Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats 


PONS MORIN ILE Få Fub a 
ERRANG FORE 
ER EIERN 


id Mov fe { 

pi? A) \ L M à ’ N 4 

At NND AA NOR 

EEE YEN Lt, UME IND MT RE Ta EE N on % RN! Ka 
UN \ > NIT N a ua 

4 nea At, 


¥ 


: i} WAN 
N an N an Lg HA HA DB RNETU, IV 11 Wine 
NEIN RENNEN UNE Habe ANNUM ONE [HA 
fo RTE qu HA HET RN VHS 
RS EE Nil DRE 


+} 
AE ME vin Un MONT) 
tunes PAGE EMA EE RO AE 


aS: 


N HÖRA 
Aie 


i 
pi 
RS 
m ii sk ii 
HN 


a 


Ferse = 
ee Pt 


pas oe 


W 
Karate 
qi 


\ u 
REC 
0) 


hf 
a 
rn 


ern 


REZ 


aes VR AS 


re 
FREE 


er 
ae 


OVE | 
3144, 
is 
ut 
hats 


oe 
HE SE 
ee Der eh Fe 
ann er 


SE 
ya 
ee 


rer 


Er 
rer 
FRE: 


= 
Sak Told 
ee 
nn 


Pea ND i 
VÄTE 

GREN 

re dial ( 


Fern 
ee ee 

a 

== 


N 
pal 


pl 
ya 


‘a al 
SERRE: 
ALI 
FRE 


= 


au 
aah 
(2 i 


aan ty 
Hat 
CN 

i 


x fl ; mn L ih 
A 
1; oe ? in a (A 
ME A 4 an | ) it H 
KAN KÖNIG mt 


A a 


al ur 
au 


Ey TR. à EUR L ID ii i; Tu 
Ar Bi BE A VAL AN ABA a) 
7 eeu I à i‘ 4 { ee | NY { | i dy A if N | \ 
7 ; } i | | a. 


. { j U 
| N At if | ji if if | 7 f N 
a ij y : ay i | 
À 1 ih ri | \ LT À i tl 
| LE | A | ie } | i) 
} bi t I f i 
{ | VU N “4 | 1 i Ay 
CN | | 6 } if | | 
\ ri il 7 ti [ 
{ wer PA | | 
[ER it a a) IN, ie ia 
i | } Å | [| MV 
| | ar | | 
5: Al | > ~ oe 
N) fife 1} | | | 
( | ie Sn 4 
i U ' | if) I Pie I if | 
u i | Fi q % ja | & 
i A u A VE | Py 1 
| Så i i N | Û | N } 
wes 11 EU "US 
{ i u | es ah I i H 5 
L i 7 i f a 
oc a N i fl A | N i . il | JA | 
= | u ny aa 
i | Lek A 
Å | ' ) ti) 30 : | } 2 i) i, 
| | À Th hh : AA“ j i HN 
på 0 Tai N AR ; A I 
' if 7 Ål {! ia | x 
i IE my ‘i 
= | | | : | a A À a 
i! | À i A cp un) VA! ig! 
| | RATE 
| IR 7 , Ey ih N | pu | fd ti 
I i" | In 4 +. à i 
| 5 pu an 1144 FE ' NL: KN 
| FREU a ax FN) 4 RS Å 
ö neal (0 var u À or M 
| NE U À al A i y ayy 
| ur 14 fin i ui ine hi 
rl | N ne hu i 1) || ti Mh À DN ni 
i : N ' Fn { Yu 
DS True Din À ie Sul | vå 
| | \ LER, | A |, pi id ; ? Bi 
à a Nå | ff nl À yy | fu 4 ji Daa QU W hy a Åh 
i 6 UM 


Lyi MN | N nt LA À iv M 
HAUT RES 
on At | 
D 

Te CP 


| RIM 


mit Ha | ni 
ne N tr ji 


Fate 


Lie ~~ (= re 
aS ver NSP Lt Vo Re 


I i 
ee. u 12,9% 
Aa u 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


TJUGOFEMTE ÂRGÂNGEN 
190 4 


MED TVÄ TAFLOR 


or ++ c= e 


19 10bo 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 
1904 


Häftet ı utgafs den 23 april 1904. 
» 2-8 » De Se2 Sept » 


» A » » Ta ec: » 


° 

= | ; 

3 INNEHÄLL: 

rr \ 

- ADLERZ, GOTTFRID, Utvecklingen af ett Zoästes-samhälle  ........... 

2, Om cellbyggnad och tjufbin hos 77achusa serratule PANZ. .. 

+ AURIVILLIUS, CHR., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika........ 
IE — —, Cerambyciden aus Bolivien und Argentina, gesammelt von 
IE Freiherrn- ERLAND NORDENSKIÖLD ............ ............. 
à Pr Biiteratur iin: RE REF RAD PEC. CSS MOL ÉTAT TEE Tr 
2 — —, Svensk Insektfauna. 13. Mymenoptera. I. Gaddsteklar. II. 
3 BR ENS EEE A Re Ders de au. Re et 
td AXELSON, W. M., Verzeichniss einiger bei Golaa im südôstlichen 
| oF Norwegen eingesammelten Collembolen ....:............... 
| à ENELL, H. G. O. & ROESLER, E., Revisionsberättelse för år 1903 .. 
© FELSCHH, C,, Berichtigung................................................ 
| Heırer, K. M., Rüsselkäfer aus Kamerun gesammelt von Prof. D:r 


KIEFFER, J. J., Beschreibung einer neuen Cynipide aus Kamerun 
LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående 
verksamheten vid Statens Entomologiska anstalt är 1903 


— —, Entomologiska Föreningens högtidssammankomst à Grand 


13 

| VINGMERESTOSSTEEIITE IND ee 
Fr 

V 


Restaurant National den 14 december 1903 ....... SD 

Son Nagra af vara för trädgärden nyttigaste insekter .............. 
= —, Anslag till Entomologiska "EOFeningeh-..= sees ss see besk 
q NUOBERG.SBIRTG, ‚Bine Neue’ Korfieulide 2.) evden ceeds rr ann 
fila Nagral for var fauna nya. nsekter.. ..nu.2u2.0 sec der See ven cans 
MUCHARDT, HARALD, Nya fyndorter för Coleoptera ..................... 
— --, Bidrag till humlornas och snylthumlornas utbredning ......... 


T 


Eiitomologisks Istinendienr ES asker in oe eme TSEK R/V SETS, ann este 
LS , Entomologiska Föreningens. 25-Ars dag ........................ 
ER, O. M., Ännu några ord om herr EMBR. STRANDS » Norske 

UNE A RlERIPTETLESL ers röra se ns Suger sele) se eva ön bsr ee eee 
k ROMAN, A., Nagra svenska Ichneumonid-fynd .......................:.. 
(4 in: Sibirische Ichneumonen im schwedischen Reichsmuseum .... 
4. SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologiska Föreningens sammanträde 4 Grand 
K ; Restaurant National den 27 februari 1904 ................ 
i Trypom, F., Entomologiska Föreningens sammmanträde a Grand 


a Restaurant National den 26 sept. 1903] ................... 


I21I 


205 
239 


241 


ninge 


nt National den. 


——, (Öm? ett Dr ne pä as Ro 
— , Om sic. shomuingsdapg TS ee 


de oes B., Nagra nya ales for Sehr re 


=, Några Coleopterfynd . PU a TS SN 


ART UE Tr. En fOr Skandinavien ny Sralbagge Lar livida Fan. 


‚rg. 25 1002: EN Hatt. 1 


PEAR 
AE 
cr é 


3 ne 


ENTOMOLOGISK 
fö TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 
AF 
ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE Å STOCKHOLM 


| tae Se eae” 
. z = 
F2 
= 
He STOCKHOLM 
| 


AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 
= 1904 


MES ein 
NES 
2303 


FT RE eye. | Ms | Pre bs CEA FEL okt, ee DE EN Ka 
ARS i x cd RSS Mie MEME SE ” Poe 
2 i 4 say UD 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 


kommer att under år 1904 at Entomologiska Tôreningen i Stock- 
holm utgifvas efter samma plan som hittills och vill bemöda sig 
om att, Så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose den … 
praktiska entomologiens kraf pä ett organ i värt land. Alla lämp- 
liga uppsatser af vare sig praktiskt eller vetenskapligt innehäll À 
mottagas med tacksamhet. Hvarje författare svarar själf för riktig- 
heten af sina meddelanden. Redaktionen utgöres af en af styrelsen 
utsedd redaktionskommitté, som består af följande fem ledamöter: : 

Chr. Aurivillius, professor, Kongl. Vetenskapsakademiens = 
sekreterare, Stockholm. Entomologiska Föreningens ordförande. 

Yngve Sjöstedt, professor, intendent vid Naturhistoriska | 
Riksmuseum, Vetenskapsakademien, Stockholm.  Ansvarig utgif- 


vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. 
Sven Lampa, professor, föreståndare för Statens Entomo- 


logiska Anstalt, Albano. Redaktör för tidskriftens praktiska af- 
delning. 

Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Göteborg. 

Filip Trybom, fil. d:r, fiskeriinspektör, Karlavägen 41, 
Stockholm. 

För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till någon- 
dera af ledamöterna i redaktionskommittén.  Stafningssättet rättas 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. 

Annonser à omslaget betalas med 10 kronor för hel, 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annonser erläggas 
25 % af ofvanstäende pris för hvarje gång de ånyo under året 
införas. 

Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett pris 
af 5 kronor pr årgång; om minst 10 årg. tagas på en gång, er- 
halies 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar kom- 
plettera sin serie af Tidskriften, erhäller en betydlig ytter- 
ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid- 
skriften intagna uppsatserna finnas ännu separat till salu efter 
ett pris af 2—3 öre pr sida. 

Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften blifvit erlagd, 
tidskriften sig gratis tillsind. Om denna afgift ej redan erlagts, 
sändes första eller andra häftet för äret under postförskott. 

Ständig ledamot erhäller vid erläggandet af afgiften (100 
kr.) 10 af de äldre ärgängarna gratis. 


BERÂTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYRELSEN 
ANGÄENDE VERKSAMHETEN VID STATENS ENTO- 
MOLOGISKA ANSTALT UNDER ÄR 1903. 


Hvad insekternas uppträdande i allmänhet beträffar, har 
det nu gängna äret liksom sina bäda föregängare haft att upp- 
visa betydliga afvikelser från vanliga förhållanden, i följd af den 
säregna väderleken. 1901 var denna ovanligt torr och varm 
under hela sommaren, och insekterna förekommo då i stort antal, 
synnerligast hvad arter beträffar; 1902 års ovanligt låga tem- 
peratur under nämnda ärstid samt ofta äterkommande neder- 
börd synes dock hafva hämmat de flesta insekters förökning 
och utveckling, hvarigenom mänga arter tycktes liksom för- 
svinna, hvilket nog de flesta insektsamlare torde hafva funnit. 
Sä var förhällandet äfven under sist förflutna sommar. Till och 
med den besvärliga husflugan förekom under de bäda sista 
somrarna i ovanligt ringa mängd, och på vissa ställen äfven 
myggorna, troligen i följd af torkan 1901. Att dock vissa af 
våra skadligaste insekter, t. ex. frostfjäriln, björkfrostfjäriln, 
lindmätaren och kanske flera, ändock kunnat uppträda till- 
räckligt manstarkt för att åstadkomma svåra härjningar, visar 
alltså tydligt nog dessa arters större motståndskraft och för- 
måga att uthärda väderleksförhållanden äfven under kalla och 
våta år. 

Hvad åkern angår, hafva just inga anmärkningsvärda 
insektangrepp afhörts, utan blott sådana i mindre skala och 
af mer lokal natur. Växtligheten har under året i allmänhet 
varit god, nästan yppig, i följd af nederbörden, men det, som 
är vanligt under sådan väderlek, har äfven inträffat, nämligen 
en i hög grad försvårad inbärgning af den rika grödan, syn- 
-nerligast som mognaden betydligt försenats. På många håll 


Entomol. Tidskr. Arg. a5, ur. > (1904). I 


} 
2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


hafva frostnätter dessutom inställt sig och grusat landtmannens 
förhoppningar. De vackra och för årstiden ovanligt varma 
dagarna i sista hälften af september bidrogo dock helt visst 
mycket till, att äfven vårsäden kunde skördas mogen, och 
därmed minskades en del af jordbrukarens bekymmer. 

Âllonborren (Melolontha Vulgaris L.), skulle i år enligt 
vanliga förhållanden hafva svärmat, men den uteblef nästan 
helt och hållet, efter hvad underrättelser från Skåne och Hal- 
land förmäla. Att bestämdt uppgifva orsakerna härtill blir 
svårt nog, och torde förhållandet bero på flera samverkande 
omständigheter. I första rummet kan man medtaga i räkningen 
den under flera föregående svärmningar utförda insamlingen, 
hvilken dock ej bedrifvits med kraft öfverallt, hvarför äfven 
andra orsaker måste medräknas, förnämligast någon sjukdom, 
som uppstått och under det föregående årets våta väderlek tagit 
öfverhand. Mögelsvampen Botrytis Tenella (Isaria Densa) 
är sannolikt den fiende, som mest bidragit till larvernas under- 
gång. För att om möjligt få någon visshet härutinnan insändes 
till tidningsredaktioner i Halmstad och Kristianstad en uppma- 
ning, att de personer, som tilläfventyrs under de båda före- 
gående åren funnit stela och torkade ållonborrelarver i jorden, 
skulle därom lämna underrättelse till Anstalten, äfvensom om 
verklig svärmning i någon trakt ägt rum. Några uppgifter 
härom hafva dock tyvärr ej ingått. 

En meddelare ville förklara, att ållonborrarnas uteblifvande 
å hans egendom berott därpå, att han skyddat råkorna och 
deras koloni på stället; men sådant kan ju ej vara orsaken 
till fenomenet, alldenstund detta inträffat på andra ställen, där 
dessa fåglar ej åtnjutit mer skydd än under föregående åren, 
och där de till och med alldeles saknas, t. ex. mellersta och 
norra Halland. 

Att räkor och starar m. fl. fäglar Kraftigt bidraga till att 
hälla skadeinsekter inom tillbörliga gränser är ju allmänt 
antaget, dock må man ej påstå, att de förmå hindra en härj- 
ning, när naturförhållandena blifva särdeles gynnsamma för 
en insekts ovanligt starka förökning, ty då är deras antal 
alltför ringa för ändamålet. Hvaraf skulle det då erforderliga 
milliontal fåglar lefva under de år, då t. ex. ållonborrar och 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 3 


deras larver för dem äro oatkomliga? En stor del af dem 
komme då nog att svälta ihjäl. 

Om en del öfriga skadliga insekter, som förekommit, 

lämnas upplysningar längre fram. 
à Bjôrkarna hafva i manga trakter härjats i stor skala, 
och man har vanligen trott, att frostfjäriln äfven här varit 
orsaken. Att han hjälpt till därvid, är mycket sannolikt, men 
den förnämsta skadegöraren har nog utgjorts af björkfrost- 
fjäriln (Cheimatobia Boreata H.), ty de prof på larver, som 
sändts för undersökning, hafva tillhört den sistnämnda arten. 
Bäda äro dock i alla stadier mycket lika hvarandra, och lef- 
nadssättet är ungefärligen detsamma. Det är förnämligast 
honorna och de mer utväxta larverna, som lämna tillförlitli- 
gare skiljemärken för de båda arterna. Björkfrostfjärilns hona 
har nämligen längre vingstumpar än frostfjärilns, och den 
förras larver hafva mycket mörkare (nästan svarta) hufvu- 
den än den senares. 

Björkfrostfjärilns larver lefva egentligen på björkar och 
torde endast undantagsvis träffas på fruktträd. Detta bestyrkes 
af herr N. G. Hansson, Hakunge, Brottby, som i bref omta- 
lar, att i en nära hans bostad befintlig björkhage 6—8 st. 
nu ättaäriga fruktträd blifvit planterade, och att dessa gätt all- 
deles fria fran larvangrepp, fastän de kringstaende björkarna, 
hvilkas grenar hängt öfver en del fruktträd, blefvo alldeles 
kalätna. 

Efter en härjning brukar en och annan gren torka 
(LANTHEN). Enligt inkomna underrättelser, synes det, som om 
björkarna ej taga sådan skada af en härjning, att de dö -ut, 
men om stark torka omedelbart inträffar, kan utgången bli en 
annan. 

Enligt lämnade meddelanden har härjning af björkskogen 
förekommit i nedannämnda trakter, dock är det högst sanno- 
likt, att den varit mer utbredd, än hvad däraf framgår. 

I Kristianstads län: Röetved (svårt), omkring sjön Immeln 
och i Kristianstadstrakten. (N. KARLSSON.) 

Östergötland: Vånga och flerstädes. 

Stockholms län: Södertörn, Brottby, mellan Stockholm 
och Südertelje, utmed Mälaren m. fl. st. (C. G. BJÖRKLUND.) 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
Västmanlands län: Orresta, Strömsholmstrakten. 
Jönköpings län: Lyckas. 
Älfsborgs län: Borästrakten. Godsägaren CL. CARLING 


meddelar, att härjning förekom äfven förlidna äret, fast ej sa 


svart som i ar, och att de dä aflöfvade träden blott i en 
mindre björkdunge torkat. Härjningen började vid löfsprick- 
ningen och fortfor till nära midsommar. De kalätna träden 
fingo så småningom nya blad, men visade ett sjukligt ut- 
seende. Äfven ekarna voro på flera ställen kalätna. 

Värmlands län: Från konungens befallningshafvande där- 
städes ingick ett par skrifvelser till Domänstyrelsen jämte 
prof på fjärilar, som antogos vara orsaken till löfvens gulnande 
på björkarna à en areal af 200 tnd inom Silleruds socken. 
Skrifvelserna hade tillkommit i anledning af en rapport från 
kronolänsmannen J. P. Lunpin i Nordmarks härads nedra 
distrikt och remitterades af nämnda Styrelse till undertecknad 
för svars afgifvande. I dem begärdes uppgift på skadedjurets 
namn samt de medel, som kunde anses användbara mot det- 
samma. Vid undersökning af de sända och mycket illa med- 
farna exemplaren befunnos dessa vara björkfrostfjärilar (Chei- 
matobia Boreata Hp.). 

Sädana fjärilar hade visat sig talrikt bland björkarna säväl 
föregäende som sistlidna höst och försvunno, dä kylan inträdde 
på allvar. Att deras larver varit orsaken till skadan synes 
högst sannolikt, men om de haft medhjälpare, såsom t. ex. 
metallgröna löfvifvlen (Phyllobius Argentatus L.) eller andra, 
var ej möjligt att afgöra, då intet prof under själfva härjningen 
tillvaratagits. 

Hvad botemedel vidkommer, kunna dessa ej vara andra 
än sådana, som begagnas mot frostfjäriln, då ifråga varande art 
har samma lefnadssätt som denna. Att använda limning eller 
besprutning med kejsargrönt skulle dock bli alltför besvärligt 
och kostsamt à en större areal. Limning eller nedhuggning 
af träd på vintern skulle kunna föreslås i gränserna af den 
angripna skogen, om man befarar, att skadedjuren skola ut- 
breda sig till närbelägna, ännu oberörda områden. 

I öfrigt torde för tillfället ej annat återstå att göra, än 
att iakttaga härjningen och dess följder, hvilka äro svåra att 


a 
Sy 


hat 


= 
-LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 5 


beräkna förut, da vi ännu sakna nödig erfarenhet i den vägen. 
Noggranna undersökningar nästkommande försommar och 
kanske äfven ett par följande är vore därföre ünskvärda, 
hvilket antyddes i det till Kon. Befallningshafvande i Värm- 
lands län ställda utlatandet samt i särskild skrifvelse till läns- 
man LUNDIN. 

Kalmar län. Mörlundatrakten och för öfrigt i länets 
södra del litet hvarstädes. 

Fruktskörden. Där frostfjärilarna härjat, blef som van- 
list ingen fruktsättning, och äfven pä de flesta andra ställen 
inträffade samma förhällande, äfven om träden stätt gröna 
hela sommaren. Att vid bladens förstöring på försommaren, 
synnerligast om detta fortfar ett par eller flera år à rad, ett svag- 
hetstillstand måste uppstå hos träden, är ju helt naturligt; kom- 
mer härtill den omständigheten, att sommaren är så kylig, att 
årsskotten ej hinna få den stadga, de behöfva för att motstå 


- vinterkylan, och att fruktknopparna ej blifva utbildade i rätt 


tid, sa har man, som det kan tyckas, förklaringen gifven 
öfver, att fruktskörden felslär. Dock har det märkliga intrat- 
fat, att äfven i sydligare belägna länder, såsom Danmark, 
norra Tyskland och kanske flera, där en mildare temperatur 
brukar hålla i sig längre på hösten än i meliersta Sverige, frukt- 
skörden äfven varit dålig, enligt hvad i tidningarna uppgifvits. 

I västra delen af Malmöhus län och södra Halland, där 
man vanligen har en längre vegetationsperiod, skall förhållan- 
det dock hafva varit bättre, enligt hvad ett par af Anstaltens 
korrespondenter, folkskolläraren C. V. PRAMBERG i Röetved, 
Gårrö och fröken E. Karısson i Ö. Karup meddelat. Vid 
trädgårdsutställningen i Helsingborg kunde därför flera perso- 
ner uppvisa sådana vackra prof på flerahanda fruktsorter, att 
t. o. m. medaljer kunde utdelas. Nordligare måste större all- 
männa fruktutställningar inhiberas, emedan skörden nästan 
slagit fel, sasom t. ex. Pomologiska föreningens i Stockholm 
äfvensom fruktutställningen i Göteborg. Såsom bevis för, att 
frukt dock ej saknades, må anföras, att vid nämnda förenings 
sammankomst den 26 oktober förekom en rikhaltig utställ- 
ning, som visade många prof på vackra och väl utbildade 
frukter af både äpplen och päron m. m. 


D 
OMS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


I Karlstad hade man en utställning, som, i betraktande 
af förhållandena, lär varit ganska vacker. å 

Vid Anstalten var ej att vänta någon anmärkningsvärd 
fruktskörd i anseende till trädens ungdom, fast år 1902 kunde 
plockas några liter äpplen, som dock voro nästan oätbara i 
följd af den ogynsamma väderleken under sommartiden. 1 
år skördades ej mer än ett enda äpple, oaktadt träden i följd 
af förut skedda besprutningar stodo vackert gröna hela som- 
maren. Jordmånen på platsen är kall och ej den lämpligaste 
för fruktodling, emedan under ogynnsamma år årskottens och 
knopparnas utbildning mycket försenas. 

Den soliga och för årstiden ovanligt varma väderleken 
under sista hälften af september bör, som vi hoppas, fördel- 
aktigt inverka på nästa års fruktsättning och skörd. 

I Stockholms län har fruktskörden i allmänhet slagit fel, 
beroende hufvudsakligast på den låga temperaturen, samma 
har förhållandet varit med krusbären (C. G. BJÖRKLUND). 

I Kalmar läns norra del skall fruktskörden hafva varit 
jämförelsevis god, nästan sammaledes på Dalsland. 

Frostfjärilsvärmningen. Den jämförelsevis tidiga frosten 
1902 ars höst hindrade visserligen fortplantningens jämna 
gång ganska betydligt, men ett snart följande blidväder 
föranledde, att den åter började och fortsattes så länge, att rätt 
ymnigt med ägg kunde blifva lagda, hvarigenom larvantalet 
följande vår blef tillräckligt stort att på många ställen åstad- 
komma fullständig härjning. Någon minskning förekom nog, 
där träden förut kalätits, innan larverna hunnit blifva fullvuxna, 
och sedan saknade tillräcklig föda för att uppnå sin fulla ut- 
bildning. Där besprutning eller limning, hälst bådadera, ägt 
rum i rätt tid och på ändamålsenligaste sätt, blef man i all- 
mänhet befriad från härjning. 

De år, då kyla och snö inställa sig redan i slutet af ok- 
tober, och marken sedan förblir tillfrusen i ytan, äro högst 
ogynnsamma för frostfjärilns förökning, och det torde därför 
bero på de milda höstarna under senare åren, att härjningen 
kunnat blifva så utbredd, långvarig och våldsam, som den 
varit. Parasiter synas ej hafva mycket bidragit till den för- 
minskning i fjärilarnas antal, som på många ställen inträffat 


per” 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. IR 


under det gängna äret, ätminstone har blott ett litet fätal sä- 

dana utkläckts ur de vid Anstalten förvarade pupporna. 

Man hade på något hall fått för sig, att svärmningen 

. skulle i år inträffa tidigare än förut — redan i medio af sep- 
tember — emedan förpuppningen skett tidigare, men detta 
synes ej hafva besannats, ty förhållandet har, som det tycks, 
varit omvändt. Uppgifter om, att frostfjärilar 1903 visade sig 
redan i medlet af september, kunna ej utan reservation uppta- 
gas, då de möjligen bero på misstag, alldenstund åtskilliga 
mätarefjärilarter genom sin gråa färg af en mindre fjärilkun- 
nig iakttagare lätt kunna förväxlas med hvarandra. 

Först den 8 oktober visade sig fjärilar enstaka vid Ex- 
perimentalfältet, enligt uppgift af direktör G. LIND, vid en tem- 
peratur af — 2 à 4 grader om natten. Underrättelse härom 
jämte en uppmaning att man skulle göra limgördlar i ordning, 

spreds, efter anmodan från Anstalten, genom Svenska Tele- 
grambyrån öfver nästan hela landet. 

Härefter blef väderleken ostadig, med frost om nät- 
terna och vanligen mer eller mindre stark bläst om dagarna, 
hvilket fördröjde den egentliga svärmningen i hög grad; men 
blåsten bidrog kanske till någon spridning af fjärilar från det ena 
trädet till det andra. Den 16 oktober inträffade ett omslag i 
vädret, ty termometern visade då —- 10° midt på dagen, efter 
regn vid sydlig vind den föregående natten. I skymningen 
visade sig många fjärilar flygande omkring träden, men någon 
stark svärmning kom ej heller då till stånd, möjligen emedan 
himlen var klar och lindrig frost inträdde. Troligen är förhål- 
landet med frostfjäriln detsamma som med de flesta nattfjärilar, 
att den är mest i rörelse under mulen himmel. Sedan blef det 
åter ett afbrott i följd af en nattkyla af — 1 à — 2 grader 
anda till den 23, då temperaturen ej understeg —- 2 och om 
dagarna uppgick till + 8 à 10 grader. Nu tilltog äfven 
svärmningen och fortfor till inemot medio af november under 
de lugna och blidare nätterna. Honorna fingo då god tid till 
att lägga äggen. Vi torde härigenom kunna frukta härjning 
äfven nästa år, där verksamma utrotningsåtgärder icke vidta- 
gits. Den starkaste svärmningen inträffade i det närmaste 
vid samma tid som föregående år eller kanske något senare 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


enligt de meddelanden, som länsträdgärdsmästarne sändt. Jag 
lämnar här en sammanställning af de fä uppgifter om tiden 
för fjärilarnas framkomst, som kunnat erhällas. Svärmningen 


började den 10 (?) oktober i Bohuslän. — Troligen visade sig , 


fjärilar redan dä, men egentliga svärmningen torde infallit 
först senare. — Den 16 oktober och följande dagar till in i 
november i Södermanland, Nerike och Östergötland samt i 
Stockholmstrakten, men den blef här afbruten genom kyla 
och började pä allvar först den 23. Den 18—30 i Kristian- 


stadstrakten, den 22 till 10 november i södra Halland, den 


25 ı Kronobergs län, i södra delen först den 30 oktober och 
nägot tidigare i Kalmar län. Som man ser, var tidskillnaden 
a dessa, fran hvarandra vidt skilda landsdelar, jämförelsevis 
obetydlig och kan möjligen bero pä nägon fösummelse vid 
observationerna. 

Härjningen. Hvad denna beträffar, hänvisas till de upp- 
gifter. därom, som lämnats genom länsträdgärdsmästarne 
m. fl. i de olika länen, och längre fram komma att anföras. 

Rörande larvernas framkomst synes det, som om denna 
skett tämligen samtidigt, dock äro uppgifterna härom allt- 
för få och osäkra för att lämna ett säkert omdöme. Från 
Stockholms län uppgifves den 20 maj, eller samma dag då 
äggen började kläckas vid Anstalten, från Bohuslän medio af 
maj, Södermanland 24 maj och från Kronobergs län den 20 
i nämnda månad. 

I nämnda meddelanden uppgifves, att härjningen är i af- 
tagande i Kristianstadstrakten, Marks, Bollebygds och Vedens 
härader af Älfsborgs län, södra Halland, Kronobergs (där ut- 
rotningsåtgärder vidtagits), Örebro och Bohuslän, Kalmar län 
med Öland, Blekinge, Malmöhus samt större delen af Öster- 
götland och Skaraborgs län. 

Härjningen anses vara i tilltagande inom Trögds härad 
i Upsala län, i östra Södermanland, särskildt öarna i Mälaren, 
Stockholms läns södra del, Gotland samt Åtvidabergstrakten 
och Skärkinds härad i Östergötland. 

På Dalsland står härjningen på samma punkt som förlidet 
år. Om noggranna och mer omfattande undersökningar kunnat 
utföras, hade resultatet kanske blifvit något annorlunda. 


LAMPA: BETÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 9 


Uppgifter från länsträdgårdsmästarne m. fl. Dessa äro 
anförda länsvis, i allmänhet i den ordning de inkommit. 


Västmanlands län, Strömsholmstrakten. Genom limning 
och besprutning lyckades meddelaren, skogsplantören G. F. 
LANTHÉN, Strömsholm, få fruktträden tämligen befriade från 
angrepp, och af sommarfrukter hade erhållits ganska rikligt. 
Närbelägna ekar äro dock fortfarande härdar, hvarifrån skade- 
djuren utbreda sig, hvarför dessa träd äfven limmats under 
hösten. Frostfjäriln uppträder i mer eller mindre grad öfver 
hela Västmanland, och på många ställen har man limmat. 
Mången har sökt efter fjärilarna om dagen och då naturligt- 
vis ej fått se dem, hvarför man trott, att inga funnos, fastän 
träden i våras voro starkt angripna af larverna. 

Upsala län. Genom länsträdgårdsmästaren J. J. EKSTEDT, 
Upsala. Distriktet utgöres af hela länet. Bro härad är ej be- 
sökt de båda sista åren, och känner meddelaren därför ej till 
förhållandet därstädes. 

Frostfjärilarnas antal har tilltagit i Trögds härad. 

Användandet af limning har möjligen något ökats. Vet 
icke utaf något bruk af kejsargrönt. Har anskatfat sprutor 
åt några personer, men tid att använda dem tycks saknats. 
Känner intet fall, då praktiska jämförelser gjorts med limsorter. 
A. P. SJöBErGs i Malmö lim har i en trädgård användts med 
god framgång och visat sig vara vida bättre än hans äldre 
brumatalim. Har ej varit i tillfälle göra några iakttagelser 
rörande tiden för larvers och fjärilars framkomst. 

Några andra skadeinsekters uppträdande har ej observe- 
rats i af honom besökta trakter. 

Cirkulär med anvisningar och råd rörande frostfjärilns 
bekämpande är infördt i Hushållningssällskapets förhandlingar, 
och har dessutom utdelats för att uppsättas i kommunalrum. 

Kristianstads län genom folkskolläraren Nits KARLSSON, 
Algustorp, Balingslöf. 

Den kalla väderleken de båda sista åren syntes mycket 
ogynnsam för de flesta insekter, ty det har varit ytterst fattigt 
på sådana i allmänhet. Till och med frostfjärilarna hafva ej 
varit så talrika som förlidet år. Ringspinnaren lär dock ha 
visat sig allmän i Yngsjö och Åhus. En och annan lind- 


10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. q 


mätare observerades i midten af oktober, frostfjäriln den 18 
och var talrikast mellan den 22 till slutet af månaden, men 
i november syntes knappast någon till. Inga honor iakt- 
togos, hvadan härjning troligen ej kommer att äga rum 
nästa är (?). 

Genom länsträdgärdsmästaren C. EKENSTAM, Stenshufvud, 
Kivik. Verksamhetsfält hela Kristianstads län. 

Frostfjärilns angrepp har aftagit under de bäda sista ären. 
Så fri fran skadeinsekter och svampar à fruktträd och rosor 
som i år har man, för så vidt som kunnat uppmärksammas, 
knappast förut varit. Så snart regnig väderlek inträffar, får 
dock Fusicladium framsteg. 

På flera ställen, såsom Hessleholm, Hästveda etc. ledo 
fruktträden äfven i ar, dock ej i sa hög grad som fôrut. 
1901 stodo nästan alla fruktträd aflöfvade vid midsommartid. 
Värst har frostfjäriln huserat i själfva fruktdistriktet, nämligen 
Villands härad, och klagan hördes frän alla häll och kanter. 
I våras såg man frostfjärilhanar fladdra kring buskarna liksom 
på hösten, fast ej så allmänt!. Tror ej härjningen blir. svår 
nästa år. Såväl limning som besprutning hafva ägt rum 
ganska allmänt, men svårigheten ligger uti att bekomma det 
parisgröna, samt att allmänheten har svårt för att fatta saken. 
Ibland kan man få se de mest befängda tillvägagångssätt med 
limgördlar. Anser att trädgårdsmästare, åtminstone de publika, 
skulle vara mer berättigade att erhålla »grönt» än kommunal- 
ordförande ?. 

Af andra skadeinsekter hafva uppträdt vecklare och rönn- 
bärmalar (?). 

Södermanlands län genom länsträdgardsmästaren O. 
BERGSTRÖM, Nyköping. — 


' Troligen misstag; skada att ej prof på insekterna vid dylika tillfällen 
insändas till Anstalten för att bestämmas, då man kunde bli fullt säker på, 
hvilka de äro. 

> En kommunalordförande måste väl på grund af sin befattning som 
publik förtroendeman anses vara en »välkänd och pålitlig person» och ej be- 
höfva lämna särskildt intyg därom. För andra i sin ort välkända personer borde 
icke någon svårighet förefinnas att skaffa sig det nödiga intyget, då de begära 


bemyndigande att använda kejsargrönt mot insekter. 


rr 


LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. II 


Verksamhetsomrädet utgöres af södra delen af länet, eller 
Jönäkers, Rönö samt en del af Oppunda härader. 

Frostfjärilarna synas vara i tilltagande i östra delen af 
länet, men möjligen något i aftagande i distriktets öfriga de- 
lar, dock hafva de längt ifran upphört att härja. 

Limning har i höst ganska omfattande ägt rum med 
Ermischs \arvlim m. fl. samt med en sammansättning af tjära 
och ra vaselin, hvilket lim blir billigare än andra tillredda sor- 
ter, som i handeln utbjudas, men synts lika gagnande som 
dessa. 

Larverna observerades omkring den 14 maj och fjaril- 
svärmningen den 16 oktober. En mindre eftersvärm syntes 
den 3 och 4 november. 

De ätgärder, som vidtagits for frostfjarilns bekämpande, 
hafva utfürts pa enskildas bekostnad. 

Genom skolläraren Nis HALLSTEN i Öfverselö. 

Härjningarna i fjol kunna knappast jämföras med dem i 
år. De största trädgårdarna på Selaön och i trakten i öfrigt 
äro i grund härjade. Tynnelsö trädgård med bortåt 1,000 
fruktträd står till största delen kal, på många träd återstår 
ej ett bladskaft, och larverna börja se förtviflade ut i brist 
på föda. Till och med barken på årsskotten afätes. Där 
tjärades'i höstas, hvilket dock ej tycks gjort någon verkan. Lar- 
verna anfalla nu äfven bärbuskar, och lindarna äro illa angripna. 

I fjol” sprutade jag de flesta af mina 60 träd, och i ar 
förekomma larverna blott tämligen sparsamt å dem, värst på 
melonäpplen och bigarrå. Limgördlar användes ej. Så länge 
lindarna i närheten äro fulla af larver, smittas äfven frukt- 
träden, om man ej hindrar äggläggningen genom limgördlar. 
Om de i två år härjade träden, som genom ogynnsam väder- 
lek dessutom försvagats, ej dö ut, återstår att se. 

Genom länsträdgärdsmästaren J. M. HÄGGLUND, Valla. 

Verksamhetsområdet omfattar Oppunda härad, där frost- 
fjärilarna synas ökats. 

Kejsargrönt har användts mindre, men limning mer än förra 
året. Kan ej gifva företräde åt någon viss limsort, emedan 
resultatet mycket berott på, hur limringarna anbringats och 
sedermera blifvit skötta. 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Larverna visade sig fran sista dagarna i maj och början 
af juni, och mänga fruktträd blefvo kalätna inom nägra dagar. 
I midten af oktober voro ofantliga massor af fjärilar 1 
rörelse. 

Hushällningssällskapet har ej vidtagit några ätgöranden 
til skadedjurens bekämpande, utan Ofverlamnat till länsträd- 
gärdsmästarne att göra, hvad de kunnat. 

Älfsborgs län, Södra Hushällningssällskapets omräde, ge- 
nom länsträdgärdsmästaren A. RUNDGREN, Borås. Distriktet ut- 
göres af Marks, Bollebygds och Vedens härader och för större 
arbeten äfven Kinds, Gäseneds, Äs och Redvägs härader. 

Frostfjäriln har aftagit i antal, användning af kejsargrönt 
och limning har ökats. I början af juni visade larverna sig 
(d. v. s. skadan började då bli synbar). Hushällningssäll- 
skapet har gratis utdelat Lampas bok om fruktträdens och 
bärbuskarnas skadligaste insekter. 

Norra Hushällningssällskapets område genom länsträd- 
gårdsmästaren WERNER JONSON, Gamla Lödöse. Distriktet ut- 
göres hufvudsakligen af Dalsland. 

Där frostfjäriln förekom föregående år, har den äfven 
härjat i sommar, hvarför det synes, som om förhållandet ej 
blifvit bättre. 

Besprutning med kejsargrönt och limning hafva ej skett 
till den utsträckning, som varit behöfligt. 

Den i år erhållna frukten har varit jämförelsevis fri från 
skadeinsekter samt bra utbildad. Bärbuskarna voro mindre 
angripna än föregående år. 

Hallands läns södra del genom fröken EMELIE KARLSSON. 

Vid Stjernhof i Ö. Karup har fångsten af frostfjärilar 
varit ringa emot föregående båda åren, hvilket ju tydligt bevisar, 
att man medelst kraftigt och energiskt arbete slutligen kan ut- 
rota denna för trädgårdarna så skadliga insekt. Ihärdighet är 
dock af nöden, om man skall lyckas i sin sträfvan. Som 
fjärilarna de båda föregående åren ej börjat gå upp i träden 
förrän i medio af oktober, utsattes ej limkransarna förrän den 
12 och 13 i nämnda månad. Hösten var frostfri tills natten 
mellan: den’'10-.0och "VI ‘samt 1220ch.13, dasinest md 
hvarpa limningen genast företogs. Nägra fjärilar syntes dock 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 13 


ej till förrän den 15, dä 3 honor och en hane hade krupit 
upp på vidt skilda träd. 
Fångsten blef som följer: 


Frostfjärilar: Lindmätare: 
hanar honor hanar honor Nattflyn. 
Oktober 18 — 2 1 
» 22 6 2 
» 23 46 26 ah 4 4 
» 26 95 ial 3 2 
» 31 122 215 l 2 4 
Novemb. 2 376 140 3 
» sco 1608) l 2 
» 92199 159 
» 10 30 28 
» br ALAS 20 2 
» 19 41 S 
» 23 1 I 
Summa 1,210 821 12 9 16 


Jämför man dessa siffror med de tva föregäende ärens, 
far man ju se den ofantligt stora skillnaden. 

De frostfjärilhonor, som kröpo upp mot svärmningens 
slut, voro nästan tomma pä ägg, men de, som gingo upp i 
början, hade bakkroppen full af sådana. Man kan därför ej 
förundra sig öfver, om limkransarna sägas göra ingen nytta, 
då de utsättas sent. 

I år har man i trakten haft ett jämförelsevis godt frukt- 
år, ty de fruktbärande träden hafva varit så belastade som 
grenarna kunnat bära. Många af de träd, som frostfjärilarna 
härjade svårt 1901, hafva dock sedan dess icke alls burit 
frukt. Detta gäller isynnerhet päronträden, ty flera af de 
största sådana hafva ej ens blommat, fastän de fått både sköt- 
sel och gödsel i rikligt mått. 

Fjärilarna gå upp i hvilka träd som helst, hvilket bevisas 
däraf, att ett i trädgården växande lärkträd äfven fick besök 
af dem, så att å den därpå utsatta limringen lika mycket fjä- 
rilar fastnade som på fruktträden. Därför är det nödvändigt 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


att skydda i trädgården växande parkträd lika väl som 
fruktträden. 

Många äro de personer, som velat ha råd och anvisnin- 
gar, huru de skola bära sig åt för att skydda sina träd mot 
larvernas härjningar. Sådana hafva äfven gifvits, men då de 
rådsökande sedermera råkats, och man frågat dem om fång- 
sten, har svarats: Ack, vi hafva ingenting. gjort åt träden! 
Det är ledsamt att se, huru eljest vackra fruktträd kunna så 
år efter år få blifva kalätna af larver för att slutligen dö ut, 
som här i trakten säkerligen kommer att ske. 

Troligtvis blir det, af allt att döma, ett dåligt fruktår 1904 på 
åtskilliga håll. Under en resa nedåt Kristianstads län, då vagn an- 
vändes å en sträcka af tre mil, märktes ingenstädes att man bjudit 
till att skydda träden. Vid ett besök i en trädgård på aftonen 
syntes fjärilar svärma öfverallt omkring träden i, som det 
tycktes, lika stor mängd som första året limning ägde rum 
vid Stjerneholm. Det är dock svårt att endast efter en aftons 
iakttagelse bestämma svärmningens styrka, då fjärilarna kunna 
vara talrika den ena och fåtaliga den andra aftonen. Äfven 
i år har SJÖBERGS i Malmö brumatalim på buteljer användts. 

Jag har ej kunnat underlåta att äfven denna gång lämna 
1 utförligare redogörelse för fröken KARLSSONS meddelande, 
då det är upplysande i sak och lämnar ett ytterligare bevis 
på hennes uthållighet vid det besvärliga limningsarbetet samt 
sinne för observationer. I föregående berättelse är resultatet 
af hennes förra bemödanden anfördt. 

Ett par omständigheter, som i sista brefvet omnämnas, 
äro af särskildt intresse. Den ena af dem är, att de senast 
fångade honorna ej som vanligt hade bakkroppen uppsvälld 
af ägg. Om dessa redan hade aflagt äggen och sedan gått 
ned samt åter krupit upp, eller om de sistnämnda ännu voro 
obetydligt utvecklade, kan ej afgöras nu, utan måste frågan 
öfverlämnas till vidare undersökningar ett annat år, för att 
môiligen kunna utredas. 

Den andra observationen rörde honornas uppstigande 
äfven i träd, hvarpå larverna ej torde erhålla lämplig föda. 
Detta bekräftar en sak, som jag länge antagit, nämligen att 
honan, dels för att parningen skall lättare försiggå, och dels 


e 


m 


. 


N pe 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 15 


för att äggen skola kunna placeras närmare knopparna, söker 
komma uppåt, och att hon därtill begagnar sig af hvarjehanda 
uppstående föremål, utan att veta, om dessa äro lämpliga till 
vistelseort för afkomman eller ej. Talet om urval af den eller 
den fruktträdsorten för äggläggningen får härigenom än ringare 
betydelse. 

Genom länsträdgårdsmästaren N. A. LinppLap, Laholm. 

Tjänsteområdet innefattar södra delen af länet: Höks, Tönner- 
sjö, Halmstads och Årstads härader. 
‚ «I Höks och Tönnersjö härader? har frostfjäriln ej för- 
orsakat nämnvärd skada, men i Halmstads och Årstads härader 
stodo på många ställen fruktträden på försommaren kalätna, 
på andra voro de ej angripna. 

Kejsargrönt har mycket litet användts, men limning ägde 
rum i många större trädgårdar med god verkan, där den blif- 
vit riktigt skött. Kalklösning användes till besprutning för 


att hålla träden fria från mossa. — I höst iakttogs frostfjäril- 
svärmningen sent, fjärilarna voro talrikast från den 1 till 10 
november‘. — En liten gulbrun skalbagge har på många 


ställen uppätit bladen på Körsbärsträden ”. 

Hushällningssällskapet har ej vidtagit någon åtgärd mot 
frostfjärilhärjningen, och en stor del trädgårdsägare visa själfva 
mycket litet intresse för sakan. 

Genom länsträdgärdsmästaren JoH. A. JOHANSSON, Varberg. 
Distriktet omfattar Fauräs, Himle, Viske och Fjäre härader: 

Frostfjäriln har i år icke visat sig i någon nämnvärd 
grad. Förra året fanns den visserligen på några få ställen," 
men där det i rätt tid blef besprutadt med kejsargrönt och 
kalk, har den icke visat någon vidare framfart. 

Det ser nästan ut, som om den ej trifdes här vid kusten 
— kanhända de sista två, efter hvarandra följande våta och 
kalla höstarna varit orsaken härtill, 


> Skogsbygd. 

* Se fröken KARLSSONS berättelse. 

> Lilla ällonborren? 

$ Detta stämmer ej riktigt med meddelandet förlidet år, hvari det 
bland annat heter: Frostfjäriln har i norra Halland i de flesta fall förstört 
äppleskörden och troligen skadat träden för flera år, då de därstädes stodo 
utan blad och blommor till efter midsommaren. 


' 
16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Frostfjärilim hade användts på många ställen under ar - 
1902, men resultatet blef dåligt. Såväl besprutning som 
limning hafva minskats i år, då de ej synts behöfliga. 

På hösten 1902 observerades på många ställen frostfjäril- 
svärmar, men på våren hafva inga observerats. 

Ringspinnaren och rönnbärmalen” hafva visat sig och 
gjort skada. 

Genom hushållningssällskap eller annat samfund har intet 
särskildt åtgjorts för att stäfja frostfjärilhärjningen, utan har 
det ôfverlämnats at länsträdgärdsmästarne att under sina 
resor framhålla och påpeka, hvad som borde göras. 

Kronobergs län genom länsträdgärdsmästaren H. PETTERS- 
son, Vexiö. Länet ar indeladt i tva länsträdgärdsmästaredistrikt. 

Emedan våren blef sen, visade sig frostfjärillarverna ej 
förr än omkring den 20 maj, då bladknopparna började öppna 
sig. Man kunde räkna 3—4 larver i en enda knopp, och 
inom två veckor var förödelsen fullständig. Man kunde knap- 
past se någon skillnad hvad larvantalet beträffar, där förra 
hösten limmats och där intet blef gjordt. Medelst af Hushåll- 
ningssällskapet inköpta sprutor och kejsargrönt, som medför- 
des på resorna, besprutades träden på många ställen, men 
fann man, att 50 gram grönt till 100 liter vatten ej gjorde 
önskvärd verkan, hvarför giftet ökades till 80 gram, då det 
redan dagen efter besprutningen tydligt märktes, att larverna 
fått nog. En andra besprutning efter några dagars mellan- 
rum gjorde träden helt rena, hvadan en tredje sådan blef obe- 
höflig. Att giftet gjordes starkare syntes ej inverka skadligt 
för träden, af hvilken sort de an voro, och detta oaktadt 
hvarken kalk eller vitriol tillsattes. (!) 

Limning användes äfven, men vanligen päströks limmet 
för tidigt och torkade bort, innan fjärilarna framkommo. Sedan 
hade man vanligen ej mer kvar däraf och brydde sig ej om 
att anskaffa nytt. Såväl besprutning som limning hafva till- 
tagit. Fjärilarnas flygtid inföll omkring den 25 oktober och 
fortfor in i november, men de voro ej sä talrika i höstas som 
förlidet år. 


" Troligen 1901. 


LÄMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 17 


Af andra skadeinsekter hafva blott krusbärstekelns larver 
visat sig, fast i ringare mängd, och hafva dödats medelst en 
enda besprutning med kejsargrönt. 

Af här försökta medel mot frostfjäriln m. fl. har kejsar- 
grönt befunnits billigast och bäst, hvarför det framhållits fram- 
för andra. Det maste dock användas: i rätt tid och riktigt 
handhafvas. 

Hushällningssällskapet har, utom tillhandahällandet af sprut- 
apparat och gift, i tidningar och cirkulär utbredt kännedom om 
sätten att minska härjningen. 

Genom länsträdgärdsmästaren P. Brunstrom, Lyckeby. 
Distriktet omfattar Sunnerbo och delar af Albo och Konga 
härader. 

Det kejsargröna har lämnats gratis genom Hushällnings- 
sällskapet till hvar och en inom länet bosatt person, som 
därom anhållit (!). De första frostfjärilhanarna visade sig den 
30 oktober, men ej sä talrikt, att man kan kalla det für svärm- 
ning. Tror att svärmningsperioden nalkas sitt slut. 

Skaraborgs län genom länsträdgärdsmästaren VICTOR 
STRANDBERG, Sköfde. Det lakoniska svaret införes här i sin 
helhet tillika med de framställda frågorna. 

l. Tillhör hela länet Edert verksamhetsomräde? — »Ja!» 

2. Hafva frostfjärilarna till- eller aftagit? — »Aftagit.» 

3. Har användandet af kejsargrönt och limning ägt rum 
och ökats den sista tiden? — »Ja!» 

4. Hvilken limsort har ansetts bäst? — »Vagnsmörja.x 

5. När började larver eller fjärilar visa sig? — Septem- 
ber.»? ® 

6. Hafva andra insekter i päfallande grad uppträdt och 
gjort skada? — Utan svar. 

7. Har någon åtgärd från Hushållningssällskap eller annat 
samfund vidtagits för att stäfja frostfjärilhärjningen? — »Nej.» 

Frostfjäriln bärjade först 1902. Då utsattes fånggördlar 
och limringar, hvarefter härjningen minskades 1903. Hos 
grannarna, som ej vidtagit någon åtgärd, voro träden kalätna. 
(Henr. LEMAN, Salaholm, Vilske härad). 


> Frostfjärilar nämligen, troligen för tidigt att vara sådana. 
Entomol. Tidskr. Årg. 25 H. 1, (1904). 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Gotlands län genom länsträdgärdsmästaren P. LÔFSTEDT, 
Visby. Verksamhetsomrädet är hela länet. 

Frostfjärilarna synas ej vara i aftagande. Limning har 
börjat användas på rätt många ställen, och hafva på gördlarna 
många hanar och honor fångats, de sistnämnda alldeles fulla 
med ägg. Likaså börjar besprutning med kejsargrönt allt 
mer att införas, fast det går långsamt, då allmogen ej så 
snart öfvertygas om nyttan af nymodiga arbeten. Blott tyskt 
raupenleim från Svenssons fröhandel i Stockholm har an- 
vändts, och detta har synts bättre än det, som tillhandahäl- 
lits förut. 

Insekthärjningar för öfrigt hafva ej i år varit af svårare 
art. De felslagna skördarna få ej tillskrifvas enbart skadein- 
sekterna, utan mest ogynnsam väderlek. 

Hushällningssällskapet bekostar resor, hvarvid föredrag 
om fruktodling och därvid förekommande skadeinsekter hållas. 

Göteborgs och Bohuslän genom länsträdgårdsmästaren 
C. M. LInDeBÄCK, Lysekil. Verksamhetsområdet omfattar hela 
länet, och sonen biträder, då arbetena ej kunna medhinnas af 
en person. 

Frostfjärilhärjningen . synes vara på retur, ty pa manga 
platser, där densamma under förra året ägde rum, och fjäriln 
uppträdde i massor, hafva träden i år varit befriade därifrån, 
och en del trädsorter, såsom Säfstaholm, Cellini, Charlamow- 
sky, Gylling och Ribston hafva till och med burit ganska god 
skörd af vacker och alls icke maskstungen frukt. Detta dock 
a platser, hvarest besprutning under senare aren företagits 
samt limringar anbringats. Där intet gjorts, blefvo” träden 
äfven i år helt och hållet kalätna. ; 

Både kejsargrönt och lim hafva à flera platser användts, 
och där detta verkställts som sig bör och under lämpliga 
tider, har naturligtvis ernåtts bästa. resultat. : À endel ställen 
‘har endast limning begagnats, à andra besprutning med kej- 
sargrönt, kalk och kopparvitriol, eller kalkmjölk i november 
och i mars eller april. Sa väl det ena som .det. andra har 
visat god verkan. Väl skötta limringar äro utmärkta. An- 
vändningen af utrotningsmedel har nog under året ökats, och 
hoppas man att ökningen blir ännu större nästa år. 


VV TN] HF SS ESSEN SSI EE SS Fn 


We 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 19 


Af limsorter hafva hufvudsakligen användts dels bruma- 
talim, dels finsk tjära, blandad med ra linolja och nagot sapa, 
och hafva bada slagen lämnat ett godt resultat. 


Larverna började visa sig i medio af maj och fjärilarna 
omkring den 10 oktober. 

En motion till Hushällningssällskapet om beviljande af 
medel till inköp af 10 successprutor samt anställandet af lika 
mänga personer, som efter vederbörlig instruktion skulle resa 
omkring och bespruta träden, bifölls blott sä tillvida, att pä 
Sällskapets bekostnad skulle inköpas två sprutor och 10 kg. 
kejsargrönt samt så mycket kalk och kopparvitrol som be- 
höfdes. Länsträdgårdsmästaren och hans biträde skulle, efter 
slutade öfriga förrättningar, utföra besprutningar, men blefvo 
först den 2 juni i tillfälle därtill, hvilket var för sent för ett 
så viktigt arbete; ty träden hade då blommat ut, n. b. där blom- 
morna ej förstörts af larver, hvilka voro många. Man arbe- 
tade på hvar sitt håll, och en otrolig mängd larver förstördes, 
isynnerhet under l'a och 2:a veckan, men sedan syntes allt 
mindre larver å nya platser, och till sist alls inga, emedan 
de hade begifvit sig till jorden. Det kommer att bli intres- 
sant att nästa år få se, hvad nytta arbetet medfört. 


Anser 50 gram grönt till 100 liter vatten vara för svag 
blandning, till och med 75 gram är. för litet. Mycket god 
verkan gjorde 100 gm grönt, 500 gm nysläckt kalk och 500 
gm kopparvitriol till 100 liter vatten, ty larverna nedföllo döda 
en eller ett par dagar efter besprutningen därmed. Oaktadt 
en så stark dosis hafva träden ej alls lidit skada däraf. Om 
svärmningen i höst kan ej något säkert omdöme lämnas. 

Stockholms län genom länsträdgardsmästaren C. G, 
BJÖRKLUND, Södertelje. Ensam som länsträdgårdsmästare, hvar- 
för området sträcker sig från Landsort till Geflebukten och be- 
står af 114 socknar. 

Frostfjärilarna synas nästan hafva tilltagit i mängd, värst 
i länets södra delar, och oaktadt upplysningar ej saknats, har 
man ej alltid utfört bekämpandet på rätta sättet, i det från 
färghandlare, för billighetens skull, inköpts parisergrönt, som 
icke visat sig verksamt. 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Limgördlar användas af mänga, och ehuru flera personer 
anse hela saken förlorad, arbetas dock därmed mer än förut. 
Åtskilliga limsorter hafva begagnats, mest från SVENSONS frö- 
handel, och vagnssmörja. 

Enligt uppgift af flera började fjärilarna svärma i slutet 
af september (?). 

Flerstädes har det varit mycket bladlöss. 

Några andra åtgärder mot härjningen hafva ej af sällskap 
eller föreningar vidtagits, än att sprida upplysningar och råd 
vid hvarje tillfälle som därtill erbjudit sig. Af årets 90 för- 
rättningsställen hafva blott 15 haft fruktträdgårdar af någon 
betydelse. 

Då litet hvar vet, att människor i allmänhet skola till 
hälften bringas till nya saker, förefaller det lämpligt, att någon, 
utan särskild rekvisition, kommer att resa omkring i länet för 
att utdela vissa tryckalster och söka förmå trädgärdsinnehaf- 
vare att systematiskt förfölja skadeinsekter och svampar etc. 

Genom N. G. Hansson, Hakunge, Brottby. De första 
frostfjärillarverna upptäcktes den 20 maj 1903 (8 juni 1902) 
och voro då 1—2 mm långa samt hade angripit de nyss 
öppnade bladknopparna. Redan den 6 juni var en del frukt- 
träd kalätna. Mellan den 15—19 släppte sig larverna ned till 
marken för att gå i puppa (i början af juli 1902). Fjärilar 
visade sig den 6 oktober till den 17 november 1902. 

Träden förseddes med limringar förliden höst, och bestod 
Jimmet af vanlig tjära samt sältran, och visade dessa ringar 
(»skärmar») god verkan. Då pappgördlarna borttogos (först i 
midten af mars), fanns i den under dem befintliga vadden en 
stor mängd ägg af rödgul färg. À en barkflisa om en kv.cm 
räknades 70 stycken sådana. Sedan skrapades de äldre träden, 
och de yngre borstades med en styf kvast. Talgoxar och 
nötväckor plockade flitigt bort de honor, som stannat nedan- 
för ringarna. 

Besprutningen med gift gjorde god verkan, fast den före- 
togs för sent i brist på arbetskrafter. Tror, att man kan be- 
tydligt hämma härjningarna genom infångning (limning) af 
honorna på hösten, trädens grundliga rengöring om vintern 
och giftbesprutning i rätt tid på våren. 


"ALAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 2H 


Värmlands län genom jägmästare O. G. NorBÂCK, Ar- 
vika. Fängsten hade detta är dess bättre blifvit mycket skral, 
nämligen: 

den 6 oktober första fjäriln, 1 hane, 
ee A > 1 » 


| » 2 honor, 

‘M PE l hane, 

ei 2 nove 12 honor, 

» CRUE" 5 » , 8 hanar, 
Sle » 3 TT » 

sa DA: » 1 SANNE 5 


Alltså blott 20 hanar och 23 honor eller tillsamman 43 
fjärilar. Att detta resultat åstadkommits mest genom före- 
gående duschningar med kejsargrönt, därom är jag fullt öfver- 
tygad, om ock fångsten af honor förliden höst därtill med- 
verkat ej så obetydligt. 

Endast en gång förbättrades limmet, nämligen den 24 
oktober, och då pappgördlarna aftogos, hade det bibehållit sig 
ganska väl, var fett och klibbigt, så att vi fingo en stor del 
- i behåll till nästa ar. Jag tycker det bästa af alla slags lim 
jag haft är det mörka, som begagnats för nunnan och föror- 
dats af jägmästaren Gust. RAMSTEDT samt säljes af K. Knut- 
son, Döbelnsgatan 9. En del lim hade visserligen fallit ned, 
men stannat på träullkransarna, och den dubbla pappen i 
gördlarna hade det ej förmått genomtränga, allt egenskaper, 
som jag tycker tala till förmån för detta lim, om det blott 
kunde fås billigare. 

Örebro län genom länsträdgårdsmästaren O. F. Horn- 
STEN, Örebro. Verksamheten omfattar hela länet. 

Frostfjärilarna börja minska i antal, enligt hvad i höst 
kunnat märkas. 

Kejsargrönt har börjat ganska allmänt användas, sedan å 
baksidan af Hushållningssällskapets cirkulär rörande biträde af 
länsträdgårdsmästaren anvisning meddelats om det grönas an- 
vändande. Fröhandlare LInDAHLS i Stockholm lim har rekom- 
kommenderats och användts. 

Fjärilarna visade sig i medio och slutet af oktober. Andra 
skadeinsekter hafva ej uppträdt i anmärkningsvärd grad. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


to 
[97 


Någon åtgärd har ej af Hushällningssällskapet eller annat 
samfund vidtagits för att stäfja härjningen. 

Kalmar län, södra delen, genom länsträdgärdsmästaren 
Auc. Ericsson, Kalmar. Verksamhetsomrädet omfattar Södra 
och Norra Möre, Stranda, Hanbörds och Aspelands härader 
samt Öland. 

Frostfjärilarna hafva aftagit, och deras uppträdande har i 
år varit mer lokalt. I trädgårdar, där de under senare tvänne 
åren härjat svårt, hafva de i år uppträdt sparsamt. I vissa 
delar af Aspelands härad var stark härjning äfven i år, äfven 
andra löfträd såsom hassel, björk och ek voro där nästan 
kalätna. Omkring Kalmar och vid kusten uppträdde larverna 
mycket lokalt, och planteringarna omkring staden hafva ej 
på många år varit så skonade af insekter som sista somma- 
ren. Lindmätaren uppträdde visserligen en kort tid, men utan 
att göra nämnvärd skada. Hagtornhäckarna hafva i år blifvit 
helt och hållet skonade, då de däremot de två föregående åren 
varit kalätna. Häggmalens väfnader med larver eller puppor 
bruka vanligtvis alla år hänga i stora knippen samt nästan 
helt och hållet inspinna Evonymus Europeus-buskarna, så 
att man varit nödsakad att låta uppsamla och förstöra dessa 
larvknippen, men i år har, ovanligt nog, nämnda buskar varit 
fullständigt förskonade. Kälmalen, som uppträdde här på 
orten så allmänt å kålväxterna för två år sedan, har i år ej 
mycket visat sig, och den vanliga »kälmasken» var äfven 
ytterst sparsamt förekommande. | 

Besprutningen med kejsargrönt synes ej hafva företagits 
så allmänt som förlidet år. De personer, som besprutat under 
tjänliga tider och med verksamt kejsargrönt, hafva däraf haft 
påtagligt godt resultat; limning har äfven företagits, men ej 
häller så allmänt som förra hösten. 

Ermischs larvlim har visat sig vara bland de bästa. 

Fjärilarna började visa sig i slutet af oktober, men ej så 
talrikt som föregående år. Såg i början af november i en 
trädgård, där man utsatt limkransar, 6 à 10 honor och dub- 
belt så många hanar på flera af dessa. 

Hushållningssällskapet har ej vidtagit någon direkt åtgärd 
mot härjningen, men det gör årligen stora uppoffringar för 


XY R .. 
LAMPA: BERATTELSER TILL: LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 23 


tradgardsodlingen och fruktträdskötseln. I sällskapets perio- 
diska skrift har meddelaren lämnat korta anvisningar, om hvilka 
atgarder man borde tillgripa for nämnda insekts bekämpande. 
I ortens trädgärdsförening, hvars ordförande han är, har frågan 
ofta varit på tal, då råd och upplysningar meddelats. 

Kalmar läns norra del genom länsträdgardsmästaren 
Arvip Brom, Gamleby. 

Frostfjärilhärjningen synes ej varit fullt så stark i ar som 
i fjol. Orsaken härtill beror delvis på de kraftiga åtgärder, 
som vidtagits, dels från Hushållningssällskapets sida, som in- 
köpt en successpruta, hvilken varit mycket anlitad för besprut- 
ning af fruktträd och förtjänar allt erkännande, dels emedan 
trädgårdsägare anbringat lim- och tjärkransar på träden, be- 
sprutat. dem med kalkvatten och bordeauxvätska samt kalkat 
jorden omkring träden. Men tyvärr får man allt för ofta se, 
att dessa medel oförståndigt användas och härigenom falla i 
misskredit. 

På de platser, där fruktträden varit befriade från ohyran, 
har fruktskörden blifvit ganska god, både till kvalitet och kvan- 
titet. Särskildt har detta varit fallet omkring Valdemarsvik, 
Tryserum, Lofta och Gamleby. Daremot i södra delen af 
länet, t. ex. Kristvalla, Tuna och Hultsfred, har under de 
sista tvänne ären fruktskörden varit ytterst dälig i följd af 
frostfjärilhärjningarna. Päron- och körsbärträden synas hafva 
varit mindre angripna än äppleträden. 

Hur ett kommande är kan gestalta sig, är svärt att säga, 
men sa länge björk- och ekskogen äro härdar för ohyran, är 
knappast tänkbart att kunna skydda sig mot densamma. 

Gefleborgs län genom länsträdgärdsmästaren C. E. LUND: 
GREN, Arbrå. Verksamhetsomrädet är hela västra Helsingland 
och en del af södra, nämligen socknarna Voxna, Ofvanåker, 
 Alfta och Bollnäs; i västra delen af länet: Arbrå, Undersvik, 
Jerfsö, Ljusdal, Ramsjö och Färila med Kärböle kapell samt 
Loos socknar. 

Fruktodling förekommer endast i södra och sydvästra 
delarna af Helsingland. 

Frotstfjärilarna synas vara i aftagande. 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Förra äret torde ingen mer än meddelaren begagnat be- 
sprutning eller limning, men i är ha de försökts pä några 
ställen. 

Andra skadeinsekter hafva ej uppträdt mer än under van- 
liga ar. Kålfjäriln har i år ej fortplantat sig i trakten, men 
däremot grönlusen (?), hvilken dock ej var så svår som un- 
der de torra åren. 

Hushållningssällskapet har uppdragit åt länsträdgårds- 
mästarne att undervisa dem, som kunna draga nytta däraf, 
samt spridt små skrifter om frostfjärilns bekämpande m. m. 
Helsinglands trädgårdsodlareförening har äfven gjort, hvad den 
kunnat, och ofta upptagit frågan till diskussion vid sina sam- 
mankomster. 


Genom länsträdgårdsmästaren VILH. CEDERPALM, Delsbo. 
Verksamhetsområdet utgöres af norra Helsingland, socknarna 
Delsbo, Norrbo och Bjuråker. 

Har blott en gång, 1901, sett ett tjugutal fyratioåriga vild- 
aplar härjade. I september påströks kalkvatten, och följande 
år syntes blott några larver. Dä förnyades operationen. I : 
år fanns det ej några sådana. 


Tror dock, att den kalla våren 1902 kunnat lika väl 
vara orsaken härtill. Såg blott två kalfjarilar den nyss- 
gångna sommaren, och någon skada genom sådana har ej 
afhörts. Erhöll sex böcker af Hushällningssällskapet till 
utdelning. 


Genom länsträdgärdsmästaren L. J. HôcBerc, Gefle. Di- 
striktet utgöres af en del af Gestrikland, nämligen socknarna 
omkring Gefle. 

Det enda ställe, hvarpå frostfjäriln anträffats, har varit å 
en gård i Hedesunda: socken, ty där härjades en gammal 
fruktträdgård. På många ställen, hvarest man lyssnar till 
goda råd, har man till förekommande af härjningar utsatt 
fånggördlar, upptill bestrukna med larvlim, äfvenså har man i 
en och annan trädgård försökt besprutning med kejsargrönt, 
hvilket torde vara bästa medlet, om det användes i rätt tid. 

Men vi hafva en annan insekt här, hvars larv uppäter 
blommor och blad på unga planteringar, och torde vara gröna 


\ u. 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 25 


malmätaren. Mot denna. är besprutning med kejsargrönt bästa 
utrotningsmedlet. 

Hushällningssällskapet utsände i väras cirkulär rörande 
behandlingen af fruktträden, men alla lyssna ej till de rad som 
gifvas. Meddelaren tillhäller alltid fruktodlare att hälla sina 
träd fria fran mossa och skrafvelbark. 

Genom länsträdgärdsmästaren A. P. ANDERSSON, Ströms- 
bro. Distriktet omfattar södra Helsingland, utom Hanebo, 
Segerstads och Bollnäs, och norra delen, utom Delsbo, Norrbo 
och Bjuräkers socknar, för hvilka pä senare ären varit an- 
ställd en handledare (plantör) i trädgärdsskötsel.  Distriktet 
utgöres af 21 socknar eller 4 tingslag och i det närmaste två 
härader. 

Frostfjäriln har ej uppträdt härjande, och af andra skade- 
insekter hafva blott anträffats: björkrullvifveln i 4 honexem- 
plar på päronträd. Krusbärstekeln uppträdde vid Lingbo i 
ringa mängd, men dess verksamhet afbröts snart genom ett 
par mycket kalla nätter och tre dagars regnväder, ty därefter 
syntes ej några till. | 

Hushållningssällskapets Förv. Utskott har låtit trycka 
och utdela en mängd cirkulär enligt förslag från Entomolo- 
giska anstalten. 

Från den bekante insektsamlaren JOHAN RUDOLPHI i Delsbo 
ingick ett meddelande, hvaraf följande var det viktigaste. 

Någon åtgärd till förgörande af skadeinsekter har ej ve- 
terligt förekommit i trakten. Den 29 sept. varsnades en lef- 
vande frostfjärilhane, inkrupen under barken på en stubbe, 
Frostfjärilar hafva aldrig varit talrika i norra Helsingland. 

Den gångna sommaren har varit ogynnsam för fjärilar. 
Mina Argynnis Ossianus-larver hunno ej utvecklas, utan öf- 
vervintra för andra gången. På blommande syrener syntes i 
år ej en enda Splunx eller Cucullia, hvilka eljest bruka vara 
allmänna. Däremot hafva bladlössen varit mycket talrika. 

Blekinge län genom länsträdgärdsmästaren J. P OHLSSON, 
Lugnadal, Gullberna. Distriktet utgöres af hela länet. 

Frostfjärilhärjningen har aftagit, där den var värst under 
förra året, och isynnerhet i de trädgårdar, där besprutning i 
rätt tid företagits. Utrotningsmedel hafva begagnats ungefär- 


LÄ u 
26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. Kan | 


ligen i samma skala som förra året. Limning har användts 
mest, och mångenstädes har man nedlagt stor omsorg på 
larvernas dödande. 

Såväl brumatalim som det af Soraver rekommenderade 
limmet hafva användts, äfvensom ganska allmänt vanlig 
vagnsmörja. Denna senare har visat sig vara ett både bil- 
ligt och utmärkt medel, blott man iakttagit att tillsätta. något 
olja, om smörjan varit för fast, eller litet tjära, om den varit 
för tunn, och vid påstrykningen noga tillsett, att pappremsan 
blifvit väl genomdränkt, ifall den bestått af otjärad papp. Sker 
detta, erfordras: sällan mer än en efterstrykning. 

Redan i början af maj (?) voro de första larverna synliga 
och företräddes af en större, knubbig larv, som tycktes vara 
af ett annat slag. 

Omkring den 30 oktober: observerades i skogstrakterna 
de första frostfjärilarna pa limkransarna, men voro de ej så 
talrika som 1902, och i skärgården, där limning och besprut- 
ning vidtagits, voro de till och med sällsynta. | 

Att medelst åtgärder från något håll få besprutning ut- ~ 
förd öfver hela länet under den korta härjningstiden låter sig 
ej göra. Hushällningssällskapet har därför måst inskränka 
sina åtgöranden, liksom förlidet år, till att föranstalta om un- 
dervisning vid limkransars uppsättning, anvisning hvar kejsar- 
grönt kan erhållas samt utdelning till folkskolor m. fl. af 
broschyren »Vära för fruktträd och bärbuskar skadligaste 
insekter». 

Ekarna voro blott obetydligt härjade af larver, men björk, 
hassel m. fl. angrepos rätt betydligt, i motsats till förhållandet 
förlidet år. 

Att våra vanliga medel mot frostfjäriln äro verksamma, 
när de användas rätt, visade följande förfarande i trädgårdar, 
som 1902 svårt härjades. I slutet af Juni, då larverna bör- 
jade söka marken, beströddes denna tjockt med kalk®, och 
pa sommaren omgräfdes jorden. I oktober päsattes limkran- 


sar och träden kalkströkos. Följande vår aftogos limkran- 
sarna och förstördes. | 


_ Se vidare direktör ROSENGRENS meddelande längre fram. 


+ 


x N 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 27 


Under sommaren 1903 förekommo inga larver pä löf- 
träden (?) . 

Malmôhus län genom länsträdgärdsmästaren B. KJELLSSON, 
Åkarp. Verksamhetsomrädet är hela länet. Besprutningen 
har ökats och kommer nog att så göra än mer, sedan boken 
om »Vära för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter» 
- blifvit, genom meddelaren spridda, på bekostnad. af Hushäll- 
ningssällskapet. Limning äger äfven rum 1 större trädgårdar, 
men har troligen ej ökats. Frostfjäriln synes i år hafva af- 
tagit i antal. Har limmat i egna trädgården, men blott ett 
fåtal fjärilar hafva fastnat, mest hanar. Har höns, som fått 
gå i trädgården och antagligen bortsnappat många honor. Af 
lim användes A. P. SJjöBErGs i Malmö. 

Sprutade i trädgården före blomningen och har sedan 
dess ej haft olägenhet af insektangrepp. Hade någon frukt, 
hvilket ej var fallet i allmänhet. Ärnar i vinter bespruta med 
kalkvatten. | 

Kopparbergs län genom länsträdgärdsmästaren KARL 
LINDEROTH, Emaus, Hedemora. Länet är indeladt i tre distrikt, 
nämligen i norra, med GUSTAFSSON, mellersta med KLInG och 
södra med K. LINDEROTH som länsträdgårdsmästare. Frost- 
fjäriln har farit skonsamt fram inom länet. Enligt uppgift af 
GUSTAFSSON har den ej förekommit inom norra distriktet, en- 
list Kring obetydligt i mellersta, och i södra blott här och där, 
men icke i någon större utsträckning, och åtgärder hafva där 
vidtagits mot densamma, såsom trädens . kalkstrykning, be- 
sprutning med kejsargrönt och limning med brumatalim. 

Krusbärmasken (stekeln) har uppträdt på rätt många stäl- 
len och kalätit buskarna, och har man där med god framgång 
användt som medel kejsargrönt !/; gram och alun 7 gram pr 
liter vatten. Boken om fruktträdens skadligaste insekter har 
genom Hushållningssällskapets försorg utdelats till de flesta 
trädgårdsägare inom länet. 

Östergötlands län genom länsträdgårdsmästaren PETER 
Linve, Linköping. Distriktet utgöres af Åkerbo, Hanekinds, 
Bankekinds, Skärkinds, Hammarkinds, Aska, Dals och Lysings 
härader. 

Frostfjärilhärjningen var betydligt lindrigare 1903 än året 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


förut, dock ganska svår i vissa delar af Bankekinds (Åtvida- 
berg) och Skärkinds härader. Såväl limning som besprutning 
hafva användts i mycket ökad skala och med synbart godt 
resultat. 

Linköpings trädgårdsförenings lim har, rätt användt, visat 
sig bra. Påpasslighet är vida viktigare än limmets kvalitet. 
Den senare kan aldrig göra den förra öfverflödig, utan ett 
särdeles godt lim kan snarare fresta till försumlighet. 


Tiden för larvernas framkomst var mycket olika för skilda 
trakter, största svärmningen var i höst i medio af oktober, 
då ovanligt många honor visade sig. 

Äpplebladloppor uppträdde mycket talrikt, men på grund 
af den för växtligheten gynnsamma väderleken, blef deras 
skadegörelse icke så stor. 

De inom distriktet anställda trädskötarna hafva varit verk- 
samma med besprutning och limning. 

Under sista året har Hushållningssällskapet icke vidtagit 
några särskilda åtgärder till härjningens hämmande. 

Genom länsträdgärdsmästaren Cur. F. Monr, Linköping. 
Verksamhetsfältet utgöres af Östkinds, Björkekinds, Lösings, 
Bråbo och Memmings härader, mest slättland i länets norra 
del, samt Kinda och Ydre härader, förnämligast bärgs- och 
skogsbygd i södra delen af länet. 

Frostfjärilarna hafva aftagit och nästan försvunnit, där 
åtgärder vidtagits och skötts väl. På några ställen har dock 
förödelsen varit total, delvis beroende på att intet gjordes i 
fjol och delvis därpå, att trädgårdarna varit kringväxta af 
vilda löfträd, som ej limmats. 

Limning har flitigt användts och besprutning likaså, huf- 
vudsakligast inom fruktodlareföreningarna. Trots varningar 
har besprutningen skett för tidigt, redan i mars, dä den ingen 
nytta gör. 

Är af Pomologiska Föreningen utsedd som prisdomare 
rörande larvlim och har gjort en grundlig undersökning i en 
stor trädgärd, där alla träden varit kalätna och limning ej ägt 
rum i fjol. Bland 12 limsorter visade sig HENR. GAHNS i Upsala 
bäst och L. PFANNSTIELS i Malmö därnäst, men detta har det 


N . 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 29 


felet, att det mäste värmas vid pästrykningen. Verkningarna 
voro storartade. 

Flärilarna började flyga i sista veckan af oktober. 

En begäran om anslag för en resa till Entomologiska 
Anstalten afslogs af Hushällningssällskapets förv. utskott. 

» Äpplebladloppan (Psylla Mali) har varit talrik på sina 
ställen. 

(senom länsträdgärdsmästaren G. LiNDÉN, Linköping. Di- 
striktet omfattar Gullbergs, Bobergs, Valkebo, Vifolka, Göstrings 
och hela Finsponga läns härader. 

Anser att frostfjärilarna aftagit öfver hela linien, som till- 
skrifves den gynnsamma väderleken under löfsprickningen 
sistlidna maj (?). 

Kejsargrönt har användts pa 60 à 70 ställen, och som- 
liga säga, att de funnit det nyttigt, andra icke!®. Att det dock 

manga fall gagnat är otvifvelaktigt. Limning har under 
innevarande höst tillämpats blott på några få ställen och skötts 
kanske något bättre än i fjol. På ett ställe räknades ända 
till 1,000 honor å ett (gammalt) träd, å andra erhölls i medel- 
tal 30—35 o. s. v. À vissa ställen har honornas antal varit 
stort och å andra hanarnas. 


De, hvilka med något intresse vårdat limkransarna, anse 
den hopkokade råa linoljan med circa 10 4 vaselin bäst, andra 
föredraga vagnsmörja. 

I medlet af oktober observerades första frostfjärilarna, de 
flesta hanar, men andra trodde sig sett dem 2—3 veckor 
tidigare (?). 

Bladminerare och Fusicladium hafva i år skadat blad- 
verket minst lika mycket som frostfjäriln, hvarför meddelaren 
under eftersommaren och hösten förklarat dessa krig och 
föreskrifvit 1) löfvets bränning och 2) besprutning nästa 
vinter. 

Hushållningssällskapet har utlämnat en bordeauxspridare 
till hvarje länsträdgårdsmästare att visas under resorna. 

Frostfjäriln finnes äfven å holmar i skärgården (D:r N. 
O. Holst). 


1% Orsaken härtill omnämnes ej. 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Genom direktör KARL ROSENGREN, Adelsnäs trädgårdar, 
Åtvidaberg, som ingifvit berättelse af den 22 dec. 1903. 

Under sommaren 1901 visade sig frostfjärillarver vid Åt- 
vidaberg på almar, ekar och obetydligt å björkar, men gjorde 


då blott obetydlig skada, hvarför man knappast reflekterade 


öfver hvad sorts maskar de voro. På våren 1902 började 
däremot härjningen på allvar. Å en areal af flera kilometers 
omkrets blefvo bladen uppätna, allt efter som de slogo ut å 
ofvannämnda m. fl. löfträd, äfvensom på fruktträden. An- 
stalter vidtogos nu för att bekämpa skadedjuren, isynnerhet i 
Adelsnäs park och fruktträdgärdar samt à de löfträd, som 
stodo nära fruktträden. Besprutning med kejsargrönt verk- 
ställdes pä en del ställen, dock nästan sent, eller dä larverna 
i det närmaste kalätit träden. Strax innan de voro färdiga 
att sänka sig ned till jorden för att ga i puppor, päströddes 
under en del parkträd. ett lager: af 5—8 cm. nysläckt kalk 
för att dymedelst förgöra skadedjuren. Detta tycktes ej 
göra någon verkan, ty larverna kröpo, omkring i kalken i 
högönsklig välmäga och togo sedan vägen rätt igenom den- 
samma. Att kalken vid nederbörd etc. skulle hindra förpupp- 
ningen höll ej heller streck, då massor af fjärilar under. dy- 
lika träd uppträdde på hösten. 

| Följande höst, sä snart fjärilar blifvit synliga, börjades 
med limkransningen af alla fruktträd, en stor del träd i par- 
ken samt vidare ‚alla löfträd på ett band af omkring 15—20 
meters bredd omkring fruktträdgärdarna och trädskolorna. 
Limmet sköttes, mycket noga och blef. rätt kostsamt, dä här 
på platsen åtgick 800 kg. lim. 

Ingen försökt limsort befanns riktigt bra, ty under sol- 
varma dagar förtunnades det och rann ned på stammarna, 
och om vädret var regnigt, bildades å dess yta en hinna, och 
vid någon köldgrad stelnade det fort. Mest användes A. P. 
SJÖBERGS i Malmö lim, vidare försöktes s. k. brumatalim (lik- 
nande vanlig vagnsmörja), samt ett annat, hopkokt ‚pä stället 
af tjära, rofolja och något grönsåpa. Fjärilar af båda könen 
fångades oerhördt, isynnerhet på de större löfträden, där t. o. m. 
en ny ring måste påsättas ofvanpå den första. På marken, 
tätt intill stammarna, kunde man längre fram på hösten å 


K = 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 3I 


somliga ställen ösa upp ända till 2—3 liter honor. Pa 
fruktträden fångades mindre med fjärilar och på de minsta 
knappast någon. 

På våren 1902, innan knopparna börjat svälla, gjordes på 
ett par hundra yngre fruktträd försök med fullständig kalk- 
ning. Detta visade sig ej göra minsta nytta mot frostfjäriln. 

En vecka innan knopparna började slå ut, företogs första 
besprutningen. Blandningen bestod af 2 kg. kalk, 1 kg. kop- 
parvitriol, 250 gram grönsåpa och 65 gram kejsargrönt till 
100 liter vatten. Denna besprutning syntes ej göra någon 
nytta mot nämnda fjärillarver ‘4. Sa snart bladbildningen skulle 
begynna, företogs andra besprutningen, något svagare, nämli- 
gen | kg kalk, | kg. kopparvitriol, 250 gram grönsåpa och 
. 0 gram kejsargrönt pr 100 liter vatten. Denna besprutning 
gjorde stor nytta, i det att de framkläckta larverna dogo, men 
om en vecka. voro larver åter i antågande, hvarför besprut- 
ning åter företogs, ännu något svagare, då vitriolen minskats 
till 500 gram. Besprutningarna i plantskolorna och fruktträd- 
garden företogos 3—4 gånger, och tycktes, hvad larvarna 
beträffar, göra stor nytta. 

Å andra sidan hafva vi efter besprutningarna gjort sorg- 
liga erfarenheter denna sommar. Det har nämligen visat sig, 
att vissa sorter af fruktträd ej tåla lika stark besprutning. 
Detta gäller i hufvudsak de yngre äppleträden, enligt de här 
gjorda försöken. . De sorter, hvilkas frukter mogna tidigt,. tyc- 
kas i allmänhet ej tåla så stark besprutning som vintersorterna. 
Detta hvad bladverket beträffar, då någon frukt ej funnits på 
träden denna sommar. I rader, där flera sorter förekomma 
och blifvit besprutade med samma vätska och på samma 
tider, har stor olikhet yppats. A en del sorter ha de unga 
skotten och bladen svartnat, à andra återigen har bildats rost !?, 
som haft till följd, att växten afstannat och bladen forr eller 
senare fallit af. En del äterigen har ej det minsta tagit skada. 

De löfträd, som förlidet ar voro mest angripna, hafva i 
ar lidit mindre, fruktträden hafva däremot varit mer utsatta, 


™ Skedde antagligen något för tidigt. 
™ Här menas någon sorts s. k. korkrost. 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


kanske emedan härjningen ä dem bürjade ett är senare. Un- 
der nyss gångna : höst hafva fjärilar funnits, men i betydligt 
mindre antal. 

Af andra insekter, som rätt talrikt uppträdt på platsen, 
nämnes blåhufvan (Diloba Coeruleocephala L.), hvars larv nog 
på många ställen ansetts vara frostfjärilns. 

Bladlöss hafva äfven förekommit, fast ej i stor skala. 
Till deras bekämpande har användts 1—2-procentig lysollös- 
ning, som bästa medel. Kvassia har äfven försökts, men 
med mindre godt resultat. 

I ett senare bref lämnas några ytterligare upplysningar. 
I det första omnämndes nämligen bland annat, att smärre 
granar, som växte bland löfträden, anfallits af frostfjärillarver, 
sedan de sistnämda blifvit kalätna !?. 


1 Skadan genom besprutningen ä en del träd syntes vara individuell 
och visade sig förnämligast på Astrakaner, på Parmän och Ribston helt obe- 
tydligt. Det är i alla fall bättre att döda larverna, än att dessa skola uppäta 
blad och knoppar. 

Ett annat märkligt förhållande omnämndes, nämligen att ekarnas knop- 
par voro öfverhöljda af små larver, men att dessa på en gång liksom för- 
svunno, äfven a obesprutade träd. Att förklara detta synes svårt, hälst dä 
man ej vet, hvad slags larver de voro — månne ej af bladloppor (Psylla)? 

På ett tjugutal ekar försöktes limringar om våren, hvilka höllos klibbiga 
en tid, men kunde ej märkas några fjärilar på dem. 

Då sedermera äfven från ett annat håll meddelats, att granar, som växa 
bland löfträden, blifvit skadade af frostfjärillarver, vände jag mig till fröken 
E. KARLSSON på Stjerneholm i Halland för att få höra hennes åsikt om 
det märkliga förhållandet, alldenstund hon i ett föregående bref omnämnt, att 
larver kröpo upp i lärkträd, som därför äfven blefvo limmade. 

Hon skrifver härom ungefärligen följande: Här i trädgården hafva vi 
granar på flera ställen äfvensom en plantskola af dylika träd. Jag har dock 
aldrig sett, att frostfjärillarver angripit dessa, hvarken de stora eller små, utan 
de hafva stått lika gröna och vackra. För min del tviflar jag på att sådana 
träd angripas af dessa larver, då sådan föda troligen är för hårdsmält. Så 
illa som frostfjärillarver härjade här i våra trädgårdar 1901, tycker jag de då 
skulle angripit granarna äfven, om de hade smak därför. Hvad lärkträden 
angår, har jag de sista åren fångat larver äfven på dessa, men aldrig sett, 
att några af deras barr varit skadade. 

Som man ser synas tankarna vara delade rörande denna sak, hvarför 


man torde böra uppskjuta med ett slutpåstående tills framtida närmare under- 
sökningar blifvit företagna. 


0 


N = 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 33 


Jämtlands län genom länsträdgärdsmästaren J. ÖBERG i 
Östersund. Verksamhetsområdet sträcker sig öfver hela länet. 
Blott i ytterst få fall förekomma fruktträd där. Har häri- 
genom ej kommit i tillfälle göra iakttagelser rörande frost- 
fjäriln och anser denna vara af ytterst ringa betydelse för länet. 

Bärbuskar odlas mer allmänt, och hafva insekter ej i pa- 
fallande grad gjort dem skada. Någon besprutning med kej- 
sargrönt har i följd häraf troligen ej förekommit. 

Vid ett trädgårdsodlaremöte i Stockholm förliden vinter 
framkastade en person, som antagligen ej kände frostfjärilns 
lefnadssätt, den förmodan, att de frostfjärilar, hvilkas ägglägg- 
ning genom inträffad kyla förhindrats på hösten, skulle föl- 
jande vår vid töväder krypa fram, para sig och sedan lägga 
ägg i träden. För att bidraga till bemötandet af detta hug- 
skott, ombads fröken EMELIE KARLSSON i Östra Karup i Syd- 
halland, som visat ovanlig energi vid användandet af limkran- 
sar, att följande vår anlägga dylika på några träd, hvarunder 
frostfjärilar kunde förmodas finnas kvar. Enligt uppgift i bref 
af den 5 mars hade inga fjärilar visat sig, och detta var ju 
att vänta # Om det i verkligheten förhåller sig sa, som tro- 
värdig person efter egen erfarenhet uppgifvit, att frostfjärilägg, 
som icke varit utsatta för vinterkyla, ej gå till, synes faran 
af en äggläggning på våren vara ingen. 

Af förestående meddelanden erfar man, att en del upp- 
gifter, särskildt angående besprutningens och limningens ver- 
kan och nytta, äro hvarandra motsägande, hvilket nog ej får 
räknas dessa utrotningsmedel till last, så framt materialet 
varit af bästa beskaffenhet, utan häröra de dåliga resultaten 
säkerligen från ett mindre ändamålsenligt tillvägagående, dåligt 
material etc., hvilket äfven framhålles och bestyrkes i flera af 
de lämnade meddelandena. j 


Besprutningen med kejsargrönt har, som man kurde 
vänta, ganska afsevärdt tilltagit, om man får döma af de 
många skrifvelser med begäran om bemyndigande att använda 
giftet mot insekter, som inkommit. Antalet sådana bemyndi- 
ganden, utlämnade till slutet af år 1903, har utgjort åtta- 

4 Se vidare direktör K. ROSENGRENS vid Åtvidaberg meddelande. 


Entomol. Tidskr. Årg. 25 H. 1, (1904). 3 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
es" 


hundraätta, och den kvantitet schweinfurtergrönt, som, med 


iakttagande af laga former, utlämnats från Anstalten och ge- 
nom firman. G. Sséstept ét C:o i Göteborg, belöper sig tll 
närmare 500 kg under nu gängna är. Hur mycket man på 
andra håll olagligt utlämnat och användt, kan naturligtvis ej 
här uppgifvas. 

Om den goda verkan besprutning i rätt tid med starkt 
arsenikhaltigt kejsargrönt medfört, hafva numera så många 
intyg från trovärdiga personer erhållits, att klagomål öfver 
motsatsen, som en eller annan gång förspörjas, kunna lämnas 
utan afseende. Fel hafva då blifvit begångna hvad tiden och 
sättet för besprutningen beträffar, eller ock har materialet va- 
rit mer eller mindre odugligt. 

Många personer sprutade för tidigt, redan i mars eller 
april, eller ock för sent, först sedan träden blifvit nästan kal- 
ätna. I förra fallet hann giftet bortblåsa vid stormar eller af- 
sköljas genom slagregn, hvilka ej sällan förekommo förliden 
vår, innan larverna utkläcktes. De senare utvecklade bladen 
voro ej förgiftade, utan sköflades efter hand, ända till en ny 
besprutning stäckte larvernas framfart. 

Då en kommande väderlek ej kan förutses, och äggens 
kläckning ej kan ske samtidigt öfver hela landet, blir det 
nästan omöjligt, att från Anstalten angifva tiden, då besprut- 
ningen borde börja inom hvart och ett område, men detta skulle 
mycket väl kunna hjälpas på det sätt, att intresserade personer 
i landsorten, hvar och en på sin trakt, anställde vissa under- 
sökningar rörande äggen. Att i en trädgård söka upp frost- 
fjärilägg på träden har sina svårigheter med sig, isynnerhet 
om de ej äro mycket allmänna, och misstag kunna lätt där- 
vid begås, efter hvad erfarenheten visat. Saken skulle emel- 
iertid falla sig betydligt lättare, om man under flygtiden in- 
samlade ett antal honor och i skymningen släppte dessa på 
ett helt litet träd med blott få kvistar, hvarigenom de därpå 
lagda äggens upptäckande betydligt underlättades; tv man 
skulle sedan med blotta ögat finna de små, rundade, i början 
ljusgröna, därefter rödgula äggen i närheten af knopparna 
eller med ena ändan instuckna mellan lafvar eller andra ojämn- 
heter, om sådana finnas på barken. Sålunda förfors i höstas 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 35 


vid Anstalten, och jag hoppas, att däraf skall kunna dragas 
stor nytta nästa vär. Förliden vinter upptäcktes efter rätt 
mycket sökande några ägg på en knappast meterhög apel, 
och dessa underkastades sedan noggranna observationer. De 
bibehöllo sin rödaktiga färg hela vintern. I april företogos 
undersökningarna oftare, till sist dagligen, och befanns det då, 
att äggen ej förlorade vinterfärgen förrän få dagar före kläck- 
ningen, då den ôfvergick till mörkare grön- eller blåaktig, 
med något glasartad glans. Just då denna färgförändring 
försiggår, bör första besprutningen ske, på det att knopparna 
skola vara förgiftade på ytan, då de små larverna äro redo 
att äta sig in i dem. 

Om undersökningar af ifrågavarande art blefve gjorda 
litet hvarstädes i landet, och om det tillkännagäfves i or- 
tens tidningar, då äggen visa tecken till kläckning, skulle, 
som jag tror, mycket kejsargrönt och ej så ringa arbete be- 
Sparas, som eljest kunna komma att förspillas utan märk- 
bar nytta. 

För min del har jag uppmanat flera personer, som jag 
vet vara intresserade för saken och ej sky litet besvär, att 
företaga dylika undersökningar; men sådana borde, som nämndt 
är, göras på skilda platser inom hvarje landskap, då kläck- 
ningstiden kan vara ganska olika och ej är beroende endast 
af polhöjd och läge öfver hafsytan, utan äfven på jordmån, 
solsken eller skugga, varm eller kall belägenhet etc. 

Några klagomål öfver, att småfåglar blifvit förgiftade efter 
besprutningen, hafva dess bättre ej afhörts i år. Det torde 
visserligen vara blott ett fåtal personer, som anställa några om- 
sorgsfullare undersökningar rörande denna sak, men det tycks 
likväl, att åtminstone någon af de många, som hafva hålkar 
utsatta, skulle märkt, om några af de i dessa boende fag- 
larna strukit med genom förgiftning. Detta borde förnäm- 
ligast skett vid den tid, när ungarna äro kvar i boen och 
stundligen matas, ty då är det ej särdeles svårt att komma 
under fund med, ifall antingen dessa eller föräldrarna om- 
kommit. Godsägaren E. TÖRNEBOHM på Ingetorpslund, som an- 
vändt besprutning med kejsargrönt de båda sista åren, skrif- 
ver härom: Glädjande att omtala, har hvarken här eller på 


en À: 
Er ie 
36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. F 


Vesslö förmärkts nâgon enda död smäfägel, fast jag har 
godt om hälkar och bon, alla bebyggda. I höstas voro talg- 
oxarna här mycket talrika». Efter hvad hittills förekommit, 
borde alltså faran för förgiftning vara tämligen ringa. 

Äfven vid Anstalten voro förliden höst talgoxarna ovan- 
ligt allmänna, och de uppsökte träget det lilla kärl utanpå 
köksfönstret, där de varit vana att finna läckerbitar utlagda 
för sin räkning. Här bultade och knackade de dagen i ända 
samt voro så orädda, att de flögo in i rummet, så snart 
ett fönster var öppet, för att noga undersöka på bordet stå- 
ende kärl, i hvilka de väntade finna något ätbart. 

Att mata vinterns småfåglar är ju både vackert och nöj- 
samt, dock tror jag, att detta bör ske måttligt, endast för att 
skydda dem mot svält; ty om födan blir riklig, kan det ju 
hända, att de underlåta att så som sig borde uppsöka den, 
naturen bereder dem på trädstammar och grenar. 

Limningen. Att sätta limmade pappersgördlar omkring 
träden, för att hindra fjärilhonorna att uppstiga, har alltmer kom- 
mit i bruk, och medlet är nog förträffligt, men det fordrar stor. 
påpasslighet och noggrann eftersyn, om det skall bli tillfyllest- 
görande, och är lämpligast å större träd, som med vanlig red- 
skap ej kunna fullständigt besprutas. En högst viktig sak är 
emellertid, att kunna erhålla ett i allo lämpligt lim, hvilket 
hittills ej varit så lätt. De limsorter, som äro så fasta, att 
däraf lätt bildas ring, kunna vara bra vid högre temperatur, 
men blifva vanligen för hårda, då termometern sjunker under 
0; andra åter, som vid denna temperatur visa sig mjuka, rinna 
vanligen bort, då termometorn stiger till — 6 a 10 grader, 
hvilket ej är ovanligt, särskildt vid svärmningens början. Till 
Anstalten lämnades många sorter, af hvilka några synts täm- 
ligen lämpliga, andra däremot sämre eller t. o. m. odugliga 
för ändamålet. Allt för många fabrikanter och säljare hafva 
i år utbjudit lim, både af svenskt och tyskt fabrikat, för att 
man skulle så snart önskvärdt varit kunnat Jämna ett nägor- 
lunda säkert omdöme om dem alla. Det synes emellertid, som 
om en eller annan fabrikant tagit sig före att utan sak- 
kunskap röra ihop ämnen, snart sagdt af hvad slag som 
helst, blott de äro klibbiga till en viss grad, för att sedan 


"RAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 37 


släppa ut smörjan i handeln. Detta har ock gjort, att mängen 
kommit att köpa lim af usel eller oduglig beskaffenhet och 
sedan förklarat limning till ingen nytta. 

Profning af larvliim. Mänga klagomäl hafva försports 
rörande det lims beskaffenhet, som utbjudes i handeln: än har 
det runnit ned pä stammen, torkat och bildat hinna vid mil- 
dare väderlek, eller blifvit för fast, da termometern närmat sig 
fryspunkten. Att fa köpa ett lim, som motsvarar alla anspräk, 
äfven ur billighetssynpunkt, torde för närvarande knappast 
vara möjligt. Tyskt fabrikat är i parti mycket billigt och torde 
knappast här kunna framställas till samma låga pris, men då 
det utminuteras hos handlande, blir det vanligen fem gånger 
dyrare. Att hemtaga det fatvis från Tyskland ställer sig så- 
ledes billigast, men man riskerar därvid att få en sort, som 
ej passar för våra förhållanden. 

Förlidet år tillverkade en och annan person själf sitt lim, 
antingen efter eget eller tyskt recept, och ansåg detsamma 
vara godt, om icke det bästa. Detta har dock ej besannats 
vid de prof, man vid Anstalten och på andra håll haft tillfälle 
anställa. Ett lim kan visa sig förträffligt till fångst af fjärilar 
i bästa fall under några dagar, men bildar snart hinna eller 
rinner bort, hvarför det ofta måste förnyas, hvilket ju blir be- 
svärligt, då det är fråga om många träd. Det hårdare bibe- 
håller ringen tämligen oförändrad nästan i hvilket väder som 
hälst, men blir fastare i ytan efter en kort tid eller vid ky- 
ligare väderlek, och måste då äfven detta bättras eller förnyas, 
antingen genom strykning med sticka eller genom tillförande 
af nytt, hvilket medför samma olägenhet genom att öka ar- 
betet som det först nämnda. 

I betraktande af dessa olägenheter, beslöt Pomologiska 
Föreningen att anskaffa lim från flera fabrikanter och för- 
säljare för att på olika orter pröfvas, hvarefter resultatet skulle 
offentliggöras. Detta skedde i behaglig tid, då marknaden 
började Öfversvämmas af en mängd sorter, den ena sämre 
än den andra. 

Fastän Anstalten f. n. ej kan anses som riktigt lämplig 
plats för pröfning af larvlim, då inga därför passande frukt- 
träd ännu finnas på stället, och då frostfjärillarvernas antal 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. re 
ii 


senom föregäende besprutningar reducerats till ett minimum, 
ville man dock där göra hvad man kunde för saken, sedan 
prof erhällits af de limsorter, Pomologiska Föreningen an- 
skaffat. Dessutom erhöllos frän fabriker ätskilliga andra lim- 
sorter, hvarigenom antalet uppgick till omkring 40. Af ut- 
seendet att döma voro dock ett par eller kanske flera prof 
af samma tillverkning och lika beskaffenhet. Gördlarna gjor- 
des af en tunnare, asfalterad papp, som fåtts från Munksjö 
och bestod af 15 meter långa och 10 el. 15 cm breda remsor. 
De lindades omkring de på platsen växande löfträden, och 
träull anbringades vid öfverkanten, på det att de insekter, som 
kröpo uppför stammarna, skulle under gürdlarna söka vinter- 
kvarter. Såväl alar, aspar, rönnar och sälgar som. stora ekar 
fingo gördlar omkring stammen. ; 
Sex limsorter, som funnos i förvar sedan förra året, an- 
vändes att börja med och utströkos på gördlarna i medio af 


september, dels för att utröna hur limmet förhöll sig under : 


då rådande högre temperatur, hvilken om dagarne uppgick 
ända till -- 18 grader och dels för att se, om fjärilar redan 
då voro i rörelse. Ny bestrykning ägde rum den 9 oktober, 
efter lindrig frost om nätterna. Rörande temperaturen efter 
sistnämnda dag är omnämndt å annat ställe. Den 12 nov. 
inträdde vintern på allvar, och blott högst få fjärilar visade 
sig sedan. Man kunde då träffa blott någon enda, som kru- 
pit upp till en ring, fast minimitemperaturen om natten varit 
omkring — 4. Den 16 föll något snö, och marken hade nu 
kälat i ytan, och då var det slut med svärmningen alldeles, 
äfvensom sedermera då töväder inträffade. 

Vid undersökningarna af gördlarna visade sig limmets 
beskaffenhet vara följande: 

|. Fran Joan Lisa i Linköping genom Pomologiska 
föreningen och länsträdgärdsmästaren G. Lmpen. Limmet 
hade tillverkats i nämnda stad och användes rätt mycket i 
orten förlidet är samt lärer ansetts godt. Det bestod af rä 


linolja, kokad vid sakta eld i 2—3 timmar. Vid användandet — 


tillblandades omkring 10% sâpa eller vaselin. 
Den 8 oktober hade limmet torkat eller runnit bort i följd 
af den varma väderlekens inflytande, hvarför nytt päströks. 


"LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 39 


Luften hade nu blifvit svalare, + 0 på natten och högst 
— 5 om dagen. Den 17 hade limmet dock nästan åter för- 
svunnit från gördeln. Var för tunnt att bilda ring, men kan 
användas, om det ofta förnyas. 

2. Fran ©. G. NorBACKk, Arvika.  Efter tyskt recept: | 
del rofolja, 3 d. harts och 6 d. tjära. Hvartdera af dessa 
ämnen hade uppvärmts i särskildt kärl och därefter blandats 
med hvarandra. Vid kyla tillsättes enligt föreskrift ytterligare 
något rofolja, ifall limmet stelnar. Kostar blott 30 öre litern. 

Behandlades liksom föregående och var detsamma tämli- 
gen likt till sina egenskaper, möjligen något bättre. Var dock 
bortrunnet den 8 och efter förnyelse äter den 17. 

3. Fran HEINRICH Ermisch, Burg Magdeburg, genom grossh. 
K. Knutson i Stockholm. Svart, stark luktande af kreosot 
e. d. Bildade lätt ring, som dock visade benägenhet att rinna 
pa solsidan. Vid lägre temperatur hårdnade det i ytan, men 
blef mjukare efter omstrykningar med spateln (stickan). 

4. Fran A. P. SjöBERG i Malmö, gulbrunt, med ringa 
lukt. Bildade ring, som dock ej bibehöll formen pä solsidan. 
Skinnade sig nägot och härdnade, men blef änyo segt efter 
strykning. Vid kyligare luft höll det sig segt, men ringen 
bibehöll sig ej riktigt bra. Myggor och frostfjärilar fastnade 
rätt ofta, men det måste förnyas och strykas emellanåt. 

En annan sort af gammal tillverkning och på halfbuteljer 
rann snart bort. Troligen samma sorts lim, som fröken E. 
KarLssoN i Karup användt. 

5. Fran fröhandlare Linpaxz i Stockholm, troligen tyskt 
fabrikat. Svart, starkt luktande. Strôks på undersidan af 
en pappring från H. Gann & C:o i Upsala och fångade fjä- 
rilar utmärkt i början, men bildade skinn, trängde genom 
pappen och måste förnyas. En annan sort från samma 
ställe, se längre fram. 

6. Fran Svensons frühandel i Stockholm. Brunt, rann 
något, klibbigt men bildade hinna pa solsidan. Ringen bibe- 
höll sig ej och måste vid behof formas på nytt. 

Af de från Pomologiska Föreningen erhållna profven ut- 
strökos ringar den 14 oktober vid + 4°. Den 16 blef det 
10, den 17 4 och den 19 + 2°, 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


7. Från Aurrep Koster i Hernösand. Brunt, svag ter- 
pentinlukt, segt och mjukt, men bildade ej ring. Den 19 äter- 
stod blott en tunn och något klibbig hinna, som sedermera 
torkade. Alltså mindre lämpligt. 

8. Från Joux Lisa i Linköping, ett andra prof frän- 
samma ställe, se N:o 1. 

9. Fran A. P. SJöBERG i Malmö. Af ungefär lika egen- 
skaper som N:o 4, troligen samma sort. 

10. Från Lupw. P. PFANNSTIEL i Malmö. Brunt, obetyd- 
list luktande. Bildade ring, som dock snart förändrades, 
emedan limmet hade benägenhet att rinna. Var den 17 nästan 
bortrunnit och blott en tunn och svag hinna kvar. Måste 
ofta förnyas och är därför mindre lämpligt. 

11. Från H. Hansen (P. J. BECKS. kem. tekn baies 
Falkenberg). Svart, ringa lukt, mjukt, såpartadt, bildade ring, 
som bibehöll sin form, men stelnade i ytan och hårdnade 
snart. Är därföre föga lämpligt. 

12. Från apotekaren Z. OLsson (HENR. GAHNS bolag) 
i Upsala. Svart, stark lukt, mjukt, bildade ring, som dock 
gärna förändras på solsidan. Härdnar något vid kyla. En af 
de bästa sorterna, flera fjärilar fastnade därpå. 

13. Från H. JunccLausen, Frankfurt a. d. Oder. Svart 
ringa lukt, mjukt, säpartadt, bildade ring. Härdnade nägot vid 
+ 1° men fångade många fjärilar. Ratt bra sort. 

14. Från Cart Pritzxer, Billwärder, Bergedorf. Brun- 
svart, starkt luktande, mjukt, säpartadt, bildande ring. Härd- 
nade nägot vid frost, men var oljigt i ytan. 

15. Från EMIL SANDBERG, Stockholm. Liknar föregående, 
är nog för hårdt vid frost, men blir bättre efter omstrykning, 
liksom nästan alla andra sorter. 

16. Från S. Knott i Leipzig. Brunt, ringa lukt, rinnande, 
men segt och torkar snart. Måste ofta förnyas och är därför 
mindre lämpligt. 

17. Från Heinrich Ermiscu, Burg Magdeburg. Nunnelim, 
som användes med god framgång under somrarna vid nunnehärj- 
ningen i Östergötland. Svart, stark lukt, mjukt. Ringen for- 
mades med någon svårighet vid svalare temperatur, då den 


"LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 41 


olef väl hard. Bra för sommarbehof. Fjärilar fastnade lätt 
nog därpå. 

18. Från samma man. Raupenleim genom grosshandlaren 
Kk. Knutson i Stockholm. Likt föregående, men kanske ännu 
hårdare, syntes därför något sämre. 

19. Från Svensons fröhandel i Stockholm, ej samma 
sort som N:o 6. Svart, ringa lukt, mjukt och något segt vid 
+ 2°, bildade ring och blef brunt i luften. Flera fjärilar 
fastnade därpå. Rätt bra. 

20. Från SELLBERGS fröhandel i Stockholm. Svart, stark 
lukt, mjukt och något klibbigt, bildade ring, men hårdnade. 

21. Fran U. KRreeseE, Rafnäs, Norrköping. Svart, starkt 
luktande, mjukt och såpartadt, bildade ring, men blef snart 
för hårdt. 

Sedermera inlämnades till Anstalten prof från följande 
fabrikanter och försäljare. 

22. Skånska färgfabriksaktiebolaget i Malmö genom K. 
D. NaraHorstr. Nästan svart, segt, men bildade ej ring. 
Fångade bra ett par dagar men hårdnade sedan i ytan, hvar- 
för omstrykning ofta måste företagas. Blef något bättre efter 
tillsättning af 20 4 vaselin, men var snart odugligt, om flitig 
päbättring underläts. Många fjärilar fastnade, medan limmet 
var mjukt och utan hinna. 

23—25. Sedermera erhölls prof, bestående af tre sorter, 
af hvilka den ena hade stor benägenhet för att rinna och de 
båda andra voro för hårda. 

26. ”TJÄDERS fröhandel i Stockholm. Svart, starkt luk- 
tande, bildade ring, efter väta gråaktigt. Kanske något för 
hårdt, men många fjärilar fastnade. 

27. SELLBERCS fröhandel, annan sort än N:o 20. Svart, 
starkt luktande, bildade ring. Härdnade snart och måste ofta 
strykas om. 

28. Linpaurs fröhandel, annan sort än N:o 5. Svart 
brunt, starkt luktande, dälig ring, klibbigt, men troligen för 
hardt vid lägre temperatur. 

29. GRUMME Ct Son. Svart, föga luktande, mjukt, bildade 
ej ring, vatten stannade länge på ytan efter regn eller dagg. 
Rann ned och måste ofta förnyas och därför mindre lämpligt. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


30-34. Ytterligare fem prof från H. Ganns fabrik. Af ~ 
dem syntes det, som betecknades med B? bäst, men hade — 
benägenhet för att rinna, hvarför det förändrades något och À 


fick sedan namnet B‘. 


35. Bt Höll sig mjukt vid + 4° efter nattfrost och 2 


tycktes vara mycket bra. 


36—37. Åter två prof, B® och B®, som skulle utgöra 7 


förbättrade upplagor af B!. Af dessa syntes B° för fast, men 
B® var bättre och bibehöll sig i ring vid ända till + 12 à 14, 


dä det först började rinna, och var ännu mjukt och tämligen 


klibbigt vid — 10°. Torde alltså böra vara ett godt larvlim, 


fast något fullt tillförlitligt omdöme ej kan gifvas, da det er- 


hölls så sent, att inga frostfjärilar vidare förekommo. Apote- 


kare Z. OLssons i Upsala många bemödanden att framställa M 


ett godt lim hafva skett med sakkännedom och förtjäna allt 
beröm. Ännu en förbättrad sort, som sändes efter jul, syntes 
vara mycket bra. 

Slutligen sändes ett prof på en svartaktig vagnsmörja 
från trädgärdsmästaren Knut ÖHRMAN, Tumba. Den köptes 


hos WaHLiN & C:o, Blasieholmshamnen, Stockholm, für. 
jämförelsevis mycket billigt pris och ansågs i afsändarens — 


hemort såsom ett mycket godt larvlim. Det visade sig 
ej alls oäfvet, och därför hemtogos från nämnda firma 
prof på de båda sorters smörja, den för i handeln, nämligen 
en svartaktig och en gul. Den förstnämnda tycktes dock ej 
vara alldeles samma slag, som den herr ÖHRMAN sändt, utan 
var något för hård, hvaraf det synes, som om man vid smör- 
jans tillverkning ej är så noga med, att den alltid är af samma 
beskaffenhet. 

Den gula sorten visade sig, som det tycktes, utmärkt, 
ehuru inga frostfjärilar då funnos till hands för försöken, men 
kvarnmott och flugor fastnade därpå vid första beröring. Den ut- 
ströks liksom den andra i sträng på ett bräde och bibehöll formen 
sanska bra ända till + 12? samt höll sig mjuk vid mycket 
lägre temperatur, men efter någon vecka hårdnade den allt mer 


och mer och kunde därför ej anses god, samt innehöll en del - 
fastare, vaxliknande, smärre klumpar. Min tro är likväl den, 


att detta slag af vagnsmörja kan lätt göras likformig och 


A SORT TT 


\ Held + 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 45 


genom tillsättning af något ämne (kanske fett eller såpa) bli 
af sådan beskaffenhet, att klibbigheten bibehålles vida längre. 
Skulle detta kunna ske, vore mycket vunnet, ej minst genom 
det billigare priset, då däraf beredt larvlim -ej borde kosta 
mer än !/, eller högst !/; af det, som nu i handeln utbjudes. 

Utdelning af cirkulär och skrifvelser. Ett af de erkändt 
verksammaste medlen för att indirekt motarbeta insekthärj- 
ningar torde vara, att så långt ske kan utbreda kännedomen 
om ifråga varande skadedjurs utseende och lefnadssätt samt 
lämpliga medel till deras förgörande. Bästa metoden är väl 
härvidlag, att kostnadsfritt sprida eller för mycket billigt pris 
tillhandahålla lättfattliga skrifter i ämnet. Detta hafva några af 
våra Hushållningssällskap till fullo insett och tillämpat på så 
sätt, att cirkulär med upplysningar tryckts och utdelats i 
tusentals exemplar. Östergötlands Hushällningssällskap tog 
initiativet, hvarefter ett och annat af de öfriga på uppmaning 
från Anstalten följde exemplet. Härom nämndes något redan 
i förra arsberättelsen. Då cirkulären egentligen berörde blott en 
enda insekt, nämligen frostfjäriln, gick undertecknad i författning 
om, att en billig hjälpreda, rörande bekämpandet äfven af 
andra för fruktträden skadliga insekter, blef utgifven fran 
trycket. Den hade titeln: »Våra för fruktträd och bärbuskar 
skadligaste insekter» och utgjorde tre tryckark samt var för- 
sedd med 39 i texten intryckta figurer. Bokhandelspriset 
sattes till 60 öre, men detta blef betydligt reduceradt, i visst 
fall ända till hälften, om ett större antal rekvirerades från 
samma hand. Profexemplar sändes gratis och i god tid till 
en mängd skolor äfvensom till Hushållningssällskapens sekre- 
terare, på det man skulle hinna fatta beslut om utdelning, 
innan frostfjärilhärjningen började i våras. Flera Förvaltnings- 
utskott insågo äfven, att skyndsamhet vore af nöden, och 
ställde sig därefter, andra åter lämnade ej svar förrän efter 
en påminnelse. 

Genom Hushållningssällskapen blefvo inalles 2,728 exem- 
plar gratis utdelade bland fruktodlare, och detta tal kan ju 
anses ganska stortartadt, men kunde hafva blifvit betydligt 
större, om alla Förvaltningsutskott haft samma uppfattning, 
rörande lämpligheten af att sprida allmännyttiga skrifter bland 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. ‘ Meg 


allmänheten. Då det ej är utan ett visst intresse att erfara — 
de olika Utskottens ställning till fruktträdsodlingen, särskildt 
beträffande spridandet af upplysningar rörande en af denna 
näringsgrens för närvarande viktigaste frägor, anser jag mig 
kunna här nägot närmare redogöra för deras ätgöranden 
härutinnan. 

Tre Sällskap, nämligen i Älfsborgs Norra, Blekinge och 
Västmanlands län utdelade hvardera 500 exemplar. 

I Kopparbergs län 200 ex. 

Af nio Sällskap, nämligen Stockholms (128), Upsala, 
Östergötlands, Kalmar Södra och Norra, Malmöhus, Göteborgs- 
och Bohus samt Gotlands och Gefleborgs län, 100 ex. hvardera 
till utdelning. 

Af tvä, nämligen Västernorrlands och Älfsborgs läns 
Södra, 50 ex. hvardera. 

Afslag på framställningen om inköp för utdelning läm- 
nades genom Sällskapens sekreterare i Södermanlands och 
Örebro län utan motivering. 

Förut skedd spridning af cirkulär rörande frostfjäriln an- 
sågs tillräckligt inom Värmlands län. 

På grund af tillgångarnas anlitande för viktigare ändamål 
kunde ingen åtgärd vidtagas af Sällskapen inom Hallands och 
Jönköpings län. é 

Skaraborgs läns utskott »fann ej skäl föreligga» för in- 
köp af skriften. Detta oaktadt att på hela Kinnekulle samt i 
många andra områden inom länet frostfjärilns med flera larver 
kalätit de flesta trädgårdar. 

Böcker inköpas ej af Kristianstads Hushållningssällskap. 

Jämtlands, Väster- och Norrbottens Hushållningssällskap 
hembjödos ej boken, alldenstund fruktodlingen där är högst 
obetydlig. 

Ökadt anslag till Anstalten. Det är nu sex år sedan 
Regering och Riksdag bestämde tjänstemännens löner och 
anslaget till institutionens underhåll och drift. Till följd af 
ökadt arbete och prisstegring inom alla områden hafva ut- 
gifterna ej så obetydligt stigit sedan dess, och det blef där- 
för nödvändigt att söka få anslaget höjdt, om arbetena vid 
Anstalten skulle kunna fortgå obehindradt och utan afbrott. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 45 


Hvad assistentens lön beträffar, var denna beräknad för högst 
sju månaders tjänstgöring årligen och därför ej större än ett 
tusen kronor. Erfarenheten hade dock visat denna tid vara 
för kort tilltagen. 

Arbetsbiträdets eller vaktmästarens lön bestämdes äfven 
vid samma tid efter ett förslag, förut uppgjordt af Landt- 
bruksakademien, då arbetslönerna ej voro så höga som nu, 
och det blef därför nödigt att bereda honom sådana inkomster, 
att de kunde jämföras med likställda personers i orten. 

Slutligen hade behofvet af ett extra biträde under de må- 
nader af året, då arbetena hopas, och föreståndaren tidtals 
måste ensam utföra dem, i anseende till assistentens tjänste- 
resor, gjort sig alltmer gällande. 

Utgifterna för underhåll och drift hafva äfven vuxit årligen, 
hvarför någon ökning af anslaget äfven härtill blifvit af be- 
hofvet påkalladt. 

For att i nagon man fa dessa olägenheter afhjälpta, 
ingick undertecknad till Kongl. Maj. med underdanig an- 
hallan om löneförhöjning med 1,000 kronor åt assisten- 
ten, emot skyldighet for honom att hela aret tjänstgöra vid 
Anstalten. Vidare att anslaget till underhall och drift matte 
höjas med sexhundra kronor, hvarigenom detta anslag 
skulle efter nästa års ingång komma att uppgå till tvåtusen ett 
hundra kronor. Sedan denna framställning vunnit Landtbruks- 
styrelsens understöd, behagade Kongl. Maj:t upptaga densamma 
som proposition till Riksdagen. Här gick ärendet igenom 
- utan meningsskiljaktighet och blef sedermera af Kongl. Maj:t 
fastställdt. 

De medel, som af Kongl. Maj:t beviljats förlidet år till 
cementgolf i källaren, tätning af innerväggar därstädes sam 
iordningsställandet af pumprummet och ett särskildt vinterrum 
för inläggning af sådana materialier, som ej tåla kyla, hafva 
under hösten blifvit använda för sitt ändamål. 

Utplantering af träd och buskar från trädskolan har 
skett, så långt tillgång på sådana medgifvit. Plantor af Py- 
rethrum roseum hafva utlämnats gratis till de personer, som 
anmält sig vilja odla denna vackra och nyttiga växt. Af s. k. 
gagnväxter har som vanligt omkring ett hundratal olika arter 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


uppdragits, för att föda på nära håll ej skulle saknas för er- … 


hållna försöksdjur. 
En särskild afdelning af åkerjorden inom området har 
indelats i smärre rutor, hvarå planterats en del giftiga örter 


samt sådana växter, hvilkas blommor lämna föda åt åtskilliga _ 


insekter. 

Enligt diariet är antalet skrifvelser under året ett tusen 
ett hundra femtioåtta, hvilket öfverskrider förra årets med ett 
hundra sextioen. 

Många af dessa skrifvelser hafva innehållit begäran om 
bemyndigande att använda kejsargrönt mot insekter, hvilka skrif- 
velsers besvarande tagit mycken tid i anspråk. Insända prof på 
skadeinsekter för artbestämning och förfrågningar om medlen 
mot dem hafva som vanligt varit rätt många. Prof på skade- 
insekter och parasitsvampar hafva äfven mottagits och för- 
frågningarna besvarats efter omständigheterna. 

Af skol- och skadeinsektsamlingar hafva under året 
ovanligt få blifvit beställda och ordnade, nämligen blott en 
till en skogsskola och två till andra skolor. 


Antalet besök vid Anstalten i och för att taga del af dess 
arbeten äfvensom att erhålla upplysningar och råd har upp- 
gått till ett hundra ett, däribland af fyra utländingar, nämligen 
en norrman, en finne, en österrikare och en engelsk miss. 
Besöken hafva alltså varit betydligt flera än under föregående 
aren. Samma har förhållandet varit med antalet telefonbud 
rörande önskade upplysningar. 

För Anstaltens ändamål och verksamhet intresserade per- 
soner hafva äfven detta är ihägkommit densamma med gäfvor, 
hvilka här med tacksamhet omnämnas: 

Entomologiska Föreningen i Stockholm: 23 argangar af 
dess tidskrift samt ett för byten erforderligt antal exemplar 
af »Uppsatser i praktisk entomologi“. 

Hr G. HOFGREN: Behöfliga kalendrar. 

Hr KNUT Bovin: Diverse prydnadsväxter. 

Hr E. ROESLER: Mörkrum för framkallande af fotografier. 

Hr G. LinD: Diverse försöksplantor etc. 

Hr L. TRAFVENFELT: Nordiska fjärilar. 


4 


re, À 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTERUKSSTYRELSEN 1903. 47 

Hr E. MJÖBERG: Äkerns skadeinsekter af A. E. HOLMGREN 
samt sällsyntare insekter. 

Hr H. MUCHARDT: Diverse smäskrifter samt preparat af 
insektlarver, puppor m. m. 

A. TULLGREN: Diverse böcker och insekter. 

_ Riksmuseets Entomologiska Afdelning gen. prof. Y. SJÖ- 
STEDT: En samling svenska hemipterer. 

Undertecknad: En samling nordiska fjärilar för byte mot 
smafjarilar till Anstaltens samling, samt åtskilliga arter för 
komplettering. 

Löjtnant C. LUTTROPP: Nematus-larver. 

Dessutom hafva flera personer beredvilligt sändt diverse 
lefvande insekter för uppfödande och undersökningar. 

Anstaltens insektsamlingar hafva ganska betydligt ökats 
under året, och har deras ordnande försiggått så långt tiden 
medgifvit. Härmed har studeranden ERIC MJÖBERG biträdt under 
nära tre månader af sommaren, hvarvid Anstaltens stora 
coleoptersamling blifvit ordnad enligt nutidens fordringar. 

Assistenten A. TULLGREN har genomgått mindre kurser i 
praktisk entomologi med trädgårdseleverna vid Landtbruks- 
akademiens Experimentalfält och Bergianska trädgården samt 
hållit föredrag om skadeinsekter, där sådant påkallats. 

Anstaltens boksamling har betydligt ökats genom byten, 
skänker och inköp. 

Vaktmästaren E. J. SELLBERG har utfört smärre besprut- 
ningsarbeten i några närliggande trädgårdar. 


Tjänstemännens resor. 


Undertecknad har ej haft tillfälle att företaga mer än 
två kortare resor under sommaren, nämligen till: 

l. Gripsholms slott den 16 juli enligt särskildt förord- 
nande för att komma i tillfälle därstädes undersöka verknin- 
garna af besprutning med kejsargrönt å en större, för några år 
sedan utförd fruktträdplantering. Ett besök skedde därstädes 
för samma ändamål äfven förlidet år, för hvilket redogöres när- 


mare i årsberättelsen till Landtbruksstyrelsen för 1902 å sid. 
36. Då hade man äfven sprutat, men för sent, så att större 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


delen af de mänga träden redan voro mer eller mindre kal- 
ätna, dä arbetet företogs. 

Nu hade man börjat detsamma i god tid, och verknin- — 
garna däraf voro, som man kunde vänta, påtagliga, ty vid be- 
söket kunde knappast ett enda märkbart skadadt träd upp- 
täckas, dä däremot de närbelägna, inom staden Mariefred be- 
fintliga trädgärdarna varit kalätna, emedan där intet ätgjorts. 
Träden där hade visserligen nu börjat få nya blad, men deras 
utseende. visade allt för väl, hur illa ätgängna de varit. Manga 
inom orten boende fruktodlare hade vid ett sammanträde på 
stället haft det bästa tillfälle att öfvertygas om besprutningens 
stora nytta, då den sker i rätt tid och med lämplig redskap. 

2, Skepparviken à Värmdön efter rekvisition af ställets 
innehafvare, f. d. landtbrukaren C. A. WAHLSTRÖM. Af füre- 
gäende berättelser framgär, att de af nämnda person för mänga 
ar sedan egenhändigt planterade fruktträden artat sig särdeles 
väl och emellanät lämnat rika fruktskördar, men att de pâ 
senare tiden varit mycket utsatta für angrepp af moniliasvam- 
pen. Först angrepos astrakanträden och sedermera äfven de 
andra. I år hade de flesta träden saknat blommor, och svamp- 
angreppet var därför lindrigare på det hela taget; blott några 
astrakanträd, som hade blommat och nu buro tämligen ymnigt 
med frukt, visade torra ändskott här och där. Frostfjäriln 
hade ännu ej visat sig allmän, hvarför träden stodo gröna och 
vackra. Ett af dem, äfven detta en astrakan, hade haft rik- 
ligt med blomknoppar, men några utvecklade blommor kommo 
ej till stånd. Man hade antagligen trädgårdens isolerade läge 
att tacka för, att frostfjärilhärjning ännu ej fått insteg därstä- 
des. Några andra skadeinsekter förekommo ej häller i an- 
märkningsvärd myckenhet. Trädgården är nämligen på tre sidor 
omgifven af barrskog och på den fjärde af vatten, hvilket måste 
i hög grad hindra en del insektarter att ditkomma, isynnerhet 
frostfjärilhonorna, som ej på egen hand kunna passera en 
längre väg. Undervisning i besprutning med mera lämnades. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 49 


Assistenten A. TULLGRENS tjänsteresor. 

l. Till Strängnäs för att vid Strängnästraktens Träd- 
gardsodlarefürbunds sammankomst den 18 januari hålla ett 
föredrag rörande trädgårdens viktigaste skadeinsekter samt ut- 
rotningsmedlen mot desamma. 

2 och 4. Till Kalmar och Blekinge län för undersök- 
ningar samt ledning af utrotningsarbetet mot löfskogsnunnan. ! 
— »Redan 1840 iakttogs trädgärds- eller löfskogsnunnan, som 
den också plägar benämnas, i trakten af Karlskrona, där 
man har och hvar anträffade den, företrädesvis i träds 
gardarna. Sedermera visade den sig blott i mindre antal 
ända till är 1898, dä den uppträdde i större mängd i 
närheten af Kalmar och i Gullabo socken i södra Kalmar län. 
Fyndet meddelades till Statens Entomologiska Anstalt och 
för att närmare utforska insekternas utbredningsomräde be- 
ordrades Anstaltens dävarande assistent att besökä de härjade 
platserna. Vid den undersökning, som sälunda samma höst 
företogs, framgick, att fjärilh förekom i stor myckenhet ut- 
bredd öfver ett synnerligen vidsträckt område. Talrikast var 
den i norra Bleking i trakten rundt Hallasjön och i Gullabo 
socken af Kalmar län, företrädesvis å Hästmahults ägor. Till 
följd af dessa undersökningar, som ådagalade att faran för 
ytterligare spridning och härjning af skadeinsekten var syn- 
nerligen stor, beviljade Riksdagen på anhållan af Kongl. 
Maj:t ett anslag pa 10,000 kr. för bekämpandet af 
skadedjuren, och uppdrog Kongl. Landtbruksstyrelsen at En- 
tomologiska Anstaltens assistent att leda utrotningsarbetet. 
Detta bedrefs praktiskt och med stor energi, hvarför också 
resultatet, som det syntes, vid årets slut var synnerligen godt. ? 
En förnyad granskning af det härjade området sommaren 
1900 bekräftade detta, i det endast ett fåtal larver påträffades. 
Arbetet vår och sommar 1899 hade kostat sammanlagdt 
4,904: 90 kronor, och hade ejmindreän 2,290,5 dagsverken utförts. 

Man trodde sig nu efter utrotningsarbetet 1899 ha för den 
närmaste framtiden befriat trakten från dessa skadedjurs härj- 

Det följande är från A. TULLGRENS rapport till Landtbruksstyrelsen. 

” YNGVE SJÖSTEDT, kampen mot trädgärdsnunnan (Ocnerza dispar L.) 1899. 
Rapp. till K. Landtbruksst. Ur Medd. fr. K. Landtbruksst. N:o 1. 1900 (N:o 60). 


Entomol. Tidskr. Arg. 25 H. 1, (1904). 4 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. i + 


ningar, men sä visade sig ej vara fallet. Redan hösten 1902 
ingick meddelande om, att larverna af trädgärdsnunnan ånyo ~ 
visat sig i afsevärd mängd, och att en förnyad granskning af 
omrädet i dess helhet vore af behofvet päkallad. Underteck- 
nad fick i uppdrag sälunda att besöka de härjade platserna i 
Småland och Bleking. Resultatet af denna undersökning blef, 
att åtminstone i norra Bleking på ett par ställen i Långe- 
måla och öfverallt i Bjurabygget, båda gamla härjningsplatser, 
äggsamlingar af fjärilar anträffades i sådan mängd, att ett för- 
nyadt utrotningsarbete vore nödvändigt, för att insekterna ej 
skulle hinna vidare föröka sig och tilläfventyrs än en gång 
anställa sådana härjningar som 1898. 

På förslag af Entomologiska Anstaltens föreståndare pro- 
fessor LAMPA fick undertecknad af Kongl. Landtbruksstyrelsen 
i uppdrag att leda arbetet, och ställdes till mitt förfogande 
nödiga medel utaf anslaget för trädgårdsnunnans utrotande. 
Resultatet och gången af arbetet vill jag här i korthet framlägga. 

Det första, jag företog mig, var att försäkra mig om bi- 
träde af någon af de personer, som i egenskap af förmän för 
ett arbetslag deltagit i utrotningsarbetet 1899. Jag vände mig 
då redan tidigt i mars till landtbrukarne K. J. GUSTAFSSON och 
C. J. PETTERSSON, hvilka båda förklarade sig villiga deltaga. 
Åt GUSTAFSSON gaf jag dessutom i uppdrag att anskaffa till- 
räckligt med arbetsfolk, till dess jag kom ner till härjnings- 
området. Villkoren vore nu desamma som under arbetet 
1899, nämligen en daglön af 1.50 kr. för vuxna och 0.75 kr. för 
minderåriga. Från början var det blott meningen använda 
fullvuxna, men måste jag mot slutet af arbetet äfven antaga 
några stycken pojkar till handtlangare åt de äldre. 

Enligt de undersökningar, som gjorts af SJÖSTEDT, skulle 
äggens kläckning sammanfalla med löfsprickningen och den 
första grönskans uppträdande. I början af april voro träden 
här i Stockholmstrakten ännu i knopp, men på grund af den 
intensiva värvärme, som då rådt omkring en månads tid, 
kunde man befara, att längre söderut vegetationen vore mera 
utvecklad, och sålunda borde kläckningen af nunneäggen vara 
nära förestående. Jag afreste därför den 17 april från Stock- 
holm till Kalmar som närmaste mål. Vid mitt besök sistlidna 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 51 


höst därstädes anträffades ej några äggsamlingar, men då 
jag hade anledning befara, att äggläggningen blifvit fördröjd, 
ville jag vidtaga en förnyad granskning af området. Resulta- 
tet blef emellertid negativt, några ägg stodo ej att finna, oak- 
tadt larverna enligt uppgift förflutna sommaren varit mycket 
talrika. Några som hälst åtgärder voro således ej här af be- 
hofvet påkallade, man finge afvakta sommaren för att se, om 
några larver ånyo skulle visa sig. 

Följande dag, söndagen den 20 april, var det emellertid 
slut med det vackra vårvädret. En häftig snöstorm, som 
varade hela dagen och större delen af natten till måndagen, 
strök öfver större delen af sydöstra Sverige, åstadkom stora 
vindfällen i skogarna och tornade upp stora snödrifvor längs 
stenmurar och byggnader. Att på måndag fortsätta till Rå- 
bäcksmåla var sålunda ingen mening med. Att företaga en 
undersökning af stenmurar, som helt eller delvis voro täckta 
af snö, var lönlöst. Pa tisdagen afreste jag emellertid, i 
hopp att snön söderut skulle vara mindre, och att solen skulle 
sticka fram och smälta snön. Vid ankomsten till Råbäcks- 
måla fick jag emellertid veta, att snön låg fotsdjup i skogen, 
och dessutom hade jag under vägen dit, då vi åkte stundom 
genom drifvor af ett par fots djup, fått se att någon under- 
sökning af situationen ej var att tänka på under de närmaste 
dagarna. Enligt kyrkovärden ISRAELSSONS utsago var det dess- 
utom nära nog omöjligt taga sig fram till nunnehärden uppe 
i Hästmahult, spärrad som vägen var genom drifvor och kull- 
fallna träd. Onsdagen den 22 april föll ånyo snö till ett par 
tums djup. Torsdagen var mulen och kall, under det att fre- 
dagen och lördagen medförde ett ljumt och rikligt regn, som 
tillika med starkt solsken under söndagen gjorde slut på snön 
i det allra närmaste. Den 27 april genomgick jag i sällskap med 
ISRAELSSON det härjade området å Hästmahults och Råbäcks- 
målas ägor. Vid min resa i höstas befarade jag nämligen, 
att äfven här äggläggningen blifvit fördröjd. Granskningen af 
området visade emellertid, att några nya äggsamlingar ej kunde 
påträffas. Talrika fjolarsgamla äggsamlingar funnos däremot 
i mängd. Något arbete härstädes var sålunda öfverflödigt, 
och jag fortsatte därför samma e. m. resan till Brändahall för 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


att så fort som möjligt få i gång arbetet i Bleking. Och för 
att eventuellt kunna börja arbetet redan följande dag, sökte 
jag upp K. J. GUSTAFSSON i Långemåla samma afton för att 
närmare komma öfverens om arbetet. 

Under min vistelse i Kalmar hade jag gjort uppköp af 
åtskillig material. Viktigast var tjäran till bestrykandet af 
äggsamlingarna. Vid det föregående arbetet 1899 hade an- 
vändts “black varnish*. Da denna tjärsort af SJösTEDT fram- 
hållits som den bästa, inköptes ett fat af denna sort, men då 
den ställde sig tämligen dyr, 36,30 kronor per fat, beslöt jag 
äfvenledes på prof försöka med ett fat af s. k. gasverkstjära, 
hvilken blott betingade ett pris af 15 kr. pr fat. Utom tjära 
inköptes bleckpytsar, tjärborstar m. m. Allt hade sändts i 
förväg till Spjutsbygd och skulle vara afhämtadt till Länge- 
måla af GUSTAFSSON. Vid besöket hos denne nämnda afton 
fick jag veta, att allt var klart till arbete; tjäran etc. var kom- 
men och ett 50-tal arbetare funnos att tillgå. Det beslöts där- 
för, att bud skulle utgå till arbetarna följande morgon, att de 
kl. 12 middagen skulle infinna sig i Bjurabygget till arbete. 

Den 28 april börjades således arbetet på allvar. Arbets- 
styrkan fördelades på två lag, af hvilka det ena under C. A. 
PETTERSSONS ledning skulle granska nunnehärden i Bjurabyg- 
get, det andra, hvars förman K. J. GUSTAFSSON blef fick i 
uppdrag att genomga Langemalaomradet pa andra sidan Halla- 
sjön. Da de emellertid nu alla voro samlade i Bjurabvgget, 
fingo de samtlige arbeta dar under fürsta dagen. Som ett 
synnerligen gynnsamt faktum ma nämnas, att flertalet af 
de antagna arbetarna hade varit med om arbetet 1899 under 
SJOSTEDTS ledning. De kände säledes till huru äggsamlingarna 
sago ut och visste, hvar man borde söka dem. Nägon un- 
dervisning häruti behöfdes därför knappast; hufvudvikten var, 
att det under arbetets gang sags till, att inga murar eller rö- 
sen blefvo férbigangna eller slarfvigt genomsökta. Arbetarne 
fordelades nu i smärre partier, vanligtvis gingo de samlade 
tre och tre, af hvilka da en hade i uppdrag att smörja. Ur- 
sprungligen hade jag tänkt blott använda vuxet folk till arbe- 
tet, enär det 1899 visade sig ofördelaktigt tilläta en mängd 
mer eller mindre svärhandterliga pojkar deltaga i det- 


å VEN 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 53 


samma. Emellertid frångick jag litet längre fram denna plan, 


‘dA det visade sig nödvändigt att öka arbetsstyrkan nagot för att 
i tid kunna hinna afsluta arbetet, och tillät jag därför nägra poj- 
kar deltaga. Dessa placerades emellertid ej tillsammans, utan 
en gosse med uppgift att bestryka äggsamlingarna med tjära 
fick gä tillsammans med tvänne äldre, hvilka dä hade uppsikt 
öfver honom och ej tilläto nägot ofog med kamraterna. Under 
sädana förhällanden ut- 
rättade de ganska myc- 
ken nytta och voro en 
billig arbetskraft. 

Redan under första 
arbetsdagen päträffades 
massor af nya äggsam- 
lingar eller “bon“, som 
folket brukade kalla dem. 
Antalet syntes vara än- 
nu större, än da jag i 
höstas besökte orten. 
Talrikast voro de i smärre 
stenrösen, 1 hvilka ek- 
eller videbuskar växte, 
och icke minst talrika i 
närheten af vattensam- 
Imesar. .1:de större (ri 
stående stenmurarna vo- 
ro de mindre allmänna Ypperligt gömställe för larver, som skola för- 
och uti nyupplagda sten- puppas, och för äggsamlingar. 
rösen pä en del äkrar 
kunde man fä söka länge och väl, innan nägra anträffades. 
Ofta kunde man pä lämpliga lokaler finna stenar belagda med 
bortät ett 20-tal äggsamlingar, och uti spruckna block var 
antalet ännu stôrre. Uti ett dylikt fanns, när efter mycket 
besvär det tillräckligt bräckts isär, på en sprickyta om unge- 
fär en kvadratmeter nära nog hela ytan fullständigt täckt af 
tomma puppskal och larvhudar samt spridda äggsamlingar. 
Sprickan var blott nätt och jämt tillräckligt bred för en larv 
att komma emellan, och på grund af att den lutade något, var 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


den ju väl skyddad för regn, säledes i alla afseenden ett vp- 
perligt gömställe. 

Arbetet gick fram tryggt och ordentligt, och jag insäg 
genast, att jag kunde hysa förtroende för de bäda förmännens 
såväl duglighet som förmåga att arrangera arbetsfördelningen, 
en åsikt, som bestyrktes under arbetets fortskridande. 

Följande dag, den 29 april, skildes de båda arbetslagen, 
och GUSTAFSSONS ôüfvergick till Långemåla. Här voro ägg- 


Stenrös med talrika äggsamlingar. Från Kallgärdsmäla. 


samlingarna i allmänhet ej så talrika som i Bjurabygget, men 
dock tillräckligt många för att motivera ett grundligt genom- 
sökande af området. Vi proberade nu den inköpta gasverks- 
tjäran. Denna visade sig vara mera lättflytande, men ägde 
en något skarpare lukt. Till det afsedda ändamålet visade 
den sig vara förträfflig, och det enda klagomålet öfver den var, 
att under starkt soliga dagar den intensiva gasen starkt an- 
grep den tunnare huden, särskildt i ansiktet, en olägenhet, 
som för öfrigt äfven vidlådde »black varnish.» 


N LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTVRELSEN 1903. 55 

Af några arbetare fick jag höra, att "massor" af ägg- 
samlingar anträffats pa stenmurarna i Ledja. För att taga 
närmare kännedom härom reste jag dit upp den 30. Först 
genomsöktes några af de gamla fyndorterna, men utan 
att anträffa mer än ett fatal äggsamlingar. Sa stannade 
vi vid en mindre gard och tillsporde folket, om de kände 
till nagot om nunnan. Jo, den fanns det godt om — uppe 
pa vinden! Har krälade i fönstren massor af c. 3 mm 


Rikt äggbelagd lokal vid Kallgardsmala. 


långa larver, och sökte man under stenar i närheten, borde 
man också kunna finna larver, påstods det. Att larver på- 
träffades inom hus redan vid denna tid var ju mindre underligt. 
Några fjärilhonor hade krupit in under det tämligen bristfälliga 
spåntaket och lagt ägg, som sedan af rumsvärmen kläckts 
något i förtid. Sådana företeelser voro rätt vanliga... Under 
arbetet synades därför noga taklister och utstående bjälkar. 
Vi sökte nu äfven under stenar i murar och rösen samt 
påträffade därvid ett ganska stort antal larver, men blott en- 
staka okläckta äggsamlingar. I allmänhet sutto larverna rätt 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


djupt dolda. De voro 6 à 7 mm länga, och deras utseende 
gaf vid handen, att de befunno sig uti det andra utvecklings- 
stadiet. Tydligen voro de flera veckor gamla, sannolikt kläckta 
redan i början af april. Allt eftersom vår undersökning fort- 
gick, hittade vi här och hvar dylika larver. Att emellertid nu 
vidtaga några särskilda åtgärder lönade sig ej. Jag måste 
tyvärr lämna dem i fred, i hopp att stararna skulle göra slut 
på dem litet längre fram. Tillräckligt med okläckta äggsam- 
lingar fanns ej heller för att motivera ens ett mindre ar- 
betslag härstädes. Under lop- 
pet af utrotningsarbetet pa- 
träffades äfven på några an- 
dra ställen larver, som tyd- — 
ligen voro kläckta före snö- 

stormen. Dock påträffade jag 

dem ingenstädes i sä stor 

mängd som i Ledja. 

Den 1 maj anträffades 
de första ny kläckta äggsam- 
lingarna i det fria. Larverna 
sutto ännu kvar, hvarför de 
också genast fingo göra be- 
kantskap med tjäran. 

Sten belagd med 11 äggsamlingar. I midt- Under veckans lopp hade 
linien en död hona och strax nedom Er : o 
ett tomt puppskal. Äggen om- man berättat mig, att Be. 
randade med hvitt. Mästaremäla ägor, sydväst 
om Hallasjün, skulle finnas 
en myckenhet äggsamlingar i stenrösen. För att taga reda 
på hur härmed förhöll sig reste jag dit på söndag eftermid- 
dag. Oaktadt vi genomsökte talrika stenrösen och andra länıp- 
liga lokaler, funno vi blott ett ringa antal äggsamlingar, hvar- 
för jag ansåg ej lämpligt göra något vidare åt saken. 

I Långemålatrakten voro äggsamlingarna mindre talrika, 
men å andra sidan mera spridda. Det var därför nödvändigt 
härstädes låta folket genomgå hela trakten. Större åkrar med 
nylagda stenrösen undersöktes blott flyktigt, då fjärilarna i all- 
menhet undvikit dylika. Hufvudsakligen koncentrerades arbe- 
tet på sådana lokaler, där man visste nunnelarverna varit tal- 


| 
| 
| 


| 


SLAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 57 


rika under den sistförflutna sommaren. Här hade man också 


fullt upp att göra, och arbetet var desto drygare, som man 
måste genomsöka stenrösena ofta ända till botten. Som ett 
allmänt omdöme torde man kunna påstå, att äggsamlingarna 
under det pågående arbetet i de större stenrösena i allmänhet 
träffades djupare än under arbetet 1899. En annan iaktta- 
gelse var den, att man blott mycket sällan träffade äggsam- 
lingar på fristående stenblock. Äfven härutinnan var det en 


Från utrotningsarbetet i Kallgårdsmåla. 


afsevärd skillnad mot förr, ett faktum, som var tämligen en- 
kelt att konstatera, då ju tjärfläckarna sutto kvar sen arbetet 
1899. Dessa olikheter får man väl tillskrifva väderleken un- 
der föregående höst. Denna var nämligen i hög grad både 
kall och våt, och till följd häraf hafva fjärilarna sökt skydd 
så mycket som möjligt. Utmärkta platser voro större flata 
block, som ej lågo tätt till marken. På sådana kunde man 
ofta räkna ett 20-tal äggsamlingar. En sten med enc. !/, 
kvmtrs flat yta var besatt med 20 äggsamlingar, och i midten 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


satt en död fjärilhona; en annan sten (jfr fotografien) mätte 
c. 16 kvdm i yta och var belagd med 11 äggsamlingar, äfven | 
här satt honan kvar. Att tillskrifva en enda hona att hafva 
lagt alla dessa ägghopar torde likväl vara nära nog orimligt. 

Den 7 maj var Längemälaomrädet så pass väl genom- 
gänget, att jag lät därvarande arbetslag öfvergä till Bjura- 
bygget, där det ännu fanns åtskilligt att göra. Båda lagen 
arbetade gemensamt den 7 och 8, hvarefter Bjurabygget läm- 
nades såsom fullständigt genomgånget. Den 9 maj återgick 
GUSTAFSSONS arbetslag till Långemåla oeh Buggamåla, under 
det C. A. PETTERSSONS vände sig till Kallgårdsmåla, där en 
myckenhet äggsamlingar funnos, fast lyckligtvis på ett mera 
begränsadt område. Äfvenledes Bökegöl och Granemåla skulle 
genomsökas. Särdeles allmänna voro äggsamlingarna i en 
liten ekdunge i Kallgardsmala. Onsdagen den 13 maj arbe- 
tade båda styrkorna åter gemensamt i Granemäla, och afslu- 
tades vararbetet samma dag. På sista tiden hade allt flera 
nykläckta äggsamlingar börjat påträffas. I medeltal fann man 
c. 20 st. om dagen, De nykläckta larverna hade likväl ännu 
ej satt sig i rörelse, utan voro ännu samlade, hvarför de också 
lätteligen dödades. Att ej större mängder larver framkommit 
får man väl tacka den tämligen fuktiga och kyliga väderle- 
ken under större delen af arbetstiden. En öfversikt af tem- 
peratur- och väderleksförhållandena torde framgå af vidstå- 
ende tabell. Temperaturen aflästes hvarje afton. Som synes 
af denna tabell. ägde inga nattfroster egentligen rum, men höll 
Sig temparaturen om nätterna i allmänhet ganska låg. Da- 
garna voro däremot ganska varma. Under hela tiden nära 
nog var det mer eller mindre mulet och fuktigt. Under 
1599 ärs vårarbete voro nattfrosterna talrika, dagarna måttligt 
varma och nästan hela tiden vackra och soliga. Enligt hvad 
jag hörde af förmännen voro nykläckta larver, när vårar- 
betet 1899 den 13 maj afslutades, betydligt talrikare än nu, 
när vi slutade arbeta Nu är det visserligen sant, att ägg- 
samlingarna 1899 voro betydligttalrikare än nu, men å andra si- 
dan skulle man möjligen kunna tänka sig, att skillnaden skulle 
kunna delvis orsakas af den fuktiga väderleken. Att natt- 


‘x LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 59 


froster ej fördröja äggens kläckning tyckes framgå af SJÖSTEDTS 
undersökningar (jfr temperaturöfversikten 1. c. p. 12). 


| | Celsius” 
| Månad | Dag |—— | Väderleken. | 
| Maximum | Minimum | | 
| | | | | 
April | 28 | + 16° — 1° | Solsken. | 
> 29 | Seo el 1 Regn större delen af dagen. | 
zo a MTS EMI => bee) Solsken: 
Maj Tee Lecter. Solsken: 
» 2 | + 12,49 | + 5.° | Mulet. 
> Or Ör — 3.,° | Regn och dimma. 
ne ETES + 5.,° | Mulet större delen af dagen. 
> Be te LOs uk 6° Mulet större delen af dagen; äskregn. 
COR re | Toe | Reon ochs hagel. 
Toca! Se msk I Regn. 
on Br Am a BO Mulet större delen af dagen. 
> 9, 04,88 + 3° Mulet hela dagen. 
10, | tre le" 40 Mulet hela dagen. 
re | ES? Su Te Solsken. 
12 | + 21,9 | + o.:° | Regn och stundtals klart. 


Beträffande den arbetsmetod, som under hela arbetet till- 
lämpades, var den mycket enkel. Hela tiden följdes den prin- 
cipen att koncentrera arbetet pa just sädana ställen, där lar- 
verna under sistförflutna sommar varit mycket talrika. Pa 
sadana ställen undersöktes stenkummel och murar synnerligen 
omsorgsfullt. Att kringgärda stenmurar eller större rösen med 
limbestrukna läkten kom ej i fråga, dels af den anledningen, 
att man nästan alltid kunde utan för mycken tidsförlust genom- 
söka respektive lokaler, dels emedan nämnda metod är syn- 
nerligen svårskött och näppeligen kan lämna fullt tillförlitligt 
resultat. Ty blifver nämligen innanför den limbestrukna rib- 
ban kvar någon vegetation, kunna ju larverna lifnära sig, tills 
de blifva så stora, att de kunna taga sig öfver limgördeln. 
Att fullständigt hålla vegetationen borta under några veckors 
tid fordrar äfven en noggrann och pålitlig tillsyn, dessutom 
tillkommer, att terrängen mången gång är sådan, att det är 
nära nog omöjligt att lägga ut en gördel. Svarast är arbetet 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


otvifvelaktigt i obruten terräng, där marken ligger öfverhopad 
med större och mindre stenblock, och där ekbuskvegetationen 
är så kraftig, att svårigheterna att noggrannt undersöka alla 
stenrös o. s. v. blifva nästan oöfvervinneliga. Lyckligtvis ha 
larverna hitintills varit fåtaliga på dylika ställen. Fjärilarna 
tyckas ha sina älsklingslokaler på mera öppna platser, och 
rikligast har man därför också träffat äggsamlingarna kring 
gårdarna, i de små trädgårdstäpporna och kring åkrarna. 

En föreställning om arbetsstyrkans fördelning och kost- 
naderna för densamma torde framgå af bifogade öfversikt. 


Antal ar- |Antaldags-| Aflö- | | 


. = r re . | ev. . 
Plats och tid för arbetet betare _ verken | ning Anmärkningar. 
I 


Äldre Yngre Äldre Yngre! Kr. | 


28 april—2 maj 
Wancemeala, svenk 25 EMO] eG 1158: 27| 
1 | | | 


BjUrabyggeb: nennen: 30 


Summa | 55 | 6 253. II 1405: 77| 


479 may 
Långemåla, Buggamäla | 27 6 78| 16..1131: 63| Båda lagen arbetade | 
ur: 7 a 2 2 IaRQn: | 
Bjuvabyoget ne ne. 58 9 | 230, 30 |380:25| gemensamt 3 dagar i 
7 o Le . | 
Kallgärdsmäla............ au 3 31| 3 | 50:25| Bjurabygget. | 


Summa | 58 991023010.49.,15 02:73 | 


LINAC UY 


Langemala reger 24 | 6 | 45 12 | 80: —| Båda lagen arbetade 
Kallgärdsmäla, Bökegöl 31 | 3 | 62, 6 |100: 50| gemensamt ‘/. iGra-| 
(TAN SMALA ee 55 04010 84: 25 nemala. 


Summa | 55 9 1156. 27 BR 


Under hela värarbetet utfördes sälunda af vuxna arbetare 
749 och af minderåriga 87,; dagsverken, för hvilka kostna- 
derna belöpte sig till kr. 1,232: 65. Utom denna summa har 
jag gifvit ut kr. 205: 79, utgörande kostnader för tjära, trans- 
porter, extra arbetshjälp m. m. Samtliga utgifter för hela ar- 
betet uppgä säledes till kronor 1,438: 44. 


*, LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 61 


Att exakt uppgifva huru mänga meter stenmurar och huru 
stort antal rösen, som under arbetet undersökts, är mig ej 
möjligt, då jag ansåg det vara en onödig kostnad ånyo låta 
göra en beräkning häraf. Enligt hvad förmännen försäkrat, 
hafva uti Långemåla och Bjurabygget undersökts samtliga de 
platser, som genomgingos 1899 samt dessutom i Långemåla 
c. 930 stenrösen och c. 1,800 meter murar, i Buggamäla c. 
150 stenrösen och i Granemäla c. 40 rösen och c. 50 meter 
murar, samtliga lokaler, som är 1899 ej voro äggbelagda. 

Till bestrykningen af äggsamlingarna har ätgätt c. 3 1/, 
fat tjära, utgörande c. 800 kg. Skulle man i likhet med SJÖ- 
STEDT (l. c. pag. 11) vilja göra en kalkyl öfver huru mänga 
millioner ägg som dödats, och begagnar man samma metod, 
borde man komma upp till en summa af c. 129,600,000 ägg. 
Jag för min del tror man godt kan nöja sig med en mindre 
summa och likväl anse resultatet vara tillfredsställande nog. 


Den 14 maj lämnade jag Bleking för att afvakta hög- 
sommaren och dä se, om nägra nunnelarver skulle komma 
att visa sig, och om i sä fall nägra ytterligare ätgärder skulle 
behöfva vidtagas. Genom bref fran K. J. GUSTAFSSON erhöll 
jag i juni underrättelse om, att larver funnos, fast sparsamt. 
Ännu voro de likväl ej fullvuxna. Den 1 juli reste jag emel- 
lertid äter till härjningsomrädet för att själf öfvertyga mig om 
resultatet af värarbetet. I förbigäende besökte jag den gamla 
fyndorten vid Kalmar, men ej häller denna gäng säg jag nä- 
got spär af trädgärdsnunnan. Den 4 juli befann jag mig 
äter i Bjurabygget och genomsökte pä egen hand nägra plat- 
ser, där jag visste att äggsamlingarna varit talrika. Men för- 
gäfves. Inga larver stodo att finna. Pä mändagen gjorde jag 
änyo ett besök därstädes i sällskap med C. A. PETTERSSON, 
som i egenskap af förman förestätt arbetet därstädes. Härvid 
päträffades en till utseendet frisk larv och 8 stycken, som 
voro angripna af en braconid. Följande dag begaf jag mig 
till Fjärdsjömäla, där man pästod att ekarna voro förstörda 
af, som man trodde, nunnelarver. Det visade sig emellertid, 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


att det varit larver af frostfjäriln. Dagen därpå genomsökte 
vi Granemåla utan att finna några larver, och samma var för- 
hållandet i Ledja, dit jag skickat K. J. GUSTAFSSON för att 
spana efter odjuren. Likaledes erbjöd jag mig köpa upp ett 
antal larver, men utan resultat. Jag återreste därför den 9 
till Stockholm fullt öfvertygad om, att innevarande sommar ej 
skulle kunna uppvisa ringaste spår af larvhärjning. 

På samma gång resultatet af denna undersökning var i hög 
grad glädjande, var det äfvenledes synnerligen förvånansvärdt. 
Att under sistförflutna sommaren larverna varit mycket talrika, 
anser jag höjdt öfver allt tvifvel. Dels konstateras detta ge- 
nom folkets intensiva klagomål, då jag hösten 1902 besökte 
trakten, dels ock genom den på sina ställen oerhörda mängd 
äggsamlingar, som under vårarbetet anträffades. Att ej alla 
äggsamlingar under detta arbete blifvit tillintetgjorda är en na- 
turlig sak, då terrängen ofta är svår att genomsöka. Lika- 
ledes voro ju en hel mängd larver framkläckta, när arbetet 
afslutades. Hvart ha nu alla dessa larver tagit vägen? Frost 
eller synnerligen ogynnsam väderlek kan ej ha tillintetgjort 
dem. Det måste således ha varit larvernas naturliga fiender, 
som ödelagdt dem och särskildt, tror jag, stararna gjort syn- 
nerligen stor nytta. Enligt uppgift af ortens befolkning ha 
dessa i våras varit ovanligt talrika. Man har sett dem i ska- 
ror om flere hundra stycken stryka ikring i trakten och sär- 
skildt hålla till i ekbuskarna. Efter stararna ha parasitsteklar 
infunnit sig och bidragit till larvernas decimering. Slutresul- 
tatet har blifvit, att larverna reducerats till ett minimum. Möj- 
ligen kan man ju också tänka sig, att den kalla och våta 
hösten 1902 varit ogynnsam för äggen eller bidragit till att 
honorna ej blifvit befruktade. Af de äggsamlingar, som jag i 
vår hemförde för kläckning, har en del utkläckts, åter andra, 
som det syntes fullgoda ägg, och hvilka af en bekant sändes 
til Finland, kläcktes icke. Möjligen kan ju packningen af 
äggen ha på något sätt skadat dem. Att således fälla ett 
säkert omdöme härutinnan är ju omöjligt. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1903. 63 
\ 


De erfarenheter, jag under den korta tid, jag haft tillfalle 
observera tradgardsnunnan. i naturen och leda arbetet mot 
densamma, vunnit, torde kunna sammanfattas i följande punkter: 

l:o. Beträffande tiden for fjärilarnas framkomst 
kan den genom ogynnsam väderlek i hög grad 
förskjutas. SJÖSTEDT (1 c. p. 26) framhäller, att 
hanarna kläckas till större delen i slutet af juli och 
honorna under första delen af augusti. I slutet 
af september 1902 anträffades i Långemålatrak- 
ten mängder af okläckta puppor. Blott i det något 
högre belägna Bjurabygget voro fjärilarna allmänt 
utkläckta. 

2:0. De öfvervintrade äggen kunna om syn- 
nerligen gynnsamma temperaturförhällanden inträffa, 
kläckas redan så tidigt som i slutet af mars 
eller början af april. 

3:0. Om hösten är för fjärilarna ogynnsam, 
söka de sina äggläggningsplatser djupt i stenrö- 
sen, och äggsamlingar på öppet belägna stenytor 
äro mycket sällsynta. 

4:0. Stenkolstjära är som utrotningsmedel 
sannolikt det bästa och enklaste, som kan tänkas. 
Tjärans kvalite spelar härvidlag mindre rol, hvar- 
för ock betydligt billigare sorter än “black varnish“ 
kan med samma goda resultat användas.» 

3. Till Kristianstads län. 

Efter skrifvelse till K. Landtbruksstyrelsen från Kongl. 
Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län beordrades assi- 
stenten att resa dit. Anledningen. var den, att innevarande 
sommar väntades den sedvanliga ällonborresvärmningen, och 
till följd häraf önskade hushällningssällskapet biträde af tjänste- 
man frän Entomologiska Anstalten, särskildt med afsikt, att denna 
skulle söka inverka pä vederbörande i en del socknar, hvilka 
dittills ej gjort något anslag för ällonborreinsamlingen. Efter 
besök i Kristianstad den 15 maj uppsöktes kommunalordfö- 
randena i Fjelkinge, Trolle-Ljungby, Ifvetofta, Gualöf, Östers- 
löf och Kiuge socknar. Därjämte gjordes besök i Ekestad 
(Helmershus) och Färlöf. På flera ställen hade man redan 


04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


beslutit anslag, å andra däremot, t. ex. Fjelkinge, Trolle-Ljung- 
bv och Österslöf, hade intet gjorts. Kommunalstämman hade 
diskuterat frågan, men hade man egoistiskt nog resonnerat 
som så, att vi ha för närvarande ej synnerligen ondt af 
skadedjuren, grannen får sköta sig själf. Visserligen är t. ex. 
Fjelkinge socken mycket fattig på löfträd, blott enstaka smärre 
dungar ute på fälten. Men till dessa kunna ju äfven massor 
af ållonborrar samlas. s 

Larver i sista stadiet anträffades på sina ställen rikligt 
vid plöjning. Ållonborrar syntes däremot ej till, och någon 
svärmning hördes sedermera ej heller af. 

Här må ytterligare tilläggas några ord om besöket å Hel- 
mershus hos grosshandlaren HJ. ÖRTENGREN. Med största 
tillmötesgående demonstrerades den storartade trädgårdsanlägg- 
ningens skötsel och de metoder, som tillämpats rörande in- 
sekters utrotande. Härvid hade så godt som uteslutande be- 
sprutningsmetoden följts. Att förse alla träden med limgörd- 
lar skulle varit nästan en otänkbar sak. Besprutningens nytta 
har grosshandlaren ÖRTENGREN ju själf i skrift så lifligt 
framhållit, att härom ej torde ordas vidare. Beträffande kork- 
rosts uppträdande å frukten som en följd af besprutning med 
kejsargrönt och bordeax-vätska hyste han vissa dubier, men 
däremot trodde han sig understundom ha iakttagit skador å 
bladverket, möjligen framkallade af besprutningsvätskan. Ska- 
dorna voro emellertid af underordnad betydelse, och ansåg 
han att de hittills använda medlen utan risk allt fortfarande 
böra anvädas, dock med försiktighet och noggrannhet, att ej 
en vårdslöst tillredd besprutningsvätska måtte åstadkomma 
några skador. 

>. Till Upsala. Skadedjur hade visat sig i därvarande 
ängkvarn. Besök gjordes den 22 oktober, hvarvid insekternas 
verksamhet närmare studerades. Då undersökningarna rörande 
desamma ännu på långt när ej äro afslutade, kan någon när- 
mare redogörelse för desamma för närvarande ej meddelas. 


Statens Entomologiska Anstalt 1903. 


Sven Lampa. 


VERZEICHNISS EINIGER BEI GOLAA, IM SÜDÖSTLICHEN 
NORWEGEN EINGESAMMELTEN COLLEMBOLEN 


VON 


WALTER M. AXELSON 


MAG. PHIL. HELSINGFORS, FINLAND 


Der einzige Forscher, welcher meines Wissens Special- 
arbeiten über norwegische Collembolen publiziert hat, ist O. J. 
Lie-PETTERSEn. Im Jahre 1896 erschien in »Bergens Museums 
Aarbog» seine Arbeit »Norges Collembola, Fortegnelse over 
de i Norge hidtil observerede arter». Diese wertvolle Arbeit 
enthält, wie auch ihr Titel angiebt, ein Verzeichniss aller bis 
dahin in Norwegen angetroffenen Collembolen-Formen, welche 
dem Verfasser aus der Litteratur bekannt waren, nebst den von 
ihm selbst bei Bergen gemachten zahlreichen Funden. In 
Allem sind in dieser Arbeit nicht weniger als 67 Arten und 
einige Varietäten verzeichnet. Zwei Jahre später (1898) finden 
wir in demselben wissenschaftlichen Jahresbericht als N:o F7 
von Lie-PETTERSEN einen Aufsatz mit dem Titel » Apterygogenea 
in Sogn und Nordfjord 1897 und 1898 eingesammelt». Von 
der Apterygoten-Fauna der erwähnten Gegenden hat der Ver- 
fasser 39 Collembolen und 4 Thysanuren gefunden. — Diese 
zwei Arbeiten von Lig-PetrerseN enthalten meines Wissens 
alle Angaben, welche wir über die Collembolen-Fauna Nor- 
wegens überhaupt besitzen, und demgemäss steigt die Anzahl 
der bisjetzt bekannten norwegischen Collembolen auf 73 Arten 
und einige wenige Varietäten. 

Während ihres Aufenthalts in dem bekannten norwegischen 
Hochgebirgssanatorium Golaa im südöstlichen Teile des 


Entomol. Tidskr. Ärg. 25, H. ı (1904.) 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Landes (Gudbrandsdalen), brachte Studentin Fräulein ELMA 
LÖFGREN im Sommer 1903 eine nicht unbedeutende Col- 
lembolen-Kollection zusammen, um sie mir zur Verfügung zu 
stellen. 

Weil die Kenntniss von der Verbreitung auch der all- 
emeinsten Collembolen in verschiedenen Teilen Norwegens 
hr mangelhaft ist, und da die oben erwähnte Sammlung 
nicht wenige für die norwegische Collembolen-Fauna und einige 
sogar für ganz Skandinavien früher unbekannte, interessante 
Arten enthält, hielt ich die Veröffentlichung eines Verzeich- 
nisses der bei Golaa eingesammelten Collembolen für gerecht- 
fertigt. Dass dieses Verzeichniss jedoch keineswegs für eine 
vollständige Liste aller bei Golaa auftretenden Collembolen- 
Formen angesehen werden kann, geht aus demselben sogleich 
hervor. Jedenfalls dürfte diese Publikation einen kleinen Bei- 
trag zur Kenntniss der bisher ziemlich unbekannten Collembo- 
len-Fauna des südwestlichen Norwegens liefern. 

Bei der Untersuchung des Materials habe ich im Ganzen ! 
37 Arten, 13 Varietäten angetroffen. Von diesen sind ? 14 Ar- 
ten und 9 Varietäten neu für Norwegen, 5 Arten, 3 Varietäten 
für ganz Skandinavien. Eine Varietät ist zum Rang einer 
Art erhoben, nämlich /sofoma mucronata mihi, die von mir 
früher als Varietät der I. violacea Touts. aufgefasst wor- 
den ist. 

Die Anzahl der norwegischen Collembolen beläuft sich 
nunmehr durch diesen Zuwachs auf 89 Arten und nicht we- 
nigen Varietäten. 


© 
ES 
Ss 


N : : : : 
Von drei Arten fehlt die Hauptform, so dass die Ait also bloss durch 
eine Varietät repräsentiert ist. 
Die für die Fauna Norwegens neuen Formen sind in dem Verzeichniss 
mit einem Stern * bezeichnet. 


es 


LE PS LME, 
D 


‘4 AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 67 


Ord. Collembola Luss. 
Subord. Arthropleona CB. 
Fam. Achorutidae CB. 

Subfam. Achorutinae CB. 
Gen. Achorutes TEMP1. 


+ Achorutes nivicola FITcH 
Syn. A. socialis UzeL, Thysan. Bohem. 1890. 


Diese ohne Zweifel weit verbreitete Winterform, die schon 
in mehreren europäischen Ländern und in Amerika angetrof- 
fen worden ist, wurde bei Golaa dreimal gefunden, nämlich 
am + und 25. Juli unter Holzstücken sowie am 28. Juli beim 
Streifen auf Myrtillis nigra im Walde; im Ganzen bloss 
circa 10 Exemplare. Die Art ist neu für die norwegische 
Fauna, früher aber sowohl aus Schweden als aus Finland 
bekannt. Das Vorkommen dieser typischen Winter-Art mitten 
in der Sommerzeit ist bemerkenswert und wohl dadurch zu 
erklären, dass die Sommertemperatur in dieser Höhe! des 
Hochgebirges sich ziemlich niedrig hält. 


Gen. Xenylla Turcs. 


= Xenylla brevicauda Turıe. 


Ein einziges Exemplar wurde in einem verwesenden 
Baumstumpf im Walde? bei Golaa am 28. Juli zusammen mit 
/sotoma cinerca, Lepidocyrtus lanuginosus und Entomobrya 


nivalıs gefunden. 
Bisher unbekannt aus Norwegen. 


Gen. Friesea DazLa Torre. 
= Friesea mirabilis (TULLB.). 


Zusammen mit mehreren Collembolen-Formen unter Holz- 
stucken auftretend, fand ich in einer Probe (Golaa, 7. VII. 03) 


" Golaa liegt ungef. 900— 1000 M. ii. d. M. Alle Proben, welche nicht 
besonders erwähnt werden, sind in dieser Höhe eingesammelt worden. 
” Der Wald bei Golaa besteht hauptsächlich aus Fichten. 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. : 


ein einziges Individuum dieser, wie es scheint, überall selte- 
nen Art. Früher nicht in diesem Lande angetroffen. 


Subfam. Onychiurinae CB. 
Gen. Onychiurus Gerv. 
Onychiurus armatus (TULLB.). 

Diese weit verbreitete Onychnurus-Art scheint bei Golaa 
gemein zu sein, wie folgende an verschiedenen Lokalitäten 
gemachten Funde zeigen: 

Golaa, zwischen Moos im Walde 3. VI. 03. 2 Ex. 
7 unteriSteinena MI OS RS EX 
Valsfjeldet — etwa 1,100 M. üb. d. Meer —, unter Steinen 
beim Schnee 14. VII. 03. 1 Ex. 
Golaa, zwischen Moos 17. VII. 03. 3 Ex. 
» auf Myrtillus nigra im Walde 21. VII. 03. 2 Ex. 
» unter Moos und Holzstücken 25. VII. 03. 1 Ex. 
» zwischen Moos 2. VII. 03. 2 Ex. 
unter der Rinde von Abies excelsa 5. VII. 03. 2 Ex 


Gen. Tullbergia Luss. 
= Tullbergia krausbaueri (CB.). 

Von dieser, meines Wissens aus ganz Skandinavien 
bisher unbekannten Collembole liegen mir zwei Exemplare vor, 
bei Golaa unter Steinen und zwischen Moss am 7. und 17 
Juli gesammelt. 


Subfam. Neanurinae CB. 
Gen. Neanura Mac GILL. 


Neanura muscorum (TEMPL.). 


Unter Holzstiicken und Baumrinde wurden wenige Exem- 
plare bei Golaa angetroffen. 


Fam. Entomobryidae Tomosv. 
Subfam. Anurophorinae CB. 
Gen. Anurophorus (Nıc.) Tutte. 
Anurophorus laricis Nic. | 
Diese Art wurde bloss einmal, und zwar in drei Exem- 


‘, AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 69 


plaren, unter Moos im Walde bei Golaa am 2. August 1903 
erbeutet. 


Subfam. /sofominae SCHÄFF. 
Gen. Isotoma Bourt. 


+ Isotoma anophthalma Axers. 


Diese interessante /sofoma-Form, welche ich zum ersten 
Mal beim See Koutajärvi in Russisch-Karelien fing und als neu 
beschrieb !, fand ich nun zu meiner Überraschung in der nor- 
wegischen Kollektion, wenn auch bloss durch ein einziges 
Individuum vertreten. Das Exemplar wurde bei Golaa unter 
Baumrinde am 5. Aug. gefunden. 

Durch ihre weisse Farbe und fehlende Ommatidien ist 
die Form leicht von /. quadrioculata zu unterscheiden. 
Übrigens sind alle anderen Charaktere bei obengenannten zwei 
Arten übereinstimmend. Ob man es hier mit einer — so zu 
sagen — albinos’-Form? von /. quadrioculata TuLrs. oder 
wirklich mit einer- verschiedenen Art zu thun hat, kann 
erst in der Zukunft entschieden werden, wenn ein reicheres 
Material von dieser jedenfalls interessanten Form erbeutet 
worden ist. 


Isotoma quadrioculata TULLB. 


Diese Form wurde im Juli mehrmals an verschiedenen 
Lokalitäten, wie unter Baumrinde, zwischen Moos (//ypna und 
Sphagna) im Walde, und unter Holzstücken angetroffen und 
eingesammelt. 


! AXELSON, WALTER M. Diagnosen neuer Collemb. aus Finland und 
angrenz. Teilen des nordwestl. Russlands. Medd. Soc. pro F. & Fl. Fenn. 
h. 28. 1902. 

