Skip to main content

Full text of "Fauna och flora : populr tidskrift fr biologi"

See other formats 


FAUNA  OCH  FLORA 


poihlAr  tidskrift 


BIOF.OGI 


i;i<;ii-v  K\    Al' 


EINAR  LÖNNBERG 


JdK K  iXDK    AkC WC.EX 


UPPSALA  &  STOCKHOLM 

ALMaVIST  &   WIKSULLS    BOKTRYCKERI-A.-B. 
(i  distkiuution) 


^^s 

/^/9 


UPPSALA  1919 

ALMQVIST  &  WIKSELLS  BOKTRYCKERI-A.-B. 


I  N  N  EH  ALL. 


Uppsatser. 


Om  hybrider  mellan  måsar.  Af 
Einar  I.önnbcig.    (Med   jjlansch)        i 

(/rönlingen,  Cohitis  (Nemachilus) 
barbatula  LiN.    Af  Osca?-  Ohm...      22 

Ornithologiska    notiser.      Af  E.  L.      31 

Stare  ringmärkt  i  Sverige,  återfun- 
nen i  England.  Af  Ilialmar  Rcii 
dahl 35 

Några  svenska  forskningsresor  frän 
föregående  tider.  VII.  Af  Lars 
Gabriel  Andersson 49,97 

Några  ord  om  däggdj ursfaunan  pä 
Bornco.      i\i  Nils  Gyldenstolpe  ...      64 

En  bastard  mellan  grönfink  och 
steglitsa.     ME.  L 70 

Spetsbergens  fiskar.  Af  A'^.  von 
Ho/sten .--.      77 

Ekorrar  och  hjortsvamp  (Elaplio- 
7nyces  granulahis  Yw.)  Af  I):r 
Sven    G:son  Blomqvist 83 

Alfageln  häckande  i  Orsa.  ME.  L.     86 

Klimatets  inverkan  pä  reptiliernas 
fiirger.      Af  Otto  Cyrén 108 

Till  kännedomen  om  våra  svenska 
fåglars  häckningsvanor.  Af  Ed- 
rard   IVibeck _. 127 

Johan  Axel  Palmen  ■\-.  Af  Osc. 
Nordqvist   131 

'Blaskurit.'  En  språkfråga  i  jakt- 
zeologisk  belysning.  Af  /sVv'/- 
Modin       145 

De  första  iakttagelserna  i  Sverige 
angående  bändel korsnäbben 
{Loxia  leucoptera  Gm  el.  bifasciata 
Brehm).     Af  Otto   Gerts.. 159 

Några  ord  om  Vänerns  hornsimpa. 
Af  Einar  Lönnberg 163 


Glossopterisfloran  och  ])crmo-kar- 
bonproblemen.     M  G.  Lnndqvist   173 

Gråärlan  äfven  i  år  vid  Smålands 
Taberg.      Af  H.  Nyq trist 180 

Fågelnotiser  frän  Hälsingborgstrak- 
ten 19 1 8 — ig.  Af  Oscar  Å' in gda// 1   183 

Om  flatfiskarnas  släktskapsförhål- 
landen,     hi  Ilialmar  Rendahl ...    193 

Några  iakttagelser  till  de  högre  fåg- 
larnas psykologi.  Af  Axel  .4dler- 
sparre 211 

Till  kännedomen  om  hussvalornas 
och  några  andra  fåglars  utbred- 
ning i  Sverige.  Ki  Einar  Lönn- 
berg      218 

Huru  länge  ha  svanar  haft  hemvist 
i   Tåkern?     Af    Einar  Lö7inherg  223 

Till  kännedomen  om  doppingens 
ruggning.      Af    J-linar    Lönnberg  116 

Ringdufvan  som  trädgårdsfågel  i 
Sverige.     Af  Carl  L^ries  228 

Några  ornitologiska  iakttagelser 
sommaren  1 9 19.   ME.  Welander  232 

Från  Islands  fågelvärld.  Af  Sten 
Bergman     241 

En  egendomlig  räf.  Af  .£".  L.  (Med 
plansch) 255 

Om  istidens  inflytande  på  skogar- 
nas sammansättning.  Af  Anton 
Sörlin. 259 

Några  ord  om  Amurområdcts  fisk- 
fauna. Referat  af  flialf/tar  I^en- 
dahl 265 

Förteckning  å  svenska  nationaljiar- 
ker    samt    ä    naturminnesmärken   271 

Något  om  andhonornas  sommar- 
dräkter.    Af  //.   Nyquist 279 


Litteratur 


Ludv.  Munsterhjelm,  Tra])perliv  i 
Lappland    47 

Collett,  K.,  Norges  Krybdyr  og 
Padder  utgit  ved    Alf  Wollcbtck     47 

Nils  von  Hofsten,    Arftlighetsläran     95 


Sid. 

Aug.  Quennerstedt,  Strödda  skrifter  236 

Ivar  Hortling,    Ur  Fäglarnes  värld   237 

Anders  Larsson-Kilian,  Hästen,  vår 

tjänare  och  vän 237 


Smärre  meddelanden. 


( )in   kornknarr  och    tornsvaLi  i  Da- 
larne   - - --  3H 

Större  skrikörnen,    3   ex.   skjutna   i 

Skåne    1917 — 18 38 

Kn   egendomligt  färgad  ål    -.  40 

En  nötkräka  i  Västerbotten 41 

En   sällsynt  ödla    .- -  41 

Dvärgniåsen  {Lams  minuhis  Pai.i,.) 

vid  68:dc  breddgraden 42 

Skäggdop])ingen   J\>diceps  aistahis 
r,.)  för  andra  gängen   anträffad  i 

Muonio   42 

Finnes    tofslärkan    vid    Stockholm?  42 

Den   tretäiga  hackspetten 43 

Stora  träd  43 

Några    ord    om   en   fjällgås  och   en 

bliisgäs  tillvaratagna  i   Skåne  -..  43 

( )lika  apors  sätt  att  dricka 45 

Kornknarren  på  Östgötaslätten    ..  45 

Angående  riporrens  läte   45 

Tornsvalornas    sena    flyttning    191 8  46 

En   helhvit  tumlare    46 

Xågra  stekelbiologiska   iakttagelser  89 

Kornknarren  vid   Sköfde.. go 

Öfvervintrande   starar    90 

Grafander  i   Tåkern g  i 

En  anteckning  om  tibasten  K^Daplmc 

»lese/eiim  L.)... 92 

Naturskydd  i   Tasmanien .-.  92 

Ett  par  notiser  .om   huggorm    92 

Tallbitar  och  sidensvansar  vid  Växiö  94 
Till  kännedomen   om  kornknarrens 

förekomst    .  94 

En  stepphök „. 94 

En  vattenrall 94 

Tofslärkans    förekomst    vid    Stock- 
holm    -  140 

Ett  och   annat  om  tofslärkan  'Ga/c- 

?ida  c?istata  \j?} - 141 

Till  frågan  om  dubbeltrastars  häck- 

ning 143 

Xågot  om  sidensvansarnas    dräkter  143 

(rass  häckande  i   Hornborgasjön...  186 

Ett  paleontologiskt  misstag    rättadt  186 

Steglits  och   sidensvans   i   Skåne...  187 

Al   i   fångenskap    187 


Sid. 
Ringmärkt  gråtrut  återfunnen   efter 

5   år 187 

Jättestor  berberis 188 

Häckningsnotiser  188 

Bändclskorsnäbbar     189 

En  subfossil  isbjörnsunderkäk 189 

En   riporre,   {Lagopns  lagopus   (L.) 

X  Lyiurus  tetrix  (L.)    189 

Dvärgmåsen  {Lams  fiiimitus)  i  Tå- 
kern under  häckningstiden 190 

Råksamhälle  vid  Uppsala 190 

Skrattmåsar  i   norra   Uppland  191 

Tornsvalornas  sena   flyttning    1919  191 

Kornknarrens  förekomst   191 

Ringmärkt  dufva  tagen  af  pilgrims- 
falk  192 

En   helsvart  snok  .^ 192 

Brist  på  starar  i   Ångermanland...  238 
Ringmärkt    pilgrimsfalk  återfunnen 

i   Norge 238 

Ringmärkt  skrattmås  återfunnen...  238 
Ilar    den    svarthalsade     doppingen 

hemortsrätt  i   Sverige? 238 

Svarthalsad  dopping,  Podiceps  iiigi  i- 

collis,    i   Västergötland   239 

Alfägel   i   Värmland  239 

En   ejder  i   sötvatten 239 

Till   fiskmåsens  biologi 239 

Blindfödd  gröngöling    284 

Rörsångaren    häckande    vid   Jönkö- 
ping   ■-; -„- 284 

Fiskmås  ringmärkt  i   Östergötland, 

återfunnen   i   Danmark 284 

Tallbit  häckande   i  Degerfors,  Väs- 
terbotten  285 

Fågelnotiser 286 

Om   gökens   ankomsttid     286 

Menk  funnen   i   Västpreussen 286 

Egendomligt  parasituppträdande  af 

insekt •  287 

En  kungsfiskare     288 

Prutgås    uppträdande    vid    svenska 

insjöar    288 

Pilfinkar  i  Orsa. 288 

Kråka,   ringmärkt  i  Lappland,  åter- 
funnen  i   Danmark     288 


^^^Ä-^:.- 


AKTIEBOLAGET 

KOLTHOFFS  NATURÄLIEMAGASIN 

UPSALA 

Mottager  fåglar  och  andra  djur  till  uppstoppning. 

Uppköper  bergufvar  och  andra  roffåglar 
till  högsta  pris.  Biologiska  och  andra 
prydnadsgrupper  finnas  ständigt  på  lager. 

Rikslelefon    3  58.  Allm.    telefon    36. 

Öppet    för    lelefonsamlal    kl.    9 — 2    och    4 — 6. 


Telegrafadress: 
KOLTHOFFS,    UPSALA. 


JAKT.    OCH    MALSKJUTNINGSVAPEN 

AMMUNITION 

JAKT.    OCH    FISKREDSKAP 

SPORTARTIKLAR 


AKTIEBOLAöET 

H.  M.  Konungens  Hofleverantör      i 


GEORG  A.  BASTMAN 

KUNOSTRÄDGÅRDSOATAN  12 

STOCKHOLM 


"\ 


V. 


MAURITZ   WIDFORSS'    H.-A.-B. 

STOCKHOLM,  Klarabergsgatan  31 

Filialer:    Drottninééatan  88  %  Götéatan  11 
'-•nohi^M-t^"'  Största  lager  af 

VAPEN  -  AMMUNITION  -  FISKREDSKAP  -  SPORTARTIKLAR  för  alla  årstider, 
HAMMERLESS-DUBBELBÖSSOR  från  Husqvarna,  Webley-Scotl,  Weslley  Richards, 
W.  W.  Greener,  Sauer  &  Sohn  m.  fl.  världsberömda  fabrikanter.    I  största  urval. 


LUNDGRENS 

Fiskredskapsfabrik 


,,^j  Kunyl.  Hofleverantör  j 

^^  STOCKHOLM  -  -  -  12  Storkyrkobrlnken 

rekommenderar  hos   Herrar  Amatörer,  Yrkesfiskare  och  Återförsäljare  sitt  stora,      ( 
rikligen  försedda  och  väl  sorterade  lager  af  alla  sorters  j 

VERKLIC3T  PRIMA  FISKREDSKAP  | 

i  parti  och  minut  till  moderata  priser. 
Obs.!    Priskurant  gratis  på  begäran. 


A.-B.  AKADEMISKA  BOKHANDEIN 

•    UPPSALA • 

är  genom  sina  regelbundna  förbindelser  med  utlandet  (ordinarie  boksändiiingar  flera 
ggr  i  veckan)  i  stånd  att  pä  snabbaste  sätt  leverera  utländsk  litteratur.  Stort  lager  af 
svensk  och  utländsk  vetenskaplig  litteratur.   Levereras  till  fabrikernas  originalpriser. 

MIKROSKOP   med  tillbehör  från   Reicliert,  Zeiss  och  Leifz. 
Största    sortering    i    Uppsala   af    RESERVOIRPENNOR    af   de   förnämsta  fabrikaten 

PAPPERSAFDELNINGEN,  Ö.  ÅGATAN  23 

levererar  allt  livad  till  pappersbranschen  hör. 


0 


X 


BOTA, 


Om  hybrider  mellan  måsar. 

Af 

Einar   Lömiberj^, 

(Med  fargpLinsch.) 

1.     Lariis  flisens  J"  x  Lams  leucopteriis   $. 

'"■■Hfc^len  2  febr.  1910  påträffade  en  arbetare  vid 
I.,.  ./%' Lilla  Sjötullen  utanför  Stockholm  en  mås,  som 
-^f^S!?!  hade  skadat  sin  ena  vinge  något,  så  att  den 
HÉHjUll  ej  kunde  flyga.  Måsen  kunde  sålunda  infångas 
-.  fli«iMé^  lefvande,  och  fångstmannen  kom  på  den  lyck- 
!^^^^^t^^^^:^^  liga  idén  att  hembjuda  den  till  Skansen  i  stäl- 
let för  att,  såsom  så  ofta  händer  i  dylika  fall,  slå  ihjäl  den. 
Intendenten  Behm  inköpte  den  och  blef  mycket  gladt  öfver- 
raskad,  ty  det  visade  sig  vara  en  hvitvingad  trut  Lams 
leucopteriis  Faber),  hvilken  arktiska  art  hufvudsakligen  är 
hemma  i  trakterna  kring  Grönland  och  ytterst  sällan  under 
sina  vandringar  kommer  på  villovägar  till  våra  kuster.  Den 
insattes  tillsammans  med  andra  måsformer  i  inhägnaden  kring 
svandammen  och  trifdes  där  förträffligt  under  flera  år.  Efter 
en  tid  visade  det  sig,  att  den  var  en  hona,  och  den  fäste  sig 
vid  en  silltrut  (Larus  fiisciis  med  den  påföljd,  att  de  tu  bil- 
dade ett  hjonelag.  På  våren  1912  lade  den  hvitvingade  truten 
3  ägg,  som  ömsevis  rufvades  af  henne  och  hennes  make  med 
det  lyckliga  resultatet,  att  den  15  och  16  juni  sagda  år  trenne 
ungar  kläcktes.  De  uppföddes  alla  af  föräldrarna.  Följande 
år  (1913)  kläcktes  på  samma  sätt  tre  ungar  af  detta  par. 
Till    all  olycka  försvann  emellertid  den  hvitvingade  truthonan 

I  —  VM..      Fauna  och  Flora  1919.     Haft.  1. 


2  FAUNA    OCH     FLORA 

på  hösten  I9I3  på  ett  mystiskt  och  ännu  ej  klargjordt  sätt, 
och  sålunda  gäckades  förhoppningarna  att  efter  detta  par  upp- 
draga flera  bastardungar. 

Med  intendenten  Behms  tillstånd  lät  jag  den  skicklige,  men 
tyvärr  aflidne  artisten  Axel  Ekblom  för  Riksmuseet  afbilda 
en  af  bastarderna  i  dess  första  fjäderdräkt  och  samtidigt  (1913) 
en  annan,  som  var  i  sin  andra  sommarskrud.  Senare  afbil- 
dades  af  en  annan  artist,  hr  A.  Österberg,  en  af  dessa  trut- 
hybrider i  vinterdräkt  den  15  mars  1915  samt  senare,  nämli- 
gen i  juli  1916,  en  i  full  sommardräkt  (se  bifogade  plansch). 
Dessa  bilder  finnas  nu  utställda  i  Riksmuseet.  Äfven  blefvo 
vingar  af  hybriderna  afbildade  vid  tvenne  olika  tillfällen. 

Riksmuseet  har  också  vid  deras  död  fått  mottaga  en  af 
de  1912  kläckta,  som  afled  d.  19  juni  1913,  och  en  annan, 
som  naturligtvis  blifvit  fullt  utvecklad,  ty  den  dog  ej  förr  än 
den  20  juli   1918. 

Jämför  man  den  yngsta  af  de  hybrider,  som  artisten  Ek- 
blom målade,  alltså  en  ung  fågel  i  sin  första  fjäderdräkt,  med 
en  likåldrig  Lams  leiicopteriis,  så  skall  man  finna,  att  den 
förra  är  mycket  mörkare.  Den  liknar  i  flera  afseenden  mycket 
mera  en  ung  silltrut.  Detta  framträder  särskildt  vid  betrak- 
tande af  vingpennorna.  Handpennorna  hos  hybriden  äro  näm- 
ligen nästan  svarta  som  hos  den  unga  silltruten,  endast  med 
smal  ljus  kant  i  spetsen,  under  det  att  unga  hvitvingade  tru- 
tar från  Ivigtut  på  Grönland  ha  samma  pennor  ljust  rökgrå 
på  ytterfanet  och  mot  yttre  ändan,  men  innerfanet  mera  hvit- 
aktigt.  Den  ena  af  de  senare  har  dessutom  ett,  den  andra  två 
något  mörkare  tvärband  innanför  den  hvitaktiga  spetsen.  Arm- 
pennorna intaga  en  mellanställning  mellan  föräldraarternas  vid 
samma  ålder.  De  äro  mörkbruna  som  hos  silltruten,  men  i 
stället  för  att  blott  ha  en  ljus  spetskant  som  hos  denna  äro 
de  bredt  spräckliga  och  marmorerade  med  hvitaktigt.  Hos 
den  unga  L.  leiicopteriis  äro  dessa  pennor  ljust  rökgrå  med 
hvit  spets,  ett  bredt  hvitt  band  och  en  del  m.  1.  m.  utbredda, 
hvita  spräckligheter  innanför  spetsen.  Stjärtpennorna  likna 
hos    hybriden    mera    den    unga    silltrutens  mörka  pennor    än 


OM     HVBRIDHR    MELLAN    MASAR  3 

den  hvitvingade  trutens,  hvilka  senare  äro  Iivita  med  rökgiå 
tvärbajid  och  spräckligheter. 

Hybriden  i  sin  andra  sommar  är  mycket  ljusare.  Den  har 
hufvud  och  hals  hvita  med  smala,  rökgrå  streckningar.  Man- 
teln har  redan  i  viss  mån  börjat  blifva  enfärgadt  rökgrå,  men 
fjädrarne  äro  Ijuskantade  Handpennorna  äro  svartaktiga  med 
smala  hvitaktiga  spetsar.  Stjärtpennorna  äro  vid  basen  hvita, 
men  bli  utåt  mer  och  mer  bandade  med  svartgrått,  hvilken 
senare  färg  mot  spetsen  bildar  ett  solidt  372  cm.  bredt  band. 

Det  i  Riksmuseet  konserverade  exemplaret,  som  erhölls 
den  19  juni  1913,  är  i  någon  mån  längre  kommet,  emedan  det 
har  på  ryggens  öfre  del  några  nya,  skiffergrå  fjädrar,  mörkare 
än  hos  den  äldre  hybrid,  som  nedan  skall  omtalas.  Denna 
färg  påminner  på  ett  ganska  intressant  sätt  om  färgen  hos 
de  fjädrar,  som  kläda  öfre  delen  af  ryggen  hos  den  bleka  form 
af  silltrut,  Lams  fiisciis  affinis,  som  lefver  bl.  a.  vid  Englands 
och  Irlands  kuster.  Hybriden  har  emellertid  också  ett  obe- 
stämdt  mörkare  midtstreck  på  fjädrarne.  Truthybriden  i  andra 
året  har  benen  rödaktigt  skära.  Näbben  är  hvad  man  plägar 
kalla  hullfärgad,  men  framför  näsborrarne  hornsvart  med  ytter- 
sta spetsen  åter  ljus. 

Den  ofvan  omtalade  bilden  af  en  truthybrid,  som  förfärdi- 
gades den  15  mars  1915,  visar  en  ännu  ej  fullt  utvecklad  få- 
gel i  vinterdräkt.  Den  omständigheten,  att  stjärtens  pennor 
äro  spräckliga  med  svart,  ådagalägger  nämligen,  att  dräkten 
ännu  ej  är  den  fullmogna  fågelns.  Vinterdräkten  visar  sig 
däri,  att  de  i  öfrigt  hvita  hufvud,  hals  och  sidopartierna  äro 
fint  streckade  med  Ijusbrunt.  Manteln  har  en  vacker  blågrå 
färgton.  Denna  är  mycket  mörkare  än  hos  den  hvitvingade 
truten  och  äfven  mörkare  än  hos  den  svenska  gråtruten. 
Däremot  öfverensstämmer  den  nära  med  färgen  af  motsva- 
rande parti  hos  den  östliga  gråtrutsform,  som  kallas  Lams 
cachinnans  (särskildt  med  ett  exemplar  af  denna,  som  kommit 
till  Riksmuseet  från  sjön  Kossogol  i  Mongoliet).  Skulderfjäd- 
rar och  armpennor  ha  breda,  hvita  spetsar,  och  handpennorna 
äro    svarta    i    sina   yttre   delar    med   hvita  fläckar  i  spetsarne 


4  I-AUNA    OCII    FLORA 

eller  innanför  dessa.  Fötterna  ha  en  rödaktigt  skär  färg. 
Näbben  är  till  största  delen  något  gulaktigt  pärlgrå  med  horn- 
svart  spets.  Ett  litet  spår  af  den  rödaktiga  fläcken  på  under- 
käkens spets  visar  sig  också. 

Afbildningen  från  juli  1916,  som  här  bifogas  såsom  färg- 
plansch, framställer  en  fågel  i  fullfärdig  dräkt,  om  man  bort- 
ser från  några  spräckligheter  på  de  mellersta  stjärtpennorna. 
Fångenskapen  har  ju  ofta  den  inverkan  på  fåglarna,  att  ut- 
vecklingen af  den  fullfärdiga  dräkten  försenas,  ty  äfven  med 
den  bästa  omsorg  bli  ju  ej  förhållandena  lika  med  dem  i  fritt 
och  naturligt  tillstånd.  Det  är  ju  för  öfrigt  ej  uteslutet,  att 
också  bastardnaturen  verkar  hämmande  på  utvecklingen.  Detta 
är  ej  godt  att  säga,  men  en  normal  mås  af  denna  ålder  borde 
ej  ha  visat  några  spår  af  ungdräkten.  Emellertid  händer  det 
ju  äfven  i  naturen  understundom,  att  spräckligheter  kvarstå 
på  stjärtpennorna  t.  o.  m.  sedan  fågeln  blifvit  könsmogen,  så- 
som på  annat  ställe  i  denna  tidskrift  omtalas  rörande  en  silltrut. 

Såsom  synes  af  planschen,  har  denna  hybrid  i  sommar- 
dräkt en  blekare  grå  mantel  än  den  ofvan  just  omtalade  hy- 
briden i  vinterdräkt.  Den  är  dock  tydligt  mörkare  än  en  hvit- 
vingad  trut,  alltså  än  sin  moders  stam.  Näbben  är  gul  som 
hos  en  fullfärdig  fågel,  och  den  röda  fläcken  är  också  utbildad. 
Benen  äro  ganska  blekt  skära,  men  simhuden  går  mera  i  röd- 
aktigt. 

Det  hybridexemplar,  som  öfverlämnades  till  Riksmuseum 
från  Skansen  den  20  juli  1918,  är  naturligtvis  i  full  dräkt,  och 
stjärten  hos  den  är  helhvit.  Mantelns  grå  färg  är  hos  den 
också  mörkare  än  hos  den  hvitvingade  truten  och  liknar  den 
hos  den  nyss  omtalade  L.  cachinnans  från  Kossogol.  Däre- 
mot är  den  ljusare  än  mantelfärgen  hos  den  bleka  ras  af  sill- 
trut, som  fått  namnet  L.  fusciis  affinis.  Men  om  man  lägger 
en  hvitvingad  trut,  denna  hybrid,  en  L.  f.  affinis  och  en  ty- 
pisk silltrut  bredvid  hvarandra,  får  man  en  mycket  intressant 
kontinuerlig  serie  från  ljust  pärlgrått  till  mörk  skifferfärg. 
Detta  äi'  ett  ganska  intressant  faktum,  som  tyder  på,  att  färg- 
skillnaderna   hos  dessa    trutar   blott    bero   på    en    större  eller 


OM     IIVUKIUICK    MULI.AN    MASAK  5 

mindre  mängd  af  ett  och  samma  slag  af  pigment  i  fjädranie. 
Man  kan  alltså  däraf  sluta,  att  de  gråryggade  och  svartryg- 
gade  trutarna  endast  representera  olika  grader  af  pigmente- 
ring  (jfr  nedan). 

Med  afseende  på  fötternas  färg  hos  de  nu  omtalade  hy- 
briderna är  det  att  märka,  att  ingen  visat  något  spår  af  sill- 
trut-faderns gula  benfärg.  Denna  har  ej  framträdt  ens  hos 
de  äldsta  hybriderna,  utan  alla  ha  haft  skära  fötter  som  hos 
modern,  den  hvitvingade  truten.  Den  gula  färgen  hos  föt- 
terna har  sålunda  visat  sig  vid  hybridbildningen  vara  en  re- 
cessiv karaktär. 


Fig.   I.     Vänstra  vingens  handpenn- 

spetsar  af  en  ung  truthybrid,  Larus 

flisens  (f  y,  L.  Icucopteriis  9. 


Fig.  2.     Vänstra  vingens  handpenn- 

spetsar    ii  os  en  fullt  utvecklad  trut- 

In  brid,    l.nriis   fuscits  (S'  Y.  L.  lar 

coptertis  9- 


Å  andra  sidan  är  däremot  det  svarta  pigment,  som  i  större 
eller  mindre  utsträckning  uppträdt  i  handpennorna  hos  hybri- 
derna, ett  rent  fädernearf  från  silltruten.  Den  positiva  fäderne- 
karaktären,  närvaro  af  svart  pigment  i  handpennorna,  är  så- 
lunda dominerande  öfver  den  negativa  mödernekaraktären, 
frånvaro  af  pigment  i  handpennorna.  Man  skulle  nästan  kunna 
ha  väntat  detta  med  tanke  på  den  omständigheten,  att  svart 
pigment  i  handpennorna  är  en  mycket  vanlig  företeelse  hos 
flertalet    måsar.     De    mörka  banden  på  dessa  pennor  hos  den 


6  lAUNA    OCH    FLORA 

hvitvingade  trutens  iingdräkt  synes  ju  också  tyda  på,  att  äfven 
denna  arts  förfäder  en  gång  haft  mörka  vingspetsar. 

Utbredningen  af  det  svarta  pigmentet  i  handpennorna  hos 
dessa  hybrider  liksom  äfven  de  hvita  fläckarna  och  märkena 
på  spetsarna  tyckes  vara  underkastad  en  viss  variation.  På 
bifogade  bild  (fig.  1)  visas  handpennspetsarna  af  en  truthybrid, 
som  ännu  ej  fått  den  gamla  fågelns  dräkt.  Man  ser  där,  att 
det  svarta  sträcker  sig  ganska  långt  in  på  de  tre  första  pen- 
norna, i  synnerhet  på  ytterfanet,  och  sedan  gradvis  öfvergår  i 
mörkgrått.  Nära  spetsen  har  den  första  pennan  en  långsträckt 
hvit  fläck  på  ytterfanet.  Den  andra  pennan  har  intet  hvitt 
och  den  tredje  blott  en  liten  spetsfläck.  De  fjärde  till  sjunde 
pennorna  ha  en  rätt  stor,  hvit  spetsfläck  och  innanför  den  ett 
mörkt  band,  som  ej  är  rent  svart  och  för  öfrigt  gradvis  blir 
ljusare  på  de  inre  pennorna.  Sparsamheten  i  det  hvitas  före- 
komst jämte  frånvaron  af,  hvad  ornithologerna  kalla  >  spegel- 
fläck ,  på  de  yttersta  handpennorna  är  det  mest  märkliga  här, 
men  beror  kanske  på,  att  fågeln  ännu  ej  hade  full  dräkt. 

Den  andra  bilden  (fig.  2)  visar  den  vänstra  vingens  hand- 
pennspetsar  af  en  truthybrid  af  detta  slag,  som  nått  full  ut- 
veckling (tyvärr  är  denna  nu  död  och  förlorad).  Bilden  gjor- 
des i  sept.  1916.  Svart  träffas  här  blott  på  de  fyra  yttersta 
handpennorna.  De  två  yttersta  ha  rätt  breda,  svarta  ändar 
med  en  hvit  spetsfläck.  På  de  två  följande  pennorna  är  den 
hvita  spetsfläcken  något  större  och  begränsas  proximalt  af  ett 
svart  tvärband,  som  vidgas  mot  begge  fankanterna.  De  inre 
handpennorna  äro  liksom  armpennorna  gråblå  med  hvita 
spetsar. 

Den  truthybrid,  som  tillföll  Riksmuseet  i  somras,  hade  ett 
sådant  färgmönster  på  vingspetsen,  som  diagrammet  i  fig.  3 
visar.  Första  handpennan  är  svart  på  ytterfanet  nästan  till 
basen  och  på  yttre  hälften  af  innerfanet,  den  inre  hälften  är 
grå.  Spetsen  upptages  af  en  stor  (57  mm.)  hvit  spegelfläck, 
som  går  öfver  båda  fånen  och  uttill  blott  begränsas  af  en  liten 
svart  fläck  ytterst  i  spetsen  af  innerfanet.  Den  andra  pennan 
har    yttre   hälften  af  ytterfanet  svart;  på  innerfanet  skjuter  en 


O.M    HVBKIUICR    MELLAN     MASAK  7 

grå  kil  in  i  det  svarta  ända  fram  till  9  cm.  från  spetsen,  men 
särskildt  längs  spolen  sträcker  sig  det  svarta  längre  mot  pen- 
nans bas.  En  stor  hvit  spegelfläck  (32  mm.  lång  vid  spolen) 
går  öfver  båda  fånen,  och  den  begränsande  svarta  spetsfläcken 
går  också  öfver  båda  fånen,  ehuru  bredast  på  innerfanet.  De 
tre  följande  pennorna  ha  hvita  spetsfläckar  (ej  spegelfläckar), 
och  innanför  dessa  äro  de  svarta  öfver  ett  större  eller  mindre 
stycke  aftagande  i  bredd  från  den  tredje  till  den  femte,  som 
bilden    visar.     Dock    har    det  svarta  alltid  längre  utsträckning 


Fig.   3.     Diagram  af  vänstra  vingens  handpennspetsar  at  en  fullt  utvecklad 
truth\'brid,  Lams  Jiisciis  ^^  X  /-•  IciicopicJi/s  9- 

på  ytter-  än  på  innerfanet.  På  det  förra  kilar  dessutom  det 
grå  upp  längs  spolen,  under  det  att  ytterkanten  ännu  är  svart. 
På  innerfanet  åter  ser  man  innanför  det  svarta  en  hvit  fläck, 
som  öfvergår  utan  skarp  gräns  i  det  grå.  På  femte  pennan 
är    detta    hvita    äfven    synligt  innanför  det  svarta  i  ytterfanet. 

Detta  färgmönster  är,  som  synes,  olika  de  föregående,  men 
visar  däremot  en  märklig  öfverensstämmelse  med  det  motsva- 
rande hos  vår  vanliga  gråtrut,  Lams  argentatas. 

En    ännu    på    Skansen    kvarlefvande    hybrid  af  detta  slag 


8  l-AUNA    OCH    FLORA 

undersöktes  i  sept.  1918  med  afseende  på  vingens  färgniönster. 
Den  första  handpennan  hade  en  63  mm.  lång  hvit  spets  och 
var  sålunda  lik  den  i  fig.  3  afbildade  med  undantag  af,  att  den 
hlla  svarta  fläcken  i  spetsen  bortfallit,  så  att  man  därför  ej 
kan  tala  om  spegelfläck  här.  De  fyra  följande  handpennorna 
voro  af  den  ungefärhga  typ,  som  visas  af  3:dje  till  5:te  pen- 
norna i  fig.  3.  D.  v.  s.  de  hade  hvit  spets,  därinnanför  svart  i 
aftagande  bredd  på  de  inre  pennorna  samt  innanför  detta 
svarta,  mellan  detsamma  och  det  grå,  en  hvit  fläck.  De  inre 
handpennorna  och  armpennorna  voro  naturligtvis  blågrå  med 
hvita  spetsar. 

Dessa  beskrifningar  ådagalägga  en  viss  variation  af  hand- 
pennornas mönster  hos  hybriderna  mellan  L.  fasens  och  L. 
leiicopteriis  med  afseende  på  utsträckningen  af  svart  och  hvitt. 
I  synnerhet  är  det  märkligt,  att  det  hvita  i  spetsen  af  den 
första  och  andra  handpennan  ter  sig  så  olika  hos  olika  ex- 
emplar. Detta  står  dock  otvifvelaktigt  i  sammanhang  med 
det  faktum,  att  äfven  hos  fädernearten,  Larus /«scw5,  mängden 
af  hvitt  är  mycket  variabel  på  första  och  andra  handpennan. 
En  del  silltrutar,  möjligen  de  gamla,  ha  en  stor  hvit  spegel- 
fläck innanför  första  handpennans  spets  och  en  mindre  på  den 
andras.  Hos  andra  exemplar  kan  spegelfläcken  på  första  hand- 
pennan vara  helt  liten,  och  på  andra  handpennan  saknas  en 
dylik  oftast.  Det  är  också,  som  vi  här  ofvan  sett,  de  äldsta 
hybridexemplaren,  som  haft  mest  hvitt  på  första  handpennan. 

Detta  vingmönster  hos  de  fullt  utvecklade  hybriderna  med 
svarta  ändar  på  de  yttre  handpennorna,  hvita  spegelfläckar  på 
den  första  och  andra  af  dessa  o.  s.  v.  är,  såsom  redan  fram- 
hållits, ett  arf  från  fädernet,  Läras  fasens.  Pigmenteringen  är 
likväl  hos  hybriderna  ej  alldeles  lika  silltrutens,  utan  har 
underkastats  en  stark  reduktion  och  begränsning  till  vissa 
delar,  nämligen  de  fem  yttre  handpennorna.  Denna  reduktion 
ligger  det  närmast  till  hands  att  tillskrifva  det  negativa  infly- 
tandet med  afseende  på  pigmentet  från  mödernet,  L.  leacop- 
teras,  då  ju  denna  art  alldeles  saknar  hvarje  spår  till  svart 
på    handpennorna    hos    den   fullt  utvecklade  fågeln.     Sedan  vi 


OM     HMIRIDHR    Ml-LLAN    MASAR  9 

konstaterat  detta,  är  det  af  intresse  att  finna,  att  genom 
nämnda  begränsning  i  pigmenteringen  åstadkommes  hos  dessa 
hybrider  en  viss  likhet  i  stora  drag  med  vingmönstret  hos 
åtskiUiga  andra  måsformer,  såsom  t.  ex.  gråtrutarna  (=  argen- 
/a^«5-gruppen),  den  vanhga  fiskmåsen  (/,.  canus  och  den  för- 
utnämnda bleka  affinis-vastn  af  /wscws-gruppen.  Hos  alla 
dessa  måsformer  finnes  svart  pä  de  5—6  (7)  yttre  handpen- 
norna i  aftagande  mängd  från  den  yttersta  till  den  innersta; 
hvita  spegelfläckar  förekomma  också  ofta  på  de  två  yttersta 
handpennorna  eller  åtminstone  pä  den  första  af  dem.  Denna 
öfverensstämmelse  med  afseende  på  vingmönstret  hos  så  många 
olika  måsar  torde  svårligen  kunna  förklaras  på  annat  sätt  än 
som    ett  arf   från    gemensamma  förfäder  med  dylikt  utseende. 

Då  samma  mönster,  för  så  vidt  det  hvita  angår  (hvita 
spegelfläckar  på  en  1.  två  af  de  yttersta  handpennorna  och 
hvita  spetsar  på  de  följande),  också  kan  spåras  hos  silltruten, 
synes  det  sannolikt,  att  äfven  dennes  förfäder  ursprungligeri 
haft  ett  vingmönster  af  liknande  slag,  men  att  detta  bokstafli- 
gen  taladt  fördunklats,  i  och  med  det  att  handpennorna  i  deras 
helhet  hos  silltruten  under  utvecklingens  gång  blifvit  fullpig- 
menterade  i  st.  f.  blott  spetsarna.  Man  kan  härutaf  draga  den 
slutsatsen,  att  den  bleka  silltrutsrasen,  L.  fiisciis  affinis,  hos 
hvilken  det  ursprungliga  färgmönstret  hos  handpennorna  ännu 
är  synligt,  följaktligen  bör  vara  den  mera  ursprungliga  eller 
primitiva  formen,  och  att  den  vanliga  mörka  eller  typiska» 
silltruten  representerar  ett  senare  utvecklingsstadium,  som  helt 
enkelt  uppstått  genom  en  intensivare  utveckling  af  svart  pig- 
ment. Den  kan  sålunda  i  viss  mån  betecknas  såsom  en  semi- 
melanistisk  form. 

Å  andra  sidan  kan  det  ej  råda  något  tvifvelsmål  on],  att 
den  hvitvingade  truten.  Lams  leiicopteriis,  är  en  produktafen 
utveckling  i  motsatt  riktning  genom  förlust  af  pigment.  Att 
dess  stamfäder  verkligen  haft  de  yttre  handpennorna  delvis 
mörkpigmenterade  skulle  man  ju  rent  af  kunna  ha  anledning 
att  sluta  sig  till  per  analogiam,  men  man  har  ännu  bättre 
stöd    för    ett  sådant  antagande  på  grund  däraf  att,  såsom  re- 


I  o  FAUNA    OCH    FLORA 

dan  nämnts,  ungfåglarna  af  denna  art  ha  mörka  band  på 
liandpennorna.  Den  allmänna  reduktionen  af  pigmentet  hos 
L.  leucopteriis,  som  visar  sig  ej  blott  i  försvinnandet  af  det 
mörka  från  handpennorna,  utan  äfven  i  mantelns  mycket  bleka 
färg,  kan  betraktas  som  en  tillpassning  till  omgifningens  is 
och  snö  i  dess  arktiska  hemtrakter.  Därmed  är  ej  sagdt,  att 
det  är  fråga  om  någon  slags  skyddande  likhet  med  omgif- 
ningen,  ty  någon  sådan  torde  ej  i  detta  fall  vara  behöflig.  — 
Lams  glaucLis  torde  för  öfrigt  vara  en  produkt  af  en  liknande 
tillpassning,  hvartill  vi  återkomma  i  det  följande. 

Föräldrarna  (silltrut  och  hvitvingad  trut)  till  de  truthybri- 
der, som  här  ofvan  beskrifvits,  förete  sålunda  enligt  min  me- 
ning de  yttersta  stadierna  af  alldeles  motsatta  ut- 
vecklingsriktningar inom  en  och  samma  formserie, 
och  produkterna  af  deras  korsning  visa  däremot  en 
intermediär  och  mera  primitiv  typ.  De  utgöra  med  andra 
ord  ett  slags  återgång  i  utseendet  till  en  ursprungligare,  för- 
fäderna liknande  form. 

2.     Lams   niarinus  ef  x  Lams  glaucus  $. 

Hybrider  mellan  olika  måsarter  synas  vara  mycket  säll- 
synta. Litteraturen  har  ytterst  litet  att  mala  om  dylika.  Ett 
påstående,  att  hvittruten  (Lariis  glauciisi  och  den  hvitvingade 
truten  i L.  leiicopterus)  skulle  bastardera  då  och  då,  torde  vara 
ganska  svårt  att  få  klarhet  i,  då  dessa  båda  arter  äro  sins- 
emellan så  lika.  Den  franske  forskaren  Suchetet  har  intet 
att  omtala  rörande  bastarder  mellan  olika  Z.«/7/5-arter  i  sitt 
arbete:  »Des  hybrides  å  Fétat  sauvage»  (1897). 

Emellertid  ha  hybrider  mellan  Lams  marinas  och  L.  glau- 
cus uppstått  såväl  i  Zoologisk  Have  i  Köpenhamn  som  nu 
förra  året  (1918)  på  »Skansen»  i  Stockholm.  Omkring  år  1896 
voro  dylika  hybrider  ganska  talrika  i  Zoologisk  Have  i  Köpen- 
hamn, hvarest  jag  då  hade  tillfälle  att  få  se  dem.  Jag  om- 
nämnde äfven  i  korthet  deras  tillvaro  i  Sv.  Jägarförb.  nya  Tid- 
skrift   på    samma    gång    som  också  några  andra  hybrider  om- 


OM    ir>'BRIDliR    MliLLAX    MASAR  II 

talades.  Det  hade  uppgifvits  för  mig,  att  en  liafstrutliane  år 
efter  Ȍr  hade  parat  sig  med  en  hvittruthona  (L.  glauciisj  och 
sålunda  alstrat  en  ganska  talrik  afkomma.  Rörande  utseendet 
af  dessa  hybrider  framhöll  jag  i  korthet,  att  de  liknade  mera 
L.  glauciis  till  följd  af  sin  gråblå  mantel.  Hos  en  del  exemplar 
funnos  äfven  mörka  fjädrar  inblandade  i  de  grå  på  ryggen. 
Det  mest  synliga  arfvet  från  Lams  Tiiariniis  utgjordes  likväl 
af  den  svarta  färgen  på  handpennornas  yttre  del  och  deras 
hvita  spetsar,  och  jag  påpekade  samtidigt  betydelsen  af  detta 
faktum,  då  ett  sådant  färgmönster  var  vida  utbredt  bland  må- 
sarna. 

Några  år  senare  eller  närmare  bestämdt  1899  publicerade 
Inspektör  H.  Winge  vid  Köpenhamns  Zool.  Museum  ett  med- 
delande om  en  trutform  i  nämnda  museum,  hvilken  han  be- 
traktade som  en  bastard  mellan  L.  marimis  och  L.  glauciis. 
Detta  exemplar  hade  insamlats  vid  Upernivik  på  Grönland  den 
8  sept.  1886.  Winge  påpekar,  att  ryggen  hos  denna  trut  är 
mycket  blekare  än  hos  L.  marimis,  nästan  som  hos  L.  ^/a«cws, 
men  handpennorna  som  hos  den  förra  (eller  något  blekare). 
Han  omnämner  också  dess  likhet  med  de  hybrider,  som  alstrats 
mellan  de  nämnda  arterna  i  Zool.  Have,  och  tillägger,  att  det 
påminner  om  den  trut,  som  beskrifvits  under  namnet  Lams 
iielsoni  Henshaw  och  hvilken  Winge  också  misstänker  vara 
en  hybrid. 

Olyckligtvis  finnes  det  numera  ej  mycket  kvar  af  Lams 
marimis  X  L.  ^/rt;/c«s-bastarderna.  Dr.  Dreyer,  direktör  för 
Zool.  Have,  har  meddelat  mig  i  bref,  att  där  finnes  numera 
ingen  lefvande.  Blott  några  få  ha  blifvit  konserverade.  Tack 
vare  vänligt  tillmötesgående  af  Professor  Ad.  Jensen  och  In- 
spektör H.  Winge  har  jag  fått  nöjet  undersöka  det  material 
af  dylika  bastarder,  som  finnes  i  Köpenhamns  Zool.  Museum, 
nämligen  2  ex.  födda  i  Zool.  Have  samt  det  omtalade  exempla- 
ret från  Upernivik.  Dessutom  har  Prof.  Jensen  vänligen  för- 
medlat ett  lån  fiån  Konservator  Scheel  i  Köpenhamn  af  ett 
fjärde  exemplar  och  elt  par  ungar  (se  nedan). 

På  tal  om  detta  slag  af  truthvbrider  må  först  nämnas,  att 


12  FAUNA    OCH     H.OKA 

de  tre  ungfåglar,  som  i  somras  kläcktes  på  »Skansen»  i  Stock- 
holm, äro  ganska  lika  ungar  af  Larus  marinas  i  samma  ålder 
d.  v.  s.  i  första  fjäderdräkten.  De  äro  naturligtvis  något  ble- 
kare, men  detta  är  ej  mera,  än  att  det  behöfs  direkt  jäm- 
förelse för  att  tydligt  framstå.  Den  mest  i  ögonen  fallande 
olikheten,  hvarpå  dessa  bastarder  kunna  igenkännas,  är  näbb- 
färgen. De  ha  nämligen  bleka,  ungefär  hullfärgade  (köttfär- 
gade»)  näbbar  med  blott  spetsen  svartaktig,  under  det  att  hela 
näbben  hos  hafstrutungar  är  svartaktig. 

Den  yngsta  af  de  bastardexemplar,  som  tillhöra  Köpen- 
hamns Zool.  Museum,  är  från  Zool.  Have  1897.  Den  är  2  år 
eller  åtminstone  i  sitt  andra  år.  Den  är  på  det  hela  taget 
mera  lik  L.  marinas  än  L.  glaacas  i  motsvarande  ålder.  Detta 
är  i  synnerhet  fallet  med  afseende  på  rygg,  vingar  och  stjärt. 
De  mörka  midtpartierna  på  ryggens  fjädrar  äro  lika  stora  och 
distinkta,  ehuru  något,  men  ej  mycket  blekare.  Handpennorna 
äro  mörkbruna,  blekare  och  mera  gråaktiga  på  innerfanet.  De 
äro  ej  fullt  så  svarta  på  ytterfanet  som  hos  hafstruten,  och 
spolarne  bli  hvita  på  kortare  afstånd  från  spetsen  än  hos 
denna.  Det  är  dock  möjligt,  att  detta  kan  variera,  men  skil- 
naden  från  L.  glaacas,  som  har  helhvita  pennspolar,  är  tydlig. 
Stjärtpennorna  äro  mot  ändarna  lika  bredt  bandade  med  mörkt 
gråbrunt  som  hos  hafstruten,  men  teckningen  är  hos  denne 
ännu  mera  svartaktig. 

Hufvudet,  halsen  och  undersidan  är  mycket  ljusare  än  hos 
hafstruten.  Hufvudets  öfversida  är  i  färg  ett  rent  mellanting 
mellan  stamarternas,  men  halsens  baksida  är  nästan  lika  svagt 
streckad  som  hos  hvittruten.  Sidopartiernas  fjädrar  ha  i  olik- 
het med  förhållandet  hos  den  unga  hvittruten  några  mörka 
band  och  fläckar,  men  de  äro  blekare  och  färre  än  hos  hafs- 
truten. Buken  är  nästan  ofläckad  som  hos  hvittruten.  Såsom 
sammanfattning  kan  sägas  om  denna  unga  hybrid,  att  den  ser 
ut  som  en  blek  ung  hafstrut. 

Ett  annat  exemplar,  som  tillhör  Köpenhamns  Zool.  Mu- 
seum, har  kommit  från  Zool.  Have  den  19  juni  1913.  Det  är 
i    ruggning    till  fullt  ren  dräkt.     De  små  fjädrarna  äro  nästan 


OM    HVIiRlDEK    MI-.LLAX    MASAR  1 3 

alla  nya,  men  pennorna  iiro  gamla  och  starkt  nötta.  Hufviid, 
hals  ofh  undersida  äro  redan  fullt  hvita,  blott  något  skuggade 
med  grått  fläckvis  på  halsens  baksida,  så  att  det  vid  flyktigt 
påseende  ser  ut,  som  onr  fjädrarna  voro  solkiga.  Manteln  är 
skifferfärgad,  knappt  blekare  än  hos  L.  mariniis  (men  något 
mörkare  än  hos  L.  f.  affinis).  En  del  vingtäckare  äro  kvar 
af  ungdräkten,  och  stjärtpennorna  äro  hvita,  men  bandade  och 
spräckliga  med  svart.  Handpennorna  äro  så  slitna,  att  färg- 
mönstret hos  spetsarna  ej  kan  urskiljas.  Endast  på  första 
handpennan  på  ena  sidan  finnes  ett  spår  af  hvitt,  men  hvilken 
utsträckning  det  haft,  kan  ej  afgöras.  Då  dessa  pennor  till- 
höra sista  ungdräkten,  kunna  de  naturligtvis  ej  väntas  visa 
något  af  det  definitiva  färgmönstret,  men  att  döma  af  deras 
allmänna  mörkhet  äro  de  lika  desamma  hos  en  ung  hafstrut 
och  ha  ingen  likhet  med  dem  hos  den  unga  hvittruten. 

Det  tredje  bastardexemplaret  från  Zool.  Have  är  date- 
radt  ^Vi  1900.  Det  är  en  fullt  utvecklad  fågel.  Hufvud,  hals, 
stjärt  och  hela  undersidan  är  hvit,  men  hufvudet  och  baksidan 
af  halsen  äro  smalt  streckade  med  Ijusbrunt.  Manteln  och 
vingarnas  öfversida  äro  grå.  Denna  färg  är  mycket  mörkare 
än  hos  Lams  glauciis,  men  blekare  och  mindre  blåaktig  än 
hos  L.  cacliimmiis  från  Centralasien.  Den  liknar  måhända  när- 
mast en  svensk  gråtrut  i  vinterdräkt,  men  på  samma  gång 
måste  erkännas,  att  det  är  litet  svårt  att  alldeles  exakt  be- 
stämma färgtonen,  alldenstund  exemplaret  tyvärr  farit  rätt  illa 
under  den  tid  det  varit  stoppadt.  Vingens  färgmönster  är 
mycket  intressant,  som  bifogade  figur  (fig.  4)  visar.  Det  är 
blott  de  fyra  yttersta  handpennorna,  som  äro  tecknade  med 
svart  och  hvitt.  Den  första  har  en  77  mm.  lång  hvit  spets. 
Innanför  denna  är  pennan  svart  på  ytterfanet  utefter  hela  sin 
längd,  innerfanet  däremot  är  blott  svart  i  ett  band  längs  spo- 
len och  för  öfrigt  grått.  Detta  svarta  band  är  framtill  bredast 
och  där  väl  afsatt  både  mot  det  hvita  och  det  grå,  men  smal- 
nar bakåt  och  bleknar  samtidigt,  så  att  det  14  cm.  längre  in 
på  pennan  förtonar  i  det  omgifvande  grå.     Spolen  är  hvit. 

Den    andra    handpennan    är    också    hvit    i  spetsen  till  en 


14 


FAUNA    OCH    I-LORA 


längd  af  6  cm.,  men  nära  yttersta  spetsen  finnes  i  innerfanet 
en  trekantig,  I  cm.  bred  svart  fläck  och  i  ytterfanet  en  dylik 
än  mindre.  Innanför  det  hvita  har  ytterfanet  ett  14,5  cm. 
långt,  svart  band,  därefter  är  det  grått,  och  denna  färg  kilar 
framtill  in  mellan  det  svarta  och  spolen.  Innerfanet  är  grått 
hela  vägen  innanför  det  hvita,  blott  med  en  halfmånformig  2 
cm.  lång,  svart  fläck  vid  spolen  7  cm.  från  spetsen.  Den 
tredje    pennan    har  en   16  mm.  lång  hvit  spets,  som  på   inner- 


Fig.  4.     Diagram  at  handpennorna  ai  en  bastard  mellan  Lams  inarinus  och 
L.  glaiiciis  från  Zool.  Have,  Köpenliamn. 

fanet  begränsas  af  en  2  cm.  svart  fläck,  på  hvilken  följer  en 
ungefär  lika  stor  hvit  fläck,  innan  det  gråa  börjar,  hvilket  in- 
tager resten  af  innerfanet.  På  ytterfanet  finnes  innanför  den 
hvita  spetsen  ett  svart  band,  som  förhåller  sig  lika  som  det 
motsvarande  på  andra  pennan,  men  blott  är  något  kortare. 
Resten  af  ytterfanet  är  grått. 

Den  fjärde  handpennans  teckning  liknar  den  tredjes,  men 
det  svarta  har  ej  så  stor  utsträckning  vare  sig  på  inner-  eller 
ytterfanet.     De    följande    pennorna  äro  grå  med  hvita  spetsar. 

Det   fjärde    exemplaret    från    Köpenhamns    Zool.    Museum, 


OM    HYBRIDER    Mlil.LAN    MASAR 


'5 


livilket  erhållits  i  vikit  tillstånd,  är  dateradt  »Upeniivik,  Grön- 
land */!*  1886».  Det  är  af  särdeles  stort  intresse  att  se,  huru 
väl  detta  öfverensstämmer  med  det  föregående  med  afseende 
på  vingens  färgmönster.  Hufvud,  hals,  undersida  och  stjärt 
äro  rent  hvita.  Manteln  och  vingarna  äro  blågrå,  betydligt 
mörkare  än  Lams  glaiicus  och  ungefär  som  hos  L.  argeii- 
tatiis. 


Fig.  5.     Diagram  af  handpennorna  af  en  trut  från  Upernivik,  Grönland,  hvilkcn 
utan  tvifvel  är  en  bastard  mellan  Lams  inariniis  och  L.  glaitcus. 


Första  vingpennan  (se  fig.  5)  har  en  6  cm.  lång  hvit  spets, 
men  då  den  är  nött,  har  den  kanske  varit  något  längre.  In- 
nanför denna  hvita  spets  är  ytterfanet  svart  och  innerfanet 
grått,  men  på  det  senare  finnes  äfven  vid  spolen  ett  svart 
band,  som  är  mörkast  och  bredast  ytterst,  men  smalnar  och 
ljusnar  inåt,  så  att  det  där  så  småningom  smälter  ihop  med 
det  grå  (alldeles  som  hos  exemplaret  från  Zool.  Have). 

Den  andra  pennan  hos  Upernivik-truten  är  också  mycket 
lik  motsvarande  hos  hybrid-exemplaret  från  Zool.  Have  (jfr 
fig.  4  och  5).     De  båda  små  svarta  fläckarna  i  den  hvita  spet- 


1 5  FAUNA    OCH    FLORA 

sen  finnas  äfven  här,  ehuru  ännu  något  mindre,  så  att  den  i 
ytterfanet  är  nästan  rudimentär.  Det  svarta  på  ytterfanet  är 
h'ka,  men  det  svarta  vid  spolen  på  innerfanet  har  längre  ut- 
sträckning, men  motsvarande  läge.  Den  tredje  handpennans 
teckning  är  också  lika  som  hos  föregående  exemplar,  äfven 
om  de  olika  fläckarna  ha  något  litet  olika  storlek.  Upernivik- 
trutens  fjärde  handpenna  är  nyruggad  och  ej  fullt  utvuxen. 
Den  har  mindre  svart  än  den  motsvarande  hos  hybriden  från 
Zool.  Have.  Särskildt  är  det  svarta  på  ytterfanet  reduceradt 
till  en  bandfläck  af  IV2  cm.  längd  längs  kanten,  men  äfven 
det  svarta  på  innerfanet  är  minskadt.  Båda  dessa  märken 
sitta  dock  på  motsvarande  ställen  som  hos  föregående  ex- 
emplar.    De    följande    pennorna    äro    gråa   med  hvita  spetsar. 

Af  denna  beskrifning  liksom  af  bilderna  (fig.  4  och  5)  torde 
det  tydligt  framgå,  att  öfverensstämmelsen  mellan  Upernivik- 
trutens  vingmönster  och  hybridens  från  Zool.  Have  är  så  slå- 
ende, att  den  ger  fullt  stöd  åt  Winges  geniala  förmodan,  att 
äfven  Grönlandsexemplaret  är  en  bastard  mellan  Lams  mari- 
nas och  L.  glaiicus. 

Färgmönstret  hos  dessa  hybridtrutars  handpennor,  i  syn- 
nerhet den  första  och  andra,  öfverensstämmer  ganska  väl  med 
detsamma  hos  hafstruten,  ehuru  det  gifvetvis  innehåller  mindre 
svart,  och  det  är  tydligen  ett  arf  från  hafstrut-fädernet.  Mön- 
stret hos  de  tredje  och  fjärde  handpennorna  hos  hybriderna 
liknar  mönstret  på  fjärde  och  femte  handpennorna  hos  hafs- 
truten. Det  är  den  allmänna  minskningen  af  det  svarta  pig- 
mentet hos  hybriderna,  som  gör,  att  deras  tredje  handpenna 
liknar  hafstrutens  fjärde  (ej  tredje)  o.  s.  v.  De  tredje,  fjärde 
och  femte  handpennorna  hos  hafstruten  äro  nämligen  väsent- 
ligen lika,  med  hvit  spets  och  med  en  hvit  fläck  i  innerfanet 
ett  stycke  från  spetsen  samt  dessa  hvita  fläckar  skilda  åt  af 
svart,  hvilket  sträcker  sig  längre  nedåt  pennan  på  ytterfanet. 
Detta  svarta  minskas  gradvis  i  utsträckning  från  den  tredje 
till  den  femte  pennan.  Hybridens  tredje  penna  har  sålunda 
kunnat  utveckla  approximativt  lika  mycket  svart  pigment  som 


OM  hvbriui:r  mellan  masar  17 

liafstruteiis  fjärde,  ocli  den  förres  fjärde  lika  mycket  som  den 
senares  femte  (eller  sjätte). 

Af  det  ofvanstående  framgår,  att  de  nnga  bastarderna  i 
sina  ungdräkter  äro  mera  lika  hafstrutar  än  hvittrutar  af  mot- 
svarande ålder.  Detta  är  alldeles  i  öfverensstämmelse  med 
hvad  vi  förut  funnit  vara  fallet  med  Larus  fasens  x  L.  leucop- 
/éTws-hybriderna,  som  i  ungdomen  mera  likna  L.  fuscus  än  L. 
leiicopteriis.  Med  andra  ord:  båda  dessa  här  afhandlade  hy- 
bridkombinationer likna  i  ungdomen  motsvarande  åldersformer 
af  den  mörkare  föräldraarten.  Detta  beror  naturligtvis  på 
en  nedärfd  förmåga  att  utveckla  mera  pigment,  än  den  ljusare 
föräldraformen  kan.  Å  andra  sidan  är  det  uppenbart,  att  den 
ljusa  ungdräkten  med  bleka  fläckar  såväl  hos  L.  glaiicus  som 
hos  L.  leiicopteriis  är  sekundärt  förvärfvad,  och  att  de  mör- 
kare ungfåglarna  af  L.  marinas  och  L.  fascas  med  deras  mera 
markerade  fläckar  ha  större  likhet  med  de  förfäder,  från  hvilka 
måsfåglarna  härstamma.'  Hybriderna  förete  sålunda  i  sin 
ungdräkt  en  mera  ursprunglig  teckning  än  de  ljusare  af  för- 
äldraarterna.  Följaktligen  visar  sig  den  ursprungligare  egen- 
skapen, en  jämförelsevis  starkare  pigmenterad  dräkt  med  mar- 
kerade fläckar,  dominerande,  och  den  mera  senförvärfvade 
(caenogenetiska),  en  ljus  dräkt  med  urblekta  fläckar,  är  re- 
cessiv. 

Den  färdigutvecklade  hybridens  gråa  mantel  är  en  mera 
intermediär  egenskap,  ehuru  den  mera  närmar  sig  L.  glaaciis 
än  L.  marinas. 

Med  afseende  på  färgmönstret  hos  den  utvecklade  fågelns 
handpennspetsar  visar  sig  frånvaron  af  pigment,  såsom  hos 
hvittruten,  vara  en  recessiv  egenskap,  och  hybriderna  ärfva 
från  hafstruteii  ett  mönster  med  svart  och  hvita  fläckar,  om 
ock  i  minskad  utsträckning.  Vid  diskussionen  af  hybriderna 
mellan  L.  fasens  och  L.  leiieopteras  framhölls,  att  detta  mön- 
ster   förekom    hos    många    måsformer    och   därför  utan  tvifvel 


*  De  unga  måsarna  likna  ju  som  bekant  i  sin  fläckiga  dräkt  till  färg- 
mönstret  rätt  mycket  vissa  vadare,  såsom  t.  ex.  tjocktoten  (OctUcncmtis), 
spofvarna  (IVuinefiius)  o.  s.  v. 

2  —  1918.      Fauna  och  Flora  1919.    Haft.  1. 


1 8  FAUNA    OCH    FLORA 

vore  en  ursprunglig  egenskap.  Äfven  det  senare  slaget  ba- 
starder har,  liksom  fallet  var  med  den  fläckliga  ungdräkten, 
ärft  det  vingmönster  från  föräldrarna,  som  närmast  öfverens- 
stämmer  med  det  ursprungliga.  Det  är  förresten  noga  sedt 
sannolikt  af  ursprungligare  typ  än  båda  föräldrarnas.  Men 
då  vi  nu  i  tvenne  fall  påvisat,  att  hybriderna  förete  ur- 
sprungliga egenskaper,  synes  det  rätt  sannolikt,  att  de  äfven 
i  det  tredje,  nämligen  mantelfärgen,  göra  det.  Det  vill 
säga,  att  deras  gråblå  mantel  skulle  vara  mera  lik  förfäder- 
nas än  både  hvittrutens  ljusa  pärlgrå»  och  hafstrutens  »skif- 
fersvarta». 

Dessa  båda  föräldraarter  representera,  liksom  fallet  var 
med  föräldrarna  till  föregående  bastardkombination,  de  mot- 
satta ytterligheterna  af  samma  formserie.  L.  glauciis  är  den 
arktiska  formen,  som  lefver  bland  is  och  snö  och  därför  för- 
lorat sitt  pigment  som  en  tillpassning  till  omgifningen.  L. 
marmiis  åter  har  blifvit  starkt  pigmenterad,  då  den  hufvud- 
sakligen  lefver  på  det  öppna,  mörka  hafvet  samt  hvilar  och 
häckar  på  mörka  klippor.  Båda  arterna  äro  för  kraftiga  för 
att  behöfva  denna  tillpassning  som  skydd,  men  erfarenheten 
visar,  att  många  djur,  äfven  sådana,  som  ej  äro  i  behof  af 
skyddande  likhet  och  ej  heller  söka  att  dölja  sig,  det  oaktadt 
få  en  färgton,  som  stämmer  med  omgifningens.  Att  dessa 
båda  arter  verkligen  höra  till  samma  formserie,  framgår  däraf, 
att  de  så  villigt  korsa  sig  med  hvarandra  och  att  äfven  hy- 
bridafkomman  är  fruktsam.  Lams  mariniis  och  L.  glaucus 
stå  i  samma  förhållande  till  hvarandra  som  L.  fiiscus  och  L 
leucopterus. 

Häraf  kan  man  vidare  draga  den  slutsatsen,  att  den  van- 
liga grupperingen  af  måsarna  i  systematiska  arbeten  alltefter 
mantelfärgen  i  »svartryggade»  och  »gråryggade»  är  alldeles 
artificiell.  Samma  sak  gäller  om  fördelningen  i  sådana  måsar, 
som  ha  »handpennorna  med  svarta  spetsar»,  och  sådana,  som 
ha  »vingpennorna  utan  svart,  mestadels  ljusgrå  eller  hvita». 
Verkliga  släktskapen  är  alldeles  motsatt  till  detta,  ty  som  vi 
funnit,    äro    två   af   de    mörkaste  arterna  så  närsläktade  med 


OM    HYBRIDER    MELLAN    MASAR  H) 

livar  sin  af  de  allra  ljusaste,  att  de  själfmaiit  korsa  sig  med 
den.  §ålunda  är  släktskapen  mellan  måsformerna  ej  uppen- 
barad genom  olikhet  i  färgen  eller  i  dennas  olika  intensitet. 
Såsom  omtalats,  har  det  t.  o.  m.  visat  sig,  att  L.  mari- 
nas X  L.   ^/otMCMs-bastarderna    äro   fruktsamma    och    att    de   i 


l'ig.  t).     Dununge  af  den  andra   ini.stardgenerationen 
.  Lams   inarini/s  c^  y.  L.  er[at(ctis  $ 
2  L.  jnarinus  X  -^.  glaiicns 

från    Zool.    Have    i    Köpenliamn.     Fågeln  är  sedd  snedt  uppifrån  för  att  visa 

fiäclvmönstret. 

Zool.  Have  i  Köpenhamn  fått  ungar.  Om  några  af  dessa 
ungar  blifvit  fullt  utvecklade  och  huru  de  eventuellt  sett  ut  i 
mogen  ålder,  känner  jag  ej  till.    Genom  vänligt  tillmötesgående 


2 o  FAUNA  OCH   FLORA 

har  konservator  Scheel  i  Köpenhamn  låtit  mig  få  undersöka 
tvenne  ungar  af  denna  andra  bastardgeneration. 

Den  yngsta  af  dessa  är  i  dundräkt  och  jag  har  jämfört  den 
med  svenska  hafstrutungar  samt  hvittrutungar  från  Beeren  Eiland 
i  motsvarande  ålder.  De  mörka  fläckarna  på  bastarddunungens 
hufvudäro  lika  tydliga  som  hos  hafstrutungen,  under  det  att  de 
hos  hvittrutungen  äro  mindre  mörka.  Teckningen  af  ryggen 
är  ganska  olika  hos  hafstrutens  och  hvittrutens  dunungar. 
Hos  de  förra  äro  de  mörka  fläckarna  alldeles  markerade  mot 
den  ljusa,  gråaktiga  bottenfärgen,  men  hos  de  senare  är  det 
mera  fråga  om  en  obestämd  spräcklighet,  som  egentligen  ej 
tar  form  af  fläckar  annat  än  på  de  små  vingstumparna.  Hos 
bastardungen  är  emellertid  fläckmönstret  tydligt  (fig.  6),  äfven 
om  fläckarna  ej  äro  fullt  så  mörka  som  hos  Lams  marimis. 
Det  allmänna  utseendet  och  graden  af  fläckighet  öfverens- 
stämmer  måhända  bäst  med  en  gråtrutunges. 

Så  vidt  man  kan  döma  efter  blott  ett  exemplar,  är  alltså 
fläckigheten  (w«/7/?//s-karaktären)  hos  dunungen  den  domine- 
rande och  brist  på  fläckar  (^/fl«a/5-karaktären)  den  recessiva 
egenskapen.  Men  den  förra  är  gifvetvis  också  den  ursprung- 
liga och  den  senare  en  nytillkommen  (caenogenetisk)  karak- 
tär. På  samma  gång  har  dock  fläckigheten  modifierats  nå- 
got till  ett  mera  centralt  förhållande  som  hos  en  gråtrut- 
unge.  Detta  förhållande  är  ju  alltså  lika  med  hvad  som  ofvan 
framkommit  rörande  mantelns  färg  och  handpennornas  mön- 
ster. 

Den  andra  bastardungen  af  f2-generationen  är  omkring 
halfvuxen,  så  att  den  är  fjäderklädd  utom  i  nacken,  som  ännu 
bär  en  del  dun.  Denna  unge  har  ingen  som  helst  likhet  med 
en  hvittrutunge  af  samma  ålder,  men  kunde  snarare  tagas 
för  en  unge  af  Lams  marimis  eller  L.  argentatiis,  kanske 
snarast  af  den  förra,  alldenstund  handpennorna  äro  alldeles 
svarta. 

I  detta  fall  är  blekheten  sådan,  som  den  yppar  sig  hos 
dräkten  af  en  likåldrig  L.  gUmciis,  tydligen  en  recessiv  egen- 
skap.    Detta    var  ju    ock    att    vänta    med    hänsyn    till    hvad 


OM  h\hkiuj:r  mei.i.an  masar  2  1 

som    ofvan    yttrats    rörande    denna    egenskaps   caenogenetiska 
natur.  " 

Några  vidtgående  slutsatser  kunna  här  ej  dragas,  då  ma- 
terialet ej  är  mera  omfattande,  men  det  torde  ej  kunna  nekas, 
att  genom  detsamma  en  eller  annan  ljusglimt  fallit  på  ett 
vtterst  intressant,  men  hittills  ganska  litet  kändt  område. 


Grönlingen,    Cobitis  (Nemachilus)  barbatula  Lin. 

Af 
Oscar  Oliiii. 

rrji j|^*^  röiilingen    hör   till  familjen  karpfiskar  och  får 

111  I"  'illlllim^jTB  inom    denna    grupp    en    särställning    i  under- 
GlS  familjen  Cobitidini. 

Samtliga  till  denna  underafdelning  hörande 
arter  äro  mindre  fiskar,  hvilka  uppehålla  sig 
..^.:  såväl  i  flytande  och  stillastående  som  också 
bräckt  och  hafsvatten.  En  del  arter  såsom  dyätaren  Misgur- 
nas  fossil  is),  nissögat  (Cobitis  taenia)  och  Acanthophthalmiis 
Kiihlii  från  Indien  jämte  några  andra  lefva  ett  undangömdt  lif 
vanligen  nedgräfda  i  vattendragens  slam-  eller  sandbotten,  ur 
hvilken  de  också  till  stor  del  hämta  sin  föda  bestående  af 
maskar,  små  crustaceer,  mygglarver,  Tiibifex,  insekter;  insekt- 
larver men  äfven  ruttnande  växtdelar. 

Gemensamt  för  dessa  bottenfiskar  är  också,  att  de  i  mer 
eller  mindre  hög  grad  kunna  använda  tarmen  som  »nödand- 
ningsorgan», ett  s.  k.  accessoriskt  andningsorgan.  Vid  in- 
trädande syrebrist  i  vattnet  stiga  de  nämligen  upp  till  ytan, 
sluka  luft  och  trycka  densamma,  genom  att  kraftigt  pressa 
samman  gällocken,  ned  i  tarmkanalen;  samtidigt  går  den  för- 
brukade luften  bort  i  form  af  luftblåsor  genom  mun-  och  anal- 
öppning, men  äfven  genom  gälöppningarna,  något  som  jag 
varit  i  tillfälle  att  iakttaga  hos  grönlingen.  Denna  tarmand- 
ning är  isynnerhet  utmärkande  för  dyätaren  och  Acantlioph- 
thahnus  m.  fl.,  hvilka  sålunda  nära  nog  äro  oberoende  af 
syrehalten  i  vattnet.     De  andra  åter  hafva  större  syrebehof. 


GRÖNI. INGEN,    COBITIS    (nEMACHILUs)    HARhAIUr.A    LIN.  2,? 

Såsom  skymnings-  eller  nattdjur  hålla  de  sig  under  dagen 
gömda^  i  bottenslammet  under  stenar,  trädrötter  och  dylikt 
och  gå  först  med  skymningens  inbrott  ut  att  söka  föda  och 
äro  så  i  rörelse  natten  igenom. 

Linnés  namn  Grönling  är  sannolikt  en  förvrängning  af  det 
tyska  Griindling  (detta  namn  användes  någon  gång  hos  tys- 
karna fast  med  orätt  om  grönlingen),  som  är  benämningen  på 
Gobio  fliiviatilis,  och  hvilket  skulle  åsyfta  djurets  egenskap  af 
bottenfisk.  I  trakten  af  Trollenäs  i  Skåne  benämnes  den 
Sandkrypare  helt  säkert  på  grund  af  det  med  den  ordinära 
sandkryparen  öfverensstämmande  lefnadssättet.  Och  vid  Gissle- 
berga  därintill  kallas  den  Gråmört. 

Grönlingen  blir  10 — 15  cm.  och  ett  exemplar  på  28—30 
cm.,  som  jag  har  mig  bekant  från  Sachsen,  är  naturligt  nog 
någonting  ytterst  sällsynt.  Däremot  uppnå  två  i  min  ägo  be- 
fintliga fiskar  den  afsevärda  storleken  af  15  cm.,  en  längd, 
som  redan  W.  Lilljeborg  (Sveriges  och  Norges  Fiskar,  1891) 
synes  vilja  frånkänna  svenska  exemplar. 

De  båda  könen  kan  man  i  de  flesta  fall,  och  detta  är 
naturligtvis  särskildt  fallet  under  lektiden,  skilja  åt  på  färgen. 
Hanen  är  således  ibland  nästan  enfärgadt  grågrön  på  ryggen, 
men  med  hvitaktig  buksida,  hvarjämte  finnas  exemplar  med 
oregelbunden  marmorering  af  mer  eller  mindre  mörka  fläckar 
på  blågrön  till  olivgrön  botten.  I  motsats  härtill  visar  honan 
en  mera  brun,  svart — grågrön  färg  bemängd  med  mindre  punk- 
ter och  fläckar.  De  båda  ofvannämnda  exemplaren  äro  just 
utmärkta  af  en  alldeles  öfvervägande  rödbrun  nyans,  hvarför 
deras  kön  är  uppenbart.  Desslikes  äro  fenorna  hos  hanen 
af  en  mera  ljusgul  färgteckning,  men  hos  båda  mer  eller  mindre 
svartfläckiga.  Det  svarta  bandet  mellan  nosspets  och  öga, 
som  inte  alltid  framträder,  är  tydligt  hos  mina  exemplar. 
Hanen  har  vidare  ryggpartiet  mera  hvälfdt  och  stjärtroten  mera 
slank  än  hvad  fallet  är  hos  honan.  Den  sistnämnda  är  van- 
ligen den  större  af  de  två.  Af  rent  morfologiska  karaktärer 
kan    nämnas,  att  hos  hanen  de  första  strålarna  i  bröstfenorna 


24 


FAUNA    OCH    fLORA 


äro  förtjockade,  hvartill  kommer  en  tvär  och  hög  ryggfena, 
hvilken  hos  honan  är  mera  afrundad. 

Kroppen,  framtill  trind,  baktill  mera  hoptryckt  och  för 
öfrigt  långsträckt,  synes  naken,  men  är  betäckt  med  ytterst 
små  fjäll,  som  sitta  glest.  För  öfrigt  visar  djuret  rik  slemaf- 
söndring.  Munnen,  som  sitter  pä  undersidan,  bär  på  sin  öfver- 
läpp,  och  endast  på  denna  till  skillnad  från  många  grönlingen 
närstående  arter,  sex  skäggtömmar,  af  hvilka  det  i  munvink- 
larna sittande  paret  är  något  längre  än  de  båda  främre  på 
nosen  belägna  paren. 

Linné  upptog  på  sin  tid  grönlingen  i  Fauna  Svecica  därför, 
att  den  enligt  uppgift  hämtats  från  Tyskland  och  genom 
Fredrik  I  blifvit  utplanterad  i  Mälaren.  Det  är  ovisst  om  den 
numera  finnes  kvar  där;  emellertid  lär  den  förekomma  i  en 
bäck  vid  Ulriksdal.  Dess  förekomst  i  vårt  land  påvisades 
sedan  först  af  Lilljeborg.  Enligt  honom  påträffade  lektor  C.  W. 
HuLTMARK  grönlingen  våren  1854  i  en  bäck  vid  Trollenäs  i 
Skåne.  I  samma  vattendrag  fann  godsägare  Carl  Möller  den 
vid  Gissleberga  och  Bosarp.  Af  A.  G.  Nathorst  blef  den  år 
1869  funnen  i  Verkaån  vid  Andrarum  i  samma  landskap.  Och 
sedan,  mars  1888,  träffades  den  i  Lagan  vid  Laholm,  där  den 
enligt  C.  J.  A.  Thudkn  »förekommer  talrik  vid  kvarnen  intill 
allmänna  bron  över  ån  .  Till  dessa  fåtaliga  och  i  vissa  fall 
sväfvande  uppgifter  kan  jag  lägga  en  alldeles  ny  och  bestämd 
fyndort  i  Skåne.  Redan  1914  fångade  jag  två  exemplar  i  en 
liten  bäck  i  Bokskogen,  belägen  omkring  1  '/2  mil  från  Malmö. 
De  höllos  en  tid  framåt  i  ett  litet  akvarium.  Något  år  där- 
efter lyckades  det  mig  ånyo  infånga  två  exemplar  på  samma 
ställe.  Äfven  dessa  lefde,  och  hade  jag  under  två  års  tid  nöjet 
att  kunna  studera  dem  och  deras  lefnadsvanor.  Och  nu  senast 
i  juli  1918  fångade  jag  på  ort  och  ställe  ännu  tre  exemplar, 
af  hvilka  de  två  voro  så  anmärkningsvärdt  stora,  15  cm.  och 
det  ena  däröfver.  Dessa  sistnämnda  tre  fiskar  finnas  för  när- 
varande på  Zoologiska  Institutionen  i  Lund,  där  de  trifvas  ut- 
märkt i  ett  af  de  stora  akvarier,  af  hvilka  professor  Wallen- 
gren    vänligt    nog    ställt    en    del    till    mitt    förfogande.     Innan 


GRÖNI.INGKN,    COHITIS    (nKMACHILUs)    BARBAIUI.A    LIN.  25 

jag  så  går  att  tala  om  det  rent  biologiska,  vill  jag  med  några 
ord  ooinämna  artens  vidare  utbredning  utanför  det  egna 
landet.  —  I  vårt  grannland  Norge  finns  den  inte  och  i  Dan- 
mark blott  i  Koldingåns  område.  I  Finland  håller  den  sig 
äfven  i  den  inre  skärgården.  Grönlingen  är  vidare  utbredd 
öfver  en  stor  del  af  Europa,  i  öster  bort  mot  Ural  och  för 
öfrigt  i  angränsande  delar  af  Sibirien. 

Enär  uppgifterna  om  grönlingens  lefnadssätt  i  allmänhet 
äro  kortfattade  och  ganska  mycket  gå  isär,  är  det  lämpligt 
hålla  sig  till  de  egna  iakttagelserna  och  endast  anlita  littera- 
turen, där  denna  kan  anses  vara  fullt  tillförlitlig. 

Bäcken,  där  fångsterna  vid  de  upprepade  tillfällena  gjordes, 
är  präglad  af  rik  vegetation  såväl  under  som  ofvan  vatten  med 
en  långgrund  och  grofkornig  grusbotten  bemängd  med  sand 
som  underlag.  Men  just  där  fiskarna  uppehöllo  sig  var  bott- 
nen urgröpt  och  vattenståndet  således  större,  uppgående  till 
omkring  en  meter;  därjämte  saknades  på  detta  ställe  all  vegeta- 
tion. Orsaken  till  urgröpningen  är  tydlig  nog.  Ofvanför  den- 
samma är  nämligen  en  grof  lucka  af  trä  inpassad,  nu  ur  funk- 
tion, men  förut  använd  för  uppdämning  af  vattnet.  När  vatten 
så  tid  efter  annan  släpptes  på,  skedde  utgräfningen  så  små- 
ningom. Allt  mindre  och  lösare  material  var  bortsvämmadt 
och  täckte  bottnen  därintill,  medan  stora  kullerstenar,  af  hvilka 
en  och  annan  sköt  upp  ur  vattnet,  på  djupaste  stället  dolde 
bottnen.  Sålunda  rikt  med  gömslen  och  synnerligen  lämpligt 
skydd  för  vår  värnlösa  fisk.  Det  var  på  den  grund  också 
svårt  att  komma  åt  dem.  Lyfte  man  försiktigt  upp  en  sten, 
under  hvilken  man  sett  en  fisk  gömma  sig,  låg  den  först  stilla, 
men  var,  innan  man  visste  ordet  af,  med  en  kraftig  sats,  så 
att  bottenslammet  yrde  upp,  försvunnen  under  något  annat 
föremål  på  bottnen.  Och  hade  en  fisk  råkat  komma  in  på 
grundt  vatten  och  man  trodde  sig  säker  om  den,  plötsligt  var 
den  borta  på  djupare  vatten  under  någon  sten.  Grönlingen 
är  således  i  stånd  till  blixtsnabba  rörelser,  men  kan  också,  då 
solen  står  högt  på  himlen,  och  värmen  är  tryckande,  visa  sig 
så    likgiltig    och   slö,  att  den  lätteligen  med  handen  kan  köras 


2  6  FAUNA    OCH    FLORA 

in  i  haven.  Det  svagt  kväklika  ljud,  grönlingen  lär  ge  ifrån 
sig  vid  omild  behandling  såsom  t.  ex.  vid  fångst,  har  jag  ännu 
inte  kunnat  uppfatta. 

När  leken  hos  oss  inträffar  är  ej  kändt,  men  man  antager, 
att  den  leker  på  olika  tid  liksom  sandkryparen  och  mera  än 
en  gång  på  sommaren,  hvarvid  man  åberopar  sig  på  i  juni 
månad  anträffade  honexemplar,  hvilka  innehöllo  ägg  på  betyd- 
ligt olika  utvecklingsstadier  och  en  del  exemplar  med  föga  ut- 
bildade ägg,  hvilka  sistnämnda  redan  lekt  eller  först  senare 
skolat  göra  det.  I  Tyskland  sker  äggläggningen  i  april  och 
maj.  Några  närmare  iakttagelser  angående  densamma  har  man 
ännu  ej  från  något  akvarium. 

Att  grönlingen  i  det  fria  inte  är  så  nogräknad  med  vatt- 
nets beskaffenhet  framgår  af  följande.  Vår  bäck  är  hvarje  vår 
som  en  liten  fors,  där  vattnet  skummar  öfver  stock  och  sten. 
Men  fram  på  sommaren  sinar  den  ut,  så  att  blott  enstaka 
vattenpölar  bli  kvar  tätt  bevuxna  med  grönalger,  hvilka  full. 
ständigt  skymma  utsikten  för  nyfikna  blickar.  Och  en  sommar 
minns  jag  särskildt,  att  det  hopats  så  mycket  papper,  sönder- 
slagna buteljer,  bleckkärl  och  dylikt  efter  obetänksamma  skogs- 
besökare, att  det  liknade  en  upplagsplats  för  sopor,  men  rakt 
inte  en  porlande  bäck.  Och  trots  dessa  årligen  upprepade 
vidriga  förhållanden  lefver  grönlingen  ändå  kvar.  —  I  Tyskland 
fångade  en  bekant  akvarieliebhaber  W.  Schreitmuller  grön- 
lingar  i  mängd  på  den  tid  »Weisseritz»  innehade  sitt  gamla 
lopp  genom  Dresden,  och  detta  sommartid,  då  vattendraget 
var  reduceradt  till  en  smal  ränna,  ja,  på  sina  ställen  blott 
bildade  i  rad  liggande  polar  utan  vare  sig  till-  eller  aflopp. 
I  Frankrike  har  samme  person  funnit  grönlingen  i  nästan  alla 
kanaler  (Aisne,  Oise,  Serre  o.  s.  v.),  likaså  i  dammar  och  grafvar 
med  mycket  mindervärdigt  vatten  förorenadt  af  såplödder,  latrin 
etc.  Dessa  exempel  understryka  blott  livad  jag  själf  sett  och 
visa  i  huru  hög  grad  djuret  förmår  anpassa  sig  till  de  mest 
onaturliga  förhållanden,  en  omständighet,  som  likväl  inte  får 
komma  oss  att  glömma  att  såsom  allmän  regel  fastställa,  det 
grönlingen    föredrager    klart,    svalt  och  rinnande  vatten.     Och 


GRÖNLINGEN,    COIUTIS    (nICMACHH.Us)    BAKIiATUf.A    I. IN.  27 

i  akvariet  går  det  inte  alls  att  låta  vattnet  så  stå  och  för- 
därfvas,  det  vore  säkra  döden  för  våra  skyddslingar.  Man 
får  dock  betänka,  att  ute  i  naturen  luften  fritt  och  obehindradt 
stryker  fram  öfver  vattenytan  och  således  jämt  och  ständigt 
berikar  vattnet  med  det  för  allt  växt-  och  djurlif  så  oumbär- 
liga syret. 

I  enlighet  med  förhållandena  i  bäcken  inrättades  akvariet 
vid  hvarje  tillfälle.  Grofkornig  grusbotten  med  stora  stenar 
erbjudande  gömslen  och  en  del  vattenväxter  såsom  Vallisneria, 
Elodea,  Fontinalis  och  någon  Potamogetonari  kan  kompo- 
neras till  en  vacker  tafla  och  bidrager  till  djurens  trefnad. 
Vattnet  måste  hållas  klart  och  rent,  fritt  från  matrester,  helst 
med  till-  och  aflopp,  hvarvid  vattenståndet  får  belöpa  sig  till 
högst  20 — 25  cm.,  hellre  lägre  med  hänsyn  till  lefnadssättet 
som  bottenfisk.  Också  torde  det  knappt  behöfva  nämnas,  att 
ju  större  bottenyta  man  kan  erbjuda  fisken  dess  bättre. 
Akvariet  bör  ställas  ljust,  men  dock  inte  så,  att  solen  direkt 
står  på,  enär  svalt  vatten  bildar  en  för  grönlingen  otvetydig 
lifsbetingelse. 

Grönlingen  är  i  och  för  sig  en  fredlig  fisk.  men  mycket 
glupsk,  och  när  den  äter  ter  det  sig  synnerligen  komiskt,  i 
det  dess  tuggrörelser  och  rörelser  med  kroppen  därvid  ådaga- 
lägga en  kraftyttring  värdig  ett  mycket  stort  byte.  Utfodring 
bör  ske  mot  aftonen  i  enlighet  med  djurets  vana,  och  lämplig 
föda  är  inledningsvis  omnämnd.  Fisken  bör  hållas  ensam, 
äfven  om  den,  såsom  i  bäcken  var  fallet,  lefver  tillsammans 
med  spigg,  ja,  jag  fångade  för  öfrigt  där  förra  sommaren  en 
fotslång  gädda,  hvilken  emellertid  inte  behöfde  vara  så  farlig 
för  den  allmänna  säkerheten,  då  den  var  behäftad  med  en 
mycket  elakartad  defekt  på  munnen,  i  hög  grad  hindersam  för 
bytes  gripande  och  nedsväljande.  Dessutom  funnos  i  vatten- 
draget Gammarus  pulex  och  vattengråsuggor  i  mängd  jämte 
mindre  vatteninsekter.  Min  egen  erfarenhet  talar  äfven  emot 
att  hysa  fisken  tillsammans  med  andra.  Vid  ett  tillfälle  gingo 
i  samma  kärl  som  ett  par  grönlingar  en  del  guldfiskar,  som 
bekant    mycket    fredliga   och  ofarliga  djur.     Då  jag  likväl  efter 


2  8  FAUNA    OCH    FLORA 

några  veckors  bortovaro  kom  åter,  befanns  det,  att  de  båda 
grönlingarna  blifvit  så  illa  tilltygade  (stora  partier  af  huden 
voro  afflådda)  af  sina  medkamrater,  att  de  till  min  stora  ledsnad 
inom  kort  dogo  på  grund  af  den  erhållna  skadan. 

I  fångenskap  lägger  grönlingen  gärna  bort  sitt  nattliga 
lefnadssätt  och  blir  mera  orädd.  Ställer  man  sig  framför 
akvariet,  kommer  fisken  ofta  snart  nog  fram  från  sitt  gömsle. 
Dess  egendomliga  rörelsesätt  därvid  kan  mest  liknas  vid  en 
studs,  hvarvid  djuret  i  mjuk  båge  far  fram  öfver  bottnen  för 
att  efter  en  stunds  hvila  upprepa  samma  manöver  och  komma 
ett  stycke  längre  på  väg.  Ganska  tvära  och  hastiga  vänd- 
ningar är  fisken  också  i  stånd  till.  Mestadels  ligger  den  dock 
dagen  i  ända  dold  för  nyfikna  blickar.  —  Då  syrehalten  i 
vattnet  någon  gång  gått  ned  under  gränsen  för  det  tillbörliga, 
ser  man  djurets  gällock  arbeta  rytmiskt  fram  och  tillbaka, 
under  det  att  fisken  tidvis  utför  de  mest  energiska  tuggnings- 
rörelser,  som  om  den  verkligen  hade  något  ätbart  i  munnen. 
Och  så  stiger  den  plötsligt  under  slingrande  rörelser  af  kroppen 
upp  till  ytan,  slukar  luft  och  afger  den  förbrukade  genom  mun, 
analöppning  och  alltemellanåt  äfven  genom  gälöppningarna 
som  redan  nämndt.  Den  vänder  sig  därpå  rätt  oskickligt  om, 
dunsar  till  bottnen  af  sin  egen  tyngd  och  kan  så  liksom  hjälp- 
lös och  likgiltig  falla  från  sten  till  sten,  innan  bottnen  är 
uppnådd.  Stiger  fisken  på  detta  vis  för  ofta  upp  och  snappar 
efter  luft,  sväller  kroppen  af  den  i  öfvermått  insupna  luften, 
och  djuret  ligger  snart  med  buken  i  vädret  uppe  i  vattenytan 
och  förmår  inte  gå  ned  till  botten ;  blodkärlen  skimra  därvid 
på  grund  af  sin  röda  till  violetta  färg  genom  den  tunna  och 
genomskinliga  bukhuden  Nu  är  skyndsam  hjälp  af  nöden, 
och  består  denna  lämpligen  i  att  sänka  vattenståndet  och  börja 
med  genomluftning  eller  bättre  direkt  tillförsel  af  friskt  vatten; 
och  krisen  är  snart  öfver.  Såsom  man  redan  af  vistelseorten  kan 
förstå,  är  grönlingen  inte  som  förut  omtalade  anförvandter  i 
behöf  af  att  direkt  gräfva  ned  sig  i  bottenskiktet,  och  i  akva- 
riet visar  den  heller  inte  tendens  därtill,  hvarken  sommar  eller 
(som    man  skulle  kunna  förmoda)  vinter.     I  sammanhang  här- 


GRÖNT, INGEN,    COBllIS    (nF.MACHILUs)    HARBATULA    LIN.  29 

med  förtjänar  en  intressant  iakttagelse  af  ofvan  nämnda  herr 
ScHREjTMULLER  att  omtalas.  Denne  fann  vintertid  i  Frankrike 
grönlingen  tillsamman  med  tretaggiga  spiggen  i  stort  antal 
bland  växtbeståndet  i  därvarande  kanaler  och  flodarmar.  Blott 
sällan  påträffade  han  enstaka  djnr  under  stenar  inbäddade  i 
bottenslammet.  Alla  voro  de  letargiska,  så  att  man  utan  möda 
kunde  taga  dem  med  blotta  handen.  Äfvenledes  vintern  1917 
fann  S.  i  den  s.  k.  »Sielbach»  vid  Kiedrich  i  Rheingau  talrika 
grönlingar;  också  i  detta  fall  lågo  de  som  liflösa  tätt  samman- 
trängda bland  växterna,  alltså  långt  ifrån  att  vara  nedgräfda. 
Dessutom  fann  han  en  del  liggande  klumpvis  under  i  vattnet 
nedsänkta  trädrötter.  —  Fastän  i  släkt  med  karpen  har  jag 
inte  någon  gång  hos  grönlingen  påträffat  den  eljest  hos  den 
förra  och  densamma  närstående  arter  så  vanliga  ektoparasiten, 
Arguäis  foliaceus. 

Grönlingen  anses  vara  en  smaklig,  för  att  inte  säga  läcker 
fisk,  hvarför  finsmakare,  som  fallet  är  i  Tyskland,  resa  från 
den  ena  fiskodlingsanstalten  till  den  andra  endast  för  att  få 
tag  i  den  vanligtvis  för  anstaltens  ägare  som  värdelös  ansedda 
fisken.  Förespråkare  ha  heller  inte  saknats  att  utplantera 
grönlingen  och  i  så  fall  i  dammar  med  genomflytande  vatten 
och  rik  tillgång  på  näring.  Glupsk  som  den  är,  kan  den  under 
sådana  förhållanden  exempelvis  inte  få  gå  i  en  damm  afsedd 
för  forellyngel,  medan  den  åter  blir  lätt  byte  för  de  uppvuxna 
och  mera  försigkomna  forellerna. 

Orsaken  till,  att  grönlingen  öfverhufvudtaget  namnes  så 
sällsynt  i  vårt  land,  är  utan  tvifvel  att  söka  i  dess  undangömda 
lefnadssätt.  Det  är  därför  skäl  antaga,  att  den  kan  påträffas 
å  ännu  flera  lokaler  än  som  nu  är  fallet,  hvarför  jag  lägger 
herrar  zoologer  och  andra  intresserade  på  hjärtat  att  för  den 
goda  sakens  skull  omedelbart  offentliggöra  eventuella  fynd 
direkt  i  tidskriften  eller  sända  sina  uppgifter  till  undertecknad. 
Zoologiska  Institutionen,  Lund,  hvarmed  skulle  vinnas,  att  ett 
större  antal  meddelanden  på  en  gång  och  som  ett  helt  kunde 
komma  till  allmänhetens  kännedom. 

Till    tjänst    för  intresserade  vill  jag  då  blott  nämna  några 


30  FAUNA    OCH    FLORA 

karaktärsskiljaktiglieter  gentemot  nissögat,  med  hvilken  grön- 
lingen möjligtvis  skulle  kunna  förväxlas.  Den  förstnämnda  har 
sålunda  sex  genomgående  alla  mycket  kortare  skäggtömmar 
än  grönlingen,  vidare  är  kroppen  äfven  framtill  sammantryckt 
och  försedd  med  spetsig  nos.  Stjärtfenan  är  tydligt  afrundad,  hos 
grönlingen  däremot  alldeles  tvär  med  grund  inbuktning  i  midten. 
Slutligen  visar  färgteckningen  hos  nissögat  utpräglad  längs- 
striering  och  ögontaggen  ligger  fritt  rörlig. 


Ornithologiska  notiser. 

Af 
E.   L. 

5.     13värgniåsen   fuiiiicn   i  Södermanland. 


laturhistoriska    Riksmuseet    har    haft  nöjet  att 
från    Handlanden    C.  A.  Hellman    i  Nyköping 
:få  mottaga  ett  exemplar  af  dvärgmås,  som  den 
;24    maj     1918    sköts    vid    Gårdsnäs    i    Söder- 
manland.    Det    är    en  gammal  hona  i  mycket 
vacker    dräkt    med    sitt  svarta  hufvud,  askblå 
mantel  och  hvita  undersida,  som  skimrar  i  rosa. 

Då  det  första  meddelandet  kom  om,  att  dvärgmåsen  iakt- 
tagits i  Nyköpingstrakten,  var  jag  litet  tvehågsen,  om  ej  möj- 
ligen en  förväxling  med  skrattmås  kunde  föreligga,  då  ju  denna 
sistnämnda  fågelart  på  senare  år  så  väsentligt  utsträckt  sin 
utbredning  mot  norr  och  sedan  flera  år  redan  fattat  fast  fot 
i  Mälardalen,  under  det  att  dvärgmåsen  hör  till  vår  faunas  stora 
sällsyntheter.  Som  häckfågel  har  den  ju  åtminstone  på  senare 
tid  blott  uppträdt  på  Öland  och  Gotland.  Jag  skref  därför 
och  framhöll  skillnaden  i  mått  mellan  de  båda  arterna  samt 
öfriga  karaktärer,  hvarvid  bl.  a.  erinrades  om,  att  vingens  un- 
dersida hos  dvärgmåsen  är  svart,  en  egenskap,  som  kan  väl 
iakttagas  under  dess  flykt.  Svar  kom  emellertid,  att  det  inga- 
lunda var  något  misstag,  och  till  yttermera  visso  hade  Hr 
v/ K— 


^2  FAUNA    OCH    FLORA 

Hellman  godheten  att  överlämna  det  skjutna  exemplaret  till 
Riksmuseum  såsom  en  välkommen  gåfva. 

I  bref  har  Hr  Hellman  vidare  meddelat,  att  fågeln  ifråga 
hade  fullt  utbildad  äggstock.  Om  fyndplatsen,  som  Hr  Hell- 
man besökte  för  att  närmare  taga  reda  på  fågelns  förekomst 
och  uppträdande  därstädes,  skrifver  han  bl.  a.:  Vid  första  be- 
söket söndagen  den  9  juni  fick  han  ej  se  någon  mås  där, 
men  den  11  i  sanmia  månad  lyckades  det  bättre.  En  hel  del 
måsar  syntes  svärma  omkring.  Vid  närmare  granskning  fann 
han,  -att  en  stor  del  af  dessa  måsar  hade  svarta  hufvuden,  och 
då  han  kom  närmare,  kunde  han  räkna  omkring  50—  60  dvärg- 
måsar, alla  gamla  fåglar,  de  öfriga  voro  vanliga  måsar.  Trak- 
ten, där  de  uppträdde,  är  en  vik  af  hafvet  belägen  mellan  Ny- 
köping och  Oxelösund.  Hela  viken  är  mycket  grund,  och  stran- 
den omkring  är  låg  och  flack.  Man  sökte  efter  häckplatsen, 
ty  det  antogs,  att  fåglarna  borde  ha  häckat  där,  alldenstund 
de  uppehållit  sig  i  omgifningarne  omkring  3  veckor  eller  en 
månad,  efter  hvad  man  vet.  Det  fmnes  i  närheten  flera  grunda 
vassbevuxna  vikar  och  äfven  ett  större  kärr.  Hr  Hellman 
kunde  dock  ej  finna  någon  boplats  och  såg  ej  heller  någon 
dvärgmås  vid  kärret. 

Det  är  sålunda  oafgjordt,  om  dvärgmåsarne  verkligen  häc- 
kat på  nämnda  plats  i  år,  ehuru  detta  ju  synes  rätt  sannolikt 
på  grund  af  deras  uppträdande  där  i  sådant  antal  och  under 
så  lång  tid.  Beskaffenheten  af  platsen,  där  fåglarne  uppehöllo 
sig,  är  ju  också  sådan,  som  de  ofta  välja  till  boplats.  Märkligt 
är  också,  att  det  ej  var  ett  eller  några  få  par,  som  visade  sig 
på  denna  nya  plats,  utan  en  stor  flock,  så  att  säga  en  full- 
ständig koloni,  som  med  en  gång  begifvit  sig  af  för  att  söka 
ett  nytt  hem.  Det  skall  bli  af  intresse  att  om  möjligt  få  er- 
fara, om  dvärgmåsarne  försvunnit  från  någon  af  de  förut  kända 
häckningsplatserna  t.  ex.  i  de  baltiska  provinserna,  på  Öland 
eller  på  Gotland  och  om  sålunda  från  något  af  dessa  ställen 
en  totalutflyttning  ägt  rum,  eller  om  eventuellt  blott  en  kon- 
tingent från  någon  af  de  större  kolonierna  företagit  denna  ut- 


ORNlTHOI.OCilSKA    NOTISIiK  33 

vandring.     Om    någon    af    tidskriftens    läsare    kan   bidraga  till 
lösningen  af  denna  fråga,  vore  det  tacknämligt. 

Bengt  Berg  har  i  sitt  vackra  arbete  om  dvärgmåsen  i 
serien  »Sällsynta  Fåglar»  bl.  a.  redogjort  för  denna  fågelarts 
utbredning.  Han  har  därvid  upptagit  Palmens  teori  om,  att 
dvärgmåsens  uppträdande  på  vissa  platser  skulle  kunna  för- 
klaras såsom  ett  resultat  af  prolongerad  flyttning.  Det  skulle 
ju  kunna  vara  möjligt,  att  denna  teori  äfven  skulle  kunna  till- 
lämpas  i  föreliggande  fall,  dock  måste  nog  ännu  flera  data  och 
fakta  samlas,  innan  man  kan  göra  ett  bestämdt  uttalande. 


6.     En  varietet  af  srlltmt. 

I  midten  af  juli  skötos  med  vederbörligt  tillstånd  trenne 
silltrutar  ur  en  koloni  vid  Källskären,  emedan  ifrågavarande 
material  behöfdes  för  Riksmuseets  samlingar.  Vid  närmare 
granskning  visade  sig  en  af  dessa  vara  af  särskildt  intresse, 
emedan  den,  ehuru  häckfågel,  företedde  vissa  rester  af  ung- 
dräkten. Stjärten  var  nämligen  ej  rent  hvit  annat  än  på  de 
2  resp.  3  yttersta  pennorna,  de  öfriga  voro  i  yttre  tredjedelen 
m.  1.  m.  fläckiga  och  vattrade  med  svartbrunt.  I  synnerhet  var 
detta  mycket  utprägladt  på  de  midtersta  pennorna.  Men  det 
var  ej  nog  härmed.  Vid  undersökning  visar  sig  också,  att 
en  del  fanstrålar  på  de  hvita  partierna,  i  synnerhet  på  kräf- 
van  och  halsen,  äro  pigmenterade,  så  att  de  se  liksom  sotiga 
ut,  ehuru  det  ej  är  så  mycket,  att  fågelns  allmänna  utseende 
röner  inflytande  häraf.  Således  hade  fågeln  blifvit  fortplant- 
ningsduglig,  innan  den  ännu  fått  »ren»  dräkt.  En  annan  egen- 
domlighet med  den  var  dess  jämförelsevis  ringa  storlek.  Den 
högra  vingen  var  413  mm.  lång  (den  vänstra  ungefär  1  cm. 
kortare),  under  det  att  motsvarande  mått  hos  de  båda  andra 
fåglarne,  som  skötos  samtidigt,  voro  resp.  433  och  436  mm. 
och  hos  ett  fjärde  exemplar  (från  Stockholms  skärgård)  också 
433,  mm.  Alla  dessa  fyra  fåglar  voro  af  samma  kön,  nämligen 
hanar. 

3  — 1948.      Fauna  och  Flora  1919.     Häfl.   1. 


34  FAUNA    OCH    FLORA 

Äfven  öfriga  mått  visa  sig  mindre  hos  varieteten.  Sålunda 
är  näbblängden  (culmen)  hos  denna  blott  50,5  mm.,  men  hos 
de  andra  55,5,  54,5  och  54,5  mm.  Näbbens  höjd  mätt  över  un- 
dernäbbens hakvinkel  är  hos  den  förstnämnda  15,2  mm.,  hos 
de  andra  18,  18,5  och  16,5  mm.  Utan  tvifvel  står  den  i  viss 
grad  dvärgartade  växten  i  samband  med  bibehållandet  af  några 
rester  af  ungfågelsdräkten. 


stare  ringmärkt  i  Sverige,  återfunnen 
i  England. 


Af 
Hia]inar  Rendahl. 


ill  Riksmuseet  har  ingått  ett  meddelande  från 
den  kände  ornitologen,  Mr.  H.  F.  Witherbv  i 
London,  att  en  stare,  märkt  med  museets  ring 
3n:r  2067,  blifvit  fångad  vid  Middlesbroiigli  i 
Yorkshire  på  Englands  ostkust  den  1  februari 
1918. 

Rapporterna  angående  märkta  fåglar  hafva  visat,  att  ifråga- 
varande stare  märktes  den  8  juli  1915  som  unge  på  Sillre 
norra  gård,  Borgsjö  socken  i  Västernorrlands  län. 

Härmed  föreligger  ett  ganska  värdefullt  bidrag  till  vår 
kännedom  om  starens  flyttningar,  som  vi  få  hoppas,  nu  när 
lugnare  tider  åter  inträda,  skall  kompletteras  och  utökas  med 
nya  fynd. 

I  England  äro  de  där  häckande  stararna  flyttfåglar,  men 
på  hösten  kommer  till  landet  ett  stort  antal  starar  från  Eu- 
ropas fastland.  En  del  af  dessa  blifver  kvar  i  England  vintern 
öfver,  för  att  vid  vårflyttningen  återvända  till  sina  häcknings- 
orter,  en  del  däremot  fortsätter  sin  färd  vidare  söderut.  Öfver- 
vintrande  starar  anträffas  alltifrån  de  södra  delarna  af  artens 
häckningsområde,  som  sträcker  sig  till  Pyrenéerna  och  Italien, 
till  Kanarieöarna,  Madeira  och  Nordafrika. 

Till  en  del  har  man  lyckats  utröna  härstamningen  af  de 
höstetid  till  England  ankommande  skarorna.    På  grund  af  den 


36  1-AUXA    OCH    HIORA 

relativt  höga  procent  af  ringmärkta  starar,  som  vid  experi- 
mentella flyttfågelstudier  blifvit  återfunna,  liar  staren  för  de 
med  dylika  försök  sysselsatta  ornitologerna  blifvit  ett  särskildt 
omtyckt  märkningsobjekt.  Stödd  på  de  undersökningar,  som 
utförts  från  Vogelv/arte  Rossitten  på  Kuhrische  Nehrung  i 
Ostpreussen  kunde  prof.  J.  Thienemann  påvisa  (XIV.  Jahrber. 
Rossitten,  Jour.  Ornith.  1915,  p.  496),  att  Nordtysklands,  Liv- 
lands och  Kurlands  starar  på  hösten  långsamt  draga  fram 
längs  kusten  för  att  söka  sig  vinterkvarter  i  norra  och  södra 
England.  Äfven  i  Finland  ringmärkta  starar  hafva  anträffats 
i  detta  senare  land. 

Flera  gånger  förut  har  i  denna  tidskrift  påpekats,  huru 
en  hel  del  af  våra  flyttfåglar,  särskildt  då  sådana,  hvilka  öfver- 
vintra  redan  i  de  trakter  af  Europa,  som  äro  gynnade  af  ett 
mera  mildt  klimat,  sannolikt  söka  sig  öfver  till  England  i  ganska 
stor  utsträckning,  antingen  för  att  öfvervintra  eller  också  däri- 
från fortsätta  vidare.  Ett  antal  olika  i  England  märkta  fåglar, 
hvilka  under  de  senare  åren  anträffats  i  vårt  land,  och  om 
vilka  meddelande  lämnats  i  »Fauna  och  Flora»,  har  ju  också 
bestyrkt  detta. 

