ce coléoptère, qui se développa ensuite 
en nombre inoui de chaque graine. — A l'égard des causes pro- 
bables du développement des insectes précités, il s'élève une dis- 
cussion à laquelle prennent part MM. SANDAHL, SVEN LAMPA et 
J.-W. SMITT, consul général. 


Séance du 30 avril. 


Président: M. THEDENIUS, professeur de lycée, en l'absence 
du président ordinaire. 

M. Cur. AURIVILLIUS parle des curieuses et interessantes 
découvertes faites ces dernières années sur le développement des 
insectes gallicoles, et rend compte d’un travail récemment publié 
dans la matière par le Dr A. ADLER dans le » Zeitschrift für 
Wissenschaftliche Zoologie», 1881. 


RÉSUMÉS. 95 


M. le Dr Fr. LOVÉN rattache à l'exposé de M. AURIVILLIUS 
une conférence sur les différences dans le genre de vie des hyménop- 
tères, en ayant spécialement égard à leur importance pour l’écono- 
mie des forêts. M. Sv. LAMPA montre un exemplaire éclos à Stock- 
holm du Paon de*nuit Sazurnia (Samia) Cecropia L., de l'Amé- 
rique du Nord. Le cocon avait été obtenu de ce pays. M. LAMPA 
montre ensuite des boîtes ou cases à insectes très pratiques et 
très élégantes en forme de livre} tout particulièrement convena- 
bles, p. ex., pour la conservation de petites collections entomolo- 
giques scolaires. | 


[Séance du Bureau de la Société, le 3 mai.] 


M. AURIVILLIUS rend compte d’un travail de M. J. SPARRE- 
SCHNEIDER, »Dzdrag til Kundskaben om Norges Lepidoptero- 
fauna» (Matériaux pour servir à la connaissance de la Faune 
lepidoptere de la Norvege), inséré dans les Mémoires de la Société 
des sciences de Christiania (Christiania Videnskabs-Selskabs For- 
RAS. n°. 2. 

M. Lampa montre un Choerocampa à la fois très rappoché 
de Ch. Elpenor 1. et de Ch. Porcellus L., et devant proba- 
blement être considéré comme un hybride de ces deux espèces. 

M. AURIVILLIUS fait voir un »crible à insectes» composé de 
deux coiffes placées l’une dans l’autre, et très convenable à em- 
porter en vogage. 


Réunion du 2 juin. 


La Réunion ou fête du Printemps de la Société entomolo- 
gique a eu lieu le 2 juin à Stockholm, le mauvais temps n'ayant 
pas permis de la tenir aux environs de la capitale. 


Séance du 24 septembre. 


Le Président, M. SANDAHL, annonce que l’un des membres 
de la Société, M. le Dr A.-F. REGNELL, domicilié à Caldas (Bré- 
sil), et qui a déjà si bien mérité pour sa générosité en faveur 
des sciences naturelles en Suède, a fait don à la Société d’une 
somme de 2,000 couronnes (2,800 fr.). Il est décidé, sur la 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT, 1882. 


proposition du Bureau, que les intérêts de cette somme, à la- 
quelle il est donné le nom de fonds REGNELL, seront affectés à 
la publication du Journal de la Société. 

Parmi les autres dons parvenus à la Société, le Président 
mentionne spécialement une petite collection de coléoptères rares 
en Suède ou nouveaux pour ce pays, envoyée par M. AHLROT, 
professeur adjoint de lycée à Kalmar, et des exemplaires de 
Trochilium apiforme C. trouvés par M. INDEBETOU, pharmacien, 
à environ 1,000 pieds (300 mètres) au-dessus de la mer sur une 
montagne de la Dalécarlie. 

M. CHR. AURIVILLIUS montre diverses déformations et mon- 
struosités végétales produites par des insectes, principalement des 
genres Cecidomyia et Aphis. MM. WITTROCK, professeur et 
MEVES, ancien conservateur au Musée zoologique, citent en con- 
nexion plusieurs faits de l’especes. 


M. LAMPA montre une belle collection de microlépidoptères | 


fixés par du fil d'argent à de petits parallélipipèdes de moélle 
de bardane (Zappa tomentosa) convenable à tous égards et pré- 
férable par sa blancheur à la moëlle de sureau (Sambucus 
nigra) ordinairement employée. M. le Dr PALMÉN, professeur 
agrégé à l'Université d Helsingfors (Finlande), exprime son avis 
sur cette méthode et sur d’autres pour la préparation des micro- 
lépidoptères. 

M. AURIVILLIUS communique de nouveaux détails sur les 
ravages exercés en 1881 par Orchestes populi (FABR.) SCHON. 
au presbytère d’Arbra dans le Helsingland (Suède du Nord), et 
sur l’habitat de cet insecte. 

M. LAMPA dénonce comme un insecte nuisible, même pour 
le bois de chêne sec, Lyctus canaliculatus Fapr. A ce sujet, 
M. SANDAHL signale l'intérêt pratique qu'il y aurait à joindre 
aux collections d'insectes nuisibles des échantillons des parties 
végétales attaquées par eux. M. J. MEves, employé de l’Ad- 
ministration des Forêts de l’État, mentionne que l’École royale 
supérieure de sylviculture possède des collections pareilles, quoi- 
que à une petite échelle. M. W. MEvEs rappelle à ce sujet que 
des larves et des chrysalides de plusieurs coléoptères, comme 
p. ex. des Duprestes, sont introduites de temps à autre dans le 


pays avec du bois de travail. 


RÉSUMÉS. ae 


Séance du 14 décembre. 


Il est déposé, pour discussion 4 la prochaine séance, un pro- 
jet de modification aux Statuts de la Société, portant qu'il y au- 
rait des séances ordinaires le dernier samedi de février, avril et 
septembre, une séance de clôture le 14 décembre, anniversaire de 
la fondation de la Société, et une séance du printemps au mois 
de mai, si possible combinée avec une exctrsion aux environs 
de Stockholm. — Le bureau pourra toutefois, s’il y a lieu, fixer 
d’autres jours pour les séances. 

Le bureau actuel est ensuite réélu à l’unanimité. Il se com- 
posera donc pour l’année prochaine, comme par le présent, des 
membres suivants: _ | 

President, M. le professeur O.-TH. SANDAHL; Secrétaire 
M. le Dr Cur. Aurwirnıus; Rédacteur du journal, M. le Dr J. 
SPÄNGBERG, professeur de lycée; autres Membres, MM. K.-Fr. 
THEDENIUS, professeur de lycée et le Dr A.-E. HOLMGREN, pro- 
fesseur à l'école supérieure de sylviculture. Sont nommés Com- 
missaires vérificateurs de la comptabilité: MM. H. Ene tt, phar- 
macien et G. HOFGREN, commis caissier. | 

Le Secrétaire communique un aperçu succinct des travaux 
les plus importants qui ont paru l’année dernière dans le do- 
maine de l’entomologie, et réfère les Beiträge zur Kenntniss des 
Baues des Schmetterlings-rüssel, de W. BREITENBACH (Jena 
Zeitschr. f. Naturwissensch.T. 15, Fasc. I pp. 151—214, 1881). 

M. Lampa réfère la dissertation de W. ScHOvEN: »Om nogle 
for Norges og Skandinaviens Faune nye Lepidoptera» (Sur 
quelques Lépidoptères nouveaux pour la Faune de la Norvége 
et de la Scandinavie), et signale quelques trouvailles pareilles 
qu'il a faites luimême en Suède. ? 

Le Président, M. SANDAHL, donne un compte-rendu rapide 
‚de »7%e Report of the Entomologist of the United States 
Departement of Agriculture, pour 1880, le dernier rapport 
publie. 
M. HOLMGREN donne une conference sur le Lophyrus Pini 
et sur son genre de vie. Il montre un grand nombre de larves 
dans leurs cocons, lesquels y sont restées vivantes et sans change- 
ment aucun depuis 3 ans; il signale que si un nombre toujours 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 2 (1882). JU 


98 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


plus considérable de cocons s'amassaient ainsi dans la terre d'an- 
née en année sans éclore sous Pempire des circonstances ordi- 
naires, l'espèce arriverait de la sorte, dans une année réellement 
favorable à son éclosion, à se présenter subitement par quantités 
tellement considérables, qu'un observateur superficiel aurait de la 
peine à comprendre d’où sont venues si subitement ces myriades 
d'individus. 

M. FORSSELL, professeur à l'École vétérinaire de Skara, com- 
munique qu'une autre espèce du même genre, L. rufus, apparut 
une année (il y a environ 30 ans) en quantités si formidables 
dans la Vestrogothie, qu'elle détruisit toutes les feuilles des coni- 
fères sur de grandes étendues de forêt, mai que, ni avant, ni 


après, cet insecte nuisible ne s’est montré dans les mêmes lo- 
calités. 


Le Président, M. SANDAHL, mentionne, en connexion avec 
ce qui précède, que Calosoma Inquisitor L., qui, en 1851, se 
trouvait par masses au parc de Drottningholm, prés de Stockholm, 
et qui ny a pas été revu depuis lors, y a été retrouvé cette 
année-ci par M. NORDIN, pharmacien, mais seulement en un exem- 
plaire. MM. THEDENIUS et AURIVILLIUS s'étendent ultérieurement 
sur cette apparition périodique de certains insectes, et qui est 
aussi le propre de diverses espèces de papillons, parmi lesquels 
MM. Mewes et HOLMGREN rappellent en premier lieu Zortrix 
viridana 1. | 

Le Président annonce que le bureau de la Société a eu 
pendant l’année 5 séances d’affaires, dans lesquelles il a été pro- 
cédé entre autres à l'élection de 18 membres nouveaux. 


Le nombre des Sociétés qui sont entrées en relation avec la 
Société entomologique de Stockholm s’est ultérieurement augmenté 
‘pendant l'année, et il sera donné une liste spéciale des revues, 
journaux, etc., reçus, dont la bibliothèque de la Société s'est ac- 
crue cette année-ci. 


Les 4 fascicules de 1881 du Journal entomologique ont paru. 


Le don grandiose fait par l’un des membres honoraires de 
la Société, M. O.-J. FAHREUs, ancien conseiller d'État (ministre), de 
sa collection remarquable de Coléoptères suédois, a été remis à 
‘la Société, et est conservé chez son Président. 


RÉSUMÉS. 99 


La séance est close par un Rapport sur la situation finan- 
cière de la Société. 
O.-Th. Sandahl. 


Séance du 4 mars 1882. 
RP 7) « 


Le Résumé du compte-rendu de cette séance sera commu- 
niqué dans la dernière livraison de l’année. 


RESUMES 
des communications et des mémoires contenus dans cette livraison. 
(Pxrg du texte.) 


O.-TH. SANDAHL: Necrologie de NICOLAS WESTRING. 


Mr le Dr O.-TH. SANDAHL donne la nécrologie du plus âgé 
des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien direc- 
teur de douane, mort le 28 janvier dernier à plus de 84 ans. 

WESTRING avait étudié spécialement l’ordre des Arachnides. 
Il a publié un ouvrage devenu classique sur les Araignées sué- 
doises: Araneae Suecicae descriptae a Nicolao Westring, Go- 
thembourg 1861, outre diverses dissertations d'une importance 
plus ou moins grande. 

WESTRING était né a Gothembourg le 13 novembre 1797. 
Il était membre de l'Académie royale des sciences de Suède et 
de plusieurs sociétés savantes de la Scandinavie et de l'étranger. 


(PI rs du, texte.) 
H.-D.-J. WALLENGREN: Revision des Tipulides de la Scan- 
dinavıe. . 


Continuation depuis l'année précédente (1881). 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


(P. 30 du texte.) 


CHR. AURIVILLIUS: Orchestes populi L., comme insecte 
nuisible. | 
M. AURIVILLIUS communique que, lors d'une visite faite par 
lui pendant l'été de 1880 au presbytère d’Arbrä dans le Hel- 
singland moyen (Suède du Nord), il a rencontré l’insecte nuisible 
mentionné décimant les feuilles du peuplier baume du Canada 


(Populus balsamifera). 


(P. 31 du texte.) 


SVEN LAMPA: Hadena unanimis Tr., trouvee en Suede. 


M. Lampa donne la description de ce papillon inconnu en 
Suède jusqu'en 1874, et retrouvé l’année dernière dans la pro- 
vince d’Upland (au nord de Stockholm). 


CR 33 "au texten) 


W.-M. SCHÔYEN: Sur le groupe Argus-Ægon du genre 
Lycæna. 

L'auteur rend compte des résultats de ses recherches sur les 
formes appartenant au groupe Lycæna Argus-Algon, principale- 
ment à l'égard de leurs relations respectives dans la Péninsule 
scandinave. Ici, comme ailleurs, les deux espèces ont été confon- 
dues l’une avec l’autre à une époque antérieure, aussi bien qu’à une 
époque plus récente. L'auteur considère que le Papilio Argus 
de LINNÉ est, comme WALLENGREN l'a signalé le premier, iden- 
tique avec I'./ Egon des auteurs plus récents et non avec leur Ar- 
gus, circonstance confirmée par M'LACHLAN, à Londres, lequel 
a communiqué que les exemplaires typiques de Pap. Argus ap- 
partenant à la collection de LINNÉ sont parfaitement identiques 
avec /’A/gon commun en Angleterre. — L'auteur nomme Ar- 
gyrognomon BERGSTR. l’Argus des auteurs récents. M. Scxô- 


RESUMES. IOI 


VEN a examiné un nombre considérable, non-seulement d’exem- 
plaires scandinaves, mais encore d'autres exemplaires européens 
de ces papillons, et donne les distinctions caractéristiques sui- 
vantes entre ces espèces: Une épine cornée aux tibias antérieurs 
est tout aussi constante chez Ægon (Argus L.), qu'elle manque 
chez Argyrognomon (Argus Avcr.). Chez Agon, les ailes an: 
térieures sont ou dépourvues de plumules ou d’écailles capillaires, 
ou n'en ont que sur une minime étendue de leur surface; Argy- 
rognomon, au contraire, en possède en abondance et avec une 
extension considérable sur la surface des ailes antérieures; il en 
a même aux ailes postérieures, qui en sont toujours dépourvues 
chez Argyrognomon. Les plumules vésiculaires sont plus ob- 
longues chez Agon, et généralement munies de 8 à 9, parfois 
cependant d'un nombre plus grand encore de rangées de petites 
vésicules, tandis que chez Argyrognomon ces plumules sont plus 
arrondies, et offrent au moins de ro à 12, et assez souvent même 
un nombre plus grand encore de rangées vésiculaires, circon- 
stance que M. le Dr AURIVILLIUS a déjà signalée, si même il se 
présente quelques légères différences entre les faits reconnus par 
M. SCHÔVEN et ceux constatés par M. AURIVILLIUS. La colo- 
ration offre en outre chez les deux sexes des caractères faciles 
à reconnaître, de sorte que dans la plupart des cas l’on n'a pas 
besoin d’employer les moyens microscopiques mentionnés. 

Argon varie moins dans son aspect qu’ Argyrognomon, mais 
l'on a trouvé néanmoins dans plusieurs localités de la Scandi- 
navie une variété du premier qui ne peut être distinguée de 7. 
bella H. S. de l'Asie Mineure et de la Perse. Argyrognomon 
offre une variété alpine et arctique, Æozdion MEISSN., qui a sou- 
vent été confondue avec Ægon, même par WALLENGREN, lequel 
a rapporté Z’Argus Idas de ZETTERSTEDT à Mgon, tandis qu'il 
appartient en réalité à la variété Ægzdion d’Argyrognomon. 
La variété Æypochiona RBR de STAUDINGER, placée sous Argus 
AUCT. (Agyrognomon BERGSTR.), ne s’y rapporte pas, mais bien 
a Ægon (Argus L.). L'espèce dubza de la Poméranie, créée par 
SCHULZ et HERING, a été trouvée à Kristiania dans le courant 
des deux dernières années, et malgré sa différence considérable 
d'avec Argyrognomon tant dans sa grandeur que dans son aspect, 
se trouve, suivant l'auteur, comme variété dans les mêmes rap- 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


ports avec la forme typique de l'espèce précitée, qu’ Hypochiona 
avec /’ Afgon typique. | 

Argon ne se rencontre en Scandinavie ni aussi loin vers le 
nord, ni à une altitude aussi considérable dans les Alpes Scan- 
dinaves qu Argyrognomon. Des données plus anciennes sur la 
présence d'Ægon dans le Finmark norvégien sont dues à une 
interprétation fautive d’Argus [das de ZETTERSTEDT. La limite 
septentrionale d Agon n'est pas connue avec pleine sûreté; jus- 
qu'ici, on ne la pas trouvé au delà du 62°, 50’ de lat. nord, 
tout aussi peu que dans les hautes régions alpines, où il est rem- 
placé par la forme Afgzdion d'Argyrognomon, que Yon y ren- 
contre volant sur toutes les bruyères, de même qu’ Algon sur 
les bruyères des basses plaines et de la Scandinavie tant méri- 
dionale que moyenne. — Après un exposé de ce que l'on sait 
concernant les plantes servant de nourriture aux deux espèces | à 
leur ‘période de larves, à leurs localités de vol suivant les régions, 
au temps de leur vol, etc:, l'auteur prie les lépidoptérologistes de 
la Scandinavie de rechercher diligemment et d'élever les larves 
de ces espèces, afin de découvrir la marche de leur développement 
suivant les conditions attachées à des localités différentes. = En 
dernier lieu, l’auteur donne le tableau des formes appartenant au 
groupe, avec leur synonymie. 


(P. 63 du texte.) 


O.-M. REUTER: Communications hemipterologiques. 


M. REUTER communique sous ce titre les espèces suivantes 
nouvelles pour la Suède: 
Pilophorus perplexus D., Strömstad (Suède de l'Ouest). 
Globiceps cruciatus REUT., Gotland (Baltique). 
» salicicola REUT., Laponie. 
Dieyphus stachydis Reur., Kinnekulle (montagne de la Vestro- 
gothie). 
Psallus .Scholzii F1iEB., Ångermanland (Suède du Nord). 
Agalliastes Wilkinsonit D. et Sc., Laponie. 
Lygus montanus SCHiLL., Småland. 


RÉSUMÉS. 103 


Orthotylus diaphanus Kirscus., Scanie. 
> flavinervis KırscHe., Helsingborg (Scanie). 
> concolor KBM, Scanie. 

Heterotoma merioptera SCOP., Scanie. 


RP DS du. texte.) 


 O.-M. Reuter: Heémipteres heteropteres de la Finlande 
et de la Scandinavie. 
M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- 
cription systématique de tous les Hémiptères héteroptères connus 
de la Finlande et de la Scandinavie. 


(P. 81 du texte.) 


K.-Fr. THEDENIUS: Sur Cidarıa olivata W. V. 


M. THEDENIUS donne des communications sur l’habitat de 
ce papillon en Suède. Il a été trouvé dans ces derniers temps 
aux environs de Skeninge (Ostrogothie), au Klinteberg (Gotland) 
et à Elfkarleby (Upland septentrional). 


(PP. 83 du texte.) 


' Fr. MEINERT: Sur les antennes rétractiles d'une larve de 
diptère, Tanypus. 

M. MEINERT mentionne et décrit les antennes rétractiles des 
larves de deux Diptères, Zanypus varius Fr. et 7. monzlis L. 
Il en donne des figures, à la description latine desquelles (p. 85) 
nous renvoyons le lecteur. 


el 
{ 


AUG. Br ER Que 
_albo-venosa Gorze (DE Grrr) et 
_ de cette espèce. | 


x 


1 y ~ t > él 
ir | 4 Ps i 4 


Ve H 


Se 


Te ute 


PAST AN 


FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFONS | 
HEMIPTERA HETEROPTERA 


AF 


O. M. REUTER. 


(Forts. ix. Are. 3, pas... Sia) 


bugtade; hemielytra enfärgadt svarta, vid basen. tämligen lindrigt 
utvidgade, men i kanten tillbakaböjda; honans första genitalseg- 
ment dubbelt så långt som det andra; sidoloberna i inkanten 
hopstötande, blott i spetsen fränstäende. © 5°/, mm. 1. 

Pour te 50, 14 

Endast en hona funnen vid Stockholm af WAHLBERG.’ : 

14. A. angusticollis REUT.: mycket lik föregående, svart 
med abdominalsegmentens bakränder (pa ôfre sidan) rostfärgade, 
tibier och tarsernas bas rostbruna; antennernas andra led afsmal- 
nande mot den svagt uppsvullna basen, tredje leden */, kortare 
än den andra; ögon mindre utstående än. hos föregående; huf- 
vud bakom ögonen tämligen kort hopdraget och med randen lin- 
drigt utböjd, framtill på hvardera sidan med-en trubbig, men tyd: 
lig tuberkel nära ögat, sido-utskottet tämligen bredt, så långt som 
ögats diameter, utkanten med en svag tand litet framom ögat, 
inkanten likformigt bredt urbugtad, pronotum litet smalare än 
hemielytrernas bas, omkring dubbelt så bredt som långt, sido- 


! Denna art står ytterst nära A. aferrimus FIEB., hvaraf ett exemplar 
utan angifven fyndort förvarats i F. SAHLBERGS samling bland sådana af 4. 
lugubris. Da detta exemplar möjligen är taget i Finland, ma det här anteck- 
nas att det synes afvika endast genom mot spetsen mindre starkt afsmalnande 
och mer trubbig scutell samt genom första genitalsegmentets sidolober, hvilkas 
inre ränder stå från hvarandra i hela deras längd? Jag är icke fullt säker pa. 
huru vida dessa båda arter i själfva verket böra anses såsom specifikt skilda. 


7 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


ränderna ytterst fint crenulerade eller nästan hela, mot spetsen 
starkt afsmalnande och lindrigt urbugtade, litet nedom midten 
mot basen parallela; scutellens ränder hvasst uppböjda, men dessa 
kanter afbrutna strax bakom själfva basen; hemielytra svarta 
med smutsigt brungula tvärnerver, vid basen mycket lindrigt, men 
dock tydligt utvidgade; honans första genitalsegment 1 midten 
knapt längre än det andra, spetshôrnen tandlikt utdragna, sido- 
loberna till inkantens hela längd fristående. © 5*/, mm. 1. 

Reut., Medd. Soc. F. FL Fenn. VU, p. 240: 

Blott ett exemplar är funnet i Torneå Lappmark af J. SaHL- 
BERG. 

15. À. crenaticollis F. SaHLe.: svart, andra antennleden 
mot basen och benen rostbruna; abdominalsegmentens spetshôrn 
rostfargade; corium med en stor smutsigt hvit flack ett stycke 
nedanför basen och med hvitaktiga tvärnerver; antennernas andra 
led val lika lang som hufvudet, starkt afsmalnande mot den knöl- 
formiga basen; hufvud med en tydlig tand nära hvartdera ögat; 
pronotum i midten tämligen starkt utvidgadt med starkt afrun- 
dade sidor, dessas ränder fint crenulerade, före de trubbiga fram- 
hörnen tämligen djupt urbugtade, basen måttligt urbugtad, kö- 
larne raka och parallela; scutell med starkt upphöjda ränder, 
diskens midt något convex; hemielytra vid basen tämligen lindrigt 
utvidgade. FI 6'/, © 7°/, mm. 1. 

F. SaAHLB., Mon. 139, 3. Reur., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 
N:o 5, 58, 11 (nec. FIEB.). 

Sällsynt: Sverige: Upland, enl. ex. 1 WASASTJERNAS sam- 
ling; Finland: Satakunta, SAHLBERG, Tavastland, WOLDSTEDT, 
Ryska Karelen, GÜNTHER, Österbotten vid Uleåborg, W. Nv- : 
LANDER, 

16. A. bimaculatus REUT.;: svart eller svartbrun, antenmer- 
nas andra, led mot basen, abdominalsegmentens bakränder och 
benen rostfärgade, laren mörka; corium såsom hos föregående; 
pronoti ränder kring bakhörnen och -kölarne mot basen stötande 
i rostbrunt; antennernas andra led afsmalnande mot basen och 
nära °/, kortare än hufvudet; detta med en liten tämligen otydlig 
tuberkel vid hvartdera ögat; pronotum säsom hos föregäende, men 
mindre transverselt och med de midtersta kölarne tydligt diver- 
gerande mot basen; scutell kortare och bredare än hos föregä- 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 107 


ende samt med lindrigt uppböjda ränder, hemielytras bas lindrigt 
dilaterad. © 5'/, mm. 1. 

INET. Iker dö, 12: 

Några honor äro funna i norra Lappmarken af WAHLBERG 
och i Småland af BOHEMAN.! 

17. A. laeviusculus REUT.: aflång, brun, abdominalseg- 
mentens spetshörn blekgula, tibier och tarser rostfärgade, 1 spet- 
sen bruna; mycket lık följande, men slätare än nägon annan 
art; afviker genom de mycket finare, helt och hället svartbruna 
antennerna, hvilkas andra led afsmalnar likformigt emot den föga 
tillsvullna basen, genom den nägot längre tredje leden, som icke 
är dubbelt kortare än den andra, genom rostrum, som räcker 
blott till framhöfterna, genom pä sidorna starkare utvidgadt pro- 
notum, hvars midtelkölar starkt convergera i midten af disken 
samt genom icke genomskinande hemielytra med mycket svagare 
nerver och icke upphöjda, men gulaktiga tvärnerver. 5'/, mm. 1 

Reur., Not. Sällsk. pro F...Fl. Fenn. Förh. XIV, 329, 3. 

Endast en hane funnen i Finland 1 Satakunta (Yläne) i 
Januari af J. SAHLBERG. 

18. A. lugubris FALL.: aflang, svart eller svartbrun, tredje 
antennleden (stundom äfven den andra) i spetsen samt abdomi- 
nalsegmentens spetshôrn hvitgula; ben stôtande i brunt; anten- 
nernas andra led mot tredje basaldelen tämligen plôtsligt och 
starkt sammandragen; rostrum uppnaende nästan midten af meso- 
sternum; pronotum omkring dubbelt så bredt som långt, föga 
utvidgadt på sidorna, sidoränderna fint crenulerade, framtill urbug- 

1 I F. SAHLBERGS samling förvaras en Aradus, som möjligen är fun- 
nen i Finland och hvilken står nära till ofvan beskrifna art. För närmare 
efterforskningar meddelas dess diagnos: _ ; 

A. simillimus REUT.: rostbrun med abdominalsegmentens bakränder 
gulaktiga, hemielytra med en randfläck pa corium nedanom basen och tvär- 
nerver bleka; afviker för öfrigt genom kortare rostrum, som icke när utöfver 
frambröstet, finare antenner med de tvä sista lederna nägot längre och mindre 
tjocka, pronoti sidor afrundade i mindre stark bäge samt genom strukturen af 
honans abdominal- och genital-segment, i det sjette ventralsegmentets midtel- 
_lober dro betydligt längre och andra genital-segmentet är högst '/, kortare an 
det första, under det att detsamma hos A. dimaculatus är väl dubbelt sa kort 
som detta; första ventralsegmentets sidolober stöta dessutom i inkanten (för- 


utom i spetsen) tillsamman, hvaremot de hos sist nämnda art i hela sin längd 
äm fristående. Not. Sällsk. pro F. Fl.-Fenn. Förh. XIV, 328, 2. 


108 i ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


tade före de något framskjutande framhörnen, baktill föga af- 
rundade, nästan parallela, basen lindrigt urbugtad, kölar nästan 
parallela; scutell tillspetsad med uppböjda sidoränder; hemielytra 
med rät sidorand, mörkt genomskinande med svarta längsribbor 
och äfvenledes svarta ribblikt upphöjda tvärnerver. 5'/,—6 mm. 1. 

FALL, FL Sv. 139, 8:: ZETT., Ins) apphoe7 1,64. Sara, 
Mon. 142) 65 ReDr Mill. eo 68,074. 

Under barken af tall samt pa väggar och plank, särdeles i 
norra och mellersta delen af området, gar ända upp till norra 
delen af Lappmarken. 


ANEURUS CURT. 


1. A. laevis Fapr.: brun eller rostbrun, framtill mörkare; 
corium kort med hvitaktig midtelbindel, membran stor, brun, 
glänsande; connexivum ofvantill med en rad aflänga tuberkler; 
antennernas tva första leder ovala, den första tjock, de tvä sista 
cylindriska, den sista så lang som de två näst föregående tillsam- 
man. 4'/,—4°/, mm. |. 

FALL., H. Sv. 140, 10 (Aradus). REUT. 1. c. 62, 1. 

Sällsynt under barken af Betula alba. Sverige: Östergöt- 
land, GYLLENHAL och WAHLBERG; Finland: Abo (?), Pıppinc- 
SKIÖLD, södra Tavastland, v. BONSDORFF, Karelska näset, J. SAHL- 
BERG, Wasa (?), WASASTJERNA. 


Fam. V. TINGITIDAE. 


Kropp liten med fast chitinskelett, vanligen platt. Hufvud 
ofta med taggar. Punktögon saknas oftast. Rostrum treledadt 
och inneslutet i en djup ränna, bildad af nätädriga skifvor pa 
ömse sidor. Antenner fyraledade, de tva fôrsta lederna korta, 
tredje leden läng, den sista äter kort, aldrig finare, men ofta 
tjockare än den tredje. Pronotum oftast delvis, atminstone pa 
sidorna, nätädrigt, ofta framtill med en nätädrig bläslik uppsväll- 
ning, vanligen baktill förlängdt och i sa fall betäckande scutellen 
och clavus.* Hemielytra nätädriga, membran antingen helt och | 
hället nätädrig eller med ett nätädrigt band vid basen och fyra 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 109 


nerver, ofta förkortad och starkt reducerad.! Ben korta med 
tvaledade tarser. Framhôfter insänkta 1 prosterni bakrand. Lefva 
pa växter, hvilkas safter de suga; flere arter äro monophytopha- 
ger. Ganska manga öfvervintra hos oss. 


Ofversigt af underfamiljerna: 


1 (2). Hufvud transverselt, sidoloberna (juga) pa ömse sidor om clypeus 
utdragna till tva framsträckta horn; antennknôlarne tandformigt utsta- 
ende; rostrallober tämligen smala. Punktögon finnas åtminstone hos 
de längvingade. Antennernas första led sittande pa en fin stjälk, 
sista leden spolformig. Pronotum transverselt, vid basen bredt trub- 
bigt afrundadt, icke förlängdt öfver den lilla scutellen. Hemielytra 
med tydligt afsatt clavus, corium med tre längsnerver; membranen 
hos kortvingade helt och hället nätädrig, smal, hos längvingade blott 
vid basen nätädrig, för öfrigt med fyra fria nerver. — Piesmina. 

2 (1). Hufvud smalare, sluttande mot spetsen och pä sidorna icke utvidgadt. 
Punktögon saknas alltid. Pronotum baktill vinkligt förlängdt och döl- 
jande scutellen och den smala, men hos längvingade exemplar myc- 
ket tydligt afsatta clavus. Corium med tvä nerver, af hvilka den ena 
(brachialnerven) gär bredvid clavi sutur och fortsätter sig hos de läng- 
vingade bägformigt i membransuturen, den andra (cubitalnerven) äter 
gär bägböjd ungefär genom midten af corium och sammanlöper i 
spetsen med membransuturen, bildande med denna corii discoidalfält, 
som i spetsen utsänder en fri nerv; utåt om cubitalnerven ligger corii 
lateralfält, hvilkets rand vanligen är horisontelt membranformigt ut- 
bredd ; ? stundom saknas alla nerver, stundom sammansmälta hos kort- 
‘“vingade exemplar cubitalnerven och membransuturen till en enda med 
bfachialnerven parallel ribba; membranen alltid helt och hållet nät- 
ädrig; ej sällan starkt reducerad. — Tingitina. 


* Man har hittills beskrifvit Zzzngitidernas täckvingar, hvilka man onö- 
digtvis gifvit det särskilda namnet Sagerae, såsom en afvikelse fran de typiska 
hemielytrerna, i det här clavus, corium och membran icke skulle vara åtskilda (se 
äfven denna afhandl. i Ent. Tidskr. (1880) p. 115). Hos alla långvingade exem- 
plar finnes dock vid närmare efterseende en särdeles tydligt afsatt, ehuru under 
pronoti förlängning dold clavus samt ett inre; afskildt, membranen motsvarande 
stycke, som dock sällan är längre än corium, med hvilket det stundom omärk- 
ligt sammansmälter. ; 

2 Hos Galeathus, Derephysia, Dictyonota, o. a. är denna rand sä starkt afsatt, att den 
inåt synes begränsas af en längsgående nerv; detta är dock endast skenbart och uppkommer 
af vingarnes grofmaskighet, i det de smånerver, som bilda maskorna, äro lika starka som bra- 


chialnerven och maskornas inre, stundom än tjockare, gränser här stå alla i en rät HAE som 
dock icke bildar en upphöjd ribba, liksom de egentliga s. k. nerverna. 


IIO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1882. 


Underf. I. Piesmina STAL. 


Innefattar endast ett europeiskt slägte : 


PIESMA ST. Meter 


Artofversigt : 


I (2). Pronotum med tre baktill afkortade längskölar, sidor raka. — P. 
quadrata. 

2 (1). Pronotum framtill med endast två längskôlar, sidor urbugtade. 

3 (4). Pronotum framtill icke sammandraget, sidokanten baktill mycket smal, 
framtill skiflik med tre rader punkter. — P. maculata. 

4 (3). Pronotum framtill tydligt hopdragen med sidokanten framtill mycket 
smalare skiflik, visande blott en rad punkter. — P. capitata. 

1. P. quadrata FiEB.: aflangt äggrund; undertill jämte 
antenner och ben blekgul; ofvan gulgra, pronotum och hemie- 
lytra (förutom vid basen) oftast med talrika tämligen stora svarta 
fläckar, hvilka i utkanten sta pa regelmässiga afstand fran hvar- 
andra; pronoti sidor räta, mot framhörnen skiflikt utplattade, 
sjalfva framhôrnen afrundade; scutell svart med en gul upphôjd 
knöl i spetsen. 3—3'/, mm. |. 

J. , SAHLB., Christ. Vid...Selsk. Forh: 18380, Neeson 

Pa Chenopodiaceer vid hafskusten. Sverige: Skane, Oland, 
Gotland, Halland; Norge: Horten, Forr., Throndhjem J. SAHL- 
BERG. i 
2. P. maculata Zap.: aflängt äggrund, tämligen mörkt gul- 
grå, hufvud svart; pronoti framrand hvitaktig; hemielytra vanli- 
gen med bruna mer eller mindre tydliga fläckar, vid basen hvit- 
aktiga; ben och antenner blekt lergula. 2'/,—3 mm. I. 

Tingis capitata FALL., H. Sv. 150, 14. Zosmenus anti- 
cus F. SAHLB., Mon. 128, 2. 

Pa Chenopodiaceer ej sällsynt. Sverige: Skane—Oland— 
Bohuslän—Söderbotten; Norge: Töjen, Hasle; södra och mel- 
lersta Finland, nordligast vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SaHL- 
BERG. Sällsyntare säsom kortvingad. 

3. P. capitata Wozrr: mycket lik föregående, men min- 
dre, smalare, mera enformigt och mörkare grä, hemielytra vanlı- 
gen gräbruna, blott vid basen ljusare, pronotum framtill tydligt 
smalare med isynnerhet smalare utplattad sidorand. 2'/, —2'/, 
mm. |. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. III 


SAHLB., Mon. 128, 1 (Zosmenus). Tingis collaris ZETT., 
Eur Lapp. 269,17 (forte). 

På Chenopodiaceer. Sverige: Öland, BOHEMAN; Finland: 
ungefär samma utbredning som föregäende. 


Underf. 'Tingitina STAL. 
Gruppöfversigt: 


I (2). Främre laren fran basen pa öfre sidan plötsligt tilltjocknade och der- 
efter afsmalnande mot spetsen. Pronotum utan bläsa i den trubbigt 
urbugtade framkanten, sidoränder knappt kölade. Corium convext, 
ytterst otydligt reticuleradt med en nästan omärklig langsnerv och myc- 
ket smalt afsatt sidorand; membrandelen hos de längvingade tydligt 
nätädrig. — SERENTHIARIA. 

2 (1). Lär icke plötsligt tilltjocknade vid basen. Pronotum med en nät- 
adrig apicalbläsa (utom hos Camfylostira). Corium med tydligt upp- 
höjda nerver, inneslutande ett discoidalfalt, som i spetsen utsänder en 
fri nerv, pa hvars yttre sida lateralfältet och dess oftast horizontelt 
utvidgade, stundom starkt afsatta sidorand ligger; den pa inre sidan 
liggande delen ater motsvarar membranen, men bildar ej sällan hos 
de kortvingade ett smalt jämnbredt fält vid suturen (suturalfältet), i 
det membran-suturen och cubital-nerven, hvilka hos de langvingade 
exemplaren bägformigt öfvergä i hvarandra har hopsmultit till en enda 
med brachialnerven parallel nerv. — TINGITARIA. 


Gruppen Serenthiaria STAL. 
Blott ett europeiskt slägte: 


SERENTHIA SPIN. 


I. S. laeta FALL: svart, ben rödgula, pronoti framrand 
och basal-processen mot spetsen samt hemielytra smutsigt hvit- 
gula; yttersta spetsen af tredje antennleden och basen af den 
fjerde smalt rostrôda. 1°/, mm. 1. 

Emm ok Sv) sols orgis) 

Pa Funcus-arter. i södra och mellersta Sverige: Skane, 
Smäland, Blekinge, Vestergötland. 

2. S. femoralis Tuoms.: större än föregående, pronoti 
framkant ytterst smalt gulaktig, dess basalprocess mot spetsen och 
corium nägot mörkare, lergula, membrandelen med större och 


II2 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


tydligare maskor; ben rödgula, men lären, utom i spetsen, svart- 


bruna; för öfrigt som föregående. 2'/,—2°/, mm. 1. 

TuHoms., Op. ent. IV, p. 397 (Agramma). 

Funnen pa Eriophorum angustifolium i Finland: Ladoga- 
Karelen och Karelska näset, J. SAHLBERG, Nyland, ENGSTROM. 


| RE). 


2m. 


6 (3). 


8 (9). 


9 (8). 


Gruppen Tingitaria STÄL. 
Slagtofversigt : 


Rostral-canalen framtill typiskt öppen, i det rostral-loberna har icke 
sammanstôta. Pronotum framtill merendels bredare än hufvudet med 
ögonen; dess och corii sidomembran horisontelt.utbredd eller lindrigt 
återböjd, oftast framtill utskjutande på sidan om ögonen. Corii mem- 
branösa sidorand skarpt afsatt från sidofältet, maskorha med inranden, 
som hos de långvingade ofta är förtjockad, stälda i rät linie och bil- 


 dande en longitudinel sken-nerv. Stinkkörtlarnes mynningar icke 
. skönjbara. 


Pronotum hos vara arter treküladt med hos kortvingade exemplar 
kortare basalprocess; sidomembranens framhörn rundade eller trubb- 


-vinkliga. Corti discoidal och lateralfält icke tak- eller blasformigt 


upphôjda, det fôrra horizontelt, plant eller lindrigt concavt, det se- 
nare utat sluttande. Hemielytra atminstone i disken opaka; membra- 
nen hos de kortvingade ofta reducerad till et smalt suturalfalt. 
Antenner fina utan tuberkler; fjerde leden tjockare än tredje. 

Pronoti framkant urbugtad, utan nätädrig bläsa. Corii discoidalfält 
böjdt, inät urbugtadt. — Campylostira. 

Pronoti framkant med en urbugtning pä hvardera sidan om den nät- 
ädriga framskjutande apicalblasan. Corii discoidalfält med inranden 
rak (kortvingade) eller afrundad (längvingade). — Orthostira. 
Antenner tjocka med tätt stälda härbärande smä knölar; fjerde leden 
icke tjockare än tredje. — Dictyonota. 

Pronoti sidomembran i spetsen plötsligt framåt starkt vinkligt utdra- - 
gen, vanligen stor-maskig. Hemielytra glaslika, stormaskiga, discoi- | 
dal- och lateralfälten långa, fore midten tillsamman starkt upphöjda, 
tak- eller bläsformiga, braehialnerven löpande ungefär genom midten 
af blasan icke tjockare än ôfriga nätnerver; lateralfältets sidorand 
starkt och bredt afsatt med stora i en enda rad stälda maskor. 
Hufvud med korta, trubbiga taggar. Pronoti lateralkölar mindre höga 
(eller inga), sidomembranen med smärre maskor i blandadt tva a tre 
rader. Corii discoidal- och lateral-falt tillsamman takformigt upphöjda, 
detta senares sidorand hos vär art tväradigt stormaskig. — Dere- 
physia. 

Hufvud hos vära arter med länga och fina taggar. Pronoti sido- 
kölar mycket starkt upphöjda, stormaskiga, musselformigt äterböjda, 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 113 


midtelkölen baktill bläsformigt utvidgad; sidomembranen med fem 
till sex stora maskor, blott den första liten, den andra bildande mem- 
branens utdragna spets. Corii discoidal- och lateralfält tillsamman 
bläslikt upphöjda, dettas bredt utplattade horizontela sidorand enma- 
skig. Alla maskor mycket stora. — Galeatus. 

10 (1). Hufvudets rostral-lober oftast hopstötande i spetsen och derstädes till- 
slutande rostralfäran. Stinkkörtlarnes mynningar vanligen tydligt mar- 
kerade af en fära, i annat fall är pronotum framtill smalt, icke bre- 
dare än hufvudet. 

11(12). Hemielytra breda, glaslika. Corii discoidal- och lateralfält takfor- 
migt eller blåslikt upphöjda, i spetsen icke begränsade, brachialner- 
ven snedtlöpande i blåsan; lateralfältets horizontela sidorand mycket 
bred och bakom midten än bredare och inåt starkt urbugtad. Pro- 
noti apicalblåsa stor, sidokölarne låga, sidomembranen bred med täm- 

ligen små maskor i flere rader. Antenner och ben långa och fina. 
— Stephanitis. 

12(11). Hemielytra icke genomskinliga, corii discoidalfält väl begränsadt af 
ribblikt upphöjda nerver, aldrig jämte lateralfältet uppsvullet, utan 
horizontelt, plant eller lindrigt concavt. Pronotum framtill småningom 

' afsmalnande med lindrigt upphöjda kölar och liten apicalbläsa. 

13(18). Corii lateralfält inät vid spetsen af discoidalfältet icke vinkligt utvid- 

ah gadt, lineärt. 

14(15). Antenner tjocka, cylindriska, de två sista lederna öfverallt lika tjocka. 

| Proncti kölar svagt upphöjda, sidorandens membran smal, starkt äter- 
böjd eller upprät. — Catoplatus. 

15(14). : Antenner fina med sista leden tjockare, spolformig. Prönoti kölar 

2  vanligen tydligt sammantryckta, fint nätmaskiga. 

16(17). Pronoti sidomembran horizontel eller lindrigt äterböjd, skiflikt utbredd 

©: och försedd med tydliga maskor. — Tingis. 

17(16). Pronoti sidomembran bred, men helt och hället äterböjd och äterka- 

st stad öfver ‘sidorna af pronotum, berörande dessa i hela sin bredd, 
convex och oregelbundet reticulerad. ’Tredje antennleden finare än 

| de öfriga. Stinkkörtlarnes mynningar tydligare. — Physatochila. 

18(13). Corii lateralfält inåt vid spetsen af discoidalfältet tydligt bredare och 

: vinkladt. -Stinkkörtlarnes mynningar icke skénjbara. Pronoti sido- 
membran och antenner såsom hos föregående slägte. Antennernas 
tredje led fin. — Monanthia. s 


CAMPYLOSTIRA FIEB. 


1. €. verna Fatt.: aflangt oval, mörkt rostbrun, anten- 
ner särdeles mot spetsen finhariga; pronotum med tre kölar, sido- 
randen med en serie af sex a sju sma maskor och i spetsen in- 
nantill med tva eller tre större, processen trubbvinklig; hemie- 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, Hi. 3 (1882). 8 


114 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


lytra franstaende i den sinuerade inkanten, corii sidorand kölfor- 


mig, blott vid basen och spetsen med smä maskor, lateral- och 
discoidalfälten hvardera med tva rader, suturalfältet med en rad 


maskor, 


maskorna stora. 1'/, mm. |. 


FALL, de SvT ould gigs): 
ee mossa, pa stenar o. d. sällsynt i Syerige "Skåne. 
KJELLBERG, Bohuslän, BOHEMAN, Upsala, HAGLUND. 


ORTHOSTIRA FIEB. 


Artöfversigt: 


Pronotum hos alla vara arter treküladt. ! 


1 (8). 
2 (5). 
3 (4). 


4 (3). 


5 (2). 


6 (7). 
7 (6). 
8 (1). 


9(10). 


I . 


lergul; 


Tredje antennleden vid basen icke plötsligt knöllikt uppsvullen. 
Pannans båda taggar icke kortare än första antennleden. Pronoti 
sidomembran med tre eller fyra rader maskor. Antennernas tredje 
led icke knöllikt tillsvullen vid basen. | 
Lergult gräaktig. De utät om antennbasen liggande taggarne starka 
och hvassa. Pronoti kölar bakåt något divergerande. — QO. cervina. 
Svartgrä. De utåt vid antennbasen liggande taggarne helt små och 
trubbiga, mycket kortare än pannans taggar. Pronoti kölar. parallela. 
— 0. platychila. 

Pannans taggar mycket kortare än första antennleden. Pronoti sido- 
membran med en eller två rader maskor; apicalblåsan lindrigt utdra- 
gen öfver hjässan. Corii sidorand med blott en rad maskor. 

Tredje antennleden roströd eller rostbrun, något smalare mot spetsen 
än vid själfva basen. — O. nigrina. 

Tredje antennleden svart och alls icke afsmalnande mot spetsen. — 
O. macrophthalma. 

Tredje antennleden plötsligt knôllikt uppsvullen vid basen. Pronoti 
apicalblåsa starkt utskjutande öfver hjässan. 

Corii discoidal-fält djupt urhålkadt med fyra rader tämligen stora ma- 
skor; suturalfältet (kortvingade) antingen ända till spetsen med två 
eller i spetsen med tre rader maskor; membranen (långvingade) med 
talrika maskor, vid själfva basen bilda dessa två rader. — ©. gra- 
cilis. ” 

Corii discoidalfält plant med fem till sex (sällan fyra) rader små ma- 
skor; suturalfältet mot basen med blott en rad maskor. — ©. 
parvula. 


O. cervina GERM.: bredt oval (kortvingad), gråaktigt 
antenner tämligen tjocka; pronoti sidorand treradigt ma- 


1 De långvingade hafva stor membran med talrika maskor, diskoidalfältets inre ribba 
böjd, de kortvingade endast ett smalt suturalfält med en eller två rader, i spetsen stundom tre 
rader maskor, discoidalfältets inre ribba rak. 


bd 
REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT -HETEROPT. 115 


skig; corii suturalfält med två, det plana discoidalfältet med tre 
till fyra och lateralfältet med tre rader maskor; sidoranden med 
två rader eller stundom i själfva midten blott en rad större ma- 
Skor; Fort. 2//,, langv. 3 mm. 1. | 


F. Sauzs., Mon. 129, 1. Zzugis cassidea Fauu., H. Sv. 
mae 771 )ZECT.,, Ins. Lapp. 269,4... Orthostira, id: Taows. 
ÖPTV; 399,1. | 

Bland mossa och under löf på ängsbackar; Sverige: Skåne 
—Bohuslan—Umea Lappmark. Finland: ända upp i Kuusamo 
och i Kantalaks i ryska Lappmarken enligt J. SAHLBERG. 


2. O. platychila: aflång, svartgrå; hufvudets taggar och 
antennernas två första leder rostbruna, ben och tredje antennleden 
(utom i spetsen) rostgula, denna mycket finare än hos föregående; 
pronoti sidomembran framtill med tre à fyra, baktill blott med 
två eller t. o. m. en rad maskor, kölarne ganska höga, apical- 
blåsan starkt framskjutande; corii suturalfält (hos kortv.) med två 
till tre, discoidal- och lateralfälten med fyra rader maskor, sido- 
randen med en, endast vid basen två rader (kortv.) eller vid ba- 
_ sen och emot spetsen med två rader, i midten ganska bredt med 
blott en rad maskor (långv.); discoidalfältet betydligt längre än 
hos föregående och hos kortv. på längden något konvext, ma- 
skorna mindre än hos föregående; kortv. 2°/,, langv. 2'/.—3"/, 
mm. 1. | 

roms,.Op. IV, 400, ‘2. 

Sällsynt bland mossa och pa Carex-tufvor pa fuktiga loka- 
ler; Sverige: Skane, THomson, Stockholm, Förr.; Finland: 
 Âland—Karelen, nordligast i Österbotten och ryska Lappmarken. 


3. ©. nigrina FALL.: svartaktig, ofvan grå; pannan svart, 
punkterad; pronoti sidomembran med två eller sällan framtill nä- 
stan tre rader maskor; corii suturalfält (kortv.) med två till tre, 
discoidalfältet med fyra till fem rader maskor; membran hos 
långv. flermaskig, basen med två rader maskor; andra antenn- 
leden, tibier och tarser rostfärgade; kortv. & aflang, © omvändt 
aeetormie; kortv. © 2, © 2"),, langv. ©" 3 mm. 1. 

BAPE El SV... DAS 00207) ETT. Ins. Lapp, 260, 3 
(forte). — Tingis pusilla Fauu., H. Sv. 146, 8 (kortv.). — 
Orthostira cinerea F. SAHLB., Mon. 130, 3 (kortv.). 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Har och der bland mossa 1 barr- och lôfskogar; Sverige: 
Skane—Angermanland. — Finland: Äland—Ryska Karelen; 
nordligast 1 Idensalmi enligt J. SAHLBERG. 


4. QO. macrophthalma FiEB.: smalare än föregående, isyn- 
nerhet honan, aflängt omvändt äggformig, svart, ofvantill gra; 
pannan svart och mycket tätare punkterad än hos föregående, 
pronoti sidomembran med två oregelbundna maskrader, framhör- 
nen icke utdragna; corii suturalfält med två, discoidalfältet med 
tre till tre och en half rader maskor; maskorna större an hos 
föregående; tibier och tarser rostfärgade. 2'/,—2'/, mm. |. 
SAHLB., Mon. 129, 2. ©. cylindricornis THoms. Op. IV, 
401, 4. | | | 
Under mossa och vid gräsrôtter tämligen sällsynt; Sverige: 
Smäland, THOMSON, Ängermanland, SrÂL; Finland: Abo län, 
Finska och Ryska Karelen; Osterbotten upp i Kuusamo, Ryska 
Lappmarken. | | 
| 5. ©. gracilis FiEB.: aflangt äggrund, ofvan gra; frontal- 
taggar tämligen langa; pronoti kölar bakat icke divergerande, 
basalprocessen spetsvinkligt utdragen, sidomembranen med två, 
sällan delvis tre rader maskor; corii lateralfält med tre till fyra 
rader maskor; antenner och ben rostfärgade, de fôrras sista led 
svart, lar bruna; Kortv. 2°/,—-27/,, langv. 2°/ mm. L 

O. biseriata THoms., Op. IV, 402, 6. O. recticosta THOMs. 
l. c. 402, 7 (den förra kortv., den senare en mellanform mellan 
denna och den längv.). 


Sällsynt på steniga fältbackar bland mossa och gras; Sve- 
rige: Skane, Gotland, BOHEMAN; Finland: Aland, Forr., Fin- 
ska och Ryska Karelen, J: SAHLBERG. 


6. O. parvula FaLL.: kortare oval (g') eller baktill starkt 
utvidgad, kort och bredt omvändt äggformig (Q); afviker dess- 
utom fran föregäende genom nägot kortare frontal-taggar, baktill 
nagot divergerande kölar och mindre langt utdragen basalprocess 
pa pronotum, mycket kortare discoidalfalt i corium, hvars lateral- 
fält har fem rader maskor; kortv. 1°/,—17/,, längv. 2 mm. I. 


FALL, H. Sv. 145, 6 (Zzngzs). .TuHoms., Op. IV, 2908. 
Orthostira obscura F. SAHLB., Mon. 130, 4. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. En 


2 


Bland mossa och pä sandiga fältbackar mindre sällsynt. Sve- 
rige: Skäne—Uppland. Finland: Abo—Ryska Karelen, nord- 
ligast vid Wasa. 


DICTYONOTA CURT. 


1. D. crassicornis FaALr.: aflang, svart, nyss kläckta exem- 
plar ljust lergula med röda ögon; antenner cylindriska med långa 
hår på smäknölarne; antennknölar hvassa, tagglika, divergerande; 
frontaltaggar mot. spetsen convergerande; pronoti sidor, kölar, 
process. och hemielytra hvitaktiga; pronoti sidomembran utbredd, 
framtill utvidgad med tre eller t. o. m. fyra mask-rader; corii 
discoidal-fält med tre till fyra, lateralfältet med tvä till tre rader 
maskor; sidoranden med tvä rader eller i midten blott med en 
rad maskor, hvilket 1 hog grad varierar. 3 mm. 1. 

FABLE (Sve 147,10, (Z272@25). a ZETT.; Ins. Lapp: 260, 
5. Saure, Mon. 134, I. — D. erythrophthalma GER. 

Pa fältbackar och hedmark. Sverige: Skane, Gotland, 
Öland, Smäland, Östergötland, Stockholm. Norge: Töjen, Roms- 
dal. Finland: Äland—norra Karelen. Träffas ej sällan i säll- 
skap med Laszus niger. 


DEREPHYSIA SPIN. 


1. D. foliacea Farr.: bröst och pronoti disk svarta, ab- 
domen, alla nerver, ben och antenner lergula, de sista mörka; 
hemielytra och pronoti breda sidomembran glasklara, denna i 
framhörnen spetsvinkligt utdragen, disken med tre kölar af en- 
radiga maskor; corii sidorand med tva rader maskor, den inre 
Bincdare 04. 1.25/19; 3°/,. tom. 1. 

HALL El ‚Sw.;,:149;, 12 (7227). .SaHLe,; Mon. 135, ,1, 

Ej sällsynt. 1 lundar och pa | skogsängar bland gräs, enl. 
GYLLENHAL pa Chrysanthemum leucanthemum. Sverige: Skane 


! Denna art upptages af J. SAHLBERG i En. Hem. Gymn. Fenn. p. 38, 
109 säsom distinkt fran D. crassicornis. Jag har undersökt det af SAHLBERG 
omnämda exemplaret, men ser deri fortfarande blott en af de med hänsyn till 
vingmaskorna mänga formerna af ofvanstäende art. 


at ie bit Te ahah v 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


—Vesterbotten, Angermanland; Norge: Lysagerkjern; Finland: 
Aland—sédra Karelen, nordligast i Tuovilanlaks i norra Savolax 
enligt J. SAHLBERG. Någon gang hos Laszus niger. 


GALEATUS Curt. 


1. G. spinifrons Farr.: ofvan glasklar, ofläckad, blott 
med hufvudet och pronoti disk mellan kölarne svart; ben och 
antenner lergula; nerver svarta, själfva utranden och den genom 
midten af corii blåsa zigzagformigt löpande brachialnerven ler- 
gula; endast den stora apicalcellen af pronoti basalprocess brun- 
skuggad; corii blåsa tämligen låg, fullkomligt glasklar, dess nå- 
got concava midtelmaska smalare, ofta betydligt smalare än den 
största maskan i den breda, bakom midten inåt urbugtade rand- 
membranen. .3'/, mm. 1. 

Farr., H. Sv. 148, 11 (Tingis). Tingis affinis SauLe., 
Mon. 136,’ 2 {(néc' H.\'ScH.s“FIER.) | 

I skogslundar, pa sandiga lokaler och svedjebackar, enligt 
J. SAHLBERG på Häieracium och Calluna, enligt GYLLENHAL pa 
Solanum dulcamara. Sverige: Skane, Gotland, Westergôtland, 
Östergötland, Södermanland, Ängermanland; södra och mellersta 
Finland, nordligast i Nurmis i norra Karelen enl. J. SAHLBERG. 


STEPHANITIS STAt. 


1. St. Oberti Kor.: undertill, hufvud och pronoti disk 
svarta, hemielytra och alla nätmaskiga organ glasklara med gula 
nerver, två band öfver hemielytra svartgrä och med svarta ner- 
ver, det ena nästan tvärgående fore midten, det andra snedt lö- 
pande frän utranden inät och bildande med det förra ett andreas- 
kors; en kort linie i midtelbläsan och midtelnerven ı pronoti 
midtelköl svarta; denna mycket längre än sin höjd och med öfra 
randen bakom den svarta tvärnerven rak och smäningom slut- 
tande med tre maskor bakom nämnda nerv, sidomembranen med 
tva och en half serie maskor, starkt uppböjda, sidokölar framtill 
starkt afkortade; tredje. leden. dubbelt så lang som fjerde, ben 
och antenner gula. 3'/, mm..l. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 110 


Bugis Pyri FAuL., H. Sv. 149, (13. SañB8., Mon. 136, 
1, nec Farr. 

Hufvudsakligen pa Myrtillus nigra, men enl. GYLLENHAL 
äfven pa Carduus lanceolatus, enl. ZETTERSTEDT pa Myrıca 
gale och enl. J. SAHLBERG pa Ledum palustre. Sverige: Skane 
—Ângermanland ; sôdra och mellersta Finland, nordligast vid 
Tiudie 1 Ryska Karelen enl. J. SAHLBERG. 


CATOPLATUS Spın. 


C. Fabricii STÂL: äggformig, undertill svart, ofvan rostgul, 
nätverket sparsamt brunaktigt; hufvud, antenner och ben rost- 
röda, antennernas sista led brun, tredje leden nästan lika tjock 
som denna och som den andra leden, tva och en half gang sa 
lang som den tredje; pronoti disk convex, punkterad, mörkare 
rostfärgad, kölar lâga, raka, genomlöpande, parallela, sidorand 
helt och hället tillbakaböjd, fran sidan sedd med tva rader ma- 
skor, corii sidorand bredt afsatt, till största delen af sin längd 
med tre rader maskor, discoidalfältet plant. 3°%/,—4'/, mm. 1. 

Tingis costata Fair, H. Sv. 143, 1. ZETT., Ins. Lapp. 
270, 1. Monanthia id: SauLe., Mon. 132, 2. 

Tämligen sällsynt pa ängsbackar och vid äkerrenar, vägkan- 
ter o. d. Uppgifves lefva pa Chrysanthemum. Sverige: Skane, 
Oland, Gotland, Bohuslän, Westergötland, Södermanland, Upland, 
Dalarne, Angermanland, enligt ZETTERSTEDT t. o. m. 1 Lappland; 
Finland: Aland, Abo, Satakunta, Nyland, Karelen, nordligast 1 
Parikkala. 


PINGIS SPADER OSPAR 


T. cardui Linn.: afläng, utan hår och cilier, undertill och. 
hufvudet svart, ofvan, gulgrå med transversela svarta streck och 
fläckar på nätverket, af hvilka en bredare strax framom midten 
af utranden; pronoti kölar och corii brachialnerv samt membran- 
suturen med svart längsstreck; hufvudets små taggar, tredje (och 
ibland äfven andra) antennleden, tibier och tarser lergula; pro- 
noti sidomembran med tre rader maskor, den förra framtill hop- 
gående med den föga utdragna halsblåsan och i kanten något 


Ur < TRES MES eS 
i 5 x, 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


afrundad, kölar med en rad maskor, sidokölarne pa disken lin- 
drigt bägböjda; corii lateralfält smalt. 3'/, mm. 1. | 
Fatu., Ho Svsx43;es IZETTS Ins Lapp. #fateasre, 
Mon. 131, I (Monanthia). 
Allmän pa Cirsium lanceolatum. Sverige: Skane—Lapp- 
land. Norge: sddra delen, Hallingdal, Odal, Sarpsborg; södra 
och mellersta Finland. 


PHYSATOCHILA FIEB. 


1. Ph. quadrimaculata Wozrr: äggrund, glatt, rostfärgad; 
corii sidorand blott med omkring fjerde basaldelen och bakre 
hälften genomskinlig med större i tva eller vid basen tre rader 
stälda maskor, före midten deremot bredt och i själfva spetsen 
smalt opac, rostfärgad och med smä täta maskor, liksom corium; 
pronoti alla tre kölar genomlöpande, parallela, den äterkastade 
sidoranden betäckande endast sidorna; sista antennleden och tars- 
spetsen Svarta. 3'/, mm. |. 

FALL., Hi ‘Sv. 144, 4 (7rngts). Sante Mensa, 
(Monanthia). 

Sällsynt i löfskogar, förnämligast pa A/mus. Sverige: Skane, 
WALLENGREN, Upland, BOHEMAN; Norge: Kongshavn, SIEBKE; 
Finland: Abo, Satakunta, Nyland, Tavastland, Finska och Ry- 
ska Karelen, hvarest nordligast vid Dvoretz, enl. J. SAHLBERG. 


MONANTHIA S. F. & Syd STÄL. 


Artôfversigt : ! 


ı (2). Pronoti sidokölar upphörande vid diskens midt och icke berörande den 
äterkastade sidomembranen. — M. Wolffi Fries. 

2 (1). Pronoti sidokölar hela, framtill förenade med den äterkastade sido- 
membranen. 

3 (4). Corii sidorand med blott en rad maskor. — M. Lupuli. 

4 (3). Corii sidorand vid basen och nära spetsen med tva rader maskor. — 


M. Humuli. 
1. M. Wolffi Fies.: äggrund, svart, tredje antennleden, 
lärspetsar och tibier lergula; pronoti ränder, kölar och process 


1 Vära arter hafva pronoti sidomembran enkelt tillbakakastad öfver sidorna, icke sinue- 
rad invändigt, och sakna alla bläsor säväl pa pronotum som corium. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND.S HEMIPT.-HETEROPT. [21 


samt hemielytra, en del nerver på membranen och pronoti pro- 
cess brun, corii discoidalfält med två stora svarta fläckar, sido- 
randen med en eller kort före spetsen två rader maskor, vexel- 
vis svart- och gul-maskig; pronoti disk starkt punkterad, kölarne 
utan maskor. 3'/,—3'/, mm. |. 

SAHLB., Mon. 133, 4. Zzngis Humul FarL., H. Sv. 144, 
3 (delvis). IK 

Pa Loragineer, särskildt Echzum vulgare. Sverige: Skane, 
Öland, Kinnekulle. Finland: Yläne i Abo lan, enl. J. SAHL- 
BERG. 

2. M. Lupuli Kunze: äggrund, svart, tredje antennleden 
och den andras spets, larspetsar, tibier och tarsernas bas rost- 
gula; pronoti ränder, kölar, process och hemielytra smutsigt grä- 
gula, pronoti kölar laga utan maskor, den äterkastade sidomem- 


(Forts.) 


OM 
TROCHILIUM MELANOCEPHALUM (DALM.). 


AF 


CHR. AURIVILLIUS. 


Sommaren 1879 fangades vid Bjuf i Skane af Hr inspektor 
A. F. CARLSON ett exemplar af en Sesiid, hvilket sedermera 
skänktes till Riksmusei entomologiska afdelning. Vid en närmare 
granskning af detsamma fann jag, att det var en hane af den 
allt sedan Darmans tid ej inom Sverige återfunna 77ochilium 
melanocephalum (Datm.). Det enda förut af PAYKULL tagna 
exemplaret är en hona och befinner sig likaledes i Riksmusei 
ST 


ES 


gt kammade, och kamgre: 
Be en längd af antennernas dubbla 1 
_plar gulaktiga liksom RN antennen 


~ % 


wh oS 


i a hu à" 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOMST 
DEN 29 APRIL 1882. 


Fôreningen var inbjuden af Herr Direktôren G. HOLMERTZ 
att halla denna sammankomst 4 Kgl. Skogsinstitutet, hvars in- 
tresserika till dess verksamhetsomrade hörande samlingar före- 
visades af Herrar lärare vid detta Institut. | 

Ordföranden helsade Föreningens nyinvalde och för första 
gången närvarande ledamot Herr F. v. ROTHSTEIN välkommen,. 
och tillkännagaf sedan, att Föreningen sedan sista sammankom- 
sten förlorat en af sina medlemmar Intendenten vid Göteborgs 
naturhistoriska Museum Herr Prof. och Ridd. A. W. Mavm, 
hvars förtjänster om naturalhistorien i vårt land i korta drag 
framhéllos. En något fullständigare skildring af den bortgäng- 
nes lifsgerning skulle införas 1 Ent. Tidskrift. 

Vidare tillkännagaf Ordföranden, att Entomologiska Förenin- 
gen i Stockholm erhällit skriftligt löfte af Enkefru Professorskan 
C. G. WAHLBERG och hennes dotter Fröken S. WAHLBERG om 
en donation af 2,000 kronor, hvaraf hälften skall utfalla detta 
ar och andra hälften nästa ar, hvilken summa kommer att bilda 
en särskild fond under namn af »Professor P. F. WAHLBERGS 
Fond», till minne af denne om naturvetenskapen och särskildt 
entomologien i värt land sa högt förtjänte man. 

Derefter föredrogs följande skrifvelse af Herrar CHR. AURI- 
VILLIUS och A. E. HOLMGREN: 


»Till Entomologiska Föreningen i Stockholm. 


Kammarradet, Friherre C. A. HERMELIN framstälde vid Entomologiska 
Föreningens sammanträde den 4 Mars detta ar förslag derom, att Entomolo- 
giska Föreningen skulle pa lämpligt sätt söka verka för spridning bland all- 
mänheten af kunskap om skadeinsekters lefnadssätt och utveckling, samt sörja 
för, att iakttagelser i detta hänseende gjordes pa så manga och så skilda stäl- 
len i vårt land -som > möjligt. | 


RAA SE Lion done 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Dä vi pä grund af det uppdrag, vi erhällit, att till föreningen inkomma 
med utlätande i ämnet, gätt att närmare undersöka detta förslag, har det synts 
oss, att var uppgift kunde sammanfattas i besvarandet af följande tvenne frä- 
gor: 1:0 Är spridandet af kunskap bland allmänheten om skadeinsekterna och 
deras lefnadssätt behöflig och önskvärd? 2:0 P& hvad sätt kan föreningen i 
så fall bast verka för ett sådant mal? 

Kunde man anse, att den störa allmänheten och hufvudsakligen den jord- 
brukande befolkningen i värt land redan förut genom de insigter, som sta att 
vinna genom den allmänna skolbildningen, vore tillräckligt hemmastadd med de 
företeelser inom insektverlden, som möta dem under deras dagliga verksam- 
het, för att riktigt förstå och bedöma dem, så vore några särskilda matt och 
steg fran fôreningens sida obehôfliga. Sa langt var erfarenhet sträcker sig, 
råder dock bland de flesta en sådan obekantskap med de vanligaste företeel- 
serna inom insektverlden, att den för dem omöjliggör hvarje ändamälsenligt 
ingripande gent emot de uppträdande skadedjuren. For att val bekämpa en 
fiende, maste man känna dess ställning, dess starka och framför allt dess svaga 
sidor. Den, som ej gör sig reda härför, hugger i vädret och afgar svårligen 
med seger. 

Vi torde näppeligen behöfva anföra nägra enskilda fall för att bestyrka 
denna var erfarenhet, enär vi aro ôfvertygade om, att alla föreningens med- 
lemmar dela densamma. Vi vilja endast erinra derom, att för den, som tror 
pa insekternas sjelfalstring — och det göra ännu otaliga i vart land — är 
hvarje försök till minskandet af deras antal hardt när en därskap. 

Dä vi säledes med ett obetingadt ja kunna besvara den första frägan, 
återstår att taga i dfvervigande det sätt, hvarpà föreningen bäst skulle kunna 
verka för ofvannämda syfte. 

Under den öfverläggning, som med anledning af Friherre HERMELINS 
förslag egde rum inom föreningen, framhölls, dels att föreningens medlemmar 
hvar i sin stad borde verka för spridning af behöflig kunskap om skadeinsek- 
terna, dels att efter samma plan genomförda iakttagelser öfver vigtiga insekter 
borde företagas på olika ställen inom landet. 

Ehuru vi visserligen icke vilja förringa, hvad föreningens medlemmar 
hvar för sig kunna åstadkomma för befrämjandet af detta syfte, synes det dock 
oss vara klart, att det resultat, som på denna väg kan åstadkommas, ej kan 
blifva synnerligen stort, enär föreningens medlemmar ej kunna hinna till öfver 
allt och dessutom af en eller annan orsak torde vara förhindrade att upp- 
träda såsom lärare för den stora allmänheten på insektkunskapens område. 
Hvad som på denna väg skulle kunna åstadkommas, skulle först efter en 
längre tid blifva märkbart, och då det finnes ett annat sätt, som kan verka 
hastigare, synes detta oss vara att föredraga. 

Föreningen har med stora kostnader börjat utgifvandet af en tidskrift, 
som redan vetat att häfda sig en plats bland vetenskapliga entomologiska tid- 
skrifter. Detta är ett särdeles glädjande resultat, och föreningen står genom 
sin tidskrift i lifligt samband med den entomologiska verlden i andra land, 
men det är oss bekant, att detta oaktadt flere af föreningens medlemmar. ej 
känna sig så belåtna med densamma, som det vore önskligt. Detta beror 


SANDAHL: ENT. FOREN:S SAMMANKOMST. 125 


utan tvifvel derpä, att den genom sin vetenskaplighet intager en ständpunkt, 
som för dessa personer ej är fullt lämplig. För mången, som gerna sage 
sig ega kunskap om hvardagsinsekternas lefnadssätt, synes den vetenskap- 
liga beskrifningen såsom något onyttigt och obehöfligt, enär han glömmer, att 
man måste kunna särskilja, för att rätt förstå och ej sammanblanda vidt 
skilda saker. Oaktadt vi ej kunna annat än varmt värdera allt af sannt ve- 
tenskapligt värde, som förekommer i tidskriften, erkänna vi dock gerna, att 
de, som ej äro nöjda med densamma, hafva rätt för så vidt de önska, att tid- 
skriften mera än hittills och på annat sätt egnade sig åt frågan om insekter- 
nas lefnadssätt och deras ingripande i den menskliga hushållningen. Kunde 
»Entomologisk Tidskrift» tillfredsställa detta, utan tvifvel af många kända, 
behof, på samma gång derf ej öfvergåfve den vetenskapliga sidan af sin verk- 
samhet, så vore derigenom en väsentlig brist fyld inom vårt lands literatur 
och på samma gång det bästa svaret gifvet på den andra af de frågor vi upp- 
stält för oss. 

Vi tro också att detta lätteligen läte sig göra på följande sätt: 

»Entomologisk Tidskrift> utgifves i tvenne skilda och hvar för sig i bok- 
handeln tillgängliga afdelningar, af hvilka den ena innehåller de vetenskapliga 
uppsatserna och den andra uteslutande är egnad åt allmänfattliga framställnin- 
gar af de vanliga insekternas lefnadssätt, utveckling, skada, nytta m. m. dyl., 
som bör vara af intresse för hvem som helst, som begär att få veta något om, 
och förstå något af det, som tilldrager sig omkring honom. Genom att redo- 
göra för alla iakttagelser på den praktiska entomologiens område, samt isyn- 
nerhet blifva ett organ för Landtbruks-Akademiens Entomolog, borde denna 
afdelning af tidskriften bättre, än vi på annat sätt finna vara möjligt, kunna 
verka för det mål, som Friherre HERMELIN framstält för föreningens verksamhet. 

Det är klart att en sådan anordning i väsentlig mån skulle fördyra tid- 
skriften, i synnerhet då det torde vara nödvändigt att låta uppsatserna åtföljas 
af figurer, för att misstag af den i entomologien mindre bevandrade allmän- 
heten ej skulle göras. Föreningen torde på grund deraf draga i betänkande 
att ingå på vårt förslag. Vi vilja också för vår del tillstyrka detta steg en- 
dast under den förutsättning, att de myndigheter, som i närmaste hand hafva 
att vaka öfver landtbrukets förkofran i vårt land, K. Landtbruks-Akademien 
och Länens Hushållningssällskaper, visade intresse för saken på så sätt, att de 
öfvertoge ett visst antal af denna del af tidskriften för utdelning till socken- 
bibliotek m. m. Grundade förhoppningar för ett sådant tillmötesgående från dessa 
sällskaps sida synas oss vara för handen, så mycket mer som endast på så 
sätt den stora allmänheten skulle kunna få del af de undersökningar, som är- 
ligen göras af Landtbruks-Akademiens Entomolog. Skulle deremot dessa säll- 
skap, hvilka saken närmast rör, mot förmodan ej anse densamma förtjäna någon 
uppmuntran, nödgas vi för vår del afstå från att tillstyrka föreningen att inlåta 
sig på denna sak, enär vi allt för väl veta, att den ej låter sig genomföras 
med de tillgångar, som stå föreningen till buds. 


Stockholm den 28 April 1882. 


A. E. Holmgren, | Chr. Aurivillius.» 


L 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Rorande den gjorda framställningen uppstod ett lifligt me- 
ningsutbyte, hvari deltogo Hrr UNANDER, J. W. SMITT, J. MEVEs, 
THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERTZ och Ordföranden, hvar- 
under flera olika förslag rörande utgifvandet af en at praktisk 
entomologi egnad skrift eller tidskrift framstäldes. Till sist ena- 
des Föreningen om att uppdraga at Föreningens Styrelse att, nar 
sa lämpligen kunde ske, föranstalta om utgifvandet af en tidskrift 
med praktisk riktning, hufvudsakligen i Öfverensstämmelse med 
den gjorda framställningen. 

Med anledning af de i Skogsinstitutets samlingar befintliga 
bon, tillverkade af myror, höll D:r Hj. STOLPE ett föredrag om 
insamlandet af individer hörande till denna grupp bland steklarne, 
och uppmarade Föreningens medlemmar att hvar pa sin ort un- 
der sommaren insamla myror, enär de svenska arternas utbred- 
ning är föga känd. En uppsats härom skulle i tidskriften införas. 

Hr A. E. HOLMGREN talade om Bombylidernas lefnadssätt 
och utveckling, särskildt deras parasitism i äggen af vissa Orthopte- 
ra, isynnerhet Phthiria pulicarıa ı Oedipoda tuberculata. 

Hr HOFGREN visade åtskilliga vackert uppsatta mikrolepi- 
doptera. | 

Efter sammankomsten voro Föreningens medlemmar inbjudna 
till en ytterst angenäm och riklig aftonmältid hos Skogsinstitutets 
Föreståndare Hr Direktör HOLMER1Z. 


O. Th. Sandahl. 


FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR 
PRELIMINÄRT MEDDELANDE 


HJALMAR STOLPE. 


Dä jag den 29 April detta är bevistade entomologiska för- 
eningens sammankomst, föll det mig in att söka väcka de när- 
varande entomologernas intresse för en insektgrupp, som, under- 
ligt nog, ej ännu varit föremäl för nägon allmännare uppmärk- 
samhet i värt land, nämligen myrorna. Det var en gammal ung- 
domskärlek, som vaknade till lif under samvaron med de ifriga 
fackmännen. Jag hade som student, medan jag ännu dref zoolo- 
giska studier, med förkärlek egnat nägra somrar ät studiet af 
myrorna och jag hade anlagt en samling, som var afsedd att 
bilda grundvalen för en monografi. Emellertid fördes jag strax 
sedan jag slutat min akademiska kurs, af omständigheternas makt 
öfver pa det kulturvetenskapliga omrädet, myrsamlingen stäldes 
a sido och har nu mast sta orörd i öfver tio ar, med undantag 
af att den då och dä fått en liten tillökning, när myrorna blifvit 
allt för närgångna, under det jag varit sysselsatt med att gräfva 
1 vikingatidens grafvar. 

Det i en skäligen stor skala insamlade materialet är emel- 
lertid för godt att ligga alldeles obegagnadt och det har städse 
varit min lifliga önskan att kunna ätertaga det afbrutna arbetet. 
Utsigterna dertill äro numera något bättre än förr, och det var 
äfven i det lilla egoistiska syftet att erhålla andra samlares med- 
verkan, som jag bragte ämnet å bane och meddelade några an- 
visningar rörande bästa sättet att gå till väga. Då sedermera 
föreningens sekreterare uppmanade mig att sammanfatta dessa an- 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


visningar till en liten uppsats 1 föreningens tidskrift, var jag oför- 
sigtig nog att gifva ett löfte, som jag visserligen ängrade, dä han 
framhöll nödvändigheten af, att jag äfven meddelade ett schema 
till vägledning vid bestämmandet, men som jag dock olyckligtvis 
ej kunde taga tillbaka. Att pa den korta tiden af ett par dagar, 
det mesta jag kunde ansla till detta arbete, uppgöra flera sa pass 
invecklade schemata, som här erfordrades, sedan jag ej pa åratal 
egnat ämnet nagon närmare uppmärksamhet, skulle tvifvelsutan 
mött stora svarigheter, och säkerligen hade jag stannat i stöpet, 
om jag ej till min stora ôfverraskning bland mina gamla anteck- 
ningar funnit ett bortglomdt, minst 14 ar gammalt manuskript, 
innehallande just sadana schemata, hvilka jag pa den tiden upp- 
gjorde at en af mina närmaste vänner, som lofvat att under sin 
sommarvistelse pa Gotland skaffa mig bidrag derifran till min 
myrsamling. Vid närmare granskning har jag funnit, att dessa 
schemata, sedan de omarbetats till en för boktryck mera lämplig 
form, böra kunna tjäna till en nägorlunda skaplig hjälpreda äf- 
ven för andra, som t. ex. pa resor under sommaren vilja hafva 
med sig en summarisk Ofversigt, men hvarken vilja eller kunna 
släpa med sig en skrymmande literatur. Jag har till mönster 
för uppställningen tagit Mayr’s analytiska tabeller (Die europäi- 
schen Formiciden), dels emedan mitt gamla schema till en del 
var uppstäldt i denna form och jag säledes vann tid, dels eme- 
dan denna metod sparar utrymme. Dessutom har jag ej försum- 
mat att vid den nya redigeringen begagna äfven nyare arbeten, 
framför alla FOREL’S utmärkta monografi. Deremot har det varit 
mig omöjligt att hinna genomgä hela det ingalunda obetydliga 
material, hvarmed min samling under årens lopp ökats. Detta 
skulle kräft en tid, som för närvarande ej stod mig till buds och 
skulle omöjliggjort utsläppandet af denna lilla hjälpreda till som- 
marens början, hvarigenom det närmaste syftet skulle förfelats. 
Den ordnade delen af samlingen har jag dock vid alla kritiska 
tillfällen ånyo tagit till rads. Jag reserverar mig uttryckligen mot, 
att den anspräkslösa uppsatsen mä betraktas säsom det definitiva 
resultatet af mina på en ganska bred bas anlagda studier öfver 
ämnet. Må den blott gälla för hvad den är, några helt och 
hållet privata anteckningar, ursprungligen uppgjorda till en icke- 
entomologs tjänst och nu »tryckta som manuskript», för att göra 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 129 


en liten tillfällig nytta, fullkomligt motsvarande den, som var de- 
ras ursprungliga syfte. Befinnas de i åtskilliga stycken vara efter 
sin tid, må det ofvan meddelade rörande deras tillkomst ur- 
säkta mig. | 

Min samling innehåller åtskilligt, som torde komma att hos 
mig stadga en annan uppfattning af ett och annat, än den van- 
ligen rådande. Jag tror att den svenska myr-faunan skall kunna 
belysa mer än en dunkel fråga rörande sambandet mellan vissa 
»arter» och kanske äfven uppvisa former, dem man ej ännu iakt- 
tagit i andra land. I denna lilla preliminära uppsats låter jag 
emellertid alla formerna behålla sin gamla rang af »arter», för 
att underlätta öfversigten och mera locka till efterspanande af 
de eljes vanligen så ringaktade »varieteterna». 

Hvad som gör ett detaljeradt studium af myrorna så intres- 
sant och ur allmän zoologisk synpunkt så vigtigt, är just den 
oändliga rikedomen på mellanformer, hvilka uppträda #olonivrıs, 
med en beständighet, som skulle hedra den gamla goda tidens 
mest utpräglade s. k. »goda arter». Det mest egendomliga är, 
att dessa, ofta blott genom nästan omärkliga yttre kännetecken 
urskiljbara mellanformer, mången gång visa en den mest afgjorda 
och konstanta olikhet sinsemellan i afseende på sina biologiska, 
ja jag vore frestad att uttrycka mig, psychologiska förhållanden. 
Huru ofta ser man icke en form, hos hvilken man blott med 
yttersta möda kan uppleta, Avarutz den i afseende på yttre ka- 
rakterer skiljer sig från andra, deremot i afseende på lefnadssättet 
visar en den mest i ögonen fallande olikhet! Den bygger sina 
bostäder på annat sätt och af annat material, den har, om jag 
så får säga, ett helt annat sätt att »föra sig», den har ett heit 
annat temperament, den är lifligare eller trögare; och dock kan 
man kanske med bästa vilja i verlden knappt upptäcka annan yttre 
olikhet mellan de olika koloniernas invånare, än att den enas 
befolkning 1 wmedeltal tyckes vara något mindre eller större än 
den andras. Ja det går så långt, att det ibland är vida lättare 
skilja vissa former från hvarandra genom den lukt de sprida, än 
att finna något exakt uttryck för den habituella olikheten dem 
emellan. 

Af allt det sagda framgår, att man vid bildandet af en veten- 
skapligt brukbar myrsamling måste mera vinnlägga sig om att samla 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). 9 


130 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


en masse, än inom kanske nägon annan insektgrupp. Man bör 
grundligen brandskatta hvarje koloni, för att riktigt kunna skärpa 
blicken för det genomgäende familjedraget hos dess invänare, 
och lyckas man ej första gängen ertappa alla de nödvändiga 
representanterna, far man försöka om igen vid en annan årstid 
eller kanske till och med »nästa är». Det. ar derför nödigt 
att fora noggrann bok öfver de kolonier man studerar. Bäst är 
att genast gifva hvar och en sin nummer, hvilken nummer in- 
föres i annotationsboken, jämte nödig vägledning för koloniens 
återfinnande, och särskildt inlägges i det spritrör, hvari man för- 
varar hufvudförrådet från hvarje koloni och uppstickes på hvarje 
nål i den torkade afdelningen af samlingen. Endast på detta. 
sätt är det möjligt att kunna hålla reda på hvilka individer, som 
härstamma från samma koloni, och nödvändigheten deraf behöf-. 
ver €) särskildt framhällas. 

Beträffande konserveringsmetoden, föredrager jag 1 allmän- 
het spritkonservering framför torkning pa nal. Dock är det skal 
1 att jämte spritexemplaren alltid hafva en torkad parallelsamling 
för kontrollering af färgförändringar och i synnerhet af beskaf- 
fenheten af beharingen, hvilken dock lider vida mindre men af 
spritkonserveringen, än man skulle föreställa sig. Vill man ‘vara 
riktigt trygg i detta afseende, är bäst att 1 vissa speciella fall 
förvara några individer 1 särskilda glasrör, så att de ej skadas 
genom hoppackning tillsamman. 

Det faller af sig själft att larver och puppor bäst förvaras 
1 sprit: 

De af mig undersökta områdena äro följande: trakten ett par 
mil omkring Tyrstorp i Kolmoren (vid sjön Glottern), somrarna 
1866—71, samt slättlandet omkring Norrköping under samma tid. 

Upsala-trakten 1866—7o. | 

Gotland 1870, med understöd af Kongl. Vet. Akademien. 

Björkö 1 Mälaren fran 1872. 

Stockholmstrakten fran 1872. | 

De vigtigaste bidragen, fran af mig ej undersökta lokaler, 
ae lemnats mig hufvudsakligen af professor L. F. NILSON fran 
Gotland, professor G. LINDSTRÖM fran Stora Carlsô, d:r E. Hac- 
LUND fran Östergötland, d:r Sicrrip ALMQUIST fran Jämtland. 

En synnerligen vigtig hjälp erhöll jag af framl. professor 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. Fa 


CARL STÂL, som tillät mig undersöka samlingen af svenska my- 
ror i Riksmusei entomologiska afdelning, och stär jag för förny- 
adt tillfälle dertill i förbindelse hos t.f. intendenten d:r CHR. 
AURIVILLIUS. en 

Förutom här uppräknade bidrag har jag frän flere andre 
emottagit smärre bidrag och hembär jag alla, till hvilka jag för 
denna sak stär ı förbindelse, min tacksägelse. 


/ 


Da det vore önskligt, om äfven icke entomologer ville intressera 
sig för studiet af vara myror, bifogas följande 


Forklaring üfver nagra termer. 


Clypeus (hufvudskölden) bildar framre kanten af hufvudet, mellan fram- 
sta kakparet och antennerna. 

Pannlister, smala uppböjda, utät fria lister, som bérja vid bakre hör- 
nen af clypeus och sträcka sig bakät, antingen parallela, bakat 
divergerande eller S-formigt böjda. Antennernas rot ar fast under 
dessa lister. 

Antennerna bestä af skaft (en langre eller kortare led) och 

Flagellum af 9—12 leder, af hvilka de sista, som vanligen äro större 
och tjockare än de andra, kallas 

Klubba (t. ex. hos Solenopsis, Stenamma m. fi.) 

Pannfältet, ett fördjupadt, vanligen trekantigt falt bakom clypeus. 

Pannränna, en fördjupad langslinie, som går fran pannfältet till hjässan. 

Pronotum, 

Mesonotum och 

Metanotum, de tre ryggskôldar, hvaraf öfre delen af thorax bestär. 

Petiolus, de till ett skaft ombildade l:sta eller l:sta och andra abdo- 
minalsegmenten. Ar petiolus blott en led, sa bar den vanligen ett 
uppatriktadt 

Fjäll (squama petioli), som lemnar vigtiga karakterer för underfam. 
Formicidæ. 

Ventralplatta, sista abdominalsegmentets bukskena hos: hanarne. 
Sporrar sitta vid nedre ändan af skenbenen; för diagnostiken äro i 
schemata blott mellersta och sista benparens sporrar använda. 
Cubitalcell, den stora (enkla eller delade) cellen i framvingarnas midt, 
omedelbart gränsande till märket (den andra, hornartadt förtjoc- 

kade cellen i vingens framkant). 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. - 


Af den rika literaturen torde i denna lilla uppsats blott behôfva 
anföras följande: 


1802. LATREILLE, Histoire naturelle des Fourmis. Paris 1802. 

1846. NYLANDER, W., Adnotationes in monographiam formicarum borea- 
lium Europe. (Act. Soc. Sc. Fenn. I. Il.) Helsingfors. — 

1846. —, Additamentum adnotationum in monogr. etc. (Ibid. T. IL} 
Helsingfors. ae 

1850. FORSTER, Hymenopterologische Studien. I. Formicariæ. Aachen. 

1852. NYLANDER, Additamentum alterum adnotationem etc. (1. c. T. III.) 
Helsingfors. 

1852. SCHENCK, Beschreibung nassauischer Ameisenarten. (Jahrbücher 
des Vereins f. Naturkunde im Herzogthume Nassau. Heft. 8. 1.) 
Wiesbaden. | 

1855. MAYR, Formicina austriaca. (Verhandl. d. Zool. botan. Vereins 
in Wien. Bd. V. Wien 1855). 

1860. MEINERT, Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie. (Kgl. dan- 
ske Vidensk. Selskabs skrifter, 5:te Rekke, naturv. og mathem. 
Afdelning, 5:te Bind). Kjöbenhavn. 

1861. MAYR, Die Europäischen Formiciden. Wien. 

1863. ROGER, Verzeichniss der Formiciden-Gattungen und Arten. (Ber- 
liner Entomol. Zeitschrift. Jahrg. VII. Anhang). Berlin. 

1863, 1864. SCHENCK, Naturgeschichte der Ameisen und Anleitung zur 
Bestimmung der nassaischen Arten. (Programme des Gymnasiums 
zu Weilburg). Weilburg. 

1874. FoREL, Les Fourmis de la Suisse. (Neue Denhschriften der all- 

gem. Schweizer. Gesellschaft f. d. gesammt. Naturwissenschaften). 

Zürich. 


SVENSKA MYROR. 


A. Förekomst, lefnadssätt och utbredning. 


Camponotus ligniperdus LATR. och 

Camponotus herculeanus L. I ihäliga träd, stubbar och under stenar, 
mossa etc. Allmän öfver hela riket. 

Camponotus pubescens FABR. Vistelseort som föregående. Tillhör sö- 
dra Europa. Är tagen på Öland af BoHEMAN (Riksmuseum), på 
Gotland enl. NYLANDER. | | 

Tapinoma erraticum LATR. Tillhör södra och mellersta Europa. Lef- 
ver i jorden, under stenar, på soliga, torra ställen: Träffas ock 
fritt kringströfvande på ängar etc. Ar funnen på Öland (Borg- 
hamn) af BOHEMAN (Riksmuseum). År bekant för sin egendom- 
liga lukt. 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. Tes 


Polyergus rufescens LATR. Tillhôr sôdra och mellersta Europa. Gräf- 
ver gängar i jorden, hvilka utmynna i ett häl i jordytan. Vistas 
säväl pa ängar som i skogar. Stundom träffar man ingängen till 
"boet midt i härdt trampade gångstigar, t. o. m. körbanor. Rôfvar 
puppor, larver och enligt berättelse äfven utbildade arbetare af 
Formica fusca och rufibarbis, hvilka den häller som slafvar, och 
later mata sig af dem. Funnen pa Öland af BoHEMAN (Riks- 
museum). i 

Formica pressilabris Nyt. Sällsynt. Tagen af mig vid Upsala (Slotts- 
backen, ofvanför badinrättningen). Öland, Småland och Bohuslän 
af BOHEMAN (Riksmuseum). Bygger pa soliga, torra ställen sina 
sma låga stackar af afbitna grässtrån och murkna träbitar. Finnes 
ock under stenar. 

Formica exsecta Nyx. Allman i hagmark. Bygger som föregående. 

Formica sanguinea LATR. Allman. Bygger under och omkring stenar. 
Stackarna besta af grofva qvistar och smästen. Ar mycket liflig 
‘och vildsint. Biter häftigt. Rôfvar puppor af F. fusca och rufi- 
barbis och haller sedan de utklackta arbetarne som slafvar. Dess 
egna puppor dels nakna, dels inspunna. 

Formica rufa L. Allman. Bygger héga stackar i barrskogar. 

Formica pratensis DE GEER. Allman på öppna ställen. Bygger låga, 
platta stackar af grofva qvistar och smästenar. Öfvergär omarkligt 
i F. rufa. | 

Formica truncicola Nyt. Tämligen sällsynt. Jag har en gång funnit en 
vingad hona på Upsala gator ('"/, 68) och likaledes en hona i Norr- 
köpingstrakten. Skall vara funnen i Stockholmstrakten. År tro- 
ligen allmännare. Bygger ej stackar, utan träffas under barken på 
murkna eller kullhuggna träd, äfven i jorden, sällan under stenar. 

 Ålskar varma, för vind skyddade lokaler i skogar etc. 

Formica fusca L. Allmän. Bygger i jorden eller i murket trä, utan att 
hopa stackar. Pupporna nakna eller inspunna. Röfvas af F. san- 
guinea och Polyergus rufescens. 

Formica gagates LATER. Sällsynt. Ej med säkerhet funnen i Sverige. 
Funnen i Danmark. Öfvergår i föregående. »Träffas ofta på ekar.» 
Skall hafva en egendomlig lukt. 

Formica cinerea Mayr. Sällsynt.. Bor i jorden, under stenar. Ofver- 

går, likasom föregående, i F. fusca. = 

Formica rufibarbis FABR. Tämligen allmän. Gräfver gångar i jorden, 
under 'stenar, under grästorfven o. s. v. . Då hon någon gång upp- 
för. en kulle, består denna uteslutande af jord. Lefver stundom i 
slafveri hos Form. sanguinea och Polyergus rufescens. — Är 
mycket liflig och benägen att bitas. 12 ; 

Lasius: fuliginosus Larr. Mindre allmän. Själf har jag tagit den vid 
Norrköping, i Kolmoren (Tyrstorp och Torshag), på: Gotland (Tors- 
borgen), på Björkö i Mälaren och vid Upsala. Riksmuseum har den 
från Småland (BOHEMAN). Bekant för sin egendomliga mysklika lukt, 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


som är sà stark, att den en gäng ledt mig till upptäckt af en stor 
koloni, innan jag ännu sett nägon af dess invänare. Bygger i murkna 
trad och träffas vanligen krypande i massor pa stammen af det 
trad, der den har sitt bo. Boet är synnerligen konstfärdigt bygdt — 
i och under stammen. Lefver säväl i barr- som lôfskog. Ofta fin- 
ner man arbetare, hvilkas abdomen är uppsväld som en blåsa. 

Lasius niger L. En af de allmännaste svenska myror. Bygger i jor- 
den, under stenar, i stubbar och uppför ofta tufformiga jordkullar. 

Lasius alienus FÖRSTER. Betydligt sällsyntare än L. niger, hvars lef- 
nadssätt den delar. Af mig funnen i Östergötland (Kolmoren) och 
på Gotland af G. LINDSTRÖM på Stora Carlsö. Träffas stundom 
hos Formica sanguinea. 

Lasius mixtus NYyL. Tämligen sällsynt. Af mig funnen vid Upsala, i 
Stockholm (vingade) och på Björkö i Mälaren. I Dalarne (Söder- 
bärke s:n) af amanuensen H. A. EURÉN. Lefver i jorden under 
stenar och grästorf. Träffas mest i löfskog. | 

Lasius umbratus Nyz. Sällsynt. Af mig funnen i Kolmoren, Korp- 
klint; (svärmade '”/, 1869), och vid Upsala (svärmade **/, 1869). 
Bygger i jorden, under stenar, pa gamla murar, alltid pa torra, 
soliga ställen. | 

Lasius flavus FABR. Allmän ôfverallt. Bygger i jordhögar och under 
stenar. | | ; it 

Solenopsis fugax LATR. Sällsynt. Blott funnen på Öland af BOHEMAN 
(Riksmuseum). Bor i jorden, under stenar, mera sällan under 
mossa. Skall vara af ilsket lynne. à 

Stenamma nitidula NYL. och 

Stenamma læviuscula FÖRSTER lefva båda i stackarne hos ich 
rufa och äro icke sällsynta, men val svåra att få reda pa. Jag har 
funnit dem ungefär lika vanliga och i samma stack, i Kolmoren, 
pa Björkö och på Gotland. Båda formerna finnas också bland nå- 
gra ex. tagna i Östergötland af d:r EMIL HAGLUND. Man erhåller 
dem bäst genom sällning. Hanarne äro sällsynta och böra efter- 
spanas. Vingade honor äfven tämligen sällsynta. 

Tomognathus sublevis Nyy. Sällsynt. En enda individ (arbetare), 
funnen af mig i en koloni af Leptothorax tuberum vid Tyrstorp 
i Kolmoren (?'/, 1869). Lefver som parasit eller gäst(?) hos Lep- 
tothorax-arterna. © och J& hittills okända. — (Lätt att igen- 
känna på sitt stora, nästan rektangulära, baktill urskurna hufvud). 

Myrmica levinodis Nyz. Allman i löfskog (Kolmoren, Upland, Got- 

‘land), under stenar, bark, i stubbar, under löf, mossa o. s.v. Väl- 
"jer helst fuktiga lokaler. 

Myrmica ruginodis NyL. Allmän. Vistelseort lika med M. léVinodis. 
Myrmica rugulosa NyL. Sällsynt form. Jag har ej med säkerhet kun- 
nat identifiera den. Funnen i Danmark. | | 
Myrmica sulcinodis NyL. Ej allman. Synes mest tillhöra bergstrak- 

terna. I Kolmoren har jag alltid träffat henne på de högsta ber- 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 185 


gen, under platta stenar, som ligga kringströdda i den på berghäl- 
larna växande hvitmossan, aldrig i dalarna. Äfven för öfrigt i 
Östergötland och i Upland, alltid på berghällar. 

Myrmiea lobicornis Nyt. Tämligen allman. Träffas under stenar o. s. v. 
i likhet med de föregående arterna. Östergötland, Gotland; stora 
Carlsö (G. LINDSTRÖM). 

Myrmica scabrinodis NYL. Tämligen allmän under stenar etc. i löf- 
lundar. Östergötland, Gotland o. s. v. 

Leptothorax acervorum Fasr. Tämligen allman i skogar, under bark, 
stenar, mossa etc. Hos denna och följande arter lefver Tomo- 
gnathus sublevis. 

Leptothorax muscorum Nyz. Ej sällsynt. Träffas på samma lokaler, 
som föregående, Oftast har jag funnit den under mossa, i sprin- 
gorna af vittrande stenar i skogar. 

Leptothorax tuberum Nyt. Mindre allmän. Träffas ibland i stora 
samhällen under stenar. Denna och föregående art har jag hit- 
tills blott träffat i bergstrakter (Kolmoren) och på Gotland. — St. 
Carlsö (G. LINDSTRÖM). | 


B. Analytiska tabeller. 
Formicariæ. 


Fôrsta abdominalsegmentet, eller första och andra afsnôrda till ett 
skaft (petiolus). Antennerna piskformiga, 10—13-ledade. Hanar och ho- 
nor vingade, arbetarne utan vingar. 

( ej hopsnörd mellan 1:a och 2:dra seg- 


| enledad, j mentet tés alt. 2 I. Formicidæ. 
Formicariæ. Petiolus / abdomen! hopsnôrd mellan l:a och 2:a segmen- 
SRG dut méme as login II. Poneridæ. 
tvaledad,, ..: -... -- 4: tea Ill Myrmicide: 
‘  ' Slägten. 


I. Underfam. Formicidæ. 
Honor (2) och arbetare ($). 


f. Antennerna fästa ett stycke ofvanför bakkanten af cly- ' 
peus. Pannlisterna S-formigt böjda. Pannfältèt otyd- | (ce 
ligt, ungefär 2 gånger så långt, som bredt. “(Thorax | one 
hos 8 ofvan bågformigt böjdt, utan inskärning mellan 
meso- och metanotum; 3 sakna punktögon. I. Camponotus MAYR. 


1 Då petiolus är ett metamorfoseradt första abdominalsegment, vore naturligtvis 
morfologiskt riktigare att här säga »2:a och 3:e», men enligt vedertaget bruk menas 
här och i det följande med abdomen blott den del deraf; ‚som, icke är, (nou till en 
vare sig en- eller eee petiolus. é 


' 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


» » fästa i vinkeln mellan pannlisterna och bak- 
kanten af, ClypelSq löd... tbe nausées EEE 2. 
2. Clypeus skjuter in emellan (förbi) merke EEE PR DIS 
Clypeus nar ej, förbi antennhälorna, ... 1... 1.12 4. 


3. Den vägräta (främre) delen af metanotum skiljd frän 
den bakre, starkt urhälkade, sluttande delen genom 
den pa bäda sidor till en tagg utdragna, skarpa kan- 
ten. Petiolus med tjockt, starkt framåt böjdt fjäll. 
© vingar med två cubitalceller..................... Hypoclinea Mayr. 
Metanotum hvalfdt, otandadt; dess sluttande yta ej ur- 
hälkad. Petiolus 4-kantig, utan tydligt fjall, betackt 
af den framtill uppsvälda abdomen. © vingar med 
| en. eubitaleell, o.. te als at na a U 2. Tapinoma FÖRST, 
4. Mandiblerna cylindriska, böjda, smala, tillspetsade, utan 
tandad tuggkant. Petiolus med ett uppstäende, ovalt, 
tjockt fjäll... Pr marne terass -2 Dar OLNPTEMS DATE. 


Mandiblerna ln bed pa Boe asp J+ Ré eee ee 5 
5. Pannfaltet tydligt begransadt. Panna. ale An- 
tennernas 2—5:te flagellarleder längre än de följande 
(sista, leden undantasen) 5.2 . 4. Formica (LIN) 
Pannfältet otydligt. Punktögonen sma, otydliga. 2—5:te 
flagellarlederna kortare an de féljande.........,..... 5. Lasius FABR. 
Hanar. 
1. Vingarna med tva cubitalceller. Petiolus kuiformig, 
utan fjäll... Lis RIRE AR ep chan ve 
Vingarna acy en wanbitalooll DRE RE .. .--.-- 2) 
2. Mandiblerna cylindriska. ....................-----...-- 3. Polyergus LAT. 
» platta, med tuggkant.. oily su Mn ee 
3. Sista abdominalsegmentets puldskena Sas i ee 
SudsktılÜhasen........riault..2:. 2 ae 2. Tapinoma FÖRST. 
» » ej inskuren i midten .....-.-- MC ERA 
4. Genitalia stora; pannfältet lika längt som RE tyditet 
begränsadt:. sisi. 22 leeren ia ss NER). 
» mycket sma; pannfältet dubbelt så langt som bredt, 
ej tydligt begränsadt .. Lea dhsdoaegcesdee tee see ee 0... 
5. Antennerna fasta ett ES En för clypeus; pann- | 
listerna långa, S-formigt böjda ...---......... 1. Camponotus Mayr. 
Antennerna fästa invid bakkanten af clypeus; pann- 
listerna korta, bakåt divergerande .......... 5. Lasius FABR. 


II. Underfam. Poneridæ. 
ROME 


Bakkroppen insnôrd mellan fôrsta och andra segmentet. 
© Petiolus bar ett tjockt: fjall.................--. Ponera LATE. (s, str). 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 


III. Underfam. Myrmicidæ. 


Petiolus utgöres af tvä, vanligen kulformiga leder.' 


Arbetare. 

1. Antennerna 10-ledade. Klubban består af två leder, 
mycket stora, större än de öfriga lederna af flagellum. 
Clypeus med två upphöjda längslister, som i främre 
kanten framskjuta som två VINGE Metanotum utan 
spetsiga taggar 

Antennerna 11-—12- fe dé a med tva bakat 
eller uppät riktade spetsiga taggar SOE : LE RE 


2. Bakre leden af petiolus pa undersidan Hed en framat 
riktad tagg ... 


Bakre delen etc. utan tagg 


nn nm rss ss mm nennen nn nenn 


3. Mandiblernas tuggkant tandad. Maxillarpalperna 4-le- 


137 


OO CARE PORT 6. Solenopsis WESTW. 


dade, labialpalperna 3-ledade. Clypeus stor. 7. Stenamma WESTW. 


