Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-akademiens förhandlingar"

See other formats 


Google 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world’s books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 


Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book’s long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 


Usage guidelines 
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 


public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 





‘We also ask that you: 


+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individual 
personal, non-commercial purposes. 





and we request that you use these files for 


+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google’s system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 


+ Maintain attribution The Google “watermark” you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 


+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can’t offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book’s appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 






About Google Book Search 


Google’s mission is to organize the world’s information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world’s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 
alkttp: /7sooks. google. com/] 














Google 


Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 






Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 


Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 


Vi ber dig även att: 


e Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 


e Avstå från automatiska frågor 
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 


e Bibehälla upphovsmärket 
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 


Håll dig på rätt sida om lagen 
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeständet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 





Om Google boksökning 
Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk[http://books.google.com/| 














26° 
ıyı 
© | 
ÖFVERSIGT 
= 
= KONGL. 
VETENSKAPS-AKADEMIENS. 


FÖRHANDLINGAR. 
FJERDE ÄRGÅNGEN. 


15417. 
4-5 





Med sju Taflor. 





ASTOCHHOLM, 19489, 
P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Bohtrvckare. 


LSoc432140 


’877 an. 
BE ort 


ef Be 


Innehåll. 


a 
LINE 


Mathematik. 


Brisuine, om tecknen 24 | och Logs(z) etc. . . . .. 
Inssren, om elliptiska functioners utveckling i continuerlige 
bråk. . . . . e . ee e e . . . . . LJ 


Astronomi och Fysik. 


StLASDER , om planeten Neptunus . . . . ev » » +» 66, 


SVANBERG , Å., om olika magnetiserings-metoder . . . . « 
— — om galvanometerträds motstånd mot elektriska 

strömmar . so 2 sc = L— « oo 6 LL LL ot 
— — — om electromotoriska kraften i den Daniellska 

kedjan . . . . 0 cs oc so oo Lo oo ov a 
Sraunens, L., om Vidis barometer. . . . 2 2 0 0 .» + 
Wailsark, en ny goniometer . . . ss a ven. 


Kemi och Mineralogi. 


Bert, analys af Ramlösa heisovattien - . . . 2 2 0. 
— — om tartryisyrade salters vattenhalt . . . . 2... 
Benzauıus, om knallsyror . «os s so oc sa so oe oo 0 & 
— — om oenanthsyra . . 2 ee ern. 
—  — om glycerinvinsyra och glycerindrufsyra . . . - 
—  — om’animaliska saltbaser . . . . . . 200. 
— — om allophansyra 6. 6. oo oo 2 2 ern. 
— — om kolsvaflad ethyloxsid - . >» 2 . 0 0 s 4 
— oo ref. FatriscsE om växtbaser i Peganum harmala . 
— oo  >&É” ZANTEBESCBL OM bomullskrut . . . . . . + 
„ SCHÖNBEIN om ligninkrut . . . 2... 

— o— >» Women om cyanursyra . . « 2000. 
Scoecaen, om talkjordens atomvigt. - . . 2 2 20. 

— oo anineralformlor «= . >» sc so so so re. 
= — om augitens och amphibolens constitution . - - 

= — om neolitch « co 2 ox . oc se os 0 oe 4 
— — om mineralier inneh, tantalsyrelika metallsyror . 


Sid. 
62. 


295. 


102. 


60. 


88. 


230. 


“u Wanuseac, om missbildningar hos Insekter . 


Svansenc, L., om salpetersyrans förening m. några kroppar 51, 214. 
— — — om zirkons egentliga vigt . . . . . -. 54. 
— — — om apbthonit so so se or os vv 85. 
— — — om mesoxalsyra © . . ss . » + 0. 113. 
— — -— om talkjordens -atomvigt | 120. 
— — 2 -—- om ricinoljsyra . qv vv > HM 
— — — om bomullskrut . . ss = = ss = 0“ 165. 
19 WaLimAnr, en ny Gasometer, Tab. 1. . . . & 153. 
Geologi. 
Enouann, om Sverges hornblende- och augitförande bergarter 90. 
—  .-- om öfvergängs-sandsten i Ängermanland 245. 
—  — om gångar af granit i hypersthenfels. . . . » . 249. 
— — om svenska vallens höjning. - - -. . 274. 
—  — om vattenmärken i Nyköpings skärgård . . 297. 
—  — ref. Nisser om guldförande bildningar i Syd-America 240. 
Botanik. 
AGARDH, J., om nya alger från Mexico . . . . 5. 
Åagescnoue, om Fucus potatorum och Durvillza . . - 267. 
— : — om Laminaria bulbosa vid Norge . . . . -» 272. 
Fats, mycologiska anmärkningar . . . 2 2 00200. 105. 
Stenuamwan, om Gottlands laf-vegetation . 17. 
Waursens, samtidiga observationer. . . . . » »« +» » » 128. 
Zoologi. 
Bonzuan, om Sträckgräshoppor . 250. 
— 5 nya svenska Hamoptera . - - nee 263. 
— — nya svenska fjärilarter . - - + . 299. 
: Lor&r, om tungans beväpning hos Mollusker, Tab 26 175. 
— — ref. Murcnison om siluriska fiskar . . 2 20000 145. 
Nırsson, om nya fossila vildoxar i Skåne . . » . +» « » 116. 
—  — om de fossila djurens storlek. . - 000 « 273. 
Retzius, A., ref. Farconens och Cavruers Fauna antiqua Siva- 
lensis . .. 72. 
— — ref. J. Mirren om Basilosaurus oo se se ee eo se v 114 
Surpevarı, om växtätande Carabici . . «+.» 200. 
-— — om Perdix coturnix i Sverge . 201. 
— — om Tetrao tetrix lagopides . 201. 
100. 





Wıanuazas, om Stickmyggornas fiender 
S— — nya slägten af Agromyzidz, Tab. 7 


Anatomi, 


Exstaönea, om inandning af ethergas . 
Rerzuus, A., om ägg inuti ägg . 


Rerzıus, 


Rerzrus, 


g— 


A., om cranier af Frankrikes äldsta invånare 


— om cranier af Slaver och Turkar . 


om en egen hudkörtel hos Rafven 


Fysiologi, Medicin. 


om chloroformgasens medicinska verkan . 


Ethnografi. 


27. 


om cranier af Sandwicbs-öboer och Oregon-indianer 34. 


om grekernes bufvudskålsform . 
om finnarnes hufvudskålsform 
ref. ZxUnr om menniskoracerna 


® 


115. 
. 207. 
. 211, 
19. 


Iniemnade afhandlingar . . . 38, 80, 106, 217, 252, 292, 302. 


Akademiska angelägenheter . 


117, 145, 202, 218, 252, 292, 302. 


Siänker till Bibliotheket 39, 80, 107, 145, 202, 218, 252, 292, 303. 
— zoologiska Museum . 40, 80, 107, 118, 147, 204, 222, 


botaniska Museum . 
mineralkabinettet . . 
fysiska instrumentsamlingen . 


255, 293. 


. 40, 304. 


222. 
107. 


Meteorologiska observationer . 43, 81, 108, 148, 204, 223, 257,294. 


Rättelser. 


Sid. 255, rad. 14 nedifr. står Nyman, läs Hansson. 

— — — 5 nedifr. står Åman, läs Äsom. 

— 270, — 9 uppifr. står: utveckling, läs: form. 

— 2772, — 12 0. följ. uppifr. står: Gunnenos lofrar — — — 
med Laminaria bulbosa; läs: Gunneaus lofvar i Flora Norvegica 1. c., 
att i Act. Nid. gifva en figur af Fucus bifurcatus, men dä denna figur 
(som af Espricaen hänföres till Lam. Bongardiana; jfr En. Phyc. Scand.), 
så vidt jag hunnit efterse, ej hos dessa författare citeras, är anledning 
förmoda, det ingen upplysning från detta håll föranledt dem att anse 
Fucus bifurcatus Guns. synonym med Laminaria bulbosa. 


| ÖFVERSIGT. 
KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 1847. | Md. 





Onsdagen den 13 Januari. 





Föredrag. 

1. Anallsyror. — Sekreteraren erinrade Akademien, 
att han under 41844 för densamma föredrog en åsigt med an- 
ledning af den så kalläde knallsyrans kemiska natur (Öfvers. 
1844, sid. 47), enligt hvilken den vore en kopplad syra, hvari 
kopplingen är en qväfmetall, genom hvars ögonblickliga sön- 
derdelning i metall och qväfgas, den häftiga explosionen upp- 
kommer, samt att vi, från denna synpunkt, kunna anses känna 
tre särskilta knallsyror, i hvilka syran, C'N’O°, är densamma, 
men kopplingen är antingen AgN, HgN eller ZnN. 

En fjerde knallsyra har nyligen blifvit upptäckt af Col- 
legialrådet Farrzscaz i Petersburg, som jemte Hr Srtruvz un- 
dersökt dess sammansättning. Denna syra fås förenad med 
kali, då en lösning af osmiumsyradt kali med öfverskott af 
kali blandas med caustik ammoniak, hvarefter småningom an- 
skjuter ett salt i gula :octaödriska kristaller. Detta salt inne- 
håller kali, förenadt med den nya knallsyran, och afbrinner 
vid upphettning öfver +400° med en häftig knall. 

Den med kalit förenade syran består af 4 at. osmium- 
syra kopplad med 4 at. qväfosmium, som innehåller 4 at. os- 
mium och 2 enkla atomer (1 eqvivalent) qväfve, Os N, hvars 
ögonblickliga åtskiljande i qväfgas och osmium, vid. en upp- 
höjd temperatur, åstadkommer knallen. 

Genom utvexling kan syran flyttas från kali på andra 
baser, t. ex. barytjord, hvarmed den ger ett skönt i prismer 


26° 


il 
o | 
ÖFVERSIGT 


AF 


"”Strekholer — 
— KONGL. 
VETENSKAPS-AKADEMIENS. 


FÖRHANDLINGAR. 


FJERDE ÅRGÅNGEN. 
18347. 
4-5 





Med sju Taflor. 





ASTOCHHOLM, 1928. 
?. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktrvckare. 


— Aé — 


med den oförändrade syran förenas till ett blysalt, ur hvilket 
den med sina förra egenskaper kan afskiljas. Då vi hafva 
många isomera syror, och man icke kan säga, att likhet i 
sammansättning af en organisk syras brännbara beståndsdelar 
utvisar samma kemiska kropp, så kan man dock icke antaga, 
att tvenne syror, som efter utseende äro olika syrsättnings— 
grader af samma radikal, också verkligen äro det, så vida 
icke den lägre genom syrsättning låter förvandla sig till den 
högre syrsättningsgraden, och då detta här icke visat sig vara 
fallet, så kunna också icke de tvenne ofvanföre anförda sy- 
rorna betraktas såsom olika syrsättningsgrader af samma ra- 
dikal. Till undvikande af de förvillelser, som kunna uppkom- 
ma af den antagna från oenanthyl härledda nomenklaturen, 
föreslår jag derföre dess bortläggande, och att kalla den af 
Liesis och Perovze upptäckta syran Sitinsyra, af oleum Siti- 
cum, Bränvins fuselolja, hvaraf den utgör en beståndsdel, och 
den högre oxidations-graden, med en bokstafsförändring af dess 
af Laurent gifna första namn Azoleinsyra, Aboleinsyra. 

Vid försök att genom blandning af koncentr. svaf- 
velsyra, glycerin och vattenfri sitinsyra, frambringa en ny 
olja, sitinsyrad lipyloxid, som dock ej lyckades, erhöll jag en 
kopplad svafvelsyra, af svafvelsyra och sitinsyra, som vid ut—- 
spädning med en mindre portion vatten afskiljer sig och fly- 
ter upp. Denna syra är olöslig i svafvelsyrehaltigt vatten, 
men löslig i rent vatten och ger med kalkjord ett deliquescent 
färglöst salt af sitinsvafvelsyrad kalkjord. 


4. Glycerinvinsyra och Glycerindrufsyra. — 
Sekreteraren tillade, att då glycerin i högst koncentreradt 
tillstånd blandas med sin dubbla atomvigt vinsyra eller fati- 
scerad drufsyra och upphettas till +450° eller deromkring, 
så uppkommer en utveckling af vattengas omkring hvarje korn 
af syran, och detta fortfar till dess syran är upplöst, då mas- 


— 5: — 


san flyter lugnt och är förvandlad till en kopplad syra, hvari 
glycerin är kopplingen, lika som i de motsvarande syrorna 
med ethyloxid och methyloxid. — Efter afsvalning är den 
nya kopplade syran halffast, brunaktig (af hettans inflytande) 
och seg så att den låter spinna sig i tråd såsom smält glas. 

Båda dessa syror äro hvarandra fullkomligt lika. De de- 
liquescera långsamt i luften och gifva med kalkjord ett lätt- 
löst ofärgadt salt, fällbart ur sin lösning med alkohol, som 
intorkar till en genomskinlig klar och glaslik massa. Saltet 
består af 4 at. kalkjord, 2 at. druf- eller vinsyra och A at. 
glycerin samt kristallvatten. Med kali bildas också ett amorft 
salt, som icke utfälles af öfverskott af syran. Då till dessa 
salter sättes ett öfverskott af basens hydrat, afskiljes genast 
glycerin och ett vinsyradt eller drufsyradt salt bildas. Dessa 
sytor voro förut obekanta. 


5. Bomullskrut. — Till Akademien har Professor 
ZAxTEDESCHI i Venedig insändt en kort tryckt afhandling, Os- 
servazioni ed esperienze sulla pirosselina di Schoenbein ed in 
particolare sulla sua termo-elettricitä, hvari han tillkännager, 
att bomullskrutet vid upphettning blir negatift elektriskt, och 
att detta elektriska tillstånd tilltager i intensitet med tempe- 
raturen till en förvånande hög grad, men försvinner ögon- 
blickligt vid afbränningen. Det antager äfven negatif elektri- 
citet vid rifning så väl mot lack som glas. 





6. Nya alger från Mexico. — Hr Adjunkt J. Acanpu 
i Lund hade i bref till Hr Wanrsers meddelat, att han nu 
fulländat beskrifningen af de i Mexico samlade alger, som Pro- 
fessor LixBwAnn i Köpenhamn öfverlemnat till hans granskning. 
Då emedlertid ännu någon längre tid torde förgå innan det 
större arbete utkommer, i hvilket dessa beskrifningar skola 


intagas, hade Hr AGarnu öfversändt följande utdrag derur för 
att Akademien föreläggas. 


1. Lyngbya crassa nov. sp. cespite atroviridi subpenicillatim la- 
ciniato, filis crassis, annulis 4 sua longitudine diametrum fili vix 
superantibus. 

Vid mexicanska stranden af stilla Oceanen. 


2. Calothrix cyanea nov. sp. cespite cyaneo minuto fasciculato, 
filis a callo scutelliformi radiantibus simplicibus, intra tubum 
latum hyalinum annulos diametro subbreviores foventibus. 

På Sargasser i Caribeiska sjön. 


3. Prasiola mexicana nov. sp. fronde irregulariter crispata et la- 
ciniata in laminam subumbilicatam expansa, areolis regulariter 
quaternatis, 

I bäckar vid Alpatlachna. 


I. Pericrstis nov. gen. Frons capillaris (simplex aut) ramosa, tubu- 
losa, articulata, irregulariter areolata; diaphragmatibus tubum 
internum dividentibus hyalinis; areolis peripherico strato singulo 
tubum circumdantibus, in cellulas irregulares indefinitas divisis. 


4. Pericystis zruginosa nov. sp. 
Vid Havanna. 


Observatio. Altera species hujus generis est Lemania? Corinaldi 
(Menzca., Lett. di 9 Nov. 1840) ex thermis Iulianis oriunda. Genus 
ita constitutum inter Ulvaceas et Lemaniam ambigit. Illis, mediante 
precipue Enteromorpha clathrata, proximum, ex altera parte sedem 
in syslemate certam amphiboli generis Lemanis figit. An potius tri- 
bus peculiaris constituenda sit, prope Ulvaceas disponenda, cui pr&- 
ter Lemaniam et Stigonema Pericystis quoque adscribatur, dubito. 


5. Bryopsis pennatula nov. sp. frond& simpliciuscula, circumscri- 
ptione sublineari, distiche pinnata, pinnis simplicibus subzque- 
longis cylindraceis obtusis, 

På mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 


Observatio. Species Caulerparum et in collectionibus et apud Au- 
clores magnopere confuse szpius obveniunt. Plurima nomine Cau- 
lerpe Sedoidis circumvecta specimina ad Caul. claviferam pertinent. 
Hzc autem species a Fuco Lamourouxii et Fuco Uvifero Tuan., qui 
una cum nostra varietate turbinata (in Alg. RurrreL.) speciem singu- 
lam formare videntur, forsan diversa ponenda est. Caulerpa flagelli- 
formis Ac., qus a Kverase cum Amphiboli filiformi Svar conjungi- 
tur, est species ab hac diversissima. Nomine Cawerpe Ericifolie vulgo 
obvenit planta a Turneriana specie ejusdem nominis distinctissima, cum 
Caulerpa Selagine ramentis cylindraceis elongatis undique egredienti- 
bus multo magis conveniens, et vix nisi statura firmiore et apicibus 
ramentorum obtusis cum mucrone ab hac distincta. Hanc e mari Bra- 
silie et Indie Occidentalis oriundam Caulerpam Lycopodium nominavi. 
Aliam speciem (Caul. verticillatam nob.) coram oculis habeo, fronde 





— I _ 


minuta bipollicari superne verticillia ramentorum pluribus ornata, re- 
mentis decompositis dichotomis sensim altenuatis cylindraceo-Aliformi- 
bus insignem. 


6. Ectocarpus breviarticulatus nov. sp. cespite minuto fusce- 
scente, frondibus repentibus radicantibus alterne ramosis, ramis 
abbreviatis apice incurvis extrorsum ramulosis rigidiusculis, arti- 
culis fili primarii diametro subbrevioribus, secundariorum vix ses- 
quilongioribus. 

Parasit pä Chnoospora pacifica, vid S:t Augustin. 

7. Myrionema (?) expansum nov. sp. crusta expansa circumscri- 
ptione subdefinita fuscescente, filis cylindraceis arctissime stipatis 
articulatis, articulis diametro longioribus, endochromate granuloso. 

På kalkklippor vid Vera Cruz. 


8. Asperococcous intricatus nov. sp. fronde tubulosa ramosa vage 
expansa subrepente, ramis intricatis sensim attenuatis decompo- 
sito-dichotomis, apicibus furcatis. 

Vid Vera Cruz. 


9. Dietyota crenulata nov. sp. fronde bası stuposa decomposito- 
dichotoma, sinubus patentibus, segmentis linearıbus margine cre- 
nulato-dentatis, inferioribus angustioribus subincrassatis, supe- 
rioribus lingulatis, areolis rectangularibus, sporis per totam su- 
perficiem sparsis. 

På mexicanska stranden af Stilla Oceanen (S:t Augustin). 


Il. Casoosrora nov. gen. Frons cylindraceo-compressa ecostata, a callo 
radıcali estuposo surgens repetite dichotoma, cellulis hexagonis 
per totam frondem zqualibus, superficialibus minoribus, endo- 
chroma granulosum foventibus contexta. Fructus . . . an in 
verrucis lateralibus, e cellulis radiantibus constitutis, demum 
eyoluti ? 

Genus Sporochnoideum, Carpomitr® proximum. 


10. Chnoospora pacifica nov. sp. fronde c#spitosa e cylindraceo- 
compressa, decomposito-dichotoma fastigiata, segmentis nudis con- 
formibus, axillis acutis. 

På klippor vid S:t Augustin i Stilla Oceanen. _ 


11. Chnoospora atlantica nov. sp. fronde caspitosa e cylindra- 
ceo-compressa sensim attenuata di-polychotoma decomposita ra- 
mentisque conformibus prolificantibus obsita, segmentis infra 
axillas dilatatis. 

Vid La Guayra och Puerto Caballo på stranden af södra America. 
(Binpers Herbarium). 


12. Sargassum hystrix nov. sp. caule filiformi teretiusculo un- 
digue ramoso, foliis oblongo ellipticis acuminatis costatis obso- 
lete glandulosis serratis aut integriusculis, vesiculis in petiolo 
ipsis breviore sphzricis muticis, receptaculis axillaribus dense 
sggregatis ancipitibus verrucosis tortis dentato-spinescentibus. 

På Campeche bankarne. 





a 8 kun 


13. Sargassum Liebmanni nov. sp. caule filiformi teretiusculo 
undique ramoso, foliis lanceolatis acuminatis coslatis eglandulo- 
sis spinuloso-dentatis undulatis tortisque, vesiculis in petiolo 
subhiliformi ipeis breviore sphsericis suhmarginatis apiculatis, re- 
ceptsculis axillaribus dense aggregatis ramoso-Cymosis triquelro- 
prismaticis tortis dentato-spinescentibus. 

På mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 


14. Sargassum affine nov. sp. caule filiformi lavi, foliis costatis 
singula utrinque serie glandulosis lanceolato-linearibus argute 
serralis, vesiculis in petiolo teretiusculo ipsarum longitudine 
sphericis muticis, receptaculis axillaribus furcato-ramosis cylın- 
draceo-lancoideis verrucosis inermibus. 

Emellan Cuba och Jamaica. 


15. Nemalion virens nov. sp. fronde compressa, e gelatinoso cor- 
nes, abbreviata repetite furcata, sensim attenuata. 
På Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 


16. Liagora leprosa nov. sp. caule compresso subgelatinoso. calce 
pulverea incrustato, dichotomo-fastigialo ramentis denudato, seg- 
mentis angustioribus, ultimis apice virescentibus. 

Vid Vera Cruz. 


Excursus de natura Nemalheciorum. Organa illa, que Nemathe- 
cia et Sirothelia appellarunt, licet in multis Algis et quidem vulgatis- 
simis observata fuerint, nature tamon magnopere dubia manserunt. 
Eadem reproductiva organa esse suspicatus est Gazvı.ız. Monracnz, 
detectis spharosporis Fuci Griffithsie Turan. — in ipsis articulis filo- 
rum Nemathecii nidulantibus —, primamı obtulit observalionem, lu- 
men quoddam supra hac organa spargentem. Suadentibus iisdem 
Faci Griffithsie spharosporis, hano quoque opinionem de Nemathe- 
ciis, nimirum ut in ipsis articulis filorum moniliformium sphasrospo- 
ras gignerent, fovissa videlur Phycologise celebris Auctor. Ipse or- 
gena illa, qua consentiente voce Algologorum Nemathecia dicuntur, 
cum aliis quibusdam alio nomine in Peyssonellia et Polyide designata 
comparans, et raram obvenientiam sphsrosporarum in plantis szpis- 
sime Nemathecia gerentibus perpendens, Nemathecia fructus esse ste- 
riles et abortientibus sporis mutatos declaravi. Eadem vero aut, ab- 
ortientibus sporis capsularibus, capsularum loco esse, aut abortien- 
tihus spbzrosporis (in aliis individuis) evolutionem sistere abnormem 
strati spharosporas procreantis. Hoc autem adjicere ausus sum, ut 
si aliquando sphaerosporis Nemathecia onusta detegerentur, inter fila 
Nemathecii, potius quam in ipsis articulis florum, sphzrosporas na- 
tas exspectarem (Alg. Med. p. 64). 

Hypothesin olim prolatam facta observatione hodie confirmare 
contigit. In speciminibus recens investigatis Spherococci repentis fo- 
liola quaedam Nematheciis incrustata deprehendi. Nemathecia hzc in 
media pagina frondis, pulvinaris ad instar minuti expansa, filis mo- 
niliformibus densissime stipatis constabant. Fila autem ipsa, quam 
in aliis Nematheciis tenuiora, et endochromate dilutiore colorata. In- 
ter fila et cum bis ad stratum exterius frondis erant adfixe spharos- 


— 09 _ 
por, pedicello brevissimo suflulte, oblongo-spbaroidex, cruciatim 
dıvisz, forma et situ cum spharosporis Peyssonellie omnino conve- 
nientes. 

Veriz ex hac observatione fluunt consequentis: 

1:0 Diverse nature apparent Nemathecia illa, in quibus spha- 
rosporae in ipsis articulis filorum generantur, at qua sphaerosporas ut 
organa propria filis circumdata gerunt. Species itaque diversis his 
fructibus donatas ad diversa genera referri debere, facile patet. Con- 
stat insuper spharosporas in Chondro crispo infra epidermidem fron- 
dis ut in Gigartina nasci. Nec minores sunt differentie, qu& in stru- 
ctura frondis generum Spongiocarpearum observantur. Aut itaque ex 
bac trıbu genera nonnulla eliminanda sunt, aut forsan melius tota 
tribas dissolvetur et genera, qus continuit in alias et diversas tribus 
removeantur. Quod quidem imprimis suadent 1:0 Spherococcus repens, 
qui cum structura frondis Gracilarie Nemathecia Spongiocarpearum 
jangit; 2:0 Hypnea pannosa nob., que spharosporas in verrucis Ne- 
matbecia zemulantibus et extra frondem prominentibus gerit; 3:0 Fu- 
cus Griffilhsie, qui sphsrosporas aliter constructas et sitas fert, et qui 
przterea, considerata ejusdem cum Ahnfeldtia affinitate, forsan etiam 
fractam capsularem diversum olim monstrabit. 

2:0 Nemathecia detecta Spharococci repentis removent hanc spe- 
ciem, quam antea suadente structura frondis ad Gracilariam referri 
posse credidi, in aliud genus, forsan identicum aut saltim non longe 
alienum ab illo, quod Kuzrzıns nomine Phyllotyli et typo Fuco mem- 
branifolio condidit. Hoo autem sequenti modo definitum et limitatum 
soluerim. 


ParızLorrrus. Frons cellulis rotundatis versus superficiem minoribus ra- 
diantibus, granuloso endochromate farclis, contexta. Favellidia (?) 
intra pericarpium pedicellatum, apice demum carpostomio aper- 
tum, nidulantia, nucleam sporarum compactum, reticulo filorum 
cohbibitum foventia (species 1, 2, 6). Sphzrospors in Nematheciis 
superficialibus pulvinatim expansis evolutz, intra perisporium, 
pagiox frondis pedicello brevissimo affixum, singule nidulantes, 
oblonge, cruciatim divise (spec. 1). Huic pertinent species: 1. 
Sph.repensAc.; 2. Phyll. australis J. Ac. mscr.*, 3. Sph. 
microcarpusAc; 4.Sph. concinnus Ac. (excl. var.); 5. Phyll. 
flabellatus J. Ac. mscr. **), et 6. Phyll. membranifolius 
Kverz. 


3:0 Si conjicere fas est Sphaerosporas in speciebus Chondri, qua 
Nematheciis instructz sunt, eodem modo sitas et constructas esse ac 
illas in Ph. repenti vidimus, sequitur, ut genus Chondri in duo divida- 


$) 17. Ph australis nov. sp. fronde lineari subplana erecta repelile 
dichotoma, apicibus acutiusculis, favellidiis e margine pediccllatis. 
(Mar. Austral. in Hbrio Acason). 


"18. Ph. flabellatus nov. sp. fronde angusta lineari compressa de- 
composito-dichotoma fastigiata, apicibus acuminatis. (C. B. Spei, 
Haaver!) 


— 40 — 


tur, quorum unum fronde filis plus minus densis longitudinalibus, 
versus superficiem in fila moniliformia abeuntibus, contexta et spbae- 
rosporis infra superficiem evolutis dignoscetar, et huic nomen Chondri 
cum Kuerziıncto forsan conservemus; alterum genus fronde cellulis an- 
gulatis versus superficiem minoribus constituta et sphsrosporis inter 
fila Nematheciorum evolutis distinctum. Illud Chondr. crispum et Ch. 
canalicalatum complectitur, huic pertinent relique species veteris ge- 
neris, nomine Oncetyli forsan nominandz. 


Grateloupia Sternbergii var? versicolor (J. ÅG. mscr.) fronde 
subcarnosa plana pluries pinnata, pinnis linearibus utrinque at- 
tenuatis, fere ad apicem frondis continuatis, sursum sensim bre- 
vioribus, ultimis subspinuliformibus. 

Vid E:t Augustin på Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 


19. Grateloupia prolongata nov. sp. fronde submembranacea pla- 
na, infra medium subsimpliciter pinnata, supra medium subnuda 
et in laminam lineari-altenuatam longe prolongata, marginibus 
integerrimis. 

Vid Pochetti pä stranden af Stilla Oceanen. 


Observalio de limilibus Gigariine. Genus Gigartine, quale in 
Algis mediterraneis (p. 103) construere ausus sum, in plura dissolvere 
conatus est Kuutzınc; sed nec ab ipso ullos nova genera disjungentes 
characteres propositos video, nec mibi ullos invenire hucusque conti- 
git. Character enim Cystocarpiorum, qua in Chondracantho clausa, 
in Gigartina carpostomio aperta nuncupat, ita certe est corrigendus, 
ut in utroque genere cystocarpia, initio clausa, demum aperta sint. 
Prater species olim (l. c. p. 104) a me generi adscriptas, sequentes 
hodie eidem vindicare potuerim: F. alveatus Turx., Gig. canaliculala 
Harv. (= G. Lindleyana J. AG. Symb.), G. Lessonü Borr, Sph. papillatus 
Ac., Sph. volans Ac., Sph. stiriatus Ac., et Sph. radula As. A genere 
autem ulterius expellende: Gig. muricata Post. et Rurr., que est 
species Endocladie J. Ac; Gig. gelatinosa Enpı., G. gelidium Enor., 
G. isiformis Enpı., G. spinosa Enoı. et G. serra, que genus proprium 
Spharococco Grev. proximum formare videntur; Gig? corniculata J. 
Ac., G. horrida Ga&r. et G. spinella Grer., que ad Hypnzam trans- 
ferri opportel; G. subulala Grev., que est Cystoclonii species; Gig. 
tenera J. AG. Symb, quam Chrysymeni® speciem existimo. Reliqus 
ab Enpricarso (Gen. Plant. Mant. III.) enumeratz species sunt. mihi 
tantum descriptionibus cognitz. 


20. Chztangium chilense nov. sp. fronde decomposito-dichotoma, 
segmentis subcuneato-linearibus carnoso-crassiusculis a margine 
s&pe prolificantibus, prolificationibus fructiferis elongatis simpli- 
ciusculis. 

Vid Valparaiso (Bısoers Herbarium). 


In multis cum descriptione Nothogeniz variolose Most. convenit, 
an vero identica sit hac cum nostra, nullo viso specimine de- 
finire non audeam. 


— AM — 


21. Gelidium serrulatum nov. sp. radice fibrosa, fronde Aliformi 
compressa, 3-4-pinnata, pinnis suboppositis distichis, pinnellis 
clavato-linearibus subtilissime serrulatis, 

Vid La Guayra och Puerto Caballo på stranden af Södra America. 
(Bınpers Herbarium). 


Ezcursus de Gelidiorum tribu consliltuenda. Fructum capsularem 
Gelidi a fructibus aliarum Algarum non parum differre, antea mon- 
strare conatus sum. Pustulz ad instar spbericz capsula novella ori- 
tar, in lateribus planis frondis compresse zque et hemisphzrice pro- 
minul.. Si bac dissecatur, apparet placenta compressa inter angulos 
capsule ancipitis extensa, iisque ita concreta, ut conceptaculum in 
loculamenta duo longitudinalia dividatur, quorum quodque hemisphe- 
ram sus pagine efficit. Placenta, que inter hemispharas interme- 
dia extenditur et utriusque hemisphere planam basin constituit, a 
fornicato hemisphaere tecto libera et separata est, filis tantum sparsis- 
simis inter utraque extensis.. Spore minute obovatz, placentz sub- 
verticaliter ınsidentes, intra spatium hemispherz numeros®, in ter- 
migali articulo fili sporigeri tantum evolutz. Ipsa placenta filis in- 
tricatis constituta apparet. 

Gelidia itaque fructus formam offerunt, favellidiis veris forsan 
indole proximam, at constanti obvenientia geminorum, simul evolu- 
torum, diversam. Dum tantum in generibus illis Suhris et Gelidii, 
affınıtate proximis, conceptacula ista innotuerant, rectius mihi vide- 
batur eadem ut favellidia geminata existimare. Quum vero hodie ean- 
dem structuram in alio quoque genere inveni, capsularum propriam 
formam in istis fructibus agnoscere cogor, quam nomine Dichnidii sa- 
Iutare debere credidi. 

Quo vero facto fortan justum erit, novam tribum illis constitu- 
ere Algis, quibus hc est fructuum indoles. Genera his donata sunt 
Gelidium, Suhria et Euthora. 

Characteres Gelidii et Suhrie antea (in Algis mediterr. et Adver- 
sar. p. 42 et sequ.) exponere conatus sum. Suhriam a genere Gre- 
villeano Phyllophor&e sejunxi, prater Phyllophoram vittatam etiam Ph. 
prisioidem, Ph. spissam Svar et Ph. reptantem Suar (si hzc a Ph. 
pristoide revera differat) complectentem *). Sequentes autem characte- 
res exbibet: 


IIl. Evruona nov. gen. Frons cellulis rotundatis in axi majoribus con- 
texta. Diclinidia frondi (juxta marginem) immersa et utrinque 
bemisphsrice prominentia, intra pericarpium tenue cellulosum 
bilocularia, sporas pyriformes pedicellatas ad placentam longitu- 
dinalem, loculos disjungentem, utrinque gerentia.. Sphzsrospors 


*; E reliquis speciebus Phyliophorz pertinent Ph. seminervis et Ph. 
crenulata ad Cryptonemiam; Ph. obtusa Garer. est Delkesseriearum 
genus, coccidia hemisphsrica et sphsrosporas nblongas cruciatim di- 
visas in foliolis propriis a fronde prolificantibus gerens. Pbyllophors 
verisspeciebus pertinent fructus a Gazvırze eximie depicti et illustrati, 
mihi antca obscuri, hodie fructibus maturis visis perspicui. 


frondi immerss, rotundatz, triangule divise. Species sequen- 
tes, ad Rhodomeniam antea relatas, complectitur: 


1. Euth. cristata; 2. Euth, rostrata; 3. Euth. Fabricia- 
na; 4. Euth. Baerii (Rhod. Baeri Post. et Rura.) 5. Euth.? Juer- 
gensii; 6. Euth.? Bangii; 7. Euth.? perreptans. 


Excursus de Cystoclonieis. Opinionem olim protuli (Alg. Med. 
p. 64) favellidiis non semper eandem esse originem. Favellidia ni- 
mirum nonnoulla, qualia in Chondro ex. gr. proveniunt, ita oriri, ut 
stratum filorum aut cellularum sporas producenlium magis magisqus 
evolvatur et plexus producatur filorum laxiorum, inter quae, per co- 
hortes singulas aut plures, cellule sporigen® nascuntur, singuls sin- 
gulas sporas generantes, sed omnes cujusvis cohortis in nucleos sin- 
gulos aut plures demum conglobatz. Quot itaque sporis constat, tot 
cellulis suam originem debet cobors aut nucleus quisque. In favelli- 
diis autem aliis aliam sporarum originem observare credideram; sin- 
gulis nempe cellulis, quarum endochroma in sporas numerosas dilapsum 
fuerat, nucleos aut cohbortes singulos oriri. Rem ita se habere, ho- 
die convictus sum, unde hujus generis fructus voce Kalidii designatos 
volui, illis termino Favellidii servato. 

Algas diversis his fructibus donatas tribus Jiversas formare de- 
bere, justi harum rerum wstimatores nobis forsan concedant. Novam 
itaque familiam e membris in systemate dispersis hodie constiluimus, 
cui nomen a Kurrzıncıo datum conservari posse crediderimus. Genera 
sequentia huic tribui subjungo: 


1. Aunseıoria (Fa. Fl. Scan. mut. limit.). Frons cellulis hexagono-pris- 
maticis versus superficiem minoribus, endochromate granuloso re- 
pletis, contexta. Kalidia frondi innata, subprominentia, extus 
strato nemathecioideo tecta, sporas numerosas intra cellulas pr&- 
gnantes evolventia. Spharospore in strato Nemathecioideo evolu- 
te 2... 0. Ålge teretiuscule cornex. 


Species sunt: Ahnf. plicata (Sph. plicatus Ac.) 
Ahnf. concinna (Sph. concinnus var. immersus ÅG.) 


22. Abnf. gigartinoides nov. sp. frondibus czspitosis teretibus 
decomposito-furcatis ramentisque simpliciusculis obtusis subsecun- 
. dis obsitis, 
Vid S:t Augustin på Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 


2.? Grunoconcaus (Marr. Bras. mut. limit.) Frons cellulis angulatis, 
intertextis minoribus anastomosantibus, versus superficiem in cel- 
lulas radiantes abeuntibus constituta. Kalidia . . . . . Spharos- 
pore in strato Nemathecioideo extra superficiem frondis promi- 
nente evolutz, in articulis filorum nat, radiatim dispositz, cru- 
ciatim divisz. 

LJ 
Unica mihi nota species est G.Griffithsis (Sph. Griffithsix Ac.) 
3. CrsrocLomıum (Kverz. Phycol. p. 404.) 


Originem sporarum multarum intra cellulam singulam evidentissi- 
me vidi. Praterea in analysi a Kurrzıncıo data nihil mutandum. 


— 13 — 


Species autem generis hujus insuper sunt SpA. subulatus As. et? 
Spk. difficilis Ae. 

4. Curoravyınıs (Kverz. Phycol. p. 400). Frons cellulis rotundatis gra- 
nulosis, reticulo minorum cinctis, contexta. Kalidie ad frondem 
aut ad fimbrias sessilia, extus strato cellularum anastomosantium 
et radiantium tecta, sporas numerosas in cellulis pr&gnantibus, 
reticulo anastomosantium cinctis, evolventia. Spharospore in ar= 
ticulis supremis strati superficielis singule, rotundatz, cruciatim 
Jdivise, maculas informes in pagina frondis subprominentes effi- 
cientes. Alg&e plane rosex, szpe fimbriatz. 


Species sunt 1. Cal. variegata Kurrz. 
2. Cal. alcicornis (Rhodomenia alcicornis J. 'Ac.) 
3. Cal. laciniata Kurrz. 
4. Cal. discigera (Rhodomenia discigera J. Ac.*). 
5. Cal. australis nov. sp. **) 

Observalio. In dissertalione de Ctenodo, Delisea et Lenormandia, 
inter multe quza prz&clare disputat Cel. Montacne, nonnulla obveniunt 
baud adoptanda. De Ctenodo verba faciens, contendit: ”Dans cette 
singulitre fructification, on voit de la maniere la plus évidente, que 
les filaments, dans lesquels se forment les tetraspores, sont l’&panou- 
issement et la terminaison de ceux qui parcourent le centre de la 
fronde et constituent son systeme medullaire ou axile, ce qui con- 
tredit formellement l’assertion suivante de Mir J. Acanon: si denique 
vera sunt, quz2 de utriusque organi diversitate attulimus, nimirum 
utraque in eodem individuo numquam obvenire, evolutionem utrius- 
que esse plane contrariam, unum esse interioris, allerum vero exle- 
rioris strati productum.’’ Plantam fructiferam mihi quoque examinan- 
ti, nibil sese obtulit, quod legi generali a me enuntiatz de ortu Sphe- 
rosporarum contrarium existimandum sit. Stratum medullare consti- 
tuitar tubo centrali articulato singulo, fili- tenuioribus circumdato; 
ex bis proveniunt alia fila moniliformia radiantia, et ad hec adfixa 
sant spherosporz. Sphasrosporas itaque esse strati exterioris produ- 
ctum, bzc planta seque ac omnes alie demonstrant. Quod vero in 
Nemathecioso illo strato exteriori immers# nidulantur spharosporz&, 
hoc non magis in hac planta, 'quam in unaquaque alia (Hypnzsa, 
Peyssonellia), cujus sphserospore in Nemathecioso strato evolvuntur, 


*) Postquam hanc speciem in Symbolis meis descripseram, specimina 
fructigera tum plants Capensis tum Tingitanz videre licuit, que plan- 
tas diversas esse monstrant. Planta Capensis est revera Cal. Jaciniatz 
afinitate proxima et structura conveniens, at Kalidiis frondi immer- 
sis diverse. Alga vero Tingitana Chrysymeniz species videtur, unde 
non immerito Montascneus eandem ad Genus Halymeniz , quale olim 
constitutom fuit, retulerit. 

++) 23. Cal. australis nov. sp. fronde dichotoma, marginibus integer- 

rimis, segmentis cuneato-linearibus, ultimis rotundato-obtusis, 
Kalidiis disco frondis immersis. 
Mare australe in Herb. Acannn. — Habitus fere Sph. corallini Borr. 


” 


_ Ak — 


legem mutat. Nec ullam plane dat ansam hzc alga, analogiam quan- 
dam inter utraque organa fructificationis assumendi; ut pollen et ovu- 
lum, polariter opposita sunt et semper manebunt! 


Deliseam quod attinet, incertum puto an genus hoc revera cum 
Calocladia identicum sit. In Delisea fimbriata abeunt nervuli eviden- 
tes, tubo centrali percursi, ad quemque dentem frondis; an idem in 
reliquas species a Montaonz allatas quadret, dubito. Czterum sine 
dubio a Montacng injuria conjunguntur Calocladia pulchra et Spheero- 
coccus flaccidus Suma. Licet enim specimen nullum autbenticum Calo- 
cladie viderim, et forma dentium frondis, et situ fructificationis, 
utraque differre suspicor, velut loco natali longe disjunguntur. 


24. Hypnza pannosa nov. sp. frondibus a cz#spite decumbente 
densissime-intricato decomposito-ramosissimo surgentibus, ere- 
ctiusculis teretibus, infra medium nudis, supra medium ramu- 
losis, ramis simpliciusculis conico-subulatis subsecundatis. 

Vid S:t Augustin, i Stilla Hafvet. 


Excursus de limilatione Generum Spherococcoideorum. Opusculum 
de algis Mediterraneis scribenti mihi, structura sphsrosporarum in 
paucissimis tantum hujus tribus speciebus innotuerat. Structura ita- 
que frondis et diversitate coccidiorum characteres generam fundare 
tunc tantum licuit. Kurrzıno vero dein, detectis sphzsrosporis in plu- 
ribus, insignes sph&rosporarum differentias adesse monstravit, quibus 
ducentibus genera nonnulla bene condidit. Ulterius hac directione 
procedens, sequenti modo genera definire et circumscribere tentavi. 


1. Hrenarea. Frons cellulis oblongis angulatis versus superficiem mi- 
noribus contexta. Coccidia bemisphzrica, juxta marginem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam basalem affıxas, intra 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia. Sphz- 
rosporz ad basin ramorum hinc tumidam dense stipatz, inter 
fila subnematheciosa nidulantes, oblong®, zonatim divise (spe- 
cies 3! 4! et 10)). 


Species sunt: 1. H. flagelliformis Grev. mscr. (ex India Orientali.) 
2. H. nigrescens Gazv. mscr. (? F.hamulosus Esr.) 
3. H. spicifera Harv. (Gracilaria spicifera Suna.) 
4. H. musciformis Lauour. 

5. H. Rissoana J. Ac. Alg. Med. 
6. H. hamulosa Gaev. (? Gigartina cornuta Lawoux.) 
7. H. spinella (Sph. spinellus Ac.) 
8. H. divaricata Gaev. 
9. H.? rangiferina (F. rangiferinus Tunn.) 
10. H. pannosa J. Ac. 
11. H. corniculata (F. corniculatus Turn.) 
12. H.? horrida (Sph. horridus AG.) 


2. Gaacıraaia. Frons cellulis oblongis, aut angulatis, aut rotundatis et 
endochromate granuloso replelis, versus superficiem minoribus 
contexta. Coccidia ad frondem ramosque sparsa hemirphsrica 
‚apiculata, sporas obovatas ad placentam centralem affixas intra 


— 153 — 


pericarpium, carpostomio apertum, foventia. Spharospor= per 
frondem spars2 oblongs® cruciatim divise (spec. 1! 2!4!8!et 9), 


Species sunt: 
a. Gracızanıa. Frondis cellulis angulatis, cellulis pericarpii inordina- 
tis angulatis, placenta elevata hemisphzerica. 
1. Gr. erecta Grev. 
2. Gr. confervoides Ga. 
3. Gr. divergens (Sph. divergens Ac.) 
4. Gr. armata (Sph. armatus Ac.) 
». Pıocansa. Frondis cellulis rotundatis endochromate granuloso re- 
pletis, cellulis pericarpii radiatis, placenta minuta basali. 
5. Pl. Helminthochorton Enoı. 
6. Pl. dura Enor. (? Gracil. Durvillsi Post. et Rura.) 
7. Pl. lichenoides (Sph. lichenoides Ac.) 
8. Pl. polycarpa (Grac. polycarpa Gaev.) 
9. Pl. compressa Enot., 
10. Pl. disticha Enoı. 
11. Pl. cervicornis (Sph. cervicornis ÅG.) 
12. Pl. corticata J. Ac. (Symb.) 
13. Pl. multipartita Enor. 
14. Pl.? Lambertii (Sph. Lambertii ÅG.) 
c. Acaorzıris (Melanthalis et Acropeltidissp. Montacne). Nul- 
los characteres, quibus a Plocaria distinguatur, detegere valui. 
15. Acr. chilensis Monr. 
16. Acr. obtusata J. Ac. Advers. 
17. Acr. abscissa J. ÅG. Advers. 
18. Acr. Jaubertiana (Melanthalie sp. Monrtacne.) 
In structura Pericarpii et frondis, nec non in placenta aut basalı 
aut elevata, differentie adsunt, que sectiones supra allatas po- 
stulare videntur. An vero he sectiones rite circumscripts sint, 
nondum dicere ausim, coccidiis in dimidia fere tantum parte 
specierum adhuc cognitis. E genere autem excludendez: Sph. 
repens Ac., qui sphzrosporis detectis, species Phyllotyli nobis 
ovasit; Sph. difficilis Ae. et Sph. purpurascens, qui Cystoclonii 
species sunt, atque Plocaria cordalis Enpı., que typum sistit 
Solierie. Reliqu& ab EnpLicnero recepte et supra a me non enu- 
meratz species, nobis tantum descriptionibus cognite sunt. 


3. Ruopomasıa. Frons cellulis rotundato-angulatis, versus superficiem 
minoribus, contexta. Coccidia hemisphzrica juxta marginem fron- 
dis sparsa, sporas obovatas, ad placentam centralem affixas, intra 
pericarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia (spec. 4! 
2! 3! et 4!). Sphzerospore juxta apices frondium in soros in- 
definitos collects, rotundat®, cruciatim divis® (spec. 1!2!5!et 6!). 

Species sunt: 1. Rh. palmetta Grev. 
2. Rh. corallina Grev. 

. Rh. linearis J. ÅG. Symb. 

Rh. flabellifolia (Sph. flabellifolius Boar). 

. Rh. polyides J. Ae. j 

Rh. palmata Gar. 


an w 


— 16 — 


4. CAtusrepnaris. Frons cellulis rotundato-angulatis, versus superfi- 
ciem :minoribus, contexta. Coccidia subspbeerica, ad fimbrias 
frondis sessilia, sporas ad placentam centralem affixas intra pe- 
ricarpium cellulosum, carpostomio apertum, foventia. Sphaerosporz 
per frondem aut in fimbriis spars&, oblongs, zonatim divisz. 
Species sunt: : 
a. Spherosporis in fimbriis nidulantibus. 
1. C. ramentacea (Delesseria ramentacea Ås.) 
2. C. fimbriata Kvuerr. 
3. C. jubata Kuzrrr. 
b. Spherosporis in ipsa fronde silis. 
4. C. ciliata Korrz. 
5. C. bifida (Sph. bifidus Ac) 

Obs. C. biflda, qus habitu a czteris abludit, a Kuztzınaıo ad Sphzero- 
coccum trabitur. Sphaerospore evidenter zonatim divise, quin 
antecedentibus generibus adnumeretur, vetant. Pericarpii cellul= 
intime polyedre, superficiales rotundatze. 


5. Henincıa (J. ÅG. Alg. Medit. et Advers. p. 44.) 
6. Spuaznococcus (Grev. Alg. Britt. et J. Ac. Alg. Med. p. 154.) 


7. (IV.) Eucazuna (J. ÅG. mscr). Frons costata, costa vix prominen- 
te, cellulis medulleribus tenuissimis filiformibus intricatis (twbo 
centrali nullo), exteriorihus rotundatis, periphericis minutissimis. 
Coccidia . . . . Spherospore (oblonge cruciatim divisz?) 

Species sunt: 1. Euch. echinata (Sph. echinatus Svar mscr). 

. Euch. gelidium (Sph. gelidium J. Ac.) 

Euch. serra (Gigartina serra J. Ae.) 

Euch. spinosa (Sph. spinosus Ac.) 

. Euch. isiformis (Sph. isiformis Ae.) 

Euch. gelatin: (Sph. gelatinus Ae.) 

. Euch. ? Wrigtii (F. Werigtii Tuam.) 

A Sphserococco hoc genus differt defectu tubi centralis, quem me- 
dullaria fila in Sphaerococco cingunt, et sphzsrosporis cruciatim 
divisis (si minimum F. Wrigtii huc revera pertinet). In Sphaero- 
cocco sunt sphzerospor& zonatim divise (fide Kurrzınc). 


2Anpwp» 


25. Polysiphonia perpüsilla nov. sp. czspile minutissimo ob- 
scure purpureo, filo primario repente radicante, secundariis ver- 
ticalibus sparsis subulatis subsimplicibas, articulis diametro bre- 
vioribus. 

Vid S:t Augustin i Stilla Oceanen. 


Polysiphonia cuspidata nov. sp. file primario a basi articu- 
lato polysiphonio simpliciusculo, undique obsito ramentis abbre- 
viatis subulatis, ad basin ramulo singulo aut binis conniventi- 
bus armatis, apice dein producto nudo, articulis ramentorum 
diametro subzqualibus. Ä | 

Vid Vera Cruz. 


27. Polysiphonia dictyurus nov. sp. czaespite erecto abbreviato, 
filo primario a basi articulato polysiphonio simpliciusculo, un- 
dique 


26 


— 17 — 


dique obsito ramentis abbreviatis basi nudis mox ramulosis, ra 
mulis divaricato-reflexis subulatis, inferioribus compesitis, arli- 
culis fili primarii diametro duplo brevioribus, ramentorum-zqua- 
libus. 

Vid Pochetti på Mexicanska stranden af Stilla Oceanen. 

28. Polysiphonia thyrsigera nov. sp. cespite erecto abbreviato, 
filo primario a basi articulato polysiphonio simpliciusculo, undi- 
que obsito ramentis abbreviatis ramosissimis thyrsoideis, ramulis 
crassis, inferioribus subreflexis simplicibus aut furcatis, articulis 
diametro duplo et ultra brevioribus. 

Vid La Guayra på stranden af Södra America. (Bırpzrs Herbarium.) 
Cum antecedentibus duabus speciebus ad seriem Polysiphoniem hu- 
jus generis referenda (Cfr. J. As. Alg. Med. p. 142). 

29. Dietyurus occidentalis nov. sp. fronde Jichotomo-ramosa, 
ramis inferne paucis nudis, superne numerosis, reliculo continuo 
sacculiformi vestitis cylindraceis utringue atienuatis, ramentis 
alternis sursum deorsumque cum vicinis connalis reticulum fe- 
nestratum formantibus articulis diamelro subzqualibus. 

Vid Vera Cruz. | 
Huic generi pertinet, prater speciem Boryanam nostramque, 
Grifitheia australis Ac. Sp. Il, p. 135 (= Cladostephus ausiralis Ac. 
Sys.) Que vero sepius in collectionibus obveniunt specimina no- 

mine Cladostephi australis insignita veram Cladostephi speciem si- . 

stant, cum suo nomine relinenda Utrum ad has an ad illam perti- 

neat Bindera Cladostephus Dacusns, cui subjungitur (ladostephus 
australis Ac., dicere non ausim. — Genus autem ipsum Rhodomeleis 
rite adscriptum fuisse, monstrat, fructificatione adhuc ignola, stru- 
dara caulis fere omnino Polysiphonie. In Dict. purpurascenti et in 

D. occidentali adsunt siphones pericentrales 4, in D australi sunt 

idem (in infima saltim parte) duplo numerosiores. 


I. Gottlands Laf-vegelution. — Denna Hr af Doktor 
Can. Srennamsan inlemnade afhandling, som varit remitterad 
till Hrr Fares och Wunısere, föredrogs nu af den senare. 

Att Gottlands Flora, bland sina alster, utur de fullkom- 
ligare organiserade växternas familjer, eger icke fä, som hafva 
sin ursprungliga hembyggd i Södra Europas subalpinska re- 
gion, är bekant sedan LinnÉ besökte Gottland, och genom 
fortsatta iakttagelser efter hans tid. Men inga observationer 
öfver Gottlands växter inom de lägre familjerna hafva blifvit 
bekantgjorda, af hvilka-man kunnat upplysas, huruvida samma 


Öfvers. af Kohgl. Vet.-Akad Förh. Arg. 4. N:o 1. 2 


— 18 — 


subalpinska region likaledes till Gottland öfverlåta några af 
sina egendomliga, för nordens Flora främmande alster ur dessa 
familjer. I denna afhandlings förra afdelning meddelas nu så- 
dana iakttagelser öfver Gottländska laf-vegetationen. De åda- 
galägga, att på Gottland förekomma af denna familj flera ar- 
ter och former, som tillhöra Schweitziska alpernas och Pyre- 
neernas utskott, men icke från dessa sprida sig i norra delen 
af mellersta Europa. De nu på Gottland funna, egentligen 
sydeuropeiska, och för Scandinaviens Flora nya arterna äro: 
Lecid. epigaea (forma) intermedia Scanan., Opegrapha saza- 
tilis oeCann., Petractis exanthematica (Switm) Fries, Summa 
Vegg. Scand. , Sagedia verrucarıoıdes Fass, Verrucaria cono- 
dea Fries, och Verruc. Dufourei Scaser. på kalkgrund, samt 
Biatora erythrocarpa Pers. formerna arenaria och 8 Lallavei 
(Fars Lichenogr. Europ.) på sandstensbildningen. Gotuands. 
Flora utmärker sig således inom Lafvarnes familj genom samma 
syd-europeiska lynne, som inom de fullkomligare värternas. 
— Föga mindre anmärkningsvärdt är ett annat resultat af de 
här meddelade observationer: att Gottland äfven hyser flera, 
endast på kalkbildningen i högsta norden funna, och af Sox- 
MERFELDT (i Supplem. FI. Lapp.) beskrifna lafformer: Biat. 
erythrophea, Lecid. litophila, Lecid. immersa atrosangvinea 
0. 8. v. — Tvenne nya Lafarter beskrifvas, den ena affin med 
Brat. quernea, liksom denna på ek, den andra i Lecid. albo- 
are grupp, förekommande i stora fält på de större kalkber- 
gens lodräta branter, tilläfventyrs identisk med Leeid. candida 
Engl. Bot. (I Summa Vegetab. Scand. äro de af Fries upp- 
tagna under namn af Biat. straminea och Lecid. Stenhammar). 

Afhandlingens senare afdelning upptager förteckning öfver 
hittills på Gottland funna Laf-arter. Dervid framställes Gott- 
lands egna Laf-vegetation för sig, afskild från de främlingar, 
som från fasta landet öfverkommit med granit-bildningens öf- 
ver ön spridda block och spillror. Ty öns Lafvegetation ut- 
göres endast af egentliga träd- och kalkgrunds-lafvar jemte 
en och annan för sandstens-bildningen egen, och de jord- 


— 19 —_ 


lafvar, som träffas i Gettlands barrskogstrakter, förråda genom 
sin magra vext och ofruktsamhet, att de icke befinna sig i 
sin egentliga hembyggd. Genom en comparativ framställning 
af lafvegetationens förhållande i Scandinaviens fasta land till 
den Gottländska, och speciella anmärkningar öfver kalklafvar- 
nes utbredning särskilt på Gottlund och i andra trakter inom 
faderneslandet, visas det utmärkande och egna i Laf-florans 
physiognomi på denna ö. Dess mest karakteristika drag är, 
att då de utmärktaste, för nästan alla Europas fjelltrakter ge- 
mensamma Lafarter endast sporadiskt förekomma på någon en- 
staka punkt af Scandinaviens fasta land, utbildas de i största 
yppighet på öfversta slätterna af Gottlands kalk-berg, att en 
mängd ursprungligen alpinska arter, bland dem äfven Biatora 
fuscodutea, och den nu äfven här funna Parmel. verrucosu 
igenfinnas på dess kalkhedar, och att det södra och nordli- 
gaste Europas Lafvegetation på denna ö möta hvarandra. 





LÅ 


8. A. Zeunzs indelning af mennisko-racerne. 
— Akademien hade i en föregående sammankomst anmodat 
Hr A. Rerzuus att afgifva yttrande öfver ett, till henne af 
Förf. öfverlemnadt, tryckt arbete med titel: Ueber Schädel- 
bildung, zur festeren Begründung der Menschen-rassen von 
Prof. Dr. A. Zsung, Berlin 1846, för hvilket Hr Rerztus nu 
redogjorde. 

I början af arbetet bestrider Förf. den på gamla Testa- 
mentet grundade åsigten om menniskoslägtets ursprung från 
samma stamföräldrar, hvarefter han i tredje stycket, som har 
till öfverskrift «Schädel-polarität» framställer Referentens in- 
delning af folkslagen. Förf. beklagar härvid, att såväl han 
sjelf som flere mera öfvade Anatomer, vid genommönstringen 
af den rika craniisamlingen i Berlinermuseet, funnit svårt, 
att för flera specimina bestämma till hvilken af Ref. klaseer 
de borde hänföras. "Såsom 'exempél nämnes, att ett Svenskt 
cranium , som blifvit föräradt till museum af HFef., befunnits 


— 20 — 


kortare än cranierna af två Rysska fruntimmer i samma sam- 
ling; — att Ref. räknat Inkas till Brachycephale, då de enligt 
Förf. tanke tvertom äro utmärkte för långa cranier, och hänvi- 
sar till bekräftände häraf på den långa Peruanskallen, som 
står afbildad hos Paicuann. Likaledes yttrar Förf. sitt ogil- 
lande af namnet «Tartarer», såsom varande obestämdt, och 
än användt för Turkar, än för Mongoler. 

Ref. får i anledning häraf erinra om de stora svårighe- 
ter, som äro förknippade med bildandet af ethnologiska cra- 
niisamlingar, och det olika förhållande som eger rum med dem 
och samlingar af andra naturalster. Hela menniskoslägtet 
tillhör en art; de olika typerne äro varieteter i flere olika 
grader, som på många ställen äro med hvarandra hybridice- 
rade. I de flesta länder är mer än en typ af folkslag hem- 
mastadd. 1 många hafva folkvandringar egt rum, efter hvilka 
ofta en liten del af föregående stammar qvarblifvit. I flera 
länder hafva de qvarboende tillegnat sig den rådande stam- 
mens språk, såsom förhållandet lärer vara i norra Tyskland, 
hvars befolkning, i grunden Slavisk, i tidernas längd antagit 
Tyska språket och tyska seder, och derjemte blifvit amal- 
gameradt med den germaniska stammen. Likartade förhällan- 
den förekomma på många ställen i den gamla så vul som! 
nya verlden. 

Härtill kommer ytterligare inflytandet af smärre inflytt- 
ningar af fremmande folk, äfven som af den större mängd 
individuela formskilnader, som framträda i länder med högre 
civilisation. 

För att under sädane omständigheter utreda grundfor- 
merna erfordras talrika undersökningar. Så vidt ske kan böra 
dessa anställas både på lefvande individer och hufvudskälar. 
Sjelfva bedömandet af formerna fordrar ett vid naturforskning 
vandt öga. För att studera en craniisamling bör man, om 
möjligt, hafva för sig ett större antal specimina, som betrak- 
tas i olika ställningar, dock alla samtidigt i samma ställning. 
Såsom cranierne äro uppställda i Museerna ser man vanligen 


— a1 — 


endast framsidan. Att företaga större mönstringar kostar möda 
och bringar samlingen lätt i oordning; hvarföre ock dylika mön- 
stnogar i ett stort museum svårligen oftare kunna repeteras 
utan skada för samlingen. Behandlar man saken på vanligt AV 
sätt, med att se ett eller några få specimina i sender, fn N 
vinner man: ingen säkerhet i omdömet, i fall man ej i för nn. NU j 
väg har ett desto mer vandt öga. I de stora museerna ıX-/ IPS Ad 
Paris, Berlin och London är antalet af national-cranier ganska 
stort. En betydlig del har blifvit hemtad, om »j Ref. allt 
för mycket misstager sig, efter 1842-—44 års” krig, från 
faltsjukhusen och slagtfälten; andra i ännu större mängd hafva 
blifvit bemförda af sjöfarande och andra resande, eller anskaf- 
fade genom naturaliehandlare, men i de flesta fall saknas nö- 
diga etbnologiska upplysningar. Enligt hvad redan är nämdt, 
är det ej nog att veta, att ett cranium är af Fransos, Eng- 
ländare, Rvss o. s. v. Frankrike är befolkadt af Basker, Ger- 
maner, Norrmanner, flere stammar Celter o. s. v. Förhällan- 
det i England är .det i Frankrike föga olikt. Det är den 
lärde Förf. mer än väl bekant, att antalet af olika folkstam- 
mar är ännu större i Ryssland, från hvilket vidsträckta rike 
de flesta europeiska folk och äfven Svenskarna, anses härstamma. 
Grefve Duewmtvorr räknar sålunda för Krim 44 särskilta folk- 
stammar. Ref. finner det alltså icke innebära någon grundad 
anledning till anmärkning emot sin åsigt, att tvenne rysska 
cranier befunnits längre än ett svenskt, Det torde tillika här- 
vid böra anmärkas, att Ref. icke i sin uppställning infört nam- 
net Ryssar, utan Slaver, och om dessas craniiform är ju Förf. af 
samma mening som Ref. då han pag. 42 yttrar: »Der weit 
verbreitete Stamm der Slawen, welche vorherrschend Turani- 
sche Schädelbildung haben», och pag. 20 uppför »Turanracen», 
som synonym med den Mongoliska, i sin klass »Breitschädel», 
dä deremot Förfs. »Iran- eller Kaukasiska-racen föres till hans 
»Hoch-Schadel-klassn. 

Förf:s inkast deremot, att Ref. räknat /nka-stammen till 
brachvcephalee beror likaledes på en icke mindre irring. Förf. 







— 2. — 

hänvisar nemligen sjelf till Tab. 4 vol. 4 af Praicmanns «Re- 
searches into the Physical History of Man kind», Den här 
afbildade skalle från Titicaca-dalen i Peru, som hemfördes, 
jemte flera dylika specimina till Europa af Psnttann och de- 


 ponerades i det Hunterska museet i London, är icke af Pır- 


. 
"4 


CHARD utgifven att vara af Inka. Alla ethnographer, så vidt 
Ref. känner, anse dessa långa cranier bafva tillhört ett folk, 
som innehaft Peru före Inkastammens ankomst. Tscmupi, som 
funnit ännu lefvande familjer af dessa långskallade Peruaner i 
Departementet Junin och liksom Pxnrttuanp undersökt en mängd 
gamla, stammen tillhörande, grafvar, kallar samma tribus af 
Perus urinvånare Huanca. Ref., som föröfrigt kunde anförs 
flera skäl för den plats han gifvit Inka, tror dock, att den 
bästa auktoritet i detta hänseende är Morton, hvars klassiska 
arbete: »Crania Americana» (Philadelphia 4839) äfven Förf 
på tvenne ställen åberopar. Morton yttrar neml. pag. 115 
om Inkas: »the skull in this people is remarkable for its 
small size, and also, as just observed, for its quadrangular 
form. The occiput is greatly compressed, sometimes absolutely 
vertical; the sides are swelled out, and the forehead is some- 
what elevated, but very retreating». 

Förf. ogillar benämningen »Tartarer», såsom obestämd, än 
använd för Turkar, än för Mongoler. Han kunde lika väl 


"hafva tillagt Tunguserne, bland hvilka räknas Mandschu-tar- 


tarerne. Namnet Tartar, liksom Tartari, är visserligen föga 
bestämdt, men deremot i historien så märkvärdigt och så all- 
mänt i bruk, att det enligt Ref. tanka icke borde saknas | 
en uppräkning af folkslagen, helst då Ref. vunnit den öfver- 
tygelse, att alla de folkstammar, som föras under denna be- 
nämning höra till brachycephale. 

Förf. ogillar vidare Ref. indelning af craniets former så- 
som hvilande på en ensidig polaritet eller antithes, då rum- 
mets mått är trefaldigt, nemligen efter längden, bredden och 
höjden. Ref. får i anledning häraf upplysa, att han grundat 
deona indelning på den erfareohet han under längre tids forsk- 


— 23 — 


ning inhemtat, och att hen haft så mycket större skäl att anse 
den riktig, som den befunnits stå i det närmaste sammanhang 
med utvecklingen af hjernloberne. Ref. får dock tillägga, att 
han redan vid Naturforskaremötet i Christiania år 1844 yt- 
tra den äsigt, att i uppställningen flera öfvergångsklasser 
emellan de redan framställda torde påkallas, men att deras 
uppgörande fordrar högst grannlaga och måhända äfven vid- 
sträckta undersökningar. Sålunda hafva de folk, som Dier- 
race (Travels in New Zealand, London 4843) kallar »True 
Polynesians», och anser för en afart af Malayerne, nära fyrkan- 
tiga bufvudskålar, som icke äro korta, men deremot höga med 
stora tubera parietalia. De bilda en öfvergång från brachv- 
cephala till dolichocephalm, men stå de förra närmast. 

Eon ged indelning af craniiformerna kan möjligen uppgö- 
ras efter den af -Förf. föreslagna tillämpningen af rummets 
tre dimensioner, om den rätt utföres. Men deri synes dock 
ej Förf, hafva lyckats, då han förvexlat ansigtet med den 
egentliga hufvudskålen Han yttrar sålunda på ett ställe, att 
man igenkänner «die Formen der Hochschädel»; på den ovala 
ensigtsformen af Vest- och Syd-Europeerne, äfvensom Vest- 
och Syd-Asiaterne ända till Indien. Det är dock en allmänt 
känd sak, att denna ovala ansigtsform tillhör likaväl de långa 
ovala, som de korta fyrkantiga och de runda hufvudskålarna. 
Ehuru vackert det låter, att hafva en hög hufvudskål efter 
wrbilden af Apollo di Belvedere», så tror Ref. dock, att vi 
måste erkänna verkliga förhållandet, att nemligen Skandina- 
vernes, Normannernes, Batavernes och Germanernes med flere 
Vest- och Sydeuropeiska, så väl som Vest- och Sydasiatiska 
Iolkslags hufvudskälar äro långa ovala, ej höga, utan ofta 
tvertom, ganska låga. Detta hindrar dock ej att ansigtet 
framställer en vacker oval. Anatomien lär oss nemligen, att 
endast en liten del af hjernskålen, eller den egentliga hufvud- 
skålen, ingår i ansigtsbildningen och formerar pannan; allt 
bvad som ligger under ögonbrynen hör till ansigtet och kä- 
karna, ej till hufvudskälen. Om främre hjernloberne äro vil 


— 4 — 


utvecklade så är pannan hög; kommer härtill ett valbildadı 
ovalt ansigte, så kan individet förete framtill karakteren af 
Förf. »Hochschädel», men i verkligheten hafva en lång, låg 
hufvudskål. Samma oriktiga behandling af saken äger äfven 
rum vid Förf. sLangschädels. Han yttrar nemligen om dem: 
«endlich in der Form der in den Äsefern verlüngerten, und 
im Geliss nach vorn gerichteten Schädel der Neger, erschauet 
man die »schnauzenartigen Formen der Langschädel». Har 
framträder förvexlingen af .ansigtet och hufvudskälen högst på- 
fallande! | 

Förf. anser Papus och Alfurus vara blandningsracer al 
Turanier och Sudanier (Negrer) liksom Hottentotter och Busch- 
män, blandning af Sudanier och Malayer. Hvad de förra an- 
går, så halva de dels olika craniiformer, dels stödjer sig sat- 
sen på ganska osäkra grunder. Beträffande de sednare så är 
det nära nog fullt bevist, att Hottentotterne äro Sydafrikas 
urinvånare, och att Kaffrerne först i sednare århundraden in- 
trängt i och inkräktat deras land. 

Förf. antager en polar motsats emellan jordhalfvornas 
nordlighet och sydlighet, i hänseende till eraniets höyd eller 
flathet, äfvensom en motsats i craniebildningen emellan östra 
och vestra jordhalfvans invånare, förnämligast uttryckt i till- 
varon af ett os interparietale, i spetsen af lambdasömmen, 
hos invänarne i nya verlden. Likaledes antager han, att i 
norr herrskar den raka ansigtslinien, då mot söder käkarne 
äro utstående. | 

Ref. anmärker häremot bland annat, att de s. k. äkta 
Polynesierne hafva höga hufvudskålar, då tvertom Skandina- 
vernes äro i allmänhet låga och långa; i Amerika förekomma 
de lägsta af alla craniiformer de s. k. »Flatheads» i det nord- 
liga Oregon, då deremot Araucanerne i Chili hafva höga cra- 
nier. Lika litet öfverensstämmer Förf. sats rörande ansigts- 
och käkbildningen med verkliga förhållandet. Såsom exempel, 
hvilka tala häremot, må anföras, att Grönländarne hafva stora 
utstående käkar, då deremot Tagalerne i'Söderhafvet, enligt 


a 


— 285 — 


Mesen, och flere Polynesiska folkslag enligt Diarramsıcu o. fl. 
hafva en ansigtsbildning, som närmar sig Europeernes. (»In their 
features they approach the Caucasians»; Dizwrzus. |. c. »on True ' 
Polynesians» p. 4); åtminstone kan man antaga, att deras ku- 
kar ej äro mera utstående än Grönländarnes. 

Den - karakter af interparietalbensbildningen, som Förf. 
tillämpar på Amerikanarne i allmänhet, är dock hittills endast 
iakttagen hos Peruanerne. Förf. medgifver ock sjelf, att den 
kan, äfven, ehuru sällan, förekomma bland Europeerne. Ref. 
kan upplysa, att den likväl förekommer vida oftare än Förf. 
tror, och att Carolinska Institutets samlingar innehålla ett icke 
ringa antal Europeiska cranier med interparietalben, liksom med 
coronalsöm. 

Förf. åsigt, att det konstiga formandet af hufvudskålen 
bland flere Amerikanska stammar har sin grund i liknande 
naturliga bildningsanlag, delar Ref. fullkomligt. 

Förf. kommer derefter till den af honom uppfunna an- 
ordning af craniiformerne. Han antager, att de första men- 
niskorna uppkommit. på de betydligaste landthöjderna, som äro 
trenne på östra och trenne på vestra jordhalfvan, nemligen i 
den östra Iran, Turan, Sudan, i den vestra det Boliviska, Guia- 
niska och Appalachiska höglandet. — 1 de nordliga landen 
placerar han racer med Aöga skallar; i de medlersta de med 


breda och i sydliga de med långa hufvudskålar. Uppställnin- 
gen är följande: 


Norden. 
Vestra halfklotet, Östra halfklotet, 
(nya verlden). 1:0 (gamla verlden). 
4:0 Hoögskallar. 
Apallachiska eller Caucasiska eller 
Natches-racen. 2.0 Iran-racen. 
Vestern. 5:0 Bredskallar. Östern. 
Guianska eller Mongoliska eller 
Caraibracen. 3:0 Turan-racen. 
6:0 Längskallar. 
Peruanska eller Aethiopiska eller 
Inca-racen, Sudan-racen. 


— 26 — 


Af hvad redan tär anfördt terde det vara satt utom tvif- 
vel, att desne anordning icke är lyckad; Ref. tillåter sig dock 
at ytterligare anmärka följande: 

Förf. bar placerat sina högskallar, nemligen Iran- och 
Natches-racerne, högst i norden. I den gamla verlden är 
tvertom Turan-racen, neml. Lappar, Samojeder, Yakuter och 
Kamtschadaler kända som Nordstammar. De redan nämda 
Flatheads i Oregon äro nordligare än Natches som, härstam- 
mande från Anahuac, sednare haft sina bostäder i Florida 
och Louisiana. Ännu nordligare än de lågskallade Oregonerne 
förekomma stammar med en annan, icke heller hög cranii- 
form neml. Esquimauer, Huroner, m. fl. 

Att ställa Guianiska eller Karaibracen i bredd med Mon- 
golerne är alldeles oriktigt, de förra hafva långa, de sednare 
korta cranier. 

Längskallarne skulle enligt Förf. i östra balfklotet re- 
presenteras af Negrerne och i det vestra skulle Inkas (Huan- 
cas Tscauns), bilda typen för Sydländarnes craniiform. Rel. 
anmärker häremot, att Malaverne med Papus i Söderhafvet 
icke äro långskallar, utan måste i Förf. uppställsing höra till 
bavs »Breitschädel». Likaså tyckes det hafva undgått Förf, 
att Puelches äfvensom Araucanerne, de fürra i Argentinska 
republiken och Pategonien, de sednare i Chili, ej heller höra 
till Förf. »Langschädel», utan hafva liksom Malayerne en Mon- 
golisk craniiform. 

Pag. 22 uppställer Förf. sina sex racer, och ger dem de- 
ras diagnoser, men har icke utmärkt dö folkslag som tillhöra 
hvardera racen. Om Förf. användt denna pröfvasten för 
sitt systems riktighet, så skulle han ofelbart kommit till sam- 
ma inkast som Ref. har tillåtit sig framställa. 

Afbildningarna äro naturtrogna och förträffliga; men just 
derigenam blifva de vittnesbörd om Förf. misstag. De racer 
i nya och gamla verlden, som höra till samma formklass hos 
Förf., förete på planchen nära motsatta former, — Så står 
den korta, höga, fletnackade Natches i bredd med den län- 





— 27 — 


ga, lägre, med utstående nacke utmärkta Tyska hufvudskälen, 
det långa Makusicraniet i bredd med den korta, höga Mon-+ 
gol-skallen. Likaså skulle fürhällandet hafva varit om en 
verklig Inka-skalle hade ställts bredvid Negerrs. Det är of- 
van anmärkt, att Förf. tagit Huanca för Inka. 

Bef. bar med en särdeles fägnad gemom dessa goda figu- 
rer funnit bekräftelse i några åsigter om hvars riktighet han 
hyst ovisshet; han bar sålunda länge haft den üfvertygelsen, 
att Tyskarnes cranier hafva samma ferm sem Skandinavernes, 
Batavernes, Norrmännernes och Anglosaxernes. Det Tysk-cra- 
mum Förf. meddelat ur Frorres «Characteristik des Kopfes» 
är follkomligt likt ett Svenskt cranium. Makusi-craniet visar 
den form, som Ref. har ansett vara typisk, så val för Karib- 
som Guarani-stammen; Burät-craniet öfverensstämmer noga med 
en afgjutning i gyps af en Burät-hufvudskäl, som blifvit med- 
delad af Prof. Barn i S:t Petersburg. 

Ehuru Ref. haft mycket att anmärka mot detta arbete, 
tror han sig dock böra göra rättvisa åt Förf. lärdom och akt- 
nmgsvärda bemödanden, att fullkomna den ännu unga ethno- 
graphiska craniologien. Hade Förf. egnat mera tid åt detal- 

jerna, och varit, måhända, mera vand vid behandlingen af ana- 

tomiska och naturhistoriska föremål, så skulle han utan tvif- 
vel bättre hafva lyckats, och förvärfvat större anspråk på 
tacksarohet. 

I slutet af arbetet nämnes Ref. bland dem, som antagit 
flera Ur-racer. Här torde derföre böra upplysas, att Ref. i 
sina skrifter bittills endast afsett craniiformer, och ansett frä- 
gan om racerne icke kunna utredas förr än de olika formerna 
blifvit närmare bestämda och ordnade. Den uppställning af 

folkslagen Ref. framställt är endast ett försök till ett sådant 
ordnande. Ä 





9. Cranier och fornlemningar af Frankrikes 
üldsta invånare. — Hr A. Rernus meddelade, att han från 


Doktor Euekss Ronerrt i Paris, som till Akademien insändt 
en berättelse om de Archwologiska undersökningar han jemte 
Hr Seanzs och flere under hösten 4845 anställt vid Meudon, 
nära Versailles, fått emottaga flera bref i samma ämne, tillika 
med ett forntida menniskocranium och flera benfragmenter, 
hvilka voro uppgräfda vid 'Marly i närheten af Meudon och 
under alldeles enahanda förhållanden. — Vid slottet Meudon 
fanns en dålig, ojemn, nästan ofarbar väg, i hvars yta upp- 
stucko hörn af flata stenhällar, samt benpipor af djur och 
menniskor, äfvensom stycken af hufvudskålar. En ombvggnad 
af denna väg företogs sommaren och hösten 4845. Då un- 
der arbetet flera märkvärdiga fynd påträffades, och dessa ådrogo 
eig Hr Roszars uppmärksamhet, så begaf han sig till stället, 
åtföljd af Hr Szanzs m. fl., samt antecknade och undersökte 
hvad som under gräfningen förefanns. Man träffade under 
gräfningen ben af omkring 200 mennisko-individer af olika 
kön och alla åldrar, ända ifrån foetus i 6:te eller 7:de mä- 
naden; ett antal stora hällar, som ansågos hafva hvilat på 
andra stenar såsom pelare; en häll, som hade en rund urhålk- 
ning, en ränna samt några genomgående hål och ansågs hafva till- 
hört ett celtiskt offeraltare; flere lerurnor, en myckenhet sten- 
redskap, bestående af bilor, spjut och lansspetsar; armband af 
sten; flera föremål af ben; borrade gräfsvinsständer, som an- 
sågos hafva tillhört en halskedja; en hjorthornsspets, som trod- 
des hafva varit använd såsom hårprydnad, samt en liten brons- 
bit, sannolikt begagnad såsom mynt, samt taktegel, hvilka för- 
modades härröra från en sednare (romersk) period. Mennisko- 
cranierna tillhörde tvenne olika racer, som båda ansågos 


vara celtiska. Hr Srarss kallar den ena »type Kymri», den 
andra »type Gall.» Den förra förekom närmare jordytan, den | 


sednare, med tjockare, grätt skifferfärgade hufvudskälsben, dju- 
pare under de förra. Ingenting förekommer i berättelsen om 
den olika formen af dessa tvenne slags cranier. 


Det orånium, som Hr Rossar hitsändt, är litet, rundt 


och har väggar af endast vanlig tjocklck. Att det är al ena- 


— 209 — 


handa beskaffenhet, som endera af de, hvilka funnits vid 
Meudon slutas af hans bref till Hr R. hvari det äfven heter: 
scelui ci vient de Marly le Roi ou je Pai receuilli tout recem- 
ment dans un monument identique avec celui de Meudon». I 
profil är dess utseende såsom den här anbragta figur utvisar: 





Hjeroskälen ofvanifrän sedd visar en kort kilformigt äggrund 
omkrets (forma cuneato-ovata), hvars längd endast med unge- 
fär $ öfverstiger största bredden. Pannan vackert hvälfd, främ- 
sta delen nära lodrät med små nära sittande pannknölar ; bakre 
tinningtrakterne emellan hjessknölarna och värt-utskotten an- 
senligt hvälfda; hjessknölarna äro rundade, temligen högt ställ- 
da; hjessan nägot, ej betydligen hvälfd. Spetsen af lambda- 
sömmen är högt ställd; hjessbenens nackplan, temligen tvärt 
stupande; nacken rundad. Värt-utskotten äro medelmättiga; 
öronöppningarna uppifrån nedåt ovala; främre tinningtrakterna 
flata; nackbenets ledutskott utstående. Ögonbrynsknölarna äro 
medelmättiga, flinten tvärt hvälfd, något framstående öfver näs- 
roten. Okbensutskotten, som voro afbrutna, tyckas så väl som 
de öfriga ansigtsbenen, hafva varit af en nätt bildning; un- 
derkäken låg. 
Marly-craniets mått, 

uppställas här i bredd med motsvarande mätningar på ett forn- 
eranium ur en ättehög vid Stege på Möen, hvaraf en förträff- 
lig afgjutniog i gyps blifvit år 41838 godhetsfullt meddelad af 
Hr Eschaicar. 


Cr. fr. Marly. Cr. fr. Stege. 
längd . . 2 = = = = nen. DIEB. . > . . 0,168 
pannbredd . . . . . » +» . 0,095. © > > . 0,095 


nackbredd ee EL 8 &8 vv ee 0,144 ee ee = a 0,140 
omkrets . 2 nn En AR 


höjd eo bb oo 0 . » 04135. . « + «+ 0,136 
mestoidalbredd . . 0,122. 2... 0,121 
underkäkens uppstigande "grens höjd 0, 056 
liggande grens do 0 ‚030, 


Öfverensstämmelsen emellan dessa tvenne cranier är pä- 
fallande. Båda äro ovanligt små, af rundaktig form och nätt 
bildning. Det ifrågavarande cranium öfverensstämmer ej alle- 
nast med dem Hr Escrricnut beskrifvit i Danskt folkeblad (15 
Sept. 4837), och Hr Nırssox i Skandinaviens urinvånare 2:dra 
Cap., båda från Stege, utan äfven med en afbildning af ett 
Forn-Irländskt cranium i Wırpzs »Ethnology of ancient Irish», 
uppgräfdt nära Dublin och troligen beslägtadt med tvenne 
cranier i Irländska Akademiens Museum i Dublin, uppgräfda 
i Phsnixparken (Dublin), hvilka Parcuarn omtalar och üll- 
skrifver en turanisk d. ä. en brachycephalisk form. 

Om de af Escusıcar beskrifna, små rundaktiga cranierna 
från Stege yttrar Wizpr: »the description of head from which 
this was taken, has many anologies with the globular-headed 
Irish, found in the ancient remains in our own country». 

De vid Meudon och Marly funna cranierna anses vara 
af Celter, och deraf, att det här beskrifna är litet med 
medelmättigt tjocka väggar tager Ref. sig anledning förmoda 
det vara af den form Hr Szerrzs benämner »type Kymri.» 

Hr Nitsson har på ofvannämda ställe visat, att namnet 
Celter blifvit tillagdt flera olika folkstammar; att man med 
visshet känner Celtcranier med lång oval form, som i gamla 
grafvar oftast träffas tillsammans med bronsvapen och metall- 
prydnader, äfvensom, att de små cranierna af den runda for- 
men äro från en äldre tid, samt .åtföljda af sten- och ben- 
redskap. 

Under Ref.s vistande i Frankrike och England sistlidet år 
var han i tillfälle att taga någon kännedom om de former.der- 


varande invånares cremier förete. Han fann följande tre for- 
mer gemensamma för båda länderna, men förekommande i olika 
förhållanden. 


4:o Den runda formen, som har sitt hemland i södra 
Frankrike, samt några ställen i Skottland och Irland. Ref. 
anser denna form härstamma från de fordna Iberierna. 


2:o En lång, oval form, den rätta Celtiska. 


3:0 En kortare, oval form, med mera hväifda sidor, som 
är den Norrmanniska, nära beslägtad med den Germaniska. 
Antager man med Paicrarp, enligt citater ur SrtrRABo 
Arrıanus, Dioporus, Lucanug, och Siuvs Irauıcus m. fl., att 
Iberier och Celter i Spanien och Frankrike, efter längvariga 
strider ingått fred och öfverenskommelse att bebo samma 
länder, hvarvid de starkare Celterne blifvit rådande, och de 
med dem sammansmälte Iberierne' fått namn af Celt-Iberier, 
så låter det förklara sig huruledes båda erhållit de rädandes 
allmänna namn: Celter. I öfverensstämmelse med denna äsigt 
tror Ref. sig böra anse det här framställda cranium frän Marly 
vara af Celtiberisk eller Iberisk stam. — »Rask skall anse de 
äldsta invänarne i Vestra och Södra Europa hafva tillhört den 
Euscariska racen, frän hvilken Iberierna härstamma, och han 
har ansett sig kunna upptäcka spår af Euscariska språket så 
väl bland Baskerna i Frankrike och Spanien, som bland de 
Finska, Lappska och Danska folkstammarna». Ref. har be- 
gagnat detta stycke ur Winpes citerade skrift, då han ej haft 
Rıszs arbete tillhands, för att antyda samma äsigt som Nırs- 
son redan (l. c. p. 42) yttrat, nemligen sannolikheten af 
en forntida stamförvandtskap emellan de äldsta invånarna i 
södra, vestra och norra Europa. 





10. Cranier från Sandwicks-öurna och Ore. 
gon. — Hr Rrraws fortfor: När Hr Kapten Wazandaex som- 
maren 4843 återvände från en resa till Söderhafvet medförde 


han det första här sedda cranium af en Australier- från Port 
Adelaide i Nya Holland. Nyligen hemkommen från en resa 
kring jorden har han åter ihågkommit våra samlingar, Natur- 
historiska Riksmuseum med dyrbara naturalster, Carolinska 
Institutet med ett cranium från Sandwichs-öarna och tvenne 
från Oregon i Norra America. De förete följande karakterer. 





d / 
Ne) 
ty 
‘ 
Cranium af Sandwichs-öbe. 

Denna hufvudskäl utmärker sig för sin ovanliga höjd, 
storlek, starka och täta benbyggnad, betydliga vidd emellan de 
stora högtbelägna hjessknölarnıa, smala basis, särdeles öfver 
värtutskotten, stupande nacke, höga panna, föga utstående 
ögonbryns- och ok-bågar, stora orbite, något plattade små 
näsben, samt för sin stora näsöppning och låga alveolar-pro- 
cess, med ej obetydligt framåt vettande alveoler. — Sedd of- 
vanifrån företer den en baktill bred kilform, tinningarna äro 
flata och så mot hvarandra convergerande, att deras planer, 
framåt utdragna, mötas 32 centimeter framom ansigtet i en 
32° vinkel. Bakifrån sedd visar den en hög fyrkant, hvars 
öfra sida, som ligger emellan parietalknölarna, 'är större och 
hvars undra sida, belägen mellan vårtutskotten, är mindre än 
den öfra. Den öfra sidan är något hvälfd, ytorna mellan pa- 
rietalknölarna och bakre tinningstrakterne äro raka. De lod- 
räta linier, som dragas från parietalknölarna mot basen träffa 
dennas plan öfver ett tum bakom vårtutskotten. Icke desto- 
mindre 


— IB — 


mindre är nacken från sidorna nedtill sammantryckt, med en 
lågt belägen liten nackknöl, som är sammanfallen med de 
bågformiga nackliniernas förening (stället för protuberantia oc- 
cipitalis, som här saknas och ersättes af en liten grop). Pla- 
vrna för lilla hjernan äro små, mycket uppätstäende och väl 
iskilde genom en grop. Ryggmergshälet ovanligt långt, ovalt; 
kdutskotten små; gomhvalfvet smalt, långt, djupt, framtill 
ıtplattadt; choanerna små; vomer riktadt mycket framåt. Un- 
terkäken felades. 


Mätt. 

Längd = 0,187; pannbredd 0,09%; nackbredd 0,4&8; 
omkrets 0,549; höjd 0,454; mastoidalbredd 0,42&; längd af 
ryggmergshälet 0,039, bredd 0,032; okbägsbredd 0,135; 
üeongropshöjd 0,072, bredd 0,038; öfverkäkshöjd från näs- 

roten 0,072. 

Jemfördt med ett cranium af Nyseländare visar detta 
cranium mycken öfverensstämmelse, men skiljer sig derifrän 
förnämligast genom den nämda kompressionen i undra delen 
af nacken. Nacken på Nyseländarn är nästan alldeles flat och 
mera framåtstupande än lodrät. 

Ehuru denna typ, genom sin betydliga längd, jemförd 
med det smala intermastoidal-afståndet, vid första påseendet 
väcker villrådighet till hvilken klass det skall föras, tala dock 
de stora parietalknölarna och den fyrkantiga nackregionen, m. 
m. för dess plats bland brachycephalerna. Under mitt vi- 
stande i London såg jag ett stort antal cranier af Polyne- 
sier med samma form. Jag var i början något tvekande om 
deras rätta plats, men är nu förvissad, att de utgöra ett af 
de yttersta Jeden i den brachycephaliska prognathiska klassen, 
och bilda en öfvergång från denna till den dolichocephaliska. 
Dierransıca (Travels in New Zealand), räknar Sandwicb-öbo- 
arna till »True Polynesians», som han anser vara en varietet 
eller underafdelning af Malayerne, hvilket öfverensstämmer 

med formen af craniet. 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 4 Arg. N:o 7. 3 





Cranier af »Flathead»-Indianer från Oregon. 

Det ena är, enligt päskriften, af en Chinouk, det andr 
har endast påskrift »Oregom. Detta sednare, hvaraf en profi 
i + storlek här meddelas, är af ett 6 års gammalt barn, tro- 
ligen gosse, och i så hög grad platt-tryckt, att det derige- 
nom äger ett utmärkt värde. " 

Det är en känd sak, att liksom våra damer hopdraga 
bröstkorgen med snörlif, och de förnäma chinesiskorna genom 
trånga skoplagg i högsta grad missbilda fötterna, så är det ! 
bruk bland flera Amerikanska folk, att genom konstiga mede! 
förändra hufvudskälens naturliga form. En del (Cariberne: 
nedtrycka pannan, andra (Natches) flattrycka nacken; andra 
åter (Chinouk's, Klickakil's, Clatsap's, Klatstoni's, Cowalisk's. 
Kathlamel’s, Killemock's och Chelaki's vid Columbia-floden. 
samt Klickatat's, Kalapoyah's och Multnomah's vid Walla- 
muth-floden) nedpressa hjessplanet, och benämnas derfüre al 
Anglo-americanerne Flathead’s. Alla dessa stammar hafva er 
ligt Irvine samma tungomäl, nemligen Chenoukspråket. De 
utgöra troligen samfäldt en större grupp, som hör till G. bra- 
chycephale prognathe. 


Genom flera resande, som i sednare tider besökt Ore- 
gon-landet, nemligen Lewis och Crank, samt Irving, men ! 
synnerhet genom Townsenp, hafva dessa Indianers historia och 
hushållning blifvit nogare kända. Det som rör hufvudskåls- 
. formerna finnes samladt i Mortons förträffliga arbete „Crania 
Americana» p. 202 etc. 


— 35 — 

Platt-tryckningen af hufvudet sker under den späda bar- 
na-äldern på flera olika sätt hos olika stammar. Wallamut- 
Iodianerna placera barnet kort efter födelsen på ett bräde, 
vid hvars ränder äro fästade snören af bampa eller läderrem- 
mar, med hvilka det fastbindes. Vid ena ändan af brädet är 
ett hål för nacken, och vid detta är en brädlapp fästad med 
hängslen af läder, som pressar på hjessen och pannan. Tryck- 
ningen verkställes oafbrutet medelst strängar, som dragas ge- 
nom hål i kanterna på apparaten och hållas jemt spända. 
Chenoukerna och andra, som bo närmare hafskusten, begagna 
ull denna operation en urhälkad trädstock i form af en liten 
vagga, 8 å 9 tum djup. I denna nedlägges barnet på små 
gräsmattor och fastbindes med löpande snören. Öfver hjessan 
gr en tjock, af gräs hopflätad, tvärslå, som fästad vid högra 
sidan af vaggan tilldrages genom en öggla på den venstra och 
verkställer tryckningen. I denna belägenhet får barnet ligga 
i flere månader utan att rubbas, intilldess' suturerna hopvuxit, 
samt hufvudskålen antagit stadga och fasthet. Sällan eller al- 
drig tages det ur apparaten om ej sjukdom inträffar. 

Denna tilldaning af hufvudet hålles i stort anseende och 
für icke verkställas på slafvarnas barn. Den lilla patienten 
skall i denna belägenhet förete ett ohyggligt skådespel. Ross- 
Cox säger: »att dess små svarta ögon stå utdrifna ur ögon- 
groparna såsom på en liten råtta, som har hufvudet i klämma 
ı fällan». . Genom tryckningen på hjessan och ställningen i 
vaggan drifves ansigtet fram och vidgas, facialvinkeln minskas 
och bredden mellan hjessknölarna ökas betydligt. 

Morton tillägger dock, »att hufvudets inre rymlighet icke 
lörminskas, liksom att icke heller de intellektuela förmögenhe- 
terna på minsta vis lida». Tvertom uppgifves, att desse In- 
dianer äro vettgirige, pratsamme och utrustade med godt 
förstånd, som ej saknar skarpsinnighet, liksom de äfven hafva 
godt minne; de älska högtidsnöjen och äro i allmänhet vid godt 
lynne, men aldrig muntra. I handel afslå de alltid de första 
anbuden, om än aldrig så höga, och truga sedan bort varan 


- 








— 36 — 


für tiondedelen. I detta hänseende äro de olika de öfriga 
stammarna i America, som tvertom ofta helt tanklöst bort- 
sälja det bästa de ega för en obetydlighet, som fallit dem i 
smaken. 

Townsenp yttrar om dem i sin Journey to the Colum- 
bia River p. 475 (Morton |. c.) »J have never seen (with 
a single exception, the Kayouse) a race of people who appea- 
red more shrewd and intelligent». Morton omtalar, att han 
4839 hade besök i Philadelphia af en ung äkta Chenouk, 
20 år gammal, med ett särdeles utplattadt hufvud. Den 
samme hade varit 3 år i undervisning hos en missionär; för- 
värfvat sig särdeles skicklighet i engelska språket, och talte 
det grammatikaliskt riktigt, med god accent. M. tillägger om 
samme Chenouk: »att han syntes ega mer skarpsinnighet än 
någon af honom känd Indian, var meddelsam, vänlig och hade 
godt sätt att vara, oaktadt hufvudskålen var fullt så vanställd, 
som någon af de mest missformade i hans stora samling al 
indianskallar». 

En annan märkvärdighet är, att ehuru ifrågavarande 
missformning sannolikt utöfvats från urminnes tid, har den 
likväl icke egt något ärftligt inflytande på den naturliga na- 
tionela formen. Townsenp anför således: att han träffat både 
Chinouker och Chickitater med runda ordentligt skapade hul- 
vuden, hvilka tillfölje af sjuklighet i barndomen undgått ned- 
tryckningsprocessen. Såsom redan är nämdt, är den artifici- 
ela formningen af hufvudet ej tillåten bland slafvarna; äfven 
en person af högre börd kan aldrig vinna inflytande eller an- 
seende, om han ej i barndomen fått hufvudet nedplattadt, 
utan blir ej sällan tillfölje af denna brist såld såsom slaf. 

Båda de ifrågavarande Flatheads-cranierna äro små, samt 
af lätt, tunn benbyggnad, med särdeles utstående haka och 
. spetsig ansigtsvinkel, samt stora bakåt skjutande hjessknölar. 








_ 37 — 


11. Ågg inuli ägg. — Hr A. Rerzuus förevisade ett 
litet ägg, funnet i hvitan af ett för öfrigt vanligt hönsägg. 
Han hade erhållit detta specimen af Hr Öfverläkaren Doktor 
CARLSSON, som varit närvarande då det lilla ägget påträffades. 
Enligt Dr Carrssons berättelse var moderägget af vanlig be- 
skaffenhet, försedt med fullständig gula. Det lilla ägget, som 
legat inneslutet i hvitan af det större, var till storleken som 
en spansk hasselnöt, hade ganska fast kalkskal och syntes ej 
innehålla någon gula. Hr Rerzıus hade icke tillförene sett 
något dylikt fall, men kände, att flera sådana blifvit beskrifna 
af BartTHOLIN, Jung, Frounens m. fl., hvarom en fullständig 
redogörelse är lemnad i Istnorg Georrnor Sant Hiraire's 
sHistoire generale et particulitre des Anomalies de l’organi- 
sation chez L’Homme et les Animaux» T. II. Par. 4836. Hr 
Geormoı Samt Hırame räknar denna anomali till klassen 
Moastres doubles endocymiens (par inclusion). Denna mon- 
strositet företer den skilnad från de öfriga formerna af du- 
plicitas monstrosa per inclusionem, att de båda äggens frö- 
ämnen (då båda förefinnas, som ej här var fallet) icke med 
byarandra stå i ringaste beröring, utan tvertom äro från hvar- 
andra fullständigt alskilda genom det inre äggets kalkskal m. m. 
Om sålunda kycklingar i båda äggen komme att tilldanas, så 
skulle deras bildning ske oberoende, den enas af den andras. 
Hr R. ansåg denna dupplicitet kunna uppstå på tvennehanda 
sätt; nemligen antingen hade det mindre ägget primitivt bil- 
dats i bvitan, eller ock i oviducten der hvitan bildats och i 
denna blifvit händelsevis innesluten. 

Hvarje ägg är i början endast en cell, som redan ti- 
digt förses med kärna, hvilken åter omgifves af sin cell. I 
många bildningar uppstå flera än en kärna och kärnceller, 
som dels kunna utbildas på modercellens bekostnad, dels sam- 
fäldt med denna o. s. v. Hr R. antog sålunda som en möj- 
lighet, att en cell med ovanlig bildningsdrift uppstått ı ägg- 
hvitan. I stället för att stadna på en lägre utvecklingsgrad, 
såsom en ägget tillhörande del, hade den tilldragit sig bygg- 


— 38 — 


nadsmaterial från modercellen och ordnat samma material ı 
likhet med denna. TI detta fall skulle synnerlig märkvärdig- 
het ligga i formationen af det hårda skalet på det inre äg- 
get. Äggskalen danas, som vi veta, genom en afsättning från 
ett särskildt ställe i oviducten, hvilket ej kunnat vara fallet 
om det lilla ägget primitivt bildats i hvitan. — Då ingen 
gula i förevarande fall var förhanden, så tyckes denna om- 
ständighet antyda, att det lilla ägget ej blifvit bildadt i ova- 
rium. Det andra bildningssättet är, att det lilla ägget legat 
färdigt i oviducten då det större ägget dit inträdt, för att 
blifva försedt med skal, hvarefter det blifvit intryckt i hvitan 
al det större ägget och inneslutet af dess skal. 


Julemnade Afhandlingar. 


r Mag. P. A. Sivseström:? Observationer öfver magnetiska in- 
klinationen i Stockholm, samt om sättet att anställa dessa 
slags observationer. 

Remitterades till Frih. Weepe och Hr WaALLMARK. 


Lå 


um 


FE 


r Löjtn. LensGren: Meteorologiska observationer vid Catbrine- 
berg i Östergöthland. 
Öfverlemnades till det Astronomiska Observatorium. 


Hr Mag:r N. J. Anperssos: Berättelse om en resa i Skåne och 
Halland, sommaren 1846, samt 
Ir Studer. G. L. Ssöcren: Anteckningar under en botanisk resa 
i Jemtland och Norge sommaren 1846. 
Remitterades till Hrr af Postis och WaAzLberG. 


Hr D:r Stenuammars i förra sammanträdet inlemnade afhand- 
ling, om Gottlands Lafvegetation, som varit remitterad till 
Are Fries och Wantserne, tillstyrktes till införande i Aka- 
demiens handlingar. Se ofvan p. 17. 


— J9 — 


Skänker. 
Til Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Mémoires de l’Academie Imperiale des Sciences de S:t Peters- 
bourg. — Ser. VI. — Sciences Mathematiques, Physiques = 
et Naturelles. T. VI. — Part. 1, Sciences Mathematique fan GVA 
et physiques. T. IV, Livr. 2. S:t Petersb. 1846. 4:0; FN . "ef! 


— — Ser. VI. — Sciences Mathemathiques, Physiques et N bd u _ Ä 
turelles. T. VIIL. — Part. 2, Sciences Naturelles. T. Vx na 
Livr. 3, 4. — S:t Pet. 1846. 4:0, samt Sul 

Mémoires presentdes a l’Academie Imper. de S:t Petersbourg par 
divers Savants. T. V. Liv. 1—6. Tom. VI, Livr. 1. — 

Af Akademien. 

Balletin de la Société Imperiale des Naturalistes de Moscou. 
Ann. 1846. N:o III. Mosc. 1846. 8:0. — Af Societeten. 

Transactions of the Linnean Society of London, Vol. XX, P. I, 

List of the Linnean Society of London. 1846. 4:0, 

Proceedings of the Linnean Society p. 261— 304. — Af Societeten. 

Annals of the Lyceum of Natural History of New-York. Vol. 

IV. N:o 5—7. New-York 1846. 8:0. — Af Sällskapet. 

Mittheilungen der Naturforschenden Gesellschaft in Bern aus d. 
J. 1844. (N:o 13—38.) Bern 1844. — Af Sällskapet. 

Norges gamle Love intil 1387, udgivne ved Keyser og Muxcn. 
B. 1 1846. 40, samt 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, B. 5. st. 2. Christ. 1846. 
8:0. — Af Collegium Academicum i Christiania. 

Besnz, H. C. B., Haandbog i den allmindelige Anatomie. H. 1. 
Kiöbenh. 1846. — Af Författaren. 

Minen, J. M., Die Centralsonne. Dorp. 1846. 4:0. (2 ex.) — 

— Af Författaren. 

Minnesteckning öfver Nirs Gase. Serström. 4:0. — Af Hr Wau- 
MARR. 

Upplysniogar om Rikets Styrelse från år 1810 till Kon. Carr Ä 
d. XIV Jomans dödliga frånfälle, grundade på authentiska | 
handlingar. Stkh. 1845. 8:0. — Af Författaren. | 

GräserRo na Hemsö, Jac., Ultimi Progressi della Geografia. Mi- 
lano 1846. 8:o. — Af Författaren. 












— 240 — 


Knowsley Menagerie. Gleanings from the Menagerie and Aviery 
at Knowsley Hall. Kvoowsley 1846. (St fol) — Af Eunı 
or DERBY. 

Muxcaison, R. J., On the superficial detritus of Sweden, ur Pro- 
ceed. Geol. Society, Vol. II, p. I, samt 

— — Address to the British Association for the advancement 
of Science, Southampton 1846. — Af Författaren. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska Afdelningen. 


Tvenne Petrifikater. — Af Hr Doktor WETTERBERG. 

En Simia cepbus — Af Hr Wıın. Darıoson. 

En Cervus Tarandus. — Af Hofjägmästarn J. ar STtTrRör. 

Fem st. Foglar, 

Ett Fogelskelett, 

Eu Sjöorm, 

Sexton Fiskar, 

En Scolopendra, samt 

Flera glas Crustaceer och lägre djur; alla från Nya Zeeland och 
Söderhafsöarna. — Af Kapten A. ScHLöER. 

En Väf af Tinea granella. — Af Kapten Borc. 

Ett Hypostoma af en okänd Trilobit. — Af Hr Doktor Goés. 

En Unio sp. inc. från Skeninge å, och 

Sju st. Fiskar från Östergöthland. — Af Hr Doktor Cn4ttisncivs. 


Bolantishka Afdelningen. 


En samling af 166 arter skånska växter, innehållande större de- 
len af detta landskaps sällsyntare arter. — Af Magister 
Docens N. J. ANDERSSON. 

En samling af 17 sällsyntare växtarter från Öland, hvaribland 
Galium rotundifolium, Eryngium maritimum, Kochia hir- 
suta, Artemisia laciniata, Halymus pedunculatns m. fl. — 
Af Hr Pastors- Adjunkten Ssöstranpv. 


_ M — 


En samling af 114 phanerogamiske och 67 cryptogamiske fjäll- 
växter från Jemtland , af hvilka flera blifvit nu för första 
gängen anmärkta inom denna provins, t. ex. Vahloden atro- 
purpurea, Viola umbroså, Hieraciam boreale, många moss- 
arter, m. fl. — Af Studeranden SIöGREN. 

En saraling af 100 växtarter med särdeles många varieter från 
uejderna -af Stockholm, deribland Potamogeton fluitans och 
marious, Schedonorus asper, Arabis suecica, Verbascum 
Lychnitis, Carex tricostata, prolixa, m. fl. — Af Stud. I. 
och C. L4GERHEIM. 

Eo samling af 34 växtarter, till större delen från Bohuslän, t. ex. 
Latbyrus platyphyllos, Rubus suberectus, Radula och tbyr- 
soideus, Callitriche hamulata, m. fl. — Af Stud. LinDEBERG. 

En samling af 20 växtarter från norra delen af Östergöthland, 
hvaribland Rubus horridus och fruticosus, Epipactis atro- 
rubens, flera arter af Chara o. s. v. — Af Stud. Enrorn. 

Tio våttarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Samolus Va- 
lerandi, Batrachium marinum, m. fl. — Af Stud. Wesr- 
BERG. 

Sexton växtarter från Gottland och sex från Stockholms nejder, 
hvaribland Rosa pomifera, Bellis perennvis, m. fl. — Af 
Stud. E. Bercn. 

Trettio växtarter från Stockholms omgifningar, t. ex. Carex re- 
mota, Lolium linicola, Melica ciliata, Cardamine amara 
sv. — Af Stud. G. IVESTFELT. 

Ett betydligt antal af växtarter från Stockholmstrakten och dess 
trädgårdar, särdeles Trädgårdsföreningens. — Af Prafectus 
Herbarii. 

Trebundrade växtarter samlade i Nubien af Korscur, 

Etthundradesextio arter från Arabien, samlade af W. Scarmrer, 

Stirpes normales Muscorum exoticorum, centuria prima, inne- 
hållande arter förnämligast från Nord-Amerika, Mexico och 
Goda Hopps-udden, samt 

Stirpes normales Bryologiz europex, supplementum primum, in- 
nehällande 37 moss-arter. — Af Hr Prof. W. P. Scampea 
i Strassburg. 

Fyratio växtarter från Zanzibar, Trettio från Goda-Hopps-ud- 
den, samt Femtio-ett från Whampoa. Från Zanzibar fö- 
rekommer Dicerocaryon sinuatum, märk värdig för dess fruk- 


— 192 — 


ters ovanliga byggnad, en art af nöt, som på ena sidan 
har en upphöjning med tvenne spine. — Af Frih. G. v. 
DuEBEN. | 

Tjugosju växtarter från Oregon och tolf från Kamtschatka, de 
flesta från båda lokalerna äfven förekommande i Europa. 
— Af Hr Kapten IV.ERNGREN. 

Tio sällsyntare växter från nejden af Hamburg, hvaribland Utri- 
cularia neglecta, Juncus tenuis och diffusus, Fumaria mi- 


crantha, m. fl. — Af Hr Prof. Lsum ann. 





— 3 — 


Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 


i November 1846. 


























Barometern | 
reducerad till 0°. Thermometern Vindarna. 
Decimaltam. 
















189 
-UTUJIEMUY 

















Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. I 
f. m. e. m. e. m. f. m. e. m. e. m. f. m. | em. e. m. 

25,74 | 25,7 25,781 + 67 I + 6%6| + 62 S. $. S. 
25,79 | 25,83 | 25,88 | + 6,8 | + 8,21 + 7,61 s. S. S. Regn 
25,90 1 25,95 1 25,98 | + 7,3 I + 7,6 | + 58,1 s.o. S.0. N.O. | Mulet 

25,99 | 25,99 | 26,07 | + 5,8 | + 54| + 531 N.O. N. N. 
26,06 | 26,08 | 26,10 | + 5,61 + 6,81 + 6,7 | s. so. | so. | — 
26,09 | 26,07 1 26,05 | + 53! + 701 +49| so. Oo N. — 
7123,00 | 25,95 | 25,93 | + 33) + 531 + 3,9 I wo. | so 8.0. | — 
59 | 25,84 125,82 I + 431 + 381 + 3,7 | sv. I s.v. | s.V. | Rega 
I 1 BA [25,95 I 25,94 | + 26) + 4,3 I + 3,3 | N.v. Vv Vv. Klart 
25,93 1 25,90 | 25,86 | + 321 + 5,31 + 261 v Vv Vv. — 
77 125,74 125,75 | + 23 I + 63 I + 4,61] v. V Vv. — 
12 I 25,91 | 25,86 | 25,77 | + 07 I + 351 + 4,61] v. Vv V. | Molet 
13 | 25,55 | 25,49 | 23541 | + 4,11] + 641 + 7,6] v Vv Vv. — 
14 | 25,33 | 25,36 | 2544 | + 4,3 I + 411 + 1,11 v. N.V. | N.V. | Klart 
15 | 25,56 | 25,69 | 25,83 | — 0,2 | + O,t I — 2,01 N.v. N N I — 
16 | 25,92 | 25,95 I 25,84 | — 30 | — 1,61 — 0,41 n.v. | wmv. | N.V. | Mulet 
17 125,76 | 25,71 | 25,70 | — 1,3 | + 0,6 | + 04| v. Vv Vv. | Halfkl. 
18 | 25,59 | 25,51 | 25,47 | — 1,6 | — 1,0 i — 0,2 Vv. V Vv. Mulet 

19 | 25,44 | 25,43 | 2542 | + 0,5 | + 301 + 4,51 sv. Vv V. 

20 | 25,39 | 25,41 | 25,42 | + 5,3 I + 6,3 I + 6,6] sv. S.V Ss.V. 

ı 21 12531 | 25,23 | 25,22 | + 7,4 | + 741 + 6,6 | sv. | sv SV. | Storm 
22 125,27 | 25,28 I 25,29 | + 5,9 I + 7,31 + 7,0 | s.v. SV. S.V. | Regn 
23 | 25,27 | 25,30 | 25,33 | + 6,1 | + 6,31 + 43| so. 0. 0. — 
23 1 25,35 135,39 | 25,40 I + 351 + 3,0 I + 201 0. N. N. | Mulet 
35 | 25,37 | 23,30 | 25,18 | + 3,0] + 381 + 4,1 | v. S. ss | — 
26 | 25,08 | 24,97 124,89 | + 43| + 4,3 | + 0,6 $. 0. N.O. I Regn 
27 124,99 | 25,05 I 25,04 | + 0,4 | + 011 — 22! no. | wo. | N.O. | 


3 | 24,95 | 24,86 | 24,94 | — 14,61 Gol 2,51 no. I no. I no. I sa 
I 29 | 25,14 | 25,26 | 25,35 | — 3,2] — 381 — 55) nv. Im | 
1.30 25,39 | 25,43 | 25,44 | — 5,6 | — 7,0 | —12,2 | wo. | no N. | Storm 
linn 125,589] 25,584| 25,585|+ 274|+ 3'65|+ 263 
| 25,586 +3'01 





Nederbörden == 0,485 dec.tum. 


oh van Bw pn m 


mb mm mm mA m mm mm De m Må 
oo 209 NR bb & BB m © 


FR SENT 


Barometern 
reducerad till 0%. 


Decimaltum. 


KL 6 
f. m. 


25,40 
25,13 
25,15 
25,28 
25,42 
25,36 
25,65 
25,68 
25,45 
25,10 
28,70 
25,02 
25,09 
25,07 
24,90 
25,07 
25,22 
25,42 
25,23 
25,05 
25,06 
24,80 
24,72 
AB 
24,96 
25,29 
25,54 
25,95 
25,90 
25,84 
25,60 
25,254 


Kl. 2 


25,31 
25,10 
25.17 
25,38 
25,39 
25,43 
25,74 
25,59 
25,33 
24,97 
24,71 
25,19 
25,01 
25,02 
24,89 
25,14 
25,25 
25,43 
25,16 
25,04 
25,02 
4,71 
24,69 
24,87 
25,05 
25,37 
25,69 
25,96 
25,90 
25,85 
25,57 


Ki. 9 


25,22 
25,12 
25,21 
25,44 
25,35 


25,54 


25,75 
25,49 
25,29 
24,77 
24,79 
25,21 
25,04 
24,99 
24,92 
25,18 
25,32 
25,39 
25,08 
25,04 
24,97 
24,74 
24,73 
24,91 
25,18 
25,45 
25,85 
25,92 
25,88 
25,78 
25,66 


4 


i December 1846. 


— 


Thermomelern 


Celsius. Vindarna. 
Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | KL 6 | Kl. 2 | Kl. 9 
f. m. j e m | e. m. I f. m. | em. I e. m. 
—11% | — 67 | — 37 IN.N.V. | S.V. S.V. 
— 0,11+ 0,61 + 0,7 | sv. | sv. | s.v. 
+ 0,21 — 1,5 1— 5,01] V. N. Vv. 
— 84 | — 6,71 — 6,8) V. | N.V. | nv. 
— 7,3 1 — 5,61 — 31} NV. | V. Vv. 
— 2,5 1 — 2,71 — 3,1 I SV. Sv. 0. 
— 141 — 0,4 | — 1,01 0. N.O. V. 
— 3,1 | — 0,1 | + 1,21 sv. | sv. | s.v. 
+ 1,31 + 1,01 + 061 8.v. | Vv. V. 
— 061 — 171—13| V. S.V S.V. 
— 1,9 1 — 5,0 I — 6,7 | 5.7. Vv V. 
—100 I —10,5 | — 12,0 | N.V. | NV N. 
— 991 —10,9 | —11,5 | N. N. N. 
—10,7 I — 4,5 1 — 5,21 N. | V.S.V.] O.N.O. 
— 7,5 | — 7,9 | — 8,6 I N.V. Vv. V. 
—13,3 | —11,3 I — 9,0 I 0. N.O. N. 
— 5,7 | — 69, —10,2 | N. N. N. 
—11,0 | —12,7 | —t1,1 | N.V. Vv. Vv. 
— 9,3 | — 5,0 | — 4,21 S.V. Vv. Vv. 
— 84 | — 981! — 9,6 | V. Vv. Vv. 
—11,7 | — 7,4 | — 3,7 |v.N.v.| n.o. | N.O. 
— 2,7 | — 27 | — 6,7 | no. | no. | N.O. 
— 7,81 — 68 | — 9,8 | N.O. N. N.V. 
—11,5 | — 9,7 I — 871 N.V. Vv. Vv. 
— 6,2 I — 9,4 | —105| N. N. NV. 
—11,01—10,8 | —11,8 1] V. Vv. N.V. 
— 811 — 8,1 | — 8,71 V. N.V. | N.V. 
13,2 | —12,7 | —11,0| N.V. S.V. I S.V. 
— 5,1 | — 1,1 | + 0,2) sv. | sv. | SV. 
+10| + 1,21] + 1,5 | sv. | sv. | SV. 
+ 2,3 | + 281 + 1,5| SV S.V. S.V. 


25,256] 25,265 ı— 629] — 5°58 


25,258 


—5'86 


— 572 


-LIUyIRmUY 























Snö 
Malet 
Klart 





Mulet 
Rega 
Mul 


Nederbördea =1,162 dec. tum 


— 5 — 
Termins-Observationer på magnetiska declinations-variationer 
i Stockholm 1846. 


Obs. Observationerna äro hänförda till Göttinger meridian. 
Febr. 27—28. 








vonmusunm 


16,1! 16,21 16,6| 16,7! 18,8] 17, 
18,5| 19,4] 20,0] 19,6| 21,7] 24,2 


Mai 29-30. 


'ebr. | 21,7] 21,91 22,3] 23,2] 23,1] 22,2 




























Aug. 28—29. 
Aug. 28 |10] 34,6] 24,7] 26,3] 41,3) 72,0) 67,4| 56,6] 43,7) 34,4] 39,81 49,2 
11 | 74,9] 77,71 74,4] 76,7| 89,7| 96,8] 95,2] 84,2| 78,0| 76,8] 72,0 
121 75,5| 76,8) 780] 75,5] 74,4] 75,0] 80,0] 77.9) 76,9] 74,0] 73,7 
13| 69,3] 63,1] 71,1] 72,3] 70,9] 71,8] 73,3] 72,1| 71,2] 72,8] 68.7 
14 | 65,2] 63,8] 70,8] 74,6) 74,8] 71,4] 68, 51,5 
15| 26,5) 16,8] 83] 1. 7,0 48,5 
16 | 37,9| 43,4] 42,3 57,0] 64,2 83,2 
17 | 873] 79,3] 85.0] 85,6] 81,7| 79,5 76,3 
18 | 74,0) 79,8| 75,8] 79,1) 78,51 77,2 79,6 
19| 70,4] 80,2| 78,1| 70,9| 77,5| 78,2 74,7 
201 74,1) 74,9) 72,1] 74,4] 72,6| 69,5 69,4 
[21 | er,2| 659] 65,1] 63,1] 61,4] 63,41 60,6 55,0 
52,2] 49,2| 47,8] 47,2] 48.0] 50,2] 47,8 40,4 
(23 | 39,9] 37,7] 38,0] 38,3] 39,4] 38,3] 38,4 32,9 
Aug. 29 | O| 32,4| 31,81 30,6] 31,71 30,7] 30,1] 28,7 211.4 
1] 19,6| 15,0] 16,3] — | 22,8] 26,8] 30,5 35,5 
21 30,0] 30,5] 37.3] 44,4] 48,4] 47,9| 43,5 46,8 
3 | 48,8) 53,2] 55,4] 55,6] 54,7] 54,9] 55,3 50,6 
41 50,3) 52,9] 54,5] 54,8] 56,5] 55,4] 55,1 55,0 
5 | 61,7| 64,8] 66,3| 67,9] 69,0] 68,2] 74,5 86,7 
6| 78,3| 74,4] 72,5] 77,5| 80.3] 79,2] 78,2 
| 3) 52) ett] 72 72,5| 73,7| 73,8] 74,4 
8| 6811 69,7| 70,8| 69,8] 70,81 68,8] 68,5 
I 91 6321 62,71 62,2| 62,81 62,4] 62,5| 60,8 
Nor. 27 , = 
1 102] 13,2 
27,1| 26,6 
12,4] 18.2 
39,2] 39,3 
18.5| 18,8 
24,2| 24,4) 
20,3| 21,2 
26,1) 23,2 
25,8] 28,3 
32.3| 23.5 
22,9| 18.3 
29,7] 31.0 
18,4| 18,6 
Nov. 281 0 16,4| 17,7 
21,6] 25.6 
29,4| 26.7 
245| 23,4 
4,1| 40,6 
3 5 








43.5; 
57, 
35 | 
Hvarje scaladel motsv. 1912 i båge, och, om man med a betecknar observationstalet, är 
Absoluta Declination 
Febr. 1355'12"—n. 19"12 | Aug. 149 6'36"—n. 1912 
Maj 14.2.8 —n.19,12 | Nor. 13. 53.32 —n. 19, 12. 


& 
eo 





& 
5 


STOCKHOLM, 1847. P. a. NORSTEDT ET SÖNER 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 





Årg. 4. 1847. HM I. 





Onsdagen den 10 Februari. 





Föredrag. 

1. Kolsvaflad etyloxid, Xarthogensyra ZLeisr. 
— Sekreteraren anhöll att för ett ögonblick få fästa Akade- 
miens uppmärksamhet på denna märkvärdiga förenings egent- 
liga sammansättningsart. Zeısz, som upptäckte den 1822, an- 
såg den först för en vätesyra, hvilken åsigt nya försök för- 
anledde att ändra till den af en syresyra, och efter förnyade 
undersökningar, rörande dess qvantitativa sammansättning, lyc- 
kades han att ådagalugga, att den i sitt fria tillstånd kan an- 
ses bestå af 4 at. etyloxid, 4 at. vatten och 2 at. kolsvafla, 
och att denna vattenatom kan utbytas emot 4 at. af en sy- 
rebasis, t ex. kali, blyoxid m. fl., hvaraf ett neutralt salt 
uppkommer. Hans flera gånger förnyade analyser instämma 
så fullständigt med denna åsigt, att den sedermera blifvit all- 
mänt antagen. Dylika föreningar hafva sedan blifvit fram- 
bragta med ketyloxid (den basiska organiska oxiden i Vallrat) 
metyloxid och amyloxid. 

Föreningar af ett sulfuretum med en oxid, ett haloid- 
salt eller ett syresalt, af samma radikal med den i sulfure- 
tum befintliga, äro kända; men vi hafva intet exempel, att 
en svafla kan förenas med en syrebasis och gifva ett neu- 
tralt salt. Den här ifrågavarande föreningen, enligt hvilken 
kolsvafla skulle bilda neutrala dubbelsalter, t. ex. med kali 
och en af de nämda organiska basiska oxiderna, är således 
ett undantag från vanliga förhållanden. 





— 50 — 


Taga vi i öfvervägande hvad som föregår då en svafla 
behandlas med en upplöst syrebasis, t. ex. kali, så visar sig, 
att en del af svaflans radikal utbyter med kalt syre mot 
svafvel, så att tillräckligt svafvelkalium uppkommer ätt mätta 
det öfriga af svaflan. Den bildade sytesyran förenas med 
oförändradt kali, och lösningen håller en blandning, stundom 
väl också en förening, af ett syresalt och ett svafvelsalt, men 
alltid i ett sådant förhållande, att det ser ut som hade syre- 
basen och svaflan, utan inbördes förändring, ingått förening. 
Man kan, i de flesta fall, ur upplösningen utfälla svaflan til 
oförändrad vigt, ehuru det gifves flera sätt att på direkt väg 
afskilja syresaltet. 


Gå vi till sjelfva kolsvaflans förhållande till kali i vat- 
ten, så blir detta alldeles detsamma, man får kolsyradt kah 
och kolsvafladt svafvelkalium, men verkan går högst långsamt 
om icke kalilösningen är mycket koncentrerad. Gå vi deri- 
från till förhållandet af kalihydrat med öfverskott af kolsvafla 
i alkohol, så visar sig den skillnad, att en del af sjelfva al- 
koholn dervid förbytes till etyloxid; men dervid inträffar in- 
tet i öfrigt, som talar för att kolsvaflan dervid fölier andra 
lagar, än de för svaflor vanliga, d. &. att icke ett kolsyradt 
syresalt och ett kolsvafladt svafvelsalt bildas, men dessa ingå 
med hvarandra den kemiska förening, som vi kallat kolsvaf- 
ladt etyloxid-kali. 


Efter den åsigt denna benämning innebär, består detta 
salt, om Åe betyder etyloxid, af K C+ÅeC; men om saltet 
innehåller 3 gånger så många atomer af de enkla grundäm- 
nena, så består det, utan rubbning i deras relativa antal, al 
(KÖ +Åe Ö)+ 2 (KC+Ae C), hvari sammansättningen följer de 
vanliga lagarne och blir normal, och då man af analysens 
resultat skall bedömma den rationela sammansättningen, så 
är det väl allt skal att föredraga den, som instämmer med 
vanliga föreningslagar, framför en sådan, som från dessa gör 
ett undantag. 


— HH — 


Följande exempel af den fria så kallade - tväfaldt kol- 
svaflade etyloxidens sammansättning till grundämnena visar 
detta tydligast: 

äldre åsigt. sednare åsigt. 


atomer. atomer. procent. 
kol..... 6 18 29.486 
väte ... . 12 36 4.29 
svafvel... 4 12 52.531 
syre .... 2 6 43.084. 


Den procentiska sammansättningen är efter båda fullkom- 
ligt fika, men den rationella är mycket olika, nemligen: 
äldre åsigten. sednare åsigten. 


at. pc. at. pe. 

etyloxid . . 4 30.281 etyloxid . . 4 40.095 

vatten . . . A =: 7.359 vatten ... A 2.433 

kolsvafla . . 2 62.360 kolsyra. . . 2 44.996 

| svafveletyl. 2 24.582 
vätesvafla . 2 9.300 
kolsvafla . & 41.552. 

Vid föreningar med syrebaser ersättes vattnet af syre- 
basen, och af vätesvaflan reduceras, under bildning af vatten, 
syrebasen till svafvelbasis. 

Dessa dubbelsalter torde derföre hädanefter böra kallas 
Etyl-oxi-swfo-carbonater, för att i namnet utmärka närvaro af 
både kolsyra och kolsvafla, och deraf göres då Kali-etyl-owi- 
sulfocarbonat, Baryt-etyl-oxisulfocarbonat o. s. v. | 





2. Salpeiersyrans förening med några krop- 
par. — Hr L. Svunsere anförde, att han i sällskap med 
Hr C. Szaar sysselsatt gig något med att försöka utreda, hvilken 
förändring gummi och rörsocker undergå, då de behandlas 
med en blandning af svafvelsyra och salpetersyra, hvardera 
med ‚en vattenhalt af blott en atom till en atom vattenfri 
syra. Då rörsocker sålunda sammanrels i tvenne timmar 
med en blandning af dessa syror samt den fria syran deref- 


ter uttvättades med vatten, hade sockret blifvit fullkomligt 
olösligt i vatten, samt tilltagit i vigt, hvarefter det, oak- 
tadt vid upphettning eller antändning ej exploderande med nå- 
gon våldsamhet, dock antände sig efter torkning vid en lägre 
temperatur samt, en gång antändt, fortfor att med starkare 
häftighet förglimma. Det visade sig deraf sannolikt, att sock- 
ret afgifvit vissa atomer af väte och syre, i förhållande att 
bilda vatten, hvarefter det så nybildade ämnet ingått förening 
med salpetersyran. Dervid bildas ej något xyloidin, åtmin- 
stone förhåller sig den så bildade föreningen helt olika emot 
såväl den xyloidin, som blifvit beredd antingen genom ren 
salpetersyra, eller genom en blandnings af salpetersyra och 
svafvelsyra inverkan på stärkelse. Föreningen, som väl är 
olöslig i vatten, utfaller som ett gelée, och intorkar efter tvätt- 
ning högst långsamt till en halftgenomskinlig, glaslik massa, 
hvilken i början luktar af salpetersyrlighet då den torkas vid 
lindrig värme, men efter någon tid, och sedan den genom 
pulverisering blifvit fint fördelad, upphör att lukta deraf. Den 
har nu något afgifvit i vigt, men behåller ändock fullkomligt 

sin förmåga att förglimma. | | 

Liksom rörsockret förhåller sig äfven gummi arabicum; 
men den salpetersyrade föreningen synes här vara af en skilj- 
aktig natur emot sockrets, emedan den vid torkning sönder- 
faller till ett ogenomskinligt pulver. Vigtstilldkningen för gum- 
mi utgör omkring 69 procent af gummits vigt då det be- 
handlas med salpetersvafvelsyr.. Vid utsättning för luften 
i flera dagar aftager dess vigt något, hvarefter den dock el- 
ter en tid blir konstant, sedan den likväl ej afgifvit mera, än 
att vigtstillökningen ännu är omkring 56 procent. 