Till  denna  kategori  hör  då  äfven  vår  stare,  som  det  före- 
liggande fyndet  synes  ådagalägga,  hvilken  i  likhet  med  sina 
anförvanter  söder  om  Östersjön  på  hösten  styr  kosan  till  Eng- 
land med  dess  varmare  klimat. 

En  annan  fråga,  som  vi  få  hoppas,  att  kommande  ringfynd 
skola  afgöra,  är  den,  huruvida  de  svenska  stararna  helt  eller 
delvis  äfven  öfvervintra  i  England,  eller  om  de  styra  kosan 
vidare  mot  söder.  Det  föreliggande  fyndet  (1  februari)  är  ju 
i  den  frågan  indifferent. 

Då  vi  nog  kunna  antaga,  att  nu  efter  kriget  utsikterna 
skola  betydligt  ökas,  att  få  tillbaka  ringmärkta  fåglar,  vill  jag 
här  till  slut  rikta  en  uppmaning  till  våra  fågelvänner  att  väl- 
villigt bistå  vid  märkningen  af  fåglar.  Ringar  och  instruktioner 
erhållas  kostnadsfritt  från  Riksmuseets  Vertebratafdelning, 
Vetenskapsakademien. 


STARE    RINGMÄKKT    I    SVHRlGli    ATERI  UNNIiN    1    liNGLAND  ^7 

Samtidigt  ber  jag  att  till  landtbrukareii  G.  Gulliksson, 
Erikslulid,  som  ringmärkt  den  föreliggande  staren,  få  uttala 
mitt  tack  för  det  intresserade  och  oegennyttiga  bistånd  med 
märkningar  och  observationer,  som  han  lämnat  alltsedan  början 
af  våra  undersökningar  på  detta  område. 


Smärre  meddelanden. 

Oni  kornknarr  och   tornsvalor  i  Dalarne. 

Eder  förfrågan  i  Fauna  och  Flora  om  kornknarrens  förekomst 
under  sistförflutna  sommar  vill  jag  härmed  vördsamt  besvara. 

Här  i  Järna  socken,  Dalarne,  hördes  han  som  vanligt  under 
försommarkvällarna.  Under  höbärgningen  förstörde  vi  ett  bo  med 
sju  ägg,  sorgligt  nog,  på  en  åker  ett  par  km.  från  gården. 

En  iakttagelse  jag  gjort  om  tornsvalan  vill  jag  nämna.  Vi 
ha  en  starholk  uppsatt  på  en  hög  gafvelvägg  mot  öster.  Denna 
holk  har  två  somrar  efter  hvarandra  tagits  i  bruk  af  en  tornsvale- 
familj. Och  det  märkliga  är,  att  de  under  bägge  somrarna  varit 
tre  i  sällskap,  som  de  skulle  lefva  i  månggifte.  Först  på  våren 
togs  holken  i  bruk  af  en  starfamilj  och  då  tornsvalorna  kommo 
väntade  de  tills  starungarna  voro  flygfärdiga,  utan  att  nämnvärdt 
störa  stararna.  En  och  annan  gång  gjorde  de  en  blixtsnabb  flyg- 
ning   framför    hålet    under   skrik,    men  för  öfrigt  väntade  de  tåligt. 

Vördsamt 


T.  A.  Andersson. 


Hulån  den  '-^l\->    1918. 


Större  skrikörnen,  8   ex.   skjutna  i  Skåne   1917^ — IS. 

Under  hösten  191 7  skötos  i  södra  Skåne  2  ex.  af  denna  fågel 
{Aquila  tnaciilata  f.  elanga,  Pallas),  det  ena  ex.  den  ^^/o  1  7  i  Ska- 
bersjö  och  förvärfvades  för  Malmö  museum,  det  andra  7ii  ^7  P^ 
Torup  och  skänktes  till  museet  af  hofmarskalken  m.  m.  G.  Coyet, 
hvars  välvilja  och  intresse  Malmö  museum  har  att  tacka  för  åtskil- 
liga rariteter  i  dess  naturhist.  afdelning.  Det  första  ex.  (Skabersjö) 
är  en  flerårig  ^,  troligen  i  4  eller  5  dräkten  (=  8 — io:de  året),  men 
är  ännu  ej  till  färgen  utbildadt,  d.  v.  s.  fullt  fritt  från  droppfläckar, 
hvilket  ej  äger  rum  förr  än  efter  5 — 6  ruggningar  (=  10 — 12  år). 
Fågeln  är  enfärgadt  mörkbrun,  med  kvarsittande  ljusare,  blekta 
äldre  fjädrar  öfverallt.  Tarsernas  nedre  del  rent  hvit,  under- 
gumpen  helt  mörk  (=  den  utbildade  dräktens  karaktär),  likaså 
öfvergumpen,  med  undantag  af  de  yttersta,  största  stjärttäckarna, 
som    äga    gulhvita    kantfläckar.     De  små  vingtäckfjädrarna  med  en 


SMÄRRE    MEDDHLANDKN  39 

del  mindre,  gulhvita  droppfläckar  kvar  i  spetsarna.  På  armpen- 
norna, men  ej  i  stjärten  svaga,  men  tydliga  tviirstrimmor,  men  icke 
den  utbildade  tågcins  rent  järngråa  tvärband.  I  nacken  ingen 
fläck,  hufvudets  och  halsens  spetsiga  manfjädrar  tvärtom  enfärgadt 
mörka.  Iris  gråaktigt  ockragul  (=  gammal  kungsörns),  ljusare  än 
hos  följande  ex. 

Torup-exemplaret  bär  troligen  y.e  dräkten.  Oviduktens  ut- 
seende visade,  att  äfven  detta  ex.  hade  fortplantat  sig  (enl.  be- 
näget meddelande  af  Dr.  R.  Hckrring).  Fågelns  färg  mörkbrun, 
med  ljusare,  kvarsittande  fjolårsfjädrar,  märkbarast  på  manteln, 
minst  på  halsens  manfjädrar.  Öfvergumpen  starkt  Ijusfläckig,  de 
största  stjärttäckarna  i  spetsen  helt  gulhvita.  Undergump  rostgul- 
hvit  (hos  den  förra  helt  mörk).  Tarsens  fjädrar  bruna,  blekast 
närmast  tårna,  utan  något  hvitt.  Byxornas  utsida  med  3  —  4  mm. 
breda  pilfläckar.  Öfre  vingtäckare  af  2:dra  ordn.  delvis  med  helt 
små  ljusa  ändfläckar.  Arm-  och  stjärtpennor  utan  spår  af  (den  gamla 
fågelns)  tvärstrimmighet. 

Iris  ljust  kafifebrun,  mörkare  än  hos  den  förre,  men  ljusare  än 
hos  årsunge  af  kungsörn.  Näbb  hos  båda  gråblåhvit  med  mörkare 
gräblå  spets,  de  breda  mungiporna,  vaxhuden  och  fötterna  citron- 
gula, lika  hos  båda  ex.  Båda  således  fleråriga,  men  icke  färdiga 
(i 2-åriga)  fåglar. —  Årsungens  färg  är  mörkare  eller  ljusare  brun, 
nästan  öfverallt  försedd  med  stora,  ljust  rostgula  eller  grågula  längs- 
fläckar,  gulhvit  undergump  och  smal  dito  stjärtspets,  ofta  äfven  nack- 
fläck.  De  gula  delarna  hos  näbb  och  fötter  blekt  orange  (ungefär 
melon-  eller  ostgula),  iris  mörkbrun.  Näbb  svart,  vid  basen  mörk- 
grå. Den  utbildade  dräkten  är  enfärgadt  mörkbrun  med  kvarsit- 
tande äldre  blekta  fjädrar  öfverallt  och  vackert  järngräa  strimmor  i 
ving-  och  stjärtpennor.  Iris  tämligen  ljus  gråbrungul,  näl)b  blåhvit 
med  mörkblå  spets.     Näbbens  och   fötternas  gula  =  blekt  citrongult. 

A.  E.  Brehm  gjorde  på  sin  tid  det  påståendet,  grundadt  pä 
observationer  i  Hamburgs  zoologiska  trädgård,  att  örnarna  behöfde 
12  år  för  att  uppnå  sin  fulla  färgutbildning,  hvilken  erhölls  efter 
6  dräktombyten,  då  hvarje  ruggning  hos  dessa  fåglar  tager  c:a  2  är. 
Brehms  iakttagelser  utsattes  för  mycken  kritik,  och  i  nyare  svensk 
faunistisk  litteratur  står  föga  eller  intet  om  några  försök  att  klar- 
göra detta  förhällande.  Undertecknad  har  emellertid  genom  iakt- 
tagelser i  de  zoologiska  trädgårdarna  i  Stockholm  och  Köpenhamn 
imder  många  år  samt  senare  under  en  resa  i  Ryssland  och  Ukraina 
funnit  full  bekräftelse  af  Brehms  påstående.  B:s  iakttagelser  gällde 
kungsörn  och  hafsörn,  men  i  zoologiska  trädgårdarna  i  Moskwa  och 
Petrograd  fick  jag  konstatera,  att  det  lika  väl  gäller  skrikörnen 
(Aquila  maculata  (iai!,i^a),  och  under  besök  hos  den  frejdade  tysk- 
ryske  praktiske  zoologen  och  friluftsexperimentatorn  Fr.  Fatz-Fein 
i  Taurien  fick  jag  se  att  det  i  samma  grad  gäller  ste])pörnen  (Aquila 
viaculata  f.  orientalis),  som  på  Falz-Feins  stora  naturskyddsomräde 
häckar  i  många  par  och  halftam  vid  boet  kan  studeras  jiå  närmaste 
håll.  Likaså  har  F-F.  ett  antal  ex.  af  steppörnen  af  flera  åldrar  i 
sin  zoologiska  trädgård,  af  hvilka  det  äldsta  var  i  io:e  året,  men 
ännu    ej   utfärgadt.      Härvid   kan   anmärkas,   att  skrikörn  och   kungs- 


40 


FAUNA    OCH    FLORA 


Örn  i  fångenskap  kanske  ej  skulle  rugga  så  regelbundet  som  i  fri- 
het, men  hvarför  skulle  dessa  arter  ej  göra  det,  då  ett  större  antal 
andra  arter  göra  det,  såsom  dufhök,  röd  kärrhök,  pilgrimsfalk,  jakt- 
falk, ormvråk,  bivråk,  fjällvråk  m.  Ii.  i  fångenskapen  rugga  fullt 
normalt  och  deras  färgmönsters  successiva  åldersutveckling  genom 
de  olika  dräkterna  följa  alldeles  samma  lagar  som  i  frihet,  hvarom 
jag  fullt  kunnat  förvissa  mig.  Och  på  örnarternas  hälsa  i  fången- 
skapen är  mindre  än  intet  att  anmärka.  »De  öfverlefva  en  hel  rad 
af  föreståndare»  (enl.  meddelande  af  prof.  L.  Heck,  Zoolog.  Garten, 
Berlin),  och  pä  Habsburg  har  en  örn  lefvat  öfver  loo  år,  flera  exem- 
pel att  förtiga. 

Sedan  detta  skrifvits,  har  det  lyckats  undertecknad  att  på  Fals- 
terbo Ljung  Vio  1 8  skjuta  ytterligare  ett  ex.  af  större  skrikörnen, 
äfven  denna  en  hona  (egendomligt  nog,  då  ju  hanarna  hos  roffåg- 
larna  eljes  äro  i  afgjord  majoritet)  Denna  sista  örn  är  med  säker- 
het i  2  året,  ännu  något  mörkare  än  de  andra,  iris  mörkbrun  (unge- 
fär som  hos  en  ung  hafsörn,  mörkare  än  hos  ung  kungsörn),  medan 
näbbens  inre  hälft,  som  hos  årsungen  är  mörkgrå  och  hos  äldre 
blåhvit,  här  redan  äger  den  senare  färgen.  Näbbhud,  mungipor  och 
tår  blekt  citrongula  som  hos  äldre  ex.  Fjäderdräktens  fläckmöns- 
ter däremot  betydligt  mer  likt  ungdräkten.  Byxornas  fjädrar  ha 
stora  gulhvita  fläckar,  som  hos  en  del  intaga  nästan  hela  fjäderns 
längd.  Bröst  och  mage  bära  också  stora  fläckar,  som  bakåt  tilltaga  i 
storlek  och  flyta  ihop  med  den  gulhvita  undergumpen.  De  största 
armtäckfjädrarna  afslutas  med  en  stor,  ljus  fläck.  Undre  vingtäckare 
storfläckiga  (hos  de  båda  föregående  ex.  enfärgade).  Öfvergump 
starkt  fläckig.  Den  för  öfrigt  nelmörka  fågeln  är  tydligen  i  2:a  dräk- 
ten med  kvarsittande  fjädrar  från  ungdräkten.  Maginnehållet  var 
hos  detta  ex.  gräsand,  hos  Torups-exemplaret  rödhalsad  dopping, 
medan  Skabersjö-exemplaret  hade  magen  tom. 

Krigsoperationerna  i  Östersjöprovinserna  och  Polen  och  skogar- 
nas uthuggning  för  de  förödda  provinsernas  återuppbyggande  kunna 
möjligen  förklara  att,  äfven  i  år,  ex.  af  denna  sydligare  örnart  sökt 
sig  öfver  Östersjön  hit  till  våra  bygder. 

Malmö  museum   i   okt.    1918.  Olof  Gylli//,i^-. 


En  egendoniligt  färgad  ål 

har  af  Byråchefen  O.  Nordqvist  öfverlämnats  till  Riksmuseets 
vertebratafdelning.  Den  hade  fångats  vid  Runö  utanför  Oskars- 
hamn och  insändts  till  Kgl.  Landtbruksstyrelsen  af  Fiskerikonsulen- 
ten  C.  E.  Eriksson. 

Öfre  kroppshalfvan  är  till  sin  bottenfärg  gul  med  en  mossgrön 
anstrykning  samt  med  små  olivgröna  fläckar,  hvilka  mot  ryggens 
midtlinie  blifva  tätare  och  där  delvis  sammanflyta,  så  att  detta  om- 
råde blir  liksom  marmoreradt.  Rygg-  och  bröstfenorna  äro  orange- 
gulbruna. Undre  kroppshalfvan  har  en  särdeles  vacker  skär  eller 
ljust  rosenröd  färg  med  en  något  gul  ton  samt  metallglans.  Anal- 
fenan  är  gul. 


SMÄRRE    MEDDlil.ANDHN  4 1 

Dä  ålarnes  vanliga  m.  1.  m.  gröna  ryggfärg  åstadkommes  af  en 
blandning  eller  rättare  lagring  om  hvartannat  pä  visst  sätt  af  svart 
melaninpigment  och  gult  lipochrom,  är  det  tydligt,  att  i  detta  fall 
det  förstnämnda  färgämnet  slagit  fel  med  undantag  på  de  ställen, 
där  de  olivgröna  fläckarna  finnas.  En  mikroskopisk  undersökning 
bekräftar  detta.  En  liten  skinnflik,  som  innehöll  en  grön  fläck,  ut- 
klipptes  och  lades  under  mikroskopet.  Det  visade  sig  dä,  att  i 
denna  fanns  ett  antal  ganska  stora  melaninförande  chromatoforer 
med  ät  alla  håll  starkt  förgrenade  utlöpare.  Dessa  lägo  strödda  i 
ett  nätverk  af  de  mindre  celler,  som  inneslöto  det  rent  gula  lipo- 
chromet.  De  senare  cellerna  voro  sammandragna  till  oregelbundna 
små  klum])ar. 

Ålens  längd  är  omkring  55  cm.  Den  är  af  honkön  med  i  för- 
hållande till  storleken  ovanligt  väl   utvecklade  äggstockar. 

/';.   Z. 


En   nötkråka  i   Västerbotten. 

Enligt  meddelande  från  Lektor  O.  Holm  har  en  nötkråka 
skjutits  vid  Jörn  i  slutet  af  sept.  af  Postexpeditören  G.  Hvass.  Den 
nordliga  lokalen  kunde  tänkas  tyda  på  en  invandring  österifrån, 
men  då  näbblängden  hos  exemplaret  i  fråga  blott  är  45  mm.,  och 
den  hvita  fläcken  i  spetsen  af  yttersta  handpennan  2,5  mm.,  ligga 
dessa  mätt  inom   gränserna  för  den  inhemska  rasens  variation. 


En    sällsynt   ödla. 

Bland  en  del  insekter,  som  af  Missionären  W.-\ldi:r  insamlats 
vid  Kingogili  i  belgiska  Kongo  och  af  honom  öfverlämnats  till  Riks- 
museet, fanns  äfven  en  liten  ödla,  som  var  af  ej  obetydligt  intresse. 
Den  har  namnet  Poromcra  fordi  och  beskrefs  ehuru  något  ofull- 
ständigt och  delvis  felaktigt  af  amerikanaren  Hallowell  redan  år 
1857.  Han  hade  erhållit  ett  enda  exemplar  från  Gabun.  Ar  1897 
beskrefs  samma  ödelart  återigen  från  Gabun  af  fransmannen 
MoQUARD,  som  trodde,  att  han  funnit  något  nytt.  Detta  rättades 
emellerid  1900  af  den  framstående  herpetologen  Bollenger,  som 
då  också  fått  till  sitt  förfogande  litet  mera  material,  nämligen  ett 
exemplar  från  Ogowe  i  franska  Kongo  samt  några  andra  från  Be- 
nitofloden  i  spanska  Guinea.  Dessa  båda  lokaler  voro  respektive 
den  sydligaste  och  nordligaste  kända,  men  genom  Missionären 
Walders  fynd  utsträckes  Poromeras  utbredning  söderut  ej  mindre 
än   omkring  4  V2  breddgrader. 

Poroviera  är  en  ganska  liten  och  smärt  ödla  med  lång  svans. 
Största  kända  exemplaret  är  65  mm.  från  nosen  till  anus.  Utse- 
endet är  mycket  karakteristiskt  därigenom  att  ryggen  täckes  af  8 
rader  stora  och  starkt  kölade  fjäll.  Sidornas  fjäll  äro  däremot  små, 
men  buken  klädes  återigen   af  8 — 10   rader  stora,  starkt  kölade  fjäll. 


42  FAUNA    OCH    FLORA 

Sistnämnda  egenskap,  nämligen  kölade  fjäll  på  undersidan,  är  ovan- 
lig och  återfinnes  blott  inom  ett  eller  två  släkten  till  inom  den 
egentliga  ödlefamiljen,  Lacerfidce.  Alla  de  andra  äro  eljest  under- 
till släta.   •  E.  L. 


Dvärgmåsen   (Larus  minutus  Pall)   vid  68:e  breddgraden. 

Den  28  maj  i  år  observerade  jag  tvenne  exemplar,  sannolikt 
hane  och  hona  af  denna  sällsynta,  så  vidt  jag  kunnat  utröna  icke 
tidigare  i  Lappland  anträfifade  mås,  kretsande  öfver  Muonio  älf  vid 
Muonio  kyrkoby.  Den  ena  fågeln,  en  hona,  blef  sedan  följande 
natt  vingskjuten  af  någon  tjufskytt  och  infångades  på  morgonen 
lefvande  på  stranden  invid  min  bostad,  hvarigenom  en  eventuell 
bosättning  här  omöjliggjordes.  Den  förvaras  i  min  samling.  Se  när- 
mare Finlands  Jakttidskrift   1918,  häfte   7,   sid.    165 — 168. 

Justus  Moiitell. 


Skäggdoppingen  (Podiceps  cristatus  L.)   för  andra  gången  an- 
trätTad  i   Muonio. 

Vårsommaren  1903  sköt  skoginspektor  S.  Ruhlin  en  skägg- 
dopping i  Kangasjärvi  i  finska  Muonio  (jämför  E.  Orstadius:  Märk- 
liga fägelfynd  inom  Pajala  socken  med  omnejd.  Fauna  och  Flora 
1907,  häfte  5).  Exemplaret,  som  jag  varit  i  tillfälle  att  granska, 
förvaras,  väl  uppstoppadt  hos  förvaltaren  Lundström  i  Pajala. 

Denna  sydliga  art  har  nu  åter  visat  sig  här  uppe.  Den  2 
augusti  i  år,  då  jag  gick  ned  till  stranden  af  Muonio  älf  vid  min 
bostad  för  att  taga  ett  bad,  säg  jag  en  ensam  skäggdopping,  som 
ifrigt  dykande  uppehöll  sig  på  älfven,  tyvärr  dock  utom  skotthåll. 
Det  var  en  gammal  fågel  i  praktdräkt,  hvarför  intet  tvifvel  om  be- 
stämningens riktighet  kan  uppstå,  så  mycket  mer,  som  jag  hade 
en   god  prismakikare  med   mig. 

Justus  Montell. 


Finnes  tofslärkan  vid   Stockholm. 

I  D:r  P.  RosENius'  vackra  arbete  »Sveriges  fåglar  och  fågel- 
bon» läses  om  tofslärkan  (sid.  245):  »Ar  1909  har  hon  tagit 
Ladugårdsgärde  i  Stockholm  i  besittning  och  håller  sig  där  alltse- 
dan med  åtminstone  tvenne  par.»  Någon  uppgift  om  hvem  som 
lämnat  detta  meddelande  finnes  ej.  Emellertid  föreföll  meddelan- 
det tämligen  misstänkt,  och  jag  har  sökt  erhålla  visshet  i  saken. 
Flera  personer  har  tillsports,  men  ingen  kände  till  något  om  tofs- 
lärkan på  Ladugårdsgärde,  och  dock  är  denna  fågel  så  i  ögonen 
fallande,  att  den  ej  borde  undgått  intresserades  uppmärksamhet. 
För   någon  tid  sedan  hade  tidskriften  emellertid  nöjet  mottaga  föl- 


SMÄRRE    MliDDHLANDEX  43 

jande  upplysning  från  en  fågelkännare  Kapten  Bertil  Buren. 
-  -  •  »Ja^  erinrar  mig  numera  endast  två  tillfällen,  dä  jag  sett  denna 
fågel  [tofslärkan]  här,  båda  gångerna  pä  Ladugårdsgärdet  och  någon 
gång  på  vårvintern.  Sista  gången  måste  det  hafva  varit  ganska 
sent  på  våren  och  voro  de  den  gången  två  i  sällskap.  Jag  erinrar 
mig  nämligen,  att  jag  bestämde  mig  att  dagligen  söka  efter  dem 
på  denna  plats,  den  s.  k.  Fågelbacken,  för  att  utröna,  om  de  stan- 
nade till  häcktiden,  men  med  snön  försvunno  de.  Kommer  näm- 
ligen ihåg,  att  jag  i  slutet  på  maj  trodde  mig  ha  återfunnit  dem 
i  svackan  mellan  Hästgardet  och  Campementsbacken,  men  det 
visade  sig  dock  snart  vara  trädlärkan.  —  Från  min  pojktid  minnes 
jag,  att  jag  nästan  hvarje  vinter  såg  något  exemplar  utanför  Örebro 
samt  äfven  sköt  en  med  salongsgevär  en   gäng  »  -  -  - 

Efter  denna  upplysning  torde  det  kunna  anses  ganska  säkert, 
att  uppgiften  om  tofslärkans  »besittningstagande»  af  Ladugårds- 
gärdet beror  pä  något  misstag,  meii  ytterligare  meddelanden  i 
saken   mottagas  gärna.  Ii.  L, 


Den  tretåiga  hackspetten 

synes  i  vinter  i  större  antal  än  vanligt  ha  vandrat  söderut.  Till 
Riksmuseet  ha  flera  exemplar  insändts  från  Uppsalatrakten  och  från 
Västmanland.  I  trakten  af  Flen  i  Södermanland  iakttogs  äfvenledes 
ett  exemplar,  som  ifrigt  undersökte  en  af  barkborrar  angripen  torr- 
gran den   II   dec.  E.  Z. 


Stora  träd. 

Tid  efter  annan  ha  i  denna  tidskrift  meddelanden  lämnats  om 
träd  af  ovanligare  storlek,  och  det  är  ju  af  ett  \isst  intresse  att 
erfara,   hvilka  dimensioner  våra  träd  upjmå. 

Vid  Yxstaholm  i  Södermanland  stå  ett  par  rader  träd  plan- 
terade på  gården.  Det  nedersta  i  högra  raden,  då  man  står  vänd 
mot  hufvudbyggnaden,  är  en  stor  lönn,  som  mäter  omkring  375 
cm.  i  omkrets  ungefär  \id  brösthöjd.  Då  trädet  efter  forna  tiders 
sed  blifvit  hamladt,  sannolikt  flera  gånger,  är  dock  ej  höjden  så 
stor,   som   man   skulle  kunna  vänta  af  en   sådan  stamtjocklek. 

Vid  samma  gods  ej  långt  från  gården  växer  en  al,  som  äfven 
den  nått  en  osedvanlig  storlek.  Den  har  nämligen  en  omkrets  vid 
brösthöjd,   som  uppgår  till  309   cm.  E.   Z. 


Några   ord  om  en  fjällgås  och  en  bläsgås  tillvaratagna  i  Skåne. 

Den  "Vio  1915  inköptes  i  en  saluhall  i  Malmö  en  ])å  Snoge- 
holm  skjuten  äldre  ^  af  fjällgäsen  {Anser  eryr/iropi/s  L.).  Fågeln 
befann  sig  i  vacker,  nyruggad  mörk  höstdräkt  med  någon  kvarsit- 
tande  äldre  fjäder  visande,   att  den   ej   var  årsunge,   utan   tvärtom,   i 


44 


FAUNA    OCH    FLORA 


likhet  med  följande,  en  flerårig  individ  med  afslutad  förgutveckling, 
hvilket  tydligt  framgick  af  det  myckna  svarta  pä  undersidan.  Vid- 
stående  teckning  af  hufvudet  i  'V*  naturlig  storlek  visar  utsträckningen 
af  den  hvita  bläsen,   som   är  foga  större  än  hos  en  bläsgåshona  och 


Anser    eryihropus  L.      Fjällgås.      9-  (ad.).     Skj.   på  Siiogeholm   ^'/i"   I9i5-      Efter 

ex.    i    Malmö  museum.      Konturteckning  af  näbben  '/i  nat.   storl.     De  prickade 

konturlinjerna  i   pannan  tillhöra;  det  första  ifrågav.   ex.  den  2:dra  en  $  och  den 

3:dje  en    q^  ad.     Skj.   på  häckplatser  i   Lappland. 


afgjordt  mindre  än  hos  en  äldre  bläsgåshane  i  stället  för  att,  som 
det  plägar  uppgifvas  i  faunistiska  handböcker,  den  skulle  nå  fram 
till  midt  emellan  ögonen».     Jämför  de  streckade  linierna,   afhvilka 


Anser  albifrons,  Scopoli.  Bläsgås.  9-  ad.  Skj.  i  Veberöd  (Skåne)  --/lo  19 1 7- 
Ex.  i  Malmö  museum.  Konturteckning  af  näbben  ■*/4  nat.  storl.  Bläsens  kon- 
turlinjer   tillhöra:    den   mindre   detta  ex.,  den  mellersta  en   ung    ^.  den  största 

bläsen   en   cT  ad. 


den  mellersta  tillhör  en   annan    $   ad.  och   den   till   höger  en   J*   ad. 
skjutna  på  häckplatsen  i  Lappland. 

I  Veberöd  sköts  den  ^^lo  17  en  äldre  $  ^^  bläsgåsen  {A/iscr 
albifrons,  Scopoli)  och  förvärfvades  för  Malmö  museuin.  Äfven 
detta  exemplar  hade  en  ovanligt  litet  utvecklad  bläs  (se  vidstående 
konturteckning  i  ^ji  naturlig  storlek),  där  den  mellersta  (delvis  gemen- 


SMÄRRl-     MEDDELANDEN  45 

samma)  konturen  tillhör  en  ^  i  sin  första  utbildade  dräkt  och  den 
största,  närmast  ögat  liggande  konturen  en  J*  ad.,  häda  inköpta  för 
Malmö  museum  i  saluhallen  »bessarabka»  i  Kiew  i  april  191 3. 
Uet  i  Veberöd  skjutna  exemplaret  är  i  sin  helhet  något  mörkare 
än  de  båda  ukrainska,  men  detta  kan  bero  j)ä  att  det  bär  sin  nya 
höstdräkt,  medan  Kiew-exemplaren  äro  i  om  än  tidig  värdriikt.  — 
Konstanta  lokalraser  troligen,  hvem  vet?  Ej  omöjligt  hos  raser 
med  sä  ofantligt  utbredningsområde.  Hos  samtliga  lefvande  ex.  af 
bläsgåsen  jag  i  zoolog,  trädgårdar  haft  tillfälle  iakttaga,  jämväl  hos 
de  tre  ofvannämnda,  nå  vingspetsarna  tydligt  utanför  stjärtspetsen 
ett  par  cm.,  dock  ej  så  långt  som  hos  fjällgäsen,  hvilket  meddelas 
dä  våra  ornitholog.  handböcker  bruka  uppgifva,  att  de  i  motsats 
till  fjällgåsen  nå  jämnt  till  stjärtspetsen.  Såväl  fjällgås  som  bläsgäs 
ha  andra,  mer  östliga  Hyttvägar  än  öfver  Skandinavien  och  Öster- 
sjöns västra  delar,  hvadan  båda  dessa  exemplar  väl  få  betraktas 
som   rariteter.  Olof  Gvlling. 


Olika  apors  sätt  att  dricka. 

Om  man  sätter  fram  en  skål  med  vatten  att  dricka  åt  en  oraiig- 
utang,  böjer  han  sig  ned  och  dricker  utan  att  röra  vid  skålen. 
En  gibbonapa  doppar  en  af  sina  händer  i  skålen,  böjer  hufvudet 
tillbaka  och  suger  sedan  af  den  vätska,  som  fastnat  i  håren  på 
handens  baksida.  En  iiiakak  tager  däremot  skålen  med  båda  hän- 
der, och  om  den  ej  är  för  stor  lyfter  han  upp  den  och  dricker, 
ungefär  som  en  människa  skulle  göra  i  motsvarande  fall.  Sålunda 
den  minst  »människolika  beter  sig  mest  människolikt  i  detta  af- 
seende. 


Kornkiiarren   på  Östgötaslätten. 

Med  anledning  af  frågan  i  sista  häftet  af  tidskriften:  »Hur  är 
det  med  kornknarren?»  får  jag  meddela,  att  denna  fågel  synes  på 
senare  tider  aftagit  i  antal.  Här  omkring  staden  har  jag  icke  hört 
den  på  länge.  Förra  sommaren  hörde  jag  den  endast  ])å  ett  ställe 
i  starren  på  Yxstads  strand  vid  Tåkern.  Äfven  vill  jag  meddela, 
att  en  trovärdig  person  hört  den  i  trakten  af  den  gamla  pålbygg- 
naden  vid  Alvastra  på  Broby  gård.  I  forna  tider  pä  1860-talet 
kunde  man  få  höra  tlera  på  en  gång  i  min  hembygd  Dalsland, 
hvarvid  de  liksom  svarade  hvarandra  på  den  kända  melodien ;  men 
nu  höres  den  sällan  äfven  här. 

Vadstena   -^1    19 19. 

r.  A.  Fji,s:Jtobii . 


Angående  riporrens  läte. 

I  förra  årets  fjärde  häfte  af  tidskriften  namnes  angående  Skan- 
sens   riporrar,   att    dessa    —    nämligen    hanarne  —  frambragte    ett 


46  FAUNA    OCH    FLORA 

knarrande  nasalt  läte.  Då  jag  under  förvåren  detta  är  vistades  i 
Stockholm  och  ofta  gjorde  morgonbesök  på  Skansen,  var  jag  i  till- 
fälle att  ett  par  gånger  höra  detta  läte,  hvilket  tydligen  stod  i  sam- 
band med  ett  verkligt  spel.  En  morgon  i  början  af  april  stod  jag  vid 
småfägelvoliéren  och  hörde  på  grönfinkarnes  och  rödhakarnes  m.  fl. 
prestationer,  då  jag  plötsligt  stördes  af  ett  grymtande  läte  alldeles 
i  närheten.  Troende  att  en  gris  kommit  lös  i  parken  såg  jag  mig 
omkring  för  att  upptäcka  fridstöraren,  då  jag  till  min  stora  för- 
våning fann,  att  ljudet  kom  från  den  äldste  riporren,  den  som  be- 
fann sig  ensam  i  samma  bur  som  en  riporrhöna.  Han  utförde  ett 
verkligt  \årspel.  Med  hängande  vingar,  hufvudet  framsträckt  ut- 
efter marken,  halsens,  ryggens  och  öfvergumpens  fjädrar  uppresta 
samt  stjärten  något  upplyftad  och  utbredd  med  sidopennorna  ned- 
hängande, bakifrån  sedt  bildande  en  uppåt  trubbig  vinkel,  utstötte 
han  itrigt  sitt  uff,  ufif,  uft",  uff  i  tämligen  långsamt  tempo  under  det 
han  med  gravitetiska  steg  närmade  sig  den  i  burens  motsatta  sida 
stående  hönan,  hvilken  tycktes  vara  alldeles  oberörd  af  hans  ele- 
ganta uppträdande  och  drog  sig  undan.  Lätet  var  som  sagdt  all- 
deles slående  likt  det  grymtande,  med  hvilket  en  halfvuxen  gris 
uttrvcker  sitt  välbehag.  Spelställningen  var  delvis  orrens  och  ri- 
pans. Som  den  förre  förde  han  kroppen,  som  den  senare  höll  han 
stjärten.  De  röda  ögonkammarne  voro  mycket  ansvällda  och  bjärta. 
Dec.    1 918. 

H.  Nyqvist. 


Tornsvalornas  sena  flyttning  1918. 

Med  anslutning  till  de  meddelanden,  som  i  hft.  6  föreg.  årg. 
af  denna  tidskrift  lämnades,  rörande  sena  iakttagelser  af  tornsvalor 
är  det  af  intresse  att  finna,  att  motsvarande  förhållanden  yppat  sig 
äfven  på  andra  håll.  I  den  engelska  tidskriften  Brit.  Birds  läses 
bl.  a.,  att  en  Miss  Carter  i  Warwickshire  sett  tornsvalor  den  10 
okt.,  men  andra  år  aldrig  senare  än  den  12  sept.  En  annan  iakt- 
tagare omtalar  tornsvalor  från  Yorkshire  den  13  okt.  och  Mr.  E. 
Alexander  dylika  från  Kent  den   21   okt. 


En  helhvit  tumlare 

omtalas  i  den  norska  tidskriften  >^Naturens»  decemberhiifte  19 18  af 
hr  Sigurd  Johnsen.  Denna  märkliga,  fullständiga  albino  fångades 
i  Sildkoven  i  Nordland  den  19  maj  19 18.  Det  var  ett  ungt  exem- 
plar af  113   cm.   längd. 


Litteratur. 

LuDV.  Munsterhjelm:  TrappcrUi'  i  Lappland.  Holger  Schildts 
förlag,  Helsingfors   1918. 

I  denna  bok  har  förf.  samlat  en  del  af  sina  skildringar  af 
jakter  och  upplefvelser  imder  en  långvarig  vistelse  i  Finlands  lapp- 
marker. Men  äfven  den,  som  läst  dessa  förut  i  tidskrifter,  läser 
dem  gärna  omigen,  ty  förf.  äger  en  förträfflig  förmåga  att  pä  ett 
hurtigt  och  okonstladt  sätt  med  sin  penna  teckna  såväl  naturen  och 
jakthändelserna  som  människorna,  så  att  det  hela  framstår  för  läsa- 
ren i  en  liflig  dager.  Särskildt  är  man  glad  åt  att  slippa  de  lång- 
dragna  mer  eller  mindre  svulstiga  naturbeskrifningar,  som  en  del 
nutida  förf.  synas  anse  vara  nödvändiga  bihang  till  en  jaktskildring, 
men  som  inom  kort  blifva  tröttande.  De  aflägsna  obygder,  till 
livilka  de  i  denna  bok  omtalade  händelserna  äro  förlagda,  äro  ännu, 
eller  voro  åtminstone  då,  tämligen  oberörda  af  människornas  våld- 
samma ingrepp  i  naturen.  Rikedomen  på  villebråd  var  därför 
ganska  stor,  så  att  en  skicklig  jägare  som  förf.  ofta  kunde  vinna 
ett  byte,  som  både  var  omväxlande  och  efter  vanlig  måttstock 
märkligt  nog.  Han  var  också  så  lyckosam,  att  han  af  de  på  ett 
ganska  lågt  kulturstadium  stående  lappska  och  tinska  infödingarne 
ansågs  »kunna  mer  än  annat  folk».  Äfven  dessa  infödingar  komma 
med  i  framställningen  och  behandlas  med  en  sa  förstående  och 
välvillig,  om  och  stundom  rätt  så  saftig  humor,  att  t.  o.  m.  en 
sådan  »fähund»,  som  den  kringstrykande  lappen  Antti  får  ett  visst 
försonande  skimmer  öfver  sig.  Li.  L. 

CoLLETT,  R. :  Norges  Krybdyr  og  Fadder  utgit  ved  Alf  Wolle- 
B.^iK.  Kristiania  19 18,  H.  Aschehoug  <S:  Co.,  104  pp.  och  34  fig. 
i  texten. 

Den  framlidne  norske  zoologen  Prof.  Rob.  CoLLErr  hade  sam- 
lat material  för  att  utgifva  en  fullständig  fauna  öfver  Norges  rygg- 
radsdjur. Tyvärr  hann  han  ej  med  att  under  sin  lifstid  få  ut  mer 
än  en  del  däraf  nämligen  »Norges  Pattedyr».  Utgifvaren  af  ofvan- 
stående  bok  har  sålunda  fortsatt  en  del  af  Colletts  verk  och  haft 
till  grundlag  dennes  anteckningar  och  samlingar.  Norges  kräldjur 
och  groddjur  äro  fåtaligare  än  våra.  De  utgöras  af  2  ödlor,  3  or- 
mar, 2  grodor,  i  padda  och  2  vattenödlor.  Hufvudsakliga  värdet 
i  föreliggande    arbete    utgöres    af    de  meddelanden,  som  gifvas  om 


4<S  FAUNA    OCH    FLORA 

ifrågavarande  arters  förekomst  och  utbredning  i  Norge,  hvilket  ju 
är  af  intresse  att  få  framlagdt.  Behandlingen  af  arterna  är  något 
ojämn,  sä  att  t.  ex.  åt  paddan  blir  tillmätt  föga  mer  än  2  sidor, 
men  det  är  af  intresse  att  få  veta,  att  hon  i  Norge  når  upp  till 
trakten  kring  Trondhjemsfjorden.  Den  nomenklatur,  som  användes, 
kunna  vi  ej  underlåta  att  göra  några  anmärkningar  mot.  Att  kalla 
huggormen  för  Colubcr  berus  måste  anses  ganska  olämpligt,  äfven 
om  den  också  ingick  som  en  art  i  Linnés  stora  släkte  Colubcr, 
som  omfattade  flertalet  ormar.  Vipera  var  dock  redan  i  antiken 
namn  för  huggormar,  och  Linné  använder  själf  artnamnet  vipera 
för  en  till  huggormsfamiljen  hörande  art,  den  nutida  Ccrastcs  vipera. 
Det  torde  alltså  vara  fullt  befogadt,  då  man  i  nutiden  allmänt  an- 
vänder släktnamnet  Vipera  för  huggormarne.  Detta  sker  för  öfrigt 
äfven  i  föreliggande  arbete  på  vissa  ställen!  För  vattenödlorna 
använder  förf,  1.  utg.  släktnamnet  Triton  i  st.  f.  det  numera  all- 
mänt brukliga  Molge.  Men  om  man  nu  försöker  att  försvara  detta 
genom  några  prioritetsskäl,  torde  det  få  anses  inkonsekvent  att  ej 
använda  de  absolut  äldsta  LiNNÉanska  artnamnen  nämligen  palustris 
för  den  större  och  viilgaris  för  den  mindre  vattenödlan  i  st.  f.  resp. 
crisfatiis  och  piinciatus. 


S.ALLCOCK&C:oLtd. 

Standard  Uorhs,  Redditch,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADC    MARK. 


Under  åren    1900—1910   har  fabriken   erhållit  6  »Grämt 

Prix",  hvilket  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


N:o  7249  "TIT-BIT" 
(liten  storlek) 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

Hufvudagenter: 


PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg. 


Fauna    och    Flora    1906-1918. 

Äldre  årgångar  af  Fauna  och  Flora  finnas  ännu  kvar  i  ett 
mindre  antal  exemplar  och  kunna  \'iå  rekvisition  hos  Almqvist  c>' 
WikscUs  Boktryckeri-A.-B.,  Uppsala.,  erhållas  till  följande  nedsatta  priser: 

Arg.    1906 — igi6 4   kr.   pr  st. 

»       1917 5     » 

»       1 91 8 6     » 

Vid  köp  af  alla  13  årg.  1906 — 1918  pä  en  gång  lämnas  dessa 
för  tillsammans  endast    ^o  kr. 


^*''^' 


jå 


Innehåll: 

Om  hybrider  mellan  måsar.  Af  Einar 
Lönnberg  (med  färgplansch) 

(irönlingen,  Cobilis  {NemachilnsJ  barba- 
tnla  Lin.     Af  Oscar  Obm 

Ornithologiska  notiser.     Af  £.  L.     .    .    . 

Stare  ringmärkt  i  Sverige,  återfunnen  i 
England.     Af  Hjalmar  Rendahl     .    .    . 

Smärre  meddelanden:  Om  kornknarr  och 
tornsvalor  i  Dalarne.  —  Större  skrik- 
örnen, 3  ex.  skjutna  i  Skåne  1917 — 18. 

—  En  egendomligt  färgad  ål.  —  En 
nötkråka  i  Västerbotten.  —  En  säll- 
s}'nt  ödla.  —  Dvärgmåsen  (Larus  mi- 
nutus  Pall)  vid  68  breddgraden.  — 
Skäggdoppingen  (Podiceps  crislatus 
L.)  för  andra  gången  anträffad  i  Muo- 
nio.  —  Finnes  tofslärkan  vid  Stock- 
holm? —  Den  tretåiga  hackspetten.  — 
Stora  träd.  —  Några  ord  om  en  fjäll- 
gås och  en  bläsgås  tillvaratagna  i  Skåne. 

—  Olika  apors  sätt  att  dricka.  —  Korn- 
knarren  på  Ostgötaslätten.  —  Angående 
riporrcns  läte.  —  Tornsvalornas  sena 
flyttning    1918.  —  En  helhvit  tumlare. 

Litteratur . 


Sid. 
1 


22 
31 


3ö 


38 
47 


raMteSwtiici. 


Fauna  och  Flora 

Populär  Tidskrift 

för 

Biologi 


Utgifven  af 

Einar  Lönnberg 


1919 


m^  ■^^, 


\.f  c  ^ 


EN  BOK  OM  HAVETS  FÅGLAR 


{  BENGT      BERG 

i  STORA    KAR  LSÖ 

» 

J  »Ett  konstnärligt  monument  knappast  över- 

I  träffat  inom  vår  litteratur.»    Dagens  Nyheter 

I  »Detta  verk  är  det  vackraste  i  sitt  slag  som 

I  iitkommit  i  Sverige       Svenska  Dagbladet 

I  rOLKUPPLAGA 

I  nu    utkommen    till    endast    8    kr.,    inb.    10 

J  kr.,    å    Ijättre    papper    15    kr.,    inb.    18: 50 

\  P.  A.  NOESTEDT  &  SÖNEES  FÖRLAG 


C.         A.         M.         LIND    M    A     X 

SVENSK  FANEROGAMFLORA 

Haft.  kr.   14:  25;  kart.  ki-.  16:  — . 


»  .  .  .  kan  betecknas  som  en  särdeles 
praktisk  och  lättanvänd  handbok  och  skall 
utan  tvivel  bli  det  botaniska  studiet  till 
stort  gagn.  Särskilt  beaktansvärda  äro  de 
talrika  utredningarna  av  svårtolkade  eller 
kritiska  växtsläkten.» 

C.  F.  i  Svenska  Dagbl. 

»Som  totalomdöme  om  Svensk  fanerogam- 
flora  kan  sägas,  att  för  botanisterna  i  vårt 
land  är  den  ytterst  välkommen,  ty  den 
är  framsprungen  ur  ett  vei-kligt  behov 
och  har  därför  sin  givna  plats  att  fylla. 
Ingen  botanist  eller  botaniskt  intresserad 
person  bör  underlåta  att  skaffa  sig  Svensk 
fanerogamflora. » 

Gunnar  Hedestrand  i  A.  Bl. 


P.   A.  NORSTEDT  d-  SÖNERS  FÖRLAG 


Några  syenska  forskningsresor  från 
föregående  tider. 

Af 
Lars  Gabriel   Andersson. 

VII. 
Resa  uti  Europa,  Africa,  Asia 

Förrättad  åren   1770-1779 
Första  och  Andra  Delen 

Innehållande  Resan  Til  Södra  Europa  och  Goda  Hoppets  Udde 
i   Africa  samt  Långa  Resor  inåt   Södra  Africas  Hörn. 

Af 

CARL   PETTER  THUNBERG. 

Riddare   af   Kongl.   Maj:ts   Wasa   Orden,   Med.  Doct.  och  Botanic.  Professor,  Ledamot  af 
Flere   In-  och  Utländska  Academier  och  Lärde  Societeter. 

Upsala.     Tryckt   hos  Directeur  Jon.  Edma\   1789. 


v<- 


en  vidlyftigaste  och  väl  också  den  mest  om- 
talade af  alla  de  många  svenska  naturveten- 
~-::.rcL.-  -^^^^  skapliga  resor,  som  företogos  under  vår  linnc- 
anska  storhetslid,  är  nog  den,  som  ofvanstå- 
ende  titel  omförmäler.  Den  har  också  mer 
^!I^^^^:^^;^f^^^  än  andra  gjort  det  svenska  namnet  kändt 
öfver  stora  delar  af  vår  jord  och  därifrån  hemfört  samlingar 
så  stora  och  så  nya  som  aldrig  förr  och  kanske  ej  heller 
senare.  Thunbergs  stora  herbarium,  hufvudsakligen  hopbragt 
under   dessa    reseår,    och    som    han    helt  skänkte  till  Uppsala 

■J  —  18161.      Fauna  och  Flora  1919.   Häfl.  2. 


50  FAUNA    OCH    FLORA 

Universitet,  innefattade  ej  mindre  än  15  000  arter  i  23  500 
exemplar,  och  1  000  växter  lär  han  själf  beskrifvit  som  nya. 
Det  är  ett  kolossalt  arbete  och  en  brinnande  forskarhåg,  som 
ligga  förborgade  i  dessa  siffror. 

Carl  Petter  Thunberg  var  född  i  Jönköping  1743;  in- 
skrefs  vid  Uppsala  akademi  1761,  där  han  liksom  så  många 
andra  dåtida  studenter  ägnade  sig  åt  Linnés  vetenskap,  d.  s.  v. 
han  blef  medicinare,  hvilket  då  var  en  nödvändig  förutsättning 
för  en  biolog.  År  1770  var  han  färdig  med  sin  gradualdispu- 
tation,  men  vetgirig  som  han  var  ville  han  fortsätta  studierna 
utomlands.  Paris  var  då  medicinens  hufvudsäte,  och  i  tanke 
att  under  någon  kortare  tid  där  förkofra  sig  i  sitt  ämne  gaf 
han  sig  i  väg  samma  år,  för  att  ej  återkomma  förrän  1779. 
Men  då  hade  han  varit  i  Holland,  Frankrike,  Tyskland,  Eng- 
land, Sydafrika,  Java,  Japan  och  Ceylon,  och  nu  ville  han  i 
lugn  och  ro  hemma  bearbeta  hvad  han  samlat.  Här  var  man 
ej  heller  oförstående  för  hvad  han  gjort.  Redan  innan  han 
kom  hem,  hade  han  1777  blifvit  utnämnd  till  Botanices  Demon- 
strator  i  Uppsala,  blef  där  inom  kort  tillförordnad  professor, 
och  då  Linné  d.  y.  snart  dog,  blef  han  dennes  efterträdare 
som  ordinarie  Medicine  och  Botanices  professor.  Uppsala  för- 
blef  han  sedan  trogen  trots  flera  hedrande  anbud  från  andra 
håll,  och  här  fortsatte  han  med  aldrig  svikande  arbetslust 
Linnés  verk.  Flora  japonica,  Flora  capensis,  hans  till  tre  språk 
öfversatta  digra  reseskildring,  massor  af  längre  och  kortare 
vetenskapliga  afhandlingar  i  Vet.  Ak.  Handlingar,  i  Vet.  Soc. 
Acta  i  Uppsala,  i  många  andra  svenska  vetenskapliga  publi- 
kationer och  äfven  i  Englands,  Hollands,  Tysklands,  Danmarks 
och  Rysslands  lärda  tidskrifter,  293  akademiska  dissertationer, 
tal,  akademiska  problem  och  annat  vittna  om  en  ovanlig 
arbetsförmåga.  Han  blef  också  vida  känd  och  hedrad.  Hans 
namn  bäres  af  det  vackra  växtsläktet  Tlmnbergia,  af  hvilket 
vi  hos  oss  bruka  odla  ett  par  arter,  hvarjämte  artnamnen 
Thiinbergii,  Thiinbergiana  o.  s.  v.  återfinnas  hos  en  massa 
växter.  Vid  sin  död  vid  85  års  ålder  18  augusti  1828  var  han 
medlem  af  66  in-  och  utländska  sällskap,  riddare  af  flera  ordnar 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÄN     ÄLDRE    TIDER  5  I 

och  livad  mer  var  utomordentligt  aktad  öfver  hela  världen  och 
för  sitt  öppna  vänskapsfulla  väsen  högeligen  omtyckt  af  alla 
han  kom  i  beröring  med,  ej  minst  studenterna,  som  i  honom 
sågo  ej  blott  läraren  utan  en  god  vän.  l^änlighet,  UJiighet  onh 
glädje  äro  tre  egenskaper,  som  en  hans  lefnadstecknare  anfört 
som  de  mest  kännetecknande  för  Thunbergs  enskilda   person. 


»Sedan  jag  vid  Upsala  Universitet,  som  är  det  ansenligaste 
inom  Riket,  tillbrakt  nio  års  tid,  ocii  til  Medicine  Doctor  gra- 
dens vinnande  atlagt  de  vanliga  examina  och  öfrige  prof,  er- 
hölt  jag  af  Consistorio  Academico,  reserummet  uti  Stipendio 
Kåhreano,  som  på  tre  års  tid  stiger  til  3  300  daler  Kopparmynt, 
at  dermed  och  de  få  medel  jag  dessutom  kunde  äga,  företaga 
en  resa  til  Paris  och  at  derstädes  uti  Medicine,  Chirurgie  och 
Naturalhistorie,  söka  vinna  vidare  insigter  och  framsteg.»  Så 
rustad  gaf  sig  Thunberg  i  väg  från  Uppsala  13  aug.  1770 
öfver  Stockholm  landsvägen  till  Hälsingborg,  där  han  )sden  15 
September  lämnade  det  kära  Fäderneslandet  utan  minsta  tanke 
at  först  efter  nio  års  förlopp  och  de  vidlyftigaste  resor  uti  de 
aflägsnaste  länder,  återse  det». 

I  Hälsingör  fick  han  lägenhet  till  Amsterdam,  dit  han  lyck- 
ligt och  väl  ankom  d.  5  okt.  Här  uppsökte  han  genast  pro- 
fessorerna BuRMANN,  fader  och  son,  båda  ifriga  botanister  ocii 
genom  besök  i  Sverige  och  liflig  brefväxling  med  Linn  k  väl 
förtrogna  med  den  svenska  vetenskapliga  världen.  Han  blef 
af  dem  mottagen  med  öppna  armar,  fick  tillgång  till  deras  rika 
samlingar  och  utmärkta  bibliotek,  njöt  och  arbetade  af  fulla 
krafter  samt  förvånade  sina  vänner  med  den  färdighet,  livar- 
med  han  utredde  och  beskref  »en  myckenhet  af  dess  okända 
naturalier».  Från  Amsterdam  göres  en  afstickare  till  Leyden, 
där  en  hel  del  rariteter  erhållas  för  Uppsala  botaniska  träd- 
gård, samt  till  Haag  och  andra  dylika  platser,  där  någonting 
kunde  vara  att  lära  och  få.  I  Amsterdam  är  dock  hufvudkvar- 
teret,  och  där  vinner  han  allt  mer  sina  gästvänliga  värdars 
bevågenhet.     En    dag    fråga  dessa  honom,  om  han  skulle  vilja 


52  FAUNA    OCH    FLORA 

göra  en  resa  till  Surinam  eller  Kap;  i  så  fall  skulle  de  söka 
skaffa  medel  därtill.  Anbudet  mottogs  med  största  glädje, 
men  först  måste  de  svenska  stipendievillkoren  uppfyllas,  och 
kosan  ställdes  till  Paris. 

Den  1  november  skeppar  han  in  till  Rouen  i  Frankrike. 
»Vatnet  är  det  Element,  som  gör  sjöfarten  så  utom  som  inom 
Nederländerne  vig  och  beqvämlig»,  är  Thunbergs  beryktade 
uttalande  härvid,  ett  yttrande  som  dock  den  gången  på  det 
obarmhärtigaste  jäfvas  af  verkligheten.  Ty  25  dar  fick  han 
hålla  på,  innan  han  äntligen  kom  fram.  Seglatsen  uppför 
Seine  var  allt  annat  än  vig  och  bekväm.  Från  Rouen  togs 
diligensen  till  Paris,  med  framkomst  d.  1  december,  och  här 
låg  han  till  den  18  juli  1771,  med  tiden  använd  på  allra  bästa 
sätt.  Där  fanns  då  världens  förnämsta  medicinska  läroanstalt 
med  öfver  3  000  studerande  från  alla  håll  och  länder  och  med 
talrika  och  goda  lärarkrafter.  Dels  bevistades  de  offentliga 
föreläsningarna,  där  alltid  praktiska  demonstrationer  af  adjunkten 
åtföljde  professorns  teoretiska  utläggningar,  dels  besöktes  de 
stora  sjukhusen,  särskildt  det  stora  Hotel  Dieu  med  öfver  4  000 
patienter,  där  alltid  mycket  var  att  lära.  Äfven  deltog  Thun- 
BERG,  så  långt  tid  och  pengar  räckte,  i  de  privata  med  afgift 
belagda  kurserna,  exempelvis  en  sådan  i  anatomi  på  6  veckor 
för  professor  Sabbatier  (avgift  36  livrés),  och  »hos  Hr  Riel 
får  man  dissecera  et  helt  cadaver  och  njuta  undervisning  för 
30  Livrés,  då  däremot  Du  Scii  låter  betala  sig  för  en  Cours 
d'Anatomie,  på  4  månaders  tid,  100  Livrés».  Allt  tyckes  vara 
utmärkt  ordnadt.  Naturligtvis  besöker  han  äfven  ifrigt  de  bo- 
taniska och  zoologiska  museerna  och  trädgårdarna  och  åhör 
föreläsningarna  i  dessa  ämnen  samt  i  kemi,  fysik  m.  m. 

Den  30  augusti  är  han  emellertid  åter  i  Amsterdam,  där 
frågan  om  den  utomeuropeiska  resan  nu  tas  upp  på  allvar- 
Hans  vänner  ha  under  bortvaron  ej  varit  overksamma.  De 
ha  talat  vid  några  förmögna  trädgårdsodlande  landsmän  om 
den  nytta  och  glädje  dessa  skulle  kunna  ha  af  att  till  lämp- 
ligt främmande  land  skicka  ut  en  kunnig  och  driftig  person, 
som    där   kunde  samla  in   massor  af  nya  härligheter  för  deras 


SVENSKA  korskningsrf.sandb:  från  aldrf,    tidkr  53 

trädgårdar  och  parker.  Särskildt  hade  de  förordat  Japan; 
där  var  klimatet  ungefär  detsamma  som  i  Mellaneuropa,  och 
allt  var  där  för  Europa  okändt  och  nytt.  Med  dess  höga  egen- 
domliga kultur  borde  där  vara  mycket  att  få.  De  tillfrågade 
hade  ifrigt  omfattat  planen,  och  det  berodde  nu  blott  på  Thun- 
BERG,  om  han  ville  åtaga  sig  det  för  en  främling  hedrande 
anbudet,  och  han  tvekade  ej. 

Enligt  då  gällande  traktater  var  det  emellertid  blott  hol- 
ländare, som  släpptes  in  i  Japan,  och  det  blef  därför  nödvän- 
digt för  Thunberg  att  först  naturaliseras  som  holländare. 
Detta  kunde  enligt  hans  mening  bäst  ske  genom  en  längre 
vistelse  i  Sydafrika,  där  han  dels  kunde  lära  sig  holländskt 
språk  och  seder,  dels  under  tiden  få  syssla  med  naturhistoriska 
studier  och  samlingar  i  alla  botanisters  och  zoologers  förlof- 
vade  land.  Hans  förslag  gillades,  och  då  just  nu  en  stor 
handelsflotta  låg  färdig  i  Texels  hamn  för  affärd  ditut,  ut- 
nämndes Thunberg  till  »Extra  chirurgus»  på  skeppet  Schoon- 
zigt,  och  den  30  december  1771  seglade  man  af. 

Kaptenen  på  fartyget  var  en  svensk  vid  namn  Rondecrantz; 
besättningen  utgjordes  af  mer  än  100  man,  hvartill  kommo 
ej  mindre  än  200  soldater  jämte  officerare  och  andra  tjänste- 
män, som  skulle  ut  för  tjänstgöring  i  de  olika  holländska  kolo- 
nierna. Då  de  öfriga  fartygen  förde  ungefär  samma  antal,  var 
det  sålunda  en  hel  här,  som  utrustats,  och  man  får  en  hemsk 
skildring  öfver  den  värfningsmetod,  som  det  mäktiga  holländska 
kompaniet  använde  för  att  få  folk.  Soldatanskaffningen  om- 
händerhades  af  särskilda  s.  k.  själköpare  (zeelverkoopers),  som 
hade  en  viss  summa  för  hvarje  värfvad  själ.  Det  var  vanligen 
värdshusvärdar,  som  slogo  sig  på  det  nätta,  indräktiga  yrket. 
Främlingar,  som  ej  tycktes  ha  några  farliga  bekantskaper  i 
landet,  fattiga  stackare,  sjuklingar  och  andra  mer  eller  mindre 
hjälplösa  togo  de  hand  om,  erbjudande  dem  husrum  och  mat, 
men  väl  i  deras  klor  skickades  de  till  fartygen,  och  därifrån 
fanns  sedan  ingen  räddning.  På  det  fartyg,  med  hvilket  Thun- 
berg senare  for  från  Kap  till  Java,  hade  man  af  misstag  till 
och    med    fått    med  en   »Prints  af  Kejserliga  Huset  och  Cirefve 


54  FAUNA    OCH    FLORA 

af  Leuwenstein»,  som  jämte  sin  betjänt  infångats  i  Nimwegen 
och  därifrån  förts  till  Texel  och  ombord  på  fartyget  utan  att 
bli  trodd  på  sin  försäkran  hvad  han  var  för  en.  Först  i 
Kap  hade  man  rättat  det  fatala  misstaget.  Då  Thunberg 
kom  ombord  i  tro,  att  nu  i  början  skulle  väl  ingenting  vara 
att  göra  för  en  läkare,  fann  han  därför  fartyget  vara  ett  full- 
ständigt sjukhus,  och  redan  innan  man  kom  i  väg,  inträffade 
flera  dödsfall.  Ett  af  fartygen  kunde  ej  afgå,  då  det  hyste 
nästan  idel  sjuklingar,  och  under  resan  dog  folket  i  massor. 
På  Thunbergs  skepp  voro  i  medeltal  dagligen  150  sjuka,  och 
först  mot  slutet  blef  det  bättre,  sedan  115  af  de  värsta  stack- 
rarna  dött.  På  ett  fartyg  dogo  redan  i  Texel  136  stycken, 
på  ett  annat  under  hela  resan  230  och  likadant  öfverallt. 
Det  är  hårresande,  och  man  kan  som  svensk  yfvas  öfver  de 
alldeles  motsatta  förhållanden,  som  samtidigt  rådde  ombord  på 
våra  stora  ostindiefarare. 

Till  råga  på  eländet  inträffade  på  fartyget  ett  svårt  för- 
giftningsanfall, för  hvilket  Thunberg  själf  höll  på  att  stryka 
med.  Under  en  af  resans  första  dagar  bjödos  officerarne  på 
pannkakor,  hvilka  befunnos  delvis  vara  bakade  af  blyhvitt. 
Kocken  hade  tagit  orätt  mjölpåse,  och  en  häftig  blyförgiftning 
följde.  De  flesta  botades  snart  genom  häftiga  kräkningar,  men 
Thunberg  och  några  andra  ledo  svåra  kval  under  hela  resan, 
och  ofta  såg  det  mycket  hotande  ut.  Beskrifningen  på  utresan 
är  därför  en  sannskyldig  lidandets  historia  med  sjukdom,  elände 
och  död,  och  de  naturvetenskapliga  iakttagelserna  äro  ytterst 
fåtaliga.  De  inskränka  sig  till  ett  kortfattadt  omnämnande  af 
de  hafsdjur,  som  särskildt  i  närheten  af  Kap  mötte  skeppen, 
och  äro  på  intet  sätt  märkliga. 

Vid  framkomsten  till  Kap  d.  16  april  1772  låg  i  hamnen 
ett  svenskt  skepp,  Stockholms  Slott,  som  strax  förut  anländt 
dit  med  Anders  Sparrman  ombord.  Mötet  mellan  de  båda 
Uppsalavännerna  blef  enligt  Sparrmans  skildring  (se  denna 
tidskrift  1915,  lift  6)  lika  hjärtligt  som  det  var  oväntadt,  och 
de  tillbragte  tills,ammans  några  oförgätliga  dagar  »bland  de 
Kapske    blomstren».     Men  samvaron  blef  helt  kort;  Sparrman 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    KRAN    ÄI.DRE    TIDER  55 

hade  sin  informatorsplats  i  Bay  Falso  att  sköta  och  måste  dit, 
men  Thunberg  låg  tills  vidare  kvar  i  staden,  där  han  tack 
vare  rikligt  med  rekommendationsbref  till  olika  myndigheter 
ej  hade  svårt  att  ta  sig  fram. 

Här  i  Kap  stundade  nu  vintern,  som  där  läknas  från 
midten  af  maj  till  midten  af  augusti,  och  på  någon  resa  inåt 
landet  var  ej  på  flera  månader  att  tänka.  Thunberg  fick 
lugna  sig  till  våren,  och  här  var  ju  så  mycket  för  den  kun- 
skapstörstande nordbon  att  se  och  lära.  Det  är  ej  blott  biologi 
som  studeras;  folk  och  seder,  land  och  stad  inta  i  reseberät- 
telsen ett  vida  större  rum  än  växter  och  djur,  och  då  Kap- 
vistelsen  upptog  största  delen  och  resorna  blott  de  fyra  sista 
månaderna  af  de  tre  år  han  vistades  där  nere,  hade  han  godt 
tillfälle  att  sätta  sig  in  i  stadens  och  den  närmaste  traktens 
alla  förhållanden. 

1  staden  äro  husen  af  sten,  hvitmenade,  i  en  till  två  vå- 
ningar och  allmänt  täckta  af  ett  slags  säf,  Restio  tectorum, 
som  växte  i  de  många  kustfloderna  och  ofta  hämtades  långt 
ifrån.  Borgarna  äro  holländare  men  med  mycket  främmande 
tillskott.  De  äro  födda  köpmän,  »ty  handlar  icke  fadern,  utan 
drifver  något  handtverk,  så  måste  hustrun,  dottern  eller  sonen 
i  huset  handla».  Äfven  kaptener,  styrmän  och  officerare  på 
de  ut-  och  hemgående  fartygen  äro  ifriga  merkuriisöner,  i 
synnerhet  de  holländska,  men  äfven  engelsmän  och  danskar; 
blott  de  »Svenske  Skeps-officerare  handla  merändels  föga  eller 
intet».  Köpenskap  har  ju  aldrig  legat  för  vår  röst.  Särskildt 
under  årets  första  månader,  då  sydosten  blåser,  och  det  är  lä 
i  hamnen,  är  där  ytterligt  lifligt.  Här  mötas  då  de  utgående 
och  de  från  Indien  kommande  flottorna;  hvart  fartyg  för  med 
sig  sina  dyrbarheter,  och  där  handlas,  kommersas  och  kursas 
om  allt  och  af  alla,  och  af  allt  tar  kompaniet  och  dess  talrika 
ämbetsmannakår  sin  dryga  procent.  Det  är  ingen  tilldragande 
bild  man  får  af  det  mäktiga  holländska  kompaniet  med  dess 
byråkrati  och  borgaradel  och  hårdhet  mot  underlydande.  När 
en  ringare  Compagniets  tjenare  förbryter  sig,  får  han  gemen- 
ligen   stryk  eller  kroppsstraff;  men  en  Borgaie,  som  felat,  blir 


56  FAUNA    OCH    FLORA 

belagd  med  böter;  det  förre  länder  til  förbätring  i  seder  det 
sednare  til  förbätring  i  Fiscalens  cassa». 

Särskildt  soldaternas  öde  ligger  Thunberg  om  hjärtat. 
Han  har  harmats  öfver  det  hemska  sätt,  på  hvilket  de  infångats 
och  hur  de  lidit  under  öfverresan,  och  han  ömkar  dem  nu  under 
deras  femåriga  fångenskap.  Ty  fem  år  måste  de  tjäna,  innan 
tiden  är  ute,  om  de  ej  lyckats  ställa  sig  in  hos  någon  officer, 
ty  då  kunna  de  bli  fria  när  som  helst.  Ännu  värre  ha  na- 
turligtvis slafvarna  det,  ehuru  man  dock  alltid  är  mer  rädd 
om  dem  för  det  värde  de  äga.  Husbonden  äger  rätt  att  piska 
dem  men  ej  att  döda  dem,  och  anser  slafven  sig  för  hårdt 
behandlad,  har  han  rättighet  att  klaga,  då  ägaren  kan  bli  dömd 
till  »vackra  böter».  »Compagniet  hämtar  sina  Slafvar  merän- 
dels  ifrån  Madagascar;  de  private  köpa  sina  af  Officerare  på 
de  ifrån  Indien  ankommande  Skeppen,  så  väl  Holländske  som 
Franske,  sällan  Engelske,  aldrig  Svenske.»  »Uphäfver  en  siaf 
sina  händer  emot  sin  husbonde,  sin  matmoder  eller  någon 
annan  Europé,  gör  han  sig  skyldig  til  döden»,  och  det  är  en 
hemsk  död  han  då  går  till  mötes.  »Den  31  Juli  afrättades  en 
slaf,  som  hade  mördat  sin  husbonde.  Sedan  han  blifvit  lagd 
på  et  kors  och  fastbunden,  brändes  först  åtta  särskilda  ställen 
af  armar  och  ben,  med  tandiga  glödande  tänger;  sedan  råbrå- 
kades  armar  och  ben,  och  omsider  afhögs  hufvudet,  som  up- 
sattes  på  en  påla.»  Kroppen  hänges  sen  upp  i  en  galge,  där 
den  länge  får  hänga  androm  till  varnagel.  Man  bestod  sig 
med  två  stora  galgar,  en  för  européer  och  en  för  slafvar  ocii 
hottentotter.  Så  grym  mot  sitt  släkte  var  man  ej,  att  man 
hängde  de  hvita  brottslingarna  bredvid  de  färgade.  Någon 
skillnad  skall  det  vara. 

Ordningen  i  staden  är  mönstergill.  »Krogar  äro  mycket 
mera  sällsynta,  än  uti  Europa,  och  Vinkällare  ännu  sällsyntare, 
i  et  land,  der  nästan  hvar  och  en  i  sit  hus  är  försed  med 
nödigt  vin  för  sit  bord  och  sina  vänner.»  En  och  annan  s.  k. 
krog  finns  dock  »för  det  sämre  folkets  skull»  men  ej  i  sådant 
öfverflöd  som  i  »det  uplysta  Europa  och  ej  inrättade  för  at 
dricka    och  supa,  hvarpå  ofta  följa  fylleri,  oljud  och  slagsmål; 


SVENSKA    l'OK.SK.NINf;SRESANDK    FRÄN    ALDRK    IIDI.R  57 

utan  mera  för  ro  och  nöje  skul».  Där  dansas  mest,  ocli  på 
ett  visst  klockslag  »går  hvar  och  eii  fredligt  til  sit  utan  at 
bulra  eller  skräma  andre». 

Ett  sjukhus  fanns  naturligtvis,  men  där  var  intet  att  lära. 
Sjukvårdarna  voro  beväpnade  »med  togändar,  hvarmed  de 
stundom  tuktade  ostyrige  sjuke.  Mirum  sane  morborum  reme- 
dium!»  »Fältskärerne  voro  oduglige  och  okininige»  men  hade 
dock  sin  praktik  ute  i  staden  bland  borgarna,  hvarför  Thun- 
BERG  där  hade  föga  användning  för  sin  medicinska  lärdom. 
xDeremot  hade  jag  mera  tilfälle  at  i  denna  delen  med  mina 
insigter  tjäna  Landtmannen,  som  var  mera  både  behöfvande 
och  tacksam.» 

I  stadens  många  trädgårdar,  »ibland  hvilke  den  stora  och 
täcka  Compagniets  Trägård  upphöjer  sig  likasom  en  gammal 
Ek  ibland  smärre  buskar»,  odlas  de  flesta  af  Europas  träd- 
gårdsalster och  dessutom  naturligtvis  äfven  en  del  tropiska 
saker.  »Ärter  och  Bönsorter  blifva  här  rätt  gode.  Sparis, 
Persikor  och  Apricoser  tämligen  smakeliga,  äfvensom  Äplen, 
Päron,  Plomon,  Apelsiner,  Renetter  och  Smultron.  Meloner, 
Vatn-Meloner,  Gojavus,  Granatäplen  blefvo  äfven  skäligen  gode: 
men  Krusbär,  Vinbär,  Körsbär  och  Nötter  finna  här  ingen 
trefnad.  Mulbär,  Mandlar,  Fikon,  Valnötter,  Castanier  och 
(j'troner  gifva  icke  de  Europeiska  efter  i  godhet.  Rotfruktei" 
och  grönsaker  trifvas  väl  och  förädlas  ofta  till  större  godhet 
än  i  Europa.  Rofvor,  Kålrötter,  Potater,  Löksorter,  Sallad,  Kål 
och  besynnerligen  Blomkål  odlas  derföre  i  största  mängd. 
På  gatorna  och  öppna  platser  har  man  planterat  ekar,  som 
här  gå  bra,  popplar  (»hvita  Aspen»),  lager,  myrten  och  andra 
bekanta  från  Europa.  Thunberg  märker  med  förvåning,  hur 
de  europeiska  träden  bibehållit  sin  vana  att  fälla  bladen  under 
vintern,  i  motsats  mot  de  ständigt  gröna  sydafrikanska  ved- 
växterna, men  att  de  härvid  rättat  sig  efter  förhållandena,  så 
att  de  fälla  sina  blad  samtidigt  med  att  släktingarna  i  hem- 
landet stå  i  full  löfsprickning. 

Trakten  kring  Kap  är  karg  stepp  med  berg,  lera  och  sand 
liggande    i    öppen    dag,    och  där  råder    minsann  ingen  tropisk 


5S  FAUNA    OCH    FLORA 

växtlighet.  »På  ängarna  i  Europa  täckes  marken  så  tätt  med 
gräs,  som  en  tapet,  men  härstädes  stå  grässtrån  långt  ifrån 
hvarandra  och  lämna  emellan  sig  en  nakot  och  sandig  mark.> 
Där  är  hemlandet  för  lökväxter  och  Iridacéer  samt  för  buskar 
och  träd  med  läderartade,  grågröna,  smala  ja  ofta  sylvassa 
blad.  Under  torrtiden  är  det  grått  och  öde,  men  då  regnet 
kommer,  blomstrar  den  kala  marken  upp  för  en  kort  tid. 
»Desse  sandige  ocii  låge  fält  voro  nu  (det  var  i  september, 
alltså  på  våren)  ganska  rika  på  lökväxter,  utom  andre  örter, 
som  af  det  myckna  regnet,  hvilket  vintertiden  fallit,  nu  upp- 
växt och  med  tusende  särskildte  blommor  prydde  desse  annars 
nakne  sandhedar.»  Där  var  /r/s-arter  i  mängd,  Ixia,  Gladiolus 
och  andra  våra  trädgårdars  skönheter,  för  att  ej  tala  om  vår 
vanliga  fönsterkalla,  som  växte  öfverallt  i  rännilarna  redan 
strax  utanför  staden,  men  som  ju  ej  hör  till  torrfloran.  Dit 
hör  åter  en  >; myckenhet  af  Phylic(E,  Ericce  och  Protece,  som 
växte  på  desse  magre  fälten»,  och  Kring  Capske  backarne 
stodo  Cliffortia  riiscifolia  och  Borbonia  lanceolata,  mycket  lika 
Enebuskar  och  lika  som  Polygala  lieisteria  med  sina  hvassa 
blader  stungo  dem,  som  vandrade  förbi,  då  deremot  Asparagas 
capensis  med  sine  tillbakaböjde  taggar  sönderslet  kläderne 
och  hindrade  vandraren  i  sin  gång,  för  hvilken  orsak  han  af 
invånarene  fåt  namn  af  vänta  litet  (IVakt  een  betje;-». 

Där  det  finns  vatten,  är  dock  växtligheten  rikare,  och  där 
ligger  ofta  en  landtgård  med  en  holländare,  en  tysk  eller  annan 
europeisk  invandrare  eller  invandrares  afkomling  som  ägare 
eller  förpaktare;  i  senare  fallet  är  det  kompaniet  som  är  ägare. 
Det  är  boernas  förfäder,  som  den  tiden  bo  på  denna  sidan  Vaal 
(ej  Träns- Vaal  som  nu),  och  de  från  boerkriget  kända  namnen 
DE  Wet  och  BoTHA  bäras  ofta  af  de  landtmän  Thunberc; 
gästar.  På  många  håll  är  boskapsskötseln  hufvudnäring,  hästar, 
oxar  och  får  säljas  till  Kap,  smör  likaså,  men  på  andra  håll 
odlas  säd,  mest  hvete,  som  stundom  ger  härliga  skördar, 
20— 25:te  kornet  och  mer.  Korn  odlas  som  grönfoder  åt  hästarna 
men  föga  till  malt.  »Det  Capska  ölet  blifver  aldrig  rätt  godt, 
utan  gör  en  upblåst  och  surnar  snart.»     Är  man  törstig,  dricker 


SVENSKA    FORSKNIXGSKKSANDE    FRÄN'    ÄLDRE    TIDER  59 

man  »vatii,  tevatii,  caffe  och  vin».  Vinodlingen  är  också 
en  luifvLidnäring  kring  Kap,  och  naturligtvis  besöker  Thun- 
BEHG  Constantia,  där  de  berömda  hvita  och  röda  constantia- 
vinerna  beredas.  Han  ligger  där  i  tlera  veckor  »för  at  i  neiden 
botanicera  och  at  skjuta  en  myckenhet  vackra  capska  foglar 
til  Europas  Cabinetter». 

Det  är  för  öfrigt  ganska  torftiga  skildringar  man  får  om 
växtlifvet.  Det  ser  ut,  som  skulle  den  ifrige  botanisten  varit 
rädd  att  trötta  icke-botanici  med  sin  vetenskap,  och  det 
är  endast  sådant,  som  är  dugligt  till  människans  nytta,  som 
omnämnes  här  i  reseskildringen.  De  mer  vetenskapliga  frå- 
gorna lämnas  till  behandling  i  facklitteraturen.  Några  exem- 
pel ur  högen:  Roten  af  Bryonia  africana  nyttjades  såsom  et 
Kräkemedel  af  Landtmannen,  infunderad  i  vin  eller  bränvin 
purgei"ar  den  väl.  Geraniiim  ciiciillatiim,  en  välluktande  ört, 
brukades  såsom  et  emollierande  medel,  inlagd  uti  passar. 
Qvistarne  af  oljoträdet  (Olea  europceai  sattes  för  lammen  at 
ätas.  Borbonice  cordata'  bladen  brukades  til  Thé  på  landet. 
Kukumakranka  (Gethyllis)  kallades  fröskidan  af  en  växt,  som 
i  sanddunerne  utom  staden  stod  nu  (under  vintern)  utan  blad 
och  bloma.  Denne  fröskida  var  af  en  fingers  längd,  hade  en 
angenäm  lukt  och  räknades  för  en  delice  för  Fruntimren. 
Frukten  af  Brabejiim  stellatinn,  en  stor  buske  vid  bäckarne, 
kallad  vilde  castanier,  brukas  af  Hottentotterne  at  ätas  och  af 
landtmannen  stundom  i  stället  för  Caffé.  Yttre  skalet  af  fruk- 
ten aftages,  och  bitterheten  utdrages  i  vatn;  sedan  kokas, 
brännes  och  stötes  den  som  Caffé.  Piper  capense  nytjades  på 
flere  ställen,  som  et  magstyrckande  medel,  i  stället  för  annan 
peppar  och  Fagara  capensis  gjorde  hos  månge  god  verkan  uti 
Vädercolik  samt  Lamhet.  Saften  af  Mesembryanthemiim  edule 
brukades  invärtes  emot  Dysenterie  och  Torsken  hos  barn,  ut- 
värtes,  at  stryka  öfver  Bran  sår.  Salicornia  friiticosa  växte 
vid  själfva  hafsstranden  och  brukades  oaktadt  sin  saltaktige 
smak,  med  olja  och  ättika  tillagad,  såsom  sallat»  m.  m.  m.  ni. 
medicin-  och  hushållsekonomi.  Det  är  som  att  läsa  »Råd  från 
allmänheten  >    i    våra    tidningar    under    nu  gångna  svårår,  där 


6 o  FAUNA    OCH    FLORA 

allt  har  utmålats  med  de  härligaste  egenskaper  och  man  blott 
förvånats  öfver  vår  forna  oföretagsamhet  och  slöhet  att  odla 
och  köpa  dyra  födoämnen  och  läkemedel,  när  man  ute  i  na- 
turen har  allt  oköpandes  och  ofta  mycket  bättre. 

Faunan  kring  Kap  får  man  höra  ännu  mindre  om.  Det 
är  endast  några  korta  anmärkningar  lämnade  mer  i  förbigående. 
Större  djur  som  hartbestar,  stenbockar  och  dykare  finnas  ännu 
en  dagsresa  från  Kap,  men  man  börjar  redan  inse  nödvändig- 
heten af  jaktvård;  under  en  viss  tid  af  året  var  sålunda  all 
jakt  förbjuden  -åtminstone  ikring  Staden».  På  Taffelberget 
är  det  godt  om  klippdassar  och  babianer.  »De  förre  blef  jag 
i  synnerhet  varse  up  emot  Bergets  spets,  just  vid  sjelfva  sol- 
gången, då  deras  vana  alltid  var,  at  framkomma,  för  at  sola 
sig.  När  man  ville  skjuta  dem,  måste  man  varsamt  nalkas 
dem,  och  med  en  qvick  bössa  så  trakta  til  at  träffa,  at  de 
blefvo  liggande  på  stället.  Sköts  djuret  icke  dödt  på  stället, 
drog  det  sig  så  in  uti  skrefvan,  at  man  icke  kunde  få  det  ut. 
Köttet  ätes  och  smakar  någorlunda  väl.»  Babianerna  äro 
»farlige  för  vandringsmannen;  ty  de  voro  icke  allenast  oför- 
skräckte på  klipporne,  dit  hagel  ur  bössan  ofta  ej  kunde  räcka 
dem,  utan  de  rullade  och  kastade  äfven  en  hop  större  och 
mindre  stenar.  Deras  flygt  är  artig  at  påse.  Med  ungen  på 
ryggen  göra  de  ofta  upföre  lodrätta  klippan  de  otroligaste 
språng,  och  mycket  sällan  låta  de  skjuta  sig».  De  äro  hatade 
för  sina  plundringståg  ned  till  trädgårdarna,  där  »de  lefva  af 
åtskilliga  växters  köttaktige  lökar,  dem  de  uppgrafva,  afskala 
och  äta.  Gladioliis  plicatiis  tycktes  vara  den,  som  alman  nast 
af  dem  nytjades  vid  Cap».  I  staden  höll  man  dem  på  sina 
ställen  som  bandhundar,  »fastbundne  vid  en  stång».  Allmän 
strax  utanför  staden  är  också  piggsvinet,  som  med  förkärlek 
äter  roten  af  Calla  »men  också  håller  til  godo  både  med  kål 
och  andre  grönsaker,  samt  gör  stundom  derpå  ansenlig  skada 
uti  Trädgårdarne».  Under  namn  af  myrätaren  (Myrmecophaga, 
aardvarken)  omtalas  det  kapska  jordsvinet  (Orycteropus),  >  som 
gräfver  sig  stora  holor  i  jorden,  hvari  han  om  dagen  ligger 
säker    för    sine    fiender.     Landet    var   fult    med    sådane  holor. 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÅN    ÄI.DRE    TIDER  6  I 

Det  sades  vara  et  starkt  djur,  så  at  tlere  oxar  icke  skulle 
förmå,,  at  dragé  honom  ur  sit  näste».  Köttet  ätes,  och  själv 
»lefver  han  af  flere  slags  myror,  i  synnerhet  de  store  röde, 
som  bygga  sine  stackar  af  lera,  och  som  äro  mycket  almänne, 
och  ökas  årligen».  De  i  Sparrmans  reseskildring  så  mycket 
omtalade  hyenorna  (»ulfvarna»)  hör  man  ingenting  om:  blott 
namnes  »et  artigt  sätt  at  fånga  vargar»  i  ett  hus  med  falldörr 
och  bete.  Litet  mer  uppmärksamhet  ägnas  »trenne  sorter 
Rottor,  som  almänt  kallades  Mulvador.  Det  ena  slaget,  som 
får  namn  af  hvit  mulvad  (Marmota  africana)  är  stor  som  en 
liten  katt,  aldeles  hvit  med  kort  rumpa.  Det  andra,  kalladt 
blåsiga  mulvaden  (M.  capensis)  är  mindre,  hvit  och  brunfläckig. 
Den  tredje  är  mindre  alman  och  ganska  vacker,  grönaktig  med 
skinande  hår»;  den  kallas  af  Thunberg  guldgröna  mulvaden 
(Talpa  asiatica)  och  går  nu  under  namn  af  Chrysocliloris  aurea 
(guldmullvad)  samt  är  särdeles  allmän  i  hela  kolonien.  De 
båda  andra  göra  mera  skäl  för  benämningen  »rottor».  Den 
hvita  är  nutidens  Bathyergus  maritimus:  den  är  en  gnagare, 
men  kallas  allt  fortfarande  sandmullvad,  likaväl  som  våra 
sorkar  ju  allmänt  kallas  mullvadar.  Äfven  den  »blåsiga  mull- 
vaden» (Blesmol)  är  en  gnagare  och  af  vetenskapsmännen  känd 
under  namnet  Georychus  capensis.  Båda  äro  fortfarande  van- 
liga i  Kaptraktens  sandfält,  där  de  lefva  af  dess  många  stam- 
och  rotknölar. 

Bland  fåglarna  omtalas  först  och  främst  den  ståtliga  Jla- 
mingon,  som  på  våren,  då  sandfälten  ännu  ligga  under  vatten 
efter  vinterns  myckna  regn.  »vadade  i  vatnpussarne,  i  hvilke 
äfven  höllo  sig  Änder  och  Snäppor^,  och  blott  en  dagsresa  från 
Kap  »lupo  de  stolte  Strutsar,  känbare  med  sine  svarte  fjädrar, 
ifrån  sina  grå  honor».  y>Kapockfogeln,  som  bygger  et  mycket 
konstigt  och  vackert  bo,  tjockt  som  en  ullstrumpa  utaf  fjunen 
af  vilda  Rosmarinbusken  fEriocephalusJ»  är  tydligen  en  väf- 
vare  liksom  guldfinken  (Loxia  orLv,  som  i  oräknelig  mycken- 
het fanns  vid  gårdarna  och  fick  sin  vackra  högröda  sommar- 
prydnad, just  då  säden  mognade.  I  trädgårdarna  fanns  i  stora 
troppar  en  annan  väfvare,  Loxia  astrild,  »roodbekje»  kallad  af 


02  FAUNA    OCH    FLORA 

landtmänneii  för  den  vackra  röda  näbbens  skull.  Det  är  nu- 
tidens Estrilda  astrilda,  en  liten  vacker  burfågel,  namngifven 
redan  1766  af  Linni'.  Vid  landtgårdarna  uppehöllo  sig  äfven 
y>Grö7ia  bergsvalor  fMerops  apiaster)  ofta  i  den  aldrastörsta 
mängd.  Fogeln  är  förträffeligen  vacker,  med  sin  gula  och  sjö- 
gröna färg.  Om  dagarne  söka  de  i  fältet  sin  föda  af  insecter, 
men  om  qvällarne  hemkomma  de  flåcktals  och  med  et  qvitt- 
rande,  som  snart  betager  en  all  hörsel». 

»På  backarne  ikring  Staden  voro  tvenne  stycken  Ödlor 
ganska  alman  ne,  nämligen  Lacerta  stellio  och  orbiciilaris,  sit- 
tande öfveralt  på  stenarne  uti  solbadet.  Bägge  sågo  hiskelige 
ut  med  sine  taggar  och  sprungo  hastigt  ned,  då  någon  ankom, 
under  stenarne,  at  göma  sig.»  Det  är  ett  par  arter  af  det 
öfver  hela  Afrika  så  vanliga  stora  släktet  Agama,  alla  mer 
eller  mindre  taggiga  men  allra  mest  den  här  omnämnda  Agama 
stellio.  Robbenön  vid  inloppet  till  hamnen,  där  förut  en  mängd 
själar  haft  sitt  hemvist,  befolkades  nu  blott  af  kameleonter, 
»som  skiftar  färgen»,  -»vaktlar  och  lifstidsfångar  (Banditer), 
hvars  sysla  här  egentligen  består  uti,  at  vid  stränderne  hop- 
samla snäckskal,  hvaraf  sedan  kalk  brännes  til  Compagniets 
bygnader».  »Emot  Ormbet  berömdes  ganska  mycket  bloden 
af  Vatnsköldpaddorne,  hvilken  derföre  torkas  til  små  fjäll  och 
medföres  af  Landtmannen  på  dess  resor  här  i  landet,  som  af 
en  den  farligaste  ohyra  fåt  det  ymnigaste  förråd.  När  någon 
blir  huggen  af  en  orm,  intager  han  et  par  nypor  af  bloden  och 
något  deraf  lägges  på  såret. >- 

»Bland  de  mångfaldige  Fisk-sorter,  som  kommo  på  borden 
i  Cap,  voro  Chimcera  callorhynchus  välsmakelig  med  sit  hvita 
kött;  och  Raja  miraletiis.  Raja  Torpedo  fångades  äfven  stun- 
dom i  hamnen,  men  nytjades  icke  för  bordet.»  Andra  hafsdjur 
äro  »Capska  Hummer?!  (Cancer  arctos\  lika  stor  som  vår  men 
utan  större  klor  och  öfver  alt  skroflig  af  utstående  och  stik- 
kande  taggar».  »Medusae  Hufvud  (Asterias  capiit  medusce)  et 
af  de  underligaste  och  konstigaste  Djur  i  Naturen,  upfiskades 
stundom  utan  före  Cap  uti  Oceanen.  Skal  den  til  Europas 
Cabinetter  fås  vacker  och  oskad,  måste  den  fångas  af  fiskare. 


SVKNSKA     KORSKNINGSRESAXnK    FRÅN    ÄLDRF.    'IIDKR  6 J5 

som  fara  långt  ut  på  liafvet,  och  det  med  mycken  varsamhet^ 
at  ingen  led  afbrytes,  eller  djuret  för  mycket  inböjer  och  in- 
vecklar sine  ytterste  och  finaste  grenar.  Detta  makalösa  djur 
betalas  til  fiskare  oftast  med  6,  ja  ända  til  10  R:sd.  Specie.> 
Det  är  en  egendomlig  rest  af  forna  tiders  på  långa  skaft  fast- 
sittande sjöstjärnor,  hvaraf  vi  ha  en  art  äfven  vid  vår  västra 
kust    (Coniatula)    och    af    hvars    utdöda    släktingar    Gottlands- 

kalken  är  byggd. 

(l-ons.) 


Några  ord  om  däggdjursfaunan  på  Borneo. 

Af 
Nils  Gyldenstolpe. 

ack  vare  vänligt  tillmötesgående  från  förutva- 
rande Professorn  vid  Zoologiska  Museet  i 
Kristiania  Doktor  Theodor  Odhner  har  för- 
fattaren till  dessa  rader  blifvit  satt  i  tillfälle 
att  bestämma  och  bearbeta  en  samling  dägg- 
djur från  Borneo.  Denna  samling  förskrifver 
sig  från  de  resor,  som  under  åren  1913 — 1915  företagits  af 
den  kände  norske  forskningsresanden  Dr  Carl  Lumholtz. 

Borneo  är  som  bekant  en  af  de  stora  Sundaöarna  och  till 
storleken  den  tredje  af  jordens  största  öar.  Den  är  belägen 
emellan  Javasjön,  Sydkinesiska  hafvet,  Sulu-sjön  och  Makas- 
sarsundet  eller  närmare  bestämdt  mellan  4  10'  S.  Lat.  och 
7  3'  N.  Lat.  samt  108°  53'  och  119°  22'  Ö.  Long.  Mellan  dess 
nordligaste  och  sydligaste  udde  är  afståndet  cirka  1  260  km., 
medan  den  största  bredden  utgör  1  110  km.  Kusttrakterna 
utgöras  hufvudsakligen  af  sumpiga  urskogsområden,  medan 
däremot  det  inre  af  ön  är  ett  högland.  Borneos  högsta  berg 
är  antagligen  granitmassivet  Kina  Balu  i  norra  delen  af  ön. 
Det  inre  af  Borneo  är  föga  kändt;  dock  hafva  holländarne 
under  det  senaste  årtiondet  gjort  mycket  för  öns  vetenskapliga 
utforskning.  Borneos  fauna  är  naturligtvis  öfvervägande  indo- 
malajisk,  och  flertalet  af  de  på  ön  lefvande  däggdjuren  före- 
komma i  liknande  eller  närstående  arter  på  Sumatra  och  Ma- 
lakkahalfön.      Den    orientaliska    regionens    fauna    utvecklades 


NÅGRA  ORD  OM  DÄGGDJURSFAUNAN  PÄ  BORNEO  65 

under  Pliocen-tiden  och  vid  denna  tid  sammanhängde  den  indi- 
ska koi,itinenten  med  Bortre  Indiska  halfön  och  den  nuvarande 
malajiska  arkipelagen  sträckande  sig  österut  till  Molukkerna 
och  Filippinerna.  Sedermera,  och  efter  det  en  likformig  fauna 
utbildats  inom  detta  stora  område,  trängde  hafvet  in  mot  fo- 
ten af  Himalaya,  bildande  den  Bengaliska  viken  och  sålunda 
afskildes  den  Främre  hidiska  halfön  från  den  öfriga  kontinen- 
ten, hvilken  så  småningom  splittrades  i  smärre  delar.  Celebes 
blef  troligen  först  afsöndradt  och  sedan  genom  bildandet  af 
den  Kinesiska  sjön  afsöndrades  Filippinerna  från  Östasien. 
Borneo  sammanhängde  antagligen  rätt  länge  med  Filippinerna, 
och  däraf  beror  den  rätt  stora  likheten  mellan  dessa  länders 
faunor,  ehuru  naturligtvis  lokalformer  utbildats  genom  isola- 
tionen.  Tvenne  s.  k.  utvecklingscentra  för  djurvälden  bildades: 
ett  västligt  det  s.  k.  Annamitisk-Burmanska  och  ett  sydöstligt 
omfattande  Sumatra,  Borneo  m.  fl.  länder.  De  västligt  belägna 
Sunda-öarne  såsom  Java,  Sumatra  m.  fl.  sammanhängde  åter- 
igen rätt  länge  med  Malakka-halfön,  hvilket  utvisas  af  dessa 
områdens  tämligen  likartade  djurvärld.  Förut  har  allmänt 
antagits,  att  Java  blifvit  tidigare  afsöndradt  än  Borneo  och  Su- 
matra, men  detta  synes  vara  oriktigt  att  döma  efter  de  un- 
dersökningar, som  verkställts  af  Schwarz.  Hela  den  malajiska 
arkipelagen  är  en  gränsvall  mellan  Indiska  och  Stilla  hafven, 
hvilka  båda  i  dess  närhet  ha  djup  af  omkring  6  000  meter, 
medan  i  västra  delen  af  densamma  hafsbottnens  höjande  med 
cirka  50  meter  skulle  åstadkomma  en  förbindelse  af  Sumatra, 
Java,  Bali  och  Borneo  med  Asiens  fastland. 

Såsom  redan  förut  nämnts,  företog  den  norske  forsknings- 
resanden Doktor  Carl  Lumholtz  under  åren  1913—1915  en 
forskningsresa  till  ön.  Han  besökte  först  de  östliga  delarne 
af  Holländska  Borneo,  därifrån  hufvudparten  af  hans  däggdjurs- 
samling förskrifver  sig.  Sedermera  företog  han  äfven  en  längre 
resa  till  de  inre  och  så  godt  som  okända  trakterna  af  den 
stora  ön,  men  från  denna  sistnämnda  färd  hafva  endast  en 
ringa  del  af  hans  samlingar  ännu  hemkommit  till  Europa. 

Under    den    första  delen  af  sin  färd  genomströfvade  Lum- 

5  — wioi.      Fauna  och  Flora  1919.     Haft.  2. 


66  FAUNA    OCH    FLORA 

HOLTz  stora  delar  af  distriktet  Boelongean.  Från  detta  distrikt 
liafva  föga  eller  inga  zoologiska  samlingar  blifvit  hopbragta 
före  LuMHOLTz'  resa  och  det  som  härstammar  därifrån  är  där- 
för särskildt  värdefullt,  emedan  det  insamlats  i  så  godt  som 
okända  områden.  Detta  material  vidgar  därför  i  hög  grad 
kännedomen  om  den  intressanta  öns  däggdjursfauna  och  dess 
utbredning.  Norr  om  det  område,  hvari  Lumholtz  reste,  ligger 
det  område  af  Brittiska  Nord  Borneo,  som  kallas  Sandakan, 
och  här  hafva  rikhaltiga  samlingar  gjorts  af  engelsmännen. 
Söder  om  Boelongean  hafva  amerikanarna  gjort  värdefulla  och 
uttömmande  undersökningar  och  särskildt  är  här  att  framhålla 
det  omfångsrika  material,  som  insamlats  af  den  kände  amerikan- 
ske forskningsresanden  Dr.  W.  L.  Abbott. 

Borneos  mest  intressanta  däggdjur  är  otvifvelaktigt  orang- 
utanen^  eller  »Maias»,  som  den  kallas  af  dayakerna.  Förutom 
på  Borneo  finnes  den  äfven  på  Sumatra.  Särskildt  i  Sarawak 
är  den  tämligen  allmän  och  den  förekommer  mest  i  sumpiga 
urskogar,  endast  undantagsvis  lämnande  sitt  tillhåll  i  trädens 
kronor,  där  den  lefver  sitt  hufvudsakligaste  lif.  Natten  till- 
bringas på  ett  plattformliknande  bo,  som  den  själf  förfärdigar. 
I  hvilställning  ligger  orang-utanen  på  rygg,  hållande  sig  fast 
med  armar  och  fötter  i  de  kring  boet  befintliga  grenarna. 
Orang-utanen  är  tyvärr  icke  representerad  i  Lumholtz'  sam- 
lingar. Däremot  finnes  en  vacker  serie  af  den  på  Borneo 
lefvande  gibbonen  (Hylobates  miilleri  mulleri,  Martin).  En  hos 
de  människoliknande  aporna  sällsynt  anomali,  nämligen  den 
fullständiga  saknaden  af  de  bakersta  molarerna,  förefinnes  hos 
ett  fullväxt  exemplar  i  denna  serie.  Af  den  egendomliga  och 
för  Borneo  speciellt  karakteristiska  näsapan  (Nasalis  larvatus 
WuRMB./'"  finnes  en  vacker  serie  från  det  inre  af  ön.  Denna 
serie,  som  består  af  exemplar  af  olika  åldrar  och  kön,  gifver 
ett  godt  exempel  på  den  variation,  som  uppträder  bland  aporna. 


'  »Orang»  betyder  man,  orangutan»  =  skogsniänniska  och  »orangutang» 
gäldenärl 

-  Malajnamnet  för  denna  apa  är  »orang  blanda»,  som  betyder  främling 
eller  egentligen  holländare,  eftersom  »blanda»  uppgifves  vara  en  förvridning  af 
holländare. 


NÅGRA  ORD  OM  DÄGGDJURSFAUNAN  PA  BORNEO  67 

Särskildt  kranierna  hafva  visat  sig  vara  intressanta  nr  stndie- 
synpunkt  genom  den  variation,  som  bland  annat  kommer  till 
synes  i  tändernas  byggnad  och  storlek,  hjärnskålens  form  och 
rymdinnehåll,  gombenets  utseende  hos  olika  individer  m.  m. 
Näsapan  har  erhållit  sitt  namn  efter  sin  näsa,  som  hos  de 
gamla  hanarna  är  utomordentligt  stor  och  nedhängande.  Hos 
ungarna  är  den  däremot  uppåtriktad  och  bildar  en  veritabel 
»uppnäsa».  Bland  öfriga  märkliga  och  sällsynta  former  anträf- 
fas i  samlingen  några  exemplar  af  den  kastanjeröda  langurn, 
Presbytis  riibiciuuia  riibicunda  MCll.  &  Schlec;.,  äfven  den 
egendomlig  för  Borneo.  Halfaporna  representeras  af  spökdjuret 
{Tarsiiis  borneaniis  Elliot).  Detta  lilla  djurs  händer  och 
fötter  äro  nakna  med  undantag  af  ett  fåtal  mjuka  hår  på  bak- 
sidan af  metacarpal-  och  metatarsalbenen.  Fingrarna  och 
tårna  äro  långa  och  smala  samt  sluta  i  en  flat,  rund  skifva, 
som  tjänstgör  som  sugskifva  och  med  hvars  hjälp  spökdjuret 
kan  klamra  sig  fast  på  nästan  lodräta  föremål-.  Den  inom  den 
orientaliska  regionen  utbredda  insektätarefamiljen  Tupaiidce 
är  äfven  rikligt  företrädd  på  Borneo  och  några  af  dess  med- 
lemmar påminna  till  sitt  yttre  fullständigt  om  ekorrar.  Denna 
sak  är  förut  känd,  och  det  uppgifves  t.  o.  m.,  att  namnet  77/- 
paja  på  infödingarnes  språk  just  skulle  betyda  ekorre.  Natur- 
forskarne  ha  i  denna  yttre  öfverensstämmelse  mellan  insekt- 
ätarne  af  familjen  Tiipaiidce  och  vissa  ekorrar  velat  se  nn"micry 
eller  skyddande  likhet.  Vanligen  har  då  denna  tolkats  så,  att 
tupajan  skulle  ha  någon  fördel  af  sin  likhet  med  en  ekorre. 
Sannolikt  är  förhållandet  emellertid  det  motsatta',  om  man 
besinnar,  att  tupajan  dels  är  en  argsint  och  stridbar  varelse 
och  dels  också  liksom  åtskilliga  andra  insektätare  är  illaluk- 
tande och  alltså  bör  vara  motbjudande  att  förtära.  Om  man 
nu  antager,  att  ett  rofdjur  fått  en  obehaglig  erfarenhet  af  de 
nämnda  egenskaperna  hos  tupajan  och  sålunda  för  framtiden 
låter  dem  vara,  bör  detta  också  kunna  komma  en  del  tupaja- 
liknande  ekorrar  tillgodo. 

'  Shelford  torde  vara  den  förste,  som  misstänkt  detta,  utan  att  lian  dock 
närmare   ingått  därpä. 


68  FAUNA    OCH    FLORA 

Bland  andra  insektätare  träffas  äfven  den  illaluktande 
Oymniira  alba  Giebel,  som  ser  ut  som  en  stor  hvit  råtta.  Dess 
hvita  färg  är  att  anse  som  en  varningsfärg. 

Två  arter  af  flygande  maki  (Galeopteriis)  finnas  i  sam- 
lingen. Den  ena  av  dessa  är  ny,  och  det  är  af  intresse,  att 
äfven  den  uppträder  i  en  grå  och  en  rödbrun  fas.  Den  förra 
förlänar  med  sina  hvitaktiga  fläckar  djuret  en  påfallande  likhet 
med  en  lafbevuxen  trädstam  och  är  utan  tvifvel  till  skydd  för 
djuret,  då  det  sitter  orörligt  med  utbredd  fallskärm  tryckt  mot 
ett  träd.  Hur  den  rödbruna  färgen  kan  förhålla  sig  är  där- 
emot ovisst. 

Af  ekorrar  finnes  på  Borneo  en  mångfald  arter  och  bland 
dessa  tilldrager  sig  den  stora,  med  örontofsar  och  yfvig  svans 
försedda  jätteekorren  Rheithrosciiirus  macrotis  Gray.  den  stör- 
sta uppmärksamheten.  Hos  denna,  som  f.  ö.  uteslutande  finnes 
på  Borneo,  äro  framtänderna  i  både  öfver-  och  underkäke  för- 
sedda med  längsgående  refflor  på  framsidan,  ett  arrangemang, 
som  icke  förekommer  hos  någon  annan  känd  ekorre.  Vidare 
finnes  en  stor  och  en  liten  art  af  flygande  ekorrar,  hvilka  båda 
tillhöra  förut  obeskrifna  underarter.  Dvärgekorrarna  af  släktet 
Nannosciuriis  äro  äfven  representerade  genom  en  art  Nanno- 
sciiiriis  exilis  Mlll.  &  Schleg.  Detta  släkte  är  utbredt  öfver 
den  indo-malajiska  arkipelagen,  och  ända  tills  nyligen  räkna- 
des äfven  dit  en  art,  som  anträffats  i  Gabun.  Emellertid  har 
denna  art  på  grund  af  olikhet  med  afseende  på  tänderna  af 
Oldfield  Thomas  öfverflyttats  till  ett  eget  närstående  släkte. 
Bland  rofdjuren  saknas  tigern  på  Borneo,  ehuru  den  fmnes 
på  både  Java  och  Sumatra.  På  Borneo  ersattes  den  af  träd- 
leoparden {Felis  nebulösa  Griffith)  För  öfrigt  finnas  flera 
smärre  kattdjur  och  viverrider.  Bland  dessa  märkas  den  egen- 
domliga träduttern,  Cyjiogale^,  och  den  tvärbandade  Hernigalus. 
Elefanten  förekommer  i  endast  ett  ringa  antal  i  Brittiska  Nord- 
Borneo,  dit  den  troligen  blifvit  införd.  Bland  hjortdjuren  fin- 
nas en  art  sambar  {Cervas  iinicolor  brooket  Hose)  samt  tvenne 
arter  muntjakshjortar,  af  hvilka  den  ena  [Miintiaciis  miintjak  plei- 

'  Vid  ett  föreeående  tillfälle  omtalad  och  afbildad  i  denna  tidskr. 


NÅGRA    ORD    OM    DÄGGDJURSFAUNAN    I'A    UOKNEO  69 

haricLis  Kohlbrugge)  är  lör  (m  specifik.  Förutom  genom  sin 
ringa  storlek  är  denna  art  karakteriserad  genom  sina  korta, 
ogrenade  Iioi'n.  Af  denna  art  finnes  en  vacker  serie  bland 
LuMHOLTz'  samlingar.  Vildsvin  äro  mycket  talrika  öfverallt 
inom  kusttrakterna  ocii  från  Borneo  äro  fyra  arter  kända,  af 
livilka  en,  den  vanligaste  [Sus  barbatus  barbatus  S-  Mull.) 
finnes  representerad  i  samlingen. 

Från  Borneos  fastland  äro  för  närvarande  kända  cirka 
235  arter  och  underarter.  När  engelsmannen  Chales  Hose 
ar  1893  utgaf  sin  katalog  öfver  Borneos  däggdjur,  utgjorde 
antalet  143,  och  såsonr  synes  af  detta  har  ett  stort  antal  for- 
mer blifvit  kända  under  de  senaste  årtiondena. 


En  bastard  mellan  grönfink  och  steglitsa. 