Mandiblernas tuggkant hel, otandad. Maxillarpal- 
perna 5-ledade, Labialpalperna 3-ledade. Clypeus li- 
ten 

4. De tre sista antennlederna tillsamman kortare an de 
öfriga lederna af flagellum tillsamman. — Pro- och me- 
sonotum ej puckelformigt upphöjda; pannfaltet bakät 
spetsigt; maxillarpalperna 6-ledade; labialpalperna 4-le- 


Rd dE |) ree 8. Tomognathus MAYR. 


dade; skenbenssporrarna kamtandade.’ ...... 9. Myrmica (LATR.) 


De tre sista antennlederna tillsamman lika länga eller 
längre än de öfriga flagellarlederna tillsamman ...........---- 

5. Bakre kanten af clypeus mellan mandibelledgângen och 

pannlisten ej uppböjd. Thorax smal, mer än dubbelt 

så lång som hög. Maxillarpalperna 5-ledade. Labial- 
palperna 3-ledade 
Bakre kanten af clypeus, mellan mandibelledgängen 
och pannlisten, uppböjd i form af en upphöjd list, 
som framtill begränsar antenngropen. Thorax kort, 


hög. Maxillarpalperna 4-ledade. Labialpalperna 3-le- 
He ee hee 


Honor. 
1. Antennerna 11-ledade; klubban af två mycket stora le- 
der. Hufvudet för öfrigt som hos arbetarne. Meta- 


notum utan spetsiga taggar. Storlek betydligt större 
An MANIERE. ESS 


1 Da andra petiolarleden dr morfologiskt liktydig med segment 1 hos de fö 
ende underfamiljerna (riktigare segment 2: 


turligtvis ett segment mindre än dessa, i den egentliga abdomen. 


un... 11. Leptothorax Maye. 


nenne -el0-detramorium MAYR. 


zu. Snr tt. 6. Solenopsis WESTW. 


regü- 


: se noten sidan 8), hafva myrmiciderna na- 


2 De senare karaktererna till skilnad från det sydeuropeiska slägtet Aphegonaster 


MAYR (Atta auctorum). 


9 


. 
53 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Antenner 11—12-ledade, ej] med klubba af två stora leder... 2. 
2. Bakre leden af petiolus pä undersidan med en framät 
riktad tagg. (Metanotum med två spetsiga tag- 
gar) ns ER ER nee 7. Stenamma WESTw. 
Bakre petiolarleden utan tagg pà a SIdan tv us... ra a: 
3. Framvingarna med halfdelad cubitalcell. Sporrar kam- 
formiga HALEINE re Cube VER 9. Myrmica (Fasr.) 
Framvingarnas cubitalcell ej alls delad; sporrarna enkla............ 4, 


4. Maxillarpalperna 5-ledade; labialpalperna 3-ledade, 

Bakre kanten af clypeus icke uppböjd mellan pannli- 

sten och mandibelledgangen. Honorna föga större an 
Arbetarne ss N Ebene, Sr nl in 11. Leptothorax Mayr. 

Maxillarpalperna 4-ledade ; labialpalperna 3-ledade. Bak- 

re kanten af clypeus uppböjd till en upphöjd list, 

som mellan pannlisten och mandibelledgängen begrän- 

sar antenngropen framät. Honorna 2—3 gänger sà 
Stora som arpetarme 2.2.8. oi eee) FO MAYR. 


Hanar. 


1. Mesonotum med tvä djupa, bakät konvergerande linier, 
som nägot bakom midten förena sig till en midtfära, 
hvilken gär till mesonoti bakre kant. Antennerna 
12-ledade "2177... 6. BOISE ORRIN Meanie 
Mesonotum utan dessa konvergerande linier .............--.-.--------- 2. 
2. Vingarna med halfdelad cubitalcell. Antennerna 13-le- 
dade; första flagellarleden kortare än de följande 9. Myrmica (LATR.} 
Vingarna "med. odelad. cubitaleell.-......-[-..-. -_- 22 2 ra 3; 
3. Antennerna 12—13-tedade...... -:---- ---..- --- 32 sensor rn se Me ER 
Antennerna 10-ledade; ae Bari läng, län- 
gre än skaftet. Mandiblerna platta, med tandad tugg- 
Babe Me. ee «nenn... 10. Tetramorium Mayr. 
4, Clypeus kölad. Mandiblerna tretandade. Pannfältet 
smalt, djupt. Metanotum förlängdt. Antennerna 13- 


ledade tn a a tere .….….…...… 7. Stenamma WESTW. 
Clypeus e] kölad. Pannfältet bar Metanotum kort. 
Antennerna “12—13-ledade _......... 2.2... 11. Leptothorax Mayr. 
Arter. 


I. Underfam. Formicide. 
1. Camponotus Mayr. 


Arbetare. 
1. Svart, glanslôs. Abdomen rikt bekladd med länga ut- 
staende ljusa har; den öfriga kroppen sparsammare be- 
härad. L. 8—13 mm. ..!.........,....:... ©. pubescens Fase. 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 139 


Mr Detialus och benen rOUGEURA 2... 2... 2. 
Främre hälften af första abdominalsegmentet samt fla- 

gellum rödbruna. Abdomen för öfrigt svartbrun, 

glänsande, sparsamt besatt med korta, tilltryckta här. 

fee Se mr LEINEN LAURENT ES C. ligniperdus Lare. 
Första abdominalsegmentet helt och hället svart, eljes 

färgen lika med föregäende art. Abdomen glanslös, 

rikare besatt med korta, tilltryckta här. Storlek som 

MMA AEMUE .. nen gp eo eco cou Or MERGHICAHUS Li. 


Honor. 
Thorax svart, sällan med en röd flack pa sidorna. Huf- 
vud och abdomen svarta, glanslösa. Benens ledgängar 
och tarserna rödbruna. L. 13—15 mm. ...... C. pubescens LATR. 
Thorax, med undantag af mesonotum och scutellum röd- 


bruna, likaså petiolarfjället och lärbenen...:..--..-.2.-.-..........- 2. 


. Främre hälften af första abdominalsegmentet nen 


brun; abdomen glansande, nästan harlés. L. 16—18 

LE LD ui. ‘= die sp Sennen - CO. ligniperdus Latr. 
Forsta ich per en liten la flack 

närmast petiolus. Hufvud, thorax och främre tredje- 

delen af abdominalsegmenten glansande, de bakre 

två tredjedelarna matta, besätta med korta tilltryckta 

ee DUT erlidelunenngd..sargarnioe@,hereuleanus L. 


Hanar. 
Helt och hället svart. Clypeus och kinderna med spridda 
fördjupade punkter. Petiolarfjället halfmänformigt ur- 
skuret. L. 9—10 mm. .............................. ©, pubescens Far. 
Svart, mandiblernas spetsar, flagellum, benens ledgän- 
gar och tarserna brungula eller rödbruna. Petiolar- 


fjället svagt urskuret.. Sera whe ae ze AR PO 
Vingarna brungula. Fjället Lame ai ae he L. 9—12 

LOTUS ES ENTRER EPA ENTRER th - C. ligniperdus Lare. 
Vingarna es än ee Fjället Bus, men grundt 

Beskurets da. 911 mm... se. Lu «side C. herculeanus L. 


Hypoclinea Mayr. 


Den enda europeiska arten, H. quadripunctata L., hvars arbetare 


och honor äro lätt igenkända pa sina fyra hvitgula fläckar på den svarta 
abdomen (hufvudet svart, thorax och petiolus röda), tillhör södra Europa, 
men kan möjligen finnas på Öland eller Gotland. Bor i murkna träd. 


2. Tapinoma FORSTER. 


Arbetare. 


Glansande svart, med tilltryckta fina, hvita har. Kakar, an- 


tenner och ben mörka. L. 2—3,5 mm.......... T. erraticum Latr. 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Honor. 
Som arbetarne. Vingarne något dunkla. L. 4,5—5 mm. T. erraticum LATER. 


Hanar. 


Brunsvart. Ventralplattan (hypopygium) smal, dubbelt sä 
lang, som bredden baktill. L. 4—5 mm....... T. erraticum Latr. 


3. Polyergus LATR. 


Arbetare. 
Brunröd, glanslôs, De cylindriska, spetsiga, nägot böjda 
öfverkäkarna samt pannfältet starkt glänsande. L. 
6,5—7- mm. 1.2.2.2 2 Pee OTIS eee 


Honor. 


Brunröd, nastan som arbetarne, blott nagot mera glansande, 
isynnerhet hufvudet och mesonotum; postscutellum och 
thorax, segmentens kanter vanligen svarta. Vingarna 
brunaktiga, mot spetsen vattenklara. L. 9,5—10 
mm... 228, JUN all 2a 19 REBEL: 


Hanar. 
Svartbrun. Mandiblernas spetsar, de yttre genitalia, benen 
delvis och antennerna brungulaktiga. Hufvud och tho- 
rax matta, glanslösa; fjället och bakkroppen nägot 
glänsande. Vingarna vattenklara. L. 7 mm. P. rufescens LATR. 


4. Formica (L.) 


Arbetare. 
1.  Hjässan’ och Tjallet”halfmanformist urskurna - 2. me er 
Hjässan och petiolarfjället icke halfmänformigt RN TU Mal Je 


2. Maxillarpalperna länga, 6-ledade, nä, lagda bakät, nästan 
till nackhalet. Framkanten af clypeus icke uppvikt. 
Pannfältet glänsande. Petiolarfjället djupt halfman- 
formigt inskuret. Brunröd, glanslös; abdomen brun- 
Svante Li: 5—T mm... > Ne ee . F. exsecta Nyt. 
Maxillarpalperna korta, Bledade, ae foga utom mun- 
öppningens bakre kant. Framkanten af clypeus upp- 
vikt; derinnanfôr en svag insänkninng. Pannfaltet 
mycket fint tvarstrieradt, foga glansande eller matt. 
Fjället svagt halfmanformigt inskuret. Färg ungefär © 
som föregäende. L. 4—6,5 mm. .....--.--.---- F. pressilabris Ny. 
3. Framkanten af clypeus i midten djupt inskuren. Pann- 
fältet glanslöst. Brunrôd, abdomen brunsvart. L..6—9 | 
mm. hi vedas. ee ed ae sm ee LATR. 
Paar inior af clybaits ej inskuren i midi 1.22 LEER ONE 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. BAT 


Pannfältet starkt glänsande, glatt eller ytterst fint stri- 
eradt . AB; Fe TE GE NT. |B, 


Paninfältet 1 matt, fur iricnadil NOIR TRAM, 12 BR ati.) à. 
Hela kroppen glänsande beckeraß sparsamt beklädd 

med tilltryckta smähär. Abdomen ytterst fint tvär- 

strierad och föga punkterad. L. 4—7 mm. ...... F. gagates Latr. 
Kroppen glanslös, thorax röd, med eller utan mörkare 

HEISE 8. een A ea: Hell... 6. 


Lifligt roströd, helt och hället beklädd med korta, upp- 

staende har. Ögonen häriga. Antennernas spetsar 

och abdomen, med undantag af främre hälften af för- 

sta segmentet, brunaktiga. L. 4—9 mm. ...... F. truncicola Nyt. 
Brunröd, hufvud och abdomen svartbruna JAA 
Ögonen nakna. Pronotum röd eller med en Hibenbe svart- 

brun Hacke skate 9ıimm) In. Hola OTs. gr . F. rufa (L.) 
Ögonen håriga. Pronotum med en större es fläck. 

Smärre individer nästan helt och hållet svartbruna. 

L. 4—9 mm. (F. congerens NYL.) ......... F. pratensis DE GEER. 
Kroppen tätt beklädd med fina, tilltryckta hår, derige- 

nom grått sidenglänsande. Grundfärgen eljest brun- 

svart. Antenner, kinder och ben rödaktiga. L. 5—7 


IT. end F. cinerea MAYR. 
Kroppen sparsamt beklädd med tilltryckta ‘smähär, e] 
mdenvlansandes russes. de divrss Algues Malin pce tot AT 


Brunsvart, lcs, antenner a ber EHE: fr 

domen tätt punkterad (se F. gagates). L. 5—7 mm. F. fusca (L.) 
Roströd med mörkbrun panna, nacke och abdomen, eller 

brun med kinderna och kanterna af pronotum rödak- 

tiga. Svagt sidenglänsande. L. 5—7,5 mm. (F. cu- 

Bresslasia PATR) er. 0. XL ooo <"ÆMTUfbarbis-FABE. 


Honor. 


Hjässan och fjället djupt halfmänformigt urskurna 
Hjässa och fjället ej halfmänformigt urskurna.......-....--....--.------ 3. 
Maxillarpalper och clypeus säsom hos arbetarne. Ofre 

delen af hufvudet, antennerna, thorax ofvanpä bruna, 

for öfrigt rödaktig, vingarna brunaktiga. L. 7—9 

TRIER. Be sie ne uen. I Vi) al EFexsecta NYı. 
Maxillarpalperna och clypeus säsom hos arbetarne. Môrkt 

kastaniebrun eller svart; främre delen af hufvudet, 

sidorna och undersidan af thorax, petiolus och basen 

af fjället, lären och ändan af abdomen rödaktiga. Vin- 

garna vattenklara, med brunaktiga nerver. L. 6—7,5 

mode Ss. eno. en un) F. pressilabris Nvr. 
Clypeus inskuren i midten af framkanten. Pannfältet 

matt. Brunröd; abdomen svartaktig; öfre delen af 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


hufvudet, flagellum, tibierna och tarserna brunaktiga. 


Vingarna brunaktiga. L. 9—11 mm............. F. sanguinea LATR. 
Clypeus ej inskuren i midten ....:. ..-#&a4a 1223. 2.20. 322-5 ee ee 
4. Pannfältet slätt, starkt glänsande ritar uésnass se eee ee 5. 
Pannfältet matt, fint skulpteradt. Abdomen längre än 
hredsu sa. M... 2b Ste huh. Bates Dee Ei > 
5. Becksvart, lik arbetarne. Abdomen mycket länen än 
bred. L. 9—11 mm. OR TE TER . F. gagates LATR. 
Thorax röd, med ee fäckar pa öfre Pen 
Abdomen obetydligt längre än bred . BUN Ces A re. 
6. Abdomen starkt glänsande, härlös, a = 9—11 
mminniostansé. I... gen AE: ds ae er CE) 
Abdomen matt, rikt beklädd med tilltryckta Han in tri lh ais 2 pe (fe 


7. Thorax och abdomens ôfversida utan uppstaende hår. 

Abdomen (förutom främre delen af första segmentet), 

öfre delarna af thorax och hufvudet, svartbruna. L. 
OL 1p mm ei i ETEN . F. pratensis DE GEER. 

Thorax, hufvud och sored rikligt bena med långa, 

utstående hår. Lifligt roströd; pannan, tre längsstreck 

på metanotum eller hela mesonotum och scutellum, 

bakre delen af abdominalsegmenten eller hela abdo- 

men, med undantag af främre °/, af första segmentet, 
svartbruna. L. 9—11 mm.. hae . F. truncicola Nyt. 

8. Abdomen glatt, glänsande, me. beklädd 

med korta tilltryckta här. Brunsvart, mandibler, an- 
tenner och ben rödbruna. L. 9—10 mm. ......- SE fusca (L) 

Abdomen glanslôs, tätt punkterad, rikllgt bekladd ne 
korta tilltryckta har och derigenom skimrade i grått -.....:..--- 5: 

9. Brunsvart, rikligt behärad; antenner, mandibler, kinder 
och ben rödbruna. L. 9—11 mm. ..........-....-.. F. cinerea MAYR. 

Gulröd till svartbrun; isynnerhet de mörkare individerna 

mycket svåra att skilja fran föregående. L. 9—11 
MM. SE ape ee ER  E 


Hanar. 


1. Mandiblernas tuggkant 4—5-tandad. Brunsvart, ben och 
yttre könsdelar gulröda. Clypeus inskuren i framkan- 


tens midt. L. 7—10 mm. ........-.....-.......-. F. sanguinea LATR. 
Mandiblernas tuggkant utan tänder, skärande, framtill 
slutande 'i en trubbig spets .:.:.: --: =. - setae) (2. 
2. Hufvudets bakre del och fjället dy RAR ur- 
skurna ee? settee 4 eee Ste, 
Hufvudets bakre an föga pr ee atten sr TE Cr 


3. Maxillarpalperna 6-ledade, länga, na nästan till a 
let. Ögonen ludna, L. 6—9 mm. .................. F. exsecta NYL. 
Maxillarpalperna 5-ledade, korta, na föga utom mun- 


ör 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 143 


öppningens bakre kant. Ögonen nakna. L. 5—7,5 


DR oo oes al 226 BESSIE OSS UI DE mn a pressilabris NYL. 
Hufvud oh thorax rikt beklädda pas Go ena DOTS ee how. D. 
Hufvud och thorax nästan utan har. Kroppen smal..........-------- 8. 
Ögonen nakna. Kroppen smal. L. 10 mn.......... F. cinerea Marr. 
Ogonen ludna. Kroppen. bred.i2..-il.x.2..;2} payee Si 16. 
Pannfältet glänsande. Fjället relativt tjockt ss Ser F. truncicola Nc. 
Barnmntaltet ej, slänsande. aha. D des dase 4e DR ee CR ra 
Ögon och abdomen med få utstående har ..................... F. rufa L 
Ögon och abdomen med talrika utstående har. F. pratensis DE GEER. 
means till midten brunaktiea 22... F. gagates LATR. 
Naingarna vattenkiara eller f09g4 mOrka =..." an Sass % 
BEN res ur eue otc scan eee F. rufibarbis FABr. 
Bralerickesuinkuret eu... Es EUSCR En 


5. Lasius FABR. 


Arbetare. 


Svart, starkt glinsande, blott med spridda, korta, utstäende 
har. Mandibler, flagellum och tarser rödaktiga. Benen för 
öfrigt och antennskaften bruna. Hufvudet stort, hjertfor- 
migt. Se tre punktögonen små, men tydliga. L. 4—5 


TB. 2.0.5. a CHE - L. fuliginosus Latr. 
Thorax brun, gulbrun aller Sub pos He betäckt med 

UI SC ARR Te ae le TE ITs Nine PR NE LS Re ot RON 
PPM CROMER eee NET RQ Pe thee TA [IDR ROM ln. Be 
Kroppen gui - ee IT RSR eet aes. Vs nee ne ENE 


Antennskaft ch “tibier ined utstaende häri itn pa mm. mn nae 173 
Antennskaft och tibier utan utstäende här. L. 2,5—3 

mm. ber: WERTEN... hebrnt:?. gult alienus FÖRST. 
Öfre ue ‘if howe "de MEN si beklädda med 

korta, uppstående hår. Fjället relativt lågt (dock högre 

än hos L. flavus), med en urskäring i toppen. L. 3,5 


—4 mm. ...... ere hs - L. mixtus Nyt. 
Ofre sidan af ur Sa onen zikligt beklädd sa ande, 

Uppstaende Arabe alt surplus. nid Bro. amet 1: criant 5. 
Antennskaft och skenben med nästan vinkelrätt utstäende 

Dors Neue hes rmmuiie the bacs „alla nent: ... L. umbratus Nyz. 
Antennskaft och skenben utan utstående borst. LL. 2—4 

TIER une a ra. Aare a L. flavus Fass. 

Honor. 


Svart, glinsande. Hufvudet hjertformigt, baktill djupt ur- 

skuret. Vingarna till midten bruna. : För sain som ar- 

betarne. L. 6 mm. .......-- Be i .L. fuliginosus LATR. 
Brun eller gulbrun. Ahdönen eee baie seed sate ete cae 2. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 


2. Hufvudet litet, smalare än thorax, ej inskuret baktill. Tho- 


rax bred. Abdomen mycket bredare än thorax. Fjället 
mycket stort i förhållande till arbetarnes ........ 


ARE UP NRA 
Hufvudet bredare än thorax, baktill djupt urskuret. Tho- 
rax tämligen smal. Abdomen föga bredare än thorax. 
Fjället mindre. stort relativt till arbetarnes -_._................--2------. 5. 
Antennskaft och skenben med fina, utstäende här. Vin- 
garna vattenklara. Er 7er XL. ee I. 
Antennskaft och skenben utan, eller nästan utan utstående | 
ET: NE RE ERS er ne a EI 


Vingarna vattenklara. iterate mandibler, antenner och 

ben rédgula. Abdomens undersida icke ljusare än öfver- 

sidan. L. 7—9 mm. : Joss - L. alienus Fôrsr. 
Vingarna till midten N öfre eng + hufvud 

och thorax mörkbrun. Abdomen underkll ljusare än öf- 

versidan. -L. 7—9 mmällt! SUA. . 5. -"T Havas Père 
Skenbenen med utstäende borst. Ofre sidan af thorax och 

abdomen rikt besatt med korta borst. Fjället oftast med 

inskärning. 1. 78 mm... 2... _ 2 LMP Ay 
Skenbenen utan utstäende borst. Thorax och abdomen of- 

van nästan utan borst. Fjället föga eller alls icke ur- 

skuret. Rödbrun; munnen, undersidan af hufvud och tho- 

rax, metanotum, större delen af fjället och benen röd- 

gula. 1. 6-8 "mm, 2 dörren är sucka 0 ee Ne 


Hanar. 


. Mandiblernas tuggkant skärande, blott med en stor tand 


framtıll exe ® Sr 3 >. Helene 2; 
Mandiblernas ml: 5- ad. nine alltid indie | 
Vingarna till midten bruna. ........... u. ROME TR STOOR Re 


Svart, glänsande; flagellum, Hevea edler och tarserna 

gulbruna: Hufvudet baktill urskuret. Abdomen med 

spridda grofva punkter. Vingarna till midten brunak- 

tiga. L. 4—5 mm. 2. 2. fuliginosus Late. 
Svartbrun; flagellum och Haid run Hufvudet ej ur- 


skuret baktill. Abdomen utan grofva punkter.............-.. tA By 
Pannrännan otydlig; pannan ofta med ett tviirintryck. Ogo- 

nen mycket fint häriga. Antennskaft och skenben med 

utstående hår. Vingarna vid basen svagt brunaktiga. 

(Mandiblerna mycket sällan med ue tıll tänder). 

DB ET NL Zen . L. flavus Fasr. 
Pannrännan mycket tait! Pannan utan Hahn: Vin- 

garna vättenklara ... ...------ = MS, SE > 


Antennskaft och Keinen utan re här. Pate che 
Sande. 1:03,54 ee, Se M PIONIERE HEN FÖRST. 


I 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. RER 


Antennskaft och skenben med utstäende här. L. 4--5 


Nat eee RS Re 3 REN ve L. niger L. 
5. Ögonen nästan kala. L. 4—4,5 mm................:..... L. mixtus Nyr. 
Ögonen tydligt håriga. L. 3,5—4,5 mm............. L. umbratus Nyt. 


II. Subfam. Poneride. 


Ponera Latr. 


Ingen art af detta slägte är funnen i Sverige, men dä Ponera puuc- 
tatissima Rog. är funnen i växthus i Köpenhamn och Berlin, torde det 
vara skäl att pä liknande ställen äfven hos oss eftersöka den, eller P. con- 
tracta LATR. | 


III. . Underfam. Myrmicidee. 


6. Solenopsis WESTW. 


Arbetare. 
Gul eller brungul, första abdominalsegmentet vanligen mörkare 
ofvanpä. Glatt, glänsande, föga punkterad, rikligt be- 
klädd med utstående har. L. 1,7—2,5 mm. ......... §. fugax Latr. 


Honor. 
Svartbrun, mandibler, antenner och ben gulbruna. Hela krop- 
pen rikligt beklädd med utstående hår och glänsande. L. 
ÖR GLID ft bongs tan Las snlalneinen tta fugax LATR. 


Hanar. 
Svart, glänsande, rikligt beklädd med utstående hår; mandibler, 
antenner och ben bruna. Mandibler och panna längsstri- 
erade. Clypeus glatt; hufvud, pronotum, metanotum och 
petiolus fint rynkiga. Mesonotum med spridda grofva 
-punkter. Abdomen glatt. L. 4—4,5 mm. ............ 8. fugax LATR. 


7. Stenamma WESTW. 


Arbetare. 


Antennerna 12-ledade. Flagellum långsamt tilltagande i tjock- 
lek mot spetsen, med 5-ledad klubba. Skaftet så långt 


som de 7 första lederna af flagellum tillsamman. — Gul- 
röd, abdomen till större delen brun. Starkt eat 
nästan harlés. L. 2,5—3,3 mm. ....... - S. nitidula Nyt. 


Antennerna 11-ledade. Flagellum hastigt ‘Mlinpaindess 1 Ru 
mot spetsen, med 3-ledad klubba. Skaftet så långt som 
Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). TO 


y EIRE Nr | 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


de 8 första lederna af flagellum tillsamman. — Färg och 
storlek som föregående ...........--22.-.---.2-.-.--- S. læviuscula Först. 


Honor. 


Antenner 11-ledade. Flagellum med 3-ledad klubba, skaftet så 
langt som de 8 fürsta lederna af flagellum. — Gulrüd, 
pannan, ryggen och till en del sidorna af thorax brun- 
aktiga; abdomen brunsvart. L. 3—3,5 mm. 8. leviuscula FORSTER. 
Af §. nitidula, med 12-ledade antenner, har jag ännu ej träffat 
exemplar. 
Hanar. 
Svarthrun. Mandibler, antenner, kanterna af pronotum och 
fötterna gulbrunaktiga. Föga behärad. Hufvud och tho- 
rax fint strierade och nästan matta. Mandiblerna, fram- 
delen af mesonotum, basaldelen och den sluttande delen 
af metanotum, petiolus och abdomen glänsande. Anten- 
nerna 13-ledade, skaftet kortare än de 3 första lederna 
af flagellum tillsamman. L. 3,5 mm. ............... S. nitidula Nyt. 
Anm. Att jag i denna preliminira förteckning upptagit NYLANDERS och 
FÖRSTERS arter som skilda, har mera skett derför, att jag velat, pa 
ett så i ögonen fallande sätt som möjligt, fästa uppmärksamheten pa 
båda dessa formers tillvaro i vårt land och nödvändigheten af deras 
närmare studerande, än derför att jag är bestämdt öfvertygad om att 
de anförda karaktererna äro fullt konstanta. Att antalet leder å an- 
tennerna kan variera, är en känd sak (jag eger dessutom själf en Sten- 
amma med blott 10-ledad antenner!), men då med det olika antalet 
leder i detta fall följer en konstant olikhet i form, ehuru denna olik- 
het ej af andra myrmekologer iakttagits, synes mig förhållandet förtjäna 
uppmärksamhet. Så mycket är visst, att såväl FÖRSTER som MAYR 
misstaga sig, då de påstå att NYLANDERS uppgift om de 12-ledade 
antennerna hos hans nitidula måste bero på ett skrif- eller observa- 
tionsfel. Båda de anförda formerna äro hos oss ungefär lika allmänna, 
såväl på fastlandet som på Gotland. Ännu en annan omständighet 
bör framhållas. De här efter MAYR och FOREL beskrifna hanarne hafva 
13-ledade antenner. Hos det närstående slägtet Leptothorax är re- 
gel, att då 8 och © hafva 11-ledade antenner, hafva I 12-ledade och 
då lederna hos © och © äro 12, hafva Y 13; således ailtid I en led 
mera än 3 och ©, och detta är så karakteristiskt för flertalet europei- 
ska myror, att de enda mig bekanta undantagen finnas inom slägten 
Strongylognathus (3 © 12 leder, I 10), Tetramorium (8 © 12 
leder, 10), Solenopsis (8 10 leder, © 11 och YI 12) och Aner- 
gates (© och I båda 11 leder). Enligt analogi skulle således de hit- 
tills kända Stenamma-hanarne med 13-ledade antenner tillhöra for- 
men nitidula NYL., emedan det ännu skulle återstå att upptäcka en 
d-form med 12-ledade antenner, som skulle tillhöra formen leviu- 
scula Först. Det är härpå jag velat fästa forskares uppmärksamhet. 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 147 


Om det kommer att visa sig att olikheterna mellan de bäda formerna 
äro konstanta, torde, enligt prioritetslagen, NYLANDERS benämning 
nitidula (af 1846) böra vika för benämningen §. Westwoodi STEPH., 
som redan 1840 tillades hanar med 13-ledade antenner (se WEST- 
woop, Introd. class. ins. II. p. 226. T. 86. 11). 


8. Tomognathus MAyr. 


Arbetare. 
Hufvudet stort, nästan rätvinkligt, baktill urskuret. Mandi- 
blerna breda, med skärande, otandad tuggkant. Maxillar- 
palperna 5-, labialpalperna 3-ledade. Antennerna 11-le- 
dade. Metanotum med tvä taggar. Andra petiolusleden 
undertill med ett taggformigt utskott i främre kanten. — 
Blekt brunröd; abdomen brunaktig. Hufvudet glatt, glän- 
sande ; pannan grundt längsstrierad, liksom thorax. Pe- 
tiolus svagt rynkig. Hela kroppen rikligt beklädd med 
uppstående grofva hår. L. 3,5—4,5 mm. ........- T. sublevis Nyt. 


9. Myrmica Latr. 


Arbetare. 
1. Antennskaften nära roten svagt bägformigt böjda, utan upp- 
stående tand eller flik.. ERTL BR ARE RT 
Antennskaften nära roten knäböjda, Si: knäet hall’ en upp- 
stäende tand eller flik; klubban 3-ledad ..... 5. 


2. Antennskaften nära roten smäningom bägformigt böjda ; 
flagellum med 4-ledad klubba. Hufvudets sidor nätma- 
skiga, maskorna inuti släta, starkt glänsande. Pannfältet 
glatt, glänsande..........--...- EU 
Antennskaften nära Hs tés bain böida; la eil 
lum med treledad klubba. Nätmaskorna 4 hufvudets si- 
- dor inuti släta eller korniga. Pannfältet helt eller del- 
vis strieradt pa längden ................... POUR 4, 
3. Bäda lederna af petiolus släta, Sands "blott ie svaga 
sidorynkor. Taggarna kortare än basaldelen af metano- 
tum. Den fördjupade ytan mellan taggarna, metanotum 
slät och glänsande. Rödgul, mörkare brun pä öfversidan 
af hufvudet och abdomen. L. 4—4,5 mm... M. levinodis Nyt. 
Petioli leder starkt rynkiga. Metanotum tvärstrieradt mel- 
lan taggarna, som äro lika länga som basaldelen af meta- 
notum. För öfrigt lik föregående. L. 5—5,5 mm. M. ruginodis NYL. 
4. Nätmaskorna & hufvudets sidor matta, korniga. Längs- 
strimmorna bakom pannfältet fina, sammanträngda. Pann- 
fältet glatt, blott längsstrieradt 4 bakre delen. Metano- 
tum slätt och glänsande mellan taggarna. Rödgul, mör- 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


kare brun à hufvudets och abdomens öfversida. L. 3,5 

u RATE RL REIS. .M. ugmlors NYL. 
MER yom å fo Brudets' dl ‘slita, bie ascii Längs- 

strimmorna bakom pannfältet grofva, tätt samman- 

trängda. Pannfältet groft strieradt på längden. Meta- 

notum slätt och glänsande mellan taggarna. Brunröd, 

hufvudets öfre sida och abdomen brunsvarta. L. 5,5— 

6 MM... kors ann ser PP SI CRE 


5. Antennskaften nära roten böjda ı nästan rät vinkel, med 
en tvärsittande flik . Metanotum mellan taggarna glatt 
och glänsande; taggarna nägot kortare än basaldelen af 
metanotum. Pannfältet säsom hos M. suleinodis. Smut- 
sigt brunröd, benen ljusare. Hufvudets öfversida och bak- 
kroppen brunsvarta. rel! 1 2 Je . M. lobicornis NY. 
Antennskaften böjdär à som ME send vid knäet med en 
sned, läg flik eller en liten tand eller intetdera. Meta- 
notum fint tvärrynkadt mellan taggarna, som äro lika 
länga med basaldelen af metanotum. Pannfältet oftast 
glatt, stundom 4 bakre delen med frän pannan nedlöpande 
. strimmor. Petiolus med grofva rynkor. Rödgul, abdo- 
men och hufvudets öfversida mer eller mindre bruna. L. 
3,5—5 mm... na nn Le scan ire 


Honor. 


1. Antennskaften nära basen bägformigt böjda, utan utstä- 
ende fikar eller tand . EEN: in u DD 
Antennskaften nära sens er, Be bad bet: 
knäet, med en utstäende flik eller tand; klubban trele- 
dad, a ae ne MMO el ee as: Do 


2. Antennskaften smäningom bagformigt böjda. Hufvudets 
sidor nästan glatta, glänsande i nätmaskorna. Pannfältet 
glatt, glänsande... bed Eee ee es 
Antennskaften en bâghüjda. sHifaiiets sidor glatta 
eller korniga i nätmaskorna. Pannfältet helt och hället 
eller. delvis: längsstrieradt:. 2.228 een. ge ti RSS 4. 


3. Taggarna på metanotum korta, sa långa som bredden vid 
basen, fältet mellan dem slätt, glänsande. Petiolus med 
nästan släta, glänsande leder. Rödgul eller brunaktigt 
gulröd; öfre sidan af hufvudet och abdomen vanligen 
dunklare: Mil 6,57 mon MOR ee) adl CE en M. levinodis Nyt. 
Taggarna lika länga som basaldelen af metanotum; fältet 
mellan dem tviirrynkadt. Petiolus groft rynkad, med djupa 
sidofäror. Färg och storlek som föregående ...... M. ruginodis Nyt. 
4. Hufvudets sidor korniga i de vanliga nätmaskorna. Strim- 
morna i pannan fina och tiitt sammantringda, ga till en 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 149 


del ned pa pannfältet. Petiolus snarare kornig, än ryn- 

kig. Färgen lik M. levinodis. L. 5,5—6,5 mm. M. rugulosa Nyt. 
Hufvudets sidor glatta och glänsande inom de vanlıga nät- 

maskorna. Pannstrimmorna grofva och föga samman- 

trängda. Pannfältet alltid helt och hållet strieradt på läng- 

den. Petiolus groft rynkig. Brunröd; abdomen och hufvu- 

dets öfversida nästan svartaktiga. L. 6,5—7 mm. M. sulcinodis NYL. 
. Antennskaften med en tvärsittande flik vid knäet. Meta- 

notum glatt, glänsande mellan taggarna. Rödbrun; öf- 

versidan af hufvudet, thorax och abdomen, med undan- 

tag af bäda ändarne svartbruna; thorax ibland fläckig. 

DL. 5-65! mm. 2.2: HM . M. lobicornis Nyt. 
Antennskaften med en läten ‘and sale en Je my och 

inât riktad flik vid knäet. Metanotum tvärrynkadt mellan 

taggarna. Rödgul, med mörkare brunt pä hufvudets och 

abdomens öfversida samt fläckar pa thorax. L. 5,5—6,5 

BE ee) ee NI. seabrinodis Nyr. 


Hanar. 


Antennskaften hälften sä a. som N. Klubban 

4—5-ledad .. ee a te 2 
Antennskaften RER lika re som Pie 3 ig, Oh lederna un 

flagellum tillsamman...... ; pere 28 
Antennskaftens büjning a ioe Bit rs ed 

och 3:dje lederna af flagellum lika långa. L. 5 mm. M. lobicornis Nyt. 


Antennskaftens böjning vid basen bägformig ............................. 8. 
Pannfältet groft längsstrieradt. L. 5,5—6 mm... M. sulcinodis Nyt. 
Pannfältet glatt och glänsande ............. A ee mis One: À 
Bakre och mellersta skenbenen med ONE Asie aha 

Has 05. MM Se es ne à . M. levinodis NYL. 
Bakre och mellersta ee Le ire las korta \ 

Mana. ar, OT Cueluodis NYr. 


Andra leden af ln en Så | lang som Porta eller 
tredje. Tarser, tibier och antenner kort och tilltryckt 


Häftiga. 5 mm.__.....: 3 ER - M. sp. 
Andra leden af fäster ka a som | fürsta Pie foie. BR Re PRE GE 
Tarsernas här ej länga och talrika, riktade bakät. L. 4,5 

A omg. 2 pea WEN none ML. rugulosa NYL. 
Br här länga, es mé Tue ende N aa ré 
Haren à flagellum tilltryckta. sn ee ne M. Sp. 


2 


Hären à flagellum utstående. L. 5,5—6 UNE ES .M. scabrinodis NYL. 


10. Tetramorium Mayr. 
Arbetare. 


Svart eller svartbrun, stundom gulbrun: Mandibler, flagellum, . 


tarser och benens ‚leder alltid ljusare.. Thorax och hufvud 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


rynkigt strierade pa längden. Thorax glatt och glänsande 
mellan strimmorna. Petiolus rynkig. L. 2,3—3,8 mm. T. cespitum L. 


Honor. 


Brunsvart, glänsande. Mandibler, flagellum, tarser, stundom 
benen helt och hållet rédgula. Hufvud, pronotum, si- 
dorna af thorax och metanotum strierade. Mesonotum 
till större delen och scutellum släta, glänsande. L. 6—8, 
vanligen & mim! "ii. - Ae RE ee .. T. cæspitum L. 


Hanar. 


Brunsvart, glänsande. Mandibler, antenner och ben gulaktiga. 
Hufvud och metanotum strierade; kroppen för öfrigt nä- 
stan slit. ola. 6—7 mm: «us. sit LLC 


11. Leptothorax Mayr. 


Arbetare. 


1. Antennerna 11-ledade 2:21) 2.2 ES ee! 

Antennerna 12-ledade ......1.-.-.-22. TL ER 
2. Benen med utstäende har. Gulröd eller brunröd; öfver- 
sidan af hufvudet, klubbdelen af flagellum och öfversidan 

af abdomen svartbruna. L. 3,3—3,7 mm. ... L. acervorum Fage. 
Benen utan utstående har. Gulröd, üfversidan af hufvudet 
och abdomen brun. Antennklubban HET L238 

DD DM. Hu none concour mpee cernes wor namen Aa OL 
3. Benen utan eut här. ne pa metanotum nägot 
längre än halfva basdelen deraf. Hjessan utan längsin- 
tıyck. Thorax fint strierad. Ryggen svagt böjd, utan 
intryck mellan meso- och metanotum. Gul eller gulröd; 
” antennklubban, öfversidan af hjessan och ett band tvärs 


öfver abdomen bruna. UL. 2,4—3 mm. ..........-- L. tuberum Nyt. 
Honor. 

1. Antennerna 11-ledade ..... zen 2. 

Antenner 12-ledade TS a ee NRA NANNA 


2. Benen med utstående har. Gulröd, öfversidan af hufvu- 
det, antennklubborna och üfversidan af abdomen bruna 
eller brunsvarta. 3,3—3,7 mm. .................. L. acervorum Farr. 
Benen utan utstäende har. Gulröd. Ofversidan af hufvud 
och abdomen brun. Antennklubborna brunaktiga» L. 
2,8—3,5 mm. N... RT. . L. muscorum Nyt. 
3. Brun; mandibler, PAR ue NE inre hälften sf flagel- 
lum, undersidan af petiolus och benen gula. Abdomen 
undertill smutsgul. Taggarna på metanotum långa. L. 
2384 miögk dad ee asa L. tuberum Nyt. 


STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. I51 


Hanar. 


Antennerna 12-ledade. Skaftet kortare än den långa andra 

leden af flagellum. Mandiblerna tämligen smala, korta, 

Nes tune ee eS 9. 
Antennerna 13-ledade, skaftet längre än de icke förlängda 

andra och tredje lederna & flagellum tillsamman. Man- 

Bl rnarmed tandad tugekant "2:15 2 02 an oe 
Mandibler i framkanten rundade, brunsvarta; hufvud, tho- 

rax och abdomen rikligt besatta med langa, utstäende, 

hvita har. Brunsvart, benen bruna, deras leder och tar- 

serna gulaktiga. L. 4—4,5 mm.. ............... L. acervorum Fasr. 
Mandiblerna med rak tuggkant, i främre hörnet utdragna 

till en tandlık flik, brungula. Hufvudet ofvan, thorax 

och abdomen sparsamt besatta med utstäende här. Svart- 

brun, benen ljusare. L. 3,5 mm... L. muscorum Nyz. 
Antennernas andra till och med femte leder dubbelt sä 

länga som tjocka. Mesonotum svagt strierad, men glän- 

sande mellan och pä sidorna om de konvergerande linierna. 

Svartbrun; flagellum, ben och mandibler ljusgula. L. 3 

pani > Ey futinen med Kolonı).2..41.2 221: £22... 222... 2a Lisp. 


OM 
PARNASSIUS MNEMOSYNEL. 


AF ı 


JACOB SPÄNGBERG. 


Att fjärilar ofta blifvit träffade pa vidt skilda ställen, utan 
att man lyckas fånga dem på mellan liggande lokaler är en gam- 
mal känd sak och torde jag nu vara i tillfälle att lemna ytter- 
ligare bekräftelse härpå. Förliden sommar fångades nämligen på 
Alnön nära sågverket Eriksdal, ungefär 1'/, mil norr om Sunds- 
vall, den dittills icke norr om Upland funna dagfjärilen Parnas- 
sius Mnemosyne i 2:ne exemplar, Da arten första gången blef 
“funnen i Upland var det ock på en 6. Han tyckes säledes sa- 
som andra sydbor föredraga kusten framför det inre af landet, 
der temperaturen alltid är lägre. | | 


Stockholm 1 Juli 1882. 


4. — 


en 5 


ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN FRAN SOCIETAS’ PRO 
FAUNA ET FLORA FENNICA SAMMANTRADEN 
AREN 1880 OCH 1881 


AF 


O. M. REUTER. 


Då det säkert äfven för entomologer i nordens öfriga länder torde vara 
af intresse att följa med den entomologiska verksamheten i Finland, har un- 
dertecknad här nedan sammanstält de meddelanden, hvilka på Societas pro 
fauna et flora fennica sammanträden blifvit gjorda under den tid, denna tid- 
skrift existerat, och skall äfven framdeles redogöra hvarje år för de derunder 
på nämda möten hållna föredrag. Societeten lemnar visserligen i tryck med- 
delanden från förhandlingarne vid sina möten, men dessa utkomma vanligen 
flera år efteråt, och jag har dessutom här för större öfversigtlighets skull ord- 
nat resp. notiser i systemalisk följd, så att äfven detta referat icke torde böra 
anses öfverflödigt. 


1 


 Hymenoptera. 


Den 6 Mars 1880 företedde hr REUTER nägra särdeles sirliga kokonger 

af en Cimbicid, inneslutande lefvande larver och funna af hr BORGSTRÖM i 

större antal vid Forssa under fodret af en rock uti ett boningsrum. Den Io 
| April meddelades att numera en imago utkrupit och befunnits vara Clavel- 
laria amerinae LINN., hvarvid omnämdes att kokongens gummihvita 
färg icke fullt öfverensstämde med ANDRÉS beskrifning derpå i Spec. d. Hy- 
men. d Eur. Föredragaren hade äfven förr observerat att kokongens färg icke 
alltid är konstant, i det han för flera år sedan iakttagit att en Cimbex-larv, 
sedan den af en fjäril-larv beröfvats sin röda kokong, började spinna en ny 
sådan af gummihvit färg. 

Den 16 November 1880 förevisade hr ENWALD exemplar af den för Fin- 
land nya Bombus hyperboreus SCHÖNH., hvaraf han fångat hanar, 
honor och arbetare på Castilleja pallida och Geranium sylvaticum vid Svjä- 
- toinos på norra kusten af Rysk-Lappska halfön. 


Lo” 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Lepidoptera. 


Den 7 Februari 1880 förevisade hr SAHLBERG en Noctuid, sannolikt en 
varietet af den hittills i Finland icke anträffade, men i södra Sveriges boksko- 
gar lefvande Xanthia aurago, funnen nära Helsingfors af friherre v. 
BONSDORFF. 

Den 5 Februari 1881 företedde hr SAHLBERG för nägra är sedan vid 
Kolva i Yläne (Satakunta) tagna exemplar af Melitaea dietynna Esp. 
hvilken dagfjäril icke förut varit observerad i Finland. 


Coleoptera. 


Den 7 Februari 1880 anmäldes af hr SAHLBERG Stenostola ferrea 
Scour. (Cerambycidae) såsom ny för finska faunan; tre exemplar hade 
tagits under häfning i gräset nära Helsingfors af BONSDORFF. 

Den 16 November 1880 förevisade hr SAHLBERG tvänne för vetenskapen 
nya arter, tagna af honom i djup granskog. Den ena, Zilora elongata 
N, SP., afvikande fran Z. ferruginea PAYK. genom mera långsträckt kropp 
med starkare utstäende och spetsigare bakhörn pä prothorax, hvars öfre sida 
visade en mycket finare och tätare punktur, togs i Augusti i Teisko kapell 
(Tavastland) under barken af en torr granstam i sällskap med Pytho abi- 
eticola J. SAHLB., för några år sedan upptäckt i Ruovesi. Den andra ar- 
ten, Agathidium bicolor n. sp., star mycket nära A. seminulum, 
men afviker bland annat genom mörk .antennklubba samt mycket kort och 
otydlig suturalstrimma pä täckvingarne; hittills är den funnen under barken af 
barrträd i Ruovesi, Idensalmi och Yläne. 

Den 4 December 1880 företeddes af hr SAHLBERG trenne för var och 
tillika Europas fauna nya skalbaggar, hvilka under sommaren blifvit funna af 
hr ENWALD i östra och norra delarne af Ryska Lappmarken, nämligen Fero- 
nia (Pseudocryobius) infima MAKkL., förut funnen talrik vid nedra 
Jenisej i Sibirien; den frän norra Sibirien hittills. bekanta Haliplus sibi- 
rieus MOTSCH. och slutligen en ny art af slagtet Bradycellus, stående 
nära Br. Deutschii SAHEB., men val skild genom mindre storlek och mör- 
kare färg, äfvensom genom hvälfda mellanrum mellan täckvingarnes strimmor, 
ät hvilken vid Ponoj funnen art föreslogs namnet Br. Enwaldi. 


Vid samma möte framlade friherre A. v. BONSDORFF ett i Parikkala — 


socken funnet exemplar af den för Skandinaviska halfön främmande, men i 
Finland förut i Karelen tagna Mordella perlata SuLz. 

Den 5 Februari 1881 förevisade och anmälde hr SAHLBERG nägra för 
den den finska faunan nya arter, bland hvilka isynnerhet intressant en förut 
obeskrifven Scydmaenid, Neuraphes coronatus N. spP., utmärkt (ätmin- 
stone hanen) genom en uppstäende spetsig knöl pa hjässan. Vidare hade hr 
ENWALD i Ryska Lappmarken upptäckt fyra för faunan nya Staphylinider, 
nämligen Stenus incanus ER., St. sibiricus J. SAHLB., Atheta 
frigida J. Saure. och Mniusa incrassata REY. Friherre A. v. Bons- 
DORFF hade till samlingen inlemnat ett exemplar af den utmärkte Dytisciden 


REUTER: ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 155 


Cybister virens MULL., taget af hr A. v. COLLAN antingen pa Karelska 
näset eller i Ingermanland; arten hade icke veterligen blifvit äterfunnen i norra 
Europa, sedan DE GEER i tiden tog den i södra Sverige. Slutligen förevisa- 
des ett exemplar af Carabus Menetriesi FiscH., taget vid Svir-floden af 
hr A. GÜNTHER. 

Den 29 Oktober 1881 företedde hr SAHLBERG tvänne af honom senaste 
sommaren i Ladoga-Karelen funna arter, hörande till inom Finland hittills icke 
iakttagna genera. Den ena, Ancylophorus Wagenschieberi Kırsw. 
(Staphylinidae), afvikande fran Quedius genom brutna antenner och 
annan bröst-bygnad, var tagen i flera exemplar pa gungfly vid Hepolampi 
träsk i Jaakimvaara (inom Sverige blott pa ett ställe i Skane). Den andra 
arten, Triarthron Markelii Scum. (Anisotomidae), skiljande sig 
fran Hydnobius genom treledad antennklubba och hanens egendomliga 
bakben, var tagen i djup granskog i Meriä ödemark af Jaakimvaara socken 
samt förut funnen endast i Sachsiska Schweiz och pä ett par andra ställen i 
mellersta Europa. 

Friherre A. v. BONSDORFF förevisade vid samma mote en for finska 
samlingen ny skalbagge, Pachyta marginata FABR. fran Salmis socken 
i Ladoga Karelen. 

Den 3 December 1881 redogjorde hr SAHLBERG för ett nytt fall af se- 
kundära hanlika konskarakterer hos Dytisciderna, nämligen hos hanen af Hy- 
droporus pectoralis J. SAHLB., hvilken har hela brôstmidten samt in- 
sidan af höfter och lär-ringar tätt beklädda af en härfilt, som tvifvelsutan star 
i samband med kopulationen, i det bröstens härludd helt. och hället passar in 
pa suturen af honans täckvingar. i 

Vidare omnämde föredragaren, att herr BEDEL i sin fauna öfver Seine- 
Bassinens Coleoptera (Ann. Soc. ent. France) anför Hydroporus biline- 
atus säsom hane af granularis, pa grund deraf att han ej funnit nägra 
honor af den förre. Herr SAHLBERG ådagalade emellertid, att båda arterna 
äro väl skilda, ehuru de bäda könen icke blifvit nog väl bestämda. Hanen 
af H. granularis afviker fran honan genom obetydligt bredare och kor- 
tare framtarser samt längre klor med en liten tand i midten. Hanen af H. 
bilineatus åter karakteriseras derigenom att framtarsernas ena klo är nästan 
dubbelt sa lang som den andra. Föredragaren formodade, att den förra arten 
alls icke forekommer i Seine-gebitet, utan att en mörk varietet af den senare 


blifvit antagen sasom denna, 


Hemiptera. 


Den 10 April 1880 anmälde hr REUTER 7 for Finland nya Psylloder, 
nämligen Psyllopsis diserepans FLoR och Psylla ulmi Fksrt. fran 
Abo, Ps. rhamnicola Scorr, tagen på Rhamnus cathartica på Aland, 
Ps. iteophila Löw., Ps. stenolabis Löw., funna i Pargas nara Abo, 
den senare äfven i Kyrkslätt i Nyland, Trioza striola FLor fran Abo och 
Tr. chrysanthemi Löw fran Kyrkslätt. Af särskildt intresse voro Psyl- 


\ 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


lopsis discrepans, dittills tagen blott vid Montpellier i sôdra Frankrike, 
och Psylla rhamnicola, förut funnen blott pä ett ställe i Britanien. 

Den 16 November 1880 förevisade hr SAHLBERG ett exmplar af den in- 
tressanta Salda alpicola J. SAHLB., först upptäckt pa högsta toppen af 
Bätfjället vid Saltdalen i Norge sommaren 1879 och nu funnen vid Svjätoinos 
pa norra kusten af Rysk-Lappska halfön af hr ENWALD. | 

Den 1 Oktober 1881 anmälde och företedde hr REUTER tvänne för den 
finska faunan nya hemiptera, näml. Trioza circii F. Löw, nyligen be- 
skrifven från de österrikiska fjällens subalpina region och funnen i Torneå 
Lappmark af hr A. PALMEN, samt Pediopsis tiliæ GERM., tagen af hr 
REUTER på lind nära Åbo, i sällskap med Lygus cervinus MEy., en 
art, hvilkens förekomst inom landet hittills varit mycket tvifvelaktig. 

Den 29 Oktober 1881 framlade herr REUTER qvistar af Sorbus, ytterst 
tätt besatta med millioner af en liten Coccid, Chionaspis salieis L., en- 
ligt d:r SIGNORET, som likväl i sin monografi öfver Cocciderna anför arten 
endast frân Salix alba och viminalis. De företedda Cocciderna voro till stör- 
sta delen genomborrade, enligt föredragarens förmodan af larverna till Chilo- 
corus renipustulatus SCRIBA, af hvilken Coccinellid tvänne gyttringar 
med pupphudar qvarsutto pa qvistarne. | 


Thysanoptera. 


Den 7 Februari 1880 redogjorde hr REUTER för de hittills kända finska 
arter af denna grupp, uppgående till inemot 40 och förelade första häftet af 
ett arbete öfver desamma, innefattande familjen Tubulifera med tolf arter. 

Den to April 1880 förevisade densamme en liten särdeles vackert teck- 
nad art af ett för Finland nytt genus, nämligen Heliothrips Dracaenae 
HEEG., beskrifven frän orangerier i Wien och nu funnen i boningsrum i Hel- 
singfors af hr B. WASASTJERNA, 


Collembola. 


Den 10 April 1880 förevisade hr FAUST en ofantlig mängd i sprit för- 
varade exemplar af en Isotoma-art, hvilka anträffats af hr U. COLLAN 1 
oerhörda massor krypande pa snön i Januari mänad invid Toppjoki i Halikko 
socken nära Äbo. 


Thysanura. 


Den 13 Maj 1880 förevisade hr SAHLBERG invid Stansviks grufvor pa 
Degerö nära Helsingfors tagna exemplar af Machilis polypoda Lınn., 
förut veterligen icke tagen i Finland, samt omnämde såsom öfriga kända fin- 
ska arter Lepisma sacharina LINN. (nordligast funnen i Ryska Lapp- 
marken) och Campadea Staphylinus Wesrtw. (nordligast anträffad i 
Yläne i Satakunta). 


NEKROLOG. 


+ 


August Wilhelm Malm. 


Den 5 Mars detta är bortgick med döden Professor Fil. 
Doktor Aucust WILHELM MALM, en af vårt lands ifrigaste och 
mest idoge naturforskare, visserligen icke 1 sa unga ar, men dock 
ej sa gammal, att han ännu icke skolat kunna uträtta mycket. 
Under den långa tid, allt sedan den 1 Januari 1848, MALM var 
intendent vid Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Sam- 
hällets naturhistoriska museum förstod han ständigt att rikta dess 
samlingar och pa ett smakfullt och planmässigt sätt ordna de- 
samma. Redan 1840, 2 ar efter att hafva vid 17 års alder i 
Lund aflagt studentexamen, begaf han sig till Stockholm fôr att 
der studera vid riksmuseets zoologiska afdelning, under hvilken tid 
han naturligtvis erhöll manga goda ingifvelser, som sedermera 
vid skôtandet af hans intendentsbefattning kom honom till gagn. 

Närmaste tiden derefter använde MALM pa resor i natur- 
historiskt syfte, i det han undersökte vårt lands både nordligaste 
och sydligaste provinser ända till dess han blef kallad att sköta 
den plats, han till sin död innehade. Åt undervisningen egnade 
han ock sina krafter: så var han sedan 1851 lärare vid realgym- 
nasium i Göteborg i zoologi och vikarierade för lektorn 1 natur- 
vetenskap dersammastädes vårterminerna 1860 och 1868. Under 
aren 1856—67 var han tillika tillsyningsman öfver Göteborgs 
och Bohus läns fiskerier. Äfven i utlandet har Marm sökt till- 
vinna sig ökad insigt inom sitt fack, i det han företagit ålskilliga 
naturhistoriska resor såsom till Skotland, England, Frankrike och 
Belgien år 1861, och sommaren 1868 till Danmark. Derjämte 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


var han en den ifrigaste van af naturforskaremöten och deltog i - 
de efter 1860 hällna skandinaviska naturforskaremötena. Vid sà 
väl de allmänna som de särskilda sektionernas sammankomster 
deltog MALM genom föredrags hållande och i de allmänna dis- 
kursionerna, hvarom de om nämda möten utgifna förhandlingar 
vittna. | 

Erkannande för sitt arbete rönte MALM fran alla hall; af 
flera sa väl in- som utländska lärda sällskap kallades han till 
ledamot; af Kongl. universitetet i Breslau blef han den 7 April 
1876 hedrad med kallelse till Filosofie Doktor och af sin egen 
monark har han erhällit riddaregraden af Kongl. vasaorden jämte 
professors namn, heder och värdighet. ; 

Ja man torde utan öfverdrift kunna säga, att Professor MALM 
har inlagt synnerligen stora förtjänster om Göteborgs museum i 
synnerhet genom sitt sällsporda samlarenit, genom sitt intresse 
för vårt lands fauna och genom sin smak att på ett prydligt sätt 
anordna de till museet skänkta eller genom köp förvunna na- 
turalsterna. 

Hans författareverksamhet var ock mycket stor och har han 
deri nedlagt mången god tanke och månget vigtigt resultat af 
sina på god observationsförmåga grundade forskningar, om ock 
han stundom genom en viss ensidighet kom i strid med här- 
skande åsigter. Dels hafva vi af honom särskilda utgifna arbe- 
ten, bland hvilka jag torde få erinra om »Några blad om hval- 
djur i allmänhet och Balænoptera Carolinæ 1 synnerhet, Göteborg 
1866», hvilket arbete på sin tid tilldrog sig stor uppmärksamhet 
och blifvit öfversatt till såväl tyska som franska språken; i »En 
vinter och tvenne somrar bland fjellen, ellér resa i Skandinaviens 
nordligaste Lapp- och Finnmarker, Göteborg 1851», lemnar oss 
förf. en mycket läsvärd skildring af dessa af så få besökta trak- 
ter af vårt land; »Göteborgs och Bohus läns fauna. Ryggrads- 
djuren. Med flera planscher. Utgifven med understöd af stats- 
medel. Göteborg 1876» är ett digert arbete på 674 sidor och 
lemnar oss många vigtiga bidrag till kännedomen om djurlifvet i 
Bohus län. En mängd skrifter har MaLm utgifvit och låtit trycka 
i Kongl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar och förhand- 
lingar, i Naturhistorisk Tidskrift, utdgivet af HENRIK KRÔYER, 1 
Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles handlin- 


SPÄNGBERG! NEKROLOG ÖFVER A. W. MALM. 159 


gar, i förhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes möten, 
i tidskrift för Teknologi, utgifven af G. R. DAHLANDER och A. W. 
Ewert, i Kongl. Landtbruksakademiens handlingar och tidskrift 
fä Host. 

_ Mångsidiga voro Maıms naturhistoriska studier och står äf- 
ven entomologien i tacksamhet för hans verksamhet och flit. Han 
var en varm vän af silkesodlingens framätgäende i vårt land, för‘ 
hvilken sak han äfven verkade genom särskilda småskrifter. 
Såsom ett af MALMS vigtigare arbeten inom entomologiska om- 
rådet är utan tvifvel »Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien 
och Finland, med särskildt afseende på de arter och former, 
hvilka blifvit funna i Göteborgs och Bohus län [Göteborgs Kongl. 
Vetenskaps- och Vitterh.-Samh. handl., ny tidsföljd, häft. 8 
(7863)], hvilket arbete utgör ett godt och välkommet tillägg till 
var dipterologiska literatur. Vidare torde förtjäna att nämnas en 
liten uppsats af Marm, införd i förhandlingar vid det skandina- 
viska naturforskarnes nionde möte i Stockholm 1863 under titel: 
»Nagra ord med anledning af Prof. BOHEMANS föredrag om par- 
ning mellan insekter af olika arter», i hvilken uppsats förf. ut- 
talar sin åsigt om arternas uppkomst, enär han säger: »Jag tror 
mig sjelf hafva funnit, att äfven t. ex. klimatiska förhållanden, 
såsom olika årstider, 1 sinom tid kunna blifva orsak till framkal- 
landet af olika former, hvilka, enligt min åsigt, icke desto mindre 
få anses som goda arter» och belyser detta med några exempel 
hemtade från egen erfarenhet. 

MALM var gift med CAROLINE MATHILDE CHRISTENSEN och 
egde med henne 2:ne barn, af hvilka sonen _ Aucust Huco är 
filosofie doktor och en tid varit lärare vid realgymnasium 1 Göte- 
borg; dottern ANNA CAROLINA EMERENTIA dog redan i späd ålder. 


Stockholm 1 Juli 1882. 


Jacob Spångberg. 


RÉSUMÉS. 


(P. 105 du texte.) - 


O.-M. REUTER: Hémipteres heteropteres de la Finlande 
et de la Scandinavie. 


M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- 
cription systématique de tous les Hémiptères héteroptères connus 
de la Finlande et de la Scandinavie. | 


(PI 127 du texte.) 


CHR. AURIVILLIUS : Sur Trochiliun melanocephalum (DALM.) 


L'auteur communique que ce représentant de la famille des 
Sesiides, a été trouvé, en été 1879, à Bjuf, Scanie méridionale, 
découverte remarquable par la circonstance qu’on ne l'avait pas 
rencontré en Suède depuis le temps de Datman. 


Séance du 29 avril 1882. 
(P. 123 du texte.) 


Le Résumé du compte-rendu ‘de cette séance sera commu- 
niqué dans la dernière livraison de l’année. 


(F. 127 duitexte) 


Hy. Store: Leste des fourmis suédoises (communication 
préliminaire). 

L'auteur donne sous ce titre la description systématique de 
toutes les fourmis jusqu'ici connues en Suède, et prie tant les 


- RÉSUMÉS. AE RON 


entomologistes que les profanés dans cette science, de contribuer, 
par un collectionnement zélé de ces insectes, à augmenter la con- 
naissance ultérieure des espèces qui se trouvent en Suède, et de 
fournir, dans la mesure du possible, des matériaux sur la vie si 
curieuse des insectes en question. 


«#752 du! texte.) 


J. SPÅNGBERG: Sur Parnassius Mnemosyne 1. 


Ce papillon a été trouvé l'année dernière à la latidude sep- 
tentmonales élevée nude l'ile. d‘'Alnô. (env.,62°,15.LN.),, près, de 
Sundsvall, dans le Medelpad (gouvernement d’Hernösand).  Jus- 
qu'ici, on ne l'avait pas rencontré plus haut qu’en Upland (env. 
Gao EN i) | à 


(P. 153 du texte.) 


O.-M. ReuTER: Communications entomologiques des Séances 
de la »Soctetas pro fauna et flora fennica, pendant les an- 
nées. 1880-1881». 


M. REUTER donne un court resume des travaux de la So- 
ciété précitée dans le domaine de l’entomologie pendant les an- 
nées 1880-1881. Les personnes qui désireront en prendre con- 
naissance, voudront bien consulter les Mémoires mêmes de la 
société finlandaise. 


(P. 157 du texte.) 


J. SPÅNGBERG: Necrologie d’AUGUST-WILHELM MALM. 


L’auteur consacre quelques pages à la nécrologie de l’un 
des membres de la Société, le professeur AUGUST-WILHELM MALM, 
intendant du musée de Gothembourg. 

> Verse dans presque toutes les branches de la science zoo- 
logique, M. MALM s était aussi occupé de l’entomologie, et cette 
dernière lui doit entre autres un travail: Anteckningar öfver 
Syrphici i Skandinavien och Finland (Notes sur les Syrphici de 


Entomol, Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). IT 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


la Scandinavie et de la Finlande), inséré dans les Mémoires de la 
Société royale des sciences et belles-lettres de Gothembourg, nou- 
velle serie, fasc. 8, 1863 (Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitter- 
hets-Samhällets handlingar, ny följd, häft. 8, 1863), travail qui 
constitue une addition bienvenue et excellente à la littérature dip- 
térologique suédoise. Il y a lieu d'ajouter à ce travail une dis- 
sertation de MALM, insérée dans les Comptes-rendus de la ge 
séance de la Société des naturalistes scandinaves à Stockholm, en 
1863, et intitulée: »Vägra ord med anledning af Prof. BoHE- 
MANS föredrag om parning mellan insekter af olika arter» 
(Quelques mots par rapport au discours de M. le professeur Bo- 
HEMAN sur l'accouplement entre insectes de diverses espèces). 
M. MALM exprime dans cet opuscule sa manière de voir sur la 
naissance dès espèces, disant avoir constaté lui-même par l’ex- 
périence que, p. ex., les circonstances climatologiques, comme 
des saisons différentes, peuvent donner avec le temps naissance 
à des formes différentes, qui, selon lui, n'en doivent pas moins 
être considérées comme »de bonnes espèces». 

M. MALM, né en 1821, est mort a Gothembourg le 5 mars 
de cette année, Il laisse un fils, M. Aucust-Huco MALM, Dr 
en philosophie, professeur à l'école industrielle (realgymnasium) 
de Gothembourg. | | 


| 
| 
| 


FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS 
HEMIPTERA HETEROPTERA 


AF 


O. M. REUTER. 


(Forts. ir) are. 3, pag. r>21,) 


branen mycket bred, den obetäckta delen af disken smal, punk- 
terad, cori sidorand med en rad sma reguliera maskor, en del 
af nerverna bruna, diskfältet med spetsen och en fläck vid mid- 
ten af brachialnerven svarta.. 3 mm. 1. 

Pa tufviga sumpiga lokaler i lundar. Endast funnen inom 
östra Finland, i Ryska Karelen af J. SAHLBERG. 

3. M. Humuli FaBr.: äggformig, svart, antenner (utom 
sista leden) och benen helt och hället rostgula; pronotum helt 
och hället, äfven. i disken, samt hemielytra grägula, membranen 
ställvis med bruna nerver, corii brachialnerv med tvä svarta streck; 
sidorandens nerver bruna; pronoti kölar utan maskor. 3'/, mm. 1. 

Tingis Humul PALL, H. Sv. 114, 3 (partim). 

Pa Myosotis palustris och lingulata. Sverige: Skane, 
Smäland, Kinnekulle, Östergötland, Stockholm. Finland säll- 
synt: Tavastland och Karelska näset, J. SAHLBERG.. 


Fam. VI. HEBRIDAE. 


Kropp liten med läderhärdt chitinskelett, undertill betäckt 
med kort, för vatten ogenomtränglig, åtsittande pubescens. Huf- 
vud äggrundt, lutande, med sma ögon och tva oceller. Rostrum 
fyr-ledadt med basen dold i en ränna, bildad pa hufvudets undre 
sida af de hôga rostral-loberna. Antenner med fem tydliga le- 
der. Pronotum framtill afsmalnande. Scutell tydlig, i spetsen 

nn 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


afrundad. Hemielytra med aflängt triangulärt corium, men cla- 
vus hinnartad, likasom membranen, och öfvergäende i denna; 
stundom rudimentära. Bröstet med midtelfära. Hôfter fränstä- 
ende. Ben måttligt långa. Tarser tvä-ledade med klor i spet- 
sen. — Lefva pä vattenväxter, vid stränder af stillastäende vat- 
ten och löpa med färdighet pä vattenytan. 


Slägtöfversigt: 


Ögon korniga. Rostrum näende till bakhöfterna. Antenner fästade långt 
nedom ögonen med första och andra lederna korta, de öfriga tunnare, tredje 
längst. Pronotum intryckt pa tvären. — HEBRUS. 


HEBRUS:CURT: 


1. H. pusillus FALL.: brunsvart eller brun, matt, anten- 
nernas första led, rostrum och ben rostfärgade; hemielytra med 
en basalfläck pa clavus och tre fläckar pa membranen, tva trans- 
versela och en längsfläck före spetsen, hvita; fôrsta antennleden 
nästan dubbelt sa lang som ögats diameter, skjutande langt: ut- 
öfver hufvudets spets. 2 mm. 1. 

Fauu., H. Sv. 65, 27 (Lygaeus). SauLe., Mon. 127, 1. J. 
SAHLB., Not. F. Fl. Fenn. XIV, 266, 1. 

Tamligen sällsynt pa Lemna o. a. vattenväxter. Sverige: 
Smäland, Westergötland, Södermanland. Finland: Aland—Ry- 
ska Karelen. 

2. H. ruficeps THoms.: brunsvart, matt, hufvud, antenner, 
pronotum och fötter rüdgula; pronotum stundom rödbrunt eller 
brunt, ı midten bredt svartaktigt; clavus vid basen obestämdt 
hvitaktig, membranen rökfärgad; vanligen äro hemielytra starkt 
förkortade, bildande ett litet ovalt innantill hvitaktigt fjäll; första 
antennleden föga längre än ögats diameter och föga skjutande 
utöfver hufvudspetsen. 2 mm. |. 

TromssuOp.sent IV, 395." J. Sanus. rer zer 

Sällsynt; lefver hufvudsakligen i Sphagnum-mossar och er- 
hälles bäst genom sällning eller skakning af mosstufvorna. Sve- 
rige: Skane, THOMSON, Oland, BOHEMAN. Finland: Abo skär- 
gard, Forr., Nyland, Tavastland, Ladoga Karelen, J. SAHLBERG. 


REUTER; FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 165 
Fam. VII. HYDROMETRIDAE. 


Kropp hard, undertill betäckt af kort, atsittande, silkesartad, 
för vatten ogenomtränglig pubescens. Antenner fyraledade. Co- 
rium, clavus och membran icke tydligt ätskilda och af nästan 
likartad consistens. Connexivum starkt uppböjdt, kantande abdo- 
men. Inga eller otydliga stinkkörtelöppningar på metasternum. 
Tarser tva- eller tre-ledade med klorna vanligen (icke hos Meso- 
veha och Hydrometra) fästade fore sista ledens spets, utan några 
klodynor.* -— Lefva pa vattenytan, der de lépa kring med stor 
snabbhet efter rof. 


Ofversigt af underfamiljerna. ? 


1 (2). Hôfter samstäende. Pronotum baktill icke förlängdt öfver scutellen, 
med en tvärfära, som delar det i tvä ungefär lika stora lober. Ocel- 
ler stora. Antenner och ben fina, de förra med andra leden kortare 
än de öfriga. Klor mycket sma, spets-sittande. Hemielytra saknas 
(hos vara exemplar). — Mesoveliina. 

2 (1). Bakhôfter vidt fränstäende, sido-sittande. Pronotum baktill triangu- 
lärt förlängdt och helt och hället täckande scutellen (blott hos Hydro- 
metra är denna nägot synbar). Klor vanligen fästade före tarsspetsen. 

3 (4). Hufvud mycket aflängt, horisontelt, nästan cylindriskt, framtill till- 
svullnadt. Ögon belägna ungefär i midten af hufvudets sidor, längt 
frän pronoti framkant. Tredje antennleden längst. Klor spets-sittande. 

— Hydrometrina. 

4 (3). Hufvud kort, lutande och framät afsmalnande. Ögon invid pronoti 
framkant. Vanligen den första antennleden längst. Klor framför 
tarsspetsarne. 

5 (6). Bakfötter vanligen icke mycket längre än framfötterna. Rostrum tre- 
ledadt. Mellanhöfterna stående ungefär lika långt från fram- som 
från bakhöfterna. — Veliina. 

6 (5). Bakfötter och isynnerhet mellanfötterna mycket förlängda, mångfaldt 
längre än framfötterna: Rostrum fyraledadt. Mellanbröstet mycket 
långt, fram- och bakbrösten mycket korta, hvarigenom mellanhöfterna 
blifva långt aflägsnade från framhöfterna, men starkt närmade till bak- 
höfterna. — Gerridina. 


1 Så benämnes ett hinnlikt bihang, som oftast förefinnes emellan de båda 
klorna. 

2 Dessa erbjuda sinsemellan så stor olikhet, att de måhända rättast för- 
tjänade att betraktas såsom egna familjer. Underf. Mesoveliina står fam. He- 
bridae ganska nära och kunde till följd af vissa karaktärer förenas med denna 
lika väl som med Zydrometridae. 


166 © ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Underf. Mesoveliina. 
Slägtöfversigt : 


Kropp lancettformig, ofvan nedplattad, undertill convex. Ögon klotrunda, 
icke vidrörande pronoti spets. Rostrum treledadt. Första antennleden längst, 
nägot böjd. Pronoti sidor okantade. Tarser treledade med basal-leden mycket 
kort. — MESOVELIA. | 


MESOVELIA M. & R. 


1. M. furcata M. & R.: olivfärgadt gul, likasom fernissad, 
alla tvärsuturer, hufvud med tvä längsstreck, fyra punkter fram- 
“till och clypeus, thoracal och åtminstone de främre dorsalseg- 
menten med tva discoidal-langsband samt spetsarne af antennle- 
derna, tibierna och tarserna svartaktiga; larens bakkant och ti- 
bierna med fina taggar; vanligen (hos oss alltid) icke ens spar 
till vingar. 3--3'/, mm. 1. 

Mesovelia Parra J. Same, Not. Soc. F. Fl. Fenn. XIV, 
ZOO 2.17% 

I träsk och dammar pi Nymphaea, Nuphar, Potamogeton 
o. s. v. Hittills funnen endast 1 Finland: Ryska och Finska 
Karelen, Savolax (nordligast i Idensalmi), Tavastland, Nyland 
och Satakunta, J. SAHLBERG; Abo skärgård (äfven vid stränderna 
af brackvattenvikar) och Åland, Förr. 


Underf. Hydrometrina. 
Slägtöfversigt : 


Kropp lineär. Oceller saknas. Rostrum fint, icke fullt räckande till 
hufvudets bas, treledadt. Första antennleden kortare än de öfriga. Ben yt- 
terst fina, tarser treledade, första leden ytterst kort. — HYDROMETRA. 


HYDROMETRA LATR. 


1. H. stagnorum Linn.: brunsvart, hufvudets spets, rost- 
rum, utom i spetsen, antennernas bas, ben och connexivum rost- 
färgade, knän, tibiernas spets samt tarser svarta; hemielytra line- 
ära med två svarta längsnerver, tecknade med otydliga gula fläc- 
kar, men vanligen ytterst korta, lineära, bruna, knappt längre än 
metanotum. 7'/,—8'/, mm. 1. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. | 167 


Ein. FÖ Sv. 971 (Czmex). FALL, H. Sv. 162, 1 (Emesay. 

J. SAHLB., 1. c. 268, 1 (Lzmnobates). — Cimex acus DE GEER, 

~ Mém. III, 332, 40. 

Sällsynt vid sjöstränder; lôper tämligen snabbt pa vattnet, 

men gar langsamt pa Jand. Sverige: Skane; Finland: Ryska 

Karelen vid Svir, Ladoga-Karelen, sôdra Savolax, Tavastland 
och enl. J. SAHLBERG äfven i södra Österbotten. 


Underf. Veliina. 


Slägtôfversigt : 


1 (2). Kropp liten. Första antennleden mycket lindrigt böjd, kortare är 
den fjerde, som är längst. Alla tarser tväledade. Mellersta tibierna 
icke härfransade. Baklär hos bäda könen oväpnade. — MICROVELIA. 

2 (1). Kropp medelstor. Första antennleden längst, bägböjd. Alla tarser 
treledade, men första leden mycket kort. Mellersta tibierna baktill 
starkt härbräddade. Baklär hos gy med två taggar. — VELIA. 


MICROVELIA WESTW. 


1. M. Schneideri ScHoLz: svart, tätt silkesluden, pronoti 
apicalring och ôgonkretsen silfverludna; första antennleden, utom 
1 spetsen, rostrum mot basen, höfter, lärringar och lär frän ba- 
sen utöfver midten blekgula, ben och antenner utät bruna; he- 
mielytra med två basallinier, två smäfläckar bakom midten och 
ett stort discoidalfält hvitaktiga, detta med en svart midtellinie; 
det punkterade pronotum och connexivum svarta. 2—2'/, mm. |. 

jet SAure.,° Medd. Soc” Fi Fl"’Fenn. I, p 89 Aydroessa 
pygmaea Tuoms., Op. ent. IV, p. 394 (nec Dur.). 

Pa stillastaende vatten. Sverige: Lund, THomson. Fin- 
land: vid Abo, Förr., Ryska och Finska Karelen, Lappland 
(Muonioniska)', J. SAHLBERG. 


VELIA LATR. 


1. V. currens Fapr.: svartbrun, opac, pronotum ofta rost- 
brunt, tätt och fint brun-pubescent; mellan- och bakbröstets rän- 


! De af J. SAHLBERG i hans Enum. Hem. Gymn. Fenn. fran Lappland 
anförda exemplaren af Æebrus pusillus tillhöra enligt SAHLBERGS senare un- 
dersökningar icke denna art, utan Microvelia Schnei deri. 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


der här och der, connexivum och bukens midt gula, hvarje seg- 
ment af connexivum med svart flack i bakranden, två aflanga 
snedställda fläckar nära pronoti spets och andra vid de första 
dorsalsegmentens sidor silfver-häriga; vanligen vinglös; hos de 
vingade äro hemielytra tecknade med en liten hvit linie i basal- 
hörnet samt en afläng fläck vid första discoidalfältets bas och 
två mindre rundade fläckar äfven hvita, den förra i midten, den 
andra före elytras spets. FEN mm. |. 

FALL, H. Sv. 160, 2 (Hydrometra). J. Saurse., Not. Skpts 
Ko Fl; Fean.sXN];,263, =: 

Sällsynt pa bäckar med forsande vatten, lefver i sällskap. 
Sverige: Skäne, Smäland, Vestergôtland, Bohuslän. Finland: 
Ryska och Finska Karelen, nordligast i Kirjavalaks, J. SAHLBERG. , 


Underf. Gerridina. 


Slägtöfversigt: 


Kropp smal, aflang. Ögon stora, klotformiga, vidrörande pronoti fram- 
kant. Oceller knapt skönjbara. Hemielytra med starka längsnerver. Tarser 
tväledade, klor smä; framtarser mycket kortare och tjockare än de ôfriga. 
Hemielytra ofta förkortade eller inga. — GERRIS. 


GERRIS Fapr., LATR. 


Artöfversigt: 


ı (2). Antenner litet längre än halfva kroppen, första leden kortare än an- 
dra och tredje tillsamman. Mellanlar tydligt kortare än baklären. 
Sjette abdominalsegmentets bakhörn utskjutande i en lång tagg. — 
— G. rufoscutellata. 

2 (1). Antenner knapt så långa som hufvud och pronotum tillsammans. 
Mellaniår lika långa som eller längre än baklåren. 

3 (6). Sjette abdominalsegmentets bakhörn utdragna i en lång hvass tagg. 
Första antennleden tydligt längre än andra och tredje tillsamman. 

4 (5). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn uppnående eller öfver- 
skjutande genitalsegmentens spets. Pronoti yttre sidorand (från sidan 


sedd) i de bakre två tredjedelarne med en gul linie. — G. paludum, 
5 (4). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn icke nående till genital- 
segmentens spets. Pronoti sidorand utan gul linie. — G. najas. 


6 (3). Sjette abdominalsegmentets bakhörn mindre långt och spetsigt ut- 
dragna, blott tandformigt utskjutande. Första antennleden kortare än 
eller lika lång som andra och tredje tillsamman. 


ge 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. | 169 


7(10). Mellersta tarsernas andra led endast omkring dubbelt längre än den 
första. 

8 (9). Baktarsernas andra led omkring */,—nästan ‘/, kortare än den första. 

| Antenner gulaktigt rostfärgade, sista leden och spetshälften af den 
näst sista bruna. Hanens sjette ventralsegment i spetsen rundadt ur- 
bräddadt. — G, aspera. 

9 (8). Baktarsernas andra led nästan dubbelt kortare än den första. Anten- 
nernas tre första leder helt och hållet gulaktigt rostfärgade. Hanens 
sjette ventralsegment! i spetsen rundadt urbräddadt, men dessutom 
yttermera i sjelfva midten rundadt urbugtadt. — G. thoracica. 

10 (7). Mellersta tarsernas andra led tredubbelt eller än mer längre än den 
första. Hanens genitalsegment såsom hos föregående art. 

11(14). Baktibier och tarser tillsamman lika långa som eller nästan något län- 
gre än mellantibierna. 

12(13). Baktarsernas andra led dubbelt kortare än den första. Framlär med 
två sneda mot basen afkortade svarta längsstreck, ett yttre och ett 
inre. Hanens buk oväpnad, honans i midten med två breda gula 
längsband. — G. lacustris. 

13(12). Baktarsernas andra led mindre än dubbelt kortare än den första. 
Framlår svarta, blott i yttersta basen rostfärgade. Hanens sjette ven- 
tralsegment beväpnadt med två höga framåt riktade tuberkler; honans 
buk helt svart. — G. odontogaster. 

14(11). Baktibier och tarser tillsammans omkring !/, kortare än mellantibierna. 
Baktarsernas andra led omkring */, kortare än den första. Hanens 
buk oväpnad, honans helt svart. — G. argentata. 


1. G. rufoscutellata LATR.: svart eller olivbrun, undertill 
tätt gulaktigt silfverpubescent, antennernas tre första leder, rostri 
tredje led bakom midten, pronotum, hemielytra, en fläck framför 
höftskålarne och ben roströda; pronotum framtill, med undantag 
af en längslinie, randen bakom sidohörnen och vingnerverna 
svarta; buk ofta längs midten rödaktig. 13—17 mm. 1. 

STAL, Ofv. Vet. Ak. Förh. 1868, 396, 1 (Limnoporus). J. 
SAHLB., Not. Sällsk. F, Fl. Fenn. XIV, 250, 1 (Hydrometra). 
Hydrometra lacustris Fauu., H. Sv. 159, 1 (partim). 

Ej sällsynt på stillastående eller långsamt rinnande vatten, 
särdeles i skogskärr. Sverige: Sk&ne—Norrland. Norge: Rynd- 
bjerg, Eidskogen, Odalen. Finland: ända upp till Kantalaks 
1 Ryska Lappmarken. 

2. G. paludum FaBr.: svart, undertill tätt blekt silfver- 
pubescent, en midtellinie pa pronoti framlob, en linie pa hvarje 


1 I mina Nya Bidr. till Äbo och Älands skärgärds Hemipterfauna (Medd. Soc. pro 
+. Fl. Fenn. V, p. 192) star genom skriffel »Mas segmento genitaliy i. e. sexto ventrali. 


LÖ 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


sida om bakloben, fläckar framför höfterna, sista ventralsegmen- 
tets bakrand och en fin linie längs connexivi utrand rödgula; 
ben och antenner svarta; pronoti framhôrn tuberkelformigt upp- 
höjda; buk lindrigt kölad, särdeles hos hanen; baktarsernas för- 
sta led dubbelt längre än den andra. 12—14 mm. |. 


J. Sauıe., 1. c. 251, 2. Cimex najas DE GEER, Mem. III, 
RUE eye Gy spec. alatum, sec. sp. typ. 


Sällsynt. Sverige: Skane, WALLENGREN, Östergötland, Hac- 
LUND. Finland: Abo skärgård i en hafsvik, Forr., Nyland, 
Justin, Södra Karelen och nordligast vid Teisko i Tavastland, 
J. SAHLBERG. 


3. G. najas DE GEER, auct.: lik föregående, men afviker 
genom gråaktig, finare pubescens på undre kroppssidan, betyd- 
ligt kortare bakhörn på sjette abdominalsegmentet, kortare geni- 
talsegment, tjockare antenner, pronoti framhörn afrundade och 
icke framskjutande, icke kölad buk, samt genom baktarserna, 
hvilkas första led är blott '/, längre än den andra; pronoti gula 
sidolinie saknas, men på mesosternum finnes en gul fläck. 13— 
16 mm. |. 

DE GEER, Mem. III, 311, 39; T. XVI, ff. 8—11 (Capet), 
spec. aptera. STÅL, L c. 396 (Aygrotrechus). J. Saute. 1. c. 
252, 3 (Hydrometra). Hydrometra lacustris Fair, H. Sv. 
150, 1 (partim). A. paludum ZETT., Ins. Lapp. 281, 1. A. 
aptera Bou., Ofv. Vet. Ak. Fôrh. 1852, 79, 38. 

Har och der i södra Sverige: Skane, Smäland, Oland; i 
sydöstra Finland allmän, nordligast i Savolaks, Tavastland, J. 
SAHLBERG, Österbotten, WASASTJERNA. — Vanligen vinglös. 


4. G. aspera FIEB.: svart, undertill silfvergrå, pronotum 
med en linie framtill och största delen af disken, hufvudets spets, 
antenner utöfver midten, rostri tredje led bakom midten, en smal 
strimma nedanför pronoti sidorand sträckande sig framåt ända 
till spetsen, ett streck framför framhöfterna, en fin linie på yttre 
sidan af bakre höfterna, abdomens sidorand (undertill smalt) och 
benen rödgula; främsta lårringarne, en bred strimma på utsidan 
af framlären och bakhöfterna ofvantill svarta; buk fint fårad på 
midten och tecknad med längslinier af fin silfverpubescens. 10 
—ıı mm. |. 


REUTER: FINLANDS OCH SKAND.S HEMIPT.-HETEROPT. I7I 


STÄL, 1. c. 397, 2 (Zimnotrechus). J. SAHLB., |. c. 254, 
5 (Aydrometra). Hydrometra lacustris var. c ZerT., Ins. 
Pope 262,02. - \ 

Pä stäende och rinnande vatten, äfven i hafsvikar. Sverige: 
Stockholm, Ångermanland, Torneå Lappmark; nordenfjeldske 
Norge vid Innsö, J. SAHLBERG; Finland: hela området ända 
upp i Lappmarken, der den mestadels är vinglös. 

5. G. thoracica ScHumm.: lik föreg., men antenner, utom 
sista leden, rostgula; fläckarne framfor framhôfterna stôrre och 
likas en gul flack pa bakre hôftpannorna; pronoti disk baktill 
lifligare rostgul,* strecket pa undre sidan af sidoranden framtill 
afbrutet; connexivum undertill bredare rostgult; buk pa längden 
fint kölad utan silfverludna langslimer; kropp tämligen parallel, 
icke starkt utvidgad vid bakhôfterna, hanens sjette ventralsegment 
icke på längden intryckt;” täckvingarne någon gang hvitaktiga 
emellan nerverna. 10—11 mm. l. 

Mel ON 39.7,i0%> (Lzemunotrechus)stej 0 Sane. ). cé 253, 
4 (Hydrometra). Hydrometra lacustris var. 6 ZETT., Ins. 
Lapp. 282, 2 (verisim. = var. /uscinolum mihi). 

Sällsynt. Sverige: Bohuslan, Ostergôtland?, Skane? Norge: 
Christiania, Sell, Dovre, Modum. Finland: Aland och Abo 
skärgärd, Forr., Helsingfors, J. SAHLBERG. 

6. G. lacustris LINN.: svart, en liten spetslinie pa pro- 
notum, en före midten afbruten linie pa ömse sidor under sido- 
randen, en flack pa ömse sidor om hufvudets spets, prosternum 
framför hôfterna, bakre höftpannorna undertill, abdomens rand 
och benen gula; en aflang flack pa främsta larringarne och tva 
strimmor pa framlaren svarta; honans buk i disken gul med en 
svart langslinie i midten. 8—10 mm. |. 

ryter P.aSvy 257,.970 (Cemex). : Fanns He Sviirso, 1 
(Hydrometra) partim. ZETT., Ins. Lapp. 282, 2 (id. var. a). J. 
Pen e 255, Old Hr Står, bce 3907, 3 (Limnotrechkus). 
— Cimex najas DE GEER, |. c. partim. 

* Stundom är denna likväl helt svart eller blott i midten smalt olivbrun 
och strecket under sidoranden framtill mycket förkortadt, ver. fuscinotum 
REUT. (Medd. Soc. F. Fl. F. V, 191). Frân Älands yttre skärgärd. 

? De två senaste karaktererna skilja denna fran G. Costae H. S., en 


art, som mähända finnes äfven inom värt gebit, dä den i Britanien gâr ända 


upp i Orkneyöarne. 


ize ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Allmän öfver hela området ända upp i Lappmarken. Ofta 
äro täckvingarne förkortade, knapt nående till fjerde dorsalseg- 
mentets spets, och flygvingarne inga. 

7. G. odontogaster ZETT.: svart; thorax såsom hos föreg. ; 
prosternum med ett streck på hvardera sidan framför höfterna, 
abdomens sidorand (smalt), framhöfter och lårringar, dessa med 
undantag af en fläck undertill, framlårens bas, bakhöfter och lår- 
ringar undertill samt baklår gulaktiga, dessa ofvan bruna; honans 
buk svart. 7—8'/, mm. 1. 

ZETT., Ans-1Lapp: 282,113 Pee ise. J. Sauce. luc. 
257,7 (Ad): SAL l.nc) 398,' 4 (Limnotreckus)! 

På stillastående och långsamt rinnande vatten, äfven vid 
hafskusterna; hela Sverige och Finland längst upp i Lapp- 
marken, der den vanligen är kortvingad med täckvingarne knapt 
uppnående andra dorsalsegmentets bas. Norge: Dovre, Fin- 
marken. | 1 

8. G. argentata ScHumM.: mycket lik föregående, men 
än mindre, abdomens gula sidorand framtill afsmalnande och af- 
kortad, framlaren vid basen blott innantill gula, baklaren ofvan 
helt svarta, bakre hôfterna helt svarta eller nagon gang under- 
till i spetsen gulaktiga; baktibier och -tarser kortare, hanens buk 
oväpnad; stundom saknas pronoti spetslinie. 6—7/', mm. 1. 

STÅL, l. c. 398, 5 (Lemnotrechus). J. SAHLB., Le 258, 
8 (Hydrometra). 

Sällsynt. Sverige: Stockholm, Står, Östergötland, Hac- 
LUND; Finland: södra Tavastland, Nyland, s. Savolax, Karelen, 
ända upp vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SAHLBERG. 


(Forts.) 


FÖRTECKNING PA DE EPHEMERIDER SOM 
HITTILLS BLIFVIT FUNNA PÄ SKAN- 
DINAVISKA HALFÖN 


AF 


H. D. J. WALLENGREN. 


Säsom Neuroptera ı allmänhet hafva af Skandinaviens ento- 
mologer blifvit förbisedda, sa har det äfven och kanske 1 högsta 
grad varit fallet särskildt med familjen Zphemeride. De enda 
upplysningar vi hafva erhållit om de arter af denna familj, som 
vår halfö fostrar,. innehållas dels i LINNÉS Fauna Svecica, dels i 
ZETTERSTEDTS Jnsecta Lapponica och dels i STRÔMS afhandling 
uti Nye Samling af det Kongl. Danske Videnskabers Selskabs Skrif- 
ter 2 Del. 1783. Det har derför synts oss icke böra sakna in- 
tresse att här meddela, hvad vi utôfver nämda uppgifter hafva 
oss bekant om dessa insekters utbredning inom vär halfö. Vära 
uppgifter stödja sig dels pä vära egna iakttagelser i Skäne och 
Blekinge, dels pa meddelade exemplar fran Norge af SIEBKE 1 
lifstiden och senast af SCHÔYEN, hvilken senare haft godheten 
att tid efter annan sända oss de insamlingar af Neuroptera, som 
han gjort under sina entomologiska resor. Men derjämte sam- 
mandraga vi här nedan äfven de uppgifter, som finnas uti ZET- 
TERSTEDTS och STRÖMS ofvan nämda arbeten. Likaledes hafva 
Herrar Lektor SPÅNGBERG och Apotekare HAMNSTRÖM haft god- 
heten sända ett och annat exemplar. 

LINNÉ beskref 1761 i sin Fauna Svecica 9 hithörande arter, 
af hvilka likväl tvänne (Z. bioculata och fuscata) sammanfalla, så 
att det af honom fran halfön kända, artantalet endast, dr 8. En 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


af dessa arter är likväl ännu alldeles okänd (£. culiciformis) och 
en annan (£. vespertina) är oviss. Af hans arters känna vi sa- 
lunda med säkerhet endast följande 6: £. vulgata, bioculata, ho- 
rarıa, diptera, nigra och mutica. 

STRÖM beskref 1783 fran det nordanfjäldska Norge följande 
4 arter: £. Jleucophtalma, caudata, broculata och ciliata, af hvilka 
E. bioculata är den liknämniga Linnks art och £. ciliata ar den 
samma som nyss nämde författares E. mutica, men de äterstä- 
ende tvänne voro nya för halföns fauna, ehuru de redan förut 
erhällit andra artnamn och af ZETTERSTEDT ej blifvit uppräknade 
bland de för honom säsom skandinaviska kända. 

ZETTERSTEDT uppräknar eller beskrifver 1839 1 Jus. Lapp. 
14 arter såsom skandinaviska, nämligen: £. vulgata, marginata, 
hyalinata, halterata, vespertina, brevicauda, venosa, vitreata, brocu- 
lata, culiciformis, fuscata, horaria, nigra och dipiera. Af dessa 
äro likväl, såsom redan nämts, de Linneanska namnen £. bio- 
culata och fuscata synonymer, men äfven de båda Zetterstedtska 
arterna '£. hyalinata och halterata sammanfalla med hvarandra, 
hvaraf följer att endast 12 af de 14 uppräknade arterna återstå 
såsom själfständiga. Härvid är likväl derjämte att märka, att 
ZETTERSTEDTS Z. culiciformis är lika apokryfisk som den lik- 
nämniga Linneanska arten. Utan tillgång till originalexemplar 
är det nämligen omöjligt att afgöra, hvad ZETTERSTEDT. åsyftat 
med sin art. Säledes känna vi af hans arter ej mer an 11, 
hvaraf de 5 voro nya för faunan. Dä nu härtill läggas de 2 af 
STRÖM beskrifna arterna, hvilka liksom STRÖMS arbeten voro 
okända för ZETTERSTEDT, utgör det frân halfön kända artantalet 
13. Nedan stäende förteckning lägger till detta antal 8, sa att 
vi frän vär halfö känna nu med säkerhet 21 arter, utom de of- 
van nämda ovissa. | 

Ehuru detta antal ganska säkert kommer betydligt att ökas, 
när familjens arter blott hunnit att tillvinna sig större uppmärk- 
samhet från våra Entomologers sida, är redan nu en jämförelse 
med hvad vi om samma familj känna från andra länder ej all- 
deles utan intresse. England, som i detta afseende ostridigt är det 
noggrannast undersökta land i Europa, eger 37 hithörande arter. 
Schweitz kommer närmast derefter med 30, norra och mellersta 
Tyskland med 25, Frankrike med 22, Ärkehertigdömet Österrike 


WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFONS EPHEMERIDER. 175 


med 17 och Spanien med 16 arter. Frän östra Europa är sà 
litet om familjen kändt, att ingen jämförelse dermed kan ske. 

I alla nyss uppräknade länder förekomma följande 7 af vära 
arter: Lphemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cœnis brevicauda, Cloeon 
dipterum och russulum, Heptagenia sulphurea och venosa, hvaremot 
följande 6 saknas i Österrike och äro blott anmärkta i England, 
Schweitz, Tyskland, Frankrike och Spanien, nämligen: Zphemera 
danica, Leptophlebia marginata, Cents horaria, Centroptilum luteo- 
lum, Baetis bioculatus och muticus. I England och Spanien saknas 
ater Zphemera glaucops och Heptagenia fluminum, hvilka likväl 
uppgifvas såsom tillhörande Schweitz, Tysklands och Österrikes 
faunor. I England, Schweitz och Frankrike förekommer Æphe- 
mera lineata, hvaremot Heptagenia colorata tillhör England, Schweitz 
och Österrike. Gemensamt med vår halfö har vidare England 
ensamt Baetis pheops och niger, samt England och Schweitz Lep- 
tophlebia fusca. 

Således eger vår halfö gemensamt med England 18, med 
Schweitz 18, med Tyskland 15, med Frankrike 14, med Öster- 
trike 10 och med Spanien 12 arter. 

Utom Europa förekomma af vara arter Zepfophlebia margi- 
nata och Paefis bioculatus äfven 1 norra Amerika, Cloeon russu- 
lum ı norra China samt Cloeon dipferum i Egypten. 

Baetis vitrata och Heptagenia borealis synas uteslutande till- 
hora den högre norden af var half. Åtminstone hafva de hit- 
tills icke blifvit anmärkta annorstädes än i Norska Finmarken. 


EPHEMERA (L1n.) 


E. vulgata L. (£. communis Retz) förekommer under Maj 
och Juni i hela Sverige, åtminstone ända in i södra Lappmarken. 
Inom Norge är den anmärkt vid Grundset i Österdalen och i 
Krydsherred (SIEBKE). 

E. lineata Eaton (£. danice PiCT.). Under Juni och Juli 
mänader funnen vid Ifösjön och Ringsjön i Skane. 

E. danica MÜLL. (Z. hispanica RAMB.). Skall enligt PICTET 
och Eaton förekomma 1 Lappland. Fran Skandinavien ej sedd 
af FÖRF. 

E. glaucops Picr. Under Juli mänad vid Ringsjön i Skäne. 


176 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


LEPTOPHLEBIA WESTW. EATON. 


L. marginata L. ZETT. under Maj—Juli tämligen allman 
fran Skane, åtminstone in i södra Lappmarken. 

L. cincta RETz (E. albipennis FABR., E. hyalinata och hal- 
lerata ZETT.) förekommer genom hela Sverige, samt inom Norge 
i Finnmarken (ZETT.), vid Elvenæs 1 Sydvaranger och vid Jerkin 
(SCHÔYEN). 

L. fusca Curt. (EZ. vespertina ZETT. Potamanthus brunneus 
Picr.). Under Juni—Augusti i Skane (Forr.) samt i Småland 
och Lappland (ZETT.). 


Obs. Till detta slägte torde äfven höra Z. vespertina Lin., 
hvilken skall enligt LINNÉS uppgift talrikt förekomma 
vid »fluvium Sätthælla» i Småland, men ännu är okänd. 
Troligen är den subimago till någon redan känd art 
och sannolikt till närmast foregaende.. 


CÆNIS STEPH. EATON. 


C. brevicauda Fasr. ZETT. (C. grisea Pıcr., E. macrura 
STEPH.) vid Ifösjö i Skäne, samt enligt ZETTERSTEDT i Wester- 
götland, pa Oland och i Torneä Lappmark. 

C. horaria L. (C. dimidiata STEPH. Eaton). Skane vid 
Ringsjön sparsamt. 


CLOEON LEAcH. 


C. dipterum L. Eaton. Vid Ifö och Lebra sjöar i Skane 
samt Byasjö i Blekinge under Juni—Augusti. Inom Norge vid 
Bodö (SCHÔYEN). | | 

C. russulum Mir. (Z. pumila Ramp.) vid Ifôsjô nara 
Knuthuset i vestra Ljungby socken i Skäne under Juli mänad. 


CENTROPTILUM EATON. 


C. luteolum MürL. Eaton (Z. caudata STRÖM) vid Byasjö 
i Blekinge; inom Norge nordanfjelds (STRÖM) och vid Alten 
(Eaton). 


WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFÔNS EPHEMERIDER. 177 


BAETIS LEACH. 


B. bioculatus L. Strom. ZETT. Eaton (Æ. fuscata L.) un- 
der sommarmånaderna i hela Sverige, åtminstone upp i södra 
Lappmarken. Inom Norge i Drivdalen och Sydvaranger (ScH6- 
YEN), men för öfrigt äfven i Norge den allmännaste arten enligt 
STRÖM. 


B. phæops Eaton (C. verna Pıcr.) vid Hammerfest och 
Alten i Norge enligt Eaton. 


B. muticus L. (-. striata L., DB. pumila Eaton., Æ. ciliata 
Strom) Amunds 4 vid Arup i Skåne under Juni—Juli. I Norge 
enligt STROM. = 

B. niger L. Eaton. Funnen i Skane vid samma tid och 
pa samma ställe som föregäende art. 


B. vitreatus ZETT. Enligt ZETTERSTEDT vid Bossekop i Fin- 
marken under Augusti manad. ScHOvEN har sändt ett exemplar 
fran Sydvaranger, som otvifvelaktigt tillhôr denna art, hvilken ej 
kan identifieras med nagon annan beskrifven Baetis-art. EATON 
har sammanfôrt ZETTERSTEDTS art med Zepfophlebia cincta, dit 
den alls icke kan hora. | 


Obs. Till detta slägte hörer sannolikt äfven LiNNés Z. 
culiciformis, men vi hafva ännu ej sett nagon art, som 
kan identifieras med LINNÉS beskrifning. Samma är 
förhållandet med den beskrifning ZETTERSTEDT gifver 
à sin liknämniga art, ehuru han säger, att hans art 
skall vara tämligen allmän. 


HEPTAGENIA WALSH. EATON. 


H. semicolorata Curt. vid Sydvaranger i Norge af SCHOVEN. 


H. borealis Eaton emellan Kautokeino och »Karasvando» 
(= Karesuando?) i Finmarken enligt Eaton. 


| H. sulphurea MÜLL. (H. elegans Eaton., Æ. leucophtalma _ 
STRÖM) vid Ifösjö i Skåne under Juli, samt vid Aaset och Grund- 
set 1 Norge (SIEBKE); äfven nordanfjelds enligt STROM. 
Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 


H. fluminum Picr. vid Carslhamn i Blekinge. Inom Norge 
vid Fokstuen och Kongsvold (SCHÖYEN). 

H. venosa FABR. ZETT. Eaton vid Ifösjö och Ringsjön i 
Skane, samt enligt ZETTERSTEDT ända in i Lappland och Fin- 
marken; dessutom inom Norge funnen vid Aaset, i Österdalen 
vid Aastaelv (SIEBKE) samt vidare vid Hönefos och Nes. 


NOVÆ HYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTÆ 
A 


G. FR. | MÖLLER. 


Tenthredinete. 


1. Nematus viridissimus. Viridis, apice mandibularum, 
antennarum basi superne, macula ocellari, verticis minuta et tri- 
bus majoribus mesonoti, scutelli apice, macula parva semilunari 
segmenti primi margineque terebre nigris. Cellula tertia sub- 
marginalis postice quam antice duplo latior. Cerci terebra bre- 
viores; unguiculi bifidi. ©. Long. ro m.m. 

N. curtispine (THOMS.) affinis, sed corpore majore et latiore, 
antennis longioribus, colore post mortem virescente nec in flavo 
vergente, abdomine absque vitta dorsali, cercis brevioribus for- 
maque cellulæ tertiæ submarginalis distinctus. 

Funnen pa Al i Skrifvaremöllan vid Tvedörra lägerplats, 
Juni 1880. 


Pteromalidæ. 


1. Torymus Glechomæ. Viridis, vertice nitido cum sca- 
pulis et epimeris mesothoracis aureis; scapo: antennarum, ventre, 
fascia abdominis basali lata pedibusque flavis, trochanteribus po- 
sticis basi viridibus. Tibiæ calcari interiore metatarsi medium 
haud attingente. Terebra corporis longitudine. ©. Long. 3 m.m. 

T. cingulato (NEES) simillimus, sed corpore minore, vertice 
aureo-nitido subtilius punctato, fascia abdominali latiori, trochan- 
teribus posticis pasi tantum viridibus .et'victu alio certe distinctus. 


127 


BE RON TS 
2 , 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Utkläckt som parasit på Cynips Glechomæ (Lın.) ur galler 
pa stänglarne af’ Glechoma hederaceum, April 1882. 


2. Arthrolytus puncticollis. Nigro-æneus, scutello obscure 
purpurascente, scapo antennarum pedibusque partim rufescentibus, 
abdominis basi viridi, nitido; thorax subtilissime alutaceus punctis 
majoribus parce impressis; ale hyaline; antennæ flagello tenui. 
do. Long. 1..—3 m.m. ieee à | k 

Mas: corpore sæpissime minore, antennis longioribus et te- 
nuioribus, flagelli articulis pube albida adpressa vestitis. 