* In diesem Zusammenhang ist hinzuzufügen, dass ich unter finnischen 
Exemplaren von einer anderen Collembole, Xenylla grisea AXELS. ganz weisse, 
das Pigment völlig entbehrende Exemplare angetroffen habe. Auch von dem 
Augenpigment war keine Spur bei dieser eigentümlichen Form wahrzuneh- 
men. Die Tiere waren übrigens völlig normal ausgebildete, ausgewachsene 
und sogar besonders grosse Individuen. Diese abweichende Form, welche 
ich in einer grösseren Arbeit über die Collembolen Finlands näher beschrei- 
ben werde, bezeichne ich hiermit vorläufig mit dem Namen Xeny//a grisea 


AXELS. var decolor n. var. 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
Isotoma cinerea Nic. 


Unter der Rinde verwesender Baumstiimpfe zweimal im 
Walde bei Golaa in der Nähe des Sanatoriums in wenigen 


Ex. angetroffen. 
*Isotoma westerlundi REUT. 


Unter der losen Rinde eines Baumstumpfes wurden 3 
Exemplare am 5. Juli bei Golaa gefunden. Die Art, von REU- 
TER 1897 als neu beschrieben, ist früher bekannt bloss aus 
Finland, wo sie ziemlich häufig vorkommt und als eine ty- 
pische Winterform auf dem Schnee sowie unter Baumrinde 
fast ausschliesslich im Winter auftritt. Doch habe ich 7. 
westerlundi auch in Sommer unter Baumrinde, dann aber 
als eine grosse Seltenheit, angetroffen. 

In einer grösseren Arbeit über finnische Collembolen, mit 
deren Vollendung ich zur Zeit beschäftigt bin, werde ich eine 
vollständige Diagnose dieser Art geben. Hier mag es genü- 
gen, wenn ich die wesentlichen Differenzen zwischen dieser 
und der ihr am nächsten stehenden Form /. cinerea Nıc. kurz 
hervorhebe. 

Die letztere in Europa weit verbreitete, ziemlich gemeine 
/sotoma-Art ist durch ihre langgestreckte, schmale Kör- 
perform, ihre, kurzen konvergierenden Dentes und mit Keu- 
lenhaaren versehenen Tibiotarsen, sowie durch die graublaue 
Körperfarbe charakterisiert. I. westerlundi Reur., im Gegensatz 
zu jener eine Winterform, unterscheidet sich äusserlich gut 
von ihr durch die viel breitere und dickere Körpergestalt 
sowie durch die schwach violette oder rötliche, an den 
Segmentgrenzen und Antennen dunklere Färbung. Ich habe 
viele hundert Exemplare untersucht und stets dieselbe Farbe 
bei allen Individuen angetroffen. Die Unterschiede in der 
Furca, im Mucro, in den Klauen, im Postantennalorgane u. 
s. w. sind im Allgemeinen nicht leicht zu bemerken und 
als Artcharaktere nicht gut anwendbar. Auf den Anteapical- 
zahn im Mucro will ich dennoch die Herren Collegen auf- 


' REUTER, O. M. Meddel. Soc. F. & Fl. Fenn. XXIII. 1896—97 
(Helsingfors 1898) p. 45—46. 


ER AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 71 


merksam machen. Er scheint mir bei I. westerlundi REUT. 
merkbar kürzer zu sein als bei /. cinerea Nic. 


= Isotoma minor SCHÄFF. 


Das Vorkommen auch dieser bemerkenswerten, sicher- 
lich weit verbreiteten /sotoma-Form in den Collembolen-Proben 
aus Golaa war von hohem Interesse. Sie ist neu für Nor- 
wegen. 

Die Fundorte dieser Art sind: 

Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03. 7 Ex. 
» yi NOOS CPL MIT OS. 5 4 Ex: 
» > AVE TAN 208 le ‘Be 


#Isotoma notabilis SCHÄFF. 


Zusammen mit der vorigen Form fand ich auch diese 
Art, welche nunmehr aus Deutschland, Finland, Russland und 
Schweden bekannt ist. in Finland ist /. notabihs eine 
der allgemeinsten auf Blumentöpfen vorkommenden Formen, 
tritt aber auch frei in der Natur nicht selten auf. Die Proben 
aus Golaa, in welchen /. nofabilis anzutreffen war, wurden 
unter Steinen und zwischen Moos im Juli eingesammelt und 
enthielten von dieser Form im ganzen bloss 7 Exemplare. 


Isotoma viridis BOURL., SCHÖTT. 


Es war zu vermuten, dass diese überall in Europa ge- 
meine /sofoma-Art, eine von den verbreitetsten Collembolen, 
auch bei Golaa allgemein vorkäme. Dies war auch der Fall. 
Nicht nur die Hauptform (in mehren Exemplaren) sondern auch 
v. violacea Lie-Periers und v. pallida CB., die letzgenannte 
neu für die Fauna, befinden sich in der Sammlung. Im Fol- 
genden sind die Fundorte für die resp. Formen aufgezählt: 


f. principalis. 
Golaa, zwischen Moos 3. VII. 03. 5 Ex. 
» unter Holz und Steinen 4. VII. 03. 8 Ex. 
am Ufer des Golaa-Sees (circa 850 Met. ti. d. M.) unter 
Holzstucken ity v1: 03... 1. Ex. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


72 


Golaa, unter Moos und Holzstücken 25. VIT. 03:2 Ex 
» unter Moos im Walde 2. VII. 03. 5 Ex. 


var. violacea LIE-PETTERS. 


Golaa. am Ufer des Golaa-Sees 15. VII. OS 
» unter Holz und Steinen 4. VII. 03. 17 Ex. 


+ var pallida CB. 


Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03.7.2 ize 
unter Moos 17. VII..08. 2 Ex. 


Isotoma violacea TULLB. 
f. principals AXELS. 
Golaa, im Walde zwischen Moos 2. VII. 03. 1 Ex. 


= Isotoma mucronata AXELS. 


Syn. 1900 /. violacea Turıe., var. mucronata AXELS. 


Im Jahre 1900! beschrieb ich eine neue Collembolen- 
Form aus Finland unter dem Namen var. mucronata, als eine 
der /sotoma violacea Turn. zugehörige Varietät. Die Auf- 
stellung dieser Form gründete sich bloss auf zwei Exemplare, 
welche ich bei Esbo, Löfö (Nyland) im August 1899 ge- 
funden hatte, und war ich schon damals im Zweifel darüber, 
ob die Form nicht eher fiir eine verschiedene Art angesehen 
werden könne. Wegen der Unzulänglichkeit des Materials 
stellte ich jedoch die Form vorläufig als eine Varietät von 
/. violacca Tutte. auf, da es mir schien, dass die „Individuen 
eine sehr nahe Verwandtschaft mit dieser Art zeigten. Später 
aber, nachdem ich die Form mehrmals auf meinen Exkursionen 
in verschiedenen Teilen Finlands gefunden hatte, habe ich 
mich davon überzeugt, dass wir es hier mit einer guten Art 
zu thun haben. Es war für mich von Interesse diese Form 
auch unter den norwegischen Collembolen aus Golaa zu finden, 
was es wahrscheinlich macht, dass /. mucronata mihi eine 
weiter verbreitete Form ist, als sich zuerst vermuten liess. 

" AXELSON, WALTER M. Vorläufige Mitteilung über einige neue 
Collembolen-Formen aus Finland. Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn. h. 26. 


1900. 


‘L AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 73 
Wenn ich nun diese Form für eine selbständige, von /. vio- 
lacea wohl gesonderte Art zu halten wage, so geschieht dies 
hauptsächlich auf Grund ihrer weit längeren und sicherlich 
(wenn auch nicht besonders deutlich) bewimperten Behaarung 
des Körpers sowie auch wegen der kürzeren und dickeren 
Dentes der Furcula. Die Farbe ist auch bei /. mucronata 
mihi heller blau und ziemlich gleichmässig über den ganzen 
Körper verteilt. Die im Vergleich zu /. violacea viel grösse- 
ren Mucrones, welche eben den ursprünglichen Varietätsna- 
men veranlasst haben, sind als Artkennzeichen doch nicht be- 
sonders charakteristisch. Dass sich auch andere minder wich- 
tige Merkmale vorfinden, welche die Erhebung dieser Form 
zu einer selbstständigen Art rechtfertigen, sieht man aus folgen- 
der Artdiagnose über I. mucronata!. Die Art ist in mehre- 
ren Exemplaren bei Golaa gefunden, wie die folgenden Fund- 
orte zeigen: 

Golaa, zwischen Moos 3. VI. 03. 4 Ex. 
»4 unter Holz. und Steinen 4. VII. 03. 1:Ex. 
» MMOG SEE VIE FOS 100 Ex: 
> »unter Moos und Holzstücken 25. VI: 03. 8 Ex. 
»  an.einem verwesenden Baumstumpf 28. VII. 03. 1 Ex. 


Diagnose: Körperfarbe blau, heller oder dunkler gefärbt. 
Beine und Furca von gleicher Farbe, etwas heller als der 
übrige Körper. Abd. III gleich lang oder wenig länger als 
ae ne TE STE IV (ungef.) 723 13.1207 15m, 
Antennalorgan lUlltypisch. Ant. IV ohne Riechhaare. Behaarung 
des Körpers mehr als gewöhnlich ausgespreizt. Ausser dieser 
kürzeren Haarbekleidung auf allen Körpersegmenten vertical 
abstehende lange, gebogene Borsten, die auf den Abdominalseg- 
menten eine bedeutende Länge erreichen (etwa gleich lang wie 
Abd. II oder IV). Die langen Borsten spärlich bewimpert. 
Tibiotarsen ohne Keulenhaare. Klaue mit deutlichem Innen- 
zahn und starken Lateralzähnen. Empodialanhang mit scharf 
vorspringender Ecke und einem deutlichen Eckzahn. Ommati- 
dien 84-8, von denen die 2 hinteren kleiner sind als die übri- 

" Meiner nächsten Arbeit über finnische Collembolen werde ich Zeich- 


nungen über diese Form beifügen. 


LE CT UPP 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


gen. Postantennalorgan klein, elliptisch, kaum von der Länge 
der grösseren Ommatidien. Ventraltubus mit 4 Kerbzähnen 
und mehreren starken Borsten am Corpus. Furca lang, bis 
zum Ventraltubus reichend. Dentes nicht besonders stark ver- 
schmälert (im Vergleich mit /. violacea TULLB.), ohne »pilus 
mucronalis». Dens + Mucro = 2. Manubrium oder wenig 
länger. Mucrones (im Vergleich mit der I. violacea TULLB.) 
gross, lang, mit 4 Zähnen. Apicalzahn am grössten, Proxi- 
malzahn kleiner, 3:ter und 4:ter klein, gleich gross, fast neben- 
einander liegend. — Länge circa 2 mm. 


Isotoma olivacea TULLB. 


Von dieser Art wurden mehrere Exemplare unter Steinen 
und Holzstücken auf feuchten Stellen und zwischen Sphagna 
an einem Sumpf bei Golaa sowie auf dem Berge Valsfjeldet 
unter Steinen am Rande des Schnees im Juli 1903 eingesammelt. 
Die meisten Individuen waren heller oder dunkler braun gefärbt, 
besassen also die für diese Art charakteristische Körperfarbe. 
Nur sechs Exemplare zeigten eine in’s Violette spielende Färbung, 
stimmten aber sonst mit der typischen /sofoma olivacea so- 
wohl hinsichtlich der Mucrones und der Behaarung als der 
Klauenbezahnung u. s. w. ganz überein. Sie kamen zusam- 
men mit der Hauptform vor. 

Neuerdings hat ÄGREN! diese Art als Varietät von der 
/. tigrina Turis. aufgefasst. Mit dieser Ansicht kan ich 
mich nicht vereinigen, da ich noch keine Übergänge zwischen 
den genannten Arten angetroffen habe, obgleich ich mehrere 


hundert Individuen von /. olivacca TULLB. aus verschiedenen 


Teilen Finlands gesehen und untersucht habe. Ich vermute, 
dass jenes von Schott als /. tigrina bestimmte Exemplar, auf 
welches die Ansicht ÄGRENS sich stützt, aus Versehen unrich- 
tig bestimmt wurde. — Ob die schon früher von CARL BÖRNER 
verfochtene Ansicht, dass /. olivacea Tuzrs., I. grisescens 
SCHÄFF. und /. affinis AXELS. Formen derselben Art seien, 
berechtigt ist, ist auch meines Erachtens nicht definitiv kon- 
statirt worden. In meiner zu veröffentlichenden Arbeit werde ich 


1 FES = > 3 2 = 
AGREN, HUGO, Zur Kenntniss der Apterygoten-Fauna Süd-Schwedens, 


Stett. entomol. Zeit. 1903. S. 113—176. 


LE. 


‘4 AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 7 


ut 


meine Ansicht in dieser schwer zu lösenden Frage näher 
erklären. 


Subfam. Zomocerinae SCHÄFF. 
Gen. Tomocerus Nic. 


Tomocerus niger (Bourt.) !. 


Fundorte: Golaa, zwischen Moos, 3. VI. 03. 1 Ex. 
Golaa, unter Holz und Steinen, 4. VII. 03. 1 Ex. 


» 32, wBautnnrindes-o Vile 09. y) 25 Ex: 

» oe) (otemen und, Holzstiecken,. 7.. Vil. 03-- 1. Ex. 

» zwischen Sphagna in einem Sumpf, 10. VI. 03. 
L,Bx. 

» > Moos (Æypna) 17. VII. 03. : 1 Ex. 


Subfam. Entomobryinae SCHÄFF. 
Gen. Orchesella Temp . 


Orchesella rufescens (\VULF.) 


var. pallida REUT. 


Diese Varietät traf ich in den folgenden Proben: 
Golaa, zwischen Moos 3. VII. 03. 1 Ex. 
» » Moose I? VIK 03.502 Ex: 
> an Myrtillus mgra im Walde 21. VII. 03. 1 Ex. 
» unter Moos und Holzstücken 25. VI. 03. 1 Ex. 
» » A Walde 2 VIL 03:14 Ex. 


var. melanocephala Rev. 


Zusammen init der vorigen Form wurden zwei Individuen 
bei Golaa zwischen Moos am 3. Juni erbeutet. 


Orchesella bifasciata Nic. 


Die Art findet sich in zwei Gläsern mit folgender Auf- 
schrift: 
Gola unter Baumrnde 5. VI. 03.3. Ex. 
>» im Walde unter Moos, 2. VIII. 03. 2 Ex. 


1 Ich bin mir dessen noch nicht klar, ob die von ÅGREN vertretene 
Ansicht, dass diese Art 7. plumbeus (TEMPL.) heissen muss, Berechti- 
gung hat. 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Gen. Entomobrya ROND. 
Entomobrya nivalis (L.) TULLB. 


Diese Form scheint eine der allgemeinsten unter den bei 
Golaa auftretenden Collembolen zu sein, und kommt an den 
verschiedensten Lokalitäten vor. Folgende Fundorte bestäti- 
gen dieses: 

Golaa, unter Steinen und Holzstücken 4. VI. 03. 5 Ex. 
» Baumrinde 5. VIL 03: 2 Ex. 
»  gwischen-Moos 17. VIT: 03. 2 Ex. 
» auf Myrtillus nigra im Walde 21. VIL 03. & 28: 
WAU OS CCE 
an Baumstümpfen, im Walde 28. VII. 03. 1 Ex. 
zwischen Moos im Walde 2. VIII. 03. 1 Ex. 


# var. macklata SCHAFF. 

Zusammen mit der Hauptform, wurden im ganzen 10 
Exemplare dieser charakteristischen Varietät angetroffen. Die 
var. maculata SCHÄFF. kam in allen oben erwähnten Proben 
mit Ausnahme einer einzigen (5. VII. gesammelten) vor. Die 
Aufstellung dieser Form als eine Varietät ist meiner Ansicht 
nach völlig berechtigt. Sie scheint in Norwegen recht häu- 
fig zu: sein, obwohl sie früher aus diesem Lande nicht be- 
kannt ist. 


Gen. Lepidocyrtus (Bourt.). 
Lepidocyrtus lanuginosus TULLB. 


Scheint die allgemeinste der bei Golaa vorkommenden For- 
men zu sein, da ich die Art in den meisten mir vorliegenden 
Proben gefunden habe. Es ist meines Erachtens unnötig, alle 
Fundorte hier aufzuzählen; ich will nur kurz erwähnen, dass 
diese Art allgemein ist und bei Golaa in mehreren Exempla- 
ren unter Holzstücken und Steinen, an Baumstümpfen, zwischen 
Hypna in den Wäldern und Sphagna in den Sümpfen, unter 
Baumrinde sowie beim Streifen von Myrtillus nigra im 
Walde und an verschiedenen Gras-Arten und Sträuchern auf 
Wiesen eingesammelt wurde. Endlich wurde die Art auf gem 


“= AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. - 77 
Berge Valsfjeldet »unter Steinen am Rande des Schnees» an- 
getroffen. | 

Die von einigen Forschern als verschiedene Arten ange- 
sehenen L. /anuginosus TuLLB. und L. fucatus UZEL habe 
ich vergeblich zu trennen versucht; ich vermag durchaus 
keine stichhaltigen Unterschiede zu finden. Deswegen habe 
ich alle Exemplare als L. lanuginosus TULLB., welche Art 
die Priorität hat, bezeichnet. 


+ Lepidocyrtus rivularis BOURL. 


Unter Moos und auf Myrtillus mgra im Walde beim 
Sanatorium Golaa wurden im Juli 3 Exemplare einer ZLepi- 
docyrius-Art erbeutet, welche ich dieser ziemlich seltenen Form 
zurechne. Als Unterschied von der vorigen Art, mit welcher 
zusammen diese auftritt, besassen diese Exemplare eine schmut- 
zig braune gleichmässig verteilte Farbe, und an dem Körper 
konnte ich keine oder höchst wenige Schuppen wahrnehmen. 
— Diese Art ist meines Wissens neu für die Fauna. Nor- 
wegens. 


Lepidocyrtus cyaneus TULLB. 


Es liegen mir von dieser Art nicht viele Exemplare aus 
Golaa vor. Im Vergleich mit L. lanuginosus ist L. cyaneus 
Tue. viel seltener, wie aus folgendem Verzeichniss der Fund- 
orte erhellt: 

Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03: : 1 Ex. 
» zwischen Moos (Sphagnum) in einem Sumpfe 10. 
MEROSRANERN) 
man Uler unter: Steinen: (880° Mol; VIL2032 2. Ex, 
» zwischen Moos (/Zypna), 17. VII. 03. 5 Ex. 
x zwischen Moos im. Walde, 2. VIII. 03. 2 Ex. 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Subord. Symphypleona CB. 
Fam, Sminthuridae TULLB. 
Subfam. Sminthurinae CB. 


Gen. Sminthurides CB. 
Sminthurides malmgreni (TULLB.). 
# var. elegantula (REUT.). 

Diese hübsche Varietät, welche von Fräulein LOFGREN 
mehrmals bei Golaa auf der Oberfläche kleiner Wassersamm- 
lungen und an deren Ufern eingesammelt wurde, ist merk- 
würdigerweise bisher ganz unbekannt aus Norwegen. Dies 
muss ohne Zweifel auf Vernachlässigung beruhen, weil die 
Form sowohl in Schweden als in Finland zu den allgemein- 
sten der auf Wasser lebenden Arten gehört, man trifft die var. 
elegantula sogar. überall an feuchteren Orten, unter Holzstüc- 
ken, zwischen Moos in Sümpfen u. s. w. sehr allgemein und 
in grossen Mengen an. Fundorte: 

Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VI. 03. 1 Ex. 
in einem Sumpf zwischen Sphagna 10. VII. 03. 2 Ex. 
unter Holzstücken am Ufer des Golaa-Sees (850 M.) 
Wee, Valle OS SUR 

» auf der Wasserfläche einer kleinen Pfütze 15. VIE 03. 

DAME: 
an einer feuchten Stelle im Walde 23: VII 0372222 
beim Streifen auf einer feuchten Wiese 30. VII. 03. 
HE 

Valsfjeldet, unter Steinen beim Schnee 14. VII. 03. Einige Ex. 


Sminthurides aquaticus (BOURL.) 
# var. levanderı REUT. 

Alle Exemplare dieser Art, die ich in den norwegischen 
Sammlungen fand, gehören zu der var. /evanderi REUT. Mei- 
nes Wissens ist diese Varietät bisher nicht in diesem Lande 
beobachtet worden. Es liegen mir Exemplare aus folgenden 
Lokalitäten vor: 

Golaa, auf der Wasserfläche einer kleinen Pfütze 15. VIL 03. 
4. Ex: 
an einer feuchten Stelle im Walde 23. VII 03. 2 Ex. 


"Xx AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 79 


+ Sminthurides violaceus (REUT.). 

Zusammen mit S. aureus (LUBB.) CB. und S. pruinosus 
TULLB. wurden 7 Exemplare dieser überall seltenen Art bei 
Golaa am 5. August beim Streifen von Gras-Arten und Sträu- 
chern in einem feuchten Walde erbeutet. Bloss I Exemplar von 
ihnen ist 2 Geschlechts. .S. violaceus war bisher unbekannt 
in der Collembolenfauna Norwegens. 


= Sminthurides globosus AXELS. 
? = 5. punulio (KRAUSB.). 

In der Sammlung befinden sich ein Paar Exemplare dieser 
von mir 1901 ! als neu aufgestellten Smzinthurides-Art. Von der 
nahestehenden S. pumilio (KRAUSB.)? u. * ist die finnische 
Form durch bezahnte Mucrones und durch eine andere Farbe 
unterschieden. Leider besitze ich keine Typenexemplare von 
der Krausbauer’schen Art um durch Vergleich definitiv kon- 
statieren zu können, ob die beiden Formen wirklich verschie- 
dene Arten repräsentiren. .S. globosus mihi wurde zweimal 
bei Golaa am 29. Juli und am |. August beim Streifen auf 
einer feuchten Wiese in zwei Exemplaren erbeutet. 

Die Art ist neu für ganz Skandinavien. 


+ Sminthurides schötti AXELS. 
f. principalis AXELS. 
Von der Hauptform dieser interessanten Art der Gattung 
Sminthurides wurde ein einziges Individuum am Ufer des 
Golaa-Sees unter Holzstücken am 11. Juli gefunden. 


# var. bilineata AXELS. 
Beim Streifen auf einer feuchten Wiese bei Golaa wurde 
ein Sminthurides-Exemplar gefunden, welches sich bei näherer 
Untersuchung als dieser Varietät zugehörig sich erwies. 


* AXELSON, WALTER M. Diagnosen neuer Collembolen aus Finland 
und angrenzenden Teilen des nordwestl. Russlands. Medd. af Soc. pro F. 
& El. Fenn: h. 28. No: I9., 1902. 

? KRAUSBAUER, TH. Neue Collembola aus der Umgebung von Weil- 
burg a/Lahn. Zool. Anz. Bd. XXI. N:o 567. 1898. Die Art müsste wohl 
S. pumilio heissen und nicht S. pumzZs, wie ihr Name in der Abhandlung lautet. 

? KRAUSBAUER, TH. Collembola der Lahngegend. Dissert. Mar- 
burg. 1902. 


I 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Sminthurides schötti mihi ist von anderen Arten dieser 
Gattung leicht erkennbar durch ihre Mucrones, die im Ver- 
gleich mit denen von S. aquaticus und S. malmgreni u. a. 
viel schmäler sind. Von den genannten gemeinen Formen 
unterscheidet man diese Art wohl auch durch das IV Anten- 
nalglied, welches sekundär gegliedert ist. In dieser Hinsicht 
stimmt .S. schötti mit den Krausbauer’schen Arten S. sig- 
natus, S. parvulus und S. assimilis überein, welche sich aber 
im Bau ihrer Mucrones S. malmgreni nähern. 

Bisher ist die Art nur aus Schweden und Finland bekannt. 


Gen. Sminthurinus CB. 


Sminthurinus aureus (LUBB.) 
Von dieser, wie es scheint, in der Umgebung von Golaa 
gemeinen Art, habe ich folgende Formen in der Sammlung 


angetroffen, nämlich: 


f. principalis KRAUSB. 
Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03. Einige Ex. 

» an Gras-Arten auf einer feuchten Wiese 1. VIII. 03. 
8 Ex. 

» auf’ einer Wiese 30. VII. 03. 1 Ex 

» in einem feuchten Walde, zwischen Gras und Sträu- 
chern, 9.7 MIN. OS SE 

» auf einer Wiese 29. VII: 03." 5 Ex. 


+ var. alba KRAUSE. \ 


Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03. Ein Paar Ex. 


+ var. signala KRAUSE, 


Golaa, auf einer Wiese an Grasarten und Sträuchern am 20. 
VII and ts) WAS SE 


+ var. ochropus REUT. 
Golaa, unter Steinen und Holz, 4. VII. 03. 1 Ex. 
» > » » 7. VIL 03. . Einige’ Ex. 
» am Ufer des Golaa-Sees, unter Holzstiicken 11. VII. 08: 
| Ex. 
auf Myrtillus nigra im Walde 23. VI. 03. 3 Ex. 


+ 


\ AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. SI 


Golaa, auf einer Wiese 29. VII. 03. 2 Ex. 
» an Grasarten und Sträuchern auf einer feuchten Wiese 
BEVOR Ex: 
» auf Steinen am Grase 3 VII. 03. 1 Ex. 
am Grase in einem feuchten Walde 5. VIII. 03. 3 Ex. 
Nicht wenige von diesen Ex. sind dunkler oder heller 
violett gefärbt. 


var. atrata CB. 


Einige Exemplare mit schwarz gefärbten Beinen wurden 
zusammen mit f. principalis und var. ochropus unter Steinen 
und Holzstücken am 7. Juli erbeutet. 

Von den vielen Formen dieser, wie es scheint auch in 
Norwegen gemeinen Sminthurinus-Art, ist bloss die Haupt- 
form früher in diesem Lande angetroffen worden, nämlich 
prope Bergen bei Tvedteraas, Isdalen und Askoen, als »tem- 
melig sjelden om hosten blandt vissent lov». (LIE-PETTER- 
SEN, Norges Collembola.) 


Gen. Sminthurus (LATR.) CB. 


Sminthurus repandus ÄGR. 


Kand. HUGO ÄGREN hat mir gütigst Typenexemplare 
von dieser von ihm aufgestellten Art zugesandt, so dass die 
Identifizierung der norwegischen Individuen mit dieser Form 
völlig sicher ist. Die Art ist ja auch sehr leicht erkennbar 
nicht nur durch ihre charakteristischen »appendices anales», 
sondern auch schon äusserlich durch die sehr deutliche sat- 
telförmige Einsenkung des grossen Abdominalsegmentes. 

S. repandus wurde bei Golaa dreimal im Juli beim Streif- 
fen am Gras auf feuchten Wiesen sowie auf Myrtillus nigra 
in feuchtem Walde erbeutet. Im ganzen wurden circa 20 
Exemplare eingesammelt. 


Sminthurus pruinosus TULLB., AGR. 


Zwischen Moos, sowohl Hypna als Sphagna in Wäl- 
dern und in Sümpfen, sowie auf Myrtillus nigra wurde die 
Art bei Golaa im Juli und August in wenigen Ex. eingesam- 

Entomol. Tidskr. Årg. 25 H. 1, (1904). 6 


A UPS ANSE 
, i N 


& 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


melt. Die Analanhänge aller Exemplare, die ich in Kalilauge 
näher untersuchte, besassen die langgestreckte Form, welche 
nach den Untersuchungen ÄGRENS diese TULLBERG'sche Art 
charakterisiert, und waren sogar 6—7 mal länger als breit. 
Fundorte: 
Golaa, in einem Sumpfe, zwischen Sphagna 10. VI. 03. 1 Ex. 
» auf der Wasserfläche einer Pfütze 15. VI. 03. 4 Ex. 
» "zwischen Moos 17. VI. 03.7 1 Ex. 
» auf Myrtillus nigra im Walde 28. VI. 03. 1 Ex. 
>, in feuchtem Walde am Gras 5. VIII. 03. 1 Ex. 


Sminthurus bilineatus BOURL. 
Scheint eine der allgemeinsten bei Golaa-Sanatorium vor- 
kommenden Sminthurus-Formen zu sein. Fundorte: 
Golaa, unter ‚Steinen und’ Holz 7: VI. 037 727 Ex 
» auf Myrtillus nigra im Walde 21. VII 03. 1 Ex. 
» an Gras und Myrtillus nigra im Walde 23. VII. 03. 
SEX. 
» auf Myrtillus nigra im Walde 28. VII. 03. 1 Ex. 
>. auf feuchter Wiese 29) Vile O37 215% 
» > » » SO VII OS are 
an Grasarten auf einer Wiese 1. VIII. 03. 11 Ex. 
SIN ‚auf Steinen. im. Gras 3 VII 032 MIRE 


Sminthurus insignis REUT. 
Es liegen mir an folgenden Stellen eingesammelte Exem- 
plare vor: 
Golaa, unter Steinen und Holzstücken 7. VII. 03. 8 Ex. 
Valsfjeldet, unter Steinen am Rande des Schnees 14. VII. 03. 
4 Ex. 
Golaa, auf Myrtillus nigra im Walde 21. VI. 03. 2 Ex. 
Golaa, an Grasarten und Sträuchern 23. VII. 03. 2 Ex. 
auf feuchter Wiese 30. VII. 03. 2 Ex. 
> + auf Steinen im-Gras”3.. VI: 03. M2 EX 
Ich habe mich in dieser Arbeit an die ältere Auffassung 
der Arten S. Ödilineatus BOURL. und S. insignis REUT. ge- 
halten, da wir noch keineswegs volle Klarheit in dieser Frage 


‘& AXELSON: COLLEMBOLEN VOM SÜDÖSTL. NORWEGEN. 83 


besitzen. Der Auffassung von BÖRNER, der sie als zwei 
Subspecies aufstellt, kann ich mich vorläufig nicht anschliessen 
Übergangsformen zwischen den obengenannten Arten und S. 70- 
vemlineatus TULLB. habe ich niemals beobachtet, und wenn keine 
solche existieren, wie ich zu glauben geneigt bin, ist es mei- 
nes Erachtens zweckmässiger, dass die BORNER’schen Sub- 
species als verschiedene Arten beibehalten werden. Dasselbe 
gilt auch für die als Varietäten dieser Subspecies aufgefass- 
ten, früher für verschiedene Arten gehaltenen Formen S. 
oblongus major und S. oblongus minor. Diese Auffassung 
wird gestützt durch die Resultate der neuesten Untersuchungen 
ÄGRENS. Der schwedische Forscher hat nämlich konstante 
Differenzen nicht nur zwischen S. znsignis REUT. und 
S. bilineatus BOURL., sondern auch zwischen der ersteren 
und S. novemlineatus TULLB. wahrgenommen. Wenn die 
Beobachtungen des erwähnten Forschers sich wirklich als 
stichhaltig erweisen, müssen auch die übrigen dieser Gruppe 
zugehörigen Formen einer neuen genaueren morphologischen 
Prüfung unterworfen werden. 


Sminthurus viridis (L.) LUBB. 


var. migromaculala (TULLB.). 


In der Kollektion giebt es Exemplare nur von dieser Varietät 
der gemeinen, weit verbreiten Art, und wie es scheint, kommt 
auch diese nicht besonders häufig vor. 


Die Fundorte sind: 


Golaa, auf einer Wiese 29. VII. 03. 7 Ex. 


» 3 y » SOE NMIE LOS. cB. Ex. 
» » » an Grasarten und Sträuchern 1. VIII. 
03773 BE. 


Subfam. Dicyrtominae Born. 
Gen. Dicyrtoma BouRL., BANKS. 
Dicyrtoma minuta (O. FAB.). 


Es liegen mir Exemplare von folgenden Lokalitäten vor: 
Golaa, zwischen Moos 17. VII. 03. 2 Ex. 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
Golaa, an Grasarten und auf Myrtillus nigra im Walde 23. 
VI: OS) ea yx 


» auf feuchter Wiese 29. VII. 03. 2 Ex. 
> » » » eo WANE “OS. yl Bes 


Alle Exemplare gehören zu der f. principalis KRAUSB. 


Dicyrtoma fusca (LUCAS, LUBB.). 

Ich habe nicht entscheiden Können, ob die Exemplare, 
welche mir in der norwegischen Sammlung zum Bestimmen: 
vorliegen, zu der f. principalis oder var. silvatica (TULLB.) 
zu rechnen sind. Dies ist bei in Alcohol conservierten Tieren 
sehr schwer, ja fast unmöglich, wie schon TULLBERG betont. 

Die Exemplare sind an folgenden Lokalitäten eingesam- 
melt: 

Golaa, unter Steinen und Holzstücken 4. VII. 03. 2 Ex. 
» unter Baumrinde 5. VII. 03. 6 Ex. 
» „unter Steinen und Holz ’17. VI: 032 2102: 
>  zwichen Moos im Walde AY VINS Eee 
» unter Moos und Holzstücken 25. VII. 03. 2.Ex. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 26 SEPTEMBER 1903. 


Sedan, säsom vanligt, protokollet frän näst föregäende sam- 
mankomst blifvit uppläst och godkändt, anmälde ordföranden prof. 
AURIVILLIUS, att styrelsen till medlemmar af Föreningen invalt: 
fil. stud. E. MJÖBERG, konservator B. BERG, Kalmar, doktor O. 
L, Horm, Upsala, jägmästare A. HEIDENREICH, Hamar, Norge, 
och, vid dagens sammanträde, assistenten vid de internationella 
hafsfiskeundersôkningarna kand. Arr. WOLLEBEK, Stockholm, 
hvarjämte Statens Entomologiska Anstalt vid Albano af styrelsen 
intagits i Fôreningen. 

En af Lunds universitets rektor, professorerna därstädes QUEN- 
NERSTEDT och BERGENDAHL samt docenten S. BENGTSSON un- 
dertecknad anmodan om teckning af bidrag till en grafvård åt den 
framstående entomologen C. G. THOMSON hade till Föreningen 
ingått och framlades af ordtöranden. 

Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt fil. kand. A. 
TULLGREN höll härefter föredrag »Om de sjukliga företeel- 
serna hos växterna, speciellt sådana, som äro framkal- 
lade af arthropoder», och har han af detsamma själf benäget 
lämnat följande sammandrag: 

Föredraget utgjorde i hufvudsak ett referat af KUSTERS Pa- 
thologische Pflanzenanatomie, hvilket arbete torde vara det första, 
som söker på ett fullt vetenskapligt sätt sammanställa och klassifi- 
cera de olika sjukdomsfenomenen hos växterna. Härvid ha stora 
svårigheter gjort sig gällande, dels emedan växternas anatomie är 
så enkel, och dels emedan olika slag af sjukdomar hos växterna 
ofta öfvergä i hvarandra eller på annat sätt försvåra ett bestäm- 
mande af sjukdomsarten. 

Den första kategorien bilda restitutionsfenomenen, som äro 
ett direkt eller indirekt återställande af förlorade organ. Ett van- 
ligt exempel är att, om en birot afskäres, framskjuter en ny bred- 
vid, eller om ett skott borttages t. ex. genom beskärning, utveck- 
las ett annat skott till hufvudskott. 

Hypoplastiska sjukdomsföreteelser äro rena hämningsbild- 
ningar af normala yttre organ eller i väfnaderna. Hit räknas dvärg- 
former och genom brist på ljus orsakade skuggbildningar, hvarvid 
cellerna till antal och stcrlek väsentligen minskas. 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Metaplastiska äro sädana progressiva förändringar, som ej 
äro orsakade af tillväxt eller delning. Till cellinnehället fogas nya 
ämnen eller cellmembranen förtjockas pä ett eller annat sätt. Hit 
räknas t. ex. en abnormt stark klorofylibildning, orsakad af besprut- 
ning af bordeauxvätska eller uppkomst af fürvedade celler i Jug- 
lands-blad till följd af angrepp af Lachnus. 


Bland de patologiska fenomenen äro de hypertrofiska, 
hvilka alla ha gemensamt, att cellerna i volym utveckla sig utöfver 
den för individen normala nivån, mycket talrika, och särskildt 
gäller detta de s. k. gallhypertrofierna, Dylika äro orsakade af 
kemisk retning af ett animalt eller vegetabiliskt gift. Karaktäristiskt 
är äfven att de äro åtföljda af en abnormt rik tillförsel af närings- 
ämnen såsom ägghvita, stärkelse etc. Bland de vanligaste gall- 
hypertrofierna må nämnas erineum-bildningarne, som utgöras at 
abnormt utbildade hår. Fenomenen bero på giftretning af acarider, 
speciellt Eriophyes-arter. Haren antaga många gånger de mest 
bisarra former. Erineum-bildningar förekomma på bladen af de 
flesta löfträd, vanligen på undersidan. Gallhypertrofier kunna äfven- 
ledes anträffas t. ex. i märgen på hvetestrån, orsakade at Chlo- 
rops teniopus. 

Likartade med de hypertrofiska bildningarne äro de hyper- 
plastiska, men dessa äro ätföljda af cellbildning. De hyper- 
plastiska äro de allra talrikaste och äro till sin art hvarandra 
mycket olika. Bland de vanligaste äro callusbildningarne, som, 
orsakade af särretning, utgöras af bildning af homogena paren- 
kymmassor af tunnväggiga, odiffrentierade celler. »Callus» kan 
bildas 4 hvilken växtdel som hälst, som sårats af insekter eller på 
annat sätt skadats. Sarkork är likaledes en vanlig företeelse inom 
denna kategori af patologiska fenomen. Till dessa höra slutligen 
ett oerhördt stort antal gallbildningar. Dessa senare grupperas 
uti kataplasmer och prosoplasmer. 


Kataplasmer äro väfnader med abnormt Stora celler, som 
bilda ett homogent tunnväggigt parenkym med regressiv karaktär. 
Bland »zoocecidierna» må nämnas sådana, som äro orsakade af: 


l. nematoder (Tylenchus, Heterodera) på rötter och stjälkar; 

2. acarider: bladkantrullning på Tilia, Crategus m. fl. eller 
erineum-galler ; 

flugor: bladrullning på Polygonum, Populus etc. 

4. skinnbaggar (bladlöss eller bladloppor): rullade och ansvällda 


blad, galler pä rötter (Phylloxera) etc. 


(SS 


Prosoplasmer-väfnader stadda i progressiv utveckling, nya 
väfnadselement kunna tillkomma t. ex. stödjeväfnader. 

Nästan uteslutande zoocecidier; nära nog alla slags insekter 
kunna förorsaka dem. Bland de vanligaste typerna må nämnas: 


TOR 
C4 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 26 SEPT. 1903. 87 


bladveckningsgaller ; 

punggaller, orsakade af eriophyider, bladlôss eller flugor; 

omväxningsgaller, som vanligen orsakas af cynipider; 

märggaller: omslutna (inre) af t. ex. Mematus Valisnieri 
eller fria (yttre) af t. ex. Diorrhisa aptera. 

Föredraget illustrerades at teckningar och lefvande växter. 


Rom — 


Sedan ordföranden framfört Föreningens tack till assistenten 
TULLGREN, : lämnades ordet åt byrachefen J, Mrvrs, som med- 
delade ett intressant anförande »Om tallspinnaren», belyst af 
en större utbredningskarta och af en samling, innehållande fjäriln 
i alla dess utvecklingsstadier. 

I trakten af Elverum i Norge hade den mest intensiva härj- 
ningen ägt rum. Där i landet leddes åtgärderna mot dessa härj- 
ningar af jägmästaren HEIDENREICH. I Värmlands finnskogar och 
i Dalarne blef farhägan för skadefjäriln mycket stor; emeller- 
tid hade den i allmänhet där uppträdt mera sporadiskt utom pa 
några ställen i Värmland, där den öfverskridit riksgränsen i betyd- 
ligare mängd. Byråchefen Mreves besökte nämnda orter i maj 1903. 
Af puppor från Norge hade likväl 25 procent afgifvit parasitsteklar, 
Exochilum circumflexum. Skulle det visa sig, att steklarna i all- 
mänhet uppträda så talrikt hos tallspinnarlarverna, torde man ej 
behöfva oroa sig eller lägga ned synnerligen mycket arbete för att 
motverka tallspinnarens härjningar. »Larvrevisioner», d. v. s. un- 
dersökningar öfver, huru talrikt de hufvudsakligast under renlaven 
öfvervintrande larverna förekomma i de mest hotade trakterna af 
Värmland, komma att företagas nu i oktober af e. o. jägmästaren 
H. Worrr. Har hos oss skulle omedelbart därefter d:r GRÔN- 
BERG vid Skogsinstitutet och i Norge statsentomologen SCHÖYEN 
komma att undersöka, i hvad mängd parasitstekellarver eller ägg 
förekomma i insamlade, från vinterkvarteret under mossan upptagna 
tallspinnarlarver från båda rikena. Af resultatet får man se, huru- 
vida och i hvad omfång limning eller andra åtgärder behöfva vid- 
tagas mot tallspinnaren. Limning är mot denne ett osvikligt 
medel. 

Vid byrächefen Merves’ undersökningar öfver tallspinnarens 
lefnadssätt hade det visat sig, att nu i är larver, som utkläckts i 
bur, redan i eller något före medlet at september begäfvo sig ned 
i vinterkvarter, och detta hade bekräftats af d:r GRÖNBERG och 
enligt ett senare yttrande äfven af prof. Lampa vid Entomologiska 
Anstalten. Äfven ute i det fria i Norge hade, efter hvad som 
kunde förmodas med anledning af ett meddelande från hr Her- 
DENREICH, tallspinnarlarverna gått till hvila ungefär vid samma 
tidiga skede, d. v. s. ovanligt tidigt mot i Tyskland, och detta 
oaktadt en hög temperatur under förhösten 1903. I Tyskland 
hade man i regel en generation hvarje år; hos oss och i Norge 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


tydde iakttagelserna ganska bestämdt därhän, att tallspinnaren i 
regel behöfver två år för att utvecklas från ägg till fjäril. I Tysk- 
land komma larverna upp och börja frossa på tallbarren under 
första hälften af mars, här och i Norge först i medlet af april; i 
Tyskland blifver den årliga »frattiden»» nästan dubbelt så lång- 
som här. Hos oss voro 99 % af larverna i fjol höst nästan full- 
växta, men innevarande år endast 2 cm. långa, när de gingo i 
vintersömn. De sistnämnda kunde säkerligen ej hinna bli fjärilar 
nästa år, utan komme nog att öfvervintra såsom larver en gång 
till för att blifva fjärilar år 1905. 

Är det nu verkligen regel i Sverige och Norge, att tallspin- 
naren där har tväärsgeneration, så skulle i likhet med 1902 ätven 
år 1904 blifva ett starkt »fratär», om ej parasiterna (steklarna) da 
gjort tillräckligt för att förhindra detta, eller ätgärder i män af be- 
hof vidtagits till förekommande af härjning. Emellertid hoppades 
föredraganden med anledning af steklarnes närvaro, att man hos 
oss ej komme att behöfva tillgripa nägra särskilda medel mot tall- 
spinnaren, i hvilket afseende de blifvände undersökningarna borde 
gifva utslaget. 

Prof. AURIVILLIUS yttrade i sammanhang med byrächefen 
Meves’ anfôrande, att han i Hälsingland funnit tvåårig generation 
at den tallspinnaren närstående ekspinnaren, och att äfven detta 
talar för Sannolikheten af, att den förre i vårt land vanligen be- 
höfver två år för sin fulla utveckling. 

D:r HJ. BÄCKSTRÖM meddelade, att han i september funnit 
fullt utvecklad larv af tallspinnaren, hvilket borde varit omöjligt, 
om ej generationen varit tvåårig. 


Filip Trybom. 


NÅGRA NYA FYNDORTER FÖR COLEOPTERA. 


Demetrias atricapillus Lın. är af undertecknad återfunnen 
i Skåne, Pederus littoralis Grav. anträffad i Blekinge vid Ron- 
neby, Bolitobius trimaculatus FAB. och Synaptus filiformis 
Fap. vid Pählsjö, Helsingborg. 
B. Varenius. 


Revisionsberättelse för är 1903. 


Undertecknade, utsedde att granska Entomologiska Föreningens räken 
skaper för är 1903, fa härmed afgifva följande berättelse: 


Ställningen i allmänna kassan framgär af följande: 


Die brett: 
Inkomster : 
Influtna ärsafgifter: 1 för 1902 och 261 för 1903 ..........:.......... 1572 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi»...... 7,000 — 
Räntortochthutdelnmeamanalkhien „nn... denen dan en 092: 50 
Behällning à sälda exemplar af Föreningens förlagsartiklar............ 565: 76 
Saldasseparatenun biblioteketinsr.. eme sehe does are ca tobe’ mob — 


Summa kronor 3,980: 26 
=) 


Kerlerdiit: 

Utgifter : 
Ingaende balans: Skuld till redogôraren .....................:.. 1. 75: 40 
Framställandet af årgång 1903 af tidskriften och häftet 13 af 

nUppsatsemets pralctisk wentomologi> Piaget ssesun leases teen eee. 3,106: 86 
Wisandnine rat tidskriiten till im- och utlandet "mn odlar 243: 62 
Habbo dSkOS trader tant aya nese Eee leis Eno te eee Moore 22: 80 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring) ............... 331.825 
Ro nan OMS UC TIN Alig as are Le een nente eee seen rhone 76: 70 
Diverse: däribland kronor 44: 04 differens och provision vid inköp 

ae Hoblieationernas TE M OO SR ee ee 64: 23 
Beira c TO ER RE nn PR cc cera ire 59: 40 


Summa kronor 3,980: 26 


Af Föreningens fem fonder hafva tva, nämligen A. F. REGNELLS fond 
och P. F. WAHLBERGS fond, under äret ej undergätt nagon förändring. 

STÄNDIGA LEDAMÖTERS fond har genom en ledamots afgift vunnit 
en tillökning af 100 kronor och OSKAR SANDAHLS fond ükats med 129 
kronor genom gäfvor af professor SVEN LAMPA med kr. 82: 50, fiskeriin- 
spektören F. TRYBOM med kr. 21: 50 och kassaförvaltaren kr. 25. 

Räntorna fran ofvannämnda fyra fonder hafva tillgodoförts allmänna 


kassan till utgifters bestridande. 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


CLAES GRILLS stipendiefond, hvars ändamål är, att af sin ränteafkast- 


ning bekosta vandringsstipendium a 60 kronor för skolungdom har, sedan 
densamma nu uppnätt den storlek, att sagda afkastning för äret uppgått till 
något öfver 60 kr., kunnat för första gängen uppfylla detta ändamål. Fonden 
har ändock dels genom försäljningsmedel för Grills »Catalogus Coleopterorum» 
och »Lampas förteckning öfver Macrolepidoptera», dels något ränteöfverskott 
ökats med kronor 36: 49. | 
Dessutom må nämnas, att Professor CHRISTOPHER AURIVILLIUS uti 
Tidskriften bidragit med 5°/, tryckark öfver, »Svensk insektfauna» (bin) utan 
anspråk på författarearfvode, hvarigenom kostnaden för tidskriften betydligt 


inskränkts. 


Föreningens tillgångar utgjorde vid årets början: 


AKTIE. RE GNELLS fomd rite re ire ae cer CT 2,0002 Sa 
BERAWAHEBERGS fond Nr ee PER 2,000: — 
StandıpaBedamöters Onde" te ae EEE et EEE ET TE 3200: 
(OSKAR SANDAHLS' fond Eee see ELA ee EN 6,675° 28 
CLABSTERTIELS stipendiefond =... re sena ee EEE ee MIO 

à Kronor 15,390: 44 
hvarifran dock afgick allmänna kassans skuld till redogöraren...... 75: 40 


sa att tillgangarne utgjorde Summa kronor 15,315: 04 


samt vid årets slut: 


AT EF SREGNEBELS fond >... signs sees or art Re ee ER 2,000. 
RE WAHLBERGS TOnd! rer... MENT ste dej la ee RE 2,0003 
Standıeanledamöters; fonde ER 2 en ECTS 3,300 Yu 
OSKAR SÄNDAS HONDA RE NE NE AIN EE CITE RENE 6,804: 28 
CLAES" GRILLS stbipendiefon dan pc. vag cree I eee EEE ee I 157.205 
Behällnnenallmannankassanı nr RE PE 59: 40 


Summa kronor 15,715: 33 


Föreningens fonder hafva saledes under äret ükats med kr. 400: 29. 
Härtill kommer Föreningens ytterligare ökade och för Föreningens medlem- 
mar tillgängliga, a Riksmusei entomologiska afdelning uppställda bibliotek, 
astadkommet genom bokinköp och gäfvor samt ej minst genom utbyte af en- 
tomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra 
föreningar i utlandet. 

Biblioteket jämte lagret af egna förlagsartiklar är brandförsäkradt för 
30,000 kronor. 


Ledamôternas antal är enligt matrikeln vid 1903 års utgang följande: 
Hedexsledamöter, 1:a klassen. m ES Io 


D:o Et A SORIA br oa SOS son Ada ounce sng 2' 12 


‘Transport 12 


"\ ENELL & ROESLER: REVISIONSBERÄTTELSE FOR ÅR 1903. 91 


Transport 12 


Korresponderande ledamöter 1 utlandet.............................. 12 
Standica ledamoter MROTPOTANIONEN ES. mere era: 4 
D:o PERSON EIEREER Se slets ern ern uni dunn sil To" 55 
Arsledaméter i SVEMCE AROGDOTRAIION EEE EE CE ee II 
D:o > PETS OR SKISS ost TS TR rn 216 227 
D:0 i Norge OMR RES tee cd nor 
D:o i Finland CE OU PR A A Ate re (Uh Se 18 
D:o MD) ana O RC er QU 5 


Summa 307 


Af ärsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från afgift. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna det 
medgåfvo, för Föreningens räkning insatta i Stockholms Handelsbank och 
Stockholms Inteckningsgaranti Aktiebolag samt därå upplupna räntor till- 
godoförda kassan. 

£ 


Fondernas medel voro vid arets utgang placerade: 


A. F. REGNELIS fond: 


2 pref. aktier a 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag ............ 210005 em 
P. F. WAHLBERGS fond: 
2 pref. aktier à 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag .......... 2,000 


Ständiga ledamöters fond: 
I pref. aktie à 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag 1,000! — 
Stockholms Pantaktiebank, deposition........................ EN one 2001 
OSKAR SANDAHLS fond: 
Sandö Sågverks Aktiebolags 5 °/, obligationer af 1903 à 


TP OO OW YE eee A eee ee Mara stadia cee eae 4,000; — 
Stockholms Pantaktiebank, deposition........................ 2,800 — 
Stockholms Handelsbank, sparkassa nia RE ua MORE 4: 28 6,804: 28 

CLAES GRILLS stipendiefond: 
Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, sparkassa......... le I 
> Handelsbank, DER Era 36-710 1,551: 65 


Summa kronor 15,655: 93 


Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda 
säkerheten, en obligation i Stockholms Intecknings Aktiebolag, äro i öppet 
förvar hos sistnämnda aktiebolag, enligt det för oss företedda beviset. 

Räkenskaperna äro förda med synnerlig noggrannhet och öfvensstämma 
med oss företedda verifikationer, hvarför vi tillstyrka full och tacksam ansvars- 


frihet för styrelsens och kassaförvaltarens förvaltning under ar 1903. 
Stockholm den 22 Februari 1904. 


H. G. O. Enell. Ernst Roesler. 


92 


DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA 


VON 


CHR. AURIVILLIUS. 


7. 


108. Acraea leucopyga n. sp. — Fig. 32. ©. Cor 
pore nigro, collare, tegulis verticeque rufis, infra pallido-macu- 
lato, palpis pallidis, apice nigris; abdominis articulis 1—4 supra 
nigris, infra albidis vitta media nigra, 3:0 et 4:0 supra utrin- 
que puncto albo notatis, articulis 5—8 totis albis; alis fulvis 
plus minus roseo-tinctis, anticis supra apice circiter 6 mm. 
lato nigro et punctis ordinariis nigris, puncto discali nigro 
areæ Ib quam puncto areæ 2° a margine multo propius posito, 
punctis discalibus arearum 3—6 in linea recta obliqua positis; 
alis posticis supra ad basin plus minus infuscatis fascia mar- 
ginali 2—4 mm. lata, immaculata nigrofusca; punctis discali- 
bus omnino ut in A. stenobea et A. bresia ordinatis; alis 
posticis infra maculis rubris inter punctis nigris plus minus 
ornatis, fascia marginali albomaculata et intus albomarginata. 
— Long. alar. exporr. 48—55 mm. 

?. A mare vix differt nisi segmentis 1—4 abdominis 
supra apice niveo-marginatis et 2—4 utrinque macula rotun- 
data majore niveo ornatis, sequentibus ut in mare fere totis 
niveis, at linea laterali serieque duplice macularum ventra- 
lium nigris. 

Nyassaland: Kigonsera. — Museum Holmiæ et Collectio 
Ertli. 


* Siehe Ent. Tidskr. 22 p. 113—128 (1901). 


. 


N AURIVILLIUS: NEUE LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 93 


Diese schöne Art 
kann leicht mit A. br«- 
sia oder mit den For- 
men der ÆAcrita-Grup- 
pe verwechselt werden. 
Durch die Stellung des 
Diskalfleckes Poder 
Vorderflügel weicht sie 
von A. bræsia und die 


übrigen Arten meiner Fig. 32. Acrea leuco vga. 
siebenten Untergruppe AURIV.. ©. 


ab und muss in die sechste Untergruppe gestellt wer- 
den. Von allen bekannten Arten dieser Gruppe mit Aus- 
nahme von A. omrora TRIM. ist sie aber durch die 
weisse Farbe des Hinterkörpers so fort zu trennen. Diese 
weisse Farbe tritt auch beim Weibchen sehr ausgeprägt auf, 
wodurch dasselbe sich auch vom Weibchen der A. bræsia 
unterscheidet. Die Vorderflügel sind vollständig beschuppt 
ohne Spur des glashellen Feldes, welches für A. braesia aus- 
zeichnend ist. 

109. Acræa Mairessei n. sp. — Fig. 33. — Nigro-fusca, 
pectore albido-maculato, abdomine supra biseriatim flavo-ma- 
culato, infra vittato, pedibus flavis basi femorum nigra; alis 
supra nigris anticis fascia subapicali maculis tribus in areis 
4—6 sitis composita, macula magna areæ 2:æ, macula elon- 
gata prope apicem cellule maculaque irregulari areæ 1"b 
albis, subpellucidis, posticis fascia discali (maculis septem are- 
arum Ib, lc, 2—5 et cellule discoidalis composita) sulphurea; 
alis anticis infra nigro-fuscis 
maculis albis ut supra dispo- 
sitis et maculis 9 margina- 
libus arearum 2 — 10 (in areis 
apicalibus elongatis) late sul- 
phureis; posticis infra totis 
sulphureis ad basin et mar- 
ginem levissime virescenti- 
bus, maculis basalibus et di- 


Fig. 33. <Arcea Mairessei. 
AURIV. scalibus (arearum l'a, 1"b, 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


6” et 7°) nigris, costis 1b, 2—7 latissime nigromarginatis, 
strigis intercostalibus, abbreviatis, maculiformibus, marginem 


haud attingentibus. 5. — Expans. alar. 53 mm. 
Congogebiet: Ligunda (MAIRESSE). — Museum ,Bruxel- 
lense. 


Diese Art ist offenbar dieselbe, welche ich in Rhop. 
Aethiop. als servona GOD. betrachtete. Da aber nach GRIM- 
SHAW (Tr: R. Soc. Edinb. 39 p. 4. 1898) der Typus’ von 
servona zu Acrwa circeis var. lvcooides gehört, muss für die 
vorliegende Art ein neuer Namen angewendet werden. Das 
von DEWITZ (Nov. Acta Acad: Nat. Gur. 41: 2 nro 2719 
t. 1 f. 7) abgebildete Stück stellt eine Variation oder Aberra- 
tion vor, welche durch die rotgelbe Farbe der Mittelbinde der 
Hinterflügeloberseite ausgezeichnet ist; diese Form mag var. 
(ab?) Dewitzi benannt werden. Acræa Mairessei ist beson- 
ders durch die breit schwarz gerandeten Rippen auf die Un- 
terseite der Hinterflügel und die daselbst am Saume nicht 
ausgebildeten Striche der Zwischenaderfalten ausgezeichnet. 
Auch auf der Unterseite der Vorderflügel sind die Längstriche 
der Zwischenaderfalten rudimentär. 

110. Acræa circeis var. orientis n. var. — Diese Lo- 
kalrasse unterscheidet sich von var. /vcoordes dadurch, dass 
die Flügel eine mehr tief schwarze Grundfarbe haben, dass 
die helle Flecke der Felder 1b und 3 der Vorderflügel ganz 
fehlen oder nur angedeutet sind und dadurch, dass die gelbe 
Mittelbinde der Hinterflügel viel breiter ist und fast die Wurzel 
der Mittelzellererreicht. ©, °P. å 

Deutsch Ost-Afrika: Ukami. — Museum Holmiæ. 

111. Acræa Ertli n. sp. — Fig. 34. — 2. Nigro-fusea: 


albo-punctata, palpis flavicantibus apice nigris, abdomine supra 
duplice serie flavoguttata et infra flavescente; alis anticis supra 


dimidio fere basali usque ad exitum costæ 3:æ rufo-brunneo, 
ad costam infuscato, dimidio autem apicali nigro fascia trans- 
versa, curvata alba maculis 6 elongatis, in areis 2—5, 10 et 
IT sitis, composita et ad costam 2:am cum colore brunneo 
confusa, infra pallidioribus costis lineisque intercostalibus ad 
marginem nigris, ad apicem cellulæ discoidalis fascia lata trans- 
versa, paullulum diffusa nigra; alis posticis supra rufobrun- 


NN AURIVILLIUS: NEUE LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 95 


neis, margine ad api- 
cem paullo latiore 
strigisque intercosta- 
libus nigris, infra 
multo pallidioribus, 
usque ad marginem 
sordide lutescentibus 
strigis ut supra ni- 
gris et ad basin ut 
in speciebus affini- 


Fig. 34. Acrea Erth. AURIV. ©. 


bus nigropunctatis. — Long. alar. exporr. 63 mm. 
Deutsch Ost-Afrika: West. Usambara. — 1 2 in JÄN. 


ERTL'S Sammlung. 

112. Euryphene fulgurata n. sp. — Fig. 35. — 28. Alis 
supra usque ad medium brunneis, deinde albidis anticis apice 
et ad marginem, posticis ad angulum ani infuscatis signaturis 
fuscis; anticis signaturis cellulae discoidalis, maculis subba- 
salibus triangulis vel elongatis arearum 1b—-6, maculis 
discalibus elongatis arearum 1b—6, maculis rotundatis sub- 
marginalibus arearum Ib—+ nec non linea submarginali 
valde angulata nigro-fuscis ornatis; posticis signaturis cellulæ 
discoidalis, maculis duabus subbasalibus arearum 5 et 6, ma- 
culis 5 rotundatis discalibus in areis 2—6, maculis parvis 
elongatis submarginalibus arearum 2—6 nec non linea valde 
angulata submarginali nigro-fuscis ornatis; alis infra ad basin 
leviter brunnescentibus, pone medium griseo-albidis signaturis 
obsoletis aut deletis, anticis ante medium arearum | b—6 serie 
transversa macularum 
albidarum, ad costam 
5°" angulata, in areis 
1b—3 extus  fusco 
marginata; posticis ma- 
culis sımilibus at ma- 
gis obsoletis in areis 
ke ee seb. phases: 
Expans. alar. 60 mm. 

Congogebiet: Lin- 
gunda. — L. MAIRESSE. 
Fig. 35. Æuryphene fulgurata. AURIV. ©. —- Museum Bruxellense. 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Diese Art ist offenbar am nächsten mit den noch wenig 
bekannten Æ. congolensis, chriemhilda und iturina verwandt. 
In der Zeichnung der Oberseite der Hinterflügel stimmt sie 
mit dem & von chriemhilda nahe überein, da aber die Sub- 
marginallinie bei chriemhilda fast eben ist, kann fulgurata 
nicht das bisher unbekannte Weibchen von criemhilda sein. 
In der Bildung der Submarginallinie stimmt fulgurata mit 
iturina 2 völlig überein; die übrigen Zeichnungen sind aber 
so abweichend, dass wir es hier kaum mit einem dimorphen 
Q von zfurina zu thun haben können. 

113. Diestogyna intermixta n. sp. — 9. Alis supra 
fuscis signaturis flavis fere ut in genere Cafuna ornatis; an- 
ticis lineis + transversis cellulæ discoidalis, duabus hasalibus 
rectis, duabus pone medium curvatis quintaque pone apicem 
flavis, fascia angusta leviter obliqua a basi areæ 2" ad mar- 
ginem dorsalem aliaque discoidali a costa 4:a etiam ad margi- 
nem dorsalem ducta flavis, maculis submarginalibus magnis 
nigris in areis 1 b—4 distincte flavo-cinctis, in areis 5 et 6 
multo minoribus et obsolete flavomarginatis, omnibus extus 
striga crassa submarginali limitatis, in areis 4—6 et 8 intus 
puncto niveo ornatis; posticis supra fascia lata discoidali, in 
areis 4—6 extus valde dilatata pallide flava, maculisque 6 
magnis submarginalibus nigris flavocinctis ornatis, linea sub- 
marginali strigis crassis nigris composita; alis infra pallide 
flavescentibus, anticis ad marginem costalem latissime, posti- 
cis area basali usque ad ultra medium violascente griseis; 
ocellis submarginalibus obsoletis, posticis maeula rotunda atra 
in cellula discoidali. — Expans. alar. 53 mm. 

Congogebiet: Stanleyville. — Collectio SEELDRAYERS. 

Diese sehr ausgezeichnete Art, von der mir jedoch nur 
das ® bekannt ist, steht offenbar den D. gomogramma,' ca- 
marensis und ribensis am nächsten, hat aber auf der Unterseite 
die typische Zeichnung der übrigen Diestogyna-Arten behalten. 

Zu dieser Gruppe der Gattung Diestogyna gehört auch 
die von BUTLER neulich (Proc. Zool. Soc. 1902: 1 p. 47t. 1 
f. 2, 3) als amaranta beschriebene und abgebildete Art. Da 
SUTLERS amaranta aber nichts mit D. amaranta KARSCH zu 
thun hat, schlage ich für sie den Namen Diestogyna Butleri vor. 


Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm 
finnas till salu: 


Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, ärg. 1— 10, 


WIERD TERS Wr EBEN EN Kr. 1: 


Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- 
gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Med föl- 
jande färglagda taflor: Ärg. 1. Hvetemyggan, 
Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. 
Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- 
lar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver. Entom. 
Anstalten, 9: Nunnan, 10. Löfskogsnunnan, 11. 
Hvitax- o. Slôkoraflyet, 12. Malfjärilar, 18. Tall- 


2 


BEE RE en rn ER Most 275 
LAMPA, SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och 
Finlands Macrolepidoptera ... ..........:... 2... » A5 0 
— = Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla » —: 45 
— —, Lôfskogsnunnan (Ocneria Dispar LIN). Med 
a Re EIER RE NA SE les veka, ON » —: 30 
"GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok ........ RR 
— —, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks 
och Finlands Coleoptera. Två delar, haftad .... 8: — 
För ledamöter at Entomologiska Föreningen........ > 6: — 
Exemplar tryckta pä endast ena sidan, afsedda 
till etikettering, eller interfolierade, 1:20 kr. dyrare. 
MEVES, J., Tallspinnaren (Lasiocanıpa pini L.). En 
ffotande- Tara’ for. Vard SKODA oot. ia vedi een aes »y—: 30 
REUTER, O. M., Finlands och den Skandinaviska 
halfons Hemiptera Heteroptera. 1. ............. Monae 
Svensk insektfauna: 
2. Ratvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS —: 50 
3. Sländor. Pseudoncuroptera, 1. Odonata al 
SAYING WH SHIA DEDE ES ne ve dame promenade —: 50 


13. Steklar. Hymenoptera. |, Gaddsteklar. Acze- 


leata. 1. Bin, Apidæ af CHR. AURIVILLIUS » I: 


on 
oc 
‘> 


VARENIUS, B., Nagra nya fyndorter för Coleoptera .... 


INNEHÄLL: 


AURIVILLIUS, CHR., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika RON 
AXELSON, W. M. Verzeichniss einiger bei Golaa im sie His 
Norwegen eingesammelten eier T'AS et 


+ 


Dt 5, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående ns u is à 


sammanträde a Gran 


FF 


Trysom, F., Entomologiska 
Restaurant National den 26 sept. 1903 ................. 


Föreningens‘ 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN. 


Adress: Riksmiseum; Stockholm. 


Sn 


ALL 
RAR 


fort som möjligt därom uinderrätte en, eller u 


1904 Haft. 2—3 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


‘ / UTGIFVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIE PAR LA 


SOCIETE ENTOMOLOGIQUE Ä STOCKHOLM 


STOCKHOLM : 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 


1904 


RE Fy Comes à 


kommer att under är 1904 af Entomologiska Föreningen i | 
holm utgifvas efter samma plan som hittills och vill bemöda ! 
om att, så långt omständigheterna medgifva, äfven tillgodose der 
ene BENS 

praktiska entomologiens kraf pa ett organ i vårt land. Alla lämp- 
liga uppsatser af vare sig praktiskt eller vetenskapligt inneh 
mottagas med tacksamhet. Hvarje författare svarar sjalf for riktig 
heten af sina meddelanden, Redaktionen utgöres af en af styrels 
utsedd redaktionskommitté, som bestar af foljande fem ledamôter: 
Chr. Aurivillius, professor, Kongl. Vetenskapsakademiens 
sekreterare, Stockholm.  Entomologiska Föreningens ordföranc 
Yngve Sjöstedt, professor, intendent vid Naturhistoriska — 
Riksmuseum, Vetenskapsakademien, Stockholm.  Ansvarig utg 


vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. 


logiska Anstalt, Albano. Redaktör för tidskriftens praktiska af 
delning. : ” 
Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Göteborg. Fa = 

Filip Trybom, fil d:r, fiskeriinspektör, Karlavägen 41 Js 
Stockholm. $ | 

För tidskriften afsedda manuskript kunna insändas till nägon- 
dera af ledamöterna i redaktionskommittén. Stafningssättet rättas 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. : 

Annonser à omslaget betalas med 10 kronor for hel. à 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stäende annonser erlägga | 
25 % af ofvanstående pris för hvarje gång de ånyo under året 


införas: = A 


Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga för ett pris. 
af 5 kronor pr årgång; om minst 10 årg. tagas på en gång, er 
hålles 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som önskar kom- - 
plettera sin serie af Tidskriften, erhåller en betydlig ytter: | 
ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de i tid-7 F 
skriften intagna uppsatserna finnas ännu separat till salu efter : 
ett pris af 2—3 öre pr sida. - 

Föreningens ledamöter erhälla, sedan ärsafgiften blifvit erlagd, 
tidskriften sig gratis tillsind. Om denna afgift ej redan cag 
sändes första eller andra häftet för året under postförskott. = =" 


Ständig ledamot erhåller vid erläggandet af afgiften oo. 
kr.) 10 af de äldre ärgängarna gratis. 


—— OO 


97 


UTVECKLINGEN AF ETT POLISTES-SAMHÄLLE 


AF 


GOTTFRID ADLERZ. 


Släktet Polistes intager en säregen ställning ibland de 
sociala vespiderna och erinrar säväl i sitt allmänna utseende 
som i vissa morfologiska detaljer mer om de solitära arterna 
af familjen än om släktet Vespa. Hufvudets ställning, det 
långsluttande mediansegmentets form, det klocklika 1 abdo- 
minalsegmentet, den smärta, framåt afsmalnande abdomen, 
den klolikt böjda yttersta antennleden hos hanen, alla dessa 
och ännu flera detaljer äro lika många afvikelser från släktet 
Vespa och likheter med vissa Odynerider. Den synnerligen 
enkla bobyggnaden, hvilken släktet Polistes delar med flera 
exotiska släkten, bidrager också att stämpla släktet i fråga 
såsom en i sin utveckling efterblifven gren på de sociala 
vespidernas stamträd. 

Ehuru Polistes biglumis L. inom vårt land ej hör till de 
större sällsyntheterna, äro dock tillfällena att iakttaga den vid 
boet så ovanliga, att hvarje meddelande därom torde kunna 
påräkna intresse. 

I Medelpad har jag hvarje sommar haft tillfälle att iakt- 
taga Polistes-individer, och särskildt under den varma som- 
maren 1901 uppträdde arten ganska talrikt, synnerligast under 
förra hälften af augusti, då äfven hanar sågos. De flesta 
iakttogos pa tistelblommor (Circium arvense) och på alarnas 
blad vid hafsstranden. De voro föga skygga, utan tvärtom 
mycket lätta att fånga. Oaktadt ihärdigt sökande kunde jag 
emellertid icke finna något bo. Detta lyckades mig först 
sommaren 1902. - 

Den 8 augusti nämnda sommar träffades detta bo fästadt 


Entomol. Tidskr. Arg. 25 H. 2, (1904). 7 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


vid ungefär 1}, meters höjd öfver marken på en mot söder 
vänd, i det närmaste lodrät klippvagg’. Boet utgjordes af en 
enda cellkaka, hvilken, såsom vanligt hos detta släkte, utan 
ringaste skyddshölje var med sitt upphängningsband fästad 
parallellt med klippväggen, i vertikal ställning, hvarigenom cel- 
lerna sålunda få ett i det närmaste horisontellt läge, med utåt 
riktade mynningar, i motsats till förhållandet hos släktet Vespa 
med dess horisontella kakor och nedätriktade cellmynningar. 

Det 5 mm. långa upphängningsbandet var från sidorna 
starkt hoptryckt, så att det knappt nådde en tjocklek af 1 
mm. , hvaremot dess bredd i vertikal riktning var 4 mm. Det 
måste ha stor styfhet och seghet, då boet utan ringaste skydd 
är blottställdt för regn och bläst. Det var fästadt på öfversta : 
fjärdedelen af kakans baksida och hade således ett betydligt 
excentriskt läge. Bredvid boet satt på klippväggen ett annat 
upphängningsband, förmodligen härrörande från något bo sedan 
föregående år. 

Vädret var disigt, och klockan var 7—8 på kvällen. 
Stammodren satt sofvande på boets baksida. Hon var ännu 
ensam, ty de synnerligen ogynnsamma väderleksförhållandena 
denna sommar hade påtagligen fördröjt atkommans utveck- 
ling. Hennes slitna vingspetsar vittnade om hennes ålder. 

Getingen infångades i en ask. Boet lossades försiktigt 
och fördes hem, där det underkastades en närmare undersök- 
ning. Cellkakans vertikala diameter var 39 mm., den hori- 
sontella 37 mm., hvilka båda mått tagits på kakans framsida 
från yttersta cellkanten på ena sidan till den motstående på 
andra sidan. På baksidan däremot voro måtten mellan de 
yttersta cellernas baser respektive 25 mm. och 22 mm. Fullt 
horisontellt läge hade således blott de i samma nivå som upp- 
hängningsbandet fästa cellerna, medan de senare tillbyggda, 
särskildt de nedersta, mer eller mindre afveko från den hori- 
sontella riktningen. 

Cellernas antal var 45, då de små, ännu ofullbordade 
i kakans utkant medräknades. De mellersta cellernas djup 


1 > = ne B . 

) Redan LINNÉ omtalar denna getings benägenhet att bygga sitt bo på 
klippornas sydsida. Han säger därom (Syst. Nat. Ed. XII. Tom. I. Pars. II, 
pag. 951): 


ad latera australia lapidum conficit nidum e fistulis aggregatis>. 


ADLERZ: UTVECKLINGEN AF ETT POLISTES-SAMHALLE. 99 


var 24—30 mm., deras diameter vid mynningen 5,$ mm.; 
formen sexkantig. Endast de yttersta cellernas fria hälft hade 
ännu kvar den ursprungliga cylinderformen, hvilken, sasom 
man känner, tillkommer den första vid upphängningsbandet 
fästa cellen, sa länge den ännu är ensam. MarcHAL!, som 
haft tillfälle att iakttaga bobyggnaden i detta tidiga utvecklings- 
stadium, beskrifver denna cell såsom alldeles cylindrisk. Då 
den 2 cellen byggdes, uppstod en plan yta vid beröringen 
med den 1, och denna 2 cell var äfven i öfrigt mindre regel- 
bundet cylindrisk. Då den 3 cellen byggdes i vinkeln mellan 
de två första, uppstodo äfven där plana ytor på beröringsstäl- 
lena. Den 1 cellen blir sålunda hexagonal först »sous l’in- 
fluence du tiraillement exercé sur elle par les cloisons des 
cellules adjacentes». Säsom synnerligen instruktivt i denna 
fräga vill jag framhälla iakttagandet af den likartade inverkan, 
som de närliggande bubblorna i säplödder utöfva pä hvaran- 
dras form. 

Cellernas väggar voro förfärdigade af grätt, synnerligen 
tunnt och glest, florlikt material, med en mängd större och 
mindre häl. Endast bottnarna voro af tätare beskaffenhet. 
Jag förmodar, att denna boets luftiga beskaffenhet kan bidraga 
att minska dess vindfäng, så att det därigenom mindre lätt 
lösslites af stormen. 

De 7 äldsta, d. v. s. närmast upphängningsbandet be- 
lägna, cellerna voro slutna af hvälfda lock, som dock ej sutto 
i själfva mynningen, utan djupt in, 7—12 mm. innanför myn- 
ningen. Dessa lock hade ett helt annat utseende än de hvita, 
höghvälfda lock, som larverna af släktet Vespa spinna vid 
själfva cellkanterna och som nå högt öfver cellernas myn- 
ningar. De äro till färgen mörkt gråbruna, men visa eljes 
samma struktur som Vespa-larvernas kokonger. Äfven den 
cellväggarna beklädande spånaden hade samma mörka färg. 

Af de öfriga cellerna innehöllo 3 fullvuxna larver samt 
några helt små larver. I några af dessa senare samt i några 
föröfrigt tomma celler fanns en hvitgul, fast massa af söt 


! PauL MARCHAL: Observations sur les Polistes (Bull. de la Soc. Zool, 
de France 1896, p. 15). 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


smak fästad vid cellens vägg, nära dess botten. Det var 
utan tvifvel stelnad honung. 

Bland sociala vespider är det sydamerikanska släktet 
Nectarinia särskildt kändt für att liksom honungsbin insamla 
honung i sina celler. I helt liten skala försiggår däremot 
honungssamlingen hos Poflistes och tjänar förmodligen andra 
ändamål. Redan LEPELETIER DE SAINT FARGEAU omnämner ! 
denna honungsinsamling, och sedermera har den iakttagits af 
bland andra v. SIiEBoOLD ?, Roucer ?, MarcHar * och v. BUTTEL- 
REEPEN ?. LEPELETIER Säger därom: »A l'époque où le gâteau 
en construction contient des cellules propres à l’éducation des 
mâles et des femelles fécondes, les ouvrières Polistes commen- 
cent à faire des provisions de miel apparemment nécessaires 
dans la préparation alimentaire qui developpe dans ces indi- 
vidus la faculté d’engendrer». En annan mening uttalar v. 
SIEBOLD, i det han anser honungen tjäna till näring för ima- 
gines, medan larverna skulle matas uteslutande med animalisk 
kost. Samma åsikt uttalar v. BUTTEL-REEPEN. 

MarcHAL har iakttagit honung i flera bon, som insamlats 
redan i slutet af april och som ännu blott innehöllo ägg eller 
nykläckta larver. I 5—8 celler af boen fanns honung. Dessa 
celler voro belägna i den från upphängningsbandet mest af- 
lägsna delen af boet, och honungen var fästad i form af en 
klar droppe af sirupskonsistens på cellens yttervägg (d. v. s. 
den utåt periferien belägna), halfvägs mellan botten och den 
fria kanten. De bon, som innehöllo honung, hade i de flesta 
fall mer än 30 celler (det minsta 25, det största 59). Fastän 
honungen vanligen befinner sig i celler, som redan innehålla 
ett ägg, är den dock tydligen att betrakta som insamlade för- 
råd och ej inlagd till näring åt larven i samma cell, ty den 
fanns endast i de yngre cellerna, medan de äldre cellerna 
(närmast upphängningsbandet belägna), som innehöllo larver 


! Hist. Nat. des Insectes. Hyménoptères. Tome 2. Paris 1841. p- 496. 

* Beiträge zur Parthenogenesis der Arthropoden. Leipzig 1871, p. 31. 

* Sur les Coléoptères parasites des Vespides. Dijon 1873. p. 37. 

AE 

° Die phylogenetische Entstehung des Bienenstaates (Biol. Centralbl. 
1903, s1d'#147, not.) 


ADLERZ: UTVECKLINGEN AF ETT POLISTES-SAMHALLE. IOI 


eller nära kläckfärdiga ägg, ej voro försedda med honung. 
Då sålunda honung insamlas redan i början af koloniens till- 
varo, medan stammodern ännu är ensam, sluter MARCHAL, att 
honungssamlingen ej står i något samband med produktionen 
af fruktsamma honor. 


Dessa MARCHALS invändningar mot LEPELETIERS äsikt om 
en relation mellan honungsinsamlingen och produktionen af frukt- 
samma hönor förlora sin kraft därigenom att, såsom jag seder- 
mera skall visa, såväl arbetare som hanar och fruktsamma 
honor uppstå ur de första, af stammodren ensam uppfödda 
larverna. Dock är jag på grund af nedan anförda skäl benä- 
gen att med v. SIEBoLDP anse den insamlade honungen ätmin- 
stone hufvudsakligen tjäna imagines själfva till näring. 


För att kunna följa utvecklingen af samhället fästade jag 
med en liten metallklämmare boets upphängningsband vid en 
träskifva, hvilken under den närmaste tiden fastgjordes vid 
en grindstolpe. Stammodern, som redan inomhus åter fått 
tillträde till sitt bo och undfägnats med socker, satt därvid 
lugnt kvar, hvartill möjligen bidrog, att den nya placeringen 
af boet skedde på natten. 

Följande dag, den 9 augusti, var mulen, och stammodern 
satt kvar på boet, då och då inspekterande sina celler. Men 
hon var nu ej längre ensam, ty under nattens lopp hade en 
ny medborgare framträdt ur en af de förut slutna cellerna, 
hvars lock nu var brutet. Det var en arbetare, något mindre 
än stammodern. Han hade ännu bleka, gröngula färgteck- 
ningar i stället för stammoderns kromgula. I teckningen af- 
vek han äfven något från modern, i det han saknade den 
osymmetriskt belägna gula fläcken, som stammodern bar på 
vänstra sidan af abdomens 2dra dorsalsegment, samt likaledes 
den gula strimman bakom ögonen nos den senare. 


Stammodern visade sitt intresse för sin afkomma genom 
att då och då beröra Honom med antennerna. Den nye ar- 
betaren gick ibland omkring och undersökte olika celler, men 
för det mesta satt han inkrupen i en cell med hufvudet 
inät. Ingendera sägs pä hela dagen lämna boet, hvilket an- 
tagligen berodde på den mulna och kyliga väderleken. 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Den 10 augusti stannade ocksä bäda getingarna kvar pà 
boet, där de ibland gingo omkring. Dä de möttes, brukade 
stammodern göra hotande rörelser med de utspärrade käkarna 
mot arbetaren. Erbjudna flugor högg hon tag i för ett ögon- 
blick, men kastade genast bort dem. 


Först den 12 augusti, en vacker solskensdag, aflägsnade sig 
stammodern något från boet, i det hon en stund gick ner för 
att äta af det lösta socker, som lagts på ett bräde ett tiotal 
cm. under boet. Därifrån gick hon öfver till de mellan sta- 
ketspjälorna slingrande humlerankorna, på hvilka hon långsamt 
vandrade omkring utan något tydligt syfte. Sedermera befanns 
hon ha afsatt en klar droppe af sockerlösningen nära botten 
af flera tomma celler samt i en, där en helt liten larv fanns, 
men ej så långt ner, att larven kunde nå den. Det var så- 
ledes tydligt, att sockret magasinerades, men ej afsågs till föda 
åt larven i samma cell. 


Den 13 augusti sågs ingendera af getingarna aflägsna 
sig från boet, fastän väderleken ej borde ha lagt hinder i 
vägen. 

Den 14 augusti, dä det regnade hela dagen, sutto bäda 
stilla på boets baksida, medan arbetaren under de föregående 
dagarne . vanligen suttit med hufvudet före inkrupen i na- 
gon cell. 


Den 15 augusti sken solen stundtals varmt, hvilket för- 
anledde stammodern till en kort utflykt, från hvilken hon äter- 
vände med en foderboll mellan käkarna, nästan så stor som 
hennes hufvud. Den tycktes bestå af söndertuggade delar af 
någon spindel eller möjligen af någon insekt. Denna foder- 
boll fördelades på de tre nästan fullvuxna larverna, medan 
däremot de små ej fingo något med däraf. 


Under tiden mellan den 16—23 augusti sågs stammodern 
endast en kort stund lämna boet under den varmaste tiden af 
förmiddagen den 18, då solen sken hela dagen. Hon sågs 
dock ej medföra någon föda hem. 

Den 24 augusti, en solig dag, var stammodern under för- 
middagens lopp flera gånger ute för att hämta byggnadsma- 
terial. Hon kom hem med en ur munnen långt nedhängande, 


Ae ADLERZ: UTVECKLINGEN AF ETT POLISTES-SAMHALLE. 103 


ljust färgad trästrimla, som hon först pa boet började sam- 
manveckla och bearbeta med käkarna till pappersmassa, hvar- 
med hon skarfvade vid kanten af nagra af de yttre ofullbor- 
dade cellerna, börjande därvid med en af de üfre och sedan 
öfvergäende till den diametralt motsatta i kakan. En af de 
tre fullvuxna larverna hade nu spunnit in sig. | 


Den 26 augusti hade under nattens lopp en arbetare, 
nägot större än den förra, kommit fram ur en af de slutna 
cellerna. Till färgteckningen öfverensstämde han med sin 
äldre kamrat och afvek sålunda något från modern. Han 
matades af den äldre arbetaren. 


Den 29 augusti hade under nattens lopp en hane kläckts 
i det lilla samhället. Han hade en liten gul fläck på hvardera 
sidan af 2 abdominalsegmentet, där modern hade en sådan 
på ena sidan. 


Den 31 augusti hade ännu en hane kläckts. Han var 
utrustad med större fläckar på 2 abdominalsegmentet. 


Under föregående dag och natt hade boet för det ruskiga 
vädrets skull flyttats inomhus. Om man närmade handen till 
boet eller vidrörde det med något föremål, sågos getingarna 
hota med sin gadd, i det de förde sin upplyftade abdomen 
starkt åt ena sidan. Sitt missnöje tiilkännagäfvo de äfven 
genom att starkt och ihållande surra med vingarna. Stundom 
var det blott en, stundom alla samhällsmedlemmarna, äfven 
hanarna, som gingo omkring på boet med surrande vingar, 
hvarmed de ofta höllo på länge äfven utan att de förut hade 
blifvit ofredade. 


Då boet samma dag sedermera utsattes på sin vanliga 
plats, flög den äldsta arbetaren för första gången bort och 
hade ännu följande dag ej återvändt. 

Den 2 september flyttades samhället in till staden, ge- 
tingarna i en flaska, boet för sig. Då vid framkomsten ge- 
tingarna släpptes på det utanför ett fönster fästade boet, kröpo 
de i början lifligt ur cell och i cell för att visitera larverna. 
Efter en stund gjorde stammodern en utflykt i en utanför 
fönstret belägen trädgård. Frampå eftermiddagen var hon 
åter hemma. 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Den 3 september hade en af hanarna flugit bort. 

Den 4 september, den varmaste dagen pä hela somma- 
ren, hade en stor hona, större än stammodern, och en ny hane 
utvecklats. Hanen hade 2 stora fläckar pä 2 abdominalseg- 
mentet, där modern hade en sädan. Den nya honan sak- 
nade däremot dessa fläckar. Stammodern gjorde denna dag 
en längre utflykt, hvaremot ingen af de andra sägs lämna 
boet. 

Den 6 september på kvällen funnos blott stammodern 
och den yngste hanen kvar pä boet. 

Den 8 september flög äfven den yngste hanen bort för 
att ej ätervända, och stammodern var nu äter ensam. 

Den 9 september hade äfven stammodern flugit bort för 
att ej mera ätervända. 

Den 10 september hade en ny stor hona blifvit utkläckt. 
Hon saknade fläckar på 2 abdominalsegmentet. Hon visade 
dock ingen lust att uträtta något för boet Ännu fanns dock 
en oinspunnen larv kvar att vårda, sedan de förut omtalade 
fullvuxna larverna spunnit in sig, och de minsta försvunnit 
på något mystiskt sätt. Redan två dagar därefter begaf sig 
denna hona bort för alltid. Därmed är boet fullständigt öfver- 
gifvet. De tre sist inspunna larverna utvecklades ej, fastän 
boet inflyttades i rumsvärme, och den halfvuxna larven lycka- 
des jag ej länge hålla vid lif, fastän han i början begärligt 
förtärde de flugor och den sockerlösning, hvarmed han ma- 
tades. 

Genom en gynnsam tillfällighet hade jag emellertid fått 
bevittna kläckningen af alla de individer i det lilla samhället, 
hvilka såsom larver blifvit uppfödda af honan ensam. Jag 
kunde därför konstatera, att stammodern producerar såväl ar- 
betare och befruktningsskickliga honor som hanar, och att 
således hanäggen åtminstone ej uteslutande läggas af arbetare, 
hvilket dock ej utesluter, att äfven dessa af stammodern lagda 
hanägg utvecklas parthenogenetiskt, såsom v. SIEBOLD påvisat 
vara fallet med de af arbetare lagda äggen, hvilka alltid gåfvo 
upphof till hanar. 

Den ordning, i hvilken den fåtaliga afkomman utveckla- 
des, var följande; $, 8, di ©, 2, ©, 2. Hanarne visade 4 


_ ee 


ee eee re 
7 


* ADLERZ: UTVECKLINGEN. AF ETT POLISTES-SAMHÄLLE. 105 


färgteckningen mera likhet med stammodern än arbetare och 
honor. 

Päfallande var dessa getingars obenägenhet att aflägsna 
sig fran boet för att proviantera, hvilket visserligen till stor del 
kan bero pä den mestadels ruskiga väderlek som rädde. Men 
äfven i vackert väder sägs stammodern högst sällan flyga 
bort. Under den mänad, som jag iakttog samhället, inträffade 
detta blott sex gånger. Därtill kommer, att då de inom sam- 
hället utvecklade arbetarna, honorna och hanarne sent om- 
sider lämnade boet, var det för att ej mer ätervända. Stam- 
modern var säledes inom detta samhälle den enda arbetande 
individen. Af denna anledning förefaller det sannolikt, att 
honungen liksom sedermera sockerlösningen magasinerades till 
näring åt imagines själfva, hvilket äfven framgår däraf, att den 
förlades i tomma celler utom i ett fall, då en mindre larv 
fanns i samma cell, fastän sockret i denna cell placerades så, 
att han ej nådde det. Den under gynnsamma väderleksförhål- 
landen hopsparade näringen sätter således kanske samhället i 
stånd att uthärda en längre tids ogynnsam väderlek, då några 
utflykter ej kunna komma ifråga. Det är visserligen också 
möjligt, fastän jag ej direkt iakttagit det, att äfven larverna 
delvis kunna matas af honungsförråden, men det ofvan om- 
talade försvinnandet af de små larverna mot slutet af måna- 
den kommer mig att misstänka, att dessa uppoffrats till näring 
at de inera försigkomna, såsom jag påvisat äga rum inom 
myrsamhällen. Under den långt framskridna årstiden fanns i 
alla fall inga utsikter för att dessa små larver skulle hinna 
full utveckling, medan åter de, för hvilka de uppoffrats, åt- 
minstone hunno fram till kokongspinningen och kanske under 
en varmare höst skulle hunnit utvecklas till imagines. 

MarcHaL har funnit 19 Polistes-honor üfvervintrande till- 
sammans och tror, att de kunna slå sig tillsammans om att 
bygga ett bo pa våren. FERTON bekräftar detta, hvilket han 
anser vara ett vanligt förhållande under de gynnsamma klima- 
tiska omständigheterna vid Frankrikes medelhafskust. Han 
anför också! ett särskildt iakttaget fall. Förmodligen är det 


* Notes détachées sur l'instinct des Hyménoptères mellifères et ravis- 
seurs: Ann. de la Soc. Ent. de France 1901, p. 128. 


=f HS TERRES ANA 
’ pr SÅ rå FAR , ir 
Sal rel aera 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


I 


under sådana omständigheter, som två cellkakor medhinnas i 
samma bo på en sommar, medan åter under vanliga förbål- 
landen afkommans utveckling försiggår så långsamt i dessa 
bon utan värmande skyddshölje, att individantalet i jämförelse 
med Vespa-samhällenas förblir mycket oansenligt. \ 


NYA FYNDORTER FOR COLEOPTERA. 


Amara littorea THoms. 1 ex. vid Helsingborg under sten ' 
maj 1903. 

Brachinus crepitans L. 1 ex. vid Markaryd i Småland 
juli 1902. 

Omophron limbatus Farr. Allman vid smäsjöarnes stränder 
vid Markaryd i Smaland juli 1903. 

Helophorus laticollis Taoms. 1 ex. i en damm vid Pålsjö nara 
Helsingborg juni 1903. 

Cryptopleurum minutum Heresr, Allmän vartiden i torr spill- 
ning 1 Helsingborgstrakten. 

Agathidium piceum Tuoms. 1 ex. Roeskilde (Boserup skoo) 
Danmark ?1/; 1903. 

Lathridius Bergrothi Rerrr. Tämligen allman i Helsingborg 
framför allt a torkade skelett, som blifvit uthängda till blek- 
ning. 

Uloma Perroudi Murs. Ej sällsynt i ruttnade sägspänshögar 
vid sägverken i Markarydstrakten i Smäland juli 1902. 

Tribolium confusum Duv. Allmän i sädesmagasinerna i Hel- 
singborg. 

Calandra oryzæ L. 2 ex. i ett magasin i Helsingborg. 

Hylobius pineti Farr. 1 ex. vid Engelholm genom häfning 
augusti 1903. 

Catops longulus Keun. I mängd vid Helsingborg den 17 
mars 1904, 

Lelmatophilus Schönherri Gyu. Pålsjö skog vid Helsing- 
borg under häfning den 20 aug. 1903. 

Cryptophagus subfumatus Kraaız. I källare i Helsingborg 
1 Stor mängd under vintern 1903—4. 

Baryodma levigata Gy. 1 ex. under en sten i Engelholms 
kronplantering den 17 mars 1904. 

Harald Muchardt. 


107 


BEITRÂGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


N:o 26. 


BESCHREIBUNG EINER NEUEN CYNIPIDE 
AUS KAMERUN 


VON 


J. J. KIEFFER (Bitsch). 


Eine seltsame Cynipiden-Form hat HENRI DE Saussure im 
Jahre 1890 in »Histoire de Madagascar par ALFRED GRANDIDIER, 
vol. XX, Hyménoptères, pl. 20, fig. 8, 2» abgebildet und mit 
dem Namen Oberthürella lenticularis belegt; eine Beschrei- 
bung derselben wurde jedoch nicht gegeben. Der Genfer En- 
tomologe war so freundlich mir später das typische Exemplar 
zur Ansicht zu senden, so dass ich eine ausftihrliche Beschrei- 
bung desselben veröffentlichen konnte. (Marcellia, vol. II, 1903, 
p. 87—89). Ein zweites Exemplar dieser Art befindet sich 
im Reichsmuseum zu Stockholm, wahrscheinlich von Wanr- 
BERG im Kaffernlande eingesammelt. Durch die Güte des Herrn 
Prof. Dr. Sjosrepr wurde es mir nun möglich noch eine zweite 
zur Gattung Oberthürella Sauss. gehörende Art kennen zu 
lernen, deren Beschreibung hier folgt. 


Oberthürella tibialis n sp. 


Körper schwarz; Hüften, Beine und Abdomen kirschrot 
und glänzend; die vier vorderen Hüften dunkelrot; Mund und 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Abdomenstiel schwarzbraun; Endglied der Antennen apical 
rotbraun. Von O. lenticularis durch folgende Merkmale zu 
unterscheiden: l:o Endglied der Antennen mehr als doppelt 
so lang als das vorletzte, bei /enticularıs dagegen fast dop- 
pelt so lang als das vorletzte. 2:0 Pro- und Mesonotum mit 
tiefen, groben, sich nicht berührenden Punkten, die zwischen- 
räume matt und sehr fein quergestrichelt; bei /enticularis 
sind dagegen Pro- und Mesonotum sehr grob netzartig ge- 
runzelt. 3:0 Propleuren grob längsgestreift, mit zerstreuten 
tiefen und groben Punkten; bei /enticwlaris netzartig gerun- 
zelt. Beide Arten haben den Hinterrand des Pronotums tief 
winkelig ausgeschnitten, und am Mesonotum, zwischen den 
Parapsidenfurchen eine im vorderen Drittel erloschene Mittel- 
längsfurche; ebenso haben beide, ausserhalb der drei Metano- 
tumleisten noch je einen starken, unten zapfenartig vorstehen- 


den Längskiel, vor welchem ein deutlicher Höcker liegt. 4:0 . 


Flügel braun aber überall durchscheinend, die drei Basalzellen 
und die Hinterflügel viel heller, die Radialzelle, die zwei ersten 
Cubitalzellen und der obere Teil der dritten Cubitalzelle dunk- 
ler braun; Areola (2. Cubitalzelle) ziemlich deutlich, 2. Cubital- 
querader sehr dick. Bei /enficularis sind die vier Flügel ganz 
dunkelbraun, die vorderen zum Teil undurchscheinend. 3:0 
Hintere Hüften an der Aussenseite sehr fein und dicht punk- 
tirt; bei /enticularis überall glatt und glänzend wie die Femora. 
6:0 Hintere Tibien grob und fast netzartig punktirt-runzlig; 
bei /enticularıs glatt und glänzend, nur mit zerstreuten Punk- 
ten, in denen eine Borste ‚steht. 7:0 ‘Sporn dem vorderen 
bien am Ende zweispaltig, bei /enticularıs aber ungeteilt. 8:0 
Grosses Abdominalsegment (5.) sehr fein und wenig dicht 
punktirt, im hinteren Viertel aber sehr dicht und fein punk- 
tirt, im vorletzten Viertel beiderseits mit zerstreuten groben 
Punkten; bei /enticularıs gleichmässig sehr fein und wenig 
dicht punktirt. 9:0 Körperlänge 9: 10 mm.; bei /enticularis 
13 mm. 

Vorkommen: Kamerun, wo ein Exemplar von SJÖSTEDT 
erbeutet wurde. 

O. lenticularis wurde bei Tananarivo in Madagascar sowie 
in Liberia und, wie gesagt, wahrscheinlich im Kaffernlande 
beobachtet. 


à 
3 
: 


. 


a KIEFFER: EINE. NEUE CYNIPIDE AUS KAMERUN. 109 


Gattungsmerkmale. Kopf von oben gesehen breiter 
als lang; von vorne, länger als breit;. Augen stark hervortre- 
tend, kahl, verhältnissmässig klein, elliptisch, kaum so lang, 
wie die Wangen; Scheitel fast flach, mit einem seichten von einer 
Langsleiste durchzogenen Eindruck; Hinterhauptsrand scharf; 
der ganze Kopf ziemlich grob netzartig gerunzelt, am Gesicht 
fast quer gerunzelt. Antennen beim 2 13-gliedrig, so lang 
als Kopf und Thorax mitsammen, der Augenmitte gegentiber 
inserirt; 1. Glied so lang wie das 4.; 2. so lang als dick, 
halb so lang wie das 3., welches etwas ktirzer als das 4. ist; 
die folgenden allmählig kürzer und sehr wenig dicker werdend, 
alle walzig; Endglied länger. | 

Pronotum mitten verengt, hinten tief ausgeschnitten; Para- 
psidalfurchen durchlaufend, zwischen ihnen eine in der vorde- 
ren Hälfte erloschene Mittellängsfurche. Scutellum vom Me- 
sonotum durch eine gerade Querfurche getrennt; am Grunde 
mit einer grossen, fast seine ganze Breite einnehmenden, tiefen 
und von drei Längsleisten durchzogenen Grube; hinten drei- 
zähnig, mittlerer Zahn stumpf und so lang wie das Scutellum; 
die zwei anderen kaum länger als breit. Postscutellum quer 
und sehr schmal. Metanotum sehrabschüssig mit drei starken 
Längsleisten; Mesopleuren mit einem Höcker unter dem Flügel- 
schüppchen, und einem unten höckerartig hervortretenden 
Längskiel neben dem Metanotum. Der ringförmige Fortsatz an 
dem das Abdomen entspringt, ist längs gerippt. Flügel schwach 
behaart, unbewimpert; Vorderflügel mit langer, spitzerund ge- 
schlossener Radialzelle; Cubitus am oberen Ende der Basala- 
der entspringend; Areola vor der Basis der Radialzelle liegend; 
Hinterflügel mit drei Frenalhäckchen, ohne geschlossene Zelle. 
Vorder- und Mittelbeine von gewöhnlicher Form; Sporen 1, 
2, 2; Hintere Femora etwas verdickt, unterseits im oberen 
Drittel mit einem starken spitzen Zahn; Metatarsus so lang 
wie die vier folgenden Glieder zusammen; zweites Glied so lang 
wie die zwei folgenden mitsammen; drittes und viertes höch- 
stens so lang als dick; Endglied etwas länger als die drei 
vorigen mitsammen; Krallen gross, am Grunde mit einem 
wenig deutlichen Zahn. 

Abdomen nicht, wie bei den Zvantidae, hoch oben am 


110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Metanotum entspringend, sondern, wie bei den Stephanidae 
etwa in gleicher Entfernung vom Vorderrande des Metano- 
tums und der Hinterhüften, deutlich gestielt; Stiel 11}, mal 
so lang wie dick, schräg nach oben gerichtet, von Längslei- 
sten durchzogen; der übrige Hinterleib eirund, kaum merk- 
lich comprimirt; 2. Segment schmal zungenförmig; 3. und 4. 
breit zungenförmig; 5. das längste; 6. und. 7. sehr kurz. 
Hypopygium ohne Bauchdorn und nicht hervorstehend. 


BERICHTIGUNG. 


In meiner kleinen Arbeit über die von Herrn Professor SJÖSTEDT in 
Kamerun erbeuteten Coprophagen, (Arkiv för Zoologi 1904. p. 399—405) 
finden sich einige Fehler, welche der Berichtigung bedürfen. 

p. 400. In der Beschreibung von Pseudopedaria ist Zeile 5 von unten 
statt »schlank» »scharf» zu setzen. 

p. 401. Catharsius Eteocles Cast. Hier ist mir ein Irrthum untergelau- 
fen, der mir unerklärlich ist. Die Thiere, welche mir vorgelegen, sind nicht die 
genannte Art, sondern die ebenso häufige als weitverbreitete, welche als 
C. Pithecius FABR. bekannt ist. Es hat nun aber O. WATERHAUSE in den 
Proc. of the Zool. Soc. London 1888 p. 86 mitgetheilt, dass das im British 
Museum befindliche typische Exemplar des C. Pithecius FABR. ein unreifes 
Stück des ostindischen C. Sabaeus FABR. ist, und vorgeschlagen, die africa- 
nische Art mit Dejeans Namen »Sesoszris» zu belegen. Es wird also p. 401 
zu setzen sein: 

7. Catharsius Sesostris (DEJ. i. 1.) WATERHAUSE, Proc. Zool. Soc. Lond. 
1888 p. 86. — C. Pithecius auctor. Über die ganze afric. Region verbreitet. 

p. 402. Copris camerunus; hier ist hinter confusus Bow. einzuschalten 

ähnlich». 

p. 403. Diastellopalpus noctis, hier ist statt (on Q proce?) zu lesen (an 
2 praeced.?). Diese Bemerkung erledigt sich aber, da HENRI D’ORBIGNY in 
seinem Mémoire sur les Onthophagides d’Afrique, Annales de la Soc. Entom. 
de France 1902 p. 306 bereits festgestellt hat, dass Oxthophagus (Diastello- 
balpus) ebeninus BATES mit nocts THOMS. identisch ist. 


Leipzig, April 1904. 


Carl Felsche. 


ÄNNU NÅGRA ORD OM HERR EMBR. STRANDS 
»NORSKE FUND AV HEMIPTERA » 


AF 


QU Yi; REUTER. 


Herr E. Srranp har icke varit nöjd med den belysning, 
jag i Entomologisk Tidskrift 1903 gifvit hans därsammastädes 
offentliggjorda fynd af norska Hemiptera. Han förebrär mig 
— fullkomligt obefogadt — att hafva framkommit »med per- 
sonligheder og uartigheder» och framkastar den lindrigt sagdt 
puerila insinuationen, att mitt upptradande skulle förestafvats 
däraf, att han i sin uppsats vagat göra mig uppmärksam pa 
»en undiagtighed» i min afhandling »Finlands och den Skan- 
dinaviska halföns Heteroptera», eller däraf, att han icke sändt 
sitt material att bestämmas af mig, utan af min van dr Hor- 
varH!! Jag har svårt att tänka mig, att en mogen man pa 
allvar kan förutsätta en dylik simpelhet och narraktighet sa- 
som motiv för en fortfarande enligt min tanke berättigad och 
saklig kritik. I alla händelser utgöra dessa invektiv ett bi- 
drag till belysningen — denna gang ej mer af herr STRANDS 
fynd, utan af hans egen personlighet, om hvilken jag hittills, 
oaktadt hans pastaende, icke yttrat ett enda ord. 

Sa motbjudande det under sädana förhällanden än är, 
nödgas jag dock ännu aterkomma till hans ofvan berörda 
uppsats. 

Herr S. säger i sitt polemiska inlägg, att jag offentlig- 
gjort »Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera» för att, 
såsom jag i företalet uttryckte mig, » sporra intresset für denna 


112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


insektgrupp» och förebrär mig, att jag nu, dä »det særsyn 
indtræffer», att en man uppstär äfven i Norge, som ocksä 
där ägnar uppmärksamhet ät Hemiptera, »overfalder» honom 
för att, säsom det synes, vilja göra honom »umulig blandt 
kollegaer». 

Denna förebräelse ber jag att fä bemöta med nägra frägor. 
Huru skulle t. ex. vära ornitologer betrakta en författare, som 
företoge sig att i en vetenskaplig tidskrift berätta, att han under 
sina mänga resor i Norge lyckats tillvarataga ett exemplar af 
gräsparfven, kräkan, göken, gräsanden o. s. v.? Eller hvad 
skulle lepidopterologerna säga om, att nässelfjärilen, coleoptero- 
logerna om att vanliga tordyfveln proklamerades såsom för 
Norges fauna nya arter? Icke behöfde en förf., som gjorde 
sig saker härtill, »öfverfallas» för att göras omöjlig bland 
kolleger. Det är emellertid just liknande eller snarliknande 
barockheter herr S. publicerat. Jag har nödgats belysa dem 
med dessa exempel, då han icke själf tyckes hafva någon 
aning om, att han på detta sätt förplumpat sig. Det är icke 
den omständigheten, jag förebrått honom, att han »skal ha 
angit som ny for faunaen en del arter, som allerede tidligare 
var kjendte herfra», utan att han såsom sådana anfört en 
mängd sedan långliga tider väl bekanta, alldeles vanliga arter, 
att han med andra ord utan ringaste fackkunskap anser sig 
kunna uppträda såsom författare. Cicadula sexnotata t. ex., 
af hvilken »för faunan nya art» han lyckats finna »ett un- 
icum>, är en art, som förekommer ytterst talrikt ända högt 
upp i Finnmarken och helt visst i Norge likasom hos oss i 
antal individer betydligt öfverträffar vår vanliga vägglus. 

Jag har ingalunda genom min, af herr S. åberopade af- 
handling önskat sporra ett intresse, som ger sig ett dylikt 
okritiskt uttryck. Väl sannt, »qvod non est in litteris, non 
est in mundo». Men vid sidan af notiser af värde har herr 
S. publicerat en massa sådana, hvilka ej äro värda trycksvär- 
tan. Hvarför har han ej låtit någon fackman utarbeta upp- 
satsen och publicera densamma? Eller har hufvudvikten 
legat därpå, att hr S. själf skulle uppträda såsom dess för- 
fattare? Man kunde tro något dylikt, då man erinrar sig, 
huru han skyndar sig att i utländska tidskrifter referera sina 


ER REUTER: E. STRANDS »NORSKE FUND AV HEMIPTERA”. 113 


små entomologiska utkast — en literär verksamhet, som icke 
undgått att på flera håll väcka en uppmärksamhet af annat 
slag, än den antagligen afsett. Med på samma sätt tillkomna 
afhandlingar, som herr S:s »Norske fund av Hemiptera», 
kunde vära unga studenter och skolelever utan svärighet fylla 
en volym af Entomol. Tidskr. Att hopbringa en insektsam- 
ling, lata den bestämmas af en fackman och sedan till nam- 
nen foga en mängd lokaluppgifter jämte alldeles okritiska an- 
märkningar är ju den enklaste sak i världen! Men jag tror 
icke, att Ent. Tidskr. i längden vore synnerligen smickrad af 
att trycka dylika »vetenskapliga» alster. Och icke heller tror 
jag, att vära studenter vore nog lättsinniga att insända dem 
till publikation, innan de genomgätt tillräcklig fack-kritik. 
Hvarför har herr S. ej vändt sig till de fackmän, som finnas 
i Norge, t. ex. herrar WarLoe och W. M. SCHÔYEN? 

Att fordra, det Red. för Ent. Tidskr. skall vara i ständ 
att göra nödiga rättelser inom alla områden af entomologin, 
vore absurdt!. 

Herr S. säger visserligen, att jag »ikke har noget hver- 
ken med udgivelsen eller redaktionen av tidsskriftet at gjöre». 
Om jag det oaktadt tagit hans uppsats till tals, beror detta 
äfven därpå, att jag allt ifrån tidskriftens grundande varit 
varmt intresserad för densamma och äfven en lång tid såsom 
flitig medarbetare stått redaktionen nära. 

Slutligen ber jag att få bemöta herr S:s inkast beträffande 
min »prætenderede kjendskab til Norges Hemipterfauna». Om 
en art förekommer allmänt t. ex. i det sydliga Sverige — 
säger han — gär det icke utan vidare an att sluta till, att 
den är utbredd öfver »tota Scandinavia». En lärdom, som 
blott har det lilla felet, att den meddelas orätt person — minst 
ett par decennier innan herr S. begynte sin entomologiska 
verksamhet har den satsen varit mig väl bekant —; intres- 
sant är denna lilla läxa dock med hänsyn till det öfverlägsna 
sätt, hvarpa den gifves. Den är för öfrigt alldeles omotive- 
rad, ty nägra sädana slutsatser har jag alls icke dragit i min 
kritik öfver herr S:s hemipterfynd. Mina åsyftade anmärk- 

7 RARE denna sak far Red. för öfrigt hänvisa till, hvad som i an- 


mälan på omslagets andra sida, raden 6 och 7, blifvit anfördt. 


Entomol. Tidskr. Arg. 25, H. 2 (1904.) 8 


114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


ningar beröra, såsom hvarje hemipterolog finner, rena ubi- 
quister, om hvilkas talrikhet och vidsträckta utbredning ofta 
långt upp i norden jag varit fullt underkunnig icke blott genom 
de förteckningar, som redan i Norge publicerats, utan äfven 
genom egna där gjorda fynd och mig meddelade enskilda, 
ännu otryckta notiser. 

Herr S. ber till sist mig »feie for egen dör» innan jag 
tänker på min nästas, och han förebrår mig, att i min af- 
handling »Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera» 
»mangler enhver angivelse av norske lokaliteter for Sehirus 
morio L., Drymus sylvaticus Fas. och Scolopostehtus poda- 
gricus Faıı., der alle staar i Sırske». Beträffande Sehirus 
morio L. saknas uppgiften därför, att den af SIiEBkE anförda 
arten alls icke är S. morio, utan S. luctuosus M. et R., så- 
som äfven SCHÖYEN med ledning af min afhandling senare ut- 
redt i Christ. Vidensk. Selsk. Forh. 1889, N:o 5, p. 4. Da 
jag ej ägde tillgång till Sırskes exemplar, kunde jag ej med 
visshet afgöra hvilken art, han åsyftade. Emellertid förebrår 
mig nu herr STRAND, att jag ej anfört S. morio bland norska 
Hemiptera, okunnig om att denna fråga redan för länge sedan 
af SCHÖYEN fått sin rätta belysning. .Scolopostethus poda- 
gricus Farr. åter är en kollektiv-art — och då jag ej sett 
SIEBKES samling, kunde jag ej anföra någon norsk lokal för 
de arter, den möjligen omfattade. Ett yrkande på att anföra 
lokalen för FALLÉNS podagricus ar i våra dagar ett nonsens; 
lokalerna måste ju hänföra sig till någon af de arter, af hvilka 
den är sammansatt. Hvad beträffar den tämligen allmänna 
Drymus sylvaticus Far. har uppgiften »Norge» verkligen af 
förbiseende bortfallit. 

Må herr S. nu blott icke åter tro, att jag varit så sensi- 
bel för denna hans anmärkning, att den framkallat ofvanstå- 
ende »uartigheder». Det gör mig sannerligen ledsen att hafva 
nödgats föra dem till torgs, men jag hoppas, att den opartiske 
läsaren skall finna, att skulden härtill icke är min. 

Jag hoppas emellertid att dessa »uartigheder og person- 
ligheder>, framkallade af herr S. själf, harmed a ömse sidor 
skola vara afslutade, ty nägon direkt nytta hafva de alls icke 


for vetenskapen, om än m öjligen för en del »vetenskapliga» 
författare. 


NÄGRA SVENSKA ICHNEUMONID-FYND 
AF 


A. ROMAN. 


Nedanstående bidrag till landets insektsfauna vilja i sin 
mån fylla några af luckorna i vår kännedom om densamma: 
Visserligen ar Sverige det kanske bäst undersökta land i 
Europa med afseende på parasitsteklarne, men dessa under- 
sökningar hafva hufvudsakligen gällt landets sydliga delar, 
hvarför mycket nytt kan väntas från norra Sverige. De här 
meddelade formerna härstamma nästan alla från Uppsala-trak- 
ten, hvilken lokal därför ej kommer att särskildt omnämnas. 


Fam. Ichneumonidæ. 
Subfam. /chneumoninae. 


Coelichneumon derasus Wesm. var. pictus n. var. 2. A 
Specie genuina pronoti collare supra calloque utrinque ante te- 
gulas albidis, stigmate alarum nigricante, anguste ferrugineo 
marginato discedens. 

Ett ex. på en hagtornshäck i bot. trädgården d. ??/, 1902. 
Granskad af dr H. Norpenstrom, Linköping, som äfven anser 
arten vara derasus WESM. 

Ichneumon hematonotus Wesm.: 2 © funna i en gran- 
stubbe d. 1f/,, 1901. Ar möjligen identisk med ZI. alpesiris 
Hen fran fjälltrakterna. 


EL eo or NE 
116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
I 
Ichneumon amphibolus Kriecue.: ® tagen öfvervintrande 
flera gånger i barrskog under åren 1902—08, isynnerhet 1902. 
KRIECHBAUMERS beskrifning efter ett under tallbark vid Wien 
hittadt ex., stämmer i allmänhet väl, men behöfver utvidgas 
för att passa till ett flertal ex. 


Antennæ apicem versus attenuatæ apice ipso subacuto, 
flagelli articulo 6:0 quadrato, annulo albo extus vix infuscato; 
mesonotum antice subopacum, scutellum nitidulum; abdomen 
postpetioli area media distincte aciculato, areis lateralibus 
rugoso-punctatis, gastrocoelis iisdem Stenichneumonum mino- 
rum similibus, transversis; postpetiolo ¢t segmento 2:0, inter- 
dum etiam 3:0 magis minusve, obscure rufis, rarissime abdo- 
mine toto nigro. — /. stigmatorio ZETT. proximus, sed 
antennis validioribus dimidio basali non rufo-tincto, area supero- 
media metanoti subelongata, femoribus anticis semper seg- 
mentoque 3:0 abdominis sæpissime nigris, colore rufo obscu- 
riore bene discretus. Long. 7,,—10 mm. 


Ny för Sverige; ett ex. frän Helsingland, märkt «nova 
sp.» 1 Riksmusei samlingar. 

Ichneumon didymus Grav. © (verosimiliter). Syn. Z. 
crassorius  DEsv. (verosimiliter). Ett ex. flygande kring 
buskar d. 17% 1902. Som beskrifningen på /. crassorius 
(enl. BERTHOUMIEU) ej till fullo stämmer och dessutom blott an- 


ger färgen, meddelas här nedan en utförligare beskrifning af 
det svenska exemplaret. 


Corpus magnum, sat robustum, nigrum, flavo-pictum. L. 
19 mm. Antennæ haud breves, crassiusculæ, ad medium ocu- 
lorum insertæ, tote nigræ; flagellum brevissime pube- 
scens, articulis apicalibus subnodosis, ceteris cylindricis, arte 
contiguis, Carina nulla transversa munitis, 4:0 quadrato, 8—17 
(18) extus linea brevi elevata instructis. Caput nitidum, 
punctatum, tenuiter griseo-pubescens, thorace fere angu- 
stius, pone oculos distincte angustatum, genis mandibu- 
larum basi fere brevioribus, illis supra mandibulas con- 
cinne punctatis, clypeo margine truncato. Flava sunt la- 
tera faciei Ct clypei late, mandibulæ medio palpique maxil- 
lares. Thorax robustus, altudine vix duplo longior, sculp- 


A. ROMAN: NÂGRA SVENSKA ICHNEUMONID-FYND. LEZ 


tura ct pubescentia capitis; mesonotum crebre punctatum, 
minus nitidum, sat distincte pubescens; mesosternum epicne- 
miis integris, callum sub alas non attingentibus; scutellum 
æqualiter convexum, subtiliter punctatum, longitudine vix latius; 
metathorax longitudine et altitudine æqualibus, postice haud 
abrupte declivis, supra rugosus, pleuris crasse punctatis, areis 
superomedia fere quadrata, antice rotundata, posteromedia tri- 
partita, lateralibus confluentibus, apice utrinque subdentato. 
Flava sunt scutellum lineolæque ante ¢tsubalas. Abdomen 
ovato-elongatum, capite cum thorace dimidia parte longius, 
opacum apice nitidulo, segmento 3:0 subquadrato; postpetiolus 
area media fortiter aciculata, adapicem elevata, areis lateralibus 


om 


antice striolatis, postice punctatis; deuteron (segm. 2") gastro- 
coelibus mediocribus, subtriangularibus, spatio interjacente aci- 
culato, segmenta 2—5 creberrime punctata, hoc apicem versus 
nitidiore; venter segmentis 2—4 plicatis, valvula ventrali apice 
late rotundato. Flava sunt: guttæ duæ elongate deuteri, in di- 
midio anteriore site et ad medium extensæ, segmentum 3:m 
totum preter triangulum apicalem nigrum, anguli segmenti 4:1 
basales cum lateribus anguste atque segmenta 2—4 ventralia 
tota. Pedes mediocres coxis subtus crebre punctatis. Flava 
sunt: trochanteres pro parte, femorum omnium ime bases, 
anteriorum apices anticorumque latera antica atque tibiæ ét 
tarsi anteriores, horum omnium articulo ultimo, illarum posti- 
carum apice late infuscatis. Alc sat ample, flavescenti-fumate, 
areola costam versus haud late aperta, radii abscissa 3:a solito ma- 
gis sinuata; nervi obscuri, versus basin alæ pallidi, costa tota 
cum stigmate flava, tegule rufo-flavo-variegate limbo interiore 
infuscato. 

Ny för Sverige, sävida ej /. batis Hen i enlighet med 
TuHomsons förmodan ar synonym. 

Platylabus uranius Darm. 9. Ett ex. i barrskog d. 7°/, 
1901. Denna art, den största och elegantaste i hela slägtet, 
ar nu känd i 3 svenska ex., alla fran olika landskap (Smal., 
Vasterg., Uppl.). Ej med säkerhet funnen utom Sverige; BER- 
THOUMIEN (1896) uppger Preussen, men SCHMIEDEKNECHT (1903) 
nämner intet därom, utan säger i stället: »Nur in wenigen 
Exemplaren aus Schweden bekannt». Hannen är okänd, men 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


det är ganska troligt att P. cyaneo-viridis THoms., beskrifven 
efter ett J-ex. från Uppsala, skall visa sig vara den sökte. 


Subfam. Cryptinae. 


Hemiteles longisetosus ScHMIEDEKN. 9. Ett ex. löpande 
pa en ekstam d. !7/, 1903. Närmast släkt med 7. inimicus 
Grav. Ny för Sverige. 

Hemiteles oxyphymus Grav. gg. Ett ex. Nerike, Laxå, 
d. %/, 1900. ‘Ny för Sverige. 

Tropistes rufipes KriecHB. 9: hösten 1902 massvis, 
löpande pä trädens stammar och undersökande barkspringorna. 
— Släktet Tropistes liknar med sin efter döden knifformigt 
hoptryckta bakkropp en Ophionid och har äfven af GRAVEN- 
Horst (som uppställde släktet), FÖRSTER och ASHMEAD placerats 
bland dessa, under det KRIECHBAUMER, med hvilken SCHMIEDE- 
KNECHT instämmer, anser det mera besläktadt med Pimplerna. 
Af både strukturella och biologiska skäl anser jag 7 ropistes 
stå nära Hemiteles och hänvisar för närmare upplysning till 
Zeitschr. f. Hymenopt. u. Dipterol., Heft 4, 1904. Ny för Sverige, 
såvida ej Hemit. falcatus Tuoms. 9 fr. Skåne är denna art 
(den tillhör säkert släktet Zropistes). Bland Riksmusei obe- 
stämda material har arten påträffats fr. Småland (BoHEman), 
Östergötland (Hacıunn) och Dalarne (BoHEMAN), men öfverallt 
blott i ?-ex., sa att o& fortfarande är okänd. 

Phygadeuon pimplarius THoms. 9. Två ex. d. !°/, och 
?/ 1902. Af THOMSEN funnen i Skåne, men är troligen ganska 
utbredd. Arten står isolerad bland Phygadeuonerna och har 
af KRIECHBAUMER gjorts till typ för släktet Lochetica, som af 
ASHMEAD förenas med Panargyrops FÖRSTER (= Leptocryptus 
Tuoms. p. p.). Kroppsbyggnaden ställer djuret som en mellan- 
form mellan sistnämda släkte och zuzmicus-gruppen af släk- 
tet /Zemiteles. 

Microcryptus sericans Grav. I barrskog den :?/, 1901. 


Subfam. Pimplinae. 


Theronia levigata (TscHEK) KRIEGER. 9. Ett ex. på en 
buske i. botaniska trädgården d. */, 1902. Denna art beskrefs 


A. ROMAN: NÂGRA SVENSKA ICHNEUMONID-FYND. 119 


först som en Pimpla, sedan (af KRIECHBAUMER) som eget släkte, 
Pseudacoenites (moravicus Kre.) och igenkändes slutligen för 
ett par år sedan af R. KRIEGER som en äkta 7 *eronia Horn. 
oaktadt den svarta färgen, som totalt afviker fran öfriga ar- 
ters. Den gula 7h. atalantw Pova (= flavicans Fer) är flera 
gånger funnen i Sverige, under det Th. lœvigata är ny für 
värt land och pä samma gäng för hela norra Europa. Artens 
utbredning är stor (Österrike—Belgien—Sverige), men dess före- 
komst mycket sparsam. 

Xylonomus rufipes Grav. 9. Ett ex. i tallskog d. °/, 
1902. Af Förster gjord till eget släkte, Moerophora, på grund 
af den långsträckta kroppsbyggnaden, som påminner om Xo- 
rides. Ett 9-ex. utan angifven lokal, etiketteradt »/schnoce- 
ros, befinner sig dessutom i Riksmusei svenska samlingar. 
Ny för Sverige. 


Subfam. Tryphoninae. 


Microplectron (= Smicroplectrus Toms.) jucundum 
Hormc. 9. Ett ex. flygande bland örter i löfskog d. '4/, 1901. 
Förut blott känd frän Lappland. 

Bassus varicoxa THoms. 9. Ett ex. Uppl., Wänge d. 
21]; 1901. THomsons ex., det enda förut kända, var från 
Norrland. 


Subfam. Ophioninae. 


Pyracmon xoridiformis Horn. 5 var.: Coxis anteriori- 
bus totis albidis, posticis rufis. Ett ex. Uppl. Lurbo d. !?/, 
1901. Af HoLMGREN är arten beskrifven från södra Lappland; 
THOMSON uppger »norra delen af halfün». 

Eusterinx basalis Först. o7, Ett ex. d. 2%/, 1901. Ny 
för svenska fastlandet; förut funnen pä Öland. 

Megastylus (Dicolus) excubitor Först. 9. Ett ex. d. 
d. ?/; 1901. Den Tmonsoxska diagnosen är för ofullständig 
att med full säkerhet kunna afgöra, om föreliggande art är 
densamma som Thomson menat; jag tror så vara förhäl- 
landet, och den är säkert ej M. incubitor Först. Ny för Sverige. 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
Fam. Braconide. 


Meteorus albitarsis Mars. 9. Ett ex. Bohuslän, Kri- 
stineberg d. 1/, 1900. Förut funnen i Skane och södra Hal- 
land. 

Rhogas dimidiatus Spin. © 9. Tagen flera gånger pa 
Uppsala-äsens syd-sluttning. THomson uppger arten för »sand- 
marker i södra Sverige», dr NORDENSTRÖM har funnit den i 
Östergötland. Troligen ganska utbredd. 

Exothecus (Æhysipolis) varicoxa Tnons. 9. Ett ex. d. ?°/, 
1901. Funnen af THOMSON i Skåne. 


ENTOMOLOGISKA STIPENDIER. 


Entomologiska Föreningens resestipendium för inne- 
varande ar har tilldelats studeranden HILDING BERGSTRAND vid 
Jönköpings h. a. läroverk, sjunde klassen, för studier och in- 
samlingar särskildt af fjärilar och sländor. 

Af Vetenskapsakademien hafva följande entomologiska 
understöd utdelats: | 

Till amanuensen Huco Acren, Lund, 150 kr. för fortsatta 
studier öfver apterygotfaunan i Skåne. Till studeranden vid 
Stockholms högskola Eric MJôBERG 175 kr. för att på Fårön 
i biologiskt hänseende undersöka insektfaunan och särskildt 
studera skalbaggarnes utveckling och lefnadssätt. 


Red. 


a 
; 


OM CELLBYGGNAD OCH TJUFBIN HOS 
TRACHUSA SERRATULAE Paz. 


af 


GOTTFRID ADLERZ. 


De egendomliga celler, som förfärdigas af denna biart, 
ha först efter 1890 börjat bli mera allmänt kända. Nämnda 
år beskrefvos de såsom förut obekanta dels af PEréEz!, dels af 
J. SAHLBERG ?. - Emellertid faster Prof. CHR. AURIVILLIUS min 
uppmärksamhet på ett alldeles förbisedt meddelande af Bonr- 
MAN så långt tillbaka som 1852*, hvari lämnas en god be- 
skrifning och afbildning af dessa celler på grund af iaktta- 
gelser af studeranden RIDDERBJELKE i Uppsalatrakten nämnda 
år. Cellernas karaktäristiska klubbform framhälles, likaså deras 
sammansättning af virade bladremsor, sammanklibbade med 
färsk tallkåda, som steklarna sågos hemföra och som i ym- 
nigare mängd placerades i botten och vid mynningen. Där- 
emot tycks iakttagaren ha förbisett, att mynningen också slutes 
af bladbitar, hvilket ej heller nämnes af SAHLBERG. Denne 
senare framhåller däremot, att bladremsorna äro ställda så, att 
den naturliga bladkanten är riktad mot cellens tjockare ända. 
Det är just genom denna anordning af öfver hvarandra ut 
skjutande, fria bladkanter, som cellens klubbform, d. v. s. för- 
tjockning bakåt, uppstår. 


! Actes de la Soc. Linn. de Bordeaux, t. XLIV 1890. 

” Nya bidrag till kännedomen om solitära biarters arkitektur. (Meddel. 
af Societas pro Fauna et Flora Fennica. 17. 1899.) 

? Utvecklingen af en bi-art (Trachusa serratulae). (Ofvers. af K. Vet. 
Ak. Förh. 1852, sid. 187.) 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Jag har sedan längre tid tillbaka haft goda tillfällen att 
iakttaga Trachusa serratulae säväl i Östergötland som i syn- 
nerhet i Medelpad, i hvilket senare landskap nämnda art tycks 
vara det allmännast förekommande af alla bin och gräfver sina 
hälor i de flesta soliga skogsbryn, där marken är af lös och 
sandig beskaffenhet. Omkring midsommar tycks arten i van- 
liga fall börja sin flygtid, som pägär ett stycke in i augusti, 
sävida ej en ovanligt ihällande värme under försommaren pä- 
skyndat utvecklingen, säsom inträffade 1901, dä flygtiden upp- 
hörde redan före slutet af juli. Hanar har jag iakttagit sedan 
början af juli, och parningsscener pågå sedan under hela flyg- 
tiden. Såsom vanligt hos de solitära bien, kasta sig hanarna 
öfver de med sina arbeten vid hålorna sysselsatta honorna, 
och parningen äger rum på marken. 

I likhet med många andra solitära biarter bygger 7ra- 
chusa »kolonivis», d. v. s. på lämpliga boplatser kvarstanna 
år efter år de på hvarandra följande generationerna för att 
gräfva sina hålor i samma mark, där de själfva hvilat såsom 
puppor, hvarigenom individantalet på en gammal boplats till 
sist kan bli högst betydligt. På de sandiga älfniporna vid 
Ljungan och Indalsälfven har jag sett sådana kolonier på 
många hundratal individer af Trachusa serratulae och Eucera 
longicormis. Vid en sådan koloni är det ett ständigt hem- 
kommande och bortflygande, och de yppersta tillfällen till 
iakttagelser erbjudas där. Marken är tätt minerad, och vid 
Trachusa-kolonierna finner man vid gräfning, utom de färska 
cellerna, äfven gangna års cellbyggnader i olika stadier af 
förvittring. Hos de äldre har bladhöljet försvunnit, och endast 
kådstommen återstår, numera skör och bräcklig. 

Vid en sådan stor Zrachusa-koloni på Ljungans strand 
nära Vattjom i Medelpad tillbragte jag ganska mycken tid med 
att iakttaga denna biart, som visserligen, i likhet med andra 
Solitära steklar, arbetade lifligast då solen sken varmt, men 
som dock fortsatte sin verksamhet äfven i ganska mulet väder, 
blott det ej regnade. Det är endast de sociala steklarna som 
trotsa regnet, blott det ej är för häftigt. 

Från kringstående unga sälgträd hämtade bien sina blad- 
remsor, och från kvistarna af unga tallar och granar afskafde 


ADLERZ: CELLBYGGN. OCH TJUFBIN HOS TRACHUSA: 123 


de kada, som hembars mellan käkarna i form af oregelbundet 
formade, mycket klibbiga klumpar, mer 4n hälften sa stora 
som stekelns hufvud. Bladremsorna hämtades hufvudsakligen 
pa förmiddagen, medan pa eftermiddagen och isynnerhet framat 
solnedgangen nästan uteslutande kada hemfürdes. 


Bladremsorna lösklipptes pa samma- sätt som af Mega- 
chile-arterna, d. v. s. på det sätt, att biet, stående grensle 
öfver bladkanten, så småningom flyttade sig baklänges, i 
samma mån som remsan lossades. Den fullständigt lösklippta 
bladremsan bars omedelbart hem i flykten och fasthölls där- 
vid med käkarna, i de flesta fall rakt utsträckt, men stundom 
hopvikt. Steklarna tycktes på denna plats vara synnerligen 
granntyckta i valet af blad. På samma buske kunde man se, 
hurusom det var blott ett mindre antal blad, som ansågos 
tillfredsställande och beröfvades den ena remsan efter den 
andra, medan dock bien i mängd vandrade från det ena bladet 
till det andra, pröfvande och förkastande, utan att motivet 
kunde genomskådas. 


Föröfrigt använder detta bi hvarjehanda slags blad till 
byggnadsmateriel. RIDDERBJELKE iakttog, att remsorna hämtades 
från Betula och Salix. De af SAHLBERG iakttagna cellerna 
byggdes af bladremsor från Epilobium angustifolium. Fer- 
ron! såg Trachusa i Poitiers hämta sitt byggnadsmateriel 
från bladen af ett körsbärsträd. Själf har jag i Östergötland 
sett arten använda så olika bladmateriel som af Æosa canına, 
Fagus silvatica och Betula alba, i Medelpad åter Betula och 
flera Salix-arter. 

Om man öppnar en Trachusa-håla, i hvilken cellbygg- 
naden nyligen påbörjats, finner man bladremsorna ännu ligga 
lösa, men till följd af det friska. bladets spänstighet slutande 
sig till väggarna i den ordning de komma att intaga i den 
färdiga cellen. I botten ligga i de flesta fall några ögleformigt 
böjda remsor, som korsa hvarandra och på sidorna omslutas 
af de öfriga, spiralformigt och mer eller mindre tätt anbragta 

! Nouvelles observations sur l'instinet des Hyménoptères gastrilégides de 
France et de Corse. (Actes de la Soc. Linn. de Bordeaux. T. LII. 1897. 


pag. 11.) 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


remsorna, som vanligen med den bakre kanten öfverskjuta 
hvarandra. Anordningen är säledes en helt annan än den hos 
Magachile-arterna. Sedermera hopklibbas de sålunda ordnade 
bladremsorna med den färska kädan, som ofta kan ses mellan 
fogarna äfven pä cellens yttersida, och hela cellens inre be- 
klädes med ett tjockt och sammanhängande kädlager. Den 
med mycket frömjöl uppblandade honungen, som insamlas i 
cellen, fär däraf en stark smak af harts. 

Sedan ägget lagts i den fullständigt provianterade cellen, 
slutes dess mynning med 3—5 oregelbundet kantiga små blad- 
stycken, äfven de hopklibbade med kåda. 

Cellerna äro 20—25 mm. långa, framåt afsmalnande och 
vanligen något krökta. I en medelstor cell räknades bladrem- 
sornas antal och befanns vara 12, hvartill kom de 5 små 
bladbitar, med hvilka mynningen var sluten. 

Den största bladremsa, som jag iakttagit i någon cell. 
var 32 mm lang; den minsta, som jag uppmätt, var 10 mm, 
Längden af remsorna är emellertid vanligen 15—20 mm.; bred- 
den 3—5 mm. De kantiga sma bladstycken, med hvilka 
cellens mynning tillslutes, ha en storlek af omkring 3—4 
Kv.-mm. 

Jag kan ej erinra mig ha sett mer 4n två celler i rad, 
och sådan radanordning är ej heller vanlig, såsom hos Mega 
chile-arterna. Men däremot inträffar det stundom, att tvä- 
celler dro T-formigt fästade vid hvarandra beroende därpå, att 
de anlagts i hvarandra korsande gångar. SAHLBERG uppgifver 
cellerna vara ställda så, att de bilda en klyka eller ett Y. 
Detta är emellertid icke, såsom han tycks anse, regel, utan 
undantagsfall, och orsaken torde äfven här vara den ofvan an- 
tydda, nämligen korsande gångar eller att gångarne gräfts från 
en gemensam utgångspunkt, hvarigenom cellernas yttre ändar 
tillfälligt blifvit sammanbyggda eller blott sammanklibbade. 

På den ifrågavarande platsen iakttogs vid flygtidens början 
i många fall nygräfningen af hålornas hufvudgång,' utefter 
hvilken sedermera, de särskilda cellerna skola anläggas. Gräf- 
ningen afbröts stundom af en kortare orienteringsflykt, under 
hvilken stekeln sväfvade några cm. öfver marken med huf- 
vudet vändt mot ingången. Ett annat slags afbrott förekom 


. 


\ ADLERZ: CELLBYGGN. OCH TJUFBIN HOS TRACHUSA. 125 


ocksä, hvarvid stekeln kröp upp pä nägot närstäende styft 
grässträ, ofta ända till toppen, där han härdt grep om sträet 
med käkarna och släppte taget med alla fötterna, hvarvid 
kroppen stod rätt ut fran sträet. I denna egendomliga ställ- 
ning putsades hela kroppen med de nu fria benparen. Jag 
tror mig ha sett äfven andra bin utföra putsningsprocessen 
på samma sätt. 

Sedan hålan gräfts färdig, gjordes en grundligare oriente- 
ringsflykt, hvarunder äfven närbelägna hålor tycktes vara före- 
mål för stekelns iakttagelse på omkring en kv.-meters yta. 
Orienteringsflykten slutade därmed att stekeln hastigt flög bort 
åt någondera sidan. 

Hemkommande steklar styrde i början vanligen ej raka 
vägen till sin håla, utan sväfvade i sakta flykt i mer eller 
mindre vidlyftiga svängar lågt öfver marken (ofta blott några 
få cm.), påtagligen granskande den med ögonen för att finna 
sin egen ingång. Dock tyckte jag mig finna, att säkerheten 
äfven här, liksom hos rofsteklarna, tilltog i samma mån som 
lokalitetens enskildheter nötts in i minnet, ty, särskildt under 
senare delen af flygtiden sågos många styra kosan rakt till 
sin håla och först omedelbart ofvanför denna hejda sin flykt. 
Däremot ses en mängd individer sökande intränga i den ena 
hålan efter den andra, hvilket lätt kan föranleda iakttagaren 
att tro deras lokalsinne vara dåligt utbildadt. Såsom seder- 
mera skall omtalas, är emellertid ändamålet med dessa besök 
i främmande hålor ett helt annat än sökandet efter det egna boet. 

För att pröfva orienteringsförmågan hos ett af dessa bin 
strödde jag under dess frånvaro sand till en tjocklek af ett 
par cm öfver dess håla, så att ingången var alldeles osynlig. 
Då ägaren återkom med sin bladbit, flög han en stund fram 
och tillbaka öfver platsen och gjorde därefter kortvariga be- 
sök i de närliggande hålor, som på 4—5 cm afstånd på tre 
sidor omgåfvo hans egen öfvertäckta. Han trängde dock ej 
in i dessa, utan vände redan i mynningen, och det såg ut 
som om han på detta sätt endast ville kontrollera att han 
kommit till rätta platsen, ty om några minuter gräfde han sig 
rakt igenom sandlagret just midt öfver ingången till sin håla. 
Såsom fallet uppenbarligen är hos rofsteklarna, kände han så- 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


ledes antagligen sin egen hälas läge i förhällande till omgif- 
vande föremäl. Särskildt tycktes grannarnas hälor här vara 
hans ögonmärken. Då han sedan åter kom ut, gjorde han 
en stunds orienteringsflykt ett par cm öfver marken och 
med hufvudet vändt mot sin egen ingäng. 

v. Burrer-REEPENS Uppgift, att samma bi endast plägar 
besöka ett visst slags blonunui, äger helt visst icke giltighet 
för Trachusa (och icke heller för humlor). Jag har sett 
samma Trachusa omväxlande besöka så olika blommor som 
Hieracium pilosella, Dianthus deltoides, Viola tricolor och 
Vicia silvatica. 

Det skulle vara ett tacksamt företag att Öfversiktligt sam- 
manställa de otaliga skiftningar 1 djurens inbördes relationer, 
som man plägar beteckna såsom parasitism i ordets vidsträck- 
tare mening. Häri kan äfven inbegripas den tendens till tjuf- 
veri, som vissa individer lagga 1 dagen mot individer af samma 
slag.  Rofsteklarna t. ex. visa denna tendens i olika grader 
af utbildning ända fran den öppna kampen om bytet under 
själfva jakten till utpräglad stöld af hvarandras redan hem- 
förda förråd. Därifrån är steget ej sa synnerligen långt till 
den verkliga parasiten, som på en annans insamlade förråd 
anbringar sitt eget ägg. Hos vårt tambi är det bekant, att 
vissa individer intränga i främmande samhällen för att stjäla 
honung. Att något motsvarande kan äga rum äfven hos so- 
litära bin, har däremot hittills ej varit kändt. Ett sådant tjuf- 
veri pågår emellertid ständigt i alla större Trachusa-kolonier, 
visserligen ej af honung, utan af byggnadsmaterial. 

Redan länge hade jag sett Trachusa-individer göra hastiga 
besök i den ena hälan efter den andra, men då jag trodde 
att de därvid sökte sina egna hålor, ägnade jag dem i början 
ingen uppmärksamhet. Emellertid fick jag se ett med sin 
bladremsa hemvändande bi börja intränga i en håla, men strax 
draga sig tillbaka och vänta vid ingången af den anledning 
att ett annat bi just kom upp ur samma håla med en blad- 
remsa i munnen. Det sistnämnda blef synbarligen förskräckt 
vid anblicken af det utanför väntande, tappade i brådskan blad- 
remsan och flög bort. Den tappade bladremsan bar en kåd- 
klump vid ena ändan och härrörde således från cellbyggnaden 


N ADLERZ: CELLBYGGN. OCH TJUFBIN HOS TRACHUSA. 127 


därnere. Dä den rättmätiga ägaren aflämnat sin hemförda 
bladremsa och sedermera utanför hälans mynning anträffade 
den af den obehöriga besökande tappade, bar han äfven ner 
denna. 

Det var sålunda här fråga om stöld af byggnadsmaterial, 
och jag trodde i början, att det var själfva bladremsorna som 
eftertraktades. Jag gräfde därför ur ett annat bo upp en cell- 
rad och lade några af de färska, ännu ej kopklibbade blad- 
remsorna framför ingångarne till några andra hålor. De hem- 
vändande bien brydde sig emellertid ej om dem. Då däremot 
några bladremsor med vidhängande kåda ditlades, försökte 
några af bien att med käkarna lossa kådan från bladbitarna. 
Det var sålunda kådan som var begärlig. Detta föranledde 
mig att noggrannare aktgifva på de bin, som flögo från håla 
till hala. I somliga dröjde de heit kort,.i andra längre. I 
åtskilliga fall såg jag dem komma upp med en kädklump i 
munnen, hvarvid stundom en vidhängande grön bladbit vitt- 
nade om att den var stulen. Tjufven kunde sedan i många 
fall ses flyga med sitt byte till någon på längre eller kortare 
afstånd därifrån belägen håla. 

Sedan sålunda uppmärksamheten blifvit väckt, var det 
lätt att konstatera, att hvad jag fått bevittna ej var några un- 
dantagsfall, utan att tvärtom stölderna från grannarna pågingo 
i största skala hela dagen i hvarje större Zvrachusa-koloni. 
Kådans insamling från kvistarna är både tidsödande och mö- 
dosam, och detta föranleder vissa förslagna individer att på 
nämnda lättvindiga sätt förskaffa sig den kostbara varan. Det 
kunde vara af intresse att utröna, huruvida samma individer 
växelvis använda båda metoderna för att skaffa sig kåda eller 
om, hvilket förefaller mig troligare, de som en gång slagit in 
på den oärliga vägen alltjämt fortsätta därmed. Jag har ät- 
minstone sett uppgifvas, att tambin, som fått vanan att stjäla 
honung från andra samhällen, ej gärna vilja sedermera afstå 
därifrån. 

Stundom sågs ett bi frånrycka ett annat en på ärligt 
sätt förvärfvad kådboll, medan bäraren med flåsande andedräkt 
hvilade ut på marken efter den tydligen mödosamma trans- 
porten fran träden. De färska, direkt från träden hemförde 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


kådbollarna ha en ren, hvitaktig färg. Den stulna kådan åter 
igenkännes på den grumliga, grågula färgen samt stundom på 
någon vidhäftande bladbit. 

Några häftiga sammandrabbningar inträffa sällan, äfven 
om ägaren vid hemkomsten ertappar tjufven inne i hålan. 
Ofta sågs den förre blott helt lugnt stiga åt sidan och vänta 
vid ingången, medan den senare skyndsamt lagade sig undan. 
Stundom går dock ägaren anfallsvis tillväga. Af den brådska 
att döma, med hvilken ett med tjufgods belastadt bi skyndar 
i väg, skulle man kunna sluta, att det vet ait skilja mellan 
de båda sätten att skaffa sig kåda och vet att det ena sättet 
är förenadt med en viss risk. Stundom tappade den öfver- 
raskade tjufven i brådskan sitt kådstycke och lämnade det i 
sticket. 

De af tjufbien uppburna kådklumparna voro stundom 
så stora, att bien ej förmådde flyga bort med dem, utan länge 
släpade dem omkring i sanden, hvarigenom tyngden af fast- 
klibbade sandkorn ökades. De sågos då med käkarna söka 
dela kådstycket och flögo hem med den ena delen. Åtmin- 
stone i ett fall såg jag biet kort därefter komma tillbaka och 
hämta återstoden, hvilket särskildt intresserat mig att få se. 
Utan tvifvel var det samma bi, ty kådstycket låg så doldt, 
att det ej gärna kunde iakttagas af någon, som ej visste hvar 
det fanns, och det låg ej heller nära ingången till någon håla. 

Ett annat bi, som bitit itu ett för stort kådstycke och 
höll på att bära hem det ena stycket, tycktes, innan det läm- 
nade platsen, göra orienteringsslag för att kunna återfinna 
det kvarlämnade stycket, ty det kretsade några ögonblick där- 
öfver, med hufvudet vändt mot det på marken liggande styc- 
ket. Detta bi sågs dock ej återvända. Äfven då en större 
bladbit häftade vid det stulna kådstycket, sökte tjufven med 
käkarna afskilja den. 


Man kan inför sådana företeelser som de ofvan skildrade 


stå helt tveksam, om man bevittnar ett medvetet och afsikt- 
ligt handlande eller ett blott instinktmässigt, och detta såväl i 
fråga om själfva stölden af kådan som vid de för stora kåd- 
klumparnas sönderdelning. Afgörandet är mycket svårt, om 


Ce 
Ni ADLERZ: CELLBYGGN. OCH TJUFBIN HOS TRACHUSA. 129 


det ens ar möjligt. Dock tyckas mig vissa skäl tala for det 
förra alternativet. 

För det första tycks tjufvens brådska att bortföra det 
stulna tyda såväl på medvetande om att befinna sigien annan 
situation, än då kådan hämtas på det typiska sättet, som på 
erfarenhet om att denna situation innebär en viss fara i hän- 
delse af öfverraskning. 

För det andra vill man gärna föreställa sig en medfödd 
instinkt såsom en drift att handla i en för arten i dess helhet 
nyttig riktning, ej, såsom här, uteslutande för individen för- 
delaktigt. 

Vare sig emellertid handlingssättet i fråga är instinktmäs- 
sigt eller ej, så är det dock påtagligen ett degenerationsfeno- 
men af samma art, som under andra omständigheter kan leda 
till parasitism. För arten i dess helhet bör det vara skadligt 
att vissa individer exploatera de öfriga och genom fördröjan- 
det eller kanske förstörandet af deras cellbyggnader förminska 
artens individantal, ehuru det visserligen å andra sidan skulle 
kunna invändas, att cellbyggnadens fördröjande för den ena 
uppväges af dess påskyndande för den andra. 

En sådan vana som den ofvan omtalade kan knappast 
väntas uppstå annat än hos djur, som lefva i kolonier, och 
förhållandet erinrar i någon mån om den kända vanan hos 
vissa kolonivis lefvande sjöfåglar att, då tillfälle yppar sig, 
stjäla ägg från sina grannar. 


Entomol. Tidskr, Arg. 25, H. 2 (1904.) 9 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMAN- 


KOMST Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN 14 DECEMBER 1903. 


Då sekreteraren var förhindrad att närvara, blef undertecknad 
anmodad att för aftonen töra protokollet. 

Ordföranden, professor AURIVILLIUS, tillkännagaf, att Föreningens 
ledamot bruksägaren C. HOLMQVIST aflidit samt att från major CLAES 
GRILL i Göteborg hade ankommit lyckönskningar på högtidsdagen äfven- 
som en vacker gåfva, bestående af en, efter ritning af gifvaren, rikt 
utsirad ordförandeklubba jämte tillhörande städ, försedt med namnen 
på Föreningens sex stiffare. Ordföranden anmodades att till major 
GRILL framföra Föreningens förbindligaste tack för den för henne 
mycket värdefulla gåfvan. 

Härefter förrättades följande val. 

I tur att afgå voro: sekreteraren dr F. TRYBOM, ledamöterna 
professor S. LAMPA och byrächefen J. Meves, hvilka samtliga äter- 
valdes. I stället för direktör G. HOLMERZ, som efter mångårigt 
arbete i styrelsen nu afsagt sig äterval med anledning af en spar 
afflyttning från Stockholm, utsågs professor Y. SJÖSTEDT. 

Till suppleant i styrelsen återvaldes kassör G. HOFGREN. 

Till revisorer utsågos de afgående: apotekaren H. G. O. ENELL 
och grosshandlaren K. KNUTSON samt till suppleant fotografen E. 
ROESLER. 

Till klubbmästare återvaldes konservator O. ROTH. 

Sedermera höll ordföranden ett intressant föredrag: »Några 
iakttagelser rörande biens orienteringsförmåga», hvilka, med anslag 
från Vetenskapsakademien, af föredraganden gjorts förliden sommar 
vid Entomologiska Anstalten, där bisamhälle och erforderliga hjälp- 
medel varit uppställda. Undersökningarna torde komma att fort- 
sättas nästa sommar och sedan offentliggöras, hvarför de här blott 
omnämnas. I därpå följande diskussion deltogo A. ÖSTERBERG och 
undertecknad. 


Sven Lampa. 


LE 131 


EINE NEUE FORFICULIDE 
BESCHRIEBEN 
VON 


ERIC MJÖBERG. 


Anisolabis peregrina n. Sp. 


Kastanienbraun, sehr glänzend; Mundteile und Clypeus 
smutziggelb; Antenne wenigstens 19-gliedrig, ziemlich dünn, 
dicht mit feinen, abstehenden Haaren besetzt; die drei ersten 
Glieder, das 16. an der Basis und das 17. gelb; Augen mäs- 
sig grob facettirt; Kopf fast glatt, hinter den Augen mit pa- 
rallelen Seiten; Pronotum mit stumpfen Vorderecken, jede 
Ecke mit einigen abstehenden Börstchen, Seitenrand ein wenig 
erhöht, ringsum, an der Seiten hinter der Mitte breiter gelb 
gesäumt, der Quere nach mit einem deutlichen Eindruck, 
Hinterecken und Hinterrand abgerundet, auf der Scheibe etwas 
hinter der Mitte mit zwei kurzen, feinen, nach vorn sich fast 
berührenden Kielen, die durch einen grubenförmigen im Grunde 
glänzenden Eindruck begrenzt sind; von diesem Eindruck geht 
nach vorn eine feine Mittelfurche; Mesonotum mit den Late- 
ralteilen von dem Medianteile abgesetzt, mit feiner Mittellinie; 
Metanotum am Hinterrande stark bogenförmig ausgeschweift; 
Sternum und Beine blassgelb; Schenkel des ersten Beinpaares 
kurz und auffallend stark verdickt, die übrigen von mittelmäs- 
siger Länge und Verdickung, alle mit einigen langen braunen 
abstehenden Haaren; Vordertibien nach aussen mit zwei 
langen Börstchen; Elytren fehlend; Abdomen nach hinten 
swach verbreitert, oben nach vorn fein, nach hinten gröber 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


punktiert, die Seitenfalten undeutlich; das Analsegment grob 
punktiert, am Hinterrande stark runzelig, mit einer tiefen, deut- 
lichen Mittelfurche; Pygidium rötlich braun; Zaugenarme kurz, 
kräftig, Innerrand ziemlich deutlich gekerbt, an den Spitzen 
gleich gekrümmt, linker Arm ein wenig länger. L. t. 9 23 mm. 
BT 2,3 mm. 

Durch die Behaarung der Antennen, die Bildung des 
Thorax, die stark verdickten Vorderschenkel, das Analsegment 
und die Zange eine sehr ausgezeichnete Art. "Weicht in 
mehreren Hinsichten von der Gattung Anzsolabis Fırser ab 
und bildet vielleicht den Typus einer neuen Gattung; so lange 
aber der & nicht bekannt ist, erscheint es mir nicht ratsam 
eine neue Gattung aufzustellen. Dieses Weibchen habe ich im 
Gewäschshause des Bergianschen Garten bei Stockholm am 24. 
Sept. 1903 gefangen, wo es unter einigen aus Südainerika 
(Matto Grosso, S:t Anna) importierten Orchideenwurzeln ange- 
troffen wurde. Warscheinlich ist die Art mit denselben nach 
Schweden hereingekommen. 


NÂGRA COLEOPTERFYND. 


Acidota quadrata Zerr. funnen under sällning vid Norr- 
köping nära Motala ström; Alnzophagus wneus Ricur. (coe- 
ruleus Warrr) anträffad tämligen talrikt under barken af en 
fälld björk vid Hagens komministerboställe i Västergötland; 
Engis glabra Scuair. (sanguinicollis Far.), 1 ex. taget på en 
hvit trädsvamp vid Pählsjö, Helsingborg. 


B. Varenius. 


NÂGRA FÔR VÄR FAUNA NYA INSEKTER 
AF 
ERIC MJÖBERG. 


Agathidium Brisouti Reirr. Stockholm (Skanstull) 1 ex 
Anträffadt under en sten våren 1903. Denna, art, som förut 
är känd frän Ungarn och Siebenbürgen, stär nära À. varians 
Beck., men skiljes lätt fran denna genom frånvaron af fron- 
talimpressionen samt genom sculptur och färg. Att den ej 
anträffats pa mellanliggande lokaler torde fa tillskrifvas bristande 
undersökning. 

Dermestes hæmorrhoidalis Küsr. Flera ex. anträffade pa 
Stockholms Högskolas zootomiska institut på skelettdelar och 
dylikt i oktober 1903 och april 1904. Antagligen har denna art 
blifvit införd, möjligen med dr Hepıns skelettsamlingar fran 
Asien. Arten beskrefs först af Küster 1853. Två år senare 
beskrefs samma djur mycket utförligt af MULSANT under namn 
af gulo. Den senare författaren nämner om dess förekomst: 
»Cette ‘espèce se trouve assez rarement à Lyon, dans les 
habitations». Enligt Reirrer (1880) skulle denna art vara 
synonym med peruvianus Lar. och vara ȟber die ganze 
Erde verbreitet», något som dock Sriprirz drager i tvifvels- 
mal. Sjalf har jag pa grund af bristande material ej varit i 
üllfälle att undersöka saken. Angäende artens biologi m. m. 
har jag däremot gjort en del iakttagelser, och skola dessa en 
annan gang meddelas, da de ännu icke dro afslutade. Jag 
anser det ganska troligt, att denna art, som för ungefar ena- 
handa lefnadssätt som var vanliga D. lardarius L., uti vart 
land kan acclimatiseras. Sa har visat sig vara fallet med en 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


annan införd, likaledes inomhus förekommande skalbaggart, 
nämligen Necrobia rufipes DE GEER. Denna, som med hudar 
från Kaschgar blifvit införd till Sverige, förekommer ännu rätt 
allmänt på Zootomiska Institutet i Stockholm. Den har äfven 
blifvit anträffad uti Lund på skelettsamlingar och dylikt och 
tyckes nu på allvar ha bosatt sig här i landet. Angående 
D. haemorrhoidalis Küsr. måste man dock medgifva, att den 
vid en jämförelse med vår bekanta art D. lardarius L. ej på 
långt när visar sig vara så väl rustad i kampen für till- 
varon som denna, hvilken som bekant uti förställningskonst, 
förmåga att uthärda svält och umbäranden af alla slag m. m. 
synes vara synnerligen väl rustad för alla eventualiteter. 

Scolopostethus pictus SH. var. antennalis Horw. Af denna 
varietet, som förut är iakttagen uti Ungarn, anträffades flera 
ex. april 1903 vid Årstaviken under på stranden uppkastade 
vassrör, växtdelar m. m. Af hufvudformen iakttogs ej några 
ex. (determ. O. REUTER). 

Stålia boops Scuioprr. 1 @ (f. macroptera) anträf- 
fadt vid Statens Entomologiska Anstalt på en Salix-buske 4 
juli 1903. Denna art, som öfverallt är en sällsynthet, uppta- 
ges af Puron bland annat från Skandinavien. Enligt benäget 
meddelande från Prof. O. REUTER är den emellertid honom 
veterligen inom Skandinaviens område funnen endast uti Dan- 
mark och i södra Finland (Helsingfors och södra Karelen). 
Forma brachyptera, som är afgjordt sällsyntare, är anträffad 
i trakten af Berlin. 


À 135 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 27 FEBRUARI 1904. 


Sedan vid sekreterarens fränvaro undertecknad anmodats att 
för aftonen föra protokollet, och redogörelsen för Föreningens sista 
sammankomst blifvit uppläst och godkänd, meddelade ordföranden 
professor AurivirLıus, att Föreningen genom döden förlorat tre af 
sina medlemmar, nämligen öfverjägmästaren F. W. BERG, brukspatron 
C. E. EKMAN och grosshandlaren C. HEDSTRÖM. På styrelsens 
framställning beslöt Föreningen att äfven i år utdela ett vandrings- 
stipendium, hvilket skulle utgå från Grillska fonden, och hvartill 
ansökningarne borde till styrelsen inlämnas före Föreningens april- 
sammankomst. 

Herr E. ROESLER uppläste revisionsberättelse tör det förflutna 
årets förvaltning, och beviljades på revisorernas framställan full och 
tacksam ansvarsbefrielse åt styrelsen och skattmästaren. 

Från förra sommarens stipendiat Ivar LAGERBERG vid Norr- 
köpings läroverk, hvilken i Torneå lappmark studerat fjärilfaunan, 
hade berättelse ingått, liksom äfven från 1902 års extra stipendiat 
V. KAUDERN, som först nu varit i tillfälle att efter bestämning af 
hemförda samlingar lämna en Ofversikt öfver sin till Jämtland före- 
tagna resas resultat. Den senare berättelsen innehöll äfven en serie 
teckningar visande Abraxas marginata var. nigrofasciata's 
stora föränderlighet. 

Båda stipendiaterna hade visat sig vara väl förtjänta af det dem 
tilldelade anslaget. 

Därpå redogjorde undertecknad för några drag ur Trichopte- 
rernas eller Phryganeidernas biologi och utveckling. 

Genom sitt oansenliga yttre, sin ringa omväxling till färg och 
form, liksom ätven till följd af den ofta stora svårigheten att skilja 
de likartade formerna, hafva dessa insekter at entomologerna blifvit 
rätt styfmoderligt behandlade, och sällan finner man hos våra natur- 
älskare någon mer omfattande samling af denna grupp. Och dock 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. Fe 


visa de vid närmare granskning mycket af intresse. Sä väl den 
utbildade insekten, nattsländan, hvilken under bätfärder, i synnerhet 
lugna, varma sommarkvällar, med yrande hast vinglande flyger 
fram Öfver vattnet för att slå ned på bätkanten, tryckande de 
mörka vingarna tätt intill kroppen, under det att de långa, tråd- 
smala spröten sträckas framåt, som kanske ännu mer de i vattnet 
lefvande larverna, »husmaskarna», som där krypa omkring, släpande 
på sitt af pinnar, sandkorn, bladbitar och dylikt förfärdigade 
rörliknande hus, äro säkerligen för de flesta väl bekanta. Lätom 
oss nu i korta drag följa deras utveckling och lif i naturen. 


Efter afslutad svärmning lägger honan sina af ett i luften 
stelnande, i vattnet gelatinöst uppsvällande sekret omgifna ägg, an- 
tingen direkt i vattnet eller på ur detta uppskjutande föremål, vid 
stränderna o. s. v. ej långt fran vattnet. Kläckta börja de sma 
mörka larverna att se sig om efter föda, och denna består under 
de första dagarna af den äggen omgifvande gelatinösa massan, lik- 
som en del fjärillarver, nunnans och andra, strax efter kläckningen 
börja förtära det äggskal, de nyss lämnat. Nu är det en lifssak för 
den lille världsmedborgaren att komma till vattnet. Ligga äggen: 
där, är han redan i sitt element, hvarom icke, söker han sig snart 
dit, och redan från första stunden börjar sedan kampen för tillvaron. 
Omgifven af mångahanda fiender, som trakta efter hans unga lif, 
såsom en del vadare, larver af trollsländor, dykare (Dytiscider) 
0. Ss. v., skyndar han att förse sig med ett skyddande hölje; hvil- 
ket han sedermera hela lifvet som larv släpar med sig och vid 
fara drager sig tillbaka uti liksom snäckan i sitt skal. Hur går 
det då till att bygga detta vanligen rätt konstlösa men stundom 
prydligt, symmetriskt och omsorgsfullt hopkonstruerade bo? Då 
larven nedkommit till botten, uppsöker han ett par intill hvarandra 
liggande gruskorn, små träbitar eller dylikt, beroende på hvad ma- 
terial han kommer att uppföra boet af, hvilket är olika för olika 
arter. Placerad mellan dessa förenar han dem upptill med silke- 
trådar, bildande ett litet hvalf, hvarunder han sitter skyddad. Nya 
partiklar gripas och fästas med trådar vid de andras främre kant 
och rundt omkring, hvarvid ett rör uppstår, som allt mer förlänges. 
Larven har tre, i det hela rätt lika benpar, hvilka dock vid arbetet 
hafva helt olika funktioner. Det andra, som är längre, kastas fram 
för att gripa byggnadsdelarna och tjänstgör som griparmar; första 
benparet är vida rörligare och verkar därför mer som verkliga 
armar, hvaremot det bakre paret endast tjänar som stöd. Under 
tillväxten förstoras röret framtill så väl i längd som bredd, den 
bakre, numera för smala delen afbites däremot. 


Vanligen hålla sig larverna under vattnet krypande på botten 
eller på i detsamma varande föremål. Stundom kan man dock 
finna en larv flytande vid ytan. Men hur förklara detta egendom- 


N = = 
SJÖSTEDT: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 27 FEBR. 1904. 137 


liga förhällande dä säväl larven i och für sig som huset, bildadt 


‚af på botten varande föremål, sjunker? 


Som nämndt, atskär larven under tillväxten rörets bakre för 
smala och obehöfliga del, därvid öfverdragande öppningen medelst 
en tunn, med ett eller flera små hål försedd hinna. Då larven 
sträcker sig fram ur röret, uppstår ett tomrum mellan kroppens 
bakre del och denna membran, hvilket fylles med vatten, som in- 
rusar genom dessa hål samt framifrån mellan djurets kropp och 
rörets insida, förande en frisk vattenström till de från kroppens 
sidor utgående trädfina trachégälarna, larvens andningsorgan. Vill 
djuret röra sig vid ytan, kryper det på något stöd upp öfver 
vattnet, drager sig till en del ut ur hylsan, hvarvid luft i stället 
inkommer i nämnda rum. Nu har han genom denna den nödiga 
lättheten, släpper sitt fäste och flyter så omkring med hufvudet 
nedåt. Dålig simmare trifs han dock vanligen ej länge i denna 
ställning, skjuter sig åter in i röret, luften utprässas, och djuret 
sänker sig sakta ned till botten. 

Det är emellertid icke alla Phryganeidlarver, som bygga sådana 
hus. Några, synerligast de som lefva i starkt forsande vatten och 
med sina rörliga bostäder kunde bortföras af strömmen, uppföra 
små rum i håligheter mellan stenar o. dyl. eller spinna af trådar 
vid sidan af större föremål glesa väfnader, mellan hvilka de söka 
skydd. Äfven dessa förtärdiga dock, då tiden för förpuppning 
inträder, fria hus, tillstänga dessa och afbida där sin förvandling 
tör att strax före sitt framträdande som fullbildade insekter spränga 
höljet och uppkomma till ytan, där de lifliga pupporna röra sig 
som ryggsimmare (Notonecta). Ännu en kort tid och den i början 
nästan färglösa, mjuka sländan framkommer, hårdnar efter några 
timmar för att snart hvirfla omkring i bröllopsdans, efter slutad svärm- 
ning lägga sina ägg, grunder till en ny generation — och krets- 
loppet är fullbordadt. 

Ordföranden fäste därpå uppmärksamheten på lektor G. AD- 
LERZ’ i -Vetenskapsakademiens handlingar nyligen utgifna, intressanta 
arbete öfver vissa svenska rofsteklar, hvilkas biologi ofta mycket 
ingående af författaren blifvit studerad, och byrächefen J. Mrves 
visade några träförstörare Xyloteres domesticus, som påträffats 
svärmande i stor mängd. 

Utom de föredragande yttrade sig under förhandlingarne pro- 
fessor S. LAMPA. och fil. stud. E. MJÖBERG: 


Yngve Sjöstedt. 


SIBIRISCHE ICHNEUMONEN IM SCHWEDISCHEN 
REICHSMUSEUM 


VON 


A. ROMAN. 


Unter den unbestimmten Sammlungen des schwedischen 
Reichsmuseums befindet sich eine nicht unbedeutende Menge 
sibirischer Insecten, vom Herrn Dr F. TryBoM während der 
schwedischen Jenissei-expeditionen in den Jahren 1876—77 ge- 
sammelt. Bei der Prüfung der darunter befindlichen Ichneu- 
monen haben sich zwei Arten als neue erwiesen, und mehrere 
der übrigen stellen bisher unbekannte Varietäten dar. — Die 
sibirische Schlupfwespen-fauna ist eine noch beinahe unbe- 
kannte, wenn man auch annehmen muss, dass die westlichen 
Teile des Landes hauptsächlich von europäischen Formen be- 
wohnt sind, welche nach Osten mehr und mehr durch fremde 
Elemente ersetzt werden. Ein erhöhtes Interesse erhalten die 
vorliegenden Formen durch den Umstand, dass sie zum Teil 
aus arktischem Gebiete (d h. nördlich von der Baumgren- 
ze) stammen. Früher waren aus ganz arktisch Asien nur 
zwei Ichneumonen bekannt; dieselben wurden von MiDDENDORF 
beim Taimyrflusse (74—75° nördl. Br.) gefunden und von 
ERICHSON Kurz beschrieben. Ausser der Trysom’schen Aus- 
beute besitzt das Museum noch einen neuen sibirischen Ich- 
neumon, dessen Ursprungszettel leider nur das Wort »Sibiria» 
enthält. Im Ganzen werden 12 Formen (in 19 Exemplaren 
vorhanden) aufgezählt und wenn nötig beschrieben. 


A. ROMAN: SIBIRSCHE ICHNEUMONEN. 139 


Genus Amblyteles WESM. 


Amblyteles chalybeatus Grav. 


Diese Art stimmt im ganzen Körperbau mit der Unter- 
gattung Stenichneumon Toms. überein. Dasselbe gilt von 
mehren anderen Amblyteles-Arten, welche jetzt 
unter die gemeinsame Benennung » Ambly- 
teles macrosticti» (= Gruppe divisorius BER- 
THOMIEU's) mit der Untergattung Cfenichneu- 
mon THous. zusaminengeworfen sind. Schon 
Tuomson wollte A. sputator Fer. und A. ho- 
mocerus Wesm. nach Sienichneumon ver- 
setzen, und von den mir bekannten Arten 
gehört nebst A. chalybeatus auch A. coeru- 
leator Zevr. dahin. Um diese unechten Am- Kopf von Ambly- 
blyteles-Arten von Ctenichneumon zu tren- “4S chalybeatus. 
nen, braucht man nur den Kopfform zu be- 5 
achten; ausserdem ist bei ihnen der eigentliche Amb/vyteles- 
Charakter, die Abstumpfung des Hinterleibsendes beim Weib- 
chen, nur halbweg vorhanden. Was die Männchen betrifft, 
so sind ihre Fühler niemals gesägt wie bei den Ctenichneu- 
monen. Bekanntlich ähneln sich ungemein die Männchen von 
Amblyteles sputator und Stenichn. culpator. 

Novo: Saljevsk(lat652. 109.218: 


Genus /chneumon L. 


Subgen. Ichneumon s. str. 


Ichneumon sibiricus n. sp. 


Robustus, punctatus, niger, orbitis frontalibus anguste 
ferrugineis, antennis filiformibus, albo-annulatis, scutello rufo, 
ano albido-bimaculato, tibiis tarsisque rufo-fusco-variegatis, 
illis posticis apice late infuscatis; area superomedia elongata 
costula nulla, coxæ posticæ subtus opacæ, crebre punctatæ 
scopula nulla vel parum indicata, ale flavescenti-fumatæ, stig- 
mate ét nervis pallidis, tegulis rufis. Long. 12—13 mm. 

Novo Saljevsk (lat. 65° 10’), Dudinka (lat. 69° 25"). 5 9. 


pa f | PA 


N - , 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904.. | jet 


Species I. Haglund: 
HornG. proxima, sed magni- 
tudine paullo minore, scutello 
rufo, area superomedia elon- 
gata et maculis analibus tan- 
tum duabus abunde differt. 
Caput mediocre, vix thora- 

cis latitudine, pone ocu- 

los modice, curvatim, os 
versus nonnihil angusta- 
tum. Facies subprotu- 
berans, crasse, os ver- 
sus parcius, punctata, ferrugineo-pilosa, clypeo vix di- 
screto, polito, punctis paucis obsito, margine truncato, 
ne minime quidem rotundato, labro exserto, polito, 


rufo, margine ferrugineo-piloso. Frons inferne excavata, 
polita, superne crebre punctata, opaca, mox ante ocellum 
anteriorem plana, orbitis anguste, juxta basin antennarum 
latius, ferrugineis. Occiput haud abrupte declive margine 
postico modice rotundato-emarginato, cum temporibus 
crebre punctatum. Gene mandibularum basi longiores, 
oculorum latitudine breviores, nitidæ, parce punctate, costa 
genali inflexa, orali haud vel parum elevata. Peristo- 
mium latitudini faciei inter oculos fere æquale; man- 
dibulæ sat angustæ, rufæ apice nigro, dente superiore 
acuminato, inferiore discreto. 

Antennæ robustæ, breviusculæ, filiformes dimidio apicali in- 
voluto, nigræ albo-annulatæ, sat longe infra medium ocu- 
lorum insertæ, 38-40-articulatæ. Scapus latus, modice 
excisus, punctatus, postannello paullo longior. Flagellum 
supra medium non dilatatum, apicem versus attenuatum, 
apice ipso non acuminato, postannello latitudine apicali et 
articulo sequente paullo tantum longiore, articulo 5:0 qua- 
drato, annulus albus fere in medio situs, articulos 8—13,. 
14 occupans, latere externo vix obscurato. | 

Thorax mediocris, altitudine circiter duplo longior. Prothorax 
epomiis parvis, punctatus lateribus rugosis, collo medio 
sepissime ferrugineo, callis ante tegulas rufis. Mesotho- 


A. ROMAN: SIBIRISCHE ICHNEUMONEN. IAI 


rax dorso subopaco, confertim punctato, notaulis non 
indicatis, pleuris cum pectore fortiter minus crebre punc- 
tatis, nitidulis, hoc transverso, planiusculo, breviter fusco- 
pubescente, mesolco postice costa haud brevissima occlu- 
sa; epicnemia integra, lateribus fere ad callum subalas 
assurgentia, spatio ante ea nitido, subtilius sed non par- 
cius quam pleura punctato. Scutellum planiusculum, 
rufum, nitidum, antice vix, postice crebrius punctatum, 
latitudine vix brevius; postscutellum nigrum. Metathorax 
retrorsum leniter angustatus, mesothorace cum scutello 
vix humilior, longitudine basali paullo altior, supra et 
postice opacus, punctato-coriaceus, lateribus magis nitidis, 
crasse sat confertim punctatis, tenuiter albopubescens; 
areæ fere completæ, costula tamen omnino nulla; area 
basalis ab ar. superomedia elongato-rectangulari et ar. 
coxalis ab ar. pleurali bene discrete, ar. posteromedia 
vage tripartita, a latere visa medium nonnihil superans; 
spiracula costæ laterali appropinquata, carina nulla cum 
costa pleurali juncta. 
Abdomen longitudine mediocri, lanceolatum, mesothorace 
paullo latius, capite cum thorace vix dimidio longius, 
supra totum præter anus, subtus maxima parte nigrum, 
incisuris 2:a et 3:a sat profundis. Petiolus coxis posti- 
cis cum trochanteribus circiter æquilongus, area media 
elevata, inter spiracula non excavata, his elongatis, subre- 
niformibus, non prominentibus; postpetiolus transversus, 
‘ haud abrupte discretus, area media fere ad apicem elevata, 
subtiliter striolata, apice sæpe punctis paucis immixtis, 
quam areæ laterales concinne punctatæ duplo latiore. 
Deuteron quadratum vel subtransversum, apice quam 
basi vix sesqui latiore, opacum, crebre punctatum, inter 
gastrocoelos sæpe rugulosum, his mediocribus, triangula- 
ribus, crenulatis, thyridiis rufescentibus, spatio interjacente 
areæ mediæ postpetioli æquali, spiraculis parvis, sat alte supra 
marginem lateralem paulloque ante medium (solito modo) 
sitis; segmenta reliqua sensim læviora et nitidiora, quin- 
tum sæpe puncto, 6:m et 7:m macula magna citrina or- 
nata, 6:1 haud transversa. .Venter segmentis 2—4 plica- 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


tis, 2:0 et 3:0 lateribus et apice, ceteris interdum margine 
apicali, rufescentibus, valvula segmento præcedenti æquali 
apice truncato, basin terebræ vix tegente, hac mediocri 
apice nonnihil exserto. 