Af 
E.  L. 

OTllV/ffS^'^  iksmuseet  har  nyligen  haft  nöjet  att  mottaga 
iilllii  vP^^^^'^^"  Universitetsvaktmästaren  Carl  Forsling, 
•  _'  "''"""  :  Uppsala,  ett  exemplar  af  ofvanstående  intres- 
^^^  ijÉsanta  hybridkombination.  Det  är  en  prydlig 
PJ^^^^g^B  fågel  i  en  särdeles  vacker  dräkt  af  ungefär 
jfe .^'..!....lJKäl  följande  utseende.  Hufvudet  ofvan  samt  ryg- 
gens främre  del  har  en  brun  färg,  som  i  viss  mån  liknar  steg- 
litsans  ryggfärg,  men  har  en  något  mörkare  ton  därigenom, 
att  fjädrarne  ha  ett  diffust  mörkare  midtparti.  Nedre  delen  af 
ryggen  mot  öfvergumpen  har  någon  inblandning  med  hvitt  och 
öfvergumpens  nedre  del  har  en  del  olivgula  bräm  på  fjädrarne. 
Hufvudets  sidor  något  ljusare  än  hjässan.  På  pannan  öfver 
ögonen,  på  kinderna  och  hakan  ha  fjädrarne  delvis  gula  spetsar, 
d.  v.  s.  inom  ett  område,  som  motsvarar  steglitsans  röda  mask. 
(Däremot  finnes  intet  hvitt  eller  svart  på  hufvudet.)  Fram- 
halsen  är  Ijusbrun  med  genomlysande  hvitaktigt.  Kräftrakten 
är  något  mera  mättadt  brun  än  hos  steglitsan,  föga  ljusare  i 
midten,  och  samma  bruna  färg  sträcker  sig  öfver  kropps- 
sidorna, hvaremot  bukmidten  är  hvit  blott  med  brun  anstryk- 
ning. Skulderfjädrarne  ha  ryggens  färg.  De  smärre  och  mel- 
lersta täckarne  äro  svartgrå,  men  med  breda  olivgröna  bräm 
(grönfinkarf!)  Handtäckarne  äro  svarta,  som  hos  steglitsan. 
De  yttre  armtäckarne  äro  svarta  med  bredt  bräm  af  ljust  brun- 
grått, som  mot  ytterkanten  blir  mera  rent  brunt.     Inåt  aftager 


EN    BASTARD    MELLAN    GRÖNFINK    OCH    SIEGLITSA  7  I 

det  svarta  på  arnitäckarne,  så  att  hos  de  innersta  det  blott 
tinnes  som  en  diffus  skuggning  kring  den  svarta  spolen  på  den 
eljest  gråbrunaktiga  (kaffe  med  grädde-färgade)  fjädern.  Hand- 
pennorna äro  rent  svarta  som  hos  steglitsan,  med  vid  basen 
under  handtäckarne  hvitt  innerfan,  som  utanför  dessas  spetsar 
fortsätter  i  en  klargul,  utåt  smalnande  och  ett  stycke  från 
spetsen  försvinnande  klargul  strimma.  Formen  på  denna  gula 
strimma  är  som  hos  grönfmken,  i  det  att  den  ej  är  så  bred 
och  ej  slutar  så  tvärt  som  hos  steglitsan,  men  färgen  är  klar 
som  hos  den  senare.  Första  handpennan  saknar  gult  som  hos 
steglitsan.  Handpennornas  innerfan  är  hvitkautadt  som  hos 
steglitsan,  ehuru  ej  så  bredt.  De  inre  handpennorna  ha  brun- 
hvita  spetsar,  också  steglitsarf.  De  yttre  armpennorna  ha  gult 
på  ytterfanets  basala  hälft  som  hos  steglitsan,  men  ej  så  klar- 
gult  och  ej  så  bredt.  På  innerfanet  äro  de  bredt  hvita  öfver 
mer  än  iiälften  af  pennans  längd.  Det  hvita  sträcker  sig  alltså 
här  längre  än  hos  steglitsan  och  hos  grönfinken  saknas  dylik 
teckning  alldeles,  men  det  är  af  intresse  att  finna,  att  hos  en 
grönfinkart,  som  är  hemma  på  Japan  och  Sachalin,  Chioris  sinka 
minor,  motsvarande  teckning  uppträder.  Någon  motsvarigiiet 
till  vår  grönfinks  gråa  kant  på  armpennornas  ytterfan  finnes 
ej  hos  bastarden.  Den  japanska  grönfmken  har  livit  kant 
på  samma  pennors  ytterfan  utanför  det  gula.  Hos  ba- 
starden finnes  däremot  en  kort  och  smal,  ljust  gråbrun  kant- 
strimma ett  stycke  innanför  spetsen  på  armpennornas  ytterfan. 
Denna  tilltager  i  storlek  inåt  och  når  från  de  innersta  arm- 
pennorna ut  till  spetsen.  Ehuru  ej  alldeles  lika  påminner  detta 
något  om  förhållandet  hos  den  japanska  grönfinken.  Stjärten 
är  ganska  djupt  klufven  i  spetsen  och  liknar  sålunda  grönfin- 
kens  till  sin  form.  Pennorna  äro  svarta.  Isynnerhet  de  yttre 
äro  på  den  basala  hälften  i  ytterfanet  tämligen  smalt  kantade 
med  ljust  olivgrönt,  hvilket  motsvarar  det  gula  hos  grönfinkarne 
på  samma  ställe,  men  däremot  finnes  hos  bastarden  intet  gult 
på  innerfanet  som  hos  grönfinkarne.  Nära  spetsen  finnes  på 
yttersta  stjärtpennans  innerfan  en  hvit  fläck,  som  ehuru  ej  så 
stor    motsvarar  steglitsans  hvita  fläck  på  samma  ställe.     Där- 


7  2  FAUNA    OCH    FLORA 

emot  saknar  bastarden  steglitsans  hvita  fläck  på  näst  yttersta 
stjärtpennan.  I  synnerhet  de  mellersta  stjärtpennorna  ha  vid 
spetsen  en  smal  Ijusbrun  kant,  som  ej  har  någon  motsvarighet 
hos  föräldrarne.  De  öfre  större  stjärttäckarne  äro  askgrå  med 
en  smal  brun  kant,  hvilket  också  saknar  motsvarighet  hos 
föräldrarne. 

Bastardens  näbb  är  visserligen  något  gröfre  vid  basen  än 
steglitsans,  men  har  föröfrigt  samma  hoptryckta  och  starkt 
tillspetsade  form  som  hos  steglitsan  och  har  ej  alls  någon 
likhet  med  grönfinkens  klumpiga  och  liksom  svullna  näbb. 

Fågeln  var  en  hona  med  tydlig  äggledare  och  äggstock. 
Såsom  framgår  af  den  nedan  anförda  redogörelsen  af  hr  Fors- 
LiNG  var  bastardens  moder  en  steglitsa  och  fadern  en  grönfink. 
I  fångenskap  har  man  flerstädes  lyckats  erhålla  liknande  ba- 
starder, och  det  finnes  äfven  uppgifter  från  England,  Frank- 
rike, Italien  och  Danmark  om  att  dylika  hybrider  af  vildt  ur- 
sprung skulle  ha  fångats.  Emellertid  äro  nog  flera  af  dessa 
meddelanden  af  ganska  obestämd  natur  och  kanske  ej  alla  så 
säkra.  Beskrifningar  fattas  många  gånger  och  äro  i  en  del 
andra  fall  rätt  otydliga.  Så  mycket  synes  dock  framgå  af  dem, 
att  de  olika  exemplaren  varit  sinsemellan  rätt  olika.  Exemplar, 
som  ansetts  vara  hanar,  ha  haft  en  m.  1.  m.  utpräglad  orange- 
färgad  mask  motsvarande  steglitsans  röda.  En  del  exemplar 
uppgifvas  ha  haft  tjock  näbb,  dock  ej  så  tjock  som  grönfinkens. 
I  flera  fall  meddelas  också,  att  hybridernas  dräkt  visat  betydligt 
mera  grönt  och  gult  än  fallet  är  med  Vaktmästare  Forsungs 
exemplar.  På  grund  häraf  synes  man  kunna  draga  den  slut- 
satsen, att  arfvet  från  de  båda  föräldraarterna  utfaller  ganska 
olika  i  olika  fall,  och  det  skulle  därför  vara  intressant,  om 
man  genom  större  material  skulle  kunna  få  fram  någon  lag- 
bundenhet i  den  vägen.  För  närvarande  låter  detta  sig  svår- 
ligen göra.  Rörande  frambringandet  af  den  ofvan  beskrifna 
grönfink-steglitsbastarden    har  hr  Forsling  meddelat  följande: 

»Förra  sommaren  lyckades  det  mig  att  få  en  bastard  mellan 
steglitsa  ?  och  grönfink  ef,  såsom  jag  länge  önskat  för  att 
kunna  lämna  åt  Riksmuseet,  och  då  den  nu  (den  9  febr.  1919) 


EN    BASTARD    MELLAN    GRÖNFINK    OCH    SIKGLLISA  73 

har  fått  sin  rätta  targ  ber  jag  att  få  sända  den  för  uppstopp- 
ning. Jag  har  flera  gånger  försökt  med  fångade  fåglar  af  dessa 
arter,  nien  misslyckats,  oaktadt  de  varit  mycket  tama,  emedan 
de,  som  jag  haft,  varit  så  stridslystna,  att  någon  parning  mel- 
lan dem  var  omöjlig.  Jag  försökte  då  få  min  önskan  uppfylld 
genom  att  i  bur  föda  upp  exemplar  af  båda  arterna  tillsammans. 

»På  hösten  1914  fångades  ett  par  ovanligt  vackra  steglitsor 
jämte  fyra  ungar.  De  senare  släpptes  genast,  men  föräldrarne 
behöll  jag.  1915  sattes  dessa  i  häck,  och  honan  lade  på  somma- 
ren två  kullar  med  5  ägg  i  första  och  4  i  den  andra  kulleiL 
(Ett  rötägg  i  första  kullen.)  1  en  vanlig  häckkorg  uppsatt  i 
en  björkbuske  i  en  större  bur  byggde  honan  ensam  boet  af  i 
buren  inlagdt  linnerisp  och  bomull,  som  af  hanen  noggrant 
utreddes  och  uppsattes  på  björkkvistarna  och  där  af  honan 
hämtades  till  boet.  Första  kullens  ungar  blef  det  efter  några 
dagar  slut  med,  kanske  att  jag  själf  var  orsak  dertill,  därför 
att  jag  lät  steglitshanen  efter  vanan  vistas  ute  ett  par  timmar 
om  dagen  efter  behag.  Han  flög  icke  långt  i  parken,  utan  satt 
merendels  på  det  öppna  fönstret  och  sjöng. 

»I  den  andra  kullen  lefde  alla  fyra  ungarna,  kanske  bero- 
ende på  att  jag  då  höll  hanen  innestängd  i  buren  tillsammans 
med  honan  hela  tiden. 

»Då  första  kullens  ägg  undersökts  och  befunnits  befruktade 
blef  det  att  tänka  på  grönfinkägg,  som  äro  betydligt  lättare 
att  komma  åt,  än  steglitsans,  men  efter  några  tidiga  morgon- 
promenader i  backarna  vid  Sommarro  och  Eriksberg  fann  jag 
ett  bo  med  fem  nykläckta  ungar  uti,  af  hvilka  två  hämtades 
hem  tio  dagar  senare,  och  släpptes  in  till  en  kanariehona,  som 
häckade  med  en  hämpling  och  hade  fyra  ungar,  som  gingo  ur 
boet  den  dagen,  då  grönfinkungarna  insläpptes.  Alla  ungarna 
matades  nu  af  kanariehonan  första  dagen,  och  andra  dagen 
började  hämplinghanen  också  att  mata  alla  ungarna  öfver  ett 
lag,  något  som  hämplingen  sällan  brukar  göra  i  bur. 

»Så  fort  som  steglitsungarna  af  andra  kullen  kunde  äta 
själfva  släpptes  alla  ungar  tillsammans,  till  dess  jag  säkert 
kunde    (på    sången)    urskilja   deras   kön.     Som  båda  grcnifink- 


74  FAUNA    OCH    FLORA 

ungarna  voro  hanar  och  endast  en  af  steglitsungarna  var  hona, 
var  paret  gifvet  af  sig  själft,  till  påföljande  år.  De  sattes  nu 
i  en  ensam  bur  och  rum,  så  att  de  icke  fingo  se  eller  höra  de 
andra,  hvilket  är  en  nödvändighet  enligt  min  mening  med  alla 
bastardhäckningar  af  våra  skogsfåglar. 

»1916  sattes  sistnämnda  ungfåglar  i  häck  första  dagarna  i 
maj,  och  såsom  var  att  förutse  byggde  de  icke  något  ordent- 
ligt bo.  Detta  är  alltid  fallet  med  alla  skogsfåglar,  då  de  icke 
äro  af  samma  art.  Så  var  det  med  steglitsa — grönsiska  1908, 
1909,  1910;  grönsiska  — hämpling  1909,  1910,  1916,  1917; 
grönfink  —  domherre  1909,  1910;  (Zool.  Institutionen,  Uppsala, 
ett  exemplar).  De  bara  bygga  och  slita  sönder  oupphörligen. 
Någon  gång  kunna  de  ligga  i  boet  någon  timma,  ja  till  och 
med  en  natt  då  och  då,  men  honan  värper  aldrig  i  boet,  utan 
i  boets  närhet,  sittande  på  en  pinne  är  det  vanligaste.  Men 
slappes  en  hane  in  i  buren  af  honans  egen  art,  så  ordna  och 
sköta  de  om  boet  som  vanliga  kanariefåglar. 

»Som  vanligt  måste  jag  äfven  denna  gång  taga  en  därtill 
gjord  mindre  bur,  med  två  sittpinnar  och  korgbo,  samt  med 
bomull  eller  något  annat  mjukt  i  burens  botten,  hvarjämte  ett 
trådnät  är  spändt  en  dm.  från  botten  för  att  hindra  fåglarna 
att  förstöra  ägget.  Detta  faller  nämligen  genom  nätet  och  kan 
sedan  bekvämt  borttagas  och  läggas  till  en  rufvande  kanarie- 
hona,  som  sedan  kläcker  och  på  vanligt  sätt  uppföder  ungarna. 
Detta  är  enda  sättet  att  åtkomma  äggen,  om  det  också  är  för- 
enadt  med  mycket  besvär,  men  för  fågel-  och  naturvänner  ett 
kärt  besvär.  Ej  heller  är  det  för  den  sistnämnde  någon  konst 
eller  svårt  att  på  fåglarna  se,  då  de  skola  värpa.  Merendels 
sker  detta  vid  samma  tid  hvarje  dag  i  följd,  tills  kullen  är  ut- 
värpt,  om  fåglarna  äro  friska  och  fått  lämplig  föda,  hvilket  är 
hufvudsaken  i  all  häckning. 

»Den  ofvannämnda  steglitshonan  värpte  endast  fem  ägg  för 
sommaren.  Af  dessa  voro  tre  befruktade,  och  de  utkläcktes  af 
en  ung  kanariehona,  som  dock  straxt  efter  kläckningen  tog 
lifvet  af  alla  tre  ungarna,  så  fort  de  började  att  pipa,  såsom 
alltid    sker  en   tinmie  efter  sedan  de  gått  ur  ägget. 


EN    BASTARD    MliLLAN    GRÖNITNK    OCH    STKGl.ITSA  75 

»1917  försöktes  igen  med  samma  par,  som  då  lade  två 
kullar  under  sommaren,  fyra  ägg  i  första  och  tre  i  andra  kullen. 
Alla  äggen  voro  befruktade.  Alla  ungarna  blefvo  på  samma 
sätt  straxt  efter  det  de  kommo  ur  äggen  aflifvade  af  foster- 
föräldrarna (kanariefåglar). 

»1918  försöktes  igen  med  samma  par,  steglitshonan  och 
grönfinkhanen.  Jag  hade  då  sex  kanariepar  till  hands  för 
att  rufva.  Steglitshonan  värpte  under  sommaren  nio  st.  ägg, 
som  lades  under  de  olika  kanariehonorna,  som  kläckte  sju  st 
ungar  för  sommaren  af  bastarderna.  Alla  sex  kanarieparen 
uppförde  sig  lika  mot  de  små  ungarna  på  så  sätt,  att  de  beto 
vingar  ocii  ben  af  dem,  utom  en  som  jag  iiann  rädda,  innan 
fostermodern  hann  mera  än  vrida  om  ena  foten  på  den,  som 
ännu   synes  på  densamma. 

»Då  jag  hade  en  bastard  mellan  kanariefågel  och  steglitsa 
(hane),  som  satt  ensa.m  i  en  bur,  och  dylika  bruka  vara  mycket 
hjälpsamma  med  att  mata  små  fågelungar  af  hvilken  art  som 
helst,  så  tog  jag  och  lade  den  lilla  ungen  i  ett  rede  och  satt 
in  i  buren  till  honom,  då  jag  icke  hade  någon  annan  utväg 
'till  försök,  och  de  andra  endast  mördade.  En  timma  därefter, 
då  buren  undersöktes,  fann  jag  icke  blott  ungen  vid  lif,  utan 
till  min  stora  glädje,  att  den  äfven  fått  rikligt  med  mat.  Tur 
var,  att  det  var  mycket  varmt  dessa  dagar,  ty  den  nya  foster- 
fadern skylde  aldrig  ungen,  utan  stod  endast  på  boets  kant 
och  lutade  sig  däröfver.  Men  födde  upp  den  gjorde  han  till 
en  stark  och  grann  fågel. 

»Hvad  kan  vara  orsaken  till  kanariefåglarnas  ovilja  att 
mata  och  hat  mot  dessa  bastardungar,  då  de  alltid  matat  alla 
andra  bastardungar  af  alla  möjliga  slag?  Ja,  en  af  dessa  sex 
honor  fick  förra  sommaren  ett  ägg  af  trädgårdsångare,  som 
hon  rufvade  och  födde  upp,  tills  den  lämnade  boet.  Men  i  sådant 
fall  måste  fåglarna  på  förhand  lära  sig  att  äta  myrägg  blan- 
dade med  hårdkokta  hönsägg  och  semla  samt  mycket  grönt, 
och  de  första  dagarna  efter  kläckningen  alls  ej  frön.  och  sedan 
något,  fint  krossadt  hampfrö. 

>Det  sistnämnda  experimentet  gjordes  för  att  öfvertyga  mig 


76  FAUNA    OCH    FLORA 

huruvida  det  kan  gå  att  med  fröätare  uppföda  insektätare. 
Intressant  är,  att  denna  enda  kvarvarande  grönfink-steglits- 
bastard  lockar  som  en  grönfink,  ehuru  den  ej  hört  annat  än 
kanariefåglar  och  kanariebastarder.  Någon  gång,  då  den 
svängde  på  sig  som  en  steglitsa,  hade  den  ett  annat  ljud,  som 
en  h'ten    »trumpetstöt». 


Spetsbergens  fiskar. 

Af 

N.  von  Hofsten. 

(Referat  af  E.  L.) 

en  större  afhandling  af  Doc.  N.  von  Hofsten, 
som  nyligen  antagits  för  införande  i  K.  Veten- 
skapsakademiens Handlingar  (Bd  54),  behand- 
lar förf.,  utgående  från  sina  undersökningar  i 
R  Isfjorden  på  Spetsbergen  1908,  sistnämnda 
ögrupps  fiskfauna  från  djurgeografisk  och 
ökologisk  synpunkt.  Den  omsorgsfulla  och  utförliga  framställ- 
ningen redogör  för  iivarje  arts  förekomstsätt,  geografiska  ut- 
bredning m.  m.  Det  är  inalles  26  arter,  som  påträffats  inom 
det  ifrågavarande  området.  Af  dessa  äro  blott  3  broskfiskar, 
nämligen  en  haj  (håkäringen)  och  tvenne  rockor  (knaggrockan, 
Raja  radiata  samt  R.  fyllce).  Bland  benfiskarne,  är  en  nämli- 
gen rödingen,  en  anadrom  sötvattensfisk,  de  övriga  rent  marina. 
Ej  iieller  alla  dessa  utan  blott  19  äro  ständigt  att  finna  i  Isfjor- 
den. Några  äro  nämligen  blott  tillfälliga  gäster.  En  sådan 
är  t.  ex.  koljan,  som  i  ett  exemplar  erhölls  af  1861  års  svenska 
expedition,  och  Ströms  prickfisk  (Myctoplmm  glaciaiej,  som  väl 
ditförd  af  hafsströmmar  togs  af  A.  Klinckowström  1890. 
Ännu  andra,  som  t.  ex.  torsken  och  loddan,  torde  komma  till 
Spetsbergen  vissa  år  och  kunna  saknas  andra,  sannolikt  bero- 
ende på  vattenförhållandena.  Allmännast  bland  alla  äro  klyk- 
skrabben  kelas  bicornis  ,  en  art  långebarn  Lnmpeuiis  mediusj, 
sugfisken  ' Liparis  liparis  och  lerskäddan  Hippoglossoides 
platessoides).     Sällsyntast    enligt    hittills    gjord    erfarenhet  äro 


78  FAUNA    OCH    FLORA 

slemsLigaren    (Careproctus    rehihardti)    och    en    djupvatteiisål- 
brosme  (Lycodes  eudipleurostictus). 

De  flesta  af  Isfjordens  fiskar  lefva  på  slambotten.  Det  är 
t.  ex.  fallet  med  de  3  långebarnsarterna  ( Lumpeniis) ,  den  hög- 
nordiska skäggsimpan  tW^r  smdAhoii&nmnstn  (Leptagonus  deca- 
gonusj,  ålbrosmarne  (Lycodes),  lerskäddan  m.  fl.  Halfulken 
( Artedielliis  iincinatiis)  lefver  också  mest  på  dylik  botten.  Mera 
oberoende  af  bottenförhållandena  äro  klykskrabben  och  sug- 
fisken,  ehuru  man  tycker,  att  den  senare  för  att  ha  nytta  af 
sin  sugskål  skulle  behöfva  stenar,  skal  el.  dyl.  På  hård  bot- 
ten med  stenar,  kalkalger  o.  s.  v.  lefva  rötsimpan  (Cottus  scor- 
pius,  den  grentaggiga  ulken  Gymnocanthiis  tricuspisj  och  den 
taggiga  sjuryggen  (Eumicrotremus  spinosus  . 

Med  afseende  på  fördelningen  efter  djupet  märkes,  att  de 
flesta  fiskarne  lefva  i  de  öfre  'U  af  fjorden  mellan  stranden 
och  250—60  m.  Grundvattensfiskar  är  bl.  a.  rötsimpan,  som 
är  vanligast  mellan  15  och  30  m.  och  ej  går  djupare  än  40  m. 
Den  grentaggiga  ulken  och  det  spetsstjärtade  långebarnet  Liun- 
penus  lampetres formis)  hålla  till  ungefär  på  samma  djup,  men 
kunna  tränga  ned  till  150  m.  Lampemis  medias  lefver  ock  i 
samma  skikt,  men  stiger  ej  fullt  så  grundt.  Klykskrabben  och 
den  taggiga  sjuryggen  gå  något  längre  mot  djupet  än  de  före- 
gående. 

Karakteristiska  för  mellandjupet  40--250  m.  äro  trubb- 
stjärtade  långebarnet  (Liimpenus  maculatusj,  Ross'  ålbrosme 
(Lycodes  rossij,  Gymnelis  viridis  och  lerskäddan  samt  till  en 
viss  grad  simpknoten  (Triglops  pingelii). 

Uteslutande    eller    huvudsakligen    i    djupare    vatten    under 
100  m.    lefva    bl.  a.    halfulken    (Artedielliis),  smalbottenmuseri, 
bleka   ålbrosmen    /Lycodes  pallidus)    och   slemsugaren,  vidare 
Jensens  ålbrosme   L.  eudipleurostictus  ,  håkäringen  (Somuiosiis 
och  Raja  fyllce. 

Mera  oberoende  af  djupet  (eurybatha)  äro  sugfisken  ocii 
polartorsken  (Gadus  saidaj,  som  kunna  träffas  från  stranden 
till  350  m.  En  faktor,  som  jämte  andra  medverkar  på  den 
bathymetriska    utbredningen,  är  vattnets  temperatur.     Är  tern- 


sim:  ISBERGENS    FISKAR  7  () 

peratureii  gynnsam,  kan  en  fiskarts  vertikala  utbredning  bli 
större  än  under  motsatta  förhållanden.  I  Isfjorden  verkar 
detta  så!  att  en  del  kall  vattensfiskar  ej  kunna  trifvas  i  de  öfre 
eller  grundare  vattensikten  på  grund  af  den  där  stegrade  tem- 
peraturen. Inom  de  sydligare  delarne  af  de  arktiska  tlskarnes 
utbredningsområde  åstadkomma  motsvarande  förhållanden  en 
ytterligare  inskränkning  af  den  bathymetriska  utbredningen, 
i  det  att  dessa  fiskar  här  ovillkorligen  tvingas  att  hålla  sig  till 
de  kallare  djupen.  Tre  fiskarter,  som  också  lefva  i  den  bore- 
ala  regionen,  nämligen  rötsimpan,  trubbstjärtade  långebarnet 
och  lerskäddan,  visa  dock  där  ingen  förändring  i  sin  vertikal- 
utbredning och  en  fjärde,  sugfisken,  visar  snarare  en  föränd- 
ring i  motsatt  riktning  i  det  att  den  förekommer  på  rätt  grundt 
vatten.  Men  alla  dessa  äro  eurytherma  och  även  utom  ler- 
skäddan euryhalina,  så  att  de  kunna  trifvas  i  bräckt  vatten. 

Jensens  ålbrosme  är  en  utpräglad  stenotherm  kallvattens- 
fisk,  som  lefver  hufvudsakligen  i  negativa  temeperaturgrader. 
De  andra  ålbrosmarne  äro  också  allmänna  i  dylikt  vatten,  men 
kunna  äfven  lefva  i  en  sommartemperatur  af  +  2,5° — \-  3°. 
Detsamma  gäller  äfven  om  Gymnelis  och  den  taggiga  sjuryg- 
gen. Andra  arter  föredraga  positiv  temperatur  och  fördraga 
en  sommartemperatur  af  -f  5  °. 

Med  afseende  på  den  totala  geografiska  utbredningen  gör 
förf.  följande  indelning. 

I.     Arktiska  arter. 

1.    högarktiska    arter,    som    i  regel  blott  lefva  i  vatten 
med    konstant    negativ  temperatur.     De  kunna  lefva  såväl  vid 
stranden  som  i  nordhafvets  största  djup,  men  då  djupvattens 
arterna  äro  ökologiskt  olika,  är  det  lämpligt  göra  följande  under- 
afdelningar. 

A.  högarktiska  a  byssala  arter  i  nordhafvets  djupa, 
kalla  område.  Dit  höra  åtskilliga  ålbrosmar  Lycodes  ,  Rhod- 
ichthys,  Paraliparis  bathybii  m.  fl  ,  som  ej  finnas  på  mindre 
djup  än  600  m. 


8o  FAUNA    OCH    FLORA 

B.  arter,  som  lefva  både  på  djupet  och  i  det  grunda 
polarhafvet,    t.  ex.  Jensens  ålbrosme,  bleka  ålbrosmen  m.  fl, 

C.  högarktiska  arter  i  det  grunda  polarhafvet,  t.  ex. 
liornsimpan  och  några  ålbrosniar  (polartorsk?) 

2.  panarktiska  arter,  som  finnas  i  alla  arktiska  områ- 
den och  äro  relativt  kallvattensfiskar,  men  ej  fullt  så  steno- 
therma  som  de  föregående.  Hit  höra  Eumicrotremiis,  Gymnelis 
viridis,  Lumpenus  mediiis,  smalbottenmusen  m.  fl. 


II.     Arktiskt  boreala  arter. 

1.  panarktiska  nordligt  boreala,  som  öfvervägande  äro 
arktiska.  Sådana  äro  halfulken  (Artedielliis),  klykskrabben 
Jceliis),  simpknoten  (Triglops),  slemsugaren  (Careproctiis  rein- 
hardii),  trubbstjärtade  långebarnet  (Lumpenus  maculatus)  och 
håkäringen  iSomniosus).  Alla  dessa  tränga  ända  ned  i  Skage- 
rack på  djupt  och  kallt  vatten.  Hit  hör  också  skärlångan 
(Gaidropsarus  argentatus)  och  några  andra.  På  öfvergång 
mellan  denna  och  nästa  grupp  står  det  spetsstjärtade  långe- 
barnet. 

2.  panarktiska-panboreala  arter,  som  från  de  högark- 
tiska områdena  nå  ända  ned  till  Englands  västkust  och  Kana- 
len.    Hit  höra  sugfisken  och  rötsimpan. 

3.  lågarktiskt-boreala  arter,  som  föredraga  något  var- 
mare vatten  än  föreg.     Hit  räknar  förf.  lerskäddan. 

De  arktisk-boreala  arterna  betraktas  ofta  som  ursprung- 
ligen rent  arktiska  djur,  hvilka  efter  istiden  sekundärt  tillpas- 
sat sig  till  lif  i  varmare  vatten.  Denna  teori  underkastas  af 
förf.  en  kritisk  granskning. 

III.  Öfvervägande  boreoarktiska  arter,  som  hvarken  trif- 
vas  under  rent  arktiska  eller  rent  boreala  förhållanden  utan 
bäst  i  blandningsområdet.  Hit  hör  i  första  rummet  loddan, 
men  äfven  den  fläckiga  hafkatten  (Anarrhichas  minor)  och  den 
blå  hafkatten  (A.  denticulatiis\  lilla  hälleflundran  (Reinhardtiiis 
hippoglossoidesK  långstjärten  (Macrurus  berglax',  några  ålbros- 


SPETSBERGENS    FISKAR  8 1 

mar  m.  fl.     Bland  öfriga  hafsdjur  finnas  ytterst  få  öfvervägande 
boreoarktiska  arter. 

IV.  IJorcala  arter,  som  delvis  tränga  in  i  det  lågarktiska 
området.  Dit  kunna  riiknas  en  del  så  välbekanta  former  som 
kungsfisk  (Sebastes  niarinus  ,  torsk,  kolja,  hälleflundra,  sill 
m.  fl.,  måhända  också  knaggrocka  (möjl.  lågarktisk  boreal?). 

Med  afseende  på  utbredningen  i  ost-västlig  riktning  gör 
förf.  följande  uppdelning. 

I.     (Mrkunipolära  arter. 

1.  kontinuerligt  c irkum polära  arter.  Sådana  äro 
hornsimpan,   klykskrabben,   polartorsken  och  Gymnelis  viridis. 

2.  atlantisk-pacifika  arter,  som  ej  äro  kända  från  det 
sibiriska  ishafvet  och  delvis  ej  heller  från  det  nordamerikanska, 
t.  ex  trubbstjärtade  långebarnet  och  håkäringen.  Tillsvidare 
måste  det  lämnas  oafgjordt,  huruvida  dessa  fiskar  äro  konti- 
nuerligt eller  diskontinuerligt  cirkumpolära. 

3.  diskontinuerligt  cirkumpolära  arter,  hvilkas  ut- 
bredning rundt  polarbassängen  är  afbruten  i  det  sibiriska  och 
det  nordamerikanska  ishafvet.  Hit  hör  loddan  samt  bland  de 
hufvudsakligen  boreala  fiskarne  hälleflundran. 

II.  Cirkumpolära  fornigrupper,  bland  hvilka  utbildats 
zoogeografiska  underarter  på  olika  ställen.  Sådana  arter  äro 
bl.  a.  grentaggiga  ulken,  halfulken,  simpknoten,  rötsimpan,  sug- 
fisken,  slemsugaren,  taggiga  sjuryggen  med  deras  geografiska 
underarter. 

III.  Atlantiska  arter,  som  finnas  blott  på  den  atlantiska 
sidan  af  polarhafvet. 

1.  rena  nord hafsfor mer,  dit  djupfaunan  i  nordhafvet 
hör  (jfr  de  högarktiskt  abyssala  arterna). 

2  Nordhafs-västsibiriska  ocli  nordhafs-västgrön- 
ländska  (möjligen  cirkumpolära).  Dit  höra  några  ålbrosmar 
och  Raja  hyperborea. 

(-> — i;u.,i.      Fauna  och  Flora   1919.     Haft.  2. 


82  FAUNA    OCH    FLORA 

3.  nordhafs-västgrönländska  arter,  från  Spetsbergen 
till  västkusten  af  Grönland,  t.  ex.  smalbottenmusen,  några  ål- 
brosmar,  silfvertorsken,  spetsstjärtade  långebarnet,  lerskäddan, 
kungsfisken,  hafkattarterna,  lilla  hälleflundran,  knaggrockan 
och  Raja  fyllce  m.  fl. 

IV.  Östliga  arter  från  Barents  haf  till  Berings  haf.  T.  ex. 
Gadiis  navaga,  några  ålbrosmar,  Platichthys  stellatus  och  Arte- 
dielliis  scaber. 

V.  Västliga  arter,  som  ej  gå  längre  österut  än  till  södra 
Grönland,  t.  ex.  Cottus  scorpioides. 

VI.  Pacifika  arter,  som  uppträda  i  norra  delen  af  Stilla 
hafvet  och  tillgränsande  delar  af  Ishafvet.  Sådana  äro  bl.  a. 
vissa  Co//ws-artei'. 


Ekorrar   och  hjortsvamp  (Eiaphomyces  gra- 

nulatus  FrJ 


Af 


D:r  Sven   (i:son   Blomqvist. 


:ll|llimii'.- ,1 


jången,  som  med  öppet  sinne  för  iakttagelser 
i  naturen  vandrar  omkring  i  skog  och  mark, 
har  säkerhgen  någon  gång  med  en  viss  undran 
stannat  inför  de  grunda  markhål,  som  äro  så 
vanliga  särskildt  i  våra  tallskogar.  Jag  afser 
dessa  snedt  ställda  hål  i  skogsförnan,  hvilka 
i  allmänhet  endast  nå  ett  djup  af  omkring  1  dm.,  där  de  sluta 
spetsigt,  och  som  tydligen  äro  förorsakade  af  ett  gräfvande 
djur.  Efter  många  iakttagelser,  särskildt  i  Lidköpingstrakten, 
är  det  för  mig  ställdt  utom  allt  tvifvel,  att  dylika  hål  i  de  flesta 
fall  förorsakas  af  ekorrar,  då  de,  antagligen  vägledda  af  sitt 
luktsinne,  uppgräfva  hjortsvamp. 

Ekorrarna  äro  ju  i  våra  parker  ofta  synnerligen  tama, 
men  i  skogen  ta  de,  om  de  äro  på  marken,  vid  minsta  miss- 
tänkta ljud  till  fötter  för  att  nå  närmsta  träd.  Det  erbjöd 
därför  vissa  svårigheter  att  öfverraska  en  ekorre  vid  hans 
svampexkursion,  men  detta  lyckades  slutligen  vid  ett  tillfälle, 
då  det  äfven  bar  så  lyckligt  till,  att  djuret  sprang  upp  i  en  ung 
fura  och  blef  sittande  ett  par  meter  öfver  mitt  hufvud.  Jag 
såg  då  strax,  att  ekorren  bar  ett  rundadt  föremål  i  munnen  af 
vid  pass  en  mindre  valnöts  storlek.  Då  jag  gjorde  en  häftig 
stöt  mot  trädstammen,  tappade  ekorren  i  förskräckelsen  nänmda 
föremål,    hvilket    alltså    föll    till    mina  fötter  och  befanns  vara 


84  FAUNA    OCH    FLORA 

ett  exemplar  af  den  vanliga  hjortsvampen.  Jag  erinrade  mig 
då,  att  jag  förut  undersökt  maginnehållet  hos  åtskilliga  ekorrar 
från  samma  tallskog  och  nästan  alltid  jämte  en  gröt  af  barr- 
trädsfrö funnit  en  delvis  blåsvart  egendomligt  luktande  massa, 
som  jag  ej  kunde  bli  klok  på.  Det  blef  mig  nu  tydligt,  att 
detta  ej  kunnat  vara  annat  än  Elaphomyces,  hvilken  såsom 
äldre  invändigt  blir  svartaktig  på  grund  af  sporernas  mörka  färg. 

Att  ekorrar  äro  svampätare  angifves  af  t.  ex.  E.  Lönnberg 
i  »Sveriges  ryggradsdjur».  Själf  kunde  jag  med  blandade 
känslor  bestyrka  denna  uppgift  förra  hösten  i  trakten  af  Dylta 
bruk  i  Nerike,  där  tydligen  ekorrar  delvis  förstört  eller  miss- 
handlat ett  flertal  härliga  Karl-Johanssvampar,  hvilka  eljest 
oskadda  hade  hamnat  i  min  portör.  Men  att  ekorrarna  af 
allt  att  döma  äro  specialister  på  den  egendomliga  tryffellik- 
nande  hjortsvampen  synes  vara  mindre  kändt.  Vår  förnämste 
kännare  på  »fungi  hypogaei»  (de  underjordiska  svamparna), 
framlidne  professor  Th.  M.  Fries,  omnämner  emellertid  i  sin 
afhandling  »Skandinaviens  tryfflar  och  tryffelliknande  svampar» 
(Svensk  bot.  tidskr.  1909)  äfven  ekorren  såsom  älskare  af 
Elaphomyces.  Såsom  stöd  härför  hänvisar  Fries  till  bl.  a. 
det  norska  namnet  »Ekornödder»  jämte  meddelande  från  åt- 
skilliga personer,  enligt  hvilka  svampen  säges  uppgräfvas  af 
ekorren.  Några  säkra  iakttagelser  härutinnan  synas  emeller- 
tid hittills  ej  hafva  gjorts.  Detta  kan  däremot  sägas  vara 
fallet  beträffande  gräflingen,  hvilken  enligt  direkta  iakttagelser 
af  den  kände  jägaren  och  naturvännen  G.  Schröder^  meddelade 
till  Fries,  samlar  betydande  förråd  af  svampen.  I  Fries"  arbete 
anföras  äfven  uppgifter  om  igelkott,  nötskrika,  mård,  räf  och 
hare  såsom  hjortsvampplockare,  uppgifter  hvilka  dock  ej  synas 
tillräckligt  styrkta  genom  direkta  iakttagelser. 

Det  torde  vara  tydligt,  att  ofvanstående  påkallar  ett  visst 
intresse  ej  endast  såsom  ett  bidrag  till  kännedomen  om  ekor- 
rens matsedel.  Gifvetvis  borde  saken  äfven  äga  en  viss  bety- 
delse med  hänsyn  till  hjortsvampens  spridningsbiologi.  Hjort- 
svampen liksom  de  äkta  tryfflarna  synes  genom  sitt  hypogäiska 
växtsätt    af    naturen    vara    hänvisad    till    endo-    eller  synzoisk 


KK.ORRAR    Oni    HJORTSVAMP  85 

spridning.  Af  Fries'  ofvannämnda  arbete  framgår  emellertid, 
att  experimentella  undersökningar  i  nämnda  hänseende  gifvit 
negativt'  resultat  (Max  Rees  och  FiscHER,  Cassel  1887).  Det 
har  nämligen  visat  sig,  att  sporer,  hvilka  genomgått  djurs 
tarmkanal,  trots  mycket  omfattande,  årslånga  försök  ej  kunnat 
bringas  till  grön  ing.  Den  hypotesen  har  därför  äfven  fram- 
kastats, att  hjortsvampens  sporer  under  utvecklingens  gång 
förlorat  sin  grobarhet.  Ett  visst  stöd  åt  en  dylik  åsikt  synes 
gifvas  af  Fries  genom  anmärkningen,  »att  det  är  företrädesvis 
eller  uteslutande  de  unga,  sporer  ännu  saknande  frukterna, 
som  af  djuren  uppsökas  och  förtäras».  Denna  anmärkning 
förefaller  dock  knappast  att  vara  väl  motiverad,  då  ju,  som 
nämnts,  iakttagelser  i  naturen  äro  ytterst  sparsamma  eller 
osäkra.  Mina  förutnämnda  iakttagelser  visa,  att  äfven  äldre 
svampar  falla  åtminstone  ekorrar  i  smaken. 

Hjortsvampen  är,  som  bekant,  sedan  gammalt  i  folktron 
omgifven  med  en  viss  mystisk  nimbus,  särskildt  på  grund  af 
dess  anseende  såsom  ett  verksamt  afrodisiacum,  hvarpå  äfven 
det  ej  ovanliga  folknamnet  >  ståndpers»  antyder.  Äfven  om 
sakkunskapen  ställer  sig  afvisande  till  svampens  förmåga  att 
»Venerem  excitare»,  så  är  det  likaväl  egendomligt  med  hvilken 
seghet  åsikten  om  denna  svampens  förmenta  egenskap  bibe- 
hållit sig.  Sålunda  finnes  svampen  fortfarande  på  våra  apo- 
tek och  användes  mångenstädes  i  vårt  land,  åtminstone  som 
djurmedicin.  Kanske  har  dock  trots  allt  denna  folktro  något 
för  sig?  Djurens  lekar  äro  ju  ofta  mer  eller  mindre  starkt 
könsbetonade.  Hvad  nu  särskildt  ekorrarna  beträffar  utöfva 
dessa  ofta  sina  lekar  eller  förföljelser  —  hvar  gränsen  gar  är 
ej  alltid  lätt  att  afgöra  —  med  en  rent  af  abnorm  intensitet. 
Står  måhända  detta  förhållande  i  samband  med  den  möjlig- 
heten, att  ekorrarna  stundom  kunna  riskera  att  intaga  en  allt- 
för kraftig  dosis  af  den  för  dem  helt  visst  Ijufva  kärleksspisen ^ 
Elaphomyces  gramilatiisl  Men  detta  är  naturligtvis  endast 
ett  hugskott. 


Alfågeln  häckande  i  Orsa. 

Af 
E.  L. 


^-.".jr.T..:. 

MODIN.     Upptäckten  gjordes  den   19  juli  1918 


ägmästare  G.  Kolmodin  har  lämnat  det  in- 
tressanta meddelandet,  att  under  förliden  som- 
mar ett  par  alfåglar  häckat  vid  Aborrsjön  på 
jOrsa  Besparingsskog.  »Algubben  var  mycket 
närgången  och  jag  kunde  äfven  komma  gan- 
iska    nära    ungarne»,  skrifver  jägmästare  Kol- 

Om  fyndplatsen 

har  han  vidare  benäget  lämnat  följande  upplysningar.  Den 
ifrågavarande  sjön  ligger  536  m.  öfver  hafvet  och  har  en  yt- 
vidd af  50  hektar.  De  flesta  sjöar  i  angränsande  trakter  ligga 
mer  eller  mindre  inklämda  mellan  skogklädda  berg,  men  så 
är  ej  fallet  med  Aborrsjön.  Dess  läge  är,  som  nämnts,  högt, 
äfven  relativt  till  kringliggande  trakt,  och  den  är  på  minst  ^/4 
af  sin  omkrets  omgifven  af  flackt  land.  Endast  på  sjöns  norra 
sida  stiger  landet  relativt  snabbi.  Det  är  också  endast  där, 
som  tät  och  hög  skog  förekommer.  Öfriga  omgifningar  ut- 
göras antingen  af  myrmark  eller  ljungmark.  Denna  ljungmark 
har  uppstått  efter  gamla  skogseldar  och  är  försedd  endast 
med  enstaka  äldre  träd  och  ytterst  sparsamt  med  plantskog. 
Sjön  är  på  sin  ojämförligt  största  areal  mycket  grund  — 
1  till  2  meter.  Endast  på  norra  sidan  förekommer  inom  ett 
begränsadt  område  större  djup  —  omkring  6  meter.  Växtlig- 
heten i  sjön  är  mycket  sparsam.  Endast  i  nordöstra  och 
nordvästra  delarna  finnas  på  smärre  områden  starr-  eller  gräs- 
bevuxna stränder.  I  öfrigt  äro  stränderna  måttligt  steniga 
och  kala.  Sjön  är  fiskrik,  ehuru  endast  aborre  och  laxöring 
förekomma  där. 


ALFAGELN    HÄCKANDE    I    ORSA  87 

Detta  fynd  af  häckande  alfågel  så  långt  söderut  är  mycket 
märkligt,  och  det  är  naturh'gtvis  det  sydligaste  i  vårt  land. 
Under  förtplantningstiden  brukar  alfågeln  eljest  söka  sig  upp 
till  fjällsjöarna,  men  i  Norge,  där  fjällen  sträcka  sig  längre 
söderut  än  hos  oss,  häckar  den  också  längre  söderut  såsom 
på  Dovre  och  Valders.  I  årgången  för  1917  af  denna  tidskrift 
har  Merikai.i.u)  redogjort  för  en  del  fynd  af  sydligt  häckande 
alfåglar  inom  finskt  område  (Ladoga,  Onega,  Finska  och  Bott- 
niska vikarna).  Han  sammanställer  dessa  fynd  med  tempera- 
turens medelmaximumkurvor  för  juni  och  juli  och  framhåller, 
att  de  omtalade  fyndorterna  utanför  det  egentliga  häcknings- 
området  ha  samma  medelmaximum  i  juni  som  Lapplands  fjäll- 
trakter. Häraf  vill  han  draga  den  slutsatsen,  att  det  just  är 
de  klimatiska  förhållandena,  som  möjliggjort  häckningen  på  de 
mera  sydliga  trakterna.  En  dylik  teori  synes  dock  ej  så  sär- 
deles naturlig,  ty  det  förefaller,  som  om  en  eller  annan  grads 
skillnad  i  maximumtemperatur,  d.  v.  s.  ungefär  vid  middags- 
tiden, ej  skulle  behöfva  innebära  något  så  svårt  hinder  för  en 
fågelarts  häckning,  allra  helst  som  fåglarna  lätt  nog  kunna 
välja  platser  för  boet  och  ungarna,  där  denna  obetydliga  skill- 
nad föga  gjorde  sig  märkbar.  Detta  blir  desto  mera  påtagligt, 
om  man  tager  hänsyn  till  de  stora  växlingar,  som  visa  sig  i 
temperaturmedia  för  en  och  samma  månad  i  Lappland  un- 
der olika  år.  Om  fåglarna  vore  så  ömtåliga  för  några  gra- 
ders skillnad  i  temperatur,  borde  en  dylik  skillnad  i  månads- 
media, hvilket  latent  innebär  en  väldig  skillnad  i  maxima,  vissa 
år  bli  alldeles  ödesdiger  för  fåglarna  i  Lappland.  Något  dylikt 
känner  man  ej  till  med  afseende  på  år  med  varma  somrar, 
men  visserligen  för  dem  med  kalla  somrar.  För  alfågeln  an- 
tages  dock  den  högre  temperaturen  vara  den  farliga.  Tem- 
peraturförhållandena inom  alfågel ns  häckningszon  i  Sverige 
äro  ju  ej  så  noga  kända,  emedan  de  meteorologiska  stationerna, 
utom  Karesuando  och  Vassijaure,  i  allmänhet  ligga  utanför 
densamma.  Enligt  H.  E.  Hambergs  tabeller  är  medelmaximum 
för  juni  i  Karesuando  +  23,7°,  i  Jokkmokk  +  25,7  °,  i  Stensele 
+  23,9°    och    i    Sveg   ^  27,0°.     Sistnämnda  plats  är  måhända 


88  FAUNA    OCH    FLORA 

den,  som  bäst  låter  jämföra  sig  med  Orsa  i  klimatologiskt 
hänseende.  Den  absoluta  maximumtemperaturen  för  juni  är  i 
Karesuando  +28°,  i  Jokkmokk  +32°,  i  Stensele  +28°  och 
i  Sveg  +  31,5°.  För  den  första  och  sista  platsen  finnas  ej  i 
de  citerade  tabellerna  sammanställda  uppgifter  om  högsta  och 
lägsta  månadsmedia  af  temperaturen,  men  för  de  båda  andra 
platserna  ställer  sig  saken  så,  att  högsta  månadsmedium  för 
temperaturen  i  Jokkmokk  (undertiden  1859  —  1905)  var  +  16,4° 
och  lägsta  4-8,2°,  för  Stensele  resp.  +  16,.3°  och  +8,3°. 
Medeltemperaturen  för  juni  var  under  50  år  vid  Karesuando 
+  8,86°,  vid  Jokkmokk  +  11,68°,  vid  Stensele  +  11,69°  och 
vid  Sveg  +  12,40°.  Om  dessa  tal  jämföras  med  hvarandra, 
finner  man,  att  temperaturväxlingen  är  ganska  stor,  äfven  på 
den  nordligaste  platsen,  Karesuando,  som  ligger  inom  gränsen 
för  alfågelns  mera  normala  häckning.  Man  ställer  sig  därför 
lätt  skeptisk  emot  uppställandet  af  en  så  enkel  förklarings- 
grund för  gränserna  till  alfågelns  häckningsområde  som  den 
ofvan  antydda.  Detsamma  gäller  äfven  för  flera  andra  öfver- 
vägande  nordliga  fåglar.  Den  omständigheten,  att  alfågelhäck- 
ningen  i  Aborrsjön  i  Orsa  gått  så  lyckligt,  visar  ock,  att  tem- 
peraturskillnaden ej  är  något  absolut  hinder.  Nämnda  plats 
ligger  mellan  isotermen  för  en  medeltemperatur  i  juni  af 
+  13  och  +  12  °,  under  det  att  alfågelns  häckningszon  i  öf- 
rigt  inom  vårt  land  ligger  ofvanför  åtminstone  isotermen  för 
+  11°. 

De  omständigheter,  som  ligga  till  grund  för  djurarternas 
utbredning,  äfven  fåglarnas,  torde  i  regel  vara  af  vida  mera 
komplicerad  natur  än  den  ofvan  citerade  hypotesen  och  kräfva 
omfattande  undersökningar  och  jämförelser  för  att  fullt  kunna 
förklaras.  En  belysning  af  fenomenen  kan  dock  i  viss  mån 
erhållas  genom  sådana  iakttagelser  som  den  af  jägmästare 
KoLMODiN  här  meddelade,  och  dylika  äro  därför  alltid  höge- 
igen  välkomna. 


Smärre  meddelanden. 

Några  stekelbiologiska  iakttagelser. 

Huru  mycket  som  trots  en  Fabres,  en  Fertons,  en  Adlerz'  m.  i\. 
forskningar  öfver  gaddsteklarnas  lefnadsvanor  återstår  att  utröna 
äfven  beträffande  allmännare  arter,  framgår  bl.  a.  af  att  beträffande 
den  solitära  getingen  Odxucrus  aii}:;iislatiis  Zett.  i  så  väl  »Svensk 
insektsfauna»,  utgifven  af  Entomologiska  föreningen,  som  J.  C. 
Nielsens  »Gravehvepse  og  Gedehamse»  i  serien  »Danmarks  fauna» 
läses,  att  lefvnadssättet  är  okändt,  i  hvad  det  rör  byte  och  bo,  trots 
att  båda  arbetena  uppgifva  arten  som  allmän.  Icke  heller  i  senare 
utkommen  litteratur  öfver  gaddsteklar  synes  någon  kunskap  stå  att 
hämta  öfver  artens  bobyggnad  och  rof.  Senaste  sommaren  lyckades 
emellertid  undertecknad  vid  Örebro  ertappa  en  hona  af  arten  just 
i  färd  med  att  inkrypa  i  ett  hål  ]iä  undre  sidan  af  en  svartpoppel- 
stock,  som  klufvits  och  upplagts  i  en  vedstapel.  Stekelgången  blott- 
lades och  befanns  sluta  med  en  cell,  i  hvilken  lägo  sammanpackade 
larver  af  en  bladätareskalbagge,  Phyllodecta  viilgaiissuna  \i.  Cellen 
var  så  väl  vid  ingången  som  i  bortre  änden  sluten  af  en  af  getingen 
delvis  med  material  af  veden  förfärdigad  propp.  Att  cellen  äfven 
i  sistnämnda  delen  försetts  med  propp  hade  sina  särskilda  skäl. 
Allt  tydde  nämligen  på,  att  getingen  lagt  beslag  på  en  gammal 
gång,  sannolikt  förut  använd  af  någon  annan  stekel.  Denna 
hade  hemsökts  af  en  parasitstekel,  J'erlf/ious  »icdiator  F.,  och  en 
puppa  af  dess  afkomma  kvarlåg  nu  i  bottnen  af  gången.  Denna 
puppa  hade  den  Odyueriis\\ox\-A,  jag  iakttog,  stött  på  och  påtagligen 
beslutat  sig  Tör  att  afstänga  denna  från  sin  larvkammare  med  den 
nyssnämnda  proppen.  Då  Perit]ious-'&.x{&\\  är  känd  för  att  parasitera 
hos  bl.  a.  Odynci-iis  men  alla  tecken  gåfvo  vid  handen,  att  cellen  kort 
förut  färdigprovianterats,  kan  förekomsten  af  den  afstängda  Pcrithous- 
puppan  ej  gärna  förklaras  pä  annat  än  nyssnämnda  sätt,  nämligen 
att  larven  parasiterat  på  den  föregående  innehafvarens  af  gången 
yngel. 

Beträftande  en  närstående  art,  Odyiierus  bifasciatus  L.,  är  lef- 
nadssättet  kändt.  Denna  art  insamlar  egendomligt  nog  äfvenledes 
larver  af  Phyllodecta  som  byte.  Hos  andra  arter  af  släktet  och 
dess  många  undersläkten  växlar  rofvet  afsevärdt,  utgöres  sålunda  hos 
en  del  af  vifvellarver,  hos  andra  af  småfjärillarver  och  slutligen 
hos  en  af  bladätarelarver  af  släktet   Lina. 


go  FAUNA    OCH    FLOKA 

Samma  poppelstock,  i  hvilken  Odynen/s  anlagt  sitt  bo,  hade 
flera  rofsteklar  pä  grund  af  vedens  mjukhet  funnit  lämplig  för  bo- 
byggande,  så  Pcmphredon  liigubris  Latk.,  Solenins  clirysostomus  Lep., 
Soleniiis  ceplialotes  Sjhuck  och  Coelocrabro  gonager  Lep.  Fyndet  af 
den  sistnämnda  artens  bo  var  af  intresse,  då  intet  om  dess  lef- 
nadssätt  förut  var  bekant.  Honan  iakttogs  just  då  hon  begynte 
gräfva  sig  ned  i  den  lösa  veden,  och  några  dagar  därefter  såg  jag 
henne  begifva  sig  ned  i  gången  bärande  byte  mellan  benen.  Då 
gången  efter  någon  tid  blottades,  befanns  den  kröka  sig  mycket 
oregelbundet  och  gjorde  intryck  af  att  vara  en  gammal  larvgång, 
som  Coelocrabyo-\\<:)X\2,w  nu  apterat  för  sitt  ändamål.  Den  rymde  tre 
celler,   provianterade   med  en  liten  strit,    Typldocyba  iilmi  L. 

Hittills  kände  man  en  crabronin,  som  insamlar  stritar  som 
byte,  nämligen  Crossoceriis  Wcsmacli  v.  d.  Lind.,  och  det  just  af 
släktet  Typldocyba. 

Coelocrabro  gonogcr  var  förut  i  Sverige  endast  känd  från  Skåne, 
och  Riksmuseum  saknade  svenskt  ex.  af  arten,  hvarför  ett  dylikt 
nu   öfverlämnats  till  museet. 

Vid  samma  vedstapel,  där  dessa  rön  gjordes,  lyckades  jag  in- 
fånga en  ^  af  en  crabronin,  som  mellan  benen  bar  som  byte  en 
liarkrank,  på  hvilken  de  länga^  vid  införandet  i  bogången  hinderliga 
benen  voro  af  bitna.  Stekeln  var  Blepharipiis  vagabundtis  Panz., 
hviken  i  litteraturen  uppgives  insamla  flugor  som  byte  men  påtag- 
ligen   förstår  att  variera  matsedeln. 

Örebro  i   mars    1919. 

Auton  yaussoii. 


Kornknarren  vid  Sköfde. 

Med  anledning  af  frågan  i  femte  numret  af  Fauna  och  Flora 
för  år  1918:  »Hur  är  det  med  kornknarren?»  får  jag  meddela,  att 
jag  under  den  gångna  sommaren  endast  hört  kornknarren  här  vid 
Sköfde  två  gånger  och  båda  gångerna  i  ett  klöfvergärde  vid  den 
s.  k.  gamla  Skaravägen.  Men  däremot  under  sommaren  1914 
hördes  den  mycket  ofta. 

Sköfde  den  ^^3   191 9. 

Stellan  Erlandsson.^ 
Gymnasist. 


Öfvervintraiide   starar. 

Det  är  ju  icke  något  märkvärdigt,  att  stare  och  lärka  öfver- 
vintra  på  Gottland.  Det  händer  allt  emellanåt.  Men  så  många 
starar  som  jag  säg  ^^,'12  1918  vid  Klintehamn  har  jag  vid  den  tiden 
icke  sett.  Det  var  vid  pass  100.  Den  ^7i2  såg  jag  ett  tjugutal,  och 
bortåt  lika  många  såg  en  landtbrukare  här  under  plöjning  af  en 
åker    ^7'     ^9'9-      ^^^^    ^^^    antagligen    samma    flock.      Under  tiden 


SMÄRRI-:    MEDDFXANDEN  9  I 

emellan   3   och    20  januari    såg    jag    ofta    staiar,     men    då  i   mindre 
riockar.     Emellan   ^'7iä  och   'Vi   var  jag  ej   hemma. 

Å  Karlsö,  där  jag  var  från  "Vi  —  V-'>  har  såviil  stare  som  lärka 
öfvervintrat.  Lärkan  hörde  jag  kinUra,  men  ej  sjunga.  Det  var 
rätt  gråkallt.  1  fjol  kom  kölden  ännu  tidigare  än  vanligt,  den  28 
januari.     Nu   var  ingen   kommen. 

Klintehamn   i   februari    1919. 

Willy    Wöhler. 

G  ra  fällde  r  i   Tåkern. 

I  december  1918  uppehöUo  s,ig  ett  par  änder  pä  Yxstads  strand, 
hvilka  längre  fram  sedan  man  kommit  dem  tillräckligt  nära  för 
bestämning  befunnos  vara  grafänder  (Todorna  tadorna).  Häraf  be- 
sannades den  åsikten,  att  grafanden  är  en  monogam  fågel.  Könen 
hålla  tillsamman  äfven  efter  häckningen.  Efter  någon  tid  försvann 
den  ena,  troligen  honan.  Sannolikt  hade  den  fallit  offer  för  något 
rofdjur.  Den  andra,  hanen  {^),  uppehöll  sig  sedan  sjön  tillfrusit  i 
ett  större  dike  (upptill  omkr  10  m.  i  bredd  och  4  ä  5  i  djup)  med 
rinnande  vatten,  där  den  sökte  sin  föda.  I  början  af  februari  d.  å. 
observerade  jag  den  kvarblifna  på  stranden,  men  på  tämligen  långt 
håll,  så  att  jag  ej  var  fullt  säker  på  arten.  Hufvudet  och  halsen 
liknade  mycket  storskraken  i  praktdräkt.  Jag  närmade  mig,  men 
då  lyfte  den  och  flög,  tydligen  utmattad,  endast  en  kort  sträcka 
och  satte  sig  på  isen  utpä  sjön.  Sedermera  tycktes  den  ha  blifvit 
sä  utmattad  och  medtagen  af  brist  på  föda,  att  den  en  dag  den  8 
febr.  togs  med  blotta  händerna  af  en  arbetare  boende  i  närheten. 
Den  inköptes  af  mig  och  befanns  vara  ett  mycket  vackert  och 
storväxt  hanexemplar  af  grafand  i  praktdräkt  med  synnerligen  rena 
färger.  I  längd  mätte  den  710  mm.,  vinglängden  var  380  mm.  I 
»Nordens  Fåglar»  är  maximilängden  uppgifven  till  660  mm.  och 
vinglängden  till  350.  Det  var  sålunda  ett  riktigt  jätteexemplar. 
Att  den  blifvit  skadskjuten  kunde  icke  märkas,  men,  som  sagdt, 
var  den  ytterligt  afmagrad,  endast  »skinn  och  l)en»  som  man  bru- 
kar säga. 

Detta  var  icke  första  gången  grafänder  visat  sig  i  'l'åkern.  Ar 
1905  i  slutet  af  aug.  inköptes  nämligen  af  Handl.  Hj.  Flodin  från 
Motala  3  ex.  skjutna  vid  Furäsa  i  Tåkern.  De  sändes  till  mig  och 
befunnos  vara  unga  grafänder;  pä  det  ena  ex.  voro  icke  vingpen- 
norna fuilt  utvuxna.  Ett  ex.  behöll  jag  för  min  Tåkerssamling,  ett 
sändes  till  Riksmuseum,  det  3:dje  var  sä  sönderskjutet,  att  det  icke 
kunde  konserveras.  Mitt  ex.  var  en  ung  hona  ($),  längd  610  mm. 
Med  stor  sannolikhet  voro  dessa  fåglar  födda  i  sjön,  mest  att  döma 
af  det  ex  ,  som  sändes  till  Riksmuseet,  på  hvilket,  som  sagdt,  ving- 
pennorna voro  outvecklade,  och  vill  jag  minnas,  att  prof.  Lö.vnberg 
var  af  samma  åsikt,  att  den  var  född  i  sjön.  Emellertid  var  fyndet 
af  stort  intresse  och  får  jag  härmed  till  gifvaren,  som  räddade  det 
undan  förgängelsen,  framföra  ett  uppriktigt  tack.  Framtiden  får 
utvisa,  om   anden  blir  bofast  i  sjön   eller  blott  tillfällig. 


92  FAUNA    OCH    FLORA 

En  anteckning  om  Tibasten  (Daphne   niezereuni  L.). 

I  Gunnar  Anderssons  Svenska  växtvärldens  historia  (Sthlm 
i8g6)  iinnes  å  tillhörande  växtgeografiska  karta  upptagna  de  vikti- 
gaste eller  mest  belysande  växtgeografiska  gränslinjerna. 

För  att  framställa  den  nutida  utbredningen  af  de  växter,  som 
invandrat  till  Skandinavien  under  första  delen  af  »furuflorans»  tid, 
är  gränsen  för  tibasten  inlagd. 

Då  jag  under  stämplingsarbeten  i  öfre  Norrbotten  sommaren 
och  hösten  1 9 1 7  vid  ett  par  tillfällen  påträffade  tibasten  ganska 
långt  norr  om  den  i  förenämnda  arbete  utmärkta  gränslinjen,  har 
det  synts  mig  vara  af  intresse   göra  en   anteckning  därom. 

Det  första  fyndet  påträffades  sålunda  c:a  2  mil  norr  om  Juno- 
suando  by  (c:a  67°  30'  n.  b.)  och  det  andra  i  närheten  af  byn 
Lautakoski  vid  Tärendö  älf  (c:a  67°  25'  n.  b.).  Att  tibasten  hit 
inkommit  västerifrån  torde  vara  uteslutet.  På  första  fyndplatsen 
växte  tibasten  tillsammans  med  ett  par  exemplar  af  röda  vinbärs- 
busken i  en  mindre  skogsdunge  tite  på  en  »myrholme».  Då  sista 
växt  utan  tvifvel  ofta  torde  vara  föremål  för  zoochor  spridning, 
torde  kanske  ej  vara  alldeles  uteslutet,  att  äfven  tibasten  i  föreva- 
rande fall  erhållit  sin   växtplats  genom   dylik  förmedling. 

Efter  hvad  mina  handtlangare  meddelade  mig,  voro  finnarna 
däruppe  numera  ej  obekanta  med  tibasten.  I  den  omnämnda  byn 
Lautakoski  hade  sålunda  ett  par  skogsarbetare  försökt  sig  på  de 
stora  röda  stenfrukterna,  hvilket  resulterat  i  häftiga  kräkningar  och 
flera  dagars  illamående. 

Kalmar  den    10   februari    19 19. 

Eric  A.  Rydheck, 
E.  j;igmästare. 

Naturskydd  i  Tasmanien. 

I  den  australiska  tidskriften  »Emu»  meddelas,  att  i  Tasmanien 
nu  inrättats  en  stor  nationalpark.  Den  ligger  50  eng.  mil  nordväst 
om  Hobart  och  har  en  utsträckning  af  27  000  acres.  Den  om- 
fattar bl.  a.  en  skogklädd  bergsträckning  Mount  Eield  Range  samt 
flera  sjöar  och  tjärnar.  En  sevärdhet  inom  parken  är  de  vackra 
Russell-vattenfallen.  Åtskilliga  fågelarter  skola  finna  sin  fristad  inom 
denna  park  och  »wallabies»  (smärre  känguruformer)  omtalas  också 
i  »Emu».  Däremot  säges  ej,  huruvida  Tasmaniens  till  sin  existens 
mest  hotade  pungdjursformer,  Thylaciiiiis  eller  »pungvargen  -  och 
Sarcophiliis  satauicus  eller  »pungdjäfvulen»,  förekomma  inom  om- 
rådet. Då  dessa  såsom  landets  största  rofdjur  göra  skada  på 
kolonisternas  fjäderfä  och  andra  smärre  husdjur,  äro  de  mycket 
hatade  och  ha  följaktligen  blifvit  nästan  utrotade. 

Ett  par  notiser  om  huggorm. 

I  sista  häftet  af  »Fauna  och  Flora»  för  19 18  namnes  i  ett  till- 
lägg  till  en  uppsats  af  Pehr  Johnson,  att  från  Sverige  föreligga  inga 


SMÄRRE    MEDDUl-ANDEX  93 

säkra  uppgi fler  om  huggormar  af  större  längd  än  78  cm.  Att  det 
i  södra  delarna  af  landet  är  långt  mellan  stora  exemplar,  är  ganska 
naturligt.»     De  få  aldrig  aren   på  sig  att  utväxa  till   full   längd. 

De  78  cm.  tåla  emellertid  en  rätt  kraftig  tillökning.  Pä  Got- 
land har  jag  sett  en  jätte,  dock  ej  uppmätt,  som  närmade  sig  me- 
tern i  längd.  De  största  huggormarna  finner  man  i  Norrland,  i 
synnerhet  på  s.  k.  reliktlokaler.  Som  bekant  hade  huggormen  un- 
der forna  varmare  tider  en  betydligt  större  utbredning  än  nu.  Af 
den  klimatförsämring,  som  afslutats  vid  järnålderns  början,  trängdes 
de,  liksom  andra  värmeälskande  djur  och  växter,  tillbaka  mot  sö- 
der. Men  i  likhet  med  dessa  kvarlefva  huggormarna  h.  o.  h\-.  i 
sydbergen,  ända  högt  uppe  inom  fjälltrakterna.  Där  få  de  vara  i 
fred  för  sina  fiender,  och  där  kunna  de  nä  helt  andra  dimensioner 
iln  i  södra  Sverige.  I  nordvästa  Härjedalen,  straxt  N.  om  Anåfjäll, 
träffade  jag  i  augusti  19 14  ett  jätteexemi)lar  på  Kappruets  solvarma 
sydbranter  på  en  höjd  af  icke  mindre  än  950  m.  Tyvärr  slog  jag 
ihjäl  honom  i  hastigt  mod,  vi  kommo  hvarandra  så  obehagligt  nära. 
Han  mättes  med  måttband  och  befanns  vara  104  cm.  och  var  grof 
som  handleden.  Hade  då  ej  reda  på  några  längdsififror  för  hugg- 
orm, men  ville  minnas,  att  siffror  upptdl  120  cm  voro  kända.  An- 
nars hade  jag  väl  släpat  odjuret  med  mig  trots  en  mer  än  fullastad 
ryggsäck.  Ett  exemplar  af  88  cm:s  längd  anträffades  samma  år  c:a 
800  m.  ö.  h.  vid  Söderstädjan,  Lillfjäll,   straxt  S.   om   Aråfjällen. 

Af  Ingeniör  A.  Gr.'\.\ström  vid  Sv.  Mosskulturföreningen  har 
jag  fått  uppgift  om  en  huggorm,  uppmätt  till  90  cm:s  längd,  som  an- 
träffades i  Norrbotten  på  en  myr  under  en  värmeluilja  sommaren 
1916   i   närheten   af  Gransjö  järnvägsstation. 

Ormen  jm  Kappruet  anträffades  ()5o  m.  ö.  h.,  hvilket  torde 
vara  en  enastående  hög  siffra  för  Sverige.  I  Norge  går  den  dock 
betydligt  högre  och  är  enligt  »Naturen",  1917.  högst  funnen  1,250 
m.   ö.   h.  under  Norenut  vid  Finsevand,   Hardanger. 

Jag  antar,  att  liuggormens  färgvariationer  äro  \äl  kiinda  men 
passar  i  alla  fall  tillfället  att  nämna  ett  par  iakttagelser.  Vid 
Hasseludden  i  Stockholms  skärgård  har  jag  flera  gånger  träffat 
huggorm,  som  varit  fullständigt  ramsvart,  utan  spår  af  teckning  på 
ryggen.  .Samtidigt  finnes  i  trakten  den  vanliga  grå  med  skarpt 
markerad  teckning.  En  af  de  svarta  utmärkte  sig  dessutom  genom 
det  ettrigaste  lynne  jag  någonsin  sett  hos  en  huggorm.  Den  svarta 
har  jag  också  iakttagit  i  juni  1918  vid  Kubbo,  Valbo  s:n,  Gästrik- 
land. Exemplaret  var  stort,  ungefär  70  cm.,  och  hade  en  högst 
ovanligt  tillplattad  kroi)p,  endast  med  god  vilja  kunde  man  s])åra 
teckningen. 

En  annan  ovanligare  färgvarietet  säg  jag  i  juli  19  17  på  en  myr 
i  Gästrikland,  närmare  bestämdt  Västermyr  vid  Främlingshem.  Den 
huggormen  var  faktiskt  närmast  gul,   ungefär  mycket  ljust  snusbrun. 

Harry  Smif/i. 
Fik  Lic. 

Är  19 1 5  omtalades  i  denna  tidskr.  en  huggorm  från  Råneå  af 
79   cm.    längd,    hvilket    förbisetts    i    of\an   citerade  tillägg.      Det   är 


94  FAUNA    OCH    FLORA 

dock  långt  mellan  detta  hittills  kända  maximum  och  de  nu  här 
anförda  måtten.  Det  är  därför  af  vikt,  att  eventuellt  påträffade 
dylika  jättehuggormar  tillvaratagas  och  exempelvis  insändas  till  Riks- 
museum. I  annat  fall  kunna  de  lätt  af  misstrogna  personer  för- 
visas till  mytens  område,  då  bevismaterialet  saknas. 

Red. 


Tallbitar  och  sidensvansar  vid   Växiö. 

Tallbitar  i  mindre  flockar  gästade  denna  trakt  den  1 1  nov. 
Sidensvansar  kommo  dagen  därpå.  Bergfinkar  ha  de  sista  8  da- 
garna frossat  på  oxelbär  och  bokollon.  Det  tycks,  som  alla  dessa 
fåglars  uppträdande  stått  i  samband  med  de  fyra  sista  dagarnas 
nattfroster,  som  gått  ned  till  —  4°  C. 

Växiö  den   16  nov.    1918. 

Rob.  NiioUu. 

Till  kännedomen  oiu  kornknarrens  förekomst. 

Sommaren  19 18  vistades  jag  en  tid  i  norra  Jämtland  och  var 
då  i  tillfälle  att  flera  gånger  få  höra  kornknarrens  {Crex  c>r.\) 
välkända  läte.  Han  uppehöll  sig  i  den  odlade  bygden  vid  Sikås' 
stora  by  nära  Jämtlands  Sikås  järnvägsstation.  I  myrarne  norr  om 
byn  bedref  jag  Salixhybrid  »jakter»  rätt  träget  och  var,  som  sagdt,  då 
i  tillfälle  att  höra,  men  ej  se,  hvilket  ju  för  öfrigt  är  rätt  sällsynt, 
denne  sedan  barndomen  mig  så  käre  vadare.  Tyvärr  annoterade 
jag  icke  hvarken  första  eller  sista  gången  jag  hörde  honom  (man 
säger  ju,  att  han  låter  höra  sin  stämma  lika  länge  som  göken 
gal),  men  säkerligen  hörde  jag  honom  under  flera  veckor.  Sikås 
ligger  63°  40',  således  på  ungefär  samma  breddgrad  som  Umeå 
(63°  50'),  där  jag  vid  Mariehem,  c:a  3  km.  från  staden,  var  i  till- 
fälle att  äfven  under  de  ljusa  sommarnätterna  höra  honom  flera  år 
(1899 — 1910).     Norr  därom  har  jag  ej   hört   eller  sett  honom. 

Strängnäs  den   11   febr.   1919. 

Fir  SödcrhniJ. 

En  stepphök 

Circiis  macroiirus  sköts  förlidet  år  under  rapphönsjakt  i  Simrishamns- 
trakten af  förvaltaren  fvar  G:son  Ebhersten. 

En   vattenrall 

funnen    död    i  en  ryssja  i  Yddingesjön  så  tidigt  som  den  3   april  i 
år  har  insändts  till  Riksmuseum   af  intendenten 

Olof  Gylling. 


Litteratur. 

Nils  von  Hofsthn,  .lrftli}:,Jictslära.  Stockholm  1Q19,  P.  A. 
Norstedt  &  Söner.      Kr.    17:50. 

Det  finns  kanske  intet  område  af  de  biologiska  vetenskaperna, 
där  det  under  de  senaste  åren  kommit  ut  sä  många  populärt  af- 
fattade  arbeten  pä  svenska  språket  i  original  eller  öfversättning  som 
inom  ärftlighetsläran.  Detta  är  ett  uttryck  för  något,  som  den  bio- 
logiskt intresserade  allmänheten  kanske  dock  icke  gjort  fullt  klart 
för  sig:  den  moderna  ärft  lighetsläran  är  något  alldeles  n  vt  t, 
till  karaktären  grundväsentligt  skild  frän  de  föreställningar  om  ärfl- 
ligheten  man  hyste  för  blott  ett  par  årtionden  sedan.  Den  är 
grundlagd  af  en  serie  verkligt  storartade  naturvetenskapliga  upp- 
täckter. Den  griper  dessutom  in  i  en  mångfald  andra  grenar  af  de 
biologiska  vetenskai)erna  och  deras  tillämpningar  i)å  det  praktiska 
lifvet.  Man  kan  knappt  röra  sig  inom  något  område  af  mera  all- 
mänt biologisk  innebörd  utan  att  ställas  inför  problem,  som  måste 
betraktas  frän  den  moderna  ärftlighetsforskningens  synvinkel.  Det 
är  alltså  skäl,  att  man  gör  sig  förtrogen  med  denna  sistnämnda. 

Här  föreligger  nu  ett  nytt  arbete  inom  området,  författadt  af 
docenten  i  zoologi  vid  Uppsala  universitet  N..von  Hofsten,  ett  ar- 
bete som  dessutom  är  vidl\ftigare  än  de  tidigare  svenska.  Det  blir 
dock  klart,  ju  mer  man  fördjupar  sig  i  studiet  af  detsamma,  att 
författaren  ingalunda  har  blifvit  förekommen  och  distanserad  af  sina 
föregångare  —  man  kommer  därvid  närmast  att  tänka  på  W. 
Johannsens  nyligen  frän  danskan  öfversatta  »Ärftligheten  i  historisk 
och  experimentell  belysning»  —  ty  både  till  innehållet  och  ännu 
mer  i  stilen  och  greppet  på  ämnet  har  det  v.  HoFSTEN'ska  arbetet 
sina  stora  förtjänster,  som  i  recensentens  ögon  ger  det  ett  företräde 
framför  äfven  en  så  högst  förtjänstfull  bok  som  den  nämnda  af 
Johannsen.  Detta  företräde  gör  sig  mindre  gällande  för  den,  som 
i  egenskap  af  fackman  på  området  önskar  en  uppslagsbok,  där  han 
i  sammanträngd  form  finner  den  ena  eller  andra  detaljfrågan  be- 
handlad, men  måste  framträda  desto  mer,  om  man  såsom  nybörjare 
har  behof  af  en  verkligt  handledande  lärobok,  eller  om  man  af 
andra  orsaker  sätter  värde  på  att  finna  spörsmålen  allsidigt  disku- 
terade. Ärftlighetsproblemen  och  de  därmed  förknippade  frågorna 
äro  i  allmänhet  ganska,  för  att  icke  säga  oerhördt,  invecklade.  En 
bok  som  ger  sig  in  på  dessa  kapitel,  kan  aldrig  bli  i  vanlig  mening 
lättläst,    man    måste    fundera  ordentligt  i)ä  de  olika   problemen   och 


96  FAUNA    OCH    FLORA 

vara  klar  med  de  enklare,  innan  man  ger  sig  in  på  de  mera  svår- 
lösta. Det  är  under  sådana  förhållanden  en  gifven  fördel  att  ha 
en  läro-  och  uppslagsbok  att  tillgå,  som  med  en  klar  tankeskärpa 
förenar  en  bredd  i  framställningen,  tillräckligt  betydande  iör  att  in- 
rymma orienterande  diskussioner,  som  göra  det  möjligt  för  äfven 
den  i  ämnet  förut  oinvigde  att  utan  svårighet  följa  med  framställ- 
ningen. Detta  företräde  har  i  hög  grad  den  v.  Hofstenska  läro- 
boken. Då  dessutom  den  vetenskapliga  terminologien  däri  är  använd 
på  ett  i  hög  grad  allmänfattligt  sätt,  kan  boken  sägas  vara  så  popu- 
lärt hållen  man  rimligtvis  kan  begära,  samtidigt  som  den  uppfyller 
de  högsta  vetenskapliga  kraf. 

Innenället  i  boken  utgöres  af  ärftlighetens  grundbegrepp,  ba- 
stardforskningens (mendelismens)  ofta  synnerligen  invecklade  läro- 
satser och  svåranalyserade  resultat,  de  fakta,  som  forskningen  öfver 
de  enstaka  cellernas  natur  bragt  i  dagen  och  som  äro  af  grund- 
läggande betydelse  för  förståelsen  af  ärftlighetens  natur,  den  teo- 
retiska ärftlighetslärans  tillämpningar  på  växtodling  och  djurafvel 
samt  på  den  mänskliga  rashygienen  m.  m.  Därjämte  diskuteras 
mycket  utförligt  frågan  om  de  nyaste  resultatens  inverkan  på  vår 
allmänna  uppfattning  af  det  organiska  lifvets  gestaltning,  af  arternas 
U]:)pkomst  o.  s.   v.     Detta   kapitel   är  det  icke  minst  intressanta. 

Arbetets  innehåll  och  stil  komma  utan  tvifvel  att  göra  det  till  en 
god  drifkraft  vid  vägröjningen  för  framtidens  skandinaviska  biolo- 
giska forskning.  Vi  ha  intet  behof  att  hädanefter  föredraga  ut- 
ländska läroböcker  i  samma  ämne.  En  något  utförligare  litteratur- 
förteckning skulle  emellertid  för  mången  varit  välkommen. 

Slutligen  må  ännu  en  sak  påpekas:  priset  för  de  500  sidorna 
stor  oktav  med  de  191  figurerna  har  till  följd  af  särskilda  omstän- 
digheter kunnat  nedbringas  till  kr.  17:50,  med  det  nutida  prisläget 
en  oväntadt  låg  summa. 

Sven  Ekman. 


S.ALLCOCK  &  C:o  Ltd. 


Standard  Uorks,  Redditcb,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADE    MARK. 


Under  åren    1900—1910  har  fabriken  erhållit  6  »Grand 

Prix»,  hvilket  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


N:o  7249  "TIT-BIT" 
(liten  storlek) 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

Hufvudagenter: 


PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg, 


Nordiska  Naturaliehandeln 

KONSERVATOR 

C.  o.  HÖGLUND 

PIPERSOATAN  S5,  STOCKHOLM 

Rikst<'l.   so;  .5».      Sthlnistcl.    -iUl  47 


Emottager  alla  slags  Djur  till  Fppstopp- 
iiing  och  Montering.  Specialité:  Älg-, 
Hjort-,  Ren-  och  Rädj urshuvuden  m.  fl. 
SKELETTER,  KRANIER  och  SPRIT- 
PREPARATER  på  lager 

OBS.!  18  år  som  Konservator  hos  Kolthoffs.  OBS.! 


Några  svenska  forskningsresor  från  före- 
gående tider.  Af  Lars  Gabriel  Andersson 

Några  ord  om  däggdjursfaunan  På  Bor- 
neo.    Af  Nils  Gijldenstolpe 

Kn  bastard  mellan  grönfink  och  steg- 
litsa.     Af  E    L 70 

Spetsbergens  fiskar.     Af  N.  von  Hofsten    77 

Hkorrar  och  hjortsvamp  {Elaphomijces 
granulatns  Fr.).  Af  D:r  Sven  G:son 
Blomqvisi .    .    83 

Alfågeln  häckande  1  Orsa.     Ai  E.  L.   .    .    86 

Smärre  meddelanden:  Några  stekelbiolo- 
giska  iakttagelser.  —  Kornknarren  vid 
Sköfde.  —  Öfvervintrande  starar.  — 
(irafänder  i  Tåkern.  —  En  anteckning 
om  Tibasten  (Daphne  mezerenm  L.)  — 
Naturskydd  i  Tasmanien.  —  Ett  par 
notiser  om  huggorm  —  Tallbitar  och 
sidensvansar  vid  Växiö.  —  Till  känne- 
domen om  kornknarrens  förekomst. 
—  En  stepphök.  —  En  vattenrall    .    .    89 

Litteratur 95 


r  ^ 


'^ 


Fauna  och  Flora 

Populär  Tidskrift 

för 

Biologi 


Utgifven  af 

Einar  Lönnberg 


///' 


\.4 


i 


Haft.  3 


1919 


\A 


i 


m 


n(å  ^. 


v/   //     ^ 


/.' 


En  bok  för  alla  naturälskare: 

NY  UPPLmf\ 
5:te  tusendet 

av  QU5TAF  JOHANSSON 

MYRHOLMSPOJKARNA 

Kr.  9:50 

Om  denna  ar  pressen  över  hela  våit  land  sällsport  lovordade  även- 
tyrsroman skriver: 

Erik  Norling  i  A,  Bl.: 

»Den  mest  uuderhållande  bland  böckerna 
denna  Jul.  —  En  angenäm  överraskning.  — 
Ett  arbete  av  konstnärlig  halt.  —  —  Den 
mest   lysande  berättarglädje  ti  sett  på  länge. 

—  —  En  levande  uppfinning. Förträff- 
ligt byggd  äventyrsroman  (med  en  upplösning 
av  snnd  filosofisk  ironi!)  —  —  Stilen  beröm- 
värd för  sin  expressiva  kraft  och  sin  konkreta 
böjlighet.» 

Qurli  Under  i  D.  N.: 

>Eu  fidlt  modern  äventjT^roman  med  ett 
lika  otroligt  som  intressant  nppslag  och  spänn- 
ande avveckling,  allt  detta  gjort  av  en  het- 
blodig  Pandyrkare  och  en  intim  naturkännare. » 

A.  Fjelfner  i  S.  O.  S.: 

»En  sällsam  förening  av  vildmarksroman- 
tik och  Frank  Hellerska  äventyrsförvecklingar. 
Intriger  ha  spunnits  med  en  förmåga  av  upp- 
finmng  och  kombination,  som  gamla  mästare 
inom    facket    kunde    avundas    nybörjaren.  — 

—  — ■  Det  finns  ingen  möjlighet  att  lägga  bo- 
ken ifrån  sig,  förrän  det  sista  av  de  mång- 
faldiga bladen  blivit  läst.  > 

A.-B.    LJUS'    FÖRLAG 


Några  svenska  forskningsresor  från 
föregående  tider. 

Af 
Lars  Gabriel   Andersson. 

VII. 
Resa  uti  Europa,  Africa,  Asia 

Förrättad  åren  1770  — 1779 
Första  och  /indra  Dcini 

Innehållande   Hesan  Til  Södra  Europa  och  Goda  Hoppets  Udde 
i    Africa  samt  Långa  Resor  inåt  Södra  Africas  Hörn. 

Af 

CARL  PETTER  THUNBERG. 

Riddare   af   Kongl.   Maj:ts   "Wasa   Orden,  Med.  Doct.  och  Botanic.  Professor,  Ledamot  af 
Flere  In-  och  Utländska  Academier  och  Lärde  Societeter. 


Upsala.     Tryckt  hos  Directeur  JoH.  Edman'   1789. 


(Forts. 


ur  mycket  det  än  fanns  att  se  och  samla  kring 
staden  och  dess  närmaste  omnejd,  som  genom- 
ströfvades  under  tah"ika  excursioner  åt  olika 
håll,  stod  dock  naturligtvis  hågen  mest  åt  det 
okända  inre,  där  ännu  ingen  botanist  eller 
Is  zoolog  varit.  Så  snart  våren  kom,  rustades 
därför  hvarje  år  till  långfärd,  och  då  Thunberg  som  nämnts 
låg  i  Kap  under  tre  hela  år,  fick  han  göra  tre  resor  åt  olika 
håll  inåt  den  nuvarande  Kapkolonien.     Den  första  räckte  från 

7  —  ir.2io.      Fauna  o.  Flora  1919.     Haft.  3. 


gö  FAUNA    OCH    FLORA 

7  sept.  1772  till  2  jan.  1773  och  företogs  i  sällskap  med  träd- 
gårdsmästare AuGE,  en  man  som  redan  gjort  18  resor  inåt 
landet,  där  han  samlat  vackra  saker  åt  Europas  botanister, 
samt  ett  par  andra  Kapbor,  en  ung  herr  Immelman,  Sparrmans 
trogne  följeslagare  ett  par  år  därefter,  »samt  en  Sergeant, 
Leonhardi,  som  för  att  skjuta  större  djur  och  foglar  gjorde 
denne  besvärliga  resan».  Utrustningen  var  alla  resorna  den- 
samma: »Jag  försåg  mig  med  nödiga  kläder,  lådor  och  små 
passar  til  lökar  och  frön,  insect-dosor  och  nålar,  en  kagge  med 
arrack  til  ormars  och  amphibiers  inläggande,  bomul  och  lådor 
til  foglars  upstoppande  och  förvarande,  carduspapper  til  örters 
torkning,  thé  och  skorpor  för  egen  del  och  tobak  til  utdel- 
ning åt  Hottentotterne,  samt  gevär  och  en  myckenhet  krut, 
kulor  och  åtskillige  sorter  hagel».  Dessutom  anskaffades  en 
ridhäst  och  en  stor  vagn,  täckt  mec|  segelduk,  af  det  vanliga 
slag,  som  användes  vid  resorna  i  Sydafrika,  oxar  till  dragare 
och  »ändteligen  tvänne  hemtamde  Hottentotter,  hvaraf  den  ene 
skulle  vara  kusk,  den  andre  ox-ledare». 

Första  resan  ställdes  till  en  början  norrut  till  Saldanabay 
vid  kusten,  »där  vildt  af  Backar,  Änder  och  flera  djur  fants  i 
öfverflöd».  En  död  »Tiger»  hittades  vid  stranden:  »Den  lärer 
ätit  af  någon  giftig  ört  (!)  och  sedan  sökt  vatn,  innan  han 
stupat  deraf».  I  familjen,  där  man  bor,  träffar  Thunberg  »en 
son  till  Bancocommisarien  Hyphoff»  anställd  där  som  kock, 
och  som  bläck  användes  den  »svarta  saften  af  Bläckfisken, 
(Sepia)  med  ättika».  Härifrån  ställes  kosan  österut  till  Rode 
Sand,  där  man  stannar  i  14  dagar  med  smärre  utflykter  till 
de  norr  därom  belägna  snöhöljda  bergen.  En  stor  trädorm 
på  8  fot,  sekreterarfdglar  samt  ladiisvalor,  som  nu  under  sep- 
tember och  oktober  flögo  ut  och  in  i  böndernas  stugor,  där 
de  redde  sig  bo,  äro  de  enda  djur,  som  omtalas.  Äfven  ett 
par  nordiska  växtbekanta  träffas:  »Af  Solaniun  nigrum  och 
Sonchiis  oleraceiis,  som  funnos  nästan  vid  alla  gårdar  vildt 
växande,  tilreddes  med  vax  och  ister  sköna  salfvor  och  var 
ibland  Almogen  et  så  almänt  som  berömdt  läkemedel».  Landet 
är,  som  namnet  antyder,  kargt  och  sandigt;   en  de  Vett  man 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FKAN    ÄLDRE    TIDER  99 

bor  hos,  en  afkomling  af  de  första  franska  kolonisterna,  odlar 
dock  både  vin  och  frukt. 

Den  6:te  oktober  brytes  upp  söderut  till  varma  baden  i 
Hottentotts  Holland,  ett  ställe  vi  känna  till  från  Sparrmans 
resa,  och  härifrån  österut  in  i  Karroofälten  med  dess  taggiga 
mimosor  och  succulenier,  hamiöraUt  Mesembryanthemum  edule, 
hvars  frukt  skalas  och  ätes  (»hottentottsfikon»).  Klippdassar 
och  ett  stort  ormberg  omtalas,  i  hvilket  alla  traktens  ormar 
vintertid  ligga  i  dvala;  då  det  blir  sommar,  krypa  de  ut  igen 
»ofta  ihopvicklade  uti  stora  knippen  och  spridas  hvar  och  en 
åt  sit  håll  för  at  igenom  tjänlig  föda  återvinna  det  hull,  som 
de  i  dette  sitt  hide  förlorat>.  Från  varma  baden  går  vägen 
till  Svellendam,  hufvudorten  i  trakten  med  säte  för  landt-drost, 
ett  slags  landshövding  skulle  vi  säga,  och  därifrån  till  en  i 
närheten  liggande  stor  skog,  en  sällsynthet  i  detta  land,  >;för 
at  lära  känna  Afrikas  egna  trädslag».  Så  vidare  några  dags- 
resor österut,  men  snart  delar  man  upp  expeditionen,  så  att 
Immelman  med  vagnen  fortsätter  stora  vägen  rakt  österut  ge- 
nom Lange  Cloof,  medan  Thunberg  och  de  öfriga  till  häst 
veko  af  mot  sydost  in  i  Houtniquas  och  fram  mot  sydkusten. 
Landet  här  »var  öfver  allt  ganska  kullrigt  och  bestod  nästan 
af  intet  annat  än  flacka,  gräsrika  fält,  smärre  kullar  och  skog- 
beväxta  vatnrika  dälder.  Uti  skogarne  voro  stora  och  höga 
trän,  men  oftast  krokige  och  illa  växta,  samt  täckte  med  måssar, 
lika  som  i  de  nordiske  länder».  Täta  snår  göra  det  ofta  omöj- 
ligt att  komma  fram,  och  Thunberg  skildrar,  hur  han  kryper 
uppe  på  de  taggiga  buskarna  slitande  sönder  både  sig  själf 
och  kläder  för  att  komma  åt  något  rart  i  blomväg.  Liksom 
i  de  öfriga  delarna  af  landet  man  genomfarit  lågo  här  och 
hvar  landtgårdar,  tillhöriga  holländska  eller  andra  kolonister 
samt  skötta  med  hjälp  af  hottentotter  som  slafvar.  En  sådan 
gård  var  t.  ex.  »Magermans  Kral,  som  tilhörde  Fredric  Seele. 
Tröttare,  våtare  och  värre  tiltygade  (man  hade  under  ihållande 
regn  gått  öfver  en  strid  flod  och  trängt  igenom  täta  busk- 
skogar)  kunde  vi  väl  aldrig  framkomma  til  någon  bondgård, 
och    sämre    kunde    vi    väl    aldrig    blifva    härbergerade.     Ingen 


lOO  FAUNA    OCH    FLORA 

Europé  bodde  här,  utan  en  svart  slafvinna  var,  på  sit  hus- 
bondefolks vägnar,  värdinna  i  huset  och  hade  upsigt  öfver  en 
stor  boskaps  hjord,  samt  de  Hottentotter,  som  vallade  dem». 
Hur  uselt  det  än  var,  nog  bjöds  främlingen  välkommen,  och 
hela  huset  stod  alltid  till  hans  förfogande.  Slaktoxar  och  smör 
äro  de  viktigaste  handelsvarorna,  men  skogshandteringen  med 
bjälkar  och  slöjdvirke  är  ofta  viktig  binäring.  Hottentotterna 
förvara  sin  mjölk  i  säckar  af  elandhud,  och  den  spädes  på  allt 
efter  det  den  går  åt.  »Jag  hade  förut  inbillat  mig,  at  tätmjölken 
i  Norland  vore  den  äldsta  mjölk  i  verlden,  men  fant  nu,  at 
Hottentotternas  säckmjölk  kunde  åtminstone  vara  mormor  åt 
den  Norländske». 

Här  borde,  tycker  man,  vara  godt  om  storvildt,  men  det 
är  blott  bufflarna,  man  får  höra  något  om.  »Fälten  voro  öfver 
alt  fulla  af  vilda  Bufflar,  så  at  det  icke  var  rart,  at  se  hela 
hundradret,  ja  tvåhundrade  i  enda  tropp.  Merendels  ligga  de 
om  dagarne  stilla  uti  skog  och  buschagie  och  gå  om  nätterne 
ut  på  fälten  at  beta».  Ett  allvarligt  äfventyr,  man  hade  med 
en  retad  buffeltjur,  som  så  när  gjort  ända  på  hela  expedi- 
tionen, har  kanske  gjort  Thunbergs  förkärlek  för  dessa  ståt- 
liga djur.  Man  red  genom  en  tät  buskskog  och  kom  ut  på 
en  liten  glänta,  där  en  ensam  buffel  låg  i  stilla  middagssömn. 
Ilsken  öfver  uppväckandet,  rusade  han  med  ett  förskräckligt 
vrål  mot  Auge,  som  red  först.  Denne  hann  dock  svänga  hästen 
i  skydd  för  ett  stort  träd,  men  nu  blef  det  de  andres  tur. 
Det  rasande  djuret  »rusade  nu  rätfram  emot  Sergeanten  och 
gaf  med  sine  horn  en  dess  häst  i  buken  en  sådan  stöt,  at  han 
genast  föll  på  rygg  med  fötterna  i  vädret  och  alle  tarmarne 
uthängande».  Ryttaren  räddar  sig  emellertid  upp  i  ett  träd, 
dit  också  Auge  kröp  upp,  och  buffeln  fortsatte  vidare.  En  af 
expeditionens  löshästar  kastades  till  marken,  stångades  till 
döds,  och  nu  kom  ordningen  till  Thunberg,  som  dock  äfven 
han  räddade  sig  i  ett  träd.  Nu  sutto  de  alla  tre  uppkrupna  i  säker- 
het, under  det  >' buffeln  med  hast  tog  sin  kosa  den  vägen  ut  som 
vi  ärnade  oss».  Thunberg  tar  först  mod  till  sig  och  kryper 
ned   för    att   ta    reda   på  de  andra,  som  han  trodde  vara  mer 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÄN    ÄLDRE    TIDER  lOI 

eller  mindre  lemlästade  eller  kanske  rent  af  döda,  men  finner 
då  de  »högst  förskräckte  hjältar  sittande  tätt  intil  stammen 
af  et  träd,  med  bössan  på  ryggen,  laddad  med  sina  fogelhagel, 
liksom  tvänne  kattor  utan  at  kunna  framföra  et  enda  ord», 
hånar  han,  glömsk  af  att  han  nyss  själf  gjort  en  lika  slät  figur. 

Sedan  man  dragit  genom  Houtniquas  till  dess  östra  gräns- 
flod, Keurbooms-Rivier,  vändes  den  10  nov.  mot  norr  öfver  de 
höga  gränsbergen  och  ned  i  Lange  Kloof  för  att  >;däf  träffa 
vår  vagn  och  blidare  öden».  Längs  denna  mer  allmänna  färd- 
väg fortsattes  vidare  österut  till  Zeeko-rivier  och  utmed  denna 
ned  till  hafvet.  Här  pustades  flera  dagar  »dels  för  at  sköta 
det  vi  redan  samlat,  dels  för  at  visitera  hela  orten  härikring, 
dels  för  at  beta  och  låta  hvila  vare  uttröttade  och  utmagrade 
kreatur».  På  en  utflykt  till  häst  nåddes  Gamtos-rivier,  grän- 
sen mot  kafferlandet.  Kaffrer  träffas  och  jämföras  med  hotten- 
totterna,  och  här  fick  Thunberg  se  och  skjuta  på  flodhästar 
dock  utan  resultat.  »Några  Hottentotter,  som  lägrat  sig  här- 
städes  at  förtära  en  förut  skuten  Sjö-ko,  lefde  här  i  sådan 
stank,  at  vi  knappast  kunde  komma  dem  förbi,  utan  at  kväfvas». 
I  början  af  december  äro  dragarna  utvilade,  och  man  vänder 
då  hem  stora  vägen  genom  Lange  Kloof  till  Kap,  dit  man  kom 
d.  2  januari  1773. 

Skildringen  af  resan  utgöres  i  allmänhet  af  helt  korta  dag- 
boksanteckningar om  naturföremål  och  allt  upptänkligt  annat, 
som  träffas,  och  man  saknar  Sparrmans  uttömmande  beskrif- 
ningar.  En  sida  må  anföras,  tagen  alldeles  på  måfå.  »Den 
13  december  (det  är  på  hemvägen)  färdades  vi  genom  det  torra 
Carrofält  till  Gert  van  Nimwegen.  Fåren  åto  här  de  späda 
bladen  af  Mimosa  nilotica.  Meloe  cichorei  gjorde  mycken  skada 
på  äpleträden  och  annat  uti  Trägården,  hvars  löf  de  aldeles 
förstörde.  En  Mesembryanthemiim  med  hvit  bloma  brukades 
här  af  Hottentotterne  emot  törsten,  at  tuggas,  sedan  den  blifvit 
rött  och  beredder.  Harpuys  eller  en  Cocciis  på  grenarne  sades 
vara  farlig  för  fåren  och  döda  dem.  Den  14  emot  aftonen 
kommo  vi  til  Gert  Clutes  gård  vid  Slange-rivier,  hvilken  låg 
så  långt  in  uti  en  bergsklyfta,  at  jag  näppeligen  tror,  det  någon 


I02  ^       FAUNA    OCH    FLORA 

här  skulle  inbilla  sig  finna  ett  bebodt  ställe.  Hela  detta  fältet 
var  otroligt  tort  och  magert,  och  fåren  utgjorde  här  Landt- 
mannens  enda  hjordar.  Uti  bergen  sågs  på  kransarne  en 
myckenhet  af  Tigrar,  som  här  var  almännare  än  jag  set  på 
något  annat  ställe.» 

Första  göromålet  vid  hemkomsten  till  Kap  är  naturligtvis 
att  ordna  de  stora  samlingarna,  så  att  de  ej  skola  förfaras. 
De  fördelas  och  skickas  till  Europa,  hufvuddelen  naturligtvis 
till  Holland,  men  äfven  Sverige  får  sin  lott  »i  synnerhet  Herr 
Archiatern  och  Ridd.  von  Linné,  Archiatern  och  Ridd.  Bäck, 
Professor  Bergius  och  Doctor  Montin».  Sedan  fortsattes  med 
undersökningarna  af  Kaptrakten,  men  då  -»September  månad 
ingåt  påminte  mig  den  täcka  samt  blomsterrika  våren,  at  åter 
rusta  mig  til  en  långvarig  resa  inåt  landet».  Till  kamrat  fick 
han  nu  en  annan  trädgårdsmästare,  en  engelsman  vid  namn 
Masson,  »som  af  Konungen  af  England  blifvit  utsänd  at  för 
trädgården  i  Kew,  utom  London,  samla  alla  möjliga  Afrikanska 
växter».  Denne  hade  en  hvit  körsven  för  sin  vagn,  och  »trenne 
Européer  och  fyra  Hottentotter  utgjorde  vi  nu  således  et  säll- 
skap, som  för  flere  månaders  tid  skulle  tilsammans  draga  land- 
vvarts  in,  åtnöja  oss  med  godt  och  ondt,  och  ofta  skilja  oss 
ifrån  snart  sagt  hela  den  öfriga  delen  af  verlden  och  män- 
niskosläktet ^^ 

I  hufvudsak  följdes  till  en  början  samma  kosa  som  förut, 
ehuru  naturligtvis  mestadels  nya  platser  uppsöktes.  >  Det  kunde 
vara  mig  lika  mycket,  hvad  orter  af  landet  jag  häldst  besökte, 
endast  jag  hade  tilfälle  komma  til  sådane,  som  jag  förut  ej  sedt». 
Efter  ett  kort  besök  vid  västra  kusten  gick  färden  mot  nord- 
ost upp  mot  Berg-rivier  i  det  s.  k.  Svartlandsdistriktet,  där 
det  fanns  »ymnigt  förråd  af  Rhebåckar,  Hartebeestar,  Sten- 
backar och  Dykarebåckar,  utom  Knorrhanar  och  Strutsar». 
På  färgan  vid  Pit.  Jubers  gård  öfvergicks  den  vid  denna  års- 
tid mäktiga  floden,  hvarefter  på  ytterligt  bergig  svårframtränglig 
mark  fortsattes  till  Olifant  rivier,  som  också  öfvergicks;  samt 
österut  in  i  det  s.  k.  Båckefälten,  hvilka  ha  sitt  namn  »af  den 
så  kallade  Springbåcken  {Capra  pygargus),  som  i  strödde  flackar 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÄN    ÄLDRE    TIDER  I03 

håller  sig  härstädes,  och  visse  år  ankommer  hit  ifrån  de  längre 
bort  liggande  länder,  flyttande,  til  et  oräkneligt  antal».  Landet 
är  tämligen  slätt  utan  buskar  och  skog  men  med  goda  betes- 
marker. Några  träd  af  Protea  grandiflora  stå  strödda  här  och 
hvar.  Här  finns  det  ännu  stora  hottentottbyar  och  blott  några 
få  nybyggare,  hvarför  det  är  härlig  vildmark,  men  nybyggarna 
fara  våldsamt  fram,  »Vilde  djur  förödas  utan  barmhertighet, 
eftertänka  och  hushålning,  så  at  somlige  nedskjutas  för  ro 
skull,  och  somlige  utrotas,  antingen  för  den  skada  de  göra 
honom  i  dess  hushålning,  eller  för  deras  hudar  och  skin». 
»Bland  de  få  örter,  som  bergen  ägde,  fans  den  besynnerlige 
Flugbusken  (Rosidula  dentata),  hvars  blader  äro  öfvertäckte 
med  fina  hår  och  en  seg  slemig  vätska,  vid  hvilken  smärre 
insecter  altid  fastne.  Den  insattes  i  husen,  för  at  dermed  fånga 
flugor.» 

Från  Båckfälten  anträddes  återresan  åt  sydväst  öfver 
bergen  till  Rode  Sand,  där  man  dock  varit  året  förut,  och  se- 
dan till  Svellendam  och  därifrån  till  sydkusten  till  Mosselbay. 
Här  vändes  åter  mot  norr  och  så  åt  öster  genom  Lange  Kloof 
fram  till  Zecko-rivier,  där  man  tog  in  hos  samme  man  som  i 
fjol,  Jacobus  Kock.  Denne  hade  i  sin  krafts  dagar  varit  en 
väldig  jägare  och  hade  mycket  att  berätta  om  lejon,  elefanter 
och  flodhästar,  stordjur  som  nu  höllo  på  att  försvinna  från 
trakten.  Efter  en  veckas  uppehåll  här  bröts  upp  österut,  och 
10  december  gick  man  öfver  Gamtous-rivier  och  var  därmed 
utanför  holländskt  område  i  rena  vildmarken,  eller  kafferlandet, 
spm  dock  här  i  gränsområdet  hufvudsakligen  bebos  af  hotten- 
totter  eller  biandfolk  af  dem  och  kaffrerna.  >;  Landet  var 
här  öfver  alt  fult  af  hvarjehanda  vildt,  och  sålunda  mycket 
farligt  för  odjur,  at  färdas  igenom.  I  synnerhet  voro  vi  be- 
kymrade för  vare  dragare,  som  af  Lejon  lätt  kunde  skråmas, 
och  för  oss  förloras».  Stora  hjordar  bufflar  betade  på  fälten, 
och  där  träfi^ades  »randiga  Hästar  och  Åsnor  (Equiis  Zebra  och 
Qvagga),  Hartebeestar  (Capra  dorcas  ,  Kudus  (Capra  strepsi- 
ceros)  mef  flera»,  och  i  skogarna  skrämdes  Thunberg  vid  bota- 
niserandet >  icke  allenast  af  färske  spår  efter  Bufflar,  utan  också 


I04  ■  FAUNA    OCH    FLORA 

spår  och  stora  kokor  af  träck  efter  Elephanter,  Tvåhörningar 
och  andre  djur».  Då  vi  slogo  läger,  »afhörde  vi  hela  natten 
både  Ulfvars  tjutande  och  Lejons  gry  ma  rytande»,  Öfver  Swart- 
koops-rivier  gick  resan  vidare  österut  fram  till  Söndags-rivier, 
och  meningen  var  att  följa  denna  uppåt  till  Snöbergen,  men 
»efter  mogen  öfverlägning  nödgades  vi  taga,  emot  vår  vilja  och 
önskan,  det  beslut,  at  härifrån  vända  tilbaka  igen,  då  vi  icke 
sågo  oss  i  stånd,  at  med  utmagrade  och  sjuke  dragare  kunna 
tränga  oss  fram  igenom  et  magert  och  öde  fält  til  Holländske 
Nybyggarne  vid  Snöbergen,  och  uti  Camdebo».  Oxarna  hade 
fått  »klosjukan»  och  haltade,  så  att  en  del  af  dem  ej  kunde 
spännas  för  vagnen. 