Att på grund af dessa försök, hvilka blott angifva vigts- 
tillökningen, fastställa någon sammansättningsformel torde vara : 
alltför tidigt, innan analytiska försök afgjort föreningens art, 
så mycket mera, som sannolikt flera föreningar existera emel- 
lan de olika radikalerna och qväfvets oxidationsgrader, hvilka 
sednare, efter all anledning, utgöras af dels salpetersyrade 
föreningar, dels af dubbelföreningar af salpetersyra med sal- 


— 53 — 


petersyrlighet. Åtminstone synes den vigttillökning, som upp- 
står dä bomull (med kali befriad från lösliga ämnen), behand- 
las med salpetersvafvelsyra, ej kunna förklaras på annat sätt. 
Ty då dertill en röd salpetersyra blifvit använd i blandning 
med svafvelsyran, har vigtstillökningen vid flera försök visat 
sig vara 72.8 procent (med ej } proc. i variation) af bom- 
ullns vigt; men då en lika renad bomull blifvit behandlad 
med en förut använd och till beredning af ligninkrut begag- 
nad salpetersvafvelsyra, har denna vigtstillökning alltid varit 
större, eller 76.32 procent (med äfvenledes ej mera än } proc. 
variation), hvilket synes härröra deraf, att ligninkrutet af för- 
sta beredningen utgöres såväl af salpetersyradt som salpeter- 
syrligt lignin (beröfvadt en del af elementerna för vatten), un- 
der det att den förening, som tillkommit vid bomulls hehand- 
ling med en redan använd, dock ännu stark syreblandning, 
utgöres af blott salpetersyradt lignin (minus vatten), utan in- 
blandning eller förening, af dess salpetersyrliga salt, och hvilket 
sannolikt blifvit förorsakadt af salpetersyrligheten i den använda 
salpetersyran, som, vid syrans första inverkan på bomull in- 
gått förening med ligninbeståndsdelarna, och deraf på sätt och 
vis blifvit utfälld. Tillika förklaras häraf hvarföre så många 
skiljaktiga uppgifter redan finnas på bomullskrutets och xyloi- 
dins sammansättning. 

Oberäknadt att sålunda skiljaktiga vigtstillökningar, hän- 
tydande på skiljaktiga föreningar, uppkomma vid behandling 
af bomull med salpetersvafvelsyra, allteftersom denna sednare 
är salpetersyrlighetshaltig eller ej, synas äfven andra förenin- 
gar kunna uppstå emellan de konstituerande beståndsdelarna, 
hvilket synes deraf, att då man i stark salpetersyra upplöser, 
så fort som möjligt, bomullskrut i värme (+70°), samt se- 
dermera indryper denna lösning uti mycket vatten, så fälles 
dervid en salpetersyrad förening, men som ej mera bibehåller 
den starka explosiva egenskap, hvilken utmärker det ämne, 
som ursprungligen löstes i salpetersyran, ty det liknar mera 
i sitt förhållande xyloidin, samt det ämne som fås genom sal- 


— 5 — 


petersvalvelsyras inverkan på gummi. Derjemte tyckes — att 
döma efter vttre förhållanden — ganska skiljaktiga föreningar 
förete sig, då en lösning af bomullskrut utfälles med vatten 
ur dess lösning i salpetersyra, allteftersom syran fått in- 
verka en kortare eller längre :tid, samt allteftersom den varit 
af olika styrka och befriad från salpetersyrlighet eller dermed 
till större eller mindre grad förenad. 

Vid detta tillfälle anser jag det ej böra lemnas oanmärkt, 
att, efter utseende, ej allenast rörsocker och gummi, utan äf- 
ven de skiljaktiga stärkelsearterna af t. ex. hvete och pota- 
tis, gifva upphof åt sinsemellan alla skiljaktiga salpetersyrade 
föreningar, ty vigtstillökningen vid salpetersvafvelsyras inver- 
kan på hvetestärkelse har vid flera försök alltid varit emel- 
lan 75 och 75.8 proc., under det att den, med samma syra, 
för potatisstärkelsen alltid varit högre, samt uppnått emellan 
76.8 och 79 proc. Dessutom må anföras, hvad stärkelsear- 
ternas förhållande till salpetersvafvelsyra beträffar, att, då den 
salpetersyrade föreningen fått ligga i luften, den stundom, 
oaktadt förut väl uttvättad från syra, afgifvit salpetersyrlig- 
bet samt till följe deraf aftagit uti vigt, hvilken vigtsfür- 
minskning dock efter några dagar upphört. 

Af hvad som här blifvit anfördt om sockers och gum- 
mis förhållande till salpetersvafvelsyra, ser det ut som om alla 
de kroppar, hvilka hålla väte och syre i förhållande af att 
jemt bilda vatten, skulle hafva egenskapen att vid behandling 
med denna syra gifva upphof åt salpetersyrade organiska för- 
eningar. En närmare undersökning af detta ämne sysselsätter 
oss för närvarande, hvaröfver jag hoppas att framdeles få för 
Akademien afgifva en närmare redogörelse. 





838. Zirkons egentliga vigt. — Hr L. Svinsexc 
meddelade derom följande: De uppgifter man eger på detta 
minerals egentliga vigt äro sinsemellan mycket varierande, 
och med undantag af de bestämmelser, som redan af Havt 


— 5 — 


för lüngre tider tillbaka gjordes för att reda denna fråga, sy- 
nes jeke någon hafva egnat en större omsorg åt detta ämne. 
Hıuys vägningar gingo dock mera ut på att bevisa detta mi- 
nerals högre egentliga vigt Un andra på den tiden dermed 
förvexlade mineraliers, och var ett vigtigt bidrag för sin tidi 
denga del, då vi påminna oss, att Kısraora just nyss hade 
upptäckt zirkonjorden, hvilken upptäckt man i Frankrike skyn- 
dade att bekräfta, hvarvid man lyckades att uppleta materia- 
let för denna nya jordart uti andra lokaliteters fossilier än 
just de, som legat till grund för dess första uppdagande, neml. 
uti Ceyloner-mineralet. Haurs bestämmelser, likasom alla an- 
dras efter honom, kunna derföre anses vara af en större vigt 
für. atexamineringen af detta mineral och dess ätskiljande ifrån 
någre andra (hyilket äfven var dess hufvudsyfte), än de kunde 
inom zirkonens egen familj uppdaga något nytt. Då det emed- 
lertid härvid visade sig, att man vid Expaijlly ägde inom 
Frankrikes område en riklig tillgång derpå, upptäcktes efteråt 
samma- mineral på flera andra ställen inom såväl Europa, som 
andra verldsdelar, hvarföre det, oaktadt på hvarje ställe före- 


kommande sparsamt, numera ej kan sägas vara ibland de sull- 


synta. 

Då jag för tvenne år sedan (se Öfversigt af K. V. A. 
Förhandl. 1845, sid. 34 etc.) för Akademien omnämde, att 
nya jordarter blifvit uti den för enkel ansedda zirkonjorden 
påträffade, samt dervid äfven tillkännagaf, att Stockholmer- 
zirkonens observerade betydligt lägre egentliga vigt än den 
ifrån Ceylon och Expaijlly, gaf första anledningen till att ifrå- 
gasätta zirkonjordens enkelhet, ansåg jag det vara nödvändigt att 
förskaffa mig mineralet zirkon ifrån flera lokaliteter, samt före- 
kommande uti skiljaktiga hällearter, således tillhörande olika 
geologiska bildningar, och detta så mycket mera, som de fö- 
reteelser, hvilka presenterade sig vid denna undersökning för 
mig, tycktes leda derhän, att något skarpare sätt för att ät- 
skilja de skiljaktiga jordarterna ifrån hvarandra svårligen stod 
att finna, och hvarföre äfven en olika mängd af de eftersökta 


— 56 


beståndsdelarna borde kunna supponeras vara för handen uti 
de zirkoner, hvilka karakteriserades genom större och mindre 
skillnader uti deras egentliga vigter. Visserligen åstundade 
jag att dervid förskaffa mig tillräckliga qvantiteter för att ej 
allenast kunna bestämma den egentliga vigten för de olika 
lokaliteternas zirkoner, utan fastmer för att, sedan denna blif- 
vit bestämd, kunna lägga materialet till grund för en när- 
mare kemisk undersökning; men då det härvid lyckats mig 
att blott ifrån några få ställen bekomma materialet i så stor 
qvantitet, att jag derpå kan fortsätta den kemiska hufvudfrå- 
gans utredande — en omständighet, som beror till större de- 
len derpå, att detta mineral oftast förekommer sparsamt på 
hvarje ställe samt dervid äfven ofta i blott högst små invexta 
kristaller, hvarpå såsom exempel må anföras, att jag, för att 
förskaffa mig något material af den i Stockholm vid Cartha- 
gobacken förekommande zirkonen, sönderslagit flera lispund af 
den bergart, hvaruti zirkon är insprängd och dervid ändock 
tagit mineralogiska stuffer, som vid första påseendet tyckts 
böra innehålla temliga förråder, men ändock ej kunnat utbe- 
komma rena kristaller till större qvantitet än $ gram — har 
jag dock ansett det ej sakna intresse att meddela det obe- 
tydliga, som i afseende på de af mig tagna egentliga vigter 
redan visat sig. 

Uti Journal fur Prakt. Chemie, Tom. 38, sid. 508 har 
HenneBeRG sökt visa, att zirkonens egentliga vigt är högre 
efter dess glödgning än före; en omständighet, som förut blil- 
vit iakttagen för flera mineralier. Han har neml. funnit denna 
egentliga vigt före glödgning vara 4.615 samt efter glödgning 
=4.71. Detta instämmer ej med min erfarenhet såvidt den 
har afseende på Expaijly-zirkonen (HenneBErG angifver i sin 
uppsats ej lokaliteten för sin zirkon), af hvilken ensamt jag 
haft tillräckliga .qvantiteter för att kunna göra fullständiga 
iakttagelser. Jag har neml. åtskilt oglödgade kristallkorn af 
denna zirkon i 5 olika sorter samt dervid funnit: 





— 57 — 


4. Nära färglösa kristaller hafva före glödgning en egentlig 
vigt af 4.66486. Försöket gjorsles på 19 gram. Vid glödg- 
ning förlorade dessa 0.0497 procent uti vigt, och efter glödg- 
ning befanns egentliga vigten vara 4.66572. Oaktadt de voro 
nära färglösa före glödgning, kunde dock efter glödgning en 
bop korn utplockas, hvilka ej bibehållit sig färglösa i glödg- 
vingen, och då de så, äfven efter glödgning, fullkomligt vat- 
tenklara utplockades för sig samt undersöktes på deras eg. 
vigt, befanns den vara 4.681. 

2. Något rosenrödt färgade korn. Eg. vigt tagen på 23 
gram oglödgade korn var = 4.65968. Dessa förlorade i glödg- 
ning 0.05223 procent, samt hade efter glödgningen en eg. vigt 
= 466522. — 

3. Mera färgade korn, nästan röda som pyrop. Eg. vigt 
tagen på 22 gram oglödgade korn var = 4.63009. I glödg- 
ning var vigtsförlusten = 0.1329 procent. Egentliga vigten på 
de glödgade kornen var = 4.63185. | 

4. Gulbruna korn. Eg. vigt tagen på 23 gram oglödgade 
korn var 4.5825, och då dessa glödgades, förlorade de 0.1312 
proc. i vigt samt hade efteråt en eg. vigt af 4.5853. 

5. Mycket mörka korn, af flerfalldiga färgnyancer. Eg. 
vigt tagen på 214; gram var = 4.5212 före glödgning. Vid 
glödgning förlorade dessa 0.1461 proc. af sin vigt samt hade 
efteråt en egentlig vigt af 4.5211. 

A. Då det häraf visar sig, att den franska zirkonen ej för- 
ändrar sin eg. vigt efter glödgning, torde man kunna antaga, 
att 4.681 utmärker egentliga vigten på de korn uti Expaijly- 
zirkon, som hafva den högsta tyngd och hvilka äro efter glödg- 
ning fullkomligt färglösa. 

För öfrigt torde man hafva svårt att finna någon kon- 
stant egentlig vigt för de öfriga, då de, oaktadt skiljaktiga 
till färg, dock kunna vara och sannolikt äro blandningar, 
svåra att åtskilja från hvarandra, af flera skiljaktiga zir- 
konarter. | 


— 8 — 


De andra zirkoner, hvilkas egentliga vigt jag haft til- 
fälle att taga hafva varit följande, hvarvid jag funnit: 

B. a. Ryssk zirkon ifrån sydvestra sidan af Ilmenberget, 
42% werst från Miass, förekommande med glimmer i hornblen- 
de, har en eg. vigt af 4.599. | 

B. b. En annan zirkon ifrån sannolikt samma lokalitet,, men 
som jag ej egde uti dess matrix, har en eg. vigt af 4,610. | 

Då dessa zirkoners egentliga vigter differera blow på 
0.011 ifrån hvarandra, torde man utan fel kunna antaga, att 
medium 4.6045 utmärker egentliga vigten på Miass-zirkon, i 
dess renhet. | 

C. Zirkon, förekommande vid Fredriksvarn i Norge i den 
bekanta zirkonsyeniten, har en eg. vigt = 4.531. 

D. Zirkon från Ceylon, hvita färglösa, afnötta och runda 
korn, har en eg. vigt = 4.453. 

E. Norsk zirkon, förekommande med jernmalm vid Soelbergs 
jerngrufva vid Ne&es jernverk, har en eg. vigt = 4.375. 

F. Zirkon ifrån Byströms villa på Djurgården vid Stockholm, 
förekommande med oligoklas och svart glimmer i de vanliga 
utskiljningsgångarna , hvilka vanligtvis föreGnnas omkring Stock- 
holm, har en eg. vigt = 4.222. 

G. Zirkon förekommande vid Carthagobacken på Kungshol- 
men i Stockholm i samma bergart, som den föregående, men 
med en ljusare glimmer, har en eg. vigt = 4.072. (Anm. Jag 
har förut angifvit denna arts eg. vigt vara 4.03, men jag har 
sedermera med större omsorg bestämt den, och tagit ett me- 
dium af flerfaldiga vägvingar, hvartill jag varit nödsakad, då 
jag haft en så högst ringa tillgåog af dem). 

Af andra zirkoner, men hvilka ej varit så rena, att jag 
vill svara för deras homogeneitet har jag üfven bestämt den 
egentliga vigten samt funnit: 

&. Ryssk zirkon i Hornstensskiffer, 8 werst fr. byo Ana- 
tolia i området Mariupol, distriktet Alexandrowsky, gouver- 
nementet Ekatrinenburg, har en eg. vigt = 4.249. 


p. Ryssk zirkon med hornblende och fältspath, från syd- 
vestra sidan af Ilmenberget, 20 werst från Miass, har en 
egentlig vigt == 4.592. i 

y. Ryssk zirkon med glimmer och fältspatb, från sydvestra 
sidan af Ilmenberget, 20 werst från Miass, har eg. vigt == 4.659, 

Uppetalla vi nu de under A, B, C, D, E, F, G anförda 
sirkonernas egentliga vigter tabellariskt, samt eå, att de fortgå 
alt efter som denna förminskas, så finna vi, dä den efter- 
följande subtraheras ifrån den föregående en nära konstant 
skillnad emellan dem, hvarvid dock länkarna emellan E och 
F samt emellan F och G ännu ej blifvit påträffade, neml. 

Al4.681 

Bi 4£.6045 TA—B = 0.075 
Cl4.saa IB-—C = 0.935 
Dl4453 1C—D = 0.078 
Elk.sn |D--E = 0.078 


Fikor 1E—F = 2 x 0.0765 


G]lsor2 IF-G = 2 x 0.075. 

Denna konstanta skillnad af (i medeltal) 0.076 måste jag 
anse vara särdeles förtjent af uppmärksamhet och påkalla en 
närmare undersökning för att afgöra huruvida deita företett 
sig för mig blott af en tillfaHighet eller om samma förhållande 
kan ega rum för andra mineralier. 

Beteckna vi med 400 den observerade högsta egentliga 
vigten för Expaijlly-zirkonen etler A, så finna vi 

A:B = 400 : 98.365 differenoer 

A:C= 400: 96.773 4.592 
:D= 100 : 95.19 1.64 
:E = 100 : 93.463 Å.666 
:F = 100 : 90.194 4.639 x 2 


en nee — 


:G = 100: 86.990 4.602 Xx ?. 


| = | > > 


Ja» 


— 60 — 


Att härleda dessa öfvererisstämmelser ifrån” skiljaktiga 
qvantiteter af norjord, som finnes inblandad med zirkonjorden 
uti mineralet, synes föga sannolikt, och saken. torde förtjena 
uppmärksamhet, äfven ifrån den synpunkt, som under de sed- 
nare åren börjat taga naturforskarenas intresse i anspråk, 
neml. frågan om de specifika volumerna, samt sålunda afgöras 
genom att efterse huruvida olika egentlig vigt förefinnes hos 
salter, som kristalliserat med samma sammansättning under 
olika omständigheter, t. ex. ur olika moderlutar, vid olika 
temperatur, under skiljaktig tryckning etc. 





4. Om olika magnetiserings-metoder. — U 
en skrifvelse från Hr A. F. Svansere meddelade Hr L. Svin- 
BERG: »Vid det Engelska naturforskaremötet i Southampton in- 
nevarande år förevisade ScorzsBy en magnetiseringsmetod, hvil- 
ken sades öfverträffa i godhet alla de förut brukliga. Eme- 
dan något bevis för detta påstående icke blifvit gifvet, och 
ingenting är lättare än att medelst oscillationsmetoden pröfva 
en magnetstångs eller magnetnåls förändrade kraft, har jag 
ansett det löna mödan verkställa en jemförelse emellan olika 
metoder, för att ur den nya utsöka och bibehålla det verk- 
ligen goda. Den af Sconzssr föreslagna metoden består uti 
att lägga alla de stålstänger, som skola magnetiseras, i en 
rad, att sedan taga en stark hästskomagnet och till ankare 
på denna en tunn lamell af mjukt jern af samma bredd och 
längd som stålstängernas, samt sedan stryka med ankaret 
qvarsittande vid magneten. 

Till att börja med ansågs ändamålsenligt undersöka, hu- 
ruvida det var fördelaktigast, att såsom Sconzssr lägga de 
stänger i en rad, som skulle magnetiseras, eller om icke för- 
delaktigare vore, att stryka hvarje stång särskilt med en än- 
damålsenlig befästning af ändarna under magnetiseringen. Så- 
lunda fanns i allmänhet, för hvilken magnetiseringsmetod som 
helst, den fördelaktigaste befästningsmetod för ändarna vara, 


— MM — 


alt låta dem under strykningen hvila på grofva parallelipipe- 

diska stvcken af mjukt jern, hvars nedra delar voro med 

starka magnetstänger förenade. Alla efterföljande försök äro 

derföre på detta sätt anställda. Erinrande mig tillika de i 

Januari-sammankomsten förra året meddelade försök, enligt hvilka 

en hästsko-magnets bärningsförmåga väsendtligen beror af an- 

karets form och tilltager, när ankarets längd till en viss grad 
förminskas, har jag undersökt och funnit, att något analogt 
alven härvid eger rum, ehuru variationerna, beroende af an- 
karets form, på långt när icke äro så betydliga, som hos bär- 
ningsförmågan. 
Efterföljande försök äro verkställda med: 
(A) en stälstäng af 440 millimeters längd och 4 4=.m.,2 
tjocklek. 
(B) en stål-lamell af 250". längd och 0=-».,g tjocklek. 
Tiden för 40 oscillationer observerades, hvarefter magne- 

tiseripgen efter samma metod förnyades, ända till dess att 40 

förnyade strykningar på hvarje sida icke uti oscillationstiden 

åstadkommo någon förminskning. Den begagnade hästskomagne- 
tens bärningsförmåga var något mer än 40 kilogrammer. 
Oscillationstiderna för (A). 

4. Magnetisering enligt Sconzsarv med ett ankare, bestående 
af en lamell utaf mjukt jern af 5hmm.ı längd 47mm. 
bredd Ze. tjocklek. När ankaret fästades så att dess 
längd-riktning förenade hästsko-magnetens poler, hvarige- 
nom ankarets båda ändar skjöto utom polerna, erhölls 
oscillationstiden t=95”. 

2. När ankaret fästades på tvären d.v.s.sä, att dess bredd- 
riktning förenade polerna, blef t=94".. 

3. Magnetisering enligt den Duhamelska metoden. De stry- 
kande stälmagneterna bestodo hvardera af 3 förenade stän- 
ger, hvilka blifvit magnetiserade till full mättning med 
samma batteri, som blifvit begagnadt till hästekons magne- 
tisering.  & == 94”. 


— 82 — 


4. Dubbelstryknming med en mellanliggande tunn trädlamell. 
LM”. 

6. Dubbelstrykning med ett mellanliggande jernstycke af kr. 
tjocklek. #90". 

6. Dubbelstrykning med ett mellanliggande amalare jersstycke 
af Que. tjocklek. t= 89”. 


Oscillationstiderna för (B). 


4. t== 407". 
2. t=103". 
3. b= 9. 
4. t=403". 
5. t= 99". 
6. t= 96”. 


»Härvid företer sig det oväntade men väl bepröfvade re- 
sultatet, att den Duhamelska magnetiseringsmetoden för (B) gaf 
större kraft än dubbelstrykningsmetoden enligt Asrınus utan 
mellanliggande jernstycke. För (A) var förhållandet tvertom. 
Men försöken både med (A) och (B) öfverensstämma i att an- 
gifva dubbelstrykningsmetoden med mellanliggande tunn lamell 
af mjukt jern såsom den fördelaktigaste af alla. Det väsendt- 
ligen goda i det af Sconzssr föreslagna nya magnetiserings- 
sättet tyckes således bestå i sjelfva ideen, att använda en 
lamell af mjukt jern till förening emellan de strykande olik- 
nämniga polerna.» 


5. Om betydelsen af tecknen x’ och Log, (2) 
Sinx och Cosx, Arcsinx och Aroeosz i analylisk 
Mathematik. — Hr E. G. Bsörume bade i skrifvelse af d. 
24 Jan. d. &. till Hr L. Svanseus derom meddelat följande. 
»Den 24 Maj 1845 inlemnade jag till :Kongl. Vetenskaps- 
Akad. en afhandling med ofvanstäende titel. Dess utar- 
betande var närmast föranledt deraf, att Hr Cavcar bade, 
på grund af vissa i afhandlingen angifna skäl, utdömt ur Ana- 


— 8 — 


lysens system åtskilliga af de nämda tecknen för vissa valö- 
rer af = och b. Jag hade faanit dessa skäl mindre bindande 
och i anledning deraf sjelfva utdömmandet särdeles olämpligt, 
1 anseende till de oberäkaeliga vådorna af att utan absolut 
nödvändighet beröfva Analysen något enda af sina tecken. I 
min afhandling påyrkade jag derföre återinförandet i Analysen 
af de utdömda tecknen och angaf den betydelse, som dem, 
enligt min tanka, med rätta tillkom. Och som jag, för att 
fina och ädagalägga denna rätta betydelse, blef nödsakad att 
gå tillbaka ända till de första principerna ef läran om ima- 
ginära qvantiteter, i hvilka principer Hr Cavcar hade. lemnat 
en och annan lucka, som var af högsta vigt att fylla, en 
och annan obestämdhet som var af högsta vigt att undan- 
rödja, — helst det just var till följe af dessa som Hr Cavcar 
synes hafva ursprungligen blifvit förledd till de nämda utdöm- 
ningarne — ; så kom min ifrågavarande afbandling att i sjelfva 
verket utgöra eit försök att systematiskt framställa grunderna 
af läran om den analytiska mathematikens qvantiteter (reela 
och smagınära), till den vidd åtminstone att den allmänna 
betydelsen af ofvanskrefna tecken måtte varda fullkomligen 
bestämd. — Den är nu färdigtryckt till upptagande i Handlin- 
garne för år 4845. 

Denna afhandling —- och specielt min åsigt om tillbör- 
ligheten af tecknens x” och Ia) godkännande i sin helhet 
— fick jag sedermera tillfalle att omnämna i en not till en | 
annan min afbandling [Dosirine serierum infnitarum Exer- 
c#. P. Fa], som i början af förl. år trycktes i Kongl. Ve- 
tensk.-Societetens i Ups. Handlingar, och hvaraf jag sedermera 
på våren samma år öfversände ett aftryck til Hr Caucar. 
Hr Frib. Waepe «träffade derefter under sommaren Hr Caucar 
vid en sammankomst i l’Institut Francais och emottog af ho- 
nom det meddelande, att han sjelf på den sednast förflutna 
tiden hade återkommit :på det ifrågavarande ämnet och Rınmt 
de ofvannämda utdömningarne obehöfliga; hvarföre han ästun- 
dade att smart få förnimma, huruvida mina åsigter ‘om rätta. 


— 6 — 


betydelsen af de förr utdömda tecknen voro öfverensstämmande 
med hans egna. Hr- Frih. Waspz hade den godheten att vid 
gin återkomst meddela mig denna glädjande underrättelse. — 
Slutligen i förl. December månad bekom jag Hr Caucars af- 
handling i ämnet, införd i sista bäftet af hans nya »Ewercices 
d’Analyse et de Phys. Mathem. T. III» och tryckt under lop- 
pet af årets sednare hälft. 

Af denna Hr Cavcey's afbandling har jag erfarit, att hans 
nya bestämningar för tecknen Sinz och Cosx, Arcsinz och 
Arccos» sammanstämma med dem jag i min afhandling hade 
föreslagit "). Deremot äro vi icke till alla delar ense i afseen- 
de på betydelsen af de båda förstoämda tecknen &” och Log (x); 
skillnaden visar sig dock endast vid de händelser, då z 
är imaginär med negativ reel del och då b är imaginär 
med negativ reel del. Det skulle blifva alltför vidlyftigt att 
här ingå i detaljerna af detta ämne"). Men deremot torde 

vara 





*) Vid första påseendet af det resultat, bvartill Hr Caucar kommit 
vid bestämningen af tecknets Arccosz [och sämedelst äfven teck- 
nets Arcsinz] betydelse för x reel och numeriskt >> 1 (pag. 385 
af hans ’’Exercises’’), skall man misstro denna min utsago. Men 
efter vederbörlig correction af ett gröfre fel, som vidläder Hr 
Caucay’s formel (37) på nyssnämda sida, skall denna utsago 
fulikomligen besannas. — Som neml. Hr Caucar’s expression S 
på sid. 383, vid position af $=o och s numer. > 1, öfvergår 
till Vs? (men icke, såsom den celebra Förf. kommit att påstå, 
alltid till s); så blir deraf en nödvändig följd, att expressionen 


wood 27,4) 7 V-rıV#+Ve-) | 


måste på sidan 385 insättas i stället för expressionen (37) der- 
städes. — Den deraf, enligt Hr Cavcur's på samma sida yttrade 
åsigt, följande éqvationen 


arccos (9=aroooo( 174) V-1.1V#+V8-i), för snum. > 1, 


är uppenbarligen densamma med min definition (II”) på sid. 147 
af Vet.-Akad. Handl. för 1845. . 
44) En nog egen omständighet dervid förtjenar dock att här kortli- 
gen omnämnas. — I ”Noten 1” vid slutet af min afhandling er- 
böd sig ett passande tillfälle att fästa uppmärksamheten derpå, 
att ett anna! sätt, än det jag hade iakttagit, för bestämningen 


— 065 — 


vara på sitt ställe att vid detta tillfälle nämna, det jag, till 
följe af ämnets (lätt insedda) vigt såsom innefattande grund- 
valarne för Analvsens hela byggnad, företagit en öfversätt— 
ning af min afhandling, till införande i Grunert's »Archiv für 
Hathem. und Physik», och att jag just i dessa dagar öfver- 
sändt till Prof. Grunzat den del deraf, som angår de nyss 


nämda båda tecknen =” och Log, (x), med tillkännagifvande 


att fortsättningen skall följa framdeles. Jag har för öfrigt vid 
fogat denna del af öfversättningen ett »postscriptum», der i 
jag sökt redogöra ej mindre för olikheten mellan Hr Cavcel; 


och min theori för de båda functionerna x’ och Log, (x) 


ock, i största korthet, för det inflytande, som den enes och 
den andres bestämningar måste, om de conseqvent följas, kom- 
ma att utöfva på efterföljande delar af Analysen. Jag vågar 
hysa den förhoppning, att Hr Cauvcar, vid betraktande af de 
afgjordt üfvervägande fördelarne af mina bestämningar, skall 
finna skäl att sjelf godkänna dem. 

Bland de flere orsaker, som tillsammantagna utgjorde an- 
ledningen till mitt beslut att icke på en gång öfversända till 
Gaunzar’s »Archiv» hela min ofvannämda afhandling öfversatt, 
torde vara på sitt ställe att här omnämna den enda, men 
ock temligen afgörande, omständigheten att. jag på den sist 
förflutna tiden kommit att varseblifva vissa ganska bestämda 
fördelar af en betydligare modifikation af de tvenne paragrafer 
i min förra afhandling, som angä tecknen Arcsinz och Arc- 
cosz. Derom har jag just i dessa dagar inlemnat en särskild 





af tecknets («+ BV-1 jr betydelse kan begagnas och alt detsam- 
ma vid flygtigt påseende verkligen tyckes medföra en viss fördel 
framför mitt; men jag visade derjemte, att denna fördel vid no- 
gare eftersinnande reducerar sig till en alldeles afgjord olägen- 
bet och som medför särdeles beiänkliga vädor för det följande 
af Analysen. Hr Cavucar har kommii att välja just della sätt: — 
se der i få ord grunden till den olikhet, som eger rum, emellan 


hans och min definition af tecknet (a+BV-1) och det allmänna 


(a +BV-1) eller =. 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o 2. 2 






— 6 — 


Not till Kongl.. Vetenskaps-Akademien med anhällan om den- 
sammas införande i Handlingarna, om den eljest finnes en 
sådan utmärkelse värdig. 


6. Lz Verriees Planet. — Hr Seuunper anförde: 
Vid Akademiens sammanträde i December hade jag den äran 
. meddela de banelementer för den nya planeten, hvilka jag 
funnit genom beräkning af de första i Berlin gjorda observa- 
tionerna på denna himmelskropp och af dem jag härstädes lyc—- 
kats verkställa. Då jag sedermera med dessa elementer jem- 
förde de i Altona erhållna observationerna, befunnos afvikel- 
serna större än man borde anse möjliga. Orsaken härtill var 
likväl lätt funnen. De Berlinska observationerna, hvilka verk- 
ställts med dervarande refractor, utgöras af iakttagna diffe- 
renser i planetens och några små fixstjernors rectascension 
och declination; de äro således endast relativa bestämningar, 
hvilka bero af kännedomen om de begagnade komparations- 
stjernornas ställen; Altonaer observationerna och de härstädes 
gjorda äro deremot verkställda med meridiancirkeln. Jag be- 
slöt derföre att å nyo beräkna den ifrågavarande planetens 
elementer, samt att dervid begagna Altonaerobservationerna i 
stället för de Berlinska. ") — Att här meddela detaljerna af be- 
räkningen blefve alltför vidlyftigt; jag vill endast omnämna, det 
jag först sökt ungefärliga värden af elementerna, och derefter 


*) De på härvarande observatorium erhållna och vid beräkningen 
begagnade observationerna äro följande: 


Medeltid i 

Stockholm. A.R. : 
1846. Okt. 28 7?!24'36”5 327951'19”5 — 13°3350°0 
Nov. 9 6.37.20, 3 49,59,8 34,13, 3 
10 6.33.24,8 50. 5,7 3410, 8 
11 6.29.29,4 50.13,4 34. 7,5 
14 6.17.34,2 50.51,0 33.53,4 
15 6.13.49,2 51,50,0 33,47,3 
17 6. 6. 0,0 51.42,9 33.33,8 
21 5.50.22,6 53.19,8 32.55,7 


30 5.15.22,2 59. 1,4 30.48,9. 


— 607 — 


bestämt de korrektioner af.desga , värden, hvarigenoni .öfver- 
ensstämmelsen med observationetna blefve så nära som möjligt. 
På detta sätt har jag funnit: - 
Heliocentrisk ascensio .. | 
recta, 4846 Okt. 4 327°47° 60 | Medel-eqvin. 
Uppstigande nod på eqv. 3.34.47,0 fA 846 Jan. 0 
Banans lutning - ...  22.21.26,0 
Afstånd från selen .. 30,0549. 
Härvid får jag anmärka, att banan antagits kretsformig, eme- 
dan någon afvikelse derifrån icke kunnat förrådas af dessa 
observationer, som omfatta en så obetydlig del af planetens 
bana. Elementerna kunna följaktligen endast anses represen- 
tera de hittills gjorda observationerna, men äro likväl till- 
räckligt noggranna för planetens återfinnande nästkommande höst. 
Uttryckt i svenska mil är planetens alstånd från solen == 434 
millioner ; enligt Lz Vemmier borde detsamma för närvarande vara 
= £73 millioner, d. v. s. 42 millioner större än det verkliga; 
den af honom uppgifna omloppstiden bör således sannolikt äfven 
betydligt förminskas. — Den 29 Sept. befanns, enligt Encxzs 
uppmätning, planetens apparenta diameter = 2”79, och ur 
de nyss anförda elementerna erhålles för samma dag dess af- 
stånd från jorden = 29,28, hvaraf följer planetens verkliga di- 
ameter = 4} gånger jordens. Hans volum är följaktligen 
= 407 gånger jordens, eller „, af Jupiters och + af Saturns. 
De allmänna tidningarna hafva meddelat, att några En- 
gelska Astronomer velat göra anspråk på prioritet af denna 
planets upptäckande för en ung Mathematikus i Cambridge, 
Avams. Om. prioriteten kan naturligtvis ingen fråga uppstå, 
emedan den onekligen tillhör Lz Vzrrrrr, hvilken först publi- 
cerat sina kalkuler; men otvifvelaktigt synes det likväl vara, 
att Åpans redan före LE Verner kommit till nästan enahanda räk- 
neresultater, ehuru han ej velat offentliggöra dem, innan de- 
ras riktighet kunnat bekräftas af observationerna. Beviset 
härför ligger icke endast i en redan i början af år 4844 
börjad samt sistlidne höst i Astronomiska Societeten i London 


— 08 — 


meddelad och sedan allmängjord brefvexling i detta ämne mel- 
lan Army och Caauus, föreståndare för observatorierna i Green- 
wich och Cambridge, utan äfven deri, att Cuarııs, med led- 
ning af Avans's uppgifter, hvilka hösten år 1845 blifvit ho- 
nom och Amr enskilt meddelade, i slutet af Juli och början 
af Augusti nästlidet år sökt samt den & och 42 Aug. verk- 
ligen observerat den nya planeten, ehuru han, i saknad af 
de Berlinska stjernkartorna, icke genast, utan först sednare, 
efter reduktion af observationerna, kunde inse den lilla stjer- 
nans egenskap af planet. — Om man med de af mig funna 
elementerna beräknar planetens ställe den 4 och 42 Augusti, 
afvika Caaruıs’s observationer derifrån endast 072 och 672 ı 
A.R., samt 270 och 074 i Decl., hvaremot afvikelsen blefve 
högst betydlig, om man vid beräkningen begagnade de af Lr 
Verrıer uppgifna elementerna, korrigerade medelst de första 
observationerna i Berlin eller Altona. 


7. Talkjordens alomvigt. — Hr Lektor Tu. Scazsam 
i Christiania, hvars föregående undersökningar öfver detta ämne 
finnas i denna Öfversigt 1846, s. 291, hade i bref till Hr 
Frih. Berzeruius meddelat följande ytterligare försök. 

'2.0065 gr. glödgad svafvelsyrad talkjord fälldes, under 
iakttagande af nödiga försigtighetsmått, med chlorbarium, hvar- 
vid erhölls en fällning af svafvelsyrad baryt, som vägde 3.8875, 
svarande emot en svafvelsyrehalt = 4.337 gr., och angifvande 
en atomvigt för talkjorden = 250.75. 

Dessa 3.8875 gr. Ba S glödgades med 34 gång dess vigt 
Na C till smältning, hvarefter det olösta. efter tvättning, löstes 
i saltsyra och fälldes med svafvelsyra. Den härvid uppkomna 
fällning af BaS affiltrerades och till den silade solutionen sat- 
tes fosforsyrad natron, sedan den förut blifvit gjord ammonia- 
kalisk. Dervid uppkom en fällning, som glödgad vägde 0.003 
gr. svarande emot en talkjordshalt = 0.001, som, dä den sä- 
som svafvelsyrad subtiaheras ifrån de funna 3.8875 gr. redu- 


— 69 — 


cerar dem till 3.8855, samt till följe deraf nedsätter talkjor- 
dens atomvigt ifrån 250.75 till 250.14. 

Då en förminskning af 0.39 för de förut funna talen sä- 
lunda visar sig böra ega rum, blifver talkjordens atomvigt nu- 
mera, till följe af alla försöken = 250.97. 





8. Mineralformler. — Densamme hade till följe af 
sina iakttagelser, att vattnet i många mineralier ingår såsom 
basiskt, beräknat en mängd mineralanalyser, och angifvit nya 
formler för mineralier, hvarvid han under betecknande af (R) 
för de enatomiga baserna, hvaruti vattnet ingår såsom iso- 
morfiskt ersättande en del af basen, angifver för 

Hydrophiten formeln (Ry Si 

Kiselmalachiten förut Cu? Si>+ 6 H nu (Cu)? Si 

Spadait, Monradit, Pikrosmin formeln (Ry Si + (RS? 

Antigorit formeln 2(R)? Si+R?Si? eller 3 (Ry 5 + (By 5 

Talk formeln Mg S+(Mgy Si”? 

Sjöskum formeln Mg S+(Mgy Si? 

Specksten formeln 3R S+(Ry Si” 

Chlorit formeln 2 (Ry S+(R) ål 

Thuringit formeln 2 (Fey S+(R) Fe 


«on. 8. 


Talcit = (Ry S+2A1$ 
Pyrosklerit = 5 (Ry S+ÄP $ 
Saccarit = 2 (R) S+ APS! 
Beaumontit = 3 (R)S+A1 5 

fr. Zorge = (R)S+ÄIS 
Razoumoffskin = (R)S+ÄIS 


ss... eoeo08 +9» 





Kupferglimmer = (Cu) As 
Huraulit = (R)"P* 


- "70 — 


Strahlerz (Cuy" Ås! \ 
Phosphorochaleit = (Cu)” P? 
Fosforsyrad kopparoxid (fr. Ehl vid Rheinbreitenbach) 
= (Cu)® 1% 

Peganit = Ry P+ Al” p» . 

Wawellit = & (Ry Py Ale po 

Fischerit = 3 (RY P + Alm I p» i 

Arseniosiderit = 3 (Ry P+Fer pP 

Eisensinter fr. Ziefen Furstenstollen = & (R)” Äs+Fe” Äse | 
fr. grufvan Christbescheerung = [4 (Ry As 
+Fe” Äs'] +40 (Ry S | 

fr. Nertschinsk = 5 (RY Ås+Fo” Ås” 
Diadochit — 2 Fe" Pe +30 (Ry Sj 


Linsenerz = 5 (Cu)” Ås + Äl As. 











9. Augilens, Amphibolens och dermed beslag- 
tade mineraliers konstilulion. — Hr Tu. Scuzeren hade 
äfven visat, genom beräkningar af en mängd analyser på 
dessa mineralier, att ganska öfverensstämmande formler med 
de gjorda analyserna fås, då man öfverallt inför uti beräknin- 
gen Bowsporrrs åsigt, att 2 atomer kiselsyra ersättas af 3 ato- 
mer lerjord samt dervid tillika alltid låter den funna vatten- 
halten ingå såsom basvatten, i förhållande af att 3 atomer 
vatten substituera 4 atom r. 





10. Neolith, elt nytt mineral af ung bildning. 
— Hr Ta. Scuszusrn hade undersökt detta ‚mineral, som bil- 
dar sig vid Aslak-grufvan, en af Naeskilsgrufvorna i trakten 
omkring Arendal uti Norge, till följe af vattnets inverkan 
under hög tryckning på vissa ‘der förekommande talkjordsrika 
hällearter. Detta mineral förekommer såväl: kristalliniskt, och 


— 70 — 


då dels i blad, dels i koncentriska knippen, som äfven i 
amorft tillstånd, fyllande springor af + till A lineas tjocklek. 
Stundom liknar det mycket Wawelliten uti dess habitus. Mi- 
neralet är ganska löst, har talkens sammanhang; till färgen 
är det grönt, men af flera nyancer; glansen är dels fettglän- 
sande; dels sidenglänsande. Egentliga vigten på det vid +400° 
C torkade mineralet är = 2.77. 

Vid analys af tvenne varieteter af detta mineral: 4:0 af 
en ljusare färg och 2:0 af en mera mörk färg, har dees sam- 
mansättning efter torkning vid +400° C. befunnits vara: - 


kiselsyra . . . 52.28 syrehalt 27.15 113 syrchalt 24.58 
krjord 2... 73 0 — IQ 0.7 70 — 4.80 
talkjrd . . . . Aa — AU 2.73 0 — 9.34 
jernoxidul ... 397° — 0.84 TAR — 1.76 
manganoxidul . 0.89 — 0.20 . 264 — 0.59 


talkjord ...:.. 038 — 0.08 — — — 
ren . ... ki — 3.5 6.8 ”— 5.58 
99.85. 99.19. 
Dessa syreförhällanden instämma temligen nära med 
S AR H 
uti 4:sta analysen ...... 8:1:4:1 
uti 2:dra analysen ...... 5: 4 : 21: 4% 


hvaraf visar sig, att man efter äldre beräkningsgrunder för 
uppgörande af sammansättningsformier för mineralier, ej får 
någon formel, som uttrycker och under sig subsumerar de 
båda analyserna. Använder man deremot ideen om polymer- 
somorpha kroppar, samt antager lerjorden såsom substituerande 
kiselsyran, äfvensom vattnet såsom substituerande basen, så 
& vi syrehalterna i de båda analyserna att vara 


(S) — (RB) 
uti 4:sta analysen . . . .. . . 29.43 : 14.75 
uti A:dra analysen . . . . . . . 27.78 : 41405 


hvaraf. följer en formel för Neolithen = (Ry (S)? 
och hvaraf vidare visar sig, att Neolithen är en talk hvaruti 


— an — 


en del af kiselsyran blifvit genom polymer-isomorphie ersatt 
af lerjord. . 
11. Farconers och Cavrırr’s Fauna antiqua Si- 
valensis. — Hr A. Rerzrus, som i tvenne föregående sam— 
mankomster afgifvit berättelse om den vetenskapliga resa, hvil— 
ken han. med understöd af allmänna medel, under loppet af 
gistlidne sommar och höst företagit till Holland, Frankrike och 
England, gjorde nu Akademien reda för de rika och intres- 
santa fossila djur-lemningar, som under flera års tid blifvit 
samlade på södra sidan af Himalaya genom Herrarne Far 
CONER och CauTLEY, samt nyligen skänkta till Brittiska Museum 
i London. Han förevisade derjemte början af ett arbete härom, 
kalladt Fauna antıqua Sivalensis; being the Fossil Zoology 
| of the Sewalik Hills, in the north of India by Huca Far- 
coner M. Dir, F. R. S. etc. and Prosr T. Cautrer, Captain 
in the Bengal Artillery etc. Edited by Hucn Farconer. Part 
4, Proboscidea, London 4846, för hvilket han äfvenledes re- 
dogjorde. — Herrarne Farconer och Caurıer äro anställda i 
Ostindiska Compagniets tjenst, den förre som Öfverfältläkare 
och Botanisk Superintendent, den sednare såsom Capiten vid 
Bengaliska artilleriet. .De hafva i likhet med åtskilliga andra 
officerare och läkare ı Indien, såsom H:ne Corvin, Bazar, Drt- 
RAND, Jervis, Fursauss, Doktorerne Lusm och Spirusory m. fl. 
under vistandet i denna verldsdel egnat en förtjenstfull upp- 
märksamhet åt landets geologi. Under 12 års tid hafva de 
sysselsatt sig med undersökningar öfver de strata af tertiär- 
formationen, som till flera hundrade eng. mils utsträckning 
förekomma i de s. k. Sevaliska bergen vid södra foten af 
Himalaya. Flera af deras vigtiga upptäckter hafva blifvit 
bekantgjorda genom Geologiska Societetens i London, samt Asi- 
atiska Societetens i Calcutta journaler och förhandlingar. Det 
var genom dessa vi för få år sedan erhöllo kännedom om det 
gigantiska och underbara idislande djuret Sivatherium, af hvilket 
Hrrne Fırconer och Cauruer funnit fossila lemningar i dessa trak- 


- 713 — 


ter, liksom om det af Capten Furusanes och Major Jervis på Perim- 
öen i Cambiaviken upptäckta och med samma närbeslägtade djur, 
hvilket af D:r Fatconer fått namn af Bramatherium. De sam- 
lingar Hrr Fatconzr och Cavurızy under. nämde tid gjort äre 
förvånande; den del som öfverlemnats till Brittiska museum 
upptog 200 packlårar, en annan del förvaras i Ostindiska 
Compaguiets lokaler i London och Calcutta. D:r FALcONER 
vistas för närvarande på permission i London, för att be- 
stämma dessa fossila djurlemningar från norra Indien, jemte 
öfriga, med dem närbeslägtade, funna af Hrr Furtames, Jenvis 
m. fl. i andra delar af Hindostan. Han har dock endast med- 
hunoit bestämningen af de lemningar, som tillhört de tjockhu- 
dade däggdjuren (Pachydermata). Af Elephant-artade djur har han 
utredt icke mindre än 4 0 fossila arter, nemligen 2 af genus Masto- 
don (M. sivalensis och latidens), 8 af Elephas, nemligen 4 af sub- 
gen. Stegodon (E. insignis, Ganesa, bombifrons och Clifftii), 4 af 
s. g. Loxodon (planifrons), 3 af s. g. Elasmodon (primigenius, 
Hysudricus, Namadicus), flera arter af slägtena Rhinoceros, 
Sus, Anoplotherium, Paleothersum, Hippopotamus (s. g. He- 
xaprotodon), Mersopotamus och Hipposayus, 3 nya arter 
Equus; af idislande djur förekomma i denna samling utom 
de nämda slägtena Sivatherium och Bramatherium (från Pe- 
rimöen i Cambiaviken), 2 nya Giraffer, flera arter af släg- 
tena Cervus, Antuope och Bos, 2 af Moschus; af rofdjur, 
flera arter af slägtet Felis, alla af betydlig storlek, samt af 
slägtena Canis, Hyena, Machesrodus, Gulo, Hydrıodon etc. 
Af amfibier innehåller samlingen flera arter Crocodiler och 
Sköldpaddor, bland hvilka sednare en gigantisk landsköldpadda 
(Colossochelys Atlas Farc.), samt flera arter af slügtena Trio- 
nyz och Emys, äfvensom ett stort antal fåglar, fiskar, cru- 
staceer och mollusker; allt utvisande en Fauna, hvars rike- 
dom af former är större än den man känner tillhöra någon 
aonan del af jorden. Denna Fauna har under den tertiära 
perioden varit gemensam för Irawaddidalen, östra sidan af 
Bengaliska viken och de Sevaliska bergen, 1700 eng. mil 


— To 


upp i landet, längs södra sidan af Himmalaya, ända till In- 
dus. Omfattande alla den gamla verldens generiska grund- 
typer, mest i egna, landet tillhörande arter, äfvensom den 
tertiära periodens alla åldrar, från den äldsta till den nyaste, 
samt alla den gamla verldens geografiska afdelningar. 
Fauna antiqua Sivalensis skall utgöras af 42 afdelningar, 
af hvilka den A:sta utkom sistlidet år, innehållande början af 
Pachydermata proboscide.. Hr Farconer har i detta häfte 
på ett tillfredsställande sätt framställt Elephantslägtets denti- 
tion, samt härvid med en grundlig kritik redogjort för Consr', 
Cuvrens, Bıamvirızs och Owens åsigter. Han bekräftar serdeles 
på grund af förbållandet hos E. planifrons, att de egentliga 
Elephanterna liksom öfriga Pachydermata hafva 6 kindtänder 
på hvardera sidan i hvardera käken, af hvilka de 3:ne främre 
äro mjölktänder och de 3:ne bakre äkta kindtänder, samt att 
de förra icke efterföljas af ersättningständer, »successional pr@- 
molars», utan att dessas bildning från början undertryckes. | 
stället ned- eller framskjuta de äkta kindtänderna i tandlådan 
och intaga de främre kindtändernas plats. Att Elephanterna 
under en kortare tid endast hafva trenne kindtänder på hvar- 
dera sidan i hvardera käken, under andra tider blott tvenne 
och under längsta tiden blott en, liksom att dessa stora kind- 
tänder under en lång period ökas bakifrån framåt, genom till- 
satser af nya fack, står i närmaste sammanhang med den 
hårda trädartade föda de skola söndermala, hvarjemte äfven 
'genom denna egna tandsuceession tyngden af de, genom be- 
tarna redan så starkt belastade käkarna, icke onödigtvis ökas. 
Han har likaledes lemnat en kort, men rik historik öfver de 
olika arter af slägtet Mastodon, som tid efter annan blifvit 
bildade, och rättat flera af författarne gjorda misstag; Så” 
lunda är Cuviers M. longirostris samma art som hans ÅL. 
angustidens, äfvensom samma Förf.s M. angustidens från 
Sydamerika, Andium ech Humboldtis äro, såsom Buanvitet 
redan visat, samma djur, samt äfven M. minufus en ung 
M. angustidens. - Cuvier antog, att slägtet Mastodon sak- 


— nn — 


nade cement på emaljen. Man har dock sednare funnit, att 
det förefinnes, ehuru nästan omärkbart hos M. ohioticus, 
något tydligare hos M. angustidens och longirostris, nå- 
got mera tydligt hos M. Andium, och ganska tjockt hos 
Currts M. latidens och Elephantoides från Irawaddi. Caot- 
ms och Jonzars M. arvernensis, som förut förvexlats med 
longirostris, erkännes som en god art, med fyra tvärryggar 
på tuggytan af den tredje kindtanden, då M. maximus (ohio- 
ticos) och angustidens här endast hafva trenne. Cuvier antog 
att Mastodon saknade betar i underkäken; Owzwn visade dock 
sednare, att spår syntes till alveoler för dessa tänder på en 
planche af Cuvier, i Annales du Museum; några år sed- 
nare framkommo Goopman och Hays med upptäckten af deras 
Tetracaulodon , sedermera äfven funnen i Europa, och sednast 
befannen icke vara annat än Mastodon, som till en tid är 
försedd med långa betar i underkäken. Om Scumz’s M. tu- 
ricensis, som Bıamvitis anser vara M. tapiroides, tyckes 
Förf. sakna närmare kännedom, men af två Mastodonter, be- 
nämde af Escuwarp tntermedius och podolicus, anmärkes, att 
den sednare icke är annat än Dinotherium giganteum. Förf. 
bar sjelf infört en ny art, M. sivalensıs och Owsx en ännu 
oviss art från Australien, M. australis. | 

Sedan man funnit, att flera Mastodonter verkligen hade 
cement på tandkronorna, sökte man andra skiljetecken emel- 
lan dem och de egentliga Elephanterna. Dessa blefvo: närvaron 
af verklig kindtandsvexel samt betar hos de förra, men saknad 
af båda dessa hos de sednare. Bramvırız förklarade båda oskiljak- 
tigt tillhöra genus Elephas. Farconer anser Bramvirıe hafva gått 
för långt så väl i detta hänseende, som i reduktionen af ar- 
ter, så att han under E. latidens sammanfört fyra och under 
M. angustidens två distincta species. Owsm har deremot an- 
tagit dessa slägtens olikhet, på grund af betar i underkäken, 
samt de båda första (mjölk-)kindtändernas vexling och ersätt- 
ning i vertikal riktning med en ny kindtand af simplare form 
än den andra af de förra. FauconerR anmärker, att denna 


— 76 — 


karakter af tandvexlingen icke passar, emedan han funnit, att 
den i ännu fullständigare grad eger rum hos en fossil Elephant 
från Indien, än hos någon känd art af Mastodon. 

I andra stycket af detta häfte förekommer en vigtig jem- 
förelse af de verticalt-longitudinela genomskärningarna af kind- 
tänderna hos Elephas primigenius, asiaticus, hysudricus, afri- 
canus, planifrons och insignis, Mastodon latidens, ohioticus och 
sivalensis, samt Dinothersum indicum och giganteum. Förf. 
visar en successiv öfvergång af former från den nästan ce- 
mentlösa, korta, af två eller tre tvärryggar bestående, tapp- 
formigt ojemna tandkronan hos Dinothertum, till de likaledes 
med flere tvärryggar utrustade, flerspetsade hos Mastodonter- 
ne, der cementbeläggningen ökas; till Elephas Ganesa, der 
ännu ryggar och tappspetsar äro fristående under cementbe- 
läggningen, samt vidare till de:i flera och flera fack delade, 
med cement fullt belaggda stora kindtänderna hos E. plani- 
frons, africanus, hysudricus, asiaticus och primigenius, hvil- 
ken sednares fack och tvärryggar uppgå till ett antal af ni- 
gra och tjugo. Hos Mammouth (E. primigenius) äro kindtän- 
derna mest sammansatta och de olika facken, som motsvara 
lika många ryggar eller långa processer på pulpan, gå så 
djupt, att de till en lång tid sträcka sig ända till roten; de äro 
liksom trångt sammanpressade i tunna skifvor, hvardera be- 
stående af den inre smala, långdragna tandbenssubstancen, 
belaggd med ett tunnare lager emalj, och hopfogade, den ena 
vid den andra, genom det djupgående cementet, som fyller 
alla mellanrummen från kronan ända ner mot roten. Närmast 
denna ytterlighet står kindtanden af den Asiatiska Elephanten, 
hos hvilken facken äro något färre, mindre sammanpressade 
och substanserne mäktigare; efter denna kommer E. hysu- 
dricus, der desamma äro vida färre och mindre djupa, samt 
sålunda tandbenssubstansen redan förenad i en hel kärnmassa 
och nedskjutande i större rötter. Efter denna kommer kindtan- 
den af den Afrikanska Elephanten, hos hvilken facken stå ännu 
glesare, med större mellanrum, fyllda af tjockt cementlager som ej 


— 77 — 


mera äro skifformigt sammanpressade, utan mötande hvarandra 
med trubbvinkliga hörn; härefter följer E. planifrons, med ännu 
grundare och färre fack, med vida, omvändt kilformiga, ce- 
mentfyllda mellanrum, samt efter denna, kindtanden af E. in- 
signis, der tandkroppen är rådande och ryggarna från den- 
samma uppskjutande i korta kilformiga tappar, hvilkas vida 
mellanrum dock ännu äro till mesta delen fyllda ända upp 
mot spetsarna. Efter denna följer kindtanden af E Ganesa, 
hos hvilken nämde ryggar äro ännu kortare, mellanrummen 
grandare och cementmassorna mindre. Denna utgör öfvergän- 
gen till Mastodonterne, af hvilka formen af kindtänderna hos 
M. svalensss i bildning står helt nära den af E. Ganesa, 
med tjock emalj— och cement-beläggning. Efter denna kom- 
mer nu den väl kända formen af den Nordamerikanska Ma- 
stodontens kindtänder, med serdeles”tjock emalj och omärk- 
ligt, tunnt cement, bildande öfvergången till den enkla, med 
två eller tre ryggar och kammar, samt med öppna gropar 
utmärkta tanden af Dinothertum indicum och giganteum. Det 
tyckes af denna sammanställning ytterligare visa sig, att Di- 
notheriom varit ett besnabladt pachyderm, som stått närmast 
Mastodon.  Curerets Mastodon elephantoides och latidens höra 
enligt F. till gen. Elephas och utgöra ett species, E. Clifftui 
Fire. Kindtandsryggarna på A:sta d. mol. verus äro endast 6, 
cementet uppfyller endast ofullständigt groparna. E. primi- 
genius, indicus och hysudricus bilda en egen grupp, med 
stifformiga tänder; E. africanus och planifrans en annan, 
med tjockare och färre fack, samt E. insignis, bombifrons, 
Ciffts och Ganesa en tredje, som står närmast Måstodonterne. 
Likaså bildas slägtet Mastodon af 92:ne distinkta grupper; af 
hvilka den ena, som närmar sig Elephanterna har kronorna 
belaggda med tydligt cement, försedda med spetsar, ställda i 
tvärryggar, och 3:dje mjölk- äfvensom första äkta kindtanden 
försedda med 4 tvärryggar; till denna grupp hör M. latidens, 
overnensis och sivalensis, samt troligen en fjerde ännu oviss 
at. Till den andra gruppen, hos hvilken samma kindtänder en- 


— 78 — 


dast har 3 ryggar, hör M. Andıum, anqustidens och ohioti- 
cus, af hvilka den sednare, såsom redan är sagdt, bildar öf- 
vergängen till slägtet Dinotherium. 

Förf. börjar derefter utredningen af formler för dentitie- 
nen och antager tre ordningar af kindtänder, nemligen myjölk- 
kindtänder, hos Rhinoceros o. fl. pachydermata 4, men hos 
proboscidea 3; ersättningskindtänder, hvilka hog en del Ele- 
phanter saknas, tillfölje af undertryckt utveckling; samt de 
äkta kindtänderna, hvilkas antal konstant är 3. | 

Dinothersum har endast 5 kindtänder på hvarje sida i 
hvardera käken, nemligen 2 främre och 3 bakre kindtöo- 
der; tvärryggarna äro på den A:sta mjulkt. 2, på den 2:dra 
3, på ersättningskindt. 2, 2; på de 3 äkta kindt. 3, 
2,2. | | 

Mastodon ohioticus har 3 mjölkkindtänder på hvardera 
sidan i hvardera käken, men de ersättande kindtänderna ut- 
vecklas icke. Antalet af ryggar på kronorna är efter tänder- 
nas följd — er d. lactei De x : d. mol. veri 
Artikeln om M. angustidens är icke i detta häfte afslutad. 





12. Om en egen hudkörtel hos Räfven. — I: 
A. Rerzıus anförde, att Hr Ingeniör J. Wanrsere för nå- 
gon tid sedan af honom begärt upplysningar rörande en 
körtel på öfra sidan af svansen hos Canis Vulpes, hvilken 
körtel af jägare och flere författare i Fort- och Jagtzoologien 
vore känd under namn af Violen, en benämning, som den 
erhållit för sin lukt. Då detta organ synes för Ånatomerna 
hafva varit obekant och Hr R. fått tillfälle att undersöka det- 
samma, meddelade han derom följande. Viol-körteln är be- 
lägen på insidan af huden öfver 5:te svanskotan, ungefärliger 
21; tum från svansroten. Insidan af huden är heklädd af et 
fast bindväfsfascia, som på detta ställe visar en liten smal 
långt oval upphöjning, med dels hvitgul, dels rödaktig fürg 


När fascian öppnas och afkludes träffas ett ”temligen starkt, 
fast fettlager, omkring hvilket nämde fascia bildar undra si- 
dan af en capsel. I omkretsen af denna massa är fascian 
bstvext med sjelfva läderhuden. I midten är fettlagret tunt, 
så att den rödaktiga körteln genomlyser; i yttre randen der- 
emot är fettmassan tjock, samt täcker körteln helt och hållet. 
Längden af detta körtelparti är 44 Par. lin., bredden 34 P. 
L, tjockleken på midten 44 P. 1. Det består af en mängd 
små, mycket greniga folliklar, hopade på en liten fläck (fol- 
heuli aggregati), och af nära samma byggnad som folliculi 
sebacei. De skilja sig från dessa endast genom en större ut- 
veckling och grenighet, samt större términalblåsor. Utförings- 
gångarna äro nästan raka, qvastlikt hopgående, öppnande sig 
omkring de egna, på detta ställe af svansen befintliga hår. 
Betraktar man ryggsidan af svansens långa, yfviga härbekläd- 
nad, så finner man ett mörkare ställe af gröfre svarta här- 
spetsar, ungefärligen en tvärhand bakom svansroten; innanför 
denna flack äro flera grofva, glest sittande hvita hår, som 
uppkomma från en oval rödaktig botten, på hvilken de grå 
ullhären, som tillhöra den öfriga pelsen saknas. Från detta ställe 
på svansryggen kommer lukten; som liknar violrotens eller 
närmare den af Byssus Iolithus. Denna lukt finnes ännu qvar 
ı skinn som varit flera månader torkade, men försvinner all- 
alldeles då körteln blifvit inlaggd i spiritus. 

Hr Rertzıus ansåg violkörteln vara en egen utbildning af 
hårfolliklerna för de nämda grofva hvita hår, som från detta 
ställe utgå. Deras utförsgångar öppna sig, liksom andra härfollik- 
lars, kring härskaftens skidor: 'Flera follikel-knippen öppnade sig 
alven i egna mynningar på ytan, af huden, men det syntes 
som om dessa mynningar voro hårskidor, från hvilka håren 
bortfallit. Enligt jägares uppgift skall violkörteln förekomma 
hos båda könen. Det nu undersökta specimen var en hanne. 
Hr R. har änno icke varit i tillfälle att eftersöka denna bild- 
ning hos vargen; hos hunden finnes intet spår till densamina. 
Ett upplysande preparat öfver viol-körteln förevisades. 





— 80 — 


Inlemnade afhandlingar. 


Hr Lector E. G. Björtise? Om betydelsen af tecknen Arcsinz 
och Arccosz, supplement till hans i 1845 ärs_Handlingaı 
införda afhandling. 

Reinitterades till Hrr LaGeruseLw och SELANDER. 

Hr A. Eaouana: Om de i Sverge förekommande Hornblendr- 
och Augit-färande bergarter. 

Remitterades till Hrr Mosannrer och L. Svanseac. 

Air Mag. Anpenssons och Stud. Ssösnens berättelse om botanisk 
resor år 1846, i förra sammanträdet remitterade till Hır a 
Postis och Wanuberg, öfverleinnades till Hr Wiırstaön fö 
att redovisas i dess botaniska årsberättelse. 


Skänker. 
Till Velenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Index Scholarum in Universitate regia Fredriciana sexages. oct 
ejus semestri anno MDCCCKXLVII habendarum. Christ. 
1847. 4:0, a 

Semina Horti Bolanici Christianiensis 1846. 4:0, samt 

Munen, P. A., Den zidre Edda. Samling af Norrske Oldkvad, 
indeholdende Nordens zldste Gude- och Heltesagn. Christ 
1847. 80. — Af Universitetet. 

Memoirs and Proceedings of the Chemical Society. P. 14—16; 
18. — Af Sällskapet. 

Bosarante, C. L., Catalogo metodico dei Mammiferi Europei 
Milano 1845. 4:0, | 

— — dei Ciprinidi d’Europa. Milano 1845. 4:0, samt 

— _—  Specchin Generale dei sistemi Erpetolozico, Aulibio- 
logico ed Ittiologico. — Af Författaren. 

Tıuseraans, C., Essai d'un Traité d’Artillerie T. II, II. Liegl 
1845. 8:0, 

— — Essai d'un Traité élémentaire d’Artillerie. Liege 1837 
#:0. — Af Författaren. 

Acıroa, C. A., Notice sur une ımndthode didınentaire de Ir 





les Eqnations numeriqnes d'un degré quelconque par la so! 
mation des series. Carlstad 1847. 8:0. — Af Förfallar 
Flora Batava. Afl. 146. 4:0. — Af Ministerium i Holland. 


d 
Till Rikets Naturhistoriska Museum. d 
Bolanicha Afdeiningen. | 


En samling växter från Södra Sverge. — Af H. K. H. Prim 
GUSTARF. 








Meteoro- | 


| 





- 31 — 


‚Weteorologiska observationer a Stockholms Observatorium 
i Januari 1847. 


io >————  —  —N—ocbF— a TT ESSKEESSN 


























Barometern Thermometern . + 
reducerad till O. Celsius. Vindarna. a8, 
Decimaltum. 5 > 
KL 6 | Kl. 2 | KL Y | KI. 6 | Kl. 2 | Kl. I | KL. 6 | Kl. 2 I Kl. 9 2, 
f.m. | e. m. e. m. I f. m | em. I e m. I f.m. | em. I e. m. 5 
1 125,93 | 26,01 | 26,00 | — 231 — 25 | — 53] wv. | v. | N.V. | Klart 
2125,95 | 25,90 | 25,84 | — 4,4 | — 4,5 I — 4,0 | N.V. | v. V. | Mulet 
| 3 | 25,79 | 25.80 | 25,88 |—- 351—- 25I1—-28| v. | v. | v. 
4 125,96 | 25,99 | 25,97 | — 2,5 I — 0,5 | — 111 | N.O. V. Vv. | Snö 
5 125,95 | 25,97 | 26,01 | — 2,1 | — 3,7 | — 4,1 | V. V. Vv. | Mulet 
6 | 26,00 | 25,95 | 25,89 | — 471 — 3,61 — 3,61 v. Vv v. 
7 1 25,80 | 25,81 | 25,84 I — 201 — 1,1 1— 3,01 Vv. V. V. 
8 125,87 I 25,95 | 26,05 | — 7,1 | — 4,5 I — 5,8 | N.V. Vv. N.V. | Klart 
2 1 26,03 | 26,02 125,98 | — 7,6 I — 5,8 | — 5,8 | N.V. Vv N.V. 
10 |35,92 | 25,87 | 25,88 | — 281 — 34 | — 4,5 Vv Vv. Mulet 
1135,85 | 25,79 | 25,75 | — 2,4 | — 1,6 | — 4,5 | V N.V. | N.V. |Halfkl 
12 | 25,75 | 25,79 | 25,83 | — 6,3 I — 4,8 | — 8,0 | n.v v. |V.NV.| Klart 
13 | 25,84 | 25,82 | 25,84 | — 9,01 — 3,71 — 82| Vv sv. | V. 
11 125,84 I 25,83 | 25,74 | — 6,5 I — 5,7 | — 8,51 7 Vv. V. | Mulet 
15 | 25,85 | 25,89 | 25,9 | — 8,0 | — 6,8 | —102| v v. V. | Klart 
16 | 25,85 | 25,87 | 25,87 I — 9,6 | — 7,51 — 9,3 | v V. V. 
1712593 | 25,93 | 235,89 | — 7,6 | — 4,1 | — 3,0 | N.V. | N.O. S. Snö 
18 | 25,85 | 25,84 | 25,83 | — 3,21 — 3,81 —59| 0 Vv. V. |Dimma 
19 | 25,83 | 25,82 | 25,80 | — 7,1 | — 5,9 | — 78| NV. | N.V. N. | Mulet 
20 | 25,73 | 25,70 | 25,67 | — 4,6 | — 3,8 | — 5,1 | s.o. |v.s.v.| Vv. 
413565 | 25,69 | 25,73 | — 7,7 | — 8,7 | — 8,7 | NV. | NV | NV | — 
2135,75 | 25,76 | 25,79 | — 7,0] — 4,5 | — 4,3 | N.V. | N.V. S. — 
23 | 25,77 | 25,75 1235,71 | — 3,61 — 1,9 1 — 2,61 s. so. | so. | — 
24 | 25,64 I 25,55 125,52 1 2,51 —- 4,3! — 1,81 so. | sv. I sv. | — 
25 | 25,40 | 25,31 | 25,31 | — 0,7 | + 0,9 | + 0,51 s. 8. s. | — 
26 125,29 | 25,35 | 25,39 | +04| + 23] + 1,01] SS. S.V S.V. | — 
27 125,33 | 25,28 25,18 | + 0,7 | + 0,61 + 0,81 S.V. S. S. — 
28 | 25,05 | 25,05 | 25,01 I — 0,21+ 1,01 + 0,41 so. | so. I SN. | Sod 
: 09 12492 | 24,90 | 24,87 |+ 0,61 + 0,9| + 0,51 s.o. | S.0. | S.0. | Regn 
30 | 24,87 | 25,00 | 25,15 | + 0,21] — 1,61 — 32] mo. | N. N. | Mulet 
| 31 | 25,29 | 25,32 | 25,40 | — 6,7 | — 3.3 | — 5,7 | N.O. | N.O. | N.O. | Snö 
föra 25.693] 25,694] 25.694, 419 — 305] — YI nederbörden ==0,251 dec. tam. 


25,694 —3'85 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 4 Arg. N:o 2. 3 


— 2 — 


Sammandrag af Meteorologiska Observationerna ä Stockholms 
Observatorium år 1816. 







Barometern reducerad till 0? Thermometern. Celcius. 





Decimaltum. 

Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. YI | Me- | Kl. 6 | KI. 2 | Kl. 9 Me- Dee.- 

f. m. | e.m. | em. | dium. | f. m. | e m. | c. m. | dium. tum. 
Januari . . .125,418 |25,429 125,429 — &$01t1— 2601 — 3541— 3391 0,635 
Februari . .125,183 |25,195 125,162 — 5,94| — 2,73| — 4,431 — 4,37] 0,630 
Mars..... 25,298 125,300 + 3,46|+ 1,151 + 1,59) 1,49 
April..... 25,441 25,636 14|+ 3,06] 1,1% 
Maj...... 25,490 |25,496 + 5,58| +10,35j+ 6,581 + 7,50] 0,538 
Juni ..... 25,509 125,498 125. +12,75) +17,35] +14,11| +14,74[ 1,252 
Juli ..... 25,400 | 25,397 +16,86| +20,90| +17,441 -+18,401 1,400 
Augusti . . „125,574 25,573 |25,576 05] +19,60| + 20,90] 3,5% 
September. .|25,487 |25,478 |25,483 +10,22| +15,68] +12,19| + 12,70] 0,237 
Oktober . . .|25,479 [25,485 125,499 + 9,83| +12,06] +10,64] +10,8+] 1,506 
November . .125,589 | 25,584 | 25,585 + 2,74! + 3,65|+ 2,63i+ 3,01) 0,485 
December . .|25,254 125,256 | 25,265 |: — 5,86] 1,162 


Medium . . . 25,427 [25,427 [25,428 | 25,427|+ 5,19] + 8,52|+ 607|+ 6,59114,030 


fr EEE 
. STOCKHOLM, 1847. P. A. NORSTEDT ET SÖKEA. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 





Årg. 4. 1847. HM &. 





Onsdagen den 10 Mars. 





Föredrag. 

1. Ligniukrut. — Sekreteraren meddelade följande 
udrag af en skrifvelse från Professor Scmönsmin i Basel, af 
d. 12 Febr. 4847. 

Det torde icke vara Eder obekant, att jag, så väl här 
i Basel, som också i England, bar anställt en kedja af skjut- 
och sprängförsök med bomullskrutet, och jag tillåter mig att 
deröfver meddela Eder några närmare uppgifter. I Faver- 
sham (ett krutbruk i grelskapet Kent) användes en mörsare 
al en särdeles moggrann konstruktion, som kastar 64-pundiga 
kulor, och begagnas såsom profvare för det krut, som af fa- 
bikanten lemnas åt den engelska regeringen. 2 uns af det 
basta engelska krut kasta den 6&-pundiga kulan, i medeltal, 
275 fot. Ett uns bomullskrut kastade samma kula 550 fot. 
I karabiner af trång kaliber gjorde 40 gran bomullskrut sam- 
ma verkan, som 44 gran af det bästa engelska krutet. I pi- 
stoler af en viss konstruktion visar bomullskrutet en drifkraft, 
som 7 gånger öfverträffar det vanliga krutets. 

Vid bergverken och granitbrotten i Cornwall, äfvensom 
! en, i grannskapet af Basel, under konstruktion varande tun- 
nel, har jag haft tillfälle att göra talrika sprängningsförsök 
med bomullskrut, som alla utfallit så till bomullskrutets för- 
del, att de Ingenieurer, i hvilkas arbeten det blifvit användt, 
meddelat mig bevis, att bomullskrutet för bergsprängning för- 


— 3& — 


tjenar att föredragas det vanliga krutet, och att det gör, till 
det minsta, samma verkan, som 5 gånger så mycket vanligt 
krut. "I många fall gick den äfven: till 8 och 9 gånger det 
vanliga krutets. 

Under dessa i flera månader dagligt fortsatta försök med 
bomullskrutet, har aldrig den minsta olycksbändelse forefallit, 
och vid de hundradetal af skott, som under min ledning blif- 
vit gjorda ur mörsare, kanoner och handgevär, har intet af 
dessa brustit eller någon annan olägenhet inträffat. Så långt 
mina egna iakttagelser hittills gå, har jag aldrig funnit, att 
bomullskrutets användande det minsta angriper gevären. Jag 
lät en gång skjuta, tätt på hvarandra, 40 skott med en ame- 
rikansk karabin, som sedan befanns lika så ren, som före skjut- 
ningens början. Jag finner det passande att doppa bomulls- 
krutet i en salpeterlösning innan det torkas, emedan erfaren- 
‚heten visat, att det sedan låter mycket starkare sammantrycka 
sig, utan att märkligt förlora i antändlighet. Möjligt är ock, 
att den salpeterhinna, som omger fibrerna bidrager till minsk- 
ning af dess egenskap att tändas af slag och till en jemnare 
förbränning. I England håller man på att anlägga tillverk- 
ningar af bomullskrut ı stort, och jag förmodar att det snart 
kommer att der allmänt användas till bergsprängning. 

Man har i den franska Vetenskaps-Akademien velat be- 
strida mig uppfinningsäran af bomullskrutet, på grund af det 
förut upptäckta xyloidin. Jag anser min rätt i detta fall så 
grundad, att jag finner allt slags reklamation deraf öfverflödig. 

Jag har, i ett af de sednare häftena af PocGenporrrs 
Annaler tillkännagifvit de facta, som ledde mig på bomulls- 
krutets upptäckt. En hartzlik kropp, som uppkommer af soc- 
ker med salpetersyra och svafvelsyra, är en med bomullskru- 
tet likartig förening Är detta sednare salpetersyradt lignin, 
så är den förra salpetersyradt socker: Tilläfventyrs skulle, 
för sådana föreningar, pässa namnen nitrolignin, nitrosaccarin, 
nitroamylin 0. s. v.» 


— 8 — 


2. Aphlikonit, en för Sverige ny silfver- och 
kopparmalm. — Hr L. Svansera meddelade, att man aistle- 
det år päträflat ganska betydliga tillgångar vid södra Gärd- 
sjön uti Wermskogs socken i Wermland af en för vårt land 
ny silfver- och kopparmalm, tillhörande samma bolag, hvilket 
för tvenne år sedan började att bearbeta några andra silfver- 
malmsanledningar på blyglans, hvilka förefinnas uti samma 
socken, och ännu åtminstone icke svikit do förhoppningar, 
som man vid deras första påträffande gjorde sig om dem. De 
flesta af dessa anledningar utgöras af silfverhaltig blyglans, 
förekommande uti de quartzgångar, hvilka der ofta genom- 
skära bergen, och förete i rent vetenskapligt hänseende ej 
något särdeles anmärkningsvärdt, såvidt man ännu har sig om 
dem bekant, åtminstone så länge ej de uti våra berg i ym- 
nighet förhandenvarande gångar blifvit från en geologisk om- 
fattande synpunkt studerade, hvilket sednare åter åt veten- 
skapen sannolikt skulle komma att lemna lika vigtiga bidrag, 
som det i statsekonomiskt hänseende väl skulle betala de kost- 
nader, som derpå kunde nedläggas. Ty derigenom skulle vis- 
serligen ett i rikligt mått praktiskt användbart kunskapsförråd 
blifva till båtnad för mången, som nu, utan att kunna sjelf 
bedömma de omständigheter, hvilka förete sig vid eftersökan- 
det och bearbetandet af dessa gångars metalliska förråder, 
oftast se sig nödsakade att öfverlemna sig åt slumpen för att 
fa reda på hvad jorden deraf i sitt inre förvarar. Så länge 
derföre dessa gångar ej blifvit vetenskapligt studerade, och 
ifrån en geologisk synpunkt utredda, blir alltid mycken osä- 
kerhet i bearbetandet och värderandet af de metalltillgångar, 
som i dem förefinnas. 

I alla tider hafva en mängd dylika blyglansförande gån- 
gar blifvit i vårt land eftersökta ‘och mer eller mindre bear- 
betade, men särdeles har detta varit händelsen under de sed- 
nare åren, hvarpå såsom exempel må anföras: att då man 
under de 44 åren 4833 till och med år 41843 inalles in- 
mutat 257 silfverhaltiga blyglansanledningar inom vårt land, 


— 86 — 


har man under blott de tvenne åren 18&& och 4845 inmu- 
tat tillsammans 983 dylika. Utom den i äldre tider bearbe- 
tade grufvan vid Guldsmedshyttan i trakten af Linde, hvilken 
för få år sedan upptogs till ny bearbetoing, torde knappt nå- 
gon af de inmutade silfvermalmsanledningarne väckt den all- 
männa uppmärksamhet, som de, hvilka företagits till bearbet- 
ning uti Wermskogs socken i Wermland. Jag vill ej inför Kongl. 
Vet.-Akademien ingå i en närmare redogörelse om malmens 
sätt att der förekomma, utan blott omnämna, att en blyglans- 
gång i quartz förekommer der vid Wegebohl af några hun- 
drade alnars längd, hvaruti man nedsprängt sig på flera ställen 
till ett djup af 40—20 alnar samt derutöfver, hvarvid man 
öfverallt träffat den silfverförande blyglansen till ofta så be- 
tydliga massor, att block på 4 Sk& vigt och mera ej sällan 
anträffats, förutom andra likartade gångar vid Karlsbohl och 
Näs, hvilka blifvit ännu blott obetydligt bearbetade, men som, 
efter utseende, synas vara fortsättningar af samma gång som 
den vid Wegebohl, på båda sidor, österut och vesterut, oak- 
tadt de ligga på ganska betydligt afstånd derifrån. Förutom 
på dessa ställen, har man uti samma socken upptäckt äfven 
andra gångar, hvilka äro kopparförande, af såväl kopparkis 
som kopparlefver, och ännu en ny malm, hvilken förekommer 
vid södra Gärdsjön och hvilken jag här skall närmare beskrifva. 

Den här förekommande nya malmen är på en gång både 
rik på silfver och koppar, samt förekommer i ganska betydliga 
qvantiteter, så att man, enligt de underrättelser som kommit 
mig tillhanda ifrån Hr A. OLnensung, derpå arbetat öfver tvenne 
månader med en arbetsstyrka af omkring 25 man, förutom 
hvad som af denna malm blifvit förut uppbrutet med en min- 
dre arbetspersonal. Denna malm, som i ren stuff håller 99 
lod silfver per centner malm "), har af mig blifvit till dess pro- 


*) Silfverhalten varierar i olika stuffer, hvarvid jag funnit den min- 
dre uti en del, äfvenledes större uti en det stuffer, så att den 
uppgår i några till och med till 118 lod silfver per” centner ren 
stufmalm. 


— 87 — 


venliska sammansättning kemiskt undersökt, hvarvid den visat 
sig innehälla 

Koppar . . . 32.940 erfordrar svafvel 46.606 

Zink .... 6408 — — 316 


Sifver .. . 309  — — 0.460 
km .... 4343 — — — 0253f VV 
Kobolt ... 0 — —_ 0.267 
By..... 0.03 -— — 0.007 


Antımon . . 24.770 — — 9.249 


Arsenik . . . spår 
100.370 
och då man häraf ser, att svafvelhalten, som upptages af de 
elektropositiva metallerna förhåller sig till svafvelhalten uti 
svafvelantimon =]7:3, samt att således den enda rationella 


LL 


brmel som för detta mineral kan komma i fråga är R' Sb 
eller (Cu, Zn, Äg)' Sb = r Sb+6 r, visar det sig att detta 
mineral utgör ett nytt mineralspecies af underantimonsvafliga 
salternas klass, hvaraf vi väl förut känna en mängd förenin- 
gar af det neutrala saltet med bas-i öfverskott, men hvilka 
alla dock blott hafva afseende på bly- och jernföreningarne, 
ty af de kopparföreningar, hvilka man känner och som utgö- 
ras af Bournonit och Fahlerz, förefinnes kopparen uti en lägre 
svafvelbildningsgrad, nemligen såsom Cu, och mig vetterligen 
har Annu ej någon svafvelbildningsgrad af kopparen, hvarest 
den ingår såsom Cu blifvit ibland de underantimonsvafliga sal- 
terna inom mineralriket påträffad. Då detta mineral, såvidt 
det hittills blifvit funnet, är särdeles rikt på silfver, samt 
innehäller denna metall till större qvantitet än man hittills 
fonnit i något mineral uti vårt land, föreslår jag att kalla 
det Aphthonit af aqgforoc, som betyder riklig. 

Aphthoniten har mycken likhet med de derba arterna af 
Fahlerz. Den har ännu ej blifvit påträffad kristalliserad. Brot- 
tet är skåligt . . . ojemt. Stålgrå. Strecket är svartgrått. 


Svafvel . . . 30.049 f N 
Bergart . . . 4.292 be 5 


— 88 — 
Hårdheten är lika med kalkspathens eller något derutöfver. 
Spröd. För känseln något mild. Egentliga vigten = &.87. 


För blåsrör är den ytterst lättsmält och förhåller sig 
fullkomligt likt de mera silfverhaltiga varieteterna af Fahlerz. 





8. Om bestäminandet af en galvunomeler-tråds 
molstånd för elektriska strömmar. — Ur en skrifvelse 
från Hr A. F. SvanBere meddelade Hr L. SvAnBerG följande: 


»De methoder, som man vanligtvis använder till bestäm- 
mande af en galvanometerträds motstånd, synas mig alla an- 
tingen icke vara beqväma, eller icke noggranna. Följande 
method, som egentligen är lämpad för den Wheatstone'ska 
reostaten, är grundad på de kända lagarne för elektriska ström- 
mars fördelning emellan flera metalliska ledare, och gifver ome- 
delbarligen motståndet uttryckt i hvarf af reostatens metalltråd. 

Låt g beteckna galvanometerns sökta motstånd, r antalet 
af hvarf på reostaten för att erhålla en gifven strömstyrka S, 
7 för att erhålla strömstyrkan S', samt R motståndet inom det 
använda galvaniska paret. Eger tillika en bislutning rum me- 
delst en metalltråd, hvars motstånd må kallas b, sålunda att 
strömmen är fördelad emellan b å ena sidan och r+g & den 
andra, samt S och S’ äro de dervid af galvanometern an- 
gilna strömstyrkorna, så är, om K betecknar den elektromo- 
toriska kraften 


b K 
”brr+g R+ Rp ör+s) 
"örr+g 
g & K 
b+r'+g R+ på br'+g) 
trrr;g 


Ändrar man nu längden af den metalltråd, hvarmed bi- 
slutningen var åstadkommen, och kallar detta förändrade mot- 


— 809 — 


Ntånd 8, samt de motsvarande hvarfvena på reostaten för att 
åter erhålla strömstyrkorna S och &', så blir 


PP K 
°= B+o+y +9 np Pets) 
| R+ Prets 

, OB K 
—Bro'+g + n, Ae'+s) 
| R+ ar Bte'+s 


hvaraf, genom jemförandet af de båda uttrycken på S och h Sh fås 
R (b. o+g —Arıg) = betr —e) 


Fn FN po 
Ri erg —A.r+g) = bå(r' —g') 
och efter elimination af R 
g (6 —B) (rr —g+e Are 
Dividerar man bort den gemensamma factorn (b—P), så er- 
billes slutligen 


En stor fördel af denna method är, att g erhålles fullkomligt 
oberoende af 5b och 8, samt omedelbarligeu uttryckt i antalet 
af hvarf på reostaten. Sjelfva observationssättet blir följande: 


Man ställer in magnetnålen i galvanometern på något 
siivet antal grader, t. ex. 40°, och afläser det motsvarande 
värdet af r; sedan vrider man reostaten till dess att man 
erhållit en ny strömstyrka, t. ex. 30° och afläser 7. Slut- 
ligen ändrar man 5 till 8 och ställer magnetnälen åter in på 
den förra strömstyrkan 40", då man genom afläsning på reo- 
staten erhåller p, och ändrar sedan strömstyrkan till 30? samt 
liser 0. 8 kan man, om man så vill, göra =o, d. v. s. 
icke alls begagna någon bislutning den sednare gången. 


På den af mig begagnade reostaten afliser man omedel- 
barligen „45 af ett hvarf, och när man begagnar ett enda 
Danielskt par af konstant strömstyrka, så är inställningen sä- 
ker på mindre än sty bvarf. Sjelfva strömstyrkan kan man 





— 920 — 


äfven erhålla till den grad oföränderlig, att magnetnålen af- 
ven efter flera timmars förlopp icke synes hafva rubbei sig 
det ringaste. Derföre anser jag mig fullt säker, vid bestäm- 
mandet af min galvanometers motstånd på „Ju hvarf af reo- 
staten.» 


4. Om de i Sverige förekommande bergarter, 
som föra Hornblende eller Augit; af A. Broms 
— Hr Mosanper redogjorde i Hr L. Svanpenes och eget namr 
för denna i förra sammanträdet inlemnade afhandling. | 

Författaren ger först en kort framställning om sätten at 
bestämma de i dessa bergarter ingående beståndsdelar sam! 
deras olika karakterer, uppräknar derpå de olika slag deraf 
som hos oss förekomma och de ställen inom landet, der d& 
blifvit funna, och bifogar slutligen en tabellarisk öfversigt a 
egentliga vigten och glödgningsförlusten hos åtskilliga bland dem 

Om beständsdelarne äro så groft utkristalliserade, att re- 
aktionsprof med hvar och en särskilt kan anställas, så kunni 
de, som bekant är, genom följande karakterer åtskiljas. 

Hornblende smälter för blåsrör med än svagare än star- 
kare kokning och lätt, till och med på kol, till svart elle 
svartgrön kula, som vanligen drages af magneten. Dess ge- 
nomgångar göra med hvarandra vid pass 424° vinkel. 

Augit smälter något trögare och stilla till svart, svart- 
grönt eller bouteljgrönt, sällan magnetiskt glas, och har tvi 
genomgångar,' som med hvarandra göra ungefär 88° vinkel 
Den varietet af augit, som kallas 

Hypersthen har. visserligen äfven två genomgångar, sor 
med hvarandra göra 88° vinkel, men dessa äro vanligtvis © 
mycket tydliga, den har deremot en tredje ganska tydlig ge- 
nomgäng, som med de andra begge gör 4134" vinkel och som 
går parallelt med afstympningsytan af det rhombiska prismal: 
spetsiga sidokant. På denna genomgängsyta är vanligen el 
metallisk perlemorglans, under dot att de öfriga ytorna hafvi 


fettglans. Den smälter mer och mindre trögt till svart eller 
svartgrön slagg, som efter smältningen ofta kastar små blåsor 
och merendels drages af magneten. En annan varietet af 
augit är | 

Diallag, som smälter mer och mindre trögt och stilla 
till svartgrön eller svartbrun omagnetisk slagg. Den har två 
rätvinkliga genomgångar, som gå parallelt med afstympnings- 
ytorna af rhombiska prismats spetsiga och trubbiga sidokan- 
ter. Den första af dessa genomgångar är ganska tydlig och 
en metallisk perlemorglans på densamma rådande, den andra 
mindre tydlig och af fettglans. 

Uralit, af G. Rose först uppmärksammad, förenar med 
boroblendets genomgångar och kemiska sammansättning augi-- 
tens yttre kristallform. Den smälter än stilla än med någon 
rag pösniog och lättare än augit till ett svartgrönt glas. 

Orthoklas smälter för blåsrör trögt och med någon ringa 
blåskastning till blåsigt eller knottrigt glas. Den bar tvenne 
genomgångar, som med hvarandra göra en rät vinkel. Dess 
egentl. vigt varierar mellan 2,55 och 2,59. Angripes högst 
obetydligt af kokande saltsyra. 

Oligoklasens egentliga vigt ligger emellan 2,616 och 2,69, 
men går endast undantagsvis öfver 2,7. Den har två genom- 
gångar, som göra ungefär 93° vinkel, och på den ena af dem, 
en tydlig, fastän ofta fin, räffling. Den smälter temligen lätt 
och stilla till blåsfri, än klar, än opaliserande, än emaljhvit 
kula, och angripes i fint pulver ganska obetydligt af kokande 
saltsyra. 

Labradorens egentliga vigt varierar mellan 2,67 och 2,73. 
Den smälter lätt och stilla till bläsfri, dels klar dels opalise- 
rande kula. Äfven den har tvenne genomgångar af ungefär 
93° vinkel, hvaraf den ena är tydligt, fastän ofta svagt, strekad, 
men den skiljer sig från oligoklasen derigenom, att den i fint 
pulver af kokande saltsyra nästan komplett sönderdelas. 

Anorthit liknar de båda föregående deri, att den har 
två genomgångar af ungefär 93? vinkel, hvaraf den ena är 


strekad, men den »mälter för blåsrör trögare än Jabrador 
(ungefär som orthoklas) och med någon riega blåskastning till 
klart glas. och dekomponeras i fint pulver af kokande saltsyra 
komplett med afskiljande af kiseljord, då lösningen tillkännager 
en mycket större halt af kalkjord än uti labradorn och ganska 
litet natron. Dess egentliga vigt är 2,73 till 2,76, någoegång 
deröfver. 

Är deremot beståndsdelarnes blandning så finkornig eller 
intim, att de ej engång med loupen kunna särskiljas, mycket : 
mindre hvar för sig till särskilta reaktionsprof uttagas, så : 
möta större svårigheter till sanningens uppspårande. Man : 
måste i detta fall nöja sig med analogier, sedan man bes ett | 
större antal likartade bergarter med tydliga blandningsdelar 
lyckats uppleta så bestående karakterer, att de utan fara für 
misstag öfverallt kunna användas. Som bekant är, finnes nä- 
stan ingen af bithörande bergarter, som ej i mer eller mindre 
grad håller inväxta korn eller gnistor af ett metallglänsande 
ämne, som i läroböckerna uppgifvas i allmänhet för magnet- 
Eisenstein, någongång för titanjern. I hopp att närvaron af 
det ena eller andra af dessa ämnen möjligen kunde blifva en 
konstant karakter för hela serien, har 'Förf. särskilt egnat 
uppmärksamheten åt detta håll, och derföre anställt blåsrörs- 
prof på ett ganska stort antal hithörande bergarter, såväl 
svenska som utländska. Han yttrar i anledning deraf den 
üfvertygelsen, att man med temlig säkerhet kan antaga, att 
en hithörande bergart, i hvilken man funnit närvaro af titan- - 
jern bör räknas till augitserien, då deremot närvaron af mag- 
neteisenstein förer den till hornblendeserien. Men ännu en ka- 
rakter, som öfverallt håller streck, -är följande: olivin före- 
kommer aldrig i en bergart, der hornblende utgör en hufvud- 
beståndsdel, men saknas deremot sällan eller aldrig i de till 
augitserien hörande. 

Ett annat sätt, genom hvilket man i många fall lyckas 
förskaffa sig goda upplysningar, rekommenderas af Förf. och 
består deri, att behandla hithörande bergarter opulveriserade 








— 9293 — 


och i mindre stycken, t ex. en tum stora, med saltsyra, 
vid vanlig temperatur eller med användande af värme. Genom 
detta behandlingssätt, som visserligen fordrar någon omgång, 
men dock är ett förträffligt igenkänningsmedel, uppspåras ofta 
sanningen, då den på andra vägar ej står att finna. Många 
af våra s. k. grönstenar hafva härigenom visat sig tillhöra 
dels serpentinfelsen, dels hypersthenfelsen och den varietet 
deraf, som fått namn af diabas. Uti den förra utdrages ur 
serpeatinen den mörka jernfärgen mer eller mindre och en 
gröngrå eller hvitgrä grundmassa återstår, i hvilken de in- 
bäddade augit- eller uralitkristallerna nu så mycket tydligare 
framträda med nästan oförändrad färg. I den sednare eller 
diabasen utdrages äfvenledes den mörkgröna färgen ur den 
inblandade jordformiga chloriten (grönerde), hvars finskuppiga, 
något sidenglänsande, partier nu framsticka med grönhvit eller 
rent hvit färg. Detsamma gäller äfven till en del om de i 
doleriten och hypersthenfelsen förekommande olivinkornen. De 
invaxta labradorkrystallerna blifva på ytan mer och mindre 
angripna och fä ett matt utseende, oligoklasen bibehäller sin 
färg och .ans, men anorthiten blir djupt anfrätt, matt och 
jordfornug. Ur hornblende eller augit med dess  varieteter 
utlösas visserligen äfven på detta sätt deras mörkgröna färg 
något litet, ur den förra något lättare, men de bibehålla dock 
i det närmaste sin glans och färg oförändrade. 

Genom bestämmandet af den vigtsförlust, som åtskilliga 
af dessa bergarter lida genom glödgning, erhåller man ofta 
en bekräftelse på de iakttagelser, som genom föregående för- 
sök blifvit gjorda. Så t. ex. förlora våra serpentinfelser i 
glödgning ända till 6,86 procent vatten, diabasen från 4,31 
till 3,75 procent (härrörande af inblandad chlorit) -doleriten 
och basalten från 4,26 till 5,78 procent vatten (härrörande af 
någon inblandad zeolithart). 


Förf. anser de i Sverige förekommande hithörande berg- 
arter kunna hänföras till någon af följande arter. 


— 9 — 


Hypersthenfels, bestående af hypersthen och labrador. 
var. hypersthenfels med anorthit i stället för labrador. 
Diabas, bestående af hypersthen och abrodor, med fint in- 
väld chlorit eller grünerde. 
var. a. diabasporphyr. 
var. 8. diabasmandelsten. 
Gabbro, bestående af diallag och labrador. 
var. euphotid, bestående af uralit och labrador. 

Dolerit och basalt, bestäende af augit och labrador, den sed- 
nare stundom och till en del ersatt af någon zeolithart. 

Uralit- och oligoklasporphyr, bestående af en grågrön eller 
mörkgrön grundmassa med deri liggande oligoklas- eller 
uralitkristaller. 

Dirit, bestående af hornblende och labrador *). 

var. a. porphyrartad diorit. _ 
var. ß. klotdierst. 
var. Y. diorit med anorthit i stället für labrador. 

Hornblendesten, hufvudsakligen bestäende af kristalliniskt horn- 
blende, blandad med glimmer. 

var. hornblendeskiffer. 

Syenit, bestående af hornblende och orthoklas, ofta äfven 
derjemte oligoklas. 

Serpentinfels, en grundmassa af serpentin med mer och min- 
dre ymnigt inbäddade kristaller af augit, uralit eller 
labrador. | 
Slutlıgen anföras några ord om en egen bergart, som 

Förf., att dömma af de få stuffer han deraf äger, anser när- 

mast öfverensstämmande med phonolsth. Den består af eh 

ljusgrön eller grågrön finkornig nästan tät grundmassa med 

(sparsamt eller ymnigt) inneliggande kristaller af en zeolithart 


*) Förf. vill föröfrigt ej neka möjligheten, att äfven inom Sverige 
dioriter finnas, som i stället för labrador föra oligoklas, hvilken 
af utländska författare nästan allmänt antages utgöra den fält- 
spatsartade beståndsdelen i diorit. Men i alla de Svenska varie- 
teter han haft tillfälle att undersöka, och der beståndsdelarnas 
alltför små- eller finkorniga utsöndring ej förhindrat frågans 
säkra utredande, har ban funnit labrador. 





och hornblende, och med sparsamt instänkta gnistor al mag- 
neteisenstein. Det zeolith-artade mineralet, som har en oren 
blekröd färg och en glans mellan glas- och fetiglans, före- 
kommer dels i mindre och otydliga, dels i större och mera 
skarpt begränsade kristaller, som stundom uppnå en längd af 
en tum med en bredd af „—} tum. De bilda med saltsyra 
ett gelé och smälta lätt och med kokning till blåsig något 
oklar kula. De inbäddade kristallerna i varieteten från Tran- 
strand visa en egentlig vigt af 2,354 och förlora i glödgning 
14,73 procent vatten. Deras sammansättning har, till följe af 
en fastän ofullkomlig analys, befunnits närma sig mesotypens. 
Hornblendets kristaller äro långa, smala fyrsidiga eller fler- 
sidiga prismer med vinklar af 424°. De smälta lätt och med 
Wsaing till svart glänsande kula. Grundmassan, som har ett 
ojemt och splittrigt brott, smälter trögare till spräckligt glas. 
Fid glödgning förlorar den från Transtrands socken 5,75 pro- 
cent vatten och dess egentliga vigt är 2,476, således liggande 
mellan egentliga vigten hos zeolithen och fältspaten, af hvilka 
den består. Af saltsyra sönderdelas den till en del. 

Denna bergart är ännu ej funnen i fast klyft, men fö- 
rekommer såsom rullsten sällsynt i Dalarna, der den för por- 
phyrverkets behof uppsökes dels i Transtrands socken och dels 
vid östra Dalelfvens stränder i Elfdals socken. Men stenarne 
äro så små, de flesta efter uppgift ej öfverstigande ett huf- 
vuds storlek, att endast smärre arbeten kunna deraf förfär- _ 
digas. 1 anseende till dess egna utseende är den dock myc- 
ket eftersökt och vid porphyrverket känd under namn af ser- 
pentin, att namn som der vanligen tilläggas de flesta af så- 
dana till förarbetning ämnade stensorter, som hafva en grön 
bottenmassa. | 

Egentliga vigten hos varieteten från Transtrand med ym- 
nigt invuxna zeolith- och hornblendekrystaller är 2,524, och 
hos den varietet från Elfdalen, som har blott få invuxna kri- 
staller 2,610. Den förre förlorar i glödgninß 6,45 procent vat- 
ven, den sednare 5,06 procent. 


Hökarängen (trapp) . - . 
Halleberg 
Kinnekulle ........ 
Plantaberget ....... 
Ingarpssjön . ....... 
Fåredalsberget . . . . . . 
Billinsen......... 
Idresjön 
Hunneberg. ....... 
Mellan Gärdby och Af- 


raby . 2.22.2020. 


Randsbergs kyrka . . . .|: 


Diabas. 

Fredricshof, grüngrä, tät 

(trapp) 
Sala gr. Tessins sänkn. 
„ (trapp) 
Asens by ........ 
Fredricshof, mörkgrön, 

fink. (trapp) 
Stenbrottet (d:o) . . . . . 
Marieberg (dio). . . . . 
Russgården 
Rullån .......... 
Horinundsströmmen ... 
Marmorbruket (trappg. i 


oe ee 0 80 


kalky . .... « « « I 2,900 


Juleta 
Bredesta kyrka 
Jordbro (trapp) 
Nässjö kyrka 

Slätteberg 
Ölmstorp. . ....... 


| Skalsbuck 


I Ytterby 





Wålåsen . ........ 
Marmorbruket (trappg. i 

granit) 
Olderberg ........ 


Gabbro. 
Björkemossa ....... 


Rutna Arhult 


Dolerit och Basalt. 


Bollerup (dolerit) 
Tunby (do) .... 
Anneklef (basalt) ... . 


Röstånga (dolerit) ... . 


Diori. 
Lekaryds kyrka. . .-. . 
Wire qvarn . ...... 
Armboga qvarn ..... 


Kobergsryggen . . . . . . 
Bjurberget . . «. .. . . 


Serpentinfels. 
Öregrund 
Kullunge skog. . .... 
Yxelberg......... 


ee 6 8 0 . e 


Phonolith? 


Transtrands socken 


Elfdals socken . . . ... 


Egentl. 


vigt. 





; www 
3 gar 








| Glödgn. 
Hypersthenfels förlust. 
Mangens dal. ...... 0,13 
Ambjörby ........ 0,36 
Bie .. 2.2.2. 222202. 0,38 
Nyholm .. 2 22220. 0,42 
Bläkärr-Weglemyra . . .| 0,42 
Ingarpsson . 2. oc. vv. 0,50 
Bickäsen . ....... 0,55 
Hunneberg........ 0,66 
Leiberget .... 2... 0,75 
Föredalsberget ....... . 0,79 
Billingen ... 2.2.2... 0,84 
Kinnekulle .... . . » I 0,88 
Westanå . 22-2020. 0,89 
Halleberg . 2.2.2... 0,94 
Nah nen 0,97 
Panaberget ...... . 4,00 
Wlan . 22 2 2220. 4,01 
Idresjön . . oo... co... 1,07 
Hökarängen . ...... 4,09 
Diabas. 
Russgården . . ..... 1,31 
Ersby . be sa a 1,56 
Ölmstorp . . 2 22.2... 1,64 
Korsnäsberget . ... . . . 1,74 
Mesonskär . . 22.2... 1,81 
duleta 2.2 2 2 2202. . 1,81 
Marieberg - ....... 207 
Bredesta kyrka ..... 2,15 
Åsens by . ....... 2,26 
Olderberg . oo... >. 2,31 
Hormundsströmmen . . .| 2,43 
Slätteberg . . 2.2... QA3 
Ierrsta qvarnbäck . « 2,46 
Wålåsen . . ....... 2,53 
Nasejö kyrka . . . .. sd 2,61 
Gisbultsjön . . . . . . .. 2,71 
Sala gr. Bjelkes stoll . 2 
Stenbrottet.. . 2... .. . 


Fredricshof, mörkgrön, fink.| FH 


Glädgn. 
förlust. 


Sala gr. Stampers torp .| 3,59 
Sala gr. Tessins sänkning 3,75 


Gabbro. - 
Björkemossa ....... 0,54 
Rutna Ärhult ...... 0,56 
Skälsbuck . 2 2 222. . 4,07 


Ramgvilla kyrka .. . .| 1,2 
Dolerit och Basalt. 


Anneklef (basalt). . . .. 1,26 
Röstånga (dolerit) . . . .| 1,86 
Tunby (d:0' 2,87 
Be'lerup (d:o) 4,01 
do (d:o) 5,78 
Diorit. 
Bjurberget ........ 0,62 
Ytterby” ess rs er 0,63 
Bergby. N. fiall..... 0,63 
Ruggsütra . ....... 0,63 
Björnhyttan ....... 0,64 
Kölnsbergets topp . . . .| 0,66 
Wire qvarn ....... 0,69 
Arınboga qvarn ..... 1,02 
Skarfven... 2.2.2... 4,15 
Jonsgärdarne. . ..... 1,26 
Lekaryds kyrka » . . . I 4,83 
Brännehärfva ...... 4,86 
Serpentinfels. 
Taberg...2..2.2.2.. 2,88 
Åkerby ......... 2,77 
Minne . ......... 3,63 
Brånnehårfva . ..... 4,01 
Yxelberg ........ 6,55 
Kullunge skog . . .... 6,79 
Öregrund ..... . 6,86 
Phonolith? 
Elfdals socken . . . . . . 5,06 
Transtrands socken . . .| 6,85 


— 98 — 


5. Eihergas. — Hı ExströnerR meddelade resultaterna 
af de vid Kongl. Seraphimer-Lasarettet anställda försök med 
inandning af ethergas. Innan medlet på någon sjuk användes, 
hade flere af de vid lasarettet tjenstgörande yngre läkare er- 
bjudit sig, att å sig sjelfve dermed experimentera. Det visade 
sig dervid, att etherångorna, medelst en för ändamålet inrättad 
apparat inandade, hos en del fortare, hos andra långsammare, 
framkallade ökad hastighet af hjertslagen, med minskning i 
pulsens styrka, långsam, tyst andedrägt, slapphet i muskel- 
systemet, en känsla af domning i hela kroppen, susning eller 
ringning för öronen, utan upphäfvande af hörselförmågan, bi- 
behållen synförmåga, ehuru hos några mindre redig, med matt 
blick och utvidgade pupiller, dunkelt medvetande af hvad som 
närmast passerade, äfvensom af omedelbar vidröring; hos några 
bibehållen känslighet för smärtsamma intryck, hos andra full- 
komligt upphäfvande deraf, så att, t. ex. en hårlock kunde 
lösryckas, en nål genom buden instickas, o. s. v. utan att 
den sålunda misshandlade dervid erfor någon smärtsam känsla, 
oaktadt han var medvetande af hvad som föregick Hos de 
fleste förenade sig härmed ett exstatiskt tillstånd, ett tillstånd 
af lycksalighet till kropp och själ, för hvilket ingen kunnat 
närmare redogöra, emedan det vore »obeskrefligt., Några 
hade derunder tyckt sig, ljufligt vaggande på lätta skyar om- 
sväfva i rymden, o. 8. v. Hos några få hade inandningen af 
ether icke frambragt någon särdeles verkan, hos andra åter 
visade sig denna mera under formen af ett vanligt rus. — 
Den fullständigare effekten af medlet, der den uppkom, hade 
inträffat olika hastigt hos olika personer, efter 4 till 5 mi- 
nuters inandning, och fortfarit endast en eller annan minut 
efter upphörandet dermed, qvarlemnande hos flertalet, för 
längre eller kortare tid, ett slags efterrus, med olust, mat- 
tighet, tyngd och yrsel. Lung-exhalationen hade under flera 
timmar efteråt luktat starkt ether. 

På sjuka hade etherinandningen blifvit försökt i några 
fall. En arbetskarl från landet, hvilken samma dag luxerat 

skul- 





— 929 _ 


derleden, fick vid repositionens företagande inandas ethergas. 
Då armen först vidrördes jemrade han sig något; men då den 
egentliga repositionen verkställdes, hvilket med ovanlig lätthet 
försiggick, erfor han deraf intet, utan yttrade förvåning, då 
han farm armen vara bragt i led. Något exstatiskt tillstånd 
inträffade här ej. 

En medelålders man, med ryggmergslidande, inandades 
etherångor, före applikationen af glodgadt jern på ömse sidor 
al ryggraden, öfver + timme, utan att deraf blifva försatt i 
exstatiskt tillstånd. Han förklarade emellertid, att bränningen, 
så länge jernet fördes nedåt ryggen, endast framkallat en an- 
genäm känsla af värme, som dock, då det qvarhölls för dju- 
pare inverkan, öfvergick till liflig smärta. 

På en äldre qvinna, som inkom på lasarettet med en 
stark contusion å armen, och som, vid minsta vidröring af 
denna, uppgaf höga jemmerrop, hade, sedan hon genom ether- 
inandning blifvit försatt i exstatiskt tillstånd, armen kunnat 
undersökas och röras i alla riktningar, utan tecken till smärta. 

Vid amputation af foten på en 30-årig dräng, hade pa- 
tienlen, som vid första inskärningen uppgaf ett klagoljud, se- 
dermera under operationen icke erfarit den ringaste smärta. 
Då vid sårets sköljning med kallt vatten, före förbandets an- 
läggande, sveda inställde sig, begärde och fick han åter några 
inandningar, omedelbart medförande den förra känslolösheten. 
Han omtalade sedermera förloppet såsom en dröm, och be- 
tedde sig för öfrigt efter operationen såsom en berusad. Vid för- 
sta förbandets ömsning hade med lika effekt ethern blifvit använd. 

Vid borttagandet af ett, i ärret efter en svår brännskada 
inväxt lillfinger, der en temligen lån varig, och under andra 
förbållanden ganska smärtsam dissection erfordrades, hade ether- 
gasen likaledes medfört fullkomlig smärtfrihet, ehuru patienten 
sade sig icke hafva saknat medvetande af hvad som förehades. 

De från andra länder meddelade uppgifterna om ether- 
gasens verkningar voro således äfven bär konstaterade. Här- 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 4. N:o 3. 2 


— 10 — 

vid erinrade likväl Hr Exsraömer om olika personers olika 
receptivitet för ifrågavarande medels inverkan, och befarade, 
att utan iakttagande af urskiljning och försigtighet vid an- 
vändandet deraf, menliga, ja lifsvådliga följder deraf kunde 
uppkomma, särdeles hos retliga, och genom föregående sjuk- 
dom mycket försvagade personer; såsom exempel hvarpå Hr 
Exströner anförde, att hos en ung man, medtagen af en 
långvarig sjukdom i knäleden, fordrande amputation af låret, 
hade, efter blott några få inandningar, pulsen blifvit nästan 
oräknelig, till följe, både af dess hastighet och litenhet, fradga 
för munnen bildat sig, och ett sanslöst tillstånd, hvilket pa- 
tienten dock sedermera uppgaf såsom »himmelskt,» inträffat. 
Operationen måste uppskjutas. Medlet vore således icke att 
leka med, och önskeligt vore, att dess missbrukande kunde 
förekommas. Hr Exströner hade icke, i de få fall der ethern 
hittills blifvit använd vid operationer, efter dessa funnit någon 
abnorm reaktion inträda; möjligtvis en minskad. Ytterligare 
erfarenhet fordrades dock för att afgöra, hvad godt eller ondt 
upptäckten innebär. 

Vid större, långvarigare, och i utförandet grannlaga ope- 
rationer, hvarvid Chirurgen ofta har ett verkligt behof, att 
kommunicera sig med patienten, ville Hr Exsrtaömer i allt 
fall icke tillstyrka etherns användande. 

Hr Frib. Berzeuvs anmärkte, att vid dessa försök sär- 
skilt afseende bör fästas på etherns temperatur, helst dess 
kokpunkt ej är högre än emellan + 35" och. 36°, och nära 
denna luften lätt kunde så utestängas, att qväfning förorsakas. 


6. Missbildningar hos Insekter. — Hr Wauusrrc 
anförde. Man har redan länge, särdeles bland fjärilarne, känt 
så kallade Hermaphroditer, hos hvilka djurets ena hälft efter 
längden egt hanens teckning och form, under det den andra 
framställt honans. Något exempel på en transversel fördel- 
ning i detta hänseende har deremot ej varit mig bekant förr 
än jag sistlidne sommar här vid Stockholm anträffade ett så- 





— 11 — 


dant fall. Inom flugornas ordning hafva, som man vet, ha- 
narne merendels stora hopstäende ögon under det honornas 
genom ett bredt interstitium äro åtskilda, och hos en afdel- 
ning af slägtet Sceva äro hanarnes framfötter på åtskilligt 
vis utplattade, men honans enkla och smala. Det var ett 
djur af detta slägte och denna afdelning, Sceva clypeata, 
som företedde det nyss anförda fallet. Abdomen, genitalia, 
de utplattade framfötterna öfverensstämde allt fullkomligt med 
hanen, deremot hufvudet, så väl genom de mindre ögonen 
som den breda mellanbalken, lika noggrant med honan. Ex- 
emplaret förvaras i min samling. 

Hos flugorna är antennernas tredje led vanligen försedd 
med ett enkelt borst (seta), hvilket till form, längd, riktning, 
beklädnad etc. är så konstant lika hos individerna af samma 
art, att man deraf ofta hemtar goda artkarakterer. En full- 
komlig symmetri råder äfven hvad denna del beträffar hos 
insekterna, så att ytterst sällan någon olikhet anträffas de 
båda antennerna emellan. På ett vid Götheborg funnet ex- 
emplar af Eristalis scutellata, hvilket jag förvarar, uppbär 
dock den ena antennen ett från basen tregrenigt borst, under 
det den andras är alldeles normalt. 

Bland insekternas skiljemärken äro få af större vigt för 
sin bestämdhet och den lätthet hvarmed de iakttagas, än de 
som erhållas af vingnervernas antal, förgrening och riktning. 
Sällan bemärkas afvikelser härutinnan, och då oftast genom 
någon nervgrens uteblifvande, t. ex. stundom hos Tamiljen 
Empidie. Huru olika könen af en art än i öfrigt må vara, 
öfverensståmma de likväl nästan alltid i detta hänseende. Det 
var derföre icke utan förundran man funnit, att hos en flug- 
art, Cordilura Hircus, endast honan har den inom slägtet van- 
liga nervgängen, men hanen ett ökadt antal tvärnerver, hvar- 
före könen också först beskrefvos, som särskilta arter. Detta 
vingnervernas ovanliga förhållande hos hanen har visat sig så 
konstant, att man ansett det alltid så förekomma. Emellertid 
anträffade jag, under en- år 4845 till Lappmarken företagen 





— 402 — 


resa, en hane af denna art med honans, det vill äfven säga 
slägtets, vanliga nervgång. 


7. Den nya Planetens benämning. — Hr Sı- 
LANDER anmälte det han från verkliga Statsrådet SrtruvE er- 
hållit en i Petersburger Vetenskaps-Akademien, & de vid 
observatorium i. Pulkowa anställda astronomernas vägnar, fö- 
redragen uppsats rörande den nya planetens namn, jemte en 
skrifvelse, hvari Hr Struve yttrar: vskulle innehållet af denna 
uppsats öfverensstämma med edra äsigter så anhåller jag att 
ni ville förena er med oss till upprätthållande af namnet Nep- 
tunus, för hvilket äfven Gauss, Encke och Herscerr redan för- 
klarat sig.» Denna önskan ansåg sig Hr SELAnpEr bäst upp- 
fylla derigenom, att han meddelade Akademien nyssnämde upp- 
sats, hvars innehåll var följande: 

»I den af Kejserliga Vetenskaps-Akademien utgifna ka- 
lender, hvars astronomiska del utarbetas på observatorium i 
Pulkowa, finnes den nyligen upptäckta transuraniska planeten 
intagen under namn af Neptunus och har till tecken erhållit 
en treudd. Till antagande af detta namn hafva vi blif- 
vit föranledda af ett bref från LE Venerer till O. Srnuvz af 
den 2 Oktober, hvilket innehåller följande rader: 

»Le Bureau des longitudes s’est prononcé pour Neptune, 
le signe un trident. Je repousse le dénomination de Janus; 
il n’y a aucune raison de croire que cette plandte est la 
derniere du syst&me solairen. 

Vi trodde oss i detta tillkännagifvande finna upptäcka- 
rens bestämdt uttalade önskan, att namnet Neptunus måtte 
allmänt antagas. Först sedan kalendern var färdigtryckt och 
spridd, erhöllo vi, till en början genom tidningarne, under- 
rättelse, att Le Vearıer åt Parisiska Vetenskaps-Akademiens 
beständiga Sekreterare Arıco öfverlemnat sin rättighet att 
gifva, samt att denne valt sjelfva namnet Lz Verrier. Denna 
underrättelse, hvars tillförlitlighet vi i början högeligen be- 


— 403 — 


$ 


vilade, blef likväl snart bekräftad genom ett formligt till- 
kännagifvande i Scnumacnens Astronomische Nachrichten. Efter 
erhållandet af denna bekräftelse var det för sent, att, genom 
omtryckning af några blad, införa detta nya namn i kalen- 
dern; men vi tillstå, att vi, äfven om det icke varit för sent, 
svårligen hade beslutat oss till namnets förändrande. Vi für- 
klara deremot öppet, att det sednare namnet icke synes oss 
väl valdt, och vi äro öfvertygade, att vetenskapens historia 
skall i framtiden falla utslaget till förmån för det första nam- 
net, eller möjligtvis för ett aunat dermed analogt i den hän- 
delse några giltiga skäl mot namnet Neptunus skulle före- 
komma. | 
Till denna öfvertygelse anse vi oss berättigade af föl- 
jode grunder: 

1) Namnet Neptunus har först blifvit uttaladt af Bureau 
des longitudes och till följe deraf antaget af flere astronomer. 
Vi anse detta förklarande af en korporation, som är samman- 
satt af Frankrikes utmärktaste geometrer och astronomer, ut- 
trycka den åsigt, som delas af pluraliteten bland dessa lärde, 
sch vi tro denna åsigt ega större vigt än en enskilt, om än 
högt berömd mans afvikande mening. 

2! Om vi än icke kunna förneka upptäckarens rättighet 
att föreslå ett namn, eller ett sådant förslags anspråk på be- 
hörigt afseende, så lärer oss dock historien, att det af upp- 
lickaren föreslagna namnet icke alltid gjort sig fortfarande 
gällande. Hamscazı kallade den af honom upptäckta planeten, 
af tacksamhet mot sin konungslige beskyddare, Georgium Si- 
dus eller Georgian. Denna benämning har dock i allmänhet 
bifvit utbytt mot det af Bons föreslagna namnet Uranus, och 
Iastan Georgian ännu förekommer i Nautical Almanac, så 
brakar deck till och med Sir Joan Hseasceer, upptäckarens 
son, alltid i sma skrifter namnet Uranus. 

3) Det har äfven: förr inträffat, att planet-upptäckare af- 
sått rättigheten att föreslå namn och öfverlemnat den åt an- 
mn person. Då Orsens upptäckte sin andra planet, uppfor- 


— 10 — 


drade han den i afseende på theorien för planeternas rörelse 
bögst förtjente Gauss, att föreslå namn, och denne valde 
Vesta, hvilket namn äfven genast allmänt antogs. Men vi 
tillstå, att i allmänhet, då ett namn föreslagits af annan per- 
son, till följe af uppdrag af upptäckaren, erhåller ett sådant 
förslag mindre vigt, än om det utgått från upptäckaren sjelf. 

4) Mot det af AraGo för den nya planeten valda namnet 
tala tvenne skäl. 

a) Alla hittills kända planeter bära namn af Gudar i Gre- 
kisk-Romerska mythologien. Till de alltifrån den aflägsnaste 
forntid brukliga Gudanamnen på de ljusare planeterna, hafva 
efter 4781 Uranus, Ceres, Pallas, Juno, Vesta och Åstrea 
tillkommit; hit passar äfven Neptunus, men ej det andra fö- 
reslagna namnet, hvilket är valdt tvertemot analogien och mot 
det i afseende på nyss anförda sex planeter följda bruk. Ideen 
att öfverflytta upptäckarens namn på planeten, är ej ny; för- 
sök dertill hafva flere gånger blifvit gjorda, men utan att 
finna medhåll eller framgång. Historien har således afgjort 
frågan till förmån för Gudanamnen, och hvarföre skulle man 
afvika från dess utsago? Hvarföre göra det i förevarande fall, 
då upptäckten erbjuder högst egna omständigheter? 

b) Vare det långt ifrån oss att vilja undandraga Le Ver- 
RIERS höga förtjenst vår beundran och vårt erkännande; men 
den opartiska historien skall med tiden bredvid Lz VERRIER 
äfven ärofullt nämna Anınms och omtala två af hvarandra oaf- 
hängiga upptäckare af den transuraniska planeten, liksom hon 
redan i Lissnitz och Newton erkänner två oafhängıga uppfin— 
nare af infinitesimalräkningen. Nyligen har Army, Kongl. Astro- 
nom i Greenwich, offentliggjort en fullständig och authentisk 
berättelse om de af Anıms anförda arbeten, som afse tillva- 
varon af en transuranisk planet. Denna redogörelse gifver 
vid handen, att Anpams redan i September 1845 kommit till 
ett resultat, samt att han i Oktober s. å. tillställt Amy ett 
papper, hvilket innehöll så approximativa elementer för den 
förmodade planeten, att denne kunnat enligt desamma under 


— 1035 — 


den sednare delen af hösten 1845 uppfinnas på himmelen, 
d.v. s. 40 månader tidigare än det verkligen skedde. Anuns’s 
arbete blef emedlertid utan påföljd och det egentligen derföre, 
att de båda utmärkta astronomerna, CHarus i Cambridge och 
Anr i Greenwich, hvilka erhållit kännedom om detta arbete, 
hrste tvifvel om resultatets tillförlitlighet, hvilket åter kan 
förklaras af den omständigheten, att denna af en ung, dittills 
obekant, mathematikus utförda undersökning omfattade ett 
ämne af på engång högsta vigt och största svårighet. Dessa 
tvifvel hos nyssnämda astronomer fortforo äfven till dess den 
mästerliga bearbetning af samma ämne, som LE Vearıer pu- 
blicerade, utan att den öfriga vetenskapliga verlden hade nå- 
gon aning om Åvans's tidigare undersökningar, hade den mest 
glänsande upptäckt inom solsystemet till omedelbar följd: nem- 
ligen upptäckandet genom Gate i Berlin af en planet utanför 
Uranus. Under sådana egna omständigheter af denna upp- 
täckt, tro vi oss i det af Le Verrizr sjelf den 4 Oktober 
gjorda meddelande, äfvensom deri, att han i sednare bref till 
Petersburger-Akademien icke återkallat det förut meddelade 
namnet, finna ett tillkännagifvande af denne högst förtjente 
lärdes mening till förmån för namnet Neptunus. - 


Till följe af denna redogörelse skola vi framdeles bibe- 
hålla namnet Neptunus, och först då öfvergifva detsamma, 
när tilläfventyrs den allmänna rösten beslutat sig för en an- 
nan benämning.» 


8. Mycologiska notiser. — Hr Fris öfverlemnade 
50 tabeller öfver utmärktare Hymenomyceter, som under dess 
ledning sista höst blifvit teknade ‚für Akademiens samlingar. 
Större delen af dessa tabeller upptagas af nya arter, eller 
sådana öfver vilka nöjaktiga figurer saknas. Bland dessa 
var Hydnum septentrionale, den största och utmärktaste ar- 
ten i detta sköna slägte, bittills funnen endast i Sverige. 


— 106 — 


I sammanhang härmed lemnade Hr Fries några under- 
rättelser om de af Hr Ingeniör J. WauriserG från Natal-lande! 
hemförda svampar, som af honom blifvit granskade och be- 
stämde. Ehuru svamparne äro mera likformigt utbredda 
alla zoner än andra växter, så att man bland dem kan an- 
taga endast två karakteristiska regioner, nemligen den het: 
och den tempererade zonens, erböd nämde samling flera in- 
tressanta bidrag till svamparnes historia i detta afseende. Utor 
flera cosmopolitiska arter innehöll den åtskilliga egendomliga oc 
nya. Särdeles vigtiga voro tre nya, emedan tvenne af dess: 
voro sådana combinationer, att man af analogi förut antagit 
att dessa former måste finnas i naturen, fast de hittills i verk- 
ligheten icke blifvit funna. Så är Thelepora en Polyporus. 
men med en regelbunden förlängd papill inom hvarje por, er 
alldeles egendomlig combination af de båda hufvudslägten, Po- 
lyporus och Hydnum. Ännu märkvärdigare är Lanopila, et 
nytt slägte af Lycoperdaceernas familj. I Lycoperdaceernas 
och Gastromyceternas familjer, ehuru sins emellan strängt be- 
gränsade, råder en underbar analogi, så att inom hvardera 
uppträda motsvarande slägten. Något slägte med fullkomlig! 
enkelt hylle (peridium) motsvarande Physarum (ty den af Bra- 
KELEY beskrifna Phellorina motsvarar Craterium) saknades bland 
Lycoperdaceerna. Ett sådant erbjuder Lanopila, hvars hylle 
tillika saknar bestämd mynning, och hvars fröludd bildar er 
tät, sluten, elastisk boll, fullkomligt fri från hyllet. Det tredje 
nya slägtet, Natalia, måste väl räknas till Pyrenomyceterna 
klass, men saknar alla egentliga fürvandter. Char.: Perithe- 
cium verticale, stipitatum, astomum, superne demum frustu 
loso-disfractum. Asci nulli. Sporidia, sporophoris brevissimt 
suffulta, opaca in strato peripherico stipata. 


Inlemnade afhandlingar. 


Br Lector E. G. Bsöruıncs i förra sammanträdet inlemnade at 
handling om betydelsen af tecknen Arcsinz och Arccos? 
samt 


-—- 407 — 


samt en undertiden insänd, om betydelsen af tecknen Secx 
och Coseex, Tangx och Cotx, Arececx och Arccosz, Arcigx 
och Arccotx, äterlemnades af Hrr Laosanızım ech SeLanDen, 
som tillstyrkte deras intagande i Akademiens Handlingar. 
Akademien tilldelade författaren det Fernerska priset. 
Hr A. Enosanss afhandling om de i Sverige förekommande 
bergarter, som föra Hornblende eller Augit, återlemnades 
af Arr Mosanner och L. Svansers med tillstyrkan af dess 
införande i Akademiens Handlingar. 
Akademien tilldelade författaren det Lindbonyska priset. 





Skänker. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Bergi-Collegii underdåniga Berättelse om förhållandet med Bergs- 
bandteringen år 1845. 10 ex. 40. — Af Kollegium. 

Commerce-Collegii underdäniga Berättelse om Fabrikernas och 
Manufacturernas ställning år 1845. 4:0. — Af Kollegium. 

Cammerce-Collegii underdäniga Berättelse om Sveriges Inrikes 
Sjöfart år 1845. dio. — Af Kollegium. 

Krösısessväen, C. G., och Liven, J., Urkunder rörande Land- 


skapet Dalarne. Diplomatarium Dalekarlicum. Del, 1—3. 
Fahlun 1844. 4:0. — Af Författaren. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
— Zoologiska Afdelningen. 
En Fringilla Chloris. — Af Hr Hofjägmästaren I. af Ström. 
Två Syngnathi från China. — Af Hr Bildthuggaren ÅHLbBorn. 
En Mus sylvaticus från Skäne.'— Af Hr Kapten N. Rerzws. 


Til Akademiens Fysiska och Kemiska instrument. 
samling. 
Ett Sandkapele — Af Hr Lieutenant LitTMANN. 





Öfvers. af Kongl. Ver.-Akad. Förh. 4 Arg. N:o 3. J 


408 


Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 


Barometern 
reducerad till 0°. 


Decimaltum. 


KL 6 | Kl. 2 | Kl. 9 
f. m. | e m. | e. m. 


25,43 | 25,51 | 25,63 
(25,65 | 25,66 | 25,66 
25,58 | 25,49 | 25,39 
25,35 | 25,39 | 25,40 
25,33 | 25,21 | 25,06 
24,89 | 24,80 | 24,72 
24,55 | 24,53 | 24,51 
24,48 | 24,57 | 24,64 
24,74 | 24,80 | 24,88 
10 | 24,98 | 25,02 | 25,07 
11 | 25,10 | 25,21 | 25,28 
12 | 25,25 | 25,20 | 25,19 
13 | 25,18 | 25,25 | 25,32 
44 | 25,34 | 25,31 | 25,17 
24,97 | 24,90 | 24,91 
24,97 | 25,11 | 25,16 
25,19 | 25,21 | 25,30 
25,42 | 2540 | 25,19 
24,97 | 24,87 | 24,77 
24,77 | 24,96 | 25,19 
25,38 | 25,43 | 25,31 
25,21 | 25,35 | 25,53 
25,60 | 25,66 | 25,74 
25,75 | 25,73 | 25,72 
25,71 | 25,75 | 25,75 
25,73 | 25,68 | 25,55 
25,53 | 25,59 | 25,61 
25,65 | 25,65 | 25,65 


Me- 
dium 25,238| 25,259] 25,261 
25,253 


oo na m WIK m 


BIER SBEN 2855 NS5DH 


STOCKHOLM, 


i Februari 1847. 


Thermomelern 
lsius. 

Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 

em. | e. m. | ec m. 