Pedes mediocres, posterioribus sensim longioribus, nigri rufo- 
tincti. Coxe et trochanteres nigri, his apice rufo, illis 
anterioribus subtus nitidulis, parcius punctatis, posticis 
subtus opacis, creberrime punctulatis scopula nulla vel vage 
indicata. Femora sat robusta, nigra ima basi rufa, niti- 
diuscula, anteriora apice extremo rufescente, posteriora 
extus crebre punctata. Tibie validiuscule, anticæ fe- 
morum longitudine, latere antico sat crebre spinuloso, 
posteriores sensim longiores, omnes fusco et rufo-varie- 
gatæ, posteriores apice late fusco, calcaria postica rufa, 
medium metatarsi non attingentia. Tarsi tibiis nonnihil 
longiores, rufi, postici vel posteriores fusco-imbuti meta- 
tarso postico articulis 24-3 vix longiore, ungue fere arti- 
culi tertii longitudine. 

Alæ mediocres, flavescenti-hyalinæ nervis et stigmate flavidis, 
postcosta fusca, radice et tegulis rufis, areola nervum 
recurrentem paullo pone medium excipiente, radii abscissa 
3:a apice incurvata. 


I. Haglundi Horuc. var. guttatus n. var. 


Differt colore magis variegato. Collare supra 
punctumque apicale segmentorum 2-—4, 2:i parum 
distinctum, alba; deuteri basis medio et lateribus 
dimidiumque basale tibiarum  posteriarum rufa. 
Long. 13 mm. Ad confluentes Ob et Irtysch, 
Ar SÖ i 


I. Thomsoni Hormc. var. connectens n. var. 
Ichneumon 


Haglundi Varietas a specie genuina scutello albo et 
var. guttatus Magnitudine minore discedens; maculæ anales tan- 
n. var. ?. tum due. Area superomedia nonnihil elongata, deu- 
teron distincte transversum, segmentum 3:m longitudine plus 
duplo latius. Long. 9 mm. 
Karasino (lat. 67°). 1 9. 


N A. ROMAN: SIBIRISCHE ICHNEUMONEN. 143 


Diese Varietät zeigt eine un- 
erwartete Annäherung des I. Thom- 
som an I. ruficollis, welche beide 
Arten sonst in der Färbung gut 
verschieden sind. Nach dem skan- 
dinavischen Materiale des Museums 
(4 Thomsom, 2 ruficollis, alle 
Weibchen; 5 Typen HOoLMGRENS) 
zu beurtheilen, scheint, I. Thom- 
sont die hauptsächlich variirende 
Art zu sein. Dass die strukturel- 
len Unterschiede sehr schwach 
sind, geht aus der folgenden Vergleichung hervor, die alle 
mir auffindbare Charaktere aufnimmt. 

I. Thomsoni: area superomedia sæpissime (3 Ex.) sub- 
transversa, raro (1 Ex.) nonnihil elongata. 

Deuteron distincte transversum, minus crebre punctatum; 
segm. 3:m longitudine duplo (2 Ex.) vel paullo magis (2 Ex.) 
latius. 

I. ruficollis: area superomedia distincte elongata. 

Deuteron quadratum (1 Ex.) vel subtransversum (1 Ex.) 
sat crebre, præsertim medio punctatum; segm. 3:m longitudine 
vix (1 Ex.) vel plus (1 Ex.) duplo latius. 

Die grosse körperliche Übereinstimmung deutet darauf 
hin, dass diese beiden Arten relativ spät auseinander gingen. 
I. ruficollis repräsentirt wohl dann die ältere, mehr erstarrte, 
I. Thomsoni die jüngere, noch plastische, Form. 


Ichneumon Thomsoni var. 


conneclens N. var. Q. 


I. gravipes Wesm. var. pictus n. var. 


Varietas orbitarum facialium triangulo utrinque parvo cly- 
peique angulis apicalibus flavidis, tarsis posticis basi rufis, 
articulis 3 ultimis fere totis fuscis, distincta. — Ceterum nullo 
modo a specie genuina differe videtur. 

Pons mm... Karasino lat. 62. )..1.c. 


I. melanobatus Grav. Var. obscurior n. var. 

A specie genuina segmento 4:0 toto nigro, subtus mar- 
gine tantum apicali rufo, segmentis 2—3 solis plicatis, dis- 
cedens. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Long. 16 mm. Inter Krasnojarsk et Jenisseisk d. 16718/, 
TO ME: 


Ichneumon fuscipictus n. sp. 


Parum nitidus, punctatus, niger, antennarum semianulo 3-arti- 
culato, scutello preter apicem extremum maculisque analibus 
duabus albidis, mandibularum 
medio, abdominis. segmentis 
2:0 fere toto et 3:1angulis ba 
salibus, femoribus anticis pro 
parte, posterioribus ima basi, 
tibiis tarsisque rufis, illis posti- 
cis apice fusco, stigmate rufo; 
antennæ setiformes, apicem 
versus distincte dilatatæ sub- 
tusque deplanatæ, area supe- 
romedia subhexagona, fere 
transversa costula discreta, 
postpetiolus medio aciculatus, gastrocoeli transversi, spatio inter- 
jacente angusto, coxæ posticæ subtus opacæ, crebre punctatæ 
scopula nulla. Long. 7,; mm. 

Sibiria jenisseiensis, ad confluentes Kureika et Jenissei 
CS SAC UNS: 

Specimen magnitudine et structura corporis I. multipicto 
Grav. valde affinis, sed pictura satis distincta. 


Caput transversum, pone oculos nonnihil rotundato-angusta- 
tum, a fronte visum subrotundum, nigrum, thorace paullo 
angustius. Facies brevis, crasse confertim punctata, lon- 
gius tenuiter griseo-pilosa, versus os et genas lævior, 
epistomate nonnihil protuberante sed lineis nullis impres- 
sis discreto; clypeus nitidus fere levis, a facie parum 
discretus margine truncato, labro vix occulto, rufescente 
margine rotundato; peristomium latitudine fere faciei inter 
oculos, mandibulis basi ct apice nigris, hoc dente supe- 
riore acuminato, inferiore parvo. Frons longiuscula, con- 
vexa, Opaca, rugoso-punctata, inferne pone scapos anten- 
narum abruptius impressum et politum, media fere al- 
titudine utrinque tuberculo minimo, ocelli instare, munita 


N A. ROMAN: SIBIRISCHE ICHNEUMONEN. 145 


(an semper?), inter sese circiter triplo longius quam ab 
oculis distantibus; occiput pone ocellos sat declive, cum 
temporibus rude sculpturatum; genæ nitidæ, parce punc- 
tatæ, basi mandibularum vix longiores, sulco indicato, 
costa genali distincte inflexa, orali vix elevata. 

Antennæ longe infra medium oculorum insertæ, sat gra- 
ciles, haud fortiter involutæ, setiformes. Scapus for- 
tius excisus, punctatus, pubescens, postannello paullo- 
longior. Flagellum nigrum, albo-semiannulatum, dimidio 
apicali medio dilatato & subtus deplanato, apice ipso 
acuminato; postannellus latitudine apicali vix duplo, ar- 
ticulo sequente paullo tantum longior, articulis 6:0 vel 
7:0 quadrato, 9—11 albis, extus infuscatis. 

Thorax subrobustus, altitudine vix duplo longior. Prothorax 
niger, punctatus, nitidulus, epomiis parvis instructus. 
Mesothorax niger, nitidulus, dorso antice crebre, postice 
paullo remotius punctato, notaulis vix indicatis, pleuris 
dorso parcius, pectore adhuc remotius punctatis, hoc ni- 
tido, planiusculo, longitudine fere duplo latiore; scutellum 
planiusculum, nitidulum, parcius punctatum, longitudine 
vix latius, totum preter apicem flavidum. Metathorax 
scutello vix humilior, breviusculus, longitudine basali plus 
quam dimidio altior, superne coriaceus, Opacus, pleuris 
crebre punctatis, nitidiusculis; areæ omnes præter coxales 
discretæ, posteromedia simplex, superomedia subtrans- 
versa, fere hexagona -(costula presente), postice subaperta 
areis lateralibus latior; spiracula elongata, leniter curvata, 
carina brevi minus distincta cum costa pleurali conjuncta; 
scrobes frenales bene discretæ. 

Abdomen robustum, subovatum thorace fere latius, capite 
cum thorace paullo longius. Petiolus coxis posticis cum 
trochanteribus nonnihil longior, petiolo ipso distincte de- 
presso (an normaliter?), area media inter spiracula lenis- 
sime excavata, his ovalibus, non prominentibus; postpe- 
ticlus latiusculus, haud abrupte discretus, transversus, 
niger apice rufescente, area media sat crasse aciculata, 
usque ad apicem discreta, quam laterales vix duplo la- 
tiore, his rugoso-punctatis, angulis apicalibus subacutis. 

Entomol. Tidskr. Ärg. 25, H. 3 (1904.) 10 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Deuteron subtransversum, rufum ‚apice medio infuscato, 
creberrime punctulatum, opacum, apice quam basi vix 
dimidio latiore, gastrocoelis transversim elongatis, sub- 
crenulatis, spatio interjacente quam area media post- 
petioli angustiore, spiraculis minimis, normaliter positis; 
segmentum 3:m valde transversum, longitudire fere tri- 
plo latius lateribus parallellis, sicut deuteron punctatum, 
nigrum angulis basalibus rufis; segmenta sequentia sen- 
sim læviora, nigra, macula 6:i semicirculari, 7:1 sub- 
quadrata albidis. Venter niger, segmentis 2—3 maxima 
parte rufis, 2—4 plicatis, ultimo brevi, terebræ spiculis 
rufis, valvulis nigris, apicem abdominis parum super- 
antibus. 

Pedes mediocres, posteriores sensim longiores, nigri, rufo- 
vari. Coxe ét trochanteres nigra, hi articulo secundo 
rufo, ille anteriores subtus nitidule, minus crebre, po- 
sticæ confertim punctate, subopacæ, scopula nulla. Fe- 
mora nigra, antica apice ét latere antico, intermedia basi 
ét apice, postica apice solo rufis, hæc latere externo non- 
nihil crebius quam interno punctato, latitudine fere 5:plo 
longiora. Tibiæ valide, anteriores tote rufæ, externe 
setulosæ, anticæ quam femora non, intermediæ parum, po- 
sticæ distincte longiores, hæ apice latius infuscato, calca- 
ribus rufis, medium metatarsi non attingentibus. Tarsi 
omnes rufi, tibiis circiter 3:a parte longiores, postici me- 
tatarso articulis duobus sequentibus, ungue articulo 3:0 
æqualibus. 

Alæ hyalinæ, vix infumatæ, longiusculæ, stigmate, nervis ét 
costa rufis, radice ct tegula fuscis, areola nervum recur- 
recurrentem paullo pone medium excipiente. 


I. incomptus Hormc. Novo Saljevsk, Worojawa (»390 
Werst. nördl. von Jenisseisk»), d. ?/, 1876. 2 2. 
Subgen. Cratichneumon. 
/6 


I. annulator Farr. Worojawa d. 2/, 1876. 1 ©. 


Subgen. Melanichneumon. (?) 


Ichneumon cæsareus n. sp. 


RS A. ROMAN: SIBIRISCHE ICHNEUMONEN. 147 


Melanichneumon niger, 
robustus, punctatus, pube- 
scens, antennis apicem ver- 
sus dilatatis, apice acuminato 
albo-semi-annulatis,  orbitis 
frontalibus anguste, punctis 
verticinis ét scutello albidis, 
angulis apicalibus segmento- 
rum 1—4 citrinis, tibiis ét 
tarsis rufis, posticis apice 
infuscato; area superomedia, 
subhexagona, vix elongata 
fere levis, postpetiolus me- 
dio concinne punctatus, coxæ 
posticæ subtus crebre punc- 
tulatæ, scopula distincta fusca 
munite. 

Long. 18 mm. Sibiria, (collector ignotus). 1 28. 

Species maxima Melanichneumo num adhuc descripta, I. #1e- 
lanario Wesm. rroxime affinis, sed tibiis & et tarsis fere totis 
rufis, segmento 4:0 abdominis maculis haud minimis ornato, 
gastrocoelis profundioribus et præsertim scopula distincta certe 
discedens. A Coelichneumonibus abdomine guttato ornatis 
Vix nisi postpetiolo punctato nec aciculato dissimilis. 

Caput mediocre, latitudine non longius, pone oculos et os 
versus nonnihil angustatum, thorace paullo angustius. 
Facies planiuscula, crasse sat crebre, os versus remotius, 
punctata, griseo-pilosa, epistomate lineis longitudinalibus 
impressis subdistincto, clypeo vix discreto, nitido, parce 
punctato, margine truncato medio leniter subelevato-pro- 
ducto, labro non prominente, mandibulis sat validis, medio 
cum palpis puberulis rufescentibus, dente supero multo 
longiore, acuminato. Frons inferne sat profunde excavata, 
superne rugoso-punctata, mox ante ocellos posteriores plana, 
orbitis anguste albolineatis, colore albo cum punctis par- 
vis verticinis non coherente. Occiput minus abrupte de- 
clive, sat crebre, tempora versus subtilius, punctatum, 
mediocriter rotundato-emarginatum. Gene nitidæ, parce 


ne spn LD 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


subtiliter punctatæ, mandibularum basi paullo breviores, 
sulco distincto impresso; costa genalis fere continua, 
cum orali mox pone mandibularum basin conjuncta, 
illa (orali) nullo modo elevata. Peristomium magnum, 
quam facies inter oculos paullo latius. 

Antenne valide, breviusculæ, paullo infra medium oculo- 
rum insertæ, dimidio apicali fortius dilatato,subtus plano, 
apice ipso acuminato, plus quam 40-articulatæ. Scapus 
ovatus, punctatus, opacus, quam postannellus fere duplo 
longior, hic latitudine apicali vix duplo longior, quam ar- 
ticulus sequens vix longior. Flagellum articulo cireiter 
6:0 quadrato, semiannulo albo articulos 6:m apice, 7—11 
totos, 12:m dimidio basali occupans. 

Thorax robustus, altitudine duplo longior, breviter griseo-pu- 
bescens. Prothorax niger, opacus, crebre punctatus epo- 
miis distinctis. Mesothorax dorso crebre punctato, opaco 
notaulis indicatis, pleuris cum pectore remotius sat crasse, 
speculo subtiliter punctatis, nitidulis; epicnemia integra, 
lateribus haud alte assurgentia, spatio ante ea nit'do, sub- 
tiliter punctato. Pectus planiusculum, margine postico 
sensim ante coxas intermedias subelevato (ut in Profich- 
neumonibus). Scutellum planum, latitudini anticæ fere 
æquilongum, crebrius punctatum albidum, basi apiceque 
anguste nigris; postscutellum nigrum. Metathorax medio 
non angulatus, scutello parum humilior, longitudine ba- 
sali nonnihil altior, rugoso-punctatus areis basali €t su- 
peromedia nitidulis, fere lævibus; areæ subcomplete, ba- 
Sali a superomedia ét coxali a pleurali vage discretis, 
posteromedia medium superante, 3-partita, superomedia 
parva, subhexagona, vix elongata, areis lateralibus angu- 
stiore, costula minus valida; areæ dentipare longe de- 
descendentes (ut in Prof- & Coelichneumonibus). Spi- 
racula longa, carina nulla cum costa pleurali juncta; scro- 
bes frenales profunde. 

Abdomen mediocre, lanceolatum, capite cum thorace circiter 
3:a parte longius, incisuris 2:a & 3:a sat profundis. 
Petiolus coxis posticis cum trochanteribus vix longior, 
subbicarinatus, scaber, area media inter spiracula non ex- 


A. ROMAN: SIBIRISCHE ICHNEUMONEN. 149 


cavata, hæc subreniformia, non prominentia; postpe- 
tiolus minus abrupte discretus, transversus, angulis api- 
calibus acutis subrotundatis, area media crebre con- 
cinne punctata, apicem non attigente, areis lateralibus 
minus fortiter punctatis, gutta cuique subtriangulari 
citrina ornatis. Deuteron latitudine apicali fere longius, 
apice quam basi plus quam dimidio latiore, margine apicali 
medio curvatim producto, apice utrinque macula subro- 
tunda citrina ornatum, opacum, confertissime punctula- 
tum, in ipsa basi inter gastrocoelos aciculatum, his tri- 
angularibus, sat profundis, vage crenulatis, spatio interja- 
cente areæ mediæ postpetioli subæquali, spiraculis in 
medio sat alte supra marginem lateralem sitis. Segmen- 
tum 3:m transversum, lateribus parallellis sculptura præ- 
cedentis, margine apicali medio subproducto utrinque gutta 
subtransversa, præcedentis vix minore, ornato, spiraculis 
(solito modo) longe ante medium sitis; segmentum 4:m 
nitidiusculum guttis apicalibus minoribus, sed non punc- 
tiformibus; apex abdominis nitidus, fere cyanescens. 
Venter niger basi €t segmentorum anteriorum limbo api- 
cali rufescentibus, segmentis 2—4 plicatis, valvula seg- 
mento 5:0 paullo breviore, truncata, terebra vix exserta. 

Pedes breviusculi, sat valid. Coxe nigræ, pubescentes, sub- 
tus anteriores minus crebre, posticæ confertim punctatæ, 
hæ scopula haud magna sed distincta, elongata, fusca 
instructæ ; trochanteres omnes articulo secundo rufo. Fe- 
mora nigra, griseo-pubescentia, ima basi rufa, anteriora 
apice antice testacea, postica externe opaca confertissime, 
intus nitidula minus crebre punctata geniculis vix rufe- 
scentibus. Tibie pubescentes, rufe, anticæ femorum 
longitudine vix setulosæ, latere antico testaceo, postico 
infuscato, posticæ femoribus paullo longiores, apice latius 
infuscatæ ; calcaria brevissime pubescentia, postica medium 
metatarsi non attingentia. Tarsi tibiis vix 3:a parte lon- 
giores, rufi; posticorum articuli 2 ultimi infuscati, meta- 
tarsus longitudine articulorum 3 sequentium æqualis, un- 
guis articuli circiter 3:1 longitudine. 

Alæ mediocres, leniter infumatæ stigmate ct costa flavis, hac 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


basi ét apice extremis, illo basi ét margine exteriore in- 
fuscatis; nervi ceteri fere toti nigri, radix fusca, teguli 
nigri, apex radii solito magis sinuatus. 


I. monostagon Grav. Das einzige Ex. ist viel kleiner 
als gewöhnlich, scheint aber keine sonstige Unterschiede von 


I. monostagon zu bieten. 
Long. 10,5 mm. Antsiforowa (»70 Werst nördl. von Je- 


misseisk»)) d. 24, 1810. loan 


I. saturatorius L. Sibiria, Jenisseisk d. 2!~2%/, 1876. 
aot 


Genus Phaeogenes WESM. 


Ph. nanus Wesm. Diese Art liegt in zwei habituell 
sehr verschiedene Formen vor. Die eine (Krasnojarsk) ist 
nur 4 mm. lang und hat die helle Farbe des Hinterleibes 
mehr gelblich; die zweite (2 Ex.) ist viel grösser (6—6,; mrn.), 
das Hinterleib ist matter und die helle Farbe desselben trüb- 
rot. Trotzdem stimmen doch die strukturellen Merkmale zu 
gut überein um eine Trennung in zwei Arten zu erlauben. 

Krasnojarsk "ad." +2/,. (1. Ex.), Fatjanovsk «(ai 62 = ome 
Dp Maron on 


Genus Diadromus WESM. 


Ein Männchen aus Novo Saljevsk (lat. 65 ', 10') ist dieser 
Gattung zuhörig und stimmt ziemlich gut mit D. subtilicornis 
Grav., steht jedenfalls demselben sehr nahe. Hüften, Troch- 
anteren und Schenkel sind grösstenteils schwarz, Segm. 2—3 
und Basis des 4:n rot; Körperlänge 4,; mm. 


DREI NEUE ACARIDEN AUS KAMERUN 
VON 


IVAR TRÄGÄRDH, 
UPSALA. 


Mit ı Tafel und 2 Textfiguren. 


Unter den von dem Herrn Professor YNGVE SJÖSTEDT in 
Kamerun zusammengebrachten Sammlungen befanden sich 
auch drei Acariden, die er mir gütigst zu Bestimmung über- 
liess. 4 

Alle drei Arten sind für die Wissenschaft neu, was ja 
zu erwarten war, da keine Acariden vorher aus Kamerun be- 
schrieben worden sind; sie gehören aber schon bekannten 
Gattungen an, nämlich Grenia Oupus. Trichotarsus und 
Trombidium Farr. von der erstere wahrscheinlich der Subfa- 
milie Zælaptinæ der Pararasitiden (Gamasiden), die zweite der 
Subfamilie Zyroglyphine der Acariden (Sarcoptiden) und die 
dritte der Subfamilie 7rombidiinæ der Trombidiiden an- 
gehört. 


Fam. Parasitidæ. 


Greenia Oups. 
1901. Greenia. Oupremans. Notes on Acari. Third 
series. in Tijdschrift d. Nederl. Dierkundige Ver- 
Cem cine. + 2.-Serie.. Wil. i, H...2...S 5-60. 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Greenia sjöstedti n. sp. 


Textfig. ı und 2 und Fig. 11—15, Taf. 2. 


Die Gattung Greenia scheint eine ausschliesslich tropische 
Verbreitung zu haben. Sie wurde im Jahre 1901 von Oupe- 
MANS für eine Acaride, G. perkinsi aufgestellt, die auf Java 
in dem sog. »acaridchamber» ! von Xylocopa (Coptorthosoma) 
tenuiscapa Westw. gefunden wurde. 

Im Jahre 1903 wurde von demselben Autor noch eine 
zu dieser Gattung gehörende Art, G. alfkeni beschrieben, die 
dem »acaridchamber» von Aylocopa æstuans L. in Indien ge- 
funden wurde. 

Die Gattung Greenia ist dadurch karaktärisiert, dass die 
Stigmata Peritremata entbehren. Sie nähert sich dadurch nach 
Oupemans der Gattung /phiopsis, von welcher sie sich je- 
doch durch die Anwesenheit von Klauen an dem ersten Bein- 
paare unterscheidet. Die Stellung der Gattung unter den Pa- 
rasitiden ist noch nicht möglich zu ermitteln, da bisjetzt nur 
Weibchen gefunden sind. 

Vorliegende Art wurde auf Aylocopa nıgrita Far. in 
einer Anzahl von 16 2 Nymphen und 3 erwachsenen Weib- 
chen gefunden. 

Die Länge des erwachsenen Weibchens beträgt ungefähr 3 
mm, die grösste Breite etwa 1,, mm. Die Art erreicht 
also die Grösse der G. perkinsi und gehört wie diese 
zu den grössten bisjetzt bekannten Parasitiden. 

Die Farbe der Nymphen ist licht gelb, die des erwachsenen 
Weibchens ist wie bei den meisten Parasitiden hell kaffe- 
braun. Auf der Dorsalseite ist jederseits der Medianli- 
nie ein Streifen von dunklen, unregelmässigen Flecken 
vorhanden, die jedoch nicht durch eine besondere Farbe 
der Chitindecke hervorgerufen sind, sondern ihren Ur- 


" Diese Acaridkammer ist 1899 von PERKINS beschrieben: »On a spe- 
cial Acarid chamber formed within the basal abdominal segment of bees of 
the genus Coptorthosoma (Xylocopinæ) in The Entomol. Monthly Magazine ser. 
2. v. 10. 5. 37. Sie scheint aber seit lange bekannt gewesen zu sein (Vergl. 
OUDEMANS, Symbiose von Coftorthosoma und Greenia. Eine Prioritätsfrage 
Zool. Anz. Bd. 27. No. 4. Dez. 1903. 


‘LU  TRÂGÂRDH: DREI NEUE ACARIDEN AUS KAMERUN. 153 


sprung der Inserierung von zwei Längsreihen von dorso- 
ventralen Muskeln verdanken. 

Die Gestalt des Körpers ist länglich oval, mit fast parallelen 
Seitenrändern. Bei den Nymphen liegt die grösste Breite 
in der Schultergegend zwischen dem ersten und zweiten 
Drittel des Körpers und von diesem Punkte laufen die 
Seitenränder nach vorn in eine wohl abgerundete Spitze 
zusammen. Hinten ist das Tier breit abgerundet. 

Beim erwachsenen Weibchen ist zufolge der Aus- 
dehnung des unbedeckten Teils des Hinterleibes die grösste 
Breite nach hinten verschoben, so dass sie zwischen 
dem zweiten und dritten Drittel der Körperlänge liegt. 

Die Oberseite des Körpers wird von einem ovalen ungeteil- 
ten Schild zum grössten Teil bedeckt; nur an den Seiten 
hinter der Schultern und am Hinterende bleibt ein weiss 
schimmernder Randsaum unbedeckt. 

Die Chitindecke zeigt sich bei genügender Vergrösserung 
sehr fein punktiert; ihre Textur ist durch erhabene Leist- 
chen, die polygonale Felder einschliessen, retikuliert. Die 
Seitenränder des Dorsalchildes haben auf der Höhe des 
zweiten Beinpares einen schmalen, fingerförmigen, nach 
vorn sich erstreckenden Einschnitt und weiter nach hinten 
auf der Höhe des vierten Beinpaares eine kleine Aus- 
buchtung. 

Die ganze Oberseite des Tierchens ist gleichmässig dicht mit 
langen Haaren besetzt. 

Auf der Unterseite sind drei getrennte Schilder vorhanden: 
der Sternal-, der Genital- und der Analschild. Die Chitin- 
decke des unbedeckten Teils der Unterseite besitzt Trans- 
versalstriierung und dieselbe netzförmige Textur wie die 
Oberseite. 

Der Sternalschild (sts. Textfig. 1) ist pentagonal mit ausge- 
rundeten Seiten und trägt zwei Paar nach hinten ge- 
richteter Borsten. Der Genitalschild (gs. Textfig. 1) ist 
lang und triangulär. Zwischen diesen Schildern sitzen 
zwei Paar Borsten. 

Der Analschild (Fig. 15. Taf. 2.) ist verhältnissmässig gross, 
oval, nach hinten schmäler und trägt jederseits der Anal- 


: \ a Te FE: 
x a Wire 


BANN 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


öffnung eine Borste; etwas hinter der. Analöffnung in 
der Medianlinie sitzt auch eine Borste. 

Die Stigmata (Fig. 13. Taf. 2.) ähneln am meisten den- 
jenigen von G. alfkeni, insofern als sie in einer ovalen 
Grube sich öffnen, deren Ränder nach innen gebogen 
sind. Die von ÖOupemans erwähnte Radialstreifung ist 
auch vorhanden, wird aber durch die die Wände der Grube 
bekleidenden centripetal gerichteten Borsten hervorgerufen. 
Wahrscheinlich beruht die Radialstreifung bei G. alfkem 
auf dieselbe Ursache. 


| & 
| 
e3 
= Will 
rn 
} 
de 
N | 5 
a 
Fig. 1. Siernal- und Genitalschild. 0X1. Fig. 2. Zypostom. OX3. 


Ein grosser Unterschied zwischen G. sjyöstedti und den 
anderen Greema-Arten besteht darin, dass bei ersterer die 
Stigmata auf der äusseren Seite von einem schmalen, verdick- 
ten Chitinstreifen umgesäumt wird, der sich nach vorn in 
einen ovalen unregelmässiger Schild fortsetzt, der bis dem 
Hinterrand der Coxa 2 reicht. Es dürfte dieser Schild allem 
Anschein nach als ein Rest des sonst bei den Parasitiden vor- 
kommenden sog. Peritrema aufzufassen sein. 

In dieser Hinsicht weicht also G. sjöstedti weniger als 
die anderen Greenia-Arten vom dem gewöhnlichen Typus ab. 
Die Mandibeln (Fig. 12. Taf. 2) sind im Verhältniss zu. 

dem grossen Körper sehr klein, indem sie nur 0,63 mm. 


Das 


Das 


Die 


Das 


TRÄGÄRDH: DREI NEUE ACARIDEN AUS KAMERUN. 155 


lang sind (wovon die Scheere 0,18 beträgt), was wohl 
auf die parasitische Lebensweise zurückzuführen ist. 
Der bewegliche Teil der Scheere ist kräftiger und mit 
zwei kurzen, stumpfen Zähnen bewaffnet. Der unbeweg- 
liche Teil ist mit einer spitzen Zahn und dahinter mit 
einer scharfen Schneide versehen. Zu gleicher Höhe wie 
die Mitte der Schneide ist auf der Innenseite ein spit- 
zes, hyalines, und, wie es scheint, sehr zerbrechliches 
Haar eingefügt. Das sog. Flagellum ist nur durch einige 
Härchen vertreten. 


Epistom ist breit zungenförmig mit ungezähnten Seiten- 
rändern. 

Hypostom (sts. Textfig. 2) stimmt mit demjenigen von 
G. perkinsi überein, indem es hyaline, stumpfe Hörner 
und lange, gefiederte Unterlippentaster (»mala maxillæ in- 
ferior» BERLESE) hat. Drei Paar Borsten sind vorhanden. 


Taster haben ein langes Basalglied und sind reichlich 
mit Borsten besetzt. Sie zeigen keine besondere Merk- 
ende. 


erste und zweite Beinpaar sind wie bei den anderen 
Greenia-Arten teils mit langen kräftigen Borsten, von de- 
nen die am Genu und Femur befindlichen am längsten 
sind, teils mit kurzen, stumpfen, perpendikulär abstehen- 
den Dornen bewaffnet. 


Am ersten Beinpaar (Fig. 11. Taf. 2) sind, hauptsäch- 
lich auf der äusseren und oberen Seite, folgende Dornen 
vorhanden: drei am Tarsus, von denen ein nach unten 
gerichtet ist, drei an der Tibia und am Genu und an der 
Unterseite der Femurs ein. Der Tarsus läuft in eine nach 
unten gerichtete, stark chitinisierte Spitze aus. 


Am zweiten Paar (Fig. 14. Taf. 2) sind die Dornen 
auf der Unteren und äusseren Seite placiert: am Tarsus 
sind drei vorhanden, von denen der grösste so weit nach 
vorn gerückt ist, dass er an der einen Seite der wie beim 
ersten Beinpaar kräftig chitinisierten Tarsalspitze einge- 
fügt ist. An der Tibia und am Genu sind drei Dornen 
vorhanden und am Femur ein. 


156 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Die Coxalglieder (c?, c?, ct Textfig. 1) sämmtlicher Bein- 
paare tragen nach hinten gerichtete, kräftige, zugespitzte 
Borsten von denen auf der Coxa 1, 2 und 3 zwei und 
auf Coxa 4 ein vorhanden sind. 

Das dritte und vierte Beinpaar sind länger als die vorderen 
und entbehren Dornen, sind dagegen mit langen Borsten 
versehen. Ihre Tarsalglieder laufen nicht in eine stärker 
chitinisierte Spitze aus. 

Sämmtliche Füsse sind mit zwei Klauen von gleicher Grösse 
bewaffnet, zwischen denen ein in vier Falten geteilter 
Haftlappen vorhanden ist. 


Fam. Sarcoptidæ. 


Trichotarsus Can. 


1888. Trichotarsus G. CANESTRINI I Tiroglifidi. studio 
critico. Padua. 


Trichotarsus simplex n. sp. 
Bien sund (Ss latte. 

Vorliegende Art, wovon nur ein einziger Hypopus mir zu 
Verfügung steht, wurde auf einem Exemplar von Greenia sjö- 
stedti gefunden. Da sie sehr charaktäristisch ist, lässt es sich 
wohl rechtfertigen sie nach dem einzigen Exemplar zu be- 
schreiben. 

Sie gehört der Gruppe D (nach OupeMaxs) unter den 
Trichotarsus-Arten, die durch das Vorhandsein von nur einem 
Dorsalschild sowie durch die kräftigen Klauen gekennzeich- 
net ist. 

Die Länge beträgt 0,208 mm. 

Die Körpergestalt ist die bei der Gruppe gewöhnliche. 

Die Oberseite des Körpers zeigt bei starker Vergrösse- 
rung in dem vorderen Teil wie bei 7. hipposiderus und 

I. coptorthosome kleine wellenförmige, concentrische 

Furchen. Die Borsten sind genau wie bei 7. japonicus! 

placiert, indem nur vier Paar auf der Oberseite sitzen, 

das fünfte Paar ein wenig auf die Unterseite verschoben 


* Vergl. OUDEMANS, Further Notes on Acari. Tijdschr. v. Ent. 1900. 
BAFA TAPEZ Fe. 46: 


‘,  TRÂGÂRDH: DREI NEUE ACARIDEN AUS KAMERUN. 157 


ist. (Das dieses Paar von der Oberseite stammt, ergiebt 
sich aus einem Vergleich mit 7. hipposiderus?. 

Der Hinterrand des Körpers ist stärker chitinisiert und zeigt 
eine von zwei Höckern begrenzte Einbuchtung, die in 
einen in der Medianlinie hinziehenden Chitinleistchen sich 
fortsetzt. Durch dieses Merkmal nähert sich unsere Art 
zu T. japonicus. 

Die Unterseite. Uber der Bau der hinteren Epimeren kann 
ich keine vüllig sichern Angeben geben, da das Tier beim 
Einschliessen im Glycerin zum Teil mit Luft gefüllt wurde, 
so dass die Unterseite zum Teil dunkel wurde. Den Bau 
der vorderen Epimeren zeigt Fig. 17. Auf Grund der- 
selben Ursache bin ich nicht ganz sicher, ob sich nicht 
mehr Borsten auf der Unterseite sich befinden, als die 
ich beobachtet habe. Es sind vier Paar deutlich zu sehen, 
deren Placierung Fig. 17 zeigt. 

Im Hinteren Teil ist eine Saugscheibenplatte vorhanden, deren 
Grenzen jedoch ziemlich schwach markiert sind. Auf 
derselben habe ich vier Paar Saugscheiben bemerken 
können, von denen das zweite Paar von vorn gerechnet 
das grösste ist. 

Auf der Unterseite der am Hinterrande befindlichen Höcker- 
chen sitzt ein Paar nach unten hakenförmig gebogenen 
Borsten. 

Die Beine entbehren der sonst bei dieser Gruppe vorkom- 
menden blattförmigen Haare. 

An den Tarsen der drei ersten Beinpaare sind lange, äusserst 
feine Haare vorhanden, denen wohl eine Tasterfunktion zu- 
zuschreiben ist. Besonders am dritten Beinpaar sind sie 
wohl entwickelt. 

An der Tibia der ersten und zweiten Beinpaares sind auch 
eine lange Borste vorhanden. 

Ausser den Borsten sind die zwei vorderen Beinpaare mit 
kurzen, kräftigen Dornen bewaffnet, von denen zwei am 
Tarsus des ersten, ein am Tarsus und ein am Genu 
des zweiten Beinpaares sitzen. 


* OUDEMANS, Notes on Acari. Fifth Series. Tijdschr. v. Ent. Bd. 
AS lati 12. Big. 46: 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
Das vierte Beinpaar trägt am Grunde der langen Endborste, 
die 0,26 mm lang ist, zwei äusserst kleine Haare. 


Die Klauen sind von dem in der Gruppe gewöhnlichen Typus. 


Fam. Trombidiidæ. 


Trombidium bipectinatum n. sp. 


Fig. 1-10 und Fig. 16. Taf. 2: 


Von dieser Art liegen mir 4 Exemplare vor, von denen 
zwei o und zwei ® sind. Die Weibchen sind grösser und 
von plumperen Gestalt als die Männchen und erreichen eine 
Länge von 3 mm. 

Die Farbe wahrscheinlich im Leben rot. 

Die vordere Hälfte des Abdomens ist breit, mit aus- 
springenden, abgestumpften Schulterecken; die hintere Hälfte 
dagegen verschmälert mit abgerundetem Hinterrande. Die bei- 
den Hälfte sind von einander durch zwei quer hinüberziehen- 
den Eindrücke abgetrennt. 

Jederseits der Stirnleiste sind zwei Augen vorhanden, die 
ungestielt sind. | 

Die Stirnleiste (Fig. 16. Taf. 2) ist lang und schmal, 
nach vorn nicht ausgebreitet; nach hinten teilt sie sich in 
eine mediane und zwei laterale Leisten, die neben der. Mittel- 
linie je eine Ösenartige Figur bilden, in derer hinteren, äus- 
seren Ecke die beiden langen, einfachen Fühlhaare stehen. 

Die Taster sind nach dem gewöhnlichen Trombidium- 
Typus (Fig. 1. Taf. 2) gebaut, zeigen aber eine überaus kräf- 
tige Bewaffnung. Das vierte Glied (Fig. 9. Taf. 2), das in 
eine kräftige Kralle ausläuft, trägt jederseits eine Nebenkralle, 
von denen die auf der äusseren Seite befindliche am grös- 
sten ist. 

Ausserdem ist das vierte Glied mit kammförmigen Reihen 
von 20—25 steifen, stecknadelförmigen Borsten versehen, von 
denen die eine auf der inneren Seite nahe dem Dorsal- 
rande des Gliedes eingefügt ist und nach innen und unten 
gerichtet ist, während die andere auf der äusseren Seite eben- 


falls nahe den Dorsalrande sitzt und nach innen und oben 
umgebogen ist. 


& 


\ TRÄGÄRDH: DREI NEUE ACARIDEN AUS KAMERUN. 159 


Die beiden Reihen konvergieren nach hinten und gehen 
in einen Büschel von langen, kräftigen, nach unten geboge- 
nen Borsten über. Der ganze Taster ist ausserdem mit 
langen, gefiederten Borsten bekleidet. Das fünfte Glied ist 
länglich oval und überragt die Endkralle des vierten Gliedes 
ein wenig. Die Mandibeln sind von den Seiten zusammen- 
gedrückt und überall von gleicher Breite. Die Mandibelklaue 
ist ungezähnt. 

Der ganze Körper ist dicht mit kleinen, kolbenförmig auf- 
geblasenen, dicht gefiederten Haaren bekleidet (Fig. 5 und 6, 
Taf. 1) zwischen denen besonders an Hinterende grössere 
Haare von demselben Typus eingestreut sind. (Fig. 4. Taf. 2). 

Die Beine sind im Verhältniss zu dem Körper grob und 
kräftig, vor allem das vierte Beinpaar. Die Längeverhältnisse 
sind aus der beigefügten Tabelle ersichtlich. 


Längeverhältnisse der Glieder. 


| | | | | | Breite 

DE ae | 2 | 3 | AN RS 6 des 4 Glie- 
| | | | des 

a EM BEE 
One |h, 2 +! | a 2,2 158 2 te oo ||". ONE AE) 
| 2 I | 1,2 1,2 1,4 1,64 2 | | 
| 3 | ul De Io | Is Teg Ait 2e | 
Chale 202 | Re a pete | o,8 | 
? 2 mm ee et: enr: | 2,5 3,2 I,2 | 


Die Haare der Beine (Fig. 7. Taf. 2) sind spulenförmig 
und dicht zweiseitig gefiedert. Auf der Oberseite der 4 dista- 
len Glieder sind bemerkt man lichtere Streifen, auf denen die 
Haare bedeutend kleiner und fast einfach sind. Diese Streifen 
nehmen distalwärts an Grösse zu und sind auf den Tarsen 
des 1 Beinpaares am besten entwickelt, fehlen dagegen bei- 
nahe auf den Tarsen des 2 und 3 Paares und sind auf den- 
jenigen des 4 Paares schwach entwickelt. Die Haare des 
vierten Beinpaares weichen von dem gewöhnlichen Typus 
vollständig ab (Fig. 2 una 3 Taf. 2). Sie sind nämlich haken- 
förmig, nach vorn umgebogen, in einer Papille fest einge- 
fügt und in eine kräftige, ohne Ausnahme 6-gezähnte Scheibe 


160 


erweitert. 
die obenerwähnten Streifen umsäumend, sitzen Haare von dem 
gewöhnlichen Typus. 

An jedem Beinpaar sind zwei kräftige Klauen vorhanden, 
die in tiefe Ausbuchtungen der Tarsalenden zurückgeschlagen 
werden können. (Fig. 10, Taf. 2.) 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Zwischen ihnen, auf der Oberseite der Glieder, 


Tafelerklärung. 


Sämmtliche Figuren sind mit Hilfe von ABBE'S Zeichenapparat gezeichnet. 


I 
2. 
2 


3: 


Trombidium bipectinatum n. sp. 
Taster. Vergr. 30 X 1. 
Borste des 4 Beinpaares. Seitenansicht. Vergr. 620X 1. 
» » » Von oben gesehen. Vergr. 620 X I. 


4, 5, 6. Kôrperhaare. Vergr. 620X 1. 


2° 


3. 


15. 


17. 


18. 


Haar der 1—3 Beinpaare. Vergr. 620 X 1. 

Totofigur. Verg. 8x 1. 

4 und 5 Tasterglied von innen gesehen. Vergr. 150X I. 
Tarsus des 2 Beinpaares. Vergr. 75X1. 

Stirnleiste. Vergr. 60X 1. 


Greenia sjöstedti n. sp. 

I. Bein von innen gesehen. Vergr. 30 X 1. 
Mandibel. Vergr. 75 x1. 

Stigma mit Peritrema. Vergr. 30% 1. 

2. Bein. Von innen gesehen. Vergr. 30 X 1. 
Analschild. Vergr. 30 X 1. 


Trichotarsus simplex n. sp. 
Ventralansicht. Vergr. 150X 1. 
Dorsalansicht. Vergr. 150 X 1. 


X 161 


BEITRÄGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


NEO 2776 


RUSSELKÄFER AUS KAMERUN GESAMMELT 
VON PROF. D:r YNGVE SJÖSTEDT. 
BEARBEITET VON 


PROF. DR. K. M. HELLER (Dresden). 


Sammlungen von Käfern aus dem æquatorialen Westafrika 
sind wiederholt im Zusammenhange bearbeitet worden, in Be- 
zug auf Rtisselkafer wären besonders die Arbeiten von J. 
THOMSON, Faust, Duvivier und KorBE, die im Verlaufe der 
Arbeit noch genauer angeführt werden, zu erwähnen; dennoch 
ist unsere Artkenntnis von erwähnter Familie aus diesem Ge- 
biete noch eine relativ geringe wie jede neue Sendung von 
dorther beweist. Auch vorliegende Sammlung von 928 Exem- 
plaren in 92 Arten enthält eine Reihe von bisher unbekannten 
Arten, von welchen 14 als neu beschrieben werden konnten; 
weitere mutmassliche neue Arten konnten, weil entweder nur 
in einem Exemplar vorhanden, oder weil zu defect nicht be- 
schrieben werden. Um bei den allmählig durch Einzelnbe- 
schreibungen artreich gewordenen Gattungen die bereits herr- 
schende Unübersichtlichkeit nicht zu vergrössern, schien es 

Entomol. Tidskr. Ärg. 25 H. 3, (1904). Il 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


erwünscht, die beschriebenen Arten einiger Gattungen in Ta- 
bellen zusammenzufassen. Wenn die zur Trennung benutzten 
Merkmale zum Teil willkürlich herausgegriffen erscheinen, so 
erklärt sich dies dadurch, dass oftmals die Einreihung der 
Arten nur auf Grund von Beschreibungen erfolgen Konnte, die 
naturgemäss ohne Voraussicht auf die später entdeckten Arten, 
wichtige Merkmale, die zu einer natürlichen Gruppierung hät- 
ten benutzt werden können, unerwähnt lassen. 

Durch das liberale Entgegenkommen seitens des Natur- 
historischen Reichsmuseums in Stockholm wurden mir durch 
Vermittlung von Herrn Prof. Cur. AurivirLıus und Prof. SJÖSTEDT 
eine Reihe Chevrotlat'scher Typen zugänglich gemacht und 
dadurch die Möglichkeit geboten, die unzulänglichen Beschrei- 
bungen dieses Autors richtig zu deuten; es sei daher für diese 
wesentliche Förderung meiner Arbeit auch hier den genannten 
Herrn mein Dank ausgesprochen. 

Bei der folgenden Aufzählung der Arten ist auch die Zahl 
der gesammelten Stücke angegeben, da sie einen Anhalt für 
die relative Häufigkeit der Art giebt und später für den Ver- 
gleich mit anderen Gebieten von einigem Interesse sein dürfte. 


Curculionides adelognathes. 


Blosyrides, 
1. Blosyrus obliquatus Duv. Ann. soc. ent. Belg. 
XXXVI; 1892, 164 DRE 
Naupactides. 
2. Ischnotrachelus dorsalis Curve. Berl. ent. Zeit. 
XXVIII, 1884, 184 1.3 
Si nf longicollis CHEvR. 1. c. EP 
4, an crux Faust. Deutsche ent. Zeit. 
XXX 1886, 347 Lies 
5; i alternans sp. n. Mae 
6. ? elegans sp. n. Une 
Je a ischnomias sp. n. UE 
8. a thomsoni Faust. Deutsche ent. 


Zeit A898 pl 3 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 163 
Cyphides. 
9. Ochthartrum aurivilliusi sp. n. rt. Ex 
10. Ischnomias! nobilis Faust. Entom. Nachr. XI, 
1885, 88 po 
11. Catamonus suffusus Pasc. Journ. Linn. Soc. 
XIX, 1886, 324 Se 
Episomides, 


12. Demenica semipolita Faust. Deutsche ent. Zeit. 
1898, p. 10 (sub Chaunoderus beschrieben) 7 ,, 
13. Isaniris gerstäckeri Faust. Ann. Soc. ent. Belg. 


XXXVI, 1894, 517 SO 

14. A thomsoniviAusr Icy p. 316 Zr 
15. Platyomicus pedestris Pasc. Journ. Linn. Soc. 

RS DE Wy lets A, 


16. Bryochaeta nigrita CHEvr. Rev. mens. d’Ento- 
mologie par Dokhtouroff. 1883 


INES PSS Deas 
live + quadrimaculata Faust. Deutsche 
ent Ze 1898,20 Fe 
18. xe sjöstedti sp. n. 10 
19. = sellata sp. n. JO 
20. = apicalis sp. n. Sone 
Phyllobiides. 
21. Myllocerus sp. FERNE 
Phytoscaphides. 
22. Phytoscaphus sp. (die Gattung ist bisher für 
Afrika noch nicht nachgewiesen) Sr 


Curculionides phanerognathes. 


Cleonides. 
23. Lixus avuncularius Korpr. Archiv. f. Naturg. 
1898, LXIV, 260 48 ,, 


* Faust giebt für diese Gattung irrthümlicher Weise: »unguiculi connati» 


an und stellt sie zu Dermatodes, die Gattung gehört aber zu den Cyphiden 


mit freien Klauen. 


99: 


34. 


30. 


39. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Lixus rhomboidalis Bou. Schönh. Gen. Cure. 
VIL, 1, 462 (cf. Deutsche Ent. Z. 1895 
DSi 

frater Faust. Deutsche Ent. Zeit. 1895, 230 

severini Faust. Ann. soc. ent.Belgique 
1899, XLHI, 405 

itimberensis Duv. Ann. soc. ent. Bel- 


gique 1892, XXXVI, 311 
a querulus Faust. |. c. 1899, XLIIT, 404 
en compressicollis THoms. Archiv Ent. II 
1858 p. 131 
3 sp. (orientalis Dry. Cat.) 
3 Sp. 
Le sp. (defect) 
” SP 
Hyperides. 


Cepurus toridus Ouıv. Ent. V, 83 p. 34748 f. 
Ola D: 


Hylobiides. 


.. Aclees senegalensis Faırm. Ann. soc. ent. France 


1891, LX, p. 267 
Cylades. 


Cylas femoralis Faust. Deutsche ent. Zeit. 1898, 24 


Attelabides. 


Apoderus seminiger Faust. Ann. soc. ent. Belg. 
1894 p. 526 u. 1899 p. 435 


2 seminiger v. partitus Faust |. c. 
+ miniatus Faust. Deutsche ent. Zeit 
1882 p. 295 
à sp. 
Rhinomacerides. 


Rhynchites castaneus JEKEL 
” Sp. 


48 Ex. 


84 


GE 


99. 


K. M. HELLER: RÜSSELKÂFER AUS KAMERUN. 


Trigonocolides. 
Megarhinus sp. (gabonicus Faust. i coll.) | 
Alcidides. 

Alcides olivaceus Gerst. Monatsber. Berl. Ac. 
1855585 15 

3 aschanticus Faust, Deutsche ent. Zeit. 

orientalis CHEVR. Ann. soc. ent. Belgi- 
que XXV, 1881, p. 90 | 

mf rhomboidalis Fausr. Novitatis Zoologi- 
ede le 1894, py 593 12 


trilobus PF Systema, El "Il" pi) 505." Bos 
hem: Schon Gen: Cure Vlei pr 60115 


A sp. bei trilobus (od. var. von #1/obus) 4 

5 brevirostris BoH., SCHÖNH. Gen. Cure. 
Ile (AM 5 

x interruptus bilineellus subspec. nov. 40 

x haemopterus Box. SCHÖNH. Gen. Curc. 
III, 624 30 

5 sp. (lituratus Faust. i. c) senex SAHLBG. 
Toms. Archiv, 1, 1). 18295 p°23 8 

fs Sp. l 

Ithyporides. 


Palaecorynus (Faust. Ent. Zeit. Stettin 1893 

p. 233) femoratus Tous. Arch 

Ent Le teas. 07158 3 

5 Sp. 3 
Mecocorynus loripes CHEvR. Ann. Soc. ent. 
France 1833 p. 64, t. 3 fig. 2 a (= Wester- 

manni Bou.) 2 


~ 


Cryptorrhynchides. 


Mechistocerus quedenfeldti Fausr. Ent. Nachricht. 
1885 XI p. 94 
2 sp. (unkenntlich) 1 
Rn (Rhadinomerus) miser Faust. 
Deutsche ent.’ Zeit. 1898- p. 30,1 
= (Rhadinomerus) vulgaris sp. n. 289 


bo 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


63. Mechistocerus (Rhadinomerus) sp.! TAG 
64. > 7 Sp. LT 
65. 2” ” Sp. 2 DE) 
66. Pseudostromborhinus (g. n.) dorsalis sp. n. 4 ,, 
67. Neotocerus sp. Le 
68. Phemida aequatorialis Faust. Deutsche ent. Zeit. 
1898, p. 38 EN 
Zygopides. 
69. Dichelotrox (g. n.) bimbianus sp. n. SENS 
70. Metialma neptis sp. n. Le 
71. Faustiella? (Aenia olim) modesta Faust. Nov. 
Zoological I 1894, p. 558 Ih 
72. Cyllophorus pustulatus Faust. 1. c. p. 556 oes 
JOG bs Sp. ] 
74. Tyriotes cuncipennis Pasc. Ann. Nat. Hist. (5) 
X, 1882, p. 454 T.. XVIII, fig. 7 SR 
Campyloscelides. 
75. Amorbæus gabonicus Faust. Ann. Nat. Hist. 
(5) RE1SE2- p. 454 pl eX MINE 7 SANNA 
Calandrides. 
76. Rhynchophorus phoenicis F. Syst. El. II, 430. 
Gyllh. Schönh. Gen. Cure. IV, 825 O ahs, 
77. Oxyopisthen westermanni Auriv. Ent. Tidskr. 
1886 p. 97 JA 
78. is funebre Irc. Mag. I, 1802 p. 177 13; 
79. Anoxyopisthen clavatum Rorrors Notes Leyd. 
Mus. XIII, 169 An 
80. Dolichopisthen togoense Faust. Deutsche ent. 
Zeitschr. 1895 p. 254 oP aes 
81. Cryptocordylus IV-maculatus Faust. Ent. Zeit. 
Stettin LVI, 1895 p. 222 1.78 


* J. THOMSSON beschreibt (Arch. Ent. I 1857 p. 135— 137) eine Reihe 


von Cryptorrhynchus-Arten die möglicherweise zu Rhadinomerus gestellt werden 
müssen, es ist daher ohne Kenntniss dieser Typen nicht möglich alle Rha- 
dinomerus als neu zu erkennen und zu beschreiben. 

> BERG, Com. Mus. Buenos Ayres 1898 p. 18. 


He K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 167 


82. Aphanomastix (g. n.) cryptophodus sp. n. Ex 
83. ? Rhinocles modestus sp. n. fe 
84. Cercidocerus albicollis Oriv. Ent. V. 83 p. 91 

t. 28 f. 414 lois 
85. is 3 var. rubromaculata 


Faust. Ent. Zeit. Stet- 
to 18953;4ps 181 
86. Cyrtorhinus squamosus Bon. Schönh. Gen. Curc. 
VII, 2 p. 245 (= squamiger 
Faust. Deutsche Ent. Zeit. 1895 


J 


Dab2ois Les 
SM: 9 Sp: l 29 
88. Tennoschoita IV-maculata GyLLH. Schönh. Gen. 
(Cue: NV 010 Sai 
Sipalides. 


89. Sipalus guineensis F. Ent. Syst. Suppl. p. 165 6 
90. Hf squalidus Koree Berl. ent. Zeit. XXVII 
P=r38 RE 
91. Rhina afzeli Fanrs. Schöxn. Gen. Curc. IV, p. 797 16 
Cossonides. 


92. Cossonus camerunus sp. n. 50 


Ischnotrachelus ScHONH. 


Von der schon von SCHÖNHERR auf granulicollis errich- 
teten Gattung wurden im Laufe der Zeit eine beträchtliche 
Anzahl von Arten, meist jedoch einzeln, beschrieben, so dass 
jegliche Übersicht über die Gattung verloren ging. 1883 er- 
richtete KoLBE die neue Gattung Astycomerus auf zwei Arten, 
spurius und privignus (Berl. ent. Zeit. 1883 p. 28). 1886 
zieht Fausr die Berechtigung der Gattung Astycomerus, die 
/schnotrachelus sehr nahe steht, in Zweifel und erwähnt, dass 
sich /schnotrachelus namentlich durch die an der Basis un- 
gerandeten Decken und die innen nicht gezähnelten Vor- 
derschienen unterscheide, beschreibt aber später Arten unter die 
sem Gattungsnamen, denen letztere Merkmale zukommen. 1899 
kommt Faust (Annales soc. ent Belg. p. 391) nochmals auf 
Astocymerus zu sprechen, betont abermals die ausserordent- 


er Te 
LE 7 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


lich nahe Verwandtschaft mit /schnotrachelus und giebt als 
unterscheidendes Merkmal für ersteren die lang ovalen Augen 
und die den Augenunterrand tangierende Fühlerfurche an. 

Nachdem mir u. a. auch die Chevrolaf schen Typen, mit 
Ausnahme des nicht mehr vorhandenen /. calochloris, zur 
Verfügung standen, bin ich zu dem Schluss gekommen, dass 
Astycomerus von /schnotrachelus höchstens als subgenus ab- 
getrennt werden kann, während für ein von Faust beschrie- 
benen mutabilis (Ann. Soc. Ent. Belg. 1899 p. 391) mit var. 
inconstans consequenter Weise eine neue Gattung oder minde- 
stens Untergattung errichtet werden muss. 

Leider zählen die /schnotrachelus-Beschreibungen Che- 
vrolat's zu den letzten Arbeiten des damals 85 jährigen Nestors 
und sind daher meist recht ırangelhaft und irreleitend. Ab- 
gesehen davon, dass in den Beschreibungen eine Reihe von 
nichtssagenden, allen Arten zukommenden Merkmalen erwähnt 
werden, finden sich Angaben, die bei directem Vergleich mit 
dem Typus als unzutreffend bezeichnet werden müssen, so 
heisst es z. B. bei /. aspericollis: oculis exertis, während die 
Augen gerade bei dieser Art, im Gegensatz zu den anderer, 
sehr flach sind; bei scutellaris: oculis rotundatis, während sie 
elliptisch sind etc. 

In der folgenden Tabelle habe ich alle bisher bekannten 
Arten der Gattung zu vereinigen getrachtet, in natura unbekannt 
und daher nur mit Fragezeichen oder gar nicht untergebracht 
sind: cnerarius Tuoms., dissimulator Tuoms., ligneus THOMS., 
viridipallens Quevr., major KoLse und calochloris CHevr. 


Tabelle zur Bestimmung der /schnotrachelus-Arten. 


Halsschild am Hinterrande, vor dem Schildchen, mit einem 
kräftigen Tuberkel, Seitenrand des Halsschildes unterhalb der 
Augen winkelig vorgezogen und etwas abstehend; diese Bildung 
kommt dadurch zustande, dass der Aussenrand der Vorder- 
hüften sich in Form einer Leiste fortsetzt die, sich nach aussen 
biegend, über den Halsschildrand hervorragt. Schenkel unbe- 
wehrt, Schienen gedörnelt, Augen flach, oval, oben in eine 
kurze Spitze ausgezogen, frontalständig, d. h. ihr Hinterrand 


RL K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 169 
bei der Ansicht des Kopfes von vorn sichtbar: Anasticome- 
rus subg. n. für Ischnotrachelus mutabilis Faust. 

Halsschild am Hinterrande in der Mitte ohne Tuberkel, 
Seitenrand des Halsschildes unterhalb der Augen nicht win- 
kelig abstehend, Schenkel bewehrt oder unbewehrt (Astzicome- 
rus), Augen seitenständig, flach, oder gewölbt hinten (respective 
oben) nie in eine Spitze ausgezogen Ischnotrachelus s. str. 


I. Vorderschenkel unterseits mit einem, wenn auch zuweilen klei- 
nen so doch spitzen Zahn oder Dorn bewehrt. 

1’. Augen sehr wenig gewölbt, flach. 

2', Alle Geisselglieder vom 3. ab quer, Fühlerschaft stark 
geschwungen Vorderschienen in den unteren zwei Dritteln 
ihrer Länge gedörnelt, Oberrand der stark gekrümmten 
Fühlerfurche den Vorderrand des Auges tangierend, 
Oberseite schmutzig grün, viridipennis Faust}. 

2. Höchstens die letzten Geisselglieder quer. 
3". Flügeldecken ohne grobe abstehende Borsten. 
4'. Flügeldecken einfarbig grau. 
(2 abnormis KoLbE?.) 
4.  Flügeldecken mit schwarzbrauner Dorsal- 
makel. anchoralis Faust.” 
3. Fliigeldecken mit abstehenden Borsten oder Bor- 
stenschüppchen, Rüssel ohne dorsale Längskiele, 
Fühlergeissel sehr kurz, Halsschildvorderrand 
ohne Vibrissen, Vorderschienen nicht gedörnelt. 
5’.  Flügeldecken gestreckt eiförmig, Rüsselrücken 
flach, äusserst kurz beborstet, Oberseite 
schwarz mit grünen Randmakeln 
ischnomias sp. n. 
5.  Flügeldecken länglich, parallelseitig, Rüssel 
und Stirn mit dicken steifen Borsten, 
grau mit braunen Makeln. 
setosus * Faust. 
I. Augen mehr oder weniger halbkugelig gewölbt. 
6'. Flügeldecken auffallend lang beborstet oder mit 
abstehenden Borstenschüppchen, Rüssel ohne 
Dorsalleisten. 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


1’. -Flügeldecken gestreckt elliptisch, Schultern in Form 
eines kleinen stumpfen Zahnes abgesetzt; Schup- 
pen auf den Decken breit spatelformig. 

thomsoni Faust}. 

1. Flügeldecken länglich, parallelseitig, aufrechte Bor- 
stenschüppchen schmäler. 

2", Rüsselrücken in der vorderen Hälfte ein- 
gedrückt, 7. Geiselglied fast kugelig, 

Oberseite höchstens mit grünlichen Strei- 

fen und Makeln, Flügeldecken mit Bor- 

stenschüppchen. crux Kausie: 
2, Rüsselrücken eben, mit feiner Mittelfurche, 

7. Geisselglied kurz konisch, Decken mit 

groben Borsten. 

3'. Oberseite grau, Seitenrand der Decken 
und Beine schwach goldig be- 
schuppt. 

marginipennis THOMS. 

3. Oberseite ganz grün beschuppt. 

var. argentatus Faust.” 

6.  Flügeldecken nicht auffallend, höchstens fein und 
kurz, oder anliegend, beborstet, oder ganz un- 
beborstet. 

7'. Flügeldecken mit je 2 Tuberkeln auf dem 2. und 
4. Spatium, Augen mässig gewölbt. 

Russel mit schwach convergierenden Dorsal- 
leisten, Geissel kurz, ihre Glieder vom 3. 
ab ungefähr quadratisch. 

tuberculifer Faust >. 

1.  Flügeldecken höchstens an der Spitze des 4. Spa- 
tium mit einem Tuberkel. 

8’. Rüsselleisten, wenn überhaupt deutlich, parallel, 
hinten niemals deutlich convergierend. 

9". Stirn vor den Augen aufgetrieben, hinter den 
Augen abgeflacht oder leicht der Quere nach ein- 
gedrückt, keine gleichmässig gebogene Profiel- 
linie mit dem Rüssel bildend, sondern stumpf- 
winkelig gebogen. 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. TOT 


10'. Schüppchen auf dem Halsschild rings um 
eine Borste zu je einem schwachen Tuber- 
kel gruppiert, Stirn mehr als doppelt so breit 
wie die Augen lang sind, Halsschildseiten 
schwach gerundet, Oberseite einfärbig, 
bräunlich weiss, Unterseite metallisch grün. 

uniformis THOMS ®. 
? (calochloris Chevr ?)". 

10, Schuppen auf dem Halschild keine Tuberkel 
bildend, Vorderschienen nicht gedörnelt. 
11”. Rüssel ganz ohne Dorsalleisten, 2. 

Geisselglied kaum so lang wie 
das erste, die zerstreuten grün- 
lichen Schuppen der schwärz- 
lichen Decken sind zu je zwei 
Makeln verdichtet, Schenkeldorn 
sehr scharf. 
viridisparsus Faust ?. 
11’. Rüssel vorn mit Dorsalleisten, 2. 
Geisselglied länger als das erste, 
Flügeldecken ganz grünlich be- 
schuppt. viridanus Tous‘. 
11. Rüssel mit schwach angedeuteten 
Dorsalleisten, 2.  Geisselglied 
höchstens so lang wie das erste, 
die grünlichen Decken schwärz- 
lich marmoriert, Halsschild mit 
dunklem Mittelstreifen. 
vicinus Faust à. 
9', Stirn und Rüssel im Profiel eine gerade Linie bil- 
dend, Augen elliptisch, ihre Längsachse parallel zur 
Rüssellängsachse, Rüssel gleich breit, ohne Längs- 
leisten, Halsschild eben mit kleinen metallisch 
grünlichen Schuppen bedeckt, 7. Geisselglied ke- 
gelförmig, wenig länger als breit, die Keule lang 
gestreckt, deutlich 4-gliedrig, ihr 1. Glied so lang 
wie breit und so lang wie das 2. 
scutellaris CHEvR. ? 


= 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


9, Stirn mit dem Rüssel eine im Profiel fast gleich- 
mässig gebogene Linie darstellend. 

12". Flügeldecken fein abstehend beborstet. 
13'. Rüssel mehr als doppelt so lang 

wie der Längsdurchmesser eines 

Auges, Vorderschienen nicht ge- 

dörnelt, Oberseite mit grünlichen 
Schuppen. winaceus Faust.’ 

hieher gehört auch wohl: viridi-pal- 

lens QUEDENF. ? 

13. Rüssel höchstens doppelt so lang 
als der Längsdurchmesser eines 

Auges, Vorderschienen deutlich 
gedörnelt, Halsschild fast cylin- 

drisch, länger als breit, Spitze 

des 4. Spatiums mit Tuberkel, 
Punktreihen der Decke auf der 

Scheibe infolge der grossen bor- 
stentragenden Punkte verworren. 
longicollis CHEVR.! 

12. Flügeldecken nicht abstehend beborstet. 

Stirn mindesten 3 malso breit als der 

Durchmesser des schwach in die 

Länge gezogenen Auges, zweites 

Geisselglied wenig Kürzer als das 

erste, 4. und 5. kugelrund, das 

7. kegelförmig, etwas breiter 

als lang, 3. Spatium in der vor- 

deren Hälfte mit weisslichem 

Punkt. humeralis Faust.’ 

S.  Rüsselleisten hinten deutlich convergierend. 

14'. Bräunlich graue Arten zuweilen mit grünlichem 

Deckenrand. 

15’. Stirn mit Längsrunzeln (entschuppt?) Schild- 
chen rundlich, Halschild vorn und hin- 
ten gleich stark verengt. 

Deckenspatien mit Börstchenreihen. 

plicatus Faust. 


N K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 173 


Deckenspatien ohne Börstchen. 

elongatus QUEDENFT.” 
15. Stirn ohne Längsrunzeln, Schüppchen 
länglich, Halsschild vorn mehr als hin- 
ten verengt, Augenhinterrand etwas 

nach hinten ausgezogen. 
solitus Faust.” 
14.  Weisslich beschuppte od. ganz grüne Arten. 
16'. Halsschild mit feiner Mittelfurche. 
17'. Augen kreisrund, Beschuppung 
schmutzig weiss, 5. Streifen nicht 


eingedrückt. fastidiosus 
Tuoms.® und cinerarius 
THoms.® 


17. Augen kurzelliptisch, 5. Deckenstrei- 
fen an der Wurzel eingedrückt. 
16. Halschild ohne Spur einer Mittel- 
furche. nanus FAUST. 


II. Vorderschenkel unbewehrt, höchstens vor der Spitze stark aus- 
gerandet, so dass eine stumpfwinkelige, aber nie spitze Er- 
weiterung gebildet wird. 


1’. Stirn vor den Augen gewölbt, dahinter leicht der Quere 
nach eingedrückt, so dass das Rüsselprofiel vor den 
Augen aufgetrieben erscheint, Vorderschienen innen 
meist nur undeutlich gedörnelt. 


2'. Halsschild nur wenig länger als breit, Flügeldec- 
ken mit schwarzer x-förmiger Zeichnung 
dorsalis Cuevr.’ (inermis KOLBE?).? 
2. Halsschild deutlich länger als breit, Flügeldecken 
mit Basalwulst unregelmässig braun gefleckt, 5. 
Spatium an der Wurzel eingedrückt. 
granulicollis Bon.!! (= immundus CHER.) | 
Flügeldecken einfärbig, ohne Basalwulst, 5. Spa- 
tium an der Wurzel nicht eingedrückt, Hals- 
schild mit 3 bräunlichen Längsstreifen. 
trilineatus CHEVR.' 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
I 


1. Stirn mit dem Rüsselrücken eine Flucht bildend, oder in 
gleichmässigem Bogen verlaufend. L 
subgenus Astycomerus KOLBE.“ 


2! 


3". Augen sehr flach, Vorderschienen gedörnelt. 

4'. Rüsselleisten parallel, 2. u. 3. Spatium an der 
Wurzel erhaben, Geissel kurz, perlschnurför- 
mig, Vorderschienen gedörnelt. 

aspericollis CHEVR." 
4. Rüsselleisten hinten convergierend. 
5’. Decken mit erhabenem Basalrand, Ober- 
seite braun fleckig. 
variegatus FAUST.? 
6. Decken ohne erhabenen Basalrand, einfar- 
big, weisslich. spurius KOLBE ? 
auf der Scheibe braun scheckig. 
privignus KOLBE.? 
3. Augen mehr oder weniger halbkugelig gewölbt. 


6'. 2. und 4. Spatium an der Wurzel und hinter der 
Mitte deutlich erhabener als die anderen Zwischen- 
räume, Halsschild in der hinteren Hälfte mit glatten 
schwarzen Körnern, 7. Geisselglied länger als das 1. 
Keulenglied. alternans sp. n. 

(hieher gehört vielleicht auch ligneus THOMS.) 


6. 2. und 4. Spatium nicht gewölbter als die anderen 
Zwischenräume, 

7'. 1. und 2. Geisselglied lang, jedes mindestens so lang 
wie der kürzere Augendurchmesser, 7. Geisselglied 
deutlich länger als das erste der spindelförmigen 
Keule, Schildchen halbelliptisch, so lang wie breit, 
Körperlänge 10 mm. gentilis Faust.” 


~ 


l. und 2. Geisselglied kürzer als der kürzere Augen- 


ry 


durchmesser, das 7. Geisselglied höchstens so lang 
wie das 1. Keulenglied, Schildchen punktformig, meist 
deutlich langlich. 

S. Fühlerschaft die Augenmitte nicht erreichend, 


1. Geisselglied kürzer und dicker als das 2., 


* Berliner Ent. Zeit: XXVI, p. 28. 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 175 


Vorderschienen deutlich gedörnelt, Rüsselsei- 
ten vor dem Auge mit scharfer, den Augen- 
rand tangierender Randleiste. 
satelles Faust.? 
8.  Fühlerschaft die Augenmitte erreichend, oder 
etwas überragend. 

9', Basalrand der Decken erhaben, diese röt- 
lichbraun mit einzelnen metallisch gol- 
dig grünen Schüppchen, Augen nicht 
umfurcht, Vorderschienen gedörnelt. 

concinnus Faust.® 

9, Basalrand der Decken nicht erhaben, diese 

schwarz mit grünen Randmakeln, 
Augen umfurcht, Vorderschienen 
nicht gedörnelt. elegans sp. n. 


Anmerkung. Die in der Tabelle erwähnten Zschnotra- 
chelus sind an folgenden Stellen beschrieben: 

1, Deutsche Ent. Zeitschr. 1898 p. 17—18, Kamerun. — 
2. Berliner Ent. Zeitschr. XXVI, 1883 p. 27—28, Westafrika, 
Chinchoxo. — 3, Annales Soc. Ent. Belgique XXXVIII 1894 p. 
509—912 Quango, Loanda, Gabun. — *. Deutsche Ent. Zeit- 
schr. 1895 p. 226, Togo. — °. Deutsche Ent. Zeitschr. XXX, 
1886 p. 346—352 Gabun und Chinchoxo. — ®. Archiv d’Ento- 
mologie II 1858 p. 123—126. Gabun. — 7. Berliner Ent. 
Zeitschr. XXVIII, 1884 p. 183—185 Gabun, Old Calabar, Guinea. 
— 28.0 Annales’%50e. Ent.” Belgique XLIII, :1899: p. 392 — 393 


Congo. — °. Berliner Ent. Zeitschr: XXXII, 1888 p. 276—277 
Angola. — 10, ScHONHERR Genera Curc. VI, 1, 1840 p. 289 
Senegal. 


Ischnotrachelus ischomias sp. n. 


Niger, subter elytrisque macula apicali, altera laterali, in 
dimidia parte anteriore, postice suturam versus curvata, viridi- 
metallico-squamosis; rostro aequelato, haud carinulato, medio 
sulcato, lateribus ultra oculos acutis; antennis scapo squamoso, 
oculi marginem posteriorem vix attingente, funiculi articulo 
secundo primo multo breviore, tertio-sexto fere quadratis, sep- 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


timo subtransverso, clava elliptico-acuminata, funiculi articulis 
tres ultimis paulo longiore; oculis planiusculis, subellipticis; 
prothorace sub-cylindrico, rude deplanato-granuloso; scutello 
punctiforme; etytris oblongo-ovatis, convexis, basi elevato- 
marginatis et hic thorace vix latioribus, humeris obliquis, parum 
prominulis, spatiis seriato-setulosis; femoribus acute spinosis; 
tibiis anticis aequaliter curvatis, margine interno subtiliter den- 
ticulatis. 

Long. 5—5.5, lat. 2.3—2.; mm. 

Die eiförmigen, habituell an die Gattung /schnomuas 
erinnernden, an der Basis nicht gemeinsam ausgerandeten 
Decken, der ebene, ungeleistete Rüssel, dessen rechtwinckelig 
abfallenden Seitenkannten sich bis über die Augen hin 
erstrecken, so wie das kurze zweite Geisselglied lassen 
die Art ganz isoliert stehend in der Gattung erscheinen und 
würden wohl ausreichen eine generische Abtrennung zu recht- 
fertigen, die, weil nur eine Artin 3 teilweise defecten Stücken 
vorliegt, vorläufig unterblieb. Die Zeichnung der Decken erin- 
nert etwas an die von /schnomias opulentus Faust und lässt 
sich kurz wie folgt beschreiben: Decken mit Ausnahme einer 
schwarzen kreisrunden Makel, in der vorderen Hälfte, die den 
5. Punktstreifen tangiert und hinten von einer breiten schwar- 
zen Deckenquerbinde tangiert wird, metallisch grün, Kopf, 
Thorax (ein dunkler Mittelstreifen ausgeschlossen) mehr rosa- 
farbig beschuppt. Deckenspatien mit einer Reihe von weiss- 
lichen Börstchen, Geisselglieder mit einzelnen, relativ langen, 
wirtelständigen weissen Wimpern. 


Ischnotrachelus alternans sp. n. 

Niger, fuscescentigriseo-squamosus, elytris interdum nigro- 
maculatis; rostro latitudine sesqui longiore, utrinque carinulato; 
antennis rufescentibus, funiculo gracile, articulo secundo primo 
aequilongo, septimo oblongo-conico; oculis modice convexis; 
prothorace latitudine longitudine aequali, lateribus paulo ro- 
tundatis, linea mediana tenui, impressa, granuloso, granulis 
dorso glabris; scutello subtransverso-rotundato; elytris basi ele- 
vato-marginatis, interstitio secundo quartoque elevatioribus, spa- 
tiis omnibus seriato-setosis; spatio tertio interdum in primo (rare 


ne K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 177 


etiam in secundo) triente macula albicante, maculis parvis irro- 
ratis aut figuram x-formae formantibus; femoribus anticis in- 
ermibus, posticis medio fusco-fasciatis; tibiis anticis spinolosis. 

EOnBR el lat. 35-4 mm. 

Einfärbig grau, oder bräunlich grau beschuppt, die Flügel- 
decken mit kleinen, zuweilen zu einer x-förmigen Figur ver- 
einigten schwarzen Makeln, auf dem dritten Spatium in der 
Regel im ersten Drittel, seltener auch im zweiten Drittel mit 
einer weisslichen Makel. Rüssel 14 mal so lang wie breit mit 
feiner über die Augen hinausreichender Mittelfurche und bei- 
derseits mit einer Längsleiste, Augen mässig gewölbt, etwas 
in die Länge gezogen. Fühlerschaft die Augenmitte erreichend, 
Geissel schlank, rotbraun, das 2. Geisselglied so lang wie 
das erste, die folgenden gestreckt elliptisch, das 7. gestreckt 
kegelförmig, so wie die Keule fein grau pubescent. Halsschild 
mindestens so breit wie lang, mit sehr feiner Mittellinie, über- 
all gekörnelt, einige der Körner auf der Scheibe kahl, glän- 
zend. Flügeldecken mit Basalwulst und erhabenem zweiten 
und vierten Zwischenraum, auch die Wurzel des 6. Spatiums 
an der Schulter etwas wulstartig vortretend, entweder ganz 
einfärbig grau, oder bräunlich mit schwärzlichen Makeln, das 
2. Spatium im 1. Drittel, seltener auch im 2. Drittel mit einer 
weisslichen Punktmakel. Ein Exemplar zeigt auf der Scheibe 
jeder Decke eine mit der Spitze der Naht zugekehrte V-förmige 
dunkle Figur, die den Nahtstreifen freilässt. Schenkel unge- 
zähnt, die hinteren in der Mitte mit dunkler Querbinde. 


Ischotrachelus elegans sp. n. 


Niger, viridi-aurato-squamosus, elytris dorso maxima parte 
nigricante; rostro planiusculo, antrorsum paulo attenuato, ut- 
rinque carinulato, medio usque in fronte sulcato, fronte haud 
- pulvinato; oculis convexis, breviter ellipticis, circumsulcatis; 
scapo oculi medium attingente, funiculi articulo secundo primo 
paulo longiore, articulis reliquis oblongis, septimo clavae articulo 
primo longiore; prothorace longitudine latitudine aequali, in di- 
midia parte basali sulcato; elytris oblongis, pone medium sub- 
ampliatis, basi utrinque subcallosa, punctato-striatis, stria 
quinta basi profundiore, spatiis brevissime seriatio-setulosis, 

Entomol, Tidskr. Arg. 25 H. 3, (1904). 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


regione circumhumerali macula triangulari laterali, altera ante- 
apicali viridi-squamosis, reliquis nigris, parce cupreo-squamosis; 
femoribus inermibus, tibiis vix crenulatis. 

Long. 6,5—, lat. 2-3 mm. 

Schwarz, metallisch grün beschuppt, Flügeldecken mit 
schwärzlicher, beiderseits zweimal winkelig ausgerandeter 
Dorsalfärbung. Rüssel eben, mit der Stirn im Profiel eine Flucht 
bildend, in der Mitte vor den Augen kaum merklich concav, 
beiderseits mit je einer, zur anderen parallelen, vor dem Auge 
abgekürzten Längsleiste und mit bis über die Augen hinaus 
reichender Mittelfurche. Augen kurz elliptisch, umfurcht, mit 
circa 6 weisslichen Supraorbitalbérstchen. Fühlerschaft die 
Augenmitte etwas überragend, zweites Geisselglied etwas länger 
als das erste, die übrigen länglich, das 7. länger als das erste 
Keulenglied. Halsschild so lang wie breit, beiderseits gleich- 
mässig gerundet, an der Basis etwas breiter als vorn, der ab- 
geschnürte Hinterrand beiderseits etwas winkelig vorspringend, 
in der hinteren Hälfte mit Mittelfurche, oberseits klein höcke- 
rig, jeder Höcker mit rosettenartig angeordneten Schuppen be- 
deckt. Schildchen elliptisch, punktförmig. Flügeldecken ge- 
streckt, parallelseitig, hinter der Mitte leicht erweitert, mit an der 
Wurzel sehr wenig vertiefter Naht, ohne erhabenen Basalrand, 
etwas beulenartig an der Basis aufgetriebenen 1. und 2. Spatium 
und mit sehr kurzen gereihten Börstchen in den Zwischenräu- 
men. Beschuppung der Decken in der vorderen Hälfte an den 
Seiten grün und nach der Naht hin gerichtete dreieckige Zip- 
fel bildend, ausserdem eine Makel vor der Deckenspitze grün, 
im übrigen kupferig und mässig dicht beschuppt, so dass eine 
schwärzliche Rückenfärbung zustande kommt. (Schüppchen bei 
stärkerer Vergrösserung, etwa 40, gekörnelt.) Schenkel unbe- 
wehrt, die hinteren den Hinterrand des vorletzten Bauchsegmen- 
tes erreichend. Vorderschienen an der Spitze nach innen ge- 
bogen, am Innenrand kaum gekerbt. 


Ochtharthrum aurivilliusi sp. n. 


O. humerali Faust! subsimilis, margaritaceo-squamosus, 


1m Die : ; à 
Entomolog. Zeit. Stettin 1890, 41, p. 171. Ausser der aus GABUN 
beschriebenen Art: speciosum, beschrieb FAUST noch humerale in der Deut- 


+ K.. M. HELLER: RUSSELKAFER AUS KAMERUN. 179 
squamulis auratis adspersus et nigro-setosus, elytris dorso 
infuscatis; antennis horride nigro-setosis, scapo valido (ut in 
genere Platyomico) dilatato, oculi marginem posticum vix attin- 
gente, funiculi articulo primo maxima parte albo-squamoso, 
secundo primo vix longiore ut reliquis nigris, 5., 6., 7. sphae- 
ricis, clava albicante; rostro dorso antrorsum paulo angustato, 
latitudine duplo longiore, carina mediana glabra; prothorace 
transverso, medio subtiliter sulcato, sat parce rudeque punc- 
tato, punctis setuliferis; scutello longitudine latitudine aequali, 
antice truncato, postice rotundato; elytris oblongis, lateribus 
parallelis, regione basali depressiuscula, striato-punctatis, spatio 
quinto basi subimpressa, spatiis setulis errectis nigris, irregu- 
lare biseriatis, squamulis subinfuscatis in elytrorum medio 
fascia transversa obsoleta formantibus; corpore subter pedi- 
husque albicantibus. 

Long. 12.5, lat. 48 mm. 

Die Art ist von allen 3 bisher bekannten durch die, ähn- 
lich wie bei gewissen Platyomicus- und Dryochaeta-Arten be- 
borsteten Fühler ausgezeichnet, auch die schwarze abstehende 
Beborstung der Oberseite kommt ihr allein zu. In der Färbung 
nähert sie sich etwas der humeralis Faust, ohne aber deren 
vortretenden Schultern, noch die grossen anliegenden gelb- 
lichen Schuppen, die neben der kleinen Grundbeschuppung sich 
auf den Spatien finden, aufzuweisen. Die Fühler sind bis 
auf das grösstenteils weiss beschuppte erste Keulenglied und 
die weissliche Keule, schwarz. Die perlgrauen, hier und da 
goldig-rot schimmernden Schüppchen der Decken bilden auf 
dem vorderen Teil der Oberseite einen bräunlich grauen Dor- 
salflecken, der in der Deckenmitte beiderseits zu einem undeut- 
lichen Querband erweitert ist und da ungefähr bis zum 6. Punkt- 
streifen reich. Das mir vorliegende Unicum hat noch die 
rechte Abortivmandibel erhalten, sie ist auffallend lang (so lang 
wie die 6 proximalen Geisselglieder) stiletförmig, gerade, ober- 
seits mit starkem Mittelkiel, unterseits mit zwei flachen Längs- 
furchen. 


schen Ent. Zeit. 1896, p.116 und fossulatum 1. c. 1899 p. 321 aus Deutsch 
Ost-Afrika. 


ER ST TN NE at 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Bryochaeta Pascoe. 


Journal Linnean Soc. 1871 p. 160. 


Alter als die Gattung Dryochaeta ist die von THOMSON 
(Archiv. ent. II 1858 p. 128) aufgestellte Gattung Syntapho- 
cerus, deren Typus S. /ispidulus Toms. ist. Sie unterschei- 
det sich von erst genannter Gattung dadurch, dass die Fühler- 
gruben oberseits zusammenstossen und nur durch eine haar- 
feine Lamelle getrennt sind. Die von Pascor an gleicher Stelle 
errichtete Gattung Zupiona ist von Bryochaeta und Sytapho- 
cerus nur durch die schlanke Fühlergeissel unterschieden. Da 
es mir möglich war, auch von der Gattung Synthaphocerus 
Cuevrorars Typen zu untersuchen, dürfte die in der folgenden 
Tabelle zum Ausdruck gebrachte Synonymie allgemein ange- 
nommen werden. So ist Syniaphocerus cubcruciatus CHENR. 
= Bryochaeta palliata Pasc., Synthaphocerus nigritus CHEyR. 
= Bryochaeta viridis Pasc., die Beschreibung CHEvRoLATS wurde 
nach einem ganz abgeriebenen Exemplar abgefasst, das aber 
doch stellenweise die früher vorhandene grüne Beschuppung 
erkennen lässt. Synthaphocerus opthhalmicus Curve. = Eupio- 
na attalica Pasc. Es haben in allen Fällen die erwähnten 
CHEvRoLAT' schen Artnamen für die Pascor’schen einzutreten, 
und nur die Gattungsnamen des letzteren Gültigkeit. 

Der Typus von Syntaphocerus semiviridis CHEYR. ist 
leider nicht mehr im Museum von Stockholm vorhanden und 
daher die Art nicht mit Sicherheit zu deuten, sie muss, vor- 
ausgesetzt, dass sie auch zu Dryochaeta gehört, der hier als 
neu beschriebenen se//ata nahe stehen, wie aus der Decken- 
zeichnung hervorgeht, die wie folgt beschrieben wird: »ely- 
tris... dorso postico nigre unicostatis, fascia dorsali nigra 
ante marginem abbreviata». Stände statt dorso postico : dorso 


antico, so Könnte die Synonymie mit einiger Sicherheit ange- 
nommen werden. 


Fühlergeissel scheinbar sechsgliedrig, das siebente Glied mit der 

Keule verschmolzen, I. 
Fühlergeissel siebengliedrig. IT: 
I a’. Fühler einfärbig, graubraun. 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 181 


b'. Rüsselrücken durch die nierenförmigen, am oberen Ende 
genäherten Fühlergruben stark eingeengt, so dass er 
beiderseits eine kurze tiefe Ausrandung aufweist, 
Fühlerschaft die Mitte des Halsschildes erreichend. 
Halsschild beiderseits hinter der Mitte am Seitenrande, 
mit einem stumpfen Höcker. Oberseite des Kopfes 
graubraun, mit schwärzlichem nach dem Schildchen zu 
erweiterten Querband, nahe der Deckenbasis und einem 
eben so gefärbten, aber breiteren Deckenquerband 
hinter der Mitte, acanthoides OLw. 

b. Rüsselrücken zwischen den mehr gestreckten Fühlergruben 
nur mässig eingeengt, seine Seitenränder daher nur 
im flachen Bogen ausgerandet oder ganz geradlinig. 


Q 


Pterygien nur mässig vorspringend, so dass die Breite 
eines Pterygiums der Rüsselbreite zwischen der Füh- 
lerinsertion nicht gleichkommt. 


d'. Halsschild ohne hell beschuppten Längsstreifen, 
Flügeldecken grünlich grau, auch in den Punkt- 
streifen beschuppt. pascoei Faust. 


d. Halsschild mit heller beschuppten Seitenrandstrei- 
fen, Punktstreifen der Decken unbeschuppt. 


ce. Seitenkanten des Rüsselrückens vor der Fühler- 
insertion leicht gebuchtet. Das schwarze dor- 
sale Deckenquerband ist nur durch die schwarze 
Naht mit der Deckenbasis verbunden, Decken 
ohne Apicalmakel. 

sellata sp. n. (= semiviridis CHEVR.??) 

c. Pterygien beiderseits weit vorspringend, so dass die Ent- 

fernung je einer ihrer Aussenränder von Rüsselseiten- 

rand der Rüsselbreite, zwischen der Fühlerinsertion, 
gleichkommt, oder jene übertrifft. 

f. Seitenkanten des Rüsselrückens bis an das Ende 
der Fühlergruben hin geradlinig und conver- 
gierend. 

g’. Das schwarze dorsale, bis zum vorletzten Streifen 
reichende Deckenquerband vorn durch eine 
über die Naht und zwei Spatien sich erstrecken- 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


de streifenartige Erweiterung mit der Dek- 
kenbasis verbunden. 

subcruciata Curve. (= palliata Pasc.) 
g. Das schwarze dorsale Deckenquerband reicht bis 
zum letzten Deckenstreifen nach aussen, Dek- 
ken ausserdem mit schwarzer Apicalmakel, 

sonst wie bei voriger Art gezeichnet. 
apicalis sp n. 

a, Zweites Geisselglied an der Spitze, das dritte, vierte, 
fünfte und sechste ganz weiss, Decken mit grünem 
Querband und grünen Längsstreifen. 

sjöstedti sp. n. 
II a’. Augen mehr oder weniger gewölbt, am Hinterrande nicht 
scharf abgesetzt, Spatien unter sich gleichmässig gewölbt. 

b'. Spatien breiter als die kahlen Punktstreifen. 

c'. Rüsselrücken unterhalb der Fühlerinsertion kaum verbrei- 
tert, die Ränder daselbst nach vorn leicht divergie- 
rend, 3. Geisselglied etwas länger als breit, die hell 
bräunlich grauen Decken an der Wurzel und vor der 
Mitte mit schmalen, unterbrochenen, grünlichen Quer- 
binden, im Spitzendrittel mit einigen ebenso gefärbten 
Längsstreifen. Suturalstreifen durchaus gleich breit. 

(sufflata Pasc.? =) sulcipennis THOMS. 

c. Rüsselrücken unterhaib der Fühlerinsertion verbreitert, der 
verbreiterte Teil mit parallelen Seitenrändern, 3. Geis- 
selglied etwas breiter als lang, Saturalstreifen im zwei- 
ten Drittel etwas verbreitert 

(viridis Pasc. =) nigrita CHEYR. 

b. Spatien schmäler als die kahlen Punktstreifen, 3. Geis- 
selglied quer, Halsschild mit feiner hell beschuppter 
Mittellinie und breiter Seitenrandlinie, ausserdem eine 
feine Längslinie unterhalb des Seitenrandes und die 
Unterseite der Vorderbrust hell beschuppt. 

lineata Faust. 

a. Augen am Hinterrande scharf abgesetzt, eine rechtwinkelige 
Ecke bildend. Decken an der Basis schmal mit grün- 

lichen Schüppchen gesäumt, vor der Mitte mit einer 
unregelmässigen Querreihe von grün beschuppten Punk- 


(A Kr gi 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 183 


ten und einige Spatien im Spitzendrittel mehr oder 
weniger grünlich längsgestreift. 
interrupta Faust. 


Bryochaeta sellata sp. n. 


B. subcruciate Pasc. similis, cinerea, subroseo-lavata, ely- 
tris viridis, subaurato-squamulosis, sutura in dimidia parte ba- 
sali fasciaque lata, marginem lateralem haud attingente, nigris, 
setis supra-orbitalibus quatuor; antennis funiculo clavaque nigri- 
cantibus; prothorace fuscescenti, subter vittisque utrinque dor- 
salibus margaritaceis; elytris punctato-striatis, striis dorsalibus 
antice posticeque angustioribus, in fascia obscura fere spatiis 
aequilatis; corpore subter pallide aurato-pedibus roseo-squamo- 
sis, femoribus in medio infuscates. 

Long. 7—10.s, lat. 2.8-4.2 mm. 

Rüsselrücken vor der Fühlerinsertion mässig verbreitert, 
ohne Mittelfurche. Stirn eingedrückt, vorn in der Mitte mit 
tiefen strichartigem Eindruck. Fühler einfärbig braun, Keule 
schwärzlich grau. Der braune Thorax sehr wenig breiter als 
lang, mit hellen Längsstreifen und zerstreuten gröberen Punk- 
ten. Flügeldecken grünlich oder gelblichgrün beschuppt, mit 
groben glatten schwarzen Punktstreifen, diese auf der schwar- 
zen Querbinde so breit, vorn schmäler als die Spatien, 
die vordere Hälfte der Naht und eine mit ihr zusammenhän- 
gende Querbinde, die aussen bis zum 9. Streifen reicht, schwarz 
tomentiert. Unterseite, so wie die Vorderbrust, hell grünlich 
die Beine mehr rosenfarbig schillernd, Hinterschenkel an der 
Aussenseite mit bräunlichem Nebelfleck. 


Bryochaeta apicalis sp. n. 


B. suberuciatae Curve. simillima, sed thorace utrinque 
et in medio pallide vittato, funiculi articulo secundo primo 
longiore; elytris fascia transversa nigra, striam decimam attin- 
gente, macula apicali subtriangulari nigra. 

[CONGO 

Der Briochaeta subcruciata CHEvR. sehr ähnlich, aber das 
Halsschild kaum abgeflacht, der discoidale Querwulst an den 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Seiten nicht höckerartig vortretend, in der Mitte mit feinem, 
beiderseits mit breiterem hellen Längsstreifen (bei subericiata 
einfärbig). Zweites Geisselglied länger als das erste, fast 
doppelt so lang wie an der Spitze breit, 5. und 6. Geissel- 
glied zusammengenommen etwas kurzer als das 7. und die 
Keule. Flügeldecken hellgrün beschuppt auf der Naht und 
den ersten zwei Spatien schwarz und mit einer breiten, den 10. 
Streifen erreichenden schwarzen Querbinde, die mit dem dunklen 
Suturalstreifen rechtwinkelig zusammenstösst, ausserdem jede 
Decke an der Spitze mit einer ungefähr dreieckigen Apical- 
makel. Des Deckenquerband ist so breit wie der grüne Basal- 
teil der Decken lang ist, letzterer ist quer und trapezförmig. 


Briochæta sjöstedti sp. n. 


Cinerea-squamosa, partim rosaceo-lavata, elytris viridi- 
signatis; rostro dorso longitudinaliter impresso, antennis fusco- 
cinereis, funiculo articulo secundo apice 
quatuorque sequentibus totis albo-margari- 
taceis; oculis modice convexis, setis supra- 
orbitalibus tribus; prothorace transverso, 
in dimidia parte apicali transverse, in parte 
, basali utrinque foveolatim subimpresso, 
vittis dorsalibus quinque pallide rosaceis, 
mediana tenuissima; elytris punctato-stria- 
tis, spatiis dorsalibus subconvexis, remote 
seriato-setulosis, striis glabris circiter qua- 
truplo latioribus, spatio octavo toto, se- 

É &  cundo tertioque basi, medio apiceque, tertio 

Briochaeta jöstedi solum in medio, quinto et septimo solum 
NER" in apice viridi-squamosis; corpore subter 
pallide, interdum fere aurato-squamoso. 

Long. 7—8 mm. 

Eine durch die grösstenteils weisse Fühlergeissel sehr 
ausgezeichnete Art, bei welcher das 7. Geisselglied von der 
schwarzen Keule nicht abgesetzt ist. Grundfärbung wie bei 
den meisten Arten der Gattung aschgrau, zuweilen etwas mehr 
ins Bräunliche ziehend, mit schwach rosafarbigem Anflug. 
Flügeldecken an der Wurzel und Spitze mit grünlichen Längs- 


ER eee 


N K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 185 


streifen und eben solcher kurzen Querbinde vor der Mitte. 
Rüssel der Länge nach breit und flach eingedrückt, durch eine 
stumpfwinkelig gebrochene Furche von der Stirn getrennt, 
diese mit tief eingedrückter Mittellinie. 

Augen (wie bei /ineata Faust) gleichinässig und nicht 
sehr stark gewölbt. Halsschild quer, an den Seiten uneben 
und entfernt grob punktiert, oberseits in der vorderen Hälfte 
etwas niedergedrückt und beiderseits in der Basalhälfte mit 
undeutlichem Eindruck, ausserdem mit 5 hellen rosenfarbi- 
gen Längslinien, von welchen die äusseren mit dem Seiten- 
rande zusammenfallen und die mittelste sehr schmal ist. 
Flügeldecken eiförmig gewölbt, mit 10 unbeschuppten nach 
aussen zu feiner werdenden Punktstreifen, deren Punkte auf 
der Deckenscheibe quadratisch und etwas grösser als die 
zwischen ihnen liegenden Zwischenräume sind und am Grunde 
ein Schüppchen tragen, Spatien leicht gewölbt, mit einer Reihe 
von entfernt stehenden bräunlichen Börstchen 5. Spatium im 
Basalteil viel mehr verschmälert als die anliegenden Spatien. 
Die charakteristische Deckenzeichnung besteht aus je einem die 
ganze Spatienbreit einnehmenden, blass grünen Längsstreifen 
an der Wurzel des 2. und 3. Spatiums, von welchem der 
äussere kürzer ist als der innere, der 4 der Deckenlänge ein- 
nimmt, aus einer von 3 Längsmakeln auf dem 2. 3. und 4. 
Spatium gebildeten Querbinde, kurz vor der Deckenmitte, ferne: 
aus den in den Spitzenteilen grünlich beschuppten 2. 3. 5. und 7. 
Spatien und endlich aus dem der ganzen Länge nach grünen 
8. Spatium. Bei Spatium 2. und 7. reicht die grüne Spitzen- 
färbung weiter nach vorn wie bei 3. und 5. Der Randstreifen 
ist meist hell, wie die Unterseite beschuppt. Als Abänderung 
kommen auch kleine nach aussen zu kleiner werdende Punkte 
auf der Mitte des 5. 6. und 7. Spatiums vor, so dass die 
dorsale Querbinde nach aussen zwar verschmälert aber bis 
zum 8. Spatium verlängert erscheint. Unterseite hell perl- 
mutterartig, zuweilen selbst goldig beschuppt, Seiten unterhalb 
des Seitenrandes mit bräunlichen Längsstreifen. Hinterschen- 
kel kurz vor und nach der Verdickung aussen mit braunem 
Nebelflecken. Letztes Bauchsegment des Männchens am Ba- 
salrand in der Mitte mit tief eingedrücktem Längsstrichelchen. 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Alcides interruptus bilineellus subspec. n. 

Differt a specie typica: spatio secundo quintoque totis, 
septimo in medio albo-tomentosis, pedibus nigris. 

BoHEMAN beschreibt in SCHÖNHERRS Gen. Curc. III p. 623 
den Alcides interruptus mit vorn und hinten abgekürztem 
weissen Streifen auf dem fünften Spatium und mit einer Punkt- 
makel über den Schultern. Die var. B. unterscheidet sich von 
ihr dadurch, dass die Decken hinter der Mitte zwei weisse 
Quermakeln und an der Spitze des zweiten Spatium einen 
weissen Punkt aufweisen. Mir sind ausser solchen Stücken 
solche (aus Senegal) bekannt, bei welchen die Decken hinter 
der Mitte eine unregelmässig gezackte Querbinde aufweisen, 
andere, (von Sierra Leone) bei welchen das ganze 5. Spatium 
und die hintere Hälfte des 2. weiss tomentiert sind. Bei der als 
bilincellus bezeichneten, durch etwas grössere Körpergestalt 
ausgezeichneten Subspecies ist das zweite und 5. Spatium der 
ganzen Länge nach, das 7. in der Mitte weiss tomentiert. 
Diese Form scheint in Kamerun ziemlich constant zu sein, 
nur einzelne Stücke zeigen die weissen Tomentstreifen auf dem 
2. Spatium vor und hinter der Mitte unterbrochen, oder neben 
den gewöhnlichen auch noch in der vorderen Hälfte auf dem 
4. Spatium eine weisse Linie. 


Mechistocerus und Rhadinomerus.! 


Auf den von Pascor beschriebenen Mechistocerus master- 
st errichtete Faust 1892 (Ent. Zeit. Stettin LIII, p. 215) die neue 
Gattung Arhadinomerus, die sich namentlich durch die linearen, 
nicht Keulenförmigen Schenkel, ausserdem aber auch durch die 
mit einander nicht verwachsenen ersten zwei Bauchsegmente 
und den breiteren Intercoxalfortsatz des Abdomens unterschei- 
den soll. 


Über das erste Merkmal dürfte man wohl nicht leicht in 
Zweifel kommen, was jedoch die beiden anderen betrifft, so 
sind sie keineswegs so in die Augen springend, um die Gat- 
tungen leicht und sicher trennen zu können. Bei Mechistoce- 


1 : ; = 3 
Man vergleiche auch die Gattug Camptorhamphus Faust, (Deutsche 
Ent. Zeit. 1898 p. 32) aus Kamerun. 


Xe K. M. HELLER: RUSSELKAFER AUS KAMERUN. 187 


rus sind in der Regel die zwei vordersten Segmente in der 
Mitte etwas abgeflacht, die sie trennende Naht sehr fein, bei 
Rhadinomerus masterst sind diese Segmente gleichmässig ge- 
wölbt, die Segmentränder deutlicher, sie sind aber bei Mechr- 
stocerus hildebrandti QuEvenr. (Berl. Ent. Zeit. XXXII, 1888 
p. 299) der keulenförmige Schenkel hat, ebenso deutlich, was 
dartut, dass auf dieses Merkmal kein besonderes Gewicht zu 
legen ist. Was die Breite des Intercoxalfortsatzes betrifft, so 
sind die Verschiedenheiten beider Gattungen in diesem Punkte 
so gering, dass er sich selbst, wenn man Bezug auf den 
Querdurchmesser der Hinterhüften nimmt, nicht præcisieren lässt. 

Faust beschrieb u. a. als Æhadinomerus auch eine Art, 
vigilans aus Sumatra (Ent. Zeit. Stettin LIT, 1892 p. 215) 
die sich durch die Kürze des zweiten Bauchsegmentes, das 
nur so lang als das dritte ist, von allen Mechistocerus und 
Rhadinomerus-Arten auszeichnet, leider wurde vom Autor 
dieses Merkmal übersehen, das mir im Verein mit den linearen 
Schenkeln zu einer generischen Abtrennung viel mehr Berech- 
tigung zu geben scheint. 

Aus dem Gesagten geht hervor, dass eine Revision der 
Sophrorrhiniden Gattungen wohl sehr erwünscht wäre, sie 
würde aber an dieser Stelle zu sehr über den Rahmen der 
Arbeit herausgehen und so begnüge ich mich vorläufig damit 
von afrikanischen Arten auch die mit nicht keulenartigen 
Schenkeln als Mechistocerus-Arten anzuführen und Rhadino- 
merus in der Begrenzung wie sie Faust gegeben hat, nur als 
eine Untergattung von Mechistocerus aufzufassen. Wer die 
Arten: M. quedenfeldti Faust, hildebrandti Qurpenr. und 
Rh. mastersi mit einander vergleicht, wird zu dem Schluss 
kommen, dass die bisherige generische Trennung keine glück- 
liche sei, sie schien ursprünglich mit der geographischen Ver- 
breitung der Arten im Einklang zu stehen, nun man aber neben 
dem australischen Masters: auch afrikanischen Arten mit line- 
aren Schenkeln und nicht verschmolzenem 1. und 2. Segment 
kennt, ist Ahadinomerus als Gattung unhaltbar geworden und 
ich führe sie daher in folgender Tabelle, die alle beschriebenen 
Arten des afrikanischen Festlandes zu vereinen sucht, als Sub- 
genus auf. 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


I. Schenkel keulenförmig: Mechistocerus s. str. 
a’. Halsschild mit bis zur Basis reichender feiner Mittelleiste. 
b'. Schildchen in der Mitte tief eingedrückt, zweiteilig. 
c'. Deckenspatien ohne gereihte, glänzend schwarze 

Körner, Fühler in der Rüsselmitte inseriert. 

d'. Punktstreifen stellenweise makelartig weis- 
lich beschuppt, Naht im Spitzendrittel 
mit grösseren, schwärzlichen, gereihten 
Schuppen. 
quedenfeldli Faust. (Ent. Nachr. 

1885, XI p. 94). 

d. Punktstreifen ohne weissliche Punktma- 
keln, Decken nur wolkig heller und 
dunkler braun beschuppt, Naht ohne 
einer Reihe grösserer Schuppen. 
planidorsis THoms. (Archiv Ent. Il, 

p. 135). | 
c. Deckenspatien mit gereihten, glänzend schwarzen 
Körnern, Fühler vor der Rüsselmitte inseriert. 
Jauveli Faust. (Ent. Zeit. Stettin 1895, p. 308). 
b. Schildchen ungeteilt, Decken lang gestreckt, parallel- 
seitig, Fühler kurz hinter der Mitte des Rüssel 
inseriert. Zudificator Faust (D. E. Z. 1885,p.239). 
a. Halsschild ohne Mittelleiste, meist dicht beschuppt. 
e'. Schildchen unbeschuppt. 

f'. Rüssel mit feiner Mittelleiste. 

g. Decke in der Mitte mit einer scharf begren- 
grenzten, den Seitenrand erreichenden 
dunklen Querbinde. 
transverso-fasciatus Faust. (D. E. 

2.1895, 24) 
g. Decken höchstens mit wolkenartigen Discoidal- 
lecken, der den Seitenrand nicht erreicht. 
h’. Halsschild auf der Scheibe jederseits 
mit weissem Punkt, Decken ohne 
grössere Discoidalmakel. 
serenus Faust. : (D. E. X. 1895, 
p. 240). 


N K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 189 


h. Halsschild ohne solche weisse Punkte, 
Decken mit dunkler Discoidalmakel. 
i. Abdomen einfarbig hell beschuppt. 
socius Faust. (D. E. Z. 1895, 
Priz 38): 
i. Abdomen am Hinterrande des 2. 
3. und 4. Segmentes, das letzte 
fast ganz dunkel beschuppt.! 
k'. Halsschild mit weisser pfeil- 
artiger Mittellinie. 
apicalis: Faust: Dyk. 7k 
SOS 2 ps- 29). 
k. Halsschild ohne helle Mittel- 
linie. 
maculipes Faust. (Ent. 
Z. Stettin 1895, p. 306). 
f. Rüssel ohne Mittelleiste, Decken mit heller Api- 
calbinde. 
adumbratus Faust. (D. E. Z. 1895, p. 241). 
e. Schildchen dicht beschuppt, Rüssel ohne Mittelleiste. 
rüralis- FAUST... (Ent. Z. Stettin 1895, p. 307 


II. Schenkel ziemlich gleichbreit, linear, nicht keulenförmig: sub- 
gen. Rhadinomerus. 

l'. Stirn zwischen den Augen ohne, oder nur mit un- 

deutlichem Grübchen, Spatien gleichmässig gewölbt. 


! 


m. Halsschild ohne Mittelleiste, Fühler gelbrot, 
2. Geisselglied nicht länger als das erste, 
Schildchen etwas länglich und punktiert. 
EZCUF Faust. (Ds E.2.:1898; <p, 30): 

m. Halsschild wenigstens in der vorderen Hälfte 

mit feiner Mittelleiste, Schildchen kKreis- 
rund, glänzend. 


n. Vorderschenkel nicht länger als die Mit- 
telschenkel, Punkte in den Decken- 


! Hieher gehört wohl auch fasciazus QUEDENF. (Berl. ent. Zeit. 1888, p- 298.) 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


streifen länglich viereckig. Kleine 

(unter 5 mm. lange) Art. 
miiser Faust. 
n.  Vorderschenkel im beiden Geschlechtern 
länger als die Mittelschenkel, Punkte 
in den Streifen quadratisch, über 5 
mm lange Art. vulgaris sp. n, 
l. Stirn zwischen den Augen mit grossem Grübchen 2. 
und 4. Spatium erhabener als die anderen, dicht 
etwas abstehend beschuppt, Halsschild ebenfalls 
dicht beschuppt, am Vorderrande beiderseits mit 

dunkler beborstetem Höcker. 

ocello-punctatus THoms. (Archiv. Ent. II, p. 136). 


Mechistocerus vulgaris sp. n. 


Luteo-ac fuscescente variegato-squamosus; rostro in triente 
basali crebre punctato ac carinula mediana laevi, reliquo sub- 
tile remoteque punctulato; fronte punctata et squamosa in 
medio foveolata, vertice glabro, rude reticulato-punctato, an- 
tennis rostri basi propiore insertis, scapo funiculi tribus arti- 
culis basalibus æquilongo, clava cylindrica, articulis tribus prae- 
cedentibus æquilonga; prothorace latitudine paulo longiore, la- 
teribus in dimidio basali subparallelis dein convergentibus, 
rude crebreque punctato, punctis dorsalibus in fundo spuamula 
lineari, lateralibus squamulis latioribus, in dimidia parte api- 
cali carinula mediana; scutello circulari, glabro; elytris lute- 
scente-griseo squamosis, fusco-variegatis, spatio secundo basi 
albicante, striato-punctatis, punctis subquadratis, spatiis latio- 
ribus, singulis in fundo squamula; femina statura majore, 
rostro longiore, femoribus anticis subdentatis; corpore subter 
sat remote luteo-squmoso, segmento secundo terioque, singulo 
seria unica transversa e squamulis minutis formata; femoribus 
haud clavatis, posticis elytrorum apicem attingentibus. 

Long. 6,. 11, lat -3 5 mm: 

Eine sowohl inbezug auf die Grösse sehr veränderliche, 
als auch was die Geschlechter betrifft, sehr abweichende im 
übrigen aber, besonders was das Schuppenkleid betrifft, den 
bereits bekannten Arten sehr ähnliche Art. Die grösseren 


EL, VF e494 
NE 


ais K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 191 


Weibchen sind durch längeren Rüssel (der Pectoralcanal über- 
ragt die Mitte der Mittelhüften) und durch den kleineren 
Zahn an den Vorderschenkeln ausgezeichnet. Dieser Zahn 
ist bei dem Männchen relativ gross und stellt einen schräg 
nach vorn gerichteten Dorn dar, das letzte Bauchsegment ist 
überdies bei diesem Geschlecht beiderseits dichter, etwas bü- 
schelartig beborstet. Die Färbung ist, mit Ausnahme des infolge 
der spärlichen Beschuppung schwärzlich erscheinenden Halsschil- 
des, schmutzig gelblich weiss mit bräunlichen Nebelflecken, 
die Wurzel des zweiten Spatiums meist etwas heller weiss- 
lich. Der in der vorderen Hälfte eine feine Mittelleiste auf- 
weisende Thorax lässt zuweilen jederseits ein undeutliches 
Längsband erkennen. Als besonders charakteristisch für die 
Art wäre noch zu erwähnen, dass die Fühler hinter der Rüs- 
selmitte eingefügt sind, der Schaft so lang wie die 3 basa- 
len, die cylindrische Keule so lang wie die 3 distalen Geissel- 
glieder ist. 


Pseudostroborrhinus g. n. 


Genere Stromborrhino affinis, sed elytris depressiusculis, 
supra coxas posticas sinuatis, humeris haud productis. Anten- 
nae pone rostri medium insertae, funiculo clavam versus crassiore, 
articulo septimo pubescenti, praecedenti multo majore. Rima 
pectoralis coxarum intermediarum dimidium paulo superans. 
Femora antica inermes, postica segmentum analem attingentes, 
dorso basin versus vix carinato. 

Die Gattung steht Stromborrhinus Faust (Ent. Zeit. 
Stettin 1895, p. 309) am nächsten und zeigt wie diese am 
Ende des 4. Spatiums einen und am Vorderrand des Thorax 
in der Mitte zwei Hocker, die Nahtspitze aber nur in einem 
Geschlecht in eine Spitze ausgezogen. Abweichend von 
Stromborrhinus sind die abgeflachten, über den Hinterhüften 
ausgerandeten Flügeldecken und die nach der Keule zu all- 
mählig verdickten Geisselglieder, von denen das siebente be- 
deutend grösser als das sechste und pubescent ist. 

Von Mechistocerus unterscheidet sich Pseudostrombor- 
rhinus ausser durch die Form die Flügeldecken durch den die 
Mittelhüften hinten nicht überragenden Pectoralcanal, die 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


unbewehrten, nicht keulenartigen Vorderschenkel, die fast 
walzenförmige Fühlerkeule, deren Länge der halben Geissel- 
länge gleichkommt. Von Aedomonus Faust endlich unter- 
scheidet sich die neue Gattung durch die leicht gebogenen, 
schwach keulenartig verdickten, am vorderen Paar aber unge- 
zähnten Schenkel, die an der Basis oberseits keinen scharfen 
glatten Rand aufweissen, durch die relativ kürzeren und brei- 
teren flach gedrückten Decken und die kürzere Hinterbrust, 
die zwischen den Mittel- und Hinterhüften kaum so lang wie 
der Längsdurchmesser der Vorderhüften ist. 


Pseudostromborrhinus dorsalis sp. n. 
Niger, prothorace parce, elytris, plaga dorsali albida ex- 
cepta, maxima parte dense ochraceo-squamosis, rostro parte 
basali quinque-carinulato, reliquis subti- 
liter punctato; prothorace transverso, 
maxima cum latitudine ante medium, 
basin versus paulo angustato, basi ut- 
rinque sinuato, apice nigro-subbicristato, 
sat fortiter punctato; scutello oblongo, 
minuto, tomentoso; elytris minute se- 
riato-punctatis, punctis squamiferis, vitta 
suturali, postice usque ad striam quin- 
tam dilatata, grisea, apice lunula fusca 
teterminata, elytris reliquis ochraceis, 
infra humeros et margine supra coxas 
posticas maculatim nigro-denudatis; cor- 
pore subter toto, femoribus posticis in 
dimidia basali, nigris, 
Long. 9—0%, lat. 4, mm. 
Schwarz, Thorax sparsam, sonst dicht bräunlich ocker- 
gelb beschuppt, die Naht und das erste Spatium mit weiss- 
lichen Schuppen, der so zustande kommende Dorsalstreifen ver- 
breitert sich hinter der Deckenmitte bis auf die stark vortre- 
tenden Endbeulen des 4. Spatiums um sich dann plötzlich zu 
verjüngen. An der Grenze der bräunlich gelben und weiss- 
lichen Beschuppung findet sich meist eine Zone dunkler brau- 
ner oder rosfarbiger Schuppen, die am Hinterrande der weiss- 


Pseudostromborrhinus dor- 


Salis n. Sp. 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 193 


lichen Dorsalmakel zu einer schwärzlichen Mondmakel ver- 
dichtet sind. Decken in den beiden Geschlechtern abweichend 
gebildet, beim o in eine gemeinsame Spitze ausgezogen, beim 
© stumpf, das 8. Spatium in der Mitte an den Seiten wulst- 
artig vortretend. Punktstreifen fein, jeder Punkt mit einem 
Schüppchen, die Spatien mindestens 6 mal so breit wie die 
Streifen. Deckenbasis am der Wurzel des 3., 4. u. 5. Punktstrei- 
fens etwas schwärzlich, Vorderecken der Decken unterhalb der 
Schultern und im Randstreifen, über den Hinterhüften, schwarz, 
letzterer abgerieben. Halsschild auf den Seiten dicht netzartig, 
auf der Scheibe mässig dicht punktiert, die Punkte kleiner 
als ihre Zwischenräume und je mit einem Schüppchen. Vor- 
derrand des Halsschildes in der Mitte mit zwei schwärzlich 
beschuppten Höckern. Unterseite schwarz, Seiten der Hinter- 
brust auffallend grob punktiert, auch die Episternen der Hin- 
terbrust nur mit einer Längsreihe grober Punkte. Abdomen 
ziemlich entfernt punktiert, die Punkte mit Schüppchenborsten, 
2, Segment mit breitem unpunktierten Hinterrand, 3. u. 4 Seg- 
ment mit je einer dem Vorderrande etwas genäherten Querreihe 
von Punkten. Basalhälfte der Hinterschenkel schwärzlich. 


Dichelotrox g. n. Zygopidarum. 


Oculi magni, rotundati, circum sulcati, valde approximati. 
Rostrum validiusculum, arcuatum, sectione transversa basali 
subquadrata, apice depressiusculum; scrobe lineari, ante me- 
dium incipiente, subtus flexa. Antennae fractae, scapo rostri 
basim haud attingente, funiculo 7-articulato, articulis ab tertio 
subtransversis, clava breviter ovata. Thorax globosus sine 
lobis ocularibus, basi truncatus. Coxae anticae contiguae. 
Scutellum distinctum. Elytra thorace latiora, latitudine plus 
duplo longiora, deciens striata. Femora clavata, subtus den- 
tata, postica abdomine superantia. Abdomen planiusculum, 
segmentis quinque, primo secundo tertioque unitis paulo lon- 
giore. Tarsi gracili, articulo tertio lobato, subter spogioso, un- 

guiculis fissis. 
Die neue Gattung gehört zu den seltenen Ausnahmen der 
Phanérognathes apostasimerides (LACORDAIRE Genera des Co- 
leopt. VII) bei denen die Vorderhüften ganz zusammenstossen. 


Entomol. Tidskr. Arg. 25, A. 3 (1904.) 13 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Die gegliederte Keule, die zweilappigen Tarsen und die nicht 
aufsteigenden Epimeren, der nicht cylindrische Rüssel und die 
genäherten Augen verweisen sie nach LacORDAIRES Gruppie- 
rung unter die Zygopiden und zwar wegen der schmalen Hin- 
terbrustepisternen, die die Hinterhüften mit dem Deckenrand in 
Berührung kommen lassen, so wie wegen der siebengliedrigen 
Geissel in die Nähe der unter den Zygopiden sehr isoliert stehen- 
den Arachnopiden, die auf Neu Guinea und den nahe liegenden 
Inseln beschränkt sind, mit denen sie aber in Wirklichkeit so 
wenig Ähnlichkeit hat, dass man für sie eine eigene Gruppe 
der Zygopiden wird in Anspruch nehmen müssen. Ausser 
den schon erwähnten Merkmalen müssen besonders das Fehlen 
jeglicher Spur eines Pectoralcanales und der Augenlappen, das 
nicht aufsteigende Abdomen, die Entfernung der Hinterhüften, 
die deren Querdurchmesser gleichkommt, die nicht aufsteigen- 
den Epimeren und die gespaltenen Klauen betont werden. Die 
einzige, in drei Stücken mir vorliegende Art ist: 


Dichelotrox bimbianus sp. n. 


Niger, elytris nitidis, par- 
tim albo-setosis ac nigro-peni- 
cillatis;  rostrothorace aequi- 
longo, dimidia basali crebre 
punctato ac albido-setoso; ocu- 
lis in fronte vix latitudine 
tibiale distantibus; antennis 
subfuscis, funiculi articulo pri- 
mo secundoque breviter ob- 
conicis, longitudine fere aequali, 
tertio latitudine longitudine aequ- 
ali, reliquis plus minusve trans- 
versis; prothoracelatitudinelongiore,globoso, basi angustato, crebre 
punctato, parce albo-setoso-squamoso; scutello triangulari, albido ; 
elytris latitudine humerali sesqui longioribus, humeris obtusa- 


tis, profunde punctato-striatis, spatiis planis, dorso ante medium 


transverse subimpressis, spatio secundo in medio penicillio nigro, 
ante penicillium et in elytrorum lateribus macula albo-squamosa 


De or ee ) 


K. M. HELLER: RÜSSELKÂFER AUS KAMERUN. 195 


ante apicem fascia transversa subtile albo-setosa; epimeris meso- 
thoracis margine posteriore densissime, metasterni lateribus, 
segmento abdominali primo in medio, in parcius albo-squamosis ; 
pedipus crebre punctatis, albo-setosis. 

Long. 5.5, lat. 2 mm. 

Schwarz glänzend, Kopf und Halsschild dicht punktiert, 
daher matt. Die Punkte auf dem Kopf etwas kleiner als die 
Zwischenräume, auf dem Thorax grösser und hier die Zwi- 
schenräume undeutlich concentrische Runzeln bildend, die mit 
gelblichen Borstenschuppen sparsam bekleidet sind. Hals- 
schild kugelartig gewölbt, hinten kurz halsartig verlängert, län- 
ger als breit, die grösste Breite vor der Mitte. Flügeldecken 
breiter als das Halsschild, 14 mal so lang wie an den stumpf- 
winkeligen Schultern breit, in den ersten Zweidritteln ihrer 
Länge ziemlich paralellseitig dann allmälig verjüngt, ihre grösste 
Wölbung im zweiten Drittel, vor der Mitte oberseits leicht quer 
eingedrückt, mit zehn tiefen Punktstreifen, die Spatien circa 
doppelt so breit wie diese und eben. Zweites Spatium vor der 
Mitte mit einem Büschel schwarzer, schräg nach hinten und 
oben gerichteten Haaren, vor diesen, so wie an den Decken- 
seiten, eine Makel aus weissen Schuppen. Vor dem steil ab- 
fallenden Spitzenteil der Decken ein Querband von weissen 
sparsam gestellten Schuppenborsten. Unterseite vorherrschend 
glänzend schwarz, nur stellenweise mit an Grösse sehr verschie- 
denen, weissen Schüppchen bedeckt; die grössten finden sich an 
den Seiten der Hinterbrust, am dichtesten stehen sie am Hin- 
terrand der sonst glänzend glatten Mittelbrustepimeren, am 
längsten sind sie auf dem ersten Bauchsegment. Hinterbrust 
in der hinteren Hälfte mit tief eingedrückter Mittelfurche. Die 
vier letzten Bauchsegmente kahl, je mit einer Querreihe grober 
Punkte, das letzte Segment gleichmässig punktiert. Mesoster- 
num eben, die zwischen die schmal getrennten Mittelhüften 
hineinragende dreieckige Verlängerung bis zu deren Mitte 
reichend. Entfernung der Mittel- von den Hinterhüften etwas 
grösser als der Durchniesser der ersteren. Intercoxallappen 
der Hinterhüften breit, zungenartig, jedoch schmäler als der 
Querdurchmesser der Hinterhüften beträgt. 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Metialma neptis sp. n. 

Niger, parce albo-variegata, rostro apice, tarsis antennis- 
que rufescentibus, Metialmae versicolori Faust simillima, sed 
differt: statura angustiore, elytrorum striis profundioribus, tho- 
race macula antescutellari vittiforme (haud oblongo-rhomboi- 
dali) ochracea; elytris nigris albisque variegatis (squamulis 
ferrugineis desunt), femoribus posticis, late nigro-fasciatis, basi 
apiceque albidis, pygidio carinato, nigro. 

Long. 3.:, Jats 23 min: 

Diese Art gleicht der versicolor Faust aus Indien zum 
Verwechseln, so dass man sich darauf beschränken kann 
eine Differentialdiagnose zu geben. Sie unterscheidet sich so- 
wohl von dieser Art, als auch von balsaminae ausser durch 
die etwas getrecktere Körperform vor allem dadurch, dass sie 
auf den Decken nur weisse und schwarze Haarschuppen auf- 
weist, während jene ausser diesen noch rostfarbige besitzt. 
Die Antescutellarmakel stellt einen gelblich weissen, gleich 
breiten Streifen dar, der fast bis zur Mitte des Halsschildes 
reicht. Der weisse Fleck an der Nahtspitze ist doppelt so 
lang wie breit und von der davorliegenden schwarzen Makel 
scharf abgegrentz, bei versicolor ist dieser kürzer und geht 
durch rostfarbige Schüppchen in die schwarze Makel über. 
Unterseite weisslich, Hinterschenkel mit breiter schwarzer 
Querbinde. Episernen der Hinterbrust vorn nicht wie bei 
versicolor ganz schwarz, sondern mit einer schwarzen Makel. 


Aphanomastix g. n. Sphenophoridarum. 


Rostrum robustum, cylindricum, arcuatum. Oculi subter 
convexi, supra distantes. Antennae rostri in basi insertae, scapo 
funiculo plus clava longiore, funiculo crasso, 6-articulato, articulo 
primo crasso, subelliptico, reliquis adpressis, tertio-sexto fortiter 
transversis, clava compressa, fere quadrata, area tomen- 
osa apicali elliptica. Thorax ablongus, apice constrictus. 
Scutellum sat magnum, ellipticum. Elytra thorace paulo la- 
tiora, cylindrica, striata, striis remote punctatis, basi utrinque 
lobatim obtuse-angulare producta, thoracis basi incumbentia. 
Pygidium detectum, fortiter carinatum. Coxae anticae an- 
guste separatae, intermediae posticaeque carum diametro di- 


K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 197 


stantes. Epimera mesothoracis haud adscendentia, summo 
truncato, episterna metathoracis angusta, aequilata. Abdomen 
segmento secundo primo paulo breviore, duobus sequentibus 
unitis aequilongo. Femora linearia, postica abdominis apicem 
vix attingente, ante apicem dente minuto armata. Tibiae apice 
uncatae, tarsi brevi, articulo secundo subtransverso, ultimo 
solum dimidia parte longitudinis tertium superante. 

Diese neue Gattung nimmt unter den Sphenophoriden eine 
eben so isolierte Stellung ein wie Nassophasis! = Hlilipomor- 
phus? unter den Sphenocoryniden, hat aber mit ihr die unter 
den Calandriden sich nicht wieder findende Form der Decken, 
die an der Basis stumpfwinkelig vorgezogen und der Hals- 
schildwurzel aufgelagert sind, gemein. Würde man dieses 
Merkmal statt der, oben entweder zugespitzten, oder abgestutz- 
ten Mittelbrustepimeren in den Vordergrund stellen, so könnten 
beide sonst von einander recht abweichende, Gattungen wohl 
in einer Gruppe vereinigt werden; eine gewisse Ähnlichkeit in 
der Deckenskulptur scheint auf eine tatsächliche nähere Ver- 
wandtschaft beider schliessen zu lassen. Aphanomastix ist 
ausser durch die oben abgestutzten Epimeren besonders durch 
die Bildung der Fühler, der Beine und des Pygidiums ausge- 
zeichnet. Die Geissel ist auffallend kurz und dick und bildet 
scheinbar mit der Keule einen, dem ersten Geisselglied mit 
der Spitze angefügten, lang gespitzten Kegel. Die Keule selbst 
ist fast quadratisch und compress und am distalen Ende ellip- 
tisch tomentiert. Die Tarsen sind relativ kurz, das zweite 
Glied etwas quer, das Klauenglied überragt nur mit der Hälfte 
seiner Länge das verrundet gleichseitig-dreieckige dritte Glied. 
Das von oben sichtbare, schräg abfallende Pygidium trägt 
einen scharfen Kiel. 


Aphanomastix cryptophodus sp. n. 


Ochraceus, rostro, antennis, macula minuta humerali alte- 
raque majore elliptica apicali, nigris; rostro thorace multo, fe- 
moribus anticis paulo breviore, basi vix crassiore,fronte im- 


! WATERHOUSE Transactions Ent. Soc. London 1879 p. 17. 
” DESBROCHERS Comptes Rend. Soc. Ent. Belgique XXXV, 1891 p. 
CECEX: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


rressione trifurcata, latitudine 
inter oculos rostri latitudine 
mediana aequante, vertice sat 
crebre punctato; prothorace 
latitudine distincte longiore, 
antice truncato, margine con- 
stricto, vix punctato; elytris 
subtile novies striatis, stria 
decima abbreviata; striis re- 
mote punctatis, apice profun- 
dioribus; pygidio subtrapezoi- 
dali latitudine longitudine æqu- 
ali, crista convexa mediana; 
sorpore subter profunde sat 
remote punctato, segmento primo abdominali utrinque punctis 
majoribus. 

Long. 7, lat.- 2 "mm: 

Lehmgelb tomentiert, die Flügeldecken kaum merklich 
röthlich braun durchschimmernd, mit kleinem sammetschwarzen 
Schulterpunkt und eben so gefärbter ovaler Apicalmakel, die 
innen etwas über den 3. Streifen, aussen über den 9. Strei- 
fen hinausgeht. Rüssel schwarz, ungefähr so lang wie die 
Vorderschenkel, relativ dick und cylindrisch. Stirn mit drei, 
einem Punkte entspringenden und gabelig divergierenden, kurzen 
Furchen. Fühlerschaft fast so lang wie die Vorderschiene länger 
als die Geissel mit der Keule, erstes Geisselglied kurz elliptisch, 
das zweite conisch, die folgenden sehr viel dicker als lang, dicht 
an einander gepresst, so dass die Geissel einen compakten Kegel 
bildet, dem die quadratisch compresse Keule angefügt ist. Flügel- 
decken doppelt so lang wie zusammen breit, vor dem ellip- 
tischen, zum grössten Teil umschlossenen Schildchen ge- 
meinsam stumpfwinkelig ausgerandet, so dass die zwei da- 
durch entstehenden Lappen der Halsschildbasis aufliegen, über 
dem hinteren Ende der Hinterbrustepisternen mit leicht ausge- 
buchtetem Seitenrande, mit 10 feinen Streifen, von welchen der 
äusserste die Deckenmitte nicht erreicht, die aber alle entfernt 
grob punktiert sind. Die länglichen Punkte sind von einander 
veiter entfernt als ihr eigener Durchmesser beträgt, so dass 


Aphanomastix cryptophodus sp. n. 


; K. M. HELLER: RÜSSELKÄFER AUS KAMERUN. 199 


auf dem ersten Streifen nur circa 20 Punkte gezählt werden 
können. Unterseite überall mässig dicht grob punktiert, die 
Hinterbrustepisternen mit 2 parallelen, etwas unregelmässigen 
Längsreihen von Punkten, erstes Bauchsegment, namentlich 
an der Seiten etwas gröber punktiert. Pygidium trapezförmig, 
schräg abfallend mit kräftiger, anliegend beborsteter Mittel- 
leiste, die im Profiel stark convex gebogen vortritt. Vorder- 
schenkel kürzer als die Mittelschenkel, die Hinterschenkel am 
längsten, die Mitte des letzten Bauchsegmentes etwas überra- 
gend und unterseits vor der Spitze mit einem kleinen Zahn. 
Schienen auf der Aussenseite mit 2 Längsreihen von feinen 
Börstchen. 


Rhinocles? modestus sp. n. 

Subcylindricus, obscure sanguineus, ely- 
tris maxima parte, pygidio, pedibus macu- 
lisque thoracalibus, nigris; rostro gracile, 
cylindrico, vix arcuato, thorace longiore, basi 
sulco dorsali, inter oculos foveolato, sub- 
tiliter punctato, in triente apicali punctis eva- 
nescentibus et hic carinula laterali tenuis- 
sima; capite transverso, oculis supra distan- 
tibus, infra valde approximatis; antennis in 
rostri basi ante oculos insertis; scapo funi- 
culo aequilongo, apice paulo incrassato; 
thorace oblongo, basi utrinque sinuato, mies 
dio lobatim subproducto, macula vittiforme 
dorsali alteraque minore rotundata, ante an- 
gulis posticis, nigris; scutello latitudine paulo 
longiore, nigro-velutino, lateribus paulo arcuna- Rhinocles > modes- 
tis; elytris thorace paulo latioribus ac fere duplo us sp. n. 
_ongioribus, tenue decies punctulato- striatis, stria 
decima ante medium abbreviata, spatio tertio basi latissimo, 
nigris, basi tota maculaque anteapicali sanguineis : pygidio ob- 
longo, declivi, nigro-velutino, remote punctato, punctis setuli- 
geris, margine elevato, fusco setoso; corpore subter nigro, la- 
teribus in metasterno, in epimeris, in episternis ac segmentis ab- 
dominalibus duabus primis, sanguineis. 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Long. (sine rostro) 17, rostri 6 mm. 

C. A. Donrn stellt in der Entomolog. Zeitung Stettin 
XXXVIL 1876 p. 86—90 eine Calandriden-Gattung /thznocles 
auf, die er zu den Rhynchophoriden wegen der Grösse der 
Episternen und Epimeren des »Mesothorax», stellt. Mir ist 
die typische Art, RA. nasica Dourn unbekannt, vermuthe je- 
doch, dass die oben charakterisierte Art auch dieser Gattung 
angehört, die ich jedoch im Gegensatz zu Dourn zu den Sphe- 
nophoriden in die Nähe von Cyrtorrhinus (Liocalandra) stelle. 
Die oben abgestutzten Epimeren des Mesothorax die beilför- 
mige, compresse Fühlerkeule, das sichtbare Schildchen, der 
fast gerade Rüssel, die ungeteilten Schwammsohlen der Füsse, 
das zwischen den Mittelhüften breit abgestutzte Mesosternum 
würden anderenfalls die Errichtung einer neuen Gattung er- 
heischen, die ich, da mir nur ein Exemplar vorliegt, gerne ver- 
meiden möchte. 


Cossomus camerunus sp. N. 


Depressus, niger, scapo tarsisque plus minusve fuscenti- 
bus, nitidus, C. varipedi Faust! similis; funiculi articulo primo 
secundoque breviter conicis, latitudine longioribus, reliquis trans- 
versis ; fronte distincte punctultato; prothorace elongato-quadrato, 
lateribus subrotundatis, disco haud sulcato, manifeste, latera 
versus subtilius punctato, vitta mediana laevi; scutello sub- 
transverso, rotundato; elytris striato-punctatis, spatiis striis vix 
latioribus, inpunctatis. 

one: 3——3.54Tam. 

Ganz von Gestalt des C. varıpes Faust und eben so wie 
bei disem die Vorderhüften von einander fast gleich weit wie 
die Mittelhüften abstehend. Rüssel einhalb mal so lang wie 
das Halsschild, seine Apicalverbreiterung in dem vor der Füh- 
lerinsertion gelegenen Teil kaum merklich quer, wie bei varipes 
nach hinten zu an Breite abnehmend und kaum + der Rüssel- 
länge betragend, so wie die Stirn fein, aber deutlich punktiert, 
letztere in der Mitte mit eingedrücktem Strichelchen. Hals- 
schild etwas länger als breit, mit schwach gerundeten Seiten 


* Deutsche Ent. Zeitschrift 1895, p. 250: 


N K: M. HELLER: RUSSELKÄFER AUS KAMERUN. 201 


und glattem abgeschnürten Vorderrande, ohne Längseindrücke 
auf der Scheibe, sondern neben der glatten Mittellinie grob 
nach den Seiten zu feiner weitläufig punktiert. Basalrand, die 
Mitte ausgenommen, eingedrückt und punktiert, so dass der 
glatte Mittelstreifen an der Basis zuweilen fältchenartig vor- 
tritt, die Halsschildseiten sind, so wie die Körperunterseiten 
dicht punktiert. Die Thoraxpunktierung ist bei den zahlrei- 
chen mir vorliegenden Stücken ziemlich veränderlich bald mehr, 
bald weniger dicht, steht aber unregelmässig und so vertheilt 
dass entlang der glatten Mittellinie die grössten Punkte stehen. 
Schildchen etwas quer, rundlich. Decken mindestens doppelt 
so lang wie breit und etwas mehr als 24 mal so lang wie 
der Thorax, punktiert-gestreift, die Punktstreifen ungefähr so 
breit wie die Spatien, letztere ganz glatt (bei varıpes mit 
feiner Punktreihe). Prosternum mässig dicht und grob, Meta- 
sternum in der Mitte etwas feiner und weitläufiger punktiert, 
in der hinteren Hälfte mit tief eingedrückter Furche. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS 25-ARS DAG. 


Den 14 instundande december hafva 25 är förflutit, sedan 
Entomologiska Föreningen stiftades, och kommer för hög- 
tidlighallandet af denna dag en enkel fest att anordnas à 
Grand Restaurant National i förbindelse med den ordi- 
narie sammankomsten. Närmare upplysningar lämnas genom 
de i vanlig ordning utfärdade kallelsekorten. 


Red. 


ne i 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN 31 APRIL 1904. 


Sedan protokollsjustering ägt rum, meddelade ordföranden, prof. 
CHR. AURIVILLIUS, att Föreningen efter sitt sista sammanträde 
genom dödsfall förlorat sin medlem sedan öfver tjugo år tillbaka förste 
hofjägmästaren J. AF STRÖM. 

Till årets entomologiska vandringsstipendium hade fyra sökande 
anmält sig. Till innehafvare af stipendiet utsågs bland dessa på 
styrelsens förslag studeranden i klass 7:1 af Jönköpings högre 
allmänna läroverk HILDING BERGSTRAND. 

Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt, fil. kand. ALB. 
TULLGREN, höll därefter föredrag »om experimentell-statistiska ar- 
betsmetoder, tillämpade inom entomologien». Föredraget utgjorde 
reterat öfver arbeten, utgifna af FRIEDR. DAHL — dessa forsknings- 
metoders kanske främste förkämpe — af KuLGATz med flere. 

Den experimentell-statistiska metoden har bland annat till mål 
att bilda en fast grund för djurgeografiska studier, och torde se- 
kundärt lämna synnerligen viktiga upplysningar rörande insekternas 
inbördes förhållanden, deras samlif, näringsmedel o. s. v. Genom 
noggranna statistiska undersökningar kommer man till en säkrare 
kunskap om insekternas talrikhet å bestämda lokaler, och man be- 
höfver då mindre än eljest lita till den ene eller andre insektsam- 
larens subjektiva omdöme. Och att detta är ett trängande behof . 
för en djurgeografisk forskare, inses lätt, då man ju väl känner, 
huru äfven våra tiders entomologer oftast låta leda sig af begäret 
efter s. k. rariteter, därvid försummande sådana, som i deras tycke 
äro allt för vanliga djur. | 

För dem, som hade intresse för ämnet, hänvisade föredragan- 
den bland Dants arbeten särskildt till: »Experimentell-statische Etho- 
logie» (Verhandl. der Deutsch. Zool. Gesellschaft, 1898) och 
»Stufenfänge echter Spinnen am Riesengebirge» (Sitzungsber. der 
Ges. naturf. Freunde zu Berlin, 1902). 

I sammanhang med detta föredrag uppstod en mycket liflig 
öfverläggning, hvari deltogo: undertecknad TRYBoM, prof. LAMPA, 
kand. Roman, byrächefen MEveEs, tjänstemannen i järnvägsstyrelsen 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 31 APRIL. 1904. 203 


ÖBERG, doktor BÄCKSTRÖM, ordföranden prof. AURIVILLIUS och före- 
draganden. 

Härunder framhölls i allmänhet, att likasom hittills försökta 
fangst- och undersökningsmetoder kunna lida af flera brister och 
längt ifrän alltid kunna tillämpas, sä behöfver ock arbetet med 
Danis fängstapparater kompletteras och kontrolleras genom okulär 
besiktning och andra fängstsätt. Undertecknad framhöll, hurusom 
Dans apparater ej gärna kunde användas, da det t. ex. gällde 
iakttagelser öfver de olika utvecklingsstadierna af smärre insekter, 
som lefva innanför gräsens slidor o. s. v. Prof. Lampa och byrä- 
chefen Mrves med flera riktade uppmärksamheten på betydelsen at 
upprepade observationer ej blott under dagar med olika väderleks- 
förhållanden utan ock under skilda år och t. ex. (prof. LAMPA) 
rörande hvetemyggan på olika samt under olika förhållanden be- 
lägna delar af åkerfälten. Under det att vissa fjärilar massvis sökte 
sig till äppelbitar vissa dagar, försmådde samma fjärilar detta bete 
andra dagar (byrachefen MEves). Prof. AURIVILLIUS framhöll be- 
tydelsen af den gamla »slaghåfven», som dock ej dugde för in- 
sekter, som lefva på marken, för hvilka, om de äro vinglösa, 
THOMSONS metod att till jämnhöjd med mynningen nedgräfva glas- 
burkar vore förträfflig. 

Kand. TULLGREN refererade därefter lektor GOTTFR. ADLERZ’ 
stora biologiska arbete: »Lefnadsförhällanden och instinkter inom 
familjerna Pompilide och Spegide» (K. V.-Akad:s Handl. Bd. 37, 
025 21903). 

Prof. AURIVILLIUS yttrade sig med anledning af detta referat, 
särskildt påpekande, att många af exemplen på de behandlade in- 
sekternas intelligens och läraktighet ej voro så öfverbevisande, som 
det af det refererade arbetet möjligen kunde synas. 

Vid slutet af sammanträdet framvisade ordtöranden den ny- 
utkomna åttonde delen af H. FABRES »Souvenirs entomologiques» 
och omnämnde några hufvuddrag at dess innehåll. Därefter visade 
ordföranden ett af doktor BÄCKSTRÖM i handeln inköpt prof af ett 
torkadt fodermedel för akvariefiskar, hvilket kostade 3 kr. för kg 
och så godt som uteslutande bestod af vatteninsekter, mest af släktet 
Corisa. 

Till sist beslöts att på dag, som skulle bestämmas af ord- 
föranden, sekreteraren och prof. Lampa företaga en varutflykt, en- 
likt den senares benägna erbjudande till Entomologiska Anstalten. 


Filip Trybom. 


- 
at 
+ 


204 


BIDRAG TILL HUMLORNAS OCH SNYLT- 
HUMLORNAS UTBREDNING. 


NV == 


Bombus hortorum L. forma ruderatus Far. Ej sällsynt 
i nordvästra Skâne, anträffas vanligen bland hufvudformerna 
på Lamium album, Galcopsis och Galeobdolon. 

Bombus subterraneus L. Anträffad våren 1904 i Jord- 
bodalen vid Helsingborg i mänga ex. samt vid Grefvie i södra 
Halland i Aug. 1903. Alla exemplaren infångades på Zamium 
album samt Centaurea scabiosa och C. jacea. 

Bombus agrorum Fasr. var. tricruspis KRriecH. 10 ex. 
anträffades under Augusti—September 1903 i Pålsjö backar 
vid Helsingborg pa Trifolium. 

Bombus agrorum FABR. var. mmiorum FABR. 4 ex. i 
Juli 1904 på samma växter som föregående. — 

Bombus arenicola TH. Allmän i Råå torfmosse söder 
om Helsingborg sommaren 1904. Anträffades talrikast på Cir- 
sium oleraceum. 

Bombus soræensis Fagr. 9. Allmän i Pålsjö vid Hel- 
singborg pa Rubus idœus i Juni och Juli 1904. 3 och © 
lefva mest å blommorna på Campanula rotundifolia. 

Bombus soræensis FABrR. var. proteus GErst. Anträffad 
jämte hufvudformen samt på samma lokal. 

Bombus hypnorum L. Ej sällsynt i Helsingborgstrakten 
under Juli och Augusti 1904, träffades vanligen på Campa- 
nula och Cirsium. 

Bombus jonellus Kirs. 1 % funnen i Augusti 1903 i 
Pålsjö backar vid Helsingborg. 

Psithyrus vestalis Fourcr. Mycket allmän i nordvästra 
Skane. Lefver pa Cirsium. 

Psithyrus globosus Eversm. Anträffad i Jordbodalen pa 
Rubus i Juli 1904. 


Harald Muchardt. 


CERAMBYCIDEN AUS BOLIVIEN UND ARGENTINA 
GESAMMELT VON 
FREIHERRN ERLAND NORDENSKIÖLD. 


BESTIMMT UND BESCHRIEBEN VON 
Gh AURSIVIELLUÜS. 


Prioninæ. 


l. Stenodontes spinibarbis L. — Lam. Revis. p. 135. 
I 2. Tatarenda, Bolivische Chaco. 


Cerambycinæ. 


Erlandia n. gen. 


Erlandia inopinata.  AURIV. 


Corpus depressum, supra 
subplanum, setosum. — Caput 
rotundatum, postice in collare 
breve constrictum, prothorace 
paullo latius temporibus magnis 
tumidis; frons brevis, subverti- 
calis; vertex magnus, latissimus, 
fere planus; genz breves, infra 
in dentem validum producte. — 
Mandibulæ magne, curvatæ, sub- 
porrectæ, apice acute et intra 
apicem dente parvo obtuso ar- 
matæ. -— Palpi maxillares palpis 


labialibus fere duplo longiores; articulus ultimus omnium ob- 


conicus. — Oculi rude granulati, intus sat profunde emarginati; 
lobus inferior multo major. — Tuberculi antenniferi subde- 
pressi, sulco lato separati. — Antenne inter oculos insert, 


sed ab oculis longe distantes, medium elytrorum vix attin- 
gentes, 11-articulatæ; scapus fere obconicus, levissime curvatus, 
articulis 3:0 et 4:0 simul sumtis vix brevior; articulus 2:us 
subtransversus, tertio quadruplo brevior; articuli 3—6 obconici 
sensim paullo breviores, setosi; articuli 7—11 lineares, longi- 
tudine æquales; septimus apice setosus. — Fovez antennales 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


a vertice linea elevata obliqua separate. — Prothorax latitu- 
dine paullo longior, deplanatus, ad basin abrupte profunde con- 
strictus, apice levissime emarginatus, ad basin recte trunca- 
tus, utringue pone medium tuberculo laterali minutissimo in- 
structus. — Scutellum valde transversum, apice obtuse rotun- 
datum. — Elytra supra plana, apice conjunctim obtuse rotun- 
data, abdomine breviora. — Prosternum subplanum, ante coxas 
valde elongatum; processus intercoxalis sat latus, apice de- 
flexus. — Processus mesosternalis omnino planus, longus, 
latus, apice emarginatus. — Metasternum longum, prosterno 
fere longius; episterna metathoracis angusta elongata, postice 
acuminata. — Abdomen infra convexum segmentis sex ven- 
tralibus compositum (o7?), segmento ultimo parvo reliquis multo 
angustiore. — Pygidium sat magnum, haud deflexum. — Ace- 
tabula antica rotundata, postice breviter aperta; intermedia extus 
clausa. — Femora compressa, breviter petiolata, extus clavata. 
— Tibiz leviter compressæ, apicem versus paullulum dilatate, 
breviter bicalcaratæ; anticæ apice extus lobatæ. — Tarsi me- 
diocres, 4-articulati, infra spongiosi; articulus primus basin 
versus valde angustatus, subpetiolatus, 2:0 et 3:0 simul sumtis 
vix brevior; tertius profunde bilobatus; quartus elongatus reli- 
quis simul sumtis vix brevior, nodulo basali fere destitutus; 
unguiculi divaricati paronychio nullo. — Genus valde singu- 
lare, generi Dynamostes Pascoe forte affine. 

Die hieher gehörende Art erinnert beim ersten Anblick an 
einer kleinen Passandra oder Parandra, weicht aber von 
diesen Gattungen in allen wichtigen Kennzeichen sehr erheb- 
lich ab. In mehreren Kennzeichen scheint sie aber mit der 
mir nur durch Pascors und LacorpaIREs Beschreibungen be- 
kannten Gattung Dynamostes übereinzustimmen und muss 
vielleicht in der Nähe von dieser gestellt werden. Wegen der 
gerundeten Vorderhüften Kann sie nicht zu den Prioniden ge- 
stellt werden. 

2. Erlandia inopinata n. sp. — Nitida, setosa, castaneo- 
brunnea capite obscuriore; vertice medio nitidissimo ‘et sparse 
punctato, lateraliter dense rude punctato, temporibus infra stri- 
gosis; antennarum articulis 5—11 pube sericea flavicante 
vestitis; prothorace supra disco nitidissimo impunctato vittis 


N 
AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS BOLIVIEN UND ARGENTINA. 207 


duabus punctorum, lateraliter dense rude punctato, opaco; 
prosterno nitido, transversim sulcato parum punctato; elytris 
nitidis subseriatim punctatis; metasterno nitido parce punctato; 


abdomine subopaco, pube sericea grisescente induto. — Long. 
corporis 17 mm., lat. ad humeros 3,; mm. 
Bolivia: Chaco, Tatarenda. — Nur ein Stück; wahrschein- 


lich X. Mus. Holmie. 

3. Chiorida festiva L. 

Ein Pärchen. 

4. Eburia octoguttata GERM. 

Ein 2. — Die erhabenen Flecken der Flügeldecken sind 
kleiner als bei Stücken aus Brasilien. 

D. Periboeum inerme WHITE? 

Argentina: Salta. 

Wuite’s Beschreibung passt gut; das vorliegende Stück 
hat aber eine Länge von 20 mm. und gehört möglicherweise 
einer anderen Art an. 

6. Holopterus longipes Burm. 

Argentina: Puna de Jujuy. — 1 ©. 

7. Clytus (Cyllene) spinifer New. 

Argentina: Quinta; Bolivia: Tatarenda — 1 ©, 2 99. 

8. Dorcacerus barbatus OLiv. 

Bolivia. 

9. Trachyderes sulcatus Burm. 

Bolivia: Tatarenda. — 1 2. Die goldene Behaarung ist 
sehr kräftig und schön entwickelt. 

Lamiine. 

10. Bisaltes bimaculatus n. sp. — Elongatus, brunneo- 
pubescens, griseo-variegatus; fronte, vittis duabus verticis et 5—7 
prothoracis griseis; elytris brunneo-pubescentibus nigrosetosulis, 
ante medium dense griseo-lineatis, pone medium fere unicolori- 
bus brunneis, apice oblique truncatis angulo exteriore dentato; 
metasterno obscure brunneo; abdomine pallidiore grisescente 
segmento primo utrinque macula magna, ovali nigrotomentosa 
ornato; tibiis posticis valde compresso-dilatatis; prothorace 
elytrisque leviter punctatis, punctis vestimento occultis. — Long. 
corporis 11 mm. 

Bolivia: Tatarenda. — 1 Ex. (7°?) Mus. Holmiæ. 


M RATER NE SÅ 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. : 
11. Desmiphora grisea n. sp. — Olivascente-, cinereo- 
et griseo-hirsuta, undique pallido-pilosa; fronte obscure grisea; 
prothorace crista media pilorum griseorum, antice nigrorum et 
longiorum ornato; lateribus prothoracis, humeris et fascia obliqua 
media elytrorum olivascentibus; elytris crista obliqua pilorum albi- 
dorum ante medium fasciculisque binis albis ante apicem ornatis 
ad humeros rude punctatis; antennis griseo-fuscis infra longe 
pilosis, articulis 4—11 basi pallidis. Long. corporis 8—9 mm, 


Bolivia: Tatarenda. — 4 Ex. 
12. Aerenea quadriplagiata Bou. (= pulchella Tuoms.), 
Bolivia; Tatarenda. — Ex 
13. Oncideres stillata n. sp. — Parva cylindrica, cine- 


reo-tomentosa; fronte subquadrata fulvo-tomentosa macula 
magna fusca utrinque sub antennis; antennis fuscis et fusco- 
tomentosis, infra ciliatis, scapo brevi, basi late distantibus; 
prothorace transverso, fere cylindrico basi leviter constricto, 
utrinque tuberculo minutissimo nigro instructo supra fulvoto- 
mentoso maculisque 5 nudis nigris ornato; scutello cinereo- 
pubescente; elytris cylindricis, cinereo-pubescentibus, ad basin 


late nigricantibus, subnudis et granulis parvis nitidis sat dense. 


obsitis, ima basi et pone fasciam guttis fulvis (cireiter 30 in 
singulo) conspersis; usque ad apicem punctis nudis valde 
sparsis impressis; corpore infra toto cinereo-tomentoso; pedibus 
fuscis parte basali femorum fulva. — Long. corporis 11 mm. 


Bolivia: Tatarenda. — 1 Ex. Mus. Holmie. 
Von der am nächsten verwandten ©. guttulata Tuoms. 


durch das kleinere, an den Seiten sehr schwach bewaffnete 

Halsschild, die an der Wurzel mit kleineren Körnchen verse- 

henen und bis zur Spitze sehr deutlich, aber weitläufig punk- 

tierten Flügeldecken, die an der Wurzel breit rothen Schenkel, 

sowie besonders durch die breitere Stirn zu unterscheiden. 
13. Dorcasta (Bebelis) lignosa THoms. | 


Argentina: Quinta. — 1 Ex. 
15. Psapharochrus jaspideus Germ. 
Bolivia: Tatarenda. —- Ein Weibchen, welches viel dunkler 


als unsere Stücke aus Südbrasilien ist und vielleicht einer be- 
sonderen Lokalrasse angehört. 


NÄGRA AF VÄRA FÖR TRÄDGÄRDEN 
NYTTIGASTE INSEKTER. 


Med en tafla. 


Rätt mycket är pä värt spräk redan skrifvet rörande de 
skadliga insekterna, men däremot högst obetydligt om de 
nyttiga. Alla insekter, som ej tillhöra de förra, kan man ju 
anse såsom mer eller mindre nyttiga och lämna dem i fred 
så godt sig göra låter; ty äfven sådana, hvilkas direkta nytta 
man ej känner, kunna gagna genom att utgöra föda för andra 
djur. De nyttigaste, till hvilka man kan räkna sådana, som 
ödelägga kolonier af sköld- och bladlöss eller lefva parasitiskt 
i skadeinsekternas puppor eller larver, hvilka därigenom dödas, 
kan det ju ej skada att känna till, ifall man en eller annan 
gång skulle kunna lämna dem något skydd. 

Då ett träd eller en lägre växt är utsatt för bladlössens 
angrepp, bör man se efter, om bland angriparna finnas nyc- 
kelpigor och deras larver eller flug- och sländlarver i sådan 
myckenhet, att man kan antaga, att dessa skola kunna för- 
göra bladlössen. I så fall böra de få i fred förrätta sitt ut- 
rotningsarbete, och besprutning eller dylikt undvikas, på det 
att man ej skall döda vänner på samma gång som fiender. 

I gördlar, som utsättas för fångst af äpplevecklarelarver 
(äpplemasken), samlas isynnerhet mot hösten flera nyttiga 
insekter för att där öfvervintra. Under sådana förhållanden 
kan det vara mindre välbetänkt att, såsom vanligen tillrådes, 
på vintern eller våren uppbränna gördlarna, hvarigenom äfven 


de nyttiga insekterna skulle dödas. Jag har redan förut fram- 
Entomol. Tidskr. Årg. 25 H. 3, (1904). 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


hållit detta på grund af de iakttagelser, som gjorts vid Ento- 
mologiska Anstalten, och füreslagit ett annat förfaringssätt, 
för att, så långt ske kan, skydda de i gördlarna befintliga 
nyttiga insekterna mot en förtidig undergång. 

Ur gördlar, som suttit på träden till hösten samt sändts 
för undersökning och inlagts i glascylindrar, framkommo 
redan följande april och maj, så snart luften blifvit varmare, 
flera nyttiga insekter, såsom t. ex. nyckelpigor (Coccinella) 
och florsländor (Hemerobius), hvilka öfvervintrat i fullbildadt 
tillstånd, och dessa utsläpptes i det fria. Applevecklarens 
larver och puppor, som voro mycket talrika i gördlarna, läm- 
nade ej fjärilar förrän i början af juni. Alltså först i slutet 
af maj, sedan de nyttiga insekterna aflägsnat sig, och innan 
vecklarefjärilarna utkläckts, kunna gördlarna utan skada ned- 
doppas i hett vatten och skadedjuren förgöras. Sålunda kan 
förfaras utan nämnvärdt besvär, om man aftager gördlarna 
vid vinterns. början och lägger dem i hög under tak, i t. ex. 
en bod eller något skjul, och låter dem där förbli orörda till 
sista dagarna i maj och först då behandlar dem med hett 
vatten, hvarigenom blott vecklarnas larver och puppor dödas. 
Att undersöka, om gördlarna äro bebodda, låter sig ej göra 
utan att skära sönder dem, hvilket ju ej bör ske, då de kunna 
användas mer än en gång. 

Här må nu i korthet anföras blott några af de allmännaste 
och nyttigaste insekterna, då utrymmet ej medger att ens 
uppräkna de flesta af dem. | 

Skalbaggarna. Till denna ordning höra många nyttiga 
insektarter, hvilka alla äro omgifna af ett mer eller mindre 
hårdt skal. Bland dem må omnämnas: Sandjägarna (Cicin- 
dela), tämligen stora insekter med starkt utvecklade och skarpa 
käkar. På sandmarker och vägar i skogsmark träffas ofta 
dessa lifliga insekter sittande på marken, men de flyga hastigt 
upp, då man nalkas dem, för att snart åter slå ned. Den 
allmännaste är vackert grön med hvita prickar på skalvingarna 
och observeras lätt till följd af sin färg. 

Larvmördarna (Calosoma) likna något de förra till formen, 
men äro större, och kroppen är mycket bredare och kraftigare 
byggd. Träffas ofta i träden, där de uppsöka och förtära larver. 


2 
< 


x LAMPA: NÄGRA FÖR TRÄDGÄRDEN NYTTIGA INSEKTRR. 211 

Jordlôparna (Carabus) äro stora skalbaggar, som träffas 
under stenar, på vägar med flera ställen, där de löpa omkring. 
Täckvingarna bilda en aflångt oval figur, äro svarta med me- 
tallglänsande, uppvikta kanter eller koppar- och bronsfärgade 
med rader af upphöjda lister eller glänsande gropar. »De an- 
falla äfven större insekter. Jag såg en gång en sådan i 
färd med att förtära en ållonborre. 

Kortvingarna (Staphylinus), som hafva långsträckt kropp 
och mycket korta skalvingar. 

Nyckelpigorna (Coccinella) hafva en nästan halfklotfor- 
mig kropp. Deras uppgift är i allmänhet att i trädgårdar, på 
åkrar etc. hålla efter de besvärliga bladlössen äfvensom en 
del sköldlöss, och detta ej allenast i larvstadiet utan äfven 
som fullbildade insekter. En enda larv kan ödelägga. en mindre 
bladluskoloni och detta på rätt kort tid, emedan dess aptit är 
förvånande god. I Nordamerika har man gått så långt, att 
personer utskickats till aflägsna länder för att infånga och 
hemföra vissa arter nyckelpigor, hvilka sedan utsläppts, där 
sköldlöss härja. Framgången synes dock ställvis hafva blifvit 
sämre än man väntat. 

En af de allmännast bekanta arterna är Sjuprickiga nyc- 
kelpigan (C. Septempunctata L.). Se tafl. 1 fig. 12. Såväl 
denna som dess larv, fig. 13, äro så lätta att igenkänna efter 
figurerna, att någon beskrifning ej torde behöfvas. Larven sökes 
sällan förgäfves på bladens undersida, där de många bladlus- 
skinnen tillkännagifva . dess; närvaro. Puppan, fig. 14, är 
klumpig och tjock samt sitter orörlig, fästad vid ett blad, tills 
dess förvandling till en gulröd, svartprickig skalbagge inträffar. 
Denna är dock i början blek och mjuk, men blir snart hård. 
Det fullbildade djuret öfvervintrar under torra löf, i barkspringor 
med flera ställen. Från dess knän utsipprar en gul, skarp 
vätska, som påstås lindra tandvärk. 

Flugorna eller Två-vingarna. Inom denna mycket artrika 
insektordning finnas många nyttiga, bland hvilka blott några få 
af de viktigaste här kunna omnämnas och dä i första rummet 
Gers ok 

Sväfflugorna (Syrphus e. Scæva), af hvilka mänga under 
hela sommaren träffas i trädgårdar eller på fälten, hvarvid 


> 


D 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


de stundom besöka blommor, synnerligast à umbellater. Sitt 
namn hafva de fâtt, emedan de under soliga och varma dagar 
hastigt flyga omkring i kretsar och emellanät stanna samt 
hälla sig stilla pä en enda fläck i luften, dä de frambringa ett 
skarpt pipande ljud. De flesta äro metallfärgade med gula 
tvärband eller fläckar på bakkroppen. Larverna, figg. 4, 5 
och 6, äro mjuka, något påminnande om sniglar, afsmalnande 
bakåt och vanligen gulaktiga, grå eller gröna med röda, hvit- 
grå eller mörkare linier eller i vinkel ställda tvärstreck. Med 
sina svartaktiga ätverktyg hugga de efter bladlössen, och då 
en sådan träffas, blir hon snart utsugen tills blott skinnet är 
kvar. Pupporna äro päronformiga, med utstående andrörs- 
mynningar å den bakre, smalare ändan. De sitta fästade på 
bladen, äro vanligen bruna, ibland med spår efter larvens 
teckningar på ryggen. 


Hit hör den mycket allmänna Trädgårdssväfflugan (Scava 
Ribesu L.), fig. 1. Fig. 2 larven och fig. 3 puppan. 


Mänfläckiga sväfflugan (Sc. Pyrastri L.) är längre och 
jämförelsevis smalare samt har tvä rader halfmänformiga 
fläckar, tre i hvarje, pa bakkroppen. 

Ett annat släkte är Sphærophoria, hvars arter hafva lang 
och smal bakkropp. Den allmännaste torde vara Sph. Scripta 
Ieee: a Sara 

Parasitflugorna (Tachina) utgöra en mycket artrik grupp, 
och deras hvitaktiga, fotlösa larver lefva inuti andra insekters, 
mest fjärilarnas larver, hvilka da aro dömda till undergang. 
Flugornas larver förtära det inre af sina värdar dock endast 
sadana delar, som äro af mindre vikt för lifvets bibehällande, 
pa det att de icke skola dö, innan parasiterna äro färdiga att 
forvandlas till puppor. Dessa äro som man kallar tunnlika, 
af aflangt oval form, skalet bildadt af larvhuden och vanligen 
mörkbrunt samt hvilande i jorden. Flugorna äro merendels 
svarta eller gra med svarta fläckar och streck; bakkroppen 
ar vanligast svart med hvitgräaktigt skimrande fläckar och 
streck eller ock i sidorna rödgul Det mest karaktäri- 
stiska hos dem är de långa och styfva borsten pa krop- 
pens Ofversida. Har ma blott omnämnas ett par af de 252 


4 


‘, LAMPA: NÅGRA FÖR TRÄDGÅRDEN NYTTIGA INSEKTER. 203 


arter, som Zerrerstepr beskrifver i sin Diptera Scan- 
dinavie. 

Bandade parasitflugan (Tachina Fasciata Fair), fig. 8. 
Fig. 9 puppan. Dess larver har man funnit i larverna till 
björnspinnaren (Arctia-Caja L.) och löfskogsnunnan (Ocneria 
Dispar L.). 

Vanliga parasitflugan [Zachina (Echinomyia) Fera L., 
fig. 10, som har bakkroppen rostgul med svart ryggstrimma. 

Den största af våra arter, Zachina Grossa L., är svart 
med gult hufvud och .sa stor som en liten humla. En del 
arter äro däremot ej större än husflugan. 

Rofflugorna (Asilus) äro bland de största inom ord- 
ningen och hafva en tämligen smal Kropp. De vistas vanli- 
gen i skogsmark och sitta på trädstammar eller stubbar, hvar- 
ifrån de göra kortare utflykter för att fånga sitt rof, hvilket 
består af hvarjehanda insekter, till och med smärre skalbag- 
gar, hvilka de utsuga med sina snabelliknande mundelar. Då 
de synas hålla sig ej endast till skadeinsekter utan äfven 
andra, som kunna vara af nytta, torde de böra betraktas 
som mindre viktiga i ekonomiskt hänseende. Larverna lefva 
i sandjord af växtämnen och blifva därigenom af ingen be- 
tydelse. 

Gula rofflugan (Laphria Flava L.), fig. 11, är allmän i 
barrskog äfvensom Stora rofflugan (L. Gibbosa L.), som är 
svart med gulraggigt hufvud samt hvithårig på de tre sista 
bakkroppsringarna. Den uppnår ända till 30 mm. längd. 

De mindre arterna, tillhörande släktet Åsilus, äro vanligen 
grå till färgen och vistas mer i trädgårdar och å fälten samt 
komma någon gång in i husen. 

Florvingarna eller Florsländorna kallas de insekter, 
hvilkas fyra vingar äro indelade i en myckenhet små fält. Lar- 
verna äro aflånga, plattade, sexfotade och afsmalnande mot båda 
ändar, samt försedda med långa, krökta och tånglika käkar. Dessa 
äro dessutom smala och ihåliga samt kunna användas både 
såsom sug- och bitverktyg. De äro mycket rofgiriga och ut- 
suga en myckenhet bladlöss. 

Sländorna flyga blott långsamt medelst sina tunna och 
stora vingar, hvilka under hvilan äro takformigt hoplagda. 


5 


. En Le TS ; eT Er CE 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


De lägga äggen på ett något egendomligt sätt på bladen, i 
det de fästa dem i ändan af trådar eller skaft, fig. 18, hvar- 
för man fordom trodde, att de voro svampar. 

Vi hafva egentligen blott två släkten, hvilkas öfvervä- 
gande nytta är obestridd, nämligen: 

Stinksländorna, äfven kallade Guldögon (Chrysopa), eme- 
dan ögonen äro guldfärgade och starkt glänsande. Fig. 17. Nam- 
net stinksländor hafva de fått i följd af den vidriga lukt, de vid 
beröring afgifva. Deras vingar äro långa och vattenklara, 
hvarigenom de små och mycket talrika vingfälten starkt fram- 
träda. Larvernas utseende synes af.fig. 16. En art träffas 
ofta under den kallare årstiden inne i rummen och plägar 
flyga omkring ljuslågan, tills den bränner sig till döds. 

Bladluslejonen (Hemerobius), fig. 15, äro mindre än 
föregående och hafva vattenklara, marmorerade eller bruna, 
till och med nästan svarta vingar. Larverna likna stinkslän- 
dornas, men äro vanligen betäckta af bladlusskinn, som de 
hopsamlat på ryggen till en sorts beklädnad. 

Till denna insektordning höra dessutom flera släkten, så- 
SOMMES 

Klosländorna (Panorpa), som hafva en snabelformig mun 
samt bakersta kroppsringen klumplikt utvidgad, med ett par 
mot hvarandra böjda utskott. Vingarna tämligen genomskin- 
liga med tre bruna tvärband och fläckar. 

Ormsländorna (/vap/idia) hvars hufvud är fästadt på en 
läng hals samt slutligen de bekanta trollsländelika 

Myrlejonen (Myrmeleon). Hur deras larver lefva i af 
dem förfärdigade, trattformiga gropar i sanden, i hvars botten 
de ligga gömda och med sina länga käkar gripa nedfallande 
insekter, torde af de flesta vara kändt. 

Nu äterstär blott att omnämna ännu en insektordning, 
men denna mycket artrik, nämligen: 

Steklarna, inom hvilken finnas säväl skadliga som nyttiga 
djur. De hafva nästan alltid fyra genomskinliga, af ribbor 
eller nerver genomdragna vingar. De s. k. Parasitsteklarna 
äro mycket nyttiga, i det de lägga sina ägg utanpä eller inuti 
skadeinsekters larver. Deras larfver lefva vanligen i värd- 
djurets kropp under liknande förhällanden som parasitflugornas. 

6 


ÅS i 
DES. 


Xx LAMPA: NÅGRA FÜR TRÄDGÅRDEN NYTTIGA INSEKTER. 215 


Förpuppningen sker antingen utanför eller inuti den döende 
larven. Kälfjärilns larver t. ex. angripas och dödas slutligen af 
larverna till en liten parasitstekel, af Wanreom kallad “Gulbenta 
smabuken* (Microgaster Glomeratus L.). Värddjuret lefver så 
att säga med litet lif tills de manga parasitlarverna uttränga ur 
dess kropp. Dä detta skett, samlas dessa pä ett ställe à ett blads 
undersida i en klunga och bilda smä, svafvelgula kokonger, 
hvilka af mången tros vara kälfjärilns ägg och följaktligen 
dödas. Detta är, som man ser, ett stort misstag, som länder 
till skada, då de små kokongerna, ofta ett femtiotal, komma 
att lämna kanske hälften så många förstörare af kålmaskar. 

Andra, lika små parasitsteklar, lefva uti fjäril- eller andra 
puppor, t. ex. Puppmördaren, (Dauts.), Pferomalus Puparum 
Swep., ibland i hundratal. De angripna pupporna få en mör- 
kare färg än vanligt och böra ej förstöras. Pteromalinerna 
äro lätt igenkända därpå, att deras framvingar sakna den 
mörka fläcken i framkanten äfvensom alla längsribbor. De äro 
vanligen gröna och metallglänsande samt utgöra en mång- 
fald arter. 

De s. k. Äkta parasitsteklarna äro ofta ganska stora 
insekter, som lägga ett eller flera ägg inuti eller utanpå andra 
insekters larver, hvilka därigenom synas föga lida, utan fort- 
sätta att äta och växa samt gå i puppa. Då parasiten för- 
puppats, dör likväl värddjuret. Många arters honor hafva en 
mer eller mindre lång äggläggningsapparat, medelst hvilken de 
kunna ätkomma och »sticka» värddjuren, äfven då dessa äro 
gömda i springor och dylikt. 

Den å taflan befintliga fig. 19 framställer en art af släk- 
tet Pimpla, nämligen P. Arctica Zerr., hvars afkomma träf- 
fas i pupporna af nunnan (Ocneria Monacha L.) samt gräs- 
flyet eller »gräsmasken» (Charaeas Graminis L.) och är myc- 
ket allmän, isynnerhet mot slutet af dessa skadedjurs härj- 
ningar. ; 

En annan familj består af de s. k. Rofsteklarna, bland 
hvilka märkas: | 

Sandsteklarna (Mellinus), som hafva kort bakkropp, 
fästad genom ett päronformigt skaft, och lägga sina ägg i 
af dem själfva utgräfda gångar i jorden eller gammalt trä, 

7 


nas RO Retest i a 
216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


dit de släpa larvfödan, bestaende af insekter, larver eller spind- 
lar, som genom ett sting förlamats, sa att de ej vidare kunna 
forflytta sig fran stället. 

Gräfsteklarna (Pompilus) hafva aflangt äggformig bak- 
kropp, fastad medelst ett smalt skaft, och vistas pa sandmar- 
ker, där de lefva ungefärligen pa samma sätt som de füre- 
gaende. 

Larvödaresteklarna (Sphex) hafva smal bakkropp, fästad 
medelst ett langt, smalt och stjalkliknande skaft, och äro ganska 
stora insekter, som füda larverna med fjärillarver, eller spind- 
lar, flugor, gräshoppor etc. 

Fig. 20 framställer Vanliga larvôdarestekeln (Ammo- 
phila Sabulosa L.). 


Förklaring öfver taflan. 


Fig. 1. Allmänna trädgårdssväfflugan (Sceva [Syrphus| Ribesi L.). 

» 2. Larven och 3 puppan. 

» 4, 5 och 6. Sväfflugelarver. 
7. Spherophoria Scripta L. 
8. Bandade parasitflugan (Tachina Fasciata FALL.).- 9. Puppan. 
10. Vanliga parasitflugan [7 (Zchinomyia) Fera 1. 

» 11. Gula rofflugan (Zaphria Flava L.). 

» 12. Sjuprickiga nyckelpigan (Coccinella Sepiempunctata L.). 


13. Larven och 14 puppan (förstorad). 

15. Bladluslejonet (Hemerobius). 

17. Stinkslända (CÆrysopa). 16. Larven. 18. Äggen. 

19. Parasitstekel (Pzmpla Arctica ZETT.). 

20. Vanliga larvödarestekeln (Ammophila | Sphex] Sabulosa L.). 


Sven Lampa. 


UR DEN MODERNA, PRAKTISKT ENTOMOLOGISKA 
EFFFERATUREN:. » I. 


AF 


ALBERT TUEEGREN: 


I likhet med füregäende ar sammanfüras har under denna 
rubrik en del smärre referat af entomologiska uppsatser med 
praktiskt syfte. 


I. Besprutningar, utrotningsmedel m. m, 


Kolsvafla är ett välbekant och mycket användt medel 
mot alla slags insekter och har användts särskildt für att ut- 
rota sadana,som i större mängder förekomma inomhus, t. ex. 
skadliga skalbaggar eller smafjarillarver uti sädes- eller mjül- 
magasiner. Resultaten ha i allmänhet prisats som synnerligen 
goda, och särskildt har Kolsvaflan användts pa grund af det 
relativt ringa besvär, som genom användandet af densamma till- 
skyndas. Man har tillslutit rummen så noga som möjligt samt 
i förhällande till dess kubikinnehäll inställt en afvägd kvantitet 
af vätskan, som sedan lämnats att förgasas. Ett kraftigt be- 
vis på medlets stora duglighet skulle följande lämna. Utbredd 
inom alla Nord-Amerikas stater förekommer allmänt en liten 
skalbagge, Lasioderma serricorne, amerikanernas »tobacco 
beetle». Arten päminner till utseendet och storleken om vär 
lilla brödgnagare (Sıtodrepa panicea). Den förekommer i to- 
baksmagasinen stundom i oerhörda mängder och genomborrar 
och förstör såväl råmaterialet som färdiga och förpackade 


I 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


tobaksprodukter t. ex. cigarrer. Äfven andra vegetabiliska 
produkter lär den för öfrigt ej försmå. I ett rum om circa 
2,000 kbmtr, berättar Hinps, inställdes 35 st. bleckskälar och 
placerades så nära taket som möjligt. Hvarje bleckkärl fylldes 
med i medeltal nära 2 kg kolsvafla, hvarpå magasinet tillslöts 
under 22 timmar. Efter denna tid öppnades det åter och fick 
lufta ut under circa tre kvarts timma. En granskning af varu- 
lagret gaf vid handen, att på hundra döda baggar anträffades 
en lefvande. Detta till och med i tjocka packor eller i lådor, 
som till större antal stodo packade på hvarandra. Resultatet 
förefaller lysande och kostnaderna relativt ringa! i förhållande 
till den sålunda skyddade varans värde. Huruvida Hınps till- 
räckligt noga gjort förstudier rörande skalbaggarnas frekvens 
i packorna och speciellt, om före »rökningen» några döda 
skalbaggar anträffats, framgår ej af hans uppsats. Resultatet 
förefaller öfverdrifvet glänsande. 