Återfärden  gick  långsamt  samma  väg  tillbaka  med  efter 
vanligheten  olika  anteckningar.  En  stor  skog  uppsökes,  och 
man  får  veta,  hvad  allt  de  många  träden  kunna  användas  till. 
Några  få  exempel:  »Swart-bast  (Royena  villosaj  nyttjas  til 
Vagnskorgar,  och  til  Ok  för  dragoxar.  Keurhout  (Sophora 
capensisjy  användes  til  Hjul  och  Vagnskorgar.  Mandelträd,  til 
Skohälar,  och  til  Läster  åt  Skomakare.  Assagay-träd  (Curtisia 
faginea)  til  Distelstång  på  Vagnar  och  til  käppar  på  Hotten- 
totternas  Kastspjut.  Dornhout  (Mimosa  nilotica)  nytjas  til 
Remskor  under  Vagnshjur,  til  Okskidor,  och  at  bränna  Kol 
utaf»  m.  m.  »De  största  träden  uti  Afrikanska  skogarne  voro: 
llex  crocea,  Olea  capensis,  Tarchonanthus  camphoratus  och 
arboreus,  Cunonia  capensis,  Curtisia  faginea,  Brabejiim  stellatum, 
Ficus  capensis.  Sophora  capensis,  Mimosa  nilotica  och  Ekebergia 
capensis-».  Nära  Sv/ellendam  träffades  blåbockar,  som  redan 
då  voro  sällsynta  och  nu  länge  varit  alldeles  utrotade.  »Blå- 
Båcken  sades  mycket  vårdslösa  sine  nyfödde  ungar,  så  at  de 
ofta  af  vildjur  förtäras.  Detta  sades  vara  orsaken,  hvarför 
denne  Båck-sort  är  föga  talrik».  I  slutet  af  januari  1774  var 
man  åter  i  Kap,  där  samlingarna  ordnades  och  skickades  vi- 
dare, och  där  Thunberg  sen  låg  till  den  29  september,  då 
tredje  och  sista  resan  företogs,  äfven  den  i  sällskap  med 
Masson.  Meningen  var  nu  att  tränga  så  långt  mot  norr  som 
möiligt  till  de  s.  k.  Roggefälten,  belägna  nordost  om  de  under 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÄN    ÄLDRE    TIDER  I  05 

förra  resan  besökta  Båckefälten,  sandiga  okända  områden,  h vari- 
från en*  del  egendomliga  naturalier  i  Kap  sades  vara  komna, 
och  hvilka  Thunberg  ville  se  i  »dess  egen,  ehuru  ganska  torra 
och  magra  hem-ort».  Äfven  nu  gick  färden  sålunda  mot  norr 
förbi  Paarl  genom  starkt  kuperad  mark  med  här  och  där  lig- 
gande >  Vingårdar,  Sädesåkrar  och  sköne  Trägårdar».  Där  är 
godt  om  strutsar  och  leoparder,  men  elefanterna  äro  alldeles 
utrotade.  Först  den  26  oktober  var  man  framme  vid  Olifant- 
rivier,  sedan  man  af  fruktan  för  lejon  ridit  »hela  dagen  med 
upspänd  hane  och  bössorne  på  armen,  laddade  med  Kulor». 
y> Moorwortel  kallades  en  Umbellat,  af  hvilkens  rot  och  honung, 
förmedelst  gäsning,  Hottentotterne  tilverka  en  rusgifvande  dryck.» 
Människans  uppfinningsförmåga  är  i  alla  länder  storartad,  då 
det  gäller  dylika  nödvändighetsvaror.  »Som  vi  härifrån  hade 
torre  och  öde  länder,  at  färdas  igenom,  voro  vi  angelägne  om, 
at  här  förse  oss  med  vägkost,  nemligen  skorpor,  bröd,  smör 
och  färskt  Kött,  hvilket  vår  hederliga  värdinna  med  mycken 
välvilja  för  oss  tillagade.»  Ju  längre  mot  norr  man  kom,  dess 
torrare  blef  också  trakten,  och  stundom  var  det  ren  öken  man 
färdades  genom.  Floran  utgöres  af  » Mesembryanthema,  Cras- 
siila',  Eiiphorbice  och  Cotyledones  .  I  början  af  november  var 
man  inne  i  Båckefälten,  hvarifrån  Roggefältsbergen  skymta  i 
nordost.  Här  träffas  buschmän,  och  äfven  mötes  »ett  Commando, 
bestående  af  100  man,  hvaraf  32  voro  Christne,  och  de  öfriga 
tjänande  Hottentotter,  utsändt  emot  Namaqvas  Boschismännerne 
och  nu  tilbaka  derifrån.  Desse  hade  under  denna  expedition 
ihjälskutit  vid  pass  100,  och  til  fånga  tagit  20,  som  mast  voro 
små  barn,  och  til  en  del  nu  medfördes >.  Det  är  den  ruskiga 
människojakten,  som  af  nybyggarna  bedrefs  med  särskildt  nöje 
och  ändades  först  då  intet  villebråd  mer  fanns  att  få.  Van- 
ligen var  det  boskapsstölder,  som  närmast  förorsakade  jakt- 
färderna, men  äfven  andra  illdåd  förevitades  de  som  rofdjur 
behandlade  stackrarna.  »Endast  här  uti  Roggefält  hade  Bochis- 
männerne,  inom  de  förledne  två  års  tid,  stulit  mer  än  10  000 
får,  utom  oxar.  Tillika  hade  de  mördat  månge  nybyggare, 
deras    Slafvar  och   Hottentotter.»     Andra  boskapsröfvare  voro 


Io6  FAUNA  OCH   FLORA 

lejonen,  som  här  allmänt  höllo  till  i  bergen,  och  många  historier 
berättas  om  deras  röfverier.  Jordmånen  är  dålig  och  nybyggena 
få,  men  på  ett  ställe  finner  man  ägaren  så  välmående,  att  »man  blir 
alldeles  bestört  at  i  et  landsstrek,  som  var  så  oändeligen  magert, 
och  som  vi  flere  dagars  tid  genomrest,  utan  at  blifva  varse  et  enda 
lefvande  kräk,  nu  finna  en  så  tjock,  fet  och  välfödder  man».  »På 
denna  trakten  funno  vi  den  länge  efterlängtade  och  eftersökte  be- 
synnerlige Svampen,  Hydnora  africana,  som  visserligen  är  en  af 
de  aldra  besynnerligaste  växter,  som  i  sedna  tider  blifvit  be 
kanta.  Den  växer  altid  under  buskarne  af  Euphorbia  tirucalli 
och  på  dess  rötter.  Dess  nedersta  del,  som  är  frugten,  ätes 
både  af  Hottentotter,  Viverrae,  Räfvar  och  andre  djur.» 

I  midten  af  november  är  man  inne  i  Roggefälten,  som  ha 
sitt  namn  »af  en  vildt  växande  Råg,  som  i  nog  ymnighet  finnes 
vid  buskarna.  Hela  landet  är  utan  skog,  och  eger  endast  små 
buskar  af  Mesembryanthema,  Pteronice,  Stoebe,  och  få  andra, 
såsom  Othonnce  och  dylike.  Landet  äger  endast  godt  bete  för 
Får  och  Hästar,  hvarföre  af  desse  en  stor  myckenhet  egas, 
och  mycket  ringa  hornboskap  på  de  bästa  gårdar.  >  Om  vin- 
tern är  här  betydligt  kallt,  och  bönderna  flytta  då  ned  till  det 
nedanför  liggande  Carro,  öfverlämnande  sina  hveteåkrar  »til 
Boschismännernas  välbehag.»  Ha  dessa  under  bortvaron  plund- 
rat, få  de  dyrt  betala.  Man  träffar  ett  nytt  »Commando,  som 
förföljt  Boschismännerne  inåt  Roggefält»  och  lyckats  »mörda 
och  fånga  vid  pass  230 >-.  Ännu  ett,  som  gått  till  Snöbergen, 
hade  nedskjutit  400,  och  på  så  sätt  utbredes  allt  mer  och  mer 
mänsklighet  och  civilisation. 

Naturvetenskap  får  man  inte  höra  mycket  om.  Vilda  gur- 
kor (Ciiciimls  colocynthis),  som  ätas  både  af  hottentotter,  hvita 
och  får,  Stapelia  articulata,  »en  tjock  växt  utan  blader»,  som 
användes  på  samma  sätt  inlagd  i  ättika,  Rhus,  ett  trädslag, 
som  tjänte  till  »bog-trän >,  äro  de  enda  växter,  som  omtalas, 
och  lika  knapphändigt  är  zoologin  företrädd.  Lejon,  spring- 
bockar,  giftormar  —  Thunbergs  häst  blir  svårt  biten  af  en 
sådan  ^  får  man  höra  litet  om,  men  det  är  också  allt.  Vis- 
telsen här  blir  ej  heller  långvarig.     Efter  ett  par  dagars  overk- 


SVENSKA    FORSKNINGSRESANDE    FRÅN    ÄLDRE    TIDER  107 

samhet  på  grund  af  »et  hiskeligit  urväder  med  blåst,  frost,  regn, 
hagel  och  snö»  vände  man  första  dagarna  i  december  om  mot 
söder.  »Til  Cap  ankom  jag  lyckeligen  den  29  Debember,  frisk 
och  oskad,  med  et  hjerta,  upfyldt  af  renaste  vördnad  för  det 
Almäktiga  Gudomeliga  Väsende,  som  under  tre  års  resor  i 
detta  land,  icke  allenast  uppehållit  mig  vid  lif  och  hälsa,  utan 
också  låtit  mig  härstädes  göra  flere  nyttige  uptäckter,  til  Sin 
Äras  pris,  och  JVlänniskors  framtida  nytta.» 


Klimatets  inverkan  på  reptiliernas  färger. 

Af 
Otto  Cyrén. 

lOfllfl^.jJilliDlffi  är  man  går  här  uppe  i  vårt  bistra  och  —  vi 
MMjMyiBHB  kunna  utan  risk  för  öfverdrift  säga  —  råa  nor- 
i||j|U|^^H|ffi  diska  klimat  och  vecka  efter  vecka,  ja  kanske 
yUnJI^^^K  månad  efter  månad  väntar  den  vår,  som  aldrig 
^^^HÉ^^^Bvill  komma,  helt  enkelt  därför  att  den  endast 
HHHHHkI  förekommer  i  mer  eller  mindre  rudimentärt 
tillstånd,  då  vandra  tankarna  gärna  till  sydligare  nejder  med 
deras  långa,  härliga  öfvergångstider  mellan  vinter  och  sommar, 
med  deras  rikedom  på  sol  och  färger. 

Det  får  väl  nästan  anses  som  ett  axiom,  att  färgernas 
mångfald  och  intensitet  tilltager  mot  ekvatorn,  att  ju  närmare 
vi  komma  denna,  desto  mer  frossar  naturen  i  både  former 
och  färger.  Detta  trots  vår  beundransvärda  nordiska  sommar 
med  dess  saftiga  grönska  och  blomstrande  ängar,  hvars  make 
vi  förgäves  söka  i  de  med  vintergrönska  välsignade  länderna. 
Vi  må  aldrig  så  tjusas  af  våra  nordiska  blomster,  icke  minst 
inom  fjällvärlden,  de  må  vara  oss  aldrig  så  kära  och  sympa- 
tiska —  prakten  och  rikedomen  tilltar  dock  i  motsvarande 
jordmån  söderut.  I  långt  högre  grad  gäller  detta  om  djuren. 
Nog  har  både  Arktis  och  Antarktis  några  vackra  fågelformer, 
men  brokigheten,  färgglädjen  börjar  först  långt  närmare  ekva- 
torn. Många  af  våra  egna  arter  bliva  söderut  präktigare, 
t.    ex.    färgen    å    näbbar    och  ben,  intensiteten  i  metallglansen 


KLIMATETS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  lOC) 

O.  s.  V.  Väl  förekomma  hos  oss  helt  sällsynt  ett  par  brokiga 
gäster  då  och  då,  men  vi  behöfva  blott  komma  i  vär  världs- 
dels gränstrakter  för  att  möta  dessa  härliga  djur  i  stora  ska- 
ror.    För  att  ej  alls  nämna  den  tropiska  djurvärlden! 

Af  allt  detta  framgår,  att  solenergien  både  i  form  af  värme 
och  ljus  framkallar  den  yppighet,  som  i  norden  utgör  ett  säll- 
synt undantag.  Hur  enbart  en  högre  temperatur  alstrar  kla- 
rare färger  på  t.  ex.  fjärlilar  visade  ju  redan  Standfuss  i  Zii- 
rich  genom  sina  vackra  temperaturexperiment,  hvilka  jag  hade 
tillfälle  följa  under  ett  par  års  tid.  Det  vore  emellertid  ett 
stort  misstag  att  tro,  att  allt  vore  så  färggrannt,  bara  man 
kommer  söderut.  Nej,  där  växlar  liksom  öfverallt  annorstädes 
fult  med  vackert,  monotont  med  brokigt;  där  liksom  här  spela 
åtskilliga  andra  faktorer  in  än  blott  den  värme-  och  Ijusspen- 
derande  solen.  Jämte  värmen  är  fuktighetsgraden  och  andra 
klimatiska  faktorer  af  stor  vikt.  som  vi  i  det  följande  skola 
se  och  hvilket  hittills  ej  alltid  tillräckligt  framhållits.  Vidare 
är  som  bekant  ändamålsenligheten  af  betydelse,  likheten  med 
omgifningen,  som  skall  skydda  mot  fienden,  förföljaren.  Detta 
gäller  hufvudsakligen  i  öppen  terräng:  stäpper,  öknar  och  klipp- 
landskap, där  gömställena  äro  få  och  lätta  att  upptäcka;  inne 
i  buskarna  eller  i  urskogens  skyddande  löfverk  kunna  eventuellt 
de  mest  skrikande  färger  användas  utan  större  fara  för  sina 
bärare.  Så  ha  vi  slutligen  färgernas  roll  som  sekundär  köns- 
karaktär: hanarnas  utomordentligt  stegrade  lifskraft  under  par- 
ningstiden och  deras  drift  att  med  granna  färger  pråla  inför 
den  tillbedda.  Hanarna  äro  i  allmänhet  starkare  och  snabbare 
än  honorna  och  kunna  bestå  sig  med  den  i  kampen  ibland 
rätt  så  farliga  lyxen  med  prakt-  eller  bröllopsfärger,  under 
det  hondjuren,  som  i  sitt  sköte  bära  artens  framtid  och  som 
skola  rufva  äggen  eller  skydda  afkomman  och  därunder  ej 
äro  i  stånd  att  undfly  förföljaren,  mestadels  äro  beroende 
af  en  god  skyddsfärg.  Alla  dessa  orsaker  stå  i  intim  växel- 
verkan, och  jag  skall  nu  be  få  föra  läsaren  ut  på  en  li- 
ten orienteringstur  inom  en  speciell  djurklass,  ja  djurrikets 
mest  fanatiska  sol-  och  värmeälskare,  reptilierna,  och  framhålla 


I  lO  FAUNA    OCH    FLORA 

en  del  exempel  på  de  för  färgbildningen  viktiga  faktorerna, 
dock  endast  inom  vår  världsdel  och  närmaste  gränsområden, 
små  studier  från  talrika  vandringar  i  solig  söder. 

Om  vi  på  våra  jämförande  vandringar  börja  med  den 
mest  varierande,  den  för  vårt  ämne  mest  karakteristiska  grup- 
pen, ödlorna,  så  veta  vi  alla,  hur  fattigt  vårt  nordliga  land  är 
på  dessa  djur.  Vi  kunna  knappt  räkna  med  andra  än  den 
lilla  gråbruna,  ofta  nästan  svarta,  föga  i  ögonen  fallande  skogs- 
ödlan (Lacerta  vivipara  Jacq.^,  grå  som  stenen  eller  trädstam- 
men, på  hvilken  den  tagit  plats  i  sommarsolen.  Ringa  är  skill- 
naden i  färg  och  teckning  mellan  könen,  den  svarta  färgen 
tager  öfverhand  i  mossar  och  starkt  fuktiga  trakter,  men  här 
äro  vi  inne  på  en  fråga,  hvarom  mer  längre  fram.  Äfven  söderut 
varierar  arten  föga,  hennes  vistelseort  är  öfverallt  densamma. 
När  vi  lämnat  det  nordtyska  och  nordryska  platålandet  i  norr, 
förekommer  hon  endast  i  de  fuktiga  bergskogarna  och  mos- 
sarne, däraf  också  den  vanligaste  tyska  benämningen  »berg- 
ödla». 

Mycket  sällsynt  förekommer  i  vårt  lands  sydligare  delar 
sandödlan  (L.  agilis  L.i.  Själf  har  jag  här  hemma  endast  haft 
tillfälle  iakttaga  henne  på  Hallands  Väderö,  men  öfver  hela 
mellersta  Europa,  ända  bort  öfver  Uralbergen,  är  hon  den 
vanligaste  arten. ^  Sandödlan  bjuder  oss  redan  tillfälle  till  in- 
tressanta iakttagelser:  stor  olikhet  mellan  könen  samt  tilltagande 
kroppsstorlek  och  klarhet  i  färgerna  söderut.  Äfven  i  vårt  nord- 
liga klimat,  d.  v.  s.  Sydsverige,  är  hanen  grön  med  rödbrunt 
ryggband  och  vackra  fläckrader,  under  det  honan  är  och  för- 
blir gråbrun  i  grundfärgen,  åtminstone  med  obetydligt  grönt 
inslag.  Hos  denna  art  kunna  vi  också  studera  färgens  väx- 
lingar under  årstiderna:  under  våren  går  det  gröna  i  gräs- 
eller  blågrönt,  ja  ofta  med  starkt  inslag  af  blått,  mot  sensomma- 
ren öfvergår  den  till  gulgrönt,  ja  mot  hösten  till  nästan  rent 
kromgult,  totalintrycket  öfverensstämmande  med  den  gulnande 


^  Anmärkas  bör,  att  det  svenska  namnet  .»sandödlai  är  något  vilseledande,  ty 
hon  vistas  inte  alls  gärna  på  blotta  sanden.  Det  tyska  Zauneideclise»,  gärdes- 
gårds- eller  liäcködla,  är  mera  betecknande. 


KLIMATETS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  I  I  I 

vegatatipnen,    alltså    den  miljö,  i  hvilken  djuren  lefva.*     Arten 
är  väl  skyddsfärgad,  också  nödvändigt  för  ett  så  relativt  trögt 
djur.     Skulle    honan    icke    vara   så  skyddsfärgad,  som  hon  är, 
vore  arten  dömd  till  undergång.    Det  är  ett  så  godt  som  genom- 
gående drag  hos  alla  reptilier,  att  ungarne  äro  skyddsfärgade, 
dels    genom    mörk  eller  grå  grundfärg,  dels  genom  neutralise- 
rande   teckning,    hvilken  först  försvinner  hos  de  halfstora  ha- 
narna, långt  senare  eller  aldrig  hos  honorna.     Söderut  tilltager 
prakten    i  sandödlans    färg  och  teckning,  redan  Mellaneuropas 
längre  och  varmare  sommar  framalstrar  ett  så  präktigt  tecknadt 
djur    som    formen    erythronota,    som    med    sin    smaragdgröna 
grundfärg  och  nästan  borteliminerade  fläckar  har  ett  brunrödt 
längsband    på    ryggen,  en  utomordentligt  vacker  färgkombina- 
tion.    Och    i    sydost,    på   de    tauriska    och  uralska  stäpperna, 
övergår    arten    i    formen    exigua    med  nästan  enfärgadt  gröna 
hanar.     Men    så    är   också   denna  form  långt  större  och  kraf- 
tigare, både  snabbare  och  betydligt  skyggare  än  sin  europeiske 
broder    och    kan  därför    utan    alltför   stor   risk   bestå  sig  med 
lysande,    i    ögonen    fallande    färger.      Särskildt    på    Kaukasus 
fuktiga  västkust  täflar  hon  med  smaragdödlan  i  storlek  och  färg. 
Lacerta    agilis  var.  exigua  Eichw.  hör  till  de  skyggaste  euro- 
peiska   ödlor,    i    taggsnåren    var    hon   utomordentligt  svår  att 
fånga,  ofta  lyckades  detta  endast  genom  utgräfning  ur  hennes 
gömställen. 

Den  nyssnämnda  formen  utgör  en  mellanlänk  och  är  ofta 
svår  att  skilja  från  sandödlans  närmaste  släkting,  den  präk- 
tigt gröna  smaragdödlan  (L.  viridis  Laur.'.  Denna  art  har  med 
sin    nordliga    utbredningsgräns    öfver    Rhendalen  och  Böhmen 


'  Det  är  det  gula  fettfärgämnet  lipokrom,  som  tilltar  under  sommarens  lopp. 
Jag  har  själf  iakttagit  denna  färgförändring  på  sandödlorna  i  det  fria  och  på 
murödlor  i  fångenskap.  Meetexs,  som  studerat  de  syditalienska  murödiorna  (L. 
serpa)  i  det  fria  under  en  hel  sommar,  fann  också,  att  den  intensivt  gröna  fär- 
gen endast  varade  under  parningstiden,  men  sedan  övergick  i  gult  och  brunt 
hos  de  djur,  som  bebodde  torr,  vegetationsfattig  klippterräng,  under  det  den  gröna 
färgen  bibehöll  sig  och  endast  blef  gul  mot  hösten  i  andra  trakter  (Peestum, 
Capri),  där  vegetationen  höll  sig  frisk  under  hela  sommaren.  Här  tycks  alltså 
en  tydlig  anpassning  till  de  förändrade  omgifningarna  under  olika  åistider  före- 
li.gga. 


112  FAUNA    OCH    FLORA 

(d.  V.  s.  med  helt  få  nordligare  fyndorter)  en  mer  sydlig  karaktär, 
dess  egentliga  utbredningsområde  börjar  först  söder  om  Al- 
perna. Hos  denna  art  möter  oss  det  intressanta  förhållandet, 
att  ofta  båda  könen  äro  helt  gröna.  Och  när  djuren  ligga  »ut- 
bredda.» på  berghällar  och  stenar  eller  torra  dikeskanter  och 
med  välmåga  absorbera  all  den  värme,  solen  spenderar  dem, 
då  utgöra  de  i  ögonen  fallande  färgfläckar,  som  ej  äro  på  nå- 
got sätt  skyddade  i  omgifningen.  Men  det  kan  smaragdödlan 
riskera,  ty  hon  är  ett  utomordentligt  kraftigt  och  snabbt  djur, 
som  blir  ända  till  en  half  meter  lång  och  med  ett  mer  än 
meterlångt  språng  på  ett  ögonblick  kan  vara  försvunnen  i 
närmaste  buskage.  Väl  inne  i  grönskan  är  hon  svår  att  upp- 
täcka. Jag  har  ofta  och  med  mig  väl  mången  annan,  som 
haft  tillfälle  studera  smaragdödlan  i  det  fria,  iakttagit,  hur  hon 
efter  ett  våldsamt  språng  in  i  grönskan  stannade  där  och  kikade  på 
fridstöraren  i  st.  f.  att  som  många  andra  ödlor  rusa  hufvud- 
löst  i  väg  till  sitt  gömställe.  Hon  tycks  alltså  vara  mer  eller 
mindre  medveten  om  att  hon  är  skyddad  bland  det  gröna! 
Smaragdödlan  bebor  heller  aldrig  solbrända  stäpper  eller  nakna 
klippor,  hon  är  liksom  sandödlan  en  ängarnes  och  de  grönskande 
buskagens  bebyggare.  Hon  uppträder  i  åtskilliga,  vanligtvis  också 
geografiskt  skilda  lokalformer,  men  i  t.  ex.  Kaukasus  lever  den 
största  formen,  den  sydöstliga  var.  major  Blgr,  inom  samma 
områden  som  den  strimmiga  smaragdödlan  (L.  viridis  var. 
strigata  EiCHW.J.  Hos  denna  senare,  antagligen  den  phyloge- 
netiskt  äldsta  formen,  behålla  hanarna  oftast  den  strimmiga 
teckningen  äfven  såsom  fullvuxna.  Underarten  major  har 
antagligen  under  ett  senare  tidsskede  invandrat  från  Mindre 
Asien. 

Den  mest  varierande  af  alla  ödlor,  ja,  man  kan  nästan 
säga  af  alla  ryggradsdjur  öfver  hufvudtaget,  är  murödlan  (L. 
muralis  Laur.  ^.  Hos  denna  art  kan  man  bäst  studera  den 
sydliga  breddens  och  andra  faktorers  inflytande  på  form  och 
färg.  Inom  det  nordligaste  utbredningsområdet  äro  de  alla 
mer  eller  mindre  gråbruna,  det  är  den  typiska  formen  (f.  typica 
eWev  fusca   Bedr.';  sådana  finner  man  dem  i  Rhendalen,  Voge- 


KLIMATETS    INVKRKAN    PA    REPiTI.IERNAS    FÄRGER  II3 

serna,  Böhmen,  Juran,  Schweiz,  ja  t.  o.  m.  i  nordligaste  Italien. 
Men  här  börjar  redan  det  gröna  inslaget,  och  nere  vid  Medel- 
hafvets  solmättade  kuster  har  den  grå  grundfärgen  i  all- 
mänhet försvunnit.  Så  långt  söder  ut  finner  man  helt  grå- 
bruna varieteter,  underarter  eller  närbesläktade  arter  endast  i 
bergstrakterna,  t.  ex.  i  Grekland  och  Mindre  Asien.  Annars 
befolkas  de  norra  Medelhafsländerna  och  öarna  af  ett  stort 
antal  mer  eller  mindre  gröna  murödlevarieteter.  fläckade,  strim- 
miga,  nättecknade,  ja  helt  enfärgadt  gröna,  nästan  liknande 
mindre  smaragdödlor.  Könen  äro  ofta  ganska  lika,  båda  gröna 
och  med  ungefär  samma  teckning.  Äfven  här  ser  det  alltså 
underligt  ut  med  skyddsfärgen,  när  djuren  i  stora  massor  ex- 
ponera sig  på  stenar  och  murar,  på  trädstammar  eller  vid  väg- 
kanter. De  äro  visserligen  liksom  fallet  var  med  smaragdöd- 
lan svåra  att  upptäcka,  när  de  smitit  in  bland  grönskan,  men 
framför  allt  snabbheten  torde  tillåta  dem  att  briljera  i  en 
smula  påfallande  färger,  äfven  när  de  sitta  på  gråa  stenar 
eller  hvita  murar.  De  äro  ej  sådana  trögdjur  som  våra  sand- 
och  skogsödlor;  det  har  hvar  och  en  fått  erfara,  som  sökt  fånga 
en  italiensk  murödla  med  handen. 

Men  murödlan  förändrar  icke  blott  färgen  söderut.  I  mel- 
lersta Italien  och  Dalmatien  öfvergår  arten  i  en  märkbart  större, 
kraftigare  typ,  en  särskild  underart  eller  art,  Lacerta  serpa 
Raf.^  hvilken  ej  varierar  så  starkt  i  färg  som  den  nordligare, 
mindre  hufvudarten.  I  Dalmatien  öfvergår  varieteten  fiumana 
ofta  i  en  helt  olivgrön  —  grön  undervarietet,  L.  muralis  fiu- 
mana var.  olivacea,  och  på  de  joniska  öarna  är  en  helt  grön 
art  eller  underart,  L.  jonica  Lehrs,  mycket  allmän.  Den  läsare, 
som  blir  förvånad  eller  stött  öfver  mina  sväfvande  uttryck 
»art»,  »underart»,  »varietet»  o.  s.  v.,  får  jag  hänvisa  till  hvad 
som  redan  ofvan  nämndes;  tack  vare  murödlegruppens  variation 
existerar  kanske  inom  ingen  annan  art  eller  grupp  ryggrads- 
djur en  dylik  osäkerhet  eller  rättare  dilemma  angående  art- 
begreppet. Äfven  om  vi  utgå  från  principen,  att  olikheten  i 
färg  och  teckning  endast  berättigar  till  benämningen  »varietet», 
och  att  »underart»  och  »form>  fordra  skiljaktigheter  i  habitus 

8  —  itino.      Faana  o.  Flora   1919.     Höft.  3. 


114  FAUNA    OCH    FLORA 

och  fjällbeklädnad,  så  äro  dock  fackmännen  af  mycket  olika 
meningar,  tack  vare  de  oskarpa  gränserna  och  de  talrika  mel- 
lanformerna. För  öfrigt  har  jag  under  mina  exkursioner  kom- 
mit till  den  åsikten,  att  den  geografiska  sidan  af  frågan  är  af 
allra  största  vikt,  studiet  af  ett  djurs  lokala  uppträdande,  lef- 
nadssätt  o.  d.  Enbart  spritexemplar  och  lokaluppgifter  säga 
för  litet  i  komplicerade  variationsfrågor,  möjligast  noggranna 
anmärkningar  angående  talrikhet,  lefnadssätt,  lokalens  beskaf- 
fenhet, andra  uppträdande  former  m.  m.  äro  nödvändiga  för 
ett  säkert  bedömande. 

Sådant  kunna  sol  och  andra  klimatiska  faktorer  åstad- 
komma i  förening  med  den  inre  variationsförmågan!  Som 
en  ytterligare  illustration  till  ämnet  kan  jag  nämna,  att  jag 
på  en  utställning  för  naturvetenskaplig  undervisning  i  Warschau 
1910  ur  mina  samlingar  visade  en  serie  helt  gröna  ödlor,  hvilka 
intresserade  biologer  vid  en  ganska  ingående  okulär  besikt- 
ning hade  stora  svårigheter  skilja  åt.  Och  ändå  representerade 
de  fyra  arter.:  smaragdödlan  (L.  viridis,  exemplar  från  Italien, 
Dalmatien,  Turkiet,  Mindre  Asien  och  Kaukasus),  sandödlan 
(L.  agilis  var.  exigiia  Eichw.  från  Kaukasus/,  murödlan  (L. 
muralis  var.  fiumana  olivacea  Wern.  från  Dalmatien;  samt  den 
joniska  murödlan  (L.  jonica  Lehrs  från  Korfu).  De  sydryska 
ödlorna  hafva  förblandats  och  förväxlats  med  hvarandra  och 
blifvit  felbestämda,  ej  blott  i  ryska  museer  och  af  ryssar,  utan 
äfven  i  öfriga  Europas  museer  af  rätt  så  bekanta  fackmän. 

Inom  hela  Kaukasusområdet,  som  är  af  så  utomordentligt 
intresse  för  både  växt-  och  djurgeografen,  reprensenteras  den 
europeiska  murödlan  af  den  närbesläktade  Lacerta  saxicola 
EvERSM.  En  olikhet  kan  genast  konstateras  mellan  de  båda  ar- 
terna och  intresserar  oss  särskildt  i  detta  sammanhang:  den 
kaukasiska  murödlan  varierar  ej  så  starkt  i  teckning  som  sin 
europeiske  släkting,  droppfläckmönstret  är  märkvärdigt  kon- 
stant, det  öfvergår  aldrig  i  blott  fläckar,  blott  linier  eller  för- 
svinner i  enfärgade  former.  Däremot  växla  grundfärg,  form 
och  kroppsstorlek  betydligt  och  Kaukasusområdet  erbjuder 
med  sina  hvarandra  närbelägna  klimatextrema  ett  synnerligen 


KLIMATETS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  II5 

intressant  studiematerial  till  formutvecklingen  och  dess  be- 
roende af  klimatiska  faktorer.  Så  t.  ex.  befolkas  klipporna  i 
västkustens  urskogsområdc  och  vissa  vegetationsrika  bergom- 
råden af  typformen  L.  saxicola  f.  typica  Evers.,  som  har  ett 
starkt  grönt  inslag,  alltså  motsvarande  de  italienska  och  dal- 
matinska  murödlorna.  I  de  torra,  vegetationsfattiga  höjdområ- 
dena  kring  Tiflis  representeras  arten  af  den  betydligt  mindre, 
gra  och  aldrig  gröna  var.  portschinski  Kessl.,  detsamma  gäller 
om  var.  defilippi  Cam.  uppe  i  Aserbeidschans  högland.  Ja, 
uppe  i  ryska  Armeniens  torra  sandstensklippor  —  öfre  Tschoroch- 
dalen  —  funno  Lantz  och  jag  den  allra  minsta,  sprödaste 
och  mest  platthufvade  varieteten,  hvilken  vi  funno  starkt  af- 
vikande  från  de  öfriga  och  kallade  var.  parviila.  Kaukasus 
har  emellertid  äfven  sin  »serpa»-typ  i  den  hufvudsakligen  i 
sydväst  förekommande  forma  riidis  Bedr.  Här  ha  vi  ett  stort, 
kraftigt  djur,  som  både  i  storlek,  fjällbeklädnad  och  färg  be- 
tydligt afviker  från  hufvudtypen.  Vi  funno  henne  i  det  ur- 
skogsbeklädda, regnrika  Batumområdet,  där  man  (enl.  Rådde) 
noterat  en  maximalnederbörd  af  261  mm.  på  ett  dygn!  Det 
först  i  ögonen  fallande  hos  denna  underart  är  den  betydande 
storleken,  ännu  större  än  den  syditalienska  serpans,  och  den 
mörka  färgen.  Man  skulle  först  nästan  tvifla  på,  att  formen 
rudis  hörde  till  samma  »art»  som  de  öfriga  kaukasiska  mur- 
ödlorna. Men  så  fann  jag  i  trakten  kring  badorten  Borshom 
en  variation,  som  kunde  anses  utgöra  »aritmetiska  mediet» 
mellan  den  typiska  och  n/of/s-formen,  Alla  murödlor  i  den 
rikt  grönskande  Borshomskaja-klyftan  visade  de  båda  former- 
nas karaktärer  förenade,  fastän  grundfärgen  var  enbart  mörkt 
gråbrun,  utan  grönt  inslag.  Antagligen  har  den  geografiska 
utvecklingen  följt  Ssuramkedjan,  som  norr  om  Borshom  förenar 
Stora  och  Lilla  Kaukasus. 

Hvilka  kunna  nu  orsakerna  vara  till  denna  olikhet  mellan 
artens  stabila  varieteter?  Jag  tror  knappt,  att  näringsfrågan 
spelar  en  så  stor  roll  som  den  klimatiska,  om  också  vegeta- 
tionen i  rw(//s-formens  hemtrakter  bjuder  på  en  rikare  insekts- 
fauna än  de  torra,  vegetationsfattiga  bergstrakterna.     Men  vik- 


Il6  FAUKA    OCH    PLORA 

tigare  torde  vara,  att  den  typiska  rudis  framför  allt  är  en 
regnskogsform\  som  lefver  i  trakter  med  subtropiska  regn 
och  ihållande  regndimmor,  med  ljumma,  korta  vintrar,  alltså 
lång  »vegetationsperiod»  för  både  växter  och  djur.  Rudis  torde 
ha  rikligt  dukadt  bord  under  större  delen  af  året,  hvaremot  berg- 
formerna hafva  längre  och  hårdare  vintrar,  kortare  »vegetations- 
period». Denna  klimatiska  olikhet  är  kanske  indirekt  orsaken 
till  skillnaden  i  kroppsstorlek.  Hvad  däremot  färgen  angår, 
så  följer  den  mörka  pigmenteringen  med  det  fuktiga  klimatet: 
regndimmor  och  luftens  fuktighetshalt  torde  göra  det  nödvän- 
digt för  djuren  att  genom  en  mörk  pigmentering,  starkt  ut- 
bredda och  talrika  melanoforer,  absorbera  sa  mycket  af  det 
sparsaiTima  solljuset  som  möjligt,  hvilket  de  små  grå  släktin- 
garne i  den  klara  höglandsluften  ej  äro  nödsakade  till.  Vi 
återkomma  emellertid  här  nedan  till  denna  intressanta  färg- 
fråga. Resultatet  af  detta  försök  till  förklaring  af  variations- 
fenomenet skulle  blifva:  färgen  röner  förutom  af  omgifningen 
(»skyddsfärg»)  stark  inverkan  af  luftens  fuktighetshalt  och 
däraf  beroende  genomtränglighet  för  solstrålarne;  kroppsstor- 
leken torde  vara  beroende  af  längre  eller  kortare  vegetations- 
period. Den  mörka  färgens  egenskap  som  primärfärg  be- 
handlas här  nedan.  Efter  hvad  jag  kunnat  konstatera  på  djur, 
såväl  ute  i  frihet  som  i  fångenskap,  äga  de  större  formerna 
större  lifskraft  och  äfven  lifslängd  än  de  mindre. 

Jag  nämnde  redan  här  ofvan,  att  de  kaukasiska  muröd- 
lorna ej  på  långt  när  variera  så  i  teckning  som  de  sydeuro- 
peiska släktingarne.  Detsamma  är  förhållandet  med  Mindre 
Asiens  många  bergformer,  den  vackra  droppfläckteckningen  går 
igen,  äfven  grundfärgen  är  mindre  starkt  varierande,  den  hål- 
ler sig  mer  i  den  gråbruna  tonen.  Eventuellt  ha  vi  här  i 
främre  Asien  de  primära  elementen  representerade,  murödlor- 
nas urhem,  liksom  sandödlornas  och  smaragödlornas  gemen- 
samma urhem  af  förut  nämnda  orsaker  ej  torde  ha  varit 
Kaukasus  långt  aflägset. 

^  Jag  fann  henne  endast  vid  Svartahafskusten  nära  Batum  och  ett  kort 
stycke  in  i  Tschorochdalen,  men  där  i  stort  antal.  Hon  lär  äfven  förekomma  { 
Stora  Kaukasus  (?)  men  mera  spridd. 


Kl.IMATE  rS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  I  I  7 

Om  vi  sålunda  vända  oss  till  den  grupp  ödlor,  som  man 
bäst  kunde  sammanfatta  under  benämningen  »vivipara  -lik- 
nande, äro  de  alla  små,  mer  eller  mindre  mörka,  gråbruna 
djur,  som  lefva  på  fuktiga  ställen  —  precis  som  vår  skogs- 
ödla! Det  är  skogsbrynens,  bergskogarnes  och  mossmarkernas 
djur,  vår  skogsödla  förekommer  ju  söderut,  som  ofvan  nämndes, 
luifvudsakligen  i  bergstrakterna,  däraf  dess  tyska  namn.  I 
de  torrare  och  varmare  Medelhafsländerna  saknas  ock  dessa 
djur  fullständigt.  Däremot  förekomma  —  där  skogsödlan  upp- 
hör —  andra  liknande  arter,  t.  ex.  i  Siebenbiirgen  och  det  skog- 
och  bergrika  Balkan.  Kaukasus  med  sina  urskogar  och  sump- 
marker är  ännu  rikare,  där  finna  vi  t.  ex.  Lacerta  praticola 
EvvERSM.  i  tvenne  skilda  former^  L.  derjiigini  Nik.  och  L. 
boettgeri  Méh.  (=  syn.  L.  chlorogaster  BlgrA  Här  spelar  na- 
turligtvis det  fuktiga  klimatet  en  viktig  roll;  vi  sågo  ofvan, 
hur  en  saxic  o  I  a-v  2iuai\on  (mellan  typica  och  riidis)  var  alldeles 
mörk,  där  hon  i  Borshom  bebodde  samma  lokaliteter  som  L. 
derjiigini.  Att  alla  dessa  små  bruna  ödlor  lefva  midt  uppe  i 
den  präktigaste  grönska  betyder  ingenting,  den  mörka  pigmen- 
teringen torde  ha  framtvingats  af  det  sparsammare  eller  ge- 
nom luftens  fuktighetshalt  mindre  intensiva  solljuset.  På  frå- 
gan, om  andra  relationer  förefmnas  mellan  luftens  fuktighets- 
grad och  den  mörka  färgen,  t.  ex.  inverkan  af  rent  kemisk 
eller  fysisk  art,  kan  jag  ej  här  ingå.  Däremot  torde  hos  denna 
ödlegrupp  den  mörka 'färgen  vara  den  ursprungliga,  af  samma 
orsak  som  i  det  här  nedan  följande  exemplet. 

På  tal  om  mörka  ödlor  måste  vi  nämligen  till  sist  yttra  några 
ord  om  de  i  detta  hänseende  mest  extrema  formerna,  de  mer 
eller  mindre  svarta  murödlonia  på  vissa  klippöar  i  Medelhafvet: 
Lacerta  muralis  var.  coeriilea  eller  \'i\v .  faragllonensls  (svartblå) 
på  Faraglioneklipporna  vid  Capri,  var.  lllfordl  på  klippor  vid 
Balearerna,  var.  mellsellensls  på  dalmatinska  klippöar  och  var. 
filfolensls   på    klippor  utanför  Malta  (de  två  senare  i  det  när- 


'  L.  praticola  f.  typica  från  de  kaspiska  kusterna  och  L.  praticola  f.  pon- 
tica  från  länderna  kring  Svarta  Hafvet.  Till  den  senare  höra  de  ungerska  exem- 
plaren. 


Il8  FAUNA    OCH    FLORA 

måste  helt  svarta  eller  svartbruna).  Dessa  formers  öfverens- 
stämmande  mörka  färg,  men  endast  på  dessa  få  afskilda  klippor  i 
olika  delar  af  Medelhafvet,  det  är  dock  något  ganska  under- 
ligt och  vi  behöfva  icke  förvåna  oss  öfver,  att  frågan  om  denna 
svarta  färgs  uppkomst  förorsakat  herpetologerna  mycket  huf- 
vudbry  och  gifvit  upphof  till  åtskilliga  teorier.  Eimer  ansåg 
den  mörka  färgen  vara  en  god  skyddsfärg,  hvarigenom 'djuren 
skulle  vara  i  stånd  att  imitera  springor  och  skuggor  i  de  in- 
tensivt solbelysta  klipporna.  Men  faktiskt  ha  ödlorna  på  dessa 
lokaler  inga  fiender  att  tala  om;  skulle  måsarna  varit  dem  mycket 
fientliga,  hade  bättre  skyddsfärg  varit  af  nöden  eller  de  hade 
varit  bortplockade  for  länge  sedan.  Mertens  åter  håller  före, 
att  dessa  ödlor  representera  en  murödlornas  stamform,  hvil- 
ken  naturligtvis  bäst  kunnat  bibehålla  sin  karaktär  på  dessa 
afskilda  klippor. 

Låt  oss  närmare  undersöka  de  olika  möjligheterna.  Klima- 
tet, åtminstone  det  nuvarande,  kan  ej  ha  förorsakat  färgen, 
ty  då  skulle  samma  varit  förhållandet  på  andra  närliggande 
klippor  och  kuster.  Födan  och  själfva  bergarten  kunna  ej 
vara  orsaken,  ty  de  äro  desamma  på  närmaste  fastland.  Kam- 
MERER  påstår  sig  ha  fått  fram  mörka  former  genom  hetta  och 
torka,  men  har  också  medelst  köld  och  fuktighet  kommit  till 
samma  resultat.  För  öfrigt  förefinnes  samma  värme  och  torka 
på  de  närbelägna  kusterna.  Ett  enda  faktum  är  och  förblir 
sålunda  bestående:  fyndorternas  afskildhet  från  den  öfriga 
världen.  Detta  talar  framför  allt  för  teorien  om  den  gamla 
stamformen,  som  genom  tiderna  endast  på  dessa  ställen  bi- 
behållit sig  tämligen  oförändrad. 

Därmed  är  emellertid  ej  den  mörka  färgen  förklarad;  var- 
för har  stamformen  varit  så  mörk  eller  nästan  svart?  Jag 
skall  för  att  besvara  denna  fråga  vilja  förena  teorien  om  stam- 
formen med  hvad  jag  här  ofvan  nämnt  om  den  kaukasiska 
rwflf/s-formen.  Jag  ansåg  hennes  påfallande  mörka  färg  vara 
beroende  af  det  fuktiga  och  regnrika  klimatet,  hvilket  fordrade 
en  intensivare  absorption  af  all  strålande  solenergi.  Den  pon- 
tiska  kustens  rika  vegetation  torde  väl   med  rätta  (Kusnezow. 


■   KLIMATETS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  liq 

Rådde)  få  anses  vara  den  sista  något  så  när  —  om  ock  ej  i 
oförändradt  skick  bibehållna  resten  af  den  tertiärskog,som  en  gång 
betäckte  hela  Sydeuropa  med  tillhörande  öar.  Jag  minns, 
hur  någon  klassisk  författare  (Strabo?)  på  tal  om  Siciliens 
urskogar  nämnner,  att  »dessa  voro  så  fyllda  av  vällukter,  att 
man  ej  kunde  använda  jakthundar».  Så  rika  äro  än  i  dag  de 
västkaukasiska  urskogarna,  fastän  jakthundar  nog  kunna  an- 
vändas. Under  en  dylik  vegetationsperiod  har  naturligtvis  fuk- 
tigheten varit  betydande,  regnen  intensiva  och  ihållande,  det 
sydeuropeiska  klimatet  har  i  mångt  och  mycket  liknat  det  nu- 
varande pontiska.  Det  är  tämligen  påtagligt,  att  en  eller  flera 
stamformer  till  våra  europeiska  murödlor  härstamma  från 
detta  skogsområde, lefvat  under  ungefär  samma  förhållanden  som 
den  kaukasiska  rudis-formen  och  af  orsaker,  som  förut  nämnts, 
varit  starkt  pigmenterade.  De  svarta  ödlorna  på  Medelhafvets 
klippöar  skulle  alltså  vara  de  sista  resterna  af  en  urform,  som 
lefvat  på  urskogarnes  och  kusternas  klippbranter  och  bibehållit 
vissa  karaktärer  ända  in  till  våra  dagar.  Frånvaron  af  de  på  fast- 
landet vanliga  fienderna  kan  förklara,  att  formerna  öfv,er  huf- 
vud  taget  kunnat  bibehålla  sig  utan  att  antaga  lämpliga  skydds- 
färger. Detta  har  icke  varit  möjligt  på  de  större,  visserligen 
bevuxna,  men  senare  torrare  vordna  öarne  och  fastlandet  — 
där  har  utvecklingen  gått  fram  mot  ljusare  resp.  gröna  former. 
Att  utvecklingen  gått  från  söder  mot  norr  behöfver  väl  knappt 
diskuteras.  Om  däremot  Mindre  Asiens  många  murödlelik- 
nande  arter,  som  sins  emellan  rätt  starkt  öfverensstämma  i 
teckning  och  därför  göra  intryck  af  primära  former,  likaså 
skulle  härstamma  från  mörka  former,  som  utvandrat  från 
skogsregionen  och  ljusnat  i  bergen,  må  vara  osagdt  och  vill  jag 
ej  närmare  gå  in  på  denna  fråga,  då  jag  ej  varit  i  tillfälle  att 
själf  studera  mer  än  ett  fåtal  af  dem  i  frihet. 


Förflytta  vi  oss  så  ut  till  de  sterila  eller  åtminstone  under 
en  stor  del  af  året  sterila,  uttorkade  stäpperna  eller  klippfor- 
mationerna,  möta   vi    helt    andra    ödletyper.     När    stäppfloran 


FAUNA    OCH    FLORA 


blommat  ut,  dallrar  den  heta  luften  öfver  en  till  synes  liflös, 
förtorkad  yta,  där  allt  går  i  gult  eller  grått.  Och  ändå  existe- 
rar ett  rikt  lif,  insekter,  reptilier,  däggdjur  och  fåglar  Vilda 
roffågelsögon  speja  med  sina  teleskopobjektiv  ned  från  höjden 
och  ve  de  djur,  som  ej  äro  tillräckligt  skyddsfärgade  och  be- 
finna sig  för  långt  från  det  skyddande  boet!  Här  har  skydds- 
färgen en  afgörande  betydelse.  Eremias  och  Phrynocephalus- 
ödlorna  utgöra  intet  undantag.  Man  kan  förfölja  dem,  stirra 
på  dem,  med  sitt  oregelbundna  härs-  och  tvärslöpande  bli  de 
osynliga  i  samma  ögonblick  de  stanna,  de  äro  ett  med  mar- 
ken. Här  skulle  en  vacker  färg  eller  teckning,  som  ej  stäm- 
mer öfverens  med  marken,  betyda  döden  för  hela  arten.  Lustigt 
var  emellertid  att  se,  hur  den  lilla  snabba  Eremias  velox 
Pall.  trots  allt  briljerade  med  verkliga  »bröllopsfärger».  Un- 
der det  handjuren  bland  mur-,  sand-  och  smaragdödlorna  kunna 
fröjda  sig  åt  vackra  gröna  dräkter  och  kanske  himmelsblå 
hals-  och  struppartier,  kan  den  lilla  stäppödlan  tack  vare  ris- 
ken ofvanifrån  ej  bestå  sig  med  en  sådan  lyx.  Men  naturen 
har  funnit  på  utvägar. 

Det  var  ett  par  mil  söder  om  Baku.  Efter  en  rätt  så  an- 
strängande klättring  i  bergen  med  ty  åtföljande  härlig  ridt  öf- 
ver en  den  präktigaste  ridbana,  naturen  någonsin  skapat:  af 
hafsvattnet  bunden,  hälft  förhårdnad  sand.  Solen  sände  ett 
öfverflöd  af  varma  strålar  och  framför  oss  låg  Kaspiska  haf- 
vet  så  läskande  och  inbjudande.  Jag  hade  under  den  vilda 
jakten  ej  ett  ögonblick  glömt  att  rekognoscera  terrängen,  såg 
väl  också  här  och  där  ett  par  ödlor  kila  undan;  först  framme 
i  dynerna  nära  stranden  blefvo  de  talrika,  del  lönade  mödan 
stiga  af  för  närmare  studium.  Med  stor  snabbhet  ilade  de 
små  sandgula,  vackert  tecknade  stäppödlorna  omkring  bland 
de  med  buskar  sparsamt  bevuxna  sandkullarna,  än  försvunno 
de  i  ett  hål  för  att  strax  åter  vara  framme  och  jaga  omkring 
med  andra,  de  tycktes  leka  ett  slags  kurragömma  eller  »ta 
fatt»  med  hvarandra.  Men  det  var  ingen  vanlig  »ta  fatt». 
Jag  lade  genast  märke  till,  huru  de  flesta  af  dem  på  ett 
lustigt    sätt    lyfte  upp  svansen  nästan  vinkelrätt  mot  kroppen. 


KLI.MATKTS    INVERKAN    PA    RKPJII.IERNAS    KARGER  121 

Dylikt  hade  jag  aldrig  förut  sett  en  ödla  göra,  men  förklarin- 
gen var  lätt  att  finna.  Det  var  hanarna,  som  uppförde  sig  så 
egendomligt;  de  ville  visa  honorna,  kanske  äfven  hvarandra 
och  äfven  mig,  vetgiriga  människobarn,  som  råkat  in  midt  i 
deras  bröllopsdans,  sin  största  prydnad,  öfver  hvilken  de  voro 
så  stolta  och  täflade  med  hvarandra:  svansens  mönjeröda  un- 
dersida! Den  öppna  terrängen  och  de  skarpögda  fienderna 
tilläto  endast  öfversidans  sandgula  skyddsfärg,  men  ingen  i 
ögonen  fallande  bröllopsstass;  så  hade  naturen  funnit  denna 
utväg.  Djuren  voro  så  lifliga  och  upprörda,  att  de  knappt 
togo  någon  notis  om  mig,  äfven  när  jag  berörde  dem  med 
mitt  spö.  Det  var  svårt  att  slita  sig  från  den  lustiga  leken, 
det  var  en  af  dessa  stunder,  då  naturforskaren  känner  sin 
största  njutning,  en  njutning,  som  ej  ligger  i  att  samla,  jaga, 
döda,  utan  i  att  se  och  förnimma  det  lefvande  lifvet.  att  helt 
oväntadt  iakttaga  ett  af  de  underbara  resultaten  af  naturens 
skaparglädje. 

Äfven  på  Apscherons  nordkust  fann  jag, på  sandiga  ställen 
samma  lilla  stäppödla.  På  det  leriga  platålandet  mellan  dessa 
båda  fyndorter  liksom  senare  uppe  på  Aserbeidschans  högstäp- 
per fann  jag  en  nära  släkting,  Eremias  argiita  Pall.,  ett  klum- 
pigt djur  utan  bröllopsfärger,  mörkgrå  och  brokig  som  mar- 
ken, på  hvilken  den  lefde.  Intet  af  lifligheten  hos  de  nära 
släktingarne  på  hafsstrandens  dyner! 

För  den  nakna  klippterrängen  typiska  djur  äro  i  hela  främre 
Asien  agamerna  lAgama  stellio  L.,  A.  caiicasia  Eichw.  m.  fl.). 
De  äro  liksom  stäppdjuren  i  allmänhet  utomordentligt  väl 
skyddsfärgade,  grundfärgen  kan  på  olika  lokaler  gå  mer  i 
grått  eller  rödt,  allt  efter  bergartens  sammansättning.  Aga- 
merna äro  mycket  skygga  djur,  som  vid  minsta  fara  rassla  i 
väg  till  sina  skyddande  gömställen. 

Jag  vill  ej  sluta  kapitlet  om  ödlorna  utan  att  nämna  några 
ord  om  geckoerna.  När  jag  första  gången  hade  tillfälle  fröjda 
mitt  sinne  åt  Medelhafvets  solmättade,  färgrika  kuster,  befann 
jag  mig  på  en  några  dagars  fotvandring  längs  levantiska  rivieran. 
Vägen    gick    som  nästan  alltid  i  Italien  längs  murar,  murar  af 


FAUNA    OCH    FLORA 


oregelbundna  gråstensblock  eller  hvitrappade  trädgårdsmurar 
med  de  obligatoriska  glasskärfvorna  upptill.  Och  på  murarna 
ödlor  i  massor!  Men  endast  murödlor,  och  jag  förvånade  mig 
öfver  att  ej  se  en  enda  gecko.  Dessa  senare  visste  jag  visser- 
ligen vara  nattdjur,  men  någon  stråle  sol  behöfde  de  väl  ändå. 
Så  en  e.  m.,  när  solen  börjat  dala  och  de  solälskande  mur- 
ödlorna dragit  sig  tillbaka,  visade  sig  geckoerna  (den  i  Medel- 
hafsländerna  vanliga  Tarentola  mauritanica  L.y.  Deras  grå 
skyddsfärg  öfverensstämde  dock  så  väl  med  muren,  att  endast 
ett  tränadt  öga  kunde  upptäcka  dem.  Äfven  på  andra  orter 
lyckades  jag  ej  få  se  några  geckoer  ute  i  den  heta  middags- 
solen, utan  först  i  skymningen.  Så  mycket  större  blef  därför 
min  förvåning,  när  jag  en  het  förmiddag  många  år  senare 
vandrade  omkring  i  de  olivlundar,  som  pryda  Kartagos  ruin- 
kullar, och  fann  massor  af  geckoer  på  olivstammarne.  Men 
mörka  voro  ödlorna,  knappt  att  tala  om  någon  speciell  skydds- 
färg, svartbnina  lekte  eller  slogos  de  i  det  heta  solgasset.  Jag 
var  glad  öfver  att  få  ett  par  så  vackra,  mörka  exemplar  för 
min  samling  och  tog  dem  som  vanligt  med  mig  i  en  linne- 
påse, som  stoppades  i  fickan.  Döm  om  min  förvåning,  när 
jag  vid  hemkomsten  plockade  fram  dem  och  de  visade  sig 
vara  så  godt  som  färglösa,  d.  v.  s.  ljusgrå!  Geckoödlorna  äro 
ju  kända  för  sin  förmåga  att  hastigt  ändra  färg;  efter  hvad 
jag  sedan  såg  på  Sicilien  och  äfven  i  länderna  öster  ut  är  det 
mycket  vanligt,  att  geckoerna  vid  solning  mitt  på  dagen  äro  all- 
deles mörka.  Tydligen  breda  de  ut  sina  svarta  färgpigment 
(melanoforer)  för  att  i  rikligaste  mån  absorbera  hvarje  kalori 
värme,  som  solen  kan  skänka  dem;  i  mörkret  vore  detta 
ändamålslöst,  hvarför  melanoforerna  då  åter  draga  ihop  sig. 
I  huru  hög  grad  denna  växling  sker  automatiskt  eller  är  be- 
roende af  djurets  fria  vilja  eller  sinnestillstånd,  lämnar  jag 
därhän.  Hvarför  vår  ödla  där  nere  i  Kartago  liksom  på 
Sicilien  och  andra  fyndorter  solade  sig  en  stor  del  af  dagen, 
berodde  kanske  därpå,  att  de  här  voro  ensamma  herrar  på 
täppan  —  inga  murödlor  syntes  till  —  hvaremot  de  uppe  på  de  af 


KLIAMATfrrS    INVERKAN    PA    REPTILIERNAS    FÄRGER  I  23 

murödlof  befolkade  murarna  på  Rivieran  under  den  varmare  de- 
len af  dagen  funno  det  öfriga  sällskapet  allt  för  bråkigt  och 
irriterande. 

Gå  vi  slutligen  öfver  till  onnarne,  så  är  ej  så  mycket  att 
säga  om  dem,  då  de  i  allmänhet  icke  variera  i  samma  grad 
som  ödlorna.  Men  ett  står  fast,  äfven  hos  dem  tilltager  stor- 
leken och  färgernas  liflighet  mot  söder.  Vår  hasselsnok  (Coro- 
nella  austriaca  Lxm..)  blir  söderut  ofta  intensivt  kopparröd,  en 
nära  släkting  i  Sydosteuropa  i^Co/«ö^r /é'o/)araf/>7ws  Bp.' uppträ- 
der i  en  mycket  brokig  dräkt.  Den  vanliga  vattensnoken  (Tropi- 
doiiotus  natrix  L.J  uppträder  i  mellersta  Europa  —  visserli- 
gen ej  i  klarare  grundfärg,  men  i  intressanta  teckningar;  längre 
söderut  blir  den  vackra  formen  med  tvenne  hvita  längslinier 
(var.persa  Pall.  ==  syn  .bilineatus  BiBu.  =  syn  .miiroriim  Bonap.^ 
den  vanligare.  För  att  ej  nämna  de  ofta  intensivt  färgade 
och  tecknade  släktingarna  Trop.  tesselatiis  Laur.  och  viperi- 
niis  Latr. 

Vår  huggorm  (Vipera  beriis  L.j  uppträder  redan  här  hemma 
i  alla  för  denna  art  möjliga  färgvariationer,  hvilka  som  be- 
kant äro  talrika,  men  nere  i  Sydosteuropa  ersattes  han  af  när- 
stående arter  med  klarare,  delvis  verkligen  briljanta  färger. 
Så  t.  ex.  finna  vi  i  Kaukasus  den  öfverraskande  vackra  Vipera 
kaznakovl  Nik.,  hvilken  ryssarna  ej  utan  skäl  kallat  xkirpit- 
schnaja  smjäjå»  =--  den  tegelröda  viperan,  dä  grundfärgen  mesta- 
dels är  klart  tegelröd  och  med  kolsvart  sicksackteckning.  Jag 
fann  honom  äfven  med  orangegul  grundfärg  såväl  som  helt 
svart.  Arten  är  troligen  den  tempererade  zonens  vackraste 
orm.  Men  så  bebor  han  också  öppna  platser  inom  det  fuk- 
tigt varma  urskogsbältet  på  Kaukasus'  västkust. 

Äfven  beträffande  ormarne  möta  vi  samma  förhållande 
som  bland  ödlorna,  att  i  starkt  fuktiga  trakter  de  starkast 
pigmenterade  äro  öfvervägande.  Redan  hos  oss  kunna  vi  iakt- 
taga, att  de  ljusaste  huggormarne  förekomma  bland  de  nakna 
klipporna  vid  kusterna  och  att  de  mörkare  formerna  äro  van- 
ligare   vid   mossar  och  myrar.     I  ett  de  extrema  motsatsernas 


124 


FAUNA    OCH    FLORA 


land  som  Kaukasus  blir  denna  skillnad  betydligt  mer  i  ögonen 
fallande.  I  torra,  vegetationsfattigare  delar  af  landet  äro  både 
Trop.  natrix  och  tesselatas  ljusgrå,  i  det  sumpiga  Talysch 
öfvervägande  mörka  eller  helt  svarta.  Äfven  Åskalapsnoken 
(Coluber  longissimiis  LAUR.y  förekommer  där  i  den  helsvarta 
variationen,  var.  niger.  Ett  liknande  exempel  äro  de  bekanta 
svarta  snokarna  i  Psestum,  Syditalien,  hvilka  väl  tilldragit  sig 
hvarje  besökandes  uppmärksamhet.  Från  dylika  centra  kunna 
de  mörka  eller  svarta  formerna  sedan  ha  spridt  sig  till  orter 
med  annat  klimat  och  endera  bibehållit  eller  mer  eller  mindre 
förlorat  sin  karaktär.  Kammerer  anser,  att  de  svarta  sno- 
karne  fått  sin  färg  genom  torka  och  hetta.  Jag  är  af  alldeles 
motsatt  åsikt  och  anser,  att  den  vida  öfvervägande  delen  exem- 
pel utifrån  naturens  egna  försökslaboratorier  både  beträffande 
ödlor  och  ormar  bevisar,  att  den  starkare  pigmenteringen  upp- 
stått i  fuktiga  trakter.  Fall,  som  synas  bevisa  motsatsen, 
kunna  förklaras  genom  klimatets  förändring  och  att  den  mörka 
formen  trots  denna  förändring  bibehållit  sig.  Vidare  kan  for- 
men ha  spridt  sig  till  torrare  trakter,  såsom  jag  själf  i  Kauka- 
sus sett  karaktäristiska  exempel  på,  och  vi  få  icke  glömma, 
att  för  ormarne  ej  de  vattenhinder  existera,  som  för  småöd- 
lorna  på  Medelhafvets  klippöar  varit  oöfverstigliga. 

Att  man  ej  får  öfverdrifva  teckningens  betydelse  som  ren 
efterhärmning  (mimicry)  har  jag  redan  å  annat  ställe  fram- 
hållit\  t.  ex.  beträffande  Zamenis  ravergieri  Men.,  en  i  främre 
Asien  rätt  sällsynt  förekommande  snok  med  så  fullkomlig  vi- 
perateckning,  att  den  lätteligen  förväxlas  med  en  vipera.  Teck- 
ningen torde  ha  uppstått  på  precis  samma  sätt  som  hos  viperorna, 
antagligen  ur  ren  nyttighetssynpunkt.  Man  upptäcker  i  all- 
mänhet i  terrängen  lättare  ett  enfärgadt  djur  än  ett  med  teckning, 
dessa  senare  »flyta»  bättre  in  i  omgifningen  under  det  den  en- 
färgade kroppen  bildar  ett  afbrott  mot  denna.  Naturligtvis 
med  undantag  för  det  sällsynta  fall,  att  terrängen  bildar  en 
oafbrutet  likformig  yta.  Någon  direkt  nytta  för  Z.  ravergieri 
att  efterhärma  viperan  är  svår  att  leta  fram,  då  de  flesta  orm- 

^  Jämför  Fauna  och  Flora,   1914,  sid.  24. 


KLIMATETS    INVERKAN    l'A    REPJII.IERNAS    FÄRGER  I  25 

ätare    bl^nd    däggdjur  och  fåglar  rätt  väl  förstå  sig  på  att  äf- 
ven  oskadliggöra  giftormarne. 


Vi  ha  i  det  föregående  sett,  att  redan  på  det  undersökta, 
jämförelsevis  inskränkta  området  färgintensiteten  ökas  mot 
ekvatorn,  icke  minst  som  sekundär  könskaraktär  hos  hanarna, 
men  ofta  äfven  hos  honorna.  Dock  aldrig  så,  att  arten  där- 
igenom tager  skada,  t.  ex.  i  ökentrakter  och  på  stäpper  — 
vanligen  de  soligaste  och  hetaste  områdena!  —  men  där  en 
liflig  färg  eller  teckning  skulle  hota  artens  bestånd.  Och  i  de 
fuktigare  trakterna  möter  oss  en  rikare  pigmentering  som 
motsats  till  regeln,  dels  kanske  såsom  skyddsfärg,  men  antag- 
ligen framför  allt  som  medel  för  starkare  värmeabsorption. 
Geckoerna  äro  det  bästa  exemplet  på  djur,  som  för  nyssnämnda 
ändamål,  för  helt  korta  solskensstunder  ikläda  sig  en  intensiv 
pigmentering.  De  taga  alltså  i  motsats  till  oss  människor  — 
bildlikt  talat  —  på  sig  mörkare,  mer  värmeabsorberande  klä- 
der, när  de  gå  ut  i  solen!  Den  kaukasiska  r«<i/s-formen  torde 
likaså  vara  ett  exempel  på  detta,  fastän  möjligheten  att  »byta 
kläder»  fattas  henne,  hon  bär  alltid  den  varma  dräkten.  Kanske 
vi  genom  jämförelse  med  henne  kunna  finna  förklaringen  till 
den  hittills  så  gåtfulla  svarta  dräkten  hos  ödlorna  på  Medel- 
hafvets  klippöar.  Vår  regel,  att  solen  framkallar  intensivare 
färger,  neutraliseras  alltså  dels  af  nyttighetsprincipen  (honor, 
ungdjur  och  den  öppna  terrängens  djur),  dels  ock  af  vissa 
klimatiska  faktorer  (stark  fuktighet,  som  framkallar  behof  af 
starkare  värmeabsorption).  Hos  skymnings-  och  nattdjur  (de 
flesta  geckoer)  spelar  färgintensiteten  ingen  eller  underord- 
nad roll. 

På  fångna  exemplar  af  i  det  föregående  nämnda  arter, 
framför  allt  ödlorna,  torde  mången  djurvän  gjort  den  iakttagel: 
sen,  att  djurens  praktfärger  äro  beroende  af  att  sol  och  värme 
verkligen  finnas  i  den  mängd,  de  äro  vanda  vid  i  frihet.  An- 
nars aftar  färgintensiteten,  djuren  mörkna  afsevärdt.  Härom 
finnas   erfarenheter  tillräckligt,  men  intressant  vore  att  pröf\a 


126  FAUNA    OCH    FLORA 

motsatsen,  nämligen  att  försätta  våra  sydeuropeiska  djur  till 
ännu  sydligare,  varmare  eller  helst  soligare  länder  och  iakt- 
taga, hvilken  förändring  i  storlek  och  färgskrud  detta  skulle 
medföra. 

Jag  har  i  det  föregående  ej  ingått  i  några  detaljer,  kunde 
ej  heller  göra  detta,  då  alla  mina  samlingar,  anteckningar  och 
facklitteratur  sedan  krigsutbrottet  befunnit  sig  på  vandring 
utomlands  och  jag  således  endast  haft  minnet  att  stödja  mig 
på.  Det  har  därför  blott  varit  min  mening  att  göra  ett  litet 
försök  att  i  grofva  drag  skildra  en  del  af  det  stora  problem, 
som  heter:  färgerna  i  den  lef vande  naturen,  deras  beroende 
af  ljus  och  värme,  fuktighet  och  andra  klimatiska  faktorer  — 
de  rent  biologiska  äro  ju  allt  som  oftast  under  debatt.  Kan- 
ske jag  i  en  framtid  får  tillfälle  återkomma  till  det  intressanta 
ämnet. 


Till  kännedomen  om  några  svenska  fåglars 
häckningsvanor. 


Af 
Edvard  Wibeck. 


Dubbeltrastens  boplatser. 

»Fauna  och  Flora),  häfte  6  1918,  har  R.  Ni- 
coLiN  omtalat  ett  fynd  af  dubbeltrastbo,  belä- 
get på  omkr.  3  meters  höjd  ofvan  marken  på 
en  knäliknande  afsats  af  stammen  hos  en  ung 
tall.  Han  finner  denna  boplats  anmärknings- 
"fÅOlNI-IVr.J  värd,  enär  han  i  öfrigt  fått  den  uppfattningen^ 
att  dubbeltrasten  plägade  bygga  på  minst  4—6  meters  höjd 
öfver  marken  ute  på  grenar  af  tall  eller  gran. 

Undertecknad,  som  haft  tillfälle  att  se  ett  flertal  bon  af 
dubbeltrast  i  skilda  delar  af  landet,  har  i  detta  fall  en  något 
afvikande  mening.  Enligt  min  erfarenhet  visar  denna  art  i  va- 
let af  boplats  snarare  större  än  mindre  omväxling  än  sina  när- 
maste stamsläktingar,  och  detta  såväl  med  afseende  på  valet 
af  boträdets  art,  storlek  och  växtplats  som  beträffande  det  sätt, 
hvarpå  boet  anbringas  i  förhållande  till  trädets  stam-  eller 
kronparti. 

Jag  erinrar  mig  sålunda  ha  funnit  bon  i  tall,  gran,  björk 
och  al.  I  regel  väljer  dubbeltrasten  sin  boplats  i  en  glest  stå- 
ende trädställning,  som  angränsar  mera  sluten  skog,  t.  ex.  i 
kanten  af  ett  hygge  eller  i  det  restbestånd,  som  vid  afverk- 
ningen    kvarlämnats    å    detsamma.     Dylika    glesare  randzoner 


128  FAUNA    OCH    FLORA 

återfinnas  också  ofta,  där  sluten  skog  går  öfver  i  ett  kärr  eller 
en  myr.  I  södra  Sverige  har  jag  också  sett  dubbeltrastens  bo 
i  beteshagar  med  buskig  eller  rent  parkartad  trädvegetation  af 
blandad  löf-  och  barrskog.  Blott  ett  par  gånger  har  jag  fun- 
nit boet  inne  i  ett  tätt,  slutet  skogsbestånd. 

Hvad  dubbeltasten  alldeles  iögonfallande  eftersträfvar  vid 
sitt  val  af  boplats,  är  ett  säkert  underlag  för  boet.  Det  är  där- 
för förhållandevis  vanligt,  att  bona  anbringas  just  på  liknande 
platser,  som  den  af  Nicolin  omnämnda,  d.  v.  s.  af  stamkrokar 
eller  förgreningar  bildade  afsatser  eller  skålformiga  fördjupnin- 
gar på  själfva  hufvudstammen.  Sommaren  1904  iakttog  jag  så 
t.  ex.  på  Klotens  kronopark  i  Malingsbo  socken  af  Dalarne  en 
boplats,  som  tyckes  ha  varit  slående  lik  den,  som  N.  beskrif- 
ver.  Boet  låg  i  detta  fall  uppe  på  ett  kort  horisontalt  stam- 
parti, som  bildades  af  en  ung  tall,  hvars  stam  företedde  en 
abnorm,  krokig  växt.  Boets  höjd  öfver  marken  var  så  ringa, 
att  jag  kunde  nå  det  med  handen.  Åtminstone  ytterligare  tre 
gånger  har  jag  funnit  bon  af  dubbeltrast  på  så  låg  höjd,  att 
jag  stående  på  marken  kunnat  se  in  i  balen  eller  åtminstone 
räcka  den  med  handen,  nämligen  år  1910  på  Grimstens  härads- 
allmänning  mellan  Hallsberg  och  Laxå  i  Nerike,  år  1914  i  när- 
heten af  Kolers  station  i  Norrbotten  samt  år  1913  på  Kava- 
heden  ^/2  mil  öster  om.  Gellivare. 

Förstnämnda  bo  från  Grimsten  låg  långt  ut  mot  spetsen 
af  en  af  de  nedra  grofva  grenarna  på  en  gammal  marvuxen 
tall  i  kanten  av  en  myr,  boet  vid  Koler  låg  i  vinkeln  af  ett  par 
småkvistar  och  den  knäböjda  stammen  af  en  låg  björk  på  ett 
hygge  —  läget  mycket  påminnande  om  den  boplats,  som  af- 
bildats  i  Rosenius'  arbete  »Svenska  fåglar  och  fågelbon»,  men 
mycket  lägre  —  och  boet  vid  Gellivare  slutligen  invid  stam- 
men af  en  liten  undertryckt  gran,  som  växte  på  en  gammal 
gles  och  uthuggen  tallhed. 

Ett  liknande  läge  som  dubbeltrastboets  å  Grimstens  härads- 
allmänning,  d.  v.  s.  långt  ut  mot  spetsen  af  en  grof  gren,  har 
jag  ännu  en  gång,  nämligen  sommaren  1902  i  Forsheda  socken 
af   Småland,    iakttagit,  men  den  gången  låg  boet  i  en  gammal 


TILL     KÄNNEDOMEN    OM    NÅGRA    SVENSKA    FÅGLARS    HÄCKNINGSVANOR     I  29 

gran  och.  på  något  större  höjd.  Äfven  i  dessa  båda  fall  var 
emellertid  fordran  på  ett  bekvämt  och  säkert  stöd  för  boet  i 
hög  grad  förverkligad,  enär  respektive  grenar  mot  spetsen 
fingerformigt  upplöste  sig  på  sådant  sätt,  att  präktiga  bofäs- 
ten  uppkommo. 

Det  högst  belägna  talltrastbo,  som  jag  iakttagit,  var  ett, 
som  jag  i  början  af  1890-talet  fann  i  en  stor  al  på  kärraktig 
skogsmark  i  Källerstad  socken  af  Småland.  Detta  bo  torde  le- 
gat på  9  å  10  meters  höjd,  hvarest  trädets  stam  delade  sig  i 
ej  mindre  än  tre  fortsättningsstammar,  mellan  hvilka  en  djup, 
präktig  skål  bildades.  Boet,  som  var  placerat  i  denna,  var  i 
själfva  verket  fullkomligt  osynligt  från  marken,  men  dess  till- 
varo förråddes  af  fåglarne  själfva,  hvilka  på  vanligt  sätt  sur- 
rande flögo  rundt  omkring  boträdet. 


Bidrag    till    kännedomen    om    domherrens   häckningsvanor. 

Äfven  öfver  detta  ämne  må  i  anslutning  till  R.  Nicolins 
meddelande  i  »Fauna  och  Flora>,  häfte  6,  1918,  fogas  några  ord. 

I  södra  Sverige  häckar  domherren  nog  oftast  just  i  sådan 
hagmark  med  blandskog  af  björk  och  barrträd,  som  det  af  N. 
omnämnda  fyndet  från  Säbylund  i  Nerike  synes  afse.  Själf 
har  jag  flera  gånger  i  olika  delar  af  Småland  funnit  domher- 
ren bosatt  i  dylik  terräng  eller  närmare  angifvet  i  ängs-  eller 
hagmark,  där  löfskog  af  björk,  ek  m.  fl.  ädla  löfträd  förut  do- 
minerat, men  granen  varit  stadd  i  rask  invandring,  ehuru  t.  v. 
mest  i  form  af  buskar  eller  unga  träd.  Ofta  växa  som  bekant 
på  sådan  mark  enar  af  aktningsbjudande  höjd  och  spetsigt 
pyramidformig  eller  rent  trädformig  växt,  och  just  i  dylika 
enträd  tyckes  domherren  med  förkärlek  lägga  boet,  vanligen 
på  2  å  3  meters  höjd.  Äfven  i  Småland  har  jag  dock  ett  par 
gånger  funnit  domherrbon  i  större  granbuskar  på  gamla  igen- 
växande hyggen  i  ren,  sammanhängande  barrskog. 

En  mera  afvikande  boplats  för  domherre  iakttog  jag  i 
början  af  juli  år  1905  i  Fors  socken  af  Jämtland,  då  jag  fann 

9 —  i!)2io.      Fauna  o.  Flora   1919.    Haft.  3. 


130  FAUNA    OCH    FLORA 

ett  domlierrbo  med  5  orufvade  ägg  på  mindre  än  en  meters 
höjd  öfver  marken  i  en  helt  liten  granbuske,  växande  alldeles 
fristående  ute  på  ett  sankt  skogskärr. 

Till  frågan,  huruvida  domherren  (stundom  ?)  lägger  2  kul- 
lar under  sommarens  lopp,  må  meddelas,  att  jag  förutom  i 
nyss  nämnda  fall  ännu  en  gång,  i  Hults  socken  af  Småland, 
funnit  domherrbo  innehållande  ägg  i  juli  månad.  Fyndet  torde 
ha  skett  år  1913  eller  1914  omkr.  den  12 — 14  juli  och  äggen 
voro  starkt  rufvade. 


Johan  Axel  Palmen  f. 

Af 
Osc.    Nordqvist. 


len  7  april  afled  i  Forssa  i  Finland  professor 
emeritus  Johan  Axel  Palmen,  en  af  Finlands 
^\  märkligaste  vetenskapsmän  och  säkerligen  den 
som  där  under  det  senaste  halfseklet  utöfvat 
det  största  inflytande  på  zoologins  utveckling 
I^^i^é^:^^  och  landets  allsidiga  geografiska  utforskning. 
Axel  Palmkn  föddes  i  Hälsingfors  den  7  november  1845, 
son  till  dåvarande  professorn  Johan  Philip  Palmen  och  Jo- 
hanna Charlotta  Bonsdorff.  Fadern  var  en  synnerligen  fram- 
stående jurist  och  under  senare  år  vice  ordförande  i  Finlands 
senats  justitiedepartement,  d.  v.  s.  ordförande  i  landets  högsta 
domstol,  och  universitetets  vice  kansler.  Kansler  var  under 
den  tid  Finland  var  förenadt  med  Ryssland  rikets  tronföljare. 
Hans  mor  tillhörde  en  släkt,  som  gifvit  Finland  många  fram- 
stående vetenskapsmän.  Morbrodern,  anatomie  professorn  E. 
J.  Bonsdorff,  synes  redan  tidigt  ha  länkat  den  unge  Axel 
Palmkns  intresse  till  zoologins  studium. 

Sedan  P.  1864  tagit  studentexamen,  blef  han  redan  samma 
år  antagen  till  e.  o.  amanuens  vid  universitetets  zoologiska 
museum.  Sommaren  1865  företog  han  en  zoologisk  resa  till 
norra  Savolaks  och  sommaren  1867  med  understöd  af  Soc.  pro 
Fauna  et  Flora  fennica  tillsammans  med  sin  jämnårige,  ento- 
mologen J.  R.  Sahlberg,  en  resa  till  den  finska  delen  af  Tor- 


132 


FAUNA    OCH    FLORA 


neå  lappmark.  Likasom  flertalet  af  Finlands  zoologer  på  den 
tiden  intresserade  sig  P.  under  detta  första  skede  af  sin  veten- 
skapliga bana  hufvudsakligen  för  insekterna,  och  äfven  dessa 
sina  första  forskningsresor  gjorde  P.  främst  i  entomologiskt 
syfte. 

En  tillfällighet  gjorde  emellertid,  att  Palmens  första  i  tryck 
utkomna  arbete,  >  Ornithologiska  iakttagelser  under  en  resa  i 
Torneå  Lappmark  år  1867  (tillsammans  med  J.  R.  Sahlberg)»', 
skulle  röra  sig  inom  ornitologiens  område,  således  den  del  af 
zoologin,  på  hvilken  P.  framförallt  gjort  sitt  namn  världsbe- 
römdt.  Då  de  unga  forskarna  den  12  maj  kommo  till  Muoni- 
oniska,  låg  naturen  nämligen  ännu  i  vinterdvala,  hvarför  det 
var  för  tidigt  att  söka  efter  insekter.  Den  första  månaden  an- 
vändes därför  till  ornitologiska  forskningar,  hvilkas  resultat 
meddelats  i  ofvannämnda  arbete. 

Efter  att  år  1869  ha  aflagt  fil.  kand.  examen  företog  P. 
följande  året  en  zoologisk  resa  till  Österrike,  hvarunder  även 
skandinaviska  och  tyska  museer  besöktes. 

År  1871  fick  P.  en  yttre  anledning  att  ägna  sig  hufvudsak- 
ligen åt  ornitologisk  forskning. 

Då  Magnus  v.  Wright  år  1859  utgav  »Finlands  foglar, 
hufvudsakligen  till  deras  dräkter  beskrifna;  förra  afdelningen» 
var  jämväl  fortsättningen  redan  till  stor  del  affattad  i  manu- 
skript, men  blef  emellertid  ej  vidare  utarbetad  intill  författarens 
den  5  juli  1868  timade  frånfälle.  Hans  rättsinnehafvare  inläm- 
nade arbetet  i  början  af  år  1871  till  granskning  af  finska 
Vetenskaps  Societeteii,  som  fann  det  vara  alltför  ofulländadt  för 
att  i  sådant  skick  kunna  publiceras;  men  emedan  skäl  likväl 
förefanns  att  söka  tillgodogöra  det  nedlagda  arbetet,  erbjöd 
societeten  Palmkn  att  redigera  verket  för  offentligheten.  Lika-^ 
som  vid  alla  de  företag  som  P.  senare  i  lifvet  tagit  i  hop  med, 
inlade  han  hela  sin  stora  energi  på  arbetets  fullbordande,  och 
då  han  efter  tvenne  års  förlopp  kunde  öfverlämna  det  till  offent- 


^  Not.  Sällsk.  pro  Fauna  et  Flora  fennica  förhandlingar.     IX    (Ny  serie  VI) 
s.  235—252. 


JOHAN    AXEL    PALMEN    f. 


^33 


ligheten,  hade  det,  som  P.  själv  säger,  blifvit  »omarbetadt  i  högre 
grad  än  först  varit  afsedt».' 

Under  sysslandet  med  fåglarnas  utbredning  och  vandrin- 
gar har  tydligen  idén  till  hans  arbete  »Om  foglarnas  flyttnings- 
vägar» uppstått.  I  själfva  verket  finnas  antydningar  därtill 
redan  här  och  hvar  i  >>Finlands  foglar»,  hvilka  äro  att  betrakta 
som  förelöpande  meddelanden  till  detta  hans  nästa  arbete. 
Endast  därigenom   kan  man  förstå,  att  P.  redan  påföljande  år 


Johan  Axel  Palmen  i  sitt  arbetsrum  på  zoologiska  stationen  i  Tvärmiiine. 


(1874)  var  färdig  med  detta  sitt  mest  berömda  och  banbrytande 
arbete,  »Om  foglarnas  flyttningsvägar»,  hvilket  han  utgaf  som 
disputation  för  doktorsgraden  och  hvarpå  han  år  1875  äfven 
blef  docent  i  zoologi.  Arbetet  utkom,  delvis  omarbetadt  1876 
på  tyska. ^ 


*  Magnus  von  Wright,  Finlands  foglar,  hutvudsnkligen  till  deras  dräg- 
ter  beskrifna.  Senare  afdelningen  efter  förfiutarens  död  omarbetad  med  sär- 
skild hänsyn  till  arternas  utbredning  och  utgifven  af  Johan  Axel  Pal.mén. 
Hälsingfors  1873.     XVII  +  685  sid. 

*  J.  A.  Palmen,  Ueber  die  Ziigstrassen  der  Vögel.     Leipzig  1876. 


134  FAUNA    OCH    FLORA 

Fåglarnas  flyttningar  ha  visserligen  äfven  tidigare  varit 
föremål  för  en  mängd  iakttagelser,  studier  och  spekulationer, 
men  den  första  planmässiga  och  omfattande  utredningen  af  frå- 
gan har  Palmen  gifvit.  Redan  detta  arbete  är,  likasom  Pal- 
MKNs  senare  större  arbeten,  kännetecknadt  genom  en  skarp, 
klar  frågeställning  och  en  väl  genomtänkt  planläggning,  egen- 
skaper hvilka  på  den  tiden,  då  den  rent  deskriptiva  forsknings- 
metoden ännu  var  den  förhärskande,  voro  rätt  sällsynta,  i  syn- 
nerhet i  de  nordiska  länderna.  Palmen  visar  till  först,  att 
hvarje  vetenskaplig  behandling  af  fåglarnas  flyttningar  förutsät- 
ter kännedom  om  deras  flyttningsvägar.  Han  uppställer  därför 
som  den  första  fråga  han  måste  besvara:  hvilka  vägar  inslå 
flyttfåglarna  för  att  komma  från  häckningsplatserna  till  vinter- 
kvarteren och  tvärtom?  Men  utom  denna  fråga  besvarar  P. 
äfven  flera  andra  frågor  såsom  beroendet  mellan  flyttnings- 
vägarna och  kontinenternas  konturbildning  samt  vattensyste- 
men, han  visar,  att  samma  grupp  af  flyttfågelarter  alltid  följer 
och  måste  följa  samma  flyttningsväg,  och  förklarar  sålunda 
orsaken  till  att  samma  fågelarter  årligen  komma  till  samma 
trakter.  Vidare  undersöker  P.  oregelbundenheten  i  flyttnings- 
vägarna och  den  betydelse  dessa  ha  såväl  för  fåglarnas  sprid- 
ning och  fågelfaunans  sammansättning  som  för  artbildningen. 
Genom  att  grunda  sin  undersökning  hufvudsakligen  på  iakt- 
tagelser rörande  simfoglar  och  vadare  har  han  lyckats  få 
fram  mera  skarpt  begränsade  flyttningsvägar  och  öfverhufvud- 
taget  mera  tydliga  resultat  än  om  han  härför  valt  andra  fågel- 
grupper. Oaktadt  P.  otvifvelaktigt  fullt  medvetet  vid  arbetets 
planläggning  gjort  detta  val,  var  det  en  lycklig  tillfällighet,  att 
det  var  just  dessa  fågelgrupper  han  hade  varit  tvungen  att 
bearbeta  och  speciellt  studera  vid  utgifvandet  af  M.  von  Wrights 
oafslutade  arbete  »Finlands  foglar». 

Af  intresse  är  att  se,  att  man  redan  i  doktorsafhandlingen 
»Om  foglarnas  flyttningsvägar»  flnner  utstakade  de  två  hufvud- 
riktningarna  för  Palmens  så  godt  som  hela  framtida  veten- 
skapliga verksamhet  och  intresse,  nämligen  den  geografiska 
och  den  genetisk-morfologiska. 


JOHAN    AXEL    PALMEN    f  1 35 

Såsom  jag  nyss  antydt,  hade  P.  vid  studiet  af  fåglarnas 
flyttningsvägar  kommit  in  äfven  på  frågan  om  dessas  betydelse 
för  artbildningen.  För  att  djupare  intränga  i  den  genom  in- 
verkan af  Darwins  arbeten  kraftigt  uppblomstrande  jämförande 
anatomin  begaf  sig  P.,  efter  att  ha  blifvit  fil.  d:r,  till  denna 
vetenskaps  främste  representant  Carl  Gegenbaur  i  Heidelberg, 
där  han  arbetade  under  öfver  ett  års  tid   1875—76. 

Gegenbaur  har  utöfvat  ett  mäktigt  inflytande  på  Palmkns 
hela  kommande  vetenskapliga  utveckling,  och  för  ingen  annan 
forskare  hyste  han  en  sådan  djup  och  uppriktig  beundran  som 
för  Gegenbaur.  I  den  minnesteckning  han  efter  Gegenbaurs 
frånfälle  1903  skref  i  den  finska  populärvetenskapliga  tidskrif- 
ten »Luonnon  Ystävä»  säger  han  bl.  a.:  »I  Jena  och  Heidel- 
berg har  Gegenbaur  utfört  ett  vetenskapligt  storverk,  som  den, 
hvilken  icke  närmare  känner  saken,  knappt  kan  ana.  Också 
för  den,  som  ställer  den  aflidne  högre  än  någon  annan  forskare 
och  som  af  honom  fått  sin  världsåskådning,  är  det  svårt  att 
här  gifva  en  bild  af  hvad  han  uträttat.» 

Utom  fåglar  hade  P.  sedan  sin  tidigaste  ungdom  studerat 
insekter.  Det  var  äfven  en  fråga  ur  insekternas  jämförande 
anatomi,  nämligen  om  huru  det  slutna  trachésystemet  hos  en 
del  insektlarver  öppnat  sig,  eller  huru  stigmorna  uppstå,  som 
han  på  Gegenbaurs  inrådan  företog  sig  att  söka  utreda.  Re- 
sultatet af  dessa  forskningar  blef  hans  bekanta  och  allmänt 
citerade  arbete  »Zur  Morphologie  des  Tracheensystems»,  i  hvil- 
ket  P.  visar  att  det  öppna  trachésystemet  är  det  ursprungliga 
och  det  slutna  en  senare  uppkommen  anpassning  till  4arvernas 
vattenlif.  På  grund  af  denna  afhandling  tilläts  P.  att  utbyta 
sin  docentur  i  zoologi  mot  en  docentur  i  jämförande  anatomi. 
År  1882  utnämndes  P.  till  e.  o.  professor  i  zoologi  och  jäm- 
förande anotomi,  och  åren  1883  —  84  skötte  han  ordinarie  pro- 
fessuren i  zoologi,  till  hvars  innehafvare  han  utnämndes  sist- 
nämnda år,  efter  att  ha  utgifvit  sitt  tredje  zoologiska  hufvud- 
arbete  »Uber  die  paarige  Ausfuhrungsgänge  der  Geschlechts- 
organe  bei  Insecten».  Hälsingfors  1884.  I  detta  arbete  har  P. 
på  jämförande  anatomisk  väg  visat  bl.  a.,  att  den  hos  insekterna 


136  FAUNA    OCH    FLORA 

allmänt  förekommande  oparigheten  af  könsorganens  ändafdel- 
ning  uppstått  sekundärt  och  måste  hafva  utvecklat  sig  fylogene- 
tiskt  ur  ett  primärt  parigt  ursprung. 

Två  år  senare,  d.  v.  s.  år  1886,  afslutade  P.  den  af  honom 
redan  år  1881  påbörjade  bearbetningen  af  Vega-expeditionens 
ornitologiska  samlingar.  Dessa  »Bidrag  till  kännedomen  om 
Sibiriska  Isliafskustens  fogelfauna»^  äro  ett  synnerligen  viktigt 
bidrag  till  vår  kunskap  om  den  arktiska  fågelvärlden  och  läm- 
nar en  öfversikt  af  fåglarnas  utbredning  icke  allenast  vid  Sibi- 
riens Ishafskust  utan  inom  hela  det  arktiska  området.  Om 
detta  arbete  säger  en  så  kompetent  domare  som  L.  Stejneger 
i  »The  Auk  (Vol.  V,  n:r  3):  »The  celebrated  author  of  the 
'Zugstrassen  der  Vögel'  has  given  us  in  the  work  before  us 
one  of  the  most  important  and  comprehensive,  not  to  say  the 
most  important  and  comprehensive  treatise  on  Arctic  birds 
ever  written.»  Detta  är  Palmens  sista  större  zoologiska  ar- 
bete. Hans  senare  zoologiska  publikationer  bestå  hufvudsak- 
ligen  i  korta  notiser  i  »Meddelanden  af  Societas  pro  Fauna 
et  Flora  fennica»  om  anmärkningsvärda  fågelfynd  eller  referat 
af  nyare  undersökningar  om  fåglarnes  flyttningar. 

Palmens  betydelse  för  zoologins  utveckling  i  Finland  får 
emellertid  icke  bedömas  uteslutande  eller  ens  hufvudsakligen 
på  grund  af  hans  publikationer.  Sin  största  betydelse  har  han 
haft  som  den  genialiske  och  entusiastiske  läraren  och  refor- 
matorn af  den  zoologiska  forskningen  i  Finland.  Jag  har  under 
mitt  lif  sammanträffat  med  en  mängd  vetenskapsmän  i  olika 
länder,  men  jag  tror  mig  aldrig  ännu  ha  funnit  någon  med 
Palmens  intensitet  och  osjälviska  hängifvenhet  för  vetenskapen. 
Han  har  också  lyckats  samla  en  talrik  skara  af  zoologiska 
lärjungar,  fastän  märkvärdigt  nog  endast  ett  litet  fåtal  af  dessa 
valt  Palmens  egna  forskningsområden,  nämligen  jämförande 
anatomi  eller  djurgeografi. 

Däremot  ha  många  af  hans  lärjungar  slagit  sig  på  hydro- 
zoologiska  studier.     Oaktadt  själf  icke  specialist  på  detta  om- 

^  Tryckta  i  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser.  Bd  V.  Stock- 
holm 1887,   s.  242—511. 


JOHAN    AXEL    PALMEN    f  I37 

rade  har  P.  dock  kraftigt  befordrat  äfven  dessa  forskningar  i 
Finland.  Redan  år  1889  hade  han  sålunda  grundlagt  den  för- 
sta zoologiska  stationen  i  Finland  på  Lovö  i  Esbo  socken  i 
Finska  viken  12  km.  från  Hälsingfors.  P.  hade  för  detta  ända- 
mål på  egen  bekostnad  hyrt  en  fiskarstuga,  till  hvilken  för  som- 
maren fördes  nödiga  instrument,  apparater  och  reagenser  från 
universitetets  zoologiska  institution  i  Hälsingfors.  Vid  denna 
provisoriska  station  arbetade  under  sommaren  1889  dåvarande 
magistrarna  K.  M.  Levander  och  D.  A.  Wikström.  Denna 
sommarstation  var,  oafsedt  en  del  afbrott,  i  verksamhet  till  år 
1900.  Palmen  började  emellertid  se  sig  om  efter  en  lämpligare 
plats  för  en  permanent  större  zoologisk  station  och  lyckades 
äfven  finna  en  sådan  i  Tvärminne  by  i  närheten  af  Hangö. 
Här  köpte  han  nödig  mark  och  lät  uppföra  laboratorier  och 
bostäder  för  de  vetenskapsmän  och  studenter,  som  ville  arbeta 
vid  stationen.  Det  vetenskapliga  arbetet  där  kunde  taga  sin 
början  år  1902.  Med  aldrig  tröttnande  intresse  ledde  och  ord- 
nade Palmen  själv  alla  praktiska  anordningar  och  arbeten  vid 
stationen  och  bistod  de  där  arbetande  vetenskapsmännen  och 
studenterna  med  råd  och  dåd.  I  sitt  testamente  har  Palmen 
till  universitetet  i  Hälsingfors  donerat  Tvärminne  zoologiska 
station  för  att  där  upprätthålla  en  vetenskaplig  inrättning  som 
hittills. 

Jag  har  redan  tidigare  nämnt,  att  Palmens  zoologiska 
forskning  slagit  in  på  tvenne  huvudbanor,  nämligen  den  geo- 
grafiska och  den  genetisk-morfologiska.  Medan  den  senare 
riktningen  dominerade  under  den  senare  hälften  af  1870- 
och  förra  hälften  af  1880-talet,  har  den  förra  därefter  åter  gjort 
sig  mera  gällande.  Likasom  flera  andra  biogeografer,  såsom 
t.  ex.  Ragnar  Hult  och  Gunnar  Andersson,  har  Palmen  små- 
ningom utsträckt  sitt  intresse  från  sitt  biologiska  specialom- 
råde till  geografins  hela  vidsträckta  forskningsfält,  fastän  han 
aldrig  framträdt  som  geografisk  forskare.  Ar  1887  tog  Palmen 
initiativet  till  en  stort  planlagd  naturvetenskaplig  expedition 
till  Kolahalfön,  i  hvilken  utom  honom  själf  bl.  a.  deltogo  geolo- 
gen  W.  Ramsay  och  botanisterna  V.  F.  Brotherus  och  A.  O. 


138  FAUNA    OCH    FLORA 

KiHLMAN.  Under  denna  expedition  undersöktes  för  första  gån- 
gen de  inre  delarna  af  Kolahalfön  af  naturforskare. 

Redan  år  1880  hade  Ragnar  Hult  föreslagit  bildandet  af 
en  geografisk  förening  i  Finland.  Då  deltagarna  i  de  förbere- 
dande sammanträdena  hyste  olika  åsikter  angående  den  blif- 
vande  föreningens  ändamål  och  sammansättning,  ledde  detta 
initiativ  under  de  närmaste  åren  icke  till  något  resultat.  År 
1886  bildade  Hult  en  geografisk  klubb,  hvilken  följande  året 
ombildades  till  en  allmän  geografisk  förening.  Då  Palmen 
emellertid  velat  få  till  stånd  en  af  endast  fackmän  bestående 
förening  för  Finlands  vetenskapliga  utforskande,  sammankallade 
han  i  december  1887  och  januari  1888  möten,  vid  hvilka  »Säll- 
skapet för  Finlands  geografi»  bildades  och  stadgar  för  sällska- 
pet antogos.  Sedan  dess  har  Palmf:n  varit  sällskapets  sekre- 
terare och  drifvande  och  sammanhållande  kraft,  hvilken  tagit 
initiativet  till  en  mängd  vetenskapliga  företag  och  undersök- 
ningar, hvilkas  resultat  sedan  publicerats  i  sällskapets  tidskrift 
»Fennia>,  af  hvilken  hittills  38  band  utkommit.  Af  dylika  före- 
tag, till  hvilka  Palmen  sålunda  tagit  initiativet  och  vid  hvars 
utförande  han  på  det  kraftigaste  medverkat,  är  den  ståtliga 
»Atlas  öfver  Finland»,  af  hvilken  första  upplagan  utkom  år  1899 
med  ett  band  kartor  och  ett  band  text,  den  andra  fullständigt 
omarbetade  och  betydligt  utvidgade  upplagan  år  1910  med  ett 
band  kartor  och  två  digra  band  text.  Sålunda  lyckades  P., 
oaktadt  icke  själf  skolad  geograf,  att  genom  att  sporra  och 
samla  de  specialintressen  och  kunskaper,  som  förefunnos  hos 
en  mängd  olika  vetenskaps-  och  tjänstemän  m.  fl.,  få  till  stånd 
en  sällsynt  mångsidig  och  värdefull  utforskning  af  Finland  och 
de  öster  därom  belägna,  i  anseende  till  natur  och  folk  med 
Finland  besläktade,  till  Fenno-skandia  hörande  områdena. 

Redan  af  denna  korta  öfversikt  af  Palmens  lifsgärning 
framgår,  att  han  satt  djupa  spår  i  Finlands  andliga  kulturut- 
veckling. För  den,  som  icke  haft  lyckan  att  komma  i  närmare 
beröring  med  denna  genialiska  och  djupa  personlighet,  är  det 
dock  knappast  möjligt  att  till  fullo  förstå  hans  stora  betydelse 
för    den    vetenskapliga    forskningen    i    Finland.      Hans    större 


JOHAN    AXEL    PALMEN    f  1 39 

vetenskapliga  arbeten  äro  icke  många  till  antalet  och,  om  man 
undantager  >'0m  foglarnas  flyttningsvägar»,  hafva  de,  om  också 
utmärkta  specialarbeten  icke  varit  banbrytande  inom  veten- 
skapen. Det  är  således  icke  där  vi  ha  att  söka  förklaringen 
till  Palmkns  stora  betydelse.  Nej  denna  låg  i  hans  rent  per- 
sonliga egenskaper,  hans  initiativrikedom,  intensitet,  uthållighet 
och  den  själfuppoffrande  hängifvenhet,  med  hvilken  han  upp- 
gick i  de  idéer  och  företag,  åt  hvilka  han  vigt  sitt  lif,  däribland 
framförallt  undervisningen  vid  universitetet.  Och  då  han  satte 
något  företag  i  gång,  drog  han  alltid  själf  största  delen  af  las- 
set —  då  han  icke  drog  det  ensam.  Med  sin  stora  begåfning 
hade  han  säkerligen  hunnit  uträtta  ännu  betydligt  mera  än 
han  gjort,  om  han  icke  lidit  af  en  öfverdrifven  rädsla  att 
besvära  andra.  Större  delen  af  hans  tid  under  senare  delen 
af  hans  lif  gick  därför  till  oväsentliga  praktiska  bestyr  såsom 
korrekturläsning  af  alla  i  tidskriften  »Fennia»  publicerade  af- 
handlingar  m.  m.  Han  ville  t.  o.  m.  alltid  själf  föra  sina  kor- 
rektur och  bref  till  närmaste  breflåda.  Däremot  sparade  han 
aldrig  sin  egen  tid  eller  sina  krafter,  då  det  gällde  att  hjälpa 
andra.  Sålunda  kunde  han  använda  många  timmar  på  att  med 
sina  elever  diskutera  och  utreda  vetenskapliga  frågor. 

Hans  talrika  elever  och  vänner  komma  alltid  att  bevara 
den  genialiska  och  anspråkslösa  människan  och  forskaren  Axel 
Palmen  i  kärt  och  tacksamt  minne  likasom  hans  namn  alltid 
kommer  att  inneha  ett  hedersrum  i  den  finländska  vetenska- 
pens historia. 


Smärre  meddelanden. 

Med  anlednins  af  de  i  tidskriftens  första  häfte  för  detta  år 
publicerade  reflexionerna  rörande  tofslärkaiis  förekomst  vid  Stockhobn, 
ser  jag  mig  skyldig  tidskriftens  såväl  som  mitt  fågelarbetes  läsare 
att  deltaga  i  de  »ytterligare  meddelanden»,  till  hvilka  tidskriften 
inbjuder. 

Formuleringen  af  det  uttalande  i  uppsatsen  om  tofslärkan  i 
»Sveriges  fåglar  och  fågelbon»,  som  väckt  stockholmska  fågelintres- 
serades  tvifvel,  har  varit  mindre  lyckligt  vald.  Detta  gäller  när- 
mast uttrycket  »tagit  i  besittning».  Det  torde  hafva  tillkommit  i 
någon  män  för  att  variera  uttrycken  i  den  bredt  lagda  och  mera 
raskt  skisserade  framställningen  af  tofslärkans  invandringsvägar  och 
utbredning  inom  Skandinavien.  I  hvarje  fall  har  jag  dock  icke 
kunnat  mena  ett  besittningstagande  af  Ladugårdsgärde  orubbligt 
och  »för  evärdliga  tider».  Ovissheten  i  fråga  om  denna  fågelarts 
landvinningar  har  jag  påpekat  på  samma  sida,  där  det  heter:  »Tofs- 
lärkans förekomst  inom  Sverige  är  sålunda  föga  stadgad.  Den  är 
mycket  ojämn  och,  mer  än  för  de  flesta  andra  fåglar,  oberäknelig». 

Uppgiften  om  fågelns  förekomst  å  Ladugårdsgärde  vid  Stock- 
holm grundar  sig  på  ett  meddelande  mottaget  år  1Q17  av  fanjun- 
karen Axel  Linder  i  Hässleholm,  hvilken  under  sin  tjänstgöring 
vid  Lifgardet  till  häst  iakttagit  tofslärkan  på  gärdet  under  flera  år, 
och,  under  det  sista  år  han  fick  tillfälle  se  henne,  i  ett  antal  af 
tvenne  par.  Def  fanns  för  mig  ingen  förnuftig  anledning  att  finna 
meddelandet  »misstänkt»,  då  herr  H.  var  mig  personligen  bekant 
som  en  mycket  god  fågelkännare  och  hans  erfarenheter  på  ifråga- 
varande punkt  mycket  väl  läto  sig  förlika  ined  vår  kännedom  i 
öfrigt  om  fågelns  uppträdande  inom  landet.  Sedan  åtskilliga  år 
har  ju  tofslärkan  varit  bofast  vid  Uppsala,  och  hon  har,  åtminstone 
under  någon  tid,  hållit  sig  på  ännu  nordligare  breddgrader. 

Emellertid  har  jag  af  herr  L.  nu  begärt  och  erhållit  ett  för- 
tydligande af  hans  tidigare  lämnade  meddelande,  och  det  lyder  som 
följer:  »Jag  såg  tofslärkan  första  gången  på  Ladugårdsgärdet  i 
november  190g.  De  voro  då  två  stycken,  och  sågos  dessa  alla 
dagar  till  i  mars,  sedan  såg  jag  dem  ej  mera  förrän  i  november 
följande    höst.     Jag    såg    dem    sedan    hvarje   vinter,  t.  o.  m.    19 14. 