Arth. albiscapo (THOMS.) affinis, sed antennis tenuioribus, alis 
immaculatis præcipueque punctura thoracis insigni bene distinctus. 

Lefver som parasit pa Anobium paniceum. 

Ett kasseradt af Anobii-larver genomborradt parti af Radix 
Iridis florentinæ tillvaratogs sistlidne April för undersökning af 
larvernes utveckling. Den 13 i samma mänad framkröp ug ett 
af borrhälen en liten Pteromalinhona af underslägtet Arthrolytus 
(Trons.), hvilken i flera hänseenden var olik förut kända ar- 
ter. Den 23 April visade sig den första lille hanen och under 
återstoden af månaden kläcktes sparsamt små hanar och honor. 
Under Maj—Juli framkommo begge könen talrikare och i mera 
utbildade former. I Augusti utkläcktes de största honorna; “der- 
efter aftog frequensen allt mera till den 10 September, dä de 
sista parasitsteklarne observerades. | 


Proctotrupidé. 


1. Proctotrupes bistriatus. Niger, nitidulus, tenuiter fu- 
sco-pubescens, abdominis apice, basi terebræ, genubus, tibnis et 
tarsis rufopiceis; mesonotum bistriatum, : stniis fere.paralellis, ba- 
sin haud attingentibus; .metathorax rugose-punctatus, carina me- 
dia tenui; ale subfumate, area radiali minutissima lineari, ramo 
substigmaticali elongato, fumato; tibiæ calcaribus rectis; terebra 
compressa, tenuis, apice incurva, abdominis longitudine. ©. 
Long. 5 m.m. DÅ | 

Pr. Gravidatori (LIN.) proximus, sed basé) alias notas ee 
bistriato bene distinctus. | 

Funnen i Skåne å Kempinge juil Alu 1880. 


MOLLER: NOV HYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTÆ. 181 


2. Proctotrupes foveolatus. Nigro-piceus, nitidulus, tenui- 
ter pubescens, pedibus squamulisque alarum flavis; terebra an- 
tennisque fuscotestaceis; metathorax lævigatus carina media tenui 
elevata foveolaque basali subquadrata sat profunde impressa; alæ 
stigmate crasso testaceo, areola magna triangulari, nervo sub- 
stigmaticali brevissimo; tibiæ calcaribus rectis; terebra tenuis ab- 
domine triplo brevior. dQ. Long. 3 m.m. 

Ab affinibus metathorace foveolato sat distinctus. 

Funnen i Skåne & Kempinge ljung, Augusti 1869 och Sep- 
tember 1874. 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM PARASITLIFVET I 
GALLAPPLEN OCH DYLIKA BILDNINGAR 


AF 


G. FR. MÖLLER. 


Uti sitt arbete: Die Ichneumonen der Forstinsecten, B. II, s. 
217 & 219, gifver RATZEBURG en förteckning Ofver alla parasi- 
ter, som TISCHBEIN, NÖRDLINGER, REISSIG, m. fl. fått kläckta ur 
galler af Cynips- och Nematus-arter. — Dä emellertid innehället 
är mycket ofullständigt hvad vär Fauna beträffar, vill jag här- 
med lemna en förteckning öfver de parasiter och inquiliner, 
hvilka jag iakttagit under flera ärs fortsatta undersökningar af 
dylıka gallbildningar. | 
Vid bestämmandet af arterna har jag uteslutande följt THOM- 
SONS Hymenoptera Scandinavie och Opuscula entomologica. 
1). Ur galläpplen af Cynigs fold’ L., insamlade i Skåne, 
September 1868, kläcktes: | 
1869. Mars. Torymus viridissimus Box. £Q (parce) 
» > » cingulatus NEEs, GO (modice) 
> » » flavipes WALK. © (unica) 
> April. Synergus vulgaris Harr. G'© (modice) 
» Maj. Eurytoma appendigaster Darm. © (unica) 
2). Ur galläpplen af Cynips longiventris HART., insamlade 
i Skäne, September 1875, kläcktes: | 
1876. Maj. Torymus nigricornis Box. © (unica) 
> >  Syntomaspis cyanea Bou. œ'© (modice) 
» »  Synergus nervosus HART. oQ (copiose) 


MÖLLER: PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH DYL. BILDN. 183 


1876. Maj. Piatytermus fasciculatus THoms. 672 (modice) 
> »  Decatoma biguttata Sven. © (parce) 
3). Ur galläpplen af Cynips terminalis L., insamlade i Ble- 
kinge, Juli 1876, klacktes: | 
1876 '°"°/), Torymus viridissimus Box. © (copiose) 
> 18~22/ Synergus facialis HART. SQ (modice) 


» %4-7%/ Decatoma biguttata Svep. 9 (modice) 

> 4%) Torymus euchlorus Box. OQ (parce) 

> N. > cingulatus Ns. Q (unica) 

> 2°—28) Platytermus simplex THoms. CQ, (parce) 

» 2°-30/ Cecidostiba truncata THoms. J'Q (parce) 

> *°/, Megastigmus dorsalis Fas. © (unicus) 
1877 *°/,—?°/, Olinx gallarum L. SQ (copiosissime) 

> T-#/, Syntomaspis saphirina Box. GO (copiose) 

> °=14/, Megastigmus dorsalis Fas. £Q (parce) 

> 1%-15/ Eupelmus urozonus DALM. GO (parce) 

> 12—26/. Cecidostiba rugifrons THom. GO (modice) 


4); / Ur galläpplen af Cynips terminalis fran Öland, tagna i 
September 1876, kläcktes: 
1877 *°/,—"/, Syntomaspis saphirina Bou. G© (copiosissime) 
> EE Pimpla inanis Grav. I (parce) 
>  1%8/,-°/, Megastigmus dorsalis Fas. GO (modice) 
> April. Synergus nervosus Harr. o/Q (copiose) 


> > Tortrix (? Grapholitha puncticostana Wx.) (parce) 
> > Cecidostiba rugifrons THoms. © (modice) 

» > Larvæ Balanini villosi Fas. (copiose) 

> > Eurytoma intermedia THom. GO (modice) 

> Maj. Eupelmus urozonus DALM. SQ (copiose) 

> > Cecidomyia longicornis L. © (parcius) 

> » Cecidostiba truncata THoms. GO (parce) 

> > > collaris Tums. © (modice) 

> > Eupelmus azureus Ratz. JO (parcius) 


> Juni. Tetrastichus terminalis TH. © (modice) 

Anm. De har förekommande sma fjärilar och myggor äfvensom 
coleopterlarverna äro inquiliner. Den lilla Pimplan har 
sannolikt kläckts säsom parasit pa Tortriciden liksom an- 
tagligen Tetrastichus frän Cecidomyian, i analogi med dess 
sanislagtinge Oxymorpha, som lefver parasitiskt pa Ceci- 


X Tin’ SRE Be 
nt PE u 
x re 


LA 
184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


domyia Fagi. Eupelmerna hafva måhända lefvat som 
snyltgäster i Curculion-larverna. 
5). Ur galläpplen af Cynips gemme L. fran Skäne, hösten 
1876, kläcktes: 
1877. Mars. Synergus vulgaris HART. Jo (copiose) . 
» » Olinx gallarum L. GQ (copiose) à 
> > Syntomaspis saphirina Bou. IQ. (copiose) 
6). Ur galläpplen af Cynips (Spathegaster) baccarum L., 
samlade i Skane under April och Maj 1876—79, kläcktes: 
1876. Maj. Synergus apicalis HART. © (parce) 


> » Figites Anthomyiarum Boucé. Q (unica) 
1877. Juni. Torymus viridissimus Box. © (copiose) 

» » Amblymerus crassicornis THoM. © (parcits) 

> > » pedunculi THom. © (d:o) 
1879. Mars. Olnx fulvicrus THOM. Q (modice) 

> April. Synergus thaumacerus DALM. & (unicus) 

> Juli. Torymus viridissimus Bou. oQ (copiose) 

> > Eutelus heterotomus THoM. & (unicus) 

> > Synergus vulgaris HART. ZQ (copiose) 

> > Eutelus collaris THom. o/Q (modice) 

> > Platytermus fasciculatus THOM. © (parce) 

> > Ormyrus Gastris Bou. & (modice) © (parce) 


7). Ur galläpplen af Cynips (Trigonaspis) crustalis HART., 
samlade i Skäne, April 1878 och 79, kläcktes: 

1878. Juni. Synergus thaumacerus Daim. GO (copiose) 

1879. April. Syntomaspis fastuosa Box. GO (copiose) 

> Juli. Synergus thaumacerus Darm: QQ (modice) 

Anm. 1878 i slutet af April framkommo rätt manga Trigona- 
spis-individer af begge könen, enär Synergus utrotat Syn- 
tomaspis; 1879 framkom ingen enda Trigonaspis, enär 
den blifvit utrotad af Syntomaspis, hvars parasit Synergus 
nu var tillstädes 1 ringare antal. 

8). Ur galler af Cynips (Andricus) inflator HART. fran 

Skäne, April 1877, kläcktes samma mänad: 

Synergus (Sapholytus) connatus Harr. © (parce) 
9). Ur galler af Cynzps (Andricus) curvator HART., samlade 

ı Skäne, Juni 1870, kläcktes: 

1879. Juli. Platytermus fasciculatus THom. GC (modice) 


MOLLER: PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH: DYL. BILDN. 185 


-10): Ur galler af Cynips. (AE ris) ramult iy. fran Skane; 
Juni 1881, kläcktes: 
1881 An ar Olinx gallarum L. GO fen 
!» 27/1 Eutelus tibialis WaLK. © (modice) 
…» : ?°/. Decatoma incrassata THôm. Q (unica) 
11). Ur galler af Cynzps (Aulax) Glechome L., fran Skane, 
kläcktes: : | | MS 2 | 
1882. April. -Torymus Glechomæ N. sp. © (2 ex.) 
12). Ur galler (pa Hieracium "2 EL af Cynips (Aulax) 
Joveiger THOM., kläcktes: 
1882.  Decatoma submutica THOM. CQ (copiose). 
13). ‚Ur galler (Bedeguar) pa Rosa canina, insamlade i 
Skane under Mars 1881 och April 1882, kläcktes: 
1882 "4/4 Cynips’ (Rhodites) Rose L. I (parce) © (copiose) 
»  */.—*/ Ortopelma luteolator Grav. FQ (copiose) 
»  °°/,-"/, Habrocytus Bedeguaris THom. GO (parce) 
> °/,- /; Torymus Bedeguaris L. G'© (parce) 
1882 *°/,—*'/, Ortopelma luteolator Grav. GO (copiose) 
>»  7*/,—""/, Torymus Bedeguaris L. o’Q (copiose) 
»  */—*"/, Eurytoma pubicornis Bou. d'© (modice) 
»  *°/.—**/, Rhodites Rose L. © (parce) 
> ‘‘/—"/, Aulax Brandti Ratz. IQ (copiosissime). 
14). Ur ansvällningar pa grenarne af Salix Caprea, insamlade 
vid Stehag i Skane under Mars 1881 och April 1882, kläcktes: 
1881 °"°/, Nematus viduatus ZETT. Z'Q (parce) 


» 4-26) Pimpla inanis Grav. dj (parce) 

» ge »  vesicaria Ratz. co (modice) © (unica) 
> 72 LV brevicornis GRAV. g'Ö (modiee) 

»  *%/,-°°/, Nematus Pentandræ DE GEER. IQ (copiose) 
» 27817, Pimpla mandibularis Grav. d'Q (parce) 

> =1%/, Limneria chrysosticta Grav. GQ (copiosissime) 
> */,—"'/, Habrocytus Capree L. 509 (d:o) 

» */, Sympiezus sericeicornis NEES. 5° (unicus) 


>  */,—*/, Eurytoma Salicis THom. GQ (copiose) 
Nematus Pentandre DE G. GQ (copiose) 
» | **/,—*/, Limneria chrysosticta Grav. GQ (d:o) 

> */,—"*/, Eurytoma Salicis THom. JO (d:o) 

» | Habrocytus Capree L. æQ (parce). 


E86 Ada ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


En del arter af slägtet Torymus samt slägtena Syntomaspis 
och Megastigmus äro konstanta parasiter i galläpplen pä ek, lik- 
som Ortopelma och Torymus Bedeguaris i rosengaller och Lim- 
neria chrysosticta i vidjegaller. Slägtena Synergus, Eurytoma och 
Decatoma äro samtlige dubbelparasiter, d. v. s. de angripa i sin 
ordning galläpplebildarnes snyltgäster och förstöra dem. De öf- 
rige Pteromalinerna (Eutelus, Platytermus, Habrocytus et ct.) äro 
troligen äfven dubbelparasiter. Hvad Aulax Brandti, som ofta 
förekommer sa talrikt i Bedeguarer, deremot angår, kan den 
väl svårligen betraktas såsom parasit, da alla öfriga inom slägtet 
bilda galläppleliknande ansvällningar på växternas grenar eller 
lefva i utsvälda frökapslar, utan far väl ‘antagas vara eye 
eller möjligen sambyggare med Rhodites Rose. 

De ur 1881 ars vidjegaller kläckte Pimplerna hafva antag- 
ligen alla lefvat parasitiskt pa den större Nematus viduatus. 


SYNONYMISKA ANMÄRKNINGAR TILL | 
NORDISKA COLEOPTERA 


AF 
JOHN SAHLBERG. 


Under ett kort besök ı Stockholm har jag genom professor 
A. E. NORDENSKIÖLDS tillmötesgående varit i tillfälle att granska 
den samling af Coleoptera, som blifvit hemförd af 1875 års nor- 
diska expedition från Finnmarkens nordkust, från Novaja Semlja 
och Waigatsch samt från åtskilliga orter vid floden Jenissej 1 Si- 
birien, och hvilken blifvit bearbetad af professor Fr. W. MAK- 
LIN, hvilken utgifvit tränne afhandlingar: Diagnoser öfver några 
nya sibiriska insektarter, införd i Öfvers. af finska Vet.-Societ.’s 
förh. 1876— 1877; Fiterligare diagnoser öfver nya sibiriska Coleop- 
terarter i samma tidskrift 1880 samt Coleoptera, insamlade under 
den Nordenskiöldska expeditionen 1875 på några öar vid Norges 
nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid Jenissejr 
z Sibirien, införd 1 Kongl. svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- 
lingar, Band 18, 1881. Då jag härvid funnit några oriktiga be- 
stämningar, som kunde blifva vilseledande, anhåller jag att uti 
Entomologisk Tidskrift få plats för följande anmärkningar: 

I. Till de från Norges nordkust medförda arterna. 

»38.' Othius melanocephalus Grav.» är en varietet af 
O. lapidicola KIESENW., hvilken art har en ganska stor utbredning 
inom nordligare delen af Norge och Finland, samt i fjälltrakter, 
åtminstone i nordligare Norge, är mycket varierande till färgen. 


! Numrorna äro de, som förekomma i MÄKLINS senaste arbete, hvilket 
omfattar äfven de tvänne tidigare uppsatserna. 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Den rätta O. melanocephalus GRAY. har jag ej tagit norr om 60:de 
breddgraden. 

»39. Othius myrmecophilus Kırsenw.» är äfven O. /a- 
pidicola KIESENW. Den rätta O. myrmecophilus KıEsENw., hvilken 
lätt igenkännes pä de intryckta punkternas ställning pä protho- 
rax, har jag inom nordligare Norge funnit vid Innsö 1 Wærdalen 
samt 1 Namdalen. 

»41. Lathrobium elongatum L.» ar Z. boreale Hoc. = 
L. geminum KRAATZ. 

»50. Simplocaria semistriata Fasr.» är S. metallica 
STURM. 

Il. 727 de på Novaja Semlja och Waigatsch funna 
arterna. 

»6. Feronia (Platysma) infima MäkL.» är = 7. (Pseu- 
docryobius) arctica J. SAHLB.. MAKLINS benämning har blifvit än- 
drad för att undvika förvexling med Feronia infima CHAUD. Mem. 
de genre Feronia. Abeille V,. 253, 42 (1868). 

»7. Cyrtonotus alpinus Far.» ar C. caligatus Putz, 

hvilken ej är sällsynt inom den arktiska delen af vestra Sibirien, 
der jag icke funnit den rätta nordskandinaviska C. alpinus. 
___ »9. Agabus subqvadratus MoTscH.» är A. (Gaurodytus) 
nigripalpis J. SAHLB. Den rätta A. subgvadratus MOTSCH., hvars 
typexemplar jag varit 1 tillfälle att granska vid ett besök i St. 
Petersburg pa dervarande Vetenskaps-Akademis museum, är en 
vidt skild art, näml. A. adpressus AUBE. 

»ı2. Cylletron (?) hyperboreum MäkL.» bettar var 
'olyckligtvi is sa skadadt, att det ej kunde närmare undersökas, men 
syntes mig helst bora föras till slägtet Coryphium STEPH. 

Il. 777 de i Sibirien, hufvudsakligast vid floden Fenzs- 
sej, anträffade arterna. ER 

»8. Carabus aeruginosus (BoEBER) FISCHER et var. Car. 
aereus (BOEBER) FISCHER.» Alla exemplaren höra till C. aereus 
Fiscu., hvilken tiil färg och skulptur är mycket varierande, men 
synes mig vara väl skild från den rätta C. aeruginosus FISCH., 
Moraw. isynnerhet genom antennbildningen hos hanen och ge- 
nom kroppsformen. ' 


! I sammanhang härmed mä nämnas, att den Carabus-art, som af herr 
BERGROTH medfördes fran nordligaste Ural och af mig (Nordv. Sibir. Insekt- 


~ 


SAHLBERG: SYNONYM. ANM. TILL NORDISKA COLEOPTERA. 189 


»14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. gua- 
draticollis MORAW. | 

»19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BoEBER) 
FiscH:» at Sph. (Ps.) dauricus FISCH. 

»44. :Feronia (Platysma) peda Max. > är F (Pseudo- 
cryobius) Ochotica F. SAHLB. 

»50.. Celia. interstitialis nn “DEJ:>  Jämte den 
rätta C. interstitialis DEJ. sta under detta namn äfven några exem- 
plar af C. erratica DUFT. ’ 

»56. Cyrtonotus torridus ILLic.» är C. dauricus MOTScH., 
J. SAHLB. | = > 
»57. Cyrtonotus alpinus FABR.» är C. caligatus Putz. 

»61. Harpalus optabilis .(FaLpERM.) DEJ. var.>» ar A. 
aegvicollis MOTSCH., hvaraf jag sett ett typiskt exemplar i ryska 
entomologiska föreningens 1 Petersburg samling. 

»62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) : MoTScH.» är Dichi- 
rotrichus angustulus J. SAHLB: Den rätta: A. Jimbatus GEBL. ar 
mig icke bekant, men att döma af de korta beskrifningarna, som 
äro uppgjorda af GEBLER och MOTSCHULSKY, kan den ej gerna 
hafva nägon likhet med min art, hvilken utmärker sig genom sä 
tydlig punktur och behäring, att ‘ag nagon se Si torde kun- 
nat förbise dem. 5h i 

»71. Bembidion (Pcryphus) PER ter F. SAHLB.> är 
B. (P.) Fellmanni Mann., hvilken art förekommer talrikt vid 
nordligaste Jenissej, der jag förgäfves eftersökt den rätta 2. cre- 
nulatum F. SAHLB. 

»75. Bembidion INotäphis) obliquum STURM. var. fasci- 
atum MoTscH.» är 2. adustum SCHAUM. 

»88. Agabus subqvadratus MoTscx.» Unie detta namn 
stå exemplar’ såväl af A. (Gaurodytes) nigripalpis J. SAHLB., som 
af A. (G.) Thomsoni J. SAHLB., hvilka hvardera synas mig vara 
val skilda arter och genom kroppsformen genast igenkännas och 
betydligt afvika fran A. (G.) congener PAYK., af hvilken art SHARP 
synes vilja anse dem såsom varieteter: eller racer (SHARP, On 


fauna, Coleoptera 6, 12) upptages under namn af C. Chaudoiri GEBL. enligt 
undersökningar, verkstälda af doktorerna HAGLU ND och KRAATS, är en fran 
sistnämda val skild art och bor hänföras um den frän Kamtschatka beskrifna 
C. Zruncaticollis ESCHSCH. 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


agvatic carnivorous Coleoptera 512, 706 et 707). Af den rätta 
A. subgvadratus MOTSCH. finnes deremot intet exemplar i den 
medförda samlingen. ik 

»89. Agabus altaicus .GEBL. var.? cincticollis MäkL.» 
är A. (G.) Erichsoni Har. var. 

»101. Oxypoda exortiva MÄkL.» Exemplaret, som är 
nägot illa konserveradt, synes mig tillhöra O. verecunda SHARP. 

»106. Homalota melanocera THoms.» är H. (Atheta) fri- 
gida J. SAHLB. 

»115. Homalota pygmaea Grav.» är H. (Acrotona) ater- 
rima GRAV. . 

»ı22. Tachyporus solutus Er.» är 7. abdominalis GYLL. 

»126. Mycetoporus Reichei PANDELLE» är en M. 
brunneus MARSH. = M. lepidus GRAV. 

»127. Qvedius limbatus Heer.» Under detta namn star 
äfven Raphirus Jeniseensis J. SLHLB. 

»131. Philonthus umbratilis Grav.» är Ph. varıus GYLL. 

»134. Philonthus albipes Grav.» Exemplaret fran Wo- 
rogovo är Ph. debilis ER. 

»140. Lathrobium elongatum L.» är Z. flilvipends GRAV. 

»144. Lathrobium limitatum MAkL.» är en mig obekant 
art med grof punktur, som torde hora till slagtet Medon STEPH. 

»149. Stenus inspector MAKL.» ar St. Juno FaBr. ©. 

»152. Stenus atratulus Ericus.» Det första exemplaret 
är St. sibiricus J. SAHLB., de öfriga St. nihidus Lac. 

>153. Stenus vafellus Er.» Illa Konserveradt, troligen 
äfven SZ. sibiricus J. SAHLB. 

»154. Stenus borealis MAKL.» är St. Zittoralis THoms. 

»155. St. carbonarius GYLL.> är St. buphthalmus Grav. 

»157. Bledius vilis MäKL.> är Bl. subterraneus ER. 

»161. Olophrum limbatum MäkL.» är en varietet af O. 
consimile GYLL. 

»163. Mannerheimia affinis MäkL.» ar M. arctica ER. 

»164. Mannerheimia confusa MAKL.» dr samma art. 

»165. Mannerheimia saginata MäÄkL.» dr äfvenledes MW. 
arctica ER. 

»170. Homalium langvidum Miki.» är Z. seplentrionis 


THoms. 
= OOS 


HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN 


II 
AF 


O. M. REUTER. 


I Entomologisk Tidskrifts innevarande årgång (1882), pag. 
63—64, har Red. haft artigheten under särskild titel publicera 
»hemipterologiska meddelanden» af mig, hvilka ursprungligen i 
all anspräkslöshet delgäfvos henne, för att nägon gäng under ti- 
dens lopp sammanställas med öfriga liknande smärre meddelan- 
den beträffande Skandinaviens fauna. Ur denna författarens af- 
sigt bör äfven förklaringen sökas till den brefstil, i hvilken de 
berörda meddelandena äro hållna, i det författaren under andra 
förhållanden hade gifvit sin uppsats en mer vetenskaplig form. 

I nämda meddelanden förekommer tyvärr ett skriffel, hvil- 
ket gör den notis, hvari detta insmugit sig, obegriplig. Jag be- 
gagnar mig derför af tillfället att rätta detsamma. | 

© Globiceps cruciatus REUT. säges nämligen af FIEBER vara be- 
skrifven under namn af quadrimaculatus, hvilket bör heta Aavo- 
maculatus. De fyra i Sverige funna GÜobiceps-arternas synonymi 
gestaltar sig nämligen sålunda: 

1. Globiceps flavomaculatus FABR., sec. spec. typ. in Mus. 
Havn. a me examinata. (= flavomaculatus FALL., F. SAHLB., REUT. 
in Rev. crit. Caps. p. 117, = selectus FıEB., REUT. Medd. Soc. 
F. Fl. Fenn. V, p. 174). Allman pa åtskilliga örter. 

2. Globiceps cruciatus Reur., Ofv. Finska Vet. Soc. 
Förh. XXI, 36, 10 (= flavomaculatus E1EB., REUT. in Medd. Soc. 
Hd Kena: t.ex. nec. in Rey. exis. Kaps) Gotland; lefver pä 
smärre Salices. 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


3. Globiceps sale Reur., Medd. Soc. F. Fl. in. 
Kg (= flavomaculatus Var. I F. SAHLB., = /ulvipes REUT. in 
Rev. crit. Caps. p. 118, nec Scop.). Lappmarken, Finland, pa 
smärre Salices. © | | 

4. Globiceps dispar Bot. Sällsynt bland gräs. 

Beträffande dessa arters nomenklatur, fär jag för öfrigt hän- 
visa till Medd. Soc. FO FY Fenn. I e Bar or blos sense 
gas, att, sedan jag sett FABrıcı typexemplar och funnit dem till- 
höra samma art, som FALLENS och F. SAHLBERGS flavomaculatus, 
jag numera ansett mig för denna böra bibehålla det ursprung- 
liga Fabricianska namnet, om 4n alla dessa författares diagnoser 
lika väl kunna tolkas på båda arterna /flavomaculatus och crucia- 
fus) och först FIEBER långt senare uppvisat de särskiljande ka- 
raktärerna. De af både FALLÉN och SAHLBERG uppgifna fynd- 
orterna utvisa nämligen tydligt nog hvilken art i beskrifningarne 
afses; och dä cruciatus (FIEBERS flavomaculatus) alls icke förekom- 
mer 1 dessa trakter, bör således FALLENS och SAHLBERGS art med 
prioritetens rätt bibehålla namnet flavomaculatus, enär äfven Fa- 
BRICII egna typer visat sig tillhöra denna. Namnet selectus FIEB. 
bortfaller sålunda helt och hållet. | | Be 


Angäende karaktärerna för dessa arter, hända jag till den 


snart utkommande tredje delen af mina > Hemiptera Gymnocerata : 


Europae», der de äro vidlyftigt behandlade. 


Den femte arten, som anförts under genus leisen näm- 


ligen flavoquadrimaculatus DE GEER (= flavonotatus Box.), är, sa- 
som jag tidigare uppvisat p& annat ställe (Ent. Monthl. Mag. 
XV, p. 113), alls ingen Glodzceps, utan en Cylocorıs. 


Dicyphus pallidus HERR. SCHÄFF. har inkommit i den skan- 
dinaviskt-finska faunan, pa grund. deraf att FIRBER säsom syno- 
nym till denna art anfört Capsus constrictus Bou. Jag har emel- 
lertid numera lärt mig känna den äkta Dicyphus pallidus H. SCH., 


hvilken förekommer. på Stachys sylvatica i mellersta och sydliga 


Europa, och funnit att den är:en helt annan art; hvarför vår art 
bör erhålla namnet constrictus. 

De svenska "arterna af detta slägte äro sålunda följande: 

1. Dicyphus constrictus Bou. (= pallidus "REuT. (sec. 
Fıep.) in Rev. crit. Caps. 112, 3, = pallidus THoms., Op: ent. 


| 


| 


\ REUTER:  HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 193 


435, 59, nec HERR. SCHÂFF.). P we Symphytun, 
Rubus idaeus, sällsynt. 

2: Dicyphus -errans en cris -collaris Faux). 
Pa Urtica?, etc. sällsynt. : | | je 

3. Dicyphus séehydis REUT. (= °Capsus collarıs FLOR 
nec FALL., = errans forma brachypt. REUT. in Rev. crit. Caps., 
p. 112). Kinnekulle, lefver pa Stachys. - 

4. Dicyphus globulifer Fatt. Sällsynt. 

Jag vill icke heller för en framställning af dessa arters: ren 
raktärer upptaga tidskriftens. utrymme, da de snart nog komma 
att publiceras i tredje tomen af » Hemiptera Gymnocerata Europae» 
och, i likhet med de för Globiceps-arterna, 1 sinom tid ingå i 
min päbörjade bearbetning af Finlands och den Skandinaviska 
halföns Hemiptera Heteroptera. Hufvudsyftet med detta -medde- 
lande har varit att fran var fauna utmönstra en art, D. pallidus 
H. Scu., hvilken orätt införts i densamma. 

Under namn af Anthocoris nemoralis Fasr. har i var fauna 
inregistrerats en art, hvilken emellertid icke är den rätta, af Fa- 
BRICIUS beskrifna. Den art, hvilken jag i Ofv. Vet. Ak. Fôrh. 
1871, p. 420, vägledd af F. SAHLBERGS typer, beskrifvit. under 
namn af À. nemoralis, afviker nämligen fran den 1 mellersta Eu- 
ropa allmänna Fabricianska arten af samma namn genom de myc- 
ket svagare membrannerverna, hvilka mot inkanten blifva allt 
otydligare, sa att den fjerde (som hos A. nemoralis Far. ligger 
parallel tätt utmed den tredje och är lika tydlig som denna), nä- 
stan alldeles försvunnit, äfvensom derigenom att den fernissartade 
glansen pa cuneus sträcker sig inåt endast till den genom cuneus 
gaende längsnerven, icke ända till cunei inrand. Slutligen är 
färgen mer konstant. Jag kallar denna art, som ar den allmän- 
nare hos oss, A. confusus. Af den äkta À. nemoralis FABR. har 
jag sett endast tva skandinaviska exemplar, tagna af BOHEMAN 
pa Gotland och förvarade 1 Riksmuseum. 

Under mitt senaste besôk derstädes sista sommaren fann jag 
äfven bland den vanliga A. sylvestris LINN. (= nemorum LINN.) 
en för Sverige visserligen redan af DE GEER anförd, men af se- 
nare författare forbisedd art, A. gallarum Ulmi DE GEER, (enligt 
typexemplar icke hörande till A. nemoralis, utan = A. pratensis 
Haun, FIEB. nec FABR.; A. pratensis FAR. = sylvestris LINN. 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 13 


194 +, -ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


sec. sp. typ.). Exemplaren äro frän Stockholm. Arten är af 
mig närmare beskrifven i Medd. Soc. F. Fl. Fenn. V, p. 183. 
FALLEN har måhända i sina Hem: Svec: sammanblandat alla tre, 
nemoralis FABR., confusus m. och gallarum.ulmi DE GEER. För 
öfrigt far jag hänvisa beträffande ofvanstaende arter till en upp- 
sats öfver de europeiska Anfhocoris-arterna, införd i Medd. F. 
Fl. Fenn., IX, der deras nomenklatur och artkaraktärer utredas. 

I två särskilda. uppsatser, hvilka snarligen skola inlemnas till 
Tidskriftens redaktion, skall jag meddela beskrifningar pa två 
nya. Hemipterarter från Sverige, nämligen på den i mina förra 
meddelanden. berörda, af THOMSON på Öland funna nya Antho- 
coriden, Prezostethus Thomsoni n. sp. och på en ny Jdiocerus, ta- 
gen af BoHEMAN i Dalarne, och hvilken jag kallat I. Spång- 
berg? n. sp. | 15: il 

Slutligen har jag att nämna att d:r F. Löw i Wien genom 
bref underrättat mig att aflidne FRAUENFELD från sin resa i Norge 
medfört en för Skandinavien ny Psyllod, 7Z7zoza dispar F. Löw, 
funnen af honom vid Christiania, hvarest han äfven tagit den 
inom vårt faunagebit förut endast i Skåne observerade Psylla 
buxı Linn. 


"Helsingfors den 12 November 1882. 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOM- 
SEERDENGSSEISEP TH, OCH: ra DEC? 1882: 


Den Entomologiska Föreningen hade sin första sammankomst 
under hösten den 30 September à Hôtel Phoenix. Sedan ord- 
föranden professor O. SANDAHL helsat de närvarande, bland hvilka 
äfven befunno sig medlemmar frän landsorten, och anmält inväl- 
jandet i föreningen af flere inländska och utländska ledamöter, 
förevisade d:r CHR. AURIVILLIUS en samling vackra och sälsynta 
fjärilar fran Gaboon i vestra Afrika, hemförda af Föreningens 
medlem hr F. G. THEORIN, som under mänga är vistats i dessa 
nästan rätt under eqvatorn belägna trakter och nu är pä besök 
i fäderneslandet. D:r A. päpekade den egendomliga form, som 
mänga af de förevisade dagfjärilarne ega, särskildt den ytterst 
sällsynta Papilio Antimachus, hvaraf ett exemplar fans i samlin- 
gen, hvilken fjäril genom sina längsträckta framvingars form och 
längd nästan erinrar om en skymningsfjäril af Sphinx-familjen 
samt är, hvad afstandet mellan vingspetsarne beträffar, den stör- 
sta kända dagfjäril (Antimachus). 

Bland de förevisade fjärilarne forekommo flere exempel pa 
»härmning» eller »förklädnad», 1 det fjärilarne af en grupp an- 
tagit förvillande likhet med fjärilar af en helt annan grupp, 
hvilka sistnämda genom sin obehagliga lukt och sannolikt äfven 
vidriga smak icke fôrtärdes af insektätande faglar. Genom att 
antaga lika form, färg och teckning med dessa senare slags fjär- 
ilar kunna saledes andra icke illaluktande eller vidrigt smakande 
fjärilar undslippa sina fienders rofgirighet. D:r A. framhöll der- 
jämte det egna fôrhällandet, att endast ytterst sällan nagon hona 
finnes bland de fjärilsamlingar man erhällit fran Afrikas varmaste 
delar. Detta torde antagligen bero derpä, att honorna i allmän- 
het icke flyga omkring 1 luften, utan äro mera tröga och sitta 


12 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


stilla pa trädstammar. eller i löfverk och derigenom undgå sam- 
larnes uppmärksamhet. 

Konservator W. Meves redogjorde sedan für sina entomolo- 
giska utflykter på Öland under den förflutna sommaren och före- 
visade en del af sin ytterst rika fangst af nattfjärilar, at hvilken: 
fjärilsgrupp han särskildt riktat sin uppmärksamhet. Fangsten 
hade egt rum med tillhjälp af torkade äpplebitar, uppblötta i en 
för: ändamålet beredd blandning af jäst svenskt öl med socker 
eller honing och bemängdt med något konjak och salpetereter. 
På sådant sätt preparerade äpplebitar hade uppträdts pa segel-. 
garnsstumpar och upphängts såsom lockbete här och der å träd- 
grenar och dylikt å lämpliga lokaler vid skymningens inbrytande. 
Nattfjärilar infunno sig snart i stor mängd och slogo ned på lock- 
betet samt infångades i håf på vanligt sätt och dödades mycket. 
hastigt genom att intagas ur håfven i glasburkar, hvilka voro 
fylda med döfvande ångor af t. ex. cyankalium, kloroform, eter 
o. s. v. Konservator M. hade på detta sätt lyckats insamla hela. 
serier af varieteter af sällsynta fjärilar, alla i välbehällna exem- 
plar. Flere ledamöter, såsom lektor THEDENIUS, kassör HOFGREN, 
konservator LAMPA, d:r AURIVILLIUS och ordföranden, meddelade: 
sedan sin erfarenhet om de olika sätten för samlandet af natt- 
fjärilar, och hr LAMPA framföll särskildt fördelen af att begagna 
väl konstruerade burar för fjärilsfångst, genom hvilka man kunde: 
erhålla sådana fjärilar, som flögo sent frampå natten, helst man 
icke gerna själf kunde natt efter natt vaka för att inhösta skör- 
den på äpplebitar. Hr L. betonade det önskvärda i, att i alla. 
trakter af värt land fjärilsfängst amordnades pä rationelt sätt. 
Endast derigenom vore det möjligt att fa en nägorlunda fullstän- 
dig kännedom om den svenska fjärilsfaunan, och pa detta sätt 
kunde man erhålla vigtiga bidrag till utredandet af fjärilarnes. 
biologiska förhällanden. 

D:r AURIVILLIUS visade och redogjorde sedan för en af ho- 
nom och hr Lampa fran Areskutan hemförd sällsynt skalbagge 
Pteroloma Forstrümi, hvilken endast lefver invid fjällbäckar under 
mossa, som ständigt hälles fuktig af vattenstänk. 

Entomologiska Föreningen firade torsdagen den ı4 Decem- 
ber pä hotel W. 6 tredje ärsdagen af sin stiftelse. Till styrelse- 
ledamöter utsägos de samme, som under sista äret haft detta 


SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 197 


förtroendeuppdrag, nämligen: Professor O. TH. SANDAHL, ord- 
förande; d:r CHR. AURIVILLIUS, sekreterare; lektor J. SPÅNGBERG, 
tidskriftens redaktör; lektorerna K. F. THEDENIUS och A. E. 
HOLMGREN samt hr konservator SVEN Lampa. . Kanslisekreteraren 
S. NORDSTRÖM och hr G. HOFGREN valdes till revisorer af För- 
eningens räkenskaper. Sedan ordföranden derpå 1 korthet redo- 
gjort för Föreningens verksamhet under senaste året samt om- 
nämt, att boksamlingen ökats med inemot 200 band, skänkta 
af omkring 40 sällskap samt flera enskilda personer, höll d:r 
AURIVILLIUS föredrag om sköldlössen eller cocciderna.  Föredra- 
ganden fäste sig i synnerhet vid de arter, som i våra växthus 
eller i det fria åstadkomma skada på odlade växter samt träd- 
planteringar. Dessutom lemnades en öfversigt öfver, hvad sena- 
ste tiders undersökningar bringat i dagen med afseende på de i 
ekonomiskt hänseende vigtiga arter, som lemna färgämnen samt 
gummilacca. Föreningens ledamot hr F. v. ROTHSTEIN hade sär- 
skildt” undersökt en på Acacia lefvande art, hvaraf exemplar i alla 
stadier jämte teckningar förevisades. För öfrigt visades exem- 
plar af många svenska samt en del vigtiga utländska former. 
Hr HOFGREN framlade en särdeles rik samling af små tineider, 
samlade i Stockholmstrakten samt på ett ändamålsenligt sätt 
konserverade. Hr Lampa förevisade slutligen en samling natt- 
fjärilar från Tyskland såsom prof på huru dessa djur bäst skola 
prepareras och försändas. Föreningen hade nöjet att 1 sin krets 
helsa välkommen hr F. THEORIN, som, bosatt vid Gaboon på 
Afrikas vestkust, nu en tid varit på besök i fäderneslandet och 
hemfört intressanta samlingar från dessa aflägsna trakter. 

Till sist anhåller jag få lemna förteckning på den tillökning 

som kommit Föreningens bibliotek till godo på den senaste tiden. 


AUGSBURG, Naturhistorischer Verein. Bericht 25, 26. 1879, 1880.! 
AURIVILLIUS, CHR., Recensio critica Lepidopterorum Musei Ludovicæ Ulricæ, 
quæ descripsit Carolus a Linné. Stockholm, 1882, 4:0, 183 pag., 


tab. I col. Af Författaren. 
BERGSTRESSER, J. A. B., Nomenclatur und Beschreibung der Insecten etc. 
Jahrg. 3. Hanau, 1779, tab. 49—72. Af Prof. O. SANDAHL. 


BERLIN, Entomologischer Verein (Deutsche Entomol. Gesellschaft). Zeitschrift 
Jahrg. 24, 1880; 25, 1881. 


1 Der ingen särskildt gifvare finnes nämd äro böckerna skänkta af vederbörande säll- 
skap eller författare. j 


CAL 


x 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


Bonn, Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westfalens. 
Verhandlungen. Jahrg. 37: 2, 1880; 38: 1, 2, 1831. 1, 1882. 
Boston, Society of Natural History. Proceedings Vol. 20: 4. 1881; 21: 1.— 

1881. 

BRANDEN, C. VON, Revue Coleopterologique. Année 1. N:o I, 2. 1881. 
BREMEN, Der naturwissenschaftliche Verein. Abhandlungen. Bd. 7: 1—3. 
Beilage 8. 1880—82. ict | 
BRESLAU, Der Verein für schlesische Insektenkunde. Zeitschritt f. Entomologie. 

Heft. 8. 1881. 
BRÜNN, Der naturforschende Verein. Verhandlungen. Band. 18, 19. 1879— 
80. + Katalog der Bibliothek des Vereins. 1 Supplementheft. 
BRUXELLES, Société Entomologique de Belgique. Annales. Tome 23, 24. 1880. 


Comptes-Rendus des Séances. 1880 p. 1—236; 1881 p. I—159; 1882 
n:o I4—2I, 23, 24, 25. 

, Assemblée générale extraordinaire pour la commémoration de la 
fondation de la Société. Bruxelle 1880. 8:0. 14 pg. 

, Statutes revisés en assemblée générale du 25 Septembre 1865. 
Bruxelles 1882. 8:0. 14 pg. 

, L’Académie royale des Sciences. Bulletins (2) Tom. 50. 1880. 
Annuaire Tom. 47. 1881. 


BUCHANAN-WHITE, The Scottish Naturalist N:o 41—48. 1881—82. 

BUENOS-AYRES, Academia Nacional de Ciencias exactas. Actas Tom. 3: I, 
2.1879, 1875, 

CASSEL, Der Verein fiir Naturkunde. Bericht 28. 1881. 

ComsTOcK, J. H., Guide to practical work in Elementary Entomology. Ithaca 


1882. 8:0. 35 pg. Af Författaren. 
, Report on Insectes injurious to sugar cane. Washington. 1881. 8:0. 
II p. 


, Report of the Entomologist of the united States Department of Agri- 
culture for the year 1880. Washington. 1881. 8:0. p. 235—373, 
24 tab. Fran Department of Agriculture of Un. States. 
CORDOBA, Academia Nacional de Ciencias de la Reptiblica Argentina. 

Boletin Tomo 3: 4; 4: 1. 1881. 

Expedition al Rio Negro. Entrega 1 Zoologia. 1881. 4:0. 
DoLLFuss, A., Feuille des Jeunes Naturalistes. N:o 121—146. 1880—82. 
DORPAT, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band 5: 3. 1880; 


6: I. 1881. 
FÂHRÆUS, O. M., Utredning af frågan om national-belöning at CARL VON 
LINNE vid 1760—62 ärs riksdag Stockholm. , 8:0. p. 289—310. 


, Coleoptera Caffrarie. 1: Heteromera, 2: Curculionides, 3: Brenthidæ 


etc. 4: Scolytidæ etc. 5: Longicornia. Holmiæ. 1870—72. 8:0. 5 partes. 
‚Om arternas härledning i djurriket. Stockholm. 1874. 8:0. p. 403 
—435. 

, Om transformationstheoriens stöd af embryologiska iakttagelser. Stock- 
holm 1877. 8:0. 16 pg, (Separ.) 


SANDAHL: ENT. FOREN. SAMMANKOMSTER 1882. 199 


i 


FIRENZE, Societå Entomologica Italiana. Bulletino Anno 12: 4; 13: 1—4; 
14: 2—4; 15: I. 1880—83. 
Resoconti delle Adunanze, 1881. 

FRANKFURT A. MAIN, Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Be- 
richt 1880—81. 

GENOVA, Museo Civico. Annali Vol. 15—17. 1879—81. 

GRAVENHAGE, Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor 
Entomologie. Deel 23: 1—3; 24: I—4; 25: I—4. 

, Koninklijke Natuurkundige Vereeninging in Neerlandsche-Indie. Na- 
tuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsche-Indié. Deel 40. 1881. 

GRAZ, Der naturw. Verein des Steiermarks, Mittheïlungen. Jahrg. 1880, 1881. 


GREIFSWALD, Der naturw. Verein’ von Neu-Vor-Pommern und Rügen. Mit- 
theilungen. Jahrg. 13. 1882. 

HALLD'N, A. P., Ett och annat om Biskötseln. Stockholm. 1880. 8:0. 48 pg. 

Af Prof. O. SANDAHL. 

HANSEN, H. J., Faunula Insectorum Færôensis. Kiöbenhavn. 1881. 8:0 p. 
229—280. 

HELSINGFORSS, Societas pro Fauna et Flora Fennica. 
Meddelanden. Häftet 6—8. 1881. 

HERBST, J. W., Natursystem. Schmetterlinge. Tab. 97—153. (Utan text). 

Af Prof. O. SANDAHL. 

HERMANN, O., Sprache und Wissenschaft. Budapest. 1881. 8:0. 13 pg. 
(Separ.) 

HEYDEN, L. v., Catalog der Coleopteren von Sibirien. Berlin 1880—81. 8:0. 
112 pg. 

HIsINGER, Epv., Ofversigt af Finlands'hittills kinda Orthopterer. Helsing- 

fors. 1858. 8:0. 35 pg. tab. 1. 

, Bidrag till kännedom om Finlands Libellulider. - Helsingfors. 1861. 

8:0, p. III—1I2I. 

HoFMAN, E. und W. STEUDEL, Verzeichniss würtembergischer Kleinschmetter- 
linge. Stuttgart. 1881. 8:0 p. 143— 262. 

INNSBRUCK, Naturwissenschaftlicher medizinischer Verein. Berichte. Jahrg. 

| I-12. 1870—82. 

KARLSRUHE, Naturwissensch, Verein. _ Verhandlungen. Heft. 8. 1881. 

KATTER, F., Entomologische Nachrichten. Jahrg. 7. 1881. 8:0. Heft. 1—14. 

KÖNIGSBERG, Physikalische Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 20 
—22. 1879—1882. 

LAMPA, SVEN, Catalogus Lepidopterorum Scandinavie. Pars 1. Westeräs 1877. 

16 pg. | 

KRAATZ, G., Entomologische Monatsblätter. Heft. 3. 1880. 

LAUSANNE, Societe Vaudoise des sciences naturelles. 
Bulletin Vol. 17 N:o 85, 86; Vol. 18 N:o 87. 1881—82. 

ST. LOUIS, Academy of Science. ‘Transactions Vol. 4: 2. 1882. 

LUXEMBOURG, L'Institut Royal Grand. Ducal. Publications Tome. 18. 1881. 

MADRID, Sociedad Espanola de Historia Natural. Anales Tomo 11: 1. 1882. 

MAKLIN, FR. W., Coleoptera insamlade under den Nordenskiöldska Expeditio- 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


nen 1875 pa några dar vid Norges Nordvestkust, på Novaja Semlja och 
ön Waigatsch samt vid Jenissej i Sibirien. Stockholm 1881. 4:0. 48 pg. 

MALM, A. W., Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland. Gö- 
teborg. 18 . 8:0. 81 pg. 


; Omriide Sn Arterna af familjen Petromyzontidæ. 8:0. p. 

85—93. 

, Nya fiskar, kräft- och blötdjur för aflandieabikr Fauna, 8:0. p. 99 

— 112 (ofullst.). | 

, Göteborgs och Bohusläns Fauna, meer Goteborg. 1877. 

8:0. 674 pg. 9 Taf. 

MEIGEN, J. W. och Loew, H., Systematische Er der bekannten 
Europäischen zweifliigeligen Insekten. Theil 1—10. Halle 1851— 
1873. 8:0. Af Professor O. TH. SANDAHL. 

MODENA, Societä dei Naturalisti. Annuario Anno 15: I—3. 1881. 

Moscow, Société Imperial des Naturalistes. Bulletin. 1880: 3, 4; 1881. I— 
4; 1882: 1. Table générale et systematique des Matières contenues 


dans les premiers 56 Volumes. Moscou. 1882. 8:0. 110 pg. 

NEUCHATEL, Société des Sciences Naturelles. Bulletin Tome 12: 1—3, 1880—82. 

NEW HAVEN, The Connecticut Academy of Art and Sciences. Transactions 
Moll F4: 258 Vold ZH 1 88er 

NICKERL, O., Zprava o Hmyzu. Roku 1879. 1880. Praze, 1880—81 8:0. 
2 Fatt: 

NORDSTRÖM, SIMON, Om daggmaskens betydelse för växtligheten. Stockholm 
1881. 8:0. 16 pg. (Separ.). 

ODESSA, Sapiskij novorassijskovo. Tome 6: 1, 2. 1879—80; Tome 7: 2. 
1881. | 

PRAG, Königl. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte 
‘1830. Jahresbericht 1880. | 

PRESBURG, Verein f. Natur- und Heilkunde. Verhandlungen. Heft. 3—4. 
1880—81. 

REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Africæ occidentalis. Helsing- 

forsiæ, 1882. 8:0. 43 pg. (Separ.). 

, Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. Berlin. 1881. 

; 8:0. p. 67—86. 

, Analecta Hemipterologica. Berlin. 1881. 8:0. p. 155—196. 

—, Om anomala copulationsförhällanden hos insekterna. Helsingfors. 

1880. 30 pg. (Separ.). 

, Heegeria nov. gen. Alydinorum Europæorum. Wien 1881. 8:0 pg. 

Atta. (Separ;): 

, En ny art Aradus fran Lappland. 1881. p. 139—143. 

, Ad congnitionem Reduviidarum mundi antiqui. Helsingforsiæ. 1881. 

4:0. 7I pg. 

, Monographia generis Orcocephalus KLUG. Helsingforsiæ. 1882. 4:0. 

86 pg. tab. 3. 

, Om myrornas s. k. instinkt med särskild hänsyn till de nyaste under- 

sökningarne rörande desamma. Helsingfors. 1882. 8:0. 29 pg. 


SANDAHL: ENT. FOREN. SAMMANKOMSTER 1882. 201 


Rica, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt. Band 24. 1881. 

RıLey, C. V., Entomology in American Naturalist for March, Juni, July, 
August, September, 1882. 5 N:o. 8:0, 

ROMA, Accademia dei Lincei. Atti Vol. 6: 2—14. 1881—82. R 

"SAHLBERG, JOHN, Bidrag till det Nordenfjeldske Norges insektfauna. Christi- 

ania. 1880. 8:0. 13 pg. 

, Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniæ. 1881. 8:0. 109 pg. 

, Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna. Coleoptera. I. Stockholm. 


2880. 4:0. 113 pg. I tall. 

SCHAFFER, J. CH., Der fischformige Kiefenfuss. Regensburg 1754. 4:0. 20 
pe. tab. I 

, Der Afterholzbock. Regensburg 1755. 4:0. 20 pg. tab. I. 

, Die Armpolypen. Regensburg 1754. 4:0. 84 pg. tab. 3. 

, Die Egelschnecken in den Lebern der Schafe. Regensburg 1753. 46 
pg. tab. I. Af Professor O. TH. SANDAHL. 

SCHÔYEN, W. M., Lepidopterologiske Undersögelser i Romsdals Amt somme- 
ren 1880. Christiania 1881. 8:0. 54 pg. (Separ.). 


, Om nogle for Norges och till dels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye. 
Lepidoptera. Christiania 1881. 8:0. II pg. (Separ.). 

SIGNORET, V., Description d’un genre nouveau et de quelques espèces du groupe 

des Tettigonides. — Rev. et Mag. Zool. 1850. n:o 5. p.  1—-8. tab. 


, Monographie du genre Corizus. — Ann. Soc. Ent. Fr. (3) Tom. 
1858. p. 75—I105. 

, Faune des Hémiptéres de Madagascar. 2:0 Partie Hétéroptéres. — 
Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 1860. p. 917—972. 2 tab. col. 


, Quelques espèces nouvelles d'Hémiptères de Cochinchine. — Ann. Soc. 
Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 123—126. fig. color. (Taflan innehäller 
figurer till uppsatser af BIGOT och BELLIER.) 


—  — | Description d'Hémiptères nouveaux de Jurimaquas et Magabamba 
(Perou). — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 579—588. tab. I. 


, Notice sur un Homoptere peu connu. (Periphyllus). — Ann. Soc, 
Ent. Fr. (4) Tom. 7 1867. p. 371—380. tab. 1. 


, Essai monographique sur les Aleurodes, — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) 
Tom. 7 1867. p. 369—402. tab. 2. 
‚ Phylloxera vastatrix, Hémiptère-Homoptère de la famille des Aphidi- 


ens, Cause prétendue de la maladie actuelle de la vigne. — Ann. Soc. 
Ent. Fr. (4). Tom. 9 1869. p. 549—596. tab. 1. 

———, Quelques observations nouvelles sur le Phylloxera vastatrix. — Bull. 
Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 1. 1870 p. (1—4.) 
, Note sur le Phylloxera. — Bull. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 4 1873. 
p. 3—8. 


, Essai sur les Jassides STÂL, FIEB. et plus particulièrement sur les Aco- 
céphalides PUTON. — Ann. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 9 1878. p. 47—92, 
259—280. tab. 4. 


ee Ts Se 
7 à 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


SIGNORET, V., 1: Description de quelques espèces nouvelles du genre Maeherota. 
2: Deux Espèces nouvelles du genre Sfezocephalus. 3: Une nouvelle 
espèce du genre Æyalisthes. 4: Espèces de Coccides. 5: Aépophilus 


Bonnairei. 6: Spondyliaspis, Genre nouveau. 7: Espèces des Cydnides.. 


— Bull. Soc. Ent. Fr. 1879. | 

, Genre Aepophilus. — Tijdschr. v. Entomol. Grarenh. T. 23. Separ. 

p.a tabs I col: 

SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomologiske undersögelser i Söndre Bergenhus Amt. 
Christiania 1879. 8:0. I2 pg. (Separ.) 


, Lepidopterologiske Bidrag till Norges arktiske Fauna. Tromsö. 1880. 
8:0. 43 pg. (Separ.) 
, Bidrag till kundskaben om Norges Lepidopterfauna. Christiania 1881. 
8:0. 2I pg. (Separ.) 


, Oversigt over de i Nedenæs amt bemærkede Lepidoptera. Christiania. 

1882. 8:0. 129 pg. (Separ.) 

STETTIN, Entomologischer Verein. Stettiner Entomol. Zeitung. Jahrg. 41— 
43: 1—9. 1880—82. 

STOCKHOLM, Föreningen till Biskötselns främjande inom Stockholms län. 
Berättelse om sammanträdena den 22 April, 21 Oktober 1880, 5 April 
1881, 5 Maj 1882 och det 4 Häft. 

STALHAMMAR, Svensk Bi-tidning för är 1880. 8:0. N:o 1—9. 

SWINTON, A. H., Insect Variety. Its propagation and distribution. London 
1881. 8:0. 326 pg. j 

TROMSÖ Museums Aarshefter. 4. 1881. 

WASHINGTON, Smithsonian Institution. Report of the board of Regents for 


1880. | 
WESTHOFF, FR., Die Käfer Westfalens. Bonn. 1881. 8:0. I. II Abtheil. 

323) pe. Frän Naturh. Ver. d. Preuss. Rheinl. 
WESTRING, N., Bidrag till Historien om Insekternes stridulationsorganer. — 

(Kröyer Naturh. Tidskr. 2 Ræk. I. p. 57— ). Separat I: 1844. 


Pp. I—13. 2: 1845 p. I--I2. 


, Forteckning öfver de till närvarande tid kände i Sverige forekommande 
Spindelarter utgörande ett antal af 253, deraf 132 äro nya för den sven- 
ska Faunan. Göteborg. 1857. 8:0. 62-pg. (interfolierad och med 
anteckningar af förf.) 


, Beskrifning pa Stridulations-Organer hos slägtena Pachycoris och Scu- 
tellera af insektordningen Hemiptera. Göteborg. 1858. 8:0. 13 pg. 
(Separ.) 2 ex. 


, Anvisning att ändamålsenligt insamla och conservera Arachnider. Gö- 
teborg. 1858. 8:0. 15 pg. (Separ.) 
, Araneæ Suecicæ descripte. Gothoburgi. 1861. 8:0. 615 pg. 


, Summarisk Öfversigt af Götheborgstraktens Coleopterfauna samt be- 
skrifning öfver Scolia melanoptera Kıug. Göteborg. 1868. 8:0. 15 pg- 
(Separ.) 2 Ex. 


RE: 


SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 203; 


WESTRING, N., Bemerkungen über die arachnologischen Abhandlungen von Dr. 
T. THORELL unter dem Titel. 


1:0 On European Spiders Part 1, 2. Up-- 
sala 1869—70, 


2:0 Remarks on Synonymes of Eur. Spid. 
| 1870—73. Gothenburg. 1874. 8:0. 68 pg. (Separ.) 
WIEN, Zoolog.-Botan. Gesellschaft. Verhandlungen, Band 30, 31, 1881, 1882. 


Upsala. 


O. Th. Sandahl. 


Lit 


RÉSUMÉS. 


(P: ‚163 du’ texte.) 


O.-M. REUTER: Hémipteres de la Finlande et de la Scandı- 
navte. 

M. REUTER continue sous ce titre la description systematique 
de tous les Hémiptères connus de la Finlande et de la Scandinavie. 


(P. 173. Au texte.) 


H.-D.-J. WALLENGREN: Liste des Ephémérides trouvés jusqu’ wt 


dans la Péninsule scandinave. 


L'auteur communique, après une courte introduction histo- 
rique, des données exactes sur l'habitat des 21 espèces d’Ephe- 
mérides trouvées en Scandinavie jusqu'à ce jour. La compara- 
ison avec l'extension de ces mêmes espèces dans les pays voi- 
sins donne les résultats suivants: 

L’Angleterre, la Suisse, l'Allemagne du Nord et moyenne, 
la France, l'Autriche et l'Espagne ont 7 de nos espèces scandi- 
naves, savoir: Ephemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cœnis brevi- 
cauda, Cloeon dipterum et russulum, Heptagenia sulphurea et venosa. 
Les 6 espèces qui suivent manquent en Autriche et n'ont été 
signalées que pour l'Angleterre, la Suisse, Allemagne, la France 
et l'Espagne, savoir: Æphemera danica, Leptophlebia marginata, 
Cents horaria, Centroptilum luteolum, Baetis broculatus et muficus. 
Ni l'Angleterre ni l'Espagne ne possèdent Zphemera glaucops et 
Heptagenia fluminum, indiquées comme appartenant aux faunes de 
la Suisse, de l’Allemagne et de l'Autriche. Zphemera lineata se 
rencontre en Angleterre, en Suisse et en France, tandis que le 
type Heptagenia colorata appartient à l'Angleterre, la Suisse et 


RÉSUMÉS. 205 


l'Autriche. Enfin, l'Angleterre seule possède les types Baetis 
pheops et niger, l'Angleterre et la Suisse Zepfophlebia fusca en 
commun avec notre péninsule. Ainsi, notre péninsule possède 
18 espèces en commun avec l'Angleterre, 18 avec la Suisse, 15 
avec l'Allemagne, 14 avec la France, 10 avec l'Autriche et 12 
avec l'Espagne. 

Hors de l'Europe, on rencontre, de nos espèces, Zepiophle- 
bia marginata et Baetis bioculatus dans l'Amérique du Nord, Cloeon 
russulum dans la Chine septentrionale, et C/oeon dipterum en Égypte. 

Baetis vitrata et Heptagenia borealis appartiennent exclusive- 
ment à l'extrême nord de notre péninsule. On ne les a du mo- 
ins rencontrés jusqu'ici que dans le Finmark norvégien. 


CP; 179,,du, texte:) 


G.-FR. MÖLLER: Contribution à la connaissance de la vie pa- 
rasitaire dans les noix de galle et autres.formations de l'espèce. 


L'auteur donne sous ce titre la liste des parasites que, pen- 
dant une suite d’années, il a réussi à faire éclore principalement 
de noix de galle produites par des Cynips. Cette contribution 
de M. MÖLLER est d’autani plus intéressante, que jusqu’ici notre 
littérature n'a été rien moins que riche dans cette branche de la 
science entomologique. 


(P1157 an texte.) 


JOHN SAHLBERG: Remarques synonymiques sur les Coléopières 
du Nord boréal et arctique. 


Pendant un séjour à Stockholm, l’auteur a été, grâce à la 
bienveillance de M. le professor A.-E. NORDENSKIÖLD, mis à 
même d'étudier critiquement la collection de Coléoptéres rappor- 
tés, par l'expédition arctique de 1875, des côtes septentrionales 
du Finmark (Norvége), de la Nouvelle-Zemble, de l'Ile de 
Waigatsch, ainsi que de plusieurs points du Jéniséi. Ces maté- 
Tiaux ont été travaillés par M. le professeur Fr.-W. MAKLIN, qui 
en a fait le sujet des trois mémoires suivants: »Diagnoser öfver 
nägra nya sibiriska insektarter» (Diagnoses de quelques nouvelles 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


espèces d'insectes sibériens), insérées dans le Compte-rendu (Öfver- 
sigt) des travaux de la Société des sciences de Finlande, 1876— 
1877; »Ytterligare diagnoser ôfver nya sibiriska Coleopterarter» 
(Diagnoses ultérieures sur de nouvelles espèces de Coleopteres sibériens), 
insérées dans les mêmes mémoires pour 1880; »Coleoptera in- 
samlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 pä nägra 
öar vid Norges nordvestkust, pa Novaja Zemlia och ön Waigatsch 
(Coléopteres recueillis, pendant Pexpédition de Nordenskiöld en 1875, 
sur quelques Îles des côtes nord-ouest de la Norvége, sur la Nouvelle- 
semble et "Ile de Wargatsch, ainsi que sur les rives du Jéniséi, en 
Sibérie), travail inséré dans les »Mémoires de l'Académie royale 
des sciences de Suede» (Kongl. svenska | Vetenskaps- Akademiens 
Handlingar), Y. 18, 1881. 

Le résultat de l'examen critique de M. SAHLBERG a été les 
rectifications suivantes aux déterminations de M. MäÄKLIN: 


I. Æspèces venant des çôtes septentrionales de la Norvege: 


»38. Othius melanocephalus Grav.» = variété de O. 
lapidicola KIESENW. | 

»39. Othius myrmecophilus Kizsenw.» = O. lapidicola 
KIESENW. i | 

»41. Lathrobium elongatum L.» = L. boreale HocH. = 
L. geminum KRAATZ. 

»50. Simplocaria semistriata FABR.> = S. metallica 
STURM. 


II. Æspèces trouvées à la Novaja-Semlja et dans l'Ile 
de Waigatsch: 

»6. Feronia (Platysma) infima Miki.» = F, (Pseudo- 
cryobius) arctica J. SAHLB. 

»7. Cyrtonotus alpinus Far.» = C. caligatus Purz. 

»9. Agabus subqvadratus MorscH.» = A. (Gaurodytus) 
nigripalpis J. SAHLB. j 

»12. Cylletron (>?) hyperboreum MäkL.» = Coryphium (?) 
STEPH. 


Ill. Æspèces rencontrées en Sibérie, principalement le 
long du Fenisei: 

»8. Carabus aeruginosus (BOEBER) FISCHER et var. Car. 
aereus (BOEBER) FISCHER.» = C. aereus FISCH. 


\ 


RÉSUMÉS. (209 


»14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. qva- 
draticollis Moraw. 

»19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BOEBER) 
Fisch.» = Sph. (Ps.) dauricus Fiscu. 

»44. Feronia (Platysma) gelida Maxi.» = F. (Pseudo: 
cryobius) Ochotica F. SAHLE. | 


»50. Celia interstitialis (EscHscH.) Dry.» = C. inter- 
stitialis DEJ. et C. erratica DUFT. 
956. Cyrtonotus torridus IrLıc.» = C. dauricus Mortscu., 
ie SAHLB. 
»57. Cyrtonotus alpinus FaABR.» = C. caligatus PuTz. 


»61. Harpalus optabilis (FALDERM.) DEJ. var.!» H. ae- 
qvicollis Motscu. 

»62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) MotscH.» = Dichi- 
rotrichus angustulus J. SAHLB. 

»71. Bembidion (Peryphus) crenulatum F. Sania.» = 
B. (P.) Fellmanni Mann. 

»75. Bembidion (Notaphus) obliquum Sturm. var. fasci- 
atum MoTScH.» = DB. adustum SCHAUM. 

»88. Agabus subqvadratus MoTscH.» = A. (Gaurodytes) 
nigripalpis J. SAHLB. et A. (G.) Thomsonii J. SAHLB. 

»89. Agabus altaicus GEBL. var.? cincticollis MAxkt.» 
= A. (G.) Erichsoni Har. var. 


»101. Oxypoda exortiva MÄkL.» = O. verecunda SHARP. 

»106. Homalota melanocera THoms.» = H. (Atheta) fri- 
gida J. SAHLE. 

»115. Homalota pygmaea Grav.» = H, (Acrotona) ater- 
rima GRAV. \ | 

»ı22. Tachyporus solutus Er.» = T. abdominalis GYLL. 

»126. Mycetoporus Reichei PanpELLE» = M. brunneus 
Marsa. = M. lepidus Grav. 

»127. Qvedius limbatus Herr.» = O. limbatus HEER et 
Raphirus Jeniseensis J. SAHLB. 

»131. Philonthus umbratilis Grav.» = Ph. varius GYLL. 

»134. Philonthus albipes Grav.» = Ph. debilis Er. 

»140. Lathrobium elongatum L.» = L. fulvipenne Grav. 


»144. Lathrobium limitatum MAKL.» espèce inconnue du 
genre Medon STEPH. | 


N 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 
»149. Stenus inspector MAKL.» = St. Juno Far. ©. 
»152. Stenus atratulus Ericus.» = St. sibiricus J. SAHLB. 
et St. nitidus Lac. 
»153. Stenus vafellus Er.» — St. sibiricus J. Sauce. (?) 
»154. Stenus borealis Maxi.» = St. littoralis THoms. 
»155. St. carbonarius GYLL.» = St. buphthalmus Gray. 
»157. Bledius vilis MäxL.» = Bl. subterraneus ER. 
»161. Olophrum limbatum MikL.» = O. consimile GyLL. 
var. 
»163. Mannerheimia affinis Maxi.» = M. arctica ER. 
»164. Mannerheimia confusa MikL.» = M. arctica ER. 
165. Mannerheimia saginata MÄkL.» = M. arctica Er. 
»170. Homalium langvidum MäkL.» = H. septentrionis 
THOMS. | 


(P. 191 du texte.) 


O.-M. REUTER: Communications hémiptérologiques. 


L'auteur donne un exposé de la synonymie et de la nomen- 
clature des espèces suédoises de Grlobiceps et de Dicyphus, en 
signalant spécialement que le Dyciphus- introduit dans la faune 
suédoise sous le nom de pallidus H. S., n'est pas identique à ce 
dernier, mais une espèce parfaitement distincte, 2. constrictus 
BOHEMAN. 

Anthocoris nemoralis FABR., AUCT., comprend deux espèces, 
le vrai zemoralis FABR., trouvé en Suède seulement à Gotland, 
et une nouvelle espèce, A. confusus, la plus commune dans 
le Nord scandinave. Cette dernière se distingue entre autres 
par les nervures beaucoup plus faibles de la membrane, ner- 
vures devenant surtout toujours indistinctes vers le bord inté- 
rieur de celle-ci, ainsi que par l'éclat de vernissure du cuneus, 
qui ne va pas plus loin que jusqu'au nerf longitudinal de cet 
organe. 

Anthocoris gallarum Ulmi DE GEER (sec. sp. typ. = prafensrs 
Haun, FiEB, nec Fasr.), négligé depuis l’époque de DE GEER 
par les auteurs suédois, a été, à une époque plus récente, trouvé 
à Stockholm par BOHEMAN. 


RÉSUMÉS. 2009 


L'auteur mentionne deux Hémiptères non décrits jusqu à ce 


jour, trouvés en Suède, savoir Piezostethus Thomsont n. s., et Idio-- 
cerus Spängbergi n. s., dont il promet des descriptions plus dé- 


taillées. 

Enfin, M. REUTER communique que 77102a dispar F. Löw, 
Psyllode nouveau pour la Scandinavie, a été trouvé à Christia- 
nia par FRAUENFELD, lequel y a découvert aussi Psylla buxr L., 
qui jusqu'ici n’avait été rencontré dans la Péninsule scandinave. 


qu'en Scanie. 


DRUIDEN 


des Séances de la Société entomologique pendant l'année 1882. 


Séance du 4 mars 1882. 


Le président, M. le. professeur O. SANDAHL, souhaite la bien-. 
venue à la Société, et annonce que la séance n'a pu être tenue. 
à la date fixée par les statuts, »le dernier samedi de février», vu 
que l'un des vérificateurs (réviseurs) a été empêché par un voyage 
de prendre part à la vérification avant la semaine dernière. 

L'assemblée adopte les modifications suivantes aux $$ 2 et 
10 des Statuts de la Société, déposées sur le bureau depuis la. 
dernière séance: 

S 2. La Société a ses séances ordinaires le dernier samedi 
des mois de février, avril et septembre. Il est tenu en outre 
une séance le 14 décembre, anniversaire de la fondation de la 
Société, et une séance en mai, au jour fixé dans la séance pré- 
cédente, cette séance de mai combinée, si possible, avec une ex- 
cursion aux environs de Stockholm. 

Le Bureau pourra néanmoins, s’il y a lieu, fixer d’autres. 
jours pour les séances. 

S 10, — — — — — —  — — — — la réunion de. 
décembre — — — — — — | 

Le président consacre ensuite quelques mots à la mémoire. 
de l’un des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien 
directeur de douane, mort à Gothembourg le 18 juillet dernier. 
(Voir, pp. 9—12, la biographie de M. WESTRING, et p. 99 un ré- 

Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). / 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


sumé en français de cette biographie.) Enfin, M. SANDAHL an- 
nonce que la Société a reçu, de la Société Impériale des Naturalistes 
de Moscou, l'invitation de prendre part, le 14 mai de cette année, 
au cinquantième anniversaire du doctorat de son vice-président, 
M. le conseiller d’état CH. RENARD. Le Bureau est chargé de 
répondre à cette invitation par une lettre de félicitations au nom 
de la Société. 

Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est 
accordée avec remerciments au Bureau et au Caissier pour la 
gestion de 1881. 

La proposition faite, à la précédente séance, par M. le con- 
seiller à la cour des rentes (Kammarrätten), baron HERMELIN, et de- 
posée sur le bureau à cette même séance, proposition concluant à 
ce quil plåt à la Société d'examiner les voies et moyens à l'effet 
de recueillir des observations sur les insectes nuisibles et leur genre 
de vie, est mise en délibération, et donne lieu à une discussion 
à laquelle prennent part MM. HERMELIN, AURIVILLIUS, HoLMGREN, 
HOoLMERZ, J. MEvES et le président. Après que plusieurs ora- 
teurs ont signalé l'importance et la nécessité de procéder à 
des observations pareilles d'après un plan déterminé d'avance et 
sur un aussi grand nombre de lieux que possible, ainsi que ce 
qu'il y aurait de désirable à ce que ces observations fussent, à 
l'instar des observations météorologiques et phénologiques déjà 
organisées sur la totalité du pays, accueillies avec intérêt et finan- 
cièrement appuyées par les Sociétés économiques, MM. le pro- 
fesseur A.-E. HOLMGREN, entomologiste de l’Académie d’agricul- 
ture et le D' CHR. AURIVILLIUS, secrétaire de la Société sont 
chargés de soumettre à la prochaine séance un projet détaillé 
sur l’organisation de recherches de l'espèce. 

M. le professeur THEDENIUS montre et décrit un papillon 
nouveau pour la Suède, Czdaria olivata BKH., trouvé par M. le 
Dr NEREN et plusieurs autres personnes, et appartenant à la sec- 
tion des Géométres.* 

M. Sv. Lampa signale ensuite un papillon de nuit nouveau 
pour la faune suédoise, Æadena unanimis, trouvé, l'été dernier, par 
M. le conservateur G. KOLTHOFF.* 


1 Voir page 81, et Résumé français, p. 103. 
* Voir page 31, et Résumé français, p. 100. 


RÉSUMÉS. 2II 


: M. le D' CHR. AURIVILLIUS montre trois espèces du genre 
Tephritis LATR. et communique divers renseignements sur leur 
genre de vie. 


Séance du 29 avril 1881. 


M. G. Hormerz, directeur de l’École royale supérieure de 
sylviculture (Ag. Skogsinstitutet) à Stockholm, avait invité la So- 
ciété à se réunir dans cet établissement, dont les intéressantes col- 
lections sont montrées aux assistants par MM. les professeurs de 
l'École. 

Le président, M. le professor O. SANDAHL, souhaite la bien- 
venue à un membre récemment élu, et présent à la séance, M. 
F. von ROTHSTEIN. Il annonce ensuite que, depuis sa dernière 
réunion, la Société a perdu l'un de ses membres, M. le profes- 
seur A.-W. Marm, Intendant du Musée d'histoire naturelle de 
Gothembourg. M. SANDAHL signale en quelques traits rapides 
les mérites du défunt dans le domaine de l'histoire naturelle de 
la Suède. Une description un peu plus complète de sa vie et 
de ses oeuvres sera donnée dans le Journal d’entomologie. * 

Le Président annonce ensuite que la Société a reçu, de 
Madame veuve C.-G. WAHLBERG et de sa fille, Mademoiselle S. 
WAHLBERG, la promesse écrite d'une donation de 2,000 couronnes 
en mémoire de leur mari et père, M. le défunt professeur WAHL- 
BERG. Cette somme, dont la moitié sera remise cette année et 
la moitié l'année prochaine, servira à former un fonds spécial 
sous le nom de »Fonds du professeur P.-F. Wahlberg» fProfes- 
sor P. F. Wahlbergs Fond), en souvenir de cet homme qui a si 
bien mérité des sciences naturelles et spécialement de l’entomo- 
logie dans notre pays. 

Il est procédé à la lecture et à la discussion du rapport 
soumis à la Société par MM. CHR. AURIVILLIUS et A.-E. HOLM- 
GREN, désignés dans la séance précédente par l'assemblée pour 
l'examen du projet de M. le baron HERMELIN (voir page 123). 

Les conclusions émises par les rapporteurs après l’examen 
de la question, sont les suivantes: 


Voir page 157, et Résumé français, p. 161. 


14 


2/12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


»Publication du Journal d’entomologie en deux parties dis- 
tinctes, mises en vente chacune à part dans les librairies. L'une 
contiendrait les travaux scientifiques, et la seconde serait exclu- 
sivement réservée à des exposés populaires de la vie, du déve- 
loppement, de l'utilité, de la nocuité, etc., des insectes: en un 
mot de toutes les choses propres à intéresser les personnes dési- 
rant savoir et comprendre quelque chose de ce qui se passe 
autour d'elles. En rendant compte de toutes les observations 
dans le domaine de l’entomologie pratique, et surtout en deve- 
nant un organe de l’entomologiste de l'Académie royale d agri- 
culture, cette section du Journal répondrait le mieux aux voeux 
formulés par l’auteur de la proposition. 


D'autre part, une mesure pareille serait de nature à enta- 
mer très sensiblement les ressources financières de la Société. On 
ne pourrait dès lors songer à son adoption que dans le cas où 
l'Académie d'agriculture et les Sociétés économiques du pays 
voudraient s intéresser à la question en achetant un certain nom- 
bre d'exemplaires de cette section pratique pour les distribuer 
par paroisse. Dans le cas où les corps mentionnés ne croiraient 
pas devoir le faire, MM. AURIVILLIUS et HOLMGREN concluent au 
rejet de la proposition, rejet qu ils fondent exclusivement sur la 
question financière. Le rapport est daté du 28 avril 1882». 


La lecture du rapport est suivie d’une discussion très vive à 
laquelle prennent part MM. UNANDER, J.-W. SMITT, J. MEVEs, 
THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERZ et le président, M. San- 
DAHL, et dont le résultat est de charger le Bureau de prendre, 
en temps utile, les mesures nécessaires pour la publication d'un 
journal d’entomologie pratique, en principale conformité des con- 
clusions du rapport. 


Prenant pour point de départ les nids de fourmis conser- 
vés dans les collections de l’École de sylviculture, M. le Dt Hy. 
STOLPE fait un discours sur le collectionnement d individus ap- 
partenant à ces insectes, et prie les membres de la Société 
de bien vouloir recueillir des fourmis pendant l'été, avec anno- 
tation scrupuleuse des localités, vu que l'extension des espèces 


suédoises est encore peu connue. Il est décidé de publier à cet 
effet un appel dans le Journal. 


| RESUMES. . | 213 


M. A.-E. HOLMGREN parle du genre de vie et du développe- 
ment des Bombylides, et spécialement de leur parasitisme dans 
les oeufs de certains Orthoptères, surtout de PAfhiria pulicaria 
dans ceux @ Oedipoda tuberculata. 

M. HOFGREN montre plusieurs microlépidopteres piqués avec 
une élégance toute spéciale. 

La séance terminée, M. le directeur HOLMERZ invite les 
membres présents à un souper des plus agréables. 


Séance du 30 septembre 1882. 


Cette séance a lieu à l'Hôtel Phoenix», à Stockholm. 

Le président, M. O. SANDAHL, souhaite la bienvenue aux 
membres présents, dont quelques-uns appartiennent à la province, 
et annonce l'admission, dans la, Société, de plusieurs membres 
tant étrangers que nationaux. 

M. Cur. AURIVILLIUS montre une collection de Lépidoptères 
beaux et rares, provenant du Gabon, dans | Afrique occidentale, 
et rapportés en Suède par l'un des membres de la Société, M. 
F.-G. THEORIN, qui a passé plusieurs années dans ces régions 
presque équatoriales, et qui fait actuellement une visite au pays. 
— M. AurivirLıus signale la forme toute particulière qu’offrent 
plusieurs des papillons diurnes montrés à l'assemblée, principale- 
ment Paprlio Antimachus, d'une excessive rareté, dont un exem- 
plaire se trouve dans la collection, Par la forme et la longueur 
des ailes antérieures, il rappelle presque un papillon crépusculaire 
de la famille des Sphinx, et c'est en outre le plus grand papil- 
lon diurne connu par rapport à la distance entre les sommets 
des ailes. 

Il se trouve, parmi les Lepidopteres de la collection, plu- 
sieurs exemples de »simulation» ou de »déguisement», en ce que 
des papillons d’un groupe ont pris une ressemblance fourvoyante 
avec des papillons d'un tout autre groupe qui, grâce à son odeur 
désagréable et probablement aussi à son goût repoussant, est 
rejeté par les oiseaux insectivores. En adoptant la forme, la 
couleur et le dessin de ces dernières espèces de papillons, d’au- 
tres espèces dont ni l'odeur ni le goût ne répugnent, peuvent échap- 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


per de la sorte à la rapacité de leurs ennemis. M. AURIVILLIUS 
signale en outre le fait curieux que l'on ne trouve que très ra- 
rement des femelles dans les collections de Lépidoptères venues 
des régions les plus chaudes de l'Afrique. Ce fait est probable- 
ment dû à la raison qu'en général les femelles ne volent pas, 
mais que, moins vives de leur nature; elles se tiennent sur les 
troncs des arbres ou dans le feuillage, échappant ainsi à l’atten- 
tion des collectionneurs. | 

M. W. Mewes, ancien conservateur au Musée de l'État, 
rend compte de ses excursions entomologiques dans l’île d Öland 
(Baltique) pendant lété dernier, et montre une partie de sa ré- 
colte excessivement riche en papillons nocturnes, groupe sur le- 
quel il avait tout particulièrement dirigé son attention. La 
capture avait eu heu à l'aide de quartiers de pommes sèches, 
trempés dans un mélange de bière suédoise fermentée et de sucre 
ou de miel, ainsi que d’un peu de cognac et d’ether muriatique. 
Les quartiers de pomme ainsi préparés avaient été passés sur des 
bouts de ficelle, et, à l'arrivée du crépuscule, suspendus, dans 
des localités convenables, comme amorce à des branches d ar- 
bres et à d’autres objets. Les papillons se présentaient bientôt 
en nombre considérable, et se jetaient sur l’appät. On les pre- 
nait alors à la façon ordinaire avec une coiffe, et on les tuait 
très rapidement en les faisant passer, depuis la coiffe, dans des 
bocaux de verre remplis de vapeurs asphyxiantes de chloroforme, 
d'éther, etc. M. Mewes avait réussi par ce procédé à recueillir 
des séries entières de variétés de papillons rares, tous en exem- 
plaires bien conservés. 

Plusieurs membres, parmi lesquels MM. THEDENIUS, Hor- 
GREN, LAMPA, : AURIVILLIUS et le président, M. SANDAHL, com- 
muniquent les résultats de leur expérience sur les divers modes 
de capture des papillons nocturnes, et M. Lampa signale spéciale- 
ment les avantages attachés à l'emploi de cages bien construites 
permettant d'obtenir les papillons volant tard dans la nuit, d’au- 
tant que l'on ne peut guère veiller pendant tout une longue 
suite de nuits pour recuillir la moisson faite sur des quartiers 
de pommes. M. Lampa montre ce quil y aurait de desirable 
à ce que, dans toutes les parties du pays, la récolte des papillons 
fût organisée d'une façon rationnelle. C'est seulement par là 


RÉSUMÉS. 215 


qu'il sera possible de parvenir a une connaissance quelque peu 
complète de ia faune lépidoptère suédoise, et d'obtenir des ma- 
tériaux utiles pour l'étude des conditions biologiques de ses re- 
présentants. 

M. AURIVILLIUS montre et décrit un Coléoptere très rare, 
Pteroloma Forströmi, vapporte par lui et M. Lampa de ? Aresku- 
lan (montagne du Jämtland), et qui vit exclusivement au bord 
des ruisseaux alpestres, sous la mousse tenue constamment hu- 
mide par l'éclaboussement de l’eau. 


Séance du 14 décembre 1882. 


Mareocicte eelebre a l'Hôtel! W. 6 (Stockholm) le 3™*anni- 
versaire de sa fondation. | 

Il est procédé a la nomination du Bureau de 1883. Tous 
les membres actuels sont réélus, savoir: MM. O.-TH. SANDAHL, 
président; CHR. AURIVILLIUS, secrétaire; J. SPANGBERG, rédacteur 
du journal; K.-F. THEDENIUS, A.-E. HOLMGREN et SVEN LAMPA, 
membres du Bureau. Sont désignés comme vérificateurs de la 
comptabilité: MM. S. NORDSTRÖM et G. HOFGREN. 

Le Président, M. SanDAHL, lit un exposé succinct de. l'acti- 
vité de la Société pendant l’année. Il mentionne en outre que 
la bibliothèque s est augmentée d'à peu près 200 volumes, donnés 
par environ 40 sociétés savantes et plusieurs particuliers. 

Mie D Cer. AuRIViLiIUS tient une conférence sur les 
Coccidées, en sattachant principalement aux espèces qui, dans 
nos serres chaudes et en plein air, nuisent aux végétaux cultivés 
et aux plantations d'arbres. Il donne ensuite un aperçu des dé- 
couvertes que les recherches les plus récentes ont fournies par 
rapport aux espèces économiquement importantes d'où l'on tire 
des matières colorantes et la gomme laque. L’un des membres 
de la Société, M. F. von ROTHSTEIN, a spécialement étudié une 
espèce qui vit sur Pacacia, et dont des exemplaires à toutes les 
phases de développement ainsi que des dessins sont montrés à 
la Société. Celle-ci est en outre mise à même de voir des échan- 
tillons d’un grand nombre de types suédois et d'une certaine 
quantité de types étrangers intéressants. 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 


M. HOFGREN montre un riche collection de petites Tinéides 
recueillies dans la région de Stockholm, et conservées d'une ma- 
nière particulièrement convenable. 

M. Lampa fait voir à la Société une collection de papillons 
nocturnes de l Allemagne, comme spécimen de la meilleure manière 
de préparer et de transporter ces insectes. 

La Société a dans cette séance, le plaisir de voir au 
milieu delle M. F. THEORIN, qui, domicilié au Gabon, dans 
l'Afrique occidentale, fait depuis quelque temps un séjour dans 
sa patrie, où il a rapporté d'intéressantes collections de ces ré- 
gions lointaines. 


as — 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÅ FÖRANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIEVEN 
AF 


JACOB SPÄNGBERG 


FJÄRDE ÄRGÄNGEN 


1883 


SEOCK HOLM 
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1883 


INNEHÄLL. 


AURIVILLIUS, CHR., Anteckningar om nägra Skandinaviska fjärilar 
, Svensk-norsk entomologisk literatur 1882 .. Pee eee a: 

» Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- 

tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- 
lecta. — PNEU ney OR Se Re oe di SE 
BERGROTH, E., Finsk entomologisk: literatur. 1882 . + = à ea 
GADAMER, H., Meddelande PR ee ed hae ee con 0 
HOFGREN, G. och NORDSTRÖM, S., Revisionsberättelse RE ah Cae 
HOLMGREN, AUG. EMIL, En parasit hos Saturnia Pavonia L. ._.... 
, Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- 

tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- 
lecta. — Hymenoptera et VIN DES. aes TRE a ee ee 
Lampa, SVEN, Für LEIS. CNET NT a Et 
» Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera 21702 
MOLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna ccco.dos 
NORDIN, ISIDOR, Anteckningar öfver Kiemipteren ie AY 225 
REUTER, O. M., Två nya Piezostethus-arter från Sverige och Finland 
SANDAHL, O. Tu., Entomologiska Föreningens sammankomst den 24 


Februari, 28 April och 3 Okt. EL MER IE ee sa Sid. md 59, 


losen SM RE M Le ne sog sa 
» Entomologien använd i rättsmedicinens Cane STE ame 


‚ Smärre entomologiska meddelanden ............ RER TOTER 

, Nekrolog öfver NILS EDVARD POMSSRET SMA AE DR EN 
SANDBERG, G., Iakttagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser 
‚ Om en varietet af Argynnis POMS ON Wiese Ae APN... 

» Om en for Norges fauna og Regio Arctica ny Rhopalocer 
SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte Bidrag til Kundskaben om Sydvaran- 
gers Lepidopter-fauna (med en erekisshgatn er, ES 
SPÄNGBERG, JACOBUS, Species novas generis Gyporæ que in museo 
zoologico cesar, vindobonensi asservantur LE LAS RS RE 
THEDENIUS, K. Fr., En för OWENSe My mMataretanl i Li sul, 
| WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineldgruppen Li- 
 thocolletidæ (STAINT) cca ei ES ee Nr cs ee ee 
» Skandinaviens Micropterygides | 


» 


213 


IV ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


RESUMES. 


AURIVILLIUS, CHR., Annotations sur quelques espèces de Lepidop- 
tères scandinaves. nun. 2 ER 
HOLMGREN, A.-E., Un parasite de Saturnia Pavonia L. ............._... 
LAMPA, SVEN, Pour les. éleveurs de larves 2.2... 200 eee 
, Notes sur des Lépidoptères suédois d’une certaine rareté ... 
MEGNIN, Une application de l’entomologie à la médecine légale. 
MÖLLER, G.-F., Contributions à la faune hyménoptérologique de la 
Suede „us. small TEE LR 
NORDIN, I; Notes stir les Hemipteres ....2)..2...:2. ee 
REUTER, O.-M., Deux nouvelles espèces de Prezostethus de la Suède 
et de Finlande nee: a ee 
SANDAHL, O.-TH., Bulletins des séances des 24 février, 28 avril et 
3 octobre 1883, de la Société entomologique de Stockholm 49, 

, Neéérologie dF )-W. MAKTIN os. 220.2) Ae 

, Petites communications entomologiques "nee 

, Nécrologie de NILs* EDWARD FORSSELL ER 
SANDBERG, G.,. Observations sur les métamorphoses des Lépidopteres 
arctiques en... RE Ie 2 NES BAER RN AIN KINNA 

‚ Sur Une variété d-Argyrmis Pales S. W. OS 

, Sur un Rhopalocere nouveau pour la Norvége et la région 
aretiqte an. PORN. Er PR Se a a a a 
SPARRE-SCHNEIDER, J., Contributions ultérieures à la connaissance de 
la Faune Lépidoptère du Syd-Varanger. (Avec un croquis de 
Carte.) ii ee ee ee ee ESA NN Nn 
SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gyponae'ete, 2. eee 
THEDENIUS, K.-FR., Géométre nouveau pour la Suède ..............: 
WALLENGREN, H.-D.-J., Espèces scandinaves du groupe Lithocollé- 
fides (STAINT) de la “famille\des "Tineides NE 

;, Microptérygides de la -Scandinavie_:.....2....227 ee 


DE SARSKILDA HAFTENAS INNEHÄLL. 


Hatt. 1. 


SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 24 

Februari 1833 2.0... soc s.0tesed 0 seg ede ne AES 
HOFGREN, G. och NORDSTRÖM, S., Revisionsberättelse ............... 
SANDAHL, OÖ. TH., Nekrolog öfver ..F...W. MARTIN 2 2 2 rear 
SANDBERG, G., Iakttagelser over arktiske Sommerfugles metamorphoser 
HOLMGREN, AUG. EMIL, En parasit hos Saturnia Pavonia L. ....-. 
AURIVILLIUS, CHR., Anteckningar om nagra Skandinaviska fjärilarter 
GADAMER, H. Meddelände: .._.......e.. tee a2 2200 240 ee 


» 


» 


» 


226 
228 


oO OB m 


INNEHÄLL. 


SANDAHL, O. TH., Entomologien använd i rättsmedicinens tjänst ... 
momarre entomologiska meddelanden ...... =. --: 2... 


he | set eee. a: 


RESUMES. 


SANDAHL, O.-TH., Bulletin de la séance du 24 février 1883, de la 


Eee entomolocique de Stockholm! MMS MIT Lu 


Ne eologie de P.-Wi MAKEIN 1.....2....2n 4. ne ate cee 
SANDBERG, G., Observations sur les métamorphoses des Lépidoptères 

Eee RON EEE ER A art oes ae Sain ae 
HOLMGREN, A.-E., Un parasite de Saturnia Pavonia L. ......--..-- 
AURIVILLIUS, CHR., Annotations sur quelques espèces de Lépido- 

TL LETESSEEG CNG ES US ae DSP PRET ERP ee ee ee EE 
MEGNIN, Une application de l’entomologie a la medicine legale ...... 
SANDAHL, O.-TH., Petites communications entomologiques ... .......- 


4, 04 4h -euadtled 
Stadgar för den Entomologiska Foreningen i Stockholm ........- Sid. 
Den Entomologiska Föreningens i Stockholm ledamöter den 1 
EL TOGS ae ON ER ees UNS ARE 
Häft. 2. 


SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens sammankomst den 

D ar en QU ee ass ca ie 
RE UE Bor lanvilpplodare... 42% :1.4 4. 
SPARRE-SCHNEIDER, J., Fortsatte Bidrag til Kundskaben om Sydvaran- 

gers Lepidopterfauna (med en kartskisse)....-- D ANIME clk Slee 
PasDeNius, hm. PR. En for Sverige ny matarefyaril 2... 222. 2/2 
Entomologiska Föreningens varsammankomst ............ nennen. 
MOLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna ............... 
SANDAHL, O. TH., Nekrolog öfver Nits EDWARD FORSSELL ......... 
SPÅNGBERG, JACOBUS, Species novas generis Gydor& que in museo 

zoologico cæsar. vindobonensi asservantur _...:...........---.------- 
AURIVILLIUS, CHR., Svensk-norsk entomologisk literatur 1882......... 
BERGROTH, Es, finsk entomologisk literatur 1882 .._-.........1.-.2... 


RÉSUMÉS. 


SANDAHL, O.-TH., Séance de la Société entomologique, du 28 avril 


SPARRE-SCHNEIDER, J., Contributions ultérieures à la connaissance de 


Sid. 


» 


II — VIII 


IOI 
110 
112 


114 
117 


VI ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


la Faune Lépidoptère du Syd-Varanger. (Avec un croquis de 


carte.) 5.220025 OR EP N Så DT 
THEDENIUS, K.-FR., Géomètre nouveau pour la Suede.................- ST AT, 1 
Reunion du printemps de la Société entomologique.........---....-----.... » EIO 
MÖLLER, G.-F., Contributions a la faune hyménoptérologique de la 

Suède „2.22... ass lesen en eee 
SANDAHL, O.-TH., Nécrologie de NILS. EDWARD FORSSELL ......-.- » 120 
SPÅNGBERG, J., Species novas generis Gypor@ etc. = "3122 


Häft. 3 och 4. 


SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningens 1 Stockholm 


sammankomst den 3 Oktober 1883 _.....112.22102 or FA An 
LAMPA, SVEN, Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera...... » 125 
SANDBERG, G., Om en varietet af Argynnis pales S. N rer Pr 
Om en for Norges fauna og Regio Arctica ny Rhopalocer... > 131 
NORDIN, Isipor; Anteckningar öfver Hemipterer ... 2. eee > 133 


REUTER, O. M., Tva nya Piezostethus-arter fran Sverige och Finland » 135 
HOLMGREN, AuG. E., Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum 
ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 


1875 collecta. — Hymenoptera et Diptera. 2 See 
AURIVILLIUS, Cur., Ibid. Lepidoptera 2.7: RE 
WALLENGREN, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineidgruppen Li- 

RDCONEHUE CS TANT) SEE CN ce eee eos ee ppm oo | » 195 

; Skandinaviens Micropterygides 2... "RE 
RÉSUMÉS. 
SANDAHL, O.-TH., Séance du 3..octobre 1883: 2 rer ia 222 
LAMPA, S., Notes sur des Lépidoptères suédois d’une certaine rareté » 223 
SANDBERG,.G., Sur une variété d'Argyrzais Pales SNS EPA 
, Sur un Rhopalocére nouveau pour la Norvége et la région 

arctique 2.112214 LH a TL. SAR, parles Mae AREA 
NORDIN, I.; Notes sur les Hémiptères- 21:52 22.22 Sees 
REUTER, O.-M., Deux nouvelles espèces de Piezostethus de la Suède 

et.de la Finlande. u... ancl ee OR EEE 
WALLENGREN, H.-D.-J., Espèces scandinaves du groupe Lithocolletides 

(STAINT) de, la famille des Tinéides 2.0 2A 

; Microptérygides de la Scandinavie: 12 Spree 


STADGAR 


FÔR 


DEN ENTOMOLOGISKA FORENINGEN 


I | 7 
STOCKHOLM. 


Antagna den 14 December 1879, med ändringar och tillägg antagna 
den 4 Mars 1882 och den 24 Februari 1883. _ 


\ 


Sr. 
Den Entomologiska Föreningens uppgift ar att'efter bästa 
förmåga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt 
att åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vän- 


ner och gynnare. 


2: 


un 


Föreningen häller ordinarie sammankomst den sista lördagen 
i Februari, April och September. Dessutom hälles sammankomst 
den ı4 December, ärsdagen af Föreningens stiftande, samt under 
- Maj månad a dag, som särskildt bestämmes vid en föregående 
sammankomst, helst ı samband med en utflygt 1 Stockholms om- 
gifningar. Dock vare det Styrelsen obetaget, att, dä omständig- 
heterna sa föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. 


8 3. 

Ä sista sammankomsten hvarje är väljes med sluten omröst- 
ning styrelse, bestaende af ordförande, sekreterare, tidskriftens 
redaktör samt tvänne ledamöter af föreningen. Dessutom utses 
bland föreningens ledamöter en suppleant, som vid ordinarie le- 
damots frånvaro, efter kallelse i styrelsen inträder. Styrelsen ut- 
ser inom sig kassaförvaltare. I händelse af förfall för ordföran- 
den, fullgöres hans åliggande af den ene föreningsledamoten i 
styrelsen. Styrelsen eger ej att fatta beslut med mindre än tre 
ledamöter äro närvarande. 

$ 4. 

Mom. a. Till föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot 

vid ärets början en ärsafgift af sex kronor. 
Bihang till Entom. Tidskr. Arg. 4, H. 1 (1883). 


II 


Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämd »Ständiga 
Ledamôters Fond», erlägger Ett Hundra Kronor är frân ärsafgift 
befriad. Denna fond skall särskildt bokföras och endast räntan 
af densamma till föreningens utgifter användas. 


5 5: 
För granskning af föreningens räkenskaper utses vid årets 
sista sammankomst två revisorer. 


S 6. 
Vid sammankomsterna böra föredrag hällas och kortare 
meddelanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom in- 
sektverlden lemnas, hvarjämte entomologisk literatur refereras. 


ac 

Föreningen föranstaltar utgifvandet af en Entomologisk 
Tidskrift, hvars redaktör och ansvarige utgifvare pa ôfligt sätt 
af föreningen utses. Tidskriften bör utkomma 1 tvångfria häf- 
ten (ünskningsvis fyra häften om året, om tre ark i hvartdera) 
och utdelas kostnadsfritt till hvarje ledamot, som erlagt årsafgif- 
ten. Skulle redaktören finna en för tidskriften ämnad artikel 
för ändamålet olämplig, underställes densamma styrelsens ompröf- 
ning, och skall dess beslut lända till efterrättelse. 


$ 8. 

Till ledamot af föreningen antages af styrelsen, efter skrift- 
ligt förslag af nagon föreningens medlem, in- eller utländsk per- 
son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomo- 
logi eller har intresse för eller pa nägot sätt gynnar entomolo- 
giens studium. Pa framstäldt förslag af styrelsen kallar förenin- 
gen hedersledamöter. 


S 9. | 
Öfver föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras 
matrikel. 
S 10; 
Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas pa De- 
cember-sammankomsten och afgöras pa nästa ars första sam- 


mankomst. 


> 


DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I. STOCKHOLM 
LEDAMÖTER DEN 1 APRIL 1883. 


Den Entomologiska Föreningens Styrelse: 


SANDAHL, OSKAR THEODOR, M. D., Professor: Klara Strandgata 4. Stock- 
holm. Ordförande och Kassaforvaltare. 

AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOPHER, F. D., Professor, Intendent vid 
Riksmusei Entom. Afdeln.; Vet, Akademien, Stockholm. Sekreterare. 

SPÄNGBERG, JACOB, Lektor, Gefle. Tidskriftens redaktör. 

THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor; Qvarngatan 34, Stockholm. 

HOLMGREN, AUGUST EMIL, Lektor; Artillerigatan 24, Stockholm. 


LAMPA, SVEN, Konservator; Drottninggatan 19, Stockholm. Suppleant. 


Hedersledamôter : 


FÂHRÆUS, OLOF IMMANUEL, F. D., R. o. K. af K. M. O., f. d. Statsräd; 
Norrmalmsgatan 12, Stockholm. 

REGNELL, ANDERS FREDRIK, M. o. F. DYK: W. O., R. N. O..0, St. O, 
OQ. , Caldas. Minas Geraes, Brasilien. 


Ständiga Ledamöter: 


Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor. Vet. Akadem. Sthm. 

Holmgren, August Emil, Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet; Artillerigatan 
24, Sthm. 

Lampa, Sven, Konservator; Drottninggatan 19, Sthm. 

Meves, Wilhelm, Konservator, R. W. O.; Kammakaregatan 35, Stockholm, 

v. Platen, Carl Baltsar Ernst, Ofverste-Kammarjunkare, Skattm. vid 
KI M. O,K.N. O. Fa kl. m. m. Grefve; Vestra Trädgärdsgatan 17, 
Stockholm. 

Sundahl, Oskar Theodor, M. D., Professor; Klara Strandgata 4, Sthm. 

Spångberg, Jacob, F. D., Lektor; Gefle. 

Theorin, Fritz G., Hr.; Eloby (West Coast of Afrika). 


IV , 


Ordinarie Ledamôter i Sverige, Norge, 


Danmark och Finland: 


Adlerz, Gottfrid Agathon, Student. Östgöta Nation, Upsala. 

Ahlrot, Albert Julius, F. K., Adjunkt. Kalmar. 

Ammitzboll, Ivar, M. D. Kristianstad. 

Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare. Säter. 

Andersson, N. L., F. K., Umea. | 

Ankarcrona, Jakob Wilhelm, Revisor; Hessleborg. Lyckeby. 

Aréen, Edvard Gustaf, M. D., Lasarettsläkare: Borgholm. 

Arrhenius, Johan, F. D, Professor; Mäster Samuelsgatan 43. Sthm. 

Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, F. D.; Upsala. 

Bandelin, M. J., Kanslisekreterare; Nybrogatan 22, Sthm. 

Barnekow, Fabian, Friherre; Ströö. 

Benzon, Alfred, Apotekare; Köpenhamn. 

Berg, Christian, Apotekare; Eriksberg, Sthm. 

Berggren, Robert, Grosshandlare; Mälartorget 13, Sthm. 

Bergroth, Ewald, F. D.; Lilla Robertsgatan 11, Helsingfors. 

Björkegren, Carl Johan, F. K., Amanuens i Statistiska Byrån: Sthm. 

Bolinder, Anton, Fabrikör; Sturegatan 18, Sthm. 

Bonsdorff, A., Friherre; Helsingfors. 

Bonsdorff, E. Julius, Statsråd; Salo, Uskela, Koskis, Finland. 

Bovallius, Carl Erik Alexander, F. D., Docent; Upsala. 

Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman,: Reventlowsgade, Köpenhamn. 

Carlsson, Axel F., Kassör; Stabbarp, Eslöf. | 

Carpelan. Gustaf Theodor, Apotekare, e. o: adj. vid Vet.-Inr. i Brogar- 
den, Skara. 

Cederström, Carl Gustaf, F. o. M. D., Friherre, Badintendent; Strömstad. 

Coyet, Carl Salomon, Löjtnant; Rönneholm, Stehag. 

Coyet, Gustaf Johan, Possessionat; Torup, Klägerup. 

Dahlgren, Erik Wilhelm, Amanuens: Handtverkaregatan 4, Sthm. 

Dahm, Oscar Elis Leonhard, F. D., Rektor; Kalmar (Jakobs Bergsgatan 
19, Sthm.) | | 

Dalin, August, Tandläkare; Drottninggatan 19, Sthm. — 

Edgren, Per Adolf, M. D., f. d. Fältläkare; Södra Humlegärdsgatan 10, 
Sthm. 

Eggertz, Carl Magnus Uno, F. D., Lektor; Karlskrona. 

Ekeberg, Hans Jonas, Apotekare; Göteborg. 

Ekman, Fredrik Laurents, F. D., Professor; Drottninggatan 95 A, Sthm. 

Enell, Henrik, Apotekare; Alingsäs. 

Enwald, R., Magister, Helsingfors. 

Eriksson, Jakob, F. D.; Hötorget 11, Sthm. 

Floderus, Manfred Mustafa, F. D., Rektor; Upsala. 

Forssell, Abraham, Intendent vid Landtbruksakademiens Experimental- 
fält; Sthm. 

Forssell, Nils Edward, M. D., Professor; Skara. + 


Forsstrand, Carl Wilhelm, F. D., Amanuens; Linnégatan 58, Sthm. 

Frykman, Johan Gabriel, M. D., Stadsläkare; Karlshamn. 

Gadamer, H., Jägmästare; Räslätt, Jönköping. 