Kopparhaltiga besprutningsvätskor. 


Oaktadt dessa vätskor äro att betrakta som uteslutande 
fungicida d. v. s. svampdödande, torde det dock vara lämpligt 
med några örd omnämna dem här. I allmänhet användas de 
ju i förening med kejsargrönt. 

Talrika försök ha under de senaste åren gjorts för att 
utfinna ett ämne, som kunde ersätta kopparvitriolen, och sär- 
skildt ha dessa förorsakats af stegring af priset på ämnet. Så 
har man ersatt medlet med kadmium-, zink- och nickelvitriol. 
Härvid framgick, att ej något af dessa ämnen kunde jämföras 
med kopparvitriolen. Blott nickelsulfatet lämnade ett tämligen 
godt resultat. Särskildt då det gällde besprutning mot Pere- 
nospora. I sammanhang med dessa undersökningar fram- 
hålles, att om till en 0,75 %-ig kopparvitriollüsning tillsättes 
0,1 Kaliumpermanganat, resultatet af besprutningen blir i manga 
afseenden bättre. 

S. k. sockrad kopparkalkvätska användes :stundom, hvar- 
vid sockret tillsatts hufvudsakligen för att förläna vätskan 


2 | u. ra) . . x . i 
Circa 66 kg ätgick = kostnad circa 175 à 200 kr. (inberäknadt ar- 
betskostnad). Kostnaden kan möjligen nedbringas ännu mera, dä väl kol- 
svafla i större parti torde kunna levereras till ett pris af 50 à 75 öre pr kg. 


5 


TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 219 


större vidhäftningsförmäga. Man hade misstänkt, att en dylik 
sockrad lösning skulle locka till sig bin och på grund af kop- 
parhalten skada desamma. Jacky anställde med tanke härpå 
en serie experiment, som tydligen afvisade denna misstanke. 
I hvilken form sockret än bibragtes vätskan, lämnade bien den 
orörd. Försöken lämnade äfven som resultat, att sockret 
ingalunda hade den förmåga, som man åsyftat. Hvarken vid- 
häftningsförmågan ökades, ej heller kunde någan annan för- 
del påvisas. 

För beredandet af bordeaux-vätska torde man uteslutande 
böra begagna sig af sött vatten. I Dalmatien, där man under- 
stundom i kusttrakterna lider brist på denna vara, har man 
gjort försök med hafsvatten. Resultatet blef ogynnsamt, i det 
bladen af därmed besprutade vindrufvor torkade ut och blefvo 
ljusröda. Resultatet förklaras af vattnets relativa rikedom på 
klornatrium och klormagnesia. Blad, besprutade med enbart 
klornatrium, koksalt, blefvo efter regn likadana. 

Gentemot insekter har i några fall användts uteslutande 
besprutning med kopparkalk-vätska. Man har därvid trott sig 
finna ett tämligen godt resultat gentemot Yponomeuta-arter, 
diverse fjäril- och stekellarver m. fl. I det stora hela taget 
torde medlet anses vara i detta syfte tämligen obetydligt, hvar- 
för en användning af enbart detta ämne eller t. ex. bordeaux- 
vätska torde afrädas. 


Arsenikhaltiga besprutningsvätskor. 


Kejsargrönt torde väl fortfarande få anses vara ett af de 
kraftigaste insekticida medlen. Dock torde andra arsenikhal- 
tiga ämnen vara af fullt ut, om ej af större betydelse än detta. 
Bland dem träder i främsta rummet ett ämne, som blifvit be- 
nämndt »disparin» eller »gypsin» på grund däraf, att man till 
en början använde medlet i Amerika gentemot trädgårds- eller 
löfskogsnunnan (Lymantria dispar). En synnerligen nog- 
grann och på statistiska beräkningar stödd redogörelse öfver 
medlets användbarhet gentemot äpplevecklaren (Carpocapsa 
pomonella) lämnas af E. D. SANDERSSON, föreståndare för den 
entomologiska försöksstationen i Delaware, U. S. A. Och af 
särskildt komparativt intresse är, att han samtidigt beräknat 


ei 


I 


NS LTE ER 
ANS dr 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


verkningsresultatet af besprutning med kejsargrönt. Dispari- 
net tillverkas af natriumarseniat och blynitrat eller blyacetat, 
af hvilka blynitrat är att föredraga. Proportionerna bestäm- 
mas af blyoxiden och arsenikpentoxidens kvantitativa samman- 
sättning, hvarför tillredandet af ämnet fordrar ganska nog- 
granna manipulationer. 

En föreställning om disparinets förträfflighet lämnar nedan- 
stäende tabell: 


o 
© 


Disparin, tva gånger besprutnin Disparin, en gang besprutnin 
I D d I , 


Plockad frukt Fallfrukt | Plockad frukt Fallfrukt 


| 


Frisk | Stungen || Frisk | Stungen Frisk | Stungen 


F | 
| Frisk | Stungen | 


| | 

| 82% ”/o | 335 for] 95. Jo |" dis 2/0 | 66 "lo | 72 Vo | 204 Vo | 164 Vo | 

| | | 
Ingen besprutning | Kejsargrönt, 2 gänger besprutning 

| | 

| Plockad frukt | Fallfrukt Plockad frukt Fallfrukt 


| 
| 
| 
| 


0 | 0/ 
| 29 lo PS VOL | 


414; ie | 64 Sö 


| 
Frisk nee Frisk | Stungen Frisk | Stungen Frisk | Stungen 
| a | 
| 
I 


10, fö 12,5 oe 12,7 i 


Af denna tabell framgar ju tydligt, att en besprutning 
med detta medel fullt uppväger tvänne besprutningar med 
kejsargrönt, och att tvänne besprutningar med disparin faktiskt 
reducerat den stungna frukten till ett minimum. Kommer så 
härtill, att detta medel visat sig mycket mera motståndskraf- 
tigt mot regn än hvad fallet är med kejsargrönt. Medlet lider 
af det felet, att det är åtskilligt dyrare än kejsargrönt, men 
à andra sidan uppväges ju denna olägenhet därigenom, att 
man törhända kan bespara sig en andra besprutning. 

Relativt goda resultat har man äfven uppnått genom be- 
Sprutning med blyarseniat plus en mindre kvantitet melass. 
Af detta medel användes 100—240 gr. blyarseniat med 1 
liter melass pa 100 liter vatten. Medlet har med stor fördel 
användts gentemot en Galeruca-larv på almblad. 


TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 221 


I. Skadedjur på fruktträd, 


Apelglasvingen (Sesia myopæformis BKH.). — Orsaken 
till kräftskador a fruktträd har man ofta tillskrifvit larverna 
af s. k. glasvingar, men lika många gånger har man oppo- 
nerat sig mot detta antagande. REICHELT har emellertid 1901 
i Pomologische Monatshefte framhållit hurusom åtminstone i 
vissa fall apelglasvingen kan vara den första direkta orsaken. 
Larven af denna lilla fjäril lefver som bekant under barken på 
äpple- mera sällan päronträd och gör under denna utanpå 
knappt iakttagbara gångar. Efter tvänne öfvervintringar för- 
puppas densamma i juni eller juli. Om nu puppan framtränger 
på ett ställe, där barken förut varit alldeles frisk, plägar såret 
vanligen växa ihop, annorlunda om den framkommer på stäl- 
len, som förut varit skadade genom t. ex. snitt och nu äro 
öfvervuxna. Pa dylika ställen lägga honorna nästan omedel- 
bart sina ägg, hvarefter de unga larverna borra sig in i üf- 
verväxningsväfnaden och framkalla därvid särbildningar, som 
i hög grad påminna om kräfta. Denna fjärilart lär förekomma 
tämligen allmänt i Kristianstadstrakten. 

Sköldlöss. ALLEN har proberat åtskilliga medel mot sköld- 
löss, hvarvid han funnit varm hartsblandad fiskolja vara verk- 
sammast. Blandningen utgöres af 1,92 kg harts, 3,7; liter 
fiskolja, 0,96 kg natronlut och 100 liter vatten. Före använd- 
ningen förtunnas lösningen med 1,000 liter vatten. Natron- 
luten löses i kokande vatten, hvarefter hartsen tillsättes pul- 
veriserad och slutligen fiskoljan. MarcHar har gjort en del 
liknande försök. Han förordar som verksammast en bland- 
ning af följande sammansättning: 150 gr. sesamolja, 100 gr. 
fotogen, 200 gr. såpa och 600 gr. vatten. Det hela utspädes 
före användandet med 1,050 gr. vatten. 

Clercks minerarmal (Lyonetia clerckella L.). — Denna 
lilla fjäril förekommer ju rätt ofta och är ganska välbekant 
på grund af de slingrande gångar larven åstadkommer i blad 
af äpple- eller päronträd. Understundom kunna rätt svåra härj- 
ningar uppkomma, hvilka äfvenledes äro bland de svåraste 
att motarbeta. Fjärilen har åtminstone i England trenne ge- 
nerationer om året. Larver efter öfvervintrande honor på- 


5 


222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


träffas där redan så tidigt som i april. Sedermera kommer 
andra generationen i juli och augusti samt den tredje i sep- 
tember och oktober. Mot en insekt, som uppträder så inten- 
sivt hela vegetationsperioden, har man enligt THEOBALD, för så 
vidt ej enbart plockning af angripna blad är tillfyllest, blott 
tvänne utvägar, antingen att sent på hösten, då sista genera- 
tionens larver och puppor ännu finnas i bladen, förstöra löf- 
verket alldeles genom en kraftig arsenikhaltig vätska (!) eller 
ock att tidigt på våren bespruta träden med fotogen-emulsion. 
Det förra medlet torde lida af det felet, att det för en tid 
nedsätter trädets växtkraft, det senare kan blott användas, om 
ej regn kommer och förstör medlets verkningar. 
Äpplebladloppan (Psylla mali Försr.). — Det medel, som 
hufvudsakligen användts mot detta ofta mycket svåra skade- 
djur, har varit såpvatten och kvassia. Men under alla är 
tycks ej medlet ha samma goda verkningar. Skulle det visa 
sig, att en vår- eller sommarbesprutning med detta ämne ej 
hjälper, torde en besprutning på hösten? med fotogen-emulsion 
vara af god nytta, då en mängd fullbildade individer, som 
skulle ötvervintra(?), då gå om intet. Besprutning vintertid med 
kalilut, kaustikt kali, torde vara af synnerligen god verkan. 
Beträffande Päronbladloppan (Psylla pyricola Först.) 
framhåller Britton åtskilliga tänkvärda förhållanden. Äggen 
ha visat sig nästan alldeles ınotständskraftiga mot fotogen- 
emulsion. Till och med om äggen doppats i denna vätska, 
ha larverna framkläckts. För att en besprutning härmed mot 
larverna eller de fullbildade skall göra nytta, bör den äga rum 
antingen tidigt på våren eller efter ett starkt regn. Som be- 
kant afsöndra dessa insekter i likhet med bladlössen’ en s. K. 
honungsdagg, en sötaktig klibbig vätska (exkrementer!), som bre- 
der ut sig öfver djuren själfva och öfver de angripna växtsdelarna. 
Denna vätska hindrar fotogen-emulsionen antagligen till en 
del åtminstone tränga in i växtdelarna. På våren medan 
larverna äro små, är afsöndringen af honungsdagg relativt 
obetydlig och efter ett regn torde detta ha löst eller afsköljt 
större delen af densamma. Äfven besprutning med såpvatten 


2 "0 NE EEE f Er . u... 
Från THEOBALDS Report 1904. Hos oss i augusti eller början af 
september. 


6 


KE 
TULLGREN: UR DEN! MOD.-PRAKT. SENT. EITTERATUREN. II. 223 
(/, kg såpa på cirka 15 liter vatten) har visat sig vara ett 
brukbart medel. 


lll. Skadedjur på köksträdgårdsväxter. 


Ärtbaggen (Bruchus pisi L.). — Angående denna vidt 
spridda och synnerligen obehagliga snyltgäst på ärter fram- 
håller FLETCHER några synpunkter värda ta i betraktande. Det 
vanligaste utrotningsmedlet torde numera vara ärternas »bet- 
ning» med kolsvafla. I allmänhet göres detta på våren före 
sådden. FLETCHER anser däremot proceduren böra företagas 
omedelbart efter skörden, dels emedan kolsvaflan är betydligt 
verksammare under den varma årstiden, dels emedan ju even- 
tuellt en del skalbaggar kunna hinna komma fram på våren 
före ärternas behandling med kolsvafla. För att ärtbaggarna 
radikalt skola utrotes fordras en behandling af 100 kg ärter 
med 60 gr. kolsvafla under 48 timmar. Mycket sent utsäde, 
som af många förordats, anser han vara olämpligt, enär är- 
terna då lätt utsättas för att bli angripna af mjöldagg. Att 
under en sommar förvara ärterna i tätt slutna säckar, anser 
han vara ett godt sätt, emedan ärtbaggarna då kläckas men 
ej komma ur säckarna utan dö, detta särskildt som ärternas 
groningsförmåga ej minskas genom ett dylikt förfaringssätt. 

Sparrisbaggen (Crioceris asparagi L.). —  Gentemot 
detta skadedjur, som ju är tämligen vanligt i Tyskland och 
annorstädes, rekommenderar en författare plantornas »besprut- 
ning» med följande: pulveriserad kalk 74 kg dito svafvel 25 
kg och 1 kg insektpulver. »Besprutningen» sker medelst den 
välbekanta guttaperkasprutan tidigt på morgonen medan bladen 
äro fuktiga. Upprepas trenne gånger med tre dagars mel- 
lanrum. 

Enligt samma författare, ZACHAREWISCH, kan detta medel 
med fördel användas äfven mot 

Kålfjäriln (Pieris brassicæ L.). — Enligt en annan för- 
fattare, BourGEoïs, kan mot detta skadedjur användas trenne 
medel. 

l. Plantornas beströning regniga dagar med pulveriserad 
osläckt kalk, ett längsamt men godt medel; 


7 


EL OLS TT PORTO ee ee 
I Lu de 


224. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


2. Besprutning med tobaksdekokt till. 10 liter vatten och 
300 gr. säpa. 

3. Besprutning med en blandning af 50 gr. svafvellefver, 
300 gr. säpa och 10 liter vatten. 

Harkrankar (77pula sp.). — Bland skadelarver, som lefva 
under jordytan, äro harkranklarverna bland de vanligare. Flera 
arter äro kända som svära skadedjur. Som bekant angripa 
de säväl fina som grofva rötter och underjordiska stamdelar, 
hvilka de strax under jordytan afbita eller genomborra, men 
understundom har man iakttagit dem i verksamhet ofvan jord, 
i färd med att afbita utlöpare fran jordgubbplantor, detta sär- 
skildt nattetid och vid ljumt väder. Larverna föda sig hela 
äret om, undantagandes när marken är frusen. Gräsvallar och 
rotsaksland äro de mest omtyckta platserna. Ur THEOBALDS 
»First report on Economic Zoology» har jag hämtat följande 
framställning af de vanligaste medlen mot dessa skadedjur. 
Att totalt utrota dem i gräsvallar torde vara omöjligt, men åt- 
skilligt kan göras för att minska deras talrikhet. I trädgårds- 
land kan man däremot komma till bättre resultat. 

Först och främst kan åtskilligt göras för att hindra och 
minska äggläggningen: 1) genom att hålla borta under hösten 
allt långt gräs och höga växter på de ställen, man vill skydda; 
2) genom skarp och tung vältning af gräsvallarna vid den 
tiden, då insekterna svärma; härigenom dödas stora mängder 
honor; 3) genom att väl utdika fuktiga lokaler, ty sådana äro 
särdeles omtyckta, och.4) genom upplöjning tidigt på hösten, 
efter det gaskalk strötts ut och fått ligga några dagar. 

Radikalast är den gamla metoden att bränna af grässtub- 
ben och plöja. På grund af att larverna nattetid ta sig upp 
till jordytan, rekommenderas körning med ringvält. 

I trädgårdsland kan man använda som fångstmetod torf- 
plattor, hvilka äro synnerligen omtyckta äggläggningsställen. 
Gräskanter kring rabatter eller köksväxtland äro därför härdar 
för skadedjuren. : 

I blomsterrabatter m. m. kunna larverna lätt utrotas med 
tillhjälp af kolsvafla, som sprutas in i marken. Härtill åtgår 
ungefär 15 gr. kolsvafla till I kvmtr. Detta medel bör an- 
vändas sent på hösten eller tidigt på våren. 

8 


å 


NN 
TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 225 


Kålflugan (Anthomyia [Phorbia) brassicæ Boucht). Be- 
träffande denna art, som äfven gjort sig rätt kännbar i vårt 
land, framhåller samme författare åtskilliga användbara utrot- 
ningsmetoder. 

Svårast angripna äro tydligen sådana lokaler, där kålarter 
odlats under en följd af flera år. Det vanligast använda medlet 
är utströning af kalk, men resultatet är i allmänhet tvifvel- 
aktigt, då ena gången insekten försvinner, andra kanske fort- 
lefver i oförminskad mängd. Bättre är att djupplöja fältet 
och under några års tid odla andra än korsblomstriga växter 
på detsamma. Alla angripna kälplantor böra naturligtvis 
- brännas. I Amerika har börjat användas en metod, som är 
föga dyrbar och som hittills lämnat det bästa resultatet. Af 
tunn tjärad papp låter man förfärdiga rutformiga eller runda 
plattor om en decimeters diameter eller något mera. Dessa 
klippas upp från ena kanten till centrum, där ett litet hål 
klippes ut. Så sättes denna skifva omkring växten nere vid 
marken. På detta sätt få flugorna ej tillfälle lägga sina ägg 
på roten, och de nykläckta larverna kunna ej krypa så långt- 

I trädgårdar kunna plantorna med fördel vattnas med en 
blandning af Karbololja och såpa. !/, kg hård och !/, kg 
mjuk såpa! lösas i 3 å 4 liter kokande vatten och omkring 
1/, liter karbolsyra blandas häri. Det hela utspädes med 30 
gånger så mycket vatten. ; 


IV. Skadedjur på vindrufvor. 


Vindrufvecklaren (Conchylis ambiguella H.). — Denna 
lila fjäril, som är utbredd öfver störte delen af Europa, är 
onekligen ett af de svåraste skadedjuren på vindrufvor. Den 
uppträder ofta periodvis. Efter en fyraårig härjning minskas 
eller rent af försvinna insekterna. Larverna, som lefva inuti 
bären, synas vara nära nog oåtkomliga med besprutningsvät- 
skor. Därför praktiseras i allmänhet fångst af fjärilarna. 
Denna äger rum nattetid medelst fångstlampor, eller ock fångas 


* Antagligen menar författaren med hård och mjuk såpa respektive grön- 
och kärnsäpa. Enbart grönsåpa torde göra bättre nytta. 


Entomol. Tidskr. Årg. 25. H. 3 (1904). I5 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


de på med sött lim 6fverdragna ytor. Bland besprutningsvät- 
skorna rekommenderas särskildt sädana, som äga stark lukt, 
hvarigenom fjärilarna hindras att lägga ägg. Särskildt rekom- 
menderas en vätska af följande sammansättning: 


Kopparviitol..en ne zer 1 Kg 
RARE 29... ra WB 
»RUDINAD. ee ern 1,5 
Vatten 2:2. Re os ees 100 liter. 


Kopparvitriolen och kalken lösas som vanligt vid tillre- 
dandet af bordeaux-vätska uti 90 liter hett vatten och »rubi- 
nan» uti 10 liter, hvarefter de olika vätskorna blandas samman. 
Rubina är det italienska namnet pä ett ämne, som tillredes af 
lika delar trätjära och mättad natronlut. Ämnena kokas sam- 
man och lösas sedan i vatten, som antar en brunröd färg, 
hvaraf namnet har sitt ursprung. 

Besprutningsvätskan användes: 1) sä snart de unga skotten 
blifvit 10—12 cm länga, men bör dä blott vara hälften sä 
stark, 2) några dagar före eller efter blomningen och 3) under 
förra hälften af juli (detta i mellersta Europa). 


Spinn (Tetranychus). Dessa uppträda mycket ofta på 
drufvor, hvarvid förorsakas rödfärgning af bladen jämte de- 
formationer på de gröna delarna. Under förutsättning att 
skadedjuren öfvervintra på stam och grenar rekommenderas 
bortskärning och bränning af alla m. el. m. lösa barkflisor, 
hvarefter bepenslas med 10 %-ig svafvelsyra eller 40 % järn- 
vitriol. Behandling med kokhett vatten torde äfven vara för- 
delaktigt. 

Vin-gallkvalstret (Eriophyes vitis TaAND.). På vindruf- 
blad uppträder understundom liksom på t. ex. lind och andra 
löfträd en slags gallbildning, som fordom antogs vara en svamp 
och som därför erhöll det vetenskapliga släktnamnet Erineum. 
Gallbildningen består däruti, att på bladets undersida, mera 
sällan dess öfversida, uppstå små hvitaktiga fläckar liknande 
sammetsdynor. Dessa utgöras emellertid af hår, som vuxit 
till i hög grad och antagit synnerligen abnorma former, blifvit 
greniga, blåslika o. s. v. Orsaken till denna abnormitet är 
att söka hos en mängd mikroskopiskt små djur, tillhörande 


Io 


TULLGREN : UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 227 


de gallbildande acariderna. Dessa suga ur bladets safter och 
härvid uppkommer äfvenledes en slags giftretning à hären. 
Erineum-bildningen har äfven som följd, att bladen bli för- 
sedda med bläsliknande upphöjningar, som ofta starkt rödfär- 
gas. Mot detta skadedjur har särskildt i Frankrike med stor 
framgång användts rökning med svafvel under slutet på våren 
och början af sommaren. Under vintern brukar man behandla 
stammarna med kokande vatten. Sticklingar sättas under 10 
minuter i 68-gradigt vatten, hvarigenom ägg och på dem be- 
fintliga acarider dödas. 


V. Skadedjur på sädesslagen. 


Sädesjordlöparen (Zabrus lenchrioides Gorze = gibbus 
Fagr.). Beträffande detta skadedjur — ej alla carabider få så- 
ledes räknas till de nyttiga insekterna — har nyligen italiena- 
ren Porta lämnat värdefulla upplysningar. I Italien framkom- 
mer skalbaggen ur marken i slutet af juni. Om dagarna håller 
den sig dold i jorden, men om nätterna går den upp och 
äter sönder axen. När säden är slagen, går den åter ner i 
marken till ett djup af anda till 40 cm. Här förblir den till 
midten af september, dä höstregnen börja. Den angriper nu 
höstsäden och fortsätter därmed till midten af november, da 
parningen äger rum. Äggen läggas i jorden och efter 10—12 
dagar kläckas dessa, hvarefter larverna angripa sträna ofvan 
jord. Under hela vintern till inemot april fortsätta larverna sitt 
förstörelseverk och i maj förpuppas de. Stundom är skal- 
baggen 2-arig (Italien). 

Porra rekommenderar följande utrotningsmetod. De an- 
gripna fälten begränsas af i jorden nerstuckna bleckremsor. 
Därinnanför placeras på 4 a 5 meters mellanrum glacerade 
krukor eller glasburkar, som till randen nergräfvas i jorden. 
Sådana ställen, som begränsas af t. ex. vattenfyllda diken, 
behöfva ej omgärdas med bleckremsor. Under sina nattliga 
ströftåg falla skalbaggarna i krukorna och kunna ej komma 
därifrån, då de sakna flygvingar. Insekten är dess bättre 
mycket sällsynt i Sverige. 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Spannmälsvifeln (Calandra granaria L.). Gentemot detta 
skadedjur meddelar HOFFMANN några nya råd. Alla säckar, 
förrådskärl, siktar o. s. v. böra behandlas med kolsvaflegas 
under 24 timmar. Säden tål emellertid ej en så lång behand- 
lingstid. Efter 6 timmar inverkar gasen ofördelaktigt på sädes- 
kornens groningsförmåga, därför bör efter denna tid alla skal- 
baggar, som nu äro afdomnade eller skendöda, samlas upp 
medelst sikt eller aspirator och därefter brännas. Därefter 
kan säden värmas upp till 50 à 60 grader, hvarvid afkomman 
förstöres. I stället för kolsvafla kan med fördel användas 
anilinvatten, kloroform eller koiklorid. Spannmålsvifveln dör 
efter 24 timmar i en med anilinångor mättad luft. Väggar, 
tak, pelare o. s. v. böra. bepenslas med 1 kg anilin löst i 30 
liter vatten. 

Dvärgstriten (Jassus sexnotatus FALL.). Denna lilla in- 
sekt har äfven i vårt land gjort sig känd som skadedjur på 
sädesbrodd, rotfrukter och baljväxter. För att döda ägg och 
larver rekommenderar STEGLICH följande förfarande. Vid mulet 
väder eller på morgnarna medan daggen ligger på besprutas 
angripna platser med 5 kg såpa, 1 kg lysol på 100 liter vatten. 
Ungefär 1 liter vätska bör användas till 1 kvmtrs yta. Där- 
efter djupplöjes platsen, till dess inga gröna växtdelar Synas, 
hvarefter den öfverköres med en lätt vält. Efter 8 à 10 dygn 
kan ny sådd utan fara äga rum. 


VI. Skadedjur på prydnadsväxter. 


Rosenskottstekel (Monophadnus elongatulus KLuG.). — 
Beträffande detta djurs lefnadssätt meddelar SCHLECHTENDAL 
åtskilliga iakttagelser. I maj uppsöka honorna ännu ej ut- 
vecklade rosenskott. Hon borrar uti undersidan af blad- 
skaften utan att såra kärlsträngen. I såret lägges ett ägg. 
Efter några dagar uppträder en liten dyna eller upphöjning på 
det angifna stället. På tionde dagen kläckes ägget, och den 
lilla snöhvita larven borrar sig nu in i årsskottet, företrädesvis 
invid de ännu mjuka taggarna. Här äter den sig en gång 
rätt upp i skottet och här tillbringar den en tid af 2 till 3 

12 


*{ULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 229 


veckor, hvarefter den borrar sig ut och förpuppas i jorden, 
Stundom byter den om plats, gar öfver till ett nytt skott. 
I april och maj följande ar framkomma steklarna. Pa samma 
sätt ungefär lefver en annan växtstekallarv (Ardis plana 
KREUc:). 


VII. Skadedjur på löfträd. 


Almlöfbagge (Galeruca xanthomelena L.). Denna i mel- 
lersta Europa allmänna och i värt land äfven funna skadeinsekt 
har MENEGAUX gjort till föremål för en del undersökningar. I 
allmänhet är Ulmus campestris mest utsatt for åverkan, men 
äfven andra arter angripas. I Frankrike framkommer skalbaggen 
i slutet af april, och i slutet af maj läggas äggen till antalet 15 å 
20 i 2 à 3 rader pa ôfver- eller undersidan af bladen. Första 
dagarna i juni framkomma larverna. När dessa nätt en längd 
af ungefär 7 mm. gä de ner i jorden att förpuppas. Efter 
atta dagar framkommer skalbaggen, som sedermera üfvervintrar. 
Författaren rekommenderar att kring trädets fot pa marken 
utbreda mossa eller hö, som tid efter annan borttages och 
brännes med däri befintliga larver. | 

Mot en amerikansk art (Galerucella luteola Mürr.), som 
antagligen är densamma som föregående, rekommenderar FER- 
NALD besprutning med: 


He Natniumarsemat: Kanal: 120 gr. 
Blyaceratına ma ar 330 » 
VENEN ee ET ANT. RE Se lOGPHEeller 

DHSETSALSTONE er EN EA QOS Er. 
Black RATER en 240 » 
MATE LL ARR UE ee 100 lit. eller 

3) Säpa BARON OT LAS AN 25-280 kg 
BORN PUR 200 lit. 
Werten N AR an 100 » eller 

LINBDIO DEEE M Mn AR «PAS me, Po 1 del 


Wien See, TERRASSER 3 delar. 


to 
Go 
io) 


OM ETT NYTT SKADEDJUR PA JORDGUBBAR 
AF 


ALBERT TULLGREN. 


Den 18 maj vären 1903 erhöll Statens Entomologiska 
Anstalt ett meddelande från Hofjägaren Åsbrink å Djurgården, 
att ett honom tillhörigt jordgubbland var illa medfaret af in- 
sektlarver. Vid ett besök i hans trädgård visade det sig, att 
nästan samtliga jordgubbsplantor voro mer eller mindre skadade 
af en stekellarv, som. förefanns i stor mängd. Plantornas blad 
voro delvis förstörda af dem, så att många gånger blott skaftet 
plus en liten del af bladskifvan och midtnerven voro kvar. I 
allmänhet anträffades blott 1 à 2 larver à hvarje angripet blad. 
De sutto antingen grensle öfver sårkanten i färd med att äta 
eller lågo raklångt utsträckta på bladet i bladkanten. De voro 
synnerligen karakteristiska, till följd af att hela kroppen var 
beklädd med tättsittande, grofva, mer eller mindre klufna taggar. 

I allmänhet angripa larverna i början bladspetsen, hvar- 
efter de sedermera undan för undan göra inskärningar i bladet 
längs sidonerverna ända in till hufvudnerven. Angripna blad 
bli därför vanligen ganska karakteristiska, i det de från spetsen 
räknadt få en djup, bred, mer eller mindre vinkelformig in- 
skärning, som ofta blott lämnar en fjärdedel eller mindre kvar 
af bladytan. 

Hvilken art stekellarven tillhörde kunde med till buds stående 
litteratur ej utredas, och i de tillgängliga praktiska handböckerna 
fanns ej heller omtalad någon enda sågstekel såsom skadedjur 


I 


*, TULLGREN: OM ETT NYTT SKADEDJUR PÄ JORDGUBBAR. 231 


på jordgubbar. Af stort intresse var således att få reda på 
insekternas namn och något om deras lefnadssätt, hvarför jag tog 
hem till Anstalten en mängd larver för uppfödning. De utpla- 
cerades nu på några jordgubbsplantor i kruka och syntes 
trifvas utmärkt väl. Redan omkring den ?{/, började larverna 
krypa ner i jorden för att öfvergå till puppa. Blott några få 
cm. under jorden spunno de en 8 mm. lång oval kokong af 
svartbrun färg, på ytan tätt belagd med jord- och gruspartik- 
lar, till följd hvaraf kokongen var fullkomligt osynlig. Jag 
väntade nu få se steklar framkomma under loppet af juli, då 
det ju kunde antagas, denna art i likhet med flere andra stekel- 
arter frambringade tvenne generationer om året, detta så mycket 
mer, som sommaren var gynnsam och förpuppningen ju ägde 
rum ganska tidigt. Emellertid . väntade jag förgäfves, först 
den 4 maj innevarande år visade sig de första steklarna. En 
närmare granskning af djuren gaf vid handen, att de tillhörde 
arten ; 


Blennocampa geniculata STEPH. 


Arten, som jag för att konstatera riktigheten af min be- 
stämning låtit granska af den framstående specialisten på såg- 
steklar, Pastor Fr. Konow i Mecklenburg, är enligt denne iden- 
tisk med D/. alternipes Tuoms. och Bl. confusa KNw. och är 
ej att förväxla med D/. geniculata (Hrc) THoms., hvilken nu- 
mera föres till annat släkte, Monophadnus Hrc. 


Beskrifning. Den fullbildade stekeln är omkring 5 mm. 
lång, till färgen helt och hållet glänsande svart med undantag 
af de båda främre benparens knän och skenben, som äro mörkt 
gråhvita. Vingarna äro tämligen mörka, svartgrå. I öfrigt 
vill jag blott hänvisa till C. G. THomson Hymenoptera Scan- 
dinavie Tom. I, pag. 219 och till FR. W. Konow Tenthredini- 
de Europee (Deutsche Entomol. Zeitschrift, Jahrg. 1890, p. 
234 och 249). 

Larven är som nykläckt till färgen nästan hvit med ljus- 
brunt hufvud. Hela ryggen är besatt med smä utväxter, ord- 
nade i dubbla rader, transversellt ä hvarje kroppsring. Hvarje 
utväxt (tagg) var delad i tvenne korta, liklänga, i spetsarna 


> 


232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


PAST 


kulformigt afrundade grenar, hvilka voro riktade framät 
och bakåt i kroppens längdriktning. Utvaxterna på sista 
kroppsringen voro enkla. Hufvudet var finludet med korta 
uppstående hår, starkt glänsande. Fullvuxen blir larven ljus- 
grön med en mörkare, fin ryggstrimma. Hufvudet är fortfarande 
ljusbrunt, fast svagare, delvis grönt. Ryggens utväxter bli 
taggar, som i spetsen delas i tvenne ytterst fina, skarpspet- 
sade grenar. Sista ryggringen bär hufvudsakligen enspetsade 
taggar och den första 1—5-klufna dylika. L. omkring 15 mm. 


Biologi. 

Som nämndt började steklarna framkomma den 4 maj 
innevarande år. Kanske något tidigare än i det fria. De hade 
under vintern stått ute och intogos i insektariet i medio af 
april. Temperaturskillnaden mellan det fria och insektariet 
torde vara synnerligen obetydlig, så att steklarna i alla hän- 
delser ej ha kunnat komma så särdeles många dagar för 
tidigt. För att kunna observera äggläggningen m. m. insläpp- 
tes de genast på en jordgubbsplanta under en glascylinder. 
De voro alla honor. Nästan omedelbart började de under- 
söka bladen, sprungo lifligt omkring, med antennerna i stän- 
dig rörelse. Här och hvar gjorde de en liten undersökning 
med sågen, tydligen i afsikt att lära känna bladytans fasthet. 
Slutligen tycktes de bestämma sig för ett ännu ej utvuxet 
blad och några bladknoppar, och på dessa höllo de sig seder- 
mera så godt som uteslutande. Blott en och annan lade ägg 
på de större bladen. Orsakerna till att de unga bladen voro 
mest "frekventerade torde kunna bero på tvenne omständig- 
heter. Dels hade på dessa ôfversidans ‘epidermis ännu ej 
blifvit så fast, och dels voro dessa ännu hopvecklade blad 
synnerligen lämpliga att få fotfäste på. När en stekel syntes 
vilja såga i något af de större bladen, skedde detta alltid längs 
kanten af bladet, aldrig midt på ytan. Med ena sidans ben 
grep stekeln ett fast tag i själfva kanten, och med andra sidans 
ben arbetade insekten sedan länge och väl, innan den fick ett 
säkert grepp i någon liten upphöjning eller spricka i ytan. 
Som regel sågade steklarna i bladets öfversida och längs kan- 
terna. Blott i ett enda fall iakttog jag en stekel såga i undersidan. 


5 


2 


1 


combats dns fé EST YI 


‘, TULLGREN: OM ETT NYTT SKADEDJUR PÅ JORDGUBBAR. 233 


Sä snart steklarna orienterat sig, började de pa allvar 
med äggläggningsarbetet. Hos denna art liksom hos mänga 
andra sägsteklar syntes äggläggningen således äga rum utan 
föregående befruktning. 


Äggläggningen tar en tid af circa 4 å 5 minuter och fort- 
sättes med korta mellanrum större delen af dagen. När en 
stekel ämnar förrätta denna viktiga akt, skaffar den sig först 
och främst ett kraftigt fotfäste, hvilket är af vikt för en effek- 
tiv sågning. Därefter höjes den främre delen af kroppen så 
mycket som möjligt och böjes bakkroppen i en båge mot 
bladytan. Sågen genomborrar så ytan, och kroppen börjar 
göra sågande rörelser upp och ned. När sågen trängt in en smula 
‘bli rörelserna mera riktade bakifrån och framåt i båge, så att 
sågspetsen kommer att gå mellan bladets båda epidermislager. 
Samtidigt härmed lyftas analklaffarna rätt upp. Så småningom 
skjutes sågapparaten in, tills ändtligen allt är klart. Den så- 
gande rörelsen afstannar, och insekten sätter sig så att säga 
för att »värpa». Kroppsidorna utföra nu komprimerande rö- 
relser, hvarvid ägget sakta och varligt utprässas. Ägglägg- 
- ningsapparaten drages därpå sakta tillbaka, hvarefter en liten 
rengöring (?) af könsdelarne vidtar. Stekeln prässar ut en liten 
hvitgrön slemmassa, som med bakbenen småningom afskrapas. 
Detta upprepas vanligen ett par gånger. Sannolikt utgöres 
väl detta slem af bladingredienser, som fastnat på ägglägg- 
ningsapparaten. Så fort denna lilla procedur är förbi, är stekeln 
åter pigg och liflig. Flyger kring i buren några slag, orien- 
terar sig och börjar ånyo lägga ägg. 


När man med mikroskop undersöker en bladbit, i hvilken 
stekeln lagt ett ägg, synes blott en ytterst svag upphöjning 
på undersidan, pa ôfversidan märks knappast såret förr än 
dagen efter, då särkanterna blifvit bruna. Såret kontraherar 
sig antagligen i någon mån. Under alla förhållanden synes 
det vara nödvändigt, att ägget sammanprässas något för att 
kunna komma genom sårmynningen. 


Äggläggningen började den 5 maj och var afslutad den 
9, dä alla steklarna — 10 till antalet — träffades döda på 
burens botten. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Le) 
eo 
rs 


Den 14 maj üppnades en ägghäla i bladet och ägget fram- 
togs. Det var till fargen alldeles hvitt och nästan genomskin- 
ligt. Till formen ovalt-äggformigt, nagot plattadt — och lag 
i bladet, med spetsen vänd mot bladspetsen. I denna ända 
af ägget syntes genom skalet embryots ögon och mundelar 
såsom små brunfärgade fläckar. Embryot ligger krumböjdt 
på sidan. Det framtagna ägget tycktes i det närmaste kläck- 
färdigt, enär embryot gjorde ganska starka rörelser, hv arigepgm 
till och med ägget förflyttades ett stycke. 

Samma dag den 14 maj iakttogos de första larverna. De 
syntes omedelbart lämna sin plats inuti bladväfnaden och borra 
sig ut genom undersidan. Den 16 voro omkring ett tjog 
larver framkläckta och hade nu börjat göra åverkan å bladen. 
Härvid angripes bladens undersida, och smärre hål uppstå här 
och hvar i bladskifvan. Ofta lämnas dock öfverhuden kvar 
som en tunn genomskinlig hinna. | 

Mellan den 17 och 24 maj hade jag ej tillfälle observera 
larverna. Sistnämnda dato befunnos de emellertid ha tillvuxit 
afsevärdt i storlek, och den skada djuren gjort å jordgubbs- 
plantan var rätt betydlig. Plantan ägde tre större blad. Af 
dessa var ett i det närmaste oskadadt. Ett som tydligen varit 
mycket rikt äggbelagdt, var synnerligen illa åtgånget. Hela 
bladytan var perforerad och nätverket hängde visset kvar. De 
tämligen starkt ludna sågtänderna i bladkanten voro orörda. 
Larverna hade sedan lämnat bladytan för att öfvergå till ett 
nytt blad. I förbifarten hade bladstiälken ganska illa massa- 
krerats. Oaktadt dess tjocklek var den på ett ställe i det 
närmaste afbiten, och här och hvar syntes stora urätna gropar. 
Af det tredje bladet återstod egentligen blott skaftet, i hvars 
topp larverna sutto tätt samlade. Larvernas längd utgjorde 
vid denna tidpunkt ungefär 8 mm. 

Den 6 juni voro larverna fullvuxna. Förstörelsen af plan- 
torna går allt raskare undan, och till och med blomknopparna 
afätas. Bladen ha nu i allmänhet den karakteristiska form 
med djupa vinkelformiga inskärningar i spetsarne, som i början 
af denna uppsats omnämnts. Om dagarna ser man aldrig 
larver i verksamhet, men hvarje morgon synas nya spår af 
deras glupskhet. 


ul 


* TULLGREN: OM ETT NYTT SKADEDJUR PÅ JORDGUBBAR. 235 


Gifvet är, att man under uppfödningsförsök ej alltid kan 
fä larverna fördelade i normalt antal pa plantorna. Förstörelse- 
verket blir därför i allmänhet större, men sättet hvarpä detta 
sker, bör dock kunna vara det samma, som i det fria, sär- 
skildt om man bemödar sig hälla säväl växter som djur under 
omständigheter sa lika naturen som möjligt. 

Den 8 iakttog jag sista stadiet i larvens utveckling. Den 
hade nu bytt om skinn och hade därvid förlorat alla taggarna 
a ryggen. Till färgen var den enfärgadt grön. Den 15 juni 
började larverna krypa ner i jorden i och för förpuppning och 
den 25 samma mänad hade samtliga försvunnit. 


Ofversikt af pa /ragaria lefvande växtsteklar. 


A. Larven saknar fötter pa buken. Lyda lucorum F. 
B. » med » » » 
a. Inalles 20 fötter; larven tämligen platt och tätt härig. 


Cladius difformis Paxz. 
b. Inalles 22 fötter. 
*, Ryggen med långa greniga taggar. 
Blennocampa geniculata Srevu. 
Ryggen utan taggar. 
l. Ryggen med tre rader svarta fläckar och 
mellan dessa tva rader orangegula dylika. 
L. 20—23 mm. Abia sericea L. 
2. Blekgrôn, ryggen med nätformiga bruna teck- 
ningar: 15-18" mm. 


Poecilosoma liturata GoNEL. 


KK 


~ 


Ofversikt af hittills kända taggförsedda Blennocampa-larver. 


A. Endast tväspetsade taggar. Larven lefver pa hallonbuskar. 
Ljusgröon med mörkare, korthärigt hufvud; hjässan 
svartaktig; mellan Ogonen tre svarta fläckar. Hvarje 
ryggsegment med tva transversella rader tuklufna taggar. 
L. 9—10 mm. BI. alternipes Ki. 

; (= BI. cinereipes THoms.) 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


B. Taggar 1— 5-spetsade. 

a. Lefver pä jordgubbsplantor. Ljusgrön med mörkare 
fin längsstrimma à ryggen. Hufvudet svagt stö- 
tande i ljusbrunt med tre mer eller mindre tydliga 
ljusbruna fläckar på pannan. Svarta ögon. Huf- 
vudet korthårigt. Hvarje ryggsegment med undan- 
tag af det första med en dubbel tvärrad taggar. 
Dessa äro i allmänhet tuklufna. De längst åt si- 
dorna belägna äro antingen treklufna eller ock sitter 
en tuklufven och en enkel tagg intill hvarandra. 
Sista kroppsringen bär i första ledet trenne taggar, 
af hvilka den mellersta är tvåklufven, de båda andra 
enkla. I andra raden sitta sex taggar, af hvilka 
de fyra mellersta aro enkla; de öfriga tuklufna. 
Första ryggsegmentet bär enkla till 5-klufna taggar. 
C5 mm: Bl. geniculata STEPH. 

(= Bl. alternipes Tuons.) 

b. Lefver pa daggkäpa (Alchemilla vulgaris) och älg- 
gräs (Spiræa ulmaria). Ljusgrün med mörk rygg- 
strimma. Hufvudet ljusbrunt med svarta ögonfält. 
Hvarje ryggsegment med tvä rader tuklufna -taggar 
utom a första segmentet, som bär fyrspetsade och 
det sista, som bär hufvudsakligen enspetsade taggar. 
L. 12—13 mm. BI. tenuicornis Kv. 

(= Bl. uncta Tuons.) 

c. Lefver pa blähallon (Rubus cesius) och andra hallon- 
arter. Ljusgrön med mörk ryggstrimma. Huf- 
vudet grönaktigt rödgult med svarta ögon. Första 
ryggsegmentet med tre- till femklufna taggar, hvarje 
följande segment med två rader tuklufna taggar. 
Sista ringen med enkla taggar. L.-15 mm. 

Monophadnus geniculatus Hrc. 
(= Bl. geniculata Tuons.) 


NI 


Ltd SST +. À, Se À à 


i} 
Oa 
SI 


OM S. K. HONUNGSDAGG. 


Fä äro de personer, som ej med undran innevarande 
sommar iakttagit den ovanligt starka klibbighet, som vidlädit 
bladen af vära buskar och löfträd, företrädesvis ek och lind. 
Bladverket har redan på långt håll lyst i solskenet, som om 
det varit starkt fernissadt, och har man djärfts taga i bladen, 
ha de fastnat vid fingrarna, och när man velat lösgöra dem, 
har man kunnat draga ut den klibbiga vätskan i långa trådar. 
Värst torde detta fenomen varit i lindalléerna. På sandgångarna 
har man kunnat få se stora mörka fläckar af klibbig vätska, 
som sipprat ner från träden, och har man stått under ett 
träd och spejat efter den mystiska orsaken till allt detta, har 
man kunnat känna liksom ett fint duggregn från träden. 

Sen gammalt benämnes detta naturfenomen honungsdagg, 
och åsikterna rörande dess uppkomst ha under de gångna 
tiderna varit af högst växlande art. Redan Prinius omnämner 
honungsdaggen i sin Naturalis historia, och förfäktade han 
den åsikten, att luften genomgick en reningsprocess, hvarvid 
de obrukbara ämnena i denna form utsvettades från firmamen- 
tet. GALENUS åter antog det vore jordens dunster, som kon- 
centrerades till denna klibbiga vätska. Sedermera varierade 
åsikterna något. En del tillskrefvo honungsdaggen ett meteo- 
riskt ursdrung, andra åter kommo fram med den mera natur- 
liga åsikten, att växterna själfva utsvettades densamma. 
Genom ett pris, som af Svenska Vetenskaps Akademien 1741 
utfästas för frågans definitiva lösning, blef det ändtligen klar- 
het. Genom Rearmur’s (1742) och Lecue’s (1765) undersök- 
ningar blef det uppdagadt, att honungsdaggen var af animalt 


I 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


ursprung. Det var helt simpelt exkrementerna af en oändlig 
mängd bladlöss, som hålla till pa bladens undersida. Och om 
man gör sig besvär med en liten noggrannare undersökning, 
kan man lätt öfvertyga sig om, att denna lösning är den enda 
riktiga. På undersidan af ekbladen finner man i stor mängd 
en liten platt gul eller grå bladlus, Myzocallis quercus Katr., 
och på lindbladen en annan med svartfläckiga vingar, Calli- 
pterus tie Lin. I ar ha dessa förekommit i ovanligt stor 
mängd. Med ett förstoringsglas kan man vidare se, huru 
som från dessa afsöndras en alldeles glasklar liten droppe, 
som ofta slungas bort med stark fart. Detta upprepas myc- 
ket ofta. Dropparna falla ner på de undervarande bladen, 
samla sig småningom i större mängder, rinna utför bladen 
och ner på marken. Naturligt är, att en så stark ansamling 
af s. k. honungsdagg ej kunnat äga rum i år, om sommaren 
ej varit så torr. Regnet skulle eljest Sköljt af den undan för 
undan. 

Honungsdaggens betydelse för växterna kan sägas vara 
i hufvudsak skadlig. Därigenom att bladen öfverdragas med 
denna klibbiga vätska tilltäppas alla klyföppningar, hvarigenom 
en normal transpiration förhindras. Vidare bildar honungs- 
daggen den allra präktigaste jordmån för alla slags svamp- 
sporer. Och slutligen locka ju som bekant den till sig en 
mängd myror, hvilka, om de infinna sig i lagom mängd, nog 
kunna vara af nytta, därigenom att de döda fjärillarver och 
andra skadedjur, men snarare väl skada växterna, om de, som 
ofta är fallet, infinna sig i tusental. 

Albert Tullgren. 


ANSLAG TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN. 


Kungl. Maj:t har liksom under föregående år och med 
samma villkor beviljat Föreningen för 1904 ett anslag af ett 
tusen kronor, för att sätta den i stånd till fortsatt utgifning af 
sina »Uppsatser i praktisk entomologi». 

Sven Lampa. 


to 
ex 
© 


EEITBRATUR. 


low. uno Breish>Lepidoptera.. - Vol-~ 4. London 
1904. 8:0. 535 sid. och fôrfattarens porträtt. 


Efter blott ett och ett halft ars mellantid har ater ett digert band af 
detta förtjänstfulla arbete utkommit. Detsamma omfattar fortsättningen och 
slutet på de i England förekommande Sphingiderna och behandlar stellata- 
rum, elpenor, porcellus, celerio, livornica, gallii, euphorbice, nerii, pinastri, 
ligustri, convulvi och alropos. Hufvudvikten är i detta arbete lagd pa fram- 
ställningen af arternas lefnadsförhällanden och utvecklingsstadier, och man 
finner därföre noggranna och utförliga fran alla häll hopsamlade uppgifter om 
allt, som man i detta hänseende kan önska veta. För att gifva läsaren en 
bättre föreställning om arbetets innehåll må anföras, att under hvarje art 
utförligt behandlas följande hufvudpunkter: imago; könsskilnader; gynandro- 
morphism; variation; äggläggning; ägget; larvens lefnadssätt; larvens lifstid 
och tillväxt; beskrifning af larven i alla dess olika stadier; puppan; närings- 
växter; vistelseort; lefnadsvanor; flygtid; fyndorter inom Storbrittanien (mycket 
utförligt angifna) samt utbredning utanför Storbrittanien. Äfven i senare 
fallet lämnar förf. med stor flit från alla håll sammanförda uppgifter, så att 
några fullständigare nog ej finnas inom litteraturen. Sverige och Norge sam- 
manfattas under titeln »Scandinavia», och uppgifter anföras ur Entomologisk 
Tidskrift samt WALLENGRENS, LAMPAS, SIEBKES, SCHÖYENS och flere andras 
arbeten. Förf. synes dock äga något oklara föreställningar om Skandinaviens 
geografi, ty man finner sådana uppgifter som »Uplandia—Stäket (SANDAHL); 
Upsala (TRYBOM); Lyngör (STRAND)» och »Norway— Christiania, Odalen, Hede- 
markia (SIEBKE), Hunneberg (LAMPA)». Det enda i Sverige anträffade exem- 
plaret af Zivornica omtalas sålunda: »CEstergothland, one (AURIVILLIUS), Hofby, 
one (THEDENIUS), Eneby (KINDBERG)», hvaraf man får det intryck, att tre exem- 
plar skulle tilivaratagits hos oss. 

Det stora intresse, som förf. hyser för utvecklingsstadierna, och de nog- 
granna studier han i detta fall gjort, synes hafva förledt honom att lägga så 
stor vikt vid mindre afvikelser i larvernas och puppornas byggnad, att han 
ansett sig böra upprätta skilda släkten, så snart någon olikhet förefinnes emel- 
lan två arters utvecklingsstadier, äfven om de utbildade insekterna ej kunna 
skiljas annat än genom teckningen, som hittills ej ansetts tillräcklig såsom 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


släktkarakter. Följden af denna allt för långt gående sträfvan är, att hvarje släkte 
blott får en art, samt att släkt- och artbegreppen nästan komma att samman- 
falla. Enligt min åsikt kan detta ej vara af någon vetenskaplig nytta, men 
väl i hög grad verka afskräckande på hvar och en, som vill studera en grupp. 
När härtill lägges, att förf. hör till dem, som anse, att de i HÜBNERS Tenta- 
men! anförda, men ej med ett enda ord kännetecknade familje-namnen 
(»stirpes») skola anses såsom prioritetsberättigade släkt-namn, så må man ej 
undra på, att hans namn à våra välbekanta svärmarefjärilar förefalla oss främ- 
mande. I sammanhang härmed må erinras om, att W. ROTHSCHILD och K. 
JORDAN nyligen utgifvit »A revision of the Lepidopterous family Sphingidæ», 
ett arbete af synnerligt hügt vetenskapligt värde, som utfôrligt behandlar alla 
hittills kända (772) arter af denna familj. I detta i öftigt så förtjänstfulla 
arbete hafva förf. uppställt en alldeles ny princip för bestämmandet af ett 
släktes typ. De förklara, att den först i hvarje släkte upptagna arten skall 
vara släktets typ, och lyckas genom denna godtyckligt antagna princip, som 
bland annat står i strid mot LINNÉS tydligt uttalade åsigter och mot de be- 
stämmelser, som senast blifvit gillade af den zoologiska kongressen i Berlin, 
alldeles omkasta betydelsen af några af våra vanligaste släktnamn. Mot denna 
egendomliga princip uttalar sig TUTT på det bestämdaste i förordet till sitt 
arbete, och det är mig ett nöje att instämma i hvad han där säger. Det är 
ej här platsen att närmare behandla denna viktiga fråga, till hvilken jag vid 
annat tillfälle torde få återkomma, utan jag vill endast här lämna en öfversikt 
af de namn, som enligt TUTT samt ROTHSCHILD & JORDAN skulle tillkomma 


° “i ; : a ee 
vara svenska svärmare. Reflexionerna torde göra sig själfva. 


Tutt. (1904). ROTHSCHILD & JORDAN. (1903). 
Hemaris fuciformis I. Heemorrhagia fuciformis I. 
Hemaris tityus L.(= bombylif. Aucr.) » tityus L. 
Sesia stellatarum IL. Macroglossum stellatarum IL. 
Daphnis nerii L. Deilephila nerii I. 
Eumorpha elpenor I. Pergesa elpenor IL. 
Theretra porcellus L. »  porcellus IL. 
Phryxus livornica ESP. Celerio livornica ESP. 
Celerio gallit ROTT. » gallii RoTT. 
Hyles euphorbiæ L. > euphorbie I. 
Hyloicus pinastri L. Hyloicus pinastri I. 
Sphinx ligustri I. » ligustri L. 
Agrius convolvuli JT. Herse convolvuli L. 
Manduca atropos L. Acherontia atropos I. 
Mimas tilie IL. Mimas tilie IL. 
Smerinthus ocellata I. Sphinx ocellata I. 
Amorpha populi L. Amorpha populi |. 


| 1 Ett arbete à 2 sid. 4:0, som väl blifvit tryckt, men säkerligen aldrig 
funnits till salu i bokhandeln. 


Chr. Aurivillius. 


I trädgården nyttiga insekter. 
I : 7 & 


, ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT ARG. 25, 1904. TAF. 2. 
N 


Fig. 1—%, 10—18 Autor delin. Fig. 8, 9 S. Olhsson delin. 
Sv. Tr. Bol. E. & Co. J. Cederquist, Auto. 


Hos Entomologiska Fôreningen i Stockhoim 

RL finnas till salu: 

Uppsatser i Praktisk Entomologi, med statsbidrag ut- 
gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Med föl- 
jande färglagda taflor: Ärg. I; Hvetemyggan, 2. 
Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. 
Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- 
lar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver Entom. 
Anstalten, 9. Nunnan, 10. Löfskogsnunnan, 11. 
Hvitax- o. Slokornflyet, 12. Malfjärilar inom hus 
samt tvä okolorerade öfver Nunnan, 13. Tallspin- 
naren, 14. Nägra af-vära för trädgärden nyttigaste 
RAR OR EN NA AR NER ER 0 Kreti25 
Vid rekvisition hos Entomologiska Anstalten, Al- 
bano, lämnas enskilda ärgängar à 1 kr. och 75 
öre, dä minst tio tagas pa en gang. 

Svensk insektfauna: 


2. Rätvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS » —: 50 
3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af 
NNGVEISIOSTEDT FACES ran chen >» =, 50 
13. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar, 1. 

ADAG al (CHRS AURIEVIERIDSE EISEN et — 


Till Salu: Ett antal i bästa skick varande insektlädor från d:r 
LL FE. HAGLUNDS samlingar, dels af papp med inre glas- 
lock (storlek 23 X 32 cm), dels dubbla, synnerligen väl gjorda, af trä (24,, X 36 
cm), à resp. 2 och 2: 75 kr. 

Närmare upplysningar lämnas från Riksmuseets entomologiska afdelning. 


I Västafrikas Urskogar. 


Natur- och djurlifsskildringar från en zoologisk resa i Kamerun 
af 


YNGVE SJÖSTEDT. 


Med talrika illustrationer efter fotografier, laveringar och akvareller samt I karta. 


Det är jägarens, och zoologens lif i den tropiska urskogen, iakttagelser 
vid exkursioner och marscher under denna färd, som här framläggas, de intryck, 
som fängslat sinnet vid anblicken af de skiftande bilderna fran en främmande, 
storslagen natur. 

Arbetet är affattadt i en populär och lättfattlig form, så att det allt- 
igenom blir njutbart och underhållande för hela den stora allmänheten. 


I Västafrikas Urskogar 


blir försedt med talrika illustrationer efter hufvudsakligen fotografier, visande 
scener ur infödingarnes lif o. s. v., landskaps-, vegetations- och djurbilder m. m. 
Det prydes dessutom af ej mindre än 10 st. planscher, tryckta i färger efter 
akvareller och utförda enkom för detta arbete. En större karta öfver den del 
af den afrikanska kontinenten, som denna resa gällde, skall äfven ätfölja ar- 
betet. Med ett ord: inga kostnader hafva sparats för att göra arbetet så läro- 
rikt och underhållande samt i fråga om den yttre utstyrseln så värdigt som 
möjligt. Arbetet utkommer i omkring 18 på hvarandra raskt följande häften 
till ett pris af 50 öre pr häfte om minst 32 sidor. 

Subskription mottages i alla boklådor, där äfven de första häftena nu 
finnas tillgängliga. Stockholm i sept 1904. Fröléen & Comp. 


INNEHÅLL: IEEE 


ADLERZ, GOTIFRID, Utvecklingen ör ett Poliszes-samhälle ............... $ 
— —, Om cellbyggnad och tjufbin hos 77achusa serratule. Panz.... 
AURIVILLIUS, Cur., Cerambyciden aus Bolivien und Argentina, gesam- 


melt von Freiherrn ERLAND NORDENSKIÖLD ...... ale SS NGN 
en , sitter ER PRE nn ae ee 
FELSCHE, CARL, Berichtigung , Era een. ee a NUS 
HeLLeR, K. M. Rüsselkäfer aus Kamerun gesammelt von Eh DE. er 


YNGVE SJÖSTEDT 1. un ne ae OS TI STRESS 
KIEFFER, J. J., Beschreibung einer neuen Cynipide aus Ramee 
Lamps, Sven, Entomologiska Föreningens högtidssammankomst 4 


Grand Restaurant National den 14 december 1903......... — 
— —, Några af vara för trädgården nyttigaste insekter .......... sede ae 
— =, Anslag till Entomologiska: Föreningen............ u Re 
MJÖBERG, ERIC, Eneneue-Forficulide’ Vi. 0.1022 sier ER EEE 
— —, Nagra för var fauna. nya’insekter...,.... CCR h 
MUCHARDT, HARALD, Nya fyndorter för Coleoptera......... FAN ee REITER 
— —, Bidrag till humlornas och snylthumlornas utbredning ......... » 
Rep., Entomologiska stipendier.................................. 
— —, Entomologiska Föreningens 25:ärs! dap. eS ee eee 
REUTER, O. M., Annu några ord om herr EMBr. STRANDS »Norske _ 
fundavFlemiptera>= „u... war on San oe geen PASE nn 
Roman, A., Nagra svenska Ichneumonid-fynd................... DE 
LE ee ÈCÉe Ichneumonen im schwedischen Reichsmuseum...... > 
SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand 
Restorder National den..27. februari” 190440 
TrYBOM, F., Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand 
Resta National den 31° april 004 1. een 
TRÄGÄRDH, Ivar, Drei neue Acariden aus Kamerun..................... 
TULLGREN, ALBERT, Ur den moderna, praktiskt littera- 
LANGE A CAP À MERE ee nee ee Ra EEE PAS 
, Om ett nytt skadedjur på jordgubbar .............. EN: me > 
re Oss oe _honungsdagg RSS Re AG Batic: sate Eee RTE 
VARENIUS, B., Nagra Coleopterfynd .......:..........2. EES SFR OS! gies 


Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J. MEVES, 
Kungl. Domänstyrelsen. KU 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN. 


Adress: Riksmuseum, Stockholm. 


Fete à som ändrat ae ee te at så 


ENTOMOLOGISK _ 


a me TIDSK RIFT 


 SUTGIFVEN 


AF 


Fer 


__ ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


+ JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
Ps PUBLIÉ PAR LA | ; 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


Pris 


Fe ss me Pen RSs 
Age N 
Magers On NX 
REDE \ 
af a 4 
af LÉ RE oj f 
| ; 
(4 I0be ”, 
Ma ah see > 
Hong. ? 
"STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 
1904 


holm utgifvas efter. samma ‚plan som hittills 
om att, så långt omständigheterna. meee a, 
praktika entomologiens ER pä ett organ i 


mottagas med: tacksamhet. Hvarje Fr date svarar aa för r 
heten af sina meddelanden. Redaktionen utgöres. af en f st 
utsedd redaktionskommitté, som bestär af följande 

Chr. Aurivillius, professor, Kongl. Vet 
sekreterare, Stockholm.  Entomologiska Föreningens 

Yngve "Sjöstedt, professor, intendent : vid ie 
Riksmuseum, * Vetenskapsakademien, | Stockholm, 
vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga. ste ER 
Sven Lampa, professor, föreståndare. för Statens Entor 0 
logiska Anstalt, Albano. Redaktör för tidskriftens. ee af- 
delning. : er 
Claes Grill, major, fortifikationsbefalhafvare, Göteborg. 

Filip Trybom, fl d:r, | fskeriinspektör, A 4, 
Stockholm. TEE BEE a à 

Fôr tidskriften afsedda manuskript. ne a till nag Or 
dera af ledamôterna i redaktionskommittén. Stafningssättet rättas 


efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. = 

Annonser. ä omslaget betalas- med 10 kronor för hel, 
5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annonser. erläggas 
25 % af ofvanstäende pris Br Be gång de ånyo. “under år 


införas. Te 


Äldre ärgängar af tidskriften finnas. tillgängliga för ett pris 
af 5 kronor pr årgång; om minst 10 årg. tagas pa en gang, € 
hâlles 20 % rabatt.  Medlem af Fôreningen, som önskar kom 
plettera sin serie af Tidskriften; erhåller ‘en. betydlig — ytter 5 
ligare "rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en’ del af de i tid- 
skriften” intagna uppsatserna finnas ännu separat: til salu. efter 
ett ee af Le öre pr sida. : Re | 


tidskriften sig gratis tillsänd. 


sändes första eller andra häftet för året ue shot) 5 
Ständig ledamot erhäller vid Mn | af. seen (10 


kr.) 10 af de äldre årgångarna gratis. 


SYENDN INSENTFAUNA. 


13. 


STEKLAR. HYMENOPTERA. 


1. GADDSTEKLAR. ACULEATA. 


ANDRA FAMILJEN. 
ROFSTEKLAR. SPHEGIDÆ, 


AF 


CHR. AURIVILLIUS, 


Rofsteklarne utmärkas af följande kännetecken: 

Hufvudet medelmättigt eller stort. Ögonen oftast nakna, 
mycket sällan håriga (Entomognathus), på insidan vanligen 
hela, sällan med en inskärning (Plhilanthus, Trypoxylon); de 
äro oftast så stora, att de nå ned till mandiblernas rot, hvar- 
igenom kinder komma att saknas; de stå antingen parallella 
eller närma sig hvarandra uppåt eller nedåt. Punktögonen tre 
ställda i trekant, vanligen halfklotformiga, de öfre sällan otyd- 
liga och långsträckta (Tachytes). Öfverläppen är oftast liten 
och mer eller mindre dold under munskölden, sällan (Bembex) 
mycket stor och inslagen under mandiblerna. Mandiblerna 
äro vanligen skärformiga, enkla eller tandade. Underkäkarne 
och tungan äro korta och bilda således endast en föga utveck- 
lad sug- eller slickapparat. Käkpalperna hafva 6 och läpp- 
palperna 4 leder utom hos Bembex och några Crabro-arter. 
Antennerna hafva 12—13 leder och äro fästa vid eller nedan- 


Entomol. Tidskr. Arg. 25, H. 4, (1904). 10 


242 ENTOMOLOGISK KRIFT 1904. 


för pannans midt. Mellankroppens första led (fig. 25 mkr') 
utmärker sig därigenom, att halsskölden (fr) upptill bildar 
en smal ryggkant (rk), som pä hvardera sidan genom en tyd- 
lig inskärning (x) 

ge mha" är afskild från sido- 
ed en  knölen (si); genom 


denna inskärning 
i halssköldens bak- 
kant skilja sig rof- 
steklarne genast 

ES från alla andra 
pm gaddsteklar utom 

hi he bien ; halsskölden ar 

Fig. 25. Mellankroppen af en rofstekel. Första orörligt förenad med 
(mkr') och tredje (mkr'') mellankroppslederna äro mellanryggen. Mel- 


ARC 
tecknade svarta, den andra (mkr ) grä, och efter- 
ryggen (er) samt höfterna hvita. fb. frambröstet; 


lanryggen är stor, 
FÖR | HS har mer eller mindre 
fr. framryggen; rk. framryggens (halssköldens) rygg- R 
kant); si. sidoknélen; vid x synes den för rofstek- tydliga längsfäror 
larne egendomliga inskärningen i ryggkanten; mr. och baktill en genom 
mellanryggen; mb. mellanbröstet med dess lodräta en djup tvärfara af- 
sidofara; sk. skutellen; bb’ bakbröstets sidoplät; skild skutell (sk). 


bb” bakbröstet; rf. efterryggens rotfält; ers. efter- & 
For Me ers Mellanbröstet har of- 
ryggens sida; h, h, h , fram-, mellan- och bak- 


re tast på hvardera si- 
dan en lodrät fära 
(fig. 25), fran hvilken bakåt utgå en eller två vågräta färor. 
Bakryggen (mkr'”) är som vanligt helt kort och bakbröstets 
sidor smala (bb', bb"). Efterryggen är än kort och tvärt slut- 
tande, än stor och lång (fig. 25 er) med vågrätt rotfält (rf). 
Bakkroppen består af 6—7 synliga leder, af hvilka den främsta 
stundom framåt afsmalnar till ett skaft, som antingen är bildadt 
bade af ledens ryggplåt och bukplät (Mellinus, Trypoxylon) 
eller endast af bukplåten (Ammophila, Mimesa, Psen m. fl.). 
Framvingarne hafva ett radialfalt samt 1—3 kubitalfalt 
och tva eller sällan blott ett diskfalt; de dro aldrig veckade 
pa längden säsom hos getingarne. Bakvingarnas rotflik ar 
af växlande storlek, och deras tvärribba än belägen före an 
efter bakre midtribbans förgreningspunkt. Vingribbornas an- 
ordning ar af största betydelse för släktenas ätskiljande. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; Il. 243 


Benen äro kraftigt utbildade och ofta rätt långa; mellan- 
tibierna hafva i spetsen 1 eller 2, baktibierna alltid 2 sporrar; 
fötterna äro alltid femledade; bakfötternas första led är trind 
och ej plattad såsom hos bien. De honor, som gräfva i lös 
sand, hafva styfva borst eller taggar i kanten af framfötterna. 
Fötternas sista led bär två klor, som ofta hafva en tand i 
kanten och häftflik mellan klorna. 

Kroppen är fint hårig eller nästan naken, mera sällan 
tätt hårig å hufvudet och mellankroppen, till färgen är den 
svart, ej eller knappt metallisk, och har ofta gula, hvita eller 
röda teckningar. Hären äro enkla, ogrenade. 

Hanen: Antenner 13-ledade utom hos några arter af släktet 
Crabro, som blott hafva 12 leder. Bakkroppen består af 7 
synliga ryggleder och lika många bukleder. 

Honan: Antenner 12-ledade. Bakkroppen bildad af 6 syn- 
liga leder. Framfötterna hafva i kanten styfva borst eller 
taggar (gräfborst) hos alla de arter, som gräfva i lös sand 
(se nedan!). 

Larverna äro oftast bleka, hvitaktiga, sällan violetta 
(Mellinus), sakna benpar och lefva uteslutande af den föda, 
hvarmed den af modern byggda larvkammaren blifvit försedd. 
De spinna oftast före förpuppningen kring sig en fast hylsa. 

Föda: Rofsteklarne lefva i utbildadt tillstånd af honung, som de suga i 
öppna blommor. De träffas därfôre ofta, isynnerhet hanarne, pa umbellater 


och några andra växter med öppet liggande honung. Larverna lefva däremot 
endast af andra insekter eller af spindlar. 

Lefnadssätt: På grund af sina egendomliga lefnadsvanor höra rofstek- 
larne till de mest intressanta bland steklarne. Honorna insamla till föda åt 
sina larver andra insekter, som de först förlama eller döda med tillhjälp af 
gadden eller mandiblerna och sedan inlägga i en särskild i ordning ställd 
hålighet, hvarefter på bytet fästes ett ägg. Liksom hos bien kan man således 
äfven här tala om två sidor af honornas verksamhet, bobyggnaden och pro- 
vianteringen. Vi lämna här en sammanträngd framställning af det, som i 
dessa båda afseenden hittills är kändt angående våra svenska rofsteklars lef- 
nadsvanor. . Dem, som önska närmare taga reda på dessa lefnadsvanor, hän- 
visa vi till att göra iakttagelser i naturen samt till lektor Adlerz’ här nedan an- 
förda arbete. 


244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


1. Ofversikt af bobyggnaden. 


I. Larvkamrarne gräfvas i marken. 
A. Pä hvarje ställe anlägges blott en larvkammare. 
«a. Bytet fångas först och hälan gräfves sedan: Ammophila hirsuta. 
Hålan gräfves först och bytet fångas sedan. 
#, I hvarje hala inlägges blott ett exemplar af bytet: Poa 
churus och vanligen Ammophila sabulosa. 
**, I hvarje hala inläggas flere exemplar af bytet. 

T- Ingången till hålan står öppen, till dess alla exemplar 
af bytet blifvit inlagda: Mimesa, Diodontus, Tachytes, 
Lindenius. 

TT. Ingången stänges för hvarje gång stekeln aflägsnar sig 
för att skaffa byte att inlägga i hålan. ~ 
I. Ägget lägges innan alla bytena blifvit infangade, och 


rofstekelns larv kan därföre, när de följande bytena 


. .. o .. « © 
inläggas, vara ganska stor och säledes sägas i man 


af behof blifva matad af stekeln: Ammophila sabulosa 


Fig, 26, Bo och campestris, Bembex. 
af Rhopalum 2. Agget lägges eller kläckes först sedan alla bytena 
clavipes. blifvit inlagda: Nzscophus, Oxybelus. 

B. Flere larvkammare anläggas i anslutning till en gemensam hufvud- 
gäng, som stär öppen, ätminstone till dess alla larvkammare äro pro- 
vianterade: As/ata, Gorytes?, Mellinus, Philanthus, Cerceris, Alyson?, 
flere Crabro-arter, Trypoxylon. 


II. Larvkamrarne anläggas i ved eller i märgen af fina grenar och kvistar, stun- 

dom i gallbildningar. Flere kammare 

byggas nästan alltid på samma ställe 

ofta i enkel rad (fig. 26.), men äfven 

i från en hufvudgång utgående sidogångar. 

A. Kamrarne åtskiljas genom mellan- 
väggar af träsmulor eller af sön- 
dergnagd märg: Psen, Pemphredon, 
Passaloccus, Spilomena, Nitela, Rho- 
palum och flere Crabro-arter. 

B. Kamrarne atskiljas genom mellan- 
väggar af lera: 77ypoxylon. 

C. Kamrarne ätskiljas . genom tunna 


Fig. 27. Hartsgall med kammare mellanväggar af käda och anläggas 
i gallerna af hartsgallvecklaren 7o7- 
trix (Evetria) resinella L. — Pas- 


saloecus turionum. (Fig. 27.) 


gjorda af Passaloecus turionum. 


- 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. Tigran leg wee 24 


PA 


2. Ofversikt af provianteringen. 


Bytet utgöres af: 
f. Spindlar: Miscophus, Trypoxylon. 
II. Insekter: 


A. 


D. 


GC 


tale 


Rätvingar. 

@. lappska kakerlakan (Blatta lapponica): Dolichurus. 

ß. värıbitarelarver: Sphex maxillosa. 

y. gräshopplarver: 7'achytes. 

Gnagareinsekter: stöfsländor (Psocus): Rhopalum clavipes. 
Bläsfotingar (Zhysanoptera): >? Spilomena. 

Halfvingar. 

1. Sköldlösslarver: Spzlomena. 

2. Bladlôss: Psen; Pemphredon,; Diodontus; Passaloecus; Stigmus; 
Nitela. 

Smästritar: 


ios) 


a. Spottstritens larver: Goryzes mystaceus och campestris. 
b. Jassider: Mzmesa,; Alyson; Gorytes. 
4. Heteroptera. 
a. Capsider: Zindenius albilabris,; Crabro anxius. 
b. Pentatomider: Aszafa. 
Skalbaggar (utbildade). 


1. Viflar: Cerceris arenaria, truncatula, quinguefasciata och labiata 

2. Adoxus obscurus: Cerceris labiata. 

Fjärilar. 

1. Fjärillarver: Ammophila. 

2. Utbildade små fjärilar: Crabro subterraneus, alatus. 

Tvävingar. 

1. Myggor: Crabro guadrimaculatus; Rhopalum coarctatum och 
clawipes. 

2. Flugor: De flesta Crabdro-arter, Zindenius; Oxybelus, Mellinus ; 
Bembex. 

Steklar. 

1. Smäbin af släktena Prosopis, Andrena, Halictus: Cerceris ry- 
biensis. 

2. Tama biet: Philanthus. 


Sa vidt kändt är, finnas inga svenska rofsteklar, som lefva säsom snylt- 


gäster hos andra insekter. Om släktet Mysson vet man dock ännu intet an- 


gäende dess lefnadssätt. 


Fiender : Rofsteklarnes fiender äro ännu ofullständigt kända och under- 


sökta. 


Man vet också ej säkert, om en del fiender angripa rofstekelns larv 


eller endast lefva af det förråd, som Stekeln insamlat. Resultatet blir dock 


detsamma nämligen, att stekellarven ej kommer till utveckling. Fienderna 


kunna indelas i följande hufvudgrupper: 


246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


A. Fiender, som angripa de utbildade rofsteklarne. 

I. Arter af vridvingarnes (S/cpsiptera’s) märkvärdiga grupp. Vrid- 
vingar hafva anträffats hos Ammophila, Sphex och några 
andra rofsteklar, men äro ännu mindre kända än de arter, som 
lefva hos bin. 

2. Rofsteklar finnas, hvilka såsom byte använda andra rofsteklar. 
Intet sådant fall är dock kändt från 'värt land. 

B. Fiender, som angripa rofsteklarnes förråd eller deras larver. 

1. Guldsteklar. Flere arter af denna grupp lefva såsom parasiter 

i rofsteklarnes larvkamrar. 


2. Parasitsteklar af flere grupper förekomma i synnerhet hos de 
rofsteklar, som bygga i trä och kvistar. 
3. Parasitflugor af familjerna Anthracde, Tachinide m. fl. träffas 


mest hos de rofsteklar, som bygga i marken. 

Indelning: Ehuru de underfamiljer, i hvilka man plägar 
indela rofsteklarne, ej torde kunna skarpt ätskiljas, ifall man 
tager hänsyn till alla kända slägten, upptaga vi dem dock här, 
enär de med afseende pä de svenska formerna äro lätta att 
begränsa och för nybörjaren kunna underlätta bestämningen 
samt befordra öfverskädligheten. Enär ribbförgreningen lämnar 
utmärkta kännetecken för släktenas ätskiljande, meddelas här 
figurer öfver alla viktigare vingformer. Ger man blott noga 
akt på ribbförgreningen, äro våra rofsteklar lätta att bestämma 
åtminstone till släktet. 


Öfversikt af underfamiljerna. 


I. Bakkroppen skaftad på det sätt, att första ledens bukplåt 
framåt är förlängd till ett smalt skaft, hvaremot samma 


Fig. 28. Bakkropp af Ammophila sa- Fig. 29. Bakkropp af Bembex. 9. 1 d—6 d: 
bulosa. 2. 1 d—6 d: första—sjätte första—sjätte ryggplåten; 1 v—6 v: första— 
ryggplaten; I v—6 v: första — sjätte sjätte bukplåten. 

bukplåten. 


leds ryggplåt ej är förlängd framåt och således ej når 
fram till efterryggen; bakkroppens skaft består således 
endast af första bakkroppsledens bukplåt (fig. 28). 


ir 
i 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 247 


a. Bakkroppens skaft trindt utan kanter. Mellantibier 


med 2 sporrar. 1. Sphegine. 
F. Bakkroppens skaft kantigt. Mellantibier endast med 
| sporre. 2. Pemphredonine. 


II. Bakkroppens första led af vanlig byggnad, så att bade 
rygg- och bukplåten nå fram till efterryggen (fig 29). 
A. Mellantibier med två sporrar. 
a. Halsskölden ovanligt bred och högt uppstäende. 

Mellanhöfterna hopstäende. 3. Dolichurine: 

8. Halsskölden bildar sä- 
som vanligt endast en 
smal kant, som ligger 
betydligt lägre än mel- 
lanryggen. 

*, Ögonen upptill hop- 
stötande eller uppät 
närmande sig hvar- 
andra, sa att de ned- 
till äro mycket bre- 
dare ätskilda än upptill (fig. 30). 

5. . Astatine. 


Fig. 30. Hufvud af Asza/a 
boops. SI. 


** Ögonen sta ej hvarandra närmare upptill an 
nedtill. 
a. Mellanhöfter atskilda. 7. Nyssonine 


b. Mellanhöfter hopstaende. 8. Mellinine. 
B. Mellantibier endast med en sporre! 
eller alldeles utan sporrar. 

a. Ögonen utan inskärning pa in- 
sidan eller endast med en grund 
inskärning (i sistnämnda fall 
hafva framvingarne tre kubital- 
fält). 
*, Öfverläppen mycket stor Fig. 31. Hufvud af 

och lång (föga kortare nen, a. ae 
ögat), mot spetsen kägelfor- läppen. 
migt afsmalnande (fig. 31). 4. Bembicine. 


1) Nybörjare akte sig att förväxla sporrarne med de orörliga taggar, 
som ofta finnas å tibierna! 


248 


> 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


**, Öfverläppen af vanlig storlek. 
+. Ögonen tydligt närmande sig hvarandra 


uppät (fig. 32). 


[0] 


00 


Fig. 32. Hufvud af Philanthus Fig. 
2. Trypoxylon figulus. 


triangulum. 


Framvingar med tre kubitalfalt. 

a. Ogonen med en grund trekantig 
inskärning pa insidan (fig. 32). 
Mellanhôfter nästan hopstaende. 

9. Philanthine. 

b. Ögonen utan inskärning på insidan. 
Mellanhöfter åtskilda. Mandiblerna 
med en djup inskärning i undre 


kanten. 6. Larrine. 
Framvingar med två (fig. 55) eller ett 
(fig. 56) kubitalfält. 12. Niteline. 


++. Ögonen parallella eller nedåt närmande sig 
hvarandra. 


[0] 


00 


Framvingarne med tre kubitalfält. Ögo- 
nen nästan parallella. 
a. Bakkroppen ofvan med en djup 
tvärinskärning vid hvarje ledgäng. 
10. Cercerine. 
b. Bakkroppen ofvan utan djupa in- 
skärningar mellan lederna. 
11. Alysonine. 
Framvingarne blott med ett kubital- 
fält. Framvingarnes radialfält i spetsen 
tvärhugget (fig. 58). 
14. Crabronine. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I, II. 249 


B. Ögonen på insidan med en djup inskärning, som 


nästan när till ögats midt (fig. 33). Framvingar 
blott med ett, tydligt kubitalfält (fig. 57). 


13. Trypoxyline. 


För ytterligare Kontroll och för att underlätta bestämnin- 
gen för den, som möjligen känner sig oviss om, till hvilken 
underfamilj en gifven gräfstekel hör, lämnas här en lätt öfver- 
sikt af alla till familjen hörande släkten. 


Släktöfversikt. 


I. Ögonen utan inskärning på insidan eller endast med en 


grund inskärning. 


kubitalfält. 
A. Framvingarne med tre kubitalfält. 
Öfverläppen mycket läng och stor (fig. 31). Stor, 


a. 


ß. 


Framvingarne i sistnämnda fall med tre 


12—16 mm. läng art. ll. Bembex. 
Öfverläppen af vanlig byggnad, alltid kortare än 
munskölden. 


* 


. Framvingarnes andra kubitalfält skaftadt, d. v. s. 


ej naende upp till radialfältet (fig. 48,52 kf”, 54). 
+. Efterryggen oväpnad. Ögon nästan parallella. 


a. 


TT. 


Bakkroppen ofvan utan djupa inskär- 
ningar. Halssköldens sidor och mellan- 
bröstet framtill med en väl begränsad 
fördjupning, hvaruti frambenens lar 
kunna läggas. Framvingarnes radialfält 
spetsigt. 19. Alyson. 
Bakkroppen ofvan vid hvarje ledgäng 
med en djup tvärfära. Mellankroppens 
sidor framtill utan särskild fördjupning 
för framlären. Framvingarnes radial- 
fält med trubbigt afrundad spets (fig. 
52skf)); 18. Cerceris. 


Efterryggen på hvardera sidan med en tagg. 


Ögon nedåt starkt närmande sig hvarandra. 


14. NNysson. 


**, Framvingarnes andra kubitalfält nar upp till 


radialfaltet (fig. 35—38, 44, 46, 47, 49, 50). 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


+. Ögonen med en tydlig och spetsig, men 


grund inskärning på insidan (fig. 32). — Ögon 
uppåt närmande sig hvarandra. Mellantibier 
med en sporre. 17. Philanthus. 


UT 


Ögonen utan inskärning pä insidan. 
Bakvingarne med stor rotflik, som när längt 


utanför tvärribban (fig. 35). 
1. Bakkroppen med långt skaft, som endast 
är bildadt af första ledens bukplät (fig. 


28). 


Pannan jämnbred.  Mellantibierna 


med tvä sporrar. 


a. 


LD 


Framvingarnes andra disktvärribba 
mynnar i andra kubitalfältet (fig. 35). 
2. Ammophila. 
Framvingarnes andra disktväribba 
mynnar i tredje kubitalfältet. 


1. Sphex: 


Bakkroppen oskaftad. Pannan nedät myc- 


ket bredare (fig. 30). Framvingarnes ra- 
dialfält i spetsen tvärt afhugget, med bi- 
hang. 


a. 


Mellantibier med tva sporrar. Alla 
punktögonen tydliga och halfklotfor- 
miga. 12. Astata. 
Mellantibier blott med en sporre. 
Blott det nedre punktögat tydligt och 
rundt; de båda üfre mycket otydliga, 
långsträckta. 13. Tachytes. 


$$. Bakvingarne med liten rotflikt, som ej når 
till tvärribban (fig. 37, 38). Pannan jämnbred 
eller nägot smalare nedät. 
l. Mellantibierna endast med en sporre. 


a. 


b. 


Bakvingarnes tvärribba belägen bort- 
om bakre midtribbans förgrenings- 
punkt (fig. 37). 3. Mimesa. 
Bakvingarnes tvärribba belägen in- 
nanför bakre midtribbans förgrenings- 
punkt (fig. 38). 4. Psen. 


AURIVIILIUS: SVENSK INSEKTFAUNA 13: I; II. 251 


2. Mellantibierna med två sporrar. 

a. Enfärgadt svart. Framvingarnes för- 
sta disktvärribba mynnar i andra 
kubitalfältet och den andra i det tredje 
(fig. 44). Mellanhöfter hopstäende. 

10. Dolichurus. 

b. Svarta med gulröda, gula eller gul- 
hvita teckningar. 

a’. Mellanhöfter åtskilda. Framvin- 
garnes disktvärribbor mynna båda 

i andra kubitalfältet (fig. 49). 
15. Gorytes. 
b'. Mellanhöfter hopstaende. Fram- 
vingarnes första disktvärribba 
mynnar i första och den andra 

i tredje kubitalfältet (fig. 50). 
16. Mellinus. 

Framvingarne med tvä kubitalfält (fig. 39, 41—43). 

Mellantibier blott med en sporre. 

a. Framvingarnes andra kubitalfält skaftadt, d. v. s. 
ej näende upp till radialfältet (fig. 55). Vingmär- 
ket litet. Bakkroppen ej skaftad. 20. Miscophus. 

p. Framvingarnes andra kubitalfält når upp till radi- 
alfältet. Vingmärket medelmattigt eller stort. Bak- 
kroppen oftast skaftad. 

*. Framvingarne med yttre disktvärribba och sä- 
ledes med tvä diskfält (fig. 39, 41). 

+. Hufvudet och mellankroppen utspärradt ha- 

riga. Framvingarnes andra kubitalfält kva- 

dratiskt eller füga högre 4n bredt. Bak- 

kroppen tydligt skaftad. 5. Pemphredon. 

ir. Hufvud och mellankropp nakna eller till- 

tryckt håriga. Framvingarnes andra kubital- 
fält smalt, mycket högre än bredt. 

a. Bakkroppen knappt skaftad. Baktibier 

tandade. 6. Diodontus. 

b. Baktibierna oväpnade. Bakkroppen med 

kort skaft. 7. Passaloecus. 


252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 7% 
**, Framvingarne utan tydlig yttre disktvärribba och 
säledes med blott ett diskfält. Vingmärket myc- 
ket stort (fig. 42, 43). 
a. Bakkroppen tydligt skaftad. Baktibierna tan- 


dade. 8. Stigmus. 
b. Bakkroppen nästan oskaftad. Baktibierna 
oväpnade. 9. Spilomena. 


C. Framvingarne blott med ett’ enda tydligt begransadt 
kubitalfält och ett diskfält (ig. 56-58, 61). 

a. Efterryggen utan tagg. Framvingarnes kubitalfält 
och diskfält ätskilda af en tydlig tvärribba. 

*, Pannan uppåt afsmalnande. Bakvingarne utan 

tydliga ribbor. 21. Mitela. 

**. Pannan uppåt mycket bredare, nedåt starkt af- 

smalnande, på grund af att ögonen där äro 

mycket bredare. Bakvingar med tydliga ribbor. 

S. Bakkroppens första led lång, trind, fram- 

till afsmalnande till ett skaft, baktill klubb- 

likt uppsvälld och genom en djup inskär- 

ning skild från den andra leden (fig. 34). 

23. Rhopalum. 


SS. Bakkroppens första led ej lång och trind, 
baktill ej uppsvälld. 
I. Ögon håriga. 24. Entomognathus. 
2. Ögon nakna. 
7 b a. Punktögonen ställda i en trubb- 
Fig. 34. Bakkropp vinklig triangel. Pannan mellan 


ee 2 
ai ehapanunescdd sot antennerna med ett litet horn. 


vanifran och fran : 9 
25. Lindentus. 


sidan. 

b. Punktögonen stå i en rätvinklig 

eller spetsvinklig triangel. Pannan 

utan horn. 26. Crabro. 

B. Efterryggen upptill i midten med en lång tagg. 
Framvingarnes kubitalfält och diskfält endast ät- 

skilda af ett otydligt blekt veck (fig. 61). Pannan 

nästan jämnbred. 27. Oxybelus. 

II. Ögonen på insidan med en djup inskärning, som nästan 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; Il. 253 


når till ögats halfva bredd (fig. 33). Framvingarne blott 
med ett tydligt kubitalfält (fig. 57). 22. Trypoxylon. 


Litteraturöfversikt. 


ADLERZ, G., Lefnadsförhällanden och instinkter inom familjerna Pompilidæ 

och Sphegidæ. Stockholm. 1904. 4:0. 181 s. } 
Borrigs, H., Bidrag till de danske Gravehvepses Biologi. Kébenhayn. 1897, 
DAHLBOM, C. G., Hymenoptera Europea. I. Sphex. Lunde. 1843—45. 


528 pg. 
Kour, F. F., Die Gattungen der Sphegiden. Wien. 1896. 284 S. 7 Taf 
NIELSEN, I. C., Biologiske Studier over Gravehvepse. Köbenhavn 1900. 26 s. 
THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinaviæ. T. III. 1874. 291 pg. 


1. Underfam. Sphegine. 


Framvingar med tre kubitalfält. Bakvingar med mycket 
stor rotflik, som nar langt utanför tvarribban. Mellanhöfter 
atskilda. Mellantibier med två sporrar. Bakkroppen med 
langt skaft, som endast ar bildadt af bukplaten. Honans 
framben med kraftiga gräfborst. Vingar korta, betydligt kor- 
tare 4n bakkroppen. Svarta med delvis röd bakkropp. 


Släktöfversikt. 


A. Klor på undre sidan nära roten tandade. Framvingarnes 
andra disktvärribba mynnar i tredje kubitalfältet. Bak- 
kroppens första ryggled ej längre än i spetsen bred. 

l. Sphex. 

B. Klor enkla. Framvingarnes andra disktvärribba mynnar 
i andra kubitalfältet (fig. 35). Bakkroppens första rygg- 
led mycket längre än bred. 2. Ammophila. 


1,2 SiktiesSphex I. 


1. S. maxillosa Fasr. Svart; bakkroppens andra led 
jämte bakkanten af den första röda; benen hos & svarta, hos 
2 delvis röda. 17—25 mm. — Ett ex. finnes i Riksmuseum, 
som möjligen är taget i södra Sverige. 


Gräfver i sand och intångar larver af vårtbitare. 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


to 


2. SIkt. Ammophila Kirs. Sandsteklar. 


Bakbenens inre sporre med langa kamlika tander, som 
motsvaras af dylika vid fürsta fotledens rot. Hanen har 13- 
ledade antenner och 
mindre bred, nedat 
afsmalnande panna, 
framfötterna sakna 
gräfborst. — Honan 
har 12-ledade, i spet- 
sen tvärhuggna an- 
tenner, bredare, nedät 
afsmalnande panna, 
och kraftigt utveck- 
Bokstäfvernas betydelse säsom lade gräfborst à fram- 

i fig. 52. fötterna och fram- 
tibierna. 


Gräfva i lös sand och insamla fjärillarver till föda ät sina larver. 


Fig. 35. Vingar af Ammophila hirsuta. 


Artöfversikt. 


A. Första bakkroppsledens bukplät när ej fram till andra bukpläten utan 
slutar bakät i en spets, som omslutes af den starkt hoptryckta första 
ryggleden (fig. 28). 

@. Framvingarnes tredje kubitalfält trekantigt, skaftadt (fig. 36). Bak- 

kroppen i spetsen nästan utan blå glans. — Undersl. Miscas JUR. 
1. À. campestris. 

B. Framvingarnes tredje kubitalfält fyrkantigt, ej skaftadt. Bakkroppen 

i spetsen med tydlig blåaktig skiftning. 2. A. sabulosa. 

B. Första bakkroppsledens bukplät är bakät jämnbred, när fram till andra 
bukpläten och omslutes ej af första ryggleden, som ej är hoptryckt. — 
Undersl. Psammophiia DAHLB. 

«. Efterryggen ofvan fint tvärstrimmig, ej punkterad. Hona med häft- 
flik mellan klorna. 3. A. affinis. 
Efterryggen ofvan groft punkterad. Hona utan häftflik mellan klorna. 

4. À. hirsuta. 

l. A. campestris Larr. Svart, bakkroppens andra led 

samt första ryggled rödgula, första och andra ryggleden hos 

> längs midten svarta. 11—13 mm. — Sk. — Lapl. 

Honan fängar fritt lefvande fjärillarver. 


4) 


2. A. sabulosa L. Svart, bakkroppens första ryggled 


3 


PP. 


Le AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. SLR. 255 


samt hela andra leden och delar af den 
tredje hos bäda könen rödgula. 12—15 
mm. — Sk.—Lpl.; a. 

Honan fangar pä eller i marken undangömdt Fig. 36. Framvinge af 
lefvande fjärillarver, isynnerhet af slägtet Agrozis.  Ammophila campestris. 

3. A. affinis Kıre. Svart, bakkroppens första led i 
spetsen, hela andra leden samt den tredje vid roten rödgula. 
10—14 mm. — Sk. — Ög. 

+. A. hirsuta Scor. Svart och svarthärig, bakkroppens 
första ryggled, hela andra leden samt större eller mindre del 
af den tredje gulröd. 12—15 mm. — Sk. — Medelp.; a. 


Fängar fjärillarver, som lefva pä eller i marken. 


2, Underfam. Pemphredoninæ. 

Denna familj üfverenstimmer med den föregående däruti, 
att bakkroppen äger ett, dock ofta mycket kort, skaft, som 
endast är bildadt af fürsta ledens bukplät. Skaftet är dock 
här tydligt kantigt, och mellantibierna hafva blott en sporre. 
Framvingarnes radialfält med utdragen skarp spets. 


Sävidt kändt är, insamla alla hithörande steklar homopterer till föda åt 
sına larver. 


Släktöfversikt. 


A. Framvingarne med tre kubitalfält. Antennerna fästa midt 
på pannan, mot spetsen tydligt förtjockade. 
a. Bakvingarnes tvärribba belägen utanför bakre midt- 


ribbans förgreningspunkt (fig. 37). 3. Mimesa. 
8. Bakvingarnes tvärribba belägen innanför bakre midt- 
ribbans förgreningspunkt (fig. 38). 4. Psen. 


B. Framvingarne endast med två kubitalfält (fig. 39). An- 
tennerna fästa vid pannans nedre kant, strax ofvan 
« munskölden, i spetsen ej eller knappt tjockare. 
a. Framvingarne med tvä diskfält (fig. 39). Vingmärket 
medelmättigt. 
*, Baktibier med tydliga taggar eller tänder. 
1. Bakkroppen tydligt skaftad. Framvingarnes 


256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


andra kubitalfält kvadratiskt eller föga högre 
än bredt. Mellankropp härig. 
5. Pemphredon. 
2. Bakkroppen nästan oskaftad. Framvingarnes 
andra kubitalfält mycket högre än bredt. Mel- 
lankropp ej härig. 6. Diodontus. 
Baktibier oväpnade. Bakkroppen med kort skaft. 
Mellankropp ej härig. 


xx 


7. Passaloecus. 

5. Framvingarne blott med ett diskfalt. Vingmärket 
stort, ungefär så långt som radialfältet. 

*. Bakkroppen med långt skaft. Framvingarnes ra- 

dialfält langt utdraget, mycket spetsigt. 

8. Stemus. 

”*, Bakkroppen nästan oskaftad. Framvingarnes ra- 
dialfält Kortare och mindre spetsigt. 

9. Spilomena. 


3. Sikt. Mimesa. ShHuck. 


Baktibierna med tjocka sporrar, 
som ej nå utöfver första fotledens 
midt. Hanarne utmärkas därigenom, 
att bakkroppens sista bukplät utskju- 
ter i en fin uppätböjd tagg, som man 
ej bör förvexla med honornas ofta 

Fig. 37. Vingar af utskjutande gadd. Honorna äga ett 

PRE tydligt begränsadt, elliptiskt fält à bak- 
kroppens sista ryggled och fina gräfborst ä framfötterna. 


Gräfva i jorden och insamla smä stritar. 


Artöfversikt. 


I. Bakkroppen i midten mer eller mindre röd. Antennerna på undre sidan 
rödgula. 
«. Bakkroppens skaft ofvan platt utan tydliga sidofåror. Mellanbröstets 

sidor punkterade. ; 

*. ©. Bakkroppens första led i bakkanten rödgul. Antennerna 
under släta. — 9. Bakkroppens tredje led åtminstone vid roten 


rödgul. I. M. equestris. 


* AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 257 
++ oy. Bakkroppens första led helt och hållet svartaktig. Anten- 
nernas femte—nionde led pa undre sidan med en upphöjd list. 

— 9. Bakkroppens tredje led helt och hållet svart. 
2. M. Shuckardr. 
Ê. Bakkroppens skaft ofvan med en djup fara på hvardera sidan. Mellan- 


bröstets sidor ej punkterade, fint strimmiga. — ©. Antennleder 
3—7 på undre sidan med en fin list. — ®. Bakkroppens tredje led 
mer eller mindre rödgul. 3. A. bicolor. 


IT. Kroppen enfärgadt svart. 
«, Framvingarnes andra disktvärribba mynnar liksom den första i andra 
kubitalfältet. Pannan utan horn mellan antennerna. — &. Anten- 
nerna mot spetsen föga förtjockade, af vanlig byggnad. | 
*. co’. Antennerna i spetsen på undre sidan rödbruna; deras leder 
> 3—10 på undre sidan med upphöjd list. — 9. Sista ryggledens 
ryggfält bredt, matt och groft punkteradt. 4. M. unicolor. 
*#, Antennerna enfärgade, svarta, deras 10:e och 11:e leder på undre 
sidan med en långsträckt knöl. — 9. Sista ryggledens rygg- 
fält smalt, glänsande med några få punkter vid hvardera sidan. 
5. M. Dahlbomi. 
2. Framvingarnes andra disktvärribba mynnar i tredje kubitalfältet. 
Pannan med ett litet horn mellan antennerna. — &. Antennerna 
starkt plattade, skaftet mycket bredt och flere af lederna på undre 
sidan urhälkade. 6. M: ater. 


1. M. equestris Faer. Ansiktet nedanför antennerna 
med silfverglänsande (%) eller gulaktig (2) behåring. 6—8 
mm. — Sk:—Medelp.; a. 

2. M. Shuckardi Wesm. Ansiktet nedanför antennerna 
silfverglänsande. 6—8 mm. — Sk.—Upl. 

3. M. bicolor Jurıne. Ansiktet nedanför antennerna 
med silfverhvit (o7) eller grähvit behåring. 6—8 mm. — Sk. 
—Södra Lapl. 

4. M. unicolor Linv. 6—8 mm. — Sk.—Ög., Gotl.; s. 

5. M. Dahlbomi Wrsm. 6—8 mm. — Ög. —södra 


Lapl.; s. 
6. M. atra Fasr. 8—10 mm. — Södra Sverige?; 
mycket s. 


4, Sikt. Psen Larr. 


Baktibierna med fina sporrar, som nå bortom första fot- 
ledens midt. Pannan har mellan antennerna en köl, som 
nedtill är klufven i två nästan vinkelrätt mot ögonen riktade 


Entomol. Tidskr. Årg. 25, H. 4 (1004.) 17 


to 
un 
60 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


grenar. Hanens sista (sjunde) ej 
synliga bukled liksom hos föregående 
släkte med en uppåtböjd tagg. Ho- 
nans sista ryggled saknar tydligt be- 
gränsadt ryggfält eller har ett sådant 
N endast i spetsen; hennes framfötter 
Fig. 38. Vingar af utan gräfborst. Hanens antenner äro 
EN jämntjocka och svagt pärlbandslika. 
Alla vära arter äro enfärgadt svarta med framtibier och fötter 
mer eller mindre bleka. 


bygga i trä och insamla bladlöss. 


Artöfversikt. 


A- Bakkroppens andra bukled har i midten vid roten ett stort, tydligt be- 
gränsadt, nästan trekantigt och något fördjupadt fält. 

&. Framvingarnes andra disktvärribba mynnar i tredje kubitalfältet helt 
nära dess inre hörn (fig. 38). Hjässan fint punkterad, glänsande, knappt 
märkbart strimmig. Mellanbröstets sidor glänsande, ej märkbart 
punkterade. Vingar klara. — Honans bukleder utan grofva borst 
i bakkanten. I- Ps. pallipes. 

#. Framvingarnes disktvärribbor mynna båda i andra kubitalfältet. — 


Hjässan groft strimmig. Mellanbröstets sidor matta, punkterade. 


Vingar något rökiga. — Honans fjärde och femte bukled i bakkan- 
ten med talrika styfva bruna borst. 2. Ps. fuscipennis. 


B. Framvingarnes första disktvärribba mynnar i det trapezformiga andra ku- 
bitalfiltet och den andra i tredje kubitalfältet. Andra bukleden utan 
tydligt fält vid roten. Hjässan och mellanbröstets sidor glänsande, utan 
punkter eller strimmor. — Honans sista ryggled mot spetsen med en smal 
af två tydliga upphöjda linjer begränsad midtfära. 3. Ps. concolor. 

l. Ps. pallipes Panz. Hanens antenner under brungula. 
6—7 mm. — Sk.—Ög., Bohusl. 

2. Ps. fuscipennis Daunte. Efterryggen hos båda könen 
groft rynkig. Hanens antenner svarta. 7—8 mm. -—- Sk. 
Up 

3. Ps. concolor DauiB. Efterryggen hos & groft ryn- 
kig, hos @ fint strimmig. 7—8 mm. — Sk.—Stockh.; s. 


- 


5. Slkt. Pemphredon Larr. 


Hufvud och mellankropp hariga. Hufvudet ar ofvanifran 
sedt mycket stort och längt, enär hjässan bakom ögonen är 


Ex AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 259 


kraftigt utvecklad. Bakkroppens skaft 

är åtminstone af samma längd som 

bakhöfterna. Baktibiernas taggar äro = 
stundom isynnerhet hos hanarna fa “= 

och mycket fina, sa att de kunna for- 
bises. Fran Passaloecus skiljas de 
dock genom längre skaft pa bakkrop- 
pen, större hufvud, bredare andra Ku- 
bitalfält samt lättast pä den häriga mellankroppen. Alla vära 


arter äro enfärgadt svarta. 
Bygga i trä eller torra stjälkar. Honan saknar därföre gräfborst à fram- 


Fig. 39. Vingar af Pem- 


phredon umnicolor. 


fötterna. Insamla bladlöss till föda ät sina larver. 


Artöfversikt. 


I. Framvingarnes första kubitalfält mottager båda disktvärribborna (fig. 39). 
A. Efterryggens rotfilt utmed bakkanten glatt utan skulptur och mer 
eller mindre glänsande. 

«. Hona: Munskölden i framkantens midt utdragen i en något ut- 
böjd spets, som, när hufvudet ses från sidan, synes ofvanför den 
äfvenledes utskjutande öfverläppen. Hufvudet något afsmalnande 
bakåt bakom ögonen. — Hane: Antennerna enkla. 

1. LP. unicolor. 
3. Hona: Munskölden i framkantens midt urringad, ej utböjd. Huf- 
vudet ej afsmalnande bakom égonen. — Hane: Antennlederna 
6—9 med en upphöjd kant à undre sidan. 2. P. Wesmach. 
B. Efterryggens rotfält ända till bakkanten med grof rynkig skulptur. 
Mellanryggen groft men glest punkterad. — Hane: Antenner enkla. 
CTI ee 
II. Framvingarnes första kubitalfält mottager den första, och andra kubital- 
fältet den andra disktvärribban. 
A. Pannan utan utskott mellan antennerna. 
Honan: 

«, Bakkroppens sista ryggled med ett af tva skarpa kanter begrän- 

sadt längsträckt ryggfält. 

*. Munskölden i framkantens midt något utskjutande och af- 
rundad. Mellanryggen med bägböjda strimmor. Bakkrop- 
pens skaft när utanför bakbenens lärring. 

I. Sista ryggledens ryggfält smalt, ej bredare i spetsen, till 
nära roten tydligt begränsadt. Fötter svarta. 

4. P. lugubris. 

2. Sista ryggledens ryggfält i spetsen nägot utvidgadt och 

afrundadt, dess sidokanter redan vid ledens midt otydliga. 


Fötter bruna. 5. P. montanus. 


260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


==, Munskôlden i framkantens midt djupt, halfcirkelformigt 

urringad. Ofverlippen bred, halfcirkelformig. Sista rygg- 

ledens fält smalt, jämnbredt, i spetsen afrundadt, ända till 

roten skarpt begränsadt. Mellanryggen ej strimmig. Bak- 
kroppens skaft när ej sä längt som bakbenens lärring. 

6. P. flavistigma. 

B. Bakkroppens sista ryggled längs midten med en skarp upphöjd 

köl men utan ryggfält. Bakkroppens skaft knappt längre än bak- 

höfterna. Munskölden med tre tänder i framkanten. Öfverläppen i 

spetsen tvär, knappt bredare än lång, kvadratisk. 7. 2. Zugens. 


Hanen : 


«. Bakkroppens skaft åtminstone så långt som bakbenens höft och 
lårring tillsammantagna. 
+, Fötterna svarta. 4. P. lugubris. 
**, "Fötterna bruna. 5. 7. montanus. 
ß. Bakkroppens skaft kortare än bakbenens höft och lärring ull- 
sammantagna. 7 In LUBENSs 
B. Pannan mellan antennerna med ett litet hornlikt trubbigt utskott. 
Bakkroppens skaft nästan kortare än bakhôfterna. Munskölden i 
framkantens midt djupt urringad. Öfverläppen med trekantig spets. 
«, Hane: buklederna 3—5 utan härfrans i bakkanten. — Hona: 
munsköldens inskärning utan tand i midten. 8. P. morio. 
5. Hane: buklederna 3—5 i bakkantens midt med härfrans. — 
Hona: munsköldens inskärning i midten med en liten tand. 
9. LP. clypealis. 
1. P. unicolor Farr. (Shuckardi Mor.) 7—8 mm. — 
Sk.—Upl. 
2. P. Wesmeli Moraw. (lethifer THoms.) 7—9 mm. — 
Sk.—Stockh. 
3. P. rugifer Dante. 7—8 mm. 
— Sk.—Stockh., Gotl.; 
4 P. lugubris Latr. (fig. 40) 
eS 8—12 mm.— Sk.-—Lapl. 
5. P. montanus Dares. 8—12 


mm. — Gotl.; Smal.— Lapl.; s 
6. P. lugens Dante. 10—11 
Fig. 40. P. Jugubris. ©. mm. — Sk.—Lapl. 


7. P. flavistigma Tuoms. Vingar tydligt gulaktiga. 
10-13 mm. — \Sinäl. O6: 


8. P. morio Van D. eo (carinatus Tere 5—6 mm. 
— Smal. — Stockh.: s 


9. P. clypealis Tuoms. 5—6 mm. — »Södra Sverige»; s 


TS et a ey ee ee 
CS ye ‘ Abc: TA 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 261 


6. Sikt * Diodontus CURTIS. 


Ofverläppen i spetsen med en djup, trekantig inskärning 
och därigenom tvatandad. Munsköldens framkant hos hanen 
tvatandad, hos honan tretandad. Framvingarnes första kubi- 
talfalt upptager den första, och andra kubitalfältet den andra 
disktvärribban. Bakkroppens skaft mycket kort, bredare än 
långt. Bakkroppens sista ryggled hos båda könen med ett 
af skarpa kanter begränsadt ryggfält. 

Små svarta arter, som vistas pa sandmarker. Honan anlägger sina bon 


i marken och äger ytterst fina grifborst à framfötterna; hon infangar bladlöss 
till föda åt sina larver. Hanens ansikte nedanför antennerna silfverhärigt. 


Artöfversikt. 


A. Mandiblerna svarta. Större arter, 6—9 mm. — Hane: mellanbenens 
första fotled jämnsmal. 
«@. Hane: Halssköldens sidoknölar svarta. Hona: skenben och fötter rost 


bruna. I. D:. medtus: 
2 


8. Hane: Halssköldens sidoknölar gula. — Hona: skenben svarta. 
IB WARE: 
B. Mandiblerna till största delen gula. Skenben, fötter, halssköldens sido- 
knölar samt vinglocken gula eller brungula. Liten art, 4—5 mm. — 
Hane: mellanbenens första fotled mot spetsen starkt utvidgad pa insidan 
3. D. minutus. 
1. D. medius Dante. — Sk.—Medelp. 
2. D. tristis v. d. Linp. — Sk.—Stockh. 
3. D. minutus Farr. — Sk.—Og., Gotl. 


7. SIkt. Passaloecus Shuck. 


Öfverläppen med nägot utdragen enkel spets. Mandib- 
lerna smala med snedt afhuggen spets. Vingribborna (fig. 41 
ordnade säsom hos föregäende slägte. 
Bakkroppen med mycket kort skaft. 
Bakkroppens sista ryggled hos bäda 
könen kullrig utan ryggfält. Efter- 


ryggen är längsträckt och saknar à 
tydligt afsatt rotfält Sma, 5—7 SS = Z 
mm. långa, svarta steklar med man- IS 


diblerna, ett streck à .antennskaftet, Fig. 41. Vingar af Passa: 
ie - we 5 lœcus turionum. 
halssköldens sidoknölar, vinglocken A 


202 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904, 


samt delar af benen ofta ljusa, gula eller bruna. Honorna 
sakna gräfborst å framfötterna. 


Bygga i murken ved eller i stjälkar och gallbildningar samt infånga 


bladlöss till föda åt sina larver. 


A. 


B. 


Artöfversikt. 


Från den nästan lodräta fåra, som finnes på mellanbröstets sidor framtill, 


utgå vinkelrätt bakåt två, i botten gropiga fåror. 


ce. 


Pannan mellan antennerna med ett litet hornlikt utskott. Halssköl- 
dens sidoknölar gula. Mandiblerna hos & gula, hos ® rödbruna — 
svartbruna. L'ONPCO rip 
Pannan utan horn mellan antennerna. 

Fe. ellanryggen matt; dess längsfäror äro hos & nästan fullständiga, 
nå hos ® nästan till midten och äro tydligt gropiga i botten. 
Halssköldens sidoknölar mörka. Mandibler mörka eller med ett 


gult streck. 2. P. insignis. 


==, Mellanryggen något glänsande, dess längsfäror helt korta, jämna. 


Halssköldens sidoknölar och mandiblerna nästan helt och hållet 
gula. 3. LP. turionum. 


Fran den lodräta faran a mellanbréstets sidor utgar vinkelrätt bakat blott 


en 


enda tvärfara (den öfre saknas). Mandiblerna och ett streck på an- 


tennskaftets undre sida gula. 


€. 


Or + W bo 


42 


Bakkroppen tydligt hopsnörd mellan första och andra ryggleden. Öf- 
verläppen svart. Halssköldens sidoknôlar svarta eller gula. 
Bakkroppen ej märkbart hopsnörd mellan första och andra ryggleden. 
Halssköldens sidoknölar gula. Ofverläppen blekgul, sällan mörk. 
5. LP. monilicornis. 

P. cormger Suuck. — Sk.—Lapl. 

P. insignis v.v.LinD. (brevicornis Mor.), — Sk.—Upl.; s. 

P. turionum Danis. — Sk.—Lapl. 

P. gracilis Curr. — Sk.—Upl. 

P. monilicornis Danie. — Sk.—Upl. 


8. SIkt. Stigmus Jur. 


Honans sista ryggled mot spetsen 
med tydligt ryggfält. 

Smä, 4—5 mm. länga, svarta ar- 
ter, som hafva antennerna (till största. 


= delen), mandiblerna, skenbenen och 
fötterna gula eller rödgula. 
Vingar af Stigmaus l. 5. pendulus Panz. Halssköl- 
pendulus. 


dens sidoknölar svarta. Mellanbröstets 


\ AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; II. 263 


sidor upptill under vingarna med ett stort trekantigt, af ryn- 
kiga fåror begränsadt glänsande slätt fält. — Sk.—Upl.; s. 

2, S. Solskyi Mor. Halssköldens sidoknölar gula. 
Mellanbröstets sidor upptill under vingarne groft nätlikt ryn- 
kiga utan eller med helt litet slätt fält. — Sk,; Öl; Gotl.; 
Nes Uo as. | 


9. SIkt. Spilomena SHUCK. 


Ribbförgreningen såsom hos föregående släkte, endast af- 
vikande därigenom, att bakvingarnas tvärribba ligger innanför 
bakre midtribbans förgreningspunkt. 

1. S. troglodytes v. D. Lino. 
Svart, nästan naken, ben och mandib- 
ler blekgula. — cf. Munskülden, pan- 


nans nedra sidohörn och antennskaf- ras 
tet citrongula. — 2. Sista ryggleden Nein 
medeskarp RO MS Amm. Sk - 


s. Lapl. Är den minsta af alla svenska 
rofsteklar. 


Honan insamlar larver af sköldlöss till föda åt sina larver och bygger i 


Fig. 43. Vingar af Spilo- 
mena troglodytes. 


märgen af fina kvistar. 


3. Underfam. Dolichurinæ. 


Afviker från alla öfriga underfamiljer genom halsskölden, 
som ofvan är ovanligt stor och väl utvecklad, men dock är 
smalare än mellanryggen och på hvardera sidan i öfre kanten 
har den djupa inskärning mellan midten och sidoknölarne, 
som är utmärkande för alla rofsteklar. Blott ett släkte. 


10, Sikt. Dolichurus Lark. 


Pannan ofvan och mellan antennerna med ett bredt skif- 
likt utskott, som täcker öfver antennernas fästpunkt. Anten- 
nerna trådlika, med skaftet något plattadt; lederna 3—12, (13) 
långa. Vingribbornas anordning synes bäst af figuren. Mel- 
lanryggens längsfäror djupa, fullständiga. Efterryggen först 
vågrät, sedan starkt sluttande. Bakkroppen hos & äggfor- 


264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


mig med lederna 1—3 stora och 
de följande helt korta (de kunna 
helt indragas i tredje leden), hos 2 
kägellik med en djup tvärfåra vid 


= roten af andra bukleden. Lären vid 
Ne roten förtjockade. 


ee Werne l. D. corniculus Spin. Svart, 

corniculus. hufvud och mellankropp punkterade. 
— Hona: bakkroppen glänsande, utan punkter. Hane: bak- 
kroppen glänsande, men tydligt punkterad; munsköldens och 
halssköldens bakkant vanligen å hvardera sidan med en hvit 
Hack, J— 0 I > sm. LENA 


Honan infängar lappska kakerlakan (Plata lapponica) till föda åt sina 


larver, en åt hvarje, och förvarar dem i en hålighet i marken eller i en 


murspringa. 


4. Underfam. Bembicinæ. 


Hjässan något urhålkad mellan ögonen. Mellanhöfterna 
åtskilda. Mellantibier med en sporre. 

Genom den långa, stora öfverläppen (fig. 31) skiljer sig 
denna underfamilj genast från alla andra. Hit höra stora ståt- 
liga rofsteklar, som dock mest tillhöra varmare länder. Hos 
oss finnes blott en art, som är den största af våra rofsteklar 
samt till storlek och färg liknar en geting. Honan äger å 
framfötterna mycket kraftiga och långa gräfborst. 


ll. Slkt. Bembex Farr. 


1... B. rostrata: “Swart med 
gulgra beharing; munskülden, üfver- 
lappen, antennernas undre sida, flackar 
a mellankroppen, benen och breda 
tvärband a bakkroppens ryggleder 
(det första afbrutet i midten) gula. — 
Hona: lären vid roten och ofvan 
svarta. — Hane: laren gula; andra 
och sjätte bukleden med en skarp tand i midten; mellanlaren 
under med skarpa sägtänder. 12—16 mm. — Sk.—Upl. 


Fig. 45. Vingar af Bembex 


rostrata. 


N AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; Il. 265 


Honorna gräfva sina hålor i sand och infånga flugor, som de inlägga 


till larven dag efter dag, for hvarje gang tillslutande halans ingang. 


5. Underfam. Astatinæ. 


12. Sikt. Astata Larr. 

Bakkroppens ryggleder. tydligt nedtryckta i bakkanten. 
Mellanhöfter åtskilda. Bakvingarnes 
rotflik mycket stor, hos «' dubbelt 
bredare an hos 2 (fig. 46). Hanen 
skiljer sig dessutom lätt frän honan 
därigenom, att ögonen stöta tillhopa 
på hjässan (fig. 30). 

Båda våra arter äro svarta med 
bakkroppens leder 1 —2 —3 lifligt röda. 


Bygga sina bon i sanden och infånga Fig. 46. Vingar af Åstata 


larver af skinnbaggar, isynnerhet af pentato- boops. oO. 
mider till föda åt sina larver. 

BE boops SCHRANK.  Efterryggens rotfält groft nät- 
likt rynkigt. — Hona: hjässan glänsande, glest punkterad. — 
Hane: pannan utan ljus fläck nedanför punktögonen. 8—12 
MM; — Sk.—Angml. 

2. A. stigma Panz. Efterryggens rotfält mycket fint 
läderartadt rynkigt. Hona: hjässan matt, knappt punkterad. 
— Hane: pannan nedanför punktögonen med en ljus fläck. — 
7—11 mm. — Sk.—Medelp. 


6. Underfam. Larrinæ. 


Skiljer sig från Åstatine endast därigenom, att mandib- 
lerna i undre kanten nära midten hafva en djup inskärning, 
att mellantibierna hafva blott en sporre, och att de bakre punkt- 
ögonen äro långsträckta, platta och otydliga. 


13. Slkt. Tachytes Panz. 


Alla våra arter tillhöra undersläktet Zaschysphex Kour, 
som utmärker sig därigenom, att kroppen ej är långhårig 


; 
266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
utan endast beklädd med en fin siden- 
skimrande pubescens, att hanens fram- 
lår på undre sidan nära roten hafva en 
tydlig inskärning, och att honans rygg- 
fält à sista ryggleden är naket samt 
hennes framfötter försedda med långa 


Fig. 47. Vingar af 


ges böjliga gräfborst. Ribbfôrgrening se 
figuren! 


Alla vära arter gräfva i sandmark oeh infänga larver af rätvingar, van- 


ligen af gräshoppor, till föda ät sina larver. 


Artöfversikt. 
A. Bakkroppen vid roten mer eller mindre röd. Mellanryggen fint punk- 
terad. 
I. Hane: ansiktet nedtill med silfverglänsande behåring. — Hona: fram- 


tibierna helt och hället svarta; sista ryggledens ryggfält smalt. 
1. TZ. pectinipes. 


2. Hane: ansiktet nedtill guldglänsande. — Hona: framtibierna på undre 
sidan rödgula; sista ryggledens ryggfält bredare. 2. T. lativalvis. 


B. Bakkroppen enfärgad svart. Mellanryggen groft punkterad. 
32 DIE NEMARS 


l. 7. pectinipes L. 6—8 mm. — Sk.—Medelp. 

2. T. lativalvis Tuoms. 9=-10 mm. — Sk.—Og. 

3. I. mitidus Spin. (= unicolor Panz.). 8—10 mm. — 
Sk.—Medelp. 


7. Underfam. Nyssoninæ. 


Ansiktet ej bredare nedät. Bakkroppens ryggleder ej ned- 
tryckta vid bakkanten; dess första led ej utdragen till ett skaft. 

Hithörande djur äro svarta med gula eller mera sällan 
med rödbruna teckningar. 


Släktöfversikt. 


A. Efterryggen på hvardera sidan med en skarp tagg. Fram- 
vingarnes andra kubitalfält når ej upp till radialfältet 
(fig. 48). 14. Nysson. 

B. Efterryggen oväpnad. Framvingarnes andra kubitalfält 
nar upp till radialfältet (fig. 49). 15. Gorytes. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13; 1: II 26 


SI 


14. Sikt. Nysson LATR. 


Ögonen nedåt starkt närmande sig hvarandra. Pannan 


med en knölformig upphöjning mellan antennerna. Anten- 
nerna korta och tjocka. Bakkroppens 


andra bukled är vid roten starkt upp- 
svälld och stupar brant: mot den 
första. Vingar se figuren! Hanens 
bakkropp har blott 6 synliga buk- 
leder; sista ryggleden i spetsen två- 
tandad. Honans sista bakkroppsled 


Fig. 48. Vingar af Nysson 
interruplus. 


är kägelformig med trekantigt ryggfält. 


Några arter likna i hög grad små getingar af släktet Odynerus. Om 


deras lefnadssätt känner man ännu intet med visshet. 


A. 


Artöfversikt. 


Upphöjningen vid roten af bakkroppens andra bukled bildar i midten en 
regelbundet kägelformig eller något hoptryckt skarp spets. — Hanens 
sista antennled rak. — Hona: ben till största delen rödbruna; bakkrop- 
pens första ryggled med svart grundfärg. — Större arter, 8—12 mm. 

«. Halssköldens sidoknölar svarta. Bakkroppens ryggleder 1—3 hvar- 
dera med ett gult tvärband, det första stundom i midten- afbrutet. — 
Hanens lår och skenben till största delen svarta. Dien Weebıdens: 

3. Halssköldens sidoknölar blekgula. Bakkroppens ryggleder I—3 med 
i midten afbrutna, hvitgula tvärband. Hanens lär och skenben till 
största delen rödbruna. 2. N. interruptus. 

Upphöjningen vid roten af bakkroppens andra bukled är aldrig i midten 

regelbundet kägelformig, utan tvärliggande eller trubbigt afrundad. — 

Hanens sista antennled något böjd. — Hona: ben svarta eller ock bak- 

kroppens första ryggled med rödgul grundfärg. 

ce. _ Upphöjningen vid roten af andra bukleden är ganska hög och bildar 
en tvärliggande valk. Alla skenbenen svarta. Bakkroppen ofvan 
med tre i midten bredt afbrutna gula tvärband. — Hanens näst 
sista antennled på undre sidan starkt utvidgad, den sista knappt 
böjd. — Honans första ryggled med svart grundfärg. 

é 3. N. trimaculatus. 

3. Upphöjningen vid roten af andra bukleden låg och trubbig, ej tvär- 
liggande. Alla eller åtminstone de främre skenbenen rüdgula. Bak- 
kroppen ofvan med ett gulhvitt streck å hvardera sidan af ryggle- 
derna 1—2 (—3). — Hane: näst sista antennleden ej utvidgad; den 
sista på undre sidan tydligt ursvängd. — Honans första ryggled oftast 


med rödgul grundfärg. 


268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


1. Bakbenens skenben och fötter rodgula. — Hane: första ryggle- 
den svart; antennernas sista led pa undre sidan med en stor 
odelad inskärning. 4. N. maculatus. 


ty 


Bakbenens skenben och fötter mörka, svartaktiga. — . Hane: 
första ryggleden rödgul; antennernas sista led på undre sidan 
med två genom en liten knöl skilda inskärningar. 


5. N. dimidiatus. 

1. N. bidens L. (spinosus Forst.) Halsskölden ofvan 
med ett gult tvärstreck, som dock stundom saknas hos hanen. 
9—12 mm. — Sk.—Upl.; a. 

2, N. interruptus Fasr. Svart med hvitaktiga teck- 
ningar; halsskölden med tvärstreck. 8—10 mm. — Sk.— 
Angerml. 

3. N. trimaculatus Rossi. Svart med tre lifligt gula, i 
midten bredt afbrutna tvärband à rygglederna 1—3; hos ho- 
nan äro dessutom ett tvärstreck à skutellen och halsskôlden 
samt dennes sidoknölar gula. 7—9 mm. — Sk.—Upl. 

4. N. maculatus Farr. Halsskéldens sidoknölar samt 
ett tvärstreck à dess ryggkant och à skutellen hvitgula liksom 
äfven bakkroppens sidostreck. 6—7 mm. — Sk.—Stockh. 

5. N. dimidiatus Jur. Lik föregående art; förutom genom 
de i öfversikten upptagna kännetecknen äfven skild därigenom, 
att de blekgula tvärstrecken å halsskölden, skutellen samt å 
första och tredje ryggleden nästan alltid saknas. 6—7 mm. 
— Sk.—Og.; Gotl.; s. 


15. - Sikt: Gorytes LAT. 


Vingar se figuren! 
Honorna infanga smä stritar eller strit- 
larver och gräfva sa vidt kändt är sina bon i 


sandmarker. 


Artöfversikt. 


\. Bakkroppen med gula teckningar. 


Fig. 49. Vingar af Gorytes 


«@. Bakkroppens andra bukled vid ro- 

i ve mystaceus. 
ten uppsvälld, tvärt stupande mot 
den första leden; dess första ryggled med tydlig upprätt hårbeklädnad 
och med i midten afbrutet gult tvärband. Bakvingarnes tvärribba mynnar 
innanför bakre midtribbans förgreningspunkt (fig. 49). — Hane : antenner 


mycket långa, nående till bakkroppens andra ryggled. — Hona : skutel- 


ae 


= AURIVIELIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13; 1. II. 269 
len nära bakkanten med enliten hårig grop; framfötterna utan grärborst 
i kanten. 
+, Bakkroppens andra bukled vid roten med mycket stora och djupa 
punkter. I. G. mystaceus. 
=> Bakkroppens andra bukled med mindre och föga djupa punkter 
vid roten. 2. G. campestris. 
Bakkroppens andra bukled ej uppsvälld vid roten, sakta sluttande 
mot den första leden; dess första ryggled ej eller obetydligt hårig och 
med ett helt gult tvärband. Bakvingarnes tvärribba mynnar utanför 
bakre midtribbans förgreningspunkt. — Hane: antennerna nå högst 
till bakkroppens början. — Hona: skutellen utan grop vid bakkanten ; 
framfötterna med långa gräfborst i kanten. — Undersläkt.  Hoplisus. 
T. Bakkroppens första ryggled vid roten helt och hållet (S) eller ät- 
minstone på hvardera sidan (®) med djupa längsfåror. Bakkrop- 
pen ofvan med 4 gula tvärband. 
#, Efterryggens rotfält med grofva, nästan raka, längsgående åsar. 
Bakkroppens andra tvärband ej bredare än det första. — 
Hona: bakfötter rödgula. 3. G. quadrifasciatus 
Efterryggens rotfält groft nätformigt rynkigt. Bakkroppens 
andra gula tvärband bredare än det första. — Hona: bak- 
fötter mörka, svartaktiga. 4. G. laticinctus. 
TT. Bakkroppens första ryggled slät utan längsfåror, endast med två 
upphöjda åsar. Bakkroppen ofvan med 5 (2) — 6 (S) gula tvär- 


band. 6. G. quinquecinctus. 

B. Bakkroppen med hvita teckningar. Bakvingarnes tvärribba mynnar innan- 

för bakre midtribbans förgreningspunkt. — Hona: framfötter med långa 
gräfborst. — Undersläkt. Zarpactus. 


«@. Bakkroppen helt och hållet med svart grundfärg. Skutellen svart. 
7. G. lunatus. 

3. Bakkroppens första och andra led samt tredje bukled rödgula. Sku- 

tellen vanligen med en stor hvit fläck. 8. G. tumidus. 

I. G. mystaceus L. Svart, vanligen med två fläckar à 
munskölden, ett tvärstreck a halsskölden, dennas sidoknölar, 
ett tvärstreck a skutellen samt tre tvärband a bakkroppen 
(det fürsta i midten afbrutet) gula; skenben och fötter helt och 
hållet (Q) eller delvis (5) brungula. 10—12 mm. — Sk.— 
Up; 

Insamlar larver af spottstriten. 

2. G. campestris L. Mycket lik föregående art; skenben 
och fötter hos bada könen rödgula; hanen med 4 gula tvär- 
band a bakkroppen och kortare antenner. 10—12 mm. — 
Sk.—Medelp.; a. 


Denna och föregäende art hafva stor yttre likhet med sma getingar och 


270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 
blefvo till och med af LINNÉ förda till släktet Vespa. Insamlar liksom #2ys#a- 
ceus larver af spottstriten. 

3. G. quadrifasciatus Farr. Svart; öfverläppen, ett tvär- 
band à munskölden, en fläck à hvardera sidan af pannan, 
antennskaftets undre sida, ett tvärstreck à halsskölden och à 
skutellen, en fläck à mellanbrüstet strax under framvingarne 
samt fyra hela tvärband à bakkroppen lifligt gula; antennle- 
derna 3—7 (—9) under rödgula; lärens yttre del, skenben 
och fötter rödgula. Hanen afviker genom svart skutell och 
svarta antenner (utom en gul fläck à skaftet) samt mörkare 
bakben; den saknar stundom äfven nägra andra af honans 
gula teckningar. S—12 mm. — Sk.—Upl. | 

4. G. laticinctus Ler. Mycket lik föregående art och endast 
skild genom de i öfversikten anförda kännetecknen. 10—13 
mm. — Sk.—Upl. och Verml. 

5. G. quinquecinctus Farr. Svart med ungefär samma 
gula teckningar som hos quadrifasciatus. Hos hanen är 
hela munskölden och antennskaftet gula. 10—12 mm. — 
SUISSES; 

6. G. lunatus Danre. Svart; ôfverläppen, munskölden, 
ansiktets nedre del, antennskaftets nedre sida, ett pä hvardera 
sidan starkt utvidgadt tvärband à andra ryggleden och ett 
jämnbredt tvärband à femte ryggleden hvita; lär, skenben och 
framfötter rödgula; hanens antenner under rödbruna. 6—8 
mm. Sk:—Medelp: 

Gräfver sina bon i sand och infangar små stritar (47Aysanzs-arter) till 
föda at sina larver. 

7. G. tumidus Panz. Svart, bakkroppen vid roten röd- 
gul; en fläck a hvardera sidan af munskölden, ett streck a 
pannan invid ögat, en fläck å skutellen, en fläck å hvardera 
sidan af andra ryggleden och en i midten af femte ryggleden hvita; 
benen till största delen rödgula. Hanens antenner under rödbruna, 
honans stundom i spetsen hvita. 6—8 mm. — Sk.—Medelp. 


Gräfver sina bon i sand och infångar sma stritar af släktet Acocephalus 
till föda åt sina larver. 


8. Underfam. Mellininæ. 


Bakkroppens första led vid roten afsmalnande till ett 
skaft, som åtminstone är lika långt som bakhöfterna. 


= AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13; I. II. ZT 


16. Sikt. Mellinus Farr. 


Munskölden med tre små tänder i kanten. Pannan näs- 
tan jämnbred. Efterryggens rotfält väl begränsadt, slätt, i 
midten med en stor men grund, rynkig fördjupning. Hanen 
har längre antenner än honan, 
som à sista ryggleden har ett 
tydligt begränsadt trekantigt rygg- 
fält. Honans framfötter med helt 
korta gräfborst. Svarta med gula 
eller hvita teckningar, hvilka hos 
våra arter utgöras af tvärband å 
mandiblerna och munskölden (sak- 
nas hos honan), ett streck invid ögat å hvardera sidan 
af pannan, antennskaftets undre sida, ett tvärband à hals- 
skölden, en fläck å hvardera sidan af mellanbröstet tätt 
under framvingen, ett tvärstreck å skutellen samt tre tvärband 
å bakkroppens öfre sida. De båda första af dessa finnas å 
andra och tredje rygglederna samt äro hos o7 i midten af- 
brutna; det tredje finnes hos hanen på sjätte och hos honan 
på femte ryggleden, dessutom finnas ofta hos hanen ljusa 
sidofläckar à fjärde ryggleden. 


Lefva på sandmarker, där de gräfva sina bon i sanden och infånga flu- 


Fig. 50. Vingar af Mellinus 
8.5 5 


ATVENSIS. 


gor till föda ät sina larver. Den utväxta larven är violett till färgen. 
l. M. arvensis L. Svart med gula teckningar; anten- 
nerna hos hanen under rôdgula. 6—12. — Sk.—Lapl.; a. 
2. M. sabulosus Far. Svart med hvita teckningar ät- 
minstone 4 bakkroppen; antennerna hos båda könen till stör- 
sta delen rédgula. 6—12. — Sk.—Ög.; a. 


9. Underfam. Philanthinæ. 
Genom inskärningen på ügonens insida (fig. 32) skild 


från alla andra, som hafva tre kubitalfält. 


17. Slkt. Philanthus Farr. 


Antennerna korta och tjocka. Bakkroppens ryggleder 
med tydligt begränsad afplattning baktill. Munskölden hos 


2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


hanen pä hvardera sidan af fram- 
kanten med en tofs af länga styfva 
här. Sista ryggleden utan ryggfält. 
Bäda könen med länga grätborst i 
framfötternas kant. 
J. Ph. triangulum Farr. — 
Fig. 51. Vingar af Philanthus “Bivargen“ — Svart; munskölden, en 
RITES stor del af pannan, breda band à 
tinningarne, halssköldens sidoknölar och ryggkant, ett streck 
a bakryggen, 5—6 tvärband à bakkroppen samt lårens spets, 
skenben och fötter gula — rüdgula. 10—12 mm. — Sk.; s. 


Bivargen gräfver sina bon i jorden och infangar det tama biet till föda 


\ K 
SI er 


åt sina larver. 


10. Underfam. Cercerinæ. 


18. Slkt. Cerceris. 


Antennerna fästa högt upp nära ügonens midt. Pannan 
med en skarp köl mellan antennerna. Efterryggen kort, nästan 
från roten sluttande; 
dess rotfäst litet tre- 
kantigt. Bakkroppens 
fürsta led kKnappt 
längre än bred, näs- 
tan kvadratisk, myc- 
ket smalare än andra 
leden. Baklären i spet- 
sen tvärhuggna med 
Fig. 52. Vingar af Cerceris arenaria. rf. främre EN stor kantad flik 
rotfältet; rf.” bakre rotfältet; df. diskfältet; bdf. på hvardera sidan om 

bakre diskfältet; ydf. yttre diskfältet; kt', kf”, skenbenets rot. Bak- 
kf’, första, andra och tredje kubitalfältet: : 
kroppens sista rygg- 
led hos bäda könen 
med väl begränsadt 
ryggfält. Genom de djupa och skarpa inskärningarne mel- 
lan bakkroppens leder skiljer sig detta släkte fran alla 
andra. Efterryggens rotfält är hos alla våra arter groft strim- 


rf. radialfältet; vm. vingmärket; tvr. bak- 


vingarnes tvärribba; rfl. deras rotflik. 


AURIVILLIUS SVENSK INSEKTFAUNA.. 13: I; II. | 273 


“a 


migt. Hane: munsköldens framkant pa hvardera sidan med 
en rad af styfva borst, som sta sa tatt, att de synas bilda en 
"sammanhängande skifva. Hona: framfötterna med kraftiga 
men korta gräfborst; sista bukleden i spetsen djupt urringad, 
~ tvaspetsig. 


A. 


Grafva sina bon i sandmarker. 


Artöfversikt. 


Bakkroppens andra bukled nära roten med en låg tvärgående valkformig 
upphöjning” (synes bäst, dä leden betraktas från sidan). Bakkroppen of- 
van med högst tre ljusa tvärband, af hvilka det à tredje leden, ätmin- 
stone på sidorna, upptager hela ledens bredd. — Hane: antenner enkla, 
sista leden rak. — Hona: munsköldens midtplät i spetsen ej uppviken, 
ofvan något fördjupad. Mier Os bzens2s. 
Bakkroppens andra bukled utan tvärupphöjning vid roten. Bakkroppen 
ofvan med 4—6 ljusa tvärband. — Hane: antennernas sista led något 
böjd och på undre sidan urhålkad: — Hona: munsköldens midtplåt åt- 
minstone i spetsen uppviken och mer eller mindre utstående (synes bäst, 
om man betraktar hufvudet från sidan). 


Hanar. 

«. Munsköldens midtplat med tvär och alldeles jämn framkant. Bak- 
kroppens näst sista bukled i hvartdera bakhörnet med en liten af 
styfva Jjusa hår bildad tofs. Sista ryggledens ryggfält nästan rek- 
tangulärt med raka sidokanter. 4. C. quinquefasciata. 

8. Munsköldens midtplåt i framkanten mer eller mindre tydligt tretan- 
dad. Sista ryggledens ryggfält med mer eller mindre böjda sido- 
kanter. 
+, Bakkroppens näst sista bukled i hvartdera bakhörnet med en 

ofvanifrån väl synlig, tät, styf, gulbrun härtofs, men utan hår- 

frans i bakkanten. 5. C. labiata. 

#*, Bakkroppens näst sista bukled utan härtofsar, men i bakkanten 
med en tät, tilltryckt, d. v. s. bakätriktad harfrans. 

1. Rygglederna 3—5 matta, groft och tätt punkterade (punkter- 


na äro större än mellanrummen mellan dem). 2. C. arenaria 


bo 


Rygglederna 3—5 glänsande, glest men rätt djupt punk- 
terade (punkterna äro mindre än mellanrummen mellan dem, 
. sa att plats kunde finnas för minst dubbelt sa mänga lika 
stora punkter). 3. C. twuncatula. 
i Honor. 

«. Munsköldens midtplat endast i spetsen fritt utstående. 
*, Munskéldens midtplät nästan platt, i spetsen ej eller föga utskuren 
1. Munsköldens midtplät med svagt uppböjd, bredt afrundad 
framkant. 2. C, arenaria. 


Entomol. Tidskr. Årg. 25, H. 4, (1904). 18 


274 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT tea 


2. Munsköldens midtplät med tvär eller svagt urringad fritt u 
skjutande framkant. Be Ge truncatula. 


## Munsköldens midtplat framtill starkt hvälfd och djupt, halfeirkel- = 
formigt urringad, bildande ett hvalf, som täcker öfver en hälighet. 

4. C. quinquefasciata. 

3. Munsköldens midtplat ända till roten fri, bildande en stor, jämnbred, 

i spetsen tvär, ganska kullrig skifva, som i omkring Se vinkel ut- 

skjuter frän pannan. 5.2 C. Tobit 

1. Cerceris rybiensis L. Svart; ansiktet nedanför ana 

tennerna, skenben och fétter gula; bakkroppens tredje ryggled 

med bredt gult tvärband, och den andra med två gula fläckar, — 

hos hanen har äfven sjätte ryggleden gult tvärband; antenner- S 

na hos 5° svarta, hos 2 under rödbruna; bakfötterna svart- 

aktiga. 7—12 mm. — Sk.—-Medelp.- 7 
Infangar bin af släktena Hadictus, Rhophites, Andrena wm. fl. till föda at 

sina ve : ; a. 

9. C. arenaria L. Svart, groft punkterad; ansiktet ne- , 

danför antennerna helt och hållet hvitgult (>) eller med tre — 
gula fläckar (9); mellankroppen — 

mer eller mindre gulflackig; bak- 

kroppen ofvan med 4 Sous 

la tvärband a lederna 2—5 

och hos & stundom äfven à — 

6:e leden; ben till stor del gu- ~ 

la; antenner delvis rödgula. 7— 

14 mm. —: Sk. —Medelp. 


Infangar medelstora cureulionider = 


Fig. 53. Cerceris arenaria 2 


såsom Brachyderes incanus, Strophoso- 
mus faber och coryli, Otiorrhynchus-arter m. fl. till föda at sina larver. Ea, 

3. €. truncatula Danı». Skild fran föregående genom dei 
öfversikten upptagna kännetecknen; bakkroppen vanligen med 
tre smala gula tvärband hos @ (4 lederna 2—4) och fyra hos 
o (à lederna 2—5). 8—10 mm. -— Sk.—Medelp. 


Insamlar mindre viflar såsom arter af släktena Phyllobius, POE D 


Anthonomus, och Otiorrhynchus till föda åt sina larver. 5 

4. €. quinquefasciata Rossi. Till fargteckningen lik de 
bade föregående, men lätt skild genom munsköldens midtplat, — 
som hos o’ är jämn utan tänder och hos @ i spetsen bildar 7. 
ett hvalf; bakkroppen ofvan med 4—5, i midten ofta afbrutna — 
tvärband. 8—10 mm. — Sk.—Upl.; s HS 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 275 


Fångar sma viflar af släktena Apzon, Tychius och Sitones. 

5. C. labiata Faer. Afven denna art är svart med gu- 
"la teckningar såsom hos de föregående. Honan är lätt skild 
från de andra genom munsköldens alldeles fritt utstående 
midtplåt och hanen genom i öfversikten angifna kännetecken. 
"Hanens sista bukled är djupt urringad med länga sidohörn. 
8—12 mm. — Sk:—Medelp. 


Insamlar viflar och enlig ADLERZ äfven Adoxus obscurus. 


ll. Underfam. Alysoninæ. 


19. Sikt. Alyson Jur. 


Framvingarnes andra kubi- 
talfält mottager bäda disktvärrib- 
borna. Efterryggen lang, baktill 
nästan lodrätt afskuren. Baklä- « 


ren i spetsen på främre sidan SF 
med en stor nedböjd flik. Föt- SN 2 = ee 
terna mycket langa. Klorna enk- : rs 
la. Kroppen spensligt byggd. Fig 54 
Hane: sista antennleden böjd, på undre sidan urringad; sista 
bukleden med två taggar i spetsen. — Hona: sista ryggleden 
med tydligt ryggfält; framfötterna med korta gräfborst. 

1. A. Ratzeburgi Danis. Glänsande, Svart, bakkrop- 
pens andra ryggled på hvardera sidan med en rund citrongul 
fläck; framvingarne med en mörk tvärskugga; benen till 


Vingar af Alyson. 


största delen rödgula; efterryggens rotfält strimmigt. — Hane: 
mandiblerna, öfverläppen, munskölden, pannans nedre del och 
antennernas undre sida gula. 6—8 mm. — Sk.—Lapl.; s. 


Gräfver sina bon i sand och infangar små stritar till föda at sina larver. 


-12. Underfam. Nitelinz, 


Antennerna fästa tätt intill munskölden. Pannan nägot 
smalare uppät. Framvingarnes andra kubitalfält är skaftadt 
eller saknas. Bakkroppens sista ryggled hos båda könen utan 
rygefalt. Mellanhöfter åtskilda. Mellantibier med en sporre 


à = Ç 4 3 


276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. = 
Släktöfversikt. 


A. Framvingar med skaftadt andra kubitalfält och spetsigt = 
radialfalt. Mandiblerna med en djup inskärning i undre ~ 


kanten nära roten. 20. Miscophus. == 


B. Framvingar blott med ett kubitalfält; deras radialfält i 
spetsen snedt tvärhugget med ett litet bihang. Mandib- 
lerna utan inskärning. 21. Mitela. 


20. SIkt. Miscophus Jur. 


Munskölden kort och bred, i 
framkanten pä hvardera sidan med 
en inskärning. Framfötterna hos ho- 
nan med korta gräfborst. Päminna 
till utseendet om små Pompilus-arter. 


Gräfva i sand och infånga små spindlar 


Fig. 55. Vingar af Miscophus. sina larver. 


+ 


o 
a 


Artöfversikt. 


A. Pannan rent svart. Bakkroppen åtminstone hos honan vid roten rödgul. 

Munskölden i framkantens midt nästan tvärhuggen. 1. 4. concolor. 

B. Pannan grönaktigt svart. Bakkroppen hos båda könen enfärgad svart. 

@. Ofverläppens midtflik med bredt afrundad eller nästan tvär framkant. 
Efterryggens rotfält deladt af en alldeles rak upphöjd midtlinje och 
pa sidorna med tätt ställda strimmor. 2. M. spurius. 

8. Öfverläppens midtfik med i midten tydligt vinkligt framskjutande 
framkant. Efterryggens rotfält med oregelbundna längsäsar, men utan 
rak äs i midten. 3.0 MW. niger. 

1. M. concolor Darxe. Svart, bakkroppens första led 


oftast rödgul eller rödbrun; mandiblerna och antennskaftets 


undre sida rödbruna. 4—7 mm. — Sk.—Gestr.; s. 
2. M. spurius Dane.  Enfärgadt svart, mandibler och 
fötter brunaktiga. 5—7 mm. — Sk.—Gestr. 


3. M. mger Dante. Endast skild från föregående ge- 


nom de i Ofversikten upptagna kännetecknen. 5—7 mm. — 
Sk.—Gestr. 


21. SIikt. Nitela Later. I 


Framfötterna hos båda könen utan gräfborst. 


 tennerna silfverharigt och med en 


gens rotfält nätädrigt rynkigt. 


Bee. Al 


ed a Ke Y ET = E er 
4 ; 3 O35, - 


\ - AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I: II. 277 


1. N. spinolæ Late. En- 
färgad svart; ansiktet nedanför an- 


skarp längsköl i midten; efterryg- 


9 Gm. Sm emLapl; ‘Ss. 
Bygger i torra kvistar och stjälkar 
samt insamlar bladlöss till föda åt sina Fig. 56. Vingar af Nitela spinole. 


larver. De prickade linjerna utmärka 


outvecklade ribbor. 


13. Underfam. Trypoxylinæ. 
Ögonen med en djup inskärning pä insidan och därige- 
nom njurlika (fig. 33). 


22. Sikt.. Trypoxylon Larr. 

Framvingarne endast med eft 
tydligt begränsadt kubitalfält och eff 
diskfält; de andra antydda genom 
fina veck. Bakkroppen läng och 
smal; dess första led afsmalnande 
mot roten till ett skaft; sista rygg- 
leden utan ryggfält, hos o tvär, hos 
2 spetsig. Benen nästan oväpnade; 


framfötterna utan gräfborst. 
Enfärgade, svarta steklar, som bygga i rör och gångar i trä, afstänga 


cellerna med mellanväggar af lera och insamla spindlar till föda at sina larver. 


Fig. 57. Vingar af 77ypoxylon 
figulus. De outvecklade rib- 


borna äro prickade. 


Artöfversikt. 
A. Bakroppens första led når ungefär till baklårens midt och är ej dubbelt så 


- lång som andra leden. 
«. Ben enfärgade, svarta. Ögonen lika bredt åtskilda nedtill som upptill. 
1. ZT. figulus. 
8. Framtibier delvis gulaktiga; framfôtter rödbruna. Ogonen nedtill 
mycket närmare hvarandra än upptill. 2. T. clavicerum. 
B. Bakkroppens första led är mycket lang och smal. når till baklarens spets 
och är dubbelt längre än andra leden. Ben svarta. 3. 7. attenuatum. 
1. F. figulus L. »Lersmetaren». — Bakkroppens rygg- 
leder vid bakkanten samt ansiktets nedre del (i synnerhet hos 
hanen) med fin hvitglänsande behåring. 8—10 mm. — Sk.— 


Lapl.; a. 


278 ENTOMOLOGISK TIDSKRI FT 1904. 


2. F. clavicerum Levey. - Till behåring lik 2 
art. Antenner kortare och mera förtjockade mot ar 
5—10 mm. — Sk—Upl ; DE 

3. À attenuatun ne Antenner nästan jämntjocka, + 
6-10 mm. Ske Ups ad 

14... Underfam. Craboninæ, 


Framvingar med tvärhugget radialfält samt blott ett a 
bitalfalt och ett diskfält Mellantibier med en eller ingen  ° 


sporre. Honans sista ryggled med väl begränsadt TySekal, 


Släktöfversikt. 


A. Efterryggen utan tagg i midten. Framvingarnes kubitalfält : 


och diskfält skilda genom en fullt utbildad ribba. Pannan — 

nedåt starkt afsmalnande. — Sılfvermunsteklar. 

a. Bakkroppens första led lang, trind, framtil afsmal- 
nande till ett skaft, baktill klubblikt uppsvälld och — 
genom en djup inskärning skiljd fran den andra leden 
(fig. 26). 7 1 283 Rhopalum. 

5. Bakkroppens första led ej läng och trind, De er 
uppsvälld. : 


$. Ogon håriga. Mandiblerna pa undre sidan nära = 


roten med en tydlig inskärning.. er 
24. Entomognathus. 


$$. Ögon nakna. Mandiblerna utan inskärning på Br 


undre sidan. 


*. Punktégon ställda i en trubbvinklig triangel. : 
Pannan mellan antennerna med ett litet horn. - 
25. Lindenius. 


Punktögon ställda i en rätvinklig triangel. Pan- 


nan utan horn. ; +96. -Crabro > 


B. Efterryggen med en tagg i midten. Framvingarnes ku- 


bitalfält och diskfält förenade med hvarandra, emedan 


ribban mellan dem är otydlig. Pannan ej smalare nedät. 


27. Oxybelus. À 


23. Sikt. Rhopalum Kırpy. areas Se 
Baktibierna mot spetsen starkt klubblikt förtjockade. Små 


steklar, som påminna om Trypoxylon-arterna och liksom dessa _ 


sakna fläckar å bakkroppen. = 


se ~.-AURIVILLIUS: ‘SVENSK; INSEKTFAUNA. 13: I; II. 279 


Anlägga sina celler i ihäliga grenar eller i murket trä uti enkla eller 
förgrenade rader, 


l. Rh. coarctatum Scor. (tibiale FaABr.) Svart, bakti- 
biernas och bakkroppens spets röda, knälederna samt fram- 
tibierna och de främre fötterna gula. Hufvudet med ett litet 
horn mellan antennerna. Munskölden i framkantens midt med 
en lång tand. — œ. Antennernas 2—4 leder utvidgade, de 
följande omvexlande svarta och hvita; framfötternas första led 
utplattad, mellanfötternas första led i midten tandad. 5—6 
Dior, SRE ST Kapl: 

Insamlar myggor till föda åt sina larver. 

2. Rh. clavipes L. Svart, bakkroppen delvis rödbrun; 
benen till stor del samt antennskaftet gula; baktibierna i 
spetsen svarta; pannan utan horn; munskölden afrundad. — «. 
Antenner och fötter af vanlig byggnad: 4—6 mm. — 
Sk. — Jämtl. 

Insamlar svamp- och gallmyggor samt stöfsländor (Psocider) till föda åt 


sina larver, 


24. Sikt. Entomognathus Dante. | 


Bakkroppen kort och bred. Munskülden i spetsen med 
en glansande halfcirkelformig intryckning. 

Lefnadssätt okändt. 

1. E. brevis v. d. Lip. Svart; antenner och ben del- 
vis gula; sista bukleden rödbrun. 4—5 mm. —Sk.—Dal. 


25. Sikt. Lindenius Lrrrr. 


Mandiblerna med enkel spets. Bakkroppen kort och bred, 
svart och utan gula teckningar. 
Bygga sina bon i marken. r 
1. Z. albilabris Faer. Svart (äfven mandiblerna och 
antennerna) med grönaktig skiftning à bakkroppen, som har 
- en fin grå behåring; munskölden med hel kant. — 2. Fram- 
tibiernas framkant och de öfrigas rot gul; sista ryggledens 
ryggfält i spetsen gult med guldglänsande behåring. — . 


280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


Skenben, fötter, halssköldens sidoknölar och ett i midten af- 
brutet streck à dess öfre kant gula. 5—7 mm. — Sk.—s. Lapl. 
Infängar små flugor och äfven ?) enl. NIELSEN små skinnbaggar (Capsus 


Thunbergi) till föda åt sina larver. ‘ i eee 


26. Sikt. Crabro Farr. 


Mandiblerna ofta i spetsen tandade. Läpp-palper fyrle- … 
dade, käkpalper sex-ledade. Hithörande talrika arter hafva - 4 
antingen bakkroppen enfärgad svart eller svart med gula teck- = 
ningar. De fürete så många egendomligheter i sin byggnad, 7 
att de blifvit indelade i tae undersläkten. För att under- 
lätta deras bestämning lämna vi 
har dels en öfversikt af undersläk- 
tena, dels en af denna oberoende — 
öfversikt af hanar och honor för sig. 
Hanarne afvika nämligen ofta i hög 
grad från honorna genom egendom- _ 


= 


Fig- 58. Vingar af Crabro 4 à À = 
quadricinctus. lig utbildning af antenner och fötter. 


Då antennerna eller fötterna ej afvika från den vanliga byggen 
naden, kallas de här nedan för enkla. 


Äfven i sitt lefnadssätt förete Crabro-arterna stora afvikelser sinsemellan, 


så att intet för alla gemensamt kan angifvas. De flesta synas insamla tva- M 
vingar. 


Öfversikt af undersläkten. 


A. Mellanbrüstet utan upphöjd list framför mellanhôfterna; 
dess -sidor ej, strimmiga. Framvingarnes disktvärribba. 3 
inmynnar i midten eller föga bortom midten af kubital-. M 
fältet. — o*%. Antennerna med 13 leder. or 
a. Mellankroppen glänsande med svag skulptur. Po 

ryggen utan grof skulptur, vanligen med tydligt afsatt — 
rotfalt. Punktôgonen stå nästan i en liksidig triangel. $i 
*. Framvingarnes disktvärribba inmynnar i midten af 
kubitalfältets bakkant. Bakkroppen utan gula teck- 
ningar. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; Il. 281 


l. Hona: sista ryggledens ryggfält smalt, pà 
längden urhälkadt. — Hane: sista ryggleden ej 
med gröfre punkter än den näst sista. — Bak- 
tibierna hos båda könen mer eller mindre klubb- 
likt förtjockade. — Undersläkt. Coelocrabro. 
THons. NEO I 
Hona: sista ryggledens ryggfält bredare, tre- 
kantigt, slätt eller kullrigt. — Hane: sista rygg- 
leden med gröfre punkter än den näst sista. 
— Undersläkt. Crossocerus THoms. 
. No 12 219. 
Framvingarnes disktvärribba inmynnar utanför mid- 
ten af kubitalfältets bakkant. Bakkroppen nästan all- 
' tid med gula teckningar (om dessa saknas, har hufvu- 
det på undresidan bakom mandiblerna en tydlig tand). 
1. Mandiblerna utan tand på insidan, i spetsen 
enkia (©) eller tvatandade (5). Hufvudet på 
undre sidan med en tand bakom hvardera 
mandiblen. — Undersläkt. Hoplocrabro. 
N:o 20. 
Mandiblerna pä-insidans midt tandade, i spet- 
sen med två (o) eller tre (9) tänder. Tin- 
ningarne utan tand. — Undersläkt. Dlepha- 
ripus. ? Nos 215-23. 
jos Åtminstone efterryggen med grof rynkig skulptur och 
utan tydligt rotfält. Punktögonen stå i en rätvinklig 
triangel. Bakkroppen alltid med gula teckningar. "Dess 
andra bukled på hvardera sidan nära roten med en 


DD 


KK 


~ 


rund svartharig flack. 
Hanens antenner och ben enkla. — Undersläkt. 


x 
Anothyreus Danrs. N:o 24. 
** Hanens antenner och framben utvidgade. — Un- 
derslakt. Thyreopus Lxrer. N:o 25—27. 


Mellanbröstet pä hvardera sidan med en bägböjd list fram- 
för mellanhöfterna; dess sidor oftast strimmiga. Fram- 
vingarnes disktvärribba inmynnar i yttersta tredjedelen 
af kubitalfältets bakkant (fig. 59). — cf. Antennerna en- 
dast med 12 leder. 


J LR SR 


82 “ENTOMOLOGISK TIDSKREFT. 1904. 2 gr 


a. Bakkroppen glatt eller otydligt on ST 
Mellanryggen tätt punkterad, matt, ei mie 
$. Mellanryggen ej hårig. — Undersläkt. Ee 

temnius Dante. N:o 28-830... 0 © | 

SS. Mellanryggen tätt härig.- xa ar 

1. Mandiblerna på insidan nära roten med en M 

tand. Mellanbröstet framtill i midten kan- Be 
tadt. Bakkıoppens tredje a svart 
eller blott med en gul punkt à hvardera 
sidan. — Hona: munskölden silfverglän- 
sande. — Undersläkt. Solenius LEPEL. 
NEO OR Se 

Mandiblerna utan tand på insidan. Mel- " 

lanbröstet framtill ej kantadt. Bakkrop- = 

ee. 


rt 


lo 


pens tredje led gulfläckig. — Hona: mun- > 

skölden guldglänsande. — Undersläkt. — Ta 
Clytochrysus Moraw. N:o 33—35. | 

*". Mellanryggen strimmig, framtill på tvären, baktill - 
på längden. — Undersläkt. Crabro. N:o 36, 37 

>. Bakkroppen groft punkterad; dess andra” bukled med 

stor sidenhärig fläck. Mellankroppen kraftigt punk- : 4 

terad, nästan naken. Hane: mellantibier utan sporre. ; 
Hane: framfötternas första led sköldformigt ut- 

plattad. — Hona: sista bakkroppsledens ryggfält 

rännformigt. — Undersläkt. Zhyreus LEPer. 

N:o 38. j 

** Hane: framfötterna ej eller föga utplattade. 
— Hona: bakkroppens sista led med trekantigt — 5: 

ryggfält. — Undersläkt. Ceratocolus. N:o 39, 40. 


Artöfversikt. 


Hanar. 
I. Bakkroppen enfärgad svart. 
A. Framtibier och framfötter enkla eller Re försfa led något — 
plattad men dock alltid längre än bred. 

«. . Baktibierna släta, oväpnade, mot spetsen starkt förtjockade, vid 
roten gula. Efterryggen med glänsande ej begränsadt rotfält, _ 
Bakfötternas första led förtjockad, men trind. Antennernas sista 
led kägelformig. Munsköldens framkant i midten starkt utskju- 


tande. Mellankroppen utan gula teckningar. 


is, TUE, AT à „ur r > 7 N eg ie 
ESS ER |» Kar i = 7 
a : à \ N 


LA er ei _ AURIVIELIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; II. 283 
Tv ; "I. Munsköldens utskott smalt, längre än bredt. Fram- och mel- 
x lanfötter samt framtibiernas framsida hvitgula. 1. C. capitosus, 
; 2. Munsköldens utskott- bredt, nästan kvadratiskt. Fram- och 
mellanben helt och hållet mörka. 2% C. cinxius, 

Bate ae 6. Baktibierna med tinder eller fina taggar. Bakfötternas första 


led ej eller knappt förtjockad. 


*. Efterryggens rotfält saknar begränsning bakåt och öfvergär 
således där utan gräns i den bakre delen af eftertyggen. 
Mellankroppen enfärgad svart utan några gula teckningar. 
§. Lar och skenben enfärgade, svarta; fötterna svartbruna. 

Munskölden med mycket bred, grundt treflikig midtflik. 
3 3. C. leucostoma. 
$$. De främre låren på undre- sidan samt framtibierna på 
framsidan brunröda. Munskölden med smalare tretandad 
R midtflik. 
> I. Antennskaft och baktibier svarta. 4. C. inermis. 
2. Antennskaft pa undre sidan och baktibierna vid 
roten gula. | 6. C. migritus. 
CE 


Efterryggens rotfält väl begränsadt af en djup, gropig fära. 

\. Nackens sidolinjer utlöpa ej nedtill i en skarp tagg. 

°. Bakkroppens båda sista ryggleder likartadt punkterade. 

1: Alla lar och skenben enfärgade, svarta. Mellan- 

- kroppen svart utan gula teckningar. Efterryg- 
gen groft rynkig. Munskölden med afrundad 
midtflik. Fötterna svartbruna, de främre pa 
midten ljusa; deras första led utplattad. 

7 €. carbonarius. 

2 Fram- och mellantibier helt och hället eller till 
största delen gula, baktibierna svarta, vid roten 

© gula. Halssköldens sidoknölar oftast gula. Fram- 

é och mellanfétter gula. 

a. Munsskölden svart med bredt afrundad fram- 
kant. Mellantibier mycket kortare än laren, 
kägellika utan sporre. Sista ryggleden mot 
spetsen med tydlig midtfara. Mellanbröstet 
samt framlarens undre sida tätt beklädda 
med hvita uppstaende har. Baktibier mot 
spetsen starkt förtjocknade, klubblika. 

3 10. C. podagricus. 

b. Munskölden gul, i framkantens midt trekan- 
tigt förlängd, spetsig. Mellantibierna af lärens 
längd, ej kägellika, men med sporre. Sista 
ryggleden utan fåra. Mellanbröstet och fram- 
benen utan utstående hår. Baktibierna af 
vanlig form, ej förtjockade. 

11. C. aphidum, 


1 [ \ way SA , 
Se Cee aes TIDSKRIFT 1904 Zz SNES AT 


En Bakkroppens sista ryggled med större och gles: 


FRERES spor 
ljusa. Pak) 


£ 


punkter än den näst sista. 


+. Mellanlaren utan tand vid roten. - 


S. Mellanryggen baktill framför twärfäran m 
skutellen slät utan fåror. Bakkroppens - 
sista ryggled pa hvardera sidan med en 


upphöjd list och säledes med begränsadt 
ryggfält. 


1. Framfötterna med svart fläck. Mellan- 
bröstet urhälkadt och tätt hvithârigt, 
på hvardera sidan framför mellanhöf 
terna med en tydlig tagg. 3 

; , 14. C. varius. : 3 

2. Framfötterna enfärgade, ljusa” utan 
svarta fläckar. Mellanbröstet föga ure 
hälkadt och föga härigt samt med otyd- 
lig tagg. Fjärde bukleden i bakkanten 
grundt, den femte djupt urringad. — 3 

DE ansxius. “a 


$$. Mellanryggens bakkant (omedelbart framför 
tvärfåran mot skutellen) tätt tvärstrimmig. 
Bakkroppens sista ryggled utan ee 


I. Antennernas sista led ej tvärhuggen. 


a. Mellanlären bredast på midten, 
mot roten afsmalnande, svarta, nästan PAL: 
kortare än skenbenen- — sort 

16. Gå Wesmaeli. 

b. Mellanlären pa undre sidan vid 
roten utvidgade och. där bredare 
än på midten, på framsidan gul- 
aktiga, nästan längre i än skenbenen. 

LANCE elongatulus. 


iS) 


Antennernas sista led tvärhuggen. Laren | 
under rödbruna, ofvan med gult streck. 
Palper mörka. LC Ge mucronatus. 
ae. Mellanlaren pa inre sidan vid roten med en 

hvass tand. Mellantibierna på insidan snedt 

afhuggna och svartborstiga. Mandiblerna, an a 

tennskaftets framsida, fôtterna (utom i spetsen), 

baktibierna vid roten, framtibierna och fram- | 

lären delvis, gula. 2 19. c dentierus.. 

$$. Nackens upphöjda sidolinjer utlöpa nedtill i en skarp 
nedätriktad tagg, som är belägen ungefär midt bakom 


NA AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; Il. 285 


ögats nedre hälft. Framvingarnes disktvärribba inmyn- 
nar i kubitalfältet något bakom dess midt. 


= 20. C. guadrimaculatus. 


B. Framtibierna starkt sköldformigt utbredda och plattade, stundom mindre 


breda, men i detta fall är framfötternas första led starkt utvidgad, 


nästan så bred som lång. 


«, Baktibierna enfärgade, svarta. Framtibierna svarta eller endast 


i bakkanten gula. Mellankroppen svart utan gula teckningar. 


Antennerna i spetsen tvärhuggna. 


I 


Efterryggen utan tydligt afsatt rotfält. Framlären något 
utbredda, under gulbruna och rännformigt urhålkade. Fram- 
tibiernas bakkant hvit. 5.. C. cetratus. 
Efterryggen med baktill genom en bägböjd rynkig fära 
tydligt afsatt rotfält. Framtibierna i kanten härfransade. 


Framfötterna hvitaktiga, i spetsen mörka. 8. C. barbipes. 


8. Baktibierna vid roten gula. Efterryggens rotfält tydligt begrän- 


sadt. Framtibierna ätminstone i framkanten, vanligen till största 


delen gula. 


ie 


Mellankroppen utan gula teckningar. Bakkroppens bada 
sista ryggleder likartadt punkterade. Antennernas sista led 


i spetsen tvärhuggen. 9. C. gonager. 


Skutellen och halssköldens ryggkant gula. ” Bakkroppens 
sista ryggled med glesare och gröfre punkter än den näst 
sista. Antennernas sista led spetsig. 

a. Munskëlden, mandiblerna, frambrôstet, mellanbrôstets 
framsida och frambenen (nästan helt och hället) gula. 
Framtibierna mycket breda, äfven framlären nägot ut- 
plattade., 12. C. palmarius. 

b. Munskölden, mandiblerna, frambréstet och framhöfterna 
svarta. Framtibierna föga utplattade, gula, i bakkanten 
svarta. Framfötternas första led mycket bred, mot roten 
afsmalnande. 13. C. palmipes. 


ll. Bakkroppen ofvan med gula tvärband eller gula sidofläckar. 


A. Antenner 


13-ledade. Mellanbröstet utan upphöjd list framför mel- 


lanhöfterna; dess sidor ej strimmiga. Bakbröstets sidor glänsande, 


ej eller knappt strimmiga. 


«. Framtibierna utan skiflikt bihang på baksidan, enkla eller obe- 


tydligt förtjockade; framfötterna enkla. Antenner trinda; deras 


leder ej eller föga bredare än långa. 


cd 


Er 


Nackens upphöjda sidokanter sluta nedtill i en skarp nedät- 
riktad tagg. Antennernas sista led i spetsen tvär med inre 
hörnet utdraget. Munskölden i framkanten med 4 tänder, 
af hvilka de mellersta äro större och bredare. 

20. C quadrimaculatus 


Nackens upphöjda sidokanter utlöpa ej nedtill i en tagg. 


286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. - 
+ - : A LEE 

Antennernas sista led ej tvär i spetsen. > Munskölde 3 

framkant i midten bredt afrundad eller tvär. 


|. Antennlederna 3—7_ på undre sidan Seat 


1. Framlären oväpnade. Framtibierna oregelbundet tör- 


tjockade och något plattade, i bakkanten före mid. 
ten vinkligt utböjda. Sista bukleden vid roten med 
två små taggar. Bakkroppens första led lång och 
starkt afsmalnande mot roten. Baktibierna förtjockade. 4 
a. Baktibierna till största delen svarta, tydligt tan- 

dade. Tredje oeh fjerde bukleden med rak 

bakkant. - 21. C. dimtdiatus.~ 


b. Baktibierna gula; oväpnade. Tredje ‘och fjirde 
bukleden med svagt insvängd bakkant. Mel- 
lantibierna i spetsen på utsidan med en tagg. 

DRE Ce signatus. 
2. Framlären på undre ee fore midten med en tand. 

Framtibierna enkla. Sista bukleden utan taggar 

men med en upphöjning i midten. Bakkroppens 

första led af vanlig byggnad. Baktibierna ej för- 
förtjockade. À 23. C. vagabundus. 

$$. Antennerna ej håriga pa undre sidan. Baktibierna mot 
spetsen starkt förtjockade. Sista bukleden slät, oväp- 
nad. Antennskaftet svart. 24. & lapponieus... 


glänsande, brunaktigt bihang, som stöder sig mot ett net, -ore- 
gelbundet utskott à framlären. Framfötterna starkt plattade : 
med korta och breda leder; den främre klon ombildad till ett 
stort, oregelbundet utskott. Antennerna mer eller mindre plat > 
tade; lederna 3—7 mycket bredare än långa, på undre sidan 
hvithåriga. >2 ES 
+, Mellanryggen punkterad, ej strimmig. Efterryggens rotfält 
groft rynkigt, ej begränsadt bakät; dess lodräta del be | 
gränsad af upphöjda sidokanter. Framtibiernas sköldformiga 
bihang ätminstone i yttre hälften med ljusa genomskinliga 
strimmor. Mellanbröstets sidor nedtill med en vågrät, rynkig 
långsfåra. + AT 
I. Framtibiernas sköldformiga bihang i utkanten med ljusa 5 
tvärstrimmor, inåt med genomskinliga punkter. Mellan- 
ryggen. glest punkterad, glänsande. Bakhöfterna utan = 
bihang. Ay 25. C. peltarius. | 
Framtibiernas skéldformiga bihang endast med ljusa 


D 


tvärlinjer. Mellanryggen tätt punkterad, matt. Bakhöf- > 

terna med ett litet bihang på insidan. 26. C. scartellätus. E À | 
Mellanryggen groft strimmig pà längden. - Efterryggen ned- 
ull utan upphöjda sidokanter.  Framtibiernas sköldformiga 


eo AURIVILLIUS: SVENSK ENSEKTFAUNA. 13: I; II. 287 
72e) 
RES bihang endast med ljusa genomskinliga punkter, men utan 


strimmor. (Fig. 60). Mellanbröstets sidor utan vågrät fåra. 
| ; 27. C. cribrarius. 
- B. Antenner 12-ledade; en eller flere af lederna på undre sidan ur- 
ringade och tandade (utom hos no 36). Mellanbröstet ett stycke 
rakt framför mellanhöfterna med en upphöjd, rak eller bågböjd 
tvärlist; dess sidor oftast strimmiga, sällan endast groft punkterade. 
Bakbröstet och efterryggens sidor alltid groft strimmiga. Halsskül- 

dens ryggkant oftast med skarpa, tagglika sidohörn. 


«. Bakkroppen glänsande, ej eller otydligt punkterad. 


*. Mellanryggen med helt kort och fin, föga märkbar behåring. 
Framlären på undre sidan nära roten trubbigt utvidgade och 
därifrån småningom afsmalnande mot spetsen. Framfötterna 
platta, mycket tunna, nästan hinnaktiga, men ej eller föga 
bredare än skenbenen. 

I. Antennernas tredje led på undre sidan urringad och 

därigenom tydligt afsmalnande mot roten. 
a. Antennernas fjärde och sjätte led obetydligt, femte 

djupt urringad. 
28. C. spinicollis. 

= b. Antennernas fjärde och femte leder hela, sjätte djupt 
urringad. 30 3G. EVS: 
2. Antennernas tredje och fjärde leder hela, ej urringade ; 
femte djupt, sjätte grundt urringad. 29. C. guttatus. 
: Le Me ces med lång och tydlig behåring. Framlären mot 


roten afsmalnande. Framfötterna enkla eller föga plattade. 
§. Antennernas tredje led hel, ej eller, föga längre än den 
fjärde. 
°. Antennernas sista led ej tvärhuggen i spetsen., Någon 
af lederna på undre sidan urringad. Mellanfötternas 
första led jämnbred. 

I. Antennernas fjärde led hel; deras femte led grundt 
och sjätte led djupare urringad. Bakkroppens 
tredje ryggled enfärgad, svart. Mellanryggen groft 
punkterad. 

a.  Mellanfôtternas första och andra leder i spetsen 
på framsidan utdragna i en lång tagg. 

> 31. €. vagus. 

b. Mellanfôtterna nästan oväpnade. 
32. C. rubicola. 
2. Antennernas fjärde och sjätte leder pa undre sidan 
djupt urringade. Bakkroppens’tredje ryggled gul- 
fläckig. Mellanryggen framtill-pä tvären, baktill 
på längden strimmig. Hufvudet starkt förlängdt 


288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


bakom ögonen. Fôtternas "första led mycket 
lång. 2 37... C. fossorins * 
°°. Antennernas sista led i spetsen tvärhuggen; ingen at 
lederna på undre sidan urringad. Mellanfôtternas > 
första led i midten på framsidan utvidgad. 
36. C. guadricinclus. 
$$. Antennernas tredje led på undre sidan två gånger urrin- 
gad, nästan dubbelt längre än den fjärde; fjärde och femte 
på undre sidan urringade; de öfriga hela. Mellanfôtternas : 
första led mot spetsen något utvidgad. | 

9. Antennernas tredje led på undre sidan med två tydliga 
tänder, som äro lika stora som tanden å undre sidan 
af fjärde leden; mellan dessa båda tänder synes ofta 
en liten knöl. Dä hufvudet ses snedt bakifrån, synes 
pannan mellan ögonen tydligt urhålkad. 