SMÄRRE    MEDDELANDEN'  I4I 

De  båda  senaste  vintrarna  voro  de  4  stycken,  de  uppehöllo  sig  i 
närheten  af  korsningen  af  vägarne  från  den  s.  k.  Nybyggesgrind  — 
Kungl.  Borgen  och  gamhi  Ladugårdslandstull — Värtan,  —  där  de 
sågos  hvarje  dag  hälla  till  i  hästspillningen  på  vägen.  Vintern 
1914 — 191 5  hade  jag  ej  tillfälle  göra  några  iakttagelser  angående 
dem,  ty  då  var  min  tid  helt  upptagen  af  tjänsten  vid  skvadronen. 
De  föregående  åren  red  jag  öfver  gärdet  hvarje  dag  och  hade  godt 
tillfälle  att  iakttaga  dem.  —  —  Sommartiden  observerade  jag  dem 
aldrig.     Det  senaste  de  sågos  var  i  slutet  af  mars.» 

Det  synes  af  detta,  som  ju  till  en  viss  utsträckning  bekräftas 
af  kapten  af  Burens  meddelande,  framgår,  att  tofslärkan  kontinuer- 
ligt under  en  följd  af  år  uppehållit  sig  å  Ladugårdsgärde  på  vin- 
trarne  och  sä  långt  fram  på  förvåren  som  till  midten  och  slutet  af 
mars.  Huruvida  hon  funnits  där  efter  19 14,  är  icke  fastslaget  men 
kan  icke  anses  utan  vidare  uteskitet.  Då  hon  iakttagits  parvis  sent 
på  vårarna,  och  hon  är  en  mycket  tidig  häckfågel,  synes  det  mig 
mycket  möjligt,  för  att  icke  säga  troligt,  att  hon  häckat  om  än  icke 
precis  å  Ladugårdsgärde,  så  dock  i  eller  vid  Stockholm.  Dä  hon 
iakttagits  å  gärdet  så  långt  fram  pä  året,  och  då  hon  i  ganska 
eminent  mening  är  en  stannfågel,  så  är  det  inte  troligt,  att  hennes 
bo  legat  synnerligen  långt  från  platsen  för  vintervistelsen.  Då  det 
här  synes  i  bokstaflig  mening  ha  varit  fråga  om  ett  försvinnande 
antal  individer,  och  då  fågeln  under  häckningstiden,  i  olikhet  med 
uppträdandet  under  vintern,  undviker  uppseende,  så  utgör  inte  hel- 
ler den  omständigheten,  att  han  icke  iakttagits  under  häckningstiden, 
något  hinder  för  antagandet,  att  han  äfven  under  sommaren  uppe- 
hållit sig  i   Stockholmstrakten. 

Till  slut  —  på  förekommen  anledning  —  ett  ord  om  citeran- 
det af  meddelare.  Det  har  inte  klart  gjorts  någon  anmärkning, 
men  det  kan  ju,  från  en  synpunkt,  finnas  fog  för  sådana.  Jag  har 
efter  rätt  mycken  tvekan,  men  efter  tillrådande  af  för  mitt  fågel- 
arbete  intresserade,  för  att  göra  framställningen  mindre  tungläst,  i 
den  mera  grofstilta  och  populärt  hållna  texten  följt  principen  att 
hänvisa  till  källor  endast  för  iakttagelser  af  mera  påfallande  vikt 
och  intresse.  De  meddelanden,  jag  haft  förmånen  mottaga  från 
svenska  fägelintresserade,  iinnas  dock  hos  mig  bevarade  som  »veri- 
fikationer», där  sådana  skulle  påfordras.  Och  med  företeende  af 
sådana  står  jag,  för  hvarje  sanningssökande  tviflare,  alltjämt  och 
med  största  nöje  till  förfogande. 

Malmö   5   april    19 19. 

Paul  RosftJius. 


Ett  och  annat  om  tofslärkan   (Galerida  cristala  L.^. 

På  de  sista  årtiondena  har  man  hört  omtalas  det  ena  fallet 
efter  det  andra  af  fåglar,  som  helt  och  hållet  utrotats  eller  fördrif- 
vits  från  sina  gamla  boplatser.  Så  mycket  mera  glädjande  är  det 
dä    för    hvarje  sann  fågel-  eller  naturvän  att  erfara  att  någon  fågel 


142  FAUNA    OCH    FLORA 

Utsträcker  sitt  häckningsområde  till  förut  af  ifrågavarande  art  icke 
bebodda  trakter. 

En  dylik  fågel  är  tofslärkan,  som  under  de  senare  åren  utbredt 
sig  öfver  hela  södra  Sverige  ända  upp  till  Lysekil,  Linköping  och 
LTppsala.  Vid  Lysekil  sågs  hon  vintrarna  1910,  11,  13  och  14 
(Hj.  ÖSTERGREN,  Nordcns  Fåglar),  i  Linköping  vintern  1916 — 17 
(Åke  Halländer,  Fauna  och  Flora,  191 7,  2),  och  i  Vara  har  hon 
iakttagits  från  december  1916  (E.  Erlandsson,  Fauna  och  Flora 
191 7,  2).  Äfven  i  LTppsala  har  hon  iakttagits  vintertid  (Nordens 
Fåglar).  I  Göteborg  iakttogs  hon  första  gången  ^^/i-i  191 1  (E.  Bäck- 
lin, Nordens  fåglar),  således  äfven  det  vintertiden.  Af  mig  obser- 
verades den  första  gången  hösten  19.15,  då  ett  par  sågs  på  det 
s.  k.  Falutorget  (i  Göteborg,  där  f.  ö.  alla  mina  iakttagelser  an- 
gående tofslärkan  gjorts).  Sedan  såg  jag  ej  till  någon  förrän  på- 
följande vår,  då  ett  par  uppehöll  sig  pä  nyssnämnda  ställe  (från 
den  ^73)  eller  i  trakten  däromkring.  Da  jag  så  (det  var  ^^s)  g'ck 
från  Bergslagernas  station  bort  mot  en  s.  k.  ruderatplats  belägen 
mellan  Bergslagernas  och  Statens  järnvägar,  där  jag  några  gånger 
sett  ett  tofslärkpar,  fick  jag  se  en  tofslärka  komma  flygande  och 
dyka  ner  bakom  ett  staket,  som  omgaf  ett  upplag.  Jag  skyndade  dit 
och  tittade  in  genom  en  springa  och  fick  då  se  två  stycken  tofslärkor. 
Den  ena,  tydligen  den  nyss  anlända  hanen,  närmade  sig  med  hän- 
gande vingar  och  rätt  uppstående  stjärt  honan.  Då  han  var  helt 
nära  henne,  vände  han  sig  om  och  vände  baksidan  med  den  ljusa 
undersidan  af  stjärten  åt  honan  samt  rörde  sig  sakta  fram  och  till- 
baka. Honan  drog  sig  litet  bort  från  hanen,  hvilken  emellertid  följde 
efter  och  åter  snurrade  rundt,  då  honan  stannat.  Tyvärr  blefvo 
fåglarna  skrämda  af  några  i  närheten  lekande  barn,  så  att  jag  ej 
fick  tillfälle  se  lekens  fullbordande  och  afslutning.  Ty  att  det  var 
en  parningslek  får  man  väl  taga  för  gifvet,  oaktadt  årstiden  var 
långt  framskriden  (i  Skåne  lär  hon  skrida  till  häckning  redan  i  mars). 
—  Tofslärkorna  uppehöllo  sig  nu  här  under  hela  sommaren,  men 
jag  lyckades  ej  finna  något  bo.  Den  16  september  iakttogos  emel- 
lertid 3  stycken  tofslärkor  tillsammans,  hvilket  ytterligare  styrker  an- 
tagandet att  fåglarna  häckat,  då  tofslärkan  annars  alltid  träff"as  par- 
vis eller  en  och  en.  Under  den  följande  vintern  19 16 — 17  sågos 
ofta  tofslärkor,  den  ^Vi  iakttogos  sålunda  6  stycken  under  en  kort 
promenad.  Sedan  dess  hafva  tofslärkor  ofta  iakttagits  både  som- 
mar och  vinter  och  hafva  säkerligen,  oaktadt  inga  bon  anträffats, 
häckat  här. 

Tofslärkan  är  föga  skygg.  Blir  man  för  närgången,  springer 
den  åt  sidan  eller  flyger  ett  kortare  stycke.  Äfven  vintertiden  uppe- 
håller hon  sig  ute  på  fälten  eller  i  närheten  af  banvallarna,  för 
hvilka  hon  tycks  hafva  särskild  förkärlek  (däraf  benämningen  »järn- 
vägslärka»), men  så  fort  marken  blifvit  snöbetäckt,  gifver  hon  sig  in 
till  städernas  utkanter,  där  hon  söker  sin  föda  bland  spillningen. 
Hon  håller  sig  emellertid  alltid  på  behörigt  afstånd  från  gråsparf- 
flockarna  och  blandar  sig  ej  med  gråsparfvar,  gulsparfvar  eller  pil- 
finkar. Då  hon  flyger,  ofta  äfven  då  hon  befinner  sig  på  marken, 
låter    hon    höra    en  mycket  behaglig,   mild  lockton,   som  är  lätt  att 


SMAKKE    MEDDELANDEN  I43 

känna    i^en.     Någon    gäng    kan     man     få    höra   tofslärkan,   flygande 
på  en  VISS  höjd  öfver  marken   och   fladdrande  med  vingarna,    fram- 
bringa   sin    sång,    som    visserligen    inte  kan   mäta  sig  med  sänglär- 
kans men   som  likväl   utgör  en  angenäm   omväxling  i  denna. 
Gasverket,  Göteborg  den  ■*/!   1919. 

Axel  Hall. 


Till   frågan  0111  dubbcltrastens  häckning. 

På  grund  af  notis  i  Fauna  och  Flora,  h.  6,  191 8,  får  jag  om- 
nämna, att  jag  flera  gånger  funnit  dubbeltrastens  bo  lågt  ned  i 
smärre  ungträd  eller  stubbar.  Så  '^^|^  191 5  å  Stenhällan  i  Bodums 
socken  i  Ångermanland,  där  bo  med  3  nästan  orufvade  ägg  låg 
1  m.  från  marken  i  en  liten  (2  m.  hög)  margran  (större  träd  fun- 
nes invid  liksom  vid  alla  följande  fall)  ogh  -"/r.  191  o  å  S.  Sten- 
hällans kronopark  i  Bodums  socken,  där  bo  låg  i  V2  ni.  upp  i  ung- 
gran. Det  senare  boet  innehöll  2  nyss  kläckta  ungar  jämte  2  ägg. 
Dagen  därpå  —  efter  starkt  snöfall  —   var  boet  fylldt  med  snö. 

Den  ^^l»  1910  fann  jag  å  samma  plats  bo  c:a  4  m.  upp  i  en 
ihålig  c:a  5  m.  hög  stubbe.  Stubben  var  öppen  upptill  och  spruc- 
ken, så  att  remnan  tjänade  som  ingångsöppning.  Ett  ägg  av  4 
var  sprucket  —  måhända  sönderfruset  vid  kylan  och  snöfallet  ^^jh 
— ^7"-  I^^"  ^h  1918  fann  jag  likaledes  ett  bo  inuti  en  stubbe. 
Det  var  vid  Vuolusjärvi,  3  mil  norr  om  Kiruna  —  sålunda  mycket 
nordlig  häckplats  —  och  innehöll  5  ägg  under  kläckning.  Stubben 
var  endast  c:a  i  Vi  ni.  hög,  ihålig  och  sprucken  och  boet  låg  c:a 
I  ni.  från  marken  i  den  vida  hålighet,  som  bildats  och  som  var 
öppen  upptill. 

Jag  har  i  år  två  talgoxar,  som  sedan  24  december  dagligen 
besöka  min  veranda  och  äta  af  de  skogsfåglar,  som  jag  har  hän- 
gande där.  Ett  par  hjärpar  ha  blifvit  illa  åtgångna,  men  äfven  en 
tjäderhöna  ha  de  lyckats  plocka  på  ett  par  ställen.  Det  är  tro- 
ligen första  gången  talgoxen  visat  sig  här  i   Kiruna. 

Kiruna  den    10  mars    191 9. 

Sune  Hederström. 


Något  om  sidensvansarnas  dräkter. 

I  Dansk  ornithologisk  Förenings  Tidskrift  11.  Aargang,  haft  i. 
fmnes  en  synnerligen  sakrik  uppsats  angående  sidensvansens  bio- 
logiska förhållanden  af  H.  Tho.  Z.  Schaaning,  där  bland  annat 
författaren  i  tvenne  tabeller  noggrant  framställer  lackspetsarnas 
storlek  och  antal  samt  i  öfrigt  vingarnas  och  stjärtens  teckningar 
och  färger  hos  äldre  och  yngre  fåglar.  Bland  det  mest  intressanta 
i  denna  uppsats  är  påvisningen,  att  lackspetsar  i  stjärten,  som  äro 
sä  sällsynta  —  jag  har  haft  tillfälle  att  under  årens  lopp  studera 
ett    par    hundratal    sidensvansar    under  deras   vintervandringar,  och 


144 


FAUNA    OCH    FLORA 


särskildt  under  den  i  år,  då  en  flock  på  omkring  ett  looo-tal  uppe- 
höll sig  här  i  Jönköpingstrakten,  så  länge  rönn-  och  oxelbären  va- 
rade, och  af  hvilken  jag  var  i  tillfälle  att  undersöka  70  stycken; 
och  af  alla  dessa  sett  endast  en,  säger  en,  med  utvecklade  dylika 
bihang  —  ej  alltid  synas  vara  beroende  på  fågelns  ålder,  utan  visar 
förf.  med  ett  par  fotografier,  huru  en  ung  hane  har  ej  mindre  än 
6  st.  stora  dylika,  då  däremot  en  gammal  hane  blott  har  tvenne 
otydliga.  Han  kommer  till  den  slutsatsen,  att  de  äldre  hanarna 
hafva  de  flesta  lackspetsarna  samt  den  starkast  utvecklade  gula 
färgen  å  vinge  och  stjärtband,  att  hos  de  gamla  honorna  lackspet- 
sarnas antal  aldrig  öfverstiger  6,  att  det  gula  bandet  på  stjärten  i 
bredd  aldrig  öfverstiger  5  mm.,  och  att  honan  aldrig  har  röda 
skaftspetsar  på  stjärtpennorna,  hvilket  ibland,  ehuru  sällsynt,  såväl 
gamla  som  unga  hanar  kunna  ha. 

Som  ett  undantag  till  dessa  regler  vill  jag  härmed  nämna,  att 
bland  de  af  mig  i  vintras  undersökta  70  fåglarna  den  ende  af  dem, 
som  hade  röda  skaftspetsar  på  stjärtpennorna,  var  en  gammal  hona, 
att  hennes  stjärtband  var  8  mm.  bredt  samt  fullt  lika  gult  som 
någon  hanes.  Dessutom  var  den  gula  färgen  på  vingarna  fullt  lika 
bjärt  och  lackspetsarnas  å  dessa  antal  7.  Förut  har  jag  tyckt  mig 
märka,  att  den  någorlunda  säkra  skillnaden  på  de  olika  könens 
gammaldräkter  har  varit  honans  något  kortare  hufvudtofs,  men  äfven 
denna  var  hos  denna  hona  lika  lång  som  hanarnas  i  medelsnitt. 
Hon  hade  synnerligen  kraftigt  utvecklad  äggstock.  Af  de  öfriga 
tämligen  fåtaliga  honorna  var  en  gammal  med  7  mm.  bredt  svans- 
band, men  tämligen  kort  tofs.  Som  ofvan  nämnts,  äro  röda  lack- 
spetsar i)å  stjärten  en  sådan  sällsynthet,  att  det  nu  är  första  gången 
det  lyckats  mig  att  erhålla  ett  exemplar  med  dylika.  Det  är  en 
gammal  hane  med  en  liten  utom  pennan  räckande  i  —  2  mm.  lång 
tydligt  utvecklad  lackspets  på  hvarje  penna,  de  största  på  de  båda 
mellersta,  och  utgörande  en  fortsättning  af  en  3  mm.  lång  röd 
skaftspets. 

Hvad  årets  sidensvansinvasion  l)eträffar,  sä  observerade  jag  den 
första  flocken  —  omkring  ett  20-tal  —  den  ^jn.  Den  ^Vn  hade 
den  vuxit  till  omkring  150  för  att  i  slutet  af  månaden  kulminera 
till  som  sagdt  tusentalet.  Under  första  hälften  af  december  aftog 
med  rönnbärstillgången  deras  antal,  och  nu  den  ^*/i  detta  år  åter- 
står endast  en  flock  på  20,  som  lifnära  sig  med  den  ännu  täm- 
ligen rikliga  tillgången  på  hagtornsbär.   - 

I  sammanhang  härmed  meddelas,  att  en  flock  på  omkring  20 
tallbitar  infann  sig  här  i  medio  af  december  och  hjälpte  siden- 
svansarna att  göra  slut  på  bären.  De  höUo  mest  till  i  oxlarne. 
Detta  är  första  gången  sedan  vintern  1879 — 1880  jag  varit  i  till- 
fälle att  se  någon  vintervandring  af  dessa  fåglar  till  sydligare  delar 
af  landet. 

Jönköping  i  jan.    1919. 

If.  Nyqvist. 


S.ALLCOCK&C:oLtd. 


N:o  7249  "TIT-BIT" 
(liten  storlek) 


Standard  Uorh,  Reddltch,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADE   MARK. 


Under  åren    1900—1910  har  fabriken  erhållit  6  »Grand 

Prix-»,  hvilket  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

Hufvudagenter : 


PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg, 


Nordiska  Natiiraliehandeln 

KONSERVATOE 

C.  o.  HÖGLUND 

PIPERSGATA:^  2  5,   STOCKHOLM 

KikHtel.   so;  .39.      8thlnistel.   >201  4< 

Emottager  alla  slag-s  Djur  till  Uppstopp- 
ning och  Montering.  Specialité:  Alg-, 
Hjort-,  Ren-  och  Kädj urshuvuden  m.  fl. 
SKELETTEE,  KEANIER  och  SPEIT- 
PEEPAEATEE  på  lager 

OBS.!  13  ar  som  Konservator  hos  Kolthoffs.  OBS.! 


Innehåll: 

Sid. 

Några  svenska  forskningsresor  från  före- 
gående tider.  Af  Lars  Gabriel  Anders- 
son      97 

Klimatets  inverkan  på  reptilernas  färger. 
Af  OUo  Cyrön 108 

Till  kännedomen  om  några  svenska  fåg- 
lars häckningsvanor.  Af  Edvard  Wi- 
beck ....    127 

Johan  A.xel  Palmen  f.   Af  Osc.  Nordqvist.    131 

Smärre  meddelanden:  Ett  och  annat  om 
tofslärkan  (Galerida  cristata  L.J.  — 
Till  frågan  om  dubbeltrastens  häck- 
ning.  —  Något  om  sidensvansarnas 
dräkter hq 


Nyutkommen: 

JAKT-TABELL 

enligt  jaktstadgan  den  8  nov.    191 2   samt 

till  den   i  juni  1919  utkomna  författningar 

granskad   av 

Martin  Rasch. 

Pris  30  öre. 

P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG 


lllllllllllllillllll 

=                                 Värdefulla  handböcker  W 

■  Nya  automobilförordningen  | 

=                   med    flera    författningar    om    automobiltrafik,  = 

=                                                    Kr.    2:  40.  = 

■  Väglagen  i 

=                  jämte  förklaringar  och  bilagor.     Femte  uppl.  g 

=                  utg.  av  O.  v.  Sydow  o.  A.  Mörner.  Kr.  4:  2  5 .  M 

I  Allmänna    arrendelagen  1 

=                  med  tillhörande  författningar  utg.  af  S.  Skars  ^ 

=                              stedt.     y.e  upplagan.  Kr.   8:  — .  ^ 

I  Kommunallagarna  | 

M                   sjunde  uppl.   (till    i    mars   191 9)  ombesörjd  av  M 

M                      Hj.  L.  Hammarskjöld.    Kr.   12:50.  S 

I  1916   års  olycksfallsförsäk:*  | 

I                         ringslag  | 

§                  med    historier    och    kommentarer   utgiven    av  = 

g                  A.  Eisen  och  E.  Löfmark.  2:auppl.  kr.  4: — .  M 

g  P.  A,  NORSTEDT   6.  SÖNERS   FÖRLAG  g 

^llilliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiy^^ 


'Blaskurit.' 

En  språkfråga  i  jaktzoologisk  hclysning. 


Erik  Modin. 


handlingar  från  medeltiden  förekommer  tvenne 
gånger  ett  ord  blaskurit  (blaskorin),  som,  irois 
■upprepade  tolkningsförsök,  ännu  ej  synes  hafva 
fått  sin  tillfredsställande  förklaring. 

Ordet  i  fråga  hänför  sig  otvifvelaktigt,  så- 
som man  kan  fmna  af  sammanhanget,  till  en 
produkt  af  den  dåtida  jakten,  nämligen  vildtskinnen. 

Frågan  om  ordets  betydelse  kan,  enligt  mitt  förmenande, 
bringas  närmare  sin  lösning,  om  hänsyn  tages  till  förhållanden 
på  det  jaktliga  området,  hvilka  ej  synas  hafva  tagits  i  nog- 
grannare betraktande  vid  de  försök,  som  hittills  gjorts  till  dess 
lösning. 

Jag  må  först  redogöra  för  det  svårtydda  ordets  förekomst 
i  fornlitteraturen  liksom  ock  för  de  tydningar  däraf  man  sökt 
gifva,  såvidt  dessa  äro  mig  bekanta. 

Första  gången  det  möter  är  i  ett  bref  utfärdadt  af  in- 
vånarna i  Ångermanland  vid  Nora  kyrka  den  27  februari  år 
13I4\  i  hvilket  dessa  förbinda  sig  att  till  Uppsala  domkyrka  ut- 
göra en  årlig  gärd  för  högtidlighållandet  af  de  kungliga  hel- 
gonen Olofs  i  Norge  och  Eriks  i  Sverige  minne.  Denna  gärd, 
vanligen  benämnd  »Olofsgärden»,  skulle  till  största  delen  utgå 

1  Tr.  i  Sv.  Diplom.  III,  s.  560. 

Hl  —  iM.-.r.      Fauna  och  Flora   1919.     Hiifl   4 


146  FAUNA    OCH    FLORA 

i  vissa  uti  brefvet  uppräknade  naturapersedlar;  däribland  föl- 
jande: de  qualibet  timbria  pellium  variarum  unam  pellem  bla- 
skurit,  d.  v.  s.  »utaf  hvarje  'timmer'  af  skinn  som  växla  i  färg 
ett  skinn  blaskurih} 

Att  det  här  är  fråga  om  vilda  djurs  skinn  torde  såsom 
anförts  få  anses  som  gifvet,  och  just  sådanas,  som  byta  färg 
eller  uppträda  i  olika  sommar-  och  vinterdräkt.  Härunder 
skulle  då  ej  inbegripas  björn,  varg,  lo,  utter,  räf  och  mård, 
hvilka  pälsdjur  ju  i  stort  sedt  behålla  enahanda  hårfärg  både 
sommar  och  vinter,  äfven  om  fallen  först  under  den  senare 
årstiden  vinner  sin  fulla  skönhet,  styrka  och  täthet  och  då 
får  sitt  rätta  saluvärde. 

Bland  vildtskinn  däremot,  som  'variera',  eller  hafva  af- 
gjordt  olika  sommar-  och  vinterfärg,  äro  i  första  rummet  att 
märka  ekorrens  och  lekattens  (hermelinens). 

Det  synes  mig  vara  dessa,  som  afses  i  1314  års  bref. 

Att  man  här  har  att  tänka  på  just  dessa  djur,  hvilkas 
skinn  växla    färg   (variera)    efter   årstiden,  sålunda  att  det  är 


'  Redan  Schlyter  i  sin  kommentar  till  »Helsingelagen»  s.  142  och  i 
sin  »Ordbok  till  Samlingen  af  Sveriges  gamla  lagar»,  s.  74,  framhåller,  att 
med  ordet  pellis  här  ar  att  förstå  vildtskinn,  detta  gentemot  en  äldre  forskare 
O.  Verf.ltus  (d.  1682),  som  synes  vilja  öfversätta  det  med  hud  (af  boskapsdjur). 

Schlvter  säger  (sist  anförda  ställe):  »Ver[elius]  synes,  då  han  talar  om 
'boskapen',  tro,  att  här  menas  hudar  af  fäkrgatur;  men  då  det  stadgas,  att  två 
sådana  hudar  i  norra  delen  af  landet  skulle  betalas  af  hvar  båge  o:  af  hvar 
jägare,    så  kan  häraf  nästan  med  säkerhet  slutas,  att  fråga  är  om  vilda  djur». 

Då  Schvters  ord  i  denna  fråga  äro  af  stort  intresse  för  dess  översiktliga 
bedömande,  må  de  anföras  i  ett  sammanhang: 

»Helsingarne,  eller  Sundliadis-boerne,  skulle  hvart  år,  som  de  utrustade 
Snäckorna  ej  gingo  utom  Aspö-Sund,  erlägga  i  Ledungsskatt  10  mark  Lärupt 
(Lärft)  för  hvart  Skepp;  hvilken  afgi It  synes  svarat  både  emot  Vighra  Ma7ina, 
eller  Mantals-iitlagati,  och  själfva  skipvisten.  I  Angermanna  Lande  ocli  i 
Medhelpada  borde  hvar  20-årig  tnan,  som  ägde  12  öre  Helsingskä  (not:  Om 
lika  många  alnar  lärft  i  Norrland  varit  räknade  för  ett  öre,  som  i  Dalarne, 
betyda  12  öre  Helsingskä  288  alnar  eller  andra  däremot  svarande  varor)  del- 
taga i  utgörandet  af  j  mark  Lärupt  för  hvart  skepp;  och  dessutom  två  och 
två  (Vighra  män  o:  värnpliktiga  män)  erlägga  ett  Twelitt  (Hermelin)  skin: 
detta  allt  välförståendes,  då  ej  Skepp  utreddes.  De  som  bodde  i  Urna  och 
Bvgda,  och  där  nordanföre,  eller  i  de  orter,  som  nu  kallas  Wästerbotten, 
gåtvo  blott  två  Blaskurin  Skifi  (uppskurna  och  beredda  Ikornskinn)  för  hvar 
Bughä  (Vigher  Man),  och  för  öfrigt  intet  i  afseende  på  Skipsvisten,  emedan 
de  åtagit  sig  att  värja  sitt  land  sjelfve»  (Not.  Hels.  1.,  Kon.  B.  fl.  7',. 


BLASKURIT 


147 


färgskiftningar  (ej  färgblandningar),  ordet  variarum  afser,  det 
finner  stöd  i  en  annan,  något  yngre  skattebestämmelse  från 
samma  tid  (efter  1320),  i  flocken  af  konungsbalken  i  Hel- 
singelagen,  hvilken  flock  handlar  om  »konungens  ledung  och 
skatt  och  om  ledungslami».  Det  heter  däri:  »5a  skall  ko- 
nungens skatt  betalas  i  Ångermanland  och  i  Medelpad.  Enlivar, 
som  äger  åtminstone  12  hälsingska  ören  och  är  20  dr  gaiiunal 
eller  tagit  honom  tillfallet  arf  i  besittning,  md  deltaga  i  skatten: 
de  md  betala,  tvd  tillsammans,  ett  tvdjärgadt  skinn  {tvcelyt 
skin)  och  s  mark  i  lärft  för  hvarje  skepp  i  ledungslami, . 

I  samma  flock  och  balk  sägs: 

»/  Umed  och  Bygded  {urna  ok  bygda)  och  hos  alla  dem,  som 
bo  norr  därom',  tvd  bldskurna  skinn  {tu  blaskorin  skin)  för 
hvarje  bdge  (d.  ä.  för  hvarje  manlig  person  som  kunde  bära 
båge,  öfva  jakt  och  gå  i  ledung).^ 

Här  påträffas  sålunda  en  ny  bestämning  rörande  de  skinn, 
som  skulle  aflämnas  såsom  skatt:  tvcelit  d.  v.  s.  tvåfärgad.  Jag  kan 
ej  finna  annat  än  att  detta  ord  blott  är  en  öfversättning  af 
eller    motsvarighet  till  dokumentets  af  1314  uttryck  variarunv 

Nu  ifrågavarande  skinnskatt  synes  i  första  hand  kunna 
åsyfta  bägge  de  nämnda  till  färgen  varierande  djurarternas 
skinn  (ekorre  och  hermelin).  Men  vid  ett  närmare  aktgivande 
på  äldre  uppgifter  rörande  denna  skatt  framställa  sig  skäl  till 
än  ytterligare  begränsning,  nämligen  därhän,  att  med  detta 
'blaskurit'  och  'tvaslyt  skin'  framförallt  åsyftas  ekorrskinnen 
eller  det  s.  k.  >;gråverket»,  ett  äfven  i  äldre  tider  högt  skattadt 
pälsverk.  I  förra  tider,  liksom  nu,  erhöllos  säkerligen  de  bästa 
sådana    ifrån    Norrland,  hvarest  vinterdräkten  blir  renast  grå. 

Får  man  —  såsom  billigt  synes  —  antaga,  att  de  skatte- 
titlar som  förefunnos  i  början  af  den  nyare  tiden  till  sin  art 
voro  tämligen  enahanda  med  medeltidens  eller  det  tidsskede, 
i  hvilket  de  här  berörda  skattebegreppen  höra  hemma  —  och 
detta  torde  man  i  betraktande  af  förra  tiders  långsamt  skeende 


*  Hälsinse/njj^en  tolkad.  Akad.  ath.  Johan  A.  Kjellström,  Upps.  iqig,  s.  26  f. 

*  Äfven  Styi-fe  i  tredje  (men  ej  i  föregående)  upplagan   at"  Skandinavien 
under  Unionstiden  s.  387,  n.  2  liar  identifierat  '/vce/yt  sh'//  me<.\  />t'///s  rnria. 


148  FAUNA    OCH    FLORA 

förändringar  få  göra  —  så  synes  den  s,  k.  båg-  eller  skinn- 
skatten just  hafva  utgått  i  ekorrskinn  i  alla  de  fall,  då  ej 
andra  slag  af  skatteskinn  uttryckligen  nämnas. 

För  att  vinna  jämförelser  till  belysande  häraf  förflytta  vi 
oss  därför  öfver  till  den  nyare  tiden,  då  skatteförhållandena 
äro  lättare  att  lära  känna. 

Så  visar  Västerbottens  räkning  för  år  1543,  att  »boga 
skatten»  eller  skinnskatten  från  denna  landsände  utgick,  för- 
vandlad i  penningar,  med  ^U  öre  af  hvarje  bonde  eller  med 
ett  gråskinn.  Fogderäkenskapen  år  1555  för  Piteå  lappmark 
nämner  i  »undervisningen»,  att  hvar  »granlapp»  hade  att  ut- 
göra 10  clockverk  (=  ekorrskinn)  eller  2  pund  gäddor,  och 
den  ogifte  hälften  däraf. 

Torneålapparna  utgjorde  år  1559  som  skinnskatt:  ygroskinn 
(gråskinn)  1  V2  timber  och  15  str»  (=  75  stycken).^ 

Äfven  från  de  sydligare  norrländska  landskapen  utgick 
vid  samma  tid  allmogens  s.  k.  vinterskatt  i  gråverk,  eller  ekorr- 
skinn, framför  andra  skinn. 

Ännu  i  1699  års  skattelängd  för  Härjedalen  utgår  räntan  för 
taxerade  s.  k.  afrads-land  i  »gråskinn»,  liksom  också  en  del  af 
pastors  lön  i  samma  landsdel  utgjordes  af  »ickornskinn»,  ett  af 
hvarje  nattvardshjon. 

Hermelin-  och  andra  skinn  nämnas  mera  sällan  som  skatte- 
persedlar, ehuruväl  de  voro  föremål  för  flitiga  inköp  genom 
kronans  fogdar  och  uppköpare. 

Det  synes  mig  redan  häraf  såsom  det  sannolikaste,  att 
med  'blaskurit'  i  dipl.  af  år  1413  ('blaskorin  skin'  i  Helsl.  7, 
såväl  som  'tvaelyt  skin'  i  sistnämnda  urkund)  är  att  förstå 
ekorrskinn  av  en  viss  kvalitet. 

Dessa  ord  ha  emellertid,  såsom  nu  närmare  skall  visas, 
varit  föremål  för  isärgående  tolkningar  af  dem,  som,. mest  dock 
ur  språklig  synpunkt,  sysslat  med  våra  äldsta  urkunder. 

I  en    uppsats    »Mellersta    Norrlands    näringar    i  början  af 

*  Att  märka  är  ock,  att  räknebegreppet  »timmers  (=  40  st.)  i  skattelängder 
och  äldre  tiders  handlingar  nästan  uteslutande  användes,  då  det  är  fråga  om 
ekorrskinn,  blott  någon  enda  gång  i  fråga  om  hermelin  och  mård.  Större 
djurs  skinn  räknades  i  »dekar»  (=    10  st.,  af  gr.  deka:  10). 


BLASKURIT  I  49 

1300-talet»,  publicerad  i  »Fästskrift  till  H.  F.  Feilberg»,  Sv. 
Landsmål,  årg.  1911,  redogör  J.  Nordlander  för  flera  av  dessa 
tolkningsförsök  och  framställer  själf,  med  kritik  af  de  andras, 
ett  nytt  förslag  till   tydning. 

Han  säger  bl.  a.:  »Ordet  bla  torde  här  vara  att  taga  i 
dess  äldre  betydelse  af  'svart',  och  omöjligt  är  ej,  att  här  syftas 
på  de  svarta  räfskinnen,  som  stått  i  så  högt  värde.  Ordets 
senare  del,  skiirin,  har  ej  heller  afseende  på  skinnets  skiljande 
från  kroppen,  utan  torde  utmärka  så  mycket  som:  ej  fullstän- 
digt blått  (svart).  För  riktigheten  af  denna  tolkning  synes 
den  omständigheten  tala,  att  man  i  Bollnäs  utlofvade  ett  bättre 
skinn  (unam  pellem  meliorem).  I  motsats  härtill  var  det  'blå- 
skurna'  tydligen  af  något  sämre  beskaffenhet». 

N.  utgår  tydligen  vid  denna  sin  tolkning  —  såsom  för- 
öfrigt  andra,  hvilka  sysselsatt  sig  med  detta  ord  —  från  att 
'blaskurit'  har  afseende  på  flera  slags  vildtskinn;  men  han 
kommer  dock  att  luta  åt  den  åsikten,  att  ordet  bäst  passar  in 
på  de  svarta  räfskinnen;  det  är  bla,  fattadt  i  sin  gamla  be- 
tydelse 'svart',  som  förleder  honom  därtill. 

Till  en  liknande  uppfattning  har  tidigare  också  Joh.  Kjell- 
ström kommit  i  sin  förut  citerade  tolkning  af  Hälsingelagen, 
där  han  (s.  27,  n.  6)  tolkar  'blaskorin  skin'  såsom  åsyftande 
blåräf  eller  svarträf.  De  enda  stöd  han  anför  för  sin  mening 
utgöras  af  citat  från  Olaus  Magnus  och  G.  Kolthoff  (»Vårt 
villebråd»,  s.  264),  hvilka  författare  emellertid  endast  uttalat 
sig  beträffande  blåräfvens  nordliga  förekomst  samt  med  hän- 
syn till  själfva  fallen  hos  denna  räfvarietet,  på  hvilken  Kjell- 
ström anser  urkundernas  bla  passa  in. 

Men  att  det  i  de  nämnda  urkunderna  icke  kan  vara  fråga 
om  ett  så  sällsynt  och  dyrbart  skinn  som  svart-  eller  blå- 
räfvens, måste  ovedersägligt,  synes  det  mig,  framgå  såväl  af 
diplomet  från  år  1314  som  af  skattestadgandet  i  Hälsingelagen, 
att  två  'bläskiirnä'  skinn  skulle  utgöras  af  enhvar  jaktdnglig 
man  i  Umeå  och  norr  därom. 

Detta  förutsätter  nämligen  en  tillgång  på  detta  slags  vikit. 


150  FAUNA    OCH    FLORA 

som  ingalunda  kan  anses  rimlig,  äfven  i  betraktande  af  forna 
tiders  ymnigare  vildnad. 

Detsamma  gäller  Kjellströms  benägenhet  att  förklara  ut- 
trycket 'tvaelyt  skin'  med  »korsräfskinn»  (a.  a.,  s.  27  n.  1).  Även 
denna  varietet  af  den  vanliga  räfven  är  alltför  sällsynt  före- 
kommande för  att  kunna  beräknas  till  den  myckenhet,  som 
här  måste  förutsättas.  De  citat,  han  äfven  i  detta  afseende 
anför  från  åberopade  förf.,  kunna  föröfrigt  blott  vara  ägnade 
att  framhäfva  sistnämnda  räfvarietets  brokighet  (ej  tvåfärgade 
hårfäll);  ty  i  korsräfvens  dräkt  ingår  ett  flertal  färger:  rödt, 
svart,  hvitt,  gult  och  kanske  brunt. 

En  motsägelse  mot  denna  förklaring,  att  orden  'blaskurit' 
och  'tvaelyt'  skulle  afse  färgvarieteter  af  räf,  ligger  också  däri 
—  såsom  Nordlander,  ehuru  i  annat  syfte,  anmärkt  —  att  af 
det  sammanhang,  hvari  de  båda  bestämningsorden  förekomma, 
synes  framgå,  att  det  tvåfärgade  skinnet  var  af  större  värde 
än  det  'blåskurna',  då  det  i  verkligheten  väl  alltid  varit  ett 
motsatt  förhållande.  Föröfrigt  må  härvid  anmärkas,  att  Olaus 
Magnus  i  sin  Historia  etc.  ej  nämner  någon  annan  varietet  än 
den  svarta  räfven,  som  han  anför  bland  de  dyrbara  pälsverk, 
hvilka  afsattes  från  Norden  till  främmande  länder.  Äfven  ekorr- 
skinnen  nämnas  emellertid  af  samme  förf.  såsom  utförselvara 
från  vårt  land  (XVIII,  C.  5-38;  XVIII,  C.   18). 

Sedan  jag  i  det  föregående  historiskt  och  med  hänsyn  till 
fållens  färg  hos  ifrågasatta  djur  äfvensom  andra  naturför- 
hållanden sökt  ådagalägga,  att  med  de  omhandlade  skattebe- 
greppen ej  gärna  kan  afses  annat  än  ett  visst  slags  skinn  och 
detta  just  gråverket  eller  ekorrskinnen,  vill  jag,  under  skär- 
skådande äfven  i  detta  afseende  af  tidigare  förklaringsförsök, 
söka  att  ur  språkliga  och  tekniska  synpunkter  närmare  ge  skäl 
för  min  mening. 

Vid  förklaringen  af  färgbestämningen  bla  ('blå'  eller  'svart', 
som    ordet    i    det    äldre    språket    betyder^)    finner  Nordlander 


'  Se  under  detta  ord  Fritz\i-r,  »Ordbog  över  det  gamle  norske  Sprog»: 
TiBld  i  sammensatte  ord  betegner,  at  noget  har  en  blåa  eller  sort  farve».  Ex. 
blamenodr. 


BLASKUKIT  151 

denna  icke,  såsom  dock  några  äldre  forskare,  Loccenius  (d. 
1677),  den  förut  nämnde  Verelius  och  efter  dem  Ihke  (d.  1780) 
antagit,  kunna  afse  skinnets  köttsida.  »Ty»,  säger  N.,  »oss 
veterligen  har  det  icke  varit  sed  att  angifva  skinnens  beskaf- 
fenhet efter  deras  färg  på  köttsidan;  därtill  har  man  i  alla 
tider  användt  den  håriga  sidan. »^ 

Då  N.  låter  Schlyter  omfatta  samma  åsikt  som  dessa  äldre 
författare,  så  är  detta  kanske  ej  fullt  riktigt.  S.  tar  fastmer  af- 
stånd  därifrån,  då  han  i  sin  Ordbok  till  Samlingen  af  Sveriges 
gamla  lagar  (s.  74)  anför  densamma,  utan  att  dock  framställa 
någon  egen.     Det  heter  däri: 

»Blaskorin,  adj.,  rå,  oberedd  (om  djurs  hud),  sådan  som 
huden,  på  köttsidan  blåaktig,  är  skuren  af  djuret,  b.  skin  oc 
tvås  lit  skin  H.  [Helsingelagen]».  Och  han  tillägger:  »Ih[re]  har 
efter  Loccenius  och  Verelius  antagit  denna  förklaring,  som 
dock  är  så  mycket  mindre  säker,  som  man  snarare  skulle  tro, 
att  här  menas  huden  af  något  visst  slags  djur».  S.  anför,  att 
ock  en  annan  äldre  förf.  Fåle  Burman  (d.  1809),  som  fattar 
ordet  i  betydelsen  af  »uppskurna  och  beredda  [S.  tillägger:  forte 
legendum:  oberedda]  ikornskinn».''^ 

SöDERWALL,  'Ordbok  över  svenska  medeltidsspråket»,  har 
rörande  detta  ord:  »blaskurm,  adj.,  rå,  oberedd  (om  djurs  hud)?> 
Härmed  äro  nu  alla  mig  bekanta  äldre  försök  att  förklara  dessa 
svårtolkliga  ords  betydelse  anförda. 

Det  förefaller  mig,  som  om  de  äldre  förf.,  som  sysslat  med 
denna  språkfråga,  stått  närmare  dess  lösning  än  de,  som  i 
senare  tid  behandlat  den.  Loccenius,  Verelius  och  Ihre  torde 
ha  insett,  att  man  här  hade  att  göra  icke  med  skinnens  fäll  eller 
hårsida,  utan  deras  köttsida  eller  läderhuden,  Burman  insåg, 
att  det  här  rörde  sig  om  ett  särskildt  slag  af  vildtskinn,  näm- 


'  Ännu  en  källa,  hvari  man  väntat  att  finna  något  till  frågans  belysning, 
nämligen  Peder  Månssons  »Skinnberedning  och  Sätherwärkskonst»  (Sami.  utg. 
al'  Sv.  Fornskriftssällskapet,  h.  146,  s.  551  ff.,  från  början  af  1500-talet)  har 
med  negativt  resultat  genomgåtts;  ingenting  har  där  funnits  hvarken  om 
'blaskorin'  eller  'tva^Iyt  skin',  eller  vildtskinnens  behandling,  agnadt  att  identi- 
fiera dessa. 

-  F.\LE  BuRE,  »Critisk  Afhandling  om  Province  Lagaines  AUderjj,  tr.  i 
Vitt.,  Mist.  och  Ant.  Akademiens  iiandl.  VI  (1800),  s.  275   f. 


152  FAUNA    OCH    FLORA 

ligen  ekorrskinnen.  Jag  vill  nu  söka  visa,  att  dessa  hvar  på 
sitt  sätt  syftat  rätt,  ehuru  de  icke  kommit  till  någon  giltig 
slutsats. 

När  jag  själf  söker  framställa  en  sådan,  beror  detta  på, 
att  jag,  med  det  olösta,  för  mig  bekanta,  ehuru  ännu  ej  närmare 
undersökta  spörsmålet  för  ögonen,  ^kpraktisk  väg,  såsom  jägare, 
trodde  mig  ha  funnit  en  riktig  utgångspunkt  för  frågans  lösning. 

I  fråga  om  ekorrskinn,  hvarom  det  här,  enligt  hvad  jag 
visat,  måste  antagas  röra  sig,  har  man  sedan  gammalt  bestämt 
deras  värde  som  pälsverk  just  efter  färgen  på  köttsidan,  som 
på  de  i  handeln  gängse  skinnen  alltid  varit  vänd  utåt.  Detta 
sammanhänger  med  det  sätt,  hvarpå  detta  djur  afpälsas.  Ekor- 
rens skinn  afflås  sålunda:  Rundt  hufvudet,  strax  framom  ögo- 
nen, göres  med  knifven  ett  snitt,  hvarpå  skinnet  med  bibe- 
hållna örontofsar  vränges  eller  'snos',  som  det  heter  i  Norrland, 
af  kroppen,  så  att  den  håriga  sidan  kommer  att  vändas  inåt; 
äfven  svansskinnet  vränges  eller  rättare  urdrages  på  samma 
sätt  mot  knifbaken  och  stannar  inne  i  skinnet.  I  denna  ställ- 
ning fästes  det  klibbiga  skinnet,  vanligen  med  ryggsidan,  på 
en  vägg,  muryta  eller  dylikt  och  får  torka.  Det  vändes  inte 
heller  sedan,  innan  det  föres  i  handeln,  såsom  händelsen  är 
med  andra  pälsdjurs  skinn,  exempelvis  räfvens,  mårdens,  ut- 
terns och  hermelinens;  det  skulle  ej  heller  låta  sig  vända  på 
grund  af  den  trånga  öppningen  vid  halsen. 

Vid  de  andra  nämnda  pälsskinnens  afflående  och  torkning 
går  man  tillväga  på  annat  vis.  Huden  ristas  upp  längs  lårens 
baksida  och  vrängningen  sker  bakifrån  och  framåt,  hvarjämte 
skinnet  å  benen  upp  emot  bälgen  uppristas.  Därpå  spännas 
eller  'spitas'  skinnen,  med  den  håriga  sidan  inåt,  på  särskildt 
formade  bräden,  s.  k.  »villor»,  och  benskinnen  utbredas  för  sig 
på  tunna  spanar.  Efter  torkningen  dragas  skinnen  af  spänn- 
brädet  och  vändas,  så  att  hårsidan  (fallen)  kommer  i  dagen. 
Så  föras  de  i  marknaden.  Deras  värde  kommer  då  att  be- 
stämmas efter  den  synliga  hårfällen,  men  äfven  gifvetvis  af 
skinnets  storlek  och  godhet  i  öfrigt. 

Det    är    vinterfällen,  som  gör  ekorrskinnen,  det  s.  k.  grå- 


BLASKURIT  I  53 

verket,  värdefulla  såsom  pälsverk.  När  ekorren  fått  sin  fullt 
utbildade,  hårtäta,  gråblå  vinterdräkt,  hvilken  han  enligt  gam- 
mal tradition  har  först  vid  »helgamäss»  (l:a  november),  i  stället 
för  sommarens  rödbruna,  gleshåriga,  säges  han  vara  'härd' 
(fuUhårig)  eller  'gill',  d.  v.  s.  hans  skinn  är  då  giltigt  i  han- 
deln (salugillt).  Detta  bedömer  skinnköparen  förnämligast 
af  varans  utseende  på  utsidan  (köttsidan),  men  äfven  af  öron- 
tofsarnas   färg  och  yfvighet  (längd)';    dessa  senare  växa  näm- 


ligen för  vinterdräkten  långa  och  hafva  hos  den  vackrare,  ljusare 
och  renare  grå  varieteten,  den  s.  k.  »granekorren >.,  mörkbrun 
eller  svart  färg,  under  det  att  de  hos  den  andra,  som  mindre 
värdefull  ansedda  s.  k.  ■  tallekorren»  äro  ljust  bruna  eller  röda 
och  af  mindre  längd. 

De  nu  beskrifna  skiftningarna  i  ekorrens  fäll  afspegla  sig 
emellertid  äfven  på  skinnets  köttsida. 

Under    det    ekorren  bär  sin  mörka  sommardräkt,  är  kött- 

>  På  allra  sista  tiden  har  dock,  enligt  hvad  en  körsnär  upplyst  om,  äfven 
ekorren  börjas  flås  bakifrån,  såsom  andra  pälsdjur,  så  att  dess  skinn  efter 
torkningen  vändes  och  bedömes  efter  den  svnliga  liårfälien. 


154  FAUNA    OCH    FLORA 

sidan  mörkt  blå  eller  blåsvart  (utom  å  buken,  där  den  är  hvit 
motsvarande  den  å  detta  kroppsparti  under  alla  årstider  hvita 
hårfärgen).  Vintertiden  däremot  antar  skinnets  köttsida  en 
gulhvit  eller  gråhvit  färg  öfver  hela  skinnet. 

Äfven  öfvergångstiderna,  höst  och  vår  med  deras  blan- 
dade dräktfärg,  markera  sig  på  skinnets  inner-  eller  köttsida. 
Då  skinnen  ömsa  hårfärg,  utmärkes  detta  på  köttsidan  af 
mörka    eller    ljusa   fläckar  eller  strimmor,  allteftersom  färgför- 


Fio;.  2. 


ändringen  i  fallen  framskrider,  de  mörka  väl  beroende  på  pig- 
mentet i  de  om  hösten  ännu  kvarsittande  eller  om  våren  ånyo 
framträdande  sommarhåren. 

Denna  växling  i  läderhudens  färg  går  alltid  i  en  viss  följd. 
Tidigast  och  längst  inträder  och  kvardröjer  den  mörka  som- 
marfärgen å  hufvudet,  öfre  sidan  af  halsen  (nacken)  samt  bo- 
garnas och  lårens  framsidor,  äfvensom  med  en  smal  rand 
mellan  sidor  och  buk,  i  motsvarighet  till  växlingarna  i  hår- 
fällen.  En  liknande  iakttagelse  kan  man  göra  också  på  lekat- 
tens  skinn,  som  byter  färg  liksom  ekorren. 


BLASKURIT 


•55 


De  här  afbildadc  skinnen  afse  att  åskådliggöra  färgväx- 
lingarna å  skinnets  inner-  eller  köttsida,  ehuruväl  dessa  ej 
kunnat  på  fotografien  bringas  att  framträda  så  tydligt  som  på 
de  naturliga  föremålen. 

Skinnet  n:r  1  är  ett  sommarskinn  (af  en  äldre  hona,  som 
sköts    af    mig  i  ett  träd    på    gården  ^'/g   1915,  under  det  hon 
ifrigt  förföljdes  af  ett  par  tlugspappare,  hvars  ägg  eller  ungar 
i  en  där  varande  holk    hon   förniod- 
ligen    sökt  åtkomma.     Huden  är  ka- 
rakteristiskt   sommarbld   (se    fig.  1). 

N:r  2,  skinnet  af  en  ekorre,  skju- 
ten i  början  af  oktober:  öfvergdngs- 
dräkt  (se  fig.  2). 

N:r  3,  skinnet  af  en  >gill»ekorre 
i  typisk  vinterdräkt,  skjuten  i  no- 
vember. Örontofsarna  här  långa. 
Exemplaret  tillhör,  liksom  n:r  1,  va- 
rieteten  »granekorre»  (se  fig.  3),  un- 
der det  att  n:r  4  (se  fig.  4)  är  en 
gill  »tallekorre»  från  november. 

På  detta  förhållande,  motsvarig- 
heten mellan  hårfällen  och  färgen  å 
ekorrskinnets  köttsida,  utan  tvifvel 
redan  i  forntiden  iakttaget  såsom 
kännemärke  på  gråverkets  större  eller 
mindre  godhet,  grunda  sig  nu  enligt 
min  mening  beteckningarna  'blaskurif 

och  'tvcvlyt  skm\  De  beteckna  hvar  för  sig  kvaliteter  af  skinn; 
det  blåskurna,  hvarmed  synes  vara  att  jämnställa  'tvaelyt  skin', 
en  sämre,  i  förhållande  till  hvilken  man  i  Bollnäs,  enligt  orda- 
lagen i  1314  års  bref,  gaf  >ett  bättre  skinn-  iinam  pcllem  mc- 
liorem),  d.  v.  s.  ett  fullgillt  sådant. 

-     Gifves    det    nu    dylika    kvalitativa  beteckningar  för  denna 
skinnvara    på  andra  håll  till  stöd  för  min  här  uttalade  åsikt? 

Ja.  I  15-  och  1600-talens  skinnskattelängder  och  fogde- 
redovisningar    kan    man    också    iakttaga    dem.     Så  t.  ex.  sor- 


i 


Fig. 


156  FAUNA    OCH    FLORA 

teras  i  fogderäkenskapen  för  år  1555  från  Piteå  lappmark  skin- 
nen sålunda: 

liust  klockeverk  ] 

mörkt       » 

,.     ^  j,o       ,  f  utfördt  i  timmar  och  stycken.^ 

liust  samfangst 

mörkt        »  J 

Och  enligt  den  »ordning»,  utfärdad  år  1614,  hvarefter  lapp- 


Fig.  4. 

fogdarna  skulle  »opkiöpe  Skinvarur  till  H[ans]  K[onglige]  M[aje- 
stäts]  behof  wtij  Lappmarken»,  sorterades 

»Gråwerkie 

1  timber  Bäste      4  | 

1  timber  Melerste  2  /  sk.»*^ 

1  timber  Ringa      1  j 

I  den    nutida   skinnhandeln    åtskiljas    äfven    ekorrskinnen 
under  särskilda  beteckningar.      De  fullhåriga,  i  rätt  tid  tagna, 

^  Benäget    meddel.    ur  Kammararkivets  skattehandlingar  af  JoH.  Xord- 

LAXDER. 

'  Efter  K.  B.  Wikluxd,  »Några  bilder  från  det  gamla  Lappland»  i  tidskr.- 
serien  NorrIa?id^  n;o   lo,  s.  30. 


BLASKURIT 


'5' 


på  livilka  köttsidaii  är  livit,  sägas  vara  'härd'  (tullhåriga)  eller 
'gilla';  de  som  på  samma  sida  äro  mer  eller  mindre  mörka, 
förrådande  att  de  tagits  innan  skinnet  erhållit  sin  ljusa  vinter- 
dräkt, benämnas  'svartbakar'  eller  'blåbakar'.  Äfven  förekom- 
mer benämningen  'rönackar'  på  sämre  vara  (af  förut  antydd 
anledning:  sommardräktens  långvarigare  kvarsittande  på  bak- 
hufvudet).* 

Det  återstår,  sedan  jag  sökt  visa,  att  de  gamla  dokumen- 
tens kvalitetsbestämningar  äro  framför  allt  /artbestämningar, 
att  dock  till  skärskådande  upptaga  den  förklaringen,  att  'bla- 
skurit'  skulle  vara  en  beteckning  för,  huruvida  skinnet  vore 
beredt  eller  icke. 

Denna  de  äldre  uttolkarnas  (Loccenius',  Verelius',  Bur- 
mans och  Ihres)  mening,  förkastad  af  Schlyter,  vederlägges 
enbart  af  det  förhållandet,  att  —  såvidt  bekant  —  inga  vildt- 
skinn  plägat  föras  beredda  i  handeln.^  Beredningen  har  i  äldre 
som  nuvarande  tid  hört  bundtmakareyrket  till,  och  de  nu 
nämnda  bestämningarna  tillkomma  med  all  tydlighet  skinnen 
såsom  naturprodukter  eller  skatte-  och  upphandlingsvaror  före 
beredningen. 

Hvad  nu  slutligen  den  senare  sammansättningsdelen  i  ordet 
'blaskurit'  ('blaskorin')  angår,  så  fattar  jag  denna  (s^wr//,  parti- 
cipform af  skära),  i  likhet  med  nyss  nämnda  uttolkare,  såsom 
iielt  enkelt  betydande  'lösskuren',  'flådd'  (medan  skinnets  kött- 
sida ännu  är  bla,  mörk,  ej  gulhvit  såsom  på  det  salugilla,  så- 
som skatte-  och  handelsvara  fullgoda  skinnet). 

När  Nordlander,  anf.  upps.,  vill  gifva  ordet  en  kvalitativ 
betydelse  beträffande  färgen:  »ej  fullständigt  blått  (svart)»  och 
till  stöd  därför  anför,  efter  en  västmanländsk  garfvare,  ytt- 
randet: »Jag  vill  ej  betala  så  och  så  mycket  för  skinnet,  ty 
det  är  'skuref,  så  motsäges  detta  däraf,  att  denna  betydelse  af 
ordet  befunnits  okänd  för  de  körsnärer  och  vildskinn-handlande 


'  Meddel.  af,  bl.  a.  skiiinliaiidlande,  körsnaren  \'.  .A..  C^edek.makk  i 
Sollefteå,  hvilken  under  ett  50-tal  år  praktiserat  vrket  ocli  är  v.il  förtrogen 
med  dess  förhållanden. 

-  WiDMARK,  T'Beskrifning  öfver  provinsen  Hclsingland»,  I,  s.  292,  återger 
också  'blaskuriii  skin'  nied  »oberedda  skinn»,  tvdligen  efter  dessa  äldre  källor. 


158  FAUNA    OCH    FLORA 

jag    åtsport  i  saken,  liksom  den  ej  heller  synes  vara  bekant 
dialektlitteraturen. 

Det  är  en  mer  än  300-årig  språklig  gåta  jag  med  denna 
min  undersökning  vågat  mig  på  att  försöka  bringa  till  lösning 
eller  åtminstone  närmare  denna.  I  hvad  mån  jag  lyckats  där- 
uti,  må  andra  med  djupare  insikter,  särskildt  på  det  språkliga 
området,  afgöra. 


De  första  iakttagelserna  i  Sverige 
angående  bändeikorsnäbben 

{Loxia  leucoptera  Gmel.  bifasciata  Brehm.) 
Af  " 
Otto  Gertz. 

lililjKNJiliilÄ'^^^^^^  genomseende  af  en  från  den  bekante  natur- 

Iv  k'!f^^l'^'i^^lÉiF  fo'"skaren  Pehr  Osbeck  härrörande,  numera  å 
j|.(jj^h^*V^^^P^  Göteborgs  stadsbibliotek  förvarad  handskrift: 
ryK^T^^^^^  Beskrifning  öfwer  Laholms  Contract,  Dess 
:  ""  ^^  ^'^    Y^  Naturalhistoria,  fann  jag  bland  bladen  instuc- 

;^ ;. -j^.f!;  ket  ett  af  fyra  foliosidor  bestående  manuskript: 

Beskrifning  på  Korsnäfwen  af  Pehr  Osbeck.  Manuskriptet  ifråga, 
ett  utkast  till  den  publikation  med  samma  titel,  Osbeck  år 
1797  införde  bland  Vetenskapsakademiens  handlingar',  utgör 
en  redogörelse  för  denna  fågelarts  uppträdande  år  1786  i  Hass- 
löfs  socken  (södra  Halland),  dess  lefnadssätt  och  vanor,  äfvensom 
en  beskrifning  af  den  för  densamma  karakteristiska  växlande 
färgteckningen.     Af   Osbecks    redogörelse    framgår,    att  fågeln 

'  Pehr  Osbeck:  Beskritning  på  KorsiiälVen  (Loxia  Curvirostra)  och 
dess  lefnadssätt.  —  Min  afsikt  var  att  offentliggöra  Osbecks  ofvan  anförda 
manuskript  om  korsnäbben,  då  jag  ej  hade  mig  bekant,  att  uppsatsen  redan 
bhfvit  trvckt  i  Vetenskapsakademiens  handlingar.  Den  nänmes  ej  i  vara  äldre 
ornithologiska  arbeten  —  Osbecks  uppgifter  om  bändeikorsnäbben  ha  förbi- 
setts äfven  af  sådana  forskare,  som  i  sina  arbeten  särskildt  behandlat  denna 
fågelart  (såsom  Svem  Nilsson  och  Suxuevall)  —  och  hade  på  denna  grund 
undgått  mig.  Den  namnes  först  af  Hulth  i  den  af  lionom  författade  biblio- 
grafien till  KoLTHOFF-J.\GERSKiöLDS  arbete  Nordens  fåglar  samt  i  R.  Nassoxs 
nvligen  utkomna  öfversikt  öfver  svensk  ornithologisk  litteratur. 


l6o  FAUNA    OCH    FLORA 

uppträdde  i  trakten  under  hösten  och  förvintern  det  året  i  tal- 
lösa svärmar,  i  hvilka  förekommo,  utom  mindre  korsnäbbar 
{Loxia  curvirostra  L.),  talrika  exemplar  af  bändelkorsnäbben 
{Loxia  leucoptera  Gmel.  bifasciata  Brehm).  Af  intresse  äro 
särskildt  uppgifterna  om  sistnämnda  art.  Att  Osbeck  här  åsyf- 
tar bändelkorsnäbben,  ehuru  den  ej  urskiljes  som  särskild  art, 
är  uppenbart,  då  i  beskrifningen  nämnas  >2  hwita  twärband» 
å  vingarna.  »Så  woro  de  masta  [korsnäbbarna]»,  heter  det 
vidare,  »äfwen  de  som  på  kroppen  hade  gulgröna  eller  gråach- 
tiga  fjädrar,  hwarför  de  ock  i  hastigt  påseende  liknade  bo- 
finkar.» 

Denna  Osbecks  iakttagelse  torde  vara  den  första,  som  är 
bekant  angående  bändelkorsnäbbens  uppträdande  i  vårt  land. 
Sven  Nilsson  lämnade  i  sitt  stora  arbete:  Illuminerade  figurer 
till  Skandinaviens  Fauna  (band  I,  Lund  1832)  den  första  afbild- 
ningen  af  den  då  nya  fågelarten  —  hona  i  ruggning  —  och 
beskref  utom  detta  exemplar  en  äldre  hane,  den  senare  från 
GRiLLska  museum  i  Stockholm  och  enligt  Lindroths  katalog 
öfver  nämnda  samling  fångad  i  närheten  af  Stockholm  år  1792. 
Det  förra  exemplaret  —  som  nämndt  en  äldre  hona  —  hade 
fångats  nära  40  år  senare,  i  oktober  1830,  å  Mörkön  i  Söder- 
manland och  insändts  till  Stockholms  museum  af  den  om  sven- 
ska ornithologien  högt  förtjänte  prosten  Ekström.  Bändelkors- 
näbben var  då  enligt  Nilsson  känd  från  andra  trakter  i  Eu- 
ropa, nämligen  från  Schweiz,  Tyrolen,  Schlesien  och  Thuringer- 
wald.  Osbecks  berättelse  intygar  emellertid,  att  bändelkors- 
näbben redan  år  1786  iakttagits  i  som  sagdt  stora  skaror  i 
Halland.  Osbeck  uppfattade  den  visserligen  ej  såsom  en  från 
den  vanliga  korsnäbben  skild  art,  utan  förmodade  den  vara 
underåriga  individ  af  Loxia  curvirostra.  Lindroth  åter  trodde 
det  i  Stockholmstrakten  år  1792  tillvaratagna  exemplaret  till- 
höra en  bastard  mellan  bofink  och  korsnäbb.  Som  själfstän- 
dig  art,  en  recriit  för  vår  Skandinaviska  Fauna»  (Nilsson), 
urskildes  bändelkorsnäbben  först  af  Ekström  och  beskrefs  som 
nämndt  1832  af  Sven  Nilsson,  då  den  erhöll  artnamnet  Loxia 
bifasciata.     Då    Osbecks    ofvan  anförda  uppgifter  sålunda  äro 


DE  FÖRSTA  lAKTrAGKI.SKRNA   I  SVEKIGF.   ANG.   BÄNDHLKOKSNÄBBEN     l6l 

de  tidigaste  vi  iiga  från  vårt  land  angående  denna  endast  tid- 
vis i  Sverige  uppträdande  fågelart  —  mera  kända  senare  fynd- 
år  äro  1845,  1856,  1889  — ,  kunna  de  göra  anspråk  på  ett 
visst  intresse  och  ha  därför  här  i  korthet  omnämnts. 

Rörande  författaren  till  här  citerade  manuskript  må  föl- 
jande biografiska  upplysningar  meddelas.  Pehr  Osbeck  (1723 
— 1805),  präst  och  naturhistoriker,  blef  student  i  Uppsala  1745 
och  samma  år  lärjunge  till  Linnk.  Såsom  sådan  åtnjöt  han 
dennes  stora  välvilja,  och  på  Linnés  tillskyndelse  företog  han 
som  skeppspredikant  på  ett  ostasiatiska  kompaniets  fartyg  en 
resa  till  Kina  mellan  åren  1750  —  1752,  hvarunder  han  förvärf- 
vade  betydande  samlingar,  särskildt  af  växter,  hvaraf  från  re- 
san hemfördes  icke  mindre  än  900  nya  species.  Tio  år  senare 
(1760)  utnämndes  han  till  kyrkoherde  i  Hasslöf  och  Våxtorp 
af  Göteborgs  stift,  blef  1773  kontraktsprost  därstädes  och  1778 
teologie  doktor.  Af  hans  publikationer  må  nämnas  hans  år 
1757  utgifna  Dagbok  öfver  en  Ostindisk  Resa  åren  1750,  1751, 
1752  (tysk  upplaga  1765,  engelsk  1771)  samt  ett  Utkast  till  en 
Flora  Hallandica  (tryckt  i  Göteborgs  Vetenskaps-  och  Vitter- 
hetssamhälles Handlingar,  1788.)-  Förutom  ett  antal  smärre, 
hufvudsakligen  i  Vetenskapsakademiens  Handlingar  utgifna  upp- 
satser författade  han  vidare  ett  stort  anlagdt  verk,  den  ofvan 
nämndaBeskrifning  öfwer  Laholms  Contract  (tre  volymer  in  folio)', 


'  Detta  med  en  enastående  flit  Litarbetade  verk  har  sitt  största  värde  i 
de  rikliga  botaniska  och  entomologiska  bidrag  det  läninar  till  Laholmstraktens 
llora  och  fauna.  I  den  botaniska  delen,  afslutad  1789,  hvilket  år  företalet  till 
densamma  daterats,  meddelar  Osbeck  —  förutom  floristiskt  värdefulla  uppgif- 
ter angående  de  där  förekommande  vä.xternas  fyndorter  —  en  imponerande 
sammanställning  af  ur  den  tidens  litteratur  sannnanplockade  notiser  om  växt 
arters  användning  och  nytta  i  medicinskt  och  ekonomiskt  iiänseende.  Osbfxks 
Utkast  till  en  Flora  Hallandica^  hvilket  utgör  ett  korttattadt  utdrag  härur, 
upptager  ej  samtliga  i  manuskriptet  anförda  arter.  Hvad  beträffar  den  orni- 
thologiska  delen  af  Osbecks  Beskrifning  öfwer  djurriket,  omfattar  denna  1581 
trakten  observerade  fågelarter  och  lämnar  på  flera  ställen  upplysning  om  mera 
intressanta  fåglar.  Osbeck  nämner  sålunda  beträffande  bergfinken  (Fi-ingilla 
iiwntifringiUa),  att  »somliga  wintrar  konmia  de  hit  i  stora  flackar;  så  skedde 
i  januarii  1776»,  en  anteckning,  som  måhända  afser  ett  liknande  fenomen, 
som  beskrefs  af  Svem  Nilsson'  (Skandinavisk  Fauna,  foglarna.  I,  tredje  upp- 
lagan, p.  506)  för  vintern  1819— 1820  och  för  några  år  sedan  —  vintern  19]) 
— 1916  —  iakttogs    vid    Kågeröd  i  Skåne.     \'idare    finnes  här  en  uppgift  om 

1  I  —  19207.      Fauna  o.  Flora  1919.    Haft.  4. 


I  62  FAUNA    OCH    FLORA 

som  emellertid  icke  blef  tryckt.  Detsamma  gäller  om  ett  annat 
större  Osbecks  arbete  med  titeln:  Prodromus  Insectorum  Hallan- 
diae,  continens  Insecta  Paroch.  Hasslöf  et  Wåxtorp  descripta  a 
Petro  Osbeck,  Pastore  in  Hasslöf  et  Wåxtorp,  Membrum  Reg: 
Acad.  Scient.  Holm.  Edita  Hassl.  1773.  Från  Osbeck  härrör  ock, 
som  jag  på  annat  stället  visat  (Linnésällskapets  tidskrift,  1919), 
ett  värdefullt  botaniskt  kompendium:  Archiater  Carl  Linnaei  före- 
läsningar uti  Botaniquen,  hvilket  förvaras  å  Malmö  läroverks 
bibliotek.  Till  ledamot  af  Vetenskapsakademien  i  Stockholm 
invaldes  Osbeck  år  1758.  Efter  Osbeck  uppkallade  Linné, 
som  högt  uppskattade  denne  sin  lärjunge  och  med  honom  un- 
derhöll liflig  brefväxling,  ett  till  familjen  Melastomataceae  hö- 
rande växtsläkte,  Osbeckia.  En  Phalaena  har  därjämte  af  Linné 
erhållit  namnet  Osbeckiana.  En  detaljerad  biografi  öfver  Os- 
beck har  lämnats  i  Biografiskt  Lexikon  (X,  1844,  p,  350),  äfven- 
som  en  mera  kortfattad  i  Göteborgs  Stifts  Herdaminne  (Lund 
1885,  p.  432)  af  Skarstedt  samt  i  Fries'  Linnébiografi  (band 
II,  p.  38). 


fångsten  af  jaktfalkar  i  Halland  under  1 700-talet,  en  uppgift,  som  i  något 
annan  form  återfinnes  i  Nilssons  fauna  (p.  16).  Osbecks  anteckning  lyder: 
»Falken,  Falco  gentilis.  Tilförne  blef  årligen  en  fogelfängare  från  Anspach 
sänd  till  Skummeslöfs  sockn,  som  där  på  slättmarkerna  fångade  falkar,  och 
betalte  därför  den  sommar  han  där  wistades  en  ducat  till  herrskapet  på  vSkot- 
torp;  men  i  senare  åren  har  man  icke  hört  af  någon  sådan.  Folk  berättar, 
att  han  brukade  en  falk  af  träd,  utom  små  lefvande  foglar,  warfinkar  kallade, 
Lanius  excubitor,  dem  han  satte  nt  på  tufwor,  men  lät  dufworna  och  falken 
flyga  i  luften  at  lacka  fram  falkar  från  Hallandsås,  wid  pass  ^/i  mil  eller 
något  mer  därifrån.  Falkarna,  som  fångades,  woro  af  2  slag:  slättfalkar,  eller 
nu  nämde,  som  äro  mycket  sämre,  och  Blåfoten,  Falco  lanarius,  som  är  af 
större  wärde.  En  artig  inrättning,  som  General  Örnstedt  på  Skottorp  lagt 
grunden  til...  —  Blåfoten,  Falco  lanarius;  wid  michelsmässotiden,  då  han 
kommer  ifrån  norra  orterna  til  söder,  fångas  han  i  Skummeslöf.» 


Några  ord  om  Vänerns  hornsimpa. 

Af 

Einar  Lönnberg. 

1  et  liar  länge  varit  omtaladt,  att  äfven  sjön 
Vänern  hyste  relikta  hornsimpor,  och  man 
^i  har  allmänt  förmodat  dem  vara  identiska  med 
dem,  som  förekomma  i  Vättern  och  åt  h vilka 
^^^^  _  _  LiLLJEBORG  gaf  namnet  Cottus  qiiadricoruis 
»^^■^^é^?^:^^  relictus.  Emellertid  synas  Vänerns  hornsim- 
por aldrig  ha  varit  föremål  för  någon  närmare  undersökning. 
Det  första  fyndet  af  dylika  fiskar  i  nämnda  sjö  tillskrifves 
Prosten  C.  U.  Ekström  och  omtalas  af  A.  W.  Malm.^  Senare 
faunister  ha  i  regel  endast  kunnat  citera  denna  uppgift.  Riks- 
museum ägde  inga  exemplar  af  hornsimpa  från  Vänern,  så  att 
F.  A.  Smitt  kunde  ej  i  »Skandinaviens  Fiskar»  lämna  några 
upplysningar  därom.  Äfven  på  senaste  tiden  har  kunskapen 
om  Vänerns  hornsimpa  inskränkt  sig  till  meddelanden  om,  att 
enligt  fiskares  uppgifter  hornsimpor  då  och  då  fångas  i  ifråga- 
varande sjö.^  Lektor  S.  Ekman  har  dock  omtalat  i  Sv.  Fiskeri- 
tidskrift,  att  han  erhållit  ett  mindre  exemplar.  Då  jag  på  sin 
tid  lyckats  påvisa^  att  den  hornsimpa,  som  förekommer  i  Mä- 
laren, väsentligen  afviker  från  Vättern-formen,  ökades  därige- 
nom intresset  för  de  relikta  hornsimporna.  Den  ryska  ichthyo- 
logen    L    Berg  gjorde   1916  en  sammanställning  af  vår  närva- 

'  Göteb.  Boh.  Fauna    1877. 

■^  År    1916    meddelar    Sv.    Ekman    i    Sv.    Fiskeritidskr.,  att  lian  erliållit  ett 
mindre  exemplar  fångadt  på  sillnflt. 

•'  Bull.  Geol.  Inst.  Upsala.  Vol.  VI.  pt.    1.    1904. 


164  '  FAUNA    OCH    FLORA 

rande  kunskap  om  de  olika  hornsimpformerna,  hvilken  på  grund 
af  det  stora  intresse  den  måste  ha  äfven  för  svenska  läsare  i 
öfversättning  fått  inflyta  i  hft.  6  af  denna  tidskrift  för  1918. 
Af  Bergs  redogörelse  framgår  bl.  a.,  att  han  anser  de  relikta 
hornsimporna  i  Europa  kunna  delas  i  tvenne  morfologiskt 
skiljbara  grupper.  Den  ena  kallar  han  med  Lilljeborg,  —  i 
det  att  han  dock  i  likhet  med  en  del  ichthyologer  tager  de  ma- 
rina simporna  som  särskildt  släkte  Myoxocephalus  och  låter  det 
gamla  namnet  Cottus  blott  hänföra  sig  till  de  äkta  sötvattens- 
simporna  —  Myoxocephalus  qiiadricornis  morpha  relictiis.  Typ 
för  denna  är  naturligtvis  hornsimpan  från  Vättern,  och  vidare 
räknar  Berg  dit  hornsimporna  från  Vänern,  som  han  dock  blott 
känner  genom  hörsägen,  och  dem  från  Onega  m.  fl.  sjöar  i 
Finland.  Den  andra  gruppen  kallar  han  M.  q.  morpha  lönn- 
bergi  och  uppställer  som  typ  för  denna  den  af  mig  från  Mäla- 
ren beskrifna  hornsimpan.  Tillsammans  med  denna  för  han 
äfven  hornsimpan  från  Ladoga. 

Vid  upprepade  tillfällen  har  jag  försökt  att  förvärfva  horn- 
simpor  från  Vänern,  men  utan  att  lyckas.  Bergs  afhandling 
sporrade  till  nya  försök.  Under  en  resa  till  olika  platser  i 
och  vid  Vänern  sommaren  1918  erfor  jag,  att  fiskarena  där 
allmänt  hade  reda  på  hornsimpan,  men  de  sade,  att  inga  fånga- 
des på  för-  och  högsommaren.  Vid  ett  fiskeförsök  vid  Djurö  på 
40  famnars  djup  erhölls  också  endast  en  hornsimpa  och  denna 
blott  därigenom,  att  den  slukats  af  en  lake,  som  fastnat  i  nä- 
tet. Detta  var  nu  första  för  mig  synliga  bekräftelsen  på  horn- 
simpans  förekomst  i  Vänern,  Senare  på  hösten  lyckades  jag 
dock  att  från  samma  del  af  sjön  förvärfva  4  direkt  fångade 
exemplar  från  fyrmästaren  T.  Svensson  och  därpå  ytterligare 
tvenne  af  Fiskeriinstruktören  Hj.  Kartman  från  Dalbosjön  samt 
slutligen  ett  litet  ex.  från  Grumsfjärden  af  Fiskeriinstruktören 
Alfr.  Carlsson.  Det  visade  sig  nu  ganska  omedelbart,  att 
hornsimpan  från  Vänern  var  betydligt  olika  den  från  Vättern 
och  sålunda  ingalunda  kunde  identifieras  med  /W/c/«5-gruppen. 
Vänerns  hornsimpa  var  dock  ej  heller  lik  Mälarens,  utan  fram- 


NÅGRA  ORD  OM  VÄNERNS  HORNSIMPA  I  65 

träder  tydligen  såsom  en  särskild  lokalras,  som  då  för  öfver- 
siktlighetens  skull,  och  då  de  andra  raserna  erhållit  namn,  må 
betecknas  såsom 

Cottus*  qiiadricornis  vaenernensis. 

Liksom  andra  sötvattensraser  af  hornsimpa  äro  Vänern- 
simporna  mindre  än  de  i  hafvet  lefvande.  Det  största  hittills 
i  Vänern  erhållna  exemplaret  är  214,5  mm.,  sålunda  tämligen 
lika  i  storlek  med  några  af  de  större  Vätternhornsimporna 
utan  att  nå  upp  till  de  största  bland  dessa.  Denna  storleks- 
öfverensstämmelse  är  mycket  värdefull,  ty  den  tillåter  en  di- 
rekt jämförelse  af  mått  på  olika  kroppsdelar  m.  m.  Detta  gäl- 
ler desto  mera,  som  detta  största  Vänernexemplar  är  honligt 
liksom  de  motsvarande  från  Vättern.  Det  andra  i  storleksord- 
ning af  de  4  hornsimporna  från  Vänern  är  också  en  hona  med 
en  totallängd  af  201  mm.,  under  det  att  de  2  mindre,  som  sam- 
tidigt erhöllos  och  mäta  resp.  165  och  152,^  mm.,  äro  hanar. 
De  3  minsta  (129  —  133  mm.)  äro  återigen  honor.  På  ett  så 
litet  antal  exemplar  kan  naturligtvis  ej  afgöras,  huruvida  han- 
könet i  regel  är  mindre  eller  ej.  Lilljeborg  är  böjd  för  att 
antaga,  att  hos  Vätterns  hornsimpor  honkönets  betydligare 
storlek  skulle  vara  mera  framträdande  än  hos  de  marina.  I 
genomsnitt  kanske  detta  är  möjligt,  men  jag  har  dock  haft  till- 
fälle att  för  Riksmuseet  förvärfva  en  hornsimphane  från  Vättern 
som  mäter  223  mm.,  hvilket  är  en  större  längd  än  flertalet 
honliga  exemplar  uppnå.  Maximum  för  de  sistnämnda  är  hit- 
tills enligt  mina  egna  iakttagelser  och  mätningar  omkring 
235  mm. 

Hvad  som  genast  tilldrager  sig  uppmärksamhet,  då  man 
jemför  hornsimpor  från  Vänern  med  dylika  från  Vättern,  är, 
att  de  förra  förefalla  småögda  i  förhållande  till  de  senare. 
Detta  torde  vara  det  lättast  användbara  kännemärket  och  yp- 


'  Eller  Myoxocephaliis,  om  inan  vill  fasthälla  vid  uppdelningen  af  de  ma- 
rina och  lacustrina  simporna  på  skilda  släkten,  hvilket  är  en  smaksak,  dä  i  alla 
fall  de  senare  utvecklats  ur  de  förra.  Amerikanarne  föra  hornsimporna  till  ett 
särskildt  släkte  Oncocottus. 


1 66  FAUNA    OCH    FLORA 

par  sig  på  följande  sätt.  Hos  Vänerns  hornsimpa  är  ögats 
vertikala  diameter  hos  exemplar  af  öfver  150  mm.  totallängd 
alltid  och  hos  de  yngre  och  mindre  oftast  mindre  än  interor- 
bitalbredden  (=  skallens  bredd  mellan  ögonen).  Däremot  är 
hos  Vätternsimpan  ögats  vertikala  diameter  alltid  afsevärdt 
större  än  interorbitalbredden.  Pannbredden  är  dock  ej  särde- 
les stor  ens  hos  Vänernsimpan,  så  att  ögats  horisontala  dia- 
meter är  hos  den  större  än  eller  åtminstone  lika  stor  som 
interorbitalbredden  ända  till  dess  kroppslängden  öfverskridit 
200  mm. 

Hos  Mälarens  hornsimpa,  af  hvilken  jag  dock  ej  sett  unga 
exemplar,  utan  blott  sådana  af  öfver  200  mm.  längd,  är  inter- 
orbitalbredden större  än  ögats  vertikala  diameter,  men  mindre 
än  dess  horisontala.  Hornsimporna  i  Östersjön  förhålla  sig  på 
ungefär  liknande  sätt,  men  pannan  är  hos  äldre  exemplar  af 
dem  stundom  så  bred,  att  dess  mått  öfvergår  t.  o.  m.  ögonens 
horisontala  diameter. 

Då  pannbredden  är  ett  mått,  som  ökar  med  tilltagande  ål- 
der, är  det  af  intresse  att  se,  huruledes  Vätterns  hornsimpor 
ej  blott  relativt  till  ögonens  diameter,  utan  äfven  absolut  ha 
de  minsta  interorbitalmåtten,  så  att  t.  o.  m.  den  största  med 
en  längd  af  233  mm.  ej  ens  nått  till  en  pannbredd  af  9  mm. 
Detta  senare  mått  nås  och  öfverskrides  hos  Vänerssimporna 
vid  en  kroppslängd  af  200  mm.  och  däröfver.  Det  samma  gäl- 
ler om  Mälarens  och  Östersjöns  hornsimpor  i  samma  eller  än 
högre  grad.  Följaktligen  kan  man  säga,  att  Vätterns  hornsimpa 
med  afseende  på  sin  interorbitalbredd  kvarstår  på  ett  relativt 
ungdomsstadium. 

Då  det  sålunda  konstaterats,  att  C.  q.  relictus  från  Vättern 
med  afseende  på  nämnda  mått  kvarstår  på  ett  juvenilt  sta- 
dium, måste  en  annan  dimension  användas  för  jämförelse  med 
ögondiametern  hos  de  olika  raserna  för  att  få  fram  ögonens 
relativa  storlek.  Härför  lämpa  sig  bäst  hufvudets  längd.  Då 
det  emellertid  också  är  en  allmän  regel  hos  fiskarne,  att  ögo- 
nen äro  relativt  större  hos  unga  än  hos  äldre,  bör  vid  en  jäm- 


NÄGRA    ORD    OM    VÄNERNS    IIORNSIMPA  I  67 

förelse  af  detta  slag  densamma  företagas  mellan  fiskar  af  unge- 
fär liknande  storlek.     Om  så  sker,  få  vi  följande  resultat. 
Ögonens  horisontala  diameter  är  hos  hornsimpor 

frän  med  längd  under  med  längd  öfver 

150  mm.  150—200  mm.  200  mm. 

Vänern  omkring  18 — 17,3  "o  n,7  %  15,4 — 14,2% 

Vättern  »  —    '      '  22,8—21,9%  22  — 20,i  % 

Mälaren  «  —  —  19,2  —  17,3% 

Östersjön  »  21  —  17,5%  17,5—15,2%  16   —14     % 

Arkangelsk  '^  19,7  —  19%  18    — I5,i  %  16—15,8% 

af  hufvudets  längd. 

Af  denna  sammanställning  framgår,  att  C.  q.  vcenernensis 
har  de  relativt  minsta  ögonen,  åtminstone  hos  de  större  exem- 
plaren. Den  typiska  C  qiiadricornis  från  Östersjön  är  dock 
ganska  lika  i  detta  afseende,  men  hornsimpan  från  Hvita  haf- 
vet  vid  Arkangelsk  har  sannolikt  något  större  ögon.  C.  q. 
lönnbergi  från  Mälaren  har  därnäst  större  ögon,  men  de  allra 
största  träffas  hos  C.  q.  relictus  från  Vättern.  Det  är  otvifvel- 
aktigt  ett  ganska  märkligt  förhållande,  att  såväl  de  relativt 
största  som  ock  de  relativt  minsta  ögonen  skola  finnas  hos 
sötvattensformer  af  hornsimpan.  Att  det  för  öfrigt  ej  blott  är 
fråga  om  relativa  tal,  utan  äfven  om  absoluta  mått  framgår 
däraf,  att  t.  ex.  den  horisontala  ögondiametern  hos  en  Vänern- 
simpa  af  ungefär  215  mm.  totallängd  är  9  mm.,  men  hos  en 
lika  stor  Vätternsimpa  14  mm.  Äfven  i  detta  afseende  förhål- 
ler sig  Vätternsimpan  till  de  andra  raserna  som  en  yngre  till 
en  äldre  så  tillvida,  som  hon  har  större  ögon  än  de.  Vid  när- 
mare efterseende  skall  man  dock  finna,  att  hon  ej  kvarstår 
på  ett  ungdomsstadium,  ty  de  andra  raserna  ha  ej  ens  i  ung- 
domen relativt  så  stora  ögon,  utan  hennes  utveckling  har  gått 
i  en  motsatt  riktning  mot  de  andra  och  hennes  ögon  ha  blif- 
vit  direkt  förstorade  jämfördt  med  ursprungsformen.  Vänern- 
simpan  återigen  har  snarare  fått  sina  ögon  förminskade,  och 
därigenom  är  hon  lätt  att  skilja  från  andra  svenska  insjöfor- 
mer af  hornsimpa. 

Från  Östersjöns  hornsimpor  skiljer  sig  Vänernsimpan  lik- 
som andra  sötvattensformer  genom  sina  små  benknölar  på  huf- 


I  68  FAUNA    OCH    FLORA 

viidet.  De  finnas  där  nog  alla  fyra,  men  äro  föga  framstående 
och  äfven  i  bästa  fall  föga  knottriga  eller  taggiga  samt  i  vissa 
fall  blott  som  obetydliga  upphöjningar.  Mälarens  hornsimpa 
kommer  med  afseende  på  dessa  knölar  närmast  de  marina,  ty 
hos  henne  äro  de  hos  större  exemplar  tämligen  väl  utvecklade. 
Den  svaga  utvecklingen  af  hufvudets  benknölar  hos  sötvattens- 
formerna  af  hornsimpa  är  också  ett  ungdomsdrag,  ty  hos  ungar 
af  den  baltiska  hornsimpan  af  omkr.  70  mm.  längd  synas  de 
främre  knölarne  alls  ej,  och  de  bakre  äro  blott  antydda.  Vid 
90  —  100  mm.  längd  börja  äfven  de  främre  knölarne  att  synas. 
De  bakre  knölarne  äro  sålunda  att  döma  efter  detta  ontoge- 
netiskt  och  kanske  äfven  fylogenetiskt  äldre  än  de  främre.  Detta 
är  måhända  förklaringen  till,  att  hos  sötvattenshornsimporna 
de  bakre  knölarne  ofta  äro  större  än  de  främre,  ehuru  förhål- 
landet hos  de  marina  vanligen  är  motsatt.  I  båda  fallen  är 
dock  variationen  ej  obetydlig. 

Benknölarna  eller  de  taggiga  fjällen  på  kroppen  äro  hos 
Vänernsimpan  också  mindre  talrikt  utvecklade  än  hos  de  andra 
raserna,  men  variationen  är  ej  obetydlig.  I  regel  synas  dock 
ej  dubbla  rader  af  dylika  fjäll  förekomma  ofvanför  sidolinjen 
(äfven  om  enstaka  fjäll  ibland  kunna  finnas  utanför  raden)  hos 
Vänernsimpan.  Hos  Vätterns  och  Mälarens  hornsimpor  finnas 
däremot  i  regel  två  rader  sådana  fjäll  midt  för  andra  ryggfe- 
nan, och  ibland  börjar  den  andra  raden  t.  o.  m.  vid  mellan- 
rummet mellan  ryggfenorna.  Nedanför  sidolinien  finnas  hos 
en  del  Vänernsimpor  alls  inga,  hos  andra  en  del  strödda  tagg- 
fjäll eller  knölar.  Vätterns  och  Mälarens  hornsimpor  äro  ofta 
bättre  försedda  med  dylika  bildningar  å  nämnda  kroppsdel,  men 
egenskapen  är  variabel. 

Öfverkäkens  bakre  ända  når  ej  så  långt  bakåt  som  till 
vertikalen  genom  ögats  bakre  kant.  Hos  Vätternsimpan  är 
detta  mera  framträdande  på  grund  af  dess  stora  ögon.  Hos 
Mälarsimporna  når  öfverkäkens  bakända  knappt  så  långt  bakåt 
som  till  linien  genom  ögats  bakre  kant,  men  afståndet  som 
skiljer  är  ej  så  stort. 


NÅGRA    ORD    OM    VÄNERNS    IIORNSIMPA  I  69 

Sven  Lovkn  framhöll,  attafståndet  »från  andra  ryggfenans 
slut  till  stjärtfenans  rot»  hos  Vätternsimpan  utgör  mera  än 
10  %  af  totallängden,  medan  det  hos  lika  stora  baltiska  exem- 
plar är  omkring  8  %  däraf.  Detta  gäller  i  allmänhet  äfven  om 
Vänernsimpan,  men  regeln  är  ej  undantagslös  hvarken  för  den 
eller  för  Vätternsimpan,  dock  kan  den  stundom  utgöra  en  hjälp 
vid  skiljandet  mellan  insjöformerna  och  de  baltiska,  ehuru  äf- 
ven hos  dessa  senare  nämnda  afstånd  ej  så  sällan  uppgår  till 
öfver  1 1  %  af  totallängden  äfven  hos  äldre  exemplar. 

Ett  annat  kännemärke  på  Vätternsimporna,  som  också  af 
LovÉN  anföres,  är,  att  de  skulle  ha  större  afstånd  mellan  rygg- 
fenorna än  de  baltiska.  Detta  håller  emellertid  ingalunda  streck, 
ty  denna  karaktär  är  mycket  variabel,  nämnda  afstånd  kan 
nämligen  hos  såväl  Vätterns  som  Vänerns  simpor  sjunka  till 
omkring  4  %  af  totallängden,  men  hos  de  baltiska  stiga  ända 
till  6,7  "o. 

Äfven  variationen  med  afseende  på  fenornas  storlek  är  så 
betydlig,  att  några  skarpa  karaktärer  ej  synas  vara  att  hämta 
därifrån.  Bröstfenorna  nå  hos  honliga  Vänernsimpor  till  eller 
något  bakom  anus  och  hos  hanarne  naturligtvis  ännu  längre. 
Samma  sak  gäller  om  Vätterns  och  andra  hornsimpor.  På  det 
hela  taget  äro  dessa  fiskar  ganska  variabla  i  de  flesta  karak- 
tärer, och  det,  som  visar  sig  någorlunda  konstant,  har  sålunda 
desto  mera  värde. 

Af  det  ofvanstående  är  i  alla  fall  tydligt,  att  ej  mindre  än 
tre  olika  och  ganska  lätt  skiljbara  raser  af  hornsimpa  ha  ut- 
vecklats i  lika  många  af  Sveriges  stora  insjöar.  Alla  här- 
stamma från  den  hornsimpstam,  som  en  gång  lefde  i  det  is- 
hat, som  fordomtima  omgaf  vårt  land  och  delvis  täckte  det 
samma. 

Rörande  de  nämnda  sjöarnes  geologiska  utvecklingshisto- 
ria må  följande  erinringar,  grundade  på  Professor  H.  Munthes 
meddelanden\  vara  tillfyllest.  Under  istidens  senare  del  voro 
alla    de  nämnda  sjöbäckena  täckta  af  ishafvet  —  Yoldiahafvet 

^  Hknk.  Munthe:  Studies  in  tlic  Late-Quaternary  History  of  Southern  Sweden. 
G.  F.  F.    1910. 


17°  FAUNA    OCH    FLORA 

—  och  den  arktiskt  marina  liornsimpan,  Cottus  qiiadricornis, 
lefde  alltså  i  dem  under  artens  normala  lifsvillkor.  Vid  den 
inträffande  landhöjningen  blef  Vättern  först  skild  från  Yoldia- 
hafvet  och  senare  också  Vänern.  När  landhöjningen  fortfor, 
afstängdes  Östersjöbäckenet  och  förvandlades  till  en  ofantlig 
insjö  med  sött  vatten,  Ancylussjön.  Denna  sjö  hade  först  ut- 
lopp genom  det  område,  som  nu  upptages  af  Vänern,  som  till 
en  början  utgjorde  en  fjärd  af  det  västra  Yoldiahafvet.  När 
sedan  Ancylussjöns  transgression  nådde  sitt  maximum  trängde 
den  äfven  in  i  nuvarande  Vätterns  bäcken  och  utloppet  för- 
lades då  till  Karlsborgstrakten  öfver  de  nuvarande  sjöarne 
Viken  o.  s.  v.,  men  flyttades  slutligen  till  söder  till  Sundet  och 
Bälten,  hvarigenom  Ancylussjön  aftappades  i  sådan  utsträck- 
ning, att  Vättern  ånyo  och  för  alltid  skildes  från  det  baltiska 
bäckenet.  (Detta  senare  intogs  sedan  åter  af  salt  vatten,  Lit- 
torinahafvet.') 

Häraf  följer,  att  Vätternhornsimpornas  stamfäder  voro  de 
första,  som  afstängdes  från  marina  förhållanden  och  tvungos 
att  tillpassa  sig  till  att  lefva  i  sött  vatten.  De  fortforo  sedan 
att  lefva  i  sött  vatten  hela  tiden,  ty  Ancylussjöns  inträngande 
i  Vättern  medförde  ingen  förändring  härvidlag. 

Hornsimporna  i  Vänernbäckenet  kvarlefde  något  längre 
under  ishafsförhållanden,  men  när  det  mäktiga  utflödet  från 
Ancylussjön  började  gå  genom  Vänern,  aftog  sannolikt  vattnets 
sälta  i  hög  grad  eller  kanske  försvann  den  i  det  närmaste  all- 
deles. Hornsimporna  därstädes  tvungos  då  också  att  tillpassa 
sig  till  lif  i  sötvatten  ganska  tidigt,  och  i  hvarje  fall  blef  ge- 
nom landhöjningen  förändringen  till  insjöförhållanden  äfven 
här  snart  nog  fullbordad. 

Mälaren  däremot  har  ju  geologiskt  taget  ganska  nyligen, 
för  omkring  tusen  år  sedan,  förlorat  förbindelsen  med  Öster- 
sjön, ja  knappast  ännu  helt  och  hållet,  då  ju  vid  »uppsjö»  än 
i  dag  något  Östersjövatten  kan  strömma  in  i  Mälaren. 

På  det  hela  taget  förefaller  det  ju  emellertid,  som  om  horn- 


^  Hornsimporna  i  Östersjöbäckenet,  som  väl  under  Ancylussjöns  tid  genom- 
löpt ett  insjöstadium,  kunde  då  återtaga  sin  marina  form. 


NÅGRA    ORD    OM    VÄNERNS    HORNSIMPA  I71 

simpornas  utvecklingshistoria  i  Vättern  och  Vänern  knappt 
skulle  kunna  ha  varit  så  särdeles  olika.  I  båda  fallen  ha  ju 
fiskarne  i  fråga  blifvit  instängda  i  sjöar,  som  afsnördes  från  ett 
ishaf.  Tidslängden  för  afspärrningen  är  ju  visserligen  något 
olika,  men  lifsvilkoren  i  de  båda  insjöarna  böra  ju  eljest  ha 
varit  tämligen  lika,  och  alltså  böra  hornsimporna  i  båda  rönt 
liknande  påverkan.  Icke  desto  mindre  ha  ju,  såsom  ofvan  vi- 
sats, tvenne  olika  »modifikationer»  framkallats,  och  en  tredje 
har  uppstått  i  Mälaren.  Att  den  sistnämnda  i  viss  grad  äi" 
intermediär  mellan  C.  quadricornis  relictus  i  Vättern  och  den 
typiska  C.  quadricornis  i  Östersjön  synes  rätt  naturligt,  då  dess 
marina  ursprung  ej  är  så  långt  aflägset.  Men  den  stora  skill- 
naden mellan  raserna  i  Vänern  och  Vättern  är  desto  mera 
förvånansvärd. 

Vissa  morfologiska  drag  äro  ju  gemensamma  för  alla  in- 
sjöraser af  hornsimpa  såsom  t.  ex.  minskningen  i  storlek  af 
benknölarne  (»hornen»)  på  hufvudet  o.  s.  v  Dessa  drag  äro 
alltså  att  anse  såsom  direkta  produkter  af  lifvet  i  sött  vatten. 

En  annan  karaktär  af  vikt  är  ögonens  relativa  storlek. 
Såsom  ofvan  framhållits,  utmärker  sig  C.  q.  relictus  i  Vättern 
genom  sina  mycket  stora  ögon,  som  äro  mycket  större  än  hos 
den  typiska  baltiska  formen.  Det  är  också  af  intresse  att  kon- 
statera, att  C  q.  lönnbergi  i  Mälaren,  som  senast  blifvit  en 
sötvattensform,  har  fått  större  ögon  än  den  baltiska.  Vidare 
framgår  af  litteraturen,  att  den  nordamerikanska  sötvattens- 
hornsimpan,  y>Triglopsis  thompsoni-»,  har  större  ögon  jämfördt 
med  den  marina  formen.  Det  vill  synas  som  om  denna  »7/7- 
glopsis^  i  detta  afseende  ungefär  liknade  Vätternsimpan. 

Man  skulle  häraf  kunna  draga  den  slutsatsen,  att  lifvet  i 
sötvatten  hade  en  tendens  att,  då  det  gäller  närstående  former, 
framkalla  ett  förstorande  af  ögonen.  Liknande  fenomen  kunna 
förresten  också  finnas  på  andra  håll.  Den  marina  gösen 
Lucioperca  marirm  Cuv.,  som  lefver  i  Kaspiska  hafvet,  har 
mindre  ögon  än  de  närsläktade  gösformerna  i  sött  vatten  L. 
lucioperca  L.  och  L.  volgensis. 


172  .    FAUNA    OCH    FLORA 

Detta  skulle  man  vara  böjd  att  förklara  så,  att  de  fiskar, 
som  lefva  i  det  klara  och  Ijusgenomsläppande  hafsvattnet,  ej 
skulle  behöfva  så  stora  ögon  som  sötvattensformerna,  som 
lefva  i  ett  mindre  Ijusrikt  medium.  Att  Vätternsimporna  ha  så 
stora  ögon,  trots  det  att  vattnet  i  deras  hemsjö  är  så  klart, 
skulle  eventuellt  också  kunna  förklaras  därmed,  att  de  åtmins- 
tone till  stor  del  lefva  på  ganska  stort  djup,  men  äfven  horn- 
simporna  i  Vänern  hålla  hufvudsakligen  åtminstone  om  som- 
maren till  på  de  större  djupen. 

Förklaringsgrunder  för  de  stora  ögonen  hos  vissa  insjö- 
hornsimpor  äro  alltså  ganska  nära  tillhandsliggande.  Men  om 
man  antager  dem,  så  blir  det  desto  märkvärdigare  och  svår- 
förklarligare, att  C.  q.  vcenerneiisis  har  så  små  ögon.  I  detta 
sista  fall  har  sålunda  lifvet  i  sötvatten  ej  verkat  på  samma 
sätt,  som  då  det  gällde  de  andra  insjöformerna. 


Glossopterisfloran  och  permo-karbon- 
problemen. 


Af 


G.   Liindqvist. 

2  lossopterisfloran,  som  den  kallas  efter  det  vik- 
tigaste   i    densamma  anträffade  släktet,  är  en 
,|,i,i,Raf  de  ur  geografisk  och  klimatologisk  synpunkt 
intressantaste  fossila  flororna. 

De  geologiska  perioder,  den  tillhör,  äro 
iöfversta  perm,  karbon  och  trias.  Geografiskt 
är  Glossopterisfloran  i  hufvudsak  begränsad  till  södra  halfklo- 
tet,  en  utbredning,  som  för  öfrigt  delvis  har  gifvit  anledning 
till  funderingar  öfver  polförskjutningar,  kontinentalutvecklingar 
och  dylikt,  hvarom  längre  fram 

Det  område,  där  Glossopterisfloran  är  mest  studerad,  är 
Främre  Indien.  Ett  relativt  stort  antal  lokaler  äro  belägna  i 
södra  och  mellersta  Afrika.  I  samband  härmed  kan  påpekas, 
att  den  egendomliga  blandfloia,  som  uppgifves  för  Tete  vid 
Sambesi  enligt  Gothan  skulle  bero  på  en  sammanblandning 
af  olika  samlingar. 

Från  Falklandsöarna,  Argentina  och  Paranä  ha  beskrifvits 
dels  rena  Glossopterisfloror,  dels  blandningstyper.  En  något 
afvikaiide  prägel  ha  äfven  från  Australien  beskrifna  Glossop- 
terisfloror. 

Samtliga  nu  uppgifna  områden  äro  belägna  i  ekvatorial- 
trakterna  eller  inom  södra  hemisfären.  Särdeles  egendomlig 
är  därför  förekomsten  af  en  Glossopterisflora  i  norra  Ryssland, 
å  den  alldeles  isolerade  lokalen  vid  Dwina,  som  upptäcktes  af 
Amalitzkv. 


174  FAUNA    OCH    FLORA 

Synnerligen  anmärkningsvärd  är  den  åtminstone  i  stort 
sedt  ovanligt  likartade  sammansättning,  Glossopterisfloran 
har  inom  så  stora  delar  af  jordklotet.  Såsom  ett  belysande 
exempel  af  intresse  kan  nämnas,  att  de  samlingar  af  fossila 
växter,  som  af  Scott  gjordes  vid  Buckley  Island  på  c:a  85°  syd- 
lig bredd  under  hans  polarexpedition  1910  och,  som  trots  re- 
sans alla  vidrigheter  släpades  med  hela  tiden,  just  utgjorde 
material  af  Glossopterisfloran. 

Florans  viktigaste  släkte  och  det,  efter  hvilket  densamma 
uppkallats,  är  som  sagdt  Glossopteris.  Till  detta  släkte  höra 
en  del  tämligen  stora  lanzettlika  blad  med  ett  synnerligen 
karakteristiskt  nervsystem.  Detta  utgöres  af  en  tydligt  utveck- 
lad hufvudnerv,  som  mer  eller  mindre  helt  genomdrager  blad- 
skifvan,  samt  af  finare  anastomoserande  binerver.  Fruktifika- 
tionsorgan  äro  ej  med  säkerhet  kända.  Man  har  emellertid, 
på  samma  skiktytor  som  blad  av  Glossopteris  förekommo,  fun- 
nit ett  slags  sporangieliknande  organ,  som  antagas  vara  frukti- 
fikationsorgan  af  Glossopteris.  Bladen  förekomma  vanligen 
isolerade,  hvarför  man  en  lång  tid  ej  alls  kände  till  hur  hela 
växten  tog  sig  ut.  Senare  fåtaliga  fynd  ha  emellertid  utvisat, 
att  bladen  höra  tillsammans  med  förut  kända  rhizom,  som  räk- 
nas till  släktet  Vertebraria. 

Ett  annat  viktigt  släkte  är  Gangamopteris,  som  särskildt  i 
den  äldre  Glossopterisfloran  är  så  talrik,  att  man  här  ofta  i 
stället  talar  om  Gangamopterisfloran.  Ifrågavarande  släkte 
skiljer  sig  från  Glossopteris  hufvudsakligen  därigenom,  att  det 
saknar  en  markerad  hufvudnerv.  Om  hela  växtens  utseende 
vet  man  nästan  mindre  än  om  G/o55o/)^é'/7s-arternas. 

Såsom  exempel  å  andra  för  Glossopterisfloran  utmärkande 
arter  kunna  nämnas  Neiiropteridiiim  Plantiamim  (en  ormbunke) 
och  den  till  Cordaitce  hörande  Noeggeratliiopsis  Hislapi. 

De  nu  nämnda  arterna  äro  utmärkande  för  den  först  kända 
och  viktigaste  Glossopterisfloran,  nämligen  den  indiska.  Den 
afrikanska  och  en  del  af  den  sydamerikanska  floran  äro  af  lik- 
nande typ  men  utmärkas  därjämte  genom  förekomsten  af  bland 
andra  en  nordlig  Sigillaria-art. 


GLOSSOPTERISFLORAN    OCH    PERMO-KARBONPROBLEMEN  175 

Af  en  något  afvikande  prägel  är  den  australiska  typen  af 
Glossopterisfloran.  Den  dominerande  Glossopteris-avien  är  här 
O.  Broivniana,  under  det  att  de  eljes  så  vanliga  G.  indica  och 
äfven  Gangamopteris  obovata  äro  mindre  ymniga.  Utmärkande 
för  denna  flora  äro  vidare  Amuilaria  australis  och  Brachy- 
phylliim  aiistrale.  Som  en  egendomlighet  kan  nämnas,  att  helt 
nyligen  båda  dessa  arter  anträffades  i  material  af  Glossopteris- 
tloran  insamladt  af  d:r  P.  Dusen  i  Paranä.  Floran  å  denna  lo- 
kal utgör  en  öfvergångstyp  till  den  karbona  floran,  som  i  stort 
sedt  var  utbredd  på  norra  halfklotet  och  som  bildar  världens 
största  och  viktigaste  koltillgångar. 

I  denna  sistnämnda  ingingo  stora  arter  af  släktena  Lepido- 
dendron,  Sigillaria,  Annularia,  Sphenopliylliim  o.  s.  v.  samt  ett  syn- 
nerligen stort  antal  ormbunkar,  efter  bladformen  fördelade  på  i 
stort  sett  tre  grupper:  Neiiropteris,  Pecopteris  och  Sphenopte- 
ris.  Då  denna  nordliga  flora  är  synnerligen  yppig  och  nästan 
tropisk,  utgör  den  en  skarp  motsats  till  den  förut  behandlade, 
den  sydliga,  Glossopterisfloran. 