 Goes,, Axel Theodor, M. D.; Visby. 

Guinchard, Otto, Kontorist; St. Nygatan 2, Stockholm. 

v. Hackwitz, Gustaf Olof David, F. K., Adjunkt. 

Haglund, C. J. Emil, M. D.; Norrköping. 

Haij, Julius. Bernhard, Student; Upsala. 

Hamnström, ©. O., Apotekare; Hessleholm. 

Hansen, H. J., Kand. Fil., Konservator; Zool. Mus., Köpenhamn. 

Hansson, Carl August, Konservator; Strömstad. 

Hartman, Robert, F. D., Adjunkt; Gefle. 

Hemberg, Eugen, Jägmästare; Koberg, Uppehärad (Elfsborgs Län). 

. Hermelin, Carl Alfons, Friherre, Kammarräd; Master Samuelsgatan 52, 
Stkm. 

Hisinger, Edward, Friherre; Brödtorp, Karis, Finland. 

Hofberg, Herman, F. D.; Sibyllegatan 24, Sthm. 

Hofgren, Gottfrid, Kassör; Norrtullsgatan 19, Sthm. 

Holmerz, Conrad Georg Gottfrid, Direktôr; Skogsinstitutet, Sthm. 

Hultgren, John, v. Häradshöfding; Orebro. 

Indebetou, Conrad, Apotekare; Avesta. 

Iverus, Ivar Danielsson, Adjunkt; Linköping. 

Jacobson, Charles, Kanslist; Munklägersgatan 11, Sthm. 

Johansson, Carl Hans, Lektor; Westeräs. 

Jonsson, Johan, F. K., Önnestad (Skane). 

Juel, Oscar, Student; Sthm. 

Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor; Veterinärinsti- 
tutet, Stockholm. | 

Kindberg, Nils Conrad, F. D., Lektor; Linköping. 

Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Mus.; Upsala. 

Källström, Anders Ernst Theodor, Apotekare, l:e Assistent vid Farm. 
Institutet; Sthm. 

Lewenhaupt, Adam, Grefve; Sjöholm, Katrineholm. 

Lilljeborg, Wilhelm, F. D., Professor emeritus; Upsala. 

Lindahl, Wilhelm, Auditör; Karlskrona. 

Lindegvist, Carl, Kandidat; Rönnemölla, Hasslebro. 

Lindgren, Erik, Direktör; Landtbruksakademiens Experimentalfält, Al- 
bano, Sthm. 

Littorin, S. H., Godsegare; Bjertorp, Wara. 

Ljungqvist, Kör Ottonin, Bruksegare; Vestra a ee BR 
Sthm. 

Loven, Christian Otto, M. D., Professor; Garfvaregatan 1, Sthm. 

Loven, Fredrik, F. D., Jägmästare; Klara Strandgata 6, Sthm. 

Luhr, A. E., Possessionat; Springsta, Westeräs. 

Lundahl, Carl Gustaf, Handlande; Munkbron 1, Sthm. 

Lundberg, J. Bernhard, Komminister; Stenum, Axvall. 


VI 


Lundberg, Nils Rudolf, F. D., Fiskeriintendent; Reparebansgatan 16, 
Sthm. 

Lundell, P. M., F. K., Sturegatan 9, Sthm. 

Lundqvist, P. F., M. K.; (Stockholm?) 

Lübeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt; Karlskrona. 

Löwegren, Georg, Direktör; Göteborg. 

Mankell, Otto August, Arkitekt; Artillerigatan 18, Sthm. 

Meinert, Fredrik, F. D.; Zool. Museum, Köpenhamn. 

Meves, Geory Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Revisor, t. £, Före- 
dragande i Domänstyrelsen; Storgatan 30 B., Stockholm. 

Moe, Nils Green, Bot. Gartner; Töjen, Kristiania. 

Mortonson, Anders Samuel, M. K.; Upsala. 

Möller, Carl, Possessionat; Wedelsbäck, Stehag. 

Möller, Gustaf Fredrik, M. D., Förste Bataljonsläkare; Trelleborg. 

v. Möller, Petter, Ryttmästare, Godsegare; Norrmalmstorg 1 B, Sthm, 

Neren, Carl Harald, M. D., Regementsläkare; Skenninge. 

Neuman, Carl Julius, F. D., Adjunkt; Skara. 

Neijber, Oscar, M. D. Provinsialläkare; Ronneby. 

Nordenskiöld, Adolf Erik, F. D., Professor, Friherre; Drottninggatan 94, 

\  Sthm. 

Nordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare; Linköping. 

Nordin, Isidor, Apotekare; Drottningholm. 

Nordström, Simon, F. D., Kanslisekreterare; Riddaregatan 34 A, Sthm. 

Norling, Thure, Godsegare; Brunsgatan 10, Sthm. 

Norlund, Carl Fredrik, Grosshandlare; Drottninggatan 19, Sthm, 

Palmen, J. A., F. D., Professor; Helsingfors. 

Pettersson, Carl P. J., Possessionat; Häslöf, Fjardingslof. 

Pihl, Axel, Direktôr; Rosendal, Sthm. 

Ponten, Jonas Otto, M. D., Lektor; Strengnäs. 

v. Porath, Carl Oscar, F. D., Adjunkt; Jönköping. 

v. Post, Hampus Adolf, F. D., Professor; Ultuna, Upsala. 

Reuter, Odo Morannal, F. D., Professor; Helsingfors. p 

Roth, ©. D. E., Konservator vid Zool. Mus. i Lund. 

v. Rothstein, F., Possessionat; Grefthuregatan 57, Sthm. 

Sahlberg, Johan, F. D., Professor; Helsingfors. 

Sandberg, Georg, Sogneprest; Sydvaranger, Finmarken, Norge. 

Sandin, J. E., Bankbokhällare; Göteborg (Skandin. Banken). 

Schiödte, Ig. Ch., Professor; Zool. Museum, Köpenhamn. 

Schöyen, W. M., Kandidat; Oscarsgade 25, Kristiania. 

Setterblad, Svante Gustaf Theodor, M. D.. Förste Bataljonsläkare; Brun- 
kebergstorg 12, Sthm. 

Silfverling, A., Kapten; Östersund. 

Sjögren, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare; Hästholmen. 

Smith, Lars Olsson, Grosshandlare; Blasieholmen 4, Sthm. 

Smitt, Johan Wilhelm, Generalkonsul: Kungsholmen, Tradgardsgatan 13, 
Sthm. 


VII 


Sonden, Carl Marten, M. D., Sjukhusläkare; Svartmangatan 24, Sthm. 

Sparre-Schneider, Hans Jacob, Konservator vid Museum i Tromsö, Norge. 

Stenberg, Isak Ludvig, F. D., Lektor; Malmö. 

Stenström, Georg, Studerande; Gärdsjö, Bergvik. 

Stolpe, Knut Hjalmar, F. D., Amanuens; 

Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Museet i Throndhjem. 

Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega; Oscarshamn. 

Stuxberg, Anton, FE. D. Intendent vid Museum i Göteborg. 

Sörensen, William, Kand., Mag.: Zool. Museum; Köpenhamn. 

Tengström, J. M. J..af, M. D., Provincialläkare; Lojo, Finland. 

Thedenius, Hugo, Apotekare; Tanum. 

Thedenius, Knut Fredrik, Lektor; Qvarngatan 34, Sthm. 

Theel, Johan Hjalmar, F. D., Docent; Upsala. 

Thorell, Tamerlan, F. D., Professor; Museo Civico, Genova, 

Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega; Alandsgatan 3, Sthm. | 

Torpadie, Reimers Carl Hjalmar, Löjtnant; Göteborg (Generalstaben 
Sthm). 

Tranberg, Gustaf, Jägmästare; Söderbrunn, Albano, Sthm. 

Trafvenfelt, R. L., M. F. K.; (Strengnäs) Sthm. 

Trolander, A. S., Farmacie Studiosus; Farm. Inst., Sthm. 

Trybom, Arvid Filip, F. K., Fiskeriassistent; Lund. 

Tullberg, Tycho, F. D., Professor; Upsala. 

Unander, Ferdinand, F. D., Landtbruksakademiens Sekreterare; Riddare- 
gatan 30, Sthm. 

Ulriksen, Fredrik, Direktôr: Alnarp, Akarp. 

Wachtmeister, Axel Fredrik, Ofverste-Kammarjunkare, Grefve: V. Träd- 
gardsgatan 13, Sthm. 

Wallengren, Hans David Johan, Kyrkoherde; Farhult, Hôganäs. 

Varenius, Anders, Jägmästare; Drottninggatan 27, Sthm. 

Varenius, B., Posttjensteman; Nygatan 56, Malmö. 

Wasastjerna, Björn, Student: Helsingfors. 

Wermelin, J. H., Jägmästare; Norrmalmstorg 1, Sthm. 

Westerlund, Carl Agardh, F. D., Kollega; Ronneby. 

Westerlund, Ernst, M. D., Bataljonsläkare; Enkôpine. 

Wetterhall, Johan Erland Wilhelm, F. K., Sundsvall. 

Wetterstrand, ©. @., M. D., Distriktläkare; Stora Badstugatan 30, Sthm. 

Wijkström, O., F. K.: Stockholm, 

Wikström, Ernst, Student; Trossnäs, Edsvalla, 

Wiström, Johan Alfred, F. D., Adjunkt; Hudiksvall. 

Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor; Bergiilund, Sthm. 

Wrangel v. Brehmer, Helmuth, Hofjägmästare, Friherre; Toppeladugärd, 
Klägerup. 

Wrangel v. Brehmer, Tonnes, Ryttmästare, Friherre; Häckeberga, Börringe. 

Wrangel v. Brehmer, Wollmer, Kammarjunkare, Friherre; Hyby, Klå- 
gerup. ; 

Wängdahl, Adolf, Bruksegare; Hammar, Askersund. £ 


VIII 


Utländske Ledamöter: 


Berg, Carlos, Professor; Buenos Ayres. 
Bolivar, Ignacio, Professor; Madrid. 
Brauer, Friedrich, Professor; Wien. 
Brunner v. Wattenwyl, C., K. K. Ministerial- Rath Wien. 
Distant, William Lucas, Bir. ; London. 

Dohrn, C. A., Doctor; Stettin. 

Gestro, Rafaéllo, Doctor, Museo Civico: Genova, 

Horwarth von, Doctor; Budapest. 

Löw, Franz, Doctor; Wien. 

Me Lachlan, Robert, Esq.; London. 

Mayr, Gustav, Professor; Wien. 

Puton, A., Doctor, Remiremont, Departement Vosges, Frankrike. 
Bogenhofen Alois Fr., Custos d. Zool. Mus., Wien. 

Saunders, Edward, éd London. 

Signoret, Victor, Doctor; Paris. 

Staudinger, Otto, Doctor; Blasewitz bei Dresden. 

Strasser, Felix, Rentier, 9 Fürstenstrasse, München. 


Woldstedt, F. W., Konservator, Zool. Mus. Kejserl. Vet. Akad. i 


Petersburg. 


oof: 


St. 


state tés he 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS SAMMANKOMST 
DEN 24 FEBRUARI 1883. 


Den ofvannämda ordinarie sammankomsten, den första för 
året, hölls à Hôtel Phoenix, under Prof. SANDAHLS ordförande- 
skap. Densamma var ganska talrikt besökt, äfven af landsorts- 
ledamöter. Ordföranden helsade Föreningen och uttalade sina 
glada förhoppningar rörande densammas framtid, grundade pä 
den erfarenhet, som de tre förflutna ären af Föreningens tillvaro 
lemnat. Val hade Foreningen genom döden och äfven af andra 
anledningar under det föregäende aret förlorat nagra ledamöter, 
men ett större antal nya medlemmar hade tillkommit, sa att 
Föreningen icke obetydligt vuxit.* Särskildt hade Föreningen 
att beklaga bortgången af dess framstående ledamot Zool. Prof. 
vid Universitetet i Helsingfors F. W. MÄäÄKLIN, som afled der- 
städes den 8 sistlidne Januari.” 

Sedan protokollet från föregående sammankomst blifvit upp- 
läst och godkändt, antog Föreningen det hvilande förslaget till 
ändring i stadgarna, innehållande följande tillägg till $ 4: »Le- 
damot af Föreningen, som till en fond, benämd Ständiga Le- 
damöters Fond, erlägger Ett Hundra kronor, är från årsafgift be- 
friad. Denna fond skall särskildt bokföras och endast årliga 
räntan af densamma till Föreningens utgifter användas.» 

Ordföranden anmälde, att Fru Professorskan WAHLBERG den 
16 December 1882 till Föreningen öfverlemnat första hälften, 
1000 kronor, af det kapital hon och hennes dotter så högsinnadt 
donerat till Foreningen för att bilda »Prof. P. F. Wahlbergs 
Fond» till ära åt hans minne och befrämjande af Föreningens 
ändamål. 


! Förhållandet härmed kan närmare inhemtas af den ledamotsförteckning, 
som finnes bifogad detta häfte af Tidskriften. 
? Prof. F, W. MAKLINS minnesruna finnes införd i Tidskriftens före- 
liggande häfte. - 
Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 1 (1883). I 


VRAIES 


td 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Derefter föredrogs berättelsen om anstäld granskning af 
Föreningens förvaltning och räkenskaper för år 1882, afgifven af 
herrar revisorer, Kanslisekreteraren Dr S. NORDSTRÖM och Kas- 
sören G. HOFGREN. Föreningen beviljade, enligt revisorernas för- 
slag, full ansvarsfrihet åt Styrelsen och Skattmästaren för 1882 
års förvaltning.” | | : 

Ordföranden tillkännagaf att Styrelsen sedan sista samman- 
komsten till ledamöter i Föreningen inkallat Amanuensen vid 
Farm. Inst. hr ERNST KÄLLSTRÖM och Friherre TONNES WRANGEL 
VON BREHMER, pa förslag af ordf., samt Grosshandl. hr ©. Guin 
CHARD, pa förslag af hr Lektor HOLMGREN. 

Sekreteraren, Dr AURIVILLIUS, höll sedermera föredrag om in- 
sektslifvet i hälor och grottor och förevisade flera af de för dylika 
lokaler i Amerika och Europa egendomliga och mest utmärkande 
formerna. Ordfüranden nämde, att han vid besök ı den bekanta 
Adelsbergergrottan väl varit lycklig att der päträffa flera exemplar 
af der lefvande smä snäckor, arter af slägtet Carychium, men vid 
det tillfället icke lyckades ertappa nagra insekter, hvaremot han 
i tempelgrottorna vid Abu-Simbul i Nubien fatt nagra fa speci- 
mina af grottskalbaggar, hvilka dock olyckligtvis blifvit förstörda 
af en i samma förvaringsläda insatt A/euchus sacer, som ansågs 
vara dödad, men vaknat till lif igen och anstält pa en enda 
natt förskräckliga härjningar bland lädans innehäll. 

Ordföranden refererade i korthet efter Ze Nafuraliste ett i 
Paris inträffadt rättsmedicinskt fall, der entomologien varit till 
hjälp ät rättsmedicinen 1 och för bestämmandet af den tid, som 
antagligen förflutit mellan päträffandet af ett ı en läda inlagdt 
lik af ett barn och barnets död.” I sammanhang härmed upp- 
stod diskussion om det mer eller mindre sannolika i det all- 


männa antagandet, att »likmaskar» eller insektslarver förtära liken 


i våra kyrkogårdar. Diskussionen ledde till det resultat, att denna 
allmänt utbredda åsigt saknar all verklig grund, helt enkelt af 
det skäl, att de flugor och skalbaggar samt akarider, hvilka 
själfva eller genom sina larver förtära 1 fria luften liggande lik, 
alls icke kunna framtränga till de i täta kistor inneslutna och 6 
fot ned i jorden begrafna döda kropparna. 


! Revisionsberättelsen är bilagd detta häfte af Tidskriften. 
? Referatet är infördt i Tidskriftens föreliggande häfte. 


Le 


ENT. FOR. SAMMANKOMST D. 24 FEBR. 1883. 3 


Ordföranden omnämde sedan, att Föreningens medlem hr 
Kommissionslandtmätaren C. G. ANDERSSON funnit en stekel, 
hvilken såsom larv lefde parasitiskt i larver och puppor af Sarur- 
nia Pavonia L. Lektor HoLMGREN hade bestämt de sex sända 
exemplaren af stekeln att vara honor af Spilocryptus fumipennis 
Grav. Denna stekel var icke förut känd säsom parasit i nämda 
fjäril. En uppsats härom af Lektor "HOLMGREN skulle i Tid- 
skriften inflyta. 

Hr Apotekaren I. NORDIN fran Drottningholm förevisade en 
vacker samling af Hemiptera, tagna af honom under sistlidne som- 
mar à Lofôn, förnämligast i Drottningholms omgifningar. Ett 
meddelande om de sällsyntare och för denna del af Sverige ny- 
funna arterna skulle 1 Tidskriften införas. 

Hr Konservator W. MEvEs demonstrerade flere för vårt land 
nya fjärilarter och lofvade att för dem närmare redogöra 1 Tid- 
skriften. 

Ordföranden visade en af Mälaremästaren hr JoHan RUDOL- 
PHI 1 Delsbo till Foreningen förärad samling af fjärilar och andra 
insekter, som hr RuDOLPHI samlat i Lappland och södra Norrland 
Bland dessa funnos två för Sverige nya fjärilar: Psyche (Tricho- 
psyche) hirsutella HBN. och en vacker varietet af “Prephos Nothum 
Hen. Dr AURIVILLIUS skulle redogöra för dessa vackra fynd. 

Hr Lektor A. E. HOLMGREN, som var hindrad att själf när- 
vara, hade skriftligen meddelat, att hr Grosshandl. O. GUINCHARD 
under metning af fisk i den isbelagda Rasta-sjon den 18 Febr. 


d. a. fatt upp jämte fisken ett lefvande exemplar af Ranatra 
linearis L. 


Till ledamöter af Foreningen invaldes pa förslag af herr 
Grefve ADAM LEWENHAUPT, som var vid sammankomsten när- 
varande, Ofverste-Kammarjunkaren m. m. m. m. Grefve CARL 
von PLATEN och Ofverste-Kammarjunkaren m. m. Grefve AXEL 
WACHTMEISTER. 


Oskar Th. Sandahl. 


— - — 


REVISIONSBERÄTTELSE. 


Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens samman- 
träde den 14 sistlidne December utsägos att revidera Föreningens 
räkenskaper för är 1882, hafva denna dag granskningen verk- 
stalt och dervid funnit kassans ställning vara som fôljer: 


Debet. 
Behällning vid ärets början: 
Beonellska indemne 2,000: — 2,000: — 
Inkomster: 

Under äret inbetalda ärsafgifter: 

fopety (ar, 1880 ue a en a 

Sa. 58. 2 AUD 1.2. 18, N 0 ea OA ee 
225 -? POO? CNRS Oe a 
EULA Ke ee A re Sy Li 7: 20 1,021: 20 
Under ret influtna räntor., £22.25 Axe 
För äret uppburen behällning & försälda 

exemplar af tidskrifften:..... u 82 Tas 
Tillfälliga bidrag (ôfverbetalning af hr A. 

Bolinder vid ärsafgiftens erläggande) ... klar. DAME 
Donation af Professorskan G. Wahlberg (mottagen vid : 

atets slut)C tba adsense. el te nl harnais 1,000: == 
Skuld” vid årets slut till Professor Sandahl ____. 1,163: 68 

Summa kr. 5,457: 73 
Kredit. 

Skuld vid årets början till Professor Sandahl ......... 1,144: sg 


Utgifter: | 
Fôr framställandet af 1882 ärs ärgäng af tidskriften: 
Tryckning, papper och häftning 


ae NE US, CSN ee, SET Cee LD 
rasen RS SET. 62: — 4,2 TRA 
Utsändning af tidskriften till in- och ut- 

landet, Dreiporo m, m. Le Zee ars 
Diverse utgifter (inventarier m. m.)_____..-- 25: 75 1,313: 18 


Transp. 2,457: 93 


co Ne al ee ur en SE 


REVISIONSBERÄTTELSE. 5 


| Transp 2,437: 73 
Behällning vid ärets slut (förutom qvarliggande exemplar 


af tidskriften och resterande ärsafgifter): 


D ka ionden {2000 — 
Bean u... 000 LOGO: — 3,000: -— 


Summa kr. 5,457: 73 

Angäende Tidskriften mä nämnas, att framställningskostnaden 
af ärgängen 1882, jämförd med motsvarande kostnader för är- 
gängarne 1880 och 1881, befinnes understiga dessa med i me- 
deltal 423 kr. 94 öre. Denna betydliga besparing härleder sig 
hufvudsakligast deraf, att under äret hvarken förekommit utgifter 
för Öfversättningar eller för planscher. 

Inventarierna, som vid ärets början utgjordes af en samling 
fangstredskap, bokförda till 32 kr. 42 öre, hafva under året 
ökats med 2 stälskifvor för skärning af bibliotekets sedelkatalog, 
till pris af 2 kronor, samt med annan materiel för nämde ka- 
talog och ärsafgiftsblanketter. 

Till behällningen vid ärets slut höra, ehuru ej af oss inräk- 
nade i ofvanstäende räkenskapssammandrag, äfven de resterande 
ärsafgifterna, hvilka uppgingo till följande antal och belopp: 

HOE 1380. © St. eller kr. . 48 
, TOGO Ss 0, >. TOS 
2,2902: 0380 9.0 2. 228 


Summa: 64 st. eller kr. 384. 

Räkenskaperna äro befunna i god ordning och med till- 
hörande verifikationer försedda, hvadan vi p& grund af sälunda 
verkställd granskning tillstyrka Entomologiska F öreningen att bevilja 
Styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under är 1882. 

Det är oss slutligen en angenäm pligt att dels fästa upp- 
märksamheten dervid, att professor Sandahl, jämte det att han 
säkerligen bestridt åtskilliga ej Foreningen päförda utgifter, låtit 
sin betydliga fordran qvarstä utan ränta, dels framhälla den stora 
förbindelse hvari Föreningen stär säväl till sin arbetschef, som 
till Styrelsen i dess helhet, för det oförtrutna och uppoffrande 
nit, hvarmed Föreningens angelägenheter värdats. 

Stockholm den 22 Februari 1883. 


Gottfried Hofgren. Szmon Nordström. 


a NT oan 


NEKROLOG. 


+ 


F. W. Maklin. 


Den Entomologiska Fôreningen 1 Stockholm har att beklaga 
förlusten af en bland sina mera framstäende medlemmar. Den 
8 Januari 1883 pä morgonen afled nämligen i Helsingfors efter 
nägra dagars sjukdom professorn i zoologi vid universitetet der- 
städes, d:r FREDRIK WILHELM MAKLIN, i en älder af 61 är. 

Den hädangängne, som var född i Joutseno socken 1821, 
blef student 1839 samt, efter en 1847 företagen naturhistorisk 
forskningsresa till nordöstra Finland och Kuusamo lappmark, 
filosofie kandidat ar 1849, filosofie licentiat 1853 och docent i 
zoologi 1855. Derunder hade han 1853 företagit en ny resa 
till norden, hvilken denna gång gälde vestra Lappland, och 1856 
besökte han i vetenskapligt ändamål åländska skärgården. Sedan 
han år 1859 utnämts till e. o. professor i zoologi, förestod han 
under åren 1860—1866 flerfaldiga gånger professuren i samma 
vetenskap, under de resor dåvarande innehafvaren af nämde 
lärostol A. v. NORDMANN företog dels inom eget land, dels till 
utlandet. Likaså blef MäÄKLIN, som emellertid aren 1861—62 
gjort tvänne resor till Sverige och kontinenten, särskildt för stu- 
dier å dervarande museer, efter NORDMANNS år 1866 inträffade 
död förordnad att uppehålla den zoologiska professuren, och sedan 
han 1867 speciminerat för densamma, utnämdes han sistnämda 
år till ordinarie professor i zoologi. 

På denna plats har han qvarstatt, tills han nu bort- 
rycktes af döden, och med samvetsgrannhet och intresse har han 
derunder verkat för sin vetenskap. Särskildt inom insektsafdel- 
ningen Coleoptera har han arbetat med framgång och derigenom 


NEKROLOG: F. W. MAKLIN. 7 


lyckats göra sitt namn kändt äfven af frdmmande forskare. Ocksa 
hade han under sin lefnad rönt erkännandet, att fa sig uppdragen 
den vetenskapliga bearbetningen af ätskilliga coleoptersamlingar, 
som hopbragts af andra. Sälunda hade han i ett af den celebre 
entomologen grefve K. K. MANNERHEIM utgifvet arbete om det 
ryska Nordamerikas skalbaggsfauna beskrifvit omkring 100 nya 
arter, och prof. NORDENSKIÖLD hade anförtrott honom bestäm- 
mandet af en del samlingar, som hemförts från NORDENSKIÖLDS 
första Jenisej-expedition. — Jämte det MAKLIN såsom specialist 
gjorde vetenskapen gagn, har han äfven inlagt stora förtjänster 
om ordnandet af universitetets zoologiska museum. 

På senare tider sysselsatte sig MAKLIN jämväl med arbeten, 
som berörde den Darwinska descendensteorien, men denna allt 
reformerande lära på den naturvetenskapliga forskningens gebit 
fann i Mäkrin en bestämd motståndare, som nitiskt sökte samla 
alla inkast mot denna teoris hållbarhet. 

MäKLIN var ledamot af den Entomologiska Föreningen i 
Stockholm allt ifrån dess stiftande. Sin välvilja emot Föreningen 
visade han bland annat genom att förära densamma ett större 
antal af sina utgifna zoologiska arbeten. En förteckning öfver 
MÄKLINS zoologiska arbeten meddelas här, dock utan anspråk pa 
att vara fullständig. Tidsomständigheterna hafva hindrat ankom- 
sten från Helsingfors af en fullständig sådan. 

Novæ in Fauna Fenn. Coleopterorum Species descriptæ a Fredrico Guiliel- 
mo Mæklin. (Extr. du Bull. de la Société Imp. d. Natur. de Moscou T. 
XVIII. 1845.) | 

Coleoptera mirmecophila Fennica. (Extr. d. Bull. d. la Soc. Imp. d. 
Natur. de Moscou T. XIX 1846.) 

Die Arten der Gattung Acropieron PERTY, monograf. dargest. (Acta 
Societat. Scient, Fenn. [1862].) | 

Zur Synonymie einiger Nordischer Käferarten. (Föredr. d. 7 Apr. 1862 
i Finsk. Vet. Soc.) 

Brasilianische Arten der Gattung Sfafira LATR. (Föredr. d. 7 Apr. 1862i 
Finska Vet. Soc.) a | 

Bemerkungen über einige v. FABRICIUS beschriebenen He/ops-arten (d. 9 
Febr. 1863). 

Die Gattung Præogena u. deren Repräsentanten (d. 9 Febr. 1863). 

Mexicanische Arten der Gattung SZafira LATR. (d. 13 April 1863). 

Den ornitologiska nomenklaturen (d. 13 Apr. 1863). 

Om blinda djur (d. 21 Sept. 1863). 

Förmodade bastarder bland fiskarna (d. 18 Jan. 1864). 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Iktyologiska notiser (d. 15 Febr. 1864). 

Om Hiortarter fran Marianerna (d. 14 Mars 1864). 

Darwins teori om uppkomsten af djur och växtarter (Föredr. pa finska 
Vet. Societetens års- och högtidsdag d. 29 April 1864). 

Om uppkomsten af mjöldrygor, Secale Cornutum (d. 23 Maj 1864). 

Om de tama fårrasernas hybrida uppkomst (d. 19 Sept. 1864). 

Iktyologiska anteckningar, gjorda i Helsingfors om sommaren 1864 huf- 
vudsakligen till utrönande af fiskarnes ärliga tillväxt i längd (d. 12 Dec. 1864). 

Om vivipara dipterlarver (d. 16 Okt. 1865). 

Om Strepsiptera och deras förekommande i Finland (d. 22 Jan. 1866). 

Nagra notiser om Bison europaeus (1866?). | 

Några notiser om Chlamydotis Macqueenii HARDW. & GRAY. 

Ytterligare en albinosvarietet af den vanliga skatan Corvus pica LINNÉ 
(1873?). 

Nägra anmärkningar beträffande Finlands Fauna (1874?). 

Meddelanden beträffande nägra till Universitetets Zoologiska Museum in- 
lemnade föräringar (1874 ?). 

Om Corvus Frugilegus L. och dess förekomst i flera skilda trakter af 
Finland under loppet af denna vinter (1874?). 

Ytterligare om hvita varieteter eller s. k. albinos af Garrulus Glandarius 
L. (1874). 

Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter (F. V. Soc, Förh. XIX, 
X 1876—77). 

Nya arter af slägtet Poecilestus BLANCH. (F. V. S. Fôrh. XX (1877— 78). 

Några bidrag till kännedom af slägtet Zadazus DEJ. CAT. (F. V. S. 
Förh. XX 1877—78). : 

Diagnoser öfver förut obeskrifna Siatira-arter fran Nya Granada (F. V. 
S. Förh. XX 1877—78). | | 

Skilnaden mellan varg- och räfungar. FABRICII och ERICHSONS Statira- 
arter (båda i F. V. S. Förh. XXI 1878—79). 

Ytterligare diagnoser öfver några nya sibiriska Coleopterarter (F. V. S. 
Förh. XXII 1879—80). 

Coleoptera, insamlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 pa 
nägra dar vid Norges Nordvestkust, pa Novaja Semlja och 6n Waigatsch samt 
vid Jenisej i Sibirien (K. Sv. V. A. Handl. B. 18, Sthm 1881). 


Oskar Th. Sandahl. 


BAG PACGELSER OVER ARKTISKE SOMMERFUGLES 
METAMORPHOSER 


AF 


G. SANDBERG. 


Iagttagelsen af Dyrelivet inden den arktiske Region af vor 
Verden har sin störste Interesse, da disse Egne endda forhoids- 
vis har været saa lidet undersögte af Forskere. Vistnok har en- 
kelte Dele af samme navnlıg, vort skandinaviske Norden, ved egne 
og fremmede, især tydske, Videnskabsmænd været adskilligt be- 
reiste, hvorved værdifuldt Material har været indsamlet og bear- 
beidet for Faunaen; men Undersögelserne har naturligvis langtfra 
kunnet blive udtömmende ved disse korte og uregelmæssige Be- 
sög. Gjælder dette det rent faunistiske, saa gjælder det desto 
mere paa Biologiens Omraade, hvor et tilfredsstillende Resultat 
kuns kan opnaaes gjennem Erfaringer stöttede til længere Tids 
vedhaldende lagttagelser af Livsyttringerne paa nært Hold. Men 
dertil har der kuns været saare liden Anledning, og hvor Anled- 
ningen vel har kunnet være tilstede, har det skortet paa Interesse | 
og Sagkundskab. Det eiendommelige Liv, der rörer sig inden 
den arktiske Dyreverden, foreligger derfor fremdeles for Forsk- 
ningen som en lidet bearbeidet Rydningsmark, og vil der endda 
hengaa Menneskealdre, inden noget væsentligt kan siges at være 
udrettet paa dette Feldt. — Som et lidet Bidrag ı denne Ret- 
ning fremkommer nærværende Notitser fra Studiet af det arktiske 
Sommerfuglliv, der har sysselsat mig i ledige Stunder under mit 
næsten 12-aarige, stadige Ophold som Embedsmand 1 norsk Fin- 
marken. Af nye, for videnskaben hidtil ukjendte Forvandlinger 
indeholder disse Optegnelser Iagttagelser af alle Udviklingsstadier 


10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


vedrörende fölgende rent arktiske og arktisk-alpine Arter, nem- 
lig: Oeneis Bore SCHN., Zrebia Lappona Esp., Agrotis Speciosa HB. 
og Crambus Furcatellus ZETT.; fremdeles Notitser om Larven og 
Puppen af en Art Zriogaster samt af den antagne Anarta Lap- 
ponica THeG.; ligesaa om Larven af Argynnis (Freja?) samt om 
Pupperna af Anarta Melaleuca THBG. og Zupithecia Hyperboreata 
STDGR. Resten omhandler, foruden en del arktiske, tillige boreale 
og sydligere Arters fra för af kjendte Metamorphoser, med de 
nödvendige supplerende Bemærkninger og Rettelser samt de No- 
titser, hvortil Arternes Forekomst paa arktisk Grund maatte give 
Anledning, navnlig med Hensyn til Flyvetid, de forskjellige Ud- 
viklingsstadiers Varighed o. s. v. Ialt omhandles ı det fölgende 
20 Forvandlinger, næsten alle fra Sydvaranger, Norges nordöst- 
ligste Landsdel paa Grændsen mod de finske og russiske Lapp- 
marker og under en Polhöide af 69—70° nordlig Bredde. 

Som almindelig Regel for Insektlivets Fremtræden ı Höinor- 
den, sammenlignet med Forholdet 1 sydligere Trakter, gjælder 
saavel den gjennemgaaende Fattigdom paa Arter, som ogsaa den 
forholdsvis lange Tid hver Art bruger til Fuldendelsen af sin 
Metamorphose. Den korte Sommer og den ofte kolde og raa 
Luft, endog paa denne blidere Aarstid, saasnart barske Vinde 
fra Ishavet aander ind over Landet, sinker med Nödvendighed 
Udviklingen, saa at mange Arter, der 1 det sydlige Skandinavien 
har sin Flyvetid om Hösten eller sent ud paa Sommeren, her- 
oppe flyver om Vaaren eller Sommeren efter, og Metamorpho- 
sens Varighed saaledes hos os bliver dobbelt saa lang som syd- 
paa. Uden Tvivel har de aller fleste Arter her nord en toaarig 
Forvandling; af Sommerfugle med eetaarig Forvandling kan an- 
fores Vanessa Urtice Lin., Notodonta Dromedarius Lin. og Plu- 
tella Cruciferarum ZETT. samt vel ogsaa Acronycta Auricoma S. 
V. og Selenia Bilunaria Esp. — Endrosis Lacteella S. V., der 
baade Sommer og Vinter som Imago forekommer almindelig inde 
i Husene, har sandsynligvis to Aarskuld. 

Men tar det hos os lang Tid ud, inden Sommerfuglen naar 
det sidste Stadium af sin Udvikling, saa er Flyvetidens Varighed 
paa den anden Side desdo kortere. Naar de enkelte stille, sol- . 
glade Dage ved Höisommerstid lyser over Midnatsolens Land 
med ufordunkelt Glands hele Dögnet igjennem og samler Udvik- 


SANDBERG : . ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. TI 


lingen i Naturen som i et eneste, levende Brændpunkt, da ha- 
ster alt Liv ud forat nyde den korte, forsvindende Livslyst. Man 
kan da her nord, hvor Lokaliteterne forövrigt er gunstige for 
Produktionen, iagttage langt större Masser af Sommerfugle 1 Rö- 
relse paa een Gang, end Tilfældet er nogetsteds sydpaa, hvor 
Udviklingen af Livet ikke er saa intens. Tidligst paa Aaret 
flyver fölgende Arter: Vanessa Urtice Lin., Asphalia Flavicornis 
Lin., var. Finmarchica SCHÔYEN, Xylina (Ingrica?) H. S., Bre- 
phos Parthenias Lin., Biston Lapponarius Boisp., Ploseria Pulve- 
rata THEG., Selenia Bilunaria Esp. og Semioscopis Avellanella HB. 
Af disse udklækkes Vanessa Urtice senhôstes (1 September Maa- 
ned) og overvintrer som Imago, hvilket vistnok ogsaa maa vere 
Tilfældet med flere andre af de nævnte saasom Xylina, Biston 
og .Asphalia, ‚der ved indtrædende mildt Veir allerede viser sig 
1 Slutningen af April og Begyndelsen af Mai eller midt i dybe- 
ste Vintertid, idet Vaaren hos os sjelden indfinder sig för 1 sid- 
ste Halvdel af Juni Maaned. 


I. Oeneis Bore ScHn. 


Ægget marmorhvidt, cylindriskt, riflet efter Længden. Zar- 
ven finlodden, lys gulbrun med mörkere Linier, hvoraf en smal, 
afbrudt Dorsallinie og en bredere langs hver Side. Hovedet kug- 
lerundt, lidet i Forhold til Kroppen, graagult med 6 môrke, 
langsgaaende Striber og sorte Oine. Aandehullerne af Kroppens 
Farve; denne trind, afsmalende mod Enden, med hvælvet Ryg 
og tilspidset Anus. Længde 35 mm. Larven nærer sig af for- 
skjellige Gramineer og er af Natur yderst treg; ved Beröring 
trækker den sig sammen og ligger lange ubevægelig. Den over- 
vintrer to Gange og undergaar sin Metamorphose ı Mai Maaned 
i sit Vinterleie mellem Græsrôdder under Sand eller lös Jord. 
Den er meget udsat for Angreb af Snyltehvepse. 

Den -vakkert tegnede Puppe er kort og tyk med lange og 
brede Vingeskeder, der ligesom Thorax er af lysegrôn Farve. 
Abdomen lys rödgul med mörke Punkter og en lysegrôn Linie 
langs Ryggen samt en mattere af samme Farve langs hver Side. 
Punkterne i Nærheden af Midtlinien er ordnede to og to paa 
hvert Segment, Analtaggen kort og but, Hovedregionen paa hver 


12 * ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 4 


Side med en kulsort, glindsende, halvmaaneformigt krummet Streg. 
Puppen, der som hos alle Salyrorder er stiv og ubevægelig og 
ved Beröring intet Livstegn viser, angribes af Parasiter af en an- 
den og större Art end Larvens. Den giver Sommerfugl efter 5 
—6 Ugers Forlöb. Forvandlingen har hidtil været ukjendt. 

Denne rent arktiske Art, der ikke er iagttaget söndenfor en 
Polhöide af 68—69° nordlig Bredde, er förste Gang paavist paa 
norsk Grund af Dir O. STAUDINGER i 1860 gjennem et Par Exem- 
plar fra Kautokeino 1 norsk Finmarken. Senere fandtes Sommer- 
fuglen af mig i 1875 i Mængde paa /akobselvens sandige Lav- 
land lige ved Havkysten samt ligeledes talrig langs ÆVerdenelvens 
nedre Löb, ved Skogerünæs, en Mil længere ude, og enkeltvis paa 
Fjeldene omkring Kirkenes. I russisk Lapland paa Strekningen 
mellem /akobselv og Kola er Arten en af de almindeligst fore- 
kommende Sommerfugle, men er endda ikke observeret paa den 
norske Kyst vestenfor Varangerfjorden. Den ‘har saaledes en 
mere östlig polar Udbredelse. 

Larven fandtes förste Gang den ız:de Mai 1880 et 10 Mm. 
langt, overvintret Exemplar i en vissen Græstue paa Jakobselvens 
törre Sandbanker, hvor ogsaa senere paa Aaret en anden, næ- 
sten fuldvoxen af samme Sort toges. Som det var at vente af 
Sommerfuglens hyppige Forekomst paa græsrige Steder, nærede 
Larven sig af forskjellige Græsarter, navnlig Festuca Ovina, hvoraf 
Lavlandet overalt er bevoxet. Den i W. M. SCHÔvENS » Oversigt 
over de i Norges arktiske Region hidtil fundne. Lepidoptere» pag. 
163 udtalte Formodning, stöttet til Iagttagelser af Professor i 
Buenos Ayres C. BERG ved en anden Art af samme Slægt, at 
Bore under sin Larvetid vilde vere at söge paa Zavarter, har 
saaledes vist sig ikke at holde stik. De tagne Larver var hen- 
imod Slutningen af August fuldvoxne og ophörte at spise samt 
hensank i en lethargisk Tilstand; men da de ikke viste Tegn til 
Forpupning, nedgravede sig sidst i September begge i en liden 
Kasse i Jorden for Vinteren. Den 15:de Mai neste Aar hæve- 
des Vinterkvarteret, og fandtes da den ene af Larverne död, 
medens den anden syntes at befinde sig 1 bedste Velgaaende og 
kröb forholdsvis livlig omkring uden dog at ville tage nogen 
_Næring til sig. Desværre var Velbefindendet dog kuns tilsyke- 
ladende, idet Dyret paa et tidligere Stadium af sin Larvetilstand 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 13 


havde været anstukket af en liden Parasithveps, hvis Larver 
den 23:de Mai var færdige til Forpupning og nu ved gjennem 
Værtens Sider at skaffe sig Adgang til det frie endelig gav det 
ulykkelige Offer for slet lönnet Gjæstfrihed Banesaaret. Forpup- 
ningen af de smaa Larver gik raskt for sig, og snart var den 
store omgivet af c:a 50 Stkr. hvidgraa Kokonger, der efter 5 
Ugers Forlöb gav Imago de sidste Dage af Juni. Al videre 
Forhaabning til de tagne Larver var imidlertid tilintetgjort ved 
disses dödelige Afgang, og lykkedes det mig ikke at opdrive nye 
för Vaaren næste Aar, da jeg i Mai Maaned besögte Jakobselv 
Larven fandtes da 1 Mængde liggende i det visne Gres, saa jeg 
i Lobet af nogle Timer havde indsamlet henved 50 fuldvoxne 
Exemplarer, men desværre ikke et eneste brugbart, idet de samt- 
lige bar Merker efter at have herbergeret Vinterlogerende, som 
nu i Form af smaa Dynger paa 46—54 Stkr Snyltehvepskokon- 
ger, alle af samme fra för af kjendte Arter, var afsatte omkring 
i Græsset. Nogle af Værterne havde under Processen sat Livet 
til, andre var undslupne med Livet; men al videre Udvikling 
var dermed standset, og senest inden 8 Dage indtraadte Déden. 
Af den Omstændighed, at ikke et eneste uskadt Individ blandt 
saamange Larver var at finde, sluttede jeg, at Puppebiet maatte 
veere under Jorden, og at Larven om Vaaren kuns tvunget af 
NGdvendigheden i de nævnte presserende Forretningar forlod sit 
Kvarter paa Udflugter til Ovenverdenen. De indsamlede Para- 
sitkokonger gav den 2o:de Juni de förste Hvepse, hvis Forpup- 
ning altsaa maa have foregaaet omkring Midten af Mai. Disses 
Verte maa fölgelig have vaagnet af Vintersövnen i Begyndelsen 
af Mai, hvorefter deres Forpupning, om alt havde veret i Orden, 
antagelig skulde været tilendebragt i Lôbet af de næstpaafôlgende 
14 Dages Tid. Mine ivrige Efterforskninger efter Puppen var 
imidlertid lenge forgjæves, indtil det endelig den 25:de Mai lyk- 
kedes mig at opgrave en. Den laa lös i Sandet skjult under 
Rödderne af en Græstue. Forvandlingen var nylig foregaaet, 
hvilket fremgik af den ganske friske Larvehud, der endnu hang 
ved Analtaggen og ved sit karakteristiske Udseende, navnlig ved 
de fremtrædende 6 mörke Striber paa Hovedets Hemisphærer, 
tilstrekkelig godtgjorde Identiteten med de fra för af kjendte. 
Puppen gav den 24:de Juni næstefter Sommerfuglen af Oen. Bore 


RE 4 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


1 et smukt Hanexemplar, efter at Vingeskederne de 4—6 for- 
udgaaede Dage havde antaget en mörk gulgraa, tilsidst næsten 
blaasort Farve. Endnu en anden Puppe af samme Art fandt 
jeg den 31:te Mai liggende lös ovenpaa Græsset, men af en 
brunagtig Farve, hvilket gav Formodning om, at den havde taget 
Skade. Den gav heller ingen Sommerfugl, men derimod den 
17:de og 18:de Juni næstefter 3 Stkr. Snyltehvepse af en anden, 
betydelig större Art en Larvens. À 


2. Erebia Lappona Esp. 


Larven. Hovedet lidet, kuglerundt, sort. Kroppen trind, 
afsmalende fortil, men især stærkt bagtil, fint sortlodden, Farve 
gr&sgrön med en sort, fortil afbrudt Dorsallime og en anden, 
bestaaende af sorte Flekker, langs hver Side. Aandehullernes 
Periferi sort. Anus tospidset. Længde 25 Mm. Larven er af 
Natur træg, trækker sig ved Beröring sammen som Sneglen, over- 
vintrer og forpupper sig om Vaaren i Mai eller Juni Maaned. 
Puppen er mindre og smalere end Oen. Bores. Thorax og Vin- 
geskeder mörkegrönne. Abdomen skidden gulbrun med stærk 
Punktering. Langs Ryggen en smal, rödbrun Linie og paa hver 
Sıde to, bestaaende af Flekker af samme Farve. Ingen Analtag. 
Hovedregionen, som hos Bores Puppe, tegnet med to sigdformigt 
eller halvmaaneformigt krummede, kulsorte, glindsende Streger, 
en paa hver side af Mundpartiet. Puppen er ubevægelig, For- 
vandlingen hidtil ukjendt. 

Arten, der er arktisk-alpin, forekommer 1 det syalige Norge 
sjelden i de subalpine Regioner, men er i Finmarken en af de 
almindeligste Lavlandssommerfugle, der saavel optræder inde 1 
Landet, som ude ved Kysterne af Ishavet, forskjellig fra dens 
arktiske Slægtninge, Disa og Medusa, der alene tilhörer Indlandet 
og Fjorddistrikterne. I 1874 udklekkede jeg Sommerfuglen af 
en i Shyervd erholdt Puppe; senere fandt jeg 2:den Juni 1882 
Larven i et fuldvoxent, overvintret Exemplar paa Jakobselvens 
græsbevoxte Sandbanker, hvor Sommerfuglen fra Slutningen af 
Juni og Begyndelsen af Juli flyver i Mengde sammen med Oen. 
Bore. Larven laa mellem det visne Gres af Festuca, der rime- 
ligvis udgjör Dyrets Foder, men vilde ingen Föde tage til sig. 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 15 


Den forvandledes til Puppe den ır:te Juni efter en Uges Tid at 
have henligget ubevægelig, snegleformigt sammentrukket paa Si- 
den, men döde ikke mange Dage efter Forpupningen, idet ogsaa 
denne Art fra Larvestadiet havde medbragt Parasiter. Maaske 
kan denne Omstændighed have været Aarsagen til, at Larven 
har forladt sit Leie under Sandet, hvor den sandsynligvis, efterat 
have tilbragt .Vinteren, undergaar sin Forvandlıng, og begivet sig 
op i det frie. Larvens Farve er ikke saa afstikkende som Oen. 
Bores, hvorfor den vel heller ikke ı samme Grad som denne er 
udsat for sine smaa Dödsfienders Efterstræbelser; men dens store 
naturlige Træghed og Indolence 1 Forbindelse med dens Tilhold 
paa særdeles iömefaldende Steder i det frie gjör, at den ofte i 
længere Tid kan komme til at indtage stærkt blottede Stillinger 
og saaledes lettelig opdages af de paatrængende Gjæster. Da 
Sommerfuglen, ligeledes i Lighed med Oen. Bore, flyver tungt 
og er let at fange, turde det være et Spörgsmaal, om den na- 
turlige Tungvindthed hos begge Arters saavel Larver som Ima- 
goer kan vere grundet 1 en »psychologisk Forbindelse» mellem 
de to Udviklingsstadier. Ganske vist existerer der dog ingen 
almindelig gjældende Regel 1 saa Maade, da man har Exempler 
nok paa det omvendte Tilfælde fra andre Arters Metamorphoser. 


3. Argynnis (Freja?) THBG. 


Larven: Hovedet lidet, fint haarbesat, sort. Kroppen kort 
og bred, nögen, af Farve graaviolet. Hvert Segment besat med 
6 gule eller gulgrönne, sorthaarede Torne. Desuden et Par Hals- 
torne, der er rettede fremad. Aandehullerne glindsende sorte. 
Abdominalfödderne og sidste Par Födder rödgule, krandsede med | 
en Besætning af korte, sorte Börster. Forvandlingen ukjendt. 

Den 26:de September 1880 fandt jeg paa en tör Lyngbakke 
ovenfor den store Myr ved Kirkenes den ovenfor beskrevne, endda 
ikke fuldvoxne, c:a 20 Mm. lange Argynnis-larve, ifærd med at 
gaa i Vinterkvarter, da den havde ophört at tage Næring til sig. 
Larven blev for Vinteren nedgravet i Jorden ı en Potte og kla- 
rede paa denne Maade Overvintringen særdeles vel, saa at den 
befandt sig i bedste Velgaaende, da jeg den 28:de April næste 
Aar, desværre altfor tidligt, hævede Vinterkvarteret og tog den 


VV AT TT A wg 
RE a 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


ind i varmt Hus. Efter nogle Dages Forlöb skiftede den Hud 
og levede siden flere Uger, indtil den endelig döde af Mangel 
paa passende Næring, der paa den Tid endda ikke var at op- 
drive. De lavere dicotyledone Urter, der udgjör Larverne af 
denne Slægts Næring, er der paa vore Kanter ikke Adgang til 
för mod Slutningen af Juni, paa hvilken Tid altsaa Larven efter 
Overvintringen paany skulde tage fat paa sit Foder. Heraf frem- 
gaar med Sikkerhed, at Forvandlingen ikke kunde være tilende- 
bragt dette Aar, da samtlige nordlige Argynnis-arters Flyvetid fal- 
der i Juni eller senest 1 Juli Maaned. Den omhandlede Larves 
Metamorphose har saaledes antagelig været toaarig. — Vanske- 
ligere blir Spörgsmaalet om, til hvilken Art denne Larve rettest 
skulde vere at henföre, et Spörgsmaal der neppe med fuld Sik- 
kerhed vil kunne besvares. Det er dog ikke rimmeligt, at en 
allerede efter förste Overvintring saapas tilvoxet Larve har tilhört 
en mindre Art af de i Trakten omkring Kirkenes forekommende 
Argynnis-arter. Disse er Aphirape, Euphrosyne, Pales og Freja, 
hvis Forvandlinger er kjendte for de to fdrstnevntes Vedkom- 
mende. Idet Valget saaledes blir mellem Zales og Freja, der 
begge forekommer paa den samme Lokalitet, hvor den omhand- 
lede Larve fandtes, vil alt tale for sidstnævnte, rent arktiske Art, 
der baade er den störste, flyver tidligt paa Vaaren og tillige her 
er den almindeligste. Under enhver Omstændighed passer Be- 
skrivelsen af Larven ingenlunde paa den af SCHIFFERMULLER ifölge 
TREITSCHKE 7 övre Österrige paa Bladene af Viola montana fundne 
Argynnis-larve, der ansees at have tilhört Arten Zales. 


4. Arctia Qvenselii PAYK. 


Til Fulstændiggjôürelse af den af WILDE i »Die Raupen 
Deutschlands» givne Beskrivelse af denne Arts Larve meddeles 
her fölgende Notitser efter mine Iagttagelser af en hel Del Lar- 
ver fundne i /akodselv paa den russiske Grændse, lige ved Is- 
havets Kyster: Længde 25—30 Mm. Hovedet lidet, sort med 
et tæt haarbesat Nakkeskjold. Ryg og Sider sorte med en af 
hvide Prikker og Streger i Afvexling dannet fortlöbende Dorsal- 
linie. Bugen mörk graabrun. Huden med Rader af blanke 
Vorter, der er tet besatte med Haar. Vorterne er paa Ryggen 


Te » 
N an ‘ 
24 


BA 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 17 


og Siderne fra fjerde Led forfra store og kuglerunde og af Farve 
sorte, undtagen det næstôverste Rad samt det överste Par paa 
Analsegmentet, der er rödbrune. Vorterne strækker sig paa de 
fodbærende Segmenter indtil Födderne, paa de andre omkredser 
de hele Ringens Periferi; deres Antal er: Paa förste Segment 6, 
andet og tredie 8, fjerde og femte 14, sjette til niende 10, tiende 
og ellevte 14, tolvte 8. Desuden bærer hvert Segment, fra fjerde 
til ellevte, överst oppe paa Ryggen 4 bitte smaa, tætstillede Vor- 
ter. Haarbedækningen er kort og börsteformig, tiltagende 1 
Længde mod Anus, af Farve under og paa Siderne rödbrun, 
oventil sort. 

Fra dette Larvens normale Udseende har jeg dog fundet 
endel Afvigelser i Henseende til Farve og Tegning: Saaledes har 
nogle Individer det hvide Midtbaand fra Nakkeskjoldet indtil 
fjerde Led bestaaende af en sammenhængende, fin Linie, der 
senere fortsættes 1 Prikker og Streger; hos endel er alt Tegn til 
Midtlinie n&sten udslettet; hos andre igjen bestaar den kuns af 
Prikker; stundom bemærkes paa begge Sider af Midtlinien en- 
kelte hvidgule, uregelmæssigt formede Flekker; hos nogle er 
Haarbedækningen overalt af rödbrun Farve; endel har samtlige 
Vorter oventil mere eller mindre gulbrune; hos enkelte begynder 
de gule Vorter först med fjerde Segment, hos andre lige fra 
förste o. s. v. Larven er af Naturel livlig og var og ruller sig 
sammen ved mindste Beröring eller pludseligt Lysskifte; den 
overvintrer to Gange, forpupper sig om Vaaren i Juni Maaned 
1 et löst Spind mellem Gres eller Lyng nær Jordens Overflade 
og giver Imago efter en Maaneds Puppehvile. Sit Vinterleie paa 
Jorden mellem Græs, Lyng etc. forlader Larven altid om Vaaren 
og vanker ligesom de andre af Slegten urolig omkring en Tid 
fôr Forpupningen. Paa Grund af dens afstikkende Farve mod 
det afblegede Gres eller den hvide Sand har den ei været van- 
skelig at opdage, naar den paa varme Solskinsdage om Vaaren 
foretar sine Vandringer.' Höist mærkværdigt er det, at man af 
denne Art aldrig paatræffer fuldvoxne, toaars Larver sammen 


* Larven lever paa Greesset af Flatbælg (Zafhyrus), der i stor Mængde 
voxer paa Sandbankerne ved Fakobselv. Den tager ikke Föde til sig efter 
sidste Overvintring om Vaaren för Förpuppningen, der indtræffer först i Juni 
Maaned. 


Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 1 (1883). 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


med de halvvoxne, aarsgamle, eller at det intetsteds er lykkedes 
denne Art, som de mange andre toaarige, at komme 4 jour med 
den aarlige Produktion af Sommerfuglen. Dette Faktum, der 
for mit Vedkommende stôtter sig til Aarrækkers lagttagelser af 
Arten i dens arktiske Forekomst, stadfæster Prof. H. FREY ogsaa 
for dens Optreden 1 Schweitz, hvor den ligesom hos os kuns har 
været at finde hvert andet Aar. 

Sommerfuglen er 1 sin Hovedform ægte alpin og forekom- 
mer paa Adperne 1 en Höide af 2,000—2,500 Meter over Ha- 
vet. Varieteten Gelzda MOSCHLER er derimod ren arktisk og fun- 
det i Labrador 1 Nordamerika samt paa europeisk Grund hidtil 
alene paa de her anförte Lokaliteter 1 Finmarken. 


5. Trichiura Cratægi Lin. 

Denne Arts i Udseende saa höist varierende Larve optræder 
paa arktisk Grund 1 to fuldkommen forskjellige Former, hvoraf 
Beskrivelser her fôlger: a. Hovedet sort. Ryggen sorteblaa med 
bred melkehvid, sortmeleret Indfatning samt rödbrune Ledföinin- 
ger. Langs Ryggen to Rader sorte Haarpensler, siddende paa 
hver sin store, rödbrune Vorte. Hver Side med to langslöbende, 
tætstillede, smale, rustgule Linier. Farven under Bugen graasort, 
Bug- og Analfödder rödbrune. Haarbedækningen oventil tynd, un- 
der og paa Siderne tættere, gulgraa, blöd. Længden 40-45 Mm. 

6. Hovedet glindsende sort. Kroppen flüielssort, aldeles 
manglende de rödbrune Vorter og den hvide Indfatning, men 
med fremtredende Haarknipper langs Ryggen. Hvert Segment, 
fra andet til ellevte, oventil paa hver Side prydet med to höi- 
gule Tverstreger, hvoraf den forreste er mindre, den bagerste 
længere, uden dog at gaa sammen med den modstaaende over 
Ryggen. Langs Siderne, strax ovenfor Födderne, en Række 
ganske smaa, haarbesatte, brungule Vorter. Abdominalföddernes 
Indside rödgule. Haarbedækningen sparsom, af Farve perlegraa. 
Længden 35-—40 Mm. 

Af begge Larveformer er flere Individer tagne, a især i de 
indre Distrikter, à nærmere Havet, saasom paa Kirkenes, Elve- 
nes og 1 Jarfjord. Sidste Form har det kuns engang lykkedes at 
faa klækket, nemlig af Konservator SCHNEIDER 1 77omsû 1 et for- 
kröblet og ubrugbart Exemplar af Sommerfuglen; derimod har 


" 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 19 


jeg selv af den almindeligere forekommende Form a Klekket 
flere vakkre Par af Varieteten Arie Hs. Forvandlingen er to- 
aarig og sidste Övervintring i Puppestadiet. Forpupningen fore- 
gaar meget tidligt om Hösten, ofte allerede i förste Halvdel af 
August Maaned; men det hænder aldrig hos os, som 1 sydligere 
Egne, at Arten alt om Hösten giver Imago. Puppen er efter 14 
Dages Tid færdig i Kokongen, som er fæstet til en Kvist eller 
et Blad paa Larvens Næringsplante, Betula alba og nana, Salix 
m. fl. Puppen er af Farve /yseörun (ikke, som jeg har seet an- 
fort sortbrun) med lidt mörkere Vingeskeder. Abdomen but med 
en vorteformig med korte og stive Borster tet besat Analtag. 
Langs Ryggen löber en mörk, utydelig Linie. Kokongens Be- 
skaffenhed har jeg hverken fundet pergamentartet, som hos Slæg- 
ten Bombyx ialmindelighed, eller, som af WALLENGREN anfört for 
Slægten Zrichiura, bestaaende af Silke, ligesom jeg heller ikke 
har fundet Farven svarende til dennes Opgave, nemlig gulagtig 
eller Avıdagtıg. Samtlige af mig iagttagne Kokonger af denne 
Art har været haarde og spröde, dannede af en gummiartet Vedske 
med Indblandning af forskjellige fremmede Bestanddele og af en 
sortagtig Farve. Puppen, som indtaget i varmt Rum om Vaaren 
giver Imago efter omkring 6 Ugers Forlöb, er 1 Forhold til Lar- 
ven og Sommerfuglen meget liden og Kokongen trang. Med 
Udklekningstiden antar Pnppen over det hele en mörkbrun eller 
violetagtig Farve. Efter at Puppeskallet er brustet og Sommer- 
fuglen har frigjort sig 1 Kokongen, baner den sig Vei gjennem 
dennes Veg ved Hjælp af en tynd, vandklar Vædske, der ud- 
siver gjennem Dyrets Munddele og ved Beröring med Kokong- 
væggen destruerer denne. 

Hovedformen af denne Art forekommer, skjönt ikke almın- 
delig, i det sydlige Norge, men er aldrig observeret paa arktisk 
Grund. Varieteten Ar: har hidtil kuns været kjendt fra X- 
perne og de schlesiske Bjerge og vides intet andetsteds end i 
Sydvaranger observeret inden den arktiske Region. 


6. Eriogaster SP. GERM. 
I Slutningen af Juli 1880 fandtes paa Betula i Præstegjæl- 
dets indre Distrikter en Larve af en Dombycid, der allerede den 
2:den August indspandt sig til Puppe, men.desværre ingen Som- 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. | 


merfugl gav, da Puppen döde Hôsten næste Aar. Om Larvens 
og Puppens Udseende har jeg noteret fölgende: 

Larvens Hoved rundt, sort. Kroppen lang og smal, af Farve 
graa med store, rödgule, parvis siddende haarbærende Vorter 
langs Ryggen og Tverstriber af samme Farve. Haarbedækningen 
gulgraa, sparsom. Langden c:a 45 Mm. 

Puppen \angagtig ægformig, tilspidset mod Enden. Farven 
mörkebrun, Abdomen under og paa Siderne rödbrun. Analenden 
haarbesat uden Cremaster. Kokongen fæstet til et Blad eller en 
Kvist paa Næringsplanten, rummelig, oval af Form, læderagtig, 
tynd og seig, graasort af Farve. | 

Efter Overvintringen blev Puppen indtaget i varmt Rum 
tidligt næste Vaar, da den fandtes frisk og livlig: men uagtet 
al anvendt Omhu ved Behandlingen döde den, som sagt, efter 4 
Maaneders Förlöb. Den har vistnok været at henföre til en Art 
af Slægten Zrrogaster, hos hvem Puppetiden, som bekjendt, er 
höist uregelmæssig, og hvis Klækning som Fölge deraf saa sjel- 
den har lykkedes. 


7. Saturnia Pavonia Lin. 

Af denne vakkre Art, der uden endda at kjendes i nogen 
Varietet, er udbredt over hele Zuropa og forekommer saavel paa 
Lavlandet som i en betydelig Höide over Havet, toges senhöstes 
1881 paa Betula ved Kobbervik och 1 Langfjorddalen fire Larver, 
hvoraf ialfald de to havde gjennemgaaet 4:de Hudskifte, at 
domme efter Stôrrelsen og Farven. De fortærede med Graadig- 
hed sit Foder og voxte hurtigt, saa at de to stôrste snart var 
færdige til Forpupningen, der foregik den 7:de Oktober. De to 
andre naaede derimod ei til Puppestadiet, men gik snart i Vin- 
terdvale. Udpaa Vinteren döde samtlige saavel Pupper som 
Larver; men Resultatet syntes dog at have vist, at ikke alle 
Larver af Arten paa vore Hoider naar sin fulde Udvikling for 
Vinterens Komme, men at nogle overvintrer og fortsætter Udvik- 
lingen neste Vaar. 


8. Notodonta Dromedarius LIN. 
Til det af WALLENGREN noterede angaaende denne Arts, 
Metamorphose har jeg kuns for Puppens Vedkommende at til- 


~= 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 27 
' 


f 


foie, at jeg sjelden har fundet Forholdet med Analendens Apen- 
dixer saaledes, som af ham anfört, nemlig med to större og to 
mindre Torne. Som oftest har der paa nævnte Sted veret flere 
smaa, med fine Börster besatte Fremstaaenheder, tildels har der 

endog veret en enkelt, vorteformig Cremaster. | 

Forpupningen foregaar om Hösten. Kokongen anbringes 
som oftest i Jordens Overflade under et nedfaldt Blad, i Form 
af en temmelig rummelig, limet Hule. Indtaget 1 varmt Rum 
om Vaaren giver den Sommerfuglen allerede efter 25—26 Dages 
Forlöb. Da Larven er overordentlig graadig og voxer hurtigt, 
gaar det snart med Forvandlingen, saa at den, udklækket af 
Ægget i Midten af Juli Maaned, allerede mod Slutningen af 
August, eller efter 5—6 Ugers Forlöb, er færdig til Indspinding. 
Metamorphosen er saaledes hos os eetaarig; men i det sydlige 
Norge skal Sommerfuglen have 2 Generationer om Aaret. 

Som Larve er Arten taget af vor fortjenstfulde Entomolog 
Kand. SCHÔYEN 1 Karasjok samt af mig 1 de indre Distrikter af 
Sydvaranger, og har det lykkedes mig at udklekke tre Hunexem- 
plarer, der alle var noget mindre og mörkere farvede end syd- 
ligere Individer. Forövrigt er Forekomsten saa langt mod nord 
mærkelig, da dens egentlig Hjem jo er Aellemeuropa, og den 
endog i det sydlige Skandinavien sjelden er observeret. I fölge 
TENGSTROM skal den ogsaa forekomme i de finske Lapmarker. 


9. Cymatophora Duplaris LIN. 


Af denne Art fandtes Larven den 2o:de August 1880 paa 
Kobbervik, mellem to löst sammenspundne Birkeblade, fuldvoxen 
og færdig til Forpupning, men blev desværre et Offer for Snylte- 
hvespe af en liden, til Preromalinerne henhörende Art. Da Som- 
merfuglens Flyvetid falder langt ud i Juli Maaned, er det ikke 
rimeligt, at: Larven allerede det förste Aar blir færdig til sin 
Forvandling, men er denne efter al Sandsynlighed herope toaarig. 

Sommerfuglen, der er almindelig i det sydlige Skandinavien 
og holder sig ı Lavlandet, vides för kuns een Gang at være taget 
paa arktisk Grund, nemlig af Prof. ZETTERSTEDT, der fandt den 
ved Björkvik à Nordland. 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


x 


10. Acronycta Auricoma S. V. 


En Larve af denne Art, der den 2ı:de August fandtes paa 
Betula, undergik den 27:de samme Maaned sit sidste Hudskifte 
og inspandt sig 14 Dage senere i en Kokong af Blade, fæstet 
til en Kvist og indvendig fodret med et fint Silkespind, hvori den 
ro Dage derefter forpupede sig, men desværre döde i Löbet af 
Vinteren. Larven, der neppe var 20 Mm. lang, gav en for- 
holdsvis meget stor Puppe, idet dennes Længde udgjorde 16 Mm. 
— Da Sommerfuglen flyver temmelig tidligt paa Aaret (SCHNEI- 
DER tog den den ıo:de Juli 1882 i et allerede noget afflôiet 
Expl. ved Dos-jaure i det indre af Sydvaranger) og Forpupningen 
foregaar senhöstes, er Metamorphosen hos os muligens eetaarig. 
I Mellemeuropa skal Arten forekomme i 2 Generationer om Aaret. 


11. Pachnobia Carnea THBc. 


Til de af Dr. STAUDINGER i »Stettiner Entom. Zeitung» for 
1861, pag. 367—368 meddelte Oplysninger om denne Arts For- 
vandling er der kuns lidet at tilfôie. Larven, som er meget 
polyphag og lever paa Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Betula, 
Alchemilla etc., opnaar om Hösten ved förste Overvintring en 
Længde af ı5—ı8 Mm. Efter anden Overvintring forpupper 
den sig henimod Midten af Juni 1 et fint Spind af Bladrusk 
eller Jord i Vinterleiet under Mosen paa törre Steder. Af endel 
efter sidste Overvintring ved Midten af Mai 1 varmt Rum ind- 
tagne Larver vilde de fleste ingen Neering tage til sig, medens 
dog etpar med störste Begjærlighed fortærede friske Rosenblade 
fra Blomsterpotten og vedblev dermed i 14 Dage, hvorved For- 
vandlingen udsattes en tilsvarende Tid. Tor man antage, at den 
samme. Trang til Næring vilde have været tilstede hos disse In- 
divider ogsaa i fri Tilstand, synes det altsaa rimeligt, at nogle 
Larver forlader sit sidste Vinterleie om Vaaren forat söge Föde 
hvorved Forpupningen og Klekningen indtreeder noget senere 
paa Aaret. 

Denne egte arktisk-alpine Art, der er fundet i Zabrador, paa 
Dovrefjeld samt ifôlge Meddelelse fra Naturaliehandler WATKINS 
ogsaa paa de skotske Höifjelde, er i Ostfinmarken særdeles almin- 


ie I 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MFTAMORPHOSER. 23 


delig og er af SCHNEIDER endog taget paa Vardi. I Sydvaran- 


ger har jeg foruden Sommerfuglen ogsaa fundet Larven 1 Mængde 


om Vaaren i Vinterleiet, saavel halv- som fuldvoxne Individer. 


12. Agrotis Hyperborea ZETT. 


Artens Forvandling er beskrevet af STAUDINGER 1 »Stettiner 
Entom. Zeitung» for 1861, pag. 362—363. Som supplerende 
Bemærkninger har jeg for Zarvens Vedkommende at tilfôie, at 
Kroppens sædvanlig rôdlig graa Grundfarve stundom varierer i 
det gule eller grönlige. De sorte Streger paa begge Sider af 
Midtlinien danner med denne og de sorte Punkter ı Leddene 
langs Ryggen en fortlöbende Række mörke, gaffelformige Marmo- 
reringer, hver med 3 fremadvendte Grene, hvorimellem Grund- 


farven viser sig som 2 og 2 lysere Flekker paa hvert Led. 


Larven er meget polyphag og lever paa lavere og hölere 
Planter: Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Vicia, Lathyrus mari- 
timus, Alchemilla etc. Et overvintret og tidlig i Stuen indtaget 
Individ nærede sig 3 Maaneder, medens det endnu var vinterligt 
udenfor og ingen Adgang til den naturlige Föde, af Rosenblade 
fra Blomsterpotten og opnaaede, saaledes fodret, sin fulde Ud- 
vikling. Larven overvintrer 2 Gange, förste Aar 10 Mm. lang, 
andet Aar fuldvoxen og forblir sædvanligvis 1 sit Vinterleie ved 
Forpupningen om Vaaren. Nogle begir sig dog paa Vandring 
forat söge Næring, hvorved Larvestadiet kan forlænges noget; ja 
det hender endog ved Svækkelse 1 Væxten, at enkelte Individer 
efter anden Gangs Overvintring atter tilbringer en Sommer i 
Larvestadiet og forpupper sig om Hösten, hvorved Sommerfuglen 
udkommer tidligt Vaaren efter, og Forvandlingen fölgelig blir 
treaarig. Saaledes fik jeg Sommeren 1881 af Opsynsmand OL- 
SON 1 /Jakobselv en overvintret Larve af denne Art, taget paa 
Lathyrus, hvilken gjennemgik sine Hudskifter og samme Höst 
havde naaet sin fulde Legemslængde, men efter anden Gangs 
Overvintring næste Vaar fandtes afmagret og svag. Den vedblev 
nu i hele tre Maaneder at spise (Rosenblade) og opnaaede der- 
ved et godt Huld, inden den endelig forpuppede sig og gav 
Imago i August Maaned. Larven skiftede hele sidste Sommer 
ikke en eneste Gang Hud. En lignende Efternöler af denne 


x 
24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Art har det vel været, jeg den 23:de August 1878 fandt paa 
Vaccinium. Den forpuppede sig den ıo:de September og laa 
Vinteren over som Puppe. Larven spiser lidet ad Gangen. Den 
fortærer sit Foder om Natten og ligger om Dagen sammenrullet 
efter Siden, skjult under Foderplantens Blade. 

Denne ægte arktisk-alpine Art er almindelig i hele Zin- 
marken, hvor den stiger ned paa Lavlandet og gaar helt ud til 
Kysterne af Ishavet. 


13. Agrotis Speciosa Hp. 


Af denne sjeldne, alpine Sommerfugl, der i sin arktiske Va- 
rietet flyver almindelig paa Fjeldene omkring Kirkenes i Juli 
Maaned, har Forvandlingen hidtil, saavidt vides, veret ukjendt. 
Jeg fandt Larven Sommeren 1881 paa Vaccin. Myrtillus og Vaa- 
ren efter 1 Mængde paa torre Tuer under Mose, hvor den over- 
vintrede i Selskab med Larven af Agrohs Hyperborea, Pachn. 
Carnea, diverse Dipterlarver og andre fredelige Medlogerende. Paa 
samme Lokaliteter fandtes omkring Midten af Juni Puppen, der 
gav Imago i förste Halvdel af Juli. Speczosas Larver og Pupper 
er, ligesom Sommerfuglen, gjennemgaaende noget större end 
Hyperboreas; men fordvrigt har jeg mellem de to Arters saavel 
Larver som Pupper ingen Forskjel kunnet opdage, omendskjônt jeg 
til Sammenligning paa een Gang har havt for mig en Mangfal- 
dighed af Exemplarer i begge de anförte Stadier af Arternes Ud- 
vikling. Det gulbrune, mörkt marmorerede Hoved, Kroppens 
graa, gule eller rödlige Grundfarve, de stærke sorte Punkteringer 
og gaffelformige Schatteringer langs Ryggen hos Zarven, samt 
hos Puppen den lys kastaniebrune Farve, ja ligetil de 4 fine 
Kroge paa den temmelig tynde Cremaster, alt udviser nölagtigt 
det samme Forhold hos den ene som hos den anden Art. — 
Der gives som bekjendt Slegter inden JVoctuerne, som f. Ex. 
Acronycta, hvor de forskjellige Arters saavel Larver som Pupper 
afviger paafaldende i Udseende, og paa den anden Side atter 
andre, hvis Arter udviser betydelig indbyrdes Lighed; men at 
der mellem to Arter i disse Udviklingsstadier ingensomhelst For- 
skjel lader sig paavise, hörer dog til Særsyn ı Naturen. SCHNEIDER 
anförer i sin »Oversigt over de i Nedenes Amt bemærkede Lepz- 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 25, 


doptera» et analogt Tilfælde, nemlig mellem Arterne Popularis 
og Cespitis af Slægten Neuronia. Man maatte 1 saadanne Til- 
fælder antage begge for een og samme Art, hvis ikke, saasom 
ialfald Tilfælde er mellem Hyperborea og Speciosa, begge Arters 
udviklede Insekter i Udseende afveg saa betydeligt fra hverandre. 
Derfor maa det vere /magos Udseende, som bestemmer Arten, 
uanseet den mere eller mindre fremtrædende Lighed eller Ulig- 
hed paa de andre Stadier af Dyrets Udvikling, hvorfor de nævnte 
Tilfælder ei kan opfattes anderledes end som ret merkelige Vid- 
nesbyrd om, at ogsaa Naturen en Gang imellem kan blive træt 
af at variere. 


14. Anarta Melaleuca THBG. 


Af denne interessante, arktisk-alpine Slegt, hvoraf kuns en 
enkelt Art tilhörer Lavlandsfaunaen, er Forvandlingen kuns kjendt 
for etpar Arters Vedkommende. Hôsten 1881 fandt jeg Puppen 
af Melaleuca under Mose, indspundet for Vinteren 1 et lost Spind 
af Jordpartikler, paa Steder, hvor Vaccin. Myrtıllus voxte almin- 
delig. Den gav Imago efter en Maaneds Forlöb. Puppen, der 
i Forhold til Sommerfuglen er meget liden, er af Farve glind- 
sende sort med 3 gule Ringe om Abdomen og med 2 udad og 
opad krummede, stærke Torne paa den tvert afskaarne Abdomi- 
nalende. Længde 10 Mm. Den er livlig og meget ömfindtlig 
for Ber6relse. AMelaleuca er en af sin höinordiske Slegts almin- 
deligste Repræsentanter og flöi fornemmelig sidste Sommer 1 tal- 
lös Mængde i de indre Distrikter af dette Præstegjæld. 


» 


15. Anarta (Lapponica?) THBc. 


Larven: Hovedet rödgult med fine sorte Dobbelstreger. 
Kroppen langstrakt, smal, af Farve under og paa Siderne graa- 
agtig, Ryggen kanelbrun med en fin lys langsgaaende Linie efter 
hver Side og en af sorte Punkter bestaaende Midtlinie. Mellem 
Linierne fra 4:de Segment langs Ryggen en Række af mörke 
Skraastreger, som forover stöder sammen med Midtlinien i Vink- 
ler. Længde c:a 30 Mm. Larven, som er livlig og vedrört 
ruller sig sammen, lever paa Vaccin. Myrtillus samt Betula. 


a are» 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Den fortærer sit Foder om Natten og hviler om Dagen. Pup- 
pen er glindsende kulsort, med 3 brede, gule Ringe om Abdo- 
men. Analtaggen ret, besat med 3 smaa Spidser, hver med en 
fin Börste. Den er yderst livlig og ömfindtlig for Beröring. 
Forpupningen foregaar tidligt paa Hösten i et fint Spind under 
Jordens Overflade. Forvandlingen er sandsynligvis toaarig. 

Larven fandtes af mig Sommaren 1879 paa Kirkenes 1 et 
overvintret Exemplar,» der den 15:de Augusti indspandt sig til 
Puppe, men desværre döde 1 Löbet af Vinteren. Som man ser, 
ligner Beskrivelsen WILDES i »Raupen Deutschlands» af An. 
Cordigera, THBG., men afviger dog 1 saa væsentlige Stykker fra 
‚denne, navnlig ved Farven af de langslöbende Linier samt Skraa- 
stregernes Stilling til Midtlinien, at den ikke vel lad sig læmpe 
paa nævnte Art, som desuden hidtil aldrig har været observeret 
omkring Kirkenes. Med Sikkerhed at afgjôre, til hvilken Art den 
her beskrevne Larve og Puppe henhörer er ikke muligt; dog 
har jeg antaget det at vere Lapponica, da denne og Melaleuca 
er de eneste Anarta-arter, som hidtil er iagttagne paa de foröv- 
rigt saa vel undersögte Lokaliteter ved Kirkenes. 


16. Selenia Bilunaria Esp. 


Denne fra Zuropas boreale Egne saa vel kjendte Art, der 
ogsaa er fundet i Mengde paa etpar Steder indenfor vor arkti- 
ske Region, tog jeg som Zarve to:de September 1880 paa Ze- 
tula ved Kobbervik. Den forpuppede sig 14 Dage senere og gav 
midt paa Vinteren Sommerfuglen i et lidet Hunexemplar efter i 
25 Dage at have ligget inde 1 varmt Rum. Den lysebrune Puppe 
var forsynet med en vorteformig, but Cremaster, besat*med 2 
stive Börster samt 6 fine Kroge, hvoraf de 4 inderste og længste 
var udad-, de 2 yderste indadkrôkte. | 

Da Sommerfuglen her flyver allerede i Mai Maaned, og 
Forpupningen foregaar saa sent paa Hôsten, er Forvandlıngen 


sandsynligvis eetaarig. 


17. Cidaria, Dilutata 5. V. 


Sommeren 1880 fandt jeg 1 Zanen paa Betula Larven, der 
af Dr. STAUDINGER för er taget 1 Alten. 


SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MRTAMORPHOSER. 27 


Denne overalt heroppe saa almindeligt forekommende Som- 
merfugl udklækkes af Puppen i September og flyver ofte til lige 
ind 1 Oktober Maaned, saa at den af alle her forekommende 
Arter er senest paafeerde mod Vinteren. Arten synes at over- 
vintre som Æg, der udklækkes tidligt næste Vaar, saa at For- 
vandlıngen ikke usandsynlig kan være eetaarig. 


18. Eupithecia Hyperboreata STGR. 


En Puppe af denne Art, der opdagedes af STAUDINGER og 
WockE i Alten 1860, men hvis Metamorphose har været ukjendt, 
tog jeg den o:de Juli 1831 paa Juniperus, der saaledes ligesom 
hos Sodrinata formodentlig udgjör Larvens Næring. Puppen var 
lysegrön af Farve med gulagtige Vingeskeder og laa indsvôbt i 
et fint Spind, fæstet til en Gren. Sommerfuglen som er rent 
arktisk, er hos os yderst almindelig. 


19. Crambus Furcatellus ZETT. 


Larven: Kroppen slank og glat, noget fladtrykt, uden Haar- 
bedækning og af Farve lysegraa med brungraa, skjoldformige, 
blanke Vorter, 4 paa hvert Segment. Hovedet stort og af samme 
Bredde som Kroppen, glindsende sort og forsynet med kraftige 
Kjæver. Af Födderne, 16 i Antalet, er det bagerste Par ikke 
indrettet til under Gangen at omfatte Gjenstandene, hvorfor Dy- 
ret med ligestor Lethed bevæger sig baglængs som fremover. 
Kroppens Længde 25 Mm. Larven kommer aldrig for Dagens 
Lys, men lever 1 selvgjorte Gange under Mose, der formodentlig 
udgjör dens Næring. Deri forpupper den sig ogsaa om Vaaren 
i en med fint Silkespind udforet, rummelig Gang. Den er af 
Naturen livlig og hidsig og værger sig, naar den beröres, ved 
at bide rasende omkring sig. | 

. Puppen er cylindrisk, glindsende. Thorax og Abdomen 
mörk graabrun, Vingeskederne gulbrune, 3 Ringe om Abdomen 
samt et smalt Parti paa begge Sider af Bryststykket okergule. 
Analtaggen konisk tilspidset, glat. Længden 10 Mm. 

Imago udkommer 1 Juli, en Maaneds Tid efter Forpupnin- 
gen. Puppen synes ligesom Larven at vere ömfindtlig for Lys. 


# 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Den er yderst livlig. Ved at forstyrres i sin Bolig bevæger den 
sig raskt fremad i Gangen, idet den slaar ned med Abdomen 
og stemmer Analtaggen mod Gangens Silkevegge. Paa denne 
Maade arbeider den sig ogsaa under Klekningen ud af Larve- 
gangen og op i det frie. | 

Af denne alpine og hôinordiske Art, der synes at have sit 
rette Hjem 1 de goldeste Kystegne samt inde i Landet kuns paa 
de höieste Fjelde, har SCHNEIDER taget Sommerfuglen endog paa 
Vardö samt paa Höifjeldene omkring Tromsö. Larven fandt jeg 
den 3o:de Mai 1882 1 Jakobselv. Den forpuppede sig den 21:de 
Juni og udkom den 17:de Juli i et noget forkröblet, men vel 
kjendeligt Hunexemplar. Forvandlingen har hidtil været ukjendt. 


20. Plutella Cruciferarum ZELL. 


Arten, der har en vid Udbredelse og endog forekommer 
paa Spitsbergen, flyver hos os almindelig fra Midten af Juni ud- 
over Sommeren og overvintrer som Puppe. I milde og langva- 
rige Efteraar hænder det stundom, at endel Pupper gir Imago 1 
September eller Oktober, og at Sommerfuglen saaledes flyver i 
andet Aarskuld. | 


EN FARASII HOS SATURNIA, PAVONIA I. 


i AF 


AUG. EMIL HOLMGREN. 


- Den 12 Augusti 1880 fann ingeniören C. G. ANDERSSON 
på det 3,000 fot höga Långfjället i Dalarne åtskilliga kokonger 
tillhörande ofvannämda fjäril, hvilka 'voro fästa på låga buskar 
af Betula nana och Empetrum nigrum; men alla dessa kokonger 
voro tomma eller gömde blott några fragmenter efter larver 
och puppor, utom en af dessa, som syntes innehålla något främ- 
mande ämne. De hemtogos emellertid och förvarades i en liten 
ask. Året derpå i Maj kom hr ANDERSSON tillfälligtvis att öppna 
denna ask och fann dä helt oväntadt flera stycken döda, fullt 
utbildade parasitsteklar liggande pa dess botten. Vid efterseende 
visade det sig att steklarna hade framkommit ur ofvan nämda 
kokong, hvilken till större delen var uppfyld med en finträ- 
dig, mosslik och till färgen hvit spänad, i hvilken funnos flera 
sma runda hal, hvarigenom steklarna utkrupit. 

Inseende det vetenskapliga intresse, som detta fynd borde 
ega, visade hr ANDERSSON den omtanken att till Entomologiska 
Föreningens ordförande, prof. SANDAHL, Öfversända såväl stek- 
larna, som den kokong, ”ur hvilken de blifvit kläckta. Då jag 
nu fått i uppdrag att till arten bestämma dessa steklar och för 
öfrigt rörande de samma meddela hvad som synts mig vara värdt 
att lägga märke till, så får jag härmed aflemna följande notis, 
som måhända torde förtjena en plats i Entomologisk Tidskrift. 

De af hr ANDERSSON öÖfversända steklarna voro 6 till anta- 
let, alla honindivider och tillhörande en och samma art, nämligen: 


MA, due. 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Spilocryptus fumipennis GRAVENHORST. 

Cryptus fumipennis GRAV. Ichn. Europ. I. 601, 120. — 
Spilocryptus fumipennis THoMs. Opuscula ent. V. 503, 3. 

Denna art är fôrut funnen 1 Tyskland samt hos oss vid 
Torekov i Skäne och vid Stockholm. Med all sannolikhet har 
den en mycket vidsträckt utbredning, men är troligen icke sä 
sällan förvexlad med närstående arter, isynnerhet med zncubitor 
och migrator, hvilka båda icke dro sällsynta i vara södra och 
mellersta landskap. Den, som enligt värt förmenande bäst lyc- 
kats utreda dessa arter, är C. G. THOMSON i Lund, emedan han 
grundat sina bestämningar pa konstanta karakterer, hemtade fran 
de särskilda kroppsdelarnas form och skulptur, da de äldre auk- 
torerna deremot fäst afseende hufvudsakligen endast vid färgen, 
som, isynnerhet hos hanarna, är underkastad tämligen betydlig 
variation. I det af THOMSON uppstälda slägtet Spz/ocryptus be- 
skrifver han, jemte de 3 ofvannämda, äfven 9 andra arter, af 
hvilka 4 äro för vetenskapen nya. Sannolikt kan en del af 
dessa arter hänföras till det af FOERSTER nybildade slägtet Gam- 
brus, men kännetecknet för det samma är i hans lilla afhandling: 
»Synopsis der Familien und Gattungen der Ichneumonen» sa kort 
och lättvindigt affattadt, att man svärligen dermed kan komma 
till nâgon fullt afgörande bestämning, isynnerhet som ingen art 
såsom slägttyp är angifven. För den skull anser jag, att det 
Thomsonska slägtnamnet Sfzlocrypius bör bibehållas, ehuruväl det 
blifvit senare uppstäldt och följaktligen, enligt gängse bruk, bort 
utbytas mot det äldre. 

Jag tilläter mig uppräkna de inom värt land funna arterna 
af Sprlocryptus och vid hvar och en af dem, för så vidt det näm- 
ligen är kändt, anföra den insekt, hos hvilken de under larvsta- 
diet lefva säsom parasiter. 


Spl. incubitor STROM. — Cimbex variabilis. 
> migrator Grav. — Bombyx (Cerura) erminea.' 
> (Gastropacha) quercus. 


Zygæna peucedani. * 

Noctua (Plusia) moneta. 
> fumipennis Grav. — Bombyx (Saturnia) pavonia. 
> fibialis THOMS. 


! Denna art finnes icke hos oss. 


HOLMGREN : EN PARASIT.HOS SATURNIA PAVONIA L. a= 


Spil. zygenarum Tuoms. — Zygæna filipendule. 

» dispar THOMS. (= pygoleucus GRAV. & och Pezomachus ab- 

| brevitor FABR. ©). 

> nasufus THOMS. 

> ornatus Grav, — Zygæna peucedani.* 

» tricolor GRAV. 

> adustus GRAV. 

> ornatulus THOMS. 

»  grossus GRAV. 

Häraf framgär säledes, att man ännu icke har sig bekant, 
hvarest de flesta arterna halla till under sin larvperiod, i följd 
hvaraf vetenskapen mäste stä ı tacksamhetsskuld hos hvar och 
en, som lemnar bidrag till utredandet deraf. Särskildt tager jag 
mig här friheten uppmana vära mänga fjärilsamlare att vid 
fjärilspuppors kläckning eller larvers uppfödande taga noga vara. 
pa de parasiter, som ofta dervid framkomma; ty icke sällan 
kunna dessa vara af vida större vetenskapligt intresse än sjelfva 
fjärilarna. Äfven i växtätaresteklarnas larver lefva ett betydligt 
antal parasitsteklar, som efter en längre eller kortare tids förlopp- 
kläckas ur kokongerna och väl förtjena att tillvaratagas. I tid- 
skriftens föregäende häfte se vi dessutom hvilken vacker skörd 
af parasitsteklar kommit d:r MÖLLER till del fran af honom in- 
samlade och pä ett ändamälsenligt sätt förvarade gallknölar. 
Sadana gallknölar anträffas ofta pa växterna och hysa inom sig 
de smä insekter, hvilka varit orsaken till deras uppkomst, samt 
derjemte äfven dessas parasiter. Det är vid kläckningen af de 
senare man iakttagit den högst egendomliga, dubbla parasitism, : 
som väckt så mycken uppmärksamhet inom entomologien. Dess- 
utom kan tillvaratagandet och den sorgfälliga granskningen af 
de små parasitsteklarna leda äfven till ett beaktansvärdt prak- 
tiskt resultat, enär man vid pågående insektshärjningar derigenom 
kan sättas i tillfälle att med tämlig noggranhet bestämma såväl 
insektshärjningens intensitet i det hela taget, som dess varaktighet. 
Vid många tillfällen kan detta varda af stor vigt både för skogs- 
hushållningen, landtbruket och trädgårdsodlingen, och jag vill 
derför i en annan uppsats redogöra för hur man vid dessa be- 
stämningar 'bör gå till väga. 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHALLIT FÖLJANDE TILLOKNING: 


Fran Hr Statsrådet m. m. O. I. Fahrzus: 
Le Naturaliste. 4me Année, 1882, N:o 6—11; 13—21; 23—24. 
» » sme > 1883, N:o 25—20. 


Frän Accademia dei Lincei (Roma): 
Atti. Anno CCLXX (1882—83). Ser. II. Transunti Vol. VII. Fascicolo 
I—IV. 
Fran Boston Society of Nat. History: 
Proceedings. Vol. XX. Part IV Januari—April 1880. 


» » XXI. Part I Mai— December 1880. 
» » » Part II December 1880— October 1881. 
» » » Part III October 1881—Januari 1882. 


Fran Cambridge Entomological Club (Mass. U. S. A) 
Annual Reports för 1882. 
Psyche. Vol. 3. N:o 100. Augusti 1882. 


Fran Société Entomologique de Belgique: 
Comptes-rendus des Séances. Ser. III. N:o 26—27. (Dec. 1882). N:o 29, 
30 (Fevr. Mars 1883). (N:o' 28 Janv. 1883 nest pas reçu). 
Fran “The Editor of Science”, Cambridge. Mass. U. S. A.: 
Science. Vol. 1. N:o 1. Febr. 9. 1883. 


Frän J. Henry Comstock (The Departement of Agriculture. 
Washington 1881.) 


Report on insects for the Year 1881, by J. Henry Comtock. 


Fran Die Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft: 
Bericht 1881—1882. Frankfurt a. M. 1882. | 


Fran Die Naturforscher-Verein zu Riga: 
Korrespondenzblatt. XXV. 


Frân Die Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis in Dresden: 
Sitzungsberichte und Abhandlungen. Jahrg. 1882 Jan. —Juni. 


(Forts. sid. 38.) 


> 


ANTECKNINGAR OM NÄGRA SKANDINA- 
VISKA FJÄRILARTER 


AF 


CHR. AURIVILLIUS. 


ie 


I en uppsats om sekundära könskarakterer hos nordiska dag- 
fjärilar" har jag-bland annat äfven redogjort för de egendomliga 
fjäll, s. k. hanfjäll, som förekomma hos en stor del af våra 
dagfjärilar. 

Hos slägtet Ærebia hade jag då ej lyckats upptäcka några 
hanfjäll, men sedan jag nu blifvit i tillfälle att undersöka några 
nykläckta exemplar af £. Zigea, har jag funnit, att hos hanen till 
denna art verkligen förekomma små fläckar af hanfjäll. Dessa 
hanfläckar bilda på framvingen en tvärgående rad, som sträcker 
sig från dorsalkantens midt genom fälten 12, Ib, 2, 3, 4 och 
3. Om man en gång fått syn på dem, torde man äfven med 
blotta ögat utan synnerlig svårighet kunna återfinna dem hos de 
flesta exemplar. De skilja sig nämligen från vingens mörka 
grundfärg genom en vida starkare, något gråaktig glans, som dock 
endast framträder fullt tydlig vid en viss belysning. Om ett 
exemplars grundfärg är urblekt eller de hanfläckarne omgifvande 
mörka fjällen afnötta synas hanfläckarne endast med svårighet 
och kunna lätt förbises. Äfven om man afskrapar vingfjällen är 
det ganska lätt att ej märka hanfjällen, enär de äro mycket få- 
taliga och förekomma på en mycket liten yta. 

Hanfjällen äro normala tofsfjäll, omkring o,4 m.m. långa 
med basen 0,o25—0,03 m.m. bred. Från basen afsmalna de 


" Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Bnd 5 N:o 25. 
Entomol. Tidskr. Årg. 47 Hi x (28830 3 


| on 
- + J 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


jämt uppåt till */, af sin längd, hvarefter de äro tradsmala. Tof- 
sen är 0,05—0,06 m.m. lang, tämligen gles med 8—10 grenar 
pa hvarje sida. Basen är djupt, men smalt inskuren, sa att den 
något påminner i detta fall om hanfjällen hos Pieris brassice, 
ehuru inskärningen der är vida bredare. Genom denna inskär- 
ning skilja: sig hanfjällen hos: Zredia: higea. lätteligen fran han- 
fjällen hos andra nordiska Satyrider. Om man rengör vingen 
frän fjäll synas ej nägra märken efter hanfläckarne, och man kan 
endast vid mycket noggrann undersökning iakttaga fästpunkterna 
för hanfjällen, strödda här och der mellan raderna för de van- 
liga fjällen. Jag har undersökt exemplar frän Lappland, Hel- 
singland, Upland, Skäne och Tyskland samt funnit dem alla lika 
med afseende pa hanfläckar och hanfjäll, ehuru de för öfrigt kun- 
nat vara olika till färgteckning och storlek. 

_ Den mycket närstående och understundom med Æ. “gea 
förblandade tyska arten E. Eur ryale Esp. visar emellertid ett an- 
nat förhållande. Ehuru den ej enligt min tro tillhör Skandina- 
vien, vill jag dock i korthet redogöra för den samma här och 
det så mycket heldre, som den varit uppgifven såsom skandina- 
visk. * | | ; 

Betraktar man re framvingar | med oväpnadt öga eller 
med. ett förstoringsglas, sa visa sig i intetdera fallet nagra han- 
fläckar, men afskrapar man fjällen pa de ställen der hanfläckarne 
finnas hos £. /igea och lägger dem under mikroskopet, sa finner 
man, att äfven har förekomma hanfjäll, ehuru langt färre till an- 
talet än hos Æ. /igea. 

Hanfjällen hos Æ. Zuryale aro till form och byggnad gan- 
ska lika de nyss beskrifna, men skilja sig genast genom sin stor- 
lek och genom tofsens relativa längd. De äro nämligen ej mer 
än 0,19—0,2ı m.m. långa, omkring 0,02 m.m. breda vid basen 
samt försedda med en tofs af omkring 0,045 m.m. Da de ving- 
fjäll, som omgifva hanfjällen här så väl som hos Æ. /igea, nå en 
längd af omkring 0,35 m.m., så är det klart, att de skola allde- 
les täcka öfver och dölja de få och kortare hanfjällen. Deraf 
förklaras således, att inga hanfläckar synas. De sex individer af 
E. Euryale, som jag varit i tillfälle att undersöka, hafva haft han- 


! LAMPA, S., Catalogus Lepidopterorum Scandinaviæ. Westerås 1877, 
Sid. 2. 


AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÄGRA SKANDIN. FJÄRILAR. 35 


fjällen. fullkomligt lika stora, och jag har ej markt några ôfver- 
gångar till dem hos £. dgea, lika litet som jag hos den sednare 
funnit några sma hanfjäll, som liknat dem hos £. Æwryale Det 
synes derför vara tämligen säkert, att man i denna omständighet 
har ett nytt och ingalunda ovigtigt skiljemärke mellan de båda 
arterna. Denna skilnad bör isynnerhet blifva af nytta vid afgö- 
randet af den plats, som åtskilliga till dessa arter hänförda va- 
rieteter böra intaga. 

Det är ej min mening att här ingå i en närmare utredning 
af dessa båda arter, och det är till och med obehöfligt, enär jag 
har mig bekant, att min vän konservator J. SPARRE-SCHNEIDER i 
Tromsö har för afsigt att göra det och i det syftet samlat ett 
större material, än som för närvarande står mig till buds. I 
sammanhang med ofvanstående må blott framhållas, att alla skan- 
dinaviska exemplar, som jag sett, äfven ex. från Dovre, sända 
af kand. SCHÖYEN såsom Z. Furyale, afgjordt tillhöra Z. ligea. 

Hvad ofvan anförts, kan i korthet jemte öfriga karakterer 
sammanfattas sålunda: | 


 EÉrebia Ligea L. Erebia Euryale Esp. 


Hanfläckar tydliga. 
Hanfjäll 
länga, med spetsarne uppskju- 


omkring o,4 m.m. 


tande ofvan de omkringliggande 
fjällen. 
Fransarnes ljusa fläckar större 
än de mörka. 
Framvingarnes utkant 


böjd. 


svagt 


Hanfläckar saknas. 

Hanfjäll 0,19 —0,21 m.m. lån- 
ga, täckta af de närsittande ving- 
fjällen. 


Fransarnes ljusa fläckar min- 
dre än de mörka. | 

Framvingarnes utkant starkt 
rundad. 


Den röda färgen i disken pa framvingarnes undre sida kan 


deremot förekomma hos bada arterna. 
Bland varieteter vill jag endast omnämna var. Jenisseiensis 


TRyB., som afviker fran de andra genom att fullständigt sakna 
hanfjäll. ££. Æuryale var. ocellaris Staub. fran Tyrolen, som till 
teckningen mycket liknar /enzssezenszs, har deremot hanfjäll, som 
närmast likna dem hos Zuryale, men aro tydligt längre, 0,25— 


0,29. Hanfläckar märkas dock ej. 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Det är en känd, ehuru ännu föga undersökt sak, att mänga 
af vara fjärilar afsöndra en egendomlig lukt. Denna lukt an- 
ses af den tyske naturforskaren Frirz MÜLLER härröra fran de 
s. k. hanfjällen, hvilka han derför kallar för »luktfjäll». Bland 
högnordiska arter brukar i detta fall omnämnas Oeners Norna, 
hos hvilken SCHILDE"' under sin resa i Finska Lappmarken iakt- 
tog en fin mysklik lukt. Under en resa i Jämtland förliden som- 
mar påträffade jag och hr. Sven LAMPA denna art i rätt stor 
mängd. Vi iakttogo då, att om man håller näsan mellan vin- 
garnes öfre sida hos hanen förnimmes en rätt angenäm och täm- 
ligen stark lukt. Förfar man på samma sätt med honan mär- 
kes alldeles samma lukt, ehuru något svagare. Hanen af Prieris 
Napı afsöndrar deremot en obehaglig lukt, som jag ej kunnat 
märka hos honan. Deremot har jag hvarken hos hanen eller 
honan af Pieris brassice kunnat förmärka någon luktafsöndring. 

Dessa fakta synas mig ej tala synnerligen för, utan snarare 
mot den Müllerska teorien, ty föga sannolikt är det väl, att 
samma lukt, som hos hanen till Oe. Norna skulle komma fran 
hanfjällen, hos honan skulle uppsta fran nâgot annat hall, ty fran 
hanfjäll, kan den hos henne ej komma, enär hon liksom alla an- 
dra honor saknar dylika. Likaledes vore det underligt, om han- 
fjällen skulle sprida en stark och tydlig lukt hos P. Napı men 
ej hos ?. brassice, ehuru de hos den sednare aro ännu större 
och talrikare. Manga iakttagelser i denna sak vore emellertid 
behöfliga, och jag tillater mig derför uppmana tidskriftens lä- 
sare att göra sädana hvar pa sitt hall. Att undersöka insekterna 
med luktorganet är en ny metod, som förtjenar uppmuntran och 
helt säkert skall medföra nöje for den, som vill syssla dermed 
och tillika sannolikt bidraga till att lösa några af de manga ga- 
tor, som ännu möta oss Ofverallt inom insektverlden. 


2: 


Uti en liten samling insekter fran Delsbo i Helsingland, 
skänkta till Entomologiska Föreningen af den flitige samlaren 
derstädes, mälaremästaren J. Ruporrnı, har jag påträffat ett par 
arter, som förtjena att särskildt omnämnas. 


1 Stett. Entomol: Zeit. B. 34: 1873. p-- 182. 


AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÄGRA SKANDIN. FJÄRILAR. 37 


Den ena är en hane af Psyche (Trichopsyche) hirsutella HÜEN. 
(= /usca Haw., WaLLENGR.). Denna art ar ej förut anmärkt 
sasom svensk, men funnen i Norge pa Dovre samt äfven upp- 
tagen 1 WALLENGRENS arbete, ehuru da ännu ej funnen i Skan- 
dinavien. Nagon beskrifning kan derför ej nu behöfvas, utan 
jag vill blott papeka säsom tillägg till hvad WaLLENGREN näm- 
ner, att bakkroppen ej nar till bakvingarnes analhörn, och att 
framvingarne äro hvardera 13 m.m. långa. 

Hr RupozPxi skrifver om den samma: »Jag fann flera exem- 
plar flygande på en skogsäng i Juni 1882.» 

Den andra är en synnerligen vacker Drephos-form, som väl 
tillhör 2. Nothum HÜBN., ehuru den till färgen något afviker 
från tyska exemplar. Basalfältet är gråblått och utåt begränsadt 
af den rent svarta första tvärlinien, som står mycket snedare än 
hos 2. Parthenias, Den inre hälften af midtfältet är rent svart 
och således ej skild från den första tvärlinien, den yttre hälften 
åter gråblå liksom basalfältet. Gränslinien mellan midtfältets båda 
halfvor är parallel med första tvärlinien och nästan rät. Den 
andra tvärlinien står deremot mera upprät, hvarigenom den grå- 
blå delen af midtfältet blir bredare mot vingens framkant och 
smalare mot bakkanten. Bakvingarnes gula färg är densamma 
som hos 2. Parthenias. Framvingarnes fransar äro något skäc- 
kiga, bakvingarnes deremot enfärgade. Denna art uppgifves af 
WALLENGREN såsom funnen i Östergötland. På Riksmuseum fin- 
nes emellertid intet svenskt exemplar. 

Om artens lefnadssätt skrifver hr RUDOLPH: »Denna art 
framkom en vecka sednare (d. 24 April 1882) än Parthenias, 
flög lägre och mera sakta samt uppehöll sig envist tillsammans 
med andra liknande exemplar, sittande på sälgblommor.» Detta 
stämmer med uppgifterna från Tyskland, om att larven lefver på 
Salix-arter, hvaremot 3. Parthenias som bekant håller sig till björk. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHALLIT FOLJANDE TILLOKNING: 


(Forts. fr. sid. 32.) 
Fran M. Adrien Dollfus: 
Feuille des jeunes naturalistes. XIlIme Année N:o 147, 148, 149: 


Fran Der Naturwissenschaftl. Verein fiir Steiermark: 
Mitthelluugen. Jahrg. 1882. 


Fran Prof. O. T. Sandahl: 
Nâgra anmärkningar rérande Intendentsbefattningen i Entomologi vid Riks- 
museum af C. G. THOMSON. "ae 
Till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare; svar pa THOMSONS Anm. af 
Cur. AURIVILLIUS. i | 
Med anledning af Adj. C. G. THomsons » Nâgra anmärkningar rörande In- 
tendentsbefattningen i Entomologi vid Riksmuseum» af S. LOVÉN. 