— 94 | — 65 | —10%6 
—11,7 | — 7,5 | — 98 
—14,3 | — 9,5 | —11,0 
— 8,6] — 2,3 I — 5,0 
— 6,5 I — 1,8 | — 1,1 
+ 0,91 + 1,9] + 0,5 
— 02 0,0 | — 2,6 
— 351 — 46 | — 7,8 
— 8,8 | — 61 | — 68 
— 951 — 5,9 | —11,7 
—11,6 | — 9,6 | —12,0 
—12,7 | —10,0 | —i1,1 
—11,2 | —11,5 | —13,9 
—28,0 | —10,9 | —11,6 
— 291 — 0,7 | — 18 
— 35 1— 2,3 I — 3,7 
— 3,81 — 2,7 | — 47 
— 5,4 | — 2,2 | + 03 
+ 1,5 I + 29 | + 1,2 
+ 1,31 — 2,1 | — 3,8 
— 4,3 I + 0,6 | — 0,6 
— 1,71 — 1,7 | — 42 
— 6,4 | — 4,6 | — 71 
— 9,6 I — 6,0 I — 9,4 
— 9,6 | — 8,2 | —10,5 
-—14,1 | — 6,7 | — 6,2 
— 2,6 | + 4,1 | — 0,2 
— 3,7 | + 3,2 | + 2,3 
— 6'85| — 395] — 5'82 

—554 


1847. 


Vindarna. 


Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 


f. m. | e. m. | e. m. 


N.O, | N.O. | N.O. | Storm 


108 
-umuysymuvy 








N.O. [0.N.O.| N.O. | — 
N.V. V. |V.N.V. | Molet 
N.V. | V. v. | 
N.v. | v. v 1 — 
Ss.v. | SV. v. I— 
8.V. | S.O. 0. Snö 
N.O. | NV. N I — 
N.V. V. Vv. |— 
Vv. N. NR | — 
N N N. | Mulet 
N.V. | N.V. | nv | w 
N.V N.V. | N.V. | Mala 
V. S, |Dimsma 
S s.o $.0. | Sod 
5.0. |O.N.O.| 0. | Melk 
Oo 0. 0 | — 
0. [0.50.| Ss. | — 
SV. | S.V. v | — 
Vv N.V. | nv. | — 
N.vV. |v.n.v.]| ov. | Klan 
V N.v. | N.V. | Snö 
N. |N.N.o. | n.v. | Klart 
N.V. IN.N.O.] N. ! — 
N. N.O. | N.O. = — 
V. Vv v 17 
Vv. N NV. |] — 
v lv Il vl 


Nederbörden ==0,294 dec. tam. 





P. A. NORSTEDT ET SÖREN 


ÖFVERSIGT 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 18427. HM 4. 


Onsdagen den 14 April. 





Föredrag. 

1. Om elektromotoriska kraften i den Dani- 
elska kedjan. — Ur en skrifvelse från Hr A. F. Svansera 
ul Hr L. Svanseng meddelades derom följande: 

»Vid begagnandet af hydroelektriska par enligt DanızıLs 
konstruktion, är det sällsynt att vid olika uppmätningar af 
den elektromotoriska kraften alltid på denna återfå samma 
numeriska värde. Emedan jag sysselsatt mig med undersök- 
ning af de omständigheter, hvaraf dessa förändringar bero, 
bar jag nu blifvit i stånd att förutse dem och tillställa för- 
söken på så likartadt sätt, att variationerna i den elektromo- 
toriska kraftens uppmätta värden icke öfverstiga en enhet i 
den andra decimalen vid ett absolut värde af 46 hela. Dessa 
uppmätningar äro högst upplysande i afseende på theorien för 
elektricitetens uppkomst, och torde det derföre tillåtas mig 
bär för K. Vet. Akademien framlägga de erhållna resultaterna. 

För att erhålla en fullt likartad kopparyta är det nöd- 
vändigt att det begagnade kopparkärlet först fått bekläda sig 
med galvaniskt utfälld koppar; äfvenså är det nödvändigt att 
zinkytan blifvit fullkomligt rengjord, bäst genom att gnida den 
med en i stark salpetersyra neddoppad kork, hvarefter den 
väl rensköljes och genast begagnas. Afven bör man låta ked- 
jan hafva varit P verksamhet åtminstone i några timmar, hvar- 
efter man före försöket ömsar vätska både i koppar- och. i 


— 110 — 


zinkcellen. Efterföljande försök visa nemligen att den elektro- 
motoriska kraften är till en viss grad beroende både af kop- 
parlösningens koncentrationsgrad, äfvensom af den lösnings 
sammånsättnidg öch koncéntration, hväruti zinkeh befihner sig. 
För att icke komplicera undersökningen genom en af vätskor- 
nas inverkan på hvarandra uppkommande kraft, har jag an- 
sett nödigt låta både koppar- ech zinkcellen innehålla lösnin- 
gar af samma syra, nemligen svafvelsyra, så ätt kopparen 
befann sig i en solution af CuS och zinken antingen i lös- 
ningar &f KS eller Zn$ eller ock i en mycket utspädd svaf- 
velsyra. 
N:o 4. Zinken i en icke fullt koncentrerad lösning af ZnS; 
a. Kopparen i en mycket utspädd lösning af Cu$, som blott 
var svagt färgad. Den elektromotoriska kraften K= 15,58; 
b. Zinken i samma vätska som föregående, men kopparen 


i en koncentrerad lösning af Cu$8; . ..... K=15% 
Vid nu efteråt skeende repetition åf försöket & erhölls 
K==4 5,59. 
N:o 2. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS, zinken i 
&: koncentrerad lösning af Zn$S. ;....... K=1 5/60 
b: föregående, utspädd med lika volum vatten . K=45,75 
e: temligen mycket utspädd lösning . . . . . . . K=158 
d: ännu mycket mer utspädd lösning af KS. . K=16% 
8: ännu mer utspädd .............. K= 16,09 
f: ännu mycket mer utspädd . ......... K= 16,15. 
Vid förnyande af försöket a erhölls . . ... K=16,605. 


N:o 5. Kopparen i koncentrerad lösning af Cu$; 
a: amalgamerad zink i en temligen mycket utspädd lösning 


ES. K=15,% 
b: icke-amalgamerad zink i samma vätska som föregående 
K= 15,9. 


Profvad med en känslig galvanometer visadö sig amal- 


gårmérad zink såsom positif mot icke-amalgamerad, utem när 
kohingen var till ea mysköt hög grad apa, då förhållan- 
det var tvörtöm. 


— 11 — 
N:o 4. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS, zinken i 


a: koneentrerad lösning af KS ......... Kar 16,57 
b: men utspädd lösning . ............ K= 16M 
e: mycket utspädd lösning ........... Kz416,0. 


Jemför man försöken N:o 2 och N:o 4 med hvarandra, 
så finner man att vid stigande utspädning närma sig de elek- 
tromotoriska krafterna från metsatt håll till hvarandra. 

No & Kopparen i koncentrerad lösning af Cu$; zinken i 
mycket utspädd svafvelsyra. 

Nu ägde en häftig vätgasutveckling rum till följe af den 
fria syrans inverkan på zinken. Syran neutraliserades säledes 
allt mer och mer oeh strömstyrkan var i oupphörligt tillta—- 
gande, hvarföre efterföljande successift observerade värden på 
den elektromotoriska kraften icke kunna göra anspråk på nå- 
gon hög grad af noggranhet, men likväl tillräckligt visa den 
stora förminskningen i densamma, som uppkommer genom fri 
svras närvaro i zinkeellen, äfvensom att kraften stiger i sam- 
ma mån, som syran mättar sig med upplöst zinkexid. 

K=44:14; K=44.49; K=A4 4,60; K= 44,68. 

Efter } timma var strömstyrkan så litet variabel, att 

elektromotoriska kraften med full noggranhet kunde uppmiätas. 
Nu var ........ rr rr ss sa Ke 14,93; 
efter ytterligare 4 timma ............ K= 15,01. 

Ännu fortfor vätgas-utvecklingen och kraften var, i svagt 
stigande, naturligtvis till det värde den skulle erhålla i en 
neutral lösning af Zn$. 

Denna den elektromotoriska kraftens aftagande, i samma 
mån, som mer fri syra yar närvarande, synes mig vara full- 
komligt oförklarlig och i rak strid med den kemiska theoriens 
grundåsigt om orsaken till hydroelektriska strömmar. Jag har 
derföre ansett nödigt verkställa följande motprof: - 

Tvenne lika Daniellska par med kopparen i koncentrerad 
kopparvitriol-lösning och zinken i en myeket utspädd lösning 
af ZnS, men den ena något mer utspädd än den andra ecom- 
binerades i motsatt riktning, hvarvid galvanometern angaf ett 


— 412 — 


ytterst ringa Öfverskott i elektromotorisk kraft hos det paret, 
hvars zinklösning var mer utspädd. Nu tillslogs litet svalvel- 
syra i denna zinkcellen, hvarigenom utslaget blef i motsatt 
riktning och den icke astatiska magnetnålen devierade 8 gra- 
der. Det af Prarr uppgifna experimentum crucis för den 
kemiska theorien, att nemligen strömstyrkan tilltager, när den 
i zinkcellen befintliga syran fått mätta sig med upplöst zink- 
oxid, skulle kunna förklaras af en större ledningsförmåga för 
elektriciteten hos den svafvelsyrade zinkoxiden, än hos den 
utspädda svafvelsyran. Vi se af föregående försök att den 
elektromotoriska kraften verkligen är mindre, ju mer af fn 
syra är närvarande. För att profva om amalgamerad zink i 
detta fall förhåller sig lika med den icke amalgamerade, an- 
ställdes följande försök. 
N:o 6. Kopparen i koncentrerad lösning af CuS; 
a: den amalgamerade zinkytan ställdes i en cell, som blif- 
vit fylld med destilleradt vatten, hvartill helt obetydligt 
med svafvelsyra blifvit tillsatt, för att göra vätskan le- 


dande. Nu erhölls . ............. K= 6,05 
b: vid tillsats af mer S, ............ K=16,8 
c: ännu mer svalvelsyra ............ K= 16,50 
d: ännu mer svafvelsyra ............ K=16,73. 


Den elektromotoriska kraften var således i tilltagande 
med syrans koncentrationsgrad, hvilket samma resultat äfven 
erhölls när man combinerade tvenne par i motsatt riktning 
och sedan tillslog svafvelsyra i den ena zinkcellen. Likväl 
måste anmärkas, att den amalgamerade zinkens stora elektro- 
posivitet tydligen är ett sammansatt fenomen. Ty emellan 
zinken och qvicksilfret på den amalgamerade ytan måste elek- 
triska strömmar nödvändigt äga rum, hvilka, i det att de 
förorsaka en dekomposition af vattnet, genom väte positilt 
polarisera qvicksilfret. Den med galvanometern uppmätta 
strömstyrkan är således den, som äger rum emellan t. ex 
kopparen & den ena sidan, samt zinken och det positift po- 
lariserade qvicksilfret å den andra. Försök med amalgamerad 


— 443 — 


zinkyta äro derföre i theoretiskt hänseende icke så upplysan- 
de, som de med icke-amalgamerad. 

Antager man, att vid de nu anförda försöken ingen, el- 
ler blott en omärklig , elektromotorisk kraft ägt rum emellan 
de olika vätskorna i zink- och i kopparcellen, samt K be- 
tecknar den totala elektromotoriska kraften i kedjan, A den 
emellan zink och koppar, B den emellan vätskan i zink-cellen 
och zinken, C emellan kopparen och lösningen af CuS, så är 

K=A+B+C. 

Enligt den kemiska theorien skulle B vara positif och 
utgöra den väsendteligen största termen. Vi se af försöken 
No 2 och N:o 5 att B har varit negatif, d.v. s. zinken po- 
stif både mot ZnS och S, och mer emot den förra. Af N:o 
| synes att B varit positif, d. v. s. zink negatif emot KS, 
och af N:o 4 att C varit positif, d. v. s. koppar positif 
emot CuS.» 





2. Mesoxalsyra. — Hr L. Svinsrre meddelade, att 
ban i sällskap med Hr G. Kormwopin anställt några försök på 
tvenne salter, hvilka hafva denna syra till elektronegativ be- 
ståndsdel, och då man hittills känt föga om dessa salters na- 
tor, ansig han det möjligtvis ej sakna intresse att meddela 
de få bidrag, som nu vunnits, för att utvidga den hittills 
ringa kännedomen man om dessa föreningar ägde. 

Barytsaltet anskjuter i bladiga kristaller och fås vat- 
tenfritt då det torkas vid +90° C. värme. Upphettas det der- 
utöfver, så börjar redan en sönderdelning att äga rum, dock 
har det ännu vid +240° ej helt och hållet blifvit destrue- 
radt, åtminstone försiggår sönderdelningen ännu mycket lång- 
samt vid denna temperatur. Genom analys af detta salt har 
det bekräftat sig att mesoxalsyran ej innehåller något väte. 

Kalksaltet kristalliserar i oredigt bladiga taflor, samt 
ir vida lättlöstare än barytsaltet. Vid torkning vid +90° C. 
innehåller det ännu 2 atomer vatten, så att dess samman- 


— dk — 


sättning Ar Ca@O°+2H. Upphettas det derutöfver, så för- 
lorar det en atom vatten innan det fürstöres och vid +4140° 
har denna ena vattenatom bortgätt, men om det vidare upp- 
hettas, så förlorar det ej den andra vattenatomen utan att 
samtidigt destrueras hvarvid det sammanbakar starkt och tyc- 
kes undergå en börjande smältning. 





3, Analys af Ramlösa helsovatten, — Hr Barum 
bade i bref till Sekreteraren meddelat, att af detta vatten 
40,000 delar jnpehålla: 


Chlorkaliym -....-. 0.039 
Chlornatrium - - - - - - 0.283 
Svafvelsyrad kalk .. . 0.28 
Kolsyrad kalk ..... 0.550 
Kolsyrad talk... .. . 0.147 


Kolsyrad jernoxidul. . . 0.157 
Kolsyrad manganoxidul . 0.923 


 Lerord ... 2.0. . 0.045 
Kiselsyra . . . . . . » - 0.234 
4.706 


Således på 46 uns 4.31 gran. Vattnets eg. v. vid +41° 
= 4.000206. En del af de kolsyrade salterna äro närvarande 
såsom bicarbonater; för öfrigt ingen fri kolsyra, ej eller vä- | 
tesvafla. 





4. Busilosaurus. — Hr A. Rerzius meddelade föl- | 
jande utdrag ur ett bref från Prof. Jon. Mucezr, dat. Berlin 
d. 24 Mars d. å. 

»Hydrarchus Keen, som är funnen i Alabamas tertiär- 
formation är identisk med Hanıan’s Basilesaurus och Owens 
Zeuglodon cetaides. Tundernas kronpr, hvilka Owen icke känt, 
hafva mycken likhet med dem af Skälhundar; på kindtänderna 





— 115 — 


3ro de skärande och fleriaggiga; de flesta kindiänderna hafva 
dubbla rötter, men den främsta har liksom hos Skälhundarna 
endast enkel tot. Framtill funnos koniska krukta tänder, nam 
ligen en incisivds och en cabimus, åtminstone är förhållandet 
sidant i underkäken. ” 

Då sådana tänder, som de, hvilka träffas hos Hydratchus, 
förekomma i tertiär-formationen på Malta, kan deraf slutas, 
att samma djur äfven tillhör tertiärformalionen af derma ö: 

Jag tror mig med säkerhet kunna bevisa, att Hydrarchus 
cke är någon Reptil, utan ett Däggdjur, tillhördnde en egen 
utdöd familj. Den har örat bildadt som hos ett dukgdjur, 
nemligen en snäcka, formad som hos mammalierna, samt ett 
trımmben sådant som hos Hvalfiskarna. Vidare har den 
were nackledknappar, och i hela konformationen af craniet 
förekommer icke något spår af reptilbildning, utan tvertom 
allt endast som hos däggdjuren. 

Ryggraden är mest egen till sin beskaffenhet. Halsko- 
toraa, talrikare än troligen hos något annat däggdjur, sakna 
hål i deras tvärutskott, refbenen voro endast fästade vid 
ryggradskotornas tvärutskott; i medlersta och bakre delen af 
bålen blifva ryggradskotornas kroppar ovanligt långa, och 
måste såväl i främre som bakre ändarna hafva varit brosk- 
artade, emedan man här under benskalet finner ren stenmas- 
ss, då medlersta delen af dessa kotor består helt och hållet 
af ben.» 


ee — 


5. Cranier af Slaver och Turkar. — Hr A. 
Rerzıes meddelade likaledes utdrag ur ett bref från D:r Sın- 
TessoN, dat. Wien d: &., hvaraf följaride anföres: 

»Prof. Hyarı har lemnat mig för det Anätomiska Museet 
ı Stockholm ett gennint Morlack-oranium, som är synnerligen 
vackert; Brachycephaliskt-Orthognätiskt, forma totundato-bva- 
a. — Alla cranier jag sett af Slaver hafva tillhört brachy- 
cephaliskå afdelningen. — Någon egentligen ethnografisk cra- 


— 4116 — 


niesamling finnes här ej. Äkta cranier af Greker och Turkar 
saknas; men tillfälligtvis, vid ett besök pä tyghuset, fick jag 
ögat på ett i historiskt hänseende märkvärdigt Turk-cranium, 
som der förvaras. Det har nemligen tillhört Storvisiren Kara 
Mustapha Bassa, befälhafvare för den krigshär, som 1683 be- 
lägrade Wien. Till följe af företagets misslyckande blef Kara 
Mustapha vid äterkomsten till Constantinopel strypt, och hans 
hufvud jemte den röda silkessnaran sändt till Wien. Craniet 
förvaras nu här som en märkvärdighet. Detta cranium är 
särdeles finbildadt och vackert, med något låg panpa, bra- 
chycephaliskt-orthognathiskt, forma obovata.» 


6. Nya fossila vildoxar i Skåne. — Ur bref frän 
Hr Nırsson meddelade Hr Loven upptäckten i Skånska torf- 
mossar af tvenne i Sverige förut icke funna fossila arter af 
slägtet Bos, af hvilka den ena äfven är ny för vetenskapen. 
»Begge arterna höra till den afdelning af oxslägtet, som har 
hornen sittande på ändarna af den kant som skiljer pannan 
från nacken. De äro mycket tydligt skilda både från hvar- 
andra och från den kolossala Bos primigenius och den föga 
mindre Bison priscus. 


Bos frontosus Nıirsson. — Pannan upptill kullrig, nedåt platt- 
trindad, mellan ögonen bredt urgröpt; nackekanten i midten 
uppstäende och starkt kullrig; hornsteglarna sittande på långa 
stjelkar, rigtade utåt och något krumböjda framåt i pannans 
plan; ofvan och nedan något platt-trinda; utkanten af tinnings- 
benets kindutskott bildande en nästan rät vinkel; nackehålet 
mer högt än bredt. 


Bos longifrons Owen. — Pannan plattad, under hornfästena nå- 
got, och mellan ögonen än mera urgröpt; nackekanten upp- och 
framstående, i midten baktill utringad; hornsieglarna utan stjel-, 
kar (”beskrifva en enkel kort kroklinea utåt och framåt i pan” 
nans plan, sällan höjande sig deröfver, än mera sällan sänkande sig | 
derunder, mycket skrofliga och vanligen något afplattade ofran- 
på” Ow.); utkanten af tinningbenets kindutskott bildande ER 

båge; nackehälet rundt, lika bredt som högt. ; | 

B. Iron- 


— AMT — 


B. frontosus. B. longifrons. 
; Tam. Lin. Tum. Lin. 
Längd från nackekanten till näsbenen 9 0 8 2 


” „ öfra brädden af orbita till 


roten af hornsteglen . . 5 2v p3 4 
Hornstjelkens längd nära .... 1 4 0 0 
Bredd mellan bornsteglarna baktill . 8 2vp5 1 

» 9” „9, upptill, i rät linea 9 6 

» öfver pannans smalaste del... 7 5 5 6 
„ mellan öfverbräddarna af orbita 10 4 7 

» öfver midten af orbita .... - 6 5 


oo 


Omkrets af hornsteglen vid roten . . 4 v.p. ”4” (Owen.) 


Bos longifrons har således, att sluta af de fragmenter 
jag hittills sett, ej varit större än en vanlig kalf af en eller 
två månaders ålder. Bos frontosus deremot synes förhålla sig 
i storleken till den kulliga, högnackade boskap, vi så ofta 
ügo i Norriges fjelltrakter ungefär så, som Urus förhåller sig 
til våra storväxta och plattpannade boskapsdjur. Jag känner 
intet enda exempel att någon tämd art — allraminst af Ru- 
minantia — blifvit storväxtare än dess vilda stam. All er- 
farenhet lärer motsatsen. Det är derföre min öfvertygelse, 
att icke den pygmeiska B. longifrons, utan den högnackade 
B frontosus är stammen till den förra racen, likasom att Urus 
varit hufvudstammen till den sednare. Att två skilda arter, 
B. urus och B. frontosus kunnat frambringa afföda, som -låter 
blanda sig, är åtminstone ej otroligt genom data, som jag 
skall anföra i Faunan, och är, som mig synes, den enda be- 
gripliga förklaringen öfver de skilda racerna af våra tam-djur.» 


Akademiska angelägenheter. 


Pra&ses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i 8:de klassen, 
f. d. Landshöfdingen C. w. st. k. af K. N. O. Hr H. Järta med 
döden afgått d. 6 April, och ledamoten i 7:de klassen, f.d. Öf- 
verläkaren Hr C. W. H. Ronasoer d. 10 April. 
Till Pr&ses under det nu ingångna akademiska året kalla- 
des genom anstäldt val Hr O. F. Fiunzus. 
Üfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 4. N:o 4. 2 


— 118 — 


Hr Frib. Wases nedlade presidium med en framställning 
af de hufvudsakligaste föremålen för  perimental-Fysikens 
verksamhet under innevarande ärhundrade. 





Sköänker. 
Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska Afdelningen. 
En Diomedea exulans, | 
En =— fuliginoss, 
En Procellaria capensis, 
En — vittata och 


En Aptenodytes från Indiska hafvet. — Af Kapten Jutius 
Wovırr, genom Handl. L. A. Apvrör. 

En Vipera berus. — Af Inspektor CO. M. Dunrsom. 

En Anthus rupestris, — Af Landtörukaren P. LoBenc. 

Två ex. af Lanius excubitor. — Af Hr Hofjägm. I. af Srnöu. 

Två ex. af Tetrao telrix. — Af Bryggaren HARTMAN. 

En Columba superciliosa. — Af Hr Consul FuuLman. 


mamma 


STOCKHOLM, 1941. P. A, NORSTEDT ET SÖNER. 





ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS ' 


FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 1849. MS. 





Onsdagen den 12 Maj. 





Föredrag. 

1. Organiska salibaser af animaliskt ursprung. 
— Sekreteraren anförde, att under loppet af nästlidne år vi 
blifvit bekanta med fyra sådana saltbaser, af likartad natur med 
de i vextriket befintliga vextalkalierna, i hvilka ammoniak, 
kopplad med en organisk förening, utgör det basiska. 

Desse äro, i ordning efter tiden då deras natur af ba- 
ser blifvit utredd: 

4:o Guanin, en kropp som med saltsyre utdrages ur 
guano, upptäckt af Unarr, hvilken först kallade den xanthin. 

2:0 Limsocker, Glycocoll, länge känd, men under 
nästlidna år af Honsronn ådagalaggd att vara em egen salt- 
basis, som ger salter med syrorna af en sötaktig smak, lik 
den af alun. Jag föreslår för den samma, i egenskap af ba- 
sis, namnet Glycın. 

3:o Kreatinin, frambragt af Linme genom behandling 
af kreatin med syror. Den skall, efter Lazsıes sednare für- 
sök, också jemte kreatin träffas i urinen. 

4:0 En hittills obenämd basis, som uppkommer då 
kreatin kokas med barythydrat. 

Jag anhåller att vid detta tillfälle få fästa K. Akademi- 
ens uppmärksamhet på ännu en, | 

52 Cystin, som af Woızusron upptäcktes i en bläse- 
sten af en menniska. Den förekommer dock såsom en stor 


— 4120 — 


sällsamhet, men har, efter den beskrifning Wortssron derä 
gifvit, så alla egenskaper af en af dessa baser, att man knap- 
past behöfver mera än hans uppgifter för att med säkerhet 
räkna den till dessa. 

Då upptäckaren förärat mig vid pass & af den bläsesten, 
hvarpå upptäckten gjordes, och som jag här får för K. Aka- 
demien uppvisa, har jag begagnat en liten del deraf för 


att, genom undersökning af dess förhållande till platinachlorid, | 
vinna äfven den bekräftelse, som dessa basers dubbelsalter 


dermed gifva. 


Väl kristalliseradt saltsyradt cystin (cystinchlorammonium) 


försattes med platinachlorid, hvarvid det genast upplöstes. Der- 
till blandades vattenfri alkohol, som intet fällde. Denna lös- 





ning utblandades med lika volum eter, som utfällde saltsyradt 
cystin, om detta tillkommit i öfverskott, hvarefter den klara 
lösningen öfverlemnades åt frivillig afdunstning. En fullt amorf, 


skönt orangegul massa återstod, men denna var numera nära 


olöslig i vatten, hvari den förvandlades till ett gult pulver, | 


som togs på filtrum. Det är olösligt äfven i eter och alke- 
bol. I torr destillation ger det salmiak, som sublimeras, nå- 
got vidbrända produkter, och lemnar en blandning af svafvel- 


platina och kol, som: fordrar lång bränning i öppet kärl, für 


att blifva ren platina. 


Vi hafva således inom ett års tid, ' ifrån ingen, fått ur 


djurriket ej mindre än fem organiska baser, som innehålla am- 
moniak, kopplad med djurämnen. 
Man skulle kunna vänta, att taurin ur gallan hörer till 


samma klass af kroppar, men det har icke velat lyekas att 





| 
| 


förena den med syror till salter, eller med saltsyra och pla- | 


tinachlorid; den utkristalliserar ur blandningen oförändrad. 





2. Talkjordens atomvigt. — Hr L. Svanmmae med- 


delade derom följande, i anledning af några föreök, hvilka, 


-— 11 — 


för att komma detta tal närmare på spåren, blifvit af honom 
gemensamt med Hr O. Noanzwwsıpr anställda: 

Sedan en revision af de enkla kropparnes atomvigter 
under de sednare åren egt rum, har det visat sig att några 
af dem, sådane de först blifvit uppgifna fått vidkännas små 
korrektioner. Beazzıu utomordentliga bemödanden att kom- 
ma sädane metoder på spåren, och att anvisa sättet att ar- 
beta under sådane omständigheter, hvilka leda till säkra re- 
sultater, hafva utgjort den grundval hvarpå under de sednare 
decennierna hela den kemiska vetenskapen upprest sig, hvar- 
löre äfven den af honom anvisade vägen blifvit beträdd af 
mången, som sålunda kommit i tillfalle att göra ett och an- 
nat bidrag till förökandet af det stora vetenskapliga förrådet. 
fråga kan dock uppstå huruvida icke 'denna bana någon gång 
under de sednare tiderna blifvit frånträdd, isynnerhet sedan 
opinionsfrågan om  väteeqvivalenttalets submultiplicitet för de 
andra enkla kropparnes atomvigter rubbat å sido grundfrågans 
afgörande. Ty vare sig huru som helst med denna submul- 
tiplicitet, så blifver dock alltid hufvudfrågan att afgöra den: 
hvad är hvarje enkel kropps atomvigt, emedan en mängd af 
andra frågor, hvilka utaf denne äro beroende, först efteråt kunna 
diskuteras. 

Atomvigten af magnesium sådan den af Scuxsaxa (Öfversigt 
af K Vet. Akad. Förhandl. 4847 p. 68) nyligen blifvit de- 
terminerad, skulle i sådant fall komma att sluta sig till de. 
kroppar, hvilka närmade sig till att vara multipler af vätets 
eqivalent. Då den likväl blifvit af honom bestämd ifrån ett 
håll, som sjelf ej är fritt ifrån flera inkast, hafva vi ansett 
att den möjligen kunde säkrare bestämmas ifrån ett annat 
båll, som ehuru visserligen beroende af tvenne andra krop- 
fars, vätets och kolets gemensamma atomvigter, dock uti sig 
innebure en fullkomlig garantie för att ej komma till ett för 
Yrågavarande kropp alltfürmycket ifrån sanningen afvikande 
a. Vi beredde till den ändan vattenhaltig neutral oxalsyrad 
talkjord samt glödgade den till kaustik, hvarvid vigtsförlusten, 


- 4122 — 


som utgöres af 4 at. oxalsyra samt 2 at. vatten, angifver 
utgångspunkten för bestämmandet af magnesiums atomvigtstal, 
då saltet anses sammansatt efter formeln Mg€+2H. 


För att få detta salt rent, digererades vanlig i handeln 
förekommande kristalliserad svafvelsyrad talkjord uti dess lös- 
ning med talkjordshydrat i öfverskott under flera dagar, hvar- 
vid de främmande ämnen, som uti saltet kunde förefinnas, 
stadnade olösta vid filtrering. Den nu rena lösningen af sval- | 
velsyrad talkjord fälldes med en lösning af kolsyradt natron 
under kokning och den dervid uppkomna fällningen af talk- 
jordshydrocarbonat tvättades i ymnighet med kokhett vatten, 
hvarefter den kokades med en lösning af oxalsyra i öfver- 
skott under flera dygn. Den oxalsyrade talkjord, som här- 
vid uppstod, tvättades först genom decantering så länge den 
ringaste fria syra kunde upptäckas uti vattnet förmedelst lack- 
muspapper, hvarefter den togs på filtrum och ytterligare tvät- 
tades med vatten så länge att nära + af hela den på filtrum 
bragta qvantiteten deraf blifvit löst. Den så rena oxalsyrade 
talkjorden torkades vid en temperatur emellan + 400" och 
+405°*) C. så länge den förlorade den ringaste qvantitet uti 
vigt efter 4 timmes förnyad torkning, hvarefter den smånin- 
gom upphettades till full. glödgning och vägdes, hvilken glödg- 
ning äfvenledes förnyades så många gånger att vågen ej mera 
efter + timmes sträng glödgning angaf någon vigtsskillnad. För 
att kontrollera den atomvigt, som blifvit härledd ifrån ett så- 
dant försök, hafva vi öfvergjutit med mycket utspädd sval- 
velsyra, till fullkomlig upplösning, den sålunda causticerade 
talkjorden samt efter afdunstning till torrhet och lindrig glödg- 
ning, till öfverskjutande svafvelsyras bortdrifvande, ånyo vägt 
den svafvelsyrade talkjorden, hvarigenom en atomvigt för 
denne jordart erhållits, som grundat sig på svaflets atomvigt. 





+) Vid + 120 C. eller något deröfver börjar den att förlora al 
sitt kemiskt bundna vatten. | 








— 423 — 


Vid beräkningen af försöken hafva vi begagnat oss af 
Beazsın atomvigter, hvarest svaflets atomvigt . . . =200.75 
kolets — = 70. i 
vätets dubbla atomvigt = 412468.” in NN 

De försök, hvilka blifvit gjorda, hafva varit följande4 Ti di: TEIS i | 

Å. a. 7,2634 gr. MgC+2H torkade vid en temperatur emål- i 
lan + 400" och +405° C. lemnade 4,9872 gr. talkjord. En-"= 
ligt detta försök innehåller saltet 27,3594 proc. talkjord samt 
angifver talkjordens atomvigt = 254,304. 

A. b. Dessa 4,9872 gr. talkjord lemnade 5,8995 vattenfri 
svafvelsyrad talkjord, enligt hvilket försök det svafvelsyrade 
saltet innehåller 33,6842 proc. talkjord samt angifver talkjor- 
dens atamvigt = 25,3%. 

B a. 6,3795 gr. oxalsyrad talkjord lemnade vid glödgning 
last gr. kaustik jord. Saltet innehåller således 27,3752 proc. 
talkjord samt angifver talkjordens atomvigt =254,509. 

B. b. Dessa 4,7464 gr. talkjord lemnade 5,1783 MgS, till 
följe hvaraf den svafvelsyrade talkjorden innehåller 33,7253 
roc. Mg samt leder till en atomvigt für denna jordart =25 4,818. 

C. a. 6,3653 gr. MgC+2H vägde efter glödgning = 1,7418 
gr. Säledes ingår 27,3639 proc. talkjord uti saltet och denne 
jordarts atomvigt blifver = 25,366. 

C. b. Vid behandling af dessa 1,7418 gr. talkjord erhölls 
5,1666 gr. svafvelsyradt salt, hvarigenom talkjorden ingår till 
33,7127 proc. och dess atom väger =254,673. 

D. 6,2216 gr. oxalsyrad talkjord glödgades och vägde ef- 
teråt 4,7027 gr. Således innehåller saltet 27,3676 proc. Mg 
och angifver talkjordens atonmvigt =254 41. 

Medium af alla försöken å den oxalsyrade talkjorden an- 
gifva for talkjorden en atomvigt = 254,422. Medium af für- 
söken å den svafvelsyrade talkjorden åter angifva denna atom- 
vigt =254,613. Och då medium emellan alla försöken tagas 
blifver talkjordens atomvigt = 25 4,504 

För att pröfva om denna för talkjorden bestämda högre 
atomvigt än den Scheererska möjligtvis kunde härröra af nå- 







— 129 — 


gon natronhalt uti den af oss begagnade talkjorden, hafva vi 
med vatten behandlat den glödgade oxalsyrade talkjorden, af- 
filtrerat det lösta, försatt det med saltsyra och afdunstat till 
kristallisation, hvarvid vi dock ej kunnat förmärka det rin- 
gaste tecken till kristallisation af chlornatrium. 

„ Likaledes reagerade ej den svafvelsyrade talkjorden, som 
vid atomvigtsförsöken erhölls, det ringaste sur på lackmus- 
papper, hvilket skulle hafva varit händelsen om nägot natron- 
salt varit für handen, emedan detta sednare släpper sin öf- 
verskjutande syra först vid en högre temperatur. Hade dess- 
utom natron varit för handen. så borde alltid en ringa kol- 
syreutveckling hafva förmärkts vid den glödgade jordens öf- 
vergjutning med svafvelsyra, hvilket åter ej var händelsen. 

Öfverensstämmelsen emellan de atomvigtstal, hvilka blif- 
vit härledda ifrån de skiljaktiga metoderna gifver dessutom en 
sannolikhet åt att det af oss för talkjorden bestämda atom- 
vigtstalet kan anses såsom närmast öfverensstämmande med 
sanna förhållandet. 

För jemförelsens skull bifoga vi här procentiska samman- 
sättningen af talkjorden och af den svafvelsyrade talkjorden 
med antagande af den utaf oss föreslagna atomvigten och med 
den af Scuzzaun angifna (=250.97) | 

Mg=254.s04 Mg=250.97 


. Magnesium. . . 40.707 40.313 
Talkjorden on ER 39.203 39.687 
Med Tr 2.2. 33.697 33.519 

6” | Svafvelsyra . . 66.303 66.481. ' 





8. Ricinoljsyra. — Hr L. Svinsrre meddelade derom 
följande i anledning af några försök, som af honom, gemen- 
samt med Hr G. Kornwonin, blifvit gjorda på denna syra: 

Sedan det genom Bussys och Lscanrs försök först blil- 
vit ädagalagdt att ricinoljan vid dess saponifiering gifver upp” 
hof &t alldeles egna syror, hvilka, såvidt man åtminstone ännu 


— 125 — 


har sig bekant, ej frambringas på andra vägar, har denna 
olja tillika med dess produkter åtskilliga gånger varit föremål 
för några kemisters undersökningar, hvarvid dock kännedomen 
uti ifrågavarande ämne blifvit föga rigtadt. Tvenne af de der- 
vid bildade feta syrorna hafva af såväl Bussr och Lzcany som 
sedermera äfven af Laurent blifvit analyserade, samt kemiska 
formler för deras sammansättning 'dervid af den sednare pro- 
jekterade, ehuruväl de icke blifvit kontrollerade genom några 
bestämmelser på syrornas mättningscapaciteter, hvarföre ock 
någon säkrare kännedom uti denna punkt ej kan sägas ega 
rum. Anseende intressanta resultater kunna fås genom att 
närmare utreda fettarternas och de feta oljörnas natur, bafva . 
några försök blifvit gjorda på ricinoljsyran, hvilka, ehuru få 
och ännu för ingen del så omfattande som de kunna och böra 
göras, dock äro upplysande uti en viss omständighet samt der- 
före bärmedelst meddelas, då den fullständigare undersöknin- 
gen för en tid blifvit afbruten. 

Ricinoljan saponifierades först med kaustikt kali och den 
bildade såpan sünderdelades med saltsyra. De feta syrorna 
hvilka härvid afsöndrades, tvättades fullkomligt med vatten 
från chlorkalium och upplist oljsocker, hvarefter de afkyldes 
till omkring 3 å 5 gr. C. värme, då rincintaljsyran och ri- 
cinsyran afsatte sig, hvilka affiltrerades vid denna lägre vär- 
megrad. Det som härvid gick genom filtrum försattes med 
caustik ammoniak, men i otillräcklig qvantitet för att upplösa 
all fet syra. Ammoniaksäpan fälldes med chlorbarium, hvar- 
efter det fällda barytsaltet renades genom repeterade omkri- 
stallisationer ur dess lösning i alkohol så länge, att det efter 
förnyade amskjutningar icke företedde någon skiljaktig procen- 
tisk halt af ingående barytjord. 

Vid analys af 4.0325 gram barytsalt, som förut blifvit 
torkadt öfver svafvelsyra uti lufttomt rum och hvilket 5 gän- 
ger blifvit omkristalliseradt ur dess lösning i alkohol, erhölls 
0.3272 gr. BaS, svarande emot en atomvigt (Ba =955.29) für 
syran =3639.34 och utvisande att detta salt innehöll 79.20 


proc. ricinoljsyra samt 20.80 proc. barytjord. Emedan detta 
salt möjligtvis, till följe af dess beredningssätt, kunde vara 
surt, digererades det i flera timmar med barythydrat i öf- 
verskott, hvarefter det ånyo omkristalliserades flerfalldiga gån- 
ger ur dess alkohollösning. 4.0271 gram af ett sålunda 9 


gånger omkristalliseradt barytsalt lemnade 0.3255 gr. BaS, 


angifvande en atomvigt för syran =3639.18 samt en procen- 
tisk halt af fet syra =79.22 och barytjord =20.78. Häraf 
visar det sig att barytsaltet efter bäda beredningarna innehöll 
samma qvantitet fet syra. 

Af det sednare saltet, som visat sig innehålla 20.78 proc. 
baryt, togs 4.009 gr. till förbränningsanalys med kopparoxid, 
hvarvid erhölls 0.8152 gr. vatten, svarande emot (H=12.48) 
0.09045 väte samt 2.1116 gr. direkt vägd kolsyra, och då här- 
till lägges den kolsyra, som qvarhållits af barytjorden, hvil- 
ken sednare var för handen till 0:2097 gr. samt således er- 
fordrade till mättning 0.0604 gr. kolsyra, sä blifver hela kol- 
syrehalten = 2.1720 gr., svarande emot (C=75.12) 0.59305 kol. 

Analyserna hafva sålunda angifvit den ricinoljsyrade ba- 
rytens procentiska sammansättning att vara 





Kol..... 58.776 
Väte 8.964 
Syre . ... 44.480 
Barytjord. . 20.780 

400.000 


hvilket instämmer med formeln Ba+C*H*O°, enligt hvilken 
detta salts beräknade procentiska sammansättning borde vara 


Kol..... 59.157 
Väte .... 9.009 
Syre . . . . 40.937 
Barytjord . . 20.897 

400.000. 


Den vattenfria syrans sammansättning har åter, till följe 
af denna förbränningsanalys procentiskt utfallit till 


Kol..... 75.193 
Väte . 14.448 
Syre . 15.389 

400.000 

hvaremot den, efter formeln C”H”O' beräknade blifver 

Kol..... Th.784 
Väte . 41.389 
Syre 13.827 

400.000. 


Den beräknade vattenfria ricinoljsyrans atomvigt blifver 
således 3646.2, afvikande väl något från det direkt bestämda 
talet, men dock ej med större qvantitet än hvad som ofta 
inträffar med föreningar hvilka hafva en högre atomvigt samt 
ej differerande derifrän mera än 0.36 af en procent. 

Den ricinoljsyrade barytens lättlöslighet uti varm samt 
svårlöslighet uti kall alkohol är särdeles passande för att skilja 
denna syra ifrån de andra syrorna, hvilka samtidigt erhållas 
vid ricinoljans saponifikation, emedan detta salt löses till blott 
3 procent uti kall alkohol af 95 procents styrka och kristal- 
liserar dervid uti bladiga kristaller. Använder man en oren 
‘eller af luften metamorphoserad) syras barytsalt till rening 
med alkohol, så stadnar dervid mycket upplöst uti den kalla 
alkoholen. För öfrigt tyckes såväl denna syra för sig sjelf, 
som äfven dess i alkohol lösta salter, undergå metamorphoser 
vid luftens tillträde, hvarigenorh andra syror bildas — en 
omständighet, hvilken för större delen feta syror är vanlig då 
de en längre tid isynnerhet i flytande tillstånd afficieras af 
syre, men som särdeles gifver sig tillkänna för oljsyran, hvil- 
ken till sin rätta sammansättning ej varit känd förr än Gortt- 
ugn på ett så vackert sätt utredde detta förhållande. 

Kalk- och blysalterna äro äfvenledes ganska lättlösta uti 
varm alkohol, men det sednares löslighet uti köld är föga 
skiljaktig från dess löslighet i värme, hvilket väl ej är hän- 
delsen till samma grad med kalksaltet, dock är äfven detta 
vida mindre tjeuligt än barytsaltet för syrans renande. 


- 428 — 


För öfrigt torde här få anmärkas denna syras nära för- 
vandtskap med den Gottliebska rena oljsyran, derigenom att 
dessafsyror ätskiljas blott och bart af olika atomer syre på 
samma kolväte-radical samt sålunda stå till hvarandra i sam- 
ma empiriska förhållande i hänseende till de ingående ato- 
merna af kol, väte och syre, som bernstenssyran till vinsy- 
ran och flera andra inom den organiska kemin uppmärksam- 
made föreningar, utan att man dock ännu kan med något 
större skäl af sannolikhet angifva på hvad sätt de i dessa 
. syror emellan atomerna förhandenvarande rationella kopplingar 
äro tillstädes. 

Den rena ricinoljsyran afskiljes ifrån dess barytsalt med 
saltsyra och är en ganska svag syra, hvars lösning i alkohol 
svagt rodnar ett lackmuspapper. Den stelnar omkring 0° C 
Den har ännu ej blifvit analyserad i fritt tillstånd, men vi 
boppas att framdeles få undersöka såväl den, som flera andra 
härmed i samband stående förhållanden, hvaröfver vi då torde 
till K. Vet. Akademien få afgifva redogörelse. 





4. Samtidiga observationer. — Hr Wanrsrc öf- 
verlemnade ett sammandrag af de observationer, som till följe 
af K. Akademiens uppmaning, och efter dess formulär, under 
år 1845 blifvit gjorda på vexters utveckling ı olika delar af 
riket. För att bringa denna öfversigt till största likformighet 
med iakttagelserna på djuren, är samma uppställningssätt här 
användt, som Hr SunpevaLı begagnat vid dessas ordnande i 
Öfversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar för 
år 1846, N:o 8, pagg. 234 etc., till hvilken derföre hänvisas. 
Någon särskilt förklaring torde således här icke påkallas. Ehuru 
ett och annat resultat redan tyckes framstå, vore dock ännu 
alltför tidigt att framhålla detsamma, innan det vunnit ytter- 
ligare bekräftelse. Några påtagligen oriktiga uppgifter äro 
utelemnade. 





— 129 — 


Från följande. personer hafva observationer inkommit: 


4:0. Från södra Sverige. Sign. Ställets namn och läge. 


Akad. Adj. W. Lursesorc. . . B.2:0. . Trelleborg (33 milS.om Lund.) 
Trädg.mäst. C. J. Luspsracg . . C. .. . Lund (55°,45’N.). 
Kapt. Frib. G. Kavisaas ... DÅ ... Ystad (55°,25’N.). 


Inspektor N. Onstanıus .... BE. . , . Högestad, $ mil N.N.O. från 
Ystad. 


Provisor B. Söpzssrmöu . . . . H. . .. . Carlskrona (56°,10°’N.), 


2:0. Från öfra delen af Gölha land. 
Kaımmarj. W. vor Wucar .. Ms... . Torebo, Oroust, 54 mil N.N.V. 
fr. Götheborg. 
Löjtnant F. P. Haan. .... N. ... Främmestad (58/’N.), 2 mil 
fr. Wenersborg. 
Dem:lje Jos. Scnönnu .... O. .. . Sparrsäter (58}*N.), 2 mil N.O. 
fr. Skara, 
ligmistare O. B. Sraucx ... P. . .. Wisingsö i Wettern (58°5’N.). 
Skogsfärvalt. C. W. Lunssone . R. . . . Finspong (583°N.), 24 N.V. 
fr. Norrköping. 
Bruksförvalt. 3. W. Gaunt. . . R.2:0 . Godegärd (58°,45’N.), i norra 
delen af Östergöthland på 
gränsen mot Nerike. 
3:0. Från Svea land. 


Bruksförvalt. J. W. Gaur... 8... . Mariedamm (58$°), 2 mil Ö. fr. 
Askersund. 


Doktor J. W. Lacwastenr . .. T.. . . Askersund (d:o), Wetterns 
norra ända. 


Cand. C. G.!Löwssunım. . . . U... . Frösvidal(5930N.), 14 mil N.V. 
fr. Örebro. 


Brakspatron J. oz Ron .. .. V... . Svabensverk (61,,9N), vid 8. 
ändan af sjön Annungen, 
4 mil N. fr. Fablun. 

Hofjagmästare 1. ar Sraöm. . . X.. . . Stockholm (59$°N.) 


Apothokare J. Tıvannın . . . . 2. . .» . Enköping, 6 mil N.V. fr, 
Stockholm. 


Bruksinsp. J. F. Brönzuan .. Ä.... Tolffors, I mil V. om Gefle 
(603°N.), 

4:0. Från Norrland och Lappland. 
Apothekare M. Dr ...... A... .Skellefte(64°,42’N.\, vid kusten. 


Prost L. L. Larstanivs . . . . O%o. . Karesuando (684°N.), vid N. 
gränsen af Svenska Lapp- 
marken, 


430 


Observationer på Växter år 1845. 


För den årliga wutvecklingen. 
Anm. Tecknet ,, betyder, att ingen observation erhållits. 





Löfsprick ning. Blomning. Fruktmognad. Loffällaing. 
Aesculus Hippocastanum. 
©. ... 9 Maj .... 7 Juni... . 19 Sept. .... 20 Octob 
BR. ... 5 Maj .... nen » . ” 
H.... 5 Moj . 3 Jmi.... » . 
P.... 19 Maj .... 10 Juni.... „ 
R.... 23 Maj .... >» ole. $4 Oct u. 
R. 2:0 . 24 Maj .. . . början af Juni „ ickeännud. 7Nor. 
T.... 26 Maj 6 Juni... » tee. „ 
U.. . 15 Moj .... 9” oe uu oe 9” ee 60 vv 06 9” 
N.... 17 Maj .... 9” es. a 99 un. „ 
2.. 5 Maj .... MM Junis... , soo. » 
Ajuga reptans. 
GQ... 8 Maj .... 26 Moj.... „ ” 
Alnus glutinosa. 
E. U) 2 Maj ee oo oo 0 9” . . 9 1” . ” 
H.... 11 Maj „16 Apr... ren „ 
M.... 19 Maj .... 1 Ma.... „ |. , 
O. e LJ 23 Maj . ® „ eo . > 9” ® oo . 9 
R.... 18 Maj .... 23 Apr..... 22.30 Ockob. 
S. ... 17 Maj .... 22 Apr... medlet af Oct, . 15-31 , 
T.... » on. 24 Apr... 20 9 ee 0. 17 Octob. 
U.. . 14 Maj . . 9” oo oo. 8 9” . 00 0°. 9” 
X. « 17 Moj «000 u cr 57 oc er ,” 
2.» 7 Maj . 9” oo 8 ” oo 0 ” 
Alnus incana. 
V....18 NM) . .. » .... 9) 1. »” 
Ä....26 Maj .... 14 Mj.. 99 oo... ” 


2 


or 





. Mest bortfrusen. 





Anemone Hepatica. 
. 18 Apr... .. 
... 2 Apr... 

.18 Maj .... 


Amygdalus Persica. 


29 9” 
” ” 


— 431 — 





Löfspriekning. Blomning. Fruktmognad. Löffälloing. 
Anemone nemorosa. 

C. ... 28 Ap..... 2 Maj .... ,” ... „ 
BR... » vw... $ Maj .... 9” .. ” 
H.. 9 vw vc. 24 Apr. sv or ” tree 4” 
N... »” ...29 Apr... ” ... „ 
N... » «. 2. 25 Apr. vv os ” . a » 
0... »” ...22 Apr. . w vv „ .. ” 
P... ” os... 25 Apr... ” vt ” 
R.. ” ....1418 Apr..... „ ... 92” 
8. » sc. . . 24 Apr... . . före 3 Juli .. 9 
TT... w .... 22 Apr. ... ” es . 
0... 9 000.29 Åpr..... ” . 9” 
Voss 9.2.18 Maj .... ” vec ” 
Så » ss... 23 Apı.... „ .. ,” 

.. „». » 25 Apr..... 9” ,” 

Angelica Archangelica. 
C TMdj.... » 020. » . „ 
Antirrhinum majus, 

6... 12 Maj. ... 21 Juni.... ” or. 4” 
0... » .. 24 Maj.... ” so. » 
Z.. » ... 410 Juli.... ” 8. „ 

Aristolochia Clematitis. 

Z.. ” vs... 14 Juni... .. „re » 


C ... 22 Mej 


5:20 Apr... 


” 


C... 7 Moj . 


, . 29 Apr. . 


20 . 18 Maj . 
.11 Maj . 





Aristolochia Sipho. 


oc. blommade ej . ” » 


Dee k—RN 


Asarum europte um. 


. 0 0 | oo oo . ” ee . 


eo . 9 29 Octob. 


. , 92” 
. 26 Apr.. eo oo 6 ” eo oo oc ” 
Astrantia majör. 
»» « 28 Juni... . 20 Octob. 





Berberis vulgaris. ' 


6 se 4 Juni... . 26 Octob. 
... 7 Juni. ... ” 
P.. .23 Mai. ... 7 Juni.... 9” . 
R. .n.+.40 Juni. s vo , . 
LR +: 43 Janis + 48 Sopt 

. 2” „non „ . 


[U (70 


. 29 Octob 


LJ . LJ ” 

seo 0 > 

6 iännud, 7 Nov; 
+ . ‚ 9” . 


— 432 — 


Lölsprickning. Blomaing, Fraktmognad. Löffällaing. 
Betula alba. 
. vv 9 3 Maj oo ee 9 19 es 0 u. € ” oo ee. « „ 
es . 1 1 Maj ss ee oh 92”) so ov 2” . 6 oo 0 2” 
eo ve 1 6 Maj e ss ohc 1” ee . ” . . ” 
ee vo 1 1 Mej oo ss 9” s vo e 9” oc eo „ 
ee oo * 14 Maj oe... }) u.a. 0 9 9” ee ov » ” 
ss o ov 1 4 Maj eo 0 0 d 1 2 Maj .e 8 2” oe oo 0 28 Octob. 


. 14 Maj .... 20 Mei... . 30 Aug .. 15—31 Octob. 
... 10 Maj .... 24 Ms...» 9” oo ov ,” 
...16 Maj. . .. ” ev... ” .... 
...17Ma.... 9 sc „ oc 99 
.. 6 Juni ... „ ee oc 6 „ oc 0.0. 12 Sept. 
9 Juni ... » oe ).. ,” «ee. « « September. 


” 


OP dARNVORKE 


» 
& . 


Buxus sempervirens. 


C. Har under vintern r tagit betydlig skada, särdeles i Mars och April. 
8 ... »” . 21 Maj.. » ss... ” 


Calluna Erica. 


R. oe 2” oo oo 60 © 28 Juli eo 0 . 7 \ 0 . 0 ” 
8. 0 . ; ” ....23 Juli...» ” eo ec oo 9 2” 


Campanula persicifolia. 





C. oe... 16 Maj . . . » 6 Juli . . . . 92” + > 2” 
M.... >»  .... 6 Juli... .. „ sec » 
R ... „ ev 25 Jun ..« „ e . eo 9” 
R 20. „»„ .... 3 Juli .. . . 15 An .... ” 
Cardamine pratensis. 
HR. ... 2” ....28 Maj. > ss se... „ 
PER 4 Juni ... 22 Juli ... ” 
Ö. 20. sn sc... 2 Wu... » sect ” 
Chelidonium majus. 
©. ... 20 Apr. .. . 23 Maj. ... 5 Aug..:.. ” 
H.... „ 00 2 22 Maj. ov os 2” ee oo 0 „ 
R. 20 . ” eo ee oo 8 4 Juni ... „ ee vv oe oe ” 
T.... ” so.» 0 25 Maj.. ® „ ee . LJ ” 
2. ee © „ ss eo. € 31 Maj ee eo . ” LJ ® ” 


- Chrysanthemum Leucanthemum. 
H.... ” oe. 20 Juni +» «ss ” ee soc ” 
M.... „ .o..49 Juni ... „ .... 9” 
O.... ÖH ... . 45 di... »” un „ 


— 433 — 


Lößspriekning. Blomning. Fruktmognad. Löffällning. 
Chrysanthemum Leucanthemum. 
R.. »” ... 5m... »” ess ” 
S... 9 so... 16 mi ..200 .... „ 
T... » .... 20 Juni ... 9) ec. s , 
2... %» .... 23 Juni ... » ses » 





Colehicum autumnale. 


C ... 24 Apr. . . . 28 Aug. . . . slutet af Juni . »” 
0. . \ . 9” ee ov ad 27 Aug. LJ ee ® „ . © . 9 ” 


Convallaria majalis. 


C.. 7 Maj. .. . 24 Mij.... Doreen „ 
H... oo» ....30Maj.... „on » 
M. ss. 0 ” ee eo. 0e 25 Maj ss dd ee 0 „ vv. 0 0 2” 
0, vo ” e ee 6 1 Juni ee ee 6 ” eo eo 2” 
P. cs . € ” [ ® “ 31 Maj . LJ oo ee 92” 2 Lä 9” 
R ve: „ LJ + eo 1 Juni oe .0 „ . eo 0 0 1” 
R 20 . 2?” ee ee « + 26 Maj RJ ® . 6 2?” .e 0 . © ” 
U. se: 08 ” . oe. ee © 20 Maj 2 eo ee ov 2” ee oe ee 9 ”? 
Z. .. 2” eo ee 6 . 30 Maj e.o 0 vo 9 15 Sept. oo oo 2 0 9” 
Ä.. ” *...40 Juni ... „ .o.. » 


Cornus sangvineoa. 
C ee . 8 20 Maj eo = 9 1 Juni . 6 . ”N ve. 8 10 Octob. 


Corylus Avellana. 


..0 ” eo e7-5 + 16 Apr. eo . 2” 0 ev. © 1” 

» 60 0 20 Maj eo . © LJ 1 Msj vo . 6 . ” LJ en ” 

. 2” a ® eo od 2?” “ .e a „ 

é 13 Apr. oe oc ” ec oc 1” 

..18 Maj. .. . 22 Apr. ... » ss... ” 
... 16 Maj... . 24 Apr. . . nästan ingen frukt. 15—31 Oct. 


LJ ” vv oe 2 ”N ee 0 vv © ” 
” u. 2 0 22 Apr. ... 9” ee oo es 9 2” 


NEP pv OK 
AA 
> 
5 
use 


Cratzgus Oxyacantha. 


Loe | 


bo. » oc... 8 Juni ... 30 Octob.. . . . 20 Octob. 
N... „20.2.4148 Juni .. Dort 
0....20 Mj.... 9 Juni ... ” oc oc ” 
Po. 21 Moj. ” s.s6 » se.c ” 
R 20 . 26 Naj... . . 20 Juni . . . medio Oct. ... 3 Nor. 
0.15 Maj. . ww 9” 0 0 9” soo 0 9”) 


U U) 


ROMA 


= 


iz) 


20 


N=IR me 


>Neae 


Löfsprickning. Biomning. 


—_— 134 — 


Crocus vernus, 
...0146 Apr ... 09 














Fruktmognad. 


LJ 9” 
„ .21 Apr. ».» ” 
. 9” .| 19 Apr. ee 9 0. 97 .| 
) .. 22 Apr. ... ,” 
Cynanchum Vincetoxicum. 
9 ... 6 Jun... „ 
11 Maj . 12 Juni . .. 9 Sept. 
9 .. 6 Juni ... „ 
Daphne Mezereum. 
. 3 Maj ‚21 Apr. ...» Pr . 
9 .. + 19 Apr.» 9” . 
. 26 Apr... . 21 Apr. . . « 20 Juli .. 
. 5 Maj. . . . 20 Apr. ... FR .. 
9” ... 21 Apr. oss 99 
. 6 Juni .. . 16 Maj. ... ” 
Dianthus Caryophyllus. 
99 . 14 Juni... 99 . 0 
. ” .... Buhl... 9 . 
Dictamnus Fraxinella. 
9 sv.» 411 Juni... 14 Octob. .. 
Digitalis purpurea. 
9” . » » 48 Jani ... .. 
9) . 29 Juni . . . 12 Åug. . 
Epilobium angustifolium. 
“ 12 Maj . 9 oo 28 Juni .e © 99 ..0 
. yo. 5 Juli ... ” . 
» ss... 2 Juli . „ .. 
” +. + 27 Juni... 2 Aug. .. 
% ” .e 0 . 28 Juli ee 2” . 9. 
,” 20» 26 Juni... 9) .. 


Ixsffälling. 


3333 


28 Octob 


. . 9” 


15 Octob. | 





eran 


R. 20 . 


pe bn €4 3 po bu ny > pet FA 
EEE 


C. 


. 13 Maj.... 


AI USE 


— 135 — 


Löfsprick ning. Blomning. Fraktmognad. 


Equisetum arvonse, 


” or? ” 
” . ® ‘ LJ 1 Maj ® . . LJ 9” 
” 


3»... » början af Maj 


Evonymus europzus. 


.. 28 Apr. ... 16 Juni... 30 Octob. 
. 17 Maj. . . . 20 Juni .... 29 Sept. 


Fagus sylvatica. 
20 Maj (planterad) blommade ej ” 


Fragaria Vesca. 


6 Maj. . . . 26 Maj. ... 9 
» .. . . 15 Maj. ..... ,” 
” ....930 Apr. . vs „ 
» ....26 Apr. ... 15 Juni 

4—17 Maj. . 30 Juni 


.n 2” LJ . oe 9 
- 19 Maj (blomning?) „ ... 20 Juni 


9” . . . . 18 Maj. . . . 30 Juni 


„oo... ” +». 22 Juni 
9” 0.21 Maj.... „ 
„. 20 Maj.. „ 
9” 4 Juni 6 Juli 
„» 6 Juni „ 


Fraxinus excelsior. 


31 Maj.... » on ,” 
. 25 Maj.... 9” ss... ,” 


sec yore. 
1 Juni ... 25 Maj.... 9” 


. 25 Maj.... 19 Maj... . )” 


1 Juni ... 24 Maj... . ) 
” or” 
9” ...17 Maj.... 9) 


Fritillaria imperialis. 
15 Apr. ... 30 Apr. . 





Fritillaria Meleagris. 
” .«. . . 19 Maj. ... ,” 





Löffälloing. 


24 Octob. 


. slutet af Oct. 


. 1 Nov. sutto löf- 


. » islutet af Juni och 
i full blomma 8 Maj. i Juli. 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 4 Arg. N:o 5. 


ven torra. 


2» 

28 Sept. 
2” 
” 


„ 
20 Octob. 


2” 
1 Octob.. 


2 


— 136 — 


Löfsprickning. Blomning. Fraktmognad. 


Galanthus nıvalis. 
.. . islutet af Mars 2 Apr. . . . 20 Juni 


C. 

HA. ... 9»... 8 Apr. ... „ 
O. ... »” vw. 4 Åpn ... „ 
P. .. 


9” .. « » 13 Apr . vs 9 





Geranium sylvaticum. 


R. 2:0 . » ...» 2 Juni ... 17 Juli 
Z. ... 7 Juni ... » 


Gladiolus communis. 


C. ... 26 Apr... . 28 Juni ... „ 
O.... pe... 1 Juli.... ,” 


Glechoma hederacba 
H. ® LJ e ” LJ ® Lå ® g Maj. [ 0] e . 1” 
BS ... og os... 23 Möj. » 
ZZ... 9 :.::16 Mi. ... „ 


Hodera Helix. 


5 Led betydligt under föregående vi vinter. 
. 8 Maj. ... a»... ,” 


Helianthemum vulgare. 


C. ... re. B Juni... » 
R.20 . » ... . 12 Juni ... 25 Juli 


Helleborus fvetidus. 
C. ... 16 Apr. ... 20 Apr. ... „ 
Helleborus niger. 


C. .. 9°. i Dec, 2Apr. och „, 
äter hela Octob. 


Hemerocallis fulva. 
Ze see rer. 21 mi... 6 





Hypericum perforatam. 


R. 2:0 . 9” e ov. 6 Juli. ... ” ” 





Löffölloing, 


2 Juli. 


2” 
3» 


. början af Juli. 


” 


” 


20 





— 437 — 


Löfsprickniog. Bilamning. Frektmognad. Lößällning. 
Juglans regia. 
C.... 1 Juni ... » .- ». » 46 Octob.. .. . 30 Octob. 
P. ... 26 Maj. . .. 14 Maj. ... «+» ess ” 
R. 20 . 6 Juni... „oe... ” 0». 15 Octob. 
kronan hade lidit under 


vintern. 
Kerria japonica. 
C. Bortfrusen till ett qvarter ofvan jorden. 
Lemium album. 
C. ee ev >» 1” . . 0 . 23 Maj ee .0 0 ee > ee ee 2” 
Ligustrum vulgare. 
C ... 14 Maj. ... 6 Juli.... „ os „ 
‚8... 24Ma.... ”9 > „ se oc 9” 
R 20. 15 Moj.... ,, .... » . . ej ännu d. 7 Nov. 


Lilium candidum. 
0. 28 Apr. ... 22 Juli. . . . 


C. be | er 0 0 7) 

0. . ee a» 1” oo oc a 27 Juli. oo oe ” .e 0 9 2” 

R. 2:0 . „ eo oc 1 Aug. oo eo ” oe oo. „ 

T. ... „ee... $$ Åvg ... » os es 9 
Lonicera Periciymenum, 

0. ... 22 Apr. ... 23 Juni ... FR oc os ” 

M. . 2” ....13 Juli oo... 9” eos oc 9” 


Lonicera Xylosteum. 


R. ... 22 Apr. ... 5 Juni ... „ » oo oc 2” 
R. 2:0 . före 17 Maj . . före 46 Juni . 31 Juli ... . slutet af Oct. 


Menispermum canadense. 
C ... 4 Juni ... 20 Aug... » oo» >. > 30 Octob. 


Morus alba. 


C. ...12Juni ... oj 2200 1 Sept 2... ” 
BP... Ma... nn „ 


Morus nigra. 
C. Mest bortfrusen under vintern. 


N U} .. ip 


CE 


= 


u 


a» 
» 
EO 


— 138 — 


Löfsprickning. Blomoing. Fruktmognad. Lößalleing. 
Narcissus Pseudo-narcissus. 
. 20 Apr. ... 2 Maj... „ .... 30 Juli. 
9 +... . 28 Apr. ... ” 0. ,” 
. 18 Maj.... ,” u... 





. » re. ” 
. . 8—10 Maj . . 25 Maj... . „ on. „ 
Nuphar Iuteum. 
” 0. 28 Juni... „ ER ,” 
» ... . 22 Juni ... „ ou... „ 
Omphalodes verna. 
. 29 Apr. ...10 Maj... „ ,” 
Onobrychis sativa. 
» ..». » 16 Juni ... 15 Aug. .... ” 
Orobus vernus. 
»- .... 6 NMa.... FR 9 


Papaver orientale. 


1 Maj. .. . 14 Maj. ... G Aug .... 6 Juli. 
” .. . . 20 Juni... 812 Aug .... 


” 
Paris quadrifolia. 
m 0.29 Maj.... „ „ 
„ .»..26 Me)... . 20 Juli » Obs. 


vid Klofstenalund i 
Tjellmo S:n Öst.Göthl 





,” oc ++ $4 Maj. ... ” ... 97 
” ec... 5 Juni ... 9 ” 
Pbiladelphus coronarius. 
n «+». +» 22 Juni ... ” sehr ,” 
9” ....29 Juni ... 99 7 
. 17 Ms)... . 28 Juni ... „ sees ,” 
. ” -... 22 Jun... ,” ere >> 
. 12 Maj. .. . 29 Juni... => 
Pinus Larix. 
. 2 Maj... 9 ss. „ . ,” 
„25 Apr. .. 25Apr.—1 Maj . „ ce ,” 
. n +++ 24 Maj. ... 9” .o . a ,” 
. 14 Maj.... ” er.. 9” 1 Nov. gam- 
la träd. 


. 10 Maj. . . [] 7”) . & . 


rANvÖzA 


>>NARPTOzREN 


NE 


öv. 


.e,. 


Lößsprickaing. 


3” 


Blomning. 


Fruktmognad. 


Plantago major. 


. 21 Juni ... 
.. 7 Jal.... 
. början af Juli. 


.22 Juni... 
16 Juni ... 


. 9 er.“ 
4 Juli(blomning?) „ 


4 Juni... 


” 


2” 
26 Juli 


Polemonium czruleum. 
..20 Juni ... 
.. 12 Juni . 
. 20 Juni ... 


” 
” 

6 Aug. 
” 


2» 
” 


Populus alba. 


»” 


” 


Primula elatior. 


”” 


Pulmonaria officinalis. 


2” 
20 Juni 


9” .. 3 Maj... 
» .- . . 12 Maj... ... 
, . 27 Apr. 
,” 4 Maj. . 
9” .. . . 11 Maj... 
15 Maj(blomn.?) „ - 
” .. . . 18 Maj. 
Prunus Padus. 
99 . + 22 Maj... 
11 Maj .29 Maj... +. 
19 Maj .. 7 Juni ... 
20 Maj .. 24 Maj. .. . 
17 Maj . 28 Maj. .... 
16 Mej . 9 ee. 
12 Moj . 24 Maj... . 
2 Maj .. ren 
4 Maj .27 Maj. .... 
9 4 Juni ... 
9” . 10 Juni ... 
see. 3 Maj... 
»” .0..22 Apr. ... 
„ . 25 Apr...» 


3) 


Löfållning. 


med 


hvita blommor. 


31 


12 


” 
” 
” 


Octeb. 


Octob. 
Octob. 


— 110 — 


Löfsprick sing. Blomning. Fraktmognad. Löffallniog. 
Pyrus Malus (Vinter-Calvill). 
H..... 25 Maj .... 3 Juni ... » nn » 
OÖ. ....20 Maj. ... 2 Juni ... ” ec 0 » 
2. ...:: mm 0... 3Mmi... » en » 


H. .... 25 Maj .... 30 Maj ... Doreen » 
M..... 23 Maj » es » cs > 
OÖ. ....23 Maj .. „ un » » 
P. Unga 18 Maj, gamla 28 5 Mi; „ Br » on » 
R. 2:0... 23 Maj . » er ,” . . . slutet af Okt. 


C. .... 26 Apr. .... 1 Mj ... pm» -o.- » 
H..... 99 24 Apr. ... ,” os oc 4” 
R.20.. ..:. 9 Mej ...före$Juli.... „ 
U..... mc... 2 Maj ...  y on „ 


Rhamnus Frangulo. 








H..... » re... 6 Juni ... ,» on „ 
M..... nm ee U nn „ 
R. ....  ... 13 Juni... » en ” 
S. .... 27 Maj .... 16 Juni ... 25 Aug. .... 25 Oktob. 
T..... , ... 23 Juni... » en »” 
U. .... 22 Moj.... » Doreen » 
Ribes Grossularia. 
V..... 15 Ma). ... ” „ et os ,” 
Ribes nigrum. 
D..... 2 Maj 9) ses „ es sc „ 
Ribes rubrum. 
C..... 2 Maj.... 12 Maj ... 20 Juli .... 30 Oktob. 
D.. 5 Maj .... oo» sea » sees »” 
H..... 9  ..0. 19 Maj ss. 9” sea ,” 
M.....30 Apr..... 20 Maj . ,” ss ec „ 
OÖ. ....10Maj.... 21 Moj ... 20 Juli .... , 
P. .... 27 Apr..... 15 Maj ... » „ 
R.....13 Msj.. 23 Maj ... 23 Juli .... »” 
SS. ....11Msj. . före 20 Maj ... 14 Juli . . medio Oktob. 
U..... 14 Maj .... 23 Mai... 9 sera ” 
V..... 15 Maj .... > ses , oc oc ” 
Ä..... 10 Maj ,” «oc 9 eo ss 9” 








— Ali — 


Löfsprickaing. Blomning. Fruktmoguad. Löffällaing. 
Rosa centifolia. 
C..... 15 Maj .... 22 Juni ... 10 Sept. .... »” 


He.... » oc. 5Jui svs. » oc. 
0.....20 Maj.... +) ey sera „ 
P..... 25 Maj.... „ ... ,” es 





Rubus idzus. 





D..... 26 Apr . »” ... »” er » 
H.... &» =... Bu ff msc«co0>0 
M..... 17 Maj.... „ ... * en. ,” 
0.....16 Maj. ... 15 Juni ... 16 Juli .... 
R.... Öm 200%. » .. 211 Juli .... Mi 
8..... 33 Maj . . före 1 Juli ... 24 Juli . . slutet af Oktob. 
U..... 18 Maj . ” sc: nn » 
Z..... Bere Y9Y Juni... er 
Ruta graveolens. 
1..... » 0... 8& Juli ... „ „ 


Salix Caprza. 

R 2? U} e 26 Åpr. ? ov ” oo 02 . © ” 
S..... 2 Maj.... 24 Apr. ... ,” . . 15—31 Oktob. 
U.....14 Maj.... 28Åpr. ... m cc » 
A... re 28 Mjo... er 


Sambucus nigra. 


C..... 29 Apr..... 4 Juli ... gy oo... . 19 Oktob 
H..... , .. 5 Juli «co. gm se0e06 oo» 
0.....21 Maj... . 25 Juni ... » ser „ 
8. .... B» > er. » oo» £ Nov. under 


vintern utgången 
nära till roten. 


Saxifraga crassifolia. 


C.... m» re AM 2.2 oo» Kr oh 
Z eo oo vo ov „ 0.0.45 Maj ... 9” se so 0 9” 


Scabiosa Succisa. 
„ ...0.0%. 8 Aug. ... 9” ee oo 0 . ” 


Scrophularia nodosa. 


8 oo... » s oo... 20 Juni ... 9” so oc 9 9” 
T.... ee, ....20 Juni ... 9” ee 0 0 ” 


— 1 — 


Löfsprickoing. Blomaing. Fraktmognad. Löffälloing. 
Secale cereale. (Augusti-Råg.) 

M. Axgång 4 Juni . . . . 23 Juni ... 

N. Axgång i början af Juni 20 Juni 


. Pr B 
u... » B 
12 Juni ... 31 Juli . 




















. ” on 
P. Axgäng 25 Maj . . .. 15 Juni ... 6 Aug. .... »” 
R. » + + 45 Juni . 1 Aug. .... ” 
S. Axgång 1 Juni +» + 46 Juni... början af Aug. „ 
T. » -15 Juni ... 5 Aug. . » 
% Axgäng 4 Jun; .47 Juni... »” . ” 

. Axgång GJuni.... 22 Juni... yo 

Sedum Telephium. 
R. 2:0 »” er... 25 dal... ”» sect »” 
Solanum Dulcamara. 
C. »” +++ + 18 Juli ... 12 Sept... vs »” 
H. »” 222.21 Juni... » Per »” 
R. 2:0 »” » före 4 Juli ... 15 Aug . 14 Okt. affrusen. 
Z. ” RM... gg rn MV 





Spartium scoparium. 
C. Bortfrusen ned till jorden. 


Spirea hypericifolia. 
Co... 4 Moj .... 18 Juni... 25 Oktob. 


Stellaria Holostea. 
H..... » «+++ 31 Maj ... 


»” sena ” 





Symphytum officinale. 
©. 2222 2 Mej .... 28 Mej osv. » 
Z....2 on 222. Bun... 





” 


Syringa vulgaris. 
5 Juni ... 5 Oktob. . 
6 Juni ... 





6 Juni... » » 
. 2lumi...  „ » 





Tui... „ 
3 Juni ss. oo» oc 





. 30 Oktob. 





— AS — 
Löfsprick ning. Blomning. Fruktmognad. Löffälloing. 
Syringa vulgaris. 
R.20.. As 2... 7 Juni 


ren „ 

S. .... 10 Maj.... 9 Juni . . ännu ej mogen i Slutet af Okt. 
början af Nov. 

U..... 12 Maj .... ” -. »” „ 

2..... 4 Maj .... 6 Juni ) mu. „ 

Å..... ” -... 11 am... een > 


Taxus baccata. 
C. De flesta smågrenar och barr affrusna. 


Tilia parvifolia. 
R.....25 Maj .... » 


” eo ff 9” 


Tradescantia virginica. 
0..... » ... 6 Juli 


” soo fe »” 


Trifolium pratense sativum. 


H..... » sw... 34 Maj .. Don ,” 
0..... » ... 7 Juni .. mms or ,» 
PL... ns 22. 28 Moj .. 0 » »” 


Triticum vulgare hybernum. 
M. Azgång 3 Juli .... 11 Juli . » un. 
0. » ...22 Juni...13 Aug .... „„ 
P. Axgång 26 Juni. ... 3 Juli... 26 Aug .... » 


Tulipa Gesneriana 
Üe..... 17 Apr. .... 20 Maj... 9 Aug .... 99 
P..... „ ....25 Moj . » rn » 
R.20.. ,„ 2.2.29 Maj . . . 20 Aug. .... » 


Tussilago alba. 


Ü..... „ ....16 Apr...» 9 ses „ 
Tussilago Petasites. 

I... „ 0.0.25 Apr...» ” ur. ,” 

Z ss BE 08 „ ....414 Maj ... „ oo oo tt a 2” 


Ulmus campestris. 
u. oo... 20 Maj eo oc „ ..0. 9” so 0 2” 
P..... 14 Maj .... „ ... ” sot? ” 


— Ah — 


Löfsprickning. Blomning. Fruktmognad. Löffallning. 
Ulmus campestris. 
S. ee 0 oo 0 20 Maj es oo >) . . ” 9” eo ss oo « 1” 


U.. ... 15 Maj ...- 9” ee o 0 9” eo 8 0. 0 9” 


Vaccinium Myrtillus. 


H..... , ....15 Maj ... „ sees ” 
M..... » rer. 20 Maj ... „ ur. „ 
OÖ..... » . . » 20 Maj ... es M 


2” 
R....: nn .... 22 Möj ... 7 Juli 


os es , 
R.2: . . 42 Maj . .. . 18 Maj . slutet af Oktob. 


es „ 
> er ur ” ...42 Juli . . ” 
U..... 16 Maj . .. - 22 Maj ... „ un. » 
Veratrum nigrum. 
C..... 18 Apr... .. 22 Juli ... 1 Sept... 6 Oktob. 
Verbascum Thapsus. 
M..... nr... 12 Juli » see ” 
8 .... före 4 Juli ...17 Aug. .... » 
m | 
Viburnum Opulus. 
C. .... 10 Moj....$7 Juni... 9000. 30 Oktob. | 
H..... er Ui. » re oo» 
M. .... 20 Maj... .. » ee » en „ 
P..... 19 Maj „ ” 


. Er ... ty | 
S. ....28 Ms .... „ er » 2... 20 Oktob. 





C u. ..27 Apr er 3 Maj „ ” 
O..... ,” 20 Apr. ” ” 
S » 10 Maj . 15 Sept. . ... » 





C. .... 13 Apr. .... 30 Apr ,” 9” | 

H. 9” 24 Apr 9” . ” 

O 6 ov 9 . 11 Maj . 9” ” 

pP Fa 9” . 20 Åpr 9” „ 

R. 2:0 „ . 23 Apr 24 Juni ” 
re. „ 15 Apr „ ,, NS 





— Ab — 


5. Geologiska notiser. — Ur ett bref från Sir R. 
Mreacmison meddelade Hr Lovex, att man nyligen gjort i Eng- 
land den märkvärdiga upptäckten af lemningar af fiskar i den 
sluriska bildningens äldsta lager. »Taggar af en Onchus haf- 
va. på två olika lokaler, blifvit funna i lägre siluriska berg. 
Arten är föga afvikande från dem jag beskrifvit från Ludlow- 
formationen, hvilket talar för enheten i systemet.» . 

»I lägre siluriska lager har man äfven funnit en Ophiura, 
som Professor E. Forszs finner knappast skiljaktig från en af 
Edra nordiska arter, hvilket leder till märkliga slutsatser öf- 
ver det siluriska hafvets klimat.» 

Dessa och flera vigtiga upptäckter äro frukter af den 
vidsträckta och noggranna geologiska undersökning, som nu på 
statens bekostnad utföres i England. 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat 
mländske ledamoten af dess 9:de klass Hr E. G. Geier den 5 
Maj, och utländske ledamoten af dess 3:dje klass, Hr H. P. 
(samer. 


Skänker. 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Transactions of the Royal Irish Academy. Vol. XXI. Part. 1. 
Dublio 1846. 4:0; samt 

Procerdings of the Royal Irish Academy. 1846. Vol. III. Part. 
2, Dublin 1846. 8:0. och 

— — 1844-45. N:o 48. — Af Akademien. 

Proceedings of tbe Academy of Natural Sciences of Philadelphia. 
Vol. III. N:o 4, 5. — Af Akademien. 

Bulletin de la Société Geologique de France. Ser. II. Tom. IV. 
Feuilles 1—7. Paris 1847. 8:0. — Af Societeten. 


— Ab — 


D. Dare Owen, Report of a Geological Exploration of part of 
Jowa, Wisconsin and Illinois. — Genom F. Staternes Sän- 
debud. 

Muscsison, Rod. Impey. On the Silurian Rocks and their As 
sociates in parts of Sweden. London 1847. 8:0. — Af För- 
Jattaren. 

Pırmsteot, C., Berättelse om åtskilliga iakttagelser med afseende 
på slöjderna, samlade under en resa i Tyskland, Belgien och 
Holland. Sthm 1847. 8:0. — Af Författaren. 

Beytt, M. Nums., Norsk Flora. H. 1. Christiania 1847, samt 

Baoca, O. J., Lovene for Lysets Fortplantelse. Christiania 1847. 
— Af Coll. Acad. i Christiania. 

Bovuticav, P. H., Nouvelle branche de Physique, ou Etudes sur 
les corps a !’dtat spheroidal. Paris 1847. 8:0. — Af För- 
fattaren. 

Grecn Dericata, Reudiconto terzo contenente la descrizione 
delle coltivazione fatte durante l’inverno e la primavera 
del 1846 nel campo sperimental della Societa Economico- 
Agraria del Gruppo di Malta, och 

— — Della possibilita di ottenere acqne zampillanti forando 
il suolo del Gruppo di Malta ossia di avere pozzi Modenesi. 
Malta 1846. 8:0. — Af Författaren. 

Conmerce-bollegii Uoderdäniga Berättelse om Sveriges Utrikes 
Handel och Sjöfart år 1845. 4:0. — Af Collegium. 

Nienwe Verhandelingen der eerste Klasse van het Koninkl. Nederl. 
Institunt. Del. XII. Amsterd. 1846. 4:0. — Af Institutet. 

“Annalen der K. Sternwarte in Wien. B. 1—5, samt 

Fuünfjährige Hygrometer-Beobachtungen zu Wien. — Af Hr 
Littrcow. 

Zetternstept, J. W., Tal vid Prof. Gensercs installerande i 
Eimbetet , 

— — Tal vid Prof. Meuins installerande, 

— —  Inbjndning till firande af Teseeas minne. — Af För- 
fatlaren. 

Meteorologiska Tabeller från trakten af Frankfurt a M. — Af 
Hr v. Sr vom. 

Modern Voyages et Travels. Vol. 1-9. — Af Prof. Gıstaen. 

Porträtt af Auex. v. Hunmsonpt in fol. — Af Hans Mar:t Ko- 
NUNGEN. 








— MT — 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska Afdelningen. 


En Krokodil-mumie. — Af Hof-Intendenten v. Röökr. 
En Vanellus cristatus. — Af Kapten ELGENSTJERNA. 
En Hypudzus Amphibius. — Af Inspektor IWVETTER. 


148 


Meteorologiska observationer a Stockholms Observatorium 


Oo MW RN BB I PR WH w 


31 
Me- 
dium 





i Murs 1847. 
one i ill 0 Thermomelern Vindarna 
Decimaltum. Celsius. | 
Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. V | KI. 6 | Kl. 2 | KI. I | KL 6 | Kl. 21 Kl. I 
f. m. | e. m. | e. m. I f. m I e m. |e. m. | f.m. | em. | e. m. 
25,69 | 25,65 | 25,60 | — 27 | + 41 | + ı7| v V. V. 
25,56 | 25,67 | 25,69 | + 0,3 I + 3,2 | + 0,3 Vv N.V. N.O. 
25,89 | 25.85 | 25,75 | — 0,9 I + 2,4 | + 0,1 Vv. v. I v.s.v. 
25,59 1 25,57 | 25,63 | — 1,1 I + 4,4 | + 40 Vv. Vv. V. 
25,72 | 25,83 | 25,74 | — 1,3 | + 21 |— 0,7 | N.V N. V. 
25,64 | 25,50 | 25,40 | — 0,31 + 3,3 | + 061 V Vv. Vv, 
25,39 | 25,69 | 25,50 | — 0,4 | — 27 1 — 69| v. | no. | no. 
25,43 1 25,39 | 25,38 | — 9,7 | — 7,7 | —11,1 Vv. NV. N. 
25,42 | 25,49 | 25,51 | —14,6 | — 95 | —13,6 | N.O. | no. | =. 
25,55 | 235,54 135,55 | —17,8 | — 7,8 | — 9,4 | mv. | N. N. 
25,51 | 25,46 | 25,36 | —16,6 | — 4,7 | — 7,3 | V-S.V. | S.V. SV. 
25,27 | 25,22 | 25,21 | — 4,8 | — 09 | — 53 |v.s.v.| s.v. | Vv. 
25,23 | 25,38 | 25,39 | —10,7 | — 3,2 | — 7,7| v. |v.n.v. |v.n.v. 
25,53 | 25,56 | 25,46 | —11,7 I — 0,7 | — 23,6 Vv. Vv. S.V. 
25,39 | 25,36 | 25,39 | + 1,4 | + 4,21 + 21 |v.sv.| Vv. Vv. 
25,47 125,55 | 25,60 | + 2,0! + 6,61 + 231 Vv. V. v. 
25,67 | 25,67 | 25,66 | — 0,5 | + 8,4 | + 35| V. v. S,V. 
25,64 | 25,61 | 25,63 | + 181 + 94 | + 641] v. V. Vv. 
25,61 | 25,58 | 25,55 | + 4,1 | +10,2| + 30| v. v. | sv. 
25,55 | 2551 | 25,50 | + 0,7 | + 93| + 24| SV S. S.V. 
25,52 | 25,54 | 25,57 | — 4,31 + 9,3 | + 4,01 v. | sv. I s.v. 
25,57 | 25,57 | 25,56 | + 12|+ 861 + 21| 0. 0. 0. 
25,55 | 25,57 | 25,62 |— 0,7 | + 21] —- 15| NO. | no. | m.v. 
25,64 125,68 | 35,70 | — 1,71 + 0,3; — 061 N. IN.NO.| N. 
25,6% | 25,63 1 25,55 | — 1,91 — 0,8 |— 1,2 | N.O. | N.O. N.O. 
25,47 | 25,43 | 25,40 | — 0,7 | + 0,4 | — 0,8 | N.o. I N.O. |N.N.O. 
25,40 | 25,33 | 25,36 | — 1,6 | + 0,1 | — 1,6 | N.V N.V. | N.V. 
25,30 | 25,31 | 25,26 I — 2,2 | + 1,31 — 0,7 | nv. |nv.|so 
25,21 | 25,18 | 25,16 | — 4,2 | — 0,9 | — 3,7 | N.O. | N.O. | N.O. 
25,06 | 24,97 | 24,92 | — 3,6 | — 1,4 | — 1,9| N.O. | N.O. | NV. 
24.93 | 25,03 | 35,09 | — 3,1 | — 1,6 | — 5,1 | N.V. | N.V. N.V. 


25,486] 25,496 | 25,474 
en 


25,485 








183 
-uinysymuYy 


Klart 
Malet 





EM] + 154] 159 Nederbörden —D,162 dec. tum: 


—1°15 











"3 mn vi Jr WW MM 


m MÅ 


wn 
& 


ti 


Barometern 


reducerad till 0*. 


25310 


25,21 
25,26 
25,35 
25,318 
25,321 


Decimaltum. 
Kl. 9 


25,20 | — 86 
25,18 |— 4,7 
24,91 | — 22 
24,68 | — 3,6 
24,90 | — 3,1 
25,24 | — 1,7 
25,25 | — 7,7 
25,19 | — 5,3 
25,13 | — 3,0 
25,44 | — 9,6 
25,45 | —10,3 
25,25 | — 36 
25,24 | — 0,5 
25,40 | — 3,8 
25,56 | — 3,3 
25,60 | — 3,6 
25,55 | — 3,1 
25,47 | — 1,7 
25,50 | + 1,1 
25,45 | + 1,8 
25,48 | + 1,9 
25,54 | 00 
25,50 | — 1,7 
25,48 | + 0,4 
25,49 | — 0,3 
25,57 | — 0,6 
25,44 | — 11 
25,24 | + 0,3 
25,31 | + 1,5 
25,41 | + 2,9 
25,333| — 244 









149 


i April 1847. 


Thermometern 
Celsius. 


1,7 
— 2,7 


» 
= 


ea wkwN © 
ww OO m wW uu» 


IAAN 
Ur u ww PR 


6,6 


tttttt tt +++ +++) ++ 
. 3 . 
Pn 


3,0 


++++++++ 







N.O. 
O0.N.O, 


Vv. 8. Klart 
S.0. S.0. 
5.0. $S.0. | Mulet 

NV NV. Snö 
N.V. | N.V. 

N. N. 

N. N. Klart 
N.O. N.O. 

O. O. Snö 

O. N.O. Klart 
S.V. S.V. 

SV. S.V. I Mulet, 
SO. N.O. Snö 

N.V. | N.V. IBoelfkl. 
N. N.N.O. | Storm 

N.o. | N.O. | Klart 
N.N. | N.O. 

O.N.O. | O.N.O. | Regn 
S.V. S.0. | Halfkl. 
Sv. S.V. | Mulet 

V.S.V. Vv Regn 
N.O. O. Klart 
Oo. 0. 

O. oO Mulet 
S.O. S Mulet 

0.S.0. Oo 
S.0. + $.0. ! Storm 
S.O. 10.5.0. | Molet 

0.8.0. 
N.V. 0. —— 


Vindarna. 





Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 


-ıv3 
-utuysewuy 





























Nederbörden = 0,414 dec.tum. 









Le, a ee ER 


NH — - —-—W n—-—- -..nss-——  n .;:z—=— > 
STOCKHOLM, 1847. Pp. A. NORSTEDT ET SÖRRR. 





a. aA ..__ m 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 1847. M.& 





Onsdagen den 9 Juni. 


‘bh 





Föredrag. 

1. Allophansyra. — Sekreteraren anförde: 1 K. Vet. 
Aal. sammanträde d. 44 Febr. 4846 *), meddelade jag re- 
sullaten af Hofrädet Herr Prof. Wönızss undersökning af 
Cramsyre-eterns sammansättningsart, hvarvid han upptäckte 
att denna eterart består af etyloxid, förenad med en förut 
okänd syra, sammansatt af C'H'N'O', som då ännu ej fått 
et namn. 

Denna syra har sedan af upptäckaren fått namn af 
Alophansyra; något försök till en rationell åsigt af dess sam- 
mansättningsart har ej blifvit meddeladt, och det är af detta 
skäl jag här får fästa Akademiens uppmärksamhet på en fram- 
ställning derom. 

Denna syras förening med etyloxid uppkommer då ångor 
| vattenbaltig cyansyra kondenseras i vattenfri alkohol. Då 
“mma syra kondenseras i vatten, så uppkomma, såsom slut- 
resultat, ‘af 2 at. Hey och 2 at. vatten, 4 at. urenoxidammoniak , 
\rinämne) som stannar i vätskan, och 2 at. kolsyra, som 
utvecklas i gasform. 

När syran träffar vattenfri alkohol, så delas denne i 4 
a. vatten och 4 at. etyloxid, men denna delning äger ej 
rum, utan att etyloxiden kan jemt mättas af produkten. Om 


ng, 


') Öfversigt af K. V. Akad. Förh. III. 31. 


— 152 — 


då 2 at. HCy inflyta på 4 atom vattenfri alkohol, så förvandlas 
syran på bekostnad af blott en atom vatten, och dervid kan 
då ej uppkomma 4 at. urenoxid-ammoniak och 2 at. kolsyra, 
emedan dertill fattas 4 equiv. väte för ammoniaken och 4 at. 
syre i den ena af kolsyreatomerna. Dervid måste då bildas 
i stället 4 at. urenoxid-amid = C’HN’O’+NH?, 4 at. koloxid 
och 4 at. kolsyra. Men 4 at. amid, 4 at. koloxid och A at. 
kolsyra bilda carbamminsyra, C+CNH*, eller den syra som 
är förenad med etyloxid i den eterart som fordom kallades 
urethane; och då amiden NH? är i uppkomst-ögonblicket kopp- 
lad med urenoxid, C?H?N?O?, så behåller den sig dervid bun- 
den i föreningen med koloxiden och kolsyran, och en uren- 
oxid-carbamminsyra bildas som mättar den af alkoholn fram- 
bragta etyloxiden och ger den här i frägavarande eterarten, 
hvars rationella sammansättning då uttryckes med C'H'"O+ 
(C+CNH°+C°H?N?O°), hvarmed syrans empiriska formel C'H'N'O' 
fullkomligt inträffar. Syrans namn kan då för större korthets 
skull blifva urencarbamminsyra och eterartens wurencarbam- 
minsyrad etyloaıd. 

Men om en rationell åsigt skall kunna antagas för annat 
än helt enkelt en gissning, fordras något mer än blotta öfver- 
ensstämmelsen med det empiriska resultatet, emedan man of- 
tast kan uppgöra mer än en rationell formel, som dermed in- 
stämmer, och mer än en kan dock icke vara riktig. De bevis 
för rationella formlers riktighet, hvilka vi hafva att tillgå, 
ligga deri att kroppens förvandling af reagentia fullkomligt in- 
träffar med hvad som efter den rationella formeln bör äga 
rum. Herr Wönısas försök visa att urencarbamminsyran, af 
en starkare syra lösgjord från sin förening med baser, icke 
bildar en vattenhaltig fri syra, utan i ögonblicket förstöres på 
bekostnad af den tillkomna vattenatomen, urenoxidamiden för- 
enas med väteequivalenten till urenoxidammoniak samt kol- 
oxiden med syreatomen till kolsyra, och 2 at. kolsyra ut- 
vecklas, under det att 4 at. urinämne stannar i lösningen. 
Ett urencarbamminsyradt salt, hvars lösning upphettas, för- 


— 453 — 


vandies till kolsyradt, hvarvid 4 at. kolsyradt salt, A at. 
urenoxid-amamgniak och 4 at. fri kolsyra bildas, på bekostnad 
af I at. vatten, som sönderdelas. Den rationella sammansätt- 
niogen af denna syra kan således anses såsom fullt ledd i bevis. 





2. Cyanursyra. — Secreteraren fortfor: Herr Prof. EE 
Won i Göttingen har i bref af den 4 April, meddelatmigfx? 4... Vi 
en af honom gjord upptäckt, som med den föregående fram- * Y we 07% 27 
sälloingdno står i ett nära samband. Den så kallade cyanur- "rn Z 
syran, å hvars namn jag i sista upplagan af min lärobok i NE 
kemien föreslagit ändringen till cyanurensyra, är efter hans 
ürsck en kopplad cyansyra, som består af 2 at. vattenhaltig 
cvamsyra, kopplade med 4 at. urenoxid = 2HC+C'H"N:O" 

Den mättar 2 at. basis på hvar atom af syran och dessa sal- 
ters analys instämmer alldeles med åsigten, hvilken dessutom 


hrklarar era af denna syras förut ej redigt insedda för- 
vasdlingar. 








8 En ny Gasometer. — Herr WArrmarx förevisade 
en af honom uppfunnen Gasometer af följande konstruktion. 
A (Tab. IL Fig. 4, %, 3) är en på ställskrufvar hvilande fot af 
gutet jern. Denna består af en trefot bvari ställskrufvarne 
sta, vidare en uppstäende pelare, och öfverst en rund tjock 
bricka. Brickan och pelaren äro genomborrade af ett schacht 
a; nära invid brickans periferi är ett djupt, nedtill något vi- 
dare spår a, (Fig. 3) ursvarfvadt, hvari glascylindern B (Fig. 
1,2, 4) är inkittad ”). Den uppåt vända bottnen af denna 
cylinder är geuomborrad af trenne bål. Uti det medlersta och 


") Det kitt, som är begagoadt till denna epparat, är gjordt af 8 
vigtedelar klart colofonium, 2 d. hvitt vax, bvilka smältes till- 
ssmmans, hvanefter 4 d. alammad jernoxid inblandades, och 
irördes slutligen 1 d. venedisk terpentin utan vidare upphettning. 
Detta kitt är förträffligt till dylika bebof, men en dermed kittad 
epparat torde ej Jåta stark solhetta eller annan motsvarande värme. 


— Ih — 


största af dessa sitter inkittadt glasröret C °), hvilket är 
öppet i båda ändar, hvaraf den nedra står omkring 5m öfver 
jernfotens öfversta plan. Detta rör är på tvänne motsatta 
sidor graderadt i millim&ter och invändigt noggrannt calibre- 
radt medelst invägdt qvicksilfver, och resultatet deraf bragdt 
> i tabell, som visar qvicksilfrets höjd i röret för hvarje cubik 
centimeter. Rörets ändar äro noga parallela med de motsatta 
graderingsstrecken. I ett af de andra hålen i nämnde botten 
är ett i rät vinkel böjdt stålrör D (Fig. 4, 4, 5) inkittadt, 
hvilket har i yttre ändan en stålkran d, hvars tapp är genom- 
borrad intill axeln af två sins emellan vinkelräta och hvar- 
andra mötande hål, och vidare ett horizontelt rör d, samt et 
vertikalt d,, så att man efter behag kan åstadkomma kommu- 
nikation mellan det inre af glascylindern och det vertikala 
röret d,, dä krantappen har ställningen a, eller mellan denna 
kanal och den horisontela d, då man vrider tappen i stäl- 
ningen ß. I hvarje annan ställning är denna kran stängd. På 
d, skrufvas röret E då man vill anbringa kautschukrör ders. 
I det tredje och minsta hålet i glascylinderns botten är en 
liten känslig thermometer med gradering å röret inkittad ”) 
Vid öfra delen af jernfotens pelarskaft är ett horizontelt häl 


*) Glasröret till den förevisade apparaten bade 17”"” ,0 inre och 
197” ,0 yttre diameter. | 

**) Dels för att erhålla en fullkomlig tätning, dels för att, vid 
apparatens fyllning med qvicksilfver, all luft måtte gå ut genom 
kranen D, dels emedan thermometern ej tålde kittets smält- 
ningstemperatur, skedde dessa kittningar på följande sätt. Sedan 
röret C blifvit med öfverlindad tråd samt vax insatt på sitt. 
ställe, och med kork fästad i nedra ändan så att dess läge ej 
kunde förändras, täpptes de andra hålen i bottnen med skal- 
tade trädpinnar, som gingo ett stycke längre in än genom bott- 
nen. Cylindern ställdes nu i lutande ställning, kittet inlades, 
som, genom försigtig uppvärmning, smältes, och genom lutningen 
kom ett tjockare lager åt thermometern till. Under kittets stel- 
nande utdrogos trädpluggarne. I ena hålet insattes nu med kitt 
kranröret hvars mynning tills vidare stängdes med en derefter 
formad messingspropp med långt skaft. Slutligon insattes äfven 
thermometern. Derefter igenkittades alla'otätheter med en me- 
tallstäng hvars ena ända var uppvärmd, och hela kitthvalfvet 
formades i jemnt uppstigande till kranmynningen. 


— 4535 — 


med skrufmutter, hvari en krantopp af stål G (Fig. 4, 2, 6) 
ar fastskrufvad.. På denna tapp, hvilken midtpä är geuomborrad 
af ett hål g, som kommunicerar medelst en genom axeln gä- 
ende kanal g, med schachtet, och äfven har ett utsvarfvadt 
spår g, är påträdd stålpjesen H; då denna medelst handtaget 
h, vrides i hvad lutning som hälst omkring tappen G, kommu- 
nicerar alltid röret A, med schachtet. I röret A, är inkit- 
tadt ett glasrör I, vid hvars öfra ända är fastkittad en stål- 
kran X, och vid denna åter är lilla glastratten Z med kitt 
fästad ). O är en på samma gång med thermometern in- 
kittad jernträd, som med sin fjädring mot glasets inre vägg 
på en liten knap o får stadga, och slutar itvänne spetsar o, 
och o, vid något olika höjd. a, äro tvänne hål, för att ren- 
ga apparaten, hvilka täppas med skrufvarne P, och a, är 
ett uttappningshål, som täppes med skrufven N. Å den bi- 
fogade planchen äro Figurerna A, 2, 3, 4, 7 en fjerdedel af 
rätta storleken och Fig. 5, 6, 8 i hel storlek. Den förevi- 
sade apparaten behöfver omkring 650 ccm eller 21 sv. & 
qvicksilfver för att fyllas, men då kunna åtminstone 450 cem 
gas mätas deri. 

Hr W. uppgaf nu följande rörande apparatens användande 

Apparaten fylles med quicksifver sålunda. Kranen d 
sältes i läget & och %k öppnas äfven. Qvicksilfver ”) itappas 
genom tratten L och fyller således först schachtet a. Om 
apparaten förut är tom, gör man väl att låta något qvicksilfver 
utriana genom afloppskanalen a, för att vara säker att luft 
icke stadnar der. För att förhindra luft att intränga genom 
röret I, lutas detta till dess qvicksilfret kommer ut, då kranen 
Kslutes, hvarefter röret föres i vertikal ställning och härefter 
öppnas ej kranen K vid itappning utan att qvicksilfver finnes 


*) Ideen att begagna ett i rät vinkel böjdt rör till uttappning af 
vatten eller qvicksilfver vid gasförsök tillhör som bekant Mons. 
(Se Pogg. Ann. LIX 139). 

"') Herr W. begagnar till qvicksilfver-reservoir en glascylinder, 
genomborrad vid bottnen af ett häl, hvari en kran med pip är 
insatt. Denna cistern står på en trefot bredvid apparaten. 


— 156 — 

i tratten. Vid fortsatt pätsppning stiger qvicksilfiet in i cy- 
lindern B och i röret C, till dess det börjar rinna genom kra- 
nen d ut genom bålet d,, då kranen d slutes och det qvick- 
silfver som finnes i det lilla röret d, bortskaffas. Qvwvieksilfrets 
höjd i röret C afläses, sedan dess öfra planslipade ända blifvit 
medelst apparatens ställskrufvar inrigtad borizontelt efter ett 
litet dosvattpass, ställt på samma ända. Denna inrigtning är 
nödvändig vid alla afläsningar å röret C. Vid mycket nog- 
granna bestimmelser antecknas äfven qvicksilfrets temperatur. 

En gas bringas i apparaten och mätes sålunda. Stål- 
röret E päskrufvas, som Fig. 5 utvisar, och sättes medelst 
cautschukrör i lafıtat förbindning med det rör, hvarigenom 
gasen skall ledas till gasometern, hvarefter kranen d åter vri- 
des i läget a. Det böjda glasröret M (Fig. 2) med litet på- 
lindad tråd i ena ändan inpassas med denna ända i trattens 
L pip, hvarefter röret I medelst handtaget H lutas, och kra- 
nen K oppnas då qvicksilfver utrinner och gasen således in- 
suges i apparaten. Efter slutad insugning slutes kranen K, 
röret M uttages, I bringas åter i vertikalt läge och qvick- 
silfver i eller urtappas till dess det står till samma böjd i 
röret C och i cylindern B, då qvicksilfrete höjd på det gra- 
derade röret C, gasens temperatur äfvensom barometerhöjden 
observeras. Genom uppmätning af det utrunna quvicksilfreis 
volum, hvarifrån afdrages det som fanns i röret C ofvanlöre 
dess nuvarande nivå, enligt den förr omnämnde calibrerings- 
tabellen, erhålles gasens volum, som sedan kan reduceras till 
0? och medelbarometerhöjd. Äfven kan man låta qvicksilfret 
stå bögre i röret, och på sådant sätt göra så många oontrol- 
lerande försök man åstundar. Då minst 3 observationer göras 
vid olika presshöjder erhålles så väl barometerhöjden som ga- 
sens volum vid medelbarometerhöjd, ehuru ej så noggrant som 
då man har en god barometer att tillgå. Genom ifylining af 
uppmätt qvicksilfver till dess apparaten åter blir full, under det 
gasen får gå ut, har man den skarpaste kontroll på rigtig- 
heten af qvicksilfvets uppmätning. Naturligtvis kan volumen 


— 1357 — 


äfven bestämmas om luft eller annan indifferent gas var förrut 
i apparaten, men ofvannämnde förfarande måste iakttagas om 
mac vill hafva gasen, åtminstone i det närmaste, oblandad. 
Huruledes gasen erbålles alldeles oblandad skall härnedan visas. 
' Quicksifrei uppmätes uti för detta ändamål genom iväg- 
ning af destilleradt vatten eller qvicksilfver till volumen vid 
eo viss temperatur noga bestämda mått. Herr W. begagnar 
dertill 2:ne flaskor med af- och planslipad hals, hvaraf den 
ena innehåller 4 00cc” 96 och den andra 26ccm 71 samt ett rör 
som innehälles 5eem,og (allt vid+45°C) och som är graderadt 
genom ivägdt qvicksilfver i tiondedels com, så att dv ccm 
sikert afläses. Sedan ett sådant mått blifvit fylldt med qvick- 
silver befrias det från luftblåsor (medelst en jerntråd på hvars 
uk en liten skinnbit är fästad vinkelrätt mot jernträden), 
bvareker måttet åter fylles med råga, hvilken borttryckes med 
en pålagd plan glasbit. 

Om man vill qvaliativt och guantitativt undersöka en 
landning af gaser. hvaraf en eller flere låta absorbera sig, 
si inlüres, sedan volumen af blandningen blifvit som ofvan 
bestämd, en böjd jernträd ”) (Fig. 7), på hvars kortare ben 
ett slags korg (Fig. 8) af stälfjädrar är fästad, som håller en 
ken cylinder ”') af den absorberande kroppen, och hvilken 


AA 


‘) Bossen och Prsarrair föreskrifva i deras ”Report on the Gases 
evolved from Iron furnaces” (From the Report of the Britt. Assoc. 
for the advancement of Sciences for 1845) att amalgamera den 
jeratråd som båller den absorberande kroppen, äfvensom att 
bålla trådens utom gasen varande ända i qvicksilfret, för att 
undvika luftens adhesion samtendosmolen; detta har icke bär 
hlifvit iakttaget emedan den jerntråd som varit begagnad i denna 
spparat är groffilad vinkelrätt mot trådens längd, hvarigenom de 
fina kanaler som bildas långs efter en tråd genom dragningen, 
här blifvit bortskaffade; också har ingen gastransport efter denna 
tråd förmärkts, 

“) Dti en för detta ändamål i 2:ne delar gjord form af messing, 
invändigt förtennt, gjutes kalihydrat, som smält vid ej för bög 
temperatur, äfvensom chlorcalcium. 1 denna form kan äfven 
den kolblandning Bunssen och Pıayram (l. c.) föreskrifva såsom 
uppsupningsmedel för svafvelsyra, hvilken åter begagnas att ab- 
sorbers kolbunden vätgas, sammanpackas. 





— 4158 — 


apparat nedföres i röret till dess den räkar schachtets botten, 
hvarefter den föres horizontelt till dess den absorberande kroppen 
kommit förbi rörets underkant, dä den uppdrages vertikalt 
upp till gasen. Under absorptionen urtappas quvicksilfver i 
mån af behof, och efter slutad absorption uttages den absor- 
berande kroppen. Den återstående volumen bestämmes nu 
som ofvan är nämndt. Då detonation kommer i fråga kan 
man detonera smärre portioner i sender i en liten eudiometer- 
eprouvett, dit gasen ledes från gasometern genom ett rör som 
kommunicerar med d,. 

Såsom exempel på apparatens användning vid organiska 
elementar analyser, hvarvid man på samma gång bestämmer 
qväfvet och kolet, anförde Hr W. ett försök som Hr L. Syamımc 
jemte Hr W. anställt & bomullskrut. Gasometern fylldes med 
qvicksilfver af 15°%,6 till 2295 i röret C, kranen d sattes 
i läget ß och genomblåstes för att befrias från det qvicksilfver 
som stadnat deri, hvarefter kranen stängdes och röret E på- 
skrufvades. I forbränningsröret inlades jemte kopparoxid och 
metallisk koppar 08,5208 bomullskrut, hvarefter röret pumpa- 
des nära tufttomt och igenblåstes. De utdragna ändarne al 
förbränningsröret ritsades nära yttersta spetsarne med en fil 
och sattes medelst kautschukrör i förening å ena ändan med 
apparaten vid E och med den andra med ett chlorcaleiumrör, 
(dock med en mellansatt kran), hvilket med andra ändan stod 
i förening med en kolsyregas-apparat, hvarur förut luften blifvit 
bortskaffad genom utpumpning. Sedan förbränningsrörets spet- 
sar blifvit afbrutna inuti cautschukrören, insläpptes kolsyregas 
i förbränningsröret, hvarefter kranen d åter vreds i läget pf, 
så att kolsyregas fick strömma ut genom röret d, som var 
förenadt med ett glasrör, hvilket ledde ned i vatten, hvar- 
igenom hastigheten af kolsyregasens utveckling observerades, 
hvilken hastighet kunde regleras medelst en kran & kolsyre- 
gas-apparaten. Sedan kolsyregasen ansetts hafva gått till- 
“räckligt länge, afstängdes communikationen med chlorcalcium- 
röret, och kranen d vreds i ställningen «. Nu företogs sjelfva 


— 159 — 


förbränningen och qvicksilfver uttappades i den mån det er- 
sattes af den utvecklade blandningen af kolsyregas och qväfgas. 
Efter förbränningens slut, hvilket mycket skarpt tillkännagals 
derigenom, att qvicksilfret i röret C stod orörligt, stängdes 
kranen d och bragtes qvicksilfret till samma höjd i röret som 
i gascylindern, hvilket inträffade vid 59==,; då temp. hos 
gasen var +24°8 och barom. 769==02 vid 0°. — Medelst 
ofvanbeskrifne apparat Fig. 7 infördes med vatten fugtadt sug- 
papper för att med fugtighet mätta gasblandningen i händelse 
det under förbränningen utvecklade vattnet icke skulle hafva 
varlt dertill tillräckligt, men qvicksilfret förblef orubbadt. 
383ermy3 qvicksilfver voro nu uttagne ur gasometern. 

Då apparaten var full med qvicksilfver stod detta i röret 
(‚som nämndt Ar, vid 2295 och innehöll 48ccm.23; efter 
forbränningon stod det vid 59mm; och innehöll 4 2cem 12. Då. 
skilnaden 36,11 drages från ofvanstående 383,93 återstå 
3£7,ccmB2 som utgöra volumen af den med fuktighet mättade 
gasblandningen vid +21",8 och 769,02 barometerhöjd. Då 
från denna barometerhöjd subtraheras vattenångans elasticitet 
vid sistnämnde temperatur eller 49»=m= 45 återstå 7&9mm, 57 
tensionen hos den torra gasblandningen, hvars volum vid 0° och 


760mm sål. blir = 347822" (4 — 0,00370.248)') = 34 5ccm,38, 
Detta är nu volumen af den kolsyregas och qväfgas som bil- 
dats under bomullskrutets förbränning, plus den del, som hettan 
drifvit in i gasometern af den kolsyregas som före fürbrän- 
ungen fyllde mellanrummen i förbränningsröret, minus den 
lilla qvantitet qväfgas som ännu fanns qvar i samma rör. 
För att indrifva i gasometern denna sista portion qväfgas 
fingo omkring 65cem kolsyregas från kolsyregas-apparaten ge- 
nomströmma förbränningsröret och komma jemte sistnämnde 
qväfgas in i gasometern, hvarefter kranen d slöts, och för- 
bränningsröret isolerades från gasometera. En kalilıydratstäng 


spe 





”) Kolsyregasens utvidgning för hvarje grad är, som bekant, enligt 
Recsavurz 0,003745 och luftens 0,003663. 


— 4160 — 


insatt i apparaten Fig. 7 infördes nu i gasen, men måste då 
och då uttagas, rengäras från kolsyradt kali och fugtas för 
att påskynda absorptionen.  Qvicksilfver ihälldes i den mån 
absorptionen fortgick. Efter slutad absorption, och sedan slut- 
ligen en bit torrt kalihydrat varit inne i gasen för att full- 
komligen torka densamma, bragtes qvicksilfrets höjd i röret 
och i gascylindern lika vid 45927. Gasens temperatur var 
då +15".7 och barom. = 762==,83 (vid 0"). — Kranen d vreds 
nu enligt & och apparaten fylldes med 75ccm,86 qvicksilfver, 
som i röret stod vid 229728, Rörets inre volum vid 229==4 
är 48ccm,29 och vid 150me7 är den 33cm. Då skill- 
naden (4 &cem=89 drages från ofvannämnde 75ccmg86 erhålles 
qväfgasens volum = 60cm eller vid 0° och 760== 


= 60,977 (1 —0,00366.A 5°,7)= 5 7emeg '), 


Förbränningsrörets tomrum före förbränningens början var fylldt 
med kolsyregas, som på ett ungefär uppskattades till A5ecm. 
Efter förbränningen då temperaturen antogs till 500° innehöll 


samma mellanrum endast = hrem,3 kolsyregas af 0‘, 


15 
1 +0,00370.500 
skilja den 9ecm,7 utgöra kolsyregas och qväfgas, hvaraf 
315,38 —57,68 
315,38 
kolsyregasapparaten. Den under bomullskrutets förbränning 


utvecklade kolsyrans volum är således endast 257,7—7,9= 
240cemg ”'), 

Hade förbränningsröret före operationen blifvit vägdt först 
med luft och sedan lufttomt, eller ock först lufttomt och sedan 
fylldt med kolsyregas, och den i Lresrics ugn vanliga tem- 
peraturen blifvit en gång för alla ungefärligen utrönt med ett 
dylikt rör i egenskap af pyrometer, så hade den osäkerhet 
som nu ligger i kolets bestämmande på detta sätt sannolikt 
blifvit reducerad till en högst obetydlig qvantitet; men detta 


— eller 7eem,g utgöra kolsyregas som tillkommit från 





*) 5jeem,68 a 1,2618=72"£,78 som på 520"r,8 göra 13,98 proc 
qväfve. 

+4) 239eem,8 kolsyregas a 1"5,9750 väga 493=£,4 hvaraf kolet ut- 
gör 0,27304 eller 134”s,7 som på S20ms,8 göra 25,87 proc. kol. 








sätt påtänktes ej förr än efter operatisnens slut då tid ej var 
Ofrig att repetera försöket. Qvülvet är deremot oberoende af 
fürbränningsrörets volum, om man får antaga att kolsyregesen 
uttvättat förbränningsröret fullkomligt. 

Utom i egenskap af egentlig gasometer kan denna apparat 
äfven begagnas såsom mätapparat för ångans elasticitet, såsom 
bygrometer, såsom barometer m. m. 

Då det likväl fordras en större mängd försük för att 
kunna bedöma apparatens duglighet till dessa fysiska behof, 
och Herr W:s påbörjade försuk i denna väg blifvit af hans 
förestående längre resa tills vidare afbrutna, så inskränkte han 
sg nu att endast antyda sättet att begagna Gasometern till 
dylika försök, under förhoppning att framdeles få till K. Aka- 
demien ingifva resultatet af sina undersökningar. | 

För att mäta ångans elasticitet vid luftens vanliga tem- 
peratur alfstänges torr luft i gasometern och qvicksilfret bringas 
til samma höjd i cylindern och i röret C, hvarefter ett sifon- 
formigt böjdt glasrör med capillär spets, och innehållande den 
vätska, hvars ånga skall undersökas, nedföres i röret C så 
att capillärspetsen kommer utom rörets underkant, då, antingen 
genom försigtig blåsning eller medelst en liten tryckkolf irö- 
reis längre ben, vätskan inskaffas på qvicksilfrets öfre yta 
inuti cylindern, där den då afdunstar och ångan trycker upp 
qvicksilfret i röret C ett stycke, som utvisar ångans elasticitet 
vid den temperatur thermometern angilver. 

Likaledes tjenar apparaten till Hygrometer, och det på 
tvänne hvarandra kontrollerande sätt. 4) Om man införer i den 
ul gasometern insugna och afsperrade luften af atmosferens 
tension, en stång smält chlorcalcium och sedan denna full- 
komligt uttorkat densamma, åter uttager samma chlorcalcium, 
samt ihäller qvicksilfver till dess qvicksilfverytorna åter blifvit 
innivellerade, så erhålles genom beräkning vattenångans tension. 
2) Om, på sätt ofvan är nämndt, vatten införes i stället till 
den afsperrade luften, erhåller denna snart maximum af fuk- 
tighet, hvaraf den ifrågavarande beräknas då temperaturen är 


— 462 — 


känd. Som bekant är Masoccar's hygrometer (Pogg. Ann. 
LIV 448) grundad på denna sednare princip, ehuru måhända 
icke så skarp till detta behof som ifrågavarande apparat. 

I egenskap af Barometer utgör denna apparat med de 
insatta spetsarne 0, och o,, ungefär samma instrument som 
Ausust’s och Kopr’s differential-barometer, ehuru ej så, porta- 
tivt, men dock måhända fullständigare, dels derigenom at 
termometern angifver den temperaturhöjning som alltid inträffar 
vid luftens compression, dels emedan. stigröret C är nära utan 
capillaritet, dels ock slutligen derigenom, att co&flicienten för 
den aflästa differential-barometerhöjden för hvarje spets här 
kan bestämmas utan jemförelse med någon barometer, endast 
genom mätning af volumerna. 





4. En ny Gonyomeler. — Herr Wırwanx förevi- 
sade en af honom uppfunnen Gonyometer. Då detta instrument 
först i dessa dagar blifvit så färdigt att det nu kunde före- 
visas, och Herr W. ernade snart anträda en långvarigare utrikes 
resa, anhöll han att framdeles, efter hemkomsten, få till K. 
Akademien ingifva en fullständig beskrifning med ritningar jemte 
de försök han med instrumentet då anställt, och att nu få ın- 
skränka sig till följande korta redogörelse för instrumentets 
inrättning och bruk. 

På en trefot med ställskrufvar står intappad en stark 
vertikal pelare, som har mikrometerrörelse nägra grader i 
azimuth. På denna pelares öfra ända är fästad en stark bo- 
rizontel dubbelkon, på hvars tappar tvänne armar med hvar 
sin tub äro påsatte så, att dessa tuber kunna erhålla olika 
lutningar emot horizonten, under det deras optiska axlar alltid 
förblifva i samma gemensamma plan och skära vinkelrätt in- 
strumentets horizontela axel. Ändamålet med dessa tuber skall 
straxt visas. Igenom nämnde horizontela dubbelkon går kon- 
centriskt en tapp, på hvars ena ända, som under instrumen- 
tets begagnande är åt höger, vertikalcirkeln sitter. Inuti denna 


— 463 — 


tapp åter går, med friktion mot trenne fjädrar, en cylindrisk 
stålstång som kan föras fram och åter. På ena undan af 
denna stång (åt höger) sitter en arm, som kan fastbrömsas vid 
stången, och hvilken arm i nedra ändan har en fjuder med 
mikrometerskruf, som kan glida utefter en så injusterad stäl- 
skifva, att när den vid armen fästade stälstängen skjutes fram 
och åter, denna stång ej alls vrider sig, hvilket kontrolleras 
deraf, att ett på armen fästadt vattenpass står orubbadt. På 
stängens andra (venstra) ända, som äfven når utom tappen, 
hvarigeoom den går, sitter orubblig en liten plan ogenom- 
skinlig glasskifva ”), samt dessutom, och ett stycke utanför 
denna lilla glasspegel, den apparat, som håller krystallen, och 
medelst hvilken denna kan: erhålla rörelser i alla riktningar, 
s väl vinkelrörelser som rörelser parallelt med sig sjelf. 

Då nu en krystall, fästad & sistnumnde apparat, skall in- 
justeras, skjutes och vrides ofvannämnde stålstång med den 
lila svarta spegeln till dess mirens derifrån reflekterade genom 
tubens objectivglas formerade bild ses coincidera med härkorset 
i den af ofvannämnde tuber som är åt ögat. Sedan stålstången 
numera blifvit på förr nämnde sätt så fästad, att den ej vri- 
der sig under åkningen, föres den åt höger till dess krystallen 
kommer under tuben, hvilken är orörlig. Medelst tvänne 
sskrufvar utan ändar« bringas nu ett af de ifrågavarande kry- 
stallplanerna i det läge att mirens derifrån reflekterade och 
genom tubens objektivglas formerade bild infaller på tubens 
härkors, då detta plan således är parallelt med den lilla 
svarta spegeln. Nu lossas stålstångens brömsskruf, och stången 
wides omkring sin axel till dess det andra af de ifrägava- 
rande planerna gifver reflexion. För att injustera äfven detta, 
begagnas en tredje »skruf utan ända«, som medelst en süker 
tapp, hvilken förut en gång för alla är injusterad vinkelrätt 





') Ideen att begagna en sådan hjelpspegel vid kristallens injustering 
tillhör som bekant Kursen, (Se dess Preisschrift über genane 
Messung der Winkel an Krystallen. Berlin 1825, sid. 39.) 


— 41664 — 


emot den lilla svarta spegeln, vrider krystallen till dess mirens 
bild åter inträffar på härkorsset. Under detta sednare plans 
injustering rubbas alltså det förra planet icke det ringaste ur 
sitt med spegeln parallela läge, och man har således medelst 
denna inrättning undvikit den vanliga olügenheten att rubba 
det redan injusterade planet, då man vill injustera det andra. 
Tidsbesparing, synnerligast när krystallerna tiro mycket små, 
är således hufvudändamålet med denna justerings inrättning. 
För att injustera kristallens kant så att den så nära som 
möjligt blifver en fortsättning af instrumentets axel, tjena tvänne 
sins emellan vinkelräta slider och ett extraglas å tuber, lika 
som på Mirrscazauicas Gonyometer. 

För att undvika den parallax, som vanligen uppkommer 
derigenom att kristallens kant ej coinciderar med instrumentets 
horizontela axel, ehuru parallel dermed, tjenar den ena afde 
förr omnämnde tuberna, genom hvilken ljuset får gå innan det 
kommer till krystallen. Denna tub har antingen tvänne eller 
enklare ett enda glas, hvars principal fokaldistans är lika med 
glasets afständ från miren, som är fästad å ettfenster. Hari- 
genom undviker man alltså nämnde parallax, hvarjemte den 
fördelen bibehålles att få begagna dagsljuset, som inkommer 
genom fenstret ”). 

Den andra tuben eller den som upptager det reflekterade 
ljuset grundar sig på följande iakttagelser, som jag redan om- 
nämnt i K. Akademiens Handl. 1840, s. 495. Då parallel 
ljus reflekteras från en mycket liten yta kommer, som be- 
kant, så mycket mindre deraf, i ögat som planets projektion 
mot ögat är mindre än pupillens area. Då krystallplanet så- 
ledes är mycket litet, kommer alltför obetydligt ljus i ögat, 
för att miren kan ses tydligt efter reflexionen. Detsamma in- 





*) Ideen att erhålla parallelt ljus från miren tillhör som bekant 
Ruppeac, (K. Akad. Handl. 1826, s. 218) men hans mirevareli 
härkerss, insatt i en tub på sjelfva instrumentet, i fecns af det 
konrexa glas, hvarigenom Jjusei passerade innan det kom till 
krystalien. 


— 405 — 


träffar Bfven med sådane större kristaller hvilkas ytor, som 
ofta är händelsen, bestå af matta delar med här och der 
strödda mycket små, för ögat ofta oåtskiljbara reflekterande 
planer. För att nu få en tydlig bild reflekterad från ett sådant 
litet plan, placeras ett passande konvext glas mellan kristallen 
och ögat på det afstånd från krystallen att den yttersta re- 
fekterade ljusstrålen efter brytningen råkar pupillens ytterkant. 
I focus af detta glas åt ögat till, sitter ett hårkors, hvilket 
man betraktar antingen omedelbarligen med blotta ögat eller 
medelst en svag lupp. För små eller mindre glänsande yter 
begagnas således en förminskande tub, för något större eller 
mera glänsande, en tub som hvarken förminskar eller förstorar, 
och slutligen för mycket stora och glänsande ytor en tub som 
kestorar. 

Hvad slutligen beträffar vinkelns uppmätning sker detta, 
medelst multiplikation, på vanligt sätt På ifrågavarande 
gonyometer afläsas medelst 2:ne nonier omedelbarligen 20 
sekunder. 

Utom till mätning af krystallernas vinklar, ernar Hr W. 
använda densamma till diverse optiska försök, och är dem med 
behöriga tillägg särdeles passande till åtskilliga polarisations- 
försök äfvensom till pröfning af parallelismen hos glas enligt 
Onrunes metod. 

Det förevista instrumentet är förfärdigadt af K. Akade- 
miens Instramentmakare Hr Löjtnant- Mekanicus Lirrwan. 





9. Något om bomullskrut och dermed besläg- 
tode ämnen. — Hr L. Svansere meddelade Akademien derom 
följande i anledning af några försök, hvilka af honom gemen- 
samt med Hr C. Srtaar blifvit anställda: 

Den massa af skiljaktiga uppgifter, hvilka under de sed- 
re månaderna blifvit i de vetenskapliga journalerna offent- 
liggjorda om bomullskrutet, hafva stundom varit så stridande 
emot hvarandra, att man haft föga säkerhet för att göra sig 


— 166 — 


ett på fasta grunder fotadt begrepp om kemiska sammansätt- 
ningen af detta utaf Scronsmn först upptäckta ämne. Egen- 
skapen af att med våldsamhet explodera angilver ensamt ejen 
tillräckligt säker karakter på detta ämnes renhet, och ett rent 
preparat, utan mekanisk inblandning af bomull, kunde ej anses 
vara under experimentell behandling, innan man förskaffat sig 
ett sådant, som vid behandling med salpetersvafvelsyra ökat 
så mycket i vigt, att det ej vid ny behandling tilltog ytter- 
ligare. Uppgifterna äfven uti detta hänseende äro temligen 
varierande och härleda sig sannolikt deraf, att den under för- 
sök varande bomullen förut icke blifvit med alkali och salt- 
syra befriad ifrån de deruti lösliga ämnen, hvarföre man äfven, 
uti ganska goda kemiska afhandlingar uti ifrågavarande del, 
finner uppgifvet att denna vigtstillökning ej uppgår till mera 
än 69 proc. (Sumt och Hezxcxen) under det att den, enligt 
våra försök, för bomullen belöper sig till 76.45 till följe af 
mångfaldiga försök, hvilka sins emellan ej afvika ifrån medium 
med mera än 0.3 af en procent. Frågan huruvida en sal- 
petersyrlighetshaltig salpetersvalvelsyra skulle på bomullen in- 
verka olika med en ren syra, har ej bekräftat sig af våra 
sednare försök, åtminstone i så fall att bomullen antagit en lika 
vigtstillökning uti en deraf förorenad syra, som uti en fullt 
ren, ehuruväl den i sådant fall erfordrat en längre tid att 
dermed behandlas. Härmed må dock ej vara sagdt att ju 
icke andra ämnen, hvilka behandlas med denna salpetersval- 
velsyra, kunna af en syrlighetsförorening förhålla sig annor- 
lunda än bomullen, men denna undersökning, som kastar frå- 
gan in på ett annat gebit, må utgöra ett ämne för sig, och 
för närvarande vela vi ej härom meddela annat än några 
zifferuppgifter om den procentiska sammansättningen af de 
exploderande salpetersyrade föreningar, hvilka hafva liguin- 
artade beståndsdelar till basis. Ännn en omständighet, som 
kunnat förorsaka de skiljaktiga uppgifterna har kunnat vara 
den, att man måhända stundom ej analyserat nyss beredt 
bom- 


— 467 — 


bomullskrut, utan ett sådant, som blifvit förvaradt en längre 
tid samt sålunda förlorat en del af sin syra, hvilket för en 
del af dessa kroppar är bändelsen. 

Följande analyser af bomullskrutet hafva af oss blifvit 
gjorda. Vigtstillökningen vid beredning af detta krut har varit 
den här ofvan af oss angifna = 76.45 proc. Krutet har blifvit 
torkadt vid +400°C. före invägning till analys, och efter sam- 
manrifning med kopparoxid, och särskilt torde vi få omnämna, 
att krutet vid sammanrifning med kopparoxiden icke fuktades 
med eter, emedan vi ansågo oss böra på allt sätt undvika att 
utsätta det för inverkan af sådana kroppar, hvarom fråga kan 
uppstå, huruvida det ej, åtminstone under luftens tillträde, 
partielt blifvit förändradt. Det analyserade krutet var nyss 
beredt. 

A. 0.615 gr. bomullskrut hafva vid förbränning med kop- 
paroxid gifvit 0.6231 gr. kolsyra och 0.1523 gr. vatten. 

B. 0.640 gr. förbrändes och gäfvo 0.6145 gr. C och 0.1575 
g. H. 

C 0.619 gr. af samma ämne lemnade vid förbränning 
0.599 gr. C och 0.147 gr. H. 

D. 0.5208 gr. bomullskrut hafva uti den af WaALLMarK 
konstruerade gasometern ") lemnat 249,8 cubikcentimeter kol- 
syra och 57e.cm.68 qväfve reducerade till 0°C temperatur och 
760 millimeters barometerhöjd. 

E. 0.5303 gr. af samma ämne lemnade 58c-ce»m80 qväfve 
efter reduktion till 0°C. och 760== barometerhöjd. 

FF. 0.6037 gr. krut lemnade vid förbränning 0.5448 gr. 
C och 0.147 gr. H. 