33. C. cephalotes. 

°°, Antennernas tredje led på undre sidan med två små 

tänder, som äro betydligt mindre än tanden 4 fjärde 

leden. Pannan upptill mellan ögonen föga urhålkad. 

| 34. €. planifrons. 

6. Bakkroppen tydligt, nästan groft punkterad. Mellanbröstets sidor 
groft punkterade. 

*. Framfétterna mycket starkt utplattade; deras första led bildar 
en mycket stor, sköldlik skifva. Framtibierna knappt utvid- 
gade, men tätt håriga i bakkanten. Hufvudet framifrån sedt 
mycket högre än bredt, bakom punktögonen hastigt afsmal — 
nande till en hals. Mellanbröstet urhälkadt och tätt hvitha- 
rigt. Mellanlaren vid roten och bakbenens lårring med en 
tagg. 38. C. clypeatus. 2 
++. Framfötterna ej eller föga utplattade. Hufvudet ej bakåt af 
smalnande till en hals. 2 
I. Framfötternas första led ej utplattad. Mellanbröstets sidor 

glänsande med glesa, grofva punkter. Bakkroppens andra 

ryggled med tydlig tvärintryckning vid roten. 
39. C. sublerraneus. = 


D 


Framfötternas första led tydligt utplattad, lansettlik, gul- 
hvit till färgen. Mellanbröstets sidor matta, tätt punkte- 
rade. Bakkroppens andra ryggled utan tvärintryckning — 
vid roten. 40. €. alatus. 


| ' 
2. Honor. 


I. Bakkroppen enfärgad, svart utan gula teckningar. 
A. Sista ryggledens ryggfält mot spetsen hastigt afsmalnande och ränn- 
formigt urhålkadt. 


: 
Lit 


>  AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I: IL 289 


@. Mellankroppen utan gula teckningar enfärgad, svart. 
*. Efterryggens rotfält är ej bakåt begränsadt af en djup fåra, 
men delas af en längslinje i två hälfter. 


T- Baktibierna vid roten ljusa, gula eller hvita. 
I. Baktibierna mot spetsen starkt förtjockade, klubblika, 
oväpnade (utan tänder eller taggar). Hufvudet ofvan- 
ifrån sedt lika långt som bredt. Mellanbröstet oväpnadt. 


a. Fram- och mellanfötter samt framtibiernas fram- 
kant blekgula. Munskölden i framkantens midt 
med ett smalt utskott. I. C. capitosus. 

b. Fötter och främre skenben enfärgade, svarta. 
Munsköldens utskott bredare än längt. 

2. C cinxius. 

Baktibierna mindre starkt förtjockade mot spetsen, 


bo 


beväpnade med taggar eller små tinder. Mellan- 
bröstet pa hvardera sidan framför mellanhöfterna med 
en liten tand. 6. C. nigritus. 
TT. Baktibier enfärgade, svarta. Mellanbröstet pa hvardera 
sidan framför mellanhöfterna med en liten knöl eller tand. 
I. Nackens sidolister försvinna nedåt smäningom utan 
att bilda nagon tvär afsats. Hufvud och mellanrygg 
med rätt lång -beharing. 
a. Munsköldens midtplät i spetsen bredt tvärhuggen 
eller något ursvängd. Framvingar mot spetsen 
- tydligt rökiga: Större, 8—10 mm. 
3. C. leucostoma. 
b. Munsköldens midtplat i spetsen mindre bred och 
"med tre sma tänder. Framvingar ända till spet- 
sen klara: Mindre, 6—7 mm. 4. C. inermis. 
2- Nackens sidolister sluta nedåt med en tvär afsats. 
Hufvud och mellanrygg med ytterst kort och fin be- 
häring. 5. C. cetratus. 
Efterryggens rotfält begriinsas bakät af en djup, bägböjd ryn- 
kig fara och delas af en längsfära i tvä hälfter. Hufvud och 
mellanrygg med mycket kort och fin behäring. 


Een 


I. Baktibierna enfärgade, svarta. Nackens sidolister nedåt 
småningom försvinnande. Fötter svartbruna. 

a.  Efterryggen nedtill groft nätlikt rynkig. Mellanbröstet 
på hvardera sidan med en knöl framför mellanhöf- 
terna. 7. € carbonarius. 

b. Efterryggen nedtill ej eller obetydligt tvärrynkig. 
Mellanbröstet oväpnadt. É 8. C. barbipes. 


N 


Baktibierna vid roten gula. Nackens sidolister sluta nedat 
med en tvär afsats. Framfötterna vid roten hvita. 


7 


/ 9. C. gonager. 


Entomol. Tidskr. Arg. 25, H. 4 (1904.) à 19 


290 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


8. Mellankroppen med gula teckningar. ~ (Das ie ac 1g 
kunna förekomma på halssköldens ryggkant och sidoknölar 
‘pa skutellen). Frambenens och mellanbenens skenben och fötter 
gula. = : 
1. Munskölden svart: Bakfötter mörka. Mellanbröstet på hvar- 
dera sidan med en tand. Nackens sidolister sluta nedtill med 

en tvär afsats. Bakkroppens sista ryggled naken. = = 
10. (Cz podagricus. 


Munskölden gul. Bakfotter vid roten gula. Mellanbröstet 


bo 


ovipnadt. Nackens sidolister férsvinna smaningom nedät utan 
afsats. Bakkroppens sista ryggled tätt borstig.- rt 
MCE Ds 
Bakkroppens sista ryggled med regelbundet trekantigt, plant: eller 
något kullrigt ryggfält; dess sidokanter äro således raka och spetsen — u 
är ej rännformigt urhälkad. Efterryggens rotfält baktill tydligt be- | a 
gränsadt af en bägböjd rynkig fara. Mellankroppen pa halssköldens 
ryggkant och ofta äfven a skutellen med gula fläckar. - vå 
«. Mellanryggens bakkant (omedelbart framför tvärfåran mot sku- ke 
tellen) slät utan strimmor. Mellanbrüstet på hvardera sidan fram- = 
for mellanhéfterna med en liten knél eller tand. : AS 
*, Munskölden gul. Nackens sidolister sluta nedtill i en tand 
eller vinkel. Bakryggen med ett gult tvärstreck. Skutellen ra 
oftast enfärgad, svart. DER RER palmarius. 5 
##,_ Munskölden svart. Nackens sidolister nedåt småningom for- a 
svinnande. Bakryggen utan gult tvärstreck. ; 5 ae 
I. Framtibiernas sporre mörk, svartaktig. Skutellen svart. 
13. C. palmipes. - 
2. Framtibiernas sporre ljus, hvitaktig. DE 
a. Bakryggens sidor fint strimmiga. Skutellen ofta med 
gul fläck. Mellantibiernas framsida delvis gul.. 

; 14. C. varius. 
b. Bakryggens sidor glänsande glatta utan strimmor. 3 
Skutellen svart. Mellantibiernas hela framsida gul: oo — 
Seog 15. C. anxius. 3 
5. Mellanryggens bakkant (omedelbart framför tvärfåra mot skutellen) 
tydligt strimmig. Mellanbröstet oväpnadt. | ae 

+, Skutellen gul. Fram- och mellantibier helt och hallet eller” Er 
till största delen gula: Bakkroppens yttersta spets rödbrun. 4 

16. C. Wesmaeh. 

“=. Skutellen > svart. Framtibierna delvis, mellantibierna endast | = 
vid roten gula. Bakkroppens spets svart. RD, © 3 

I. Mandibler svarta. ati ; eRe ETS 

a. Palper gula. | 17. @ clongatulus, 
b. Palper svartaktiga. TINO: mucronatus. — 
Mandibler till största delen gula. 19. G. denficrus. — 


D 


x AURIVILLIUS:LSVENSK INSEKTFAUNA: -13: I; II. 291 


- II.” Bakkroppen med gula tvärband eller sidofläckar. 


A. Bakkroppen ofvan glänsande, ej-eller otydligt punkterad. 


han «. Mellanbrôstet utan tvärlist framför mellanhöfterna, dess sidor ej 


strimmiga. 
Lo 


Bakbröstets sidor glänsande, ej strimmiga. 


Nackens sidolister sluta nedtill tvärt med en kraftig tand 


(synes lätt, då hufvudet ses rakt från sidan). Sista bak- 


kroppsledens ryggfält plant, trekantigt med raka sidor. An- 


tenner~ svarta med skaftet i spetsen och vid roten brunkan- 


tadt. Benen delvis gula. Mellankroppen med eller utan gula 


teckningar. 


Bakkroppens första ryggled ofvan vid roten 


med en trekantig fördjupning. 20. C. quadrimaculatus. 


##,_ Nackens sidolister försvinna småningom nedåt utan att 


bilda någon tand eller afsats. Benen delvis gula. 


\. Efterryggens rotfält genom en tydlig midtfåra deladt 


i två släta, glänsande halfvor och bakåt begränsadt 


af 


en bågböjd fåra. Andra bukleden utan matta 


runda fläckar. Antennskaft under gult. Punktögo- 


nen stå i en liksidig triangel: 


Te 


Första bakkroppsleden mycket längre än sin bredd 
i spetsen (fig. 59 a;) sista ledens ryggfält bredt 
trekantigt med raka sidor och afrundad spets. Huf- 
vudet ofvan mellan ögonen tydligen intryckt; in- 
tryckningen framtill mot pannans lodräta del på 


hvardera sidan begränsad af en bågböjd valk. 


a. Baktibierna åtminstone med en svart fläck 


på nedre sidan, tätt taggiga. Hufvudets för- 
djupning ofvan odelad. 
21. C. dimidiatus. 
b. Baktibierna enfärgade, gula, mindre tätt tag- 
taggiga. Hufvudets fördjupning på hvardera 
sidan delad af en snedgående list. 
22. C. signatus. 
Första bakkroppsleden knappt längre än sin bredd 
i spetsen (fig. 59 b); sista ledens ryggfält bredt vid 
roten, men därpä hastigt afsmalnande till en jämn- 
bred, rännformig yttre del; dess sidokanter alltså 
insvängda. Hufvudet ofvan platt, men a hvardera 
sidan mellan ögat och främsta punktögat med en 
äggrund grop. Första ryggleden ofvan med en 
trekantig fördjupning vid roten. 
23. C. vagabundus, 


$$. Efterryggens rotfält groft rynkigt, ej baktill omgifvet 
af någon fåra. Andra bukleden på hvardera sidan 


nära- roten med en rundad, matt, svartaktig fläck. 


Punktögonen stå i en rätvinklig eller något trubb- 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


vinklig triangel. Sista bakkroppsledens ryggfält stort ER 


med räta sidokanter, afrundad spets och plan yta. 
°, Mellanryggen punkterad, ej eller otydligt strimmig. 
Efterryggens nedre lodräta del med upphöjda sido- 
kanter. | 
1. Hufvudet och mellankroppen med lång svart- 
aktig behåring. Efterryggen äfven nedanför 
rotfältet groft rynkig; dess nedre fält matt och 
skrofligt. 24. C. lapponicus. 


2. Hufvudet och mellankroppen med tät och fin, — 


men helt kort behåring. Endast 4 pannans öfre 
del äro håren längre, men ljusa, hvitaktiga. 
Efterryggens af upphöjda lister väl begränsade 
nedre fält glatt och glänsande, endast med 1—4 
tvärrynkor, 
a. Bakkroppens teckningar lifligt gula. Efter- 
ryggen oregelbundet rynkig. 
25. C. peltarius. 
b. Bakkroppens teckningar blekgula-hvitgula. 
Efterryggen med stora, nästan regelbundet 
kantiga smäfält. * 26. C. scutellatus. 


°°. Mellanryggen med grofva längdstrimmor. Efter- 


ryggens rotfält helt litet, genom sina grofva ryn- - 


kor väl skildt från den finstrimmiga nedre delen, 
som saknar tydligt begränsadt fält. Hufvudet, 


ny 


I 


mellankroppen och första bakkroppsleden med lång : | 


svartbrun behåring. 27. €. cribrarius.- 


Mellanbröstet ett stycke framför mellanhöfterna på hvardera sidan 
med en rak eller bågböjd, upphöjd tvärlist; dess sidor (utom hos 
rubicola) tydligt strimmiga. Bakbröstets och oftast äfven efter- 
ryggens sidor strimmiga. Halssköldens främre sidohörn vanligen —- 


skarpa. Efterryggens rotfält aldrig bakåt begränsadt af en bäg- 
böjd fåra. 


+ 


Hufvud och mellankropp ofvan nästan nakna; behåringen är 
(utom å pannans öfre del) ytterst kort och äfven vid förstoring 
föga tydlig. Sista bakkroppsledens ryggfält med insvängda 
sidokanter och smal, rännformig yttre del. Munskölden med 
starkt utskjutande nästan fyrkantig midtflik och en tand på 
hvardera sidan om denna. Efterryggens rotfält bredare än 
långt, nästan rektangulärt, på längden rynkigt, bakåt begrän- 
sadt af spetsfältets öfre tvärlister. 
I. Sista bakkroppsledens ryggfält glänsande, ej eller otydligt 
punkterad. Munskölden med silfverglänsande behåring. 


Bakfötternas första led svartaktig. 28. C. spinicollis. |: 


2 


2. Sista bakkroppsledens ryggfält med grofva punkter. Mun- | 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13; I. II. 293 


skölden ätminstone i midten med guldglänsande behäring. 
Bakfötternas första led gul. 


a. Halssköldens främre sidohörn med kort tagg. 
29. C. guttatus. 


b. Halssköldens främre sidohörn med lång tagg. 
30. C. dives. 
++, Hufvud och mellankropp med lång, mörkbrun behåring, Sista 
bakkroppsleden starkt hoptryckt; dess ryggfält därföre smalt 
och i yttre delen rännformigt med svagt inböjda sidokanter, 
som på utsidan åtföljas af långa, styfva, gula borst. Om sista 
ryggleden ses från sidan, visar sig dess öfre kontur ej rak 


utan mer eller mindre ursvängd (konkav). 


$. Mellanryggen tätt och fint, läderartadt punkterad, ej eller 
blott baktill otydligt strimmig. 


°, Munskélden med silfverglänsande behåring. Bakkrop- 
peas tredje ryggled enfärgad, svart eller endast med 

en liten gul punkt à hvardera sidan. 
1. Mellanbröstets sidor matta, strimmiga och punkte- 
rade. Efterryggens rotfält strimmigt och rynkigt. 
31... C. vagus. 
2. Mellanbrôstets sidor glänsande, punkterade, men 
ej strimmiga. Efterryggens rotfält glänsande, 
punkteradt. 32. G. rubicola, 


°°, Munskölden med guld- eller messingsglänsande be- 


häring. Bakkroppens tredje ryggled med stor gul 
sidofläck. 


1. Efterryggen nedtill på hvardera sidan utan upp- 
höjda kanter. Punktögonen stå i en nästan liksidig 
triangel. 

a. Munsköldens framkant på hvardera sidan 
nästan jämn utan tand. Pannan upptill mellan 
ögonen tydligt urhålkad. 

33. C. cephalotes. | 

b. Munsköldens framkant på hvardera sidan un- 
gefär midt emellan dess yttre hörn och 
midten med en tydlig svart knöl eller tand. 
Pannan mellan ögonen föga urhälkad. 

| "1734. C. planifrons. 

2. Efterryggen nedtill på hvardera sidan med en tyd- 
lig upphöjd list, hvarigenom ett begränsadt nedre 
fält bildas. Punktögonen stå i en rät- eller nästan 
trubbvinklig triangel. 35. C. chrysostomus. 

$$. Mellanryggen tydligt/strimmig, framtill på tvären, baktill 
på längden. 


294 


its “ifalsekoleiaas främre Sichörn trubbiga. 
256 
23 Halssköldens främre sidohörn Ven tandlika 


Ct. 


ryggens sidor rel fint strimmiga. Lar svarta. 
CG. _elypeatts, 


Lar, enden och fötter LÉ diam ai 
I.. Mellanbréstets sidor glänsande, glest, men djupt punkterade. 


nästan LER rygefillt. 


Efterryggens sidor tätt och fint strimmiga. Andra ryggleden 
med tydlig tvärintryckning vid roten. 39. C. subterraneus. 
Mellanbréstets sidor groft, rynkigt punkterade. Efterryggens 


bo 


= 


sidor glest men groft strimmiga. Andra ryggleden utan wär 

intryckning vid roten. = / 40. C: alatus. 

1. €. capitosus Smuck. Med undantag ar de delvis 
gula benen enfärgadt svart. 6—8 mm. —-Sk.—Upl. |. 


(Empidider) eller myggor. | ; = 
2. C. cinxius Dante. Med undantag af en hvitgul ring. 
vid baktibiernas rot enfärgadt svart. — 6—8 mm. — Norrl. 
Lapl.; | Be 
Lefnadsvanor ej kända. | pee 
3. 0. leucostoma L. Svart med brunaktiga bakfötter. 
Hanens sista bukled med en trubbig knöl vid roten. EM 
Sk.—Lapl.; : ee 
Bygger i murken ved och i pails af Serge populnea ; ler flugor 
af släktet DoZchopus. : 2 | 
4. C. inermis Tuoms.. Svart; frambenen delvis rödbruna. 
9—7 mm. — Sk.—Upl.; s. = ee 


Lefnadssätt okändt. , - 


5. C. cetratus Suuck. Svart; fötterna svartbruna; frambe- 
nen hos hanen delvis gula. 7—9 mm. — Smäl.—Jämtl.; s. 


Lefnadssätt okändt. 

6. C. mgritus Lereı. Svart; antennskaftets undre sida 
samt baktibierna vid roten gula, framben delvis rödbruna. 
6—8 mm. ; delete Sc: 


Lefnadssätt okändt. f eee = 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 11. 295 = 


7. C. carbonarius Danie. Svart; fötterna brunaktiga, 

“de främre hos hanen med en ljus ring. 8— 10 mm. — Gotl.; 
EP Bohusl.; Og.-—s. Lapl. 
x Lefnadssätt okändt. — 

8. C. barbipes Danie. Svart med svartbruna. fötter; 

framfötterna hos hanen hvitaktiga utom i spetsen; hanens 
. framlär med en ljus linje och på undre sidan tätt håriga. 
- 7-9 mm. -—- Jämtl. ; Lapl.; s. 

Lefnadssätt okändt. 

9. C. gonager LEPEL. Svart; antennskaftet, framtibier- 
nas framkant och baktibiernas rot gula; framfötterna vid roten 
hvitaktiga. — 6—8 mm.. — Sk:; Ss.“ 

Lefnadssätt okändt. 

10. C. podagricus v. D. LIND: Svart med gula teck- 
ningar à mellankroppen och benen (se 6fversikten).. 7—9 mm. 
— Sk.— Os. ; Gotl:;-s. 

Bi & Lefnadssätt okändt. 
11. €. aphidum Lxrer. Svart med gulaktig munsköld 
- samt gula teckningar a mellankroppen och benen. 8—9 mm. 
— Sk.; Smäl.; Bohusl.; s. 
Uppgifves insamla bladlöss. 
C. cloévorax NIELSEN: Svart; antennskaftet, palper, halssköldens sidoknö- 
> = lar samt två fläckar a dess ryggkant, skutellen och bakryggen gula; bakbenens 
höfter och lärring 'i spetsen, de främre lårens spets och en liten fläck i spet- 
sen af baklåren gula; skenben gula, de främre med en svart linje, de bakre 
med svart spets; de främre fötterna gula med svart spets, bakfötterna svarta, 
_ vid roten gula. Hufvud, mellanrygg och mellanbröstets sidor, tätt punkte- 
rade. Efterryggens rotfält upptill punkteradt, nedtill rynkigt. Sista bakkropps- 
leden med lång svartbrun behåring. 
Denna i Danmark funna art finnes troligen äfven i södra Sverige. Den 
infängar sma dagsländor (C/oë diptera) och bygger i torra bok- och alkvistar. 
12. C. palmarius Schrer. Svart; munskölden, antenn- 


skaftets framsida samt teckningar a mellankroppen och benen 
gula. 7—9 mm. — Sk.—Og.; Bohusl. 
Bygger i sand och infängar flugor. 
13. C. palmipes L. Svart; mellankroppen och benen 
. mer eller mindre gulfläckiga. 5—7 mm. — Sk.—Upl.; Gotl. 
Lefnadssätt okändt. | 


14. C.. varius Lerer. > Endast genom de i öfversikten 


/ 


296 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. + 7 à 


upptagna kännetecknen skild från föregående art. 5—7 mm. 
— Sk.—Dalarne; a. re 
Lefnadssätt okändt. | =f fe was 2 


15. C. anxius Wesm. Mycket lik varius; se öfversikten. 


5—7 mm. — Sk.—Lapl. = 
Bygger i sand och infangar en liten hemipter: Plagdognathus proie 7 
mi WOLFF (enligt ADLERZ). À 
16. C. Wesmaeli v. » Lip. Svart; antennskaftets fram- >= 
sida och skenbenen till större delen gula; mellankroppen hos SA 
hanen oftast enfärgad svart, hos honan med skutellen och två . 
fläckar ä halsskölden gula. 5—7 mm. — SkiVe.; Gotik 4 
Bygger i murken ved och skall insamla små stritar (7yphlocyba 7052) = 
eller fjädermyggor (Chironomus) till föda åt sina larver. 3 a 
17. €. elongatulus v. d. Linp. Lik föregående art men E 
skutellen hos-honan svart och skenbenen blott till mindre del E 
gula. 5—Z mm. — Sk.—Ög.; a. zi 
Lefnadssatt okändt. | à 
18. C. mucronatus THoms. Endast genom de mörka à 
palperna och hanens tvärhuggna sista antennled skild frän 4 
föregäede art. 5—7 mm. — SK.; 
Lefnadssätt okändt. + 
19. C. denticrus H. ScH. Svart; antennskaftets fram- = 
sida, mandiblerna, delar af skenbenen och fötterna gula. oS Tae 


mm. Sk: -)'s 

Lefnadssatt okändt. 

20. C. quadrimaculatus Fawr. Svart; bakkroppen och 
benen gulfläckiga; den förra hos hanen nagon gang enfargadt 
Svart. 7—9 mm. —‘Sk!-=Upl. | 

Bygger i jorden och insamlar tvävingar (myggor och flugor). 

21. C. dimidiatus Far. (serripes Tuoms.). Svart, ne 


Pe je ar RL hf) 
Bp M OP ET a Pa PNR WY LUE ARS tae IR 


kroppen ofvan ätminstone hos honan med rik, gul teckning; “4 
mellankroppen med eller utan gula fläc- & 
kar; benen delvis gula; denna och füljan- © 
de art skiljas fran alla andra genom att "4 
bakkroppens första led är så långsträckt. — — 
7—10 mm. — Sk.—Lapl. : 

| a b Lefnadssätt ej kändt. Br 

hoc Cabo dm; 22 C. Signals, Pasa, Endast u 

Crabro cribrarius. genom de i öfversikten upptagna kän- 3 


Ane.” per 


4 
Te 


"LE \ 


— Sk.—Lapl.; a. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. BIETE CLÉS 297 


netecknen skild fran dimidiatus. 7—10 mm. — Sk— 


(Og.; s: 


Lefnadssätt okändt 


23. C. vagabundus Panz. Svart; bakkroppen och benen 


Bulllacktea: 77 it mm. Sk.— Up 


Lefnadssätt okändt. 

24. C. lapponicus Zrrr. Svart, hårig; bakkroppen och 
benen med gula teckningar. 8—10 mm. — Lappl.—Dalarne; 
Medelp. 

Bygger i sand och infangar flugor. 

35. C. peltarius Scures. Svart; bakkroppen gulfläckig; 
skenben och fötter gula. 8—10 mm. — Sk.—Upl. 

Bygger i sand och infängar flugor. 2 

26. C. scutellatus. SCHEVEN. Svart; bakkroppen med 
hvitgula fläckar; skenben och fötter gula. 7—-10 mm. — 
Sk.—Gestrikl. 

271-6. eribrarius-L: 
Svart; bakkroppen gul- 
fläckig, skenben och föt- 
ter sula. — 10—14 mm. 


Bygger i sand och infäng- Fig. 60. Framben af C. cribrarius. I. 


ar flugor. 

28. C. sprmcollis H. Sch. Svart; bakkroppen med gula 
fläckar; benen delvis gula.. 6—10 mm. — Sm.—Lapl. 

Lefnadssätt okändt. = 

29. - C. -guttatus v. D. Lip. Till färgen lik föregående ~ 
art. 7— 10. mm Sk.—Upl:; s. 

30. Ci dives Lerer. Svart; bakkroppen och benen med 
gula teckningar. 7--10 mm. Sk.—-Dalarne; s. 

31. C. vagus L. Svart; bakkroppen gulfläckig (tredje 
leden dock enfärgad, svart); ben delvis gula. 7—12 mm. — 
Sk Lapl;; a. 

_ Bygger i murken ved eller i kvistar och insamlar flugor, isynnerhet af 
släktet 7%ercva. 

32. C. rubicola Dur. Svart; bakkroppen och ben såsom 
hos vagus; mellanbröstets sidor punkterade, ej strimmiga. — 
7—9 mm. — Ög.; s. 


Bygger i torra björnbärsstjälkar och infängar flugor. 


298 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. -— 


33. C. cephalotes Far. Svart; bakkroppen med i [ 
ten afbrutna gula tvärband; skenben gula med svart linje 
fötter gula, i spetsen mörka: : 8—12 mm. — Sk. —Upl. > 

Bygger i marken och insamlar flugor, isynnet af > familien Sofia & 

34. €. planifrons Tous. Ytterst lik föregående: art; 
se Ofversikten. 8—12 mm. — SK. En 2 

Lefnadssätt okändt. | 

35. C. chrysostomus, LePEL. : Svart; bakkroppen a 
fläckig; skenben gula med svart linje; fötter su i spetsen EL 
mörka: : 810: mm: — Sk = Upl. KT ANSE 


Bygger i murken ved och insamlar flugor End 


36. C. quadricinctus Fasr. Svart; antennskaften, 'sken- 


x Br 
benen och fötterna mer eller mindre gula; bakkroppen med — : 
gula sidofläckar; halskragen stundom med två gula ‚Näckar bs 

= 
POS 4 um Ske pe \ a ee 

Bygger i ved. 5 os 
ne : 


37. C. fessorius L. Lik föregående, men lätt skild genom == 
halssköldens tagglika sidohörn; den största af vara arter; 
honans” hufvud är mycket stort. . 12—16 mm. — Sm, “ipl a 

3ygger i ved. ; 


38. C. clypeatus L. Svart; bax ease med gula acess : 


ningar, skenben och fötter ljusgula (5), brungula (9), äfven låren a 
hos hanen mer eller mindre gula; hanen ar pa grund af. huf- = 
vudets form olik alla andra arter. 8—10 mm. Sk: ples 3 
Wärml., - 4 
i kvistar och stjälkar samt insamlar fjärilar. AE 
39. C. subterraneus Fagr. Svart; bakkroppen med 4 
hvitgula fläckar; benen till största delen rödgula; liksom före- ae 
gaende art lätt igenkänd därpä, att bakkroppen ofvan ar tyd- "=. 
ligt punkterad. 8—10 mm. — Sk. Medelp. Ta 
Gräfver i marken och insamlar fjärilar, säsom sma mätare (ES 
och mätt-fji ärilar (Crambus). ; a <a 
40. C. alatus Panzer. Till an lik föregående art. 
7—9 mm. — Vet; s ; ; a a 
Bygger 1 marken och infangar rod (seeks | a. 


Ye; 


21... SER Oxybelus LATR. 


Genom framvingarnes byggnad (fig. Be och Ben vid. 


“ “AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: I; II. - 299 


_efterryggens rot lätt- skildt från 
‚alla andra rofstekelsläkten. Bakryg- 
"gen på hvardera sidan med ett hinn- 
likt bihang. Bakkroppen prydes 
ofvan af hvita -eller blekgula sido- 
fläckar. Fötternas sista led stor och 
; förtjockad. Fig. 61. Vingar af Oxybe- 


lus mucronatus. 


Gräfva i sand och fanga flugor. 


Artöfversikt. 


- A. Efterryggens tagg med skarp, nägot hoptryckt spets. Ätminstone de bakre 
| låren helt och hållet eller till stor del brungula. Bakryggens blekgula 
sidofjäll i midten hopstötande eller nästan hopstötande. Större arter 7—9 

m. m. , 

@. Hela kroppen mer eller mindre tätt beklädd med en tilltryckt, starkt 
silfverglinsande behäring, som a bakkroppen nästan döljer punkte- 
ringen. ; 1. ©. argentatus. 

8. Bakkroppen ofvan glänsande, nästan naken med tät och mycket tyd- 

lig, à första leden rätt grof punktering. Mellanryggens fina beha- 

ring åtminstone hos honan gulaktig-rödbrun. 2. QO. mucronatus. 

B. Efterryggens tagg i spetsen trubbig eller tvär, ej hoptryckt. Alla laren 
svarta eller endast i yttersta spetsen gula. Bakryggens sidofjäll bredt åt 


skilda. Något mindre arter 6—8 m.m. 


«. Bakkroppen med citrongula fläckar. Mandibler svarta. — Hona: mel- 
lan- och baktibier svarta. 3. O. nigripes. 


p. - Bakkroppen med gulaktigt hvita eller nästan hvita teckningar. — 
Hona: mellan- och baktibier brungula. 
#. Mandibler gula. 4. O. mandibularis. 
++. Mandibler svarta. / 5. O. uniglumis. 

l. ©. argentatus Curr. Genom sin tätt ätliggande, 
silfverglänsande och i olika belysning starkt skiftande behäring 
lätt skild från följande art, hvilken den i öfrigt mycket liknar. 
Svart; halssköldens sidoknölar samt bakryggens bakkant och 
sidofjäll gula; bakkroppen ofvan med gulhvita sidofläckar å 
lederna 1—3 samt dylika tvärstreck 4 lederna 4 och 5; bakre 
låren samt alla skenben och fötter brungula; antenner i spet- 
sen något rödgula. — Hall; s. 

2. ©. mucronatus Farr. (aculeatus THoms.). Svart, ej 
silfverglänsande; mellanryggen med mycket kort rödgulaktig 
behäring; halssköldens sidoknölar samt bakryggens bakkant 
och sidofjäll gula; bakkroppen ofvan med gulhvita teckningar 


300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1904. 


såsom hos föregående art; benen, utom framlären hos ‚honan 
samt ‘alla låren hos hanen, rödgula. Alla svenska exemplar, — 
jag sett, hafva bakkroppens fläckar gulhvita, då däremot dessa — 
fläckar hos exemplar från mellersta och södra Europa äro 
guldgula. — Sk., Gotl.; s. 

3. O. migripes Ouw. Svart; bakkroppen med en oval 
fläck A första ryggleden samt sidostreck å de följande citron- 
 gula; honan skiljes lätt från alla andra därigenom, att benen 
utom framtibierna och fötternas spets äro svarta. — Sk.—Ög.; S: 

4. O. mandibularis Danie. Svart; halssköldens öfre — 
kant (delvis) och sidoknölar samt bakryggens sidofjäil gula; 
skenben och fötter delvis (hanen) eller helt och hållet (honan) 
rödgula; bakkroppens fläckar hos hanen alltid, hos honan ofta 
endast utbildade 4 första och andra leden. — Sk.—Ög.; s. 

5. O. uniglumis L. Svart; skenben och fötter rödbruna; 
halssköldens sidoknölar hos honan i kanten gula; bakkroppen 
hos hanen med 1—2 par, hos honan med 4—5 par hvita 
ryggfläckar. — Sk.—Lapl.; a. 


EN FÖR SKANDINAVIEN NY SKALBAGGE, 


Leptura livida Far, känd från Danmark och Finland, har 
af undertecknad blifvit anträffad pa umbellater i Pählsjö skog … 
vid Helsingborg. 

B. Varenius. 


finnas till salu: 


Alfabetiskt Sa “till. Ent, Tidskrift, årg. ELO: 


(1880—1889) ...2.... EG EEE le 


 Taflorna 1—8 till årg. ı4 (1883) öfver Pac frân 


Novaja Semlia. For medlemmar af Ent. Roi 


© Do för VER RE ga 
= Uppsatser i "Praktisk are molest med statsbidrag ut- 


_ gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Med fol-: 


fe : . jande färglagda taflor: Ârg. 1 | Hvetemyggan, 2: 


Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. 
: Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Kaisbaleiestek- 
‚Jar, 8. Frostfjärilar samt 2 taflor öfver Entom. 
Anstalten, 9, Nunnan, 10: Löfskogsnunnan, Pf. 
Hvitax- o. Slékornflyet, 12. Malfjärilar inom’ hus 
samt två okolorerade öfver Nunnan, 13. Tallspin- 


> naren, 14. Några af våra för trädgården ny EEA 


ÉTERNEL Coby we Su Re ete de 
1 rekvisition hos Entomologiska Anstalten, Al- 
10, lämnas enskilda årgångar à 1 kr. och à 75 
», da minst tio tagas på en gång. 

REN, À: E. & AURIVILLIUS, CHR. Isecta in 
sulis- Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 
llecta. Tabulis 8 zneis...... EEE TER NE RE 
a SVEN, Förteckning öfver Skandinaviens och 
zu MUCKQLeEe PIA OPECS: ee 
, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla 
. Lofskogsnunnan (Ocneria. Dispar LIN.). Med 
FA AT LUE OMR AE PDP ES Tee (EVE APTE SNS AE 


GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok ........ 


—, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks 
och Finlands Coleoptera. Tvä delar, häftad .... 
För ledamöter at Entomologiska Föreningen........ 
« Exemplar tryckta på endast ena sidan, afsedda 
till etikettering, eller interfolierade, 1:20 kr. dyrare. 


REUTER, ©. M., Finlands och den Skandinaviska 


halfons Hemiptera Heteroptera. IE: See dre 


Svensk insektfauna: x 


2. Rätvingar. Orthoptera af CHR. Aus 
3... Sländor, Pseudoneuroptera, 1. Odonata af 
NNGVE- SIOSTEDT Eee N 
13. Steklar. Hymenoptera.‘ 1. " Gaddsteklar af 

CHR: SAURIVIELIUS. EN RL ED, ; 


“Hos Entomologiska Fö öreningen i. | Stockholm u 


to 


[9.0] 


SO) 


ED 


Auıv LIUS, ; Cun, seb ı 


Adress: Rilsmuseumy $ s 


os | Ledamöter, s som 1 ändrat adress, u 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 
TJUGOSJETTE ÅRGÅNGEN 
1905 


MED EN TAFLA 


o—= I — 


194060 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 
1905 


x 
. 


1905 


april 


Haft. 1—3 utgafs den 20 


S "INNEHÄLL: 


AURIVILLIUS, CHR, Hymenoptera. ‘1. Gaddsteklar. Aculeata. 
RÉ RRS OM CT RE DR nee ra 
LAMPA, S., Berättelse till Kungl. Landtbruksstyrelsen angående verk- 
samheten vid Statens Entomologiska Anstalt under är 1904 
> EIER OST NOTIEREN Wr ee ee PE era 
— ---, Lökflugan (Athomyia antigua MG.) Med en tafla ........... 
— —, Apelmärgstekeln (Zaxonus glabratus FALL., agilis KLUG) 
— —, Prisnedsättning a Uppsatser i praktisk Entomologi ............ 
cee ae Sal Svinte skal bay ee aces re, Sr a aaa een 
— —, Några af Östergötlands sällsyntare dagfjärilar .............. ... 
— —, Ceuthorrhynchus chrysanthemi (GERM.) GYLL. .................. 
MJÖBERG, E., En för Skandinavien ny Æyaromefra-art.................. 
no Nasra tor wart tand laud mya Cooper... RE 
— —, Über Crvptophagus pubescens STRM. und seine Variationen... 
NORDENSTRÖM, H., Om nägra fynd af sällsyntare parasitsteklar frän 
Hallandsäs och sydöstra Östergötland ären 1903 och 1904 
IPAS NARROW A) SF ARKORS EN era Tre es een N, 
RED., Statsanslag till Entomologiska Föreningen ........................ 
=; JG Sandals an ee en RAR 
ee aeg senasterledamotsforteckunge m nn een 
ROESLER, E., och ENELL, IH. G. ©. Revisionsberättelse.............. 
ROMAN, A., Om Lapplands alpina Ichneumonidfauna .................. 
SJÖSTEDT, Y., Några ord om en förestående zoologisk resa till Ost- 


AT LR AA MAR met A NS RER Ryd ha oe ce, Re aa D IS en ee 


STRAND, E., Faunisuk og kritik, et sidste ord til Hr O. M. REUTER 
TRYBOM, F., Entomologiska Föreningens sammanträde à Grand Re- 
Stauranty National denw2 4 sept. LOOMS san cer 
— —, Entomologiska Föreningens tjugofemarsfest à Grand Restau- 
tan Nat ON DIETEN TANT CCrRlO OAs ee En eee 
— —, Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restaurant 
Nationaltdent2 7e bu armel OOS er een en keinen: 
— —, Entomologiska Föreningens sammanträde ä Grand Restaurant 
Nationale den? 298aprilt OCR An Renommer BANJO 
—- —, Entomologiska Föreningens sammanträde à Grand Restaurant 
National den 30 september LOOS =: ss. ar nde nn 


244 


245 


EE oe at Entomologisches Taktbuch ss 14 Jahrg. 1905 
NO an Hymenopterologiska notiser...............-- 
Far © VARENIUS. B., En för Sverige ny skalbagge .... 

LS 0 =, (Fynd af sällsynta skalbaggar)............ 


— ED See fauna ny skalbagge 2 


oh Hot == aa VENISE Tesla. Lr 27: An Diptera 


Ex " : fi . 
; 2 cera. 
” >= x 
2 
5 
ay 
a t 
* £ » 
2 
z 
E - 
a 
@ 


Årg. 26 1905 Haft. 1-3 


AY 
AY 
AV 
IN 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


3eNReRmS=S$$==Eo 
JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 
SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


Te SRE ET I nnd nn men nn 


o——s 3: a—— de 


STOCKHOLM  * 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOTRYCKERIET 
1905 


144061 


om att, så långt omständigheterna me 
praktiska entomologiens kraf på ett org 
liga uppsatser af vare sig Pace le 
 'mottagas med tacksamhet. 
heten af sina meddelanden. 
utsedd redaktionskommitté, 
| Chr. Aurivillius, professor, SE 
sekreterare, Stockholm. Entomologiska | B 
| Yngve Sjöstedt, professor, . 
Riksmuseum, ; Vetenskapsakademien, : Schott 
vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelning. © 

Sven Lampa, professor, föreständare för Statens 
logiska Anstalt, Albano. Redaktor för tidskriftens pra 


delning. 


Filip IMPR fil. d:r, fiskeriinspektôr, Karlav 
Stockholm. 


För tidskriften alsedde‘ manuskript kunna insändas 1 


dera af ledamöterna i redaktionskommittén, Stafningssi 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stafning. 
Annonser å omslaget betalas med 10 kronor 


5 kr. för half sida och 20 öre för rad; för stående annons . 


25 % af ofvanstäende pris för hvarje gäng de änyo : 
införas. SÅ 

Äldre årgångar af tidskriften finnas tillgängliga | 
af 5 kronor pr årgång; om minst 10 årg. tagas på er 
hålles 20 % rabatt. Medlem af Föreningen, som 61 
plettera sin serie af tidskriften, erhäller en bety: 
ligare rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del & 
skriften intagna uppsatserna  finnas ännu separat till 
ett pris af 2—3 öre pr sida. | 

Föreningens ledamöter erhålla, sedan årsafgiften bl 
tidskriften sig gratis tillsind. Om denna afgift ej re 


sändes första eller andra häftet för året under postförsk : * 


Ständig ledamot erhäller vid erläggandet Ar af 
kr.) 10 af de äldre ärgängarna gratis. 


ME 


Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Götebe 


un. - . a 


BERÂTTELSE TILL KUNGL. LANDTBRUKSSTYRELSEN 
ANGÂENDE VERKSAMHETEN VID STATENS ENTO- 
MOLOGISKA ANSTALT UNDER ÀR 1904. 


o 


~ Om frostfjäriln lämnas a sido, så hafva några svårare 
och vidt utbredda insekthärjningar dess bättre ej förekommit 
under året, utan hafva sådana varit af mer lokal natur. Detta 
gäller isynnerhet hvad åkern beträffar. Bladlöss på hafre, 
 skinnarbaggelarver på rofvor och betor, bläsfotingar och flug- 
larver å timotejaxen, renfanebaggen å klöfver, larver till morot- 
och kålflugan, knäppare- och jordlarver etc. hafva dock för- 
anledt profs afsändande till Anstalten samt begäran om upp- 
lysningar och råd. 

En svår skadeinsekt, nämligen kornmyggan, har dock 
börjat uppträda och kan möjligen komma att göra mycken 
skada ett kommande år. Den har ej afhörts sedan dess första 
bekanta härjning på Gotland 1898, där den då skadade kornet 
i hög grad nästan öfverallt på ön, och man hoppades där- 
för, att härjningen var tillfällig och att den ej vidare skulle 
återkomma i vårt land. Detta har tyvärr ej slagit in, ty i ett 
bref af den 8 sistlidne april omnämner lektor E. HENNING vid 
Ultuna, att han, vid undersökning af år 1903 på försöksfältet 
därstädes odladt korn, observerat små bruna puppor uti blad- 
slidorna invid nedersta ledknutarna, eller någon gång inuti 
själfva strået. De angripna stråens ax hade fällt borsten, 
redan medan de voro gröna och gingo dåligt ur holk. Puppor 
lades i ett glasrör, och den 17 april i år observerades i detta 
ett litet djur, som sändes hit till påseende och befanns 


Entomol. Tidskr. Årg. 26, H. 1, (1905). I 


2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


vara en liten grönglänsande stekel (Pteromalin), hvilken i larv- a 
stadiet lefvat som parasit uti en mygglarv. Pa ett par hvete- 
parceller observerades äfven liknande myggpuppor. Att ee set 


puppor voro af kornmyggan var tydligt nog. 


Sedermera erhölls ett bref fran herr M. Unser à Torpunga i 


Oster-Tibble af Västmanlands lan jämte några rag- och hvete-. 


stran, hvilka äfven innehdllo puppor af nyssnamnda gallmygg- 
art. Isynnerhet hvetet skulle vara skadadt ganska betydligt, 
och en mängd ständ kullfallna, hvilket äfven varit händelsen 


föregående ar. Ragen var något angripen, men kornet föga — | 
och hafren icke. Skadedjuret hade uppträdt omkring Kuss 


Eskilstuna och Arboga. 

Redaktören af Enköpings tidning uppgaf, att i trakten om- 
kring nämnda stad hvetet var skadadt äfven på enahanda 
sätt, och anhöll om upplysningar och föreskrifter, hur man 
borde gå tillväga, för att motarbeta skadedjuret. ; Prof visade, 


att det var nämnda myggart, som huserade äfven där. En, 


kort redogörelse för insektens förekomst, lefnadssätt och ut- 
rotningsmedlen insändes till redaktionen och blef införd i tid- 
ningen. | 
Herr W. Ärtunp, Nykvarn, Tillinge socken af Upsala 
län, insände äfven prof på hvete- och kornstran, som .voro 
skadade och legat afbrutna på marken vid egendomen Frössvi, 


14 km. frän Enköping. Han uppskattar skadan ä hvetefältet 
till omkring 5 och a kornfältet till 2 procent och omnämner, att 


ett hvetefält vid Längtibble i Frösthult, äfven inom Upland, 
var svårt skadadt. Vid undersökning af sträen befunnos 
dessa afgängna helt nära roten, men blott 3 rödaktiga larver 
voro kvar i nedra ändan af ett strå, de öfriga hade sanno- 
likt stannat i stubben. ; 

Af axen voro några fullmatade, andra (mindretalet) ej 
halfmatade, hvaraf synes, att ej alla angripna strån lämna 
tomma ax efter ett angrepp; möjligen hade angriparna varit för få, 
för att kunna åstadkomma kornens totala förstöring. Kornet 
torde lida mer skada af angrepp än hvetet, emedan dess utveck- 
ling sker senare. 

För att å fälten närmare undersöka skadorna erhöll assi- 
stenten TULLGREN förordnande att besöka några af de uppgifna 


LE 


MS ~ » à u 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 3 


- egendomarna två särskilda gånger, nämligen först medan säden 
ännu stod kvar på åkern och sedermera, da höstsäden upp- 
kommit, för att se, om brodden var angripen af en vinterge- 
neration, hvilket är vanligt i andra länder. Närmare upplys- 
ning om resultatet af dessa undersökningar meddelas i hans 
redogörelse längre fram under »Tjänstemännens resor». 

Om ållonborrarna har ej afhörts något, hvilket ju kunnat 
väntas, då året varit hvarken svärmnings- eller härjningsår, och 
de vid sista svärmningen voro ovanligt fåtaliga. Då den 
sista fyraråsperiod, hvarunder statsbidrag varit anvisadt till 
insamlingen, med detta år går till ända, har anmälan härom 
gjorts till Landtbruksstyrelsen, på det ny framställning må 
göras till Statsmakterna att besluta om medels tillhandahällande 
under nästkommande period, ifall sådana skulle någonstädes 
blifva behöfliga, hvilket dess bättre kan vara mindre troligt, 
dock ej alldeles säkert. 

"Trädgården. Den i allmänhet rika och vackra fruktskör- 
den, hvarpå flera fruktutställningar lämnat lysande prof, är det 
bästa beviset för insekthärjningarnas mindre betydenhet under 
året. Oaktadt väderleken vid ett par tillfällen ingaf bekymmer 
rörande fruktens mognad, inträffade slutligen ett bättre för- 
hållande, än man kunnat vänta, äfven hvad kvaliteten beträf- 
far. Liksom föregående år var det förnämligast frostfjäriln, som 
ådrog sig största uppmärksamheten, men å de trakter, där 
denna härjat ut eller blifvit behandlad med tjänliga medel i 
rätt tid, har den i allmänhet åstadkommit jämförelsevis mindre 
skada: På- en och annan ort, där dess härjning ännu är i 
sin början, har den dock uppträdt förödande nog, hvarför jag 
kommer att längre fram utförligare omnämna förhållandet, 
enligt de underrättelser som ingått. 

S För öfrigt har krusbärsstekeln förekommit på flera håll 
och ödelagt krusbärsbuskarna, där man ej brytt sig om att 
bekämpa larverna med tjänliga medel. Tillsammans med 
denna har en liknande, något mindre art uppträdt och hjälpt 
till vid härjningen, hvilken i år ovanligt nog varit starkast på 
eftersommaren. Rörande andra trädgårdsinsekter, t. ex. spinn- 
malar, bladloppor, Clercks minerarmal etc. har blott föga af- 

“ hörts. Bladlüssen hafva varit ovanligt allmänna, men några 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


större skador tycks ej förekommit, da man pa mänga häll 
användt tjänliga utrotningsmedel, och den ostadiga väderleken 
mot höstsidan hindrade deras alltför stora förökning. 

Hvad skogen beträffar, hafva inga underrättelser om 
större härjningar af tallsteklar m. fl. ingätt. Nunnornas tid 
tycks vara förbi, och tallspinnaren synes ej hafva förökats 
så, att härjningar, liknande dem i Norge, ännu åtminstone 
förekommit. | 

Bjôrkfrostfjäriln. (Cheimatobia boreata He.) har dock 
fortfarande i många trakter kalätit björkarna. Af erhållna 
meddelanden härom omnämnas här de viktigaste, hvilka dock 
ej på långt när äro nog, för att få ett begrepp om härjningens 
utbredning. Om man tager hänsyn till dessa underrättelser, 
ser det ut, som om härjningen haft största omfånget i Öster- 
götland. 

I Kvarsebo socken blef en vacker björkskog om flera 
tunnlands vidd kaläten, och det påstods, att granar, tallar, 
enar och MFosa-arter äfven blefvo skadade och öfverdragna 
med spinntrådar. Äfven Östkinds härads allmänning var an- 
gripen. Starar och mindre fåglar höllo till godo med lar- 
verna. D:r J. HuLTInG i Norrköping, som lämnat medde- 
landet, hade äfven vänligheten att låta fotografera några an- 
gripna träd vid Klintedal i Kvarsebo och ställde en afbildning 
till förfogande, hvarigenom denna kunnat här intagas. Med 
anledning af nämnda härjning förordnades assistenten af 
Landtbruksstyrelsen att besöka området, hvarom särskild be- 
rättelse af honom lämnas. I Kinda härad har björkskogen 
nästan allmänt aflöfvats, och härjningen sträckte sig öfver 
en och en half mil söder ut. Angrepp ägde rum i ar för 
första gången i Ydre: härad. 

Här och där i Dalsland voro björkarna äfven mer eller 
mindre skadade, likaså i Boråstrakten, flerstädes i Kronobergs 
län, i Näsums och Vånga m. fl. socknar af Kristianstads län, 
i Vingåker och annanstädes i Södermanland samt omkring 
Mälaren, i Södertörn m. fl. områden i Stockholms län. Vid 
Hakunge, Brottbytrakten, var björkskogen mindre angripen 
1903 än 1902 och ännu mindre 1904, då träden stodo gröna 
med undantag af en del kvistar, som efter föregående kalät- 


x 


= LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 5 


ningar torkat. Larverna angrepo ej barrträd eller gräs och 
ürtartade växter, men väl Spiræa aruncus (N. G. Hansson) 


Fig. 1. Af larver härjade björkar i Kyarsebo. 


Omkring Strömsholm i Västmanland har härjning äfven 
förekommit, 4 vissa platser till och med under flera år à rad, 


men björkarna hafva åter löfvats, och högst 5—10 % af dem 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


hafva dött ut, enligt uppgift af skogsplantör G. F. LANTHEÉN. 
Det vore lyckligt, om ej en större procent af björken sälunda 
dödats pä andra häll, dä det torde vara nästan ogörligt att 
förekomma eller ens minska dylika härjningar genom konst- 
lade medel, sedan de utbrutit öfver större områden. Skadan 
blir nog stor ändå, emedan trädens tillväxt under härjningsären 
måste bli betydligt nedsatt. 


Frostfjärilhärjningen. - Utom hvad som på andra 
ställen. härom anföres, må följande tilläggas, såsom utgörande 
en kort resumé af de jämförelsevis fåtaliga meddelanden, som 
i följd af uppmaningar ingått rörande larvhärjningens utbred- 
ning och styrka förliden vår. 

Östergötlands län. Larverna uppträdde blott här och där, 
och fruktskörden blef därigenom i allmänhet god. Dock äro 
ej skadedjuren försvunna någonstädes (LINDEN). 

På Vikbolandet med Norrköpingstrakten samt södra delen 
af Ydre härad har föga skada skett, då besprutning där ägt 
rum genom trädskötarna. I Kinda härad, där intet medel an- 
vändts, hafva träden kalätits (Monr). En annan meddelare 
utmärker särskildt Vårdnäs och Brokinds socknar. m. fl. så- 
som härjade. 

I Upsala län har härjningen aftagit, ty larver hafva före- 
kommit i blott ringa mängd, där de förut varit talrika, men 
på en del platser, där de ej observerats förut, synas de nu 
börja förekomma. Besprutning har just ej användts utan mot- — 
arbetats genom talet om, att fåglar därigenom kunde förgiftas 
(3.7J.2ExXTeEpr). | 

I Södermanlands län synes angreppet varit starkare, 
t. ex. vid Skalunda, Kantorp (Ars. Ericsson), Tistad, Larslund 
(ÅKERSTRÖM), Säby, Strängnäs (H. WRANGEL). 

Länsträdgärdsmästaren O. Brercstrom, Nyköping, säger, 
att härjningen i år varit »ganska lindrig» i små trädgårdar, 
där frukten ock varit riklig. I de stora däremot har frost- 
fjäriln härjat äfven i år, så att på många ställen skörden 
blef ganska ringa. Larverna observerades omkring den 20 maj. 


LAMPA: BERÂTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 7 


À öarna i Mälaren var härjningen delvis svar (HALLSTEN). 

Stockholms län. Pä det hela taget ingen minskning i 
härjningen. I meddelarens trädgärd gjorde larverna ätskillig 
skada, oaktadt de afplockades från de mindre träden (BJÖRK- 
LUND, Södertelje). 

_ Vid Stora Vilunda, V asby, voro de flesta af de 600 träden 
angripna, oaktadt limning och besprutning med kalk ägt rum. 
Förre agaren hade ej gjort nagot alls mot skadedjuren (A. 
TAMM). | 

Vid Hakunge, Brottby, varsnades de första larverna 1902 
den 8 juni, då några dagar gamla, 1903 den 20 maj och 1904 
den 18. Härjningen i starkt aftagande. (N. G. Hansson). 

Kronobergs län. I motsats till förlidet är har frostfjä- 
riln gjort ringa skada, men varit allmännast i äldre trädgärdar, 
och skörden blef riklig och vacker. (PETTERSSON, Vexiö.) 

Kristianstads län. Härjningen har ej varit på långt när 
"så våldsam i södra delen af länet som förut och mer spora- 
disk (N. KARLSSON). 

Västmanlands län. Vid Tidö börjad härjning, men häm- 
mad genom besprutning (ALF. Ericsson). Vid Fiholmsvik nära 
Strömsholm vo:o fjärilarna i höst fåtaliga i följd af utrotnings- 
åtgärder ett par år, men i grannträdgårdarna, där intet gjorts 
mot dem, funnos de i mängd (LANTHÉN). Flera mindre träd- 
gårdar, där sprutning ej ägt rum, blefvo äfven i år grundligt 
kalätna: (JOHANSSON, Västerås). 

Dalsland. Larverna synas ej hafva gjort någon större 
skada i år (W. Jonson). 

Värmlands län. Vid Strand, Arvika, syntes inga fjärilar 
till (NorBäcK). Anm. Utrotningskrig har af meddelaren förts 
i flera ar. 

Hallands län. 1 norra delen nästan ingen härjning (Jo- 
HANSSON). I södra blott angrepp à enstaka trad (LINDBLAD, 
Laholm). 

Kristianstads län. I vissa trakter af norra delen funnos 
nog larver, men ej sà rikligt, att fruktsättningen hindrades 
eller löfven skadades. I mellersta och södra delarna voro 
skog och trädgårdar ovanligt friska (C. Exenstam, Kivik). I 
Balingslöfstrakten funnos frostfjärilar äfven i höst på många 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


ställen, pa det hela taget dock ej pa långt nar sa ymnigt som - 
de tre föregäende aren. De bürjade visa sig den J8 oktober 
och upphörde att flyga i början af november. Lindmätaren 
förekom dock talrik omkring den 22 oktober (N. KARLSSON). 

Älfsborgs läns södra del. Larverna hafva aflöfvat träden 
blott på få ställen. Svärmningen i höst ringa (RUNDGREN, Borås). 

Kopparbergs län. I norra delen hafva hvarken härjning 
eller svärmning iakttagits (G. H. GUSTAFSSON). 


Svärmningen. Västmanland. I större trädgårdar, där 
inga medel användts, svärmade fjärilar i mängd. (LANTHEN). 
Samma förhållande har det varit i Västeråstrakten, där man ej 
sprutat (F. JOHANSSON). 

Södermanland. På flera ställen i Vingåker hafva såväl 
hanar som honor visat sig i stor mängd (LÖWENHIELM). I 
Nyköpingstrakten började svärmningen den 31 oktober. (Anm. 
troligen förr.) y 

Östergötland. Den 13 oktober var svärmningen i full 
gång (LINDÉN). I Kisa började den i medio af månaden, 
och den 22 ertappades 22 honor pa en limgördel (Mon). 

Kronobergs län. Svärmningen började i medio af okto- 
ber, men då sägos blott hanar, honorna först den 25, men i 
mindre antal (PETTERSSON). 

Halland. I norra delen visade sig en och annan fjäril i 
slutet af september, men inga i oktober (?) (J. A. JOHANSSON). 
Den 27 oktober hade- ännu inga fjärilar erhållits på limringar 
vid Laholm (LinpeLan). Kristianstads län se ofvan. 

Stockholms län. Första nattfrosten inträffade den 15 
september, men var lindrig, då termometern under natten ej 
sjönk mer än till omkring — 3 grader (här menas mini- _ 
mum under natten). Sedan var det blidt en tid, mellan 
+ 3 och 10 grader, hvarunder frostfjärilar ej] syntes 
til. Den 8—11 oktober blef det nagot starkare frost, — 
+ 1—1 grad, och den 12 syntes några hanar. Vädret 
blef sedan ater mildt, vanligen — 5 grader till och med 
den 20:de. Den 21 och 22 var det ater frost (+0), och honor 
anmärktes den 23. Sedan höll sig temperaturen mellan + 2 


N .. 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL TANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 9 


och + 5 till den 30, dä 2 graders kyla inställde sig, och nu 
"såg det ut, som om fjärilantalet ökades, särskildt honornas. 
Kylan afbröts den 9 november genom snöslask, som följande 
dag öfvergick till yrväder, och den 11 var det 7 grader kallt. 
' Kölden höll i sig till den 14, dä termometern steg till + 4 
för att sedan sä smäningom falla under fryspunkten. Den 30 
var det 16 grader kallt, men 2 december blef det äter blidare, 
ända till + 8 den 6. Nu syntes det likväl, som om fjärilarna 
svärmat slut, ty ingen kunde upptäckas vidare (Entom. An- 
stalten). i 

Vid Hakunge, nära Brottby, iakttog man den 3 oktober 
2 hanar och | hona, men före den 13 syntes blott få fjärilar 
och först mellan den 14 och 19 ägde någon ökning rum. 
Hufvudsvärmningen antogs hafva försiggått mellan den 13 och 
27 oktober. Efter snöyran den 10 nov. förblef marken frusen, 
var täckt af 12—15 cm. djup snö, och några fjärilar voro 
naturligtvis ej i rörelse, men vid tövädret den 14 blef marken 
åter bar, kälen gick ur, och den 16 syntes åter rätt många 
fjärilar, dock blott hanar, som märkvärdigt nog öfverlefvat snö 
och köld. Sista lefvande fjärilarna observerades den 17 no- 
vember eller ungefär vid samma tid som de båda föregå- 
ende åren. 

Såsom en egendomlighet omnämnes, att i trädgården vid 
Margretelund å ett träd en af de nedersta grenarna, som hade 
riktningen nedåt, ej blef kaläten som de andra 1903, likaså 
1894, då den till och med bar frukt. 1902 visade sig fjäri- 
larna den 6 och 1903 den 5 oktober, fast förpuppningen ägt 
rum det ena året 20—23 dagar senare än det andra. År 1903 
visade sig på trädstammarna många hanar med skrynkliga 
och outbildade vingar (HANSSON). 

Anm. Då en fjäril, sedan den krupit ur puppskalet, ej 
snart kan skaffa sig tillräckligt utrymme för vingarnas utbred- 
ning, eller om de på något sätt blifva klämda eller skadade, 
stanna de i växten och blifva missbildade. Ibland tår man 
därför se fjärilar, som hafva ett par vingar fullt utbildade, men 
det andra paret skrumpet och odugligt för sitt ändamål. Frost- 
fjärilhonornas vingar hafva likväl ej stannat i växten af 
nämnda orsak, utan blifva aldrig annat än stumpar, som äro 


10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


oanvändbara till flykt, och ar det flera arter bland de s. K.mä- 
tarfjärilarna, hvars honor äro utrustade pa enahanda sätt. Lind- 
mätarens sakna dock all tillstymmelse till vingar. 


Undersökningar af frostfjärilns ägg. I början af 
mars infördes i trädgårdstidningen Viola en uppmaning till de 
personer, som vid limringarnas borttagande funnit frostfjäril- 
ägg på trädstammarna och medelst borstning lösgjort dem, 
så att de fallit till marken, att tillkännagifva, om man märkt, 
att larver efter dessa ägg kunnat krypa längs stammen upp till 
knopparna eller bladen. Detta kunde lätt nog observeras genom 
att anlägga limgördlar på de borstade träden kort före äggens 
kläckning. Något meddelande härom har dock ej inkommit. 

Ett försök i den vägen och i liten skala gjordes vid Anstalten. 
I ett kärl, hvari en äppleplanta var insatt, ströddes ut på jor- 
den en myckenhet frostfjärilägg, och ofvanpå dessa lades torrt 
gräs. I maj anbringades å denna planta en limgördel, för att 
man på denna skulle kunna se, om någon larv komme upp 
för stammen. Den 25 i nämnda månad ertappades verkligen 
ett par små larver uti limmet, hvilka alltså hade sökt att 
komma upp i trädet — men detta var allt. Deras väg blef 
ej lång, och det var därför ej så underligt, att de hittade 
och förmådde ga upp i det lilla trädet. Hur saken kan ställa 
sig i det fria, där afståndet från kläckningsplatsen till träd- 
kronan blir mångdubbelt större, är en annan fråga, som vore 
önskvärdt att få besvarad. 

Den 14 maj, det vill säga kort innan man hade att vänta 
larvernas utkläckning, infördes en uppmaning i tidningarna, 
denna gång för att man skulle genast börja bereda sig för 
besprutningen. Vid Gripsholm rättade man sig efter tillkänna- 
gifvandet och hade stor fördel däraf. (Se berättelsen om min 
resa dit). Ft 

De ägg, som vid Anstalten blifvit lagda på ett i kruka 
planteradt, litet äppleträd, hvilket sedan stått ute under vintern 
under ett ståltrådsgaller, började mörkna den 18 maj och 
kläckas omkring den 24, alltså blott fyra dagar senare än 


LAMPA: BERÂTTELSE TILL LANDTBRURSSTYRELSEN 1904. II 


förlidet är. I varmare lägen torde kläckningen skett nägot tidi- 
_ gare och i mot norr eller nordligare belägna trädgårdar senare. 
a Den nyss utkläckta larven är till storleken mycket obetydlig 
och lätt att förbise. Till färgen är den blekt grågrön med 
svartbrunt hufvud samt föga öfver I mm. lång. Han för- 
flyttar. sig redan då på det för mätarelarver karaktäristiska 
sättet. De kläckta äggen igenkännas därpå, att skalen äro glas- 
artade och genomskinliga. De späda larverna börja snart 
krypa uppåt, tills de anträffa någon knopp, hvars blad de se- 
dermera sönderbita och efter hand uppäta. 
à Jakttagelser a äggen vid kläckningstiden, vanligen kort 
efter medio af maj, är en högst viktig sak, isynnerhet under 
härjningsär, dä därigenom rätta tiden för fürsta besprutningen 
_kan fastställas, och borde sådana därför ske uti hvarje om- 
råde, som har likartade klimatiska förhållanden. Att få denna 
sak till stånd i erforderlig omfattning, synes dock för närva- 
rande vara ogörligt, men ej så litet skulle dock kunna uträttas, 
om början gjordes vid trädgårds- och landtbruksskolorna, och 
isynnerhet om länsträdgärdsmästarna kunde förmås att taga 
den om hand och söka intressera folkskolelärarna därför. Be- 
sväret vid dylika undersökningar är så ringa, att ingen, som 
vistas hemma vid den tid, de böra företagas, kan undskylla 
sig med bristande tid därtill. Vid Anstalten komma under- 
sökningar att göras hvarje år, då erforderligt material kan er- 
hållas, och resultatet att bekantgöras, ehuru detta naturligtvis 
ej kan blifva lika gällande för hela landet. 


De goda verkningarna af besprutning med kejsar- 
grönt. Då det synes, som om man ännu ej lyckats öfver- 
tyga besprutningens vedersakare om nyttan och nödvändig- 
heten af detta arbete, ifall fruktskördarna ej emellanåt skola 
uteblifva, till stor förlust för hela landet, torde det icke vara 
öfverflödigt, att åter till allmännare kännedom öfverlämna en 
del af de uttalanden, som, efter vunnen erfarenhet, gjorts 
af "kompetenta personer rörande detta arbetes utförande 
och verkningar. Jag tager mig därför friheten att här rela- 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


tera de skriftliga meddelanien, som välvilligt ställts till förfo- 
gande, och gör då en början med en skrifvelse från inspektor 
C. PETTERSSON, Stafsund i Stockholms närhet, emedan den- : 
samma är af sådan beskaffenhet, att den bör läsas af alla, 
som befatta sig med fruktodling. Han skrifver ungefärligen 
följande: 

»Jag anser, att det kanske har sin betydelse att omnämna 
trädens antal, trädgårdens läge samt dess skötsel. 

Trädgården omfattar en areal af 1 tunnland, däraf 10 
kappland lerjord och resten grusbacke. Mot väster är den 
skyddad af en lindallé (ej så bra, då det finns frostfjärilar). 
Vid mitt tillträde af inspektorsbefattningen 1887 funnos på 
nämnda areal 15 st. äpple- och päron, 2 bigarrå- och några 
plommonträd. Våren 88 bortfröso 1 äppleträd och de två bigar- 
råträden, och borthöggos alla plommonträd. Under årens lopp 
har planterats, så att trädgården nu innehåller 114 äpple-, 7 
päron- och 21 bärträd, de flesta bigarrån, samt buskar. Träd- 
gården gödslas årligen med 20 4 fosforsyra, 37 4 kali och 
kväfve i form af gödselvatten, då så anses behöfligt kalkas 
jorden. Träden besprutas, då mossa visar sig, med nysläckt 
kalk samt skrapas rena. 

I slutet af nittiotalet observerades de första frostfjäril- 
larverna, och kunde då märkas, att ett och annat blad var 
uppätet. Masken ökades år efter år, utan att något vid- 
togs för att hämma densamma, hvilket synes af här angifna ; 
skörderesultat: år 1900 skördades 24 tunnor 18 kappor äpplen, 
1901 14'/, tr, 1902 2 tr 6 kpr, 1903 12 kpr, men efter tva 
ärs bekämpande lämnade trädgärden 1904 en skörd af 40 
tunnor och 6 Kappar äpplen. 

Bekämpandet ar 1902. ‘I juni månad började larverna 
uppäta bladen, men nedskakades på en pressenning och ka- 
stades sedan i varmt vatten. Vi dödade sälunda en stor mängd 
af dem. Genom upprepade skakningar och maskarnas dödande 
räddades träden frän att kalätas. Pä hösten limkransades alla 
, träden efter alla konstens regler med lim från SELLBERGS, och 
uppoffrade jag en timme, mellan kl. 7—8 hvarje kväll, för att 
se, om limmet var tillförlitligt. Jag observerade ganska snart, 
att vid regn och disigt väder blef limmet glatt, så att honor 


"LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 13 
öfvergingo detsamma, och satte dä papphufvar öfver limmet, 
som hindrade regnet att komma pä detsamma; men trots denna 
| försiktighet och uppfriskning af limmet märkte jag ändock 
ofta parning uppe i träden, och min tilltro till limmet rubbades. 
Vid sagda tid vimlade det i trädgården af flygande hanar, men 
honornas antal var då för mig okändt. Då det visat sig 
mycket svårare, att fa se honor än hanar, beslöt jeg att söka 
på något sätt upptäcka dem, hvilket lyckades på följande sätt. 
Kring stammen på ett trettioårigt äppleträd göt jag en form 
af lera, som fick torka. I den därpå bildade rännan, som 
ovillkorligen af honorna måste ôfverskridas, då de skulle 
gå upp i trädet, lades osläckt kalk, och vid den sagda kväll 
rådande fuktiga väderleken släcktes kalken så småningom. 
Döm om min förvåning, då jag i sagda kalk plockade 105 
st. honor, som lago på rygg i den under släckning varande 
kalken. Ehuru jag vidtog alla försiktighetsmått, fann jag, som 
nämndt är, såväl honor som hanar ofvanför limkransarna. 
Jag kom då ihåg en gammal sägen, att hanen tar honan på 
ryggen(?) och uppflyger i trädet. Jag ägnade däråt mycken 
uppmärksamhet, men kunde icke få den bekräftad. Finnes ej 
stöd för ett sådant påstående, tillgår förflyttningen på annat 
sätt. Ett par kvällar märkte jag hanar, som syntes flyga 
med släp efter sig. Jag kom då att tänka: kan en kraftig 
hane para sig på marken med en mindre hona och under 
parningstiden uppflyga i ett träd. Detta var något, som jag 
tyckte mig märka, men vågar ej påstå att det är riktigt. Jag 
har nu anfört, hvad som åtgjordes 1902 till frostfjärilns be- 
kämpande, men ehuru det medförde stor kostnad och mycket 
arbete, blef resultatet dåligt. 

Bekämpandet 1903: På våren, då det blef varma dagar, 
och fruktknopparna började svälla, framkommo äfven löf- 
maskarna och anställde förödande härjningar; men bredvid 
och under träden funno de undertecknad, försedd med en ny- 
köpt successpruta, en 12 liters hink fylld med vatten, hvari 
upplösts 6 gram kejsargrönt och 12 gram nysläckt kalk. Masken 
åt, och jag sprutade (dagligen om så behöfdes) till medio af 
juli månad, då det visade sig, att alla träd stodo gröna, och 
jag skördade 12 kappar äpplen på hösten. I gårdens trädgård 


14 -ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. _ 


med minst 1,000 fruktträd fanns icke ett löf den 14 juni, men 


där sprutades ej heller. På hösten vidtogs ingen annan ät- 


gärd med träden, än att på de större sattes halmband, som 


tjärades. Vid skymningen fanns mänga hanar i trädgärden, 


men dä jag kl. 7 på kvällen sag efter, kunde ingen upptäckas. eZ 


Jag drog då den viktiga slutsatsen, att här fanns inga honor, 
och friarna hafva kommit från längre bort belägna härdar. 
Mycken förebråelse fick jag uppbära af grannarna, då jag 
började bespruta med grönt, jag skulle döda träden m. m. i 


Fat 


oändlighet. Att icke på något område fara förefinnes, är all- 


deles säkert, och allra minst att-träden dödas. I medio af 


juni, då för tillfället det från Anstalten erhållna kejsargröna 
tagit slut, och nytt sådant ej på några dagar kunde därifrån - 


erhållas, kastade sig masken på ett alexanderträd och började 
kaläta detsamma. Jag köpte då i färghandeln !/; kg grönt 
och lagade till en stark sats, kanske allt för stark, och be- 
sprutade trädet därmed. Efter några dagar blefvo alla blad 
bruna, och efter en tid föllo de af, men i år, 1904, har detta 
träd burit rikligt med frukt och har ej besvärats af mask 
samt ser friskt ut. 

Bekämpandet 1904. Den 24 april, då knopparna på 


astrakanträden började svälla, besprutades dessa med’ {}, 


gm grönt och 1 gm kalk till hvarje liter vatten. Arbetet 
fortsattes i den män de olika sorternas knoppar började svälla. 
Vid denna besprutning har jag kommit till insikt om, att den 
icke bör företagas för tidigt, utan låt knopparna svälla duk- 
tigt förut, ty dess bättre verkan gör den. 


Den andra besprutningen med samma blandning företogs, - ; 
då träden blommat ut. Denna och sista besprutningen för 


året anser jag ej böra uppskjutas tills. alla blommorna affallit, 
ty då är en del kart för stor (?). Huruvida det inverkar 
menligt att bespruta, då träden stå i full blom, vill jag ej 
yttra mig om. Ett rosenhägerträd blommade mycket sent här, 
och af oförklarlig anledning angreps det under blomningen af 
maskar, som just förut kalätit några närstående björkar. Trä- 
det hade besprutats en tid förut, men det var ej annat att 
göra, än att åter bespruta detsamma, fast det stod i full blom, 
och ändock lämnade det mycken och vacker frukt. 


"LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 15 

I höst har jag icke upptäckt någon fjärilhona, men en 
och annan hane frän närliggande parkträd. Nägon annan ät- 
 gärd än päsättande af tjärade halmband vidtages icke i höst. 

Olägenheter af besprutning. Det har bäde talats och 
skrifvits mycket om, att smäfäglar skulle dö efter förtärandet 
af masken, som ätit kejsargrönt. 

Ehuru jag begagnat kejsargrönt till besprutning af träd 
- de två sista åren, har jag ej förmärkt något sådant, utan har 
som vanligt funnits fåglar i trädgården och ungar i hålkarna. 
Ett hackspettpar bodde i ari ett surbärträd, och drog flitigt 
till ungarna. Honan tog sina maskar i den besprutade träd- 
gården, och hanen i en kaläten björkhage. I medeltal äter- 
kommo de med näbbarna fulla af mask hvar 7:de minut, och 
kunde vi på ungarnas kvitter höra, att de mådde bra. Den 
29 juli utflögo de ur boet vid full vigör. I gårdens stora 
trädgård Ofvervintrade sex bisamhällen, och da där i år ej 
fanns någon äppleblomma, fick jag hela sommaren bisamlingen 
hit, hvarigenom min trädgård formligen öfversållades med bin. 
Någon skada eller något dödt bi hafva vi icke sett, och hafva 
= bien svärmat ordentligt och matt väl. Däremot har korkrost 
förekommit på Arvids- och Läderrenettäpplen, och om kej- 
sargrönt varit ensamt orsaken därtill, vill jag låta vara osagdt. 
Jag har talat vid trädgårdsägare, som icke användt någon be- 
sprutning, men ändock haft rost på sina äpplen, hvilken de 
ansett härröra från den intensiva torkan i juli: 

Fördelen af besprutning behöfver jag icke vidare orda 
om, då den är så påtaglig, att den talar för sig själf. Gläd- 
jande att nämna, lyckades min vackra trädgård i somras üf- 
verbevisa de argaste motståndarna till besprutningen. Till 
vären hoppas jag fä höra sprutornas rassel i hvarje trädgärd 

här pä orten. 
| Stafsund den 16 november 1904. C. PETTERSSON.» 

Herr PETTERSSON har haft vänligheten sända närstäende foto- 
grafi öfver äppleträd, som blifvit behandlade med kejsargrönt, och 
är för jämförelses skull en annan afbildning bifogad, för att 
visa skillnaden mellan besprutade och obesprutade träd. Den 
senare dr från Lyckäs gård i Jönköpings lan. 

Handelsträdgårdsmästaren FRANS JOHANSSON, Stensborgs 


‘SU 


24 


-F061 inf €1 uop ‘oi ‘punspeis Pra uapıeSpe.nsıoyyadsut 1 penordde apuewworg 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


trädskolor, Västeräs, meddelar, att härjningen hos honom sä 
godt som upphört, emedan besprutning med kejsargrönt flitigt 
användts. Några enstaka träd, dömda att borttagas, hafva 


ibland försummats, och därför äfven i år delvis skadats af 
frostfjärilarna. Det har emellertid varit ett sant nöje att 
se fruktträden fria från ohyra. Äpplevecklaren har varit högst 
sällsynt och nästan hvarje äpple fritt. Försommarens torka 


7} 


: .. 4 
LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 167 


hindrade fruktens utveckling, så att de flesta frukter uppnådde 
‘ endast half storlek. 

Från skolläraren Nits HALLSTEN i Öfverselö, Söderman- 
lands län, erhölls en skrifvelse, hvilken jag äfven tager mig 
friheten här anföra i förkortad form, emedan den kan vara af 
intresse för litet hvar. 

»Efter hvad man redan i fjol höst kunde förutspå med 
stor visshet, kom insekthärjning äfven i år öfver de större 


Fig. 3. Obesprutade träd vid Lyckås gard den 21 juni 1902. 
>: 9 F y 5 1 


trädgärdarna à Selaün, men märkvärdigt ojämnt. Under det 
att vissa trädgårdar stodo fullkomligt kala, voro andra helt 
och hållet skonade, så att knappt en larv kunde uppletas. 
Värst ansatt var äfven i år Tynnelsö trädgård, där fruktskör- 
den också blef minimal. För att »göra något» tog man sig 
i höstas för att med oljeblandad tjära bestryka trädstammarna, 
men oaktadt kolossala massor fjärilar fångades i dessa tjär- 
ringar, hade dock tillräckligt många sluppit öfver hindret 


Entomol. Tidskr. Årg. 26, H. 1 (1905) 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


på ett eller annat sätt, för att larverna, när våren kom, skulle … 


kunna befria träden från både blad och blommor. 
Det är alldeles märkvärdigt, hvad motståndet mot ane 
för frostfjärilns bekämpande är segt. Här är man fullkomligt 


fatalist. Först sta fackmännen, trädgärdsmästarna, af hvilka 


en del är mycket okunnig och alldeles oemottaglig för upp- 
lysning i detta stycke. Mänga tro fullt och fast, att tre 
år måste härjningen räcka, sedan den börjat, men därefter 
maste den ofelbart sluta. All limning och sprutning är blott 
onödigt arbete och bortkastad tid, äfven om man på ett och 
annat ställe ej fäster sig vid kostnaden. En och annan tror 
til och med, att fruktskörden blir så mycket rikare efteråt! 

Trädgårdsägarna, som i vanliga fall äro jordbrukare, be- 


trakta ofta trädgården som ett tämligen dyrbart bihang, hvilket 


man väl inte precis kan taga bort, men som då heller inte 
bör kostas på något. Blir det rikligt med frukt, så är det nog 
bra, men exempel finnas, huru likgiltigheten kunnat vara så 
stor, att man skakat ned densamma och öst den i tunnorna 
med skyfflar, för att det skulle gå undan. Att en dylik inne- 
hafvare af en god trädgård ej fäster sig vid sådana obetydlig- 
heter som frostfjäriln, faller af sig sjalft. Att trädgården 
kan betala gårdens arrende, när hafreåkrarna kanske stå med 
en skörd, knappt så stor som utsädet, fäster han sig lika 
litet vid. 3 
Vid en gard har, Algö, har man en visserligen ej stor, 
men särdeles god trädgård, som också skötes väl. Här har 


man haft den stora lyckan att helt och hället slippa frostfjä- 


riln. Agaren tror, att detta beror pa god gödsling, och möj- 
ligen kan ju en kraftig växtlighet, framkallad häraf, i sin man 
forhindra en kalätning, men svärligen lar val den feta jorden 
i och für sig vara mindre lockande, ej heller de güdda tra- 
dens löf mindre välsmakande för ohyran endast af denna an- 
ledning. Att spridningen af frostfjäriln här företer ganska 
stora märkvärdigheter, är emellertid uppenbart. Knappt !/, mil 
fågelvägen från Algö ligger Janslunda med sin trädgård kal- 
äten och tillhörande samma ägare, men kanske ej fullt så 
väl gödslad. Emellan de båda gårdarna ligga emellertid en 


hög skogbevuxen sandås och en vik af Mälaren. Jag skulle 


ry 


. 
x 
[2 


LAMPA: BERÄTTEISE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 19 


vara nästan böjd att tro, det barrskogen med sina kraftiga 
ängor verkar hindrande för frostfjäriln, under det att lindar 
och andra löfträd befordra dess utbredning.!) Det senare är 
jag säker på, men det förra behöfver nog undersökas närmare 
för att ledas i bevis. Där man har godt om stora lindar kring 
trädgården, måste man hålla ögonen öppna, om man ej vill 
släppa fienden lös. 

I min trädgård limmades ungefär hälften af träden 1903 
med lim från Svensons fröhandel, hvilket ju ej erhållit de allra 
bästa vitsorden, men som jag tror nog kan skötas så, att det 
lämnar effektivt resultat. Jag fångade ganska många fjärilar, 
men måtte ej hafva skött mina kransar riktigt, ty när våren 
kom, och kläckningen inträffade, visade sig ej flera larver på 
de träd, som ej åsatts kransar, än på dem, som kransats. De 
förekommo lyckligt nog till tämligen ringa antal och ströko 
till stor del med för en besprutning, företagen i bladsprick- 
ningen. I höst har jag åter haft kransar på mina allra flesta 
träd, med resultat, att i flertalet fångats ett tämligen stort an- 
tal fjärilar, -öfvervägande hanar. Nästan alla träden hafva i 
sommar burit rik fruktskörd. 

Utom mina limkransar och Tynnelsö trädgårds tjärkran- 
sar finnes mig veterligt icke den minsta anordning mot frost- 
fjäriln för nästa ar pa hela ön. Fa se om detta blir bättre 
för trädgårdarna eller för ohyran. Af ännu större intresse 
blir att erfara, om traditionen rörande treårshärjning skall visa 
Sig äga någon grund, eller om fjäriln skall visa sig nog kraf- 
tig och oblyg att uppträda äfven fjärde året. Blifva förhål- 
landena gynnsamma och parasiterna ej alltför ödeläggande, 
kommer han väl ej att frivilligt draga sig tillbaka, hvarför 
jag antar, att både kransar med godt lim, god eftersyn och 
besprutningar, verkställda i rätt tid, ej äro så alldeles obe- 
höfliga.» | 

Besprutningen och smäfäglarna. Denna fräga har 
äfven i är berörts af författare till uppsatser i tidningarna, och 
man har sökt framställa besprutningen säsom synnerligen far- 
lig för de smäfäglar, som bo och vistas i trädgärdarna. 


1) Anm. En kvarts mil blir nog en väl-läng promenad för de ving- 


lösa honorna att tillryggalägga krypande på marken eller simmande på vattnet. 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Några verkliga bevis hafva dock ej framdragits, utan har man 
refererat till hörsagor eller framkommit med blotta förmodan- 
den, som ej kunnat på något sätt styrkas. För att få något 
mera ljus i saken utfärdades från Anstalten uppmaningar, dels 
skriftligen och dels i tidningar, till hvar och en, som funnit 
döda fåglar i grannskapet, där besprutning ägt rum, att med- 
dela detta. Det är nu tre år, hvarunder hundratals kilo kej- 
sargrönt användts till besprutningar, och ännu har intet säkert 
bevis på dess skadlighet för fåglar hit inkommit, hvilket borde 
verka lugnande på hvar och en, som af en eller annan orsak 
varit rädd för giftets begagnande. / 

I medio af maj träffades en död stare på vägen helt nära 
Anstalten, men besprutning ägde ej rum före den 21, alltså 
kunde ej denna fågel vara förgiftad af kejsargrént. Den 8 
juni hittades en annan pä en läg gräsplan nära sjön. Ledsamt 
nog blef den ej inlämnad, utan Kastad i vattnet. Jag kan 
dock ej antaga, att han blifvit förgiftad af det gröna färgäm- 
net, emedan fjärillarverna då ännu voro för små att.vara mat- 
nyttiga för en sä pass stor fägel, och besprutning andra 
gängen äfven skett endast ä de smä fruktträden i trädgärden, 
där fäglar högst sällan syntes till, och ej à ekar eller andra 
större träd eller gräsvallar, där de nästan alltid uppehöllo sig 
för att söka föda. Regn afsköljde giftet strax efter andra be- 
sprutningen. Den 12 augusti, nära två månader efter sista 
besprutningen, upphittades en trädgårdssångare, efter hvad 
man tycktes finna dödad genom yttre orsak, och ej förgiftad, 
ty då funnos icke några förgiftade larver kvar. 

Kand. Cart Dani omnämner, att i trädgårdarna pa 
Kinnekulle, oaktadt rätt sena besprutningar där företogos förra 
året, ingen minskning i det synnerligen rika fågellifvet kunde 
iakttagas, och att ej heller några döda fåglar hittades. Att 
intet bekant fall af fågelförgiftning förekommit i trakten för- 
säkras af C. W. BEnGtsson, Mellerud, Länsträdgärdsmästarne 
J. A. Jonsson, Varberg, G. A. GUSTAFSSON, Bro, Borlänge, N. 
A. LInDBLaD, Laholm, A. RUNDGREN, Borås, O. BERGSTRÖM, 
Nyköping, VERNER JONSON, Gamla Lödöse, C. EKENSTAM, Stens- 
hufvud, Kivik. Denne anser kattorna vara de största ni- 
dingar mot fåglarna man kan tänka sig, och borde de ej få 


{ a 
Re MT 


N 

LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTVRELSEN 1904. ae 
ga lösa under sommaren. Trädgärdsmästaren N. G. Hansson, 
‚Hakunge, Brottby, har ej sett någon förgiftning af småfåglar 
efter besprutning, oaktadt denna ägde rum sa sent som den 
8 juni. Ungstararna bôürjade plocka larver i träden redan 5 
dagar därefter, men ingen hittades död. Vid besprutning i 
rätt tid, torde faran vara ingen. F. d. länsträdgårdsmästaren 
H. PETTERSSON i Vexiö vill framhålla kejsargrönt som det 
kraftigaste medlet mot de flesta skadeinsekter, om det rätt 
begagnas, samt dess oskadlighet för insektätande fåglar. 

Trädgärdsmästaren Jon. Lirja, Österås, Ekerö, skrifver 
att besprutningen med kejsargrönt varit till belåtenhet. Mot 
krusbärsmask användes 70—75 gm till 100 liter vatten, utan 
att buskarna skadades däraf, men larverna voro efter 3—4 
dagar dödade och lågo på marken. »Vid genomseende af 
härvarande hälkar, 50—60 st., har, 7 likhet med föregående 
åren, då ingen besprutning skett, anträffats två gamla fåglar 
och tre ungar döda samt några öfvergifna ägg och 5 hälkar 
obebodda. 

I en hålk, uppsatt i ett besprutadt päronträd, häckade ett 
flugsnapparepar och syntes ej vara det minsta besväradt af 
giftets närvaro. 

Bisamhällena hafva i år varit starkare och mer lifvade 
att svärma än under de fyra föregående ären.» — Ej heller 
skogsplantören G. F. LanNTHEN, Fiholmsvik, Strömsholm, har 
funnit bien taga skada genom besprutningen, »hvilket ej kan 
vara fallet, då arbetet företages före eller efter blomningen». 

- Bisamhällena här vid Anstalten hafva ej heller lidit af be- 
sprutningen med kejsargrönt, eftersom de svärmat ovanligt 
flitigt i år. 

Trädgårdsmästaren J. F. EHNBERG, Ekhamra, Södertelje, 
vill på det högsta protestera emot, att småfåglarna blifva för- 
giftade genom trädens besprutning med kejsargrönt, då hans 
erfarenhet är, att »besprutningen verkar blott för det ändamål 
hvartill den är ärnad, nämligen utrotandet af frostfjäriln, men 
att den förgiftar småfåglar är osanning, tillkommen af någon, 
som icke har lust att erkänna vätskans goda egenskaper för 
utrotning af skadeinsekter. Jag har nu enligt anvisning an- 
vändt besprutning i två ar och haft glädjen segra öfver dessa 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


glupska maskar. Förlidet är stodo fruktträden här gröna och 


friska, och en del bar god skörd, i är äro träden fulla af frukt. — 


(både vinter- och sommarfrukt), så att de digna under bördan». 
Frukten har sedan besprutningen infördes ej varit maskäten. 
»Här har småfågelstammen ökats år efter år, och nu är det 
fullt af småfåglar af alla vanliga sorter, hvarför de, som sä- 
ga, att sådana dö af besprutning, vilseleda allmänheten röran- 


de ett säkert medel.» 
Jägmästaren O. G. NorBäcr, Arvika, har »aldrig sett nå- 
SED 


gon skada på trädens löf eller eljest af besprutning med kej-- 


sargrönt. Detta medel tycker jag är både så billigt och lätt att 
använda, att jag är fullt belåten med detsamma och har alls 


ingen åtrå efter nya, dyrare och mer inveckladt beredda för-" 


göringsvätskor.» 

Länsträdgärdsmästaren Cur. F. MoHr i Linköping anser 
fäglars förgiftning genom besprutningen som humbug, sävida 
arbetet sker som sig bör, samt att medlet är det enklaste och 
bästa mot frostfjärillarver. Alla fruktskötare under hans led- 
ning skola fürses med sprutor nästa àr. | 

Direktür J. Joxssox, Gripsholm, skrifver rörande nu före- 
liggande frâga: Med anledning af de farhägor, som frän 
djurskyddsvanligt hall uttalats, att fruktträdens besprutning 
med kejsargrönt skulle verka förödande på småfåglarna, vill 
jag härmed förklara, att jag med stor uppmärksamhet akt- 


By) 


y 


Te ee iat. Oy Mame 


gifvit pa, om något dylikt förhållande skulle existera, men. 


hvarken jag eller mina biträden och arbetare hafva märkt na- 
gon död fägel pa det synnerligen stora omräde, som frukt- 
trädgården upptager och ej heller i kringliggande trakt. Detta 


ar enligt min tanke anmärkningsvärdt, da Gripsholmstrakten_ 


lämnar särdeles lämpliga häckplatser för smäfäglar. Ocksa 
vimlar vär fruktträdgärd af sädana, hvilka jag ej märkt lida 
nägon minskning under de tre är besprutning utförts. Som 
härvarande fruktträd, trots sin ungdom, visa en växtlighet och 


en fruktsättning, som är mycket glädjande, för hvilket goda” 


förhållande jag med största säkerhet har de verkställda be- 
sprutningarna att tacka, kan jag ej finna annat än, att så länge 
ej säkra bevis finnas för småfåglarnas förgiftande genom be- 
sprutningen, det ej är rädligt att afstä från densamma. 


x. . 
© LAMPA: BERATTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 23 


- Skogsplantéren G. F. LANTHÉN, Strömsholm, omnämner, 
att hos honom. finnas sädesärlor, flugsnappare, rödstjärtar och 
trädgårdssångare, som varit vid lif, och hönsen hafva plockat 
larver under träden och mått väl. Larverna voro mycket små 
vid besprutningen och undgingo därför delvis fåglarnas upp- 
märksamhet. . Redan för 6 à 7 ar sedan inkom frostfjäriln i 
trädgården, och de första åren nedskakades larverna på lakan 
och dödades. Skadedjuren ökades dock ända tills limning 
och besprutning infördes, och nu stå träden — med undan- 
tag af 4, som icke tålde en andra besprutning — synner- 
ligen frodiga och gifva godt hopp om god skörd. Jag är 
därför mycken tack skyldig för de råd jag fått rörande ska- 
dedjurens utrotande och kommer äfven att i höst limma trä- 
den, för hvilket jag har stort förtroende, om limmet skötes 
väl. Ekarna i närheten af trädgården limmades direkte på 
barken, utan att denna skadades därigenom. 

Länsträdgärdsmästaren G. Linpen, Linköping, har ej fun- 
nit någon fågel, som kunnat anses dött af förgiftning efter 
besprutning, men har tänkt på, att om så kan ske genom en 
senare besprutning, fallet kan bli likadant vid vinterbesprut- 
ning, om blottade ägg af frostfjäriln m. fl. samt puppor, göm- 
da i barkspringor, blifva förgiftade. Vi veta ju, att våra me- 
sar äro under vintern ifriga att söka efter dylik fångst. 

Då någon gång i tidskrifter eller tidningar anföres, att 
besprutning med kejsargrönt medför fara för bin och fåglar; 
och man stöder detta påstående på uppsatser i amerikanska 
skrifter, vill jag omnämna, hvad en författare, E. P. SANDSTEN, 
i Wisconsins försöksstations Bulletin N:o 110 har för åsikt 
om saken. Han skrifver nämligen: »Hvad faran för bin och 
fåglar genom blommornas besprutning beträffar, är denna mer 
inbillad än verklig.» Häraf framgår, att man äfven i Förenta 
Staterna, åtminstone ej enstämmigt, beskyller sprutningen för 
att döda fåglarna och därigenom minska deras antal, och om det 
vore annorlunda, skulle nog medlet där ej så allmänt brukas, 
som nu är fallet. Se vidare inspektor C. PETTERSSONS. med- 
delande. 

»Många här på orten tro, att fåglar förgiftas, ungarna 
isynnerhet, till "följd af besprutningen, men ingen har mig 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


veterligt kunnat bevisa detta. Faktum är emellertid, att pa 
den plats jag arbetar, småfåglarnas antal alldeles ofantligt af- 
tagit sedan besprutningen började. Skillnaden är så stor, att 
äfven den minst intresserade har märkt det. Förgiftning be- 
höfver därför ej vara orsaken. Det skulle möjligen kunna 
bero på, att fåglarna till följd af besprutningarna lida brist på 
föda och flyttat till andra trakter. Jag saknar dem emellertid 
och är besluten att i vinter uppsätta en mängd hålkar för att 


i någon mån befordra de kära vännernas återkomst (FR. 


JOHANSSON, Västerås).» 

Jag har ansett mig ej böra underlåta att här något ut- 
förligare redogöra för de meddelanden, som lämnats af för- 
ståndiga och praktiska personer, för att i någon mån lugna 
dem, som genom tidningsartiklar eller hörsagor blifvit upp- 
skrämda rörande användandet af det giftiga kejsargröna mot 
skadeinsekter. Emellertid vill jag ännu än gång framhålla, — 
att man bör undvika att begagna det mot andra än bladätan- 
de insekter eller larver, eller vid olämplig tid, t. ex. under blom- 
ningen eller då karten är halfvuxen, och ständigt bemöda sig 
att bespruta i tid, medan larverna ännu äro för små att kun- 
na utgöra passande föda åt småfåglarna, att ej använda för 
stark vätska, hvarigenom blad och späda skott kunna taga 
skada, och ej underlåta, att i vätskan blanda något kalk, helst 
så. nysläckt man kan komma öfver. 

En besprutning på knopparna, äfven då de börja slå ut 
små blad, förgiftar blott de delar, som vid arbetet äro åtkom- 
liga, men icke dem, som sedan framkomma, eller de bladdelar, 
som utvuxit efter besprutningen. En andra besprutning blir 
därför oftast nödvändig. För blomknopparna torde den tidi- 
gare besprutningen verka på så sätt, att den hindrar många larver 
från att bita sönder dem eller att intränga och förstöra blomdelarna. 

Under vanliga år torde dock knappast mer än en besprut- 
ning behöfvas, och bör denna ske just då knopparna öppna 
sig. Vill man spruta en gang till, bör den andra vidtagas 
just när blombladen affallit, då den äfven kan göra nytta 
mot äpplemasken. Flera besprutningar behöfvas blott, om 
härjning utbrutit, eller ifall några sommarlarver skulle visa 
sig talrika, hvilket dock blott sällan plägar förekomma. 


{ 


. 


TAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTVRELSEN 1904. 25 

Besprutningen åtföljande olägenheter. Utom det 
att fåglar och bin skulle dö efter besprutning med kejsargrönt, 
efter hvad en del personer velat påstå, hafva andra olägenhe- 
ter framhållits, som kunna vara mer beaktansvärda, då de 
stödas på erfarenhet i vissa fall. Hit hör, att en del träd- 
sorter, synnerligast som plantor, ej tåla en vätska, innehållan- 
de ett halft gram grönt på en liter vatten. Några fler med- 
delanden härom, än de nedan anförda, hafva dock dess bättre 
ej i år afhörts. Det ena är från skogsplantör G. F. LANTHEN, 
som besprutade några få träd två gånger, nämligen först då 
blombladen affallit och karten började framträda samt andra 
gången fem—ätta dagar därefter, med en vätska, bestående 
af en tesked grönt till ett ämbar vatten samt kalk, som legat 
släckt i 10 år, och något kopparvitriol. Om några dagar vi- 
sade sig bruna fläckar på bladen, och efter hand torkade 
nästan alla och afföllo. Nya skott uppstodo dock och fingo 
blad. En del kart blef kvar och utvecklades någorlunda, men 
de flesta föllo ned. De träd, som mest skadades, voro Ross- 
vik, och Gravensteiner. Den andra besprutningen kom an- 
tingen för nara den första?) eller var det oriktigt, att den ut- 
fördes på morgonen vid starkt solsken. Samma träd hade 
de förra åren liksom nu tält en besprutning. I grannträdgär- 
den, där intet medel användts, kalåtos en del träd totalt; där 
löfven ej afätits fullständigt, har frukt erhållits. 

Vid Anstalten sprutades de unga träden i två repriser, 
nämligen första gången just då äggen började kläckas. Se- 
dermera sprutades, dä karten börjat tillväxa, emedan larver 
funnos kvar. "Ett regn kom kort efter- och sköljde bort en 
del af giftet, men larvangreppet blef obetydligt och orsakade 
ingen skada. En föregående kall sommar bleivo äpplena obe- 
tydligt utbildade och sönderspruckna å de två här växande 
ribstonträden, och man hyste farhågor för, att det kejsargröna 
kunnat vara orsaken därtill, eftersom man läst så i tidningar- 
na. I år besprutades ändock såväl Ribston- som Oranie-träden 
två gånger, och ej den ringaste skada kunde å äpplena för- 
märkas. Alltsä kunde det ju näppeligen vara besprutningen, 


*.) Regn hade ej fallit mellan båda besprutningarna, 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905, 


som det föregående året orsakade deformeringen, utan troligen _ 


väderleken. - 

Vid Adelsnäs trädgärdsskola blefvo trädskoleplantorna efter 
besprutning med kejsargrönt skadade pä sä sätt, att bladen à 
en del plantor äfvensom de yngsta skotten svartnade, och de 
förra. föllo af eller angrepos af rost, de senare stannade 
i växten. Vidare är härom anfördt i föregäende ärsberättelse. 
Nägot liknande hade äfven förekommit i somras. 


Skolans föreständare, kandidat Carr Dax, skrifver 


härom: »att det varit barken på ärsskotten, som skadats af - ; 


besprutningarna, och icke på fjolårsskotten. I somras voro 
inga blad så svårt skadade, att de föllo af, utan skadan på 
bladen visade sig hufvudsakligen i fläckar af svartnad, död 
bladsubstans. Om till följd af gynnsam väderlek eiler af andra 
orsaker kan jag ej afgöra, men alltnog repade sig skotten 
ganska snart efter besprutningen detta år, och de uppkomna 
fläckarna af korkrost voro i höstas ganska svåra att upptäcka. 

Jag har hört uppgifvas, att man i den Tigerschiöldska 
fruktträdgården vid Öfre-Malma lidit rätt mycken skada af be- 
sprutningen med kejsargrönt. Dock har jag ej denna uppgift 
direkt från ägaren och kan naturligtvis ej garantera för riktig- 
heten däraf. ?) 

Det föreföll i somras, som om just de unga, starkt skju- 
tande träden skulle vara mer utsatta för skadan af-besprut- 
ningen än äldre träd, med mindre kraftigt växande skott. 
Samtidigt med de omnämnda besprutningarna använde vi för- 
söksvis ända till 100 gram för något äldre träd med korta 
skott, utan att någon mer framträdande skada kunde iakttagas.» 


4 


Det är för närvarande knappast möjligt att nöjaktigt för- a 


klara orsaken till de omnämnda skador, som uppstätt efter 
besprutning, da man ej i minsta detaljer känner, hur densamma 


tillgätt. Fallen äro, de allmännare kända åtminstone, lyckligtvis 


högst få och af jämförelsevis ringa betydenhet, då däremot sådana 
som medfört en lycklig utgång, snart uppgå till ett tusentai. 
Det kan emellertid ej vara otänkbart, att vissa trädvarieteter, 
särskildt under säregnare väderleksförhållanden och med stark 


".) Någon underrättelse härom har ej ingått till Anstalten. 


& 


N 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 27 


växtlighet, äro mer känsliga för beröringen med kopparoxider 
eller arsenikhaltiga ämnen än andra. Men detta kan ej i någon 
högre grad nedsätta dessa ämnens värde såsom insektdödande 
medel, utan blott mana till någon försiktighet vid användandet. 
I fråga om ömtåligare träd och unga plantor böra alltså kända 
regler efterföljas, t. ex. att begagna en svagare vätska, att ej 
taga för litet kalk därtill, att ej spruta vid solsken eller med 
korta mellanrum om väderleken är torr, och slutligen att tillse, 
att vätskan under arbetet hålles i ständig rörelse, så att bot- 
teninnehållet i kärlet ej blir flera gånger starkare än det öfriga. 
Hvad unga plantor i trädskolan beträffar, torde deras besprut- 
ning med gift blott mer sällan ifrågakomma, då larvangrepp på 
dem vanligen äro så beskaffade, att skadedjuren lätt nog kunna 
bortskaffas på annat sätt. Hotas de däremot af undergång i 
följd af kalätning, blir det ju alltid en vinst för ett kommande 
år, att döda larverna om ock någon skada skulle därigenom 
tillfogas plantorna för tillfället. En kalätning kan i alla fall, 
helst om den upprepas, blifva till större skada än giftet. 

Undersökningar af rönnbär. För att få kännedom om, 
huruvida: de i år ymnigt förkommande rönnbären innehöllo 
larver i sådan mängd, att man kunde ha anledning befara, att 
äpplena nästa ar skulle i högre grad angripas af sådana, ifall 
bären - kommo att felsla, utfärdades uppmaning till trädgårds- 
innehafvare att sända bärprof för undersökning. Som vanligt 
hörsammades uppmaningen af ett jämförelsevis ringa antal 
personer, och endast af elfva af de öfver trettio länsträdgårds- 
mästarne, som väl borde vara mest intresserade af en sådan 
sak. Oaktadt meddelandena därigenom äro alltför få för att 
lämna en säker öfverblick af skadedjurets utbredning m. m., 
anser jag mig dock böra i korthet anföra resultatet af under- 
sökningarna. 

Stockholms län. Omkring Anstalten växa många rönnar, 
och bären voro i år mycket angripna, dock allra mest å träd, 
som stä vid ett skogsbryn på Experimentalfältets område; 
ty nästan alla bär, som där afplockades, voro genomdragna af 
gångar, fyllda af larvexkrementer, och kärnorna mer, eller 
mindre urätna. Äfven å en liten rönn med stora och sötsura 
bär, som -växer vid Anstalten, voro dessa maskätna.. I bären 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. - 


funnos, utom de grägula och nägot rödaktiga mallarverna, andra, 


som voro hvita och mindre, antagligen efter steklar. Af dessa 


hade några bildat hvita, täta kokonger, utan nätlikt 6fverdrag, 
som lägo inuti fröen eller i gångarna för att där öfvervintra. 
Rätt många kokonger och larver tillvaratogos för öfvervintring 
för att möjligen erhålla fullbildade exemplar i vår. 
Ett prof från Södertelge innehöll betydligt med skadade bär. 
Nyköpings län. Bär från Bagartorp, Nyköping, voro mycket 
skadade (C. -M. BERGGREN), men andra från samma. trakt be- 


funnos nästan oskadade (O. BERGSTRÖM). — Rönnbärmalen 
synes förekomma sällsynt. Den finnes dock som larver, om 


man undersöker bärklasarna noga. Måtte vi åtminstone slippa 
den! (N. HALLSTEN). 

Västmanlands län. I prof från Västerås genom FR. JOHANS- 
son i början af december voro bären något skadade, men, som de 
varit frusna och därefter blifvit mycket lösa och mosiga, för- 


svårades undersökningen betydligt. Ett par parasit-kokonger . 


anträffades i larvgångar. 

Värmlands län. Bären ganska mycket angripna af mal- 
larver och äfven af stekellarver enligt prof fran O. G. NORBÄCK. 

Dalsland. -Bären mycket skadade. (Prof från. W. Jonson, 
Gamla Lödöse). 

Älfsborgs läns södra del. Lika som föregående. 

Hallands län, södra delen, skadade, enligt prof från N. A. 
LINDBLAD, Laholm. Norra delen, genom J. A. JOHANSSON, Varberg, 
mycket skadade. 

Jönköpings län, Hvetlanda, två prof, högst obetydligt 
skadade. (J. CEDERSTRÖM). 


Kronobergs län. Bären något skadade. (PETTERSSON, Vexiö). — 


Östergötland. Från en hagmark, obetydligt skadade bär. 
(Monk). Flera gånger hafva larver anträffats i rönnbär (LINDEN). 
Sådana obetydligt skadade från Adelsnäs hemfördes af assi- 
stenten, men oxelbären voro däremot så tillvida angripna, att 
nästan hvartannat bär hade fröen urätna af hvita stekellarver 
af okänd art. 

Malmöhus län. Bär frår Åkarp voro blott obetydligt an- 
gripna (KJELLSSON). Från Kivikstrakten, Kristianstads län, voro 
bären rätt betydligt angripna (EKENSTAM). 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 29 


Hälsingland, Harmänger i N. Ö. delen af landskapet. 
Prof från skolläraren M. BERGMAN visade högst få angripna 
bär. Bären frusna och svåra att undersöka. 


Angripna äpplen. Fast rönnbären voro så talrika, att 
kvistarna knappast kunde bära upp dem, hafva mallarver visat 
sig i äpplen på flera ställen såsom på Dalsland (V. Jonsson), 
Stenshufvud, Kivik i Kristianstads län (Exenstam), där äpple- 
träden växa i skogsmark, och rönnar äro allmänna. Af på 
Stockholms torg saluhållna äpplen öfverlämnades af artisten 
A. EKBLOM ett par, som voro mycket angripna, men i gän- 
garna hittades blott ett par hvita parasitkokonger (december). 

Från Torpunga i Västmanland hemförde assistenten ett 
mycket angripet äpple, och utkröpo därifrån fem mallarver, 
men dessa spunno ej in sig och voro försenade, af hvad orsak 
kunde då ej utrönas (november). 

Förvaring af larver och puppor under vintern. Under 
föregående vinter insattes larver och puppor, som befunno 
sig i jorden uti krukor, i en större bur af järntrådsnät, hvilken 
fiek stå ute under alla väder ända till våren. Det hade näm- 
ligen visat sig vara nästan omöjligt att förvara sådana lef- 
vande under tak, äfven om det skedde i kallrum, emedan de 
angrepos af mögel. Resultatet af det sist använda förvarings- 
sättet syntes blifva bättre, åtminstone hvad stekellarver be-- 
träffar, ty rätt många sådana blefvo puppor och slutligen full- 
bildade insekter. Vanliga blomkrukor med hål i botten, hvari- 
genom Öfverrlödigt vatten kan bortrinna, torde vara de lämpligaste 
förvaringskärlen. Man måste dock se till, att regn- eller snö- 
vatten, som samlas ofvanpå den kälade jorden, aflägsnas, på 
det att is ej skall bildas och spränga sönder kärlen. 


Undertecknad har jämte vid Anstalten förekommande 
andra göromål, som nämndt är, utfört omständliga undersök- 
ningar af rönnbär från alla platser, hvarifrån material insändts, 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


samt tillvaratagit de i bären förekommande insektlarverna, för att =) 


om möjligt fa utrönt deras art och förhällande till odlad frukt. 
Det ganska rikhaltiga materialet ôfvervintrar nu ute i fria 
luften uti kärl och burar. 

Assistenten har biträdt vid förekommande arbeten, före- 


tagit de flesta tjänsteresorna, hållit föredrag om skadeinsekter, _ : 


där så önskats, samt genomgått mindre kurser i praktisk 
entomologi vid trädgärdsskolorna à Landtbruksakademiens 
Experimentalfält, Bergiilund och Rosendal. Dessutom har han 
bland annat fortsatt bestämmandet och ordnandet af Anstaltens 
stekelsamling samt gjort förberedande insamlingar och studier 
af våra bladlöss, hvilka i ekonomiskt hänseende särdeles viktiga 


insekter hittills varit alltför mycket försummade af svenska 


entomologer. 

Såsom biträde under den brådaste tiden af sommaren har 
studeranden PER GEUER varit anställd. 

Anstaltens vaktmästare har, då tiden tillåtit, utfört be- 
sprutningar i några grannträdgårdar. 

Utplantering af träd och buskar kunde ske endast i mycket 


liten skala, emedan området numera är nästan fullplanteradt. : 


Som vanligt hafva uppdragits nästan alla våra odlade gagn- 
växter, för att ej sakna föda pa nara hall at de larver; som 
insamlats pa stället eller under resorna samt sadana, som in- 
sändts för undersükningar. Flera arter hafva visserligen förut 
blifvit uppfödda, iakttagna och beskrifna, men sädant maste 
upprepas, dels für kontroll och dels für iakkttagelser under 
olika fürhällanden. 

Utfürligare redogörelse härfür kommer att efterhand offent- 
liggöras. 

Liksom föregäende är äro nästan alla ôfvervintrande för- 
söksinsekter i sina kärl utställda under bar himmel, utsatta för 


alla väder, hvilket, som nämdt är, synes hafva ett godt in- 


flytande på deras lif och utveckling. = 
Endast några folkskolor hafva under året begärt och er- 
hållit mindre insektsamlingar för undervisningen. ‘ 
Arsberättelsen für 1903 äfvensom »Uppsatser i praktisk 
entomologi» hafva utdelats kostnadsfritt till flera personer, 
som daraf kunnat draga nytta. 


ie 
pe 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 31 


__ Antalet besök för erhållande af upplysningar har uppgått 
till 66, dessutom hafva två tyska vetenskapsmän hedrat An- 
stalten genom sin närvaro. 

Af kejsargrönt har härstädes utlämnats 82 kg., det 
mesta i mindre poster, samt dessutom genom firman G. SJö- 
STEDT & C:1 i Göteborg 254,5 kgm. Hur mycket som genom färg- 
handlare blifvit såldt, är icke bekant. Förlidet år utlämnades 
från anstalten 205,5 och från G. Sjosrepr blott 59 kg. 

Bemyndigande att använda detta giftiga ämne mot in- 
sekter har härifrån lämnats till 226 personer under år 1904, 
hvarigenom deras antal, som äga författningsenligt tillstånd, 
numera uppgår till 1028. Något olycksfall, förorsakadt genom 
ovarsamt handhafvande af giftämnet har, som var att vänta, 
ej afhörts. 

Enligt diariet hafva skrifvelsernas antal under året uppgått 
till 713, hvilket visserligen är mindre än för de två nästföre- 
gående åren, men skillnaden är mer skenbar än verklig, emedan 
skrifvelserna om bemyndigande i de flesta fall blifva två från 
hvarje sökande, och båda förut intagits i diariet under särskilda 
nummer, men i år med endast ett. Manga skrifvelser hafva 
åtföljts af prof på insekter och begäran om upplysningar om 
dessas namn samt medel mot dem. Äfven skogsinsekter 
och parasitsvampar hafva utgjort föremål för förfrågningar, 
som besvarats så godt ske kunnat. Telefonbuden hafva varit 
många, men endast undantagsvis bokförts. 

Af den förlidet år till allmänhetens tjänst utgifna »Våra 
för fruktträd och bärbuskar skadligaste insekter» har tryckts 
en tredje genomsedd upplaga. 

Flera uppsatser om skadeinsekter hafva lämnats, till all- 
männa tidningar, såväl af assistenten som undertecknad. 

Bland gåfvor till anstalten må här med tacksamhet om- 
nämnas: 

Entomologiska Föreningen: Tillräckligt antal af Uppsatser 
i praktisk entomologi för byten med institutioner och enskilda. 
Direktör O. STJERNQUIST: Stockholms läns kalender. 1903. 
Redaktör G. Bovin: »Viola». 

Direktör G. Linn: » Trädgården» samt diverse försöksplantor. 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. = 


Konservator H. MucHaArpt, Helsingborg, stud. E. MJöBERG och 
HELGE Rosen: Insekter. 

Regementsläkaren d:r L. TRAFVENFELT, Umeå: Smäfjärilar från 
nordliga lokaler. 

Professor Y. Sjöstepr! Sveriges Statskalender för 1903 m. m. 

Undertecknad: Böcker m. m. 


Direktör E. Linpcren: En bok om Löfskogsnunnan i N., 


Amerika m. m. 
Herr EUGEN JOHANSSON, Dannemora: en Dödskallefjäril. 

Dessutom hafva flera personer välvilligt sändt försöks- 
material. 

För Riksmusei entomologiska afdelning har afsatts ät- 
skilliga preparerade smäfjärilar, bland hvilka mänga blifvit in- 
samlade eller utkläckta vid Anstalten. 


Tiänstemännens resor. 


Undertecknad har gjort tvä kortare resor i tjänsteärender 
samt en af mer privat natur, hvartill ej söktes förordnande. 

l. Till Oscarshöjd vid Floda järnvägsstation i Alfsborgs 
län, på grund af rekvisition från major Craes Grit. Insekt- 
larver förekommo säväl à nämnda villas omräde som i träd- 
gärdarna i grannskapet, och man önskade erhälla upplysningar 
och räd för deras utrotande. 

Resan anträddes den 20 juni under vackert och varmt 
väder, hvilket dock snart slog om till regnbyar och lägre 
temperatur, hvarigenom undersökningarna ganska mycket hin- 
drades. 

Egendomen utgöres af omkring 6 h:ar jord och är, som 
namnet antyder, belägen mycket högt samt skiljes frän det 
ungefär lika belägna Floda gods endast genom en smal och 
mycket djup dalgäng. Hela omrädet bestär af gärdsplan, träd- 
gärd och park, den senare bevuxen med höga björkar, ekar, 
almar m. fl. träd, hvilka nu voro nästan kala, synnerligast 
nedtill, genom fjärillarvers angrepp. Frostfjärillarver syntes 
nu ej till, emedan de redan begifvit sig till jorden för att där 


är 


\ 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN‘ 1904. 33 


gå i puppa; men af lindmätarens larver voro ännu tusentals 
kvar förnämligast å de nedersta grenarna. Några utmärkt 
vackra hängbjürkar å gårdsplanen voro särdeles illa åtgångna. 
Besprutning med kejsargrönt hade nog här gjort god verkan 
och lätt kunnat utföras, i anseende därtill, att blott högst 
få larver klättrat högre upp i de stora träden. Detta arbete 
påbörjades äfven under mitt uppehåll på stället, men kom nu 
för sent att skydda löfskruden; då likväl larverna ännu voro 
kvar i träden, var det antagligt, att besprutningen skulie döda 
många af dem till nytta för kommande år. 

Några fruktträd i dvärgform voro alldeles kalätna, helt 
säkert genom’ frostfjärillarver. Andra skadeinsekter syntes 
ännu ej i nämnvärd grad hafva gjort sig påminda. 

Äfven vid Floda saknades ej bevis för besprutningars 
goda verkan, ty af tvenne trädgårdar, som skildes blott genom 
uppkörsvägen till Oscarshüjd, var den ena besprutad, den 
andra icke. I den förra stodo träden vackert gröna, men i 
den senare voro de kalätna och liksom brunbrända. 

Stararna hade infunnit sig på platsen i stor mängd och 
hindrades ej af regnet att ifrigt borfplocka en mängd larver, 
dels från kvistarna och dels från marken under träden. Skada 
blott att de uppträdde allt för sent för att göra nämnvärd 
nytta vid denna härjning. Hälkar, som hyst innebyggare, 
funnos många, men detta oaktadt blefvo träden sköflade. Un- 
der vanliga förhållanden kunna fåglarna kanske hålla larverna 
inom tillbörliga gränser, men om insekterna någon gång af 
en eller annan orsak omåttligt förökas, blifva fåglarna mot 
dem nästan vanmäktiga, emedan deras ökning i antal ej kan 
äga rum i samma grad som insekternas. 

I Sköfde gjordes ett uppehåll på hemvägen, då ett par 
trädgårdar togos i närmare betraktande och anvisningar läm- 
nades. 

2. Till Gripsholm den 11 augusti. Efter anmodan af 
ståthållaren på slottet infann jag mig därstädes nämnda dag 
för att åter taga fruktträdplanteringen i skärskådande. Alla 
träden hade besprutats med ett halft gram kejsargrönt per 
-liter vatten såväl denna som föregående sommar. Medlet 


Entomol. Tidskr. Årg. 26, H. 1 (1905). : 3 


34 ENFOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


hade begagnats äfven -1902, men da något för sent, eller först 
när flera träd voro kalätna, hvilket nu ej varit fallet, 


I den mindre, nära slottet belägna trädgården, i hvilken — 


träden äro äldre och i utmärkt skick, var frukten så ymnig, 


att grenarna knappast förmådde uppbära densamma, och samma 


var förhållandet med bärbuskar och bigarråträd. Här hade. 


besprutning ägt rum; men i en alldeles bredvid liggande träd- 


gård var detta arbete försummadt, hvarför frostfjärillarverna 


där fått fullgöra sitt förstöringsarbete. Följden häraf var den, 
att knappast en enda fruktkart kunde upptäckas inom denna 
trädgård: 

Den större, längre bort från slottet belägna trädgården, 
som blott för få år sedan anlades och lär innehålla omkring 
3,500 — fruktträd, togs sedan 1 betraktande. Första besprut- 
ningen hade i är verkställts något för tidigt för att göra syn- 
bar nytta. ‘lroligen hade dock många vecklarelarver, som 


tidigt äta sig in uti knopparna, därigenom blifvit dödade. Den 


andra besprutningen hade vidtagits, då knopparna började 


öppna sig, och i följd af enitidningarna införd uppmaning från | 


Anstalten. 

Den sista besprutningen hade haft en utmärkt verkan, ty 
man. fick nu leta efter ett af larver skadadt blad, och träden, 
äfven de knappast meterhöga dvärgarna, buro ymnigt med 
frukt af vacker och god beskaffenhet. Till och med sådana 
slag som t. ex. oranie, gravensteiner, ribston m. fl;, hvilka 
ansetts ömtåliga för besprutning, syntes ännu åtminstone full- 
komligt felfria, om man undantager en eller annan liten brun 
fläck, liknande: sådana efter Fusicladium, hvilka voro utan 
betydelse. 

3. Till Skepparviken à Värmdön den 19 augusti, en- 
skild resa för att undersöka frukttrâdens tillständ därstädes. 

I flera föregäende ärsberättelser framhälles, att monilia- 
svampen. under en följd af år mer och mindre härjat frukt- 
träden a nämnda lägenhet, och att flera försök blifvit gjorda, 
att genom besprutning. med bordeauxvätska sätta en gräns 
för sjukdomen, hvilka dock ej visat önskvärdt resultat. Äfven 


i år voro rätt manga af fruktträden ganska starkt angripna. 


En af orsakerna härtill kan möjligen bestå däruti, att träden 


\ 


orne BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTVREISEN 1904. 35 
-planterats för tätt, så att kronorna nu beröra eller tränga in 
i hvarandra, hvarigenom luftväxlingen minskats. 

Nästan inga spår efter skadeinsekter syntes till, ej ens 
efter frostfjäriln, hvartill trädgårdens isolerade läge torde få anses 
som orsak. Fruktsättningen hade varit tämligen normal. 


| Assistenten Tullgrens tjänsteresor 
hafva varit flera, nämligen: 

I. Till Uppsala. Redan under sistlidna är (1903) hade 
"Anstalten erhållit meddelande om, att i en därvarande ängkvarn 
sedan åtskilliga år tillbaka det s. k. kvarnmottet (Fphestia 
kuehmella Zri1.) innästlat sig och nu förökat sig till sådan 
mängd, att stora olägenheter däraf förorsakades. Assistenten 
erhöll då förordnande att samma höst besöka nämnda kvarn 
für att studera skadedjuret närmare. Da emellertid kvarnen 
då befann sig i full gång, kunde blott några smärre försök 

anställas, hvilka ej utfüllo med godt resultat. I början af 
detta år skulle emellertid kvarnen stå en tid i och för allmän 
rengöring, och var det då af stort intresse att änyo få besöka 
densamma för att ytterligare studera skadeinsekterna. Nytt 
förordnande erhölls, och den 14—19 februari besöktes änyo 
Uppsala. Kvarnen befanns synnerligen starkt infekterad, sär- 
skildt i de våningar, som innehöllo trämaskiner. Särskildt uti 
transportrören, såväl de vanliga uppfordringarna som de hori- 
sontella s. k. sniglarna, påträffades ovanligt stora mängder larver, 
inspunna i ofta tumstjocka kakor. Gifvet är, att alla rörled- 
ningar erbjuda de största svårigheterna för rengöring. Särskildt 
äro sniglarna, som befinna sig omedelbart under taket, svåra 
att komma åt invändigt, då de sakna öppningar i botten och 
på sidorna samt blott kunna öppnas med lock upptill, omedel- 
bart under tak och bjälkar. I de större dubbelsiktarna var 
utom trävirket äfven sidenduken så godt som täppt af »spinst». 
Den horisontella plansikten var däremot ännu fri från ohyran. 
I en synnerligen invecklad putsmaskin påträffades äfven massor 
af larver, dessutom sutto öfverallt i springor i golf och tak 
mängder af fullvuxna larver, inspunna i kokonger eller ock för- 
vandlade till puppor. Lyckligtvis voro de egentliga mjölma- 
gasinen nästan alldeles fria, samma var förhållandet med sä- 


. 


36 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


desmagasinen eller i de i rum, i hvilka säden maldes: Under 3 
rengöringsarbetet tog man sönder alla maskiner, öfverallt … 
skrapades och borstades. Utan tvifvel blef på detta sätt- 3 
största delen af skadedjuren förintad. Dock, så länge en ak - 
drig så liten stamtrupp finnes kvar, kan man ej hoppas bli — 


kvitt ohyran, då dess förökningsförmåga är synnerligen stor. 


Vid detta liksom föregående besök anställdes några smärre - 


utrotningsförsök, hvilka dock nu liksom då misslyckades: 
Bland försöken vill jag här blott omnämna ett par dylika. 
En putsmaskin om c:a 7 kmtrs rymdinnehäll tätades så noga 
som möjligt. På vattenbad om c:a 30 insattes 8 skålar med 
sammanlagdt 125 gram kolsvafla. Apparaten tillstängdes, tä- 
tades ytterligare och lämnades orörd under 24 timmar. Efter 
denna tid framtogos larverna. Dessa sågo alldeles. döda ut, 
klämdes och vredos med en pincett, men när man värmt 
dem en liten smula, kvicknade de till, trots den ovarsamma 
behandlingen. . Orsaken till att kolsvaflan här ej verkat, var 
nog den låga temperaturen. I rummet hade under natten varit 
c:a — 10, och temperaturen var blott föga mindre under dagen. 
Kylan hade tydligen också varit orsaken till larvernas orörlighet: 


Försöket gjordes om i ett uppfordringsrör af c:a 1 meters 


längd. En tämligen” stor kvantitet inhälldes. Följande dag 
anträffades visserligen många döda, men äfven åtskilliga lef- 
vande larver, hvadan resultatet var otillfredsställande. 

En af orsakerna till att försöken öfver hufvud taget miss- 
lyckades var nog också, att larverna voro vid tiden för be- 
söket inspunna i täta kokonger, färdiga till förpuppning. 

Ett rikt material larver hemfördes till Anstalten, hvilket 
sedermera föranledt talrika experiment och » undersökningar. 
Resultatet af dessa kommer att publiceras i en särskild uppsats. 


à SEN done it À 
fr edit ef le: re are a à dm 


2. Till Kinnekulle. Från grefve G. HawzLrox à Hjelm- | 


säter hade till Anstalten ingått meddelande, att ett klöfverfält 


flera år varit mer eller mindre förstördt, i det gula fläckar här 


och hvar uppkommit, jämte anhållan om upplysning rörande 
dennå egendomliga »klöfversjuka», som förmodades uppkom- 
mit genom någon skadeinsekt. Uti skrifvelse till Landtbruks- 
styrelsen anhölls om förordnande åt assistenten, att genom 
undersökning pa platsen söka utröna orsakerna till sjukdomen, 


¢ 


WIE RENNEN 


A 


ler à 4 4 
LE AT 


3 
> 


“ ER 


L 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 37 


samt att samtidigt företaga undersökningar i trädgårdarna i 
trakten, hvilka föregående somrar varit starkt angripna af 
frostfjärillarver. 

Den 17 maj afreste assistenten till Blomberg för att af 
där boende - förvaltaren E. Herrström inhämta närmare upp- 
lysningar rörande det sjuka klöfverfältet. Det upplystes då, 
att det angripna fältet var l:sta årets vall, hvilken regelbundet 
varit mer eller mindre förstörd, under det 2:dra årets: vall 
däremot varit grön och tät. I år var förhållandet äfven så, 
oaktadt de båda vallarna blott voro skilda åt genom en smal 
körväg. Under de följande dagarna verkställdes några under- 
sökningar. Klôfvertufvorna a årets vall voro i öfvervägande 
mängd gula eller visade tendens att gulna. Några skador à 
blad och stjälk kunde ej skönjas, och ej heller tycktes man 
kunna tillskrifva några under marken varande insektlarver eller 
nematoder sjukdomsorsaken. Däremot gjordes den iakttagel- 
sen, att flertalet af de "sjuka bladen voro bevuxna med en 
mögelsvamp, som förmodligen var den egentliga sjukdoms- 
orsaken. Ett prof medtogs hem, och vid bestämning af svampen, 
som välvilligt utfördes af amanuensen T. VESTERGREN, visade 
den sig vara Perenospora trifoliorum DE By, en på klöf- 
verarter och lucern ofta uppträdande svår parasitsvamp. När- 
mare upplysningar rörande denna svamp återfinnas i en upp- 
sats af prof. Jakop Erıksson i Meddelanden från Kongl. Landt- 
bruks-Akademiens Experimentalfält N:o 11, 1890. 

I planen för resan. ingick äfven, som ofvan nämnts, att 
besöka trädgårdarna kring Kinnekulle. Den 20 afreste assi- 
stenten till Råbäck, och samma dag besöktes Råbäcks träd- 
gård samt trädgårdarna vid Hönsäter och Hellekis. 'Svår härj- 
ning hade de sista aren ägt rum, och äfven nu på vären 
tycktes man kunna skönja förposterna till sommarens insekt- 
harjning, i det talrika knoppar à träden voro maskstungna 
samt innehöllo sma larver, antagligen af frostfjäriln. Föl- 
jande dag besöktes trädgärdar i Medelplana, Österplana, Törn- 
säter och Gössäter. Den sistnämnda nyanlagda och välskötta 
trädgården tillhörde ingeniör ©. Unven. Äfven här hade 
»masken» slagit sig ner, men rationell besprutning, som äfven 
nu skulle företagas, gaf hopp om godt resultat. På sist- 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


nämnda ställe iakttogs en mängd Phvllobius pyri L., som: 
höll till, i stundom ett 20-tal exemplar, på de yttersta kvi- 


starna af några nyplanterade träd. 
Samma dag på aftonen återvände assistenten till Stockholm. 
3. Till Kvarsebo. Sedan några år tillbaka, under hvilka 
svår härjning å björkskog genom björkfrostfjäriln (Cheima- 


tobia boreata Hürn.) ägt rum, har alltsomoftast framkommit . 


påståendet, att denna art jämte den vanliga frostfjäriln, stun- 
dom angriper äfven granar. Ett liknande meddelande ankom 
till Anstalten genom d:r HurrixG, Norrköping, hvilken iakttagit 


massor af larver i smärre granar i den af nämnda fjäril här- 


jade björkskogen väster om Kvarsebo å Östkinds härads all- 
männing. 

För att klargöra denna fråga erhöll assistenten förord- 
nande att besöka nämnda plats. Redan under järnvägsresan 
kunde man här och hvar spåra härjningar i björkskogen. De 
märktes lätt därigenom, att träden voro kala och risiga utom 
i själfva toppen, som ännu var grön och löfvad. Vid Stig- 
tomta järnvägsstation erhölls tillfälle på nära håll iakttaga lar- 
verna och resultatet af deras verksamhet. Nu hade den 
egentliga härjningsperioden slutat, blott enstaka larver funnos 


kvar, som feta och frodiga sutto i hvila mellan sammanspunna | 


eller hopvikna blad, afvaktande tidpunkten att lämna träden 
och förpuppa sig i jorden. Träden voro öfver allt totalt kala 
utom själfva topparna. 

Omedelbart efter ankomsten till. det härjade området vid 
Kvarsebo företogs en första undersökning. Platsen, där man 
trott sig iakttaga härjning å granar, utgjordes af en tämligen 
liten, af gran- och tallskog. begränsad björkhage, i hvilken 
bland undervegetationen växte smärre granar om ett par 
meters höjd. Björkarna voro fruktansvärdt kala (jämför fo- 
tografien a annat ställe). I granarna under björkarna sutto 
talrika larver, som emellertid i de flesta fall voro döda af 
någon oförklarlig anledning, och dessutom voro granarna 
öfverdragna med ett tätt nät af spindelväfslika trådar, tyd- 
ligen härrörande från frostfjärillarverna. Vid en närmare gransk- 


ning befunnos här och hvar barren delvis förstörda, dock ej 


af- eller söndergnagda, utan blott sin yttre hälft vissnade 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRURSSTYRELSEN 1904. 39 
och gula. Några verkliga gnagspär anträffades ej. På grund 
häraf och emedan de misstänkta granarna i regel stodo all- 
deles under härjade björkar, är det omöjligt för närvarande bi- 
träda den åsikten, att larverna skulle förstöra barren. När 
larverna sänkt sig ner från björkarna för att i marken spinna 
sig kokönger och fürpuppas, ha de fastnat i granarna samt 
under arbetet att komma därifrån allt mera trasslat in sig, 
grantoppen har blifvit öfverdragen med otaliga spinntrådar, 
och slutligen har larven alldeles blifvit fast. Talrika döda 
larver anträffades också öfverallt i granarna. Några verkliga 
farhågor för att larverna sålunda skulle angripa barrträd före- 
ligga tydligen ej för närvarande. 

4. Till Forsse försöksfält i Ångermanland. Från fil. 
d:r E. ©. Arenanper, länsagronomen i Västernorrlands län, 
hade ingått begäran till Landtbruksstyrelsen om biträde af 
Statens Entomologiska Anstalt för undersökning och utrö- 
nande af skadeinsekters förekomst vid Forsse försöksfält. 
Assistenten erhöll förordnande att utföra detta uppdrag. Den 
27 juli besöktes försöksfältet. Detta anlades 1901 på Väster- 
norrlands läns hushållningssällskaps bekostnad och har till 
uppgift. dels att vara ett försöksfält för praktiska fältförsök, 
dels ett demonstrationsfält för länets jordbrukare. Anordnin- 
garna voro i allo synnerligen praktiska och lämpade för kom- 
parativa studier. Beträffande skadeinsekters förekomst är ej 
mycket att säga. Ingenstädes kunde upptäckas något, som 
med minsta fog kunde kallas härjning. De enda, som kunna 
vara värda ett omnämnande, voro bladlopporna, som dock ej 
förekommo i sådan mängd, att verklig skada uppkommit. Här 
och hvar syntes äfven en del »hvitax», orsakade af blåsfo- 
tingar. Däremot gjordes den iakttagelsen, att i den närbelägna 
barrskogen larvkolonier af Lophyrus rufus Revz. voro ytterst 
vanliga. Dock torde de ännu ej ha utvecklat sig till sådan 
mängd, att någon fara för skogen kan komma på tal. Blad- 
löss voro äfven rätt allmänna, men tycktes ej uppträda på 
några af försöksväxterna, 

Att ett intimare samarbete mellan statens entomologer och 
detta försöksfält skulle vara bäde af praktiskt och vetenskap- 
ligt intresse är otvifvelaktigt. Dock fordras, för att ett verk- 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


ligt resultat skulle kunna vinnas, upprepade undersökningar 
- under vegatationsperiodens lopp. Så t. ex. skulle har lämp- 


ligen kunna göras studier öfver »hvitaxigheten» och öfver — 


fjärillarver, som angripa våra sädes- och grässlag m.m. Det 
trängande behofvet af arbete å andra orter och med andra 
praktiskt mera betydelsefulla frågor -synes dock tills vidare 
lägga hinder i vägen för ett sådant samarbete. 


5. Till Torpunga och Enköpingstrakten. Uti skrif- 


velser till Statens Entomologiska Anstalt hade meddelats, att 
hvete och korn på flera ställen inom Uppland och Västman- 


land vore angripna af en skadeinsekt, som vid närmare un- _ 


dersökning befanns vara kornmyggan (Cecidomyia destruc- 
tor Say.). Da denna är att räkna bland vara för sä- 
den skadligaste insekter, var det af stor vikt närmare fa 
kannedom om dess fürekomst och frekvens, och fürordnades 
assistenten därför att besöka de hittills kanda fyndorterna inom 
nämnda landskap. Först besöktes Torpunga i Torpa socken, 
Västmanland. Här befanns företrädesvis kornet rätt illa an- 
gripet. Af denna orsak och andra klimatologiska skäl ansågs 
skörden komma att bli under medelmåttan. Öfverallt på korn- 
fältet anträffades talrika kullfallna strån, och undersöktes dessa 


närmare, påträffades inom den nedersta bladslidan ofta talrika 


cuppor, af hvilka en del voro alldeles nybildade.. I regel voro 
stråna bräckta vid denna ledknut. Från Torpunga hemfördes 
samtliga strån a en kvadratmeters yta, men oaktadt talrika 
angripna stran befunno sig bland dem, framkläcktes sedermera 
under hösten inga myggor. 

Från Torpunga ställdes färden till Enköping via Kvick- 
sund, där en utflykt till Sundbyvik företogs. På sistnämnda 
egendom hade man ej någon kännedom- om kornmyggan 
men hade försport, att den sannolikt förekommit à Tumba 
och Råby egendomar. I Enköping besöktes Enköpings-tid- 
ningens redaktör, hvilken meddelade, att kornmyggor äfven 


uppträdt i Grillby. Från Enköping företogs först en utflykt - 


till Nykvarn. Under vägen dit undersöktes några andra plat- 
ser. I Hansta anträffades a en kornäker rikligt med mygg- 
puppor, däremot syntes ej till nägra i Dorsilla eller Gunstigbo. 
A en ingeniör Aruxp i Nykvarn tillhörig kornaker förekom 


\ 

LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDIBRUKSSTYRELSEN 1904. 41 
myggan relativt sparsamt. Ätminstone torde man ej kunna 
‚ uppskatta de kullfallna sträens antal till mer är 5 %. 

Följande dag ställdes färden till Längtibble till landtbru- 
karen LE. V. Larsson. I förbifarten erfors att kornet skulle 
vara ganska illa medfaret 1 Viggeby. - Å herr LARSSON tillhörig 
kornåker voro kornmyggornas antal synnerligen stort. Man 
skulle nästan våga uppskatta de kullfallna strånas antal till 
c:a 25 4. Härtill kommer dessutom de för växtligheten syn- 
nerligen ogynnsamma omständigheter, som innevarande som- 
mar rådt å nämnda plats, samtliga medverkande, till att skör- 
den torde bli synnerligen underhaltig. 

Äfven på de senast omnämnda lokalerna påträffades Nyss 
bildade puppor samt en och annan ännu ej förpuppad larv. 

Från samtliga lokaler hemfördes puppor, men under hösten 
framkläcktes egendomligt nog blott en enda mygga. Af vikt 
var, att framdeles under hösten erhålla tillfälle ånyo besöka 
härjningsområdena för vidare studier, och återfinnes redogö- 
relsen för detta andra besök under tjänsteresan n:o 7. 

6. Till Stora Vrems landtbruksskola i Bohuslän. Från 
nämnda landtbruksskola hade insändts prof på korn- och hafre- 
stånd, hvilka af någon oförklarlig anledning blifvit afbitna 
strax under jordytan. Med anledning häraf erhöll assistenten 
«förordnande att på ort och ställe verkställa behöriga under- 
sökningar. | : 

Omedelbart efter ankomsten undersüktes de skadade fäl- 
ten, särskildt ett hafrefält, omedelbart intill garden. Öfverallt 
sägos mer eller mindre kullfallna strân, och när man tog i dem, 
befunnos de lösa, knappt kvarhällna genom en eller ett par 
smala rötter. R6tterna voro i regel afbitna c:a 1 cm. under 
rothalsen. Gräfningar . anställdes pa flera ställen. Af skade- 
djur anträffades endast nagra knäpparelarver. Afven uti gräs- 
vallen i en dikesren företogs gräfningar. Har erhölls en be- 
tydligt stôrre mängd larver. Genom füreständaren for skolan 
upplystes äfven, att knäpparelarver under flere ar härjat när- 
belägna akrar i ovanligt hög grad. Det är säledes tämligen 
antagligt, att dessa varit orsaken till förödelsen. Möjligen. 
skulle äfven blåst kunna ha varit orsaken. På våren stodo 
åkrarna sura som välling, och därefter kom en intensiv torka, 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


som gjorde jorden härd som sten. Det är därför ej omöjligt, 
att den starka blästen under sommaren bräckt af rötterna. 
Härför talar, att rötterna voro jämnt afskurna och stumparna 
likalånga. 

7. Mälaren rundt och till Adelsnäs trädgårdsskola 
På grund af kornmyggans uppträdande förliden sommar i 
Mälartrakterna, frostfjärilns fortsatta härjning därstädes samt 
rönnbärmalens ovanliga talrikhet detta år i Stockholms om- 
gifningar, erhöll assistenten förordnande besöka nämnda och 
andra närbelägna trakter i ändamål att: 1:o fortsätta under- 
sökningarna rörande kornmyggan, för att om möjligt utröna, 
huruvida dess larver förekomma äfven på höstsädesbrodden, 
det vill säga i en andra generation; 2:0 söka utreda, hvilka 
orsakerna kunde vara till de skador å blad och årsskott, som 
påståtts uppkomma efter besprutning med kejsargrönt, hvarför 
besök borde göras vid Adelsnäs och möjligen flera i trakten 
däromkring belägna trädgårdar, samt 3:0 undersöka rönnbären, 
där så ske kunde, enär nuvarande förhållanden syntes antyda, 
att rönnbärmalen komme att anställa härjning på äpplen näst- 
kommande år. 

Den 10 november afreste assistenten från Stockholm med 
Södertelje som närmaste mål. Ej långt från nämnda stad 
ligger en större egendom, Hanstavik, tillhörig herr S. HAMMAR-/ 
STRÖM. Da trädgården, enligt hvad som upplystes i Södertelje, 


under den gångna sommaren varit svårt härjad af skadein- 


sekter, var det af intresse därstädes göra ett besök. Träd- 
eärdsmästaren J. A. Nırsson lämnade välvilligt alla nödiga 
upplysningar. Det var nu fjärde sommaren frostfjärillarverna 
ödelagt träden. Men då ägaren ej ville kosta på något (!) för 
utrotandet af skadeinsekterna, hade heller intet blifvit gjordt. 
Träden voro visserligen till. större delen gamla och delvis torra, 
men det fanns en hel mängd träd, som stått att rädda: Här, 
liksom i de flesta äldre trädgårdsanläggningar, träffades gamla 
parkträd i fruktträdgården, och omedelbart intill den låg björk- 
skog, som äfven varit starkt härjad af sannolikt Cheimatobia 
boreata. Angående besprutningen och trädens kransning -be- 
klagade trädgårdsmästaren, att de inträffade under tider, då 
man hade stort behof af arbetskraft för annat ändamål. Detta 


Ss LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 43 
är en vanligt äterkommande anmärkning och visar, hurusom 
‚ detta arbete i trädgården ännu betraktas som en bisak. Det 
vore väl tvärtom naturligt, att alla åtgärder, som kunna bi- 
draga att gifva en god fruktskörd, betraktas som de förnämsta 
arbetena i trädgården, hvilka af inga anledningar finge för- 
summas. Men ännu ha vi tyvärr ej kommit så långt, att folk, 
inte ens trädgärdsınästarne, förstå att uppskatta fruktträden 
som en af de härligaste och bästa gåfvor jorden skänker oss, 
och hvilka vi därför böra, vårda oss om, så långt i vår makt 
står. Detta vare emellertid ej sagdt som någon speciell insi- 
nuation mot trädgårdsmästaren å Hanstavik. Utom frostfjärilar 
hade ätkilliga andra skadeinsekter härjat trädgården. Särskildt 
voro några äldre päronträd illa utsatta. Utom af myriader blad- 
löss voro grenarna här och hvar tätt besatta med Psy//a- 
larver. Resultatet af alla dessa djurs sugningar visade sig à 
skott och blad. De förra voro svaga och med öfverallt för- 
störd bark, de senare voro svarta och abnormt böjda och 
rullade. Träden företedde dessutom en sorglig anblick genom 
mängden af torra risiga grenar. Bladlössen voro dessutom 
talrika å äpple- och plommonträd. Gurkorna hade äfvenledes 
varit starkt besvärade af desamma, något som varit ytterst 
vanligt under denna sommar. Till trädgården hörde äfven ett 
gammalt och högst opraktiskt växthus, i hvilket spinn och 
s. k. ullöss fritt fingo hålla till godo med aprikoserna. Man 
skulle godt kunna påstå, att trädgården var ett härligt skade- 
insekternas eldorado, där de tills vidare fritt kunde utveckla 
sig och tillväxa i välmåga. 

Samma dag gjordes äfven ett besök hos trädgårdsmästa- 
ren EHNBERG à Ekhamra. Hos honom var förhållandena dia- 
metralt motsatta. Denne var en ifrig förkämpe för be- 
sprutningen och fick också genom en präktig skörd en riklig 
lön. Äfven andra i orten, som i likhet med honom skyddat 
fruktträden genom besprutning, hade i år kunnat glädja sig 
åt synnerligen god skörd. Men en af de viktigaste orsakerna 
till det goda resultatet var, enligt herr Ehnbergs utsago, att 
han besprutat i rat tid samt med största omsorg. Betraf- 
fande kejsargrönts förmodade skadliga inflytande på småfåglar 
hade intet märkts, och detta oaktadt såväl han själf som Ek- 


ek . - te > 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. = 


hamras ägare, fabrikör EKENBERG, lagt sig särskildt vinn om, 
att taga reda på, om verkligen smäfäglarna ledo men af be- 


sprutningen. Fåglarna voro äfven ytterst talrika i trädgården, | 


hvarför man också har anledning fästa särskildt afseende vid 
detta uttalande. Inga skador på frukt eller gröna delar hade 
heller iakttagits. Bladlöss hade varit allmänna, särskildt på 
gurkor, men till följd af omsorgsfull besprutning och beskäring 
hade de dödats. Besprutning med kvassin ansågs vara det 
bästa medlet. EHNBERG berättade ett par ganska betecknande 
historier. På ett stäile hade man ej sprutat, emedan frun i 
huset var rädd för förgiftning, på ett annat hade man ansett 
medlet för dyrbart! Herr EHNnBERG ansåg kransningen vara af 
mindre betydelse, en omsorgsfull besprutning i rätt tid var 
det enda, som hjälpte. En person i trakten hade underlåtit 
alla åtgärder, då han ansåg, att härjningen skulle vara slut 


gången kaläten. 


Rönnbären voro i trakten kring Södertelje, så vidt assi- . 


stenten hade tillfälle se, blott lindrigt angripna. 

Följande dag den 11 oktober besöktes Mariefred och fö- 
retogs därifrån en utfärd till Hernön och till Näsby egendom. 

Först besöktes Hernön, hvars arrendator hade talrika både 
äldre och yngre fruktträd, men alla syntes mer eller mindre 
vanskötta. Här hade ej varit nägon skörd pä tre ärs tid, 
men »nästa ar skulle det bli frukt», det var hans fasta 6fver— 
tygelse. Nagra moderna hjälpmedel mot »masken» hade han 
ej proberat. Det var för besvärligt, och dessutom trodde han 
hvarken pä den ena eller andra metoden, och här liksom män- 
genstädes var det den oförfalskade, naiva »tron», som var 
den bestämmande. - Äfven i mänga andra afseenden tycktes 
man här vara behärskad af 6fvertygelsen, att om blott väx- 
terna finge sköta sig själfva, skulle de nog gifva skörd ändä. 

Frän Hernön ställdes färden till Näsby stora gods, hvars 
trädgårdsmästare, C. J. AxrING, däremot var lifligt intresserad 
för allt, som kunde göras för fruktodlingen. Men här äter- 
funnos de gamla stötestenarna. Midt i fruktträdgärden stodo 


höga lindar och lummiga buskager, de svåraste hindren för — 


ett effektivt besprutningsarbete. Dessutom var frukten uteslu- 


efter tre år. I år stod emellertid hans trädgård för fjärde - 


& LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 45 
tande afsedd för gärdens eget behof, och till följd däraf var 
det ej så noga med de friplanterade fruktträden, frukthusen 
skänkte alltid tillräckligt af den nüdvändiga dessertfrukten. 
_ Nagra omfattande åtgärder hade af dessa anledningar ej vid- 
"tagits af trädgårdsmästaren. Han hade gjort några halm- 
kransar och tjärat dem, likaledes pappgördlar med tjära, men 
samtliga voro odugliga, då tjäran naturligtvis torkat. Lim an- 
sags af vederbörande vara för dyrt, hvarför han ej fått till- 
fälle pröfva dylikt. Frostfjärilarna hade ännu ej synts till i 
parken, då de däremot vid Gripsholm varit ytterligt talrika 
enligt direktör Joxssoxs utsago. 

Till anläggningen vid Näsby hörde en mängd växthus, nästan 
alla af äldre typ, men såväl vindrufvor som persikor, aprikoser, 
tomater och dylikt hade gifvit en synnerligen riklig skörd och 
dittills varit i det närmaste fria från skadedjur. Egentligen 
blott ett persiketräd var något angripet af spinn och sköldlöss. 

Bärbuskarna hade varit relativt fria från skadeinsekter, 
blott en och annan krusbärsbuske hade besvärats af krus- 
bärsteklar. l 

Såväl å Hernön som kring Näsby undersöktes rönnarna. 
Bären tycktes vara tämligen rikligt angripna, men dock ej i 
så hög grad som i trakten kring Stockholm. 

Den 12 oktober besöktes Gripsholms storartade fruktträd- 
gård. Besprutningsresultatet ansågs vara synnerligen tillfreds- 
ställande. Fruktskörden hade blifvit öfver förväntan stor i 
förhållande till anläggningens ålder. Några som helst skador 
till följd af besprutningen hade ej förmärkts. Nu på hösten för- 
märktes just inga skadeinsekter. Endast plommonträden voro 
fortfarande delvis infekterade af en bladlus, Hyalopterus prumi 
FaBrR., och ett par mindre päronträd af Erioplyes piri PAGENST. 
Rönnbären voro helt obetydligt angripna. 

Samma dag afreste assistenten till Strengnäs, hvarifrån 

pa eftermiddagen gjordes en utflykt till Ulfhäll. Trädgården, 
som var ganska stor, låg inbäddad mellan höga och gamla 
parkträd, till följd hvaraf besprutning var alldeles omöjlig. 
Limning med vagnsmörja och tjära hade försökts, men utan 
märkbart resultat, de gamla parkträden levererade ständigt nya 
trupper. Och trots upprepad begäran om gallring af träden 


> 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. | 


ville ägaren af pietet mot de åldriga "stammarna ej gå in 


därpå. Någon skörd hade man ej fått. 

Äfven här voro rönnarna blott lindrigt angripna. 

Af särskildt intresse var en upplysning om, att korn- 
myggan grasserat i trakten. Några mera detaljerade upplys- 
ningar om /var den uppträdt kunde likväl ej erhållas. 

Följande dag företogs en längre utfärd till några egen- 
domar å de stora mälaröarna Tosterö, Tynnelsö och Selaön. 

Tynnelsö gamla trädgård är ganska vidtomfattande. In- 
alles torde den räkna c:a 800 fruktträd. Flertalet af dessa 
träd voro relativt gamla. Under de senaste åren hade skör- 
den varit ringa till följd af stark frostfjärilhärjning. Visser- 
ligen hade man sökt skydda träden genom tjärringar, direkt 
anbringade på stammarna, men utan resultat Och mindre 
underligt var väl det. Tjäran torkar ju mycket snart, och 
intet hindrar då fjärilarna passera upp för stammarna. Mycket 
ofta var det äfven så, att krusbärsbuskar eller vinbärsbuskar 
stodo nära träden och bildade brygger upp till de nedersta 
grenarna. Några besprutningar hade ej vidtagits, då man an- 
såg, det skulle bli för kostsamt. Detta är en ganska vanligt 
återkommande invändning. Om man beräknar, att i en träd- 
gård pa SOO träd hvarje trad besprutas med 10 liter kejsar- 
sröntblandning, hvilket säkerligen ar för mycket tilltaget, atgar 
inalles 8,000 liter, innehållande 4 kg. kejsargrünt à 3.50 = 14 
kr. Kommer sa till nysläckt kalk 8 kg., lat oss säga 50 Gre. 
Tva arbetare, hvardera aflönade med 2 kr. pr dag, behöfva 
säkerligen ej üfver 6 dagsverken att bespruta 800 trad. Kost- 
nad för dem således 24 kr. Utgiften inalles uppgår sålunda 
für en besprutning till högst kronor 38.50. For tvenne be- 
sprutningar kr. 77. Detta vore val värdt riskera für möjlig- 
heten att få en något så när skaplig fruktskörd. Och när 
man betänker, att i Amerika, där man pa sina ställen har 
fruktträdsodlingar på tiotusentals träd, aldrig underlåter ett par 
besprutningar, är det väl sannolikt, att utgifterna ej äro utan 
märkbar valuta. KRönnbären voro i trakten kring Tynnelsö 
endast obetydligt angripna af larver. 

Hade man på Tynnelsü ej brytt sig om några verkliga 
åtgärder mot frostfjärillarverna, så tycktes däremot folkskole- 


Are 
ter 
TE 


TAMPAS BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904, 47 
läraren. Nits Hatisren i Öfver Selö begagnat sig af och till 
fullo insett värdet af dem. I sin lilla trädgärdsanläggning hade 
han såväl sprutat som limmat träden och som belöning varit 
så godt som fri från »mask». Äfven hos ortens trädgärds- 
odlare: hade. han sökt inpränta vikten. af att på detta sätt 
vårda träden, men i de flesta fall utan någon synnerlig fram- 
gång. Några skador uppkomna efter besprutning hade han 
ej förmärkt. 

Härifrån fortsattes färden till Algö. Några som helst åt- 
gärder hade här ej vidtagits, men icke desto mindre kunde 
man glädja sig åt en synnerligen rik skörd. Stället låg täm- 
ligen isoleradt, hvarigenom man möjligen kan förklara frän- 
varon af frostfjärilar. Att denna förklaringsgrund ej är till- 
räcklig framgår däraf, att omkring en fjärdingsväg från Algö 
låg en annan, ännu mera isolerad egendom, Johanneslunda 
eller Janslunda, hvilken flera somrar å rad: varit totalt kaläten. 
Här hade inga som helst åtgärder vidtagits, och sannolikt 
skulle man ej heller bry sig om att framdeles vidtaga sådana. 
»Det hjälper inte», »det tror inte heller den eller den träd- 
gärdsmästaren», och dylika invändningar voro de enda svar, 
som. lämnades på de råd och upplysningar, som meddelades. 
Trädgården -syntes i alla afseenden vara ganska illa skött. 
Trädgårdsmästaren tycktes genom ortens aktoriteter i yrket 
blifvit öfvertygad om särskildt sprutningens oduglighet. Det 
är just ingen angenäm uppgift att söka agitera för en god 
sak inför personer, som behärskas af okunnigheten, parad 
med: blind tro på lika kvalificerade kamrater och bundna af 
en tyvärr alltför vanlig åkomma, oföretagsamheten, för att be- 
gagna ett lindrigt uttryck. 

Följande dag besöktes Torpunga, för att ånyo studera 
kornmyggan. Hufvudsaken var, att undersöka om hvetebrod- 
den innehöll några mygglarver. Undersökningen utföll ‘sa till 
vida med negativt resultat, att några larver, hvilka kunde till- 
höra kornmyggan, ej anträffades. Däremot förekom i ganska 
stor myckenhet en liten några millimeter lång, hvit, glänsande 
larv med svart hufvud. Denna hade: perforerat strået strax 
ofvan. rothalsen. Resultatet blef, att de ofvan jord varande 
delarna. vissnade, och att man med lätthet kunde rycka upp 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


brodden. Härvid gick strået i regeln af vid angreppspunkten. | à 
Stundom lâgo bladen nära nog lösa på marken. Omöjligt är” 3 
ej, att denna larv tillhör någon af halmsteklarna, i-sa fall an- ° 
tagligen Cephus pygmeus L. 

Äfven den gamla stubben à under sommaren angripna 4 
korn- och hvetefält undersüktes. I denna sutto fortfarande pup- 
por i mängd. Flertalet syntes vara okläckt, men många i ena 
ändan uppspruckna, lämnande utgång vare sig för en mygga 
eller någon parasit. I ett par okläckta puppor anträffades . 
parasitlarver. Puppor af kornmyggan anträffades äfven rik- — ~ 
ligt på rågstubben. : . | 

À ett pâ gärden växande äppleträd var frukten lindrigt 
angripen af rönnbärsmalen (Argyresthia conjugella Zr11.). 

Den 15 oktober besüktes egendomarna Grönö, Ostuna 
och Västra Eknö i närheten af Köping. Fruktskörden var 
här relativt god.. Frostfjärillarverna hade varit mindre talrika 
under sommaren, än fallet varit föregående år. De rünnbär, 
som under färden undersöktes, voro så godt som fria fran 
Jarver. 

Följande dag vistades assistenten i Västerås, där bland 
annat sent på kvällen gjordes en rond genom några af stadens 
planteringar för att taga kännedom om rikligheten af svär-. 
mande fjärilar. På ett ställe, som uppgafs under sommaren 
ha varit synnerligen illa härjadt af larver, befanns antalet fjä- 
rilar nu synnerligen ringa. Oaktadt kvällen var synnerligen 
lämplig för fjärilarna, påträffades blott i medeltal 5 à 6 hanar 
på hvarje träd. Några sågos i kopulation med honor. Ej en 
enda ensam hona kunde däremot anträffas: Några kopulerande 
par lossades varsamt från träden, men föllo omedelbart till 
marken på grund af honans tyngd. Uppgifterna om, att ko- = 
pulerande par kunna af hanarna flygande transporteras upp i 3 
träden, synas af denna och andra orsaker synnerligen tvifvel- 
aktiga. 

Den 17 oktober gjordes besök i Fullerö trädgård. Har _ 
var fruktskörden mycket god. Frostfjäriln hade ej förorsakat =~ 
någon svårare härjning under den gångna sommaren. Där- 
emot uppgafs den ha varit utomordentligt svar i den närbelägna 
Tidö trädgård. Vid Fullerö hade Argyresthia conjugella ZE. 


\ 

LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYREESEN 1904. 49 
i nägon män angripit äpplena. Särskildt märktes nägra 
gragylling- och melonäpplen, som voro starkt maskstungna. 
På det hela taget hade trädgården varit ganska fri från skade- 
djur. Endast gurkorna hade varit svårt ansatta af bladlöss. 
Någon besprutning eller annan åtgärd hade ej behöft vidta- 
gas. På Tidö hade man däremot sprutat utan något resultat. 

Från Västerås begaf assistenten sig till kornmyggans härj- 
ningsområde vid Enköping. Först besöktes Dorsila där myg- 
gan under sommaren visat sig. På höstsädesbrodden kunde 
emellertid ej påträffas några larver, som kunde misstänkas 
tillhöra detta skadedjur. Däremot iakttogs knäpparlarver i 
stora mängder såväl på hvete- som rågåker. Detsamma var 
förhållandet vid Frössvi, tillhörigt ingeniör ÅLuUNnD À Nykvarn. 
Hvetebrodden var här utmärkt vacker och jämn, men här och 
hvar voro stråna afbitna under jordytan, sannolikt äfven af 
knäpparlarver. 

Rönnbären undersöktes äfven här, men syntes mindre 
angripna, däremot hade rönnbärmalens larver -träffats mycket 
talrikt i äpplen å ett några meter högt träd vid Nykvarn. 

Från Ultuna landtbruksinstitut hade äfven ingått medde- 
lande om härjning af kornmyggan. Pä grund häraf gjordes 
äfven ett besök därstädes. På hvetebrodden iakttogs här samma 
larver, som träffades vid Torpunga. Några verkliga mygg- 
larver syntes däremot ej till. Rönnbären i trakten voro så 
godt som fria från larver. Samma var förhållandet vid Jälla 
egendom öster om Upsala. Här borde rönnbärmalen kunna 
trifvas utmärkt, då på en längre sträcka landsvägen var kan- 
tad med höga, planterade rönnar. De förut omtalade larverna 
anträffades äfven här i hvetebrodden. 

Från Landtbrukaren Larsson i Längtibble i Frösthult hade 
under tiden meddelats, att hvetebrodden var mycket illa an- 
gripen af larver. Med anledning häraf ställdes resan åter till 
Enköping och därifrån till Långtibble för att närmare under- 
söka förhållandet. Det befanns då, att såväl hvete- som råg- 
brodden var mycket illa medfaren. Öfverallt sutto bruna 
vissnade strån, som alla voro mer eller mindre lösa. Om- 
kring 30 % af hvetet syntes häraf komma att gå ut. Sär- 
skildt anmärkningsvärdt var, att ett fält, som blifvit gödt med 


Entomol, Tidskr. Ars. 26, H. 1 (1905) 4 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


superfosfat och till följd däraf gifvit kraftigare växt, syntes 
vara afsevärdt mindre angripet. 5 2 

Talrika strän undersöktes, men inga larver svntes till, 
oaktadt de blott för några dagar sedan visat sig i stor myc- 
kenhet. Slutligen anträffades dock några, hvilka med säker- 
het voro fluglarver, dock antagligen ej larver af kornmyggan. 
Så många, som kunde anträffas, medfördes hem till Entomo- 
logiska anstalten för att uppfödas. Inga larver, som kunde 
antagas vara af kornmyggan, uppspårades: 

Den 27 oktober afreste assistenten åter från Stockholm 
för att besöka Adelsnäs trädgårdar vid Åtvidaberg. Har hade 3 
man sedan en tid tillbaka profvat några sorter frostfjärillim.  - 
Af dessa syntes blott ett användbart, tillverkadt af Lenn- — 
MALM & C:o; i Linköping, ett par sorter från Sjopercs i Malmö 
och Ganns, i Upsala fabriker föreföllo däremot underhaltiga, i 
det de ytterligt lätt runno vid regnväder. Också bibehöllo de 
ej sin klibbighet så länge. | 

Egentliga orsaken till besöket vid Adelsnäs var att få 
kännedom om de skador å unga fruktträd, som uppkommit 
enligt. uppgift som följd af besprutning med kejsargrönt. Dessa 
bestodo i hufvudsak däri, att bladen på unga skott skadades 
och slutligen föllo af, hvarigenom skottet stannade i växten under 
cirka 14 dagar till 3 veckor. Särskildt tycktes det vara den 3:dje 
besprutningen, som menligt inverkade på bladen. Utom detta 
slags skada bildades ett slags frätskada, som snart öfverdrogs 
med korkväfnad på själfva skottaxeln. Äfven detta bidrog 
till hämmandet af längdtillväxten. Mera om dessa skador 
återfinnes på annat ställe i denna redogörelse. Äfven uttalades 
misstankar, att kvassia skulle kunna skada i vissa fall. Dessa 
skador skulle bero dels på lösningens styrka, dels på kvas- 
sians kvalitet. 


Af andra insekter, som varit föremål för skriftväxling och 
undersökning vid Anstalten, må här nämnas följande. 

Gulhäriga skinnarbaggen (Oiceoptoma opaca L.) skadade 
foderbetor vid Stensjöholm i Kronobergs län, hvarifrän prof 


x 


LS 

LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 51 
sändes genom agronomen Herman Fropkvisr. Han omnämner, 
‘att de svarta larverna i tre ar à rad Ödelagt foderbetfälten 
ä egendomen. I anseende till torkan förliden vär kunde de 
späda betplantorna ej repa sig efter angreppet, hvarför fältet 
maste omsäs med roffrö. Han hade ej märkt, att andra 
växter blifvit angripna. Fälten voro två, pa ett afständ af 
200—300 meter från hvarandra, det ena hade güdslats med 
kreaturspillning, det andra med konstgjorda gödslingsämnen, 
men bäda hade utsatts för sköfling. Det gamla antagandet, 
att dessa insekter skulle uppträda endast där ladugärdspillning 
användts, synes sälunda ej hälla streck, utan fär möjligen an- 
ses som författarepähitt. 

Äfven från Hamra gård vid Tumba gjordes förfrågningar 
rörande _namnda skadedjur. Har hade äfven rotfrukter an- 
gripits. Angreppet utgick från fältets ena sida, hvilket ju an- 
tyder, att djuren invandrat från ett närbeläget ställe. 

Brefskrifvaren tillråddes, att låta gräfva ett smalt dike 
med lodräta väggar just i gränsen mellan den angripna och 
den orörda delen af fältet, hvari larverna skulle nedfalla och 
kunna dödas med lätthet. En besprutning med kejsargrönt i 
nämnda gräns torde varit af god nytta. Någon vidare under- 
rättelse afhördes som vanligt ej. 

Rapsbaggen (Meligethes @neus F.) förstörde kälblom- 
morna vid Halmstad samt i Västernorrlands län vid Indal. 

Lilla ällonborren. (Phyllopertha horticola L.) var ovan- 
ligt talrik vid Ryedal i Blekinge. 

Trogosita mauritanica L., af tyskarna kallad Brotkäfer 
och som därför pä svenska kunde heta brödbagge, har an- 
träffats talrıkt i Halmstad i en hvetelast frän Amerika. Mera 
härom à annat ställe. 

Sädesknäpparen (Agriotes lineatus L.) har uppträdt och 
skadat säden à åkern på flera ställen, såsom vid Marma i 
Uppsala län, Forshaga i Värmland m. fl. 

Apellôfvifveln (Phyllobius pyri L.) har härjat à äpple- 
träden vid Gärdhem i Skaraborgs län och vid Karlshamn. 

Märgborren (Hylurgus piniperda L.). En mindre furu- 
dunge, kanske 100 meter i kvadrat och belägen i N. Sandby 
socken af Kristianstads län, skadades starkt förliden sommar 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. gs 


af denna skalbagge. Nästan alla arsskott angrepos, och har 
troligen sa skett i flera ar, emedan träden ej vaxt nagot pa 
senare tiden samt hade ett fürkrympt utseende, och manga af 
dem hade årligen dött ut. Vid en flyktig undersdkning den 2 
sept. af ett närbeläget yngre skogsbestand tillhörande egendo- 
men Lien befanns detta afven allmant angripet, dock vanligen 
a enstaka topp- och grenskott. Nu traffades barkborrarna i 
de halfvissnade skotten, men hafva ej senare synts till (Nits 
Karısson, Balingslöf). — Barkborrarna tillbringa eftersomma- 
ren i tallskotten och uräta märgen, men utkrypa sedermera 
för att öfvervintra på annat hall, och följande var para de sig, 
hvarefter honan lägger äggen i en af henne utgräfd gång mellan 
barken och veden, hälst å sjuka träd, vindfällen eller under 
vintern upphuggna stockar. 

Renfanebaggen (Ådimomia tanaceti LL.) har visat sig 
som skadedjur på klöfver vid Krokek i Östergötland. 

Kälfjäriln (Pieris brassicæ L.) var talrik, och larverna 
gjorde mycken skada på kålarter i trakten af Balingslöf i 
Kristianstads län, Indal i V. Norrlands och Bagartorp i Ny- 
köpings län. 

Rofvefjäriln (P. rape L.). Larven angrep rofplantorna 
och gjorde skada vid Jäthsbergs gård i Kronobergs län. 


Dödskallefjäriln (Acherontia atropos L.). Denna i vårt- 


land ytterst sällsynta och ståtliga svärmarefjäril, som tillhör 
sydligare länder, har i år fångats vid Dannemora af herr E. 
JOHANSSON, som välvilligt öfverlämnat exemplaret till Anstal- 
tens samlingar. 


Ringspinnaren (Bombyx neustria L.). Larvsamhällen 
hafva observerats i norra Halland. I Ahustrakten voro lar- 
verna ganska allmänna 1903, men lära ej ha synts till i år: 
Nästenas förstöring och besprutning med kejsargrönt äro lätt 
utförda och verksamma medel mot larverna. 

Bläfläckiga träfjäriln (Zeuzera pyrina L.) En ganska 
sällsynt spinnarefjäril, som i år visat sig kunna vara ett verk- 
ligt skadedjur äfven i vårt land. Dess larver hafva nämligen 
genomborrat och förstört ett äppleträd i Villands Vånga af 
Kristianstads län. 


N 
LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. 53 


Liadspinnaren (Phalera bucephala L.) sändes från Ba- 
gartorp, Nyköping (BERGGREN). 

Sädesbroddflyets (Agrotis segetum L.) och kléfverflyets 
(Mamestra trifolii Rorr.) larver erhöllos från Sandbäck i Ble- 
kinge, där de angripit rofplantor. 

Larven af trapeziumflyet (Calymnia trapezina L.) var all- 
män pä fruktträden vid Adelsnäs i Östergötland. 

Anisopteryx @scularia Scuirr.  Förlidet år inberättades 
af en person i Blekinge, att frostfjärilar anträffats på våren. 
Att detta var ett misstag, var att förmoda och bestyrkes af 
direktör ULRIKSEN vid Alnarp, som uppgifvit, att fjäriln till- 
hörde förstnämnda art och ej frostfjäriln. 

Lindmätarens (Flibernia defoliaria L.) larver hafva varit 
synnerligen skadliga på ekarna å Visingsö. 

Kålmottets (Pionea forficalis 1.) larver hafva tillsammans 
med kålfjärilns anställt stor skada på kålplantorna i norra (Jo- 
HANSSON) och södra Halland (Lmperan). De hafva äfven varit 
talrika i Varbergstrakten och omkring Nyköping. 

Klagomål öfver knoppvecklarnas (Olethreutes (Pentina) 
variegana He. cynosbatella L., HEIN.) larver hafva ingått sär- 
skildt fran Hakunge i Stockholms län. | 

Applevecklaren (Carpocapsa pomonella L.) synes hafva 
varit ovanligt sällsynt i år, hvartill missväxten å äpplen före- 
gående året synes vara förnämsta orsaken. Herr Cart M. 
BERGGREN i Bagartorp omnämner i bref ett medel, som före- 
faller nästan för enkelt, men torde böra pröfvas, emedan där- 
med gjorts ett lyckadt försök. Han skrifver: »I en Magde- 
burgertidning såg jag för några år sedan omnämndt, huru 
en person iakttagit, att de fruktträd, i hvilkas närhet han hade 
sina nät torkhängda, alltid lämnade maskfri frukt, äfven då 
frukten annanstädes var mycket angripen. På försök köpte 
jag i fjol kabeljo, lade den i blöt och besprutade äppleträden 
med det starkt fiskluktande vattnet. På de så besprutade 
träden var frukten maskfri, men på träd, som stodo i närhe- 
ten af vårt älsklingstillhåll, och som jag därför ej velat gifva 
fisklukt, voro åtskilliga äpplen maskiga. Efter ett enda för- 
sök tilltror jag mig ej att fälla något bestämdt omdöme; det 
kunde ju bero på något annat lika väl som på besprutningen, 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


att resultatet blef godt, men jag anser saken värd upprepade 

försök. Det är ju ej omöjligt, att en för insekterna vidrig 

lukt afhåller dem från besök för äggläggning. 5 
Såväl de vackert gröna ekvecklarna (Tortrix viridana 


is 


doh by 


L.), hvilka i flera ar aflöfvade ekarna pa Djurgården, som de -- 


hvita, svartprickiga spinnmalarna (//yponomeuta), hvilka 
manga ar ä rad härjat slän- m. fl. buskar och ôfverspunnit 
dem med sina gråa och fula nat, hafva ej nu pa två ars tid 
visat sig i nagon myckenhet 1 Stockholms omgifningar. 

En sa vidt man vet sasom skadedjur okänd stekel har i 
ar uppenbarat sig vid Mälsäker a Yttersel6 i Mälaren. Dess 
namn är apelmärgstekeln (ZTaxonus glabratus Fair), och 
larven lefde i toppskotten af apelplantor i en trädskola, hvilkas 
märg han åt ur, så att det bildades en ihålig gang i skotten. 
Härom mera å annat ställe. 

Krusbärstekeln (MNematus ribesii Scop.) har härjat pa 
rätt många hall, som det synes denna gang mest på hösten. 
Uppgift härom har lämnats af länsträdgårdsmästaren G. H. 
Gustarsson, Bro, Borlänge i Kopparbergs län, den nordligaste 
plats man hittills, så vidt jag vet, observerat skadedjuren 
i sådan mängd, att härjning förekommit. 

I Kronobergs län hafva larverna varit allmänna och af- 
löfvat krusbärbuskarna, där intet medel begagnats. De hafva 
lätt kunnat dödas genom besprutning med kejsargrönt eller salt- 
vatten (PETTERSSON, Vexiö). 2 | 

Löjtnant C. Lurrrorr, Singö i Östhammars skärgård, 
omtalar, att han hade mycket krusbärmask 1903, och att 
den uppträdde i två repriser nämligen den 20 juli och åter 


den 11 september, då larverna ännu voro sma och bortploc- 


kades, så godt ske kunde. I år ströddes koksalt på jorden 
omkring buskarna enligt en hisingebos råd, och larverna visade 
sig blott på några få kvistar. — Om det var saltet eller plock- 
ningen föregående år som åstadkom denna goda verkan, 
kunde ej afgöras. Det syntes dock märkvärdigt, att gran- 
narna, som äfven bortplockade larver 1903, ändock fingo härj- 
ning 1904. Kanske de plockade mindre omsorgsfullt eller 
för sent. I Brottbytrakten hafva larverna äfven härjat på 
flera ställen. För öfrigt hafva de enligt hit komna underrät- 


I 


K 
LAMPA; BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1904. — FR 
telser uppträdt i Arbol och Bonarp i Älfsborgs, Knutby i Stock- 
holms län samt i trakten omkring hufvudstaden m. fl. st. 


Vid Anstalten anställdes uppfödningsförsök saväl med 
larver af denna som af den mindre krusbärstekeln och mä 
i korthet här anföras resultaten. Det vanliga torde vara, att 
försommargenerationen är talrikast och åstadkommer största 
skadan, men enligt ingångna meddelanden ser det ut, som 
om en senare sommar- eller höstgeneration i år härjat värst. 
Detta kan möjligen bero på, att den mindre artens larver, åt- 
minstone på många ställen, deltagit i härjningarna. Så var 
åtminstone fallet vid Anstalten. 

Uppfödningsförsöken lämnade följande resultat. 