Frän Herr Konservator C. A. Hansson, Strömstad: 
Bidrag till kännedomen om det lägre djurlifvet vid norra Bohusläns kust. Af 
CARL AUG. Hansson. (Separataftr. ur K. V. A. Ofvers. af Förh.) 
Anteckningar om norra Bohusläns Ratvingar. Af CARL AUG. HANSSON. (Se- 
parataftr. ur K. V. A. Öfvers. af Förh.) 


ee 


MEDDELANDE. 


Till den ibland Smärre Meddelanden Ärg. 1881, sid. 211 af Hr Jägmä- 
staren GADAMER (Räslätt, Jönköping) lemnade förteckning öfver fyndorter för 
en mängd sällsynta skalbaggar har Hr GADAMER sedermera meddelat följande 
tillägg: 

Calosoma reticulata FABR., nära Trolle-Ljungby. (»Uppgifves af äldre 
Faunister såsom funnen i södra Sverige, men har mig veterligen, ej på 
senare tider påträffats». Thoms. Coleoptera I, 174.) 

Crioceris 12-punctata LIN. (GEOFFR.), vid Bäckaskog i Skåne. (»Uppgif- 
ves af LINNÉ såsom funnen på sparris». ‘Thoms. Coleoptera VIII, 139.) 

C. asparagi LIN. (GEOFFR.) äfven vid Bäckaskog. (Sällsynt; funnen på 
Sparris.» Thoms. Coleoptera VIII, 139.) 


eo 


‚ENTOMOLOGIEN ANVAND I RÄTTS- 
MEDICINENS TJENST. 


/ 


I den franska tidskriften Ze Naturaliste, n:o 27 för den ı 
Februari 1883, finnes intagen en artikel med rubrik: Une applı- 
cation de VP Entomologie à la Médecine légale af M. MEGNIN, hvilken 
artikel förtjenar den största uppmärksamhet, säsom visande det 
oväntade gagn, som entomologisk kunskap har kunnat göra 1 ett 
inträffadt rättsmedicinskt fall. 

För nägra mänader sedan omtalade alla tidningar i Paris 
ett sorgligt fynd, som man gjort i ett rum, hvilket nägon tid förut 
varit bebodt af en fallen qvinna. Fyndet bestod 1 ett fullkom- 
ligen hoptorkadt lik af ett barn om sex eller sju ärs älder. Kort 
derefter blef en qvinna med namnet ROBERT häktad och hon 
bekände, att liket ifräga var af hennes son, som enligt hennes 
uppgift aflidit genom sjukdom 18 mänader förut. Hon tillade, 
att emedan hon försummat att 1 rätt tid anmäla dödsfallet hos 
vederbörande myndighet, hade hon icke vågat begära likets 
jordande. 

Det ifrågavarande liket fördes till likhuset (La Morgue) och 
prof. BROUARDEL fick uppdrag att, så vidt möjligt kunde vara, 
undersöka dödsorsaken och bestämma den sannolika tiden för 
dödsfallets inträffande, för att kunna kontrollera berättelsen af 
qvinnan ROBERT, som emellertid var anklagad för barnamord 
eller åtminstone för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse 
lagens föreskrifter rörande liks jordande. 

Prof. BROUARDEL fäste sin uppmärksamhet vid det förhål- 
landet, att i de tygstycken, hvilka omgåfvo liket, likasom äfven 
i dess inelfshåligheter funnos en stor massa lemningar efter in- 
sekter, och den tanken föll honom in, att dessa lemningar möj- 
ligen skulle kunna erbjuda värdefulla ledningar till att lösa åt- 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


minstone nagon del af de framstälda fragorna. Han begärde 
derför, att M. MEGNIN, en känd entomolog, skulle anmodas att 
undersôka och gifva utlätande om den rol, som insekterna haft 
att utföra, och möjligen i samband dermed söka bestämma den 
sannolika tid, som insekterna behöft för att förvandla den unge 
ROBERTS lik till den mumie, som nu förelåg. M. MEGNIN åtog 
sig denna. undersökning och afgaf rörande densamma och det 
resultat, hvartill han kom, följande rapport: 

»Liket af den unge ROBERT, torkadt och mumifieradt, hvilar 
»i en dubbel låda, liknande de lådor, som man begagnar till 
»försändning af aromatiska tvålsorter. Lådan är för kort för hans 
. »växt, hvarför hans ben äro sammanvikta och korslagde i samma 
» ställning, som skräddare bruka med dem intaga, då de sittande 
»pä ett bord förrätta sitt arbete. Balen är beklädd med en ylle- 
» väst, och det öfriga af kroppen inveckladt i tygstycken, som äro 
»rester af en gammal kjortel och af en gammal fruntimmersregn- 
»kappa. Då man uppvecklar dessa tygstycken, finner man, att 
»de äro sammanklibbade af en intorkad gelatinös vätska, af hvil- 
»ken de varit genomdränkta. Man förvånas härvid öfver den 
»oräkneliga mängden af Aokonger - eller puppor af flugor (dipterer), 
»som nu kommer 1 dagen. Hvarje veck är fyldt af sådane och 
»de äro ordnade sida vid sida likasom cellerna i biens vaxkakor; 
»deras stora antal måste uppskattas till flera tusen. 'De allra 
»flesta af dessa kokonger äro tomma, hvilket angifver att full- 
»bildade insekter kommit fram ur dem. Emellertid finnas 
»några som ännu innehålla döda puppor och äfven några med insek- 
»ter färdiga att utträda ur sina kokonger. Det lyckas således 
»att bestämma arten och man finner, att de större kokongerna 
» bildats af Sarcophaga laticrus MEiG och de mindre af Lucilia 
»cadaverina MacQ. (Pyrellia MEIG.) Vi skola längre fram se 
»hvilka upplysningar man kan erhålla genom närvaron af dessa 
»qvarlefvor af de nämda flugorna. 

»Mumien, befriad från sina beklädnader, visar hudbetäck- 
»ningarne liksom limmade vid benen till följd af hoptorkandet 
»och det nästan fullständiga försvinnandet af muskelsubstansen, 
»hvilken för öfrigt synes hafva varit högst litet utvecklad. Krop- 
»pens yttre betäckningar äro till en stor del förstörda. De äro 
»dels genomborrade med en massa hål, liknande dem i ett finare 


ee 


© 
ENTOMOLOGIEN I RATTSMEDICINENS TJENST. 41 


»durkslag, dels ersatta, i en stor utsträckning, af ett gulaktigt, 
»pulverformigt ämne. Större delen af bensystemet är blottadt från 
»hud och muskler och i stället betäckt med ett slags damlikt 
»pulver, som under mikroskopet befinnes helt och hållet bestå 
saf lemningar — de tomma ombytta hudarne — af en acarus- 
yart, Zyroglyphus longior, samt deras exkrementer. 

 »Hvad likets inelfvor beträffar, sa finnas de icke mera till, 
»utan äro ersatta af en svartaktig massa, i smä klumpar, med 
»en genomträngande lukt af gammalt vax. Det inre af hufvud- 
»skälen är likaledes fyldt af en groft pulverformig, svartaktig 
»massa med smä glänsande flittror bildade af kolestearin-kristal- 
»ler. I dessa massor, synnerligen den, som uppkommit af hjer- 
»nan, ser man ytterligare en stor mängd af ofvannämda flugors 
»kokonger och dessutom puppkokonger af insekter, hörande till 
»en annan ordning. De dro af tva slag, med afseende pa stor- 
»leken, och kännas lätt igen säsom varande qvarlefvor af Der- 
»mestes och Anthrenus. Genom noggrant eftersökande päträffas 
»ett par döda fullvuxna individer, hvarigenom arten kunde be- 
»stämmas till D. dardarius L. och A. museorum GYLL. Det är 
»dessa insekter och deras larver, hvilka hafva borrat de ofvan- 
»nämda sma halen i olika riktningar genom betäckningarne eller 
»genom den organiska massa, som ännu finnes à nägra ställen 
»under desamma. 

»En del af den härbeklädda huden med ännu qvarsittande här 
»är sa att säga späckad med oerhördt stor ohyra och dess ägg; 
»hvarje har är såsom ett spett fullsatt med gweffer» (ägg af huf- 
vudlusen), »och de fullvuxna individerna af arten Pediculus ca- 
»pitis L. hafva uppnått en märkvärdig utveckling. Denna ohyras 
»död ar samtidig, pa nägra dagar nar, med ifrägavarande barns, 
»ty dessa parasiter kunna icke föröka sig pa andra an lefvande 
»kroppar och kunna icke lefva pa kadaver. 

»Se har de upplysningar, som vi kunnat hemta af det före- 
»gaende rörande den tid, som antagligen mäste hafva förflutit 
»efter barnets död. 

»Da ett lik är utsatt för luftens fria tillträde, -angripes det 
»hastigt af en massa insekter, hvilka komma fôr att lagga sina 
»agg pa dess yta och isynnerhet i ingangarne till den döda krop- 
»pens naturliga mynningar. De ur äggen kläckta larverna ge- 


a 
42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT :1883. 


»nomtränga -liket 1 alla riktningar för att nara sig af dess vät- 
»skor och framförallt verkställa dess tillintetgörelse. På detta 
»sätt verksamma äro framför andra Sarcophagernas grupp bland 
»flugorna och somliga skalbaggar, af hvilka vissa arter tränga in 
»t. o. m. under huden, såsom arterna af slägtet Sv/pha. Flug- 
»larverna, vanligen af allmänheten kallade köttmaskar eller lik- 
»maskar, samt skalbaggslarverna äro tillräckliga för att nästan 
» helt och hållet uppsuga likets vätskor och bringa detsamma nära 
»nog till ett skelett, ännu genomträngdt af de feta syror, som 
»äro kända under namn af /Zik-fett. Nu installa sig Dermestes- 
»larverna, hvilka förtära, intill sista spåret, allt hvad som finnes 
»af fett. Då Dermestes slutat ai arbete och liket blifvit redu- 
»ceradt till liksom en mumie, sa blifva de torkade organiska de- 
»larne, senorna, huden och de muskelpartier, som sparats af fö- 
»regängarne, angripna af Anfhrenus-arter och akarider af slägtet 
» Tyroglyphus, hvilka lefva i affall efter andra och hvilka uppträda 
»i myriader och bringa till ett pulver allt hvad som återstår af 
»organiskt ämne ända intill benen. Berl", 

»I förevarande fall var liket icke öppet utsatt för luftens 
» fria tillträde, men lådan, som omslöt detsamma, hade bräderna 
villa sammanfogade, så att mellan dem funnos springor af åt- 
»minstone 2 millimeters, bredd. Häri ligger orsaken till det för- 
»hällandet, att de stora likätande skalbaggarne och de stora ar- 
»terna af flugslägtena Calliphora, Sarcophaga och äfven Lucilia 
»icke hade kunnat intränga i lådan. Endast två små arter af 
»dipterer, Sarcophaga laticrus och Lucilia cadaverina hafva lyc- 
»kats intränga till liket, och det är deras oräkneliga larver, al- 
»strade i flera generationer, hvilka hafva börjat förstörelsearbetet 
»a liket efter unge ROBERT, och qvarlemnat dessa otaliga pupp- 
»omhöljen, af hvilka tygstyckena äro uppfylda. Larverna af dessa 
»flugor utveckla sig ganska hastigt, i det att mindre än en må- 
»nad är tillräcklig tid för dem för att uppnå puppstadiet, och i 
»det närmaste samma tid behöfves sedan för flugans fullkomliga 
»utveckling. En generation har sålunda en tillvaro af sex vec- 
>kor eller två månader och afkomman förökar sig enligt en sti- 
»gande geometrisk progression, hvilket förklarar den oräkneliga 
»mängden af tomma larvhudar, som de efterlemnat. Denna för- 
»ökning har sannolikt egt rum under flera månader. Härvid 


ENTOMOLOGIEN I RÄTTSMEDICINENS TJENST. 43 


1 


»bör ihagkommas, att dessa insekter äro i verksamhet endast 
»under den vackra årstiden; när kölden kommer, afstanna deras 
»metamorfoser. Uti de tygstycken, som omgäfvo liket, voro alla 
»flugpupporna tomma, med undantag af nagra fa exemplar, hvilka 
»innehöllo döda individer, hvilkas utveckling icke kan hafva 
»hämmats af annat än kölden. Vi kunna af detta sakförhållande 
»sluta till att de köttätande fluglarverna hafva varit 1 verksamhet 
»under en hel varmare årstid (vår, sommar och höst), och att 
»vid vintrens ankomst deras arbete var i det närmaste slutadt. 

»Under vintren har det varit en tid af hvila för dödens 
»arbetare. | 

» Vid varens äterkomst har liket, som nu var beröfvadt sina 
»vattenhaltiga vätskor, blifvit angripet af Dermestes, efter hvilken 
»skalbagge qvarlefvorna äro rätt ansenliga. Man vet att Der- 
»mestes lardarius tillbringar 4 manader ı larv- och pupptillstand 
»Innan han omvandlas till fullständig insekt. Förtärandet af likets 
»fett har sålunda blifvit fullbordadt pa 4 eller 5 månader. Deref- 
»ter hafva anthrenerna och akariderna af slägtet Zyrog/yphus anländt. 
»Hela den pulverformiga massan, som ôfvertäcker de olika kropps- 
»delarne, är uteslutande sammansatt af dessa djurs qvarlefvor, 
»uppkomna genom deras successiva hudombyten, af deras döda 
»kroppar, deras larver och deras exkrementer. Nägra mänader 
»hafva ytterligare varit nödvändiga för frambringandet af dessa 
»talrika generationer af akarider. En vacker eller varm årstid 1 
»sin helhet har ytterligare ätgätt för arbetet af Dermestes, Anthre- 
»nus och akariderna. 

»Alltsa hafva tva pa hvarandra följande vackra ärstider för- 
»lupit sedan gossen Ropers död inträffade, hvilken tidpunkt 
»sälunda går tillbaka minst 18 månader eller 2 år. 

»Närvaron af myriader ohyra (Pediculus capitis) 1 håret har 
»icke lemnat någon ledning för bestämmandet af tidpunkten för 
»gossens död, men detta sakförhållande bevisar, att det arma, 
>» olyckliga barnet har saknat äfven den mest elementära vård 
»under de sista veckorna af sitt lif; att han varit aldeles öfver- 
»gifven och bokstafligen uppäten af ohyra.» 

Qvinnan ROBERTS sjukdom och död i fängelset hindrade 
fullföljandet af den anklagelse som var riktad mot henne. Emel- 
lertid visar M. MEGNINS med skarpsinnighet verkstälda undersök- 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. — 


ning och öfver densamma afgifna utlätande, hvilka tjenster stu- 
diet af insekternas arter och lefnadssätt kan göra äfven ät rätts- 
medicinen. Man hör ofta nog den förebräelsen göras mot dem, 
som idka studier inom naturvetenskaperna, att dessa studier äro 
ofruktbara, gagnlösa, såsom icke medförande någon praktisk nytta, 
och detta gäller isynnerhet den deskriptiva sidan af vetenskapen. 
Men man besinnar icke härvid, att det är nödvändtgt i första 
rummet att kunna från andra arter särskilja de naturföremål t. ex. 
insekter, hvilkas lif och vanor, skada eller nytta man vill taga 
reda på, så att man icke genom sammanblandning af olika arter 
kommer till origtigt resultat, som sedan kan gifva anledning till 
vilseledande slutsatser. Det är således klart, att den »torra» be- 
skrifningen af insekter äfven är nödvändig, såsom det första ste- 
get i studierna, om ock sedermera undersökningen af insekternas 
biologiska förhållanden är långt intressantare och af den största 
vigt. Detta är en sanning som icke nog ofta kan framhållas. 


Oskar Th. Sandahl. 


SMÄRRE ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. 


Från Entomologiska Föreningens Aldrige medlem Hr Öfver- 
fältläkaren P. A. EDGREN — som nu ingått i sitt Sı:sta lefnadsär 
och som under yngre dagar samlat insekter a Billingens sluttnin- 
gar i trakten omkring Sköfde samt 1 sällskap med den frejdade 
C. J. SCHÖNHERR à dennes egendom Sparresäter, belägen i en 
skogrik trakt i närheten af den länga Lerdalasjôn omkring 2 mil 
fran Skara — hafva följande uppgifter erhällits rörande fyndorter 
af nägra mindre allmänt förekommande insekter. 

Trichius eremita GYIL. Vid Ingasäter pa norra sluttningen 
af Billingsberget fängades under flera är exemplar i en ek-äng, 
dock aldrig mer än hôgst 2 individer hvarje gäng, i Augusti. 

Anacena globulus THOMS. togs pa is 1 Kullagärdet vid Sköfde 
den. 33,7 Dec.,:1839. 

Îlybius uliginosus Ericus. Manga exemplar togos pa is i 
Pingstängen vid Sköfde den 12 Januari 1837. 

Allecula morio FABR. träffades hvarje ar i Augusti månad 
ett och annat exemplar krypande pa barken a en ek vid Sparre- 
säter. Eken var multnad inuti och ihålig. Da man upphemtade 
det multnade trägruset inuti eken, fann man en mängd fragmen- 
ter af denna A//ecu/a,,men aldrig något oskadadt eller lefvande 
exemplar. 

Rhipiphorus paradoxus FABR. Ett exemplar togs 1 Augusti 
1840 pa flustret af en bikupa vid Sparresäter. 

Platyrhinus latirostris CLAIV. (Anthribus GYLL.) togs en gang 
vid Kölns prestgard i Wermland under Augusti månad. 

Leptura ruficornis (Lin.) FABR. förekom hvarje ar i Augusti, 
ej sällsynt pa den numera rifna muren kring Sköfdes kyrka, à 
Saxifraga tridactylites L., som der växte ymnigt. 

Colias Palæno L. förekom tämligen allmän under Juli och 
Augusti i Pingstängen vid Skôfde, men sedan ekskogen borthug- 
gits och ängen odlats, har denna fjäril der försvunnit. 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


\ » 


Acheronlia Atropos L. har flera gånger tagits (en gang a en 
potatissäng) à norra sluttningen af Billingen, säsom vid Ingasäter. 

Sesia sphegiformis FABR., ett enda exemplar fångades pa en 
asp 1 gräshagen vid Sköfde under Augusti manad. | 

Hepialus sylvinus FaBr. och H. Velleda He. togos ı Juli i 
Ekskogen vid Sköfde. | AU | 

Anisopleryx @scularia SCHIFF. (> Fidonia fagaria THBG.) fan- 
gades ätskilliga gänger, men alltid med flera ärs mellantid à 
gamla kyrkogärden vid Sköfde, der nägra hästkastanjer funnos. 
Behöfver denna fjärıl manne mer än ett år för sin metamorfos? 

Frdonia limbaria FABR. (F. auroraria Hen.) togs en gang 
vid Åmål på en sank äng utmed Stadsmossen. SCHÖNHERR fann 
en. gang denna fjäril i mängd en Augusti-morgon 4 en sidländ 
ang vid Sparresäter, der denna vackra »Phalena» svärmade bland 
starrgräset. Han fängade mänga exemplar, men dä han dagen 
derpa återvände till fängststället, voro alla fjärilar försvunna och 
han sag denna art aldrig mer, hvarken förut eller efterat. 

Tabanus tarandinus L., tagen bland ljungen vid Carlsborgs + 
fästning ı Juli mänad. 

T. plebejus L. allmän under Augusti à betesmarker. vid 
Sköfde. | | 

Penthetria holosericea ME1G. togs pa Vetterns strand vid Alm- 
näs ej långt fran Hjo, under Augusti månad. 

Chionea araneoides DALM., tagen en enda gång under vintren 
på snön under enbuskar i Prästgårdshagen vid Sköfde. 

En Podura förekom ibland vid töväder på snön i skogsmark 
i Vestergötland och kallades af allmogen »»snöloppa». 


Herr Kandidaten ALB. Sam. MORTONSON undersökte förliden 
sommar (1882) Coleopterfaunan på Öland och har af de derstä- 
des gjorda fynden välvilligt förärat Föreningen följande sälsynta 
skalbaggar. Siffrorna beteckna antalet förärade exemplar af hvarje 
art. Anchomenus uliginosus ERICHS. (1), A. livens GYLL. (2), A. 
lugens DuFT. (1) Badıster unipustulatus BON. (2) B. peltatus Panz. 
(1) Ophonus azureus FABR. (4), O. puncticollis Durr. (4), Stenolo- 
phus dorsalis Fawr. (3), St. exiguus DEJ. (3). Den sista. arten är 
ej upptagen i THomsons Skandinaviens Coleoptera, i hvilket ar- 


SANDAHL: SMÄRRE ENTOM. MEDDELANDEN. 47 


bete slägtet skrifves Sfere/ophus, sannolikt ett tryckfel. SEIbLITZ 
i sin Fauna Baltica uppgifver S/. exiguus såsom tillhörande Sve- 
rige. Tasgrus‘ arter: GRAV. (1), Philonthus punctus GRAV. (4), 
Acrognathus mandibularis GYLL: (1); Osmoderma: eremita (L.) Scop. 
(Trichlus GYLL.) (1), Colydium filiforme FABR: (1), Teredus nitidus 
FaBr: (2). '»Denna art uppgifves af PayKULL-säsom funnen’ un: 
der barken af utgångna träd i södra Sverige», heter det i THon- 
sons Skand.:Coleoptera. Jolytes’ coronatus LATR*‘ (2), Zrirhinus 
pillumnus SCHONH. (2), Apion dissimile GERM. I (1), A. subulatum 
Kırey. (1), Zomecus villosus FABR. (1), Rhizobius nigriventris THOMS: 
(2). och Coccinella magnifica Repr. (2), förut funnen endast à 
Dovre och i Lappland. 


Herr Apotekaren I. NORDIN à Drottningholm förevisade vid 
Föreningens sammankomst den 24 sistlidne Febr., sasom 1 redogö- 
relsen för densamma är nämdt, en vacker samling af Hemiptera 
Heteroptera fran Lofön, synnerligast fran Drottningholms omgif- 
ningar. Bland arterna i denna samling torde följande förtjäna 
att särskildt omnämnas, emedan de antingen: icke veterligen förut 
äro tagna i Mälartrakten eller endast sparsamt der förekomma. 
Sehirus Morio L., 2 ex. pa ZLamium album 1 slottsparken vid 
Drottningholm; T7rilomegas biguttatus 1., ej sällsynt pa Zamium 
album, Peribalus vernalis WOLFF, 2 ex. pa Alliaria officinalis i 
slottsparken; Pentatoma juniperina L., sparsamt a /uniperus pa 
Lofon; Crmex bidens L., 3 ex. pa Acer platanoides i slottsparken; 
Acanthosoma hemorrhotdale L., 1 ex. pa Pyrus communis i slotts- 
parken; Verlusia quadrata FABR., 4 ex. vid Bryggaregarden (Drott- 
ningholm); Syromastes marginatus L., 3 ex. bland gras 1 slotts- 
parken, Dasycoris pilicornis BURM., d. 29 Maj 1882 3 ex. bland 
Medicago falcata vid vägen till Lofô kyrka; d. 6 Aug. 1882 to- 
gos 3 ex. imagines och 1 ex. nympha i Bryggaregärden på 777- 
folium och Ervum, Alydus calcaratus L., ej sparsamt bland 77+- 
folium och Ervum i Bryggaregarden; Corizus parumpunctatus 
SCHILL., Bryggaregarden ej sparsamt; Myrmus miriformis FALL., 
tillsammans med näst föregående; Lygeus equestris L., ganska 
allman pa Cynanchum i Bryggaregarden; Nvsius /Jacobee SCHILL., 
allmän vid Bryggaregarden; /schnorhyncus Resedæ PANZ, pa gräs 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


ej sällsynt 1 slottsparken. — Af Gastrodes abielis L. erhôllos i 
Jan. 1832 endast 2 exemplar ur mellan 3 och 4 hundra kottar 
af Abies excelsa, hvilka hemtagits och förvarades pa lämpligt sätt 
1 vanlig rum-temperatur. Denna hemipter synes sålunda pa Lof- 
ön, för det året åtminstone, icke hafva förekommit i större mängd, 
utan snarare mycket sparsamt. Denna iakttagelse lemnar således 
icke något stöd för KÖLREUTERS förmodan, att denna skinnbagge 
skall såsom födoämne vara af någon större betydelse för kors- 
näbbarne. Förhållandet kan dock vara annorlunda i de trakter 
der denna skinnbagge möjligen förekommer ymnigare. 


Oskar Th. Sandahl. 


cfa 


UTNAMNING. 


Intendentsbefattningen ‘vid det Naturhistoriska Riksmuseets 
Entomologiska Afdelning har, sasom bekant, sedan Prof. STALs 
är 1878 inträffade död uppehällits genom förordnanden, senast 
af Dr. CHR. AURIVILLIUS. Detta interimsförhällande har nu upp- 
hört. Kongl. Vetenskapsakademien har nämligen den 14 sist- 
lidne Februari med alla afgifna röster godkänt den Zoologiska 
klassens enhälliga förslag rörande återbesättandet af denna In- 
tendentsplats samt sålunda kallat och utnämt Fil. Dr. PER OLOF 
CHRISTOPHER AURIVILLIUS till Intendent vid det Naturhistoriska 
Riksmuseets Entomologiska Afdelning. 

På K. Vetenskaps-Akademiens årshögtidsdag den 31 sistlidne 
Mars höll Professor AURIVILLIUS ett särdeles intressant föredrag 
om nyare iakttagelser ur insektverlden, fördeladt i två afdelningar: 


1. Om galläpplesteklarnes utveckling: 2. Om insekternas sinnesorgan. 


occof> 2 


Be. 


RESUMES. 


(Ey 7, du texte.) 


O.-Tu. SANDAHL: Bulletin de la séance du 24 Février 1883 
de la Société entomologique de Stockholm. 


Le President, M. le professeur O. SANDAHL, souhaite la bien- 
venue à l'assemblée, très considérable, et exprime ses meil- 
leures espérances en faveur de la prospérité de la Société, qui 
s'est augmentée en nombre pendant les trois dernières années, 
malgré les pertes qu'elle a faites par la mort ou par d’autres 
raisons. 

La Société entomologique de Stockholm déplore à ce mo- 
ment-ci le décès de M. FREDERIC-GUILLAUME MAKLIN, professeur 
de zoologie à l’université d'Helsingfors (Finlande), mort, après 
une maladie très courte, à Helsingfors le 8 Janv. 1883, à l’âge 
de 61 ans. Le président énumère les mérites de M. MAKLIN 
dans la science zoologique (voir p. 3 de cette livraison). 

L'assemblée adopte l'addition suivante au § 4 des Statuts 
de la Société, déposés sur le bureau depuis la dernière séance. 

»$ 4, alinéa 4. Les membres de la Société qui payeront 
en une fois 100 couronnes de Suède (140 francs), seront libérés 
de la souscription annuelle de 6 couronnes. Ces 100 couronnes > 
seront versées à un fonds, nommé »Ständiga Ledamôters Fond» 
(le fonds des membres perpétuels), lequel sera administré séparé- ' 
ment et dont les intérêts seuls seront affectés aux besoins de la 
Société.» | 

Le Président annonce que la Société a reçu, le 16 Décembre 
1882, de Me veuve C.-G. WAHLBERG, selon la promesse donnée, 
1,000 couronnes de Suède (1,400 frs), la première moitié de la 
somme qui constituera »/e Fonds du professeur P.-F. Wahlberg». : 

Entomol. Tidskr. Ärg. 4, H. 1 (1883). 4 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est 
accordée avec remerciments au Bureau et au Caissier pour la 
gestion de 1882. | 


Le Président annonce que,” depuis la dernière séance, le 
Bureau a admis comme membres de la Société: 


M. Ernst KÄLLSTRÖM, pharmacien examiné, aide-laborateur 
à l’Institut de pharmacie; 


M. le baron TÖNNES WRANGEL VON BREHMER, propriétaire 
(tous les deux présentés par le Président); et 


M. O. GUINCHARD, négociant à Stockholm, présenté par M. 
A.-E. HOLMGREN. 


Le Secrétaire, M. le Dr. CHR. AURIVILLIUS, donne une con- 
férence sur »la vie des insectes dans les grottes et les caver- 
nes», et montre plusieurs insectes spéciaux à des localités pa- 
reilles de l'Europe et de l'Amérique du Nord. Le President 
mentionne quil a trouvé jadis, dans les grottes du temple an- 
tique creusé dans les roches d’Abu-Simbul en Nubie, quelques 
coléoptères du même groupe; malheureusement, un individu re- 
venant à la vie de /’Aleuchus sacer déposé dans la même caisse 
d'insectes, avait, pendant une seul nuit, massacré tous ces coléo- 
ptères et presque tous les autres insectes de la caisse. 


Le Président donne ensuite le résumé succinct d'un article 
publié dans le n:o 27 de cette année du Journal »Le natura- 
liste», et intitulé: »Une application de l’entomologie a la médecine 
legale» par M. MEGNIN. 

En connexion avec ce résumé, l'assemblée discute la ques- 
tion de savoir si les larves de mouches et d’autres insectes (les 
»vers de cadavres», suéd. »likmaskar») peuvent dévorer et anéan- 
tir les corps ensevelis dans nos cimetières. Le résultat de la 
discussion est que cette croyance populaire na pas de raison 
d’être. 

Le Président montre quelques exemplaires d'un Hyméno- 
ptere, déterminé par M. A.-E. HOLMGREN comme Sfzlocrypius 
fumipennis THOMSON. Cet insecte a été trouvé par M. C.-G. 
ANDERSON à Sater (Dalécarlie), sur le mont »Längfjället». C’est 
un parasite des larves et des cocons de Saturnia Pavonia L., 
nouveau pour ce papillon. 


RÉSUMÉS. | 51 


M. I. Norpın, pharmacien, montre une collection d’Hémi- 
ptères faite aux environs du château royal de Drottningholm, 
situé sur l'île de Lofön (Malar). M. NORDIN a trouvé plusieurs 
hémiptères très rares qui n'avaient été observés jusqu'ici que dans 
des provinces plus méridionales de la Suède. 

M. W. MEves montre plusieurs espèces de Lépidoptères 
nouvelles pour la Suède, la plupart trouvées par lui l'été dernier 
dans l’île d’Öland. 

Le Président fait voir une collection de Lépidoptères et 
d’autres insectes recueillis par M. JEAN RUDOLPHI, peintre de bä- 
timent, dans la Laponie et aux environs de Delsbo (province 
de Helsingland). Dans cette collection se trouve un papillon, 
Psyche (Trichopsyche) hirsutella HB., nouveau pour la Suède et 
une belle variation de Prephos Nothum Hen. 

M. A.-E. HOLMGREN mentionne par lettre que M. O. Guix- 
CHARD a pris, le 18 Février 1883, un exemplaire vivant de Xa- 
natra linearis, pendant que M. GUINCHARD était occupé à pêcher 
sur le lac glacé de Rästad, à quelques lieues de Stockholm. 

La Société admet au nombre de ses membres MM. les 
comtes CARL VON PLATEN et AXEL WACHTMEISTER, présentés par 
M. le comte ADAM DE LEWENHAUPT, qui assiste à l’assemblée. 


(P. 6 du texte.) 


O.-Tx. SANDAHL: Necrologie de F.-W. MAKLIN. 


M. FREDRIK WILHELM MAKLIN, professeur de zoologie a: 
l'Université d’Helsingfors (Finland), est mort le 8 Janvier 1883 
a läge de 61 ans. Apres des études solides et des voyages 
scientifiques très étendus, 1l fut nommé professeur »extraordinaire» 
de zoologie en 1859, puis professeur ordinaire dans la même ma- 
tière en 1867, à la mort de son prédecesseur, M. le professeur 
A. v. NORDMAN. M. MäkLiN s'est beaucoup occupé des Insectes, 
spécialement des Coléoptères, et il a décrit la plupart des Coléop- 
tères trouvés dans les régions arctiques de la Russie et de la 
Sibérie occidentale pendant les expéditions du baron NORDEN- 
SKIOLD. M. MAKLIN était un antagoniste des théories de M. 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


CHARLES Darwin, et il a lutté contre ces idées dans un discours 
publié à la fête anniversaire de la Société des Sciences de Fin- 
lande le 29 Avril 1864. 

La nécrologie est suivie d'une liste des publications de M. 
MÄRLIN. 


(P. 9 du texte.) 


G. SANDBERG: Observations sur les métamorphoses des Lépi- 
doptères arctiques. 


L'auteur donne l'histoire du développement de 20. Lépido- 
ptères arctiques, les métamorphoses de la plupart de ces papillons 
étant restées inconnues jusqu’ici. Les observations de l’auteur 
ont été faites dans le Sydvaranger, l'extrême région de la Nor- 
vége vers le nord-est, tout près des limites lapones de la Fin- 
lande et de la Russie, sous le 69°—70° de* lat. sept. Dans 
la règle, les métamorphoses des Lépidoptères exigent sous ces 
hautes latitudes un temps très long, fort souvent 2 ans et par- 
fois 3 ans; mais la période pendant laquelle le papillon par- 
fait peut voler et jouir de la vie, est au contraire excessive- 
ment courte dans ce pays du soleil de minuit. La vie est alors 
concentrée, comme au foyer d’un miroir ardent, dans cette lumière 
non interrompue d'un soleil qui a oublié de se coucher. Il faut 
observer que le printemps commence dans ces régions rarement 
avänt la dernière moitié de juin. Les métamorphoses des Lepi- 
doptères suivants sont ensuite décrites. 

I. Oeneis Bore Scun. Le développement (auparavant inconnu) 
exige 2 ans. | UN 

2. Erebia Lappona Esp. La métamorphose, décrite ici pour 
la première fois, dure ı an. 

3. Argynnis (Freja?) THBG. La durée du développement, 
inconnu jusqu ici, comprend vraisemblablement deux ans. 

4. Arctia Quenselii PAYK. C'est un fait des plus remarqua- 
bles que l’on ne trouve jamais des larves de deux ans complète- 
ment développées parmi les larves à moitié développées d'un an, 
vu que cette espèce n'a jamais réussi à sortir, — comme plusieurs 
autres à développement d’une année, — avec la production 


RÉSUMÉS. 53 


annuelle de ce papillon. L'auteur a observé le fait dans ces 
régions arctiques pendant une longue suite d'années, et M. le 
professeur FREY constate aussi que le papillon mentionné ne se 
rencontre en Suisse que tous les deux ans. La variation gelida 
MÖSCHEN existe au Labrador, en Amérique, et, en Europe, seu- 
lement sur les bords du Jakobselv dans le Finmarken, province 
arctique de la Norvége. 

5. Trichiura Crategi Lin. A deux formes: a, qui se rencontre 
dans les localités éloignées de la mer, et qui présente une varia- 
tion spéciale, nommée v. ARIÆ, trouvée auparavant seulement sur 
les Alpes de la Suisse et sur les montagnes de la Silesie; 2, 
qui habite les régions plus rapprochées de la mer. — L'auteur 
constate que les cocons sont dwrs et fragiles (non tenaces comme 
du parchemin, ni composés de soie); ils sont osrdtres (jamais 
jaundires ni »blanchätres»), et formés au moyen d’un liquide 
gommeux durci et mélangé de détritus d'origine différente. 
Quand le papillon va sortir de son enveloppe, les parois du co- 
con sont mouillées et dissoutes au moyen d'un liquide translucide 
comme de l'eau, secrété par les organes buccaux de l’image. 

6. Zriogaster Sp. GERM. Métamorphose de deux ans. 

7. Saturnia Pavonia L. Le développement s'achève d’ordi- 
naire pendant un an, mais peut aussi durer environ deux ans. 

8. Notodonta Dromedarius L. Cette espèce a un dévelop- 
pement fort rapide, qui s’accomplit en un an à Sydvaranger. 
Dans les régions méridionales de la Norvége, ce papillon a deux 
génerations annuelles. | 

9. Cymathopora duplaris L. La période d'apparition de ce 
papillon tombe sur la plus grande partie de juillet, et comme 
la larve a été trouvée le 20 août, prête à devenir chrysalide, 
il est vraisemblable que la métamorphose exige un temps de 
deux ans. 

10. Acronycla auricoma S. V. Le papillon vole déjà de 
bonne heure pendant l'été, et la chrysalide dans sa coque toute 
récente se rencontre vers la fin de l'automne; il est donc pos- 
stble que le développement de cette espèce n'exige qu’un an. 
Dans l’Europe centrale elle donne deux générations par an. 

11. Pachnobia carnea Tuc. La larve, polyphage à un haut 
degré, a deux hibernations. Après la dernière, elle se trans- 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


forme en chrysalide an milieu de juin. La métamorphose oo 
donc sur une période de deux ans. 

12. Agrofis hyperborea ZETT. Dans la règle, métamorphose 
de deux ans, mais parfois, grâce à des circonstances de nature 
à retarder le développement, certains individus peuvent étendre 
leur métamorphose jusqu’à trois ans. 

13. Agrofis speciosa HB. Le développement de cette espèce, 
jusqu'ici inconnu, dure deux ans; la larve est parfaitement sem- 
blable à celle d’Agrotis hyperborea ZETT., seulement un peu plus 
grande, quoique les images de ces deux espèces soient très dif- 
férentes. 

14. Anarta melaleuca THBG. Les métamorphoses des espèces 
delce genre arctique alpin si intéressant, sont inconnues, sauf 
pour deux ou trois espèces. L'auteur a trouvé la chrysalide de 
melaleuca au voisinage de l’airelle myrtille (Vaccinium Myrtillus L.) > 
pendant l'automne de 1881. Elle était enveloppée pour l'hiver 
d'un fil très mou rempli de particules du sol. Le papillon sort 
au bout d’un mois. La chrysalide est d'un noir luisant avec 3 
anneaux jaunes autour de l'abdomen. L. ro mm. 

15. Anarta (lapponica?) Tusc. La métamorphose prend 
vraisemblablement deux ans. 

16. Selenia bilunaria Esp. Il est probable que. le déve- 
loppement s’acheve en un an. 

17. Cidaria dilutata S. V. L'image de cette espèce se 
développe de la chrysalide au mois de septembre et vole encore 
en octobre, le dernier de tous les papillons précédant l'hiver 
dans ces régions arctiques. L'auteur pense que ce Lépidoptère 
dépose alors des oeufs qui constituent le réceptacle d’hibernation 
de cette espèce, et d’où les larves éclosent au printemps suivant; 
la métamorphose serait donc annuelle. 

18. Æupithecia hyperboreata STDGR. La chrysalide se trouve 
sur le genievre (Juniperus), qui vraisemblablement sert à la nour- 
riture de la larve de cette espèce, comme à celle de sodrinata. 
La chrysalide est d'un vert clair avec des enveloppes pour les 
alles jaunätres. 

19. Crambus furcatellus Zerr. Développement inconnu 
jusqu'ici. La larve ne se présente jamais à la lumière du jour. 
Elle vit dans des tunnels qu'elle a creusés sous la mousse qui 


RÉSUMÉS. ( 55 


vraisemblablement lui donne sa nourriture. Au printemps, elle 
se transforme en chrysalide dans un tunnel plus large et pourvu 
de tapis soyeux. La larve est très vive et fort irritable. Quand 
on la touche, elle mord avec fureur dans toutes les directions. 
La chrysalide est aussi très sensible. Irritée, elle se meut assez 
vivement dans le tunnel en pressant l'épine anale contre les pa- 
rois de soie. 

20. FPlutella cruciferarum ZETT. Est très répandue, et ha- 
bite même le Spitzberg. Elle fait son hibernation comme chrysa- 
lide et elle est très commune sous la forme de papillon depuis le 
milieu de juin pendant tout l'été. Quelquefois il arrive, si l’au- 
tomne est très doux, que quelques chrysalides opèrent leur der- 
nière transformation en septembre ou en octobre. 


(P. 29 du texte.) 


A.-E. HOLMGREN: Un parasite de Saturnia Pavonia L. 


M. C.-G. ANDERSSON, arpenteur géomètre habitant Säter, 
Dalécarlie, a trouvé sur le Längfjället, dans cette province, 
quelques cocons de Saturnia Pavonia L. La plupart étaient vides, 
mais un était infecté d'un hyménoptère parasite. Cet hyménoptère, 
examiné par M. A.-E. HOLMGREN, a été déterminé par lui comme 
Sprlocryptus fumipennis THOMS., qui jusquici n'était pas connu 
comme déposant ses oeufs chez ce papillon. On n'a pas encore 
constaté l'habitat de la plupart des Spilocryptes à l’état de lar- 
ves, et l’auteur appelle l'attention sur la nécessité de faire des 
observations concernant le développement des Hyménoptères pa- 
rasites, qui très souvent jouent un rôle indirect dans l'économie 
de l’homme. | eo 


(P. 33 du texte.) 


CHR. AURIVILLIUS: Annotations sur quelques espèces de Lépr- 
doptères scandinaves. 


Dans un autre ouvrage: »Sur les caractères sexuels secon- 
daires» (K. W. A. Handl; [Mém. de l’Acad. des Sciences], T. 5, 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


n:o 25), l'auteur a décrit les écailles ou »plumules» du mâle, qui 
se trouvent chez un grand nombre de papillons diurnes. A 
cette époque, les plumules du mâle étaient inconnues chez le 
genre Ærebia; mais, pendant l'été dernier, l’auteur a réussi à dé- 
couvrir des plumules semblables chez Zrebia Ligea, en exami- 
nant des individus qui venaient de sortir des chrysalides. Ces 
plumules forment chez le mâle de petites taches disposées en 
une ligne transversale depuis le bord dorsal par le milieu des 
champs I a, I D, 2, 3, 4 et 5. Elles ont un éclat légèrement gri- 
sätre, plus fort que la couleur fondamentale de Vaile, mais bien 
visible seulement sous une incidence spéciale de la lumière. Ces 
plumules du mâle sont des plumules pénicillées normales, d’une 
longueur de 0,4 mm., à base de la largeur de 0,025—0,030 mm. 
Le pénicille a une longueur de O,o5—0,06 mm., avec 8—10 
stries ou raies de chaque côté. La grandeur des plumules du 
mâle permet de distinguer Æ, Euryale Esp. d'avec Æ. Ligea L., les 
plumules de ce dernier n’ayant qu’une longueur de 0,19—0,21 mm. 
chez Æ. Euryale et la largeur de la base n’étant que de O,o2 
mm. —- Plus courtes que les plumules ordinaires de l'aile, elles 
sont tout-à-fait recouvertes par ces dernières et conséquemment 
invisibles. | 

- L'hypothèse de Fritz MÜLLER, que l’odeur propre apparte- 
nant à plusieurs papillons tire son origine de ces plumules du mâle, 
qu'il nomme »plumules odorantes», est combattue par l'auteur, 
lequel a observé chez les deux sexes d’Oeneis Norna une odeur — 
de musque très agréable, mais au contraire chez Preris Brassica 
il na jamais constaté d’odeur ni chez le mâle, ni chez la femelle. 
Si c'étaient les plumules du mâle qui développaient l'odeur en 
question, - pourquoi pas d’odeur chez P. drassic@, dont le mâle a 
des plumules très grandes? Autre exemple: la femelle d’Oenezs 
Norna laquelle naturellement ne possède pas de plumules mâles, 
n’exhale pas moins une odeur de musque comme celui-ci. 

M. Joan RUDOLPHI, peintre de bâtiment à Delsbo, province 
de Helsingland, collectionneur infatigable d'insectes, a trouvé ° 
Psyche (Trichopsyche) Hirsutella HBN., espèce nouvelle pour la 
Suède, »volant en nombreuse société dans une prairie de forêt 
en juin 1882». Il a aussi découvert une belle variété de Dre- 
phos Nothum HEN., »espece apparaissant une semaine plus tard 


RÉSUMÉS. 57 


que 2. Parthenias. Il vole plus bas et plus lentement, et: fré- 
-quentait les fleurs du saule marceau» (Sa/x caprea L.). 


/ 


(P3 s0:dubtextes) 


MEGNIN: Une application de l’entomologie à la médecine légale: 


Sous le titre suédois: > Entomologien använd 1 Rättsmedici- 
nens tjenst>, M. le Prof. O.-TH. SANDAHL réfère l’article cité ci- 
haut du journal Ze Naturaliste, n:o 27, 1 févr. 1883, et donne 
une traduction du rapport de M. MEGNIN concernant ce cas mé- 
dico-légal, dans lequel il a réussi à constater approximativement, 
à l’aide de la science entomologique, le temps écoulé entre la 


mort dun enfant et la découverte du corps momifié. 


(P. 45 du texte.) 


Petites communications entomologiques. M. le Prof. O.-TH. 
SANDAHL a rédigé des listes concernant les lieux de trouvaille 
des insectes nouveaux pour la Suède ou très rares dans ce pays, 
communiquées par: M. le docteur P.-A. EDGREN (Coléoptères, 
Lépidoptères et Diptères, trouvés aux environs de la petite ville 
de Sköfde, en Vestrogothie); M. le candidat A.-S. MORTONSON 
(Coléoptères de l'île d’Öland, trouvés pendant l'été de 1882); 
M. I. Norpın, pharmacien à Drottningholm (château royal situé 
à Lofôn, île du Malar, à une ro:aine de kilomètres de Stock- 
holm). M. NORDIN a fait une collection des Hémiptères hétéro- 
ptères des environs de Drottningholm, laquelle contient plusieurs 
espèces nouvelles pour cette région de la Suède. 


(E45 du texte.) 


Lå 


Nomination. 


M. le Dr en philosophie PER-ÖLOF-CHRISTOPHER AURIVIL- 
LIUS a été nommé, le 14 février 1883, Intendant des collections 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


entomologiques du Musée d'histoire naturelle (Musée de l'État) 
à Stockholm. M. le professeur AURIVILLIUS n’en gardera pas 
moins ses fonctions de secrétaire de la Société entomologique 
de Stockholm. | 


DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMAN- 
ROMSTDEDGSYATRIEMTSST 


Föreningen var inbjuden att hälla sin andra ordinarie sam- 
mankomst för äret hos dess nitiske och högt värderade ledamot 
Hr Konservator W. Meves i hans hem (n:o 35 Kammakaregatan). 

Ordföranden, undertecknad, framlade det samma dag ut- 
komna första häftet af Entomologisk Tidskrift, hvilket till de när- 
varande utdelades. 

Till ledamöter i Föreningen inkallades Hr Löjtnant ROLF 
ALRIK LINDBOHM (Östra Humlegårdsgatan 14), Hr Prof. CARL 
CURMAN (Biblioteksgatan 3) och Hr Med. Rådet FREDRIK BJÖRN- 
STRÖM (Konradsberg). 

Ordföranden framlade en på franska språket affattad Cirku- 
lärskrifvelse till utländska ledamöter, hvilken godkändes. 

En samling sällsynta skalbaggar, skänkta af Hr CARL MÖöL- 
LER (Wedelsbäck i Skåne) samt den af Hr O. GUINCHARD för- 
ärade Ranatra linearis L. förevisades. 

Bestämmandet af dag och ställe för Föreningens vanliga 
vårsammankomst i Stockholms omgifningar öfverlemnades åt Sty- 
relsen. 

Hr Meves förevisade den praktfulla spinnarefjärilen Saturnia 
Isabella och redogjorde för dess utvecklingshistoria. Denna stora, 
sällsynta, spanska nattfjäril, skimrande med smaragdgrön glans 
och uppkallad efter Drottning Isabella af Spanien, upptäcktes för 
några år sedan å Sierra Guadarrama, der han lefver högt upp i 
kronorna af en der växande tall-art. De förevisade exemplaren, 
hane och hona, voro sannolikt de första af denna art, som fun- 
nit vägen till Sverige. | 

Hr Meves förevisade äfven en stor mängd exemplar af Pa- 
pilio Machaon L., alla sedan bôrjan af Februari hos honom ut- 
kläckta ur puppor, insamlade 1 Wärmland af Herr G. STENSTROM 


4% 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


(Gårdsjö, Borgvik). Pupporna hade med afseende pa färgteck- 
ningen varit af tva slag, men denna olikhet hade icke funnits 
stä i nägot bestämdt förhällande till de ur dem framkomna fjäri- 
larnes kön. 

Emedan Lektor HOLMGREN af en resa 1 tjänsteärenden, sä- 
som Kgl. Landtbruksakademiens Entomolog, var hindrad att när- 
vara vid sammankomsten, sa framförde Prof. Aurıvınıus à hans 
vägnar fôljande iakttagelser: 

Hr HOLMGREN hade fôrliden sommar à Ingarön träffat den 
i Sverige tämligen sällsynta getingarten, Vespa austriaca, såsom 
snyltgäst hos en samslägting VW. germanica. Under sådant för- 
hällande är det lätt förklarligt, hvarför man aldrig träffat nägot 
bo af V. austriaca, ej heller nägra arbetareindivider af denna 
getingart. Den far fria husrum hos en god van och behôfver 
säledes icke nägra arbetare att bygga eget hus. Imellertid be- 
tungas icke värdfolket med omsorger om inhysingarnes afföda, 
säsom deremot händelsen är med vissa parasithumlor, hvilka icke 
blott begagna sig af fri bostad, utan äfven läta värdarne upp- 
föda den främmande afkomman. 

Hr HOLMGREN har under senare tid kommit till den äsigt, 
att potatessjukans härjningar 1 viss man kunde ställas i sam- 
band med uppträdandet af. bladlôss 1 stora massor à potates- 
blastern. Det synes honom antagligt, att bladlössen, 1 det de 
med sina sugrör genomstinga potatesväxtens epidermis, göra det 
lättare för sporerna af potatessjukans svamp, Phytophthora infe- 
stans, att intränga 1 växtens inre genom de af bladlössen orsa- 
kade smä sären. Hr H. hade vidare trott sig finna, att den be- 
kanta »skorfbildningen» à potatesknölarne, hvilka förorsakas af 
en svamp, stod i ett visst samband med en Zlater eller Andp- 
pare-larv, som angriper potatesen och gör den samma mottag- 
ligare för »skorfsvampen». Under den lifliga diskussion, som 
om dessa frägor uppstod, yttrades flere härifrän afvikande me- 
ningar. | 

Hr Sv. LAMPA visade en för Sverige ny fjäril af glasvin- 
garnes grupp, Sesza asıliformis, hvilken för länge sedan togs af 
professor BoHEMAN å Öland och nu påträffats insatt bland exem- 
plar af en närbeslägtad art under nu pågående revision af riks- 


musei svenska fjärilsamling. 


DEN ENT. FÜR. SAMMANKOMST D. 28 APRIL 1883. 61 


Hr LAMPA omnämde, efter en amerikansk tidskrift Papilio, 
att det lyckats 1 Amerika att uppfoda larver med genom press- 
ning torkade blad af de respektive larvernas foderväxter. Da 
bladen skola användas, uppblôtas de först och aftorkas derefter 
väl. Om uppgiften bekräftar sig, så vore en stor svårighet för 
larvens uppfödande under resor undänröjd. 

Hr AURIVILLIUS redogjorde för de nyaste undersökningarna 
om det sätt, hvarpa flugor och andra insekter fasta sina fötter 
under deras promenader a vara fônsterrutor och inunder taken i 
vara rum o. s. v. Man har trott sig finna, att fôtternas fästande 
icke skulle, sasom man hittills antagit, ske medelst en sugapparat 
under foten, utan genom en häftande vätska, som afsöndras ur 
sma körtlar vid de har, som kransvis omgifva foten. 

Hr AURIVILLIUS nämde vidare, att man i Tyskland numera 
vill förneka, att parthenogenesis skulle ega rum hos bien, hvarom 
man hittills varit allmänt öfvertygad. 

På förslag af hr MEvEs invaldes majoren ALEXANDER VON 
HOoMEIJER, en framstående tysk entomolog, till -utländsk ledamot 
af Föreningen. 

Sedan förhandlingarna voro slutade, serverades en riklig och 
angenäm soupé hos den gästfrie, vänlige värden. 


Oskar Th. Sandahl. 


FÖR LARVUPPFÖDARE. 


I N:o. 1 för 1883 af Tidskriften ; Papilio, organ for» The 
Entomological club» i Newyork, omnämner Mr A. H. MUNDT 
ett födoämne för fjärillarver, hvilket torde böra göras allmännare 
bekant, emedan det under vissa förhällanden kan blifva af nytta 
för den, som sysselsätter sig med larvuppfôdning. Mr Munpr 
har nämligen funnit, att larverna till Papilio Cresphontes och Apa- 
tura Clyton med begärlighet förtära äfven torkade blad af deras 
vanliga foderväxter. Men ej nog härmed, ty han fann äfven, att 
larverna till och med föredraga dylika blad framför dem, som 
voro färska, men tagna fran växthus. Skulle nu sa vara, att 
flera eller de flesta fjärilars larver voro benägna att ätnöja sig 
med sälunda beredd föda, sä blifva mänga svärigheter undan- 
röjda, hvilka hittills vällat, att de flesta larver, som under resor 
insamlats eller utkläckts ur ägg, erhällna frän aflägsna trakter, 
merändels omkommit af brist pa tillräcklig eller lämplig föda. 

Sättet för bladens beredning är enkelt och kändt af hvarje 
botanist. De pressas och torkas på vanligt sätt; men man måste 
se noga. till att de ej få mögla, samt att deras gröna färg ma 
bibehållas så mycket som möjligt. Det tillrädes äfven att för- 
vara dem på mörkt ställe. Innan de användas, måste de upp- 
mjukas i vatten under. några timmar samt derefter väl aftorkas. 
— Detta förfaringssätt torde möjligen förtjäna att försökas. 


Sven Lampa. 


oda 


ZOETISAÄTTE BIDRAG TIL KUNDSKABEN OM SYD: 
VARANGERS LEPIDOPTERFAUNA 


AF 


J. SPARRE SCHNEIDER. 


(Med en kartskisse.) 


% 


I Tromsö museums 4:de arshefte (pag. 71—100) har min 
ven kand. W. M. SCHÔvEN leveret en oversigt af de 1 Syd- 
Varanger hidtil bemærkede Zepidoptera grundet pa de undersö- 
gelser vi begge i forening anstillede omkring Elvenes 1 midten 
af Juli 1878, samt pa de iagttagelser, som den af entomologien 
höit fortjente sognepræst G. SANDBERG 1 de sidste 5 ar har sam- 
let inden grændserne af sit vidtstrakte præstegjæld. 

Denne fortegnelse optager 132 arter (84 Macro-Lep., 48 
Micro-Lep.) et vistnok tilsyneladende meget ringe antal; men 1 
betragtning af det arktiske Norges store fattigdom pa insekter 
sammenlignet med Sveriges Lapmarker og Finland, tror jeg dog 
den giver et ganske godt begreb om sommerfugl-verdenen 1 disse 
öde trakter, ihvorvel den selvfölgelig ma betragtes som meget 
ufuldstændig, navnlig for Micro-Lepidoptlernes vedkommende; dette 
godtgjöres tilfulde af det betydelige tilleg, som SANDBERG og 
forfatteren pa en 8 dages udflugt blev istand til at levere. 

SCHÖYENS sammestedes udtalte formodning om, at under- 
sögelserne i dette interessante distrikt rimeligvis mä ansees for 
afsluttede ved SANDBERGS forestäende fraflyttelse, er heldigvis 
ikke bleven til virkelighed; den utrættelige pastor sidder frem- 
deles i sit ensomme hjem og har i det forlöbne är gjort mange 
værdifulde iagttagelser, der snart vil foreligge entomologiens velyn- 
dere, ligesom det udelukkende skyldes hans energi, at hin for 


oq 9% ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


mig sa uforglemmelige reise kom istand, hvis resultater nedenfor 
skal meddeles. 

Da en entomologisk færd i disse egne far et helt ejendom- : 
meligt tilsnit, og de indre distrikter af Syd-Varanger vistnok er 
den af menneskefod mindst betradte egn af vort land, 1 de fleste 
henseender et fuldstændigt terra incognita, Gnskede jeg meget at 
kunne levere en noget udfôrligere fremstilling savel af naturfor- 
holdene pa de af os besôgte lokaliteter som af reisens begiven- 
heder idetheletaget, der på mig har gjort et uudsletteligt indtryk, 
og som sandsynligvis ogsa vilde pähöres med interesse af mine 
entomologiske kolleger. Desværre har den noget knapt tilmalte 
tid forhindret mig fra at udföre det oprindelige udkast og af 
samme grund har jeg fundet det mest tilrädeligt ikke at udsætte 
lengere med offentliggjôrelsen af disse notiser, da den nærmeste 
fremtid neppe vil give rigere anledning til entomologiske sysler. 
Jeg har her säledes mättet indskrænke mig til en tarvelig angi- 
velse af reisens vigtigste data og en kortfattet redegjörelse for 
den geografiske situation, der selv for os Nordmænd til denne 
stund har været betydelig svævende, hvorfor jeg også har fundet 
det fornödent at ledsage afhandlingen med en kartskisse, som 
SANDBERG har udarbeidet med den fornödne korrektion af nor- 
ske og finske karter. 

De eldre norske karter, som f. eks. MUNCH's, giver over 
Syd-Varanger neppe andet end en ubestemt forestilling om en 
3-kantet landstrekning, der ved Pasvik-vasdraget adskilles fra det 
megtige Rusland: den kartskisse, der ledsager professor J. A. 
Frus’s interessante reiseverk: »En Sommer 1 Finmarken, russisk 
Lapmarken og Karelen», giver en aldeles feilagtig situation ved 
at lade den 69:de grad skjære Enaresjö söndenfor Pasvik-elvens 
udlôbe, medens den 69:de grad i virkeligheden gâr gjennem 
sydenden af Bodse-javre (Höyhä-järvi), det sydlıgste punkt vi 
näede, og hvorfra der endnu i sydvestlig retning er omtrent 30 
kilometer til Pasvikelvens udlöb af den store »Anar-javre». Nav- 
_nene er overalt sävidt muligt gjengivne i skoltelappisk dialekt, 
der repræsenterer ursproget, idet den finske (kvanske) indvan- 
dring tilhörer en langt sildigere tid, og norske Lapper bevisligt 
aldrig har boet i disse indre distrikter; nordenfor Ovre-Kloster- 
vand (Coalme-javre) er derimod benyttet de norske stedsnavne, 


we 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 65 


idet nybyggerne til dette punkt for en del udgjöres af Nordmend, 
söndenfor bor udelukkende Finner (Kvæner) og Skoltelapper (Skol- 
ter). Jeg har nedenfor i bemærkningerne om vor tur tilfölet 
i parenthes de finske navne, som man oftest vil fa höre, da 
badfolkene i de allerfleste tilfælde vil findes at tilhôre »Suoma- 
laiset. » 

Franskmanden JULES DE GUERNE, der 1 Juli 1881 ledsagede 
professor POUCHET pa en tur til Enare, udtaler sig 1 stærke ud- 
tryk om denne uklarhed 1 situationen: »Toutes les cartes que j’ai 
pu consulter sont insuffisantes, incomplètes, fourmillant d’erreurs; 
les Russes ne se trouvent point d'accord avec les Norvégiennes. 
Il suffira de vous dire que plusieurs jours durant, le point exact 
du monde où je campais pour dormir -m’était absolument in- 
connu.» Fuldt sa galt gik det ikke os, idet vi efter HAFFNERS 
store kart dog nogenlunde kunde beregne beliggenheden af vore 
stationer (pa kartet mærkede med x), dog var vi ikke ofte pa 
det rene med de tilbagelagte afstande. 

g:de Juli om eftermiddagen forlod SANDBERG og underteg- 
nede Kirkenæs i et tstralende solskin, der med etpar sma afbry- 
delser fulgte os den hele tid, og som den sidste dag af vor min- 
deverdige færd pa Ovre-Klostervand kulminerede i en tempera- 
tur, der näede vel 30° C. i skyggen, uagtet der blæste en 
dygtig kuling, respektabelt synes mig under 70° n. br. Ef 
terat have fulgt den udmerkede kjörevei til Sandnæs ved Lang- 
fjord (»Ucce-vuodna»), i en overmäde skrôbelig farkost roet til 
fjordbunden og med samme usikre befordring gjennemplôiet Lang- 
fjordvand (»Ucce-javre»), idet den stærke nybygger ved fjordbun- 
den uden nogen slags assistance pa en trillebör trillede vor bad 
med den hele bagage i over det c. 500 m. brede eide til van- 
det, näede vi ved midnatstid til det nette skolehus ved vandets 
sydlige ende (Strand), hvor vi uden komplimenter lagde os til 
hvile pa gulvet i skolestuen, da beboerne ved vor ankomst 1a i 
dyb sövn. Tidlig den neste morgen opdagede jeg i furuskogen 
lige bag huset en af de ypperligste fangstpladse i hele Syd-Va- 
ranger, kun en almindelig af Betula nana bekranset liden myr, 
hvor der vrimlede af sommerfugle; her flöi Avarta bohemanni med 
flere af slegten, mange Syricht. cenlaure@, Arg. freya, arsılache, 
Erebia disa o. s. v., men kun en god halv time blev anvendt 

Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 4 


her, da vi ingen tid havde at spilde og desuden häbede at 
kunne dvæle en dags tid her pa tilbageveien. Her fik vi den 
förste alvorlige mindelse af de ubarmhjertige plageänder, der sa 
trofast tappede vort blod ved dag og nat, men som vi ikke skal 
ofre flere ord pä, da enhver, der foretager en landreise her nord, 
ved at berette om deres bedrifter, og bäde SANDBERG og jeg er 
talelig hærdede ved en mangeärig praksis. En halvvoksen pige 
trillede vor bagage pa den gode kjörevei i en smeltende solvarme, 
og ved middagstid stod jeg for förste gang ved den flade bred 
af »Coalme-javre» ved garden Svanvik; straks ovenfor husene 
havde jeg havt den store overraskelse at möde en veritabel Ci- 
cindela sylvalica, men 1 Syd-Varanger hörer nu engang entomolo- 
giske fænomener til dagens orden. Længs veien flöi mange gode 
arter, deriblandt Anaria funebris og Oen. norna, desværre kunde 
vi kun tage, hvad som böd sig til under den varme march; jeg 
havde her den fornüielse at knække ringen pa den eneste häv, 
jeg havde med, en kilde til megen sorg i de fölgende 8 dage. 
Vor bad med de 2 forud tilsagte skydskarle traf vi pa den rus- 
siske side omtrent midt p& den östlige bfed, og fra nu af var 
vi afhængige af Nits MELSLI og Isak KiviLoOMPoLA, hvoraf især 
den förstnevnte viste sig som en i alle henseender udmærket 
omhyggelig'og dygtig förer, der vandt vor ubetingede agtelse og 
tillid. Uden SANDBERGS store kyndighed i Suomis blöde tunge- 
mal, skulde mange vanskeligheder have frembudt sig for os pa 
denne tur og meget interessant gaet tabt for mig, navnlig af de 
ejendommelige forholde, under hvilke den fatallige befolkning her 
förer sin ensomme tilværelse, men hvori jeg nu fik et indblik, 
som forekom mig at frembyde nesten ligesa stor interesse som 
de entomologiske foreteelser. Med füielig vind gik det raskt 
henover det store vandspeil, snart var vi inde 1 elvelôbet og 
naede noget ud pa eftermiddagen den fôrste fos, »Melkefos» 
(Maido-guösk, Maito-koski), hvor badene matte trækkes overland. 
Her var en god fangstplads pa en myr, vi tog <Acronycta aurt- 
coma, Agrotis conflua, Anarta bohemanni, Scoparia gracilaris m. fl. 
og sa flere Voctuer, der ikke lod sig fange. Ud pa aftenen rö- 
bede en stærk fossedur, at vi nu nærmede os den bekjendte vakre 
»Rämä-guösk (Hako-köngäs»), af Frus urigtig benævnt »Männikö- 
koski», ofte kaldet »Mennika-fos», der nu förte en svaer vand- 


SPARRE SCHNEIDER. FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA 67 


masse og ubetinget frembyder det vakreste og interessanteste 
punkt 1 hele Pasvik-vasdraget. Her har den norske stat opfürt 
et tarveligt men tilstrækkeligt herberge for mödige reisende, det 
bedste logi vi fik i den fölgende uge, og den förste nat i öde- 
marken dyssedes vi 1 en blid sövn ved fossens brus, medens 
myggene, der har veie overalt, flittigt prövede sine snabler, hvor 
de fandt et blottet punkt, hvilket iser gik ud over mig, da SAND- 
BERG sov 1 et myggetelt, »rankinen». | 

Tidligt næste morgen gled vi henover den speilblanke, vakre 
»Bos-javre» (»Pitkä-järvi») og nåede ud pa formiddagen en myr 
pa den norske side henimod sydenden, hvor SANDBERG 1 1881 
havde fundet Zrebia embla; i samme ôieblik, vi satte foden på 
land, flöi en stor sort sommerfugl afsted mellem furutræerne, der 
snart röbede sig som det eftertragtede bytte, og efter etpar ti- 
mers varm jagt havde jeg for min del et dusin gode eksplr., me- 
dens mäske det dobbelte antal fik beholde sin frihed, da næsten 
alle hanner var ganske afflöine. Her flöi også mange Argynnis, 
især v. fingal, arsilache, aphirape tilligemed etpar tälelige frigga, 
ligesom vi idetheletaget kan anbefale denne myr som en god 
fangstplads. 

I löbet af dagen passeredes flere fosser, hvorved vi fik an- 
ledning til at fange en og anden sommerfugl, medens folkene 
förte bäden og bagagen forbi de stærkeste stryg; forövrigt undte 
vi os ingen hvile, og ud pä eftermiddagen gled vi ind pä den 
store »Vaggattem-javre» (»Vauatus-järvi»), den störste sjö, som 
Pasvik-elven danner mellem Enare og havet, og med sine mange 
skovbevoksede der og holmer og forholdsvis hdie bredder sik- 
kerlig den mest maleriske af dem allesammen. Efter en times 
hvil pa den störste 6 »Sevvi-suolo», hvor staten har opsat et lig- 
nende blokhus, som det ovenfor nævnte, forat hævde Norges ejen- 
domsret til öen, fortsatte vi ferden gjennem »Vaggattem-javre», 
kom atter ind i elvelöbet, og lagde om aftenen tillands nedenfor 
den sidste fos, vi passerede, den säkalde »Jordi-guösk» (> Jordan- 
koski»), hvor jeg tilbragte en yderst pinlig halv time, medens 
baden blev fört forbi fossen. Da folkene nu var trætte efter den 
langvarige roning, vinden blæste imod, og myggen var rasende, 
tænkte vi et ôieblik pa at overnatte her pa den russiske side, 
hvor der stod en af Skolternes mange sommerpaladser; vi be- 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


sluttede os dog til at fortsætte, endel mose blev antændt og lagt 
i en gryde, der placeredes mellem roerne, og snart var vi inde 
pa den circa 12 kil. lange »Bodse-javre» (»Höyhä-järvi»), over- 
sat: »Fjær-sjôen» efter de mange vandfugle, hvoriblandt Svaner, 
der hækker her, og ved midnat naede vi til en 6 i den sydlige 
ende ikke langt fra »Hävos-guösk» (»Hestefossen»), hvor vi ag- 
tede at tage fast station for nogle dage. Her stod et af Trasli 
Nilas’s slotte, der for tiden brugtes som magasin for tôrret sik 
og gjedde og af ejeren (han arbeidede pa blokhuset pa Sevvi- 
suolo, da vi passerede den) velvillig var bleven stillet til vor 
disposition, efter at fisken og endel af de tallôse Silpha lapponica 
havde faet anvist plads i det fri. 

2 dage og 3 nætter kamperede vi på öen 1 fuldstændig en- 
somhed, da skydsfolkene ved dette reisens endemål havde fået 
permission og gjorde en udflugt til en Skolteby på den russiske 
side, men fandt ikke terrænet så gunstigt, som vi håbede, lige- 
som himlen var overskyet med sterk vind, om end temperaturen 
forresten var upåklagelig. Vi besluttede derfor at lade den på- 
tænkte tur til Enare fare, hvor stor end lysten var til at besöge 


dette indlandshav, og fört af ANTI SAARI og hans sön; en fa- 


milie af blandet herkomst, som vi var heldige nok at finde i 
Skoltebyen, befandt vi os om middagen den 14:de Juli atter pa 
»Sevvi-suolo», efterat have udholdt et skybrudlignende regnskyl 
ledsaget af heftige vindstöd, som imidlertid til vor lykke neppe 
stod pa en halv times tid. Oen var ikke fattig på sommerfugle, 
vi fangede flere gode arter som Anomogyna letabilis, Acıdalıa 
schiyent n. sp., Crambus maculalis m. fl, derimod gav en udflugt 
over til den russiske side ikke synderligt udbytte, da himlen var 
endel overskyet, vi fandt dog der Anarta funebris, Agr. conflua 
og det fôrste Cidar. abrasaria. Söndag den 16:de oprandt med 
en skyfri himmel og gav os reisens i enhver henseende minde- 
verdigste dag, som imidlertid kun med fa ord skal omtales. 
Om formiddagen holdt SANDBERG finsk (kveensk) gudstjenste for 
de 11 mennesker, der os iberegnede med store og sma udgjorde 
dens samlede befolkning, vistnok det tarveligste tempel og den 
ejendommeligste forsamling, hvori jeg har lyttet til den evige sand- 
heds ord, men derfor ingelunde den mindst andagtsfulde. Over 
middag roede vi over til den russiske side for at bestige vore 


mipsel À 


it Re 
P = i 


SPARRE SCHNEIDER. FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 69 


Iængslers mål, det skaldede »Galggo-oaive» (»Kjaerringhoved>»), 
der som det hdieste punkt er synligt 1 mange mils afstand, men 
neppe när 600 m. over havfladen. Tusinder af sommerfugle 
(mest Anarta melaleuca) flod pa vandet efter gårdagens stærke 
blæst, et syn hvortil jeg aldrig har seet noget tilsvarende; vi 
kunde vistnok her have gjort mange interressante fund pa en 
bekvem mäde, men vovede dog ikke at offre noget af den kost- 
bare tid pa dette fiskeri, og snart efter var vi inde i den preg- 
tige af Oksen urörte hôistammede furuskov, arbeidende os möi- 
sommeligt gjennem det tætte krat 1 den stærke hede omgivne af 
tusinde pibende smäröster. Efter et par timers vandring naede 
vi over skovgr&nsen, og nu gik det frit og let til den överste 
top, hvorfra vi nogle öieblikke nöd den prægtige udsigt. Synet 
herfra var ejendommeligt og gjorde pa mig et stærkt indtryk; 
det var Finlands natur med sine uendelige skove, tusinder af 
blinkende vandspeil og lave asrygge, der pa alle kanter la ud- 
bredt foran os, vort fedreland ejer intet andet stykke land, der 
frembyder sädanne naturforholde; mäske der dog i Smälenene 
gives lignende partier, hvad jeg imidlertid ikke af ôiesyn kjen- 
der til. 

»Galggo-oaive» synes at være et samlingssted for Syd-Var- 
angers flygtige Anarta-flok; jeg beklager bitterlig, at vi ikke 
anvendte en times tid pa fangsten af dette sjeldne bytte, der 
ikke var vanskelig at fa tag i, her menes An. gviela, men SAND- 
BERG lod sig lokke af nogle myrer bagenfor fjeldet, og de eksplr., 
jeg under nedstigningen sä, blev alle borte for mig i de tætte 
myggesverme, sa neppe Io brugbare eksplr. faldt pa min part. 
Vi fangede dog ogsa andre gode sager, af hvilke de talrige fri- 
ske Melitea parthenie fremböd störst interesse. Under nedstig- 
ningen kom vi i den tætte skov ud af vor kurs; myg, hede og 
træthed bragte mig pa randen af fortvivlelse, så jeg mange gange 
stod i begreb med at kaste mig ned, at fange noget blev der 
ikke tale om; tilsidst kom vi dog ned til vandet og fandt baden, 
og neste morgen var al möle glemt over de skjönne resultater 
af gardagens anstrængelser. 

Den 17:de om morgenen sagde vi öens venlige beboer far- 
vel, TrasLı Nicas og hans 14:årige datter satte sig til årerne, 
og nu gik det raskt mod nord nedover stryg og strömhvirvler, 


PCM “ue SA 7 Syr SEN 
= r ‘ » 7 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


idet vi tildels fulgte andre lob end de, vi pa opturen havde be- 
faret. Pa myren ved »Bos-javre» standsede vi atter en times 
tid, men da solen behagede at stå bag en sky, fik vi få Rhopa-. 
locerer og deriblandt ingen embla; derimod tog SANDBERG et 
eksplr. af den sjeldne Crambus truncatellus. Vi overnattede ved 
»Rämä-guösk», hvor flere for Syd-Varanger nye Micros blev 
fundne, og reiste tidlig næste morgen nedover »Mennika», det 
smalere og af fosser opfyldte löb, medens vi pa opturen havde 
fulgt hovedrenden; her fangedes flere interessante arter, deriblandt 
Cid. truncatata (immanata?) og Penthina cespitana, enkeltvis ogsa 
embla, der dog ikke synes at nå Coalme-javre; her flöi også 
Acidalia schöyent. 

Ved middagstid lagde baden til ved Svanviken, og her sagde 
vi farvel til NıLas og hans datter, der med beundringsverdig 
udholdenhed havde roet 1 næsten 2 dage, trukket baden og baret 
bagagen som en hel karl, uagtet hun for sin alder bade var li- 
den og spedlemmet. Sent pa eftermiddagen ankom vi til Strand 
ved Langfjordvandet og opdagede her en udmærket lokalitet for 
Cidaria turbata var. arctica, men desværre altfor sent, da alle in- 
divider var meget afflöine, kun et eneste brugbart eksplr. lykke- 
des det SANDBERG at fange. Efter planen var det vor hensigt 
at standse her en dag eller to forat afsôge nölere den ovenfor 
nævnte righoldige myr bag skolehuset, men vi var nu sa trætte 
og forpinte af hede og myg, at alle lengslers mal nu kun gik 
ud pa at na hjemmet og fa hvile ud. Efter nogen môisommelig 
venten pa bad etc. stod vi ved midnatstid atter ved Sandnæs og 
tænkte et Gieblik pa at: overnatte her, nu var det SANDBERGS tur 
at finde situationen næsten uudholdelig, men fortsatte dog for at 
gjöre pinen så kort som mulig. Disse sidste ıo kil. var det 
tungeste stykke vei pa den hele tur; solen stod i äskanten lige 
i öinene, heden inde i myggeslöret var neppe at foretrække for 
de blodtörstige plageander udenfor, ikke et vindpust rörte sig; 
talrige /Voc/uer flöi langs veien pa begge sider (vistnok Pachnobia 
og Agrotis), men vi formaede kun at gjöre nogle matte fangst- 
forsög, der blev uden resultat. Endelig kl. 3 om morgenen den 
19:de Juli là de venlige hvide bygninger for os, og snart var jeg 
i sövnens arme under distriktslegens gjæstfrie tag. 

Hermed er i löseligt omrids gjengivet hoveddragene 1 denne 


ns > 


eer” 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. MI 


min interessanteste entomologiske udflugt, der forövrigt var rig pa 
komiske situationer og originale episoder, som imidlertid ikke 
hörer hid, 

I betragtning af det gunstige veir, de gode fangstpladse og 
den anvendte tid vilde enhver, som så vore indsamlinger, have 
fundet udbyttet latterlig lidet, som det også ved hjemkomsten 
forekom mig; men da har man sat en vegtig faktor ud af be- 
tragtning, nemlig myggene (Culex, Ceratopogon og Simulia, Taba- 
nus, Chrysops og Hematopota), der uden overdrivelse reducerede 
fangsten til måske */,, af hvad den kunde have udgjort uden 
disse plageänder. Indsamlingen af Micros blev næsten umulig- 
gjort (gode eksplr. blev der ikke tale om), hvorfor vi lagde ho- 
vedvægten pa at fa noteret sa mange arter som muligt; af Ma- 
cros medtog vi, nærmest af hensyn til rummet 1 samlekasserne, 
hovedsagelig kun eksplr., der antoges at kunne passere 1 samlin- 
ger, medens forövrigt alle pa hver lokalitet bemærkede arter blev 
sa vidt mulig omhyggeligt noterede. 

Ialt blev pa turen observeret 81 arter, deraf 19 ikke tid- 
ligere 1 Syd-Varanger observerede, hvorved antallet af de fra di- 
striktet kjendte Zepedoptera stiger til 151; de ny tilkomne arter 
er mærkede med en asterisk (*), flere af dem var hidtil ganske 
fremmede for vor arktiske region. Dette antal vil om kort tid 
erholde en ikke uvæsentlig forögelse ved arter, som af SAND- 
BERG er fundne i det sidste ar pa forskjellige punkter i hans 
præstegjæld, hvorover han agter at offentliggjöre en notis; der- 
iblandt er flere ganske mærkelige fund. Alle tvivisomme eksplr. 
har været hos kand. SCHÔYEN til nölere granskning; alene den 
besynderlige Agrorıs og den af mig som ny art opstillede Ac7- 
dala förmäede han ikke at tyde, hvorfor de blev sendte til Mö- 
SCHLER for der at erholde en endelig dom. Desværre er disse 
eksemplarers senere skjebne ved SCHÖYENS beklagelige langvarige 
sygdom bleven noget usikker, sa jeg angäende dem ikke ved at 
fremfôre andet end hans forelöbige udtalelser i brev af 28:de 
Oktober. Dette er sa meget mere beklageligt, som hovedinte- 
ressen knyttede sig til disse 2 arter; heldigvis har jeg dog til- 
bage 4 eksplr. af den nye Aczdalza. 

De fa, ganske leilighedsvis pa turen indsamlede Coleoptera 
tober, at faunaen ogsa for disse dyrs vedkommende vilde byde 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


- 


samleren et interessant udbytte. Ved Svanvik tog jeg et eksplr, 


af Dembidium assimile, der hidtil kun var bemærket ved Kristi- 


ania, ved Bodse-javre var Astycops lalpa almindelig pa den fug- 
tige sand (ny for Norges fauna), ovenfor er nævnt Crcindela syl- 
vatica, der således gar næsten til furuskovens yderste grændse; 
de övrige arter tilhôrer mere almindelige nordiske former. For- 
övrigt vil de sparsomme coleopterologiske observationer, der hid- 
til er samlede 1 Syd-Varanger, i sin tid blive fremstillede i en 
oversigt af den norsk-arktiske regions Coleoptera, som jeg har be- 
gyndt at udarbeide. 

Etpar fund af Land- og Ferskvands-mollusker fortjener også 
at nævnes. Limnea palustris var pa sine steder meget almin- 
delig, hvorhos jeg ved Luesti-guösk tog en enkelt Z. stagnalis, 
der neppe tidligere tôr vere bemærket sa langt mod nord; en 
Succinea blev funden ved Bodse-javre og jener -guösk, en Hyalinia 
på en 6 i Bodse-javre. 

Tilslut ma jeg bede om velvillig overbærelse med de tryk- 
feil, som mätte findes, da jeg af gode grunde har været forhin- 
dret fra selv at besörge korrekturen. 


Zu 


FORTEGNELSE OVER LEPIDOPTERA INSAMLEDE I DE INDRE 
DISTRIKTER AF SYD-VARANGER MELLEM 1o:de 
OG 18:de JULI 1882. 


1. Colias palæno L. Det förste eksplr., en ganske frisk 
han, fangede jeg ved bredden af Godde-luabbal den ır:te, en 
anden han blev tagen pa en myr pa den russiske side ved Bodse- 
javre 13:de, ligesom SANDBERG fandt en hun pa myren ved Bos- 
javre den 17:de. 18:de Juli bemærkede vi den langs Mennika- 
löbet og hyppig mellem Coalme-javre og Langfjordvand; den er 
i det hele taget ganske almindelig og udbredt overalt 1 Syd- 
Varanger. SCHÔYEN har i sin »Oversigt over de 1 Norges arc- 
tiske region hidtil fundne Lepidoptera» udtalt sig nærmere om 
denne arts var. lapponica STGR., der synes mig at afvige mindre 


\ 


SPARRE SCHNEIDER. FORTS. BIDR. TIL SYDV.S LEPID.FAUNA. 73 


fra hovedformen end de fleste andre arktiske varieteter af som- 
merfugle, som man har tillagt et eget varietetsnavn, 1 alfald som 
de har foreligget mig i norske individer. 

2. Lycæna optilete KN., var. cyparissus HB. Bemærke- 
des pä hele turen overalt talrig i begs e kjôn og 1 friske eksplr. 
Den besögte ofte Ledum. 

Vi trængte frem til 69° og mödte dog intetsteds Z. argus L., 
hvis nordgreendse i öst ma falde stærkt af, medens den i Por- 
sanger nar nordenfor 70°. Dens uregelmessige forekomst her 
nord har voldt mig adskilligt hovedbrud, men jeg haber dog at 
skulle fa udredt de sande forholde, nar der foreligger en fyldi- 
gere række af observationer. 

3. Melitæa parthenie MEvER-DÜR. 

Interessant var opdagelsen. af en hovedflyveplads for denne 
art, som hidtil kun meget sparsomt var bemærket inden vor ark- 
tiske region. Under opstigningen pa Galggo-oaive den 16:de ob- 
serveredes de förste eksplr. cirka 250 m. o. h., 1 furugrændsen; 
jo hôiere vi kom op des talrigere blev den, men ovenfor birkens 
grændse omtrent 400 m. o. h. ophörte den atter. Jeg har kun 
fanget Milit@e-arter 1 det sydlige Norge, pa fugtige enge, i skov- 
lysninger og pa tôrrere skraninger, og fandt derfor dens optræ- 
den pa Galggo-oaive meget pafaldende. Ledum palustre var dens 
hvileblomst, allerhelst hvor denne stod spredt på et tet tæppe 
af den hvide törre renmose, desuden flöi den talrig pa de med 
Betula nana rigeligt bevoksede noget torre myrpartier, etsteds 
flöi mange eksplr. nede i en med tet græs (Carex?) bedækket 
liden fordybning i birkegrændsen. Da det led noget ud pa ef- 
termiddagen gik de fleste til hvile pa Zedum-blomsterne, og med 
god tid vilde man have kunnet indsamle flere hundreder; nu 
matte jeg ndie mig med 36 stykker, der rigtignok alle var ube- 
skadigede tildels ganske nyklekkede med ikke helt stivnede vin- 
ger. Eksemplarerne mäler fra 31 mm. (eo). il 3.7. mm. (OO); 
er gjennemgäende meget mörke, et par meget smukke har kun 
en enkelt rad gule pletter pa bagvingernes flüielsbrune overside. 
Et af de mindste hunindivider frembyder en ejendommelig og 
vakker aberration, idet fremvingernes overside har de gule pletter 
sammenflydende i 2 bând, gjennemskärne af de sorte vingener- 
ver, medens undersiden kun har sorte flekker ved basis; bag- 


TPE ME rt Lits 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


vingernes overside er sortbrun med en enkelt rad flekker i ud- 
kanten og etpar utydelige pletter udenfor denne rad, undersiden 
har et meget bredt gulhvidt midtbänd sammensat af kun en rad 
aflange pletter, og de ellers gulhvide pletter ved basis er pä dette 
eksplr. sorte, den störste med en utydelig lysere kjerne. 

A. Argynnis aphirape Hp. var. ossianus Hest. Synes at 
være ganske almindelig i de indre distrikter; vi fandt den fra 
Langfjordvand til Bos-javre, hvor den var hyppigst, men noterede 
den ikke fra nogen af de sydligere lokaliteter, hvilket mäske kun 
beroede pä tilfældige omstændigheder. De fleste eksplr. var 
friske og rene; kun 2 hunner blev medbragte af mig. 

5. Arg. selene Far. var. hela STGR. Vi fangede hver 
et ganske friskt individ (') på en eng ved Mennika-löbet den 
18:de; säledes synes den her at have en sildigere flyvetid end 
f. eks. i Alten og ved Tromsö, hvor den i gunstige ar viser sig 
over midten af Juni næsten samtidig med euphrosyne, medens den 1 
det sydlige Norge först kommer tilsyne circa 14 dage efter denne. 

6. Arg. euphrosyne L. var. fingal Hest. Médte os först 
pa myren ved Bos-javre den 11:te og observeredes senere over- 
alt i de söndenfor liggende trakter men blev ikke bemærket nor- 
denfor denne sjö. SANDBERG har dog fündet et eksplr. ved 
Kirkenæs, men uden tvivl er den meget sjelden sa langt ude 
mod kysten. I mörk overside röber de sig som egte fingal, men 
de fleste var desværre stærkt afflüine ; hunnerne stod i majoriteten. 

7. Arg. pales var. arsilache Esp. Flôi talrig 1 friske og 
tildels meget livligt farvede individer overalt pa myrerne, navnlıg 
ved Bos-javre, hvor de bemærkedes at hvile pa Zedum, nar solen 
skjulte sig. 

8. Arg. freya Tuec. Forekom overalt fra Kirkenæs til 
Hävos-guösk, men kun fa friske eksplr. erholdtes; flöi ogsa pa 
Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og synes at trives pa enhver slags 
bund. 

9. Arg. frigga Tupc. Med se/ene den sjeldneste Argyn- 
nıs i Syd-Varanger; vi tog hver vort ganske gode eksplr. ved 
Bos-javre den ır:te og observerede etpar stykker til, et 3:die 
friskt individ (Q) fangede SANDBERG den 13:de pa en myr pa 
den russiske side af Bodse-javre straks sOndenfor Skoltebyen. 

10. Erebia lappona Esp. Var päfaldende sparsom, idet 


Baer. 
hk 
| Nr 


1 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS: BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 75 


den egentlige flyvetid nermest var forbi; noteredes kun fra Coalme- 
javre, Luesti-guösk og Galggo-oaive. 

11. Er. disa Tusc. I 1881 blev den funden meget tal- 
rig af SANDBERG, især ved Bos-javre, men på denne tur bemær- 
kedes den kun ved Langfjordvand den 10:de, hvor jeg tog et- 
par stykker på myren bag skolehuset, samt på Galggo-oaive, hvor 
SANDBERG fangede en enkelt han. j 

12. Er. embla Tec. Blev for förste gang indfôrt 1 Nor- 
ges arktiske fauna i 1881, da SANDBERG opdagede den pa my- 
ren ved Bos-javre i begyndelsen af August 1 flere eksplr., hvoraf 
vort museum erholdt et par. Som ovenfor nævnt flöi den iar 
ganske talrig sammesteds, ligesom vi fandt enkelte individer ved 
Luesti-guôsk samme dag, pa den russiske side af Bodse-javre den 
13:de og langs Mennika-lôbet den 18:de; måske nar den ikke 
til Coalme-javre, i ethvert fald visselig ikke nordenfor denne sjö. 
De fleste hanner var ganske afflöine, hunnerne var tildels friske 
men ofte beskadigede af den stærke fart mellem de tætstäende 
furutrer. I modsætning til dsa, der altid söger ned i græsset, 
seetter embla sig næsten bestandig pa træstammerne og hviler på 
disse, nar himmelen er overskyet; den er adskillig sky, men ikke 
sa vanskelig at fange, da den setter sig snart, disa er langt 
slemmere at fa tag 1, nar den engang er opjaget. 

13. Oeneis norna THBc. Flöi overalt enkeltvis ligefra 
Langfjordvand til Galggo-oaive og Bodse-javre, hovedsagelig pä 
myrerne men ogsä langs landeveien henimod Coalme-javre, mest 
i store afblegede hunindivider, der som hannerne var ganske 
ubrugbare for samlingen. Et par in copula tog jeg pa myren 
ved Bos-javre. 

14. Syrichtus centaureæ Rer. Pa myren bag skole- 
huset ved Langfjordvand flöi talrige ret gode eksplr. den 10:de 
omkring de tætte samlinger af Betula nana, et enkelt individ tog 
jeg henimod Coalme-javre (pa hvilket jeg knækkede ringen pa 
min eneste hav!) samme formiddag, endelig et pa Galggo-oaive 
ligeledes mellem Betula nana, hvilken plante bestemt forekommer 
mig at spille en vigtig roile 1 denne arts optræden, ikke usand- 
synligt er den larvens næringsplante. — 

15. Zygæna exulans HocH. SANDBERG observerede et 
eksplr. pa en myr ved den russiske side af Bodse-javre den 13:de, 


5 


MN, LAURE 


76 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


- 


og på Galggo-oaive fangede vi flere friske individer i birkegrænd- 
sen men forresten blev den ikke bemærket på nogen anden loka- 
litet. I sin overordentlig periodiske optræden har den udentvivl 
1 1882 havt et af sine »därlige år», 1 1878 fandt vi den meget 
almindelig på myrerne omkring Elvenzs. — 

16. Arctia festiva BKkH. Dette var ubetinget reisens yp- 
perste fund og pa mange ar den interessanteste »Erscheinung» 1 
den arktiske sommerfuglverden, idet hidtil kun et eneste eksplr. 
var kjendt som norsk, antagelig fanget ved Hammerfest (i uni- 
versitets-museet i Kristiania). Vi fik vort eksplr., en han der 
maler 41 mm. mellem vingespidserne, pa den russiske side af 
elven ved Hävos-guösk den 13:de, hvor husfruen tog det pa en 
gjödselhoug udenfor husdören, medens vi efter en anstrengende 
rotur pa Bodse-javre sad inde og nöd en forfriskende »filipyt». 
SANDBERG afstod sin andel i det sjeldne fund, der nu befinder 
sig 1 vort museum. 

Det er en selvfölge, at vi pa vore ekskursjoner intet hen- 
syn tog til den politiske grændse, der först 1 en’ sildig tid er 
bleven ordentlig fastsat, vi noterede dog altid, hvor fangsten blev 
gjort, men bærer forövrigt ingen samvittighedsbebreidelse ved at 
vindicere A. feshiva for Syd-Varangers fauna. 

17. Acronycta auricoma S. V. Pa myren ved Melkefos 
tog jeg et môrkfarvet beskadiget eksplr. (Q), den ro:de og sa 
etpar tl, der antagelig tilhôrte samme art, maske A. menyanthidis 
View., der også flyver ved höi lys dag og er funden i Alten. 
SANDBERGS: fund af en rimeligvis til A. auricoma horende larve i 
1880 har således fundet sikker bekreeftelse. 

18. Agrotis hyperborea ZETT. Flöi ikke sjelden ved 
Hävos-guösk, Bodse-javres östlige bred, Galggo-oaive og pa my- 
ren ved Bos-javre omkring Ledum, dels blev den funden siddende 
i græsset. Vi fangede kun hunner, der var tilsyneladende ny- 
klekkede; af pupper tagne ved Kirkenæs under mose udviklede 
sig flere eksplr. af begge kjôn under mit fravær tilligemed endel 
Pach. carnea, men de fleste havde desværre faet betydelig molest 
i sit fangenskab, et par fandtes endog in copula. 

19. Agr. speciosa He. var. arctica ZETT.? Jeg opförer 
denne art med nogen tvivl, da det eksplr., som SANDBERG fandt 
pa Galggo-oaive og af mig blev noteret, mäske kan have tilhôrt 


a © 


I 
SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 77 


An. letabilis. 20:de Juli klækkedes et lidet huneksplr. af en 
puppe funden ved Vadsô under en sten; SANDBERG har under- 
sögt dens hele udvikling og har nylig 1 Ent. Tidskrift (Heft. 1, 
1883) offentliggjort sine iagttagelser sävel af denne som flere 
andre arktiske sommerfugle, hvis metamorfose hidtil var ukjendt. 

#20. Agr. conflua Tr. Et noget afflöiet hanindivid, lys 
brunligt med meget utydelig tegning fangede jeg ved Melkefos 
den ıo:de, et andet eksplr. ligeledes han tog SANDBERG på en 
myr pa den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de. Den 
var hidtil ikke bemærket i Ost-Finmarken. Hunnen er meget 
_sjelden at finde, hvilket tor bero pa dens skjulte levemade og 
mindre livlige temperament. 

#21. Agr. comparata Môscxi,?? På garden Eide henimod 
Coalme-javre fik vi af en pige, der af SANDBERG var oplert til 
at samle sommerfugle, et ganske vakkert eksplr. af en mærkelig 
Agrotis-art, der forelöbig er henfört under denne kun fra Labra- 
dor bekjendte form, men ligesa sandsynligt tilhôrer en endnu 
‘ubekjendt art." Det beror sandsynligvis endnu hos MÖSCHLER, sa 
der for Gieblikket ikke er meget at sige om samme; det blev 
fanget enten 1 de sidste dage af April eller begyndelsen af Mai 
1882, medens omgivelserne endnu var fuldt vinterlige, og skiller 
sig allerede ved forekomsttiden fra Agr. hyperborea, med hvem 
det har en betydelig habituel lighed. SCHÔYENS udtalelse fölger 
her: »Sörgeligt at den kun har et ben (höire bagben) i behold, 
men heldigvis har den da et fölehorn og med hensyn til dettes 
udseende stemmer den aldeles med A. Ayperborea’s nere slægt- 
ning comparata MOSCHL., hvis  netop ligesom dette eksplr. 
ikke har kammede fölehorn således som hyperborea &. Udseen- 
det forövrigt er imidlertid sare afvigende fra mit comparata-eksplr., 
men efter et sädant enestäende individ er det jo umuligt at vide, 
om man har med en tilfældig aberration eller en konstant form 
at gjôre. At eksplr.et har mistet födderne er meget kjedeligt, da 
comparata kun skal have skinnebenstagger pa begge de bagerste 
fodpar, hvilket her altså ikke lader sig kontrollere.» Spörgsmälet 
star saledes fremdeles äbent, om man har med en egen form af 
comparata at gjöre eller en helt ny art, hvilket har ligesamegen 
sandsynlighed for sig. 

! Se nedanför sid. 88. 


DUREE RE 


x 


~ 


78 > ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


#22. Anomogyna lætabilis Zerr. Af denne meget sjeldne 
art fangede jeg 3 friske eksplr. (2 oo’, 1 ©) i birkeskoven pa 
Sevvi-suolo 1 Vaggattem-javre om aftenen den 15:de; de lod sig 
falde ned af birketræerne og syntes idetheletaget at vere tem- 
melig trege dyr. Jeg antog dem i begyndelsen for Agr. speciosa, 
men har senere bittert beklaget feiltagelsen, da jeg visselig ved 
omhyggelig eftersogen skulde have fundet flere. Hannerne har 
en vingebredde af 34—37 mm., hunnens vinger der er uskikkede 
til flugt, maler kun 26 mm. Eksplr.ne er ganske friske men har 
desværre 1 tôrret stand faet olietrukne abdomina, hvilket ellers 
sjelden indtræffer med mine samlinger under disse hôie nordlige 
bredder. Hidtil var den kun observeret pa Dovre og i Alten 
af Dr. Wocke, samt i Saltdalen af SCHOYEN. 

23. Pachnobia carnea THBG. Synes at vere en af de 
almindeligste Noctuer 1 Syd-Varanger sävel i de indre distrikter 
som ude mod kysten. Vi fandt den fra Bodse-javre til Kirke- 
nes som oftest siddende om dagen 1 græset, de fleste eksplr. 
ganske friske. Ved Kirkenæs fandt jeg efter SANDBERGS anvis- 
ning endel pupper under mosse, hvilke imidlertid klækkedes 1 
mit fravær pa turen, sa kun etpar, ubeskadigede individer blev 
resultatet af mine glade forventninger. Den varierer overordent- 
lig fra mörk brun med iblandet rödviolet til gulgra; meget mörkt 
er et vakkert eksplr., som jeg fik pa Vardö den 27:de Jul. 

#24. Anarta bohemanni Stcr. Denne slegtens sjeldneste 
art er en værdifuld akkvisition for Syd-Varangers fauna, der 
efterhanden har vist sig at besidde alle arktiske arter af Awarta 
pa etpar ner. Pa myren bag skolehuset ved Langfjordvand fan- 
gede jeg et ganske friskt eksplr. (7) om morgenen den to:de; 
et havde jeg under nettet, som desværre undslap og flere til 
observeredes; et meget affldiet eksplr. tog SANDBERG samme 
dags aften ved Melkefos. Hidtil kun bemærket i Alten af Dr. 
STAUDINGER og forfatteren; uden tvivl er den mere lokal end 
sine slægtinge, men har vistnok endnu en mængde ubesögte flyve- 
pladse ı det vidtstrakte Finmarken. 

25. An. cordigera THBG. Flyvetiden for denne art var 
allerede forbi; jeg tog kun 2 yderlig forslidte individer, det ene 
pa landeveien henimod Coalme-javre, det andet pa vor station 1 
Bodse-javre. Den synes ikke at være egentlig hyppig i Syd-Varanger. 


- 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 79 


26. An. melanopa Tusec. Et enkelt meget afflöiet eksplr. 
tog jeg ner toppen af Galggo-oaive 16:de. Sjelden i Syd-Va- 
ranger og overalt 1 vor arktiske region meget sparsom om end 
bemærket på de fleste lokaliteter. 

27. An melaleuca THBG. Overalt i uhyre mængde og 
ubetinget den hyppigste sommerfugl, som på turen blev iagttaget, 
ja jeg har neppe nogensteds i det arktiske Norge seet nogen art 
flyve i sådant antal, Sciaphila osseana og Cidaria dotata måske 
undtagne. Tusinder af eksplr. flöd pa Vaggattem-javre og fler- 
steds floi den op flokkevis ved hvert skridt gjennem lyngen iser 
på Sevvi-suolo og ved Bodse-javre, men vi offrede få tanker på 
denne proletar, der tillige er meget vanskelig at fange; blandt 
de indsamlede eksplr. findes kun ubetydelig variation, melaleuca 
har overhovedet liden tendents til aberration. 

28. A. funebris HB. Bemærkedes enkeltvis, men var på 
grund af sin mörke farve og hurtige flugt overordentlig-vanskelig 
at fange. Jeg tog et godt eksplr. i kjöreveien henimod Coalme- 
javre den 10:de samt den ır:te et meget slet ved Luesti-guösk 
hængende i en spindelvev, medens SANDBERG fandt et passabelt 
på den russiske side af Bodse-javre den 13:de og et flydende på 
vandet udenfor Sevvi-suolo den 16:de. 18:de blev den også no- 
teret ved Mennika-jok. Hidtil var kun et enkelt eksplr. fundet 1 
Syd-Varanger nemlig ved Kobbervik 16:de August 1880. 

"20. An. lapponica THBG. SANDBERG tog et ganske friskt 
par in copula på toppen af Galggo-oaive den 16:de. Ny for 
Syd-Varangers fauna. 

"230. An. quieta Hs. Ligeledes en for distriktet ny art, 
der hidtil ikke var funden östenfor Porsangerfjorden. Den flöi i 
ikke lidet antal på det överste nögne parti af Galggo-oaive og 
viste sig mindre sky end slægtens övrige arter, men udbyttet 
blev for min part ikke synderlig rart, da tiden var knap, og 
ikke alle indfangede eksplr. var brugbare. Individerne varierer 
overordentlig, og etpar er så mörke og tillige skarpt tegnede, at 
jeg 1 begyndelsen holdt dem for schönherri, men SCHÖYEN har 
erklæret dem for ægte gviefa. SANDBERG tog flere særdeles vakre 
eksplr., der er lysegra med stark gul indblanding, meget lig- 
nende dem, som SCHÔYEN fangede ved Kistrand i Porsanger 
1 1878. 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


31. Acidalia fumata STEPH. Flöi overalt i friske eksplr, 
og 1 begge kjön men ikke 1 nogen særdeles mængde; meget 
skarpe tværlinier har etpar hunner fangede den 18:de mellem 
Svanvik og Langfjordvand. | 

"22, Acidalia schöyeni n. sp. Ved Jordi-guösk fangede 
SANDBERG om aftenen den ıo:de et friskt eksplr. af en påfal- 
dende liden og mörk Acidalia, som jeg dog ved en flygug be- 
tragtning holdt for en aberration af den almindelige fumata. På 
Sevvi-suolo tog han imidlertid atter nogle eksplr. ved kanten af 
en myr sent om aftenen den 15:de, og nu begyndte corpus de- 
licti at blive noget mistænkeligt; jeg gik straks til det af ham 
päviste sted lige bag vor tarvelige hytte men formäede kun at 
opdrive etpar fwmafa i normal dragt. Först den fölgende dag 
under opstigningen pa Galggo-oaive lykkedes det mig at se og 
fange et eksplr., og begge de fölgende dage sa vi ikke fa eksplr. 
iser omkring Rämä-guösk, hvor jeg fik et halvt dusin ganske 
passable individer. Længere nord end til henimod den sydlige 
ende af Coalme-javre sa vi den ikke, den gjorde overhovedet ind- 
tryk af at være adskillig lokal, og mäske er dens udbredelses- 
kreds ikke heller meget stor, hvilket imidlertid senere undersö- 
gelser fär stadfæste. 

SCHÔVENS forelöbige undersögelse af de ham tilsendte eksplr. 
ledede til det resultat, at han antog den for en liden og mörk 
(melanotisk) klimatisk varietet af den almindelige fwmaza 1 lighed 
med den blågrå varietet af Anaztis paludata, men da kjendte han 
endnu ıkke til dens forekomst sammen med normalt farvede 
fumata uden nogen slags overgange, hvorom jeg senere underret- 
tede ham. Han har sammenlignet dem med /uwmata’s nærmeste 
nordamerikanske slægtning calzforniata og inductata (= frigidaria 
MÖSCHL. var.) men fundet dem meget forskjellige og derfor som 
sidste prövelse sendt dem til MÖSCHLER, hvor de maske endnu 
beror. Jeg nærer efter det, som ovenfor er berört, ingen syn- 
derlige betænkeligheder ved at forôge den allerede forud sa tal- 
rige Aczdalia-familie med endnu en art, der er benævnt til erin- 
dring om min trofaste medarbeider i udredelsen af vort fæder- 
lands Lepidopter-fauna; selv om en fremtidig nôiere undersögelse 
virkelig skulde komme til et andet resultat med hensyn til dens 
artsberettigelse, foreligger her dog en i alle henseender sa ud- 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 81 


præget form, at den kræver en speciel betegnelse, og jeg opfor- 
drer herved mine ærede kolleger i Finland og Sverige til at have 
opmærksomheden henvendt pa lösningen-af dette spürgsmäl. 