En 


*) Derna gasmätningsapparat, som är särdeles passande för en 
mängd olika kemiska försök, skall sannolikt snart tillvinna sig 
allmän uppmärksamhet, och vi förmoda att ingen kemist, som 
gjort försök med den och sett huru mästare man sjelf är af 
försökets fortgång, skall gerna sakna den uti sitt laboratorium, 
så mycket mera, som den tillika är tjenlig till en mängd af 
skiljaktiga försök, hvartill eljest olika konstruerade instrumenter 
ansetts vara behöfliga. 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förk. Årg. 4. N:a 6, 2 






— 168 — 


G. 0.569 gr. förbrändes och gäfve Os gr. C ant 
0.1465 gr. H. 
Beräknas dessa data i procent så får man 


A. B. C. D. E. FR 6 
Kol . . 27.667 26.217 26423 25.80 —— ?han Hin 











Väte . 2.778 219 2.633 — im 2 
Qväfve — 13.80 13.990 

Medium emellan alla dessa försök är 
Kol..... 25.890 
Väte .... 2.622 
Qväfve . . . 13.985 
Syre . .. . 57.503 
100.000 


Då emellertid försöken F och G gifvit en med 2 proceW 
afvikando kolhalt ifrån de öfriga, så anse vi, att dessa [x-' 
sök ej böra medtagas i ett medium, emedan sannolikt något 
kol, under form af koloxid blifvit under förbränningen utkasud 
utur förbränningsröret, hvarföre vi anfört dessa försök , aliogea 
annan orsak än den, att dylika försök utan anmärkning blilvt 
anförda af andra samt medium deraf draget. Utesluta vi åter 
dessa från all voteringsrätt, så blir det funna medium = ' 


Kol..... 26.544 
Väte . 2.517 
Qväfve . 13.985 
Syre . - 56.9254 

100.000. 


Beräkna vi från dessa försök bomullskrutets samman 
sättning, så finna vi, att den närmast instämmer med den enk! 
formeln CHHNOr— CHI"O"LEN, samt att säledes denna för 
ening uppkommit derigenom, att 5 atomer vatten utgått ifr? 
lignin och 5 atomer salpetersyra i deras ställe ingått. Ti 
grund för denna formel hafva vi antagit, att lika atomer vatte 


— 169 — 


blifvit utbytta uti lignin emot ealpetersyra, samt tillika stödt 
oss på Mourvers formel på lignin, hvilken, så vidt åtminstone 
ännu är kändt, ej kan substitueras af någon bättre, ehuruväl 
man för ingen del kan obetingadt antaga den, då den kropp” 
hvilken vi kalla lignin ganska val, till följe af de negativa 
karakterer, hvarunder den ännu är känd, kan vara en bland- 
ning af tvenne skiljaktiga ämnen. Beräknadt efter denna formel 
skulle ligninkrutet vara semmansatt proeentiekt af 


Kol. .... 25.837 
Väte . ... 2.62 
Qväfve . . . 14.979 a BE 
Syre . .. . 59.332 Md No 5 os 
400.000. basiron 
De skäl, som likväl tala för att ligninkrutet ej repre- N, BR £ 


senteras af denna enkla formel stödja sig hufvudsakligen art 
derpä, A:o att bomulln, efter denna formel, vid dess för- 
vandling till en fullmättad exploderande kropp ej kan an- 
taga en större vigtstillökning än 67.5 proc. af dess ursprung- 
liga vigt, under det att den dock, sedan den blifvit på det 
nogaste befriad från främmande ämnen, dervid får en vigts- 
tillskning af 76.5 proc., samt det dessutom alltid har en större 
sannolikhet för sig, att någon ringa qvantitet bomull vid dess 
förvandling till krut skall af salpetersvafvelsyran förtäras under 
en inverkan af flera timmar, än att den skall vara, äfven 
utan värmes inverkan fullkomligt oåtkomlig för tvenne när- 


varande så starka syror som $ och N, i synnerhet då båda 
dessa syror, vid en ej särdeles hög värme lösa och destruera 
den salpetersyrade föreningen; 2:o att denna vigtstillökning ej 
bör någonsin kunna öfverskrida den theoretiska gränsen, förut- 
satt att uttvättning af syrorna egt rum, men väl understiga 
den, då lätt nog en ringa qvantitet icke metamorfoserad bomull 
kan vid hvarje beredning af bomullskrut anses vara för handen; 
| 3:o emedan qväfhalten, beroende af fullmättad förening, ej 
, gerna vid analysen bör utfalla större än dess beräknade halt, 
| och sådana qväfbestämmelser, hvarest den procentiska varia- 


— 470 — 


tionen uppgått till 4 procent icke alls böra få votera uti ato- 
mistiska bestämningssättet af en kropp, hvaruti qväfvets in- 
gående utgör en så väsendtlig omständighet. 

Obetingadt kunna vi sålunda icke antaga den föreslagna 
formeln, emedan den icke nöjaktigt förklarar på en och 
samma gång så väl det analytiska resultatet som  vigtstillök- 
ningen vid bomulls åverkan, af salpetersvafvelsyra, och vi såsom 
hufvudsak fästa oss vid denna vigtstillökning, på sitt sätt en 
mättningscapacitet för denna förening, sedan vi på det sorg- 
fälligaste gjort oss förvissade om all fri syras fullkomliga ut- 
tvättning, och derföre kunna försäkra, att allt dylikt krut, som 
ej ernätt denna vigtstillökning, icke blifvit fullkomligt behand- 
ladt med syra. Frågan är nemligen i vetenskapens närvarande 
läge ej att inom kacherade förhängen undandölja ett till für- 
klaring svårare framstående fenomen, utan fastmer att erkänna 
det haltande och bristfälliga, som uti dess ännu utredda skick 
kan finnas för handen. Att för närvarande framlägga det ra- 
tionella förloppet vid hithörande process, anse vi icke vara 
hvarken af oss eller af någon ännu till fullo gjordt, och tro att 
möjligtvis frågan fullständigare först kan redas sedan lignin 
ifrån andra håll förut blifvit undersökt, eller sedan andra, 
mera till deras sammansättning kända och studerade ämnen, 
såsom stärkelse och flera sockerarter blifvit under likartade 
omständigheter som bomulln studerade, hvilket vi äfven, hvad 
de sednare kropparne beträffar, redan börjat att göra. 

Af andra ligninartade exploderande kroppar hafva vi ana- 
lytiskt undersökt de föreningar, hvilka fås genom salpeter- 
svafvelsyras inverkan på lin och räghalm, hvilka båda ämnen 
förut blifvit behandlade med alkali och saltsyra. Dervid hafva 
vi funnit, att 0.5135 gr. nyss beredtlinkrut lemnat 0.4953 gr. C 
och 0.124 gr. H. Ett af råghalm beredt krut har med för- 
bränning af 0.6766 gr. lemnat 0.659 gr. C och 0.1565 gr. H 
Detta svarar procentiskt emot 


lin råghalm. | 
* Kol... . 26.338 26.597 | 
Väte ... 2.677 2.564 


— 471 — 


och utvisar, ehuruväl någon bestämmelse icke blifvit på qväl- 
halten gjord, att elementerna uti det af dessa ämnen beredda 
exploderande ämnet, ingå i samma förhållande som uti bom- 
ullskrutet. Likväl anse vi oss böra omnämna, att vi upp- 
märksammat i så måtto en skillnad emellan det af bomull 
och lin eller halm beredda krutet, att det förra, äfven efter 
flera månaders förvaring icke förlorat märkbart af sin explo- 
derande kraft (analytiskt har det gamla ej blifvit undersökt), 
under det att lin- och halmkrutet, likasom det, hvilket blifvit 
beredt af sågspån och några andra ämnen, hvilka vi nedan- 
före tabellariskt skola omnämna, legat mycket af sig samt 
förbrinna med vida mindre hastighet. Det ser häraf ut, såsom 
skulle ligninkrutet, för ett möjligt praktiskt bruk, ej kunna 
komma att af alla ämnen med fördel beredas till längre tids 
förvaring och magasinering, så vida icke denna sednare om- 
ständighet kan förekommas förmedelst hård packning och für- 
varing i slutet och något fuktigt tillstånd, emedan vi af fler- 
falldiga försök öfvertygat oss, att det icke af vatten under 
några månader väsendtligen förändras. 

Sedan det af anförda försök visat sig, att ligninkrutet 
mnehäller 26.544 proc. kol samt 2.517 proc. väte, må vi här 
nämna något om wvissa andra salpetersyrade organiska förenin- 
gar, hvilka i så måtto stå i samband med ligninkrutet, som 
de blifvit beredda af ämnen, hvaruti väte och syre stå till 
hvarandra uti förhållande af att bilda vatten, samt dessutom 
explodera med samma våldsamhet- som de af ligninartade be- 
ständsdelar beredda krutarterna. Af dessa hafva dock ännu 
ganska få blifvit af oss -undersökta och denna undersökning 
bar hittills blott haft afseende på de ingående qvantiteterna af 
kol och väte. Sålunda hafva vi funnit, att mjölksockerkrut 
vid tvenne förbränningsförsök lemnat följande resultater, neml. 
0.4053 gr. af en materia, vid hvars beredning erhållits 21.5 
proc. mjölksockerkrut af 400 delar mjölksocker hafva lemnat 
0.3643 gr. C och 0.094 gr. H; samt 0.6841 gr. af en materia, 
då 37.8 proc. mjölksockerkrut erhållits af 400 delar mjölk- 


— AN — 


socker hafva lemnat 0.6124 gr. Ö och 0.1538 gr. IH. Dessa tal 
svara emot de procentiska qvantiteterna af 


Kol ..... 255 2432 

Vate .... 25 2.460 
och utvisa, att sammansättningen af mjölksockerkrutet ej är 
beroende af den erhållna qvantiteten produkt vid dess bered- 
ning, samt tillika, att denna krutart karakteriseras af en mindre 
ingående halt af kol än ligninkrutet, samt sannolikt är af samma 
sammansättning med stärkelsekrutet, hvilket, äfvenledes ana- 
lyseradt på samma beståndsdelar af en materia då 476 delar 
stärkelsekrut erhållits af 400 delar stärkelse, vid förbränning 
af 0.7938 gr. materia lemnat 0.7075 gr. Ö samt 0.1975 gr. H, 
svarande procentiskt emot 


LÅ 


Vi begagna tillfallet att samtidigt med dessa ämnen an- 
föra en likaledes blott partiell analys af ännu ett annat krut, 
beredt genom sammanrifning i 2 timmar af mannasocker med 
salpetersvafvelsyra, hvarvid 438 delar mannasockerkrut er- 
hållits af 400 delar mannasocker, samt af intresse derigenom, 
att det således är beredt af ett ämne, som sjelft icke inne- 
håller de ingående elementerna af väte och syre i förhäl- 
lande af att bilda vatten såsom varande sammansatt enligt for- 
meln C°H’O°, samt sålunda antydande sannolikheten af att någon 
koppling uti mannasockret måste vara för handen, gemensam 
med någon uti lignin, på hvars bekostnad krutbildningen för- 
siggår. Mannasockerkrutet skiljer sig dessutom betydligt ifrån 
de andra krutarterna derigenom att det innehåller vida mindre 
kol än de öfriga hittills undersökta. Vid förbränning af 0.5775 
gr. mannasockerkrut hafva vi erhållit 0.4228 gr. C och 0.107 
gr. H; samt vid förbränning af 0.6228 gr. erhållit 0.4338 gr. C 
och 0.1235 gr. H, svarande procentiskt emot 


Kol .... 19.854 49.007 
Väte . ... 2.054 2.163 


— 173 — 


Slutligen torde det tillåtas oss att anföra resultaterna af 
några försök, hvilka blifvit gjorda för att efterse huru mycket 
exploderande ämne erhålles vid behandling af diverse ämnen 
med salpetersvafvelsyra. 


hafva lemnat 
100 delar af nedan- Förat behand- nedanstående 





| 
| stående ämnen. lade .m N d delar explo- explosionskraften m. m. 
| grn. derande ämne. 
o af al d:o 99.8 Ganska god. 
Murket träd d:o 67.45 God. 
allbarr d:o 90.7 Sämre än sågspån. 
Eklöf d:o 85.1 Sämre. 
Hö (bårdvalls) d:o 142 Dålig. 
Lin do 169.2 Mycket god. 
‚Bighalm d:o 132 God. 
0002 — 165 Dälig. 
Ullaf Bombazx ori- _ 8 Sämre, och släpper lätt 
entalis sin syra. 
Någorlunda, — förlorar 
[Papperslomp u 175. { Bart syran. 
Hretestärkelse — 174 
| — 176.7 
— 175.8 Då den behandlades med 
— 176 frisk syra. 
— 175.8 
— 175.8 
Då den behandlades med 
— 168.9 en syreblandningsom 
_ 1709 förut varit begog- 
Potatismjöl -— 177.5 
_ 176.8 Vid beredning med frisk 
— 179.5 syra. 
— 179.3 
= 12 Beredd medelst förut an- 
_ 167.8 vänd syra, Alla stär- 
kelsekrutsorierna ex- 
- 173.3 ploderade utmärkt 
_ 165.4 godt. 
ummi arabicum — 142.4 Göd. 
Rörsocker - 73.6 Frisk 
_ 24 \ risk syra. 
_ pe Förut använd syra. 


— ATA — 


bafva lemnat 
100 delar af nedan- (örat behand” nedanstående lesionskrafte 
oem ® | delar explo- exp „ekreften m. m. 


stående ämnen. lilat. dömde än 
Drufsocker _ nn Yrrisk syra. 
_ Br JAnränd syra. 
Mannasocker -— 111.16 
— 115.8 fria syra. 
_ 138 
_ 100 
— 93.5 {ro använd syra. 
—_ 137.27 
Mijölksocker _ 45.6 
- 37.8 fra syra. 
_ 22.9 
— 21.2 
- 22.7 bear begagnad syra. 
—_ 14.9 


Papper och linnetyg hafva gifvit ett sämre krut, som lätt 
förlorar sin syra. 

De olika qvantiteter salpetersyrad förening, som vid skilj- 
aktiga försök erhållits vid sockerarternas behandling med sal- 
petersvafvelsyra äro särdeles i ögonen fallande, och måste till en 
del bero på dessa ämnens löslighet i vatten, hvarvid, förut 
något af den exploderande kroppen, tillika bildar en mängd 
andra föreningar. 

Hvad en stor del af dessa föreningar beträffar, må såsom 
en särdeles egenhet anmärkas den benägenhet de stundom 
hafva att så väl i luften som i täppt kurl förlora sin syra, 
hvilken är för en och samma kropp stundom större, stundom 
mindre, utan att det varit oss möjligt att ännu kunna an- 
gifva under hvilka skiljaktiga omständigheter vid beredningen 
eller förvaringen de olika förhållanderna företrädesvis framstått. 
Då dessa salpetersyrade föreningar bevaras under vatten tyckas 
de dock i allmänhet bibehålla sig bättre. 





— 175 — 


4. Malacozoologi. — Hr Lovin anförde: Vid Kongl. 
Akademiens sammankomster den 43 Maj och 40 Juni förlidet 
år framlade jag en förteckning öfver de dittills vid den nor- 
diska halföns vestra kust funna mollusker "). Dess närmaste 
syfte var att vinna en möjligast noggrann artkritik, men den 
systematiska uppställningen, i en sådan skrift af underordnad 
vigt, kom likväl att i några fall förete afvikelser från den 
innu vanligen begagnade, hvilka antingen endast antyddes 
genom slägtenas följd, eller blott med få ord förklarades. 
Det är några anmärkningar öfver Moluskernas systematik, 
särdeles med afseende på en hittills sällan begagnad karakter, 
tungans beväpning, som jag denna gång anhåller att få meddela. 

Ur denna klass har man på sednare tider aflägsnat Cir- 
rpedierna, och hvad vi numera veta om Ascidiernas 'utveck- 
ling berättigar ej att räkna dem till Molluskerna. Sälunda 
retad och begränsad framställer denna afdelning af djurriket 
två stora grupper, Acephala med Brachiopoda, och Cephalo- 
phora. Hos de förra är manteln mer eller mindre klufven, 
och skalet deladt i tvenne motsvarande hälfter; ögonen, der 
de äro iakttagna, äro mycket talrika, den lob som bär dem 
ir sammanväxt med manteln, och munnen är ett svalg utan 
käkar eller tunga. Hos Cephalophora är manteln sluten, eller 
blott till en ringa del öppen, dess skal bildar en kägla, än 
nedplattad, än utdragen, ögonen äro två, och den lob som 
bär dem är fri från manteln, och förenad med de tegumenter 
som bilda hufvudet, hvilket oftast är försedt med två vi- 
brakler, och med en munnkavitet, som framför svalget inne- 
sluter en beväpnad tunga och stundom käkar. Dessa djur äro 
Cephalopoder, Pteropoder och Gastropoder. 

Pteropoderna, som i vissa afseenden synas förhålla sig 
till Brachiopoda som Gastropoda till Acephala, äro ännu icke 
med önskad noggrannhet undersökta, isynnerhet med afseende 


ng, 


‘) Öfversigt af K. Vetensk. Akademiens Förhandlingar, 1846, p. 135, 
183; Index Molluscorum etc. 


— 176 — 


på utvecklingen, som för rätta förståndet af en djertyp är af 
så stor vigt. De tvenne arter jag sett lefvande iakttogos un- 
der omständigheter, som ej medgåfvo fullföljda undersökningar. 
Jag måste derföre lemna denna ordning åsido, och hålla mig 
vid de öfriga tvenne, hvilka synas mig förete några vigtiga 
ufverensstämmelser. 

Manteln, hos båda sluten, bär ett enkelt eller endast 
på tvären, såsom hos Chiton, deladt skal, som, utbildadt, är 
koniskt och vridet i en kortare eller längre spiral, hvilkens om- 
. gångar hos Cephalopoda vanligen ligga i en och samma plan, 
men ‘bos Gastropoda oftast snedt följa hvarandra efter en li- 
nea, som bildar vinkel med största omgångens plan. Skalets 
spets är, vid denna vridning i spiral, riktad framåt hos Cepha- 
lopoda Tetrabranchiata, utdöda och lefvande, bland Dibran- 
chiata endast hos Argonauta, och bland Gastropoda hos Patella, 
men bakåt hos Spirula och de flesta öfriga Dibranchiata, samt 
hos största antalet Gastropader. 

Under djurets hals ligger ett muskulöst organ, som 
dels omsluter densamma ofvantill, dels fäster sig vid manteln, 
och bakåt vid skalets inre yta. Det är rörelseorganet, som, 
bland Cephalopoda, hos Dibranchiaterna är slutet till ett rör, 
vid hvars contractioner djuret glider fram på den samman- 
pressade vattenpelaren, men hos Tetrabranchiaterna är öppet 
och bredt, och, som det vill synas, ämnadt att genom böj- 
ningen af sin yta såsom ett styre bestimma rörelsernas rikt- 
ning. I båda dessa former visar det på den undra ytan en 
egen, mindre, till någon del fri lob eller klaff. Hos Ga- 
stropoderna ger denna lob sin närvaro tillkänna genom en 
sällan saknad fåra på främre ändan af foten, och det är 
måhända just denna del af organet som hos dem är utbildad 
till krypsåla, medan fotens öfre del omsluter djurets hals och 
bakåt afgifver en häftmuskel till columella. Hos Gastropoda 
framträder dessutom en särskilt del af foten, som jag kallat 
lobus operculigerus och som, stundom i hög grad utvecklad 
t. ex. hos Atlanta, stundom ganska liten, på sin medlorsta del 


— 477 — 


alsöndrar byssusträdarna, som här förenas till en skifva och 
bilda operculum, medan sidodelarna stundom utveckla sig till 
cirri, såsom hos flera af Turbinea, eller, såsom hos Natica, 
till en vid och tänjelig hinna, som kan omsluta hela snäckan. 
— Hos Clio och vissa andra Pteropoder synas de fenlika pa- 
riga rörelseorganerna vara uppkomna genom utbildning af foten. 


Hufvudet företer hos Cephalopoderna ett stort velum, 
som under djurets hela lefnad utgör ett kraftigt verktyg för 
att fatta rofvet eller för stallilyttningen. Till det förra än- 
damälet är det hufvudsakligen egnadt hos Dibranchiata, der 
det är bildadt af åtta stråligt ställda, till större eller mindre 
del genom hinnor förenade muskulösa armar, på inre sidan 
bärande rader af bäftorganer, sugkoppar eller hakar. Under 
formen af cirri uppträda dessa organer hos Tetrabranchiater- 
nå, men ej så mycket egnade att gripa rof, som att, i stort 
antal och i concentriskt ställda rader ordnade på veli vida 
yta, utsträckas ur sina skidor, och genom hastiga slag fram- 
drifva djuret, som, efter behag buret af den till en stor del 
gasfyllda snäckan, måste sväfva i vattnet, och sannolikt icke 
har Dibranchiaternas förmåga af raka, snabba rörelser. Det 
är med deuna organisation Cepbalopod-typen först uppträder i 
de äldsta perioderna af naturens historia, och det är utan 
tvifvel anmärkningsvärdt, att denna form af velum, dess an- 
vändning som rörelseorgan, fotens bildning, och, som det 
nästan vill synas, saknaden af vibrakler, stå i en be- 
stämd analogi med det larvtillstånd, som nyare iaktta- 
gelser visa vara genomgående troligen hos alla verkliga 
vatten-gastropoder, och som, enligt hvad jag vågar sluta af 
egen iakttagelse "), äfven gäller för Acephala, bland hvilka 
likväl, likasom hos Crustacea decapoda, några sötvattens- 
arter göra undantag. Under detta larvtillstånd, då Gastro- 
poderna ännu äro pulslösa, oftast blinda och utan tentakler "“), 





*) Öfversigt af K. Vet. Akad. Förhandl. 1844, p. 52. 
"II, c. och Vet. Akad. Handlingar 1839, 227, t. 2. 


— 178 — 


men alltid försedda med en snäcka, bär hufvudet ett i tvenne 
lober deladt velum, hvars ränder äro besatta med svängande 
cirri, som med hastigt förnyade slag drifva djuret omkring, 
under det foten, med sitt operculum, är vid rörelsen verksam 
blott såsom styre. Så snart ögon, vibrakler och hjerta äro 
utbildade, försvinner velum eller qvarstår overksamt, foten 
blir kryporgan, och hos många försvinner sjelfva snäckan, så- 
som hos Gymnobranchia, eller tar en ny rigtning i sin vrid- 
ning, såsom hos Turbonilla, Tylodina. Gastropodernas utveck- 
ling är således en partielt tillbakagående metamorphos, Cepha- 
lopodernas — åtminstone hos honkönet — en framåtskridande. 


Under ögonen uppkomma, hos ganska många af Cepha- 
lopoda dibranchiata ett par vibrakler, som utgå mellan tredje 
och fjerde armparet, och icke tillhöra velum. De bära i 
ändan ett antal sugvårtor eller hakar. Hos Gastropoderna 
återfinnas dessa organer under åtskilliga former, och synas 
uppkomma, der ommatophor-loben ännu, såsom hos Trochina, 
icke är fullkomligt sammansmält med hufvudet, under den- 
samma. Hos några äro de betäckta med cilierade upphöjda 
ränder, såsom hos Doridea, eller med fina papiller såsom hos 
flera af Trochina ”), eller bära de i spetsen några orörliga 
borstlika utskott, såsom hos ungar af Turbinea ”'), eller hafva 
de nära spetsen en ansvällning besatt med starkt svängande 
cirri, såsom hos Turbonilla ““”). 


Dessa homologier, som jag i Index Molluscorum blott i 
korthet antydt, har jag här sökt förtydliga genom några 
teckningar på Tab. 2, näml. fig. I, en Sepia, från sidan, för 
att visa fotens läge; fig. 2, ett velum och vibraklerna af en 
Sepia sedda framifrån, att jemföra med fig. 3, en Rissoa, 
som ännu har qvar sitt velum, ehuru den fått ögon och vi- 


*) Se Vet. Akad. Handl. 1839 t. 2, fig. 18, Quor i Voy. de PAstro- 
labe t. 63—63. 
"") Tab. 2 fig. 3. 
***) Öfversigt af Vet. Akad. Förbandl. 1845 t 4, f. 7. 


— AI — 


brakler och foten nästan är utbildad till kryporgan; och fig. 
4, en Nautilus efter Owans och Varenciennss figurer tecknad 
sådan den kan förmodas visa sig när den simmar, att jem- 
föra med fig. 5, ungen af en Eolisg. Figurerna 3 och 5 
äro lånade ur en afhandling af mig i Vetensk. Akademiens 
Handlingar 4839 t. 2, £ 48 och 22. 


Men det gifves en karakter, som med en alldeles afgjord enhet 
genomgär bäde Cephalopodernas, Pteropodernas och Gastropoder- 
nas ordningar, medan den saknas hos Acephala och Brachiopoda, 
och denna är munhälans byggnad, särdeles det organ man, ehuru 
måhända något oegentligt, kallat tungan. Detta organs hårda 
beväpning, hvilken Arısrorzızs säkert icke afser då han talar 
om Sniglarnes tänder, och förmodligen menar käkarna, eller 
om tungan hos Buccinum, såsom han benämner detta djurs 
långa, retractila rostrum, har af flere författare blifvit be- 
skrifven hos ett antal arter, af Sıvıeny i det stora verket 
öfver Egypten, af Pour, af Cuvier hos Buccinum undatum 
m. f., af Quvor och Gamarp hos 25 arter, men ytterst flyg- 
tigt, af Osier, af Troscrrr förträffligt hos flera land- och 
sötvattens- blötdjur och hos Ampullaria, af (Quurnzraces hos 
några Gymnobranchier, af Hancock och EwsLrton inom samma 
ordning, med en god undersökning öfver mekanismen för tun- 
gans rörelser hos Aeolis, och den öfverraskande upptäckten, 
att det hårda ämnet i beväpningen är kiseljord, af Lxnear 
med mikro-anatomiska iakttagelser, och af Hancock hos 
Buceinum undatum. Bland dessa författare har, så vidt jag 
vet, TroscHEL ensam i tungbeväpningens form sett en karak- 
ter för slägten eller familjer, och det är äfven under denna 
synpunkt jag här vill framställa den, för att med det visser- 
ligen ringa material som står mig till buds, söka att besvara 
frågan, om också inom denna djurklass ordningens, familjens 
och slägtets, eller till och med artens egendomlighet utpräglar 
sig med samma bestämdhet som inom de öfriga djurklas- 
serna, i de organer, som i munnen äro ämnade att upptaga 


— 480 — 


och sönderdela födan, i hvilket fall det också skulle blifva 
möjligt att af endast dessa fina, men ej så lätt förstörbara 
delar, hos både lefvande och utdöda former sluta till bygg- 
naden af djurens förlorade mjuka delar. - 


Tungan, en mer eller mindre uppstående del af munhå- 
lans nedre yta, mellan på sidoväggarna belägna, med mer 
eller mindre mjuka hornartade papiller betäckta karunkler, 
består af en af muskler och brosk sammansatt apparat, öf- 
ver hvilken är spänd en hornartad skifva, belaggd med 
hårda tänder och hakar af kiseljord.. Den främre ändan 
af denna membrana lingualis är blottad och böjd nedåt och 
bakåt, men den bakre till större eller mindre del innesluten 
i en slida, hvars botten innehåller den matrix, ur hvilken 
hinnan med dess beväpning alltjemt nybildas medan den fram- 
till afnötes. Genom muskelapparatens spel skjutes den framåt 
utom munöppningen och drages åter in, hvarvid hakarna på 
dess yta gripa rofvet och sönderslita det, eller i vissa fall 
måhända deri ingjuta något giftigt ämne. Till formen är 
tunghinnan antingen kort och bred, och då nästan alltid hel 
och hållen belägen inom munhålan, eller den är lång och 
bandlik, och är då med sin bakre del stundom till största 
delen utstjelpt ur densamma inåt kroppshälan i inelfvornas 
mellanrum. I båda dessa fall består tungbionans beväpning 
al ett stort antal tänder och hakar, ordnade i en lång följd 
af tvär-rader. Med undantag af de främsta, som äro för- 
slitna, och de bakersta, som äro under bildning, likna de 
olika radernas tänder till formen hvarandra fullkomligt, — jag 
vet ännu blott ett undantag, Eledone cirrosa, der hvarannan 
rad är öfverensstämmande, men två hvarannan följande något 
olika. Man behöfver derföre beskrifva och afteckna endast en 
tvärrad för att gifva begrepp om dem alla. 


Hvarje rad är delad, efter tungans längd, genom en 
mer eller mindre utmärkt medellinea, som bildar en rhachis 
mellan de två motsvarande sidorna, dem jag vill kalla pleur®. 


— 181 — 


Rhaehis bär merändels en eller flera tänder, dentes, men är 
stundom alldeles obeväpnad, och endast en naken linea mellan 
pleur&e, hvilka ytterst sällan äro obeväpnade, utan nästan 
alltid försedda, på hvarje sida, med en eller flera eller gan- 
ska många hakar, uncini, hvilka på ömse sidor om rbachis 
rikta sig emot denna eller ifrån densamma. — Utanför pleurte 
ligger stundom på hvarje sida en limbus, oftast naken, nä- 
gongång belagd med plåtar. 

Tänderna och hakarne äro vanligen något genomskinliga, 
med någon dragning åt brunt eller gult, endast Patella och 
Chiton göra häri undantag, i det de hafva hakarnes huf- 
vuden af ett svart, ogenomskinligt ämne, som lätt aflöser sig 
från baseldelen. Den snedhet, som: hos Gastropoderna så ofta 
visar sig i abdominalsäckens och skalets vridning, företer sig 
sällan i tungans beväpning, och, besynnerligt nog, den synes ' 
egentligen visa sig märkbar hos de arter, der djurets öfriga 
kropp är minst vriden, såsom synes af figurerna öfver tun- 
gan hos Triopa lacer, Diphyllidia lineata, Emarginula crassa, 
Dentatium entalis. 

Tunghinaans beväpning företer följande hufvudformer: 

a) Rbachis beväpnad med en tand, som är med större de- 
len af sin kropp riktad bakåt, och långspetsad, pleura med 
tre hakar liggande på tvären eller bakåt, klolika och vanligen 
enkla, aldrig loberade i spetsen, tilltagande i storlek inifrån 
utåt; limbus ofta plåtbelagd. Tunghinnan jemnbred, belägen 
inom munhålan. Denna form tillhör Cephalopoderna. Se tab. 
3, första raden, 4—23. 

6) Rhachis entantad; pleura med tre bakar, rigtade på tvä- 
ren, platta, den innersta, som är störst, försedd på främre 
kanten med ett utskott nära spetsen. Tunghinnan bakät jemt 
tilltagande i bredd, belägen inom munnhälan. Denna beväp- 
ning finnes hos Heteropoda, Carinaria, Atlanta. Se tab. 4, 
lürsta raden, 41—3. 

c) Rhachis än naken, än entandad, pleura med en, två 
eller ganska många hakar, aldrig med tre; limbus naken. 


— 182 — 


Tunghinnan kort, vanligen bred. Denna obestämda form fin- 
nes hos Pteropoda, hos många af de Gastropoder Mıunz Er- 
waARrpDs ') förenat till ordningen Opisthobranchiata, hos Pulmo- 
nata, samt hos två slägten, som eljest sinsemellan visa ganska 
ringa likhet, och hvilkas systematiska plats ännu synes mig 
obestämd, Janthina och Scalaria. Men inom denna vidsträckta 
utbredning förete sig vissa olikheter, som dels öfverensstämma 
med olika former i djurets öfriga byggnad, dels, som det vill 
synas, antyda ännu föga insedda frändskaper. Bland Ptero- 
poda har Clio många hakar på pleura, Hyalza och Limacina 
endast en. Bland Doridea hafva Doris och Aegirus många 
likformiga hakar, Triopa olikformiga, i det några äro reduce- 
rade till plåtar, medan Idalia har endast två olikformiga ha— 
kar. Med Doris visar Diphyllidia icke ringa likhet. Hos 
alla dessa är tunghinnans yta platt och ofta i midten in- 
sänkt. Hos Tritoniacea deremot är den convex, och hakarna 
på pleura äro framåt förlängda i utskott, såsom hos Dendro- 
notus och Scyllea. En stor likhet med Doris erbjuder Acera 
bullata, och den form, som råder hos denna afdelning af Bulla 
Lm., är å andra sidan ganska nära den, som Taoscuzı så 
väl beskrifvit hos Pulmonata, och som genom Auricula, Lym- 
nzus, Planorbis, Succinea, Physa (Bulla L.) kan följas ända 
till Helix och Limax. Rhachis är smal, oftast entandad, säl- 
lan obeväpnad, hakarne talrika, likformiga. — I likhet med 
Triopa och Idalia bland Doridea afvika bland Bulle Cylichna 
och Amphisphyra, den förra med flera olikformiga hakar, den 
sednare med blott en. 

d) Rhachis naken; pleura med en eller två stora, upp- 
rättstäende klolikt böjda hakar. Tunglıinnan kort, af få leder. 
Denna beväpning tillhör Philine och Scaphander. 

e) Rhachis beväpnad med en böjd, tvärliggande, platt, i 
framkanten smätandad eller pectinerad tand; pleure nakna; 

” tung- 





*) Institut, 2 Sept. 1846, p. 296. 


— 183 — 


tunghinnan högt convex. Hit höra JEolideerna, /Eolis, Glau- 
cus, Tergipes m. fl. 

/) Rhachis med en enda upprest, framåt lutande tand, 
i spetsen bakböjd och småtandad eller loberad; pleur® 
med tre vanligtvis snedt framåt lutande hakar., Tunghin- 
nan jemnbred, vanligen lång. Hit höra alla de Ctenobran- 
cher, som hafva ett framstående, icke retractilt rostrum, 
men ommatophoren sammansmält med vibraklets basis, och 
mantelranden icke förlängd i kanal, således Turbinea: Palu- 
dia, Valvata, Melanopsis, Litorina, (Solarium, Bembicium, 
Planaxis?), Lacuna, Assiminea, Rissoa, (Litiopa?); Turritella, 
(Cerithium p. p.?); Capulacea: Capulus, Calyptrea, Crepidula, 
(Hipponyx ?); Pedicularia; vidare Alata: S:rombus, Aporrhais 
(Struthiolaria ?); bland Siphonifera endast Cyprea, (Ovula?), samt 
bland dem, som hafva ett längt retractilt rostrum, Naticea: Natica 
(Sigaretus?), samt Velutinea: Velutina, Trichotropis. Se Tab. 
I, — Tandens nedre del företer stundom, särdeles bland Tur- 
binea och Naticea, en i midten något framskjutande basaldel, 
och på hvarje sida ett längre eller kortare utskott. Hakarne 
aftaga vanligen inifrån utåt, och äro uppresta framåt (undan- 
tag: Pedicularia), och antingen någorlunda likformiga, eller de 
två yttre, sinsemellan lika, afvika mer eller mindre från den 
innersta, som är stor och stark. De olikheter, som finnas 
mellan skilda grupper skola längre ned upptagas i den sy- 
stematiska uppställningen. 

g) Rhachis med en enda tand, vid basen utdragen i tvenne 
långa skänklar; pleura med en mycket stor hake. Tunghin- 
nan jemnbred, lång. Denna form uppträder på ett öfverra- 
skande vis hos Coriocella, både C. perspicua och C. tongana 
Sigaretus) Q. et G. Astrol. t. 66 bis f. 8. 

h) Rhachis flertandad, med en tand i midten, och en till 
im på hvarje sida, hvilka oftast till formen något härma 
hälften af den medlersta; pleura med en bakåt böjd rad af 
ett stort antal hakar, af hvilka en eller några af de innersta 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 4 Årg. N:o 6. 3 


— 184 — 


vanligen äro utmärkta genom egna utskott eller en betydli- 
gare storlek, medan de andra, tättstående, smala och tunna, 
och med hufvudet bakböjdt och småtandadt, äro bildade efter en 
gemensam hufvudform, men småningom aftaga i styrka och delar- 
nas tydliga utbildning, så att de yttersta äro reducerade till enkla 
lameller. Se tab. 6, första raden. Tunghinnan lång, jemn- 
bred och kraftig, till en stor del upptagen i visceralbålan. 
Denna form genomgår med en öfverraskande enhet alla de 
Ctenobranchier, som skilja sig genom ett kort, men utstående 
rostrum, genom ommatophorerna nästan alltid fria från vibra- 
culum och deras skifva oftast- fortsatt, fransad eller bärande 
cirri eller rör, öfver hufvudet och på sidorna af fotens üfre 
> del, en enkel lobus operculiger, vibracula ofta betäckta med 
en i långsrader, stundom i verticiller, papillös hud, samt 
hjertat med sina begge öron omfattande rectum. Till denna 
grupp, som jag ville kalla Trochina, höra: Trochus p. p., 
Turbo p. p., Margarita, (Delphinula, Monodonta?), Phasianella, 
Rotella, Nerita, Neritina, (Navicella?), Haliotis, (Stomatia, 
Stomatella, Scissurella?), Emarginula, Fissurella, Parmophorss. 
Den nära förvandıskapen mellan flera af dessa hittils till och 
med i skilda ordningar ställda slägten, har redan Qvor ‘) ut- 
talat, och Paper”) bar upptagit denna åsigt, som synes 
vinna ett ganska starkt stöd genom öfverensstämmelsen i tun- 
gans beväpning. 

t) Rbachis har en enda tand, som är bakåt vänd, och mer el- 
ler mindre tilltryckt till bornskifvan, så att dess öfra yta och 
smätändernas riktning är nästan borizontal, hvaremot basen 
ligger framåt; pleura bär en enda hake, så vidfästad, att 
den kan röras ej blott framifrån bakåt, utan äfven läggas åt 
sidan. Tungan är smal och jemnbred. Se tab. 5, rad. 4, 2. 
Denna form tillhör ett ganska stort antal af LimarcKs Cana- 
lifera och Purpurifera, som hafva ett långt, helt och billet 


*) Voy. de l’Astrolobe Ill, 209, 304. 
**) Zeitschr. f. Malacozoologie, 1847, 3. 


— 185 — 


retractilt rostrum, således: Tritonium, Pyrula, Fusus, Nassa, 
Eburna, (Buccinum, Ranella?), Murex, (Triton, Fasciolaria, Tur- 
binella?), Purpura (Ricinula, Monoceros, Concholepas?), samt An- 
cillarıa, (Oliva?). — Men Cassidaria och Cassis, Dolium, Harpa 
och Pyrula ficus, Mitra, Terebra synas ega afvikande former 
af beväpningen. 

k) Rhachis med en enda tand, försedd med starka spetsar; 
pleura obeväpnad. Denna form har jag funnit endast hos 
Voluta Olla, men förmodar, att den tillhör hela gruppen 
Yolutacea. 

I) Tungbandet bär två rader af långa ihäliga nålar, hvilkas 
ansvällda basalända genom ett (muskulöst?) band är fästad 
vid pleura, eller vid rhachis, jag kan ej för närvarande af- 
göra hvilketdera. Se tab. 5, tredje raden. Denna märkvärdiga 
form af tandbeväpningen har Quor först iakttagit hos Conus. 
Dessares har yttrat, att detta slägte har en viss fränd- 
skap till Pleurotoma, och rigtigheten af denna åsigt be- 
styrkes utan tvifvel ganska mycket deraf, att en så egen- 
domlig form af tungans beväpning är gemensam för dessa 


båda slägten. Den finnes i sjelfva verket både hos de mera 


egentliga Pleurotomerna, bland hvilka kunna räknas Pleuro- 
toma gracile Mont., Pl. nivale, hos Mangelia (Defrancia?), 
samt hos några former, som jag i Index, oskickligt nog, bi- 
behöll då jag återställde Muzcizas slägte Tritonium, nemligen 
afdelningen ”') b) testa brevicauda,. costata, i hvilken flera ar- 
ter hittills blifvit förda till Pleurotoma, men som komma när- 
mast Admete Kröry., samt, i första afdelningen af slägtet, hos 
T.? nanum (Fusus niveus Jerrr.). Det är för närvarande icke 
lätt att se någon stor öfverensstämmelse i skalets byggnad hos 
dessa och hos Conus, och ännu mindre i djurets. Pleuro- 
toma afviker från Tritonium, så vidt det ännu synes mig, 
mest genom formen af ommatophorerna, som äro ganska tjocka 
och förenade med vibracula till hälften af dessas längd och 


deröfver, samt icke genom en hinna förenade med hvarandra. 


Deremot skiljer sig djuret af Conus mycket från Pleurotoma 


— 186 — 


genom det utdragna rostrum. Denna form af tungans beväp- 
ning synes således, liksom den under f) beskrifna, tillhöra 
både dem som hafva rostrum utstående, och dem som hafva 
det retractilt, hvarvid det icke bör lemnas obemärkt, att nå- 
larnas form är hos Conus en annan än hos de öfriga. De 
äro nemligen strutlikt sammanrullade, således öppna på läng- 
den, innehålla en list försedd med en rad af taggar, och 
äro i spetsen försedda med hulling. Af denna egna form 
skulle jag vilja förmoda, att de äro giftorganer. Huru 
de äro uppställda på tungbandet, om de böra räknas till rha- 
chis eller pleure, kan jag icke med säkerhet afgöra; ritnin- 
gen är äfven i alseende på ställningen icke pålitlig. 

m) Rhachis med en eller flera tänder, hvilkas basaldel är 
platt hvilande på hornhinnan och genomskinlig, medan spets- 
stycket, uppstigande och bakbujdt, består af ett svart ogenom- 
skinligt ämne; pleure obeväpnade eller med platta hakar. 
Se tab. 6, andra raden. Tunghinnan mycket lång, till större 
delen belägen inom visceralhålan. Denna är tungbeväpningens 
form hos Patella, der likväl de särskilta delarnes ordning er- 
bjuder vissa olikheter, som motsvara de mig bekanta tre af- 
delningarna inom detta slägte: Patella, med gälarna å ömse 
sidor jemte mantelranden; Lottia, med en enkel gäl i cervi- 
calhålan, och slutligen de åtminstone två arterna, hos hvilka 
jag icke kunnat finna yttre gälar. 

n) Rhachis med fem tänder, en i midten, två på hvarje 
sida, af hvilka den sista har svart, ogenomskinlig spets; 
pleura med flera hakar, af hvilka blott en är utbildad, de 
öfriga förändrade till plåtlika stycken. Se tab. 6, tredje raden. 
Tunghinnan måttligt lång, till en del upptagen i visceralhålan. 
Denna form tillhör Chiton, och visar någon likhet med den 
hos Patella beskrifna. 

o) Rhachis entandad; pleura med en hake; limbus med en 
bred plåt; tunghinnan något oval. Denna form tillhör Denta- 
lium. Se tab. 6, tredje raden. 


— 187 — 


Dessa äro de olika former af tungans beväpning jag hit- 
tills haft tillfälle att granska. Andra gifvas utan tvifvel, att 
döma särdeles af flera otydliga teckningar i Voy. de l’Astro- 
labe, äfvensom ett antal slägten, som icke ännu blifvit un- 
dersökta, t. ex. Pyramidella, Turbonilla, Stylifer, Eulima, m. 
ff, torde erbjuda helt egendomliga former. Men af det ringa 
antal" jag bär kunnat framställa visar sig emedlertid, att äfven 
inom denna djurklass de naturliga gruppernas karakterer med 
stor beständighet uttala sig i tuggorganerna. Sådant är fal- 
let bland Turbinea, Trochina, många Canalifera, Patella, som 
hvar för sig visa, hos deras olika slägten eller arter, öfver- 
ensstämmelse på en gång i tungans structur och djurets yttre, 
stundom äfven inre delar. Men denna öfverensstämmelse är, 
så vidt vi ännu veta, icke lika tydligt uttalad i skalets form. 
Ty att Trochina, som nu visa så mycken öfverensstämmelse, 
varit splittrade i skilda ordningar, hade sin grund icke allenast 
deri, att den yttre formen af ett vegetativt organ dervid fick 
större inflytande än sinnes- och rörelseorganerna, utan deri, 
att snäckans form skenbart förnekar de olika slägtenas nära 
förvandtskap. Men det kan icke vara så; det finnes sanno- 
likt, bredvid perlemorstructuren, någon formegenhet i snäckan, 
som genomgår denna grupp från Trochus till Parmophorus. 
På samma sätt är det med Conus och Pleurotoma. 

Inom andra djurklasser är formen af munnens beväpning 
betingad af födans art; är det icke så äfven här? Det är 
för närvarande icke möjligt att besvara denna fråga. Väl 
hafva de afgjordt köttätande Buccinea en egen tandform, men 
å andra sidan skiljer sig tungans beväpning hos de i allmän- 
het vaxtätande Turbinea ej så som man kunde vänta från den 
hos de rofgiriga Cephalapoderna, medan denna deremot är 
ganska olik den hos Clio, som dock är ett utmärkt rofdjur. 
En annan dag skall lära oss mera härom. 


Följande är ett försök att systematiskt uppställa de denna 
gång undersökta tandformerna. 


— 488 — 


Cephalopoda. 


Membrana linguslis elongata, intra fauces’ recepta; rbachis uni- 
dentata; pleurs uncinis utrinque tribas, recumbentibus, hamatis |. 
ungvicularibus, simplicibus, interno minore; limbus interdum lamina 
transversa munitus. 


Eledone cirrosa: dens, alternis seriebus diversus, validus, lanceo- 
latus, antice retusus angulis productis hamatis, utrinque uni-l. 
bicuspis, et acie munitus laminari; uncinus internus minutus, 
extrorsum vergens, hamatus, secundus rhachim spectans, rohu- 
stus, hamatus, tertius major unguicularis; lamina limbi sub- 
triangularis. 


Sepiola Rondeletii: dens mediocris, simplex, lanceolatus, apicula- 
tus, antice impressus, basi breviter angulata; uncini unguicnla- 
res, extrorsum sensim majores, basi antice excavali, et postice 
ala rotundata praediti. 


Loligo vulgaris: dens validus, &ntice truncatus et angulis exsertus 
mucronatis, recurvis, medio in cuspidem gracilem acuminatam 
simplicem productus; uncini scnsim a»dcrescentes, unguiculali, 
basi inflata, in primo et secundo intus in processum brevem 
deflexum productaz3 lamina limbi minuta linearis. 


Pieropoda. 


Clio borealis: dens entice convexus, utrinque productus, acie leviter 
biloba, denticulata; uncini utrinque 12 simplices, hamati, scapo 
brevi, sensim minores. | 


Hyalza trispinosa: dens validus latus, antrorsum arcuatus, scie 
cuspide unica valida; uncinus utringue unicus Compressus, ha- 
matus, basi constrictus. 


Limacina arctica: dens validus, latus, relrorsum arcualtus, acie 
transversa, unicuspide, utrinque tenuiter peclinata; uncinus ulrin- 
que unicus hamalus, basi dilatata, postice subalata. 


Gastropoda. 


Doridea. Membrana lingualis lata, plana 1. canaliculata, intra 
fauces recepta; rhachis sspe edentula; uncini jam numerosi, aut 
similes aut dissimiles, ultimis laminaceis, jam duo solum, his eva- 
nidis. Typus armature lingualis vagus Bullacea, e. gr. Aceram 
bullatam refert. 


Doris obvelata: dens minutus erectus, basi expansa, capitulo rotun- 
dato, acie decarva, cristato-denticulata; uncini utrinque circ. 20, 
fracto-hamati, margine inferiore serrulati, scapo breviore, media 
serie inajores. 


Aegirus punctilucens: dens nullus; uncini circ. 17 simplices cur- 
vato-hamali. 


— 189 — 


Triopa lacer: dens laminaceus, planus, subquadratus, obliquus; un- 
cini 8 dissimiles, primo elongato, a basi ovali in collum arcua- 
tum, apice rotundato inermem, producto, secundo maximo, ro= 
busto, apice clavato, bimucronato, scapo inflato, tertio et se- 
quentibus sensim minoribus, simplicibus, subrectangulis. 


Triopa claviger: dens nullus; uncini 8, primo gracili elongato, cur- 
vato, seoundo lato hamato, apice bimucronato, reliquis quadralis, 
laminaceis imbricatis. 

(Dipbyllidia lineata: dens latus, antice convexus, postice bası ex- 
cavatus et utrinque produotus, acie unicuspide, latere sinistro 
sublevi, dextro cristato-denticulato; uncini 30, unguiculares, 
crassi, margine inferiore serrati.) 


idalia cirrigera: dens nullus; uncini duo, primo maximo, scapo ulrin- 
que producto, extus longissime, apice olavato Cuspide armato 
incurva, intus serrata. 


Tritoniacea.  Rhachis unidentata; uncini antice exserti, basi 
angusta prominente. 


Dendronotus arborescens: dens validus, fere planus, antice trun- 
catus, acie triangulari serrulata; uncini 10 laminares appressi, 
sub-lineares, antice in stylum obtusum longe exserti, postice 
leviter arcuati, oblique acuminati, acie extus serrulata, bası 
parum producta. 


Scyliza pelagica: dens compressus, superne elongatus, acie unicuspide 
utrinque denticulis 4—5 cristatis; uncini utrinque 24, antice 
modice producti, leviter curvati, unguiculares, utrinque denticu- 
lati, basi in processum obtusum producta. 


Aeolidea. Lingua compressa, convexa; rhachis dente unico ar- 
cuato, pectinato; uncini nulli. 


Glaucus hexapterygius: dens validus laminaris, adpressus, basi an- 
. tice utrinque longe cornuto-producta, acie unicuspide utrinque 
pectinata. 


Eolidia branchialis: dens latus Jaminaris, brevis, adpressus, retror- 
sum arcuatus, acie zqualiter pectinata. 
Pomatobranchia. Typus armaturz lingualis vagus. 
a) Rhachis inermis; uncini validi, erecti, simplici 1. du- 
plicı serie. 
Philine aperta: uncinus unicus, unguicularis, intus crista altus, 
lobata,, serrulata. 


Philine scabra:® uncini duo, erecli, unguiculares, interno longe ma- 
jore, intus lobato, serrulato, externo minuto, inermi. 


Scaphander Iignarius: uncinus unicus, unguicularis. margine po- 
stico ante apicem crenulalus, extus parte basali crista alatus. 


— 190 — 


b) 

Amphisphyra globosa: dens latus, subreciangulus, acie Iransversa 
serrulata; uncinug unicus unguicularis, gracilis, basi expansus, 
extus alatus. - 

c) 

Cylichna alba: dens parvus compressus erectus, supra latior, acie 
leviter producta, serrulata; uncini 6, primo maximo, basi utrin- 
que producta, cuspide valida deflexa intus denticulata, reliquis 
minutis curvato-unguicularibus. 


d) Rhachis aut deniata aut inermis; pleurs uncinis numero- 
sis similibus. | 
Acera bullata: dens minutus, erectus, basi latiore utrinque pro- 
ducta, capitulo infleto, superne impresso, acie deflexa unicu- 
spide, utrinque cristato-denticulata; uncini circ. 21, longe ha- 
mati, media serie longiores, primis intus breviter alatis, serru- 
latis, sequentibus semper gracilioribus. 


Aplysia punctata: dens basi utrinque divaricato-producta, capitulo 
recurvo, unicuspide, utrinque lobato; uncini circ. 43 minuti, 
unguiculares, denticualati et ad flexuram lobato-dentati, extimis 
deformibus. 


Bulla physis: dens nullus; uncini circ. 13 subzquales crassi, ha- 
mati, antice et basi producti, marginis dentibus 4, 5 insequalibus. 


Tornatella spec.: dens nullus; uncini 11, longe fracto-hamali, 
media serie majores, intus rotundato-alati, extus ad flexuram 
cristato-denticulati. 


Pulmonata. Membrana lingualis lata, plana vel aliquantum con- 
cava, rhachi unidentata, pleurarum uncinis numerosis. Series Helicea 
cum Bullis connectens. 


Lymnzus stagnalis: dens minutus, compressus, acie simplici de- 
curva; uncini circ. 32 robusti, crassi, cuspide extus denie 
magno, in ultimis duplici, armato. 

Succinea amphibia: dens compressus validns, acie tricuspide; un- 
cini crassi, robusti, ad flexuram inflati et extus dente, inlus 
lobo muniti, in ultimis duplici. 

Auricula livida: dens minutus, medio dilatatus, acie unicuspide; 
uncini circ. 31 basi producti inflati, ad flexuram incrassali. 


Ancylus fluviatilis: dens valde compressus, capitulo subinflato, uni- 
cuspide; uncini circ. 30, inflexo-hamati, primis simplicibus, ulti- 
mis ad flexuram constrictis et denticulatis. 


Incerte sedis. 
Janthina fragilis: dens nullus; uncini unguiculares, graciles, antıce 
in stylum obtusum longe producti, leviter arcuati, simplices. 





— 11 — 


Scalaria Turtonii: dens nullus; uncini unguiculares, latiusculi, an- 
tico producti, simplices. 


Heteropoda. Membrana lingualis postice sensim latior, plana; 
rbachis anidentata; pleurs uncinis tribus planis, adpressis, transversis, 
curvalis, primo processum gerente, reliquis simplicibus, tertio breviore. 


Carinaria vitrea? dens latus, basi utrinque alato-productus, acie 
tricuspide; uncini subzquales, processu primi spiniformi, curvato. 


Atlanta Lesueurii?: dens parum latus, basi processu utrinque re- 
curvo auctus, acie tricuspide, media majore; uncini subzquales, 
processu primi magno rotundato postice spina brevi aucto. 


Atlanta Rangii: dens parum latus, basi utrinque divaricato-produ- 
eta, acie unicuspide; uncini insequales, primo maximo, lato, 
postice spina ante apicem aucto, secundo et tertio brevibus curvis. 


Turbinea. Rostrum breve, prominens, truncatum, non retractile, 
ore terminali; ommatophori basi vibraculi adnati; margo pallii sim- 
plex. Lamina lingualis valida, gracilis, longa, linearis, ex parle in 
cavitate viscerali recepta. Rhachis unidentata; pleure uncinis tribus 
oblique suberectis, margine superiore lobatis 1. dentatis, primo cras- 
siore, basi lato, producto. 


Paludina vivipara: dens laminaceus, longitudjnalis, subovatus, acie 
recurva , medio lobata, utrinque obtuse denticulata; uncini sub- 
similes, laminacei, parum curvati, margine apicali utringue lo- 
bato-denticulati, primo breviore, latiore, tertio margine 6Xx- 
terno alato. 


Melanopsäs buccinoides: dens transversus, subquadratus, basi me- 
dia prominula, acie transversa, quinquecuspide; uncini validi, 
primo crasso, intus processu brevi aucto, basi extus producta, 
margine superiore inzqualiter lobato-dentato, secundo et tertio 
gracilibus, subsimilibus, arcuatis, medio impressis et incrassatis, 
apice recurvo tridentato. 


Litorina litorea: dens validus subquadratus, supra convexus, acie 
angusta, medio cordato-lobata, utrinque obtuse denticulata; un- 
cini subsimiles, crassi, apice inzqualiter dentato-lobati, primo 
externe curvato-producto. 


Lscuna canalis: dens fere hexagonus, acie 5-Cuspide; uncino primo 
postice, inter processus duos profunde emarginalo, margine su- 
periore 5=- I. 6-dentato, secundo gracili subclavato, quinque- 
dentato, tertio fere unguiculari, ante apicem margine anteriore 
denticulato. 


Rıssoa membranacea: dens subquadratus, basi lata prominula, pro- 
cessu laterali utrinque brevi, acie longe recurva apice late lo- 
bata, ulringue inciso-dentata; uncini subtransversi, primo pro- 


— "192 — 


ducto, margine ante lobum validum pectinato-dentalo, secundo 
et tertio fere unguicularibus, illo serrato, hoc antice serrulato. 


Assiminea grayana: dens infra latior, basi media truncata, promi- 
nente, utrinque cornuto-producta, acie triangulari 5-—7-Cuspide; 
uncinus primus 7-dentatus, dente tertio majore, secundus gra- 
cilis, scapo angusto, unguicularis, extus serralus, terlius apice 
rotundatus ciliato-denticulatus. 


Valvata piscinalis: dens subquadratus, basj utrinque producto, io- 
curvo, acie triangulari, cuspide media cum lobo utrinque pectinato; 
uncini subsimiles, laminacei, utrinque dentati, denticulo api- 
cali majore. 


Naticea. Rostrum longum, recondendum; vibracula membrana 
'transversa connata, ommatophori eorum basi externe immersi; men- 
tum maximum, reclinatum; lobus operculigerus amplissimus; pallii 
margo simplex. Membrana lingualis brevis, linearis. Rhachis uni- 
dentata. Pleur® uncinis tribus. 


Natica pulchella: dens validus basi latus, processu laterali utrinque 
brevi, crasso, acie longe recurva tricuspide, media majore; un- 
cinus primus apice porrectus recurvus, cuspide media majore, 
externa minore et denticulis intus minutis, secundus et tertius 
breves, simplices, unguiculares. 


Cypr@acea. Rostrum breve prominens, non recondendum, ore 
inferiore; ommatophori basi vibraculi, sspe ad dimidium fere, ad- 
nati; pallium margine dilatatum, testam externe amplectens; sipho 
brevis. Membrana lingualis longa, linearis, ex parte in cavitate 
viscerali recepta. Rhachis unidentata. Pleurs uncinis tribus. 


Cyprzxa helvola: dens minutus, basi latior, acie lobo medio magno, 
et laterali utringue minore; uncini subsimiles, primo minore, 
longe hamati, cum dente externo ad flexuram et denticulo sub- 
apicali interno. 


Cyprza europza: dens longior quam latus, acie subtriangulari utrin- 
que denticulata, cuspide media; uncini dissimiles: primo apice 
longe mucronato utrinque denticulato, secundo et tertio simpli- 
cibus, unguicularibus. 


Lamellariacea. Rostrum longum, recondendum, ommatophori bası 
vibraculi adnati; margo pallii amplus testam amplectens, non re- 
traetilis. Membrana lingualis linearis, valida, armatura mire di- 
versa. Rhachis unidentata. Pleure aut uncinis tribus subsimilibus, 
fere longitudinalibus, aut unico, maximo. 


Lamellaria prodila: dens elevatus, parte superiore rotundata, la- 
tiore, acie transversa unicaspide, utrinque denticulata; uncini 


— 19 — 


suberecti, subsimiles, unguiculares, primo et secundo intus ante 
flexuram denticulo munitis. 


Coriocella perspicua: dens basi utrinque in processus inaquales 
divaricatos exsertus, supra Convoxus, acie trianguları denticu- 
lats; uncinus utrinque unicus maximus, lamellaceus, hamaltus, 
denticulatus. 





Velutinea. Rostrum longum recondendum, ommolophori mem- 
bana connati. Membrana lingualis linearis. MRhachis unidentata. 
Pleurz uneinis tribus, secundo et tertio simplicibus. 


Velutina halıotidea: dens validus subquadratus, transversus, acie 
iransversa, unicuspide, utrinque dentata; uncinus primus sub- 
quadratus, margine dentatus cum cuspide majore, secundus et 
tertius similes unguiculares, simplices. 


Trichotropis borealis: dens parte basali lata, sublunata, apicali 
convexa , angustiore, acie triangulari utringaue denticulata, uni=- 
cuspide; uncinus primus apice producto utrinque serralus, se- 
cundus et tertius similes unguiculares, simplices, leviter curvatı. 


Capulacea. Rostrum prominens, non recondendum, fissum. Om- 
matophori vibraculi parti basali adnati. Membrana lingualis in parte 
anleriore utrinque alata, alis subtus coalitis. Rhachis unidentats. 
Pleurz uncinis tribus, primo apice triangulari, propendente, secundo 
et tertio unguicularibus. 


Capulus hungaricus: dens transversus, depressus, acie late trisn- 
gulari denticulata; uncinus primus apice propendente serrulato, 
secundus et tertius subsimiles unguiculares. 


Calyptrza sinensis: dens basi latior, acie triangulari serrala; un- 
cinus primus apice lato serrato, secundus et tertius subsimiles 
unguiculares, illo extus serrulato. 


Crepidula unguiformis: dens compressus acie producta, triangulari, 
unicuspide, utrinque serrata;5 uncinus primus extus productus, 
apice mucronato utrinque serrato, secundus et tertius subsimi- 
les, unguiculares, illo magis curvato, utrinque serrato, hoc 
simplici. 


os. 000..2? Typus unicus quoad testam et lingux armaluram 
sed a prsecedentibus haud plane alienus.. Ommatophori vibraculorum 
basi innati, vix prominuli, rostrum fissum. 


Pedicularia sicula: dens depresse subquadratus, acie transversa 
unicuspide denticulata; uncini dissimiles, primo transverso, in- 
»qualiter 4-cuspide, secundus et tertius reclinati, similes, gra- 
ciles, elongati, leviter sigmoidei, apice in spinas tres fissi, externam 
brevem, internas longissimas; limbus lamina trensversa, cur- 
vato=-ovala. | 


— 19 — 


Turritellea. Rostrum breve, non recondendum, depressum, mar- 
gine papillosum, ore infero; ommatophori vibraculi basi innali; pal- 
lium margine fimbriatum. Membrana lingualis minuta, linearis. Rha- 
chis unidentata. Pleurs uncinis tribus. 


Turritella ungulina;: dens subquadratus, basi latior, acie triangu- 
lari denticulata; uncinus primus apice recurvo utrinque serrula- 
tus, secundus et tertius similes, fracio-hamati, ligulati, utrin- 


que serrulati. 


Alata. Rostrum porrectum, non recondendum. Pallium mar- 
gine expansum. Membrana lingualis linearis. Rhachis unidentata. 
Pleurz uncinis tribus, secundo et tertio elongatis, simplicibus. 


+) Ommatophori vibraculi basi innati. 


Aporrhais pes pelicani: dens angustus, supra latior convexus, acie 
lata, cuspide media spinosa, utrinque denticulata; uncinus pri- 
mus fere transversus, margine superiore replicato inermi, se- 
cundus et tertius similes, unguiculares, graciles, elongati, sim- 
plices, cum oppositis decussati. 

**) Ommatophori producti, truncati, vibraculum ferentes. 

Strombus floridus: dens supra latior, convexus, acie lata 7-cuspi; 
uncinus primus margine superiore convexo reflexo tridentato, 
secundus et tertius similes, unguiculares, simplices, cum oppo- 
sitis ad apices decussati. 





Buccinea, Muricea. Rostrum longum recondendum, ommatophori 
vibraculis innati, parum prominentes; pallium in canalem productum; 
operculum non spirale; tests apertura postice integra. Membrana 
lingualis longa linearis. Rhachis dente unico adpresso reclinato. 
Pleure uncino utrinque unico, versatili. 


*) Dens transverse latior, margine antico utrinque truncato- 
producius, acie recta, zqualiter dentata; uncinus ha- 
matus, scapo denlato. 

Tritonium antiquum: dens breviter tricuspis; uncinus scapo bi- |. 
tri-dentato. 

Tritonium undatum: dens pectinatim 7-cuspis; uncinus scapo tri- 
dentato, dente basali majore. 


Tritonium cyaneum: dens 5-cuspis; uncinus acutangulus, scapo 
bidentato, dente basali longe latiore. 
++) Dens subquadratus, 


Tritonium islandicum: dens unicuspis; uncinus curvato-subquadra- 
tus, serrato-dentatus. 


Tritonium gracile: dens tri-cuspis, media majore; uncinus longe 
hamstus, scapo ante dentem basalem longum denticulato. 





— 4195 — 


***) Dens transverse latior, cuspidibus inzequalibus, 
uncino hamato, cum dente basali. 


Fusus morio® dens antice angulis productis, postice cuspidibus tri- 
bus, lateralibus majoribus subdivaricatis; uncinus validus cur- 
vato-hamatus. 


****) Dens latus, arcuatus, pectinatus; uncinus dente 
basali munitus. 


Nassa annulata: dens acie tota pectinata, uncinus scapo dente ma- 
jore spinuloso. 


Nassa reliculata: dens angulis antice productis, acie utrinque ad 
angulum l&vi; uncinus scapo inermi. 


Nassa incrassata® dens angulis anticis incurvo-productis, acie utrin- 
que levi; uncinus latus, dente basali magno, unispinoso. 


Nassa arcularia: dens angulis anticis mulicis, acie utrinque levi; 
uncinus scapo lavi; lamina longiludinalis inter ejus basin et 
dentem. 


“#4, Dens arcuatıs, angulis antice divaricato-produclis, 
recurvis. 


Ancillarıa candida: dens acie inter cuspidem mediam et lateralem 
ulrinque tridentata; uncinus curvalo-hamalus, basi inermis. 


**##4%%%) Dens inermis; uncinus basi alatus. 


‚Tritonium) Holböllii: dens lunatus, laminaceus, antrorsum curva- 
- tus (2); uncinus apice bihamatus, ante basin rotundato-alatus. 


*#4442%*) Mens transversus, Cuspidibus inzqualibus olevatis |]. 
crislatis; uncinus hamatus, simplex. 


Murex cornutus: uncinus antice utringae productus, acie inter Cu- 
spidem mediam longiorem et lateralem utrinque fortiorem uni- 
dentata; uncinus hamo vix arcuato. 


(Tritonium) craticulatum: dens angulis anticis obtusis, inter cuspi- 
dem mediam longiorem et laterales utrinque tres levis; uncinus 
hamo recto longiore. 


(Tritonium) Jamellatum: dens antice medio leviter prominens, an- 
gulis rotundatis, postice angulis utrinque inermibus rotundato- 
productis, basi arcuato-producta, acie cuspide media majore, 
cum lateralibus utringue binis, interna minore; uncinus hamo 
recto acuminato. 


Murex erinaceus: dens convexus, carinatus, antice medio promi- 
nens, postice angulis productis, basi arcuata prominente, acie 
utringue sulcato-denticulata, cuspidibus tribus cristatis, media 
brevissima, laterali utringque majore divarıcata, intus sulcata; 
uncinus hamo longo unguiculeri. 


— 4196 — 


Purpura lapillus: dens transversus, antice subreetus, postice angu- 
lis duplicato-productis, basi arcuata, prominula, acie utringue 
sulcato-denticulata, cuspidibus tribus cristatis, subaequalibus, 
laterali utrinque longitudinali alato-spinoso; uncinus distans, mi- 
nutus, scapo ad flexuram lato, hamo apice curvato. 


Volusacea. Rostrum recondendum, ommatophori, lobi depressi 
rotundati, ad basin vibraculorum prominentes; sipho basi appendicu- 
latus. Membrana lingualis linearis. Rhachis dentata. Pleur& inermes. 


Voluta Olla: dens transversus, brevis, acie cuspidibus armata tri- 
bus maximis lanceolatis, utrinque striolatis, media breviore, 


Pleurotomacea, Conina. Rhachis edentula. Pleurz(?) aculeis arma- 
te, (simplice serie dispositis?), concavis, basi in capitulum perfora- 
tum inflatis. 


+) Rostrum recondendum; ommatophori vibraculorum parti 
basali innati, sz#pius incrassati. Teste spira exserta, 
labro postice szpe emarginato | fisso. Aculei pleura- 
ram apice simplices. 


Pleurotoma nivale: aculeus pleure tenuis subarcustus, capitulo 
magno basi hiante. 


(Tritonium) turricula®: aculeus rectus, capitulo conico, latere in- 
ciso-aperto. 


Mangelia costala: aculeus robustus, capitulo reflexo, latere ex- 
ciso hiante. 


(Tritonium) nanum: aculeus fere ut in Mangelia. 


22) Rostrum productum, non recondendum, ommatophori ex- 
serti, vibraculis adnati. Uncinus pleurz convolutus, 
rima longitudinali apertus, apice unco peditus, — annon 
veneniferus? 


Conus spec.: aculeus e lamina tenui convolutus, cui insidet interne 
crista per dimidiam partem exteriorem denticulata, capitulo sub- 
hamata, apice perforato. 


Trockina. Roestrum breve, productum, truncatum, non recon- 
dendum; ommatophori szpissime liberi, lamina eorum plerumque su- 
pra rostum et ad latera pedis continuata, fimbriata I. tubulorum se- 
rie pra&dita; vibracula spe cuti tecta serialim papillosa; lobus oper- 
culiger simplex. Membrana lingualis longa valida, linearis, e magna 
parte in cavitate viscerali recepta. Rhachis multidentata. Pleurz 
uncinis numerosissimis hamatis, seriatis, sensim gracilioribus et sim- 
plicioribus. 


Trochus cinerarius: dens rhachis medius cordatus, basi media pro- 
ductus, supra per collum breve, utringue rotundato-alatum, in 


— 497 — 


capitulum efformatas transverse ovale, acie transversa, denticu- 
lata; dentes laterales utrinque quini, imbrieati, formam medii e 
dimidio imitantes, sed versus pleuram sensim disorepantes, collo 
latiore, acıe obliqua laminam intus emittente, irn ultimo magnam 
subquadratam. Uncini utrinque circ. 90, graciles, hamo plano, 
lineari, sensim diminuto, in ultimis evanido, in interioribus ad 
basin solam, in mediis undique denticulato, scapo compresso, 
in primo postice ala prsdito, in mediis simplici, sub hamo pro- 
ducto, versas basin leviter inflexo, attenuato, in ultimis la- 
minaceo. 


Trochus sisyphinus; dens medius laminaceus, lanceolatus, tertia 
parte basalı ovali, abrupte latiore, apice recurvo acuto, utrinque 
serrulato; dentes laterales utringue quini, imbricati, formam 
medi; e dimidio imitantes, ultimo parum difflormi. Uncini utrin- 
que sexaginta et ultra, primo longe robustiore, lato, besi po- 
stice dilatata, hamo infra tuberculis dentato, reliquis gracilibus, 
hamo compresso, acuminato, in interioribus infra dentato, utrin- 
que serrulato, in mediis utringue pectinato, in ultimis evanido, 
scapo gracili, simplici, ante basin processu calciformi externo 
predito. 


Phasianella pulla: dens medius transverse ovatus, basi media pro- 
ductus, acie non recurva edentulus; laterales quini obliqui, 
quorum qualerni interiores imbricati, acie capitulati recurva 3-4- 
cuspidata, in quarta laterali, et processu muniti externo alato 
in tertio et quarto evanido, quinto sublineari, clavato. Uncini 
utrinque circ. 70, primis longe majoribus sensim diminutis, 
hamo adunco, acuminato, ad flexuram postice denticulato, in 
primis extus excavato, in postremis evanido, scapo primi lato 
intus alato, in reliquis simplici medio intus producto. 


Rotella lineolata® dens medius longitudinaliter subrectangulus, mu- 
ticus; laterales seni, quorum quatuor sensim paullo longiores 
formam medii fere imitantes, quintus et sextus elongati, cari- 
nati, illo lineari flexo, hoc subfusiformi. Uncini subzquales 
hamo ovali in interioribus ad flexuram postice, in mediis undi- 
que denticulato, scapo arcuato, sub hamo producto. 


Neritina fluviatilis: dens medius minutus, muticus, corpore sub- 
quadrato basi angustiore, producta; laterales tres, quorum pri- 
mus maximus, laminaceus, transversus, subtriangularis, margine 
superiore subrecto, replicate, plano, inferiore externo rotundato, 
interno emarginato, secundus et terlius minuti, subovales, la- 
minacei, cerina media crassiore flexuosa. Uncini circ. 60; pri- 
mus longe major, difformis, scapo brevi erasso, intus tuberculo 
predito, capitula maxima, transverso, pileato, convexo, mar- 
gine antico radiato-denticulato, una cum scapo alam magnam 
emittente rotundatam recurvam; uncini reliqui aquales hamo 
subovato, postice denticulato, scapo intus producto. 


Naliotis tuberculata: dens medius parvus, depressus, basi rotun- 
dato-productus, supra lamina convexa tectus latiore mutica; la- 


— 14198 — 


teralis utringue unicus, transversus, trabalis, intus profunde 
emarginatus, extus rotundatus, postice extrafmedium spina mu- 
nitus. Unciai circ. 70; primi quatuor longe majores, lati et 
difformes, hamo primi rotundato, secundi, tertii Janceolato, ad 
flexuram emarginato 1. denticulsto, quarti brevi triangulari; re- 
liqui subsequales hamo ovali, ad flexuram postice denticulsto. 


Emarginula crassa: dens medius laminaceus, planus, oblique sub- 
quadratus, basi latior, acie levi; laterales quatuor imbricati, 
laminacei, oblongi, primo et secundo supra truncatis, tertio et 
quarto apiculatis et extus crista longitudinali praditis inflexa, 
in secundo jam distinguenda. Uncini circ. 60; primus longe 
major et crassior, hamo postice lohigero, scapo intus tuberculo 
prominente, basi intas acute producto, extus condylo priedita, 
cui respondet cavitas apicalis ossiculi minuti trapezoidea; uncini 
reliqui subaquales bamo ovato-lanceolato serrulato. 


Patellea. Membrana lingualis longissima; rhachis dente unico |. 
pluribus munita, e parte basali constitutis depressa pellucida et api- 
cali hamata nigra; pleurz aut uncinis armatz, aut inermes. 


4) Branchiz laterales ad marginem palli. Rhachis sex-den- 
tata, crista longitudinali angusta divisa, dente medio 
impari nullo; pleurz uncinis tribus. 


Patella vulgata: dentes utrinque tres, quorum bini sequales linea- 
res, basi elongata, plana, postice intus producta, in externa, 
extus alata, longiore, apice in hamum unguicularem, simplicem, 
carinstum, nigrum recte recurvato, et terlius, posterior, latior, 
basi extus rotundato-productus, acie recurva obliqua, divaricato- 
tridentata; uncini lineares, plani, brevissime hamati. 


Patella pellucida: dentes utrinque tres, quorum bini fere zquales, 
bası elongata, plana, medio articulata, postice intus curvato- 
producta, interior gracilior, linearis, apice unguiculari, bamato, 
exterior latiusculus, margine externo antice producto, apice la- 
to, subtriangulari, hbamato, et tertius, posterior, subrectangu- 
lus, acie munitus obliqus, plana, obtuse trifida; uncini tres bre- 
viter hamati. 


**) Branchia cervicalis. Rhachis 4- 1. 6-dentata, interstitio 
medio nudo, angusto, quadras separante binas, quibus 
dentes impositi; pleurs inermes. 


Patella testudinalis: quadra angulo antico externo retuso-producta; 
dentes bini, anteriore ad angulum internum hamo pradito 
longo gracili; posteriore fere transverso acie duplici, interna 
longe majore subtriangulari. 


Patella virginea: quadra integra; dentes tres serie diagonali, apici- 
bus conicis. 


244) Branchia 


— 499 — 


***) Branchia externa nulla (2). Rbacbis integra dente medio 
solitario quadra suffulto clypeata; pleurs uncinis duobus. 


Patella caca: quadra subquadrata, antice rotundato-alata, dens basi 
late cordata, acie triloba, lobo medio longiore subspatulato, la- 
terali breviore reniformi; uncini utringue duo, laminacei, bre- 
viter bamati, interno extus alato, postice in stylum producto. 


Patella fulva: quadra elongata, antice utrinque angulato-alata; dens 
basi elongata, acie integra, valida, sagittata, cuspide media ro- 
busta cum basali utringue minuta, divaricata; uncini elongati 
hamati, bame longo, lanceolato, margine externe ciliato. 





Chitones. Membrana lingualis longa linearis. Rhachis dentibus 
plaribas, medio impari, laterali utrinque externo maximo, hamo ni- 
gro, opaco; uncini pleure plures in lamellas coarticulatas inermes 
efformati, unico erecto hamato. 


Chiton cinereus: dens medius elongatus, e basi ovali in collum 
gracile exsertus, acie transversa, latiore, sublavi, supra con- | 
vexa; lateralis primus nonnihil major leviter hamatus, ala magna 
rotundata utrinque prsditus, in cavitate dorsali basem excipiens 
productam dentis secundi maximi, scapo crasso, extus emargi- 
nato, hamo ad flexuram antice spina aucto, nigro, opaco; un- 
cini deformes quini, trapezoidei, oblique seriati, sexto inter 
secundum et tertium erecto, hamato, leviter arcuato, inargine 
superiore rellexo, inciso. 


Chiton lavis: dens medias linearis, medio parum angustior, acie 
transversa, sublevi, supra convexa; lateralis primus vix major, 
late unguicularis, aversus, secundus maximus scapo subclavato, 
extus carato, hamo minuto, lato, tridentato; uncini deformes 
quini, trapezoidei, sexto inter secundum et terlium erecto, 
sabtriangulari, margine superiore late reflexo, striolato. 


Dentalina. Membrana lingualis lata, ovata. Rhachis unidentata; 
pleurz uncino solitario; limbus laminatus. 


Dentalium entalis: dens unicus, sub-semicircularis, obliquus, pla- 
nus, basi subrecta, margine sinuoso, acie inermi; uncinus uni- 
cus scapo compresso angulari, hamo angulo obtuso inflexo, mar- 
gine apicali antice denticulato; limbus lamina magna curvato- 
rhomboidea, elongata. 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 4. N:o 6. k 


— 200 — 


5. Växtåtande Carabici. — Hr Sunpevacr med- 
delade följande iakttagelse på Amara sımilata, hvaraf det 
observerade exemplaret förevisades. Sistlidne 4:de Juni, kl. 7 
på morgonen, såg jag här vid Stockholm denna insekt, sit- 
tande på ett exemplar af Thlaspi bursa pastoris, och då den 
tycktes vara sysselsatt med att äta, lutade jag mig försigtigt 
ned och lyckades att kunna helt nära och med all noggrann- 
het betrakta densamma. Den afbet just då ett nyss utslaget 
litet blad, tuggade detsamma och förtärde tydligen en del 
deraf under det den öfriga delen nedföll hvarefter den gick 
ett par steg uppåt och afbet samt förtärde en blomma. Der- 
efter gick den nedåt blomvippan och upp på en annan gren 
deraf och förtärde likaledes tre blommor, då jag tog deu 
för att med säkerhet kunna bestämma arten. Alla de blom- 
mor jag såg den äta voro sådane, uti hvilka fruktämnet redan 
uppnått lika längd med kronbladen; men så väl dessa, som 
blomfodret och inre blomdelarne förtärdes fullständigt, utan 
att någonting nedföll. Den krossade blomman först några 
gånger med mandiblerna, och tuggade den derefter tvdligen 
med maxillerna, samt nedsväljde den i små portioner, så alt 8 
a 40 sekunder åtgingo för hvarje blommas förtärande. Ab- 
domen var temligen fylld, och då den hårdt klämdes utkom 
ur tarmkanalen en grön, temligen tunn, flytande massa som 
syntes alldeles likformig, utan större för blotta ögat synliga 
korn eller stycken. 

Att vissa Carabici förtära växter har redan förr blifvit 
antecknadt af Germar, uti Magazin f. Entom. I, pag. 4, hvar- 
est en ganska utförlig iakttagelse på Oodes gibbus beskrifves. 
Denna insekt berättas nämligen derstädes hafva gjort skada 
på hvete, råg och korn, dels såsom utbildad insekt, då den 
uppklättrade på sträen och förtärde de mjuka kärnorna i axen, 
dels såsom larv, då den anföll sjelfva ståndet. Carabici lefva 
således ej så uteslutande af rof, som man vanligen uppgifver. 
Utan tvifvel Jefva alla de slägten, som ega mindre tandade 
käkar, till en betydlig del af växter; men att de dessutom 


— 201 — 


lefva af rof intygas al Gramars nvss anförda afhandling, och 
jag har sjelf flera gånger haft tillfälle att se larverna af flera 
arter Feronia och Amara (fulva, aulica) äta små maskar5o. d. 





6. Perdix colurnix i Sverige. — Densamme 
meddelade ett utdrag af bref från Hr C. G. LöÖwENEJELN, som 
sistlidne sommar erbällit ett exemplar af Vakteln vid Frösvi- 
dal, 44 mil NV. från Örebro, således midt inne i Svealand. 
Dess slag, eller sång, hade hörts flera gånger från sädes- 
åkrarne i trakten, men det är ännu ovisst huruvida flera 
exemplar der uppehållit sig: Sistledne höst blef ett exemplar, 
som dödades vid Trosa d. 6 November, skänkt till Riksmu- 
seum af Löjtnant Gamenstept, men äfven denna hade blott 
blifvit träffad ensam, och sådant tyckes förhållandet vara med 
alla de exemplar som erhållits i Sverige, hvarföre man ännu 
icke torde kunna anse denna art såsom bestämdt och årligen 
förekommande i någon viss trakt af landet. Vakteln är, lik-. 
som Gracula rosea m. fl. foglar, en af dessa kringströfvande 
arter, som vid flyttningstiderna ofta förvilla sig långt utom 
gränsorna för deras egentliga hem. 


3. Tetrao tetrix lagopides. —  Öfverfältläkaren 
Lewis i Säther, som sistl. höst skänkte ett exemplar af Rip- 
orren till Riksmuseum, hade om denna sällsynta fogel med- 
delat följande närmare uppgifter. Exemplaret är en ung hanne, 
! höstruggning, dödad d. 2 October 1846 vid Norns bruk 
üära Hedemora. Den sköts i träd, för hund, och 8 dagar 
sednare fälldes en annan dylik. Dessa båda ungar följde med 
en höna, som ej blef skjuten, men som ansågs vara en van- 
lig orrköna. Det är obekant huruvida flera ungar följde med 
henne, och man har ej förr veterligen träffat Riporna i den 
orten, ej heller har man någonsin hört att Ripor blifvit sedde 
derstädes, men i November sågs en hvit Orre, på annat 


— 202 — 


håll, ej långt bort, i sällskap med vanlige Orrar. Trakten 
är belägen mellan sjöar, beväxt med ungskog, mest af gran; 
marken är ej betäckt af ljung. De båda skjutna ungfoglarna 
hade groft, kacklande läte, alldeles såsom Tjäder. 


Akademisk angelägenhet. 


Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat 
inländske ledamoten af dess 7:de klass, Hr Professorn J. H. 
Gistaen, den 21 sistlidne Maj. 


Skånker. 


Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Bulletin de la Soc. Geol. de France. Ser. li. Tom. 3. f. 43—49. 
Tom. 4. f. 8-25. Paris, 8:0. — Af Societeten. 

Comptes rendus. Tom. XXIII. N:o 1—26. 1846. 4:0, 

Meinoires de l’Institut de France. T. XIX; samt 

Memoires preseutds par divers Savonts a. l’Academie Royale des 

« Sciences de PInstitut de France. T.IX. 40. — Af Akademien. 

Het Instituut af Vorslagen en Mededeelingen, uetgegeven door 
de Vier Klassen. 1845. N:o 4, 1846. N:o 1—3. Amst. 8:0. 
— Af Institutet. 

Civiareg, le Dr., Traité Pratigne et Historique de la Litbotritie. 
(av. pl.) Paris 1847, 8:0. — Af Författaren. 

Zettesstept, W., Diptera Scandinavize. T. VIL Lundse 1817. 
8:0. — Af Författaren. 

Bulletins des Sgances de la Société Vaudoise des Sciences Natu- 
relles. T. 1. N:o 1—13. Lausanne 1846. 8:0o. — Af Societeten. 

Mittheilungen der naturforsch. Gesellschaft in Bern ad. J. 1846. 
N:o 57—86. Bern 1846. Bio. — Af Sällskapet. 

Ouiviea, Ta., Applications de la Geometrie Descriptive aus Om” 
bres. Texte avec Atlas. Paris 1847. 40. — Af Foör- 
fattaren. 

ScumioT, C., Dr., Zur vergleichenden Physiologie der wirbello- 
sen Tiere. Braunschw. 1845. 8:0; 

— — — Kystallin. Untersuchungen der in Pflanzen- und 
Thierzellen sich bildeuden mikroskopischen Krystalle, Ba- 


— 203 — 


sirt auf Bestimmungen v. Scamipt. Mitau u. Leipzig 1846. 

&o. — Af Författaren. 

Reporgsup, W. C., On Hurricanes and Norther. New-Haven 

1846. 8:0. — Af Författaren. 

Flora Batava. Afl. 147. Amsterd. 4:a. — Af K. Ned. Institutet. 
(Institut de France. Extraits:) 
(arrrzuL, M. E., Theorie des Effets Optiques que presentent les 

étoffes de soie. Paris 1846. 8:0; 

Note sur une classe parliculiere de ınouvements masculai- 
res, Iue a l’occasion d'un Memoire de M. Despaces. par 
M. Cuevpeur; 

Note sur la Presence du Plomb a l’eiat d’oxyde ou de sel, 
dans divers produits artiticiels; par M. CusvezuL; 

Meinoire sur un nouveau mode de dosage des nitrates, et 
particujierement du Salpetre; par M. J. PzLouzr. (2 ex.) 

Rapport fait par M. CuzvaguL sur plusieurs Mémoires de M. 
EseLmEn, concernant la Metallurgie du Fer, 

— — sur un Mem. de M. Eseımen ayant pour titre: Rer 
cherches sur la composition ‘et l’emploi du Gaz des Hauts- 
Fourneaux; samt 

Rapport de M. Caevreur sur l’ouvrage: Ampelographie par 
OnarT. Paris 1846. 8:0. — Af Författarne. 

Kıssten, S., Verbandeling over Palingenesie en Metempsychosis. 

Anısterd. 1846. 40. — Af Författaren. 

Wistwasn, E., Troisieme Memoire sur l’Induction. 8:0; 
= — — Menoire sur le Daltonisme ou la Dyschromatopsie. 
Ed. 2. 1845. 8:0; 
= — — De la Methode dans l’electricit€ et le Magnetisme, 
a propos du Trattato del magnelismo e della electricita, 
dell’ A. F. Zantenescn. 1845. 8:0; 
— — — Snr deux Meteores extraordinaires. 8:0; 
— — Sur de nouveaux Rapports entre la chaleur, P’electri- 
cite et le magnelisme. 8:0; samt 
— — De la Methode dans le caloriqne, a propos du 
Tratiato del calurico e della luce, Traité de la chaleur et 
de la Iumiere, par Zuntensscet, 1:e p. Calcul. Venise, 1846. 
8:0. — Af Författaren. 
Programme de la 1:e Classe de FInst, roy d. Pays-bas de Scien- 
ces le 6. Avr. 1847. 4:0; 
= — des Questions proposdes par P' Academie dans la Sgance du 
... 28 Sept. 1845 et 18 Oct. 1846. — Af Akademien i Brüssel. 


” 


\ 


} 


— 2064 — 


Programm af J. L. Asrınc. Stockh. 1847. 4:0. — Af Författaren. 

Voyages en Scandinavie, en Lapponie ete. . . publies par Gai- 
mann. Livr. 12—45; 

Voyage aulour du Monde sur la Venus publie par M. Perir- 
Tuovass. Livr. 17; 

— — — Sur la Bonite. Zoologie, Livr. 14, 15. — Fran 
Utrikes Departementet. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoolegiska Afdelningen. 


Tvenne Petrifikater. — Af Löjtnant Are. RoBson. 
Två ungar af Mustela martes. — Af Hr J. W. Gaını. 
10 larver af Oestrus bovis. — Af densamme. 
En Fulica atva. — Af Rådman A. Lancmax i Trosa. 
Ett skinn af Boa murina (2). — Af Magister WipGREN. 
En större insektsamling, innehållande 
Hemiptera, 1089 arter i 2490 individer 
Neuroptera, 309 ,, 583 „ 
Hymenoptera, 1699 „ 3318 », 
Diptera, 1185 „ 3416 ,„ 
Aptera, 153 ,, 232 5 
Crustacea, 18 ,, 30 ; 
tillsammans 4453 arter i 9869 individer. — Af Hr C.J. 
SCHÖNHERR. 





205 


Heteorologiska observationer a Stockholms Observatorium 


f. m. 
112,88 
213,46 
3 [25,33 
4135,50 
5 3,70 
613,73 
7125,73 
3193,71 
9 125,59 
10 | 25,43 
In |25,45 
12 123,42 
13 125,26 
11 125,35 
15 125,32 
16 | 25,32 
1125,37 
1% HAS 
19 1 3,61 
0 125,56 
21 -125,36 
2 125,28 
13 124,88 
ı 3 125,54 
25 [25,53 
%|3,% 
7 125,74 
3 125,7 
2 125,74 
0 125,75 


J3t 125,56 
%- 


nn nn, 


dim 25487 


Kl. 6 


Barometern 
reducerad till O". 


Decimaltum. 
Kl. 2 


e. mM. 
25,55 
25,35 
25,40 
25,61 
25,71 
23,74 
25,73 
25,70 
25,52 
25,44 
25,51 
25,34 
25,27 
25,38 
25,28 
25,37 
25,35 
25.49 
25,59 
25,48 
25,36 
25,25 
25,11 
25,58 
25,44 
25,53 
25,76 
25,69 
25,74 
25,67 
25,69 


25,504 
25,499 





i Maj 1847. 


Thermometern 


Kl. 9 | Kl. 6 


e. m. 
25,54 
25,29 
25,45 
25,68 
25,77 
25,76 
25,73 
25,67 
25,48 
25,46 
25,46 
25,23 
25,30 
25,39 
25,32 
25,40 
25,33 
25,54 
25,58 
25,43 
25,31 
25,08 
25,35 
25,57 
25,32 
25,66 
25,75 
25,71 
25,76 
25,61 
25,72 


25,507| + 5°64 


f. m. 
+ 1"7 
+ 04 
+ 3,2 
+ 3,9 
+ 493 
+ 06 
+ 43 
+10,8 
+ 9,0 
+ 93 
+ 5,3 
+ 32 
+ 6,8 
+ 76 
+ 93 
+ 1,5 
+ 4,0 
+ 1,3 
+ 1,5 
+ 5,8 
+ 5,3 
+ 6,3 
+ 7,2 
+ 5,7 
+ 7,3 
+ 6,8 
+ 6,0 
+ 8,4 
+ 8,0 
+11,1 
+11,0 


Celsius. 


Kl. 2 


e. m. 
+ 74 
+ 2,3 
+47 
+ 9,7 
+88 
+71 
+12,3 
+18,8 
+16,7 
+ 8,9 
+ 29 
+ 5,5 
+ 9,2 
+10,3 
+13,5 
+ 34 
+ 5,6 
+ 7,3 
+ 8,0 
+12,5 
+ 7,3 
+13,8 
+12,6 
+12,3 
+10,0 
+ 6,1 
+13,3 
+12,3 
+16,0 
+19,3 
+14,5 





+ PR] + FA 


+7°27 


Kl. 9 
e.m. 


0. 
O.N.O. 


N.N.V. 


N. 
N. 
N.O. 


N.V. 
S.V. 
O.N.O. 
©. 
v.8.V. 


Vindarna. 
Kl. 6 | Kl. 2 
e& m. | em. 
O.N.O. O. 
N.O. | O.N.O. 
S.V. I V.S.V. 
N.V. I N.N.V. 
v. 10.N.O. 
N. I O.N.O. 
O. 0.$.0. 
0.5.0. | 0.5.0. 
O. 0. 
V.N.V.]| N.N.V. 
O.N.O O. 
O. O. 
Vv. IV.N.V. 
V.N.V.] V.N.V. 
SV. | V.S.V. 
N.O. N.O. 
O.N.O. | O.N.O. 
V.N.V N. 
V.N.V.| V.R.V. 
N.V. | V.N.V. 
S. $.S.0. 
Vv. Vv. 
Vv. N.N.V. 
N.N.V.] N.O. 
S.S.V. | S.S.O. 
Vv. N. 
O.N.O. | V.N.V. 
Vv. Vv.S.V. 
N. IN.N.O. 
N.V. | V.N.V. 
N. N.N.O. 


N.N.V. 


183 
-uiuyıgmuy 


Mulet 




















Nederbörden = 0,818 dec.tum. 


MY —--- - --  Å — — -  ve=—.. —..!QQ€G navn EEE 


STOCKHOLM, 


1847. 


‚ A NORSTEDT ET SÖNER 





s— 


m u En u m 1m u Sr 


—— —=— = -— 





esta flulva. 


\ 


SK ” NM 

I \ TU 7. 

WEI 
DR \ |” 


2 


(ton lat. 


a I 

| Z 

NN . 7 
Få - 


Pemnlaliwm entalis. 





av 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 


FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 18427. M I. 





Onsdagen den 8 September. 





Föredrag. 


1. Naturforskare-mötet i Köpenhamn. — Se- 
kreteraren redogjorde i korthet för detta mötes förhandlin- 
gar, med särskilt afseende på den kemiska sektionen. 





2. Om den runda, brachycephaliska hufvud- 
skälsformen bland Grakerne. — H:r A. Rerzus an- 
förde: Det är redan på ett annat ställe anmärkt, att den 
ethnografiska craniologien ännu gjort så ringa framsteg, att 
man icke på långt när känner hufvudskålsformerne hos de 
europeiska nationerne. Orsaken ligger till en god del deri, 
att, genom tid efter annan skedda inflyttningar och politiska 
förändringar, olika folkslag kommit att bebo samma länder, 
hvarvid det inträffat, att än de äldre inbyggarne antagit de 
yngres språk, än tvertom. Sålunda finner man, att folkslag 
som bära samma namn, ofta äro af olika stammar och att 
till och med en del af dem stundom förlorat ända till sista 
spåren af kunskap om sin härkomst. 

Man kan i början afskräckas från vidare forskningar i 
den etbnographiska craniologien, då bland sådane folkslag med 
samma namn och språk än finnes hvarandra nästan motsatta 
typer, än öfvergångsformer emellan desse. I de fleste dylika 
fall kunna vi dock hoppas att archeologien, historien och 


— 208 — 


språkkunskapen skola lemna de upplysningar, som äro nödige 
för de ethnologiska frågornas utredning. 

Det är en allmän föreställning att formen af Grakens 
hufvud är väl känd, genom de talrika sculptur-arbeten, hvil- 
ka deras store konstnärer lemnat efterverlden; men denna form 
har icke blifvit ethnologiskt jemförd med de typer, som häm- 
tats från sjelfva naturen. 

Först efter mångåriga bemödanden lyckades det Brumen- 
BACH, att genom nuvarande Konungens af Bayern bevågenhet 
erhålla ett antikt Grakcranium. Bıumensich beskrifver det- 
samma i Dec. VI:a med så mycken förtjusning öfver dess 
ideela skönhet, att han nämner endast föga om sjelfva huf- 
vudskälens form. Allt hvad härom förekommer är: »forma 
calvarie subglobosa, frontis nobilissime fornicata» — Den 
goda profil-afbildning, som åtföljer, visar en temligen hiten, 
kort hufvudskäl med klotrund nacke, och ger säledes anled- 
ning antaga, att det tillhör den Brachycephaliskt orthognathi- 
ska forınen. PricHarp citerar BLuUMENBACH. 

En afgjutning i gips af ett grekcravium, till bvilket ori- 
ginalet skall hafva tillhört Sruntzusıns samling, företer sam— 
ma form. 

Ref. hade redan af dessa facta anledning förmoda, att 
den brachycephaliska formen skulle förekomma bland Gr&- 
kerne, då han härpå för omkring ett år sedan erhöll vidare 
bekräftelse genom besök af en grekisk läkare, af ansedd 
adelig familj från Corfu. Denne man var af liten men stark 
kroppsväxt, hade svart, glänsande hår, mörkbruna irides, små 
ögon och något gulagtig hy. Hufvudet var högt men kort, 
med flatrundt, nästan lodrätt stående occiput. Okbenen voro 
stora, något utstående. På tillfrågan uppgaf ban att denna 
hufvudets form vore vanlig bland grekerne. Några månader 
sednare erhöll Ref. genom H. Maj:ts Charge d'Affairs i Athen, 
H:r von Hemanstau, några Ost-europeiska cranier bland 
hvilka ett grekiskt, mycket liknar det citerade, som Bıu- 
MENBACR afbildat. | 


Fig. 1. Fig. 2. 





Detta Grakcranium, hvaraf här meddelas en profilritning f. A 
och en kontur af bakhufvudet f. 2, har tillhört ett ungt individ 
af omkring 8 år. Det företer en särdeles nätt och vacker bild- 
ning, med vackert hvälfd panna, samt nära lodrät, rak an- 
sigtsprofil och små okben. Det är i proportion till längd och 
bredd högt, af en något fyrkantigt-rundad form, med största 
bredden öfver de långt baktill och högt belägna hjessknölarne. 
Ofvanifrån sedt, visar det en kort kilformigt rundad omkrets 
(forma cuneato-rotundata). Nacken är rundadt-flat; dess plan 
af en rundadt-fyrkantig figur, som är upptill bred och nertill 
smalare. Midtpä nackplanet finnes ett betydligt, nära sym- 
metriskt, rhombformigt interparietalben, med på sidorne spet- 
siga samt upptill och nertill trubbiga vinklar. Detta ben 
bildar spetsen af lambdasömmen, som går högt upp på nack- 
planet. De bågformiga linierne för nackmusklernes fästen 
sitta lågt. Receptaculum cerebelli är af ringa utsträckning, 
men mycket convext. Vårtutskotten äro små, öronöppnin- 
garne ovale, bakåt stupande, tinningplanerne nästan flata. 
Pannbenets okutskott, äfvensom okbenen, små, kindgroparne 
djupa; käkbenen snarare små än stora; näsöppningen smal, 
trekantig; näsbenen något långa, med en vackert stupande 
ställning. Ögongroparne äro stora, rundadt fyrkantiga. Coro- 
nalsömmen, som öfverst går nära midten af hjessplanet, är 
så väl som pil- och lambdasömmen fint långtandad. 





Mått. 
Längd . soc one 0,868 
Pannbredd . . . . 20202020. 0,093 
Öfre nackbredd (interparietal. diam.) . 2.082 
Undre nackbredd (intermactoid. diam.) . . . . . 0,110 
Höjd . . so cs ss een 082 
Omkrets. . . . = so cc ss = = = ss . en. 0,486 
Okbredd . . . . . 0,110 
Öfverkäkens höjd (från n näsroten el alveolarranden) . 0,058 
Underkäkens höjd vid uppstigande grenen . . . 0,047 


emellan hakranden till alveolarranden 0,022. 








Herr von Heinenstan har tillika skriftligen benäget med- 
delat Ref. den uppgift att »Grakernes hufvuden i allmänhet 
äro höga och runda.» 


Ref. anser sig af det ofvan sagda kunna antaga, att den 
brachycephaliska hufvudskålsformen både förekommit bland 
forntidens greker, och att den är allmän bland nutidens. Hvad 
de förra beträffar, så torde det ej böra lemnas obemärkt, 
att hufvudet på den Farnesiska Hercules äfven är brachy- 
cephaliskt, nemligen litet, rundt och med så kort occiput, 
att konturlinien af denna del fortsätter sig i nästan rät linie 
nedåt bakhalsen, utan den vanliga insänkningen för nackgro- 
pen. Wiıncxeıman anser denna form vara tagen efter tjurens. 
Hans ord äro: «Quant å Hercule, les proportions de sa téte 
au cou, nous offrent la forme d'un taureau indomptable. Pour 
indiquer dans ce héros une vigeur & une puissance supérieu- 
res aux forces humaines, on lui a :donné la téte & le cou 
de cet animal; parties tout autrement proportionées que dans 
homme, qui a la téte plus grosse & le cou plus petit.» 
Histoire de l’art &c., traduite par Hubert. Paris, 1789, Vol. 2, p. 49. 
Denna den utmärkte konsthistorikerns äsigt torde förlora myc- 
ket i trovärdighet, då man finner, att ifrågavarande form af 
hufvud och hals är utmärkande för flere folkstammar, så väl 


— 21 — 


i det gamla Grakeland, som i dess grannländer. Man fioner 
oemligen mer och mer bekräftadt, att största delen af Eu- 
ropa under de äldsta tiderne varit bebodt af Turaniska, Sky- 
thiska och Sarmatiska, med Pelaskerne sannolikt beslägtade 
folkslag, med samma hufvudskåls bildning. 

Som ett mönster af skön grekisk skapnad anföres så 
allmänt den belvederiske Apollo. Det är i hög grad märk- 
värdigt, att denna bild företer en helt annan hufvudskålsform 
än den nyssnämda, nemligen den ovala, med utskjutande oc- 


 ciput. Utom det här beskrifna, af H:r von Hetoenstan med- 


delade Grakcraniet, var äfven ett annat af oval form. Ref. 
tillåter sig häraf, ehuru blott som en förmodan, framställa 
den åsigt, att denna form tillhört Hellenerne. 

Hvad Grakernes nuvarande befolkning beträffar, så lärer 
den, enligt de trovärdiga historiska bevis, som blifvit fram- 
ställda af Farrermarer (Fragmente aus dem Orient, Stuttgardt 
und Tübingen 1845, 2:r Band, C.XIV: »Das slavische Ele- 
ment in Griechenland»), allt sedan den sista hälften af 6:te 
århundradet, till största delen vara slavisk. Denne förfat- 
tare ådagalägger äfven huru denna slaviska befolkning i Gr&- 
keland förlorat sitt eget språk och antagit det fullkomligare 
grekiska; under det, att detta dock blifvit rigtadt med en 
mängd slaviska ord, ändelser och talesätt. Då emellertid de 
slaviska folkstammarnes craniebildning äfven hör till den bra- 
chycephaliska formklassen, så torde det vara nära nog omöj- 
ligt att uppdraga någon skillnad emellan denna och de äkta 
brachycephaliska grekernas. 





3. Finnarnes cranieform. — H:r A. Retzus re- 
dogjorde för en ethnographisk afhandling af H:r Stats-Rädet 
Carr von Haartnan med titel: Försök att bestämma den ge- 
nusna racen af de 5 Finland boende folk, som tala finska: 
(Helsingfors 4846, IV:o). Att utreda den finska folkstam- 
mens physiska karakter i dess flerfaldiga variationer och vid- 


— 212? — 


sträckta utbredning, har länge utgjort ett af ethnologiens 
svåraste problemer. De flesta europeiska och asiatiska folk— 
stammar hafva sin historia; deras namn återfinnas hos forn— 
tidens medeltidens författare. Finnarne synas härifrån göra 
ett undantag. De folkslag vi kalla Finnar, hafva sannolikt i 
en afläflsen forntid innehaft en stor del af Asien och Europa, 
men blifvit delade i många stammar genom andra folkslags 
utbredning och inkräktningar. Under sådana förhållanden hafva 
de sannolikt förlorat deras gemensamma namn, och af grann- 
folken blifvit benämde efter de länder de innehaft. Sålunda 
hafva våra grannar de egentliga Finnarne, enligt Professor 
Keysen i Christiania, fått namnet Finnar af Finland och 
troligen hafva de Astländska på samma sätt fått nam- 
net Ester af Estland. Slaverne skola dock enigt sam- 
ma historiker benämna dem med det omfattande namnet 
Tschuder (Grek: XXxv3ew. Den närvarande afhandlingen 
utgör ett välkommet bidrag till kännedomen om dessa urgamla 
folkslag. Författaren anser äfven Finlands invånare utgöras 
af flere olika stamgrenar, hvilka så väl i språkdialekter, som 
till fysiska karakterer äro hvarandra olika. Hr v. H. har 
under sina vidsträckta embetsresor lärt att känna och anställt 
mätningar på flere hundrade personer i olika delar af landet 
och deraf kommit till följande hufvudresultater: 


4:o Karelarens hufvud är ovalt och höghvälfdt, ansigtet 
ovalt, käken smal, ögonen blå, håret mjukt, kastanjebrunt; 
näsan rak; ögonen stora; kroppsväxten smärt, något lång. 


2:0 Savolaxarens hufvud är nästan rundt, hjessan hög, 
ansiglet rundt, med utstående kindbägar och bredkäke; ögon 
små, bruna; håret kastanjebrunt, sträft; näsan liten; käk och 
okvidd bred; halsen kort; kroppen groflemmad. 


3:o Tavastlänningens hufvud är fyrkantigt rundadt; hjes- 
san lägre; kindbågar och käkar breda; ögonen små, blå; hä- 
ret rakt, linfärgadt; näsan liten, trubbig; kroppsväxten kort 
men stark, med grofva lemmar, mestadels bjulbent. 


—- 203 — 


Enligt denna uppgift höra Savolaxare och Tavastlän- 
ningar till de brachycephaliska, Turaniska eller Schytiska fol- 
ken, dä deremot Karelarne äro dolichocephaler. 

Förf. beskrifver Karelarn föröfrigt såsom glad; liflig, 
pratsam, redlig, och som särdeles vän af sin häst. Savolaxarn 
så väl som Tavastlännıngen är allvarsam, manlig, trumpen, 
föga språksam, trög, långsam, ihärdig, envis och föga till- 
gänglig, samt klumpig och oborstad; redlig men fallen för 
afund och hämdgirighet. 

Tavastlänningen är den egentliga, eller Tschudiska Finnen, 
Savolaxaren en blandad finsk race, med öfvervägande finskt 
blod, men Karelaren är af en helt annan, nästan motsatt folk- 
race, som inträngt i landet och eröfrat den provins hvars namn 
han bär. Karelarn har efter all sannolikhet fordom haft sitt 
eget från finskan skiljda språk, som under tidens längd gått 
förloradt och blifvit ersatt af det finska, hvilket inträngt från 
grannprovinserna. Förf. som häntyder på dessa förhållanden, 
framställer ock härvid ett nytt exempel på ett folk, som für- 
lorat sitt eget och antagit grannarnes språk så väl som namn. 
Karelarn kallas lika väl som Tavastlänningen Finne. Hr v, H. 
anser Karelarne vara beslägtade med Araberne; de skola med 
desse hafva en förvånande likhet. Finska sagorne förtälja ock 
om krig som fordom ägt rum emellan Karelare och Tavaster. 


Fig. 3. 





"Finne. 


— nk — 


Ref. erhöll för några år sedan ett Tavastländskt cranium, 
hvars form väl öfverensstämmer med den af H:r v: H. lem- 
nade beskrifning. Dä den utmärkt skicklige naturhistoriske 
Ritaren Hr Macnus von Waıcar år 41845 besökte Stockholm, 
hade han den godheten att öfver detsamma göra en teckning 
af hvilken Ref. här trott sig böra meddela en till 4 förmin- 
skad copie f. 3, som äfven derför bör äga värde, att man 
hittills saknat afbildning af Finskt cranium. 





4. Salpelersvafvelsyrans inverkan på några 
ämnen. — Hr L. Svansere meddelade: Somrzro har i en 
sammankomst under Juli månad uti Pariser-Vetenskaps-Aka- 
demien framlagt och bekräftat det af mannasocker beredda ex- 
ploderande ämne, hvilket fås igenom salpetersvafvelsyrans in- 
verkan på denna sockerart, och som redan vid Juni-samman- 
komsten (Öfversigten sid. 172) omförmältes uti denna Akademi. 
Sosrero har ännu icke meddelat någon qvantitativ undersök- 
ning på denna förening, hvarigenom det kan skönjas huruvida 
qväfbalten instämmer med den formel C'H'0:+2N eller dess 
halfva atomvigt, hvilken kan dragas af den bestämmelse på 
kol och väte, som af mig blifvit anförd, enligt hvilken formel 
de beräknade. procentiska halterna af kol och väte äro 

Kl. 2020202022008 

Väte . 0 > 22 
afvikande högst obetydligt ifrån hvad som blifvit funnet, men 
som dock ej kan ännu antagas, innan föreningens qväfvehalt 

blifvit bestämd. 

denna förening är af intresse derföre, att den blifvit 
ett ämne, som ej innehåller väte och syre i för- 
af att jemt constituera vatten, må det tillåtas mig 
ı ännu ett annat deruti öfverensstämmande ämne, 
nig och Hr C. Star blifvit försökt och behandladt 
etersvafvelsyra, nemligen lakrissockret, samt likaledes 
gifva upphof åt en exploderande förening. Ui 


— US — 


tvenne försök, som vi gjort med detta socker, hafva vi fått 
70,6 samt 74,2 delar förening af 400 delar lakrissocker. 

Af andra förut ej försökta ämnen hafva vi behandlat frö- 
fjunet af aspen (Populus tremula) med salpetersvafvelsyra samt 
af 400 delar råämne bekommit 43.1 delar exploderande ämne. 
Fröfjunet af ängsdun (Eriophorum angustifolium) har vid dylik 
behandling visat sig i tvenne försök gifva 76,4 samt 63,1 
salpetersyrad förening. Alla de här anförda ämnena explo- 
dera dock vida sämre än de krutarter, hvilka beredas af 
ligninartade ämnen, såsom bomull, lin &c. samt lemna dess-. 
utom en kolig återstod. 

I afseende på de hithörande ämnens förmåga att en län- 
ge tid bibehålla sin exploderande kraft, hafva vi funnit, att 
de ej ligninartade kropparne, såsom stärkelse, gummi och soc- 
kerarterna äro i detta hänseende i högsta grad variabla, så att en 
förening den ena gången bibehållit sig vida längre än en annan 
gång, samt att detta varit händelsen såväl då de blifvit für- 
varade i öppet, som i täppt kärl, såväl i köld, som i vanlig 
sommarvärme. Den metamorphos de dervid undergå, är ännu 
icke studerad, samt är måhända till sitt inre väsende ganska 
olika, allt eftersom det ursprungligen med salpetersvafvelsyra 
behandlade ämnet varit olika; men den tyckes dock till sin - 
allmänna karakter slutas dermed, att det exploderande ämnet 
öfvergår till en seg och sur kropp, som af vatten löses full- 
ständigt och hvilken lösning fülles af bly- och barytsalter, 
men ej af kalksalter, samt hvilken kropp af alkohol ej löses 
-  fullständigt. 

Hvad deremot de af egentligen ligninartade ämnen upp- 
komna föreningar beträffar, så bibehålla de sin syra vida 
bättre under alla omständigheter. Ty den af bomull beredda 
föreningen, förvarad öfver osläckt kalk, äfvensom fritt i rum- 
met vid +48° C., har icke visat sig förlora något i vigt un- 
der 2 månaders tid, men 0.9 proc. vid +30°C. Detsamma har 
visat sig vara händelsen med linkrutet, ehuruväl detta, efter 
en lika lång förvaring, tycktes hafva förlorat något af sin 


— 246 — 


explosionskraft. Deremot förlorade den af balm beredda for- 
eningen, under 3 månaders tid vid +48° C., i luften 0.8 proc. 
samt 3.3 proe. då den lemnades öfver kalk, hvarjemte den 
ganska betydligt under denna tid förlorat af sin explode- 
rande kraft. 

Försök hafva blifvit gjorda med alla af oss beredda och 
härmed beslägtade föreningar att förvara dem under vatten, 
hvarvid de, så vidt af yttre kännemärken kan slutas, visat 
sig icke hafva undergått någon förändring åtminstone under 5 
månaders tid. 


5. Ny Barometer. — Hr L. Svinsrra förevisade 
en af Prof. Huss i dessa dagar ifrån utlandet hemförd baro- 
meter (af uppfinnaren benämd barometre aneroide), konstru- 
erad af Hr. Vint i Paris, hufvudsakligen i afsigt att undvika 
de olägenheter, hvilka förefinnas hos den hittills allmänt be- 
gagnade qvicksilfver-barometern igenom den sednares större 
volum och bräcklighet. Vint har gjort sitt instrument helt 
och hållet af metall. Det har formen af ett fickur, hvars 
diameter är 4 decimeter samt tjocklek 4 centimeter. Den 
vetenskapliga principen hvarpå instrumentets konstruktion hvi-- 
lar, är elasticiteten hos solida kroppar. Uppfinnaren har neml. 
gjort ett i instrumentet befintligt rum lufttomt, ech då atmos- 
ferens pression utöfvar sitt tryck på en af detta rums väg- 
gar, hvilken derigenom mer eller mindre lider inverkan, med- 
delas den derigenom på väggen åstadkomna rörelsen, förmedelst 
en mekanism, åt en visare, hvilken på en tafla angifver tryck- 
ningens storlek uti underafdelningar af meter qvicksilfverhöjd. 
Vint angifver, att detta instrument, kompareradt med en ut- 
märkt god Forts barometer, icke företett större skiljaktigheter 
uti sina indikationer än 2 tiondedelar af en millimeter. In- 
strumentet är förfärdigadt hufvudsakligen i afsigt att ersätta 
qvicksilfver-barometern vid vanliga behofver, såsom t. ex. i 
landtmanna : hänseende m. m. Det: für Akademien förevisade 











— UI — 


exemplaret af Vırıs barometer kostade omkring 40 R:dr r:gs, 
men man kunde på utrikes orter, t. ex. i Hamburg, köpa 
detta instrument för ett vida billigare pris, samt till och med 
för blott halfva denna summa, hvarvid hela skillnaden utgjor- 
des af den större eller mindre arbetskostnad, som blifvit ned- 
lagd på dess yttre delar. Hr Svanzenc lofvade att anställa 
några jemförelse-observationer emellan det nyconstruerade in- 
strumentet och den vanliga qvicksilfverbarometern, för att utröna 
huruvida den sednare kan ersättas af den förra vid vanliga behof, 
hvilket redan alltid skulle komma att utgöra en väsendtlig fördel. 

Anm. Detta har sedermera blifvit gjordt, hvarvid det 
nya instrumentet visat sig, under en tid af 8 dagar samt 
vid en temperatur emellan 417? och +499 C., hafva en 
sådan uniform gång i jemförelse med qvicksilfver-barome- 
tern, att variationer hos den sednare, hvilka ej upp- 
gått till „30 dec. tum, fullkomligt motsvarats af instrumentets 
indikationer. Huru det förhåller sig i högre värme eller vid 
betydlig köld samt huruvida instrumentet under en längre 
följd af år bibehåller sig, äro allt omständigheter, hvilka först 
under ett längre begagnande kunna uppmärksammas, samt för 
dess praktiska användande äfvenledes äro ganska hufvudsakliga. 





6. Nalurforskare-Mötet i Oedenburg. — Hr 
Huss, som nyligen bevistat detta möte, redogjorde i korthet 
för dess förhandlingar, särdeles med afseende på den medi- 
cinska sectionens arbeten. 





7. Golllands Insekt-fauna. — Hr Bonsuan med- 
delade en berättelse om sin under sommaren utförda entomo - 
logiska resa på Gottland, och lofvade att framdeles närmare 
redogöra för de derunder anställda iakttagelser. 


Inlemnad Afhandling. 
Hr Tb. Scuzzrer: Untersuchung einiger Mineralien, welche tan- 
talsäure-ähnliche Metallsäuren enthalten. Remitterades till 
Hır Mosanoea och L. Svansenc. 





+ 


— NO — 
Akademisk angelägenhet. 


Prases tillkännagaf, att tvenne af Akademiens ledamöter 
af 9:de klassen med döden afgått, Biskopen i Hernösands Stift, 
Doct. F. M. Franzen den 14 Augusti, och f. d. Justitie-Stats- 
Ministern H. Excellence Grefve M. Rosenprap den 4 September. 





Skänker. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Voyage autour du Monde sur la Corvette La Bonite. Livr. 10. 
Relation du Voyage, par 4. de la Salle. T. I. Paris 1845. 
8:0. — Af Hans Mas: Komungen. 

Forhandlinger ved de skandinaviske Naturforskeres fjerde Möde, i 
Christiania 1844. Christ. 1847. 8:0. — Af Mötets Besty- 
relse. 

Abhandlungen der Mathem. physikal, Classe der K. Bayer. Akad. 
d. Wissensch. B. IV. Abth. 3. — der historisch. Classe. B. 
IV. Abth. 3. — der pbilos.-philolog. Classe. B. IV. Abth. 
3. München 1847. 4:0, 

Almanach der K. Bayer. Akad. d. Wissensch. 1845, 

Gelehrte Anzeigen, herausg. von Mitgliedern der K. Bayer. 
Akademie der Wissensch. B. 16-—23. München 184346. 40, 

Bulletin der K. Akad. d. Wissensch. 1846: N:o 6—77. 1847: 
N:o 1—7. 4:0, 

G. Paıtuıps, Ueber die Ordalien bei den Germanen. Festrede. 
München 1847. 4:0, 

Fr. Pauser, Die Ueberbleibsel der altägyptischen Menschenrace. 
München 1846. 4:0, samt 

E. v. Lasauıx,) Ueber das Studium der griech. u. röm. Alter- 
tbümer. München 1846. &o. — A K. Bäjerska Vetenskaps- 
Akademien. 

Die Fortschritte der Physik im J. 1845. Dargest. von d. phy- 
sikal. Gesellschaft zu Berlin. Jahrg. I. 1, 2. Berlin 1846, 
47. 8:0 — Af Sällskapet. 

Afhandlungen der K. Akademie der Wissensch. zu Berlin 1845. 
Berlin 1847. 4:0. — Af Akademien. 

Det Kongl. Danske Videnskabernes Selskabs naturvidenskabelige 
og mathemat. Afhandlinger. D. 12. Kiöbenh. 1846. 4:0. — 


— 219 — 


‚Oversigt over det Kong). Danske Videnskabernes Selskahs For- 
bandlinger, 1846, af C. H. Önsten. Kiöbenh. 1847. B:o. 
— Af Sällskapet. 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. V. H. 3. Christiania 
1847. 8:0, 

Fagıskinna. Kortfattet Norsk Konge-Saga, udg. af P. A. Munca 
og C. R. Uscer. Christiania 1847. 8:0. — Af Akademiska 
Kollegium i Christiania. 

Forslag til Lov om Medicinalvsesenet i Norge, med Moliver. 
Christiania 1847. 8:0 — Af Kongl. Norska Medicinal-Lag- 
kommissionen. 

Acta Socielatis Scientiarum Fennic®. T. II. Fasc. 3. Helsingfors. 
1846. 4:0, samt 

Klimatologiska Observationer. Helsingf. 1846. 8:0. — Af Sall- 
skapet. 

Wissenschaftl. Beobachturgen auf einer Reise in das Petschora- 
Land im J. 1843. Petersburg 1846. 4:0. Jemte taflor och 
kartor. — Af Bergs-Ingenieur-Korpsen i Petersburg. 

G. Vaouıx, Nadere Waarnemingen en Proeven over de Ziekte 
der Aardappelen, Amsterdam 1846. 8:.— Af Kongl. Ne- 
derländska Vetenskaps-Institutet. 

Bulletin de la Soc. Geol. de France. Ser. 2. Tom. IV. Feuilles 
14—32. Paris 1846, 47. 8:0. — Af Salls 

Annales de la Société entomologique de France. Ser. 2. T. IV. 
Paris 1847. 8:0. — Af Sällskapet. 

Memoires de l’Acad. de Marseille. Seance publique du 6 Sept. 
1845. Marseille 1846. 8:0. — Af Akademien. 

Ein Nachtrag über den Didus Ineptus Von Lrusans. Kopen- 
hagen. 8:0. — Af Kongl. Naturhist. Museum i Köpenhamn. 

Philosnphical Transactions of the Royal Society of London. 1846. 
P. 1, 2, 3. London 1846. 4:0, 

The Royal Society 1846. (List of Members), 

Proceedings of the Royal Society. N:o 62—66. 1845, 46. 8:o, 


Address of the Marquis of Nortbampton at the annivers. meeting 
of the Roy. Soc. 1846. London 1847. 8:0, samt 

Astronomical Observations made at the Roy. Observatory, Green- 
wich, 1844. London 1846. 4:0. — Af Sällskapet. 

Journal of the Royal Geographical Society of London. Vol. XVI. 
P. 2. London 1846. 8:0. — Af Sällskapet. 

Transactions of the Royal Society of Edinburgh. Vol. XVI. p. 
2. Vol. XVII, p 2. Edinb. 1846, 1847. 4:0, 


— 220 — 


Astronomieal Observations, Edinburgh. Vol. VI. 1840. Edinb. 
1847. ko, samt 

Proceedings of the Roy. Society of Edinburgh. Vol. II. 18456. 
N:o 27, 28. — Af Sällskapet. 

Flora Batava. Aflever. 148. Amsterdam 1847. 4:o — Af Kongl. 
Nederländska Regeringen. 

General-Sammandrag af Statistiska Tabeller, af Kommitén för 
behandling af frågan om National-representationens ombild- 
ning. Stockholm 1847. Tvärf. — Af Kommiten. 

Observations pluviometriques, faites & Alger, 1838—1846. (3 
taflor). — Af H. Exc. Gr. G. LöwEnussım. 

Memorie della Reale Accademia delle Scienze di Torino. Tom. 
36—40. — Serie Seconda: Tom. 1—8. Torino 1833—1846. 4:0, 

Memorie di Matematica e di Fisica della Societä Italiana delle 
scienze resid. in Modena. T. 22, 23. Modena 1841, 1846. 

co. — Af Hr Frih. Benzeuıos. 

W. B. Canresten, Principles of human physiology. London 
1846. 8:0. — Af Författaren. 

Dierio dell’ ottavo congresso degli scienziati Italiani in Genova;, 
1846. 4:0, 

Ultimi progressi della geograka, sunto de Jıcoro Gniserc DA 
Hemsö Torino 1846. 8:0. — Af Hr Grisuns ar Hemsö. 

J. v. o. Hoeverx, Handboek der Dierkunde D. I. St. 1, 2. Am- 
sterd. 1845, 47. &o. — Af Författaren. 

J. D. Forses, Account of some experiments on Ihe temperature 
of the earth. Edinburgh 1846. 4:0. — Af Författaren. 

J. E. Anzscaous, Iconographia phycologica. Decas I. Gotbo- 
burgi 1847. 4:0. — Af Författaren. 

Fr. Zuntepesch, Ricerche Fisicochimico-Ssiologiche sulla luce. 
Venezia 1846. 4:0 — Af Författaren. 

Resultate des magnetischen Observatoriums in München, 18Y— 
45, von J. Lamont, nebst Magnet. Messungen von J. A. 
Äscerröm. München 1846. 4:0. — AS Författaren. 

Cu. T. Bexe, An Essay on tbe Nile and its tributaries. London 
1847. 8:0. — Af Författaren. 

E. C. J. v. Sıesorp, Versuch einer Geschichte der Geburts- 
hülfe. B. 1, 2. Berlin 1839, 45. 8:o. 

— — Lehrbuch der Geburtsbülfe. Berlin 1841. 8:0. 

— — Anleitung zum geburtsbülflichen technischen Verfahren 
am Phantome. Berlin 1828. 8:0. 

— — Die Einrichtung der Entbindungs-Anstalt an der K, 
Universität zu Berlin. Berlin 1829. 8:0. 


[na _ 














— m — 


E. C. J. v. SızsoLp, Lehrbuch der gerichtl. Medicin. Berlin 1847. 
8:0. samt 10 smärre skrifter i medicin och ars obstetricia 
af samme författare. — Af Författaren. 

J. F. L. Hausmann, Bemerkungen über Gyps und Karstenit. 
Göttingen 1847, 4:0, 

Göttingische gelehrte Anzeigen. 1846. B. 1—3. 8&o, 

Nachrichten von der Universitet u. der K. Gesellsch. d. Wissen- 
‘sch. zu Göttingen, vom J. 1845. 40. — Af Hr Havsu un. 

A. Surg, the Potatoe-plant. London 1846. 8:0. — Af Förfat- 
taren. 

Voyage dans la Russie meridionale et la Crimde, 1837. Livr. 12. 
Paris, 1847. Folio, 

Obser vations metdorologiques faites & Nifne-Taguilsk, A. 1845. 
Paris 1846. 8:0 — Af Hr A. pz Deurporr. 

Cem. OrLıvıza, Essai sur le traitement rationel de ja descente 
de !’Ulerus. Paris. 8:0, 

— —  Superioritd des edmissions sanguines directes. Paris 
1847. 8:0. — Af Författaren. 

E. J. Bossporrr, Speciel jemförande beskrifning af hufvudskäls- 
benen bos Laken. Helsingfors 1847. 40. — Af Författaren. 

Ansichten und Baurisse der neues Gebäude für Hamburgs öffent- 
liche Bildungsanstalten, von Lermann und Prrensen. Ham- 
burg 1840. 4:0. — Af Författaren. 

Daunier, Experiences sur le sel ordinaire. Nancy 1847. 40. — 
Af Författaren. 

J. Bonsgau, Analyse chimique des eaux mindrales d’dix en Sa- 
voie. Chambery 1838. 8:0, 

— — Rapport sur les Epizooties de la race bovine. Cham- 
bery 1845. 8:0, 

— — Recherches sur les eaux de Challes en Savoie. Cham- 
bery 1843. 8:0, | 

— — Biographie. (Extrait des Galér. biogr.-histor.) 'Paris 
1845. 8:0. — Af Författaren. 

Pa. Prastamoun, Action du Chlore sur l’acide citrique. Gentve 
1846. 4:0. — Af Författaren. 

Compte rendu des travaux de la section des sciences medicales 
sur la peste et les quarantaines (Congres scientifique de 
France, 14:e session). Marseille 1847. 80. — Af Herr 
Srrus-Pınoxor. 

BarTHELEMyY-LAPOMMERAYE, Carabe d’Agassiz. Marseille. 80 — 
Af Författaren. 


— 2 — 


TU BRikets Naturhistoriska Museum. 


Zeelegishka Afdeiningen. 


Ett skinn af Calithrix personata. — Af Magister WıIDEGREN. 

En Felix Iynx, ung hanne. — Af Hr Jägmästaren Prınzer 
CREUTZ. 

Tjugonio exemplar svenska foglar, 17 fogelskeletter, samt ett 
antal fogelbon och ägg. — Af Hr Conservator MEw ES. 

En Falco apivorus. — Af Hr H. N. SANnDBERG. 

En Diomedea spec. — Af Hr Capit.-Lieutenant EcErRsSTRÖM. 

En Bufo cinereus från Gottland. — Af Hr Adjunct Murxıın. 

Sju st. foglar från Senegal; 

Ett antal insekter samt insektpetrifikater från Aix. — Af Herr 
General-Consul Förscn. | 

En samling sväckor, koraller, crustaceer, fiskar och ampbibier 
samt ethnografiska föremål från Central-Amerika. — Af Hr 
THEDOR PALME. 

En Aptenodytes spec. från Cap. — Af Hr Capten N. MELLAN. 

Tre st. foglar från Sumatra, två fogelbon från Malacca. — Af 
Hr Grosshandlaren LENNMARK. 

Ett gipshufvud af Didus ineptus. — Af Directioner för Kongl 
Zoologiska Museum i Köpenhamn. 

En samliog hafsdjur från Medelhafvet. — Af Hr Capt. Löjtn. 
B. LiLJERÖöK. 

Två exemplar af Pennatula rubra från Nordsjön. — Af Hr Cap. 


J. LıizsEnööx. 





Minerastogicha Afdeiningen. 
Fyratio st. mindre, bleka, slipade turkoser. — 4f Hr Commerce- 
Rådet Löwenstıum. 