Krusbärstekeln. Ofvervintrade kokonger från den 15 
september” 1903 lämnade steklar den 5 maj 1904. Dessa 
lade ägg den 8 maj, som kläcktes den 18 i samma månad, 
och larverna förpuppades den 6 juni. Steklar framkläcktes 
den 17 juni och lade ägg genast, som kläcktes den 27, och 
larverna förpuppades den 14 juli. Den 1 aug. framkommo 
steklar, som dock alla syntes vara hanar. 


Mindre krusbärstekeln (Nematus appendiculatus Hartc.). 
Ur öfvervintrade kokonger af 18 september 1903 erhöllos 
steklar den 25 april 1904, som lade ägg den 27 samma ma- 
nad, ur hvilka larver utkläcktes den 4 maj. Dessa förpup- 
pades den | juni. steklar framkommo den 11 juni, som 
lade ägg den 13, hvarur kommo larver den 18. Sedan blef 
ett uppehäll med de dagliga observationerna, men steklar fram- 
kommo pä nytt den 10 juli samt ännu en gäng den 6 augusti. 
Larven visade sig slutligen äter den 9 september. 

»I Uppsala län hafva larver uppträdt här och där, och 
man fruktar för härjningar nästa är. Allmänheten börjar 
lita till de varningar och råd, som utgå från Anstalten. (J. J. 
EKSTEDT).» 

Timotejflugan (Cleigastra flavipes Mxic. el. Armillata 
Zerr.). Uppträdde på flera ställen, kanske i förening med 
bläsfotingar (T/hrips), och förstörde timotejaxen delvis. De 
sända profven ankommo för sent, för att man skulle kunna be- 
stämdt afgöra skadedjurens art. Meddelanden erhöllos från Alvik, 


| > 


ran ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1905. _ 


Bromma i Stockholms län, Djursnäs i Ösmo, Stafsund à Eker- 


ön, Karby, Brottby och Alnarp med flera ställen. 

Skadedjuret hör till dem, för hvilka man svärligen kan 
föreslå andra utrotningsmedel, än att afsla timotejen tidigt, 
innan de i öfre bladslidan befintliga, saffrangula larverna äro 
fullvuxna, så att de må dö i brist på näring under gräsets 
torkning. Detta är för sent, då axen framkommit, hvarför 
undersökningen af bladslidorna måste göras förut, för att 
man skall kunna förvissa sig om, att larverna äro närvarande 
i sådan mängd, att den tidiga -slättern är af nöden. Kort 
efter axens framkomst gå larverna till jorden, där de äro så 
godt som oatkomliga, och stanna där öfver vintern för att gå 
i puppa. - Flugorna framkomma följande år. 

Morotflugan (Psila rosæ Far.) har förekommit och 
skadat morötterna här och där i norra delen af Kopparbergs 
län (GUSTAFSSON) och troligen flerstädes. Puppan öfvervintrar 
i jorden, och flugan framkommer om våren samt lägger äggen 
vid morotens öfre ända, hvarefter larverna inkrypa och bilda 
gångar, riktade mot spetsen. Man bör gallra antingen då 
plantorna äro 2!/,—5 cm. höga, vid mulet vader och sedan 
öfvergödsla med flytande spillning, sot, alunlösning, karbol- 
lösning eller gaskalk etc. och sedan packa till jorden; eller 
ock först då plantorna äro matnyttiga, hvarefter de angripna 
genast förstöras. Ombyte af säde plägar rekommenderas. 
Säkrare torde vara att upphöra med morotodling något år. 


Statens Entomologiska Anstalt 1904. 


Sven Lampa. 


TROGOSITA MAURITANICA L. 


I Tyskland kallas denna skalbagge Brotkäfer och i Frank- 
rike Cadelle (larven). Är en i Sverige ganska sällsynt insekt, som 
vanligen där uppehåller sig under bark på träden och anträffats i 
södra delarna at landet ända till Stockholm. Orsaken till dess 
omnämnande här är den, att från direktör E. LYTTKENS i Halm- 
stad sändes ett prof på hvete, taget ur en från Amerika kommen 
last, hvari larver, som antagligen tillhörde omnämnda insektart, voro 
talrika. Jag är dock ej alldeles säker pa bestämningens riktighet, 
emedan en mycket liknande art, 77. dubia MisH., på samma sätt 
uppträder och skadar mais och boknötter i Nordamerika. 

Insekten tros vara inhemsk i Amerika, där den skall hafva 
blott en generation. Fullbildad är den svartbrun med afläng och 
mycket plattad kropp, af 7—9 mms längd. — Larven är gråhvit, 
hufvudet, två triangeiformiga fläckar på första kroppsringen samt 
yttersta spetsen af bakersta ringen och ett par därpå sittande, 
hornartade utskott, svartbruna. Pä hvardera af de två första 
ringarna ligga två runda, gråaktiga fläckar. I sidorna af hvarje 
ring sitta 2--4 och på den sista flera tämligen korta hår. 

En del författare hafva betviflat, att djuret, som vanligen an- 
setts lefva af rof, äfven håller till godo med vegetabilier, men Mr 
F. H. CHITTENDEN, assistent vid entomologiska försöksanstalten i 
Washington, har genom experiment ådagalagt, att så är fallet så- 
väl rörande larven som den fullbildade skalbaggen, och att båda 
kunna blifva mycket skadliga genom att uppäta groddämnet i sä- 
deskornen; men de angripa äfven i säden lefvande skadliga insek- 
ter och kunna således vara på sätt och vis till någon nytta. 

De förnödenhetsvaror m. fl, som af djuret angripas, äro: 
bröd, mais, hvete m. fl., isynnerhet då dessa äro skalade. Larven 
har till och med anträffats i pudersocker, och visat sig kunna lefva 
i en flaska en längre tid tillsammans med den för insekter dödande 
roten af Veratrum album. Sä vidt kändt är, har den dock ej 
ännu uppträdt som inhemskt skadedjur uti kallare länder, utan an- 
träffats bland säd endast i fartygslaster från sydligare belägna orter. 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


De utrotningsmedel, man föreslagit eller användt mot denna 


skadeinsekt, äro äfven brukbara mot andra, i säd och produkter 
däraf förekommande skadedjur, såsom ärtviflar, kornmal, spann- 
mälsviflar, mjölbillen, Zribolium m. fl. Det verksammaste medlet 
anses vara kolsvafla, hvilken skall döda alla djur, som komma i 
tillräcklig beröring med den därifrån utvecklade gasen. En mindre 
kvantitet af gasen skall ej vara farlig för människan, men i något 
större mängd blir den dödande äfven för henne. Den är äfven 
explosiv och får ej komma i beröring med elden, t. ex. brinnande 
ljus eller cigarrer, eldgnistor etc. och måste alltså handhafvas med 
stor försiktighet. 2 

Kolsvafla kan äfven användas som besprutningsmedel och upp- 
blandas dä med tolf gänger sä mycket vatten. Mot insekter, som 
lefva bland säd och andra matvaror, kan besprutning dock ej 
iträgakomma. 

Som den däraf utvecklade gasen är tyngre än luften, släs 
kolsvaflan i ett öppet, platt kärl, som placeras ofvanpä säden, hvar- 
efter giltet sjunker nedåt och fyller rummen mellan kornen. Säden 
bör hälst vara inlagd i en tat binge, tunna eller annat kärl, och 
sedan kolsvaflan införts, täckes med lock, mattor eller vaxduk. 
Säden bör sedan stå orörd i 24 timmar eller ännu längre, om 
den skall malas till mjöl eller gryn, och blir ej skadlig till för- 
täring, då den väl luftats. Groningsförmägan förstöres ej, äfven om 
säden utsättes för gasens inverkan i 36 timmars tid. Innan täckel- 
set borttages, öppnas dörrar, fönster eller luckor, så att luften får 
spela genom rummet, och någon dag senare företages grundlig 
skofling. ; 

I Amerikanska skrifter uppgitves att 30 gm kolsvafla räcker 
till insekters dödande i 50 kg. säd, då den förvaras i slutet kärl, 
men giftmängden måste fördubblas, om detta är utan betäckning, 
och tredubblas om den ligger i hög, eller om ett rum skall desinfi- 
cieras, i synnerhet om detta är dragigt, Vill man vara nog för- 
siktig, bör ställas vakt utanför huset, där kolsvaflan användes i 
större mängd, för att aflägsna rökande personer därifrån och se till, 
att inga besökande få inkomma. 

Ett annat godt och mindre riskabelt medel i fråga om mindre 
partier säd, bröd eller dylikt är, att utsätta dem under några tim- 
mar för hetta. En uppvärmning till 50 à 60° C. dödar insekterna, 
men förstör ej kornens grobarhet. Hvete skall kunna tåla ända 
till 64 grader. 

Insläppandet af het ånga i rummet eller kärlens desinfektion 
därmed, hälst i förening med svafvel, skall vara ett godt medel, 
likaså sädens flitiga omskofling vid stark kyla. 

Benzin, naftalin, gasolja, terpentin m. fl. äro i vissa fall äfven 
användbara medel, men kunna ej brukas i fråga om varor, som skola 


LAMPA: TROGOSITA MAURITANICA. | 59 


begagnas till föda, ej häller äro de tillräckligt verksamma mot in- 
‚sekter, som befinna sig inuti kornen. 

Man har hört föreskrifvas såsom dödande medel, att neddoppa 
säden en kort stund i hett vatten, men dess groningsförmäga torde 
dä omintetgöras, tillika med insekterna, hvilket varit fallet vid Entom. 
Anstalten. Efter sådana neddoppningar i 1—5 minuter grodde 
kornen ej, men om de lades i kallt vatten, som så småningom upp- 
värmdes ända till — 70 grader C., togo de just ingen skada. 

Man kan sammanfatta skydds- och utrotningsmedlen mot så- 
dana insekter, som angripa säden eller däraf beredda födoämnen, 
sålunda: 

l. Från den plats, där frisk säd skall förvaras, aflägsnas all 
angripen eller misstänkt sådan, äfvensom kärlen hvari den förvarats, 
såvida de ej grundligt desinficierats. 

2. Skörden tröskas så fort ske kan, hälst ute å fältet, hvar- 
igenom em mängd skadedjur dödas eller hindras från att medfölja 
till förvaringsrummen. 

3. Magasinen böra vara täta, hvarigenom insekters inträn- 
garde hindras eller åtminstone försvåras. Alla springor eller andra 
smyghål i tak och väggar böra därför fyllas med gips- eller kalk- 
bruk, hvari blandats karbol, vitriol, koltjära o. d., och ytorna jämnas 
för att kunna lättare och bättre rengöras. . 

4. Den största renlighet och flitig vädring bör iakttagas, och 
alla sopor eller öfverflödiga redskap aflägsnas, särskildt gamla säc- 
kar, hvari skadad säd eller angripet mjöl förvarats. 

5. Mot sädana insekter, som hälla sig mer i ytan, t. ex. 
kornmalen, kan det vara af nytta, att sädeshögarna göras stora, 
och att luckor och dörrar ej få stå öppna från kort före skym- 
ningen tills det blifvit full dager på morgnarna, emedan fjärilarna 
äro mest i rörelse under den mörkare delen af dygnet. 

6. Förvaringsrummet bör vara ‘sa svalt som möjligt. 


Sven Lampa. 


60 2% 


LOKFLUGAN (Anthomyia care Mc.) 


(Med en tafla.) 


i 


MEIGEN, Dipt. 166, 145. — A. ceparum MG., BOUCHE, Garteninsekten, 
129. — Aricia antigua ZETT., Dipt. IV, p. 1566. 180. 

Gulaktigt grå, spröten, ben och borst svarta. Sprötborstet små- 
ludet, vingarna genomskinliga, gråaktiga, i framkanten med en rad 
korta borst, af hvilka ett, i närheten af vingens midt, är längre 
och starkare än de öfriga. Den inre tvärribban rät, kort och snedt 
liggande, den yttre längre, i midten något inåtböjd. Längd 5—6 mm. 

Hanens ansikte hvitt, ögonen hopstötande i midten, rummet 
mellan dem framtill triangelformigt, svart, med hvita kanter. Ryggen 
något blekare i närheten af vingarna, och de mörkare längslinierna 
otydliga. Bakkroppen nästan jämnsmal, något plattad, längs mid- 
ten med en svart, vid kroppsringarnas bakkant afbruten linie. 
Könsdelarna pa underssidan nära spetsen utestäence. 

Honan är mer gulgrå, ögonen vidt åtskilda, ansiktet af nästan 
samma färg som kroppen, men längs midten med en bred, rödgul 
linie. Bakkroppen aflångt äggformig, spetsig och nästan utan teck- 
ningar. 

Larven saknar fötter, är gulhvit, bredare bakåt, i den tvära 
ändan försedd med köttartade tänder och två knappformiga and- 
rörsmynningar. Främre ändan är spetsig och har en tramtill 
klufven, svart sugapparat, som synes i det något genomskinliga 
hufvudet. Längd 9 mm. 

Puppan nästan cylinderformig, smalare mot ändarna, röd- 
eller gulbrun, baktill med tydliga spår efter tänder och andrör. 
Längd 6 mm. 

Ägget långsmalt, spetsigt i ändarna, hvitt och i ytan försedt 
med fina åsar, som ligga i oregelbundna linier. 

Utbredning. ZETTERSTEDT uppger år 1845, att flugan före- 
kommer i våra flesta landskap söder om norra Jämtland, och att 
larverna lefva uti svampar. Om detta är öfverensstämmande med 
verkliga förhållandet eller beror på något misstag, är svårt att 


\ LAMPA: LÖKFLUGAN. 61 


afgöra, men det senare synes ej vara osannolikt, då han dessutom 
säger, att larven skall på sidorna hafva en serie af svarta punkter. 
' Senare, 1849, beskrifver han åter larven men något annorlunda, 
de svarta punkterna omnämnas ej; han uppger då, att den träffats 
i Allium cepa vid Elmhult och Lund. Det kan ej vara tvifvel 
om, att denna beskrifning gäller den verkliga lökflugans larv. 
Hans äldsta uppgifter om fyndorterna: Gotland, Jämtland, Dalarne 
och Lule Lappmark blifva dock härigenom osäkra. 


Att flugan åtminstone vissa år kan vara mycket allmän i Skåne 
har jag själf observerat, äfvensom att den finns vid Stockholm, 
dock som jag tror mindre allmänt. För öfrigt hafva prof insändts 
till Anstalten från Keflinge, Bjersjölagård och trakten däromkring, 
(Skåne), Marma i Gefleborgs län, Råda i Värmland samt Strömsör, 
Nordmaling, i Västerbotten, hvaraf ytterligare bestyrkes, att arten 
har en ganska stor utbredning inom landet. 


Lefnadssätt. Flugorna visa sig i början af juni eller något 
tidigare, om väderleken är för dem gynnsam. De lägga då äggen 
mellan bladen, helt nära roten på de ännu späda lökplantorna. När lar- 
verna blifvit utkläckta, då vanligen blott två eller tre uti samma 
planta, bereda de sig gångar till den inre och nedersta delen 
af loken där de sedermera efter omkring 14 dagar äro 
fullvuxna, samt begifva sig till den omgifvande jorden för att gå i 
puppor. Under 10--12 dagar ligga pupporna oförändrade, men 
sedan kläckas de, flugorna krypa ur skalet och arbeta sig upp 
till jordytan. De para sig snart, lägga ägg på kvarvarande 
friska lökplantor, och sålunda uppstår den ena generationen efter 
den andra under sommarens lopp, så länge vädret är tjänligt och 
lökplantor ” finnas att tillgå. Da plantorna blifva större, afsättas 
äggen sannolikt på eller invid löken och icke mellan bladen; ty 
man kan sedan se, hur larverna inträdt på lökens öfversida och 
bildat gångar till dess nedersta del, hvilken i följd af angreppet 
snart ruttnar. De puppor, som ej kläckas på hösten, öfvervintra 
och lämna flugor följande vår. 

Skada. Herr FR. BRÖMMER på Bjersjölagård berättar i bref 
1889, att larven under fem års tid ödelagt hans löksängar, och att 
så äfven varit fallet hos andra lökodlare i trakten. Han hade af 
en trädgårdsmästare i Dresden fått lära ett medel, bestående däri, 
att fröet före sådden stöpes under 48 timmar i kall saltlake. Detta 
hade försökts, men visat sig overksamt, som man väl kan förstå. 

Genom att förstöra de inre delarna af lökarna förorsaka lar- 
verna plantornas död. De plantor, som på våren gått fria, blifva 
sedermera äggbelagda af kommande fluggenerationer, hvarigenom tiil 
sist knappast någon enda undgår förstörelsen, och detta kan, som 
vi sett, fortfara i flera år. 

Skydds- och utrotningsmedel. Larvernas närvaro i en 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


planta märkes lätt därpå, att bladen gulna. Drager man upp en 
starkt angripen sådan, stannar vanligen den nedre ruttnade delen 
af löken kvar, 

För att söka hindra de flugor, som utkläckas ur de i jorden 
öfvervintrade pupporna, att komma upp, bör löklandet antingen 
på hösten eller tidigt om våren djupgräfvas samt sedan, så godt 
ske kan, hållas tillpackadt i ytan. Fröet bör ej sås tjockt, så att 
gallring blir nödvändig, ty jorden luckras därigenom i ytan, och 
detta underiättar flugornas äggläggning och de späda larvernas 
rörelser. ; 

Jag anför här ett exempel på, hur man i England går tillväga 
för att hindra insektens angrepp å plantorna. Väl brunnen krea- 
turspillning utbredes öfver det blifvande löklandet antingen på hösten 
eller tidigt om våren och nedgräfves, hvarefter beredningen för 
sådden företages vid lämplig tid. Fröet nedlägges i rader med vid 
pass en fots mellanrum, och sedan utströs ymnigt en blandning af 
4 del. gammal drifbänkjord, två delar sot och lika delar spisaska, 
hvarefter jorden tillpackas. 

Man uppger ätven, aft spillning efter Me gödselvatten och 
urin, hälst efter svin, skola vara utmärkta gödslingsmedel for lök, 
emedan de afhålla flugorna från att lägga äggen på plantorna, som 
för dem blifva motbjudande, äfvensom att de i löken befintliga 
larverna ej tåla nämnda ämnen. 

Sot, kolstybb och isynnerhet gaskalk, som legat i fria luiten 
någon tid, äro äfven skyddande, likaså öfverstrilning med såpvatten. 
Öfvergödsling kan äfven rekommenderas, då plantorna därigenom 
få ökad växtkraft och bättre motstå angrepp. 

Ett verkligt och dödande utrotningsmedel skall parafinolja vara. 
Den kan användas antingen blandad med sand, som utströs på lök- 
sängarna och efterfoljes af grundlig vattning, eller ock blandad med 
vatten, som under fuktig väderlek strilas öfver jorden ett par gånger. 

Säkraste medlet, om ock något besvärligare, blir dock att gräfva 
upp och förstöra alla gulnade och angripna lökplantor, innan larverna 
lämnat dem och inträngt i den omgifvande jorden. Plantorna må 
ej med handen uppryckas, ty då kvarstannar den nedersta och 
ruttna delen af löken jämte en mängd larver i jorden, och arbetet 
blir till ringa nytta. Genom detta förfarande minskas eller i bästa 
fall tillintetgöres nästa generation af flugor, och löksängen lår vara 
i fred, såvida ej påhälsningar at flugor från närliggande trädgårdar 
komma att äga rum. I trakter, där lökflugan är besvärlig, borde 
därför alla lökodlare Gfverenskomma om, att vidtaga utrotningsät- 
gärder eller i värsta fall för ett eller ett par år afbryta all odling 
af denna växt. 


LAMPA: APELMÄRGSTEKELN. 63 


FÖRKLARING OFVER TAFLAN. 


I. Lökfluga (Anthomyia antigua MEIG.), hane, ej fullständigt utförd, 
den inre, korta tvärribban på vingarna vid tryckningen bortfallen. 2. Yttersta 
fotleden. 3. Hanens yttre fortplantningsorgan. 4. Ägghopar i honans bak- 
kropp. 5. Ägg, mycket-förstorade. 6. Äggets ytas struktur. 7. Del af en 
lökplanta, belagd med agg. 8. Klufven lök med larver. 9. Larv. 10. 
Larvens bakersta ring med de köttartade tänderna och de två luftrörsmyn- 
ningarna. II. Puppa. 12. Skadad lökplanta. | 


Sven Lampa. 


APELMÄRGSTEKELN (Taxonus glabratus Fair, 
agilis Kıuc). 


Denna stekel är visserligen länge känd säsom svensk, men man 
synes ej hafva haft sig bekant hvarken i Sverige eller annanstädes, 
att den kan uppträda som ett ganska beaktansvärdt skadedjur. 

I medio af december 1903 lämnade redaktör K. Bovin till 
Anstalten nägra. toppskott af apelplantor frän en trädskola vid 
Mälsäker à Vtter Selö i Södermanlands län, hvilka i spetsen voro 
urhälkade af larver. Ett af skotten klöfs, och visade sig däri en 
puppa, sannolikt af en skalbagge (Pogonoch@rus fasciculatus 
DG.), eftersom jag en gång fått en sådan utkläckt från en apel- 
kvist, tagen i en trädgård vid Tomarp i Skåne. Puppan dog ty- 
värr, hvarför arten ej med säkerhet kunde bestämmas. Jag an- 
tog på grund häraf, att det var larver af denna skalbagge, som 
lefde uti skotten och alldeles förstörde dem. 

Då flera skadade skott sedermera erhöllos, lades dessa i glas- 
rör, som utsattes i kallrum öfver vintern. Under tiden undersöktes 
några af dessa skott, och befanns det då, att skadegöraren egent- 
ligen ej tillhörde någon skalbagge utan en stekel. 

Larven var ofvan smutsigt gräsgrön, på undersidan mycket 
blekare och gulbrunaktig. Ögonen voro nästan runda, brunsvarta; 
hjässan hade två stora bruna fläckar och pannan en grop med en 
knöllik upphöjning i midten. På sista kroppsringen fanns en tvär- 
gående köl. Kroppen var försedd med täta tvärveck och 22 fötter. 
Längd 10 mm. Han satt med hufvudet uppåt i urhålkningen. 

Puppan var gräsgrön med blekgulaktiga vingslidor. I ett 
skott befann sig larven i midten af urhålkningen, som för öfrigt 


A 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


var nästan fylld af exkrementer. Ofverst fanns dock en parasit- 
kokong och strax nedanför denna resterna af värddjuret. 


Förpuppningen försiggick mellan den 10 och 16 juni, och - 
steklar utkläcktes mellan den 16 och 23. Pupptiden var således 
ganska kort, nämligen blott omkring 7 dagar. Ett par larver blefvo - 


ej puppor då, utan voro oförändrade till följande år. 

Artnamnet torde vära det ofvan angifna, och lefnadssättet 
ger anledning till det föreslagna svenska namnet. 

THOMSON anser arten vara allmän öfver hela Sverige, och det 
törefaller desto märkvärdigare, att trädgårdsmästare ej varsnat lar- 
verna i trädskolorna. Enligt Konow lefva de på Polygonum bi- 
storta, Lythrum salicaria, Viola tricolor, Bidens etc. La- 
BOULBENE säger, att de träffas i vassrör (Arundo). ANDREES be- 
skritning, på larven passar just ej pa de här omnämnda, men 
Koxows något bättre. Som det synes, äro de sist nämnda fo- 
derplantorna helt andra än apelskott, men SE hindrar ej, att ste- 
keln kan vara antörda art. 

Ur skotten kommo tre arter parasitsteklar, som legat i grä- 
hvita kokonger och troligen lefvat på apelmärgstekellarvernas be- 
kostnad. = 

Sven Lampa. - 


Sedan Entomologiska Föreningen, for astadkommandet af en 
allmännare spridning af »Uppsatser i praktisk entomologi», ned- 
satt priset för hvarje årgång till 50 öre, om minst tio sådana pa 
en gang rekvireras fran Statens Entomologiska Anstalt, blir detta 


nyttiga och populärt hållna arbete tillgängligt jämförelsevis mycket 


billigt. Hvarje årgång innehåller minst 6 ark text med intryckta 
figurer och en vacker färglagd tafla med naturtrogna bilder af 
någon eller några af våra skadligaste insekter. Arbetet torde här- 
igenom blifva särdeles lämpligt för sockenbiblioteken, töreningar och 
skolor äfvensom för enskilda personer, som intressera sig för och 
kunna draga nytta af en närmare kännedom om våra skadligaste 
insekters utseende och lefnadsförhållanden. Hittills äro 14 årgångar 
utkomna och fortsättes utgifvandet årligen, så länge statsbidrag där- 
till kan påräknas. Rekvirent bör om möjligt uppgifva, om han 
önskar sig härefter utkommande årgångar tillsända med liknande 
prisberäkning. 
Statens Entomologiska Anstalt, Albano. 
Sven Lampa. 


, Pr ' 
Parse" ne CP eee ee ee ae 


65 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
À GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN 24 SEPTEMBER 1904. 


Sedan protokollet frän sammankomsten den 30 april upplästs 
och godkänts, tillkännagaf ordföranden prof. AURIVILLIUS, att 
Föreningen sedan dess genom döden mistat sin hedersledamot af 
andra klassen professorskan JENNY SANDAHL, sin ständige ledamot 
frih. C. L.-G. VON PLATEN och ledamoten prof. CHR. LOVÉN, samt 
att styrelsen till medlemmar af Föreningen invalt: biträdande jäg- 
mästaren Huco Worrr, Kristinehamn, och grefve CLARENCE VON 
Rosen, Wäsby, As, på förslag af byråchefen J. Meves och direk- 
tor ADOLF VON POST. 

Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt fil. kand. Are. 
TULLGREN höll därefter föredrag om: »Bladlössen och deras bety- 
delse för växterna». Etter en redogörelse för dessa insekters all- 
männa organisation, fortplantningsförhållanden och utveckling öfver- 
gick föredraganden till de olika slag af skada, de åstadkomma på 
växterna dels genom direkt sugning, dels genom afsöndrande af 
»honungsdagg». Sina mycket långa och böjliga, ytterst fina sug- 
borst äga de en rent af underbar förmåga att sticka in i växternas 
mjuka, saftrika väfnader och kärl, hvarvid mycket ofta åstadkom- 
mas gallbildningar eller andra sjukliga förändringar såsom bladrull- 
ningar 0. s. v. Kandidat TULLGREN visade talrika exempel härpå 
både i lefvande, friskt tillstånd och isprit, såsom från ek-, alm- och 
vindrufblad, kotteliknande missbildningar från gran, rotsugande 
bladlöss, hveteax angripna af dessa insekter m. m. Han framhöll 
vidare, hurusom nu är bevisadt, att den s. k. honungsdaggen ut- 
göres af bladlössens exkrementer, som i små droppar, ofta stötvis, 
utslungas och efter ihållande torr väderlek komma att betäcka 
bladens öfversida med det bekanta klibbiga öfverdraget. Detta 
åstadkommer skada bl. a. genom att bilda en härd för svampar. Den 


Entomol. Tidskr. Årg. 26 H. 2, (1905.} 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


vätska, som afsöndras ur bladlôssens båda å bakkroppen sittande 
rör, anses nu mer tjäna såsom ett försvarsmedel. 

Föredraget illustrerades äfven af större teckningar. Efter det- 
samma lyckônskade ordföranden föredraganden särskildt till att 
hafva gripit sig an med studier ötver detta, ehuru i manga af- 
seenden så betydelsefulla, dock i vårt land hittills försummade om- 
råde inom insektsvärlden. 

Ordföranden, prof. AURIVILLIUS, lämnade sedan ett meddelande 
om det synnerligen intressanta »bisläktet Halictus», hvaröfver han 
gjort en följd af undersökningar, som nu kompletterats genom ett 
nyligen utkommet arbete af J. FABRE. 

Släktet ifråga hör till de solitära biens grupp, men under 
loppet af den varma årstiden uppstår dock en mindre koloni på så 
sätt, att en ôfvervintrad hona utan befruktning frambringar några 
andra, som bo kvar i det af den förstnämnda i jorden gräfda 
röret. FABRE har visat, att mot hösten äfven hanar uppstå. En 
hona sitter alltid som vakt, med sitt hufvud tilltäppande det nämnda 
röret eller gångens smalare mynning, hvarför föredraganden kallar 
dem »portvaktarbiv. Dessa iakttagelser öfver Halictus belysa 
uppkomsten af kolonier hos getingar och humlor. 

Prof. S. Laura redogjorde slutligen för »husflugans uppträ- 
dande vid Entomologiska Anstalten under senaste sommaren och 
det sätt, som befunnits lämpligast att göra sig af med flugsvär- 
marna». Oaktadt värme och torka hade flugorna ej uppträdt i 
afsevärd mängd på högsommaren, men de kommo sedan i så mycket 


större skaror, efter det att hästspillning förts ut på åkrar i trakten “4 


utan att fa tillfalle att, som man säger, brinna. Bast hade visat 
sig vara att sätta härduksfönster innanfôr de vanliga fönstren och 
sedan, nar dessa senare tillslutits, spruta insekspulver, vaxt vid an- 
stalten, pa flugsvärmarna. Att rôka med »aphytoxin» hade visat 
sig odugligt. 

I sammanhang härmed yttrade sig kapten J. W. KULLBERG. 


Filip Trybom. 


67 


EN FÖR SKANDINAVIEN NY HYDROMETRA-ART 
AF 


ERIC MJÖBERG. 


Under en exkursion, som företogs till Nacka den 12 maj 
innevarande år, observerades af mig uti ett mindre dike med 
kalkbotten flera ex. af en liten vacker Hydrometra-art, som 
lugnt promenerade på vattenytan. Jag fäste mig genast vid 
den ovanligt smala och långsträckta kroppsforinen, men antog 
dock till en början, att det var H. stagnorum L., som jag 
påträffat. Vid hemkomsten underkastade jag fyndet en när- 
mare granskning. Jag fann då, att beskrifningen på H. stag- 
norum L. ej riktigt passade in pa den af mig infängade 
arten. Som jag ej uti min samling ägde ex. af vår svenska 
art, medförde jag några ex. af den infångade arten till Riks- 
museum i och för granskning. Det visade sig genast, att det 
var en helt annan art, jag anträffat. Händelsevis kom jag 
att visa densamma för Prof. Aurivirrius och delgaf honom 
resultatet af min granskning. Med sitt vanliga goda minne 
erinrade han sig genast, att för ej länge sedan en ny //vdro- 
metra-art blifvit uppställd, och anskaffade mig separat af en 
uppsats af prof. REUTER, hvari just den nya arten eller Hy- 
drometra gracilenta HorwatH beskrefs med angifvande af 
skillnaderna fran H. stagnorum L. Det visade sig snart, att 
den af mig funna arten var 7. gracilenta Horw. Anled- 
ningen till prof. REEUTERS uppsats var, att alla uti Finland an- 
träffade och som F. stagnorum L. uppgifna ex. vid hans 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


granskning befunnits tillhöra H. gracilenta Horw. Prof. 
AvrmwirLıus underkastade med anledning häraf de svenska ex. 
af H. stagnorum L. en närmare granskning, men det befanns, 
att de verkligen tillhörde denna art och sålunda voro rätt be- 
stämda. I vårt land äga vi sålunda båda arterna af släktet. 
Till sina rörelser tyckes H. gracilenta Horw. vara synner- 


ligen trög. Så var åtminstone förhållandet den dag, då jag - 


infångade densamma. Sakta skred den fram öfver vattenytan 
och lät lugnt infånga sig utan att visa den minsta rädsla. 
På land rörde den sig ännu långsammare. Närmare efter- 
forskningar torde nog gifva vid handen, att arten förekommer 
på flera ställen uti vårt land. b 


STATSANSLAG TILL ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN. 


I likhet med förhållandet under föregående år har Kungl. 
Maj:t äfven 1905 beviljat Föreningen ett anslag af ett tusen 
kronor för fortsatt utgifvande af »Uppsatser i praktisk ento- 
mologi.» | 


Red. 


4 


DEREN TREE 


EEE ERBETEN RES 


| 


69 


DIAGNOSEN NEUER SCHWEDISCHEN POLYNEUREN. 
VON 


EINAR WAHLGREN. 


Auf meine Bitte hat Dr. E. BErRGRoTH, Tammerfors, die 
Güte gehabt, eine kleine Sammlung schwedischer Polyneuren, 
über deren Bestimmung ich unschlüssig war, einer näheren 
Prüfung zu unterwerfen, wofür ich ihm hiermit meinen herz- 
lichen Dank ausspreche. Unter diesen waren auch die folgen- 
den Arten, die sich als für die Wissenschaft neu erwiesen. 
Die Typen befinden sich im Reichsmuseum, Stockholm. 


Linmophila robusta n. sp. 


2. Kopf oben schwärzlich, unten gelb; Fühler und Taster 
braunschwarz. Fühler kurz mit kugelförmigen, langhaarigen 
Gliedern. Rückenschild fast schwarz, glänzend.  Hinterleib 
dunkelbraun. Beine kurz, dick, dicht behaart; Schienen mit 
kräftigen Endspornen. Schenkel und Schienen dunkelbraun 
mit schwarzen Spitzen. ‘Tarsalglieder schwarz. Flügel bräun- 
lichgelb, Kurz und breit, am Hinterrande gefränst. Flügeladern 
dunkel, braungesäumt. Die Gabel der 2. Längsader mit 
kurzem Stiel. Die Querrader zwischen den 1. und. 2. Längs- 
adern an der Mitte der vorderen Gabelbeine der letzteren. Die 
Gabel der ersten Diskoidalader sehr kurz; ihr Stiel wenig- 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


d 


stens doppelt länger als die Gabelbeine. Hintere Querader an 
der Mitte der Diskoidalzelle. Körperlänge 8—9 mm. Flügel- 
länge 7—8 mm. 

Von dieser besonders durch die robusten Beine gut ge- 
kenntzeichneten Art befinden sich in der Sammlung des Reichs- 
museums mehrere Exemplare aus Uppland, Östergötland, Smä- 
land und Öland. 


Dicranota gracilipes n. sp. 


of. Kopf aschgrau, Fühler und Taster dunkel. Fühler kaum 
länger als Kopf und Hals zusammen. Fühlerglieder Kugelig- 
Rückenschild gelblichgrau mit drei dunkelbraunen Längsbän- 
dern. Brustseiten grau. Hinterleib braun. Beine lang, schlank, 
bräunlich. Vorderschiene kürzer als vorderer Metatarsus. 
Flügel ganz hyalin, viermal länger als breit. Pterostigma blass. 
Hinterrandszellen fünf. Diskoidalzelle offen. Körperlänge 7 
mm. Vordertibia 6 mm.; vorderer Metatarsus 7,, mm. Flü- 
gellänge 8 mm., Flügelbreite 2 mm. 

| Ex. aus Östergötland (HAGLUND). z 

Die Art steht der im südlichen Mitteleuropa gefundenen 


D. subtilis Löw sehr nahe, scheint aber noch kürzere Fühler 
zu haben. 


Tipula mutila n. sp. 


cd. 2. Kopf und Schnauze hellgrau. Taster braun. Fühler 
kurz, beim Weibchen an die Flügelbasis nicht reichend, beim 
Männchen etwas länger. Die Geisselglieder sind kurz, beim 
Männchen zweimal länger als breit und an der Basis schwach 
verdickt, beim Weibchen kürzer. Die zwei ersten Basalglieder 
und die proximale Hälfte des dritten Glieds bei dem Männchen 
gelb, die übrigen braun. Bei dem Weibchen sind die sechs 
bis sieben proximalen Glieder gelb, die zwei bis drei folgen- 
den gelb mit verdunkelter Basis, die äussersten braun. Thorax 
oben hellgrau mit vier graubraunen Längsbändern ohne dunk- 
leren Säumen. Brustseiten hellgrau. Schenkel und Schienen 
braungelb, die Spitze der ersteren dunkel; Tarsen braun. 


4 
4 


> 7 A [ER 4 yeaa a 
id ins ea oe Mee ee bass. SA de Pa SPE NE > 1 ee Elan du Zn 


bite? À, nd d +4. 


| : 
lue nie A à "hs 


A } 
au ch" 


el bei rl u Bm el aaa à baden au dd 


x 


WAHLGREN: DIAGNOSEN NEUER SCHWEDISHEN POLYNEUREN. 7I 


Hinterleib gelb bis gelbbraun mit dunklen Rückenflecken, die _ 
ein abgebrochenes Längsband bilden. Flügel schwach mar- 
moriert. Die Basis der 2. Längsader dunkel; dahinter über 
der Mitte der Flügel einige schwache Flecke, die zusammen 
mit dem Basalflecke der 2. Längsader eine undeutliche Quer- 
binde bilden. Pterostigma und eine Binde über den Quer- 
adern dunkel. Flügelspitze _verdunkelt. Der vordere Zweig 
der 2. Längsader fehlt gänzlich. Diskoidalzelle ausserordent- 
lich klein. Die Spitze der 5. Längsader scharf gekrümmt. Die 
6. Längsader mündet nahe der 5. Die 7. kurz. Körper- 
linge. 9 (S)—11 (2) mm. Flüggellänge 10,512 mm. 

Mehrere Exemplare aus Stockholm, Blekinge, Gotland 
(BOHEMAN). 

Durch das gänzliche Fehlen des vorderen Astes der 2. 
Längsader gleicht diese Art der 7. fasciata Löw, von welcher 
ich Dank der Güte des Dr. BErGRoOTH ein Exemplar aus Fin- 
land gesehen habe. Die hellen Felder zwischen den dunkeln 
Längsstriemen des Rückenschilds sind aber nicht wie bei 7. 
fasciata mit dunkeln Punkten bestreut, und die thorakalen 
Mittelstriemen sind deutlich von einander entfernt, während 
sie bei fasciafa zu einem breiten von einer dunkeln Linie 
getheilten Längsbande vereinigt sind. Die dunklen Querbinden 
der Flügel sind auch bei fasciata viel schärfer markiert. 


Tipula obscurinervis n. sp. 


?. Kopf und Schnauze grau, der erstere mit einer schwar- 
zen Längsstrieme. Taster dunkelbraun. Fühler kurz mit 
kurzen, dunkelbraunen, fast schwarzen Geisselgliedern. Das 
erste Basalglied dunkel, das zweite gelb. Rückenschild grau 
mit vier braunen ungesäumten Längsstriemen, von denen die 
mittleren deutlich von einander entfernt sind. Brustseiten und 
Hüften grau. Hinterleib dunkelbraun. Beine dunkelbraun; 
Schenkel an der Basis lichter. Flügel deutlich marmoriert. 
Alle Adern dunkelbraun, braungesäumt. Pterostigma bräun- 
lich, obgleich undeutlich markiert. An der Basis der 3. Längs- 
ader ein brauner Fleck, der die vordere Querrader umfasst 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


und mit der Pterostigmaverdunkelung zusammenfliesst. An 
der Basis der 2. Längsader ein brauner Fleck; ein anderer in 
der Mitte der hinteren Basalzelle; auch die Mitte der Anal- 
zelle etwas wenn auch schwächer verdunkelt. Vorderast der 
2, Längsader vollständig. Diskoidalzelle klein, etwas länglich. 
Die Gabelbeine der vorderen Diskoidalader fast parellel. Kör- 
pérlänge c. 15 mm. Flügellänge 10 mm. 
| Ex. aus Gotland (P. WAHLBERG). 


TILL VÄRA ENTOMOLOGER! 


Oaktadt bladlössen bäde genom sin biologi och sin ut- 
veckling erbjuda sä ofantligt mycket af intresse, och deras. 
förhållande till växtvärlden i många fall är af icke ringa eko- 
nomisk betydelse, hafva de hos oss ej varit föremål för några 
ingående studier. Antalet i vårt land hittills kända arter 
utgör sannolikt blott en bråkdel af dem, som finnas hos oss, 
och om dessa arters lefnadsförhållanden, utvecklingstider, nä- 
ringsväxter o. s. v. känna vi blott föga. Sedan tvänne: ar 
tillbaka sysselsatt med att i någon mån söka afhjälpa denna 
brist vill jag härmed, för vidsträcktare kännedom om de olika 
arternas utbredning inom vårt land, i hopp att det hos någon 
skall väcka intresse till våra entomologer rikta en vänlig 
anhållan om understöd i dessa studier genom insändande af 
prof på anträffade bladlöss. Insekterna kunna antingen sändas 
lefvande, löst förpackade tillsammans med näringsväxten eller 
konserverade i svag sprit eller formalin i glasrör eller mindre 
burkar. I senare fallet torde alltid rikligt med exemplar in- 
läggas och hälst böra bevingade former medfölja. Alltid 
bör värdväxtens namn med säkerhet uppgifvas. Dyur fran 
olika kolonier fa ej -sammanblandas 1 ett kärl. Mottagna 
samlingar öfverlämnas till Entomologiska Anstalten, för sa 
vidt de ej önskas tillbaka, sedan de blifvit bestämda. 


Albert Tullgren. 
Assistent vid Statens Entomologiska Anstalt, 


adr.: Albano. 


SI 
(os) 


ENTOMOLOGISKA FORENINGENS TJUGOFEMARSFESY 
A GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN: 14 DEC. 1904. 


Med anledning däraf att ett kvartsekel förflutit, sedan 
Entomologiska Foreningen stiftades, var dess samlingssal 
smyckad med svenska flag- 
gor, hvaraf midtpartiet blif- 
vit anordnadt kring Forening- 
ens stora porträtt af dess 
förste ordförande prof. O. 
SANDAHL. Ena kortvaggen 
kläddes af ett jättestort fest- 
program, mäladt af artisten ” 
AXEL EKBLOM, och som synes À 
A närstående bild på ett hu- %& 
moristiskt sätt pyntadt med 
fantastiska insektsfigurer. 
= I festsammankomsten del- 
togo följande föreningsmed- | 
Foie ac pr Le 

De + grof USjéstedt. N 
ARONZON, professor AURIVIL- ~~ | ed een ee ; 
‘ € À Rn aes à Th Biolog deras ENDE Y 
LIUS, direktör Bovin, artisten wo Er 
EKBLOM, apotekare FRÖGREN, & ae 
kassör HOFGREN, direktör Hor- 
MERZ, grosshandlare JosEPH- 
SON, revisor AF KLINTBERG, 
kapten KULLBERG, professor 


miomolggiske 5 58 ee 


À =: 


5 


Sey Y 
a ) 
AXES A 
FI 
> 


> 


en seek 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Lampa, direktör Linp, landtbruksinspektör LYTTKENS, byräche- 
fen Meves, fil. stud. MjößBERG, öfverste MUNTHE, doktor PEYRON, 
direktör Prat, fotograf RoESLER, kand. Roman, konservator RoTH, 
apotekare SCHILLBERG, professor SJÖSTEDT, fil. d:r, SVENSSON, 
fiskeriinspektör TryBom, assistenten TULLGREN, teknologen 
WIDMARK och tjänstemannen i järnvägsstyrelsen ÖBERG. 


Då Föreningens ordförande prof. CHR. AURIVILLIUS i egenskap 
af Kungl. Vetenskapsakademiens sekreterare på grund af akademiens 
samtidigt pågående sammanträde först senare kunde infinna sig hos 
Entomologiska Föreningen, leddes förra delen af tjugofemårsfesten 
eller de mer ordinarie förhandlingarna af styrelsens äldste medlem 
prof. S. LAMPA, som att börja med hälsade de närvarande väl- 
komna och framhöll dagens betydelse för Föreningen. 

Därefter meddelade prof. Lampa, att Föreningen sedan dess 
näst föregående sammanträde genom döden mistat sina ledamöter 
generalkonsul J. W. Smirr, kamrer C. H. RRANDEL och friherre 
FABIAN BARNEKOW. Vid de minnesrunor, som öfver dem tecknades, 
omnämndes särskildt generalkonsul Smirrs till Föreningen lämnade 
donation å 5,000 kr. 

I Föreningen hade af styrelsen denna dag invalts: teknologen 
GUSTAF WIDMARK, Stockholm. 

Enligt stadgarna voro nu i tur att från sina befattningar afgå: 
ordföranden prof. CHR. AURIVILLIUS, styrelseledamoten prof. YNGVE SJÖ- 
STEDT och suppleanten i styrelsen landtbruksinspektör A. LYTTKENS, 
hvilka alla enhälligt återvaldes. Till revisorer återvaldes med ackla- 
mation apotekare H. ENELL och grosshandlare K. KNUTSON, till 
revisorssuppleant fotograf E. ROESLER och till klubbmästare konser- 
vator C. ©. RoTH. 


Härefter lämnade undertecknad, Föreningens sekreterare, en 
Kort öfversikt öfver Entomologiska Föreningens verksam- 
het under dess första 25-arsperiod, af i hufvudsak 
följande innehåll: 


I dag för jämt 25 år sedan sammanträdde på kallelse af prof. 
ÖSCAR SANDAHL och i hans hem jämte honom fem andra, lik- 
som han för entomologien hängifne män här i Stockholm för bil- 
dande af vår förening. De voro: prof. SANDAHL, doktor CHR. 
AURIVILLIUS, doktor J. SPÅNGBERG, lektorerna K. FR. THEDENIUS 
och A. E. HOLMGREN samt herr S. LaMPa, såsom titlarna då lyd- 
de. Fyra af dem har döden för länge sedan skördat. 

Jag tillåter mig anföra första paragrafen ur Föreningens första 


protokoll, skrifvet nyssnämnda dag at Föreningens förste sekreterare 
prof. AURIVILLIUS. 


% 


TRYBOM: ENT. FÖREN. TJUGOFEMÄRSFEST DEN I4 DEC. 1904. 75 


»Sedan Herr Professor O. TH. SANDAHL omnämnt, att han 
sammankallat undertecknade» (här nämnda sex herrar) »denna dag 
for att ofverlagga om bildandet härstädes af en entomologisk före- 
ning samt utgifvandet af en entomologisk Tidskrift, och dä alla de 
närvarande lifligt delade hans Öfvertygelse om, att en sådan före- 
ning Kunde medföra stort gagn för insektskännedomens vänner här 
i landet, samt Professor SANDAHL meddelat, att en entomologisk 
Tidskrift numera vore i ekonomiskt hänseende lättare att ästadkom- 
ma, sedan nägra för saken intresserade personer lofvat att genom 
penningebidrag till en början understödja densamma, så beslöts en- 
hälligt, att en förening under namn af »Den Entomologiska Före- 
ningen i Stockholm» redan denna dag skulle konstitueras, och att 
en Entomologisk Tidskrift borde utgifvas.» 


Det förslag till stadgar, som den enhälligt valde, sjelfskrifne 
ordföranden prof. SANDAHL föredrog, antogs också enhälligt, och 
hafva dessa stadgar alltjämt med några förändringar ägt bestånd. 
De hufvudsakliga af dessa förändringar äro, att Föreningen skall 
fira sin årshögtid på stiftelsedagen, att Föreningen fått ständiga le- 
damöter, hvilkas afgifter skola bilda en särskild fond, att styrelse- 
ledamöterna väljas för två år, så att hälften afgår hvartannat år, 
att 2 styrelsesuppleanter väljas i st. för en, att hedersledamöternas 
antal begränsats, och att de numera räknas till 2 klasser. 


Föreningen var ju, som naturligt, i allra första början ringa, 
hvad dess ledamôters antal beträffar, men redan vid andra sam- 
manträdet den 21 jan. 1880 invaldes såsom hedersledamôter stats- 
rådet ©. J. FAnræus och doktor A. F. REGNELL och 7 svenska 
jämte 3 norska och lika många danska samt finska ledamöter. 
Dessa båda hedersledamöter äro som bekant för länge sedan döda; 
af de 73 första svenska ledamöterna äger Föreningen nu inom sitt 
sköte 23, at de 9 utländska 4. Två tredjedelar af hennes första 
84 ledamöter hafva sålunda under det första kvartseklet förlorats, 
hvarat de flesta skördats af döden. 

Redan 1884 hade Föreningen 182 medlemmar; nu är den 
sist invaldes nummer 7,417, men den nya katalogen visar ett 
medlemsantal af 286, fördelade på följande sätt: det bestämda 
maximiantalet 10 hedersledamöter af första klassen samt en af andra; 
10 korresponderande, alla utländska medlemmar, 21 ständiga leda- 
möter, hvaraf 4 korporationer. Ledamöterna utgöras af 11 korpo- 
rationer, 200 svenskar, 11 norrmän, 4 danskar, 17 finnar och 1 
amerikanare. Tretton af våra hushållningssällskap stå såsom till- 
hörande Föreningen. 

Föreningen har haft den lyckan, att tjänstemannabefattningarna 
och styrelseledamotsplatserna inom densamma ovanligt sällan bytt 
om innehafvare. Ordforandeplatsen har allt hittills blott bekladts 
af tvenne män, båda om Föreningen högst förtjänta och — själf- 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


skrifna pä sin plats Det var som bekant den 22 juni 1894, 
som professor SANDAHL kallades bort af döden; sedan har Före- 
ningens verksamhet ledts af professor AURIVILLIUS. Efter honom 
blef då major GRILL sekreterare, kvarstod som sådan till 1897, dä 
jag på Föreningens kallelse fick intaga hans plats. Sekreterarne 
hafva således varit 3. Samma antal redaktörer af tidskriften har 
Föreningen ägt: SPÅNGBERG, LAMPA, SJÖSTEDT. Lektor SPÅNGBERG 
frånträdde befattningen 1891, professor Lampa lämnade den veten- 
skapliga afdelningen 1901, då den öfvertogs af professor SJÖSTEDT; 
redaktionen af den praktiska afdelningen befinner sig fortfararde i 
prof. Lampas händer. 


I den allt mera ansvarsfulla skattmästarebefatiningen efter- 
träddes prot. SANDAHL 1894 af byrächefen Mrves. Var ordförande 
har nu i det närmaste under 20 är (sedan 6 april 1885) gjort 
Föreningen den ovärderliga tjänsten att vara dess bibliotekarie. Ett 
mycken möda och ordning fordrande uppdrag har hvilat pä kassör 
HOFGREN, i det han, med en mellantid 1892--1896, varit distri- 
butör af Föreningens tidskrift. Under mellantiden sköttes befatt- 
ningen af herr A. LUNDIN. Föreningens klubbmästare hafva varit 
kassör HOFGREN, herr LUNDIN och konservator C. ©. ROTH. Att Före- 
ningen vid val af sina styrelsemedlemmar träffat rätte män torde 
få slutas däraf, att de en lång följd af år hedrats med omval. De 
äro lätta att uppräkna: SANDAHL, AURIVILLIUS, SPÅNGBERG, lekto- 
rerna K. FR. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN, Lampa, konservator 
W. Meves, J. Merves, GRILL direktör G. HOLMERZ, TRYBOM och 
prof. SJÖSTEDT samt styrelsesuppleanter HOFGREN, landtbruksinspek- 
tör A. LYTTKENS och åter HOFGREN, alltså — sex och sedan sju 
platser under 25 år beklädda af blott 14 personer. 


Vända vi oss från Föreningens tjänstemän, styrelse och med- 
lemmar till dess verksamhet, finna vi, ati denna varit både liflig 
och fruktbringande. I det upplästa första protokollet hette det, att 
Föreningen borde kunna medföra stort gagn för insektskännedomens 
vänner här i landet. Detta mera blygsamma mått har dock Fö- 
reningen, det kan tryggt påstås, vida öfverskridit; dess verksamhet 
har varit gagnande för hela vårt land långt utom kretsen af insekts- 
kännedomens vänner, och väl äfven i icke obetydlig mån äfven för 
utlandet. 

Föreningens protokoll utvisa, att under de gångna 25 åren, 
med deras 4 ordinarie sammanträden hvarje år, hållits tillsammans 
190 längre eller kortare originalföredrag eller meddelanden, ofta 
inledande lifliga och grundliga 6fverlaggningar, hvaraf 111 haft 
mera teoretiskt och 79 mera praktiskt innehåll. Att skilja mellan 
dessa båda slag af ämnen har emellertid icke alltid varit just så 
lätt, synnerligast när biologin — lefnadstörhällandena — afhandlats. 
En och annan gång hafva spindlar, myriopoder, ja t. o. m. acarider 


OM 


De SRE 
dd. à fi De ile, Ant ré öra m a 


vr 


ee Du 


ri 


TEEN 


Ya es 


ui 
GAR 


WERTE ENT 


% 


TRYBOM: ENT. FÖREN. TJUGOFEMÄRSFEST DEN 14 DEC. 1904. 77 


varit föremäl för behandling. De allra flesta utaf oss minnas väl, 
hurusom de praktiska föredragen rört sig om äkerns, ängarnas, 
skogens och trädgärdens skaceinsekter, hurusom de behandlat icke 
mot blott husdjuren utan ock mot människan fiendtliga dipterer 0. s. v. 
Ett af de sista föredragen i den praktiska afdelningen hade t. ex., 
som vi minnas, till föremål de af våra entomologer väl mycket för- 
summade bladlössen. 


Under Föreningens första decennium var det något vanligare 
än sedan, att vid dess sammankomster intressantare, nyutkomna 
entomologiska arbeten refererades. Allt som allt har jag i protokol- 
len funnit 41 egentligen refererande föredrag omnämnda. Långt 
talrikare hafva »förevisningar» af insektsgrupper, biologiska föremål 
0. s. v. varit, åtföljda at förklaringar och ofta af utläggningar. 
Tillhopa omnämna protokollen 121 sådana förevisningar. 


Att många af Föreningens medlemmar arbetat synnerligen in- 
tensivt, behöfver jag knappast påminna om. Vår förste ordförande 
hann före sin död hålla 29 föredrag eller referat och förevisningar 
inför Föreningen, och huru ofta prof. AURIVILLIUS med flera upp- 
trädt, har jag ej hunnit räkna. 

Föreningens andra hufvuduppgift var och är utgifvandet af 
»Entomologisk Tidskrift,» hvars första hälte utkom i febr. 1880, 
och hvaraf vi i dag fått oss tillsändt det nyaste häftet — det 
fjärde och sista af 25 årgången. Byråchefen Mrves’ så värdefulla 
register öfver innehållet i tidskriftens 10 första årgångar visar, huru 
rikhaltigt och omväxlande detta innehåll var, och när vår ifriga 
önskan, att genom någon Föreningens medlem få ett liknande re- 
gister öfver sedan dess utkomna årgångar, såsom vi hoppats, gått 
i fullbordan, skola vi finna, hurusom tidskriften allt jämt varit oss 
en heder. I det sist utkomna häftet ingår en fjerde del af »Svensk 
Insektfauna», behandlande stekelfamiljen Sphegide. Det var i sept. 
1898, som förslag uppkom i Styrelsen om att i tidskriften införa 
och för intresserade tillhandahälla kortfattade systematiska beskrif- 
ningar öfver sådana insektsgrupper, som icke för vårt land förut 
funnos beskrifna i lättare tillgängliga specialafhandlingar. Betydel- 
sen af detta företag är uppenbar för en hvar. Prof. AURIVILLIUS 
utarbetade den första, normerande af dessa förhandlingar, öfver 
Orthoptera, så en athandling öfver Apid@, och prof. SJÖSTEDT 
har i samma fauna beskrifvit våra Odonata. 

Ett annat betydelsefullt steg för att uppmuntra entomologiens 
studium inom vårt land togs först 1892, då major GRILL i styrel- 
sen föreslog, att ett entomologiskt stipendium måtte utdelas till nå- 
gon elev vid högre allmänt läroverk. Redan i mars följande år 
kunde ett »O. Sandahls entomologiska vandringsstipendium» à 60 
kr. utdelas. An genom sammanskott inom Foreningen, än genom 
gåfvor till extra stipendier, än genom anslag från Föreningen kunde 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


sedan vandringsstipendier — under fyra är tvä sädana — utdelas. 
1897 skänkte major GRILL sin »Catalogus Coleopterorum» att 
försäljas till en särskild fond för detta stidendium, en fond som 
han sedan vid upprepade tillfällen ihäghommit med gäfvor. Fon- 
den växte genom gäfvor från flera hall. Prof. Lampa var dess andre 
välgörare, och direktör HOoLMERZ, i viss mån äfven undertecknad 
m. fl. hafva lämnat bidrag till densamma. Föreningen har 1899 
tillskjutit 250 kr, och 1903 kunde af fondens räntemedel 
för första gången ett stipendiat à 60 kr. utdelas. Fonden kallas 
»Grillska stipendiefonden», med tacksam hägkomst af dess upp- 
hofsman. Verkningarna af detta vårt stipendium komma, därom 
kunna vi redan vara öfvertygade, att blifva både goda och sträcka 
sig långt framåt i tiden. 

Föreningens, vi kunna med skäl säga, mycket goda blick att 
såsom en hufvudpunkt på sitt program upptaga äfven den prak- 
tiska entomologien har ock på ett synnerligen framstående sätt kom- 
mit till uttryck i dess tidskrift och öfriga tryckalster. Första början 
härtill synes hafva varit styrelsens 1886 fattade beslut att föreslå 
Föreningen tryckningen af tvenne väggplanscher ötver sädesslagens 
skadeinsekter och att anskaffa och utdela typsamlingar af skadliga 
och nyttiga insekter, detta senare efter förslag af generalkonsul J. 
W. Smitt. Här kommo då dessa förslag ej till utförande, men vi 
hafva nyss hört, hurusom nämnde förslagsställare var minnesgod. 
Ar 1890 beslöts söka ett statsanslag à 1,000 kr. » Till Entomologisk 
Tidskrift för att i densamma upptaga praktiskt entomologiska upp- 
satser.» Saken vann som bekant ett mycket välvilligt mottagande 
af Statsmakterna. Allt från och med 1891 har Föreningen upp- 
burit ärsanslag 4 samma summa, och följden har blifvit våra » Upp- 
satser i praktisk entomologi», om hvilka vi tro oss kunna hoppas, 
att de till gagnet väl motsvara de medel, som på desamma ned- 
lagts. 

De af Föreningen utgifna öfriga uppsatserna med praktiskt 
innehåll hafva genom författaren professor Lampas praktiska syn 
på saken och osparda möda ej blott varit till stort gagn utan ock 
tillfört Föreningen goda ekonomiska fördelar. Att äfven af andra 
Föreningsmedlemmar särskildt tryckta värdefulla praktiskt ento- 
mologiska athandlingar föreligga, känna vi. 

Med största tillfredsställelse kan Föreningen tänka på den del, 
hon haft i tillkomsten och utvecklingen af Statens Entomologiska 
Anstalt. Som vi minnas, tillsattes 1891 en af professorerna SANDAHL, 
AURIVILLIUS Och JACOB ERIKSSON samt major GRILL och direktör 
HOLMERZ bestående kommitté för att utarbeta förslag till en prak- 
tisk entomologisk anstalt. Landtbruksakademien och hushållnings- 
sällskapens ombud togo 1893 upp denna sak; vår Förening kunde 
i en skrifvelse förklara sin anslutning till Akademiens förslag. För- 


\ 

TRYBOM: ENT. FÖREN. TJUGOFEMÄRSFEST DEN 14 DEC. 1905. 79 
eningsmedlemmar verkade ock enskildt synnerligen kraftigt och 
framgångsrikt för saken. Visserligen föll ett i motionsväg 1895 i 
Riksdagen af doktor C. NYsTRÖM och kontraktsprosten REDELIUS 
framställdt förslag, men Föreningen uppvaktade samma år genom 
sin ordförande dåvarande civilministern; förslag om försöksanstalten 
framkom i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1896 års Rikssdag, 
och samma år vid sitt februarisammanträde kunde Ent. Föreningen 
jubla öfver den framgång, saken då hade fått i riksdagen. Pa sitt 
sammanträde i sept. samma år godkände Ent. Föreningens styrelse 
ett inom styrelsen uppgjordt förslag till instruktion för den ento- 
mologiska försöksanstalten. Ritningar till samma anstalt utarbetades 
af Föreningens sekreterare; föreståndare blef vår LAMPA, och arbe- 
tet mellan Föreningen och Anstalten har sedan, som vi alla så väl 
känna, icke blott ländt dem bäda till gagn och heder, utan ock 
Föreningsmedlemmarne till synnerlig glädje. Bland annat har det 
ju varit till Anstalten, som Föreningen sedan ofta fått ställa sin 
vårutflykt, och där, tack vare föreståndaren, njutit vårfröjd. 


Rörande Föreningens nu synnerligen värdefulla och rikhaltiga 
bibliotek kommer dess högt förtjänstfulle vårdare prof. AURIVILLIUS 
att till vår tidskrift lämna en särskild redogörelse. 


Intresset för och välviljan mot vår förening har äfven fått ett 
högt talande bevis genom de delvis synnerligen värdefulla gäfvor 
af insektsamlingar, som skänkts till Föreningen; så af hennes förste 
ordförande prof. SANDAHL, först valde hedersledamot statsrådet 
FAHRÆUS, doktor P. A. EDGREN m. fl. Dä emellertid dessa sam- 
lingar kräfde ej blott särskild vård utan ock lokal, hvartill Före- 
ningen svårligen i längden skulle kunnat finna medel, öfverlämnades 
dess samlingar till Entomologiska Anstalten. 

Jag borde i detta sammanhang redogöra för de stora pen- 
ningegåtvor, som efter hand, och synnerligen i Föreningens första 
skede, lämnades densamma. De ädla gitvarna hafva bidragit ej 
blott till att ställa vår tidskrift utan ock Föreningens ekonomi i 
dess "helhet på säkra fötter. Emellertid får jag i detta afseende 
inskränka mig till att hänvisa till de i tidskriften år för år tryckta 
revisionsberättelserna. Nu och alltid, då dessa berättelser oss före- 
dragas, gå våra tacksamma känslor till dem, som i detta afseende 
så kraftigt stödt vår Förening. 

Till sist hafva vi att minnas, att Ent. Föreningen varit kraf- 
tig nog att väcka till lif filialer. Jag säger ordet i pluralis, ty jag 
råkar på sätt och vis hit ötver de tillfälliga afläggare, som bestått 
i särskilda afdelningar för entomologi vid naturforskaremötena. Re- 
dan för 1880 tala protokollen om åtgärder från Föreningens sida 
härför. Den 26 febr. 1898 bildade Föreningens förutvarande se- 
kreterare major GRILL »Entomologiska Föreningens Göteborgskrets», 
hvarom Föreningens protokoll från 30 april samma år innehåller 


so ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


ett officiellt tillkännagifvande. Väl är det i jan. 1903 stiftade 
Entomologiska Sällskapet i Lund» en fullkomligt själfständig före- 
ning, men sannolikt är väl dock, att vår förening stått såsom en 
förebild för detta sällskap. i 

Icke att förglömma är vidare sällskapet »Fauna», för närva- 
rande bestående af ett tjugutal medlemmar ur: Ent. Föreningen 
hvilka, utom sommartiden, samlas första torsdagen i hvarje månad,- 
hvarvid ofta ärenden förberedas och diskuteras, innan de föreläg- 
gas Föreningen. 


Mycket mer skulle vara att tillägga om Ent. Föreningens 
verksamhet under det gångna kvartsseklet, men tiden medgifver 
det ej. : 

De första 25 åren utgöra ju en afslutad, högst betydelsefull 
epok i en mans lit, så ätven i denna förenings tillvaro. Mannen 
står där stark och kraftig men ännu ung och spänstig. Sä äfven 
vår förening. Men en lång utveckling af tankar och lefnadsplaner 
liksom i gerningar ligger i framtiden. 

Entomologien såsom vetenskap — tänker nog mången — bör 
söka nya fakta, fenomen och förklaringar däraf, oberoende af 
hvart det bär. Men vår förening, därom kunna vi vara öfver- 
tygade, går den riktiga vägen, då hon i så många afseenden sätter 
sig vissa mål före, dit hon vill fram; då hon riktar en god del af 
sina sträfvanden på frågor, hvilkas lösning bringar mer allmänt och 
närmare tillhands liggande praktiskt gagn. Härigenom får hon 
styrka och kraft, hvarförutan hon kanske otta skulle stappla och 
nödgas stanna på sina mera teoretiskt vetenskapliga vägar. 

Måtte Ent. Föreningen äga bestånd in i en långt aflägsen 
framtid och alltid vid tillfällen sådana som detta med oblandad 
tillfredsställelse kunna blicka tillbaka! 


Högtidssammankomstens föredrag hölls af prof. SJÖSTEDT 
och handlade om det intresseväckande ämnet: 


De afrikanska vandringsgräshopporna, deras utveck- 
ling och biologi. 


Genom sitt massvisa uppträdande och’ den ända till hungersnöd 
framkallande förödelse de afrikanska vandringsgräshopporna ofta 
åstadkomma, hafva dessa insekter från äldsta tider ådragit sig män- 
niskans uppmärksamhet och omtalas, som bekant, redan i gamla 
testamentet. Då deras namn och det allmänna” begreppet om deras 
uppträdande sålunda för hvar och en äro välbekanta, torde ett 


°F +. 
TRYBOM: ENT. FOREN. TJUGOFEMÄRSFEST DEN I4 DEC. 1904. 81 


närmare ingående pa deras lifsforhallanden och utveckling just där- 
for mer än de flesta dylika fragor vara ägnadt att fängsla vârt 
intresse. : 

Det ligger i sakens natur, att da de trakter af den afrikanska 
kontinenten, som dessa stappdjur bebo, annu i dag i stort sedt bi- 
behallit sin kala prägel och endast i mindre utsträckning omvand- 
lats till odlad terräng, betingelserna för dem äfven fortfarande 
i hufvudsak äro de samma som förr, och deras skaror ännu periodvis 
uttöra sitt förödande verk. I Atrika — de förekomma äfven i de 
öfriga världsdelarne — ha de pä senare tiden väckt uppmärksam- 
het genom de i tyska Ostafrika 1894—95 gjorda invasionerna, 
som bragt förmögna jordbrukare till tiggarstafven och spridt tryc- 
kande hungersnöd bland den fattigare befolkningen. Så här lyder 
t. ex., enligt Dr SANDER, som utförligt skildrat detta ämne, ett 
bref från dessa trakter 1895, hvilket i all sin enkelhet träffande skild- 
rar den djupa nedslagenheten bland den åkerbrukande befolkningen 
i ett af gräshopporna ödelagdt område: 


» Under hela året voro gräshopporna allmänna i Pangani. 
Särskildt i december kommo stora svärmar, så att himlen skymdes 
af dem såsom af svarta moln. Gräshopporna hafva uppätit allt, 
som växer på marken framför allt lins, ärter och bananer. Då 
vi på detta sätt ha förlorat hela skörden, äro vi i ett olyckligt 
läge. Alla araber och suaheli, som äga jord, klaga öfver de 
dåliga tiderna. Det fordras år för att godtgôra, hvad gräshop- 
porna nu anstiftat. För det första måste vi omgräfva hela landet, 
ty gräshopporna ha uppätit allt till roten. Vidare måste vi åter 
köpa utsäde, och det kostar mycket pänningar, och slutligen 
måste vi taga våra förnödenheter från köpmännen, ty vi hafva 
ingenting att lefva af. Allt arbete har varit förgäfves. Våra största 
egendomsägare ha lämnat sina landtställen i Kofkof, Manja och 
Pombve och bo nu i staden Pangani, under det att deras fält 
ligga öde. Hvar och en af dem har dessutom hundratals arbetare 
att föda. Under närmaste tiden är ej att tänka på något aftagande 
af djuren, Jag säger Er, vi kunna, då en svärm kommer, ofta knappt 
se solen. Gräshopporna äro förfärligt glupska; Ni kan ej göra Er 
en föreställning därom. En europé hade på sin gård i Pangani 
i solen utlagt bomull och kaffe till torkning; då han sedan kom 
för att se till det, hade gräshopporna uppätit t. o. m. de täcken, 
hvarpå det låg. Vi undra på, att vi ännu ha turbanen i behåll, 
och att den ej redan vandrat i magen på dessa kreatur.» 

Men vandringsgräshopporna omfatta icke blott en utan många 
arter, i Afrika tillhörande tre olika familjer, och finnas där å lämp- 
lig lokal i hela världsdelen från norr till söder, om de ock äro 
mer utbredda i de subtropiska delarne. Den i bibeln omtalade 
»egyptiska» gräshoppan (Schistocerca peregrina) är en bland 


Entomol. Tidskr.. Arg. 26, H. 2. (1905). 6 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


de största, 7-—8 cm. lång, med fläckiga vingar, och utbreder sig 
österut ända till Ostindien, åt väster till Nord- och Sydamerika; i 
Afrika har den sin hufvudsakliga utbredning mellan Röda hafvet 
och Atlanten samt nedåt Senegal. 

Kanske mest hemsökta af dessa djur (Pachytylus-arter) äro 
de ödsliga vidderna i sydväst där kriget nu pågår, vidare i söder, 
öster och norr, under det att det västafrikanska skogsområdet genom 
sin natur är mer befriadt från dem. Som stäppdjur älska dessa 
insekter i allmänhet torr terräng, delvis beväxt med lågt gräs, örter 
och spridda buskar, och sådana uppsöka de isynnerhet för äggens 
läggning. Det är ej blott såsom bevingade, dessa djur företaga 
sina beryktade vandringar utan äfven såsom flygförmåga saknande 
larver och under olika tider för olika ändamål. De benämnas 
»modersvärmar», då de äro på väg att uppsöka platser för ägg- 
läggningen, »vintersvärmar», då de uppsöka vinterkvarter och »nä- 
ringssökande svärmar», då de blott äro på vandring för att nå bättre 
näringsplatser. 

Vi vilja nu i korta drag följa insekten i dess utveckling börjande 
med äggläggningen. Då denna är förestående, rör sig honan oroligt 
hit och dit på marken, undersöker jorden med spetsen af abdomen 
stickande här och hvar för att finna någon lämplig plats. Torr men 
ganska fast sandjord, gärna beväxt med glest -lågt gräs, som 
genast lämnar de kläckta larverna föda, väljes härtill med förkärlek, 
och då en gynnsam plats funnits, skrider hon till verket, borrande 
en för äggen afsedd håla. Härvid tjäna de i spetsen at abdomen 
varande klaffarne som verktyg, i det de slutna som en yxa huggas 
i marken för att därpå utspärras, hopträngande marken och for- 
mande gångens fasta sidor. Redan på få minuter kan hålan ha 
nått det bestämda djupet motsvarande abdomens utdragna längd. 
Riktad snedt framåt är gången nedåt något bredare och afrundad, 
under det att den öfre delen afsmalnar mot öppningen. Därpå är 
allt i ordning att mottaga äggen, men innan dessa läggas, öfvergjutes 
hålans nedre del med en skumliknande brun vätska, hvaraf slut- 
ligen abdomens hela nedre del är omgifven; ett ägg framprässas, 
placeras med hjälp af vissa abdominalbihang bland skummet, hvarpå 
nya ägg folja för att symetriskt placeras, ordnade i fyra rader, alla 
omgifna af den bruna vätskan, som, då de 20—-50 äggen blifvit 
lagda, vidare utgjutes öfver det hela och skyddande fyller gångens 
halslika öfre del. Nämnda i luften poröst stelnande vätska är af 
stor betydelse; svärgenomtränglig för fukt, skyddar den de i 
jorden liggande äggen för mögel samtidigt med att den sedermera 
underlättar de små larvernas uppträngande till jordytan, då de lät- 
tare taga sig fram genom den än genom jorden. 


Äggen själtva äro omkring 3 mm. långa — olika fôr skilda 
arter — med svag böjning, ytan är fint nättormigt upphöjd; de 


& / 
LS 


TRYPROM: ENT. FÖREN. TJUGOFEMÄRSTEST DEN 14 DEC. 1904. 83 


äro ordnade i de fyra raderna så, att de yttre på ryggsidan något 
böja sig öfver de andra, Slutligen är proceduren efter 2—5 tim- 
mar öfver, honan täcker med sand gångens mynning och begifver sig 
därifrån för att efter en vecka på samma sätt lägga en ny sådan 
ägghög och sedermera kanske en tredje. I jorden ligga äggen en 
längre eller kortare tid — i regnlösa trakter stundom flera år -- 
och först då ett uppfriskande regn uppmjukar den torra marken om- 
gifvande dem med en varm fuktighet, få de impuls till vidare ut- 
veckling, det under tiden mognade embryot spränger det yttre 
äggskalet och höljd i en genomskinlig tunn säck (amnion) börjar 
den lille nyfödde världsborgaren sin första kamp i lifvet, den att 
från sin cell i jorden nå den lifgifvande solen. Men detta är ingen 
lätt sak och tar ofta flera dagar. Dålarven kommit upp, skall äfven 
amnion sprängas, för attlarven skall blitva fri, och härtill har denne 
ett eget organ, som likt en blåsa skjuter fram mellan nacken och pro- 
thorax och allt mer fyllande sig med i densamma inspärrad kropps- 
vätska genom sitt tryck kommer amnion att brista. Äfven på larvens 
färd upp till ljuset är denna utskjutbara blåsa till hjälp, stödjande 
under arbetet genom jorden. Vägen tages ofta genom den sträng 
af stelnadt sekret, hvarmed honan fyllt ägghålans hals, och hvari 
mindre hinder möter än i den omgifvande marken. Skulle amnion 
gå sönder, medan larven är i jorden, upphör med ens förmågan 
till vidare framträngande, och larven är dömd till undergång. Ändt- 
ligen har den lilla varelsen efter kanske flera dagar kämpat sig fram 
den besvärliga vägen af några centimeter och omstrålas af det 
lifvande ljuset. Men nu äro krafterna uttömda, och under en stund 
blir han liggande orörlig i sin säck för att dock snart med nack- 
blåsans hjälp komma äfven detta hölje att brista, därvid nående 


sitt första stora mål — frihet. Inom kort söker han sig om efter 
föda, och naturen har härvid varit honom gurstig. Samma kraft — 
det varma, upplifvande regnet — som kom de i den torra jorden 


liggande äggen och kläckas, har äfven kommit marken att täckas 
af en saftig matta af uppspirande gräs och örter, och så ser sig 
den späda larven med ens försatt till dukade bord, dignande 
af säsongens sista och läckraste rätter. Den först ljusa larven 
mörknar snart och genomgår under sin utveckling fyra stadier utan 
flygförmåga för att först vid det femte framträda som utbildad in- 
sekt. med kraftiga, stora vingar. Hvarje hudömsning är en kritisk 
period i insektens lif, mängahanda fiender lura da-pa den hjälplösa 
varelsen icke minst hans egna kamrater, som med begärlighet fråssa 
på den sönderslitne medbrodern. 


Under det första stadiet hålla sig de unga larverna tillsam- 
mans i små troppar, motsvarande det antal, som framkommit från 
i hvarandras närhet lagda ägg. Ömtåliga för köld samla de sig 
om natten i hopar kring örter o. dyl., gömma sig vid dåligt väder 


04 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


under jordklimpar, löf m. m. och förbises dä lätt. Knappt har 


dock solen spridt ljus öfver trakten, fôrr än de äter visa sig, ätande 
af den omgifvande grônskan. Med andra stadiet blifva de lifligare, 
skarorna tillvixa genom tropparnes sammanslagning och kunna 
redan nu vara oerhörda, hungern tilltager, och hvad som förut 
ofta försmätts, blir dem nu en välkommen föda. Dock ty de sig nu fort- 
farande under natten gärna tillsamman för ömsesidigt skydd. Med 
tredje stadiet inträffar en stor förändring, i det att larverna efter 
att hafva sköflat allt kring sig börja sina beryktade vandringar, 
som vidare fortsättas under det fjärde. Ännu utan flygförmåga 
tåga de fram halft hoppande, halft löpande. Tåget rör sig med 
en hastighet af ända till 1,7 kilom. i timman, under ogynnsamma 
förhållanden åtminstone 3,; km. om dagen. 


Det är förnämligast under de heta timmarne på dagen de äro 
i rörelse, och skarorna kunna nu täcka hela mils ytor; de äro på 
sina ställen hopade i flera tums lager öfver hvarandra och lämna 
efter sig ett kalt, öde land, den nakna marken. Plågade af hunger 
äta de ej blott verkliga födoämnen, gräs, blad och dylikt utan 
angripa nästan allt, hvad deras käkar kunna krossa: bark, hudar, 
gamla skor, filtar, gardiner, täcken o. s. v. samt till icke ringa grad 
sina egna svagare kamrater. 


Det är synnerligen terrängens beskaffenhet, temperatur och-ljus 
samt larvernas storlek, som inverka på dessa tågs hastighet. Ju 
ödsligare det land är, som larverna ha att passera, ju hastigare 
påskynda de marschen för att uppnå bättre trakter samtidigt med, 
att de med större lätthet förflytta sig. Varmt och soligt väder gor 
dem därvid lifligare och mer begifna att hastigt röra sig, och deras 
större utveckling gör det mekaniskt möjligt att hastigare förflytta 
sig. Deras förmåga att uppspåra föda är dock ej stor, och de 
passera stundom helt nära frodiga fält för att, då sådana sedan 
af en händelse komma i deras väg, med glupskhet kasta sig öfver dem. 

Slutligen är larven färdig för sin sista förvandling, till be- 
vingad insekt, och uppsöker i känslan af den fara han härun- 
der är utsatt för, ej minst från de omgifvande kamraterna, en 
skyddad plats, vanligen uppkrupen på något utskjutande föremål, 
detta äfven för att vingarne skola fritt kunna utveckla sig; och så 
en vacker morgon vid frisk bris höja de sig i ständigt växande 
skaror, kretsa kring i luften, stiga allt högre och styra så bort 
från sin fosterbygd för att aldrig mer återse den. 

Som nämndt hafva gräshoppornas vandringar under olika för- 
hållanden olika karaktär, hafva sin grund i olika förutsättningar 
och åsyfta olika mål. De skaror, som nu gifva sig af, och hvilkas 
tåg tagit sin egentliga början vid äggens kläckningsplatser och in- 
ledts med de ännu ej flygkunnige larvernas allt mer sig förenade 
skaror, kallas »vintersvärmar», och färden gäller uppsökande af 


PRE 
A puree nl iR, + me Nie 


\ 

TRYBOM: ENT. FOREN. TJUGOFEMARSFEST DEN 14 DEC. 1904. 85 
lämplig terräng för öfvervintring, dä de utbildade insekterna ännu 
ej på 9 månader äro mogna till fortplantning. Dessa vintertäg, 
som således bestå af yngre, ännu ej könsmogna djur, då de gamla 
efter äggläggningen dött, röra sig utan brådska, i början hit och 
dit. Framkomna till de torra trakter, de välja till vinterkvarter, 
hopa de sig här i oerhörda massor och ligga otta i fotdjupa högar. 
De intaga nu ringa föda och äro föga rörliga. Till vinterkvarter 
välja de torra grässlätter omväxlande med buskager och lägre träd. 
I Sydafrika öfvervintra de i buskageartad terräng ofta i sådana 
massor, att människor ej kunna intränga bland dem. 

En vida större liflighet råder, då de sedan vid tiden mot ägg- 
läggningen bryta upp för att som »modersvärmar» uppsöka de ofta 
på ofantliga afständ belägna äggläggningsplatserna. De i Algier 
inträngande skarorna hafva sålunda sitt vinterkvarter söder om 
Sahara och behöfva 2—21/, månader för att nå detsamma. Man 
har i Amerika följt sådana svärmar och funnit dem tillryggalägga 
150 geografiska mil på 6 veckor. De kunna hafva en utsträck- 
ning af flera mil, ett djup af 40 meter och höja sig 100 meter och 
mer i luften. »Modersvärmarne» ha den största uthälligheten och 
kunna flyga hela dagen utan hvila. Det ligger i sakens natur, att 
talrika varelser skola förfölja dessa tåg och nära sig at gräshop- 
porna. Från människan, de infödde, som i stor utsträckning fångar, 
rostar och förtär dem, och ned till de minsta parasiter arbetar en 
hel skara på djurens decimering; talrika fåglar förtära dem med 
begärlighet så äfven de flesta däggdjur ej minst den tama boskapen, 
hästar och svin, fiskarfolket använder dem till agn och jordbruka- 
ren till markens gödning. Men denne senare, som stundom ruineras 
af deras glupskhet, kan efter deras framfart se värdefullare växter 
spira upp, där de dragit fram, och somliga herdar vilja af denna orsak 
ej deltaga i kampen mot gräshopporna, emedan »de äro så nyttiga». 

I Sydafrika finnes ett af alla får- och getvaktare illa anskrif- 
vet stickgräs, som gärna förtäres af gräshopporna, och på sina 
ställen af de anryckande skarorna så till roten uppätes, att det 
följande år ej går till, utan lämnar plats för värdefullare bete. 

Det är att vänta, att med tilltagande odling dessa djurs eko- 
nomiska betydelse blir allt större. Torra gräsvidder komma i 
denna världsdel att finnas i oöfverskådliga tider framåt, och med 
odlingen kunna de framryckande skarorna under sina tåg finna 
riklig och omtyckt föda för kraftig och utbredd förökning. 


Festens högtidstal vid den efter själfva sammanträdet 
följande supén hölls af ordföranden prof. AURIVILLIUS, som 
härvid framhöll det viktigaste af hvad Föreningen uträttat, 
talade för minnet af de hädangångne, som stått i spetsen 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


bland hennes ledande män, och utbragte den af alla närva- 
rande med varma känslor omfattade skålen för Entomologiska 
Föreningens framtid. 

Följande hälsningstelegram, som ankommit från vidt skilda 
håll, upplästes af sekreteraren, hvilken utbragte en skål för 
Föreningens alla frånvarande medlemmar: 


Sundsvall. »De bästa välönskningar för den tjugofem- 
åriga föreningen och dess framtida blomstring! 
ADLERZ, 


Ljung. »Pä kvartsekeldagen sändas vürdsamma häls- 
ningar till morföräldrarnas gamla vänner! 
Oscar BAER.» 


Lund. »Entomologiska Sällskapet i Lund. sänder pa 
tjugofemarsdagen de basta välönskningar om fortsatt fram- 
gängsrik verksamhet! BENGTSSON |, 

ordförande.» 

Göteborg. »Med glädje biickande tillbaka pâ Entomolo- 
giska Föreningens tjugofemäriga, för hela landet gagnande 
verksamhet, tillönskar. jag förtröstansfullt densamma fortfa- 
rande framgäng i sina välsignelsebringande sträfvanden! 

CLAES GRILL.» 

Borås. »Vivat, vigeat, floreat Societas entomologica! 

NEUMAN.» 

Helsingfors. »Härvarande finska medlemmar sända hjärt- 
liga hälsningar till märkesdagen! 

NORDENSKIÖLD, POPPIUS, 
SILFVENIUS, JÄRVI, AXELSON, 
FEDERLEY, ELFvING, LUTHER, 

Enzıo REUTER.» 

Helsingfors. »Hindrad 'närvara önskar hjärtligt För- 
eningen, som frän sin stiftelse stätt mig sa nära, läng fram- 
gängsrik verksamhet! Lefve vär präktiga vetenskap! Vae 
obnoxiis! Ono REUTER.» 

Helsingfors. »I välgängsönskningarna i anledning af 
dagens betydelse förenar sig af fullaste hjärta 

JOHN SAHLBERG!» 


\ 

TRYBOM: ENT. FÖREN. TJUGOFEMÄRSFEST DEN I4 DEC: 1904: 87 

Kristiania. »Vivat Societas entomologica! Collegis om- 
nibus hodie collectis plurimam salutem dico. 

SCHOYEN. » 

Göteborg. »Till Föreningens Kkvartsekel bringas mina 
bästa Iyckönskningar. Vivat, crescat, floreat. 

SANDIN. » 

Helsingfors. »Emottag varma, broderliga lyckönskningar 
till qvartsekelsjubileet! Lifskraftig och framgångsrik blifve 
allt framgent Eder verksamhet! Gemensamma mål förene 
städse nordens forskare! 

Societas pro Fauna et Flora fennica 
genom PALMEN. 

Upsala. »Samlade i gladt lag på KortHorrs Granbacken 
hälsa vi entomologerna och tömma en bägare för Föreningens 
framtida väl. Länge lefve Entomologiska Föreningen! Hurra! 

TULLBERG, WIRÉN, ÖSTERGREN, KOLTHOFF.> 

Malmö. »Entomologiska föreningen, dess styrelse och 
ärade ordförande bringar jag min hyllning och helsning på 
högtidsdagen! WERMELIN. » 

Ronneby. »Varmaste lyckönskningar till Entomologiska 
föreningen pä högtidsdagen och välönskningar till en läng och 
lika lycklig framtid! WESTERLUND. » 

Norrköping. »Till samtliga medlemmar af Entomolo- 
giska föreningen, i dag samlade till firande af dess tjugofem- 
års jubileum, sändes härmed min hjärtliga hälsning! 

JOHN AGARDH WESTERLUND.» 

Helsingborg. »Hindrad att deltaga i högtidsfesten sänder 


jag Föreningen min varmaste välönskan om lyckosam framtid! 
VETTERHALL.» 


Under det efter supen följande »nachspielet» förevisade 
fil. kand. Ars. TULLGREN ett af artisten Exsrom och honom 
ritadt festnummer af Föreningens tidskrift i mycket stort 
format och innehällande »lindrigt» Karrikerade och i karakte- 
ristisk sysselsättning framställda föreningsmedlemmar. Denna 
förevisning mottogs med mycket bifall och stor munterhet. 


Filip Trybom. 


88 


JENNY SANDAHL. 


/ 


Den 1 Juni förflutna ar bortgick med déden genom lunginflammation 
professorskan JENNY SANDAHL, hedersledamot af andra klassen i Entomo- 
logiska Föreningen sedan 1894. Hvarje i Stockholm boende ledamot hade 
under Föreningens första och bekymmersammaste tid tillfälle att bevittna 
hennes stora välvilja mot Föreningen, främst hennes obegränsade gästfrihet, och 
få en inblick i, huru hon städse var sin man, Föreningens förste ordförande, be- 
hjälplig vid hans många åligganden i Föreningens tjänst, särskildt under 
hans senaste år, då krafterna började svika; och alla skola lätt förstå de 
varma känslor, hvarmed hennes minne bevaras af alla dem, som härunder 
hade glädjen att närmare lära känna hennes hjärtevinnande person. 

JENNY MAGDALENA FREDRIKA Huss, född den 26 juli 1832 i Marie- 
stad, var dotter till provincialläkaren JoH. AXEL Huss och hans muka MALIN 
OLDENBURG. Vid 17 år af en äldre tante, enkefru RATH, erbjuden ett hem 
hos denna i Stockholm, stiftade hon där genom sin barndomsvän fru SVANSTRÖM, 
född LAMPA, bekantskap med dennas släkting OSKAR SANDAHL och ingick 
med honom äktenskap den 13 juli 1854. På våren r856 var fru S. sin make 
följaktig på dennes första färd till Egypten, dit han begaf sig att söka bot 
för sin börjande lungtuberkulos. Senare tider var familjen bosatt på Stäket, 
där professor S. 1894 afled. 

Under de sista åren plågad af reumatism förde hon dock ett verk- 
samt lif under uppoffrande ömhet och kärlek för barn och barnbarn. Det är 
ej många, som gått ur tiden så aktade och älskade som fru S.; hon var ej 
blott för sin sjuklige make den ömmaste och-mest själfuppoffrande värdarinna, 
utan i hela hennes lif framträdde detta älskliga drag att hjälpa och lycklig- 
göra andra. Af makarnes båda döttrar är den äldre, ANNA, gift med general- 
stabschefen friherre AXEL RAPPE, den yngre, MARIA, med musikhandlaren G. 


BEER. En broder till fru S. är Faunas mångårige ledamot, redaktören för 
Svensk Musiktidning FRANS Huss. 


Red. 


SVENSK INSEKTFAUNA. 


11. 


ELFTE ORDNINGEN. 
TVÄVINGAR. DIPTERA. 


Tvävingarna utgöra en mycket artrik men tämligen lik- 
artadt organiserad insektsordning. I Sverige torde öfver 3,000 
arter vara bekanta. 

Hufvudet är mycket rörligt, försedt med stora facettögon, 
ofta äfven med punktögon. Antennerna äro af växlande be- 
skaffenhet. Mundelarna äro sugande och ofta äfven 
stickande. Hufvudsakligen af underläppen bildas ett ränn- 
formadt sugrör, i hvilket de öfriga mundelarna, hos former 
där sådana finnas, ligga inneslutna, bildande fina stickborst. 

Mellankroppens tre leder äro sammansmälta med hvar- 
andra till en ryggsköld. Stundom antyda tvärfåror, hvar sam- 
mansmältningen ägt rum. Mellan vingarnas bas finnes en 
kullrig, tresidig eller halfmånformig bildning, som kallas sku- 
tellen. Vingarna äro två, hinnaktiga, motsvarande öfriga 
insekters främre par. Det bakre paret har hos tvåvingarna 
förvandlats till de s. k. svängkolfvarna, små knopplika, 
skaftade bildningar, som sannolikt äro något slags sinnesor- 
gan. I ett fatal fall saknas vingar alldeles. 

Bakkroppen består af 9 leder, af hvilka sällan alla äro synliga. 

Tvâvingarna underga fullständig förvandling: 
Larverna äro af olika utbildning. Några äro försedda med 
tydligt hufvud; flertalet saknar hvarje antydan till sådant. 
Egentliga ben saknas hos larven och ersättas af borst eller 
borstklädda vårtor. Puppan är antingen naken eller innesluten 
inom larvhuden. Det är hufvudsakligen genom olikheter i för- 
puppningen, som tvåvingarnas båda underordningar utmärka 
sig från hvarandra. 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Nästan alla tvåvingar äro såsom fullbildade fritt lefvande, 
och de äro i allmänhet goda flygare. Endast ett fåtal till- 
bringa som stationära parasiter hela sitt lif på värddjuret. 

Litteratur. j 

J. W. MEIGEN 0. H. LoOEW, Systematische Beschreibung der bekannten 
europäischen zweiflügeligen Insekten. 10 band. Aachen o. Halle 1818— 1873, 

J. W. ZETTERSTEDT, Diptera Scandinaviæ disposita et descripta.- 14 
band. Lund 1842 —1S60. 

J. R. SCHINER, Fauna Austriaca. Die Fliegen. 2 band. Wien. 1862—1864. 

Öfversikt af underordningarna. 

I. Antenner mer än 3-ledade eller, om blott 3-ledade, med 
ändborst à tredje leden.! Hufvud utan mänfält och båg- 
söm? ofvan och pä sidorna om antennerna. — Vingar- 
nas diskfält vanligen 5—mängkantigt eller saknas. Sväng- 
kolfvar obetäckta. 1. Orthorapha. 

II. Antenner högst 3-ledade, 3:dje leden med ryggborst. Hufvud 
med mänfält ofvan antennerna. — Vingarnas diskfält van- 

i ligen snedt fyrkantigt eller saknas. Svängkolfvar mer 
eller mindre täckta af de stora fjällen under vingarna. 

2. Cyclorapha. 


l. UNDERORD. Orthorapha. 

Larver med eller utan egentligt hufvud. 

Puppan fri eller innesluten i larvhuden, som öppnar sig 
genom en T-formad spricka bakom hufvudet “eller, sällan, 
genom en tvärspricka mellan sjunde och åttonde bakkropps- 
lederna. 

ÖFVERSIKT AF GRUPPERNA. 

I. Antenner med mer än 6 leder, som med undantag af de 
två första äro mer eller mindre likformiga. Sista leden 
utan ändborst. Palper vanligen långa, 4—5-ledade. 

1. Myggor. Nemocera. 

II. Antenner sällan flerledade och då med olikartade leder, 
oftast 3-ledade; sista leden ofta med ändborst. Palper 
korta, 1—2-ledade. 2. Flugor: Brachycera. 
" Ryggborst endast hos en del Dolichopodide. 
> Mänfältet är en halfmånformig upphöjning ofvan antennerna. Denna 


begränsas stundom från pannan genom en fåra, bågsömmen, som fortsätter 
nedåt på sidorna om antennerna. 


“ Täckta hos den lilla fam. Acroceride. 


DIE-FERA: 


1. 
FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 


ORTHORAPHA. 


FÖRSTA GRUPPEN. 


MYGGOR. NEMOCERA. 


PAN: 


AF 


 EINAR WAHLGREN. 


Genom sina langa antenner, ofta langsmala vingar och 
långa ben äro hithörande former i allmänhet mer eller mindre 
mygglika. I öfrigt af- 
vika de olika afdelnin- 
garna betydligt fran 
hvarandra. 

Vidstående bild (fig. 
l) af vingen hos en 
genom sitt rika ribb- 
system utmärkt har- Fig. 1. Vinge af en harkrank (Zimnophila). 
krank (Limnophila) kan I—VII. = Férsta—sjun- b. b. = bakre basfiltet. 


tjana som exempel pa de längsribban. a. f. = analfältet. 
ribbförgreningen ien hj. r. = hjälpribban. ax.f. = axillarfaltet. 
molensinee s. c. = sucostala tvär- b. f. = bakhörnfältet. 
Po ae ribban. I, 2. = första och andra 
I sjalfva. framkan- f. r. = främre tvärribban. submarginalfältet, 
ten och ofta rundt om b.r. = bakre tvärribban. 3—7.= férsta—femte bak- 
vingen löper kantrib- f. k. = framkantfältet. kantfältet. 


ban (costalis). f. b. = främre basfältet. d. = diskfält. 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Mellan framkanten och första längsribban gär hjälprib- 
ban (auxiliaris, mediastinalis), som stundom betraktas såsom 
främre grenen af första längsribban (swbcostalis). Hjälp- 
ribban och första längsribban äro förbundna medels subco- 
Stala tväribban. Därpa följer andra längsribban (ra- 
dialis), som utgår från den första och ofta är gaffelklufven. 
Fran denna utgår i sin tur tredje langsribban (cubifalis), 
utgörande den bakersta grenen af främsta ribbstammen. Främre 
tvärribban (/ransversahs ordinarius) förbinder tredje längs- 
ribban med den fjärde längsribban (prebrachialis), som 
ofta är rikt förgrenad. Genom bakre tvärribban (#ansver- 
salis secundus) fürbindes den med femte längsribban (po- 
brachialis). Så följa sjätte längsribban (analıs) och 
sjunde längsribban (awillaris). 

De viktigaste vingfälten äro följande. 

Mellan främre längsribban och framkanten ligger fram- 
kantfältet. Viktigare dro de pa bäda sidor om fjärde 
längsribban belägna främre och bakre basfälten samt det 
där utanför liggande diskfältet. Mellan andra och tredje 
längsribborna ligger submarginalfältet; är andra längsrib- 
ban tväklufven, uppkomma två submarginalfalt. - Mellan tredje 
och femte längsribborna ligga bakkantfälten. Mellan femte 
och sjätte längsribban ligger analfältet och mellan den se- 
nare och sjunde längsribban axillarfältet. Där bakom ligger 
bakhörnfältet. 

Endast hos afdelningen Polvneura finnes sa kompliceradt 
ribbförlopp som det nu beskrifna. 


Litteratur. 
F. M. van DER Wurp, Diptera Neerlandica. Haag 1877: 


Figurerna i förevarande arbete äro till största delen hämtade ur här 
citerad litteratur. 


Öfversikt af familjerna. 

I. Mellankroppens ryggsida med tydlig, V-formad tvärsöm 
mellan vingarna. Sju längsribbor finnas. — Harkran- 
kar (Polyneura). 

A. Hjälpribban utmynnar enkel i vingens framkant eller 
är i spetsen tvågrenad, mynnande både i framkan- 
ten och i första längsribban. (Vingar saknas hos 


, 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 93 


Chionea.)  Palpernas sista led ej gisselformigt för- 
längd (und. Pedicia). 1. Limnobide. 

B. Hjälpribban utmynnar i första langsribban och är ej 
utom vid vingens bas genom nagon tvärribba für- 
bunden med vingens framkant; eller ock slutar hjalp- 
ribban med fri spets och är genom en tvärribba ett 
stycke innanför spetsen förenad med första längs- 
ribban. | 


1. Hjälpribban mynnar endast i första längsribban. 
Palpernas sista led gissellikt förlängd. 
2. Tipulidæ. 
2. Hjälpribban slutar med fri spets och är genom 
en tvärribba förbunden med första längsribban. 
Palpernas sista led ej gisselformigt förlängd. 
3. Cylindrotomida. 


Mellankroppens ryggsida vanligen utan tydlig, V-formad 
tvärsöm mellan vingarna. Om tvärsöm finnes, saknas 
6. längsribban. 

A. Vingar vanligen med talrika ribbor. Äro längsrib- 
borna fåtaliga, äro ej antennerna långa, pärlbandslika. 
Myggor (Eucephala). 

l. Vingar med talrika ribbor. Diskfält finnes eller 
"saknas. Främre tvärribban står mer eller mindre 
vinkelrätt mot längsribborna. 
a. Diskfält saknas. Punktögon saknas. 

a. Mellankropp ej framskjutande öfver huf- 
det. Alla vingribbor ungefär lika tyd- 
liga. Kantribban går rundt om hela 
vingen. 
< Vingar ej håriga eller fjälliga. 

+. Mellankropp med grund tvärfåra. 
Vinge, se fig. 43. 

4. Glansmyggor. Ptychopteride. 

++. Mellankropp utan tvärfåra. Vinge, 
se fig. 45. 5... Dixide. 

Vingar starkt häriga eller fjälliga, ät- 
minstone pä ribborna. 


** 


94 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


+. Vingar håriga eller fjälliga endast 
på ribborna. Basfälten långa, så 
att tvärribborna stå vid eller utan- 
för vingens midt. Antenner hos 
o plymformade. Ben länga, 
slanka. 
6. Egentliga myggor. Culicide. 
Vingar häriga eller fjälliga äfven 
pa själfva vingytan.  Basfält 
korta, sa att tvärribborna sta 
nära vingens bas. Antenner hos 
bäda könen pärlbandslika. Ben 
‚..kKorta. 
7. Fjärilmyggor. Psychodide. 
5. Mellankropp mer eller mindre starkt fram- 
skjutande öfver hufvudet. Vingens främre 
ribbor tydligare än de bakre. Kantrib- 
ban sträcker sig ej längs vingens bak- 
kant. Antenner hos o plymformiga. 
Vingar nakna eller häriga. 
10. Fjädermyggor. Chironomide. 
b. Diskfält finns. Punktögon finnas. 
9. Foénstermyggor. ÆAyphide. 
Vingar med fätaliga ribbor. Främre tvärribban 
oftast i spetsig vinkel mot längsribborna. Disk- 
fält saknas. 
a. Punktögon saknas. Antenner med tätt intill 
hvarandra tryckta, skifformiga leder. 
8. Knott. Simuliide. 


—|- 
——- 
i 


b. Punktögon finnas. 
a. Antenner korta med skifformiga leder. 
Ben korta, utan starkt förlängda höfter. 
Skenben utan sporrar. 
ll. Härmyggor. Dibionide. 
pP. Antenner vanligen langa med tydligt 
skilda leder. Ben vanligen med starkt 
förlängda höfter. Skenben med sporrar. 
12. Svampmyggor. Mycetoplilde. 


| EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 95 

B. Vingar med fåtaliga längsribbor, få eller inga tvär- 

ribbor och utan diskfält. Antenner långa, pärlbands- 

lika. Punktögon saknas. Höfter ej förlängda. Sken- 
ben utan sporrar. — Gallmyggor. Oligoneura. 

13. Gallmyggor. Cecidomyide. 


HARKRANKAR. Polyneura. 


Harkrankarna äro myggliknande tvävingar med mycket 
långa, smala, bräckliga ben. Några arter äro några få mm. 
långa, andra äro de största bland våra tvåvingade insekter. 
Vingens byggnad framgår af figurerna. 

Larverna hafva ofullständigt hufvud men utbildade, bitande 
käkar. 

Litteratur, 

R. OSTEN-SACKEN. Monographs of the Diptera of North America. Part 
IV: Smithsonian Miscellaneous Collections 219. 1869. 

H. D. J. WALLENGREN. Revision af Skandinaviens Tipulide, Ent. 
Tidskr. 1881—82. 

G. H. VERRALL. List of British Tipulidæ. The Entomol. Monthly 
Magazine 1886—88. 


I. Fam. Limnobiidæ. 


Öfversikt af underfamiljerna. 


I. Andra längsribban enkel (= 1 submarginalfält). 


A. Antenner 14-ledade. l. Linmobtine. 

B. Antenner 16-ledade. 2. Ramphidine. 
Il. Andra längsribban gaffelgrenad (= 2 submarginalfält). 

A. Skenben utan ändsporrar. 3. Eriopterine. 


B. Skenben med ändsporrar. 

l. Tvarribban mellan hjälpribban och första längs- 
ribban star utanför andra längsribbans ursprung. 
a. Antenner 16-ledade. 4, Trichocerine. 
b. Antenner 6—10-ledade. 5. Anisomerine. 
Tvärribban mellan hjälpribban och första längs- 
ribban stär innanför andra längsribbans ursprung. 

6. Pedicinæ. 


No 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


1. Underfam. Linmobiinæ. 


Öfversikt af släktena. 


I. Sjätte och sjunde längsribborna ej förbundna med en 
tvärribba. 
A. Antenner enkla. 

a. Hjälpribban förbunden med första längsribban in- 
nanför eller midt för, sällan något utanför andra 
längsribbans ursprung. Hanens griptång består 
af två »köttiga» flikar. 1. Dicranomyia. 

b. Hjälpribban förbunden med första längsribban 
mer eller mindre långt utanför andra längsrib- 
bans ursprung. Hanens griptång består af två 


hornartade skänklar. ; 3. Limnobia. 

B. Antennerna kamlika (5) eller enkla med skaftade 
leder. 2. Rhipidia. 

II. Sjätte och sjunde längsribborna förbundna med en tvär- 
ribba. 4. Discobola. 


1. Sikt. Dicranomyia STEPH. 


EN Medelstora till smä arter med matta 
>= es _Z x färger. Vingarna vanligen ofläckade. Vinge, 


; > se figs 2: 


Fig. 2. Vinge af Larverna till vissa arter äro funna i multnande 


Dicranomyia modesta. tra. 


Artôfversikt. 


I. Hjälpribban mynnar ett stycke utanför andra längsribbans ursprung. 
A. Vingytan, särskildt utanför tvärribborna starkt hårig. 
+ 1. D. pilipennis. 
B. Vingar blott pa ribborna svagt håriga. 2. D. meridiana. 
II. Hjälpribban mynnar midt för eller innanför andra längsribbans ursprung. 
A. Hjälpribban mynnar ungefär midt för andra längsribbans ursprung. 
I. Vingar (utom vingmärket) med en eller flera mörka fläckar eller 
punkter. 
a. Ryggsköld rostgul. 3. D. dumetorum. 
b. Ryggsköld grä-gräbrun-svart. 
«@. Vingar med 3—4 bruna fläckar (vingmärket inberäknadt) 
i framkanten. 


Re 
EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I;.I. 97 


+ Bakre tvärribban ej längre innanför diskfältet än dess 
halfva längd. Vingar gråaktiga. 

+ Vingar med fläckar i bakkanten vid ribbornas 

spetsar. 4. D. consimilis. 

TT. Vingar utan fläckar i bakkanten. 5. D. didyma. 

++ Bakre tvärribban fäst längre in. Vingar rent hvita. 

+. Framkantfläckar skarpa och tydliga. Vinglängd 

9, vingbredd 2 mm. 6. D. decora. 

++. Framkantfläckar mattare. Vinglängd 8, ving- 

bredd I,, mm. 7..D. tenuipes. 

8. Vingar med en brun punkt i midten af vingens fram- 

kant pä tvärribban mellan hjälpribban och första längs- 

ribban, en brun punkt på andra längsribbans bas samt 


brunt vingmärke. 8. D. chorea. 


to 


Vingar utan bruna fläckar eller punkter (utom vingmärket); ät- 
minstone ej nagon mérk punkt pa tvärribban i midten af vingens 
framkant. | 
a. Ryggsköld ej glänsande svart. 

@. Ryggsköld gulaktig. 

*,  Antennernas yttre hälft med långsträckta leder, bä- 
rande hår tre gånger så långa som ledernas längd. 
| 9. D. modesta. 

++ Antennleder ej långsträckta, deras hår högst två gånger 
ledernas längd. 
T- Ryggsköld gul utan längsband. Bakkropp gul. 

Lär helt gula. 10: D. maris. 

Ryggsköld brungul med längsband. - Bakkropp 


| 
ES 


brungul. Lar bruna med mörkare spets. Ving- 
ribbor tydliga, mörka. 11. D. autumnatts. 

8. Ryggsköld gråaktig. 
*, Vingmärke fyrsidigt, mörkt. x x 
+. Ryggsköld med tre mer “eller mindre samman- 
flytande längsband; bakkropp gråaktig eller mörk- 
brun. 12. D. murina. 


Ryggsköld med ett längre och tvä kortare mörka 


ate 
ot 
+ 


längsband; bakkropp blekgul med bred brun 
rygglinje. 13. D. stematica. 
**, Vingmärke otydligt. 
+. Tvärribban genom vingmärket förmörkad. 
T4. DS Grsts. 
+. Tvärribban genom vingmärket ej mörk. 
15. À. Ahyalinata, 
b. Ryggsköld glänsande svart. 17. D. morio. 
B. Hjälpribban utmynnar sä längt utanför andra längsribbans ursprung 
som afständet mellan denna punkt och första längsribbans spets. 


Diskfält öppet. 16. D. aperta. 


Entomol. Tidskr. Årg. 26. H. 2, (1905). 7 


QI 


9. 


10. 
11. 
12. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


D. pilipennis Ess. Ryggsköld mörkbrun med otydliga 
längsband. Bakkropp mörkbrun. Vingar gräaktiga. Längd 


6—7 mm. — Smal. s. 

D. meridiana Srxc. Gulbrun. ea — Ög. Mes 
D). dumetorum Meic. Ryggsköld rostgul med 3 boda 
längslinjer, som dock ofta äro otydliga. Bakkropp med 
bruna tvärband. Panna silfverhvit. Vingar med en brun 
punkt vid midten af framkanten och brunt vingmärke; 
tvärribbor brunskuggade. Längd 7—9 mm. — S. Sv. 
(58). 

D. consimilis Zeıt. Ryggsköld med tre breda, sam- 
manflytande langsband. Vingar töckniga. Alla ribbor 
skuggade. Ben mörkbruna, lären bredt ljusa vid basen. 
Längd omkr. 9 mm. — Sk.—Lpl. : (6—9), 

D. didyma Mesıc. Tämligen lik föregående. Fläckarna 
i vingens framkant mindre. Vingens spets förmörkad. 
Ben ljusgula utom lårens spets.” Längd 7 mm. — S. 
SV : 

D. decora Svc. Ryggsköld med tre tydliga längsband. 
Ben gulhvita med lärets spets mörk. Längd som före- 
gaende. — Sk.—Lpl. 

D. tenuipes Zxrr. Mycket lik-föregäende men vingarnas 
teckning mattare, sa att framkantsflackarna ej aro skarpt 
begränsade. Längd 6 mm. — Sk.—Lpl.; s 

D. chorea Wien. Ryggsköld ofvan brun, på sidorna mer 
eller “mindre gulaktig. Ben brunaktiga, lären gula med 
svart spets. Tvärribbor något skuggade. Vingspets klar. 


. Längd 6—9 mm. — Sk.—Jämtl. (6—9). 5 


D. modesta Wiep. Mellankropp ofvan rostgul, pa si- 
dorna- ljusare. Bakkropp gul. Ben ljusa. Längd 6—7 
mm. Sk.—Lpl. (7—10); a. ; 
D. mitis. MEG.  Längd 4 mm. — Og. (7) s. 

D. autumnalis Srxc. Längd 8 mm. — Okt. — S. Sv. 
D. murina Zxrr. Gra. Ryggsköld med 3 mörka längs- 


band. Ben mörka, lårens bas gul. Längd 7 mm. — - 


Lpl., Jämtl., ‘Smal. (8). 


*) Siffrorna inom parentes angifva mänaderna för flygtiden. 


f Ar 
ONE 


© 


AN 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSERTFTAUNA, XI‘, 1:11. 99 


13. D. stigmatica Mric. Längd som föregående. — Sk. (8). 

14 D. tristis ScHumm. Mellankropp grå med tre breda, bruna 
ryggband. Bakkropp mörkbrun. Vingar med brun punkt 
vid andra längsribbans ursprung och svagt brunt ving- 
märke. Ben mörka. Längd omkring 8 mm. — Sk.— 
Jämtl: =); s. 

15. D. hyalinata Zerr. Skiljes fran föregående utom genom 
hvad i üfversikten säges därigenom, att vingbasens tvär- 
ribba ej alls är förmörkad, hvilket den ar hos fristis. — 
Og.—Jamtl. (7—8); s. 

16. D aperta Water. (delvis hyalinata +). Ryggsköld gra- 
brun med tre bruna längsband. Mallankroppens sidor grå. 
Bakkropp mörk. Ben 6fvervagande mörka. Vingmärke 
blekt, otydligt. Längd 5 mm. Og., Gotl. 

17. À). morio Fasr. Glänsande svart; pannan och mellan- 
kroppens sidor silfverglänsande.  Bakkropp svartbrun, 
stundom med gula tvärband. Längd 5—6,; mm. Sk.— 
Ep): 


2, Sikt. Rhipidia Meic. 


Medelstora arter med mer eller min- __# 
FRE as 


dre fläckiga vingar. Vinge, se fig. 3. Se 
Larverna lefva i spillning eller bland mult. Sa 
nande ämnen. Fig. 3. Vinge af Rhipi- 


dia maculata. 


Artöfversikt. 


I. Vingar med större framkantsfläckar och dessutom hela ytan nätformigt 
öfverdragen med smärre fläckar. 1. À. maculata. 

II. Vingar med större ffamkantsfläckar, men för öfrigt utan fläckar. 
2. À. uniseriata. 


1. R. maculata Meic. Grä. - Ryggsköld med tre bruna 
längslinjer. Hufvud och antenner brungrå. dis anten- 
ner med tvä rader utskott. Bakkropp mörkbrun. Längd 
6,.—8-mm. — S:-o. m. Sv. (6—10). 

2. FR. uniseriata Scan. Lik föregående. Tvärribbor brun- 
skuggade som hos föregående. Antenner hos o med en 
rad kamlika utskott. Längd 7 mm. — Ög.; s. 


* De inom parentes stående artnamnen användas af ZETTERSTEDT i Diß- 


tera Scandinavie. 


100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


3. Sikt. Limnobia Mic. 


Et Medelstora arter med ofta lifligt teck- 
— nade vingar. De mindre likna mycket 


Fig. 4. Vinge af förenats. Vinge, se fig. 4. 


Limnobia quadrinotata. Larverna lefva i multnande trästubbar, löf o. d. 


Artöfversikt. 


I. Hjälpribban mynnar nära andra längsribbans urpsprung. 
1. L. macrostigma. 
II. Hjälpribban mynnar längt förbi andra längsribbans ursprung. 
A. Bakre tvärribban vid eller nära basen af diskfältet. - 
1. Vingar mellan ribborna töcknigt eller galleraktigt brunskuggade. 
a. Mellankropp med tre ryggband. 


«, Laren med tre bruna ringar. 2. L. nubeculosa. 
B. Laren endast med brun spets. _ SZ flavipes. 
b. Mellankropp med ett ryggband. 4. Z. sylvicola. 


2. Vingar ej töckniga. 
a. Vingar intensivt gula. = 5. L. bifasciata. 
Vingar glasklara eller mycket svagt gulaktiga. 


ce. Vingar med tre, ofta otydliga punkter i framkanten. 


Ryggsköld med tre längsband. 6. Z. trivittata. 
8. Vingar med tre tydliga punkter i framkanten. Rygg- 
sköld med ett längsband. 7. L. tripunctata. 


B. Bakre tvirribban ett stycke innanför basen af diskfältet. 
1. Vingar (vanl.) med 5—6 fläckar i framkanten. 


~ 


8. L. guadrinotata. 
2. Vingar med fyra fläckar i framkanten. 9. Z. guadrimaculata. 


1. L. macrostigma Scuumm. Ryggsköld med tre glänsande, 

mörkbruna, ofta sammanflytande band. Hufvud svart 

med gra panna. Antenner svartbruna. Laren med svart- 

brun ring nära spetsen. Vingar ofläckade med undantag 

af det mörka vingmärket, som genomskäres af en tvär- 

ribba. Längd 9—9,5 mm. — S; o. m. Sv. (6—8). 

L. nubeculosa Mric. Vingar med 4—5 bruna framkant- 

fläckar. Längd 8—9 mm. — Sk.—Lpl. (6—8). 

3. L. flavipes Farr. Lik föregående. Vingar med tre framkant- 
fläckar. Längd 10—10,, mm. — Sk.—Lpl (6—8). 


bo 


4. L. sylvicola Scuumm. Antenner bruna, 1—2 basleder 


svarta, 3:dje gul. Vingar med tre bruna framkantflackar 


Dicranomyia-arterna, med hvilka de förr 


9. 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSERTFAUNA. XI: I, I. 101 


och svagt skuggade tvärribbor. Längd 9 mm. — N.Sv. 
till Ångermanland (7—8). 

L. bifasciata Scurxx. (xanthoptera). Ryggsköld glän- 
sande gul med två mörka längsband. Bakkropp gul 
med mörka ryggfläckar. Vingmärket fortsättes ofta bakät 
af de skuggade tvärribborna, så att ett smalt tvärband 
bildas. Längd 12 mm. — S. o. m. Sv. (7—8). 

L. trivittata Scuumm.  Rostgul; hufvud med mörk pan- 
na. Antenner, bruna, mot basen gula. Vingar mycket 
svagt gulaktiga. Längd 10 mm. — S. o. m. Sv. (7—8). 
L. tripunctata Faer. Lik föregående. Antenner gula, i spet- 
sen ljusbruna. Längd 9—11 mm. — S. o. m. Sv. (5—8). 
L. quadrinotata Mxic. (inbegr. elegans). Vingar töckniga 
med brunskuggade ribbor.  Framkantfläckarna kunna 
stundom inskränka sig till fyra, dä arten liknar följande. 
Lären med brun spets och nedanför midten en otydlig 
brun ring, som kan upptaga lärets hela mellersta tredje- 
del. ‘Längd 11—17 mm. — S: o.:m. Sv. (6—9). 

L. quadrimaculata L. (inbegr. annulus). Liknar föreg- 
gäende men betydligt större och gröfre. Lären med brun 
spets och tydlig brun ring nedanför lärens midt. Längd 
21 mm. —-'S... Sv. (88). 


4% Sikt!  Discobola. ‘O.-S: 


Tämligen stora arter med egen- 


domliga ögonfläckar och ringliknan- 


de teckningar på vingarna. Vinge, 

se fig. 5. Fig. 5. Vinge af Discobola 
annulata. 

Artöfversikt. 
I. Vingar gulaktiga med ringformiga fläckar; mellanrummen mellan dessa 
ofläckade. I. D. annulata. 
II. Vingar hvita med ringformiga fläckar, mellan dessa beströdda med smärre 
fläckar och punkter (särsk. tydligt i bakre basfältet). 2.- D, cœsarea: 
1. D. annulata L. Ryggsköld brungul med sammanflytande 


mörka längsband. Hufvud svart. Bakkropp mörkbrun. 
Vingar med 5—6 mörka fläckar i framkanten, dessutom 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


stora ringformiga, ocell-liknande fläckar. Längd omkr. 


10 mm. — Og. (7—8); s. 


2. D. cœsarea O.-S. Lik föreg. men. lätt skild genom i 


öfvers. angifva kännetecken. — Og. (7—8); s. 


2. Underfam. Rhamphidiine. 
Ofversikt af slaktena. 


I. Sugrör minst två gånger längre an hufvudet. 

5. Rhampludia. 
fl. Sugrör kortare än hufvudet. | 
Ett tydligt, ribbliknande längsveck utgår från midten 
af sjätte längsribban och löper i midten af analfältet. 
Diskfält finns. 6. Dicranoptycha. 
B. Ofvan omtalade längsveck saknas. Diskfält saknas. 


> 


7. Orimarga. 


5. Slkt. Rhamphidia Meıc. 


a Medelstor art med ofläckade vingar. 
a Vinge, se. fig. 6. 


|. À. longirostris Wirv. Ryggsküld 
rostgul-brun med tre bruna linjer. An- 
tenner svartaktiga. Bakkropp svartbrun. 


Ben svarta; lårens bas gul. Längd omkr. 6 mm. — S. 
0. m. Sy. (6—7). 


Fie. 6. Vinge af 
> > 


Rhamphidia longirostris. 


6. Slkt. Dicranoptycha O.-S. 
nn Tämligen stor art med jämförelsevis 
SE smala vingar. Se fig. 7, 
peas I. À). cinerascens Mec. (fuscescens.) 


Fig. 7. Vinge af Di Gulbrunaktig; ryggsköld med tre bru-- 


cranoptycha cinerascens. 


na längslinjer. Bakkroppen ofvan brun- 
aktig, under gulaktig. Vingar blekt gulbrunaktiga, grôn- 
skimrande. Ben bruna, lårens bas gulaktig. Längd 
omkring 10 mm. — Sk.—Lpl. (7—8) s. 


k 

< 3 
u 
7 

SJ 

| 

1 


= EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: LET: 103 


1.=Sikt2..Orimarga-0;-S: 
Tämligen smä arter. Vinge, se 
fig. 8 och 9. 


Artöfversikt. 


I. Bakre tvärribban ungefär vid vingens 
midt. Främre tvärribban utanför fjärde 
längsribbans förgrening. 

A. Mörkgrå. Vingar ej hvitaktiga. 
I. O. alpina. 


B. Ljusgra. Vingar hvitaktiga. 


Fig. 8 (den 6fre) och 9. Vingar 
af Orimarga alpina (8) och 


O. virgo. 
2. O. suvenilts. 
II. Bakre tvärribban utanför vingens midt. Främre tvärribban innanför fjärde 
längsribbans förgrening. 3. Ow virgo. 


1. ©. alpina ZeTT. Längd 8 mm. — Jämtl. (7). 

2. ©. juvemlis Zerr. Mycket lik föreg. men till alla delar 
ljusare, Ofver vingribbor och ben. Längd 5 mm. — SK., 
Gotl. (6—7). 

3. O. virgo Zerr. Mörkgrå. Ben gula utom ledernas spet- 
sar. Längd 7 mm. — Gotl. . (7). 


3. Underfam. Eriopterinz. 


Öfversikt af släktena. 

I. _ Vingar finnas. 

A. Vingar tydligt håriga, åtminstone på ribborna. 
1. Vingar håriga öfver hela ytan. 8. Rhypholophus. 
2.. Vingar håriga endast på ribborna. 

a. Bakre basfältet mycket kortare än främre. 

9. Molophilus. 

b. Basfälten ungefär lika långa. 

a, Sjunde längsribban bägböjd, sa att axil- 
larfältet är bredare vid midten än mot 
vingkanten. ll. Zrioptera. 

P. Sjunde längsribban nästan rak, diverge- 
rande från den sjätte, så att axillarfältet 
är bredast mot vingens kant. Hjälprib- 
ban ett långt stycke innanför spetsen 
förenad med första längsribban. 

10. Acyphona. 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


B. Vingar nakna eller obetydligt håriga. 
1. Första submarginalfältet mer än hälften så långt 
som det andra. i 
a. Hjälpribban är ett långt stycke innanför sin 
spets: förbunden med första längsribban. 
a. Sjunde längsribban ej S-formigt krökt. 


- 
4 
a 
3 
= 
E 


*. Antennernas tre sista leder betydligt 
smalare än de föregäende. É 
12.  Trimacra.: 


**, Antennernas tre sista leder ej olika 


de närmast föregående. 
7. Antennleder kulrunda. 
14 Psiloconopa. 
+}. Antennleder (hos våra arter) ova- 
la-aflänga. 16. Gnophomyia. ~ 
p. Sjunde längsribban S-formigt krökt. 
19. Symplecta. 


b. Hjälpribban vid sin spets förbunden med 


första längsribban. 12. . Lipsothrix. 
2. Första submarginalfältet ej hälften så långt som 
det andra. : 


a. Tvärribba mellan första och andra längsrib- 
borna saknas. : 17. Gonomyia. 
b. Tvarribba mellan första och andra längsrib- 
borna finnes. 18. Empeda. 
II. . Vingar saknas. | 13. Chionea. 


2 


S. Sikt. Rhypholophus Korrn. 


Smärre, gräa eller undantagsvis 
gula arter, som ofta sväfva i svär- 
mar i luften. Vinge se fig. 10. 


Fig. 10. Vinge af Rhypho- 
pus lineatus, 


Larver i multnande löf. 


Artöfversikt. 
I. Diskfält finnes. 1. À. fascipenni 
I. Diskfält saknas. 


A. Antenner af vanlig beskaffenhet, trådformiga. Sjunde längsribban 
lång, vinkligt krökt. 


Sn 


2 LE 4 £ 
EENAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTIAUNA. XI: I; I. 105- 


1. Ryggsköld med fyra tydliga längslinjer. Vingar utåt brunfläc- 
kiga. Qi RR: CAIUS. 


to 


Ryggsköld utan tydliga längslinjer. Vingar utåt ej brunfläckiga. 
3. BR. hamorrhoidalis. 
B. Antenner (co) med knutformiga leder. Sjunde längsribban kort, rak 
eller svagt och jämnt bägformig. 
1. Kroppsfärg gra. 


a. Ryggsköld med mörk linje. 


«@. Ben ljusa; bakkropp mörkbrun. 4. À. lineatus. 

3. Ben mörka; bakkropp ljusbrun. 5. À. ruficauda. 

b. Ryggsköld utan mörk linje. - 6. À. nodulosus. 

2. Kroppsfärg gul. Ta (RNE 


1. R. fascipennis Zeit. (inbegr. Limn. sororcula). Grå. 
Vingar med brun skuggning och ett mörkt smalt band 


öfver tvärribborna. Längd 6—S mm. — Lapl., Jämtl., 
Og. (7—8). 

2, À. varius Mec. Brungra. Vingar gråbruna. Svängkolf- 
var ljusbruna, i spetsen hvita. Langd 6—7 mm. — 8. 
Sv. (8—9). 


3. R. hemorrhoidalis Zerr. Graaktig. Vingar gulbruna 
med brunt vingmärke. Svängkolfvar hvitgula. Längd 
7—8 mm. — Sk.—Lpl. (6-9). 

A. RP. lineatus Mric. Gra. Vingar ofläckade. Längd 5—7 
mm. — Sk.—Lpl. (5—11). i 

5. R. ruficauda Zetr. Askgrä. Vingar ofläckade. Längd 
5 mm. — Lapl. (8). Endast $-känd. 

6. R. nodulosus Macc. Ryggskôld gra (07) eller rédgra(Q), 
ljusare än hos /ineatus. Vingar som föreg. Längd 4—5 
mm. — S. Sv. (5—9). i 

7. R. similis Src. Mellankropp på ryggen rostbrun, på 
sidorna gul. Antenner brun- eller gulaktiga. Vingar som 
fôreg. Längd’ 3—4 mm. — S. Sv. (7—9). 


9. Sikt. Molophilus Curr. 


Smä svarta, gräa eller gula ar- 
ter. Sväfva i svärmar vid bäcksträn- 
der, pa sanka ängar o, d. Vinge, = 


se fig. LI. 
fig. ; Mite Fig. Iı.. Vinge af Molophilus 
Larverna lefva i fuktig jord. appendieulatus. 


106 


IT. 


~ 


I. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. ; 


Artôfversikt. 

Ljusgula-gulgra arter. å à 
A. Panna gul. Bakkropp gul. 

I. o med 4 långa, svarta, tradlika bihang i bakänden. 


= 


1. JW. apperdiculatus. 


2. o med 2 korta, ofta dolda, svarta, trädlika bihang. 


2. MM: ochraceus. 


B. Panna gråaktig. Bakkropp mörk. ; 
1. Ryggsköld brungul. Antenner bruna. _ 3. M. propinguus. 
2. Ryggsköld gulgrå, pa sidorna gul. Antenner bruna med gul bas 
4. M. griseus 

Gräa-svartbruna-svarta arter. : 


A. Svängkolfvar med hvit knopp. 


1. Djupsvart. A:s vingar mycket korta. os el ERLE 
2. Mörkt askgra. 5. MW. obscurus. 
B. Svängkolfvar med svart knopp. 6. M. murinus. 


M. appendiculatus Srxc. Vingar gulaktiga. Längd 
3,5—5. mm. — Sk:-—Lpl.’(6—9). 

M. ochraceus Mric. Vingar gulaktiga. Mycket lik föreg. 
Honorna knappt möjliga att skilja at. — S. Sv. (6—7). 
M. propinguus Ecc. Vingar gråaktiga. Vingbredd större 
än de bäda füreg. Längd 5 mm. — Smäl. (6). 

M. griseus Mric. Vingar gråaktiga. Ben gula; lårens 
och skenbenens spets mörk. Längd 4 mm. — S. Sy. 
(7—8). 

M. obscurus Mvic. Bakkropp svartaktig. Ben mörkbruna; 
laren bas gul. Längd 4-8 mm. — Gotl., Og., Stockh. 
(6—7). 

M. murinus Meic. Svartaktig, glanslés. Vingar hos 
båda könen längre än bakkroppen. Längd 4 mm. — 
Sk., Og., (6—7). 

M. ater Mic. os vingar kortare än bakkroppen. Längd 
3—4 mm. — Sk.—Lpl. (6—9). 


10. Slkt. Acyphona O.-S. 


Vinge se fig. 12. 
co —————— — 


Artöfversikt. 


~ 


Vingar med diskfält. 
A. Vingar med ri | ä i 7 
ingar med ringformiga, bruna flic- Fig. 12. Vinge af Acyphona 
Ak I. A. maculata, maculata. 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA, - XI: I, I- 07 
B. Vingar ofläckade. 2. À. areolafa. 
II. Vingar utan diskfält. 3. A. obscuripes. 


l. À. maculata Mxic. Brungul. Bakkropp med mörka si- 
dostrimmor. Ben gula; låren med brun ring nära spet- 
sen; framlåren med ännu en ring ofvan midten. Längd 
6 mm. — Sk.- Lpl. (6 —8). 

2, A. arcolata Sekr. Ryggsköld brungrå. Bakkropp brun. 
Ben ljusa. - Längd 4—5 mm. — Lpl. sälls. 

3. A. obscuripes Zerr. Askgrä. Ben bruna; lårens bas 
gul. Längd 6—7 mm. Lapl., VB., Jämtl. 


ll. Sikt. Erioptera MErc. 


Smä grä, grägula eller gula ar- 

ter, som ofta, flyga i svärmar i när- 

heten af fuktiga ställen. Vinge, se 

fig. 13. | Fig. 13. Vinge af Zrroßzera 
Larver under lof och multnande ämnen flavescens. 

pa fuktiga platser. 


Artöfversikt. 


I. Kroppsfärg grä-brunaktig. 
A. Vingens längsribbor endast mot spetsen håriga. Diskfält finnes oftas. 
= I. 2. tmviahs. 
B. Längsribbor i hela sin längd håriga. Diskfält saknas. 
I. Ryggsköld utan eller med en längslinje. 


a. Ben gula. 241) Æ sordida. 
b. © Ben mörka. À 3. Æ. fuscipennis. 
2. Ryggsköld med fyra längslinjer. 4. Æ. quadrivittara. 


U. Kroppsfärg gul. 
A. Vingar gulaktiga med gula ribbor; främre gaffeln längre än den 
bakre (= främre gaffelns skaft kortare än den bakres). 
5. E. flavescens. 
B. Vingar graaktiga med gula ribbor; gafflarna (och gaffelskaften) unge- 
fiir lika langa. 6. Lev leuteax 
1. E. trivialis Mric. (inbegr. cinerascens, Limn. ciliaris.) 
Askgrâ. Ryggsküld med mörk längslinje. Bakkropp 
brungra. Diskfält saknas sällan. Längd 6—7 mm. Sk. 
—Lpl. (5—9.) 
E. sordida Zerr. Ryggsköld gråaktig. Mellankroppens 
sidor rédgra. Antenner smutsgula. Vingar ljust grä- 
aktiga. Längd 6 mm. IS 


bo 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


. E. fuscipennis Mric. Ryggskéld grå. Mellankroppens = 
sidor grå. Antenner bruna. Vingar bruna. Längd 5—6 . 
mm. — Sk.—Dir. (6—9). | 

4. E. quadrivittata Sixskr. Ryggsköld askgrå med tydliga 
längslinjer. Antenner svarta. Vingar gråbruna. Längd 
6 mm. — Lapl., n. VB. (7) 

5. E. flavescens L. Mellankropp, bakkropp, ben och vingar 
ljusgula.. Längd 5,5 —6,5 mm. — Sk.—Lpl. (5—9) 

6. E. lutea Metc. Mörkare än föregående. , Ben fusbruna. 

Längd 4,5 —5,5 mm. — S. o. m. Sv. (5—8.) 


12.:- Sikt. Trimicras0;-S. 
SSS Stor art med langa, smala vingar. 
ar Diskfältet kan undantagsvis saknas. 
Fes 14:2" Vinse af 7 Nee, ee ane: 14. 
micra pilipes. Larven lefver i slamm vid bäckstränder. 

|. 7. pilipes Fasr. Ryggsköld svartbrun med ljusare kant. 
Bakkropp svartbrun med ljusa sidoränder och ledgränser. 
Ben bruna; laren med otydlig ring nära spetsen. Vingar ° 
med svartbruna, brunskuggade ribbor. Skenben hos & 
långhåriga. Längd 6--10 mm. — S.o. m. Sv. (4—9.) 


13: . Sikt.. Chionea’ Daum, 


Tämligen sma, vinglösa, spindelliknande arter. Antenner 
O-ledade. Ryggsköldens tvärfära endast pa sidorna tyd- 
lig. Ben starka, langa, tämligen tätt hariga. Skenben 
utan ändsporre. 

Djuren anträffas om vintern på frusen snö eller tidigt pa våren och 


sent på hösten under mossa och stenar. 


Larverna lefva i fuktig jord. 


Artöfversikt. 
I. Baklåren obetydligt tjockare än de öfriga benens. 1. C. araneoides. 
II. Baklären dubbelt tjockare än de öfriga benens. 2: C. crassipes. 


I. €. arancoides Daim. Ryggsköld gulbrun, hufvud och 
bakkropp något mörkare. Baklären afsmaina småningom 
mot basen. Längd 4—5 mm. — Hela landet, åtm. sö- 
dernt tl AVE, S. 


x 
N. u < 
EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. “XI: I; I. 109 
2. O. crassipes Bou. Hela kroppen; svartbrun. Baklären 
= tvärt afsmalnande till smal, skaftlik bas. Längre och 
tätare hårig än föregående. — 4 mm. — Torne lappm. 


14. Slkt. Psiloconopa ZETT. 


Tämligen små arter, hvilkas ribbförgrening nära üfver- 
ensstämmer med Trimicras. 


Artöfversikt. 
I. Diskfält finnes. I. 2. Meigenz. 
II. Diskfält saknas. 2. - P. sonata. 
l. P. Meigeni Zerr. Glänsande svart. Ryggsköld med gul 
linje på skuldrorna. Skutell och bakkroppens ledgränser 
gula. Längd 6 mm. — Lappl., n. VB. (6—7). 
2. P. sonata Zerr. Ryggsköld mycket mörkt grå med fyra 
svarta band. Bakkropp svart, vid ledgränserna ljusare. 
Längd 7—9-mm. — Jämtl., Lapl. 


15 Sikt. Gnophomyia O.—S. 
Vinge, se fig. 15. 


Artôfversikt. q 


Fig. 15. Vinge af Gropho- I. Vingar grönskimrande. Afven antennernas 
myia viridipennis. inre hälft med längsträckta leder, 3—4 gänger 
längre än breda. I. G. viridipennis. 


II. Vingar ej grönskimrande. De inre (3.—8.) antennlederna ungefär dub- 


belt sa långa som breda. 2. G lugubris. 
1. G. viridipennis Giun. Svart. Bakre tvärribban vid 
slutet af diskfältets inre tredjedel. Längd 6 mm. — Og. 


2. G. lugubris Zerr. Svart. Bakre tvärribban nära disk- 


fältets midt. Längd 6 mm. — Jämtl., Lappl. (7). 
16 Sikt. Symplecta Meta. 


Tämligen smä arter med mörk- 
prickiga vingar. Vinge, se fig. 16. 


Larverna lefva i fuktig jord vid bäckar | 
och dylikt. Fig. 16. Vinge af Sym- 


plecta punchpenn:s. 


110 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Artöfversikt. 


I. Andra längsribbans båda grenar förenade med tvärribba. 
I. S. punctipennis. 
II. Andra längsribbans båda grenar ej förenade med tvärribba. 


A. Lär gula med bred, brur ring nära spetsen. Dine TN SALLE 
B. Lar gula, mot spetsen bruna. Bee ore ES 77/2212 


l. S. punctipennis Mec. Ryggsköld gra med tre bruna 
linjer. Bakkropp brun.  Antenner bruna: Ben bruna, 
lärens bas gulaktig. Vingar med tvärribborna och nägra 
framkantspunkter bruna. Längd 4,;—6 mm. Sk.=Lpl. 
(5—8). 

2,  S. stictica Mric. Till fargteckningen lik föregående, ehuru 


mera gulaktig. Antenner gulbruna med de tva första : 


lederna svarta. Vingar som föregående. Längd 4,;—6 
mm. — S. 0. m. Sv. (5—9). 

3. S. similis Schumm. Brunaktig. Antenner bruna. Eljes 
som "föregäende..: Längd 5=6 6 mm. S" 0. mes 


(5—7). 


17. Sikt. Gonomyia O.-S. 
Vinse; se fis 217: 


Larver ı slam och bäckar. 


Artöfversikt. 
Fig. 17. Vinge af Gonomyia 1, Svafvelgul. 1. G. tenella. 
tenella II. Mörkgrå. 2. G. gracilis. 


l. G. tenella Mric. Ryggskéld svafvelgul med tre, oftast 
sammanflytande langsband. Bakkropp ofvan mörk, pa 
sidorna gul. Längd 5—6 mm. — S. Sv. (7—8). 

2. G. gracilis Zett. Ryggsköld framtill med mörkt rygg- 
band. Bakkropp grå. Längd 4 mm. —~Lapl. (7)- 


18.:: Sikt: - Empeda OS 
Vinge, se fig. 18. 


Artöfversikt. 


Fig. 18. Vinge af Æwpeda 1. Gul. 1. 2.7, flava. 
nubila. [IE GTA. 2. Æ. nubila. 


NA 
" EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I} I. 1Ift 


1. E. flava ScHumm. Halmgul. Ben och svängkolfvar blek- 
gula. Vingar med gula ribbor. Diskfält finnes eller 
Saknas Lane, sims ==. Sk. (AS: 

2. Æ. nubila Scuunm. (diluta). Askgrä med gulaktig strimma 
pa sidorna. Bakkropp brun. Ben ljusbruna; svängkolf- 
var blekgula. Vingar matt brunaktiga med mörkbruna 
Ribbon, Band 3,..Mmin. -  ‚S..0., My ove, (8 8) 8: 


19. Sikt. : Lipsothrix Lw. 


Tämligen stor art med utomor- . 
dentligt smala, länga ben. Vinge, se 


fe. 119: 
1. Z. remota WNarx. Ljust gul Fig. 19. Vinge af Zipsothrix 
med undantag af knäna samt ALTER 


spetsen af bakkroppen. Vingar ljusgula med gula ribbor. 
— Längd 8—9 mm. — Og. (6—7). 


4. Underfam. Trichocerinæ. 


Öfversikt af släktena. 
I. Sjunde längsribban nästan rak. 
A. Vingar med tydligt härig yta och fransar i kanten. 
Hären mot vingspetsen borstlika. 
20.  Adelphomyıa. 
B. Vingar ej eller otydligt håriga. 
l. En extra tvärribba mellan hjälpribban och vingens 
framkant. 21. Epiphragma. 
2. Ingen extra tvärribba i vingens framkant. 
a. En tvärribba genom midten af bakre bas- 
fältet. 
a: » Antenner långa och smala. 
22. Ldioptera. 
p. Antenner korta, vid basen tjocka. 
; 237 Ephelia. 
b. Ingen tvärribba i bakre basfältet. 
a. Den främre af de tre fran diskfältet 
utgående ribborna gaffelklufven (und. 


112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


_Limnophila pilicornis). Tvarribba mel- 
lan första och andra längsribban finnes. 
* Ben ovanligt tjocka, täthäriga. - 

25. : Eutoma. 

** Ben af vanlig beskaffenhet. 


' 


7. Vingar med talrika fläckar. 
24. Poecilostola. 

yy. Vingar nästan utan fläckar. 
26. Limnophila. 
8. Från diskfältet utgå tre enkla ribbor. 
Tvärribba mellan första och andra längs- 
ribban saknas. 27. Phyllolabis. 

ll. Sjunde längsribban starkt bagformigt böjd. 

A. Sjunde längsribban läng, tva gänger bägformigt böjd. 
Vingar hâriga. 28:  Diazoma. 
B. Sjunde längsribban kort, en gang böjd. Vingar nakna. 
20, Trichocera. 


20. Sikt. Adelphomyia BERGR. 


HäR Vinge, se fig. 20. 
l.e A. wmitidicollis Meıc.  Lergul. 
— S. Sv. 


Längd 4—5 mm. 
(7—8); s. 


FI 


œ. 
‚5 


20. Vinge af Adelpho- 
mya nitidkcollis. 


21. Sikt. Epiphragma O.-S. 


Tämligen stor art med fläckiga 
vingar. Vinge, se fig. 21. 


i > Larver i multnande trä. 
Fig: 21. ‘Vinge af Hp l. Æ. ocellaris L. (picta).. Ryge- 
Phragma. sküld brungul-med tre mörkare rän- 
der. Bakkropp brungul med mörkäre rvgglinje och sido- 
linjer. Ben gulaktiga; lären med tvä mörka ringar. 
Vingar med bruna, delvis ringformiga fläckar. Längd 
11,5—13 mm. — S. 0. m. Sv. (6—7). 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 113 
22. Sikt. Idioptera Maca. 


Medelstora arter med mer eller 
mindre fläckiga vingar. Vingar, se 
MO 
I. Vingar med fyra bruna tvärband. 
Fig. 22. Vinge af Idioptera A. Vingarnas tvärband sammanhängande. 
fasciata. Låren gula med brun spets. 
1. J. fasciata. 
B. Vingarnas tvärband fläckformiga, ej sammanhängande. Lären bruna 
med gul bas. 2. L. pulchella. 
Il. Vingar med tre mörka punkter i framkanten samt skuggade tvärribbor. 
3. L. tripunctata. 
l. JL. fasciata L. Ryggsköld gra. Bakkropp orangegul med 
bruna ledgränser och sidoränder (>) eller helt brun (9). 
Längd S—10 mm. — Sk.—Lpl. (6—7}s. 
2. L. pulchella Mric. (fasciata). 2 med förkrympta vingar. 
Längd 8 mm. — Sk.—Lpl. (6-—8). 
3. I trimaculata Zerr. Längd 7—8 mm. — Smäl., Lapl. 


23. Slkt. Ephelia SCHIN. 


Medelstora arter med fläckiga vingar och ribbförgrening 
som hos föregäende släkte. 


Artöfversikt. 
I. Längsribbor med flera eller färre små runda fläckar. 

A. Längsribborna beströdda med talrika fläckar. Skuggningen kring 
extraribban i bakre basfältet breder ej ut sig åt sidorna längs femte 
längsribban. 1. E marmorafa. 

B. Längsribborna med ett fåtal fläckar. Skuggningen kring extraribban 
i bakre basfältet breder ut sig åt sidorna längs temte längsribban 
och bildar en upp- och nedvänd T-formig figur. 

I. E. submarmorata. 

II. Längsribbor utan fläckar. | 3. £. miliarıa. 
1. E. marmorata Mric. Ryggskéld grå med två bruna 
linjer. Bakkropp brunaktig. Vingar med flera stora bruna 
flackar i framkanten, brunskuggade tvärribbor och längs- 
ribborna till större delen bruna af den täta brunpunkte- 

ringen. Längd 8—10 mm. — Sk.—Lpl. (6—8). 

2, _E. submarmorata Verr. Mycket lik föregående. Langs- 
ribborna till större delen ljusa till följd af den glesa punk- 

teringen. Längd 7 mm. — Og. s. 


Entomol. Tidskr. Arg. 26. H. 2. (1905). ‘ 8 


114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


3. E. miliaria Ecc. Ryggsköld utan tydliga längslinjer. 
5—6 större fyrkantiga fläckar i vingens framkant. Längs- 
ribbornas spetsar och tvärribborna mörka. Längd 8 mm. 
—- Jämtl -s. 


24. Sikt. Poecilostola Sci. 


Tämligen stora arter med tättfläckiga vingar. Ribbför- 
grening ungefär som hos Limmnoplula. 


Artöfversikt. 
I. Antenner gulaktiga. Lar gula, blott i spetsen bruna. 
A. Vingar längs framkanten med 6 större och mörkare fläckar. 


1. 2. pictipennis. 
B. Vingar utan större fläckar längs framkanten. | 


2. P. angustipennis. 

II. Antenner svartbruna. Lär bruna, mot basen gula. 3. P. punctata, 

1. P.. pictipennis Mric. Ryggskéld askgrå med otydliga, 
mörka längsband. Vingar hvitaktiga, öfversållade med 
talrika ljusbruna små punkter. Längd 11,5—12,; mm. _ 
S. o. m. Sv. (5—9). 3 

2. P. angustipennis Meic. Liknär föregående, äfven till 
storleken. Vingar smalare, mer gulaktiga. -— Sk. (5—7). 

3. P. punctata Scarxk. Ryggsköld askgrå med tre mör- 
kare längsband, af hvilka det mellersta kan vara dub- 
belt. Vingar gulaktiga med talrika bruna fläckar och 
punkter; längs framkanten 4—5 större fläckar. Längd 
12,5—13,; mm. — Sk.—Jamtl. (5—7). 


25. SIkt. — Eutonia: vp. NV. 


Stor art. Ribbférgrening i hufvudsak som ZLimnophila; 
diskfaltet dock mindre aflangt. 
1. £. barbipes Mric. Ryggsköld gulgrå med fyra otydliga 
bruna linjer. Bakkropp gulbrun med ofullständig brun 
rygglinje. Vingar rostbrunaktiga, i framkanten med 3—4 _ 


bruna fläckar. Längd 20—30 mm. — S. o. m. Sv. 
(6—8). 


(1 
an eee ee ee POS ae MON u 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 115 


26. SIkt. Limnophila Maca. 


Medelstora till smä arter med vingar i hufvudsak som 
ip. FT. 


Larver i fuktig jord. 


Artôfversikt. 


I. Frän diskfältet utgä tre ribbor, af hvilka den främsta är tväklufven. 
A. Denna ribbas gaffelgrenar lika långa med eller längre än gaffelns 
skaft. 4 
1. Tvärribban mellan första och andra längsribban vid eller innan- 
för den senares förgreningsställe. 
a. Kroppsfärg rostgul; ryggsköld med tre eller fyra mer eller 
mindre sammanflytande längsband. 
«@. Vingarnas tvärribbor ej brunskuggade. 
*, Första antennleden gra eller svartaktig. 
I. 2. discicollis. 
**, Första antennleden gul. 2. L. fuscipennis. 
8. Tvirribbor brunskuggade. 3. L. sublincta. 
b. Kroppsfärg (brun eller) grå. 
@. Ryggsköld brun utan märka rygglinjer; mellankroppens 
sidor gulaktiga. AL Ndecolor. 
8. Ryggsküld gra med bruna längsband. 
+. Sjunde längsribban i spetsen krökt. 5. Z. Zucorum. 
++ Sjunde längsribban i spetsen ej krökt. 
6. L. placida. 


Tvärribban mellan första och andra längsribban utanför den se- 


Nv 


nares förgreningsställe. 
a. Ryggsköld gra. 
ct, Bakkropp mörk. 
+. Vingmärke tydligt. Mellankroppens sidor grå. 
7. Vingar utan skarpt brun punkt vid andra längs- 
ribbans bas. Bakre tvärribban ej brunskuggad. 
7. L. pheostigma. 
++. Vingar med brun punkt vid andra längsribbans 
bas. Bakre tvärribban brunskuggad. 
8. L. squalens. 
**, Vingmärke otydligt. Mellankroppens sidor gulaktiga. 
9. L. sebium. 
z 8. Bakkropp rostgul. 10, L. abdominalıs. 
b. Ryggskéld rostgul. 
@. Ryggsköld med längslinjer. 
#, Ryggsköld med en svartbrun linje. 


116 


IT: 


— 


Lo 


a 


on 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


“+. Lar till största delen mörka, endast vid basen 
ljusa. Vingmärke tydligt, mörkt. 
TT. Lar ljusa, endast själfva spetsen mörk. Ving- 
märke ljust, otydligt. 12. Z. lineola. 
*#, Ryggsküld med två svartbruna linjer. 
13. L.. ochraceai 
8. Ryggsköld utan längslinjer. 


+ Vingar utan svart punkt vid andra längsribbans ur- 


sprung. Tvärribbor ej skuggade. 14. Z.ferruginea. - 
I S J gs S 


*#, Vingar med svart punkt vid andra längsribbans ur- 
sprung. Tvärribbor skuggade. 15. L. punctum. 
B. Första ur diskfältet utgaende ribbans gaffelgrenar betydligt kortare 
än gaffelns skaft. 
1. Tvärribban mellan första och andra längsribban ligger innanför 
den senares föreningsställe. 16. Z. hyalipennis. 
2. Tvärribban mellan första och andra längsribban ligger utanför 
den senares förgreningsställe. 20. Z. robusta. 
a. Vingar brungula; ben kraftiga. 
b. Vingen nästan färglös; ben smala. 
«. Ryggsköld grå med tre-fyra längsband. 
*. Antennernas basleder gula. 17. L. nemonals. 
++ _ Antennerna enfärgadt gråa. 18. Z. leucophea. 
8. Ryggsköld glänsande lergul, utan ryggband. 
19. L. nitidicollis. 
Från diskfältet utgå tre enkla ribbor: 21. Z, fpilicornis. 


L. discicollis Mric. Mellankropp ofvan glänsande mörk- 
brun-svart, på sidorna gul. Bakre tvärribban ungefär vid 
midten af diskfältet. Längd 10—11 mm. — Sk.—Lpl. (6—8). 
L. fuscipennis Mic. Mellankropp rostgul. Bakre tvä- 
ribban nära diskfältets bas. Längd 10—13 mm. — 
SEE 

L. subtincta, Zerr. Mellankropp ofvan gulbrun med 
3—4 mörka längsband, på sidorna gråaktig. Bakkropp 
gulbrun med mörka rygg- och sidolinjer. Längd 8—9 
mm. — S. 0. m. Sv. (6—9). 

L. decolor Zxrr. Längd 8 mm. Eplse(l sex ema 

L. lucorum Mric. Ryggsköld grå med tre bruna längs- 
band, af hvilka det mellersta stundom dubbelt. Mellan- 
kroppens sidor rent grå. Vingar blekbruna. Längd 9 
mm. — Sk., Smal. (7—8). | 

L. placida Mri. Färg och teckning som föregående. 
"Vingar klarare. Längd 7=-8 mm. So tm sv. (#8). 


Je 


9. 


10. 


14. 


16. 


17. 


EINAR WAHLGREN : SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 117 


L. pheostigma Scuumm. (arctica). Mörkt grå, nästan 
svart. Antenner hos & kortare än ryggskölden med run- 
dade leder. Vingar grågula. Vingmärke (oftast) svart- 
brunt. Längd 10—12 mm. — Lpl.—Og. (6—8). 

L. squalens Zerr. (inbegr. Er. denudata). Ljusare grå. 
Antenner hos © längre än hufvud och mellankropp till- 
sammans, med aflånga täthåriga leder. Vingar färglösa; 
vingmärke ljusbrunt. Längd 7—10 mm. — Lpl.— Ög. 
(6—7). 

L. sepium VERR. (lucorum var. b.). Liknar mycket /uco- 
rum, men mellankroppens sidor äro gulaktiga. — SK. 
L. abdominalis Sræc. Mellankropp ofvan glänsande 
svartgra, på sidorna ljusare. Bakkropp med svarta sido- 
linjer. Antenner hos © längre än mellankroppen med 
långsträckta leder. Vingar med brun punkt i vingmärket 
samt svagt skuggade tvärribbor. Längd 9 mm. — Smal, 
Tele) 

L. dispar Meic. Längd 1? mm.— S.o.m. Sv. (6—8). 
L. lineola Mric. Vingar något gulaktigare än föregående. 
Längd 10—12 mm. — Sk.—Jämtl. (7—9). 

L. ochracea Meıc. Kropp och ben smutsgula. Rygg- 
sköld med två starkare brungula längsband; på sidorna 
om dessa antydningar till sidoband. Vingar nästan färg-. 
lösa med tydligt vingmärke. Längd 8—9,; mm. — Sk. (7). 
L. ferruginea Mric*.  Ryggsküld glänsande rostgul. 
Ben ljust bruna. Vingar gula. Längd 9—11,; mm. — 
S. o. m. Sv. (5—9). 

L. punctum Mric. (glabricula). Ryggsköld ljusgul. Vin- 
gar nästan färglösa. Längd 10 mm. — Sk.—Lpl. (7—8) 
L. hyalipennis Zrrr. Ryggsköld askgrå med 3—4 bruna 
längsband. Antenner svartaktiga. Sjunde längsribban 
rak. - Tvärribban mellan hjälpribban och första längs- 
ribban sitter i den förras spets. Längd 7—8 mm. — 
S. Sv. (7—8) s. 

L. nemoralis Mec. Ryggsköld som föregående. Sjunde 


* Linmobia bifurcata ZETT. är sannolikt endast ett ex. af denna art 


med abnorm ribbförgrening. 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. / 


längsribban buktig och i spetsen krökt. Tvärribban mel- 
lan hjälpribban och första längsribban sitter innanför den 
förras spets. Längd 6—8 mm. — Sk.—Smål. (7—8) s. 

18. L. leucophea Mric, Mycket lik föregående, från hvilken 
den knappt är tydligt skilld. — Sk.—Lpl. (6—8). 

19. L. nitidicollis Mric. Längd 6—8 mm. — Sk. (7). 

20. L. robusta Wanicr. Ryggsköld nästan svart, glänsande. 
Bakkropp mörkbrun. Ben korta, tjocka, tätt häriga. 
Skenben med starka sporrar. Vingar i bakkanten fran- 
sade. Längd 8 —9 mm. — Si SV3 Ss: 

21. L. pilicorms Zxrr. Mörkbrun. Vingar brunaktiga. Längd 
6—8 mm. — Lpl., Ög., Gotl. (7—8). 


27. SIikt. Phyllolabis O.-S. 
l. P. macrura Sıeske. Brungra. Vingar gräaktiga med 
grått, otydligt vingmärke. Längd 6 mm. — Lpl. 
28. SIkt. Diazoma WALLENGR. 
Vinge, se 33223 
l. D. hirtipenne Sırske. Brun. Vin- 


sar med häriga ribbor. Längd 7 
mm. — Ög. (1 ex.). (7). 


Fig. 23. Vinge af Diazoma 
hirtipenne. 


29. SIkt. Trichocera MEic. 


Vinge, se fig. 24. 

Sma — medelstora, fina, grafärgade 
arter, som ofta sväfva i svärmar i luften, 
stundom midt i vintern vid stark sol. 


Fig. 24. Vinge af 
Trichocera regelationis. Larver i svampar, ruttnade växtdelar o. d. 


Artöfversikt. 


I. Vingar med en eller flera mörka fläckar. 
A. Vingar med mörk fläck vid basen af andra längsribban. 
1... 7. maculipennzs. 
B. Vingar utan mörk fläck vid basen af andra längsribban. 
2. T. regelationis. 
II. Vingar ofläckade. 


A. Bakkropp enfärgad. hiemalis, 


TE 
I 


à 
Bs 
B. Bakkropp med mörka tvärband. 4. . annulata. 


IX EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: J; I. 119 


l. 7. maculipennis Mric. Ryggsköld brungrå med fyra, 

ofta otydliga längslinjer. Bakkropp brungul. Vingar med 

mörka fläckar: vid basen af andra längsribban, på främre 
och bakre tvärribborna och vid andra längsribbans del- 

ning; femte längsribban beskuggad. Längd 9—10 mm. 

— S.o. m. Sv. (5—38). 

T. regelationis L. Ryggsköld som föregående. Bak- 

kropp brun. Vingar med svaga fläckar på tvärribborna 

och spetsen af femte längsribban. Längd 6—9 mm. — 

Sk.—Jämt. (8—10). 

3. T. hiemalis Dec. (inbegr. parva). Ryggsköld som före- 
gående. Bakkropp grå. Vingar endast pa. bakre tvär- 
ribban stundom med svag beskuggning. Längd 4—8 
mm. - Sk.-—-Lpl. (5—11) a.” 

4. T. annulata Meic. Ryggsköld som föregående. Vingar 

nästan utan skuggning. Längd 4—5 mm. — Ög. (8); s. 


= 
— 


5. Underfam. Anisomerinæ. 


30. Slkt. Anisomera Mrıc. 


Vinge, se fig. 25. 
Larv i fuktig jord. 
A. Burmeisteri Löw.  Fram- 


kropp man svart, hvitharig nn FE dee 
fyra gra ryggband. Bakkropp långt Burmeisteri. 

långt ljushärig. Vingar längre än kroppen med mörka ribbor. 
Laned aan sej SE à 


6. Underfam. Pediciinæ. 


Öfversikt af släktena. 


I. Antenner 16—17-ledade. 
A. Vingar glatta. 
1. Mindre arter (ej öfver 20 mm.); vingar utan 


teckning. 31. Zricyphona. 

2. Stor art (öfver 25 mm.); vingar med bruna band, 
bildande en stor triangel. 32. Pedicia. 

B. Vingar hâriga. 9352 U le 


I. Antenner 13-ledade; vingar utan diskfält. 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


A. Tvä tvärribbor mellan fürsta längsribban och andra 
längsribbans främre gren. 34. Dicranota. 

B. En tvärribba mellan första längsribban och andra 
längsribbans främre gren. 


35. LPhaphidolabis. 


a 30. - Slkt. Tricyphona Zerv. 
N/ = 77 YA 
re Medelstora former. Vinge se fig. 20. 
phona immaculata. Larver under multnande löf. o. d. 
Artöfversikt. 


I. Tredje längsribban utgår fran andra längsribbans bakre gaffelgren. 
1. 7. zmmaculata. 
II. Tredje längsribban utgår (som vanl.) från andra längsribban, innan denna 
grenat sig. DK RHS SEHZMER?S 
l. 7. immaculata Meic. Mörkgrå. Diskfält saknas. Längd 
6—8 mm. — Sk.—Lpl. (6—9.) 
2. 7. Schineri Kor. Ljust gul med undantag af lärens, 
skenbenens och 'tarsernas — spetsar. Vingar gulaktiga. 
Diskfält finnes. Längd 10—12 mm. — ÖL, Ög. (6—8.) 


32. Slkt. -Pedicia LA. 


Mycket stor art. Till utseendet lik 
<> en Tıpula. Vinge, se fig. 27. 


SS 
SoS Larverna lefva i och vid bäckar och källor 
Å : samt i allmänhet pa fuktiga ställen i slam och jord. 
Fig. 27. Vinge af [Pee L Ro ET 
Daa pone . P.. rivosa: le Langa. 2320 mms 


Sk.—Lpl. (6—9.) 


33: Sikt: “Ula ERE D: 


ae _— Vinge, se fig. 28. 
E- SÄS ag nee Larver i svampar. 
RUES TEA Artöfversikt. 
Fig. 28: Vinge af 
Ula macroptera. I. Vingar fläckiga. U. bolitophila. 
II. Vingar ej fläckiga. U. macroptera. 


l. U. bolitophila Low. Ryggsköld grå. Bakkropp mörk. 
Tvärribbor mörkskuggade. Längd 5 mm. — Smal. s. 


Il. 


6 


Vingar med skuggade tvärribbor; df's 


Vingribbor ej skuggade; &:s antennle- 


a EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI. I; I, 121 
Ula macroptera Maco.  (pilosa.)  Ryggsküld gra med 
otydlig langsteckning. Bakkropp mörk. Ribbor bruna, 
bakre tvärribban svagt brunskuggad. Langd 6—7 mm. 
— Jamtl., Og. 6—7.) 


SIT Dieranota..ZErT: 
Vinge, se fig. 29. 


Larverna och pupporna (se fig. 30 och 
lefva i vatten. 


Artöfversikt. 


antennleder långsträckta. 
I. D. bimaculata. 


der runda. 2. D. gracihpes. 
D. bimaculata Schunn. (inbegr. 
Guerini.) Ryggsköld grå med 
tre bruna ryggband. Tvärribbor 
svagt skuggade. Vingmärke brunt, 
inåt och utåt begränsadt aftvär- _, 2 

; 5 Fig. 29—31. Vinge, larv och 
ribbor. Längd Sa OF mm. — puppa af Dicranota bimaculata. 
Epl: Jamil: Op (6-0) 

D. gracilipes Wautcr. Ryggsköld som föregäende. Ving- 
märke otydligt. Antenner hos X mycket korta. Längd 
7 mm. l ex. o Og. 


34. SIKt. Rhaphidolabis O.-S. 
Vinge, se n® 32. 


Bes re Case ie fe CS 
regående art, men vingmärket är 
ljusare och endast utåt begränsadt Fig. 32. Vinge af Rhaphi- 


af tvärribba, och tvärribborna äro ej LISS TLE 
brunskuggade. Längd 5—7 mm. — Jämtl., Og. (7—8.) 


2. Fam. Tipulidæ. 


Ofverslakt af underfamiljer och släkten. 
Diskfält saknas. — Und.-fam. Dolichopezine. — 


1. Dolchopeza. 


i 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Il. Diskfält finnes. 
A. Antenner hos 5 kamlika. — Und.-fam. Cfenopho- 
ring. — 
l. Antenner hos & blott på insidan med kamlika 
utskott. © med smalt, rödgult eller becksvart 
äggläggningsrör. 2. Dictenidia. 
2. Antenner hos o bade på utsidan och insidan 
med kamlika utskott. > 
a. æ med kamlika utskott äfven på undersidan. 
® med långt sabelformigt äggläggningsrör. 
3. Aiphura. 
b. & utan kamlika utskott på undersidan. 2 
med kortare, ej sabelformigt äggläggningsrör. 
4. Ctenophora. 
B. Antenner hos ej kamlika. Äggläggningsrör aldrig långt 
1. Antenner 13-ledade. £ 
a. Andra längsribban lång, utgående från första 
längsribban ett betydligt stycke innanför 
hjälpribbans utmynning. Från diskfältet två 
ribbor, den främre gaffelgrenad. 
a. - Antenner med undertill längre (5) eller - 
kortare (9) sagformigt nedskjutande le- 


der. 5. Prionocera. 

5. Antennernas leder rundade — cylindri- 
ska, stundom knutigt uppsvällda. 

6. Tipula. 


b. Andra längsribban kort, utgående från första 
längsribban just vid eller knappt !/;, mm. 
innanför hjälpribbans spets. Frän diskfältet 
tre enkla ribbor, af hvilka de. tva första 
kunna vara förenade vid basen. 

7. Pachyrrhina. 
2. Antenner 19-(S') eller 15-(Q) ledade. 
8. Nephotoma. 


1. Underfamiljen Dolichopezinæ Curr. 


l. Sikt. Dolichopeza. 
Stor art med länga, härfina ben. Vinge, se fig. 33. 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 123 


Larven, som är grön, lefver med förkärlek i 
eller under fuktiga mossor; stundom anträffas den i 


' fuktig jord utan mossvegetation. 


‘ f : à "Pie ae 
pe Ab M, ) :C € = >. 
Per). albipes STRÖM (3) lvicola) Mörk Be rn AR 
brun. Vingmärke mörkt. Tarser länga lichopeza albipes- 


härfina, hvita, i själfva spetsen mörkare. Längd 13,;—16 
mm. — Og. (6—7.) 


2. Underfamiljen Ctenoporinæ. 


2. SIKkt: Dictenidia Brute. 


Stor art. Vingarnas ribbor ungefär som hos Tipula. 
Larven lefver i murken ved. 

1. D. bimaculata L. Mellankropp svart. Bakkropp svart 
(©) eller på sidorna och undertill gulflackig (9). Vingar 
med, mörk spets, mörkt vingmärke och ett mörkt tvär- 
band. > Längd 11—19 mm. — Sk. —Ep!: -(6—9;:) 


3. Sikt Xiphura Brute. 


Stora arter. Vingar som föregäende. 


Artöfversikt. 


I. Antenner gulaktiga; 1—2 basleder svarta. 

A. of med svart bakkropp. Q:s bakkropp svart med första tredjedelen 
rundt om röd, hvilken röda färg på buken ej sträcker sig längre 
bakåt än till bukens midt. I. X. alrafa. 

B. © med rödgul bakkropp. Q:s bakkropp svart, första tredjedelen och 
hela buken rödgul. 2. À, ruficornis. 


II. Antenner helt svarta; stundom första leden smutsgul. 3. A. nigricornis. 
l. X. atrata L. Längd 18—26 mm. — Sk.--Lpl. (6—7. 
X. ruficornis Mric. Längd som föregående, af hvilken 
den kanske endast är en ljus varietet. Man har sett de 
båda formerna para sig med hvarandra. S. o. m. Sv. (6.) 
3. À migricornis Meıs. Bakkropp svart; andra och tredje 
lederna på sidorna (+) eller helt och hållet (2) gulröda. 
— var. guttiventris ZETT., o, har bakkroppen rödgul 
med ett svart tandadt längsband. — Längd 12—19 mm. 
—-Sk.—Lpl? (6—7.) 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905: 


4. SIkt. Ctenophora MEIG 


Stora arter. Vingar som föregående. 


Artöfversikt. 
I. Antenner svarta, vid basen gula. 
A. Bakkropp rödgul med svarta fläckar. I. C. pectinicornis. 
B. Bakkropp svart med gulhvita sidofläckar. 2. C. guttata. 
II. Antenner gula, hos X' med bruna kammutskott. 3. C. flaveolata. 


1. €. pectinicornis IL. Mellankropp- på sidorna gulfläckig. 
Längd 16—23 mm. — Sk.—Lpl. (6—7.) 

2, C. guttata Mric. Mellankropp på sidorna svart med 
hvitaktig strimma. Längd 18—20 mm — Västm. (4—7.) 

3. C. flaveolata Farr. Mellankropp svart med gul kant. 
Bakkropp svart med gula tvärband. Vingar gulaktiga. 
Längd 15—20 mm. — S. 0. m. Sv. (5—6.) 


2} 


3. Underfam. Tipulinæ. 
5. Sikt. Prionocera Lw. 


Stora arter med ribbförgrening ungefär som följande 
släkte. 


Artöfversikt. 
I. Antenner nakna (endast första leden hårig.) 
A. Ryggsköld med fyra mörka längsband. I NSI ART AR 
B. Ryggsköld med tre mörka längsband, af hvilka det mellersta delas 
af en svart linje. 2, PSC PT ACONTIESE 
II. Antenner håriga. 3. P. salicetorum. 


l. P. turcica Far. (Diana, subserricornis.) Gra. Bak- 
kropp med mörkt ryggband. - Vingar gråaktiga med hvit 
fläck innanför vingmärket. Längd 11,5—16 mm. — 
SK EE pl (6287) 


‘ > NIE pr oa (ig Reh ETS VED .. 
2. P. serricornis Zerr. Gra. Bakkropp utan mörkt rygg- 
band. Vingar som föregående. Äfven storleken. — N. 


o. m. Sv. (5—8.) 

3. P. salicetorum SıEske. Ryggsköld grå med fyra mörka 
längsband. Vingar utan hvit fläck innanför vingmärket. 
Längd ungefär som föregående. — Upl. s. 


KE 4 
EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA.. XI: I; I. 12 


si 


ÖF Sit ae Ipula "LIN: 


Stora till mycket stora arter. ee = 
Vingar, se fig. 34. == 
Larv lefva under löf och mossa, i se > 
arverna V un I Oo Cc moss eek 


mer eller mindre fuktig jord, vid trädrötter och Bie. 347 > Vinge af Toutes 


bäckkanter, 1 gödsel m. m. 


Artöfversikt. 


I. Vingar marmorerade eller fläckade med hvitt och brunt (hos en art obe. 
stämdt töckniga, skuggade med grätt eller gult och med en tydlig mörk 
fläck i bakre basfältet). 

A. Vingar grä- (S) eller gul- (Q) töckning med en mörk fläck i midten 
af bakre basfältet. Stor art. I. 7. fulvipennis. 
B. Vingar på annat sätt tecknade. | 
I. Vingar med tre stora trekantiga fläckar som sträcka sig öfver 
hela vingens längd och främre hälften af dess bredd. Mycket 
stor art. 2. T°. maxima. 
2. Vingar på annat sätt tecknade. 
a. Ryggsköld med tre breda mörka längsband, af hvilka det 
mellersta stundom är deladt af en mörk linge. 

&. De tre ryggbanden utan mörka kanter och så breda, att 
de upptaga hela ryggen. Vingar med afbrutet hvitt 
längsband. 3. T. villata. 

8. De tre längsbanden måttligt breda, brunkantade. 
+, "Antenner med 2—3 basleder gula eller första gra, 

andra gul. 
°F. Vingar med skarpt markerad marmorering af 
hvitt och brunt. En tydlig mörk fläck vid an- 
dra längsribbans ursprung. 4. TZ. truncorum. 
TT. Vingar otydligt marmererade. Fläcken vid andra 
längsribbans ursprung saknas eller är blott punkt- 
formigt antydd. 

\. Vingar med ett fåtal större, ehuru otydliga 
hvita fläckar. Ryggsköldens midtband i hela 
sin längd deladt af en mörk linje. 

5. I. pabulina. 


Vingmarmorering ytterst svår att se. Rygg- 


(Fi 
wa 
. 


sköld ljusgrå med något mörkare ryggband, 
af hvilka det mellersta saknar svart längs- 
linje men har en antydan till delning genom 
% en ljus strimma. is antenner minst 17/, 
gånger hufvud och mellankropp tillsammans. 


6. 7. macrocera. 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


++, Antenner svarta, andra basleden brun. 

7... I. crassicornis. 
b. Ryggsköld med fyra mörka längsband. 
«. Ryggbanden brunkantade. 

*. De två mellersta ryggbanden sta sa nära intill hvar- 
andra att deras inre kantstrimmor ofta sammanflyta 
till en bred, mörk strimma. fs antenner med 
djupt utskurna leder. SEEN ee LESC 


##, De två mellersta ryggbanden endast framtill eller 
möjligen också baktill förenade. A:s antenner med 
leder af vanlig beskaffenhet. 

T- De två mellersta ryggbanden baktill konverge- 
rande och stundom sammanstötande. 
9. 7. scripta. 

F. De två mellersta ryggbanden bakåt parallella. 

10. 77. nubeculosa. 
8. Ryggbanden ej brunkantade. 
+. Andra längsribbans främre gren saknas eller är af. 
bruten, innan den når framkanten. 
T- Andra längsribbans främre gren saknas alldeles. 
It mure. 
TT- Andra längsribbans främre gren afbruten. 
$. Vingar med tydlig marmorering. Antennernas 
första led svartaktig, den andra gul. 
12. 7. variipennis. 


a 


\.. Vingar med otydlig marmorering. Antennernas 
tva första leder gul. 13. I. hortulana. 
**. Andra längsribbans främre gren näende framkanten. 
T- Vingens hvita fläckar bilda två sammanhängande 
tvärband och en stor hvit fläck utanför ving. 
märket. 14. 7. zrrorata. 
FT. Vingens hvita fläckar bilda ej två sammanhäng- 
ande tvärband. 

\. Vingens spets mörkskuggad, så att ett tydligt, 
hvitt band bildas mellan vingmärket och den 
mörka vingspetsen. 
©. Det utanför vingmärket belägan hvita 

bandet fyller äfven fjärde bakkantsfältet. 
os antenner ej. längre än mellankrop- 
pen. 15. 7. hortenszs. 
Det utanfôr vingmärket belägna hvita 
bandet när endast basen af fjärde bak- 
kantsfältet. of':s antenner längre än hut- 
vud och mellankropp tillsammans, 

16. 77. longicormis. 


20 


EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 127 


$$. Vingens spets knappt förmörkad; intet hvitt 
tvärband utanför vingmärket. 
co. Den främsta ur diskfältet utgående ribban 
båda grenar (= andra bakkantfältets 
långsidor) nästan parallella. 
0. Marmorering otydlig; ribbor ej sär- 
skildt mörka. 17. 72. obsoleta. 


OO. Marmorering tydlig; ribbor mörka, 
brunskuggade; öfver vingens midt 
ett otydligt tvärband. 

18. 7. obscurinervis. 
~+ Andra bakkantfältets långsidor bägböjda, 
vid vingkanten närmande sig intill hvar- 


andra. 


OD. Vingar tydligt marmorerade med 
talrika, små, hvita fläckar. 
19. 7. marmorata. 


OO. Vingar otydligt marmorerade med 


fä otydliga, hvita fläckar. 
20. TZ. signata. 


II. Vingar ej marmorerade eller fläckade af brunt och hvitt. 

A. Vingar strimmiga af brunt därigenom att ätminstone femte längs- 
ribban och bakre tvärribban, stundom äfven framkantsfaltet äro brun- 
skuggade. ; 

1. Den främre från diskfältet utgående ribban nästan från roten 
gaffelklufven; de båda grenarna stundom utgående skilda från 
diskfältet. 21. TZ. varticornis. 