De nu foreliggende eksplr., 5 i tallet, er alle hanner og mä- 
ler alle 20 mm. mellem vingespidserne, medens min mindste han 
af fumaia (fra Elvenæs) mäler 23 mm. og den störste (fra Beie- 
ren ved Bodö) 26 mm., den mindste hun (Elvenæs) 20 mm. og 
den störste 23 mm. (Beieren); schöyeni viser sig således adskillig 
mindre og tillige af en päfaldende konstant störrelse, uheldigt 
kun, at vi alene fandt det ene kjön. Hvad farvetegningen angär, 
udmeerker schöyen! sig ved den stærke sortbrune bestövning, der 
allerede i flugten röbede den mellem de samtidigt flyvende /u- 
mata, medens tværlinierne tillige er stærkere markerede, navnlig 
den nærmest udkanten beliggende, der hos fumata oftest er me- 
get utydelig og pa. mange af mine 35 eksplr. ganske udvisket. 
På undersiden af bagvingerne findes også hos schöyeni et tyde- 
ligt mörkt midtpunkt, der kun hos enkelte /umata er ganske 
svagt antydet og hos de fleste mangler. Nar man altsa til den 
ringe störrelse og mörke farve legger det veegtigste lod: den 
kjendsgjerning at begge arter forekom til samme tid pa de samme 
lokaliteter og uden nogensomhelst antydning til overgange, fore- 
kommer det mig rimeligst at anse fumata og schöyeni for 2 vel 
adskilte arter om end som nære slegtinge; jeg antager også, at 
enhver ved at betragte en række eksplr. af begge arter ved si- 
den af hinanden vilde komme til samme resultat selv uden kjend- 
skab til de forholde, hvorunder den forekommer. Den her af 
mig benævnte art vil kortelig kunne karakteriseres säledes: 

Acidalia schôyeni SCHNEIDER. 

»Acid. fumate STPH. affinis, sed statura minore, alis supra 
densissime fusco pulverosis, strigis transversis distinctioribus et 
alis inferioribus infra puncto discoidali semper presente in pri- 
mis cognoscenda. Expans. alarum 20 mm. (FS); femina ignota.» 

33. Gnophos sordaria THBG. Forekom hyppigt overalt 
fra Melkefos til Bodse-javre, i birkekrat, og blev vistnok kun 
ganske tilfældigt ikke noteret fra lokaliteterne nordenfor Coalme- 
javre, da den ellers er funden overalt ligetil Kirkenæs og Elvenæs. 

34. Pygmæna fusca THBc. Bemærkedes kun ved skole- 
huset: ved Langfjordvand den ıo:de samt pa myren ved Bos- 

Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 6 


82 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


javre og langs Mennika-jok den 17:de og 18:de og kun i etpar 
eksplr. (GG) 
Anm. Psodos coracina Esp. fangede jeg 1 flere friske eksplr. 
pa de nögne höider omkring Kirkenæs den 7:de, : 
men 1 de indre distrikter blev den intetsteds obser- 
veret; SANDBERG fandt den dog ved Bos-javre i 1881 
pa en myr. | 
#35. Cidaria truncata Hurn. Af denne for Öst-Finmar- 
ken nye art fangede jeg et friskt eksplr. (5) 1 birkeskov ved 
Mennika-jok den 18:de; det star som en slags mellemform i den 
uklare truncata-citraia-gruppe og kan ikke siges i alle henseender 
at stemme med noget af mine mange eksplr. fra det nordlige 
Norge, men frembyder heller ikke noget særdeles usædvanligt 1 
sit ydre. Dog er bagvingernes overside noget mörkere end al- 
mindelig er tilfeeldet, og basalbandet pa fremvingerne er uden 
rustbrun indblanding; henimod udkanten findes desuden kun 
nogle svage rustbrune pletter istedetfor den almindelige stærkere 
brune udfyldning, hvorved oversiden far en mere ensartet blagra 
farvetone. Flyvetiden er pafaldende tidlig, idet denne art sa langt 
nord först pleier at vise sig i August, i Mälselven enkelte ar först 
1 September; herved er dog taget hensyn til begge former eller 
arter, der 1 det arktiske Norge neppe lader sig holde ud fra 
hinanden, ihvorvel jeg ikke ganske formar at opgive tanken om 
2 selvstændige arter, fornemmelig ledet af den forskjellige flyve- 
tid, som i det sydlige Norge er pavist. 
36. C. munitata Hs. Jeg fangede et enkelt friskt eksplr. 
(FS) pa Sevvi-suolo den. 15:de og observerede etpar stykker pa en 
slattemark ved Mennikajok’s udlôb i Coalmejavre den 18:de. 
Flyvetiden for denne almindelige art var saledes netop begyndt. 

37. C. incursata Hs. Forekom enkeltvis fra Kirkenæs 
til Bodse-javre, men de fleste eksplr. fra de sydligste lokaliteter 
var allerede betydelig afflöine. 

Anm. Juli 1878 fangede ScHOvEN og jeg 1 birkeskoven om- 
kring Elvenæs adskillige individer af C. montanata 
S. V. i begge kjôn, tilhörende den lille blege ark- 
tiske var. lapponica STGR.; besynderlig nok er den 
ikke senere bleven bemærket i Syd-Varanger, og hel- 
ler ikke pa denne tur fandt vi den nogetsteds, uagtet 


\ 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 83 


dens flyvetid matte vere pa det hôieste, og gunstige 
lokaliteter passeredes ofte. Forekomsten i 1878 er 
mig helt gadefuld, iser da jeg pa min reise til Ta- 
nadalen i 1879 heller ikke sa den der; forhabentlig 
vil den utrettelige pastor pa sin udflugt til Enare i 
kommende sommer vide at bringe lys 1 denne sag. 

38. C. turbata He. var. arctica SCHÔYEN. Först pa til- 
bagereisen den 18:de opdagede vi ved Langfjordvand en flyve- 
plads for denne interessante og meget lokale art, men desværre 
altfor silde, sa jeg for min part ikke fik et eneste brugbart eksplr., 
uagtet den flöi temmelig hyppig. Lokaliteten var de fugtige, 
fornemmelig med krat af Salix bevoksede bredder af en liden 
bæk, der flyder ud i vandets sydlige ende. For Syd-Varangers 
vedkommende var den tidligere kun bemærket ved Kobbervik 
ved nedre Klostervand, hvorfra SANDBERG også i 1882 fik et 
enkelt individ. 

39. C. abrasaria H. S. Begyndte at flyve de sidste dage 
af vor reise. Jeg tog 3 eksplr. på den russiske side af Vaggat- 
tem-javre den 15:de, og på myren bag stationen ved Rämä-guösk 
flöi den ikke sjelden blandt hôivækste Betula nana; derimod ef- 
tersögte vi den forgjæves på myren ved Bos-javre, hvor SANDBERG 
i 1881 havde fundet den hyppig. 

40. C. dilutata S. V. (nebuwlata THBG.)? Jeg fandt en ung 
larve, der rimeligvis tilhörte denne art, såvidt mindes ved Hävos- 
guösk i Bodse-javre; den er forövrigt af SANDBERG bemærket al- 
mindelig overalt. | 

41. C. hastata L. var. hastulata HB. Flöi yderst talrig 
overalt, næst Anarta melaleuca den almindeligste pa turen obser- 
verede sommerfugl, de fleste eksplr. var dog afflöine. 

42. Eupithecia satyrata Hs. Blev kun noteret fra Mel- 
kefos den ıo:de, men forekom uden tvivl fleresteds sammen med 
fölgende, fra hvem den i flugten ikke kan adskilles. 

43. Eup. hyperboreata Stcr. Noteret fra de fleste punk- 
ter, ogsa pa Galggo-oaive den 16:de. 

44. Scoparia centuriella S. V. Af denne sjeldne art 
fangede SANDBERG et noget afldiet eksplr. ved Rämä-guösk om 
morgenen den 18:de. 

45. Sc. gracilalis Str. Forekom ganske hyppig fra Lang- 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


fjordvand til Bodse-javre, især pa myren ved Melkefos, men ud- 
byttet blev dog miserabelt som af Microlepidoptera idetheletaget. 
Den flyver pa myrstrækninger og synes at stå i et vist forhold 
til Betula nana, der dog neppe kan være larvens næringsplante. 
Hidtil er Sc. gracılalıs inden vor .arktiske region kun bemærket 
i Ost-Finmarken, nemlig i Porsanger og Syd-Varanger. 

46. Botys decrepitalis H. S. Meget sparsomt blev den 
pa turen funden, nemlig et enkelt eksplr. (9) pa myren ved Bos- 
javre den 17:de og i etpar stykker ved Langfjordvand ıo:de & 
18:de (oo). | 

47. B. ingvinatalis ZELL. Som foregäende kun noteret i 
enkelte individer fra Melkefos, Bos-javre og Bodse-javre. 

48. Crambus maculalis ZETT. Pa mine ekskursjoner i 
de arktiske egne har jeg havt et. besynderligt held til at finde 
denne art, der ligesom har fulgt mig overalt, medens mine led- 
sagere tildels har sögt den forgjæves. I 1878 tog jeg den ved 
Elvenes, i 1882 blev den noteret fra Luesti-guösk den ır:te, 
Hävos-guösk den r2:te, Sevvi-suolo den 15:de og Bos-javre den 
ı7:de, overalt kun enkeltvis men i friske eksplr., blandt lyng pa 
torre lokaliteter. | : 

"49. Cr. truncatellus ZELr. Af denne for Syd-Varanger 
som for vor arktiske region nye art fangede SANDBERG 2 noget 
afflöine eksplr., det förste ved Luesti-guösk den 17:de, det andet 
noget senere samme dag på myren ved Bos-javre. Begge lokali- 
teter var af ganske ens beskaffenhed, nemlig meget blöd myr 
bevokset med Carex-tuer, der var halv omflydte af vand, og så- 
ledes vanskelig tilgjengelig. I en aldeles lignende sump bag vor 
station i Bodse-javre fangede jeg en gul Dofys-lıgnende sommer- ~ 
fugl, som desværre undslap af nettet, för jeg nöiere fik betragte 
den, og som sandsynligvis også var en Cr. Zuncatellus. Den var 
hidtil hos os kun bemærket på Dovrefjeld og i Gudbrandsdalen, 
men er ellers funden såvel i Finland som Lapland, hvorfor fore- 
komsten i Syd-Varanger ikke kan kaldes uventet. 

50. Pempelia fusca Haw. Sædvanligt kun ganske en- 
keltvis men noteret fra flere punkter: Svanvik ved Coalme-javre, 
Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og stationen 1 Bodse-javre. 

51. Tortrix ministrana L. Erholdtes enkeltvis i ikke 
meget flöine eksplr. på vor 6 i Bodse-javre. 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 85. 


52. T. forsterana F. Et enkelt eksplr. fangede jeg ved 
Rämä-guösk om aftenen den 17:de. : 

53. T. viburniana S. V. I et afflüiet eksplr. bemærket 
pa Galggo-oaive den ı6:de. I det nordlige Norge forekommer 
den, ejendommeligt nok, kun pa de ganske nôgne fjeldpartier, 
ligeledes er den overalt meget sparsomt tilstede; 1 det sydlige 
Norge har den derimod endog vist sig som et for træplanterin- 
ger meget skadeligt insekt som pa Lister i 1876 og 77. (Nyt 
Mag. f. Naturvid. XXIV bind, 2:det hefte). 

54. T. rubicundana H. S. Et enkelt stykke ved Rämä- 
gudsk den 17:de. | 

Anm. Fra reisen til Elvenæs 1 1878 medbragte jeg et tem- 

melig friskt eksplr. af den sjeldne og for vor fauna 
nye 7. lapponana TGSTR., der imidlertid havde stäet 
upäagtet blandt 7. rubicundana, fra hvilke den rig- 
tignok adskilte sig ved næsten den dobbelte störrelse. 

55. Sciaphila osseana Scop. Flöi særdeles talrig i tildels 
noget afflöine eksplr. pa nogle törre bakkeskräninger pa Sevvi- 
suolo, men blev ikke observeret andetsteds 1 det indre land, da 
passende flyvepladse kun fandtes pa fa punkter, idet denne art 
foretrækker kunstige og naturlige enge pa tôrlændt bund. 

56. Cochylis deutschiana ZETT. Jeg fandt den kun pa 
myren ved Bos-javre den 17:de, rimeligvis var dens flyvetid pa 
det nærmeste forbi. 

#57. Penthina sauciana Hs. Et friskt eksplr. af denne 
for Syd-Varanger nye art fangede SANDBERG ved Rämä-guösk om 
aftenen den 17:de. 

58. P. sororculana Zerr. Var ikke sjelden i birkeskov 
pa vor station i Bodse-javre samt pa Sevvi-suolo den 15:de, i tem- 
melig friske eksplr. Denne art har efterhänden vist sig at have 
en stor udbredelse i vor arktiske region, men overalt forekommer 
den kun sparsomt. 

59. P. lediana L. I friske og typiske eksplr. med livligt 
rosenröd fremkantsplet ikke sjelden blandt Zedum pa öen 1 Bod- 
se-javre samt pa myren ved Bos-javre. I midten af Juli 1878 
fandt SCHOYEN og jeg ved Elvenæs 3 à 4 ikke ganske rene 
eksplr. af en Penthina, som Dr. WOcKE erklærede for sauczana, 
men som jeg efter nöiere undersögelse af det eneste 1 min sam- 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


ling gjenstaende eksplr. med sikkerhed henförer til Zediana, hvor- 
fra det imidlertid afviger ved den gulhvide farve af den ellers 
vakkert karminröde fremkantsplet pa forvingerne; ellers stemmer 
det ganske nöle med den normale /ediana. 

60. P. metallicana Hs. Blev bemærket næsten overalt 
på myrerne men forekom ikke egentlig hyppig. 

61. P. nebulosana ZETT. (erriguana H. S.). Talrigere 
end foregaende, pa alle besögte lokaliteter. Efter i flere ar at 
have havt sa rigelig anledning til at iagttage disse former ma jeg 
fremdeles fastholde den anskuelse, at her foreligger 2 vel adskilte 
arter, hvorimod P. sudefana, sa ejendommelig 1 sit ydre, neppe 
bor betragtes som andet end en mærkelig race af nebulosana. 
De lyse former af metallicana, som SCHÔYEN fandt i Geiranger 
og af ham ansees for en overgangsform til swde/ana, star efter 
min opfatning i samme forhold til wefallicana, som sudetana til 
nebulosana. Sagen tror jeg stiller sig således: Meiallicana og ne- 
bulosana er to ved vingesnit og hele habitus forôvrigt distinkte 
arter; begge har de en egen lys, næsten ensfarvet race, der vist- 
nok indbyrdes ligner hinanden meget, men dog skilles ved vinge- 
snittet; swdelana hörer som varietet under nebulosana, medens den 
lyse form af mefallicana ikke har fået nogen egen benævnelse, ei 
heller skiller den sig sa skarpt fra sin stamart, som sudetana fra 
nebulosana, mellem hvilke det hverken har lykkes SCHÔYEN eller 
mig at finde overgange, og vi har dog af begge havt en god 
slump mellem hænderne. | 

#62. P. turfosana H. S. Et enkelt eksplr. tog jeg ved 
Bodse-javre den ı5:de. Hidtil kun fundet 1 Alten af Dr. STAU- 
DINGER samt i Saltdalen af SCHÖYEN; mit formodede fund af 
denne art ved Vikersund på Modum i det. sydlige Norge Juni 
1876 kan vere noget tvivlsomt og måske gjælde palustrana, no- 
get eksplr. fra Modum er ikke lengre i min besiddelse. 

63. P. schæfferana H. S. Noteret fra Melkefos den ıo:de 
og Galggo-oaive den ı6:de, i afflöine eksplr. 

64. P. schulziana F. Bemærkedes overalt men ikke syn- 
derlig hyppig. 

65. P. lacunana S. V. Etpar friske eksplr. pa en myr 
pa den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de, jeg observe- 
rede den ogsa ved Bos-javre den 17:de. 


SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 87 


#66. P. cespitana Hs. Et friskt og usædvanlig mörk- 
farvet haneksplr. tog jeg ved Mennika-jok den ı8:de. Hidtil 
inden den arktiske region kun bemerket i dalstrogene pa Sal- 
tenfjordens sydlige side og ikke nordenfor 67° n. br. 

67. P. bipunctana F. Vi fandt den overalt pa myrerne, 
dog pa langt ner sa hyppig som i 1878, da den forekom meget 
talrig omkring Elvenæs. 

#68. Grapholitha tetraqvetrana I. SANDBERG fangede 
först et eksplr. ved Melkefos den ıo:de, senere) observerede vi 
enkelte afflöine individer på öen 1 Bodse-javre. Den var hidtil 
ikke funden i Öst-Finmarken. 

69. Steganoptycha qvadrana Hs. Et enkelt meget mörk- 
farvet individ fandt jeg ved Bos-javre den r7:de. 

#70. Phoxopteryx myrtillana Tr. Jeg fandt et eksplr. 
ved Melkefos den ıo:de, forövrigt var flyvetiden vistnok pä det 
neermeste forbi. Den var ny for Syd-Varanger. 

71. Incurvaria vetulella ZETT. SANDBERG fandt den pa 
Sevvi-suolo 1 Vaggattem-javre den 14:de; et eksplr. fandt jeg ved 
Kirkenæs den 8:de. | 

#72. Adela degeerella L. Denne art, som hidtil kun i 2 
eksplr. var funden sydligst 1 vor arktiske provins nemlig i Beie- 
ren ved Saltenfjord (Nordlands amt), var det helt overraskende 
at treffe sa langt 1 nordost, hvor den endog viser sig at vere 
meget udbredt. Jeg fangede 3 friske eksplr., det förste ved Lang- 
fjordvand den ıo:de, det 2:det ved Gadde-loabbal den ır:te, det 
3:die pa Galggo-oaive den 16:de överst i skovgrændsen. Sawnp- 
BERG fik overladt det ene ekspl., de tilbageværende er begge hun- 
ner, som indbyrdes frembyder endel afvigelse, idet det gule midt- 
band pa fremvingerne hos det ene eksplr. ikke nar til fremkan- 
ten, er stærkt afsmalnende og ender krogformet bôiet. I be- 
gyndelsen var jeg 1 nogen tvivl, om de ikke snarere tilhôrte 
esmarkella WOCKE, hvorom SCHÖYEN havde udtalet en formodning, 
men hunnen til denne art skal have meget korte og ved roden 
ikke beharede fölehorn, hvorimod mine eksplr. har fint behärede 
fölehorn, der er circa 18—20 mm. lange; hos esmarkella nar de 
kun 11 mm. Imidlertid mangler jeg hunner af sikre degeeredla 
til sammenligning og kan således ikke være fuldt ud sikker pa 
rigtigheden af min tydning af de 2 finmarkske eksplr. 


88 . ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


73. Swammerdamia conspersella Tcstr.? Et noget af- 
flöiet eksplr. med næsten ensfarvet sölvhvide vinger fanget den 
ı7:de ved Rämä-guösk er af SCHÔYEN med nogen tvivl fôrt hid. 

#74. Myrmecocela ochraceella TGsTR. SANDBERG tog et 
eksplr. sammen med foregäende den 17:de. Ny for Syd-Varan- 
ger som for den arktiske region idetheletaget; hidtil var kun et 
enkelt individ fundet pa Dovrefjeld af SCHÔYEN 1 1877. 

75. Plutella cruciferarum ZELL. Blev noteret fra Hävos- 
guösk den 12:te og Sevvisuolo den 14:de. 

76. Gelechia infernalis H. S. Jeg fangede etpar styk- 
ker pa myren ved Melkefos den ıo:de. | 

77. G. continuella Zeır. Et enkelt eksplr. tog jeg ved 
Jordi-guösk om aftenen den 11:te. | 

#78. G. lugubrella F. SANDBERG fangede et enkelt friskt 
eksplr. ved Rämä-guösk den 17:de. Ny for Syd-Varanger. 

79. G. viduella F. Etpar individer ved Langfjordvand 
den to:de, desuden blev den observeret pa en eller to lokalite- 
ter 1 det indre, som imidlertid ikke blev noterede. 

80. Pleurota bicostella CL. Jeg fangede et eneste friskt 
eksplr. ved Bos-javre den 17:de. 

*31. Oecophora similella He. Ikke sjelden pa Sevvi- 
suolo 1 Vaggattem-javre, og ret hyppig flöi den ved Rämä-guôsk 
om aftenen den 17:de. Af SANDBERG også fundet alm. ved 
Kirkenæs, men den kom ikke med i SCHÔYENS fortegnelse. 


' MOscHLerR har senere tilskrevet mig, at han anser den in- 
teressante Agrotis (N:o 21 Agrofis comparata MôscHL.?) for en 
sikkerlig ny art, som jeg vil benævne Agrotis gelida; eksemplaret 
er mig som för omtalt utilgjængeligt for nôiere beskrivelse, men 
kan karakteriseres saledes: 

Agrotis gelida SCHNEIDER, Agr. hyperboreæ affinis, antennis 
maris non pectinatis facile distincta. Specimen unicum (>) ad 
Eide in Syd-Varanger tempore vernali anno 1882 lectum. 


Tromsö ı April 1883. 


EN FÖR SVERIGE NY MÄTAREFJÄRIL 


AF 


K. ER. THEDENIUS. 


Fidonia Loricaria Evers. 


HALIA Dur. Thamnonoma Lp. 


Vingarne ofvantill blygra med tre mörkare strimmor, af 
hvilka den tredje strimman fortlöper öfver de bakre vingarne. 
Alla vingarne i midten försedda med en brun, i midten föga 
märkbart hvit mänfläck. De främre vingarnes vaglinea inåt be- 
gränsad af rostgula fläckar. Honans vingar rudimentära. 

Fjärilen synes vara ganska närbeslägtad med den icke ännu 
i Skandinavien funna Fidonia (Eubolia) murinaria, men den är 
vanlıgen nägot litet större och har bredare framvingar med nä- 
got bägböjd framkant och mot denna mera vertikal och nägot 
litet inbugtig utkant. De bakre vingarne äro ofvantill nägot litet 
skiftande 1 grägult och icke sä rent blygrä, som de främre och 
hafva bägböjd tvärstrimma. Alla vingarne hafva nära intill fran- 
sarne en rad af svarta punkter och äro pa undersidan blekt 
gulgrå med gula ribbor. — Honan af Fidonia murinaria har fullt 
utbildade vingar. 

Målaremästaren JoH. RupoLpHı har funnit denna fjäril i 
Delsbo 1 Helsingland, der den, efter hans uppgift, skall före- 
komma allmänt (?). Den torde således äfven finnas flerestädes i 
mellersta Sveriges östra kusttrakt. Förut är den funnen på 
Åland, flerestädes i Finland, t. ex. i Nyland, Tavastland, Karelen 
och Österbotten, vidare vid Petersburg, i Lifland, inre Ryssland 
och Uraltrakten. 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


\ 


De exemplar, jag erhållit fran Herr RUDOLPHI, voro så myc- 
ket afslitna, att de icke utan svårighet kunde bestämmas. Genom 
jamforelse med exemplar (fran Ryssland) i min samling, kunde 
dock arten med säkerhet identifieras. | 

Fjärilen finnes afbildad i Dr. G. A. W. HERRICH-SCHÄFFERS 
»Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa», 
tredje bandet, hanen fig. 377, honan fig. 422, och den beskrif- 
ves derstädes under N:o 235. | 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS VÄR- 
SAMMANKOMST. 


Lördagen den 2 Juni pa eftermiddagen samlades ett större 
antal af den Entomologiska Föreningens medlemmar tillsammans 
med den Naturvetenskapliga Föreningen vid Djurgärdsbrunns 
värdshus. Sammankomsten gynnades af det herrligaste väder 
och smärre exkursioner gjordes i de vackra omgifningarne, hvilka 
nu prunkade i nyfödd sommarfägring. Ätskilliga fjärilar, skalbaggar 
och andra insekter fängades och efter äterkomsten frän utflyg- 
terna samlades de bäda Föreningarnes medlemmar till en gemen- 


sam kollation. Den behagliga sommaraftonen tillbragtes 1 det. 
fria pä det angenämaste vis och först sent ätervände man till 


staden. 


ee lal 
Er 


BIDRAG TIEL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA 


AF 


G. | FR. MÖLLER. 


Cephus femoratus Curt. 


Niger nitidus, apice mandibularum pedibusque rufis; coxis, 
trochanteribus partim, tarsis tibiisque posticis nigris, his basi late, 
genubus anterioribus, palpis et macula mandibulari, flavis. ©. 
Long. ıo m.m. | 

Cephus femoratus Curtis. „British entomology. 

Phyllecus Cynosbati ANDRE. Sp. d. hymenopt. d Europe. 
Corpus breve, crassum. Caput cubicum pone oculos dilatatum, 
vertice emarginato, genis latis, marginatis. Mandibulæ valide, 
bidentate, dente medio nempe parvo et superiori connato. An- 
tennæ 2o-articulatæ, fere filiformes, scapo tumido, subrotundo. 
Alæ superiores nervo transverso ordinario longe pone furcam cu- 
biti sito; recurrente primo in cellulam secundam submarginalem 
recepto. Abdomen brevius, postice minus compressum, nuditate 
basali parva. Terebra crassa, cercis triplo longior. Pedes sat 
longi, tibiis posticis infra medium bispinosis, unguiculis bifidis. 

Funnen i Skane vid Stehag af godsegaren CaRL MOLLER a 
Wedelsback, Juni 1882. 

Mr. E. ANDRÉ har i sitt ofvan citerade arbete, pag 67%, 
upptagit Zenthredo Cynosbati Lin. såsom synonym till Cephus fe- 
moratus CuRT., men såväl LINNÉ's diagnos och beskrifning som 
hans citat af REAUMUR (i Fn. Svec. ed. altera pag. 394) kunna 
ej rätt väl passa in pa någon Cephus-art. — Enligt THOMSON, 
som studerat Reaumur’s af LINNÉ citerade arbete, är afbildningen 
till Cynosbat! = Hylotoma Rosarum Kıuc.; och da LINNÉS be- 

6* 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


skrifning mycket val lämpar sig till de små Pimpla-hanarne inom 
examinator-gruppen, ar det sannolikt, att hans 7. Cynosbati är en 
ur kokonger till Zylotoma Rosarum utklackt parasit (möjligen 
Pimpla strigipleuris cf Tu.) hvilken han derför upptagit under 
slägtet Tenthredo pa samma grund som han inrangerat Preroma- 
lus Capreæ 1 slägtet Cynips (Fn. sv. 388). 


Ichneumon deletus Wesm. 


Niger, punctatus, orbitis frontis annuloque antennarum albis; 
calcaribus pallidis; alıs nigro-fumatis, stigmate et squamula nigris. 
OD. Long: 26-m.m. 

Ichneumon deletus Q Wesm. Tent. dispos. meth. Ichn. Belg. 
88. Caput postice leviter angustatum, genis buccatis, fronte 
parcius punctata. Mesothorax dense punctatus, parapsidis postice 
abbreviatis. Metathorax obsolete areolatus, subtilissime punctatus, 
areola fere levi. Abdomen dense punctatum, postpetiolo subti- 
liter striato, gastroccelis transverse sulciformibus, parum profun- 
dis; terebra parum exserta. Pedes postici longi, coxis nudis, con- 
fertim punctatis. | 

Funnen i Skäne vid Stehag, Maj 1882 (C. MÖLLER). 


Ichneumon clavipes n. sp. 


Niger, nitidus, punctatus; ore, orbitis internis, macula ante 
et infra alas, tegulis, scutello et postscutello, maculis 2 metatho- 
racis, abdomine et pedibus rufis; antennis tricoloribus; alis infu- 
mato-hyalinis, stigmate nigro; femoribus posticis ovali-globosis, 
coxis carinatis. Long. 7 m.m. 

Caput transversum, tumidulum, subtiliter parce punctatum, 
vertice subangulato-emarginato, genis buccatis et remote punctatis. 
Antenne crassæ, filiformes, scapo globoso et fortiter exciso, arti- 
culo 2:0 flagelli 3:0 parum longiore. Mesothorax parce punctatus, 
parapsidis brevibus, scutello leuiusculo. Metathorax subtiliter ru- 
gosus, distincte areolatus, areola quadrata, postice emarginata. 
Abdomen petiolo rude punctato, postpetioli area media levi, ga- 
stroccelis mediocribusy segmento 3:0 transverso, subtiliter punctato, 
terebra brevi, valvulis nigris. Pedes crassi, postici coxis subtus 


+ 


mo 


MOLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 93 


interne lzviter impressis et costulis subquinis (superiore nempe 


obsoleta) instructis, femoribus ovali-globosis, tibiis basi curvatim 


attenuatis, apicem versus incrassatis, tarsis tiblarum longitudine, 
unguiculis validis. 

Denna lilla art har jag funnit i Skâne à Kempinge ljung i 
Juli 1871. Den stär närmast Ichneumon magus (WESM.) HOLM- 
GREN. Ichn. sv. 148, men skiljer sig genom bakbenens byggnad 
och olika fargteckning. 


Ichneumon albilarvatus Wesm. > 


Femina: nigra, palpis, abdomine petiolo excepto, pedibus anteri- 
oribus ex parte rufis; antennis albo-annulatis; terebra 
longe exserta. Long. 15 m.m. 

Mas: niger, palpis, abdominis medio ex parte, femoribus, ti- 
bus et tarsis anterioribus, flagello antennarum subtus 
rufis; antennis albo-annulatis, scapo subtus et facie cum 
clypeo flavis. Long. 12 m.m. | | 

Ichneumon larvatus WESM. "Tentamen 106. Var. 1 g, 20. 

Caput punctatum, fronte © impressa. Antennæ © involutæ, 
ante apicem vix attenuatum dilatatæ, co longæ, porrectæ, filifor- 
mes, apice summo parum attenuato. Mesothorax punctatus, pa- 
rapsidis brevibus. Metathorax © obsolete areolatus, areola subqua- 
drata, © distinctius, areola transversa, spiraculis brevibus. Ab- 
domen postpetiolo © punctato-scabriculo, > ruguloso, gastroccelis 
obsoletis. Terebra © longitudine tertia parte abdominis. 

Funnen i Östergötland vid Wadstena af stadsläkaren GEORG 
ENGSTRÖM; i Skane af THOMSON och C. MOLLER. 


Ichneumon lanius Grav. 


Niger, palpis, mandibulis, maculis duabus clypei, orbitis fron- 
tis, antennarum scapo subtus, lineola ante et infra alas, apice 
scutelli, alarum squamula et radice, coxis anticis, femoribus, ti- 
bis tarsisque anterioribus, tibiis posticis latere postico, apice tar- 
sorum posticorum, segmentis abdominis 1:0 apice,:2—7 totis ru- 
fis; antennis albo-annulatis; terebra longe exserta. ©. Long. 
10 m.m, 


Ar hit hé es à - 
av at 
vis 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Ichneumon lanius & Grav. Ichn. europ I. 499; SP WESM. 
Tentam. 105.  Hozmer. Ichn. sy. I. 158. 

Caput transversum fronte prominula. Antenne crassiuscule, 
filiformes. Mesothorax nitidus, postice parce punctatus, parapsidis 
brevissimis. Scutellun vage punctatum. Metathorax confertim 
punctatus, imperfecte areolatus, areola semiovali. Abdomen post- 
petiolo confertissime punctato, gastroccelis linearibus, obsoletis, 
segmento 2:0 crebre punctato, sequentibus sensim levioribus. Te- 
rebra longitudine */, abdominis vel ultra. Pedes postici coxis 
nudis, punctatis. 

Funnen i bägge könen vid Stehag af C. MOLLER 1882. 
Hanarne ej sa sällsynta, funna vid Lund (THOMSON) och Tvedörra. 


Eurylabus larvatus Grav. 


Niger pedibus rufo-flavis, palpis, mandibulis, apice genarum 
late, maculis 2 clypei et media faciei, orbitis internis, antenna- 
rum annulo et scapo subtus, scutello, macula ante- et infra- 
alari, maculis pfo- et mesosterni duabusque metathoracis, coxis 
anticis et posterioribus superne albis. co. Long. 23 mm. ~ 

Ichneumon larvatus Grav. Ichn. europ. I. 160. 

Eurylabus larvatus © Wes. Ot. 55; HOLMGREN. Ichn. sv. 
21255: 

Parum nitidus, punctatus. Caput pone oculos dilatatum, ge- 
nis tumidis, scrobiculis antennalibus magnis, profundis. Antennæ 
longæ, setacex. Mesothorax robustus, altus. Metathorax brevis, 
rugosus, distincte areolatus et bituberculatus. Alæ læviter infu- 
matæ, stigmate, radice et squamula nigris, areola superne clausa. 
Abdomen confertim punctatum, apice nitido, postpetiolo aciculato- 
punctato apice levi, gastroccelis minoribus parum profundis. Pe- 
des longi graciles. Styli anales magni et lati. 

Ett exemplar taget vid Stehag, Juni 1881, af C. MÖLLER, 


, 


Cryptus quadriguttatus Grav. 


"Niger, antennarum flagello basin versus, femoribus tibiisque 
rufis, harum posticis nigricantibus basi rufa, tarsis fuscescentibus, 
posticis nigris; annulo antennarum niveo; squamulis alarum, scu- 


MÖLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 95 


tello et macula magna segmenti septimi flavo-albidis. ©. Long. 
13 m.m. j 
Cryptus quadriguftatus GRAV. Ichn. europ. 2. 479. 

Caput transversum, dense subtiliter punctatum. Antenne 
tenues, basin versus læviter attenuatæ, articulo 2:0 flagelli 3:0 se- 
squi longiore. Mesothorax punctatus, parapsidis distinctis, supra 
medium extensis, prosterni lateribus striatis, epomiis acute elevatis, 
Metathorax scabro-punctatus, costulis transversis completis, area 
basali nitida levi. Abdomen petiolo plano nitido, postpetiolo 
rude et vage punctato, segmentis dense punctatis. Terebra lon- 
gitudine ‘/, abdominis. Pedes graciles. 

Funnen vid Wadstena af G. ENGSTROM. 

Arten hör till slägtet Hoplocryptus THOMSON. Opuscula en- 
tom. Pase:."V. | 


Clypta genalis n. sp. 


Femina: nitida, crebre punctata, albido-pubescens, nigra; pedibus 
læte rufis, coxis et basi trochanterum nigris, posticorum 
tarsis apiceque tibiarum nigro-fuscis; pronoti callo cum 
radice alarum flavis, harum stigmate fusco-testaceo; genis : 
emarginatis; terebra abdominis longitudine. Long. 10— 
12 m.m. | 

Mas: corpore minore et graciljore, flagello antennarum rufe- 
scente. Long. 8—10 m.m. 

Caput transversum, pone oculos angustatum, concinne pun- 
ctatum. Frons inermis, parcius punctata. Genæ emarginatæ, costa 
elevata reflexa. Mesothorax sine parapsidis crebre punctatus. 
Metathorax regulariter areolatus, parce fortiter punctatus. Abdo- 
men (Q latum), basi parce apicem versus crebre punctatum, 
petiolo subquadrato vel latitudine nonnihil longiore (FS) distincte 
marginato, carinis basalibus ad medium extensis; segmentis trans- 
versis 2—4 lineis obliquis fortiter impressis et variolis distinctis. 
Unguiculi validi, distincte pectinati. 

Denna nya art, hvilken i följd af kindernas konstruktion 
kommer närmast G. flavolineata Grav, har jag funnit i flera 
exemplar à Kämpinge ljung i Augusti mänad under ären 1869—71. 


\ 


ae 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 


MAYR, 


ERHÅLLIT FÖLJANDE -TILLÖKNING: 


Af Dr. Gustav L. Mayr, Wien: 


GUSTAV L., Beitrag zur geographischen Verbreitung der Tingideen. 


(Verhandl. z. b. Ges. Wien, Jahrg. 1838.) 


) 
I 


1 


1 


, 


Z 


2 


Myrmecologische Studien. (Ibid. 1862.) 

Formicidarum Index synonymicus. (Ibid. 1863.) 

Diagnosen neuer Hemipteren. (Ibid. 1864.) 

Diagnosen neuer und wenig gekannter Formiciden. (Ibid. 1866.) 
Neue Formiciden. (Ibid. 1870.) 

Die Belostomiden. (Ibid. 1870.) 

Die europäischen Encyrtiden. (Ibid. 1875.) 

Die Chalcidier-Gattung OZrx. (Ibid. 1877.) 

Formiciden. Gesammelt in Brasilien von professor TRAIL. (Ibid. 1877.) 
Arten der Chalcidier-Gattung ZuryZfoma durch Zucht erhalten. (Ibid. 
878.) 

Beiträge zur Ameisen-Fauna Asiens. (Ibid. 1878.) 

Ueber die Schlupfwespengattung Telenomus. (Ibid. 1879.) 
Beschreibung einer neuen Gallwespe: Azdricus Adleri. (Sitzungsber. 


. b. Gesellsch. Wien. Jahrg. 1880, Bd. 30.) 


Myrmecologische Beiträge. (Sitzungsber. Ak. Wissensch. Jahrg. 1866, 


Bd. 53.) 


’ 


1 


Formicidae novogranadensest (Ibid. Jahrg. 1870, Bd. 59.) 
Adnotationes in monographiam formicidarum indo-neerlandicarum. 


(Tijdschrift voor Ent. Dl. 10, 1867.) 


, 


Die ameisen Turkestan's gesammelt von A. FEDTSCHENKO. (Ibid. 


Di: 2355) 


1 


Formicidae novae americanae collectae a prof. P. DE STROBEL. (Ann. 


soc. nat. Modena. 1868.) 


3 


Formicidae borneenses collectae a J. DORIA et O. BECCARI in terri- 


torio Sarawak annis 1865—1867. (Mus. civ. nat. Genova vol. 2, 
An. 1872.) 


, 


Die europäischen Cynipiden-Gallen mit Ausschluss der auf Eichen vor-, 


kommenden Arten. Wien 1876. 


1 


Die europäischen Arten der gallenbewohnenden Cynipiden. (Com- 


munal-Oberrealschule im I. Bezirke. Jahresber. 21, Wien 1882.) 


NEKROLOG. 


Nils Edward Forssell. 


Den Entomologiska Föreningen har nyligen förlorat en af 
sina varmast intresserade medlemmar, föreständaren för Veterinär- 
inrättningen i Skara, professorn, riddaren af Kgl. Nordstjärne- 
och Wasa-ordnarne, medicine-heders-doktorn Nits EDWARD Fors- 
SELL, som afled i Karlsbad den 5 Juni 1883 kl. 4,45 f. m. vid 
nära 62 ars alder af akut inflammation i magsäcken, adragen 
under resan till Karlsbad, sannolikast under den stormiga farden 
öfver Östersjön. | 

Professor FORSSELL var född i Vestmanland den 31 Augu- 
sti 1821 och egnade sig till en början at farmaceutiska studier 
samt aflade 1840 1 Södertelje farmacie-studiosi examen. Antagen 
1844 till elev vid veterinärinrättningen i Stockholm, som dä egde 
till föreståndare den framstående veterinären, öfverdirektören S. 
A. NORLING, utexaminerades FORSSELL fran nämda läroverk sä- 
som djurläkare 1847. Redan sistnämda år blef han anstäld 
såsom adjunkt och andre lärare vid veterinärinrättningen i Skara 
samt tjänstgjorde derjämte under aren 1852—1857 såsom läns- 
veterinär i Skaraborgs län. Han förordnades 1856 till andre 
lektor och 1858 till föreståndare och förste lektor vid nämda 
veterinärinrättning, för hvars bestånd och utveckling han allt sedan 
kraftigt och verksamt med outtröttligt nit arbetat, och öfver hvars 
verksamhet och förvaltning han årligen sedan 1861 afgifvit tryckt 
berättelse. Han utgaf åren 1865—1866 Skara veterinär-inrätt- 
nings tidskrift och har skrifvit en mängd tidskriftsuppsatser och 
afnandlingar på veterinärvetenskapens område. FORSSELL erhöll 

Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1883). 7 


‘ 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


vid Upsala universitets jubelfest 1877 hedersdiplom säsom me- 
dicine doktor, en utmärkelse som gladde honom mycket och 
hvaraf han gjort sig val förtjänt genom sina vetenskapliga sträf- 
vanden i manga riktningar, samt tilldelades 1880 professors titel. 
Han har företagit flera resor i vetenskapliga ändamäl, säsom till 
Portugal och Brasilien 1846—1847, till England och Skotland 
(med statsanslag) 1857 samt till Danmark, Holland, Belgien och 
Frankrike 1866. Af svenska läkaresällskapet var han medlem 
samt hedersledamot af K. Veterinärsällskapet i London m. fl. 
larda samfund. 

Under manga ar led den verksamme mannen af sockersjuka 
(Diabetes mellitus). Sin egen sjukdoms historia och huru han 
funnit fôr sin del bast att ordna dieten med afseende pa denna 
sjukdom och dess behandling skildrade han i ett föredrag inom 
medicinska sektionen af Skandinaviska Naturforskaremötet 1 Stock- 
holm i Juli 1880. Detta föredrag, som väckt mycken uppmärk- 
samhet, har sedan af honom särskildt utgifvits. Sockersjukan för- 
orsakade tyvärr, att han under senare aren af sitt lif led af sma- 
ningom tilltagande svart starr, till följd hvaraf han förlorade syn- 
förmågan a högra ögat, under det 4 det venstra samma sjukliga 
process bôrjade uppsta, sa att fullkomlig, obotlig blindhet snart 
varit att befara. Da professor FORSSELL således numera, var ur- 
standsatt att fullgöra sina aligganden vid veterinärinrättningen, 
beviljade innevarande ars riksdag, med afseende a FORSSELLS 
langvariga, fôrtjänstfulla och nitiska verksamhet vid nämda läro- 
verk, åt honom en årlig pension efter afskedstagandet till belopp 
af 3,200 kronor, men beslutet härom hann icke att före hans 
död expedieras. . 

Professor FORSSELL hade för afsigt att för sina återstående 
dagar till hösten bosätta sig i hufvudstaden, men döden tillintet- 
gjorde beklagligen denna hans afsigt. a 

Nits EDWARD FORSSELL var född till naturforskare. Hans 
iakttagelseförmäga var skarp och han hade ögat ständigt öppet 
för naturens företeelser. Naturen älskade han oändligen varmt 
af hela sin själ, och han egde ingen större fröjd än att få göra 
utflykter till de herrliga nejderna å Westergötlands siluriska berg 
såsom Kinnekulle, Billingen, Mösse- och Ålle-berg, o. s. v. Den 
som med innerlig saknad skrifver dessa rader har haft många 


SANDAHL: NEKROLOG ÖFVER NILS EDWARD FORSSELL. 99 


tillfällen att erfara, huru införlifvad FORSSELL var med naturen 
och huru lycklig han var i dess skôte. Också belönades ofta 
hans forskningsnit af alma mater natura. Han gjorde nämligen 
ofta vackra fynd af sällsynta petrifikater, växter och insekter, och | 
han har riktat många offentliga och enskilda samlingar med värde- 
fulla bidrag. 

Entomologien var jämte botaniken hans käraste sysselsätt- 
ning à den tid, som kunde blifva öfrig fran hans trägna ämbets- 
verksamhet. Hans otroliga järnflit och hans starka ordningssinne 
samt förmåga att taga vara på tiden lato honom medhinna långt 
mera än andra. Den tidiga morgonstunden, medan ännu alla 
andra hvilade i sömnens ro, fann honom vid arbetsbordet. Det 
var då som han bestämde och ordnade sina samlingar af insekter, 
blommor och petrifikater m. m. Det var en svår pröfning för 
honom, då ögonen började neka sin tjänst, så att han icke längre 
kunde fortfara med sina naturhistoriska studier. Hans iakttagel- 
ser inom insekternas verld, rörande deras utveckling och lefnads- 
förhållanden, voro mångfaldiga, och hans förfarenhet härutinnan 
var vida bekant inom den provins, der FORSSELL företrädesvis 
verkat, så att förfrågningar rörande insekthärjningar och andra 
förhållanden i samband med insekters uppträdande ofta stäldes 
till honom af ortens landtbrukare och andra, som dertill hade 
anledning. Det var FORSSELL ett stort nöje att, så vidt hans ve- 
tande och erfarenhet räckte, lemna utredning och svar på de 
framstälda frågorna. Det är att beklaga, att hans rön och iakt- 
tagelser icke blifvit af honom samlade och utgifna, men han an- 
såg själf sina iakttagelser icke förtjäna offentliggörande. FORS- 
SELL var en bland dem, som tidigast väckte tanken på bildandet 
af en Entomologisk Förening i Stockholm och han utvecklade 
denna tanke ofta i bref och samtal med vänner af entomologien, 
och han kan med skäl sägas vara en af upphofsmännen till den 
nu varande Entomologiska Föreningen. Härutinnan står För- 
eningen i en outplänlig skuld till honom. -: 

Hans bortgång, som väl icke kunde anses vara långt afläg- 
sen efter en så mångårig sockersjuka, kom dock som en smärt- 
sam öfverraskning och här lemnat ett stort tomrum i den talrika 
vänkretsen. Närmast sörjes han af efterlefvande fem barn, bland 
hvilka ende sonen nyligen med utmärkelse fullbordat sin filoso- 


+ 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


fiska grad och blifvit kallad till docent i botanik 1 Upsala. Af 
de fyra döttrarna dro tre gifta. Men utom af familjens medlem- 
mar sörjes och saknas han af talrika lärjungar och icke sà fä 
beundrare. Afven hans vedersakare i striden om Skara veteri- 
närinrättning torde icke kunna undga att deltaga i den gard af 
aktning, som, @re perennius, skall ständigt omhägna den ovanligt : 
begafvade mannens minne. à 


Oskar Th. Sandahl. 


ESTECIES NOVAS GENERIS GYPONÆ 
QU IN MUSEO ZOOLOGICO CAESAR. VINDOBONENSI ASSERVANTUR 


DESCRIPSIT 


JACOBUS SPÄNGBERG. 


Versanti mihi abhinc paucos annos Vindobonæ, ubi insecta, 
quæ in Museo Zoologico Cæs. urbis illius asservantur, inspicere 
et perqvirere studebam, aliquot species insectorum, nondum de- 
scriptas, ALEXIS FREDERICUS ROGENHOFER, custos ejus Musei præ- 
clarissimus, describendas tradidit, quas hoc opusculo meo descri- 
bere conabor. Pro magna benevolentia, quam doctissimus ille 
vir mihi hac in re prestitit, ei gratiam quam maximam habeo 
semperque habebo. 


Gypona insignis n. sp. 


Pallide straminea, dorso abdominis subaurantiaco, margine 
antico capitis obscuriore, in fuscescentem colorem vergente; are- 
olis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, 
haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis positis, inter 
se quam ab oculis vix longius remotis, fere æque longe distan- 
tibus; alis sublacteis. 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul- 
timo, apice distincte bisinuato, lobo medio sat lato postice leviter 
sinuato. 
©: long. corp. 12 mill., long. corp. c. tegm. 14 mill., lat. 
4 mill. | 

Patria: Brasilia. 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, 
vertice medio quam ad oculos vix duplo longiore, ocellis inter 
se quam a basi verticis fere duplo longius distantibus. Pronotum 
fere dimidio longius quam vertex, marginibus anticis quam posticis 
fere dimidio longioribus. — 

Hæc species ad divisionem FF pertinet. * 


Gypona obesa n. sp. 


Sordide subolivaceo-flavescens, subtus pallidior, margine an- 
tico capitis parteque scutellari tegminum obsolete rufescente-testa- 
ceis; areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus 
destitutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis 
positis, inter se et ab oculis fere æque longe remotis; alis 
hyalinis. 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo ad latera duplo longiore 
quam penultimo, in medio breviore quam penultimo, apice in 
‘medio profunde emarginato-sinuato et ad latera sinubus duobus 
sat magnis instructo, lateribus sinus medii illius emarginati po- 
stice subsinuatis. | 

Or long. ‘corp.’ 10,5‘ mill., long. corp. C: tegm aa, nl, 
lat. 5 mill. | 

Patria: Mexico. 

, Caput supra subtusque depressum, structura verticis, pronoti 
scutellique eadem ac in congeneribus, ocellis subtestaceis, ab apice 
verticis quam a basi fere duplo longius remotis, inter se quam 
a basi fere duplo longius distantibus. 

Hæc species ad divisionem FF pertinet. 


Gypona unicolor STÅL 


var. nigro-dorsalis n. V. 


Flavescente-virescens, subtus cum pedibus paullo pallidior; 
segmentis dorsalibus abdominis in medio maculis nigris, postice 
apicem versus magnitudine decrescentibus ornatis; alis hyalinis. 

Hæc species etiam in museo Holmiensi asservata. 


! Refero ad meum opusculum: Species Gyponæ Generis Homopterorum 
(Bih; Vet. Ak, Hantl; tom, 5; 1:075%.4873)- 


SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 103 
Gypona approximata n. sp. 


Sordide flavescente-subolivacea, subtus cum pedibus aliquanto 
pallidior; vittis sex verticis, octo pronoti flavescentibus, subauran- 
tiacis; macula parva punctiformi utrimque paullo ante medium 
pronoti pone oculos nigro-fusca; alis hyalinis. 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam 
penultimo, apice subtruncato, levissime trisinuato. 

Plone corp. 52,5 mill., long. Corp. ©. tesm. ı3 mill, 
lat. 5 mill. 

Patria: Brasilia? 

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, 
vertice distincte striato, striis mediis interocellaribus longitudinali- 
bus, fere parallelis, striis ceteris oblique subtransversis, inter se 
apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimi- 
dio longiore; ocellis flavescentibus, pone medium verticis positis, 
ab oculis quam a basi fere dimidio longius distantibus, inter se 
quam a basi duplo longius remotis. Pronotum fere duplo lon- 
gius quam vertex, marginibus -lateralibus anticis quam posticis 
fere plus dimidio longioribus. Tegmina venis longitudinalibus 
utrimque punctulatis, præsertim basin versus, areolis lituris vel 
maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis. 

Hæc species ad divisionem EEE pertinet. 


Gypona fallax ny SD 


Sordide subtestaceo-flavescens, abdomine ad maximam par- 
tem, margine exteriore corii subtus pedibusque magis minusve 
testaceis; vittis sex verticis, octo pronoti flavescente-aurantiacis; 
areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus desti- 
tutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis posi- 
tis, inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis, inter se 
quam a basi verticis fere dimidio longius distantibus; alis pallide 
fuscescentibus. 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam 
penultimo, apice truncato, in medio leviter emarginato. 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


©: long. corp. 11 mill., long. corp. c. tegm. 13 mill., lat. 
4 mill. 

Patras: 

Caput supra subtusque depressum, vertice medio quam ad 
oculos vix duplo longiore. Pronotum fere dimidio vix duplo lon- 
gius quam ‘vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis 
fere dimidio longioribus. 

Hec species ad divisionem EEE pertinet. 


Gypona liturata Sri. 


Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam 
penultimo, apice ad latera leniter sinuato lobis lateralibus interi- 
oribus productis, majoribus quam exterioribus, in medio trisinuato 
lobis duobus medis multo minoribus quam lobis lateralibus in- 
terioribus. | 

©: Jong, MODTp: re, ll, long. corp. C. tes Are ll, 
lat. 4 mill. 

Gypona liturata STAL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862) 
cy. — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom 5, N:o 3, p. 
27 (1878) 9. | | 

Patria: Brasilia. 


Gypona Germari STÅL. 


Femina segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penul- 
timo, apice sat late sinuato. | 

©: long. corp. 8 mill, long. corp. c. texm omm lars 
2,5 mill. 

Gypona Germari STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864) oe 
— SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, No: np 26 
(1878) I. 


Patria: Mexico. 


Gypona ruficauda n. sp. 


Subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; dorso 
abdominis rufo-aurantiaco; apice venarum clavi fusco; areolis teg- 
minum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, baud 


SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPON IN MUS. ZOOL. VINDOB. TOS 


venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis positis, inter se 
quam ab oculis aliquanto longius remotis; alis hyalinis. 

Mas ignotus. 
| Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam 
penultimo, prope medium quam ad latera aliquanto longiore, apice 
in medio profunde emarginato, ad latera truncato. 

er one, corp. & mil, Tong. eorp. c. tegm. 10 mil, lat. 
3 mill. 

Patria: Mexico. 

Caput supra subtusque paullo depressum, apice obtuso, mar- 
gine antico rotundato, vertice medio quam ad oculos paullo lon- 
giore, ocellis inter se quam a basi verticis fere dimidio longius 
distantibus. Pronotum vix duplo longius quam vertex, marginibus 
lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. | 

Hæc species ad divisionem H pertinet, Gy. chilensi simil- 
lima et affinis, segmento ventrali ultimo feminæ, vertice minus 
producto et attenuato, colore abdominis ‘pr&sertim facile distin- 
guenda. 


Gypona pulchra Srsc. 


Mas segmento ventrali ultimo fere æque longo ac penultimo, 
apice subrotundato-truncato. 

eo ete. comp. 7 mill!’ lone’ Corp. € “tegm. 2s milly lar. 
2,5" mil. | 

Gypona pulchra SPÄNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 
By Neo 1g, pe 27878): ©. 

Patria: Bogota. 

Hæc species variat colore: vertice, pronoto scutelloque magis 
minusve virescentibus, margine antico verticis fusco. 


Gypona gracilis n. sp. 


Sordide flavescente-straminea; vertice et pronoto remote ma- 
culis parvis vel punctis sanguineis irroratis, facie fere tota, late- 
ribus pectoris, pedibus partim, apice venarum clavi venulisque 
transversis duabus discoidalibus corii fuscescentibus; areolis teg- 
minum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


venoso-reticulatis; ocellis aliquanto ante medium verticis positis, 
inter se quam ab oculis plus duplo longius remotis; alis fusce- 
scentibus. 

Mas ignotus. | 

Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam 
penultimo, apice bisinuato, lobo medio subtruncato vel levissime 
emarginato. 

©: long. corp. 6 mill.,» long. corp. ce: tem Sn 
2,5 AL. 

Patria: Rio Janeiro. 

Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus sensim 
leviter attenuatum, margine antico rotundato; vertice transversim 
striato, in medio quam ad oculos paullo longiore, structura ver- 
ticis, pronoti et scutelli eadem ac im congeneribus; ocellis a basi 
verticis quam ab oculis aliquanto longius quam vertex, marginibus 
lateralibus anticis ac posticis fere que longis. 

Hæc species ad divisionem I pertinet. 


Gypona adspersa Sri. 


Mas segmento ventrali ultimo ad latera vix æque longo ac 
penultimo, in medio aliquanto longiore quam penultimo, apice 
rotundato. 

Ar. long. :corp.&.mill., long.) corp., « tem, sem Pau ar 
3,5 mill. 

Gypona adspersa STÂL, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 
252. ©. — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, 
p. 67 (1878) 9. 

Patria: Mexico. 


Gypona Dohrni Sri. 


Mas segmento ventrali ultimo plus dimidio (fere duplo) lon- 
giore quam penultimo, margine postico fortiter rotundato in apice 
ipso leniter truncato. 

long: corp..6,5: mill,, long», corp...e,, teem, 33 emails lat. 
2,5 mill. 

Gypona Dohrni STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 82 (1864) ©. — 


SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 107 


SPANGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, p. 62 


(1878) ©. 


Patria: Mexico. 


Gypona modesta n. sp. 


Sordide flavescente-grisea, subttts cum pedibus sordide sub- 
ferrugineo-flavescens; maculis duabus parvis basalibus verticis, 
pone ocellos positis, angulis basalibus scutelli nigro-fuscis; ver- 
tice, pronoto scutelloque plus minusve ferrugineo-irroratis; areolis 
tegminum, apicalibus exceptis, lituris vel maculis parvis puncti- 
formibus nigro-fuscis ornatis; ocellis inter se quam ab oculis lon- 
gius distantibus, aliquanto ante medium verticis positis; alis 
fusco-hyalinis. 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo in medio fere dimidio lon- 
giore quam penultimo, ad latera fere æque longo ac penultimo, 
apice trisinuato. | 

©: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 
3 mill. 

Patria: Illinois. 

Caput rotundatum, vertice medio quam ad oculos fere di- 
midio longiore, ocellis ab oculis et a basi verticis æque longe 
distantibus: Pronotum fere duplo longius quam vertex, margini- 
bus lateralibus anticis et posticis fere æque longis. 

Hæc species ad divisionem N pertinet. 


Gypona megalops n. sp. 


Simillima @. australi SPANGB: quoad colorem omnino ob- 
scurior, segmento ventrali ultimo feminæ fere dimidio longiore 
quam penultimo, apice leviter bisubsinuato, medio lobo longiore 
et angustiore quam in Gyp. australi, producto, apice truncato, 
vix vel haud emarginato; oculis in longitudinem majoribus quam 
intervallo inter hos et ocellos. 

Mas ignotus. 

©: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 
3 mill. 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Patria: Brasilia et Paraguay. 

Hæc species, Grp. ausirali SPBG. simillima et affinis, notis 
supra illatis facile distinguenda, areolis tegminum sat dense fusco- . 
maculatis, ocellis inter se quam ab oculis longius remotis, aliquanto 
ante medium verticis positis instructa. Pronotum plus duplo lon- 
gius quam vertex. 97 OCD | OR ER 

Hee species ad divisioïem N pertinet. 


Gypona Rogenhoferi n. sp. 


Dilute et sordide subferrugineo-flavescens,  vertice, pronoto 
medio, scutello, facie, partibus pectoris pedibusque magis minusve 
fuscis vel nigris; tegminibus sordide flavescente-albidis, areolis 
tegminum lituris vel maculis parvis fuscis ornatis; ocellis pone 
medium verticis positis, inter se quam ab oculis longius distanti- 
bus; alis fuscescentibus. Å 

Mas ignotus. 

Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam: 
penultimo, apice ad latera sat profunde sinuato, lobo medio sat 
lato, rotundato, in ipso apice emarginato. 

©: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 16 mill., lat. 
5 mill. 

Patria: Rio Janeiro. 

Caput sat rotundatum, apicem versus attenuatum, vertice me- 
dio quam ad oculos distincte longiore; ocellis ab oculis quam a 
basi verticis plus duplo longius remotis. Pronotum fere duplo 
et dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis 
quam posticis aliquanto longioribus. 

Hæc species ad divisionem NN pertinet. 


Gypona fraudulenta n. sp. 


Dilute et sordide flavescens, supra subtusque maculis majori- 
bus vel minoribus irregularibus, fuscescentibus ornata, areolis teg- 
minum venisque hic illic fusco-maculatis; ocellis vix pone me- 
dium verticis positis, inter se et ab oculis fere æque longe remo- 
tis; alis pallide fuscescentibus, subhyalinis. 

Mas ignotus. 


{ 


SPANGBERG: SPEC. NOV. GYPONÆ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 109 


Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam 
penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, postice sub- 
truncato. 

©: long. corp. 6,75 mill; long. corp. c. tegm. 7,5 mill., 
lat. 2,5 mill. 

Patria: Mexico. 

Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde at- 
tenuatum, vertice subtiliter punctato-ruguloso, medio quam ad 
oculos plus duplo longiore; ocellis inter se quam a basi verticis 
fere dimidio longius remotis. Pronotum paullo longius quam ver- 
tex, transversim striatum et distincte punctatum, antica et laterali- 
bus partibus subtilissime punctato-rugulosis, marginibus lateralibus 
anticis quam posticis paullo longioribus. 

Hæc species ad divisionem LL pertinet. 


Gypona placida n. sp. 


Dilute ferruginea vel fusca, vertice et pronoto sordide sub- 
ferrugineo-flavescentibus, illo parteque antica pronoti fusco-macu- 
latis, parte cetera pronoti fusco-irrorata; tegminibus fuscis sordide 
albo-lituris et albo-maculatis; ocellis pone medium verticis positis, 
inter se et ab oculis fere æque longe distantibus; alis fusce- 
scentibus. | 

Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam pen- 
ultimo, apice rotundato. 

Femina ignota. 

cd: long. corp. 8. mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 
3 mill. 

Patria: Brasilia? 

Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, 
vertice medio quam ad oculos plus dimidio longiore, ocellis ab 
oculis quam a basi fere duplo longius remotis. Pronotum ali- 
quanto, vix dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus 
anticis ac posticis fere æque longis, forma et structura eadem ac 
in congeneribus. 

Hæc species ad divisionem LL pertinet. 


——— 9  ——— 


tn à US 
PEER ENT ee A. 
, 14 ‘ 


SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1882. 


I Sverige och Norge tryckta arbeten. 


AAGAARD, AAGE, Om græshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882. 
sid. I5I—I52. 

AURIVILLIUS, CHR., Recensio critica’ Lepidopterorum Musei Ludovicæ Ulric, 

que descripsit Carolus a Linné. Cum tabula colorata. — Stockholm 

Vet. Akad. Handl. B. 19 n:o 5. 1882. 188 sid. 1 tab. col. 

, Orchestes populi L. såsom skadedjur. — Ent. Tidskr. Ärg. 3 Sthm. 

1882, sid. 30. Résumé sid. 100. | 

‚Om Trochilium melanocéphalum (DALM:) — Ent. Tidskr. Ärg. LE 

Sthm. 1882, sid. 121—122. Résumé sid. 160. 

& SCHÔYEN, W. M., Svensk-Norsk Entomologisk Literatur 1881. — 

Ent. Tidskr. Ärg. 3, Sthm., 1882, sid. 9I—93. 

Bi-TIDNING, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskôtsel. Utgifven af P. 
A. JOHANSSON, Arg. 2, Linköping, 1882, N:o 1—12, sid. I— 

, Svensk, för ar 1882. Egnad uteslutande at biskôtsel. Redaktör och 

utgifvare HJALMAR STALHAMMAR. Arg. 3, Göteborg, 1882; 8:0, N:o 

22—23. Januari—December. 100 sid. 

CARLBERG, Medel mot myror. (Levisticum officinale). — Tidning för träd- 
gärdsodlare, Sthm., 1882, sid. 31. 


Hansson, C. A., Anteckningar om norra Bohusläns Rätvingar. — Ofvers. 
K. Vet. Akad. Förh. B. 39: 7, 1882, sid. 81—84. 

HOLMGREN, A. E., Trädgärdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och 

tridgardsodlare. I. Insekter. Haft. 2. Stockholm, 1882, 8:0, sid. 

73—154 (innehällande skalbaggar och tvävingar). 

, Nagra iakttagelser rörande Simyra albo-venosa GOEZE (DE GEER) och 

en hos densamma funnen parasitstekel. — Ent. Tidskr., Ärg. 3, 1882. 

Sthm. sid. 87—89. Résumé sid. 104. 

———, Nagra ord om jordlopporna. — Stockholm Sv. Trädg. For. Tidskr. 
1882, sid. 93—94. 

LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR. funnen 1 Sverige. — Ent. Tidskr. Arg. 
3, 1882, sid. 31—32. Résumé sid. 100. 

L(INDGREN), E., Skadar vinterkölden insekter? — Tidning för Trädgärdsodlare, 
Sthm., 1882, sid. 48. 

MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, 7azypus. — Ent. 
Tidskr. Ärg. 3, 1882, sid. 83—86. Resume sid. 103. 


AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1882. Ill 


— 


MÖLLER, G. Fr., Novæ hymenopterorum species descriptz. — Ent. Tidskr. 
Arg. 3, 1882, sid. 179—181. — ‘5 n. spec. 
, Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläplen och dylika bild- 
ningar. — Ent. Tidskr. Ârg. 3, 1882, sid. 182—186. Résumé sid. 205. 
O—N, Sätt att förekomma spinn. — Tidning för Trädgärdsodlare, Sthm., 
1882, sid. 81. a 
SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess 
| andra arbetsär 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 9.8832, csid 16... Re 
sumé sid. 94—-99. 


, Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid samman- 
komsterna den 4 Maıs, 29 April, 30 Sept. och 14 Dec. 1882. — 
Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 7—8, 123-126, 195-203. Ré- 
sumé sid. 209—216. RTL | 

, Nekrolog.. NIKLAS WESTRING. “— Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 
g—12.. Résumé sid. 99. :- i 

, Meddelande om Zerene hyale. Ent. Tidskr: Åre: 3, 1882, sid. 12. 
SCHNEIDER, J. SPARRE, Oversigt over de i Nedenæs amt bémerkede Lepi- 


doptera. — Christiania Vid.-Selsk. Forhl. 1882, N:o 2, sid. 1—129. 
SCHÔYEN, W. M., Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepi- 

dopterfauna, I. 2. — Tromsö Museums ârshft. IV, sid. 71—100; V, 

sid. I—63. | 

, Ogsaa om græshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882, 

sid.: 187—188. 

, Bemerkninger» om Zycæna Argus-Aegon-gruppen. — Ent. Tidskr. 


Arg. 3, 1882, sid. 33—62. Résumé sid. 100—102. 
SILFVERSTOLPE, GUST., Berättelse om sammanträde af Biskötareföreningen i 
Stockholms län den 20 Oktober 1882. Stockholm, 1882, 8:0, 14 sid. 


SPÅNGBERG, J., Om Parnassius Mnemosyne L. — Ent. Tidskr. Ärg. 3, 1882, 
sid. 152. Résumé sid. 161. 
‚ Nekrolog. AUGUST WILHELM MALM. — Ent. Tidskr. Arg. 2 ESS2, 


sid. 157—159. Résumé 161—162. 
STOLPE, Hj., Förteckning öfver svenska myror, preliminärt meddelande. — 
Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 127—151. Résumé sid. 160—161. 
THEDENIUS, K. FR., Om Cidaria olivata W. V. — Ent. Tidskr. Ärg. a 
1882, sid. ag, Resume sid. 103. 
WALLENGREN, H. D.'J., Revision af Skandinaviens Tipulide (Forts.) — Ent. 
Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 13—30. Résumé sid. 99. 
, Förteckning pa de Ephemerider, som hittills blifvit funna pa skandina- 
viska halfôn. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, sid. 173—178. Résumé 
sid. 204—205. 
X, Om Biskôtsel. Göteborg, 1882, 8:0, 4 sid. 


I utlandet tryckta uppsatser: 
THORELL, T., Descrizione di alcuni aracnidi inferiori dell’ archipelago Malese. 
— Genova Ann. Mus. ,Civico Stor. Nat. Vol. 18 1882, pg. 21—69. 
t. 4, 5, 6. — Separat. Genova 1882, 53 pg., tab. 4—6. 


7.72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Bihang. 


Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1882. 


BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 
1882, sid. 90. | 

HUSEMANN, TH., Dlatta orientalis. — Farmaceut. Tidskr., Sthm., 1882, sid. 
225—230, 241—243. (Öfvers. fr. Tyskan). » 

REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns .Hemiptera-Heterop- 
tera. I. Stockholm. 1882, 8:0, sid. 1—106. (Separat från Ent. Tidskr. 
B. 1—3, 1880—1882). : : 

, Hemipterologiska meddelanden. — Ent. T idskr.: Årg. 3, 1882, sid. 

63—64, 191—194. Résumé sid. 102—103, 208—200. 

, Finlands och den skandinaviska halfôns Hemiptera-Heteroptera (Forts. ) 

— Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 65—81, 105—121, 163—172. 

Résumé sid. 103. 

, Entomologiska meddelanden fran Societas pro Fauna et Flora Fen- 

nica sammanträden åren 1880 och 1881. — Ent. Tidskr. Arg. 2) 

1882, sid. 153—156. Résumé sid. 161. A 

SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera, — Ent. 
Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 187—190. Résumé sid. 205—208. 


Chr. Aurivillius. 


oe 


FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1882. 


I Finland publicerade arbeten: 


REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Africae occidentalis. — Ofv. 
Finska Vet.-Soc. Förh. XXV, Ss. I—-43. | ; 
, Monographia generis Oncocephalus KLUG proximeque affinium. — Act. 


soc. scient. fenn. XII, s. 673—758. 4:0. c. 3 tabb. 


I utlandet publicerade afhandlingar: 


REUTER, O. M., Genera nova Hemipterorum I, II. — Wiener ent. Zeitung I, 
s. 89—9I, III—II2. | 
, Eine neue Eusarcoris-Art aus dem Caucasus. — Wien. ent. Zeit. I, 


Ss. 113—114. 


, Sur le genre Schizoptera Firs. — Rev. d’Ent. I, s. 162—164. 


, Note sur le Malacotes Mulsanti REUT. — Revue d’Ent. I, s. 136—137. 


ct + 


\ 


BERGROTH: FINSK ENTOM. LITERATUR 1882. 103 
REUTER, O. M., Description d'une nouvelle espèce d'Hémiptère. — Bull. soc. 
ent. de France 1882, s. 161. / 


— — Tetrodontophora n. g. (Subf. Lipurinae TULLB.) — Sitzungsber. Akad. 
Wiss. Wien. Bd. 86, s. 184. 


, Ueber die Gattungsnamen Cimex und Acanthia. — Wien. ent. Zeit. 
I, s. 301—306. 
, Eine neue Czmex-Art aus der Wiener-Gegend. — Wien. ent. Zeit. I, 
S. 306— 307. 

——, Labops Putoni n. sp. Capsidarum e Gallia. — Rev. d’Ent. I, s. 
277—278. 


E. Bergroth. 


Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 2 (1883). 8 


RÉSUMÉS. 


(P. 59 du texte suédois.) 


Séance de la Société entomologique, du 26 avril I 882. 


N 


La Société avait été invitée à tenir sa deuxième séance ordi- 
naire de l’année chez l’un de ses membres les plus zélés et les 
plus appréciés d'elle, M. W. MEwEs, ancien conservateur de mu- 
sée, à son domicile, rue de Kammakaregatan, No 55. 

Le Président, M. SANDAHL, présente la première livraison de 
l’année du Journal d’entomologie, sortie de presse le même jour, 
et qui est distribuée aux assistants. 


Sont nommés membres de la Société: MM. le lieutenant 
: ROLF ArrIK LINDBOHM, le professeur CARL CURMAN, et le Dr 
FREDRIK BJÖRNSTRÖM, membre de l'Administration médicale. 


Le President soumet une circulaire en frangais aux mem- 
bres étrangers, qui est approuvée. 

Il est ensuite montré une collection de coléoptères donnée 
par M. CARL MÖLLER (Wedelsbäck, Scanie), et la Ranatra linearis 
L., présent de M. O. GUINCHARD. 


L'assemblée laisse au bureau la fixation du jour et de l’en- 
droit de la réunion ordinaire du printemps de la Société aux 
environs de Stockholm. 

M. MEWES montre le magnifique Bombycide Saturnia Jsa- 
bella, dont il esquisse le développement. Ce grand et rare pa- 
pillon de nuit espagnol, brillant d'un éclat d'émeraude, et 
nommé d’après la reine Isabelle, fut découvert, il y a quel- 


= 


+ 


RÉSUMÉS. 115 


ques années, dans la Sierra Guadarama, où il vit au sommet 
de la couronne d’une. espèce de pin. Les exemplaires exhibés 
par M. Mewes, un mâle et une femelle, sont probablement les 
premiers de l'espèce qui soient arrivés en Suède. 


M. Mewes fait ensuite voir un grand nombre d'exemplaires 
de Papilio. Machaon L., tous éclos chez lui, depuis le commen- 
cement de février, de chrysalides recueillies en Värmland par M. 
G. STENSTRÖM (Gårdsjö, Borgvik): Au point de vue de la colo- 
ration, les chrysalides étaient de deux espèces, mais cette diffe- 
rence ne fut pas reconnue se trouver dans un rapport déterminé 
avec le sexe des papillons éclos. | 


M. le professeur HOLMGREN étant empêché d'assister à la 
séance par un voyage en sa qualité d’entomologiste de l’Acade- 
mie d'agriculture, M. le professeur RENTE anna en 
son nom les observations suivantes: 


M. HOLMGREN a trouvé, l’année dernière, à Ingarön (ile 
de la Baltique à 30 kilom. à lest de Stockholm), la guépe 
assez rare en Suède, Vespa austriaca, comme parasite ou invitée 
chez une congénère, V. germanica. Cette circonstance permet 
d'expliquer sans peine pourquoi l'on n'a jamais découvert de 
nid de V. austriaca, ni d'ouvriers de cette espèce de guêpe. 
Elle reçoit un logement gratuit chez une bonne amie, et il lui est 
par conséquent parfaitement inutile d'employer des ouvriers pour 
sedifier une demeure. Toutefois, les hôtes de cette guépe 
n'ont du moins pas la charge de sa progéniture, ce qui est au 
contraire le cas de certains bourdons parasites, lesquels non 
seulement profitent d’un logement. gratuit, mais laissent en outre 
la charge de leur descendance aux vrais propriétaires. 


M. HOLMGREN est arrivé dans ces derniers temps à l'opinion 
que les ravages de la maladie des pommes-de-terre peuvent être 
mis. jusqu'à un certain point en relation avec l'apparition en 
masses de pucerons sur les rameaux de ce végétal. Il croit 
pouvoir admettre comme probable qu'en perçant de leur trompe 
l’épiderme de la plante, ils fournissent une plus grande facilité 
au spore du champignon Phytophthora infestans, produisant la ma- 
ladie, de pénétrer dans l'intérieur par les petites plaies dues 
aux pucerons. M. HOLMGREN a cru trouver aussi que la »rogne» 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. | 


des tubercules de pommes-de-terre, produite par un champignon, 
se trouve dans une certaine relation avec un £later ou une espèce 
de taupin, qui attaque la pomme-de-terre, et la rend plus récep- 
tible au »champignon de la rogne». La discussion très vive qui 
s’eleve à ce sujet, trahit une divergence sensible d'opinions. 

M. Sy. LAMPA montre un nouveau papillon à aîles transpa- 
rentes nouveau pour la Suède, Sesza asiliformis, pris, il y a 
bien des années, dans l'île d’Öland par feu M. le professeur 
BoHEMAN, et découvert récemment parmi les exemplaires d'une 


espèce voisine, à l'occasion de la révision générale qui se fait 


actuellement des Lépidoptères suédois au Musée de l'État. 

M. LAMPA mentionne ensuite, d'après un journal américain, 
»Papilio», que l’on a réussi, en Amérique, à élever des larves au 
moyen de feuilles séchées par la pression des végétaux servant 
de nourriture aux larves respectives. A l'emploi des feuilles, on 
les trempe d'abord quelque temps dans de l'eau, puis on les 
essuye soigneusement. Si cette donnée se confirme, elle aura 
supprimé une grande difficulté dans la nourriture des larves 
pendant un voyage. NE | | 

M. AURIVILLIUS rend compte des recherches les plus récen- 
tes sur la manière dont les mouches et autres insectes fixent leurs 
pattes pendant leurs promenades sur nos vitres, au plafond de 
nos demeures, etc. On a cru découvrir que cette faculté des 
insectes mentionnés n'est pas due, comme on l'avait supposé jus- 
qu'ici, à un appareil de suction placé sous la patte, mais à un 
liquide collant, distillé de petites glandes, fixées aux poils entou- 
rant la patte sous forme de couronne. 

M. AURIVILLIUS mentionne ensuite qu’on est actuellement 
disposé en Allemagne à nier l'existence, chez les abeilles, de la 
parthénogèse dont on était généralement convaincu jusqu ici. 

A la proposition de M. Mewes, M. le major ALEXANDRE 
DE HoMEYER, entomologiste allemand distingué, est nommé mem- 
bre étranger de la Société. 


Oskar-Th. Sandahl. 


RÉSUMÉS. 117 


(P. 62 du texte.) 


‘Sven LAMPA: Pour les éleveurs de larves. 


Comme M. Lampa a donné, à la séance du 28 avril 1883 
de la Société entomologique, un résumé de cet article, et que 
l'essence en a été reproduite à la page précédente {116), nous 
nous contentons d’y renvoyer le lecteur. 


(P. 63—88 du texte.) 


J. SPARRE-SCHNEIDER: Contributions ultérieures à la connais- 
sance de la Faune Lépidoptérologique du Syd-Varanger. (Avec un 
croquis de carte.) 


>! 


Dans un article très intéressant, qui mériterait, à plus d'un 
égard, d'être traduit en son entier, M. J. SPARRE-SCHNEIDER 
fait un nouvel apport à la connaissance de la Faune Lépidoptéro- 
logique des contrées entourant les rives méridionales du Varan- 
gerfjord (golfe de Varanger), c.-à-d. des régions, relativement peu 
connues encore, situées à l'extrémité NE. de la Norvége du côté 
de la Mer glaciale, entre la Finlande et la Russie. 


Dans la 4me livraison (p. 71—100) du »Musée de Tromsö», 
M. W.-M. SCHÔYEN donnait la liste de 132 espèces de Lépido- 
ptères (84 Macro-Lépidoptères et 48 Micro-Lépidoptères) trouvés, 
soit par lui et M. SPARRE-SCHNEIDER autour d Elvenæs (Syd- 
Varanger), au milieu de juillet 1878, soit, pendant les 5 dernières 
années, par M. le pasteur G. SANDBERG dans les mêmes régions. 
Grâce à un nouveau voyage de MM. SPARRE-SCHNEIDER et SAND- 
BERG, les g—18 juillet 1882, le long du Pasvik-elv (rivière de 
Pasvik), qui porte à la Mer Glaciale les eaux du grand lac 
Enare, situé en deçà du 69° de lat. N., le nombre des Lepido- 
-ptères connus du Syd-Varanger s’éléve désormais à 151 espèces, 
soit à 19 de plus que dans la liste mentionnée de M. SCHÔYEN. 
De ces r9 espèces nouvelles pour la faune en question, précé- 
dées. d'une astérisque dans la liste (Æor/egnelse etc.) que l'on 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


trouvera aux pages 73—88, plusieurs étaient restées inconnues 
jusqu'ici pour les régions arctiques norvégiennes; deux d’entre 
elles, Agrofis No 21) et Acidalia (No #32), sont en outre des 
espèces parfaitement nouvelles. 


A l'égard de la première, trouvée, le ro juillet, sur les ter- 
res de la ferme d’Eide, près du lac Coalme-javre, M. SPARRE- 
SCHNEIDER avait cru devoir lui donner provisoirement le nom 
d’Agrotis comparata MÖSCHL??, d’après la seule forme connue, 
venant du Labrador, mais M. MÖSCHLER écrivit plus tard à l’au- 
teur quil considérait cette espèce comme un type nouveau, au- 
quel M. SPARRE-SCHNEIDER a donné le nom d’Agrotis gelida 
SCHNEIDER, et dont on trouvera la description en latin au bas 
de la page 88. 

Quant à la seconde espèce, Acridalia Schüyeni (No *32), elle 
fut rencontrée, pour la première fois, le 10 juillet, par M. SAND- 
BERG pres de la cataracte de Jordi-guösk, et on la retrouva dans 
plusieurs autres localités, quoiqu'il faille peut-être la considérer 
jusqu à nouvel ordre comme une espèce passablement locale. 
M. SPARRE-SCHNEIDER en donne la caractéristique en latin vers 
la fin de la page 81 (avant le No 33). 


Aux 151 types arctiques mentionnés, il en faudra bientôt 
ajouter un plus grand nombre encore, car M. le pasteur SAND- 
BERG en a trouvé depuis lors, sur divers points de sa vaste pa- 
roisse, plusieurs autres, — dont quelques-unes très remarquables, — 
à l’égard desquelles il prépare une notice. 


Il eût été fort intéressant, comme nous l’avons dit, de pou- 
voir suivre en détail les excursions des savants précités, excur- 
sions qui offrent un intérêt. tout aussi vif au point de vue de la 
nature et de l'ethnographie de ces régions presque inconnues, qu à 
celui de leur entomologie. Nous nous contenterons d'ajouter: 
que, dans l'ordre des Coléoptères, M. SPARRE-SCHNEIDER a re- 
cueilli à Svanvik (rives du Varanger-fjord) un exemplaire de 
Bembidium assimile, qui jusqu'ici n'avait été remarqué qu'aux en-. 
virons de Kristiania; qu’ As/ycops lalpa, espèce nouvelle pour la 
faune norvégienne, se trouvait en nombre sur le sable humide 
des rives du lac Bodse-javre, et que Ckcindela sylvatica fut 


rencontrée presque jusqu'à l’extréme: limite des forêts de pin.. 


RÉSUMÉS. T19 


L'auteur se réserve du reste de donner la liste de tous les Co- 
léoptères trouvés jusqu'ici à Syd-Varanger dans un aperçu géné- 
ral des Coléoptères arctiques norvégiens, à la rédaction duquel i} 
est actuellement occupé. 

_ Disons enfin, pour le compte des malacologistes: que Zim- 
nea palustris était très commune sur plusieurs points; qu'une 
Limnea stagnalis fut trouvée aux rapides de Luesü-guösk, proba- 
blement le point le plus septentrional où on l'ait rencuntrée jus- 
qu'ici, enfin, qu'une Swccinea fut recueillie aux bords du lac 
Bodsejavre et à Jordi-guösk, et une Zyalinia sur une île du lac 
mentionné. 


(P. 89 du texte.) 


K.-Fr. THEDENIUS: Géométre nouveau pour la Suède. 


Ce Géomètre, Zidonia loricaria EVvERSM., a été trouvé a 
Delsbo, dans le Helsingland, Suède du Nord, par M. Jou. Rv- 
DOLPHI, peintre de bâtiment, qui annonce l'y avoir rencontré en 
nombre. M. THEDENIUS pense qu'on en constatera aussi la pré- 
sence sur les côtes orientales de la Suède moyenne. On ne le 
connaissait jusqu'à ce jour que des îles d’Äland, de la Finlande, 
de la Livonie, des environs de Saint-Petersbourg, de l'intérieur 
de la Russie et des régions de l’Oural. 


(Pr oo dit textes) 


Réunion du printemps de la Socrété entomologique. 


Le samedi 2 juin, dans l'après-midi, un grand nombre des 
membres de la Société entomologique se réunirent avec la So- 
ciété d'histoire naturelle à l'auberge de Djurgärdsbrunn (Parc 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


royal). Le temps était magnifique, et l’on en profita pour faire 
de petites excursions dans les environs si pittoresques de cette 
\pealite. On recueillit divers papillons, coléoptères et autres in- 
sectes, on prit ensuite une collation en plein air pour profiter 
des charmes de l'une de ces délicieuses soirées d'été du Nord, 
et l'on ne rentra que fort tard dans la capitale. 


(P. 9%. du) texte.) 


G.-F, MÖLLER: Contributions à la faune hyménoptérologique | 
de la Suède. 

Nous ne releverons, dans ce travail en latin, que les types, 
nouveaux Jchneumon clavipes n. s. (p. 92) et Clypta genalis n. s. 


(p. 95). 


(P06 du texter) 


Liste de dons reçus, de M. le Dr G.-L. MAYER, à Vienne, par 
la Bibliothèque de la Société: 


(P. 97 du texte.) 


OskAR-TH. SANDAHL: JVécrologie de NILS EDWARD FORSSELL. 


La Société entomologique vient de perdre l’un de ses mem- 
bres les plus zélés, et jusqu'à un certain point l’un de ses prin- 
cipaux promoteurs, M. le professeur Nits EDWARD FORSSELL, 
directeur de l’École vétérinaire de Skara (Vestrogothie), chevalier 
des ordres de l'Étoile polaire et de Wasa, mort à Karlsbad, le 
5 juin 1883, à 4 h., 45 m. du matin, à l'âge de près de 62 


RÉSUMÉS. 121 


ans, d'une péritonite aiguë qu'il s'était attirée pendant le voyage 


aux eaux précitées. 

M. ForssELL, ne en Vestmanland le 31 août 1821, se voua 
d'abord aux études pharmaceutiques, et passa, en 1840, à Sö- 
dertelge (gouvernement de Stockholm-campagne), l'examen d'étu- 
diant en pharmacie, Reçu, en 1844, élève à l'École vétérinaire 
de Stockholm, il y étudia sous l’habile direction du chef de cet 
établissement, M. A. NORLING, et fut diplômé vétérinaire en 1874. 
La même année, il devint maître de seconde classe à l'École vétéri- 
naire de Skara, et fonctionna, pendant les années 1852—1857, 
comme vétérinaire du gouvernement de Skaraborg. Nommé en 
1856 second professeur de l'école, il en devint, dès 1858, le 
chef et le premier professeur. On lui doit une foule d'articles 
et de publications dans le domaine de la science vétérinaire. Au 
ame centenaire de l’université d’Upsal, en 1877, M. FORSSELL 
reçut le diplôme de Dr honoraire, et en 1880, le Roi lui accorda 
le titre de professeur. M. FORSSELL a fait divers voyages scien- 
tifiques tant en Europe qu’au Brésil. Il était membre de la So- 
ciété des médecins suédois et de plusieurs sociétés scientifiques 
étrangères. 


Atteint depuis longtemps de diabète sucrée, puis plus tard 
de goutte sereine (amaurose), M. FORSSELL se vit enfin forcé de 
résigner le poste qu'il occupait avec tant de distinction, et il de- 
vait s'établir cet automne dans la capitale, la Diète de cette an- 
née lui ayant accordé une pension de retraite de 3,200 cou- 
ronnes (4,480 fr.) en récompense de ses longs et précieux 


services. 


L’entomologie et la botanique étaient les sciences de prédi- 
lection de M. FORSSELL. Ses observations dans le monde des 


insectes lui avaient donné une expérience pratique si bien con- | 


nue et reconnue dans la province qu'il habitait, que les agricul- 
teurs y avaient sans cesse recours. Il est profondément à re- 
gretter qu'il n'ait Tien publié à cet égard. Rappelons enfin qu'il 
fut l’un des premiers à faire naître l'idée de la création d’une 


x 


Société entomologique a Stockholm. 


La mort de M. ForssELL, quoique prévue depuis longtemps, 
a causé un grand vide parmi ses nombreux amis et jeté le deuil 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


dans sa famille. Son fils unique vient d'être nommé professeur 
»docent» de botanique à Upsal, et de ses quatre filles, trois 


sont mariées. 


(P. 101 du texte.) 


J. SPÅNGBERG: Species novas Gyponae etc. 


Voir le texte latin à la page indiquée. 


DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- 
HOLM SAMMANKOMST DEN 3 OKT. 1883. 


Ordföranden helsade de ganska talrikt församlade ledamö- 
terne välkomna efter sommarens utflykter och arbeten inom ento- 
mologien samt lemnade sedan följande meddelanden: 

Sedan sista sammankomsten har Ent. Foreningen beklag- 
ligtvis förlorat genom döden tre af sina varmt intresserade med- 
lemmar Fil. D:r Herman HOFBERG, som afled 1 Stockholm den 
28 April; Professoren m. m. Nits EDVARD FORSSELL, död i Carls- 
bad den 5 Juni" och Landtbruksakademiens Sekreterare Fil. D:r 
FERDINAND UNANDER, som bortrycktes 1 Stockholm af lungsäcks- 
inflammation den 17 September 1883. 

Till medlemmar af Foreningen hafva invalts: 

Herr Kaptenen L. W. MunTtHE, Karlsborg. 
» Apotekaren H. M. Tu. Grarr, Karlskoga. 
» Med. Doktor H. F.. ANTELL, Wasa 1 Finland. 
» Pastor J. KIELLMAN-GORANSON, Stockholm. 
» Jägmästaren J. OÖ. AF ZELLEN, Sthm. Skogsstyrelsen. 


» > F. ©. BREMBERG, Skellefteå. 

> » C. E. DEGERMAN, Piteä. 

> » P. F. M. von WEDDERKOP, Burträsk. 
> > J. H. BorcLinp, Piteä. 


» Kammarjunkaren TH. ODELBERG, Stockholm (Enskede). 
» Provisor F. MULLERN, Stockholm. Farm. Institutet. 
» Possessionaten M. Larsson, Skaggs, Wisby. 
» PE N. Heruirz, Hallfreda, "Wisby. 
» Skeppsbyggmästaren H. C. AGERSKOV, Sthm, Stora Warfvet. 
Tul biblioteket har förärats en mängd värderika böcker, 
synnerligast fran föreningens utländske ledamöter. 


U Nekraloeiniore- Ent. Tidskr, 1883, HH. 2, sid. 97. 
RES 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Hr J. RupoLpHı förevisade tvänne taflor med afbildningar 
af svenska fjärilar, särdeles fint utförda med ljustryck af Hr 
Hoffotografen JÆGER. 

Konservator Meves förevisade flera dels sällsynta och dels 
för Sverige nya nattfjärilar, af honom under sensommaren fän- 
gade vid Dalarö, samt lemnade en förteckning pa de nya eller 
sällsynta fjärilarter, han föregående år fångat pa Öland. Med 
anledning häraf uppstod en omfattande diskussion rörande åtskil- 
liga fjärilsarters utbredning, hvarunder påpekades, att i Stockholms 
skärgård mötas flera nordiska och sydliga fjärilsformer, hvarige- 
nom denna skärgård blir i entomologiskt hänseende så ovan- 
ligt rik. 

Lektor HOLMGREN, Prof. AURIVILLIUS, Lektorerna SPANG- 
BERG Och THEDENIUS, konservator Lampa m. fl. redogjorde för 
sina iakttagelser rörande det massvisa uppträdandet af flera slags 
insekter under sistlidne sommar, hvilken synes hafva varit ovan- 
ligt gynsam för insekters utveckling. Rörande dessa iakttagelser 
skulle särskilda uppsatser 1 tidskriften införas. 

Kandidat Morronson omtalade i korthet sin under sistlidne 
sommar med understöd af Göteborgs Vitterhets- och Vetenskaps- 
Societet företagna undersökning af södra Halland i entomolo- 
giskt hänseende, hvarunder han gjort flera fynd af nya skalbag- 
gar. Hr M. förärade Foreningen en utsökt samling af skalbag- 
gar, tagna af honom 1 Halland. 

Dr. G. F. MÖLLER i Trelleborg hade insändt och till För- 
eningen Öfverlemnat en serie exemplar af en liten ny Pteromalin, 
Arthrolytus punclicollis MÖLLER, hvilken han upptäckt såsom pa- 
rasit hos Anobrum paniceum L., den bekante förstöraren af före- 
mäl i naturvetenskapliga samlingar. 

Slutligen visade Konservator Lampa en för svenska faunan 
ny nattfjäril, Cloantha hyperici Fasr., hvilken egentligen tillhör 
södra Europa och förut icke träffats nordligare än 1 södra Tysk- 
land, men i sommar af Hr L. tagits vid Skepparviken 1 Stock- 


holms skärgärd. 
Oskar Th. Sandahl. 


ANTECKNINGAR OM SALLSYNTARE 
SVENSKA LEPIDOPTERA 


AF 


SVEN LAMPA. 


Den samling af svenska fjärilar, som förvaras à riksmuseum, 
har för sin rikedom pä säväl arter som individer i främsta rum- 
met att tacka professorerna C. H. BoHEMAN och P. F. WAHL 
BERG, hvilka bäda under en läng tid nedlade en möda och omsorg 
derpa, som är förtjänt af alla svenska fjärilvänners erkännande, 
Men det är ej denna rikedom allenast, som förlänar henne sitt 
stora värde, utan fastmera det ypperliga tillständ hvaruti snart 
sagdt hvart enda exemplar befinner sig; ty de allra flesta af dem 
äro utvalda med en sädan omsorg, att de, efter en ytterligare pre- 
paration, ännu i dag kunna gälla säsom mönster för en samling 
äfven enligt nuvarande tids högre fordringar. 

Manga ar hafva likväl förflutit sedan dessa fjärilar af BOHE- 
MAN insattes och ordnades och under tiden hafva ej sa fa arter 
tillkommit; ty endast inom afdelningen Macrolepidoptera hafva 
under sista decenniet på skandinaviska halfön anträffats bortåt 
femtio arter, förutom många varieteter, om hvilkas förekomst der- 
städes man förut saknade kännedom. Sannolikt är, att ännu flera 
komma att upptäckas, isynnerhet inom afdelningen Microlepidop- 
tera, med hvilken våra samlare hittills endast obetydligt syssel- 
satt sig. Härtill skall i första rummet bidraga det allmännare 
intresse för entomologien, som under de sista åren utbredt sig 
och hvilket synes framkalla samlare inom nästan hvarje landsort. 
Då Entomologiska Föreningen genom sin tidskrift bereder dessa 
tillfälle att offentliggöra sina iakttagelser och fynd, så torde den 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


dag ej vara alltför aflägsen, da äfven vi kunna i det närmaste 
angifva hvilka insektformer värt vidsträckta och pa omvexlande 
lokaler sa rika land innesluter. 

På grund af det ofvan antydda har det blifvit en nödvän- 
dighet att i riksmusei svenska fjärilsamling bereda nykomlingarne 
rum och detta har ej kunnat ske annorlunda, än derigenom, att 
alla fjärilarne omflyttats. Under sysselsättningen harmed, samt 
vid omprepareringen, har jag kommit i tillfälle att äfven nog- 
grannare granska det rikhaltiga materialet och dervid päträffat ett 
och annat, som synts förtjänt af ett offentliggörande. Jag anhäl- 
ler nu, att för tidskriftens läsare fa framlägga några af de iakt- 
tagelser, som af mig blifvit gjorda. Om den systematiska ord- 
ningen skulle följas, sa borde början göras med dagfjärilarne, 
men dä tiden nu ej medgifver detta, mäste dessa lemnas till 
nägot tillfälle längre fram. Jag vill för denna gäng blott om- 
nämna ett par skymningsfjärilar, af hvilka den ena torde vara 
förut okänd säsom svensk och den andra ny för vetenskapen. 

Sesia Vespiformis L. (= Asiliformis ROTT. = Cynipifor- 
mis Esp.). Dlasvart, med ett hvitt streck invid ögats framkant; 
palperna undertill, framhöfternas utsida, två större fläckar pa fram- 
bröstet och en eller tvänne mindre på bakryggen, 2:0, Boe On Ose 
(hos hanen äfven 7-e) abdominalringarnes bakkant, skenbenens üfre 
hälft samt tarserna gula; framvingarnes diskfläck i yttre kanten saff- 
ransgul. Framvingens längd 9 m.m. 

En liten fläck vid basen af framvingarne och tvänne smala 
streck längs ryggen gula. Hos ifragavarande exemplar, en hane, 
saknas lıkväl dessa ryggstreck, men hafva möjligen funnits till, 
då det var nyss kläckt. Bakkroppens 4:e och 7:e ringar hafva 
bakkanten gul äfven pa undersidan. Det bakre glasfältet (mel- 
lan bakre medianstammen och bakkanten) pa framvingarne vat- 
tenklart ända till diskfläcken, och det yttre (vid vingspetsen) jam- 
förelsevis stort, emedan det svarta, nägot violettskiftande tvärban- 
det vid utkanten är tämligen smalt; pä undersidan äro kostal- 
kanten och spetsfälten gula, hvilken färg hos en del exemplar är 
märkbar äfven på ôfre sidan. Analtofsen ofvan svart, hos ho- 
nan gul, blott ı midten och sidorna med smala, svarta fläckar; 
pa undersidan hos bäda könen svart, med gul spets. 

Att denna art är Lınx&s, i Fauna Suecica beskrifna Sphinx 


LAMPA: SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 127 


Vespiformis kan jag för min del numera ej betvifla. Flera äldre 
författare, bland andra VIEWEG, Rossi och LAsPEYRES antaga äf- 
ven detta, men andra, jämte flera af yngre datum, äro af annan 
äsigt, STAUDINGER anser, att LASPEVRES uppgift om artens före- 
komst ı Sverige är falsk, emedan den hittills ej derstädes anträf- 
fats och förkastar p& den grund det Linnéanska namnet, säsom 
antagligen tillhörande någon annan art (se St. E. Ztng. 1856, p. 
150). Man har för öfrigt velat hänföra nämda Vesprformis till 
Hylaeiformis Lasp. och Jchneumoniformis FABR. Att den ej 
rimligtvis kan vara identisk med den förstnämda af dessa, kan 
hvem som helst, som är i tillfälle jämföra LINNES beskrifning med 
ett exemplar af LASPEYRES art genast varseblifva. Hvad FABRICII 
Ichneumoniformis ater angår, så kan beskrifningen tämligen väl passa 
in derpå, men orden »Alae sequentis (Trpuliformis), sed macula 
flavescente» synas mig tydligt nog syfta på ROTTENBURGS Åsilifor- 
mis, ty dennas vingar likna mycket mera dem hos Z7pulzformis L. 
än hos Zchneumoniformis Lasp. LINNÉS ord: »corpus totum ni- 
grum, sed abdominis tria segmenta posteriora margine flava» äro 
visserligen vilseledande, men förklarliga då man vet, huru lätt 
de gula fläckarne på kroppen kunna utplånas, antingen till följd 
af ovarsamhet då djuret infångas och uppstickes eller ock ge- 
nom en ur kroppen afsöndrad vätska. 

Riksmusei exemplar, hvilket förut var insatt bland individer 
af en annan art, är af BOHEMAN, enligt vidfogad lokaletikett, 
funnet på Öland, antagligen i början af sextiotalet. Högst san- 
nolikt ar, att LINNÉ mer an hundra år förut fann samma art un- 
der sin ölandsresa. 

Sesia Aurivillii n. sp. Migra, coeruleo et aeneo micans; 
maculıs duabus prosterni, vitta in lateribus segmentorum I te 2, 
margine postertore segmenti 4:1, macula tibiarum posticarum tar- 
sisque omnibus cifrinis; palpıs subtus, bast alarum anticarum mar- 
gineque exteriore macule discoidalis croceis. Longit. ale anticæ 
ity ih: 4 ©: 

Habitat in Lapponia rarius. 

Pannan bläsvart, bröstets och bakkroppens teckningar blek- 
gula; 4:de analsegmentets guia ring smal och pa undersidan ej 
afbruten. Antennerna undertill brunaktiga; främre skenbenen pa 
insidan gula och de bakres gula fläck belägen der de inre spor- 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


rarne äro fästa; alla tarserna smutsigt blekgula. Framvingarne 
invid basen täckta af svartblä fjäll, men utanför dessa äro bakre 
medianstammen och bakkanten rödgula tämligen längt utät, äf- 
vensom yttre kanten af den njurformiga, svartblä diskfläcken; 
dessutom finnas har och der glest strödda, rödgula fjäll, hvilka: 
äro märkbarast vid kostalkanten samt insidan af tvärbandet vid 
vingspetsen. Detta är hos föreliggande exemplar något skadadt, 
men synes vara smalare än det närliggande glasfältet, samt brun- 
aktigt svart; det bakre glasfältet vattenklart ända fram till disk- 
fläcken; fransarne svartbruna och vingmembranen blåskimrande. 
Bakvingarne med en rödgul fläck vid basen, mellan bakre medi- 
anstammen och främre dorsalribban; diskfläcken liten, smalt tri- 
angelformig, bildad af rödgula och svartaktiga fjäll. Undersidan 
nästan lik den öfra, men diskfläcken å framvingarne omgifves af 
rödgula fjäll; dylika finnas äfven pä tvärbandet vid utkanten och 
sta der något tätare än a ôfra sidan. 


Sesia Aurivillü n. sp. 


Nu beskrifna exemplar var i Riksmusei samling insatt till- 
sammans med S. Culiciformis, hvilken art denna till storlek och 
habitus liknar, och är, enligt af BOHEMAN vidfästad etikett, fun- 
net i Lappland (förmodligen Luleå lappmark) af professor N. J. 
ANDERSSON. 


EDR EN VARIETET AF ARGYNNIS PALES S. V. 
AF 


G. SANDBERG. 


Af Perlemorsommerfuglenes inden Skandinaviens arktiske Re- 
gion saa talrigt repræsenterede Slægt forekommer for nogle Ar- 
ters Vedkommende Varieteter, der karakteriserer sig derved, at 
de sædvanlige mörke Tegninger oventil helt og holdent drar sig 
over og dækker Vingens Flade, hvorved den rödgule Grund- 
farve ganske fortrænges eller alene kommer til at optræde flæk- 
kevis. 

En særdeles vakker og interessant Form af dette Slags, som 
jeg har tillagt Varietetsnavnet /nduc/a, tog jeg i Sommer af Ar- 
gynnis Pales paa den norske O Sevvi-suolo i Grændsevandet Vag- 
gatiem-javre Ostenfor Znaresjöen under en Polhöide af ca. 69° n. 
Br. Beskrivelsen folger herved: 

Vingerne oventil mörkt blaaviolette; Basis dækket af gulagtig 
Lod, ligesaa Abdomen; en langagtig Flek henimod Apex gul; 
Fryndserne om Vingerne gule med brune Flækker. Bagvingerne 
langs Udkanten med et Par Rader rödgule, utydelige Flekker, der 
i Analhjôrnet fremtræder ocelformede og skarpere tegnede, — 
Paa Undersiden begge Vingepar farvede som hos Varieteten Ar- 
silache Ese. dog saaledes, at Fremvingernes sorte Tegninger viser 
sig endda grovere og for störste Delen som runde Flækker. 
Med sidstnævnte Varietet har den ogsaa tilfælles en, sammen- 
lignet med Hovedformen, bredere og mere afrundet Form af 
Vingerne. 

Beskrivelsen er afgivet efter et friskt Hunexemplar, der den 
17:de Juli fandtes flyvende paa en Myr sammen med andre, 

Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 3 (1883). 9 : 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


normalt farvede Individer af Arsilache, hvilken paa de fleste Ste- 
der inden vor arktiske Region er den almindeligste optrædende 
Form af Arten Zales. Et andet Exemplar af samme Udseende 
lagttoges sammesteds, men blev ikke fanget: | 

Varieteten /nducta af Argyn. Pales tilhôrer ligesom den til- 
svarende for Arten Aglaras Vedkommende udelukkende den ark- 
tiske Region og er ogsaa der yderst sjelden, da den, saavidt 
vides, ikke er taget andre Steder end paa de ovenanförte Lo- 
kaliteter 1 Finmarken. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: 


Af La Societe nationale de Sciences naturelles et 
mathématiques de Cherbourg: 


Catalogue de la Bibliothèque. I, Port. 


Af La Société des Sciences Physiques et 
Naturelles de Bordeaux: 


Memoires. Ser. II. Tome IV. (des procès-verbaux pp. XXXIII—XLVIII des 
publications recurs pp. XXXIII—XLVI. 1882. 
„ser. IL. Dome V.Cah, 1. 0882; 


Af La Societe Linneenne de Lyon: 


Annales: 1879—1881 (nouv. Série) Tom. XXVI—XXVIII. 


Af La Société d'Études Scientifiques d'Angers: 


Bulletin. XI:me e XIl:me années 1881—1882. 


Af La Société d'Histoire Naturelle de Toulouse: 


Bulletin. XV:me année 1881. 
Forts. 5142182; 


OM EN FOR NORGES FAUNA OG REGIO 
AROMA NYSEKTIOPATIOCER 


AF 


G. SANDBERG. 


Den 3o:de Juli dette Aar fangede jeg paa den norske Side 
af /akobselv ved den russiske Grændse under en nordlig Bredde 
af henimod 70° og kuns omkring 4 Km. fra Ishavets Kyst et 
nys udkl&kket Exemplar af Polyommatus Helle W. V. Den flöi 
paa en med Alchemilla tet bevoxet Engskraaning paa A. O. 
BRÆCHANS Eiendom i Jakobselvdalen. 