Glossopterisflorans  geografiska  utbredning,  olika  utseende 
inom  olika  områden  och  förekomst  tillsammans  med  vissa  geo- 
logiska bildningar  ha  gifvit  anledning  till  en  del  teorier  om  den 
permokarbona  tidens  kontinentfördelning  och  klimat. 

SuESS  har  med  stöd  till  stor  del  af  Glossopterisflorans 
förekomst  konstruerat  en  kontinent,  som  han  benämnde  Gond- 
wanalandet.  Dess  begränsning  framgår  ungefär  redan  af  upp- 
gifterna om  florans  utbredning.  Dock  må  anmärkas,  att  Suess 
vid  den  ifrågavarande  tidpunkten  ej  kände  Glossopterisfloran 
från  Sydamerika. 

Innan  denna  upptäckt  gjordes,  voro  förhållandena  betydligt 
enklare  att  förklara  än  nu.  De  ofvannämnda  geologiska  bild- 
ningarna (moräner)  antyda  arktiskt  klimat,  resonerade  man. 
Alltså  borde  de  områden,  inom  hvilka  de  förekomma,  ligga  å 
en  kontinent  i  närheten  af  polen,  som  sålunda  var  belägen  nå- 
gonstans i  Indiska  Oceanen.  Kring  denna  pol  grupperade  sig 
alltså  ganska  vackert  de  då  kända  glaciationsområdena.  Kon- 
sekvensen af  denna  teori  blef,  att  man  måste  få  ett  glaciations- 


176  FAUNA  OCH    FLORA 

område  äfven  å  andra  sidan  jordklotet.  Några  bildningar,  som 
antyda  detta,  har  man  ej  funnit  men  förklarar  detta  med  till- 
hjälp af  luckor  i  lagerföljden  inom  detta  område  samt  kong- 
lomerat med  repade  block  af  förmodligen  permo-karbon  ålder. 

På  senare  tid  har  en  tysk  forskare  Wegener  uppträdt  och 
med  en  ny  teori  velat  förklara  kontinenternas  uppkomst  och 
nuvarande  läge.  Då  han  i  sin  framställning  äfven  upptager 
Glossopterisfloransoch  den  permo-karbona  nedisningens  utbred- 
ning såsom  bevis  för  riktigheten  af  sin  uppfattning,  förtjänar 
denna  att  beröras  i  förbigående.  Hufvudpunkten  i  teorien  är, 
att  kontinenterna  simma  i  en  trögflytande  zon  och  äro  i  denna 
massa  rörliga  i  horisontell  led  i  förhållande  till  hvarandra. 
De  skulle  alltså  närmast  kunna  liknas  vid  kringflytande  isberg. 
Wegener  framställer  sin  åsikt  på  ett  vid  första  påseendet 
ganska  öfvertygande  och  tilltalande  sätt  och  har  därför  lyckats 
fascinera  en  hel  del  forskare.  Vid  något  närmare  påseende 
förefaller  den  emellertid  ganska  fantastisk.  Bevisen  för  den 
äro  endast  skenbart  af  den  styrka,  de  tyckas  vara,  och  som 
de  ovillkorligen  måste  vara,  för  att  man  i  någon  mån  skulle 
känna  sig  öfvertygad  om  möjligheten  af,  att  Wegener's  åsikt 
är  riktig.  Hvad  som  emellertid  i  detta  sammanhang  är  af  in- 
tresse är,  att  Wegener  i  och  med  sin  teori  förnekar,  att 
Gondwanalandett  haft  den  utsträckning,  man  eljes  antagit. 
I  stället  skulle  detta  område  varit  af  tämligen  obetydliga  di- 
mensioner. 

Samtidigt,  som  man  diskuterat  frågan  om  de  permo-kar- 
bona landförhållandena,  har  man  äfven.  behandlat  klimatfrå- 
gorna. 

Redan  den  synnerligen  skarpa  kontrasten  mellan  de  nord- 
liga och  sydliga  flororna  inbjuder  ju  till  en  klimatdiskussion. 
Detta  blir  så  mycket  mera  fallet,  när  man  äfven  tager  i  betrak- 
tande de  geologiska  bildningar,  som  åtfölja  de  båda  flororna. 
Den  nordliga,  karbona,  floran  bildar  som  sagdt  nästan  alltid 
rikliga  kolfyndigheter.  Glossopterisfloran  däremot  åtföljes  eller 
rättare  sagdt  underlagras  oftast  af  bildningar,  som  vid  närmare 
påseende    visat   sig    vara  gammalt  omvandladt  moränmaterial. 


GLOSSOPTERISFLORAN    OCH    PERMO-KARBONPROBLEMEN 


177 


Detta  innehåller  rikliga  nioränblock  med  tydliga  repor  och 
förekommer  tillsammans  med  typiska  rundhällar  och  glaciflu- 
viala  bildningar.  Man  sammanfattar  dessa  permo-karbona 
bergarter  af  glacialt  ursprung  i  Indien  under  benämningen 
Talchir  och  i  Sydafrika  som  Dwyke-konglomerat.  Af  särdeles 
stort  intresse  är,  att  prof.  T.  G  Halle  i  samband  med  permo- 
karbon  morän  på  Falklandsöarna  anträffat  en  bergart,  som  af 
alla  tecken  att  döma  tyckes  ha  bildats  af  varfvig  lera. 


Samtliga  dessa  bildningar  angifva,  att  de  områden,  inom 
hvilka  de  förekomma,  ha  varit  utsatta  för  en  permo-karbon 
nedisning.  Närmare  iakttagelser  öfver  refflornas  och  rundhäl- 
larnas utseende  ha  visat,  att  isen  inom  det  indiska  glaciations- 
området  rört  sig  åt  norr.  I  det  afrikanska  gebitet  däremot 
har  isen  utstrålat  från  norra  Transvaal  och  rört  sig  mot  öster, 
söder  och  väster.  Tecken,  som  antyda  en  isrörelse  mot  norr, 
ha  ej  anträffats.  Inom  en  del  australiska  områden  har  isen 
nått  ned  till  hafvets  nivå,  hvilket  utvisas  däraf,  att  glaciala 
bildningar  växellagra  med  marina. 

I  samband  med  frågorna  om  landfördelningen  och  nedis- 
ningarna har  man  äfvcn  diskuterat  frågan  om  förekomsten  af 
en    zonar    klimatfördelning  under  permo-karbon.     Särskilt  den 

12  —  VMGi.      Fauna  o.  Flora   1919.    Haft.  4. 


178  FAUNA    OCH    FLORA 

amerikanske  forskaren  Manson  har  i  flera  afhandlingar  behand- 
lat hithörande  frågor.  Enligt  Manson  skulle  vid  permo-karbon 
tid  jordklotet  ännu  ej  svalnat  mera  än,  att  jordvärmet  fortfa- 
rande var  det  värme,  som  hufvudsakligen  gjorde  sig  gällande 
vid  jordytan.  Detta  var  så  mycket  mera  fallet,  som  jorden  då 
ännu  skulle  vara  omgifven  af  en  molnrik  atmosfär  af  rätt  be- 
tydliga dimensioner,  hvilken  i  hög  grad  hindrade  solstrålningen. 
Resultatet  skulle  alltså  bli  ett  likformigt  klimat  öfver  hela  jor- 
den. För  denna  teori  talade  bland  annat,  att  man  då  ännu  ej 
kände  årsringarna  hos  några  växter  förrän  i  mesozoicum.  Se- 
nare ha  emellertid  dylika  anträffats  t.  ex.  hos  Diidoxylon 
Lafoniense  från  Falklandsöarna.  Mot  Manson's  uppfattning  ta- 
lar äfven  t.  ex.  den  ofvannämnda  varfviga  bergarten  från  Falk- 
landsöarna. 

Om  de  klimatologiska  förhållandena  under  permo-karbon 
tid  och  närmast  därefter  har  särskildt  den  amerikanske  paläo- 
botanisten  D.  White  skrifvit.  Han  grundar  sin  uppfattning 
hufvudsakligen  på  florans  växlingar. 

Förekomsten  af  glaciala  bildningar  å  vissa  delar  af  södra 
halfklotet  ekvivalenta  med  norra  hemisfärens  yppiga  karbon 
flora  utvisar  ju,  att  vi  inom  det  förra  området  haft  en  vidt  ut- 
bredd glaciation,  medan  samtidigt  inom  öfriga  kända  delar  af 
jorden  ett  möjligen  tropiskt  klimat  härskat.  Efter  nedisningen 
förbättrades  klimatet  så  småningom,  så  att  enligt  White's  åsikt 
en  del  af  de  nordliga  arterna  kunde  framtränga  mot  söder. 
Det  är  från  denna  tid  de  ovannämnda  blandflororna  förskrifva 
sig.  I  den  mån  klimatet  blev  gynnsammare  och  närmade  sig 
det  å  norra  halfklotet  existerande,  invandrade  allt  flera  nord- 
liga arter,  tills  slutligen  Glossopterisfloran  var  helt  ersatt  af 
den  yppigare  flora,  som  förekom  inom  öfriga  delar  af  världen. 

Enligt  en  annan  framställning  af  förloppet  skulle  emeller- 
tid ej  en  invandring  till  de  forna  glaciationsområdena  ha  ägt 
rum.  Istället  skulle  ur  Glossopterisfloran  den  nya  floran  ha 
utvecklat  sig. 

En  del  forskare  ha  mera  i  detalj  diskuterat  klimatoscilla- 
tionerna    och    växtvärldens    samtidiga  förändringar,  men  detta 


GLOSSOPTERISFLORAN    OCH    PERMO-KARBONPROBLEMHN  179 

torde  nog  åtminstone  på  forskningens  nuvarande  stadium  vara 
tämligen   förhastadt  och  kritiklöst. 

Ett  vidare  utforskande  dels  af  särskildt  blandflororna  och 
dels  af  de  i  samband  med  de  glaciala  bildningarna  förekom- 
mande varfviga  bergarterna  kan  troligen  ge  en  hel  del  af  in- 
tresse och  betydelse  för  kunskapen  om  de  permo-karbona  na- 
turförhållandena. 


Gråärlan  äfven  i  år  vid  Smålands  Taberg. 

Af 
H.   Nyqvist. 


els  för  att  se  om  pilgrimsfalkarna  återkommit, 
sedan  de  nu  sist  1915  häckade  därstädes,  och 
^^^'jmest  för  undersökning  huruvida  möjligen  grå- 
ärlan trots  missödet  med  deras  näste  i  fjor 
^;-:- :::*^^återvändt  dit,  begaf  jag  mig  den  13  juni  till 
c^!^^^^;:^^;^?^:^^  det  stolta  berget.  Något  spår  af  falkar  fanns 
ej,  tydande  på  att  dessa  präktiga  fåglar,  som  sedan  urminnes 
tider  häckat  därstädes,  numera  funnit  kulturens  landvinningar 
i  form  af  allt  flera  under  berget  uppstående  fabriker  alltför 
oroande  eller,  hvilket  är  sannolikare,  det  gamla  paret  efter 
flyttningen  ofvannämnda  år  omkommit. 

Jag  uppsökte  så  de  ställen,  där  Lakjer  1916  fann  M.  boa- 
rula  med  ungar  och  jag  i  fjor,  som  nämnts  i  tidskriften,  fann 
hanen  och  på  hans  beteende  tydligen  såg,  att  bo  fanns  i  när- 
heten, hvilket  på  omnämndt  sätt  spolierades.  På  dessa  ställen 
sågs  eller,  hördes  nu  ej  någon  dylik  fågel.  Nedstämd  af  detta 
negativa  resultat  begaf  jag  mig  tillbaka  till  turisthotellet  och 
kommen  till  det  ställe  strax  intill  detsamma,  där  ån  passerar 
genom  banvallen,  fick  jag  till  min  stora  glädje  höra  en  hane 
af  denna  sällsynt  vackra  arla  sjunga  sin  enkla  visa  i  de  invid 
ån  befintliga  löfrika  alarna.  Jag  är  numera  specialist  på  denna 
ej  just  så  lättydda  fåglalåt  och  uteslöt  hvarje  misstag,  fastän 
jag  ej  kunde  se  sångaren  i  det  täta  löfverket.  Efter  en  god 
stunds  väntan  flög  han  han  ut  och  satte  sig  en  kort  stund  på 


grAärlan  äfven  i   ar  vid  smalands  taberg  i8i 

telegraftråden,  så  att  jag  på  nära  håll  kunde  bekika  honom. 
Han  föreföll  mig  ej  fullt  så  gul  i  bröstet  som  den  jag  såg 
förra  gången,  men  den  svarta  fläcken  på  hakan  var  lika  skarpt 
markerad  och  symmetriskt  triangulär  med  rätlinig  horisontell 
bas.  Mera  hann  jag  ej  konstatera,  då  han  snart  åter  flög  ut- 
efter ån  och  försvann  bland  de  flankerande  träden.  Jag  gick 
nu  genom  hvalfvet  under  järnvägen  vägen  fram  mot  berget. 
Platsen  m.ellan  banan  och  ån  är  här  öppen,  och  är  därstädes 
anlagd  en  tennisbana  samt  ett  stycke  därifrån  åt  berget  till 
en  liten  fabrik  för  någon  slags  pappersindustri.  Här  uppflög 
åter  en  gråärla  och  begaf  sig  till  ån,  som  äfven  här  är  tätt 
beskuggad  af  alar,  björkar  och  granar.  Han  flög  alldeles  rakt 
från  mig.  och  lyste  bjärt  den  gula  öfvergumpen  samt  de  breda 
hvita  yttersta  stjärtpennornas  öfversida.  Detta  var  allt  jag 
då  såg. 

I  dag,  den  "^^i  besökte  jag  åter  platsen.  Vädret  var  nu 
vackert  —  förra  gången  föllo  regnskurar  —  men  en  intensiv 
blåst  rådde.  Redan  då  jag  kommit  genom  ofvannämnda  ban- 
hvalf  hörde  jag  hanen  sjunga  i  min  omedelbara  närhet,  men 
kunde  jag  åter  omöjligen  få  syn  på  honom.  Det  var  bråkigt 
på  stället,  där  ett  par  körare  oupphörligen  hämtade  upplagdt 
timmer.  Men  efter  en  stund  syntes  nu  ett  par  gråärlor  ett 
stycke  bort  på  den  öppna  platsen  lyfta  och  bege  sig  till  de 
stora  slagghögar,  som  under  forna  tiders  masugnsdrift  hopats 
här  på  åns  båda  stränder.  Den  ena  stannade  på  en  av  dessa 
slagghögar  och  kunde  jag  nu  en  stund  betrakta  henne,  som 
visade  sig  vara  honan.  Hon  saknade  det  svarta  på  hakan  och 
var  nästan  hvit  på  undersidan.  Beskäftigt  trippade  hon  om- 
kring bland  slaggen  sökande  och  fångande  insekter  betydligt 
raskare  i  sina  rörelser  än  sädesärlan.  Hon  visade  sig  ganska 
skygg  och  så  fort  jag  närmade  mig  flög  hon  och  dolde  sig 
bland  de  närstående  träden.  Jag  besteg  nu  den  på  min  sida 
om  ån  befintliga  slagghögen,  hvilken,  liksom  andra  sidans,  har 
en  höjd  af  omkring  7  å  8  meter  och  från  denna  upphöjda  plats 
hade  jag  en  god  utsikt  öfver  en  del  av  ån  samt  dess  motsatta 
strand  i  god,  påfallande  belysning.    Snart  kom  hanen  flygande 


I  Sa  FAUNA    OCH    FLORA 

utefter  vattenytan,  och  passerade  han  i  visserhgen  ärlelik,  men 
ej  så  kortbågig  samt  raskare,  flykt  under  mig.  Han  såg  längre 
och  smärtare  ut  än  sin  svarthvita  släkting  och  den  gula  gum- 
pen  och  de  hvita  stjärtpennorna  lyste  grant  i  solen.  Äfven 
honan  flög  om  en  stund  förbi,  betydligt  anspråkslösare  i  utse- 
endet, då  knappt  något  gult  observerades.  Dessemellan  hörde 
jag  deras  fma  lockton  ziis,  ziis,  ziis,  än  här  än  där  omkring 
mig  men  kunde  i  blåsten  lika  litet  lokalisera  densamma  som 
hanens  upprepade  sång  och  därigenom  få  reda  på  hvar  de  be- 
funno  sig.  Af  deras  beteende  kunde  jag  sluta,  att  de  haft  eller 
hade  rede  i  närheten  med  ännu  ej  kläckta  ungar  —  månntro 
möjligen  en  nu  som  förra  gången  ån  rekognoserande  kråka 
därom  kan  lämna  upplysning. 

Alltnog,  med  visshet  kan  man  nu  inregistrera  M.  borrula 
bland  Sveriges  häckfåglar  och  att  den  häckat  på  detta  ställe 
(i  Smålands  Tabergs  närhet)  åtminstone  nå  på  fjärde  året,  ja 
jag  är  böjd  att  antaga  sedan  ännu  längre  tillbaka,  ty  jag  er- 
inrar mig  nu  att,  då  jag  1914  i  början  af  juni  besökte  berget, 
jag  förundrade  mig  öfver  att  se  en,  som  jag  då  trodde,  gulärla 
skymta  förbi  vid  ån  —  jag  hade  då  ingen  tanke  på  någon 
gråärla  —  och  antog  att  hon  af  någon  tillfällighet  kommit  hit 
upp  från  åns  sänka  nedre  lopp.  Hade  jag  då  gifvit  mig  tid 
att  utforska  förhållandet  hade  nog  fyndet  tidigare  konstaterats. 

Den  som  ej  känner  denna  fågels  sång  och  lockton  förbi- 
går honom  lätt,  ty  som  ofvan  nämnts  är  han,  att  döma  av 
detta  paret,  rätt  skygg  och  håller  sig  mest  dold  i  skuggan  af 
de  ån  kantande  träden  och  buskarna. 

Jönköping  den  20  juni   1919. 


Fågelnotiser  från   Hälsingborgstrakten 
vintern  1918-19. 

Af 
Oscar  Ringdahl. 


ett  par  tre  meddelanden  i  denna  tidskrift  har 
sidensvansarnas  massvisa  uppträdande  under 
5 den  gångna  vintern  omnämnts.  Som  emeller- 
tid dessa  omnämnanden  alla  komma  från  Små- 
"^land,  kunde  det  kanske  vara  af  något  intresse 
Jhöra,  hur  förhållandena  härutinnan  varit  i 
Skåne,  speciellt  vid  kusten.  Den  gångna  vintern  har  här  varit 
blid,  och  under  den  tid  sidensvansarna  höllo  sig  i  trakten  var 
vädret  mulet,  disigt  eller  dimmigt  och  mycket  ringa  frost.  Den 
gängse  folktron,  att  dessa  vintergästers  uppträdande  skulle 
båda  en  sträng  vinter,  höll  sålunda  ej  streck. 

Den  17  november  sågs  den  första  sidensvansen,  en  en- 
staka fågel,  komma  flygande.  Den  "^/n  observerades  vid  en 
af  koloniträdgårdarna  en  flock  på  24  st.  De  sutto  i  en  alm 
och  flögo  allt  emellanåt  ned  till  en  därunder  växande  hagtorns- 
häck  och  slukade  i  sig  af  bären.  Lyckades  komma  fåglarna 
6  å  8  m.  nära.  Den  ^/i2  syntes  en  flock  om  c:a  30  st.  flyga 
söderut.  Den  11  och  12  föll  den  första  snön,  som  dock  snart 
töade  bort.  Den  17  fick  jag  veta,  att  sidensvansar  i  hundratal 
uppehöllo  sig  bland  oxlarna  på  kyrkogården  och  att  deras 
förekomst  väckte  alla  förbigåendes  uppmärksamhet  och  för- 
våning. Följande  dag  gick  jag  till  platsen  för  att  få  skåda 
fenomenet.     Att    fåglarna    slagit  sig   ned  här,  var  ej  att  undra 


184  FAUNA    OCH    FLORA 

öfver,  ty  oxlarna  stodo  öfverlastade  med  bär,  så  det  var  ett 
verkligt  paradis  för  störätSrna.  Deras  ankomst  skedde  också 
i  grefvens  tid,  för  bären  voro  frostbitna  och  många  hade  svart- 
nat, I  några  höga  almar  sutto  fåglarna  tätt  samlade,  och  jag 
uppskattade  deras  antal  till  bortåt  500  st.  Tidtals  sväfvade 
de  ned  till  oxlarna  och  öfverföllo  bären.  Det  blef  då  ett  hiske- 
ligt  flaxande  bland  grenarna,  bär  föllo  oupphörligt  till  marken, 
som  snart  var  översållad  med  frusna  bär.  Med  den  oerhörda 
aptit  dessa  fåglar  gå  till  verket,  blir  säkerligen  ett  träd  på  kort 
tid  länsadt.  Till  jorden  föllo  också  exkrementer  tätt,  i  form  af 
bärmos.  I  ett  hjulspår  på  vägen  hade  samlats  vatten,  och  dit 
flögo  fåglarna  från  och  till  för  att  dricka.  Långa  stunder 
blefvo  de  ej  bland  bären  utan  flögo  snart  åter  upp  i  almarna, 
där  de  sedan  sutto  stela  och  högtidliga.  Under  de  följande 
dagarna  höUo  sig  stora  skaror  på  den  nämnda  platsen  och  i 
Vattenverkets  trädgård,  där  äfven  en  kolossal  tillgång  på  oxel- 
bär  fanns.  Smärre  flockar  syntes  också  dagligen  stryka  kring 
och  slå  sig  ned  i  småträdgårdarna  bland  husen,  där  oxel  eller 
hagtorn  fanns  planterad.  Hvad  fågelns  flykt  beträffar,  synes 
den  mig  något  lik  starens.  Något  annat  läte  än  deras  bekanta 
drillande  sisning,  eller  snarare  kanske  lik  en  fin  ringning,  hör- 
des ej. 

Den  '7i2  började  björktrastflockar  komma.  Spridda,  glesa 
skaror  kommo  flygande.  För  att  glädja  mig  åt  fågellifvet  gick 
jag  den  22  till  den  omtalade  kyrkogården.  De  talrikaste  vin- 
terfåglarna voro  nu  björktrastarna.  På  kyrkogården  sutto  de 
i  almarna,  då  och  då  gjorde  de  plundringsflykt  till  oxlarna. 
Många  höUo  sig  på  en  stubbåker  i  närheten.  Det  var  intres- 
sant att  se,  hurusom  en  flock  trastar,  hvilka  kommo  flygande 
ganska  högt,  i  stora  flykthopp  nästan  lodrätt  sänkte  sig  ned 
till  kamraterna  i  träden.  Under  promenaden  i  oxelalléen  sågos 
grönfmkar,  bofinkar  och  pilfinkar  förtära  bären.  Bland  gre- 
narna dunsade  äfven  ett  dussin  kråkor  och  skator  och  höllo 
till  godo.  Koltrastar  voro  många  tillstädes,  såväl  honor  som 
gul-  och  mörknäbbade  hannar.  Ganska  öfverraskad  blef  jag 
att  få  se  6  öfvervintrande  starar.     De  sutto  pösiga,  och  en  af 


FAGELNOTISER  FRÄN   HÄLSINGBORGSTRAKTUN  VINTERN    1918 — 19         185 

dem  lät  höra  en  svag  sångstrof,  mycket  påminnande  om  bör- 
jan af  löfsångarens  sång.  Denna  karakteristiska  melodi  hör 
man  ofta  om  våren  från  nyss  anlända  starar.  Hvad  sidensvan- 
sarna beträffar,  sågos  som  sagdt  dagligen  skaror  af  större  eller 
mindre  storlek,  men  efter  hand  som  bärförrådet  sinade,  aftog 
också  deras  antal,  och  efter  den  10  januari  såg  jag  ej  någon 
sidensvans  mera.  Först  i  början  af  februari  inträffade  här  vin- 
terns första  dagar  med  frost. 

Mesar  har  det  under  vintern  varit  godt  om  och  ej  ovanligt 
att  t.  ex.  i  Pålsjö  skog  få  se  talgoxar  i  10-  eller  20-taI  hoppa 
bland  de  bruna  löfven  under  bokarna.  Hundratals  bofinkar 
jämte  inblandade  bergtlnkar  höllo  sig  i  skogen  en  längre  tid. 
Den  ^/2,  då  jag  vandrade  i  en  liten  buskbevuxen  dalsänka, 
stötte  jag  helt  oväntadt  på  tvenne  morkullor.  Vid  ett  källsprång 
mot  söder  hade  isen  töat  bort  och  gyttjan  blottats,  och  på 
denna  lilla  fläck  sökte  fåglarna  sin  föda.  När  jag  kom  dem 
nästan  in  på  lifvet,  lyfte  de  genom  grenverket  lodrätt  i  höjden 
och  flögo  bort  öfver  småträden.  Vid  en  dikesren  observerades 
en  flock  —  14  st.  —  Linota  carmabina,  h vilka  förtärde  frön 
af  Artemesia  campestris.  Till  slut  vill  jag  nämna  som  ganska 
egendomligt,  att  jag  under  hela  vintern  ej  lyckats  få  se  en 
enda  domherre  i  staden  eller  dess  omgifningar,  trots  den  rik- 
li8:a  förekomsten  af  bär. 


Smärre  meddelanden. 

Gäss  häckande  i  Hornborgasjön. 

Vid  ett  af  mig  nyligen  företaget  besök  vid  nämnda  sjö  berät- 
tade min  roddare,  en  fiskare,  att  i  början  af  augusti  i  fjor  en  gås- 
familj bestående  af  2  gamla  och  7  ungar  varseblefvos  i  sjön.  Då 
han  nämligen  en  morgon  vittjade  sina  fiskredskap,  som  han  hade 
utsatta  ett  stycke  norr  om  den  invid  sjöstranden  belägna  gården 
Stommen,  uppträdde  dessa  gäss  på  det  närliggande  gungflyet,  som 
under  denna  ig  18  års  torra  sommar  upptog  större  delen  af  sjöns 
mellersta  del.  De  båda  gamla  fåglarna,  mycket  ängsliga  för  sina 
ungar,  hvilka  sprungo  ut  mot  klarvattnet  och  lyfte  för  att  efter  en 
kort  flykt  utmed  vattenytan  åter  falla  ned,  visade  ringa  skygghet. 
På  förfrågan  huru  dessa  gäss  sågo  ut,  berättade  han,  att  de  båda 
gamla  syntes  större  än  de  gäss,  som  annars  årligen  höst  och 
vår  hålla  till  i  sjön.  —  Sädgässen  äro  här  under  flyttningarna  så 
vanliga  företeelser,  att  deras  utseende  är  noga  bekant  för  hvar  och 
en  af  traktens  inbyggare  —  samt  voro  ljusare  till  färgen.  Samma 
flock  hade  äfven  vid  åtskilliga  tillfällen  under  eftersommaren  iakt- 
tagits af  Stommens  ägare,  såväl  han  som  ofvannämnde  fiskare  fullt 
trovärdiga  personer.  Här  förefinnes  enligt  min  åsikt  intet  tvifvel 
om  att  det  varit  grågäss  som  hitflyttat,  och  för  hvilkas  trefnad 
terrängen  numera  är  idealisk,  då  nu,  efter  sjöns  sänkning,  nästan 
hela  ytan  sommartiden  utgöres  af  ett  för  människor  och  större  fyr- 
fotadjur  fullkomligt  otillgängligt  träsk,  med  ett  bredt  band  från 
stranden  bevuxet  med  videbuskar  och  gräs,  i  hvilket  talrika  vatten- 
pussar förekomma,  samt  en  myckenhet  kvarstående  gammal  vass 
och  i  midten  ett  för  båtar  oåtkomligt  klarvatten,  således  just  sä- 
dana naturförhållanden,  som  gässen  älska.  Så  synes  den  gamla 
satsen  bekräftas,  att  intet  ondt  finnes,  som  ej  har,  åtminstone  något, 
godt  med  sig. 

d.   ^V-i   19-  H.  Nyqvist. 


Ett  paleontologiskt  misstag  rättadt. 

Ar  1893  beskref  fransmannen  Filhoi.  några  benplåtar  med 
kornig  yta,  hvilka  funnits  i  oligocena  lager  i  Frankrike.  Han  trodde, 
att    de    utgjorde    rester    af    en  utdöd   bälta,  och  gaf  därför  namnet 


SMÄRRE    MEDDELANDEN 


Necrodasxpiis  gaUicc  åt  det  djur,  som,  antogs  ha  burit  plåtarna. 
En  biilta  i  Europa  är  något  högst  egendomligt  från  djurgeografisk 
synpunkt,  och  Filhols  uppgifter  ha  också  förefallit  tvifvelaktiga. 
Först  nu  har  emellertid  en  tillfredsställande  tydning  af  gåtan  läm- 
nats af  den  framstående  herpetologen  Boulenger.  Denne  har  näm- 
ligen påvisat,  att  de  ifrågavarande  benplåtarna  alldeles  öfverens- 
stämma  med  dylika  från  hufvudet  af  en  utdöd  ödla  riacosaiirus  af 
familjen  Hcloderinafidcc.  Denna  familj  hade  under  början  af  ter- 
tiärtiden en  mycket  vidsträckt  utbredning,  men  nu  kvarlefva  blott 
några  obetydliga  spillror,  nämligen  den  egendomliga  I/chderma  i 
Mexico  och  Arizona  samt  Lanf/nnioti/s  på  Borneo. 


Steglits   och  sidensvans  i   Skåne. 

Steglitsen,  som  eljest  vintertid  förekommit  ytterst  talrik  i  Kris- 
tianstadstrakten, har  innevarande  vinter  varit  så  godt  som  osynlig. 
Samma  förhållande  har  meddelats  äfven  från  andra  trakter  af  Skåne. 

Sidensvansen  har  i  vinter  observerats  i  flera  flockar  härstädes. 
Möjligen  har  steglitsen,  liksom  sidensvansen,  sålunda  valt  sitt  vin- 
terup!)ehåll  sydligare  än  eljest.  Men  anledningen?  Kölden  kan 
det  icke  vara,   enär  vintern  varit  ovanligt  mild. 

Kristianstad  april   19 19. 

Ture  Safidgrai. 


Äl  i  fångenskap. 

För  cirka  55  är  sedan  fångade  d:r  N.  ett  litet  ålyngel,  unge- 
fär så  stort  som  en  mindre  mask.  Detta  ålyngel  släpptes  i  ett 
d:r  N.  tillhörigt  akvarium,  där  ålen  nu  i  högönsklig  välmåga  lefver, 
55  år  gammal.  —  Oaktadt  sin  höga  ålder  är  den  ej  mer  än  cirka 
en  half  meter  lång  och  tjock  som  ett  finger. 

(Ur  En  gammal  lieLsingborgarcs  berättelser  i  Helsingborg.s  Dagblad." 


Ringmärkt  gråtrut  återfunnen   efter  5  år. 

Sommaren  19 14  märkte  hr  Bengt  Berg  en  del  gråtrutungar 
på  Stora  Karlson  med  Riksmuseets  aluminiumringar.  En  af  dessa 
gråtrutar,  som  fick  ringen  1087  kring  sin  fot  den  ^^6  191 4,  har  nu 
enligt  benäget  meddelande  frän  redaktör  S.  E.  Sjöholm,  Borgholm, 
återfunnits  af  fiskaren  Johan  Nilsson  ä  Strömmen,  Husvalla,  Föra 
socken  på  norra  Öland.  Grätruten  var  vid  påträffandet  skadad  i 
hufvudet,  men  ännu  vid  lif  Efter  5  år  har  den  sålunda  återfun- 
nits ungefär  i  sin  hemtrakt,  ty  en  utflykt  från  Stora  Karlsö  till 
Föra  på  Öland  är  ej  något  ansträngande  för  en  sådan  fågel. 

E.  Z. 


i88 


FAUNA  OCH  FLORA 


Jättestor  berberis. 

På  Munkholmen  vid  Tärnsundet  i  Mälaren  växer  i  barrskogs- 
omgifning  en  berberisbuske,  som  har  en  höjd  af  575  cm.  Den  har 
af  sista  vinterns  snö  bågböjts,  så  att  mätningen  kunde  med  lätthet 
utföras. 

E.  L. 

Häckningsnotiser. 

Ett  praktexemplar  af  stjärtmcsho  hittades  1Q17  i  närheten  af 
Västerås.      Boet,   som    låg  i    en   björk  omkr.    7   m.   frän   marken,  var 


Bo  af  stjärtmes  (boets  gränser  markeras  af  en  svart  linie). 

(Foto   T.   RlNG-STRÖM.) 


synnerligen  väl  byggdt  och  försedt  med  en  utlöpande  del  nedåt  stam- 
men, tydligen  för  att  dölja  det  bättre.  Boet  mätte  öfver  40  cm.  i 
längd  och  var  försedt  med  2  ingångshål.  Det  observerades  under 
byggnad  den  13  april  och  den  7  maj  var  kullen,  bestående  af  13 
ägg,  färdiglagd.  Som  jämförelse  må  nämnas  några  andra  bon  af 
stjärtmes,  som  uppmätts  och  befunnits  hålla  omkr.  20  cm.  i  längd, 
en  väsentlig  skillnad  alltså. 

En  ovanligt  sen  kull  af  rödhakc  hittades  vid  Strömsholm  191 2 
den  5  augusti,  bestående  af  5  kläckfärdiga  ägg.  Kanske  utgjorde 
den  en  tredje  kull. 


SMÄRRE    MEDDELANDEN  1 89 

I  litteraturen  uppgifves  allmänt,  att  göldytan  aldrig  skulle  själf 
uthacka  sitt  bo.  Ett  undantag  från  denna  regel  iakttogs  emellertid 
af  undertecknad  1913,  dä  en  göktyta  observerades  i  färd  med  att 
hacka  hål  i  en  aspstam.  Trädet  var  afbrutet  cirka  3  m.  ofvan 
marken  och  veden  af  mycket  lös  beskaffenhet.  Boet  urhackades 
på  vanligt  hackspettsmaiiér  och  var  till  formen  som  ett  hackspettsbo, 
säckformigt  med  mycket  litet  ingungshål  och  omkr.  2,;  drn.  djupt. 
Någon  bale  fanns  som  vanligt  ej,  utan  äggen  lades  pä  ett  underlag 
af  träspänor.  Boet  blef  under  sommarens  lopp  af  någon  okynnig 
individ  förstördt.  Nästa  år  återkommo  emellertid  göktytorna  (sanno- 
likt samma  par)  och  urhackade  bredvid  det  förstörda  boet  ett  nytt 
af  samma  beskaffenhet  och  form.  Detta  bo  användes  sedan  ett 
par  år  framåt  af  göktytor.  Det  skulle  vara  af  synnerligt  intresse 
att  få  veta,  om  någon  liknande  iakttagelse  gjorts  förut,  då  gökty- 
tans  hela  beteende  vid  boets  uthackande  samt  dettas  form  synes 
mig  vara  en  reminiscens  frän  ett  tidigare,  mera  hackspettsliknande  lif. 

Torsten  Ringström . 
fil.  .stud. 

Bäiidelkorsnäbbar 

ha  enligt  >Skog  och  Sjö»  visat  sig  i  närheten  af  Skokloster  i  Upp- 
land, hvarest  en  hane  och  en  hona  blefvo  skjutna  den  i  april  af 
skogvaktaren  H.  Karlström.  Den  rikliga  tillgången  pä  granfrö 
torde  vara  anledningen  till  deras  förekomst. 


En  subfossil  isbjörnsunderkäk 

har  enligt  »Hvar  8  Dag»  för  '^,1  19 19  hittats  å  Hisingen  på  vö — 
8  meters  djup»  isenglaciala  lager.  Fyndet  öfverlämnadcs  af  cigarr- 
handlaren J.  Sellström  till  Göteborgs  museum. 


En   riporre,  Lagopus  lagopus  (L.)  X  Lyrurus  tctrix  (L.). 

Sistlidne  februari  månad  erhölls  genom  kronojägaren  J.  F.  Jo- 
hansson i  Junosuando  en  riporrtupp,  som  tillvaratagits  ur  ett  parti 
snarade  ripor,  fångade  i  närheten  af  Parkalombolo  by.  Fyndorten 
är  belägen  c:a  6,j  mil  norr  om  Pajala  på  67°  44'  nordl.  br.,  d.  v.  s. 
obetydligt  söder  om  orrens  nordgräns  i  värt  land. 

Att  döma  af  en  del  uttalanden  af  fågelintresserade  personer, 
som  förut  vistats  i  dessa  trakter,  är  riporren  därstädes  icke  sä  säll- 
synt, som  man  skulle  förmoda.  Bastardering  skulle  således  oftare 
ske  inom  området  ifråga,  än  där  båda  arterna  äro  allmänna,  i  så 
fall  beroende  på  att  de  sparsamt  förekommande  orrhönorna  lika 
ofta  påträffas  af  öfvertaliga  riptuppar  som  af  de  enstaka  orrtupparna. 

Pajala  i   april    1919. 

Ragna/  ■   T  jet  n  berg . 


igo  FAUNA    OCH    FLORA 

Dvärgiuåsen    (Lams  ininutiis)    i  Tåkern  under  häckningstiden. 

Den  30  sistlidne  maj  hade  jag  nöjet  att  iakttaga  dvärgmåsen  i 
Tåkern.  Den  uppehöll  sig  bland  en  större  koloni  skrattmåsar,  som 
häckade  på  tufvor  och  flytande  vassbankar  i  vassarna  utanför  Ren- 
stad. Af  fågelns  uppträdande  att  döma,  synes  det  sannolikt,  att 
den  häckade  därstädes.  Då  vår  båt  ännu  var  några  hundra  meter 
från  den  plats,  där  skrattmåskolonien  var  belägen,  möttes  vi  av 
dvärgmåsen,  som  sedan  förföljde  oss  en  längre  sträcka,  kretsande 
tätt  öfver  våra  hufvuden.  Den  visade  sig  härvid  vara  betydligt 
mindre  skygg  än  skrattmåsarna.  Dessa  senare  höllo  sig  ungefär 
ett  bösshåll  från  oss.  Dvärgmåsen  åter  kom  betydligt  närmare  och 
var  ofta  endast  några  meter  öfver  oss.  Det  svarta  på  "hufvudet  kunde 
därvid  tydligt  urskiljas,  liksom  fågelns  korallröda  ben  skarpt  af- 
stucko  mot  den  hvita  dräkten.  Då  de  flesta  äggen  i  skrattmås- 
kolonien höllo  på  att  kläckas,  ville  jag  ej  uppehålla  mig  för  länge 
på  platsen  och  därigenom  störa  måsarna  i  deras  rufning,  hvarför 
jag  ej  kunde  konstatera  dvärgmåsens  häckning.  Endast  ett  par  af 
arten  iakttogs. 

Sandhem   den  q  juni    1919. 

Nils   Töniquist. 


Råksamhälle  vid  Uppsala. 

Vid  ett  besök  12  sistlidne  april  å  Vaksala  kyrkoherdeboställes 
»skog»  nära  Roslagsbanan  —  en  talldunge  på  slätten,  bildad  af 
cirka  100  grofva  och  rätt  höga  träd  —  observerade  jag  en  mängd 
fågelbon  i  trädtopparna.  Ehuru  inga  fåglar  då  visade  sig,  var  det 
tydligt,  att  man  här  hade  framför  sig  en  råkornas  boplats.  Som 
någon  sådan,  så  vidt  jag  vet,  ej  varit  känd  i  vårt  land  ofvan- 
för  Västergötland,^  gladde  mig  upptäckten  och  beslöt  jag  mig  för 
att  längre   fram  pä  våren   söka  reda  ut  saken. 

Först  i  dag  blef  emellertid  tillfälle  därtill.  Koramen  fram  till 
dungen  hade  man  ett  loo-tal  kraxande  råkor  framför  sig,  kretsande 
öfver  trädtopparna,  där  de  stundom  slogo  sig  ned.  Ibland  kröpo 
ungar  in  i  bona,  men  fast  dessa  syntes  små,  försvunno  fåglarna  då 
för  åskådarens  blickar,  så  att  man  ej  kunde  bilda  sig  något  be- 
grepp om  huru  många  ungar,  som  lågo  där,  när  den  stora  fågel- 
svärmen flaxade  omkring  en.  Samtliga  bon  lågo  högt  och  ute  pä 
grenarna  i  trädtopparna,  ofta  flera,  i  ett  par  fall  fyra  stycken,  i 
samma  tall.  Topparna  voro  i  en  del  fall  anmärkningsvärdt  glesa, 
sannolikt  efter  åverkan  (nötning?)  af  fåglarna,  som  särskildt  i  en 
nästan  torr  topp  slogo  till  massvis,  och  förefaller  det  mig  som  om 
detta  råksamhälle  ej   skulle  vara  en  nyhet  för  året. 

En  liten  bostadslägenhet  finnes  invid  denna  talldunge,  men, 
som  folket  därstädes  nyligen  flyttat  dit,  kunde  ingen  upplysning  i 
saken  fås. 


^  Råkor  häcka  äfven  i  Vadstenatrakten.     Red. 


SMÄRRE    MEDDELANDEN  lOI 

k  ■' 

Ehuru  kolonien  befinner  sig  pa  öppna  slätten  invid  stadens 
område,  låter  det  väl  tänka  sig  att  den  länge  nog  kunnat  undgå 
att  bli  uppmärksammad,  då  stadsborna,  bland  hvilka  det  nog  ej 
finnes  så  många  fågelkännare,  knappast  torde  besöka  denna  lilla 
trädgrupp,   till  hvilken  ingen  väg  eller  stig  leder  från  staden. 

Ui^psala  den   15  juni   19 19. 

Viktor  Olofsson. 


Skrattmåsar  i   norra  Uppland. 

Såväl  i  år  som  föregående  år  har  jag  sett  skrattmåsar  i  Fors- 
marks skärgård  (Öregrundsgrepen),  och  får  man  hålla  för  troligt,  att 
fågeln  häckar  därstädes. 

Uppsala  i  juni   19 19. 

]'iktor  Olofsson. 


Tornsvalornas  sena  flyttning   1919. 

Läste  med  intresse  i  första  numret  för  detta  år  af  eder  tid- 
skrift, som  just  kommit  mig  tillhanda,  meddelandena  om  tornsvalans 
sena  flyttning  år  1918.  Enär  jag  ej  har  mig  bekant  om  iakttagel- 
ser ang.  den  sena  flyttningen  ingått  från  Finland,  tar  jag  mig  fri- 
heten meddela,  att  tornsvalorna  senaste  höst  äfven  här  dröjde  kvar 
ovanligt  länge.  Ännu  i  början  af  november  observerade  under- 
tecknad tornsvalor,  kretsande  öfver  staden.  Hade  tillfälle  att  när- 
mare följa  med  tre  tornsvalor,  hvilka  i  c:a  3  dagars  tid  höllo  sig 
öfver  Maria  sjukhus'  område,  jagande  efter  näring  i  den  kyliga  och 
förvisso  insektfattiga  höstluften.  De  försvunno  först  den  10  no- 
vember. 

Tornsvalan  infinner  sig  till  Hälsingforstrakten  i  regeln  i  slutet 
af  maj  och  bortfiyttar  omkring  medlet  af  augusti.  De  data  för 
höstflyttningen,  som  Palmgren  anför  i  sitt  arbete  öfver  Hälsingfors- 
traktens  fågelfauna,  infalla  alla  i  augusti  månad.  Afvikelsen  från 
den  annars  rätt  regelbundna  tidtabellen  är  sålunda  anmärkningsvärd. 

Hälsingfors  den    to  maj    19 19. 

C.    {)  ra  ms  fl  öm. 


Kornknarrens  förekomst. 

Med  anledning  af  frågan  i  häfte  n:r  5,  årg.  19 18,  af  denna 
tidskrift:  »Hur  är  det  med  kornknarren?»  kan  jag  meddela,  att  jag 
förlidet  år  inom  de  trakter  af  Norrland  jag  då  vistades  —  nord- 
ligaste delarna  af  Jämtland  och  Ångermanland  samt  södra  Lappland 
—  endast  hörde  kornknarren  å  en  plats  och  detta  i  närheten  af 
Hotings  station  å  Inlandsbanan.  Platsen  är  lielägen  inom  Tåsjö 
s:n    af   Ångermanland.   —   Huruvida  fågeln  häckade  här  kan  jag  ej 


192  FAUNA    OCH    FLORA 

Säga,    men    skulle    knappast    tro    detta,    då  han    efter  endast  några 
kvällar  åter  tystnade. 

Innevarande  sommar  har  jag  hört  kornknarren  å  några  platser 
i  södra  Sverige.  Så  t.  ex.  förekommer  han  vid  Loddby  strax  utan- 
för Norrköping  samt  på  ett  flertal  ställen  i  Skåne,  där  jag  t.  ex. 
inom  Norra  Sandby  s:n  hörde  flera  fåglar  samtidigt.  Inom  vår  syd- 
ligaste provins  är  kornknarren,  glädjande  nog,  ännu  en  tämligen 
allmän  fågel,  äfven  om  han,  som  jag  erfarit,  under  senare  åren  för- 
svunnit från  trakter,  där  han  förut  årligen  vistades. 

Anledningen  till  denna  fågelarts  märkbara  aftagande  i  antal 
under  senare  tid  är  väl  främst  att  finna  i  det  allmännare  bruket  af 
slåttermaskiner.  Då  kornknarren  med  förkärlek  reder  sitt  bo  i 
klöfvervallar  och  kläckningen  inträffar  tämligen  sent,  blir  detta  i 
regel  förstördt  vid  slåtterarbetet.  Vid  bruket  af  liar  upptäcktes  där- 
emot boet  ofta  i  god  tid  och  skonades  genom  att  kvarlämna  ett 
mindre  område  gräs  kring  detsamma.  Numera  torde  endast  kläck- 
ningen lyckas  för  de  kornknarrar,  som  händelsevis  lägga  ägg  i  vår- 
eller  höstsädesfälten. 

Mjölby  den  V^   1919- 

Albert  Hedeby. 


Ringinärkt  dufva  tagen  af  pilgrimsfalk. 

Vid  en  undersökning  den  ^^/c  af  de  i  Skäralid,  Riseberga  s:n 
af  Kristianstads  län,  årligen  häckande  pilgrimsfalkarnas  bo  anträf- 
fades bland  lämningar  af  morkulla,  vipa,  kaja  och  sångtrast  m.  m. 
äfven  skelettdelar  af  en  ringdufva  (eventuellt  brefdufva)  med  vid- 
sittande  höger  fot.  Denna  fot  har  en  ring  af  mässing  märkt:  1272, 
1913  K. 

Det  skulle  vara  intressant  erfara,  hvarest  denna  dufva  blifvit 
märkt. 

Vid  en  jämförelse  med  öfriga  fågelrester  vid  boplatsen  vill  det 
synas,  som  om  den  ringmärkta  dufvan  hörde  till  de  tidigast  för 
året  tagna  fåglarna.  Det  är  därför  möjligt,  att  dufvan  tagits  så  ti- 
digt, att  hon  varit  stadd  på  flyttning  till  andra  trakter  och  att  hon 
således  blifvit  märkt  på  helt  annan  trakt  än  där  hon  blef  tagen 
af  falken. 

Mjölby  den   '/V    i9i9- 

Albert  Hedeby. 


En  helsvart  snok. 

Den  26  juni  i  år  infångades  och  -tillvaratogs  af  undertecknad 
mellan  Marsjön — Lofta  mosse  (Öland)  på  en  sank  skogäng  en  hel- 
svart snok.     Snoken  mätte  en  längd  af  66  cm. 

Karl  Lang. 


S.ALLCOCK&C:oLtd. 


N:0  7249  "TIT-BIT" 
(liten  storlek) 


Standsrd  Uorks,  Redditch,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADE    MARK. 


Under  åren    1900—1910   har  fabriken   erhållit  6  »Grand 

Prix'>,  hvilket  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

Hufvudagenter : 


PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg, 


Nordiska  IVaturalieliandelii 

KON  SERVATO  R 

€.  O.  HÖGLUND 

PIFERSGATAlSr  S5,  STOCKHOLM 

Rikstel.   307  59.      StUlmstel.   20147 


Emottag-er  alla  slags  Djur  till  Uppstopp- 
ning och  Montering.  Specialité:  Älg-, 
Hjort-,  Ren-  och  Rädj urshuvuden  m.  fl. 
SKELETTER,  KRANIER  och  SPRIT- 
PREPARATER  på  lager 


OBS.!  13  år  som  Konservator  hos  Koltholfs.  OBS.! 


ii"' 


Innehåll: 

Sid. 

»Blaskurit».  En  språkfråga  i  jaktzoo- 
logisk  belysning.     Af  Erik  Modin   .    .   145 

De  första  iakttagelserna  i  Sverige  an- 
gående bändelkorsnäbben.  Af  Ollo 
Gertz 159 

Några  ord  om  Vänerns  hornslmpa.  Af 
Einar  Lönnberg 163 

Glossopterisfloran  och  permo-karbon- 
problemen.     Af  G.  Lnndqnist  ....    173 

Gråärlan  äfven  i  år  vid  Smålands  Taberg. 
Af  H.  Nijquist 180 

Fägelnotiser  från  Hälsingborgstrakten 
vintern  1918-19.    Af  Oscar  Ringdahl   183 

Smärre  meddelanden:  Gäss  häckande  i 
Hornborgasjön.  —  Ett  paleontologiskt 
misstag  rättadt.  —  Steglits  och  siden- 
svans i  Skåne.  —  Ål  i  fångenskap.  — 
Ringmärkt  gråtrut  återfunnen  efter 
5  år.  —  Jättestor  bei-beris.  —  Häck- 
ningsnotiser.  —  Bändelkorsnäbbar.  — 
En  subfossil  isbjörnsunderkäk.  —  En 
riporre,  Lagopus  lagopns  (L.)  X  Lg- 
rnrus  teirix  (L).  —  Dvärgmåsen  (La- 
ms minutns)  i  Tåkern  under  häck- 
ningstiden.  —  Råksamhälle  vjd  Upp- 
sala. —  Skrattmåsarna  i  Norra  Upp- 
land. —  Tornsvalornas  sena  flj'ttning 
1919.  —  Kornknarrens  förekomst.  — 
Ringmärkt  dufva  tagen  af  pilgrims- 
falk. —  En   helsvart  snok 186 


Uppsala  1919.     Almavist  &  WiksoUs  Boktrvckeri-A.-B.    iflOR7 


.^1 


\/ 


7 


."N 


Fauna  och  Flora 

Populär  Tidskrift 

för 

Biologi 


Utgifven  af 

Einar  Lönnberg 


Haft.  5 


1919 


//. 


VI 


u/, 


i 


m 


fr \t  ^x 


AV 


BENGT  BERG 

UTKOMMER  TILL  JULEN 
EN    NY    FÅGELBOK 

SÄLLSYNTA  FÅGLAR 

ÄXDBA   SAMLIXGEN 


AV  SAMME  FÖRFATTARES  BERÖMDA  BOK 

MIN  VÄN  FJÄLLPIPAREN 

UTKOMMER     EN     NY      UPPLAGA 

PRIS    22    KRONOR 
INB.     2  7     KRONOR 


P.  A.  NORSTEDT  k  SOXERS  FORLAG 


Om    flatfiskarnas   släktskapsförhållanden, 


Af 
Hialiiiar  Rendahl. 


[~!e  svårigheter,  som  möta  oss  vid  försöket  att 
genetiskt  klassificera  benfiskarnas  olika  grup- 
per, äro  synnerligen  stora.  Vi  stå  inför  en 
H  djurklass,  extremt  anpassad  till  en  för  den- 
samma i  högsta  grad  specifik  miljö:  vattnet, 
^^iii^^:^^  För  vattenlif  har  den  uppnått  en  hög  grad  af 
fullkomning,  och  detta  efter  en  för  dess  skilda  medlemmar 
synnerligen  likartad  organisationsplan,  så  att  ehuru  benfiskarna 
uppvisa  en  sådan  mångfald  af  former,  att  de  bland  ryggrads- 
djuren i  detta  afseende  blott  täfla  med  fåglarna,  är  det  dock 
oerhördt  svårt  att  finna  ut  något  komplex  af  systematiskt  an- 
vändbara karaktärer,  sådana,  hvilka  äro  tillräckligt  betydelse- 
fulla för  att  af  sin  utvecklingsgrad  låta  oss  draga  några  slut- 
satser beträffande  de  olika  gruppernas  inbördes  släktskapsför- 
hållanden. 

Det  är  i  detta  sakförhållande,  vi  närmast  hafva  att  se  or- 
saken till,  att  fiskarnas  systematiska  anordning  så  länge  blifvit 
en  ren  konstprodukt.  Långt  efter  det  inom  flertalet  öfriga 
klasser  en  mer  eller  mindre  stark  grund  lagts  till  en  indelning 
efter  fylogenetiska  principer,  plockades  ännu  fiskarna  ihop  efter 
de  präevolutionistiska  schemata,  och  först  med  Boulengers 
arbeten  från  nittonhundratalets  första  år  kunna  vi  tala  om  en 
verklig    sakernas    vändning    i  detta  afseende,  äfven  om  ameri- 

15  —  ijJia.      Fauna  o.  Flora  1919.     Haft.  5. 


I 94  FAUNA    OCH    FLORA 

kanerna    Cope,    Gill    och    Jordan   redan    dessförinnan    inlagt 
väsentliga  förtjänster  om  ett  naturligt  benfisksystem. 

Om  vi  vilja  taga  en  öfverblick  öfver  olika  forskares  sätt 
att  i  sina  systematiska  anordningar  uttrycka  fiatfiskarnas  an- 
slutning till  andra  grupper,  måste  vi  hålla  det  nu  sagda  i 
minnet. 

Redan  grundläggaren  af  fiskarnas  systematik,  svensken 
Peter  Artedi,  fann  på  att  begagna  sig  af  förekomsten  eller 
saknaden    af   taggstrålar  i  ryggfenan  som  en  indelningsgrund. 

Då  Cuvier  i  adertonhundratalets  början  framlade  sitt  sy- 
stem, som  skulle  få  en  stor  och  långvarig  betydelse,  upptog 
han  Artedis /J<:a/z^/2o/)^^r;''^// och  Malacopterygii.  De  sistnämnda 
delade  han  efter  bukfenornas  läge  eller  saknad  i  Abdominalia, 
Subbrachia  och  Apodes.  I  Malacopterygii  subbrachia  samman- 
förde han  gadoider  (torskfiskar),  pleuronectider  (fiatfiskar)  och 
och  discoboli  (Cyclopterus  och  Liparis). 

J.  Miller  arbetade  vidare  på  basis  af  Cuviers  uppfatt- 
ning och  tog  äfven  hänsyn  till,  om  simblåsan  var  försedd  med 
luftgång  eller  icke.  På  detta  sätt  upplöstes  Cuviers  malacop- 
terygier,  men  torskar  och  fiatfiskar  kommo  fortfarande  att 
sammanföras.  Mullers  ordning  Anacanthini  omfattar  nämligen 
tvenne  underordningar.  I  den  ena  af  dessa,  Anacanthini  siib- 
örac/?//,  innesluter  han  gadoider  och  pleuronectider.  Den  andra, 
A.  apodes,  omfattar  Ophidini. 

På  samma  grund  som  de  föregående  byggde  A.  Gunther 
i  sitt  system,  hvilket  återfinnes  i  hans  Cat.  Fishes  Brit.  Mus. 
I  VIII,  1859—70,  samt  i  hans  handbok  i  ichthyologi  från  1880. 
Detta  kom  att  blifva  synnerligen  betydelsefullt  genom  dessa 
båda  arbeten,  framför  allt  genom  katalogen,  hvilken  än  i  dag 
är  den  enda  sammanfattning  i  sitt  slag,  som  står  den  arbe- 
tande systematikern  till  buds.  Äfven  hos  GOnther  få  torskar 
och  fiatfiskar  plats  tillsammans  som  Anacanthini,  han  särskiljer 
1.  Anac.  gadoidei  (inkl.  Ophididae),  2.  Anac.  pleuronectoidei. 
En  något  mera  själfständig  placering  få  fiatfiskarna  hos 
Cope  (1871).  Han  indelar  ganoider  och  benfiskar  i  Chondrostei, 
Fhysostomi  (inkl.  Lepidosteus)  och  Physoclysti.     Denna  senare 


OM     FLATFISKARNAS    SI.Ä  KTSKAFSFÖKM ÄLLANUKN  I  95 

grupp  uppdelar  han  i  ett  antal  underordningar,  bland  livilka 
vi  finna  flatfiskarna  uppförda  under  namnet  Heterosomata. 
Cope  vill  dock  ej  med  detta  markera  någon  afvikande  ställ- 
ning till  den  gamla  uppfattningen,  utan  endast  uttrycka,  att 
flatfiskarna  genom  kraniets  assymetri  borde  intaga  en  mera 
själfständig  plats  men  i  allra  närmaste  anslutning  till  torsk- 
fiskarna. 

GiLL  (1893)  sätter  i  likhet  med  sina  föregångare  pleuronec- 
tiderna  omedelbart  intill  gadiderna,  och  Jordan  och  Evermann 
(1898)  framhålla,  att  de  förra  troligen  hafva  sin  närmaste  släkt- 
skap med  de  senare,  ehuru  flatfiskarnas  persisterande  pseudo- 
branchie  talar  för  en  tidig  afgrening  från  anacanthinstammen. 

Som  vi  finna  af  det,  jag  nu  redogjort  för,  äro  de  verk- 
liga grunderna  för  antagandet  af  en  närmare  släktskap  mellan 
flundror  och  torskar  ej  synnerligen  starka.  Öfverblicka  vi 
utvecklingen  af  denna  idé,  finna  vi,  huru  den  ursprungligen 
framgått  ur  de  bägge  gruppernas  sammanförande  vid  en  rent 
artificiell  indelning  af  benfiskarna,  och  de  hufvudsakliga  skälen, 
som  skulle  tala  för  en  dylik  samhörighet,  vore  1.  saknaden 
af  taggstrålar,  2.  bukfenornas  bröstläge,  3.  frånvaron  af  ductus 
pneumaticus  hos  simblåsan.  Dessa  öfverensstämmelser  äro  ju 
fullkomligt  otillräckliga,  då  det  gäller  att  finna  utslagsgifvande 
karaktärer  för  en  fylogenetisk  samhörighet,  hvilken  ju  ej  heller 
eftersträfvades  af  de  första  i  denna  öfversikt  anförda  forskarna, 
och  endast  de  i  inledningen  berörda  svårigheterna  vid  fiskar- 
nas naturliga  indelning  torde  kunna  förklara,  att  de  så  lång 
tid  oanfäktade  fingo  gälla  som  vittnesgilla. 

En  annan  tanke  —  den,  att  flatfiskstammen  möjligen  skulle 
vara  afgrenad  från  annat  håll  än  gadiderna  —  möta  vi,  så 
vidt  jag  kunnat  finna,  först  hos  Agassiz  i  »Poissons  fossiles», 
där  han  vid  behandlingen  af  den  fossila  Amphistium  påpekar 
möjl  gheten  af  en  släktskap  mellan  flatfiskar  och  chätodontider. 
Holt  (1894)  framkastar  den  tanken,  att  pleuronectiderna,  i 
stället  för  att  hafva  utvecklats  från  ordinära  rundfiskar,  kanske 
framgått  ur  sidligt  sammantryckta  former  som  Platax  etc. 
CuNNiNGHAM  (1897)  antager  också,  att  gadider  och  pleuronec- 


196  FAUNA    OCH    FLORA 

tider  måste  hafva  långt  åtskilda  utvecklingslinjer,  men  hans 
resonemang  baserar  sig  helt  och  hållet  på  en  misstolkning 
af  torskfiskarnas  sekundärt  symmetriska  stjärtbyggnad,  hvilken 
han  uppfattar  som  primitiv. 

Så  stod  frågan  1902,  då  ett  par  afhandlingar  utkommo, 
som  helt  och  hållet  lade  densamma  på  en  ny  bog.  Det  var 
tvenne  afhandlingar  (se  litteraturförteckningen)  af  Thilo,  till 
sitt  innehåll  lika  med  ett  af  honom  året  förut  publiceradt  ar 
bete  i  Bull.  TAc.  Sci.  de  St.  Petersbourg,  hvilket  synes  hafva 
passerat  fullkomligt  obemärkt,  samt  en  utredning  af  Boulenger. 
Af  dessa  äro  Thilos  diskussioner  betydligt  mindre  konsekvent 
genomförda  än  den  sistnämnde  författarens. 

Bägge  uppehålla  sig  vid  frågan  om  flatfiskarnas  ställning 
till  torskarna  och  påvisa,  att  någon  närmare  morfologisk  öfver- 
ensstämmelse  ej  fmnes  mellan  dessa  båda  grupper. 

Boulenger  söker  först  och  främst  klarlägga  gadoidernas 
ställning  och  finner,  att  om  man  undantager  frånvaron  af  tagg- 
strålar och  förekomsten  af  flera  än  sex  strålar  i  bukfenorna, 
torskfiskarna  uppvisa  en  kombination  af  andra  karaktärer  — 
simblåsans  saknad  af  ductus  pneumaticus,  de  jugulära  buk- 
fenorna, reducerade  parietalbenen  samt  de  från  munnens  be- 
gränsning uteslutna  öfverkäksbehen  —  hvilka  ingalunda  tyda 
på  en  utveckling  från  lägre  benfiskar  utan  på  en  ganska  nära 
frändskap  med  acanthopterygierna.  De  kännetecken,  hvilka 
utmärka  dem  som  grupp,  äro  äfvenledes  ett  resultat  af  spe- 
cialisering, den  sekundärt  difycerka  stjärten,  läget  afscapular- 
hålet  mellan  scapula  och  coracoideum,  anordningen  af  bröst- 
fenans basalia,  af  hvilka  2 — 3  leda  mot  korpbenet  och  1 — 2 
mot  skulderbladet,  samt  saknaden  af  pseudobranchie.  I  alla 
dessa  afseenden  öfverensstämma  flatfiskarna  med  flertalet  af 
acanthopterygierna,  och  just  med  dem  som  morfologisk  och 
geologiskt  sedt  äro  att  anse  som  de  äldsta  formerna:  stjärt- 
fenan, där  denna  är  ordentligt  utbildad,  är  homocerk,  scapu- 
larformen  går  genom  skulderbladet,  1  af  bröstfenans  basalia 
leder  mot  korpbenet  och  3  mot  skulderbladet;  pseudobranchie 
finnes.     Från    Thilos    arbeten    kunna   vi  dessutom  tillägga,  att 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDEN  197 

den  synnerligen  starka  utbildningen  af  de  vertikala  fenornas 
interspinalben  står  i  skarp  motsats  till  förhållandet  hos  tors- 
karna men  i  närmaste  anslutning  till  taggfeniga  fiskar. 

Thilos  granskning  saknar  fullständigt  den  reda  och  konse- 
kvens, som  präglar  Boulengers  afhandling.  Han  tager  inga- 
lunda frågan  om  ställningen  till  torskfiskarna  som  utgångs- 
punkt utan  berör  den  mera  under  hand  i  sitt  resonemang. 
I  stället  uppställer  han,  med  utgång  från  det  genom  van  Be- 
nedens, Malms  och  Steenstrups  undersökningar  kända  förhål- 
landet, att  flatfiskarnas  larver  från  början  äro  pelagiskt  lef- 
vande,  symmetriska  fiskar  och  först  en  tid  senare  i  samband 
med  öfvergången  till  bottenlif  drabbas  af  den  osymmetriska 
formförändringen,  den  frågan,  om  äfven  andra  fiskar  visa  ten- 
dens till  sidläge.  Han  finner  en  dylik  form  i  Persfisken  (Zeiis 
faber).  Däraf  får  han  anledning  till  en  pröfning  af  de  morfo- 
logiska öfverensstämmelserna  med  Zeus.  Han  finner  dylika  i 
kroppsformen,  präkaudalkotornas  antal,  utbildningen  af  ett  s.  k. 
postabdominalben,  skuldergördelns  och  basipterygiums  byggnad 
och  anslutning  till  hvarandra,  urohyales  byggnad  samt  före- 
komsten af  taggar  på  gällocket  hos  ungarna.  I  en  senare  af- 
handling (1907)  tror  Thilo  sig  dessutom  hafva  funnit  en  ny 
och  synnerligen  betydelsefull  öfverensstämmelse.  Såväl  hos 
Zeus  som  en  del  undersökta  flundrelarver  ^  beskrifver  och  af- 
bildar  han  en  förbindelsegång  mellan  simblåsans  bakre  del  och 
ändtarmen,  hvilken  sålunda  skulle  utgöra  en  för  dessa  fiskar 
€gen  kommunikation  mellan  simblåsa  och  tarmkanal  af  helt 
annan  åtminstone  topografisk  natur  än  den  vanliga  ductus 
pneumaticus  hos  physostoma  fiskar. 

Bortse  vi  nu  först  från  denna  simblåsgång,  så  är  det  klart 
och  tydligt,  att  de  öfverensstämmande  kännemärken,  Thilo  an- 
för, ingalunda  äro  af  någon  som  helst  bevisgiltig  natur.  Den 
sidligt    sammantryckta    kroppsformen    återfinna    vi  hos  en  hel 


^  Som  bekant,  hafva  Eiirknbaum  (Wiss.  Meeresuntersucluing  etc.  Neue  Folge. 
II  Bd.  I  Heft.  Abt.  I,  1896,  p.  255)  och  andra  påvisat,  att  flundrefiskarna,  som 
i  utbildadt  tillstånd  sakna  simblåsa,  under  det  pelagiska  larvstadiet  iiga  en  dylik, 
och  att  denna  reduceras  samtidigt  som  ögonvandringen  fullbordats. 


19°  FAUNA    OCH    FLORA 

del  andra  fiskar,  exempelvis  korallfiskar  och  taggmakriller. 
Präkaudalkotornas  antal  är  hos  flundrorna  10 —  13,  hos  Zeus 
13 — 14.  Det  är  sant,  att  de  häruti  gemensamt  afvika  från 
torskarna,  som  hafva  22,  men  detta  relativt  låga  kotantaldela 
de  med  en  hel  del  andra  fiskar,  och  det  är  härvid  att  märka, 
att  bland  så  .högtstående  acanthopterygier  som  serraniderna 
finnas  former  med  t.  o.  m.  ännu  lägre  antal.  De  öfriga  lik- 
heterna äro  sådana,  hvilka  utan  vidare  framstå  som  funktio- 
nella anpassningar.  Thilo  anför  f.  ö.  själf,  att  ett  postabdomi- 
nalben  äfven  finnes  hos  Acanthurus,  Choriiiemiis  och  Trachy- 
notus  (den  första  stående  nära  korallfiskarna,  de  bägge  andra 
taggmakriller),  samt  att  urohyales  specialisering  är  en  följd  af 
förhållanden  uppkomna  genom  simningssättet.  Det  är  alltså 
i  dessa  punkter  uteslutande  fråga  om  karaktärer,  hvilka  likaväl 
kunna  vara  konvergensbildningar  som  tecken  på  gemensamt 
ursprung,  och  då  de  åtminstone  till  största  delen  återfinnas 
hos  fiskar,  af  likartad  byggnad,  är  deras  bevisstyrka  för  en 
närmare  släktskap  mellan  Zeus  och  flatfiskarna  ingen  eller  rent 
negativ. 

I  sina  första  arbeten  framhåller  också  Thilo,  att  han  inga- 
lunda vill  påstå,  att  flatfiskarna  hade  en  Zeus  till  stamfader, 
men  att  de  stå  taggmakrillerna  närmare  än  torskfiskarna,  och 
att  de  härstamma  från  klippfiskar,  som  voro  lika  Zeus.  Den 
sistnämnda  betraktar  han  som  en  öfvergångsform.  I  sitt  se- 
nare arbete  hänvisar  han  däremot  på  en  direkt  härstamning 
från  Zeus  och  dess  släktingar. 

Beträffande  det  till  synes  mycket  betydelsefulla  organisa- 
tionsförhållande, Thilo  i  den  nämnda  afhandlingen  tror  sig 
hafva  funnit  hos  simblåsan,  så  påvisade  de  BEAuroRT  (1909), 
att  detta  hvad  Zeus  vidkommer  beror  på  ett  synnerligen  för- 
argligt misstag.  Hvad  Thilo  hos  denna  fisk  beskrifver  som 
simblåsans  ductus  pneumaticus  är  helt  enkelt  urinblåsans  ut- 
försgång. Att  en  dylik  feltolkning  öfverhufvud  kunnat  äga 
rum  beror  därpå,  att  njurar,  urinblåsa  och  simblåsa  äro  om- 
gifna  af  ett  gemensamt  bindväfshölje.  Mellan  simblåsan  och 
det    första    interspinalbenet    ligger    urinblåsan    inskjuten,   och 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTS  KAPSFORII  Al.LANDEN  IQQ 

det  är  denna  del  däraf,  hvilken  Thilo  beskrifver  som  simblå- 
sans  bakre  parti,  medan  han  tolkar  dess  afsmalnande,  bakom 
anus  på  urogenitalporus  mynnande  ändstycke  som  en  i  änd- 
tarmen mynnande  ductus  pneumaticus.  Beaufort  uttalar  den 
misstanken,  att  förhållandet  är  enahanda  hos  fiatfiskarna,  och 
Mayhoff  påvisar  sedermera  (1914),  att  hos  af  honom  under- 
sökta Arnoglossuslarver  simblåsan  icke  har  någon  kommunika- 
tion vare  sig  med  ändtarmen  eller  ösofagus. 


Fig.    1.     Amphistium  paradoxum  Ag.  från  Öfre  Eocen.     (Boulengers 
rekonstruktion.) 


BouLENGER  sökcr  i  likhet  med  den  föregående  flatfiskarnas 
anförvandter  i  sidligt  sammantryckta  former.  Äfven  han  fin- 
ner en  dylik  i  Zeiis  och  ser  i  Zeus,  den  eocena  Amphistium 
och  Pleuronectidae  en  krets  med  naturliga  frändskapsförbin- 
delser.  B:s  motivering,  som  i  fråga  om  flatfiskarnas  ställning 
till  torskarna  var  synnerligen  konsekvent  genomförd,  är 
emellertid  här  mindre  bindande.  Utan  något  angifvande  af 
detaljer  karakteriserar  han  Amphistium  (fig.  1.)  såsom  öfver- 
ensstämmande  med  Zeidae  i  alla  karaktärer,  som  kunna  stu- 
deras på  fossilet,  med  undantag  af  ett  färre  kotantal  i24),  färre 
och     med    mjukstrålarna    förbundna    taggar    i    vertikalfenorna 


200  FAUNA    OCH    FLORA 

samt  mera  normalt  utbildade  fjäll.  Ett  primitivt  kännetecken, 
gemensamt  för  alla  tre  grupperna,  och  den  enda  morfologiska 
karaktär,  Boulenger  kan  precisera  för  fiatfiskarnas  anslutning 
till  de  bägge  öfriga,  är  antalet  strålar  i  bukfenorna.  Detta  är 
hos  Zeiderna  en  tagg-  och  6—8  mjukstrålar  samt  uppgifves 
för  Amphistiiim  till  en  tagg-  och  åtta  mjukstrålar  samt  hos 
fiatfiskarna  till  »ofta  sex  ledade  strålar,  stundom  med  tillägg 
af  en  oledad  (Hippoglossus)».  Som  bekant  är  hos  öfriga 
acanthopterygier,  med  undantag  af  familjen  Berycidae,  formeln 
för  bukfenorna  1.5.  Dessutom  anför  Boulenger  frånvaron  af 
en  hypuraltagg  såsom  gemensam.  En  dylik  finnes  hos  flertalet 
Perciformer  (äfven  Berycidae)  och  alla  Scombriformer. 

Boulenger  sammanför  på  grund  häraf  de  nämnda  fiskarna 
till  en  division  Zeorhombi  inom  acanthopterygiernas  underord- 
ning och  karakteriserar  densammas  medlemmar  som  starkt 
sammantryckta  Perciformes  med  mycket  kort  präkaudal  region 
och  ett  relativt  stort  (7  —  9)  antal  strålar  i  bukfenorna,  ej  ut- 
bildad hypuraltagg  samt  i  former  med  asymmetriskt  kranium 
reducerad  första  (tagg-)  stråle  i  bukfenorna. 

I  BouLENGERs  betydelsefulla  systematiska  arbeten  (1904) 
finna  vi  hans  åsikt  om  flatfiskarnas  ställning  uttryckt.  De  fö- 
ras till  acanthopterygierna,  och  dessas  ställning  till  torskfis- 
karna, anacanthinerna,  uttryckes  schematiskt  sålunda: 

11.     Opisthomi  13.     Plectognathi  12.     Pediculati 


Aiiacanthini  10.     Acanthopterygii  8.     Percesoces 

I ! ^1 

I 

5.     Haplomi 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDEN  20I 

Inom    de    taggfeniga    fiskarnas    underordning    placeras  de 
på  följande  sätt: 


Hvarje  cirkel  betecknar  en   division  af  acanthopterygierna. 

Äfven  Gregory  (1907)  förlägger  flatfiskarnas  ursprung 
längs  samma  utvecklingslinie  som  Amphistiu77is  och  zeidernas, 
en  linie  utgången  från  Berycoidei  och  gemensam  äfven  för 
scorpididerna,  täniosomerna  och  scombriformerna.  Redan  från 
begynnelsen  skild  från  dessa  tänker  han  sig  den  stam,  från 
hvilken  Percomorphi  (d.  v.  s.  perciformes  exkl.  beryxfiskarna) 
utgått: 


Berycoidei 


Scombriformes 


202  FAUNA    OCH    FLORA 

I  sitt  stora  arbete  af  1905  har  Jordan  öfvergifvit  sin  forna 
uppfattning  om  flatfiskarnas  släktskap  med  torskfibkarna.  Han 
betecknar  deras  fylogenes  som  okänd,  men  tillägger,  att  de 
säkerligen  äro  utgångna  ur  tidiga  taggfen iga  Zeoidei,  Berycoi- 
dei  eller  Scombroidei  under  Jura-  eller  Kritperioderna.  Deras 
afgrening  anser  han  hafva  skett  före  utvecklingen  af  den  stora 
perciformstammen. 

Som  jag  redan  påpekat,  äro  de  skäl,  som  framdragits  för 
en  närmare  frändskap  med  speciellt  zeiderna,  ingalunda  af  bin- 
dande art.  Denna  åsikt  företrädes  af  Regan  i  hans  arbete 
från  1910.  I  likhet  med  Thilo  och  Boulenger  är  han  dock  ej 
alltför  meddelsam,  då  det  gäller  att  med  detaljer  belysa  sina 
påståenden.  Först  och  främst  vänder  han  sig  mot  den  upp- 
fattningen, att  Amphistium  skulle  ansluta  sig  till  Zeiis.  R.  har 
granskat  två  exemplar  af  A.  paradoxum  Ag.  och  finner  Bou- 
lengers  rekonstruktion  oriktig.  Underkäken  är  i  denna  senare 
nästan  lika  lång  som  hufvudet,  och  präoperkulum  är  knappast 
böjdt.  Regan  säger  emellertid,  att  underkäken  endast  är  något 
mera  än  halfva  hufvudets  längd,  och  att  präoperkulum  har  en 
tydlig  nedre  skänkel.  Vidare  ligger  analfenan  ej  så  långt  framåt 
som  i  Boulengers  figur.  I  bukfenorna  kan  han  ej  finna  mera 
än  en  tagg-  och  fem  mjukstrålar.  Han  sammanfattar  sina  ut- 
läggningar till  det  omdömet,  att  Amphistium  ej  visar  några 
Zé'«s-karaktärer  utan  borde  placeras  i  familjen  Scorpididae  nära 
Psettus.  Möjligen,  säger  han,  kan  den  vara  närbesläktad  med 
chätodontidsläktet  Platax. 

Äro  verkligen  bukfenorna  redan  så  specialiserade,  som 
Regan  uppgifver,  faller  ett  af  de  viktigaste  skälen  för  Amphis- 
tiums  ursprunglighet.  Denna  fisk  lefde  dessutom  under  en  tid 
(öfre  Eocen),  då,  som  R.  med  rätta  påpekar,  fiskfaunan  redan 
hade  en  synnerligen  modern  karaktär,  så  att  vi  redan  däri- 
genom svårligen  kunna  i  Amphistium  se  en  af  flatfiskarnas 
förfäder. 

Det  existerar  ännu  i  våra  dagar  ett  släkte  af  flatfiskar, 
som  utan  tvifvel  är  att  anse  som  ganska  generaliseradt.  Af 
detta,    Psettodes,    känna   vi    blott    en  art,  P.  erumei  Bl.  Schn. 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDEN  203 

Denna  fisk,  som  förekommer  i  Indiska  oceanen  ända  till  Au- 
stralien, är  betydligt  mera  symmetrisk  än  öfriga  flatfiskar,  na- 
salorganen  ligga  nära  nog  symmetriskt,  det  vandrande  ögat 
har  ej  kommit  långt  öfver  liufvudets  dorsala  midtlinie,  munnen 
är  mycket  vid  och  beväpnad  med  kraftiga,  böjda  tänder.  Tand- 
beväpning  förekommer  dessutom  på  gombenen,  plogbenet  och 
tungan.  Ryggfenan  börjar  ej,  som  annars  är  fallet  hos  flundre- 
fiskarna, på  hufvudet  utan  först  bakom  detta.  Regan  har  hos 
denna  Psettodes  funnit,  att  främre  delen  af  ryggfenan  är  för- 
sedd med  taggstrålar.  Jag  har  haft  tillfälle  att  i  Nat.  Hist. 
Riksmuseets  samlingar  granska  några  exemplar  af  ifrågavarande 
fiskart  och  kunnat  kontrollera  denna  uppgifts. riktighet  samt  dess- 
utom funnit,  att  de  tre  främsta  strålarna  i  analfenan  äro  tagg- 
strålar. Vid  basen  af  ryggfenan  förekommer  en  tydlig  fenskida. 
Såsom  Regan  fastställt,  bestå  dessutom  bukfenorna  af  en 
tagg-  och  fem  mjukstrålar.  Regan  har  undersökt  skelett  af 
Psettodes  och  angifver,  utan  närmare  detaljer,  att  skallen, 
skuldergördeln  och  ryggraden  äro  helt  percoida.  Beträffande 
bukfenornas  strålar  hos  öfriga  flundrefiskar  anför  han,  att 
många  hafva  sex  strålar,  af  hvilka  den  första  är  enkel;  hos 
dem,  där  alla  äro  ledade,  uppfattar  han  detta  som  en  tillbaka- 
bildning af  den  första  strålen  till  ledstråle.  Regan  förkastar 
fullkomligt  tanken  på  att  bilda  en  Zeorhombi-dlvision,  tvärtom 
antager  han  flatfiskarna  vara  utgångna  ur  typiska  perciformer 
och  betecknar  Psettodes  som  »en  asymmetrisk  pereoid^. 

Så  långt  har  diskussionen  hittills  ledt  beträffande  fiatfisk- 
gruppens  härstamning. 

Som  vi  veta,  är  det  emellertid  en  mängd  ganska  olika 
former,  som  blifvit  sammanförda  till  familjen  Pleuronectidae. 
Den  frågan  har  då  uppstått,  om  man  ej  skulle  kunna  uppdela 
densamma  i  flera  naturliga  familjer.  Jordan  särskiljer  de 
bägge  familjerna  Pleuronectidae  och  Soleidae  (flundror  och 
tungor).  De  skulle  skiljas  därpå,  att  hos  den  förra  präoper- 
kulum  är  tydligt,  nosen  ej  öfverhängande  samt  bägge  näsbor- 
rarna belägna  på  ögonsidan  eller  den  ena  högt  upp  på  blindsidan, 
medan  hos  tungorna  präoperkulum  ej  är  afsatt, nosen  är  öfverhän- 


2  04  FAUNA    OCH    FLORA 

gande  och  nasalorganen  mera  symmetriskt  belägna.  Invänd- 
ningar hafva  gjorts  mot  det  naturliga  i  denna  gruppering,  men 
undersökningar  af  amerikanaren  professor  Parker  (1903)  synas 
ej  blott  stödja  densamma,  utan  äfven  lägga  grund  för  fiatfis- 
karnas särdelning  i  bestämda  familjer. 

Parker  har  undersökt  synnervernas  förhållande  i  kors- 
ningen (chiasmat).  Hos  ett  stort  antal  fiskar  äro  dessa  nerver 
ej  sammanflätade  i  chiasmat,  utan  den  ena  lägger  sig  helt  en- 
kelt öfver  den  andra.     Parker  undersökte  då  1000  symmetriska 


Fig.  2.     Synnervernas  bägge  korsningssätt  hos 

torsk    (Gadus    callarias    L.).     1    fig.  A.  är  den 

högra  nerven  dorsal,  i  fig.  B.  den  vänstra.   (För- 

enkladt  efter  Parker.) 


benfiskar  för  att  se,  huruvida  nerverna  härvid  intogo  ett  be- 
stämdt  läge,  så  att  en  viss  af  dem  alltid  var  dorsal  eller  ven- 
tral.  Han  fann  då,  att  i  486  fall  den  vänstra  nerven  (=  den 
som  går  till  det  vänstra  ögat)  var  dorsal  i  chiasmat,  i  514  fall 
den  högra  (fig.  2).  Detta  är  ju  ett  tydligt  bevis  på  att  ingen 
lagbundenhet  förefinnes  i  berörda  afseende.  Parker  undersökte 
så  ett  antal  flatfiskar.  Nedanstående  tabell  visar  de  soleider  han 
sålunda  granskat.  Öfversikten  omfattar  såväl  sådana  former 
hos  hvilka  högra  sidan  är  ögonsida,  som  dylika,  där  ögonen 
äro  belägna  på  vänstra  sidan.  Jag  har  i  tabellen  för  korthets 
skull    betecknat    dem    som    resp.    höger-    eller    vänstervridna. 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDEN 


205 


Dorsal  ögoiinerv : 
Achinis  lineatus     .    .    . 
1'         fasciatus  .    .    . 
Solea  solea     .   •    •     .    . 
Sympliurus  plagusia 


vänstervridna    I 


vänster     höger 


13 


högervridna 


vänster     höger 


6  8 

3  3 

15  14 


Parkers  undersökningsmaterial  var  ju  litet,  men  det  visar 
i  alla  fall,  att  hos  tungorna  bägge  korsningsmöjligheterna  ut- 
nyttjas, och  åtminstone  de  tre  först  anförda  tyda  på,  att  det 
är  likgiltigt  hvilken  af  ögonnerverna,  som  ligger  dorsalt  i  chias- 
mat.     Alltså  samma  förhållande  som  hos  öfriga  benfiskar. 

Parker  granskade  så  ett  antal  flundrefiskar  {Pleiironectidae 
i  inskränkt  bemärkelse). 

De  gåfvo  följande  resultat: 


Dorsal  ögonnerv: 

vänster 

höger 

Bothidae  (7  gen.  =  12  sp.) 

vänstervridna      .... 

0 

161 

Egentliga  flundror  (13  gen. 

=  13  sp.)   iiögervridna 

209 

0 

Här  påträffa  vi  ett  helt  annat  förhållande  än  hos  tungorna. 
Ögonnervernas  inbördes  läge  i  chiasmat  är  af  bestämd  art, 
så  att  utan  undantag  det  vandrande  ögats  nerv  är  dorsal. 
(Fig.  3  och  4.)  Nu  förekomma  ju  hos  en  del  flundrearter  ej 
så  sällan  atypiska  s.  k.  omvända  individ,  där  den  sida,  som 
normalt  är  blindsida,  blifvit  ögonsida.  Själfklart  är  det  i  så- 
dana fall  del^  öga,  hvilket  annars  är  stationärt,  som  då  vandrar 
öfver.  I  dylika  individ  hafva  vi  ett  lämpligt  material  för  åt- 
görande af  den  frågan,  om  synnervernas  läge  bestämmes  vid 
vandringen  eller  om  det  redan  förut  är  bestämdt  oberoende 
af  denna  senare. 


206 


FAUNA    OCH    KI.ORA 


Fig.  3      Hjärnans,  synnervernas  och  ögo- 
nens   läge    hos    rödspottan  [Pleiironectes 
platessa  L.).     Vänster    ögonnerv    dorsal, 
fisken  högervriden.     (Efter  Mayhoi  f.) 


Fig.  4.  Hjärna,  synnerver  ocli 
ögon  sedda  uppifrån.  Fig.  A. 
Lophopselta  maculata  Mitchill 
(fain.  Bothidaé)  Fig.  B.  Pseiido- 
pleiironectes  americaniis  Wal- 
BAUM(fani  Pleuronectidae).  Bägge 
äro  typiska  exemplar  med  det 
vandrande  ögats  nerv  dorsal. 
(Förenkladt  efter  Parker.) 


Parkers    undersökningsresultat    har    följande  utseende  (de 
omvända  exemplaren  äro  kursiverade  i  sifferkolumnen): 


Dorsal  ögonnerv : 
Hippoglossus  hippoglossus 
Paralichthys    californicus 
Platichthys  stellatus      .    . 


vänstervridna 

högervridna 

vänster 

höger 

vänster 

höger 

I 

0 

12 

0 

() 

1  1 

0 

Ii 

JO 

0 

50 

0 

Denna  öfversikt  visar,  att  hos  omvända  exemplar  den  nerv 
ligger  dorsalt,  som  intager  detta  läge  hos  ett  normalt  exem- 
plar (fig.  5).  Läget  i  korsningen  är  alltså  icke  blott  af  en 
viss  bestämd  art,  det  är  också  lika  vare  sig  fisken  är  typisk 
eller  atypisk  med  afseende  på  blindsidans  läge,  det  är  följakt- 
ligen   bestämdt  innan  ögonvandringen  sker.     Parker  kallar  ett 


OM    FLATFISKARNAS    SLAKTSKATSFÖRH ALLANDEN 


207 


sådant  chiasma  monomorft,  och  den  af  soleiderna  företrädda 
typen  dimorf.  Dimorfismen  är  med  all  säkerhet  den  ursprung- 
liga af  de  två,  och  monomorfismen  vunnen  genom  specialise- 
ring. Chiasmats  förhållande  hos  omvända  exemplar  visar,  att 
dessa  äro  sekundära  abnormiteter  och 
ej  utslag  af  en  primitiv  förmåga  af 
ögonsidans  godtyckliga  förläggande  åt 
höger  eller  vänster:  det  monomorfa 
chiasmat  har  äfven  i  frågan  om  ögon- 
sidan  fixerat  en  monomorfi.  Soleiderna  å 
andra  sidan  manifestera  sig  som  en  natur- 
lig grupp,  tydligen  utvecklad  från  mera 
generaliserande  förfäder  än  de  nuvarande 
pleuronectiderna  (s.  str.).  Regan  (1910) 
utökade  Parkers  undersökningar  med 
Psettodes.  Han  hade  blott  två  exemplar, 
bägge  vänstervridna  (hos  denna  art  är 
ögonsidan  ej  fixerad)  och  fann  chiasmat 
dimorfiskt.  Hos  denna  äfven  i  andra 
afseenden  ursprungliga  form  hafva  vi 
alltså  en  synnerligen  generaliserad  flat- 
fisktyp,  en  som  i  lika  stor  utsträck- 
ning uppträder  med  höger-  och  vänster- 

Fig.  5.  Hjärna,  synnerver  ocli 

vridna  exemplar,  och  där  den  ena  eller    ögon  as  ParaUchthys  caiifor- 

,  .  ,  j    j     1-  p        1  •  nicus  Ayres  (tam.  Bothidae). 

andra    sidan    genom  det  dmiorfa  chias-    pig.  a.  Typiskt  vänsttrvridet 
mat    ej    är    prädestinerad  till  ögonsida.    ""■  "'f  '^^J-  Y?."'^;,""^^  ^Pjf 

•>  t^  ö  nerv  dorsal    rig.  B   Aiypiskt. 

Detta  förhållande  visar  följaktligen  ännu     hogervridet  ex.  med  det  vand- 
rande ögats  nerv  ventral 

större    ursprunglighet    än  det  hos  tun-     (Forenkiadt  efter  Pakker} 
gorna.     De  tänkbara  orsakerna  till  chi- 
asmats specialisering,  för  hvilka  Parker   uppställt  en  hypotes, 
hvars    ohållbarhet    sedan  framhållits  af  Mayhoff  (1912),  ligga 
utanför  ramen  af  denna  framställning. 

Kyle  (1900)  har  till  dessa  bidrag  till  flatfiskarnas  natur- 
liga gruppering  fogat  ännu  ett  par.  Han  påvisar  (Kyles  af- 
handling  har  endast  i  referat  varit  mig  tillgänglig),  att  airange- 
nientet    af   slemhinnevecken   i   nasalorganet  är  sådant,  att  lios 


2o8 


FAUNA    OCH    FLORA 


Psettodes,  de  vänstervridna  Pleiironectidae  och  Soleidae  dessa 
veck  radiera  från  eller  äro  transversella  till  ett  centralt  skaft, 
medan  de  hos  högervridna  Plearonectidae  äro  paralella  utan 
skaft.  Dessutom  har  han  hos  äggen  funnit,  att  de  af  vänster- 
vridna Pleiironectidae  hafva  en  enkel  oljedroppe  i  gulan,  de  af 
liögervridna  Plearonectidae  sakna  alldeles  en  dylik  droppe, 
under  det  att  hos  Soleidae  det  finnes  ett  antal  små  oljedrop- 
par på  gulans  yta. 

Dessa  undersökningar  leda  ju  onekligen  till  en  naturlig 
gruppering  af  flatfiskarna.  Regan  (1910)  har  gjort  den  på 
naturlig  grund  baserade  indelning,  som  nedanstående  diagram 
visar.  Den  ger  fullt  uttryck  åt  det  genetiska  sammanhang, 
som  hittills  fastslagits. 


Bothidae 


Pleuronectidae 


Pleuronectiformes 


Cynoglossidae 


Soleiformes 


Soleidae 


Pleuronectoidea 


Psettoidea 


Psettodidae 


De  nu  lefvande  flatfiskarna  låta  följaktligen  gruppera  sig  i 
fem  familjer.  Först  Psettodidae,  innefattande  den  ålderdomliga 
Psettodes.  De  öfriga  kunna  fördelas  på  tvenne  divisioner,  Solei- 
formes, tungorna,  och  Pleuronectiformes,  flundrorna.  Hvardera 
af  dessa  ha  utvecklats  i  en  vänster-  och  en  högervriden  gren.- 
Dessa  bildar  inom  Soleiformes  familjerna  Cynoglossidae,  hund- 
tungor (vänstervr.)  och  Soleidae,  egentliga  tungor  (högervr.); 
inom  Pleuronectiformes  familjerna  Bothidae,  varar  (vänstervr.) 
och  Pleiironectidae,  egentliga  flundror  (högervr.). 

Till  slut  vill  jag  i  korthet  sammanfatta  de  tre  hufvud- 
punkter,  till  hvilka  den  hittillsvarande  forskningen  angående 
flatfiskarnas  släktskapsförhållanden  ledt: 


OM    FLATFISKARNAS    SLÄKTSKAPSFÖRHÅLLANDEN  209 

1.  Flatfiskarnas  stamfader  äro  otvifvelaktigt  att  söka  bland 
acanthopterygierna. 

2.  Man  har  hittills  icke  med  bestämdhet  lyckats  bevisa 
deras  härstamning  från  eller  närmre  släktskap  med  någon  viss 
grupp  af  nu  lefvande  acanthopterygier.  De  skäl,  som  förebragts 
till  bevis,  hafva  baserats  dels  på  karaktärer,  hvilkas  egenskap 
af  koiivergensfenomen  är  allt  för  sannolik,  dels  på  feltolkningar 
och  dels  ej  varit  tillräckligt  motiverade.  En  grundlig  morfo- 
logisk  genomarbetning  af  olika  flatfisktyper  och  tänkbart  när- 
stående acanthopterygier  vore  här  synnerligen  önskvärd. 

3.  Man  har  med  hjälp  af  ögonnervernas  förhållande  vid 
korsningen,  nasalorganets  byggnad  samt  öfriga  morfologiska 
förhållanden  kunnat  fördela  flatfiskarna  i  ett  antal  naturliga 
familjer,    hvilkas  grad  af  specialisation  vi  också  kunna  fastslå. 

Tilläggas  bör  äfven,  att  då  tlatfiskarna  ej  låta  sig  natur- 
ligt sammanföras  med  någon  af  acanthopterygiernas  kända 
divisioner,  de  lämpligast  uppställas  som  en  egen  division, 
Heterosomata. 


Litteratur. 

Bkaufort,  L.  ¥.  DE.     Die  Schwimmblase  der  Malacopterygii.    Morph. 

Jahrb.    .^g,    1909,   p.    526. 
BouLENOER,   G    A.      On    the    Systematic   Position   of  the   Pleuronec- 

tidae.      Ann.   Mag.  Nat.   Hist.  (7)    10,    1Q02,   p.    295. 
— ■ — ,     A    synopsis    of    ihe    Suborders    and    Families  of  Teleostean 

Fishes.      Ann.   Mag.      Nat.    Hist.   (7)    13,    1904,   p.   161. 
,  Teleostei.     I  The  Cambridge  Natural  Histoi}',  A''ol.  VII,  Lon- 
don   1904. 
CoPE,   E.  D.      Observations  on  the  systematic  relations  of  the  Fishes. 

Amer.    Natur.     5,     187 1,     p.     579  och   Tr.   Am.   Phil.  Soc.    14, 
•  187  I,   p.   445. 
CuNNiNGHAM,  J.   T.     On    the    Tecularities    of    Plaice   from    Difterent 

Fishing  Grounds,     Journ.  Mar.  Biol.   Ass.   4,    1907,   p.   315. 
Guj-,  T.     Famihes   and  Subfamilies  of  Fishes.      Mem.  Ac.  Wash.  6, 

1893,  p.   91. 
Gregory,   W.   k.     The    orders    of  teleostomous  fisiies.     Ann.   Acad. 

Sci.     N.  Y.,    17,   1907,  p.   437. 
GuNTFHCR,   A.      Cat.  Fishes  Brit.   Mus.,   Vol.   4,   T,nndon    1862. 

14  —  in3i2.      Fauna  o.  Flora  1919.    Höft.  5. 


2IO  FAUNA    OCH    FLORA 

GiJNTHER,  A.     An    Introduction  to  the   Study  of  Fishes.     Edinburg 

1880. 
Holt,  E.  W.  L.     Studies    in    Teleostean  morphology.     Proc.  Zool. 

Soc,   1894,  p.  413. 
Jordan,  D.  S.  och  Evermann,  B.  W.     The    Fishes    of    North    and 
M.   America.     Bull.   U.   S.      Nat.   Mus.,   47,    1898,   p.    1241. 

,  A  Guide  to  the  Study  of  Fishes.     New  York  1905. 

Kyle,  H.  M.     The    Classification   of  the  Flat-fishes  (Hetcrosomata). 

Rep.  Fish.  Board  Scotland,   18,   1900,  p.  335. 
Mayhoff,  H.    tjber  das  »monomorphe»  Chiasma  opticum  der  Pleuro- 

nectiden.     Zool.  Anz.  39,   19 12,  p.   78. 
,  Zur  Ontogonese  des  Kopfes  der  Plattfische.     Zool.  Anz.,  43, 

1914,  p.   389. 
Parker,  G.  H.     The  optic  chiasma  in  Teleosts  and  its  bearing  on 

the    asymmetry    of   the    Heterosomata   (Flatfishes).      Bull.   Mus. 

Comp.  Zool.,  40,    1903,  p.   221. 
Regan,  c.  t.     The  Origin  and  Evolution  of  the  Teleostean  Fishes 

of   the    Order    Heterosomata.     Ann.    Mag.    Nat.    Hist..    (8)  6, 

1910,  p.  484. 
Thilo,  o.     Die    Umbildungen    aus    Knochengeriiste    der    Schollen. 

Zool.  Anz.,   25,    1902,  p.   305. 

,  Die   Vorfahren  der  Schollen.     Biol.  Centrbl.,  22,  1902,  p.  717. 

,  Das  Schwinden  der  Schwimmblasen  bei  den  Schollen.    Zool. 

Anz.,   31,    1907,  p.   393. 


Några  iakttagelser  till  de  högre  fåglarnas 

psykologi. 

Af 
Axel   Adlersparre. 

psykologi,  när  det  gäller  djur,  är  en  term,  som 
^^,5^.  -  såframt  man  icke  ställer  sig  på  rent  ratio- 
nell bas  —  tydligen  ej  får  fattas  lika  orda- 
'4 grant  som  psykologi,  när  det  gäller  män- 
iniskor.  Ty  nog  innebure  det  väl  ett  icke  så 
/.slr...??:  ringa  öfverskattande  af  exaktheten  hos  de 
forskningsmetoder,  som  åtminstone  hittills  stått  till  buds  på 
området  ifråga,  om  man  f.  n.  trodde  sig  kunna  se  djurpsyko- 
logiens hufvuduppgift  i  utredningen  af  själslifvets  faser  hos 
djuren.  Den  kan  dock  icke  komma  längre  än  till  m.  1.  m. 
omstridda  antaganden  därvidlag,  alldenstund  djursjälen  aldrig 
kunnat  omedelbart  iakttagas  och  kroppsrörelserna  knappast 
tillåta  några  fullt  säkra,  medelbara  slutsatser  öfver  på  det 
psykiska.  Vi  själfva  utföra  ju  talrika,  ytterst  komplicerade 
och  ändamålsenliga  handlingar  utan  att  dessa  äro  psykiskt 
aktuella  —  ja,  en  och  samma  verksamhet,  t.  ex.  föredragandet 
af  en  pianokomposition,  kan  ena  gången  ha,  andra  gången 
sakna  psykiskt  korrelat;  hvilketdera  kan  det  verkligen  i  olika 
fall  vara  ytterst  vanskligt  för  en  utomstående  att  afgöra.  Ännu 
vanskligare  måste  det  då  naturligtvis  ställa  sig  ifråga  om  djur, 
och  den  djurpsykologi,  som  sätter  värde  på  att  röra  sig  med 
ett  mera  exakt  material,  förlägger  nog  därför  gärna  tyngd- 
punkten   till    det    fysiska,    registrerar    handlingarna  och  deras 


2  I  2  FAUNA    OCH    FLORA 

modifierbarhet  för  olika  irritament  (s.  k.  blinda  vanor  och  för- 
ståndshandlingar) —  uppfattningen  af  hvad  som  försiggår  på 
den  psykiska  sidan  må  sedan  variera  för  olika  åskådningar  i 
olika  tider. 

Ty  om  vi  också  icke  ha  några  oanfäktliga  bevis  för  till- 
varon af  psykiska  processer  hos  djur,  så  ha  vi  å  andra  sidan 
icke  heller  några  sådana  emot  den.  Och  då  kan  man  natur- 
ligtvis alltid  göra  det  generella  antagandet,  att  djuren  verkli- 
gen lia  ett  själslif,  fastän  det  sannolikt  är  af  betydligt  mindre 
klarhet  och  omfång  än  människans,  som  ju  har  till  sitt  för- 
fogande ordet,  det  talade,  skrifna  och  tänkta,  utan  hvilket  ingen 
tankesvit  kan  nå  något  större  mått  af  klarhet  och  omfattning. 
Fågelns  kunskapsvärld  kan  då  knappast  tänkas  sträcka  sig 
mycket  utanför  hvad  han  direkt  fått  mottaga  af  intryck  och 
föreställningar  från  sinnevärlden.  Bli  hans  fysiologiska  kraf 
tillgodosedda,  så  att  hans  sinnesförnimmelser  icke  äro  i  någon 
högre  grad  olustbetonade,  så  blir  han  säkerligen  också  psy- 
kiskt tillfreds  med  tillvaron.  Ty  hans  uppmärksamhet  synes 
—  jag  litar  mig  till  rörelseanalogier  —  allt  för  löslig  för  att 
kunna  fasthållas  af  det  dagliga  lifvets  svagare  sensationer. 

Det  material,  som  stått  till  buds  för  efterföljande  lilla  ur- 
val af  iakttagelser,  har  öfvervägande  tillhört  väfvarefåglarnas 
familj,  Ploceidae,  och  i  fråga  om  den  är  det  ju  bobyggnaden, 
som  vanligen  drar  den  mesta  uppmärksamheten  till  sig.  Den 
har  icke  längre  samma  fixa  karaktär  som  hos  en  del  lägre 
djur,  visar  icke  heller  samma  maskinmässiga  oberördhet  gent- 
emot ingrepp  som  hos  dessa.  Man  får  tvärtom  för  åtskilliga 
arters  vidkommande  iakttaga  den  allra  största  försiktighet,  för 
att  icke  hela  verksamheten  skall  definitivt  afbrytas.  Trots  att 
motsatta  påståenden  ofta  framställts,  förekommer  ett  påtagligt 
urval  beträffande  byggnadsmaterialet,  understundom  med  prä- 
gel af  den  mest  hårdnackade  envishet.  Så  t.  ex.  hade  jag  en 
rödhufvad  gouldamandinhane,  Foéphila  gouldiae  X  mirabilis, 
som  länge  absolut  vägrade  att  använda  annat  än  lindbast  samt 
omedelbart  afbröt  byggandet,  så  snart  sådan  saknades.  Och 
detta  oaktadt  andra  gouldamandinhanar  lika  gärna  eller  t.  o.  m. 


nAgra  iakttagelser  till  de  iiogre  eaglarnas  psykologi     2  i  _3 

liellre  togo  kokosfibrer.  Förändringar  under  arbetets  gång 
företagas  också  gärna,  åtminstone  af  ploceinerna;  det  redan 
byggda  rifves  upp  helt  eller  delvis,  och  om  byggnadsplatsen 
visar  sig  på  något  såitt  otillfredsställande,  uppsökes  så  vidt 
möjligt  en  ny.  T,  o.  m.  en  viss  primitiv  målmedvetenhet  ■ — 
det  som  man  ihärdigast  velat  frånkänna  instinkten  —  ser  ut 
att  kunna  föreligga,  i  det  att  omaka  hanar  af  foiidia,  Ploceiis, 
Sitagra  liksom  af  spermestinerna  Quelea,  Pyromclana  m.  fl. 
ofta  inskränka  sig  till  ett  fullkomligt  planlöst  flätande  än  här 
än  där  bland  grenarna.  Hos  spermestinerna  är  eljest  bygg- 
nadssättet ofta  rätt  lösligt,  och  förändringarna  bli  kanske  där- 
för under  vanliga  förhållanden  icke  så  lätta  att  iakttaga.  Men 
med  alla  de  möjligheter  att  variera  miljöfaktorerna,  som  fån- 
genskapen skänker,  torde  det  ej  möta  så  stora  svårigheter  att 
på  ena  eller  andra  sättet  påvisa  dem.  För  några  år  sedan 
placerade  jag  tre  par  gouldamandiner  så,  att  solen  en  stund 
dagligen  skulle  lysa  in  i  boet,  hvilket  ifrågavarande  fåglar  af- 
sky,  kanske  hjärtligare  än  de  flesta.  Det  var  i  juli.  sedan  fäll- 
ningen var  undanstökad,  och  alla  tre  hanarna  började  strax 
mycket  ifrigt  bära  upp  kokosfibrer  i  de  små  pappomklädda 
pinnburar,  de  fått  att  bygga  uti.  Efter  någon  tid  gaf  först  det 
ena  och  sedan  det  andra  paret  upp  försöket.  Det  var  blott 
det  tredje,  som  fullföljde  byggandet,  och  därvid  befanns,  att 
i  stället  för  att  som  vanligt  låta  ingångshålet  vetta  direkt  inåt 
nedåt  mot  bokaviteten,  hade  fåglarna  nu  byggt  upp  ett  litet 
tunnelrudiment,  snedställdt  (dexiotropt)  bakom  papphöljet,  så 
att  solen  praktiskt  taget  var  utestängd.  Detta  var  ett  impor- 
teradt  par.  Om  det  stödt  sig  på  någon  tidigare  erfarenhet 
eller  icke,  undandrager  sig  därför  bedömande.  Dock  tog  byg- 
gandet första  gången  anmärkningsvärdt  lång  tid  i  anspråk  — 
omkr.  en  månad  mot  en  vecka  å  fjorton  dagar  eljest. 