2. Den främre diskribban utgår (som vanligt hos 77#w/a) enkel 
och klyfver sig först längre ut gaffelformigt. 

a. Ryggsköld med tre längsband; det mellersta odeladt eller 
med fin mörk längslinie. 
«@. Bakkropp med mörka-sidoband men utan mörk rygg- 


linje. 
*. Framkantsfalt svartbrunt. 22. TZ. marginata. 
++ Framkantsfält brungult. 23. TZ. lateralis- 


8. Bakkropp gul med mörk rygglinje. 24. -7. vernalis. 

b. Ryggsköld med tre längsband; det mellersta oftast deladt af 

en fin ljusgrå linje. Antenner hos %' med knutigt upp- 

svällda leder. 25. I. sabnodicornis. 

B. Vingar ej strimmiga, enfärgade, möjligen med undantag af ett mörkt 

vingmärke och innanför detta en klar, hvitaktig, stérre eller mindre 
fläck eller med framkantsfältet mörkt. 
I. Vingar ej i sin helhet svartbruna. 

.a. Framkantsfält mörkbrunt. Ryggsköld med tre mörka, mörk- 

kantade band. 


b. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


«, Vingar med en bred, tydligt hvit strimma bakom det 
mörka framkantsfältet. Antenner med fyra—fem leder 
ljusa; fjärde leden blott vid basen förmörkad. Q med 
vanl. gräaktig bakkropp, kortare än vingarna. 

26. 7. oleracea. 

8. Vingar med otydlig eller ingen ljus, åtminstone ej rent 
hvit, strimma bakom det mörka framkantsfältet. Antenner 
mörka från och med tredje leden. P2 med rödgul bak- 
kropp, som är längre än vingarna. 27. TI. paludosa. 

Framkantsfält ej i sin helhet mörkbrunt. 

«, Vingar innanför vingmärket med en klar, hvitaktig flack, 


som baktill nar diskfältet eller stracker sig ännu längre. 


*, Bakkropp gra. Ryggskéld gra med fyra ljusbruna 
langsband. 28. TZ. /unata. 
+= Bakkropp rostgul. 
+. Ryggskéld ofvan rostgul med mörka längsband. 
§. Den hvita fläcken innanför vingmärket nar 

hos & knappast och hos ® obetydligt ut i 

fjärde bakkantsfältet. 209... Zen ochracen: 

$$. Den hvita vingfläcken når hos & något ut 

i och fyller hos ® en tredjedel af fjärde 

bakkantsfältet. 30. 7. letabilis. 
++. Ryggsköld ofvan (rostbrunaktigt) gra. 

\. Ryggsköld med 4 tydliga, bruna band. 
Bhi TR WILT 
$$. Ryggsköld med 3 otydliga band. 
32.. 2. fascipennis. 
ß. Vingar innanför vingmärket med liten, ofta otydlig hvit 
fläck, som baktill ej når diskfältet. 

+ ÖS med långsträckta, vid båda ändar uppblasta an 
tennleder. ® med bakkroppen lång, betydligt längre 
än de ej förkrympta vingarna. 33.0 1. INCE 

** ÖS med antennleder af vanlig form. Q:s bakkropp 
föga längre än vingarna, såvida dessa ej äro för- 
krymta. 
+. Ryggsköld med fyra mörka band. 

$. Antenner mörka, 2—3 basleder gula. 
co. Mellersta ryggbanden väl skilda; palper 
mörka. @:s antenner längre än hufvud 
och mellankropp tillsammans; antenn- 
leder ovanligt långa. 34. 7. flavolineata. 
Mellersta ryggband närstående; palper 


22 


bruna, första leden gul. 
35. 7. quadrivitiata. 


AN 
a 


Antenner mörka, andra leden gul. Mellersta 


ryggbanden närstäende. 36. TZ. pagana. 


\ 1 
BINARY WAHLGREN.? SVENSK, INSEKRTFAUNA. XI:’T;.T. 129 


TT. Ryggskôld med tre mörka band, af hvilka det 
mellersta vanligen deladt af fin mörk linje. 

Ÿ. Bakkropp gra med svartbruna sidoband, 
utan ryggband. 37. I. pruinosa. 

I. Bakkropp gul. | 
co. Palper gula med brun spets. Vingar 
gulaktiga. 38. I. luteipennis. 
Palper helt bruna. Vingar gråaktiga. 
39. I. melanoceros. 

2. Vingar svartbruna, korta; hos 2 kortare än bakkroppen. 


40. 7. nigra. 


1.-7. fulvipennis Dec. (lutescens). .Langd 21-—30 mm. — 
S. o. m. Sv. (7—9). 

2. IT. maxima Pova- (gigantea). Längd 27—32 mm. — 
S. o. m. Sv. (6—7). 

3: T. vittata Metc, Längd 18—27 mm. —: S. 0. m. Sv. (5—6). 

4. 7. truncorum Mec. Längd 13,,—19 mm. — Sk.—Lpl. 
(6—7). Hela landet. 

De I. pabulina Meıc: Längd 13,,—18 “mm: — S.-0.m. 
Sv (36): 

6. - 7. macrocera Zerr. (inbegr. grisescens). Längd 15—18 
mm. Sk.—Lpl. (4—8). 

1. T. crassıcorms Zety.. Vingar tydligt marmorerade. En 
svart fläck vid andra längsribbans ursprung. Längd 15 
—22 mm. Lpl. > (6—7). 

8. I. excisa Scuumm. (speculum). Marmorering tydlig; en 
stor, vanligen fyrkantig, hvit flack i bakre basfältet. 
Längd 15—27 mm. — Lpl. (7—8). 

9. T. scripta Mric. Vingar som, föregående. Längd 17— 
23 mm. — Sk.—Lpl. (6—9). 

10. 7. mubeculosa Mxric. . Mycket lik föregående. Antenner 
mörkare, tydligt mörknande åtminstone från tredje leden. 
Längd 17—30 mm. — Sk.—Lpl. (5—8). 

ll. 7. mutila WAHLGR. Vingar svagt marmorerade med otyd- 

‚. liga mörka tvärband. Längd 9—11 mm. S. Sv.; s. 

12-7. varüupennts, Meic. Wingd 15-23 mm: — Sk.—Lpl, 


(S—8). 
13. 7. hortulana Mec. Längd 13,,—18 mm. — Sk.—Lpl. 
(6—9). 


Entomol. Tidskr. Arg. 26, H. 3. (1005). 9 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


14. 7. irrorata Maco. (micans, pictipennis). Längd 16 —20,,. 
— S. 0. m. Sv. (6-9). 

15.. 7. hortensis Mric. Längd 13, 
Sv. (6—7). 

16. 7. longicornis ScHumm. Längd som föregående. — S. 

SEHON): 

T. obsoleta Mric. (limbata). Längd 13,;—16 mm. — 

OT! 

18. 7. obscurinervis Wauucr. Längd 15 mm. — Gottl., I ex. 
7: 
iff 
T: 


—]7 mm. — $S. o. m. 


marmorata Mric. (inbegr. obsoleta). Längd 10—13,,. 
Sk.—Lpl. (6—9). 
. signata Sræc. (inbegr. Ceres). Längd 14,,—17 mm 
Lpl.°Nortrb:;::SKk: 
vartlcornis Scan MM. (picticornis, Pac hyr rh. varticornis). 
Langd 11 >= 13,'"mm; 7 SKk=LplLe (62) 
22. T. marginata Mric. Längd omkr. 15 mm. — Ög. 
23. 7. lateralis Meıc. Längd 13—20 mm. — Sk.—Lpl. (5—8). 


Larven lefver hufvudsakligen af gräsrötter. 


24. FZ. vernalis Meıc. Längd 12,,—15 mm. — S. o. m. 
SW 19 ©: 
25. 7. subnodicornis ZETT. Längd 9—14 mm. — N. Sv. (6—7). 


26: T. oleracea L. Fig.- 35 —36. "dis a nas se fig. 
36 1). Längd 15—23 mm. — Sk.—Lpl. : (6—8). 
Larverna af denna och följande art anställa ofta svåra härjningar i träd- 

gårdar och åkerfält genom att förtära växtrötter. 

27. T. poludosa Metc. os parningstang, se fig. 36. Längd 
15—30 mm. — S. 0. m. Sv., allmännare an fôregäende. 
(7—8). 

28. T. lunata L. Längd 15—18 mm. — Sk.—Smal. (5—6). 

29. T. ochracca MriG. Längd 15—19 mm. — Sk.—Lpl. (5—6). 

30. T. letabilis Zerr. Mycket lik föregående, från hvilken 
den kanske ej är till arten skild. Längd som föregående. 
Norrb., Gotl. (7—8). 

31. 7. Selene Mric. Längd 18--27 mm. S.o. m. Sv. (7—3). 


") För att få se den hanliga parningstangen måste man bryta loss den 
tunna skifva som sitter på sidan af parningsorganet. Man finner därinnanför 
en tång, som på hvarje sida består af tre flikar, af hvilka den understa (a) 
är mörk klolik; den mellersta ljus, mer eller mindre plattad (b), och den öfre 
(c) helt eller delvis mörk, hos o/evacea tillspetsad, hos fa/udosa mera trubbig. 


IS: 


34. 


36. 


tye EINAR WAHLGREN:-SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 151 


T. fascipennis Mric. Den hvita vingfläcken når hos © 
ned i halfva fjärde bakkantsfältet, hos @ till vingens bak- 
kant.. Längd 15—18 mm. Sk.—Lpl. (6—9). 

T. juncea Mic. (nodicornis). Längd: © 18—23, 2 27 
—30 mm. — S. o. m. Sv. (6-8). 

T. flavolineata Mec. 
kansd 17-29 mm — 
Sk.—Jamtl. (6). 

T. quadrivittata Srxc. 
Vingar brunaktiga. Längd 
15—20 mm. — Smål. 
(8) 

T. pagana Mric. Vingar 
gräaktiga, hos 2  für- 
krympta. Längd 10; 
hie mite = 40:20, 0. 
Sie (O10): 

T. pruinosa Wiep. Vin- 
gar brunaktiga. Längd 


.14—16 mm. — S. 0. Fig. 35. Tipula oleracca. 1 larv, 2 


38. 


39. 


40. 


?- 


ende 


m. SV. (6—7). puppa, 3 imago, 4 ägg. 
T. luteipennis Mxic. ') 
Lane hoe 195. - 3 
821 ov (S10). 
T. melanoceros SCHUMM. 
(lineata). Längd 9—15 
mm.—Sk.—Lpl. (8—9). 


a b 
: | Fig. 36. Hanens vänstra tang sedd 
Le mgra L. Svartbrun; utitran af Tipula paludosa (vänster) och 
bakkropp vid basen „FT oleracea. 
stundom gulaktig. Längd 10,,—14 mm. SKO: m. Sv. 


68). 


Sikt. Pachyrrhina Macc. 


Större arter, tämligen lika föregä- 
Sve EE gap 
slakte. Vinge, se fig. ,3/. Fig. 37. Vinge af 


Larver i multnande trä, blad o. d. Pachyrrhia lineata, 


1) Pachyrrhina picticornis ZEIT. är ett ex. 7. /nteipennis med abnorm 


ribbförgrening. 


= 
ies) 
bo 


ENTOMOI.OGSIK TIDSKRIFT 1905. 
+ 


Artöfversikt. 
I. Bakkropp svart med gula tvärband eller gulaktiga sidoflackar.~ 
A. Bakkropp med tre gula tvärband. | I. ?. crocata. 
B. Bakkropp med gulhvita sidofläckar. 2. P. pratensis. 


II. Bakkropp gul med mörk rygglinje. 
A. Vingar med svartbrunt tvärband. 3. P. quadrifaria. 
B. Vingar utan tvärband. 
1. Vingmärke svartbrunt. 
a. Ryggsköld med tre raka, svarta längsband. & med långa 
antenner, hvilkas leder pa undersidan äro rundt utskurna. 


4. - 2. lunulicornis. 

b. Ryggsköld med tre svarta längsband, af hvilka de yttre äro 
framtill nedböjda- 

e@. Vingspets beskuggad. Vingmärke stort. Mellankrop- 

pens sidor fläckiga. ER: 

6. Vingspets klar. Vingmärke punktformigt. Mellankrop- 


pens sidor ofläckade. "6. P. cornicina. 


bo 


Vingmärke brungult eller blekt. 
a. Ryggsköld med tre raka ıyggband. iste tea) SCRE 
b. Ryggsküld med de yttre banden nedätkrökta. 
«. Sidoknölen pa mellankroppen framför svängkolfvarna pa 
tre sidor omgifven af en hästskoformad svart fläck. 


Bakkroppens ryggband sammanhingande. 


8. P. maculata. 


SD 


8. Sidoknölen framför svängkolfvarna endast baktill svart- 
kantad. Bakkroppens ryggband upplöst i fläckar. 

9. P. lincata. 

1. P. crocata L. Ryggsköld svart med gula fläckar. Vingar 
med svart vingmärke och skuggade tvärribbor. Längd 
13620 mam. SON Sy: 18 8) 2 
Larven förstör rötter af unga skogsplantor. 

2, P. pratensis L. Ryggsköld som föregående; Tvärribbor 
ej brunskuggade. Vingmarke mörkt. Längd ungefär som 
föregående. — S. o. m. Sv. (5—38). | 

3. P. quadrifaria Mec. (dentata, fascipennis). Ryggsköld 
med tre längsband; de yttre framtill krökta. Vingmärke 
mörkt. Längd 12—14,; mm. — S. o. m. Sv. (5—8). 

4. P. lunulicornis Scuumm. Längd 13,,—20 mm. — Ög., 
VEG 

5. P. analıs Scuumm. (cornicina). Längd 11—19 mm. — 
Sk.—Lpl. (5—9). 


~ 


= 


N-EINAR WAHLGREN?! SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; /I. 135 


6. P. cornicina IL. (sannio). Längd 12—15,5 mm. — Sk. 
—Lpl. (6—8). 

he” PR.=scurra Mers, Längd’15 —2Es: — Sk.=Lpl. (68). 

8. P. maculata Mric. (maculosa). Längd 9,,—17 mm. — 
S.o. m. Sv. (5-8). 
Larven förtär rötter af sallat, ärter, kal, gräs m. m. 

9. P. lineata Scor. (histrio). Längd 11—15,;. — S. o. m. 
Sv. (6-9). 


8. Sikt. Nephrotoma Mric. 


En enda art, som i utseende och vingarnas byggnad myc- 
ket liknar föregäende släkte. 
I. - N. dorsalis Fasr. Gul. Ryggsköld med tre räta, svarta 
längsband. Bakkropp med svart ryggband. Vingmärke 
brunt:= Fäned 11 15: mm: SK Lp 


3. Fam. Cylindrotomidæ. 


Öfversikt af släktena. 


I. Ryggsköld gul med tre svarta längsband. 
A. Fran diskfältet utgå tre ribbor, af hvilka den främsta 


är gaffelklufven. _ 1. Cylindrotoma. 
B. Fran diskfältet utgå tre enkla ribbor. 2. Liogma. 
II. Ryggsköld askgrä-svartgrä. 
A. Ryggsküld med tre längsfäror. 3. Triogma. 
B. Ryggsköld utan längsfäror. 4. Phalacrocera. 


l. Sikt. Cylindrotoma Maca. 


Mingel serie. 38. 


Larven är grön, försedd med tornar, och 


lefver pa blad af åtskilliga växter (Stellaria, Fig. 38. Vinge af Cylindro- 

Anemone, Allium.) toma distinctissima, 

1. 0. distinctissima Wien. Gul. Ryggsköld med tre oftast 
matta, svarta längsband. Längd 11,;—13.; mm. — Sk. 
— Lpl. (6—7). 


134 : ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 
2.: Sikt. Liogma OS. 


TEE er Vinge, se fig. 39. ; 
SS - ; 
SSS 1. L. glabrata Wien. Lik fôre- 


gående, men mellankroppens 


Fig. 39. Vinge af Liogma ryggband äro alltid glänsande. 
glabrata. Längd- omkring 3-13: ma 


Og.—Upl. (6). 


3. Sikt. "Triogma' Scans. 


Fig. 40. Vinge af 7rzogma. Vinge, se fig. AO. 
1. 7. trisulcata Scuumm. Svartgrä. 
= x sa 
SS Bakkropp brun med mörk rygg- 
linje. Vingar brunaktiga. Längd 
12=15rmme So mes 


77 LE (5—7). 


ee 4: SIkt. 


Phalocrocera SCHIN. 


Fig. 41—42. Vinge och 


: Vinge, se fig. #1. 

larv af Phalacrocera. ae ha to = 

Larven (fig. 42), som är ofvan brungrön, 

under ljusgrön, med talrika utskott, finnes i smärre vattensamlingar med 

Fontinalis-vegetation. 

1. P. replicata L. Ryggsköld askgrå med tre mörka längs- 
band. Bakkropp gulbrun med svartbrunt ryggband. Längd 
15 mm. — Sk.—Lpl. (6-9). 


myGGor. Eucephala. 


Larver med väl utbildadt hufvud och mot hvarandra rör- 
liga käkar: 


4. Fam. GLANSMYGGoR. Ptychopteridæ. 


Hithörande former äro framför allt 

LAS si ==> genom de langa smala benen mycket lika 

#. +=" harkrankar, och likasom dessa hafva de 

à en ganska tydlig tvärfära på mellankrop- 

Fig. 43. Vinge af_ pen. De skiljas emellertid med lätthet 

Pöychoptera contaminata. © fran “dessa. penom’ ‘saknaden af sjatte 
längsribban, fig. 43. 


‘A7 EINAR WAHLGREN: SVENSK. INSEKTFAUNA. . XI: I; I. — 135 


De äro medelstora, glänsande svarta, gulbenta och ofta 
försedda med brokiga vingar. Antennerna äro långa, 16- 
‘ledade med aflänga leder. Palperna långa, 4-ledade: Rygg- 
skölden är starkt hvälfd och har utom tvärfäran tvänne tyd- 
liga längsfäror. Bakkroppen är tämligen lang, framtill smärt, 
baktill ansvälld och slutar hos o med en komplicerad vid- 
haftningsapparat, hos 2 med ett spetsigt, från sidorna hop- 
tryckt, hornartadt äggläggningsrör. Vingarna 
äro beklädda med glesa fina hår. Skenbenen 
äro beväpnade med starka sporrar. 

Glansmyggorna anträffas vid stränder af åar och bäc- 


kar, där de med sina långa ben klättra omkring på väx- 


terna. 

Larverna (fig. 44) äro hvita, långsmala och 
försedda med ett långt andningsrör i bakändan; 
vid basen af detta sitta ett par aflånga bihang. 


De anträffas stundom i stor mängd i grunda vatten- 


samlingar, där de ligga på botten eller oftare nedkrupna i | 

slammet med andningsrörets spets i vattenytan. Figs 447 Büppa 
Puppan (fig. 44) ar framtill försedd med (u hoger) och 

två andningsrör, af hvilka. det ena är kort, larv af Piyckoptera 

rudimentärt, det andra är dubbelt så långt som palndosa. 

hela kroppen. 


Puppan ligger vanligtvis på slambotten. 


I vårt land finnes endast ett släkte. 
l. Slkt. Ptychoptera Mer: 
Artôfversikt 
I. Vingar ofläckade. 1. LP. scutellaris. 
II Vingar fläckade. 
A. Första tarsalleden hvit. 2. PL. albimana. 
B. Första tarsalleden brun eller brungul. 
1:  Bröstets sidor silfverglänsande. 3. LP. contaminata. 
2. Bröstets sidor ej svartglänsande. - 
a. Bakkropp (vanligen) med två gula tvärband. 4. P. lacustris. 
b. Bakkropp helt svart. 5. LP. paludosa. 
l. PP. scutellaris Mric. Mellankroppens sidor askgrä. Sku- 
tell gul: : Längd  7—"9 mm. — Sk:—Lpl.  (6—9); t. a. 


2. P. albimana Farr. Mellankroppens sidor askgrå. Sku- 
tell gul. Bakkropp med två gula tvärband (+) eller gula 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


sidofläckar (2). Vingar i jämförelse med de följande med 
matta fläckar. Lang 9—11 mm. Sk.—Jämtl. (5—9); s. 

3. P. contaminata L. Bakkropp som föregående. Skutell 
gul. Vingar med mörka tvärband och fläckar. Längd 
7—10,; mm. — Sk.—Lpl. (5—9). 

4. P. lacustris Meıs. Skutell svart. Vingar tecknade un- 
gefär som föregäende, men enär andra längsribban börjar 
längre ut pa vingen, sammansmälter dess basalfläck med 
bandet öfver tvärribborna vid vingens midt. Ej så hos 
contaminata. Flackarna vid tredje och fjärde längsrib- 
bornas gaffelförgreningar sammansmälta nästan till ett 
tvärband. Längd 7—10 mm. — S. Sv. (6—7); s. 

5. P. paludosa Meic. Skuteil svart. Vingar som föregående, 
men fläckarna vid tredje och fjärde längsribbornas gaffel- 
förgreningar sammansmälta ej. — S. Sv. (7-58); s. 


Be han: Dixide, 


Tämligen sma, myggliknande former med länga smala 
ben. Antennerna äro länga, mängledade, med härfina leder, 
Palper 4-ledade. Ryggskölden är starkt hvälfd utan tvär- eller 

u. Jängsfäror. Bakkropp smal, hos © bak- 
w= ~~) till uppsvälld; hos © afslutad med ett kort 
(IN HM ur äggläggningsrür. Skenbenen sakna-sporrar. 
vegan Vingarna likna rätt. mycket ptychopterider- 
Fig. 45. Vinge af nas, men här tyckes det vara sjunde längs- 

RE ribban, som saknas, fig. 45. 


Dixiderna anträffas stundom vid häfning i kärr- och strandvegetation, 


och om kvällarna flyga de dansande omkring i solnedgängen säsom en del 
smärre harkrankar. 
Larverna, fig. 46, äro masklika, jämnbreda, försedda med 
två par fotlika bildningar. 
De äro märlelikt krökta at sidan och 
lefva vid randen af vattensamlingar, där de 
ligga med den konvexä sidan uppät land och 
hufvudet och bakändan i själfva vattenbrynet. 
~ Puppan, fig. 46, liknar en mygg- 
puppa och är liksom denna fürsedd 
Fig. 46. Larv och puppa med tvä andningsrör bakom huf- 
af Dixa. 
vudet. 


ER EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI; 1; I. 137 


Den hänger i lodrät ställning i vattenytan eller ligger i den fuktiga ve- 
getationen i vattenkanten. 
Familjen omfattar blott ett släkte. 


1. Sikt. Dixa Metc. 
Artöfversikt. 
I. Vingar fläckade. 1. LD. maculata. 
II. Vingar ofläckade. 
A. Ryggsköld gul eller gulbrun med tre mörka längsband. 
1. Ryggsköld gulbrun; längsbanden tämligen smala, väl skilda fran 
hvarandra. 2 ND @stiwalss. 
2. Ryggsköld svafvelgul; längsbanden breda, framtill förenade. 
3. D. autumnalis. 
B. Ryggsköld svartbrun, baktill med antydan till något ljusare längs- 
band. 4. D. Zneata. 
1. D. maculata Meıs. (inbegr. nebulosa). Ryggsköld rost- 
gul med tre mörka längsband, af hvilka det mellersta 
ofta ar deladt af en ljus strimma. Vingar med brunt 
band öfver tvärribborna, andra och fjärde längsribbornas 
gafflar vid basen fläckade och analfältets basalhälft brun- 
skuggad. Stundom är teckningen inskränkt till att endast 


tvärribborna aro brunkantade. Längd 3 mm. — Sk.— 
Lol. (4, 8—9); ta. 

2. D. estivalis Meıc. (aprılina). Längd 3: mm. — Sk.— 
Lpl. var och höst. 

3.7 D. autumnalıs Mric.- Längd 3—4 mm. — Sk.—Lpl.;s. 

4, D. lineata Mace. Längd 2 mm. — Ög. 


6. Fam. EGENTLIGA MYGGOR. Culicidæ. 

Samtliga hithörande former likna i hufvudsak den vanliga 
myggan: smärt kropp, längsmala vingar och länga, smala ben. 
Antennerna äro mängledade, hos o besatta med kransar af 
långa hår, hos 2 med kortare hår. Alla delar af kroppen äro 
klädda med fjäll, som likna fjärilarnas, och likasom hos dessa 
betingas djurets färg af fjällbeklädnaden. Äfven . vingarnas 
ribbor äro fjällklädda. Af vingribborna märkas särskildt an- 
dra och fjärde längsribborna, som äro gaffelklufna. Klorna, 
som äro ett par på hvarje fot, erbjuda äfven genom: sin olik- 
artade beväpning. goda artskillnader. Hos o äro de båda 
klorna på fram- och mellanbenen olika, på bakbenen liksom 
pa alla benparen hos @ äro de båda klorna lika hvarandra. 


- 
bo 
oA 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Myggorna lefva som fullbildade af växtsafter; endast honorna af några 
släkten (Culex, Anopheles) suga dessutom blod. Särskildt i Lappland, i trak- 
terna kring de stora myrarna, äro myggen mycket besvärliga. 

Större skada göra myggen i varmare länder såsom sjukdomsöfverförare, 
i det att de sjukdomsalstrande organismerna ej blott spridas genom de blod- 
sugande myggorna utan äfven i dessa genomgå en del af sin utveckling. På 
sådant sätt utbredes malaria genom Anopheles-arter (särskildt A. claviger), Fila- 
riasjukdomen genom vissa Culex- och Anopheles-arter och gula febern genom 
en myggart tillhörande släktet S/gomyza. 

Myggorna lägga sina ägg i stillastående - eller sakta rinnande vatten. 
Culex-arterna lägga äggen i form af ovala, båtformiga paket som flyta på 
vattenytan. Anopheles-äggen läggas däremot ett och ett, ehuru de på vatten- 
ytan kunna häfta vid hvarandra eller vid andra föremål. <Corethra-arterna 
-lägga äggen i form af geléaktiga klumpar. 

Larverna äro försedda med väl utveckladt, tydligt afsatt hufvud med väl 
utbildade käkar, ha bred mellankropp och smalare bakkropp. I öfrigt visa 
de en del olikheter. 

Pupporna, som också lefva i vatten, hänga i allmänhet i själfva vatten- 
ytan eller halla sig omedelbart under densamma, men äro i olikhet med de flesta 
andra puppor rörliga, så att de kunna sänka och höja sig i vattnet. De äro 


alla försedda med tvenne andningsrör nära främre ändan. x 
Litteratur: 
F. V. THEOBALD, A Monograph of the Culicidæ or Mosquitos. 4 band. - 
London I901—63. = 
Öfversikt af underfamiljer och släkten. 
I. Sugrör långt, längre än hufvud och mellankropp tillsam- 
mans: 1. und.-fam. Culicine. 6 
A. Palper hos båda könen eller åtminstone hos  länga, 
ofta längre än sugröret. 

l. Palper hos båda könen långa; As tängformiga 
parningsorgan lika långt med eller kortare än 
sista bakkroppsringen. 1. Anopheles. 

2. Palper hos © länga, hos 2 korta; ds tängfor- 
miga parningsorgan längre än sista bakkropps- 


ringen. 2. = Culex. 

B. Palper hos båda könen mycket korta. 3. Aédes. 

ll. Sugrör kort, knappt längre än hufvudet: 2. und.-fam. Co- 
rethrine. 


A. Första tarsalleden längre än den andra. 4. Corethra. 
B. Första tarsalleden kortare än den andra. 
5. Mochlonyx. 


= EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 130 
Öfversikt af larverna 


I. Ej försedda med pariga luftsäckar i mellankroppen och 
sjunde bakkroppsleden. 

A. Näst sista bakkroppsleden försedd med ett längt and- 
ningsrör. — Larven hänger tämligen lodrätt i vatten- 
ytan med hufvudet nedät. Culex. 

B. Näst sista bakkroppsleden utan andrör. — Larven 
ligger nästan vägrätt med bakkroppen i själfva vat- 
tenytan. Anopheles. 

Il. Försedda med två par stora luftsäckar, ett par i mellan- 
kroppen och ett par i sjunde kroppsleden. — Larverna 
stå vanligtvis vågrätt ett stycke under vattenytan men 
höja sig ibland upp till densamma. 

A. Näst sista bakkroppsleden saknar andningsrör. 

Corethra. 

B. Andningsrör finnes. Mochlonyx. 


Ofversikt af pupporna. 


I. Puppa hästskoformigt krökt. 
A. Andningsrür mot spetsen bredare. 
1. Andningsrör i spetsen snedt afskurna med aflang 


mynning. Culex. 
a Andningsrör i spetsen tvärt afskurna med vidare, 
rundadt fyrkantig mynning. Anopheles. 
B. Andningsrör mot spetsen afsmalnande. 
| Mochlonyx. 
II. Puppa rak. Andningsrör tillspetsade. Corethra. 


1. Underfam. Culicinæ:- 


I Sikt: Anopheles Meic. 


Hufvud, se fig. 47. Larv och puppa, se fig. 48. 


I. Vingar fläckiga. I. A. claviger. 
II. Vingar ej fläckiga. 2. A. bifurcatus. 


l. A. claviger Farr. (maculipennis). Ryggsköld med 2 smala 
och 2 breda mörkbruna längsstrimmor, mellan dessa grä- 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 
aktig. Bakkropp brun, dess ringar 
framtill Jjusare, baktill mörkare, 
hvarigenom bakkroppen blir tvär- 
bandad. Vingar med 3—4 mörka 
fläckar, bildade af tätare fjällbe- 
klädnad. Ben bruna. Längd 6—8 


EI. SR POLE fan Fig. 47. Hufvud af 
Anopheles. 


A. bifurcatus L. 
Färg och teckning 
ungefär som före- 
gäende,. Ben lim 
sare. Langd 5—8 
Baar Kö 
Lpl. _ (5, 8—9). 


>. SIC => Culexala 


Hufvud, se fig. 49. 
Larv och puppa, se fig. 
50. RE: 


Fig. 48. Lary (öfre) och puppa af Anopheles. 


Artöfversikt. 


I. Vingar fläckiga. Und.-sl. Z%eodaldia NEVEU-LEMAIRE. 1. C. annulatus. 
II. Vingar ej fläckiga. 
A. Tarser hvitringlade. 
i. Tarser hvitringlade endast vid ba- 
sen af hvarje led. 
a., larsalleder med‘ breda. hvita ae, 
band. 
@.  Bakkropp svartbrun med 


NS RUES 


hvita tvärband. : - 
BEE ECOREANS: Sr P. 
> 


#5. Bakkropp  Jjusbrun-rostgul Big 20 Huet an 
utan tydliga tvärband. 
3. C. annulipes. 
b. Tarsalleder med smala hvita band. 4.- Cx vexans: 
2. Tarsalleder hvitringlade bade vid basen och spetsen. 


a. Bakkropp tydligt tvärbandad. 5. C. morsitans. 


r 


Å EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: 1; I. I41 
b. Bakkropp med ljus 
midtlinje och mörka 
sidofläckar.  Und.-sl. 
Grabhamia THEOK. 
6. C. dorsalıs. 
B. Tarser ej hvitringlade. 

ı. Bakkropp mörkbrun med 
silfverhvita sidofläckar, 
som ej i midtlinjen sam- 
manflyta till tvärband. 


Tena Ge tOUMALUS. 


2. Bakkropp pa annat sätt 
tecknad. 
a. Andra längsribbans 
gaffel minst fyra gän- 
ger längre än sitt io tro Wary. (öfre) och puppa 
skaft. af Culex. 


8. C. pipiens. 
b. Andra lingsribbans gaffel ej fyra ganger längre än sitt skaft. 
«@. Bakkropp enfärgadt mörk eller med gula sidofläckar. 
9. C. fusculus. 
8. Bakkropp mer eller mindre tydligt tvärbandad. 
=, Bakkroppens hvita band bredast i midtlinjen, stun- 
dom ej naende kanterna. 12. C. mgritulus. 
==, Bakkroppens hvita band, åtminstone de bakre, bre- 
dast mot kanterna. 
+. Äfven de främre banden bredare mot kanterna 
10 C. nemorosus. 
“+. Endast de bakre banden bredare mot kanten. 
11. C. magrißes. 
C. annulatus SCHRNK. Ryggsköld mörkbrun, guldglän- 
sande. Bakkropp mörkbrun med hvita tvärband. Ben 
mörkbruna, hvitbandade. Vingar med 4—5 mörka fläckar. 
Pan Sn NNE 
C. cantans Mric. Ryggsköld mörkbrun, metallglänsande. 
Vingar smed mörkbruna ribbor. Längd 6—9 mm. — 
Sk.—Lpl.; a. 


C. annulipes Meic. Ryggsköld ljust guldglänsande. Hela 
djuret ljusare än föregående: Äfven vingribborna gula. 
Eansd 8 —9’mm? 78.0. "m. SNS 


C. vexans Meic. Ryggsköld mörkbrun, metallglänsande. 


Fig. 51. Vinge af Culex fjäll 


> 


\ 
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Bakkropp tydligt hvitbandad. Klor bade hos o och © 
entandade. Längd 5-6 mm. — Öl. 

C. morsitans Turon. Ryggsköld mörkbrun med ljust 
guldglänsande fjäll. Genom tarsernas smala hvitband- 


ning lik föregände, fran hvilken den dock bland annat 


afviker genom klornas beväpning. Hos &' äro fram- och 

mellanbenens större klor tvåtandade, de mindre entandade, 

bakbenens otandade. @ har alla benparens klor otandade. 

Längd.6—7 mm. — Og. (8). 

C. dorsalis Meıs. Ryggsköld ungefär som föregående. 

Fotleder bredare hvitbandade. Längd 5—6 mm. S. Sv. (6—9). 

C. ornatus Horrm. Ryggsköld gråaktig med två mörka, 

bruna längsband. Mellankroppens sidor med silfverglän- 

sande fläckar. Längd 4,;-6 mm. — S. Sv. (7). 

8. C. pipiens L. (inbegr. C. ciliaris L.). 
Fig. 51. Ryggsköld mörkbrun med 
roströda-mörkbruna bronsglänsande 

Bakkropp hos mörka exem- 

plar tydligt, hos ljusa otydligt tvär- 

bandad. Ben ljusbruna. Längd 4,,—6 mm. Sk.—Lpl.; a. 

C. fusculus Zerr. Ryggsköld svart med bronsglänsande 

fjäll. Knä med hvit flack. Ben ljusa. Längd 4,,—6 mm. 

Jämtl., Vg. (6—7). 

C. nemorosus MEG. Ryggsköld som föregående. Ben 

mörka ; knä med silfverhvit fläck. Klor både hos © och 

® entandade. Längd 6—7 mm. — Sk.—Lpl. (5—9); a. 

C. nigripes Zxrr. Ryggsküld som föregående. Bak- 

kropp svart. Klor åtminstone hos 9 som hos föregående. 

Längd 4,66 mm. — Sk? — Ar en rent artisk art (Grön- 

land, Alaska o. Ss. v.). 

C.nigritulus Zeit. Ryggsköld mörkbrun med bronsfärgade 

fjäll. Bakkropp brunaktig. Ben bruna; knäna med hvit- 

aktig fläck. Klor hos o på fram- och mellanbenen en- 
tandade, på bakbenen enkla, hos ® alla otandade. Längd 

JF = pl; Upl. 


pipiens. Q. 


3. - Sikt. Aëdes MEIG. 


Endast en svensk art. 


1e 


Il. 


=" 


bo 


SG) 


NO EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: 1; I. 145 


A. cinereus MeıG. - Ryggsköld mörkbrun med metallglän- 
glänsande fjäll. Bakkropp mörkbrun, ej tvärbandad, bak- 
till med stundom otydliga hvita sidofläckar. Ben mörka. 
Langd 422 6"mm./- SK Lpl: (6). 


>. Underfam. Corethrinz. 


ar 


Slkt. Corethra MEI6. 


OO 


Hufvud, se fig. 52. Larv och puppä, se fig. 5: 


Artöfversikt. 


Vingar ej fläckiga. 
A. Ben nästan hvita med talrika bruna, ringformiga band på lår och 
skenben. 1. C. pallida. 


Sker Fö RT \ 
I =e, 
PR > ver 
Fig. 52: Hufvud af Corethra. Fig. 53. Larv (öfre) och puppa 
SA (vänster) och 9. af Corethra. 


B. Ben enfärgade. 


I. Ljusbrun-gulaktig. 2. C. plumicornis. 
2. Môrkbrun. 35° C.. fusca. 
Vingar fläckiga. 4 C. Nybler. 


C. pallida Fasr. Ryggskôld blekt grå med 3 mörka, 
stundom otydliga längsband. Bakkropp genomskinligt 
hvit med en smal svart tvärlinje på hvarje ring. Längd 
4—6 mm. — S. Sv. (5—6). 

C. plumicornis Farr. Ryggsküld blekt gulbrun med 
3—4 stundom sammanflytande, mörkbruna längsband. 
Bakkropp blekbrun med hvita gränser mellan ringarna. 
Ben blekgula. Längd 6 mm. — Sk.—Lpl. (5—9); a. 
C. fusca Sræc. Liknar mörka ex. af föregående, men 
bakkroppen är mörkbrun. Längd som föregäende. — 
Uppl. 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


4. C. Nyblei Zrrr. Ryggsköld gul med 4 bruna, mörkkantade 
längsband. Bakkropp gul med svarta sidofläckar. Ben 
gula. Vingar med mörka fläckar vid de flesta ribbförgre- 
ningars ans 7 mmy-—— ap); 


5. Sikt Mochlonyx Loew. 
Larv och puppa, se fig. 54. 


Artôfversikt. 

= I. Ryggsköldens bottenfärg svartbrun- 

= E Pr EEE = svart. 1. AL. culiciformis. 

IT. Ryggsköldens bottenfärg rödgul. 

2. MMe ups: 

1. M. culiciformis Dec. Bak- 
kropp tvärbandad af svart 
och hvitt. Langd 7 mm. 
= Sa OF Mi Sve salls 


2» . M. - rufus Zeit. ~Ryge- 
sköld rödgul med 4 mörk- 
bruna, mörkkantade längs- 

aller } 

Fig, 54. Larv (öfre) och puppa band. sakkropp enfärgadt 

af Mochlonyx. mörk. — pl, n. VB: 


7. Fam. FJÂRILMYGGOR. Psychodide. 


Genom sitt synnerligen karakteristiska utseende aro fjäril- 
myggorna lätt igenkänliga. Kroppen är endast ett par tre 
millimeter lang, beklädd med långa har. Vingarna, som i 
hvila läggas takformigt mot hvarandra, äro ovala, tätt klädda 
med långa hår och fjäll både på själfva vingytan och sär- 
skildt på ribborna. I sitt allmänna utseende likna fjärilsmyg- 
gorna ganska mycket nattflyn i miniatyr. 

För att med någon säkerhet kunna bestämma hithörande 
arter måste man först affjälla vingen så att man kan, helst 
under mikroskop, följa ribbornas förlopp. Lämpligast lägger 
man då den fritagna vingen i en droppe sprit under täckgla- 


SN EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: PRIS 145 


set och gnuggar detta mot vingen, hvarvid fjällen afbrytas 
och lätt kunna undanspolas genom att man tillsätter nägra 
"droppar sprit vid täckglasets kant. 

Viktigast på vingen äro basfältens område nära vingroten 
samt de båda gaffelklufna längsribbornas förlopp och utse- 
ende. Den främre gaffeln är i själfva verket andra längsrib- 
ban (Psychodinæ) eller dennes främre gren (Phlebotomine). 
Den bakre gaffeln är bildad af fjärde längsribban. Hjälpribban 
är kort och når ej vingkanten. 

Pericoma-larvens såväl som puppans utseende framgår af 
fig. 55. Larven af Pericoma 
canescens är 8 mm., puppan 3,5 
mine lang: = 

Fjärilmyggorna sitta eller springa 


omkring på blad och andra växtdelar 


hälst i närheten af vatten, en del anträf- 


RAN. 


ELLES 


fas rätt ofta på fönster och väggar i när- 
heten af afträden eller dylika ställen. 
Larverna lefva i rent, flytande vatten eller i spillning, ruttnande växtdelar 


och dylikt. 


af Pericoma canescens. 


Litteratur 


A. E. EATON: A synopsis of British Psychodidæ. I The Entomolo- 
gists Monthly Magazin. 1893—97. 


Öfversikt af underfamiljer och släkten. 


I. Mellan de två gaffelklufna längsribborna befinna sig 
(skenbart) två enkla längsribbor: 1. und.-fam. Psychodine. 


A. De gaffelklufna längsribborna grena sig nära vingens 
bas. o med en ogenomskinlig, Knutformig uppsväll- 
ning strax utanför vingens midt. 1: . Ulomyia. 

B. De gaffelklufna längsribborna grena sig ungefär vid 
vingens midt. & utan ogenomskinlig uppsvällning 
på vingen. 

l. Vingar rundade. eller tillspetsade. Främre gaffel- 
ribban utgår ifrån eller är genom en tvärribba 
förenad med främre basfältet, eller, om främre 
gaffelribban utgår från närmast bakre längsribba 


Entomol, Tidskr. Arg. 26, H. 3, (1905). 10 


146 


I. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT -1905. 


(andra längsribbans bakre gren), utlöper ej tredje 


längsribban i själfva vingspetsen. 
2... Periconia. 
2. Vingar tillspetsade och tredje längsribban ut- 
löper i själfva vingspetsen. Främre gaffeln utgär 
ej från basfältet utan från närmast bakre längs- 
ribba. 3. Psychoda. 
Mellan de två gaffelklufna längsribborna befinner sig endast 
en enkel längsribba: 2. und.-fam. Phlebotomine. 
4. Trichomyia. 


Öfversikt af de olika släkternas larver. 


Larv blek, sista kroppsleden smal, mycket förlängd. 


. Lefver på land, i ruttnande organiska ämnen. 


| Psychoda. 
Larv svartaktig, sista kroppsleden föga förlängd, i spetsen 
tandad och försedd med strålformigt ordnade hår. Lefver 
i eller åtminstone invid vatten. 


A. Larv med två dubbelrader bladlika utskott på ryg- 
gens sidor. Lefver i rent, rinnande vatten. 

Ulomvyia. 

B. Larv med två band af krökta hår på ryggens sidor. 

Pericoma. 


|. Underfam. Psychodine. 


1. Slkt. Ulomyia Waix. 


Främre gaffeln utgär fran främre basfältets framkant. 


Femte, sjätte och sjunde längsribborna mötas i bakre bas- 


Fig. 56. Vinge af Ulo- 


myia fuliginosa. 


fältets yttre bakre hörn. 
Hit hör endast 

l. U. fuliginosa Mic. Fig. 56. Svart- 
brun med svartgrä härdräkt. Vingar 
svartgrä. Vingens längd 3—3,; mm. 
2,208 


"LC  EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: 1; I. 147 


2. ,SIKkt.: Pericoma Wark. 


Artöfversikt. 


I. Främre gaffelns skaft utgär frän eller är med en tvärribba förenad med 


främre basfältet. 


A. Femte och sjätte längsribborna sammanstöta med hvarandra. 

I. Femte och sjätte längsribborna sammanstöta med hvarandra och 
med sjunde längssribban antingen just i bakre yttre hörnet af 
bakre basfältet eller mycket nära därintill. 


a. Vingar hvita med brun spets och brunt bägformadt tvär- 


band. Ben ljusa. 1. 2. palustris. 
b. Vingar mörkbruna med otydliga hvita flickar. Ben mörk- 
bruna. é 2. P. nubila. 


to 


Femte och sjätte längsribborna förenas med hvarandra atminstone 
sa längt utanför bakre bakfältet som dettas bredd. 
a. Fransar i vingens bakkant mörka. 3. LP. canescens. 
b. Fransar 1 vingens bakkant omväxlande ljusa och mörka. 

4. FL. trifasciata. 
Femte och sjätte längsribborna ej förenade med hvarandra, ty den 
femte utgår från tvärribban, som utåt begränsar bakre basfältet. Sjunde 
längsribban oftast ofullständig vid basen. 
ite 


B. 


Vingen tillspetsad just vid spetsen af andra längsribbans bakre © 
gren. 5. ?. ocellaris. 
2. Vingen tillspetsad just vid tredje längsribbans spets eller afrun- 
dad mellan spetsarne af denna och andra längsribbans bakre gren. 
a. Vingfransar fläckiga. 6. 
b. Vingfransar enfärgade. 

a. 


P. albomaculata. 


Främre gaffeln klufven innanför spetsen af sjunde längs- 
ribban och närmare vingens bas än den bakre gaffelns. 
klyfning. Vingspetsen just vid tredje längsribbans spets- 

7. LP. notabilis. 
8. Främre gaffeln klufven utanför sjunde längsribbans 
spets och utanför bakre gaffelns klyfning. Vingspetsen 
mellan andra längsribbans bakre gren och tredje längst 
ribban. 8. P. soleata. 
skaft utgår ej från främre basfältet utan från närmas 
bakre längsribba (andra längsribbans bakre gren). 
Vingar hos & ovanlig breda. OP, fuscaz 


1. P. palustris Mric. Vingens längd 
3=4 mm. — S. Sv. | 

Fig. 57. Vinge af Peri 2, P. nubila Mec. Fig.57. Vingens 
EE Ie. längd 3,5—4 mm. — Sk.—Jamtl. 


ll. Främre gaffelns 


148 


on 


Fig. 60.. Vinge af Ze- - 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


P. canescens MEIG.' Vingar brungrå med svarta fläckar i längsribbor- 
nas spetsar och vid gaffelribbornas klyfning. Vingens längd 3—-3,75 
mm. — Norge, fjällen. 

P. trifasciata Mic. Fig. 58. Vingar grahvita med ät- 
minstone antydan till tre mörka tvarband. Ben mörka. 
es 2,7; mm. — Sk., Lpl. = 


Fig. 58. Vinge af Perico- Fig. 59. Vinge af Perzco- 
ma trifasciata. SI. ma ocellaris. 


P. ocellaris Meıc. Fig. 59. Vingar brokiga af svart- 
brunt och hvitt. Vid längsribbornas spetsar svarta fläckar 
omgifna af hvitt, hvarigenom ett slags ögonfläckar 
uppstå. Vingfransar fläckade af hvitt och brunt. Vin- 
gens-längd 22,25 3 mm Sk: 

P. albomaculata WaniGr. Vingar brokiga af hvitt och 
mörkbrunt. Det hvita bildande trenne tydliga fläckar eller 
tvänne hvita tvärband. Vingfransar som hos föregäende. 
Vingens längd 2,; mm. — Smal. 

P. notabilis Eat. Vingar mörka med tre svarta fläckar, 
bildande ett ofullständigt tvärband à vingens midt; där- 
utanför ett smalt hvitt tvärband. Längsribbornas spetsar 


svarta. Fransar mörka utom i vingspetsen. Vingens 


längd 3—4 mm. — ÖL, Upl., Ângerm. 

P. soleata Watx. Vingar ungefär som föregående men 

| ljusare. Vingens längd 2—2,; mm. 
— Smal. 

9. P. fusca Maca. (calceata, tristis) 
Fig. 60, Vingar breda, rundade, 
svartbruna med mörkare fläckar. 
Vingens längd 3—4 mm. — S. o. 


”icoma fusca. 
M SV. 


* Som arten sannolikt äfven finnes i Sverige upptages den här. 


mt 


z 


EINAR WAHLGREN SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 149 


, 


9. SIkt. Psychoda WALK: 


Artöfversikt. 


I. Vingar men svarta fläckar vid längsribbornas spetsar. 
1. L. alternata. 
II. Vingar utan svarta fläckar. 
A. Vingfransar utom innerst vid framkanten svartaktiga. 
2. P. humeralis. 
B. Vingar enfärgade, gulaktiga eller hvita. 
I. Vingar med grä-grägula hår. 3. P. Phalenoides. 
2. Vingar hvithåriga. 4. P. albipennis. 
l. P. alternata Say. (phalenoides). Brungul med gulgrå 
* _hardrakt. Vingens längd 2—3 mm. — Sk.—Lpl.; a. 
P. humeralis Meıc.  Svartbrun 
med gräbrunt, gulskimrande här. : 
Vingens langd 1,;—2,; mm. — = 
SK. 
3. P. phalenoides L. (nervosa). Fig. 
61. Ljusare än följande men med Fig. 61. Vinge af Psy- 
gulbrun härdräkt. Vingens längd Rn 
322° mir Sk 


(NG) 


4. P. albipennis ZETt. Svartbrun, tätt hvithårig. Vingens 
läned1, 2, 2 mm SK —Jämtl: 


2. Underfam. Phlebotominæ. 


4. Sikt. Trichomyia Harin. 


Enda arten: 
l. 7. urbica Curr (aurea). Fig. 62. 
Brun med guldgul harvaxt. Vingar blek- 
grå med guldgula—guldbruna har och tva 
mörkare tvärstrimmor. Vinglangd 2,75, Fig. 61. Vinge af 7% 
=e mm. — S. Sv. chomyia urbica. 


ÉÉO = ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. = 


8. Fam. xxorr. Simuliidæ. 


Familjen omfattar tämligen sma till mycket sma arter. 
Antennerna äro korta, tämligen tjocka, 10-ledade. Utom de 
tva första, baslederna, aro lederna korta, skifformiga, tätt 
tryckta intill hvarandra. Ögonen äro stora, i lifvet vanligen 
röda. Ryggskölden är högt hvälfd. Bakkroppen jämförelse- 
vis kort. Benen äro korta, starka; första tarsalleden förlängd. 
Vingarna, fig: 63, äro jämförelsevis 
stora, breda. Ribborna i vingens 
framkant äro starkare och tydligare 
än de öfriga, som stundom endast 
med svårighet kunna iakttagas. Af 
längsribborna saknas den andra. 
Fjärde längsribban är gaffelklufven. 
Mellan fjärde och femte ribborna fin- 
nes en svag öfvertalig ribba eller ett ribbliknande veck, som 
nara spetsen bildar en gaffel. Vingens bakhörn är starkt ut- _ 
veckladt. Som de yttre könsorganen äro svåra att se, skiljas 
könen lättast därigenom, att hanarna äro sammetsvarta och 
hafva ögon som stöta samman, medan honorna äro gråsvarta 
med åtskilda ögon. 5 


Fig. 63. Vinge af 


Sinvulium. 


Knotten förekomma ofta i stora svärmar, särskildt i fuktiga trakter och 
äro äfven i vårt land, synnerligast i Lappland, mycket besvärliga genom de 
svidande sting honorna åstadkomma. Till knotten hör äfven den beryktade 
kolumbaszermyggan, som vid nedre Donau anställer svåra härjningar i häst- 
och boskapshjordarna. Äfven hos oss, i Skåne, har en art knott (Simulium 
reptans) visat sig farlig för hästar. 

Larverna, fig. 64, äro mörka till fär- 
gen, hafva två par benliknande bihang 
och vid hufvudets sidor egendomliga pariga 
organ, bildade af solfjäderformigt anordnade 

- hår, som äro i ständigt virflande rörelse. 


De lefva i strömmande vatten, där de sitta 
Fig.-64, Larver af med bakändan fästad vid stenar, trädgrenar, vatten- 


Sımulium. växter o. d. 


7 D EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. > XI: 1; I. 151 


Vid förpuppningen bildar larven medels slem ur spottkörtlarna en strut- 


lik kokong, som sedermera kommer att omgifva puppan. Den fästes vid 


nägon vattenväxt, och ur kokongstrutens öppning sticker hufvudet och tvänne 


gältofsar fram. 


Se fig. 65. 


Hithörande former, som tillhöra ett enda släkte, äro del- 
vis mycket svära att ätskilja, och arternas begränsning är 
ännu ganska osäker. 


A. Ben åtminstone delvis hvitringlade. 
ive 


Färg svart eller gräaktig. 


Ryggsköldens kanter eller ätminstone 
tvänne 
glänsande (stundom ganska otydligt). _ 
a. Stôürre arter. 


(845 


l. Sikt. :Simulium: LATr. 


Artöfversikt. 


fläckar pa skuldrorna silfver- 


Ryggsköldens silfverhvita kant- 
teckning smal, i framkanten 
bredt afbruten. Skenbenet och 
första tarsalleden på &':s bak- 


Fig. 65. Puppor i sina 
à 7 kokonger samt en 

ben nästan enfärgadt gulbruna. ee 2 
puppa utan kokong af 


Q:s vingar vid basen ej gul- ; 
i ; Simulium. 

aktiga. I. S. 7epéans. 

Ryggsköldens silfverhvita kantteckning bredare, 1 fram- 

kanten smalare afbruten. @:s bakre skenben och första . 

tarsalled vid basen bredt hvitgula, mot spetsen mörkare 


Q:s vingar vid basen gulaktiga. 2. S. ornatum. 


b. Mindre arter. 


Ü. 


o& med tydliga silfverhvita, bredt åtskilda, halfmänfor- 
miga skulderfläckar och 3 par silfverhvita fläckar på ab- 
domen. ® med bakbenens skenben nästan helt och 
hället samt bakbenens första tarsalled till midten hvita. 

3. S. argyreatum. 
&' med sma, stundom rätt otydliga, bredt åtskilda, ej 
halfmänformiga skulderflickar; de hvita abdominalfläc- 
kärna otydligare än hos föregående. ® endast med bak- 
benens skenben, ej första tarsalled, hvita. 


4. S. minutissimun. 


Ryggsköld framtill med tät, kort, guldglänsande behåring, hvar- 


igenom den silfverhvita kantteckningen döljes. 


5. SE latipes. 


B. Pen enfärgade. 


I. 


Ben mörka. 


152 


II. 
he 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


a. Fjärde längsribbans gaffelgrenar starkt divergerande, så att af- 
ståndet mellan deras spetsar är betydligt större än mellan bakre 
grenens och femte längsribbans spetsar. 6. C. hirtipes. 

b. Fjärde längsribbans gaffelgrenar svagare divergerande, så att 
afstandet mellan deras spetsar är ungefär lika med afstän- 
det mellan bakre grenens och femte längsribbans spetsar. 

7. S. maculatwm. 
2. Ben ljusa. 8. S. pallipes. 
Färg röd- eller gulbrun. 9. S. ferrugineum, . 
S. reptans L. Hane. Ryggsküld sammetsvart med 
korta, glesa, guldskimrande hår. Ryggsköldens kanter 
smalt silfverskimrande, framtill bildande tvänne silfver- 
fläckar på ett afstånd från hvarandra större än fläckarnas 
diameter. Antennernas två första leder i allmänhet ej 
ljusare än de öfriga, svarta, lederna. Bakkropp med tre 
par silfverglänsande sidofläckar, af hvilka det främsta 
paret vid bakkroppens bas, de båda andra paren intill 
hvarandra längre ut. Hona. Ryggsköld gråsvart med 
tätare guldgul behåring, dess silfverskimmer otydligare än 
hos A och hos följande arts 2. Kroppens längd ungefär 
3, vingens likaledes ungefär 3 mm. — Sk.—Lpl., all- 
männast i de nordliga delarna. (5—9). 
S. ornatum Mric. Hane. Ryggsköld som hos före- 
gående, men den bredare silfverglänsande kantteckningen 
bildar framtill (i viss belysning) två stora fläckar, hvilkas 
diameter är större än afståndet dem emellan. I lämplig 
belysning synes hela främre hälften af ryggskölden silf- 
vergrå. Antennernas två första leder rödbruna, de öfriga 
svarta. Bakkroppen som hos föregående. Det bakre 
benparets skenben nästan till midten och första tarsal- 
led nedom midten hvita. Hona. Ryggsküld som hos 
föregående art; den silfverskimrande kanten åtminstone i 
viss belysning bred och tydlig. Kroppens längd ungefär 
+, vingens likaledes ungefär 4 mm. — Sk.—Lpl. (4—6, 8). 
S. argyreatum Meic. (nanum). Kroppens längd 1,75—2 
inm..—-Lpl., n- VB::Jaämtl 778). 2 
S. minutissimum Zevr. (inbegripet humeralis?). Krop- 
pens.. längd 1-1 mm; > vingens 25mm Lappe 
VB., (Öl?) (6): | 


NY" EINAR WAHLGREN: SVENSK INSEKTFAUNA. XI: I; I. 153 


un 


S. latipes Meic. (aureum, annulitarsis ?, pusillum). Hane. 
Den sammetsvarta ryggskölden särskildt framtill tätt be- 
klädd med guldglänsande hår, mellan hvilka stundom en 
antydan till silfverskimrande fläckar framträder. Hona. 
Ryggsköld mörkt gråsvart med guldglänsande hår. (De 
guldgula håren affalla lätt, särskildt hos 9.) Längd 2—2,5 
MEN = OK. pl. 

6. S. hirtipes Fr. Fjärde längsribbans gaffel kort men tyd- 
ligt skaftad. o%:s bakben. långhåriga. Längd 4 mm. 
Vingens längd 4—5 mm. — Lpl.—Jämtl. (6-8). 

7. S. maculatum Mric. (fuscipes, pygmaum). Fjärde längs- 
ribbans gaffel nästan oskaftad. Längd 2—4 mm., vingens 
langd 33,5; mm: — Sk— Epil (6-8). 

8. S. pallipes Fr. Vingar, åtminstone hos 9, gråaktiga. 
Längd ungefär 3 mm. Vingens längd ungefär 3 mm. — 
Lpl. (6-8). 

9. S. ferrugineum Wants. Ryggsköld rödbrun (07) eller 

gul (2). Vingar med alla ribbor lika tydliga. Ben gula. 

Längd 3,5—4 mm. Vinglängd 5—6 mm. — Lpl., Jamtl. 

(6—8). 


9. Fam. FÖNSTERMYGGOR. Rhyphide. 


Medelstora arter. Antenner af mel- 
lankroppens längd, 16-ledade med korta | 
cylindriska leder. Palper 4-ledade med 
andra leden längst. Ryggsköld hvälfd, 
bakrygg väl utvecklad. Bakkropp cy- 
lindrisk.- Ben jämförelsevis länga. Höf- 
ter starkt utvecklade. Skenben med sporrar. Vingar, fig. 
66, tämligen stora och breda, mer eller mindre fläckiga. Sju 
längsribbor finnas. Basfälten nå ungefär till vingens midt. 
Diskfält slutet. Från detsammas spets utgå tre ribbor. Femte 
längsribban är tydligt S-formigt krökt. Tydligt vingmärke i 
framkanten. 


Fig. 66. Vinge af 
Riyphus punctatus. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19035. 


Hanen har smärtare bakkropp än honan och ögonens 


inre kanter äro sammanstötande eller åtminstone vinkligt när- 
made intill hvarandra, hos honan äro ögonens inre kanter 
nästan parallella. 


Fig. 67. Larv samt larvens tre mellan- 


De fullbildade djuren träffas 
rätt ofta på fönstren men äfven i 
skogar, trädgårdar m. m. på träd 
och örter. 

Larverna (af À. fenestralis) lefva 
under barken på träd eller oftare i 
ruttnande vegetabiliska ämnen, såsom 
potater, pumpor o. d. Larverna äro 
10 mm. långa, hvita, med mörkare 
teckningar på mellankroppslederna, 
glatta, utan spår till extremiteter. 
Vid förpuppningen krypa de ut till 


| 2 ; à nägot häl i barken eller lämna de 
kroppsringar jämte puppor af 


3 ; ruttnande vegetabilierna och fästa 
Rhyphus fenestralis. 


sig vid nägot föremäl i närheten 


Puppans likasom larvens utseende framgår af fig. 67. 


lis 


IE 


BR 
wu 


Endast ett släkte finnes hos oss. 


l. Sikt. Rhyphus Lark. 


Artöfversikt. 


Vingens spets med en brunaktig fläck.: 3 
A. Ryggsköld brungulaktig med tre svarta längsstrimmor. 


1. À. fenestralis 


B. Ryggsköld enfärgadt brungul. 2. À. cinctus. 
Vingens spets utan brunaktig fläck, glasklar. 3. À. punctatus. 


IR. fenestralis Scor. - Vingar med tydliga bruna fläckar, 
isynnerhet på tvärribbor och ribbförgreningar; den mör- 
kaste fläcken i vingmärket. Längd 6—7 mm. — S. o. m. 
Sv. (6—10); a. : 

FR. cinctus Fasr. Mycket lik föregående, men i allmän- 
het ljusare och vingfläckarna otydligare. Längd omkring 
JMS LS SAS VEN: 

PR. punctatus Fase. (inbegr. minor). Ryggsküld med tre 
svarta längsstrimmor, af hvilka den mellersta stundom är 
tudelad af en fin, ljus strimma. Längd 4—7 mm. — 
Sk.—Lpl. (5—9). 


NÄGRA ORD OM EN FÖRESTAENDE ZOOLOGISK 
RESA TILL OSTAFRIKA. 


Åren 1890-92 företog jag, som för tidskriftens läsare 
torde vara bekant, på uppdrag från Naturhistoriska Riksmu- 
seet en zoologisk resa till Kamerun-områdets nordvästra, dit- 
tills i nämnda hänseende oundersökta trakter. Belägna i den 
västafrikanska skogsregionens centrala kustgebiet voro dessa 
områden nästan öfver allt betäckta af en ytterst tät och ofta 
nästan ogenomtränglig urskogsvegetation, hysande en rik, om- 
växlande och egendomlig djurvärld. 

Detta senare drag trädde i all synnerhet i dagen vid stu- 
diet af det nära 4,000 meter uppskjutande Kamerunbärget, 
hvars högre belägna skogar och där ofvan vidtagande gräs- 
slätter visade sig hysa en från omgifvande trakter i många 
hänseenden afvikande och själfständig fauna. 

Ett egendomligt drag hos dessa bärgstrakters djurvärld 
är dennas stundom påfallande öfverensstämmelse med den på 
Central- och Ostafrikas bärg — områden belägna inom det 
»östligt-sydliga stäppomrädet» —, utan att ifrågavarande djur- 
former anträffats i de vidsträckta lägre trakter, som skilja 
dessa bärg. 
~ Det var nämnda förhållande, som först riktade min upp- 
märksamhet på de ostafrikanska bärgen, synnerligen de högre, 
mer isolerade, och deras djurvärld. 

Främst af dem framstod då Kilimandscharo (egentligen 
Kilima-Ndjaro!), hvilket från omgifvande solbrända stäpper nära 
ekvatorn höjer sig upp öfver den eviga snöns råmärke, på sin 


© j läses som i det franska »jour». 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


hjässa betäckt af gletscher och snöfält. Få platser synas 
lämna så rika möjligheter för studiet af djurvärldens föränd- 
ring från tropiska till arktiska förhållanden som Kilimandscharo, 
där man från den ekvatoriala stäppen på kort tid kan 
genomforska faunan ända upp till snögränsen. Det är 
till detta märkliga, i zoologiskt hänseende, synnerligen 
hvad den lägre djurvärlden beträffar, blott föga kända bärg 
med dess rika omväxling af terräng, klimat och vegetation 
och i samband därmed stående förändringar inom djurvärlden, 
jag länge hyst en liflig önskan att företaga en zoologisk, sär- 
skildt entomologisk färd. Och då denna nu står för dörren 
att realiseras, torde en kort redogörelse öfver bärgets naturför- 
hållanden af våra naturvänner kanske omfattas med intresse. 


Till sin natur en vulkanisk kägla, uppskjutande till en höjd 
af öfver 6,000 meter, med en genomskärning vid basen af 8 sv. 
mil samt beläget mellan ostkusten och Victoria Njansa, 30 sv. mil 
från den förra visar Kilimandscharo en serie -rundt omkring det- 
samma sig sträckande zoner af vidt skiftande natur och vegetation 
och i samband därmed förknippade olikheter i faunan, hvilken har 
sitt uttryck i de förra förhållandena och förändras med dem. 

Då man från söder närmar sig Kilimandscharo, beträder man 
dess område, så snart man öfvergått den här vid Papyrusträsken 
och Jipe-sjön upprinnande Panganifloden. Framför blicken utbre- 
der sig ett flackt landskap, där den fria vyn endast här och hvar 
skymmes af någon uppskjutande kulle. Denna rundt bärget sig 
sträckande zon, som under en 5—-6 timmars marsch kan genom- 
vandras, och hvilken från 750 meter — den kringliggande trak- 
tens höjd öfver hafvet — helt sakta och stundom nästan omärk- 
ligt höjer sig till 900—1,000 meter, består till sin grund af vul- 
kanisk aska uppblandad med från bärget genom regn och smäl- 
tande is nedförda förvittringsprodukter af basalt och lava. Bortsedt 
från enstaka oaser och vattendragens stränder saknar denna gördel 
helt och hållet humus. Trakterna närmast kring Kilimandscharo 
äro synnerligen regntattiga och sakna ofta utom den korta regn- 
tiden nederbörd hela året om, så att man från maj till slutet at 
februari här kan vandra fram och åter utan att någon enda gång träffas 
af regn, om än trakterna i sin helhet därvid icke sakna sådant. 

Som nämndt är denna lägsta zon en stäpp, med på vissa 
sträckor glest spridda träd. 

På stora områden utgöres ' vegetationen af grässlätter, i sin 
mest typiska form milsvidt utbredda nedanför bärgets östra delar. - 

Hufvudsakligen bestående af till slutligen öfver manshöjd upp- 


‘. SJÖSTEDT: ZOOLOGISK RESA TILL OSTAFRIKA. 157 


skjutande Andropogon, hvaraf olika arter betäcka olika omräden, 
skiljas dessa höga gräsöar af andra under och strax efter regntiden 
uppspirande spädare snart bortdöende grässlag, en hel här legu- 
minoser och med dem samtidigt blommande convolvulacéer, hvilka 
genom sin färgprakt förläna taflan en ansläende prägel. 

Jämte grässtäpperna spela trädstäpper en framstäende roll inom 
bärgets lägsta zon. j 

De på dessa områden glest spridda, till utseendet likartade 
träden, mellan hvilka stäppen med sitt här knappt brösthöga gräs 
fortfarande utbreder sig, stå på regelbundna, tämligen ansenliga afstånd 
trån hvarandra liksom planterade af människohand. Deras höjd är ringa, 
4—6 meter, och det hela erinrar om en förvildad park eller trukt- 
trädgård. Dar är botanisternas eldorado, och på ingen annan plats 
i dessa trakter möter ögat en sådan blomsterprakt som här. Den 
ena växtgenerationen följer efter den andra växlande under de 
olika årstiderna: först skjuta lökväxterna upp med det inbrytande 
regnet, hvarpå gräs, örter och slutligen buskartade växter följa, 
alla bildande en allt högre, sammanhängande matta, smyckad af 
den brokigaste färgprakt. 


Men allt mer brännande och utpinande falla solens strålar på 
den, örterna förvissna, och endast gula, torkade hopar af samman- 
fallet gräs kvarstå, hvaröfver träden höja sina glesa, spridda kronor. 


En annan för vissa områden inom denna zon karaktäristisk 
växtformation är buskstäppen bildande liksom en låg urskog, i det 
att kronorna tätt hopstående ej blott fläta sig in i hvarandra utan 
äfven genom lianer äro förbundna till täta massor. 


Då man genom denna långsamt stigande zon nått omkring 
1,000 meter Öfver hafvet, uppträder en vegetation af typiskt olika 
beskaffenhet, sträckande sig till omkring 1,250 meter, det är Kili- 
mandscharos andra zon: »blandskogen». 


Grunden till denna förändring synes vara den starkare neder- 
börd, som här härskar, uppgående till omkring 1,165 mm. Mer än 
halfva himlen är här i medeltal ständigt betäckt med moln till och 
med vid middagstiden, och ofta äro täta dimmor lägrade öfver trakten. 


Taga vi denna zon i närmare betraktande, finna vi, att den, 
såsom det var att vänta, utvecklat sig från den underliggande träd- 
stäppen, i det att träden under de förändrade klimatiska förhållan- 
dena kommit till rikare utveckling, växt tätare tillsammans för att 
dock mellan sig gifva plats för bladrika buskager. På vägen uppåt 
mötas först lägre träd af förut kända slag, med glesare bladverk; 
därpå skjuta resligare träd i höjden, kronorna blifva tätare, mera 
saftigt gröna och man inträder så i verklig skog med genom de 
‚öfverhängande kronorna beskuggad mark. Stäppens torniga under- 
skog liksom det höga gräset ha försvunnit för att lämna plats åt 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


trädens smala länga rotskott och mörkgröna buskar, hvilkas rika 
bladverk sträcka sig ut öfver knähöga örter. 

Här träffa vi för första gängen verklig humus, en svart jord, 
ur hvilken växterna lifskraftigt uppspira. 


Denna växtformations namn, blandskog, (Mischwald) härrör - 


sig däraf, att dessa skogar i hela sin utsträckning uppvisa ett icke 
ringa antai stäpptyper, synnerligast akacior och andra, under det 
att vissa andra träd äro för densamma egendomliga. 

Här ofvan möter oss bärgets fruktbaraste zon, det s.k. »kul- 
turlandet», med en medeltemperatur af 13—20", den förra, lägsta, 
under juli-aug., den senare under februari, och med ett absolut 
maximum af 30,5 och ett minimum af 7,5". 

Denna gördel, inom hvilken infödingarnes hyddor och egent- 
liga odlingar äro belägna, synes förr ha varit betäckt af skog, hvaraf 
rester här och hvar kvarstä i mindre odlade delar, där de nä en 
tropisk skönhet och yppighet, som för öfrigt är utan motsvarighet 
på Kilimandscharo. 

Utan att växa så tätt tillsammans som i den ofvan varande 
»gördelskogen» äro träden här vida högre och kraftigare, kronorna 
sammanbindas af lianbryggor, under det att akacior och andra 
stäpptyper alldeles försvunnit. Här och hvar synas enstaka träd 
eller trädgrupper, som skonats vid odlingen, ofta på uppskjutande 
åsar och kullar, för att, som nämndt, på enstaka områden bilda 
verkliga skogspartier. Utom dessa spridda träd och skogsbeständ 
synes inom denna zon så godt som intet återstå af den ursprung- 
liga vegetation, som före det åkerbrukande folkets invandring här 
betäckte bärget. Nästan alla växtformationer spira upp ur en för 
kortare eller längre tid tillbaka odlad mark, och då de infödde i 
regel ej förstå att göda jorden utan idka växelbruk, vandra de 
omkring, uppodlande ena året ett stycke land här, under ett an- 
nat där. Sålunda anträffas vid marscher områden, som varit odlade 
för kanske ett tjugutal år sedan, andra för blott några få. Bland 
förnämsta kulturväxter kunna nämnas bananer, sötpotatis, majs, bö- 
nor och jam. 

Ofvan denna kulturzon möta vi mellan 17—1900 till 2600— 
3000 meter åter ett skogsband, benämndt »gördelskogen». Tempe- 
raturen är har lägre och stiger sällan öfver 20 , om nätterna ned- 
gående till + 4—5', och stundom ända till fryspunkten. Neder- 
börden är rikare och jordytan aldrig uttorkad. Samma vegetations- 
bild med böljande bladmassor och svällande gröna gräsmattor härskar 
öfver hufvud taget året om. 

Karaktäristiskt för denna gördelskog är, att den från marken 
upp till de öfre kronorna visar ett oafbrutet bladverk, som ej blott 
förhindrar all genomblick, utan äfven nästan fullständigt döljer alla 
grenar och stammar. Då man närmar sig gördelskogens öfre gräns 


n'a SJÖSTEDT: ZOOLOGISK RESA TILL OSTAFRIKA. 159 


förändras nägot dess utseende. Träden och buskarne blifva vida 
färre till artantal, och enstaka nya former uppträda, underskogen 
blir lägre, de smalstammiga träden försvinna, syniäitet mellan de 
gröfre blir friare, och det hela ger ett visst intryck af en nordisk skog. 

Öfvergången trån den skuggande skogen till de där ofvan sig 
utbredande solljusa »bärgsängarne», den femte af bärgets växt- 
zoner, är helt plötslig, om än gränslinjen här och hvar tungformigt 
skjuter ut, och enstaka skogspartier finnas spridda inom bärgsängarnes 
nedre region. Här ofvan gränsen är terrängen vida flackare och stupar 
brantare nedåt gördelskogen. Dessa bärgsängar, som sträcka sig 
till omkring 4,400 meter, likna mycket våra nordiska. Ofver hela 
ytan betäckta af gräsmattor, ofta bildade af knähöga Andropogon- 
arter, blandade med talrika solälskande örter samt spridda buskar 
öfvergå de utan skarp gräns i bärgets sista formation, »lafsonen» 
som slutligen fortsättes af kala bärgsmassor. Den högsta af Kili- 
mandscharos spetsar, Kibo, är ständigt täckt af gletscher och isfält. 

Sådan är i sina allmännaste drag detta märkliga bärgs natur, 
klimat och vegetation. Den stora omväxling, vi funnit i nämnda 
hänseenden, tyder äfven på ett skiftande djurlif, och kommer studiet 
af detsamma att framstå som en mer än vanligt tacksam och vacker 


uppgitt. 


Resan går den 29 april från Hamburg till kustplatsen 
Tanga, där bärare engageras, med hvilka marschen anträdes 
til det som nämndt omkring 30 sv. mil inät kontinenten be- 
lägna bärget. Pä äterfärden frän detta, enligt beräkning efter 
omkring ett års förlopp, kommer den rent tropiska sträckan 
af Usambara mellan bärget och kusten att äfven blifva före- 
mål för undersökningar och studier. 

Jag hade först tänkt att ensam företaga färden, men har 
sedan beslutit att medtaga en ung konservator, Gunnar Sand- 
berg, särskildt med tanke på den ej ringa tid som åtgår för 
tillsyn af folket samt för de tidsödande prepareringsarbetena. 

Då jag nu inom några veckor för andra gången anträder 
färden till de svartas världsdel är det med den lifliga förhopp- 
ningen att än en gang under insamlingar och studier i fulla drag 
få njuta af den tropiska naturens prakt och rikedom, att er- 
hålla en om ock ringa inblick i den väldiga kontinentens 
djurlif på dess bärg och soliga slätter, så afvikande från det 
jag lärt känna i Västafrikas täta skogar. 


Yngve Sjöstedt. 


160 


NOTIS. 

Under min resa i Ostafrika har prof. Lampa godhetsfullt 
lofvat öfvertaga redaktionsskapet af tidskriften, och torde sa- 
lunda för denna afsedda manuskript nämnda tid insändas till 
honom, under adress Albano. 

TS 


EN FÖR SVERIGE NY SKALBAGGE, 


Phlocobium clypeatum Mürr., anträffades förra året af under- 
tecknad i Pählsjö skog vid Helsingborg. Arten, som förut är 
känd frän Danmark, lefver i jordsvampar. 


B. Varenius 


SntomologiskTidskrift. arg. 25. 1905. | 


ÄR ar 


71 


PETER 


; 


EEE ET 


TT 


| 


Sv. Lampa pinx. 


tiqua MEIG. 


= Sa 
1 ALLE 


Lökflugan {Anthomyia 


ee | Hos Entomologiska Föreningen i Stockholm - 
Ro finnas till salu: | pei) 


Alfabetiskt Register till Ent. Tidskrift, arg. 1— 10, 

CESS OSA LSS OY UN SRE Nata EN ee Kr. 1: — 

Taflorna 1—8 till årg. 4 (1883) öfver insekter fran 
Novaja Semlia. Fôr medlemmar af Ent. Foren. » 

D:o för allmänheten ...... DE Poe ENT ASS RO » 

Uppsatser. i Praktisk, Entomologi, med statsbidrag ut- 
gifna af Ent. Föreningen i Stockholm. Med föl- 
jande färglagda taflor: Ärg. 1. Hvetemyggan, 2. 
Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4. Rapsbaggen m. fl., 5. 
Skinnarbaggar, 6. Jordloppor, 7. Krusbärsägstek- - 
lar, 8. Frostfjarilar samt 2 taflor öfver Entom. 
Anstalten, 9. Nunnan, 10. Löfskogsnunnan, 11. 
Hvitax- o. Slökornflyet, 12. Malfjärilar inom hus 
samt tvä okolorerade öfver Nunnan, 13. Tallspin- 
naren, 14. Nägra af vära för trädgärden nyttigaste 
INSORTOT N ENDEN SID ANNE Pee LEE 
Vid rekvisition hos Entomologiska Anstalten, Al- 
bano, lämnas enskilda ärgängar a 1 kr. och à 75 
öre, dä minst tio tagas på en gång. 

HOLMGREN, A. E. & AURIVILLIUS, CHR. Isecta in 
insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1873 


Tee 
| 


CHUECHA. sea DUSK 8 eneis un LH EN er » 5 — 
LAMPA, SVEN, Förteckning öfver deniers och 
Finlands Macrolepidoptera .................. tur... » 2155 50 


~——, Nunnan (Lymantria Monacha L.). Med en tafla » —: 45 
— —, Lôfskogsnunnan (Ocneria Dispar LIN.). Med 


EN BER ARE ARR AE ra RER ARCS Br AM DEN » —: 30 
GRILL, CLAES, Entom. Latinsk-Svensk Ordbok ........ 149 — 
— —, Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks 

och Finlands Coleoptera. Två delar, häftad .... » 8: — 

För ledamöter at Entomologiska Föreningen........ » 6! — 


Exemplar tryckta pä endast ena sidan, afsedda 
till etikettering, eller interfolierade, 1:20 kr. dyrare. 
" REUTER, O. M., Finlands och den Skandinaviska 
halföns Hemiptera Heteroptera. 1............... » 2: — 
Svensk insektfauna: 
2. Ratvingar. Orthoptera af CHR. AURIVILLIUS >: 50 
3. Sländor. Pseudoneuroptera, 1. Odonata af 


|. YNGVE SJOSTEDT...... RL DTA NER ERBEN » —: 50 
ll. Tvävingar. Diptera. 1. Orthorapha. 1. 
Nemocera af EINAR WAHLGREN ..........-. yo 75 
13. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar af 
HERE REV IL US A Re hhc tears i Mes 
SSS 
f de "GUBBAR", som, tecknade för Entomologiska Föreningens 25- E 
ärsfest, omnämnas à sidan 87, finnas ännu nâgra exemplar kvar frän den i 


SO. omsorgsfullt utförda er häften omfattande tryckta upplagan och kunna 
till ett pris af 5 kr. pr ex. erhållas hos Justus Cederquist, 

LER, : Kemigraf, 

Po dee : Mästersamuelsgatan 32, STOCKHOLM. 


u 


ws SJÖSTEDT, Y., Några ord om en förestäende. zoologisk à resa ER Ost. 

atnika) ie RUE 0: SRE VÄ CT ab ay MAL BA PART HAUTE Re dre { 

Rigs FOE Notes EN N Rh RER), 

Kae F., Entomologiska Föreningens sammanträde a Grand Re- rie 
staurant National den 24 sept. 1904 ..... Bue Fete RAS 3% > 

— —, Entomologiska Föreningens tjugofemarsfest a auth ARES tA Us nah 
rant National den 14 dec. 1904 :......... .. PRE Sa M an de RR 

TULUGRENS AH Tall våra entomolomer PE HI Eee tae ae oe ER 

WAHLGREN, E., Diagnosen neuer schwedischen Polyneuren REN Le 


— —, Svensk Insektfauna. XI: I; I. Diptera. Myggor. Nemo- 


ttes vid Statens Aa aide, veut as är 190 
— —, Trogosita mauritanica L........ PACE Le MORE SOR eee Satie, PIERRE 
— + -, Lökflugan (Anthomyia antigua MG.) Med en mn ja 
= EN (Taxonus la ag FALL., agzlıs KEUG.) .. cr 
SE NOS RR ET PRINTER Fie eae des Ser sane tics ae 
one E., »En‘för SA env ny Hydrometra- arte ats Les 
RED., Anslag till Entomologiska Foreningen ........... SR LA Go NR 


—, Jenny Sandahl Wk. cece EUR EERE. eae tee! Bs eee 


, cera, Bam rg Sea us as soe RE RESET arg 
VARENIUS, B., En för Sverige ny skalbagge :................. SE, Sat Gen ee 


i 


Föreningens kassaförvaltare: Byråchefen J. Meves. GT 


«Kungl. Domänstyrelsen. 


Tidskriftens distributör: Hr G. HOFGREN, 
Adress: Riksmuseum, Stockholm. 


tören. 


Utgifvet den 20 april 1905. . 


OMOLOGISK — 
© TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 


BEN. JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
ee EN PUBLIE PAR LA 
; SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE À STOCKHOLM 


f 
¥ ~ 
: y \ > 

TE etd ee ; — KK oe 
NE x 1 | 3 
SES > 
WIE Dt 

en 


DRE Ur + STOCKHOLM 
: CC  AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 
1905 


holm. utgifvas efter samma lan sc 
om. alt, så le omständigheterna. medgi 


mottagas ‘med tacksamhet. 
heten af sina meddelanden. 
> utsedd redaktionskommitté, som består. sä 
- Chr. Aurivillius, professor, Kungl. 
sekreterare, Stockholm. Entomologiska Föreningens 

Yngve Sjöstedt, professor, intendent \ 
Riksmuseum. _Vetenskapsakademien, - "Stockholm. % 
-vare. Redaktör för tidskriftens vetenskapliga afdelnin ; 

"Sven Lampa, professor, föreståndare för Statens | atom 
"logiska Anstalt, Experimentalfältet. Redaktör r för tidskriftens pr 
tiska afdelning. = Se SRE + EEE 

Claes Grill, major, fortifikationsbefälhafvare, Göteborg. 

Filip Tatoos fil. dr iskerlinspektör, Karlavägen - 3 
Stöesholm.- | RS = ee 


7 


dera at ledamôterna i rédaktionskommittén. | aimait rätta 
efter Sv. Akad. nya ordlistas mera avancerade stalning. — 
Annonser À omslaget . belalas ne 10. kronor “far 


25 % af Dire pus for hvarje à gång. de ånyo. under 


införas. : = EST EN 


af = 

hafles 20 -% ba 
plettera sin serie af: tidskriften, erhåller en. betydlig ira 
rabatt. Lösa häften säljas ej, men af en del af de as ee 


intagna uppsatserna finnas ännu "separat till salu efter. ett Pp s. 


2—3 ore PE sida. 


tidskriften sig gratis tillsänd. Er denna eh ej redan erla ts, 
sändes första eller andra me för året under - ee 


N ; 161 


UR DEN MODERNA, PRAKTISKT ENTOMOLOGISKA 
LIPTERATUREN. Il. 


AF 


ALB. TULLGREN. 


Bland den praktiska entomologiens mälsmän och icke 
minst bland dem, som tillgodogöra sig frukterna af dessas 
arbeten, trädgärdsodlarna, fällas ju ofta kategoriska domar 
öfver insekters skada eller nytta, öfver utrotningsmedlens bruk- 
barhet eller oduglighet o. s. v., och detta ofta utan att veder- 
börande kunna prestera verkliga, på noggranna och talrika 
observationer grundade skäl, ja kanske ej ens äga de allra 
nödvändigaste vetenskapliga förutsättningarna för ett omdöme 
öfverhufvudtaget. Man må blott erinra sig, huru omdömena 
rörande besprutning med kejsargrönt växlat, huru den ena 
berömmer detta medel öfver höfvan, den andra förkastar det 
som komplett odugligt, den tredje intager en mellanställning 
och säger det kan verka till nytta, men äfven till skada. Ett 
annat exempel. Huru omtvistad är ej frågan rörande tve- 
stjärtarnas och myrornas nytta eller skada. 

Det är nu ett faktum, att åsikterna variera och skola 
så göra i alla tider, till dess en gång de vetenskapliga” grun- 
derna blifvit säkert fastställda. Då skall man åtminstone kunna 
bygga på fastare grundvalar, än hvad nu ofta är fallet. 


Entomol. Tidskr. Årg. 26 H. 4. (1905.) II 


162 2% ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Uti ett arbete 19021 har den tvske phytopathologen d:r 
L. Ren i Hamburg bland mycket annat af värde anställt at- 
skilliga allmänna betraktelser öfver insekters skadlighet, mot- 
taglighet för insektangrepp samt utrotningsmedlen, hvilka ka- 
pitel torde vara värda ett kortfattadt omnämnande härstädes. 
Beträffande insekternas skada eller nytta påpekar förf. bl. a. 
huru lättvindigt oftast insekterna bestämmas, och hurusom 
man ofta såsom följd häraf på felaktiga grunder drager fel- 
aktiga slutsatser. De frågor man i främsta rummet bör ställa 
sig äro: hvilken insektart är det fråga om och i hvad förhål- 
lande står detta djur till oss? Vid besvarandet af den första 
frågan bör man gå så grundligt tillväga som möjligt och helst 
öfverlåta den saken åt en fackman eller ännu bättre åt en specia- 
list. Beträffande den andra skall man i främsta rummet aflägga 
all auktoritetstro. I sammanhang härmed framhåller förf. just en 
mängd exempel på, hurusom insektarter, hvilka af alla författare 
betraktas som svåra skadedjur, i vissa fall åtminstone ingalunda 
göra skäl för detta namn, snarare för ett diametralt motsatt 
Så t. ex. anföres om äppleblomvifveln (Anthonomus pomo- 
rum L.), hvilken ju som bekant i alla handböcker uppgifves - 
vara ett svårt skadedjur, att förf. år 1900 iakttog, att i de 
trakter, där äppleblomvifveln varit talrikast, skörden blef afse- 
värdt bättre, än där samma insekt förekommit sparsamt. Att 
denna skulle vara den enda orsaken till detta förhållande, är 
naturligtvis omöjligt att påstå, men att den genom gallring af 
blommorna bidragit i hög grad därtill, torde vara tämligen 
säkert. Att fruktträden aldrig kunna bära lika mycken frukt 
som blommor är ju klart. På större träd kan människan 
omöjligen själf hjälpa till med gallringen och den, som till 
följd af regn, blåst, obefruktade blommor m. m. äger rum, 
är relativt ringa. Följaktligen måste insekter göra största 
nyttan härvidlag, och då i främsta rummet äppleblomvifveln. 
Endast då det gäller formträd, på hvilka människan anställer 
gallring själf, måste man anse denna insekt vara öfvervägande 
skadlig. På samma sätt är det ej omöjligt, att äppleveckla- 


* Phytopathologische Beobachtungen etc. Jahrb. d. Hamburg. Wissensch. 
Anst. XIX. 1901. 


TÜLLGREN : UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. III. 163 


ren (Carpocapsa pomonella_L.) verkar. Att åtskilliga andra 
»svära skadedjur» oaktadt intensiva angrepp ej alltid för- 
hindra en god skörd påvisas äfven, så t. ex. beträffande de 
svarta lössen på bondbönor, bokbladmineraren (Orchestes 
fagi L.) samt blodlusen. 

Ännu intressantare är kapitlet om anlag hos växterna 
och däraf följande mottaglighet eller predisposition för insekt- 
angrepp. Nutidens phytopathologer torde vara delade i tvenne 
vidt skilda läger. De teoretiskt bildade, som anse utan vidare, 
att hvarje växt, som angripes af en insekt, blir häraf mer 
eller mindre skadad, samt de med praktisk erfarenhet, som 
hålla på, att växterna blott skadas, då de äro därför af en 
eller annan anledning disponerade. Den senare riktningen bi- 
träder utan tvekan förf. Man skulle kunna skilja på tre slags 
anlag, af hvilka ras- eller sortanlagen "kanske böra ställas i 
främsta rummet. Exempel härpå lämnar t. ex. vinrankan, i 
det den europeiska formen är betydligt mera utsatt för phyl- 
loxeran än den amerikanska... I Amerika känner man vidare 
blodlusimmuna äpplesorter, och likaledes angriper San José- 
sköldlusen ej alla slags äppleträd. Svarta körsbär angripas 
ofta mer än de röda af körsbärflugan, många andra exempel 
att förtiga. Möjligt är, att rasanlagen variera på olika lokaler. 
Individuella eler pathologiska anlag äro äfven att beakta. 
Sådana uppkomma genom ålder, yttre skador, olämpliga göds- 
lingsmedel eller växplatser m. m. Exempel lämnar: t. ex. 
blodlusen, som hellre angriper kräftsjuka träd än friska sädana, 
vidare spaljerträd, som i regeln äro mera utsatta för insekt- 
parasiter än fristående, normalt vuxna träd. Lokala anlag 
äro betingade af växplatserna och därmed sammanhängande 
klimatologiska olikheter samt olikheter i jordmånen. 

Det är emellertid klart, att det oftast möter synnerligen 
stora svårigheter att bedöma, i hvad mån dessa »anlag» äro 
medverkande i en insekthärjning och desto svårare, som 
mycket väl samtliga dessa anlag kunna vara med i spelet. 
Men att man ej får lämna dessa frågor obeaktade är natur- 
ligt, då det gäller att bedöma utrotningsmedlens verkan m. m. 
Lika tydligt är också, att ej alla insekter stå i beroende eller 
röna inflytande af dessa »anlag», hvarpå t. ex. kalfjariln väl 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


torde kunna tjäna som exempel. Ty ingen skulle väl väga 
pästä, att dess larv skulle fästa sig vid de eventuella olikhe- 
terna hos kälsorterna, eller göra afseende på, om kälplantorna 
äro fullkomligt friska eller något sjukligt angripna. 

Hyllar man nu läran om anlag för parasitära angrepp 
hos växterna, är det klart, att innan man kan tänka på ett 
effektivt utrotningsarbete mot parasiten, man först bör tänka 
på att om möjligt aflägsna mottagligheten för dennes angrepp 
hos växten i fråga. Hur detta skall gå till, torde hvarje träd- 
gårdsman med en smula erfarenhet själf bäst inse. Härpå 
kommer förf. in på de brukliga direkta utrotningsmedlen, biand 
hvilka han framför andra sätter besprutning med tobaksde- 
kokt, hvilken synes vara den minst riskabla metoden af alla. 

I det följande lämnas några kortfattade referat af åtskil- 
liga andra uppsatser, hvars innehåll i viss mån beröra våra 
förhållanden. 


I. Besprutningar och andra utrotnings- 
medel m. m. 


Parasitära svampars och insekters betydelse vid insekt- 
härjningar af större omfattning är af många underskattad, af 
andra åter i hög grad öfverskattad. En mängd trädgårdsod- 
lare af den senare kategorien underlåta att vidtaga några som 
hälst åtgärder gent emot skadedjuren i tro, att parasitsteklar 
och flugor snart skola infinna sig i tillräckligt antal för att 
göra slut på härjningen. Att detta »låt gä»-system är något 
alldeles barockt framhålles bland annat af FRoGATT, som, för 
att dessa insekthärdar ej skola infektera närbelägna, genom 
omsorgsfullt arbete skyddade platser, lifligt rekommenderar 
vissa lagbestämmelser, som för sådana eventualiteter numera 
fattats inom åtskilliga stater i Nord-Amerika. Dylika pest- 
härdar betraktas nämligen som »farliga för den allmänna 
säkerheten», och därför, om till vederbörande myndighet in- 
lämnas ansökan från minst 25 trädgårdsägare, är denna skyl- 
dig utse och aflöna tre personer, hvilka skola inom 20 dagar 
undersöka insekthärjningar på föreslagna platser samt därstä- 
des vidtaga mått och steg för skadedjurens utrotande. Det 


TUBLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. - III. 165 


är ej utan,att man i värt land kunde ünska sig nägon liknande 
bestämmelse, dä det ju här ofta inträffar, att af tvänne gran- 
nar den ena till stort men för den andra totalt underläter 
nägra som helst utrotningsätgärder gentemot t. ex. frostfjäriln. 

Klorbarium. MokrscHErzkı har anställt några besprut- 
ningsfürsôk med detta ämne mot bland annat Cheëmatobia 
brumata, Himera pennaria och Yponomeuta malinellus. Re- 
sultaten af dessa experiment äro af ganska stort intresse. 
En 2—3-procentig klorbariumlösning framställdes. Genom 
vattnets kolsyrehalt föranleddes en utfällning af kolsyrad baryt, 
hvilken bidrager till, att medlet fastnar pä bladen. Om man 
till 100 liter lösning sätter 200 gr. soda, ökas i ännu högre 
grad denna egenskap. Redan efter 4 à 5 timmar gör besprut- 
ningen verkan på larverna, således mycket-fortare än vid en 
besprutning med kejsargrönt, hvilken först efter ett dygn eller 
ännu längre synes utöfva någon effekt. På fruktträdens blad 
eller frukter åstadkommas inga som hälst skador! Medlet 
ställer sig något dyrare än kejsargrönt och är liksom detta 
ganska giftigt. 

Bordeauxvätska. Att denna understundom kan förorsaka 
rätt afsevärda skador på bladen är en känd sak. Denna och 
andra Kopparhaltiga vätskors inflytande bero 1:o på de olika 
bladens specifika mottaglighet eller känslighet, 2:o på den 
mängd koppar, som på en bestämd tid intränger i cellerna och 
3:0 på temperaturen. Kopparns inträngande i bladen stegrar 
klorofyllproduktionen och den därpå beroende assimilationen. En 
alltför långt gående stegring härutinnan medför slutligen skada. 
För att undvika denna rekommenderas att några dagar före be- 
sprutningen öfverstrila träden med kalkmjölk. 


II. Skadedjur på fruktträd och bärbuskar. 


Körsbärflugan (Spilographa cerasi F.). Denna art, 
hvars förekomst i vårt land ej är med säkerhet konstaterad, 
har gjorts till föremäl für speciella studier af Prof. Saj6 i 
"Ungern. Oaktadt det bestamdt i litteraturen uppgifves, att 
insekten äfven skall förekomma på Zomcera- och Berberis- 
bär har förf. ej lyckats framkläcka denna art ur sådana, men 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


väl andra närstäende flugarter. Körsbärflugan behöfver för 
sin utveckling fran ägg till fullbildad hela två år. Häraf för- 
klaras det faktum, att körsbären stundom förstöras regelbun- 
det hvartannat är. Förhöjd temperatur, fuktighet eller torka 
inverkar ej på utvecklingen. Som utrotningsmedel anbefalles: 
l:o noggrann rengöring af alla kärl, i hvilka körsbär förvaras, 
2:0 jorden kring träden borttages till ett spadtags djup och 
nedkastas i en metersdjup grop, hvarpå denna täckes med ett 
20—30 cm. djupt lager lera, som starkt tillpackas. Denna 
plats får man sedan under tvänne år ej begagna för andra 
ändamål. 

Spinnmalar (Yponomeuta sp.). Gentemot dessa skade- 
djur rekommenderar fransmannen Larorpe följande medel: 


FI ÄTS 23S. CNRS Bere cart APR AN l,; kg. 
Natriumhydrat, kaustikt natron. .... 0,2 kg. 
Ammoniak (22-procentig) ............ 1» “liter; 
Velten sinless eee ae ee c:a 100 » 


Man löser natriumhydratet i 3 liter vatten, tillsätter hart- 
set och upphettar lösningen. Därpå tillsätter man ytterligare 
3 liter vatten, silar vätskan genom ett metallträdsnät, till- 
sätter ammoniaken och utspäder med vatten till 100 liter. Vill 
man framställa medlet utan kokning, löser man hartset och 
natriumhydratet i en liter denaturerad sprit och tillsätter därefter 
ammoniak och vatten. Vätskan blir klar och utan fällning. 
En stor fördel med detta medel är, att det lättare än vatten 
genomtränger malarnas väfnader. Ammoniaken bedöfvar lar- 
verna och, när vätskan afdunstar, beklädas deras kroppar med 
fernissa, som tilltäpper andhälen, hvarigenom djuren snart 
aflida. Helst bör denna besprutning göras medan larverna 
ännu äro små och utföras tvänne gånger. Medlet verkar emel- 
lertid äfven gynnsamt längre fram, då larverna blifvit större. 
Om man. på detta sätt vill döda större fjärillarver, bör och 
kan utan skada för växten hartskvantiten ökas till 2 kg. 

Vinbärlusen (Myzus ribis L.). Som bekant astadkom- 
mer denna bladlusart stora blåsformiga, ofta rödfärgade blåsor 
på bladen 4 vinbärbuskar. Egendomligt nog lära blasorna 
aldrig bli rödfärgade på svarta vinbärbusken. Ofta antaga 
dessa blåsor stora dimensioner, och därvid bli bladen svagt 


TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. II. 167 


utvecklade och naturligtvis i hög grad vanskapliga. Vissa 
tider äro dessa blåsor stora, men inga löss synas till. Längre 
fram på sommaren bli stundom lössen oerhördt talrika, men 
icke desto mindre tilltaga ej blåsorna i antal eller storlek. På 
grund af dessa och andra fakta sluter sig Rex till, att bla- 
sorna bildas uteslutande af den första generationens löss, som 
direkt från äggen krypa in i knopparna på våren. Vill man 
därför söka förhindra eller minska blåsbildningen, lönar det 
sig ej bespruta under sommaren, utan utrotningsarbetet måste 
riktas mot äggen. . För detta ändamål rekommenderar han att 
på våren bestryka kvistarna med fett eller olja. Besprutning 
med VON SCHILLINGS medel »halali» gifver äfven ett godt re- 
sultat. Otvifvelaktigt torde äfven enligt Ren besprutning med 
fotogenemulsion kunna med fördel användas. 
Pärongallmyggan (Cecidomyia pirivora Ru). Denna art 
uppträder understundom äfven hos oss svårt härjande på 
päronkarten. I vår litteratur anföres den under namn Cec- 
pyricola NörpL., men denna af NÖRDLINGER beskrifna art är 
en annan och sannolikt blott en kommensal eller ett inhyses- 
hjon hos den verkliga skadegöraren Cec. pirivora Ru. En 
på noggranna studier grundad framställning af den verkliga 
pärongallmyggans lefnadshistoria m. m. lämnas oss helt nyli- 
gen af V. Ferraur. Denne förf. framhåller skadeinsekten sa- 
som en af päronträdets farligaste fiender inom storhertigdömet 
Luxemburg. Särskildt synes arten trifvas inom trakter med 
starkt kalkhaltig jordmån. Puppornas kläckning på våren 
sammanfaller ungefär med trädens blomning. Med sitt långa 
äggläggningsrör instucket i den ännu ej utslagna blomknoppen 
aflagga honorna direkt på ständarknapparna 10—20 stycken 
små ägg. Efter circa 8 dagar kläckas äggen, och larverna 
borra sig in i blombottnen. Härifrån sprida de sig kring 
öfverallt i fruktköttet, och småningom blir karten förstörd. Af 
larver bebodda kartar äro vanligen i sin nedre hälft något 
uppsvällda. Sä snart de inre delarna af fruktköttet äro 
konsumerade, äro larverna vanligen fullvuxna och ämna Sig 
nu ut för att förpuppas i jorden. Om väderleken är fuktig, 
krypa larverna vanligen ut genom den öppning, som då finnes 
i blombottnen, vid torr väderlek är emellertid frukten sluten 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


och larverna förbli inuti densamma, när den faller af trädet, 
hvarefter de snart lämna sin bostad och krypa ner i marken. 
Detta inträffar vanligen i slutet af juni (i Luxemburg). Puppan 
bildas alltid i jorden vanligen först framemot hösten. Myggan 
uppträder i blott e generation årligen. 

Ferraur anser, att företrädesvis de senblommiga päron- 
sorterna angripas. Han tillräder, att dagligen kraftigt nedskaka 
karten och omedelbart förstöra densamma. Att uppsamla och 
förstöra af sig själf nedfallen kart är ej tillräckligt, enär man 
då löper risken att blott förstöra saprofyter?, sådana som 
t. ex. päronsorgmyggan (Sciara pyri ScHuipe.). Pärongall- 
myggans larver ha dä i de flesta fall lämnat karten och gätt 
ner i jorden. 


lll. Skadedjur pa köksväxter, rotfrukter m. m. 


Morotflugan (/si/a rose FaBr.). Amerikanaren CHITTENDEN 
sammanfattar utrotningsmedlen mot denna skadeinsekt i följande 
punkter: 1:o vattning med fotogenvatten i proportion 1 : 10 
eller 1 del rå karbolsyra på 40 delar vatten en gång i veckan 
längs med plantraderna, 2:0 sen sådd, 3:0 rationell växtföljd, 
4:o förstöring af puppor i jorden (genom djupgräfning och 
jordens vändning och tillpackning), 5:0) iaktagelser af och 
motsvarande behandling af selleriplantor, på hvilka samma 
flugart äfven förekommer. 

_ Kalfjariln (Pieris brassice L.). Aver konstaterade under 
åren 1896—1901, att kålfjäriln i Tyskland uppträdde regel- 
bundet i tvenne generationer, af hvilka den första hade sin 
egentliga flygtid i slutet af maj och början af juni, den andra 
numeriskt starkare generationen uppträdde däremot i slutet af 
juli och början af augusti. Första generationens larver be- 
höfde för sin utveckling i medeltal 24 dagar, den andra gene- 
rationens däremot 28 dagar. Sommarpuppstadiet varade 14 
dagar. Schweizaren Fars framhåller, att larverna trifvas bäst 
i relativt fuktig väderlek. I mycket torr luft blir afdunst- 
ningen hos larverna så stor, att de slutligen dö. 

Bland utrotningsmedlen förtjäna isynnerhet följande att 
omnämnas: 1:o 100 liter vatten, 3 kg. såpa och 4, kg. svaf- 


9 
= a som lefva af förmultnande ämnen. 


TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT, ENT. LITTERATUREN. II. 169 


_vellefver, 2:0 100 liter vatten, 3 kg. såpa och 11/, kg. insekt- 
pulver, 3:0 100 liter vatten, 2'/, kg. såpa och I liter amyl- 
alkohol. 

Rapssägstekeln (Alhalia spinarum Fas.). Denna stekel, 
hvilken ej ännu. hos oss men väl i värt grannland Finland 
uppträdt härjande pä rofvor, anställde hösten 1901 synnerligen 
svära härjningar pa kälodlingarna kring Paris. Som utrotnings- 
medel rekommenderar P. Marcnat följande besprutningsvätskor: 


ET Sapa nee. 400 gram 
TOPOS EM nt ur. 1,000» 
WAVER mesure 99003 


Denna emulsion utspädes vid användningen med 10 gänger 
sa mycket vatten. 


A SAH ee eer ee 2 ke. 
Soda Pe. sete l » 
FOOT 3 liter 
Ndbbe tt mere ne 100 » 

rane ROLOM A, cen: re: 15 kg 
Sapa Soa aaa ee NES 
Vatten In at 84 liter. 


Dessutom kan äfven växternas beströning med osläckt 
kalk användas. Ett godt sätt är äfven att begränsa det an- 
gripna omrädet genom att omgifva det med 20 cm. djupa, 
med lodräta väggar försedda grafvar. I dessa kunna sedan 
larverna, när de på grund af hunger, sedan kälblasten afätits, 
utvandra, lätteligen dödas. 

Skinnarbaggar (Silpha sp.). Enligt HorırunG uppträda 
dessa skalbaggar, som ju egentligen äro asätare, mycket tal- 
rikt på sockerbetor i Schlesien, Sachsen och Mecklenburg. 
De skador, som af dem åstadkommas, äro understundom syn- 
nerligen beaktansvärda. Besprutning med fotogenemulsion, ut- 
ströning af kalkpulver, chilisalpeter eller Kalisalter äro fullkom- 
ligt lönlösa medel. Däremot rekommenderas besprutning med 
kejsargrönt (200 gr. kejsargrönt, 500 gr. kalk-och 100 liter 
vatten). Vidare anbefalles nedgräfning af fångstkärl med glatta 
väggar, och i hvilkas botten lagts litet köttaffall. Kärlen ut- 
placeras på fem meters afstånd från hvarandra i utkanten af 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. = 


fälten. En annan fürfattare, REMER, afräder besprutning med 
kejsargrönt för undvikande af förgiftningsfall® samt anser, att 
fängstkärlens nytta üfverskattas. Han tillräder däremot ut- 
släppandet af fjäderfän pä de härjade omrädena. 


IV. Skadedjur på sädesslagen och foderväxterna. 


Tarsonemus spirifex Marcu. Detta lilla kvalster, ett nytt 
skadedjur pa hafre, är beskrifvet af MarcHaL. Skadan yttrar 
sig däruti, att det öfversta ännu inom bladslidan befintliga in- 
ternodiet vrider sig korkskrufartadt och härigenom föranleder 
en ofullständig utbildning af axet. Särskildt synes sådan hafre 
angripas, som genom häckar eller dylikt ej blir utsatt för 
direkt solljus, utan större delen af dagen står i skugga. 

Fritflugan (Oscinis frit Lin.) och Kornmyggan (Cecido- 
myia destructor Say). 

Ett af de viktigaste medlen mot dessa bäda arter 4r, att 
säningstiden ställes sa sent som möjligt (under den förutsätt- 
ningen, att det finnes tvänne generationer, hvilket beträffande 
kornmyggan ej synes vara fallet i värt land). Meningen med 
denna ätgärd är, att de insekter, som pä hösten kläckas, ej 
skola få tillfälle aflägga sina ägg på sädesbrodden. For att 
beräkna tidpunkten, då man kan tidigast så, måste man å andra 
sidan veta, när ungefär insekternas äggläggningsperiod på 
hösten med säkerhet är afslutad. För att få klarhet härutin- 
nan anställdes af REMER i trakten af Breslau åtskilliga försök. 
Dessa fastställde, att efter den 7 oktober ingen äggläggning 
var att befara. Sådd kunde således utan risk utföras från ! 
Oktober. 

Meromyza cerealium E. Reuter. Detta lilla skadedjur 
bland flugorna påträffades 1901 i Finland af Enzıo REUTER. 
Larverna göra skada på hvetet, därigenom att de som unga 
lefva inuti stråen, gnagande på insidan af desamina. Som 
äldre angripa de stråets yttre sida på en sträcka af 2—3 cm. 

> Nagra förgiftningsfall torde väl ej behöfva befaras, då dels larverna ju 
förekomma på våren, således långt före skördetiden, dels kvantiteten kejsargrönt 
i den vanligen använda blandningen enligt gjorda undersökningar är för obe- 


tydlig för att dylika olycksfall skulle behöfva fruktas. 


TULLGREN: UR DEN MOD. PRAKT. ENT. LITTERATUREN. IH. 171 


Stundom blir strået nära nog afbitet. I regeln träffas larverna 
innanför bladslidan ofvan den öfversta ledknuten. 

Genom larvernas gnagningar förorsakas en utpräglad 
total hvitaxighet, i det sträet och axet ofvan angrepps- 
punkten i förtid gulna. Pä den platsen, där skadeinsekten 
päträffades, hade pä detta sätt c. 30 % af hvetet blifvit för- 
stördt af denna art. 

Äfven pä hafre synes denna fluglarv förekomma under 
liknande förhällanden. | 

Kornjordloppan (Phyllotreta vittula Revr.). Denna 
art är sedan gammalt känd i värt land, men synes blott ett 
par gånger vara iakttagen i större massa och som svårare 
skadegörare. De gånger, den som sådan anträffats, har det 
alltid varit den fullbildade skalbaggen, som gjort skada på 
kornbrodden. Några iakttagelser rörande larvens lefnadssätt 
har man ej gjort. I Finland har däremot på sista tiden Rev- 
TER gjort några iakttagelser, som fullkomligt öfverensstämma 
med förut af LINDEMAN gjorda rön rörande larven. Denna 
tyckes vara minst lika farlig för sädesslagen som skalbaggen. 
Larverna, som äro rätt rörliga och lifliga, gå från strå till 
strå och afgnaga eller urhålka dem vid jordytan. Stråna bli 
lutande eller falla helt omkull och gulna. Sä snart strået full- 
ständigt vissnat, lämnar larven det och angriper ett nytt. Så- 
väl råg, hvete som korn angripas. REUTER uppskattar skadan 
å kornet (1900, på ett af de angripna ställena) till 10 4 för 
korn- och 5 4 för rågåkern. Angrepp af den fullbildade in- 
sekten äro i Finland ännu ej kända. 

Cledeobia moldavica Esp. Denna lilla sydeuropeiska 
fjäril, tillhörande pyralidernas eller mottens familj och till hvil- 
ken vi i vårt land ha en nära släkting, har på senaste tiden 
visat sig vara ett svårt skadedjur på fårsvingel (Festuca 
_ ovina L.) i södra delarna af Ryssland. På hösten och våren 
träffas strax under jordytan massor af larver, gnagande på 
växtens underjordiska delar, hvarigenom här och hvar på stora 
fläckar farsvingeln dör bort. ‘Tvenne generationer uppträda år- 
ligen. Talrika fåglar bland annat tofsvipan (Vanellus crista- 
Zus L.) höra till skadeinsektens naturliga fiender. 


OM FLUGLARVER-PÄ SPENAT. 
AF 


ALBERT TULLGREN. 


Sen gammalt är det kändt, att spenaten angripes af flug- 
larver, hvilka genom sina gängar i bladen stundom alldeles 
förstöra plantorna eller ätminstone' göra en mängd blad oan- 
vändbara till föda. Redan i början af 1880-talet gjorde lektor 
À. E. HOLMGREN några studier rörande dessa skadedjur. Re- 
sultatet af hans arbete blef en kortare beskrifning af insekten, 
hvilken han ansåg vara för vetenskapen förut okänd och som han 
till följd deraf benämnde: Anthomyza spinacie. Tyvärr ha 
emellertid inga exemplar af denna art blifvit bevarade till efter- 
världen. Beskrifningen är alltför torftig, för att man skall 
kunna igenkänna arten. Och då man betänker, att HOLMGREN 
oaktadt sitt vedernamn ingalunda var specialist på flugor, torde 
man väl för all framtid komma att sväfva i okunnighet om, 
hvilken art denne förf. i-själfva verket haft framför sig. 

Under de sist förflutna somrarna var spenaten i Stock- 
holmstrakten rätt illa angripen af fluglarver. Angreppen voro _ 
ofta så intensiva, att man på många ställen knappt kunde 
finna ett blad, som ej innehöll en eller annan larv. For att 
utröna, hvilken flugart dessa larver tillhörde, gjorde jag några 
uppfödningsförsök. Dessa lyckades visserligen ej så bra som 
önskvärdt varit, men resultatet blef i alla händelser af en viss be- 
tydelse, då jag därigenom lyckades få arten bestämd och med 


TULLGREN: OM FLUGLARVER PÄ SPENAT. 173 


säkerhet konstateradt, att den förekom i tvenne generationer 
ärligen. De fä flugor, som utkläcktes, sände jag till den fram- 
stående specialisten pa anthomyider P. Stein i Genthin, som 
välvilligt stod mig till tjänst. Arten, som han lyckats själf 
blott fånga i ett par individer, och som för öfrigt ej tyckes 
vara så särdeles talrikt utbredd i Tyskland, ansåg han vara 
Pegomyia bete Curtis, hvilken högst sannolikt ar synonym 
med Anthomyia dissimilipes Zev. 


Anthomyia (Pegomyia) dissimilipes ZETT. 
1849. Zerrerstent. Diptera Scandinavie. T. 8, p. 3311. 
1860. Curtis A. (Pegomyia) bete. Farm Insects, p. 397. 


Beskrifning. 


Hanen: Till färgen askgrå, glest beklädd med långa, 
svagt bakåtböjda, uppstående svarta hår eller borst. Ögonen 
stora, sammanstötande, mörkbruna. Ansiktet hvitt, sidenglän- 
sande med en brun fläck nedom midten. Antennerna mörk- 
bruna och mundelarna nästan svarta. Thorax med tre längs- 
gående föga tydliga band; skutell grå, ofläckad. Abdomen 
något nedtryckt, med ett längsgående, mörkare till nästan svart 
band i midten, som når det 5:te segmentet; bandet stundom 
afbrutet, bildande nästan triangulära fläckar vid basen af 1—4 
segmentet. Vingarna glasklara, svagt gulfärgade vid basen. 
Benen svarta, knäen och skenbenens öfre ändar mörkbruna. 
TGN ; 

Honan: Ögonen bredt åtskilda. Partiet mellan dem grå- 
hvitt med en stor gulröd fläck i midten. Thorax ljusgrå med 
ett mörkare midtband. Abdomen bredare, afsmalnande mot båda 
ändarna, enfärgadt ljusgrå. Vingarna vid basen tydligt ljus- 
gula. Ben gula med grä höfter och svarta tarser. Lären 
ofvan svartaktiga. I öfrigt lik hanen. L. c. 5 mm. 

Puppan: Omkring 5 mm. lång, till färgen mörkt gulbrun, 
något tillspetsad i bakändan. 

Larven: Fullvuxen omkring 7 mm. lång, till färgen hvit, 
stundom svagt grönaktig. Nästan cylindrisk, fotlös, tillspet- 
sad mot framändan. Mundelarna utgöras af ett par starka 
kloliknande med kamlikt anordnade tänder försedda käkar, 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


kunna skjutas ut och dragas in, hvarigenom de tjänstgüra 
som borr- och gnagapparat. à 

Ägget: Cirka 2 mm. långt, till färgen snöhvitt, ej glän- 
sande. Till formen är det långsträckt ovalt, i ena ändan något 
mer aftrubbadt. Hela ytan är försedd med små ovala intryc- 
ningar, hvarigenom skalet förlänas en nätformig skulptur. 


Lefnadssätt. 


I början af juni månad 1903 iakttog jag här och hvar 
på spenatplantor ägg af denna art. De träffades alltid på 
bladens undersida och voro oftast placerade midt på det bre- 
_daste partiet, sällan enstaka, i allmänhet 3 à 4 tillsammans, 
stundom. bortåt ett tiotal. På hvarje blad träffades samman- 
lagdt sällan flera än 6—10 stycken. De sutto alla tillsammans 
med långsidan intill bladytan, i vanligen mer eller mindre sneda 
rader. Den 16 juni inplanterades i kruka åtskilliga äggbelagda- 
plantor. Den 25 samma månad kläcktes äggen. Larverna 
borrade sig därefter omedelbart invid äggskalet in i bladets 
mjuka väfnad. Larvgängen var i början föga märkbar, men 
i samma mån, som larven växte till, ökades den i vidd, och 
slutligen bildades vanligen en blåsliknande hålighet gemensam 
för några larver. På ett dylikt ställe kan man lätt iakttaga 
larverna, om bladet hålles mot ljuset. De sitta alltid med 
hufvudena intill den gröna väfnaden, hvilken de med de klo- 
liknande käkarna oupphörligt skrapa i sig. Regelbundet sträf- 
var larven mot bladspetsen. Först när håligheten nått denna, 
vänder den sig mot de basala delarna. Efter omkring en 
veckas tid voro larverna nära nog fullvuxna, och stundom 
hade ett helt blad på denna relativt korta tid fullkomligt ur- 
ätits. Resultatet blef, att det vissnade ned och hängde allde- 
les. som ett tomt skinn längs stjälken. När ett blad blifvit 
så mycket förtärdt, öfvergingo larverna tydligen till ett annat. 
De praktiserade sig in i ett nytt ganska fort, på några minu- 
var saken klarerad, och detta hvar som helst på öfver- eller 
undersidan. Småningom fürsvunno larverna från plantorna. 
När förpuppningen ägde rum, fick jag tyvärr ej tillfälle iakt- 
taga, men flugor erhöllos egendomligt nog redan den 12 juli. 
Sannolikt gick denna serie af någon anledning abnormt hastigt. 


TULLGREN: OM FLUGLARVER PÄ SPENAT. 178 


En annan torde vara mera tillförlitlig. Nykläckta larver erhöl- 
los den 1°/;.~ Dessa förpuppades den ?/,, och den 12 juli er- 
höllos flugor. 

Jag försökte nu få de nykläckta flugorna att lägga ägg, 
men förgäfves. I tolf dygn hade jag dem inom en cylinder 
öfver spenatplantor och matade dem med socker, men omöj- 
ligt, de dogo. 

I början af augusti iakttog jag på nytt mängder af ägg 
på plantorna. Dessa representerade sålunda andra generatio- 
nen. Den 14 aug. framkläcktes larverna och den 29 samma 
månad hade de lämnat biaden och förpuppat sig i jorden. 
Dessa puppor öfvervintrade sedermera och kläcktes den 25 
april 1904. 

Af de gjorda iakttagelserna framgår att: 

1:o) larverna behöfva omkring två veckor för sin ut- 
veckling; 

2:0) puppan ungefär samma tid och att 

3:0) flugans första generation uppträder under juni och 
början af juli samt den andra under augusti månad. (En för- 
skjutning härutinnan kan naturligtvis lätt inträda på grund af 
väderleksförhållandena. 

Utom på spenat anträffades denna art rikligt på hvitmålla 


(Chenopodium album). 


Utrotningsmedel m. m. 


Den förste, som iakttog, eller rättare omnämner denna 
fluga som skadedjur, torde väl vara J. Curtis, som uti sitt 
verk Farm Insects 1860 beskrifver Anthomyia (Pegomyia) 
bete som ett förut okändt skadedjur pa betor. Han kände 
emellertid blott hanen och tyckes ej haft tillfalle närmare stu- 
dera insektens lif. Nagra utrotningsmedel omnämner han ej. 
Nagra ar senare, 1869, omnämner H. NÖRDLINGER uti sin hand- 
bok: Die kleine Feinde der Landwirthschaft, en fluga 
hvars larver pa flera ställen i Tyskland gjort skada pa blad 
af äfvenledes i dessa fall betor. Han anför den under nam- 
net nthomyia conformis Fair. men anser den vara syno- 
nym med Curtis art Anth. bete. Nagra utrotningsmedel om- 
nämnas ej heller af denne. Andra senare tyska författare 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


tyckas ej heller ha nägot användbart medel att rekommendera, 
utom det, att man bör sä tätare för att ej alla plantor skola 
angripas. 

Vänder man sig äter till den engelska litteraturen finner 
man i ELEANOR Ormerops Skrifter talrika upplysningar rörande 
insektens förekomst i England, och äfven anföras åtskilliga ut- 
rotningsmetoder, fast äfven dessa lida af brister och blott i 
vissa fall kunna användas uteslutande för växter, hvilkas öfver- 
jordiska delar ej användas till föda. Sa t. ex. för att döda 
larverna användes en besprutning med fotogenemulsion af fül- 
jande sammansättning: 10 liter fotogen, !/, kg. såpa pa 100 
liter vatten. Detta medel kan gifvetvis ej användas för larver 
på spenat. Här får man sålunda använda andra medel. Bäst 
men besvärligast är, att under larvtiden bortnypa hela blad, 
som äro angripna, eller blott de angripna styckena. Vidare 
bör man genom tät sådd försäkra sig om en rikligare skörd. 
Plantorna böra genom jordens gödsling beredas en kraftig. 
växt, och, då pupporna öfvervintra i marken, bör denna på 
hösten djupgräfvas och vändas, att pupporna komma så långt 
ned som möjligt. Jordens beströning med sot (aska), guano 
eller superfosfat rekommenderas äfven. 

Slutligen torde det förtjäna omnämnas, att man i Nord- 
amerika känner en närståendende art, Pegomyra vicina LiNTN., 
som äfvenledes är ett svårt skadedjur på spenat. Liksom den 
svenska arten uppträder den allmänt äfven på Chenopodium 
album. 1 Report of the New York Agric. Experiment 
Station för 1896 finnes en utförlig redogörelse för denna 
art. Beträffande utrotningsmedlen framhälles såsom omöjligt 
att genom besprutning med nägot dödande medel förgöra lar- 
verna. De besprutningsvätskor, som användts, ha alla visat 
sig ytterst farliga för bladen. Larverna ha i regeln blifvit vid 
lif, men krupit ut ur bladen och uppsökt obesprutade blad. 
Utom bortplockning af blad innehällande larver rekommende- 
ras därför att, sedan spenaten är skördad, på hösten djup- 
plöja fältet. Men härvid bör erinras om, att det visat sig 
möjligt för flugor, hvilkas puppor legat 2 dm. djupt i jorden; 
att taga sig upp i det fria. 


177 


OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA 


AF 


A. ROMAN. 


Den högre floran och faunan i Europas bergstrakter är 
ganska noggrannt studerad bäde i systematiskt och biologiskt 
afseende, men för de lägre formerna vänta ännu de flesta 
frågor på sin lösning. Till dessa lägre former höra äfven 
steklarna, som visserligen äro de högst stående insekterna, 
men likväl ej förmått väcka det entomologiska intresset i 
samma grad som de större och praktfullare fjärilarna och skal- 
baggarna. Att äfven dessa djur ha att erbjuda en speciellt 
alpin fauna är kanske ej så allmänt kändt och torde därför : 
förtjäna någon uppmärksamhet. Min kännedom om saken 
har förvärfvats under uppehåll i två skilda lappska fjällområ- 
den, nämligen trakten mellan Torneträsk och Riksgränsens 
järnvägsstation (sommaren 1903) och södra delen af Sarjek- 
fjällen. i Lule lappmark (hösten 1904). Den förra resan skedde 
med understöd af Vetenskapsakademien och med hufvudkvarter 
i den nya naturvetenskapliga stationen vid Vassijaure, den se- 
nare bekostades af docenten d:r AxEL HAMBERG och utgjorde 
ett led i hans mångåriga Sarjekforskningar. Till alla som 
understödt mig framföres härmed mitt vördsamma tack. 

Innan jag ingår pa det egentliga ämnet, torde det vara 
skäl klargöra, hvar gränsen för det alpina området bör dragas 
i våra fjälltrakter. Som bekant går barrskogen hos oss ej 


Entomol, Tidskr. Årg. 26 H. 4, (1905). : 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


vidare högt i fjällen, utan ersättes snart (vid Torneträsk pä 
c. 350 m. höjd öfver hafvet) af björkskog, hvilket bälte efter 
en ringa vertikal mäktighet (i medeltal ungefär 100 m.) bildar 
trädgränsen och uppåt fortsättes af en zon med videsnär. 
Videzonen är ännu smalare än björkskogen och efterträdes af 
fjällheden, hvars nedliggande, till största delen risiga växtlig- 
het uppåt glesnar för att slutligen kvarlämna bara marken i 
form af en ödslig, äfven på sommaren snöfläckad stenöken. _ 
Det är klart, att denna växttäckets sortering skall ha djup- 
gäende verkningar pä insektlifvet, som ju i allmänhet redan 
i första hand beror pä floran. I Lappland ställa sig förhäl- 
landena nägot olika mot i de sydligare bergstrakterna, i det 
den höga breddgraden ästadkommer ett närmande till arktiska 
förhållanden. Detta märkes särskildt i björkskogens utbred- 
ning, som här kan vara betydlig (t. ex. kring sa godt som 
hela Torneträsk), medan den i Jämtland-och Härjedalen blott 
bildar en smal ring omkring hvar bergstopp. — Af de nämnda 
vegetationsbältena är det blott björkregionen, hvars tillhörighet 
till det alpina området kan diskuteras. Botaniskt är den ett 
mellanting (regio subalpina WAHLENBERG), men entomologiskt 
synes den mig böra räknas som alpin, dels emedan faunan 
blir betydligt förändrad genom. frånvaron af tall och gran, 
dels emedan hon ofvanför trädgränsen med få undantag 
blott är ett fattigt extrakt af björkfaunan. Undantagen ut- 
göras, så vidt jag vet, af några fjärilar samt åtminstone en 
humla (Bombus hyperboreus Scuu.), hvilka sällan eller aldrig. — 
komma nedanför trädgränsen. Gränsen för det i entomolo- 
giskt afseende alpina området i Skandinavien och länder med 
liknande skogsgräns (Island, Sydgrönland) synes mig alltså 
böra dragas i öfre barrskogsgränsen. Nedanför denna gräns 
sträcker sig det boreala skogsområdet. 

Ordningen Hymenoptera omfattar till största delen värme- 
och ljusälskande former. De olika afdelningarna förhålla sig 
dock olika. Mest värmeälskande äro gaddsteklarna, som där- 
för på alpint område äro ytterst fåtaliga, i Lappland blott 
10—12 arter humlor. Med gaddsteklarna öfverensstämma i 
värmebehof de flesta braconider, parasitsteklar närbesläktade 
med ichneumoniderna. Isynnerhet afdelningen Cyclostomi utmär- 


A. ROMAN: OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA. 179 


ker sig i detta fall och synes i vära fjäll saknas, ätminstone 
enligt min erfarenhet. Däremot torde afdelningen Æxodontes, 
små former med vanligen tjockt hufvud och alltid korta, mot 
ändan bredare käkar, som ej nå hvarandra, hafva sitt utbred- 
ningscentrum förlagdt till kallare klimat och äro därför de i 
fjälltrakter talrikaste braconiderna. De parasitera alla på 
Diptera och förekomma mest i bottenvegetationen på fjäll- 
ängarna. Öfriga alpina braconider äro fätaliga och tillhöra 
clidostomernas och aphidiinernas afdelningar; alla äro af ringa 
storlek. — Bäst tillpassade för Lapplands kallfuktiga klimat 
är underordningen Phytophaga och af parasitsteklarna famil- 
jen /chneumomidæ. De förra, växtsteklarna, representeras i 
fjällen hufvudsakligen af gruppen Nematides, som förekommer 
i betydligt artantal och nästan utan undantag lefver pä de 
mänga videarterna. I själfva verket äro Salix-arter och ne- 
matider sà intimt förbundna med hvarandra, att man funnit de 
senare så långt upp mot nordpolen som öfverhufvud taget 
videbuskar påträffats. Belysande är äfven, att det antarktiska 
området, som synes sakna Salices, äfven är totalt utan växt- 
steklar. Om våren, dä videna blomma, kläckas äfven de 
öfver vintern förpuppade växtsteklarna och. bilda en mycket 
stor del af hängenas besökare, såsom jag hade tillfälle att: 
öfvertyga mig om våren (d. v. s. midsommaren) 1903 i trak- 
ten kring Vassijaure-stationen. Detta område är under den 
öfriga delen af sommaren mycket insektfattigt på grund af 
den enformiga vegetationen (videsnår, Empetrum-hed och 
starrkärr), men under videnas blomningstid finner man sådana 
mängder af växtsteklar, att det förefaller oförklarligt, hvar- 
ifrån alla komma, ända tills man kommit underfund med, att 
deras kokonger funnits gömda i allehanda skrymslen i 
marken. 

Växtsteklarna och förnämligast nematiderna afgifva den 
stora hufvudmassan af värdinsekter ät de alpina ichneumoniderna, 
som följaktligen förekomma lika längt upp i den arktiska re- 
regionen som de fürra. Det är i synnerhet tryphonidernas 
underfamilj som så godt som uteslutande lefver på nematidernas 
bekostnad; af ichneumonidernas öfriga underfamiljer begagnas 
i stor utsträckning Diptera som värdar. — Rikast gestaltar. 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


sig den alpina insektfaunan i björkregionen, där skydd 
‘finnes för den kalla och uttorkande blästen, och därför en rik 
undervegetation af viden och storväxta, saftiga örter forekom- 
mer på bättre jord, isynnerhet kalk- och skifferjord. Här gör 
entomologen sin bästa skörd och behöfver, om vädret är nä- 
gotsänär gynnsamt, aldrig frukta för brist på material af 
Diptera och ichneumonider samt naturligtvis äfven, fastän i 
mindre mängd, en hel del andra insekter. Mest gifvande är 
undersökningen af den ståtliga Angelica Archangelica’s gul- 
gröna blomhufvuden, som på sensommaren utgöra det rikt 
dukade matbordet för fjällvärldens bevingade insekter. 

De alpina ichneumoniderna äro ännu i det stora hela 
ganska litet bearbetade. Skandinaviens arter äro de bäst 
kända, tack vare arbeten af J. W. ZETTERSTEDT, A. E. HOLM- 
GREN och C. G. THOMSON. De förra ha själfva berest Lapp- 
land och därifrån hemfört ett betydligt material, den senare 
samlade något i Jämtland, men beskref äfven en del honom 
tillsända former från Lappland. Emellertid gjordes deras 
flesta insamlingar inom barrskogsomrädet, och i lokaluppgif- 
terna saknas ofta närmare detaljer om fyndorten (gäller isyn- 
nerhet THOMSON), hvarför det är omöjligt att af litteraturen 
särskilja de alpina arterna från de boreala. En stor del äro 
visserligen gemensamma, men desto angelägnare hade det 
varit att alltid omtala fyndorternas botaniska karaktär. Från 
Alperna ha vi först i nyaste tid fått en utförlig redogörelse 
för ett områdes ichneumonidfauna, nämligen »Die Ichneumo- 
niden Steiermarks» af G. Strosı (1900—1904). I detta ar- 
bete äro lokaluppgifterna vanligen goda. Spridda arter frän 
andra delar af Alperna ha beskrifvits af A. FÖRSTER, J. KRIECH- 
BAUMER Och V. BERTHOUMIEU, af den sistnämnde äfven nägra 
arter från Kaukasus och Ural, men äfven för dessa förfat- 
tare gäller ofta anmärkningen om ofullständiga lokaluppgifter. 
Största delen af Europas, för att ej tala om andra världsde- 
lars fjällomräden, är sälunda i här behandlade afseende okänd. 
— Mitt eget material är uteslutande samladt i den alpina re- 
gionen, mest i björkzonen, ehuru i allmänhet nära trädgränsen. 
Mycket äterstär ännu att bestämma däribland, ej fa former 
Synas vara nya, men de allmännare arterna äro identifierade, 


A. ROMAN: OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA. 181 


så att en Ofversikt af faunan kan lämnas. For några be- 
stämningar har jag att tacka provinsialläkaren dr H. NORDEN- 
STRÖM i Linköping. 

För vår alpina ichneumonidfauna gäller som allmän regel 
att den består af lågt stående former. Som fortsättningen 
kommer att visa, finnas alla de fem hufvudgrupperna repre- 
senterade i morfologiskt mera indifferenta former. Ännu ett 
allmänt drag är den ringa kroppsstorleken, som relativt sällan 
öfverstiger 10 mm i längd. Orsakerna härtill kunna knappt 
vara andra än det kalla klimatet och den korta utvecklings- 
tiden. Hvad den senare beträffar, må man ihågkomma, att 
den 9 månader långa vintern redan i sin början stelfryser alla 
öfvervintrande insekter, så att larver och puppor ligga absolut 
oförändrade ända till snöns afsmältning; först då är det dem 
möjligt att fortsätta utvecklingen. 

Som ofvan nämndes finnas alla de fem ce 
hufvudgrupperna, af W. H. AsHmeap (Classification of the 
Ichneumon flies, 1900.) uppfattade som underfamiljer, repre- 
senterade i de lappska fjällen. Deras inbördes formrikedom 
torde bäst framträda i en mera detaljerad öfversikt, som tillika 
för kännaren ger den möjligast konkreta bilden af ifrågava- 
rande fauna. Början göres då enligt bruket med underfam. 
Ichneumonine, som i de tropiska skogsomrädena, särskildt 
Amerikas, är rikt och elegant representerad. Äfven de tem- 
pererade skogarna hysa en mångfald former, men på alpint 
område finnas blott få. Den största jag funnit, tillika den 
största alpina ichneumoniden, är /chneumon luteipes WWsm. 
(Amblyteles alpestris Hon); mitt enda exemplar, en hane, som 
fångades på Nuoljafjället vid Torneträsk, strax ofvan träd- 
gränsen, är 15,; mm. långt. Honan till denna sannolikt ute- 
slutande alpina art (enligt BERTHOMIEU'S monografi funnen i 
- Frankrike, Schweiz, Tyskland och Tyrolen) tror jag vara den 
från Dovre (Kongsvold, alltså i björkregionen) beskrifna 7. 
Nordenströmi Tun. Den minst sällsyrita arten är /. vulne- 
ratorius ZETT., isynnerhet hanen. Jämte dessa har jag blott 
funnit ett par former af de små s. k. Pneustici. De flesta 
af HOLMGRENS och Tuomsons nordliga arter af denna under- 
familj tillhöra tämligen säkert barrskogen. 


182 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Underfamiljen Cryptine uppträder med långt flera arter 
än den föregående och är i själfva verket näst tryphoniderna 
den artrikaste gruppen. Af de högre cryptinerna fann jag 
blott en art, Crvptus infumatus Tun, som ej var sällsynt 
vid Torneträsk; men för : öfrigt ar ganska vanlig i hela 
Sverige. Den fran »Norrland» beskrifna C. borealis Tun är 
kanske äfven alpin, särskildt om den, som Hormcren (Ent. 
Tidskr. 1886) anser; är synonym med C. obscuripes ZETT., 
beskrifven från norska Finnmarken, »in inferalpinis». Af lägre 
cryptider anträffas större former af släktena Microcryptus, 
Cratocryptus och Stenocryptus. Det första släktet företrädes 
af en hel rad arter, hvaribland jag funnit M: lapponicus Tun 
och septentrionalis Tun (äfven den senares obeskrifna hane) 
vara minst sällsynta. De kortvingade Microcr.-arterna (Aptesıs 
Försr.), kända. äfven från Novaja Semlja, representeras i Sar- 
jekfjällen af en troligen ny art, som togs helt bekvämt inuti 
tältet, springande på »väggen». SI. Cratocryptus synes ej 
uppvisa några särskildt alpina former, men 4 af de nedifrån 
landet kända arterna äro ej sällsynta, nämligen C. furcator 
Gray., leucopsis Gr. (ruficoxis Tun), anatorius Gr. och pleu- 
ralıs TEN; vanligast är C. anatorius. De utvecklas: troligen 
hos träfrätande skalbaggslarver, ty en art har i Danmark 
kläckts ur barrved, och själf har jag dels i Sarjek (Rapadalen) 
sett ett par honor springa sökande omkring på björkstammar, 
dels vid Upsala denna vår sett hanar af ett par arter svärma 
kring trädstammar (Salix fragilis), där äfven en dag en hona 
fanns sittande. Samma lefnadssätt har förmodligen äfven 
Stenocryptus migriventris Tun, den enda alpina arten, som 
dock sparsamt förekommer äfven nere i landet, men i fjällen 
är mycket allmän; hanar har jag märkvärdigt nog aldrig sett. 
Vid Murjeks järnvägsstation iakttogs på hösten en hona på 
en tallstam, sökande och vädrande med antennerna i bark- 
springorna. Smäcryptinerna tillhöra släktena Lepfocryptus, 
Phygadeuon, Hemiteles, Pezomachus, Stilpnus och Atracto- 
des. Leptocr. claviger Tascu. företräder ensam sitt släkte i 
fjällen och är rätt sällsynt, men funnen bade i Torne och 
Lule lappmarker. Phygadeuon har åtskilliga alpina arter, 
hvaraf Ph. liogaster Tax och ¢trichops Tun aro vanligast, 


A. ROMAN: OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA. 183 


den förra äfven tagen pä pilhängen nägot ofvan trädgränsen. 
Hemiteles är likaledes ett ganska artrikt släkte, hvaraf dock 
_ ingen form synes vara särskildt allmän; jag har funnit bland 
annat H. inimicus Gr., nigriventris Tux, rubripes THN och 
longulus Tux, de tre första med samma lefnadsvanor som 
Cratocryptus. Pezomachus-arterna lefva i bottenvegetationen; 
3—4 arter äro hvad jag lyckats samla, bland dem troligen 
den öfverallt allmänna P. agilis Gr. Stilpnus har gifvit ett 
par arter, den ena ny; Åtractodes är ett formrikt släkte, hvars 
alpina arter dock väl behöfva en utredning. Allmänna äro 4 
arter, A. picipes Hen (i Sarjekfjällen), tenebricosus (Gr.) Tan. 
(en större form än i Upland), A. (Asyncrita) sp. och en tyd- 
ligen ej urskild art, som liknar den sista. Därtill kommer 
bland annat en märklig form från Sarjek, hvars hona har 
ben af samma grofva proportioner som de s. k. 7ryphonides 
prosopi och därför vid hastigt påseende liknar en mindre 
Exochus. Högst af alla ichneumonider jag tagit går Atr. 
picipes, som ertappades i Kätokjokks dalgång (Sarjek) c. 850 
m. öfver hafvet, springande bland Salix herbacea i ett »snö- 
lage». Ännu -högre ha visserligen ichneumonider anträffats, 
isynnerhet på glaciärer, men då äro de drifna dit af vinden, 
under det att den nämnda Afractodes tydligen sökte efter till- 
fälle att lägga ägg; exemplaren voro nämligen alla honor. 
Underfamiljen Pimpline ar fataligt företrädd, men bade 
art- och individrikare än ichneumoninerna. Mest gör sig 
släktet Glypta bemärkt. Arterna äro ej många, men en af 
dem, G. ceratites Gr. (eller kanske Hotmcrens var. lapponica), 
är mycket allmän, särdeles i hankönet. Öfriga släkten jag 
anträffat äro Pimpla (undersl. Pimpla s. str., Epiurus och 
Delomerista representerade), Lampronota och Lissonota. 
Lampronota nigra Gr. är näst ofvannämnda Glypta den 
vanligaste arten, med starkt öfvervägande antal hanar. Pimpla 
(Del.) mandibularis Gr. kommer därnäst. Af släktet Lisso- 
nota fångades endast en form, som stämmer väl med HormM- 
GRENS L. gracilenta och har den relativt längsta äggläggaren 
(drygt så lång som kroppen) i faunan. Gruppen Xoridini 
och öfriga större former med lång äggläggare tyckas fullkomligt 
saknas, ehuru flera arter äro funna i den lappska barrskogen. 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Den fjärde underfamiljen, 7ryphomne, som med skäl 
kan benämnas ett upplagsmagasin för osäkra former, har 
först genom THomsons utredningar i hans Opuscula Entomo- 
logica erhållit så pass stor stadga, att man något sånär efter 
deras naturliga släktskap kan fördela dithörande former. Som | 
ofvan nämndes, är den på grund af sin nästan uteslutande 
parasitism hos växtsteklar den artrikaste ichneumonidgrup- 
pen i fjällen: Den är tillika den enda, där man träffar former 
med brokig färgteckning. Högst ibland dem synas Metopii- 
ni stå, hvilka tydligen äro ganska nära släkt med de egent- 
liga pimplerna. Det är därför ej Ofverraskande, att denna 
grupp synes sakna alpina representanter, fastän en närbesläktad 
form, Tylocomnus scaber Gr. (Chorineus lapponicus Hen) 
förekommer i det lappska barrskogsomradet. Fjällens trypho- 
nidfauna börjar med gruppen Æxochini (Tryphonides prosopi 
Hen pro.p.), som räknar ett fatal former, hvaraf ingen 4r all- 
män. Närmast dem komma antagligen Cfemiscini (sl. Exen- 
terus Hen), som aro nagot mera formrika, men ej heller ha 
någon allmän art att uppvisa. Fran mitt material kunna 
nämnas Cteniscus-pictus Gr., en nara släkting till den söder- 
ut i trädgårdar allmänna Cf. limbatus Hon, Ct. quadrinota- 
tus Tux, flavilabris Hen, preustus Hen och Diaborus litu- 
ratorius L. De egentliga tryphoninerna (¢r7b. Tryphonina 
Tuy) företrädas tämligen talrikt af släktena Monoblastus, Po- 
lyblastus och Tryphon; dessutom erhölls en enda hona af 
släktet Erromenus. Allmänna äro några Polyblastus-arter, 
nämligen À. stenocentrus Hen, gilvipes Hen (blott honor) och 
mutabilis Hox samt Tryphon incestus Hen. Bland mindre 
allmänna former må nämnas: Monoblastus longigena Tun 
och Polyblastus-gruppen Ctenacmus Tun; af den senare har jag 
funnit flera former, däribland C7. senilis Hen, som har mel- 
lankroppen réd pa undersidan hos honan, men ej hos hanen. 
Arten finns äfven sdderut pa laglandet, men synes liksom 
gruppen i sin helhet vara koncentrerad i fjällen. 

De lägre tryphoninerna (/rib. Mesoleptina Tun) erbjuda 
en förvänande rikedom pä arter, som uppträda i särdeles 
växlande färgdräkter. Af THomsons 8 hithörande grupper 


A. ROMAN: OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA. 185 


fattas + i mitt material, men en af dessa (Catoglyptides) är 
troligen representerad; de 4 återstående (Perilissides, Mesolep- 
tides, Euryproctides och Mesoleïides) bilda emellertid mesolep- 
tinernas hufvudmassa ej blott i fjällen. Gruppen Perzlissides 
omfattar pä läglandet hufvudsakligen vär- och försommarformer 
och innehäller kanske äfven i fjällen dylika. Jag hade emel- 
lertid blott en vär (1903) tillfälle att söka dem och fann dä 
inga, utan de få arterna i mitt material äro alla tagna på 
hösten. Blott en art var allmän, den rikt färgprydda Eclytus 
ornatus Hen, hvaraf begge könen förekommo ungefär lika 
talrikt. Hufvudsläktet Perilissus anträffades ej, men däremot 
flera små arter af släktet Lathrolestus, i begge könen blott 
ee pleuralis Tun, af de öfriga enstaka hanar, däribland ZL. 
macropygus Hon. — Mellan Perilissides och de i fjällen ej 
representerade paniscinerna star gruppen Mesochorini, hvaraf 
Lapplands alpina omräde hyser nägra arter. Bland de fa 
former jag funnit är den mest anmärkningsvärda Mesochorus 
(Astiphrommus) leucogrammus Hen, en vacker art, som till 
"storlek och färg påminner om Æclytus. Hithörande arter äro 
liksom släktet Pegomachus bland cryptinerna i allmänhet 
dubbelparasiter. — Gruppen Mesoleptides är liksom de begge 
föregående fattig på arter. Från Torne lappmark har jag blott 
ett exemplar, från Sarjekfjällen däremot en mängd exemplar, 
fastän blott ett par arter. Alla tillhöra släktet Hadrodactylus 
och de allra flesta arten H. vulnerator Zerr., som visade sig 
i Rapadalen otroligt allmänt. Båda könen voro ungefär jämn- 
starka och honorna företedde flera variationer i bakkroppens 
och bakbenens färg. Denna art är utan tvekan den allmän- 
naste ichneumonid jag samlat i Lappland. Gruppen Zury- 
proctides räknar bland sig de största alpina tryphoniderna 
och representeras i mitt material af flera släkten. Denna och 
följande grupp äro ännu tämligen osäkert ordnade, så att 
släktenas omfång i flera fall är mer eller mindre obestämdt. 
I framtiden kommer helt visst deras antal att betydligt för- 
ökas, om man också bortser från materialets utvidgning, ty 
de nuvarande släktena äro i vissa fall betydligt heterogena. 
Så är fallet med släktet Vofopygus, af hvilket jag funnit ett 
par alpina arter, som af nyare författare med rätta ställas i 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


olika släkten. Främst af dem märkes N. emarginatus Hen 
såväl genom sin storlek (intill 12 mm.) som genom sin före- 
komst. Den är nämligen ett karaktärsdjur för björkregionen 
och väcker genast uppmärksamhet där den, trögt rörande på 
sina hvitringade antenner, kraflar omkring på Angelicahuf- 
vudena. Vid första anblicken tar man djuret lätt för någon 
Amblyteles-art, ett släkte, som ej enligt min erfarenhet har 
någon alpin skandinavisk form, men honans märkvärdiga, 
rätt uppstående äggläggare upplyser snart om rätta förhållan- 
det. Hanarna äro 4—5 gånger sällsyntare än honorna. Den 
andra alpina f. d. Nofopygus-arten är den glänsande svarta 
Erigloca resplendens (Hen) Kriecue., något mindre och sma- 
lare än föregående, men dock en af de största formerna. Af 
hufvudsläktet Zuryproctus fann jag två arter, Æ. alpinus Hon 
och arbustorum Hen, begge med hanarnas antal öfverträffande 
honornas. På gränsen till nästa grupp står det Thomsonska, 
svagt begränsade släktet Syrdipnus med åtskilliga fjällarter, 
ingen dock särskildt framträdande. Fjällens största ichneumo- 
nidgrupp är Mesoletides, som innehåller en mängd sinsemel- : 
lan mycket närstående former, stundom vackert färgprydda, 
hanarna mer än honorna. Artrikast är släktet Mesoleius, hvars, 
för björkregionen mest karaktäristiska art torde vara M. ru- 
ficollis Hex; hanen är egendomligt nog okänd. Öfvervägande 
nordliga äro arterna med bade på öfver- och undersidan svart — 
bakkropp, och har jag af dem funnit bland annat M. spurius 
Hen, caligatus Grav. och astutus Hen. Brokigare arter i mitt 
material äro MM. perturbatus Hen, facetus Hen, albopictus Hen, 
aulicus Gr. och furax Hen. Vid Torneträsk erhölls all- 
mänt Lagarotus ustulatus (Hex) Tun (mest hanar), men i 
Sarjekfjällen kunde blott en enda hane anträffas. Af den 
längre söderut allmänna Alexeter ruficornis Gr. (el. fallax 
Hen) insamlades 3 hanar vid Torneträsk. Släktet Spudaus _ 
uppträder med flera arter, men ingen är allmän; ett par andra 
släkten, 7rematopygus och Saofus, ha i mitt material för- 
blifvit orepresenterade, fastän jag är ôfvertygad om, att ät- 
minstone det förstnämnda har alpina arter. — Sist bland try- 
phoniderna må gruppen Bassini (Tryphonides schizodonti Hen) 
omtalas. Dess arter parasitera på Syrphus-arter (sväfflugor 


A. ROMAN: OM LAPPLANDS ALPINA ICHNEUMONIDFAUNA. 187 


och äro .genomgäende små; färgen är ofta brokig. Af de al- 
pina. formerna är Bassus annulatus Fer. den enda allmänna, 
men flera arter af släktet Homotropus finnas äfven. 
Underfamiljen Ophiomnæ afslutar den häfdvunna GRAVEN- 
HORSTSKA indelningen af ichneumoniderna. De skandinaviska 
formerna indelas af THOMSON i © grupper, af hvilka de 4 första 
förefalla att saknas i fjällen; den fjärde, Anomalina, torde dock 
möjligen kunna påträffas i någon art. Femte gruppen Cre- 
mastina har på låglandet en del vackert tecknade former, 
men på alpint område finner man endast små, enformigt fär- 
gade Porizon och Thersilochus. Gruppen Campoplegina, 
som i sydligare" delar af landet är en bland de artrikaste, 
träder i fjällen tillbaka för föregående grupp och representeras 
af arter tillhörande limneriernas släkten; någon äkta Cam- 
poplex har jag ej funnit, och HoLMGREns C. lapponicus torde 
tillhöra barrskogen. — Den ursprungligaste gruppen af alla 
ichneumonider synes vara plectiscinernas, och jag placerar 
den därför i sista rummet såsom »less liable to create a di 
sturbing element in the present arrangement» (AsHMEAD, Classif.). 
De visa släktskap med flera ofvan afhandlade grupper och à 
andra sidan, såsom THOMSON påpekat, äfven med braconiderna. 
Alla deras former äro små och de flesta dystert färgade. 
Såsom alpina har jag tagit några former af släktena Ade- 
lognathus, Blapticus, Proclitus och Megastylus. Följande 
arter kunna nämnas: Ad. difformis Hon, Bl. (Entelechia) 
Suspiciosus Först. (i bägge könen) och Meg. (Dicolus) bore- 
alis Hex. Till plectiscinerna sluta sig orthocentrerna nära, - 
men pläga i allmänhet ställas närmast exochinerna, hvilka de 
likna i det utstående ansiktet. Deras egentliga tummelplats‘ 
synes just vara det arktiskt-alpina området, där de utveckla 
en betydlig art- och framför allt individrikedom. Enligt THOM- 
son skola de parasitera pa Microlepidoptera och till någon 
del på svampinsekter, och så förhåller sig väl saken söderut. 
I fjällen äro emellertid både de förra och de senare för fåta- 
liga för att kunna vara de enda värdarna åt dessa myriader 
af orthocentrer, som svärma åtminstone i björkregionen; jag 
förmodar därför, att flertalet alpina former parasitera hos smärre 
Diptera. De synas liksom Zxodontes bland braconiderna 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


füredraga att lefva i undervegetationen pâ ängsmark. Bely- 
sande härför äro några häfningar, som företogos på en huf- 
vudsakligen af Azra cespitosa bevuxen, für längesedan öfver- 
gifven ängslapp kallad »Karvenkeddi» i Rapadalen; bytet blef 
först och främst en hel värld af surrande flugor, men därnäst 
i ordningen kommo just de bägge nämnda grupperna, och i 
den obetydliga resten funnos en del smä cryptiner samt nägra 
former, som antagligen mera tillfälligt varit i vägen för häfven. 
Bland allmänna alpina arter kunna nämnas Orthocentrus pro- 
tuberans Grav., O. (Picrostigeus) recticauda THN (anoma- 
lus Hen), och former af undersläktet Stexomacrus, hvilket 
sistnämnda uppträder med den största individrikedomen. Säll- 
synta synas ©. stigmaticus Hen och attenuatus Hen vara. 

Enligt den nu gifna ôfversikten kunde det nästan före- 
falla, som om Lapplands alpina ichneumonidfauna mindre ut- 
märkte sig för nägra speciella former än för sädana, som 
redan förut äro kända nedifrän landet eller ätminstone frän 
det boreala barrskogsomrädet, men i fjällen ha förändrade fre- 
kvensförhällanden. En sådan slutsats är blott delvis berätti- 
gad, emedan den obestämda delen af mitt material torde inne- 
hålla en hel del sådana specialiteter. Ty såvidt jag vet ha 
tidigare entomologer som besökt Lappland blott i förbifarten 
samlat inom det alpina området, under det mina resor haft 
detta områdes undersökande till sitt särskildta mål. 


EN SÄLLSYNT SKALBAGGE. 


Calodera protensa Mannu. är förliden vår funnen vid 
Färjestaden på Öland af tandläkaren L. Hacrunp i Kalmar. 
Enligt Grits katalog är den förut blott anträffad i Skåne 
(THOMSON) och ji Finland (SAHLBG). 


S. L. 


L89 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Ä GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN 27 FEBRUARI 1905. 


Vid början af sammankomsten upplästes och godkändes 
protokollet frän Föreningens tjugufemärsfest den 14 decem- 
ber 1904. 

Till ledamot hade invalts: Öfverjägmästaren, direktören 
för. Kungl. Skogsinstitutet, KARL WILHELM ASTLEY FREDEN- 
BERG, på förslag af byrächefen J. Meves. 

Fotograf E. RoEsLEr föredrog revisionsberättelsen för 
1904, hvilken berättelse ingär pä annat ställe i denna tidskrift. 
Pa revisorernas förslag beviljade Föreningen full och ovillkor- 
lig ansvarsbefrielse åt styrelsen och kassaförvaltaren. 

Härefter höll kand. E. MJÖBERG föredrag: Om myrliknande 
insekter, hvaraf han själf benäget lämnat följande samman- 
drag. 


Föredragaren demonstrerade en mängd sådana tillhörande flera 
olika insektordningar, dock mest skal- och skinnbaggar. Myrlik- 
heten kan vara beroende på konvergens eller på mimicry. Visar 
det sig, att inom flera grupper eller släkten af insekter myrlikhet 
finnes, torde denna i regeln vara att hänföra till konvergens; om 
däremot inom en grupp eller ett släkte en form plötsligt uppträder, 
som starkt afviker i utseende från sina närmaste släktingar och 
påminner om en annan icke närbesläktad art, är mimicry 
att misstänka. I vissa fall är det endast honan, i andra 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


larverna eller de outvecklade insekterna, som äro myrliknande, och 
det kan till och med vara förhällandet, att ett tidigare stadium 
liknar en myrart, ett äldre en annan. Föredragaren hade pa Gotska 
Sandön och pa Färön särskildt ingäende studerat förhällandet mellan 
en synnerligen myrliknande högre skinnbagge, Alydus calcaratus 
L.,och dels den vanliga stackmyran, dels andra mindre myrarter. 
Härvid hade han genom experiment lyckats fastslå, att skinnbaggen, 
som lefde på klöfverblad, höll sig bestämdt afskild från den förra 
mot honom mycket fientliga myrarten. 

De myrmecophila insekterna visa ofta rätt stor likhet med 
värdmyran. I regeln åsyftar deras förklädnad att bedraga myrorna, 
med andra ord att komma myrorna att tro, att de äro varelser af 
deras egen art, och ej främmande insekter. Hos myrmecophi- 
lerna händer det stundom, att ätven en del arters larver visa så frap- 
pant likhet med myrornas egna larver, att myrorna själfva ej upp- 
täcka sveket utan vårda dessa fientliga larver lika väl som sina egna. 

Det är i regeln ganska lätt att påvisa det biologiska ända- 
målet med maskeringen. Däremot känna vi så godt som intet om 
själfva fenomenets natur. Genom jämförelse med vissa högre djur- 
arter, t. ex. flundror, kameleonter, bläckfiskar m. fl., som genast 
eller på relativt kort tid tillpassa sig efter omgifningen, sökte före- 
dragaren visa, att den tillpassning efter andra djur, som benämnes 
mimicry, först uppkommit på grund af förnimmelse och därefter 
inträffande reaktion... Man måste därvid tänka sig, att de vuxnas 
intryck återverkat på afkomman redan i det tidigaste stadiet, ägget. 
Under de stora tidsperioderna hade det så småningom gått därhän, 
att de fått myrliknande utseende. 


Till belysning af föredraget visades talrika myrliknande 
insekter. 

I sammanhang härmed yttrade sig assistenten TULLGREN, 
som talade om myrliknande spindlar, och professor AURIVIL= 
LIUS, som. anförde ex. på intressanta myrliknande insekter 
och liksom föredragaren framhöll svårigheten att förklara 
fenomenet genom naturligt urval. Häradshôfding HULTGREN 
framhöll, att man måste gå mycket långt tillbaka i de geolo- 
giska tidsperioderna för att finna förklaring på så stora för- 
ändringar hos vissa insekter, som gjort dem till det yttre 
myrliknande. 


Dagens andra föredrag hölls af byrächefen J. Merves och 
handlade »om tallspinnarhärjningen». Följande sammanfatt- 
ning häraf har benäget lämnats af föredraganden: 


/ 


- TRYBOM: ENT. FÖREN. SAMMANTRÄDE DEN 27 FEBR: 1905. I9I 


Sommaren 1902 uppträdde larver af skadeinsekten tallspin- 
naren, som tillhör de s. k. spinnarefjärilarnas grupp, plötsligen i 
oerhörda massor, afätande tallarnas barr och förstörande tallskogen 
på stora områden af Hedemarkens amt i Norge. Genast vidtogos 
där energiska ätgärder för insektens bekämpande. 

Dä emellertid vissa härjningstrakter voro belägna nära riks- 
gränsen, och dä just på dessa den norska regeringens önskan att be- 
kämpa insekten strandade mot skogsägares obenägenhet att deltaga 
i arbetet, greps Värmlands befolkning af fruktan för en invasion. 
Genom kungörelser och spridande af en god tafla i 700-exemplar 
inhämtades anvisningar för djurets påträffande, och föredraganden be- 
sökte våren 1903 såväl de norska härjningstrakterna som de mest 
hotade delarna af Värmland. Detaljundersökningar anordnades på 
hösten, sedan larverna gått i vinterkvarter på marken, och resul- 
tatet blef, att på två trakter, nämligen i Södra Finnskoga och på 
en kyrkoskog, Långsjöhöjden i Lekvattnets socken, åtgärder borde 
vidtagas för tallträdens förseende med ringar af larvlim, på det förra 
stället endast i inskränkt mått, men på Långsjöhöjden, där insekten 
fanns À oroväckande mängd, öfver en ytvidd af omkring 200 
hektar. 

Hos Regeringen begärdes och erhölls genast behöfligt anslag; 
lim sändes från Magdeburg öfver Hamburg och Kristiania till 
skogs, och jägmästaren H. Worrr sattes som höfvidsman för fält- 
tåget. Detta Iyckades ock fullkomligt. När larverna våren 1904 
väcktes till lif af solvärmen och upp efter trädstammarna sökte sig 
väg till de inbjudande tallkronorna, möttes de af limringarna, som 
de ej kunde öfverskrida, och ljöto en ömklig hungers- eller för- 
giftningsdôd. Antalet larver hade i en del af området visat sig så 
betydligt, att stor fara förelegat, om intet åtgjorts. 

Vid en af föredraganden verkställd inspektion följande sommar 
och närmare detaljundersökningar på hösten befanns, att på Lång- 
sjöhöjden inom en mindre trakt, som ej blifvit limmad, visserligen 
ännu förekommo en del larver, men till så ringa antal, att någon 
härjning icke vidare var att befara, helst som genom undersökning, 
utförd vid skogsinstitutet af d:r G. GRÖNBERG, befanns, att ganska 
många af de tillvaratagna larverna uti sig hyste parasitinsekter, 
tallspinnarens farligaste naturliga fiender. 

Sålunda kan detta hotande tillbud till en farlig skogsförödelse 
numera anses kväfdt i sin linda, innan någon märkbar skadegörelse 
hunnit åstadkommas. 


Föredraget, som dessutom behandlade vissa nu upptäckta 
biologiska egendomligheter hos insekten i motsats till dess 
syskon på kontinenten, illustrerades af kartor och en samling 
exemplar af djuret i dess olika utvecklingsstadier, nämligen 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


ägg, larv, puppa och fjäril, liksom ock af dess fiende, para- 
sitstekeln. 

I sammanhang med sitt föredrag framvisade byråchefen 
Meves det nyutkomna arbetet: »Berättelse öfver nunnans härj- 
ningar 1898—1902» af jägmästaren C. G. RAMSTEDT. 

Filip Trybom. 


NÂGRA AF ÖSTERGÖTLANDS SÄLLSYNTARE 
DAGFJARILAR. 


Lektor N. Conr, Kinpperc har meddelat en förteckning 
Ofver de dagfjärilar, som honom veterligt anträffats i ofvan 
nämnda landskap, utgörande ett upprepande och en komplet- 
tering af hans uppsats i Ofv. af K. Vet. Ak. Förhandlingar för ar 
1867. Da vi ej gärna intaga lokalförteckningar, med. mindre 
än att de kunna anses fullständiga, omnämnas här endast de 
intressantaste och sällsyntare arterna jämte angifna lokaler, 
hvilket kan utgöra en komplettering till Lampas Förteckning 
öfver Skand. och Finlands Macrolepidoptera (1885) samt 
Aurmwırır Nordens fjärilar, hvilka arbeten förf. ej synes hafva 
rådfrågat. 

Papilio Machaon L. S:t Anna s:n (TRYBOM). 

Parnassius Mnemosyne L. Västra Eneby (KInDBERG). 

Pieris Daplidice L. (Kec). 

Lycaena Alcon Far. Linköping, t. ex. vid Eklund (? Se 
Auriv. Nord. Fjärilar); Cyllarus Rorr. Korsnäs i Skällvik 
(TrYB.); minima Fursst. Tomta i Ledberg (Kbg); Orion PALL. 
Åby nära Norrköping (LUNDBORG). 

Nemeobius Lucina L. Ekhult nära Linköping (Kec). 

Limenitis populi L. Ej ovanlig vissa år, t. ex. i Grebo 
sin och vid Husbyfjöl (Kec). 

Argynnis Aphirape He. Troligen var. Ossianus Hesr. 
Vid Åby (Lunpgorc). Hittills sydligaste fyndort i Sverige. 

Pararge achine Scor. Tinnerängen vid Linköping (Hurr- 
KRANTZ), Sturefors (C. E. KInpDBErRGc). Förut endast anträffad 
vid Vadstena och i Skåne; Megera L. Korsnäs i Skällvik 
(TRYB.) S. L. 


193 


FAUNISTIK OG KRITIK. 


E.-7,SIDSTE,ORB/ TIL: HR.: ©. M.-REUTER 


AV 


EMBR. STRAND. 


Jeg skal være enig med hr. REUTER i, at det er »motbju- 
dande» at skrive mere om denne sag, men hans sidste indlæg 
nöder mig dog til endnu en gang at »belysa» hans eien- 
dommelige opfatning av entomologisk faunistik og hans op- 
træden likeoverfor mig personlig. 

Jeg konstaterer först og fremst, at hr. REUTER har ikke, 
hverken i sin kritik nr. | eller 2, »paavist» nogen anden 
»feil» 1 min opsats end at et par arter var betegnede som ny 
for faunen uden at vare det og et par andre som »sjeldne», 
mens de efter hr. REUTERS mening skulde være hyppige, samt 
at ogsaa almindelige arter har faaet plads i fortegnelsen. 
Hvad næstsidste punkt angaar, saa maa man kunne, eller 
rettere sagt man kan ikke andet end anse en art for sjelden 
inden et vist faunistisk omraade, saa længe den kun faa gange 
er paatruffet der og er fundet sjeldnere end andre arter; »sjel- 
den» og »hyppig» er jo kun relative begreber. Hvis man er 
enig heri, saa vil man ogsaa vere enig med mig i, at alle 
de av mig som sjelden betegnede arter ogsaa virkelig fortje- 
ner dette attribut, forsaavidt som de var kjendte kun fra faa 
norske lokaliteter. Hvad arternes hyppighed paa de enkelte 


Entomol. Tidskr. Årg. 26. H. 4. (1905). 15 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


lokaliteter angaar, saa kan hr. Reurer aldeles ikke ha noget 
positivt kjendskab hertil, da de allerfleste av mine lokaliteter 
tidligere ikke eller næsten ikke var undersögte hemipterolo- 
gisk; det er derfor kun löse förmodninger og intet andet, som 
ligger til grund for hr. Reurers beskyldninger. — Hvad det 
förste punkt angaar, saa har jeg allerede i mit forrige tilsvar 
paavist, at berettigelsen eller ikke-berettigelsen av hr. REUTERS 
paastande her ikke har nogen indflydelse paa min opsats’ vi- 
denskabelige værd, det nemlig at give nye bidrag til kundska- 
ben om hemipternes udbredelse og om sammensætningen av 
Norges hemipterfauna. Mod denne sats har heller ikke hr. 
REUTER havt noget at sige i sit nye angreb, hvor han dog. 
ellers aabenbart gjör sig möie med at hegte sig ved saa me- 
get som muligt i mit tilsvar. Det eneste, som kunde beröve 
opsatsen dens værd, maatte være, at arterne havde været galt 
bestemte eller lokaliteterne falske. Nogen saadanne beskyld- 
ninger har dog hr. REUTER vogtet sig for at komme med. — 
Tilbage staar den »feil», at ogsaa almindelige arter er optagne, 
og at i enkelte tilfælde antallet av de samlede eksemplarer er 
anfört. At disse opgaver er likefrem skadelige, uden forsaa- 
vidt som de optager plads i tidsskriftet, kan dog selv hr. 
Reuter ikke kunne paastaa. Men de skal vere unyttige. 

Det er lidt paafaldende, at hr. Reurer ikke tidligere har 
fundet sig beföiet til at agitere mod lokalfaunaer og samleno- 
titser, hvori ogsaa almindeligere arter nevnes. Saadanne er 
dog ikke sjeldne i den entomologiske litteratur; selv i hr. REu- - 
TERS eget land er der i tidens löb publiceret adskilligt av den- 
slags. Det kunde derfor været likesaa berettiget, om hr. R. 
hadde givet sine formaninger en anden adresse. — Jeg ved 
kun altfor godt, at hr. R. ikke er den eneste, som anser 
»lister» som overhovedet alt hvad der hörer med til lokalfau- 
nistik for at være av lidet værd, men jeg kan ogsaa smigre 
mig med, at jeg ikke er allene om at nære den modsatte an- 
skuelse. Hvad publiceres der vel ikke f. eks. i England av 
lister endnu den dag i dag? Man behöver kun at gjennemse 
en aargang av »Entom. Month. Mag.» for at overbevise sig. 
om, at de praktiske englændere ikke betragter listerne som et 
overvundet standpunkt til trods for, at Englands entomologiske 


EMBR. STRAND: FAUNISTIK OG KRITIK. 195 


fauna dog allerede er saa udmerket godt kjendt. Og i disse 
engelske fortegnelser finder NB. netop alle arter, selv de al- 
mindeligste, plads, og man angiver ogsaa hyppig, om man har 
paatruffet flere eller kun et eksemplar. Det kan vel ikke waere 
tvivi om, at det netop er disse talrige samlenotitser, hvori 
ogsaa tilsyneladende lidet værdifulde iagttagelser er medtagne, 
at takke for at Englands fauna er saa godt kjendt. At man 
fremdeles, efter at den biologiske retring er blevet saa frem- 
tredende, ikke har opgjvet samlenotitserne, beviser, at man 
ogsaa er overbevist om, at disse kan ha vard for lösningen 
av rent biologiske spörsmaal. For kun at nævne flyvetiden, 
saa er den som bekjendt forskjellig for de forskjellige lokalite- 
ter; den maa bestemmes særskilt for hver enkelt lokalitet, 
saavel for de almindelige som sjeldne arters vedkommende, 
og det Kan jo kun ske ved at man samler eller med sikker- 
hed iagttar arten. — Man maa ogsaa erindre, at fortegnelser 
med opgaver over arter, som nu er almindelige, kan faa be- 
tydning i fremtiden, naar eventuelle forandringer i faunaens 
sammensætning har fundet sted; inden ethvert faunistisk om- 
raade er jo denne i tidens löb underkastet forandringer, idet 
endel arter forsvinder, andre optræder isteden. Kun ved at 
man paa et givet tidspunkt med mest mulig ndiagtighed faar 
bestemt arternes udbredelse, kan det være muligt efter et större 
tidsrums forlöb at redegjöre for de indtrufne forandringer. — 
Det er da ogsaa nok av eksempler paa, at arter som anden- 
steds er hyppige, paa visse steder ganske mangler, selv om 
tilsyneladende alle existensbetingelser er forhaanden. Jeg vil 
i den anledning erindre om nogle bemerkninger av SPARRE 
SCHNEIDER | et av hans nyeste arbeider, hvori han netop be- 
klager sig over, at forfatterne saa ofte undlader at medtage 
lokalitetsangivelser for arter, som engang har faaet ord for at være 
»almindelige», hvorav fdlgen er, at materialet til belysning av 
deres udbredelse blir saa ufuldstændigt, at en paalidelig over- 
sigt derover ikke kan gives. (Det var, saavidt jeg husker, 
netop under omtalen av de av hr. REUTER saa dybt foragtede 
»nässelfjärilar», at hr. SCHNEIDER kom med disse bemerkninger 
Jeg har ikke vedkommende avhandling for mig). Et par ek- 
sempler paa almindelige arters ikke-forekomst paa tilsynela- 


1060 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. - 


dende gunstige lokaliteter kan jeg her anföre fra min egen 
praksis. Jeg har i sommer under et par maaneders ophold i 
Stuttgart i denne bys omegn ivrigt sögt efter Agelena labyrin- 
thica (L), hvorav jeg trængte materiale for embryologiske stu- 
dier. Tiltrods for at arten ifölge forfatterne skal være al- 
mindelig i hele Tyskland, tiltrods for at der ved Stuttgart var 
nok av lokaliteter, der skulde synes gunstige for den, idet jeg 
her ved Marburg f. eks. paa saadanne steder har kunnet finde 
den i massevis, og tiltrods for at det var i den tid, da den 
skulde være lettest at finde, fordi dens spind da er mest 
iöinefaldende, saa lykkedes det mig ikke at finde et eneste ek- 
semplar. Liknende erfaringer gjorde jeg i sin tid i Hatfjeld- 
dalen i Nordland med Æpeira cornuta (CL.), en art, som man 
der kunde ventet at finde meget hyppig efter dens forekomst 
og -optreden andensteds i Norge at dömme. Og jeg kunde 
nævne talrige andre liknende eksempler fra min egen samler- 
virksomhed for ikke at tale om, hvad man i litteraturen Kan 
finde om saadanne eiendommeligheder i arternes udbredelse. 
Men det kan vere nok. Enhver, der virkelig indgaaende har 
befattet sig med faunistiske studier, vil vide, hvor forsigtig 
man bör være med at overföre de paa et sted gjorte erfarin- 
ger til ogsaa at gjælde for andre, mindre kjende steder. — 
At den virkelige eller tilsyneladende ikke-forekomst i mange 
tilfælde maa være at före tilbage til en periodicitet i arternes 
optræden, gjör ikke sagen mindre interessant, men er meget 
mere nok en grund til at tilveiebringe paalidelige og nöiagtige 
samlenotitser selv for almindelige former. 

Hr. REUTER siger, at det var »obefogadt», naar jeg i min 
forrige opsats talte om personligheder og uartigheder fra hans 
side. Hvad der manglede av den slags i hans forrige opsats, 
kommer saa vist med i hans sidste, hvor udtryk som »pueril», 
»insinuation», ironiske udtalelser om »mogen man» etc. breder 
sig. Hr REUTER legger nu ikke langer skjul paa, at det ikke 
bare er mine fund, men ogsaa min personlighed, som skal 


belyses — den sidste ikke mindst. 
Hr. REUTER gjör »frägor»: Hvad vilde ornitologer sige om 
0. S. v. — Med disse sine spörsmaal vil det dog ikke lykkes 


ham at kaste fornuftige folk blaar i üiene. De av hr. R. 


EMBR. STRAND: FAUNISTIK OG KRITIK. 197 


nævnte eksempler er nemlig paa ingen maade tilsvarende til 
hvad jeg har offentliggjort om hemipterne av den simple 
grund, at kundskaben om fuglenes udbredelse er langt fuld- 
stændigere end om hemipternes, ikke mindst for den norske 
faunas vedkommende. Hvad der gjælder paa ornitologiens 
omraade behöver ikke at gjælde paa hemipterologiens og gjör 
-det -slet ikke i disse tilfælde. Mens det vel neppe gives et 
eneste prestegjeld i Norge, hvor der ikke er gjort ornitologiske 
observationer, er der hele amter, hvorfra der knapt er -kjendt 
en eneste hemipter-art. Det forandrer dog sagen ganske be- 
tydelig og gjör at hr. REUTERS udtalelser herom blir »barock- 
heter» og intet andet. Endvidere har han ikke været ubetin- 
get -heldig med sine ornitologiske eksempler. Det er ingen 
tvivl.om, at den som kunde give en nölagtig fremstilling av 
graaspurvens udbredelse i det arktiske Norge, vilde dermed 
leverere et arbeide, som vilde være av stor interesse for orni- 
tologer. Hr. Reuter er her kommet i skade for selv at nævne 
et udmerket eksempel paa, at »almindelige» arter i mange 
tilfælde faktisk mangler, hvor de kunde ventes at findes og 
ovenikjöbet at være hyppige. 