Meteorologiska observationer 4 Stockholms Observatorium 


i Juni 1847. 


Barometera 
reducerad till 0°. 


Decimaltum. 


Thermometern 
Celsius. 





soo ıN9 nn —b  @ DD mm 
3 
& 


25,52 

25,47 

25,47 

25,57 

25,55 

Me- 195.437 | 25,432] 25,434| +13°00| + 17:31 | + 13:80 
25,434 +14°70 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o 7. 


19 
20 
21 
22 
23 
2 
25 | 25,45 
26 
27 
28 
29 
30 





N.V. 
N. 
N.N.V. 
N.N.V. 
O.N.O. 
O.N.O. 
0. 
5.3.0. 
0.8.0. 
V.N.V. 
v. 
V.N.V. 
8.8.V. 
S.S.V. 
V. 
VN.V. 
N. 


Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 


Kl. Kl. 9 
. e. m. m. | e& m. 


103 
-UTUJIETUY 


ja 
2 























Nederbörden == 0,986 dec.tum. 


2 


SS | 2 a NR RP WH mm 


Me- 
diem 


Barometern 
reducerad till 0°. 


Decimaltum. 


Kl. 6 
f. m. 


25,48 
25,53 
25,42 
25,30 
25,40 
25,50 
25,52 
25,64 
25,63 
25,46 
25,47 
25,42 
25,39 
25,57 
25,69 
25,62 
25,52 
25,42 
25,33 
25,39 
25,54 
25,60 
25,96 
25,47 
25,46 
25,39 
25,43 
25,36 
25,25 
25,44 
25,49 
23,474 


Kl. 2 
e. m. 


25,50 
25,52 
25,35 
25,32 
25,43 
25,49 
25,55 
25,65 
25,66 
25,52 
25,40 
25,48 
25,43 
25,64 
25,69 
25,57 
25,47 
25,39 
25,35 
25,45 
25,57 
25,59 
25,56 
25,48 
25,46 
25,41 
25,43 
25,31 
25,27 
25,48 
25,49 


25,484] 25,476 


25,478 


KL 9 


e, m. 
25,51 
25,46 
25,29 
25,36 
25,45 
25,50 
25,62 
25,64 
25,50 
25,55 
25,36 
25,44 
25,46 
25,67 
25,65 
25,56 
25,44 
25,37 
25,37 
25,49 
25,57 
25,58 
25,54 
25,49 
25,44 
25,42 
25,42 
25,25 
25,34 
25,50 
25,52 


i Juli 1847. 

Thermometern Vindarna. 
Kl. 6 | Kl. 2 Kl. 9 
f. m. | e m. | e. m. f. m. e. m. | e. m. 
+133 | +160 | +1#0| m. |n.m.o.{m.n.v. 
+12,3 | +16,2 | +165| N. N. I|N.N.O. 
+15,8] 219,2] +14,6| N. IV.N.V. IN.N.V. 
+112 I +10,4 | + 981 N. Vv. IV.N.V. 
+ 9,3 | +14,8 | +13,2 | V.N.V. IN.N.V. | S.S.0. 
+12,3 | +17,1 | +13,3 | N.N.V.|v.N.v.| 8.0. 
+11,2 | +11,5 | +14,8 |v.N.V.| N.V. | N.O. 
415,5 | +19,4 | +17,1 | V. v. | sv. 
+17,3 | +22,3 | +18,3 | V.S.V. | V.S.v.] 8. 
+14,8 | +17,3 | +13,9 I N.N.O. | O.N.O.] N. 
+12,2 | 420,5 | +13,2 | V.N.V.IN.N.V.] O. 
+ 9,3 | +13,2 | +14,2 |] N. IN.N.V. IN.N.V 
+123 | +12,7 +11,3 N.N.V.|N.N.V. |N.N.V 
+13,3 | +165 | 4132| N. Inno.| m. 
+10,7| +14,2 | +15,2]| N. IN.N.vV.|N.N.V 
+13,2 | +21,4 | +17,0 IN.N.O.] . N. | NO 
+15,5 | +24,0 | +19,3| S.V. S.V. S.V. 
+18,3 | +24,4 | 419,2 | V.N.V. | S.S.V. | V. 
+17,7 I +23,3 | +17,5 | O.S.0. | $.0. | N.V. 
+15,8 I +19,3 | +17,2 | 0. 0. [0.0 
+17,3 | +20,3 | +19,3 | 0.N.O O. V. 
+17,6 | +24,0 | +19,7 |N.N.V. |N.N.V. | N.N. V 
+14,8 | +19,2 | +15,2 | N.N.O. | O.N.O. I O.N.O 
+120| +15,8| +15,3 | N N. 10.N.O 
+15,8 | +16,8 | +15,4 |IN.N.O.] Oo. IN.N.O. 
+13,3| +15,5 | +15,8 IN.N.V.T NV N.V. 
+15,4 | +21,7 | +16,9 |N.N.V. | N.O. S. 
+16,6 | +17,4 | +15,0 I S.S.o S.V. S. 
+15,0 | +16,9| +46,0| N. N. I|N.N.O. 
+15,3 | +22,3 | +16,8 |n.n V. | V.S.V.] S. 
+184 | +22,1 | +18,2 | s.v. | s.v. | S.V. 
+14 


224 


| 


108 
-UIUJIRmUY 


2 
. 
a 








Balfkl. 





























Klart 
Halfkl. 


+1&23] +15%69 Nederbörden == 1,253 dec. tum. 


+ 16°07 


—_— 233 — 
i Augusti 1847. 











Barometern 


















reducerad till 0”. | Thermometern Vindarna. 4 
Decimaltum. & B, 
KI. 6 | KI. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 21 Kl. 9 | Kl. 6 | Kl 2IKL 9| °F 
f.m. | e.m. | e.m. f.m. | em em. | f.m. | e. m. | em. 
1 | 25,53 [55 25,54 | +18%5 | +21°8 | +18°6 | v.s.v.|v.s.v.| v. | Klart 
2 | 25,59 125,58 | 25,56 | +18,8 | +23,2 | +18,1 |v.n.v.|v.s.v.| Ss. — 
3 | 25,54 | 25,49 | 25,43 | +16,2 | +22,5 | +18,3 | s.s.o. | 0.3.0 | 0.8.0. 
4 | 25,34 | 25,30 | 25,33 | +17,5 | +20,8 | +15,6 |0.n.0.| 3.5.0. | V. | Regn 
5 | 25,37 | 25,42 | 25,45 | +15,7 | +21,5 | +16,4 | Vv. V. 0. Klart 
6 | 25,45 | 25,44 | 25,45 | +16,2 | +20,1 | +16,2| 0. 1|0.N.O: | 0.N.O. 
7 125,41 | 25,38 | 25,37 | 417,9 | +18,0 | +17,7|o.n.o.| O0. 0. Regu 
8 | 25,36 | 25,37 | 25,38 | +19,2 | +22,3 | +18,3 | s.o. | 8.5.0. | 0.5.0. I Storm 
9 | 25,39 | 25,39 | 25,42 | +18,2 | +24,3| +18,3 | s.0. | S.0. | S.S.V. | Halfkl. 
10 | 25,44 | 25,45 | 25,52 | +18,2 | +24,0 | +18,3 | s.s.v. | s.s.v.| S.V. | Regn 
11 | 25,61 | 25,64 | 25,65 | +17,5 | +21,71 +16,4 | Vv. 8.V. | SV. | Klart 
12 | 25,66 | 25,70 | 25,70 | +17,3 | +20,9 | +16,6 | s.v. |v.s.v.| S.V. 
13 | 25,66 | 25,61 | 25,61 | +18,8 | +24,3 | +17,6 | s.s.v. | s.s.v. | V.S.V. | Rego 
14 | 25,72 | 25,78 | 25,83 | +14,2 | +19,5 | +16,4 |n.n.v.| Ss. Ss. |Halfkl. 
15 | 25,87 | 25,88 | 25,87 | +17,4 | +223,5 | +16,8 |v.n.v. |v.n.v.| V.S.V.| — 
16 | 25,90 | 25,88 | 25,86 | +17,6 I +23,81 +16,8 | V. v. | v.S.v | Klart 
17 | 25,81 | 25,77 | 25,76 | +17,2 | +22,4 | +17,3 |v.sv.| s. Ss. |Halfkl. 
18 1 25,73 | 25,73 | 25,70 | +17,1 | +23,7 | +18,7 | Ss. S.0. | S0. | — 
19 | 25,66 | 25,62 ! 25,59 | +16,2 | +24,4 | +18,3 I S.o. S. S. 
20 1 25,52 | 25.43 | 25,34 | +18,2 | +21,2 | +18,3 | s.v. |v.s.v.| S.V. | Regn 
21 1 25,26 | 25,26 | 25,30 | +18,3 | +18,9 | +15,4 | s.v. [v.s.v.| V. Mulet 
22 | 25,36 | 25,40 | 25,36 | +14,3 | +19,3 | +16,5 |v.s.v.| sv. | S.0. |Halfkl. 
23 | 25,26 | 25,29 | 25,30 | +183 | +223 | +18,4 |ss.v.| s. [ss.v.| Regn 
24 | 25,34 | 25,51 | 25,64 | +14,2 | +14,5 | +11,2 |v.nv.| m. N. |Halfkı. 
25 | 25,75 | 25,80 | 25,81 | + 8,4 | +16,2 | +11,9| N. IN.N.O. | 0.5.0. | Klart 
26 | 25,84 | 25,85 | 25,85 I +13,3 | +16,2 | +12,8 | 0.N.0.|0.0.0.]| 0. | — 
27 | 25,82 | 25,79 | 25,78 | + 9,9 | +16,4 | +13,1 |N.N.O. | 0.0.0.| N.O. | — 
28 | 25,72 | 25,68 | 25,63 | 211,8 | +17,3 | +14,5 | N. s Ss. |Balfkl. 
29 | 25,54 | 25,47 | 25,44 | +16,0 | +19,7 | +14,5 ! v. I V.S.V. | V.S.V. |] Mulet 
30 | 25,38 | 25,40 | 25,42 | +13,3 | +17,8 | +13,4 | v.s.v.| V. |V.N.V. [Halfkl. 
31 I 25,43 | 25,34 | 25,29 | +11,5 | +18,8 | +15,1 | S.S.0. | S.3.0. | V.S.V. | Regn 


Me- . o | 
iom) 23.5571 25,554] 25,554] +16°04]+20°66| +16°32 | nederbörden = 1,832 dec. tum. 
25,555 +17°67 








STOCKHOLM, 18947. 7. A. NORSTEDT BT SÖNER 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 1847. | MH 8. 





Onsdagen den 20 October. 


Föredrag. 


1. Om några tartrylsyrade salters vallen- 
halt. — Hr N. J. Berun hade i skrifvelse till Hr L. Svan- 
BERG derom meddelat följande, som af den sednare föredrogs: 


Vid försöken att närmare studera de förändringar, hvilka 
tartrylsyran undergär då vissa dess salter upphettas, har jag 
haft tillfälle att undersöka några tartrylsyrade salter, om 
hvilkas vattenhalt vi ega olika uppgifter af Waurousr, DurK, 
SCHAFFGOTSCH, MitscazrLich, Dumas och Pıru. 


Neutralt tartrylsyradt kali. Detta salt är 2KTr+H, 
såsom Dumas och Pırıa redan uppgifvit. Såväl det genom 
frivillig afdunstning i rediga, klara kristaller afsatta saltet 
som det enligt vår farmakopes föreskrift till en saltmassa af- 
dunstade förlorar i torr luft eller vid +400° ingenting i vigt, 
men vid +480° bortgå 3.80 proc. vatten. Att detta vatten icke 
härrör från tartrylsyrans metamorfos synes af elementar-ana- 
lysen, som skedde med chromsyrad blyoxid och gaf för det 
vid +400° torkade saltet (C=75.12). 

Kol. . . . . 20.58 räknadt 20.43 
Väte . . . . 2.25 » 2.12. 

Tartrylsyradt natron-kali. Om detta salt hafva Dumas 
och Prru uppgifvit, att det innehåller 7 atomer vatten, ehuru 
ScHAPFGOTSCH, MirtscHerRticH och sednast Fresenivs visat, att 


— 228 — 


detsamma vid upphettning förlorar 8 atomer. För att finna 
huruvida icke möjligen den 8:de atomen härrörde från syran, 
underkastades saltet förbränning med chromsyrad blyoxid, 
hvarvid fanns, att detsamma verkligen håller 8 atomer vatten. 
Funnet kol. . . .„ 47.06 räknadt 17.03 
» väte . . . A » k.25. 
Desas och Pırıa hafva funnit C 47.4 och H 4.3, men likväl 
antagit en formel som fordrar & 47.6 och H 4.0. 
Tartrylsyradt antimonoxid-kali. Då de från hvarandra 
afvikande uppgifterna om detta salts vattenhalt kunde härröra 
från saltets egenskap att under olika omständigheter anskjuta 
med olika vattenhalt, har jag anställt försök med A:o salt 
kristalliseradt vid en kokhet mättad lösnings alsvalning till 
+10°; 2:0 salt afsatt såsom kristallpulver genom en dylik 
lösnings afkylning i vattenblandad snö under omröring, enligt 
den Svenska farmakopens föreskrift; 3:o salt afsatt genom af- 
dunstning vid +50°%; och 4:o salt afsatt genom frivillig af- 
dunstning vid +10°. Alla försöken hafva gifvit för saltet 
samma vattenhalt, nemligen 4 atom såsom Dumas och Pirita 
uppgifvit. 
Vattenhalten utgör 2.63 proc.; vid upphettning till +400°, 
i en ström af torr luft bortgä med lätthet 4.75 proc. eller två 
tredjedelar af vattenhalten, men den återstående tredjedelen 
utjagas först genom en mycket långvarig upphettning. Vid 
försöken har saltet vid torkning förlorat 2.46, 2.47, 2.53 proc. 
Obetydligt öfver +400° börjar redan syran dekomponeras och 
åter en atom vatten bortgå; mellan +460°—480° har saltet 
sålunda förlorat 5.26 proc. eller 9 atomer vatten, men kan äfven 
bringas till samma förlust genom en långvarigare upphettning 
till endast +430°—140°. Vid +2002—220? bortgär den 
tredje atomen vatten, och saltet, som nu förlorat 7.89 proc. 
(försöken gåfvo 7.57, 7.71) är KC'H:O'4+ SbC'H?O4 Für- 
brännings-analysen af det kristalliserade saltet gaf 
kol 4416. . . 2 202020. räknadt 44.99 
väte 1.50. . 450. . 1.53. . » 1.46. 


— 229 — 


Tartrylsyrad antsmonoxid-ammoniumoxid kan kristalli- 
sera med åtminstone tvenne olika vattenhalter. Då en kon- 
centrerad lösning lemnas att afdunsta antingen frivilligt eller 
vid +50'— 60" afsätta sig stora vackra kristaller al samma 
form som kräkvinsten; ett annat salt erhålles i form af kri- 
stallmjöl då en dylik lösning under omröring afkyles i en 
köldblandning, och samma salt bildas äfven stundom genom 
frivillig afduastning antiogen ensamt eller blandadt med före- 
gående. Det bildar då stora, fyrsidiga, platta prismer, som 
med mycken lätthet vittra i luften. 

Det med kalisaltet lika kristalliserade saltet håller en 
atom vatten; det vittrar småningom i torr luft och förlorar 
dervid äfvensom vid +70°—80° 3.03, 3.13, 3.21 proc. vatten; 
mot A at. svara 2.81 proc. Öfverskottet i de funna talen härrör 
sannolikt från, i de krossade och mellan sugpapper utprässade 
kristallerna, mekaniskt inneslutet vatten. Genom upphettning 
vid +400° i en ström af torr luft utdrifvas ytterligare 2 
atomer vatten, så att totalförlusten vid denna temperatur blir 
8.43, hvarefter saltet är NH'C'H:O'+SbC'H:O'. Emot hvad 
såväl Bucarer som Dumas och Pırıa uppgifvit kan saltet upp- 
bettas öfver +200° utan att gilva från sig ammoniak, hvil- 
ket sker först då saltet af upphettningen börjar blifva brunt. 
Jag har pröfvat på ammoniak med ett fuktadt georginpapper; 
troligen hafva de begagnat någon flygtig syra och denna ger 


oriktigt resultat då vattengas bortgär ur profvet. Analysen . 


har gifvit för det kristalliserade saltet 
väte . . . . . 2.88 räknadt 2.81 
antimonoxid . . . 47.37 » £7-.80. 


Det med annan vattenhalt anskjutna saltet förlorade vid 


+100°, det pulverformiga 15.06, det i stora kristaller afsatta 
45.42 proc. vatten; det torkade saltet gaf svafvelantimon svarande 
mot 50.42 antimonoxid. Detta antyder en vattenhalt hos 
saltet af 5 atomer, utom hvilka vid +400° genom syrans 
metamorfos ännu en atom vatten bortgår; härefter beräknade 
skulle förlusten vid +400° vara 15.15, och det torkade sal- 


— 230 — 


tets antimonoxidhalt 50.65. Härvid företer sig den märkeliga 
omständighet, att då i det föregående saltet vid +400e tar- 
trylsyrans båda atomer metamorfoseras, så sker detta uti 
ifrågavarande salt vid samma temperatur endast med den ena 
atomen af syran, så att återstoden vid +4009 är NH' C:H' O' 
+SbC*H?O*. En vattenhalt hos saltet af 4 atomer och för- 
lust vid +100° af ytterligare 2 atomer skulle förutsätta 
45.55 proc. torkningsförlust och 52.20 proc. antimonoxidhalt hos 
det torkade saltet. 

Tartrylsyrad antimonoxid-baryt innehåller 5 atomer vat- 
ten på 2 atomer salt; vid +100° förlorar detsamma ytterli- 
gare 2 atomer vatten eller tillsammans 7, hvarefter syrans 
halfva mängd är metamorfoserad, och vid +250° har det för- 
lorat inalles 9 atomer, så att den torkade återstodens sam- 
mansättning kan uttryckas med BaC'H:O'+SbC'H:O', För- 
lusten vid +400° erhölls =8 05 proc. och vid +2500 = 10.46 
proc.; räkningen fordrar talen 8.16 och 8.46. Dessutom gaf ele- 


mentaranalysen 

kol . . . 42.68 . . 42.74 räknadt 42.51 

väte . . 4.75 . . AR» 4.69. 
Dessa resultater instämma alldeles med de af Dumas och Pirita 
uppgifna. 


Tartrylsyrad antimonowid-silfverowid. Detta salt är 
vattenfritt såsom Dumas och Piru redan funnit; men jag har 
icke, såsom de äfvensom Warrguist uppgifvit, vid upphett- 
ning till öfver 400° kunnat bringa vattenförlusten till 4.28 
proc. utan att saltet börjat färgas till följe af syrans inträ- 
dande förstöring. Vid förbränningen erhöllos 

kol. . ..... 4241 räknadt 44.98 
väte . 0.7... 440 oo» 0.99. 





2. Mineralier, som innehålla tantalsyrelika 
metallsyror. — Hr Tu. Scheerer hade insändt följande 
meddelande, som föredrogs af Hr L. SvANnBERG. 


— 231 — 


Ehuruväl undersökningen af efterföljande mineralier, isyn- 
nerhet hvad beträffar de deruti förhandenvarande metallsyror, 
ännu icke är afslutad, har jag dock beslutat att meddela 
hvad som redan blifvit funnet, då jag förutser, att andra ar- 
beten för en längre tid komma att afhålla mig ifrån att ånyo 
upptaga denna undersökning. De af mig undersökta hithö- 
rande mineralier äro: Eukolit (ett nytt species), Wöhlerit, 
Euxenit, Niobsyrad uranoxidul-manganoxidul, kristalliseradt 
Pechblende och Polykras. Uti alla dessa mineralier före- 
komma metallsyror, hvilka synas mig äga så mycken likhet 
med de af H. Ross upptäckta niobsyran och pelopsyran, att 
jag för ingen del tviflar på att ju icke mina framdeles blif- 
vande undersökningar skola fullkomligt bekräfta denna förmo- 
dan. Ännu har det icke lyckats mig att åtskilja ifrån hvar- 
andra dessa syror, hvilka uti de ofvananförda mineralierna 
alltid förefinnas tillsammans; likväl karakteriserades deras 
blandning tillräckligt genom följande kemiska förhållanden: 

4. Hydratet af dessa metallsyror är rent hvitt i såväl 
fugtigt som torkadt tillstånd, samt förändrar icke denna färg, 
då det en längre tid behandlas med hydrothyonammoniak. 

2. Vid glödgning af det torra hydratet företer sig det 
bekanta eldfenomenet, och de vattenfria syrorna hafva derefter 
utseende af en postlinsartad massa. Detta är åtminstone bän- 
delsen, då hydratet erhålles utur en lösning, hvaruti metall- 
syrorna varit förenade med ett alkali. Deremot, om hydra- 
tet blifvit framställt igenom uttvättning af den svafvelsyrade 
metallsyran medelst ammoniakhaltigt vatten, så har det ut- 
seende af en mer eller mindre pulverulent, men ingalunda 
postlinsartad massa. 

3. Igenom upphettning till svag glödgning, antaga metall- 
syrorna en intensivt citrongul färg, hvilken likväl vid afsval- 
uing åter försvinner. 

4. De glödgade metallsyrorna lösas hvarken af svafvel- 
syra, saltsyra eller salpetersyra, men deremot lätt och full- 
ständigt af flussyra. Igenom afdunstning af flussyrelösningen 


— 232 — - 


bekommer man, vid mycket läg temperatur, en färglös och 
glasartad massa; :men dä denna afdunstning sker vid en hö- 
gre temperatur, fås en hvit och postlinslik eller matt och 
jordartad massa. Höjer man temperaturen till glödgning, så 
bortgär flussyra utur bäda dessa massor, men, efter utseende 
mest ifrån den glasartade. De härvid quarblifvande metall- 
syrorna antaga aldrig vid högre temperatur en så intensivt 
gul färg, som den, hvilken fås genom glödgning af hydratet, 
hvilket efter all sannolikhet härrör deraf, att de uti flussyra 
förut lösta syror återstå efter upphettning uti ett porösare 
tillstånd, än hvad som i andra händelsen eger rum. 


5. Det under en längre tid uttvättade fugtiga hydratet lö- 
ses blott ofullständigt af såväl saltsyra som svafvelsyra. 


6. Genom smältning med surt svafvelsyradt kali (hvaruti 
metallsyrorna fullständigt lösas) erhålles efter afsvalning en 
hvit men icke kristallinisk saltmassa, vid hvars behandling 
med varmt vatten metallsyrorna återstå i förening med svaf- 
velsyra i form af en hvit slemartad massa. Uti den affilt- 
rerade lösningen uppstår icke någon fällning hvarken genom 
utspädning med vatten eller genom kokning. Uttvättar man 
de svafvelsyrade metallsyrorna med vatten, så förlora de 
dervid en betydlig del af deras svafvelsyra, men detta sker 
fullständigt först medelst ammoniak eller genom torkning och 
glödgning. 

7. De ännu fugtiga svafvelsyrade metallsyrorna lösas uti 
en stor qvantitet koncentrerad svafvelsyra. 

8. Om det fugtiga hydratet behandlas med zink och salt- 
syra på det bekanta sättet, så bekommer man icke någon 
blå lösning, men hydratet sjelft antager en blå färg, som 
' efter en tid blir så mörk att det nästan blir svart. Pä 
samma sätt förhålla sig de svafvelsyrade metallsyrorna. An- 
vänder man vid dessa försök utspädd svafvelsyra eller en 
blandning af svafvelsyra och saltsyra i stället för blott salt- 
syra, så uppkommer en smaltzblå lösning. 


— 233 — 


9. Smälter man metallsyrorna med kolsyradt aatron och 
behandlar massan med vatten, så löser sig så mycket mindre 
af det metallsyrade natronet, ju mindre vatten man användt, 
samt mera deraf, ju rikare lösningen är på det i öfverskott 
tillsatta kolsyrade natronet. Det metallsyrade natronet löses 
äfven af mycket vatten likväl alltid blott till en del. 

40. Sammansmältas metallsyrorna med kaustikt kali och 
behandlar man den smälta massan med vatten, så får man 
en klar lösning såväl vid användande af litet, som af myc- 
ket vatten. 

41. Sätter: man saltsyra i öfverskott till en lösning af 
metallsyradt alkali, så fälles en del af syran såsom hydrat, 
under det att en annan del löses i en opaliserande vätska. 

42. Uti denna vätska åstadkommer :galluppletinktur en 
mörk orangefärgad fällning. Samma färg antager det fugtiga - 
hydratet eller den fugtiga svafvelsyrade föreningen, då den 
öfvergjutes med galläppletinktur. 

43. Igenom metallsyrornas sammansmältning med kisel- 
syra och kolsyradt alkali samt den smälta massans behand- 
ling med vatten, bekommer man en vätska, hvilken, ehuru- 
väl den håller upplöst såväl kiselsvra som metallsyror, likväl 
icke fälles vid öfvermättning med saltsyra. Men tillsättes 
derefter ammoniak i öfverskott, så uppstår en ganska betyd- 
lig gelatinös fällning, bestående af en blandning utaf kisel- 
syrans och metallsvrornas hydrater. Närvaro af kiselsyra 
förhindrar säledes här metallsyrornas afskiljande medelst 
saltsyra. | 

44. För blåsröret företer metallsyrornas blandning ett 
förhållande, som temligen nära öfverenstämmer med en 
blandning af niobsyra och pelopsyra. Jag anförer har icke 
de små skiljaktigheter, hvilka härvid förefinnas, emedan 
jag har skäl att anse de af mig beredda syror icke vara 
fullkomligt fria ifrån främmande inblandningar. Denna om- 
ständighet förklarar hvarföre jag icke blott på kol, utan äfven 


— 2 — 


på platinaträd erhöll en brun färg vid reduktion af det mät- 
tade fosforsaltsglaset ”). 


Summan af de här anförda egenskaper bestyrker således 
min här ofvan gjorda förmodan, att de här ifrågavarande 
metallsyrorna förhålla sig ganska likt en blandning af niob- 
syra och pelopsyra. Jag uöfvergår nu till de enskilta af mig 
undersökta mineralier, hvaruti dessa metallsyror förekomma. 


I. Eukolit och Wöhlerit. 


Jag har gifvit namnet Bukolit åt ett, såsom tillfällig 
inblandning i norrska zirkonsyeniten förekommande mineral, 
hvars yttre kännemärken redan förut (Pogg. Ann., B:d 61, 
sid. 222) blifvit af mig beskrifna. Jag kallade den der 
»brun Wöhlerit», emedan den, såväl till följe af yttre karak- 
terer, som i sin qvalitativa sammansättning är ganska närbe- 
slägtad med Woöhleriten. Min der anförda förmodan, att den 
måhända vore en Wöhlerit, hvaruti större delen af zirkon- 
jorden ersättes af jernoxid, har såvida bekräftat sig, som mi- 
neralet innehåller vida mera jernoxid samt mindre zirkonjord 
än Wöhleriten ”). Den qvantitativa analysen har likväl visat, 
att båda mineraliernas andra beståndsdelar, newl. kiselsyra, 
kalkjord och natron, förefinnas i Eukoliten uti helt andra 
stöchiometriska förhållanden än i Woöhleriten. Resultatet af 
en analys, som utfördes på lika sätt, som å Wöhleriten (Pogg. 
Ann., B:d 59, sid. 327) var följande. Jag har för jemfö- 
relsens skull bifogat analysen & Wöhleriten. 


*) Denna karakteristika reaktion kan lätt öfverses, om man icke 
upplöst en betydlig qvantitet syra uti fosforsaltet, eller om man 
icke tillräckligt länge fortsatt reduktionen. 


**) Af detta skäl kallade jag mineralet Eukolit, emedan det ätnöjde 
sig med jernoxid, då det fattades zirkonjord deruti. 





—-— 193 — 
Eukolit. Wöblerit. 


Kiselsyra . . . 478 30.62 
Metallsyrort = 
Zirkonjord 15.05 29.64 (15.17 Zr) 
Jernoxid . . . 84 2.12 
Kalkjord. . . 42.06 26.19 
Ceroxidul . . 2.8 — 
Natron . . . 42.31 7.78 
Manganoxidul . 41.94 1.55 
Talkjord . . . spår 0.40 
Vatten . . . 0.24 0.24 


100.37. 98.54. 

Jag anser det vara temligen afgjordt, att någon ceroxidul 
icke förekommer i Wöhleriten, ty den qvantitet, som jag 
deruti möjligtvis öfversett, kan icke -vara annat än högst obe- 
tydlig. — Vid min första undersökning af Wöhleriten ansåg 
jag den uti detta mineral förekommande blandning -af metall- 
syror för tantalsyra, men efteråt, sedan jag fått del af H. 
Roses korta preliminär-meddelande om upptäckten af niobsy- 
ran, trodde jag att denna syra deruti förekom. Sedan H. 
Rose likväl numera offentliggjort sina undersökningar på Pe- 
lopium, har jag öfvertygat mig om att jag haft orätt i dessa 
båda antaganden, hvilket härrör deraf, att man förut till- 
skrifvit tantalsyran sådana egeuskaper, hvilka till en del till- 
höra niobsyran, till en del pelopsyran, och att man, i en- 
lighet med hvad jag redan anfört, lätt kan vilseledas till följe 
af dessa metallsyrors förhållande vid reduktion af deras lös- 
ning i fosforsalt. 


2, Euxenit. 


Ut: 50:de bandet af Poggendorffs annaler, sid. 449 har 
jag meddelat en preliminär-undersökning af ett mineral ifrån 
Fölster i Bergenhuus Amt, som jag kallade Euxenit. Seder- 
mera försökte jag fürgäfves att skaffa mig en större qvantitet 
till analys, hvarföre det var mig i högsta grad välkommet, 


— 236 — 


dä jag igenkände ett med Euxeniten nära beslägtadt mineral 
uti ett för Yittro-Tantalit utgifvet mineral, som för omkring 
2 år sedan kom mig tillhanda ifrån trakten omkring Tvede- 
strand. Det öfverensstämmer i såväl färg, glans, hårdhet, 
streck och brott med Euxeniten från Fölster. Deremot är 
dess egentliga vigt något högre, nemligen 4,73—4,76, under 
det att denna vigt för Euxeniten förut blifvit af mig angifven 
att vara 4,60. Denna skiljaktighet torde likväl för denna sorts 
mineralier kunna anses att vara mindre väsendtlig. Äfven 
uti förhållandet för blåsrör företedde dessa båda mineralier 
mycken likhet. Deras sammansättning är följande: 


Mineral från Euxenit från 
Tvedestrand. Fölster. 


Titansyra | n 53.64 57.60 
Metallsyror | 

Ytterjord . . . . 2897 23.09 
Uranoxidul . . > 7.58 6.34 
Ceroxidul . . . . 2a 3.14 
Jernoxidl. . . 22.0 _— 
Kalkjord . . . 2. — 2.47 
Takjord . . . 2. — 0.29 
Vatten. . 22.20 40 3.97 


99.74. 98.90. 

Det gemensamma beloppet af titansyran tillsammans med 
de andra metallsyrorna afviker väl ej så obetydligt uti de 
båda mineralierna ifrån hvarandra, men denna omständighet 
är väl ensamt ej tillräcklig för att sätta i tvifvel den ifrån 
så många andra håll ådagalagda likheten eller nära identite- 
ten. Denna skiljaktighet kan bero såväl af de olika qvanti- 
teter hvaruti dessa syror förekomma med hvarandra, som uti 
bristfälligheten uti de af wmig begagnade analytiska metoder, 


*) Ehuruväl jag icke kunnat skarpt åtskilja titansyren ifrån de an- 
dra metallsyrorna, så anser jeg mig dock kunna med visshet an- 
gifva, att den förra syran förefinnes uti Euxeniten från Tvede- 
strand uti öfvervägande mängd. 








— 237 — 


äfvensom deruti, att blott mindre qvantiteter af dessa båda 
mineralier kunde af mig användas till analys. Jag är således 
ej villrädig uti att föra Tvedestrands-mineralet till samma species 
som Euxeniten från Fölster. På förra stället förekommer Eu- 
xeniten till en del kristalliserad, sittande uti rödbrun orthoklas. 
Jag skall uti det följande . något yttra mig om formen hos 
dessa kristaller. 


3. Polykras. 


Uti den förut (såvul i Pogg. ann., B:d. 62, sid. 429 
som uti Gea norvegica, häftet 2, sid. 330) af mig angifna 
qvalitativa sammansättning af detta mineral, neml.: titansyra, 
tantalsyra, zirkonjord, ytterjord, jernoxidul, uranoxidul (eller 
oxid) samt ceroxidul, måste den rättelse göras, att man mä- 
ste sätta niobsyra och pelopsyra i stället för tantalsyra. 

Polykras och Euxenit hafva mycket lika kristallformer. 
Bäda kristallisera uti det rhombiska systemet samt uti pris- 
mer af nära 140°, hvilka äro tillspetsade af en pyramid, 
hvars trubbiga sidokanter göra med hvarandra en vinkel af 
nära 452”. En större Euxenitkristall, som jag eger, företer 
combination | 

P. oc P. oo Po.mPo (sannolikt 2P oo). 

På Polykras-kristallerna bruka dessutom andra planer före- 
komma, isynnerhet oc Po, äfvensom ock Pf. Båda mine- 
ralierna öfverensstämma mindre fullkomligt uti färg, streck, 
hårdhet, glans och egentlig vigt. Under det att Euxenitens 
eg. vigt är 4,60—4,76 är Polykrasens 5,09—5,12. Till denna 
skiljaktighet kommer dessutom Polykrasens zirkonjordshalt, af 
hvilken beståndsdel icke något spår förefinnes uti Euxeniten. 
Det oaktadt utgöra dessa skiljaktigheter icke några större 
olikheter, och förklaras lätt igenom det qvantitatift skiljaktiga 
förekommandet af isomera ämnen uti båda mineralierna. 

Euxenitens och Polykrasens kristallform och sammansätt- 
ning förhålla sig till hvarandra som Niobiten (Columbiten) och 
Samarskiten. Enligt G. Rose, Dana och ÅAversack är den 


— 238 — 


trubbiga vinkeln hos det rhombiska prismat uti Samarskiten 
135°—136°, och uti Niobiten är den trubbiga sidokanten uti 
pyramiden 450”. Följande schema angifver en öfversigt af 
de förnämsta beståndsdelarne uti dessa fyra mineralier, hvilka, 
ehuruväl icke fullkomligt identiska, dock representeras af så- 
dane kemiska formler, att de icke nödvändigt betinga någon 


skiljaktig kristallform. : 
Syror. Baser. 
Niobt . . . Nb,Pe Fe,Mn 
Samarskitt . . Nb Fe, U (U?), Y 
Euxenit . . . Ti Nb, Pe Y,U 
Polykras . . Ti, Nb,Pe Zr, Y,U(4?), Fe. 


Niobsyrans och pelopsyrans redan af H. Ross förmodade 
isomorphie med titansyran,. synes igenom dessa förhållanden 
få en ytterligare bekräftelse. 


4. Niob-pelopsyrad uran-manganoxıdul. 


Detta högst sällsynta mineral, som jag 1844 fann på 
berget Strömsheien vid Valle i Sätersdalen, har jag redan 
förut beskrifvit i min reseberättelse i Nyt Mag. for Natur- 
vidensk. B:d. 4, sid. 412, äfvensom uti Berg- und hütten- 
männische Zeitung, Jahrg. 4, sid. 453. Oaktadt alla seder- 
mera gjorda försök har jag icke kunnat förskaffa mig deraf 
mera än en ganska ringa qvantitet. Jag betviflar att det 
kan sammanföras med G. Roses äldre Uranotantal, numera 
kallad Samarskit, (af hvilket "mineral jag utaf upptäckaren 
erhållit ett litet stycke) till ett species, hvilket synes såväl 
af dessa båda mineraliers sammansättning, som af deras yttre 
beskaffenhet. Likväl har jag hittills anställt mina undersök- 
ningar med alltför små qvantiteter, för att kunna på något 
algörande sätt deröfver yttra mig. Mineralet ifrån Ströms-- 
heien är mörkt brunsvart, af ojemt brott och med en svagt, 
fettartad glans. I pulveriseradt tillstånd eger det en smutsigt 
chocoladbrun färg. Det förekommer inväxt uti små oregel- 
bundna partier i en kopparförande granit, hvilken bildar gän- 


— 239 — 


gar uti en gneiss. Tillsammans med detta mineral förekom- 
mer följande. 


5. Kristalliseradt Pechblende. 


Detta mineral är så fullkomligt likt det föregående, att 
jag en längre tid förvexlade det dermed, ända till dess att 
den kemiska undersökningen upplyste mig om deras skiljak- 
tighet. Denna egna art Pechblende förekommer alltid uti mer 
eller mindre kristalliniskt utbildade korn, hvilka stundom hafva 
en ärtas storlek. Uti färg, glans och brott skiljes den nästan 
alldeles icke ifrån det förut omnämda mineralet. Först sedan 
jag öfvertygat mig om båda mineraliernas olika kemiska för- 
hållande, tyckte jag mig finna, att Pechblendet har en mera 
rent svart färg och ett något mera ojemt brott. Dess egent- 
liga vigt är 6.71 och dess sammansättning fann jag, vid åna- 
lys af 0.718 gram, att vara 


Grön uranoxid . . . . . . 766 

Blyoxid 

Metallsyror >. . . 2.0.2020. 456 

Kiselsyra 

Manganoxidul (oxid?) . . . . 4.0 

Vatten. . . . 2 oc Ås 

Bergart och förlust . . . . . 987 
400.0. 


Huruvida metallsyrorna äro väsendtliga für detta Pechblende 
lemnar jag derhän. Det är möjligt, att deras närvaro härrör 
blott af en inblandning utaf det föregående mineralet. Uti 
de anförda 45.6 proc. blyoxid, metallsyror och kiselsyra, ut- 
gjorde blyoxiden den största samt kiselsyran den minsta qvan- 
titeten. Den Niob-pelopsyrade uran-manganoxidulen innehäl- 
ler icke något spår af blyoxid. 

Det egendomligaste för detta mineral är dess kristalli- 
niska egenhet. Jag fann deraf flera fullständiga och skarpt 
utbildade kristaller, hvilka visade sig vara ganska tydliga och : 
reguliera octagdrar med underordnade hexaederplaner. 


— 20 — 


Båda de uranhaltiga mineralierna, hvaraf likväl det sed- 
nast anförda förekommer uti en något större mängd än det 
förra, anträffas merendels uti ett något förvittradt tillstånd. 
Är vittringen fullständig, så är den Niob-pelopsyrade uran- 
manganoxidulen förvandlad till en blekgul massa, under det 
att Pechblendet är mera höggult. Det sednare består då huf- 
vudsakligen af uranoxidhydrat. Stundom finner man på detta 
sätt metamorphoserade kristaller af Pechblende, bvilka full- 
komligt bibehållit deras form. 





8. Guldförande bildningar i Syd- Amerika. — 
Hr PEpao Nisser, bosatt i provinsen Antioquia, hade till Se- 
kreteraren insändt ett meddelande, hvarur Hr Eapuunx före- 
drog följande: 

Provinsen Antioquia har sitt läge mellan Magdalena- och 
Atratofloderne och upptager en betydlig del af Caucadalen 
och de större dalgängarne Nechi och Samana. Den genom- 
skäres af ett stort antal höga bergsträckningar af mellan 5000 
och 9000 fots höjd öfver hafvet, hvilka utgöra de nordliga- 
ste utlöparne af Andiska bergskedjan. Trenne högslätter af 
få qvadratmils vidd träffas inom provinsen. Granit och sye- 
nit bilda de högre bergsträckningarnas massa, då deremot 
gneiss och glimmerskiffer träffas i de djupare dalarne. 

Guldets sätt att förekomma inom provinsen är tvåfaldigt, 
antingen i lösa jordlager i så kallade »Seifengebirge» eller i 
fast klyft. Af första slaget anför Hr Nisser följande guldfö- 
rande terränger. 

Den högst belägna och betydligaste af dem är belägen 
emellan östra Cauca Cordilleran och begsträckan vid Nechi- 
dalgångens vestra sida, 9100 fot öfver hafvet och fick af 
Spanjorerne namnet »Valle de Osos». Det guldförande dilu- 
viallagret, som är ända till 70 fot mägtigt, hvilar på vittrad 
syenit ach guldet förekommer såsom små tunna lameller, 
hvari guldhalten är 22,83; karat. 








— 2 — 


I Samanadalen, på östra sidan, träffar man på samma 
ställe guldförande både alluvial- och diluvialbildningar. Lo- 
kalen ligger 4000 fot öfver hafvet och nära 4500 fot öfver 
Samanafloden, på en sluttande plan. Alluvialbildningen består 
af grus och sand, hvari qvartz utgör hufvudmassan, men 
hvari äfven förekomma små delar af zirkon, augit, faltspath, 
glimmer, svart granat och titanjern. Guldet träffas der så- 
som lameller med afrundade hörn, icke öfver 4 tum i storlek, 
och med ren yta. Guldhalten 20 karat. Detta lager, som 
är från en till flera fot mägtigt, betäckes af röd och gul 
sandblandad lerjord med kantiga qvartzstycken, derofvanpå 
mergel med qvartz och glimmerpartiklar i ymanighet, och öf- 
verst matjord eller växtmylla till olika mägtighet. Det hvilar 
deremot på en slags sugskiffer (schiste tripoléen), varierande 
från få fot till några och tjugo i mägtighet. Skiffern är af 
blygrå färg och förträfflig såsom politurmedel åt messing eller 
silfver. Den hvilar. i sin ordning på ett guldförande diluvial- 
lager, bestående af olika groft grus och sand med innelig- 
gande större block eller mindre stenar, af hvilka de förra 
hufvudsakligen bestå af qvartz, öfverdragne med en tunn 
hinna af jernoxid, de sednare åter af flera olika bergarter, 
såsom granit, gneiss, syenit, glimmerskiffer, dioritskiffer, am- 
phibolit etc. Uti gruset och sanden träffas derjemte partiklar 
af fältspat, qvartz, zirkon, granat, och guldets osviklige föl- 
jeslagare, den svarta sanden, titan-jernsanden, som här kal- 
las »arenillav. Guldkornen, hvilkas form är dels platt, dels 
kubisk, af 8—40 grans vigt, äro ofta belagde med en tjock 
binna af jernoxid. Guldbalten är 49,2 karat. Detta diluvi- 
anska guldlager hvilar på ett flera famnar mägtigt lager af 
rödbrun grävacka af lerigt bindemedel, hvari träffas fragmen- 
ter af qvartzskifier, glimmerskiffer, fältspat, qvartz, glimmer, 
steinmark etc. Grävackan hvilar på en slags dekomponerad 
lerskiffer och denne slutligen på den qvartzrädande glimmer- 
skiffern, sam predominerar i Samanadalen. 


— 212 — 


Nechifloden, en af de guldrikaste floderne inom Antio- 
quia, kanhända inom den guldförande verlden, är guldfsrande 
alltifrän sin upprinnelse, men den mera utvidgade delen af 
dalgängen, hvilken i klimat och läge erbjuder sig säsom den 
behagligaste punkten i provinsen, användes till äkerbruket, 
ty guldet är der för mycket kringspridt, för att med vinst 
kunna hopsamlas, hvaremot den nordliga delen af nämde vat- 
tendrag, sedan det emottagit tillflöden af floderna Guadeloupe, 
Rio-Grande etc. och förbytt sitt namn i Porse, har visat sig 
mera rik på guld.” Fasta klyften här i dalen består af qvartz- 
rådande glimmerskiffer. Höjden öfver hafvet omkring 4800 
fot. Stränderna bestå af klapperstens-lager af granit, syenit 
eller gneiss, af hvilka bergarter äfven större och mindre block 
finnas strödda här och der vid stranden. Vid sju fots djup 
träffas ett guldförande några tum mägtigt sand- och grus- 
lager, hvilande på en hård mergel, uppblandad med gröfre 
qvartzsand och något glimmer. Guldet, af 49,2 karats halt, 
träffas i smärre lameller med afrundade hörn och fullkomligt 
rena på ytan, samt åtföljes som vanligt af den aldrig felande 
titanjernssanden. Det tre fots mägtiga smutsbruna mergel- 
lagret hvilar på ett 2—3 fots mägtigt lager af blåagtig sand- 
blandad lera; som åtföljes af en smutsgul sandförande hård 
lera, till omkring 4 fot, då irreguliera strata af sand och 
stenband fortsätta ned till flodens gamla bädd, tillsammans 
utgörande ett djup af 45—26 fot. Blocken och stenarne i 
de öfre lagren äro föga, men i de nedre fullkomligt afrun- 
dade. Sanden, i hvilken dessa ligga, är guldförande. Uti 
öppningar och springor, som träffas inom gamla flodbotten på 
dess mer eller mindre lutande sida, träffas guldet koncentre- 
radt till den grad, att ett vaskfat, som rymmer från 25 — 30 
skålpund sand och finare grus, lemnar från några uns upp 
till 2 skålpund guld. Guldet från detta undre (diluviala) 
sandlager förekommer i större korn af irregulier form och 
med mindre släta ytor, mer och mindre dfverdragne med en 

hinna 











— 2113 — 


hinna af jernoxid. De större kornen väga ungefär en dukat 
och äro porösa eller håliga på ytan, hålen fyllda med en 
rödbrun jernhaltig lera. Guldhalten är 48,2 karat, således 
en karat mindre än i alluviallagret. Det nu omnämda guld- 
förande diluviallagret är det enda, som här i trakten bearbe- 
tas medelst orter, enda sättet att åtkomma dess gömda skat- 
ter. Under de sednaste sex månadernes fortfarande torka, 
uppgick produktionen till nära 700 skålpund guld, ty under 
den regniga årstiden kan arbetet ej fortgå. 

Rörande de olika arter leror, som åtfölja diluvialbildnin- 
garna, säges att de aldrig äro guldförande. Afven fästes 
uppmärksamheten på den olika guldhalten hos det guld, som 
finnes inväxt i qvartzblocken (följaktligen deriverar sig från 
guldförande qvartzgångar), hos det i diluvial- och det i allu- 
viallagren, och drages deraf den slutsatsen, att alla tre ar- 
terna guld tillhöra bestämdt olika bildningsperioder. 

Beträffande guldets förekommande i fast klyft, anföres 
derom följande: 

Vid Barcinofloden förekommer en egen spetsig, omkring 


700 fot hög, bergrygg med till en del lodräta sidor, som" ‘X, 
utgöres af guldförande trachyt. Denna massa bearbetas från a 


sidan af den mot floden vända lodräta bergväggen, hvilken: . 
man ser genomkorsad af gröfre och finare, „—14 tums mäg- . 
tiga, sprickfyllningar i flera olika rigtningar. Omkring 20 
fot från ytan af denne bergvägg förekommer inuti sjelfva ber- 
get ett trachytconglomerat, betäckt af och på alla sidor om- 
gifvet af trachyten. Denne sednare har visat sig guldförande 
alltifrån öfversta toppen af berget ned till detta conglomera- 
tet, bvilket sednare äfven innehåller något litet af den ädla 
metallen. De nyssnämde sprickfyllningarne bestå än af qvartz, 
än af svafvelkis, än åter af båda tillika och somliga af dessa 
äro äfven guldförande. Trachytmassan var i de öfre delarne 
och ända till 15 fots djup af ganska löst sammanhang, en 
följd af dess förvittring genom luftens tillträde, men har se- 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o 8. 2 





— tb — 


dermera på större djup blifvit allt hårdare, så att arbetet 
derigenom betydligen försvårats. Behandlas denna guldförande 
trachyt i det indianska vaskfatet, så träffas bland de tyngre 
sandpartiklarne, svarta granater, några få qvartz- ooh augit- 
krystaller, partiklar af magnetisk jernsand, delar af svafvelkis 
samt titanjern, hvarjemte ett sandlikt ämne af betydlig tyngd, 
i små krystaller af ljusröd, något blek färg, utgör jemte ti- 
tanjernet de tyngsta och besvärligaste följeslagare guldet här- 
städes äger. Guldkornen äro af irregulier form, med ojemna 
något porösa ytor och högst vägande några få gran, större 
delen Jikvul i mycket små partiklar. Guldhalten är Ab, 
karat. Titanjernet är här äfven guldhaltigt. 

På några få punkter träffar man guld äfven insprängdt 
uti små lager af en skiffrig sötvattensqvartz, åtföljde af nå- 
gon jernhaltig lera, mer och mindre hård, mägtigheten icke 
öfverstigande fvra fot. Dessa lager föra stundom instänkt 
svafvelkis och det är i denna, som guldet förekommer. La- 
grens lutning varierar från 40°—&5°, någon gång förändras de- 
ras läge till nästan lodrätt, och oftast hvila dessa lager på 
någon äldre dekomponerad bildning. Det enda lager, som va- 
rit af hågon betydenhet och värde, är det som träffas något 
högre upp än. platån af floden Rio Negro, der den rikaste 
malmen lemnat något mera än ett uns guld per qvintal. 

Guldförande gångar af svafvelkis träffas ej inom denna 
provins, men i den närgränsande med namnet »Valle de Cau- 
ca», ser man sådane af ända till 4 fots mägtighet, genom- 
skärande den der rådande syenitporphyrn. Dessa gångar äro 
mycket producerande i material, men icke så med afseende 
på guidhalten, ty en qvintal lärer icke lemna öfver 3 lod 
guld af 44,7 karat. 

Rörande arbetssättet vid tillgodogörandet af de antedilu- 
vianska guldhaltiga bildningarne anföres, att vid de guldverk, 
der svafvelkisen och titanjernet icke förekomma till betydlig 
mängd, sker tillgedogörandet medelst förnyad pulverisering och 
vaskning, hvarvid det indianska vaskfatet alltid visar sig så- 


— 2145 — 


som bästa medlet. Vid de guldverk åter, der kis och titan- 
jern äro mera öfverflödande, har amalgameringsprocessen blif- 
vit antagen, emedan man derigenom trott sig vinna ett full- 
komligare resultat. Dock säger sig Hr Nisser genom direkta 
försök hafva funnit, att qvicksilfverprocessen i alla andra fall, 
än då guldet förekommer i qvartz eller stenhärdade leror etc. 
insprängdt, eller der guldet befinner sig i ett friare förhäl- 
lande, än som inträffar med svafvelkis och titanjern, icke ger 
så förmonligt resultat, som den förut använda gamla vask- 
nings-metoden. | 


4. Lager af öfvergängs-sandsten, funne i 
Ångermanlands skärgård. — Hr Enpmann anförde: 
Som bekant är, finner man pä Sveriges östra kust alltifrän 
Östergöthlands skärgård upp åt Bottniska Vikens norra strän- 
der lösa block af sandsten och någongång kalksten, än lig- 
gande mera enstaka här och der, än åter på vissa lokaler 
mera sammanhopade. Man har om dessa lösa block, visser- 
ligen ej med orätt, hyst den mening, att de voro lemningar 
efter en, nu mera förstörd, utmed kusten på vissa punkter 
tillförene utbredd öfvergångsbildning, som vid någon jordytans 
omhvälfning blifvit till större delen nedsänkt på Östersjöns 
botten. Genom upptäckten af fasta sandstenslager, de sed- 
nare åren, uti Årsunda socken, några mil vester om Gefle, 
bar denna förmodan vunnit ett ytterligare stöd. Men för öf- 
rigt har man, så vidt jag vet, ingenstädes på hela denna 
sträcka träffat någon af dessa bergarter anstående. Under 
flera års föregående resor i Stockholms och Norrtelges skär- 
gårdar har jag, ehuru med särskilt ditåt riktad uppmärksam- 
het, fåfängt eftersökt deras fasta klyft, fastän lösa block af 
isynnerhet sandsten der flerstädes ymnigt förekomma. Uti 
Norrländska skärgården har jag i det hänseendet i år varit 
lyckligare. Omkring två mil nordost från Hernösand ligger 
ytterst i hafsbandet en vid pass $ mil lång och högst + mil 


— 246 — 


bred, i norr och söder utsträckt ö, kallad Storön. På dess 
vestra eller åt fasta landet vända sida ses en öfvergångsbild- 
ning blottad, bestående utaf vexlande lager af sandsten och 
gråvackeskiffer. Lagren börja på sydligaste udden och sträcka 
sig en knapp fjerdingsväg åt norr utmed den s. k. Hålmal- 
vikens stränder. Sandstenen är röd, mycket hård och qvartz- 
full, liknande den i Transtrands, Idre och Wenjans socknar i 
Dalarne. Skiffern är svartgrä, äfvenledes mycket qvartzfull, 
och något skimrande på ytan af fint fördelade glimmerfjall. 
Af petrifikater ses intet spår. Lagren, hvilkas samman- 
lagda mägtighet kan utgöra omkring 30 fot från vattenytan, 
luta v. p. 10° från horizontallinien mot nordnordost. De be- 
täckas omedelbart och under hela deras fortstrykande af en 
20-—-50 fot mägtig bädd af finkornig hypersthenfels (trapp), 
lik den som vid Halle- och Hunneberg i Vestergöthland be- 
täcker dervarande öfvergängsbildning. En följd af sandstens- 
lagrens lutning mot nordnordost är, att deras i dagen synliga 
mägtighet mot norr småningom aftager, så att de slutligen 
alldeles utkila under bypersthenfelsen, som för öfrigt allestä- 
des utgör den enda synliga bergarten på ön och bildar höj- 
der om 450 till 200 fot öfver hafsytan. 

Man kunde förmoda, att Storön ej vore den enda punkt 
i denna skärgård, der öfvergångslager förefunnos, men så 
långt i norr som förbi Ulföarne och Nätrafjärden, en sträcka 
af närmare fem mil, finnes ej spår dertill; på alla öar och 
skär endast hypersthenfels eller granit. Längre i söder vid 
fiskeläget Lerviken på fasta landet uti Huägdångers socken i 
Ångermanland lära dock, enligt den underrättelse, som blifvit 
mig meddelad af en för sitt stånd särdeles klok och bildad 
skärgärdsbonde på Ulfön, dylika lager förekomma. Der fin- 
nes, sade han, ett fast berg, bestående af en grå förstenad 
lera, deri större och mindre klot och stenar af en annan 
mörkare bergart ligga inbäddade. Alltsammans vore så hårdt 
och fast, att man med möda kunde med hammaren lösslä 
stycken deraf. Af denna beskrifning tyckes anledning vara, 


— 2147 — 


att här förmoda en conglomeratbildning af qvartzig sandsten, 
lik den som ofta brukar finnas bland üöfvergängsbildningens 
sandstenar i Dalarne och Jönköpings län. 

Det är troligen för de flesta bekant, att uti Årsunda 
socken i Gestrikland lösa block af röd öfvergångs-sandsten 
förekommit till den myckenhet och af sådan storlek, att fol- 
ket i orten sedan längliga tider tillbaka deraf tillverkat qvarn- 
stenar och masugnsställes, Också har man i sednare tider 
päträffat fasta klyften till denna sandsten omkring Storsjöns 
stränder, och Hr Bergshauptman ar Forsseries har sagt mig, 
att han funnit densamma anstående uti åkanten vid Gefle. 
Det var således ej osannolikt, att man uti bugten utanför 
denna stad, som utgör den nardostliga fortsättningen af den 
dal, hvari Storsjön och dess vattendrag ligga insänkte, skulle 
finna samma bildning utvecklad. Också förekomma derstädes 
lösa block af sandsten och kalksten under sådana förhällan- 
den, som göra det ganska troligt, att fasta klyften äfven på 
stället Ar till finnandes. Ytterst i hafsbandet, omkring två 
mil nordost från Gefle ligger en liten låg och platt ö, kallad 
Löfgrundet. Så väl denna öns stränder, som en stor del af 
dess yta, äro betäckta med lösa block, hällar och stenar af 
röd qvartzig sandsten till den myckenhet, att man ovilkorli- 
gen måste anse dem såsom lemningar af en på stället förstörd 
sandstensbildning. Alla blocken och hällarne hafva fullkom- 
ligt skarpa kanter och hörn, de mindre stenarne vid strän- 
derna äro deremot naturligtvis af vägornes svall alrundade. 
Intet enda kalkstensblock är synligt och af främmande flytt- 
sten ses endast ett och annat större block af gneiss eller gra- 
nit. Säsom något eget må anföras, att de friliggande ytorne 
hos åtskilliga sandstenshällar på vissa punkter finnas beklädda 
med ett segt klibbigt bergbeck, och fiskrarne på stället för- 
klara, att detta ämne ur sjelfva stenen utprässas af sommar- 
solens strålar. Några petrifikater kunna ej upptäckas. På de 
+ mil nordvest härom belägne små holmarne Hvitgrundet och 
Norrgrundet utgöres fasta hällen af grå gneiss, och blott ett 


— U — 


och annat sandstensblock träffas der vid stranden, troligen 
p& simmande isstycken ditfördt. 

Halfvägs mellan . Löfgrundet och Gefle ligger den lilla 
Limön, hvars största höjd öfver hafsytan visserligen ej myc- 
ket öfverstiger 50 fot. Dess stränder äro dfverallt längslut- 
tande, beklädda med bankar af klappersten, någongång när- 
mast hafsstranden med sand, men fasta berghällar ses ingen- 
städes framskjutande. På öns nordöstra strand ligga en oräk- 
nelig mängd större och mindre klapperstenar af röd öfver- 
gångskalksten. Äfven kullerstenar samt större hällar och block 
af samma bergart ses liggande här och der i vattenbrynet 
och utanför stranden på flera fots djupt vatten. Några alnar 
från sjöstranden och jemnsidigt med densamma strykande be- 
finner sig en några alnar hög vall eller ås, bestående af idel 
kalkklapper af äpplens och valnötters storlek. Dessa förhäl- 
landen tyckas berättiga till den förmodan, att äfven fasta 
klyften till denna kalksten skall finnas här på stället, fastän 
numera af lösare jordlager undandold. Af sandsten ses vid 
stranden ett och annat block liggande ofvanpå kalkklappern 
och jemte få andra flyttstenar af uråldrig natur. Men när 
man från östra stranden avancerar åt vester uppför den af- 
sluttande jordtäckta landmonen till den högre belägna delen 
af ön, finner man under mossbetäckningen en mängd skarp- 
kantiga block, som alla bestå af samma sandstensart, som 
på Löfgrundet, under det att block af kalksten här alldeles 
saknas. Att dock af detta enstaka faktum sluta till närvaron 
af fasta sandstenslager på Limöns högre belugne delar, skulle 
vara alltför mycket vågadt. Jag har här blott önskat, att få 
fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden, för att åt fram- 
deles skeende noggrannare undersökningar här eller i trakten 
lemna någon ledtråd vid afgörandet af sandstenens och kalk- 
stenens relativa ålder och lägringsförhållande. 


— 249 — 


5 Gängar af granit, genomsältande hyper- 
alhenfels. — Hr Enpuann fortfor: att mägtiga bäddar af 
hypersthenfels betäcka dfvergängsbildningen i Vestgöthabergen 
är för alla väl bekant och i det föregående har jag haft äran 
omoämna ett dylikt förbållande på Storön i Angermanland. 
På flera ställen inom Ragunda socken i Jemtland, äfvensom 
vid åtskilliga punkter på Ångermanländska kusten, ser man 
större och mindre gångar af granit i mångfaldiga rigtningar 
genomsätta hypersthenfelsen och äfven här och der inneslu- 
tande kantiga stycken af densamma. Det är således tydligt, 
att hypersthenfelsen här är äldre än graniten och denne sed- 
nare i följd deraf äfven yngre än öfvergångsbildningen. Att 
dessa granitgångar äga gemenskap med de i närheten befint- 
Lige större granitbildningarne är otvifvelaktigt, ty äfven i stort 
kan man i dessa trakter iakttaga hypersthenfelsbildningens 
genomsättande af granitens bergryggar, bland andra ställen på 
Ulföarne ooh vid Ullångersfjärden i Ångermanland samt östra 
ändan af Gesundssjön och trakten af Ragunda kyrka i Jemt- 
land. Uti det s. k. Voxberget, öster om Ragunda kyrka och 
i trakten mellan Dövik och Krångede i samma socken är 
hypersthenfelsen ofta genomsvärmad af en sådan mängd gra- 
nitgångar, att man vid första påseende tror sig hafva att göra 
med en verklig brecceia. Graniten i alla dessa gångar består 
af en småkornig, någongång finkornig, blandning af öfvervä- 
gande röd orthoklas och hvitgrå qvartz, mindre grähvit oligo- 
klas samt ett och annat litet glimmerblad af svartgrön färg. 
I de större gängarne och ännu mera i de större sjelfständiga 
granithöjderne i närheten är den mera grofkornig, glimmern 
äfven i större mängd närvarande och orthoklasen merendels 
af en mera högröd färg. Denna granit liknar för öfrigt på 
vissa lokaler den granit, som på flera stälien uti Elfdalen ses 
utskjutande under porphyrbildningen. 


— 250 — 


6. Sträckgräshoppor. — Hr Bonsuan anförde: 
Det har länge varit kändt, att Sträckgräshopporna vissa år 
förekomma i Sverige, men man har hittills trott, att sådana 
individer, som visat sig hos oss hitkommit från sydligare län- 
der, och att denna art, då sällan någon hona här blifvit ob- 
serverad, icke skulle fortplanta sig i norden. Tvenne samti- 
digt ankomna skrifvelser från Herrar von Borck och WiESTRING 
synas likväl bevisa motsatsen. Den förre yttrar om denna 
Insekt-art följande: »Det är nu, såsom bekant, jemt ett är- 
hundrade sedan Dr Gzer för första gången inom vårt land 
observerade Sträckgräshoppor, nemligen ett par dussin kring 
Upsala, Löfsta, samt på de närmaste öarne i Östersjön. San- 
nolikt voro dessa några vilsekomna individer af de talrika 
svärmar som åren 1747—9 gjorde sin rund kring Europa, 
och visade sig till och med i de vestligaste länderna af vår 
hemisfer. Under de 100 år som sedan förflutit har man hos 
oss knappast sett till dessa insekter. Först på de aldrased- 
naste åren tyckas de emedlertid blifvit betydligt allmännare. 
Professor WanriBzrG och Studeranden von Yuren hafva hvar 
för sig uti Kongl. Vet. Akad. Förhandlingar lemnat intressanta 
bidrag i detta afseende, och det är såsom en fortsättning på 
deras observationer jag får anföra några notiser om denna 
Insekt-arts förekommande i Skåne innevarande. sommar. I 
medio af Augusti visade sig en flock tätt utanför Lund. 
Ehuru icke särdeles talrika kommo likväl Sträck-gräshopporna 
så bullersamt flygande, att vallgossar och boskap blefvo 
skrämda. Efter ett kort uppehåll begåfvo de sig genast norr 
ut. Jag inneslöt under glas ett af de erhällua individerna 
och underhöll det någon tid med gräs, hvilket med begärlig- 
het förtärdes, ungefär en hand full hvarje dag. Sträck-gräs- 
boppan nedböjer ett grässtrå i sender, fattar det emellan fram- 
fötterna, och låter det så småningom glida genom öfverläppens 
rännformiga utskärning ned i svalget. Sträet söndertuggas 
härvid icke af de grofva öfverkäkarne, det endast krossas 
mellan deras strecktecknade tuggytor, så att saften utprässas. 





— 924 — 


Detta kan man se af de långa, svarta exkrementerna, ty 
dessa låta utdraga sig såsom en ressort och visa då grässtrået 
i dess ursprungliga längd och form. En månad sednare infann 
sig en ny flock gräshoppor på åkrarne och betesmarkerna 
kring Lund, hvarest de gifvit sig god ro att förtära gräs och 
potatisblad, ty säden var längesedan intagen. Till och med 
inne på stadsgatorna har Prof. Nırsson fångat ett och annat 
exemplar, och ännu i början af Oktober, sedan vi ett par vec- 
kor haft en kulen och kall höstväderlek, kan man ännu på 
fäladsmarkerna kring staden påträffa enstaka individer,' hoppande 
och flygande likaså lifligt som om sommaren. Att emedlertid 
flera och talrika svärmar af dessa skadedjur innevarande som- 
mar dragit in i Skåne har jag anledning att vara förvissad 
om af de talrika, fastän tyvärr oftast alltför ofullständiga, från 
flera håll inlupna berättelser om ovanligt stora, gröna grüs- 
hoppor, hvilka oförmodadt visat sig på en stor mängd ställen 
uti södra och medlersta Skåne. Det förtjenar anmärkas, att 
alla de exemplar jag innevarande sommar sett fångade i pro- 
vinsen varit honor.» Hr Wesramg meddelar i sin skrifvelse: 
»Conservator Mzscn har vid en företagen jagt påträffat en hane 
till Gryllus migratorius, d. 31 Aug., som vid uppstickningen 
fanns ganska lös i huden, alldeles så som hos nyligen ut- 
kläckta arter af våra andra Svenska Grylli.. Jag yttrade till 
Mescn den förmodan, att nämde gräshopps-art säkerligen lagt 
ägg förra hösten, och att måhända en större mängd individer 
blifvit utkläckta i år här i Sverige. Åtta dagar derefter af- 
lemnade Mesch en puppa med 4 tums långa vingar, hvaraf 
synes klart, att denna Insekt-art stundom härstädes fortplantar 
sig. Kölens form å thorax varierar hos denna art på så sätt, 
att. den hos somliga exemplar finnes göra en bugt nedåt vid 
midten, der tvär-inskärningen är belägen, då den deremot 
hos andra (sedd från sidan) formerar en convex båge, på hvil- 
ket sätt den erhållna puppan var danad. Denna är till fär- 


gen blekt gulgrön. Hanarne variera betydligt i storlek och; 
äro understundom större än honorna.» 


—-— 353 — 


Slutligen torde få tilläggas, att Ref. under en fürliden 
sommar på Gottland verkställd resa, på flera ställen sett Sträck- 
gräshoppor, neml. vid Fardumo, Olle Hau och Wisby. Sär- 
deles allmänna voro de på flygsandsfälten vid Olle Hau. 





7. Gradmälningen i Lappland. — Hr Seranve 
redogjorde i korthet för fortgången, under förflutna sommaren, 
af gradmätningen i Lappland, hvaröfver framdeles en fullstän- 
dig berättelse komme att afgifvas för att af Akademien till 
Kongl. Maj:t öfverlemnas. 


Inlemnad Afhandling. 


Hr Adjunkt P. S. Munck ar RosenscaöLn: Försök att grundlägga 
ett nytt tonsystem. 
Remitterades till Hr Frih. Wrepe och Hr A. SvaAnBERrRG. 


Akademisk angelägenhet. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens Ledamot af åttonde 
klassen, H. Excellence Hr Grefve M. BjörnstJerna med döden 
afgåtl den 6 October. 


Skänker. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Greenwich magnetical and meteorological observations, in the 
year 1844. London 1847. 4:0. — Af Royal Society of 
London. 

Report of the sixteenth meeting of the British Association Tor 
the aulvanceınent of science. London 1847. 8:0.— Af Bri- 
tish Association. 

Bulletin de la société geologique de France. Ike Ser. T. IV. F. 
33—52. Paris 1847. 8:0. — Af Sallskapet. 

Bulletin des seances de la societ€E Vaudoise des sciences naturel- 


les. Nio 15. Lausanne 1847. 8:0. — Af Sällskapet. 


— 253 — 


Eman. SWEDENBORG, Some specimens of a work on the princi- 
ples of Chemistry with other treatises. Transl. by Ga. E. 
Stautt. London 1847. 8:0. 

— — Opuscula quedam argumenti philosophici. Ex auto- 
grapho ejus in Bibl. Ac. Reg. Holm. adservato nunc primum 
ed. J. J. G. Wırxınsos. London 1846. 8:0, 

— — Outlines of a philosophical argument on the Infinite. . 
Transl. by J. J. G. Wırxınson. London 1847. 8:0, 

— — Posthumous Tracts, now first translated from Latin by 
J. J. G. Witkitssos. London 1847. 8:0. 


— — Miscellaneous observations connected with the physical 
sciences Transl. by Ca. E. Strutt. London 1847. 8:0, 
— — The Principia, or tbe first principles of natural things 


.. Transl. by A. Cuissoro. Voll. I, I. London 1845, 46. 8:0, 

— — The Economy of the Animal Kingdom, considered ana- 
tomically, physically, and philosophically. Transl. by A. 
CrissoLp. Voll. I, II. London 1845, 46. 8:0, 

— — Clavis hieroglypbica Arcanorum naturalium et spiritu- 
alium. London 1784. 4:0, 

— — Diarium Spirituale. E chirographo ejus in Bibl. Reg. 
Univ. Ups. & Reg. Acad. Holm. adserv. nunc primum ed. 
J. F. Im. Tareı. P. I: 1, 2. V: 1,2. VI& VII Tubinge 
1844—46. 8:0, 

— — Itinerarium, ex operibus ejus posthumis in Mus. Ac. 
Reg. Holm. adserv. nunc primum ed. J. F. Im. Tarer. Sect. 
I. Tubinge 1840. 8:o, 

— — Adversaria in libros Veteris Testamenti. Ex operihus 
ejus posthumis in Bibl. Reg. Ac. Holm. adserv. nunc pri- 
mum ed. J. F. Is. Tarer. Tub. 1842. 8:0, 

— — Arcana Ceeestia. The Heavenly Arcana. .. Voll. VII, 
VHI. London 1847. 8:0, 

— — Sapientia angelica de divino amore et de divina sapi- 
entia. Stuttg. 1843. 8:0, 

— — The four leading doctrines of Ihe New Church. Lon- 
don 1846. 8:0, 

— — Dicta probantia Vet. & Novi Testamenti, E chirogr. 
ejus in Bibi. Reg. Ac. Holm. asserv. nunc primum ed. ). F. 
Is. Tarıı. Tub. 1842. 8:0, 

— — Continuatio de ultimo judicio et de mundo spirituali. 
Tub. 1846. 8:0, 

— — An account of the lust judgment, and the Babylon 
destroyed . . . London 1846. 8:o, 


— 1254 — 


Es. Swenessone, De commercio animz et corporis . . . Tub. 
1843. &o, 

— — L Annei Senecz et Pub. Syri Mimi forsan et alio- 
rum selectz sentenliz, quas notis illustratas ed. Sweden- 
borg. Fragmenta nuper reperta adjecit J. F. Im. Tareı. 
Lond. & Tub. 1841. 8, 

— — Ludus Heliconius, sive Carmina Miscellanea. Tiub. 
1841. 8:0, 

= — Camena Borea cum Heroum et Hrroidum factis lu- 
dens: sive fabelle Ovidianis similes Tub. 1845. 8. — 
Af Swedenborg Association. 

Reports of tbe Society for printing and publishing the writings 
of the Hon. Em. Swedenborg. No XXXI--XXXVI. Lon- 
don 1810—-47. 8:0; samt: of tbe Missionary and Tract So- 
ciety of the New Jernsalem Church. N:r 25 & 26. Lon- 
don 1846, 47. 12:0. — Af Sällskaperne. 

J. J. G. Wickissos, A popular sketch of Swedenborgs philo- 
sophical Works, read before tbe Swedenborg Association. 
London 1847. 8:0, 

— — Science for All. A lecture delivered before the Swe- 
denborg Association. Lond. 1847. 8:0. — Af Författaren. 

J. Rensıe, Address to the annual general meeting of the Insti- 
tution of Civil Engineers. London 1846. 4:0. — Af För- 
Jattaren. 

Ta. Ouıvıen, Additions au cours de geomeitrie descriptive. 
Demonstration nouvelle des propridies principales des se- 
ctions coniques. Texte & Atlas. Paris 1847. 40. — Af 
Författaren. 

Ca. A. Turx, Spiritual Christianity. P. I—XII. London 1846, 
47. 8:0. — Af Författaren. 

(H. James), Tracts for the new times. N:o 1. Letter to a Swe- 
denborgia. New-York 1847. 8:0. — Af Författaren. 

J. v. no. Horves, Handbuch der Dierkunde. Uitg. 2. D. I. St 
3. Amsterdam 1847. 8:0. — Af Författaren. 

C. H. Knostauca, De calore radiante disquisitiones experimen- 
tis quibusdam illustratz. Berol. 1846. 4:0. — Af För- 
fattaren. 

Prof. Zantenescaı, Sulle righe Irasversali e longitudinali dello 
speltro luminoso . . . Venezia 1847. 8:o, 

— — Memoria delle privcipali esperiense de’ fisici sulle vi 
brazioni dei corpi sultoposti all’ influenza del magnetismo 
etc. Venezia 1847. 8:0, 





— 3 — 


Prof. Zastenescni, Memorie Ill, della termocromia etc. Vene= 
zia 1845, 46, 47. 8:0. — Af Författaren. 

Bennz, Haandbog i den almindelige anatoınie.e — Af För- 
fattaren. 

M. Weisse, Positiones medizx stellarum fixarum in zonis Regio- 
monlanis a Besselio inter —15° et +15° declinationis ob- 
servatarım . . . Petropoli 1846. 4:0. (2 ex.) 

Expedition chronomeirique exdcutee par ordre de S. M. rEm- 
pereur Nicolas I:er entre Altona et Greenwich . .. Rap- 
ports par F. G. V. et O. V. Srauvs. Sit Petersb. 1846. 
4:0. (2 ex), 

A. T. Kvrrrern, Annuaire magnetique et meidorologigne du 
corps des ingenieurs des mines de Russie ou Recueil d'ob- 
servations . . . Annde 1844. N:o 182. S:t Petersb. 1846. 
4:0. (2 ex.), samt | 

F. G. V. Stauve, Études d’astronomie stellaire. Sur la voie 
lactee et sur la distance des dtoiles fixes. S:t Petersb. 1847. 
8:0. (2 ex.) — Af Vetenskaps- Akademien i Petersburg. 





Till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska Afdelningen. 


En Ostracion från Cap. — Af Styrman NYMAN. 

En Hypudzus agrestis, albino-varietet. — Af Inspektor Marmros. 

En Fringilla albicollis och 

En Psittacus passerinus. — Af Grosshandlaren Roun. 

En Rana temporaria och 

En — arvali. — Af Professor STENsTaur. 

Fem Crustaceer, 

En Skorpion och 

En Trochilus från Sitka. — Af Presidenten Ga. MunNxERagım. 

En Murex sp. från Kalifornien. — Af Hr duan. 

En »gagropil af en ko, från Buenos Ayres. — Af Hr Euum. 
BIiLLBERGH. 

En qvaotitet bergmjöl från Mårdsel i Norrbotten. — Af Hr 
Bruks-Patron C. Ci4son. 


— 236 — 


Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 


Oo a ıo9 vw bb wen we 


Di mm Mm mm mm mm hh ja u må 
ÖT IA In BB WH m © 


SBENFRTEN TEE 


Barometern 
reducerad till 0%. 


Decimaltum. 


| 25,32 
25,21 | 25,18 
25,19 | 25,18 
25,16 | 25,15 
25,11 | 25,14 
25,29 | 25,34 
25,48 | 25,54 
25,44 | 25,36 
25,34 | 25,42 | 25,49 
25,53 | 25,57 | 25,58 
25,50 | 25,42 
25,06 | 25,09 
25,31 | 25,39 
25,38 | 25,27 
25,40 | 25,43 
25,22 | 25,07 
24,83 | 24,80 
24,78 ! 24,84 
25,15 | 25,30 
25.56 | 25,55 
25,40 | 25,41 
25,40 | 25,46 
25,61 | 25,60 
25,37 | 25,34 
25,28 | 25,25 
25,07 ! 25,06 
25,38 | 25,48 
25,77 | 25,87 
25,94 | 25,97 
25,94 | 25,93 | 25,91 
25,323| 25,352| 25,360 


ni ne 


25,348 








i September 1847. 








® on > 
Thermometern Vindarne. Sn 
Celsius. 53 

N > 

os 

Ir 











+15,2| +19,5 | +15,2 | 0.5.0 S — 
+145 | +18,2| +14,8 | s.o S Storm 
+12,5 | +17,2] +118| Ss S.V Halfkl 
412,2 | +15,7| +12,3 1 S S Rega 
+11.0 | 415,0 | + 9,3 | s.s.v. | S.S.V Klart 
+ 7,8 | +15,3 | 410,3 | sv. | sv — 
+11,2 | +12,7 | +10,7 | N.N.O. | O.N.O Rega 
+12,8 | +14,3| +12,4 | 0 5.0 — 
+11,3 | +15,7 I +13,1 | S.0 S Molet 
+13,3 | 416,0 | 410,6 | S.S.V. | S.S.V Rega 
+10,3 | 413,3 I +12,3 | v S.S.V — 
+19,2 | +16,8 | +14,2 | s.v. | V.S.V Storm 
+118 | +19,4 | +14,4 | s.s.0, | 5.3.0. Rega 
+10,5 | +15,7 | +10,2 | v.s.v. | V.S.V Ström 
+10,8] +13,21 +10,3 | s.s.o. | S.S.0 — 
+11,5 | +14,3 | +11,8 | s.s.o. | 5.5.0 Bega 
+10,3 | -+13,4 | + 88| s, S. — 
+ 9,5 | +13,9 | +108 | 8. S var — 
+ 8,3 | +13,3 | + 931 sv. |SS0o. | so. IHallıl. 
+11,3 | +108] + 9,6] so. | So. | S.0. | Bee 
+ 5,5 | +10,9 | + 8,0] s. 5. |v.8V. |Dimma 
| 


+ 70 | +13,4 | + 95 |v.s.v.| 8. | S. IStröm 
+11,4 | +125| + 971 s S.V. | 3.S.V. | — 
+ 7,6 | +10,5 | + 7,0 | v.s.v. | v. v. | Mulet 
+ 7,1 | + 6,3 | + 4,9 I v.s.v. | N. w. | Reg 
+ 731 + 921 + I,21IN.N.O.] N. u. | — 
+ 9,6 | +114,3 | + 7.6] N. IN.N.O.| N. | Male 
+ 5,4 | + 9,2 | + 7,2 IN.N.V. | N.N.O |N.N.O.| — 
+ 7,5 | +11,3 | + 7,0 I N.N.O. | n.n.o.| N.N.O. | Half. 


+10°60| +13°89| + 10°55 
+11°68 


Nederbörden = 1,847 dec. tU? 


no [— —- —=—-.X7z=——  . . m--—>—;ss5—  — ———-ÄÅX—.r rtiÉoe=—-—mj——— 71 2 >2> - Ézz 020029 


STOCKHOLM 


1847. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


—. 








ÖFVERSIGT. 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
| FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. 1842. HM OD. 


Onsdagen den 10 November. 





Föredrag. 


1. Bidrag till kännedomen om Slickmyg- 
gorna och deras fiender. — Hr Wautsera lemnade en 
kort öfversigt af sin under sommaren i Torneå Lappmark fö- 
retagna resa, samt fästade dervid uppmärksamhet på några 
omständigheter i stickmyggornas lefnadssätt. Han anförde: 
Man har såsom en egenhet anmärkt, att hanarne till stick- 
myggorna (Culex) endast i ringa mängd anträffas under det 
de blodsugande honorna i otaliga skaror kringsvärma vandraren 
i den högre nordens vidsträckta myrtrakter. Enligt mig -af 
Prosten Lxsranıus i Karesuando meddelade uppgifter, träffas 


dessa hanar ofta på vattnet nedslagna af regn och blåsväder £ NV 
och stundom i sådana massor, att de, uppdrifna på stränder+ na 
na, bilda tjocka lager. Man kan då med skäl undra hvar > ei 





före de icke allmännare jemte honorna observeras. Om orsa-\\. j; pt? 
NU „x 


ken härtill erhöll jag soart lägenhet att sjelf öfvertyga mig 
under vistandet på fjellet Stora Oive, på hvars spets otaliga 
myggbonor omgåfvo och plågade oss, utan att en enda hane 
bland dem kunde upptäckas. Der hördes nemligen uppe i 
luften ett starkt sjungande ljud, som vid efterseende befanns 
framkalladt af myggskaror, hvilka, lika sväfvande moln, i sär- 
skilda flockar dansade, och vid närmare: granskning be- 
funnos nästan uteslutande bildade af hanar. Desse vistas så- 








— 238 — 


ledes, liksom Chironomernes och flera andra ej stickande 
myggarters hanar, för sig afskiljda högre upp i luften, der 
de, särdeles mot aftnarne, anställa dansar och genom sitt ving- 
ljud upplocka de lägre lefvande honorna, hvaraf en och annan 
emellanåt infinner sig och deltar: i dansen. Sedan bon af ni- 
gon hane blifvit utvald, aflägsna de sig, och hanarnes dans 
fortfar under ständig musik samt vexlande böjning och sänk- 
ning i luften. — En annan omständighet i dessa insekters hi- 
storia bör jag äfven anmärka. Man vet att när djurarter i 
större skaror samlas, t. ex. Lemlarne eller Gräsboppor och 
Trollsländor vid deras så kallade tåg till andra trakter, åt- 
följas de af talrika rofdjur, som frossa på dem; de förstnämnda 
af fjellräfvar, varfoglar, ugglor etc., de senare af flera fogel- 
arter. Ett dylikt förhållande inträffar äfven med de talrikt 
samlade skarorna, så väl af egentliga Stickmygg (Culex), som 
af Knott (Simulia) och Svidknott (Ceratopogon). Jag har 
redan tillförene meddelat Akademien mina iakttagelser om en 
bland de rofflugor, som utgöra myggornas fiender, nemligen 
Tachydromia Macula, hvilken med sina särskildt för ändamålet 
inrättade framben fångar och sedan med sugröret dödar dem. 
Icke mindre djerfva och sluga förföljare äga myggorna i tvänne 
andra små rofflugor, Cordilura hemorrhoidalis och Hormopeza 
oblitterata, hvilka t. o. m. intränga i tälten och Lapparnes 
kåtor för att bemäktiga sig de knott eller svidknott, som der 
infunnit sig. -De springa sökande omkring och när de nalkas 
ett knott kasta de sig hastigt, och vanligen från sidan, öfver 
detsamma , samt fasthälla och utsuga det. Härunder gör knot- 
tet, oaktadt af rofflugans storlek och med stickande sugrör 
försedt samt sjelf anfallande menniskor och varmblodiga djur, 
likväl intet försök att försvara sig. Af Hormopeza, som år 
1824 af Professor Zerrerstept under hans första Lappska 
resa upptäcktes i ett enda han-exemplar, och hvaraf sedan 
blott en hane af Professor Bonzwan i Westergöthland blifvit 
funnen, anträffade jag en stor mängd individer af båda könen 
i närheten af floden Sidosjocki på fjellet Ounastunturi, un- 


— 159 — 


der det jag vistades hos en dervarande Lapp. Jag ägde dä 
tillfälle att iakttaga denna flugarts förut okända lefnadssätt. 
"Först ådrog den sig min uppmärksamhet under det jag befann 
mig inuti kåtan, dit några individer inträngt och kringflögo 
eller kringsprungo sökande och fångande de små knott, som 
oaktadt den ständiga röken inkommit. Då jag förut sett kå- 
tan utvändigt öfverhöljd af sådana knott, utgick jag i förmo- 
dan att der ymnigare finna Hormopezan, hvilket äfven in- 
träffade. Här dref detta lilla rofdjur sin jagt med oafbruten 
ifver långt in på aftonen i sällskap med den nyss omnämnda 


Cordiluran. 





2. Tvänne nya Dipter-genera af Agromyzi- 
dernas Familj. — Hr Wauisere meddelade vidare sina 
iakttagelser öfver tvänne för vetenskapen nya slägten och arter af 
Diptrernas ordning. 


4. Losıoprera Nov. Gen. 
(e familia Agromyzidum). 
Nomen a Aoßıo» lobulus et strepöv ala. 
Tab. 7, Fig. 1, ala magnitudine aucta. 


LÅ 


Corpus parvum, robustum, obtuse ovatum, postice subdepressum, se- 
tulosum, subopacum. Caput magnum, thorace fere latius et illo 
arcte applicatum, subsemiglobosum, transversum, antice zqua- 
liter convexum, occipite concavo. Vertex parum convexus, de- 
clivis, inter oculos haud immersus, undique setulosus, setis lon- 
gioribus ad ocellos et ad latera armatus, maris oculo dimidio 
fere angustior, femins -oculo sesquilatior, subquadratus. Frons 
non prominula. Orbite angustissims. Kpisioma vertice brevius, 
subperpendiculare, maris longius quam latum, inferne non nihil 
dilatatum, feminse breviter transverse subrectangulum, inferne 
vix dilatatum; area intermedia infra oculos non descendente, 
modice impressa, medio longitudinaliter cariınata, apice haud 
reflexa, margine subtruncata vix leviter emarginala; partibus la- 
teralibus in mare distinctis, in femina superne obsoletis, in 
utroque sexu inferae carina vibrissata, ulrinque in genam Con- 
tinuata. Vidrisse distincte, ad medium epistomatis adscenden- 
tes, superiores longiores. . Gene infra oculos descendentes, se- 
tose. Apertura oris mediocris, transversa. Prelabrum angu- 
stissimum, prominens. Paipi magni, porrecti, spathulati, setu- 
losi, capitulo proboscidis geniculati piloso latiores et fere lon- 


— 260 — 


giores. Oculi magni, tota latera capitis occupantes, elliptici, 
convexi, nudi, in utroque sexu late distantes, maris tamen, 
presertim in fronte, minus remoti. Anienn® epislomate dimidio 
fere breviores, oblique porrect, articulo tertio rotundato, com- 
presso, puberulo, basalium selulosorum longitudine, dorso seta 
tenuiter capillari, basi leviter incrassata, nıda, antenna triplo 
et ultra longiori. Thorax magnus, robustus, abdomine brevior at 
multo crassior, subquadratus, antice obluse fruncatus, convexus, 
selulosus, postice setosus. Scutellum majusculum, trigonum, pla- 
niusculum, seta ulrinque laterali et 2 apicalibus. Abdomen de- 
pressum, 6-annulatum, maris subrotundo-ellipticum, apice ro- 
tundatum, setosum, femine ovalum, parum acutum, setulosum; 
segmenlis 1 et 6 brevibus, 3 et 4 mediocribus, 2 et 5 longio- 
ribus. Pedes  firmi, mediocres, simplices, breviter spinulosi; 
coxis anticis magnis, antice carina in dentem magnum obtusi- 
usculum terminata, anterioribus longius spinosis; larsis Libüs 
leviter incurvatis fere longioribus, arliculis sensim decrescenti- 
bus. Ale incumbentes, abdomine paullo longiores, late ovatz, 
obtusz, lobulo ordinario basali mediocri. Nervi distincti. Costa 
firma, oculo armato tenuiter puberula, basi spinulis pauris, ad 
exitum nervi secundarii abrupta et cum illo lobulum proprium, 
ad tertiam fere ale partem productum, apice omnino Jliberum, 
ibique spinula gemina muaitum formans; dein in fundo sinus 
interlobularis cum nervo auxiliarı coalita crassior rursus incipiens 
et demum inter exitum nervi longitudinalis secundi et terlii, 
paullo ante apicem al» abrupte desinens. Nervus secundarius ob- 
soletus, ab auziliari evidentiori separatus et apice sinu lobuli 
costalis Jistinctius ab illo remotus. Nervi 2, 3 et 4 longiludi- 
nales recti, subparalleli, apice vix divergentes et aqualiter di- 
stantes, tertius in apice ale excurrens. Partes nervi quarti 1 et 
3 subxquales, 2 paullo brevior. Nervus quintus a quarto apice 
late divergens; sextus obsoletus, non excurrens, longe remotus. 
Nervi iransversi remoli, recli, suboblique positiz medius lobuli 
costalis apice fere opposilus, ordinarius non nihil pone medium 
ale ductus, haud longe a margine interiori remotus. Squame 
subalares parvz, incompletz. Halteres capitulo majusculo. Color 
niger. Differentia sexus: Mas oculis minus remotis ut vertex 
latitudine duplo longior, segmento abdominis quinto quam in 
femina latiori, convexiori, magis rotundato, sexto subtus tuber- 
culo parvo, rotundato, velut lamellis duabus conniventibus for- 
mato. Femina oculis late remotis, vertice subquadrato, abdomine 
acutiori, segmento sexlo subtus convexo, vagina articulata, re- 
tracta. Motus et habitatio: In ligno c#so et truncıs emorluis 
deeorticatis, observatori appropinguanti parum timida, celeriter 
circumcurrit, sese in rimis inlerdum occultat, mox vero rursus 
prospectat iterumgue revertit, moribus catulo felis canisve lu- 
dentis baud absimilis. Invite avolat, manum adductam adscen- 
dit seque hinc inde sub vestimentis condit. Agromyris et Mili- 
chiis proxima, Carinis epistomatis vibrissatis, lobulo costali, costa 


— Il — 


inter exitum nervi 2 et 3 longitudinalis desinente etc., facile 
dignota. 


1. L. ıupess n. sp.: late ovata nigra leviter cinerascens subopaca, 
epistomate plumbeo, abdomine depresso, apice nitidiore, halteri- 
bus squamisque subalaribus fuscis. 9. Long. 1 lin. 


Habitat rarius in ligno Populi c&#so et truncis Betuls® 
deustis ad Gusum, Östrogothiz. Ter capta, scilicet in pascuo 
Hästhagen 29 Jun. et 5 Jul. 1840, nec non 26 Maj. 1842 
loco deusto prope Lillsjön. | 


Statura fero Lonchee minoris, presertim mas, nigra 
certo situ leviter obscure-cinerascens , abdomine apicem versus 
nigriori et nitidiori. Epistoma plumbeo-nitens. Oculi brunnei. 
Femora et tibie extus crebre spinulosa. Pulvilli albidi. Ale sor- 
dide hyalin®, costa nigra, nervis fuscis, secundario pallido. 


2. Amrvcornoraı Nov. Gen. 
(e familia Agromyzidum.) 


Nomen ab 4ursv& Frontale et @&pw fero. 
Tab. 7. Fig. 2. Caput a latere et paullo ab infra visum. Fig. 
3 ala; figure magnitudine auct=. 


Corpus parvum, oblongc-ovatum, nitidum, leve, tenuissime puberu- 
lum, setis tantum verticis, scutelli et thoracis laterum longis 
setulisque abdominis minoribus. Caput latitudine thoracis, sub- 
semiglobosum, ab antico visum superne latius quam inferne, 
occipite concavo. Vertex oculo fere latior, subquadratus, latitu- 
dine paullo brevior et antice angustior quam postice, convexo- 
declivis, inter oculos haud immersus, supra antennas pulchre 
transversim vittatus, setis quatuor occipitalibus et duabus utrin- 
que lateralibus, omnibus per paria approximalis, celero glaber. 
Frons haud prominula. Orbite nulle. Epistoma parlibus late- 
ralibus obsoletis, breviusculum, modice impressum, ccarinatum, 
subperpendiculure, apice paullo productum inflexum et infra ocu- 
los descendens, margine subtruncatum, setis ulrinque 2 mysta- 
cinis longis, incurvis. Gen® brevius setose. Aperlura oris 
ampla, sublongitudinalis, rolundata;5 pralabro, proboscide cete- 
risque oris partibus retractis. Praelabrum laterıbus pra&ser- 
tim a margine epistomatis remolum, cavıtalem proboscidis 
longitudinalem, lıneari-oblongam cingens. Capitulum proboscidis 
oblique productum, angustum. Oouli majusculi, capitis latera 
occupantes, rotundi, valde convexi, nudi, Jineati, in ulroque 
sexu late et xque distantes, superne paullo lalius quam inferne 
remoli. Antenne fere infra medium capitis inserte, oblique 
porrecte, epistomate paullo breviores; articulis hasalibus brevis- 
simis, secundo versus apicem setula suberecta, terlio majısculo, 
orbiculari, compresso, dorso sela capillari, subnuda, antenna ses- 


. — 262 — 


quilongiori. Thorax latitudine parum longior, convexiuseulus, 
antice rotundatus, tuberculis utringue 3 pone humeros obtusis, 
tenuiter puberulus, setis paucis lateralibus longis.. Scutellum 
mediocre, apice late rotundatum, convexiusculum, selis 4, api- 
calibus longioribus. Abdomen thorace paullo longius, oblongo- 
ovatum, parum convexum, nilidissimum, tenuiter puberulum, 
apicem versus setulosum, 6-annulatum, segmento primo ceteris 
multo longiori, sub scutello membranula transversa alba cum 
thorace juncto, 2, 3 et 4 subzqualiter longis, quinto maris 
proxime antecedentibus multo longiori, convexo-declivi, sexto par- 
vo, rotundato, organon copulatorium albidum inferdum exse- 
rente, quinto femine proxime antecedenlibus subzquali, parum 
convexo et declivi, sexto parvo, vagina retracta. FPedes firmi, 
mediocres, simplices, puberuli; femoribus crassiusculis; :tibiis, 
posticis pr&serlim, leviter incurvatis; tarsis tibiarum longıtudi- 
ne, unguibus distinctis. Ale abdomen superantes, subincum- 
bentes, ovatz, oblus®; lobulo basali minore, longius pallido-cili- 
ato. Nervi distincli. Costa ad exitum nervi quarti desinens, 
cum margine interiori tenuissime ciliata, segmento secundo primo 
duplo et ultra longiori. Nervi secundarius et auziliaris valde 
approximati, fere coaliti, apice vero sat longe distantes. Nervus 
longitudinalis secundus subcurvatus paullo ante, terlius rectus 
fere in, et quarius non nihil curvatus paullo pone apıcem ala 
excurrentes; quinius curvatus apice valde divergens; sextus non 
ad marginem ductus. Nervi transversi remoti; ordinarius paullo 
ante medium als» ductus, rectus et subperpendicularis, a margine 
remotus; medius versus basin ala retractus, longe ante exitum 
nervi secundarii situs, perpendicularis Pars igitur nervi quarti prima 
secunda duplo et tertia triplo brevior. Area inter nervum quertum et 
quintum, nervo transverso ordinario occlusa, angusta, subline- 
arıs. Squame subalares minute, ciliate. Halleres majusculi, 
nudi, capitulo vix stipilis longitudine. Differentia serus. Mas 
femina paullo minor, abdominis apice et genitalibus distinctus. 
Habitatio in succo stillante arborum. Mores Drosophilarum. Mo- 
tus parum agilis. Volatus brevis. Affinitas proxima haud per- 
spicua. 


1. A. TaRsara n. sp.! oblongo-ovata nigra nitida, vertice supra 
antennas viltis transversis discoloribus, ooulis fusco-purpureis 
viridi-lineatis, antennis geniculisque testaceis, tarsis basi albi- 
dis, squamis subalaribus et halteribus sordidis. AP. Long. vix 1 lin. 


Habitat in succo Betule, Sorbi et Quercus stillante ad Haga 
et Marieberg prope Holmiam, nec non ad Gusum, Ostrogothis, 
minus frequens; 23 et 27 Maj., 21 Jun., 6 et 9 Jul. et 12 
Aug. capta. In copula quoque inventa. 


Parva, statura fere Piophile minute, oculo nudo fere gla- 
bra, abdomine prasertim valde nitida, capite pulcherrimo, variis 
coloribus picto. Vertex niger, tenuissime cinerascons, a supe- _ 
riori visus postice maculis 2 magnis, obliquis, trigonis, glabris, 


— 203 — . 


atris ad laters juxta oculos, et in ipso occipitis margine macu- 
lis 2 minutis, remotis, rotundis, testaceis; antice paullo supra 
frontem vittis transversis quatuor angustis, suprema atra, se- 
cunda fulva latiori, tertia rursus atra et infime ad insertionem 
antennarum argentes. Episioma nigro-fuscum, certo situ levi- 
ter argenteo resplendens, inferne linea transversa angusta testa- 
cea .intensius argentata, dein linea nigra et denique testacea, 
marginali. Gene nigricantes. Pr&labrum fuscum. Proboscis lestaces, 
capitulo piloso. Oculi fusco-purpurei, transverse viridi-trilineati, 
lineis 1 et 3 vittis capitis argenteis respondentibus. Antennz rufo- 
testacex, supra fucescentes, seta fusca. Thorax levissime cinera- 
scens. Segmenta abdominis membrana jungente szpe velut an- 
guste albido-marginata, in mortuis saltem transverse impressa. 
Venter basi prssertim pallide testaceus. Pedes nigri, trochan- 
teribus totis geniculisgue plus minus testaceis, tarsis albidis, 
articulis 2 vel 3 ultimis fuscis, pulvillis albicantibus. Ale hya- 
line, costa ab exitu nervi auxiliaris nigricante, ad exitum hu- 
jus nervi et nervi longitudinalis secundi paullo distinclius in- 
fuscata, nervis ceteris fuscis. Squame subalares fucescentes. 
Halteres pallidi, capitulo plus minus infuscato. 


Variat fusca, femorum posteriorum basi sordide testacea, 
alis ut videtur longioribus, halteribus albis; nuper exclusa. Ad 
Gusum capta. 


8. Nya Svenska Homoplera. — Hr Bonzwan 
anhöll att i Akademiens Öfversigt få införa diagnoser på 13 
nya, inom Sverige upptäckta Homoptera, af hvilka 40 blifvit 
funna under dess fürliden sommar verkställda resa till Gott- 
land, tvänne för längre tid sedan i Småland, samt en af Pro- 
fessor WauzBerG i Östergöthland. Af de nu upptagna ar- 
terna, hvilka fullständigare skola i Akademiens Handlingar 
beskrifvas, äro endast 2? tillförene som utländska kända och 
4A för vetenskapen nya. 

1. Arnnopnora CorticEA? oblonga, brunneo albidoque varia; vertice 
fusco bivittato; prothorace punctato, antice angulatim producto, 
linea media, longitudinali, laevi; scutello brunneo, lateribus 
antice albis; hemelytris brunneis, albido nebulosis, postice ad 


suturam macula parva, alba; pedibus testaceis, brunneo-annu- 
latis PL. Long. 9—10 mill. lat. 4—4} mill. 


Aphrophora corticea. Grau. Mag. IV. p. 50, n:o 2.— Faun. 
Ins. Europ. Vill, n:o 19. — Hunnıca Scrärrer Nomencl. Entom. 
J. p. 66. II. p. 109. 


. — bb — 


Hsbitot rarıssime locis arenoeis, in Salicis repentis varietate 
arenaria ad Olle Hau in promontorio boreali insulae Färön Gott- 
landiae 4—6 Aug. (Eandem quoque prope Salzburg Austriae in 
Selicis specie 1845 inveni.) 


2. DELTOCEPHALUS MACULICEPS? breviusculus, supra sordide et pallide 
testaceus, nitidus, subtus niger, sub-opacus; verlice obtuse 
triangulariter producto, maculis duabus magnis, atris; pedibus 
testaceis, femoribus basi nigro-variegatis, Libiis larsisque posticis 
fere totis nigris. PP. Long. 24 mill. lat. 14 mill. 


Mas: minor, obscurior; fronte in medio nigra, utrinque 
transversim flavo-testaceo lineata; abdomine nigro; femoribus 
basi magis infuscatis. 


Femina. paulo major, pallidior, fronte flavo-testacea, im- 
maculata, abdomine supra postice Havo; pedibus dilutioribus; 
genitalibus flavis, vagina nigra. 


Habitat in gramine pratorum Gottlandiae, ad Läderbro, 
Myrvälder et Lummelund passim 8—13 Aug. 


3. - Dertockenarus MULTINOTATUS? Dbreviusculus, pallide flavo-testaceus, 
“ sub-nitidus; vertice triangulariter producto, fusco sex-maculato; 
prothorace maculis tribus seutelloque binis fuscis; bemelytris 
albidis, dilute brunneo-maculatis, puncto parvo ante medium 
maculaque oblonga versus apicem, nigro-fuscis; tibiis extus Digro- 
punctatis. $-. Long. 3 mill. lat. 1} mill. 


Habitat in Gottlandia ad Lummelund, in gramine loco pa- 
Iudoso 3 individua 13 Aug. deprehensa. 


A. Araysınus BRACHYPTERUS® brevis, pallide testaceus, sub-nilidus; 
capite antice late rotundato; vertico maculis duabus magnis 
Jineaque media postice abbreviata, nigris; fronte ulrinque longi- 
tudinaliter nigro bi-lineata; protborace maculis quatuor scutello- 
que bası binis, nigris; hemelytris brevibus, nigro-lineatis; seg- 
mentis abdominis supra spice fusco-marginatis. SY. Long. 21 
mill. lat. 14 mill. 


Habitat in gramine locis paludosis ad diversorium Myrvälder 
Gottlandie parce 10, 11 Aug. In copula semel captus. 


3. Tuawnorerrix puncriırnons: oblonga, pallide flava, nitida; verlice 
antice maculis duabus, mediocribus, atris; fronte lateribus apice- 
que tenuiter nigro marginata; femoribus supra linea fusca; lar- 


sis fusco-annulatis.. SY: Long. &. 41 lat. 14 mill. Long. 9. 
6. lat. 13 mill. 


Mas. minor, magis flavescens; fronte vel immaculata vel 
diiute brunneo lineata; hemelytris nitidioribus, dorso leviter 
fusco-maculatis; abdomine supra alro, segmentis omnibus apice 
et margine tenuiter flavis, sublus basi nigro; genitalibus supra 
nigris, apice flavo-marginalis, undique dense, longe albo-pilosis. 


— 265 — 


Femina. major, pallide flavo-virescens; fronte utrinque ma- 
cula maxima, oblongo-ovata, longitudinali, dilute brunnea; he- 
melytris immaculatis; abdomine supra atro, segmentis anteriori- 
bus apice et margine tenuiter, ante penultimo paulo latius et 
ultimo ad dimidiam fere longitudinem, flavis; genitalibus flavis, 
supra macula magna, sub-triangulari, medio utrinque rotundato- 
emarginate, nigra, subtus sat dense albo-setulosis, vagina atra, 
apice flava. 


Cicada punclifrons. Fair. Hemipt. Suec. Cont. I. p. 42. 
(Femina ut Finlandiae incola allata.) 


. Habitat frequens locis arenosis in Salicis repentis varietate 
arenaria ad Olle Hau Gottlandiae 4—6 Aug. Tempore sereno 
more Typhblocybarum arbuscula vivide circumvolat. (In Salicetis 
Carinthiae alpinae 1845 sat frequenter legi.) 


6. Tuaunorerrıx Paracmitis: oblonga, supra sordide albida, subtus 
obscurior; vertice obtuse triangulariter producto, supra vitta 
transversa fulva et antice linea angusta, arcuata, atra; fronte 
utrinque transversim obsolete fusco-lineata, superne linea arcu- 
ata, nigra; prothorace scutelloque fulvo-maculatis; hemelytris 
dilute brunneo areolatis; pedibus fusco-variegatis. CP. Long. 
& 4 lat. 14 mill: Long. 2 5. lat. 1} mill. 


Habitat in Phragmite passim ad domicilium Sacerdotis par- 
oeciae Fårö et ad diversorium Myrvälder Gottlandiae 7—11 Aug. 


7. Jassus ıupunus: brevis, dilute griseo-fuscus; capite acutius trian- 
gulariter producto, flavo-testaceo, maculis quinque, atris; pro- 
thorace evidenter, crebre punctato, tenuiter carinato, antice 
utrinque macula transversa, atra; scutello flavo-testaceo, basi 
maculis duabus apiceque nigris; hemelytris griseo-fuscis, tenui- 
ter nervosis; tibiis posticis basi extus macula parva, aterrima. 
SY. Long. 3—3}, lat. 13 mill. 


Habitat ad Nähr et Westerby Gottlandise, in foliis  Betulae 
parce 20—26 Julii. In copula semel captus. In Bahusia etiam 
individuum unicum 1840 inveni. 


8. Deiruax ıerina: oblonga, nigra, parum nitida; verlice obscure 
testaceo; prothorace brevi, carina longitudinali, tenui margine- 
que postico in medio, albidis; scutello leviter tricarinato, mar- 
gine exteriore utrinque testaceo bi-maculato; hemelytris albido- 
pellucidis, punctis apiceque nervorum, fasciis dusbus, una obli- 
qua ante, altera transversa pone medium nigro-fuscis; tibiis 
tarsisque albo-annulatis. ®- Long. 3}, lat. 1 mill. 


Habitat in gramine locis paludosis ad Kopparfve et ad Myr- 
välder Gottlandise rarius 1—11 Aug. 


9. Derraax PALLIDULA ? oblonga, dilute flavo-testacea; Oculis brunneis; 
prothorace scutelloque tricarinatis; hemelytris abdomine longiori- 
bus, oblongo-lanceolatis, parum obtusis, testaceo sub-hyalinis, 


10. 


11. 


12. 


13. 


— 266 — 


nervis elevatis, dilute fuscis, intermedio apice leviter infuscato. 
AP. Long. 1}, lat. 1 mill. 

Habitat in gramine locis paludosis, ad diversorium Myrväl- 
der Gottlandiae minus frequens 10—12 Aug. 


DELPHAX BREVIPENNIS? breviuscula, pallide lestacea; oculis nigris; 
vertice obtuso; hemelytris abdomine multo brevioribus, sub- 
ellipticis, testaceo sub-hyalinis, apice late rotundatis; abdomine 
supra utrinque, longitudinaliter - fusco-vittato. PP. Long. 2, 
lat. 14 mill. 

Mas. abdomine vittis dorsalibus usque ad apicem continua- 
tis; genitalibus subtus apice nigris, 

Femina; abdomine vittis dorsalibus magis obsoletis, a basi 
ad medium continuatis; genilalibus pallide testaceis, vagina 
apice nigra. 

Habitat in gramine locis paludosis ad diversorium Myrvälder 
Gottlandiae 10—12 Aug. 


DELPHAX LUGUBRINA: breviuscula, testacea, sublus nigro varia; 
vertice obtuso; hemelytris abdomine multo brevioribus sub-ellipti- 
cis, nigro-fuscis, anguste ad scutellum latius flavo-marginalis, 
apice late rotundatis; genitalibus magnis, nigris, apice sub- 
apertis. co”. Long. 2, lat. 1} mill. 

In gramine locis paludosis Smolandie ad Anneberg, ante 
plares annos rarius inventa. 


Dewenax TRUNCATIPENNIS? breviuscula, pallide testacea; capite an- 
gustato; vertice producto; protborace ad latera fusco; hemelytris 
abdomine dimidio brevioribus, apice truncatis, vel testaceis, pla- 
gis duabus, inaequalibus, longitudinalibus, fuscis () vel im- 
maculatis (9); abdomine supra ad latera nigro- (0) aut dilute 
fusco-vittato (2). Long. 3, lat. 14 mill. 


Mas. scutello basi utrinque macula fusca; genitalibus mag- 


nis, fuscis, apice late apertis. 


Femina. paulo major; scutello sub-immaculato; genitalibus 
flavis, vagina ferruginea. 

Habitat in gramine locis paludosis, ad Anneberg Smolandi- 
ae; mense Aug. rarius capta. > 


DELPRAX PALLIATA? Wan. breviuscula, testacea; antennis cras- 
sis; vertice haud producto, late rotundato; protborace scutello- 
que tricarinatis; hemelytris abdomine dimidio et ultra brevioribus, 
subrotundato-quadratis, apice subtruncatis, albidis, nervis ete- 
vatis, fusco-punctatis, vittis duabus transversis, basali ferru- 
ginea, apicali latiori, nigro-fusca; abdomine toto nigro-fusco; 
genitalibus haud incrassatis, apertis (0) vel dilate ferrugineo, 
vagina fusca (P); pedibus dilute fusco-variegatis. & Long. 1}, 
lat, 1 millim, 


Habitat ad Gusum ÖOstrogothiae. Dom. P. F. WAHLBERG. 





— 267 — 


4. Fucus Potatorum Liu. och Durvillea Boar. 
— Hr Mag. J. E. Ansscnous i Göteborg hade i bref till 
Hr Loves meddelat följande: »Uti en samling Phycéer, som 
jag erhöll direkte från södra kusten af Nya Holland, förefanns 
ett temligen stort och någorlunda fullständigt exemplar af 
Fucus Potatorum Lamiur. . Då denna Phycé, synnerligast i 
fall man ej fäster afseende på formen hus den af författarne 
okända callus radicalis, till alla öfriga delar så liknar en 
Laminaria (t. ex. L. buccinalis eller L. radiata), att thallus 
till det yttre synes erbjuda få eller inga skiljemärken, så 
torde det vara ursäktligt, att alla författare (med undantag 
af Kärtzne) ansett densamme för en Laminarié. För min del 
ansåg jag länge detta senare fullkomligt riktigt, förmodande, 
att en callus radicalis disciformis, i stället för Laminarieernas 
vanliga callus radicalis ramosus, kunde få gälla som ett un- 
dantag från den allmänna regeln. Då jag emellertid helt ny- 
ligen, i afsigt att finna Laminarieernas vanliga s. k. fructifi- 
cation, med en loupe undersökte vextens yta, befanns thallus 
öfverströdd med mer eller mindre tätt liggande punktlika po- 
rer, ungefär så, som förhållandet är hos fruktbärande exem- 
plar af Durvillea utilis, dock med den skillnad, att porerna 
äro något mindre ‘och i följd deraf otydligare. Att dessa 
senare måste vara ostiola till i thallus insänkta sporocarpia, 
och vexten således en Fucacé, är latt gissadt. Flera Iyck- 
ligt förda tvärsnitt visade klarligen, att de innanför — in 
strato corticali — liggande sporocarpia communicerade med 
nämde pori. Alla sporocarpia innehöllo endast de af förlat- 
tarne s. k. antheridia ). Då man emellertid vet, att hos alla 
Fucaceer bildningen och beskaffenheten af sporocarpia äro de- 
samma, antingen de innehålla spor® eller antheridia, så torde 
ofvan anförda iakttagelse fullt berättiga oss att öfverflytta 
Fucus Potatorum från Laminarieernas till Fucaceernas familj. 





+) Jag begagnar här den vanliga benämningen, utan all antydning 
af förändring i åsigt rörande dessa s. k. antheridia. Jfr En. 
Phyc. Scand. 


— 268 — 


Det har redan blifvit antydt, att Kürzins är den enda 
författare, som fört F.': Potatorum till annan familj än Lami- 
narieernas, neml. till Florideernas (Heterocarpe& Kürz.), un- 
der följande slägtnamn och diagnos: 


"Sırcoravcus! Phycoma (giganteum! stipitatum, sursum in phylloma 
crassum divisum explanalum. Tetrachocarpia clavato-elongata, 
in loculamentorum dislinctorum, subcorticalium parietibus petiolo 
delicatulo affixa, paranematibus tenerrimis hyalinis laxis instru- 
cta. Cysiucarpia -ignota.” 


Kürzınco anmärker vidare: ”Die Vierlingsfrüchte sind auf eigen- 
thümliche Weise getheilt, zuerst entstehen zwey transversale Theilungs- 
linien, welche die ganze Frucht in drey Theile spalten, der mitt- 
lere wird alsdann durch eine Längenspalte getheilt.” 


Det är visserligen svårt, att i denna beskrifning igen- 
känna en Fucacé, och man skulle lätt kunna förledas att tro, 
det Kürzınss Sarcophycus måste vara något helt annat än 
Fucus Potatorum Lariur. Men besinnar man, att Fucaceer- 
nas sporocarpia, när deras ostiola eller pori förbises, gerna 
kunna kallas »loculamenta distincta subcorticalia», samt en 
ascus med 4 spore misstagas för tetrachocarpia, finner man 
utan möda, att de 4 spore i hvarje ascus föranledt Kürze, 
som ej observerat pori sporocarpiorum, att anse meranämda 
vext för en Floridé. Hvad ännu mera bevisar, att Kärtzines 
tetrachocarpia i ifrågavarande fall äro verkliga spore, är den 
omständighet, att hos Durvillaa utilis, hvilken vår vext i 
systemet otvifvelaktigt står närmast, spore i hvarje ascus bil- 
das alldeles på samma sätt som de s. k. »tetrachocarpian hos 
Sarcophycus Kürz. Sammanlägges denna omständighet med 
ofvanför anförda iakttagelser, torde mau från denna stund 
kunna anse Fucus Potatorum såsom icke mera tillhörande 
»plante incerte sedis.» Character naturalis för slägtet Sarco- 
phyeus blir således följande: 


SarRcopPHYCUS Kürz. 


Callus radicalis discoideus, planus. Thallus planus, stipilatus, 
stipite tereti, solido in lJaminam primitus simplicem deinde ulrinque 
e margine explicalam pinnatam evanescente. Sporocarpia sparsa, in 





— 269 — 


strato corticali nidulantia, poro pertusa, ascos sporis quattuor refertos 
e  pariete in centrum spectantes nec non fila paraphysoidea |. (in di- 
versis individuis) antheridia excipientia 


Såväl mitt, ehuru ej alldeles fullständiga exemplar som 
Tuanens figur af F. Potatorum tyckas med temlig visshet an- 
tyda, att thallus är verkligen pinnatus och ej fissus. 1 förra 
fallet måste den, enligt all analogi, utvecklas på samma sätt 
som thallus hos Laminaria buccinalis eller L. radiata, d. v. 
s. ursprungligen vara simplex, hvarefter pinne utvexa från 
båda kanterna. 


Sırcoravceus Poriırtorum Lasıtt. 


Fucus Polatorum Labill. Plant. Nov. Holl. II, p. 112 t. 257. — Enc. 
Meth. Bot. Supplem. V, p. 423 (Turn.). — Turn. Hist. Fucor. 
-p. 106 & 107 t. 242. 


Laminaria Potatorum Lamour. in M&m. du Museum d’Hist. nat. XX, 
p- 42. Ag. Spec. I, p. 115. — Syst. p. 270. 


Sarcophycus Potatorum Kütz. Phyc. gen. p. 392. 


Hab. ”ad capitis Van Diemen littora: La Billardiere.” Turn. 1. 
c. — Meum specimen atque fragmente ad exitum sinus ”Port Phil- 
lip” dicti Nova Hollandie meridionalis, mens, Junis lecta. 


Descriptio. Callus radicslis disciformis, planus, 4} uncias dia- 
metro zquans et plus quam semiunciam crassus. Stipes 4—5 un- 
cias longus, solidus, inferne teres, sursum compressus et denique in 
laminam 4—5 uncias latam septemque longam et 1—2 lineas cras- 
sam, apice detorsam, pinnatam explanatus. Pinn® basi in petiolum 
subteretem, quam ipsa pinna Crassiorem altenuat®, plus minus ani- 
malculis 1. dissolutione cribros®, coriacex, $#-lineam circiter crass®, 
foliacex, margine normaliter integre sed plus minus undulats |. 
crispz, mox simplices I. subsimplices, 34 l. 4 ulnas longe et dimi- 
diam låte, mox fisse tuncque usque 5 ulnas long unamque lat. 
Sporocarpia ubique in pinnis hic illic sparsa, poris tenuissimis com- 
municantia, extus haud tuberculata. De sporis cfr. Kürz. |. c. 


I sammanhang med föregående slägte, och dä det blif- 
vit yttradt, att båda stå hvarandra ganska nära, torde det 
tillåtas mig att äfven framställa slägtet Durvillee character 
naturalis: 

Dunvırıaza Borr. 


Callus radicelis discoideus, subconicus, Thallus primitus planus 
deinde sursum normaliter intus lacunoso-inflatus, stipitatus, stipite 
tereti solido, palmati-fissus. Sporocarpia sparsa, in strato corticali 


m og ge mn 70 m - 


"MW oO www or mo 


— 270 — 


nidulantis, poro perlusa, ascos sporis quatiuor refertos e pariele in 
centrum spectantes nec non fila paraphysoidea 1. (in diversis indi- 
viduis) antheridia oxcipientia. 

Slägtena Saroophycus och Durvillea skiljas endast ge- 
nom två kännetecken, neml. 4:0 deruti, att thallus hos Dur- 
villea, ehuru i yngre tillständ alldeles icke, dock med till- 
tagande ålder inuti blir lacunoso-inflatus; och 2:do derigenom, 
att densamma hos Durvillea är palmati-fissus, hos Sarcophy- 
cus åter pinnatus; d. v. s. i afseende på thalli utveckling står 
Durvillea i samma förhållande till Sarcophycus som Laminarıa 
digitata eller L. pallida till L. buccinalis eller L. radsata. 
Hvad de tvenne förstnämda, neml. L. digitata och L. pallida 
angår, så äro de i yngre tillstånd (6—42 tum långa) alldeles 
odelade, men blifva slutligen palmati-fissa på det sätt, att 
thallus uppflikas från toppen mot basen. Att saken äfven 
hos Durvillea sålunda försiggår vågar jag ingalunda påstå. 
Det minsta exemplar jag eger af Durvillea är 3 finger långt. 
Stipes är hos detsamma temligen utvecklad och direkte från 
spetsen af denna utskjuta 5 enkla flikar. Det ser derföre 
verkligen så ut som om en uppflikning af thallus ingalunda 
kunde komma i fråga; segmenta måste direkte utvexa, hvil- 
ket också större och normalt utvecklade exemplar synas be- 
styrka, eburu yngre, ännu icke lacunoso-inflata (Halymenia 
incurvata v. Suar.), i hög grad erinra om thalli uppflikning 
hos Laminarıa digıtata. Utvecklingssättet blir dock hos båda 
slägtena högst olikt, och att just detta bör i främsta rummet 
alses vid uppgörandet af slägtkarakterer i allmänhet, derom 
är jag så mycket fastare öfvertygad, som den dag ej torde 
vara långt aflägsen, då inom hvarje familj bland Phyceerne 
slägtbyggnaden skall uppföras på den enda vetenskapliga 
grundvalen — den morphologiska utvecklingens, i stället för 
att, såsom nu oftast sker, fotas på — celluler. Hvarthän 
detta senare slutligen skall leda, kunna Kürzinss arbeten intyga. 


Uti Archives du Muséum tom. II. har DecarsnwzE gifvit en 
förträfflig analys af Durvillee fructification. Likväl undföll 


— 271 — 


det honom, att uti hvarje ascus (perisporium) bildas icke en 
enda, utan fyra spore. Detta försiggår på det sätt, att den 
uti ascus inneslutna kärnan, ursprungligen hel, delar sig på 
tvären i trenne delar, af hvilka slutligen den mellersta delen 
vertikalt delas i tvenne. Under tiden absorberas ascus eller 
modercellulen, af hvilken, när spore äro fullt utbildade, föga 
eller intet återstår. På samma sätt sker spore-bildningen hos 
Sarcophycus, enligt Kürzımes iakttagelse, hvilken ofvan blif-+ 
vit anförd. | 

Af de 42 exemplar, jag eger af denna gigantiska Phycs, 
hysa en del endast spore, andra åter endast antheridia uti 
sporocarpia. Båda slagen träffas endast på skilda individer, 
och Durvillea är således en planta »dioica» liksom Sarcophycus. 


Durvırızı UTILIS Borry. 


Syn. Halymenia incurvata v. Suhr, Regensb. Flora. 1839, 1:ster Band, 
p- 68. t. II, s. 42. 


— Durvillea Mastix v. Suhr, Acta Ac. Nat. Cur. XVHI. Suppl. 
p. 277, t. I 


Det är alldeles omöjligt att begränsa några artförändrin- 
gar af D. utilis, ty alla, som jag haft tillfalle se, öfvergå i 
hvarandra utan åtskillnad. Halymensa incurvata v. S., så 
olik den ock tyckes vara, enligt figur och beskrifning, äldre 
exemplar af D. utılis är dock ej något annat än just denna 
i yogre utvecklingsstadium, ännu icke lacunoso-inflata. — 
D. Mastix von Sver är en äldre D. utslis med alla segmen- 
terna trinda eller nedtill platta (ej lacunoso-inflata). Jag eger 
båda dessa former jemte flera andra från Valparaiso, och är 
fullt öfvertygad, att de alla ostridigt äro former af en och 
samma art. i 

Anm. Lessonia nigrescens Bory är en art, som lika- 
ledes fått många namn. — Den klynedelta stammen beskrefs 
af Borr, på samma gång som arten, men under ett annat : 
namn, Himanthalia Durvillei; sedermera af von Sum (jfr J. 
Acınpa Linnea 4844) som Chordaria spicata (enligt v. Sumns 
egna specimina; fructification, sädan den blifvit framställd af 


— 272 — 


v. Sver, finnes ej i naturen). — Laminaria scissa v. Svun 
är bestämdt Lessonsa nigrescens i ungt tillstånd, och slutligen 
synes Lessonia Berteroana Montacnz Annal. des Sc. nat. oskilj- 
bar från Lessonia nıgrescens med smalare blad.» 





5. Laminaria bulbosa Hı»s. funnen vid Norge. — 
Densamme hade härom meddelat: »Väl upptager Biskop Acanna i 
Synopsis Algarum Scandinavie L. bulbosa såsom skandinavisk, tro- 
ligen endast på grund deraf, att Fucus bifurcatus Gunn. Fi. Norv. 
p. 96 af några föregående författare ansetts vara samma art; 
dock måste jag für min del bekänna, att den af Gunnzaus 
gifna, korta diagnosen synes mig ingalunda berättiga till en 
dylik förmodan. Gunnerus lofvar i Flora Norvegica 1. c., att 
i Acta Nidaros. gifva en figur af Fucus bifurcatus, men dä 
ingen dylik — så vidt jag hunnit efterse — hos författarne 
citeras, är anledning förmoda, det ingen sådan existerar och 
att äfven i följd deraf ingen upplysning från detta håll för- 
anledt författarne att anse Fuc. bifurcatus Gunn. synonym 
med Laminaria bulbosa. Det var med anledning häraf som 
jag i Enumeratio Phyc. Scandinavie ej upptog L. bulbosa, 
anseende densamma med visshet aldrig vara funnen vid Skan- 
dinaviens kuster. 

Det var således med en viss förvåning som jag från Hr 
D:r Koren i Bergen nyligen emottog ett exemplar af denna 
gigantiska Phycé, af hvilken han på kusten af Hitteren fun- 
nit endast tre exemplar; för Skandinaviens Flora en vacker 
rekryt, och dertill en, som håller målet — ända till 8 alnar 


lång och 6 bred! 
Uti Enumeratio Phyc. Scand. p. 17 antog jag, att La- 


minarie bulbose nordliga gräns egentligen infaller mellan 52? 
och 54° N.B., väl vetande dock, att den vid Skottska ku- 
sterna blifvit funnen, ehuru sparsamt, en eller annan grad 
nordligare. Men att denna art skulle förekomma så nordligt 
"som 


273 — 


som mellan 62° och 63° N.B. syntes så mycket mer osan- 
nolikt, som jag tror mig bestämdt veta, att denna vext ej 
förekommer vid Norges södra kuster, icke eller blifvit fun- 
nen utanför Bergen, hvarest D:r Koren under sina zoologiska 
resor äfven egnat .balsvegetationen en del af sin uppmärksamhet. 
— Artens förekomst vid Hitterns kuster synes således an- 
tyda, att den, med hänseende till en del phanerogamer (och 
äfven med hänseende till en del djur) iakttagna företeelse, 
att nemligen en sydlig. art i sin slutliga utbredning mot nor- 
den liksom öfverhoppar flera mellanliggande orter och till sist 
återfinnes i vida nordligare trakter, belägna utom dess egent- 
liga, nordliga gräns, äfven med hänssende till hafvets Phy- 
ceer vinner bekräftelse. 


6. De fossila djurens storlek. — Hr Niussox 
hade med anledning af en anmärkning sid. XV i Inledningen 
till Skandinavisk Fauna, I, nya upplagan, hvilken Författaren 
nu till Akademien öfverlemnade, i bref till Hr A. Rzrrtzus 
meddelat följande. »För den satsen, att de fossila djuren 
alltid äro större än de nu lefvande af samma art har jag 
utom de anförda bevisen flera andra, och för två dagar se- 
dau erhöll jag ett ganska slående. Det var fragmenter af 
ett bäfverskelett ur en mosse i södra Skåne Hvart enda 
ben var betydligt större än samma ben uti ett färskt ske- 
lett af samma djurart från Norrland, oaktadt detta sednare 
är af ett fullväxt djur, och det förra har tillhört ett mycket ungt 
djur, hvilket ses deraf, att alla epiphyser äro lösa eller 
borta. Säledes var det ej åldern som gjorde att det var 
större, utan hela racen har påtagligt då varit större än nu. 
Samma förhållande är rued benen af en fossil trana, jemförda 
med benen af exemplar, som för få år sedan blifvit dödade. 
Samma förhållande eger rum mellan den nu lefvande och den 
hos oss fossila Emys lutaria. Då nu bärtill kommer, att uti 

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 4. N:o 9. ? 


— 276 — 


ju äldre lager de fossila benen träffas, desto större äro de 
(neml. alltid med undantag af menniskan), så inser man, att 
i de äldsta lagren måste samma arter träffas af enorm stor- 
lek, och att vid en grundlig revision af de fossilier, som 
träffas i bengrottorna, måste en betydlig reduktion af species 
komma att ske. 

Bos urus har springbenet (le canon) längre och smalare 
än B. Bison, oaktadt alla andra ben i extremiteterna äro 
längre och smalare hos Bison.» 


7. Svenska vallens höjning. — Hr Eapmann ac- 
förde: Då jag i sommar varit i tillfälle att besöka nio 
af de inhuggna vattenmärken , som befinnas liggande i 
en följd från Norrtelge skärgård upp till norra kusten af Än- 
germanland, skall jag för några ögonblick utbedja mig Aka- 
demiens uppmärksamhet, för att meddela de gjorde ob- 
servationerna och sedermera nämna några ord i allmänhet om 
dessa vattenmärken och sätten att observera dem. 


Vattenmärken i Stockholms län. 

Den på Wedlösa holme i Wätö socken år 4820 inhuggne 
horizontella linien befanns den 2 Juni d. år ega 4 fot I 
verktums lodrät höjd öfver vattenytan, som efter uppgift var 
vid medelhöjd. Vädret lugnt. 

Rörande vattenmärket på Stockholmen i Gisslinge hamn, 
äfven 1 Wätö socken, säges i K. V. Akad. Handl. 1823, p. 
24, att vattenytan vid inhuggningen 4809 stod 4 fot under 
midten mellan de begge ”) horizontella linierna, utan någon 
närmare angifvelse om medelhöjden vid inhuggningstillfället 





*) Från ett besök vid ett tionde märke, det på Södra Korfgrundet 
i Gefleborgs län bindrades jag genom en stark storm. 