Fundet af denne vakkre lille Art var af szrdeles Interesse, 
baade fordi den aldrig for har været observeret indenfor Norges 
Grændser, og tillige fordi man hidtil ikke har været paa det 
rene med, hvor langt den gik mod nord. Dr. STAUDINGER setter 
i sin Katalog Artens Udbredelse til det nordlige (boreale) og 
midterste Europa, Armenien, det sydlige Sibirien og Amur, og 
svenske Entomologer, Prof. BOHEMAN og WAHLBERG, indskrænker 
Opgaverne om Artens Flyvesteder inden Sverige til et temmelig 
begrændset Feldt 1 Norr- og Westerbottens Län, hvorhos Prof. 
ZETTERSTEDT n&vner den som sjeldent forekommende i Sveriges 
Lapmarker. Polyom. Helles arktiske Borgerret har man saaledes 
hge indtil nu veret i Uvidenhed om. 

Det tagne Exemplar, der var en Han, udmærker sig 1 det 
hele taget ved Mathed i Farverne: Oventil er saaledes den vio- 
lette Glands paa alle fire Vinger ganske svag og de sorte Flek- 
ker, der korresponderer med Undersidens, matte og næsten for- 
svindende med Undtagelse af den stôrste ved Enden af Disk- 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


feldtet paa Forvingerne, hvilken fremtræder mere markeret. Lige- 
ledes er paa Undersiden den rödgule og gulgraa Grundfarve no- 
get afbleget, hvorhos det mörkere rödgule Baand ı Udkanten 
kuns viser sig paa Dagvingerne, ıdet Forvingerne paa Partiet 
imellem den yderste, sorte Flekkerad og Fryndserne paa ingen 
Maade er morkere farvet end den övrige Del af Vingen pas 
denne Side. Forövrigt bemærkes, at WALLENGRENS Opgave i 
» Skandinaviens Dagfjärilar» om et for alle fire Vinger paa Un- 
dersiden hos denne Art »gemensamt mörkare rödgult band i ut- 
kanten» heller ikke passer paa Exemplarer fra AZellemeuropa, som 
jeg er i Besiddelse af, og som i denne Henseende stemmer o. 
s. v. ganske med det her omhandlede Individ fra Ishavets Nærhed. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLOKNING: ~ 


Forts. fr. sid.’ 1305 


Af Academie Royale des Sc. des Lettr. et des, 
Beaux-arts de Belgique: 


Annuaire 1882. 
2 1883. 
Bulletins de l'Académie; 3:me Série T. I—V. 


Af Die Physikalisch-Okonomischen Gesellschaft 
zu Königsberg: 


Schriften. Jahrgang XXIII. Abtheil. I& II. 


Af Dr. Gustaf L. Mayr: 


MAYR, G. L., IV. Vorläufige Studien über die Radoboj-Formiciden in d. Samml. 
d. k. k. geol. Reichsanst. — Separat. aus Jahrb. d. k. k. geol. Reichs- 
anst.' 1667. Bil 17 He 3. 

, MYPABbH (Formicidæ) etc. HIyrem. Bb. Type. T. u. 


ry 


W156; OTIIOG 
, Die Australischen Formiciden. — Wien. 


Forts, sid. 138. 


ANTECKNINGAR ÖFVER HEMIPTERER 


AF 


IsIDOR NORDIN. 


Acanthosoma hzmorrhoidale L. har i ar förekommit i 
stor mängd pa Lofön och Kersön pa sin näringsväxt Prunus 
padus. Under föregäende ar har jag fôrgäfves sökt pa säväl 
Prunus padus som Alnus glutinosa, under det jag erhôll den, 1 
ex., på Pyrus malus. Ar 1880 förekom här i myckenhet Zropr- 
coris rufipes L. pa Tilia. De följande” aren har jag endast er- 
hållit enstaka ex. isynnerhet pa Vasturtium Armoracia. 

Pentatoma juniperina L. Ehuru Lofön är ganska rikt be- 
vuxen med Juniperus förekommer denna synnerligen vackra He- 
mipter mycket sparsamt, och svar är den för ögat att upptäcka, 
der den sitter inkrupen mellan barren, genom sin barrgröna färg. 
Efter mycket sökande återfann jag den i slutet af September. 

Cimex bidens L. tyckes föredraga animalisk foda framför 
-vegetabilisk. Jag har flera gånger tagit ex. med vid rostrum 
hängande larver, ur hvilka den sugit sin näring. Detta gaf mig 
anledning att försöka hans smak och inlade i ett glas till den, 
jämte en Prerislarv, blad af Salix, som uppgifves vara närings- 
växten. Efter en stund var den i fard med att spisa af larven, 
som den dödat. Oroad rörde den sig snabbt med larven hän- 
gande pa rostrum . 

Dasycoris pilicornis BurM., som uppgifves af prof. REUTER 
endast för Öland och Gottland, har jag 1 år återfunnit pa lo- 
kalen fran förra âret, säväl nymfer som imagines. Den förekom- 
mer dock här mycket sparsamt. Jag har endast erhållit 12 ex. 

. Clinocoris ferrugatus Fasr. I slutet af Maj erhöll jag 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


i skogen vid China slott pa Lofôn vid hafning pa Moyrtillus 
växande under Abies 10 ex. I September erhöll jag den ater 
på samma ställe. 

Verlusia quadrata FABR. tyckes, om den har tillgång derpå, 
foredraga Saponaria officinalis framför andra växter, ty pa den 
har jag erhållit alla de ex., som jag funnit här, såväl nymfer 
som imagines. 

Gastrodes Abietis L. som jag med ringa resultat, — 2 ex. 
pa c:a 400 grankottar, — länge sökt, erhöll jag i stôrre mängd den 
5 Mars detta ar. Fran en gran, af hvilken jag fôrut tagit och 
undersökt nedfallna kottar, hade storm nedryckt kottar i mängd 
och slungat dem ut pa snön. Af dessa tog jag hem c:a 40 och 
erhöll fran dem i rumstemperatur 20 ex. Orsaken till detta lyck- 
liga resultat anser jag den omständighet vara, att kottarne här 
lägo pa snön. De kottar som jag förut insamlat lägo alla inom 
grenarnas periferi pa den bara fläck, som gerna under blida ej 
allt för bläsiga vintrar bildar sig under granhvalfvet. Här lıg- 
gande kottar Gppna sig till följd af jordvärmen nägot och antag- 
ligen utkryper insekten, dä han. känner kottfjällen öppna sig, i 
hopp om var och sol och gar ater upp pa granen. De pa snon 
liggande kottarne egde ingen orsak att Oppna sig och följaktligen 
holl sig Gastrodes qvar 1 sin vinterbostad. 

Syromastes marginatus L. har i ar förekommit ganska 
mycket pa Rudus 1 trädgårdar pa Lofön och Kersön. 

Ischnorrhynchus Resedæ Panz. förekommer ännu den 15 
Oktober, bade som nymf och imago, på Betula, ehuru denna häl- 
ler pa att slappa sina gula frostbitna löf. 

Elasmostethus dentatus DE GEER tog jag den 15 Okt. 4 
ex. pa Betula jämte föregäende. 


Drottningholm Nov. 1883. 


TVÄ NYA PIEZOSTETHUS-ARTER FRÂN 
SVERIGE OCH FINLAND 


BESKRIFNE 


O. M. REUTER. 


I mina »Hemipterologiska meddelanden, II», införda i Ento- 
mologisk Tidskrift 1882, omnämde jag, att adjunkten THOMSON 
pa Olands sandmarker upptäckt en ny art af hemipter-slägtet 
Prezostethus FIEB. (rättare borde namnet deriverats Piestostethus), 
hvilken han vänligen lemnat mig till beskrifning och för hvilken 
jag i nämda meddelanden föreslog namnet ?. Thomsoni. Da 
jag nu går att, enligt löfte, meddela en beskrifning öfver dénna 
lilla synnerligen intressanta art, är jag nog lycklig att dertill 
kunna lägga beskrifningen öfver ytterligare en ny art af samma 
genus, af hvilken jag den 28 Juni denna sommar fann ett exem- 
plar vid siktning af Sphagnum-tufvor på en kärr-äng i Åbo skär- 
gård och den jag efter fyndorten benämner P. sphagnicola. 


Piezostethus sphagnicola n. sp. 


Niger, nitidus, minus tenuiter pubescens, antennis piceis, 
rostro, trochanteribus, femorum apicibus, tibiis tarsisque testaceis, 
femoribus picescentibus; hemielytris pallide flavo-testaceis, clavo 
tertia parte basali, margine scutellari commissuraque, hac late, 
nec non cuneo toto obscure fuliginosis; hemielytris abdomen su- 
perantibus, leviter nitidulis, embolio et cuneo corio haud vel vix 
nitidioribus, membrana albida iridescente; pedibus robustis, tibus 
brevissime albido-pilosulis, posterioribus apicem versus longius 
fortiter testaceo-spinulosis. Long. © 1°/, mm. 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Funnen i Pargas socken (Äbo skärgärd) i en Sphagnum- 
tufva pä kärrig ängsmark den 28 Juni. 

Denna lila art är af samma storlek som P. formicetorum 
BOH., hvilken den äfven liknar till kroppsform och glans; men 
den skiljer sig genom becksvarta antenner (hos formicetorum \er- 
gula), beckfärgade lar, hemielytra starkare stôtande i lergult och 
med tydligt svartbruna innanränder pa clavus, som vid basen 
äfven är bredt svartbrun; cuneus är helt och hållet svartbrun 
(medan den hos /formicetorum pa sin höjd stöter något i brun- 
aktigt); slutligen är pubescensen tydligt gröfre, än hos denna se- 
nare art, baktibierna deremot kortare hvithåriga. Från P. par- 
vulus REUT. afviker den genom betydligt mindre storlek och ge- 
nom tibierna, som äro helt fint och kort hvitaktigt småhåriga 
(medan de hos parvulus äro försedda med långa utstående hår, 
en karakter, som hittills blifvit förbisedd)." - Slutligen kan den 
icke förvexlas med P. cursitans FALL., hvilken är dubbelt så 
stor och har starkt glänsande, likasom fernissade cuneus och em- 
bolium, detta senare beckbrunt (under det embolium hos 2. 
sphagnicola knappast är mörkare än corium). Kroppen är beck- 
svart, glänsande, aflångt omvändt äggformig. Hufvudet är knapt 
längre än bredt, då ögonen medtagas, försedt med sex utstående 
fina borst, två 1 spetsen af clypeus och två vid hvartdera ögats 
inre rand. Ögon bruna. Rostrum lergult, räckande utöfver 
midten af mesosternum. Antenner beckfärgade, ljust gråhåriga, 
andra leden så lång som pann-afståndet mellan ögonen, tredje 
litet kortare än andra och lika lång som fjärde leden. Pronotum 
så långt som hufvudet, vid basen bredt och svagt urbugtadt samt 
nästan dubbelt bredare än långt, vid spetsen lika bredt som 
långt, de räta sidorna måttligt konvergerande mot spetsen och 
före denna lindrigt afrundade, försedda med två utstående fina 
borst, ett nära basalhörnet och ett annat litet bakom spetsen, 
som eger en mycket fin list mellan framhörnen; disken framtill 
lindrigt konvex, slat, bakom de tva främre tredjedelarne djupt 
intryckt och tydligt pa tvären smastrimmig. Scutellen becksvart, 
spetsdelen tvärstrimmig. Täckvingarna fullt utbildade, blekt ler- 


! Honan af P. parvulus, som ännu är obeskrifven, afviker fran hanen 
genom färgen pa hemielytra, som icke äro bruna, utan till färg och tecknin 
5 Ss P y ) 


snarlika dem hos ?. sphagnicola. 


REUTER. PIEZOSTETHUS-ARTER FR. SVERIGE OCH FINLAND. 137 


gula, lindrigt glänsande, clavus vid basen bredt, 1 scutellar-kanten 
smalt och i commissuren bredt svartbrun, embolium och cuneus 
knapt starkare glänsande än corium, cuneus till hela sin bredd 
svartbrun; membranen hvitaktig, vackert iridiserande, näende 
utom spetsen af abdomen. Ben starka, lergula, lar beckfärgade, 
baktibier med starka lerfärgade taggar, kort hvitaktigt smahariga, 
knapt mer än dubbelt sa långa som tarserna. 


‘Piezostethus Thomsoni n. sp. 


Breviter obovale, abdomine fortius dilatato, niger, nitidus, 
glaber, solum pilis nonnullis exsertis capitis et pronoti; rostro 
testaceo, coxas intermedias attingente, antennis pedibusque bre- 
viusculis piceis, his dilutioribus, tibiis breviter albido-pilosis, po- 
sterioribus concoloriter sat longe et tenuiter spinulosis; hemielytris 
(formae brachypterae) valde abbreviatis, nigro-piceis, nitidis, totis 
coriaceis, solum summo margine apicali membranaceo, basin seg- 
menti primi dorsalis nonnihil superantibus, subtriangularibus, apice 
recte truncatis, commissura scutello saltem */, brevioribus. Long. 
ee) 10m. 

Funnen i några exemplar på Ölands sandmarker af Hr Ad- 
junkten C. G. Thomson. 

Denna lilla utmarkta art skiljes fran alla andra genom den 
korta baktill starkt utvidgade kroppen. Denna är nämligen kort 
omvändt äggformig och icke dubbelt sa lang som bred tvärs öf- 
ver abdomens midt. Hufvudet är sluttande, knapt längre än sin 
bredd, då ögonen medräknas, glatt och slätt, blott försedt med 
sex utstående hår, såsom hos föregående. Rostrum lergult, nå- 
ende till mellanhöfterna. Antenner mörkt beckfärgade, gråhåriga, 
andra leden nästan lika lång som pannafståndet mellan ögonen, 
tredje tydligt kortare än andra och nästan lika lång som fjärde 
leden. Pronotum (hos den kortvingade formen, den enda hittills 
kända) knapt mer än */, kortare än sin basalbredd, 1 spetsen 
lika bredt som långt, sidorna lindrigt konvergerande och lindrigt 
afrundade mot spetsen, för öfrigt räta, disken slät, ytterst lin- 
drigt sluttande mot spetsen, basaldelen smalt nedtryckt och fint 
tvärrynkig, bakkanten mycket bredt urbugtad. Scutell nästan slät. 
Täckvingar starkt afkortade, helt: och hållet läderartade utan 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


sömmar för clavus, embolium och cuneus, becksvarta, glänsande, 
glatta, nästan trekantiga, blott litet skjutande utöfver första dor- 
salsegmentets bas, commissuren åtminstone '/, kortare än scutel- 
len, i spetsen rakt tvärhuggna, yttersta kanten mycket smalt hinn- 
aktig. Ben ljusare beckbruna, korta, hanens framlår tjocka, dess 
framtibier mot spetsen starkt utvidgade, snedt afhuggna och för- 
sedda med en lång spongiös grop, som upptager en tredjedel 
af tibian; baktibier kort hvitaktigt småhåriga, med tämligen fina 
och långa beckbruna taggar; de bakersta litet mer än dubbelt 
så långa som baktarserna. 


che 


ENTOMOLOGISKA FÔRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLOKNING: 


Forts. fr. sit. 232. 


Af S:re D:re Rafaéllo Gestro (Genova): 


GESTRO, R., Sopra alcuni Coleotteri di Birmanıa raccolti dal Capitano G. B. 
ComotTro. Genova 1882. 

, Note sopra alcuni Coleotteri appart. alle Collezioni del Museo civico 
di Genova. Ann. d. Mus. Civ. di Storia Nat. di Genova, Vol. III, 
Dees, 5872: 

ibid, Mal LV, Nov.21873. 

, Descrizione di tre nuove specie di Cicindelini dell’Isola di Borneo. 
An d Nas. Civ. ete., Vol, VE "1874. 

, Enumerazione dei Cetonidi raccolti nell’arcipelago Malese e nella Pa- 
puasia d. S:ri G. Doria, O. Beccarı e L. M. D'ALBERTIS. Ann. 
d. Mus. Civ. etc., Vol. VI, 1874. 

, Osservazioni sopra alc. specie italiane del genere Cychrus. Ann. d. 
Mus. Civ., Vol. VI, 1874. 

, Descrizione di tre specie nuove d. genere Afractocerus, Appart. al. 
Coll. 4. Mus. Civ. '' Ann. d. Mus. Civ., Vol. Vij ee 

, Note sopra Alc. Carabici. app. al. Mus. Civ. di Genova con De- 
scrizione d. sp. nuove. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VII, 1875. 

, Descr. d. un nuovo genere e d. alc. n. spec. di Coleotteri Papuani. 
Ann. d. Mus. Civ., Vol. VII, 1875. 

, Descr. d. una n. specie di Zupholus. Ann. d. Mus. Civ., Vol. VIII 
1876. 


AN RE > 
R< 


KE ane A 


A VIRIS DOCTISSIMIS NORDENSKIÖLD ILLUM DUCEM SEQUENTIBUS 
SIT SULIS WAIGATSCH ET NOVAJA SEMLIA 


ANNO 1875 COLLECTA 


meer NOP TERA ET DIPTERA 


AUCTORE 


AUG. E. HOLMGREN . 


Sie AN 


AUCTORE 


CHR. AURIVILLIUS 


D: AliMdé A[AVOM 


i a 


Vär kunskap om Novaja Semlias insektverld är af helt 
ungt datum. I VON MIDDENDORFS stora verk öfver Sibirien om- 
nämnas (1851) 4 arter, Chrysomela septentrionalis, Bombus lappo- 
nicus, Psodos trepidata, Semblis nitida, såsom funna af v. BAËR på 
Novaja Semlia. HEUGLIN åter berättar, att under hans expedi- 
tion 1870—1871 fångades 4 skalbaggar, 1 humla och 2 vatten- 
sländor på ön. 

Detta var allt, som man kände om insektverlden på Novaja 
Semlia, då prof. NORDENSKIÖLD, åtföljd af zoologerne THEEL 
och STUXBERG, besökte ön 1875. De då hopbragta samlingarna 
innehöllo ej mindre än 16 arter coleoptera, — nu redan beskrifna 
af framlidne professor F. W. MäÄKLIN i Helsingfors," — samt 
46 hymenoptera, 81 diptera och 2 lepidoptera, hvilka utgöra 
föremäl för denna uppsats. Det hade varit vär afsigt att läta 
beskrifningarna ätföljas af bilder ôfver de flesta arterna, men 
som dessas utförande, pa grund deraf att en del originaltecknin- 
gar förstördes vid en eldsvada ı Paris, der de skulle graveras, 
mäst fördröjas, har det ansetts lämpligt att nu trycka beskrifnin- 
garna och lata taflorna komma efter, sa snart de blifva färdiga. 

Under de senaste aren har, sa vidt det blifvit mig bekant, 
tillförene blott ännu en expedition hemfört insekter fran Novaja 
Semlia och denna företogs sommaren 1879 af den engelske 
polarforskaren kapten A. H. MarkHAM. I en tämligen djup vik 
pa Ostra sidan af sôdra ön vid 72° 46 nordlig bredd pä- 
träffades da 3 dagfjärilar: Colias Nastes var. Werdandi ZETT., 
Argynms chariclea SCHN., Argynnis improba BUTLER, samt 2 natt- 
fjarilar, Anarta Richardson! Curtis, Anarta lapponica THBG. och 
I mätare, Glaucopteryx Sabini Curtis (=? Cidaria frigidaria GN.). 

1 Öfvers. Finska Vetensk. Soc. Förh. B. 19, p. 15 —32, B. 22 p. 79—87 


och Svenska Vet. Acad. Handlingar (2) B. 18 n:o 4 48 pg. Jämför äfven 
SAHLBERG, J., Ent. Tidskr. B. 3 p. 187—190. 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Alla dessa arter voro förut ej kända frän Novaja Semlia, och sär- 
skildt antog man, säsom det tycktes pä rätt goda grunder, att 
inga dagfjärilar skulle finnas derstädes. ' 

MARKHAMS intressanta fynd visa emellertid, huru försigtig 
man mäste vara vid sädana förutsättningar och uttalanden be- 
träffande insektverlden i de arktiska landen; ty det händer ofta, 
att vissa skyddade ställen hysa arter, som annars ej anträffas pä 
stora sträckor rundt ikring. Att de föregäende expeditionerna 
ej anträffat dagfjärilar pa Novaja Semlia förklaras utan tvifvel 
derigenom, att de besökt mindre skyddade och för hafsvindarne 
utsatta ställen, hvilka alltid undflys af dagfjärilar och andra mera 
ömtåliga insekter. 

Den för närvarande från Novaja Semlia och Waigatsch kända 
insektverlden består af 16 coleoptera, 4 neuroptera, 81 diptera, 
46 hymenoptera, 3 dagfjärilar, 3 nattfjärilar, 2 mätare, ı tor- 
tricid samt 15 Podurider. | 

En längre vistelse pa ön skulle dock helt säkert vara af 
stort intresse for en speciel entomolog, ty flere arter dro nog 
ännu att finna derstädes. Hvad man nu känner om Novaja 
Semlia’s insektverld angifver en ganska nära likhet med insekt- 
faunan vid Jenisseis mynning, i det att p& ön finnas flere for- 
mer, som hittills blott äro funna i det arktiska Asien, men ej i 
Europa. 


! MARKHAM, A. H., A polar Reconnaisance, London 1881, 8:0. Insecta 
by R. M'LACHLAN. 


Stockholm i November 1883. 


Christopher Aurivillius. 


HYMENOPTERA 


AUCTORE 


AUG. E. HOLMGREN. 


Fam. TENTHREDINIDÆ. 


NEMATUS JUR. 


A. Alæ ultra apicem abdominis extensæ, nervis completis. 

a. Alæ superiores cellulis tantum 3 submarginalibus, nervo scilicet 2:do 
transverso submarginali omnino deficiente. Abdomen cercis analibus 
longiusculis — (Cryptocampus HART.). 
+. Mesopleura subtiliter strigoso-alutacea, nitidula. 


I. N. polaris Horner. 


Oblongo-ovatus, nitidus, niger; labro, cercis analibus, 
alarum tegula stigmateque, genubus, tibiis et tarsorum basi, 
pallide testaceis. — © (Long. circit. 5 m.m.). 

Matotschkin Scharr. 


2. N. reticulatus Hozmcr. 


Oblongus, nitidus, niger; ore, genis, temporibus, macula 
ante alas alteraque mesopleurorum, rufescenti-testaceis; ano 
testaceo, cercis obscuris; alis tegula stigmateque pallidis; 
pedibus maxima ex parte, interdum fere totis, pallide testa- 
ceis. — © (Long. 4—4'/, m.m.). - 

Var. ©: capite et mesonoto fere totis rufescenti-testaceis. 

Matotschkin Scharr. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


3. N. morionellus Horner. 


Oblongus, nitidus, niger; macula temporali rufo-castanea, 
subobsoleta; stigmate, genis tibiisque sordide testaceis; cercis 
analibus obscuris. — © (Long. 4 m.m.). 


Matotschkin Scharr. 
Similis priori, sed multo obscurior. Tegule alarum nigre. 


TT. Mesopleura nitidissima et vix nisi ebsoletissime sculpturata. 


4. N. occipitalis Horner. 


Oblongus, nitidus, niger; ore, clypeo, facie sæpius ex parte, 
macula magna temporum et haud raro altera mesopleurorum, 
rufis; cercis analibus pallidis; alis radice, costa stigmateque 
pallidis; femoribus apice late, tibiis et basi tarsorum dilute 
testaceis vel substramineis. — 9 (Long. 3'/,—4 m.m.). 


Matotschkin Scharr. Gaskap. 


N. Saliceti (THoms. Hym. Scand. I. 176, 101) proximus, 
sed vix ejus varietas. Ab illo præcipue dignoscitur pictura ca- 
pitis thoracisque. Antennæ extrorsum nonnunquam fuscescentes. 


b. Alæ superiores cellulis 4 submarginalibus. 
T. Unguiculi tarsorum apice bifido. 
I, Thorax mesopleuris fortius alutaceis, subopacis (©) vel parum 
nitidis (FS). | 

*) Abdomen nitidum, nigrum, ano concolore (<j) vel partim 
testaceo-notato (9). Mesonotum nitidum vel punctatum, 
subopacum, lobis lateralibus postice tantum nitidis. .Tibiz 

postice sulco longitudinali distinctissimo. 


5. N. obscuripes Hoinmck. 


Oblongus vel oblongo-ovatus (©); mas: niger, geniculis 
et tibiis plus minusve sordide testaceis; femina: macula ad 
orbitas verticis alteraque majore temporum, lobis posticis pro- 


thoracis et plaga sæpius magna mesopleurorum, castaneo-rufis; 


HOLMGREN : HYMENOPTERA. 145 


geniculis et tibiis ex parte testaceis, his interdum totis con- 
coloribus. — © (Long. 6—8 m.m.). 
Matotschkin Scharr. 


6. N. arcticus HoLMGR. 


HOLMGR. Ins. Spetsb. 18. 


Matotschkin Scharr. 


N. arcticus (THoms. Hymen. Scand. 134, 62) species alia 
est, a nostra — jam 1869 I. c. descripta — longe diversa. 


7. N. anceps Horner. 


Oblongus vel oblongo-ovatus (9); mas: niger, geniculis, 
tibiis et basi tarsorum, testaceis; /emzna: ore, macula maju- 
scula utrimque verticis, geniculis, tibiis et basi tarsorum, te- 
staceis. — © (Long. 5—6 m.m.). 


Matotschkin Scharr. Besimannaja bay. Norra Gäskap. 


N. obsuripede minor et gracilior. Caput pone oculos haud 
angustatum; sulcis frontalibus distinctis. Clypeus apice leviter 
emarginato. Alæ area submarginali tertia altitudine longiore. — 
N. frigido similis et affinis, sed, præter alias notas, pleuris for- 
tius sculpturatis, magis opacis, colore pedum dilutiore ab illo 
differt. 


**) Abdomen nitidum, nigrum, ano pallido. 


8. N. mysticus Homer. 


Oblongus; mas: labro, geniculis, tibiis tarsisque, testaceis; 
segmento ultimo ventrali toto concolore; /emina: labro, cly- 
peo, facie ex parte, temporibus, genis, pectore, maculis scu- 
telli, trochanteribus, geniculis, tibiis, tarsisque fulvescenti-testa- 
ceis. — à (Long. 5—6 m.m.). 

Besimannaja bay. 


Caput pone oculos haud angustatum, fronte subscabriculo- 
alutacea, sulcis distinctis. Clypeus .apice emarginato. Antennis 
filiformibus, articulis I et 2 flagelli longitudine æqualibus. Als 
cellula submarginalı 3:tia altitudine nonnihil longiore. 


ÆEntom. Tidskr. Arg. Am Isle ei (5885): Io 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


2. Thorax mesopleuris nitidis, sculptura plerumque obsoleta vel om- 
nino nulla. 


9. N. frigidus Boxe. 


BOHEM. Ins. Spetsb. 568, 3. — HOLMGR. Ins. Spetsb. 


10, (O1. 


Matotschkin Scharr. Besimannaja bay. 


10. N. lientericus Horner. 


Oblongus, nitidus; ore, maculis faciei, genis, temporibus 
anoque, testaceis; stigmate alarum pallido; pedibus geniculis, 
tibiis tarsisque sordide testaceis, ex parte fusco-tinctis. — 
JQ (Long. 4'/,—5 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Caput pone oculos vix vel paullulum tantum dilatatum; sul- 
cis frontalibus distinctis. Clypeus apice leviter emarginato. Alæ 
cellula submarginali 3:tia altitudine nonnihil longiore. N. frigido 
proximus. 


11. N. nigriventris Horner. 


Oblongo-ovatus, nitidulus, niger; geniculis, tibiis, basi 
tarsorum stigmateque alarum testaceis. — © (Long. circit. 7 
millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Caput breve, pone oculos haud dilatatum, sulcis verticis di- 
stinctis, obliquis. Clypeus apice medio emarginato. Abdomen 
ovatum, totum nigrum, cercis analibus pallidis. Als cellula sub- 
marginali 3:tia altitudine longiore. 


12. N. parvulus Hoıuck. 


Oblongo-ovatus, nitidulus, niger; ore, macula faciei, stig- 
mate alarum pedibusque pallide testaceis; femoribus plus mi- 
nusve infuscatis; macula utrimque temporali rufescente. — 9 


(Long. 3—3'/, millim.). 


AT 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. | 147 


Waigatsch. 


Caput pone oculos vix l. paullulum dilatatum, sulcis frontalibus 
latis, distinctissimis. Clypeus apice medio emarginato. Antenne 
breves, subfiliformes; articulis 1 et 2 flagelli longitudine subæ- 
qualibus. Alæ cellula submarginali 3:tia quadrata. Tarsı vali- 
diusculi. 


13. N. varipictus HozmGr. 


Oblongus 1. oblongo-ovatus, testaceus; macula qvadrata 
frontali, vittis 3 mesonoti, dorso abdominis lineaque inferne 
femorum, nigris; antennis fuscescentibus; alis pallidis, stigmate 
flavescente. — © (Long. 6—6'/, millim.). 

| Matotschkin Scharr. 


Caput pone oculos haud angustatum, sulcis frontalibus dis- 
tinctis. Clypeus apice fere truncato. Antennæ graciles, articulo 
1:mo flagelli lenissime curvato. Abdomen incisuris pallidis. Alæ 
cellula submarginali 3:tia altitudine parum longiore. Femora linea 
subtus tenui nigra ornata. 


14. N. picticollis Hotmer. 


Oblongo-ovatus, nitidulus, testaceo-rufus; macula quadrata 
frontis dorsoque abdominis nigris; ano rufo-testaceo; mesonoto 
interdum fusco-subvittato; alis hyalinis nervis fuscis, stigmate 
pallido. — à (Long. circit. 4—4'/, m.m.). 

Matotschkin Scharr. 


Caput pone oculos haud angustatum, sulcis frontalibus di- 
stinctissimis. Clypeus brevis, in medio leviter incisus. Meso- 
pleura subtiliter sculpturata, nitore exiguo. Alæ cellula submar- 
ginalis 3:tia altitudine longiore. 


fr Unguiculi tarsorum simplices vel denticulo minuto ante apicem 
instructi. Orbitz oculorum externe profundæ. Sulci frontales 
subobsoleti. 
a) Clypeus apice medio inciso. Corpus nitidum, Jæviusculum; 
mesopleuris vix vel subtiliter tantum sculpturatis. 


15. N. udus Hornuck. 


Oblongus, nitidus; ano, geniculis, tibiis tarsisque flavo- 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 2 


testaceis, his apicem versus fuscescentibus; stigmate alarum 
sordide testaceo. — © (Long. 5'/,—6 millim.). 
Besimannaja bay. Matotschkin Scharr. 


b) Clypeus apice subtruncato. Caput et thorax minus nitida, 
punctata vel ex parte scabriculo-punctata; mesopleura sculp- 
tura distinctissima. 


16. N. extremus Horner. 


Oblongus, parum nitidus; ano, geniculis et tibiarum basi 
late, testaceis; stigmate alarum sordide testaceo. — SO (Long. 
5 /,—6 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


B. Alæ vix ad apicem abdominis extensæ, nervis incompletis. 


17. N. abnormis Ho.mer. 


Oblongo-ovatus, parum nitidus, niger; capite thoraceque 
rufo-notatis; alis fuscedine tinctis, nervis validis stigmateque 
obscuris; pedibus nigro-fuscis, geniculis et basi tibiarum plus 
minusve sordide testaceis. — © (Long. circit. 6 millim.). 


Besimannaja bay. 


Caput pone oculos haud dilatatum; fronte alutacea, sub- 
opaca, sulcis distinctis. Clypeus nitidus, apice medio inciso. 
Spatium infraoculare basi mandibularum duplo latius. Antennæ 
articulis 1 et 2 flagelli longitudine æqualibus. Thorax cum pleu- 
ris alutaceus, perparum nitidus. Abdomen nitidum, totum nig- 
rum; terebra fortiter serrata, testacea; cercis concoloribus apice 
summo fusco. Tibiæ basi leniter curvate. 


Fam. ICHNEUMONIDÆ. 
Subfam. Cryptini. 


PHYGADEUON GRAY: 


18. Ph. waigatschensis Hovmer. 
Nitidulus, niger; ore testaceo; clypeo, apice genarum 


orbitisque oculorum facialibus, albidis; segmentis 1 et 2 ab- 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. 149 


dominis ex parte castaneo-rufis; alis subhyalinis, stigmate 
tegulaque nigris; pedibus rufis coxis supra nigris, anticis sub- 
tus albidis, posticis rufescentibus, tibiis posticis summo apice 
fusco, tarsis nigris, anticis basi rufa. — © (Long. circit. 10 
millim.). | 

Waigatsch. 


Hæc species Ph. erratico HozmGr. (Ins. Spets. 19) valde 
affinis est. 


19. Ph. nivalis Horner. 


Nitidus, niger; medio mandibularum, apice trochanterum, 
geniculis, tibiisque, rufescentibus; alis subhyalinis 1. fuscedine 
leniter tinctis, radice albicante; capite pone oculos haud di- 


latato. — GO (Long. 2'/, (Q)—3'/, (o) millim.). 


Waigatsch. 


20. Ph. laticollis Horncr. 


Nitidus, niger; geniculis et tibiis ex parte obscure fusco- 
testaceis; alis subhyalinis 1. fuscedine leniter tinctis, radice 
pallida; capite pone oculos dilatato. — & (Long. 4 millim.). 

Waigatsch. | 


APTESIS FOERSTER. 


-21. A. Nordenskiöldii Hotmer. 


Parum nitida, alutacea; 5’: mesonoto, maximam partem 
abdominis pedibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris; 
stigmate alarum fusco, radice albida, tegula nigra; 9: rufa et 
ex parte nigro-notata. — gQ (Long. 4—6 millim.). 


Mas. Caput nigrum, subbuccatum, pone oculos vix angu- 
statum. Spatium infraoculare basi mandibularum fere latius. Cly- 
peus discretus. Labrum breviter exsertum, rufum. Mandibulæ 
medio rufe. Antennæ nigræ, filiformes, breviter hirte; articulis 
duobus basalibus flagelli longitudine æqualibus. Thorax niger, 
pro- et mesonoto, scutello et postscutello rufis; metanoto scabri- 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


culo 1. ruguloso, areis superioribus tantum pro parte indicatis. 
Abdomen angustum, rufum, petiolo et plerumque marginibus late- 
ralibus segmentorum anteriorum nigricantibus; segmento r:0 multo 
angustiore quam apud feminam, nonnihil curvato carinulis dorsali- — 
bus deletis, spiraculis prominulis; 2:do latitudine longiore; 3:tio 
subquadrato. Alæ completæ; areola 5-gona; nervo transverso or- 
dinario interstitiali; transv. anali fracto. Pedes rufi, coxis et tro- 
chanteribus nigris; apice tarsorum posteriorum leniter infuscato. 

Femina. Caput buccatum, rufum, inferne cum oculis et basi 
mandibularum nigrum. Antenne validiusculæ, post mortem sæ- 
pits involutæ, apice nigricantes, basin versus, præsertim latere 
inferiore, rufe. Thorax rufus; lobis lateralibus prothoracis et la- 
teribus metathoracis nigricantibus. Abdomen rufum, lateribus plus 
minusve nigro-notatis. Ale incomplete, paullulum tantum ultra 
apicem metathoracis productæ; tegula nigra; radice albida. Pe- 
des rufi. 


FHÖLMGR. Ins. Nov. Seml. 15. (9. 
Waigatsch. Gäskap. 


22. A. Palanderi Ho.mer. 


Parum nitida, alutacea, nigra; abdominis medio late pe- 
dibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris, femoribus ante- 
rioribus basin versus fusco-notatis ; stigmate alarum fusco, ra- 
dice alba, tegula nigricante. — & (Long. 5 millim.). 


Priori affinis et primo inspectu haud dissimilis, ab ea, ut 
mihi videtur, sequentibus notis abunde differt: 1:0 capite thora- 
ceque totis nigris; 2:0 antennis validioribus, articulo primo fla- 
gelli secundo nonnihil longiore; 3:0 areis metathoracis superiori- 
bus magis completis; 4:0 segmento tertio abdominis aperte bre- 
viore; 5:0 nervo transverso anali pone furcam brachii sito et 
longe infra medium obsolete fracto. 


Hormcr. Ins. Nov. Seml. 16. G. 
Waigatsch. 


Subfam. Ophionini. 
ATRACTODES GRAV. 


23. A. aterrimus Hownck. 


Houmer. Ins. Groenl. 98. 
Gaskap. Sommarst. 


HOLMGREN : HYMENOPTERA. I5I 


24. A. nigerrimus Horner. 


Nitidulus, niger; ore ex parte et geniculis anterioribus 
summis ferruginantibus; alis subinfumato-hyalinis; stigmate 
fusco, radice testaceo, areola completa, sessili. — & (Long. 
3—4 millim.). 

Jamal. Sommarst. 


Atr. aterrimo simillimus, sed areola alarum completa facile 
ab illo differt. 


Subfam. Tryphonini. 


DICKSONIA HOLMGR. 


Caput modice buccatum; genis longe descendentibus; 
spatio infraoculari lato; oculis oblongo-ovatis, integris, nudis. 

Clypeus parum elevatus, a facie planiuscula linea sub- 
recta et profunde impressa discretus, apice truncato vel late 
rotundato. | 

Mandibulæ modice late, denticulis duobus subæqualibus 
apice instructæ. 

Antennæ filiformes, corpore breviores; flagello articulis 
basalibus latitudine sua longioribus. 

Thorax latitudine fere capitis; mesonoto parapsidis inte- 
gris, ad marginem anticum extensis; metanoto areis supero- 
et. posteromedia subdistinctis vel costis ex parte deletis cir- 
cumdatis; pleuris macula speculari lzevi. 

Abdomen elongatum, subzequilatum, leve, nitidum; seg- 
mento I:mo spiraculis prominulis: petiolo apicem versus sen- 
sim dilatato, basi subangusta, foveola et carinulis (sicut in 
Mesoleris genuinis) instructa; segmento 2:do subquadrato vel 
longitudine paullulum latiore; terebra brevissima, vix ad api- 
cem segmenti ultimi dorsalis extensa, valvulis parum incras- 
satis, setulosis; segmento ultimo ventrali brevi, basin tere- 


bre tantum tegente. 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Alæ modice latæ; areola nulla; nervo transverso anali 
fracto. 

Pedes graciles; calcaribus tibiarum intermediarum et po- 
sticarum duobus, dimidia metatarsorum parte paullo breviori- 
bus; unguiculis simplicibus. 


Obs. Hoc genus a Mesoleiorum genere, cui habitu toto cor- 
porisque structura proximum est, forma insigni clypei præcipue 
dignoseitur. 


25. D. arctica Hormcr. 


Nitida, nigra; clypeo flavido; stigmate alarum dilute fu- 
sco-testaceo, basi pallidiore; pedibus testaceis coxis, et tro- 
chanteribus totis basique femorum plus minusve nigris; plica 
ventrali nigro-fusca, marginibus segmentorum pallidis. — 5? 
(Long. 6—7 millim.). | 


Mas. Caput nigrum, breve, pone oculos paullulum tantum 
angustatum. Clypeus flavus. Mandibulæ nitidæ, piceo-nigræ. 
Antennæ totæ nigræ. Thorax niger; mesopleuris ruguloso-alutaceis. 
Abdomen nigrum, plica ventrali fusco-stramineoque notata. Alæ 
fuscedine leniter tinctæ, stigmate fuscescente basi pallidiore. Pe- 
des testacei coxis et trochanteribus nigris, femoribus plus minusve 
infuscatis. 

Femina mari pictura similis, pedibus tantum paullo dilu- 
tioribus. 


HormGr. Ins. Nov. Seml. 12. 
Matotschkin. Gäskap. 


MESOLEIUS HOLMGR. 


26. M. Sahlbergi Wo tpst. 


Worpsr. Tryph. Fenn. 44, 40. @ — HormGr. Disp. Synopt. 
Mesol. Scand. 26, 64. 
Waigatsch: Cap Greben. 


27. M. Bovei Horner. 
Nitidus, niger; d': ore, clypeo, genarum apice facieque 


flavis; antennis pallidis, articulis basalibus superne incisurisque 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. 153 


articulorum flagelli nigris; thorace macula humerali et puncto 
ante alas stramineis; abdomine segmentis 2—6 margine api- 
cali late flavido, ultimo fere toto ventreque concoloribus; 
stigmate alarum sordide testaceo, tegula radiceque stramineis; 
pedibus pallide testaceis, coxis et basi trochanterum postico- 
rum nigris, basi femorum plus minusve nigro-fusca; ©: man- 
dibulis et clypeo flavis; antennis sordide testaceis, articulis 
basalibus superne incisurisque articulorum flagelli nigris; me- 
sonoto scutelloque rufis, macula humerali et puncto ante alas 
pallide flavis; abdomine marginibus apicalibus segmentorum 
omnium pallidis, segmentibus tamen ultimis ventreque fere 
totis concoloribus; alis sicut in mare coloratis; pedibus rufis, 
coxis et basi trochanterum nigris. — J'Q (Long. circiter 5 
millim.). | 


Caput subbuccatum, pone oculos vix angustatum. Clypeus 
feminæ apice sinuato, margine toto depresso, in medio haud in- 
terrupto; maris apice plus minusve emarginato, margine ipso in- 
tegro, utrimque vix dilatato. ‘Thorax antice elevatus; mesonoto 
parapsidis sat determinatis, ad marginem anticum extensis; meso- 
pleuris alutaceis, macula speculari nitida, levi; metanoto areis 
supero- et postero-media distinctis. Segmentum primum abdo- 
minis canalicula media ordinaria perspicua et determinata. Alæ 
areola nulla; nervo transverso ordinario non exacte interstitial; 
transverso anali paullulum pone furcam brachii sito, infra me- 
dium fracto. 


HormGr. Ins. Nov. Seml. 19. 
Waigatsch: Cap Grebenij. 


28. M. mixtus Hornuck. 
Horner. Disp. Syn. Mesol. Scand. 21, 52. do. 
Gäskap. 
ADELOGNATHUS HOLMGR. 


29. A. frigidus Horner. 
Nitidus, niger; ore, . clypeo, facie, orbitis abbreviatis 


frontalibus, flavidis; alis subinfumato-hyalinis, stigmate testa- 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


ceo, radice et tegula albicantibus; femoribus apice tibiisque 
testaceis, antennis capite cum thorace brevioribus, modice in- 
crassatis. — (Long. vix 3 millim.). 


Waigatsch: Jugor Scharr. 


POLYBLASTUS HOLMGR. 


30. P. nigrifrons Hoıncr. 


Nitidulus, punctatus, niger; mandibulis, abdominis medio 
plus minusve, pedibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris; 
alis hyalinis, stigmate et radice testaceis; flagello antennarum 
subtus sordide ferrugineo; metathorace areis superioribus 3, 
earum superomedia elongata, subzquilata; areola alarum 
nulla. — © (Long. circit. 4 millim.). 

Waigatsch: Cap Grebenij et Jugor Scharr. 


Hæc species colore nigro faciei et defectu areolæ in alis ab 
affinibus præcipue dignoscitur. 


NEASTUS HOLMGR. 


Caput modice buccatum. Clypeus latiusculus, paullulum 
tantum convexus, a facie discretus, foveolis lateralibus ordi- 
nariis parum perspicuis, apice subtruncato 1. margine medio 
nonnihil depresso. Antennæ capite cum thorace paullo lon- 
giores, filiformes, articulo 1:mo flagelli secundo nonnihil lon- 
giori. Mesonotum parapsidis haud profundis, antice tamen 
distincte indicatis; mesopleuris macula speculari alutacea. 
Metanotum scabriculum, areis subnullis. Abdomen oblongum 
subæquilatum; segmento primo apicem versus sensim dilatato, 
spiraculis prominulis, petiole depresso, foveola basali nulla’ 
vel valde incompleta; sequentibus lævibus; terebra brevi, vix 
ultra apicem abdominis extensa. Als areola nulla; cellula 
radiali brevi, trapezina; nervo radiali interno segmento cost 


tertio longitudinem subæquante; stigmate majusculo. Pedes 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. 155 


subgraciles; calcaribus tibiarum posticarum ad medium meta- 
tarsorum non extensis. — Genus Mesolerorum gen. proxi- 


mum est. 


31. N. leeviceps Hormer. 


Nitidus, niger; clypeo flavo; segmentis 4—7 abdominis 
incisuris pallidis; alis subhyalinis fusco-testaceis, radice et te- 
gula flavis; pedibus, coxis et trochanteribus nigris, femoribus 
et tibiis sordide testaceo fuscoque notatis. — JQ (Long. 4—5 
millim.). 

Skodde Bay. Gäskap. 


ORTHOCENTRUS GRAV. 


A. Areola alarum preesens. 


32. O. protuberans Howmer. 


Hoitmer. Monogr. Tryph. Suec. 333, 15. 
Waigatsch: Cap. Grebenij. 


B. Areola alarum deficiens, 
a. Segmentum 2:dum abdominis aut totum vel maxima ex parte acicu- 
lato-alutaceum, subopacum, aut apice late nitidum, læve. 
1. Area superomedia metathoracis distincta, plerumque completa. 
T Flagellum antennarum articulo 1:mo latitudine non (9) vel 
paullo tantum (') longiore. 


33. O. rivosus Horner. 


Nitidus, niger; ore radiceque alarum substramineis; stig- 
mate leniter fusco-induto; pedibus testaceis, coxis, femoribus 
et tibiis plus minusve nigricantibus; capite buccato, pone 
oculos nullo modo angustato, vertice profunde emarginato; 
antennis validiusculis, tenuiter setulosis; alis in utroque sexu 


completis, nervo radiali interno */, segmenti costæ tertii lon- 


10* 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


gitudinem æquante, externo rectiusculo; J': facie flavida. — 


de (Long. 2'/,—3 millim.). 
Waigatsch: Cap Grebenii. 


34. O. solitarius Horner. 


Nitidus, niger; ore testaceo; facie maxima ex parte ra- 
diceque alarum stramineis; stigmate leniter fusco-induto; pe- 
dibus validis, testaceis, coxis, femoribus et tibiis plus minusve 
nigris; capite haud buccato, pone oculos distincte angustato, 
vertice subtruncato; antennis validiusculis, setulosis, flagello 
sordide fusco; abdomine segmentis I et 2 aciculato-scabricu- 
lis, 3 basi alutacea; alis nervo radiali interno °/, segmenti 
coste tertii longitudinem subæquante, externo leniter arcuato. 
— o (Long. 3 millim.). 

Waigatsch: Cap Grebenjj. 


35. ©. carinulatus Horner. 

Nitidus, niger; ore, facie maxima ex parte, scapo anten- 
narum subtus radiceque alarum, stramineis, stigmate fusco- 
induto; antennis flagello subtus fusco-testaceo; pedibus testa- 
ceis, coxis et femoribus ex parte nigro-fuscis; capite parum 
buccato, vertice minus profunde emarginato; metathorace sca- 
briculo, areis superioribus completis; segmento I:mo abdomi- 
nis carinulis duabus ordinariis distinctissimis, ad apicem ex- 
tensis; alis nervo radiali interno et segmento costæ tertio 
longitudine fere æqualibus, externo rectiusculo. — © (Long. 
Cet 3 millim.). 

Waigatsch: Jugor Scharr. 


Tr Flagellum antennarum articulo I:mo in utroque sexu latitu- 


dine longiore. 


36. O. dispar KHormer. 
Nitidus, niger; ore testaceo, radice alarum straminea, 


stigmate leniter fusco-induto; pedibus fusco testaceoque variis; 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. à 157 


capiti nonnihil buccato, vertice profunde emarginato; antennis 
parum incrassatis, tenuiter setulosis, flagello nigro 1. sordide 
fusco-testaceo (9); segmentis I et 2 aciculato-alutaceis, hoc 
apice sæpius leviori; alis marzs completis, femzx@ abbrevi- 
atis, nervo radiali interno °/, segmenti costæ tertii longitudi- 
nem subæquante, externo subrecto |. lenissime arcuato. — 
peo (Long. cixcit. 2'/, .millim.). 
Waigatsch: Ryska sommarstationen. 


Similis ©. pedestri (Hotmcr. Ins. Spets. 23), sed, præter 
alias notas, ab illo structura antennarum mox differt. Facies in 
utroque sexu nigra, margine summo infra antennas s&pius pallido. 


2. Area superomedia metathoracis deleta. Segmenta abdominis I 
et 2 aciculato-alutacea. 


37. O. pexatus Horn. 


HorLmGR. Monogr Tryph. Suec. 343, 35. co. 
Waigatsch: Jugor Scharr. 


b. Segmentum 2:dum abdominis aut totum nitidissimum, læve, aut ima 
basi tantum aciculato-alutaceum. 


38. O. validicornis Horner. 


Homer, Ins. Spetsb. 24. 


39. ©. hirticornis Hormer. 


Nitidus, niger; ore ex parte testaceo; radice alarum 
straminea, stigmate pallido; pedibus nigro-testaceoque-variis; 
capite buccato, pone oculos tamen vix |. paullulum tantum 
dilatato, vertice subprofunde emarginato; antennis mediocriter 
incrassatis, setulosis, flagello nigro vel fusco articulo I:o in 
utroque sexu latitudine longiore; segmento I:mo abdominis 
sat lato, marginibus lateralibus nonnihil reflexis; alis nervo 
radiali interno */, segmenti costæ tertii longitudinem subæ- 
quante, externo apicem versus sæpius leniter incurvato. — 


d'@ (Long. circiter 2 millim.) 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Waigatsch. 


Facies et antenne nigræ; segmentum ı:mum abdominis la- 
tum, longiusculum, sæpius nitidum, marginibus lateralibus dis- 
tinctissimis, reflexis; 2:dum in © levissimum, vix ima basi aci- 
culatum, in ¢ basin versus plus minusve sculpturatum. 


40. QO. hilaris Horucr. 


Niger, nitidus; ore ex parte testaceo; radice alarum stra- 
minea, stigmate angusto, pallido; pedibus testaceis, coxis, 
femoribus fere totis tibiisque posticis apice obscure fuscis; 
capite modice buccato, pone oculos vix dilatato, vertice sub- 
profunde emarginato; antennis perparum incrassatis, tenuiter 
et breviter setulosis, flagello basin versus testaceo-fusco, arti- 
culo primo latitudine longiore; segmento I:mo abdominis 
mediocri, mox pone medium transversim impresso, alutaceo, 
subopaco, 2:do ima basi subtiliter aciculato; alis nervo radiali 
interno */, segmenti coste tertii longitudinem æquante, ex- 
terno apice leniter arcuatim incurvato. — 9 (Long. 2 millim.). 


Waigatsch: Jugor Scharr. 


Similis ©. hirticorni, sed minor et gracilior, antennis minus 
distincte hirtis, basin versus pallidioribus, segmento 1:mo abdo- 
minis angustiore, subopaco, pedibus dilutioribus etc. vere diversus. 


41. QO. laticollis Hormer. 


Nitidus, niger; ore ex parte sordide testaceo; radice ala- 
rum straminea, stigmate pallido, pedibus nigris, apice tro- 
chanterum, tibiis tarsisque testaceis, his apice fuscis; capite 
valde buccato, temporibus et genis latissimis, vertice profunde 
emarginato; antennis validis, tenuiter setulosis, flagello arti- 
culis bassalibus brevibus, primo subtransverso; segmento I:mo 
abdominis aciculato-alutaceo, 2:do leviusculo, nitore exiguo; 
alis nervo radiali interno °/, segmenti costs tertii longitudi- 
nem subzqvante, externo rectiusculo, apice tantum leniter 


incurvato. — © (Long. circit. 2 millim.). 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. 159 


Waigatsch: Jugor Scharr. 


Hæc species capite valde buccato, articulis brevibus anten- 
narum etc. ab affinibus satis superque dignoscenda. 


Subfam. Pimplini. 


SIBIRIAKOFFIA HoLMGr. 


Caput parum buccatum; spatio infraoculari latiusculo; 
oculis oblongo-ovatis, integris, nudis. 

Clypeus a facie linea profunde impressa discretus, -apice 
depresso, late rotundato. 

Mandibulæ modice late, paullulum curvatæ, denticulis 
duobus parvis apice instructe. 

Antenne filiformes; articulis basalibus flagelli cylindricis. 

Thorax capite angustior subæquilatus; mesonoto parap- 
sidis distinctis, sed tenuibus, ad marginem anticum extensis; 
mesopleuris lævibus, sat nitidis; metanoto ruguloso, areis su- 
pero- et posteromedia plus minusve completis. 

Abdomen elongatum, in © subspathulatum, in © magis 
ovatum; segmento I:mo posticorum pedum coxis nonnihil 
-longiore, subelevato, acute marginato, carinulis dorsalibus sal- 
tem indicatis, spiraculis ante medium sitis, segmento toto 
alutaceo, subopaco; segmento 2:do subquadrato, ad basin 
utrimque linea oblique impressa plus minusve distincta; seg- 
mentis ultimis lævibus, nitidis; terebra feminæ abdomine vix 
breviore, valvulis hirtis, sursum leniter curvatis; segmento ul- 
timo ventrali retracto, brevi, basin terebræ tantum tegente. 

_ Alæ modice late, areola nulla; nervo radiali externo 
recto; nervo transverso ordinario interstitiali; nervo transverso 
anali postfurcali, haud fracto. 

Pedes sat graciles; calcaribus tibiarum posticarum bre- 


vibus; articulo ultimo tarsorum nonnihil dilatato. 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Obs. Hoc genus habitu toto, imprimis autem sculptura tho- 
racis, directione nervorum in alis, structura abdominis et gracili- 


tate pedum a genere JLzssonofa, cui præsertim affine est, satis 
superque differt. 


42. S. arctica Horner. 


Nitida, nigra; ore, clypeo, tegula radiceque alarum et 
plica ventrali, flavidis; stigmate alarum obscure fusco; pedi- 
bus maxima ex parte rufis. — g'Q (Long. 6—7 millim.). 

Var. 1. GY: facie utrimque macula flava; pedibus rufescenti- 
bus, coxis ex parte nigris. 

Var. 2. d': facie tota nigra; coxis et trochanteribus nigris, 
femoribus fuscis. 


Mas. Caput pone oculos angustatum; fronte nitida, lævi; 
facie planiuscula, punctura vix ulla, nigra tota vel macula flava 
elongata ad orbitas ornata. Clypeus flavus. Mandibule flave, 
denticulis fuscis. Palpi sordide testacei vel fusci. Antennæ tote 
nigrz; flagello 22-articulato. Thorax niger, puncto ante tegulam 
alarum flavido. Abdomen nigrum incisuris anterioribus plus mi- 
nusve rufis; plica ventrali antice flava. Ale fuscedine leniter 
tinctæ; stigmate fusco; radice et tegula flavidis. Pedes rufescen- 
tes, coxis et trochanteribus totis vel ex parte mans; femoribus © 
interdum fuscis aut fusco-lineatis. 

Femina pictura sculpturaque omnium corporis partium mari 
sat similis est. 

HozmGr. Ins. Nov. Seml. 14. 


Waigatsch: Cap Grebenjj. 


LISSONOTA GRAV. 


43. L. commixta Horner. 


HormGR. Monogr. Pimpl. Svec. 50, 4. 
Besimannaja bay. 


Fam. APIDZ. 


BOMBUS FaABR. 


44. B. hyperboreus ScHönn. 
THoms. Hymenopt. Scand. II 34, 12. 


HOLMGREN: HYMENOPTERA. 161 


45. B. nivalis Daunte. 


TuHoms. Hymenopt. Scand. II 35, 13. 
Waigatsch: Cap Grebenij. 


46. B. lapponicus Far. 


THoms. Hymenopt. Scand. II 41, 20. 


>) a. 


Entom. Tidskr. Arg, 4, Ei. 3 (1885). 11 


DIP TERA 


AUCTORE 


AUG. E. HOLMGREN. 


Fam. LEPTIDÆ MEIG. 


PTIOLINA STÆGER. 


I. Pt. nitida Wane. 


Zort. DIPL Scand. Si 4504. 4 00. 
Matotschkin. 


Fam. EMPIDIDÆ Fatt. 


RHAMPHOMYIA HFFGG. 


2. Rh. Hovgaardii Horner. 


Nigro-cinerea; haustello capite longiore, validiusculo; tho- 
race obsolete fusco-trivittato; abdomine nitidulo, nigro-fusco; 
pedibus nitidulis, nigris; 3: cauda elongata, reflexa, pedibus 
setosis, Q: cauda acuminata, stylis 2 terminata, femoribus 
posterioribus tibiisque posticis nigro-pennatis. — CQ (Long. 
circiter 6 millim.). 


Mas. Oculi magni infra ocellos connexi. Cauda elongata, 
reflexa, abdominis dorso incumbente et præterea sic ut in Æ4. 
Brusewilzii constructa, corpusculis sordide testaceis vel lividis. 
Pedes valde setosi. 


HOLMGREN: DIPTERA. 163 


Femina. Oculi interstitio lato distantes. Abdomen apice 
acuminato et stylis 2 terminato. Pedes setosi; femoribus 4 po- 
sterioribus et tibiis posticis pennatis. 

Rh. vespertiliont (ZETT. Dipt. Scand. 435. 58) proxima vi- 
detur. A sequente, cui etiam similis et affinis est, preter alias 
notas hirsutis pedibus mox differt. Rostrum capite paullo lon- 
gius, validiusculum. Vertex nigro-setosus. Thorax convexus, dorso 
nitidulo, sordide cinereo, vittis 3 setosis obscurioribus, plerumque 
tamen parum perspicuis; scutello apice ciliato. Abdomen nigrum, 
nitidulum, hirtum. Ale fumatæ, basin versus infuscatæ; halteri- 
bus nigro-fuscis. Pedes nigri. 


Homer. Ins. Nov. Seml. 21. GO. 
Waigatsch. Norra och Södra Gäskap. 


3. Rh. Brusewitzii Horner. 


Nigro-cinerea; haustello capite longiore; thorace fusco- 
trilineato; abdomine nitidulo, nigro; alis infumatis, halteribus 
nigricantibus; pedibus nigris, nitidulis, simplicibus; &: cauda 
elongata, reflexa. — 9 (Long. circiter 6 millim.). 

Mas. Oculi infra ocellos subconnexi. Abdomen cauda atra, 
nitida, superne incrassata, bivalvis, valvulis rotundatis, connexis, 
unidentatis, et corpusculis 2 longitudine circiter valvularum, con- 
niventibus, obtusis, sursum flexis; ex apertura ventrali præterea 
excurrit filum ferrugineum, apice inter valvulas occultum. 

Femina. Oculi interstitio lato distantes. Vertex nigro-seto- 
sus. Abdomen subovatum, apice acuminato et stylis 2 terminato. 

Corpus subrobustum, obscure cinereum, nitidulum. Thorax 
dorso lineis tribus longitudinalibus fuscis et nigro-setosis. Abdo- 
men nigrum, nitidum. Alæ latitudine mediocres, infuscate; hal- 
teribus nigro-fuscis. Pedes simplices, parce pilosi, nigri; coxis 
cinerascentibus. 

Homer. Ins. Nov. Seml. 20. ZQ. 

Matotschkin. Skoddebay. 


4. Rh. Kjellmanii Hoıncr. 


Cinerea; haustello capite paullo longiore; thorace obso- 
lete trivittato; alis fuscedine tinctis, halteribus pallidis; pedi- 
bus nigricantibus, posticorum tibiis et tarsis dense setosis, his 


articulo primo validiusculo. — © (Long. 4—5 millim.). 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Femina. Caput cinereum, vertice nigro-setoso; haustello ca- 
pite nonnihil longiore, validiusculo, nitido, nigro. Thorax cine- 
reus, dorso lineis vel vittis tribus fuscis, plerumque sat obsoletis 
et setis nigris seriatim positis tantum indicatis; scutello apice se- 
tis paucis. Abdomen cinereum, pallido-pubescens, setis nullis. 
Ale modice late, cinereo-flavescentes vel fuscedine tinctæ, in 
stigmatis loco umbra obscura sæpe distincta. Pedes nigricantes, 
anteriores nudiusculi; postici tibiis et basi tarsorum dense pilosis, 
metatarso validiusculo. 


HoımGr. Ins. Nov. Seml. 22. ©. 

Gäskap. 

5. Rh. Nordavistii Hormer. 

Nigricans, parum nitida; haustello capite longiore; tho- 
racis dorso vix vestigio vittarum longitudinalium; alis latiu- 
sculis, fuliginosis, halteribus nigro-fuscis; pedibus nigris, nu- 
diusculis; tarsis posticis articulo primo ceteris validiore. — 
o (Long. circiter 4 millim.). 


Femina. Parva. Caput cinereo-nigrum; vertice setoso; fronte 
antice angustata. Haustellum capite longius, validum; palpis 
brevibus, subclavatis. Thorax nigricans, nitore exiguo; dorso se- 
tuloso, setis in seriebus quatuor distinctis positis. Abdomen nig- 
rum, parum nitidum, subnudum; ano stylis duobus instructo. 
Ale totæ fumatæ, latiuscule; area discoidali elongata, apicem 
versus latiore, nervo ejus transverso apicali inferiore rectiusculo. 
Pedes nigri, parce pilosi; articulo primo tarsorum posticorum 
ceteris validiore. 


Homer. Ins. Nov. Seml. 23. ©. 


FAHISYRPEID AY Fun 


SCÆVA FABR. 


6. S. lapponica Zerr. 
ZErTT.,,Dipt:yweeands IfA: 
Waigatsch: Cap Grebenij. 

7. Sc. ribesii Linn. 


Pare’ Pipe Sean. yoga: 
| Matotschkin Scharr. 


HOLMGREN: DIPTERA. 


8. Sc. dryadis Hormer. 


MOUMGER.Ins.. Spetsb. .26.. et, Ins. Groenl. 100. 
Matotschkin Scharr. 


+ 


HELOPEILUS. Merc. 


9. ‚H. arcticus ZETT. 


203, Out, Scand... MALLA 3 Lırz. 


Fog KN 


Gåskap. 
Fam. OESTRIDÆ LATR. 
OESTRKUS LIN: 
10. Oe. tarandi Lınn. 
Linn. Faun. Suec. 1731. = ZETT. Dipt. Scand. III. 
Jamal. 


Fam. SARCOPHAGIDÆ Zerr. 


SARCOPHAGA MEIG. 


im. VS. alpina Ze. 


An Dipty Scand, Ill... 1204. 26. 
Waigatsch. Gäskap. 


12. S. genarum Zerr. 
Zen .Dipta Seand. fil t300. 20. 
Waigatsch. 

13. S. atriceps Zerr. 


FE wipe: Scand. Il. Sid gir, © 
Waigatsch: Cap Grebenij. 


165 


ai 


2 


I 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Fam. ANTHOMYIDÆ. 


ARICIA Macov. 


14. A. Nordenskiöldi Horncr. 


Oblonga, nigricans; I: capite cinereo, palpis, antennis 
et vitta frontali, nigris; thorace nigro, ex parte cinereo- 
pruinoso, mesonoto lateribus vitta lata, humeros versus saltem 
distincta, dilute cinerea; alis cinereo-albidis, halteribus et 
squamulis fulvescenti-flavidis; 9: capite obscure cinereo, pal- 
pis, antennis et vitta frontali lata, nigris; thorace nigro, ex 
parte cinereo-pruinoso, lateribus vitta lata, ad humeros distin- 
ctiori, cinerea; alis costam versus plus minusve infuscatis, hal- 
teribus et squamalis fulvescenti-flavidis. — JQ (Long. 3—4 
millim.). 

Besimannaja Bay. Gäskap. Kostin Scharr. 


Caput fronte oreque haud prominentibus. Antenne ad 
medium epistomatis extensæ; seta longiuscula, tenui, breviter 
plumata 1. longius pubescente. Proboscis sat valida. Palpi apice 
setoso, nonnihil dilatato. Thorax setis remotis, longioribus, dua- 
bus in apice ipso scutelli. Alæ costa subciliata; nervis: longitu- 
dinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis; nervo trans- 
verso ordinairo segmento 2:do nervi longit. 4:ti vix breviori, 
rectiusculo; squamis valvula superiori inferiorem fere toto tegente. 
Pedes validiusculi, setulosi. Abdomen maris subæquilatum, ano 
rotundato, haud incurvo. 


15. A. proboscidea Hormer. 


Oblonga, cinereo-nigricans (5) vel flavescenti-grisea (9); 
fronte parum prominente; ore haud producto; genis buccatis; 
antennis ad medium epistomatis vix extensis, seta tenni, pu- 
bescente; alis subhyalinis, nervis obscuris, halteribus squa- 
mulisque flavo-fulvescentibus, his valvula superiori inferiorem 
haud tegente; pedibus nigris; &: abdomine cylindrico, ano 
rutundato, setoso. — œé (Long. 5—6 millim.). 


HOLMGREN: DIPTERA. 16 7 


Mas: Corpus subangustum, elongatum, subcylindricum. Epi- 
stoma et genæ buccata subplumbeo-cinerea. Frons nigricans. 
Thorax dorso nigricante, lateribus cinereo-pruinosis. Abdomen 
cinereo-nigrum, nitore exiguo. Alæ nervo transverso ordinario 
rectiusculo, segmento 2:do nervi longitudinalis tertii fere æquante. 
— Femina mari robustior, abdomine oblongo-ovato. Corpus to- 
tum flavescente-griseum, fronte, dorso thoracis abdominisque ob- 
scurioribus. 


16. A. macroglossa Horncr. 


Oblonga, nigricans; fronte parum prominente; ore haud 
producto; genis modice buccatis; antennis ad medium episto- 
matis fere extensis, seta breviuscula, basi incrassata, pube- 
scente; alis leviter infumatis, basin versus obscurioribus, hal- 
teribus flavo-fulvescentibus, squamulis fuliginosis, valvula su- 
periore inferiorem haud tegente; pedibus nigris; abdomine 
ovato-cylindrico, setoso, ano rotundato. — © (Long. 5—6 
millim.). 

Matotschkin Scharr. Femina mihi ignota est. 


A. proboscideæ quodammodo similis, sed multo obscurior, 
epistomate et genis nigris, seta antennarum breviore, alis infu- 
matis, squamulis fuliginosis, nec flavo-fulvescentibus etc. mox 
distinguenda. 


17. A. dorsata Zerv. 


ZETT. Dipt. Scand. IV. 1472. 82. — HoLmGr. Ins. Spetsb. 
29. SQ. — Ar. hyperborea BOHEM. Ins. Spetsb. 571. 10. — 
Ar. megastoma BOHEM. |. c. 572. (ex parte). 

Södra Gäskap. Waigatsch: Cap Grebenij et Jugor Scharr. 


18. A. conspurcata Horner. 


Hormcr. Ins. Spetsb. 31. 
Gäskap. Matotschkin Scharr. 


19. A. Almavistii Hotmer. 


Oblongo-ovata, obscura; lineis thoracis 5 atris, valde di- 


stinctis; fronte parum prominente; ore longe producto; an- 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


tennis breviusculis, articulo ultimo apice subtruncato-rotundato, 
seta breviter pubescenti; I: oculis appropinquantibus, orbitis 
certo situ cinereo-albido-micantibus; abdomine glauco-cinereo, 
segmentis I—5 macula utrimque nigra, sat magna notatis; 
alis, præsertim basin versus, infuscatis, squamis et halteribus 
sordide testaceis; Q: oculis remotis, orbitis glauco-cinereis; 
fronte nigro-fusca, vitta didyma atra; abdomine cinereo vel 
glauco, segmentis 2—4 macula utrimque nigra, sat magna; 
alis subhyalinis, basi infuscatis, squamis et halteribus testaceis. 
— (© (Long. 7—8 millim.). 


Mas. Frons parum protuberans, atra. Orbita, areæ late- 
rales epistomatis et genæ certo luminis situ cinereo-albido-mican- 
tes. Epistoma valde productum, apertura autem altitudine parum 
latiore, lateribus parallelis. Proboscis haud incrassata, subæqui- 
lata, nigra; palpi concolores. Oculi infra ocellos appropinquan- 
tes, nudi. Antennæ breviusculæ; articulo ultimo 2:do vix duplo 
longiore, apice subtruncato-rotundato, seta paullo ultra medium 
incrassata, breviter pubescente. Thorax subtus et lateribus nigri- 
cans; mesonoto obscure cinereo, vittis 5 atris, earum 3 mediis 
parallelis, linearibus, aequilatis et una utrimque supra suturam 
latiore et minus perspicua; scutello nigro, linea vel vitta media 
obscure cinerea interdum notato. Abdomen segmentis 2" 5 atris, 
linea media longitudinali continua, denudata, nitidula, obscure 
cinerea, marginibus summis apicalibus et maculis utrimque basa- 
libus glauco-cinereis; ano rotundato, simplici, nigro. Ale plus 
minusve infuscatæ; costa vix ciliata, spinula nulla; nervo trans- 
verso ordinario medio leviter inflexo, segmento 2:do nervi longi- 
tudinalis quarti paullo longiore vel longitudine subæquali; nervis 
longitudinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis. 
Squamæ albido-testaceæ, obscure marginatæ, valvula superiore 
inferiorem vix dimidia parte tegente. Halteres sordide testacei, 
pedunculo nonnihil obscuriore quam clava. Pedes mediocres, 
nigri; articulo ultimo tarsorum depresso et paullo dilatato. 

Femina. Frons multo latior et magis prominula quam in ©, 
nigro-fusca, orbitis cinereis et vittis duabus antice cohærentibus 
nigris. Abdomen picturis cinereo-glaucis magis dilatatis quam in &, 
quare maculis nigris ordinariis magis discretis; segmento 5:to cine- 
reo, macula media nigra. Ale fere hyaline, basi tantum infuscatee ; 
squamis et halteribus fulvescente-flavidis. Cetera fere sicut in ©. 


HOLMGR. Ins. Nov. Seml. 17. 
Waigatsch. Gäskap. 


HOLMGREN: DIPTERA. 169 


20. A. sordidipennis Hormer. 


Oblongo-ovata, nigricans; fronte haud prominente; ore 
distincte protuberante, leviter reflexo, apertura majuscula; 
seta antennarum pubescente; mesonoto obscure lineato; ab- 
domine plus minusve obscure cinereo, segmentis I—3 macula 
utrinque trigona nigricante; alis fuscedine leniter tinctis, 
nervo transverso medio vix vel paullulum tantum pone api- 
cem nervi auxiliaris posito, transverso ordinario recto, squa- 
mulis albicantibus, halteribus fulvescentibus; I: oculis infra 
ocellos approximatis; ©: oculis late remotis. — © (Long. 

ur 1 all 
A*/,—5'/, millim.). 

Gaskap. 

Corpus magis ovatum quam in plerisque affinibus. Epistoma 
et gene in © nigricantia, in © cinerea. Apertura oris maju- 
scula, inferne latior. Frons nigricans, antice inter basin antenna- 
rum puncto nigro, nec albo. Mesonotum vittis angustis, paral- 
lelis, obscuris, subdistinctis. Abdomen ovatum, cinereum, ma- 
culis in segmentis 1—3 majusculis, trigonis, nigris; ano maris 
rotundato, parvo, haud incurvato. Ale latiusculæ, fuscescenti- 
hyaline; nervis longitudinalibus 3 et 4 apicem versus vix diver- 
gentibus, illo fere in ipso apice alæ desinente; n. transverso or- 
dinario recto, segmento 2:do nervi longit. qvarti subæquali. Pe- 
des in utroque sexu simplices, pilosi. 


21. A. pauxilla Horner. 


Hotmer. Ins. Spetsb. 33 et Ins. Groenl..ror, 
Gaskap. 


22. A. segnis Horner. 


Oblongo-ovata, nitidula, nigricans; fronte perparum pro- 
minente; ore sat protuberante, apertura majuscula; seta an- 
tennarum pubescente; alis fumedine leniter tinctis (>) vel sub- 
hyalinis (Q), nervo transverso ordinario recto, costa vix cili- 
ata, spinula deficiente, squamulis halteribusque fulvescenti-fla- 


vidis; ©: oculis appropinquantibus, abdomine angustiori; ©: 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


oculis late remotis, abdomine lation. — 9? (Long. 4—5 
millim.). 
Gäskap. Matotschkin Scharr. Jamäl. 


Caput nigrum, ex parte obscure cinereo-pruinosum, fronte 
nigra, feminæ sat lata, maris angustiore. Oculi nudi. Os oblique 
productum, a latere visum apice truncato, setoso; apertura oris 
ampla, inferne paullo dilatata. Antennz circiter ad medium 
epistomatis extensæ, articulo ultimo oblongo-ovato, apice rotun- 
dato; seta distincte pubescente. Mesonotum nitore exiguo, vittis 
nullis Abdomen maris elongato-ovatum, nitidulum, setosum, ano 
rotundato; feminæ late ovatum, nitidum, ano acuminato. 


23. A. glacialis Waxzs. 
ARTEN „Dipk Scand. 15.2150 131, 
Matotschkin Scharr. 
24. A. barbiventris Bouem. 


ZETT. Dipt. Scand. 1589. 204. of. — | Aricia lucidula ZETT. 


BEG iG A. 1763.09, 
Moller Bay. 


25. A. Fabricii Horner. 


HoLmGr. Ins. Groenl. ror. JQ. 


Gäskap. 
26. A. deflorata Horner. 
HOLMGR., Ins. Groenl. 102. cd? — Exempl. male conser- 
vatum. 


Besimannaja Bay. 


27. A. diadema Hormcr. 


Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte supra antennas per- 
parum prominente, macula majuscula rufo-fulva notata, ore apice 
leviter reflexo; mesonoto vittis nullis; alis hyalinis, basi pal- 
lide nervosis, nervo transverso ordinario in medio paullulum 


incurvato, extrorsum valde inclinato, segmento secundo nervi 


HOLMGREN: DIPTERA, 175 


longitudinalis 4:ti subæquali, costa ciliis brevissimis, spinula 
nulla; squamulis albido-flavis, valvula superiore inferiorem 
tegente, halteribus fuscis. — © (Long. 5—6 millim.). 


Matotschkin Scharr. 


Species pictura frontis et colore thoracis abdominisque facile 
dignoscenda. Seta antennarum nudiuscula. 


28. A. remorata Ho.tmer. 


Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte perparum promi- 
nente, supra antennas nigra; ore apice parum reflexo; meso- 
noto vittis tantum indicatis, sat obsoletis; alis hyalinis, basi 
pallide nervosis, nervo transverso ordinario rectiusculo, ex- 
trorsum inclinato, segmento secundo nervi 4:ti longitudinalis 
subæquali, costa ciliis brevissimis, spinula nulla, squamulis 
albido-flavescentibus, valvula superiore inferiorem tegente, hal- 
teribus fulvis; mas: oculis contiguis. — FQ (Long. 5—5'/, 
millim.). 

Ryska Sommarstationen. 


Similis et affinis Ar. diademz, sed ore minus reflexo, fronte 
nigra etc. ab illa differt. 


29. A. coronata Horner. 


Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte paullulum promi- 
nente, supra antennas macula fulva, epistomate et genis cinereo- 
micantibus; ore apice leviter reflexo, apertura latiuscula; meso- 
noto antice glaucescenti-cinereo, vittis ordinariis fuscis, subdi- 
stinctis; alis hyalinis, basi pallide nervosis, nervo transverso 
ordinario recto, segmento secundo nervi longitudinalis 4:ti 
paullo breviore, costa setulosa, spinula sat distincta, squamulis 
albicantibus, valvula superiori inferiorem tegente, halteribus 
fulvis. — © (Long. 4'/, millim.). 

Ryska Sommarstationen. 


Ar. diademæ iterum similis, sed præter alias notas costa 
alarum distincte ciliata mox dignoscenda. 


TIS 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


ANTHOMYZA ZETT. 


30. A. balteata Horncr. 


Oblongo-ovata, testaceo-rufa; partibus oris, orbitis ocu- 
lorum frontalibus, vertice, occipite, antennis, linea media me- 
sonoti, pleuris, pectore, maculis metathoracis, coxis, basi fe- 
morum anticorum tarsisque omnibus, nigris; alis sordide hya- 
linis, basi testaceis, nervo transverso ordinario medio leni- 
ter incurvato, squamulis halteribusque testaceo-fulvis. — © 
(Long. circiter 6 millim.). 

Besimannaja Bay. 

Frons nonnihil prominens. Os apice haud reflexo. An- 
tennæ paullo ultra medium epistomatis extensæ, seta nudiuscula. 
Mesonotum linea media nigra, antice tenui, postice juxta scutel- 
lum latiore. Abdomen oblongo-ovatum, nigrum." Alæ nervis lon- 
gitudinalibus curvatis, apicem versus subparallelis; n. transv. me- 


dio extrorsum inclinato, medio leniter incurvato, segmento secundo 
nervi longit. 4:ti subæquali. 


Fam. SCATOMYZIDÆ. 


SCATOMYZA. 


31. S. maculipes Zerr. 


ZETT. Dipt. Scand. 1964. 

Var. 1. ©: vertice, temporibus et thorace toto, schistaceo- 
einereis. a 

Waigatsch. 


32. S. nigripes Hormer. 


HormGr. Ins. Spetsb. p. 34. 
Var. 1. ©: fronte subimmaculata. 
Horner. |. c. —? Scatom. borealis ZETT. Dipt. Scand. 1971. 0. 


1 In individuis illzsis forte aliter coloratum. 


HOLMGREN: DIPTERA. 173 


Var. 2 IQ: tibiis obscure testaceis, anticis sæpe dilutioribus. 
— Scatom. litorea ZETT. Dipt. Scand. 1975. 12. var. 6. 

Seta antennarum breviter setulosa, »subplumata». Tibiæ 
posticæ spina apicali externa (calcare) longa validiuscula et di- 
stincte curvata. Forte cum Scaz. /iforea ab auctor. veteris commixta. 


33. S. litorea Fatt. 


Morr. Dipt. Seand. 19.75. 12. 
Matotschkin Scharr. 


34. S. cordylurina Hoıncr. 


Grisescenti-cinerea; epistomate albo-micante; palpis fla- 
vidis; fronte macula media castaneo-fulva, nigro-marginata, 
antice supra antennas vitta pallidiore; antennis nigris, seta 
breviter plumata; thorace fusco-lineato; pedibus nigris, tibiis 
rufo-testaceis; alis subcinereo-hyalinis, basi flavo-testaceis, nervo 
transverso medio validiore. — I (Long. 6—8 millim.). 


Waigatsch. Schabarowa. — Femina adhuc non inventa. 


Statura Cordyluræ. Caput griseo-cinereum, genis, episto- 
mate et orbitis oculorum internis albido-pruinosis; fronte supra 
antennas vitta vel lunula fulvo-flavescente aut testaceo, superne 
vitta nigra terminata, dein macula quadrata vel subrectangulari 
castaneo-fulva, nigro-marginata ornata. Antenne nigræ, articulo 
secundo sæpius macula sordide rufa notato. Palpi flavo-testacei. 
Thorax cinereo-griseus, dorso lineis duabus fuscis, parallelis, di- 
stinctis; scutello viride hirto et preterea setis 4 ordinariis mu- 
nito. Abdomen elongatum, subæquilatum, cinereo-olivaceum, 
fulvo-flavescenti-hirtum, pilis nigris immixtis; ano nigro-hirto et 
ciliato. Alæ cinereo-hyalinæ, basi flavo-testaceze; nervo transverso 
medio validiusculo; segmento 2:do nervi longitudinalis qvarti 3:tio 
vel ultimo tertia parte breviore; halteribus testaceis. Pedes vil- 
losi, nigri; femoribus summo apice tibiisque ferrugino-rufis; pilis 
paucis et tenuibus; spina apicali interiore tibiarum posticarum 
brevi, rectiuscula. 


35. S. stercoraria Li. 


ZETT. Dipt. Scand. 1968. 7. 
Waigatsch. Schabarowa. 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


36. S. Stuxbergii Hoıncr. 


Cinerea; genis, epistomate, macula majuscula frontali, 
palpis articulisque duobus basalibus antennarum fulvis; alis 
hyalinis, immaculatis, basi flavo-testaccis; pedibus nigris, geni- 
culis, tibiis tarsisque, sordide rufescentibus; seta antennarum 


nuda. — JQ (Long. 8—9 millim.). 


Species inter majores sui generis. Caput cinereum; genis 
et epistomate fulvescentibus certo situ albido-micantibus; fronte 
macula supra antennas majuscula fulva; orbitis oculorum cinereis, 
serie setarum nigrarum instructis; mente albido-hirto. Antennæ 
articulis ı et 2 fulvis, 3 nigro, apice obtuse rotundato. Palpi 
fulvescentes. Thorax cinereus, dorso obsolete fusco-quadrilineato; 
scutello rigide hirto, setis 4 ordinariis munito. Abdomen cine- 
reum, in o dense fusco-villosum pilis nigris immixtis, in © hir- 
sutie parciore at colore simili. Ale hyalinæ, nervis transversis 
immaculatis, parte basali umbra flavo-testacea; segmento secundo 
nervi longitudinalis quarti 3:tio vel ultimo aparte breviore. Pe- 
des villosi nigri, geniculis, tibiis tarsisque ferrugineo-rufis; tibiis 
spinulosis. 

Homer. Ins. Nov. Seml. p. 24. 


37. S. multisetosa Horner. 


Subnitida, grisea, flavo-fulvescenti-villosa; genis, episto- 
mate, macula magna frontali, basi antennarum nigrarum et 
palpis, fulvis; alis flavescenti-hyalinis, nervis transversis in- 
fuscatis; pedibus fulvescentibus, femoribus basin versus plus 
minusve nigris, tarsis obscuris; seta antennarum nuda. — JQ 
(Long. 8—g millim.). 

Norra Gäskap. Waigatsch. 


Individuis majoribus Scatom. stercorarie primo intuitu similis, 
sed ab illis satis superque dignota. Caput vertice et temporibus 
griseo-cinereis, fulvescenti-flavo-villosis; fronte antice prominente, 
area media tota fulva, orbitis oculorum griseo-cinereis, pilis nigris 
duplici serie ornatis; epistomate et genis fulvis, certo situ albido- 
micantibus, mystacibus utrimque sat longis, curvatis. Palpi validi, 


HOLMGREN: DIPTERA. 175 


pilosi. Proboscis nigra, Antennæ mediocres 1. in © latiusculæ, 
apice obtuse rotundatz; articulo ultimo toto nigro, seta nuda ad 
medium incrassata, articulis basalibus brevibus, parvis. Thorax 
griseus, subnitidus, sordide flavo-fulvescenti-hirtus, pilis nigris im- 
mixtis, dorso linearum longitudinarum vestigio; mesopleuris vil- 
losis; metanoto nudo; scutello basi fulvescenti-flavo-piloso, apice 
setis pluribus, præter ordinarias, instructo. Abdomen flavo-fulve- 
scenti-villosum vel tomentosum (5). Als flavescenti-hyalinæ, 
nervis longitudinalibus pallidis, transversis (medio et ordinario) 
distincte infuscatis; segmento 2:do nervi longitudinalis qvarti 3:tio 
vix tertia parte breviore. Pedes villosi, ut in diagnosi colorati, 
femoribus et tibtis anticis spina nulla armatis; tibiis intermediis 
spinis pluribus instructis. 

Specimina quædam nuperrime exclusa corpore toto pallidiore, 
capite griseo, vix vestigio picture fulvæ, pedibus præter tarsos 
infuscatos totis flavis etc. a specie genuina discedunt, cum qua 
tamen hirsutie insigni scutelli omnino conveniunt. 


38. S. varipes Horner. 


Flavescenti-grisea; macula frontali fulva; basi antennarum 
palpisque ferrugineis; alis flavedine tinctis, nervis transversis 
infuscatis; thorace fusco-sublineato; pedibus in ©’ ferrugineis, 
coxis et femoribus, preter apicem, nigricantibus; in Q ferru- 
gineis, coxis et femoribus, saltem anticis, pro parte nigrican- 
tibus; seta antennarum nuda. — © (Long. 5—7 millim.). 


In Novaja Semlia ubique frequens. 

Var. 1. Q: pedibus ferrugineis, coxis et plaga femorum an- 
ticorum nigricantibus. 

Var. 2. Q: pedibus preter coxas totis ferrugineis. 

Var. 3. Q: pedibus ferrugineis, coxis et basi femorum om- 
nium vel anteriorum plus minusve nigricantibus. 

Similis Scatom. squalidæ et fuscinervi, sed ab illa antennis 
obscurioribus, ab hac coxis anticis nigricantibus, et ab utraque 
colore femorum vere differt. 


Caput flavescenti-cinereum, genis, epistomate orbitisque ocu- 
lorum certo situ cinereo-micantibus; fronte postice fusca, antice 
macula magna fulva. Antennarum articulis 1 et 2 totis, 3:tio 
basi palpisque ferrugineis. Thorax flavescenti-griseus, dorso fu- 
sco-sublineato. Abdomen olivaceo-griseum nitidulum, flavescenti- 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


hirtum. Als flavedine tinctæ, nervis transversis distincte infu- 
scatis, longitudinalibus ex parte obscuris, 3 et 4 exacte parallelis. 
Pedes marzs: hirti, ferruginei, coxis totis et femoribus, omni- 
bus ultra medium nigris; /emin@.: hirsutie nonnihil breviore et 
minus densa, ferruginei coxis nigris, femoribus ut in diagnosi 
pictis; spinulis utriusque sexus paullo tenuioribus quam in spe- 
ciebus proxime affinibus. | 


39. S. erythrostoma Howınckr. 


Cinerea, immaculata; genis et epistomate rufescentibus 
certo situ albo-micantibus; vitta frontali lata, fusca; fronte 
subprominula; antennis nigris, basi piceis; palpis pallidis apice 
fuscis; ano ferrugineo; alis cinerascenti-hyalinis, squamis halte- 
ribusque sordide albidis; pedibus nigricantibus, geniculis, ti- 
biis tarsisque ferrugineis. — © (Long. vix 5 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Scatom. muscinæ (ZETT. Dipt. Scand. 1986. 22) simillima, 
sed differt: segmento 4:to abdominis cinereo, femoribus, summo 
apice exepto, totis nigricantibus, et denique abdomine maris ovato. 


CORDYLURA FALL’ 


40. C. frigida Hosmer. 


Nitidula, nigricans, cinereo-pruinosa; epistomate, palpis, 
apicem versus dilatatis, mystacibusque, albis; fronte antice 
macula rufa; antennis totis nigris, apice subrotundato; me- 
sonoto lineis ordinariis obscuris paullulum tantum indicatis; 
alis fumedine leniter tinctis, nervis obscuris, squamulis hal- 
teribusque pallidis; pedibus nigris, tibiis anticis basi testaceis. 
— oO (Long. 3—4 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


C. niveipalpi Zerr. (Dipt. Scand. 2014. 41) proxima, sed 
vix ejus varietas. Ab illa colore pedum præcipue dignoscitur. 


HOLMGREN: DIPTERA. 177 


Fam. HETEROMYZIDA. 


HELOMYZA TALL. 


41. H. tibialis Zerr. 


Seer inc app. 765. 12.4 et Dipt. Scand. ‚2456.23 
OQ. — Srac. in Kröy. Tids. 1845. 366. 49. — Homer. Ins. 
Groenl. 104. 

Ad Gäskap, frequens. 


In omnibus individuis (54) e Novaia Semlia reportatis ar- 
ticulus tertius antennarum totus nigricans est. Similiter colorata 
individua in Groenlandia quoque occurrunt. An species propria? 


42. H. minuta ZErr. 


Zeer. Ins. Lapp. 768. 14. ©. et Dipt. Scand. 2457. 24: SO. 
Jugor Scharr. 


>IOPTINEAFFALL, 


43. P. arctica HormGr. 


Oblongo-ovata,' sat nitida, nigra; epistomate, certo situ 
cinerescenti-micante, fronteque totis nigris; alis hyalinis flave- 
dine leniter tinctis, lateribus et ima basi tibiarum flavo-testa- 
ceis. — FQ (Long. circit. 3 millim.). 


Waigatsch: Cap Grebenij. Gäskap. 


44. P. fulviceps Horner. 


Oblongo-ovata, sat nitida, nigra; antennarum articulis ba- 
salibus capiteque rufo-fulvescentibus, vertice occipiteque nigris; 
alis hyalinis flavedine leniter tinctis, halteribus, geniculis sum- 
mis, tibiis tarsisque flavo-testaceis. — © (Long circit. 3 
millim.). 

Chabarowa bay. 

Entom. Tidskr. Ärg. 4, H. 3 (1883). 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Fam. COPROMYZIDA. 


COELOPA. 


45. C. eximia STENx. 


STENH. Coprom. Scand. 60. 1. — HoLmGr. Ins. Spetsb. 
p. 35. — C. frigida WALKER Ins. Brit. Dipt. II. 156. — BoHEM. 
Ins. Spetsb. 574. 16. .(ex parte). 

Norra Gäskap et Skodde Bay. 


46. C. frigida Farr: 


ZETT. Dipt. Scand. 2472. 1. — STENH. Coprom. Scand. 
62. 2. — Homer. Ins. Spetsb. p. 36. — BoHEM. Ins. Spetsb. 


574. 16. (pro parte). 
Norra Gäskap, Skodde Bay et Matotschkin Scharr. 


47.. Ci nitidula Zei 


ZETT. Dipt. Scand. 2473. 2. — STENH. Coprom. Scand. 


63. 2. 
Norra Gäskap. 


COPROMYZA. 


48. C. fumipennis Sten. 


STENH. Coprom. Scand. 94. 12. — ZETT. Dipt. Scand. 
6392. 8—0. — Bouem. Ins. Spetsb. 574. 17. — HOLMGR. Ins. 
Spetsb. 'p.1:36. | 

Sôdra Gäskap. 


Fam. CULICIDES Latr. 
CULEX Linn. 
49. C. pipiens Linn. 


Linn. Faun. Svec. 404. 1890. — ZETT. Dipt. Scand. IX. 


3455. I. 
Matotschkin Scharr; Cap Grebenij; Waigatsch; Jugor Scharr. 


HOLMGREN: DIPTERA. 179 


Fam. CHIRONOMIDZ ZETT. 


CHIRONOMUS FABR. 


50. Ch. coracinus Zerr. 


Men Dipt. Seand, IX..3508. 24. cy. 
“ Kostin Scharr. 


Alæ albicantes, striga basali et interdum nervo transverso 
apicali areæ basalis mediæ obscuris; pedunculo nervi furcati 
paullo ultra apicem areæ basalis producto. — Femina mari colore 
similis, sed incisuris abdominis subpallescentibus. — In individuo 
forte nuper excluso pedes pallidiores sunt. 


51. Ch. nitidicollis Horner. 


Nitidus, niger; antennis fusco-nigris; alis albicantibus, hal- 
teribus pallidis, nervo basali valido et transverso apicali areæ 
mediæ obscuris; articulo primo tarsorum anticorum tibia lon- 
gitudine subæquali. — FQ (Long. 8 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Hæc species, præter alias notas, corpore toto (præsertim 
thorace) sat nitido, nigro et structura tarsorum anticorum ab af- 
finibus facile dignoscitur. — Mas. Antennæ cum pluma fusco- 
nigræ. Thorax nitidus, glabriculus, niger; mesonoto antice parum 
prominente, utrimque inæqualiter foveolatim impresso, area media 
sulca tenui longitudinaliter notota; scutello elevato. Abdomen 
angustum, hirtulum, nigrum, incisuris obsolote pallidis. Alæ al- 
bicantes, nervulo basali valido, fusco, pedunculo furcæ ordinariæ 
paullulum tantum ultra apicem areæ basalis medie producto. 
Halteres saltem clava pallida. Pedes nigri, nitiduli apicem ver- 
sus interdum plus minusve fusci, anticorum tibiis apice et tarsis 
totis (articulis duobus ultimis plerumque remotius) barbatis, arti- 
culo 1:mo tibia longitudine æquali. — Femina, preter differen- 
tiam sexualem ordinariam, mari similis, sed thorace nitido minus 
pure nigro et partim cinereo-subpruinoso. 


52. Ch. eurynotus Horner. 


Subopacus, hirtulus, niger; antennis fusco-nigris; alis al- 


bicantibus, halteribus obscuris, pedunculo nervi furcati ultra 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


apicem areæ mediæ longe producto; maris tarsis anticis mo- 
dice, haud dense, barbatis, articulo 1:mo tibia imberbi '/, 
breviore. — (Long. 5 millim.). 

Waigatsch. 


Mesonotum modice convexum, antice parum protuberans; 
parapsidis tenuibus, parallelis, ad scutellum fere extensis. Abdo- 
men nitore exiguo, hirtum; appendicibus analibus parvis, nigris. 


“53. Ch. transgressus Hormer. 


Subopacus, abdomine (præsertim maris) nitido, hirtulus, 
niger; thorace cinereo-subpruinoso; antennis fusco-nigris; alis 
subalbicantibus, halteribus obscuris; tarsis anticis modice, haud 
dense, barbatis, articulo 1:mo tibia imberbi '/, breviore. — 
do (Long. 5,3 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Ch. eurynoto similis, sed paullo minore, abdomine nitido, 
parapsidis mesonoti latioribus et scutellum versus convergentibus 
vere diversus. 


54. Ch. ripicola Hormer. : 2. 

Perparum nitidus, nigricans et ex parte cinereo-pruinosus; 
antennis nigro-fuscis; alis albicantibus, halteribus albido-strami- 
neis (9) vel sordide testaceis, clava obscuriore (>), pedunculo 
nervi furcati paullo ultra apicem areæ producto; maris tarsis 
anticis modice, haud dense barbatis, articulo 1:mo tibia sub- 
imberbi '/, circiter breviore. — 52 (Long. circit. 2 millim.). 


Ryska Sommarstationen. 


Caput retractum; antennis maris dense plumosis, feminæ lon- 
gius setosis; palpis validis. Thorax antice in © saltem sat pro- 
ductus; mesonoto postice depresso, ante scutellum latum foveolis 
duabus instructo, parapsidis distinctis. Pedes, præsertim feminæ, 
validiusculi, interdum pro parte fusco-testacei. — Var. ©: hal- 
teribus testaceis clava apice obscuriore. | 


55. Ch. humeralis Horner. 
Nitidus, niger; abdomine opaco, concolore, incisuris ni- 


tidulis; humeris flavidis; antennis pedibusque sordide fuscis, 


HOLMGREN: DIPTERA. 181 


tibiis, præsertim anterioribus, medio subtestaceis; alis albi- 
cantibus, nervulo basali nervulisque juxtacostalibus obscuriori- 
bus, halteribus albidis, pedunculo nervi furcati vix ultra api- 
cem areæ mediæ producto. — © (Long. circit. 3 millim.). 


Södra Gäskap. Individuum unicum tantum femineum (ex 
parte mutilatum) captum est. ) 


Hæc species thorace nitido, mesonoto antice utrimque ma- 
cula flavicante, colore tibiarum posticarum nec non directione 
nervorum in alis ab affinibus dignoscitur. 


56. Ch. gracilentus Horner. 

Subnitidus, niger; abdomine opaco, concolore; mesonoto 
feminæ antiec virescenti-stramineo, vittis tribus, distinctis ni- 
gris, Maris margine antico sæpius testaceo; antennis pedibusque 
fuscis vel interdum sordide testaceis; alis subcinereo-albican- 
tibus, halteribus sordide albidis vel dilute testaceis, pedun- 
culo nervi furcati vix vel paullulum tantum ultra apicem areæ 
mediz producto; pedibus maris longe barbatis, articulo primo 
tarsorum anticorum in utroque sexu tibia subimberbi longi- 
tudine subequali. — FQ (Long. 2'/, (Q)—4 (J’) millim.). 

Kostin Scharr. 


Antenne maris longissime plumosæ, fusco-nigræ, feminæ con- 
colores, sat longe setosæ. Mesonotum antice productum. 


57. Ch. mixtum Horner. 


HoLMGR. Ins. Spetsb. 45 ©. 
Waigatsch: Cap Grebenij. 
Mas feminæ pictura similis, plerumque tamen nonnihil ob- 


scurior, Pluma antennarum longa, nigro-fusca. — Var. Q: vittis 
mesonoti ferruginantibus, media interdum obsoleta. 


SMITTIA HoLMGR. 


58. S. longipennis Hoıncr. 


Nitida, nigra, non cinereo-pruinosa; antennis halteribusque 


nigro-fuscis; pedibus concoloribus, ima basi femorum anteri- 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


orum tibiisque ex parte sordide fusco-testaceis; alis ultra me- 
dium abdominis perparum extensis, nigro-fuscis. — Sö (Long. 
3,5 millim.). 

Matotschkin (Norra ön). 


Festinanter inspecta hæc species S. brevipenni HoLmGr. 
(Ins. Spetsb. 47) similis. Ab illa tamen sequentibus notis, ut 
mihi videtur, facile dignoscitur: magnitudine majore, corpore toto 
nitidiore et glabriore, vix nisi obsoletissime cinereo-pruinoso, an- 
tennis, halteribus pedibusque obscurioribus, alis paullulum .longi- 
oribus etc. Antennz et palpi sat valida. Abdomen maris an- 
gustum; ano tumidiusculo fere sicut in maribus Dramesarum con- 
formato. 


CERATOPOGON. 


59. C. pusillus HOoLMGR. 


Nitidulus, sordide testaceus; capite et mesonoto nigris; 
alis subhyalinis, hirtulis. — (Long. 1 millim.). 

Chabarowa bay. Individuum femineum, forte unper exclusum, 
inventum est. 


Fam. SCIARIDÆ ZETT. 


SCIARA MEIG. 
A. Halteres pallidi. 


60. Sc. frigida HörMcR. 


HozmGr. Ins. Spetsb. 54. «©. — Sc variabilis BOHEM. 
Ins; Spetsb.. 575. 23. (pro. parte), 
Waigatsch. 


61. S. vitticollis Hormcr. 


Parum nitida, nigricans; mesonoto cinereo vittis 4 nigris, 
distinctis; antennis capite cum thorace fere brevioribus; alis 


hyalinis, pedunculo nervi furcati paullulum tantum ultra api- 


HOLMGREN: DIPTERA. 183 


cem nervi auxiliaris producto, ramulis furcæ apice divergenti 
bus, halteribus pallidis; calcaribus tibiarum posticarum brevibus. 
== © (Long. fere 3 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


62. Sc. riparia Homer. 


Subnitida, nigricans; mesonoto leviter cinereo-pruinoso, 
vittis 4 obscuris valde obsoletis; antennis capite cum thorace 
paullo longioribus vel saltem longitudine æqualibus; alis hya- 
linis, pedunculo nervi furcati paullulum tantum ultra apicem 
nervi auxiliaris producto, ramulo furcæ inferioris ab apicem 
ale nonnihil longius ducto quam nervo longitudinali 2:do, 
halteribus pallidis; pedibus sordide testaceis. — o/Q (Long. 
1*/,—2 millim.). 


Matotschkin Scharr. Chabarowa bay. 


63. Sc. pumilio Horner. 


Subnitida, nigro-cinerascens; mesonoto vittis 4 obscuris 
valde obsoletis; alis hyalinis, pedunculo nervi furcati longe 
ultra apicem nervi auxiliaris producto, ramulis apicem versus 
subparallelis; halteribus pedibusque sordide testaceis. — © 
(Long. 1—1'/, millim.). | 

en bay. 


B. Halteres nigri. 


64. Sc. morionella Horner. 


Nitidula, abdomine opaco, nigricante; mesonoto vittis ob- 
soletissimis; alis fumedine leniter tinctis, pedunculo nervi fur- 
cati paullulum tantum ultra apicem nervi auxiliaris producto, 
ramulis apicem versus subparallelis; halteribus pedibusque 
nigro-fuscis, illis interdum petiolo dilutiore. — © (Long. 2'/, 
millim.). 


Matotschkin Scharr. 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Fam. TIPULIDÆ Zerr. 


TIPULA Lise! 


A. Alæ fusco-alboque vaiegatæ, macula stigmaticali et altera prope co- 
stam fuscis. 


05:5, 1. archea tue 


Curtis; App. etc: LXXVIL: '29. pl), A, nes up: 
nodulicornis,,, ZEIT, . Dipt:, ‚Scand. ,.X.! 3924. 172 eee 
Krov., lidskr. (1545), 266.16. 

In Matotschkin Scharr, ubi specimina utriusque sexus inventa 
sunt. 


Caput pone oculos leviter rotundato-angustatum. Abdomen 
totum cinereum, nec luridum (ZETT. 1. c.), marginibus segmen- 
torum summis apicalibus pallidis; uno maris supra ferrugineo, 
feminæ stylis validis complanatis rufescentibus, apice leviter cur- 
vatis, margine inferiore breviter serrulatis. Alæ nervis obscuris, 
nullo hyalino. 


COST carinifrons Homer. 


Pallide cinerea; thoracis lineis dorsalibus 2 uses sub- 
parallelis; rostro et antennis setulosis nigris; abdomine sordide 
ferrugineo; alis subosolete albo-marmoratis, in & completis, 
in © brevissimis, rudimentariis; pedibus testaceis, coxis cine- 


reis, femorum, tibiarum tarsorumque apice fusco. — g'Q (Long. 
Ad, O-19 millım.). 


Haud infrequens. In copula sæpe obserwata. 


Caput pone oculos perparum angustatum; vertice utrinque 
breviter setuloso; fronte supra antennas protuberante, carinula 
media distincta. Antenne extrorsum attenuate, articulo 2:do 
apice sæpe rufescente; flagello setuloso. Abdomen nitidulum. 
Styli anales in © longi apicem versus sensim angustati, recti. 
Furca alarum ramulo interiore quam pedunculo vix duplo longi- 
ore. — Mesonotum interdum vittis lateralibus abbreviatis indicatis. 


B. Alæ, præter stigma plus minusve infuscatum et interdum maculas albas 
in nervis transversis infra stigma, immaculatæ. 
a. Thorax opacus vel nitore exiguo; mesonoto vittato. 
y+ Nervi alarum infra stigma obscurum maculis albis nullis. 


HOLMGREN: DIPTERA. 185 
67. T. senex Hower. 