Vi faar den oplysning av hr. R., at Cicadula sexnotata i 
Norge er talrigere end — væggelusen. Det tror jeg saa gjerne; 
jeg kan forsikre hr. REUTER, at vi i Norge slet ikke holder 
sidstnævnte husdyr synderlig talrig, tvertimod maa den ube- 
tinget henregnes til de »sjeldne» arter. At det kan være an- 
derledes i Finland, tör være ganske sandsynlig. 

Hr. Reuter kommer derpaa med en del spörsmaal og 
nærgaaende bemerkninger av denslags, som rolig kan lades 
ubesvarede. — At en forfatter ikke skal ha lov til at referere 
sine egne arbeider, er en lere, som vistnok flere end jeg hid- 
til ikke har kjendt til. Hr. Reuter vil visselig ikke undlade 
at give f. eks. medarbeiderne av »Zoologisches Zentralblatt», 
en formaning i saa henseende; der er det som bekjendt nok- 
saa hyppig, at referent og forfatter er en og samme person. 
— Endvidere snakker hr. R. endel om hvad »vära unga 
» studenter och skolelever» unde gjüre. Man fristes derved 
til at tenke paa Kolombus’s eg — hvad man kunde gjöre, er 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1005. | 


en ting, hvad det kommer an paa er, hvad man gjör eller 
har gjort. ER 

At hr. R. varmt interesser sig for »Entom. tidskrift» er 
tydeligt nok, naar han atter finder sig beföiet til at poe 4 
av dets sider med saadant indhold. 

Hr. REUTER indrömmer til slut ganske likefrem at have fört 
uartigheder til torvs. Men han »nödgas» til det, arme mand! 
. Likesaa tilstaar han, at hans uartigheder og personligheder 
ikke vil vere av direkte nytte for. videnskaben. Denne til- 
staaelse,‘ sammenholdt med hvad han andensteds skriver om 
sin varme interesse, tar sig noget eiendommelig ud. »Re- 
flexionerna göra sig själfva!». 

Om hr. Reuter skulde finde nogen særlig fornöielse’i at 
faa beholde det sidste ord!, saa maa han saa gjerne det faa. 
Jeg agter ikke at ofre mere blæk paa denne sag. 


Marburg i H. Oktbr. 1904. 


1 Sedan båda författarne tvenne gånger haft tillfälle att yttra sig torde 
diskussionen i E. T. få afslutas. 
Red. 


Cantharis oculata GEL. är af undertecknad funnen vid 
Tägaborg nära Helsingborg. Förut anträffad i Danmark. 

Anthicus setulosus BoHrm. är fångad under hafning vid 
Schelderviken nära Engelholm. Förut anmärkt frän Gotland 
och Öland. 

Pissodes piniphilus Hrrest har anträffats vid Helsing- 
borg. Förut funnen frän Lappland till och med Halland och 
Smäland. 


B. Varenius. 


199 


NÄGRA FÜR VÄRT LAND NYA COLEOPTERA. 


Oxypoda induta Rey. Af denna art, som förekommer 
uti Tyskland och Frankrike, anträffade jag hösten 1903 I ex. 
vid Dufnäs i Stockholms närhet. Den vistades under en sten 
på sandig mark. Då jag misstänkte, att det var en för var 
fauna ny art, sände jag densamma till prof. SAHLBERG; 1 och 
för granskning. Enligt hans utsago var det ©. induta Rev. 
Jag har senare noga granskat detsamma och funnit, att det : 
gifvetvis maste vara denna art. 

Smicrus filicornis Farm. Af denna sällsynta art, som 
förekommer- i Frankrike, Tyskland och Österrike, anträffade 
jag sommaren 1903 1 ex. vid stranden af N. Brunnsviken 
under ruttnande vegetabilier. I augusti samma är aterfann jag 
densamma uti eft bo af Bombus lapidarius. Arten lar ha 
blifvit anträffad uti vårt land redan 1898, da I. B. ERICSSON 
skall hafva funnit densamma uti älgspillning i Södermanland. 

Cartodere filum Ausr. Prof. G. LAGERHEIM har af denna” 
art anträffat flera ex. på. Stockholms Högskolas botaniska 
institut uti mjölprofver. Troligen har den blifvit införd til 
Sverige med herbarieväxter. Själf har jag funnit flera ex. af 
densamma uti ett från Upsalas botaniska institut anländt her- 
barium. Enligt hvad prof. -J. SAHLBERG i bref meddelat, är 
arten ej sällsynt på Helsingfors »Botanicum». Det tycks som 
skulle den med förkärlek angripa pressade växter, särskildt 
om dessa skulle råkat mögla eller blifvit unkna. Emeller- 
tid håller den äfven till godo med mjöl, rutten svamp och 
- dylikt. 


200 3 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Nacerdes rufiventris Scor. Af denna sällsynta art an- 
träffade jag sommaren 1904 talrika ex. på Färön. De uppe- 
höllo sig på sandomrädet uti nordöstra delen af ön, där de 
fram mot skymningen lifligt flögo kring, då och dä släende 
sig ned på axen af Psamma arenaria. Egendomligt är, att 
© till denna art är långt sällsyntare än ©. Enligt gjorda be- 
räkningar utgjordes på Fårön ej mindre än 85 % af I: 
Äfven uti Östersjöprovinserna, där arten har sin nordgräns, 
är o vida allmännare än 9. Antagligt är, att den på ett eller 
annat sätt österifrån blifvit införd till vårt faunområde. 

Eric Mjöberg. 


ÜBER CRYPTOPHAGUS PUBESCENS STRM 
UND SEINE VARIATIONEN. 


Von dieser seltenen Cryptophagusart, die in unserem Lande 
nur in Schonen angetroffen ist, hat man bisjetzt zwei Varie- 
täten aufgestellt. Beide sind von dem verstorbenen dänischen 
Entomologen Lövenpar entdeckt worden. Die eine dieser Va- 
rietäten zeichnet sich durch dunkle Flügeldecken und rotes 
Halsschild aus, sie ist also nur eine Farbenvarietät. Die an- 
dere, die man var. Lövendali benannt hat, weicht von der 
Hauptart durch die deutlich dreigliedrige Fühlerkeule ab. 

Im Sommer 1903 wurde von mir in Stockholm ein Ex. 
von dieser Art erbeutet. Ich konnte es weder als die Haupt- 
art noch als eine der Varietäten identifiziren. Das eingefan- 
gene Individuum hat nämlich die für die beiden Varietäten 
charakteristischen Eigenschaften in sich vereinigt: die Flügel- 
decken dunkel, das Halsschild rot und die Fühlerkeule deut- 
lich dreigliedrig. Das neunte und das elfte Glied sind gleich- 
breit, das zehnte Glied nur unbedeutlich breiter, wodurch die 
Keule deutlich abgesetzt und dreigliedrig erscheint. Bei der 
Hauptart ist die Keule scheinbar zweigliedrig, indem ihr neun- 
tes Glied um die Hälfte schmäler ist als das zehnte. Ich 
erachte es durchaus unnötig diese »neue» Varietät mit Namen 
zu belegen. 

Eric Mjöberg. 


OM NÅGRA FYND AF SALLSYNTARE PARASITSTEKLAR 
FRÄN HALLANDSÄS OCH SYDÖSTRA ÖSTER- 
GÖTLAND ÄREN 1903 OCH 1904. 


AF 


H. NORDENSTRÖM. 


Under är 1903 vistades jag vid Hallandsäs frän 1—30 
juli, dessutom en vecka i slutet af augusti, under 1904 från 
15 juni till 2 aug. och fran 23 aug. till 3 sept.; området för 
exkursionerna hufvudsakligen norra sluttningen af äsen jämte 
närmast nedom liggande slättland inom Woxtorps, Hasslöfs 
och Ö. Karups socknar samt Bästadstrakten, men äfven äsens 
södra sluttning inom Förslöfs, Grefvie och Hjernarps socknar 
i Skäne besöktes nägra gänger. 

Inom Östergötland utgjordes jaktmarken hufvudsakligen 
af Stängädalen närmast söder om Linköping och trakten kring 
Kindasjöarna (Rengen, Jernlunden). Exkursionerna fortgingo 
här ända till slutet af oktober, da ännu fynd kunde göras 
under solskensdagar. Under 1903 var väderleken kall och 
regnig, sä att nära halfva tiden af vistelsen i Sydhalland blef 
oanvändbar, under 1904 betydligt gynnsammare, särskildt de 
vackra, lugna eftersommardagarna i slutet af aug. och början 
af sept. — Vid diagnosen af flera arter har en värdefull 
hjälp lämnats af herr filos. stud. A. Roman. 


Ichneumonides, 


Säsom det mest intressanta fyndet bland dessa torde i 
första rummet böra nämnas ett för Sveriges fauna nytt släkte 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


inom denna grupp, nämligen Oronotus (Wesm.), hvilket från . 
närstående släkten bland Pneustici utmärker sig genom 2:dra 
abdom. segmentets - skulptur (segm. 2 tertia parte anter. tota 
impressa, basi striolata, thyridiis longe pone basin sitis), huf- 
vudets starka punktur, de mycket oliklanga mandibulartänderna 
m. m.; den nu funna arten är: 

Oronotus coarctatus (Wesu. Tent. p. 214) 9 (Phygadeuon _ 
binotatus I Gray.). Caput c. thorace fortiter punctatum, — 
mandib. longis, antennæ flagello tenui, metathorax areola longa, 
area petiolari nulla, postpetiolus parum dilatatus. — Niger, 
palpis rufis, antennis 3-coloribus, abdomine rufo, apice nigro, 
pedibis pallidis, posticarum femoribus et tibiis apice late nigris, 
anterioribus basi albidis; longit. 9 millim. 

Hall.: Hasslöf 24, 8. 1904. — Funnen i båda kônen:1 
Belgien enligt WesM., © en gang i Tyskland enligt Grav. Af 
THOMSON är arten beskrifven i Opusc. Entom. pag. 1626. 

Misetus oculatus (WesM.) & Hall.: Karup 25. 7. — 
Enligt THous.: Sparsamt i s. och mell. Sv. = 

Diadromus ustulatus (Horncr.) &. OG.: Bjärka, pa 
blad af ekar 9 okt. x 

D. 4 gutlatus (Wesm.) (D. rubellus Grav.) ©, 2. Hall: 
Hasslöf juli 1904. — Tuoms.: Sällsynt i Sk. — Hornuer.: 
Holmie rariss. 

Platylabus iridipennis (Gray.) 0%, = Hall.: Karup, juli 
aug. — Tuoms.: En lokal i Sk. och pa OI. 

Ichneumon pisorius (Lin) &: ÖG.: Bjärka, på blad af 
ekar 9 okt. à 

I. natatorius (Far) (/. xanthozosmus Grav.) fd. Hall: 
Karup, Äsen 30. 6. 


Cryptidæ. 


Habrocryptus alternator (Grav.) ©, 9. Hall: Karup 
26. 6. — Tuoms.: Tämligen sällsynt. re 

Gambrus tricolor (Grav.) $. Hall: Hasslöf 25. 7. — 
Taous.: Sällsynt. 

Plectocryptus perspicillator (Grav.) ©. Hall: Hasslöf 
5. 7. — Tuoms.: Sällsynt vid Ringsjön i Sk. 


a5 NORDENSTROM, H.: NÅGRA SÄLLSYNTARE PARASITSTEKLAR. 203 
P. digitatus (Grav.) ©. ÖG.: Bjärka. 10. 6. — Tuons.: 
Sällsynt (2 lokaler i Sk.). 
Cratocryptus ruficoxis (Taous.) 5. Hall: Hasslöf, Åsen 
5. 7. — Tuoms.: Sällsynt i Sk. 
Microcryptus erythrinus (Grav.) 2. Hall.: Hasslöf, Åsen 
A. 7. —-THome: Sk, VG. 
M. perspicillator (Grav.) 9. OG.: Bjärka 5. 6. — Tuoms.: 
Sällsynt. ; 
M. cretatus (Grav.) 9. OG.: Åtvid 9: 8. .— Enligt 
Tuoms. är ett ex. funnet i Sk. vid Ofvedskloster. 
Stylocryptus senilis (Grav.) ©. Hall: Karup, Âsen 2.7; - 
OG.: Ätvid. 17. 6., Linköping 1. 6. Enligt Tuoms. sällsynt i 
Sk. — Ett ex. af Phygadeuon plagiator (Grav.); enligt THoms. 
möjligen identisk med 2 af denna art, af mig anträffadt i d:r 
NERÉNS samlingar; fyndorten obekant. 
S. parviventris (Grav.) ©. Hall.: Karup, Åsen 25. 7. — 
Tuoms,: Sällsynt, Pålsjö i Skane. 
S. clypealis (Tuoms.) 2. Hall.: Skottorp 20. 7. — Tuoms.: 
Sällsynt. 
Phygadeuon submuticus (Tuoms.) 2. ÖG.: Bjärka 4. 9. 
— Tuoms.: Stehag i Skåne. 
PE grandiceps (Tuoms.) ©. ÖG.: Karna 16. 8, S:t Lars 
26. 9. — Tuoms.: Pålsjö i Skåne. 
P. ovatus (Grav.) 2. Hall.: Karup 30. 6. — Tuoms.: 
Lund. 
P. heteropus (THoms.) 2 = P. nychtemerus (Tuoms.). 
ÖG.: Bjärka 16. 9. — Tuoms.: Pålsjö. 
P. punctigena (Taous) 9. Hall: 24. 7. — Tuoms.: 
Alnarp. 
Atractodes ripicola (Grav.) o. Hall.: Hasslöf 11. 7. — 
Tuoms.: En lokal i Skåne. 


r | Tryphonidæ. 


Mesoleptus Holmgreni (Tuoms.) $. Hall: Karup 1417. 
— Tuoms.: Pålsjö. 

Euryproctus mundus (Grav.) 2. Hall.: Hasslöf 5. 7. — 
Hormer.: Sk.: Kullen. 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. cee 

Perilissus subcinctus (Hoimcr.) 9. Hall: Karup 15. 6. 
— Hoıncr.: Tärna, Lappl. 

Trematopygus Lethierryi (Tuons.) I, 2. ÖG.: S:t Lars, 
Wist 27—30. 5. Arten ny för Sverige. — Enligt THOMSSON 
funnen i Frankrike vid Lille. (THoms. Opusc. pag. 2016). 

Spudeus confusus (Tuons.) 9. ÖG.: Sturefors 31. 5., 
Atvid 9. 8. — Tuoms.: Skane. N 

 Syndipnus erythropalpus (Grav.) 2. ÖG.: Bjärka 30.5, . 
Hall: Karup, 16. 6. — Hormcr: Dal., OG:, Boh. ~~ i 

Barytarbus virgultorum (Gray.) 2. ÖG.: St. Lars 19. 6 
på Aegopodium podagraria), Hall: Karup 16. © (pa hag- 
torn). — HoruGr.: Scania (BoHEMAN). 

Scopesus nigricollis (Grav.) &. Hall: Karup, på vinbärs- 
buskar. — THoms.: Tämligen sällsynt i s. och mell. Sverige. 

Mesoleius Hamulus (Grav.) 2. ÖG.: Bjärka 30. 5., o 
Hall.: Hasslöf 23. 6. — Tuoms.: Sällsynt i Skåne. 

M. gracilicornis (Hoıncr.) 9. Hall.: Karup 27. 7. — 
Tuoms.: Tämligen sällsynt. 

M. incidens (THoms.) 9. Hall.: Karup 13. 7. — Tuoms.: 
Skåne: Mölle, Pålsjö. 

M. Pusio (Hormcr.) 29. Hall: Karup 28. 6, ÖG.: Bjärka. 
11. 9. — Tuoms.: Pålsjö. 

M. Pineti (Tuoms.) o: .Hall.: Karup 25. 6. — THoMs:: 
Skane. 

M. sincerus (Hotmcr.) 9. Hall.: Hasslöf 18. 7. — Tuoms,: 


Norrl. — Hoıner.: Dal. rarius. 
M. filicornis (HOLMGR.) ©. ÖG.: Bjärka 29. 5. — THoms.: 
Sällsynt i mell. Sverige. — Hormcr.: Suec. med. et merid. 


min. frequens. 

Polyblastus grammicus (Horucr.) 9. Hall.: Karup 25. 6. 
— Hormcr.: VG., Blek., Lappl. 

P. femoralis (Horncr.) o& var. clyp. nigr. Hall.: Karup 
30. 6. — HoLMGR.: Lappl. 

Monoblastus ad palustris (Howncr.) X. Hall: Hasslöf 
1—5 juli, 2 Karup 30. 6. 

M. longicornis (Hoimcr.) o var. fem. postic. nigr. 
Hall.: Karup 23. 7. — Horucr.: Suec. merid. rarius. 


NORDENSTRÖM, H.: NÄGRA SÄLLSYNTARE PARASITSTEKLAR. 205 


Delotomus ad binolatus (Tuoms.). Hall.: Hasslöf 23. 6. 
= THoms::. Öl; 

D. auriculatus (THoms.) ©. OG.: Sturefors 22. 9. — 
Tuoms.: Skane. 

Excenterus apiarius (Grav.) ©. Hall: Karup 15. 7. — 
Hormer.: Suec. merid. a DAHLBOM ef BoHEMAN rarius ob- 
servaltus. | 

Cteniscus flavilabris (Houmcr.) ©. Hall.: Karup 28. 6. 
— Hormcr.: Lappl., Dal. rarius. 

C. ustulatus (Hormer.) ©. Hall.: Karup 3. 7., 25. 6. — 
Tuoms.: En lokal i Skane. 

C. hostilis (Hotmcr.) ©. Hall.: Karup 29. 6. — Horuer.: 
Smäl.: Anneberg; Lappl. 

Prometheus festivus (Grav. nec Homer.) 9. Hall.: Ka- 
rup 19. 7. — Tnoms.: Mindre allmän i s. Sverige. 

Scolobates auriculatus (Fasr.). Hall.: Hasslöf 10. 7. — 
HoLMGR.: Suecia passim. 


Ophionidæ. 


Campoplex circumspectans (Forrst.) = C. pcrvulus 
(HormGr.) ©. Hall: Karup 28. 7. — Enligt THoms.: Sällsynt 
(Bökeberg, Sk.). — Hormer.: Kinnekulle. 

Limneria nigritella (Tous) ©. Hall: Hasslöf 23. 6. 
—TuHoms.: Sjobo-1i SK. 

Olesicampa patellana (Tuoms.) &, 9. Hall.: Karup 27. 7, 
l. 8. — Tuoms.: Sällsynt, Torekow. 

Nepiesta marginella (Tous) 2. ÖG.: S:t Lars 21 och 
28. 5. — Tuoms.: Sällsynt. OG., Sk. 

Anilasta albicrus (THoms.) ©, $. Hall.: Hasslöf medio 
juli. — Tuoms.: Tyskland, kläckt ur 7%ecla Betule. Ny för 
_ Sveriges fauna 
Holocremna annulitarsis (Tuoms.) 2. ÖG.: Bjärka 30. 5. 
\.— Tuoms.: Sk. vid Ringsjön. 

Schizoloma amictum (Fapr.) ©. Hall.: Karup 20. 7. — 
Hormcr.: Hall.: Karup 12. 8 1854. 


206 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Pimplariæ. 


Pimpla flavicornis (THoms.) 9. Hall: Karup 25. 7. 

Ephialtes Gnathaulax (Tuoms.) 9. Hall: Karup, ÖG.: 
Bjärka 23. 6. - 

Lissonata unicincta (Hormcr.) 9. Hall: Karup 6. 8., 
93:18; — Hoimer.:. Smal. ett. 2. ex. -af Boneman;—— THoms:, 
Sällsynt i Sk. vid Ringsjön. 

L. variabilis- (Hoıncr.) ©. ÖG.: Bjärka 2 till 16. 8., 
Hall.: Karup: 8 och 10, 7. — Enligt Horner. funnen i Sk. vid 
Ringsjön och i Smäl. 

L. leptogaster (Hotmcr.) ©. Hall.: Karup i juli och aug. 
_tamligen rikligt, 2: Hall.: Karup 30. 8., 2. 9. — Hormcr: 
œ Gotl. Smal. rarıss. — Tuoms.: Sk.: Kjeflinge. 


Braconide. 


Helcon ruspator (Lix.) 2. Sk.: Hjernarp, pa södra slutt- 
ningen af Hallandsäs (pa holmar i en back) 16. 7. 

Leiophron Saxo (Reıs#.) 9. Hall: Karup 23. 6., © 
Hall.: Karup, klöfveräkrar 26. 8. — Hanen ej sällsynt i s. 
Sv., af 2 blott ett ex. sedt af THoms. 

Aleiodes nigricornis (Wesm.) o, 2. Hall: Hasslöf 4. 7, 
Karup 24. 6. | 


Under sommaren 1904 fann jag å Hallandsås en parasit- 
stekel 9 med habitus af Tryphonid men med lång terebra — 
påminnande om Pimplarie — och sådan jag aldrig sett den 
hos den förstnämnda gruppen, hvarföre jag i början, trots det 
motsägande i habitus, sökte den bland Pimplarie, sedermera 
åter bland 7ryphonide, bland hvilka den syntes mig möjligen 
kunna få plats i sl. Lathrolestus, men äfven denna tanke 
öfvergafs, då jag fått kännedom om, att terebran hos åtmin- 
stone en art (från Lappland) af detta släkte ej alls hade någon 
likhet med det ifrågavarande exemplarets; själf hade jag hit- 
tills ej sett någon Lathrolestus-art. Fyndet fick nu hvila en 
tid, remitterades slutligen till herr docenten BENGTSSON, som 


LUN 


NORDENSTRÖM, H.: NÂGRA SÄLLSYNTARE PARASITSTEKLAR. 207 


“godhetsfullt meddelat mig, att han, efter jämförelse med ex. i 


Lunds zool. museum, funnit det tydligen tillhöra samma art 
som ett i samlingarna därstädes befintligt o’-ex., etiketteradt 
Lathrolestus dilatatus (THoms.) fran OG, 

Descr.: Lathrolestus dilatatus (THoms. in coll.). 2. Coarcta- 
tus, parum nitidus, caput buccatum, facie lata, clypeo elevato, 
oculis brevibus, vertice lato, mandib. dente inferiore multo 


-longiore, antennis scapo brevi, fere transverso, pedicello lon- 


gissimo WE longit. scapi æqvante), postannello lineari. Thorax 
mesonoto notaulis brevibus, mesopleuris nitidis, subtilissime 
alutaceis, sulco medio obliquo, metathorace brevi, subtilissime 
alutaceo, areis fere nullis (postica vage determinata); abdomen 
breve, ovatum, subtilissime punctatum, segm. 1:mo brevi, la- 
tit. apicali haud longiore, carinulis parum conspicuis, segm. 2:do 
transverso, basi utrinque foveis parvis obliquis impressis, segm. 
ceteris transversis, Zerebra longa (circ. 5 mm.), abdomine lon- 
giore, longe antice (sub segm. 2:do ventrali) inserta, sursum 
curvata; pedes femoribus sat validis, tarsis unguiculis pec- 
tinatis; — niger, orbitis in- et externis, mandibulis (apice 
excepto, clypei maxima parte, facie linea longitudinali media 
nigra excepta, apice genarum, angulis prothoracis, lineis ante 
alas lata hamata, duabus infra radicem alarum, duabus dorsi 
mesothoracis, duabusque dorsalibus, transversis, parallelis inter 
radicibus alarum inferiorum, scutelli apicem et postscutellum 
tangentibus, scutello, tegulis, radiceque alarum anteriorum, coxis 
anterioribus apiceque coxarum posticarum /flavis; postscutello 
testaceo-rubro, pedibus testaceis; ale hyalinæ, stigmate fusco, 
costa flava, areola magna, fere 3-angulari, vix petiolata, nervulo 
obliquo interstitiali, nervello fere opposito, infra medium fracto, 
abdomine testaceo, segm. 1:0 maculaque transversa basali 
segm. 2:i dorsique medii segm. 7:i nigris. — Longit. fere 7 mm. 

Hall: Karup, på sluttningen af Hallandsås, 30. 6. 1904. 


. Sedan ofvanstäende var satt, mottogs i bref från d:r 
NORDENSTRÖM en af docenten S. BENGTSSON författad beskrif- 


ning på det ofvan omnämnda hanexemplaret i Lunds univer- 


sitets samlingar, hvilken hade följande lydelse; 


4 ‘ 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Lathrolestus dilatatus. THoms. © (in collectione). 

Vertice evidenter marginato. Metathorax non areolatus, 
costa transversa nulla, mesopleuris lævibus, nitidis. 

Niger, pedibus, facie, genis et temporibus, basi antenna- 
rum subtus, maculis pro- et mesothoracis flavis; abdomine 
subtus fulvescente, segmentis dorsalibus 2—5 fulvopictis. 
Long. 8 mm. 

L. marginato Tuoms, affinis, sed fere duplo major. 

Ostrogothia: 1 ©. 


Ceuthorrhynchus chrysanthemi (GERM.) GYLL. 


I den till Entomologiska Anstalten skänkta Ankarcronska 
samlingen, numera inforlifvad med den Fahreiska, antraffades 
ett par skalbaggar, etiketterade af ANKARCRONA med namnet 
chrysanthemi. De syntes tillhöra: Rhynchenus rugulosus 
var cc GyLe. Ins. Suec:” T Wi -p::231 = den senarc a Pie 
p. 596 säsom egen art anförda chrysanthemi GERM. THOMSON 
anför denna dock som var. 6 till rugulosus Hest och citerar nam- 
net chrysanthemi GYLL. — GYLLÉNHAL säger (om hufvudformen?): 
Habitat in plantis, præcertim oleraceis, non infrequens, och 
THOMSON: Ej sällsynt på härdvall i mellersta och södra Sve- 
rige. — I Grıtıs katalog uppgifves, att chrysanthemi blott är 
funnen i Finland och varieteten figuratus i Danmark. Äfven 
de anförda, så: olika lokaliteterna, synas” antyda en art- 
skillnad, ty på hårdvall är det väl mer undantagsvis, som 
»plantis oleraceis» förekomma. i 

Sven Lampa. 


AYTVENOP TERA. 


1. 
GADDSTEKLAR. ACULEATA. 


FAM. 3—6 
AF 


CHR. AURIVILLIUS. 


TREDJE FAMILJEN. 
GETINGAR. VESPIDE. 


Getingarne skiljas genom följande kännetecken med lätt- 
het fran ôfriga gaddsteklar. 

Ögon stora, långsträckta och mjurlika (fig. 66) pa grund 
af en djup inskärning pa insidan (ögonviken). Punktögon tre, 
ställda i trekant. Ofverläppen är liten och smal samt ofta 
fullständigt dold under den stora munskölden. Mandibler breda 
och kraftigt byggda med mot spetsen tandad tuggkant. Käk- 
palperna sexledade. Läpp-palperna med fyra eller sällan blott 
3 (Pterochilus) leder; tungan i spetsen tväklufven med väl 
utbildade bitungor (synes härigenom fyrflikig). Antennerna 
äro brutna, hafva 12—13 leder samt äro fästade ungefär midt 
på pannan. 

Mellankroppens första ryggled (halsskölden) är mycket 
djupt urringad så, att den framtill i midten endast bildar en 
smal kant (fig. 62, 63), men dess sidoflikar äro stora och 
breda, nå fullständigt upp till vinglocken (fig. 63 sfl.) samt 

Entomol. Tidskr. Årg. 26 H. 4 (1905). 14 


210 


hafva öfre kanten jämn 
Andra mellan- 
kroppsleden är kraftigt ut- 
vecklad och har en stor £7 By 


och hel. 


skutell (fig. 
Bakryggen (fig. 


rektangulär 
62 sk). 


62 br) är äfven ganska 


stor, ofta helt och hället 
eller delvis starkt sluttan- 


de eller nästan lodrät; den 
är ofta baktill i midten ut- 


dragen i en spets, som 
skjuter ned mellan efter- 
ryggens bäda sidohalfvor. 
Efterryggen (fig. 62 er) är 
af växlande form, än slut- 
tande än mera vägrät; den 
saknar tydligt afsatt rot- 
fält och är pa sidorna 
otydligt 
stär af 


6—7 leder och 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


skild från bakbröstets sidoplåtar. 


Fig. 62. 
sedd från sidan. 


Mellankropp af bålgetingen, 


Första och tredje mellan- 
kroppslederra äro skvggade; den andra samt 
fb. fram- 
bröstet; fr. framryggen eller halsskölden med 


efterryggen och höfterna hvita. 


dess stora ända upp till vinglocket (vl) na- 
ende sidoflik; mr. mellanryggen; mb. mel- 
lanbröstet; sk. skutellen; br. bakryggen; bb’ 
och bb” 
er. efterryggen; 
och bakhôfter. 


fram- och bakvingens fästpunkt. 


bakbröstets öfre och nedre del; 
ha ee 
De svarta fläckarne beteckna 


h’’ fram-, mellan- 


Bakkroppen be- 
är vid roten genom ett helt smalt 


skaft förenad med efterryggen; dess första led är af mycket 
olika form hos olika släkten och därföre af stor betydelse för 


stl 
Fig. 63. Mellankroppens 


främre del hos en bålgeting, 
sf. halssköl- 
vinglocket ; 


sedd ofvanifrån. 
sidoflik; vl. 
mr. mellanryggen, som pä hvar- 


dens 


dera sidan har en fin sidofära, 
hvilken ej när fram till mel- 


Janryggens framkant. 


deras ätskiljande; andra bukleden har 
en tydlig tvärfära nära roten (fig. 73.). 

Framvingarne äro under hvilan 
hoplagda genom ett längsgående 
veck och se följaktligen helt smala 
ut; de hafva litet vingmärke, ett 
radialfalt, tre kubitalfalt och två 
diskfält; det längsgäende vecket gär 
omedelbart bakom det inre diskfältet, 
men delar det yttre diskfältet i tva olik- 
stora delar. Bakvingarnehafvai fram- 
kanten kraftiga hällhakar, som, dä ving- 
arne hopläggas, kvarhälla framvingar- 
nes bakkant och därigenom bidraga till 
framvingarnes hopveckning på längden. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6. 211 


Benen äro af medelmättig längd; fötterna femledade; bak- 
fötternas första led är trind och sä läng som de fyra följande 
lederna tillsammantagna. 

Hanen: Antenner 13-ledade. Bakkroppen med 7 leder. 

Honan: Antenner 12-ledade. Bakkroppen med 6 leder. 

Larverna äro oftast bleka, hvitaktiga, sällan gula. De 
sakna benpar och lefva af insekter. 

Indelning: Våra getingar tillhöra två naturliga under- 
familjer, som isynnerhet äro hvarandra väsentligt olika med 
afseende på lefnadssättet. 


Öfversikt af underfamiljerna. 


A. Klor enkla. Mandibler på utsidan släta, utan fåror. Tvär- 
fåran vid andra bukledens rot slät, utan åsar. Lefva i 
samhällen. 1. Sociala getingar. Vespine. 

B. Klor med en tand nära spetsen (fig. 64). 

Mandibler på utsidan med en eller flera Les 
fåror. Tvärfäran vid andra bukledens rot 
forsedd med sma upphöjda äsar eller lister. 
Lefva ej i samhällen. 


Fig. 64. Klo af 
Eumenes. 


2. Solitära getingar. Zumenine. 


Litteraturöfversikt. 


ADLERZ, G., lakttagelser öfver Hoplomerus reniformis WESM. — Ent. Tidskr. 
23, S. 241—260. 1902. 

AURIVILLIUS, CHR., Bidrag till kännedomen om vâra solitära getingars lef- 
nadssätt 1. 2. — Bih. K. Vet. Akad. Handl. 19: 4 n:o 5 1886 och 
Öfvers. K. Vet. Akad. Förhandl. 45, p. 605—611, 1878. 

FABRE, J. H., Souvenirs entomologiques. 2. Paris. 1882, p, 57—98. 

THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinaviæ. 3. Lundæ. 1874. 8:0. 


l. Underfam. Vespinæ. Sociala Getingar. 


Lefva i samhällen, som bestä af hanar, honor och arbetare utom hos 
‘espa austriaca, som saknar arbetare och lefver såsom snyltgäst hos V. rufa. 
Arbetarne öfverensstämma till kroppsbyggnaden alldeles med honorna och 
kunna endast genom sin mindre storlek skiljas frän dessa. Samhällena äro 
blott ettåriga och grundläggas om våren af en öfvervintrad, befruktad hona 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


som till en början ensam utför allt arbete, bygger boet och matar larverna. 
Först framkomma endast arbetare, sedermera mot hösten äfven hanar och 
honor. På senhösten” dö hanarne och arbetarne, men de befruktade honorna 
uppsöka något skyddadt ställe för att öfvervintra. 

Föda: De utbildade getingarne lefva af söta vätskor, som de uppsuga 
i blommor, på trädstammar och frukter m. m. Till föda åt larverna infånga 
de andra insekter, som de söndertugga och sedan i form af en gröt lämna åt 
arverna. De flesta fånga för detta ändamål flugor, men bålgetingen ofta det 


tama biet. 
Bobyggnaden: Boen byggas af fint söndertuggad trämassa, som 


formas till tunna blad eller hinnor. Boen bestå antingen endast af en kaka 
med celler eller dessutom äfven af ett hölje, som omsluter kakorna. Kakorna 
sitta ej lodrätt såsom hos biet utan vågrätt; hvarje kaka består endast af ett 
lager sexkantiga celler; cellernas öppning vetter nedåt och larverna hänga 
alltså i cellerna med hufvudet nedåt. Alla cellerna äro afsedda för-larver och 
inga för magasinering af föda. När larven är fullväxt spinner den före sin 
förpuppning ett kullrigt lock öfver cellens mynning. Boens olikhet hos våra 
svenska arter framgår bäst af följande 


Öfversikt af bobyggnaden . 


I. Cellkakan fritt upphängd (vid en gren, sten eller dylikt) utan hölje. 
Polistes gallicus. 


II. Cellkakorna inneslutna i ett hölje. 

A. Boet fritt hängande under ett tak eller vid en gren. Boen byggda 
af grå trämassa; ämnet härtill tages från gärdesgårdar, omålade hus- 
väggar, gamla stubbar o. s. v. Höljet består af sammanhängande, 
koncentriska lager. 

«, Boets mynning ofta förlängd såsom halsen pa en flaska. 
Vespa media 
8. Boets mynning ej förlängd, bildar blott ett hål på undre sidan. 
V. silvestris och saxonica. 

B. Boet hvilar i en hålighet (i jorden, i en ihålig stam eller dylikt). 

«. Hôljet består af stora, med hvarandra förbundna, buckliga fjäll. 
1. Cellerna mycket stora, 10 mm. i genomskärning. i 
| Vespa crabro. 
2. Cellerna mindre, ej mer än 7 mm. i genomskärning. 
a. Höljet grått till färgen. Vespa germanica. 
b.. Höljet gult, mycket skört. Vespa vulgaris . 
8. Boet är grått, och höljet består ej af buckliga fjäll. 
Vespa rufa. 


Fiender: Oaktadt honornas och arbetarnes fruktansvärda gadd (ha- 
narne äro naturligtvis ofarliga) äga getingarne flere fiender, som lefva på deras 
bekostnad. Dessa fiender kunna indelas sålunda: 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA: 13: I: 3—6. 213 


A. Fiender, som angripa de utbildade getingarne. 

1. Fåglar: bivräken, falkar. 

2. En art af vridvingarnes (Strepsipterernas) egendomliga grupp har an- 
träffats lefvande hos Posts gallicus. Den har fått namnet Xenos 
vesparum. 

B. Fiender, som angripa biens larver. 

1. Coleoptera: larven till Rhipiphorus paradoxus L. lefver i bon af Vespa 
vulgaris och germanica och förtär getinglarverna, larven till den stora 
staphyliniden Ved/ejus dilatatus lefver hos bälgetingen, men förtär 
troligen ej dess larver utan endast deras exkrementer. 

2. FParasitsieklar: bland dessa är en tryphonid Sphecophaga vesparum 
RATZ. en farlig fiende till de getingar, som. bygga i jorden. 

3. Diptera: Larver af Volucella-arter (t. ex. zonaria, inanis och pellu- 
cens) lefva i kakorna, äta sig frän den ena cellen till den andra och 
förstöra getingpupporna. — Conops scutellatus MEIG. är äfven parasit 
hos getingar. 

C. Fiender, som angripa det material, hvaraf kakorna äro byggda. 

Den med vaxmotten besläktade A/elissoblaptes anellus H. SCH. lefver i 

kakorna, men torde ej angripa de lefvande djuren. 

Förutom här nämnda snyltgäster anträffas en mängd andra insekter 
såsom flugor af släktena Anzhomyia och Phora, staphylinider af släktena /o- 
malotæ och Oxypoda, Cryptophagus-arter samt flera andra djur i getingbon. 
Alla dessa lefva dock sannolikt endast af diverse affall i boet eller af döda 
djur och äro säledes att anse säsom renhällningshjon. 


Släktöfversikt. 


A. Bakkroppens första ryggled kort, men lika bred som den 
andra och framtill tvär, lodrätt afhuggen och alldeles plan 
eller svagt urhälkad. Munsköldens framkant tvär eller 
svagt urringad med ett hörn pä hvardera sidan, sällan 
trubbigt afrundad. — Hanens antenner ej omböjda i 
spetsen. l. Vespa. 

B. - Bakkroppens fürsta ryggled smalare än den andra, framät 
kullrig och smäningom afsmainande. Munsköldens fram- 
kant i midten spetsigt afrundad utan hörn. — Hanens 
antenner i spetsen starkt omböjda. 2: Polistes. 


l. Slkt. Vespa L. Egentliga Getingar. 


Hithörande arter äro så väl bekanta för alla, att någon 
närmare beskrifning ej är behöflig. Från alla andra getingar 
skiljas de lättast genom första bakkroppsledens ovanliga form. 


‘ 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I905. 


Alla vara arter dro svarta med lifligt gula eller stundom 
rödbruna teckningar. De gula teckningarna äro i hufvudsak 
desamma hos alla arterna. Mandiblerna, munskölden, skenben 
och fötter äro helt eller delvis gula; gula eller rödbruna äro 
dessutom fläckar å pannan och bakom ögonen, streck å hals- 
skölden, fläckar å skutellen och stundom äfven å bakryggen, 
lårens spets samt breda, ofta tandade eller fläckade tvärband 
å bakkroppen. Kroppen är långhårig. ; 


Artöfversikt. 


I. De båda bakre punktögonen ligga betydligt framom facettögonens bak- 
kant. De gula teckningarna delvis rödgula. Stor art, 19—35 mm. — 
Hane: Antennlederna 4—13 pa undre sidan .tväknöliga.. Munsköldens 


framkant bredt afrundad utan hörn. 1.: V. crabro. 


Il. De båda bakre punktögonen ligga i rät linie med facettögonens bak- 
kant. Mindre arter, 10—20 mm. 


A. Kinderna (d. v. s. afständet mellan ögats nedre ända och mandib- 
lernas rot) länga, ungefär sä länga som mandiblernas bredd vid 
roten. Halsskölden framtill på hvardera sidan med en upphöjd lod- 
rätt gäende list. Bakkroppens gula tvärband smalare och mera jämna. 
«. Halssköldens list i sin öfre del lifligt gul. Ögonviken helt och 

hället eller till största delen gul. 2. V. media. 
8. Halsskéldens list svart och föga tydlig. Ogonviken svart, endast 
i undre kanten med ett gult streck. 
I. Munskölden i midten med ett bredt svart band eller med 
en stor svart fläck. ; 
a. Bakkroppens första och andra ryggled utan rödgula 
fläckar. 3. V. norvegica v. Saxonica. 
b. Bakkroppens första och andra ryggled på hvardera sidan 


med en rödgul fläck. 3. F. norvegica. 


D 


Munskölden enfärgad, gul eller endast med en svart punkt 
i midten. 4. V. silvestris. 
B. Kinderna korta, endast bildande en smal kant mellan ögats nedre 
ända och mandiblerna. Halsskölden utan lodrätt gående lister. 
Bakkroppens gula tvärband bredare och mera ojämna. 
«. Ogonviken helt och hållet gul. 

1. Ögonvikens gula färg är inät mot pannan tvärt afskuren eller 
svagt utskuren. Munskölden med en stor, svart fläck i midten. 
Halssköldens gula sidokantstreck jämnbredt. 

5... Ve wulcarıs: 

2. Ögonvikens gula färg är inät mot pannan uskjutande och 

berör nästans pannans gula midtfläck. Munskölden med 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6. 215 


I—3 svarta punkter. Halssköldens gula sidokantstreck van- 
ligen i undre kanten utvidgadt. 6. V. germanica. 
8. Ögonviken endast delvis (nedtill) gul. 

1. Antennskaftet med ett gult streck på undre sidan. Bak- 
kroppen ej gulröd vid roten. Munskölden gul, vanligen med 

I—3 svarta punkter. Ögonvikens gula streck tjockt. 
7. TV. austriaca. 
2. Antennskaftet svart. Bakkroppens första och andra rygg- 
leder mer eller mindre gulröda. Munskölden med en stor 
svart fläck. Ögonvikens gula streck smalt. 8. V. rufa. 


1. V. crabro L. Balgetingen. 19—35 mm. — Sk.— 
Hels.; sällsynt i norra delen. 

2. V. media Retz. Mellangetingen. 15—20 mm. — 
Sk.—Upl.; ej allmän. 

3. V. norvegica Fasr. Norska getingen. 11—17 mm.; 
var. saxonica saknar röda fläckar vid bakkroppens rot och 
förekommer bland hufvudformen. — Sk.—Lapl.; a. 

4. V. silvestris Scor. Skogsgetingen. 13—20 mm. 
—— Sk.—Lpl.; a. 

5. V. vulgaris L. Vanliga getingen. 11—20 mm. — 
SE.—-Lapl.; a 

6. V. germanica Fager. Tyska getingen. 13-19 mm. 
— Sk.—Lapl.; a. 

7. V. austriaca Paxz. Snyltgetingen. Denna egendom- 
liga art, som i det yttre fullkomligt liknar öfriga arter, afviker 
från de andra väsentligen till lefnadssättet. Den saknar näm- 
ligen arbetare; bygger inga egna bon, utan lefver såsom snylt- 
gast hos 1olande-art.. 13—17mm. — Sk.— Upl;; s. 

8. V. rufa L. Rüdbandade getingen. 10—20 mm. — 
SK.-—Lapl.; a. 


2. Sikt. Polistes Larr. Pappersgetingar. 


Genom sin smärtare kroppsform paminna detta släktes 
arter mera om de solitära getingarne än om arterna af släktet 
Vespa. Hufvudet och mellankroppen äro korthäriga, och bak- 
kroppen endast klädd med en tilltryckt sidenskimrande pube- 
scens. Vi äga blott en art. 

1. P. biglumis L. Svart; skenben och fötter rödgula; 
antennernas undre sida, munskölden helt och hållet (>) eller 


1 


216 _ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


delvis (2), fläckar å pannan och bakom ögonen, halssköldens 
framkant, vinglockens bakkant, två punkter å bakryggen och 
två å andra ryggleden samt smala tvärband vid bakkropps- 
ledernas bakkant vanligen gula. 10—16 mm. — Sk.—Me- 
delpad; tämligen sällsynt. ; 


2. Underfam. Eumeninæ. Solitära Getingar. 


Vära solitära getingar äro mindre och spensligare byggda 
än de sociala, men likna dem till färgteckningen, i det de alle- 
sammans äro svarta med gula eller gulhvita teckningar. Öf- 
verläppen är större och. bredare än hos släktet Vespa. 


Larverna äro bleka, hvitaktiga, sällan brandgula (Hoplo- 
merus). 


Föda: Säsom utbildade lefva vära solitära getingar af honung, som de 
suga i blommor. Larverna lefva däremot uteslutande af det förräd af förla- 


made insektlarver, som modren inlagt i larvkammaren. 


Lefnadssätt: I afseende på sina lefnadsvanor öfverensstämma de so- 
litära getingarne fullständigt med rofsteklarne. Honorna fänga nämligen och 
förlama med sin gadd insektlarver, som de sedan inlägga i den af dem i 
ordning ställda larvkammaren. Lefnadssättet är ännu okändt för flere af vära 
arter, men följande öfversikt, af hvad hittills blifvit kändt, bör vara af intresse. 


l. Öfversikt af bobyggnaden. 


I. Boen byggas i det fria af jord eller lera och fästas 
vid stenar, murar eller dylika föremål, med hvilka 
de till färgen nära öfverensstämma. De äro mer 
eller mindre halfklotformiga med en förlängning 


midt på öfre sidan (fig. 65). 
Discoelius, Eumenes. 


Fig. 65. Bo af 


II. Larvkamrarne anläggas i håligheter i jorden, i trä, 


: ' : Æummenes. 

i vassrör eller dylikt. 

A. Larvkamrarne utgräfvas i marken eller 1 murar. 
a. i los sand. Pterochilus. 
8. i hard mark eller i murbruk. Hoplomerus. 


B. JLarvkamrarne anläggas i håligheter, i trä, i vassrör eller i stjälkar. 
«. Mellanväggarna mellan larvkamrarne hinnaktiga. Ancistrocerus. 

8. Mellanväggarna mellan larvkamrarne byggda af lera. 
1. Boets ingång stängd med en propp, som endast består af lera. 
Lionotus. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. I3: I; 3—6: 217 
2. Boets ingang stängd af en propp, som pa ytan bestär af 


trdmassa och därunder af lera. 


Odynerus murarius och bifasciatus. 


2. Ofversikt af provianteringen. 


Bytet utgöres af: 
I. Skalbaggslarver. 
A. Curculionidlarver af släktet PAylonomus.: Hoplomerus reniformis och 
| spinipes. 
B. Chrysomelidlarver. 
a. Chrysomela (Lina) populi, (tre stycken): Odynerus murarius. 
8. Chrysomela (Phyllodecta) vitellinæ, (6—12 stycken): Odynerus 
bifasciatus. 
II. Fjärillarver. Æumenes,; Discoelius,; Ancistrocerus. 
Fiender: Många insekter lefva på de solitära getingarnes bekostnad, 
i det deras larver inkomma i getingens larvkammare och förtära dess förråd 
eller själfva getinglarven. Bland dylika fiender må anföras: 
"A. Guldsteklar: > 
I. Chrysis ignita, hos Zionotus Pubescens och andra, som bygga i tra. 
2. Chrysis viridula hos Hoplomerus spinipes. | 
3. Chrysis nilidula hos Odynerus murarius. 


B. Flugor. à 
1. Anthrax sinuata hos Odynerus murarius. 


2. Anthrax æthiofs hos Lionotus pubescens. 


Släktöfversikt. 


I. Bakkroppens första led med längt skaft, baktill smal med 
parallella sidor och genom en djup inskärning skild frän 
andra leden, som är minst dubbelt så bred (fig. 67). — 
Hane: antennernas sista led hakformigt omböjd. 


A. Mellantibierna i spetsen med två sporrar. Mellan- 
kroppen betydligt längre än bred. — Hane: anten- 
nernas sista led trubbig, svart. — Hona: antennerna 
korta, nå ej till vinglocken. 3. Discoelius. 


B. Mellantibierna i spetsen med blott en sporre. Mel- 
lankroppen rundad och kort, föga längre än bred. 
— Hane: antennernas sista led med skarp klolik 
spets, gul. — Hona: antennerna nå åtminstone till 
vinglocken. 4. Eumenes. 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


II. Bakkroppens första led utan långt skaft, bakåt smäning- 
om bredare och aldrig dubbelt så smal som andra leden 
(fig. 74, 75). 

A. Läpp-palperna mycket länga, treledade och beklädda 
med länga här (fig. 68). Framvingarnes yttre disk- 
tvärribba mynnar i andra kubitalfältets yttre hörn. 
Ögonviken i botten gul. Tungan mycket lång, når 
till bakhöfterna. 5. Pterochilus. 

B. Läpp-palperna korta, 4-ledade, ej långhåriga. Fram- 
vingarnes yttre disktvärribba mynnar i andra kubi- 
talfältet utanför dess midt. Ögonviken svart. Tungan 
kortare. 6.. Odynerus. 


3. Sikt. Discoelius LATR. 


Framvingarnes yttre disktvärribba står vinkelrätt mot 
andra kubitalfältet samt inmynnar midt emellan inre disktvär- 
ribban och andra kubitalfältets yttre hörn. 


1. D. zonalıs Panz. Svart med brungrå, utstäende be- 
häring; första och andra bakkroppslederna med smalt, gult tvär- 
band i bakkanten; munskölden med framkanten (9) eller en 
rund fläck (>) gula; stundom äfven nagra andra gula punkter 
eller streck; fötter brunaktiga, 10—15 mm. — Sk.—Lapl.; 
i skogstrakter; s. 


Säges hygga fria bon af lera och insamla pyralidlarver. 


4. Slkt. Eumenes LATR. 


Framvingarnes yttre disktvärribba stär snedt mot andra 
kubitalfältet och inmynnar nära dess yttre hörn. 
Äfven af detta släkte äga vi blott en, mycket föränderlig art. 


1. Eumenes coarctata L. Svart, groft punkterad med ut- ” 
spärrad gulbrun behåring; vanligen med följande gula teckningar: 
en fläck å pannan mellan antennerna, ett streck å halssköl- 
den, vinglockens kant, två streck eller punkter å bakryggen, 
en punkt å hvardera sidan af efterryggen upptill, första och 
andra ryggledens bakkant, två små fläckar å andra ryggleden 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3—6. 219 


före midten, skenben och fötter delvis gula; hos hanen äro dess- 
utom antennernas sista led, en större eller mindre del af mun- 
skölden samt ett streck a antennskaftet gula. Hos hufvud- 
formen är andra bakkroppsleden beklädd med tydliga uppräta 
hår, hos var. pomiformis endast med en fin tilltryckt pube- 
scens. 11—14 mm. — Sk.—norra Upl. 


Bygger halfklotformiga, enrummiga bon af lera (fig. 65) och insamlar 
larver af mätare och smäfjärilar. Boen fästas vid stenar, stjälkar eller stammar, 


Fig. 66. Hufvud af Fig. 67. Bakkropp af Eumenes 
Eumenes sedt framifrån. sedd ofvanifrån. 


5. Slkt. Pterochilus Kruc. 


Halsskölden med tydliga, skarpa sidohörn. 
Mellanryggen utan längsfåror. Efterryggen med 
midtfåra och afrundade sidor. Första bakkropps- 
leden ofvan afrundad, kullrig och slät (utan tvär- 
list). 


Fig. 68. Läpp- : 
palp af Diero- Hanens antenner i spetsen spiralformigt in- 
chilus. rullade. 


1. P. phaleratus Panz. Hufvudet kortharigt, kroppen 
i Ofrigt nästan naken; svart, en punkt mellan antennerna, ett 
streck i ögonviken, en punkt bakom ögonen, vinglocken, en 
flack under vinglocken, två streck 4 bakryggen samt första— 
fjärde eller femte ryggledens bakkant vanligen gula; läpp-palper 
och ben rödgula; hôfter, lärringar och larens rot svarta. 8 
mm. — Sk., OL; s. 


Bygger kolonivis i sandmarker; byte okändt. 


to 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 
6. Slkt. Odynerus Larr. 


De 4-ledade, nakna läpp-palperna äro kortare an den tva- 


klufna tungan. ; 

Detta artrika släkte uppdelas ofta i flera särskilda släkten, 
hvilka har endast upptagas såsom undersläkten. _Dessa un- 
dersläkten synas dock vara ganska naturliga, enär arterna, så 
vidt hittills är kändt, äfven öfverensstämma med afseende på 
lefnadssättet. Flera af våra arters lefnadssätt är dock tyvärr 
ännu okändt. i 


Öfversikt af undersläkten och arter. 


1. Hanar. 

Antennerna i spetsen spiralformigt inrullade (fig. 69); sista leden plattad, 
trubbig. Bakkroppens första ryggled slät, utan tvärlist. — Munskölden 
gul med djupt urringad framkant. Antennskaftet under gult. Bak- 
kroppen ofvan med 5—6 smala gula tvärband. Mandiblerna, utom i 
spetsen, gula. Halssköldens ryggkant med gult tvärstreck. — Undersläktet 
Hoplomerus WESTW. > 
A. Mellanhöfterna på insidan samt kinderna i bakre hörnet med en 
lång, gul tagg. Bakryggen med gult streck. 1. O. reniformis. 

B. Mellanhôfter och kinder oväpnade. Bakryggen svart. 
«, Mellanbenens lar på undre sidan med tre tänder och två djupa 
inskärningar mellan dem (fig. 70); deras skenben i nedre delen 


starkt utvidgade på insidan. Antennlederna 2—7 under rédgula. - 


1. Mellanlarens andra tand i spetsen tvär; mellantibiernas ut- 
vidgning med böjd profil (fig. 70 a). Antennernas inrullade 
spets svart. 2. O. spinipes. 

2. Mellanlärens andra tand ej tvärhuggen; mellantibiernas ut- 
vidgning med vinkligt böjd profil (fig. 70 b). Antennernas 
inrullade spets delvis gul. 3. O. melanocephalus. 

8. Mellanbenens lår utan tänder; deras skenben af vanlig form. 
Antennleder 2—7 svarta. 4. O. lœvipes. 
Antennerna ej spiralformigt inrullade i spetsen; deras sista led trind: 
Efterryggen baktill med två tydligt begränsade fält i midten. 
A. Antennernas sista led smal, spetsig, klolik och inslagen mot den 
elfte leden (fig. 71). 


«. Bakkroppens första ryggled slät, utan tvärlist. — Undersläktet 
Lionotus Sauss. — Munskölden gul. Antennskaftet på undre 


sidan med gult streck. Pannan med en gul fläck ofvan anten- 


nerna. 


“+ TPE 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3—6. 220 


+e. 


- Efterryggens skarpa sidokant utlöper upptill i en lang tand, 


som genom en djup inskärning är skild fran bakryggen 
(fig. 72). Antennernas sista tillbakaböjda led när till petsen 
af nionde leden (fig. 71). Bakryggen med skarpt tandad 
tvärlist. Mellan- och bakfötterna brungula med sista leden 
svartaktig. Skenbenen, åtminstone på framsidan, citrongula. 
Bakkroppen ofvan med 4—5 gula tvärband. Mellanhöfter 
gula. 

1. Munsköldens framkant med grund, ej halfcirkelformig 

inskärning. 

a. Mandiblerna vid roten med en liten trekantig gul 
fläck, som ej når till midten. Bakkroppens andra 
bukled vanligen med fullständigt gult tvärband. 
Bakryggen med gult tvärstreck. 

5. O. pubescens. 

b. Mandiblerna till nära spetsen gula. Bakkroppens 
andra bukled endast med en trekantig gul flick pa 
hvardera sidan. Bakryggen oftast svart. 

6. O. tomentosus. 

2. Munskéldens framkant med mycket bred och djup, mer 
än halfcirkelformig inskärning i spetsen och långa, tagg- 
lika sidohörn. Fötterna gula. 7. O. clypealas. 


Efterryggens sidokant är upptill fôga tydlig eller saknas 
alldeles och har aldrig någon tand invid bakryggen. Bak- 
kroppen ofvan endast med 2—3 SER tvärband. Bakryg- 
sens kant ej tandad. 
Bakkroppen ofvan med tre gula tvärband. Spetsen af 
antennernas sista, tillbakaböjda led när knappt till roten 
af tionde leden. Ögonviken nedtill gul. 

SION tAseS- 
Bakkroppen ofvan endast med tvä ljusa tvärband. Spet- 
sen af antennernas sista led när endast till roten af 
elfte leden. Ögonviken svart. 


00 


1. Vinglocken ej enfärgadt svarta. Bakkroppens tvär- 
band hvitaktiga. Hufvud och mellankropp utan 
längre här, endast fint pubescenta. 

a. Vinglocken i kanten mer eller mindre bredt 
gula. Munskölden nästan helt och hället gul 
med smal och djup inskärning. 

9. O. minutus. 

b. Vinglocken enfärgade, rostbruna. Munskölden 
med svarta kanter, i spetsen bredt, men grundt 
urringad. 10. 0. picticrus. 

2. Vinglocken enfärgade, svarta. Bakkroppens tvär- 
band lifligt gula. Mellankroppen enfärgad, svart. 


N 
N 


\ 
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Halsskôldens sidohörn skarpa, tandlika. Anten- 
nerna pa undre sidan rüdgula. Hufvud och mel- 
lankropp med ganska lang, mjuk behäring. 

11. ©. xanthomelas. 


Bakkroppens första ryggled med en tydlig tvärlist (fig. 74, 75). Spet- 
sen à antennernas sista led når högst till II:e ledens rot. — Un- 


dersläktet Ancistrocerus WESM. — Munskölden och öfverläppen van- 


ligen enfärgade, gula. Antennskaftet under gult. 


*. Bakkroppens andra bukled visar sig, sedd från sidan, närmast 


tvärfåran tydligt kullrig eller stupar nästan lodrätt mot tvärfåran 
(fig. 73.a, b) 


8. 


SS. 


Andra bukleden bildar mot tvärfäran en skarp, nästan lodrät 
afsats (fig. 7 a), men är i öfrigt nästan alldeles plan. Bak- 
kroppen ofvan med (4—) 5—6, under med 3—-5 gula tvär- 
band. Skenben och fötter gula; framtibierna med en svart 
fläck pa baksidan. Antennlederna 2—12 under rödbruna. 


1. Munskölden i spetsen med en grund inskärning, som 
är bredare än djup. 12. O. callosus. 


2. Munskölden i spetsen med en djup, halfelliptisk inskär- 


ning, som är djupare än bred. Mandiblernas innersta 
tand genom en bred inskärning skild frän den andra 
tanden. 13. .O. excisus- 


Andra bukleden mot tvärfäran kullrigt afrundad, men ej 

tvärt stupande (fig. 73 b). 

9. Bakryggens och efterryggens sidor samt efterryggens 
midtfält matta, mer eller mindre strimmiga eller rynkiga. 


1. Bakkroppen ofvan med 5—6 gula tvärband. 

a. Bakkroppen under med 1—2 gula tvärband. 
Antenner under endast i spetsen rôdgula. Bak- 
låren åtminstone i yttre tredjedelen (röd)gula. 

14. 0. oviventris. 

b. Bakkroppen under med 3—4 gula tvärband. 
Antennerna längs hela undre sidan rödgula. 
Baklåren ända till den yttersta gula spetsen 


svarta. 17. O. parietinus. 
2. Bakkroppen ofvan endast med (2—)3(—4) ljusa 
tvärband. a 


a. Mellankroppen kortare, ej dubbelt sä lang som bred. 
Skenbenen enfärgade gula, endast framtibierna 
med en svart punkt pa baksidan. Bakkroppens 
tvärband hvitgula. 15. O. frimarginatus. 

b. Mellankroppen smal, dubbelt så lång som bred. 
Skenbenen gula, de främre med ett brunt streck . 
på baksidan och baktibierna på utsidan vid roten 


++ 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6. 223 


svartaktiga samt i spetsen mer eller mindre 
svarta. Bakkroppens tvärband rent gula. 


16. O. trifasciatus. 


a Bakryggens och efterryggens sidor samt efterryggens 
midtfält glänsande, nästan glatta. Skenben (ätminstone 
på utsidan) och fötter citrongula. Bakkroppen ofvan 


med 4—5 gula tvärband. 18. O. antilope. 


Bakkroppens andra bukled är, dä den ses från sidan, ända fram 

till tvärfåran fullkomligt plan eller nästan något konkav; vid 

tvärfårans bakre sida finnes alltså intet spår af någon kant eller 

upphöjning (fig. 73 ce). Mandiblerna till största delen gula. 

Halssköldens ryggkant med gult tvärband. 

§. Bakkroppen ofvan med 4—6, under med 2—5 gula tvär- 
band. Halssköldens sidohörn tagglika. 

1. Efterryggens midtfält fint och otydligt strimmigt. För- 
sta ryggledens tvärlist i midten med tydlig, vinklig in- 
skärning. Bakkroppen ofvan med 5—6, under med 3—5 
gula tvärband. Skenben vanligen enfärgade citrongula. 

19. O. parietum. 


D 


Efterryggens midtfält tydligt strimmigt. Första ryggle- 
dens tvärlist i midten ej, eller endast grundt och bäg- 
formigt utskuren. 

a. Bakkroppen ofvan med (4—)5 under med 2—4 
gula tvärband. Munskölden strax bakom inskär- 
ningen med en tydlig fördjupning. Skutellen ofta 
med två gula punkter. Skenben enfärgade gula. 
\ 20. O. claripennis. 

b. Bakkroppen ofvan med 4, under med 1—2 gula 
tvärband. Munskölden utan fördjupning bakom in- 
skärningen. Skutellen enfärgad, svart. Åtminstone 
de främsta skenbenen med en svart fläck på bak- 
sidan. 21. 0. pictipes. 

§§. Bakkroppen ofvan med 3, under med ett gult tvärband. 
Halssköldens sidohörn korta, trubbiga. 22. O, gazella. 


Antennernas sista led tjock och trubbig (fig. 76), ej omböjd mot de 


föregående; de 4 eller 5 sista lederna med en upphöjd linie på 


undersidan. Mellanryggen med tydliga och nästan fullständiga längs- 


fåror. Mellankroppen lång och smal. Bakkroppens första ryggled 


med tydlig längsfåra i midten och vanligen äfven med tydlig tvär- 
list. — Undersläktet Odynerus. 


a. 


Antennernas sista led kägelformig, betydligt längre än bred (fig. 
76 a) och ej kortare än näst sista leden; deras första led knappt 
längre än den tredje. Första ryggledens tvärlist på grund af 
den grofva punkteringen ganska otydlig. Bakkroppen ofvan med 
4—5 gula tvärband. Munskölden gul med svarta kanter och 


224 ENTOMOLOGISK TIDSKRITF 1905. 


ofta äfven med tvä svarta punkter. Mandibler ofvan med en gul- 
fläck. Antennskaftet vanligen under gult. 23. O. murarius. 

B. Antennernas sista led trubbig, ej längre än bred (fig. 76 b), 
kortare än näst sista leden; den första betydligt längre än den 
tredje. Första ryggledens tvärlist fullt tydlig. 
+, Första ryggledens tvärlist belägen ungefär vid ryggledens 

midt. Munskölden gul med svarta kanter. Skenben gula 

och svarta. 

°, Bakkroppen ofvan med 3—6 gula tvärband. 

1. Halsskölden enfärgad svart eller endast med två, 
gula punkter; dess sidohörn föga utstående. Anten- 
nernas sista led svart, lederna 9—13 på undre sidan 
med en upphöjd gul linie. 

a. Bakkroppens andra och tredje ryggled tätt och 
delvis mycket groft punkterade. Antennskaftet 

på undre sidan med en gul punkt. ï 

24. O. crassicornis. 

b. Bakkroppens andra ryggled i bakre hälften samt 

tredje ryggleden fint och otydligt punkterade. 
Antennskaftet enfärgadt, svart. 25. O. swecieus. 

2. Halsssköldens ryggkant på hvardera sidan med en 
trekantig gul fläck; dess sidohörn skarpa, tagglika. 
Antennernas sista led åtminstone på undre sidan 

rödgul. 27. O. gracilis. 

°°. Bakkroppen ofvan endast med två gula tvärband. An- 
tennernas sista led mycket liten, knölformig, rödgul. 

Halsskölden svart utan gula fläckar. 26. O. bifasciatus. 

**, Första ryggledens tvärlist belägen långt framom ledens midt. 

Mellankroppen enfärgad svart. Bakkroppen ofvan med tre 

(eller två) ljusa tvärband. Antennskaft enfärgadt, svart. 

Munskölden vanligen gul i midten. 

I. Bakkroppens ljusa tvärband gula. Baktibierna vid roten 
ljusa. Antennernas sista led åtminstone på undre sidan 
rödgul. 28. O. angustatus- 

2. Bakkroppens tvärband hvitaktiga. Baktibierna ända till 
roten svartaktiga. Antennernas sista led svart. 


29. O. fuscipes. 


2. Honor. 


I. Bakkroppens första ryggled slät, utan tvärlist, aldrig mycket groft punk- 
terad. Mellanryggen utan tydliga längsfäror, kort. 

A. Efterryggens sidokanter afrundade. Hjässan slät utan grop bakom 
punktögonen. — Undersläktet Æoplomerus. —  Bakkroppen ofvan 
med 4—5 ljusa tvärband. Halsskölden med gult tvärstreck. 

«@. Munskölden med tvär eller grundt urringad spets. 


II. 


AURIVILLIUS SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6. 225 


Munskölden vid roten med ett gult tvärband eHer med två 
gula fläckar. Bakryggen med gult streck. Efterryggen van- 
ligen med en gul flick upptill på hvardera sidan. Lärens 
yttre hälft, skenben och fötter rödgula, enfärgade. Antenn- 
skaftet under gult. I. O. reniformis. 


* 


**. Munskôlden enfärgad, svart. Efterryggen utan gula fläckar. 


Bakryggen svart. 

1. Hufvud, mellankropp och första ryggled med svart eller 
mörkbrun behåring. Låren ända till spetsen svarta; 
skenben gula med svarta teckningar. Antennskaftet van- 
ligen svart. Bakkroppens tvärband gula. 

2. O. spinipes. 


to 


Hufvud, mellankropp och första ryggled med gra be- 
häring. Lärens yttre del, skenben och fötter enfärgade, 
rôdgula. Antennskaftets undre sida rödgul. Bakkrop- 
pens tvärband blekgula. 3. ©. melanocephalus. 
8. Munskölden i spetsen djupt, halfcirkelformigt urringad. Lärens 

spets, skenben och fötter rödgula. Bakkroppen ofvan med 3—4 


blekgula tvärband. 4. 0. levipes. 
Efterryggen med tydliga, vanligen skarpa sidokanter. Hjässan med 
en tydlig fördjupning i midten bakom punktögonen. — Undersläktet 
Lionotus. 


«. Hjässans grop stor, tätt filthärig. Bakkroppen ofvan med (3—) 4 
gula tvärband. Halsskölden med gult tvärstreck. - 
>. Skenben och fötter svarta eller svartbruna. 


5: O. pubescens. 
++, Skenben och fötter helt eller delvis rödbruna. 
6. O. tomentosus. 
8. Hjässans grop naken. 
+. Bakkroppen ofvan med tre gula tvärband. 

8. O. trists. 
++, Bakkroppen ofvan endast med två ljusa tvärband. Skenben 
och fötter rödbruna. 

I. Vinglocken ljusa. Bakkroppens tvärband hvitaktiga. 


a. Vinglocken med bred gul kant. Halsskölden med 


två gula punkter. 9. O. minutus. 
b. Vinglocken enfirgade, rostbruna. Halsskölden en- 
färgad, svart. 10. O. pictecrus. 


_2. Vinglocken svarta. Bakkroppens tvärband rent gula. 


11. O. xanthomelas. 


Bakkroppens första ryggled med en tydlig tvärlist (fig. 74, 75) eller nä- 
gon gång så groft och rynkigt punkterad, att tvärlisten blir otydlig. 


A: 


Mellanryggen med otydliga och ofullständiga längsfäror (de nå ej till 
midten); dess punktering grof och likformig d. v. s. alla punkter 
nästan lika stora. — Undersläktet Ancistrocerus. 


Enrtomol, Tıdskr. Årg, 26, H. 4 (1905). I5 


D 
iS) 
[ON 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Bakkroppens andra bukled visar sig sedd från sidan, närmast 


tvärfäran tydligt kullrig eller tvärt stupande (fig. 73 a, b). 


8. 


un 


un 


Andra bukleden bildar mot tvärfäran en skarp, nästan lodrät 
afsats (fig. 73 a). Bakkroppen ofvan med 4 gula tvärband. 
Skenben citrongula med eller utan svarta teckningar. Fötter 
gulbruna. Munskölden vanligen enfärgad, svart. Antenn- 
skaftet under gult eller rödbrunt. 
1. Munskôlden med nästan tvär spets. 12. O. callosus. 
2. Munskülden med tydligt, nästan vinkligt utskuren spets. 
13 110. 22623208. 


Andra bukleden mot tvärfäran kullrigt afrundad, men ej tvärt 
stupande (fig. 73 b). 


o. Bakryggens och efterryggens sidor samt efterryggens 


ER 


midtfält matta, mer eller mindre strimmiga eller rynkiga. | 


1. Bakkroppen ofvan med 5—6 gula tvärband. Hals- 
sköldens ryggkant vanligen med gult streck eller 
gula fläckar. Bakkroppen under med 1—3 gula tvär- 


band. Skutellen och mellanbröstets sidor under vin- — 


garne ej sällan med gula fläckar. 

a. Skenben, fötter och lärens yttersta fjärdedel gul- 
bruna. Antenner och munsköld enfärgade svarta. 
Första ryggledens gula tvärband jämnbredt, ej 
utvidgadt pa sidorna. 14. O. oviventris. 


b. Skenben åtminstone på utsidan citrongula. Fötter 
ofvan svartaktiga, under rödbruna. Laren en- 
dast i yttersta spetsen ljusa. Antennskaftet under 
gult, lederna 2—12 under rödbruna. Munsköl- 
den nästan alltid med gula fläckar. Första rygg- 
ledens tvärband vanligen på hvardera sidan starkt 
utvidgadt. 17.2200: parielinus. 


to 


Bakkroppen ofvan endasf med 2—3 (—4), under 
med 1—2 ljusa tvärband. Halssköldens ryggkant 
vanligen med gult tvärband. Munskölden svart, 
sällan med 2—4 små gula fläckar. Fötter rödbruna. 
Antenner svarta, endast skaftet på undre sidan mot 
spetsen gult. 
a. Skenben rödbruna; de bakersta ej svarta vid 
roten. Mellankroppen föga längre än bred. 
15. O. trimarginatus. 
b. Skenben åtminstone delvis rent gula, de bakersta 
på utsidan vid roten svarta. Mellankroppen dub- 
belt så lång som bred. 16. O. trifasciatus. 
03. Bakryggens och efterryggens sidor samt efterryggens 
midtfält glänsande, ej eller endast glest punkterade. An- 
tennerna längs hela undre sidan gulbruna. Bakkroppen 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3—6. 227 


ofvan med (3—)4, under med I gult tvärband. Sken- 

benen åtminstone på utsidan gula, de bakre vid roten 

svarta. Fötter svartaktiga. Munskölden vid roten med 

två gula fläckar. 18. O. antilope. 

++. Bakkroppens andra bukled är sedd fran sidan ända ifrån tvär- 

fåran alldeles plan eller nästan något konkav; vid tvärfårans 

bakre sida finnes alltså intet spår af någon kant eller upphöj- 

ning (fig. 73 c). Tvärfårans lister helt korta. Antennskaftet 
under gult. Fötterna rödbruna. 

©. Bakkroppen ofvan med 4—6 gula tvärband. Skenben åt- 
minstone delvis rent gula. 

I. Första ryggledens tvärlist i midten med en djup, spets- 
vinklig, skarpt begränsad inskärning. Bakkroppen ofvan 
med 5 gula tvärband; det första ät hvardera sidan smä- 
ningom (d. v. s. bägformigt) utvidgadt.  Efterryggens 
sidor och midtfält ej eller otydligt strimmiga. Antenn- 
lederna 2—12 under brungula. Munskölden med gula 
fläckar. 19. O. parzetum. 


2. Första ryggledens tvärlist utan eller med en obetydlig 
inskärning i midten. Tvärbandet 4 första ryggleden på 
hvardera sidan plötsligt, nästan rätvinkligt utvidgadt. 
Efterryggens sidor och midtfält fint men tydligt strim- 
miga. Munskölden enfärgad, svart eller med gula fläckar. 
a. Bakkroppen ofvan med 5 gula tvärband och en gul 

flick à sjätte leden. Antennlederna 2—12 enfär- 

gade, svarta. 20. O. daripennis. 

b. Bakkroppen ofvan endast med 4 gula tvärband. Ät- 
minstone de sista antennlederna under rödbruna. 

21. O. paictipes. 

00. Bakkroppen ofvan endast med 3 gula tvärband. Munsköl- 

den svart. Skenben rödbruna. 22. O. gazella. 

Mellanryggen med tydliga och fullständiga längsfäror, glänsande; 

dess punktering olikformig, dels bestäende af större, glest ställda 

punkter, dels af helt små punkter mellan de stora. Hjässan bakom 
punktögonen med två håriga gropar. — Undersläktet Odynerus. 

«. Hjässans gropar stora, mycket större än punktögonen, tätt svart- 
håriga. Antenner svarta. Munskölden vanligen med gult tvär- 
band vid roten. Bakkroppen ofvan med 4—5 gula tvärband. 
Första ryggledens tvärlist ganska otydlig. 

23. O. murarius. 

8. Hjässans gropar små, ej större än punktögonen. Första ryggle- 
dens tvärlist tydlig. 
+. Första ryggledens tvärlist belägen ungefär vid ledens midt. 

8. Halssköldens sidohörn ej tagglika. Antenner enfärgade, 


svarta. 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


1. Bakkroppens första ryggled tydligt hårig. Bakkrop- 
pen med 3 gula tvärband (& 1:a, 2:a och 4:e leden), 
sällan med gult band äfven à tredje leden. Hals- 
sköldens ryggkant på hvardera sidan med en gul 
fläck. 

a. Bakkroppens ryggleder 3—5 groft punkterade. 
Skenben åtminstone delvis rent gula. Munsköl- 
den vid roten med en stor gul fläck. 

24. 0. crassicornis. 

b. Bakkroppens ryggleder 3—5 fint punkterade. 
Skenben rödbruna med svarta teckningar. Mun- 
skölden enfärgad, svart eller endast med två 
gula punkter. 25. ©. suecicus. 


2. Bakkroppens första ryggled nästan naken.  Bak- 
kroppen ofvan endast med två gula tvärband, sällan 
äfven med ett tvärband ä fjärde leden, men aldrig 
med något å den tredje, under med -ett gult tvär- 
band. Efterryggens midtfält glänsande, nästan slätt: 

_ Halsskölden svart utan gula fläckar. Skenben rüd- 

bruna och svarta. 26. O. bifasciatus. 

§§. Halssköldens sidohörn utdragna, hvassa, tagglika. An- 

tennskaftet under gult eller ätminstone med en gul 

punkt. Munskölden med en stor gul fläck vid roten. 

Halsskölden på hvardera sidan med en stor, gul fläck. 

Mellanbröstet med en gul fläck under vingarna. Bak- 

kroppen ofvan med 3—4 gula tvärband. Skutellen ofta 

med gul teckning. 27. O. graalis. 

++ Första ryggledens tvärlist belägen långt framom ledens midt. 

Munskölden enfärgad, svart. - Bakkroppen ofvan med tre 
ljusa tvärband. Antenner svarta. s 

1. Bakkroppens tvärband gula. Skenben åtminstone vid 

roten gula. Hufvud och mellankropp med flera eller 

färre gula teckningar. 28. O. angustatus. 

2. Bakkroppens.tvärband nästan hvita. Skenben och fütter 

enfärgade, svartbruna. Hufvud och mellankropp enfär- 

gade, svarta. 29, 0. fuscipes. 


1. ©. reniformis Guer. Båda könen vanligen med en 
gul fläck under vingarne och en ä hvardera sidan af efter- 
ryggen upptill. 8—12 mm. — Sk.—Medelp. 

Bygger i härd lermark och uppfür öfver ingängen till rören gallerlikt 
genombrutna, böjda rör af små lerklumpar; dessa rör äro så sköra, att de 
förstöras vid hvarje regnskur, men förnyas snart igen af stekeln. Infängar 
små vifvellarver till föda åt sina larver. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. >» 13: I; 3—6. 229 


2. O. spinipes L. Bakkrop- 
pens gula tvärband smala, jämnbre- 
da. 8— 12 °’mm.. =. Sk--Lplia. 

Bygger säsom föregäende art. Insamlar 


larver af vifvelsläktet /’v/onomus, isynnerhet 
af Ph. polygoni, 7—17 stycken i hvarje kam- 


mare allt efter deras storlek. Säsom parasiter 
hos denna art lefva Chrysis viridula L. och Fig. 69. Odynerus spinipes 
Hedychrum roseum. L. Hane. 

3. ©. melanocephalus Gur. Andra ryggledens tvär- 
band på sidorna utvidgadt. S—12 mm. — Sk.—Upl. 

Uppgifves bygga i björnbärsstjälkar. 

4. O. levipes 
SHUCK. .8—10 mm. — 


Sk.—Sm.; Gotl.; s. 


Bygger celler af sand 
och lera i stjälkar af. björn- 
bär, fläder m. m. Insamlar 


larver af Phytonomus. 

5. ©. pubescens 
‘THOMS, Bakryggen 
vanligen med gult tvär- 
streck. 10—15 mm. 
ask -Eapl.; a. a. b. 


Bygger 1 träväggar och ; ; 
ETES ANS Fig. 70. Mellanben af 
tillstänger ingangen med en 


propp af lera. Infängar a. Odynerus spinipes IL. 
larver af vecklarefjärilar. b. » melanocephalus GMEL. 


6. O. tomentosus Toms. Hufvudets och mellankrop- 
pens behäring längre än hos föregäende art. Bakryggen oftast 
enfärgad, svart. 10—15 mm. — Sk.—Lapl. 


Lefnadssätt okändt. 


7. O. clypealis Tuons. 
Hufvudet och mellankroppen 
med tät, men fin, grähvit be- 
häring. Honan okänd. 10 
mm.:— Sk.—Upl.; s. 


Fig.-71. Odynerus pubescens THOMS. 
Lefnadssätt okändt. 


Hanens antenn. 


230 


EIN 
Fig. 72. » Del af bak- 
ryggen och efterrryg- 
gen hos Odynerus pu- 
descens. Till venster 
synes bakryggen med 
sin sågade kant, till 
höger efterryggens 
länga sidotagg. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


8. O. tristis THoms. _Hufvud och mel- 
lankropp med tät, gräaktig behäring. Ha- 


nens munsköld i spetsen ganska djupt ur- 


10 mm. — Sk.; s. 


Lefnadssätt okändt. 


9220, 


THons.). 


ringad. 


minutus Faër. (dentisguama 
). Halssköldens ryggkant med två 


gula fläckar. 6—8 mm. — Sk.—Gl.;'s. 


Lefnadssätt okändt. 


10. ©. picticrus Tuoms. Halsskölden enfärgad, svart. 7—8 
mm.:-— Sm., Og., Upl.; Gl.; s. 


Säges bygga i torra trädstammar. 


ES OO: 


kropp mjukhäriga. 


Fig. 73. Bakkrop- 
pens första och andra 
led hos: 

a. Odyrerus callosus 

THOMS. 

6b. Odynerus pariett- 

nus L. 

c. Odynerus — parie- 
tum I. 

Andra 


olika profil hos de tre 


bukledens 


arterna synes tydligt 
o 
på figurerna. 


xanthomelas H. SCHxrr. 


Hufvud och mellan- 
6 mm. — Og. (HAGLUND); s. 

12. ©. callosus Tous. Halssköldens 
ryggkant med ett gult, stundom i midten af- 
brutet tvärband. Första ryggledens gula 
tvärband än jämnbredt, än mycket starkt och 
nästan rätvinkligt utvidgadt å hvardera sidan. 
8—12 mm. — Sk.—Upl. 

Anträffad med larv af frostmätaren (Cheimatobia); 
lefnadssätt 1 öfrigt okändt. 


13. O. excisus THoms. Mycket lik före- 
gående art och endast skild genom de i öf- 
versikten upptagna kännetecknen. En ännu 
föga känd art. 8—12 mm. — Sk.—Stockh.; s. 

Lefnadssätt okändt. 

14. 
lankropp samt de första bakkroppslederna 
med ganska lång, grå behåring (fig. 74). 
8—13 mm. — Sk.—Lapl. 

Lefnadssätt okändt. 

15. ©. trimarginatus 
mm. — Sk.—Lapl. 


Lefnadssätt okändt. 


ZETT; 


16. O. trifasciatus FaBr. Smalare och 
smärtare till kroppsformen samt mindre hå- 


O. oviventris Wesm. Hufvud, mel- 


142% 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3-6. : 231 


rig an Ofriga arter af undersläktet Ancıstro- 
cerus (fig. 75). 6—11 mm. — Sk.—Lpl.; a. 


Lefnadssätt okändt. / 

17. O. parietinus L. 9—15 mm. — | | 
Sk.—Upl: N pi 

Lefnadssätt okändt. No 

18. ©. antilope Paxz. Halssköldens —E 


ryggkant vanligen med två gula fläckar. Fig. 74. Bakkropp af 
Dr mm. —: Sk —Lapl. Odynerus oviventris 


Lefnadssätt okändt. En, 
19. ©. parictum L. 10—14 mm. — ER 
Sk.—Lapl.; a. [ 
Insamlar larver af smäfjärilar och bygger i alle- 
handa förut färdiga, till storleken passande rör och | 


häligheter; cellernas mellanväggar hinnaktiga. 
20. ©. claripennis THoms. 9—14 mm. SZ 
— Sk.—Dalarne. 


Fig. 75. Bakkropp af 


Lefnadssätt okändt. Odynerus trifasciatus. 
21. O. pictipes Tous. 8—12 mm. — Farr. Första ledens 
Sk.—Ög. z fina tvärlist synes tyd- 


à = = ligt i bad: 
Lefnadssätt okändt. gt i båda figurerna. 


22, O.: gazella Panz. 8—12 mm. —Öl.; s. 

Lefnadssätt okändt. 

23. O. murarius L. Halssköldens ryggkant hos honan 
alltid, hos hanen ofta med +två gula fläckar; skenben gula med 
svarta teckningar; fötter guia—gulbruna. 10—15 mm. — 
Sk.—Upl.; endast i barrskogstrakter. 

Insamlar larver af Chrysomela 
. \ 33 2 : Er = i 2% 
(Lina) PU: bygger i trä eller i vass- EN K 
rör och atskiljer cellerna med mellan- N : 
väggar af lera, bekläder den yttersta ler- 
proppens yta med trämassa. 

24. * ©. crassicornis Paz. 

10—15 mm. — Sk.—Ög.; s. 


Lefnadssätt okändt. 


a, b. 

25. O. suecicus Sauss. (levi- 
ventris Tuoms.). 8—14 mm. — antenn hos 
Vg., Ol., Lapl.; S. a. O. murarius L. 


Lefnadssätt okändt. b. ©. crassicornis PANZ. 


Fig. 76. Spetsen af hanens 


. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


i>) 
ies) 
to 


26. O. bifasciatus L. (allobrogus Sauss.). 8—12 mm. 
— Sk.—Lapl. ) i 

Insamlar larver af Phyllodecta vulgatissima och vitelline,; bygger i vass- 
rör och belägger liksom ©. 227arius lerproppens yta med träspänor. 

27. ©. gracilis Bruxy. (elegans THomMs.). 8—12 mm. 
SKU på, 

Lefnadssätt okändt. 

28. O. angustatus Zevy. 6—10 mm. — Sk.—Lpl.; a. 

Lefnadssätt okändt. 

29. O. fuscipes H. Sch. 6—8 mm. — OL, Ög., Upl.; s. 


Lefnadssätt okändt. 


FJÄRDE FAMILJEN. 


DOLKSTEKLAR. SCOLIID/E. 


Ogon längsträckta och rätt stora; kinderna darfore mycket 
korta. Punktögon tre, ställda i en rät- eller spetsvinklig tri- 
angel. Mandiblerna smala, böjda, spetsiga, sikelformiga och 
utan tänder på insidan. Antennerna äro kraftigt byggda. 
Halssköldens sidohörn nå liksom hos getingarne ända till 
vinglocken, men dess bakkant är ej så djupt urringad som 
hos dessa, hvarigenom halsskölden blir bredare i midten och 
stundom lika lång som mellanryggen. Efterryggen är väl ut- 
bildad och ganska långsträckt samt består af en främre våg- 
rät del och en nästan lodrätt stupande bakre del. Mellan- 
bröstet är ovanligt bredt och mellanhöfterna därföre långt åt- 
skilda. Framvingarne äro ej veckade på längden, hafva ett 
radialfält samt 2—3 kubitalfält; vingmärket är litet eller saknas. 
Bakvingarne med stor rotflik. Benen äro utvecklade till gräf- 
ben; lar och skenben äro korta och tjocka, fötterna långa och 
spensliga; skenben och fötter äro åtminstone hos honan be- 
väpnade med kraftiga taggar. Bakkroppens andra bukled 
skiljes från den första genom en mycket djup tvärfåra och 
äfven ofvan mellan första och andra ryggleden finnes en tyd- 


« AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3—6. 233 


lig, ehuru grund tvärintryckning. Kroppen är oftast ända ut 
pä fötterna beklädd med grofva, borstlika här. 

Dolksteklarne tillhöra hufvudsakligen varmare länder och 
äro hos oss endast företrädda af tre arter. 

Hane: Antenner med 13 leder, deras första led kortare 
än hos honan. Bakkroppen bestär af 7 synliga leder. Krop- 
pen är mindre härig samt benen spensligare och mindre tag- 
giga än hos honan. 

Hona: Antenner med 12 leder. Bakkroppen bestär af 6 
synliga leder. Benen äro groft byggda och starkt taggiga. 

Larverna äro bleka, hvitaktiga och lefva på i jorden före- 
kommande skallbaggslarver. 

Föda: Dolksteklarne lefva såsom utbildade af honung och träffas där- 
före, isynnerhet hanarne, på blommor. 

Lefnadssätt: Dolksteklarnes larver lefva liksom rofsteklarnes af andra 
insektlarver, hvilka blifvit förlamade af stekelhonan. Dolksteklarnes honor 
bygga dock inga bon, hvaruti de förlamade larverna inläggas, utan gräfva sig 
i stället ned i jorden, där de uppsöka sitt byte, förlama det och lägga ett 
ägg på detsamma. Benens utbildning till kraftiga gräfben står således i sam- 
band med detta lefnadssätt. Sa vidt kändt är, angripa dolksteklarne endast 
larver af den stora skalbaggsfamiljen Scarabezide. Öfverensstämmelsen i gräf- 
benens byggnad hos dolksteklarne och hos vissa Scarabæider, t. ex. tordyf- 
larne, är i hög grad anmärkningsvärd. 


Litteratur: 
THOMSON. Hymenoptera Scandinaviæ T. III. p. 122—126. 1874. 


FABRE, H. Souvenirs entomologiques. 3. p. I—69. 1886; 4. p. 
234244. 1891: 


Släktöfversikt. 


A. Ögon hela, utan inskärning på insidan. Framvingarne 
med två diskfält samt ett eller två kubitalfält, som äro 
af vanlig form (fig. 77). Halssköldens sidor samt mellan- 
bröstets framsida med en glänsande fördjupning, hvaruti 
frambenen kunna inläggas. Vingmärke tydligt. 

1. 7iphia. 

B. Ögonen på insidan ofvan midten med en stor och djup 
inskärning. Framvingarne med blott ett diskfält, men två 
smala, snedt liggande kubitalfält och litet, oregelbundet 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


tN 
[#2] 
5 


radialfalt (fig. 78). Mellankroppens sidor utan fördjup- 
ning framtill för frambenens upptagande. Vingmärke 
saknas. 2. Scoha. 


| Sikt. Tiphia Farr. 


Halsskölden stor, baktill grundt urringad. Antennernas 
första led hos honan med ett knippe borst nära spetsen; sista 
leden hos hanen trubbig och kort, Knappt 
, längre än näst sista leden, hos honan spet- 
” sig och mycket längre än näst sista leden. 
Efterryggen ofvan i midten med tre fina 
längsgående åsar. Bakkroppens sista buk- 
led hos hanen med en uppåtböjd tagg. 
Fig. 77. Ziphia femo- Framvingarnas radialfalt och stundom äfven 

vata Fanr. Hona. "> deras yttre kubitalfält hos honan öppet i 
spetsen. Kroppen är glänsande, svart med gles, men rätt 
grof punktering. 


1. 7. femorata Farr.  Stôrre; de bakre benen hos 
honan alltid, hos hanen sällan brunröda; hanens första ryg gg- 
led på midten med en tydlig tvärlist. 7—13 mm. — Sk. ope 

Lefver troligen på larven af pingborren (Rhizotrogus solstitialis). 

2. T. minuta Lixp. Mindre; alla benen hos båda könen 
svarta; hanens första ryggled utan tvärlist. S—6 mm. — 
Sk.—Og., Veg. 


Lefnadssiitt okändt. 


> SIkt. Scolia Farr. 


Halsskölden baktill djupt, halfcirkelformigt urringad. An- 
tennernas sista led hos bäda könen med tvärhuggen spets. 
Efterryggen ofvan med tva längsgäende faror. Bakkroppens 
sista bukled hos hanen med tre långa, nästan raka taggar. 
Framvingarnes radialfalt och kubitalfalt af mycket oregelbun- 
den form, alltid fullstandigt slutna (fig. 78). 

1. S. unifasciata Cyr. Svart, groft punkterad och ganska. 
tätt borstharig; bakkroppens tredje ryggled med ett bredt gult 
tvärband, den andra enfärgad svart eller med 1—2 gula 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; 3 —6. 235 


fläckar; framvingarne isynnerhet vid fram- 

kanten brunskuggade, vingribbor gulbruna. 

17—20 mm. — Hall.: Särö (WESTRING); S. — 
Lefnadssätt okändt. Förekomsten hos oss af 

denna, annars endast i Medelhafsländerna funna art, Fig. 78. Framvinge 

är -af synnerligt stort intresse (fr ScHövEn, Ent. af en Scola. 

Tidskr. 9. p. 109—118. 1888). 


FEMTE FAMILIEN. = 
SPINDELSTEKLAR. MUTILLID/:. 


Ögon jämförelsevis smä, korta, rundade; kinderna därför 
oftast långa. Mandiblerna i spetsen med 2—3 tänder. Hals- 
sköldens sidohörn nå hos hanen fullständigt upp till de stora 
vinglocken; dess bakkant är vinkligt eller bågformigt urringad. 
Efterryggen tämligen kort. Framvingar ej veckade, försedda 
med 2—3 kubitalfält. Bakkroppens andra bukled genom en 
djup tvärfåra skild från första leden. 

Hanar: Vingade; antenner 13-ledade, långa. Bakkroppen 
består af 7 synliga leder. 

Honor: Ovingade, mycket lika myror, från hvilka de dock 
genast skiljas genom första bakkroppsleden, som är af vanlig 
form. Antenner 12-ledade, på torra exemplar vanligen mer 
eller mindre inrullade. Bakkroppen består af 6 synliga leder. 


Äfven spindelsteklarne tillhöra egentligen varmare länder 
och äro hos oss endast: företrädda af fyra arter. 


: Föda: Hanarne träffas pa blommor, där de suga honung, men honorna 
torde såsom utbildade knappast förtära någon föda. 


Lefnadssätt: Man känner ännu föga om spindelsteklarnes lefnadssätt, 
men hvad man vet synes visa, att de på liknande sätt som dolksteklarne upp- 
söka sitt byte, där det lefver, samt lägga sitt ägg därpå utan att föra det med 
sig till någon af stekelhonan gräfd kammare. Detta förfaringssätt betingas 
ock af, att spindelsteklarnas honor sakna vingar. Bytet förlamas, innan ägget 
lägges. Med undantag af A/e/hoca synas alla öfriga parasitera hos gadd- 
steklar. 3 


236 


AS 


B. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Släktöfversikt. 


Mellanhöfter bredt ätskilda. Kroppen borsthärig. — Hane: 
Framvingar utan vingmärke, i stället med ett litet fält. 
Bakvingar utan rotflik. — Hona: Mellankroppens alla afdel- 
ningar äro pa ryggsidan fullständigt sammanväxta till ett 
stycke utan antydan af någon gräns dem emellan. Punkt- 
ögon saknas. 1. Mutilla. 


Mellanhöfter hopstående. Kroppen föga hårig eller naken. 
— Hane: Framvingar med stort, ogenomskinligt ving- 
märke. Bakvingar med rotflik. — Hona: På mellankrop- 
pens ryggsida finnes åtminstone mellan halsskölden och 
mellanryggen en tydlig tvärfåra. Punktögon finnas: 


a. Bakkroppens andra bukled med en tydlig knöl i 
midten nära roten. — Hane: Sista bukleden utan 
tagg i spetsen. — Hona: Mellankroppen bildar ett 
enda, ofvan nästan alldeles jämnt stycke. 

2. Myrmosa. 

pg. Bakkroppens andra bukled slät, utan knöl. — Hane: 

Sista bukleden med en lang och grof, klolikt upp- 

åtböjd tagg. — Hona: Mellankroppen genom två in- 
snörningar afdelad i tre knutformiga stycken. 

3. Methoca. 


1:,Sikt- = Mutillane: 


Ögonen, hos hanen med en grund 
inskärning på insidan. Antenner hos 
&%- )hanen längre och föga böjda, hos 
” honan kortare och dubbelböjda. 
Andra bakkroppsleden mycket längre 
och bredare än de öfriga. 

l: Mi europæa L. —- Figs 79 
79. Mutilla europea 1. 2 80 9. — Svart (9) eller bläsvart 

SER (); första, andra- och tredje bak- 


ZART ER 
RE se en ke 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6 237 


kroppslederna i bakkanten med ett af hvitgrä- 
gulgrä här bildadt tvärband; hos hanen äro 
mellanryggen och skutellen, hos honan nästan 
hela mellankroppens ryggsida rödbruna. 12—18 
mm. — Sk. —Vg., Boh. 

Lefver i humlebon på bekostnad af humlornas larver 
och anställer ej sällan stor förödelse bland humlorna. 

2.’ M. rufipes Fasr. — Hane: Enfärgad | 
svart (eller med i midten rödbrun mellankropp); Fig: 80. Mazilla 
1—3 ryggleden i bakkanten med hvitskimrande * 7“ 1: Hona. 
behåring, hjässan med 3 tydliga längsfåror, en i midten och 
en bakom hvardera sidopunktögat; 6—12 mm. — Hona: Röd- 
gul, hufvud och bakkropp till största delen svartbruna; tredje 
ryggleden samt en rund fläck å midten af andra ryggleden med 
hvitglänsande behåring... 4—7 mm. — Sk.—Upl.; a. 


Träffas pa sandmarker och lefver som parasit hos där gräfvande gadd- 
( 


steklar. 


2 Sikt. -Myrmosa Latr. 


Bakhôfterna pa ôfre sidan nära roten med ett kraftigt 
utskott. Framvingar med tre kubitalfält. 


Fig. 81. A/yrmosa me- Fig. 82. AMyrmosa 
lanocephala. melanocephala. 
Hane. Hona. 


1, MM. melanocephala Farr. — Fig. 81 &, 82 2. — I 
bäda könen lika Mut. rufipes. Hane: Enfärgad svart; dess 
sista ryggled med en stor fördjupning i midten och grundt kluf- 
ven spets. 7+11 mm. — Hona: rödgul; hufvudet upptill samt 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


2—6 ryggleden till största delen svartaktiga; behäringen är 
gles och bildar inga tydliga tvärband. 5—7 mm. — Sk-— 
Medelp. 


Lefver på sandmarker och snyltar antagligen hos där boende gaddsteklar. 


3 Sikt: Methoca LATR. 


Bakkroppens andra led ej större än den tredje. Fram- 
vingarne endast med två kubitalfält. Genom sin egendomliga 
i tre afdelningar delade mellankropp skiljer sig honan genast 
från alla andra svenska gaddsteklar; första afdelningen mot- 
svarar första mellankroppsleden, andra den andra och den 
tredje består af tredje mellankroppsleden samt efterryggen, 
hvar och en afdelning bär således sitt benpar. 


_ Fig. 83 Methoca ich- Fig. 84. Methoca 
neumonides. zchneumonides. 
Hane. : Hona. 


1. M. ichneumonides Larr. — Fig. 83 ©, 84 9. — 
Hane: Enfärgad svart; hufvudet starkt, bakkroppen fint punk- 
terad. 10—12 mm. — Hona: Brunröd; hufvud och bakkropp 
starkt glänsande, svarta. 5—8 mm. — Sk.—Medelp.; s. 

Angriper och förlamar med sin gadd larver af sandjägare (Cicindela) 
hvilka lefva i öppna, lodrätt gäende rör i marken och förtära insekter isynner- 
het myror, som komma inom räckhäll för deras fruktansvärda käkar. Den 
myrliknande JZethoca-honan kastar sig såsom ADLERZ visat (Arkiv f. zoologi 
B. 3 n:o 4) själfmant i gapet pä sandjägarlarven och förlamar den, innan 
den hunnit sluta sina käkar. Czcindela-larven sjunker därpå ned i sitt rör och 
Methoca-honan lägger endast ett ägg på densamma. Röret tillstänges sedan af 
Methoca-honan. : 


ied ee See 


ae, Star ee ne rt Ae PER RE iu TELE 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 3—6. 239 
SJÄTTE FAMILJEN. 
PLANKSTEKLAR. SAPYGIDE. 


Antenner ganska länga, groft byggda, mot spetsen mer 
eller mindre förtjockade, föga böjliga, fästade nära pannans 
midt. Ögonen med ganska stor inskärning pä insidan. Kin- 
derna korta. Halsskölden stor, framtill tvär, baktill svagt ur- 
ringad; dess sidohörn blifva därföre korta, men nä fullstän- 
digt upp till vinglocken. Efterryggen är medelmättigt stor 
och sluttar sakta bakät. Bakkroppen är bredast vid eller 
något bortom midten, hålles rakt utsträckt och kan ej såsom 
hos de flesta andra gaddsteklar böjas nedåt mot undre sidar 
af kroppen; dess buksida är starkt kullrig och saknar tvär- 
fåror. Framvingarne med ett radialfält, 3 kubitalfält, 2 disk- 
fält -och stort vingmärke. Bakvingarne med tydlig rotflik. 
Höfterna hopstående. Benen släta, oväpnade; mellantibierna 
med 2 sporrar. 

Arterna af denna lilla familj hafva ett så egendomligt ut- 
seende (fig. 86), att de ej kunna förväxlas med några andra 
gaddsteklar. 

: Hane: Antenner längre, 13-ledade. Bakkroppen med 7 
synliga leder. Munskölden gul. 

Hona: Antenner kortare, 12-ledade. Bakkroppen med 6 
synliga leder. Munskölden svart eller endast med gula fläckar. 

Larven är ej känd. 

Lefnadssätt: Planksteklarne träffas dels på blommor dels på grind- 


stolpar, plank och väggar, i hvilka bin af släktena Osmza och Herzades hafva 
sina bon, och lefva helt säkert på bekostnad af dessa bins larver. 


Blott ett släkte. 


l Sikt. Sapyga Larr. 
Artöfversikt. 


1. Hanar. 


A. Antennernas bäda sista leder svarta, starkt uppsvällda, betydligt tjockare 
än de föregäende (fig. 85); den sista lika stor som den näst sista, bada med 
en djup fara på undre sidan; lederna (3—)4—11, under gula. Ogonviken 
enfärgad, svart. Rygglederna 2—4 med gula sidofläckar. Halsskölden 
enfärgad, svart. 1. S. -elavicornis. 


} 
al QUE 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


B: Antennernas båda sista leder ej eller knappt tjockare än de närmast 
föregående, den sista (trettonde) leden helt liten, mycket mindre än den 
tolfte leden. Ogonviken med ett gult streck i undre kanten. 

a. Antenner på öfre sidan enfärgade svarta. Skenben och fötter svarta. 

2. S. quinguepunctata. 

B. Antennledersa (3—)4—7(—8) helt och hållet rödgula. Skenben och 

fötter rödgula. Bakkroppen antingen enfärgad svart med två breda = = 
gula tvärband (a 3:e och 4:e leden) eller med andra ryggleden rödbrun: 


3: Senate eee 


2. Honor. 
A. Skenben och fötter svarta; de förra ofta guia vid roten pa utsidan. An- 
tenner atminstone pa öfre sidan enfärgade svarta. 
«. Bakkroppen svart med gula sidofläckar eller gult tvärband a rygg- 
lederna 2—4 och 6 samt buklederna 2—4. Halsskôlden med en 
gul punkt i hvartdera hörnet. I. S. clavicornis. 


Q 


8.— Bakkroppens andra och tredje led röda, utan gula fläckar; 4°e—6:e 

rygglederna med gula teekningar. 2. S. quinquepunctata. 

B. Skenben och fötter rödbruna, Antennernas mellersta leder vanligen helt 
och hållet gulbruna. Bakkroppens leder 1, 2 (och 3) vanligen rödbruna; 
rygglederna 3, 4 (och 5) med vanligen i midten afbrutet gult tvärband, ~ 


den 6:e med gul fläck. 35 = NS SUMMAE 


€ 
Fig. 85. Antenn af Sapıga Fig. 86. Sapyga quinque- 
davicornis I. punctata FABR. 


Hane. Hona. 


1: S. clavicornis. Le -8—10: mm. — ‘Sk. —Üpl 3 

2. S. quinquepunctata Farr. — Fig. 86. — Hane: Svart 
med en gul fläck på hvardera sidar af lederna 2—4(—5); an- 
tennleder 3—11 under rödgula. Honan vanligen med en gul - 
fläck på hvardera sidan af halsskölden. 8—11 mm. — Sk. ~— 
= Upl. S 
3. S. similis Farr. Halsskölden hos 9 alltid, hos © 
sällan med en gul fläck i hvartdera hörnet. 9—14 mm. — = 
Sk.—Lapl.; s. Fe 


Uppgifves lefva hos Osmia nigriventris. 


Revisionsberättelse: 


Efter fullgjordt uppdrag att granska Entomologiska Föreningens räken- 
skaper för år 1904 få vi undertecknade härmed lämna följande berättelse: 
Ställningen i allmänna kassan framgår af följande: 


Debet. 

ÉD ROSES = HOON em A Une ovat en ce SEN EEE 59: 40 

Inkomster : 
ian ATS often 2A FÖR | LOO4 io een nenne - sehen dence AO es 
-Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi ...... 1,0002 = 
Räntor och, utdelningar. 4 preferensaktier .............................. .. 760: 65 
Salda- exemplar af Föreningens förlagsartiklar ......................... 184: 33 
Pelldassenarater ur biblioteket.- 24... 00. sans DI 
AO MS EI Mee tASK TILES 8 svaja orig na best ee ernennen 8: 60 
Postprenumeration BISIERÜH ENGE Sen se ERE Edi ale durer = 

Summa kronor 3,550: 98 
Kredit. 

Utgifter : 
Framställandet af ärgäng 1904 jämte separater af Svensk insekt- 

NER A an Sd EEE BEER Se AT 1,540: 60 
D:o af »Uppsatser i praktisk entomologi», häftet 14 ..... re 1,289: 25 
 Utsändning ARTS ROUTE Dee ER ES PL CRT RA ot Lay 133: 90 
Lohan a. ee Senne ee RE ee 23: 90 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring) ............... 427: 46 
ES DID ANR OMSLERN ASE ee ee Puce» asin bape een ee 60: 95 
Mn ne Ne ir Ve 61: 79 

NEE TH? i MEMS UG OS Re EEE 13903 


Summa kronor 3,550: 98 


Af Föreningens fem fonder hafva tre, nämligen A. F. REGNELLS, P. 
F: WaHLBERGS och STÄNDIGA LEDAMOTERS fond under året ej undergätt 
nägon förändring. 
; OsKAR SANDAHLS fond har däremot ökats med 125 kronor genom 
gäfvor af professor S. LAMPA och fiskeriinspektéren I. TRYBOM. 

CLAES GRILLS stipendiefond har under året för andra gången kunnat 
uppfylla sitt ändamål att af sin ränteafkastning bekosta ett vandringsstipen- 
dium ä 60 kronor at en skolyngling. 


Entomol.-Tidskr. Arg. 26, H. 4. (1005). 16 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIIFT 1905. 


Fonden har ändock, hufvudsakligen genom försäljningsmedel för GRILLS 
»Catalogus Coleopterorum», ökats med kr. 36: 96. : 

Dessutom mä nämnas, att professor CHR. AURIVILLIUS uti Entomolo- 
gisk tidskrift bidragit med 3 ”/, tryckark »Svensk insektfauna» (rofsteklar) 
utan anspräk pä författarearfvode, hvarigenom besparats en utgift för Föreningen 
af 187 kr. 50 öre. 

Föreningens tillgångar utgjorde vid årets början: 


ASP. CREGNELDSMONA ra. ee Bee SA SSD SA SO OO 2,000 
BE WAHTBERGSHONG LIRE NA ae RE D aed nee PET 2,000: — 
Standieasliedamdters fonde: mr. ee Ce 95900 m 
OSCARESANDAMLSAONTAE tos ns) SE MORE ME RE 6,804: 28 
BIRES/GRILLS: stipendiefond kn ur NL ee AE 1,551: 65 
Behallnimg, 13 allmänna kassan st tu ae RE tn ne 59: 40 


samt vid avets slut: 


APR EGNÉELS HONG oe Ged nce RTE aie PONS SE OP eee 2,0002 
PAPE RDBERGS fond lsc: re ee Re SE NER 2,000 
Standigæ ledamoters: fond (fy 4 ok uk bass nt INR Re See 3,300 4 
OSKARISANDAHLS on di ite ieee 0 career A canne ee OR ec ACTE 6,929: 28 
CEAES (GRInLSstipendiefond: 25 0.22.0208 Sem Re CNP SE 1,588: 61 
Béballnnemrallmannaskassan een meer en SE ne 13: 13 


Summa kronor 15,831: 02 


Föreningens tillgångar hafva alltså under året ökats med kronor 115: 69. 
Härtill kommer Föreningens ytterligare ökade och för Föreningens medlem- 
mar tillgängliga, à Riksmusei entomologiska afdelning uppställda bibliotek, 
ästadkommet genom bokinköp och gåfvor samt ej minst genom utbyte af en- 
tomologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra 
föreningar 1 utlandet. 

Biblioteket jämte lagret af egna förlagsartiklar är brandförsäkradt för 
32,000 kronor. 

Ledamôternas antal är enligt matrikeln vid 1904 års utgång följande: 


Hedersledamöter,. 1:auklassen <2 Re ME Res 10 
D:o 2:a DEN En ER ELSE LEHE I 11 
Korresponderande ledamöter i utlandet ..........*.....: ........ Io 
Ständiga ledamöter, korporationen Me ee st 4 
D:o personer...... EN er de IS 552 ees 
Ärsledamöter i Sverige, korporationer,................... ser II 
D:o » PETSONET en re ee ee 200 211 
D:o i Norge, sO Mare en SET II 
D:o à: Finland does ee 17 
D:o 1 Danmark 4:0 Fun. Er 4 32 


Summa 286 


ROESLER & ENELL: REVISIONSBERATTELSE FÖR ÅR 1904. 243 


Af ärsledamöterna i Sverige voro 2 befriade fran afgift. Allmänna 
kassans medel voro, i den män de löpande utgifterna det medgäfvo, för För- 
eningens räkning insatta i Stockhalms Handelsbank och Stockholms Inteck- 
_ningsgaranti-Aktiebolag, samt därä upplupna räntor tillgodoförda kassan. 
Fondernas medel voro vid ärets utgäng sälunda placerade: 

A. F. REGNELLS fond: 


2 pref. aktier & 1,000 kr. ı Söderfors Bruks Aktiebolag ............ 2,000: — 
P. F. WAHLBERGS fond: 
2 pref. aktier à 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag............ 2,000: — 


Ständiga ledamöters fond: 
I pref. aktie à 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag 1,000: — 
Stockholms Pantaktiebank, deposition ................. se 23,300: — 3,300: — 
OSKAR SANDAHLS fond: 
4 Sandö Sågverks Aktiebolags 5 % obligationer af 1893 


AALOGO KE st dc OH A ENTE EL SE =. 4,000; — 
Stockholms pantaktiebanks deposition ..................... 258008) == 
Stockholms Handelsbanks sparkassa oeh kontant..... 829,428 6,929: 28 

CLAES GRILLS stipendiefond: 
Piskontobankens-Ssparkassa 2... MN neue eeserceresoce 1,576: 16 
Stockholms Handelsbank, sparkassa ....................... 12: 45 1,588: 61 


Summa Kronor 15,817: 89 


Föreningens värdehandlingar, äfvensom den af kassaförvaltaren ställda 
säkerheten, en obligation ä kr. 2,000 i Stockholms Inteckningsgaranti-Aktie- 
bolag, äro i öppet förvar hos sistnämnda Aktiebolag enligt för oss företedt 
bevis. 

Räkenskaperna äro äfven för detta är förda med synnerlig reda, ord- 
ning och tydlighet och öfverensstämma med af oss förevisade verifikationer. 
Styrelsens och Föreningens protokoller äro vederbörligen attesterade. 

Vi föreslä alltsä, att styrelsen beviljas tacksam decharge för 1904 ärs 


förvaltning. 


Stockholm den 17 Februari 1905. 


Ernst Roesler. H. G. O. Enell. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE À 
GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN 29 APRIL 1007. 


> 


Sedan att börja med protokollet från näst föregående sam- — 


mankomst justerats, meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, 
alt af styrelsen till medlemmar af Föreningen invalts direktören 


för Skogsinstitutet, öfverjägmästaren K. V. A. FREDENBERG och - 


e. o. jägmästaren N. F. H. KLEIN, Stockholm, vidare. att skän- 


ker lämnats till Föreningen af dess medlemmar, bokbindaremästa- — 


ren K. ARONZON och kemigrafen JUSTUS CEDERQUIST. 
Härefter tillkännagaf ordföranden, att underrättelse ingätt 
från utredningsmännen i aflidne generalkonsul J. H. SMITTS sterb- 


hus därom, att den af Föreningens styrelse föreslagna förändringen 


å villkoren för donationen a 5,000 kronor af samtliga arfvingarna 
gillats, hvarigenom medlen lättare kunde komma entomologien till 
godo. -Donationen var nu att när som helst lyfta. 

Första föredraget för aftonen hölls af kand: Erik MJÖBERG 
och behandlade: »Biologiska iakttagelser om Ergates Faber L.» 
Talrika exemplar i olika utvecklingsstadier af denna intressanta 
skalbagge förevisades, alla hämtade af föredraganden från Fårön 
vid Gotland. Dä han dels i en uppsats i »Archiv für Zoologie», 
bandet 17, N:o 2, dels i Stockholms Dagblad för den go okt. 
1904 redogjort für detta ämne torde detsamma här ej behöfva 
afhandlas. 

Kand. MJÖBERGS antagande, att stora insekter i allmänhet 
vore nattdjur, och detta emedan desamma företrädesvis behöfde 
det skydd mot sina fiender, som nattens mörker erbjöde, gaf an- 
ledning till en synnerligen liflig öfverläggning, hvari — So 
RÉ anden — deltogo: prof. LAMPA, assistent TULLGREN, doktor 
BÄCKSTRÖM, professorerna AURIVILLIUS och LAGERHEIM, landtbruks- 
inspektör LYTTKENS; docent GRÖNBERG, underteckad, konservator 


RotH och kapten KULLBERG. Härunder lämnades åtskilliga in-. 


tressanta bidrag till belysning af den nämnda, svårlösta frågan. 
Assistenten file kand. ALB. TULLGREN lämnade härefter ett 


meddelande om en liten fluga Phytomyza affinis, hvilken visat - 


Te Fe TE COIN ET 


NEE RD 


\ 


de JS 
> PRET LT ARR € 


se GS Al > U 


TRYBOM, F.: ENT. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE D. 29 APRIL 1905. 245 


sig äfven i vårt land vara en för odlingen af Chrysanthemum 
frutescens farlıg fiende. Den hade under de senaste aren 
uppträdt i växthusen a Rosendal. Skadorna visa sig bestå 
däruti, att bladverket vissnar ned. Flugans larver äro nämligen 
»minerare»; de göra gångar i bladsubstansen under huden. Arten 
är utbredd öfver hela Europa, och i Nordamerika känner man en 
mycket närbesläktad art med liknande lefnadsvanor. 

Vidare redogjorde assistent TULLGREN för några »undersök- 
ningar rörande vaxkörtlarnas förekomst hos bladlusgruppen My- 
zoxylidæ, speciellt hos släktena Zetrancura och Pemphigus. Nax- 
körtlarna hos nämnda insekter äro synnerligen talrika och regel- 
bundet ordnade gruppvis i längs- eller tvärrader. På integumen- 
tet motsvaras körtlarna af de s. k. vaxplattorna, i hvilka de förra 
mynna ut. Genom de af assistent TULLGREN verkställda under- 
sökningarna har framgått, att dessa vaxplattors antal och anord- 
ning är af en viss betydelse för bedömandet af släktskapen mellan 
hithörande insektformer. Särskildt spela de en stor roll för ut- 
redandet af systematiska frågor inom släktet Pemphigus HART. 
Bland annat visade det sig nödvändigt att återupprätta det af 
C. L. KocH uppställda släktet Szagona for Penephigus xylostei DE 
GEER.  Utfôrlig redogörelse för dessa studier komma framdeles 
att publiceras 1 sammanhang med en monografisk bearbetning af 
våra svenska aphider. 

Till slut beslöt Föreningen att som vanligt företaga en vår- 
utflykt, och antogs med stor tacksamhet prof. Lampas välvilliga 
inbjudan till Föreningen att, liksom under många föregående år, 
ställa denna utflykt till Statens Entomologiska anstalt. 


Filip Trybom. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE Å 


GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DEN. 30 SEPT. 1905. 


Sedan protokollet från Föreningens senaste sammanträde 
upplästs och godkändts, meddelade ordföranden, prof. AURIVIL- 
LIUS, att Föreningen efter detta sammanträde genom dödsfall för- 
lorat sina medlemmar, generalmajoren m. m ©. M. BJÖRNSTJERNA 
och grosshandlaren G. SJÖSTEDT samt att styrelsen till ledamöter 
af Föreningen invalt studeranden Nits Bruce och tandläkaren 
FRITHIOF NORDSTRÖM, Stockholm. 


246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Kandidat Eric MJÖBERG höll därefter föredrag »om Niptus 
hololeucus FALD.», en liten rund, flygförmåga saknande skalbagge, 
hvars mycket fasta skalvingar äro hopväxta och bilda en kraftig ” 
sköld öfver bakkroppen. 

Upptäckt och beskrifven på 1830-talet från Mindre Asien, 
hade denna skalbagge omkring tre årtionden därefter visat sig, 
eller påträftats i Sverige, där han sedan 1860- och 1870-talen 
varit spridd ända upp till Uppland, ja till Helsingland (enligt 
prof. AURIVILLIUS). 


Att börja med väckte denna skalbagge icke någon särskild 
uppmärksamhet, men så småningom fick man erfara, hvilken stor. 
och mångsidig skadegörare han 1 själfva verket kunde vara. Han 
är ett nattligt djur, som lefver i magasin, garderober, skänkar, 
skåp, butikernas kryddlädor o. s. v. samt där angriper och för- 
stör kläder, lädervaror, specerier, tobak, ja, han skall t. o. m. 
förgripa sig på sifversaker. I Tyskland hade han t. ex. vid spin- 


nerier i Apolda förstört stora bomullslager, i Münster ett stort c- 


garrlager o. s. v. Hos oss hade man ännu ej iakttagit några af 
Niptus förorsakade nämnvärda skador, men sådana kunna ju vara 
att vänta, och därför borde man vara på sin vakt mot denna 
lilla skalbagge. E 

Föredraganden hade funnit honom bland kli häri Stockholm 
och studerat hans hittills så godt som obekanta utveckling, hvar- 
vid bland annat konstaterats, att utvecklingstiden i medeltal tager 
omkring 18 veckor i anspråk. Alla utvecklingsstadierna före- 
visades. 

I sammanhang med föredraget yttrade sig professorerna 
LAMPA och AURIVILLIUS, doktor BÄCKSTRÖM, byrächefen MEVES 
och föredraganden. ; . 

Professor S. Lampa lämnade efter nämnda föredrag en ut- 
förlig redogörelse för sina »Undersökningar öfver rönnbärmalen 
CArgyresthia conjugella ZELL.). Föredraganden ansåg numera sä- 
kert vara, att den mallarv, som oftast vistas i rönnbär och, då 
dessa uteblifva eller äro sällsynta, åstadkommer härjningar å äpp- 
len af allahanda slag, tillhör samma fjärilart, nämligen just Ar- 
gyresthia cogjugella, och detta af följande skäl: 

1:0. Att härjning à äpplen sedan 1898 förekommit just de 
år (tre gånger), då rönnbär saknats eller varit mindre allmänna. 
2:0. Att arten utkläckts i Nordamerika 1897 ur äpplen och här 
vid Entomologiska anstalten 1905 ur rönnbär samt 3:0. 
Att i år infångade fjärilar, som i larvstadiet måste hafva lefvat i 
rönnbär, alldenstund larverna 1904 endast anträffades i sådana, 
lade ägg på äpplen, och att de små larverna sedan in- 
trängde i frukten, alldeles på samma sätt som varit fallet ute i 
det fria, då rönnbär saknades på platsen. 


TRYBOM, F.: ENT. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE D. 30 SEPT. 1905. 247 


Föredraganden visade synnerligen vackra taflor öfver rönn- 
bärmalens utvecklingsstadier och uppträdande. 

I sammanhang med detta föredrag uppstod en rätt läng öf- 
verläggning, som bland annat rörde sig om hvar äggen läggas pä 
äpplet, och huruvida lika mänga larver finnas som ingängshäl 
genom äppleskalet. I denna öfverläggning deltogo, förutom före- 
draganden, doktor PEYRON, prof. AURIVILLIUS, kapten KULLBERG, 
assistenten TULLGREN och fotograf ROESLER. 


Filip Trybom 


EN FÖR SVERIGES FAUNA NY SKALBAGGE. 


Phyllobius viridiaeris Laicu. är af undertecknad funnen 
vid Herrevadskloster, Skäne. Skall vara allmän i Danmark. 
B. Varenius. 


TILLÄGG TILL SENASTE LEDAMOTSFÖRTECKNINGEN: 


Ständiga ledamöter: 


Löwen, Fritz. Grefve, Godsägare, Gerstaberg, Järna, Stockh. län. 1900. 


Red. 


248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Entomologisches Jahrbuch. 77 Jahrg. — Kalender für 
alle Insektensammler auf das Fahr 1905. 


Att denna lilla publikation uppnätt sin fjortonde ärgäng och 
endast betingar det ringa priset af 7.60 MZ pr år visar mer än 
väl, att den inom entomologiska kretsar erhållit en vidsträckt 
spridning. Och detta resultat torde äfvenledes vara välförtjänt, ty 
för den entomologiska samlaren erbjuder den en rikedom på för 
honom värdefulla råd och upplysningar. Särskildt finner coleo- 
pterologen i föreliggande årgång värdefulla månatliga anvisningar, 
författade af H. Kraus. Större delen af boken innehåller ento- 
mologiska smäuppsatser, af hvilka flertalet torde vara af intresse 
äfven för oss. Sä t. ex. skrifver F. von LÜHMANN om insekter- 
nas syn- och luktsinne, M. ALTÉ behandlar frågan, hur amatören 
skall inrätta sin samlarverksamhet och preparera sina djur så, att 
han samtidigt tjänar vetenskapen och bereder sig själf nöje; PABST 
framlägger sina studier rörande en mängd fjärilars, spinnares, ut- 
vecklingshistoria, H. GAUCKLER har en uppsats om varieteter och 
aberrationer hos Agrotis comes HB., G. JÄNNER en om Thüringens 
carabider, och oaktadt ämnet ju behandlar sydtyska arter, inne- 
häller uppsatsen mänga biologiska notiser rörande arter, som fin- 
nas hos oss; A. H. KrauszE meddelar några biologiska studier 
rörande Zasius flavus LTR., Tetramorium cespitum L. och Formica 
nigra 1., 0. s. v. Dessutom finna vi i slutet af volymen smärre 
referat af entomologisk litteratur samt en förteckning pä mera be- 
märkta entomologer, som under äret aflidit. 

Entomologisches Jahrbuch utkommer i början af hvarje är 
och torde, dels på grund af sitt värdefulla innehåll, dels på grund 
af sin prisbillighet och praktiska utstyrsel, förtjäna spridning äfven 
inom vårt land. 


ATT 


PARARGE HIERA F. 


Denna i mellersta och norra Skandinavien allmänna, i 
det öfriga Europa, säsom det vill synas, endast pa enstaka 
orter förekommande fjäril, torde till sina utvecklingsstadier hit- 
tills vara endast ofullständigt känd. Larven liknar i sa hög grad 
de öfriga arternas af samma släkte, att den blott med svarig- 
het later sig skilja fran dessa. Da den dessutom om dagen 
sitter fullkomligt stilla och, om möjligt, haller sig val dold, ar 
det lätt förklarligt, att den sa länge kunnat undandraga sig 
uppmärksamheten. 

Sistlidne sommar erhöll jag genom vänligt tillmötesgående 
af Herr J. Ruporrxi i Delsbo en sändning lefvande ägg, af- 
satta af en af honom infångad hona, och som dessa ägg seder- 
mera hos mig kläcktes, kom jag därigenom i tillfälle att följa 
och iakttaga arten genom alla dess utvecklingsstadier. 

Äggen afsättas af honan enstaka på näringsväxtens blad 
och kläckas efter omkring 8 dagar. De äro till formen ut- 
draget halfsferiska med den a underlaget fästa ytan lätt skäl- 
formig. Till färgen dro de blekt hvitgröna, närmast fore 
kläckningen gräaktiga med en stor, diffust begränsad fläck 
i den fria polen, betingad af embryots genomlysande mörka 
hufvud. — Äggets hela yta är något glänsande, utan försto- 
ring jämn och glatt. Vid starkare förstoring företer den en 
svag skulptur af låga, längsgående åsar, tiN antalet omkring 
50, mellan dessa gå vinkelrätt sammanbindande korta tväråsar. 
Mot äggets fria pol samt mot basen upplösas längdåsarna i 
ett oregelbundet nätverk af rundade, olikstora maskor. 

Larven lefver på gramineer och äter endast nattetid. 
- Huruvida han föredrager någon viss art, har jag ej undersökt. 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


I Hormanns »Die Raupen der Gross-Schmetterlinge Europas» 
(sid. 284, Nachträge) uppgifves den i en mycket kortfattad 
notis — för öfrigt den enda beskrifning af larven, som är 
mig bekant — lefva af Festuca. Jag uppfödde den genom 
alla stadier med Phleum pratense. Den undergår, liksom de 
öfriga arterna af Pararge, före förpuppningen endast trenne 
hudömsningar, och tiden för dess utveckling från ägg- till 
puppstadiet omfattar omkring 6 veckor. 

Den ur ägget framkomna larven är mörkgrön, med ett 
ännu en nyans mörkare grönt ryggband, å hvardera sidan 
begränsadt af en otydlig, hvitaktig längdlinie. Sidorygglinier 
och sidolinier äro smala, hvitaktiga, föga markerade. Hufvu- 
det svartbrunt. Hela kroppen glest, fint och kort svarthårig. 

Efter första hudömsningen förändras hufvudets färg till 
grön. Färg och teckning bibehålla sig sedermera oförändrade 
genom de tre följande åldersperioderna, tills larven är fullväxt. 

Den fullvuxna larven är omkring 35 mm. lång, lätt spol- 
formig. Den är till färgen gräsgrön. Ett mörkare grönt rygg- 
band sträcker sig från hufvudet oafbrutet till basen af den 
med tvänne korta, divergerande utskott försedda analplåten. 
Det är tydligast och bredast (omkring 1 mm.) öfver lederna 
4—9, smalare, men fullt tydligt markeradt på de sista lederna. 
på 1—2 leden otydligt och nästan utplanadt. På ömse sidor 
begränsas det af en tämligen skarp, smal, gröngul, lätt vågig 
längdlinie, äfven denna framåt förlorande sig. Sidorygglinien 
är smal, gröngul, inåt med diffus, mörkgrön begränsning. Sido- 
linien förhåller sig i öfrigt som sidorygglinien, men är skarpare 
markerad och af mera rent hvit färg. Ofvanför och väl skilda 
från densamma stå de gulbruna andhälen. Hufvudet är run- 
dadt, något bredare än första leden, till färgen grönt, glest be- 
satt med fina och korta, svarta hår; mundelarna gråaktiga. 
Alla fötter samt analutskotten gröna. Hela kroppen med gles, 
fin, svart behåring, utgående från hvita, endast under försto- 
ring synliga vårtor. 

Puppan är fritt upphängd med hufvudet nedåt; den 
torde i Skandinavien öfvervintra. Till färgen är den gräsgrön. 
eller mörkt svartgrå. En liten tuberositet vid vinglockens rot, 
en smal, tresträlig linie utefter de trubbiga palputskottens 


TULLGREN A.: HYMENOPTEROLOGISKA NOTISER. 251 


kanter samt en skarp, längsgäende köl à thorax’ ryggsida nästan 
rent hvita. Bakkroppens ringar äro pä ytan tätt finknottriga, 
men sakna, till skillnad frän ôfriga arter inom släktet, alla 
tydliga utskott eller knölar. Dess ryggsida i längdriktning 
starkt konvex, dess. buksida konkav. Analspetsen trubbig, 
riktad nästan vinkelrätt mot puppans längdaxel. Dess talrika 
och ytterst korta borsthakar lätt rödaktiga. 


J. Peyron. 


HYMENOPTEROLOGISKA NOTISER. 


Kännedomen om vära växtsteklars lif och utveckling är ännu 
synnerligen ofullständig. ‘Till följd däraf böra äfven de minsta 
notiser vara af ett visst värde. Under de senaste åren har jag 
vid Entomologiska Anstalten följt utvecklingen af rätt många ar- 
ter, af hvilka åtskilliga varit att räkna till våra kulturväxters far- 
ligaste fiender. Några fragmentariska meddelanden om arter utan 
praktisk betydelse vill jag härmed framlägga. 


1. Cladius pectinicornis Fourcr. — Denna stekel är myc- 
ket vanlig i Stockholmstrakten på rosor. Under en vegetations- 
period hinna sannolikt minst två generationer till utveckling. Lar- 
ver af första generationen intogos den 1 juni. Den ro juli hade 
flera förpuppats. Larverna hade 1 burens tak — således ej i 
jorden eller jordytan — spunnit kokonger af guldgul färg. In- 
nerst kring puppan en tätare hylsa, som utikring omgafs af en 
glesmaskig, luftig väfnad. Den 22 juli, efter 12 dygn, framkommo 
zmagines, som parade sig, och den följande dagen började ägg- 
-liggningen. Äggen läggas i rader i små fickor i väfnaden längs 
bladskaftets öfversida. Den 3 aug. framkommo larver af andra 
generationen. Nykläckta angripa larverna bladens undersida, 
hvarvid epidermis och den underliggande gröna väfnaden förtäras. 
"Härigenom uppstå på bladens öfversida ovala bruna fläckar af 
den kvarsittande torra öfverhuden. Som nykläckta äro larverna 
ljusgröna med mörkbrunt eller svartaktigt hufvud, men efter första 
hudömsningen blir hufvudet gult med små bruna fläckar och en 
större brun framfläck. Redan som nykläckta äro larverna rikt 
klädda med uppstående, fina borst. 

2. Eriocampoides æthiops F. — Den 8 juni iakttogs en 
hona i färd med äggläggning på ett vertikalt ställdt rosenblad. 


252 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1905. 


Honan satt på bladets ôfversida, men med bakkroppen vriden 
så, att hon kunde borra in sågen rätt in i bladkanten, 1 detta 
fall spetsen en bladtagg. I denna obekväma ställning sågade 
hon ut en liten ficka ı bladtaggen, hvarefter ägget prässades in 
i den samma. Hela proceduren tog några minuter i anspråk. 
Det äggbelagda stället utmärktes nu genom en svag upphöjning 
på bladets undersida. Efter 9 dygn framkläcktes larver, som an- 
grepo bladet på samma sätt som nyssnämnda art. 

3. Blennocampa subcana Zapp. — En hona af denna 
art anträffades ?'/; pa Geum pallidum i Bergianska trädgården i 
färd med äggläggning. Hon infångades och släpptes i bur på 
skott af samma växt. Aggläggningen fortsattes. Härvid fortfor — 
hon på samma sätt som Blennocampa geniculata STEPH. (jfr. min 
uppsats om denna art i Ent. tidskr. 1904). Sågen borrades in 
i väfnaden frän bladets öfversida, en liten hålighet utvidgades 
och ett ägg inprässades närmast bladets undre epidermis. Till 
skillnad från nyssnämnda ari lades äggen i regeln på de utvuxna 
bladen och vanligen midt på ytan intill någon grof nerv, ej i 
bladkanten, Stundom kan i samma ägghäla iakttagas tvenne ägg — 
liggande jämsides hvarandra. — Den.7 juni framkommo de första 
larverna, hvilka angrepo bladet omedelbart intill det ställe, där 
de voro födda. De framtränga genom undre epidermis. Flera 
gingo snart nog upp på bladens öfversida, där de ato hali blad- 
skifvan. — Larven, som förut ej är beskrifven, är så lik larven 
af Bl. geniculata STEPH., att jag näppeligen kan skilja dem at. 
Ljusgrön med mörkare ryggstrimma och ett grönt hufvud med 
svag, brunaktig fläck i pannan samt svarta ögonfält. Hufvudet 
bär korta upprättstående hår. Kroppen är 1 öfrigt klädd med 
2—5-klufna taggar, hvilkas anordning i detalj öfverensstämmer 
mefi den hos #7 gericu'ata. Möjligen skall jag vid fortsatta stu- 
dier lyckas finna ett konstant skiljemärke. 

4. Tenthredo atra L. — Larven af denna art lär egent- 
ligen lefva på Menyanthes, Lamium album mm, fl. Hittills har man 
dock ej funnit den på Sedum telephium, à hvilken växt den är: 
ytterst allmän i-Stockholmstrakten. Aggen läggas i fickor i blad- 
väfnaden. Larverna, jag höll i fångenskap, kröpo ner i jorden 


>s/.. Den !/, följande är, 1905, hade de ännu ej förvandlats 
till puppor. Detta observerades först 15/5. ?5/:—1/, framkommo 
zmagines. — Larverna, som om dagen sitta spiralformigt hoprul- 


lade på bladens undersida, äro c. 20 mm. långa, ljusgröna med. 
hufvudet, med undantag af mundelar och ansikte, svart, Förut 
många gånger utförligt beskrifven. 

Alb. Tullgren. 


STADGAR 


OC 
LEDAMOTSFORTECKNING 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 


I STOCKHOLM 


14 DEC. 1904 


STOCKHOLM 1505 
AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKTRYCKERIET 


STADGAR FÖR ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN 
i: STOCKHOLM: 


Antagna den 14 december 1879, med ändringar och tillagg af den 4 
mars 1882, den 24 februari 1883, den 27 februari 1886, den 23 
februari 1889 och den 11 mars 1893. 


NE 


- Den Entomologiska Föreningens uppgift är att efter bästa för- 
måga söka främja det entomologiska studiet i vårt land samt att 
åstadkomma ett samband mellan entomologiens idkare, vänner 
och gynnare. 


22 


i 


Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen 
i februari, april och september. Dessutom hålles sammankomst 
den 14 december, årsdagen af Föreningens stiftande, samt under 
maj månad å dag, som särskildt bestämmes vid en föregående 
sammankomst, hälst i samband med en utflykt i Stockholms om- 
gifningar. Dock vare styrelsen obetaget, att, då omständigheterna 
så föranleda, bestämma andra dagar för sammankomsterna. 


Ÿ 3: 

Föreningens angelägenheter handhafvas af en bland Förenin- 
gens medlemmar vald styrelse, bestående af ordförande, sekreterare 
samt tre andra ledamöter, hvilka, tillika med två suppleanter, på 
sista sammankomsten under året med sluten omröstning och me- 
delst enkel pluralitet väljas för en tid af två år sålunda, att ena 
året sekreteraren äfvensom, första gången efter lottning, två andra 
ledamöter och en suppleant, samt påföljande året ordföranden, 
en annan ledamot och en suppleant (nämligen de som icke valts 
äret förut) i sin tur afgå och val till fyllande af deras platser 
förrättas. De afgående kunna återväljas. 

Styrelsens ordförande och sekreterare äro tillika Föreningens. 
; Afgär styrelseledamot eller suppleant under det första af de 
tva är, för hvilka han blifvit vald, inväljes a Föreningens näst- 
påföljande decembersammankomst efterträdare för blott det äter- 
stående året. 

Vid uppkommen ledighet, intill dess val ägt rum, och vid 
tillfälligt förfall inträda för ordföranden och sekreteraren annan 
ledamot och för annan ledamot suppleant. 

Styrelsen utser kassaförvaltare. 


2 


« 


II _ ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1905. 


Styrelsen äger icke att fatta beslut med mindre, än att tre 
ledamöter äro närvarande. Viktigare ärenden underställas Före- 
ningens beslut. | i 


Ÿ 4. 

Mom. a. Till föreningens kassa inbetalar hvarje ledamot 
vid årets början en arsafgift af sex kronor. 

Mom. b. Ledamot, som till en fond, benämnd »Ständiga 
ledamöters fond», erlägger ett Aundra kronor, är från ärsafgift 
befriad. Denna fond skall särskildt bokföras, och endast räntan 
af densamma till Föreningens utgifter användas. 

Ÿ 5. 

För granskning af Föreningens räkenskaper utses vid arets 

sista sammankomst tva revisorer och en revisorssuppleant. 


Ÿ 6. 
Vid sammankomsterna böra föredrag hällas och kortare med- 
delanden eller redogörelser för iakttagelser och rön inom insekt- 
världen lämnas, hvarjämte entomologisk litteratur refereras. 


| $ 7: 

Föreningen utgifver en Ærwtomologisk Tidskrift, hvars redak- 
tör och ansvarige utgifvare af styrelsen utses och entledigas. Tid- 
skriften bör utkomma i tvängfria häften (önskningsvis fyra häften 
om äret, om tre ark i hvartdera) och utdelas kostnadsfritt till 
hvarje ledamot, som erlagt arsafgiften. Skulle redaktören finna 
en för tidskriften ämnad artikel för ändamålet olämplig, under- 
ställes densamma styrelsens ompröfning, och skall dess beslut 
linda till efterrättelse. 


§ 8. 
Till ledamot af Föreningen antages af styrelsen, efter skrift- _ 
- ligt förslag af någon Föreningens medlem, in- eller utländsk per- 
son, som teoretiskt eller praktiskt sysselsätter sig med entomolo- 
giens studium. På framställdt förslag af styrelsen kallar Förenin- 


gen hedersledamöter af första och andra klassen. De förra skola 
vara tio. | 


Ÿ 9. 
Öfver Föreningens medlemmar skall af sekreteraren föras. 
matrikel. 
\ 10. 
Förslag till ändring af dessa stadgar bör väckas pä december- 
sammankomsten och afgôras på nästa års första sammankomst, 


a — 


LA 


III 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM 
LEDAMÖTER DEN 14 DEC. 1904. 


Styrelse. 


Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Kgl. Vet. Akade- 

miens Sekreterare, Stockholm. Invald ı styrelsen 1879. Ordförande. 
Trybom, Arvid Filip, F. L., Fiskeriinspektör ı Kgl. Landtbruksstyrelsen, 
| Karlavagen 41, Stockholm. Inv. 1892. Sekreterare. 

Lampa, Sven, Professor, Föreståndare för Statens Entomologiska Anstalt, 
Albano. Inv. 1879. Redaktör för tidskriftens praktiska afdelning. 

Sjöstedt, Bror Yngve, F. D., Professor, Intendent vid Riksmusei Entom. 

- Afdeln., Kgl. Vet. Akademien, Stockholm. Inv. 1903. Tidskrif- 
tens redaktör och ansvarige utgifvare. 

Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byrächef i Kgl. 
Domänstyrelsen, Observatoriegatan 8, Stockholm. Inv. 1886. Kas- 
saforvaltare. 

Lyttkens, August, Landtbruksinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen, Engel- 
brektsgatan 5, Stockholm. Iny. 1894. Suppleant. 

Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Odengatan 47, Stockholm. Iny. 
“1897. Suppleant. 


Distributor for tidskriften. 


Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, Distributionsadress: Riksmusei 
Entom. Afdeln., Stockholm. 1880. 


Hedersledamöter. 
- Af i:a klassen. 
Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., Professor, Kgl. Vet. Akademi- 
À ens Sekreterare (se styrelsen), Stockholm. Invald 79. Hedersl. 1902. 
Brauer, Friedrich Moritz, Dr. Phil. Professor, Direktor am Kais. 
naturh. Hofmuseum, Wien, Österrike. Inv. 82. Hedersl. 98. 

- Brunner v. Wattenwyl, Carl, Hofrath, Lerchenfelderstrasse 28, Wien, 82. 
Hedersl. 98. 


Iv ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Fabre, Jules Henri, M. D., Insektbiolog, Serignan, Departementet Vau- 
cluse, Frankrike. 08. 

Howard, Leland O., Chef för Entom. Afdeln. i Förenta Staternas Landt- 
bruksdepartement, Washington D. C., U. S. A. 98. 

Lilljeborg, Wilhelm, M. o. F. D., Professor Emeritus, Järnbrogatan 26, 
Upsala. 80. ‘H.]. 89: 

Meinert, Frederik Wilhelm August, F. D., Inspektor v. Zool. Museum, 
Kong Georgs Vei 19 F. Köpenhamn. 80. H. 1. 94. 

Saussure, Henri F. de, Tertasse 2, Genève, Schweiz. 1902. 

Seidlitz, Georg von, F. D., Schwindstrasse 27, München, Bayern. 95, 

Snellen, Pieter Carl T., Mikrolepidopterolog, Köpman, Redaktör van de 
Tijdschrift voor Entomologie, Wijnhaven 45, Rotterdam, Holland. 
1900. 


Af 2:dra klassen. 
Wahlberg, Anna Sophia, Fröken, Stockholm. 94. 


Korresponderande Ledamöter. 


Bolivar, Ignacio, Professor, Paseo de Recoletos 20, Madrid, Spanien. 82. 

Distant, William Lucas, Esq., Steine House, Selhurst Road, South Nor- 
wood, Surrey, England. 82. 

Gestro, Rafaéllo, Doctor, Museo Civico di Storia Naturale, Genova, 
Italien. 82. 

Horvath, Geza von, Doctor, M. Director der Zool. Abtheilung des National 
Museums, Budapest, Ungarn. 82. 

Mayr, Gustav, M. D., Professor, Hauptstrasse 75, Wien. 82. 

Packard, Alpheus Spring, Professor, Brown University, Providence R. I., 
U.S. Amerika. 98. : 

Reuter, Odo Morannal, F. D. e. 0. Professor i Zoologi, Helsingfors, 
Finland. 8o. 

Ritzema Bos, J., Doctor Philos., Professor, Roemer Visscherstraat 3, 
Amsterdam. 08. 

Sahlberg, John Reinhold, F. D., e. o. Professor i Entomologi, Helsing- 
"fors. 80. 

Saunders, Edward, Esq., St. Ann's Mount Hermor, Woking, Surrey, 
England. 82. 


Ständiga Ledamöter, 


Korporationer. 
Elfsborgs Läns Norra Hushällnings Sällskap, Venersborg. 93. 
Gotlands Läns Hushällnings Sällskap, Wisby. 92. 
Norrbottens Läns Hushällnings Sällskap, Luleä. 93. 
Örebro Läns Hushållnings Sällskap, Örebro. 93. 


LEDAMOTSFÖRTECKNING, Vv 


: Enskilda Personer. 
Aurivillius, Per Olof Christopher, F:D., Professor, Kgl. Vet. Akademi- 
ens Sekreterare (Se styrelsen o. hedersledamöter) Stockholm. 70. 
; St... 83. 
Cronvall, Johannes Magnus; Med. Fil. Stud., Upsala. 96. 
De Geer af Leufsta, Carl Louis Emanuel, Friherre, Leufsta, Tobo. 
(AS) Go: 
Dusen, Karl Fredrik, F. D., Lektor, Kalmar. 89. 
Enell, Henrik Gustaf Olof, Apotekare, Apoteket Örnen, Stockholm. 80. 
Str 1-97: 
Ericson, Isak Birger, Fabriksverkmästare, Mölndal. 86. St. 1. 95. 
Grill, Claes Erik, Major, Kommendant & Fortifikationsbefälhafvare å Elfs- 
borgs fästning, Göteborg. 86. 
Hofgren, Gottfried Johannes, Kassör, (Se styrelsen), Stockholm. So. 
Dao 
Lampa, Sven, Professor, Statens Entomologiska Anstalt (Se styrelsen), 
Albano. 79. St. |. 83. 
Lyttkens, August, Landtbruksinspektôr i Kgl. Landtbruksstyrelsen (Se 
styrelsen), Stockholm. 93. St. 1. 1903. 
Meves, Georg Andreas Fredrik Adolf Julius Seelhorst, Byrächef i Kgl. 
Domänstyrelsen, (Se styrelsen), Stockholm. 80. St. I; 91. 
Quennerstedt, August Wilhelm, F. D., Professor, f. d. Rektor vid Lunds 
Universitet. 95. 
Sjöstedt, Bror Yngve, F. D., Professor, Intendent vid Naturhistoriska 
Riksmuseum (Se styrelsen), Stockholm. 89. St. I. 1902. 
Sjöström, David, Notarie, Stockholm. 96. 
Stjernquist,. Olof, Direktör, Sekreterare i Stockholms Läns Hushållnings 
Sällskap, Stockholm. 92. St. I. 95. 
Theorin, Fritz G., Grosshandlare, Deutsche Westafrikanische Handels- 
gesellschaft, Papenstrasse 47, Hamburg. 82. St. I. 83. 
Wachtmeister, Axel Fredrik Cl:Son, Grefve, Generaldirektör i Kgl. Do- 
mänstyrelsen, Kabinettskammarherre, Stockholm. 98. 


Ordinarie ledamöter i Sverige, Norge, Danmark 
och Finland. 
Svenska Ledamöter. 

Korporationer. 
Allmänna Svenska Utsädesföreningen, Svalöf (Malm. 1.) 92. 
Blekinge Läns Hushällnings Sällskap, Karlskrona. 93. 
Göteborgs och Bohus Läns Hushällnings Sällskap. (Göteborg. 92. 
Kalmar Läns Södra Hushallnings Sällskap. Kalmar. 93. 
Kronobergs Läns Hushållnings Sällskap, Vexjö. 92. 
Statens Entomologiska Anstalt, Albano. 1903. 
Stockholms Läns Hushällnings Sällskap, Stockholm. 92 


VI ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1905. 


Värmlands Läns Hushällnings Sällskap, Karlstad. -92. 
Västernorrlands Läns Hushällnings Sällskap, Hernösand. 92. 
Västmanlands Lins Hushallnings Sällskap, Västerås. 92. 
Östergötlands Lins Hushällnings Sällskap, Linköping. 93. 


- 


Enskilda personer. 


Adelsköld, Claës Adolf, Major i Kgl. Väg- och Vattenbyggnads-korpsen, 
Stockholm. 86. 


Adelswärd, Axel Theodor, Friherre, Bergsingeniör, Disponent, Åtvidaberg = 


(Östg. L) 96. 

Adlerz, Ernst, F. D., Lektor, Örebro. 95. 

Adlerz, Gottfrid Agathon, F. D., Lektor, Sundsvall. 80. : 

@Albedyhll, Christer Henrik Filip Maximilian, Friherre, f. d. Jägmäs- 
tare, Vexjö. 96. 

Ammitzböll, Ivar Frederik Christian, M. L., Bat. läk., Lasarettslakare, 
Grönhult, Kaffatorp (Malm. 1). 80. 

Andersson, Adolf Josef, Kontraktsprost, Färlöf (Krist. 1.). 87. 

Aronzon, Axel Konrad, Bokbindaremästare, Stockholm. 97. 

Asklund, Carl Georg, Apotekare, Apoteket Biet, Göteborg. 96. 

Barthelson, Erik Herman, bitr. Jägmästare, Mariestad. 1900. 

Beer, Oscar, Skogselev, Ollestad, Ljung (Elfsb. 1.) 1900. ~ 

Bengtsson, Simon Fredrik, F. D., Docent, Lund. 95. 

Bergendal, David. ED. eo, Erofessor, Lund ot: 

Berggren, Johannas Emil, Landtbruksingeniör, Neder-Lulea (Nbt.1.). 91. 

Bergman, Arvid Mathias, F. K., Direktör,t. f. Lektor v. Alnarp Malmö. 92. 

Bielke, Pauline Ernestine Fouche, - Grefvinna, född d’Ötrante, Sturefors, 
Linköping. 93. 

Björkbom, Thure Hjalmar, M. L., Stadsläkare, Piteå. 83. 

Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik, Generalmajor, Kammarherre, Led. 
af 1:a Kam; f. d. Envoyé och Utrikesminister, Stockholm. 91. 

Bohlin, Knut Harald, F. D., Lektor, Stockholm. 1901. 

Bonde, Julia, Grefvinna, Kjesäter, Vingäker. 1902. 

Borg, Karl Hjalmar, F. K., Adjunkt, Linköping. 83. 

Boström, Eric Gustaf, Statsminister, Excellens, Stockholm. 93. 

Bovin, Knut, Direktör, Kräftriket, Albano. 1901. 

Brorström, Carl Jacob Walfrid, Jagmastare, Helsingborg. 84. 

Brundin, Gustaf Ragnar Waldemar, Postexpeditör, Gefle. 97. 

Bäckström, Ernst Hjalmar, Tandläkare, Stockholm. 1900. 

Bäärnhielm, Georg Mauritz, Häradshöfding, Kungelf (Gbgs. 1.). 98. 

Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare, Apoteket Kronan, Linköping. 80, 

Cavalli, Bror Gustaf Julius, Apotekare, Sköfde. 87. ; 

Dahlstein, Herman, F. D., Läroverkskollega, Skôfde. 99. 

Edelstam, Fritz Fabian, Horjägmästare, Intendent, Stockholm. 99. 


= LEDAMOTSFORTECKNING, VEL 


Ehnbom, Carl Fredrik Laurentius, Jagmastare, Nyteboda (Blek. 1), 96. 
Ekblom, Axel Richard, Artist, Stockholm. 92. 
Ekman, Peter Wilhelm, Jagmastare, Lärare v. Kgl. Skogsinstitutet, Stock- 
holm. 1902. 
Elfstrand, Per Fredrik, Jagmästare, Karlstad. 84. 
Fahlerantz, Erik Gustaf, e. Jagmästare, Amanuens, Stockholm. 99. 
‘Falck, Johan Torsten Leonard, M. L., Bat. läk., Stadsläkare, Kristian- 
stad, -84. 
Feilitzen, Carl Melcher von, F. D., Öfverdirektör och Chef i Kgl. Landt- 
bruksstyrelsen, Stockholm. 1900. 5 
Fleetwood, Carl Edvard, Eriherre, f. d. Jägmästare, Lundby, Rasbo 
(Ups. 1). 86. 
Francke, Eduard, Grosshandlare, Stockholm. 99. 
Francke, Johan Robert, Grosshandlare, Stockholm. 99. 
Francke, Otto, Grosshandlare, Stockholm. 99. 
Franke, Bernhard, Grosshandlare, Stockholm. 91. 
Fredberg, Lars Johan, Veterinär, Mellerud (Elfsb. 1.). 89. 
Fredlund, Erik, Kyrkoherde, Järläsa, Aland (Ups. 1.). 1900. 
- Fris, Gösta Axel, Ingeniör, Direktör, Stockholm. 91. 
Frögren, Carl Emil Abraham, Apotekare, Tumba (Stockh. 1.). or. 
Fahreus, Ivar, Jägmästare, Västerås. 86. 
Grönberg, Güsta, F. D., Docent, Lärare v. Kgl. Skogsinstitutet, Stock- 
holm. 1901. 


- Gunnarsson, Nils, Landtbrukare, Kattarp (Malm. 1). 93. 

Gyllenkrok, Carl Axel Fredrik, Öfverjägmästare, Hagelsrum (Kalm. 1.). 
96. 

Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. K., Adjunkt, Venersborg. 80. 

Haglund, Leonard, Tandläkare, Kalmar. 91. 

Hahr, Anders Wilhelm Theodor, f. d. Öfverjägmästare, Domänintendent, 
Västerås: 84. 

Haij, Julius Bernhard, F. D. Lektor, Vexjö. 80. 

Hamilton, Hugo Erik Gustaf, Grefve, Landshöfding, Gefle. 95. 

Hammar, Sven, F. K., Föreståndare för kemiska stationen, Skara. 95. 

Hamnstrüm, Johan Fredrik Magnus, Direktör, Skara. 91. 

Hanström, Karl, Jagmastare, Notarie i Kgl. Domänstyrelsen, Stock- 
holm. 1902. 


Hasselblad, Carl Fredrik, Disponent, Direktör, Sprangsviken (Vstnrl. 1.) 
98. 

Hedström, Herman Oskar, F. L., Statsgeolog, Stockholm. 80. 

Hegardt, Johan Henrik Bernhard, Löjtnant v. Kgl. Lifreg. Husarer, Ir- 
vingsholm, Örebro. 1902. 

Henning, Ernst Johan, F. D., Lektor vid Ultuna Landtbruksinstitut, 
Upsala. 98. 

Hollgren, Carl Axel, Jagmästare, Halmstad. 83. 

Holm, Otto Leonard, F. D., Lärare vid Jacobs läroverk, Stockholm. 1903. 


4 - 
VIII ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Holmer:, Conrad Georg Gottfrid, f. d, Direktör vid Kgl. Skogsinstitutet, 
Upsala. 8o. 

Hultgren, Johan Albert, v. Häradshöfding, Auditör, Örebro. So. 

Häggström, Carl, M. L., Direktör och Öfverläkare, Stockholm. 93. 

Höglund, Otto Magnus, F. D., Grosshandlare, Stockholm. 89. — 

Hök, Adolph Fredric, Possessionat, Forsnäs, Flen (Sdml. 1.). 96. 

Johansson, Carl Hans, F. D., f. d. Lektor, Västeräs. So. 

Jonsson, Johan Wilhelm, F.L., Skolföreständare, Käfversta, Sköllersta. 80. 

Josephson, Axel, Grosshandlare, Stockholm. 94. 

‚Jägerskiöld, Axel Krister Edvard Leonard, F. D., Intendent vid Muse- 
um, Göteborg. 86. 


Kaudern, Walter, Stud. v. Stockholms Högskola, Stockholm. 1903. 

Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor, Stockholm. 80. 

Kindberg, H. C., Grosshandlare (firma Fröodlingens Fröhandel), Gôte- 
borg. 98. 

Kjellin, Carl Gustaf, Apotekare, Söderåkra (Sm.) 91. 

Kjellin; Daniel, f. d. 1:ste Landtmätare, Köpmannebro (Elfsb. 1.). 84. 

Kjellström, Maurits Herman, Apotekare, Gäddede (Jmtl. 1.). : 87. 

Kjerulf, Peter, Bergsingeniör, Kristinedal, Uddevalla. 34. 

Klintberg, Ludvig Ferdinand af, Revisor, Stockholm. 98. 

Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Museum; Upsala. 80. 

Kopp, Anders Frithiof, Jägmästare, Gislaved (Jkpg. 1). 84. 

Knutson, Knut Wilhelm August, Grosshandlare, Stockholm. 89. 

Kramer, Jules Henri, F. L., Schweizisk Konsul, Stockholm. -85. 

Kullberg, Johan Wohlrath, f. d. Kapten i Kgl. Väg- och Vattenbygg- 
nadskorpsen, Stockholm. 85. i 

Lagerheim, Nils Gustaf, F. D., Professor vid Stockholms Högskola, 
Stockholm. 96. 

Landin, John, Handelskemist, Civilingeniör, Stockholm. 1902. 

Larsson, Magnus, Possessionat, Ackkärn, Nässundet (Vrml. 1.). 83. 

Lewenhaupt, Carl Axel, Grefve, Kammarherre, Ryttmästare, Örebro. 1902. 

Liljegren, Otto Alfred, Bokhandlare, Stockkolm. 98. E 

Lind, Gustaf Herman, Direktör, Experimentalfältet, Albano. 1903. 

Lindahl, Wilhelm Nils Andreas, F. D., v. Häradshöfding, Auditör, Karls- 
krona. 82. x 

Lindberg, Martin S., Tandläkare, Stockholm. 99. 

Lindegrén, Johan Fredrik August, M. L., Provinsiallakare, Seftle (Vrml. 
I (elle 

Lindman, Carl Axel Magnus, F. D., Lektor, Stockholm. 87. 

Lindner, John Severin, e. Jägmästare, Assistent, Göteborg. 1902. 

Ljungström, Ernst Leopold, F. D., Stockholm. 94. 

Lovén, Fredrik, F. D., Skogschef, Jägmästare, Uddeholm. 80. 

Lindberg, Fredrik, F. D., Adjunkt, Strängnäs. 89. 

Lundberg, J. Bernhard, Komminister, Elgaräs (Skarab. 1), 80. 

Lundell, Johan August, F. D., Professor, Upsala. 91. 


- 


\ 


LEDAMOTSFÖRTECKNING. IX 


Långström, Hakon, Folkskollärare, Göteborg. 1900. 

Lönnberg, Axel Johan Einar, F. D., Professor, Intendent vid Natur- 
historiska Riksmuseum, Kgl. Vet. Akademien, Stockholm. 90. 

Maas, Paul, Konsulatsekreterare, Stockholm. 95. 

Mjöberg, Erik Georg, Stud. vid Stockholms Högskola, Stockholm. 1903. 

Muchardt, B. M. Harald, Konservator, Helsingborg. 1900. 

Munthe, Carl David Ludvig Wilhelm W:son, Ofverste, Stockholm. 83. 

Müllern, Fredrik Otto, Apotekare, Södertelje. 83. 

Mörner, Robert Fredrik, Grefve, Löjtnant, Föreständare för Jemtlands 
läns folkhögskola, Hof, Tang (Jmtl. 1). 99. 

Nathorst, Johan Louis, Direktör vid Malmöhus Hns landtbruksskola, 
Vestraby, Löberöd. 91. 

Nauman, Johan Leonard, M. L.. ı:ste Provinsialläkare, Jönköping. 92. 

Newman, Carl Julius, F. D., Rektor, Boräs. 80. 

Nobel, Ludvig J., Ingeniör, Djursholm. 1903. 

Nordenskjöld, Signe Adelaide Virginia Maria, Fru, Virgvarn, Oskars- 
hamn. 92. 

Nordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare, Linköping. 80, 

Nordin, Alban Emanuel, Kontrollör 1 Tullverket, Göteborg. - 84. 

Nordström, Simon Erik Theodor, F. D., f. d. Kanslitekreterare, Stock- 


holm. 80. 
Nyström, Carl Ludvig Hippolit, M. o. F. D., Led. 1:sta Kam., Stock- 
holm. 84. 


Odelberg, Albrecht Theodor, Statsräd, Stockholm. 83. 
Ohlson, Nils Conon, Kapten vid Kgl. 2:dra Göta Art. Regm. Jönköping. 90. 
Ohlsson, P. E., Landtbrukare, Kristineberg, Färlöf (Krist. 1.). 87. 
. Palmer, J. E., Direktör, Göteborg. 92. 
' Palmstierna, Nils Otto Magnus, Friherre, Löjtnant vid Lifreg, Husarer, 
Skenäs, Vingåker (Sdm. 1.). 1901. 
Pauli, James Mauritz, Jägmästare, Föreståndare för Klotens skogsskola, 
Kloten (Öreb. 1.). 93. 
Persson, John, Apotekare, Södertelje (Malm. ].). 89. 
= Peyron, John Adam, M. L., Stockholm. So. 
Pihl, Axel Gustaf, Direktör, Rosendal, Stockholm. 50. 
Porat, Carl Oskar von, F. D., Lektor, Jönköping. So. 
Porat, Ernst Fredrik August von, e. Jägmästare, Sekreterare i Hall. 
Hushälln. Sällskap, Halmstad. 94. 
Post. Ernst Jakob Lennart von, F. K., Amanuens, Upsala. 1902. 
Post, Hampus Adolf von, F. D., Professor, Upsala. so. 
Post, Stafs Adolf von, Disponent, Asgard, As (Sdml. 1.). 95. 
Ramstedt, Carl Gustaf, e. Jägmästare, Assistent, Karlsby (Östg. 1). Go. 
Redlund, Otto Frans Oscar, Direktör, Husby (Stockh. 1.) 95. 
Reuterskiöld, Bror Ernst Gerhard Casimir, Apotekare, Stockholm. 95. 
Reuterskiöld, Carl Axel Fredrik, Brukspatron, Norrgarn, Knutby (Stockh. 
192,202: 


X ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Reuterskiöld, Carl Leonard, Kabinettskammarherre, Gimo (Ups. 1.). gr. 

Ringselle, Gustaf Alfred, F. K., Rektor, Hedemora. 92. ; | 

Roesler, Ernst, f. d. Fotograf, Stockholm. 91. ? 

Roman, Per Abraham, F. Stud., Upsala. 97. 

Rosen, Anna Euphrosyne von, Friherrinna, Helgeslätt, Sya (Östg. Lye 

22,93, | 

Rosen, Carl Clarence von, Grefve, Löjtnant vid Lifreg. Husarer, Wäsby, 
As (Sdml. L) 1904. 

Roth, Carl Oscar, Konservator vid Stockholms Högskola, Stockholm. or. 

Sandbergh, Carl Adam, Häradsskrifvare, Bredsättra, Roslagsbro (Stockh. 
les": 

Sandgren, August; Länsträdgärdsmästare, Varberg. 95. 

Sandin, J. Emil, Bankbokhällare (Skand. Kreditaktiebolaget), Göteborg. 82. 

Schillberg, Axel Jacob, Apotekare, Apoteket Bäfvern, Stockholm. 89. 

Schotte, Gunnar Viktor, e. Jagmastare, Assistent, Stockholm. 1900. ? 

Schuldheiss, Wilhelm, Grosshandlare (firma J. D. Grönstedt & C:o), 
Stockholm. 91. 

Schött, Harald Gerhard, F. D., Lektor, Linköping. 80. 

Seth, Karl Adam Theodor, Konservator, Upsala. 86. 

Sjöblom, Magnus August, M. L., 1:ste Provisialläkare, Hernösand, 93. 

Sjégréen, Carl Magnus, f. d. Skogsinspektör och Jagmastare, Svanhals 
(Östg; 1). 80. 

Sjöstedt, Gustaf, Grosshandlare, Göteborg. 98. 

Sjöstedt, Sten, Grosshandlare, Göteborg. 98. £ 

Sparre af Söfdeborg, Nils Gustaf Alexander, Grefve, Kammarherre, Tal- 
man i ı:sta Kam., Mariedal; Lundsbrunn (Skarab. 1.) 91. 

Strömman, Per Hugo, F. D.,-Köping. 91. 

Svensson, Anders Teodor' Alfred, F.D., Läroverksadjunkt, Stockholm. 99: 

Tamm, Claes Oscar Sebastian, Domanintendent, Stockholm. 91.. 

Tamm, Hugo Petrus Percival, Brukspatron, Led. 1:sta Kam., Fano, 
Grillby (Ups. 1.) 91. 

Tedin, Hans, F. K., Svalof (Malm. 1.). 87. 2 


Thedenius, Carl Gustaf Hugo, Apotekare, Apoteket En Göte- _ 


borg. 80. 
Thott, Tage Alexis Otto, Grefve, Förste hofjägmästare, Skabersjö (Malm. . 
l.). 80. 


Tiberg, Hugo Viktor, Grufdisponent, Längbanshyttan (Vrml. 227928 ; 

Tottie, Carl Gustaf, Landtbrukare, Lindsbro, Osterväla ‘Vstml. Bees ot 

Trafvenfelt, Reinhold Ludvig, M. L., Regementslakare, Umea (Vstbt. 1.). 
81. 

Trolander, Anders Sebastian, Apotekare, Herrljunga (Elfsb. 1.). 82. 

Trybom, Arvid Filip, F. L., Fiskeriinspektör i Kgl. Landtbruksstyrelsen 
(Se styrelsen) Stockholm. 80. å 

Trägårdh, Ivar Oskar Herman, F. D., Upsala. 97. 

Tullberg, Tycho, F. D., Professor, Upsala. 80. : 


ne | 4 ~ 


= 
à LEDAMOTSFORTECKNING. XI 
Tullgren, Hugo Albert, F. K., Assistent vid Statens Entomologiska An- 
stalt, Albano. „97. 
Ulriksen, Fredrik, Direktör, Alnarp, Åkarp (Malm. 1). 81. 
Wahlgren, Einar Otto, F. L., Lärare vid Högre Allm. Läroverket, 
Västerås. 98. 
Wahlstedt, Lars Johan, F. D., Lektor, Sekreterare i Kristianstads läns 
Hush. Sällskap, Kristianstad. 84. 
Varenius, Benjamin, Postexpeditör, Helsingborg. 82. 
Wermelin, Johan Henrik, Öfverjägmästare, Malmö. 81. 
Westberg, Claes Gottfried Hugo, Jägmästare, Föreståndare for Ombergs 
skogsskola, Alvastra (Östg. 1.). 95. 
Westerlund, Carl Agardh, F. D., Ronneby. 80. 
Westerlund, Ernst Otto Theodor, M. L., Fördelningsläkare, Enköping. 
So. 
Westerlund, John Fredrik- Agardh, Apotekare, Apoteket Kronan, Norr- 
köping. go. 
Westman, Abraham Henrik, M. L., Fördelningsläkare, Göteborg. 98. 
Wetterhall, Johan Erland Wilhelm, F. K., Läroverksadjunkt, Helsing- 
borg. So. 
Wedmark, Gustaf W. Elev v. Tekniska Högskolan, Stockholm, 04. 
Wibom, Otto, Stud., Hufvudsta (Stockh. 1.). 96. | 
Wijkstrém, Oskar Laur. Ferd., F. K., Kollega, Lidköping. 81. 
Wilner, Olof P:son, Apotekare, Apoteket Lejonet, Kalmar. 92. 
Wingborg, F. August, F. K., Redaktör, Stockholm. 1901. 
Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor, Bergielund, Albano. 80. 
Wolff, Hugo, bitr. Jägmästare, Kristinehamn. 1904. 
Wollebek, Alf, F. K., Fiskeriassistent. Stockholm. 1903. 
Ågren, Hugo Andreas, F. K., Amanuens, Lund. 97. 
Oberg, Hugo L., Tjänsteman i Järnvägsstyrelsen, Stockholm. 99. 
Öhrström, Carl Adolph, e. Jagmastare, Skogsingeniör, Stockholm. 96. 
Örtenblad, Veit Thorsten, Öfverjägmästare, Umeå. 84. 
 Ürtengren, C. Helmer, Godsägare, Helmershus, Ekestad (Krist. 1.). 95. 
-Österberg, Johan August, Folkskollärare, Lilla Frescati, Albano. 83. 
Östrand, Carl Hjalmar, Trafikinspektör, Göteborg. 95. 


Norska Ledamöter. 


Heidenreich, Albert, Skogforvalter, Hamar. 1903. 

_Huitfeldt-Kaas, Valentin Wilhelm Hartvig, Konservator, Kristiania. 90. 

Lysholm, B. M. D., Trondhjem. 97. 

Miinster, Thomas, Bergskandidat, Kongsberg. 84. 

Schüyen, Wilhelm Maribo, Statsentomolog, Kristiania. So. 

Sparre-Schneider, Hans Jacob, Bestyrer och ı:ste Konservator vid Zool. 
Museum, Tromsö. So. 

Storm, Wilhelm Johan, Konservator vid Zool. Museum, Trondhjem. 81 


KIN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1905. 


Strand, Embr., Cand. Philos, Kristiania. 98. 

- Ullman, Axel Conradin, Overlærer, Christianssand. S. 86. 

Warloe, Hans, Skolbestyrer, Risör. 80. 

Wessel, Andreas Bredal, M. D. Distriktsloge, Kirkenæs, Sydvaranger,- 
Ost Finmarken. 93. es 


~ 


Danska Ledamöter. 
Budde-Lund, Gustav, Kand., Köpman, Köpenhamn. 80. / 
Hansen, H. J., F. D., Assistent vid Zool. Museum, Köpenhamn. 80. 
Lundbeck, Wilhelm, Kand., Köpenhamn. 98. 
Sörensen, William, F. D., Zool. Museum, Köpenhamn. 8o. 


Finska Ledamöter. 


Aæelsson, Walter M., F. K., Zool. Museum, Helsingfors. 1903. 

Bergroth, Ernst Evald, M. L., Stadsläkare, Tammerfors. 8o. 

Bonsdorff, Adolph, von, Friherre, F. Dr., Folkskoleinspektör, Helsingfors. 
82. 

Ehnberg, K. J., Kand., Forstmästare, Soanlaks, Sordavala. 99. 

Elfving, K. O., Forstkonduktör, Helsingfors. 1900. 

Federley, Harry, F. Mag. Zool. Museum, Helsingfors. 1903. 

Helenius, A. G., M. D., Prov.-läkare, Haapavesi. 08. 

Järvi, T. H., F. K., Helsingfors. 1903. 

Luther, Alexander Ferdinand, F. Mag., Amanuens vid Zool. Museum, 
Helsigfors. 99. 

Nordenskiöld, Nils Erik, F. D., Docent, Helsingfors. 99. - 

Palmen, Johan Axel, Friherre, F. D., Professor i Zoologi, Helsingfors. 
80. 

Poppius, Karl Alfred, F. D., Lektor, Äbo. 88. 

Poppius, Bertil Robert, F. K., e. o. Amanuens vid Entom. Museum, 
Helsingfors. 99. 

Reuter, Enzio Raphaël, F. D., Statsentomolog, Helsingfors. _ 90. 

Sandman, Jonas Albert, F. Mag., Fiskeriinspektör, Helsingfors. 97. 

Silfvenius, A. J., F. K., Helsingfors. 1903. 

Wasastjerna, Björn Rudolph, Häradshöfding, Helsingfors. 82. 


Utländska Ledamöter. 


Busck, August, Assistent, U. S. Dep. Agric. Div. of Entomology, 
Washington, D. C. 98. 


a ah a ne 


ce Monte så salu: » 


- an 
re 


ist on ae Bah, i gern a ur io, bi 


lo EN rg. ÅR ae er. Tran. 
oe: ie Sonia. “hore mediemmar al Ent: Kören. 
Dro för: ‚allmänleten ER ER ee N RUE 
1 jppsatser. ae “Praktisk.. Sr te, nel statsbidrag üt- 


inde: förglagda” taflor: Årg. |; Hvetemyggar, a 


Flat, 78, Gd ‘samt 9 “efor ötver Entom. 


Bape st 4 Nunnan, Lo. Lotskogsnunnan, | ti. 
oe a 


+ Lokilugan, a oe PRESSE TE SEEN 
Mid, At ion hos. Entomole siska- Anstalten, AL 
or, da "minst tio tagas på en gång. 

HÖLMGREN, A.B. & AURIVILLIUS, CHR. Iseeta it 


-& 


i Ba TahulisSeneis m2 4. en 

AMEA, SV EN, Förteckningsöfver fökaninaviens. och 
= Kintands Matrslepidopiera Sale NER. = REX 
Nünnän: fövnmantria Monachu tig Med en ‘tala 
Mau: ULB ieee se tag (Ornenia Dispar L INSE Med 
N eh ‘en tafla Dr ec SET JE RI cee ci gee DE SE RO 2 
’ RTL  CLAES,/ von Latinsk FRE ER TER Ri 


er dedamöter. at Entomologiska Föreningen:ai san. 


"Exemplar tryckta. på endast cna sidan, afsedda’ ; 
‘4 EN extzettering, eller interfolierade, 1:20 ker dyrare. i 
| RUTER, "I... Fiolands odch den Skandinaviska > 


| haltäns Hertipiera Heteroptera. LATE El 

2 eet vie | RE 
ie RAIN ar. Ortho; bléra af CHR, Acta FEB muss 

if © Sländor Pre one pren E Odonata a af 


en. ae abi Orikorabia. ei, 


Pan à Kr, REN Pam. 


Pins af Rat, Föreningen i Stockholm. Med fol: x 


a nr inom sous : 


Dena: Jämias. enskilda årgångar a I: kr ‚och, à 503 


insulis Waigatsch. et Novaja Semlia anno 1875 | 


~ 23) Förteckning öfver Skandinaviens, Danmarks ‘ 
och Finlands: -Coteo ptera. Två delar, häftad a. 2 


NE SJOSTEDT : ae a gt 


as i Gaddsteklar. à 


N er AURIVILLIUS. , 


1 Kornflugan, 3. Gräsflyet, 4 Rapsbaggen mfl, 5. i 
Skinnarbaggar, Wie Jordioppor, 7. Krusbärsägstek à 


Kan FH 
ess 2: 
ee 
M i me: : 
x 
CM 
A Hive 
ONE EN ih 
» E 25 i 
L $ x ‘4 
Al AF 
ye Se 
+ OTS Sg J 
NÉS 
d=: 50 4 
Se es ae 
ei Då aya es 
” : ©: AT Be 
a 
Ma 2 24 
pri 50 
Siem  5Q - | RME 
| ie 
DE | je. 
& 
LA 
Fra 


> 
+ 
x 


‚ Uber Crop Pubeseens STRM und sine va at one 


ROMAN, Na On nd alpina. ichneumonidfausa a 
SERN, ay Faunistik og kritik. enr 


National äch 30 sept. TOO HIA IRAS coke RE 


ji (à | TULLGREN, A., Ur den moderna es entomolog. litteraturen. 
ER. 7 ue Om fluglarver pa spenat RR Rene ; 
Mu ayes re = Entomologisches Jahrbuch. 14 Jahrg. 
& lg x) Be =  Hymenopterologiska BOLISET EN PL le = oy ego oe 
à 23 © VARENIUS, Br; (Fynd af sällsynta skalbaggar) RATS Se 
"RL ME ACT > En för Sverige ny ee er : 


SCORE nests iccssuforvaltare: Byrächefen J 
= Kungl. Domänstyrelsen. 


Ledamöter, som ändrat Kies, uppmanas vänlig 
"fort som möjligt därom underrä itta redaktionen eller 
_toren. | 


==