**) Af dessa angifne tvenne horizontella linier är blott den öfre 
fullkomligt uthuggen. Den nedre representeras af tvenne i än- 
darna befintliga streck, som utdragna skulle sammanlöpa ill 
en linie. " 





— 1) — 


Detta vattenmärke ligger v. p. 2 sjömil S.S.O. från det fö- 
regäende och besöktes samma dag, men omkring sex timmar 
sednare, under hvilken tid en stark ostnordostlig vind 
hade uppkommit, som, enligt hvad mina roddare för- 
säkrade, skulle uppdrifvit vattenhöjden 3—4 tum öfver hvad 
den skulle varit, om vädret varit lugnt. Vattenytans lodräta 
afständ från midten mellan de båda linierna var nu 94 tum‘). 
Lägges nu härtill 4 tum, såsom correction för medelhöjden, 
och från summan 43; tum drages 4 fot = 12 tum, så äter- 
stå 44} tum, såsom den qvantitet, om hvilken landet här i 
trakten skulle sedan 1809 hafva höjt sig, nb. så vida me- 
delhöjderna vid båda tillfällena varit rigtigt iakttagne. 
Vattenmärket på Kolskäret eller Svartklubben i Hafverö 
socken besöktes den 5 Juni. Den horizontella linien, som 
år 1820 inhöggs 1,67 dec. fot (=20 verktum v. p.) öfver 
vattenytan, befänns nu ligga 4 fot 4 tum deröfver. En 
stark nordostlig storm pågick, och enligt försäkran af såväl 


lotsarne som fyrmästaren på stället, skulle vattenytan, som ka Ba 
för öfrigt vore vid medelhöjd, derigenom vara uppdrifven ät- Xv-” 


minstone 6 tum. Höjningen sedan 1820 skulle således här 
vara omkring 2 tum. Detta märke besöktes 1839 af Aın- 
LöF, som fann det ligga 4,10 dec. fot öfver vatterytan, hvil- 
ken observation antyder ett vattenytans stigande om 5,70 dec. 
tum från iohuggningsåret till 1839. 

På sydvestra ändan af Gräsön i Börstels socken, vid 
allmänna segelleden något norr om Käringsundet, inhöggs 
4820 en horizontel linie vid dåvarande vattenmedelstånd ef- 
ter uppgift. Stället besöktes år 1834 af LvyerrL, som, efter 
nödig correction, fann linien ega 7 tums höjd öfver vattnet. 
Den 8 Juni detta år befanns afståndet mellan vattenytan och 
märket vara 40 tum vid nästan lugnt väder och medelhöjd. 
Höjningen skulle således på 27 år vara inalles 40 tum, 
hvaraf 7 belöpa sig ' på tidrymden från 1820—4834, och 


4) Verkmätt, som alltid här menas, då ej annorlunda nämnes. 





-— 92716 — 


de öfriga 3 tummen på den mellan 4834—1847. Höjain- 
gen således under första hälften af denna tid dubbelt så stor, 
som under den efterföljande "). 


Vattenmärken ı Gefleborgs län. 


Vid den i Hille socken- ett par mil nordost från Gefle 
ytterst i hafsbandet belägna ön Löfgrundet befinner sig uti 
en på nordvestra sidan inskjutande liten vik, som begagnas 
till fiskelägshamn, ett större, erratiskt block af grå granatfö- 
rande gneiss strandadt, hvars öfver nuvarande hafsyta befint- 
liga dimensioner ungefär äro 24 alnar i höjd, 5 alnar i längd 
och 4 alnar i bredd. Blocket är bekant under namn af 
Svarthällen eller Rudmansstenen, och på dess åt norr vända 
alldeles lodräta sida är år 4734 en horizontel linea vid då- 
varande vattenstånd inhuggen. Detta märke är i sednare ti- 
der åtskilliga gånger afvägt, 1820 af Bruncrona, som uppger 
att vattnet på de sednaste 40 åren här fallit 2,50 fot ”'), 
hvilket mått dock efter all sannolikhet skall uttrycka märkets 
höjd öfver vattenytan vid observationstillfället: vidare af Lyzıı 
år 1834, som fann märkets höjd öfver hafsytan lika med 2 
fot 44 tum, och slutligen 4839 af Armiör, som bestämde 
dess afstånd från vattenytan till 3,12 dec. fot. Vid mitt be- 
sök derstädes den 25 Aug. d. å. fann jag märkets lodräta 
höjd öfver vattenytan lika med 3 fot 9 tum. Men som vat- 
tenständet, enligt hvad fiskrarne vid fiskeläget försäkrade, nu 
var ungefär 4 tum under medelhöjd, och den nordvestliga 
vind, som kort förut börjat .blåsa, var alltför svag att den 
skulle hunnit på vattenhöjden utöfva något inflytande, så må- 
ste dessa & tum dragas derifrån, då 3 fot 5 tum återstå 
såsom den verkliga höjdskillnaden sedan 4734. Reducerar 





*) Aımıör fann 1839 märkets höjd öfver vattenytan lika med 1 
fot. Höjningen här skulle således från 1820 till 1834 varit 7 
tum, till 1839 ytterligare 5 tum, hvarefter till 1847 en sänk- 
ning af 2 tum skulle egt rum, — hvilket är osannolikt. 


"") K. Vet. Akad. Handl. 1823, sid. 23. 








— VT — 


man Bauxcronas och ArmrLörs observationer till verkmått och 
sammanställer alla observationerna 
4820. Markets höjd öfver vattenytan 2 fot 6 tum 


41834. do d:o 2 fot 44 tum 
4839. d:o d:o 3 fot Aytum 
4847. d:o | d:o 3 fot 5 tum 


sä ser man, att höjningarna under de särskilta tiderymderna 
varit nära nog proportionella sinsemellan. 

Omkring en mil nordvest från det föregående ligger uti 
Edskösund, äfvenledes i Hille socken, ett kringflutet erratiskt 
block, S:t Olofs Sten kalladt, af ofantliga dimensioner, nem- 
ligen v. p. 43 alnar i höjd, 412 i längd och 10 alnar i bredd. 
— Det år 4820 på dess sydöstra lodräta sida inhuggna år- 
talet stod enligt uppgift med siffrornas nedersta kant 4,92 dec. 
fot öfver dåvarande vattenyta. Den 25 Augusti detta år 
var afståndet 3 fot, hvarifrån, af samma orsak, som vid nyss 
föregående märke nämndes, måste dragas 4 tum, för att er- 
bålla den rätta höjdskillnaden 2 fot 8 tum, reducerad till 
medelhöjd. När man derifrän drager 4,92 dec. fot = 4 fot 
11 tum ungefär, så återstå 9 tum, såsom den qvantitet, om 
hvilken landet här skulle höjt sig sedan 1820. År 1834 
fann Lryeit detta märke 2 fot 34 tum öfver vattenytans då- 
varande medelhöjd, hvilket motsvarar en höjning af &$ tum 
sedan inhuggningen. Armıör fann höjden 4839 lika med 
1,2 + 0.50 = 2,42 dec. fot eller 2 fot 5 tum verkmått. Sam- 
manställer man de olika observationerna 

4820. Märkets höjd öfver vattenytan 1 fot 11 tum 


1834. d:o d:o 2 fot 3%} tnm 
1839. d:o d:o 2fot 5 tum 
1847. d:o d:o 2fot 8 tum 


så ses, att höjningarna under de särskilta tiderymderna varit 
äfven för detta ställe i det närmaste proportionella. 
Vattenmärket på Notholmen i Jättendalsfjärden, belägen 
ı Norra Helsingland, uthugget 1821, befanns den 24 Augu- 
sti d. å. vara 40 tum öfver vattenytan. En för dagen rå- 


— 278 — 


dande stark sydsydostlig blåst hade, enligt fiskrarnes enbäl- 
liga intygande, uppdrifvit vattenhöjden åtminstone 4 tum. 
Höjdskillnaden skulle således, i fall vädret varit lugnt, varit 
44 tum. Men vattenytans stånd var nu också, efter uppgift, 
v. p. 6 tum under medelhöjd. 44—06-= 8 tum vore således 
den rätta höjdskillnaden sedan 4821. 


Vattenmärken i Vester-Norrlands län. 


Vattenmärket vid Barsvikens östra sida i Hägdångers 
socken, unthugget 4821 i en brant stupande bergsida, be- 
fanns den 2 Augusti d. å. 4 fot 2 tum öfver vattenytan, 
som enligt sammanstämmande försäkran af flera personer nu 
var vid medelhöjd. Men man uppgaf tillika, att vattnet, i 
anseende till en ihållande frisk sydlig vind, vore uppdrifvet 
v. p. 2 tum öfver medelhöjd. Höjningen sedan 4824 skulle 
således här varit 4 fot 4 tum. 

Märket på Ulfön ") i Nätra socken, uthugget 1822 på 
en klippa i Ulfösunds vestra inlopp, undersöktes den 44 Au- 
gusti d. å., då lodräta afståndet till vattenytan var 4 fot & 





*) På norra Ulföns afsluttning mot Ulfösundet, ända från öfversta 
bergshöjden till några famnar från den sandbetäckta stranden 
vid fiskeläget, finnas tätt vid hvarandra liggande en ofantlig 
mängd rundnötta kullerstenar af hufvuds storlek och mindre, 
alla af samma bergarter, hypersthenfels och granit, som på ön 
finnas anstående, till ett bevis, att bafvet här fordom nått 
denna höjd. 

Efter utsago af folket i fiskeläget finna de sina fiskebodar, 
som de ursprungligen uppfört invid sjökanten, efter 50—60 år 
flera alnar aflägsnade från stranden, hvarföre de efter denna 
tidens förlopp måste vara betänkte på att åter flytta dem när- 
mare valtnet. 


Från N. Ulföns sydvestra ända utskjuter nu en liten af 
fast berg bestående udde, som i norr sammanhänger med den 
vid vestra stranden framlöpande större bergböjden af röd granit. 
En 66 års gammal fiskare i Sörbyn omtalade, att han i sin 
ungdom kunnat vid någorlunda högt vatten med lasted skötbät 
färdas öfver denna udde, som nu vid vattnets medelhöjd ligger 
omkring 2 fot öfver vattenytan och sällan, om ej vid ovanligt 
högt vatten, deraf beiäckes. 


oo 179 — 


tum. Folket i fiskelüget uppgaf enhälligt, att vattnet nu 
vore vid medelhöjd, snarare något för högt än för lågt. 
Samma märke undersöktes 4839 af Aıumrör,' som då fann _ 
höjdskillnaden 0,69 dec. fot = 8; verktum. Häraf skulle så- 
ledes följa, så framt båda observationerna äro rigtiga, att 
höjningen härstädes under den sednare tidrymden från 4839 
till 1847 varit mer än dubbelt så stor, som höjningen under 
den förra från 4822 till 1839. 


För bättre öfversigt äro de gjorde observationerne sam- 
manställda på följande tabell. 





— 280 


Stockholms | Wätö 
Häfverö 


Börstels 


Gefleborgs Hille 


Jättendals 
V. Norrlands | Hägdångers 


Nätra 


Gisslinge 
Wedlösa 
Svartklubben 


Gräsön 


Löfgrundet 


Edskösund 


Notholmen 
Barsviken 


Ulfösund 


Bredd. 


59946’ 
59054’ 
60°11’ 


60°18’ 


60°45’ 


60°52’ 


61956” 
6228’ 


63° 


året. 


1809 
1820 
1820 


1820 


1731 


1820 


1821 
1821 


1822 


Iohuggn. | Observat. 


året. 


NM MD Bm W WwW MD M 


Märkets lodräta 
böjd öfver vat- 
ltenytan i fot 
och verktum. 


1 


mi 


1!tum 
fot 1 tum 
— Gitum 

+ 2 tum 

7 tum 
fot) 

10 tum 
fot 6 tum 
fot 11 tum 
fot 1ltum 
fot 5 tum 
fot 11 tum 
fot 31 tum 
fot 5 tum 
fot 8 tum 

8 tum 
fot 4 tum 

8 tum 
fot 4 tum 


Landets höj- 
ning mellan 
observations- 


Totala höjd- Berüknad höj- 


skillnaden . 
sedan inbugg- Ding på ett 
ningen. seket. 
14 tum 3jtum 
tfot 1tum| 4fot — 
2tum 7ytum 
3fot 1 tum 


3fot 5tumlf2fot 113tum 





| im 
| 


9tuml'3 2fot 9tum 
Stum| 2fot 6 tum 
1fot 4tum 5 fot I4tum 


? 74tum }1fot Atum \ 5 fot 4 tum 


mm fe —— Me A — AA on 





— dB — 


Ehuru denna tabell, så framt alla omständigheter så väl 
vid inhuggnings- som observationstillfällena varit lika och ob- 
servationerna för öfrigt rigtiga, visserligen häntyder derpå, 
icke allenast att totala höjningen för olika hvarandra ofta nära 
belägne punkter varit under samma tid märkbart skiljaktig, 
utan äfven att höjningen för en och samma punkt stundom 
varit under olika tidsperioder olika stor, anser jag dock de 
observationer, på hvilka den grundar sig, ingalunda vara så 
beskaffade, att man bör våga att af dem i det hänseendet draga 
några slutsatser. Det länge omtvistade faktum, att vissa de- 
lar af Skandinaviska vallen befinna sig i en fortfarande höj- 
ning torde redan för flera år tillbaka kunna anses vara satt 
utom tvifvelsmäl, och det är således numera endast fråga om, 
att så noggrannt som möjligt söka utröna dels den qvantitet, 


:som representerar denna höjning på en gifven tid och för en 


gifven punkt, dels huruvida vissa mellanliggande punkter af 
landet äro till någon mindre grad underkastade eller möjligen 
alldeles fritagne från denna niveauförändring. Dessa frågor 
besvaras dock ej af de observationer, som hittills blifvit gjorda. 
Och jag skulle också nu ej genom anförandet af mina egna 
hafva ökat antalet af de förut publicerade, om ej för att 
derigenom gifva en vink om, huru osäkra och i nämda af- 
seende litet bevisande de iakttagelser i sjelfva verket måste 
blifva, som anställas af personer, som för tillfället besöka 
dessa vattenmärken och följaktligen nödgas rätta sig efter de 
af närboende skärgårdsfolk eller fiskare meddelade uppgifter 
om vattnets medelhöjd etc., hvilka naturligtvis ej alltid kunna 
vara så pålitliga. Jag fruktar derföre också, att allt för litet 
afseende har blifvit fästadt vid rätta medelhöjden både vid 
vattenmärkenas inhuggning och deras observerande, äfvensom 
att ej nog uppmärksamhet blifvit skänkt åt de rubbningar i 
vattenhöjden för dagen, som för tillfället bläsande olika vin- 
dar [örorsaka; och jag tror att just dessa omständigheter hafva 
ledt dertill, dels att landets höjning i allmänhet blifvit upp- 
gifven mycket högre än den verkligen är, dels att samma 


— 282 — 


märke, besökt af olika personer befunnits af en efterföljande 
observator angifva än en disproportionell höjning än åter till 
och med en sänkning. 

Det vore således i och för dessa frågors säkra afgörande 
för framtiden önskvärdt, om åtgärder kunde vidtagas, att ob- 
servationer till utrönande af årets vattenmedelhöjd på stäl- 
let blefvo anställda under hela eller åtminstone större delen 
af året, i närheten af eller på ej allt för stort alständ från 
de vid kusten inhuggna vattenmärkena, då dessas skeende 
niveauförändringar derefter kunde beräknas. Och jag tar mig 
i anledning deraf friheten till Akademien hemställa, om 
icke genom Akademiens föranstaltande Herrar Lots-Di- 
strikt-Chefer kunde anmodas att, hvar inom sitt distrikt 
på så många punkter som möjligt, tillvägabringa dylika ob- 
servationers anställande af dertill skicklige personer. 

Rörande landets niveauförändring vid Stockholm anser 
jag mig böra anföra följande faktum, iakttaget i det hus vid 
Skeppsbron, der jag för närvarande bor. Redan länge hade 
jag anmärkt, att när vattnet i Saltsjön under vissa år var 
ovanligt högt, d. v. s. steg omkring 2 fot öfver vanlig som- 
marhöjd, så började äfven vatten att visa sig på golfvet i 
källrarne under huset. Af i behåll varande tomtebref vet 
man, att huset är bygdt på 4630-talet, det är således öf- 
ver 200 år gammalt. När nu, enligt Bruncaonas förmenan- 
de ”) höjningen vid Sandhamn på 50 år varit 2 fot, således 
på 200 år 8 fot, och Sandhamn ligger på ungefär samma 
bredd, som Stockholm, så skulle man få antaga, att höjnin- 
gen äfven på sednare stället varit lika så stor. Låt oss lik- 
väl antaga, att den endast varit fjerdedelen så stor eller blott 
2 fot på 200 år. En gifven följd deraf är då, att källar- 
golfvet skulle vid grundläggningen stått jemnt i niveau med 
vattenytan vid medelhöjd, och att detsamma, när vattnet i 
Saltsjön steg aldrig så litet, skulle deraf betäckas. Man 





") K. Vet. Akad. Handl. 1823, sid. 25. 





— 283 — 


skulle dock förmoda, att grundläggaren velat undvika denna 
olägenhet, och att källargolfvet från början lagts så högt, att 
de smärre variationerna åtminstone i vattenhöjden ej kunnat 
sätta det under vatten. Om denna förmodan vore rigtig, så 
skulle också derutaf fülja, att om någon höjning vid Stock- 
bolm under de sednaste 200 åren verkligen egt rum, den 
då varit ganska obetydlig och för ingen del uppgående till 
så stor qvantitet, som man förut antagit. 

På det nu en framtid måtte blifva i tillfälle att utröna, 
huru härmed verkligen förhällor sig, har jag varit betänkt 
på, att någonstädes bär vid Stockholm inhugga ett vatten- 
märke. Men för denna orsak var det nödigt, att med sä- 
kerhet känna Saltsjöns medelhöjd för en längre tid af år. 
Jag har händelsevis vid Slussverket härstädes kommit öfver 
Journaler öfver vattenhöjderna i Saltsjön och Mälaren, förde 
från 1774 till närvarande tid och således omfattande en tid- 
rymd af 73 år. Några års observationer deribland saknas 
visserligen alldeles, äfvensom desamma stundom och isynner- 
het för längre tid tillbaka ej äro för hvarje dag antecknade, 
men de återstående årens observationer äro i alla fall till- 
räckliga, för att deraf kunna draga någorlunda säkra slut- 
satser. Jag har ur dessa journaler uträknat medeltalen af 
hvarje års observationer och uppställt desamma på vidfo- 
gade tabell, sid. 286. 

Det vill deraf synas, som en höjning här vid Stock- 
holm verkligen egt rum, såvida man kan vara säker, att ob- 
servationerna äro rigtiga och att skalorna “) under tiden ej 
blifvit rubbade, ur sitt ursprungliga läge. Både uti Mälar- 
grafven och Saltsjögrafven finnes fottalet inhugget uti sjelfva 
stenmuren, hvilket troligen skedde vid slussens byggnad 1753. 
Men nollpunkten på nuvarande skalor af träd står 4} tum 
öfver det gamla fottalets. Jag har sökt underrätta mig. när 
denna flyttning möjligen har kunnat blifva vidtagen och har 





°) Nollpunkten är räknad från Slusströskeln uti Saltsjögrafven. 


— 286 — 


bland Handlingarne hos Drätsel-Kommissionen fått den upp- 
lysning, att slusströskeln åt Saltsjösidan blifvit år 4839 på- 
lagd, hvarföre äfven nollpunkten troligen måste uppflyttas. 
Mälarskalan synes deremot vid samma tillfälle förblifvit orub- 
bad för en längre tid, emedan nuvarande Sluss-Inspektoren 
sagt mig, att han först i slutet af sistlidet år 4846 uppflyt- 
tat den i niveau med Saltsjöskalan. Om någon flyttning a 
skalorne före den af 4839 blifvit verkställd, derom bar ingen 


upplysning nu kunnat vinnas, dock hor jag anledning tro, att 


någon sådan ej blifvit företagen hvarken af Saltsju- eller Ma- 
larskalan, emedan om man i journalerne efterser det anteck- 
nade fot- och tumtalet på de respektive skalorne, när uppsjö 
börjat, så finner man att Saltsjüskalan då visat + — 4 tum 
öfver samma fottal på Mälarskalan ända till och med 4839, 
men att sedermera och allt intill slutet af 1846 Saltsjöskalan 
vid börjande uppsjö visat flera tum under samma fottal på 
Müularskalan. Man är således nödsakad att, hvad observatio- 
nerna åt Saltsjösidan beträffar, lägga 44 tum till medelhöj- 
derna för de efter flyttningen förflutne åren, d. v. s. från 
och med år 1840, för att kunna komparera dem med de 
föregående årens medelhöjder. Likaså blir det framdeles nöd- 
vändigt, att vid Mälare-observationerna från och med år 1847 
tillägga 44 tum, för att få en riktig jemförelse med de der 
förut gjorde. 

Om man nu tager ett medium af flera års medelhöjder ') 
på en gång, och jemför dessa, så finner man, att 

Mälarens medelhöjd varit 

från 1774---1796 (23 år) . . . Al fot d tum 

1797—1818 (22 ån . . . 10 » 7 » 
1819 —1846 (28 år) . ... 10 » I » 








+) Året 1780, då Mälarens medelböjd var så ovanligt hög, är ej 
tagit med i beräkningen Åren 1816 och 1818 äro också ute- 
slutne af samma orsak, sammanlagd med den, att observationer 
då fela för flera månader. 


och Saltsjöns medelhöjd 
från 1774—4798. .. - >». 9fot 44 tum 
A797-—A8A48. . 22.2.9 6» 
ABAI—A84G. . .. .. 9» — 


Hela skillnaden på dessa 73 "åren är således 


för Mälaren. . . . . ÅA fot 4 tum 
för Saltsjön « . . » » — 11tum. 


Mälaren skulle således på samma tid hafva sänkt sig 5 
tum mer än Saltsjön, men denna öfverskjutande sänkning är 
endast skenbar och härrörer efter all sannolikhet deraf, att, 
vid byggandet af Nya Norrbro (1787—1797), den mängd 
pålningar och försänkta stenkistor i strömmen, som under ti- 
dens längd der småningom tillkommit och bildade en slags 
fördämning för vattnet "), dä borttogos, hvarigenom Mälarens 
yta, till följe af det friare .aflopp, som vattnet derefter erhöll, 
således skulle sänka sig. Å en annan sida ser man åter att 
det afflöde i annan rigtning, som Mälaren erhöll genom öpp- 
nandet af Södertelge Canal (41819) varit så obetydligt, att det 
ej utöfvat något inflytande på vattenhöjden. — Detta tillkänna— 
ger sig äfven, om man jemförer Mälarens och Saltsjöns vat- 
tenhöjder för ofvanstående tidrymder, då man finner, att 


Mälarens vattenyta varit 

från 1774£4—4796. . . . 4 fot 6 tum 
4797—4818. . . . A fot 4 tumshögre än Saltsjöns. 
1819—1846. . . . AfotA tum 





") Se härom Stockholms beskrifning af Elers. Il: 67—76. 


— 286 — 


Tabell öfver Mälarens och Saltsjöons medelhöyder samt 
stående år ”'), sammandragen ur de vid 


MärnaAREN. 










Högsta 
stånd. 
bögsta vat- lägsta vat- 
tenstånd. tenständ. 
477% 21 14) 4 | 10| 1 $ +4 
4775 31 121 9 1 101] 1 2 + 
4776 4| 14| 21 10] 4 3 2. 
«° 4777 51 13|— | 101 6 vy 1» I 
4778* 3| 13] 6 | 10| 9 y +5 
4779* 3| 12] —- | 10| —| Fv. HH +8 
4780 1| 17l| 21 101] 6 2 + 
4784 11j 11 13] — | 91 10 t 2 
4782 121 —I 131 3 I 101 10 28 4 
4783 111] 51 14] 51 10] 2 2 +43 
4784 11| 61 131 7] 91 10 yv got 
4785 |11|5 1: 4 10] 1| 2%. % y-y 
4787" | 11] 2) 12] 21101) 41 3-4 Vv 
4788" | 1t| 71 151 6I 10] Al vv. yv 4-1 
4789 101 101 131 1 91 5 2 N 
4790 10| BI 11| 8| 91 7 3-4 TV 
4794" I 111 11) 13I— | 101 6 4 I 
4796* | 11] 31 121 8 | 10| 6 y v-y 
4797 10] 7| 1ıl 41101 —| 4-4 $-Y 
47985 | ıı) 71 121 6 | 10| 5 1 3 
47994 | 10] 31 i3l— | 8| 7 4 $ 





*) Nollpunkten är räknad från den gamla slusströskeln i Saltsjö- 
blifna correctionen för åren 1840 - 46 är bär iakttagen. Alla 
nollpunkten. Vill man deremot hänföra dem till nya noll- 
är nämndt, från hvarje års här antecknade medelhöjd etc. draga 

**) De år, hvilkas columper icke äro utfvilde saknas alldeles, och 
dagliga iakttagelser för hela det året finnas gjorda eller anteck- 
och hållet eller till större delen fattas. 





högsta och lägsta vattenstånd i fot och verktum") för nedan- 
Slussverket + Stockholm förde journaler. 


SALTSJÖN. 


Lägsta Dagar för 
stånd. 


högsta vat- lägsta vat- 
Fot. | tom. | Fot. | tam. | Fot. | tum.| tenständ. tenstånd. 





1787 9 11 9 
1188* | 9 —| 8 
1789 | ol 6 HR 5 el 3| vä Vv 
1790 10) — 11 9| 8} — 2» Vv 
1794* I 9] ol HI — | 91 — i ti 
1198* | ol tl i0l—-1] 8| — 4 3 
1799 9| 81 10] 9| 81 6 H En 
fr 


grafven. Den genom Saltsjöskalans flyttning år 1839 nödig- 
måtten i denna tabell referera sig följaktligen till den gamla 
punkten, så behöfver man endast, enligt hvad i det föregående 
41 tum. 

tecknet + bredvid något årtal antyder, att icke allenast icke 
nade, utan äfven att en eller annan månads observationer helt 


— BB — 


MÄLAREN. 


Medel- | Högsta Lägsta 
stånd. stånd. stånd. 








högsta vat- lägsta vat- 
Fot. | tum. Fot. | tum Fot. | tom. teoständ. tenständ. 





18041* | 10| — | 13|1— | 91 3 2-7 48-15 
4802 101 5 ı1ı) 81 9110 y vr 14 
1803 140] slit al ol 2] 4 vv | 
41804 10] 101 131 61 91 6 $v vy. Y 
4805 10] 21 10|11 | 91— | +-Y.14 rt 
41806 | 11] 1|ı3|11 | 9| 7 ? H 
4807 10] 10] 111 11 | 9] 81 HI, Y $ 
1808 10| 61 11j11 | 91 7 yY-y 4-#- 43 
1809 |ı1o| 2111] 6| ol—1 vv Vv, Y 
1810 101] 51 111 3| 91 4 ? 1-17 
1841 | ol 1ol ız| 9 (3 al br ven 
1816* | 12] ıl1al— | olio) v-v Y 
4847 11| 3] ı2| 31 9] 8 I ti 
4818* | 11] 8| 15|— | 9| 9 y-y y 
1819 | 91411 101100 slto| 2.3 | 2-4 
1820* | 10] 51 131 21 81 8 Vv, Vv Yy-7 
1824 jı1o| sl ıs[— | ol 3) 14 & vy 
1825 |1 22 a 9] 6l tiv] vä 
1826 | 9lstlitl 31 Bl) 91 v,v V 
4827 Iw|—_|ulıul 9l—) 4 4 
48238 | 10] 11111 8| 9| 4| Y-% Y 
1829 fiol 1l2i-| s|—| » vr 
1830 ee ern | VY 
id 110 Al: 7 

18341 |10| —|12| 3| 8] 61 v-% 15 
4832 91 91 10/11 | 8110 3 2 
1833 | slululs| Bliol & V 
1834 "| 10] Bl 12] 91 8liol „4 v 
4835 91 10] ttj— | 81 5 4 Vv 


a teman 


289 


| — 


SALTSJÖN. 
0 TMeder- - 8 | Lä, I a för . 
stånd. Högsta. Lägsta ES 
högsta vat- lägsta våt- 
Fot. | tum. |] Fot. | tam.| Fat | tom. tenståod. tenstånd. 
| 101] 10 
* |) 
1801 9: 9 [10 8 8| 7 Vv. ii 18 
4802 101 — I 10}11 | 8} 1 kö HH 
4803 91 71 401101] 6} 6 3 hu 
1804 9| 21 10l 9| Bl 1 Y Tr 
41805 9| 6 HH 11 | 8 — +4 ti 
1806 | 9| slaıl 6) 8|9| % i 
4807 95 11; 111 9 I Bj 8 Y vv 7 
1808: | o| 6litl ah, al y ir H 
1809 91 41 10110] 8| 4 F-Y p-%y 
1810 9ı 61 10/11 | art 7 13 y 
4841 9: 6| 11ı — | 8I— ir T 
1816" 9| 1] 9110] 8| 3 To v3 
1819» 81 101] 9110] 7110 3, I 33, 13 
18205 8l 11tl 9| 9 10 Y v 
11 | 11 | 
1825 | | 7 er 10) sl 4] th | vv 
41826 8| 11) 10|— | 7]|11 vy } 
1827 9l I 911 | 81— Y Vv, H 
1828 95 21 101l-— | 8|I — H Y 
1829 81 101 101 21 71 9 KR VY 
1830 81 111 10] 61 71 8 Ar +4 
1834 | 8) slaolıoo| 7|s| + v-V 
1832 9! 2110| 51 71 8 Y Y 
1833 9; _—_!11|11| 71 6 43 Y 
41834 9| 61 101 9| 8| 8 Tr bh Vv 
41835 9| 4) 11|— | 81 2 y v-% 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o 9 3 


— 290 — 


MÄLAREN. 


Medel- | Högsta Dagar för 


stånd. stånd. 


högsta vat- lägsta vat- 








Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum. tenständ. tenständ. 
1836 101 71 431 11 91 7 + Vv, V 
4837 10] — | il 51 91] — 3 tv 
1838 10] 1l 121 31 8| 7 y v 
1839 9| 9| 10li1| 8I 6 2 13 
1840 |10| 2|11lao| | ol 4 Vy 
4841 101 11 131 11 8å 7 u nn 
1842 91 9I 121 41 81 2 Y fo 
1843 91 61 10] 61 81 101 4, y-y Vv, Vv 
1844 10| 21 111101 81 7l| AA 9-4 
1845 | 5 jo 4 ei 71 4, H,H 3 
1846 10] —I 121 91 8I 1 w-Y ä 


— 21911 — 











SALTSJÖN. 
Månd | stånd | stånd Dagar för 
högsta vat- lägsta vat- 

Fot. | tam.| Fot. | tuın.! Fot. | tum. tenständ. tenständ. 
1836 91 61 10110 7 81 4 2? y-Yy 
4837 91 — I 101 1 8l— AA Tr 
1838 8l 9! 9114 715 3 i 
1839 8| 81 101101] 6| 11 1 4% 
4840 81 11| 10] 21 8| — Y 8. 32 
1841 8/| 91) 9111| 7| 71) u, 4 Vv 
14842 | 8} 9 | 10 Hy 71 51 vv | 3% 
41843 8l 111 10] 5 71 2 Vv 24 
1844 91 —|10| 41 7| 4 4 4-H 
845 \ 9110| 1 7\ 9 23, % Pp 
1846 81 101 10111 715 


? fr 


— 292 — 
Inlemnad Afhandling. 


Hr Bonesan: Nya svenska Hotwmnoptera. 
Remitterades till Hrr Wasısers och SUNDEVALL. 





Akademiska angelägenheter. 


Till ledamöter af Akademien valdes: i sjunde klassen Pro- 
fessoren Hr Doctor J. G. Coruw, och Professoren Hr Doctor F. 
Tu. Bers; i åttonde klassen Bruks-Palronen Ar G. Ermas; i 
nionde klassen Professoren, en af de 18 i Svenska Akademien, 
L. N.O. Hr D:r A. Fayxeır, Riks-Archivarien, Professoren, 
R.N. O. Hr Dir J. ). Nonnström, Prosten och Kyrkoherden, 
L. N. O. Hr Dir C. StennamMmar, samt Riks-Antiqvarien, R. N 
O. Hr B. E. BıLpeosrann. 





Skänker. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Memoires, Nouveaux, de l’Acad. Roy. des sciences et belles- 
lettres de Bruxelles. T. XIX. Bruxelles 1845. 4:0; 

— — de l’Acad. Roy. des sciences des lettres et des beaus 
arts de Belgique. T. XX. Bruxelles 1847. 4:03 

— — couronnds et memoires des savants etrangers; public 
par l’Acad. Roy. des sc., des lettres et des beaux arts de 
Belgique. T. XIX, XX: 1, 2. XXI. Bruxelles 1847. 4:0; 

Bulletins de l’Acad. Royale de Bruxelles. T. XII: 2. Xltl: I, 
2. XIV: 1. Bruxelles 1845—47. 8:0; samt 

Aunuaire de l’Acad. Roy. des sciences de Belgique. Anndes 1? 
& 13. Bruxelles 1846 & 47. 8:0. — Af Akademien. 


Annales de l’Observatoire Roy. de Bruxelles, publiees, aux frais 


de Pétat, par A. QueTteret ... T. V. Bruxelles 1846. 


4:0; samt 

Annuaire de l’Observatoire Rov. de Bruxelles, par A. Qretsier. 
Anndes 13 & 14. Bruxelles 1845, 46. 12:o. — Af Ob- 
servalorium. > 

Transactions of the American philosophical Society, held at Phi- 
ladelphia ... Vol. IX. New Series. Philadelphia 18%. 


4:03; samt 





-— 293 — 


"Proceedings of the American philos. Soc. Vol. IV. N:o 35—37, 


Philad. 1846. 8:0. — Af Sällskapet. 

Observations, Astronomical, made . . . at the U. S. Naval Ob- 
servatory. Washington. Vol. I. Washington 1846. 4:0. — 
Af Observatoriuni. 

Proceedings vf the Academy of natural sciences of Philadelphia. 
Vol. TIL. N:o 6—9. Philad. 1846, 47. 8:0. — Af Akademien. 

Uebersichts-Karte, Geognostische, der Österrichischen Monarchie 
. . . Zusammengestellt unter der Leitung von W. HAIDInGER. 
Wien 1845. (Nio stora blad); samt 

Bericht über dieselbe . . . Wien 1847. 8:0. — Af Österrikiska 
Regeringen. 

3 Programmer samt 61 Akademiska Disputationer och Theser. 
— Af Universitetet i Helsing fors. 

ZANTEDESCHI, Dei movimenti che presenta la fiamma sottoposta 
all’ influenza elettro-magnetica; — samt: Dell’ influenza 
elettro-magnelica nei corpi. (Dalla Gazz. Piem. 1847. — 
Af Författaren. 

S. Niisson, Skandinavisk Fauna. Del. I. Däggdjuren. Uppl. 2. 
Lund 1847. 8:o. — Af Författaren. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiskha Afdelningen. 


Två Landtsnäckor från Brasilien. — Af Mag. WiDpGREN. 

En Syngnathus typhle. — Af Hr A. PETERSON. 

Sex st. Motacilla flava, var. borealis. — Af Hr C. JV. LUNDBORG. 
En Cyprinus sp. ine. från Norrland. — Af Hr Huss. 


Två större Snip-laxar från Norrköping, — Af Fabrikör J. 
ÅRNBERG. 


Ett Gipsaftryck af hufvudet af Didus ineptus. — Af Ar P. B. 
Duncan i Oxford, genom Ar W. Kırrıano. 

Ett Gipsaftryck af samma utdöda fogels Granium. — Af Kongl. 
Zool. Museum i Köpenhamn. 

En Malurus stipiturus — Af Nat. handlaren J. G. SacmMin i 
Hamburg. 

Eno Dicotyles torquatus, unge. — Af Nat. handlaren G. A. 
Frank i Amsterdam. 


mm OT 


294 


- Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatoriur 
i Oktober 1847. 









Barometern | 
reducerad till 0%. | 


Decimaltum. 


Thermometern 


Celsius. Vindarne. 


mh Su 
wo 


17 


på 
o 


16 






eououn we 


ee —— AE EEE ilRfäns; 
wi må vh eh ) 
S es x N a . 


25.475] 25,474 


+6,5 
+0,2 
—1,2 
+1,6 
+14 
—2,3 
+10 
+39 
+0,3 
+2,9 
+6, 
+2,5 
+2,2 
—0,1 
—0,1 
+4,4 
+91 
+9,4 
+9,4 
+5,2 


+6,3 
+6,6 


+73 
+4,2 
+3,3 


—0,8 









+3’71 





+133 
+74 
+ 3,2 
+ 3,7 
+ 3,2 
+42 
+ 5,6 
+55 
+55 
+ 6,3 
+ 9,0 
+94 
+ 6,5 
+ 6,0 
+ 5,5 
+ 6.3 
+ 9,1 
+12,8 
+119 
+12,8 
+92 
+65 
+ 9,7 
+45 
+ 82 
+ 64 
+49 
+ 5,0 
+ 6,4 
+ 5,3 
+ 82 


ei 
GER: 








-ıoluit 













+ 1,6 

+ 0,3 

+ 1,2 

+ 1,9 

+ 1,0 

+ 1,2 

+ 4,2 . 

+ 0,7 | v.s.v. |v.s.v.|vsv. Ida 
+ 3,5 | v.S V. | V.S.V. | V.S.V. i — 
+ 4,6 | V.N.V. | v. Vv. | Ku 
+ 8,91 v. Vv V. ” 
+ 5,3 | V.N.V. | n.v. |n.n.v 

+ 1,3 | N.V. | N N.V. | Sw 
+ 1,7 | NV | NV. INN] ko 
+ 3,5 | v.S.v. | v. |v.sv.|od 
+ 9,4 I V.S.V. I Vv.S.Vv.l Vv - 
+ 9,5] Vv. |vsv!| v. IR 
+ 9,3 I V.S.V. | V.S.V. I V.S.V. | Ne 
+10,3 | V. |v.5v.[vsv.|- 
+ 6,51 V. |Iv5v.| s. | 
+ 4,31 V. Vv. v. | 
+ 9,2] sv. |ssv.| SV. | - 
+ 5,1] v. In.nv.| v |- 
+ 3,9] sv. | sv. | sv. [Bi 
+18|1 v. IN.N.V.] N. |- 
+20| sv. Ivsv.| s IK 
+491|vsv.| s.v. | V.S.V. | M 
+ 6,7 | V.S.V. | V.S.V. | S.S.V. ] — 
+ 4,3 | S.S.V V v IR 


+ 3,3 





Nederbörden = 0,95% dec. 
STOCKHOLM, 1817. P. A. NORSTEDT & SÖNER 


N) 


Lobioplera ludens 


Fat. 





‚/mpyrophora tarsata 





1ab.7. 








ÖFVERSIGT 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 4. ‚1847. HM 10. 





Onsdagen den 8 December. 





Föredrag. 


1. Om elliptiska Functioners utveckling i 
continuerliga bråk. — Utur en skrifvelse ifrån Hr C. J. 
Marmsten, meddelade Hr L. SvanserG följande: 


»Vid en generellare undersökning om continuerliga bråk, 
hvarmed jag för närvarande är sysselsatt, har jag kommit 
> till följande nya expression på förhållandet mellan completta 
elliptiska functionerna af 4:sta och 2:dra slaget, hvilken för 
sin märkvärdiga enkelhets skull torde vara förtjent af upp- 
märksamhet. 


Om, i enlighet med Lzczenbres beteckningssätt, 


E' (k)= | "vis, 


fe fd, 
F (= Vi—kiSinig 


så är alltid, då oc c SÅ, 
































1433... 
. 1—c! 
245.5. 
a På 
3477. 
—c? 
5 +11 FE: —e? 
+11. 
6+ etc. in inf. 
Om man i denna formel gör 
1—c _ z? 
Aa 4 


och för korthetens skull sätter 


Vill =) 


erhålles för alla ändliga positiva och negativa värden på 


Ib) 1-2 22 
2) er F\(b) = 243.3.x? 


8+9.9.2? 
10+11.11.x? 
12+ etc. in inf. 


hvilken, för den märkvärdiga bildningslagens skull, förtjenar att 
ställas vid sidan af den redan förut kända 


22 
3 — Arc (teng=22) = 32 2. 
3+ 3+44.22 
5+6.6.x? 
7+8.8.2? 
9+10.10.22 
11+ etc. in inf. 





— 297 — 


2. Nya valtenmärken i Nyköpings skärgård. 
— Från Kongl. Vetenskaps-Akademien afgick i början af somma- 
ren d. å. en skrifvelse till Chefen för Kongl. Sjökarte-Arkifvet med 
begäran om iakttagelsers anställande öfver landets höjning un- 
der innevarande års sjömätningar i Nyköpings skärgård. I 
avledning deraf hade till Kongl. Akademien nu inkommit er 
skrifvelse från Kapten-Löjtnanten vid K. M. Flotta Hr Avc. 
Orivecrons, hvarur Hr Eapwann anförde följande: 
Några jättegrytor hafva icke påträffats i trakten från 
Rågö skärgård till Askö, dit mätningarna sträckt sig: ej hel- 
ler kunde skärgärdsfolket uppgifva, att sådana i dessa trak- 
ter funnos. 
Snäcksamlingar längre upp på stränderna hafva icke hel- 
ler anträffats, och en närmare undersökning genom gräfning 
och sökning har icke tiden för sjömätningsförrättningen kunnat 
medgifva. 
Äldre vid stränderna uthuggna vattenmärken funnos in- 
genstädes, så att från dem några slutsatser kunnat dragas. 
Häraf följer, att hvad förrättningen kunnat inhemta af 
skärgårdsfolket blifver högst ofullständigt, och gifver intet stöd 
för en någorlunda tillförlitlig beräkning af observationernas 
tidsförlopp; likvist kan man på temligen goda skäl antaga af 
traditionerna, att en höjning öfver vattenytan på åtskilliga 
ställen egt rum. 
Men på det att för framtiden några säkrare bestämmel- 
ser af den verkliga landhöjningen må kunna iakttagas, hafva 
åtskilliga vattenmärken blifvit i klipporna af Hr Kapten Ouve- ER a 
crona inhuggna och afvägda. Dessa äro följande: j AA EN 
Långön i Bälioge socken. Märket, bestående af de OA 
kors med hål i midten, inhöggs uti en tvärbrant bergpall vid. 0 
öns norra ända på den s. k. Roparbergs- eller Skansudden, ” 
på hvilken Sufvö Lotsutkik är uppförd. Hålet i korsets midt 
stod då 2 fot 4 tum verkmätt öfver sommarens medelhödjd. 
Rödskär i samma socken. Skäret ligger i fjärden Tvä- 
ren eller Trindelen för norra ändan af Ringsön. Ä skärets 





Kar 
Lö 





— 298 — | 


norra udde, som är brant, funnos förut tre bål borrade‘) 
tjugotre fot från uddens yttersta spets. Det mellersta af dessa 
bål afvägdes och befanns 7 fot 64 tum v. m. öfver vatten- 
ytans sommarmedelstånd. 

Lacka i Westerljungs socken. På sydöstra udden vid 
stranden af en dervarande liten vik med tvenne utlopp, hvaral 
det södra endast är 2 fot djupt, uthöggs märket i en berg- 
pall, v. p. fem alnar söder om en i närheten varande mindre 
bergudde framför en smal dalgång emellan bergen. Märket 
består af ett kors med hål i midten, hvilket då låg 3 verk- 
tum öfver medelvattenständet. Ön ligger v. p. & mil öster 
om Längön. 

Lacka Trutbäda i samma socken, v. p. 2000 alnar från 
förutnämde udde. Uti nordvestra udden funnos tre hål bor- 
rade, 6 fot 6 tum v. m. öfver medelvattenhöjden. 

Pehrsö Båda ı Trosa(?) socken. Ett högt kalt skär al 
ljusgrå färg, färadt af hafssvallet, så att det öfver allt ser 
ut, som den mest fulländade vattring af 4 till 2 och 3 tums 
djup. Dess högsta del, der ett kors inhöggs, afvägdes 9 [ot 
4 tum v. m. öfver medelvattenhöjden. Skäret ligger i Hälls- 
fjärden mellan Lacka och Askö. 

På Nygrundet, hvars klippor nu begynna att sticka upp 
öfver vattnet, observerades u0a högsta och för närvarande 
den enda vara v. p. 4 fot öfver vattenytan vid medelhöjd. 
Grundet ligger 5000 alnar i V. t. S. från Asenskallen, ett 
skär söder utanför Asko. 

Slutligen anmärker Hr Ouvecrona, att på alla de stäl- 
len, der stranden är fullsatt med rullsten, eller sådane före- 
komma, ses de ligga uppkastade i flera afsatser, hvilka tyc- 
kas utmärka fordna strandkonturer, äfven der nu barrskog 
- växer bland de mossbetäckta stenarne. Tydligast synes detta 
på Askö östra udde och stranden af Kräkfjärden från Horn- 
udden till Dragsviken, på hvilket sednare ställe dessa rull- 





") Begagnade vid förut skedda triangelmätningar. 





— 299 — 


stenslager ligga långt upp i skogen. På en del skär och 
holmar förekomma ibland stora ryggar af mindre och rund- 
slipade stenar, så högt, att hafsbrottet nu icke kan nå dem. 





8. Nya Svenska Fjäril-arler. — Hr Bonenan 
anförde: Genom den erfarenhet jag kunnat inhemta, under 
min i entomologiskt hänseende förliden sommar verkställda 
resa på Gottland, synes dess Insect-Fauna vara ytterst fat- 
tig på större Nattfjärilar. Det torde väl synas vågadt, att 
efter endast några månaders vistande på ön, falla ett 
sådant omdöme, särdeles då man tager i betraktande svårig- 
heten att finna och fånga dessa nattliga djur, men jag har 
ett stöd för min förutsättning, som jag anser osvikligt, nem- 
ligen den stora brist, som öfverallt visade sig på dessa Insek- 
ters larver. En annan egenhet i landets Lepidopter-Fauna är 
framträdandet af flera utmärktare former tillhörande de natt-- 
fjärilar, som i lefnadssättet afvika från det normala förhäl- 
landet, derigenom att de under full dager kringsvärma blom- 
morna, för att utur dessa upphemta sin föda. Ibland de i 
sådant hänseende mest framstående former torde få nämnas 
Cerigo Cytherea Fasr., Acontia luctuosa Hurn., Heliothis 
diıpsacea Linsg och Heliothis scutosa Fasr., hvilken sednare 
nu anmäles säsom en vacker rekryt för Sveriges Fauna. Pä 
små fjärilar eller så kallade Microlepidoptera visar sig deremot 
en oväntad rikedom. Vissa grupper af dessa synas här hafva 
sitt rätta hemland i norden såsom t. ex. familjerna Pyralides 
och Crambonides. Framdeles då dessa kunnat med full sä- 
kerhet bestämmas torde jag blifva i tillfälle att redogöra för 
det icke obetydliga antal hithörande nya arter, som blifvit in- 
samlade. Hvad dag-fjärilarne beträffar, synes äfven antalet ai 
de arter som förekomma på Gottland, icke vara särdeles stort. 
Likväl bar jag af dessa hemfört en art, som ehuru förut af 
Professor Zerwensteor anmärkt på Gottland, af honom blifvit 
sammanförd med en annan högst närstående, i Lappland fö- 


— 300 — 


rekommande art, hvilken den, sedd från öfra sidan, mycket 
liknar. Genom teckningarna på den undra skiljes den likval 
lätt och bestämdt från den sistnämda, hvilken troligen tillhör 
någon af Botspuvars uppräknade, men ännu icke beskrifna 
arter, Syrichtus Ballotae eller S. Centaureae. De tvenne för 
Sveriges Fauna nu anmälda nya arterna ega följande karak- 
terer och synonymier: 


Syrichtus Fritillum - alis integris, nigro-fuscis; anticis ocello centrali 
strigaque flexuosa e maculis parvis quadratis albis; posticis sab- 
tus virescentibus fasciis macularibus albis, macala apicis secunda 
breviore, intus obtusa. 

Hesperia fritillum- Taeırscaxe Schmett. von Europ. X. I. p. 94. 
— Gopant Pap. de France Il, p. 229. t. XXVIN f. 1, 2. 

Papilio fritillum. Ocusena. Schmett. von Europ. I, II. p. 207. — 
Hüsner Pap. tab. 92. f. 464, 465. (P.) Text. p. 70, n:o 7. 

Papilio alveus- Ocusexsa. Schmett. von Europ. I, Il, p. 206.5. — 
Hüsner Pap. tab. 92. f. 461, (5) 462, 463. ($-) tab. 99. 
f. 506. Text. p. 70, n:o 5. 

Habitat locis aridis in Gottlandia meridionali ad Hoburgen et 

Wamblingbo, 6—10 Julii. 


Heliothis scutosa. alis anticis fusco alboque variis, posticis basi al- 
bis macula centrali margineque fuscis. 
Noctua scutosa: Fasern. Ent. Syst, Ill. 2, 33, 81. — Hüssız 
Schmett. von Europ. Noct. t. 63. f. 109. (A). — Bertr. Il. 
3 t. 4. Y. 1. (Larv.) 2 (Chrys.) — Esren Schmetterl. IV. t. 
CVIII. Noct. 29. f, 1, 2. Text. p. 180. — Boazu. Europ. 
Schmetterl. IV, p. 84, n:o 33. — Papill. d’Europe VIII, pi. 
CCCXV, f. 552, p. 40. — De Vırreas Ent. Linn. IV, p. 
457. — Scaranck Faun. Boic. Il, 1, p. 362, n:o 1586. 
Noctua stigmosa: De Virzers Ent. Linn. ll, p. 280, n:o 367. 
Heliothis seutosa. Treırscaxe Schmett. von Europ. V, 3, p. 220, 
n:o 3. — Suppl. X, 2, p. 144. — Gonpart et Duroncrer 
Lepidopt. de France VII, 1, p. 301. t. CÄIX f. 1. 
Habitat locis aridis in floribus Thymi Gottlandiae; ad domicilium 
Sacerdotis paroeciae Fårö, ad Läderbro et ad Lummelund, 2—12 Aug. 


4. Chloroform gasens medicinska verkan. — 
Hr M. Rerzıus meddelade Akademien underrättelse om Pro- 
fessor Sımrson’s i Edinburg upptäckt, att ångorna af chloro- 
form ega samma anzssthesierande verkan på menniskokroppen 
som svafvel-ether. 











— 301 — 


- Chloroform efter Dumas, formylsuperchlorid efter Berzu-. 
rıus och efter MırscaeaLica chlorstherid, som först upptäcktes 
af Liesic och analyserades af Dumas, består af 3 volumer 
chlor samt 4 volum formyl, eller myrsyrans hypothetiska ra- 
dikal. Den kan frambringas på flera sätt, såsom att låta 
kalkmjölk eller en lösning af kaustikt kali agera på chloral, 
genom att destillera alkohol och trädspiritus eller acetone med 
chlorkalk, genom att inleda en ström af chlorgas i en spiri- 
tuös lösning af kaustikt kali o. s. v. Det preparat som Simp- 
son begagnat, och som, af Hr Rarzıus eftergjordt, förevisades 
inför Akademien, var beredt efter den Subeiran'ska metoden, 
genom att i en rymlig retort blanda fyra librer chlorkalk, 
tolf librer vatten och tolf uns spiritus dilutus. Dä denna 
blandning destilleras, öfvergär en färglös oljaktig vätska af en 
egen etherisk, fruktlik lukt och smak, hvars eg. vigt är 4.480 
och som således tyngre, sjunker i det vatten, som dermed i 
förlaget öfvergår. 

Om man på en näsduk gjuter 400 eller 420 droppar 
chloroform, och sätter denna näsduk tätt för näsa och mun 
på en person under föreskrift att draga några djupa ande- 
tag, faller han merendels efter några ögonblick i en djup 
sömn, hvarunder han icke är medvetande af någon smärta, 
hvad än man med honom må företaga, utan att dock käns- 
ligheten är försvunnen, ty om under tiden en operation på 
honom företages, känner ban väl under sömnen, att någon ting 
förehafves, men utan att deraf lida något obehag eller smärta. 
Prof. Sımeson har användt chloroform vid alla sådana fall, der 
inandning af svafvel-ether begagnats, såsom vid svåra kirur- 
giska operationer, vid instrumentala förlossningar, äfvensom vid 
naturlig barnsbörd för att bespara qvinnan allt lidande, och 
funnit medlet förtjena företräde dels derföre, att det hastigare, 
säkrare och fullständigare framkallar angesthesien, dels derföre 
att det retnings-tillstånd, som så ofta åtföljer svafvel-etherns 
bruk, dervid undvikes, dels derföre, att chloroform är mindre 
dyr än svafvel-ether, dels derföre, att inandningen deraf lättare 


— 302 — 


fördrages, samt slutligen emedan dess användande icke erfor- 
drar någon egen apparat. 

Hr Retzıus, som efter inhändigande af Professor Sımr- 
sons skrifvelse i ämnet, endast haft tillfälle att använda chlo- 
roform-inandningar vid tvenne obstetritiska operationer, in- 
stämde i det lof, som den förtjenstfulle uppfinnaren tilldelar 
medlet framför svafvel-eter-inhalationer, dock under tillägg, 
att für anesthesiens frambringande genom de sistnämda, be- 
höfves lika litet någon egen apparat som vid bruket af chloro- 
form, utan är efter hans erfarenhet tillräckligt, att befukta en 
näsduk eller handduk med svafvel-ether, och hålla den tätt 
framför näsa och mun. 


Inlemnade Afhandlingar. 


Hr Assessor E. Burman: Meteorologiska observationer i Neder- 
Calix, Nov. 1846— Nov. 1847. 

Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 

Hr A. Eromann: Uppgift på nya vattenmärken i Nyköpings 
skärgård, inhuggna och afvägda sommaren 1847 af A. 
ÖLIVECBONA. 

Remitterades till Hrr Frih. Waenz och ÅKERMAN. 


Hr Bonemans i förra sammanträdet inlemnade afhandling: 
Nya svenska Homoptera, äterlemnades af Hrr Wassers och 
SUNDEVALL med tillstyrkan af dess införande i Akademiens 
Handlingar. 


Akademisk angelägenhet. 


Przeses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i tredje klas- 
sen, Bergmästaren, R. W. O., Hr F. Beronius med döden afgått 
den 18 November. 


po FE SRS 


— 303 — 


' Skänker. 
- Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


<' Atti della Reale Accademia delle scienze, sezione della Societa 
Reale Borbonica. Voll. I—V: 1,2. Napoli 1819—1844. 

- 4:0; samt | 

. Rendiconto delle adunanze e' de’ lavori dell’ Accademia delle 
| scienze . .. Tom. II—V. Napoli 1843—46. 40. — Af 
“ Akademien. 

“ Atti dell’ Accademia Pontaniana. Voll. I, Il, IV: 2, v:1. 

ri Napoli 1832-46. 4o (utom ett häfte taflor I: 3 in folio!; 

’ samt 

Agli scienziati d'Italia del VII Congresso Dono dell’ Accademia 
Pontaniana. Napoli 1845. 4:0 (med taflor). — Af Akademien. 

Feecora, Nıc., Trattati analitici delle sezioni coniche e de’ loro 
luoghi geometrici. Ediz. 3. Con nuove note del prof, 
Fravti. Napoli 1840. 4:0 (med taflor); 

(Frauri) Produzioni relative al programma di tre questioni geo- 

| metriche . . . Napoli 1840. 4:0; 

FercoLa, Nic., Della invenzione geometrica opera postuma, or- 
dinata, compiuta, e corredata d’importanti note det prof. 
Frauti ... Napoli 1842. 4:0 (med taflor); 

FrauTt!, Cav. V., Geometria di sito sul piano, e nello spuzio. 
Ediz. 3. (Parte I.) Napoli 1842. 8:0 (med taflor); 

— — , Corso di geometria elementare, e sublime. Voll. I—IV. 
Napoli 1842—44. 4:0 (med taflor); 

FercoLa, Nıc., Teorica de’ Miracoli esposto con metodo dimo- 
stralivo sequita da un discorso apologetico sul miracolo di 
S. Gennaro . . . Opera postuma. Napoli 1843. 40. — Af 
Herr Cavaliere Fıaut. 

Minervist, Giulio, L’antica Lapida Napoletana di Tettia Casta 
... . Napoli 1845. 8:o. 

— — , Novelle dilucidazioni, sopra un antico chiodo magigo 
. .. . Napoli 1846. 8:0; samt 

— .— > Descrizione di alcuni vasi fittili antichi della collezione 
Jatta . . . Parte I. Napoli 1846. 8. — Af Författaren. 

(Rınonarorı), De’ Pregi degli Elementi di Euclide e de’ difetti 
di quelli che se ne allontanano . . . Napoli 1847.) 8:0. — 
Af Författaren. ' 

Öfwers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 4. N:o ro. 2 


— 306 — 


Fusco, G.:V., Intorno alle zecche ed alle monete battute nel 
reame di Napoli da Re Carlo VIIU di Francia . . . Napoli 
1846. 4:0 (med tallor). — Af Författaren. 

Beretninger om Sygdomsforholdene 1842 og 1843 i Danmark, 
Sverige og Norge. . . Christiania 1847. 8:0. — Af Hr Horst. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Botanischa Afdeliningen. 


En samling af sjuttio öländska växtarter. — Af Hr Pastors- 
Adjuncten SJIÖSTRAND. 
‘ En samling af tjugo växtarter från Stockholms-nejden. — Af 


Kongl. Secreteraren N. L4GERRHEIM. 

En samling af fyratio växtarter från Roslagen. — Af Studeran- 
der G. L. SJÖGREN. 

En samling af trettioåtta växtarter från Stockholms granskap 
och Östergöthland. — Af Studeranden G. IVESTFELT. 

En samling af sextio danska växtarter, hvaribland Alisma natans, 
Juncus maritimus, Luzula maxima, Ranunculus pbilonotis, 
Senecio aquaticus, Zostera nana m. fl. — Af Hrr TuTtEIN, 
Sciusörs och Pirer i Köpenhamn. 


EEE —L—L i 6, 


STOCKHOLM, 1849. ». A. WORSTEDT & sünkn. 











ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 


FÖRHANDLINGAR. 


FEMTE ÅRGÅNGEN. 
1848. 





Med två Taflor. 





CSTOCKHOLM, 1849. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 





/byp, fm. 
57 Ho 
ferding. 

7 7 


Marusten: högre lineära differential-equationers integrering . . 135. 


Innehåll, on 


LJ .1 « "u. . \ N \ . 
. 0°, " | 


Mathematik. 


-— — om differential-equationen Y, en Den (4r +=. . 189. 


— _-— om convergensen af continuerliga bråk 00.00. . 491. 
Svammene, ref. A. F. Svansene!: Om integrabilitets-vilkoren för 


differential-equationer af 3:dje ordningen . . . 155. 


Astronomi och Physik. 


Seranpen: Om den nya planeten . - . © 2 ve eo. 113. 
-— — Om 1556 års komet . . . so oe oo oo 0 0 138. 
Swinszug, ref. A. W. Exzıunn: en ny method för orgelpipors 


construction. . 2 « 2 « 2 2 . = AA 5. 


= ref. A. F. Svansınc: om de harmoniska tonerna och 


klangen hos stränginstrumenter © » 0... 29, 


WaLLMARK, ref. MuncK ar RosenscnöLp! om octavens indelning i 


olika antal lika delar -. - = ee... 207. 


Waxpe, ref. Munck Ar RosenscnöLp: ett nytt tonsystem . . . 18. 


Kemi och Mineralogi. 


Eapmann: om den titanhaltiga jernmalmen från Ulföarné . . . 11. 
method att skilja Arsenik ifrån Antimon . . . » 4. 
Mineralanalyser - . . . » oo = so os 0 oo sm 0 2 
Nitroglycerin'. . . = = =. so vv 
Mineralogiska underrättelser . . . « 2 » « » +» 64. 
om Citronsyrans förhållande till svafvelsyra . . . . 77. 
om Molybden. « ss ss ss 6 ee ne. . 94. 
Iod i alunskiffer och om kemiska förloppet vid alun- 


SvANBERG? 


skifferns rostning =. . . . » = = « « = » 131 


Bomullskrut . . » ss ss 0 en nn nee «134 
ref. ReprenBAcHER? Pichurimtalgsyra . . . . « = 26. 


22 
2 


Benrın: Stillistearinsyra = © «= 0 » « » v 106. 
— — och Ssöeren: Mineralogiska underrättelser 110. 


Geologi. 


Enpwann: Vattenständet i Mälaren och Saltsjön under år 1847. 15. 
— — Afvägningsinstrument för vattenmärken . . . . . 32. 
— oo Ett nytt vattenmärke, utsatt på Kastellholmen i Stock- 
holms hamn . . . « vw As ee 0 0 « » 85 
— = — Geologiska skizzer från Bräviks-trakten oo so  » . 183. 


Botanik. 


Fuws: De svenska arterna af slägtet Betula . .. . . «. . . 160. 
— — ref. J. Acanoa’s afh. om algslägtet iridea] . . . . . 68 


SUNDEVALL: samtidiga observationer . . . . . . ee > . 163. 

Wauuseng: fröfäste utträngande ur kapseln med omogna frön . 127. 

—_ — ref. E. Fries: Monografi öfver Hieracium . . . . 218. 
Zoologi. 


Bonrewan: Upplysningar till tvenne Hemipter-arters synomi . . 45. 
— — Bi, som undergå sin förvandling i snäckskal. . . . 118. 
— — Insektsamling från Dalarne . . . 2 22 2.2.1420. 
— — Utvecklingen af flugslägtet Leucopis =. . -» . . . 193 
— — Dagfjärilar i Dlarne . . 2 = cs 0 ee ee. 497. 
Exsrnön: Fisket i Bohuslän 1847 . . ss 2 2 00 ne. 8& 
Lovés: Utvecklingen af Mollusca Acephala -. . » . . . + 233. 
— — ref. L. P. Hansén: Nya svenska snäckor . . . . - . 201. 
SUNDEVALL: Samtidiga observationer . . . . = ss «= ee. 33 
—  — nominella djurarter . . . « s oo 0. oc 0 0 53 
— oo ref. Niisson: om Sverges Lax-arter . . . . . 59. 
Wanuseng: märkvärdig instinkt och ljusutveckling hos en svensk 
MyBB . . cs cs so ao ao oo oo oo . . 128. 
— — Nya svenska Diptera . . 2 2 en « « » . 1. 


Anatomi och Physiologi. 


Rertzws: en med violkörteln likartad bildning hos Vargen . . 46. 


Ethnographi. 


SUNDEVALL, ref. E. Munck as RosenscaöLo: Paraguays infödingar . 54. 
Rerzius: Cranier. ur gamla grafvar i Östergöthland . . . . . 72 
— — Peruvianernas cranieform . . . . 0 + . 140. 
— — ref. Paicaaan: Forncranier af Belger, Britter och Anglo- 
Seo. 2 co oss oso ms so oc oe oo sv v IM 








Technologi. 
. Sid. 
Axzauan: Damascenerstål och gjutstäl, tillverkadt i Ryssland . 113. 
— ,— De hufvudsakligaste förbättringarne af svenska jern- 


handteringen under sista decennium . . . . . 115. 


Inlemnade afhandlingarr . . . . . 22, 46, 86, 121, 147, 257. 
Äterlemnade afbandlingar . . . 2000.56, 74, 121. 
Akademiska angelägenheter 22, 49, 57, 74, 86, 148, 180, 202, 257. 
Skänker till Bibliotheket 22,49, 57, 74, 86, 122, 148, 180, 203, 258. 


— — , zoologiska Museum 23, 50, 75, 124, 149, 181, 204, 259. 
— — ,„ botaniska Museum . . . 2 2 2 . . . . 24, 151. 
— — ,„ mineralogiska Museum . . . . . . 75, 151, 181. 
— — ,, physiska och mathemat. Instrumentsamlingen . . 122. 


Meteorologiska observationer 51, 88, 89, 90, 125, 126, 152—154, 
182, 205, 260, 261. 


ri — 





ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. & 1848. 1. 





Onsdagen den 19 Januari. 


4 


Föredrag. 


1. Method att skilja arsenik ifrån anlimon. — 
Hr Svansere anförde: Det har alltid utgjort en svårighet vid 
qvantitativt kemiska analyser, att med någon större precision 
åtskilja de här anförda metallerna ifrån hvarandra och fråga 
har till och med någon gång varit väckt, huruvida en anti- 
mon någonsin till den grad kan befrias ifrån arsenik, att icke 
den sednare vid behandling för blåsrör dock gifver sig till- 
känna. Jag tror derföre, att Hr C. Uticrens mig meddelade 
iakttagelse skall, för såväl synthetiskt som analytiskt behof, 
blifva af nytta för kemisterna, den nemligen, att antimon och 
arsenik fullständigt skiljas ifrån hvarandra på följande sätt: 

Då dessa ämnen befinna sig upplösta uti saltsyra eller 
salpetersyra, oxiderar man med chlor eller chlorsyrligt alkali 
all arsenik till arseniksyra, tillsätter till lösningen vinsyra i 
större öfverskott samt derefter ett lösligt talkjordssalt, och öf- 
vermättar slutligen med ammoniak. Dervid utfaller basisk 
arseniksyrad ammoniak-talkjord, som tvättas med ammoniaka- 
liskt vatten ifrån den i lösningen befintliga antimon, hvilken 
af vinsyrans närvaro hindras ifrån att falla. Sedan de ifrä- 
gavarande metallerna nu befinna sig på olika håll, kunna de 
på vanliga vägar medelst vätesvafla skiljas. För aut likväl 
qvantitativt bestämma arsenikhalten, utan att behandla den 
arseniksyrade ammoniak-talkjorden med saltsyra och vätesvafla, 
efter föregående reduktion till arseniksyrlighet medelst svafvelsyr- 
lighet, angifver Urıoren följande förfaringsmetod. «Då arsenik- 


syrad ammoniak-talkjord upplöses i salpetersyra och lösningen 
afdunstas till torrhet, samt derefter upphettas till +250° C., 
så utvecklas qväfoxidul och Mg? Ås blir i återstod, hvaraf 400 
delar motsvara 73.503 delar arseniksyra.. Då likväl härvid 
kan inträffa, att, om upphettningen blir för stark, en portion 
ammoniak bildas af den salpetersyrade ammoniumoxiden, som 
kan gifva anledning till reduktion af arseniksyran, så är det 
säkrast, att, sedan talkjordssaltets lösning i salpetersyra blifvit 
intorkad i en platinadegel, inväga i samma degel en qvantitet 
kaustik talkjord, utröra alltsammans med vatten till en tjock 
välling, intorka ånyo samt derefter glödga. På detta sätt ut- 
jagas ammoniaken af talkjorden och någon reduktion vid 
glödgning kan sedan icke uppkomma. Efter afdrag af den 
tillsatta talkjordens vigt beräknas arseniksyran ur återstoden.» 

Urieren har sagt mig, att denna metod är qvantitativt 
vida noggrannare än de förut kända metoderna för att skilja 
arsonik och antimon ifrån hvarandra, samt har till och med 
för bläsrör ej kunnat upptäcka den ringaste reaktion för ar- 
senik uti den antimon, som blifvit utfälld utur den vinsyrade 
lösningen medelst vätesvafla. 





2. Mineralanalyser. — Hr L. Svansrrc meddelade: 
Hyperstenfels förekommer enligt Hr Expmanns uppgift i 
“ Elfdals socken uti Dalarne, i synnerhet utvecklad i trakten norr 
om porfyrverket, der den alltifrån Rotelfvens förening med 
Österdalelfven uppträder i en vester om den förstnämda, några 
mil emot norr sig sträckande bildning, som dock ej visar sig 
i ett sammanhang, 'utan ofta är afbruten af en mellanliggande 
porfyrbildning. Äfven vid Åsbyn träffas denna bergart. Den 
bildar der dels egna berg, dels utgör den topparna af flera 
utaf fältspatsporfyrens berg, dels utbreder den sig ändtligen i 
dalarne. Den är merendels småkornig, någon gång finkornig 
. (trapplik), men sällan grofkristallinisk. Den sistnämde artför- 
ändringen, som för sitt vackra utseende säsom slipad vid por- 
fyrverket är särdeles eftersökt, brytes ej ur fast klyft, utan 





— » 83 — 


uppsökes för detta ändamål säsom större och mindre lösa block, 
spridda här och der norr om trakten mellan Åsbyn och por- 
fyrverket. Såväl Labradorn uti denna hyperstenfels, som den 
uti denna bergart förekommande Olivin bafva blifvit analyse- 
rade, och då någon analys af detta sednare mineral ej blifvit 
förut gjord på någon svensk art, anser jag det ej sakna in-+ 
tresse att meddela en sådan, som nyligen derå blifvit på mitt 
laboratorium gjord af Hr H. Srtruvz ifrån Petersburg, hvarvid 
han fuanit den procentiska sammansättningen vara: 








Kiselsyra . . ...... 35.204 syrehalt 48.279 
Lerord......... 1.933 0.904 
Talkjord ') ....... 26.236 — 410.308 
Jernoxidul . ...... 305.554 —— 7.892%18.213 
Manganoxidul. .. . . . 0.585 — 0.013 
Nickel, Koppar, Tenn . spår 

99.512 


utvisande en sammansättning enligt mineralogiska formeln 
(Mg, fe) S, hvilken transformerad till kemisk, är (Mg, Fe) Si 
samt är fullkomligt enahanda med den, som erhållits till följe 


af såväl de telluriska som de i meteorstenarne förekommande 


olivinarters undersökning. 


Labradorn, som förekommer i denna hyperstenfels, bar i 


en egentlig vigt = 2.74 samt har af mig blifvit undersökt och 
befunnits på 100 delar innehålla: | 





Kiselsyra . . . : . . . . 53.174 syrehalt 27.649° 
Leriord......... 27.478 12.834 13.100 
Jernoxid ........ 11898 — 0.365] | 
Kalkjord . ....... 8.766 —— =» 2461 
Talkjord rst es 0.644 — 0.2 1.040 
Kali .......... 15 —— (un 
Natron .... 20200.» 4.529 — 1.158 
Glödgningsförlust . . . . 4.503 

98.285 





”) Syrebalten uti talkjorden är beräknad efter antagande, att denna 
jordarts atomvigt är 254.504. 


_ I — 


ledande till samma formel, som den förut af mig undersökta 
labradorn ifrån Russgärden i Tuna socken i Dalarne, eller 
rS’+3AS samt utvisande ännu en ny localitet för detta inom 
vårt land nyfundna mineral. 

Kopparglans ifrån Grindebol i Wermskogs socken i 
Wermland, hvars egentliga vigt är 5.706, bar af mig blifvit 
kemiskt undersökt, och då hvarken någon sådan svensk förut 
blifvit analyserad, samt man dessutom mig vetterligen förut ej 
påträffat någon sådan, hvilken befunnits vara silfverhaltig, har 
jag ansett det så mycket mera vara skäl att meddela det 
funna resultatet, som det kunde gifva anledning till att på 
denna ädla metall profva samma mineral ifrån andra localiteter 
inom vårt land. Detta mineral, som under glödgning i vät- 
gas förlorar 0.480 proc. uti vigt, består procentiskt af: 

Svafvel . . 20.843 


Koppar . . 77.436 
Silfver. . . 0.0846 
dern . ... 2.337 

1.00.7006 


och svarar emot den förut för detta mineral angifna kemiska 


formeln Cu. Silfverhalten svarar emot 23 lod silfver per centner 
rent mineral. 





3. Nilroglycerin. — Hr L. Svanzene förevisade ett 
exploderande ämne, som blifvit beredt af Konom gemensamt 
med Hr C. Star förmedelst sammanrifning af salpetersvafvel- 
syra med glycerin, hvilket sednare blifvit beredt genom att 
i vattenbad intorka en lösning deraf så länge, att den icke mer 
förlorat i vigt. Dervid uppstår en förening emellan salpeter- 
syran och ett på glycerins bekostnad metamorfoseradt ämne, 
som fås rent då den öfverskjutande salpetersvafvelsyran bort- 
tvättas med vatten, hvarvid den nya föreningen lemnas olöst. 
Dess mest i ögonen fallande egenskap, att vara ett explode- 
rande ämne» oaktadt det är flytande och oljlikt, är anmärk.- 











— 5 — 


ningsvärd derfüre, att det är den första bekanta organiska li- 
qvida förening, hvilken karakteriseras af denna explosionsför- 
måga. Till sina egenskaper afviker det äfven ifrån andra, 
derigenom att det är temligen lättlöst uti såväl alkohol som 
eter, utur hvilka lösningar uet åter fälles af vatten. Af kau- 
stikt kali och kaustikt ammoniak deremot angripes det vida 
trögare än de andra af mig försökta ämnen, hvilka höra till 
samma art af föreningar. I sitt förhållande att bibehålla sig, 
eller, med andra: ord, att afgifva ifrån sig några af sina 
konstituerande delar, synes det vara underkastadt samma in- 
verkningar som. andra förut kända hithörande föreningar, på 
så sätt, att nitroglycerin den ena gången kan kort efter dess 
beredning börja att släppa ifrån sig sin salpetersyra samt 
lukta af salpetersyrlighet, under det att det en annan gång 
kan temligen länge bibehålla sig oförändradt. För öfrigt torde 
här få anmärkas, att denna förening blifvit bildad af ett rå- 
ämne, bvaruti väte och syre ej ingå uti förhållande af att 
bilda vatten och i detta hänseende utgör ett ytterligare tillägg 
till de dylikartade föreningar, hvilka jag förut omförmäldt af 
mannasocker och lakrissocker. Någon analytisk undersökning 
i afsigt att bestämma elementarbeståndsdelarnes qvantitet har 
ännu icke blifvit gjord. 


4. En ny metod för orgelpipors konstruktion. — 
Utur en skrifvelse ifrån Hr A. W. Exzrunn meddelade Hr L. 
Svanzerg följande: Som bekant är härleder sig ljudet ifrån en 
vibratorisk, d. &. en mycket hastigt och i mycket små vid- 
der fram och tillbaka gående, rörelse uti den ljudande krop- 
pens delar; genom denna rörelse sättes först det luftlager, som 
närmast omger kroppen i en dylik rörelse, derefter det derpå 
följande luftlager o. s. v., ända intill och med det luftlager, 
som står i beröring med öronhinnan, samt slutligen, genom 
detta lagrets rörelse, öronhinnan, och af denna rörelse upp- 
kommer uti hörselnerverna en dallring, hvilken åstadkommer 


— 6 — 


känslan af ljud, och hvarvid det bildade ljudet säges hafva 
en desto högre ton ju flera svängningar kroppen gör på en 
gifven tid, och en desto större styrka ju större svängningar— 
nas vidd är. | 

Den första som bestämde vibrerings-lIagarna för luftmas- 
san uti en orgelpipa var Danızı Baanovıu uti en alhandlıng 
införd uti franska vetenskaps-akademiens handlingar für år 
1762. Han föreställde sig ett oföränderligt plan röra sig vid 
ena ändan af pipan, längs åt pipans axel, fram och tillbaka 
i mycket  sm& vidder, på samma sätt som en pendelkula i 
mycket små vidder rörer sig fram och tillbaka till följe af 
jordens attraktions-kraft. Vid planets utfart åt pipans andra 
ända bildar sig då uti luftmassan inuti pipan en förtätning, 
hvilken, då pipan är öppen, är störst uti det transversela 
hluftlager, som är beläget uti pipans midt, och aftager allt mer 
och mer uti de transversela lager, som härifrån hafva allt 
större och större afstånd, samt är uti ändarna noll och följ- 
aktligen tätheten här lika med den omgifvande atmosferiska 
luftens täthet. Ifrån den fria öppna ändan transporterar 
sig denna förtätade ljudbölja vidare ut i atmosferen, och us- 
der det att det vibrerande planet går tillbaka, bildar sig uti 
pipan en förtunnad ljudbölja, uti hvilken förtunningen är störst 
uti midten och aftager derifrän allt mer och mer mot ändar- 
na, der den är noll, samt följaktligen tätheten här lika med 
den omgifvande atmosferiska luftens täthet. Derefter transpor- 
terar sig denna förtunnade Jjudbölja ifrån den fria öppna An- 
dan, på samma sätt som den fürtätade ljudböljan, ut i at- 
mosferen o. 8. v. så länge det oföränderliga planet fortfar att 
vibrera. Förtätningen och förtunningen är alltså störst i med- 
lersta lagret och detta lager att anse såsom stillastående, samt 
tätheten uti lagret i den fria öppna ändan lika med den om- 
gifvande atmosferiska luftens täthet, och detta lager att anse 
såsom vibrerande fram och tillbaka på samma sätt som det 
oföränderliga planet i den andra ändan och faljaktligen såsom 
medelpunkt för de i atmosferen utgående sferiska ljudböljor. 


_ 1 


Den på detta sätt bildade ton är den lägsta som pipan kan 
gifva; den kallas pipans grundton, och det medlersta stilla- 
stående lager heter nod eller nodplan, samt det i den fria ' 
ändan vibrerande venter eller venterplan. 

Är pipan täckt, så bildar sig tydligen uti sjelfva den 
täckta ändan ett nodplan och genom reflexion härifrån ett 
venterplan uti den andra öppna ändan, hvadan också den för- 
sta af Brawouiu framställda lag var, att en öppen pipa och en 
täckt gifva samma ton då anblåsningen är densamma och den 
öppna är dubbelt längre än den täckta. 

Vidare har Beanourur visat, att, då grundtonen tages till 
enhet, en öppen orgelpipa genom anblåsningens förändring en- 
dast kan gifva de toner, som äro betecknade med talen 2, 3, 
& etc. i den naturliga talserien, oeh en tsekt orgelpipa en- 
dast de, som äro uttryckta med udda talen 3, 5, 7 etc., 
sämt att ett venterplan förekommer i förra fallet uti hvarje 
halfdel, 3:djedel, &:dedel ete., allt efter som den Oppria pipan 
ger tonen 2, 3, 4, ete., och i sednare fallet uti hvarannan 
3:djedel, 5:tedel, 7:dedel ete., räknadt från locket, alltefter- 
som den. täckta pipan ger tonen 3, 5, 7 etc., och i begge 
fallen ett nodplan midt emellan två på hvarandra följande 
venterplan. När derföre en öppen orgelpipa genom en förän- 
dring i anbläsningen ger tonen 2, skall man kunna sköra 
henne midt i tu och borttaga den öfre delen, utan att tonhöj- 
den härigenom det ringaste förändras, och om den ger tonen 
3 skall man kunna dela henne i tre lika stora delar och 
borttaga den öfversta delen eller de två öfversta delarne utan 
att tonhöjden härigenom förändras 0. 9. v. om pipan ger to- 
nen 4, 5 etc.; och om en orgelpipa är täckt förmedelst en 
fallständigt passande stämpel och genom förändrad anblåsning 
ger towen 3, skall man, med bibehållande af denna anbläs- 
ning, kanns nedskjuta stämpeln til slutet af de två första 
tredjedelarna, räknadt från stämpeln, utan att teahöjden häri 
genom det ringaste förändras; ger pipan tonen 5, skall man 
kunna nedskjuta stämpeln till slutet af de två första eller 


— 8& — 


två andra femtedelarne utan att tonen härigenom förändras, 
0. s. v. om den ger tonen 7, 9, etc. 

Dessa lagar öfverensstämma dock icke fullständigt med 
erfarenheten, då försök göras med våra vanliga orgelpipor. 
Den vanliga orgelpipan består, som bekant är, af en ihålig 
pipa, som med sin ena ända är füstad vid en väderläda och 
der försedd med en sido-öppning (munnen), hvars tvärkant 
(läppeo) slutar sig i en fin ägg och ligger midt emot en fin 
springa uti väderlådan; då nu, förmedelst ett blåsverk, luft 
inprässas uti väderlädan, utgår genom springan en fin luft- 
skifva, som träffar läppen och enligt Bernoorus mening sätter 
den i en dallrande rörelse, och denna åter luftmassan inuti 
pipan. 

Hurudan denna Bernourus åsigt om orsaken till luft- 
massans dallringar än vara må, riktig eller oriktig, så är 
dock af sjelfva pipans konstruktion så mycket klart, att till en 
början hufvudsakligen de delar af luftkolonnen, som ligga 
närmast intill den sidan der munnen är belägen, komma i en 
dallrande rörelse, samt att denna rörelse så småningom trans- 
porterar sig snedt öfver pipans axel till de delar, som ligga 
vid pipans motsatta sida, och derefter längs med pipans axel 
till samtlige kolonnens delar, som äro belägna åt pipans andra 
ända. Under en så oregelbuuden rörelse är det uppenbart, 
att ljudet icke blott skall förlora mycket i styrka och fyllig- 
het, utan äfven att tonhöjden betydligt skall afvika ifrån de 
Bernoulliska lagarna, hvilka förutsätta att förtätningen eller 
förtunningen vid samma tid är lika för alla luftdelar, som ära 
belägna inom ett och samma oändligen tunnt transverselt la- 
ger, hvilket det vara månde uti hela luftkolonnen. 

Fästa vi nu uppmärksamheten vid Bernourus förenämda 
åsigt om sjelfva sättet hvarpå luftkolonnen sättes i vibration, 
så är det uppenbart, att den icke är riktig, alldenstund luft- 
skifvan till följe af sin riktning aldrig kan uti läppen åstad- 
komma andra än longitudinela svängningar och dessa, till följe 
af läppens oböjlighet i denna riktning, äro omöjliga. 


— I _ 


Förhållandet synes mig helt enkelt vara följande: då 
luftskifvan utgår från springan i en med hithörande sidovägg 
parallel riktning och träffar äggen, kastas den härifrån till- 
baka i samma riktning, gnider under denna fram och tillbaka- 
gång, som oupphörligt förnyas, den bredvid liggande luft- 
kolonnen och åstadkommer derigenom i densamma en vibra- 
torisk rörelse, hvilken med aftagande vidder sträcker sig inåt 
kolonnens djup och härifrån transporterar sig längs utåt den 
öfriga luftkolonnen inuti pipan; anbringar man då, om pipan 
är qvadrangulär, en munn med sin tillhörande springa vid 
hvardera af alla fyra sidorna, i stället för såsom vanligt är en 
munn blott vid en sida, och, om pipan är cylindrisk, en munn 
rundt omkring hela pipan, i stället för en munn blott vid ett 
ställe, så är tydligt, att vibrations-vidderna skola blifva större 
och förtätningarna och förtunningarne för alla molekuler inom 
samma transversela lager mera nära lika med hvarandra, samt 
följaktligen ljudet blifva mera starkt och fylligt och tonhöjden 
noggrannare öfverensstämma med de Bernoulliska lagarne än 
då pipan är försedd blott med en munn. 

Efter att sålunda hafva uppfattat sjelfva grundorsaken 
till vibreringen, lät jag redan i April år 1844 förfärdiga två 
qvadrangulära orgelpipor med fyra munnar och lika qvadratisk 
tvärskärning af 4.4 Cent:s sida, den ena öppen och den an- 
dra sluten förmedelst en noggrant passande stämpel. Begge 
"dessa pipor, och af hvilka den förras längd är 64.53 Cent., 
gifva, då stämpeln i den sednare är så ställd, att dess längd 
är + af den fürras, samma grundton, och om man det rin- 
gaste nedskjuter eller uppdrager stämpeln blifva tonerna genast 
olika. Den första Bernoulliska lagen inträffar här alltså all- 
deles fullständigt. 

Efter samma metod har jag låtit konstruera en qvadran- 
gulär pipa med qvadratisk tvärskärning af 3.4 Cent:s sida, 
bestående af två delar, af hvilka den öfre delens längd är 
32.3 Cent. och den nedres, räknad till springan, 28.45 Cent., 
och som genom förändring i anblåsningen ger oktaven af hela 


— 10 — 


pipans grundten antingen begge delarna äre förenade eller den 
öfre delen borttages; den nedre delen är här, liksom uti för- 
utnämda tvenne pipor, fästad vid väderlådan förmedelst fyra 
smala stolpar hvilka äro fastlimmade vid pipans inre vinklar, och 
hvarigenom ' alltså hvardera af de fyra läpparnes samt de tillhö- 
rande springornas längd är något mindre än hvardera sidans 
kingd i pipans tvärskärning, och med detsamma geidnings- 
kraften icke så ster som den möjligen kan blifva; för att er- 
bålla denna största storlek och hindra den oregelbundenhet i 
förtätning ech förtunning, som äfvenledes måste ega rum uti 
de transversela luftlager, som ligga närmast ofvan om stol- 
parne, insättes pipan uti en noggramt passande hylsa, hvilken 
är fästad vid väderlådans yttre sidor fürmedelst fyra så starkt 
utböjda stolpar, att tonhöjden af dem icke kan modifieras. 
Med bibehållande af gamma tvärskärning och samma längd på 
den öfre delen af pipan som i förra fallet, måste nu den 
nedre delens lungd räknad til springan tagas =29.4 Cent., 
på det att pipan må gifva samma ton antingen begge delarne 
äro förenade eller den öfre delen är borttagen; är pipan cy- 
lindrisk och den lika förtätningen eller förtunningen inom alla 
delar af samma transversela luftlager med det samma tydligen 
ännu noggrannare tillvägabragt än i sednare fallet, så mäste, 
med bibehållande af lika tvärskärnings-area och samma längd 
på den öfre delen af pipan som förut, längden på den nedre 
delen tagas =30.2 Cent., på det att pipan må gifva samma 
ton antingen begge delarne äro förenade eller den öfre delen 
är borttagen. Den andra Bernoulliska lagen inträffar alltså 
med pipor af denna konstruktion till en vida större negeram- 
het än med pipor af den vanliga konstruktion. 

Jemförer man ljudet af dessa slags pipor med ljudet af 
de vanliga, s& finner man, att det i förra faltet bar en vida 
större fyllighet och styrka än i sednare, samt att ehuru lju— 
det af det sednare slags pipor för sig betraktadt tyckes vara 
ganska rent och starkt, det dock mot ljudet af det förra slags 
pipor är hest och svagt, hvadan jag hyser den säkra förmodan, 





— 44 — 


att ifrågavarande slags pipor och orglars konstruktion skola 
med största fördel kunna begagnas. 

Den qvadrangulära sist omnämda pipan öfverträffar den 
cylindriska i ljudstyrka, emedan omkretsen och med detsamma 
gnidningskraften är större i den förra än i den sednare; der- 
emot är ljudet-i den cylindriska fylligare än i den qvadran- 
gulära, tvifvelsutan emedan förtätningen och förtunningen för 
"alla delar inom samma transversela luftlager är i den förra 
mera enahanda än i den sednare. Företrädesvis gäller detta 
då den öfre delen är borttagen. 

Då begge delarne i dessa pipor äro förenade, hörer man 
utom oktaven till hela pipans grundton äfven sjelfva grundto- 
nen och det så noggrant, att något tvifvel derom icke kan 
uppstå; särdeles tydligt höres den om’ pipan helt obetydligt 
höjes upp i hylsan öfver det för oktaven mest passande ställe, 
och man erbäller då en härlig och skön flageoletton. 





5. Om den litanhalliga jernmalmen från Ulf- 
öarne. — Hr Erposann anförde: Vid några af de norrländ- 
ska masugparne, såsom Bollsta, Lögdö och Längvind bar man 
i sednare tidor brukat, att till en ringa qvantitet mot de df- 
riga malmerna, högst uppgående till Tv tillsätta en starkt ti- 
tanhaltig malm från Ulföarne i Norra Ångermanlands skärgård. 
De titansyrade såväl metall- som jordarts-salterne äro, som 
man vet, högst svårsmälta och, enligt för längre tid tillbaka 
anställda försök, har man trott sig finna, att den titansyrade 
jernoxidulen egde den egenskapen gemensam med jerosilika— 
terna att åstadkomma färskning. Af dessa orsaker har man 
merendels vid dessa ställen varit utsatt för Atskiliga olügen- 
heter i masugnsgången, men emedan man ansett erfarenheten 
gifva vid handen, att begagnandet af Ulfömalmen betydligt 
bidragit att minska jernets rödbräcka, har man hittills fort- 
farande nyttjat densamma, samt genom noggrana uppmärk- 
samhet på masugnsgången och derefter lämpade förändringar i 


— 12 — 


malm- och kolsättning m. m. sökt förebygga eller åtminstone 
minska de ofvannämda olägenheterna af trög masugasgång, 
kok, etc. Denna titanmalmens egenskap, att till en del för- 
taga rödbräcka, har man hypothetiskt sökt förklara på det 
sätt, att en flygtig svafvelförening af titan skulle bilda sig vid 
den höga temperaturen i masugnen, på samma sätt som man 
känner ega rum med kiselsvafla. Men huru dermed verkli- 
gen förhäller sig, är ännu outredt. Att en god del titan in- 
går i slaggen såsom oxidul, troligen äfven såsom syra, det 
har man anledning förmoda af den mer och mindre mörkblå 
färgen hos de vid dessa masugnar fallande slagger. Att äfven 
en icke obetydlig portion titanmetall ingår i tackjernet torde 
man få anse sannolikt på grund af de försök i smått, som i 
detta afseende gjordes på Fahlu bergsskolas laboratorium un- 
der Prof. Seeströms ledning år 1828, och hvarvid titanhalten 
"i de olika tackjernsreguli varierade emellan 0.5—5.78 p. c., 
under det att dessa reguli, då titanhalten närmade sig sitt 
maximum, visade sig till viss grad smidbara, ehuru de voro 
så hårda, att de gjorde intryck i stälstädet, - 

Den titanmalm från Ulföarne, som vid ofvannämda bruk 
tillgodogöres, förekommer der såsom en beståndsdel i hyper- 
sthenfels eller, om man med von Buca så vill kalla den, hy- 
per. Som bekant är, förer denna bergart alltid titanjern, i 
form af sparsamt insprängda små korn eller gnistor, men det 
i Ulfohyperiten förekommande titanjernet träffas der på vissa 
punkter i så stor mängd samladt, att det blifvit föremål för 
en fastän i det hela obetydlig grufvedrift. Då, dessutom med 
denna malm det egna förhållande eger rum, att den ej, så- 
som Sveriges öfrige bergmalmer, förekommer i stående eller 
från lodlinien föga stupande lager eller lagerformiga gångar, 
utan i horisontella lager, så torde en kort redogörelse för dess 
förekommande och brytningssätt här tillåtas. 

Ulföarne utgöra en i norr och söder utsträckt ögrupp, 
bestående af N. och S. Ulfön, endast genom ett smalt sund 
från hvarandra skiljde. De rådande bergarterna äro hyper 


-— 43 — 


och röd smäkornig. granit, af hvilka den förra i allmänhet 
återfinnes. på östra och den sednare på vestra sidan af dessa 
dar. På vissa punkter uti hyperitbildningen, såsom i nord- 
östra delen af Norra och sydvestra delen af Södra Ulfön, har 
titanjernet utsöndrat sig i flera öfver hvarandra liggande hori- 
sontella skifvor eller. lager, hvilkas mäktighet vexlar mellan 
några tum och ett par fot. Dock bestå dessa lager sällan eller 
aldrig af ren malm, utan deras massa är mer eller mindre blan- 
dad med hyperitens öfriga beståndsdelar, hypersthen, labrador 
och olivin. De i dessa malmlager, likasom i den öfver- och 
underliggande hyperiten invuxne labrador-kristallerna äro alla 
tafvelformigt utbildade och taflorua ligga mest alla i horison- 
tella planer, parallela med de förut nämda malmskifvorna. 
Hyperitbildningen genomskäres af flera smärre dalgångar, om- 
gifne af små lodräta eller terrassvis sig höjande bergväggar, 
uti hvilka dessa skifvor af titanmalm ses framskjuta. Det 
är förnämligast på sådana lokaler, som dessa malmlager blif- 
vit föremål für bearbetning. Genom bränning eller sprängning 
bortskaffar man då det öfverliggande ofyndiga berget, för att 
åtkomma den första malmskifvan och sedan denna blifvit bort- 
bruten, förnyas åter samma förfaringssätt, för att åtkomma 
den närmast underliggande o. s. v. Men sedan man sålunda 
borttagit tre å fyra skifvor, blir brytningen mera obeqväm 
och kostsam, så att man ej vidare avancerar på djupet, utan. 
lemnar detta ställe, för att uppsöka någon ny mera tillgung- 
lig malmanledning i grannskapet. Sålunda äro här endast 
dagbrott och icke några på djupet gående. 

Då det kunde vara af intresse att erfara huru mycket: 
titansyra ingick i detta titanjern har jag derå anställt en un- . 
dersökniog "). På de punkter af Ulföarne, der hyperitbildnin- 
gen nedgär till hafvet, uppkastas på stränderna en svart 


2) Vi hafva visserligen förut i Jern-Cont. Annaler 1827: 115 en 
analys & detta titanjern, hvilken dock synes vara auställd på 
orent material. Den gaf nemligen på 100 delar: kiseljord 21.1, 
titansyra 22.4, lerjord 1.1, jernoxid 55.3. 


—-— Åb — 


magnetisk titanjernsand, härrörande af hyperitens förvittring. 
Denna sand har lemnat material till undersökningen. Titan- 
jernet utdrogs med magneten och underkastades sedan förnyade 
granskningar under loupen. De så renplockade titanjernkornen 
visade en egentlig vigt af 4.65. För att erfara mängden af 
jernoxidul och af jernoxid, glödgades mineralet i syrgas, tills 
vigten blef konstant, hvarefter denna vigttillüknmg jemfördes 
med syrehalten uti den vid analysen erhållna jernoxiden °). 

Analysen gaf: 

Titansyra . . 25.82 syrehalt 40.25 
Tennoxid . . 0.51 Dat 10.38 
Jernoxidul . 3145 — 6.98 
Jernoxid. . . 39917 — . +. Al.” 
Manganoxidul 0.56 
Kalkjord .. 0.6 
Talkjord . . 0.51 
Chromoxidul. 0.10 
Kiseljord . . 4.9. 

1 00.66. 

Om man, vid beredningen af detta resultat, utgår från 
det antagandet, att mineralet vore sammansatt af ett neutralt 
jernoxidultitanat (FeTi), sammankristalliseradt med jernoxid, så 
återstår dock både jernoxidul och jernoxid, hvilka i förening 
med hvarandra såsom magneteisenstein troligen varit mekaniskt 
inblandade. Det undersökta profvet innehåller eualigt ofvan- 
stående analys v. p. 85 p. c. titanjern och 42 p. c. magne- 
tisk jernmalm, men ganska säkert är detta olika för olika 
stuffer. Ulfa titanheltiga jernmelm torde således kunne anses 


eff dest. 


- ") Vid ett annat försök, der mineralet reducerades genom glddgning 
i vätgas, och der de respektive balterna af jernoxidul och jern- 
oxid beräknades genom jemförelse af denna vigtsförlust med sy- 
ret hos den vid analysen erhållna jernoxiden, utföll resultatet 
helt annorlunda. Denna olikhet har tydligen berott på den, 
enligt EsELmens nyligen bekantgjorda försök, titansyran tillkom- 
mande egenskapen, att genom glödgning i vätgas låta, åtminstone 
partiellt, reducera sig till sesgvioxidul. 








— 15 


såsom en i varierande förhållanden sammansatt blandning af 
titanjern och magnetisk jernmalm. Magnetnälen afficieras också 
deraf temligen starkt och i somliga brott träffas någongång 
äfven naturliga magneter. 





6. VFValtenståndet i Mälaren och Saltsjön un- 
der år 1847. — Då det för frågan om landets höjning är af 
vigt, att åt framtiden bevara de observationer, som årligen göras 
öfver vattenståndet i Mälaren och Saltsjön, anhöll Hr ERDMANN 
att, såsom tillägg till den uti Novemberhäftet af Akademiens 
Öfversigt för 41847 införda tabell öfver Mälarens och Saltsjöns 
medelhöjder etc. för åren 4774—1846, nu få införa 4847 
års observationer i samma ämne. Härvid är att märka, att 
de i 4847 års tabell befintliga måtten refereras till skalornas 
puvarande nollpunkt. Vill man deremot hänföra dem till den 
gamla nollpunkten, för jemförelse med de i den förra tabellen 
införda observationer, så behöfver man blott, enligt hvad i 4847 
års Öfversigt sid. 284 och 286 är nämdt, tillägga 44 tum. 

Beräkningarne grunda sig för öfrigt på dagliga observa- 
tioner. 





— 16 — 


Tabell, öfver Mälarens och Salısjons medelhöjd samt 
sammandragen ur den vid Slussverket ı Stockholm 


MiLranen. 


Medel- | Högsta Lägsta Dagar för 
stånd. stånd. stånd. 








bögsta lägsta 

vatten” vatten- 

ständ. ständ. 
Januarı 1. 5. 8&| 3. 
Februari 23. 6. 
Mars 27. 31. 15. 
April 30 1—21. 
Maj. ...... 23. 30. | 1. 2 
Juni 1. 3. | 29. 30. 
Juli. . ..... 1.2 28. 
Augusti 1—13. | 31. | 
September 30. |'1—9 
October 3. 4. !19-3 





November I 91 41 Il 41 8 AA | 27—30. | 6-16. 


December. . . . I 91 7 


GEHENDE | —— | ——"- I s— I s—L I o—  » I Eee, 











högsta och lägsta vattenstånd < fot och verktum under år 1847, 
förda Journal. 


SALTSJÖN. 


Medel- | Högsta 
stånd. stånd. 


Fot. | tum. | Fot. | tum. 





Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 3. N:o 1. 2 


— 18 — 


7. El nytt toreyslem. — Hr Frih. Waxosz rede 
gjorde för den af Hr Adjunkt S. Munck ar Rosensomörs i sed- 
naste sammanträde inlemnade afhandling: försök att grundlägga 
ett nytt tonsystem. 

«Eösfattaren- lemnear till- en- början: en: kort: historisk fram 
ställning. af sitt ämhe, med särskildt afseende på de tonsyste—: 
her, som: varit i bruk hes- Grekerna; Han: visar då, att det. 
diatbriska tonsystemet! var' det endå, som kunde bibehålla sig; 
en längre tid, alldenstund de öfriga. mer. eller mindre'afveko: 
från naturen, och innehöllo interväller, hvilka voro svåra för:' 
en sångare att träffa. Sedan han med några ord omtalat det. 
diatoniska systemets indelning i sina sju: hufvudtonarter, hvilka 
sedan under förändrade namn öfvergått till medeltiden, och 
fästat .uppmärksarhheten på olikheten mellan Grekernes och. de 
nyares sätt att stänima tonerna i den dlatoniska (Iydiska)' 
skalan, framstället han sannolika ahledringeh till’ uppkomsten 
af de så Kallädb chrömatiska! tonerha.: Förf. inskränker ‘sig 
här till de båda hufvudtonarterna dur och moll (Iydiska och 
hypodoriska), och! visar, att 9 bitoher behöfdes für att kunna 
begagna hvar och en. afl de sju tonerna i! diatoniska skalan 
såsom grundton. Sedan fötf. uppgifvit de måthematiska grun- 
derna till olikheten mellan. tvenne närbelägna bitoner,. t. ex. 
nellan Dis och As, Hvaraf den ena uppkommit genom upp- 
höjning: oeh: den: andra genom nedsänkning, visar had’ nödvän- 
digheten, att äfven betrakta bitonerna sjelfva såsom grundto- 
ner. Genbm att beständigt uppstiga och nedstiga i qvarter 
från: grundton" tilll grundtön, bestäimmer' förfl särskildi de nya 
bitoner, som mästb införas, och visar, att då man å ena si- 
dån stannar vid Feg, och äl den andra vid His; behöfvas 
inalles 23 bitoner, så att octaven innehåller 30 toner, hvaraf 
24 kunna betraktas såsom grundtoner i dur och moll.» 

«Förf. går nu vidare och fäster uppmärksamheten på en 
förut nästan öfversedd omständighet, nemligen den, att de 
diatoniska tonernas chromatiska upphöjning och nedsänkning, 
medelst så kallade små halfva toner, eller & och b, icke för- 








— 19 — 


slår, att” gifva hvar och en grundton sina rena :intervaller. 
Han visar till ex.. att till grundtonen D äro både qvinten ÅA, 
samt lilla och stora tersen F och Fis, en hel.syntonisk comma 
för låga, hvilken afvikning, särdeles ;hvad qvinten -angär, är 
allt för stor. På samma sätt äro till grundtonen F, både 
qvarten B, samt stora och ‚lilla sexten D och Des, en syn- 
tonisk comma för höga. Förf. genomgår nu särskildt de in- 
tervaller, hvilka med afseende på de 21 grundtonerna, böra 
upphöjas eller nedsänkas medelst syntoniskt comma, für .att 
återställa renheten, och visar att antalet uppgår till 44. Skola 
deremot svarande toner införas, så uppgår hela .antalet inom 
octaven till 43. Alldenstund ett så :stort antal toner skulle i 
hög grad försvåra, särdeles den executiva delen .af musiken, 
har man uppfunuit en utväg, att på annat sätt hjelpa sig 
fram, nemligen medelst den så kallade temperaturen. -Förf. 
visar, att den princip, som härvid legat till grund, är den, att 
skilnaderna mellan de stora och små halltonerna utjemnas. 
Alldenstund mellan Dis och E är en stor halftor, och mellan 
Es och E en .liten balfton, så är klart, att Dis och Es må- 
ste sammanfalla på samma gång nyssnämde skilnad försvinner. 
På samma sätt sammanfalla nu C:s och Des, Kıs och F, Fisis 
och G o. 8. v., och alla 43 tonerna reduceras till 42, hvilka 
samtlige kunna begagnas såsom grundtoner. Beräknas de 42 
tempererade tonernas svängningstal, så inses, att skilnaden, 
hvarmed tonerna i systemet fortgå, i det närmaste är hälften 


af en stor helton. Vidare kan inhemtes, att qvinten ach &£ 


qvarten knappt afvika 7, syntonisk comma, deremot stora ter- 
sen och lilla sexten ungefär 3 comma, och lilla tersen 


stora sexten 3 comma.» IN 


«Förf. framkastar nu den fräga, huruvida den nyss an- 
förda reduktion af de .chromiska tonerna är den enda möjliga. 
Han - visar, att en dylik reduction äfven kan företagas på ett 
annat sätt, nemligen derigenom, att den stora halftonen något 
ökas, den lilla deremot minskas, till dess den förra blir dub- 
belt så stor som den sednare. Alldenstund den lilla halftonen 


i « 
aaa CS 
Söp 
ve 


> a 
[24 
2 


2 
€ 


« 


» KR 
€ . - 
Ni 


N 





— un Teer 


— 20 — 


förhåller sig till den stora nära som 2:3, och intervallen 
mellan D och FE är lika med summan af en stor och liten 
halfton, så blir skilnaden mellan Dis och Es ungefär + af 
hela intervallen mellan D och E. Haäraf inses, att om Dis 
och Es, i stället för att närmas, helt obetydligt aflägsna sig 
från hvarandra, så blir afståndet mellan Dis och E dubbek 
så stort som afståndet mellan Es och E, samt heltonen delad 
i tre lika delar. Samma jemkning kan äfven företagas med 
Cis och Des, Fis och Ges, o. s. v. Enligt den princip, som 
härvid ligger till grund, sammanfalla nu Eis och Fes, His 
och Ces, Cisis och Des, o. s. v. så att alla 43 tonerna re- 
duceras till 49, nemligen C, Cis, Des, D, Dis, Es, E, Eis, 
F, Fis, Ges, G, Gis, As, A, Ass, B, H, His. För att fell- 
komligt kunna upphäfva alla olikheter mellan likartade inter- 
valler, beräknar förf. de 49 tempererade tonernas svängnings- 
tal, derigenom att talet 2 upphöjes till 5, A, iv 0. 8. Vv. 
potens. Det visar sig nu, att detta system öfverhufvud ger 
de consonerande intervallerna renare, än det vanliga eller 
duodecitnalsystemet. Lilla tersens och stora sextens afvikning 
svarar mot talet 43959, d. v. s. att dä det tempererade A gör 
42000 svängningar, gör det rena A 42004, en tonskillnad 
hvilken örat icke kan uppfatta. Stora tersen afviker föga mer 
än $ comma, men är i detta system för låg, då den i det 
vanliga är 3 comma för hög. Qvinten och qvarten äro de 
enda consonerande intervaller, hvilka afvika mera än i det 
vanliga systemet, nemligen $ syntonisk comma, hvilken af- 
vikning likväl icke tyckes genera örat. Äfven här är qvinten 
för låg och qvarten för hög. Sedan undersöker förf. de öf- 
riga intervallerna och visar, att de alla någorlunda svara mot 
enklare talförhållanden, hvaribland äfven 7-talet förekommer, 
hvilket saknas i duodecimalsystemet. Den minsta intervallen, 
hvilken kan anses ligga till grund för systemet, är obetydligt 
mindre än den lilla halftonen, eller rättare tredjedelstonen, 
hvilken intervall är densamma som utgör skilnaden mellan 
dur och moll. Emedan 19 är ett primtal, så är tredjedels- 








tonen den enda intervall som går jemt upp i octaven. Alla 
de öfriga intervallerna beskrifva, när de gentagas, cirklar, 
analoga med qvint- och qvart-cirkeln i duodecimalsystemet, 
hvilka genomlöpa alla octavens 49 toner. Alldenstund stora 
sexten kan anses fullt ren, så erhålles ett beqvämt sätt att 
temperera tonerna, :derigenom att man stämmer rena stora 
sexter, omvexlande med underliggande octaver, för att icke 
för mycket aflägsna sig från grundtonen. Åro tonerna på 
detta sätt riktigt tempererade, så fortgå de genom hela oc- 
taven med samma skilnad, så att octaven blir delad i 49 
lika delar. Systemet eger således 49 sjelfständiga tonarter i 
dur och 49 i moll, så att ett och samma motiv kan utföras 
på 49 särskilta sätt. Vidare kan från en gifven tonica 
moduleras till hvilken som helst af de öfriga 48, så att sy- 
stemet synes erbjuda en större rikedom i harmoniskt afseende, 
i synnerhet som det eger flera accorder, hvilka icke hafva 
något motsvarande i det vanliga systemet. Såsom exempel 
kan anföras accordet c, es, fis, hvilket i det närmaste svarar 
mot talen 5:6:7, och uppkommer då en ljudande sträng på 
en gång delar sig i 5, 6 och 7 aliqvota delar. Detta ac- 
cord är näst treklangen det mest välljudande. Förf. bevisar 
vidare, att det af honom uppgifna tonsystem (undevigesimal- 
systemet) mera öfverensstämmer med Grekernas Chroma molle, 
än deras Enharmoni, men anser likväl lämpligast, att kalla 
detsamma det tempererade enbarmoniska tonsystemet, isyn- 
nerhet som det är analogt med den nyare så kallade enhar- 
moniska skalan, och endast skiljer sig derifrån genom tempe- 
reringen. Slutligen fäster förf. uppmärksamheten derpä, att, 
då det nya systemet har sina fördelar framför det vanliga 
chromatiska, eger det äfven sina olägenheter. Genom den 
större mängden toner försvåras den exsecutiva delen af musi- 
ken, och alla instrumenter med bestämda toner fordra en egen 
mera sammansatt byggnad. Vidare afvika en del intervaller, 
särdeles stora tersen och septiman, på ett eget sätt från nor- 
mala förhållandet, hvarigenom en del öfvergångar förekomma 


— 2 — 


något främmande för örat, men förf. anser detta till större 
delen .bero af vana, och tror, att man lika kitt borde vänja 
sig vid det enharmoniska tonsystemets brister, som man fått 
.vänja sig vid de längesedan erkända bristerna 'hos det .chro- 
.matiska ‚tonsystemet». 


Inlemnade Afhandlingar. 


:Hr Assessor E. Bunuan: Väderleks-abservationer åren i8830—38 i 
Neder Calix, samt 
‘Hr Kapten Lenncnen, meteorologiska observationer på Cathrineberg i 
Östergöthland. 
Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 





Hr Adjunkt S. Muncz ar Rosenscuörns i förra sammanträde remitterade 
afbandling: Försök till ett nytt tonsystem, återlemnades af Hr 
Frih. Waspe och Hr A. Svansere, som tillstyrkte dess införande 
i "Kongl. Akademiens Handlingar. 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att tvenne inländske ledamöter i Akademiens 
nionde klass med döden afgått, Hr Jacon GaisrrcG i Florens den 29 
sistl. November och f. d. Envoyen, En af de 18 i Svenska Akademien 
Hr Frih. C. G. von Brınxwan den 25 December, samt utländske leda- 
moten i femte klassen Hr ÅLRXANDER BRONGNIART. 





SKÄNKER. 


Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 
Af HANS MAJ:T KONUNGEN. 
Hücer, C. :Frbr. v., Kaschmir und das Reich. der Seik, B..[-—LIV? 1, 2. 
Stuttg. .1840—44. 8:0. (Med taflor och karta;. 


Af fiockité reyale d’agrieulture, histelre naturelle 
et arts utiles de Lyon. 
Compte rendu des travaux de la société, pendant le cours des an- 
nées 1806, 1807, 1813, 1814, 1815, 1817—1824. Lyon 
1806—24. 3:0. (Med taflor). 














— KH — 


Mémoires de la sociét6; 1829-27, 1828—31, 1832, 1833—34, 
1835—36. Lyon 1828137: 80. (Med tafler)o. 

Annales des sciences physiques et naturelles, d’sgriculture et d’indu- 
strie. Publiées per la. 584088; Tome®: FVilL Lyon 1838—45. 
(Med: tafler). 


Af Académie des selenees et lettres de Montpellier. 


Mémoires de la section des sciences. Année 1847. Montpellier 1847. 
4:0. (Med taflor). 


Af Société: Immer. des- naturalistes. de Moscou. 


Jabilzumi) semisstcularem- Docteris meditinde: eb: philos.-Gorruzas Fıscnak! 
zu: Warsumm: coelebrant sodales sseietatis:: Mösguse: 18%47.. Fol. 
(Med taflor). 


Af Hr W. Hoealdinger. 
Berichte über die Mittheilungen von Freunden der Naturwissenschaf- 
ten in Wit: Ni 92-140. Wien TEAM. 8:05. 
Abbandlungen,, Naturwissensehaftliche. Gesammelt: u; durch. Sub 
scription herausgegeben von W. Hamıncen. Band. I. Wien.4847. 
4:0. (Med taflor). 


Af Författarne. 


Anpenson, Ta., On certain products of deoemposition of the fixed oils 
in contact with sulphur. Edinburgh 1847. 4:0. - 
Hausmann, J. Fr. L., Handbuch der Mineralogie. Th. II. Abth. 4. 

2:te Ausg. Göttingen 1847. 8:0. (Med tafla). 
Horst, Fa., Actstykker angaaende Pestqvarantainen med Bemzrknin- 
ger (Fra Norsk Magaz. f. Lagevidenskab) Christiania 1847. 8:0. 
Brac, D:r Fr. Ta., Förhandlingar rörande reorganisation af Stockholms 
allmänna barnhus och clinicum i barnsjukdomar. Sthm 1847. 8:0. 
— — Tal på svenska läkaresällskapets högtidsdag den 5 October 
1847. Sthm 1847. 8:0. 


Til Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af HANS MAJ:T KONUNGEN, 
genom Hr Öfver-Jägmästaren ar Sraön. 


En Phasianus colchicus fem. från Djurgården. 


Af Hr Brukspatron 6. Clason. 
En Cyclopterus lumpus: från Sundsvall. 


— BH — 


oo Af Hr Himberg. 
En Parus ceruleus och en Regulus cristatus. 


Af Hr B. Besenlind. 


En Testudo sp. från Egypten, ett ägg af Gallus giganteus värpt ı 
Stockholm, och en Anas Moschata fem. från China. 


Botaniska afdelningen. 


Af Hr George Bentham 1 Londen. 


En samling af etthundradefyrtiotvå växtarter, insamlade i Ostindien 
af Warısca, i Guyana och Surinam af Scaomsuncx och Höstuann. 


Af Hr Pastors-Adjunkten Vestéöö. 
En samling af aderton gottländska växtarter. 


Af Hr Stauadeoranden Holmgren. 


En samling af tjuguåtta sällsyntare växter från Östergötbland och 
Småland. 





STOCKHOLM, 1848. P. a. NORSTEDT Ö SÖNER. 











ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. &. 18948. MB. 





Onsdagen den 9 Februari. 





Föredrag. 


1. Pichurimtalgsyra. — Utur en skrifvelse ifrän Prof. 
Ruprensachern i Prag till Baron Berzerivs, hvaruti den förra 
omnämner en undersökning, som en af haus elever, Anruur 
Görszy, nyligen förehaft öfver kokosnötoljan, och hvarvid han 
kommit till andra resultater än de kemister, hvilka förut be- 
arbetat samma ämne, meddelade Hr L. Svansenc: 

Saponifierar man den i handel förekommande kokosnöt- 
oljan med en koncentrerad kalilut, sönderdelar den bildade 
såpan med utspädd svafvelsyra samt distillerar de afskilda feta 
syrorna med vatten, så får man: 4:o ett surt, mjölkaktigt 
distillat, på hvars yta ett hvitt, mjukt och äfvenledes surt 
fett simmar; och 2:o en vid vanlig temperatur fast återstod af 
kokosnötoljans feta syror. Båda dessa afdelningar innehålla en 
fet flygtig syra, hvilken företer alla egenskaper af den utaf 
Stuauer för några år sedan uti pichurimbönan upptäckta sy- 
‘ ran, hvilken han kallade pichurimtalgsyra. 

Framställandet af denna syra sker lättast sålunda: det 
mjuka, vid distillationen öfvergående fettet löses i litet alkohol 
och öfvermättas med ammoniak, hvarefter den sprithaltiga lös- 
niogen utspädes med mycket vatten och så länge försättes 
med en lösning af chlorbarium, som en hvit och ostlik fall- 
ning eger rum. Aftages denna fällning och tvättas med kallt 
vatten samt derefter en längre tid behandlas med kokande 
vatten, så förminskas dess volum betydligt, hvarunder den 


- 268 — 


samlar sig till klumpar, förlorande dervid sin snöhvita färg 
och öfvergående till smutsgul. Man filtrerar nu så fort som 
möjligt igenom linne och låter kallna, hvarvid små, hvita 
flockar afsätta sig, hvilka ännu en gång omkristalliseras på 
samma sätt utur vatten och sönderdelas med vinsyra, då en 
fet syra, som är pichurimsyra, afskiljes. För att framstalla 
denna syra utur den fasta återstoden af kokosnötoljans feta 
syror, distillerar man, under fullkomligt  utestängande af luf- 
ten, en viss qvantitet af de fasta syrorna vid en temperatur 
omkring +3009 C., ända till dess att distillatet begynner 
stelna uti retorthalsen. Den i förlaget öfverdistillerade pro- 
dukten löser man i alkohol, öfvermättar med ammoniak och 
behandlar på förut omförmält sätt. 


Följande försök synes ådagalägga en fullkomlig öfverens- 
stämmelse emellan den sålunda erhållna flygtiga syran och 
Stuamers pichurimtalgsyra C*H*O*. 


Pichurimialgsyrad baryt, hvars beredning förut är om- 
nämd, bör likväl, för att fås fullt ren, dessutom omkristalli- 
seras utur alkohol. Utur vatten kristalliserar saltet i små, 
voluminösa, snöhvita flockor. Utur en koncentrerad varm al- 
kohollösning utkristalliserad, fyller den hela vätskan med ett 
nätverk af små, ‚glimmande kristaller. Torkadt vid +400° C. 
företer detta salt ett snöhvitt, sidenglänsande, kristalliniskt 
glimmande utseende; är mycket voluminöst samt svårt att 
sönderrifva, fett för känseln samt lukt- och smaklöst. Saltet 
är lösligt i 40864 delar sin vigt vatten af +17.5° C. samt 
i 4982 delar kokande vatten; i 41468 delar 75 procentig 


alkohol vid +15.59 C. samt i 244 delar kokande alkohol af 
samma styrka. 


Igenom förbränning af detta salt, dels för sig till kolsy- 
rad baryt, dels med chromsyrad blyoxid, hafva 
a. 0.117 gram galt gifvit 0.043 BaÖ 
b. 0.192 0.070 
c. 0.1432 0.045 

















d. 0.259 gram salt gifvit 0.502 C samt 0.201 H 
e. 0.304 — =: 0.612 0.239 
fe 02359 — — 0513 

procentiskt svarande emot 





beräknadt a. b. c. d. e. fr. medium 
GC“ 53.80 — — 512.36 54.90 5402 53.9 
H? 859 —L — — 08:62 .873. — 86 
Oo 8.97 — Le — —o — 


Ba 28.64 28.55 28.33 28.48 


Pichurimtalgsyrehydrat , hvilket erhålles igenom baryt- 
saltets sönderdelning med vinsyra, har alla de egenskaper, 
hvilka Sruamer angifvit för det, med undantag uti blott en 
enda omständighet, nemligen den, att syran utur kokosnötoljan 
kristalliserar utur såväl en utspädd som en stark: alkohol. 
Löser man syran i en stark alkohol samt låter lösningen stå 
ir vanlig kammartemperatur ända tilldess att, till följe af fri-- 
villig afdunstning, en fast skorpa bildar sig vid kanten, hvar- 
efter den sålunda koncentrerade lösningen hålles en längre tid 
vid 09 C., så får man druser af en hasselnöts storlek utaf 
små spetsiga kristaller. Underlåter man deremot användandet 
af denna temperaturförminskning, i afsigt att låta kristallisa- 
tion försiggä igenom blott och bart frivillig afdunstning, så 
förfelar man sitt mål, emedan syran afsätter sig vid kanten 
af lösningen och kryper upp efter kärlets väggar, hvarvid al- 
koholn afdunstar utan att någon ordentlig kristallisation in- 
träder. Syrans egentliga vigt =0.883 vid +20° C. (StrAMen 
har icke angifvit den). Den smälter emellan +42 och 43° C. 

Vid analys har jag funnit 
a. 0.4175 gr. pichurimsyrehydrat gifva 4,093 gr. Ö och 0,448 gr H 
08 028 — — 10,764 0.3105 
svarande i procent emot 

beräkn. a. b. medium 
CC“... 7200 7140 72.35 71.88 


HB. ..120 44.92 11.98 Ns 
O0! ... 46.0 


1000. 











Pichurimtalgsyrad etyloxid framställes 'igenom inledning 
af torr saltsyregas uti syrans lösning i alkohol. Ethern af- 
skiljer sig partielt redan under operation på ytan, men först 
fullständigt efter tillsättande af vatten i större qvantitet. Man 
afskiljer den ifrån vätskan, tvättar den först med kolsyradt 
natron, sedan med vatten och torkar den derefter öfver chlor— 
calcium. 

Pichurimtalgsyrade etyloxiden bildar i rent tillstånd en 
färglös, vattenklar och vid vanlig temperatur tjockflytando olja 
af en svag, angenämt ostlik lukt och något fadt söt smak, 
med en egentlig vigt =0.86 vid +20°C. Vid —40° C. fryser 
den till en hvit fast kropp; börjar koka vid +264° C. samt 
distillerar dervid färglös öfver, under det att kokpunkten smä- 
ningom stiger samt innehållet i retorten blifver något brunt. 
Särdeles anmärkningsvärd är denna funna kokpunkts samman- 
träffande med den efter Korrs lag för pichurimsyrade etyl- 
oxiden beräknade kokpunkt, hvarvid ättiketherns kokpunkt 
=+7492 C. antages såsom utgångspunkt. Ty ettiketern =C°H°O* 
och pichurimetern =C”H»O' = C'H'O' + 1 0(CH"), följaktligen 
är dess kokpunkt = "74 + 10.19 = 2642. Vid förbränning hafva 
0.3118 gr. pichurimeter gifvit 0.8493 C och 0.3434 H, hvilket 
i procent gifver: 

beräkn. funnit 
CC”... 73.68 73.44 
H”.. 12.28 12 
OÖ... 1AM — 

Den egentliga vigten på pichurim-etergasen, tagen vid 
+290° C har jag funnit = 84, under det 'att den beräk- 
nade är: . 
28 Vol C = 23.2960 
56 H= 3.8808 

4 O= k4372 
”I6u0: kb= 79. 

















— 9 — 

2. Om de harmoniska tonerna och klangen 
hos stränginstrumenter. — Utur en skrifvelse ifrån Hr 
A. F. Svanzers meddelade Hr L. Svanzens derom följande: 
När en spänd sträng anslås, har äfven ett öfvadt öra svårt 
att höra alla de utom grundtonen uppkommande harmoniska 
toneroa; ett oöfvadt hör dem icke alls. Denna svårighet upp- 
kommer hufvudsakligen deraf, att örat icke är beredt på dem, 
sådane som de förekomma, d. v. s. med deras innehafvande 
klang och styrka. Likväl är det lätt, att medelst användande 
af ett enkelt konstgrepp göra dessa toner hörbara för hvilken 
som helst. i 

Om man lätt berör med en mjuk kropp, t. ex. med en 
skarp kant af ett stycke mjuk kautschuk, en ljudande sträng, 
hvars vibrations-antal vi vilja beteckna med n, antingen vid 
dess midt, dess tredjedel eller fjerdedel o. s. v. så döfvas FT 
grundtonen och de harmoniska tonerna 2n, In, An etc. frame" u IN 
stå särskilt. Har man sålunda framställt någon, hvilken so. 7. a 
helst af dessa toner, t. ex. 2n, och anslaget genast förnyad ;..> ie 
på samma ställe af strängen, så hör man samtidigt med grund- LEA 
tonen denna andra särdeles tydligt. Sedan örat på detta sätt 
blifvit vandt att höra denna ton samtidigt med grundtonen, 
märker man lätt, att, när man döfvar den sednare genom att 
beröra strängen vid dess midt, den återstående 2n har samma 
klang och styrka, som innan grundtonen döfvades. Låter man 
nu anslagningsstället variera, så finner man, att den harmo- 
niska tonen 2n får sin största styrka, när strängen anslås vid 
4 eller 4 af dess längd, räknadt ifrån den ena ändan, och 
att intensiteten blifver minst, när den anslås vid midten. 

Orsaken till detta förhållande är ganska naturlig. Tonen 
2n uppkommer nemligen derigenom, att under det strängen 
gör sina totala oscillationer, hvardera af dess hälfter vibrera 
särskilt, och dessa sednare vibrationers amplitud bestämmer 
den harmoniska tonens intensitet. Men dessa vibrations-am- 
plituder bekomma sitt största värde, när hälfternas midter anslås, 
och blifva mindre, ju mer anslagningssälllet aflägsnar sig derifrän. 






.— e—- 


— 30 — 


För tonen 3» blifver maxcimuwm af intensitet, när an— 


slagnings-stället är vid 1,8, 
minimum vid ı $ 
För tonen kn är maximum vid 3, 3,3, 1 


— minimum vid 31,4, 8 
För tonen 5n är maximum vid „, A, 4, vw, % 
minimum vid ah Vb, 5 
0. 8 Vv. 

Är strängen icke öfver 4 meter lång, så behöfves var- 
samhet och öfning, för att genom döfning af grundtonen fram- 
ställa isolerade de högre harmoniska tonerna än 6n. Likväl 
har jag på ett monochord af 4 meters längd kunnat sålunda 
framställa t. o. m. tonen 9n. När örat blifvit vandt vid dessa 
högre harmoniska toner, hör man dem dock bättre samtidigt 
med grundtonen, än om man försöker att döfva denna. 

Af det föregående synes, att, när man anslår en sträng 
på dess midt, så bekomma alla de jemna harmoniska tonerna 
minimum och alla de udda maximum af sin intensitet. Oc- 
taven och dubbla octaven blifva således i förhållande svaga, 
då deremot tonerne 8n och ön särdeles tydligt framstå. Till 
och med tonerna 7n och 9n äro för mitt öra på en längre 
sträng ganska märkbara, vid hvilket anslagningsställe som helst, 
och göra ett oangenämt intryck, ju tydligare de framstå. 
Redan för längre tid tillbaka har jag anmärkt den mindre 
rena ton, som uppkommer, när en sträng anslås vid midten. 
Vi se här, att orsaken dertill bör sökas i de jemna harmoni- 
ska tonernas svaghet och den öfvervägande styrkan hes de 
udda. På hvilket ställe strängen bör anslås, för att den må 
gifva sin fvlligaste ton, är svårt att afgöra. Likväl vill jag 
med stöd af erfarenheten och på teoretiska grunder föreslå 
emellan &:dedelen och 3:djedelen af längden ifrån ändan. Då 
blifver nemligen den harmoniska tonen 2n mycket stark, och 
den disharmonierande 7n så svag som möjligt. 

När man, genom att beröra den vibrerande strängen vid 
dess midt, döfvar grundtonen, så döfvar man med detsamma 


— 94 — 


alla de harmoniska tonerna, undantagandes dem, som äro 
multipler af 2n. Anslär man sålunda vid 8:dedelen och sedan 
döfvar vid midten, så hör man utom ®n äfven &n, af hvilka 
den förra kan döfvas genom en sakta beröring vid A:dedelen. 
Anslär man A42:tedelen och sedan döfvar vid midten, så höres 
utom ®2n äfven 6n, och kan 2n döfvas, så att likväl den 
sednare återstår, om man sakta berör strängen vid 6:tedelen. 

Döfvar man grundtonen genom beröring vid 3:djedelen af 
strängens längd, så döfvar man äfven alla de harmoniska to- 
nerna, med undantag af dem, som äro multipler af 3n. Detta 
låter äfven bekräfta sig af erfarenheten. 

Den harmoniska tonen kan stundom vara betydligt öfver- 
vägande bredvid en svag grundton. Om man t. ex. med 
pekfingret sakta berör strängen vid dess 3:djedel och knäpper 
med tummen, så hör man, samtidigt med flageolet-tonen 3n, 
äfven en svag grundton n. Om man vid knäppningen med 
tummen sakta lyftar hela strängen, så ökas grundtonens styrka 
och man kan på detta sätt efter behag variera förbållandet 
emellan de båda samtidigt hörbara tonernas intensiteter. Fla- 
geoletten kan derföre anses såsom en harmonisk ton med 
evanescerande grundton. 

Af det föregående synes att de harmoniska tonernas 
styrka beror af den oscillerande strängens initiala läge. Häraf 
uppstår helt naturligt den frågan: kan ett sådant initial-läge 
gıfvas åt strängen, att vid dess oscillationer blott en enkel 
ton uppkommer, d. v. s. en, som scke är åtföljd af någon 
harmonisk? Något fullkomligt bevisande svar kan på denna 
fråga för det närvarande icke gifvas, ehuru den förekommer 
mig sannolik. 