Cinerea, hirta; mesonoto vittis 3 latis, obscure fuscis, me- 
dia linea tenui cinerea longitudinaliter divisa; abdomine inci- 
suris et margine laterali cinerascenti-testaceis; antennis thorace 
brevioribus, nigris, articulis flagelli basi validioribus, pilosis; 
capite pone oculos haud angustato, albido-hirto; pedibus fer- 
rugineis, coxis et trochanteribus cinereis, tarsis, apice femo- 
rum et tibiarum fuscis; ano parvo, lamellis ferrugineis. — © 
(Long. 13 millim.). 

Gaskap. 

Caput postice longius albido-hirtum; fronte supra antennas 
modice elevata, vitta media fusca. Rostrum crassiusculum, capitis 
longitudinem vix æquans. Mesonotum inter vittas fuscas albido- 
hirtum. Als albido-vitreæ basin versus testaceæ, nervis validis, 


fuscis, areola elongata, petiolo fusco ramulo inferiore dimidia 
parte saltem breviore. 


68. T. stagnicola Horner. 


Obscure cinerea vel grisea, hirta; mesonoto vittis 3 latis, 
obscure fuscis, media linea tenui dilutiore longitudinaliter di- 
visa; antennis thorace brevioribus pilosis, extrorsum attenuatis, 
articulis flagelli basi perparum tumidis, maris totis nigris, fe- 
mine articulis duobus basalibus sordide rufis; capite pone 
oculos haud angustato, hirto; pedibus ferrugineis, coxis et 
trochanteribus cinereis, his in © ferrugineo-notatis; tarsis, 
apice femorum et tibiarum fuscis; ano ferrugineo. — J’Q 
(Long. 14 millim.). 

Gäskap. 

Similis priori, sed multo obscurior et ab illa præterea differt 
antennis apicem versus tenuioribus, flagelli articulis basi minus 
tumidis (FS), scapo et articulo 2:do aliter coloratis, alis obscuri- 
oribus etc. Ciliæ minute in margine subtruncato occipitis utrim- 


que cristam brevem formantes (9). Areola alarum elongata, ra- 
mulo inferiore furcæ ordinariæ petiolo triplo longiore. 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 
69. T. convexifrons Hornucr. 


Glauco-cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto lineis 
vel vittis 5 angustis obscure fuscis, media antice distincta, 
lateralibus obsoletioribus; antennis longitudine fere thoracis 
nigris, extrorsum sensim attenuatis, pilosis, articulis flagelli 
basi tumidiusculis; capite pone oculos subrotundato-angustato; 
pedibus ferrugineis, coxis et trochanteribus cinereis, tarsis, 
apice femorum et tibiarum fuscis; ano ex parte ferrugineo. 
— (one. ıı millim.). 

Gäskap. 

Species colore capitis thoracisque læte cinereo vel glauco- 
cinereo, pictura mesonoti, longitudine et structura antennarum 
ab affinibus præcipue dignoscitur. Caput pone oculos distincte 
angustatum; fronte antice supra antennas æqualiter convexa. Ab- 
domen obscurius cinereum incisura et margine summo laterali 


pallidis. Areola alarım elongata, petiolo furcæ ordinariæ ramulo 
inferiore dimidia parte saltem breviore. 


70. T. serotina Hornck. 


Sordide cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto vittis 
3 obscure fuscis, media cinerea lata, antice cduatara unc 
tenui longitudinaliter divisa; antennis extrorsum sensim atte- 
nuatis, articulis flagelli basi parum tumidis; capite pone ocu- 
los paullulum angustato, fronte nigra supra antennas nonnihil 
protuberante; pedibus ferrugineis, coxis et trochanteribus sor- 
dide cinereis, tarsis, summo apice femorum et tibiarum fuscis; 
ano ex parte ferrugineo. — © (Long. 9 millim.). 


Norra Gaskap. 


Species colore corporis obscuriore, capite pone oculos non- 
nihil angustato, subnudo (h. e. pilis tantum ordinariis instructo), 
vitta media mesonoti lata, antice dilatata, antennis pilosis, longi- 
tudine fere thoracis etc. a ceteris mihi cognitis differre videtur. 
Alæ in certo luminis situ albido-submaculatæ, sed macula fusca 
pone stigma nulla; areola elongata, petiolo furcæ ordinariæ ra- 
mulo inferiore dimidia parte saltem breviore. : 


HOLMGREN: DIPTERA. 187 


71. T. instabilis Horuck. 

Cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto vittis 4 obscu- 
ris, subdistinctis; antennis longitudine fere thoracis, pilosis, 
extsorsum sensim attenuatis, articulis flagelli basi tumidius- 
culis; capite pone oculos parum angustato; pedibus ferrugi- 
neis, coxis et trochanteribus, tarsis apiceque femorum et 
tibiarum fuscis; ano ex parte ferrugineo. — 1 (Long. 2 
millim.). 

Norra Gäskap. 

Similis priori, colore corporis lætius cinereo, vittis mesonoti 
mediis remotioribus, angustioribus et minus perspicuis, femoribus, 


apice latius obscuris etc. differt. Areola alarum elongata, petiolo 
furcæ ordinariæ ramulo inferiore longitudine æquali. 


72. T. divaricata Horner. 

Cinerea, vix nisi tenuiter hirta; mesonoto lineis 2 mediis 
postice subparallelis, antice valde divergentibus, apicem ver- 
sus incurvatis, 2 lateralibus (una utrinque) szpissime, saltem 
in ©, obsoletioribus; antennis thorace paullo brevioribus, ex- 
trorsum sensim attenuatis, pilosis, articulis flagelli in & basi 
paullulum validioribus; capite pone oculos parum angustato, 
occipite lateribus rotundatis; pedibus ferrugineis, coxis et tro- 
chanteribus cinereis, tarsis apiceque femorum et tibiarum fu- 
scis; ano ex parte ferrugineo, — GQ (Long. I 10, © 16 
millim.). 

Môllerbay, Skoddebay et Norra Gaskap. 

Heec species pictura thoracis ab affinibus mox dignoscenda. 


Frons obtusa, subelevata. Areola alarum elongata, petiolo furcæ 
ordinariæ ramulo inferiore dimidia parte saltem breviore. 


TT 


Stigma alarum obscurum basi pallida; nervi proximi maculis albi- 
cantibus notati. Antennæ flagello nudo. 


7991. Senricornis:#ert: 


ZETT. Ins. Lapp. 844. 16. co. — Dipt. Scand. IX. 3969, 
ATEN. 


12* 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Var. 1. ©: articulis 2 et 3 antennarum~maxima ex parte 
rufis. 

Norra Gaskap; Waigatsch. Femina tantum inventa. — In 
Lapponia (ZETTERSTEDT). 


Pedes dilutiores quam in ©. Areola alarum ramulis furcæ 
ordinariæ petiolo saltem duplo, interdum quadruplo longioribus. 


- 


b. Thorax nitidus, flavo-maculatus. 


74. T. lionota Hotmer. 


Nitida, nigra; mesonoto margine antico et macula utrim- 
que juxta scutellum, mesopleuris superne infra suturam plaga 
majuscula nec non incisuris segmentorum abdominis, strami- 
nies vel flavis; ano plus minusve ferrugineo; alis hyalinis, ma- 
cula stigmaticali dilute fusca; pedibus fuscis, femoribus basi 
late ferrugineis. — FQ (Long. 9—10 millim.). 

Gaskap. 

Rostrum breve. Oculi rotundi, sat prominuli. Antenne 
tenuiter setulosæ. Mesonotum vittis 3 ordinarlis subconfluentibus 
vel inter se vix discernentibus. Styli anales feminæ subuliformes. 


ferruginei, apice toto obscuro. Areola alarum petiolo furcæ ordina- 
riz, ramulis paullo longiore vel longitudinem eorum saltem æquante. 


TRICHOCERA MEIG. 


75. T. hiemalis Meıc. 


ZeTT. Ins. Lapp. 852. 1. et Dipt. Scand. PER 
Horner. Ins. Spetsb. 574 et Ins. Grænl. in Ofv. af K. V. Akad. 
Förhandl. (1872) N:o 6. 105. 

Ubique frequens. 


76. T. parva Mee: 


ZETT. Ins. Lapp: 852. 2. et Dipt. Scand Dey Ze 

Cum priore haud infrequens. 

Species dubia verisimiliter tantum varietas præcedentis, cui 
similima et ab illa vix differt nisi magnitudine dimidia parte 
minore, pedibus pallidioribus ut et mesonoti vittis lateralibus fere 
omnino deletis. 


HOLMGREN: DIPTERA. 189 


Fam. MYCETOPHILIDÆ. 
SCIOPHILA HFFGG. 


77. S. fuliginosa Hormer. 


Nitida, pilosa, nigra; antennis concoloribus; alis fumedine 
leviter tinctis; halteribus fuscis, clava apice pallidiore; areola 
alarum subcostali minuta, subquadrata vel latitudine paullulum 
longiore; pedibus coxis, trochanteribus et femoribus, nigricanti- 
bus, tarsis tibiisque obscure fuscis, his calcaribus pallidis. — 
© (Long. 4 millim.). 


Matotschkin Scharr insula meridionali, Individuum tantum 
unicum femininum repertum est. 


BOLETINA STAG. 


78. B. borealis Zerr. 


Mers Ent. Scand. XL 4160. 8. 
Matotschkin Scharr. Haud infrequens. 


Antennæ articulo primo flagelli interdum fere toto nigro. 
Pedes posteriores coxis haud raro fusco-notatis. 


70. B. erythropyga Hormer. 


Nigricans; mesonoto grisescente, vittis 3 nigris, quarum 
intermedia gemina; antennis nigris, basi pallide testaceis; 
abdomine segmentis 2—-6 marginibus apicalıbus flavescentibus; 
ano maris magno, rufescente, nudo; alis hyalinis, furca infe- 
rıore ad basin magis retracta quam superiore, halteribus pe- 
dibusque sordide flavescentibus, trochanteribus tarsisque in- 
fuscatis. — g' (Long. 6 millim.). 


Matotschkin Scharr. Individuum tantum unicum masculum 
inventum est. 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


80. B. fuscula Hotmer. 


Nigricans; mesonoto cinerascente vittis 3 nigris; antennis 
totis nigris; abdomine concolore; alis hyalinis basi pallida, 
furcis ambabus bası æqualiter altis; halteribus pedibusque 
flavescentibus, trochanteribus tarsisque fuscis. — © (Long. 
5 millim.). 

Matotschkin Scharr. 


Similis B. groenlandicæ et ab illa vix differt nisi coxis 
posticis pallidis. 


MYCETOPHILA MEIG. 


81. M. frigida Borem. 


BoHEMm. Ins. Spetsb. 576. 26. — Homer. Ins. Spetsb. 50. 
Matotschkin Scharr. Femina unica inventa. . 


LEPIDOPTERA 


AUCTORE 


CHR. AURIVILLIUS. 


Fam. NOCTUIDA. 


Schôyenia nov. gen. 


Caput parvum, retractum. Oculi parvi, zuaz. Ocelli de 
stinch. Lingua spiralis, cornea sat longa. Antenne (maris) 
breviter serrate, apicem versus dentate; articulis circiter 35 
composite. Frons leniter convexa, simplex. Palpi breves, 
hirsuti, adscendentes, hirsutiem frontis vix superantes; articulus 
ultimus minimus, pilis obtectus. Thorax, abdomen pedesque 
hirsuta. Tibiæ inermes, posticæ quadri-calcaratæ. Valvulæ 
genitales maris maximæ, curvatæ, ad basin latæ, deinde an- 
gustiores, summo apice bidendatæ et in margine superiore 
intus dente minore armatæ. 

Ale anticæ sat angustæ angulo posteriore valde, anteriore 
minus rotundato, maculis ordinariis destitutæ; alæ posticæ 
rotundate. Costæ alarum ut in Noctuis ordinate, at ale 
anticæ nunc una nunc duabus cellulis appendicularibus in- 
structæ; costa enim transversa inter costas 7 et 8 sæpe deest. 
Costa 5:a alarum posticarum reliquis debilior. Ciliæ integre. 


Genus sine dubio ad Noctuidarum familiam referendum. 
Qvod demonstrant 1: ocelli, 2: valvulæ magnæ anales maris, 
3: alæ posticæ unicolores, 4: habitus totus, 5: pedes ad tarsos 
usque hirsuti, 6: caput retractum, 7: situs costarum ceterique 
characteres supra allatı. 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Denna egendomliga lilla fjäril påminner vid första 6gon- 
kastet snarare om vissa pyralider än om en noctua. Men vid 
en närmare undersökning visar sig snart, att densamma är en 
verklig noctuid, som bäst synes böra ställas strax efter slägtet 
Anarta. Det af Dr. STAUDINGER för en art från Central-Asien 
uppstälda slägtet Ala synes mig komma ganska nära Schüyenia, 
men skiljes dock lätteligen genom sina borstformiga, cilierade, ej 
sågade antenner samt den mera tydliga nattfjärilsteckningen. Hos 
Schüyenia finnes intet spar af de vanliga fläckarne på framvin- 
garne förutom en ljus halfmånformig fläck vid diskfältets slut, 
som möjligen motsvarar njurfläcken. Hela kroppen är klädd af 
tämligen långa, men föga tätt sittande hår, och hufvudet är starkt 
indraget såsom hos vissa Ararfa-arter. Ögonen äro alldeles nakna 
och tämligen små. Antennledernas tänder äro längst vid eller 
strax före antennens midt och nå der en längd, som är något 
större än antennens diameter. Tänderna hafva bred bas och äro 
undertill fint cilierade. Palperna äro korta, långhåriga, uppsti- 
gande, nå föga framom pannans hårbeklädnad och hafva en myc- 
ket kort i behåringen dold ändled. Thorax är åt alla sidor jämnt 
hårig utan några kammar eller kanter, och halskragen derigenom 
ej tydligt skild från den öfriga behäringen. Benen äro håriga 
ända ut på tarserna, dock sitta håren utåt allt glesare och gle- 
sare. Tibierna sakna taggar och äro af tarsernas längd: Bak- 
tibierna hafva 4 sporrar. 

Abdominalklaffarne hos hanen äro mycket stora med bred 
bas och djupt inskuren 2-tandad spets; deras öfre kant har dess- 
utom en tand på insidan. Vingribborna fôrete de för nattfjä- 
rilarne i allmänhet egendomliga läget och förgreningen. Fram- 
vingarnes dorsalribba har dubbel rot, site ribban utgär närmare 
aide än 6:te ribban, så att afständet mellan 4:de och 5:te ej ar 
större än afstandet mellan 3:dje och 4:de, diskfältets tvarnerv är 
ej märkbar och fran radialfältet utgå 7:de, 8:de, 9:de samt 1o:de 
ribban. Stundom sasom i figuren är attonde ribban genom en 
tvarnerv forenad med sjunde, hvarigenom ett nytt siutet vingfalt 
uppkommer. Bakvingarne hafva /v4 dorsalribbor, den 5:te ribban 
utgar fran diskfältets midt och ar tydligen svagare än de andra. 
Costalribban är anda fran basen fri fran den främre hufvudstam- 
men. Pa ett af exemplaren dr -den dock genom en‘sned tar 


AURIVILLIUS: LEPIDOPTERA. 193 
tibba förenad med främre hufvudstammen. Bakkroppen nar ett 
godt stycke utanför bakvingarnes analhörn. | 

1. Schöyenia arctica n. sp. nigro-hirsuta pilis canıs im- 
mixtis; ale anticæ cinereo-fuscæ lineis duabus mediis fuscis cine- 


reisque aream obscuriorem macula lunari alba notatam inclu- 


dentibus; cilie albæ basi et linea limbali nigris; ale posticæ 


cum ciliis canescenti-albæ costis et linea ante cilias nigro- 
fuscis. Long. al. exporr. 23—24 m.m. 
> = Amphidasys unifasciatus MENETR. Middendorfs Reise III 


Bsut3f. ı2. 

Habitat in insula Novaja Semlia. -— Mus. Holmiæ. 

Hela kroppen svartluden med strödda grä här. Antennerna 
ofvan hvitaktiga, deras tänder och undre sida svarta. Framvin- 
garne äro svartgrä och mycket enkelt tecknade. Det förkortade 
tvärstrecket vid basen saknas, och vingens hela bas ända till för- 
sta tvärlinien är derför enfärgad, svartgrä, nägot ljusare än de 
öfriga vingfälten. Vingens midtfält mellan första och andra tvär- 
linien är mörkare än vingens Ofriga delar och ter sig derigenom 
sasom ett nästan jämnbredt band tvärs öfver vingen. Första tvär- 
linien är nästan rät, endast obetydligt konvex utät nära sin midt 
samt enfärgad svart. Den yttre tvärlinien har ofvan midten en 
tydlig vinkel utät samt ätföljes pa sin yttre sida af en ljus grä- 
hvit linea. Utanför denna är vingen helt enfärgad, gräaktig utan 
spär af teckningar. I själfva vingens kant gär en smal svart 
linea, som sammansmälter med fransarnes svarta bas. I sin yttre 
hälft äro fransarne grähvita, ofläckade. Bakvingarne äro hvitak- 
tiga med mörkare ribbor och utkant och isynnerhet i fälten ı a, 
1 b beströdda med svarta atomer. Fransarne enfärgade, hvita. 


Alla de 5 hemförda exemplaren äro hanar och fullständigt 
lika sinsemellan. 


Det finnes sa mycket hos Ménétriés beskrifning och figur, 
som paminner om denna art, att jag ej anser det för omôjligt, 
att han haft densamma framfôr sig. I sa fall har han dock full- 
ständigt misstagit sig pa slägte och familj; ty såvida någon gräns 
finnes mellan Noctuæ och Geometræ, så måste Schövenia hän- 
föras till de förra. 

Entomol, Tidskr. Ärg. 4, H. 4 (1883). 13 


% 


BA 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


Fam. TORTRICIDÆ. 


Grapholitha (Semasia) spec.? 
Long. alar. exporr. 20—23 m.m. 


Tre exemplar, som utan tvifvel tillhôra detta slägte, äro ty- 


värr så afslitna, att det ej är möjligt att bestämma dem till arten. 


Följande arter äro säledes de enda, som hittills anträffats pa 
Novaja Semlia: 


Oa 


(ON GY 


Fam. NYMPHALIDÆ. 


Argynnis Chariclea SCHNEIDER. Markham 1879. 
> improba BUTLER. > > 


Fam. PAPILIONIDÆ. — 


Colias Nastes v. Werdandi ZETT. Markham 1879. 


Fam. NOCTUIDA. 


Anarta Richardson: Curtis. Markham 1879. 
»  lapponica THUNBG. _ > » 


Schéyenia arctica Auriv. Nordenskiöld 1875. 


Fam. GEOMETRIDZ. 


Psodos coracina Esp. (= Trepidaria Tr.) v. Baer 1837. 
Glaucopteryx Sabinii Curtis. Markham 1879. 


Bam. TORTRICIDZE 7, L 
Grapholitha (Semasia) spec. Nordenskiöld 1875. 


SKANDINAVIENS ARTER AF TINEIDGRUPPEN 
LITHOCOLLETIDÆ (STAINT) 


AF 


H. D. J. WALLENGREN. 


Gruppen skiljes fran öfriga till Fam. Tineidæ hörande genom 
följande karakterer: 

Vingarne hos bada könen fullt utbildade. Hufvudet ofvan 
fränstäende ludet; ansigtet tilltryckt härigt. Antennerna nästan 
lika langa med framvingarne, under hvilan divergerande eller 
bakätlagda; basleden ej utvidgad till ögonlock. Tungan kort 
och fin. Maxillarpalper saknas. Labialpalperna kortare än huf- 
vudet, trädformiga, hängande och räta. Framvingarne längsträckta, 
smala, frän inkant och framkant tillspetsade, med länga fransar; 
7—8 nerver; dorsalnerven vid basen enkel; diskfältet slutet, sän- 
der 3—4 nervgrenar i framkanten och 2 1 utkanten; radialfält 
saknas. Bakvingarne smalt lancettlika; framkanten mot basen 
utvidgad i en trubbig vinkel; diskfält saknas; endast en median- 
nerv, hvilken är 2—3-grenig; en enda enkel abdominalnerv; 
fransarne 2—6 gånger så långa som vingbredden. Oceller sak- 
nas. Tibierna ofvan och undertill länghäriga; baktibiernas spor- 
rar ofvan midten. — Fjärilarne flyga om aftonen eller under 
dagen vid mulet väder, halla under hvilan vingarne takformigt 
öfver abdomen och främre delen af kroppen upprätt. Till var 
fauna hör endast ett slägte: 


LIB@COLEE TIS. ZELL 


Antennerna enkla. Framvingarne med 3 nervgrenar utlö- 
pande i framkanten och 2 1 utkanten. Bakvingarnes mediannerv 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


2-grenig. Larven har 14 fötter, minerar antingen pa ôfre eller 
undra sidan af växters blad och förpuppar sig inom minan. 
I:o Framvingarne med en ljus langslinea fran basen (Baslinie). 

1:0) Baslinien räcker utöfver midten af framvingarne (dr svartkantad; 

framvingarne stjertlösa). ; 

1. L. quercifoliella (ZELL.): hufvudhären gulaktiga; pannan 
glänsande hvitaktig; thorax och framvingarne guldgula; de se- 
nare med en utöfver midten räckande, rät, blek, från basen utgå- 
ende, brunkantad linea, i framkanten 4 och 1 inkanten 3 tresi- 
diga, hvita, åtminstone på insidan brunkantade fläckar; i ving- 
spetsen en rund, svart punkt, hvilken vid den svarta utkantslinien 
är infattad med violett; tarslederna i spetsen brunaktiga. L. e. 
vsp. 7—10 millim. | 

WALLENER. 'Sp.+ dort "Tin,078, 383. 

Under vär- och höstmänaderna i södra och mellersta Sverige. 
Larven minerar pa undra sidan af ekens lof. Minan är ej syn- 
nerligen stor, vanligen men ‘ej alltid innesluten mellan 2 blad- 
nerver. 

2:0) Baslinien räcker knapt till midten af framvingarne. (Dessa stjärtlösa). 

A) Baslinien rät (ej slingrande). 
ı) Hufvudhären svarta. 

2. IL. lautella (ZeıL.): hufvudhären svarta; pannan metall- 
glänsande hvitgra; thorax metallglänsande svartaktig; framvingarne 
matt guldglänsande, rödgula, med en till midten räckande, rät, 
silfverhvit, fran basen utgäende, svartkantad linea; i framkanten 
3 och i inkanten 4 hakformiga, silfverhvita, bade inat och utat 
svartkantade fläckar; i inkanten mellan basen och t:sta inkants- 
fläcken en silfverhvit, svartkantad flack; i vingspetsen en oval, 
svart, ofta obestämd punkt; fransar med svart delningslinea, in- 
nanför denna svartgrä med stälgrön glans; tarserna mörkfläckiga. 

Var. ı:sta framkantsfläcken och ı:sta inkantsfläcken sam- 
manflyta till ett bägböjdt tvärband. L. e. vsp. 7—g millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 389. 

Under värmänaderna och sedan äter i Juli och Augusti i 
södra Sverige. Sällsynt. Larven hvitaktig, genomskinlig; tarm- 
kanalen mörk; hufvudets kant och mundelarne rostbruna. Mi- 
nerar pa undra sidan af ekens blad i en lang och smal mina 
emellan 2 sidonerver; den hvita epidermis böjer sig bläsformigt 


öfver minan. 


WALLENGREN : SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. ET 


2) Hufvudhären ej svarta. 
(A) Framvingarne utanför baslinien med ett rakt eller föga böjdt 
eller blott trubbvinkligt brutet hvitt tvärband. 
a) Thorax utan hvit midtellinea. 


3. L. ulmifoliella (Hüen.): hufvudhären guldgula; pannan 
hvit; thorax och framvingarne saffransgula; de senare med en 
ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, framtill 
svartaktigt kantad linea, ett svagt böjdt eller trubbvinkligt brutet, 
silfverhvitt tvärband och ı framkanten 3 samt i inkanten 2, inät 
svartkantade, silfverhvita, hakformiga fläckar; ı inkanten fran ba- 
sen en hvitaktig strimma; i vingspetsen ett svartaktigt obestämdt 
längstreck; fransarne med svart, genombruten delningslinea; tar- 
serna mer eller mindre gräfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 

MALLENGR. Sp. Tortr: & Tiny 77," 375: 

Under vär och höst genom hela halfön. Larven citrongul 
med mörkgrön tarmkanal; hufvudet ljusbrunaktigt, baktill mör- 
kare; 2:dra segmentet hornartadt med mörkare atomer. Minerar 
pa undra sidan af björkens löf. Minan rund, här och der med 
qvarvarande parenchym; epidermis lagd 1 flera smä, längsgä- 
ende veck. 

4. L. spinolella (Dup.): hufvudhär hvita, framtill blekgula; 
thorax och framvingarne glänsande biekt guldgula; de senare 
med en ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, 
ej mörkkantad linea, ett bredt, svagt böjdt, inåt svartkantadt 
tvärband och 1 framkanten 3 samt i inkanten 2 hakformiga, 
silfverhvita fläckar, af hvilka ı:sta paret är inat svartkantadt; 
i inkanten fran basen en hvitaktig strimma; i vingspetsen en 
svartaktig, merendels oval punkt; fransarne utan tydlig delnings- 
linea; tarserna otydligt fläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 

MALLENGR sp. "Fort, & "Fin. 77, 376. 

Vid samma tid som föregående ända upp 1 Lappmarkerna 
och Finmarken. Larven ljusgul. Minerar pa undra sidan af 
bladen pa Salix caprea m. fl. arter af samma slägte. Den ore- 
gelbundna minan kroker bladet, och epidermis ligger i manga 
veck; den finnes isynnerhet pa sädana buskar, som sta 1 skogs- 
kanter eller utmed skogsvägar. 


b) Thorax med hvit midtellinea. 


5. L. cavella (ZELL.): hufvudhären hvita, framtill guldgula; 


198. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


thorax ljust guldglänsande med hvit midtellinea; framvingarne 
just guldglänsande med en ej till midten räckande, rät, hvit, 
fran basen utgäende, vanligen framtill mörkkantad linea, ett trub- 
vinkligt brutet, inät fint mörkkantadt tvärband och i framkanten 
3 samt i inkanten 2 hakformiga, silfverhvita fläckar, af hvilka 
de 2 första i framkanten äro inät mörkkantade; i inkanten frän 
basen en hvitaktig strimma; ı vingspetsen ett svart, framtill silf- 
verglänsande streck; fransarne med svart delningslinea; de 4 
bakre tarserna ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. 


ZELL. „Lin. Ent, 1. 213. f. 19. H..S., VI oe 
Hein. Wocke Schm. II. 630. STAINT. Man. IL. 417. 


Under Maj mänad i Skane. Larven minerar pa undra si- 
dan af björkens blad. Minan bred. 


(B) Framvingarne utanför baslinien med 2 hvarandra motsatta 
hvita fläckar, som sällan sammanlöpa, men dä bilda ett skarpt 
spetsvinkligt brutet tvärband. 

a) Framvingarnes I:sta inkantsfläck är ej sa långt utdragen 
bakåt som ı:sta framkantsfläcken. 
(1) Framvingarnes ı:sta framkantsfläck inskjuter emellan de 
2 första tresidiga inkantsfläckarne. 


6. L. rajella (Liw.): hufvudhar och thorax brunaktigt gula; 
skuldertäckarne hvitkantade; framvingarne guldgula, med en ej 
till midten räckande, rät, smal, hvit, fran basen utgäende, fram- 
till och baktill brunkantad linea; i framkanten 4 och 1 inkanten 

glänsande hvita, fullstandigt brunkantade fläckar, af hvilka de 
2 första inkantsflackarne äro tresidiga och den 1:sta framkants- 
fläcken inskjuter mellan dessa båda; den 1:sta inkantsflacken ej 
sa långt utdragen som första framkantsfläcken; i inkanten nära 
basen ett obestämdt hvitt ställe; i vingspetsen en svart punkt 
eller streck; fransarne med svart delningslinea; bakersta tarserna 
grå, ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. 

WALCENCR IDP. Tortr. & Tin. 77, 372. 

Inom Sverige isynnerhet 1 de mellersta och norra delarne, 
samt inom hela Norge. Larven afsmalnande bakät, blekgulaktig 
med brunaktigt hufvud, som pa sidorna är svartaktigt. Minerar 
a undra sidan af bladen pa Alnus glutinosa och A. incana. Mi- 
nan ar en rundad eller elliptisk flack, som vanligen sitter tatt 
intill midtelnerven emellan 2 sidonerver; epidermis glatt, ej vec- 


WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 199 


kad; ofta sitter dock minan nära bladkanten och ej sällan finnas 
flera, ända till 12 sädana minor ı samma blad. 

(2) Framvingarnes ı:sta framkantsfläck inskjuter ej emellan 

de 2 första inkantsfläckarne, hvilka ej bäda äro tresidiga. 

7. L. alniella (Zerr.): hufvudhär gra med brun inbland- 
ning; thorax och framvingarne brunaktigt guldgula; de senare 
vid basen gråbruna (0) eller hvitaktiga (Q), med en ej till mid- 
ten räckande, rät, tillspetsad, hvit, fran basen utgäende, framtill 
brunkantad linea; 1 framkanten 4, ı inkanten 3 hvita, brunkan- 
tade, hakformiga fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken ar med 
spetsen rigtad mot främre sidan af ı:sta inkantsfläcken, hvilken 
ej är tresidig, utan sned och långsträckt, men ej sa långt utdra- 
gen bakåt som den ı:sta framkantsfläcken; i vingspetsen en svart 
punkt, som hos © ar rundad, men hos © långsträckt; fransarne 
med: brun delningslinea; tarserna môrkfläckade. L. e. vsp. 7—8 
millim. 

WALEENGR. op. LOT. & Tin. 77, 373: 

Under var och höst i södra och mellersta Sverige. Larven 
minerar pa undra sidan af bladen pa A/nus glutinosa, mera säl- 
lan pa A. incana. Minan är triangular, när den sitter mellan 
bladets midtelnerv och en sidonerv, men har mera parallela sidor, 
när den ar anbringad mellan 2 sidonerver. Epidermis är tyd- 
ligare veckad. 

8. L. tenella (ZELL.): hufvnd och thorax hvita; framvingarne 
ljust brungula, vid basen hos © hvita, med en ej till midten 
räckande, rät, obestämd, hos © blott antydd, hvit, frän basen 
utgäende, föga mörkkantad linea; i framkanten 4, i inkanten 3 
hvita, inât svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 1:sta fram- 
kantsfläcken är sned liksom ı:sta inkantsfläcken, hvilken är läng- 
sträckt, men ej så långt utdragen bakåt som 1:sta framkantsfläc- 
ken; 1 vingspetsen en svart, kilformig punkt, som är mer eller 
mindre utdragen inåt vingen, hos « en hvit linea nara basen af 
framvingarnes inkant; fransarne med delningslinea; bakre tarserna 
brunflackiga. L. e. vsp. 7—8 millim. 

gent. Mim. Entei lL aigéy fnac 2 SV. 332.4. 763 PREM: 
Fin! 3592 Hem. &  Wocke: Schm. IL: 20 682. 

Förekommer 1 Skane. Larven minerar pa undra sidan af 
bladen pa Carpinus Betulus, mera sällan pa Prunus Avium. Minan 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


är läng, smal, tämligen hvälfd och innesluten mellan 2 sidoner- 
ver. Epidermis är slät. 
b) Framvingarnes 1:sta inkantsfläck är längre utdragen bakät 
än I:sta framkantsfläcken. | 
(1) Framvingarnes framkant med 4, inkanten med 2 hvita 
fläckar. 

9. L. heegeriella (ZELL.): hufvud och thorax hvitaktiga; 
framvingarne glänsande, vid basen hvita, utät blekt guldgula, med 
en ej till midten räckande, rät, hvit, frän basen utgäende, fram- 
till groft, men baktill fint svartkantad linea; i framkanten 4, i 
inkanten 2 hvita, inät svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 
ı:sta framkantsfläcken är ej sa långt utdragen bakåt som första 
inkantsflacken; 1 vingspetsen en svart, äggformig punkt; fran- 
sarne med delningslinea; tarserna otydligt fläckiga. L. e. vsp. 
7—8 millim. Pr 

WALTENGR. (Spx Tertr. & Ein. 47,872 

Var. Baslinien utan brun infattning ooh derför knapt 
antydd. 

Träffad i Skane. Larven minerar på undra, sidan af ekens 
blad. Minan är den minsta af alla, som förekommer pä detta 
träd och är oftast anlagd invid bladkanten, hvilken derigenom är 
omböjd. | | 
(2) Framvingarnes framkant med 4, inkanten med 3 hvita 

fläckar. 
(a) Thorax utan hvit midtellinea, men skuldertäckarne 
stundom hvitkantade. 

*) Framvingarnes inkant nära basen utan hvit linea eller 

fläck. - 

10. L. junoniella (ZeLL.): hufvudet saffransgult med brun- 
aktig inblandning; thorax saffransgul utan hvit midtellinea; fram- 
vingarne glänsande saffransgula, med en ej till midten räckande, 
rät, silfverhvit, från basen utgående, framtill svartaktigt kantad 
linea; i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, delvis svartkan- 
tade fläckar, af hvilka I:sta framkantsfläcken är liten, föga sned 
och ej så långt utdragen bakåt som ı:sta inkantsfläcken; i ving- 
spetsen en skarp, svart, kilformig punkt; ingen hvit linea nära 
basen 1 framvingarnes inkant; bakfötternas tarser med eller utan 
mörka fläckar. L. e. vsp. 8—g millim. 

WALLENGR. Sp," Tortr.&. Tin: 8,0382 


WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. 201 


Ofver allt, men helst pa skuggiga ställen och synes vara 
allmännare mot norden. Larven är ljust bernstensgul med gul- 
brunt ryggkarl och hufvud; 3:dje segmentet bredast, hvarefter 
kroppen smäningom afsmalnar. Minerar pa undra sidan af bla- 
den pa Vaccinium Vitis idea, hvarigenom bladet böjer sig nedät, 
men dä larven äfven genomäter har och der öfra sidans paren- 
chym, synes bladet pa sadana ställen hksom punkteradt. 

11. L. cydoniella (Frey.): hufvudhar hvitgra, framtill brun- 
gula; thorax rödaktigt gulbrun, utan hvit midtellinea; framyin- 
garne glänsande rödaktigt gulbruna, med en ej till midten räc- 
kande, rät, smal, bakåt tillspetsad, silfverhvit, från basen utgå- 
ende, framtill fint svartkantad linea; i framkanten 4, 1 inkanten 
3 glänsande silfverhvita, till en del fint svartkantade fläckar, af 
hvilka ı:sta framkantsflicken är mycket sned och ej sa längt 
utdragen bakåt som första inkantsflacken; i vingspetsen ett svart 
streck, som skjuter in emellan de hvarandra motsatta kantfläc- 
karne, så att det stundom hinner ända till. ı:sta inkantsflacken; 
ingen hvit linea nära basen af framvingarnes inkant; bakfötternas 
tarser svartfläckiga. . L. e. vsp. 7—8 millim. 

WATERNGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 378. 

I södra Sverige. Larven minerar pa undra sidan af blad 
pa körsbärsträd. 

**) Framvingarnes inkant nära basen antingen hvit eller 
med hvit linea eller fläck. 

12. L. pomifoliella (Zerr.): hufvudhär hvitgrä, framtill brun- 
' gula; thorax mörkt saffransgul, utan hvit midtellinea; framvingarne 
mörkt saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, bakät 
utvidgad och trubbig, hvit, frän basen utgäende, framtill fint 
svartkantad linea; i framkanten 4, 1 inkanten 3 hvita, till en 
del svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken är myc- 
ket sned och ej sa långt utdragen bakåt som r:sta inkantsfläcken; 
1 vingspetsen ett svart streck, som skjuter in emellan de hvar- 
andra motsatta kantfläckarne, så att den stundom hinner ända 
till ı:sta inkantsfläcken; en hvit, på midten utvidgad linea nära 
basen 1 framvingarnes inkant; bakfôtternas tarser svartfläckiga. 
L. e. vsp. 7—9 millim. 

MIABELNER. Sp. Forte. 7&?Tıin..77,'377. 

I södra Sverige och södra Norge. Larven citrongul, framät 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


blekare, med föga mörkare hufvud; pa 7:de och 8:de segmen- 
terna en obestämd, ljusbrun, mörkpunkterad flack. Minan kort; 
pa undra sidan af äppleträdens blad. 

13. L. oxyacanthæ (Frey.): hufvudhär hvitgrä, framtill 
brungula; thorax mörkt saffransgul fitan hvit midtellinea; fram- 
vingarne mörkt saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, 
smal, bakät tillspetsad, hvit, fran basen utgäende, framtill fint 
svartaktigt kantad linea; 1 framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, 
till en del fint svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläc- 
ken är mycket sned och ej sa långt utdragen bakåt som ı:sta 
inkantsfläcken; i vingspetsen ett svart streck, som skjuter in emel- 
lan de hvarandra motsatta kantfläckarne, sa att det stundom 
hinner ända till ı:sta inkantsflacken; en hvit, ej pa midten ut- 
vidgad linea nära basen i framvingarnes inkant; bakfötternas 
tarser svartfläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. 

Frey. Tin. 336. HEIN. & Wocke. Schm. Il. 2. 668. 

Funnen i Skane. Larven smutsigt hvit, med svart, hjärtfor- 
migt hufvud och brunaktig tarmkanal; 1:sta segmentet med en 
svart, glänsande, genom en linea delad flack. Minerar pa undra 
sidan af bladen pa Crategus. Minan ligger nära kanten, men 
drager sig inat bladet mellan 2 sidonerver. Epidermis brun och 
veckad. 

14. L. sorbi (Frey): hufvudhär hvitgrä, framtill gula; tho- 
rax mörkt saffransgul, utan hvit midtellinea; framvingarne mörkt 
saffransgula, med en ej till midten räckande, rät, smal, bakät 
tillspetsad, hvit, frân basen utgäende, framtill fint svartkantad 
linea; i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, till en del svart- 
aktigt kantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken är större 
och snedare, men ej så långt utdragen bakåt som ı:sta inkants- 
fläcken; 1 vingspetsen ett kort, skarpt svart streck; framvingarnes 
inkant nära basen med en hvit linea; bakfötternas tarser ofläc- 
kade. L. e. vsp. 7—8 millim. 

Frey. Tin. 338. Hein. & WockE Schm. II. 2. 669. sor- 
bifoliella H. S. V. 328. pomonella H. S. f. 775. 776. 

I södra Sverige. Larven 1 början gräaktig, sedan citrongul, 
med brunaktigt hufvud. Minerar pa undra sidan af bladen till 
Sorbus Aucuparia. Minan läng och smal, belägen mellan midtel- 
nerven och bladkanten. Epidermis lagd ı longitudinella veck. 


WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDE. 203 


(b) Thorax med hvit midtellinea; skuldertäckarne hvit- 
kantade. (Framvingarnes inkant nära basen hvit). 
(1) Bakfötternas tarser ofläckade. 


15. L. faginella (ZerL.): hufvudhär hvita, framtill gulaktiga 
eller grä; thorax saffransgul, med hvit midtellinea; framvingarne 
ljust guldgula eller brungrä, med en ej till midten räckande, 
rät, smalare eller bredare, hvit, knapt mörkkantad, frän basen 
utgäende linea; i framkanten 4, i inkanten 3 hvita, merendels 
till en del svartkantade fläckar, af hvilka ı:sta framkantsfläcken 
ar tämligen bred, föga sned och föga kortare än ı:sta inkants- 
fläcken; 1 vingspetsen ett svart streck; framvingarnes inkant nära 
basen med en hvit linea; bakfötternas tarser ofläckade. L. e. 
vsp. 9—10 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 380. 

I södra Sverige. Larven ljust grönaktigt gul, med mörkare 
ryggkärl och i kanterna gulbrunaktigt hufvud; de 3 första seg- 
menterna bredast, hvarefter kroppen smäningom afsmalnar. Mi- 
nerar pa undra sidan af bladen pa Fagus sılvatıca. Den lossar 
epidermis emellan 2 sidonerver och förorsakar en upphöjning pä 
bladets öfra sida. 


(2) Bakfötternas tarser brunfläckiga. 


16. L. coryli (Nicerri): hufvudhär hvita, framtill blekgula; 
thorax ockragul eller brunaktig, med hvit midtellinea; framvin- 
garne blekt ockragula eller gulbrunaktiga, med en ej till midten 
räckande, rät, hvit, ej mörkkantad, fran basen utgående linea; 
i framkanten 4, i inkanten 3 hvita, inat (stundom ı:sta paret 
äfven utat) mörkkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 1:sta paret 
ej är utdraget ända till vingbasen och ı:sta framkantsfläcken 
utanför eller midtför basliniens spets; vingspetsen med svart 
streck; framvingarnes inkant nära basen med en hvit linea; bak- 
fötternas tarser brunfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 

WALLENGR. Sp. Portes &, Im; 74,351. 

Vär och höst ı södra Sverige. Larven ljusgulaktig, frän 7:de 
till o:de segmentet grönaktig, med en stor orangefärgad fläck pä 
sistnämda segment; 10:de—12:te segmenterna gulaktiga, med 
mörkgrönt ryggkärl; sista segmentet gulaktigt; hufvudet ljusbrunt. 
Den yngre larven har mörkare hufvud och en rad svarta fläckar 
pa undre kroppssidan. Larven minerar pa öfra sidan af bladen 


1% 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


pa Corylus avellana. Minan är i början bred och platt, blir se- 
dan mera hvälfd; den lösa epidermis är lagd i längsgäende veck. 
Slutligen sammandrages minan, s& att den lösa epidermis synes 
blott säsom en smal strimma. 
B) Baslinien mer eller ee slingrande (ej rät). 
ı) Thorax utan hvit midtellinea. 

17. L. viminiella (Stainr): hufvudhär ockragula; thorax 
mörkt ockragul; framvingarne mörkt ockragula, glänsande, med 
en ej till midten räckande, slingrande, ljust ockragul, otydlig, 
fran basen utgående linea; 1 framkanten 4, i inkanten 3, otyd- 
liga, obestämda, ljust ockragula, hakformiga fläckar, af hvilka 2:dra 
paret är inät svagt mörkkantadt; 1 vingspetsen ett svart streck, 
som sträcker sig ofta in emellan 2:dra flackparet; fransarne gul- 
gra utanför den bruna delningslinien; bakfötternas tarser ej eller 
otydligt mörkfläckiga. . L. e. vsp. 8—9 millim. 

STAINT. Man. II. 420. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 674. 

I södra Sverige. Larven ljust bernstensgul, med mörkare 
ryggkärl och blekbrunt, pa sidorna mörkare hufvud; pa g:de seg- 
mentet en orangegul flack; 3:dje och 4:de segmenterna bredast. 
Såsom yngre är den mera gröngul med mörkgrätt ryggkärl. Mi- 
nerar pa undra sidan af bladen pa Salix caprea och S. viminalis. 
Minan är belägen mellan 2 sidonerver och sträcker sig frän mid- 
telnerven ut mot bladkanten, hvarvid bladet blott svagt krusas. 

18. L. salicicolella (Sırcom.): hufvudhar ockragula; thorax 
rödgul; framvingarne rödgula, glänsande, med en ej till midten räc- 
kande, slingrande, hvit, ej mörkkantad, frän basen utgäende linea; 
utanför denna ett starkt vinkelformigt brutet, inât svart begrän- 
sadt, hvitt, stundom i vinkeln genombrutet tvärband och der 
utanför i framkanten 3, i inkanten 2 hvita, hakformiga fläckar, 
af hvilka ı:sta paret ar inåt mörkkantadt; i inkanten nära ba- 
sen en hvit fläck; 1 vingspetsen en svart, stundom obestämd 
punkt; fransarne gulaktigt hvitgra utanför den matta delnings- 
linien; bakfötternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 7—9 millim. 

SIRCOM. Zoologist 1848, 2271. STAINT. Man. II. 418. 
Hein. & WockE Schm. II. 2, 679, capræella Frey. Tin. 348. 
a ST ye ges i FRE 

Funnen ı Skäne. Larven hvitgrön, med grönt ryggkärl och 
pa g:de segmentet en orangegul flack; hufvudet brunt; 2:dra— 


WALLENGREN: SKAND, TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 205 


4:de segmenterna bredast. Minerar pa undra sidan af bladen pa 
Salix caprea. Minan bildar en hvit fläck, hvarvid bladkanten 
krökes nedät. 
2) Thorax med hvit midtellinea. 
(A) Framvingarnes inkant utan hvit linea eller fläck nära basen. 
19. L. corylifoliella (Haw.): hufvudhär rostgula, uppblan- 
dade med hvitgrâtt, framtill bruna; thorax brunaktigt ockragul, 
med fin, hvit midtellinea; framvingarne rödaktigt ockragula, med 
en fin, ej till midten räckande, slingrande, baktill framätkrökt, 
hvitaktig, knapt mörkkantad, frän basen utgäende linea; i fram- 
kanten ı, ı inkanten ı hakformig, hvitaktig, fin, inät knapt mörk- 
kantad flack; bada dessa sta mycket snedt mot hvarandra; stun- 
dom spar till ännu en sådan liten flack i hvardera vingkanten; 
i inkanten nära basen ingen hvit linea eller flack; 1 vingspetsen 
ett svart streck; fransarne innanför den obestämda delnings- 
linien ej violett skimrande; bakfötternas tarser mörkfläckiga. L. 
e. vsp. 9 millim. 
Haw. Lepid. Brit. 580. STAINT. Man. IJ. 421. Frey. Tin. 
353. H. S. V. 330. f. 743. Hern. & Wocke Schm. II. 2, 676. 
Funnen i Skäne. Larven höggul med brunaktigt hufvud 
och brun, genom en ljus linea delad nacksköld. Minerar pa 
öfra sidan af bladen pa äpple- och päronträd samt pa Craiagus. 
-Minan stor; den lösa epidermis brunaktig och utan tvärveck; 
äldre blir minan starkt sammandragen och bladet betydligt krökt. 
(B) Framvingarnes inkant med hvit linea, flack eller punkt. 
a) Midtellinien 4 thorax mycket smal och fin, stundom otydlig.- 
20. L. betulæ (ZELL.): hufvudhär hvita, framtill ockragula; 
thorax brunaktigt ockragul, med hvit, fin midtellinea; framvin- 
garne brunaktigt ockragula, med en fin, ej till midten räckande, 
slingrande, baktill framätkrökt, hvit, mörkkantad, frän basen ut- 
gaende linea; i framkanten 1, i inkanten ı hakformig, hvit, inät 
fint mörkkantad flack; dessa bada sta mycket snedt mot hvar- 
andra; stundom ännu en liten sädan fläck i hvardera vingkanten; 
i inkanten nära basen en hvit linea; i vingspetsen en svartpudrad, 
framät hvitbegränsad strimma, som sträcker sig längt inät och 
gaffelformigt omfattar snedfläckarne; fransarne violettskimrande 
innanför den svarta delningslinien; bakfötternas tarser sällan 
mörkfläckiga. L. e. vsp. 9—ıo millim. 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 384. 

I södra Sverige. Larven lifligt gul. Minerar pä öfra sidan 
af bladen pa björk, äpple- och päronträd. 

21. L.salictella (ZELL.): hufvudhär brungula, framtill bruna; 
thorax mörkt saffransgul, med hvit, stundom otydlig midtellinea ; 
framvingarne smutsigt saffransgula eller ljust kastaniebruna, med 
en ej till midten räckande, slingrande, baktill föga framätböjd, 
hvit eller gulaktig, baktill svartkantad, frän basen utgäende linea; 
i framkanten 1, i inkanten ı hakformig, hvit eller gulaktig, inät 
svartkantad fläck; dessa båda äro mycket smala och sta snedt 
mot hvarandra; der bakom 3 sädana fläckar i framkanten och 
ı—2 i inkanten, men sma och stundom helt och hället felsla- 
ende; i inkanten nära basen en hvit, pa midten bredare linea; 
i den svartpudrade vingspetsen ett svart streck; fransarne utan 
violett skimmer, med skarp delningslinea; bakfôtternas tarser 
ofläckade. L. e. vsp. 9—ıı millim. | 

ZELL. Lin. Ent. I. 207. f. 16. H. Si V. 32800 
Tin: 3457 Hem. &) Wocke.;Schm. Il. 2.675. 

I Skäne. Larven citrongul, med mörkt ryggkärl och brunt, 
pa sidorna mörkare hufvud samt brun, genom en ljus linea delad 
nackskôld. Minerar pa undra sidan af bladen pa Salix pent- 
andra, S. viminalis, S. purpurea m. fl. Minan är belägen mellan 
midtelnerven och bladkanten, är starkt hvälfd och epidermis är 
gulgra. 

22. L. spinicolella (STAINT.): hufvudhär ljust brungula; 
thorax ljust saffransgul, med fin, hvit midtellinea; framvingarne 
ljust saffransgula, med en smal, ej till midten räckande, baktill 
mot spetsen nägot framätböjd, hvit, svartkantad, frän basen ut- 
gäende linea; i framkanten 4, i inkanten 3 glänsande hvita, inät 
svartkantade, hakformiga fläckar, af -hvilka 1:sta inkantsfläcken 
är längre utdragen bakåt än ı:sta framkantsfläcken; i inkanten 
nära basen en hvit linea, som stundom blott antydes genom en 
punkt; i vingspetsen ett svart, starkt och groffjälligt streck; fran- 
sarnes bas vid vingspetsen violettskimrande; bakfötternas och 
mellanfötternas tarser ofläckade. L. e. vsp. 8—g millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 77, 370. 

I södra Sverige. Larven hvitgrön, med mörkare analseg- 
ment och brunaktigt, i kanterna mörkare hufvud samt brun, 


WALLENGREN : SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 207 


tvädelad nacksköld. Minerar pä undra sidan af bladen pa Pru- 
nus spinosa och P. domestica. Minan smal, hvit. 


b) Midtellinien 4 thorax mycket bred. 


23. L. cerasicolella (H. S.): hufvudhar brunaktiga; thorax 
saffransgul, med bred, hvit midtellinea; framvingarne saffransgula, 
glänsande, med en fin, ej till midten räckande, baktill mot spet- 
sen svagt krökt, hvit, ej svartkantad, fran basen utgäende linea; 
i framkanten 4, i inkanten 3 silfverhvita, inât svartkantade, hak- 
formiga fläckar, af hvilka r:sta inkantsflacken ar längre utdragen 
bakåt än ı:sta framkantsfläcken, men stundom med denna bil- 
dar ett vinkelbrutet tvärband; i inkanten nära basen en hvit flack, 
sällan en hvit linea; i vingspetsen en svart, framtill hvitfjällig 
fläck; fransarnes bas vid vingspetsen violettskimrande; bakfötter- 
nas tarser utan, men mellanfötternas med bruna fläckar. L. e. 
vsp. 8—10 millim. 


ieee V. 326 0784) 785. FREY. Im. 341.0 HEIN, & 
Moeck» Schm. II; 2, 670. 


I Skäne. Larven höggul, med mörk rygglinea och brun- 
aktigt hufvud. Minerar pa undra sidan af bladen pa Prunus 
avium och P. cerasus. Minan är läng och smal, begränsad af 
2 sidonerver; epidermis brunaktig, slat, utan veck. 


II:o Framvingarne utan ljus langslinea fran basen, men stundom med ett 
litet, kort streck, 


1:0) Framvingarne med kort, stjärtlik förlängning. 


24. L. amyotella (Dup.): hufvudhär gulaktiga; thorax glän- 
sande saffransgul; framvingarne glänsande saffransgula, i spetsen 
med kort, svart, stjärtlik förlängning, utan ljusare linea från .ba- 
sen, men i inkanten med" 3 och i framkanten med 3 hvita, inåt 
och delvis äfven utåt svartkantade, hakformiga fläckar, af hvilka 
ı:sta framkantsfläcken och 2:dra inkantsfläcken samt 2:dra fram- 
kantsfläcken och 3:dje inkantsfläcken stå parvis mot hvarandra; 
i vingspetsen ett svart, obegränsadt streck. L. e. vsp. 7—8 
millim. 

FBRBL.in Enke Bio ROME NS, VR FRE HP 
331. STAINT. Man. II. 415. Hem. & Wocke Schm. I. 2, 685. 

I Skane. Larven minerar pa undra sidan af ekens blad. 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


25. L. hortella (Fasr.): hufvud och thorax hvita, den se- 
nare med 2 svarta punkter; framvingarne snôhvita, i spetsen med 
kort, svart, stjärtlik förlängning, utan linea frân basen, men med 
ett svagt böjdt och ett annat spetsvinkligt brutet, ljust gulbrunt 
tvärband, samt dessutom 3 fläckar i framkanten och ı i inkan- 
ten, hvilka äro gulbruna; alla fint svartkantade. L. e. Ep 
10 millim. 

Far. E. Ss IH. 2, 327,174. 0 Frev. Ein 10890084 
Man. II. 415. Hein. & Wocke Schm. II. 2, 686. saportella 
Zei. Tins: Ent: if mez fi tes Hy SV. anti 

I Skane. Larven minerar på undra sidan af ekens blad. 


2:0) Framvingarne utan stjärtlik förlängning. 
A) Framvingarne gula eller rédaktiga, metallglänsande, med ljusa, 
glänsande teckningar. 
1) Framvingarne utan hvitt langstreck vid basen. 
a) Framvingarnes bas ej metallglänsande guldgul; vingspetsen 
med hopade svarta fjäll. 


26. L. tristrigella (Haw.): hufvudhar och thorax ljust saff- 
ransgula; framvingarne utan hvitt streck vid basen, ljust saffrans- 
gula, glänsande, brünpudrade, med 2 hvita, inat bredt brunkan- 
tade, motsatta, med hvarandra trubbvinkligt förenade fläckar, 
samt 1 liten, hvit fläck i framkanten nära vingspetsen; en liten 
af mörkbruna fjäll bildad flack i vingspetsen; fransarnes del- 
ningslinea knapt märkbar; tarserna môrkfläckiga. L. e. vsp. 
8—g millim. 

Haw. Lep. Brit. 576. H. S. V. 332,5, 704 Der re 
360. STAINT. Man. II. 422. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 688. 


I Skane. Larven minerar pa undra sidan af almens blad. 
Minan är lang, smal, brun och epidermis lagd i talrika veck. 


27. L. froelichiella (Zerr.): hufvudhar rödaktigt saffrans- 
gula, framtill hvita; thorax och framvingarne mörkt saffransgula; 
de senare utan hvitt streck vid basen, med 2 silfverglänsande, 
nästan räta, inät mörkkantade tvärband samt 3 silfverglänsande 
fläckar i framkanten och 2 sädana i inkanten, alla inât mörk- 
kantade; i vingspetsen en obestämd, mörk, af fjäll bildad fläck; 
fransarnes delningslinea matt, otydlig; tarserna mörkfläckiga. L. 
€. vsp. g—10 millim. 


WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 209 


WALLENGR, Sp. Tortr. & Tin. 78, 385. 

I södra och mellersta Sverige. Larven hvitaktigt grä, framät 
bredast, med mörkt ryggband och brunt hufvud; pä segmenternas 
sidor 2 svarta punkter. Minerar pa undra sidan af bladen pa 
Alnus glutinosa och A. incana. Den bebor isynnerhet de högre 
toppqvistarne på yngre trad. Minan dr lang och smal, men af 
betydlig storlek och synes pa bladets ôfra sida såsom en röd 
flack, hvilken i midten ar nagot upphöjd. 


b) Framvingarnes bas metallglänsande guldgul; vingspetsen med 
svart, rund, skarpt bégränsad punkt. 


28. L. kleemannella (Fasr.): hufvudhär gula med brun 
inblandning; thorax och framvingarnes bas metallglänsande guld- 
gul; de senare för ôfrigt mörkt saffransgula, glänsande, utan 
hvitt streck vid basen, men med 2 svagt krökta, lifligt silfver- 
glänsande, inât mörkkantade tvärband och 4 parvis motstäende, 
silfverglänsande, likaledes inät mörkkantade, hakformiga fläckar, 
af hvilka sista parets inkantsfläck ofta är blott en punkt; i ving- 
spetsen en rund, svart punkt; fransarnes delningslinea tydlig; 
fötterna grä, ofläckade. L. e. vsp. 6—7 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 386. 

I södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra 
sidan af bladen pa Alnus glutinosa. 


2) Framvingarne med kort, hvitt langstreck vid basen. 


29. L. emberizepennella (BoucHÉ) hufvudhar ockragula, 
baktill med hvit inblandning; thorax guldgul med otydlig hvit 
midtellinea och pa skuldrorna silfverhvita fläckar; framvingarne 
glänsande guldgula, med kort, hvitt streck vid basen och 2 krökta, 
inåt svartkantade, silfverhvita tvärband samt 2 sådana fläckar i 
framkanten och 3 i inkanten; i vingspetsen nagra svartaktiga fjäll, 
som sällan antaga formen af en punkt; fransarnes delningslinea 
otydlig och genombruten; fötterna gra, med mörkfläckiga tarser. 
L. e. vsp. 8—10 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 78, 387. 

I Skane och Blekinge. Larven ljust grönaktigt hvit, med 
mörkare ryggkärl och ljusgrönt hufvud, hvars mundelar och sidor 
dro gulbruna. Kroppen bredast framät. Minan, som finnes pa 

Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 4 (1883). | 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


undra sidan af bladen pa Lonicera xylosteum, L. periclymenum 
och Z. fatarica, är starkt hvälfd och blott delvis tömd pa paren- 
chym; bladets båda kanter äro nedböjda. 


B) Framvingarne hvitaktiga eller gulaktiga, med mörka teckningar 
och utan metallglans, 


1) Framvingarne med rund, svart punkt i spetsen. 


30. L. cramerella (FaBr.): hufvudhär hvita; thorax och 
framvingar hvita; de senare smavingarne baktill blekt ockragula 
utan streck vid basen, men med 3 hakformiga, fina, bruna streck 
i framkanten och 2 i inkanten, alla utät med hvita fläckar; 1 
vingspetsen en rund, svart punkt; fransarne hvitaktiga, 1 spetsen 
brunaktiga, innanfôr delningslinien med violett glans; fôtterna 
hvita. L. e. vsp. 7—9 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 76, 376. 

I södra och mellersta Sverige. Larven minerar pa undra 
sidan af ekens blad. | 


2) Framvingarne med obestämdt svart streck eller svarta fjäll i 
spetsen. 


a) Framvingarne glänsande ; hufvudhären rent hvita. 


31. L. sylvella (Haw.): hufvudhär hvita; thorax och fram- 
vingar hvita, de senare glänsande, med nägra gulbruna tvär- 
linier och streck vid basen, 2 gulbruna, svartkantade tvärband, 
af hvilka det yttre är nästan rätvinkligt brutet; utanför dessa 
ett sådant rakt, oftast till det föregåendes vinkel stötande tvär- 
band; 2 ockrabruna fläckar i framkanten och ı i inkanten; i 
vingspetsen ett långt, fint, svart streck; tarserna mörkfläckiga. L. 
e. VSp. 7—8 millim. 

Haw. Lep. Brit. 579. STAINT. Man. II. 415. Frey Tin. 
358. HEIN. & WockE Schm. II. 2, 686. acerifoliella ZELL. Lin. 
Bat! "eso? RB BIST VI FEAT TS TE RE 

I södra Sverige och södra Norge. Larven gul med mörk- 
grönt ryggkärl och gul fläck pa g:de segmentet; hufvudet blekt 
gulbrunt; 3:dje segmentet bredast. Minan finnes på undra sidan 
af almens blad nära någon sidolob, hvilken då är nedböjd. 


Mera sällan finnes den på Acer pseudoplatanus och då midt i 
bladet. 


WALLENGREN: SKAND. TINEIDGR. LITHOCOLLETIDÆ. 21E 


b) Framvingarne ej glänsande, utan matta, liksom mjöliga; huf- 
vudhären ej rent hvita. 
(1) Framvingarne med nästan 4-sidiga, hvarandra rakt mot- 
satta kantfläckar. 


32. L. pastorella (ZELL.): hufvudhär brunaktiga, med hvit 
inblandning; thorax och framvingarne pä hvitaktig botten tätt 
pudrade med brungrätt; de senare glanslösa, med mörka, utät 
hvitbegränsade, till större delen nästan fyrsidiga, hvarandra rakt 
motstäende, otydliga fläckar i framkant och inkant; i vingspetsen 
ett obestämdt, svartaktigt streck; fötterna brunfläckiga. L. e. vsp. 
7—8 millim. 

WALLENGR: Sp. Tortr. & Tin. 78, 388. 

I Norge. Larven minerar pa undra sidan af bladen pa 
glattbladiga videarter. 


33. L. populifoliella (TREIT.): hufvudhar hvita, med brun 
inblandning; thorax och framvingarne hvita, sparsamt brunpudrade; 
de senare glanslôsa, med gräbrun bas och gräbrunaktiga, till 
större delen nästan fyrsidiga, hvarandra rakt motstäende, tydliga 
fläckar i framkant och inkant; i vingspetsen ett af fjäll bildadt, 
svartaktigt streck; tarserna brunfläckiga. L. e. vsp. 7—8 millim. 


arr So OU 2j1088..1!ZeEr..iLin.- Ent.YI. 255. fqn 
ES AN 03 427.607 N6o8 PRE: Tin. 3066” HEN 1 WockE. 
sen. 11. 2,694. 

I Skane. Larven ljusgrön, med mörkare ryggkärl; 6:te— 
8:de segmenterna hvitaktiga, men de 5 sista gulaktiga; hufvudet 
ljusbrunt; 2:dra—4:de segmenterna lika breda och betydligt bre- 
dare an de följande. Minerar pa undra sidan af bladen pa Po- 
pulus pyramidalis och andra poppelarter, der den fôrorsakar ljusa, 
hvitaktigt gröna fläckar. 


(2) Framvingarne med smala, längsträckta, snedt mot hvar- 
andra stälda kantfläckar. 


34. L. tremulæ (ZELz.): hufvudhär hvitaktiga, framtill brun- 
rödaktiga; thorax blekt brunaktig med mörkare fläckar; framvin- 
garne smala, blekt rödbrunaktiga, med hvitaktiga, inåt till en del 
svartkantade, långsträckta, sneda, hvarandra motstående fläckar i 
framkant och inkant; i vingspetsen ett svart streck; tarserna 
mörkfläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


LA 


ZELL Lin. Ent. ls 294. fase: HAB BET Br 
Tin. 366. HEIN. & Wocke. Schm. II. 2, 605. #remulella H. 
S. V. 334. populifoliella var. TREIT. Schm. IX. 2, 188. | 

I Skäne. Larven gulaktig, framät och bakät blekare, med 
brungult hufvud; thoraxsegmenterna tämligen breda; derefter är 
kroppen smalare, men blir bakät äterigen bredare. Minerar pa 
undra sidan af bladen pa Populus tremula, der den förorsakar 
en oval, blekrödaktig, nägot hvälfd fläck. 


-ENTOMOLOGISKA FORENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: 


Forts. fr. sid. 138 
Af La Academia Nacional de Ciencias en Cördoba 
(Republ. Argentina): ; 


Boletin. Tomo IV. Entreg. II. II y IV. c. tab. "Buenos Aires 1882. 
» > V. » I. I. III. Buenos Aires 1833. 
Acta. Tomo IV. Entrega I. c. tab. Buenos Aires 1882. | 
Informe Official de la Expedicion al Rio Negro (Patagonia) Entrega II. Bota- 
nica (c. 12 Laminas); Entrega III. Geologia. Buenos Aires 1881. 


Af Hr Statsrådet O. J. Fahreus: 


Le Naturaliste. 15:e année. N:o 30, 31, 33, 35—44. 1883. 


Af Hr Gottfr. Hofgren: 


Silk-Culture. A magazine of Home Industries. April 1883. New-York. 


Forts. ‘sid. 217. 


SKANDINAVIENS MICROPTERYGIDES 
AF 


H. D. J. WALLENGREN. 


Familien Micropterygides utgör en af de lägst stående fjäril- 
familjer och karakteriseras sälunda: 

Vingarne fullständiga, odelade; de bakre breda med flera 
än 8 (11—12) nerver, dä såväl de fran basen som de från disk- 
fälten utgäende räknas, retinaculum saknas, 2 diskfält finnas och 
fransarne äro korta. Framvingarne aflängt äggformiga, trubb- 
spetsade, med 11—13 nerver, da bade hufvudnerver och nerv- 
grenar räknas, 2 diskfält, ı inskjutningsfält och fransar, som vid 
analhörnet äro betydligt kortare än vingens bredd. Bakbenens 
tibier kortare än eller ätminstone icke längre än baklärens dubbla 
längd. Antennernas basled tjockare an öfriga leder. Framvin- 
garnes dorsalnerv vid basen antingen fullständigt eller blott an- 
tydt gaffelformig. Maxillarpalperna 5—6-ledade, sammanslagna, 
borsthäriga. 

Genom vingarnes nervulation påminner familien om epro/r- 
derne, men a andra sidan äfven om åtskilliga familier bland 
Dhryganeiderne, med hvilka den äfven har maxillarpalpernas form 
gemensam. Hos några arter hafva också fjällen pa bakvingarne 
blifvit hårformiga. Det är således icke utan skäl man kan anse 
familien såsom en förbindande länk emellan fjärilar och phryga- 
neer. Till vår fauna höra endast tvänne slägten: 


1. Eriocephala Curr. 


Antennlederna kortare än breda. Thorax fjällbelagd. Fram- 
fötternas tibier tilltjocknade; bakfötternas tibier med en krans af 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


grofva tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 13 ner- 
ver, dä alla grenar medräknas; subcostalnerven tvägrenig. Fjär- 
ilarne flyga i solskenet och uppehälla sig pa blommor och blad. 


1) Hufvudhären rostgula. 


1. E. calthella (Liv.): framvingarne grönaktigt guldglän- 
sande, enfärgade; basen frän framkanten till inkanten purpurvio- 
lett. L. e. vsp. 7—8 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 82, 428. 

Under Maj—Juli manader i hela Sverige och Danmark samt 
åtminstone i södra Norge pa blommorna till Caltha och Ra- 
nunculus. 

2. E. aruncella (Scop.): framvingarne brunaktigt guldglan- 
sande, hos IS med en silfverglänsande, vingkanterna ej hinnande 
tvärfläck innanför och 1 silfverglänsande tvärlinea utanför mid- 
ten; hos © enfargade; basen hos bida könen blott i framkanten 
purpurviolett. 

WALLENGR. Sp... Tortr. & Tin: 32, 429. 

Under Maj och Juni manader i sôdra och mellersta Sverige, 
isynnerhet pa skuggiga ställen. 

3. E. aureatella (Scop.): framvingarne glänsande purpur- 
violetta, med 2 guldglänsande tvärband, det ena nära basen, det 
andra vid midten, snedt och baktill krökt; en guldglansande, af- 
lang flack mellan tvärbandet och vingspetsen, oftast sammanhän- 
gande med vingens framkant; fransarne brungra. L. e. vsp. 7 
—8 millim. 

Watiener.. Sp. ilortr, & Tin., 32, 420. 

Under Juni och Juli manader i Sverige, Norge och Danmark. 

4. E. thunbergella (Fasr.): framvingarne glänsande guld- 
gula, med en purpurfargad flack 1 framkanten nara basen, ett 
dylikt, inkanten ej upphinnande tvärband innanför och ett an- 
nat dylikt utanför midten, hvilket senare fördeladt i 3 grenar 
hinner framkanten; fransarne gulgra, vid roten blekt purpurfar- 
gade. L. e. vsp. 7—8 millim. 

WARLENGR. ‚Sp. Tortr.-& Tin.. 82, aga 

Under Maj och Juni mänader i löfskogar, isynnerhet bok- 
skogar, i Danmark och södra Sverige. 


2) Hufvudhären svarta. 


WLLENGREN : SKANDINAVIENS MICROPTERYGIDES. 215 


5. E. mansuetella (ZELL.): framvingarne glänsande brun- 
gula, med 2 grönaktigt guldglänsande tvärband, det ena nära 
basen, det andra nägot snedt öfver midten; fransarne brunaktiga. 
L. e. vsp. 6—8 millim. 

Lens Lans Katies 37.10 His Vologoriid. ab Samir. 
Tin. 43. Hein. & Wocke Schm. I. 2, 775. 

Pa sanka ställen bland Carex-arter. Funnen i Juni mänad 
ı södra Norge. 


2. Micropteryx (Hüzn.). 


Antennlederne längre än breda. Thorax ullhärig. Fram- 
fötternas tibier ej tilltjocknade; bakfötternas tibier utan någon 
krans af tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 11— 
12 nerver, da alla grenar medräknas; subcostalnerven enkel. 
Larven minerar i blad och fjärilarne flyga morgon och afton 
omkring näringsplantorna. 


1) Bakvingarnes fjäll äggformiga. 


1. M. sparmanella (Bosc): hufvudhär grä; framvingarne 
korta, breda, glänsande guldgula, med stälblä eller purpurvioletta, 
nätformigt sammanflytande tvärlinier, samt en otydlig, ljusare 
guldgul fläck nära analhôrnet; fransarne gulgrä, otydligt brun- 
fläckiga. L. e. vsp. 8—g millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 82, 432. 

Under Maj—Juli mänader genom hela Sverige och troligen 
äfven i Norge. 

2. M. fastuosella (ZeLL.): hufvudhär brungrå; framvingarne 
längsträckta, glänsande guldgula, beströdda med fina stälblä eller 
purpurvioletta fjäll, som ej bilda nätformigt sammanflytande tvär- 
dinier, samt i analhörnet en liten, otydlig, guldgul flack och stun- 
dom en dylik midt öfver i framkanten samt en annan vid inkan- 
ten nära basen; fransarne brunaktigt” gra. L. e. vsp. 9—ıo 
millim. 

an, Lin Ente W eae. Sa. SV: 303. f. 10. FREY. Tin, 
53 pein. & WOCKE. Schm. Il. 2, 777. 

Under Maj och Juni manader i ekskogar och omkring 
Prunus spinosa 1 Danmark och Skane. 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


3. M. unimaculella (Zerr.): hufvudhär brungrå (9) eller 
gulaktiga (2); framvingarne blekt grönaktigt guldgula, mer eller 
mindre fläckiga af purpurfärg, hvilken isynnerhet är starkast vid 
basen och analfläcken, men stundom intager hela vingen, dock 
aldrig bildar nätformiga tvärlinier; i analhörnet en hvitaktigt guld- 
gul fläck, som utbreder sig nägot öfver halfva vingbredden; fran- 
sar ljust gulaktigt gra. L. e. vsp. 10—11 millim. 

WALLENGR: Sp. LOT. CC Tin, 83,433 

Under Maj och Juni mänader i Lappmarken, Finmarken och 
pa Dovre. Larven säsom yngre hvitaktig; hufvudets sidor svarta; 
munnen brunaktig; 2:dra segmentet med bred, svart plat; en 
svart flick pa undra sidan af hvardera 2—6 segmenterna. Sä- 
som äldre är den hvitaktig med grönt ryggkärl och brunt hufvid ; 
det senare med mörk, triangular flick pa hvarje sida. Den 
minerar i bjôrkens blad. 


2) Bakvingarnes fjäll härformiga. 


4. M. semipurpurella (StepuH.): hufvudhar gra; framvin- 
garne langa, purpurvioletta, med inblandade guldglänsande fjäll 
och en hos © liten, smal, stundom felande, men hos © stor och 
tydlig guldgul fläck i analhörnet; fransarne brunaktigt gra. L. 
e. vsp. 10—ı3 millim. 

WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 83, 434. 

Under värmänaderna i Sverige, Norge och Danmark. Lar- 
ven skall lefva 1 bladen pa bjork och hassel. 


HSE as 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR 
ERHÄLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: 


Forts. fr. sid. 212. 
Af S:re D:re Rafaéllo Gestro (Genova): 


GESTRO, R., Diagnosi d. alc. n. specie d. Coleotteri, raccolti nella reg. Austro- 
Malese dai S:ri Dott. O. BECCARI, L. M. D'ALBERTIS e A. A. BRUIJN. 
aon. d.Mus. Civ., Vol. VII,.1876. 

; Appendice all’ enumerazione d. Cetonidi race. n. Arcipel. Malese en. 
Papuasia d. S:ri G. Doria, O. BEccARI e L. M. D’ALBERTIS. Ann. 
d. Mus. Civ., Vol. IX, 1876—77. ; 

, Enumerazione d. Longicorni d. tribu d. Tmesisterini, raccolti n. re- 
gione Austro-Malese d. S:ri O. BECCARI, L. M. D’ALBERTIS e A. A. 
Bruyn. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. 

, Descrizione d. une n. sp. d. Lucanidi d. genere Cyclommatus, racc. 
n. Nuova Guinea d. S:r L. M. D'ALBERTIS. — Ann. d. Mus. Civ. 
Vol. IX. 1876—77, 

, Aliqvot Buprestidarum novarum diagnoses. — Ann. d. Mus. Civ. 
Vol. IX. 1876—77. 

, Descrizione d. une n. sp. d. genere Curis d. fam. d. Buprestidi. — 
Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. 

, Descrizioni d. alcuni Coleotteri e diagn. d. 4 sp. n. esistenti n. Mus. 
Civ. di Genova. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. X. 1877. 

, Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi d. regione Austro-Malese. — Ann. 
d-- Mus. Civ. Vol. XII. 1878. 

, Appunti entomologici. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XII. 1878. 

, Diagnosi d. alc. sp. n. d. Coleotteri d. Abessinia e d. Somali. — 
Ann. d. Mus. Civ, Vol: XIII 1878: 

, Rectificazione sinonimica. — Ibid. 

, Nuove Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi Malesi e Papuani. — Ann. 
d. Mus. Civ. Vol, XIV. 1879. 

, Descrizioni d. n. spec. di Coleotteri, racc. n. regione Austro-Malese 
d. S:r L. M. D’ALBERTIS. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XIV. 1879. 

, Note sopra alcuni Coleotteri d. arcipelago Malese e specialmente d. 
isole d. Sonda. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XV. 1879. 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


GESTRO, R., Crociera del Violante. Appunti sull’Entomologia Tunisina. Ge- 


nova 1880. 

, Spedizione italiana nell’Africa equatoriale. — Diagnosi di n. spec. 
di Coleotteri. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XVI. 1881. 

, Aliqvot Coleopterorum Musei-Civici Januensis diagnoses. — Ann. d. 


Mus. Civ. Vol. XVI. 1881. 
, Enumerazione d. Lucanidi, racc. n. arcipelago Malese e n. Papuasia 
d. S:ri 'G. Doria, O. Beccart e L. M. Dp ALBER EIS: 


Af Prof. D:r Friedrich Bauer (Wien): 


BAUER, F., Die Zweifliigler des Kaiserl. Mus. zu Wien. III, Systemat. Studien 
auf Grundl. d. Dipteren-Larven nebst einer Zusammenstellung v. Bei- 
spielen aus der Literatur üb. dieselb. u. Beschreib. neuer Formen. m. 5 

 Tafeln. Besond. abgedr. aus d. XLVII B. der Denkschrift. d. ma- 
them.-naturviss. Classe d. Kaiserl. Akad. d. Wissenschaften. Wien 1883. 


Af Verein z. Verbreitung naturwissensch. Kentnisse 
in Wien: 


Populäre Vorträge aus all. Fächern d. Naturvissenschaft. XXII Cyclus; Schrif- 
ten, B. XXIII. Vereinsjahr 1882/83. Wien 1883. 


Af Die K. bömische Gesellschaft d. Wissensch, in Prag: 


Sitzungsberichte. Jahrg. 1831. 
Jahresberichte. 1881, 1882. 


Af Die naturwiss. Gesellschaft Isis in Dresden: 


Sitzungsberichte u. Abhandlungen. Jahrg. 1882 Juli—Dec. (m. 3 Taf.) Dres- 
den 1883. 
, Jahrg. 1883. Jan.—Juni (m. 3 Taf.) Dresden 1883. 


Af Die Deutsche Entomolog. Gesellschaft: 
Deutsche Entomologische Zeitschrift. Jahrg. XXVII (1883) H. 2 (H. I =. 
I—24). Berlin 1883. 


Af Der naturwissenschaftl. Verein v. Neu-Vorpommern 
u. Riigen in Greifswald: 


Mittheilungen. Jahrg. XIV. m. 2 Taf. Berlin (Greifswald) 1883. 


Af Der naturwissenschaftl, Verein in Bremen: 


Abhandlungen. Bu VII. H. 1. m. 4 Taf. Bremen 1883. 


BOKFÔRTECKNING. 2 50 


Af La Société impériale des Naturalistes de Moscou: 


Bulletin. An. 1882. n:o 3 & 4. Moscou 1883. 
» Fo ESOS. MO Le » » 


Af D:r Wladimir Dokhtouroff: 


Revue mensuelle d’Entomologie pure et appliquée. Vol. I. I:re année 1883. 
n:r 1. S:t Petersbourg 1883. 


Af Der Naturforscher-Gesellschaft b. d. Univers. Dorpat: 


Sitzungsberichte. B. VI. H. 2. 1882. Dorpat 1883. 


Af De Nederlandsche entomol. Vereeniging: 


Tijdschrift voor Entomoiogie. Deel XXVI. Jaarg. 1882—83. 1 & 2 Aflev. 
’SGravenhage 1883. 

Repertorium betreff. Deel XVII tot en met XXIV. (3:de Serie, 1874—1881) - 
van het Tijdschr. voor Entomologie, rewerkt door F. M. van der 
Wulp. ’SGravenbage 1882. 


Af De Koninklijke Natuurkundige Vereeniging in 
Nederlandsch-Indie: 


Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch-Indie. Deel VLI. Achste Serie. 
Deel II. Batavia 1882. 


Af La Sociedad Espanola de Hist. Natural: 


Anales. Tomo XII. Cuaderno 1 & 2. Madrid 1883. 


Af La R. Accademia dei Lincei in Roma: 
Atti. Anno CCLXXX, 1882—83. Serie III. Transunti. Vol. VII. Fasc. 9:0 


—14:0. Roma 1883. 


Af La Societa Entomologica Italiana: 


Bulletine Anno: XV. Trmy Ile Il. 1883. Firenze. 


Af La Societe Royale des Sciences de Liege: 


Memoires. Il:me Série. Tome X. Bruxelles 1883. 


Af La Société entomologique de Belgique: 


Comptes-Rendus des Séances. Serie III. 31, 33—38. Bruxelles 1883. 


à) 
14 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 
Af M:r R. Mc’Lachlan: 


MC'LACHLAN, R., Monografic Revision and Synopsis of the Trichoptera of 
the European Fauna. with. 59 Pl. London 1874—8o. 


Af M:r W. L. Distant: 


DISTANT, W. L., Undescribed Rhopolocera fr. the Malay Peninsula. Annals 
and Magaz. f. Nat. History. Sept. 1882. 

, On some apparently undescribed Rhopolocera. Ibid. Nov. 1882. 

, The Theory af Mimicry and Mimicking Theories. Ibid. Jan. 1883. 
, On Rhyncota from Mergui. Ibid. March 1883. 

, Description of a new Species of Rhopalocera. Ibid. March 1883. 


Af M:r Edward Saunders: 


SAUNDERS, E., Synopsis of British Heterogyna and Fossorial Hymenoptera. 
Repr. from the Transact, of the Ent. Society of London. Decemb. 
1880. Plates VII & VIIL 

, Synopsis of the British Hymenoptera; Diploptera and Anthophila; 
Part. I to end of Andrenidæ. Ibid. July 1882. Plates VII—XI. 


Af) The Editor Prof: J, W.. aan 


The Scottish naturalist. New. Ser. n:o 1, July 1883, Perth. N:o 2, Oktober 
1883, London. : 


Af Hr. Andr. Bang-Haas: 


BANG-Haas, ANDR., Tillæg til Fortegnelse over de 1 Danmark levende Lepi- 
doptera. Nat. Hist. Tidsk. 3 R. 13 B. Kjöbenhavn 1881. 


Af M. le Docteur A. Puton: 


POTON, 2, Synopsis des Hémiptères-Hétéroptères de France. I:re Partie: 
Lygeides. Paris 1878: 2:me"P.., 7imeiaiaes, Phymatides, Aradides, 
Hebrides, Hydrometrides. Paris 1879. 3:me P.: Reduvides, Saldides, 
Hydrocorises. Remiremont (Lille) 1880. (Deuxieme Volume) 4:meP.: 
Pentatomides (Extr. d. Mémoires de la Société d. Sciences, d’Agricul- 
ture et d. Arts de Lille). Remiremont (Vosges) chez Auteur 1881. 

, Enumération des Hemiptères recoltés en Syrie par M. ABEILLE DE 


PERRIN avec la description d. espèces nouvelles. Mittheil. d. Schweiz. 
Ent. Szesellsck;; BLYG. EL, 3; 

REIBER, FERD. & PUTON, A., Catalogue des Hémiptères-Hétéroptères de 
L'Alsace et de La Lorraine. Extrait de Bullet. de la Soc. d’Hist. na- 
tur. de Colmar 16:e et 17:e an. (1875 et 1876). Colmar 1876: 

, Catalogue des Hémiptéres-Homoptéres (Cicadines et Psyllides) de 


BOKFÖRTECKNING. 221 


L'Alsace et de la Lorraine et Supplément au Catalogue des Hémiptères- 
Hétéroptères. Colmar 1880. 

LETHIERRY & PUTON, Faunule des Hémiptères de Biskra. Extr. des Annales de 
la Société entomologique de France, V:e Ser. (Séance de 9 Dec, 1874). 


Af The Academy of Nat. Sciences of Philadelphia: 


Proceedings. Part 1. Jan.—May 1883. 


Af Prof. Henry J. Comstock: 


Second Report of the Department of Entom. of the Cornell University Experi- 
ment Station; With Illustr. Ithaca N. V. 1883. 


J 


Af The Cambridge Entomological Club (U. S. A.): 


Psyche, a Journal of Entomology. Vol. 4. n:o 107—108. March—April 1883. 


Af The Publisher, M:r M. King: 


Seienees Wol.yr.'n:07,.10,.13. 1883. 


Af Prof. Carlos Berg (Buenos-Ayres): 


BERG, C., Hemiptera Argentina enumeravit Speciesque novas descripsit. Bo- 
nariæ 1879. (Hamburg: Frederking & Graf). 

, Miscellanea Lepidopterologica, Contribuciones al estudio de la Fauna 
Argentina y Paises Limitrofes. »Anales de la Sociedad Cientifica Ar- 
gentina». Abril 1883. T. XV. p. 151—169. Buenos-Aires 1883. 

, Die Gattung 70/ype HB., ihre Synonyme u. Arten. Berliner Entom. 
Zeitschr. Bd. XXVI. 1883. H. 1. 


cafe 


RÉSUMÉS. 


Séance du 3 octobre 1883. 


(Cf. p. 123 du texte suédois.) 


Le Président, M. le professeur SANDAHL, souhaite, aux mem- 
bres, très nombreux, la bienvenue après les excursions et les 
travaux entomologiques de l'été, et donne les communications 
suivantes : | | 

Depuis la dernière séance, la société entomologique a perdu 
par la mort trois de ses membres, tandis que, d'un autre côté, 
elle s’est accrue de 14 membres nouveaux. 

La bibliothèque de la Société s est enrichie d’une foule de 
livres précieux, dus principalement à la générosité des membres 
étrangers. 

M. J. RupoLpHr montre deux planches avec dessins de pa- 
pillons suédois très finement exécutés, d’après le procédé photo- 
typique, par M. JÆGER, photographe de la cour. 

-M. MEVEs, ancien conservateur au Musée zoologique de 
l'État, montre plusieurs Phalènes rares en Suède ou’ nouveaux 
pour ce pays, qu'il a pris, vers la fin de l'été, à Dalarö (archi- 
pel de Stockholm), et donne la liste des Lépidoptères nouveaux 
ou rares trouvés par lui l'année dernière dans l’île d’Öland. 
L’exposé de M. -MEves est suivi d’une longue discussion sur 
l'extension de diverses espèces de Lépidoptères, discussion où il 
est spécialement signalé que l'archipel (skärgård) de Stockholm 
constitue le point de rencontre de plusieurs formes septentrionales 
et méridionales, circonstance à laquelle cet archipei doit sa ri- 
chesse entomologique si remarquable. 

MM. HOLMGREN, AURIVILLIUS, SPÄNGBERG, THEDENIUS, LAMPA, 
etc., rendent compte de leurs observations concernant l’apparition 


RÉSUMÉS. _ 223 


par masses de plusieurs espèces d’insectes pendant l'été dernier, 
qui paraît avoir été tout particulièrement favorable au développe- 
ment de la vie entomologique. Ces observations feront l’objet 
de mémoires spéciaux dans le journal entomologique. 

M. Morronson, candidat en médecine, mentionne rapide- 
ment l'exploration entomologique entreprise par lui, l'été dernier, 
Ale jirais de là Société des Belles-Lettres et des Sciences de 
Gothembourg, dans le Halland méridional (Suede du SO.), où il 
a découvert plusieurs espèces nouvelles de Coléoptères. L’ora- 
teur fait présent à la Société d’une collection de choix de Co- 
léoptères qu'il a recueillis en Halland. 

M. le Dr G.-F. MOLLER, à Trelleborg (Scanie), a donné à 
la Société une série d'exemplaires d'une petite Pteromaline nou- 
velle, Arthrolytus puncticollis MÖLLER, découverte par lui comme 
parasite chez Anobium paniceum L., l'ennemi bien connu des col- 
lections d'histoire naturelle. | 

Enfin, M. LAMPA montre un Phaléne nouveau pour la faune 
suédoise, Cloantha hyperici FABR., qui appartient à proprement 
parler à l'Europe méridionale, et que, jusqu'ici, l'on n’a pas ren- 
contre plus au Nord que l'Allemagne méridionale, mais qui a 


été pris cet automne par M. Lampa à Skepparviken, pres. de 
Stockholm. 


(Py 125, du. texte.) 


S. LAMPA: Notes sur des Lepidopteres suédois d'une certaine 
rarele. 

L'auteur mentionne deux papillons crépusculaires, dont Pun, 
Sesia vespiformis L., n'a pas été rencontré jusqu'ici en Suède, et 
dont l'autre est une espèce nouvelle pour la science, à laquelle 
il a donné le nom de Sesia Aurivillii (voir la diagnose latine, p. 
wey et le dessin p. 128). La première espèce a été trouvée 
dans l’île d’Oland au commencement de la période décennale 
de 1860—1870, et la seconde a été rapportée de la Laponie 
par le feu professeur N.-J. ANDERSSON. 


224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


(P.) 129 du texte:) 


G. SANDBERG: Sur une variété @Argynnis Pales S. V. 


Du genre des Argynnies, si nombreux dans les régions : 
arctiques de la Scandinavie, on rencontre, pour quelques espèces, 
des variétés caractérisées par la circonstance que les dessins 
foncés ordinaires recouvrent toute la surface supérieure de l’aîle, 
repoussant ainsi la couleur fondamentale jaune rougeâtre, ou du 
moins nen laissant plus que des taches éparses. 

L'auteur a pris une forme pareille, très belle et très in- 
téressante, d Argynnis Pales, à laquelle il a donné le nom de 
variété /nducta, sur Vile norvégienne de Sevvi-Suolo, dans le lac 
frontière Vaggatem-Javre, à lest du lac Ænare, par la lat. N. 
d'environ 69°. Voici la description de cette variété: Le dessus 
des aîles d’un bleu violet foncé; la base couverte dun duvet 
jaunâtre, de même que l'abdomen; vers le sommet, une tache 
jaune allongée; les franges des aîles jaunes, avec taches 
brunes. ' Les alles postérieures offrent, le long de leur bord ex- 
térieur, deux rangées de taches jaune rouge, indistinctes, ocel- 
lées et présentant un dessin plus net à l'angle anal. En des- 
sous, les deux paires d’ailes ont la même coloration que chez 
la variété Arsilache Esp., à cette exception près que les dessins 
noirs des aîles antérieures sont encore plus grands, et se pré- 
sentent dans la règle comme des taches rondes. Juducta possède 
aussi peut-être, avec la même variété, comparativement à la forme 
principale, des aîles plus larges et plus arrondies. 

La description est donnée d’après un exemplaire femelle 
frais, trouvé, le 17 juillet, volant, sur une prairie marécageuse, 
avec d’autres individus, à couleur normale, d’Arsilache, qui con- 
stitue, sur la majorité des points de la région arctique norvé- 
gienne, la forme la plus commune de l'espèce Pales. Un autre 
exemplaire offrant la même apparence, fut observé, mais non pris. 

La variété Inducta d’Argynnis Pales appartient, de même 
que la variété correspondante de l'espèce Ag/aia, exclusivement 
à la région arctique, et elle y est aussi très rare, n’ayant, autant 
qu'on le sait, été trouvée que dans les localités mentionnées du 
Finmark (extrémité NE de la Norvege). 


RÉSUMÉS. 225 


(PB. 18 Lida stexte.) 


G. SANDBERG: Sur un Rhopalocère nouveau pour la Norvége 


et la région arctique. 


M. SANDBERG a trouvé, le 30 juillet de cette année, sur le 
côté norvégien du Jakodselv (rivière du Finmark norvégien), près 
de la frontière russe, par environ le 70° L.N., et à.4 kilomètres 
à peu près des rives de la Mer Glaciale, un exemplaire nouvel- 
lement éclos de Polyommatus Helle W. V. Ce papillon volait 
sur un bout de prairie couvert d’Alchemilla, dans le domaine de 
M. A.-O. BRÆCHANS, au /acobselusdal (vallée du Jakobselv). 

La découverte de cette jolie petite espèce est d'un grand 
intérêt, par la double raison quelle n'a jamais été rencontrée 
auparavant en dedans des limites de la Norvége, et que par suite 
on na pas été fixé jusquà ce jour sur son extension vers le 
Nord. M. le Dr STAUDINGER indique, dans son catalogue, pour 
l'habitat de l'espèce, l'Æwrope septentrionale (boréale) et moyenne, 
l'Arménie, la Sibérie méridionale et l'Amour, les défauts profes- 
seurs suédois BOHEMAN et WAHLBERG fixent, pour la Suède, cet 
habitat à une région assez restreinte des gouvernements (départe- 
ments) septentrionaux de Norrbothnie et de Vestrobothnie, et le feu 
professeur ZETTERSTEDT la désigne comme rare dans les Zaponres 
suédoises. Le droit de bourgeoisie arctique de Polyommatus Helle 
paraît donc avoir été ignoré jusqu'ici. 


(PA 133 di texte) 
I. NORDIN: Notes sur les Hémipteres. 


L’auteur communique sous ce titre quelques contributions 


relatives à l'habitat et au genre de vie d’un certain nombre 
d'Hémiptères. 


Entom. Tidskr. Arg, 4, H. 4 (1883). 15 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 


| (P. 235 %du texte.) 


O.-M. REUTER: Deux nouvelles espèces de Piezostethus de la 
Suède ef de la Finlande. 


Dans les »Communications entomologiques, Il», insérées au 
journal entomologique de 1882, l'auteur mentionnait que M. le 
professeur adjoint THOMSON avait découvert, dans les sables de 
l'Ile d’Öland, une nouvelle espèce du genre hémiptère Piegoste- 
thus FIEB. (nom qui devrait plutôt s’écrire Piestostethus), espèce 
que M. THOMSON avait bien voulu lui remettre pour en faire la 
description, et pour laquelle M. REUTER proposait le nom de P. 
Thomsoni. Tout en donnant cette description dans le texte, il 
a la bonne chance d'y pouvoir ajouter celle d'une nouvelle espèce 
dont il a trouvé, le 28 juin de cet été, un ‘exemplaire dans le 
tamisage de souches de Sphagnum sur une prairie marécageuse 
de l'archipel d’Äbo, et qu'il nomme P. sphagnicola d'après le 
lieu de la trouvaille. — Pour la diagnose, voir les pages 
aut 


(B..795,,dı texte.) 


H.-D.-J. WALLENGREN: Zspeces scandinaves du groupe Litho- 
collétides (STAINT) de la famille des Tineides. 


Après la description générique de ce groupe, l’auteur donne 
celle des 34 espèces scandinaves que l'on en connaît. 


(P. 213 seu texte.) 


H.-D.-J. WALLENGREN: Micropterygides de la Scandinavıe. 


Description de cette famille ainsi que de ses représentants 
connus en Scandinavie, savoir: du genre Æ7zocephala, 5 espèces, 
et du genre Micropteryx, 4 espèces. 

Nous jugeons inutile de mentionner ici les autres mémoires, 
écrits entièrement en latin. 


RAN: in 


ee 


- KART 


over 


PASVIK-VASDRAGET 


med omgivelser 


te Boris Gleb. 
Skoltefos 


Harefos 


ip Klostervand. 


& 
Rämä-loabba 
J 
= 


Rämä-quosr 
x 


ey 
[Gs CE? 
Loabhaljok PR NY f Gäreb-duodder 


\ Enaresjö \ 


SEIT 


-javre 


Anar 


VA 
via 


Mülestok : 
70 kit 
= landeves 
De RENT LEE Finsk grandse 


Centr. Tryck. Sto 


p ' FE 


= 
ppt 


EI t 


| i $ / 
, «+ . owe EN ZA IAE 


H 
ja 

mu er re mt ne — te 
fe 


> v 
Mc Fan 


Re Entomologisk Tidskrift. Are 4 (1883) Tafl 1 


Debray sc - 


A.M. Westergren del. 


1. Nematus polaris. Han. 2. N. reticulata, Hgn. 3. N. morionella. gn. 


Ae ae occipitalis, #gn. 5. N. obscuripes. Hgn- 6. N. anceps. Han. 


Entomologisk Tidskrift. Arg. 4 (1883) | Tafl. 2 


A.M. Westergren del. x Debray sc. 


7. Nematus mystieus, Han. 8.N. frißidus. Bohem. 9.N. lientericus. Hm. 


1G. N. -mriventris, Hgn. HN. parvulus, Han. MAN varipictus, Agn. | 


x en \ ; : x “à +3 La 
a PMU an ee Ce See Cie - a TRES. 7 Pa 4 Ze 4% 


Entomologisk Tidskrift Aré. 4 (1883) 
13 a 


Tag Se 


13 5 


.. 
ar 
sov 
>. 
nn 


di’ 


| 


EN: 
N 
d | his Qi 
VU), 1 
( 


N 
= 


I x 
| jön 


ÈS 


A, iM. Westergren del 2 


r 
G 


——_ 


Debray sc. 
13. Nematus picticollis. Fyn. 
IN. extremus, Agn. 


14. N. udus, Hn. 
16. N. abnormis, Zn. 


IN. Phy§adeuon wai§atschensis, Zar. 


ln, Ch: Chardonarızr Pia 


pr 


A.M. Westergren del c 


Debray se. 


lör Phyéadeuon nivalis. Zon. 19.Ph. laticollis ‚How. 


. 20. Aptesis Nordenskiöldii gn. 21. Ap. Palanderi. Hon. 22. Atractodes aterrimus ‚Han. 


Entomoloëisk Tidskrift. Årg. L.(1883) 


te 


IM. Westergren del. 


Debray sc. 
23. Atractodes nigerrimus. Ayn. 24. Dicksonia arctica Zn 


25. Mesoleius Sahlbersi Woldse. 
26.M. Bovei, Han. 


21.M. mixtus.Agn. 28. Adelo$nathus fri&idus, Ayn. 


Entomologisk Tidskrift Årg. 41883) Tafl.6. 


A.M Westergren del. Debray SC. 


29. Polyblastus nigrifrons, Zar. 30. Neastus loviceps Ær. 31. Orthocentrus protubermus, Agr. 


32 . Orth rivosus, Agn. 53. Orth. solitarius, Hn. $4. Orth.carimulatus, Hn. 


ey: 


Entomologisk Tidskrift Årg. 1, (1883) es 


AM. Westergren.del. i Prear t et Debray Je - 


55. Orthocentrus dispar, Hon. 36. Orth. validicordis, Hon. 37. Ortho. hirticornis, Han. 


3 . Orth. hılarıs, Zn. 39. Orth. laticollis. Ayn. 1.0. Sibiriakoffia arctica. Agm. 


Entomologisk Tidskrift Arg. 4.(1883 ) Tafl.8. 


| 
H 


45° 


A. U. Westergren del. i Picart et Debray se . 


41, Lissonota commixta Zn. 42 Bombus hyperboreus. 


43. B.Nivalis. 44 B. lapponicus. 45. Schoyenia arctica. 


1882 States ov 9 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÄ FÖRANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIFVEN 
AF 


JACOB SPÄNGBERG 


STOCKHOLM 


TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1882 


BE Se omslagets tredje sida! 


Undertecknad tillbyter sig Fjärilar och Skalbaggar 
ifran norra och mellersta Sverige emot sadana ifran södra 


delarne af landet. 


Carl Möller. 
Adr.: Stehag och Wedelsbäck, Skäne. 


Coleoptera finnas till salu hos 


B. Warenius, 
Entomolog. 


Adress: Malmö, S. Nygatan 56. 


Annu obetalda ärsafgifter till Entomologiska Förenin- 
gen for 1881 och 1882 torde snarast möjligt insandas (bast 
genom postanvisning) till 


Oskar Th. Sandahl, 


Föreningens kassaförvaltare. 


Adress: Stockholm, Clara Strandgata 4. 


SANDAHL, ET H., Den Edo Föreningen i Te 
< dess andra a See gies ua 


en a NEN CR RNA EEE I 2 2 
, Meddelande om Zerene hyale L. =... + à 
A | WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidæ (förts 
ey nou CHR., Orchestes populi L. såsom skadedjur ............ 
| LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., funnen i Sverige LÉ | 
_ SCHÔYEN, W. M., Bemærkninger over Lycæna Argus- Ægon-gruppen ! 
REUTER, O. M., Hemipterologiska meddelanden D a 
Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- er 


Plera CSC GE oe ie Te RER RAR on 
‘THEDENIUS, K. Fr., Om Cidaria™ olivata W. Viel 
_ MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, res 
_ HOLMGREN, AUG. EMIL, Några iakttagelser rörande Simyra albove- > te 


"nosa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- 


ee ee Er pi aie Se CS = 

| BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1881: = eee | 

_ AURIVILLIUS, CHR. och SCHÔYEN, W. M., Svensk-norsk enfonce 
SR PS En ie nn Lu ee Les 


RESUMES. = 


SANDAHL, O.-TH., Résumé des Séances de la Société entomologique | 


PERL anne 18312... ne AA ANA NS 
5 ; Nécrologie de NICOLAS‘ WESTRING ............... nn mes 
- WALLENGREN, H.-D. J., Révision des 7ipulides de la Scandinavie » 99 À 
at AURIVILLIUS, CHR., Orchestes populi L., comme insecte nuisible ... = 100. 
= LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR., trouvé en Suède ............_. » 100 
es "SCHÖYEN, W.-M., Sur le groupe Arous-Ægon du genre Lycena ... > 100 
À REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques ............ MO » 102 | 
SE — — Hémipières hétéroptères de la Finlande et de Ja Scandinavie » AS4E: 
THEDENIUS, K,-FR., Sur Cidaria olivata W. Mild He TR 
MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptere, — ee 
SUSIE) RM OT i a Se Se ME ORR EL EEE 103. 
HOLMGREN, AUG.-EMILE, Quelques observations sur Simyra albo- D re ro 
venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménoptére parasite de ER 
EEE TE EEE 


Ärg. 8 1882 Haft. 8 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PA FORANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIFVEN 
AF 


JACOB SPANGBERG 


STOCKHOLM 


TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1882 


Arg. 8 1882 _ Häft. 4 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÅ FÖRANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIFVEN 


AF 


JACOB SPÅNGBERG 


STOCKHOLM 


TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1882 


> ph dcr ecrit aire ze ee ee Ie py eee ae te 


Undertecknad tillhandahäller eller star | 
dr däggdjur ‚och foglar, — 


fiskar, insekter m. m., till moderata priser. at 


"den präktiga och r 
ru fris DR. LR 

Skandinaviens Coleoptera af C. G. THOMSON a 
ae kronor. | nn. < 


_. Index entomologicus af D:r KATTER I75. 
BE Odonata Sueciae eller Sveriges Trolisländor 
_ JOHANSON, ı krona. 4 


— Fre Stockholm i December 1882. 


Es Dr = 


x 7 af 0. M. Be finnes till a8 genom Samson ae 


LE. (en Allemand, F rançais ou l'Anglais) à 


M. F. Strasser, 
9 rue Fürstenstrasse, München. 
(Bavière.) De 


Coleoptera finnas till sh hos 


B: Nue. 
= Entomolog. 


Adress: Helsingborg, Fogelsängsgatan. => 


k 
SL 


blifvit ue pa ANS halfôn: 1 Se 


MÖLLER, G. FR., Nove hymenopterorum species descript®............ ae =; 


.Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy se 


SANDAHL, 0. TH,, lee Föreningens sammankomster den = 
230 .Sept:,ocH 14 Dec. 1882.....1....2...2..- Re ge 


RÉSUMÉS. |: ee 


REUTER, O.-M., Hémipières de la Finlande et de la Scandinavie os 
"WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Éphémérides trouvés jusqu'ici dans Æ 
5% ARE la Péninsule scandinave _._ PAR en see BN na Ba 
RE MÖLLER, G.-FR., Contribution à la connaissance de la vie parasitaire 


dans les noix de galle et autres formations de l’öspece............ > 
SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléoptères mr \ 


| Nord Honeal et arctique "7" NE See 
ee REUTER, O- -M., Communications hémiptérologiques = 22527 
# SANDAHL, O.-TH., Bulletin des Séances de la Société entomologique 
SAS Vondast launnee L682... ....2......20.... RUN RE 
—- - 


FT f 


Ärg. 4 1888 Haft. 1 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÅ FÖRÄNSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIFVEN 


AF 


JACOB SPÅNGBERG 


STOCKHOLM 


TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1883 


HER P ST 


Arg. 4 1883 Haft. 2 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÅ FÖRANSTALTANDE AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


UTGIFVEN® 
AF 


JACOB SPÄNGBERG 


STOCKHOLM 
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 
1883 


FRS $ = RE, = /4° ni 4 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


PÅ FÖRANSTALTANDE AF 
 ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM . 
= UTGIFVEN 


A F 


STOCKHOLM 
TRYCKT.T CENTRAL-TRYCKERIET 
1883 


Var 


er 


wi 

ND 

“Le 
aa 


= 7 J f *% 
ake F4 eae 


LES 


IT