I  andra  fall  har  jag  tyckt  mig  skönja  en  skäligen  automa- 
tisk karaktär  hos  rörelserna,  något  i  stil  med  våra  distraktions- 
rörelser, mekaniska,  dröjande,  man  ville  nästan  säga  med  nå- 
got somnambult  öfver  sig.  Särskildt  hos  åldrande  fåglar  och 
hos  honor  afficierade  af  värpsjuka.     Jag  hade  till  för  något  år 


2  14  FAUNA    OCH    FLORA 

sedan  en  eldväfvare,  Pyromelana  flammlceps,  omkring  20-ång, 
hvilken  på  slutet  satt  och  väfde  utan  material!  Och  måsfmk- 
honor  har  jag  vid  flerfaldiga  tillfällen  sett  ordna  med  näbbarna 
ute  i  tomma  rymden  utanför  boöppningarna.  Jag  erinrar  mig 
vidare,  hur  vid  ett  tillfälle  en  hona  arbetade  i  det  inre  af  det 
halffärdiga  boet,  helt  mekaniskt,  som  det  föreföll.  Ett  kokos- 
strå  ville  omöjligt  ligga  kvar  på  sin  plats.  Fågeln  sköt  undan 
det  både  en  gång  och  två,  kanske  tre.  Men  då  till  sist  fick 
det  en  ytterst  temperamentsfull  stöt  in  i  väggen,  så  att  hela 
boet  hoppade! 

Påminner  nu  icke  sådant  bra  mycket  om  våra  egna  otaliga 
vane-  och  yrkesrörelser,  hvilka  som  regel  icke  äro  aktuella  i 
medvetandet  men  ibland  af  någon  anledning  plötsligt  kunna  få 
uppmärksamheten  riktad  på  sig?  Ofta  utföras  de  med  samma 
utmärkta  precision  vare  sig  de  för  tillfället  äro  medvetna  eller 
icke.  Fågelns  medvetenhetstillstånd  kunna  ju  icke  omedelbart 
iakttagas,  men  eftersom  man  väl  icke  gärna  kan  förutsätta  ett 
mera  detaljeradt  medvetande  hos  djuret  än  hos  människan, 
kan  man  nog  tämligen  tryggt  antaga,  att  äfven  de  vanerörel- 
ser hos  detta,  som  se  mycket  medvetna  ut,  likväl  som  regel 
icke  äro  det. 

I  våra  vanerörelsers  karakteristik  ingår  vidare,  att  initial- 
retningen skall  vara  medveten.  Hur  därmed  kan  förhålla  sig 
hos  fågeln  är  måhända  följande  iakttagelse  ägnad  att  i  någon 
mån  belysa.  Den  gäller  ett  par  zebrafinkar,  Taeniopygia  casta- 
notis.  Honan  låg  inne  i  boet  och  lockade  med  det  karakte- 
ristiska lock,  hon  ofta  använder,  då  hon  vill  bygga.  Hanen 
satt  utanför  och  tittade  tveksamt  ömsom  på  fibrerna  nere  på 
burbottnen,  ömsom  på  honan.  Så  bestämde  han  sig  och  flög 
åt  ett  annat  håll.  Om  man  nu  inte  är  särdeles  snäf  vid 
att  tillmäta  medvetande  åt  fåglar,  så  lär  man  väl  medgifva,  att 
här  förelåg  en  primitiv  valakt  mellan  dels  honans  direktiv,  dels 
några  andra  intressen  —  m.  a.  o.  en  initialretning  till  bygg- 
nadsverksamhet, som  var  till  någon  grad  medveten,  ehuru  den 
i  detta  fall  icke  blef  dirigerande  för  handlingssviten. 

Slutligen    tillhör    det    också    våra  vane-  och  yrkesrörelser 


NÅGRA    IAKTTAGELSER    TILL    DE    HÖGRE    FÅGLARNAS    PSYKOLOGI        2  I  5 

ntt  vara  inöfvade,  i  vissa  fall  t.  o.  m.  mycket  mödosamt  in- 
öfvade.  Någon  särskildt  mödosam  inöfniiig  af  byggnadsrörel- 
serna förekommer  måhända  icke  hos  ploceiderna,  men  att 
någon  öfning  ändock  förekommer,  torde  ej  kunna  förnekas. 
Redan  i  boet,  som  många  väfvarfåglar  icke  lämna  förrän  i  tre- 
veckorsåldern,  ha  ungarna  rikligt  tillfälle  att  se  föräldrarna 
ordna  upp  bristfälligheter  i  byggningen  och  göra  så  äfven  tidt 
och  tätt  själfva.  I  synnerhet  under  den  längre  eller  kortare 
period  efter  utflygningen  —  ofta  flera  månader  —  under  hvil- 
ken  de  tillsammans  med  föräldrarna  regelbundet  tillbringa  hvilo- 
stunder  och  nätter  i  boet.  För  öfrigt  förekommer  det  inga- 
lunda sällan,  att  en  från  början  tämligen  klen  byggmästare 
med  tiden  kan  »ta  sig».  De  många  ombyggningarna  och  för- 
ändringarna under  arbetet  skänka  honom  gifvetvis  ökad  fär- 
dighet. —  Att  fågeln,  liksom  vi,  med  möjligaste  uppmärksamhet 
följer  inöfningsarbetet,  ordnandet  och  rättandet  af  fiberlägena 
o.  s.  v.,  måste  nog  tas  för  gifvet,  därest  man  öfverhufvud  till- 
erkänner honom  medvetande. 

Det  vill  sålunda  synas,  som  om  skillnaden  mellan  plocei- 
dernas  byggnadsverksamhet  ocii  våra  egna  vane-  och  yrkes- 
rörelser på  den  fysiska  sidan  skulle  kunna  reduceras  till  en 
skillnad  i  det  ursprungligt  gifna,  i  det  nervösa  reaktionssättet, 
hvarigenom  handlingssviter,  som  för  fågeln  med  hans  organi- 
sation under  en  gifven  miljökonstellation  äro  jämförelsevis 
enkla  att  utföra,  s.  a.  s.  falla  af  sig  själfva,  för  oss  med  vår 
organisation  bli  —  eller  te  sig  -  ytterst  svårlärda  och  inveck- 
lade. Och  vice  versa!  De  djupare  orsakerna  till  denna  orga- 
nisatoriska skillnad  tillhör  det  emellertid  utvecklingsläran,  icke 
psykologien,  att  söka  utreda. 

Den  psykiska^  sidan,  graden  af  klarhet  hos  föreställnin- 
garna, deras  utvecklingsläge  o.  s.  v.  är  det  omöjligt  att  få 
något  fastare  grepp  om.  Man  måste  komma  ihåg,  att  den 
fysiologiska    orsakskedjan    icke  lämnar  någon  lucka  öppen  för 


'  Psykisk  härvid  =  medveten.  Några  psykiska  processer  utanför  det  in- 
trospektiva  omfånget  äro  naturligtvis  aldrig  påvisade,  men  väl  hypotetiskt  antagna 
af  en  del  ni.  1.   m.   panpsykistiskt  färgade  åskådningar. 


2l6  FAUNA    OCH    FLORA 

främmande  psykologiska  faktorer.  Handlingarna  uppkomma 
och  modifieras  på  rent  fysisk  väg  genom  utom-  och  inom- 
kroppsliga irritament,  materiella  dispositioner  i  gangliecellerna, 
restbildningar  efter  tidigare  retningstillstånd  (fysiskt  minne), 
processer  af  fysikalisk-kemisk  natur.  Det  möter  därför  ingen 
som  helst  svårighet  att  förklara  dem  utan  tillhjälp  af  psykiska 
faktorer.^  Men  att  däremot  från  den  fysiska  handlingens  psy- 
kiska parallellprocesser  hos  människa  sluta  sig  till  parallell- 
processerna hos  djuret  blir  icke  fullt  bindande.  En  och  samma 
handling  kan  mycket  väl  hos  dessa  parter,  utan  att  vi  ha  möj- 
lighet att  märka  det,  förhålla  sig  alldeles  olika  med  hänsyn 
till  det  psykiska  korrelatet.  Så  mycket  hellre  som  den  i  åt- 
skilliga fall,  såsom  redan  nämnts,  visat  sig  kunna  göra  det 
t.  o.  m.  hos  en  och  samma  individ!  Bli  så  divergenserna  mel- 
lan de  kroppsliga  underlagen  större,  måste  vi  nog  känna  oss 
ännu  osäkrare  beträffande  de  andliga  processer,  som  äro  knutna 
till  dessa.  Hvad  borgar  t.  ex.  för  att  insekterna  med  sitt  ända 
ned  mot  fundamenten  afvikande  nervsystem  verkligen  ha  sina 
själsliga  akter  uppbyggda  efter  det  psykologiska  schema,  som 
härledts  för  människan? 

Öfriga  fåglar,  hvilkas  bobyggnad  i  fångenskap  jag  varit  i 
tillfälle  att  närmare  följa,  företrädesvis  fringillider  och  sylviider, 
ha  byggt  enklare  öppna  reden,  hvilka  icke  heller  förefallit  att 
kräfva  något  större  mått  af  utbildning.  Sådana  bon  erbjuda 
ju  inte  det  skydd  eller  den  bekvämlighet,  att  det  är  någon  idé 
för  ungarna  att  återvända,  sedan  de  en  gång  lämnat  dem.  Sin 
lilla  öfning  torde  dessa  därför  hufvudsakligen  erhålla  vid  direkt 
byggning.  Äfven  ifråga  om  nu  nämnda  fåglar  kan  man  under- 
stundom iakttaga,  att  arbetet  med  tiden  vinner  i  precision, 
särskildt  när  det  bygges  fritt  i  grenarna.  Själf  har  jag  sett 
detta  på  Hartlaubs  gulhämpling,  Serimis  hartlaiibi,  och  på 
ädelsångare,  Poliospisa  leiicopygia.  Russ  anmärker  detsamma 
om  indigofmk,  Fringillina  cyanea. 

Det    finns    äfven    företeelser,   analoga    med    bobyggnaden, 

^  Svårigheten  ligger  i  att  förklara,  hur  somh'ga  handh'ngar  kunna  få  psy- 
kiska korrelat! 


NAGKA    IAKrrAGl'LSHR    TILL    DE    HÖGRE    FÅGLARNAS    PSYKOLOGI        2  1   7 

hvilka  uppvisa  en  mera  mödosam  eller  åtminstone  mera  tids- 
ödande utformning,  t.  ex.  dans  och  sång.  Äfven  ifråga  om 
dem  spela  uppenbarligen  interna  irritament,  iiormonverkningar 
från  könskörtlarna,  en  mycket  framskjuten  roll.  Det  ursprung- 
ligt gifna,  det  ärfda  är  också  i  dessa  fall  endast  det  specifika 
reaktionssättet,  förmågan  att  under  gifna  omständigheter  rea- 
gera på  ett  gifvet  sätt.  Emellertid  är  hvad  vi  iakttaga  som 
dans,  sång,  bobyggnad  etc.  endast  resultat  af  reaktionen,  ocii 
det  kan  tydligtvis  växla  för  olika,  reagens  —  olika  samman- 
ställningar af  miljöfaktorer.  I  själfva  verket  är  miljön  ständigt 
varierande.  Öfning  t.  ex.  måste  anses  innebära  en  förändring 
af  densamma,  nya  faktorer  ha  kommit  till:  restbildningar  efter 
de  fysiologiska  retningstillstånd,  som  föranledt  öfningsrörel- 
serna.  Åtskilliga  reaktionsresultat  (handlingar)  påverkas  emel- 
lertid ej  af  vissa  miljövariationer,  anlagstypen  är  till  synes 
okänslig  för  dem  —  »blinda  vanor».  Andra  åter  visa  större 
eller  mindre  känslighet  för  sagda  variationer  —  förståndshand- 
lingar».  Individuella  olikheter  härutinnan  betingas  dels  natur- 
ligtvis af  den  starka  heterozygoti,  som  är  regel  hos  icke  själf- 
befruktande  arter,  dels  sannolikt  också  af  den  företeelsetypiska 
utdaningen. 


Till  kännedomen  om  hussvalornas  och 

några  andra  fåglars  utbredning 

i  Sverige. 

Af 


Einar  Lönnberg. 

r  1913  trycktes  i  denna  tidskrift  en  intressant 
afhandling  af  Lektor  Aug.  Heintze  under  ti- 
teln: »Anteckningar  om  Hiriindo  iirbica».  I 
denna  erinrar  förf.  om  den  vana,  som  en  del 
"  hussvalor  ha  att  häcka  i  klippbranter  i  st.  f.  på 
H  hus.  De  svalor,  som  ha  denna  afvikande  och 
gifvetvis  i  grund  och  botten  ursprungligare  vana,  kallade  han 
för  korthetens  skull  »klippsvalor  >  samt  ville  betrakta  dem 
såsom  en  särskild  »biologisk  ras».  Hans  skäl  härför  voro  föl- 
jande. »Klippsvalorna»  visa  ej  någon  tendens  att  flytta  till 
byggnader  och  antaga  »hussvalornas»  lefnadssätt,  äfven  då 
hus  blifvit  uppförda,  i  deras  närhet  och  sålunda  lätt  stå  till 
buds.  Lektor  Heintze  anförde,  som  bevis  på  denna  sak,  att 
t.  ex.  »klippsvalorna»  i  Abiskojokks  kanjon  ej  tagit  sig  för 
att  bygga  på  de  hus,  som  sedan  åtskilliga  år  stått  till  deras 
förfogande  i  närmaste  grannskapet  till  deras  gamla  hemvist  i 
klipporna.  —  Det  kan  dock  inom  parentes  omnämnas,  att 
Sten  Bergman  tre  år  senare  fann  hussvalor  byggande  och 
häckande  på  husen  i  Abisko  samhälle,  men  detta  utgör  intet 
bevis  för,  att  dessa  skulle  vara  klippsvalornas  ättlingar,  ty  den 


VARA  FÅGLARS  UTBREDNING  219 

på  hus  byggande  svalan  har  på  de  senare  åren  spridt  sig  längs 
Luleå -Ofotenbanan,  och  hussvalorna  vid  Abisko  kun  na  alltså 
vara  af  »hussvale»-ras  efter  lektor  Heintze's  terminologi.  — 
Ett  annat  exempel  för  att  styrka  sin  sak  lägger  han  fram  ge- 
nom att  citera  ett  Löwenhjelms  yttrande  1843,  nämligen  att 
vid  Kvikkjokk  ej  ett  enda  par  af  Hiriindo  iirbica  häckade  vid 
eller  på  husen  såsom  vanligt,  utan  allesammans  i  det  närbe- 
lägna Nammatsfjällets  klippbranter.  Å  andra  sidan  framhåller 
Lektor  Heintze,  att  hussvalor  flerstädes,  t.  ex.  >i  Medelpad, 
Ångermanland  och  sydöstra  delen  af  Åsele  lappmark»,  skulle 
kunna  finna  lämpliga  bergväggar  för  bobyggande  i  närheten  af 
de  hus,  där  de  nu  bo,  men  de  ha  dock  ej  flyttat  dit.  Han  vill 
däraf  draga  den  slutsatsen,  att  >de  båda  raserna  skilt  sig  från 
hvarandra  långt  tillbaka  i  tiden».  »Hussvalorna»,  menar  han, 
ha  utvecklat  sig  såsom  en  på  hus  byggande  ras  i  Medelhafs- 
länderna  och  sedan  trängt  norrut  med  människorna.  »Klipp- 
svalorna» antager  han  däremot  ha  »invandrat  till  några  fjäll- 
trakter från  Norge». 

Längre  går  han  ej  i  sin  framställning  om  denna  sak.  Då 
frågan  otvifvelaktigt  är  af  intresse,  torde  det  kanske  ej  vara 
ur  vägen  att  fortsätta  och  något  närmare  diskutera  densamma. 

Det  är  då  två  spörsmål,  som  framställa  sig.  Det  första 
är:  Äro  månne  bergen  och  klipporna  i  de  trakter,  där  »klipp- 
svalorna» häcka,  af  någon  olikartad  beskaffenhet  mot  bergen 
i  andra  delar  af  landet,  där  »klippsvalor»  ej  uppträda? 

Och  det  andra  är:  Kunna  några  förklaringsgrunder  fram- 
ställas för  antagandet  af  tvenne  skilda  invandringsvägar:  en 
västlig  för  »klippsvalor»  och  en  sydlig  för  »hussvalor»  och  för 
att  dessa  skulle  vara  oberoende  af  hvarandra? 

Hvad  den  första  frågan  angår,  så  torde  nog,  åtminstone  i 
vissa  fall,  berggrunden  på  de  ställen,  där  »klippsvalor»  häcka 
i  vårt  land,  vara  olika  mot  på  flertalet  andra  ställen.  I  Abiskos 
kanjon  är  ju  en  skiffrig  bergart,  som  bildar  en  mängd  hyllor, 
utsprång  och  smärre  ojämnheter,  som  böra  kunna  lämna  sär- 
deles gynnsamma  boplatser  för  svalor.  Lektor  Heintze  säger 
också    om   en  annan  boplats:   >Sommaren   1907  häckade  klipp- 


2  20  FAUNA    OCH    FLORA 

svalan  rätt  talrikt  i  skifferbranter  ^  på  nordsidan  af  fjället 
Pekkasuohna  ej  långt  från  Kuokimmuodka».  Jag  känner  ej 
personligen  till  de  boplatser,  som  af  Lektor  Heintze  anförts 
för  »klippsvalor»,  men  i  stort  sedt  synas  de  lappländska  och 
jämtländska  ligga  inom  fjällskiffrarnas  område. 

Af  hvad  som  ofvan  anförts,  torde  framgå,  att  »klippsva- 
lorna» åtminstone  i  regel  för  sin  häckning  valt  platser  af  en 
viss  geologisk  beskaffenhet,  som  är  för  dem  gynnsam,  och  att 
deras  utbredning  är  sammanfallande  med  de  områden,  där 
berggrunden  utgöres  af  sedimentära  bergarter,  som  gifva  upp- 
hof    åt  väggytor    med    många  utstående  kanter,  hyllor  o.  s,  v. 

Tager  man  geologien  till  hjälp,  så  torde  äfven  den  andra 
frågan  kunna  besvaras  med  ja.  Mot  slutet  af  den  stora  in- 
landsisens afsmältning'-^  låg  landisen  kvar  som  en  bred  tunga, 
som  i  norr  sträckte  sig  nästan  öfver  hela  svenska  Lappland 
från  nuvarande  riksgränsen  och  ut  öfver  norra  delen  af  Bott- 
niska viken.  Längre  söderut  aflägsnade  sig  landisens  västra 
kant  mer  och  mer  från  nuvarande  vattendelaren  (i  stort  sam- 
manfallande med  nutida  riksgränsen)  och  lämnade  en  remsa 
isfritt,  delvis  af  isdämda  sjöar  upptaget  landområde  sträckande 
sig  genom  västra  delarne  af  Lappland,  Jämtland  och  Härje- 
dalen samt  norra  Dalarne  och  Värmland  i  samband  med  det 
likaledes  isfria  nutida  Norge.  Öster  härom  låg  som  sagdt 
landisen,  men  den  bildade  äfven  en  barriär  i  söder,  i  det  den 
där  krökte  sig  mot  väster  och  gick  tvärs  igenom  södra  Norge. 
Under  ett  något  senare  skede,  under  Ancylussjötiden  var  land- 
istungan  smalare  och  lämnade  en  bredare  isfri  sträcka  i  norra 
Sveriges  västra  del.  Klimatet  var  nu  också  bättre,  så  att  man 
väl  torde  kunna  antaga,  att  Hirimdo  iirbica  om  somrarne  kunde 
lefva  och  trifvas  äfven  i  de  norra  delarne  af  vårt  land,  i  den 
mån  som  det  var  isfritt.  I  Norge  kunde  de  säkert  lefva,  och 
därifrån  ha  de  ock  kunnat  inkomma  i  det  område  af  Norrland, 

"■  Kurs.  af  E.  L. 

-'  Se  »Tafl.  4»  i  G.  De  Geeks  :  »Om  Skandinaviens  geologiska  utveckling 
efter  istiden».     Stockliolni   1896. 


VARA    FÅGLARS    U IB REDNING  22  1 

som  än  i  dag  hyser  >  klippsvalor».  Däremot  kunde  de  ej  ha 
invandrat  söder  ifrån,  ty  isen  låg  ännu  tvärs  öfver  mellersta 
Dalarne  och  därifrån  i  en  tunga  norrut  genom  Norrlands  midt, 
medan  samtidigt  trakterna  österut  till  stor  utsträckning  lågo 
sänkta  under  Ancylussjöns  yta.  Dessa  förhållanden  stödja  ju 
Lektors  Heintze's  teori  om  »klippsvalornas»  invandring  i  västra 
Lappland  etc.  från  Norge.  Det  gifves  emellertid  också  andra 
sannolikhetsstöd  för  detta,  ty  det  finnes  andra  fåglar,  som  ha 
en  utbredning,  som  på  det  hela  taget  öfverensstämmer  med 
»klippsvalornas».  I  främsta  rummet  kan  då  framhållas  ring- 
trasten, som  utom  i  Bohuslän  och  i  Norge  just  upppträder 
inom  vårt  lands  västliga  fjälltrakter,  där  »klippsvalorna»  äro 
hemma.  Då  denna  trast  är  västlig  i  sin  utbredning  och  utom 
på  vår  halfö  förekommer  i  Storbritannien,  är  det  ju  rätt  möj- 
ligt, att  den  invandrat  samtidigt  med  >  klippsvalorna»  och  på 
samma  väg.  Den  lilla  simsnäppan,  Phalaropiis  lobatiis,  finnes 
som  häckfågel  i  västra  Irland  samt  på  yttre  Hebriderna,  Ork- 
ney-  och  Shetlandsöarne.  Därjämte  i  Norge  samt  i  våra  fjäll 
från  Jämtland  och  norrut.     Måhända  gäller  detsamma  om  den. 

Sjöorren,  Oedemia  nigra,  liknar  också  de  föregående  till 
sin  utbredning.  Den  häckar  i  norra  Skottland  och  har  äfven 
funnnits  som  häckfågel  i  hiand.  I  Norge  och  i  våra  fjälltrak- 
ter har  den  en  vidsträckt  utbredning,  som  kanske  tyder  på  en 
invandring  vid  samma  tid  och  på  samma  väg  som  de  redan 
nämnda.  Detsamma  kan  ungefär  också  sägas  om  bläsanden, 
Anas  (Mareca)  penelope,  som  häckar  i  norra  Skottland  ocii  på 
öarna  utanför  liksom  i  våra  fjälltrakter. 

Det  finnes  vidare  en  del  fåglar,  som  häcka  i  södra  Sverige 
och  vid  vår  Östersjökust,  men  som  förete  en  lucka  i  sin  ut- 
bredning mellan  de  nämnda  platserna  samt  våra  fjälltrakter, 
där  de  också  äro  hemma. 

Rörande  dessa  torde  det  väl  kunna  antagas,  att  de  nått 
fram  till  sina  häckplatser  på  ursprungligen  tvenne  olika  vägar, 
dels  från  söder  eller  sydost  och  dels  från  väster.  En  fågel 
med  dylik  utbredning  är  t.  ex.  svärtan  och  en  annan  röd- 
ben a  n . 


22  2  FAUNA    OCH    FLORA 

Det  synes  rätt  sannolikt,  att  denna  kategori  af  fåglar  redan 
för  mycket  länge  sedan  kommit  till  sina  västliga  hemvist  i 
norra  Sverige,  kanske  redan  innan  inlandsisen  helt  smält  bort. 

Med  denna  geografiska  grupp  bör  därför  ingalunda  sam- 
manblandas en  helt  annan  grupp  af  västliga  invandrare  till 
vissa  delar  af  Lappland  och  några  andra  platser  i  norra  Sverige. 
Denna  utgöres  af  de  recenta  inflyttare,  som  kommit  från  Norge 
på  senaste  tiden,  dels  i  samband  med  den  ökade  samfärdseln, 
hvars  vägar  de  följa,  t.  ex.  kråka  och  gråsparf,  dels  med  den 
fortskridande  uppodlingen,  som  framträngt  allt  närmare  mot 
vår  västra  gräns  och  där  möjliggjort  existensen  för  vissa  få- 
gelarter som  t.  ex.  stare.  Denna  sistnämnda  förskjutning  i 
utbredningsgränserna  har  alltså  samma  orsak  som  den  mot- 
svarande söder  ifrån  för  åtskilliga  fåglar,  som  gärna  hålla  sig 
i  närheten  af  människorna  och  deras  odlingar,  emedan  deras 
tillvaro  där  underlättas  i  det  ena  eller  andra  afseendet.  Dit 
höra  t.  ex.  också  de  nyssnämnda  arterna  (kråka,  gråsparf, 
stare  m.  fl.)  samt  också  den  på  hus  byggande  hussvalan. 
Talgoxen  är  också  en  dylik  »kulturfågel».  Den  har  enl.  Jägm. 
Hederström  nyligen  t.  o.  m.  uppträdt  i  Kiruna.  Det  är  sålunda 
en  hel  del  synpunkter,  som  måste  beaktas  då  man  söker  disku- 
tera våra  fåglars  utbredning. 


Hur  länge  ha  svanar  haft  hemvist  i 
Tåkern? 


Af 


Einar  Lönnberc. 


^egreppen  Tåkern  och  svanar  äro  ju  för  nu- 
tida svenskar  så  nära  förbundna  med  hvar- 
andra,  att  flertalet  säkerligen  undrar  öfver 
att  ett  sådant  spörsmål  som  detta  kan  fram- 
ställas. Tåkern  betraktas  ju  af  mången  som 
ett  riktigt  svanarnas  urhem,  men  detta  är  lik- 
som så  många  andra  gängse  föreställningar  ett  misstag.  Tå- 
kern har  uppenbarligen  ej  utgjort  boplats  för  svanar,  d.  v.  s. 
för  knölsvanar  (Cygniis  olor',  ens  i  hundra  år. 

I  en  liten,  men  efter  allt  att  döma  vederhäftig  bok  med 
titeln  »Omberg  och  dess  omgifningar»  af  J.  Bohman,  tryckt  i 
Linköping  1829,  läses  sid.  32:  »Anas  Cygnus  Rets.  Cygn.  Me- 
lanorhynciis  Meji.  Swan.  Synes  någon  gång  wårtiden  till  ett 
antal  af  8 — 10  i  Tåkern  och  Wettern».  Såväl  de  anförda  nam- 
nen som  ock  tidsbestämningen  ådagalägga,  att  här  menas 
sångsvanar,  som  på  flyttning  än  i  dag  slå  till  och  tillfälligt 
uppehålla  sig  i  de  nämnda  sjöarna.  Knölsvanar,  som  stan- 
nade sommaren  öfver  ocli  häckade  där,  funnos  uppenbarligen 
ej  på  den  tiden  i  Tåkern,  ty  då  skulle  det  säkert  framhållits. 
Alldeles  liknande  uppgifter  som  de  redan  citerade  återfinnas  i 
ett  annat  arbete  med  titeln  »Wettern  och  dess  kuster»  af 
samme  författare  och  tryckt  1840.  Förhållandena  hade  tydli- 
gen ej  ändrat  sig  till  denna  tid. 

Broocman  talar  i  sin  bekanta  beskrifning  öfver  Öster- 
götland också  om  svanar,  men  i  sådant  sammanhang,  att  det 
sannolikt  hänför  sig  till  flyttande  sångsvanar.  Svanen  upp- 
räknas nämligen  tillsammans  med  »ankor,  änder,  traner,  will- 
gäss,    knipor    m.    m.»,    och    de    senare  af  dessa  äro  ju  fåglar, 


2  24  FAUNA    OCH    FLORA 

som  blott  flytta  genom  Östergötland.  Det  är  också  att  märka, 
att  storjägaren  Lloyd  ej  kände  till  knölsvanen  annat  än  från 
»the  most  southern  parts  of  Sweden»,  d.  v.  s.  Skåne.  Ännu 
så  sent  som  i  tredje  upplagan  af  ^Skandinaviens  Fauna»  1858 
omnämner  äfven  Sven  Nilsson  knölsvanen  blott  från  Skåne. 
Detta  är  särdeles  märkligt,  ty  nämnda  författare  var  i  allmän- 
het väl  underrättad  och  hade  god  känning  med  landets  jägare, 
åtminstone  under  tidigare  år.  Det  synes  därför  knappt  möj- 
ligt, att  svanar  skulle  ha  kunnat  häcka  i  betydligare  antal  och 
under  någon  längre  årsföljd  i  Tåkern,  utan  att  det  kommit  till 
Sven  Nilssons  kännedom. 

Omkring  tio  år  senare,  då  A.  E.  Holmgren  skref  sin  fauna, 
kunde  han  emellertid  meddela,  att  i  Tåkern  »häcka  årligen  ett 
tämligen  stort  antalet  [knölsvanar],  äfvenså  i  Hjelstaviken  (vid 
Ekolsund)  .  På  1860-talet  vet  man  alltså  med  full  säkerhet, 
att  knölsvanarna  voro  bofasta  på  båda  de  ställen,  som  vi  nu 
äro  vana  att  betrakta  som  deras  stamorter  här  i  Sverige.  Men 
frågan  när  de  kommo  dit  är  härmed  ingalunda  besvarad,  dock 
torde  man  kunna  säga,  att  genom  sammanställning  af  Boh- 
mans och  Holmgrens  ofvan  citerade  yttranden  tiden  för  knöl- 
svanarnas bosättande  i  Tåkern  sannolikt  begränsas  ungefärli- 
gen till  perioden  mellan   1840  och  1860. 

I  hopp  om  att  kunna  få  någon  mera  exakt  uppgift  har 
jag  också  skrifvit  till  godsägaren  G.  Lohm,  som  ju  är  vår  tids 
främste  Tåkern-jägare,  och  bedt  honom  höra  efter  bland  gamla 
jägare,  om  han  kunde  få  någon  upplysning  i  denna  fråga.  Hr 
Lohm  har  som  svar  vänligen  meddelat,  »att  en  gammal  Tåkern- 
jägare,  J.  W.  Johansson  i  Herrestad  Domaregård  sköt  sin 
första  svan  i  Tåkern  1S50,  men  tror  sig  säkert  minnas,  att  det 
fanns  svanar  år  1845,  fastän  mera  sällsynta».  Denna  uppgift 
går  ju  ganska  bra  ihop  med  det  ofvanstående.  Det  är  också 
att  märka,  att  Tåkern  i  början  på  1840-talet  sänktes  omkring 
2  meter,  och  denna  sänkning  lär  ha  blifvit  fullbordad  1847. 
Enligt  en  annan  uppgift  släpptes  vattnet  ut  genom  den  upp- 
gräfda  kanalen  redan  1844.  Sjön  blef  härigenom  i  hög  grad 
förändrad  och  helt  grund  öfver  hela  sin  stora  utsträckning,  så 


HUR    LÄNGE    HAR    SVANAR    HAFT    HEMVIST    I    TÅKERN?  225 

att  den  blef  mera  passande  som  fågelsjö,  i  synnerhet  sedan 
växtligheten  hunnit  utvecklas  och  tillpassa  sig  efter  de  nya 
förhållandena  i  vattenståndet.  Det  synes  sålunda  ej  oantag- 
ligt, att  knölsvanarnas  invandring  i  Tåkern  står  i  samband 
med  sjöns  sänkning,  så  att  de  blefvo  fullt  hemmastadda  där 
först  efter  sänkningens  fullbordande,  och  sedan  ha  de  ökats 
undan  för  undan,  dock  voro  svankullarne  ännu  för  40—50  år 
sedan  ganska  fåtaliga  i  Tåkern.  För  närvarande  är  som  be- 
kant stammen  synnerligen  god.  Jag  kunde  t.  ex.  den  7io  1919 
räkna  263  svanar  liggande  i  en  lång  linie  tvärs  öfver  sjöns 
östra  del,  och  detta  var  naturligtvis  blott  en  del  af  sjöns 
svanar. 

Ofvan  nämndes,  att  Sven  Nilsson  omtalar  knölsvanar  en- 
dast från  Skåne.  Det  skulle  då  ligga  nära  till  hands  att  miss- 
tänka, att  äfven  Ekolsunds  eller  rättare  sagdt  Hjälstavikens 
svanar  inkommit  dit  på  senare  tid.  Detta  är  emellertid  ej  fal- 
let. Huru  länge  de  funnits  där,  kan  ej  fastställas  i  närva- 
rande stund,  men  det  finnes  åtminstone  en  klar  och  tydlig 
uppgift  härom  från  1700-talet.  1  Joh.  Fischerströms  >^Utkast 
til  Beskrifning  om  Mälaren»,  tryckt  1785,  läses  nämligen  på 
sid.  161:  »Svanen  (Anas  Cygniis)  som  efter  hitkomsten  om 
våren  har  sit  förnämsta  tillhåll  i  viken  nära  Ekolsund  der  50 
til  60  kunna  på  en  gång  vara  liggande,  och  der  de  äfven 
häcka».  Detta  lämnar  ej  plats  för  något  tvifvel  om  knölsva- 
nens förekomst  på  nämnda  ställe  redan  på  1700-talet.  Det  sy- 
nes dock  egendomligt,  att  det  ej  beaktats  af  våra  faunister 
förr  än  af  Holmgren  på  1860-talet. 


I  5  —  IM  12.  ■    Fauna  o.  Flora  1919      Haft.  5. 


Till   kännedomen   om  doppingens 
ruggning. 

Af 
Einar  Lönnberg. 

" — mi^-"!  en  \  oktober  i  år  sköts  i  Tåkern  en  gammal 
■  ..  ^^-  hane  af  skäggdopping,  Podiceps  cristatus,  som 
":  "^[WfliåafP-:  företedde  den  egendomligheten,  att  den  var 
HJMÉjji^i^^  stadd  i  ruggning  och  fällt  alla  fjädrarne  på 
Tt338|  vingarne  på  en  gång.  Att  en  dopping  ännu 
J^^S^^fx^^  ej  avslutat  ruggningen  så  sent,  knappt  mer  än 
en  månad,  innan  den  måste  flytta,  var  ju  redan  i  och  för  sig 
ganska  egendomligt,  men  detta  torde  kunna  betraktas  såsom 
en  individuell  försening,  kanske  orsakad  af  fördröjd  fortplant- 
ning eller  något  dylikt.  Märkligare  var  i  alla  fall,  att  hela 
uppsättningen  af  både  hand-  och  armpennor  jämte  tillhörande 
täckare  fällts  på  en  gång,  och  hittills  blott  hunnit  ersättas 
med  korta  blodpennor.  Detta  fenomen  med  totalruggning  af 
alla  vingens  fjädrar  samtidigt  torde  däremot  knappt  kunna 
tolkas  som  utslag  af  individuell  variation.  Det  påminner 
om  motsvarande  välkända  förhållande  hos  andfåglarne,  Lamel- 
lirostres,  men  utom  hos  dessa  fåglar  samt  hos  flamingos, 
Phoenicopteri,  synes  en  dylik  totalruggning  såsom  allmängiltig 
egenskap  ej  vara  närmare  känd.  Dock  fmner  man  äfven  upp- 
gift om,  att  något  liknande  skall  kunna  inträffa  hos  vissa 
Rallidce}    Något  exempel  på  hvilka  medlemmar  af  sistnämnda 


^  En  handbok  talar  t.  o.  m.  också  om  Alcidce  och  Gruidce  i  detta  sam- 
manhang, men  det  torde  behöfva  närmare  utredas,  huru  saken  förhåller  sig 
hos  dem. 


TILL    KÄNNEDOMEN    OM    DOPPINGENS    RUGGNING  227 

familj,  som  denna  sak  skulle  gälla,  har  jag  ej  sett  uppgifvas, 
men  jag  vet,  att  jag  under  andjakt  skjutit  sothöns  med  hel- 
ruggade  vingar.  Rörande  doppingarne  säga  de  vanliga  hand- 
böckerna med  ett  undantag  ingenting  med  afseende  på  total- 
ruggning  af  vingarnc,  och  i  vår  svenska  faunistiska  litteratur 
kan  jag  ej  minnas  mig  ha  sett  något  liknande  anfördt.  Saken 
är  dock  i  viss  mån  ej  alldeles  okänd,  ty  Naumann,  som  ju  har 
gjort  rikare  ornithologiska  iakttagelser  och  rön  än  någon  an- 
nan, säger,  att  skäggdoppingarnes  vingpennor  falla  ut  nästan 
på  en  gång,  så  att  fåglarne  på  en  tid  ej  kunna  flyga.  Då 
emellertid  detta  Naumanns  yttrande  ej  torde  vara  allmänt 
kändt  och  ej  kommit  in  i  vår  litteratur,  har  jag  ansett  min 
egen  iakttagelse,  som  bekräftar  det,  vara  värd  att  omtala,  då 
ju  utan  tvifvel  sakförhållandet  är  af  intresse. 

Från  biologisk  synpunkt  är  det  ej  så  underligt,  att  dop- 
pingarne rugga  alla  vingfjädrarne  på  en  gång,  ty  få  fåglar 
kunna  väl  till  följd  af  sitt  lefnadssätt  undvara  flygförmågan 
för  en  tid  med  mindre  olägenhet  än  doppingen. 

Vår  skäggdopping  är  ej  ensam  inom  sin  familj  med  af- 
seende på  ofvan  omtalade  ruggningssätt.  Genom  ett  egen- 
domligt sammanträffande  har  just  i  dagarne,  och  sedan  denna 
lilla  notis  blifvit  nedskrifven,  från  Amerika  kommit  ett  ornitho- 
logiskt  arbete  af  A.  C.  Bent,  hvari  äfven  doppingarnes  biologi 
behandlas.  I  detta  omtalas,  att  en  västamerikansk  dopping, 
JEchmophorus  occideiitalis,  företer  något  liknande.  —  Den  hör 
till  ett  släkte,  som  skiljer  sig  från  Podiceps  genom  sin  längre 
och  något  uppåtböjda  näbb  samt  genom  de  i  förhållande  till 
handpennorna  kortare  armpennorna.  —  Om  denna  dopping 
förtäljer  nu  Bent,  att  den  under  sin  ruggning  i  juli — augusti 
tappar  alla  vingpennor  på  en  gång,  så  att  den  förlorar  flyg- 
förmågan. Någon  liknande  iakttagelse  rörande  de  andra  i  Nord- 
amerika förekommande  doppingarnes  ruggning  omtalar  han 
dock  ej,  så  att  det  är  ej  sagdt,  att  förhållandet  gäller  familjen 
i  sin  helhet. 


Ringdufvan  som  trädgårdsfågel  i  Sverige. 

Af 
Carl  Fries. 

ommaren  1918  kom  jag  i  tillfälle  att  göra  en 
iakttagelse  af  fågelbiologisk  art,  som  synes 
mig  värd  att  omtalas. 

Från  egendomen  Palsgård  i  Hofs  socken 
på  Östgötaslätten  hörde  jag  i  slutet  af  maj  om- 
talas, att  man  de  närmast  föregående  dagarna 
hört  ringdufvor  kuttra  i  en  liten  tät  dunge  på  ungefär  ett 
trettiotal  höga  granar  i  trädgården.  Ett  af  träden  i  midten  af 
den  lilla  granplanteringen  fann  jag  upptaget  af  en  hel  rad 
ringdufvebon  liggande  det  ena  ofvanför  det  andra.  Det  var 
sex  bon,  af  hvilka  de  nedersta  åkt  på  sned  och  trasats  sön- 
der. Så  följde  uppåt  allt  bättre  bibehållna  och  tydligen  allt 
yngre  bon.  Det  var  tydligt,  att  fåglarna  år  efter  år  följt  sitt 
vårdträd  i  höjden  med  byggena,  allt  efter  som  grenlagen  uppe 
under  toppen  barrat  af  och  blifvit  dem  till  lags.  Det  öfversta 
boet  såg  nytt  ut,  och  jag  misstänkte  där  fanns  ägg.  Med  till- 
hjälp af  en  brandstege,  som  restes  mot  boträdet,  öfvertygade 
jag  mig  emellertid  om,  att  alla  redena  voro  tomma. 

Här  hade  alltså  ringdufvorna,  som  annars  i  vårt  land  bruka 
räknas  till  vildskogens  skyggaste  åbor,  i  åratal  trifts  och 
fostrat  sina  ungar  i  en  trädgård. 

Dagen  därpå,  det  var  den  28  maj,  erfor  jag,  att  man  på  mor- 
gonen sett  dufvorna  draga  pinnar  till  en  af  lindarna  på  gårds- 
planen.   Där  fanns  också  ungefär  midt  i  den  täta  kronan  i  en 


RINGDUKVAN    SOM    TR.\D(  ;ARIJSFAGEI,    I    SVF.RIGE 


22g 


grenklyka  invid  stammen  den  första  början  till  ett  bo.  Två 
dagar  tog  det  för  dufvorna  att  bygga  sitt  lilla  risbo  färdigt, 
och  om  de  två  äggen  lades  under  de  närmast  följande  dygnen, 
bör  rufningen  ha  påbörjats  vid  juni  månads  ingång.  Vid  mitt 
besök  den  17  juni  led  det  väl  alltså  på  tredje  veckan  med 
rufningen.  Honan  hade  hela  tiden  legat  troget.  Någon  gång 
hade  man  sett  hanen  göra  ett  kort  besök.  Till  och  från  boet 
flögo  dufvorna  oftast  hastigt  öfver  gården,  och  det  var  endast 
de  tidiga  morgontimmarna,  man  någon  gång  såg  dem  uppe- 


C.  Fries  foto  17  juni  1918 
Ringdufvornas  boträd.     (Pilarna  utmärka  boets  läge.) 


hålla  sig  i  hotrådets  närhet.  Så  vidt  det  var  möjligt  att  iakt- 
taga, hände  det  aldrig,  att  ringdufvorna  sällade  sig  till  de  tal- 
rika bebyggarna  af  dufslaget  näst  intill  eller  togo  för  sig  af 
dessas  mat. 

Genom  en  glugg  i  bladverket  var  boet  synligt  nedifrån. 
Där  låg  den  präktiga  fågeln  till  synes  lugn,  fastän  jag  förde 
grenarna  åt  sidan  för  att  få  synlinjen  fri. 

På  den  så  godt  som  helt  och  hållet  kringbyggda  gårds- 
planen råder  dagen  i  ända  ett  rörligt  lif,  men  detta  tycktes  på 
intet  vis  göra  dufvorna  ohägn.  Ungarna  kläcktes  och  genom- 
lefde  utan  äfventyr  den  långa  tiden  i  boet.    När  jag  en  månad 


230  FAUNA    OCH    FLORA 

senare  återkom  för  att  göra  mig  underrättad  om  deras  befin- 
nande, voro  de  just  lyckligen  utflugna.  Det  obetydliga  boet 
var  byggdt  af  fina  björkkvistar  och  nu  fullkomligt  genompyrdt 
af  ungarnas  spillning. 

I  denna  trakt,  där  slättens  små  granskogar  och  främst 
de  förvuxna  granplanteringarna  i  den  närbelägna  sjön  Tåkerns 
strandskog  bjudit  på  utmärkta  häckplatser,  har  ringdufvan 
tillförne  varit  synnerligen  talrik.  Emellertid  har  det  gallrats 
betydligt  på  senare  år  i  de  tätvuxna  grankvarteren,  och  tänk- 
bart är,  att  den  därigenom  uppkomna  bristen  på  boplatser  för- 
anledt  dufvorna  att  hellre  än  att  öfverge  sitt  gamla  stamhåll 
inom  dess  gränser  pröfva  på  nya  bosättningsmöjligheter.  De 
ha  då  till  en  början  i  människornas  grannskap  sökt  samma 
trädslag  för  sitt  bo  som  på  den  ursprungliga  häckningsplatsen 
i  skogen.  Så  länge  de  ännu  lefva  vildlif,  begagna  ringdufvorna 
nämligen  i  dessa  trakter  uteslutande  granen  som  boträd.  Så 
pass  långt  på  vägen  mot  »kulturlifvet»  har  ringdufvan,  enligt 
hvad  jag  senare  erfarit,  avancerat  på  ännu  ett  ställe  i  samma 
trakt,  nämligen  i  Hofgårdens  trädgård,  där  äfvenledes  en  gran- 
plantering på  senare  år  fått  tjäna  henne  till  häckningsplats. 
Efter  detta  mellanstadium  ha  ringdufvorna  så  till  slut  tagit 
steget  fullt  ut  och  bosatt  sig  i  ett  löfträd  inne  mellan  bygg- 
naderna på  en  starkt  trafikerad  gårdsplan. 

Att  det  verkligen  var  grangruppens  fågelpar,  som  tagit 
linden  i  besittning  för  den  första  kullen,  synes  troligt  därutaf, 
att  under  tiden  för  denna  häckning  grangruppen  stod  tom  för 
att  kort  efter  sedan  ungarna  lämnat  boet  i  linden  åter  intagas 
af  ett  par  dufvor,  hvilka  att  döma  af  det  flitiga  kuttrandet 
hade  årets  andra  kull  i  sinnet. 


Som  bekant,  tillhör  ringdufvan  redan  flerstädes  i  utlandet 
kulturfåglarnas  led,  I  Brehms  Tierleben,  4  uppl.  1911,  finnes 
härom  för  Tyskland  följande  uppgift:  »Ausnahmsweise  siedelt 
sie  sich  auch  inmitten  der  Dörfer  öder  selbst  volkreicher 
Städte    auf  einzelnen   Bäumen   an».     I  årg.  1908  af  denna  tid- 


RINGDUFVAN    SOiM    TRÄDGARDSFAGF.L    I    SVKKIGE  23  I 

skrift  finnes  en  notis  betitlad  »Ringdufvor  i  London»,  hvari 
omtalas  bl.  a.  följande:  »För  några  få  år  sedan  voro  de  be- 
tydligt sällsyntare,  men  nu  äro  de,  som  sagdt,  vanliga  och  ha 
dessutom,  hvilket  är  det  märkligaste,  tagit  för  vana  att  häcka 
på  byggnader  på  utskjutande  friser  o.  s.  v.  alldeles  som  för- 
vildade tamdufvor».  Enligt  en  notis  i  F.  o.  F.,  årg.  1913,  iakt- 
tog Yngve  Olbers  år  1908^  i  Rotterdam  >  Ringdufvor  allmänt 
häckande  i  träden  ej  allenast  i  en  i  stadens  omedelbara  när- 
het liggande  förlustelsepark  —  »De  Park»  —  utan  äfven  i  de 
träd,  som  inne  i  staden  planterats  utefter  kanalerna,  de  s.  k. 
Singels.  På  ömse  sidor  om  kanalerna  ligga  allmänt  befärdade 
kör-  och  gångbanor.  Träden  utgjordes  vanligen  af  lindar.» 
Samma  trädslag  alltså,  som  valts  i  här  relaterade  fall.  I  Nor- 
'dens  fåglar,  nya  uppl.,  finnes  för  Danmark  följande  uppgift 
angående  här  berörda  förhållande:  »Hon  häckar  i  skogar  och 
i  städernas  parker,  där  hon  t.  o.  m.  lagt  bort  sin  skygghet». 
För  Sveriges  vidkommande  har,  såvidt  jag  vet,  hittills  intet 
fynd  af  detta  slag  blifvit  bekantgjordt.  Återstår  nu  att  se,  om 
den  öfvergång  till  »kulturlif»,  som  ringdufvan  slutligen  äfven  i 
vårt  land  påbörjat,  i  framtiden  allmänt  skall  komma  att  full- 
följas. Inträffar  detta,  har  våra  kulturfåglars  ständigt  växande 
rad  fått  mottaga  ett  det  förnämligaste  tillskott  på  samma  gång 
som  den  framtida  tillvaron  bättre  betryggats  för  en  af  vår 
fågelfaunas  präktigaste  medlemmar.^ 


^  Ringdufvan  är  numera  sedan  flera  år  häckfågel  i  Bryssel,  Paris  och  flera 
andra    europeiska  storstäder,  såvida  ej   »krigsförhåilandena»   nyligen  utrotat  dem. 

Red. 

"  Vi  äro  ense  med  förf.,  att  ringdufvan  är  en  särdeles  vacker  fågel  och 
rolig  att  se,  men  från  ekonomisk  synpunkt  får  man  nog  i  våra  sädesproducerande 
landskap  hålla  henne  inom  vissa  gränser.  Hon  har  på  senare  år  ökats  mycket 
i  antal  och  om  en  flock  ringdufvor  dag  efter  dag  slår  ned  på  sädesåkrarne, 
minskas  nog  afkastningen,  ty  en  ringdufva  har  en  ganska  vid  kräfva.     Red. 


Några  ornitologiska  iakttagelser  som- 
maren 1919. 

Af 
E.  Welander. 

om  jag    under  den  gångna  sommaren  varit  i 
tillfälle  nedskrifva  en  del  anteckningar  rörande 
§  vissa  fågelarter,  kanske  det  kunde  ha  sitt  in- 
tresse att  här  meddela  det  viktigaste.    I  bör- 
Ijan  af  juli  företog  jag  nämligen  en  mycket  in- 
tressant studieresa   till   Skåne,  som  botaniskt 
och   faunistiskt  lämnade  mig  rikt  utbyte. 

Från  Fliseryd  reste  jag  på  cykel  till  Mönsterås  och  fort- 
satte så  söder  ut  längs  kusten  ned  till  Karlskrona.  Denna 
sträcka  —  15  mil  ^  tillryggalades  på  två  dagar.  Det  var 
bara  ett  nöje  att  cykla  fram  genom  dessa  fagra  bygder,  just  då 
allt  i  naturen  stod  i  sitt  högsta  flor.  Vägkanterna  och  ängarna 
prunkade  af  sommarens  blomster,  och  från  trädens  löfverk 
ljöd  en  mäktig  fågelorkester,  hvars  olika  stämmor  alla  kunde 
igen-kännas.  Löfsångarens  och  bofinkens  drillar  utgjorde  väl 
den  mäktigare  delen  i  symfonien,  men  våra  Sylvia-a.rter  skötte 
också  sina  stämmor  rätt  mångtaligt.  Trädgårdssångarens  jol- 
ler rullade  fram  som  en  porlande  bäck  och  törnsångaren,  som 
oftast  satt  på  en  telefontråd,  lät  höra  sin  mera  enkla  visa, 
som  jag  försöker  återge  med  stafvelserna:  titu,  tiritu,  tiritu. 
Efter  hvad  jag  under  denna  färd  kunde  utröna,  torde  törn- 
sångaren  här    nere   i   kustbygden  vara  den  allmännaste  i  sitt 


NÅGRA    ORNITOLOGISKA    IAKTTAGELSER    SOMMAREN     I919  233 

släkte.  Förträffliga  häcklokaler  finnas  ju  också  med  täta  slån- 
buskage  utefter  hela  strandremsan.  Ärtsångaren  och  svart- 
hättan  hörde  jag  däremot  ej  så  ofta.  Detta  berodde  kanske 
på  den  framskridna  årstiden,  då  äggläggning  och  rufning  i 
regel  voro  afslutade.  Den  förres  sång  är  ju  mycket  svag  — 
d.  v.  s.  pianosatsen,  som  liknar  trädgårdssångarens  —  och 
höres  ej  långt,  men  slutstrofen,  fortet,  som  består  af  en  enkel 
drill,  är  starkare.  Svarthättans  sång  är  lätt  skild  från  träd- 
gårdssångarens, som  den  mest  liknar,  därigenom  att  de  olika 
tonerna  ej  flyta  ihop  så  väl,  eller  med  andra  ord  komma  mera 
i  staccato,  äro  högre  och  klarare,  och,  om  strofen  slutföres, 
höjes  alltid  sista  tonen  liksom  hos  bofinken.  Grönsångarens 
(Phylloscopiis  sibilatrix)  silfverklingande  drillar  hörde  jag  en- 
dast ett  par  gånger.  Särskildt  gladde  det  mig  att  få  se  flera 
par  törnskator  (Lanius  colliirio),  som  häckade  i  slånbuskarna. 
Ett  bo  upptäcktes,  då  hanen  ett  ögonblick  besökte  det  för  att 
mata  sina  små.  Jag  gjorde  en  liten  titt  in  i  den  lilla  »barn- 
kammaren», som  innehöll,  vill  jag  minnas,  5  halfväxta  ungar. 
Boet  låg  ungefär  72  ni-  från  marken,  väl  doldt  bland  de  täta 
grenarna.  Strax  efter  jag  hade  aflägsnat  mig  en  bit  därifrån, 
kom  honan  och  slog  till  på  en  gren  i  närheten  af  boet  och 
började  helt  lugnt  putsa  fjädrarna.  Hanen  syntes  skyggare  och 
höll  sig  mera  på  afstånd. 

I  Kalmar  beredde  mig  en  bastardnäktergal  (Hippolais  hip- 
polais)  ett  stort  nöje.  Hans  synnerligen  egendomliga  sång  ljöd 
från  en  liten  trädgård,  som  var  omgärdad  med  ett  högt  bräd- 
stängsel.  Jag  stod  väl  nästan  en  timme  och  lyssnade  på 
honom.  Denna  fågel  är,  kan  man  säga,  riktig  virtuos  på  att 
härma  alla  möjliga  fågellåtar.  På  sin  repertoar  tycks  han 
inte  ha  så  många  egna  läten,  det  mesta  är  lånadt.  För  ro 
skull  tog  jag  och  antecknade  så  mycket  jag  kunde  igenkänna 
af  sången.  Med  den  mest  förvillande  likhet,  ehuru  förstås 
svagare,  återgaf  han  kattugglans  »klävitt»,  gröngölingens  »tju- 
tju-tju-tju»,  talgoxens  »sisi  dui»,  gråsparfvens  »spärr»,  ladusva- 
lans  kvitter,  kärrmesens   »hisi  tu  ^   och  koltrastens  smackande. 

Den  3  juli  afreste  jag  med  tåg  från  Karlskrona  till  Flädie 


234  FAUNA    OCH    FLORA 

station  i  västra  Skåne.  Då  jag  i  och  för  tågombyte  måste  göra 
några  timmars  uppehåll  vid  Teckomatorp,  fördref  jag  tiden 
med  att  företa  en  orientering  i  dess  omgifningar.  Därunder 
gjorde  jag  en  för  mig  ny  och  intressant  upptäckt.  Då  jag 
promenerade  strax  utanför  själfva  bangårdsområdet,  fick  jag 
framför  mig  se  några  lärkliknande  fåglar  löpa  omkring  på 
marken  mellan  skenorna.  Jag  stannade  för  att  betrakta  dem 
närmare.  En  af  dem  kom  fram  alldeles  till  mig  på  blott  ett 
par  tre  m:s  afstånd,  och  då  såg  jag  tydligt,  att  det  var  tofs- 
lärkor. Den  långa  tofsen  stod  rätt  i  vädret,  och  den  gråbruna, 
svagt  fläckiga  dräkten  kunde  tydligt  urskiljas.  Då  och  då  läto 
de  höra  sin  sång.  Efter  en  stund  flögo  de  upp  och  gjorde  en 
sväng,  men  kommo  åter  och  slogo  till  vid  banan.  En  hane 
satte  sig  på-  en  stolpe  endast  några  få  meter  från  den  plats, 
där  jag  stod,  och  började  sjunga.  Sången  erinrade  ej  alls  om 
vanliga  lärkdrillar,  snarare  fick  jag  idéassociation  om  dubbel- 
trastens något  vemodiga  men  klara  toner.  På  ett  afstånd 
påminde  sången  äfven  osökt  om  tallbitens  lockton.  Tofslärkan 
synes  helst  sjunga  då  hon  sitter  stilla,  ty  under  flykten  läto 
de  helt  sparsamt  höra  sig.  Locktonen  var,  efter  hvad  jag  kunde 
uppfatta,  kort  och  djup. 

Tofslärkan  såg  jag  sedermera  vid  upprepade  tillfällen  öfver- 
allt  under  min  resa  i  västra  Skåne.  Den  höll  sig  mest  på 
vägarna,  där  den  gick  och  plockade  i  hästspillningen.  Ofta 
flög  den  ej  upp,  då  man  passerade,  utan  vek  bara  undan  åt 
sidan.  I  östra  Skåne  syntes  fågeln  förekomma  helt  sparsamt, 
om  man  får  döma  om  hans  uppträdande  på  vägarna. 

Ännu  en  ny  fågelbekantskap  skulle  jag  få  göra  i  Skåne. 
Det  var  kornsparfven  (Emberiza  calandra).  På  telefontrådarna 
satt  han  oftast  och  kvittrade  sin  lilla  enkla  visa,  som  mera 
liknade  ett  slags  gnissel  än  sång.  Någon  likhet  med  gul- 
sparfvens  hade  den  åtminstone  i  början.  Han  föreföll  tung 
och  klumpig  i  sina  rörelser  såväl  på  marken  som  i  flykten. 

Då  jag  en  e.  m.  i  skymningen  passerade  en  bro  öfver 
Lödde  å  vid  Löddeköping,  hörde  jag  ett  kvitter  från  vassen  i 
åkanten.     Att    det    inte    kunde    vara    säfsångaren,    märkte  jag 


NÅGRA    ORNITOLOGISKA    IAKTTAGELSER    SOMMAREN     1919  235 

snart,  ehuru  det  skärrande  lätet  mycket  påminde  om  denne. 
Jag  antog,  att  det  inte  var  någon  annan  än  rörsångaren  (Acro- 
cephalus  streperus).  Vid  en  annan  mindre  å  i  södra  Skåne 
hörde  jag  samma  fågelläte  igen,  och  jag  lyckades  då  med  till- 
hjälp af  kikare  få  se  en  skymt  af  sångaren  bland  vassen. 
Färgen  var  på  öfversidan  rostbrun. 

Till  sist  vill  jag  nämna,  att  kornknarren  hördes  vid  mid- 
sommartiden strax  invid  Fliseryds  kyrka.  Detta  är  enda  gången 
jag  i  år  hört  denna  fågel.  I  fjol  hörde  jag  honom  på  en  äng 
vid  Emån  i  samma  socken. 

Ett  par  blåkråkor  (Coracias  garriiliisj  ha  uppehållit  sig  i 
sommar  vid  Ramshults  herrgård  i  ofvannämnda  socken.  De 
sågos  vid  flera  tillfällen  bland  en  grupp  ihåliga  björkar,  hvari- 
från  de  flögo  upp,  då  man  passerade  en  väg,  som  gick  där 
förbi.  Om  de  häckade,  lyckades  jag  inte  utröna,  men  håller 
det  för  troligt. 

En  annan  fågel,  som  synes  bli  allt  sparsammare,  är  blå- 
dufvan  (Colinnba  cenas).  Höst  och  vår  ser  man  den  blott 
parvis  eller  i  små  flockar,  då  däremot  ringdufvan  är  betydligt 
allmännare.  Sistlidne  sept.  såg  jag  sålunda  ringdufvor  sam- 
lade i   hundratal  på  åkrarna  vid  Ramshults  gårdar  i  Fliseryd. 

Äfven  förtjänar  nämnas  några  ord  om  svalorna.  Jag  har 
under  de  senaste  åren  kunnat  konstatera  en  minskning  af  både 
hus-  och  ladusvalan,  mest  kanske  den  senare.  I  fjol  t.  ex. 
häckade  ej  något  par  af  ladusvala  vid  byn  Gnöst  i  Rumskulla 
—  huru  det  var  i  år  vet  jag  inte  —  och  hussvalorna  voro 
mot  vanligheten  helt  fåtaliga.  I  Fliseryd  har  jag  i  fjol  och  i 
år  iakttagit  båda  arterna  häckande  vid  Ramshult,  hussvalan  i 
flera  par  men  ladusvalan  blott  i  ett  par  tre  par.  Enligt  upp- 
gift sågs  en  hvit  svala  under  eftersommaren  vid  Fliseryd  kyrk- 
samhälle;  hvilken  art  det  var,  kunde  meddelaren  ej  säkert 
uppge. 


Litteratur. 

Strödda  skrifter  af  Aug,  Qut-Nnerstedt.  Gleerupska  Univ.  Bok- 
handeln, Lund  1919. 

I  denna  volym  har  förf.  samlat  och  utgifvit,  såsom  han  själf  i 
förordet  säger,  såväl  en  del  uppsatser,  som  redan  förut  varit  tryckta 
på  spridda  ställen,  som  ock  några  som  hittills  »slumrat  i  en  skrif- 
bordslåda».  Innehållet  är  af  växlande  natur.  Först  komma  en  del 
skildringar  från  förf:s  ishafsfärder,  minnen  från  svunna  tider,  då 
svenska  forskare  med  smärre  hjälpmedel,  än  som  står  nutiden  till 
buds,  gjorde  ett  godt  pionierarbete  däruppe  i  dessa  så  ogästvänliga, 
men  dock  så  tilldragande  trakter.  Förf.  har  illustrerat  dessa  med 
en  del  pennteckningar,  som  ge  en  god  tidsstämning,  fotografikonsten 
hade  då  ej  blifvit  allmänt  och  lätt  tillgänglig  som  nu.  Därefter 
följa  en  rad  minnesteckningar  öfver  åtskilliga  forskningens  stormän 
vid  Lunds  universitet,  vältaliga  och  sympatiska.  Bokens  senare 
hälft  upptages  hufvudsakligen  af  några  uppsatser  af  kritisk-polemisk 
natur.  Dessa  äro  delvis  ganska  skarpa,  och  förf.  är  kanske  under- 
stundom ej  fullt  rättvis  mot  föremålen  för  sin  kritik,  men  icke  dess 
förty  är  innehållet  och  framförallt  formgifningen  af  den  art,  att  man 
läser  äfven  denna  del  af  boken  med  stort  intresse.  Det  måste 
också  villigt  erkännas,  att  mycket  af  den  kritik,  som  i  recensionerna 
ägnas  några  framstående  förf.,  är  väl  befogadt.  Det  är  ju  också 
nyttigt,  att  dylika  storheter  bli  föremål  för  något  kritiskt  skärskå- 
dande och  ej  blott  beundras,  hvilket  ju  eljest  är  det  vanliga  när 
en  person  hunnit  bli  tillräckligt  »ruhmvoll». 

Inom  det  korta  utrymme,  som  kan  lämnas  för  anmälningar  i 
denna  tidskrift,  är  ej  möjligt  närmare  eller  utförligare  behandla  Prof. 
QuENNERSTEDTS  föreliggande  bok,  men  den  innehåller  mycket,  som 
är  väl  värdt  att  läsa  och  begrunda  äfven  af  dem,  som  hysa  afvi- 
kande  uppfattning  rörande  vissa  förhållanden.  Bokens  utstyrsel  är 
präktig  och  priset  efter  nutida  förhållanden  (12  kr.  för  en  så  stor 
volym)  synnerligen  billigt, 

Ivar  Hortling:  Ur  Fåglarnes  värld.  Hälsingfors  19 17.  87 
sidor.     Förf:s  förlag. 

Denna  lilla  bok  sammansättes  af  12  kapitel,  hvart  och  ett 
ägnadt  åt  en  eller  flera  fågelarter,  som  förf.  studerat  i  naturen.    Af 


,  LITTERATUR  237 

några  roffågelarter  har  han  äfven  haft  ungar,' som  han  uppfödt  för 
att  närmare  lära  känna  och  sedan  lätit  flyga,  då  de  blifvit  vuxna. 
Han  skildrar  en  del  iakttagelser  han  gjort  genom  att  vakta  vid 
bona  och  huru  de  hemförda  ungarne  utvecklades  till  själfständiga 
varelser.  Förf.  har  också  särskildt  vinnlagt  sig  om  att  studera  de 
ifrågavarande  fåglarnes  olika  läten,  som  han  återgifvcr.  Hela  fram- 
ställningen är  genomandad  af  varm  kärlek  till  naturen  och  särskildt 
till  fågelvärden  och  är  härigenom  tilltalande  samt  läses  med  nöje. 
Till  slut  vilja  vi  tillåta  oss  en  förmodan,  att  förf:s  tama  vrak  »Butte», 
om  hvars  stamtafla  han  ej  synes  vara  riktigt  säker,  sannolikt,  att 
döma  efter  beskrifningen,  var  en  ättling  af  den  form,  som  vi  här 
pläga  kalla  ryska  ormvråken,  Butco  zimmermannce,  men  som  lär 
rätteligen  ha  det  ännu  äldre  artnamnet  nificaudus  Meurling. 

Ivar  Hortling:  Ur  Fåglarnes  värld.  Andra  samlingen.  Häl- 
singfors  19 18.      127   sid. 

I  denna  andra  samling  är  det  24  arter  af  olika  grup])er,  som 
behandlas  på  liknande  sätt  i  en  serie  af  biologiska  skildringar.  Det 
är  små  interiörer  ur  de  olika  arternas  lif,  som  direkt  iakttagna 
återgifvas  på  ett  anspråkslöst,  men  fängslande  vis.  Äfven  här  gif- 
ves  godt  utrymme  åt  studiet  af  fåglarnes  olika  läten. 

Anders  Larssox-Kilian:  Hästen,  vår  tjänare  och  vän.  J.  A. 
Lindblads  förlag,  Upsala,   19 19.      184  sid. 

Förf.,  som  är  stor  djurvän,  speciellt  hästvän,  har  i  denna  lilla 
bok  sammanställt  en  del  skisser  och  skildringar  af  mer  eller  mindre 
berömda  hästar.  Några  af  dessa  ha  tillhört  författaren,  och  han 
talar  om  dem  rned  ett  tonfall,  som  ådagalägger  hans  varma  känsla 
för  sina  fyrfotade  vänner.  Utom  de  alster,  som  flutit  ur  förf:s  egen 
penna,  har  han  äfven  företagit  en  axplockning  ur  litteraturen  rörande 
åtskilliga  historiskt  ryktbara  hästar  som  Bucephalus,  Brandklipi)aren 
m.  fl.  Denna  är  gjord  med  god  urskillning,  och  den  lilla  boken 
skall  säkerligen  finna  en  tacksam  läsekrets,  isynnerhet  bland  det 
yngre  släktet. 


Smärre  meddelanden. 

Brist  på  starar  i  Aiigeriiianland. 

Ber  att  fä  meddela  det  egendomliga  sakförhållandet,  att  jag  ej 
observerat  en  enda  stare  vid  alla  mina  resor  i  det  50 — 54  mil  vida 
distriktet  under  denna  vår.  Nägot  allmännare  —  men  dock  spridd 
—  har  han   visserligen   ej   varit  förr  heller. 

Bredbyn   ^^5   ^9- 

Adolf  Hasshr. 

Ringniärkt  pilgrimsfalk  återfunnen  i  Norge. 

Af  hr  Hv.  Ödegaard  har  benäget  till  Naturhistoriska  riksmuseet 
insändts  en  pilgrimsfalk,  som  bar  Riksmuseets  ring  n:r  1507.  Den 
hade  ringmärkts  den  '^'°k  19 18  vid  Skårberget,  Gullmarsfjorden, 
Bohuslän  af  hr  Vesterberg  och  blef  skjuten  i  början  af  juli  vid 
Randöen  nära  Kristiansand  i  södra  Norge  af  Hans  Telefsen.  Den 
hade  sålunda  sökt  sig  ett  nytt  hemvist,  som  låg  på  andra  sidan 
Skagerack  i  förhållande  till  den  boplats,  hvarest  den  blifvit  kläckt 
och   uppfödd. 

Ringinärkt  skrattmås  återfunnen. 

En  död  skrattmås  hittades  vid  Kapelluddens  fyr,  Bredsätra, 
Öland,  den  15  aug.  1919  af  hr  K.  E.  Aldén.  Denna  fågel  baren 
af  Riksmuseets  aluminiumringar,  som  af  upphittaren  benäget  har 
insändts.  Ringens  nummer  var  215,  hvilket  visar  att  fågeln  ring- 
märkts såsom  unge  af  hr  Hanström  i  ett  kärr  vid  Gärdslösa  på 
Öland  den  3  juli  191 5.  Ringen  hade  sålunda  burits  i  fyra  år  och 
var  ganska  sliten. 


Har  den  svarthalsade  doppingen  hemortsrätt  i  Sverige? 

Podiceps    7iigricoUis    Brehm,     den    svarthalsade    doppingen,    har 
under  sistlidne  maj  månad  iakttagits  i   Karlskrona  skärgård  i  ett  så 


SMÄRRE    MEDDELANDEN  23g 

Stort  individantal,  att  det  synes  vara  anledning  misstänka,  att  den 
förekommer  som  häckfågel  i  trakten.  Detta  vore  ju  särdeles  in- 
tressant att  få  konstateradt,  då  därmed  en  ny  art  finge  inregistreras 
i   Sveriges  fägelfauna. 

Det  första  fyndet  gjordes  vid  sydvästra  kusten  af  den  halfö, 
på  hvilket  godset  Tromtö  är  beläget,  6  ä  7  km.  från  Karlskrona 
västerut.  Den  2  maj  nedlades  där  icke  mindre  än  3  fåglar,  som, 
enligt  hvad  den  lycklige  skytten  berättat  mig,  tillhörde  en  flock  på 
9  stycken.  Några  dagar  senare  skola  4  eller  5  fåglar  af  samma 
slag  —  antagligen  de  öfverblifna  af  den  förut  iakttagna  flocken  — 
ha  varit  synliga  2  å  3  km.  sydväst  om  Karlskrona,  i  närheten  af 
Kurrholmarna.      En  ensam   fågel  sköts  där  omkring  den   20   maj. 

Af  de  sålunda  skjutna  fåglarna  ha  3  blifvit  uppstoppade  och 
tillvaratagits;  en  af  dem  har  förväfvats  för  Karlskrona  högre  all- 
männa läroverks  räkning,   de  öfriga  befinna   sig  i  enskild  ägo. 

Svarthalsade  doppingen  har,  såvidt  af  mig  tillgänglig  litteratur 
framgår,  förut  endast  ett  fåtal  gånger  varit  sedd  i  Sverige,  och  dä 
endast  i  enstaka  exemplar. 

Karlskrona   17  juni    igiQ. 

G.    W.  F.   Carlson. 


Svarthalsad  dopping,  Podiceps  nigricoUis  i  Västergötland. 

I  Vartoftasjön  i  Skaraborgs  län  iakttog  Hr  8.  Storckenfeldt 
en  flock  af  små  doppingar  den  2g  april  i  år.  De  voro  ganska 
skygga,  »lyfte  lätt  och  flögo  ganska  mycket  under  uppgifvande  af 
en  kort,  mjuk,  klar  hvissling  i  två  toner  liknande  en  piccola  flöjt». 
Följande  dag  sköts  ett  exemplar  med  en  6  mm.  kula  (Huskvarna, 
patron  22  lång)  på  150  ni.  och  sändes  till  konservator  G.  Kihi.én, 
Göteborg,  för  uppstoppning. 


Alfågel   i  Värmland. 

Vid  Munkfors  i  Värmland  sköts  en  alfågel  den  30  april  igig. 
Den  var  nästan  i  full  sommardräkt  med  undantag  af  en  hvit  bläs 
på  hufvudet.  q    j^ 

En  ejder  i  sötvatten. 

I  »mölledammen»  vid  Boserup  i  Skåne  sköts  i  april  i  år  en 
präktig  guding,  vägande  2,125  kg.  Det  synes  något  egendomligt,  att 
en  ejder  förvillar  sig  till  ett  så  litet  sötvatten,   blott   5   tunnland. 

T.  A. 

Till  fiskmåsens  biologi. 

Det  är  ju  en  rätt  vanlig  sak  att  se  hela  svärmar  af  måsar  på 
åkerfälten,    och    den    vanliga  föreställningen  är,  att  de  kommit  dit 


240  FAUNA    OCH    FLORA 

för  att  »äta  mask».  Utan  tvifvel  är  det  nog  ofta  fallet,  men  man 
kan  också  understundom  få  se  måsar  pä  åkrarne  under  sädana  om- 
ständigheter, att  »maskätning»  är  utesluten,  t.  ex.  då  det  är  mycket 
torrt,  ty  då  komma  ju  inga  maskar  fram.  Hvad  ärende  kunna 
måsarne  då  ha  där? 

Vid  Hånö  egendom  i  Södermanland  hade  talrika  fiskmåsar 
(Lams  cauus)  under  en  tid  i  våras  dagligen  hållit  till  på  en  med 
korn  nysådd  åker.  Det  var  i  midten  af  maj  och  så  torrt,  att  man 
ingalunda  kunde  tänka  sig,  att  några  maskar  skulle  visa  sig,  åt- 
minstone ej  på  dagen.  Hvad  ärende  hade  då  måsarne  där?  För 
att  lösa  problemet  sköts  en  mås  och  maginnehållet  undersöktes. 
Till  min  förvåning  fann  jag  därvid  bl.  a.  ett  ej  obetydligt  antal 
sädeskorn.      Noga    räknadt  var  det  38   korn-korn  och    i   hafre-korn. 

Dessutom  innehöll  mås-magen  en  hel  del  insekter.  För  dessas 
bestämning  vände  jag  mig  till  Statens  Entomologiska  anstalt,  hvarest 
Professor  Tullgren  med  sedvanligt  tiihnötesgående  upptog  saken 
och  lät  Amanuensen  Olof  Ahlberg  undersöka  de  öfverlämnade 
insektresterna.     Resultatet  häraf  är  ganska  intressant: 

Agriotes  obscurus  31  ex. 

Grypidius  equiseti  1 8  » 

BarynotHS  obscurus  5  » 

Aphodius  inqui?iatus  i  » 

Harpalus  latus  1  » 

»  sp.  I  » 

Poecilus  cupreus  i  » 

Chrysomela  staphylea         r  » 

Utom  dessa  mer  eller  mindre  hela  exemplar  funnos  åtskilliga 
fragment  af  samma  arter. 

Det  är  sålunda  skalbaggar,  som  fiskmåsen  jagat  på  den  torra 
åkerjorden,  och  förnämligast  synes  den  skadliga  knäpparen  Agriotes 
ha  blifvit  hans  byte.  Dä  larverna  af  denna  knappare  äro  svåra 
skadedjur  på  sädesbrodden  har  måsen  säkerligen  genom  sin  knäppare- 
jakt kompenserat  den  skada,  han  gjort  genom  att  äta  säd,  hvilket 
senare  man  ju  knappt  kunde  ha  misstänkt,  att  han  skulle  göra. 
Snytbaggen     Giypidius  är  sannolikt    också    skadlig  för  växtligheten. 

E.  L. 


S.ALLCOCK&C:oLtd. 


standard  Uorhs,  Redditch,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADG    MARK. 


Under  åren    1900—1910   har  fabriken   erhållit  6  »Grand 

Prix»,  hvilkei  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

N:o  7249  "TIT-BIT"  u    f.     J  * 

n-i      o*„  i„i  \  Hurvudagenter: 

(liten  storlek)  ° 

PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg. 


INordiska  Naturalieliaiideln 

KON  SERVAT  O  E 

€.  O.  HÖGLU]\1D 

FIFERSGATAlSr  S5.  STOCKHOLM 

Uikslcl.   iWlöi).      Sflilmstel.   201 4V 


Eiiiottag-er  alla  alag-s  Djur  till  Uppstopp- 
ning och  Montering.  Specialité:  Älg-, 
Hjort-,  Ren-  och  llädjurshuTuden  m.  fl. 
SKELETTEE,  KEANIER  och  SPEIT- 
PEEPAEATEE  på  lager 

OBS.!  13  är  som  Konservator  hos  Koltlioffs.  OlJS.! 


Innehall: 

Sid. 

Oni  flatflskarnas  släktskapsförhållanden. 
Af  Hialmar  Rendahl 193 

Några  iakttagelser  till  de  högre  fåglar- 
nas  ps3'kologi.     Af  Axel  Adlersparre    211 

Till  kännedomen  om  hussvaiornas  och 
några  andra  fåglars  utbredning  i  Sve- 
rige.   Af  Einar  Lönnberg 218 

Hur  länge  ha  svanar  haft  hemvist  i 
Tåkern'.'     Af  Einar  Lönnberg  ....    223 

Till  kännedomen  om  doppingens  rugg- 
ning.     Af  Einar  Lönnberg 226 

Ringdufvan  som  trädgårdsfågel  i  Sverige. 
Af  Carl  Fries 228 

Några  ornitologiska  iakttagelser  som- 
maren 1919.     Af  E.  Welander  ....    232 

Litteratnr 23G 

Smärre  meddelanden :  Brist  på  starar  i 
Ångermanland.  —  Hingmärkt  pilgrims- 
falk återfunnen  i  Norge.  —  Ringmärkt 
skrattmås  återfunnen.  —  Har  den 
svarthalsade  doppingen  hemortsrätt 
i  Sverige'.'  —  Svarthalsad  dopping, 
Podiceps  nigricoUis,  i  Västergötland. 
—  Al  fågel  i  Värmland.  —  En  ejder  i 
sötvatten.   —  Till  fiskmåsens  biolo£{i    238 


hr 


Fauna  ocn  Flora 

Populär  Tidskrift 

för 

Biologi 


Utgifven  af 

Einar  Lönnberg 


'.•  'i 


Haft.  6 


1919 


d' 


mi 


TRE 
INTRESSANTA  RÖKVERK 

c.    T.   n  ol  m  s  t  r  ö  m 

FRÅN 
LÄNDER  OCH  STRÄNDER 

Ny  samling  natur-  och  reseskisser.   —  Kr.   8:  • — 

>  Eln  ypperlig  bok,  särskilt  för  jakt-  och  naturvänner.» 

Strix. 

>  En  ovanlig  observationsförmåga  och  en  sällsynt  berättaretalang, 
—  —  en  mer  än  vanlig  biologisk  kännedom  och  zoologisk  skarpblick. 
.Jag  vet  få  böcker  av  detta  slag,  som  jag  funnit  så  trevliga.» 

O.  v.  M.  i  Från  skog  och  sjö. 

G u s t  a f  Johansson 

SMÅLÄNDSKA  JAKTSTIGAR 

Kr.   7:  — 

»En  ny  bok,  genom  vilken  vår  ej  alltför  rika  jaktlitteratur  fått 
ett  ingalunda  föraktligt  tillskott.» 

Dag.  Tidning. 
»I  denna  bok  möta  vi  en  poet,  en  levnadsglad  skämtare  och  fram- 
förallt en  genomsund  människa.» 

S.  D.  S. 

E  m  il  M  el  a  n  der 

ARBETARE  OCH  FRIBY- 
TARE 

Med  ill.   efter  förf:s  foton.    Kr.    7:50;  inb.   9:50 

»En  predikan  full  av  religiöst  och  socialt  patos,  av  lov  till  na- 
turen och  medkänsla  för  de  betryckta,  en  högstämd  predikan,  full  av 
försonande  och  frisk,  manlig  humor.»  St.  T. 

P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG 


v^ 


Från  Islands  fågelvärld, 


Sten   Herenian. 


ommareii  1919  gjorde  undertecknad  en  kort- 
varig resa  på  Island  och  hade  nöjet  att  få  en 
inblick  i  den  rika  fågelvärlden  däruppe. 

Ombord  på  m/s  Trygve  startade  vi  från 
Uddevalla  den  3  juli  med  Siglufjord  på  Island 
som  mål.  Ressällskapet  bestod  af  löjtnanterna 
Albrecht  Berg  von  Linde  och  Henrik  af  Robson,  godsägaren 
Wilhelm  Boltenstern,  jägmästaren  Henrik  Dieden  samt  under- 
tecknad. 

Efter  en  kort  visit  i  Haugesund  för  att  hämta  olja  satte 
vi  kurs  på  Kap  Langanes  på  Islands  nordostspets  och  stäfvade 
ut  på  Atlanten. 

På  de  norska  skären  sutto  grupper  af  storskarfvar  och 
flaxade  med  vingarna  på  sitt  karakteristiska  sätt,  men  för  öf- 
rigt  var  fågellifvet  fattigt.  Redan  på  andra  dagen  ute  på  hafvet 
mötte  oss  en  hälsning  från  norr  i  form  af  stormfåglar,  som 
följde  fartyget  och  väckte  vår  beundran  för  sin  utomordentligt 
skickliga  flygkonst.  Utan  en  synbar  rörelse  med  vingarna  på 
flera  minuter  seglade  de  elegant  rundt  fartyget  eller  ströko  tätt 
utmed  vågberg  och  vågdal.  Under  de  följande  dagarna  ut- 
gjorde stormfåglarna  och  de  stim  af  tumlare  och  springare, 
som  följde  oss,  den  enda  omväxlingen  i  vårt  enformiga  lif  på 
hafvet.  En  rätt  kraftig  storm,  som  åstadkom  de  häftigaste  rull- 
ningar på  det  med  tomma  silltunnor  lastade  fartyget,  gjorde  under 
en  stor  del  af  tiden  all  vistelse  på  däck  så  gå  godt  som  omöjlig. 

I  6  —  mwi.      Fauna  o.  Flora  1919.     Haft.  6. 


242  FAUNA    OCH    FLORA 

Men  slutligen  på  sjätte  dagens  afton  blef  hafvet  lugnare, 
och  en  mängd  sjöfåglar  började  uppträda.  Måsar,  tärnor, 
lunnefåglar  och  tordmular  blandade  sig  med  stormfåglarna, 
och  det  blef  tydligt,  att  land  ej  var  aflägset.  Vid  9-tiden  på 
kvällen  skymtades  i  fjärran  några  hvita  snöfjäll,  som  brant 
stego  upp  ur  hafvet  och  knappt  kunde  urskiljas  från  molnen, 
och  två  timmar  senare  rundade  vi  Kap  Langanes,  hvars  lod- 
räta basaltvägg  var  bebodd  af  tusentals  fåglar.  Det  var  det 
första  fågelberg  jag  sett,  och  för  att  vi  skulle  få  en  uppfatt- 
ning om  fågelrikedomen,  aflossades  på  800  meters  afstånd  ett 
par  mauserskott  mot  berget,  livilket  hade  till  följd,  att  tusen- 
tals fåglar  lämnade  sina  afsatser  och  svärmade  som  myggor  i 
luften  eller  lade  sig  på  hafsytan. 

Först  följande  dag  kl.  2  e.  m.  nådde  vi  Siglufjord  efter 
att  på  natten  ha  haft  nöjet  att  se  ett  par  jättestora  hvalar 
då  och  då  höja  sig  öfver  vattnet  och  skicka  en  stråle  i  vädret. 

Sedan  vi  orienterat  oss  i  den  lilla  sillstaden,  som  ej  var 
någon  plats  att  stanna  vid,  afseglade  vi  redan  samma  natt  i 
sällskap  med  sillfiskare  till  Akureyri,  Nordislands  största  stad, 
som  ligger  vid  det  inre  af  den  för  sin  skönhet  berömda  Eyja- 
fjorden. 

I  Akureyri  stannade  vi  en  hel  vecka,  hvarunder  vi  hade 
goda  tillfällen  att  göra  vandringar  och  ridfärder  i  trakten.  I 
hamnen  simmade  talrika  ejderkullar,  som  voro  häpnadsväc- 
kande orädda.  Man  kunde  stundom  komma  dem  på  ett  par 
meters  afstånd.  På  förmiddagarna  brukade  de  ligga  och  sola 
sig  på  sandstranden,  och  då  kröpo  alla  ungarna  ihop  i  en  hög. 
Ingen  af  dem  ville  ligga  ytterst,  och  det  var  löjligt  att  se  på 
hur  de  trängdes  och  klättrade  upp  på  hvarandra  lör  att  få  så 
mycket  värme  som  möjligt.  Isynnerhet  på  natten,  när  det  var 
kallt,  såg  man  dem  ofta  ligga  i  två  lager  på  hvarandra. 

För  öfrigt  vimlade  det  af  tärnor  i  hamnen.  Måsfåglarna 
voro  mindre  talrika  och  utgjordes  mest  af  hafstrutar.  En 
smålom  såg  jag  en  dag  ute  i  fjorden,  samtidigt  som  sex  sång- 
svanar kommo  sträckande  i  riktning  inåt  landet.  Vid  fjordens 
inre    äro     stränderna    synnerligen     långgrunda,    och    vid    ebb 


FRÄN    ISLANDS    FAGK.LVÄRI.D  243 

blottläggas  stora  sträckor.  De  äro  då  eii  omtyckt  uppehålls- 
plats  för  vadare.  Särskildt  ser  man  rödbenta  snäppor,  spofvar 
af  bägge  slagen,  men  särskildt  småspfovar.  Sädesärlorna  trippa 
äfven  gärna  omkring  längs  stränderna. 

Utanför  staden  lågo  stora  fjällsluttningar,  som  stego  lång- 
samt uppåt  för  att  sluta  i  evigt  snötäckta  fjäll.  På  dessa  slutt- 
ningar, som  på  grund  af  nedrinnande  smältvatten  voro  ganska 
sumpiga,  rådde  ett  jämförelsevis  rikt  fågellif.  Jag  erinrar  mig 
särskildt  en  ljum  sommarnatt,  då  vi  redo  upp  mot  fjällen  för 
att  se  på  midnattssolen.  Då  voro  ljungpipare  cch  småspofvar 
talrikare  än  vid  något  annat  tillfälle  och  flögo  hvisslande  och 
drillande  rundt  omkring  oss.  Ljungpiparna  flögo  från  tufva 
till  tufva  och  läto  höra  sin  klagande  hvissling,  småspofvarna 
däremot  flögo  gärna  högre  upp  i  luften  och  gjorde  små  utfall, 
när  man  kom  för  nära  deras  ungar. 

Äfven  några  småfåglar  trifdes  häruppe.  På  samma  ter- 
räng som  de  båda  föregående  flög  då  och  då  en  liten  ängs- 
piplärka  upp  med  sitt  lilla  svaga  läte,  som  jag  så  väl  kände 
igen  från  Lapplands  fjällhedar.  Kom  man  högre  upp,  där 
marken  var  stenig,  kunde  man  vara  säker  på  att  finna  sten- 
skvättan  och  ofta  äfven  snösparfven  bosatt. 

Af  roffåglar  brukade  den  lilla  vackra  dvärgfalken  hålla  till 
på  de  lägre  fjällbranterna,  och  en  förmiddag,  när  jägmästare 
Dieden  och  jag  ströfvade  omkring  häruppe,  kom  Islands  stolta 
vapenfågel,  den  hvita  jaktfalken  sträckande  öfver  terrängen, 
och  det  blef  mig  förunnadt  att  med  ett  flyktskott  fälla  den 
ståtliga  roffågeln  till  marken  och  hemföra  honom  till  Sverige 
som  mitt  vackraste  jaktbyte. 

Tärnorna  begåfvo  sig  ofta  långt  upp  mot  fjällsluttnin- 
garna och  flögo  nära  marken  och  döko  upprepade  gånger  ned 
mot  gräset  liksom  för  att  hämta  något.  Det  lyckades  mig  ej  att 
se,  hvad  de  fångade,  men  troligen  var  det  några  slags  insekter. 

Längre  in  i  Eyjafjordens  dalgång  på  de  sänka  ängarna 
längs  floden  hörde  jag  flera  gånger  enkelbeckasinens  gnag- 
gande,  och  litet  högre  upp  på  sluttningarna,  där  marken  var 
hård  och  stenig,  löpte  de  näpna  större  strandpiparna. 


2  44  FAUNA    OCH    FLORA 

Vår  afsikt  var  nu  att  företaga  en  färd  till  den  berömda 
fågelsjön  Myvatn,  Nordlandets  största  sjö.  Svårigheten  att 
skaffa  hästar  var  stor,  men  slutligen  lyckades  vi  tack  vare 
svenske  konsuln  Otto  Tulinius  välvilliga  medverkan,  och  en 
vacker  dag  stodo  tio  små  lurfviga  och  trefliga  islandshästar 
jämte  följemannen  Sigurdur  Sunnarlidsson  utanför  vårt  hotell. 

Sedan  vi  kommit  öfver  på  andra  sidan  fjorden,  redo  vi 
uppför  Vadlaheidis  branter.  I  en  liten  lodrät  bergvägg  half- 
vägs  upp  mot  toppen  af  detta  fjäll  flögo  två  små  dvärgfalkar 
skrikande  emot  oss  och  talade  tydligt  om,  att  de  hade  sina 
ungar  på  någon  afsats  i  berget.  På  den  stora  fjällplatån  Jarn- 
hryggur  vore  Ijungpiparne  vårt  enda  sällskap,  som  på  sluttnin- 
garna af  Fnjoskaälfvens  dalgång  ökades  med  småspofvar.  Fär- 
den gick  på  en  ytterst  elegant  betongbro  öfver  den  skummande 
älfven  vid  sidan  af  Islands  största  björkskog,  den  berömda 
Halsskogen,    där  små  gråsiskor   och    rödvingetrastar  höllo  till. 

Efter  öfvernattning  i  Ljosavatn  fortsatte  vi  följande  mor- 
gon på  slingrande  och  djupt  i  marken  nedtrampade  ridstigar. 
Till  höger  och  vänster  om  oss  flaxade  ripkullarna  upp  och  flögo 
blott  något  tiotal  meter  för  att  åter  slå  ned.  Ungarna  voro 
af  alla  storlekar  och  vora  mycket  skickliga  att  dölja  sig  bland 
markens  ojämnheter.  Spolvarnas  och  ljungpiparnas  ungar 
sprungo  stundom  i  de  djupa  ridstigarna  och  kunde  ej  komma 
upp  på  sidorna.  Mer  än  en  gång  fick  man  plötsligt  dra  in 
tyglarna,  för  att  ej   hästen  skulle  trampa  ihjäl  dem. 

Förbi  det  storslagna  vattenfallet  ^Godafoss»  gick  färden 
genom  synnerligen  kuperad  terräng.  Vid  ett  tillfälle  kom  den 
för  Island  karakteristiska  bredstjärtade  labben  susande  förbi  oss. 

På  aftonen  nådde  vi  Myvatns  berömda  vulkanvärld,  redo 
vid  sidan  af  Laxåälfven,  där  änder  af  olika  slag  simmade,  och 
nådde  slutligen  Skutustadirs  prästgård,  där  vi  togo  in. 

Följande  morgon,  efter  en  isländsk  frukost  som  bestod  af 
andägg,  laxöring,  fårkött,  mjölk  och  kaffe  spredo  vi  oss  i  trak- 
ten, hvar  och  en  efter  sin  smak.  Somliga  ägnade  sig  helst 
åt  vulkanerna,  andra  åt  fågellifvet. 

Jägmästare  Dieden  och  jag  företogo  i  ösregn  en  vandring 


,  FRÅN    ISLANDS    FÅGELVÄRI.D  245 

i  sumptrakterna  nedanför  Skutustadir.  Vid  hvarje  liten  vatten- 
samling låg  minst  en  kull  änder.  Ungarna  voro  i  regel  myc- 
ket små,  hvilket  får  sin  förklaring  af  infödingarnas  äggplock- 
ning. Enligt  de  uppgifter  jag  fick  af  bönderna,  taga  de  på 
våren  alla  äggen  så  när  som  på  ett  i  andbona.  Honan  lägger 
en  ny  kull,  och  samma  manöver  upprepas.  Först  den  tredje 
kullen  få  fåglarna  behålla.  Gifvetvis  måste  detta  försena 
kläckningen  allvarligt.  Som  en  följd  af  detta  system  hittade 
vi  äfven  en  del  ännu  rufvande  änder,  trots  att  det  var  i  slutet 


»Slutnes»,  Mvvalns  tågeirikaste  ö.     Island. 

Foto  Wilhelm  Boltenstern. 

af  juli.  I  en  enda  gård,  Grimstadir,  plockade  man  cirka  500 
tjog  andägg  pr  sommar.  Men  så  låg  inom  den  gårdens  ägor 
också  Myvatns  fågelrikaste  ö,  »Slutnes». 

Bara  det  fanns  en  kvadratmeters  öppet  vatten  bland  tuf- 
vorna,  kunde  man  nästan  vara  säker  på  att  där  finna  den  lilla 
smalnäbbade  simsnäppan,  hvars  små  späda  ungar  jag  fann  i 
gräset.  Den  fullvuxna  fågeln  var  ytterst  orädd  och  lät  mig 
komma  på  ett  par  meters  afstånd.  Regnet  omöiliggjorde  ty- 
värr all  fotografering. 

En  liten  kärrsnäppa  stöttes  upp  från  sina  fyra  ägg  bland 
tufvorna.    Spofvarna  voro  talrika  och  efterhängsna  liksom  tär- 


246  FAUNA    OCH    KI.ORA 

norna.  En  korpfaniilj  höll  till  bland  lavablocken  och  var  tyd- 
ligen mycket  illa  sedd  af  de  öfriga  fåglarna. 

Af  änderna  voro  alfåglar  och  bergänder,  viggar  och  is- 
landsknipor  samt  små  örondoppingar  vanligast.  De  senare 
höllo  till  både  i  småpölar  och  ute  i  Myvatn  och  hade  sina  bon 
med  ett  å  två  ägg  flytande  ute  bland  sjögräset  eller  vid  själfva 
stranden.  Ute  på  Myvatn  lågo  tusentals  änder,  och  flygande 
som  svalor  svärmade  simsnäpporna  förbi  en. 

I  en  liten  vattensamling  redo  vi  förbi  ett  par  småskrakar 
på  mycket  nära  håll.  Fåglarna  visade  i  allmänhet  en  häp- 
nadsväckande oräddhet  och  lockade  ej  till  jakt.  Isländarna 
jaga  ej  heller  änderna  utan  nöja  sig  med  att  plocka  deras 
ägg.  De  se  ej  heller  gärna,  att  främlingar  idka  jakt,  och  så 
snart  man  har  en  bössa  med  sig,  bli  de  genast  niera  reserverade. 
Vi  beslöto  oss  därför  att  ej  bruka  våra  vapen  vid  Myvatn  och 
lossade  ej  heller  ett  enda  skott  därstädes. 

Vid  Myvatns  strand  hittade  man  dagligen  döda  ungar 
af  olika  slags  änder,  som  säkerligen  hade  frusit  ihjäl  och  drif- 
vits  i  land.  Det  regniga  vädret  gjorde  nog  mycket  också. 
Detta  förhållande  påpekas  äfven  af  Hantzsch  i  hans  afhand- 
ling  :  Zur  Kenntnis  der  Vogelwelt  Islands». 

Efter  ett  par  dagar  lämnade  vi  Skutustadir  och  fortsatte. 
Några  timmar  senare  passerade  vi  en  högst  ett  par  hundra 
meter  bred  och  något  längre  vattensamling,  där  det  formligen 
myllrade  af  alfåglar,  svärtor,  bergänder,  viggar,  knipor  m.  fl. 
Några  storlommar  höllo  också  till  där.  Den  ägde  ett  par 
holmar,  som  voro  mycket  kraftigt  bevuxna  med  buskar  och 
mindre  träd.  Nästan  alla  öar  vi  sågo  voro  på  samma  sätt 
trädbevuxna.  Detta  styrkte  oss  i  den  uppfattningen,  att  det 
helt  enkelt  beror  på  de  öfveiallt  kringströfvande  fåren,  att 
någon  skogsväxt  ej  vill  gå  till,  och  att  det  sålunda  ej  är  klima- 
tet, som  utgör  hindret.  För  tusen  år  sedan  växte  en  rik  skog 
på  Island,  som  emellertid  genom  oförstånd  blef  sköflad.  Ingen- 
städes växte  den  åter,  emedan  fåren  åto  upp  alla  skott.  Detta 
insåg  man  märkvärdigt  nog  ej,  förrän  det  var  för  sent.  Nu 
gör  man  emellertid  mycket  för  skogsplantering  på  Island,  men 


FRÄN    ISLANDS    TAGKLVÄRLD  247 

man  är  tvungen  att  sätta  staket  rundt  plantskolorna,  åtmin- 
stone tills  träden  nått  en  betryggande  höjd. 

Genom  egendomliga  lavaformationer  gick  färden  vidare 
på  den  månghundraåriga  ridstigen  längs  Myvatn.  Ett  par 
bondgårdar  passerades  och  slutligen  nådde  vi  en,  där  vi  slogo 
läger.  Till  och  med  ute  på  själfva  gårdsplanen  kilade  små 
andungar,  som  blefvo  ett  lätt  byte  för  den  brokiga  katten, 
som  smög  omkring  bland  husen.  Den  skulle  jag  ha  velat 
expediera  med  min  bössa.  Han  gjorde  mera  skada  bland 
Myvatns  fåglar,  än  hvad  han  såg  ut  för,  när  han  kom  och 
strök  sig  intill  benen  på  oss.  Hade  vi  mött  honom  en  kilo- 
meter från  gården  misstänker  jag,  att  vi  hade  omplanterat  de 
svenska  jaktlagarna  på  isländsk  mark  till  lycka  för  tusentals 
fåglar. 

När  vi  följande  morgon  stego  ut  ur  stugan,  som  låg  vid 
sjöstranden,  var  vattnet  alldeles  prickigt  af  fågel.  Ett  böss- 
håll  från  huset  lågo  stora  skaror  af  islandsknipor,  alfåglar, 
svärtor  m.  fl.  Men  det  som  i  synnerhet  tilldrog  sig  min  upp- 
märksamhet var  en  flock  på  minst  tusen  simsnäppor,  som  sim- 
made 25  meter  från  land.  Under  lifligt  småkvittrande  rörde 
sig  de  små  eleganta  och  sirliga  fåglarna  på  vattnet,  beställ- 
samt  pickande  med  hufvudena.  Flocken  flyttade  sig  esom- 
oftast, och  då  blef  det  ett  förskräckligt  surr  af  små  spetsiga 
vingar.  Äfven  bland  stenarna  på  stranden  höllo  de  till  och 
läto  mig  komma  på  ett  par  meters  afstånd,  där  jag  tog  några 
fotografier.  Färgteckningen  varierade  ganska  mycket.  Som- 
liga hade  redan  börjat  anlägga  sin  ljusare  höst-  och  vinter- 
dräkt, och  de  voro  nästan  hvita. 

Vi  lämnade  snart  denna  plats  och  redo  vidare  och  an- 
lände till  bondgården  Reykjahlid.  De  enda  fåglar,  som  visade 
sig  på  vägen  utom  spofvar  och  ljungpipare,  voro  några  korpar, 
som  höllo  till  i  lavaterrängen. 

Reykjahlids  gård  ligger  alldeles  vid  stranden  af  Myvatn. 
Vid  båtplatsen  såg  jag  från  en  enda  punkt,  utan  att  flytta 
mig,  icke  mindre  än  fem  bon  af  örondoppingen.  Jag  hade 
äfven  tillfälle  att  iakttaga,   huru  t\å  doppingar  byggde  sitt  bo. 


2  4o  FAUNA    OCH    FLORA 

Det  låg  flytande  midt  ute  i  vattnet  utan  något  slags  skydd. 
Den  ena  af  doppingarna  simmade  ungefär  tio  meter  från  boet 
och  dök  där  ned  till  botten  och  kom  upp  med  näbben  full 
med  vattenväxter.  Sedan  simmade  han  till  boet,  där  den 
andra  fågeln  ordnade  byggnadsmaterialet  på  bästa  sätt.  Han 
upprepade  samma  manöver,  så  länge  jag  iakttog  honom. 

På    själfva     tunet    till    gården    höllo    dagligen    ett  dussin 
ljungpipare  till  och  visade  obetydlig  rädsla. 


biiiisnappor  i  Myvatn,  Island. 

Foto  Sten  Bergman. 


Från  Reykjahlid  redo  vi  en  dag  till  det  berömda  Nama- 
fjall  och  besågo  dess  underbara  solfatarer  och  dyvulkaner. 
På  hemvägen  härifrån  kom  en  islandsfalk  flygande  med  rof  i 
klorna  och  förföljdes  under  skrik  och  skrän  af  en  flock  tärnor 
och  spofvar.  Följande  dag  vid  en  ridfärd  til!  det  rykande 
berget  Krafla  iakttogos  två  islandsfalkar,  som  sväfvade  högt 
uppe  i  luften.  Det  var  en  riktig  högtid  att  se  den  ståtliga 
hvita  ädelfalken,  och  jag  minnes  hvilken  uppeggande  verkan 
det  hade,  om  man  satt  uttröttad  på  sin  häst  och  red  genom 
den  ödsliga  terrängen  och  plötsligt  på  afstånd  fick  se  den 
eleganta  roffågeln.     All  trötthet  försvann,  man  höll  in  sin  häst, 


FRÄN    ISLANDS    FAGKLVARLl)  249 

drog  upp  Zeisskikaren  och  följde  honom  med  ögonen,  tills  han 
var  ur  synhåll. 

En  dag  gjorde  vi  en  färd  via  bondgården  Grimstadir  till 
»Slutnes»,  Myvatns  fågelrikaste  ö.  Jag  har  knappast  kunnat 
föreställa  mig  ett  rikare  fågellif  än  på  och  omkring  denna  ö. 
Den  var  väl  ett  par  tunnland  stor  och  låg  cirka  en  kilometer 
från  land.  Härute  vimlade  det  formligen  af  fågel.  Redan  in- 
nan   vi    landstego  lyfte  åtskilliga  hundratal  af  änder,  som  lågo 


En  flock  simsnäppor  i  Myvatn,  Island. 

Foto  Sten   Bergman. 

utanför  ön.  Vid  landstigningsplatsen  simmade  en  tydligen  all- 
deles nykläckt  örondoppingunge,  och  när  man  satte  foten  i 
land,  kilade  flera  andungar  in  i  buskarna. 

Hela  ön  var  synnerligen  rikligt  bevuxen  med  buskar  och 
en  yppig  örtvegetation  af  Augci/ca,  Gcianiuin  silvaticum  m.  m., 
som  på  grund  af  den  rika  gödsling,  som  bestods  dem  af  fåg- 
larna, visade  en  frodighet,  hvars  make  jag  aldrig  sett  hos, 
dessa  växter  i  Sverige.  Midt  på  ön  fanns  en  liten  vattensam- 
ling, som  genom  sitt  skyddade  läge  erbjöd  en  mycket  om- 
tyckt uppehållsort  för  fåglarna.  Dessutom  funnos  ett  par 
mindre  polar,  där  fåglarna  muntert  tumlade  om.  En  rätt  djup 
vik  med  trång   mynning  var  belägen  vid  öns  ena  sida. 


2^0  FAUNA    OCH    FLORA 

Den  egentliga  rufningstiden  för  änderna  var  nu  i  slutet 
af  juli  öfver,  och  ungarna  voro  i  allmänhet  kläckta,  men  man 
stötte  dock  upp  den  ena  rufvande  anden  efter  den  andra 
Fåglarna  visade  en  förbluffande  oräddhet,  hvilket  som  förut 
nämnts  förklaras  däraf,  att  ingen  jakt  bedrifves  utan  endast 
äggplockning. 

Hela  Slutnes  formligen  öfverflödade  af  alfåglar,  viggar, 
bergänder  och  knipor.  Örondoppingarna  voro  äfven  ganska 
talrika.  Bl.  a.  märkte  jag,  alt  två  par  hade  sina  bon  vid  det 
inre  af  den  skyddade  viken.  I  de  små  vattensamlingarna  på 
holmen  rörde  sig  de  små  lifliga  och  angenäma  simsnäpporna. 
Ungar  i  alla  storlekar  af  dessa  fåglar  kilade  dessutom  omkring 
i  gräset  och  bland  buskarna  och  saknade  i  någon  högre  grad 
begreppet  fruktan  för  människan.  Tärnor  och  måsar  sakna- 
des naturligtvis  ej,  och  egendomligt  nog  förekom  en  ripkull 
därute. 

Marken  var  upptrampad  af  fåglarna,  och  all  spädare  grönska 
var  afbetad.  Fjädrar  och  dun  lågo  kringspridda  öfverallt,  och 
det  hela  verkade  som  en  regelrätt  ankgård.  Skillnaden  är 
blott  den,  att  djuren  här  sköta  sig  själfva,  Att  ägaren  också 
uppskattade  sin  fågelholme  var  tydligt,  ty  han  värderade  den 
till  ett  saluvärde  af  10,000  kr.  Han  plockade  som  förut  nämnts, 
årligen  500  tjog  ägg,  hvilket  ju  representerar  ett  ganska  stort 
värde.  Äggen  konserveras  i  lavaaska  och  hålla  sig  därigenom 
hela  vintern. 

I  Grimstadirs  :  gestastofa»,  där  vi  efter  besöket  på  fågelön 
drucko  kaffe  och  i  förbigående  sagdt  öfverraskades  af  de  här- 
ligaste nygräddade  tunnpannkakor,  hoprullade  till  strutar  och 
fyllda  med  vispad  grädde,  något  som  vi  inte  hade  väntat  oss 
att  finna  på  Island,  funnos  två  uppstoppade  islandsfalkar.  Den 
ena  var  ett  synnerligen  vackert  helhvitt  exemplar,  men  gifvet- 
vis  illa  uppstoppadt,  då  detta  arbete  utförts  af  sonen  i  huset, 
som  var  autodidakt  på  området. 

På  återvägen  till  Reykjahlid  såg  jag  intet  annat  anmärk- 
ningsvärdt  än  en  uppflygande  enkelbeckasin. 