— 3 — 
3. Afvägnings-instrument för valtenmärken. — 


Hr Eapwmann förevisade 
ett portativt instrument, 
att begagna vid bestäm- 
mandet af vattenmärkenas 
niveauförändringar. Det 
bestär af tvenne vid en 
gemensam axel fästade 
rörliga ben, a och b, 
hvardera af en half fots 
längd, af hvilka a genom 


ett för tillfället inskrufvadt handtag c af den med- 

bjelpare, som är att tillgå, lutas mot och fast- 

hålles vid bergväggen, hvari vattenmärket är in- 
hugget. I hvardera ändan af benet a på undra 4 
sidan äro, för att förekomma glidning, tvenne små 
metallpiggar anbragte. Det andra benet b sättes 

af observator i vågrät ställning genom det på dess 

öfre sida infällda lilla vattenpasset d. Vid samma 

bens ena ända är en metallskruf e med dertill 

hörande mutter anbragt, och vid den motsvarande 

ändan af benet a en metallskifva med en half- 
cirkelformig ränna f. Vid benens rörelse mot hvarandra flyttar 
sig skrufven e fram och åter i rännan f, men genom mutterns 
tilldragande hindras denna rörelse och benets b en. gång 
borizontella läge blir under försöket orubbadt.. För att sätta 
detta bens undre sida i samma horizontalplan, som den in- 
huggna vattenmärkslinien, är på denna sida en rörlig metall- 
skifva g anbragt, hvilken vid försökets början utskjutes och 
inpassas mot denna. linie. Mättstocken +, som är indelad i 
hela, halfva och fjerdedels tum och vid hvarje half fot har 
en led, så att den kan såsom en tumstock ihopläggas, är 
genom ett charniere fästad vid benet b. Genom en vid detta 
ben anbragt hake A, som nedfälles öfver en i måttstocken 











— 33) — 


inskrufvad ‘ten, bibehälles densamma under försöket uti en 
lodrät ställning. Om nu vattenmärkets lodräta afstånd från 
vattenytan icke voro särdeles stort, så skulle ändock större 
delen af mättstocken behöfva nedsänkas i vattnet. För att 
undvika denna olägenhet, kan densamma fot för fot sönder- 
skrufvas, sedan man. förut på ett ungefär utrönt, huru stor 
del deraf vid försöket är behöflig. 

Ifrågavarande instrument är gjordt af träd och intager, 
då det är sammanlagdt, icke större yta än en half qvadratfot 
med en höjd af en tum. Sjelfva måttstocken har då en längd 
af 8 fot. Af messing tillverkadt skulle dess dimensioner mycket 


kunna minskas och instrumontet således blifva så mycket 
portativare. 


4. Samtidiga observationer") — Hr Sunprvac 
öfverlemnade de Zoologiska observationer, som vuro insamlade 
för år 4846 och hvilkas redaktion Hr C. G. Löwzntreu hafı 
godheten åtaga sig. 


Från följande personer hafva observationer inkommit. 


1:0 Från Skåne och Blekinge. 
Sign. Ställets namn och läge. 
Prosten J. Bauzeuus . . . . A1. Tommarp, $ mil N.V. fr. Trelleborg. 
Doktor N. O. Scuacznstnön A2. Landskrona, (55°50’ N.) 
Inspektor N. Onstanıus . . A3. Högestad, 1 mil N.N.O. fr. Ystad. 
Aptekare B. A. Söverströv . AA. Carlskrona, (56°10’ N.) 


2:0 Från Calmare län och Öland. 


Stallmästare Breuer. . ... . Bf. Ottenby, Ölands södra udde. 
Jägmästare C. F. Sremivs . B2. Byrum, 4 m. N. fr. Borgholm på Öland. 
Kronolotsen A. Wirsén . . B3. Örö, Misterhult af Calmare Län. 


2) Vid de Zoologiska observationer för år 41845, som finnas införde 
i Vet. Akad:s Öfversigt 1846, p. 234—247, äro följande tryck- 
fel anmärkte: 

Sid. 238, Lit. R, Finspong, står N.O., läs N.V. 
» =— oo» 5, Mariedamm, » V., » O0. 
» — oo» U, Frösvidal, » V, » NV. 
» 240, mellan Libellula och Papilio är rubriken: 
Agrion virgo uteglömd. 


— IK —- 


Sign. Ställete namn och läge. 
3:0 Från Östergölhland och Nerike. 


Jägmästare Z. Anzıın . . . Ct. Omberg, 2 mil S.S.V. fr. Wadstena. 

Jägmästare C. W. Lunpsong C2. Finspong, {583° N.), 21 m. N.V. fr. 
Norrköping. 

Herr J. W. Gain . . . . « C3. Mariedamm, (58$° N.), 14 m. O.S.O. 
från Akersund. 

Doktor J. W. Lacensteor . C4. Askersund. 


4:0 Från Bohus Län, Westergothland och Wermland. 


Dem:lje Jos. Scuönuenn . . D1. Sparrsäter, (584° N), 2 m. N.O. fr. 
Skara. 

Bergmäst. S.G. v. Zweicssne D2. Remningstorp, (58°23’ N.) 

Herr J. E. Runpsene .. . D3. Kilsby, (59°7’N.), 2 m. S. fr. Chri- 
stinebamn. 

Herr L. R. Daısan .. .. DA. Degeberg, 1 m. N.V. fr. Lidköping. 

Löjtnant F. P. Hırara. . . D5. Främmestad, (581? N.), 2 m. S.O. fr. 

.. Wenersborg. 
Prosten C. U. Exsrmön . . D6. Tjörn, {58° N.), N.V. fr. Götheborg. 
Herr J. Muscn . . . » . .. D7. Götheborg. 


5:0 Frän Södermanland, Stockholm, Upland, Gestrikland och Dalarne. 


Handlanden A. Lancman . . Ef. Trosa, 5 m. S.S.V. fr. Stockholm. 
Hof-Jägmäst. J. ar Srröm . E2. Stockholm, (593? N.). 

Aptekaren J. Tıvannern .. E3. Enköping, 6 m. N.V. fr. Stockholm 
Inspektor J. F. Bsönzuwan . EA. Tolffors, 4 m. V. om Gefle (603° N.) 
Brukspatron J. oz Ron och) E5. Svabensverk, (6,1, N.), vid S. ändan 
Stud. C. H. Jonanson. . af sjön Annungen, 4% m. N. fr. Fahlun. 


6:0 Från Wester- och Norrbotten. 


Bruks-Inspektor Äsom . . . Fi. Strömbecks Bruk, (63°40’ N.), 2m S. 
fr. Umeå. 

Aptekaren M. Dren... . . F2. Skellefteå, (64°42’ N.) 

Kronofogden E. Buryax . . F3. Neder Kalix, (65°53’ N.) 


7:0 Frän Lappmarkerne. 


Kyrkoherden N. J. Sunpsuın @4. Lycksele Prestgärd, (64°38’ N.), 128 m. 
N.V, fr. Umeå. 

Kyrkoberden J. Uranus . @2. Juckmocks Prestgärd, (66°33’ N.), un- 
gefär 15 m. N.V. fr. Luleå stad. 

Löjtnant C. F. Damur. . . . G3. Gellivare kyrkoplats, (67°20’N.), un- 
gefär 24 m. N.N.V. fr. Luleå. 











35 


4. Observationer på Däggdjur och Amfibier. 


Mustela erminea, 


Autar Sommardr. 
Eust. Allm. 


C3. Must. minor iren Vint.d.13Jan. 
F1.. — — 27Nor. ren vint. dr. 
—  (Finnesej här) 


Vinterdr. 


Lepus variabilis, (var. bor.) 
C2. 5 Apr. — 12 Nov. 
— 22 » (L.canesc.) 
C3. Nyfödda ungar sägos 200 par. 
» 13» — — ifälln.21 Mars. 


D3. — ı1Mj — 
Ds. — — 2 Nov. 
E2. 14» — -_— 
Fi. — — 24 Oct. 
F2. — — 2» 


F3. 14Maj4Jun. 14 » till 4 Nov. 

G2.20» 8» 24 » » 6 » 

G3. börj. af Juni — — 13 Maj sågs 
en hvit. 


Vespertilio. 

Börjar 

synas. 
B2. 25 Maj 
C2. 20 Apr. 15 Maj (V. mystacin. et 
Daubent.) 


Allmän. Försvin- 


8 Jun. 


Ei. 1 Jun. 
E2. 17 Apr. 
F2. 5 Åug. — 

F3. i Maj, i början af Juni. 
G2. 26 Jun. 


Rana temporaria. 


framkommer 
Eostaka = Allm, 


26 Mars 
9 Mej 18 Maj 
9 Mars 

11 Apr. 13 Apr. 

17 Apr. 
6 Maj 


Försvioner. 


A2. 
Ba2. 
Ci. 
Ca. 
C3. 
Ei. 
E3. 
E5. 19 Apr. 
F2. 


i slutet 
F3. af Maj 


G2. 8 » 


14 Maj (”ägg lades”) 
12 » 
4 » 
27 » 
af Jun. 30 Sept. 
16 Maj (I källor 
omkr. 12 Apr.) 
G3. 20 Juni började ägg läggas. 


Bufo vulgaris. 
Å 2. 14 Mars 
C2. 2 Apr. 20 Apr. 
C3. 18 Maj (”trol. förr synlig”). 
E3. 15 Åpr. 
F3. Finnes icke här. 





Triton palustris. 
B2. 22 Mars 18 Maj 
C3. 13 April 
E3. 16 » 
F3. Finnes icke här. 


—— 





Triton punclalus. 
C3. 27 Mars (i vatten). 


36 


2. Obs. på Fiskar och Insekter. 


Scomber scombrus. 





Börjat 
så I Allmän. 
De. 10 Maj — 
Clupea harengus. 
Bi. 28 Mars — 
B2 47 » — 


B3. 23 Apr. (intill kusten 30 Apr.) 
De. 24 Febr. (fångades). 





Murena anguilla. 
A2. 10 Apr. (Älyngel). 
B2. 4 Mars (i en bäck som ut- 
faller i Kalmare sund. 
B3. Fångas bela året, mest om 
hösten. 
D3. 27 Aug. sågs Ålyngel i stor 
mängd gående uppåt fors- 
sarne vid Trollhättan. 





Salmo salar. 


Bi. 12 Apr. (i en bäck). 

Ei. 4 Maj (i Trosa 8). 

E4. 6 » (i Gefle 3). 

F3. (i medlet af Juni). 

G2. i början af Juni i Luleå elf. 
”24 Maj, när värme och fjell- 
floden tidigare inträffa”. 


G3. Af härvarande fiskarter leker 
samma slägte på olika tid 
i olika träsk. 


Scarabeus stercorarius. 


Eovstaka. Allmän. 
B2. 18 Mars 1 Maj. 


Ci. 5 Apr. 3 » 
C2 6» 8» 
C3. 12 >» — 
D2. 4 » 10 » 
Ds. 14 » — 


De. Rar, ej sedd i år. 
Et. 28 Apr. 4 Möj. 


E3. 13 » — 
Es. — (24 a» 
F2. 4 Jun. 


G2. 18 » 28 Jun. 





Papilio cardamines. 
14 Maj. 


Da. 
E5. 4 Jun. 





Papilio urtice. 
De. 22 Mars — 


De. 29 » 
G3. 22 Mej 





Hirtea marci. 
6 Mars 


Da. 


Agrion virgo. 


C3. 14 Jun. (trol. förr). 


— 





[ U} 


37 


3. Obs. på Foglar, sedde nedanstående dagar. 


Corvus cornix. 


Under Höst- Nyårst. Sommar 
'Värflyttn. flytta. d.44-Y d. Y-Y 
B3. 25 Febr. 


Ci. allmän. 
C2. 16 Febr. 14 Okt. — 17 Juni. 


— m mb 


C3. 24 » (stannade) 4 par 
häckar. 

Ca. 27 » mu 

DA. Alla årstider. 

De. 26 Febr. 1 Ok. — — 


Ea2. 
E5. 5 Apr. 
Fı. 8 Mars 
F2. 47 » 23 Oct. 7 Jan. 
Gt. 26 » i Nov. 
G2. 8 Apr. 8 Okt. 
C#. C. monedula återkom 27 Febr. 


— hela tiden — 


Ampelis garrulus. 


Ci. — = — 18 Jan. omkr.50. 

C2 — 23Nov. 27 » — 

D7. I börj. af Febr. 

E2 — — 11» (l- 
gra fä). 


LU] 


» 46Febr. (iskock) — 
E4. ”i år syntes blott några få”. 
Fi. 15 Dec. — 

Fe. — 20 Jan. | 


Turdus torqualus. 
Ci. ”sällsynt härstädes”. 
C3. ”bär aldrig sedd”. 
De. 9 Apr. 3 Okt. 


Regulus cristatus. 
Ci. ”allmän bela året”. 
C2. 21 Mars 19 Okt. 20 Dec. 
C3. 2 Sept. — 
DA. 25 Febr. — 


G2. 
G3. 


Ci. 
Ca. 
03. 
G2. 


Ci. 
C2. 
C3. 


Da. 


E3. 
Gi. 


| G2. 


. 25 Febr. — 


.44Apr — 
. t.22 Mars — fr. 16 Dec. — 


. 23 Apr. 
. 17 Msj 


Pyrrhula vulgaris. 
Under Höst- Nyärst. Sommar. 
Värfiytta. flytta. d4H-% d.V-Y. 


1. ”Nögra par häcka här”. 
. 19 Apr. 12 Okt. 24 Dec. 7 Juli 
. 11 Mars 16 Sept. medio 28-30 


Nov. Jun. 2, 
— iDec.dagl. — 
19 Dec. 


24 Maj 


— helavintern — 


— hela vintern — 


EEE 


Fringilla monlifringilla. 


1 Maj 10 Sept. — 
20 Apr. —- 


 Fringilla spinus. 
"allmän hela året”. 
26 Apr. 5 Okt. 46 Dec. 13 Juli 
fl.gäng.20 » 25 Nov.fl.gäng. 
3 Jun. 6Sept. — 





Emberisa_citrinella. 


»Allmän hela året”. 
16 Apr. 5 Okt. 3 Jan. 4 Juli 


Dagl. Dagl. i mängd n. dagl. 
— — ”allm. hela — 
vintren”. 
”här hela året”. 


— hela vintr. — 
24 Maj 12 Sept. — 





. 28 Apr. 
. 21 Maj 24 » 


. 14 


18 Maj 20 Maj 


. 12 » 


38 


4. Obs. på Flyttfoglarne. 


Aukomat 
Enstaka Allım. flytto. 


Hirundo rustica. 
30 Apr. 8 Maj 


ww 

[<=] 
gil 

m 


6 » 
6 » 
22 »” 


OO 


in 
I. 
wa | 
we » 


lellsloclotsl 
» 
© 

BEE ZEEE 


» 
dj 
mm 
we Oo 
un 
[e) 
TZ 
ee 


Hirundo urbica. 
Maj 
» 10 » 


6 » 
9 » 


» — 
2 » — 
» ms 
17» Se 


Hirundo riparia. 
Finnes ej här. 
2 Jun. 8 Jun. 30 Aug. 


Cypselus apus. 
17 Maj 


» 28 » 26 Aug. 
14 » 


23 


12 Maj 20 » 
19 » 20 » 


DU NN 


11 Maj 4 Sept. 


pt. 


Bi. 


C2.. 
De. 


. 14 Mej 


. 11 Apr. 
. 14 
. 18 » 


Ankomst Bort- 
Enstaka Alim. flytta. 
Muscicapa grisola. 
12 >» 
22 » 


. 12 Jun. 25 Jan. 28 Aug. 


Sazricola oenanthe. 
4 Febr. 


11 Apr. 3 Sept. 


»” — 


4 >» 


Saxicola rubetra. 


. 16 Apr. 1 Maj 28 Aug. 


10 Maj 11 » 
20 » 
» 30 » 29 » 


Sylvia philomela. 
16 Maj 


Sylvia airicapilla. 
13 Maj -— 
12 >» 








Enstaka Alle. flyttn. 
Sturnus vulgaris. = 
Ai. — 2?7Fer — 
A2. 26 Febr. — — 
AA 27 » 5 Mars — 
B2. 1 » 9 Fer — 
B3. 24 » 3 Mars — 
Ci. 11 Mars — _ 
C2. 4 »10 » — 
C3. 4 » -— -— 
DA. 15 >» — — 
Ds. 7 » — — 
De. 2 » — — 
Eı. 23 Febr. 4 Apr. — 
E2. 28 » — — 
E3 — 44 Mars — 
Fı. 15 Mars — —_ 
G3. 24 Maj — -— 
Motacilla alba. 
A2. 20 Apr. — — 
A4. 5 » — — 
Bi. 14 Mars 6 Apr. — 
B2. 9 Apr. 44 » — 
Ci. 1 » _— — 
C2. 26 Mars — — 
C3. 4 Apr 0 — — 
Ca. — 10 » — 
Di. 30 Mars 3 » — 
Da. — 17» — 
DA 4Apr — - 
Ds. 5 » 7» — 
De. 4 » — 30 Sept. 
Ei. 1» 14 » — 
E2. — 4 >» — 
E3 — 5 » -— 
EA. — 9.» — 
Es, 15 » — — 
Fi. 17 » — — 
F2. 21 > — _ 
G1. 16 » — — 
G2. 10 Maj 14 Maj 24 Sept. 
63. 19 Apr. — 41 Okt. 
Sylvia trochilus. 
C2. 3 Maj 6 Maj — 
C3. 10 » — — 
De. 8 » -— — 
E2. 9 » —_ _ 
F2. 25 » — um 


Ankomst Bort- 


LU 


fliyttn. 


Sylvia phoenicurus. 


B2. 20 Maj 23 Moj 


C2. 24 Apr. 
C3. 2 Maj 
Da. 12: s$ 
De. 11 » 
E2. 17 Apr. 
E3. — 
Fo — 
G2. 23 Jun. 


— 
mn 
— 
m 


13 Maj 
8 Juni 
3 Jul. 30 Aug. 


III 1111] 


Anthus pratensis. 
26 Apr. — 


Ca. — 
F2. 14 Msj 


A 





Fringilla coelebs. 


B2. 14 Febr. 10 Mars 


Ci. 2 Mars — 


C2. 8 » 10 » — 

C3 6 rt — — 

G. —- 18 » — 

Da. m 14 » — 

Ds. — 13 » — 

De. — 17  »"nägra öfver- 
vintra här”. 

Ei. 14 » 29 » — 

E2. — 27 Febr. — 

Fı. 28 » — — 

F2. 17 Apr. — — 

» 22 »9 — - 

G2. 28 » 12 Maj i slutet af 


Aug. 





Motacilla flava (vulg.) 


Bai. 12 Msj 


B2. 4 Apr. 12 Apr. 4 Sept. 
9 Maj 
(3 stycken qvar den 


C2. 5 Maj 
C3. 9 » 


DA. 13 » 
Ds. — 


Ei. 6 Apr. 16 Apr. 
7 Maj 


E2 — 
E3. 9° — 
Fi. 12 Maj 


19 Mej 
De. 12 » (rar, häckar ej här) 


29 Maj) 





! — 40 — 





.. Aokomst Bort- Ankomst Bort- 
Enst.  Allm. Aytın. East. = Allm, flytta. 
Mot. flava var. capile nigric. Cuculus canorus. 
C2. "Mj 9 Mej — Ak 5 Maj — — 
F2. 22 » — — Bi. 8 » — — 
G1. 15 » — — B2. 26 Apr. £ Maj — 
G2. 21 » 20 »(?) 16 Sept. Ci. 3 Maj — — 
63.20 » — — C2 8 » 10 » — 
— — C3. 9 » (galer; trol. anländ 8 
Emberiza dagar förr) 

B2. 40 Moj 44 Ma ok CK — MM — 
C2 5 „ Ian, = D2 — 24 Apr. — 
D5 10 » _ — D3. — 12 Maj -— 
Ds. 5 » — mm Da. _— 16 >» — 
F2.7 » — — DS. — 12 , I 

G2. 26 » 28 » islutet af Aug. Et. 8 » 47 » 28 Jul. 
2. -— 8 » — 
Alauda arvensis. Ex — 9» —-— 
A2. — "i slutet af Febr.” |E5. 19 » — — 
A4. 24 Febr. — Fi. 8 » — — 
Bi. 4 Mars — F2. 28 » — — 
B2. 1 Febr. 42 Febr. Gi. 22 » — _ 

Ci 4 » — 62 25 » 4 Jun. Slatet af Aug, 

C2. 25 » 26 » 3. 22» — — 


C3. 23 » 1 Mars 
C4 — 27 Febr. 
D. — 21%» 
DA. 7Febr. 25 » 
D:. — 24 » 
De. 5 » — 
Et. 22 » 44 Mars 
E2. 24 » 25 » 


Vanellus eristalus. 
. 24 Fehr. — — 
Å2. 26 » — -— 
DA. 19 Mars 20 Mars — 
G1. 21 Apr. ”alldrig förr sedd här- 
städes” 





Charadrius apricarius. 
B2. 20 Apr. 4 Maj — 
C3. 27 Febr. (qvar i skock i slu- 


. tet af Maj; ett 
Scolopax rusticola. par häckar här. 


BEREEEREEEEEEEEEE 
z 


A4. 12 Mi — — De, — — 41 Sept. 
B2. 3 Mars 44 Mars — Ds. — 49 Ap. — 
Ci. 14 » = a-— De. 19 Febr. — — 
C2 8 » AAp. — E2 -—- 3 » — 
C3. 25 » — -— F2. 12 Mj — — 


D3. ”sällsynt” G2. 27 » 30 Maj. 1 slutet af 
E2. — ' 18 Mars Aug. 
G2. 20 Maj — 


63. 15 » — — 











— 41 — 


Ankomst Bent- 5. Öfverflyttande Foglar. 
Eos: Allen, . fyttn. 
Rallus erex. Grus einoren, höstflyttning. 
B2 6 Mej 10 Maj | kl. Antal. Direktion. 


Ai. 24 Aug. 1 e.m. 50 S. 


= » 29 » 11 f.m. 22 S. med 
ca 25 oo» 3.2 » 6 Sept.10 f.m. 24 S.östan 
D3 — An — » 10 » 12 midd. 32 S. vind, 
DA _ 19% B2. 1 » 8fm 7 SV. 
Ds _ 43 > — Ca. 23 Aug 11 Im. 4 s, 
De. 45 » L _ » ept. { 10 . 
E2 — 21 » — 
E3. — 13» — Grus cinerea. vårflyttning. 


A1. SApr. 2e.m.27 N. 
| » »»» 3e. m. 19 N. 

Falco milvus. » 9 » 8f.m. 40 N. 
A1. 15 Mars — 
C3. 18 Apr. — 
D3. 23 Mars — 


Anser segelum. A3. 6 Apr. 114f.m.32 N.V. 


B2. 9 Mars 18 Mars — 11 » 9; f.m. 2,ikretsen N, 
Cs. — Hör — » » 1f£m9 N FA 


» 
» DE 
62. — 11 Apr. 22 Sept. » 30 » 9} f(.m. 8 N.O. b "i g . 
Rn „en 
» 








A2. 26 Febr. 12 midd. 9 0O. 








4 


DA. 5 » MM » » 10% f. m. 12 nedslogo. far 
D5. — slutet af Fehr 5 Maj 113f.m. 8 S. Ka 


Ei. 4 Moj 7 Maj 2 Okt. Ore De 
Gi. 28 Apr — _ Bi. 30 Mars 111 f.m. 1, kretsade. “ 
G2. 3 Maj 14 » 26 Aug. 22 Apr. 11 f.m. 4, nedslogo. 


» 
63. 7 — 45 Sept. » 23» Gem 4 » 
”Vid flyttfoglarnes ankomst, » 25 » 10 f.m. 4 u 

har . vinden varit Se-| » 27 » 11 f.m. 4 » 

ler S.V.” » 28» 5jem. 4 >» 

— » 29 » 10 fm. 4 » 





Anser torqualus. » » » Gem 4 » 
Ci. — — 22 Okt. 
C2. — — Oktober. B2. 19 Mars 10 f.m. 2 N. 
Upupa Epups. IC. 6» it lm 5 N 


E2. 10 Naj — — 
Cinelus aqualicus. 
C2. har denna sommar häckat och 
kläckt här; men sedan försvunnit. 


C2. 17 Mars 11 f.m. 5 — 
» 23 » 7 em, I — 
1 Apr. 8 f, m. 3 m 


C3 — — 22 Nov » Som > am. 2 
E3. ”— 26 Febr. C3. 4 Apr. 7 f.m. 3(häcka här) 
Coracias yarrula. » 12 » 1 e.m.32 N 
E3. 15 Mej — synesallaår, | » » » 20.m.28 N. 
dock sparsamt. Flera flockar passerade i Apr. 
Columba oenas. men observerades ej no- 
DA 7 Mars — — gare. 





Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o 2. 2 





42 





Dag. kl. ant. Direkt. Dag. kl art. Dirckt 
Di. 10 Apr. 24e.m.100 ”S.” Cygnus musicus. 
» 12 » 2 em 13 ”S” 1A2. Finnes hör vid hatsstränderna 
» » » 3 «m. 29 ”S” vintern om. Bådar vår, då han 
» 19 » 2jem. 43 ”S.” synes i vikarna och sjänger. 
» 42 Maj 124 midd. 4 ”S.” Allmän i år i slutet af Febr. 
D2. 24 Mars 2 em. 8 N. B2. 19 Mars 11 f.m. 17 Ö. 
» 26 » 7m 11 N |B3. 11 » 96m 2 N. 
» 10 Apr. 3 e.m 40 N. » 18 >» 7m 2 SSV. 
» 11 » 11 f.m 21 N. » 50. Gem 9 & 
» 17 » 74m. 23 N. [C1. 11 Apr. 4em 3 S 
, — i sjön Tåkern. 
Da. 13 Mars 9-12 f.m.i män; —— 
mot Ö. | C2. 20 Okt. 3e.m.5 SO. 
D5. 13 Maj 6 f.m. 2 V. » 5 Nov. 410 f. m. 3 S.O. 
» 412 » ”flyga desamma mot] » 15 » 8 f.m. ? ? 
och äro de enda hördes endast. 
i är här sedda. 
— C3. 13 Mars 6e.m.4 N.O. 
Bi. 1 Apr. 9 fm 4 NO “ Under en månad passera sva- 
E3. 26 Mars — — — nor då och då. 
E.1 » 10 em. 2 N. » 30 Dec. 4 e.m. 5 SSO. 
» 13 oo» 1 e.m. 21 N. sjungande och lågt flygande. 
skrämdes och togoriktn. åt S.O. — 
— D2. 1 Ap. 3em 8 N. 
Fi. 17 Apr. 4Jem 2 N. » 26 Mars midd 8 — 
Flyttn. kan ej noga uppgifvas, observ. af tjenstfolket. 
tv foglarna nedslå vanl. på m 
de närbelägna myrorna och | D4. 31 Mars 6je.m.4 — 
tågen gå lika ofta mot S. | D5. "synes aldrig här”. 
som mot N. D6. 2 Nov. —  2;ökadesd. 
9» till 13 som höl- 
F2. 21 Apr = — — lo sig i en grund vik hela 
Gi. 22 » — — N vintern, flyttande endast 
G2 26 Maj 10 fim. 2 NV. undan för isen; 
G3. 2 » — — — komma ärl. i Okt.—Nov. 
Ciconia alba. Es. 6 Maj 7f.m5 NO. 
Å2. 6 Mars — 2 Ö. E3. 21 Mars (troligen förr vid 
Flyttningen gäller mycket vid Ekholmsund). 
förutspäende af tidig virlGa. 2 Apr. 4 e.m. 12 NO. 
eller höst. kommer i medlet af Mars, 
A när isen förr uppbryter 
Bi. 6 Mars — 1 — än det i år skedde. j 
” 9 >» -— 4 — —— 
» 10 oo» _— G3. 10 Mars — = — 


De. 








2 .- 

Stadnar ej på Öland, men fiyt- 

tar öfver, kanske till Gott- 
land? 


14 Apr. 10 f.m. 12 S.O. 








— 3 — 
6. Fogelarter, sedde mellan d. 45 Dec. och 4 Febr. 


Loxia curvirostra (2. % _ _ Fıjft. — 
pithyopsittacus» J$fr. — -— — -— 
Pyrrhula vulgaris . . . » 34fr. C3.lfr. — — _ 
Fringilla chloris.... — _ — — B2y47? 
flavirostris . — — Det. — — 
spinus . ...» igfr. — — — — 
carduelis . . » 3 — Dejit — — 
coelebs . .. — — — — E2. 147? 
domestica . . » fr. — — — 
Emberiza citrinella .. — fr — — 
Parus major ....» 4Ifr. fr — — 
coeruleus . . » % — — 
ater .. ...» 34 -— — 
palustris . . » 33fr, — — 
cristatus. . . » jåfr. — —_ 
fF caudatus ..» 239 — _ 
Regulus cristatus . . » 39fr. — — 
Ampelis garrulus ..» % _ — 
Corvus corax ....» 14 a —_ 
Pica melanoleuca . . . » 1$fr. — — 
Garrulus glandarius . » $2fr. oo Fı.2 
Turdus pilaris.. . . . » 38fr. De6.:4fr. Fı.1jfr. E2 
merula . 2...» 4$ — -— 
Cinclus aquat.. . . .. » 39 D5. 432 fr 


Troglodytes eur. . . . » 44fr. 
Certhia famil......» 3 


Sitta europza..... » 38 
Picus martius. . . . . » 1% 
major . . .... » $ 
leuconotus .n PP 
Minor. ..... » 33 


tridactylus . . . » 38 - 
viridisg. .....» i 
Strix nisoria ..... » 41 
aluco . . .. .. » 4 
passerina . . . . » 4 
bubo ...... » $ 
Falco palumbarius .. » 3% 
Tetrao urogallus .. . » 
tetrix .. ... » täflr. » 
bonasia ....» 
Perdix cinerea ....» % 
Anas boschas.. . .. » — 


BEEBEEEEEEEEEEIZEEE EEE EEE EEE 


E2 


> 
| 


BErRZEISEEEEEERTZEEZEE EEE EZ 
IT111« 


tr 
= 
2 


och 
er 

- 
4 


FILTER adda bd dd 
BEEEEEEEEEEEEEEENEE 


> | 
” 





C3. Friogilla domest. fanns ej här denna vinter, men väl på andra 
ställen % mil härifrån. | 
Parus caudatus, i flock 16 Nov. 45. 
Strix nisoria, skjuten 9 Nov. 45. 





_-_ åå — 


Tillägg till observationerna für år 1845. 


Stallmästare Beren. 


Ottenby på Ölands södra udde. 
Flädermöss börja synas d. 24 Apr. 
Salmo salar börjar gå upp i en bäck som utfaller i Östersjön, 27 Apr. 
Fringilla montifringilla sågs d. 3. 
»  spinus d. 2. 
Cypselus apus ankom enst. d. 2? allm. %. 


Muscicapa alricep. » » PY — 
Sylvia phoenicurus » » PY — 
philomela » N Do — 
Motacilla Dava » » % allm. %. 
Cuculus canorus » » Vv oo» 


Cygnus musicus öfvervintrar härstädes. 
Grus cinerea d. > kl. 6 e. m. 1 obostämdt. 
» » d. ww » 7m 1 » 


Herr J. E. RUNDBERG. 


Wahläsen, (59919 N.) 23 mil Ö. från Christinehamn. 
Pyrrbula vulgaris, 2 st. hördes d. 19 Aug. 
Grus cinerea d. 17 Apr. 
Alauda arvensis ankom d. 1 April, 


Sturnus vulgaris n 2 NM 
Motacilla alba » 8 » 
Turdus musicus » 9 oz» 
Falco milvus n 9 om 
Columba palumbus » 13 on 
Anas boschas » +» 16 » 
Larus canus ” 19 » 
Columba oenas » 28 » 
Cuculus canorus » 10 Maj 








— hö — 


5. Upplysningar till tvenne Hemipter-arlers 
synonymie. — Herr Bomewan anförde: ett af föremålen för 
min 1845 verkställda utländska resa var, att genom gransk- 
ning af de entomologiska museerna kunna reda synonymien 
för de arter, som tillhöra slägtet Cassida Lixx., öfver hvilket 
jag är sysselsatt att utarbeta en monographie. Det lyckades 
också att lösa mången tvistig fråga, särdeles genom de upp- 
lysningar, som erhöllos utur Fasricu i Kiel förvarade samling, 
hvaruti skal-insekterna i allmänhet befunnos i godt skick, 
och hoppas jag snart blifva i tillfälle att allmängöra resulta- 
terna af mina rörande Cassidariae giorda undersökningar. 
Hvad de öfriga insekt-ordningarne i Fasricu samling beträffar, 
voro dessa till en del illa medfarna, och många arter antingen 
förstörda eller oigenkänliga. Vid nämde samlings genomseende 
fästades min uppmärksamhet särdeles vid tvenne i Sverge 
tämligen allmänt förekommande Hemipter-arter, hvilka hos 
ingen författare finnas upptagna såsom af Fasricrus beskrifna. 
Orsaken härtill torde få sökas deruti, att dessa arter af ho- 
nom blifvit förda under slägten, hvarest man icke haft anled- 
ning att söka dem. Då det mähända efter några års förlopp 
kan blifva svårt, om icke omöjligt, att efter typerna bestämma 
dessa djur, har jag ansett de upplysningar jag om dem har 
att meddela förtjena ett rum i Akademiens Öfversigt. 

Den ena af dessa arter är af Woıır beskrifven i dess 
Icones Cimicum häft. IV, p. 142, tab. 44, fig. 136 under 
namnet Cimex umbrinus. Af Farten upptogs den under samma 
benämning i Monographia Cimicum p. 54, N:o 5 samt hän- 
fördes sednare af samme författare i Hemiptera Sueciae p. 20 
till ett nytt slägte Sctocoris, med bibehållande af det förut 
begagnade specifika namnet. I Fasrici: Entomologia Systema- 
tica T. IV, p. 67, N:o 4 samt i Systema Rhyngotorum finnes 
deremot samma art beskrifven såsom Naucoris cursitans, och 
då sistnämda artnamn är äldre måste dess prioritet göra 
sig gällande. Den andra arten eller Lygaeus hyalinatas Fasr. 
Entom. Syst. T. IV, p. 182 N:o 172. Capsus td. Syst. 


— 16 — 


Rhyngotorum p. 247, N:o-33 hörer icke tll Cimicides, utan 
är identisk med den af Linng i Fauna Suecica Ed. 2 p. 261, 
N:o 993 redan förut bekrifna Aphis Roboris, hvilken af KaL- 
TEnNBACH i dess Monographie der Familien der Pflanzenläuse p. 
448, föres under slägtet Lachnus. 





6. En med violkörteln likartad bildning hos 
Vargen. — Hr A. Rertaus anförde, att han först nyligen 
genom Hr Öfver-Jägmästaren Kastezw's bevägenhet kommit i 
tillfälle att undersöka en nyligen skjuten Varg, och härvid 
funnit, det en violkörteln hos Räfven motsvarande bildning 
äfven hos denna djurart förekommer. Äfven på Vargens svans- 
rygg, men längre bort från svansroten, visar härbeklädnaden 
i ytan en svart fläck. Då denna benas, befinnas håren vara 
helt grofva, styfva och hvita, utan den botten af fina grå 
ullhår, som tillhör den öfriga hårbeklädnaden. Innerst ser man 
en fläck af huden bar från ull, och visande helt små, spridda 
öppningar af hudkörtlar. Då huden på insidan undersökes, 
träffas dock ej såsom hos Räfven en kompakt körtelmassa. 
Hos Vargen ligga körtlarne glest spridda inbäddade i läder- 
huden, äro klufna, flerfläckade, och afsöndra ett gulaktigt ämne 
som icke fanns ega någon märklig lukt. Hr R. har sedermera 
på flera utländska i museum uppstoppade räfarter funnit samma 
svarta fläck, hårbildning och gula secret. 


Inlemnade Afhandlingar. 


He Macustes? Bidrag till läran om elliptiska functionerna. 
Remitterades till Hrr Laozauseın och A. SvAnbenc. 

Hr Prof. J. Acanpa i Lund: Om de Kapska arterna af slägtel Iridza. 
Förf. indelar de fordna Iridzerna i följande slägten: 

1. Inınza Bory, Voy. Coqu. 103. (excl. spec.), Frons ex gelatinoso 
cartilaginea, plana, simplicissima aut fissa, duplici strato cellularum 
constituta; interiore cellulis cylindraceis in reticalum latissimum un- 
dique anastomosantibu«, in centro vix densioribus, versus superficiem 





in stratum exiernum, filis moniliformibus verticalibus muco cohibitis 
constitulum abeantibus. Favellidia composita, nucleis pluribus con- 
fluentibus constantia, in medio strati interioris nidulantio, extus non 
prominula, sporas numerosas foventia. Sphzrosporz. . . . 


$. Ir. orbitosa (Svan ms.), lamina reniformi aut lalissime ovata, 

sessili, aut in stipitem brevissimum planum attenuata. 
Hab. ad Cap. b. spei (Hb. Suhr! Turner! Areschoug!) 
2. Ir. capensis (J. Ac. ms.), lamina cordato-ovata evidenter stipi- 
tatag stipite canaliculato. — Duplex adest forma: 

Var. a. fronde late ovata, basi cordata. 
Ir. cordata Auct. (nec Turn) 

Var. 8. fronde elongata lanceolata in stipitem attenuala. 
Ir. cordata elongata Suua (fide spec. auth.) 
Ir. Belangeri Borr ap. Belang. Voy. 160? 

Hab. in sinu tabulari et Simonis ad Cap. b. spei. (Hb. Greville! 

Suhr! Pappe!). 

il. Puvıırnenia J. AG. ms. Frons membranacea, plana, integra 
aut laciniis ambitu definitis (foliis) ornata, duplici strato constituta; 
interiore cellulis cylindraceis ramosis in reticulum anastomosantibus 
densioribus, versus superficiem in stratum exliernum, filis monilifor- 
mibus verticalibus muco cohibitis contextum abeuntibus. Favellidia 
simplicia, nucleo singulo Constantia, infra stratum epidermaticum ni- 
dulantia, sporas numerosas demum per canalın strati epidermatici 
elabentes foventia. Spharosporz cruciatim divise, strato epidermatico 
demersz. 

3. Ph. hieroglyphica (J. AG. ms.) fronde subpalmatifida, segmentis 

a basi attenuata lanceolato- vel oblongo-linearibus simplicibus 
aut dichotomis, apicibus attenuatis, favellidiis in soros macu- 
leformes per totam superficiem sparsos collectis. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe!). 

Il. Puarvuerıa J. AG. ms. Frons membranacea plana, inlegra aut 
laciniata, duplici strato constitula; interiore filis elongatis simpliciu- 
sculis aut parce ramosis densissimis intertextis; exteriore filis monili- 
formibus verticalibus muco cohibitis contexto. Favellidia simplicia, 
nucleo singulo constantia, infra stratum epidermalicum nidulantia, 
sporas numerosas demum per canalin strati epidermatici elabentes 
foventia. Sphirospore cruciatim divise strato epidermatico demersz. 

4. Pl. undulata (J. Ac. ms.) fronde membranacea a stipite plano 
cuneatim dilatata obovato-elongata aut sublineari integra aut 
parce fissa, margine undulata. — Duplex adest forma. 

Var. a. linearis fronde a stipite brevi cuneatim dilatata, lanceo- 
lato-lindari, marginibus undulato-crispis. 

Var. ß. obovata fronde a stipite brevi caneatim dilatata, obo- 
vata, marginibus undulatis. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe!'). 

5. Pl. apoda (J. Ac. ms.) fronde membranacea sessili, basi ovalo- 
subcordata, sursum sensim dilatata, in lacinias numerosas ir- 
regulariter subpalmaliseola. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu tabulari (Pappe! Hb. Areschoug!) 


— 48 — 


6. Pl. erosa (J. Ac. ms.) fronde tenuissime membranacea a st 
pite plano cuneatim dilatata in laminam cordato-ovatam incisı 
lobatam margine inferne eroso-crenulatam. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu Simonis (Pappe!). 

7. Pl. carnosa (J. ÅG. ms.) fronde crassissima carnosa a stipil 
plano cuneatim dilatata, in segmenta numerosa conformia ir 
regulariter subdigitatim fissa. 

Hab. in Van Kampsbay ad Cap. b. spei. (Pappe!). 

IV. Newastoua J. Ac. Alg. med. p. 89. (excl. sp.) Gymnophlz 
Kuerz. Phyc. p. 390. Frons plana aut ex tereti compressa subdi 
chotomo-ramosa, filis subtriplici strato dispositis constituta; intim 
stratum centrale compactius constituentia, elongata simpliciuscul 
dense intertexta longitudinalia; intermedia verticalia fasciculata di 
chotoma fastigiata, cellulis magnis rotundatis contexta, apice abeunti: 
in fila moniliformia articulis multo minoribus constanlia, invicen 
sublibera. Favellidia simplicia infra stratum epidermaticum nidulantia 
sporas numerosas foventia. 

8. Nem. lanceolata (Harv. ms.) fronde a stipite subtereti cu- 
neatim expansa in laminam planam parce dichotomam, segmenti: 
sublanceolatis margine acutis. 

Iridza ? lanceolata Hanv. ms. 
Hab. ad Cap. b. spei, in sinu tabulari (Harvey! Pappel. 


V. Karruemıa J. AG. Alg. med. p. 98. Enhymenia excl. sp. Kurrz. 
Phyc. p. 400. Frons carnoso-membranacea plana laciniata, subtriplici 
strato constituta; interiore filis elongatis cylindraceis parce ramosis 
dense intertexlis, versus superficiem brevioribus angulato-rotundalis 
anastomosantibus intermedium stratum formantibus; exteriore cellulis 
coloratis minutis rotundatis in fila moniliformia brevissima conjunctis. 
Favellidia composita et nucleis pluribus confluentibus constantia, cen- 
trali strato demersa, extus parum prominulh sporas numerosas foventia. 
Spherospors triangule divise, in strato epidermatico superficiales. 


9. Kal. Harveyana (J Ac. Advers. p. 40.) fronde ex stipite 
brevi in Jaminam amplam cordato-reniformem integram mar- 
gine dense undulatam abeunte. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu Llabulari (Harvey! Pappe!). 


10. Kal. schizophylla (Harv. ms.) fronde subsessili aut ex sli- 
pite brevissimo in laminam late obovatam, a margine deorsum 
in lacinias numerosas sublineares laceratam abeunte. 

Hab. ad Cap. b, spei, in sinu tabulari (Harvey!) 

11. Kal. dentata (Sunn, Eckl. p. 14, tab. 1. fig, 8) fronde carnosa 
dichotomo-subpalmatifida, segmentis cuneato-linearibus, mar- 
gine serralis aut integriusculis, apicibus obtusis rotundalis. 

Hab. ad Cap. b. spei, in sinu tabulari (Harvey! Pappe!). 


Hzc fere sunt, que de Iridais Auctorum comperi vel ipse obser- 
vavi. Fucus radula et affines a nonnullis adhuc inter Iridsas enume- 
ranlur, sed istz revera ad Gigartinas pertinent. Eadem, ni fallor, 
ratio Iridex insignis (Expr. et Dies. Bot. Zeit 1845, p. 289), lridxx 
clathratze (Decsne. Ann. sc. nat. 1844, p. 233) et [ride decipientis 


— 9 0 _ 


(Hoox. et Harv. Alg. nov. Zel.) Iridaea dichotoma Hoox. et Hatv. vera 
Iridza videtur. Iridza ciliata (Kverz. Bot. Zeit. 1847) a forma ciliata 
Irides micantis vix differt. Iridaa pulchra Kugrz. mibi ignota. 


Pharmacie Candidaten Pyrurson? om några kemiska syrors samman- 
sättning. . 
Remitterades till Her MosanperR och L. SvANBERG. 


Hr Oumexnonas i föregående. sammanträde inlemnade: Uppgift på nya 
vattenmärken i Nyköpings skärgård, inbuggna och afvägda som- 
maren 1847, återlemnades af Hr Frih. Wnebpe och Hr Axuaman, 
som tillstyrkte dess införande i Akademiens Handlingar. 


Akademisk angelägenhet. 


Till ledamot i åttonde klassen valdes Öfverståthållaren, C. N. O. 
Hr Frih. J. W. SPRENGTPORTEN. 


SKÄNKER. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek. 


Af Kongl. Nederländska Regeringen. 
Flora Batava. Aflev. 149—151. Amsterdam (1847). 4:0 (fig.) 


Af Aeceademie des seiences i Paris. 


Comptes rendus hebdomadaires des seances. T. XXIV, 27. 
N:o 1—26. Année 1847. Sem. 1. Paris 1847. 4:0. 
—- Tables de comptes rendus. T. XXIII 


Af Soelöt& Linndenne de Lyon. 


Annales de la societe Linndenne de Lyon. Lyon 1836. 8:0. 

Société Linndenne de Lyon. Compte-rendu des anndes 1839 et 1840, 
1841, 1842, 1844. Lyon 1841—46. 8:0. 

Annales Je la societe. Anndes 1845—1946. Lyon 1847. 8:0. (fig.) 


Af Zoologieal Soelety Ii Londen. 


Transactions of the society. Vol. II. P. 4. London 1846. A:o. (fig.) 
Proceedings. P. XIV. 1846. N:o CLV—CLXVI. Lond. 1846. 8:0. 

— P. XV. 1847. N:o GLXVII—CLAÄXVI. Lond. 1847. 8:0. 
Reports of the Council and Auditors, Apr. 29, 1847. Lond. 1847. 8:0. 
A List of the Fellows, June, 1847. Lond. 1847. 8:0. 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o 2. 3 


— 30 —-— 


Af Sehlesische Geselänchafs für veterlän- 
dissehe Kalter. 


Uebersicht der Arbeiten und Veränderungen der Gesellschaft im I 
1846. Breslau 1847. 4:0. 


Af Seoeiete imper. des naturalistes de Meoseeu. 


Bulletin de la societe. Annde 1846, N:o IV. — Annde 1847. N:o L 
Moscou 1846, 46. 8:0. 

Rapport sur la sdance extraord. du 22 Fevr. 1847 å l’occasion du 
jubil&ee semi-seculaire de S. Exc. M:r Fıscaen oa Warpas, 
Moscou 1847. 8:0. 


Af Författarne. 


Memorial de ingenieros. Publicacion periödica de Memorias, Articulcs 
y Noticias interesantes al arte de la guerra. 2:o Ano. N:o 9. 
Madrid 1847. 8:0. (fig.) 

Reıcu, Dr. G. C., Lehr-Versuch der Lebenskunde, in Berichtigug 
ihrer Rechnungsfehler u. möglichst richtigen Beantwortung de 
allerwichtigsten Lebensfragen. B. 1, 2. Berlin 1847, 48. 8:0. 

Mursant, M. E., Note sur une nouvelle espece du genre Sphzru 
Harzer. (Lyon 1847) 8:0. 

Bouncıen et Mursant, Description de vingt especes nouvelles d’oiseaus- 
mouches. (Lyon 1847‘. 8:0. 

Benon, P., Systeme de Geologie et origine des comdtes. Paris 1847. &:. 

Maioccnt, G., Nuova sperienze e considerazioni sull’orgine della cor- 
rente elettrica nella pila, memoria terza. Milano 1846. 8:0. 

Fusinierı, A., Risposta ad un articulo del Marcos, 1838. — Insu- 
sistenza del sistema del Meıronı, 18441. — Nuove sperienze fra 
il calore, 4844. (Estr. degli Ansli delle sc del’ R. Lomb. Ven 

Namias, G., Delle condizioni di Venezia in ciö che risguarda la vit: 
e la salute dell’ uomo. Venezia 1847. 4:0, 


n 


Af Hr 6 Namias i Venedig. 


Discorsi letti. nella pubblica adunansa del giorno. t1 Lnglio 1847 neil 
Ateneo Veneto. Venezia 1847. 8:0. 


Till Rikets Nalurhistioriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af HANS MAJ'E KONUNGEN, 
genom Hr Hofjägmästaren I. ar fStröv. 


En Phasianus colchicus $ och 
Ett hufvud af Cervus tarandus. 


— 54 — 


Meteorologiska observationer & Stockholms Observatorium 


i November 1847. 


18 | 25,29 | 25,43 | 25,53 | +0,3 | + 1,3) + 1,3] N.V. | N.N.V.| V.N.V. 
19 125,45 | 25,27 | 25,28 | +0,4| + 34 | + 63 |v.sv.| s.v. |v.s.vV. 
20 | 25,44 | 25,52 125,54 | 46,0 | + 7,5 I + 3,9 I V.N.V.|] V. V. 
21 | 2553 | 25,55 | 25,57 | +30 | + 4,3 I + 431] V. V. S. 
22 | 25,56 | 25,59 | 2556 | +4,4 | + 4,51 + 431 Ss |8.s.o.!s.s.o. 
23 | 25,48 | 25,40 | 25,28 | +5,31 + 5,51 + 481 S. S. $. Regn 
24 | 25,21 | 25,31 1235,47 | +5,31 + 5,31 + 4,3 | S.S.V. | V.S.V. | 8.V. | Klart 
25 | 25,49 | 25,56 125,60 | +63| + 60 | + 6,81 s.v. | V.S.V. |] V.S.V.] Regn 
25,48 | 25,35 | 25,37 +4,4 | + 5,3 | + 58 I S.S.V. |.8.5.V.} 8.V. | Mulet 
25,40 | 25,30 | 25,23 | +5,2 | + 491 + 461 Ss. S. S, Regn 
25,23 | 25,27 12529 | +4,5 1 + 381 + 4,21 s I Ss | S.S.0. | Mulet 
25,30 | 25,30 135,33 | +4,3 | + 3,7 I + 4,5 | S.S.0. | S.S.0. |] Ss. 
25,31 | 25,25 I 25,21 | +43] + 4,71 + 431 S. S. SS. | — 
en 25,468| 25,457 | 25,477| +4'491+ 5'92]+ 4'99 
25467 +5"13 


m! 
reducerad till or. Thermomstern Vindarna. va 5 
Decimaltum. 5 2 
Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 DB: 

f. m. | e. m. | em. f. m. e. m. e. m. f. m. I e.m. e.m. 5 

1 125,64 | 25,87 | 2587 |. +14 | + 4'3l + 301 v.nv | v. Jv.sv.] Klart 
2 125,68 | 25,50 12549 | +3,5 | + 941 +10,6 | s.v. Ivs.v.| v. | Storm 
3 125,57 125,57 13564 | +5,5 | + 9,21 + 6,71 v. V. IV.N.V.| Klert 
4 125,78 | 25,78 125,89 | +1,1 | + 4,31 + 021 v. Vv. SSV. I — 
5 12585 I 25,81 | 25,76 42,4 | + 4,0 | + 4,4 | S.S.V. | V.S.V.] S.V. | Mulet 
6 | 25,63 | 25,60 | 25,59 | +4,3 | + 5,4 | + 5,6 | s.S.v. Iv.sv.|v.sv.| — 
7 125,54 | 25,52 | 25,48 | +741 + &7 | + 7.41] v. I sv. I sv. | — 
8 | 25,37 125,33 | 25,38 | +68| + 9,21 + 98| sv. | sv. | sy. | — 
9 125,45 | 25,51 125,55 | +92] +10,4 | + 5,3 | V.S.v. |] sv. | S.v. I Dimma 
10 | 25,60 | 25,64 | 25,65 | +5,7 | + 7,3 I + 5,3 | S.S.V. |v.sv.| sv. | — 
11 | 25,57. | 25,59 I 25,60 | +6,5 I + 93 | + 9,2 | v.s.v.l v.s.v.| V. | Mulet 
12 | 25,61 | 25,65 | 25,71 +8,7 | + 7,6 I + 4,7 Vv. v. I V.N.V.] Rega 
13 125,70 125,65 1 25,62 | +03| + 54 | + 6,81] Vv. S.V. |V.S.V.| — 
14 | 25,54 | 25,52 125,52 | +64| + 681 + 40 |v.sv.| sv. | v. | Mulet 
15 | 25,47 | 25,48 | 25,39 | +5,3 | + 7,01 + 64 | v. v. V. "| Regn 
16 | 25,00 | 24,79 | 24,82 | +6,2 | + 7,5 I + 3,3 I s.s.v. I v.s.v. | v. — 
27 | 24,88 | 24,79 | 25,08 | +0,9 | + 4,5 | + 0A I v.n.y..! v. = Klart 





s3LENE 


Nederbörden = 1,341 dec.tum. 


| 
| 


Oo ana nn RB WN we 


på må AD MA mm må 
er > a DD mn 


Barometern 
reducerad till 0%. 


Decimaltum. 


Kl. 6 
f, m. 


25,06 
25,09 
25,30 
25,23 
25,15 
24,68 
24,80 
24,84 
25,14 
25,37 


Kl. 2 


25,01 
25,25 
25,17 
25,20 
25,03 
24,80 
24,83 
24,96 
25,41 
25,4 
24,75 
25,79 
25,93 
25,97 
26,01 
25,97 
26,01 
26,00 
25,97 
25,78 
25,65 
25,76 
25,88 
25,91 


26,06 


26,13 
26,02 
26,05 
25,92 
25,89 
25,99 


25,629| 25,657 
25,633 


Kl. 9 


e. m. 
25,06 
25,33 
25,26 
25,19 
24,73 
24,89 
24,87 
25,02 
25,45 
25,54 
24,69 
25,86 
25,93 
25,98 
26,02 
25,97 
26,03 
26,00 
25,93 
25,75 
25,67 
25,81 
25,89 
25,95 
26,10 
26,11 
26,00 
26,06 
25,89 
25,92 
25,96 


52 


ot 


Thermometern 


Kl. 6 


f. m. 
+5°0 
+0,5 
—0,4 
+20 
+2,3 
+42 
+3,0 
+4,6 
+41 
+4,3 
+5,5 
+3,0 
+2,3 
+3,2 
+1,5 
+1,3 
+1,5 
—04 
—2,4 
—5,8 
—6,1 
—3,7 
—4,7 
—40 
—1,8 
—0,8 
—5,6 
—4,7 
—44 
—51 
—5,6 


—0'22 


STOCKHOLM, 1848. 


Celsius. 


Kl. 2 


e m. 
+57 
0,5 
+4,5 
+3,2 
+4,7 
+35 
+5,7 
+4,2 
+22 
+5,7 
+56 
+35 
+3,2 
+3,5 
+21 
+1,0 
+25 
+10 
—14 
—1,2 
—2,6 
—3,7 
—3,5 
—3,8 
+02 
—13 
—5,0 
—3,1 


—5,1 


—2,7 
—3,5 

+079 
+0'22 


Kl. 9 | 


e. mM. 
+1'7 
—0,8 
+24 
+22 
+55 
+1,5 
+5,2 
+4,8 
+3,3 
+6,3 
+43 
+2,3 
+3,2 
+3,22 
+15 
+0,2 
+0,3 
—0,8 
—4,3 
—1,7 
—3,1 
—2,6 
—4,1 
—2,9 
—0,2 
—4,6 
—5,1 
—3,9 
—47 
—2,0 
—3,9 
+010 





P. A. NORSTEDT &C SÖNER. 


V.N.V. I V.N.V. 


i December 1847. 


Vindarna. 


'109 
STI KETTE Ci 


Kl. 6 | KI. 2 | Kl. 9 


f. m. e. m. | e. m. 


S. S.$.V. 


sv. | V.S.V. 
V.S.V. | V.S.V. 
8.S.V. | S.S.V. 
sv. |s.sv. 
s50.| s. 

s.v. |s.s.o, 
v$sv.|vsv. 
ssv.| s. 

8.5.V. | S S.V. 
8.5.0. | S. 

v. |ss.v. 
s.:.v.|s.s.v. 
N.N.V. |N.N.O. 











Nederbörden —=0,718 dec. tun. 
” | 





ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 


FÖRHANDLINGAR. 
Årg. &. 1848. HM 8 





Onsdagen den 8 Mars 





Föredrag. 


1. Nominella djurarter. — 1 en kort berättelse af 
Hr Sonpevarı om den utländska resa, han företagit under sistl. 
sommar och höst, anfördes, att han derunder haft tillfälle att 
ur de zoologiska förteckningarna utmönstra tvenne djurarter, 
hvilka båda hörde till deras antal, som på förhand voro anteck- 
nade för att eftersökas i utländska samlingar. 

Den ena af dessa är Antuope aculicornis, som BLAnviree 
bestämt och namngifvit efter ett pannben med påsittande horn, 
som förvaras i Hunterska Museum i London, och uppgifves 
vara från Indien, och hvaraf HasıLron Smtta ansett sig böra bilda 
ett nytt genus: Ahaphıcerus. Detta stycke befanns dock hvar- 
ken vara från Indien eller af ett obekant djur, utan af den i 
södra Afrika temligen allmänna Antilope tragulus. Emedan 
Prof. Owen, under hvars vård detta museum är stäldt, var 
borta, och icke kom hem förr än Hr S. var färdig att afresa 
från London, blef ej tillfälle att se ett par andra horn, som 
skola förvaras i samma museum, och hvaraf H. Sutra bildat 
den andra arten af det nya slägtet: Rhaphicerus subulicornis; 
men att sluta af beskrifningen torde de hafva tillhört någon 
annan af de Sydafrikanska mindre Pecora, möjligtvis - samma 
art eller Cervicapra capreolus? 

Den andra utmönstrade arten är den af Ix-Varugann, un- 
der namnet P’Eclatant beskrifne fogeln (Ois. d’Afr. 85. Sturnus 


— ök — 


splendens Daup.; Turdus splendens Virr). Det enda bekanta 
exemplaret deraf, som tillhörde den stora Temminckska sam- 
lingen i Amsterdam, utan uppgift hvarifrån det kommit, mer 
som, efter likheten med de. Afrikanske Lamprotornithes, af Ls- 
Vınıanr förmodades vara från Afrika, finnes ännu qvar i Zool 
Riksmuseum i Leyden. Det igenkändes för att vara den Nord- 
amerikanska Chalcophanes versicolor, på hvilken var satt e& 
vid roten afklippt stjert af allmänna skatan (Corvus pica L.) 





2. Paraguays infödingar. — Ur ett bref fri 
Magister Eseruann Muncg ar RosenscnöLp, dat. Corrientes (vi 
Paraguay) d. 2 Mars 4847, meddelade Hr Sunpevarr = följande 
utdrag. — "Med nöje begagnar jag det tillfälle, som nu erbp- 
der sig att få ett bref afsändt med en bekant, som afreser ti 
Buenos Ayres. Det tyckes som om ett och annat af våra bre 
ginge förlorade, emedan jag ej erhållit något hemifrån sedan 
December 1844, då jag i Asumcion på engång fick tre bre 
från dig och två från min mor”) . ... Bedröflig var i alk 
hänseenden förlusten af Corvetten Carlskrona; men då jag förs 
hörde den, anade jag ej, att äfven jag skulle dervid förlora; 
ty med detta fartyg hade de i Buenos Ayres qvarlemnade sam- 
lingar blifvit afsända hemåt, hvilka jag gjorde i den trakten 
före afresan hitåt. Ingen må undra öfver att jag ofta med 
önskan tänker på möjligheten att hemskaffa de ojemförligt dyr- 
barare samlingar, som blifvit gjorda här och i Paraguay, och der- 
vid ihågkommer de missöden, som träffat HussoLor och Bor- 
PLAND härstädes, NATTERER i Parå, Årzeuivs i Sierra Leona ao s 
v. Jag har beslutat att åtminstone af insekterna söka uttaga 
exemplar af hvarje art, för att deraf göra en från min egen 
person oskiljaktig, mindre samling, och att åtminstone sjelf följa 
med i fall den är ämnad att gå i botten. . . . . Till min stora 


+) I ett postscriptum, några dagar sednare, meddelas underrättel- 
sen om framkomsten af ett bref från Stockholm af d. 9 Sept. 
1846. 





o— SB — 


ledsnad finner jag af flera skäl mycken svårighet att förskaffa 
cranier af dessa länders infödingat, men skall söka att lemna 
några få underrättelser om dem. 

De talrikaste i Paraguay äro Guaranis (accent på 1), som 
äro nästan alla omvända till kristendomen och lefva i städer, 
samt bilda de så märkvärdiga ”missiones.” De stå i bildning 
ej efter Paraguays öfrige invånare”), tillverka utmärkt vackra 
flätade arbeten, såsom korgar, mattor, hängmattor o. d. Jag 
har hört flera af dem tala ganska god spanska. 

En annan stam är Canguas, eller Indios Monteses (skogs- 
indianer), som äro föga talrika. De äro hedningar och lefva i 
de stora skogarna, der de dock till någon del idka åkerbruk. 
Genom de förföljelser de lidit äro de ej rätt vänligt sinnade 
mot Paraguayerna och ofreda ofta dem, som bereda Paraguay- 
the. De äro utmärkta bågskyttar, och deras pilar hafva en 
förfärlig kraft, ehuru spetsen endast är förfärdigad af hårdt träd. 

Mbayas voro fordom talrika och mägtiga, men hafva nu 
dragit sig undan på andra sidan floden Apa, utom Paraguays 
område. De synas till sin karakter vara de ädlaste af dessa 
indianstammar, äro goda ryttare och begagna eldgevär samt. 
sablar, hvilka de förskaffa sig från Brasilien. 

Af Payaguas finnes numera endast få öfverlefvor. De 
äro hedningar, bo alla vid floden Paraguay, och lefva mest af 
vattendjur, såsom Capybaras, Caymans och fisk, som de skjuta 
med pilar. På stranden af floden, vid Asumcion, finnas några 
hundrade, som bo tillhopa såsom svin, i usla hyttor och äro 
starkt begifna på fylleri, men veta att göra sig nyttiga genom 
försäljning af fisk, gräs, mattor o. d..åt stadens invånare. 

Af Guanaäs, som lefva i norra delen af Paraguay äro nå- 
gra få omvände. Jag har förr berättat, att man för mig om- 
talat en sort ganska små urfödingar som lefva i träd uti de 
stora skogstrakterna, och kallas Guayaquis. Jag har nu sett 





7) Detta uttryck förklaras ej vidare, men förmodligen menas här 
de spanska afkomlingar (creoler och blandade racer), som lära 
fnnas i landet till icke ringa antal. (Ref. anm.) 


två qvinnor ach ett barn, som köptes från Cangués, men 
finner ej något särdeles märkvärdigt att anföra om dem, annat 
än storleken, som är ungefär lika med våra Lappars. De 
tycktes vara mycket dumma och kunde knappt förmås att tala 

På andra sidan Paraguay-floden, eller Chacon, finnas flera 
Indianstammar, bland hvilka Gusicurds äro de talrikaste. De 
äro ganska råa, lefva af jagt och ligga i ständig fejd med Pa- 
raguay, sedan regeringen låtit anlägga flera skansar på deras 
område. Då de ofta passerade floden för att plundra och mör- 
da, lät Diet. Francu, på venstra stranden, ända från dess 
mynning till Villa-real (60 sv. mil), på hvarje half mil anlägga 
vaktplatser för att observera dem och genom skott gifva signal 
ifall de ville gå öfver floden. 

Dessa Indianstammar sägas tala från hvarannan helt olika 
språk, utom Guaranis och Canguds, hvilka tala ett och det- 
samma, som kallas Guarani. Detta 'har i Paraguay blifvit 
landets språk, och största delen af dess invånare förstå ej 
spanska, så att presterna på landet allmänneligen predika på 
indianspråket. Jag har således äfven blifvit nödsakad att lära 
något deraf. Det eger åtskilliga högst egna och besynnerliga 
vokal-ljud och dess grammatikalbyggnad synes mig så inveck- 
lad och svår, att jag nära blifvit afskräckt från att studera den. 
Payaguås kunna nu alla tala detta språk, men sinsemellan an- 
vända de ännu alltid sitt eget, som är sträft och gutturalt. 
Mbayä-spräket säges vara vackert och talas i en halft sjun- 
gande ton. Här finnes således ett rikt fält för dem, som stu- 
dera anthropologi och linguistik, men som en menniskas Kf är 
alltför kort för att befatta sig med allt, bar jag, åtminstone 
hittills, ej vågat dermed borttaga altför mycken tid från de 
forskningsämnen, som närmast utgjort ändamålet för min resa.” ... 





Återlemnad afhandling. 


Hr Marustens i sednaste sammankomst inlemnade afhandling: Bidrag 
till Järan om elliptiska functionerna, återlemnades af Hrr Lacrn- 


— 57 — 
nıeıs och A. Svanıuae, som tillstyrkte dess införande i Akade- 
miens Handlingar. 

Akademien tilldelade Hr Marusten det Fernerska priset. 


Akademisk angelägenhet. 


Przeses tillkännagaf, att Akademiens Ledamot i sjunde klassen, 
Professoren, R. N. O., Hr P. G. Cepeascasörp med döden afgått den 
12 Februari. 


SKÄNKER. 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Royal Society 1 Lenden. 
Philosophical Transactions for the year 1846. Part. IV, London 
1846, 4:0. 
Af Kongl. Bergs-Collegiam. 
Bergs-Collegii underdäniga berättelse om förhållandet med bergsband- 
teringen år 1846, 4:0. 
Af Författaren. 


Cıvıaız, Lettres sur la lithotritie on Part de broyer la. pierre. Sixi- 
€me lettre. Paris 1848, 8:o. 





STOCKHOLM, 1848 7? A. BORSTEDT & SÖNER 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 





Ärg. &. 1848. M 4 





Onsdagen den 12 April. 


Föredrag. 


1. Om Sverges Lax-arter. — Professor Nıusson i 
Lund hade i bref till Hr Sunpevauı insändt följande öfversigt 
af dessa fiskar, som onekligen af alla till vär fauna hörande 
äro de sväraste att utreda. en Rn, 

»Af mina under de sednare månaderna gjorda, dels yo £n 
tre dels ock mest osteologiska undersökningar vill det syna&. EN 
mig påtagligt, att, om vi såsom tillräckliga artskilnader hos\;: 
Laxfiskarna antaga de hittills valda kännetecknen af färgen, 
af proportionen mellan hufvudets längd och kroppens; samt 
dennes bredd, af ögonens storlek, af fenornas längd och sträl- 
antal, af stjertfenans form, af fjällens antal i sina sneda tvär-- 
rader, af vertebrernas antal m. m., vi ganska säkert skola 
finna lika stora olikheter mellan de nya arter jag i Prodro- 
mus upptagit, som emellan eu och annan af de gamla, hvilka 
redan af Linng och andra blifvit såsom skilda arter antagna; 
och det synes mig temligen säkert, att om Linnes Salmo fa- 
ri är skild från hans Salmo Trutta, så äro S. Ocla, Trut- 
tula och punctulatus skilda både sins emellan och från dem 
begge. Jag kan ådagalägga detta med original-exemplaren, 
som finnas här i Museum ”) och med figurer tagna af dem 
straxt de voro fångade. Men vid noggrann undersökning af 









*) Jag har äfven funnit originalet till S. Ocla. 





— 60 >= Q 


talrika exemplar af laxfiskar från skilda vatten, skall ma: 
finna, att alla de nämda karaktererna variera betydligt. Till 
och med träffar man sällan alla nämda karakterer lika nos 
två- eller flera exemplar af lika storlek och tagna på samma 
gång, i samma lilla stim, och således påtagligt syskon, uat- 
kläckta ur samma romklase. Mer variera: dock samma ka- 
rakterer hos exemplar af olika ålder och storlek, och ännu 
mer hos dem, som äro från vatten af olika höjd och tempe- 
ratur, vidd, djuplek, olika hastighet, stenig eller lerig botten 
med olika uppslammade beståndsdelar. Jemföra vi blott ex- 
tremerna af dessa olika utvecklingsserier, så måste vi anse 
dem för skilda arter; men taga vi äfven i betraktande alla 
mellanliggande förändringsformer, så finna vi tydliga öfvergån- 
gar och således kunna vi tieke antaga dem för skilda arter, 
utan blott för former, och då blifva i sanning icke många 
skilda species qvar. Dock får jag upprepa hvad jag i bär- 
jan yttrat, att man har lika så mycket skäl att antaga S. 
Truttula, Ocla och punetatus för skilda species, som man 
antager att S. Farıe är skild från Trutta och S. eecifer 
från begge. 

Som resultat af mina hittills anställda undersökningar, 
bland en stor massa af laxfiskar från skilda trakter af Skan- 
dinaviska halfön, finner jag icke tillräckliga skäl att antaga 
flera än följande arter: 4:0 Salmo Salar Las., S Erics Lin. ”), 
Salma Trutta, under. hvilken såsom former höra: Oda, Trut- 
tula, Fario och punctatus. 2:0 Salmo Salvelinus fr. Wet- 
tern och S. earbanarius fr. vestra Norrige; ty min S, ven- 
tricosus är en form af earbonarsus och Linnés alpınus en 
form af dess Salvelinus. 

Kanske att till och med dessa få species komma än vi- 
dare att reduceras. Det är åtminstone icke otänkbart att 
den kolossala Salmo Salar, som större delen af året tillbör 
verldshafvet och de andra årstiderna vistas i de stärsta flo- 





*) Krörers 5. Eriox synes höra till en annan art. 

















—_ HU — 


der och sjöar i det inre af landen, kunnat, under tidernas 
längd och under småningom skeende geologiska förändringar, 
uti de små och steniga bäckar till hvilka han efter hand in- 
skränktes, undergå den formförändring, att han blifvit Ferell. 
Mindre orimligt, än vid första tankan derpå, torde detta be- 
finnas om man erinrar sig, att t. ex. Londons Drayhorse (ka- 
nonhästen) och Shetlands Pony (öländning) utgöra extremer af 
en och samma art, hvars mellanlänkar hvar och en känner. 
Ett exempel, som ligger närmare företer sillslägtet; mellan 
Finska vikens Småströming och Atlantiska oceanens Gråbens- 
sill äro visserligen stora olikheter, och dock vet hvarje zoolog, 
att de som extremer tillhöra en och samma art, hvars mel- 
lanliggande länkar man också känner. Hos laxfiskarne måste 
formerna, färgerna m. m. variera ännu mera af det skäl, att 
de ymsom vistas i hafvet och ymsom i sött vatten af myc- 
ket olika beskaffenhet. Hos ungar af S. Salar och Fario 
Lin. är allt väsendtligt lika, både yttre och inre, hos Fario' 
bibehålles mer af ungens form och färg är hos Salar, hvil- 
ket antyder, att'Forellen stannat på en lägre utvecklingsgrad 
än Laxen. Hvad färgen beträffar, så är den långt ifrån kon- 
stant: de röda fläckarne långs sidorna, hvilka hufvudsakligen: 
skola utgöra skilnad mellan S. Trutta och Fario, fionas hos 
alla laxfiskar i början, ehuru de som utgå i hafvet der för- 
lora dem, de som stanna qvar i sött vatten behålla dem; 
dessutom är honan vanligen mer fläckig än hannen, de yngre 
mer än de äldre. Hvad fenorna beträffar, så äro de alltid i 
proportion längre hos ungarne, kortare hos de gamla af sam- 
ma art, stjertfenan är alltid klufven hos de yngre; hos några 
bibehålles den allt jemt klufven, andra få den med tiden tvär, 
till och med konvex. Gällockens form är eftast olika hos 
skilda kön af samma art. — Vertebrernas antal varierar gan- 
ska betydligt hos samma art, t. ex. hos S. Fario har YArrarr 
funnit blott 56 vertebrer, jag har funnit 58, 59 eller 60, 
och andra ha räknat 64. Att min Fario är densamma som 
Linu&s är så mycket säkrare som jag genom Prof. Bumunr 


— a — 


erhållit exemplar från Norrland under de. af Aurznı, spec. 51, 
4, anförda norrländska benämningarna Stenbit och Bäckrö. 
Appendices pylorice variera äfven betydligt i antal hos sam- 
ma art; Yanszır uppgifver dem efter D:r Rıcmanson hos S. 
Salar från 63 till 68; här på Museum har man hos ett ex- 
emplar räknat ända till 85. 

Under sådana förhållanden, och då alla karakterer be- 
finnas i så hög grad variabla, kunde man verkligen vara 
frestad att ifrågasätta om här finnas mer än två species af 
laxfiskar: Trutta och Salvelinus, eller just de två, hvilka 
jag i Prodromus framställt som representanter för skilda grup- 
per. Ehuru jag icke kan lösgöra mig från denna föreställ- 
ning, som efter hvarje repeterad undersökning, tyckes vilja 
mer och mer rotfästa sig, skall jag dock försöka att, genom 
de mest konstanta, eller rättare, minst variabla kännetecken, 
jag kunnat upptäcka, bestämma de arter jag anser mest skilda 
eller minst öfvergående i hvarandra; således 


Laxfiskar (Salmenaeel). 
Lazslägtet (Salmo Anreoı.) 

1:o Öringar (Trutte) Fläckarna mörkare än den all- 
männa kroppsfärgen; fjällen af medelmåttig storlek, kring 40 
—42 i en rad af 4 hufvudlängd. 

a) Tänder blott på framdelen af ploghenet: 
4. Blanklax (Salmo Salar Lin.) 

Öfverkäken längst; tänderna, kägelformiga, stä med de 
tjocka baserna tätt tillsammans (på det skeletterade hufvudet 
och der de ej äro utfallna); gällockens bakbrädd och under- 
brädd närma sig en cirkelbåge; förlocket hallmånformigt, myc- 
ket bredare nedåt och utan tvdliga vikar i bakbrädden. Stjer- 
ten klufven, de längsta sidostrålaroa mer än två gånger så 
långa som de mellersta. 

Öfverkäksbenets skafttunga horizontelt | plett-tryckt; su- 
prascapularbenet nedtill mycket bredt, uppåt småningom af- 
smalnande spetsigt; plogbenet bakom tänderna skråfligt och 
kavernöst. 


— 63 — 


Varserar betydligt; från smärre åar (i Skåne) fås exem- 
plar af 40—142 &, som, efter skelettets utveckling, äro vida 
äldre än exemplar på 32—35 & från Norrlands stora floder. 


I Rıcuannssons Fauna Boreali--Americana IH, pl. 94, 
fig. 4, finnes en god figur öfver lockens konturer; men många 
af tänderna ha varit utfallna. 


2. Grålax (Salmo Eriox Lin.) 

Tänderna syllika, stå med de tunnare baserna skilda; 
gällockens bakbrädd och underbrädd närma sig vinkelformen 
med afrundadt hörn; förlocket knappt bredare nedåt med 
tydliga vikar i bakbrädden. Stjerten mer tvär, de längsta 
sidosträlarna ej mer än 13 gånger så långa som de mellersta. 


Öfverkäksbenets skafttunga vertikalt hoptryckt; supra- 
scapularbenet nedtill jemnbredt, föga bredare än mellanstyc- 
ket, som äfven är jemnbredt; plogbenet bakom tänderna med 
en tunn benkam. 


I Rıcaanpsons Faun. bor. americ. IH finnes den bästa 
figur jag sett öfver gällocken, pl. 94, fig. 2. — Suprascapu- 
larben, plogben, tänder m. m. finnas ingenstädes noggrannt 
afbildade. | 


Då jag utgaf Prodromus kände jag ej denna art. Jag 

har den nu så väl från Gefle som från östra Skåne. 
b) Tänder i en rad längs hela plogbenet: 
3. Salmo Trutta. 

Käkarna mest lika; tänderna talrika, tunna, spetsiga, stå 
skilda; gällockens bakbrädd nedåt starkt utstående med af- 
rundad vinkel; . förlocket föga bredare nedåt, med mer eller 
mindre tydlig vik baktill; stjerten klufven eller utringad. 

Af denna art finnas flera former: 

a) Salmo Ocla Prodr. 

ß) Salmo Truttula Prodr. 

Y) Salmo Fario Lin. 

3) Salmo punctatus Cuv. et Niss. 


Om denna sistnämda ftier jag i mina reseävtörkningar 
i Norriges fjälltrakter under d. 47 Juli, följande. >Fjäöllatiret 


är ej annat än S. Fario, som i fjällvatthen blif atörre och 


fetare, samt har sidorna och buken gulaktiga. Sidorna äro 
dessutom beströdda med röda fläckar. Han fås stundom på 
12 4.» 


2:0o Rödingar (Salvelin!). Fläckarna ljusare än den - 


allmänna kroppsfärgen; fjällen mycket små, kring 48-20 på 
en rad af $ hufvudlängd. 
4. Salmo Salvelinus Lin. 
Hit höra som former, 
&) Salmo pallidus Prod. 
Pp) Salmo alpinus Lm., en fjällform. 


5. Salmo carbonarius Ste. 
a) $. veritricosus fr. Sigdal. 





‚2. Mineralogiska underrättelser. — Hr L. Svan- 
sera meddelade: 


Arsenikalisk Kilbrickenit. För några år sedan förelade 
jag Akademien beskrifning och analys & ett mineral ifrån 
Sala grufva, hvilket befanns vara ett sjelfständigt nytt mi- 
'neral, som ertöll namnet Geokronit och som hufvudsakligen 
utgjordes af svafvelantimon i förening med svafvetbly, Hvaruti 
antimon till en del var ersatt af arsenik. Då sålunda fråga 
kunde uppstå, huruvida de till underatitimonsvafliga salternas 
klass ati de svenska grufvorna på sina ställen iakttagna mi- 
neralier hörde till detta mineral eller ej, har Hr Ta. Hau- 
KENSKÖLD på mitt laboratorium under den förflutta vintern 
analyserat ett hithörande mineral Hfrår Fahlu grafva, hvar- 
vid han funnit dess procentiska sammansätining vara: 








— få — 
Antimon.. 5.554 upptager svafvel N 5.095 








Arsenik ' 4,699 2.063 

Bly . + - 64.10 — ; 9.950 

J ..- 00888 — — — 0. 

nr. oe. 10.321 16H. 


Silfver . 0.229 — — — 0.85 
Zink .. 0588 — — — 0.290 , 
Koppar . 4.174 —— — — 1.058 att bilda Cu 
Lerjord . 4.903 | j 
. Bergart . 1.753 
Svafvel . 45.161 


98.346. 
Under antagande säledes af att kopparen befinner sig 





uti mineralet mekaniskt inblandad under form af Eu, hvilken 
art af svafvelförening äfvenledes är den i mineralriket mest all- 
mänt förekommande, förhälla sig svafvelhalterna uti de elektro- 
negativa beståndsdelarna till de uti elektropositiva såsom 2: 4, 


hvilket instämmer med formeln r*R. Detta åter är till sin 
generella form öfverensstämmande med hvad som enligt Arsouns 
undersökning är händelsen med Kilbrickeniten, hvilken huf- 
vudsakligen utgöres af Pb'Sb, utan all inblandning af arse- 
nk, Den svenska Kilbrickenitens formel blifver således 


SSb _: 
Bol; +5Pb, och utgör det tredje mineralet af dem, som vi 
As 


känna höra till denna klass utaf de inom vårt land förekom- 
mande, hvilka förut äro Boulangerit och Geokronit. 

Detta minerals egentliga vigt = 6.434. Hårdheten ligger 
emellan gips och kalkspath. Mineralet förekommer blott derbt 
och är utan genomgångar. Strecket är glänsande och färgen 
är gråblått i friskt brott. 

För blåsrör: På kol luktar det arsenik, smälter under 
spritning och beslär kolet med en tjock hvit rök. Under 
längre påblåsning fås reducerade metallkorn och slaggkulor, 
som invändigt äro rödbruna. Med flusserna fås kopparens 
reaction. Med soda luktar det arsenik, smälter, antimon bort- 


— 66 — 
röker och smidiga kopparhaltiga blykulor teduceras, hvilka, 
afdrifna på kapell, gifva ett ej obetydligt silfverkorn. I öp- 


pet rör luktar det arsenik och svafvelsyrlighet, samt gifver 
ett hvitt sublimat af antimonoxid. 


Svafvelkis. Hr CH. Star bar analyserat några svenska 
svafvelkiser: a ifrån Hesselkulla; 5 och c ifrån Utön; d kri- 
stalliserad och något tombackröd ifrån Nordmarken, hvarvid 
han procentiskt funnit: 


a b c d 
Bergart ..... 0.59 1.4 3.53 5.14 
Svafvel..... . 52.88 50.0 491 49.0 
Jern .. ..... 4510 45.65 A502 AR 
Förlust ...... A.43 2.14 2.34 2.48. 


‚Formeln blifver FeS”. Den betydliga och alltid förhandenva- 
rande förlusten, hvilken Staar påstår ej kunna härleda sig 
ifrån någon förlust vid analysen, anser han härröra af någon 
inblandad syreförening. 


Kopparlefver. Hr Ca. Star har äfvenledes analyserat 
en kopparlefver (Buntkupfererz) ifrån Pautzargrufvan i Nor- 
berg uti Westmanland, hvarvid han funnit den på 100 de- 
lar, utgöras af: 

Svafvel . . . 24.22 
Jern . . ... 10.24 s 

Koppar . . . 60.56 

Bergart . . . 4.09 

| 99.11. 
Denna sammansättning är enahanda med den, som Prarrnus 
funnit vid analys af samma mineral ifrån Woitzka-grufvan 


i trakten omkring Hvita hafvet samt representeras af formeln 
m , 


Fe+5 Cu. 


Augit ifrån Trädgärdsgrufvan vid Näfveqvarn uti Söder- 
'manland har blifvit analyserad af Hr A. D. REuTtersKÖLD, som 
dervid funnit den procentiskt innehålla: 


- 61 — 





Kiselsyra ...... 47.150 syrehalt 24.520 
Lerjord ....... 7.979 3.727 
Jernozidul . . . . .. 22.260 — 53 
Kalkjord...... . 9.353 —— 2.657 
Talkjord . . ..... 44:20 — 5436 12.286 
Manganoxidul .... 4142 —— 031 

99.19. 


Hypersthen ifrån Åkerö i Roslagen, beskrifven såväl i 
mineralogiskt som i geognostiskt hänseende af Hr Eanmann uti 
dess till Akademien inlemnade afhandling: »Om de i Sverige 
förekommande bergarter, som. föra hornblende eller augit», ' 
hvilken finnes tryckt uti Akademiens handlingar för 1847, 
har af Hr H. von Post vid analys befunnits innehålla: 





Kiselsyra ...... 47.098 syrehalt 24.445 
Lerjord ....... 4.553 2.128 
Jernoxidul...... A517 —— 93.373 
Manganoxidul . .. . 0.472 — (0.09 
Kalkjord . . . . ... 11.33 — = 3.2203( 12790 
Talkjord . ...... 48.650 — 7.455, 


Vatten (glödningsförlust) 4.329 
Odecomp. mineral . . 0.342 
98.674. 
Anorthit. Den vid Rådmansö i Roslagen förekommande 
anorthiten, hvilken likaledes finnes beskrifven uti ofvanstående 
afhandling af Hr Erpxwann, har af mig blifvit kemiskt under- 
.sökt, hvarvid jag funnit dess procentiska sammansättning vara: 


Kiselsyra . . . .. . 43.336 syrehalt 22.519 
Lerjord ....... 35.374 — 416.523 
Jernoxidull...... 1351 — 0.308 
Kalkjord....... 17.49 — 5.80 
Talkjord....... 0.353 — 013) 5.649 
Kali... 2.2... 0.518 —— 0.088 
Natron... 2.2... 0.80 — 0.27 


Glödningsförlust . . . 0.386 
Odecomp. mineral . . 0.570 


400.487 


— 8 — 


svarande emot den allmänna .formeln rS4+3 AS, hvaruti r 
hufvudsakligen utgöres af.kalkjord, och som tillhörer såväl 
Amphodeliten som Anorthiten, men hvilken, enligt hvad Hr 
EapmaAnnu bevisat, uti ifrågavarande fall närmast här represen- 
terar det sist anförda mineralet. 





8. Om algslägtet Iridea. — Hr Fars redogjorde 
& Hr AGarnes och egna vägnar, för Hr Adjunkt J. AGanrpus 
i Februari-sammanträdet inlemnade afhandling om de Capska 
arterna af slägtet Iridaa. 

»Det är icke här tillfälle att ingå i de intressanta en- 
skilta detaljerna af denna afhandling, och vi anse oss derföre 
hufvudsakligen böra afse betydelsen af det ämne, som afhand- 
las. — Hafvens och färskvattnens vegetation har först under sed- 
nare decennier fästat naturforskarnes noggrannare uppmärk- 
samhet. Blott långsamt, tillfälligtvis, ökades deras kännedom 
under en lång tidsföljd efter Linng, utan att sträcka sig till 
insigt i deras inre byggnad eller utvidgad systematisk be- 
handling. Engelsmän, Tyskar och Fransmän hade likväl lem- 
nat vigtiga bidrag till deras kännedom, dä en allmännare, 
systematisk behandling af dessa växter utgick frän Scan- 
dinavien, och sedermera hos Engelsmän, Tyskar, Italienare 
m. fl. erhöll en ytterligare utveckling. Algologien har nu 
blifvit en vigtig hufvuddel af den speciella botaniken, spri- 
dande vigtigt ljus öfver växternas fysiologi i allmänhet. 

De nu hopade, från alla verldens haf tillströmmande 
materialerna, behöfva derföre en ny revision. Den stora för- 
bättring mikroskoperna under sednare ären vunnit underlättar 
betydligen undersökningarne af deras structur. Karaktererna 
komma för det närvarande hufvudsakligen att grunda sig pä 
den anatomiska analysen, synnerligen af fröredningsdelarna. 
Dessa visa här en större mängfald icke blott i former, utan 

äfven 


— 69 — 


äfven i sins emellan skilda bildningar än hos någon annan 
växtfamilj. De äldre uppgifterna i detta hänsende erfordra en ny 
granskning, hvilken ledt till ett sönderdelande i en mängd af 
slägten, som man förut icke skulle kunnat antaga tänkbart. 

. Hrr Fries och Acırpn, som för flera år tillbaka syssel- 
satte/ sig med dessa eller närbeslägtade växters systematiska 
bearbetning, vågade icke då framskrida till den punkt veten- 
skapen nu söker, utan sökte genom framvisande af den pa- 
rallelism, som genomgår de skilda seriernas utveckling, fram- 
ställa dessa som slägten med sina motsvarande underafdelnin- 
gar. Alla afvikelser i form, structur, och fröredning antogos 
icke då bilda, som nu, slägten, och ofta blef det nödvändigt 
att då öfverensstämmelse erbjöd sig i två af dessa trenne mo- 
menter, antaga olikhet i det tredje som en tillfällig afvi- 
kelse. Det ingick dervid en känsla af deras naturliga för- 
vandtskap, för hvars skull vi icke ansägo tillbörligt sönder- 
rifva detta band för karakteren. Det är, om vi få så ut- 
trycka oss, denna resignation för ett inre samband, högre än 
de abstrakta karakterernas olikhet, som den nya vetenskapen 
öfvergifvit; men vi tveka icke utsäga vår öfvertygelse, att 
då man velat behandla den lefvande naturen efter de ab- 
strakta begreppens logik, man gått till en motsatt ytterlighet, 
hvilket företrädesvis skett i Kurrzıncs arbeten, hvilka i öf- 
rigt genom sina analysers trohet förtjena allt beröm, fast re- 
sultaterna icke alltid kunna gillas. 

Korrectivet emot denna micrologiska riktning, som be- 
traktar hvarje olikhet, sådan den under mikroskopet visar sig, 
som ett afslutadt moment, är att söka i ett morfologiskt stu- 
dium, som ådagalägger, att flera af dessa olikheter endast 
äro mer och mindre fullständiga utvecklingar af samma grund- 
typ Endast genom den noggrannaste specialkännedom kunna 
misstag härvid undvikas; detta tvingar hvarje noggrann for- 
skare till ett monografiskt studium, en monografisk behand- 
ling af närbeslägtade föremål. Endast så lägges en säker 

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o 4. 2 


— 70 — 


grund, men hufvudvilkoret för dess uppnäende är likväl på 
authentika exemplar rika samliogar, utan hvilka oredan 
lätt ökas. 

Just i detta hänseende eger närvarande afhandling ett 
högre, ingalunda tillfälligt värde, då till författarens disposi- 
tion står den på original-exemplar tvifvelsutan rikaste sam- 
ling, som för närvarande finnes. Den eger derigenom en bor- 
gen så väl för sin fullständighet, som tillförlitlighet, som, då 
tillfälle icke erbjudit sig granska de enskilda detaljerna, är 
oss en borgen att den väl förtjenar sitt rum i Akademiens 
handlingar, såsom egande ett mer än ephemeriskt, eller ett 
blott på tillfälliga hugskott grundadt värde. 

Slägtet Iridea, afhandlingens föremål, är sannolikt ett af 
de mest misshandlade inom algologien; till ej ringa del här- 
ledt deraf, att dess grundläggare. Bory pe sunt Vincent, icke 
deröfver egde eller fastställde ett klart begrepp. Kuzrrtzincs 
undersökningar ådagalade bristerna i vår kännedom om dessa 
växter, men till klar framställning af deras fruktorganers be- 
tydelse och slägtets begränsning hann han icke. Det är hvad 
närvarande afhandling, med många nya vigtiga tillägg, sökt 
afhjelpa och, så vidt vi kunna dömma — lyckats. 

Slägtet Iridea tillhör Algernes skönaste grupp, Florsde- 
erne, som med skäl kunna kallas hafvets blomstergård. Ty 
då hos jordens plantor trenne skilda bildningar, rotens, ört- 
ståndets och blomman, äro förenade till ett individ, så fram- 
träda dessa som trenne skilda serier, de svartnande Fucace- 
erne, de grönskande Ulvaceerne, de rosenfärgade Florideerne, 
uti hafvet. Denna färgprakt har fängslat företrädesvis det 
skönare könet vid dessa växter; mer än bland någon annan 
växtfamilj, tillhöra upptäckterna bland -dessa till stor del 
fruntimmer. Detta har i synnerhet varit förhållandet i Eng- 
land, der, genom tidvattnets starka fall, de obehindrade kun- 
nat plocka dessa hafvets rosor, utan taggar. 

Men äfven i medicinskt hänseende hafva Florideerna en 
särskild märkvärdighet. Det är nemligen af dem man erhåller 


— NH — 


Caraghen, företrädesvis af Spherococcus crispus, utmärkt för 
lättlösligheten af det gelée, som tillhör Florideernes hela grupp. 
De ostindiska ätliga fogelbon, som från äldre tider varit kända 
som en läckerhet, äro äfven beredda af flera arter af Flori- 
dez, dem foglen hopsamlar på hafsstranden och formar till 
sitt näste. Slägtet Iridea torde genom sin stora massa af 
lättlösligt ämne förtjena största afseende.» 


4. Forncranier af Belger, Britter och Anglo- 
sazxer. — Hr A. Rerzıus meddelade ur en skrifvelse från Dok- 
tor J. C. Paranano i London följande: | 

»Ni har er bekant, att under det Romerska herraväldet, 
som varade nägra ärhundraden, flera större städer funnos i 
England. 1 dessa städer var befolkningen förnämligast Brittisk; 
nära samma städer finnas många gamla - begrafningsplatser i 
hvilka man funnit åtskilliga cranier. | 

Några hufvudskälar hafva blifvit mig tillsända från graf- 
platser nära »Roman Roads» vid Cirencester i Gloucestershire, 
fordom Duro-corinium. 

Dessa hufvudskålar äro ej af den runda formen, utan just 
egna deri, att de äro långa och smala. Duro-corinium var 
beläget nära om ej i sjelfva Belgernes land i Britannia. 

Nära York (Eburacum) hafva äfven flera uppgräfningar 
blifvit gjorda, och jag har från tvenne af dessa erhållit huf- 
- .vudskålar. Från den ena grafkullen har jag fått mig tillsända 
några cranier, tagna i en gralhög. Dessa cranier hafva nära 
lika bredd som längd och äro af rund form. På samma ställe 
funnos stycken af Romerska lerkärl och ben af Bos longifrons. 
Man kan nästan med visshet antaga, att dessa hufvudskålar 
äro från den Romerska perioden och hafva tillhört Britter. 
Den gren af Britterna, som bebodde landet nära York var Bri- 
ganternes. 

Från ett annat ställe nära York, emellan York och det 
fordna Severi läger, har jag äfven erhållit flera cranier af en 


_. 78 — 


särdeles rund form, äfvensom eft annat ganska stort aflängt af 
samma form som det ofvannämda frän Duro-corinium. | 
Vid Scarborough i samma landskap har likaledes ett ske- 
lett blifvit påträffadt ander omständigheter, som tala för att 
det är forn-brittiskt. — Jag har äfven fått reda på ett forn- 
cranium af Anglosax, beskrifvet i 30:de vol. af the Archzolo- 
gia, eller Transactions of the Society of Antiquaries of London. 
Detta cranium är långt och som det synes af alldeles samma 
form som de Skandinaviska cranier, ni beskrifvit.» 





5. Cranier ur gamla grafvar i Östergötkland. 
— Hr A. Rerzws förevisade ritning af en hufvudskäl af 
sannolikt ganska hög ålder, funnen i en ättehög på den så kal- 
lade Sandstugubacken emellan Stora Åbys och Ödeshögs kyrkor 
i Östergöthland. Detta cranium hemfördes af Hr Artisten Mas- 
DELGREN frän den resa han sistlidne sommar med understöd af 
allmänna medel anställde i nämde provins. 

Hr Prosten D. L. Kınmansson i Stora Åby har om stället 
der ifrågavarande cranium blifvit taget benäget meddelat följande: 

»Nära invid allmänna landsvägen mellan Linköping och 
Jönköping, $ mil så väl från Stora Åby, som Ödeshögs kyrka, 
finnes ett fullkomligt slätt, något bögländt sandfält, om 6 å 8 
tunnlands areal, kalladt Sandstugebacken. 

Der, på ömse sidor om vägen och på gränsen af båda 
socknarne, ses en större mängd af uppresta hällar (Bausaste- 
nar), utan inscriptioner, — några af omkring 4 alnars höjd, andra 
vida lägre, lika råstenar efter skiften. Alla stå de nu på släta 
marken, uti odlade åkrar, utan ringaste upphöjningar vid foten. 

Nära dessa .reste stenar, cirka 300 fot norr om landsvä- 
gen, i en beteshage, på egorna till hemmanet Kulltorp af 
Ödeshögs församling, ligga 9 stycken ättehögar, aderton till 
trettio fot från hvarandra, af hvilka 6 äro af betydligare om- 
fång, samt 8 a 10 fot i höjden; men 3 något mindre, place- 
rade i sådan ordning, som här föreställes: 





Öfverst på hvardera högen är en mindre fördjupning, i form 
af en liten jättegryta, — åstadkommen, som det synes, icke 
genom åverkan. I högen Å, som är störst och ligger högst, 
hittades förliden sommar, under grustägt, nära högens spets 
och på knappa 48 tums djup, det cranium, jag tog mig fri- 
heten öfversända — något skadadt genom spadan. Ocksä 
träffades, i samma hög, mycket små hvita skärfvor af ben, 4 
å + tum långa. 

C. F. Baoocman, i sin Beskrifning öfver Östergöthland, 
tryckt 4760, — sedan han berättat om några runstenar i Stora 
Åby fordna kyrka, — säger, pag. 625, — syftande på den 
förutnämde Sandstugubacken: »Utom thessa älderdoms-märken 
väro ock i Soknen nog Ättebackar med uppresta Hallar vid, 
»och fants för några år sedan en ganska lång benragla uti en 
»Ättegrift ännu oförmultnad.» Traditionen om denna benragla 
är ock gängse än i dag, men utan vidare commentarier. Visst 
är, att dels under åkerns brukning kring »hallarna», dels i de 
ofredade högarna, man ofta träffar bitar af ben, och små skärf- 
vor af bränd lera, likväl tillräckligt stora att tillkännagifva sig 
såsom fragmenter af forntida urnor. Att fältet, under sednare 
århundraden, ej varit nyttjadt till begrafningsplats, det känner 
man med visshet.» 

Enligt Hr Rerzu mätning var craniets längd 0,190; pann- 
bredd 0,1400; nackbredd 0,443; omkrets 0,542 och sålunda af 
samma dimensioner hvilka Hr R. i sin skrift öfver nordboar- 
nes cranier uppgifvit i medeltal för Svenskarnes hufvudskälar. 
Af det anförda torde kunna slutas, att ifrågavarande hufvudskål, 
som efter allt utseende är af en mansperson. blifvit begrafven 
under hedniska tiden och tillhört en person af större betyden- 
het. Huruvida samma person varit af Celtisk eller Sviogothisk 
stam är svårt att afgöra då dessa stammars cranier med hvar- 


— Tk — 


andra hafva mycken likhet. Enligt de äsigter som i allmänhet 
hyllas i England om sådana bautastenar, hvilka i Hr Prosten 
Kinnanssons skrifvelse omtalas, skulle dessa vara Celtiska. Hr 
Rerzıus citerade i ämnet Knicets »Old England, a Pictorial 
Museum of regal, ecclesiastical, baronial and popular Anti- 
quities.n 


dterlemnad afhandling. 


Hr Adjunkt J. Acannus i Februari-sammanträdet inlemnade afband- 
ling: om de kapska arterna af slägtet Iridea, äterlemnades af 
Hrr Fries och Asarpa, som tillstyrkte dess införande i Akade- 
miens Handlingar. 


Akademiska angelägenheter. 


Prases tillkännagaf, att Akademiens ledamot i andra klassen, 
Öfverste-Löjtnanten, R. S. O., Hr A. HäcGstLapn med döden afgätt d. 
20 Mars, samt ledamoten i sjette klassen, Commerce-Rädet, C. W. O., 
R.-N. O. Hr C. J. Scnönnenn d. 28 Mars. 


Till ledamöter af Akademien valdes: i tredje klassen Kapitenen, 
R. S. O. Hr Jon. Kıten, samt i nionde klassen Domprosten Dokt. H. 
Reurennau. och Kabinetts-Sekreteraren, R. N. O. Hr Frih. C. R. L. 
Mannenstaön. 


Till Pr&ses under det nu ingångna akademiska året kallades 
genom anstäldt val Hr L. F. SvANBERG. 


SKÄNKER. 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliolher. 


Af Linnean Society i Londen. 


The Transactions of the Society. Vol. XX, P. 2. London 1847, 4:0. 
(Med taflor). 


Tbe Proceedings of the Society. N:o XXA—XXXI, 8:0. 
List of the Society 1647, &:0. 
Af Utgifvarne. 


Memorial de Ingenieros. Publicacion periodica de momorias etc. 2:0. 
Anno. N:o 10, 11. Madrid 1947, 8:0. (Med taflor.) 








- 75 om 


Af Författaren. 


1. var Deen, Bijdrage tot de Outwikkelings-Geschiedenis der Ge- 
slachtsdeelen van den Mensch en de Zoogdieren . . . Zwolle 
1847, 8:0. (Med tafla.) 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af HANS MAJ:T KONUNGEN, 
En större fogelsamling från Nya Granada och Venezuela. 


Af Fru Sommellus. 
En albinos varietet af mus musculus. 


Till Mineral-Kabinelilet. 


Af Frih. ©. af Wetterstedt, 


Åtta stuffer från Koppargrufvorna vid Burraburra i södra Australien, 
samt prof af använd marinmetall af egen composition. 





STOCKHOLM, 1848. P. a. WOASTEDT Ö SÖNER. 


ÖFVERSIGT 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. &. 4848. M& 


Onsdagen den 10 Maj. 





Föredrag. 


1. Om citronsyrans förhällande till svafvelsy- 
ra. — Hr L. SvanserG anförde följande, i anledning af några 
försök, som af honom, gemensamt med Hr H. von Post, blif- 
vit anställda öfver dessa syrors inverkan på hvarandra: 

I närvarande ståndpunkt af den organiskt kemiska veten- 
skapen torde icke någon fråga för dess theoretiska del vara af 
- den vigt att få afgjord eller genom experimenter belyst, som 
den: om sättet att betrakta de organiska kropparnes samman- 
sättning. En generell theori, innefattande förklaring öfver alla 
reaktionsförhållanden, är väl ännu och torde för all framtid blifva 
ett disideratum för vetenskapsmännen, men att steg för steg 
rycka framåt i den theoretiska delen blifver dock en nödvän- 
dighet såväl för att gifva ett intresse och en lyftning åt det 
hela, som för att möjligen kunna öfverskåda och till ett helt 
sammanbringa hela den mängd enstaka iakttagelser, hvilka väl 
alltid äro liggande inom kunskapens fält, men derföre ej ännu 
inom vetenskapens. Att genomgå alla dem, som under de sista 
20 åren försökt att theoretiskt framställa den organiska kemin 
till ett helt, skulle här vara alldeles vid sidan af ämnet, men 
vi kunna icke uraktlåta att här förklara oss, att den utgångs- 
punkt, hvarifrån Beezeuıus förklarat fenomenerna, genom anta- 
gandet af kopplingsförhållanden, synts oss vara den hittills enda 
rationella, hvilken ock, sedan den blifvit erkänd af flertalet ke- 


— 78 — 


mister samt de kemiska försöken blifvit riktade åt detta håll, efter all 
sannolikhet skall för de organiska föreningarne blifva en lika af- 
gjord sanning, som de bestämda proportionerna nu äro inom 
hela kemins område. 

Hvad citronsyran och dess närmast constituerande bestånds- 
delar beträffar, så hafva vi, till följe af Benzeun tolkningar, utaf 
Crasso's, CaHour's och Prantamour's undersökningar, skäl till den 
förmodan att anse den vara en med elayloxid kopplad oxalsyra. 
Anseende likväl ytterligare försök från andra håll böra anställas, 
för att få denna omständighet närmare belyst, hafva vi företa- 
git oss att något närmare studera, det af Romiquet först upp- 
märksammade förhållandet vid citronsyrans behandling med kon- 
centrerad vattenhaltig svafvelsyra, förmodande, att då, enligt 
hans uppgift, koloxid och kolsyra härvid bortgingo, elayloxiden 
skulle träda såsom koppling i förening med svafvelsyran, hvar- 
igenom reaktionen emellan dessa båda syror blefve af den mest 
enkla art samt blott beroende af oxalsyrans .sönderdelning. Att 
likväl förloppet kunde blifva härifrån afvikande var lätt att re- 
dan på förhand se, då fenomenerna voro på en gång beroende: 
af svafvelsyrans relativa qvantitet till citronsyran; af vattenhal- 
ten hos den sednare samt af den röle, som detta vatten spe- 
lade vid syrornas inverkan på hvarandra; af temperaturen, hvar- 
under de inverkade på hvarandra; af den i öfverskott närva- 
rande syrans inverkan på den nybildade föreningen; samt slut- 
ligen af de under operationens gång sig utvecklande eller fri- 
gjorda delars inflytelse på andra delar, hvilka ännu ej blifvit 
metamorphoserade. 

Rosiguzr's uppgift, att vid svafvelsyrans inverkan på ci- 
tronsyra, koloxid först utvecklas, hafva vi funnit bekräftad; 
men då samme kemist yttrar, att kolsyra härvid utvecklas först 
vid en högre temperatur, anse vi oss böra meddela vår i detta 
‚fall stridiga erfarenhet, att nemligen utveckling af kolsyra äger 
rum utan någon artificiell uppvärmning samt äfven under van- 
lig lufttemperatur, vid omkring +45° C., ehuruväl den i sådant 
fall först något sednare framträder, och, såsom det vill synas 


— 79 — 


oss, härrörande deraf, att den segflytande blandningen har en 
vida större förmåga att absorbera kolsyra än koloxid. Inverkan 
emellan svafvelsyra och citronsyra fortfor ganska länge, och 
ännu efter fem månader har en utveckling af kolsyra och kol- 
oxid ägt rum. Under denna tid af fem månader hade så myc- 
ket i gasarter bortgått att de motsvarade 40 procent af den 
använda fatiscerade citronsyrans vigt. 1 köld utvecklas icke 
någon svafvelsyrlighet, men användes värme, så börjar denna 
gasart inblanda sig bland de öfriga, då temperaturen uppgår 
till +90". | 

För att befria oss ifrän de, efter slutad inverkan, förhan- 
denvarande fria syrorna, svafvelsyra och citronsyra, hafva vi, 
efter föregående utspädning med mycket vatten, mättat med 
kolsyrad kalk, hvarvid såväl svafvelsyrad som citronsyrad kalk 
fällas, under det att citronsvafvelsyrad kalk stadnar i lösningen. 
Likväl är det nödvändigt, att sedan de olösliga salterna blifvit 
affiltrerade, efteråt tillsätta något kaustikt kalkhydrat i öfver- 
skott och dermed macerera lösningen i några dagar, för att 
vara säker på att all fri syra blifvit neutraliserad. Bäst är att 
sedermera låta afdunstning försiggå sjelfmant samt tid efter an- 
nan affiltrera den afsatta gipsen, emedan den citronsvafvelsy- 
rade kalkjorden sönderdelas efterhand i värme, hvarigenom 
mycket går förloradt. Då vi icke kände denna egenskap hos 
kalksaltet, hafva vi, först sedan större delen deraf gått förlo- 
radt, blifvit gjorda uppmärksamma på denna omständighet. Här- 
igenom hafva vi erhållit ett blott ringa utbyte, emot hvad som 
varit att förvänta, af material, för att dermed anställa de få 
försök vi härmedelst framlägga. Anseende likväl hvad vi här 
meddela, såsom små bidrag till ett -närmare utredande af en 
förening, hvilken förut blifvit blott antydd, men i intet quan- 
titatift hänseende studerad, hafva vi trott oss ej böra annat än 
offentliggöra de få iakttagelser, hvilka af oss blifvit på detta 
fält uppmärksammade, öfvertygade att de i sin mån bidraga 
till utredande af vissa enstaka punkter. 





— 80 =—X 


Sedan den under afdunstningen bildade kolsyrade kalker 
blifvit affiltrerad, dekolorerar man med blodlutskol, hvarvid vä 
mycket af färgen borttages, dock blifver lösningen dervid in- 
galunda färglös. Det enda sätt som lyckats oss att få kalk- 
saltet färglöst, har varit att i koncentrerad lösning fälla det 
med alkohol, tvätta det så fällda kalksaltet med alkohol, upp- 
lösa det ånyo i ytterst ringa vatten samt ännu en gång fälla 
det med alkohol, hvilken upplösning och fällning förnyats fler- 
faldiga gånger. 

Det sålunda renade kalksaltets vattenlösning gifver icke 
någon fällning med chlorbarium, men tillsättes alkohol, så fälle 
ett voluminöst barytsalt, som kan tvättas med en svagare spri 
— Uti en lösning af ättiksyrad blyoxid gifver kalksaltet en tyngre 
fällning. — De quantitativa försök vi anställt äro gjorda mel 
 barytsaltet. 

0.6891 grm af det under luftpumpen öfver svafvelsyra tor- 
kade barytsaltet förbrändes och till den glödgade massan sattes 
några droppar svafvelsyra. Efter ny glödgning var vigten a 
svafvelsyrad baryt = 0.419 grm., svarande emot 40.19 proc. baryt 
— I ett annat försök erhölls 38.667 proc. baryt. — Medium af dessa 
bestämmelser är att det så torkade saltet innehåller 39.428 proc. barvt. 

0.770 grm under luftpumpen öfver svafvelsyra torkadt ba- 
rytsalt blandades med chlorsyradt kali och kolsyradt natron och 
till den glödgade massan sattes först saltsyra samt derefter chlor- 
barium. Den olösta svafvelsyrade baryten vägde 0.5018 grm 
svarande emot 22.704 proc. svafvelsyra uti saltet. 

Uppvärmes det under luftpumpen öfver svafvelsyra torkade 
barytsaltet till + 400° C. temperatur, under det att en torr luft- 
ström ledes deröfver, har det i ett försök visat sig förlora 5.440 
proc. af sin ursprungliga vigt. — Uppvärmes det under ena- 
handa omständigheter till + 4150? C, har det i ett försök visat 
sig förlora 9.185 proc. af sin vigt och i ett annat 9.308 proc. 
hvaraf medium är = 9.246. | 

0.9946 grm. af det vid + 400° C. torkade barytsaltet för- 
brändes med kromsyrad blyoxid, hvarvid erhölls 0.181 grm. vat- 


— 8 — 


ten och 0.6284 grm. kolsyra Detta salt utgöres sålunda pro- 
centiskt af: 


funnet. beräknadt. 


CO oooo.o.. 46.785 416.463 

Ht...... 2.019 2.188 

OO! ...... — 47.531 

Ba...... | 

So. — 63.818 
400.000. 


0.9833 grm. af det vid +450° C. torkade barytsaltet för- 
brändes på samma sätt och lemnade 0.1634 vatten samt 0.620 
kolsyra. Beräkna vi detta - resultat, och reducera det till det 
tillstånd det var före den höga torkningen vid + 450° C, så 
finna vi att det instämmer med 

| funnet. beräknadt. 


C..2.22.. 15.634 45.702 
H...... 1.330 4.565 
Ö’...... 44.718 12.542 
2H ...... 9.185 9.405 
Ba ...... I9.428 39.936 - 
S 2.2... 22.705 30.93 


400.000. 400.000. 

Enligt formeln BaC’H’0°5+2H utgör den beräknade för- 
lusten af 4 atom vatten = 4.701 proc. Den -funna, som bortgår 
vid + 400 C.,, har varit = 5.44 proc. och 

den beräknade af 2 atomer = 9.405. Den funna, som bort- 
går vid 4 450? C., har varit = 9.185. 

Den ringa tillgången på material har hindrat oss, ej alle- 
nast, att uti andra föreningar, fortsätta studium af denna kopp- 
lade svafvelsyra utan äfven att genom repeterade och noggrannare 
bestämmelser å barytsaltet närmare granska dess sammansätt- 
ning. Antagande likväl den sammansättning, som vi här an- 
gifvit, synes förloppet, vid vattenhaltig svafvelsyras inverkan 
på citronsyra, vara den att 


— 82 o— 


2 atomer citronsyra . ....... CH'O” 
sönderdelas i 2 at. C, en at. C och en at. H . CHO' 
hvarefter de återstående ....... os rr C'H'O? träda ı 


förening med den i öfverskott förhandenvararande svafvelsyran | 


Fenomenet, oaktadt ej afgörande äsigten om citronsyrans par- 
ning emellan elayloxid och oxalsyra, är dock för ingen del 


stridande emot att detta kan vara händelsen; men då den an- | 


dra atomen kolsyra, som enligt denna äsigt bort blifva fri, ad- 


derat sig till elementerna för 2 atomer elayloxid, har, vid svaf- 
velsyrans inverkan, en kropp af mera sammansatt ordning bil- 


dat sig. 





2. Fisket i Bohuslän 1847. — Prosten Exströs 


hade i bref meddelat följande öfversigt af fisket vid Bohuslänska 
kusten och i Nordsjön under sistlidna året. 


Storfisket Har varit särdeles lönande för dem, som haft | 
så stora båtar, att de kunnat löpa ut i Nordsjön. Längefisket 


har der isynnerhet varit ovanligt rikt. På en skuta från Moll- 
sunds fiskeläge erhölls, efter trovärdig berättelse, under en fisk- 


resa, 24 vålor Längor på hvarje lott. När nu skutans besätt- 


ning tager 42 lotter, uppkommer 288 vålor, som, reducerade till 
Längor, utgöra 2880 stycken. När åter hvarje Långa tages till 
42 sk. b:ko, som är medelpriset, blir förtjensten för resan 920 


R:dr b:ko, utom den icke ringa inkomsten af Torsk, Rockor och 
tran. Förtjensten för hvarje fiskare har således, för en enda 
lycklig fiskresa uppgått till 76 R:dr 32 sk. bko. Då nu resan 
upptager en tid af omkring 30 dagar, har hvarje fiskare sitt 
dagsarbete betalt med 2 R:dr 8 sk. b:ko. — Detta är yrkets 
vackra sida. — De fiskare åter, som med sina små fiskbåtar 
icke vågat sig längre än till den vanliga fiskgrunden vid Ska- 
gern, hafva knappt förtjenat så mycket att de kunnat lifnära 
sig med hustru och barn. En enda af Tjörns fiskare, som af 
storm blef drifven ut i Nordsjön, der han händelsevis träffade 





— 8 — 
andra fiskare, gjorde den gången god fångst; men dristade sig 
icke förnya denna vådliga färd. 

Småfisket med Koljebackor inne i fjordarna och på föga 
afständ från de yttre skären, har i år varit det sämsta i man- 
naminne. Sådant har äfven förhållandet varit med Sladörg på 
fjordarna inomskärs. 

Makrillfisket har i år förhållit sig i många fall olika mot 
vanliga år. Redan i April sökte Makrillen stränderna och fän- 
gades med vad, hvilket fiske i vanliga år, icke inträffar förr 
än i Augusti och September. I södra delen af denna skärgård 
har Makrilifisket varit föga lönande med det vanliga, här bruk- 
liga fisket .med ränndörg; men i skärgårdens norra del, der 
drifgarn nyttjas, har det åter varit så ymnigt, att härvarande 
fiskare påstå, att Makrillen, som de väntat sig erhålla med 
ränndörgen, är borttagen med drifgarnen norr ut, innan den 
hunnit hit. Den ovanliga händelsen har äfven i år inträffat, 
att små Makrill af 6—8 tums längd hela sommaren synts i 
Kattegat, i stora stimmar liknande gsillstimmar. Dessa Makriller 
hafva likväl högst sällan tagit ränndörgen, men förmått ränn- 
dörgefiskarena att fortfara med dörgningen, hvarigenom man emot 
all vana fått se, att några större Makriller tagit på ränndörg 
ända till slutet af September, då detta fiske, i vanliga år, ej 
plägar ske elter medlet af Juli. 

Silfisket på våren 4847 har varit obetydligt. Hela som- 
maren hafva fiskarena sett stora sillstimmar ute i Kattegat. I 
Oktober började Sillen visa sig i sådan mängd, på mindre be- 
tydligt afstånd från landet, att fiskarena påstå att så mycket 
stor sill icke varit synlig vid kusten, sedan sista sillfisket. Dessa 
stimmar inträngde till en del i den inre skären, och något deraf 
fångades i Marstrands hamn och vid fiskläget Kalfven på Tjörn. 
Men i början af Januari inträffade en länge fortfarande våldsam 
landtviod (ostlig storm), som fiskarena trodde skulle drifva sillen 
till Hafvet. Detta är ock troligt i afseende på den sill, som 
stod i yttre skären; men att förhållandet icke var sådant med 
den, som inträngt i de inre fjordarna t. ex. Stakefjord mellan 


— & — 

Tjörn och Inland, bevisas deraf, att så väl fiskare, som bönder 
under all den tid i Februari som isen var så stark, att den 
bar gå, stått på denna fjord och pirkat icke så obetydligt stor 
sill. Gamla fiskare påstå att denna sill är af samma . sort, 
som fångades under det sista stora sillfisket. Jag har undersökt 
flere af dessa. Större delen är stor, aflingsför sill, 10—42 tum 
lång, med stor romm och mjölke. Några så kallade stråksillar 
(sterile) funnos bland dem, men högst få smärre (7—8 tum). 
— Jag hade mycket åstundat att undervisa fiskarena om sättet 
att draga vad under isen, hvaruti de sakna all kunskap, jag 
skall derföre till en kommande vinter förskaffa den redskap 
som härtill fordras; men förutser att få fiskare vilja deltaga i 
försöket tilldess det visar sig vara vinstgifvande. Sådan var 
händelsen med sillfisket med garn. Detta fisksätt förkastades 
tilldess jag inköpte sillgarn från Norrige och skänkte dem till 
en fiskare med förbindelse att nyttja dem. Nu är sillfiske med 
garn efterlängtadt och ehuru den sill som dermed blifvit fångad 
på hösten, i anseende till garnens ringa antal, icke kan uppgå 
till tusentals tunnor och blifva en vinst för Staten, bar. den 
likväl både stillat hungren hos mången fattig fiskare och beredt 
tillgång till agn för storfisket. Med hvad begärlighet det länge 
föraktade garnfisket nu omfattas, ses deraf, att då Tjörns fiskare 
blefvo underrättade, att Konungen i nåder anslagit medel till 
garn, hafva så många fiskare hos mig anmält sig till erhållande 
af sillgarn, att de reqvirerade garnens antal uppgår till icke 
mindre än 270, endast för Tjörn. 

Märkvärdigt är att sillen synes ické röra sig ur stället, 
der. hon tagit sin station för vintren. Jag styrkes i denna för- 
modan deraf, att en icke obetydlig mängd blifvit huggen med 
pirk under vintren och att högst få fastnat på de garn, som 
blifvit lagde på samma ställe och lika djup der sillen pirkas. 
Ovanligt är ock att sillen tager på sladörg, som är ängd med 
sill; detta har likväl ganska många gånger under denna vinter 
inträffat. 





— 85 — 


Fiskarena spå ett snart förestående stort sillfiske, dels der- 
före, att på hösten och vintren mycket sill är inne i Skärgår- 
den, dels ock af den orsak, att många Berghamrar, (Dysporus 
bassanus), som äro sillstimmens följeslagare, visade sig här på 
senhösten. . 

På Tjörn har i år icke varit någon vinter, icke en gång 
en enda snöflinga före d. 24 Februari, då ett så starkt snöfall 
inträffade under trenne dagar, att alla de smärre fogelarter, som 
varit spridda på äkerfälten samlade sig till gårdarna. — Då jag 
utkastade säd på gården till mat för dufvorna, infunno sig bland 
dessa följande fogelarter: Emb. citrinella, Fring. chloris, coelebs, 
domestica, flavirostris, linaria, montifringilla och montana samt 
en dag, den här sällsynta Pyrrhula vulgaris & — Dessa: voro 
icke få, utan ganska många af hvarje species, särdeles Fr. montana, 
domestica och flavirostris. 

Till ovanliga tilldragelser inom Naturalhistoriens - område 
hörer, att, som redan är nämdt, flera individer af Dysporus bassanus 
syntes under hösten, af hvilka en och annan blifvit fångad. Den 
14 Oktober såg jag en gök här i trägården och af trovärdige 
personer har jag blifvit underrättad att en dylik fogel, i grän- 
sen mellan Ucklum och Westerlanda socknar, under julhelgen 
äfven galit till den vidskepliga allmogens stora förundran, hvad 
detta tidiga ku-ku kunde betyda. — Sedan den 25 Febr. har 
hummer då och då blifvit fångad i Skärgården, hvaraf skär- 
karlarne spå tidig vår, då hummern börjar krypa så tidigt. — 
Lärkan kom hit d 8 Februari och allmänt i svärmar d. 48. 
Kråkan syntes d. 27 Febr. Grafgåsen d 29 och Kajan d. 
A Maj. 


3. Ett nytt Vattenmärke, utsatt på Kastell- 
holmen i Stockholms hamn. — Då hufvudstaden är en 
bland de lokaler, för hvilka det af flera orsaker vore af stor 
vigt, att få utredd frågan om och huru mycket landet der 


höjer sig på en gifven tid, meddelade Hr Erpmunn, att han i 


— 86 — 


Oktober förlidet år låtit uthugga ett vattenmärke på ofvannämıde 
ställe, såsom dertill särdeles passande. Detta vattenmärke be— 
står af tvenne med en vertikal linie sammanbundne horizontella 
linier, af hvilka den nedre utsattes vid den vattenmedelhöjd , 
som beräknades af de för åren A849—A846 vid Slussverket 
härstädes gjorde vattenhöjdsobservationer. (Se Öfversigten af Kongl 
Vet. Akad. Förhandl. för 1847 sid. 286). Den öfre, straxt of- 
vanför hvilken årtalet 4847 utsattes, inhöggs vid 4 fot 6 vw. 
tums lodrät höjd öfver den förre. Märket återfinnes på den 
nästan lodräta klippväggen under mastkranen på holmens nord- 
östra sida. 


Inlemnad skrift. 


"Hr Doktor Cause i S:t Petersburg inlemnade ett försegladt kon- 
volut, att af Akademien förvaras. 


Akademiska angelägenheter. 


Prases tillkännagaf, att Akademiens ledamöter i sjunde klassen, 
Förste Archiatern, R. af K. C. Xllls O., R. N. O. Frib. CE v. 
Weise, och Assessorn, R. af K. C. Xlll:s O., R. N. O. Hr Canuas- 
oxa med döden afgätt. 


SKÄNKER. 


Till Vetenskaps-Akademtens Bibliothek. 


Af Vetenskaps-Akademien i Berlin. 
Monatsbericht der Akademie, Sept., Oct., Nov. u. Dec. 1847, 8:0. 


Af Acad. Roy. de Médecine de Belgique. 
Mémoires des concours et des savants étrangers. T, I. Brux. 1847— 
48. 4:0. (Med taflor). 
Af Société de phys. et d’hist. natur. de Gieneve. 
Mémoires de la societe. T. XL P. 2. Geneve 1848. 4:0. (Med tallor). 


Af Vetensk. Soeieteten 1 Göttingen. 


Abhandlungen der Gesellschaft. B. 3. 184547. Göttingen 1847. 
4:0. (Med taflor). 





— 87 — 


Af Ohservaterium Ii Wien. 


Annalen der k. k. Sternwarte in Wien. Th. 28. (Piazzi’s Beobach- 
tungen 1801 u. 1802) Wien 1847. 4:o. 


Af the Duke of Northumberland, 


J. F. W. Henssceer, Results of astronomical observations made 1834, 
5, 6, 7, 8, at the cape of Good Hope. Lond. 1847. 4:0o. (Med 
taflor). 


Af American Academy of Arts et Seiences I Boston. 
Proceedings of the Academy. 1846. p. 1—296. 8:0. 


Af Seciété imp. des naturalistes de Moscou. 
Bulletin de la société. A. 1847. N:o 2. 8:0. 


AfHr Hausmann. 
Göttingische Gelehrte Anzeigen. 1847. B. 1—3. Gött. 1847. B:o. 
Nachrichten von der Georg-Augusts-Universität u. d. kön. Gesellsch. 
d. Wiss. zu Gött. Vom J. 1847. 8:0. 
Af Utgifvarme. 
Memorial de ingenieros. 1847. N:o 12. Madrid 1847. 8:0. 


Af Författarne. 


J. v. 2, Horven, Handboek d. Dierkunde D. I. St. 4 Amsterdam 
1848. 8:0. 

A. Hınnovsa, Om Mikroskopets Bygning og dets Brug. Kiöbh. 1847. 
8:0. ‚(Med taflor). 

H. Karsten, Die Vegetationsorgane der Palmen. Berlin 1847. 4:0. 
(Med taflor). 

— — Disquisitio microscopica et chemica bhepatis et bilis cru- 
stac. et mollusc. 4:0. (Med taflor). 


Till Rikete Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Doktor Hartman. 
En Salmo eriox fr. Elfkarleby. 


Af Riksantiqv. Hildebrand. 
Ett fossilt Renhorn fr. Skåne. 


Af Brukspatron Cederborg. 
En Fringilla cslebs, varietet. 


Af Jägmäntaren Groth. 
En Mustela minor. 





88 


Meteorologiska observationer å Stockholms Observatorium 
i Januari 1848. 


Ce MW a vv BWRH mw 


18 


BESENBNSSENNBO 


& 
% 


reducerad till ©. | Thermometern 
Decimaltum. | 
Kl. 6 | Ki. 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 FA 
f. m. | e. m I em. f. m. e. m. 
25,91 | 25,88 | 25,87 | — 49 | — 5'01 — 52 
25,87 | 25,98 | 26,05 | — 38 | — 4,2 I — 6,7 
26,06 | 26,10 | 26,10 | — 7,0| — 65 | — 6,2 
26,09 | 26,07 | 26,06 | — 5,7 | — 5,0 | — 4,1 
26,03 | 26,03 | 26,03 | — 4,2 | — 53 | — 5,4 
25,99 | 26,00 | 25,8 | — 5,21 — 6,21] — 75 
25,88 | 25,82 | 25,79 | — 8,0 | — 6,9 | — 6,1 
25,75 | 25,76 125,80 | — 7,1 | — 60|— 74 
25,85 | 25,91 | 25,95 | — 9,6 | — 83 | — 8,7 
25,97 | 26,00 | 26,00 | —110 | — 80 | — 8,7 
25,95 | 25,89 | 25,86 | — 7,2 | — 5,5 | — 5,9 
25,67 | 25,30 | 25,25 | — 4,6 | — 19 | — 1,0 
25,43 | 25,61 | 25,74 | — 9,6 | — 3,8 | — 4,8 
25,76 | 25,78 | 25,75 | — 4,7 | — 3,8 | — 4,9 
25,66 | 25,62 | 25,60 | — 5.2 | — 4,7 | — 5,2 
25,60 | 25,64 | 25,67 |— 3,0 I — 1,5 | — 2,8 
25,67 | 25,68 | 25,68 | — 25 | — 25 | — 6,3 
25,65 | 25,65 | 25,67 | — 5,71 — 44 | — 5,8 
25,66 | 25,66 | 25,66 | — 78 | — 99 | — 10,1 
25,67 | 25,72 | 25,78 | — 9,1 | — 83 | — 9,0 
25,86 | 25,94 | 25,95 | — 9,0 | — 61 | — 7.0 
25,96 | 25,96 | 25,94 | — 6,9 | — 5,7 | — 59 
25,93 | 25,95 | 35,9 | — 59 | — 5,1 | — 8,0 
25,99 | 26,02 | 26,05 | —10,4 | — 7,8 | —11,7 
26,07 | 26,07 | 26,05 | —10,2 | —10,3 | — 11,2 
26,02 | 26,05 | 26,07 | —10,0 | — 6,8 | — 6,0 
26,09 | 26,15 | 26,15 | — 5,8 | — 5,0 | — 5,0 
26,09 | 26,07 | 26,01 | —10,5 | — 8,0 | —12,0 
25,93 | 25,88 | 25,82 | —ı3,1 | —10,2 | — 14,0 
25,67 | 25,50 | 25,43 | — 82 | — 5,2 | — 7,8 
25,18 | 24.96 | 24,78 | — 0,6 | + 06 | — 01 | 
25,836| 25,828| 25,827| — 698) — 572] — 
25,830 —6°50 


Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 


f. m. 


Vv. 
S. 
S. 
S.O. 
Ss.V 
S.V. 
S. 
S.O. 
O.N.O. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N. 
v. 
v.S.vV. 
Vv. 
V.S.V. 
Vv. 
8.5.0. 
S.5.V. 


O. 
0.5.0. 
O. 
$.S.0. 
5.0. 
0.5.0. 


V.$.V, 
v.$S.V. 


S.V. 
V.S.V. 
S.S. V. 

S. 





























> 
3: 

"em. | = I 
Q. Mulet | 
0. | Storm | 
S.0. | Mulet | 
S. Ssö 
3. — | 
O. — 

N.O. — 

N.N.O0O.] — 

N.V. | Dimma 
Vv. 

S.S.V. | Mulet 
S. Snö 
N. Molet | 

S.S. Vv. 