Följande  dag  startade  vi  från  Reykjahlid  för  att  återvända 


FRÅN    ISLANDS    FÅflKLVÄRI.D  '        25  I 

till  Akureyri.  Färden  gick  öfver  Holasandurs  stora  öken,  där 
vi  i  flera  timmar  fingo  rida  öfver  den  sterila  marken,  där  intet 
grönt  strå  bröt  enformigheten,  och  för  öfrigt  ingen  lefvande 
varelse  kunde  iakttagas.  Efter  att  ha  vadat  öfver  den  breda 
Laxåälfven,  där  de  sällsynta  strömänderna  hålla  till,  och  ridit 
förbi  Godafoss,  nådde  vi  sent  på  kvällen  vårt  nattkvarter  Ljosa- 
vatn,  där  vi  åter  togo  in.  Följande  afton  voro  vi  tillbaka  i 
Akureyri. 

Efter  ytterligare  några  dagars  uppehåll  här  ställdes  färden 
med  båt  till  den  vid  Islands  nordvästspets  belägna  lilla  kuststaden 
Isafjord.  På  vägen  passerade  vi  Kap  Nord  med  dess  fågelberg, 
och  i  öfrigt  var  hafvet  ganska  rikt  beströdt  med  lunnefåglar 
och  tordmular,  och  kring  fartyget  svärmade  stormfåglarna 
som  vanligt. 

Ett  par  valar,  som  döko  upp  på  nära  afstånd  från  båten, 
väckte  allmän  sensation  bland  passagerarna  och  lockade  i  en 
hast  fram  allt  hvad  kikare  hette  ombord. 

I  Isafjord  stannade  vi  blott  en  dag  och  foro  sedan  vidare 
till  Reykjavik. 

Vi  lämnade  emellertid  mycket  snart  denna  storstad  och 
reste  med  bil  till  det  cirka  75  kilometer  aflägsna  fiskläget 
Stokkseyri.  Härifrån  var  det  vår  mening  att  ta  oss  öfver  till 
de  sex  mil  utanför  kusten  belägna  Vestmannaöarna,  hvars  be- 
römda fågellif  lockade  oss. 

På  vägen  från  Reykjavik  till  Stokkseyri  och  på  denna  se- 
nare plats  öfverraskades  vi  af  den  talrika  förekomsten  af  kor- 
par. De  voro  nästan  lika  vanliga  som  kråkor  hos  oss,  och 
som  de  äro  svåra  skadedjur  på  sjöfågeln,  beslöto  vi  oss  för 
att  skjuta  några  stycken.  Från  bilen  sköto  vi  ett  par  och  längs 
hafsstranden  i  Stockseri  äfven  några,  så  att  vi  inom  kort  hade 
fällt  ett  tiotal. 

Längs  stränderna  syntes  utom  korpar  äfven  hafstrutar, 
spetsstjärtade  labbar  och  ejdrar  för  att  ej  nämna  stora  flockar 
af  sandlöpare  och  några  sädesärlor. 

Efter  stora  svårigheter  lyckades  vi  få  båt  öfver  till  Vest- 
mannaöarna och  ankommo  dit  \'id  midnattstiden. 


252  FAUNA    OCH    FLORA 

Följande  dag  gjorde  vi  sedan  en  niotorbåtsfärd  rundt  de 
stora  klippöarna  och  fingo  se  en  fågelrikedom,  som  knappast 
låter  sig  beskrifvas.  En  inföding  uppskattade  antalet  fåglar 
på  öarna  till  50  millioner.  Ehuru  jag  själf  anser  detta  betyd- 
ligt öfverdrifvet,  ger  det  dock  en  föreställning  om  mängden  af 
de  oräkneliga  fåglarna.  Hufvudmassan  af  dem  utgjordes  af 
lunnefåglar,  och  de  fångades  i  tusental.  Det  var  mycket  in- 
tressant att  se,  hur  djärft  infödingarna  klättrade  i  dessa  svind- 
lande branter.  Med  ett  rep  om  lifvet  hissades  de  ned  för  af- 
grunderna  och  fångade  med  stora  håfvar  de  på  sina  afsatser 
boende  fåglarna.  Att  det  var  ett  verkligt  lifsfarligt  arbete  var 
alltför  tydligt,  och  man  visade  oss  då  och  då  någon  ättestupa, 
där  så  och  så  många  män  hade  störtat  ned  ocii  krossats  mot 
de  hvassa  klipporna. 

Vi  aflossade  ett  par  skott  ur  en  dubbelbössa  nedanför  ett 
af  de  största  fågelbergen,  och  fågelmassorna  formligen  vräkte 
ut  ur  berget.  Och  dock  lämnade  blott  hälften  sina  platser. 
De  utflygande  svärmade  sedan  både  länge  och  väl  i  luften 
och  omkring  vår  båt,  eller  också  lade  de  sig  på  vattnet. 

Intressantast  kanske  det  var  att  se  ett  berg,  där  hafssulorna 
hade  sitt  tillhåll.  De  stora  ståtliga  fåglarna,  som  hade  något 
svanlikt  i  sin  flykt,  såg  jag  här  för  första  gången.  Den  reg- 
niga väderleken  gjorde  det  tyvärr  omöjligt  att  taga  några 
bättre  fotografier. 

Stormfåglar,  lunnefåglar,  tordmular,  sillgrisslor,  tretåiga 
måsar  och  hafssulor  voro  de  mest  i  ögonenfallande  af  fågel- 
bergens bebyggare. 

Lunnefåglarna  hade  helst  sina  bon  i  klippspringor  eller  i 
af  dem  själfva  utgräfda  jordhålor,  som  voro  rätt  djupa.  Deras 
gråulliga  ungar  höggo  ilsket  omkring  sig  med  sina  hvassa 
näbbar,  när  man  tog  i  dem  och  visade  ett  mycket  liflgt 
humör. 

Jag  satte  mig  då  och  då  på  någon  skyddad  plats  i  fågel- 
branterna och  iakttog  fågellifvet.  Det  var  intressant  att  se, 
med  hvilken  snabbhet  lunnefåglarna  susade  ut  och  in  ur  sina 
klyftor.     Alla    som    kommo    från    hafvet    hade    näbbarna   fulla 


ia<AN    ISr.ANDS    FAGEI, VÄRLD  253 

med  småfisk.  Efter  livad  jag  tyckte  mig  finna,  utgjordes  fis- 
ken så  godt  som  uteslutande  af  tobis. 

En  och  annan  storlabb  såg  man  också  flyga  bland  bergen, 
och  här  och  där  sutto  ensamma  storskarfvar.  Bland  tången  i 
vattenbrynet  simmade  talrika  ejderkullar. 

På  den  största  af  öarnas  sandstränder  och  steniga  platser 
var  det  godt  om  större  strandpipare.  Stenskvättor,  sädesärlor 
och  snösparfvar  voro  också  talrika,  och  längre  inåt  ön  funnos 


Lunnefåglar  på  Västnianiiaöarna,  Island. 

Foto  Sten    Bergman. 


ljungpipare  och  småspofvar.  Korpar  såg  och  hörde  man  öfver- 
allt,  och  jag  roade  mig  med  att  på  en  kvart  skjuta  tre  styc- 
ken, då  jag  tyckte,  att  de  behöfde  decimeras. 

Vi  stannade  ett  par  dagar  på  öarna,  hvarvid  vi  äfven  hade 
nöjet  att  delta  i  storsjöfisket  och  vara  med  om  att  på  en  enda 
natt  hämta  upp  ur  hafvet  en  hel  båtlast  med  torsk  och  helge- 
flundra, de  senare  ibland  på  ända  upp  till  150  kilograms  vikt. 
Man  fick  en  liflig  uppfattning  om  hafvets  oerhörda  rikedom, 
men  också  om  infödingarnas  hårda  kamp  med  sjön  och  stormen. 

En  midnatt  i  regnväder  lämnade  vi  de  högintressanta 
öarna.     På  hemfärden  såg  jag  för  första  gången  stormsvalorna. 


254  FAUNA    OCH    FI.ORA 

De  flögo  i  mörkret  som  flädermöss  och  voltigerade  skickligt 
rundt  båten.  Deras  svarta  eleganta  silhuett  var  svår  att  ur- 
skilja, då  de  likt  skuggor  skymtade  förbi  i  mörkret. 

Vid  8-tiden  på  morgonen  voro  vi  åter  i  Stokkseyri,  dit  en 
bil  var  beställd,  som  förde  oss  till  Reykjavik  på  ett  pai^  tim- 
mar, hvarvid  chauffören  bitvis  presterade  den  öfverdådigaste 
framfart  jag  varit  med  om. 

En  afton  stego  vi  ombord  på  s/s  Island,  ett  förstklassigt 
danskt  passagerarfartyg,  som,  gynnadt  af  godt  väder,  på  fem 
dagar  förde  oss  till  Köpenhamn,  och  så  var  den  korta,  men 
angenäma  Islandsresan  slut. 


En  egendomlig  räf. 

Af  E.   L. 

(Med  plansch.) 

ör  någon  tid  sedan  insändes  till  påseende  till 
Riksmuseum  ett  räfskinn,  som  uppgafs  här- 
,n";"iiii|i stamma  från  gränstrakterna  mellan  Sverige 
och  Finland.  Då  detta  genom  sin  egendomliga 
färg  och  teckning  torde  kunna  förtjäna  att 
tilldraga  sig  en  viss  uppmärksamhet,  må  dels 
här  lämnas  en  beskrifning  af  detsamma,  dels  ock  en  färgbild 
utförd  af  artisten  Hallberg.  Tyvärr  kan  dock  ingen  reproduk- 
tion återgifva  räfskinnets  mjuka  yfvighet  och  ej  heller  de  här 
ovanligt  läckra  färgnyanserna,  som  ådragit  sig  kännares  upp- 
märksamhet. Det  pris,  till  hvilket  det  salubjöds,  var  också  i 
öfverensstämmelse  härmed. 

Läpparna  äro  hvita,  och  denna  färg  sträcker  sig  upp  öfver 
nosens  främre  del  samt  fortsätter  sedan  bakåt  såsom  ett  smalt 
iivitt  band,  som  går  längs  hufvudets  midtlinje  mellan  ('n"onen 
och  till  nacken,  där  det  vidgas  till  en  större  fläck,  innan  det 
slutar.  Morrhåren  äro  svarta.  Sidorna  af  nosen  mellan  de 
hvita  läpparna  och  midtstrecket  upptages  framför  ögonen  af 
ett  mörkgrått  (svartgrått)  parti,  delvis  med  små  hvita  hårspetsar. 
Ansiktets  öfre  del  mellan  öga  och  öra  på  hvardera  sidan  om 
det  hvita  midtstrecket  är  stickelhårig  af  hvitt,  rostbrunt  och 
gråbrunt.  Öronens  omgifningar  äro  isabellfärgade,  och  samma 
färg  omramar  också  på  sidorna  den  hvita  nacktläcken.  Just 
bakom  denna  vidtager  ett  möikt  ryggband,  som  är  bredt  på 
främre    ryggen    men    sedan    smalnar    mot    svansroten.     Öfver 


256  FAUNA    OCH    FLORA 

bogarna  går  ett  liknande  rätt  bredt  band,  så  att  ett  särdeles 
distinkt  kors  bildas.  Den  ganska  mörka  färgen  hos  detta  kors 
åstadkommes  af  rostbruna  hår  med  mörkbruna  till  svartbruna 
spetsar.  Korsteckningen  framhäfves  särdeles  tydligt  därigenom, 
att  de  fyra  fälten  mellan  korsarmarna  ha  en  utmärkt  fin  och 
vacker  gräddhvit  färg,  beroende  på  en  snöhvit  bottenull  och 
gulhvita  stickelhår.  Längre  bakåt  är  färgen  på  kroppssidorna 
ljust  isabellgrå  på  grund  af  ljust  blågrå  bottenull  och  ljust 
isabellfärgade,  delvis  mörkspetsade  stickelhår.  Först  på  sidorna 
om  ryggbandet  och  sedan  äfven  längre  ned  på  sidorna  och 
öfver  låren  blir  färgen  alltmer  silfvergrå,  emedan  bottenullen 
blir  något  mörkare  blågrå  och  stickelhåren  förlora  sin  isabella- 
ton  och  bli  rent  hvita,  blandade  med  en  del  mörka.  Lårens 
baksida  är  hvit  ända  upp  på  sidorna  af  svansroten.  Svansens 
öfversida  är  i  synnerhet  vid  nosen  rätt  mycket  skuggad  med 
sepiabrunt,  för  öfrigt  stickelhårig  med  sådant  och  hvitt.  Den 
snöhvita  svansspetsen  är  rätt  stor.  Öronens  baksida  är  svart- 
grå, insidan  hvit. 

Hela  undersidan  är  hvit,  utom  att  strupen  är  liksom  litet 
sotskuggad  på  hvardera  sidan,  och  dessutom  finnes  på  bröstet 
en  rätt  stor  sotaktig  fläck,  som  dock  klyfves  af  ett  hvitt  band 
och  på  sidorna  flankeras  af  en  isabellfärgad  anstrykning.  Fram- 
benen  äro  på  framsidan  hvita  med  insprängda  mörka  hår,  och 
sådana  äro  flertaligare  på  baksidan.  Bakbenen  äro  i  hufvudsak 
lika.  Fötternas  undersida  är  klädd  med  hvita  hår,  och  klorna 
äro  ljusa. 

Såsom  af  denna  beskrifning  framgår,  är  det  här  fråga  om 
en  mycket  egendomlig  och  intressant  varietet  af  räf.  —  Det  är 
dock  ingalunda  någon  bastard  med  fjällräf,  såsom  gissningsvis 
lär  ha  framkastats.  Det  fmnes  nämligen  ingen  enda  karaktär, 
som  talar  därför.  —  Såsom  den  allmänt  ljusa  färgen  och  det 
myckna  hvita  ådagalägger,  är  det  tydligen  en  variation  i  albi- 
nistisk  riktning.  Därvid  är  att  märka,  att  visserligen  det  gula 
resp.  röda  färgämnet  (lipochroniet)  kanske  saknas  mest,  men 
svart  (melanin)  fattas  också  på  sina  håll  t.  ex.  på  fötterna. 
Å    andra    sidan  äger  ju  det  egendomliga  förhållandet  rum,  att 


*  KN   KGENDOMLIG    RÄF  257 

andra  partier,  t.  ex.  nosens  sidor,  äro  mörkare  än  hos  en  normal 
räf.  Detta  tillsammans  med  den  mycket  markerade  nosteck- 
ningen  gör,  att  man  kan  säga,  att  här  föreligger  en  albinistisk 
varietet  af  korsräf.  Då  denna  sistnämnda  själf  är  en  varietet 
i  melanistisk  riktning,  blir  förhållandet  sålunda  på  ett  egen- 
domligt sätt  kompliceradt. 

Man  skulle  kunna  antaga,  att  endera  af  föräldrarna  till 
denna  räf  varit  korsräf  och  meddelat  till  den  vissa,  för  denna 
varietet  egendomliga  arfsenlieter,  som  framträda  i  det  svart- 
aktiga  på  nosen  o.  s.  v.  Från  andra  sidan  har  ärfts  en  svaghet 
eller  oförmåga  att  frambringa  färgämne.  Denna  svaghet  hänför 
sig  som  sagdt  i  allmänhet  och  mest  till  det  »röda»  färgämnet, 
som  här  öfverallt  är  klent  utveckladt  jämfördt  både  med  vanlig 
räf  och  korsräf,  t.  ex.  på  hals  och  sidor,  och  delvis  alldeles 
saknas.  Detta  gäller  ej  blott  stickelhåren,  utan  äfven  underullen, 
ty  färgen  är  till  afsevärd  del  beroende  på  den  också.  Hos  en 
vanlig  räf  är  t.  ex.  underullens  spetsar  röda  eller  rostgulaktiga. 
Då  nu  hos  denna  räfvarietet  underullen  på  sidorna  och  ryggen 
baktill  är  blågrå  ända  till  spetsen,  kan  ingen  gulbrun  eller 
rödbrun  färgton  uppstå.  Vill  man  ha  ett  riktigt  lärdt  namn  på 
detta  fenomen,  kan  man  tala  om  schizochroism  med  undertryckt 
lipochrom  utbildning. 

Flera  andra  intressanta  saker  kan  vidare  detta  räfskinn 
underrätta  oss  om.  Det  är  allom  bekant,  att  det  svarta  på 
öronens  baksida  och  på  alla  fyra  tassarna  är  för  en  normal 
räf  en  mycket  karakteristisk  egenskap.  Hos  varieteten  i  fråga 
finna  vi,  att  visserligen  det  svarta  på  öronens  baksida  kommit 
tillsynes  (om  ock  något  matt),  men  det  svarta  på  fötterna  saknas 
alldeles.  Häraf  följer,  att  dessa  båda  genuina  räfkaraktärer 
kunna  ärfvas  eller  icke  ärfvas  oberoende  af  hvarandra.  De  äro 
alltså  bundna  vid  olika  arfsenheter.  På  samma  sätt  är  svart 
på  nosens  sidor  och  svart  strupe,  buk  o.  s.  v.  egenskaper, 
som  tillkomma  en  korsräf  och  äfven  de  framkallade  genom 
melaninpigment.  Med  afseende  på  dessa  karaktärsdrag  visar 
sig  också  en  klyfning  i  nedärfningen  hos  denna  varietet,  så 
att  ett,  nämligen  svart  på  nosens  sidor,  kommit  fram,  ett  annat 

]-j  —  i;u5i.      Fauna  o.  Flora  1919.     Häfi.  6. 


258  FAUNA    OCH    FLORA 

åter,  nämligen  svartbukigheten,  saknas  eller  åtminstone  blott 
svagt  kommer  till  synes  i  de  nämnda  liksom  sotskuggade 
fläckarna. 

Då  skinnet  i  fråga  sålunda  ej  blott  var  synnerligen  vackert 
att  se,  utan  äfven  företedde  flera  egenskaper  af  vetenskapligt 
intresse,  inköptes  det  af  en  af  Riksmuseets  vänner  och  done- 
rades till  museet,  där  det  nu  finnes  utställdt  i  pälsverks-skåpet 
i  norra  flygeln  tillsammans  med  ett  normalt  räfskinn  och  ett 
korsräfsskinn  för  jämförelse. 


Om  istidens  inflytande  på  skogarnas 
sam  nnansätt  ning. 

Af 
Anton   Sörlin. 


liiflZ^-^^  förhållande,  som  sedan  lång  tid  tillbaka 
,;  väckt  vetenskapsmännens,  och  kanske  speciellt 
■  forstmännens  uppmärksamhet,  är,  att  Europas 
flora,  jämfördt  med  andra  geografiskt  mot- 
svariga  onn-åden  å  norra  lienn'sfären,  är  på- 
:-7;^1^^rU-^i  fallande  fattig  på  trädarter.  Med  tanke  på  den 
nationalekonomiska  sidan  af  saken  har  man  också  sökt  öka 
detta  antal  genom  införande  af  en  hel  del  utomeuropeiska 
arter  och  i  samband  därmed  uppställt  frågan  om  orsaken  till 
nämnda  förhållande. 

Om  man  jämför  ex.  Nordamerikas  växtvärld  med  Europas 
så  faller  det  genast  i  ögonen  att  den  förra  har  en  mycket  större 
artrikedom  och  dessutom  ofta  en  tydligt  starkare  årstillväxt 
hos  de  enskilda  individen.  Antalet  ekarter  är  sålunda  i  Europa 
20,  i  F.  S.  50,  tallarterna  nå  i  Europa  knappt  öfver  10-talet 
men  i  F.  S.  finnes  40,  enbart  i  Kanada,  15  konifercr.  Nu  har 
ju  F.  S.  en  betydligt  större  utsträckning  än  Europa,  men  skill- 
naden emellan  dessa  siffror  är  för  stor  för  att  denna  förklaring 
skall  räcka.  Bland  dessa  amerikanska  växter  finnas  en  hel  del 
släkten,  som  fullkomligt  saknas  i  de  europeiska  skogarna,  ex. 
hickory  (Carya)  med  nio  vittspridda  arter,  Magnolia  med  7 
hufvudarter,  plataner  med  3,  Katalpa  och  Seqnoia  med  2  arter, 
Liriodendron,  Sassafras  och  Liqiiidambar  luardera  1  för  att 
nämna    några    af    de  mest  kända.     En  hel  del  af  dessa  ameri- 


2  6o  FAUNA    OCH    FLORA 

kanare  ha  också  som  nämnts  ett  snabbare  tillväxttempo  och 
nå  väldiga  dimensioner.  Detta  gäller  inte  bara  de  kända  mam- 
mutträden i  Kalifornien  utan  äfven  de  appalachiska  skogarna 
med  ekar,  kastanjer,  magnolior  och  plataner  på  två  meters 
tvärmått  och  60  m.  höjd,  hvilket  ju  är  ganska  ståtHga  mått 
äfven  från  amerikansk  synpunkt. 

Tar  man  en  växtgeografisk  öfverblick  af  Nordamerika,  så 
finner  man  en  differentiation  i  följande  områden: 

Längst  i  norr  ett  område  med  tundravegetation  utmärkt 
af  högt  lufttryck,  som  hindrar  alla  oceaniska  luftströmmar  att 
tränga  in;  Hudson  viken,  kallad  Amerikas  iskällare,  ligger  täckt 
af  is  långt  fram  på  sommaren. 

Söder  därom  vidtar  barrskogsområdet,  karakteriseradt  af 
lärk,  Larix  arnericana  och  några  löfträd,  Popiiliis  balsamifera, 
som  vi  känna  till  från  våra  parker  och  alléer  särskildt  i  Norr- 
land, samt  en  Befula-art. 

Så  följer  området  kring  de  stora  sjöarna  ut  till  St  Law- 
renceflodens  mynning.  Här  förlöper  nordgränsen  för  Piiuis 
Strobiis,  Ulmiis  arnericana  och  Acer  saccharinum.  Området 
karakteriseras  af  väldiga  löfskogar  och  träd  af  stora  dimensioner. 
I  väster  ersättas  de  af  barrträd  Tsiiga  och  Pseudotsuga,  Thiija 
och  Libocedriis    som  bilda  stora  skogar. 

Söder  härom  utsträcker  sig  det  appalachiska  bergsystemet 
bestående  af  flera  paralella  i  NO— SV  förlöpande  kedjor,  skilda 
af  djupa  dalar  och  på  enstaka  ställen  genomskurna  af  tvärdalar. 
Man  kan  föreställa  sig,  att  utsikten  från  dessa  bergsryggar  skall 
te  sig  mycket  tilltalande  både  estetiskt  och  botaniskt  sedt,  ty 
bergen  äro  klädda  af  ett  nästan  oafbrutet  täcke  af  de  härligaste 
löfskogar  skiftande  i  alla  nyanser  af  grönska.  Trädlistan  för 
södra  Appalacherna  upptar  13  arter  barrträd,  11  valnöt  och 
hickory,  15  ekar  och  20  andra  hängeväxter,  7  magnolior,  12 
lönnar  och  lindar,  6  askar,  6  Leguminoser,  25  Rosacéer,  alltså 
115  arter  träd  endast  inom  detta  område,  som  nu  också,  inom 
parentes  sagdt,  räknas  för  att  hysa  världens  vackraste  arkto- 
tertiära  skogar.  Områdena  söder  om  Appalacherna  skall  jag 
ej  gå  in  på,  då  vi  där  närma  oss  ett  subtropiskt  klimat. 


OM    ISTIDENS    INFLYTANDE    PÅ    SKOGARNAS    SAMMANSÄTTNING       26  I 

Söker  man  nu  grunda  ut  orsaken  till  denna  växtrikedom 
ligger  det  kanske  närmast  till  hands  att  misstänka  klimatiska 
skiljaktiglieter.  Det  sist  påpekade  förhållandet,  den  starka 
tillväxten,  pekar  ju  ganska  tydligt  på  sådana  orsaker.  Beträf- 
fande det  nutida  klimatet  finnes  också  betydande  olikheter. 
Kustklimat  och  fastlandsklimat  finnas  gifvetvis  på  båda  hållen, 
men  i  Nordamerika  är  det  senare  genom  kontinentens  stora 
utsträckning  absolut  förhärskande,  extremt  utbildadt  med  fruk- 
tansvärdt  låga  vinterteniperaturer  beroende  delvis  på  de  från 
arktiska  ställen  kommande  vindarna,  de  s.  k.  blizzards»,  och 
å  andra  sidan  exceptionellt  höga  sommartemperaturer.  Dessa 
göra,  att  vegetationsperioden  här  erhåller  en  högre  värmesumnia 
än  i  Europa  så  att  trädarter,  som  ha  stora  värmefordringar,  här 
hinna  mogna  sin  ved.  Som  en  jämförelse  kan  nämnas,  att  de 
absoluta  gränsvärdena  i  Washington  för  januari  äro  ~  26°,ö 
för  juli  39°,4  C  med  kastningar  på  ända  till  30°  på  samma  dag, 
under  det  dessa  värden  för  Lissabon,  som  ligger  på  samma 
bredd,  är  +  9°,6  och  +21°.  Inåt  landet  äro  skillnaderna,  jäni- 
fördt  med  Europa,  ändå  större. 

Äfven  beträffande  nederbördsförhållandena  råda  fundamen- 
tala olikheter.  En  blick  på  nederbördskartan  öfver  Nordamerika 
visar,  att  största  delen  af  kontinenten  har  regn  under  alla 
årstider,  mest  under  sommaren  eller  våren;  endast  en  del  af 
Kalifornien  har  vinterregn  eller  är  regnfattig.  Europa  däremot 
har  hufvudsakliga  nederbörden  förlagd  till  höst  och  vinter  och 
lider  ofta,  speciellt  hvad  södra  delen  angår,  af  sommartorka.  I 
Nordamerika  sammanfaller  sålunda  regnmaximum  med  tiden 
för  det  intensivaste  växtlifvet.  Detta  är  ett  förhållande  af  största 
betydelse.  Ett  ytterligare  belägg  för  att  klimatiska  orsaker 
spela  in  är  det  faktum,  att  det  nuvarande  Kalifornien  som  har 
ett  klimat  af  mediterran  typ,  nästan  fullständigt  saknar  de  för 
östra  Nordamerika  karakteristiska  växterna,  men  att  de  under 
tertiärtiden  under  ett  annat  klimats  inflytande  ägt  just  dessa  artei'. 

Det  finnes  äfven  ett  annat  område  som,  beträffande  vegeta- 
tionen, visar  en  öfverraskande  likhet  med  Nordamerika,  nämligen 
Ostasien.    Dennas  flora  har  inte  mindre  än  250  arter  i  65  släkten 


FAUNA    OCH    FLORA 


gemensamma  med  Nordamerikas.  Man  har  också  gjort  fynd  af 
växtdelar  i  Sibirien,  som  antyda  ett  genetiskt  samband  mellan 
Ostasiens  och  N.  Amerikas  växtvärld.  Nordsibiriens  praeglaciala 
flora  är  nämligen  i  reliktform  bevarad  i  Kalifornien.  Seqiioia 
hör  till  denna.  1  klimatiskt  hänseende  äro  de  båda  områdena 
ungefär  likartade  De  ostasiatiska  skogarna  nå  sin  rikaste 
utbildning  på  Nippon  hvarest  de,  i  motsats  till  de  europeiska, 
men  i  likhet  med  de  nordamerikanska  bestå  af  en  brokig  bland- 
ning af  trädslag,  af  hvilka  endast  ett  fåtal  bilda  homogena 
bestånd.  Här  återfinner  man  också  just  de  släkten,  som  vi 
förut  lärt  känna  från  de  amerikanska  skogarna. 

Det  är  sålunda  konstateradt  att  Nordamerika  och  Ostasien 
ha  fioror,  som  sinsemellan  visa  påfallande  likheter  men  som 
äro  vitt  skilda  från  Europas.  De  påpekade  klimatiska  förhål- 
landena äro  en  förklaring  härpå,  men  den  kan  knappt  vara  den 
enda.  En  sak  som  tyder  härpå  är  den  amerikansk-ostasiatiska 
skogsflorans  ursprungliga  karaktär.  Magnolia  och  Liriodendron 
t.  ex.  visa  sig  genom  sina  starkt  förlängda  blomaxlar  vara  helt 
primitiva  former  och  Liquidambar,  som  ju  helt  saknar  blomhylle, 
räknas  af  många  till  de  lägst  stående  dikotyledonerna.  Äfven 
Sequoia  är  af  gammal  typ.  Ytterligare  ett  förhållande  som 
pekar  på  andra  orsaker  än  de  klimatiska  är  att  södra  Appa- 
lacherna,  som  nog  hysa  den  rikaste  växtligheten  i  F.  S.,  utmärkas 
af  mycket  stränga  vintertemperaturer  äfven  i  de  lägre  regionerna. 
Den  stora  öfverensstämmelsen  mellan  Nordamerikas  och  Ost- 
asiens flora  visar  däremot  på  ett  tidigare  samband  mellan  de 
båda  kontinenterna,  att  alltså  geologiska  faktorer  måste  tas 
med  i  beräkningen.  När  man  så  började  studera  den  fossila 
floran  i  Europas  tertiära  lager,  fann  man  förklaring  på  en  hel 
del.  —  Det  finnes  särskildt  på  Karpaterna  flera  synnerligen 
rika  fyndorter  för  tertiära  fossil.  På  norra  sidan  har  man 
anträffat  lämningar  bl.  a.  af  Carya,  Sequoia,  Diospyros,  Cinna- 
momum,  Liquidambar,  således  en  växtlighet  som  mycket  nära 
ansluter  sig  till  Nordamerikas  nuvarande,  och  på  sydsidan  har 
man  också  funnit  en  flora  af  samma  karaktär.  Engler  har  i 
>'Pflanzengeogr.    Schilderungen    aus    Nordamerika»    lämnat  en 


OM    ISIIDKNS    INFIA  TANDF.    PÄ    SKOGARNAS    SAMMANSÄ'1'TNING        263 

beskrifning  af  en  nutida  amerikansk  sumpskog.  De  för  denna 
karakteristiska  släktena  Taxodiiim,  Carya,  Acer,  Carpiniis,  Os- 
munda  och  en  palm  Rhapidophylliim  äro  återfunna  å  de  nänmda 
fyndorterna  och  det  må  framhållas,  att  denna  öfverensstänimelse 
inte  bara  gäller  släktena  utan  sträcker  sig  i  viss  mening  ända 
till  arterna.  De  barrträd,  som  anträffats  i  Europas  tertiär,  äro 
ej  besläktade  med  dem  som  nu  lefva  där,  men  väl  med  nord- 
östra Asiens.  Florans  sammansättning  å  de  skilda  fyndorterna 
är  för  öfrigt  mycket  enhetlig,  beroende  på  att  nästan  alla  dessa 
fossil  tillhöra  samma  period,  öfre  miocen.  Å  en  fyndort  Zsilthal 
har  man  egendomligt  nog  funnit  en  oligocen  fauna  tillsammans 
med  miocena  växter,  hvilket  förklaras  så  att  denna  dal  afsnörts 
från  det  siebenbiirgiska  tertiärhafvet  och  sålunda  kommit  att 
hysa  en  reliktfauna. 

Granskar  man  nu  Nordamerikas  fossila  tertiärflora,  utvisar 
den,  att  där  under  eocen  och  miocen  fanns  en  väldig  kompakt 
skog  i  norra  delen  af  den  nordamerikanska  kontinenten  be- 
stående af  en  mängd  arter,  som  än  i  våra  dagar  lefva  kvar 
därstädes.  Säkra  tertiära  växter  äro  sålunda  isolerade  i  de 
förutnämnda  appalachiska  bergen.  Denna  miocena  skog,  som 
utbredde  sig  som  ett  väldigt  bälte  öfver  norra  hemisfären  ge- 
nom Amerika,  Asien  och  Europa,  har  sålunda  lämnat  kvar 
några  reliktartade  rester  i  Ostasien  och  Nordamerika  men  är 
i  Europa  bevarad  endast  som  fossil.  —  Då  floran  under 
tertiärtiden  sålunda  var  ganska  enhetlig  öfver  hela  norra 
hemisfären  och  den  nu  visar  så  stora  olikheter  i  dess  olika 
delar,  ligger  det  närmast  till  hands  att  i  istiden  förhållanden 
söka  gåtans  lösning. 

För  Europas  nuvarande  växttäcke  har  istiden  haft  genom- 
gripande följder.  Ingenstädes  torde  nedisningen  ha  åstadkommit 
sådan  förödelse  som  i  Europa,  trots  det  att  isen  i  N.  Amerika 
trängde  ännu  längre  i  söder  än  här.  Vid  isens  anryckande 
retirerade  den  nyss  omtalade  yppiga  floran,  som  smyckade  vår 
världsdel  åt  söder  tills  den  nådde  Alpernas  i  öster-väster 
sträckta  fjällmurar  där  den  mötte  glaciärerna  från  dessa,  kläm- 
des   mellan    tvenne    köldzoner    och    tillintetgjordes.      Europas 


264  FAUNA    OCH    FLORA 

Växtvärld  förlorade  sålunda  en  mängd  värmefordrande  arter 
och  har  sedan  ej  kunnat  reparera  förlusten. 

Nedisningen  af  Nordamerika  var  också  som  nämnts  mycket 
omfattande.  Isens  största  utbredning  markeras  här  af  en  rad 
ändmoräner,  som  sträcka  sig  från  S:t  Lawrenceflodens  mynning, 
förlöper  norr  om  Ohio  och  följer  därefter  i  stort  sedt  Missouri. 
Västra  delen  af  kontinenten  söder  om  isranden,  d.  v  s.  Klippiga 
bergen,  var  ytterligare  sönderdelad  af  lokala  glaciationer  så  att 
man  endast  här  och  där  fick  små  isolerade  kvarlefvor  af  den 
förutvarande  floran.  I  Nordamerika  förlöpa  nu  bergskedjorna 
som  bekant  i  norr  och  söder,  och  hindrade  därigenom  ej  florans 
återtåg  mot  söder.  Dessutom  kan  påpekas,  att  denna  kontinents 
geologiska  utveckling  under  senare  tertiärtiden  förlöpte  lugnare 
än  Europas,  där  speciellt  i  söder  stora  arealminskningar  inträf- 
fade genom  landsänkningar. 

Att  slutligen  det  finnes  tertiära  relikter  i  Asien  förklaras 
genom  att  dessa  områden  ej  varit  utsatta  för  någon  nedisning 
af  betydenhet;  åtminstone  har  man  hittills  ej  funnit  några  spår 
af  en  sådan. 

Teorien  har  ju,  som  jag  sökt  visa,  åtskilligt  som  talar  för 
sig,  men  det  återstår  ännu  en  del  att  förklara.  Sålunda  tycker 
men  att  området  söder  om  Alperna,  som  hyst  en  liknande  flora 
som  det  nordligare,  borde  ha  en  del  relikter  af  samma  slag 
som  Nordamerika.  Då  man  emellertid  vet,  att  Kalifornien  med 
det  tertiära  klimatets  öfvergång  till  ett  mediterrant  förlorat  sin 
ursprungliga  flora,  torde  det  ej  vara  oberättigadt  att  anta  en 
liknande  förklaring  äfven  för  Europas  vidkommande  —  att 
sålunda  utvecklingen  till  det  nutida  medelhafsklimatet  utplånat 
de  sista  resterna  af  den  tertiära  floran.  En  annan  invändning 
som  väger  mera  är  den  ifrågasatta  riktigheten  af  tidsbestäm- 
ningen för  de  tertiära  lagrens  bildning.  De  lager,  som  innehålla 
samma  fossil  i  de  tre  nämnda  områdena,  kunna  möjligen  härröra 
från  olika  skeden  och  därigenom  blir  ju  hypotesen  om  florans 
enhetlighet  synnerligen  osäker.  Så  länge  man  ej  har  någon 
klarhet  häruti,  kan  emellertid  det  ofvan  anförda,  som  teori 
betraktadt,  ha  sitt  stora  intresse. 


Några  ord  om   A  mu  rom  rådets  fiskfauna. 


Referat  af 
Hialniar  Rendahl. 


å  gränsen  mellan  de  djurgeografiska  regioner, 
som  kallas  den  liolarktiska  och  den  kinesisk- 
indiska ligger  vattenområdet  för  Ostasiens  mäk- 
||l/i;?=tc^^*'»*"*é  tigaste  flod,  Amiir.  Denna  omfattar  med  afse- 
;.  ende  på  den  yta,  som  afvattnas,  det  tionde  af 
'^TslT...?^  jordens  flodområden  med  en  areal  af  2,054,510 
kvadratkilometer.  Beträffande  Amurflodens  geografiska  läge,  må 
följande  uppgifter  vara  tillräckliga.  Den  upprinner  med  tvenne 
källfloder  på  det  östligaste  systemet  af  Centralasiens  norra  rand- 
berg, Jablonoibergen.  Efter  att  hafva  följt  dessa  i  deras  sträck- 
ning mot  nordost,  svänger  den  norr  om  Stora  Chinganbergen  åt 
sydost  ned  på  Mandschuriska  låglandet,  för  att  sedan  ännu  en 
gång  ändra  riktning  och  längs  sagda  områdes  af  nord-sydliga 
parallellkedjor  bestående  kustberg  få  ett  mera  nordligt  lopp  och 
utfalla  i  den  norra  delen  af  sundet  mellan  Asiens  fastland  och 
ön  Sachalin,  det  Tatariska  sundet.  Amur  erhåller  tvenne  mera 
betydande  bifloder,  Siingari,  som  i  NO.  riktning  flyter  genom  en 
del  af  Mandschuriets  lågland,  och  Ussiiri,  som  söker  sig  mellan 
kustbergen  mot  norr.  Deras  vattenområde  är  söderut  väl  afgrän- 
sadt  genom  det  s.  k    Östra  Oobis  afloppslösa  areal. 

Man  kunde  redan  på  förhand  ana,  att,  såsom  fallet  ofta  är 
i  djurgeografiska  gränsområden,  fiskfaunan  i  Amur  och  dess  bi- 
floder skulle  hafva  att  uppvisa  intressanta  drag.  En  undersök- 
ning, som  den  ryske  biogeografen,  prof.  L.  S.  Berg  utfört  (Zool. 


206  FAUNA    OCH    FLORA 

Jahrb.  Abt  f.  Syst.  Bd.  32  1912,  pag.  475),  visar  äfven  alt  så  är 
fallet.  Jag  skall  i  det  följande  lämna  en  redogörelse  för  det  vik- 
tigaste af  hans  framställning  i  fråga. 

Om  vi  öfverblicka  antalet  af  de  fiskarter,  som  äro  beskrifna 
från  Amurområdet,  så  finna  vi  detta  relativt  litet  i  jämförelse  med 
andra  större  floders.  Sagda  artantal  uppgår  nämligen  till  73  arter 
och  4  underarter,  medan  det  i  exempelvis  Jang-tse-kiang  finnes 
150  arter  representerade.  Jämförd  med  förhållandena  i  Europa 
och  Sibirien  är  fiskfaunan  i  Aniur  å  andra  sidan  relativt  artrik, 
motsvarande  siffror  äro  här  t.  ex.  för  Ob  45,  hela  Sibirien  exkl. 
Baikal  och  Amur  62,  europeiska  Ryssland  95,  Donau  50,  Volga 
55  ocii  Sverige  43  arter  och  4  underarter. 

De  fiskar,  som  beskrivits  från  Amur,  äro  fördelade  på  12  fa- 
miljer, nämligen  (artantalet  anges  efter  varje)  nejonögon  2,  stö- 
rar 2,  laxfiskar  12+1  ssp,  karpar  42  +  3  ssp,  målar  5,  gäddor  1, 
spiggar  3,  ormhufvudsfiskar  1,  torskar  1,  serranider  1,  slamkry- 
pare  1  och  simpor  2  Af  endemiska  element  finnes  blott  ett  enda 
släkte,  däremot  förekomma  16  endemiska  arter  =22%  af  alla 
arter.  Granska  vi  nu  de  öfriga  arterna,  hvilka  alltså  förekomma 
äfven  utom  Amurområdets  gränser,  till  deras  utbredning,  så  finna 
vi  följande  talförhållanden:  rent  kinesiska  omkr.  40  %,  paleark- 
tiska  23%  (däraf  12%  sibiriska,  1  %  europeiska,  10%  sib.  eur.). 
I  både  Kina  och  Palaearkticum  äro  endast  ej  fulla  4  %  af  Amur- 
områdets fiskar  företrädda. 

På  grund  af  sin  analys  af  elementen  i  Amurs  fiskfauna  upp- 
ställer Berg  den  frågan,  om  den  afsevärda  inblandningen  af  kine- 
siska arter  beror  på  en  invandring  af  dessa  söderifrån,  eller  om 
de  äro  att  anse  som  ursprungliga  inom  området  i  fråga.  Eller 
med  andra  ord,  voro  de  nordliga  eller  de  sydliga  formerna  de 
som  först  funnos  i  Amur.  En  stor  betydelse  vid  sökandet  af  för- 
klaring härpå  tillskrifver  Berg  en  hel  del  fall  af  diskontinuerlig 
utbredning,  som  i  denna  flod  förekommande  fiskar  uppvisa,  i  det 
att  desamma  eller  med  dem  mycket  närbesläktade  arter  förekom- 
ma på  vidt  skilda  lokaler,  som  torde  vara  splittrade  rester  af  ett 
fordomtima,  större  kontinuerligt  utbredningsområde.  Vi  kunna 
sålunda  fastslå  följande  intressanta  fall  af  dylik  art: 


»  NÅGRA    ORD    OM    AMUROMR AUl/rS    FISKlv\I'\A  267 

i   Anuir:  i    .Sydrysslanc!,    Kaukasus,  'l'urke- 

stan : 
Jfnso  daiiricitx  (Atmirstör).  Jliiso    Iiiiso    (Volgastör,    Kaspiska 

o.  Svarta  hafvens  vattensystem), 
Rhodciis  sericciis.  l\/i.  scriccits  (Västeuropa,  Sydryss- 

land,  Kaukasus). 
AZ/si;'.  foss.  aiixuil^iiaudaii/s{A.mv\v,     Mii\i^!/r/n/s  fossi/is  (Europa). 

Kina,   Japan). 
]\irahraiins  (Amur,   Kina).  Abramis  (F.uropa,  Aralo-kasjnska 

sänkan,  Nordamerikas  atlantiska 
stater). 

lleinibarlnis  (Amur,   Kina,  Japanj.      Barhus  (Europa, Syd-  o.  Västasien, 

saknas  i   Sibirien). 

ParasilurKS  (Amur,  Kina,  Japan,  Silunis  (Europa,  Aralo-kaspiska 
Syd-  o.   Västasien,  Grekland).  bäckenet,   saknas  i   Sibirien). 

Cyf>ri>ii<s  carpio  (karpen-Amur,  C.  carpio  (Europa,  Aralo-kaspiska 
Kina,  Japan).  bäckenet,  saknas  i   Sibirien). 

CtenopJiaryngodoii  (Amur,  Kina).  Scardiiiiiis  (sarf,  Europa,  Aralo- 
kaspiska  bäckenet). 

Psciidaspius  (x\nuir).  Asf^iolucius     (Aralsjöns     vattensy- 

stem). 

Likartade  titbredniiigsfenomeii  känna  vi  äfven  beträffande 
andra  djtn^arter  inom  samma  områden. 

Gibraltarapan  (Iniius  i?iuus  LJ,  som  förekommer  vid  Gibral- 
tar, i  Marocko  och  Algeriet  har  sina  närmaste  nu  lefvande  släk- 
tingar i  släktet  Macaca,  som  har  en  hel  del  arter  i  Ostasien. 
Blåskatan  {Cyanopica  cyaiius,  Pall.)  finnes  längs  Amur  från 
Daurien  till  Korea  samt  i  Japan,  den  närstående  underarten  C  c. 
swiiilioel  Hart.  är  känd  från  Jang-tse-kiangs  floddal,  medan  en 
tredje  form  af  samma  grupp  C.  cooki  Bonap.  (af  Hartert  ansedd 
som  endast  en  underart,  C.  c.  cooki)  anträffas  på  Pyreneiska 
halfön.  En  likadan  egenartad  splittrad  utbredning  har  klock- 
grodan (Bombinator),  af  hvilkcn  två  arter  bebo  Europa  och  norra 
Kaukasus,  under  det  att  två  andra  finnas  i  Ostasien:  5.  orien- 
talis  Blgr.  i  Kina,  Korea,  Wladivvostoktrakten  och  i  Japan,  B. 
maximus  i  Yunnan.  Den  ätliga  grodan  R.  esciilenta>  auiVÅ^^s 
i  Europa,  Nordvästeuropa  och  sydvästra  Asien,  men  återupp- 
träder  med  en  form  R.  e.  iiigrojnaculata  Hall.  i  Amurområdet, 
Korea,  Kina,  Japan  och  Siam,  medan  arten  alldeles  saknas  i  Si- 
birien och  Centralasien.     På  samma  sätt  återuppträder  vår  löf- 


208  FAUNA    OCH    FLORA 

groda  1  yttersta"  Ostasien.  Äfven  de  ryggradslösa  djuren  upp- 
visa en  hel  del  liknande  exempel,  af  hvilka  jag  nöjer  mig  med 
att  endast  anföra  ett  par,  som  synas  mig  kunna  vara  mera  all- 
mänt intressanta. 

Först  och  främst  vill  jag  då  anföra  några  uppgifter  om  troil- 
sländorna,  hvilka  jag  hämtat  ur  ett  arbete  som  offentliggjordes 
samtidigt  med  Berg's  afhandling  (och  fullkomligt  oberoende  af 
denna)  Bartenef:  Materialien  zur  Odonatenfauna  Sibiriens,  Zool. 
Jahrb.  Abt.  f.  Syst.  BD.  32,  1912,  pag  221).  Resultaten  i  det- 
samma öfverensstämma  alldeles  med  dem  till  hvilka  Berg  kom- 
mit vid  sina  studier  af  fiskarna. 

Äfven  bland  trollsländorna  finnas  arter  med  en  utpräglad 
diskontinuerlig  utbredning.  Dylika  asiatiska  lokaler  finnas  f.  ö. 
ej  endast  inom  det  egentliga  Amurområdet,  utan  flerestädes  i 
Ostasien.  Så  är  den  europeiska  Sympetriim  sanguineamSlkkim 
företrädd  af  en  vikarierande  art,  S.  orientale,  Orthetrum  cancel- 
latiim  representeras  i  trakten  af  Peking  och  Wei-hai-wei  af  O. 
lineostigmiim,  och  den  i  södra  och  mellersta  Europa  uppträdande 
Lestes  bärbara,  som  i  öster  ej  går  längre  än  till  Kashmir,  åter- 
uppträder  så  att  säga  i  öster  med  en  mycket  närstående  art. 
Ett  flertal  dylika  fall  skulle  kunna  anföras,  men  för  att  ej  trötta 
läsaren  med  onödiga  uppräkningar  låter  jag  det  sagda  vara  nog 
för  att  visa,  att  äfven  i  trollsländornas  utbredning  kunna  kon- 
statera en  analog  diskontinuitet. 

Ett  annat  liknande  fall,  som  torde  vara  af  ett  visst  intresse, 
hafva  vi  i  vår  vanliga  flodkräfta.  Denna  bebor  med  4  arter  Amur- 
området, Korea  och  Nordjapan.  Åtta  arter  af  samma  släkte 
finnas  i  Europa,  Transkaukasien  och  Syd-darjas  flodområde, 
medan  fem  arter  anträffas  i  Nordamerikas  pacifiska  stater  norr- 
ut till  Alaska. 

Fullkomligt  likartade  företeelser  visar  utbredningen  af  ett 
flertal  växter.  Jag  skall  här  blott  anföra  ett  par  exempel  härpå. 
Eken  öfverskrider  österut  ej  Uralbergen,  men  i  östra  Transbai- 
kalien  uppträder  en  annan  ek  {Quercas  mongolica  Visen),  hvW- 
ken  står  mycket  nära  den  europeiska  arten.  I  hela  Sibirien 
saknas  eken  å  andra  sidan  alldeles.     Däremot  har  man  fossilt 


NÅGRA    ORU    OM    AMIJRO.MRADHTS    FISKIWUNA  269 

kunnat  påvisa  den  i  Bac/itarma-da\en  (Altai),  där  i  aflagringar, 
som  antagligen  äro  från  pliocen  tid,  man  funnit  rester  af  en  ek- 
form,  hvilken  står  nära  den  art,  som  i  våra  dagar  finnes  i  Nord- 
amerikas atlantiska  stater.  Som  en  följeslagare  till  eken  upp- 
träder hasselnöten.  Denna  saknas  äfvenledes  i  hela  Sibirien, 
men  är  i  Amurområdet  företrädd  af  en  föga  afvikande  art.  Fos- 
sil är  äfven  hasselnöten  funnen  i  de  nyssnämnda  aflagringarna 
i  Altai.  Likartadt  är  förhållandet  med  annboken.  Linden  är  kanske 
ännu  intressantare  i  detta  afseende.  Den  finnes  i  ett  samman- 
hängande område  i  Europa  och  västra  Sibirien,  men  sedan  an- 
träffas den  österut  på  några  strödda,  vidt  skilda  lokaler:  Salair- 
kedjan,  i  Kiisnetzk- Altan  och  vid  Krasnojarsk.  Sedan  dyker  en 
mycket  närbesläktad  form  sTilia  amnrensis  upp  vid  Amur  och 
Ussuri.  Jag  nöjer  mig  med  att  referera  dessa  uppgifter,  hvilka 
torde  vara  ganska  upplysande,  och  vill  blott  tillägga,  att  de  lätt 
skulle  kunna  mångfaldigas. 

Som  af  det  sagda  framgår,  så  hafva  vi  en  hel  del  fossila 
växtfynd,  som  vittna  om  en  tidigare  kontinuerlig  utbredning  af 
de  ifrågavarande  arterna  med  i  våra  dagar  spridda  lokaler.  Na- 
turligen  framställer  sig  då  genast  den  frågan,  huruvida  vi  med 
ledning  af  fossila  fynd  kunna  finna  något  likartadt  beträffande 
djuren,  där  vi  ju,  som  jag  visat  i  det  föregående,  också  hafva  en 
hel  del  fall  af  diskontinuerlig  utbredning  inom  samma  område. 
Från  början  kan  då  sägas,  att  de  paleontologiska  fynden  äro 
ganska  sparsamma.  Om  makakerna  veta  vi,  att  de  i  sentertiär 
tid  ägde  en  betydligt  större  och  följaktligen  också  långt  mera 
nordlig  utbredning  i  Europa,  än  hvad  fallet  är  i  våra  dagar.  Be- 
träffande lägre  djurformer  så  har  man  funnit  att  den  pliocena 
moUuskfaunan  i  Slavonien  visar  påfallande  öfverensstämmande 
drag  med  den,  som  i  våra  dagar  finnes  i  Kina.  Enligt  Bogat- 
SCHEV  hade  den  pliocena  faunan  af  landmollusker  i  Irtischs  flod- 
område samma  karaktär  som  den,  hvilken  nu  lefvei"  \'id  Amur. 
De  få  fynd,  som  gjorts  af  fossila  fiskar  inom  ifrågavarande  land- 
områden, äro  också  anmärkningsvärda.  Den  nyssnämnde  ryske 
forskaren  undersökte  pliocena  sötvattensfiskar  från  västra  Si- 
birien   (stränderna   af  Irtisch)  och   fann  där  rester  af  släktena 


270  FAUNA    OCH    FLORA 

Abramis,  Leiicisciis,  Acipenser  o.  a.  Särskildt  anmärkningsvärdt 
är  fyndet  af  Abramis,  hvilket  släkte  ej  lefver  kvar  i  Sibirien,  men 
finnes  i  Europa,  Kaukasus,  Aralsjöns  område  och  Nordamerika 
samt  i  Amur  och  Kina  ersattes  af  det  mycket  närstående  släktet 
Far  ab  ramis 

Efter  att  hafva  anfört  dessa  exempel  återgår  jag  till  den  ur- 
sprungliga frågan  om  tydandet  af  Amurflodens  fiskfauna.  Efter 
att  i  sin  afhandling  hafva  framdragit  dessa  olika  fall  af  spridd 
utbredning,  understryker  Berg,  hvad  som  särskildt  botanisterna 
förut  antagit,  nämligen  att  dessa  fall  af  diskontinuerlig  utbred- 
ning af  växter  och  djur,  som  å  ena  sidan  finnas  i  östra  Asien, 
å  den  andra  i  närstående  former  i  motsatta  ändan  af  den  Eur- 
asiatiska  kontinenten,  och  som  delvis  äfven  hafva  representanter 
strödda  på  enstaka  lokaler  inom  det  mellanliggande  området,  äro 
former,  hvilka  en  gång  i  sentertiär  tid  iiade  ett  kontinuerligt  ut- 
bredningsområde öfver  hela  norra  Europa  och  Sibirien,  men  som 
genom  den  inträdande  istidens  klimatförsämring  trängdes  undan 
mot  söder,  hvarvid  kontinuiteten  i  deras  utbredning  bröts.  Djur- 
och  växtlifvet  kunde  naturligen  blott  lefva  kvar  på  sådana  orter, 
där  klimatet  äfven  under  istiden  var  tempereradt.  Sådana  platser 
anser  man  sig  hafva  i  västra  Transkaukasien,  Mandschuriet, 
Japan  och  Nordamerikas  atlantiska  stater.  Som  en  följd  däraf 
uppfattar  Berg  de  element  i  Amurområdets  fiskfauna,  hvilka  jag 
här  förut  betecknat  som  de  kinesiska,  som  reliktformer  af  den 
sentertiära,  praeglaciala  fiskfauna  af  subtropisk  natur,  hvilken 
med  största  sannolikhet  var  utbredd  öfver  bl.  a.  hela  Sibirien 
och  norra  Europa.  Splittringen  af  detta  en  gång  enhetliga  bälte 
skulle  också  förklara  förekomsten  af  närstående  former  i  Europa. 
Äfven  här  skedde  naturligtvis  en  förträngning  genom  isens  fram- 
ryckande. Jag  har  redan  förut  visat,  att  de  med  Amurfiskarna 
närbesläktade  formerna  hafva  en  mera  sydlig  utbredning.  Detta 
förklaras  genom  det  sist  sagda.  Beträffande  de  växter,  jag  för 
jämförelse  nämnt,  så  är  det  väl  nästan  öfverflödigt  att  nämna, 
att  deras  nuvarande  nordgräns  i  Europa  naturligtvis  är  resul- 
tatet af  ett  postglacialt  framträngande. 


Förteckning  å  svenska  nationalparker 
samt  å  naturminnesmärken. 


dagarna  utgifyes  genom  Kungl.  Vetenskapsaka- 
demiens försorg  en  förteckning  af  ofvanstående 
l^jJ.jFÄkSart.     Densamma    omfattar    liufvudsakligen    de 
"*  fridlysningar,  som  trädt  i  kraft  intill  utgången 

;[^af  1918.  Vi  tillåta  oss  att  ur  densamma  åter- 
gifva  den  af  Vetenskapsakademiens  sekreterare, 
prof.  Chr.  Aurivillius  författade  inledningen  jämte  en  förteckning 
öfver  fridlysta  växter  och  djur,  i  tanke  att  detta  kan  intressera 
tidskriftens  läsare. 

Prof.  Aurivillius  skrifver  däri  följande: 
Då  nu  tio  år  förflutit,  sedan  >Lag  angående  nationalparker» 
och  »Lag  angående  naturminnesmärkens  fredande  den  25  juni 
1909  utkommo,  har  vetenskapsakademien  ansett  det  lämpligt 
att  offentliggöra  en  förteckning  såväl  öfver  nationalparkerna 
som  ock  öfver  intill  utgången  af  år  1918  i  vederbörlig  ordning 
fridlysta  naturminnesmärken. 

Akademien  vågar  hoppas,  att  denna  förteckning  skall  vara 
välkommen  för  alla,  som  intressera  sig  för  bevarandet  af  Sveriges 
natur  och  bidraga  att  sprida  kännedom  om,  hvad  hittills  gjorts 
och  ytterligare  bör  göras  för  skyddandet  af  säregna  drag  hos 
densamma,  som  utan  sådant  skydd  skulle  komma  att  försvinna- 
Särskildt  med  afseende  på  bevarandet  af  fridlysta  växt-  och 
djurarter  är  det  af  största  vikt,  att  lagens  bestämmelser  stödjas 
af  en  hos  allmänlieten  spridd  kunskap  om  och  kärlek  till  den 
dem  omgifvande  naturen.  En  vädjan  till  alla  naturvänner,  jägare 
och    lärare,  särskildt    till  lärarna  i  biologi  vid  våra  skolor,  att 


272 


FAUNA    OCH    FLORA 


Iios  ungdomen  ingjuta  kärlek  till  naturen,  så  att  de  ej  af  oför- 
stånd eller  ovist  samlarenit  göra  skada  och  öfverträda  utfärdade 
fridlysningsbestämmelser,  skall  helt  säkert  ej  förklinga  obeaktad. 

Meddelanden  och  förslag  rörande  naturminnesmärkens  fre- 
dande eller  rörande  redan  fridlysta  sådana  mottagas  alltid  med 
tacksamhet  af  vetenskapsakademien.» 

Den  därpå  följande  öfversikten  omfattar  först  de  olika 
nationalparkerna.  Vidare  följer  en  förteckning  öfver  fridlysta 
naturminnesmärken,  fördelade  på  de  olika  länen.  Till  slut  anföras 
de  fridlysta  föremålen  enligt  sin  beskaffenhet.  De  omfatta  dels 
områden,  dels  geologiska  minnesmärken  samt  växter  och  djur. 
Af  de  bägge  sistnämnda  kategorierna  äro  följande  arter  fridlysta: 

Växter. 

1.  Arnica  alpnia  Olin.     Norrbottens  län  (1). 

2.  Aspleniiim  adalteriniim.     Jönköpings  län  (3). 

3  »  »X    viride.     Jönköpings  län  (3). 

4.  »  trichomanes  L.     Jönköpings  län  (3). 

5.  »  viride  Huds.  »  » 

6.  Biiniiim  flexuosam  Stokes.     Malmöhus  län  (2). 

7.  Campaimla  cervicaria  L.     Jämtlands  län  (8). 

8.  Cephalanthera  alba  Crantz.     Gottlands  län  (4). 

9.  Chrysospleniiim    tetrandrnm    Th.  Fr.  Norrbottens    län  (2). 

10.  Cypripediiim    calceolus    L.     Stockholms    län    (2);  Östergöt- 
lands län  (5);  Jämtlands  län  (7). 

11.  Erica  tetralix  L.     Örebro  län  (2). 

12  Genista  anglica  L.     Hallands  län  (3). 

13.  Gymnadenia  odoratissinia  L.     Östergötlands  län  (5). 

14.  Hahenaria  obtiisata  Banks.     Norrbottens  län  (3). 

15.  Inula  Vrabelyiana  Kerner.     Gottlands  län  (4). 

16.  Lactiica  qiiercina  L.     Gottlands  län  (4). 

17.  Nartheciiim  ossifragum  L.     Örebro  län  (2). 

18.  Nymphoea-toYmev.     Skaraborgs  län  (2);  Örebro  län  (3). 

19.  0/T///5-former.     Örebro  län  (2). 

20.  Papaver  radicatmn  Rottb.     Norrbottens  län  (4). 


»  FÖRTECKNINC;    A    SVENSKA    NATIONALPARKER  273 

21.  Phyllltis  scolopendriiim  L.     Gottlands  län  (4). 

22.  Pleiirospermiim  aiistriaciiin  L.     Östergötlands  län  (1). 

23.  Polysticlmm  lobatum  Huds.     Gottlands  län  (4). 

24.  Piilsatilla  paténs  L.     Västernorrlands  län  (1). 

25.  Ranunciiliis  opiiioglossifoliiis  Vill.     Gottlands  län  (4). 
26  Saxi/raga  cotyledon  L.     Jämtlands  län  (1). 

27.  Stipa  pennata  L.     Skaraborgs  län  (3). 

28.  Trisetiim  agrostideiim  Fr.     Norrbottens  län  (5). 

29.  Vicia  pisiformis  L.     Östergötlands  län  (2). 

30.  Viola  elatior  Fr.     Kalmar  län  (2). 

31.  Visciim    album    L.     Stockholms    län    (1);    Uppsala  län  (1); 
Södermanlands  län  (1);  Västmanlands  län  (1). 

32.  Wahlbergella  affinis  Hn.     Norrbottens  län  (6). 
Dessutom    äro    följande    enstaka  växtindivid  eller  bestånd 

fridlysta: 

Enligt   regel  utmärkta  genom  anslagstaflor  med  inskrift  'Naturminnesmärke 
fridlyst  enligt  lag». 

a.     Alm  {(Jlmiis). 

1.  Två  almar.     Jämtlands  län  (3). 

2.  En  alm.  »  »  (4). 

3.  Ett  almbestånd.     »  »  (5). 

4.  Två  almbestånd.    »  »  (6). 

[i.     Ask  (Praxituis  excelsior). 
I.    En  uråldrig  ask.     Södermanlands  län  (4). 

'{.     Asp  (Populiis  tremula). 
1.    Två  håriga  aspar  (var.  villosa).     Skaraborgs  län  (1). 

o.     Björk  {Betala). 
1.    En  björk  hopvuxen  med  en  gran.     Örebro  län  (1) 

s.     Ek  (Quereus). 

1.  Tre  ekar.     Stockholms  län  (3). 

2.  En  hängek.     Östergötlands  län  (3). 

3.  Fem  ekar.     Östergötlands  län  (4). 

4.  En  ek.  »  »     (6). 

l8 —  iDi.^i.      Fauna  o.  Flora  1919.    Haft.  6. 


274 


FAUNA    OCH    FLORA 


5.  Tolf  uråldriga  ekar.     Kalmar  län  (4). 

6.  Avaeken.     Gottlands  län  (2). 

7.  Lojstaeken.     Gottlands  län  (5). 

8.  Tusenårseken.     Hallands  län  (2) 

9.  20  st.  gamla  ekar.     Västmanlands  län  (2) 


10.  40  st.  ekar. 

11.  7  st.  ekar.  » 

12.  20  st.  ekar.  » 

13.  1669  ekar.  » 

14.  En  ek.     Jämtlands  län  (2) 


(4) 
(5) 
(6) 
("7) 


^.     Gran  {Picea  excelsa). 

1.  Gran  med  9  stammar.     Södermanlands  län  (3). 

2.  En  gran.     Östergötlands  län  (6). 

3.  Gran  med  klotrund  krona.     Jönköpings  län  (1). 

4.  En  hänggran.     Skaraborgs  län  (1). 

5.  En  gran  hopvuxen  med  en  björk.     Örebro  län  (1). 

6.  En   14  meter  hög  ormgran.  »  >     (4). 

7.  En  obeliskgran.     Kopparbergs  län  (1). 

8.  En  ormgran.  »  »     (6). 

9.  En  pelargran.  »  »     (13). 


1, 


7j.     Hassel  {Coryliis  ovellana). 
Tre  Jättehasslar.     Hallands  län  (2). 


{)■.     Haftorn  {Hippophaé  rliamnoides). 
1.    Ett  bestånd.     Bohus  län  (1). 

t.     Idegran  {Taxas  baccata). 

1.  Ett  idegransbestånd.     Gottlands  län  (1). 

2.  Ett  idegransbestånd.  »  »     (8). 

3.  Ett  idegransbestånd.     Blekinge  län  (1). 


1.  En  jättelind. 

2.  Lindbestånd. 

3.  En  lind. 


z.     Lind  (Ti/ia). 
Hallands  län  (2). 
Kopparbergs  län  (8). 
»    (10). 


4.    Två  lindar.     Jämtlands  län  (2). 


^  K(3U  TKCKNING    A    SVENSKA    NAl  lONAI.PAKKKR 

X.     Pil-  och  videfornier  (Salix). 

1.  En  Salix  aurita  ycaprea.     Skaraborgs  län  (1). 

2.  En  Salix  Caprea  x  cinerea.  »  »     (1). 


275 


[X.     Tall  {Pinas  silvestris). 

1.  Gammal  tall.     Göteborgs  och  Bohus  län  (1). 

2.  »Historiska  tallen  >>.     Värmlands  län  (1). 

3.  En  omkring  300-årig  tall.     Kopparbergs  län  (2) 

4.  En  paraplytall.  »  »     (3) 

5.  En   »smöjtalb.  »  >.-     (4) 

6.  En    »trolltall.).  »  »     (5) 

7.  En   xsmöjtall'.  »  »     (9) 

8.  Två  sammanvuxna  tallar.  »  »     (II) 

9.  »Oilas  tallen  >.  »  »     (12) 
10.  Två  tallar.     Norrbottens  län  (7). 


Djur. 

1.  Dvärgmåsen  [Läras  minatus).     Kalmar  län  (1). 

2.  Fåglar,  som    häcka   vid  en  del  af  Tåkerns  strand.     Öster- 
götlands län  (7). 

3.  Näktergalen.     Gottlands  län  (7). 

4.  Pilgrimsfalken    och    dess    häckplats.     Jönköpings    län    (2). 

5.  Rödspofven  {Limosa  limosa).     Kalmar  län  (1). 

6.  Småtärna  {Sterna  minata).   Kalmar  län  (1);  Malmöhus  län  (1). 

7.  Svarttärna  {Hydrociwlidon  nigra).     Kalmar  län  (1). 


8.    Stora  Ekbocken  {Cerambyx  cerdo).     Kalmar  län  (1). 


Beträffande  följande  naturminnesmärken  har  fridlysning 
blifvit  förordad  af  Vetenskapsakademien,  men  densamma  hade 
ännu  ej  vid   1918  års  utgång  trädt  i  kraft. 


276  FAUNA    OCH    FLORA 

1.  Holinen  Rönnskär  i  Nämndö  socken  samt  öarna  Lökaön, 
Storön  samt  Stora  (inre)  Sillö  och  Lilla  (yttre)  Sillö  i  Möja 
socken  af  Stockholms  län  såsom  tillhåll  för  hafsörnen. 
Tillstyrkt  enligt  §  11  den  10  sept.  och  enligt  §  6  den  22 
okt.   1913. 

2.  Samtliga  till  Hufvudskär  i  Ornö  socken,  Stockholms  län, 
hörande  öar,  holmar,  skär,  klippor,  kobbar  och  grund  med 
tillhörande  vattenområde.  Tillstyrkt  den  11  mars  1914. 
K.  B:s  beslut  i  ärendet  den  27  mars  1915,  öfverklagadt 
af  sökanden  G.  Berg  m.  fl.  K.  Maj:ts  utslag  den  17  juni 
1916. 

3.  En  lind  å  Ranklöfs  torp  i  Finnskoga  socken,  Värmland. 
Tillstyrkt  den   13  sept.   1916. 

4.  Tre  almträd  växande  å  hemmanet  Tväråna  i  Östmarks 
socken  af  Värmlands  län  samt  en  lönn  och  ett  lindbestdnd, 
växande  å  Rickenberget  i  Södra  Finnskoga  socken  af  samma 
län.     Tillstyrkt  den  24  jan.  1917. 

5.  Ett  enträd  å  Örnsgänge  i  Tiderums  socken  af  Östergötlands 
län.     Tillstyrkt  den  24  jan.   1917. 

6.  Två  stora  granar,  växande  å  Backa  i  Grinneröds  socken  i 
Bohuslän.     Tillstyrkt  den  24  jan.   1917. 

7.  Området  Lunnelid  i  Råda  socken  af  Skaraborgs  län.  Till- 
styrkt den  23  maj   1917. 

8.  Helichrysnm  arenaruun  på  dess  växtplats  å  en  utmark  till- 
hörande hemmanet  Backa  i  Askims  socken,  Bohuslän.  Till- 
styrkt den   14  nov.   1917. 

9  En  erosionsrest  från  kritperioden  på  södra  sidan  af  Pänga- 
berget  å  Karlshamns  Östra  mark  i  Blekinge  län.  Tillstyrkt 
den   13  mars  1918. 


»  FÖRIECKNIXG    A    SVENSKA    NATIONALPARKER  277 

10.  Sex  ekar,  sex  lindar  och  en  alm,  växande  på  Torsbacka 
gård  i  Stora  Tiina  socken  i  Dalarne.  Tillstyrkt  den  1 1 
sept.  1918. 

11.  En  idegran,  växande  å  Vt  mantal  Hjärsås  n:r  17,  samt 
Bollehall  med  tillhörande  flyttblock  å  samma  hemman  i 
Hjärsås  socken  af  Kristianstads  län.  Tillstyrkt  den  1 1 
sept.   1918. 

12.  Ett  idegransbestdnd,  växande  i  Österlöfs  kyrkoherdebostäl- 
les  trädgård  i  Kristianstads  län.    Tillstyrkt  i.\i:^n  9  okt.  1918. 

13.  En  gran  af  ovanliga  dimensioner,  växande  å  mark  tillhörig 
grefve  Carl  Bondes  egendom  Eket  i  Marbäcks  socken  af 
Jönköpings  län.  Tillstyrkt  den  9  okt.  1918.  Fridlyst  28 
febr.  1919. 

14.  Tre  omrdden  å  egendomen  Rockelstad  i  Helgesta  socken 
af  Södermanlands  län.     Tillstyrkt  den  9  okt.   1918. 

15.  Två  stora  granar  å  egendomen  Ingelstorp  i  Dörby  socken; 
en  större  ek,  växande  å  Röhälla  gård  på  Öland,  51  st. 
ekar  å  Ebbetorps  gård  i  Dörby  rocken  samt  5  ekar  och 
4  bokar,  växande  å  egendomen  Bo  i  Mönsterås  socken,  alla 
i  Kalmar  län.  Tillstyrkt  den  23  okt.  1918.  Fridlysta  den 
6  febr.   1919. 

16.  Tio  åldriga  ekar  å  Halltorp  på  Öland.  Tillstyrkt  den  9 
jan.   1919.     Fridlysta  den  20  mars  1919. 

n.  Två  synnerligen  storvuxna  hagtornstrdd,  växande  å  gården 
n:r  6  i  Kämpinge  by,  Rangs  socken  af  Malmöhus  län. 
Tillstyrkt    den   22  jan.   1919.     Fridlysta  den   12  npril   1919. 

18.  Skären  Häggriind,  Tallhällan,  Lavan  och  Malörn,  belägna 
i  Öregrundsgrepen  inom  Forsmarks  socken.  Tillstyrkt 
den  26  febr.   1919. 

19.  Sundaskären  i  Svartlögafjärden  i  Blidö  socken  af  Stock- 
holms län.     Tillstyrkt  den  26  febr.   1919. 


278  FAUNA    OCH    FLORA 

20.  En  gran  växande  å  Risebergagårdens  trädgård  i  Riseberga 
socken,  Kristianstads    län.     Tillstyrkt    den    12  mars  1919. 

21.  Guckuskon  {C.ypripediiun  cakeolus)  å  Kinnekulle  i  Skara- 
borgs län.     Tillstyrkt  den  23  april   1919. 

22.  Klevesbergen  å  Kållandsö  i  Skaraborgs  län.  Tillstyrkt 
den  23  april   1919 

23.  Hajsörn,  glada,  bran  och  bld  kärr  hök  inom  hela  riket. 
Tillstyrkt  den  23  april   1919. 

24  En  bok  och  två  ekar  växande  å  Rälla  gård  i  Högsrums 
socken  på  Öland.     Tillstyrkt  den   14  maj   1919. 

25.  Dvärgmåsen  {Lams  ininutas)  inom  Södermanlands  län. 
Tillstyrkt    den    14    maj    1919.     Fridlyst   den  25  juni   1919. 

26.  Fågellifvet  vid  viss  del  af  Hjälmarens  strand  i  Örebro  län. 
Tillstyrkt  den  28  maj   1919. 

27.  Öar  och  skär  i  Nämndö  skärgård,  Stockholms  län,  tillhö- 
riga direktör  G    Pott.     Tillstyrkt  den   10  sept.   1919. 

28  Den  s.  k.  hedningshällan,  ett  flyttblock  i  Djura  kapell- 
församling af  Kopparbergs  län.    Tillstyrkt  den  10  sept.  1919. 

29.  Ginst  {Genista  gennanica),  växande  å  hemmanet  Östanå 
i  Södra  Holms  socken,  Dalsland.  Tillstyrkt  den  10  sept. 
1919._    Fridlyst  den  29  sept.   1919. 

30.  Södra  Hammaren,  en  löfäng  å  Järnäs  ägor  i  Götlunda 
socken  af  Örebro  län.     Tillstyrkt  den  8  okt.  1919. 

31.  En  större  ek  å  Södra  Kopparbo  egendom  i  Kristvalla 
socken,  Kalmar  län.     Tillstyrkt  den  12  nov.   1919 


Något  om  andhonornas  sommardräkter. 

Af 
H.    Nyqvist. 


den  mig  tillgängliga  ornithologiska  litteraturen 
står  Lippgifvet,  att  ändernas  —  anatinae  och 
fuligulinas  —  honor  endast  ömsa  fjädei"skrud 
en  gång  årligen,  nämligen  på  hösten  (undantag 
Magnus  v.  Wrights  »Finlands  foglar»,  där  en 
!)Ltir^:^-IV:.J  särskild  sommardräkt  för  alfogelhonan  beskri- 
ves).  Så  skulle  nämligen  honornas  under  rufningen  och  ung- 
arnes uppfödande  illa  åtgångna  dräkt  (rufdräkten),  utan  någon 
mellandräkt,  som  hanen  anlägger,  utbytas  mot  en  frisk  dylik 
(vinterdräkten  eller  praktdräkten),  med  andra  ord:  det  olika 
utseende,  som  andhonorna  hafva  eftersommaren  och  våren,  skulle 
endast  bero  på  fjädrarnes  nötning  och  blekning  under  som- 
martiden. Frågan  vid  hvilken  tid  och  huru  andhonorna  fälla 
sina  vingpennor  har  äfven  hittills  stått  öppen  och  endast  ven- 
tilerats med  lösa  antaganden.  Orsaken  härtill  har  nog  hufvud- 
sakligen  varit  den,  att  så  få  honor  under  dylika  omständighe- 
ter kommit  i  erfarna  ornithologers  händer  och  att  de  genom 
sin  likhet  med  ungfåglarna  undgått  jägarnes  uppmärksamhet. 
Man  förstår  ju,  att  andhonorna,  så  länge  de  ha  ungarna  att 
skydda,  äro  i  behof  af  sina  vingar  ej  minst  för  att  genom  dem 
kunna  införa  sina  simulatoriska  konster,  då  de  söka  vända  sina 
fienders  uppmärksamhet  på  sig  från  sina  genom  sin  oerfaren- 
het   hjälplösa    små    och    efter    afvärjd  fara  åter  hastigt  kunna 


2öO  FAUNA    OCH    FLORA 

återvända  till  dem  och  sin  skyddande  verksamhet.  Det  är 
således  brist  på  uppmärksamhet  och  brist  på  material,  som 
gjort,  att  andhonornas  dräktömsningar  ej  blifvit  närmare  stu- 
derade. Då  jag  under  de  senare  åren  varit  i  tillfälle  att  få 
granska  det  stora  byte,  som  hos  en  af  Tåkerns  ifrigaste  jägare 
vid  den  första  tidens  andjagter  i  hans  välförsedda  vassar  ned- 
lagts, har  det  lyckats  mig  att  få  studera  det  fåtal  ruggande 
honor,  som  bland  de  hundratals  fällda  fåglarna  funnits.  Som 
emellertid  detta  material  var  allt  för  obetydligt  för  att  kunna 
utesluta  blott  individuella  variationer,  stod  jag  undrande  och 
spörjande  öfver  dessas  afvikande  utseende,  till  dess  jag  fick  det 
stora  nöjet  af  personlig  bekantskap  med  den  så  framstående 
danske  ornithologen  Lehn-Schiöler  och  det  oskattbara  tillfället 
att  studera  hans  rikhaltiga  material  samt  härigenom  blifva 
öfvertygad  om  det  hans  åsikt,  att  honorna  såväl  af  anatince 
som  fuligiilince  liksom  hanarne  anlägga  en  särskild  sommar- 
dräkt, som  de  bära  en  kortare  tid,  var  riktig.  Sedermera  har 
jag  varit  i  tillfälle  att  i  fågeldammarne  i  Köpenhamns  Zoolo- 
giske  have,  Malmös  och  Jönköpings  stadsparker  hos  en  del 
arter  få  iakttaga  dessa  förhållanden  och  ytterligare  fått  bekräf- 
telse på  detta.  Min  uppfattning  är  således  denna:  Sedan 
ungarne  blifvit  fullt  vuxna  och  lämnat  modern,  ikläder  hor.  sig 
en  dräkt,  som  ej  endast  till  fjädrarnes  färgschattering  och  teck- 
ning på  en  del  kroppsställen,  utan  äfven  hos  några  arter  till 
formen  afvika  från  sommardräkten.  Sedan  denna  sommardräkt 
nått  ett  visst  stadium,  fällas  ungefär  samtidigt  alla  vingpen- 
norna och,  då  de  nya  utvuxit,  är  sommardräkten  färdig.  Denna 
bäres  nu  en  kort  tid.  De  kroppsställen,  som  i  ögonen  fallande 
ikläda  sig  denna  sommardräkt,  äro:  hufvudet  ofvan,  rygg  och 
skuldror  samt  hos  vissa  arter  slaksidornas  fjädrar.  De  honor, 
som  af  en  eller  annan  orsak  ej  rufvat,  rugga  till  denna  som- 
mardräkt tidigare  än  de,  som  haft  ungar  att  uppföda,  eller 
samtidigt  med  hanarne.  Därför  påträffar  man  denna  dräkt 
såväl  i  juli  och  augusti  som  i  september  och  oktober  hos 
anatinae,  som  ju,  på  ett  undantag  när,  samma  höst  ömsa 
ungdräkten    till    full    vinterdräkt.      Hos    dykänderna    däremot, 


,  NÅGOT    OM    ANDIIONOKNAS    SOMMARDRÄKTER  28  I 

hos  hvilka  dräktombytet  går  så  långsamt,  att  årsiingarne 
bibehålla  största  delen  af  ungdräkten  tills  de  från  den- 
samma ingå  i  sin  första  sommardräkt,  bibehålla,  tycks  det,  de 
gamla  honorna  sin  sommardräkt  längre.  Här  nedan  vill  jag 
i  korthet  redogöra  för  resultatet  af  de  iakttagelser  jag  gjort 
öfver  dessa  fenomen  hos  de  arter,  hvilka  jag  kunnat  mera  in- 
gående studera. 

Gemensamt  för  alla  honor  af  anatinae  och  de  flesta  fuli- 
gulinae  synes  i  sommardräkten  den  å  kroppens  öfversida  mör- 
kare totalfärgen,  uppkommen  därigenom  att  småfjädrarnes  och 
skulderfjädrarnes  bräm  äro  smalare  eller  saknas,  vara. 

För  öfverskådlighets  skull  och  för  att  slippa  ordupprep- 
ningar betecknar  jag  i  följande  beskrifning  de  kroppsdelar, 
hvars  fjädrar  afvika  från  vinterdräktens,  med  siffror.  Sålunda 
1  =  hufvudet  ofvan,  2  =  framryggen,  3  —  skulderfjädrarne,  4  = 
bakryggen,  5  =  öfvergumpen,  6  =  slaksidorna. 

Anatinae. 

Anas  boscas.  1:  svart  med  så  smala  gulbruna  längd- 
strimmor, att  de  på  något  afstånd  ej  observeras.  2  och  3: 
fjädrarne  svarta  med  smala  gulbruna  karter,  ej  långstripiga 
bräm  och  utan  några  teckningar. 

Anas  strepera.     1,  2,  3  =  föregående. 

Anas  clypeata.  1  och  2  =  föregående;  3:  småfjädrarne 
mera  bredt  afrundade,  alla  svarta  med  smala  bruna  kantstreck 
och  saknande  vinterdräktens  gulbruna  teckningar;  4  och  5;  hel- 
svarta. 

Anas  penelope.  1 :  svart,  fjädrarne  med  endast  på  myc- 
ket nära  håll  skönjbara  bruna  ändstrimmor,  hvilket  svarta  på 
sidorna  går  nedom  ögonen  och  bakåt  ned  på  halsen;  2  och  3: 
svarta  med  inga  eller  mycket  smala  svartbruna  diffusa  kanter. 
Denna  öfversidans  mörka  totalfärg  synnerligen  i  ögonen  fal- 
lande. 

Anas  crecca.  1:  svait;  2  och  3:  fjädrarne  mera  afrun- 
dade, svarta  med  smala  diffust  mörkgrå  kanter.  Vinterdräk- 
tens gulbruna  saknas. 


282  FAUNA  OCH  FLORA 


Fuligulinae. 


Nyroca  ferina.  2  och  3:  utan  vattring  rödbruna;  6:  med 
delvis  kastanjbrunt  mest  å  de  bakre. 

Clangula  clangula.  Näbb  utan  gult  band;  det  hvita 
bandet  kring  halsens  öfversta  del  saknas  eller  med  inblandadt 
grått;  2  och  3:  brunsvarta  utan  bräm;  6:  de  långa  bakre  bräm- 
lösa, brunsvarta;  undergumpen  svartbrun  med  å  midten  inblan- 
dade hvita  fjädrar. 

Nu  är  att  märka  att,  som  ofvan  nämnts,  honorna  få  sin 
vinterdräkt  under  rufningen  och  ungarnes  uppfödande  illa  med- 
faren, brämen  och  fjädrarnes  kanter  nötas  delvis  af,  h vilket 
gör,  att  de  i  denna  ramponerade  dräkt  (rufdräkten)  äro  mör- 
kare än  på  våren  och  vid  hastigt  påseende  likna  de  sommar- 
klädda.  Vid  närmare  granskning  upptäckes  dock  genast  orsa- 
ken härtill,  då  man  jämför  dessa  slitna  fjädrar  med  sommar- 
dräktens friska.  De  yngre  honorna  få  ej  heller  i  sin  första 
vinterdräkt  brämen  så  utvecklade  som  de  gamla,  hvarför  de 
i  denna  dräkt  se  mörkare  ut,  fast  brämens  färg  och  småfjäd- 
rarnes  teckning  skiljer  dem  från  sommardräkten. 

Hvad  tiden  för  sommardräktens  anläggande  beträffar  så 
började  en  gräsand-  och  snatterandhona  i  Jönköpings  stads- 
parks fågeldam  i  år  att  ikläda  sig  densamma  strax  före  mid- 
sommar samtidigt  med  gräsandhanen  —  de  hade  ej  varit  i 
tillfälle  att  rufva  —  och  bläsandhonan,  som  ej  heller  haft 
några  moderliga  plikter  att  uppfylla,  några  dagar  senare.  I 
början  af  juli  afslogo  de  nästan  samtidigt  vingpennorna,  hvilka 
raskt,  börjande  med  armpennorna,  ersattes  med  nya,  så  att 
vingarne  i  medio  af  månaden  voro  utvuxna,  då  sommardräkten 
var  färdig.  Omkring  den  20  augusti  hade  de  båda  förstnämnda 
redan  fått  hufvudet  rätt  spräckligt.  Den  27:de  voro  gräsand- 
honans bakre  skulderfjädrar  å  ena  vingen  fällda,  men  bläsand- 
honan hade  ännu  ej  börjat  visa  tecken  till  dräktförändring  och 
brunandhonan  hade  ännu  kvar  rätt  mycket  af  vattringen  på 
ryggen;    den    4    sept.    hade    hon  afslagit  vingpennorna.     And- 


^       NÅGOT  OM  ANDHONORNAS  SOMMARDRÄKTER  283 

honorna  i  sommardräkt  äro  ännu  svårare  att  få  tag  uti  än 
lianarne  i  denna,  då  de,  som  förut  nämnts,  i  regel  ikläda  sig 
den  så  sent,  att  de  ej  hafva  anlagt  densamma  i  början  af  jakt- 
tiden, vid  hvilken  ju  de  flesta  fåglarne  fällas  och  blifva  föremål 
för  observation,  utan  först  sedan  de  antingen  lämnat  sin  ruf- 
ningstrakt  eller  afslå  sina  vingpennor  gömda  i  den  täta  vassen, 
i  iivilken  under  hösten  inga  klappjakter  —  nästan  de  enda 
tillfällen  då  ruggande  änder  här  i  landet  kunna  erhållas  — 
företagas.  I  vårt  södra  grannland  däremot  äro  tillfällena  att 
öfverkomma  i  sommardräkt  klädda  andhonor  större  bland  de 
stora  massor  änder,  som  dels  fångas  i  fågelkojorna  på  öarne 
vid  södra  Jyllands  och  Schleswigs  västkust,  från  livilka  ställen 
Lehn- ScHiöLER  fått  flertalet  sötvattensänder  till  sin  rikhaltiga 
samling,  dels  i  stort  antal  skjutas  på  sträcket  rundt  de  danska 
öarnes  stränder  och  föras  till  vildthandlarne  i  städerna. 
Jönköping  12  sept.  1919. 


Kännedomen  om  våra  andfåglars  dräktombyten  och  rugg- 
ning  är  tyvärr  fortfarande  ganska  ofullständig.  I  jägarkretsar 
är  andhonornas  sommarruggning  visserligen  okänd  för  många, 
men  ingalunda  för  alla,  såsom  framgår  bl.  a.  däraf,  att  då 
jakttiden  för  änder  för  några  år  sedan  framflyttades,  farhågor 
från  flera  håll  uttalades,  att  detta  skulle  blifva  ödesdigert  för 
de  senare  på  sommaren  ruggande  andhonorna.  Att  åtminstone 
en  del  af  våra  ornitologer  haft  kännedom  om  saken  \'åga  vi 
också  påstå.  Emellertid  är  det  af  intresse  att  saken  såsom  nu 
skett  genom  dr.  Nyqvists  uppsats  ytterligare  framdrages  och 
erhåller  bättre  belysning. 

Red. 


Smärre  meddelanden. 


lilindfödd  gröngöling. 

I  fjoi"  somras  hittades  i  härvarande  stadspark  en  nästan  full- 
vuxen gröngölingunge  och  lämnades  mig.  Orsaken  till  att  han  lätt 
lät  taga  sig  var,  att  han  saknade  ögon.  I  stället  för  ögonglober 
hade  han  blott  ett  par  smä  knappnålshufvudstora  rudiment,  öfver 
hvilka  och  med  dem  sammanvuxna  de  förtjockade  ögonlocken  utan 
springa  lågo  insjunkna  i  de  tomma  ögonhålorna.  Fågeln  var  i 
öfrigt  fullt  frisk  och  välfödd,  visande  att  han  fått  lika  mycken  föda 
som   sina  seende  syskon. 

Jönköping  sept.    19 19. 

H.  Nyqvist. 

Rörsångaren  häckande  vid  Jönköping. 

I  år  har  mig  veterligt  rörsångaren  första  gången  häckat  vid 
Jönköping.  En  intill  Rocksjön  boende  fågeh  än  hörde  på  högsom- 
maren från  det  lilla  vassbältet  invid  stranden  en  fågelsång,  som 
afvek  från  den  vanliga  säfsångarens,  och  misstänkte  han,  att  den 
kunde  härröra  från  rörsångaren.  Att  detta  ägde  sin  riktighet,  be- 
sannades då  på  hösten  ett  dylikt  typiskt  bo,  ur  h^•ilket  ungar  utflu- 
git, hittades  och  skänktes  stadsparkens  museum.  Det  befann  sig 
sä  nära  stranden,  att  ett  par  stänglar  af  någon  fanerogam  befinnas 
med  i  inflätningen  kring  phragmitesstråna.  Ett  ytterligare  bevis  på 
hur  denne  sångare  utbreder  .sig. 

Jönköping  den    18   nov.    1Q19. 

H.  Nyqvist. 

Fiskmås  ringmärkt  i   Östergötland,   återfunnen   i   Danmark. 

Herr  Sveni:)  H.  Haxsf.n,  Skanderborg,  Danmark,  har  benäget 
insändt  Riksmuseets  aluminiumring  5070  i  bref  dateradt  10  sept. 
Denna  ring  hade  tagits  från  foten  af  en  fiskmås,  som  Hr  Hansen 
sannolikt  strax  förut  skjutit  vid  Mossö  i  trakten  af  Silkeborg,  Jut- 
land  Fiskmåsen  ifråga  hade  märkts  i  juni  19 18  vid  Lämneå, 
Skönnarbo  i  norra  Östergötland  af  stud.  G.  Hamilton.  Här  före- 
ligger sålunda  ett  nytt  exempel  på  våra  flyttfåglars  sydvästliga  stråk. 


SMARKK    iMKDDEI.ANDKN 


285 


Tallbit  häckande   i   Deserfors,   Västerbotten. 


Vidstående  fotot^rafier  \  isa 
logisk  art,  som  jag  denna  sonim 
revir  i  södra  Västerbotten. 
Fyndet  är,  som  synes,  bo 
af  tallbit,  hvars  förekomst 
som  häckfågel  sä  långt 
ned  i  skogslandet  måste 
anses  som  en  ganska  stor 
sällsynthet,  och  jag  har 
aldrig  förut  gjort  en  dylik 
iakttagelse  imder  mina 
mångåriga  ströfverier  i 
denna  del  afVästerbr)ttcns 
skogar.  Boet  fanns  i  vilda 
skogen,  långt  från  odlad 
l)ygd.  Terrängen  utgjordes 
af  låga  moränåsar  och 
mycket  stenbundna  kullar. 
Läget  var  torrt  och  soligt, 
just  en  sådan  terräng,  där 
man       träffar       tornsvalan 


ett   fynd  af  ej  alldeles  vanlig  ornito- 
ar  gjort  å  en  kronopark  i  Degerfors 


häckande,  samt  där  siden- 
svansen gärna  ujjpehåller 
sig,  då  han  någon  gång 
under  sommaren  dröjer  sig 
kvar  nere  i  skogslandet. 
Skogsbeståndet  utgjordes 
hufvudsakligen  af  30 — 50 
ärig  tallskog  med  spridda 
torra  träd.  Upprepade 
skogseldar  syntes  under  ti- 
dernas lopp  iiafva  öfvergått 
trakten,  markvegetationen 
l)estod  ä  sådana  ställen  af 
ljung,  kräkris  och  lafvar. 
Boet,  som  bestod  af  fina 
tall-  och  björkkvistar,  \  ar 
af  ringa  storlek  samt  inuti 
fodradt  med  torra  grässtrån. 
Det  innehöll  tre  ägg.  Som 
synes  på  fotografien,  låg 
det  på  kvistarna  invid 
stammen  af  en  c:a  fem 
meter  hög  tallbuske.  Det 
var  beläget  på  södra  sidan, 
tre  meter  från  marken. 
Fågeln,  honan,  visade  så 
ringa     sk\gghct,    att    hon 


2  86  SMÄRRE    MEDDELANDEN 

med  handen  måste  föras  ur  boet,  för  att  fotograferingen  af  äggen 
skulle  vara  möjlig,  och  under  hela  den  sistnämnda  proceduren  satt 
hon  kvar  i  busken  endast  ^j-i  meter  från  boet.  Hanen  såg  jag 
däi-emot  aldrig  till.  Fyndet  gjordes  den  27  juni,  och  den  11  juli 
sutto  ungarna  flygfärdiga  på  marken   under  boet. 

K.    G.    G/ a  in. 

Fågeliiotiser. 

I  juli  månad  detta  år  iakttog  undertecknad  flera  gånger  tall- 
bitar  på  Vigge  utskogar,  belägna  mellan  Klöfsjö-  och  Oviksfjällen 
i  Jämtland.  Sålunda  såg  jag  den  9  juli  en  hona,  matande  sina 
tvenne  nyss  flygga  ungar,  och  några  dagar  senare  visade  sig  återigen 
en  hona,  som  slukade  en  massa  frön  och  blommor  af  ljung.  Den 
18  juli  iakttogs  åter  en  hane  och  en  hona,  som  äto  enbärskart. 
Samtliga  fåglar  uppehöUo  sig  i  försumpad  granskog  och  voro  föga 
skygga. 

Ett  exemplar  af  pilfinken  har  af  undertecknad  iakttagits  i  Boll- 
näs. Inom  Arbrå  socken  häckar  pilfinken  sedan  ett  par  år  tillbaka 
i  af  Ingeniör  A.  Liijedahl  uppsatta  holkar  å  hans  egendom  Nytorp. 
Eljest  är  pilfinken  nn'g  veterligen   ej   sedd   inom   Hälsingland. 

Ett  gröngölingpar  kläckte  detta  år  i  en  björkhage  å  Sannalund 
inom   Arbrå  socken.      Ej   förut  iakttagen   i  trakten. 

Gransångaren  förekommer  talrikt  inom  Arbrå,  och  har  jag  gjort 
den  iakttagelsen  därstädes,  att  de  på  hösten  flytta  ner  till  bygden, 
och  hör  man  dem  här  dagligen  sjunga  i  trädgårdar  och  parker. 
Sista  gången  undertecknad  hörde  honom  var  så  sent  som  den  27 
september. 

Lidingö   Villastad  i   nov.    19 ig. 

Bo    Wiit-Strömcr. 

Om   gökens  ankomsttid 

finnes  hos  Naumanm  en  ganska  intressant  uppgift,  som  sannolikt 
stöder  sig  på  någon  gammal  sägen  här  i  landet.  »Till  Sverige  kom- 
mer göken  när  rönnarne  börja  grönska»  —  — .  Det  vore  af  in- 
tresse att  erfara,  om  detta  »gamla  märke»  ännu  plägar  omtalas  i 
någon  del  af  vårt  land. 

Det  enda  »märke»,  jag  hört  i  samband  med  rönnlöf\ets  ut- 
veckling, är  det  bland  jägare  kända,  att  tjädern  slutar  spela,  när 
rönnlöfvet  blifvit  så  stort  som  »tjädertassar». 

E.  L. 

Menk   funnen   i  Västpreussen. 

Geheimerådet,  professor  Conwentz  har  meddelat  tidskriften, 
att  ett  exemplar  af  menken,  som  hittills  varit  alldeles  okänd  i 
Västpreussen  och  öfverhuvud  taget  icke  sedan  tio  år  tillbaka  kunnat 
påvisas  i  Tyskland,   senaste  vår  blifvit   fälldt   vid  ett  litet  vattendrag 


,  SMÄRRK    MEDDELANDEN  287 

i  Regierungsbezirk  Danzig.  Det  ifrågavarande  exemplaret  tillhör 
den  ras,  som  af  prof.  Matschie  kallats  för  Lutreola  fylipcna,  och 
hvilken  kännetecknas  genom  saknaden  af  hvit  strujjfläck.  Prof.  C. 
tillägger,  att  »rasen  cylipoia,  som  numera  är  känd  frän  Västpreussen, 
Ostpreussen  och  Östersjöprovinserna,  tydligt  skiljer  sig  från  den 
form,  som  finnes  utanför  detta  område,  och  som  af  Matschie  be- 
nämnts L/z/rcola  hudiiia'' . 

Tilläggas  bör,  att  menken  först  beskrefs  af  Ijnné  från  Finland 
(Mustela  lutreola  L.)  hvilket  land  alltså  är  att  betrakta  som  typlokal 
för  arten.  Gränserna  för  artens  utbredning  i  våra  dagar  äro  ej 
med  säkerhet  kända,  den  är  utbredd  öfver  hela  norra  Asien  och  har 
åtminstone  en  gång  västerut  funnits  i  sydvästra  Frankrike,  och  i 
Sydosteuropa  till   östra   Rumänien. 

Menken  skiljes  lätt  frän  den  närstående  illern  genom  sin  jämii- 
bruna  pälsfärg. 

Egendomligt  parasituppträdaiide  af  insekt. 

Pä  hösten  igo8  blef  undertecknad  i  tillfälle  iakttaga  ett  ganska 
egendomligt  uppträdande  af  en  parasitinsekt,  förmodligen  tillhörande 
tvåvingarnas  ordning. 

Under  ett  ströftåg  å  Kolleberga  kronopark  i  medio  af  augusti 
månad  nämnda  år  hördes  nämligen  en  fågelunge  oupphörligt  skrika 
på  det  sätt,  som  är  karaktäristiskt  för  en  del  småfågelungar,  då 
dessa,  utflugna  ur  boet,  invänta  sina  föräldrar  med  föda.  Då  emel- 
lertid det  oupphörligt  upprepade  lätet  något  påminde  om  en  gök- 
unges, gick  jag  närmare  för  att  söka  upptäcka  fågeln.  Han  obser- 
verades snart  sittande  i  ett  busksnår  och  befanns  äfven  vara  en 
rödstjärtunge,  som  ideligen  skrek  efter  föda.  Då  hans  utseende 
genast  föreföll  något  märkvärdigt,  beslöt  jag  att  söka  fasttaga  honom, 
hvilket  äfven  utan  svårighet  lyckades,  då  flygförmågan,  trots'  den 
framskridna  årstiden,  var  mycket  dålig.  Orsaken  till  detta  förhållade 
visade  sig  också  genast.  Större  delen  af  såväl  hand-  som  arm- 
pennor saknades  nämligen  i  båda  vingarna  och  istället  syntes  i  den 
hylsa,  där  dessa  pennor  äro  fastade,  stora  bulnader,  påminnande 
om  dem  som  uppstå  efter  Hypoderuta  /'^77V5  på  ryggen  af  nötkreatur. 
För  denna  senares  larver  karaktäristiska  andningshål  i  spetsen  at 
bulnaden  visade  sig  äfven  här.  —  Äfven  på  fågelungens  hjässa 
syntes  en  sådan  bulnad  samt  under  hakan  och  på  hakan  ett  flertal 
sådana.  Alla  larverna  voro  af  samma  storlek,  hvarför  insektens 
äggläggning  måste  ha  skett  på  en  och  samma  gång.  — 

Den  stackars  fågelungen  såg  alldeles  oformlig  ut  med  sina 
ohyggliga  bulnader  och,  i  följd  häraf,  åt  alla  håll  utstående  fjädrar. 
Under  iakttagandet  af  största  varsamhet  lyckades  det  att  aflägsna 
samtliga  hans  plågoandar,  hvarefter  han  ånyo  placerades  på  sin  gren. 
Att  han  matades  af  sina  föräldrar  iakttogs,  men  om  han  öfverlefde 
följderna  af  den  för  mig  okända  insektens  angrepp,  är  mig  ej 
l)ekant. 

Linköping  d.   ''/"    i9'9- 

Alba- 1  Iledebv. 


288  SMÄRRE    MEDDELANDEN 

Parasitiska  fluglarver  hafva  vid  upprepade  tillfällen  iakttagils  på 
fågelungar,  men  det  skulle  vara  af  intresse,  om  iakttagelser  af  lik- 
nande art  fullföljdes,  så  att  man  kunde  komma  till  klarhet  om, 
hvilka  insektarter,  som   på  dylikt  salt  snylta  på  fågelungarna. 

RecL 
En  kuiigsfiskare 

anträffades  enligt  Nerikes  Allehanda  af  den  ^^n  1919  för  någon 
tid  sedan  i  ett  vid  Ramshyttan  för  fiske  utlagdt  nät.  Kungsfiskaren 
har  på  senare  tid  visat  sig  på  flera  ställen  och  då  också  på  andra 
lokaler  inom  Örebro  län. 


Prutgås  uppträdande  vid  svenska  insjöar. 

Enligt  ingånget  meddelande  iakttog  skogsförvaltaren  J.  E.  Gus- 
TAESSöN  i  midten  af  oktober  en  prutgås  i  sjön  Hjelten.  Fågeln  var 
ännu  i  början  af  november  kvar  på  platsen  och  syntes  hvarje  dag 
gå  och  beta  gräs  vid  Brusaåns  utlopp  ur  Hjelten.  Däremot  förtärde 
den  ej  hafre,  bröd  eller  potatis,  som  man  lagt  ut  åt  den.  Den  visade 
sig  mycket  orädd,   och   man  kunde  komma  den  ett  par  meter  nära. 

En  annan  prutgås  sköts  sista  veckan  i  oktober  af  direktör  E. 
z\is.ERLUND   å  Husaby  egendom  i   Vislandatrakten. 

Det  är  ju  ej  sä  vanligt,  att  denna  art  under  sina  flyttningar 
besöker  sötvattnen  inne  i  landet. 


Pilfinkar  i   Orsa. 

I  går  upptäckte  jag  till  min  förvåning  en  hel  flock  pilfinkar  här 
i  Orsa.  Då  jag  speciellt  intresserat  mig  för  den  fågeln  och  alltid 
noga  studerat  alla  »gråsparfvar»,  så  blef  jag  verkligen  öfverraskad. 
Antagligen  är  det  väl  så,  att  pilfinkarna  äro  mycket  lokalt  stationära 
och  hålla  nog  till  i  några  gamla  pilar  och  säljar  utefter  »Lillan» 
här  i   Orsa. 

Orsa  den   26   nov.    1919. 

Gustaf  Kohnodiii. 


Kråka,   ringniärkt  i   Lappland   återfunnen   i   Danmark. 

Enligt  ett  från  herr  Johannes  Hansen  i  Hejlminde  ingånget 
meddelande,  sköts  en  kråka,  bärande  Riksmuseets  ring  n:r  5032 
den  första  december  vid  Hejlminde  på  gränsen  mellan  Jylland  och 
Slesvig.  Ringen  bifogades  underrättelsen.  Enligt  förteckningen  öfver 
ringmärkta  fåglar  blef  denna  kråka  som  unge  märkt  den  30  maj  i 
år  i  Åsele  af  skogsförvaltaren  Bo  Witt-Strömer. 


S.ALLCOCK  &  C:o  Ltd. 


Standard  Uorks,  Reddilch,  England 

FISKKROK,  METSPÖN 
FISKREDSKAP 


TRADE    MARK. 


Under  åren    1900—1910   har  fabriken   erhållit  6  »Grand 

Prix»,  hvilket  bekräftar  den  öfverlägsna  kvaliteten 

af  de  varor,  som  fabriken  tillverkar. 


N:o  7249  "TIT-BIT" 
(liten  storlek) 


Detta  drag  saknar  fenor,  den  kringsvängande  (ro- 
terande) rörelsen  åstadkommes  genom  en  böjning  af 
stjärten,  draget  är  försedt  med  aftagbara  trekrokar, 
kan  användas  med  endast  en  trekrok  vid  stjärten,  men 
äfven  lika  bra  med  trekrok  äfven  å  båda  sidor. 

Frånvaron  af  alla  lindningar  gör  draget  mycket 
varaktigt. 

Draget  spinner  mycket  fort,  svänger  omkring  cent- 
rumstången och  är  ett  oemotståndligt  lockbete. 

Tillverkas  i  3  storlekar,  små,  medel-  och  stora, 
passande  för  laxöring,  lax  och  gädda. 

Hufvudagenter : 


PAUL  BERGHAUS  &  C:o,  Göteborg. 


Nordiska  Naturalieliandelii 

KONSERVATOK 

€.  O.  HÖGLUND 

PIPEI^SGATAN  25.  STOCKHOLM 

Kikstel.   !50;.VJ.      Stlilnisfel.  20147 


Emottager  alla  slags  Djur  till  rppstopp- 
ning  och  Montering.  Specialité:  Älg-, 
Hjort-,  Ken-  och  Kädjiirshuviulen  m.  fl. 
SKELETTER,  KRANIER  och  SPRIT- 
PREPARATER  på  larrer 


OBS.!  13  är  som  Konservator  hos  Kolthoffs.  OBS.! 


Frän  Islands  fågelvärld.  Af  Sten  Berg- 
man      

Hn  egendomlig  räf.  Af  E.  L.  (Med 
plansch)  

Om  istidens  inflytande  på  skogarnas 
sammansättning.     Af  Anton  Sörlin    . 

Några  ord  om  Amurområdets  fisk-fauna. 
Referat  af  Hialmar  Rendahl   .... 

Förteckning  å  svenska  nationalparker 
samt  å  naturminnesmärken     .... 

Något  om  andhonornas  sommardräk- 
ter.    Af  H.  Nyqvist 

Smärre  meddelanden:  Blindfödd  grön- 
göling. —  Rörsångaren  häckande  vid 
.lönköping.  —  Fiskmås  ringmärkt  i 
Östergötland,  återfunnen  i  Danmark. 
—  Talibit  häckande  i  Degerfors,  Väs- 
terbotten. —  Fågelnotiser.  —  Om  gö- 
kens' ankomsttid.  —  Menk  funnen  i 
\'ästpreussen.  —  Egendomligt  para- 
si  tuppträdande  af  insekt.  —  En  kungs- 
fiskare.  —  Prutgås  uppträdande  vid 
svenska  insjöar.  —  Pilfinkar  i  Orsa.  — 
Kråka,  ringmärkt  i^  Lappland,  åter- 
funnen i  Danmark 


Bid. 
241 


255» 
26Ö 
271 
279