S.S.O. 

8.5.0. Soö 
O. Malet 

O.N.O. | Snö 
N. 

N.N.O 

N.N.O. | Molet 

O.N.O. 

N.N.O. 

N. Klart 
V.S.V. | Mulet 
v.S. Vv. 

S.V. — 
Vv. Klart 

V.S.V. |] — 

S.S.V. 

S. Molet 


6°79 
|Nederbörden = 0,032 dec.tom. 


vonoaupun MM 


pA mh AA må pA 
NR RR w Mom» GO 


Barometern 
reducerad till 0°. 


Decimaltam. 


KL 6 


f. m. 
24,59 
24,94 
25,53 
25,27 
25,04 
25,56 
25,47 
25,54 
25,39 
24,89 
24,87 
25,02 
25,11 
25,02 
25,16 
25,29 
25,45 
25,87 
25,50 
25,16 
25,06 
24,96 
24,85 
24,32 
24,76 
24,83 
25,10 
24,90 
25,03 


25,120] 25,141 
25,146 


Kl. 2 


e m. 
24,60 
25,00 
25,40 
25,24 
25,20 
25,63 
25,49 
25,56 
25,25 
24,86 
24,92 
25,12 
25,11 
25,05 
25,36 
25,32 
25,65 
25,86 
25,39 
25,09 
25,00 
25,01 
24,44 
24,46 
24,84 
24,96 
25,11 
24,97 
25,10 


Kl. 9 Kl. 6 | Kl. 2 KL. > KL 6 
f. m. | e m. I e 


24,85 
25,28 
25,43 
25,16 
25,46 


25,59 | 


25,53 
25,53 
25,10 
24,88 
24,98 
25,23 
25,22 
25,01 
25,41 
25,36 
25,80 
25,74 
25,28 
25,11 
24,95 
25,02 
24, 
24,59 
24,82 
25,05 
25,06 
25,00 
25,12 


25,173 


i Februari 1848. 


Thermometern Vindarna. 


Kl. 2 | Kl. 9 




















z 
så 
RR 
B. 
e. m. ; 
Vv. Storm 
Vv Halfkl. 
v. Mulet 
V.S.V.] Regn 
N.N.V. | Mulet 
Vv. Klart 
V.N.V.] — 
V. 
S.S.O. | Halfkl 
5.5.0. | Snö 
$. |Dimma 
V. I Mulet 
S.V. 
V.S.V. | Klart 
0.5.0. | Halfkl 
N.N.O. | Mulet 
N Soö 
S.S.V. | Klart 
S.V. | Malet 
Vv.S.V 
Vv.S.V 
Vv. Klart 
8.8.0. | $od 
Vv Klart 
O.N.O. | Halfkl. 
0. 
Oo Snö 
.]0.N.0, | — 
0.5.0. | Dimma 


Nederbörden = 0,296 dec. tum. 






Oo MY nm BP WH I 


mm mm mh mm 
> WW DD Mi © 


ESS SENHERERESSESEE 





Barometern 


reducerad till D*. 





Decimaltum. 


+07 
25,05 | 235,06 | 35,12 | —2,0 
25,22 | 25,33 | 25,42 | —2,9 
25,48 | 25,56 | 25,58 | —5,0 
25,58 | 25,62 | 25,61 | —5,2 
25,53 | 25,51 | 25,49 | —4,0 
25,46 | 25,47 | 25,53 | —,7 
25,54 | 25,54 | 25,53 | —2,9 
25,48 | 25,65 | 25,44 | —8,1 
25,40 | 25,34 | 25,31 | —7,6 
25,17 | 25,09 | 25,02 | —2,2 
24,92 | 24,93 | 25,05 | —10 
25,16 | 25,19 | 25,23 | +0,3 
25,43 | 25,55 | 25,56 | —04 
25,50 | 25,48 | 25,51 | +1,1 
25,52 | 25,52 | 25,53 | +0,7 
25,45 | 25,51 | 25,42 | —0,5 
25,32 | 25.25 I 25,48 | +0,1 
25,20 | 25,22 125,18 | +0,5 
25,08 | 25,09 I 25,17 | +1,2 
25,26 | 25,33 | 25,37 | +0,4 
25,30 | 25,29 | 35,41 | +2,0 
25,52 | 25,57 | 25,60 | +2,0 
25,61 | 25,71 125,75 | +1,2 
25,80 | 25,84 | 25,85 +04 
25,83 | 25,83 | 25,85 | +0,8 
25,81 | 25,84 | 25,84 | +0,9 
25,82 | 25,84 | 25,85 | +0,1 
25,84 | 25,81 | 25,77 | —2,0 
25,78 | 25,73 | 25,72 | +0,4 
25,72 | 25,72 | 25,71 | +28 
25,445| 25,468| 25,473] —1°08 

25,462 


STOCKHOLM, 1848, 


Tbhermometern 


90 
i Mars 1848. 


Celsius. Viudarne. 


soßuyu 





















+03 | —10 | 0. 0. O. | Male! 
—1,0 | —1,9 | 0. |0.N.0.10..0.| Sod) 
—2,1 | —3,5 | no. | mo. ÅN.N.O. ] — 
—31 | —5,1 |n.no.| m. Inno| — 
3,5 | —4,1 |N.N.O.| N.O. N. — 
—3,3 | —4,7 | N. I|nno| m. | — 
—2,7 | —43 | x. IN.N.O.|N.N.O. | —ı 
—3,8 | —65 | N. N. ÅINNVS —| 
—51 | —,7 |V.N.V. IN.N.V. |] NV. | — 
+05 | —4,3 IN.N.V. |] N.NV.| 0 | — 
2,3 | 2,0 O. O. O. — 
+10 | +09 | o. |0.No.| O0. [Dim 
+0,7 | +1,1 | n.o. | O.N.O. | s.s.o.| — 
+47 | +10 | s. | s.s.o. |o.R.O. | Male 
+4,1 I +13 | o. 0. 0. | — 
+46 | +0,7 

+49 | +01 

+30 | +0,6 

+20 | +13 

+22 | +1,3 

+15 | —0,1 

+2,9 | +25 

+34 | +14 

+31 | +0,7 

+32 | —0,6 

+31 | —09 

+23 | +01 

+3,33 | +13 

+90 | +1,2 

+81 | +2,0 

+80 | -+0,6 

+1'60| —0°89 Nederbörden = 1,065 dec tax: 
—0°12 


0 


P. a4. BORSTEDT Ö& SÖNER. 





ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. & 1848, MH 6. 





% 


Onsdagen den 14 Juni. 


Föredrag. 


1. Om Molybden. — Hr L Svansers föredrog ett 
utdrag af den afhandling "om några molybdenföreningar och om 
denne metalls atomvigt,” hvilken blifvit af honom gemensamt 
med Hr Srauve i dag inleninad till införande uti Akademiens 
handlingar. Föredraget innehöll: 

De kemister, hvilka förut arbetat med molybden, alltifrån 
dess första upptäckt 4778, äro SchEELE, PELLETIER, ILSEMAN, 
Hever, Rurrecet, Hıeım, Rıcnrer, BucunoLz, BraAnpes, BERZELIUS, 
H. Rose. Då det likväl är mycket outredt om denna metall, 
ansägo vi det i första rummet vara af vigt att få dess atom- 
vigt med full skarphet bestämd, hvarföre vi äfven fürnämligast 
concentrerat våra försök omkring detta mål, hvartill vi slutligen 
ville komma. Ereellertid, då någon plan, som stödde sig på 
goda skäl, icke kunde uppgöras för att bestämma denna atom- 
vigt, utan att förut granska sättet att bereda en ren molyb- 
densyra samt metoderna att framställa constanta molybdensyreföre- 
ningar, hafva vi ansett oss böra begynna med att studera dessa 
preliminärförhållanden. 

Då man bereder molybdensyra enligt de vanliga föreskrif- 
terna hafva vi funnit att den ej fås fullt ren, utan att den 
dervid ändock är något förorenad af små qvantiteter lerjord, 
kopparoxid och fosforsyra. Det rudimaterial, hvarur vi beredde 
våra molybdenföreningar, utgjordes af en molvbdenglans från 


— 092 oh 4 


Lindås i Alsheda socken i Småland. För att befria sig från de 
sednast anförda förorenade ämnena, bereder man sig en mindre 
ren molybdensyrad ammoniak genom att rosta mineralet och ut- 
draga den rostade delen med kaust. ammoniak. Till denna lös- 
ning sätter man kolsyradt kali i öfverskott, hvarefter man af- 
dunstar den till torrhet samt derefter strängt upphettar den torra 
massan Vid återupplösning i vatten blifva lerjord och koppar- 
oxid olösta. Den alkaliska lösnitigen af molyl'densyradt kalı af- 
dunstas till torrhet, mera kolsyradt kali jemte svafvel tillsättes. 
till den torra massan och alltsammans glödgas. Dervid bildas 
MoS’, som stannar olöst då massan behandlas nied vatten un- 
der det att fosforsyran löses. Vill man hafva den så bildade MoS' 
fri från molybdensyra, så måste man uttvätta den först med 
något alkaliskt varmt vatten samt sedan först utdraga med litet 
surt vatten och derefter tvätta med rent. Den nu rena artifi- 
ciella molybdenglansen rostas åter till syra, som utdrages med 
kaust. ammoniak, och af denna molybdensyrade ämmioniumosd 
bereder man sedermera de preparater, hvilka man åstundar åvä- 
gabringa. — I enskildta fall kan man begagna sig af andra me- 
toder för att bekomma rena preparater. | 

Neutralt molybdensyradt kalt fås bäst genom ati i en 
flaska skaka trefaldt molybdensyradt kali med ett öfverskott af 
kali upplöst uti alkohol, hvarvid saltets lösning afskiljer sig så- 
som en olja på flaskans botten. Efter uttvättning med alkohol 
och afdunstning anskjuter saltet uti fyrsidiga prismer, med tveare 
afstympningsplaner, som förefinnas på de mindre sidoplaneroa. 
Ytterst lättlöst i vatten. Det vattenfria saltet smälter vid en 
mycket hög temperatur, men då degeln, hvaruti smältningen 
blifvit gjord, får afsvalna, sönderfaller det till ett hvitt pulver, 
hvilket sönderfallande är särdeles intressant att påse. Saltet de- 
liquescerar i luften och drager småningom kolsyra till sig, hvar- 
vid det öfvergår till andra salter. Det öfver svafvelsyra tor- 
kade saltet har befunnits innehålla blott så mycket vat- 
ten att det svarar emot + atom, hvarigenom detta salt skulle 
representeras genom formeln KMo+1iH. 


- 9 — 


Tväfaldt molybdeasyradt kali har icke kunnat frambringas. 
Deremot fås ett 

Dubbelsalt af tväfaldt molybdensyradt kali med trefaldt 
molybdensyradt kals då man droppvis och under beständig om- 
röring tillsätter concentrerad ' salpetersyra till en lösning af mo- 
Iybdensyra uti kolsyradt kalı. Man fortfar med att tillsätta sal- 
petersyra så länge, som den fällning, hvilken vid hvarje till- 
sats af syra uppkommer, änyo löser sig samt till dess vätskan 
antagit en lindrig opalisering. Öfverlemnas nu lösningen åt sig 
sjelf, så afsätter sig saltet i små sexsidiga prismer, hvarå fyra 
planer isynnerhet äro rådande. Afsätter sig saltet något hasti- 
gare, så synes det i mikroscopet under formen af små rhom- 
 boedrar, hvilka genomkorsa hvarandra i midten och derigenom 
antaga formen af små stjernor. Det afsatta saltet måste blott 
pressas emellan sugpapper rent från moderlut och får ej be- 
handlas med rent vatten, emedan det deraf sönderdelas uti neu- 
tralt salt och trefaldt molybdensyradt kali. Saltets sammansätt- 
ning motsvarar formeln 3KMo’+KMo’+6H, eller, om man ej vill 
antaga tillvaron af ett tväfaldt surt salt, mot formeln 3K Mo 
+5KMo’+12H. Ett annat salt, som blott innebäller halfva 
atomantalet vatten, har äfven blifvit analyseradt; det afsatte sig 
under form af ett hvitt svårlöst kristalliniskt pulver och inne- 
höll för öfrigt samma relativa förhållanden emellan kali och mo- 
lybdensyra. I glödgning smälter det lätt och stelnar under af- 
svalning. kristalliniskt. 

"Trefaldt molybdensyradt kali fås väl direct genom till- 
sats af en afpassad qvantitet salpetersyra till en lösning af mo- 
Iybdensyra i kolsyradt kali, men dervid bildas derjemte vanligt- 
vis andra salter, hvilka man upptäcker, dä man under mikro- 
scop betraktar fällningen. Renast fås det om man upplöser det 
föregående saltet uti vatten, eller blott digererar det med v 
ten samt sedermera öfverlemnar alltsammans till hvila, 5 
det trefaldt molybdensyrade kalit efterhand anskjuter i I fina ee 
nålar, hvilka, då anskjutningen går långsamt, hafva en viss" Si FE Pr 
denglans. Oaktadt temligen lösligt i kokande vatten, är det RL... 





— 9 — 


svärlösligt i kallt att det är deri nära olösligt. Det kristalliserade 
saltets sammansättning är KaMo'+3H. Det vattenfria saltet in- 
nehäller enligt medium af trenne analyser 48.546 proc. kalı 
Smält gonom glödgning, stelnar det kristalliniskt under afsval- 


ning. Af 400 delar kalidubbelsalt hafva vi erhållit 80.695 delar 
trefaldt molybdensyradt kali, utvisande att af 2 at. (3KMo’ 


+KMo?+6H) bildas 5 at. (K Mo’ +3H) samt 3 at. KMo+xH', 
enligt hvilken sönderdelningsprocess 81.438 delar trefaldt molyb- 
densyradt kalı borde erhållas. 


Behandlar man det vattenfria trefaldt molybdensyrade kalit | 


med vätgas i glödgning, så bildas vatten och massan antager 
en glänsande brun färg. Behandlar man massan, efter slutad 
reduction, med vatten, så löses deraf neutralt molybdensyradt 


kali och den tombackbruna molybdenföreningen blifver olöst. 


Försöket, qvantitativt utfört, har visat att af KMo? dervid bil- 
das KMo+MoMo. Den sednare termen kan visserligen äfven 


representeras under formen 2Mo, men dä kali derur utdrager 


molybdensyra, med lemning af en annan oxid, anse vi samman- 
sittningen MoMo vara sannolikare. Salpetersyra syrsätter det 
olösta lätt till molybdensyra. 


Vattenfria salter af fyrfaldt och femfaldt molybdensyradt 
koli bafva äfvenledes blifvit analyserade. Det förra saltet är 
kristalliniskt; det sednare icke. Genom kokning med salpetersyra 
kan man icke ur kalisalterna utdraga kalit. — Förutom dessa 
salter hafva andra kalisalter blifvit uppmärksammade, ehuru ej 
närmare undersökta, hvaraf: ett kristalliserar i små sexsidiga 
taflor, hvilka, då de utröras med vatten, hafva en stark silf- 
verglans; är lättlöst i vatten; ett annat kristalliserar uti vackra 
diamantglänsande spetsiga rhomboedrar; svårlöst i vatten, hvarvid 
det till större delen öfvergår i trefaldt molybdensyradt kali; 


smälter vid glödgning och stelnar efteråt med stålgrå färg och 


vacker glans; ett tredje afskiljer sig stundom i glänsande fyr- 
sidiga prismer, då man uppvärmer den moderlut, som förefinnes 
efter utfällning med salpetersyra af molybdensyrans lösning i kali. 


v 





— 05 — 


Neutralt molybdensyradt natron kristalliserar i små rhom- 
boedrar, med ganska spetsiga vinklar; är lättlöst i vatten; smäl- 
ter lätt vid upphettning och stelnar kristalliniskt under afsval- 
ning; är sammansatt enligt formeln NaMo+2H. 

Tväfaldt molybdensyradt natron kristalliserar i fyrsidiga 
prismer; är lättlöst i vatten, ehuruväl svårlöst efter glödgning; 
sönderdelas icke uti trefaldt och neutralt salt, då dess lösning 
i vatten uppvärmes. Är sammansatt enligt formeln NaMo?+H. 

Trefaldt molybdensyradt natron. Tillsätter man droppvis 
concentrerad salpetersyra till en concentrerad lösning af molyb- 
densyra uti kolsyradt natron, så utfaller icke något dubbelsalt, 
såsom händelsen är med kalisaltet; men fortfar man så länge 
med salpetersyretillsättningen att vätskan blifver starkt reage- 
rande för syra, så afskiljer sig efterhand trefaldt molybdensy- 
radt natron såsom en voluminös fällning. Detta salt, som är 
vida lättlösligare i vatten än det motsvarande kalisaltet, kristal- 
liserar i nålar; glödgadt, smälter det och stelnar kristalliniskt 
vid afsvalning. Det kristalliserade saltets sammansättning är 
Na Mo? +-7H. | 

Behandladt med vätgas i glödgning, förhåller det sig på 
samma sätt som kalisaltet, afgifver 2 at. syre och öfvergår till 
Mo Mo + Na Mo, hvilket scdnare kan genom vatten utdragas 
från det förra. 

Tillsätter man i köld salpetersyra i stort öfverskott till en 
molybdensyrad natronlösning, så utfaller icke något så snart; 
men uppvärmer man nu vätskan, så grumlas den och smänin- 
gom uppstår en voluminös gulfärgad fällning. Upptager man 
denne på filtrum, så går den vid tvättning lätt igenom; men 
tillsätter man några droppar salpetersyra till tvättvattnet, så är 
det genomgående klart. Uttvättningen går långsamt. Upphettar 
man det uttvättade, så förflyktigas det fullkomligt, hvilket be- 
kräftar den af Bucunorz gjorda iakttagelsen, att man med sul- 
petersyra kan utdraga alkalit ur natronsaltet. 

Neutral molybdensyrad ammoniumozid fås då molybden- 
syra upplöses i stort öfverskott af ammoniak och alkohol tillsät- 





— 96 —" 


tes, hvarvid saltet fälles. Under mikroecop visar det sig utgö- 
ras af små fyrsidiga prismer med tvenne afstympningsplaner. 
Lägger man ett litet prof af detta salt under mikroscopet til- 
sammans med helt litet vatten, så kan man se huru hastig 
det neutrala saltet förändrar sig och öfvergår till ett annat sal 
Saltet är vattenfritt och sammansatt enligt formeln N H'Mo. Si 
väl det neutrala, som alla ammoniaksalter äro färglösa och al- 
tid i sitt rena tillstånd färglösa. 

Tväfaldt molybdensyrad ammoniumowid afskiljer sig si 
som ett vattenfritt salt i pulverform, då man afdunstar någa 
betydligare en lösning af molybdensyra uti ammoniak, hvarur 
der det ständigt luktar ammoniakaliskt. Sammansättningen # 
NH'Mo. | 


Dubbelsalt emellan tväfaldt och trefaldt molybdensyral 


ammoniumozid, NH Mo + NH: Mo +3I, bildar sig då man d- 
dunsar en lösning af molybdensyra uti ammoniak i värme ti 
kristallisation, eller, när man låter en sådan lösning långsam 
afdunsta i luften till kristallisation. Det bildar stora sexsidig 
prismer med tvenne afstympningsplaner; kristallerna äro alltid 
klara och färglösa samt förändras icke i luften. 

Genom salpetersyrans inverkan på lösningar af molybden 
syra i ammoniak, uppstå dessutom flera andra salter. Sälund 
bildas bär, likasom vid kali, ett dubbelsalt, hvilket, vid upp 
lösning i vatten, sönderdelas uti ett lättlöst och ett mera svär- 
löst, hvilket sednare, genom sitt nålformiga utseende, har myc- 
ken yttre likhet med det trefaldt molybdensyrade kalit. Deit 
nålformiga ammoniaksalt är dock vida lättlösligare i vatten än 
det lika kalisaltet. 

Barytjorden bildar med molybdensyra en stor mängd sd- 
ter, hvilka dels äro kristalliniska, dels amorpha; dels äro lösliga, 
dels olösliga i vatten. De framställas till en del lätt genom fäll- 


ning af ett motsvarande kali — eller ammoniumoxidsalt med 


chlorbarium. Härvid inträffar dock det egna förhållandet, a 
det fällda barytsaltet ständigt är förenadt af en ringa qvantitet 
utaf det till fällning använda kali — eller ammoniumoxidsalet. 








— 97 — 


som icke genom tvättning med kokande vatten kan uttvättas. 
Qvantiteten af denna förorening är så ringa, att om man vill 
betrakta dessa fällningar såsom dubbelsalter, måste men antaga 
en .alldeles egen art af föreningsförhällanden, hvaruti en atom 
af det ena ealtet är förenad med ett ganska stort antal atomer 
af det andra saltet. Med åsidosättande af dessa små inbland- 
ningar bafva vi framställt följande salter: | 

Neutral molybdensyrad baryt, BaMo, fäller sig sisom ett 
kristallioiskt pulver, såväl dä man sätter det neutrala ammenpi- 
umoxidsaltet till chlorbarium, som då man förut öfvermättat.nd- 
gondera solutionen med ammoniak. Saltet, som är yattenfritt, 
smälter ej i glödgning och är något lösligt i vatten, Något ba- 
siskt barytsalt hafva vi icke kunnat bereda, äfven då vi full- 
komligt förfarit efter Heines (Journ. für prachtische Chemie Band, 
IX, sid. 204), uppgift, hvarföre vi tro att denne kemist i deana 
punkt något irrat sig. 

Trefald molybdensyrad baryt. BaMo'+3H, fås genom 
fällning med det motsvarande kalisaltet uti en lösning af ehlor- 
barium. Fällningen är ej kristallinisk. I glödgning smälter den 
och stelnar kristallinisk efter afsvalning. 

 Barytdubbelsalt , Ba Mo? + BaMo +6H, fås såsom en flock- 
lig, okristallinisk fällning då man sätter en lösning af chlorba- 
rium till en af det motsvarande ammonjumoxidsaltet. Detta salt 
löser sig temligen i vatten; i glödgniog smälter det och stelnar 
vid afsvalning kristalliniskt. 

Försöker man att sönderdela det ofvanbeskrifna kalidubbel- 
saltet medelst chlorbarium, i afsigt att erhålla ett till samman- 
sättning motsvarande barytsalt och anställer man försöket på ett 
sådant sätt, att man under oafbrutet omrörande inlägger por- 
tionsvis det torra kalisaltet i en utspädd lösning af chlorbarium, 
så uppstår efterhand en voluminös fällning, hvilken, betraktad 
under mikroscop visar sig utgöras af små sexsidiga taflor. Detta 
så bildade salt har dock icke något bestånd, utan förlorar smä- 
ningom sitt voluminösa utseende, sjunker tillsammans och bildar 
en blandning af tvenne saker, hvilka man kan urskilja under 


— 08 — 


mikroscopet. Det ena saltet är okristalliniskt, under det att det 
andra visar sig ganska tydligt utgöras af sexsidiga prismer. — 
Förutom de ofvananförda salterna, kan man få en hel mängd 
andra barytsalter genom att behandla med salpetersyra eller 
saltsyra något af de bär nämda. Dervid uppstå, alltefter qvan- 
titeten af den använda syran, ganska skiljaktiga salter, af hvilka 
några äro lösliga och andra olösliga; och alla dessa föreningar 
utmärka sig derigenom att de äro kristalliniska. Vi hafva Jikväl 
icke vidare sysselsatt oss med deras undersökning, utan deraf 
analyserat blott ett enda salt, neml. 

Niofaldt molybdensyrad baryt, BaMo’+4H, bildadt ge- 
nom utspädd salpetersyras inverkan på det neutrala saltet. Det 
kristalliserar i små sexsidiga prismer, hvilka i båda ändarna äro 
tillspetsade med ändplaner. Saltet är olösligt ej allenast i kallt 
och varmt vatten, utan äfven i salpetersyrehaltigt. 

Neutral molybdensyrad blyoxid, PbMo, bildar sig och 
faller okristallinisk, äfven om man till fällning af salpetersyrad 
blyoxid använder en lösning af trefaldt molybdensyradt kali Är 
något löslig i vatten. 

Neutral molybdensyrad silfveroxid, AgMo, fås såsom en 
gulbvit flocklig fällning. Är något löslig i vatten, och mera uti 
ett salpetersyrehaltigt vatten. Ett surt dubbelsalt, Ag Mo? + Äg Mo’, 
fås då man fäller salpetersyrad silfveroxid med trefaldt molyb- 
densyradt kali, hvarvid ej det motsvarande silfversaltet fälles. 
Äfven detta salt är flockigt och något lösligt i vatten. 


Molybdensyrans förhållande till fosforsyra är af en sär- 
deles egen art. Då vi funno att något fosforsyra var för han- 
den uti det rudimaterial hvaraf vi begagnade oss, samt, vid 
våra undersökningar, stundom varseblefvo fenomener, hvilka vi 
i början på intet sätt kunde förklara, föranledde oss dessa om- 
ständigheter att något undersöka inflytelsen af dessa på hvar- 
andra inverkande ämnen. 

Berzeuvs och L. Gmeun hafva väl hvar för sig förut nå- 
got vidrört detta ämne, dock ej så, att ju ej vi behöfde der- 
öfver anställa dirckta försök. Visserligen hafva äfven vära für- 





— 99 — 


sök — såsom liggande utom vårt egentliga mål — varit gan- 
ska ofullständiga och behöfva mer än väl att vidare utföras af 
kommande kemister, men ett och annat förhållande, som af oss 
blifvit iakttaget, skall dock sannolikt föranleda att kemisterna 
förr komma till en säkrare kunskap i denna del. 

Af fosforsyra i öfverskott löses molybdensyran utan färg. 
Användes ett öfverskott åf molybdensyra samt derjemte salpe- 
tersyra, så fås en gul lösning, under det att dels oförändrad 
molybdensyra blifver liggande på botten af det kärl, hvaruti 
behandlingen ägt rum, dels en gul kropp deri finnes inblandad. 
Afdunstas den gula lösningen, - så bildas för hvarje afdunstning 
mera af den gula kroppen. Upptager man den gula kroppen 
för sig,' tvättar den något (den löses under tvättningen) och 
glödgar den sedermera, så smälter den och något molybdensyra 
förflyktigas, hvarefter den är högst svårlöst i kallt vatten. I 
kokande vatten löses den utan färg; men antager åter den gula 
färgen vid afdunstning. Af salpetersyra frambringas ögonblick- 
ligen den gula färgen. . 

Den ofvananförda gula fällningen, hvilken afsatt sig under 
afdunstning, löses utan färg af ammoniak. En syra i öfverskott 
åstadkommer en vackert guldgul fällning uti denna ammoniak- 
lösning. Denna fällning, hvilken, äfven under stark förstoring , 
visat sig vara fullkomligt okristallinisk, är något löslig i rent, 
men ej i salpetersyrehaltigt vatten. Genom analys af denna 
fällning hafva vi funnit den innehålla, såväl ammoniumoxid och 
vatten, som molybdensyra och något fosforsyra, ehuruväl den 
sistnämda i ringa qvantitet. Intaga vi ej fosforsyran i beräk- 
ning, har fällningen visat sig vara sammansatt enligt formeln 
NH'Mo'+H. Afdunstar man det salpetersyrehaltiga vatten, hvar- 
med detta salt blifvit tvättadt, så fås en färglös glasartad mas- 
sa, ur hvilken man, förmedelst tillsättande först af ammoniak 
och derefter af salpetersyra, sedan den likväl förut blifvit upp- 
löst ı vatten, icke kan utfälla något gult surt salt, oaktadt den 
innehåller såväl fosforsyra, som molybdensyra. Framtida försök 
måste utreda närmare orsaken till dessa, såsom det ännu tyc- 





— 100 — 


kes, hvarandra motsägande förhållanden. Sannolikt spelar fos- 
forsyrans olika tillstånd. antingen den förekommer såsom a —, 
bh — eller c fosforsyra, en ganska vigtig röl i dessa föreningar. 
Upphettar man detta ammoniaksalt en längre tid uti en 
sluten platinadegel, vid en temperatur som icke går till röd- 
-glödgning, så bortgår all ammoniak och vatten, hvarefter i de- 
geln återstår en osmält massa, af dels en brun eller grå, dels 
en grön färg. Behandlar man denna återstod med concentrerad 
salpetersyra, så inverkar den ganska obetydligt vid vanlig tem- 
peratur, men uppvärmer man, så inträffar för några ögonblick 
en ganska hflig inverkan under utveckling af salpetersyrlighet, 
men som snart upphör. Sedan detta ägt rum. har lösningen 
en vackert gul färg, under det att ett blågrått pulver blifver 
qvarliggande på botten, hvarpå salpetersyran icke mera utöfvar 
någon inverkan. Det olösta förhåller sig som molybdensyra, är 
köeligt uti kali och ammoniak samt afsätter ånyo det gula sal- 
tet, då man till dessa lösningar sätter någon syra. — Den gula 
lösningen har deremot helt andra egenskaper. Är lösningen ut- 
epädd. så förlorar den i köld alldeles den gula färgen och blif- 
ver färglös, men uppvärmer man den, så blifver den ånyo gul. 
Afdunstar man denna, af salpetersyra mycket sura lösning, så 
får man, efter stark concentrering, kristaller, hvilka under mi- 
kroscopet visa sig utgöras af små rhomboedrar. Denna füre- 
ning har likväl blott ett ringa bestånd, ty då massan drager 
vatten till sig, lösa sig först alla dessa kristaller, och i deras 
ställe utkristalliserar en annan förening uti reguliera octaedrar. 
Vid fortsatt afdunstning återbildas det primitiva saltet. 
Behandlar man det gula ammoniaksaltet i värme med kal 
så länge ammoniak utvecklas, så erhåller man en färglös lös- 
ning. Tillsättes derefter salpetersyra i något öfverskott, så ut- 
faller ett gult kalisalt i små fyrsidiga prismer med fyrsidig till- 
spetsniog. I glödgning smälter det och stelnar kristalliniskt un- 
der afsvalning. Det håller kali, vatten, molybdensyra och litet 
fosforsyra samt utgöres — då fosforsyran ej tages i betrak- 
tande — af KMo'+2H. 








— 11 — 


Öfvermättar man det ofvananförda gula ammoniumoxidsal- 
tet med ammoniak och tillsätter en lösning af chlorbarium, så 
utfaller ett barytsalt, hvilket väl innehåller något ammonium- 
oxid och spår på fosforsyra, men för öfrigt är så lika med den 
förut omnämda neutrala molybdensyrade barvten, att man icke 
kan för öfrigt derifrån skilja den. Den enda skillnad vi kunnat 
upptäcka, har varit att den blifvit gul vid behandling med sal- 
petersyra. , | 

Af de qvantitatift utförda analyserna på salterna, äfvensom 
af andra mera utförligt i afhandlingen beskrifna förhållanden, 
synes följa, att fosforsyran ingår i dessa föreningar uti ganska 
ringa qvantitet jemförelsevis med molybdensyran, äfvensom att 
dess mängd är variabel. Till följe häraf synes äfven den frå- 
gan sjelfmant uppstå: hvilken röl -spelar fosforsyran i denna 
förening och huru skall man betrakta den sålunda omvandlade 
molybdensyran? Kan man i denna molybdensyra: antaga ett an- 
nat allotropiskt tillstånd, och bör man, för att skilja den från 
den vanliga molybdensyran, beteckna den med & molybdensyra 
=D Mo? 

Vi hafva anställt mångfaldiga försök, ehuru förgäfves, att 
utan fosforsyra transmutera molybdensyran i detta skiljaktiga, 
hypotetiskt antagna, allotropiska tillstånd. Deremot utgör mo- 
lybdensyrans benägenhet att gifva gula lösningar eller fällningar 
med salpetersyra, det mest känsliga reagens för en närvaro af 
fosforsyra. Vi anse till följe deraf att molybdensyran skall 
blifva ett vigtigt reagens för qvalitatift analytiskt kemiska un- 
dersökningar. Förmedelst detta reaktionsmedel hafva vi upptäckt 
fosforsyras närvaro uti många af de scandinaviska urbergen samt 
uti de fältspather, hvilka i dem förekomma. För att upptäcka 
eller få denna reaktion på fosforsyra behöfver man blott att för- 
sätta det ämne, som skall pröfvas, med molybdensyrad ammo- 
niak samt derefter tillsätta någon syra, hvarvid snart en gul 
fällning uppstår om fosforsyran finnes för handen. 


Molybdens atomvigt bestämdes 18148 af Brrzeuws förme- 
delst utrönande af den qvantitet molvbdensyrad blyoxid, som 


— 402 — 


erhälles genom utfällning af en gifven vigt salpetersyrad bly- 
oxid. Beazerıus (Lehrbuch der Chemie, 5:te edition, 3:dje de- 
len, sid. 4208) anser sjelf sin deraf härledda atomvigtsbestäm- 
melse, 596.101, för molvbden såsom behäftad med fel, hvarföre 
vi anställde en series af försök, för att komma dess sanna 
värde så nära som möjligt. 

Molybdensyra, upphettad + en ström af vätgas vid en 
lägre värmegrad, och blott så mycket som kunde åstadkommas 
med en enkel spritlampa, förlorade 44.656 procent af sin vigt 
och förvandlades till en homogent rödbrun oxid. Denna vigts- 
förlust utvisar att molybdensyran afgifvit en atom af sitt syre 
och dervid öfvergätt till den oxid, som Brrzeuus kallar molyb- 
denoxid eller Mo. Möjligtvis kan den äfven vara MoMo, hvil- 
ket vi likväl ej undersökt. 

Förstärker man hettan, vid molybdensyrans reduction i 
vätgas, så mycket som kan åstadkommas förmedelst en lampa 
med dubbelt luftdrag, så blifver vigtsförlusten större. Vi hafva 
i ett försök, som fortsattes i 9 timmars tid, funnit att den der- 
vid förlorar 47.298 procent af sin vigt, antagande dervid en 
grå metallglänsande färg. Denna förlust svarar emot att 2 at. 
Mo blifvit reducerade till Mo Mo =Mo, hvilken formel äfven 
kan sättas under formen Mo Mo. Utgående från detta försök 
och denna förklaring, skulle molybdens atomvigt blifva 567.137. 
Vi hafva dock ej repeterat försöken på denna metod, då från 
molybdensyrans svåra reducerbarhet med vätgas alltid ett vig- 
tigt inkast kunde göras emot ett från detta häll härledt atom- 
vigtstal. — Af dessa försök vill det emedlertid synas, såsom 
vore det af behofvet påkalladt, att från strangt qvantitativa 
företeelser granska molybdens syrsättningsgrader och på det no- 
gaste bestämma ej blott hvilka de äro, utan äfven undersöka 
deras förhållanden. 

Åf vätesvafla förändras molybdensyra lätt i värme, hvil- 
ken dervid, under bildande af vatten och afgifvande af svafvel, 
öfvergär till MoS?. Operationen erfordrar likväl lång tid för 
att blifva fullständig och vi hafva nödsakats att fortsätta den i 








— 103 — 


24 timmar för att bringa en operation till slut på 23 gram 
molybdensyra. Under tvenne försök erhöllo vi af 400 delar 
molybdensyra, 441.529 och 440.863. Svårigheten att vid utväg- 
ning få ett skarpt resultat och nödvändigheten att under en 
lång tid fortsätta genomströmningen af vätesvafla under ständig 
glödgning, äro likväl tillräckliga skäl för att ej lemna fullt för- 
troende åt de resultater, som genom denna metod kunde er- 
hållas, i och för ernående af ett tillförlitligt atomvigtstal för 
molybden. 

Behandlas neutralt vattenfritt molybdensyradt kali med vä- 
tesvafla i värme, så fås en blandning af MoS?, kalium-sulpho- 
molybdat och ett högre svafvelkalium. 400 delar KMo tilltaga 
dervid så mycket i vigt, att vi, enligt medium af tvenne gan- 
ska öfverensstämmande försök, funnit dem vid utvägning väga 
137.205, hvari förefunnits 54.020 delar MoS?. — Trefaldt vat- 
tenfritt molybdensyradt kali behandladt på samma sätt, förhåller 
sig lika och 400 delar deraf vägde efter slutad operation 420.635, 
uti hvilka sednare förefunnos 86.221 delar MoS®. 

Genom sammansmältning af molybdensyra med kolsy- 
rade alkalier hafva vi i trenne försök funnit att 400 delar 
molybdensyra dervid utjaga 

I H. HI. 
31.494 31.3739 344705 delar kolsyra 


och dä man derefter beräknar molybdens atomvigt, sä blifver 
den, dä kolets atomvigt antages = 75.12 (a) 


a B 
enligt försöket I. . . . 573.524 573.143 
DH. ... 976.858 576.476 


II. ... 574216 573.484 
medium 574866. 57.484. 

Oaktadt vi genom dessa försök kommo till en atomvigt 
för molybden, som, enligt hvad sednare försök utvisade, särde- 
les väl öfverensstämde med den, hvilken från ett annat håll 
blifvit härledd, kunde vi dock. till följe af vissa variationer 


— 104 — 


gom vid utvägningarne visade sig äga rum, icke förtro oss här- 
på, utan sågo oss om efter andra metoder för att komma til 
ett säkert resultat. 

Molybdenbiacichloriden har af oss blifvit analyserad och 
dervid hafva vi funnit den innehålla 34.622 procent chlor. Detta 
leder til samma sammansättning, som H. Rosz förut angilvit, 
eller Mo CP +2 Mo. 

Till folje af några i afhandlingen närmare beskrifna försök 
öfver chlorns förhållande till molybden vill det synas som flera 
föreningar bär funnos, hvilka ännu icke blifvit undersökta. 

Svafvelmolybdens analys. Vid undersökning af den na- 
tiva molybdenglansen hafva vi funnit att 

I. 4.4874 grm Molybdenglansfr. Lindås gåfvo 1.3382 grm Mo och 0.0427 grm bergart 


II. Å.4000 . : 2». ss so so 0 os 1259 ....002 .... 
UL 227 .............. 20235 ... . 052 2... 
IV.13711 :.:.. 2220. fr Bohus > MA oo 0 nn. 


Subtrahera vi bergarten frårt det ursprungligt invägda prof- 
vet, så finna vi att 100 delar molybdenglans gifvit upphof åt 


L.... 89.841 
U . 89.912 
IM..... 89.943 
IV... : 89.744 delar molybdensyra. 


Årtificiell svafvelmolybden bereddes ren, på sätt redan i 
början af detta meddelande blifvit anfördt. Den måste dock, straxt 
efter dess beredning, torkas under luftpump så länge den förlo- 
rar i vigt; ty torkas den i luften, så börjar den snart att rea- 
gera sur till följe af bildad svafvelsyrad molybdenoxid. Genom 
rostning af sålunda, vid olika beredningar, framställd artificiell 
Mo S', hafva vi fått ganska öfverensstämmande resultater i af- 
seende på qvantiteten af bildad molybdensyra samt i 7 särskilta 
försök af 400 delar svafvelmolybden erhållit 89.7919; 89.7291; 
89.6436; 89.7082; 89.766; 89.764 och 89.8635 molybdensyra, hvaraf 
medium är 89.7523. Orsaken hvarföre vi här erhållit något min- 
dre än vid den nativa molybdenglansens rostning, har varit dels 
den sednares förorening af nägot jern, dels deraf att den sed- 


— 4105 — 


nare är mindre fint fördelad samt - derigenom svårare att com- 
plett rosta. Identiteten af den artificiella svafvelmolybden med 
den nativa molybdenglansen är likväl af dessa försök ådagalagd. 
Försöker man, att på grund af detta resultat beräkna mo- 
lybdens atomvigt, så få vi ett ganska skiljaktigt värde, eftersom 
vi för svaflet begagna oss af atomvigten 200.75 eller 200. I 
förra fallet fås molybdens atomvigt af analogin 
400 : 89.7523 = x+4045 : x+ 300 

samt således x = 588.966. . . . . . .. (a) 

cch under antegande af att svafvelatomen väger jemt 200, 
400 : 89.753 = x+460 : x+300 

samt således x, eller molybdens atomvigt = 575.829 . . ... . (b) 

Ett försök, som af oss blifvit gjordt för att granska den 
metod, hvarpå den högre atomvigten för svaflet blifvit bestämd, 
har visat oss att den sannolikt är för hög, derigenom att det, 
då Ag Cl decomponeras med HS, förefinnes gerna något inblan- 
dadt AgCl i det bildade AgS. Emellertid tro vi att äfven an- 
dra omständigheter tala för den ofvanföre för molybden beräk- 
nade lägre atomvigten 575.829. 

4:o Utan att fästa alltför stor vigt vid hela den arten af 

försök, som beröra vätgasens inverkan på molybdensyra, visar 
det sig likväl att det sednare försöket, hvarvid reduction fort- 
sattes så länge någon vigtsförminskning ägde rum, närmare sam- 
manetäramer med det resultat, som beräknas efter atomvigten & 
för molybden, än cfter dess atomvigt a. 
+ 2:0 Analysen af det trefaldt molybdensyrade kalit, hvilket 
salt är det enda, som kan framställas så rent, att det kan an- 
ses äga någon voteringsrätt i afseende på afgörandet af molyb- 
dens atomvigt. öfverensstämmer vida mera med en sammansätt- 
ning, som beräknas efter atomvigten b för molybden, äh den 
efter a. | 

3:0 Det mest talande skälet för antagandet af den ofvan- 
före angifna lägre molybdenatomvigten, anse vi dock ligga uti 
de resultater, hvilka äro härledda af sammansmältningsförsökena 
af molybdensyra med kolsyrade alkalier och hvilka alla äro 


— 106 — 


sinsemellan föga skiljaktiga samt nära sammanfalla med atom 
vigten b. 


Till följe af hvad vi här anfört, anse vi oss af dessa für- 


sök kunna draga såsom ett tillförlitligt resultat att 
molybdens atomvigt = 575.829 
hvaraf sedermera följer att molybdensyran procentiskt utgöres af 
molybden 65.714 
syre. . . 34.286 
samt svafvelmolybden (MoS?) af molybden 59.009 
svafvel . 40.901. 





2. Stillistearinsyra. — Hr L. Svansere meddelade 
följande ur en skrifvelse från Prof. Berun, hvaruti denne 


sednare omnämner en undersökning, som blifvit gjord af hans 
elev, Mag. J. B. vox Boxcx: 


»Bland den samling af natur- och konstalster, som Hr 


Lruewarca nyligen hemfört ifrån Kina och hvaraf han meddelat 
åtskilliga prof, var äfven en slags talg, som användes i en del 
tropiska länder och enligt uppgift hämtas af en frukt. 

Talgen utgjorde en fyrkantigt aflång massa, sm tycktes 
hafva varit smält och utgjuten i en trädform. Den var gulbvit 
eller blekt gulgrå, utan lukt och smak, obetydligt fet för kän- 
seln, hårdare än vanlig oxtalg, samt ovanligt lätt. — eg. vigten 
befanns vid +12° vara =08180. Den smälter vid 37? och 
börjar stelna vid 309, men är icke fullkomligt hård förr än vid 
22°. I eter är den löslig i alla förhållanden, men obetydligt i 
kall alkohol; i omkring 75 del. kokande alkohol (0,82 eg. v.) 
löses den deremot lätt och kan genom filtrering befrias från 
mekaniskt inblandad orenlighet. 

‘De ifrågavarande frukterna, hvilka befunnos tillhöra det 
kinesiska talgträdet (Stillingia sebifera Croton L), äro vid 
första påseendet ej olika hvita ärter, men egentligen äro de en 
slags små (2—3) lin. långa) stenfrukter, ytterst omgifna af en 

tunn 


— 107 — 


tunn och snöhvit cellulös hinna, hvarutur jag med kokad alko- 
hol utdrog 79.6 p. c. fast fett, som efter åtskilliga omkristalli- 
seringar uppnådde konst. smältpunkt +48°%, hvarvid högst obe- 
tydligt elain kunde upptäckas i moderluten. Ur detta fett af- 
skiljdes genom saponifikation en fet syra, som i afseende på 
smältpunkt, elementarsammansättning (se analysen N:o V.), kri- 
stallisationssätt och andra egenheter fullkomligt öfverensstämde 
med den feta syran ur sjelfva den kinesiska talgen, hvarigenom 
jag ansåg denna sednares förmodade vegetabiliska ursprung vara 
besannad. . 


Hydratet, som erhölls genom saponifikation af den kinesi- 
ska talgen; utkristalliserade vid alkoholns afsvalnıng i stora per- 
lemorglänsande blad och uppnådde efter omkristalliseringar kon- 
stant smältpunkt mellan 61—62°. Vid förbränningsanalys med 
Pb Cr erhölls af: 


I. 0.2773 grm hydrat 0.7445 C och 0.3190 H. 


Il. 0.2743 — 070 — 03135 — 

III. 0.2296 — 063 — (0.2585 — 

IV. 0.1602 — 04714 — (0.178 — 

V. 04417 grm hydrat ur fruktskal A.1183 C, 0.4624 Hl. 

I. I. HI. IV. V. 
ur fruktskal. 

Kol... 729 | 74.45 7417 | 7453 | 7819 
Väte. . 42.80 12.68 | 12.48 42.38 12.16 
Syre. . | 4301 | 1287 | 13.35 | 4309 | 43.35 











400.00 | 400.00 | 400.00 | 400.0 | 400.00 
Enligt dessa analyser blifver hydratets sammansättning: 


funnet i medeltal 


C» .... 2253.6 ThA1 75.34 
H®..... 3744 12.37 12.54 
0 ..... 400.0 43.22 43.13 
CHOO: =30280 1400.00 A00.00. 


Formeln C»HO' är densamma som Warter uppgifvit för 
Bensyran, men dä denna sednare är lättlöslig äfven i kall al- 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o 6. 2 
+ 


— 108 — 


kohol, anskjuter i värtformiga korn och smälter vid 52-—i7. 
kan denna endast betraktas såsom isomerisk med den kinessi: 
talgens fasta syra, för hvilken jag föreslår namnet Stillisteari- 
syra (Acidum stillistearicum) och betäckningssättet Stist. 

Vid sammansmältning med blyoxid förlorade 0.7323 grm ; 
detta hydrat 0.0275 grm i vigt, eller 3.71 p. c-, hvilket fr 
3028 delar (hydratets hittills funna atomvigt) gör 4437 ele 
nästan exakt 4 atom vatten. 

"Stillistearinsyradt natron beredes genom att digerera sı- 
rehydratet med natronlut. Det löser sig med svårighet i 10 i 
kokande alkohol och stelnar vid afsvalning till ett härdt oc: 
opaliserande gelé, hvaruti man efter några timmar kan upptäck 
en svag kristallisation uti blad. Ur en större mängd alkohl 
afsätter det sig mycket vackert uti dendritiskt grupperade ni'- 
formiga fjäll. Det är lösligt i litet vatten, men tillsätter man 
en större mängd af detta sednare, grumlas lösningen af utföll 
tväfaldt salt. 


Stillistearinsyrad silfveroxid framställdes genom att falla 
natrontaltets lösning i alkohol med en spirituös lösning af sak 
petersyrad silfveroxid. Torkad och pulveriserad bildar den et 
ytterst fint och luckert pulver, som långsamt mörknar i das 
ljuset. För att kunnna anställa försök med salt af olika bere- 
ningssätt, upplöstes en del af detta salt i varm ammonkl. 
hvarur det vid ammoniakens afdunstning anskjöt i orediga föl 
Ett tredje silfversalt framställdes genom att lösa hydratet uti en 
blandning af alkohol och ammoniak, hvilken utfälldes med sill- 
verlösning. Mellan dessa på olika sätt beredda salter, förmärktes 
vid de analytiska operationerna ingen skillnad. 





Vid förbränning i öppen luft erhölls 3.97 p. c. Åg SF 
som chlorsilfver bestämdes silfveroxiden till 32.39 p. c. 
Vid förbränningsanalys med chromsyrad blyoxid gaf: 
l. 0.5296 grm salt, krist. uti ammoniak, 4.0203 C och 0.4106 H 
Il. 0.4024 till hvilkets beredning ammoniak ej vart 
använd, 0.7681 C, och 0.3165 H. 

















— 109 — 


I 1. 
Kol... 5259 52 
Väte ... 858 8.72 
Syre ... 644 6.58 
Silfveroxid 32.39 32.39 
Detta öfverensstämmer med följande teoretiska beräkning af 
silfversaltets sammansättning: 


b. 

CO”... 2253.60 51.64 
4 at. vattenfri syra . . (H”.. 364.922 8.30 ' 

0’ .. 30000 6.8 
4 at. silfveroxid ........ 4449.01 33.20 
4364.53 100.00 

Den vattenfria stillistearinsyrans sammansättning och 
atomvigt torde säledes vara denna: 


beräkn. 
CM ....95360 77.30 


H* .... HR 42.42 
OQO .... 30000 10.28 


Stist. = 2945.52 400.00. 
Härmed öfverensstämma äfven analyserna på stearinen, 
hvilken vid afsvalning af talgens lösning i alkohol, utkristallise- 
rade uti massor af hopgyttrade runda korn. Vid analys med 
Pb Or gaf: 
I. 0.4339 grm. stearin 4.1979 Ö och 0.4745 H 
II. 0.5207 1.1433 —— 0.5693 H 
I. II. 

Kol... 75.38 75.68 

Väte .. 4213 A213 

Syre .. 4249 441.19 


400.00 400.00. 





Beräkningen gifver: 
CH... 247896 75.88 

H? ... 38688 449.85 

"0 ... 000 48%7 


326534 400.00. 








— IWW — 


Stearinen bestär säledes af: 
4 at. vattenfri syra CYH"O? 
4 at. lipyloxid. .. CH'O 
Produkterna af talgens destillation eller dess behandling 
med kraftigare kemiska agentier har icke kunnat undersökas d 
brist på för sådana undersökningar tillräckligt material. En d- 
stillation i smått af syrehydratet, utan luftens tillträde, lemnad 
ett distillat med precist samma smältpunkt 64—62°. Stearine 
afgaf vid - upphettning den lätt igenkänliga lukten af akroleins 





8. Mineralogiska underrättelser. — Hr L. Srur- 
BERG meddelade utur en skrifvelse ifrån Prof. Berzim följande 
analyser af svenska mineralier, hvilka blifvit gjorda af Mag. K. 
SJÖGREN: 

»Pyrofyllit från Westanå öde jerngrufva. 

2:ne analyser på denna hafva gifvit: 


Kiselsyra ..... 67.77 65.61 
Lerjord ...... 2517 26.09 
Jernoxid . . .... 0.82 0.70 
Kalkjord ..... 0.66 0.69 
Talkjord.... . . . 0.26 0.09 
Manganoxidul . . . 0.50 0.09 
Vatten . ..... 5.82 7.08 


401.00 400.35, 
hvilka analyser tyckas bekräfta. Rawmerssencs förmodan att Py- 
rofylliten är en sönderdelningsprodukt af andra mineralier. Den 
vid Westanå funna pyrofylliten öfverensstämmer för öfrigt med 
den som HErxwann undersökte. Eg. v. 2.78—2.79.") 


*) Hr L. E. Waiusteot har nyligen undersökt den kalifria cbi- 
nesiska Agalmatolithen, hvars egentliga vigt är emellan 2.81 och 
2.82. Han har derå anställt analyser, på trenne särskilta stul- 
fer, hvarvid ban funnit den procentiska sammansättningen, å 
mineralet torkadt öfver svafvelsyra, vara: 


— All — 

Stilbiter från Gustafsbergs grufvor i Jemiland samt från 
Barbro grufvan ı Norrige. 

Genom torkning vid +400° afgifver det öfver svafvelsyra 
torkade pulvret af dessa stilbiter nära 4; p. c. vatten och ge- 
nom beräkning af analyserna efter det på detta sätt torkade 
mineralpulvret får man omkring 47 p. c. vatten, då man utan 
torkning öfver svafvelsyra erhåller omkring 484 procent. Häri 
ligger troligen orsaken dertill, att de fleste fått för stor vatten- 
halt i sina analyser. 

Analyserna på mineralet torkadt till konstant vigt vid 
+100° gäfvo: 

Stülbit från Gustafsberg, från Barbro grufvan. 
Eg. v. 2.16-—2.17 Ep. v. 2.09—92.11. 


Kiselsyra . . . . 57M........ 58.41 
Lerpord.... . 16.44. .... vr 16.56 
Jernoxid . ... 0285... ...... —_— 
Kalkjord .... 895....... . 789 

Transport 82.75 82.86 


Kiselsyra . . . . 65.96 66.38 65.65 
Lerjord.... . 28.58 27.95 28.79 
Jernoxid . ... 0.09 0.06 0.28 
Kalkjord .... 0.48 0.18 0.23 
Talkjord .... 0.145 0.06 spär 
Tennoxid ... — -— spår 
Vatten . .... 5.46 5.20 5.11 


100.12. 99.83. 100.06. 

Denna sammansättning instämmer mycket med säväl ofvanstäende 
af Hr Ssöcren gjorda analyser på den svenska Pyrofylliten, som 
med de analyser ä samma mineral, hvilka Rawweıssers gjort. 
Wacustept föreslår för Agalmotolithen formeln AlSi® +28, hvil- 
ken beräknad i procent angifver en sammansättning af: 

Kiselsyra . . . . 65.66 

Lerjord . . . « » 29.22 

Vatten ..... 9412 


100.00. 
(Anm. af Svanxsenc.) 


Leve, m ee» 


— HN? — 


Transport 82.75 82.86 
Talkjord .. . . spår Talkjord och 
Kali ...... 4.04 manganoxidul 
Natron . .... ÅN... .s. os... — 
Vatten ..... 46.60. ....... 16.53 
404.40 °) 99.93. 


Röd Zeolith från Mora stenar « Uppland. 

Detta fossil liknar både till sitt yttre och i sitt förhållande 
för blåsröret den röda zeolith från Ädelfors som blifvit kallad 
Ädelforsit. Det är löst och vittradt, med jordartadt brott; dess 
färg är blekröd nästan tegelröd, specifika vigten omkring 224 
Med chlorvätesyra bildar det en fast gelatina. 

En Analys på detta mineral, torkadt a svafvelsyra, Bi 


Kiselsyra .. . 54.6 26319 
Lerjord . . - - 49.06 
Jernoxid ... 2.96 
Kalkjord . . . 4253 
Kali. ..... 117 3.896 
Natron . . --. 0.46 

Vatten .... ke 4240 


404.81 
hvilket motsvarar formen Ca’Si+3ÄlSi 2H=CS’+3AS’+KAg 


+) Denne stilbit ifrån Gustafsberg har äfvenledes blifvit undersökt 
på mitt laboratorium för flera år sedan af Hr Tu. Ånpersson, dock 
utan att dess kali- och natronhalt blifvit bestämda. Det oaktadt 
meddelar jag nu analysen och öfverlemnar åt kommande mineral- 
kemister att afgöra skiljaktigheterna emellan denne och Hr Ssö- 
GRENS analyser. 
Kiselsyra . . . 56.33 syrehalt 29.279 


9.811 


Lerjord . . . . 16.94 ..... 7.898 
Jernoxid ... 042... .... 0.073 7.074 
Talkjord ... O1 ..... 8045 
Kalkjord ... 814 ..... 2.287 j2332 
Vatten .. .. 17.64 ..... 15.713 
Alkalier . . . ej bestämde 

99.55. 


(Anm. af SVANBERG. 





— 113 — 


Det synes således vara en Laumontit. Hısinceas och Rerazır 
analyser på röda zeolithen från Fahlun och Ädelfors skulle tro- 
ligen ha ledt till samma resultat såvida mineralierna varit fria 
från en mängd qvartskorn och andra främmande beståndsdelar». 


4. Den nya Planeten. — Hr Ssuunper meddelade, 
att han den 14 och 24 Maj”) observerat den nya, af Hr Gm- 
sam i Dublin den 26 sistlidne April upptäckta planet, samt att 
han, ur dessa observationer i förening med Hr Gunrauans af sist- 
nämde dag, beräknat planetens banelementer och funnit omlopps- 
tiden vara 4347 dagar, hvaraf följer att äfven denna planet 
tillhör gruppen af de förut kända småplaneterna, hvilkas antal 
således nu uppgår till nio. Enligt sednare underrättelser lärer 
den nya planetens namn blifva Metis. 





5. Damascenerstål och gjulstål tillverkadt i 
Ryssland. — Hr Äxeamın förevisade åtskilliga prof af da- 
mascenerstäl och gjutstål, som genom Ryska Statsrådet och General- 
Consul Lavonu medverkan blifvit skänkte till Bergsskolan i Fahlun af 
Generalstaben för Ryska Bergsingeniör-Corpsen. Damascenerstålet, 
som i Åsien står i ett utomordentligt anseende, men i Europa är 
föga bekant, tillverkas, enligt en afhandling af General-Majoren 
i Ryska Bergs-Corpsen Anossorr, införd i Annuaire du journal 
des mines de Russie 48H, uti en Kejserlig manufaktur för 
blanka vapen uti Slatoust vid Ural efter en af General-Major 
Anossorr uppfunnen metod. Mindre jernbitar t. ex. spik af godt 
ämnesjern inläggas tillsammans med grafit uti eldfasta deglar, 
hvilka betäckas med lock och utsättas för den intensivaste hetta 
‘under flera timmars tid uti en blästerugn, som eldas med trä- 
kol. Jernet kolbindes härunder af grafiten till stål, som i den 
stränga hettan smälter. Efter smältningen lemnas deglarna qvar 





*) Dessa observationer äro: 
Maj 14. 11:e 6'42”2 medeltal 219926" 272. — 11°46’28”0. 
» 24. 101845 2 217 1L. 12 0. — 11 29 27 2. 


— 1164 — 


i ugnen att långsamt afsvalna, då stålet antager kristallinisk 
textur och efter utsmidning, som måste företagas med försig- 
tighet, visar det efter polering och etsning med en syra a 
vattrad yta af blanka och matta punkter och streck, som irre- 
guliert äro blandade om hvarandra, men icke destomindre förete 
skiljaktiga karakterer, eftersom smältningen af stålet försiggått 
under olika omständigheter och fortfarit olika länge. Icke al: 
grafit skall vara tjenlig för detta ändamål; den hvaraf Passa- 
uerdeglarne äro förfärdigade, har visat sig duglig och var den 
första, som under försöken begagnades. Växtkol gifver väl stål 
men som icke damascerar eller visar den vattrade ytan efter 
etsning. 

De omförmälte profven utgörande 41 smärre stålstycken 
samt ett större knifblad hafva en sinsemellan olika vattring, 
den matta grunden är på somliga mörkare färgad än på andra; 
de blanka strecken och punkterna på somliga större och tydli- 


på somliga rakare och mera paralella långs åt stycket, på an- 
dra vågformiga, på hvarjehanda sätt krokiga och böjda i vinklar 
0. 8. v. Ehuru stålet varit smält, och sålunda borde utgöra 
en homogen och tät massa, ser man på flera af dessa prof 
åtskilliga otätheter, sprickor och brakor, på somliga af obetydlig 
längd och hvilka synbarligen gå temligen djupt in i stålets 
massa, och med tillhjelp af lupp upptäcker man en icke ringa 
mängd svarta små häligheter eller porer i den etsade ytan, 


hvilka icke kunna hafva åstadkommits af det använda etsmedlet, 


emedan detta uppenbarligen fått verka endast en ganska kort 
tid. Dessa otätheter tyckas antyda, att smältningen icke varit 
så fullkomlig, att alla för stålet främmande ämnen, oxid- och 
slaggpartiklar, kunnat riktigt afskiljas och uppflyta. För grann- 
laga ändamål, för instrumenter och fina eggjern, kan ett så be- 
skaffat stål svårligen vara användbart. 

Det Ryska gjutstålet från Slahoust tillverkas äfven efter 
Anosorrs egna metod direkte af mjukt jern. Smärre jernbitar 
fyllas nemligen i en god degel, och denne insättes utan lock 


"gare, på andra mindre, oredigare och mera sammangyttrade, 





— A5 - 


uti en blåsterungn, der han öfverallt omgifves af träkol. Då nu 
under den stränga upphettningen kolen ligga i beröring med 
jernet öfverst i degeln, kolbindes jernet här till tackjern, som 
smälter och nedrinner mellan jernbitarne, och snart skulle allt- 
samman förbytas i tackjern, som i intet annat hänseende vore 
olika vanligt tackjern ur ':masugnarne, än deri att det skulle 
vara mera fritt från åtskilliga metalliska radikaler, som i mas- 
ugnen . vanligen reduceras ur malmerna och sammansmälta med 
det kolbundna jernet och förorenar detta. För att afbryta denna 
tackjernsbildning, borttagas kolen från jernets yta i degeln och 
denna betäckes med ett lock, som hindrar ytterligare beröring, 
så snart jernmassan till en viss grad befinnes hafva satt sig 
eller sammansjunkit, hvarefter upphettningen fortfar, till dess att 
degelns hela innehåll finnes smält och inga jernklimpar simma i 
den smälta massan, hvarefter stålet utgjutes i göten af tackjern, 
såsom vid Engelska gjutstålstillverkningen är brukligt. Under 
denna operation uppkommer stålet tydligen genom det redan 
bildade tackjernets kända inflytande på det ännu återstående 
mjuka jernet, i det att nemligen tackjernets kol fördelar sig på 
den större jernmassan, och alltsamman smälter, när hettan är 
tillräcklig och nog uthällande, till stål. 

Profven af detta gjutstål voro trenne stycken utsmidde till 
omkring + tums fyrkant, och trenne olika grader af hårdhet. 
Äfven på dessa ser man tydliga otätheter, ehuru ingen yta är 
renslipad eller polerad, och på det ena stycket upptäckes en 
lång spricka, som för luppen synes fylld med ett ljust brun- 
grått slaggartadt ämne, hvaraf det vill synas som skulle smält- 


ningen af gjutstälet icke heller hafva varit så fullkomlig som 
vederbort. 


6. De hufvudsakligaste förbällringarne af 
Svenska jernhundteringen under sista decennium. — 
Densamme omnämde, i sammanhang med föregäende ämne, de 
förnämsta förbättringarne i vår Svenska jerntillverkning, införda 


N 


— 116 — 


sedan 1840. Dessa äro trenne, nemligen rostning af jernmalne. 
medelst masugnsgas, införandet af vällugnar med bläster med 
kol eller ved till bränsle, samt tillverkning af gjutstäl i stör 
skala och med användande af inhemskt bränsle. 

Den första rostugn för masugnsgas uppfördes år 184 1 
Hr Öfvermasmästaren N. Sransick vid Långshyttan i St. Kor 
parbergs län och sedermera hafva årligen allt flera blifvit byzrs 
med åtskilliga förändringar i konstruktionen, genom hvilka mx 
under sistlidne år kommit till det resultat, att icke allen 
rostning af alla slags s. k. bergmalmer efter denna metod sve 
utan svårighet kunna verkställas till större fullkomlighet än p 
något annat kändt sätt, utan ock införandet af gasrostning kx 
anses blifva fördelaktig äfven i ekonomiskt hänseende, ull oc 
med vid hyttor, som hafva ett för uppförandet af gasrostum 
högst ofördelaktigt läge, och vid hvilka rostugnar för vedeldnin 
befinnas förut uppförda och ännu fullt brukbara, endast me 
villkor, att årliga tackjernstillverkningen icke är alltför ringa 

För att begagnas till malmrostning uttages masugnsgaser 
hvars brännbara beståndsdel utgöres af koloxid, genom öppning 
eller gasfång i masugnspipan 6 till 12 fot under ugnsmynninger. 
och ledes genom ett rör af tackjern horizontelt, eller föga stı- 
pande nedåt, till rostugnen. Denne utgöres af ett lodrätt n- 
got koniskt schakt, rundtomkring hvilket gasen sprider si ı 
en egen trumma inuti rostugnsmuren; från denna trumm 
uppstiger gasen några tum högt genom 42 st. smärre öppait- 


‚gar eller pipor fördelade till lika afstånd från hvarandra, och 


vänder sedan inåt ugnsschacktet genom de horizontela gasio- 
loppsrören, som till antalet äro lika många och som gå tvert- 
igenom ugnsmuren men utvändigt hållas med luckor väl tl- 
stängda. Genom spjell eller skjutstenar kunna alla pipor 
efter behag mer eller mindre tillslutas, hvarigenom gasen kan 
fördelas kring ugnen, så att hettan på alla sidor blir jem, 
och genom gasinloppen kan man efter luckornas öppnande 
både iakttaga hettans styrka och med spett lösgöra bildade 
malmrusor. Hela ugnsschacktet är fullt med sönderslagen jem- 





— MI — 


malm, hvilken ofvanföre gasinloppen oupphörligt hålles i den 
för rostningen behöfliga glödgningshetta, endast derigenom att 
gasen, medelst spjellen, fär tillträde i passande mängd och att 
lagom qvantitet luft insläppes genom de nedanföre belägne 
uttagningsöppningarne för malmen. KRostningen fortgår utan 
uppehåll genom att uttaga den färdigrostade malmen igenom 
sistnämde öppningar och i stället uppsätta rå malm genom 
ugnsmynningen. 

För uppfinningen af vällugnarne äfvensom för tillverk- 
ningen af gjutstål hafva vi att tacka Akademiens Ledamot 
Bruksidkaren G. Exmwan, hvilken härmed varit sysselsatt se- 
dan 4843. Vällugnarne, som ännu icke spridt sig utom 
Wermland, bestå af ett koltorn eller gasgenerator, som of- 
vantill hälles tillslutet, och endast öppnas för att påfyllas med 
kol eller blandning af kol och småved, och nedtill har en af- 
loppskanal för den brännbara gas, som alstras genom bränslets 
antändning och påblåsning genom 4 st. parvis emot och of- 
vanför hvarandra ställda smårre formor. Gasen, som består 
af koloxid och vätgas jemte den inblästa luftens qväfgas, an- 
tändes af upphettad bläster, som tillföres genom flera former 
och ingår straxt derefter i full brand in uti sjelfva vällrum- 
met, som är ett horizontelt lågt hvalf af -ung. 2 qvadratal- 
nars area i plan. I detta rum inläggas smältstyekena, så- 
dana de erhållas från Lancashiresmälthärdarne, och upphettas 
på en kort stund till den intensivaste vällhetta, hvarefter de 
uträckas under tunga hammare. 

Fördelarne af dessa ugnar äro, att en fullkomlig väll- 
hetta erhålles öfver hela stycket på en gång, att allt illa 
färskadt jern afsmälter, hvarigenom det återstående blir desto 
jemnare mjukt jern, och tillika en kontroll vinnes öfver smält- 
härdens arbete, samt att omkring ett par tunnor kol per Skö 
uträckt stångjern besparas. Deremot är en större afbränning 
af jernet än vid vällning i härd samt ständiga och kostsamma 
reparationer af ugnen icke obetydliga olägenheter, hvilka lik- 
väl öfvervägas af ofvannämde fördelar; i det att det ugnsvällda 


— 148 — 


stängjernet afsättes till högre pris än det vanliga jeroet : 
samma räämnen. 

Under sistlidne året har Euwax fått en ny vällugn ib. 
gång, hvilken eldas endast med torr ved, päbläst med bläster, oc 
hvarmed de första försöken gjordes här i Stockholm uni: 
hösten 1845. Såsom resultat af under 6 veckor fortsi: 
iakttagelser har man funnit att i denna ugn kan i medel 
vällas 150 Sk&, till grofva (stäljerns) dimensioner uträl 
stångjern, med åtgång af 2,58 kub. alnar tallved, en bränsk- 
åtgång, som icke svarar emot 2 tunnor kol, då deremot i- 
gången i ofvannämde gasvällugnarne är omkring 5 tunnor oc 
i räckarhärdarne 7 tunnor uppmätta kol. Jernets afbränn: 
är något mindre än i gasvällugnarne dock alltid högre a. 
härden. 

Innevarande år har Hr Exwan börjat gjutstälstillverkn: 
i större skala, sedan han längre tid gjort försök dermed. [lt 
en smältugn, hvars konstruktion ännu icke är bekantgjr, 
men som eldas endast med träkol och ved, kan 45 Lät 
v. gjutstål tillverkas i dygnet, och som tvenne dylika ugn 
nyligen blifvit byggda kan 14 Sk gjutstäl smältas per din, 
en tillverkning som utan tvifvel betydligt öfverstiger den ht- 
tills varande konsumtionen af denna vara i vårt land. Saal 
ningen sker såsom alltid i deglar och af väl sorteradt brio 
stål. Hr Exman hoppas kunna konkurrera med Engelska gt- 
stälstillverkarne hvad varans godhet och pris beträffar, m 
endast en tillräcklig och uppmuntrande afsättning kan vinnas 


I. Bi som undergå sin förvandling i snäc 
skal. — Hr Bomrmwin anförde: Ingen klass af insekterna för 
tjenar, med hänsyn till utveckling och lefnadssätt så mycken 
uppmärksambet som Steklarne (Hymenoptera). Det torde var 
tillfyllest att såsom exempel härpå endast nämna de väl kän 
da, i samhällen lefvande Bi-, Humle-, Geting- och Myr-ar- 
terna, äfvensom det stora antalet Parasit-steklar, hvilka sel- 





— 19 — 


nare fått sig anvisade den vigtiga förrättningen, att bälla en 
mängd för växterna skadliga insekter inom behöriga gränsor. 
Enligt hvad kändt är hafva Bi-arterna, till följe af deras lef- 
nadssätt, blifvit indelade i tvenne grupper, den ena omfattande 
sådana som lefva i samhällen, den andra de slägten, hvilkas 
arter vistas hvar för sig. Af den sednare gruppen hemta 
vissa genera sin näring endast af blommornas frömjöl, såsom 
t. ex. Chelicodema, Osmia, Heriades och Chelostoma m. |. 
Dessa förete den egenheten i sin bildning, att de sakna pä 
bakbenen, de å en del andra Bi-arter befintliga corbicler, 
eller längsät på yttre sidan gående fördjupningar, hvaruti den 
uppsamlade pollen fästas. De hopsamla väl detta för deras 
afföda nödvändiga ämne med bakbenen, men fastklibba det 
sedan vid undra sidan af abdomen, som för sådant ändamål 
är försedd med spridda hår. Formen af hithörande arters bo, 
är olika inom slägtena, oaktadt bildningen af cocongerna är 
temligen öfverensstämmande hos alla, ägande hvar och en 
nära nog utseendet af en liten fingerborr. Flera slägten an- 
vända till bons sammansättning jord och små stenar eller 
gröfre sandkorn. De uppblanda dessa materialier med en 
klibbig vätska, som utsippras genom mun-öppningen, sam- 
manknäda dem med kükarne och föra dem emellan dessa i 
form al smä bollar till sina bo. Ehuru jag flera gänger un- 
dersökt dessa smä kulor, hafva de aldrig funnits innehälla 
någon söt smak, hvarföre den utsipprade vätskan icke inne- 
håller bonungsämne. 

Arterna af slägtet Osmia uppsöka vanligen ett litet hål 
i en .sten, i ett träd, eller en ihålig stam af någon växt, 
som äger en passande vidd och djuplek för att rymma den 
larv, hvartill ägget inlägges. Om djupleken tillåter, anbringa 
de flera coconger, den ena öfver den andra. Prof. ZEtTtER=- 
stept har uti Insecta Lapponica p. 446 anfört, att han på 
Gottland vid Kjellunge d. 26 Juli 4819 funnit boet af Osmia 
snermis, under en sten. Det bestod af 22 coconger omgifna 
af en rödaktig lera. Ett alldeles lika beskafladt bo af nämde 


— 420 — 


art påträffades af Prof. Wamrbera, fästadt under en sten, } 
4844 vid Nelkerim i Luleå Lappmark. Ä 

Enligt Lz Pritetier ne S:r Farszau (Histoire Nat. & 
Insectes Hymenopteres Tome II. p. 303) hafva i närheten i 
Oran, snäckor af slägtet Helix (H. vermiculasa och pissu 
blifvit funna, som innehöllo bo af tvenne arter tillhöra 
Osmia. Hituills har det likväl icke varit kändt, att nie 
Europeisk art af detta slägte, på sådant sätt undergär = 
förvandling, hvarföre de iakttagelser jag i detta bhänseeot 
varit i tillfälle att göra torde förtjena att blifva bekanta. Ur 
der min resa på Gottland förliden sommar observerades i oir- 
heten af Wamblingbo de första dagarne af Juli på en mage 
och föga gräsbeväxt betesmark, en hos oss allmänt förekow- 
mande snäcka (Helix hortensis); liggande med öppninge 
uppåt. Som ett litet djur syntes sysselsatt att tillsmeta der 
samma, lutade jag mig ned för att fånga det, men insektes 
lyckades undankomma, sedan jag likväl tydligen sett, att de 
var en mindre art af slägtet Osmia. Snäckan som fans vi 
tilltäppt med jord och små sandkorn, som voro tätt och hård 
sammansittande, medtogs hit. Då jag icke under våren er- 
höll några djur utkläckte utur densamma, öppnades den ii 
någon tid sedan och befans innehålla 5 stycken coconger 
hvaruti djuren voro fullt utbildade, ehuru döda. Förmodim 
hade de ämnen hvarmed snäckans öppning blifvit  tillslte, 
hårdnat så mycket att de utkläckta insekterna icke förmit 
arbeta sig ut. Den art som på förenämde sätt undergår m 
metamorfos tillhör en hos oss temligen sällsynt art och syn 
vara Osmia aurulenta. Latr. Encycl. T. VII. p. 584 » 
49. — Apis aurulenta. Pınz. Faun. Germ. fasc. 63, f. #. 
-— Apis Tunensis. Krav Mon. Apum Angliae T. II, p. 269 
n:o 56. | 





8. Insektsamling från Dalarne. — Hr Bomui 
anhöll att få meddela Akademien, ett till honom nyligen 2 

















— 494 — 


kommit bref, från Bondesonen Gustar Wirnerm Sunpen i 
Thorsångs socken i Dalarne, samt att få förevisa en af denne 
gjord och till bestämning insänd insekt-samling. Enligt de 
upplysningar som hittills kunnat erhållas, har Sunpen utan 
all bandledning, af egen drift och böjelse i flera år sysselsatt 
sig med studium af olika. naturföremål. Brefvet som vittnade 
om redighet i tankar, var väl stafvadt och innehöll att Sun- 
DEN i längre tid sysselsatt sig med entomologi, botanik och 
minerologi, samt att han önskade bekomma några skrifter, 
hvarigenom han kunde erhålla någon undervisning i förstuämde 
vetenskap. Den lilla insekt-samlingen befans innehålla några 
hos oss sällsynta arter såsom Noctua Celsia Linn. Gryllus 
migratorius (som hittills aldrig blifvit funnen så nordligt), samt 
en för Sveriges fauna ny Hemipterart hörande till slägtet Be- 
ris. Då insekterna komma att ätersändas, skulle några böc- 
ker i entomologien bifogas och hade skrifvelse till presterska- 
pet i orten afgått för att erhålla närmare upplysning rörande 
denna unga Naturforskare: 


Inlemnad afhandling. 


Hr L. Svansere och Hr Doktor Srauve: Om några molybden-förenin- 
gar och denna metalls atomvigt. 


Remitterades till Hrr Friherre Benzeuıus och Mosanpern, att 
derom till Akademien afygifva berättelse. 


dterlemnad ‚afhandling. 


Hr Eapwanss i förra sammanträdet remitterade afhandling: Ett 
nytt vattenmärke, utsatt på Kastellholmen i Stockholms hamn åter- 
lemnades af Hrr Mosanper och Seranper, som tillstyrkte dess infö- 
rande i Kongl. Akademiens Handlingar. 


— 12 — 


SKÄNKER. 


Ul Vetenskaps-Akademiens Fysiska och 
Mathematiska Instrumentsumling. 


Sedan, till följd af träffad öfverenskommelse om ett utbyte mei- 
lan Svenska och Franska Regeringarne af en samling af de båda lir 
dernas Likare för mått, mål och vigt, de Fransyske Likarne nen.- 
gen en Meter, en Kilogram och en Litre bitkommit, blefvo desamaı. 
jemte dithörande böcker och bandlingar, uppå Kongl. Maj:ts Nädı 
befallning från Hr Stats-Rädet och (Chefen för Civil-Departemeste 
till Kongl. Akademien öfverlemnade, för att bland dess samhngr 
förvaras. — De Svenska Riks-Likarne, hvilka uppå Nådig befallo:r: 
blifvit genom Kongl. Akademiens försorg förfärdigade, öfverlemoads 
1845 till Franska Regeringen. 


Till Vetenskaps- Akademiens BibHiolek. 


Af Royal Soelety i London. 


Philosophical Transactions. 1847. P. 1, 2. London. 4:0. (Fig. 

Proceedings. N:o 67, 68. Lond. 1846, 47. 8:0. 

Greenwich Astronom. Observations. 1845. Lond. 1847. 4:0. 

Observations made at the magnet. and meteorol. Observatory at Si 
Helena. Vol. I. 1840—43. Lond. 1847. &:o. 


Af British Association. 


A catalogne of stars in the Histoire céleste Francaise of Jéröme D: 
La Laxpe. Lond. 1847. 8:0, 

A cataslogne of 9766 stars in the southern hemisphere 1750, Ina 
the observ, of the abbé Dr La Cars With a preface by Hu- 
scaeL. Lond. 1747. 8:0. 


Af Royal Soelety I Edinburgh. 


Transactions of the Royal Society. Vol. XVI. P. 3. Vol. XVII. P. 2 
Edinb. 1847. 4:0. 
Proceedings. Vol. II. 1846—47. N:o 29, 30. 8:o. 


Af Kongl. Nederländska Institutet. 


Nieuwe Verhandelingen der eerste Klasse. D. XII. Amsterd. 1848. 40 

Het Instituut. 1846. N:o 4. Amsterd. 1847. 8:o. 

Tiidschrift voor de Wis- en Natuurkundige Wetenschappen uitg. door 
de eerste Klasse v. h. Kon. Nederl. Instit. Deel I. Afl. 1-3. 
Amsterd. 1847—8. 8:0. | 

Karsten, S., De tetralogia tragica et didascalica sophoclea. Amstelod. 
1846. 4:0. r 

A 





— 4923 om 


Af f. d. Hongl. Franska Regeringen. 


Recueil officiel des ordonnances et instructions sur la fabrication et 
la vérification des poids et mesures, avec un Atlas de 14 Plan- 
ches. Paris 1839. 8:o. — Atlas in gr. fol. 


Af Leopold-Carolinska Naturforsk.- Akademien. 


Verhandlungen der Kaiserl. Leopold. Carolin. Akademie der Naturf. 
B. 13. Suppl. (Nov. Act. Vol. XXI. Suppl) Bresl. u. Bronn. 
1846. 4:0. (Fig.) 


Af Holländska Vetensk -Samfundet 1 Harlem. 


Natuurkundige Verhandelingen. Tweede Verzameling. 3:e Deel. 2:e 
Stuk. Haarlem 1847. 4:0. (Fig.) | 


Af Allm, Sweiziska Naturforskare-Sällskapet. 


Neue Denkschriften. — Nouv. Mémoires de la Sec. Helv. des sciences 
naturelles. — B. 8, 9. Neuenburg 1847. 4:0. (Fig.) 

Verbandlungen der schweiz. naturf. Gesellsch. bei ihrer Versammlung 
zu Winterthur 1846. 31:ste Versammlung. Winterthur 1847. 8:0. 


Af Naturforskare-Sällskapet I Zürich. 


Denkschrift zur Feier des hundertjährigen Stiftungfestes der Natur- 
forsch. Gesellsch. am 30 Novemb. 1846. Zürich 1846. 4:o. 
Mittheilungen der Naturf. Gesellsch. Heft. 1. (N:o 1—13). Zürich 

1847. 8:0. 
Meteorologische Beobachtungen angest. auf Veranstaltg der Naturf. 
Gesellsch. 1837—1846. Zürich. 4:0. 


Af Soeldt& Vaudolse des selences naturelles. 
Bulletin des séances de la soc. N:o 16. (Lausanne 1847). 8:0. 


Af Naturforskare-Sällskapet i Bern. 
Mittheilungen der naturforschenden Gesellschaft in Bern aus dem J. 
Af Författarne. 


Ascanpe, J. G., Species Genera et Ordines Algarum. Lunde 1848. 8:0. 

Goror, A., Note sur le bassin erratique du Rhin. Neuchatel 1847. 8:0. 

— — Note sur la topographie des Alpes Pennines. Neuchatel 
1847. 8:0. 


Low, D., An ingviry into the nature of the simple bodies of chemi- 
stry. Ed. 2. London 1848. 8:0. ' 
Af Hr C. T. Beilschmied. 


Jahresbericht üb. die Fortschr. d. Botanik 1839—42 von Wirström, 
übers. u. mit Zusätzen u. Reg. versehen. Regensb. 1846 — 47. 8:0. 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 5. N:o 6. 3 


— 148 — 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 
Af Bäntmästaren Blom. 
En Oedicnemus crepitans. 
Af Jägmästaren Prinzenereutz. 
En Felis Lynx jus. 
Af Löjtnant Robson. 
Flera exemplar af Murzcna Anquilla. 
Af Öfv. Kammarjunkaren Baron Gyllenkrok. 

En Trochilus Derbyanus. 













Barometern 


reducerad till 0°. 
Decimaltum. 


Ki. 6 


f. m. 


25,62 
25,47 
25,39 
25,29 
24,92 
24,96 
25,15 
25,25 
25,1% 
25,07 
25,29 
25,08 
25;23 
25,11 
25,22 
25,25 
25,33 
25,50 
25,52 
25,58 
25,56 
25,50 
25,44 
25,55 
25,53 
25,45 
25,31 
25,42 
25,50 
25,50 


Kl. 2 


e. m. 
25,56 
25,50 
25,34 
25,14 
24,86 
25,06 
25,17 
25,31 
25,08 
25,18 
25,33 
25,12 
25,31 
25,08 
25,29 
25,31 
25,43 
25,55 
25,55 
25,58 
25,56 
25,46 
25,52 
25,58 
25,54 
25,41 
25,32 
25,48 
25,47 
25,50 


11.293381 25,353 


25,34) 


Kl. 9 


e. m. 
25,51 
25,51 
25,33 
25,02 
24,92 
25,13 
25,21 
25,31 
25,04 
25,25 
25,29 
25,18 
25,26 
25,19 
25,30 
25,32 
25,49 
25,54 
25,56 
25,59 
25,57 
25,82 
25,55 
25,48 
25,51 
25,36 
25,36 
25,52 
25,47 
25,49 


25,356 






Ki. 6 


f. m. 


+2°9 
+2,6 
+4,4 
+3,8 
+3,2 
+3,0 
+1,9 
+0,6 
+2,0 
—0,6 
40,2 
+0,7 
+0,7 
+4,2 
+24 
+1,0 
+2,0 


-+1,2 


+34 
+3,3 
+5,2 
+4,8 
+3,8 
+12 
+12 
+1,0 
+3,3 
+2,2 
+44 


425 


eteorologiska observationer 4 Stockholms Observatorium 


i April 1848. 


Thermometern 
Celsius. 


Kl. 2 
e. m. 
+ 722 
+10,3 
+12,2 
+ 8,0 
+ 3,0 
+ 81 
+ 8,2 
+ 8,8 
+ 2,0 
— 0,3 
+ 2,6 
+ 44 
+ 9,0 
+ 5,3 
+ 0,9 
+ 22 
+ 52 
+ 4,5 
+ 7,8 
+ 82 
+11,5 
+15,0 
+ 32 
+ 3,8 
+ 0,8 
+ 2,6 
+ 8,4 
+ 9,0 
+10,2 


+45 | +11,1 





Vindarna. 


KL 9 | KI. G | Kl. 2 


e. MM. 
+5°6 
+5,4 
+8,5 
+60 
+2,0 
+32 
+21 
+2,0 
+04 
—1,1 
+0,1 
+2,0 
+38 
+21 
+05 
+2,0 
+0,8 
+1,0 
+3,4 
+6,8 
+7,0 
+8,9 
+1,0 
+1,0 
+0,1 
+3,2 
+5,2 
+4,3 
+5,3 
+3,2 


+248| + 646| + 319 
Susi SE 
+40} 


f. m. 
S.S.V. 
V. 
V.S.V. 
Vv. 
S.S.V. 
Vv. 
V.$S.V. 
S.V. 
N.O. 
N.N.V. 


Vv. 
Vv. 
5.5.0. 
v. 


e. m. 


V.S. Vv. 
Vv, 
Vv. 


O.N.O. 

N.N.O. 

O.N.O. 

IO.N.O. 
O. 
Vv. 
Vv. 

S.S.0. 
v. 


Kl. 9 


22 <d4<.+4 


220 
«00 


= 
2 


vä 
„ns 9 


Iv3 
-UTUFSEWUOY 


























Nederbörden = 1,578 dec.tum. 

























DO OA BB un » 


diem 


Barometern 


reducerad till 0°. 


25,47 
25,50 
25,49 
25,66 
25,86 
25,75 
25,62 
25,61 
25,54 
25,72 
25,63 
25,55 
25,H 
25,51 
25,47 
25,33 
25,31 
25,39 
25,38 
25,50 
25,60 
25,46 
25,58 
25,58 
25,70 
25,29 
25,36 
25,53 
25,48 
25,48 
5,48 
23,524 








Decimaltam. 


25,46 
25,54 
25,53 
25,77 
25,82 
25,69 
25,63 
25,58 
25,59 
25,68 
25,67 
25,4 
25,46 
25,26 
25,48 
25,28 


| 25,36 


25,40 
25,44 
25,53 
25,58 
25,49 
25,56 
25,66 
25,55 
25,32 
25,43 
25,56 
25,44 
25,50 
25,46 
25,520 
25,522 


25,47 
25,55 
25,56 
25,84 
25,80” 
25,67 
25,62 
25,55 
25,66 
25,60 
25,66 
25,32 
25,51 
25,36 
25,43 
25,27 
25,40 
25,37 
25,48° 
25,57 
25,55 
25,54 
25,56 
25,71 
25,39 
25,36 
25,48 
25,54 
25,46 
25,48 
25,44 
25,523 


Thermometern 
Celsius. 





+105 
+ 84 
+49 
+ 6,9 
+14,4 
+17,7 
+16, 
+19,5 
+16,1 
+17,5 
+17,4 
+17,5 
+16,2 
+17,8 
+12,0 
+ 88 
+23,0 
+19,1 
+23,3 
+22,3 
+18,9 


1 +12,2 


+151 
+114 
+141 
+91 
+ 45 
+11,2 
+15,9 
412,7 
+177 
+10 
+11°31 





+ 61 I V.S.V. 
+ 42 |N.N.V. 
+ 2,1 I N.N.V. 
+ 0,81 N. 


+ 6,0 IN.N.V. 
+ 9,9 I V.S.V. 
+123,2| V. 

+11,2| v. 

+16,3 | V.S.V. 
+10,5| Vv. 

+ 8,1 V. 

+12,7 | S.S.V. 
+ 9,91 Vv. 

+168! 0. 

+ 53 IN.N.V. 
+ 941 s. 

+ 14,6 I S.S.V. 
+14,5 | V.S.V. 
+16,1 I 0.5.0. 
+153| 0. 

+126| N.O. 
+11,2 I V.S.V. 
410,2 I V.N.V. 
+ 6,1 N. 

+ 8,7 I S.o. 
+61| V. 

+ 4,5 | N.O. 
+ 821 N. 

+ 8,91 N. 

+ 6,1 | N.N.O. 
+11,1 | V.S.V. 
+953 





























Nederbörden == Q831 des tum. 






































Vv. 

v. |1S.S.0, 
S.S.V. Vv. 
V.NV) O. 
V. SV. I V.N.V 
V.N.V. | SSO. 
$.5.v.| SV. 
v.$sVv.| S. 
0.S:0. O. 
S.5.0. | 8.5.V. 

oO. 0, 

O. 0. 
N.N.V.| V. 
V.N.V. S. 
0.8.0. 


SSV, 
0.5.0. 
N.N.O. 
N.N.O. 
N.N. V. 
Vv. 
V.$.V. 





STOCKHOLM, 1848. 


P.- 4. NORSTEDT Ö SÖNER. 


ÖFVERSIGT 


AF 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
= FÖRHANDLINGAR. 
irg. &. 1848. MN. 





Onsdagen den 13 September. 





Föredrag. 


1. Fröfäste ulträngande ur capseln med omog- 
na frön. — Hr Wantsers anförde: Växtslägtet Cuphea, af 
amiljen Lythrariee, visar den egenhet vid fröspridningen, att 
så väl capseln, som det qvarsittande fodret, brister längsefter 
ana sidan för att lemna fröen utgång. Till detta redan kända 
förhållande tillkomma, hos den nyligen i Mexiko upptäckta och 
i år af Svenska Trädgårdsföreningen utdelade, Cuphea platy- 
centra, andra företeelser, hvilka, då de mig veterligen icke tillfö- 
rene blifvit anmärkta, torde förtjena Akademiens uppmärksam- 
het. Hos denna art, som har horisontelt sittande blommor utan 
krona, men i stället ett skönt cinnoberrödt foder med mörkt 
purpurfärgadt, ofvantill hvitt bräm, öppnar sig fodret, redan 
kortare tid efter blomningen medan det ännu till fullo bibehåller 


sin färg och fröen äro omogna, longitudinelt på ofvansidan från - S 
sporren till halfva längden, och i öppningen visar sig den i öf+- ‚;r. ...” 
rigt af fodret omslutna hinnaktiga capseln, hvilken nästan sam- = 


tidigt likaledes på ofvansidan brister efter hela sin längd och 
hålles i sitt horisontela läge af det qvarsittande stiftet, som ge- 
nomlöper fodrets obrustna framdel och ur dess mynning med 
spetsen uttränger. Då bristningen inträffar, ligger ännu det cen- 
trala fröfästet, som vanligt efter capselns längdaxel, qvarbållet 
af tvenne fina trådar, men snart börjar det höja sig ur öpp- 
ningen och antaga en mer och mer upprätt, slutligen något 





— 128 — 


tillbakaböjd ställning, så att det med capseln bildar en rät och 
sist en trubbig vinkel. Dess spets böjer sig härunder framåt, 
hvarigenom det blir bågformigt. Vid framträdandet ur capseh 
är fästet hvitt, men färgas snart, under ljusets inverkan, blekt 
rosenrödt, samt uppsvaller vid basen. De grönaktiga, med korta 
strängar vidfästade, fröen vända sig alla uppåt och framåt. lem- 
nande fästets baksida tom. De utbildas nu inom några dvm. 
förändra färgen först till gul, så till rödaktig och brun, til 
hårdna och aflalla, hvarefter äfven fodret med capseln aflıs- 
nar. Den bifogade figuren (Tab. I.) utvisar närmare förhållandet 


2. Märkvärdig instinkt och ljusutveckling 
hos en svensk Myggart. — Hr Wasiserc medk- 
lade vidare: Redan för 40 år tillbaka beskref jag i Akademien 
handlingar en vid Gusums bruk i Östergöthland funnen, dittik 
obekant, insektart af svampmyggornas grupp och tillhörank 
Fagrici slägte Ceroplatus. hvilket, af sednare författare med 
orätt utdömdt, jag åter sökt införa i systemet. Den nya, ge 
nom storlek, form och färgteckning utmärkta, arten kallade ja 
sestoides efter fjärilslägtet Sesia, hvarom den i flera hänseenden 
påminner; men det lyckades mig då endast att i ringare mi 
lära känna dess utveckling och öfriga lefnadsförhällanden. Ehırı 
sedan blifvit bekant, att den finnes vid Paris, vid Köpenham 
och i Finland, hafva likväl i nyssnämnda afseenden inga wvtte- 
ligare upplysningar vunnits, så att hvad man härutinnan inhem- 
tat inskränker sig till mina äldre ofullständiga uppgifter, sam 
till det Reausuns iakttagelser på en annan art (C. tipulode 
låta förmoda. Vid ett besök på detta djurs gamla vistelseot 
träffade jag ändtligen i Juli nyssförflutna sommar ett större ar 
tal af dess larver och puppor, och vann då äfven lägenhet att 
närmare observera desamma. Den utförligare redogörelsen här- 
för, jemte nödiga béskrifningar, torde bäst passa för Akademien 
handlingar, hvarföre” jag här inskränker mig till att endast ! 
korthet meddela några af detta märkvärdiga djurs mest fram- 
stående egenheter. 


— 429 — 


Larverna uppehålla sig flera tillhopa på undra sidan af 
friska fnösksvampar (Polyporus fomentarius), helst då dessa 
växa på kullfallna träd (björkar), eller nära roten af qvarstående 
stammar. De intränga ej i svampens massa, eller förtära den- 
samma, utan synas lefva af den sura fuktighet, som från svam- 
pen afsöndras, hvarföre också deras väfnader ega en skarpt sur 
smak. Dessa mjuka, slemmiga larver fordra för att trifvas en 
fuktig luft, och sammanfalla samt dö innan kort om de beröf- 
vas denna. För att bereda sig oafbruten tillgång derpå, bilda 
de, öfver en större eller mindre del af svampens undra yta 
mellan de uppsvällda och framstående kanterna, en fin, genom- 
skinlig och tät slemväfnad, som utestänger luftens direkta ät- 
komst, samt hindrar svampvattnets afdunstning, men ej berör 
ytan, utan liknar ett platt tält, under hvilket larverna uppehålla 
sig.  Borttages tältet lida de deraf och söka åter ersätta det; 
aflossas och uttorkar svampen, dö de innan kort. De krypa 
icke på sjelfva svampytan; denna belägga de förut med slem- 
artade, . glänsande band i form af vägar, snarlika sniglarnes, 
hvarpå de sedan, ehuru fotlösa, med hastighet röra sig framåt 
eller tillbaka. Vid dessa vägars anläggning utgjuter larven först 
en slemdroppe ur munnen, upplyfter derefter framdelen och ut- 
drager droppen till ett band, som :han sedan genom hufvudets 
framsträckning och nedböjning till svampytan vidfäster och hvarpå 
han fortkryper för att vidare på samma sätt fullfölja väganlägg- 
ningen. Ceroplat-larverna spinna sålunda band, sällan trådar 
som fjärillarverna, och af dylika band förfärdigas alla deras väf- 
nader. När de hunnit den storlek, som i denna metamorphos- 
grad tillkommer dem, d. v. s. omkring 41—4+ tums längd, lemna 
de tältet för att förpuppa sig, hvilket sker i mossan eller gräset 
närmast under svampen, eller mellan denna och trädstammen. 
Här omgifver sig hvarje larv snart med en af slemmet bildad, 
något genomskinlig, hvit, glanslös och skör, cylindrisk hylsa, 
eller så kallad coccon, som i bakre ändan är afrundad och 
framtill försedd med ett platt, cirkelrundt lock. Vanligen finnas 
flera sådana cocconer fästade bredvid hvarandra med mynningarne 


— 130 — 

vända åt samma håll. De likna till storlek, form och hopstl- 
ning temligen dem vaxmalet (Galleria cereana) förfärdigar. Vi 
detta arbete förhålla sig larverna hufvudsakligen på samma sit 
som vid vägarnes och tältets bildande. De utkasta först om- 
kring sig en grofmaskig uppränning eller stomme till hylsa, 
och ifylla derefter mellanrummen medelst utgjutande af sien- 
droppar, hvilka hoptorka till skifvor och gifva det hela nöd; 
täthet. När arbetet i öfrigt är färdigt tillslutes hvarje cocoe 
med sitt lock, hvilket består af tvenne lameller, noga inpasır 
i öppningen, samt på alla sidor är löst vidfästadt med fina tr 
dar. I dessa hylsor afkläda sig larverna inom få dagar de 
tunna larvhuden, som bortskjutes till bakre ändan, och de bie: 
halfgenomskinliga pupporna träffas nu utmärkta genom en start 
hopknipning mellan bakkroppen och den höghvälfda mellankror- 
pen. Åter efter några dagar .aldraga äfven dessa sin likaled- 
tunna beklädnad, som nedföres till de förra exuvierna, och & 
nykläckta, nästan ofärgade Ceroplaterna utvecklas hastigt oc 
fullständigt till alla sina delar, äfven vingarne, under det & 
orörligt qvarligga i cocconerna med hufvudet vändt mat locket. 
de utvuxna vingarne hoplagda på ryggen och benen utsträckta 
efter sidorna. Småningom tillhärdnar den mjuka kroppsbeklid- 
naden och de blifvande färgerna framträda. När insekten x 
» färdig att lemna sin hylsa, hvilket inträffar omkring 44 dam 
efter inspinningen, påskyndar minsta vidröring hans framträder 
de. Med den hvälfda mellankroppen, hvarunder hufvudet stt 
nedböjdt, uppstöter han coccon-locket, och utskyndar genast i 
att kringflyga med surrande läte och utsträckta ben. Loc: 
blir härvid qvarhängande på det ställe der fästträdarne äro str- 
kast. Djurets rörelser äro kraftfulla och hastiga, samt vingarn 
så sköra att de, då något hinder möter, genast i spetsarne al- 
stötas, hvarföre oskadade exemplar med svårighet erhållas | 
hvila hänger kroppen på de utsträckta framfötterna, under det 
de öfriga benen hållas upplyftade och tryckta intill sidorna 
Vingarne äro då, liksom i cocconen, horisontelt hoplaggda på 
ryggen. ” 


— AU — 


Denna lilla varelses mest utmärkande egenskap är dock 
att i mörkret sprida ett skönt phosphorartadt ljus, en egenskap, 
som man hitintills bland insekterne i Europa, mig veterligen, 
endast iakttaget hos arter af Lampyris-slägtet, eller de så 
kallade Lysmaskarne. Jag förmodar detta lysande emellertid 
äfven tillhöra öfriga Ceroplater, och kanhända flera svampmyg- 
gor. Skenets beskaffenhet liknar i allmänhet de vanliga lysma- 
skarnes, men synes komma från hela djuret och från individer 
af båda könen, likväl endast under larv- och pupp-tillståndet, 
samt från den i cocconen liggande insekten. så länge kropps- 
ringarne ännu äro genomskinliga, icke tillhärdnat och erhållit 
sin fullständiga colorit, hvarigenom det underliggande lysande 
ämnet bortskymmes. Cocconerne lysa ej sjelfva, men lemna 
skenet genomgång liksom genom en papperslykta. Då vanligen 
flera hylsor sitta förenade sprides ett vidsträcktare sken, hvilket 
upplyser så väl dem, som närmast angränsande föremål. De 
krypande larverne visa i mörkret en rörlig eldstrimma, ehuru 
svagare än puppornas ljus. När tiden för insektens utträdande 
ur cocconen tillstundar, aftar lysandet småningom. Det visar 
sig sist som tvenne svaga phosphorränder vid bakkroppens si- 
dor, der den mjuka huden förenar segmenternas rygg- och buk- 
stycken. Aftonen innan myggan framkommer, upphör det all- 
deles, likasom när larven eller puppan dör. Med ledning af 
dessa iakttagelser afskiljde jag hvarje afton de cocconer, som 
upphört att lysa, samt inlade dem följande morgon, en i sen- 
der, i insektsaxen, der skalmarnes sammanslutande gaf tillräcklig 
tryckning för att förmå insekten att lemna cocconen; och då han 
nu befann sig inom floret, utan att kunna kringflyga eller und- 
komma, lyckades jag erhålla alla dessa exemplar fullkomligt 
oskadade. 


3. Jod i alunskiffer och om kemiska förloppet 
vid alunskifferns rostning. — Hr L. Svansene anförde: 
Vi veta att för några få år sedan framlade Prof. Forca- 
HAMMER i Köpenhamn en egen och snillrik åsigt om fucusarter- 


| — 12 — 

nas betydelse med hänsyn till bildningen af alunskiffern, på x 
sätt, att fucusarterna insamlade de svafvelsyrade salterna v 
hafsvattnet, samt att, då vid deras förruttnelse det svafvelsyrat 
kalit reducerades till svafvelkalium, utfällde detta sednare de : 
vattnet förhandenvarande jernet såsom svafvelbundet, hvilke 
derefter inblandade sig i leran tillsammans med andra, til« 
del äfven kolhaltiga ämnen, som hafva fucusarternas förstörn; 
att tacka für sin tillvaro. Så skarpsinnigt och följdrikt Fox 
' SANNER understödit denna åsigt förmedelst iakttagelser från « 
mängd håll, skulle dock hans förmodan komma att vinna b- 
tydligt i tillförlitlighet såvida man på kemisk väg kunde ä&- 
galägga närvaron af jod uti en alunskiffer. Askan efter fuco- 
arternas förbränning innehåller nemligen betydligt jod. och & 
vore derföre skäl att förmoda detta kemiska ämne vara närv>r 
rande uti alunskiffern, åtminstone i ringa mängd, såvida + 
omnämda vextarterna spelat, vid bildningen af den ifrågav- 
rande alunskiffern, den ingripande röle, som Forcammne ti 
skrifver dem. Dertill torde ytterligare få läggas, att jod. + 
vidt mig är bekant, icke blifvit påträffad uti askan efter ana 
vexter, än dem, som hafva sitt tillhåll i närheten” af salt va- 
ten. — Hr Genteres mig meddelade iakttagelse: att ban, so 
sommaren 4846 var sysselsatt med diverse undersökningar iw 
för alunfabrikationen, då påträffat och isolerat jod ur den = 
Latorp i Nerike förekommande alunskiffern, skall derföre it 
sakna uppmärksamhet hos geologerna och derjemte gifva & 
vigtigt stöd åt de Forchhammerska åsigterna om alunli- 
fernas bildning. Denna upptäckt sammanhänger dessutom til 
en del med den af Durtos sedermera (Archiv der Pharmax 
1847 herausgeben von Wackenroder und Bley. Zweite Re 
Band XLIX. S. 29) gjorda iakttagelsen, att jod och brom lt 
finnas i de schlesiska stenkolen. 


Hvad alunfabrikationen ur alunskiffer beträffar, så syre 
mig det theoretiska förloppet vid dess rostning ännu vara föga 
nöjaktigt förklaradt, och då jag denna sommar varit | tillfälle 
att vid ett alunbruk sjelf betrakta det, torde det tillåtas mi 





— 133 — ” 


att deröfver framlägga min åsigt. Alunskiffern utgöres, såsom 
vi veta, förnämligast af: feldspath (mer och mindre vittrad; till 
en stor del är den blott hvad Foncnuummer kallar kalihaltig 
lera), svafvelkis, samt mer och mindre kolhaltiga ämnen, hvar- 
till dessutom, såsom mindre väsendtliga beståndsdelar för alun- 
fabrikationen, komma små inblandningar af kolsyrad kalkjord och 
talkjord äfvensom fosforsyrad kalkjord och några andra i än 
ringare mängd ingående beståndsdelar. Då man vid dess be- 
handling med vatten, utan föregående rostning, ej kan utdraga 
någon alun, bevisar detta, att någon alun ej finnes uti skiffern, 
utan att denne genereras först till följe af den rostningsprocess, 
- som skiffern underkastas. Det sannolikaste förloppet dervid sy- 
nes mig vara, att svafvelkisen under rostningen först öfvergår 
till svafvelsyrad jernoxidul samt att, då mera syre vid fortsatt 
rostning tillkommer ur atmospheren, jernoxidulen syrsättes till 
jernoxid, hvarigenom basisk svafvelsyrad jernoxid bildas. Detta 
sednare . salt åter släpper vid högre temperatur sin syra, och 
då svafvelsyran nu, under den böga hettan, kommer i beröring 
med den fint fördelade feldspathen eller den kalihaltiga leran, 
sönderdelas dessa och afgifva, under kiselsyrans frånskiljande, 
sina baser åt svafvelsyran, som derigenom ånyo bindes under 
bildning af svafvelsyradt kali och svafvelsyrad lerjord. Genom 
den samtidiga bildningen af dessa båda salter, d. v. s. af vat- 
tenfri alun, hindras lerjorden ifrån att vid den ej alltför höga 
rostnings-temperaturen släppa så lätt sin svafvelsyra, som den 
eljest för sig upphettad skulle göra. Då den rostade massan 
sedermera behandlas med vatten, löses svafvelsyrad kali-lerjord 
jemte något svafvelsyrad jernoxidul, som ej blifvit förvandlad 
till basiskt jernoxidsalt, äfvensom den svafvelsyrade talkjord, 
hvilken likaledes blifvit bildad till följe af den under glödgnin- 
gen från basiska svafvelsyrade jernoxiden utdrifna svafvelsyrans 
inverkan på de förhandenvarande talkjordhaltiga mineralierna. 





— AR — 


4. Bomullskrut. — Hr L. Svinsgre meddelade: 

Fortsatta iakttagelser öfver detta ämne af mig och Hr Ca 
Star hafva visat, att flerfaldiga bomullskrutsarter, hvilka blif- 
vit med all möjlig vetenskaplig omsorg beredda af såväl andre. 
som oss sjelfva, efter en längre förvaring, af nu nära tvenn: 
år, börjat dekomponera sig, samt till den grad afgifva ifrån sig 
den bunda salpetersyran ”), att de ofta förlorat hela sin explo- 
sionskraft. Denna sjelfsönderdelning har väl oftast inträffat för 
sådant preparat, som varit väl bevaradt för luftens tillträde, 
samt inneslutet uti väl täppta kärl, men har till någon grad, 
ehuru vida mindre, äfven inträffat för sådant, som varit ätkom- 
ligt af luften. Denna erfarenhet är af mycken vigt för detta 
ämnes praktiska användning, och synes utvisa, att ifrågava- 
rande krutsort ej kan fabriksmessigt beredas för att längre ti- 
der magasineras med bibehållande af sin exploderande egenskap 
Nya iakttagelser och undersökningar erfordras åtminstone nu- 
mera för att efterse huruvida icke denna dekomposition kan 
förhindras genom indränkning uti saltlösningar eller andra men-' 
struä af bomullskrutet; men en ny tid åtgår för dessa försök 
och frågan är af sådan art, att den ej af annat än tiden får 
eller kan besvaras. Emedlertid synes, sävidt vi ännu veta, 
den nu omförmäldta omständigheten lägga ett betydligt och af- 
gjordt hinder i vägen för detta kruts praktiska användande i 
stort, som till en betydlig del är beroende af dess egenskap 
att en längre tid kunna förvaras i färdigberedt och torrt till- 
stånd; ty dess användande efter frisk beredning må för vissa 
behof vara huru öfverlägset som helst, så komma sannolikt dessa 
fördelar aldrig att motsvara en olägenhet, hvilken förorsakas af 
dess sjelfmana förstörelse. Visserligen förekommes denna betyd- 
ligt om det ifrågavarande ämnet ej i täppt och slutet kärl för- 


*) Denna omständighet har förut blifvit af oss iakttagen för de sal- 
petersyrade föreningar, hvilka uppstå genom salpetersvafvelsyras 
inverkan på socker, gummi, stärkelse m. fl. (se Öfvers. af Vet. 
Akad. Förhandl. 1847, sid. 174 och 215), men ej för den för- 
ening, som fås genom denna blandade syras inverkan på rent 
lignin. 


— 18 — 


varas eller om det såsom fugtigt och vått magasineras, men 
dessa qvalifikationer äro just sådana, som i stort ej kunna 
handhafvas och som isynnerhet för dess krigsbruk skulle ligga 
stora hinder i vägen. 


5. Högre lineära differential.equationers in- 
tegrering. — Hr Maiwsten anförde följande: 

A) Ått finns n:te partikular-integralen till en lineär 
differential-eqvation af n:te ordningen, då man 
känner (n-A) värden, som satisfiera densamma. 

Det är sedan lång tid tillbaka bekant, att om man känner 
n partikular-värden på %, som satisfiera eqvationen 


yr Py” - +Q0y"? .- +SYy+Ty=0,. .. .. (1) 
man deraf omedelbart kan bilda den kompletta integralen genom 
att multiplicera hvar och en af nämde partikular-värden med en 
arbiträr constant, samt taga summan af de så erhållna produk- 
terna; äfvensom att, om endast n—A partikular-integraler äro be- 
kanta, man med deras tillhjelp kan finna den n:te genom blotta 
integrationen af en lineär differential-eqvation af första ordningen. 
Detta märkvärdiga theorem, som Lacroıx med skäl kallar ”le 
plus general qu’on ait sur lintegration des egvations”, fram- 
ställdes första gången, så vidt jag vet, af Laaraner i Mémoires 
de F'Academie de Berlin 4775. 

Dock, för finnandet af det n:te partikular-värdet på! y för- 
medelst de öfriga n-4 bekanta, har man hittills ätnöjt sig med 
att visa, huru differential-eqvationen af A:sta ordningen, som 
skall gifva detta värde, bildas. Redan vid 3:dje och &4:de ord- 
ningens eqvationer tyckas calculerna bli så invecklade, att man 
icke en gång för dessa ansett det löna mödan utföra dem till 
slut. för att erhålla sjelfva slutexpressionen på den sökta parti- 
kular-integralen. Ännu mer, då man tagit i betraktande, huru 
ofantligt calculernas vidlyftighet tyckes öka sig för hvarje högre 
ordning, har man ansett det nära nog omöjligt, att finna en 
sådan slutexpression för en differential-eqvation af n:te ordningen. 


— 136 — 


Denna omöjlighet är dock mer skenbar än verklig, och v: 
skola här visa, att den sökta slutexpressionen på n:te partiku- 
lar-integralen icke blott låter sig finna, utan presenterar sig till 
och med under en form, som för sin enkelhet synes oss ganska 
märkvärdig. 

Den calculernas vidlyftighet, som vid första påseendet ho- 
tade att göra hvarje försök, att generelt solvera det ifrågava- 
rande problemet, fruktlöst, har det lyckats oss undvika förme- 
delst de under namn af Determinanter kända funktioner, hvil- 
kas användning vid transformation af multipla integraler redan 
länge varit känd, och med hvilkas närmare nndersökning åt- 
skilliga af nutidens utmärktaste Analyster: Caucay, Jacosı, Bi- 
NET, CATALAN m. fl. hafva sysselsatt sig. 

Jag kan naturligtvis vid detta tillfälle endast meddela re- 
sultatet af den solution jag funnit af det ifrägavarande proble- 
met; detta innefattas i följande 


Theorem Om 
I I 7, tt NR 
äro n—1 partikular-integraler till eqvationen 
29 Py Dr a 2... +Sy+Ty=0 


der P, Q. R, etc. äro funktioner hvilka som helst af x, så 
satısheras denna eqvation äfven af 
Yy, =Yy 3 ty sty st. Ye 
der s allmänhet 
-fPdx dR 
= e. Frohe 
då vi för korthetens skull sätta 


1 in n—2 
RT EEYYY en. 


B) Att finna kompletta integralen till differential-eqva- 
tionen: 
n— Cm). a 


2. (a, +b vy oy. 


a +b 


1 n— +(a,+byr)y'+ by =0. 








— 117 — 


Såsom man vet har Eurer på flera ställen och flera sätt sys- 
selsatt sig med integrationen af eqvationen 
aXa+ba)y"+x(c+da)y'+(e+fz)y=o, 

hvilken också Prarr i sina Disqussitiones Analytice behandlat. 
Denna är dock ett högst specielt fall af ofvanstäende eqvation (2) 
hvilkens integrering utgjort föremålet för en af mig anställd un- 
dersökning 

Som de fall, då man kan finna kompletta integralen till 
en differential-eqvation ”af n:te ordningen äro högst få, ja 
man kunde i allmänhet säga, inskränka sig till dessa tvenne 


A yra gy” Po. +Å y'+Å y=0 
och | 
Å ya I u ae we .+A w.y+A y=o 
der A,, 4 ‚A, etc. äro constanter, torde denna undersökning 
icke sakna" intresse, särdeles som den på en dffferential-eqvation 
af högre ordning framvisar en applikation af Liouvınıes berömda 
Differentiation a indices quelconques, fullkomligt analog med 
den, som Liouvvire sjelf gjort vid integrationen af differential- 
eqvationen. 
(ma’+na+p)y'+(getr)y+sy=0. 
Om för korthetens skull sättes 


_ Blu—1) .(u—2....(u+1—p) 
u 1.2.3....p ? 


le] =u .u— . u—2 ...Mti1-—-p 
och man differentierar eqvationen (2) x gånger och bestämmer 
» så, att det satisfierar eqvationen 
[e],d +[e], db, arbe], db + +ub tb =0 
erhålles 


le, 


—?2 — 


2" "(a +b oy natB, 4?) J 


(3) +" (A HB DA u +2(A +B a)y 
+4 +B Dy tb, 


der i allmänhet 





— 18 — 
A, _„a,[n A], j a+e [n-2], 4 j nt . ” 


+a [n-r] 9 Hr + ar 


B =u[n] . bre [ri J._ AJ st 


n—r 


+a [n+1-r], dr + bör 
Låtom oss nu antaga 
yt TIL gg 


hvarigenom eqvationen (3), om s bestämmes så att 

[5], 42 +), 4, +18], 34, + +[s] A'+4, =0 
transformeras till denna 
(4) . 2" "(a +b a) Pa 
+(0 +D +)2°+D s=o 
som är af alldeles samma form som (2), men af en enhet lägre 
ordningsnummer. 

Således är integrationen af diff. eqvationen (2) af n:te ord- 
ningen reducerad att bero af integrationen af en annan likfor- 
mig af (n—N):te ordningen, hvars integrering åter kan bringas 
att bero af en eqvation af (n-2):de ordningen o. s. v. tills man 
slutligen kommer till en af 2:dra ordningen och af den form 
som LiouvirLe behandlat. 


C ‚+? aja"? 


n—1 


gä 


6. Om 1556 års komet. — Med anledning af den 
förmodade identiteten mellan 1264 och 4556 års kometer, och 
dess, enligt uppgift, möjliga apparition innevarande år. medde- 
lade Hr Seraxper följande. — Hauer, hvilken, såsom bekant 
är, först använde de af NEwton uppg zifna formler till en mängd 
kometberäkningar, sökte äfven att ur tillgängliga observationer 
bestämma banan för 4556 års komet; men han anmärkte der- 
jemte, att den sålunda funna banan icke eger den säkerhet, 
som de öfriga af honom beräknade, samt att observationerna, 
ehuru endast omfattande en tid af 44 dagar (från den 3 till 
den 16 Mars) icke kunde genom kalkulen bringas i öfverens- 


— 439 — 


stämmelse med hvarandra. De af honom begagnade obsetvatio- 
nerna äro gjorda af Fasricivs och finnas intagna på en karta 
öfver kometens lopp af LYcOsTHENES. | 

Hinp, som i Hevelii kometografi funnit en förut icke be- 
gagnad observation, har underkastat denna komet en ny beräk- 
ning, hvilken likväl icke eller kunnat erhålla nöjaktig säkerhet, 
dels i anseende till observationernas ringa precision i sig sjelfva, 
dels äfven derföre, att sjelfva timmen för hvarje observation 
ej funnits angifven. Att denna sista omständighet måste vara 
af stort inflytande inses deraf, att dagliga rörelsen uppgick till 
och med till 30° i longitud, samt till 7° i latitud. 

Hvad nu identiteten mellan denna och 4264 ärs komet 
beträffar, anser Hinp densamma bevisad genom den stora lik- 
heten mellan de af honom funna elementerna och dem, som 
Pınerng och Duntuorxe beräknat för den äldre kometen, till följe 
hvaraf omloppstiden blefve 292 år. Men härvid bör ihågkommas, 
att elementerna för 41274 års komet äro ännu osäkrare, af det 
skäl, att observationerna å densamma, hvilka endast bestå i 
. uppgift af de stjernbilder hvari kometen verit synlig, äro ännu 
bristfälligare. ”) Slutligen har äfven anmärkts, att anledningar 
förekomma till den förmodan, att 975 års komet varit den- 
samma, i hvilket fall omloppstiden blefve 289 år. 

Ehuru det således visserligen icke är omöjligt, att dessa 
tre kometer äro identiska, och ehuru onekligen perturbationer 
kunna hafva vållat olikheten i de båda angifna omloppstiderna, 
synes likväl af det föregående, att hoppet om kometens äter- 
komst innevarande år icke hvilar på fullt säkra grunder. 





*) Rörande 1264 års komet förekommer i ett poem af Turrrr pe 
Vauvcouvrceurs öfver Påfven Unsan IV följande ställe: 
Undecimumque gradum Pboebo superante Leonis 
Ter deno Cancri restitit illa loco, 
eller: då solen var i elfte graden af lejonet, befann sig kometen 
i trettionde graden af kräftan, hvilken uppgift äfven blifvit vid 
beräkningen begagnad. . 


— 4190 — 


7. Peruvianernas cranieform. — Hr A. Rertzs 
förevisade fem Peruvian-cranier, som under loppet af sommaren 
blifvit honom tillsända af Professor Samuzı Morton i Philadel- 
phia. De voro upptagna ur en grafhög nära staden Pısco, be- 
lägen vid kusten söder om Lima, på 43 gr. 46 min. sydl. lat 
och 76 gr. 9 m. v. long. Alla fem dessa cranier voro utmärkt små. 
med oförbenade sömmar, utan interparietalben. De voro alla 
korta, med flata, tvärstupande nackar; baktill ganska breda. 
med stora, högt ställde tubera parietalia; käkarne framstående 
(prognathiska); okbenen ej mycket utstående; orbite stora. Det 
mest karakteristiska craniet, hvaraf här en figur meddelas, hade 





Inca-peruvian. 


qvarsittande: käkmuskler, en del af öronen, huden tillika med 
något hår på undre delen af nacken, samt näsan; gommens och 
öfre delens af svalget slemhinna. Dessa förhårdnade och väl 
bevarade mjuka delar hade en klar brun färg, alldeles lik den, 
som de flesta egyptiska mumier förete. Då de mumifierade de- 
larne macererades i alkohol eller vatten, färgades dessa fluida 
starkt, utan att de macererade styckena deraf ljusnade. De 
hade ingen salt, hartsartad eller kryddad smak. Lösningen, i 
hvilken de voro macererade, var snarare något adstringent och 
slemmig; ett grått lerartadt pulver uppslammades på bottnen af 
lösningen. De fordom mjuka delarne voro ej spröda, utan sna- 
rare mjuka. Det syntes tydligt, att liket undergätt en 'konstig : 
balsamering, hvilken enligt Hr Rertzn förmenande blifvit verk- 


| 


} 


Pr 


— AM — 


ställd genom inbäddning i en pulveriserad. bark. Vextpulveret 
var ännu qvarsittande, så väl i näsan som gommen. 
Dimensionerna på det här afbildade hufvudet voro följande: 


fronto-oceipital längd. . . 0,150 


pannbredd ........ 0,095 
nackbredd . . . ...... 0,137 
omkrets . ......... 0,475 
höjd ........... 0,142 
mastoidalbredd . ..... 0,128 
okbredd. . .... 2... 0428 
öfverkäkshöjd . . . . . : . 0,068 
hakhöd .......... 0,035 
bakre underkäkshöjd . . . 0,061 
orbitalhöd ........ 0,037 
orbitalbredd. . . . .. . - 0,040. 


Enligt jemförelse med beskrifningarna och figurerna öfver Pe- 
ruvianska hufvudskålar, i Mortons Crania americana, skulle alla fem 
dessa cranier bafva tillhört individer af Inca-stammen, som omkring 
år 4100 af vår tideräkning invandrade till Peru och underlade sig 
landet. Toltecas, Mexicos mest civilicerade folk, försvann från detta 
land omkring år 4050 af vår tideräkning, sedan det innehaft det- 
samma under fyra århundraden (Morton |. c.). 
var, enligt Garciasco, flere års svår torka, missvext och smit- 


tosamma farsoter. 


Orsaken härtill 


En stor del af befolkningen omkom af hun- 


ger och sjukdomar. Återstoden af Toltecanerne bortflyttade då 
i stora hopar till åtskilliga delar af det amerikanska fastlandet 
och sträckte sig söder ut «ända till Yukatan». Anahauac (Mexicos 
gamla namn) var härefter utan befolkning i nära ett århundrade 


(CLAVIGERO). 


Det är ofvanföre yttradt, att Inca-folket kan anses 


hafva kommit till Peru omkring år 4400 eft. Chr., af hvilket 
sammanstämmande Morton antager, att de” voro utflyttade Tol- 
tecas. Detta bekräftas dels genom likheten i båda dessa folks cra- 
nie-form, sådan den är känd dels af sculptur-arbeten och cra- 
nier, dels genom den likhet i bildning och sociala institutioner, 
som egt rum emellan Inca-folket och Toltecanerna. I ett sed- 


— AM — 


nare arbete (Ån inquiry into the distinctive characteristics of 
the aboriginal race of America, 2:dra Ed. Philadelphia 1844) har 
den lärde Amerikanen alldeles frångått denna åsigt, sedan han 
läst den utmärkte franske resandens, D’Orsıcnys verk, och an- 
tager, att de amerikanska folkslagen i allmänhet äro af en och 
samma ras, äfvensom Incas och fornperuvianerne af samma 
folkstam. Jag kan för ingen del gilla denna sednare äsigt. Fyra 
af de peruviancranier, som jag här förevisat, jemte tvenne an- 
dra, som förvaras i Carolinska Institutets samlingar, hafva fullt 
naturlig utveckling, och äro utan spår af den artificiela defor- 
mation, som fordom hos Amerikas folkslag var så allmän 
Flera med de hitsända cranierne öfverensstämmande äro ock af- 
bildade i det citerade verket »Crania Americana,» och den bra- 
chycephaliska formen på flere ställen i Mortons arbeten tydli- 
gen uttryckt. Jag kan icke frångå den åsigt, jag redan länge 
hyllat, och i föregående skrifter yttrat, att fornperuvianerne till- 
hört den dolichocephaliska cranieformen. Det vore väl en möj 
lighet, att Peru, före Incag's ankomst, äfven hyst några smärre 
spridda folkstammar af brachycephalisk form, såsom fallet har 
varit och är i så många andra länder; men frågan är om den 
rådande formen och folkstammen. 

Jag styrkes ı min äsigt, så väl af Tscrupis resa, som af några 
andra Peruviancranier af naturlig form och Mumier i Carolinska In- 
stitutets samlingar, som af den rika framställningen om »the ancient 
Peruvians» uti »Crania Americana». De intressantaste specimina al 
detta slag, jag sett, äro år 1826 hemsända till Sverge af franske Kon- 
suln i Lima, Hr Caausstre Des Fosstes, till Högts. Konung Carr XIV. 
De’ bestå af två nästan fullstandiga mumier och ett särskilt cranıum 
Alla tre cranierna hafva samma dolichocephaliskt-prognathiska forn 

De äro alla af medelmåttig storlek, regelmessigt normal 
conformation, icke obetydlig bredd och längd, samt oval dolcho- 
cephalisk form, försedda med starkt utskjutande nackknöl, hvälfda 
tinningar, bredden öfver tinningarne störst, föga utmärkta tubera 
parietalia, nära runda, stora orbite, flata okbägar samt fram- 


skjutande 


— 13 — 


skjutande käkar och tänder (prognathiska), säsom nedanstäende ligue 
rer utvisa: 





Dolichocephalisk fornperuvian. 


Dimensionerna af det här afbildade craniet äro: 
fronto—occipital-längd . .-. 0,172 


pannbredd ........ 0,092 

tinningbredd ....... 0,132 

nackbredd (öfver tubera 

parietalia) . . ..... 0,125 

mastoidalbredd . . ». . . 0,110 

höjd. ........... 0,123 | 

omkrets......2.... 0,515 (sålunda något 
större än Lap- 
parnes i medeltal.) 

okbredd. ......... . 0,150 (ovanligt liten.) 

öfverkäkshöjd . . . . ... 0,063 

hakhöjd ...:...... . 0,023 


„bakre underkäkshöjd . . .ı 0,045 
orbitalhöjd och bredd . . 0,032. 


De bäda mumierna hafva den ställning, som följande 
figur utvisar. Ryggraden är krökt, hufvudet nedåt lutandé&, 37 
knäna uppdragna mot ansigtet, armarna tätt slutna till sid far FRA 
händerna utsträckta utefter tinningarne och nacken, föddersd + We | 

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Arg. 5. N:o 7. 2 7 2 SÅ 







— IH — 


ställde i kors den ena öfver den andra. Huden visar intryck 
af en grof duk, med hvilken liket i denna ställning troligen va- 
rit hårdt omlindadt. Kaviteterna äro icke öppnade. På högra 
sidan af bröstet bafva betäckningarna, troligen genom någon 
ovarsamhet vid transporten, blifvit afrifne och refbenens mel- 
lanrum blottade. Emellan refbenen. synas bröstets inelfvor 
conserverade i sitt sammanhang. Likaså synas, genom en 
öppning på buken, dess inelfvor ii orubbadt sammanhang och 
läge bevarade. Hufvudskälarne hafva icke heller blifvit af- 
skilde; hals- och nackmusklerne, med hud, äro orubbade. På 
den ena mumien är ansigtshuden i behåll, ögonlocken hela, 
ögonen qvarsittande, äfvensom näsan, chonch& och membrana 
scheideriana. Man kan häraf sluta, att icke hjernan blifvit 
uttagen, lika litet som bröstets och bukens inelfvor. Huden 
på båda mumierna har en ljust grågul färg, med små hvita 
fläckar. Någon epidermis kan ej upptäckas. En del skulle 
väl kunna anses hafva fastnat vid svepningen; men denna 
bar, såsom man tydligt kan se, i samma hvarf, omslutit både 


— 15 — 5 


de krökta lemmarne och bålen. Det hela har utseende af 
att vara garlvadt i en lösning. Man känner af erfarenheten, 
att epidermis vid flera balsamerings- och garfningssätt afloss- 
nar. Eu serdeles egen företeelse är, att alla viscera 
sitta orubbade och så väl bevarade. Enligt resandes uppgif- 
ter äro dock dylika mumier icke konstigt balsamerade, utan 
endast uttorkade i torkande luft och vindar. 

Mevex (Nova Acta Academ. Cs. Leop. Carol. Nat. 
Curios., Vol. XVII. Suppl. 1 Bresl. & Bonn 1834) yttrar om 
de mumier, han hemfört från det Andiska höglandet kring Pasco, 
äfven som dem han sett i Lima, bestämda att öfversändas till 
Frankrike: »dessa mumier, åtminstone de från högländerna, äro 
bevarade utan någon konstens åtgärd. Genom den utomor- 
dentligt torra luften, och synnerligen genom den starkt ut- 
torkande vind, som vissa tider på dagen blåser i dessa trak- 
ter uttorkas organiska kroppar med en otrolig hastighet» — 
»denna uttorkning sker för öfrigt här så fullständigt, att köttet 
nästan försvinner och endast det lätta skrofvet, öfverdraget af 
en läderlik, blank hud återstår.» 

En närmare upplysning om våra tvenne mumier har ännu icke 
erhållits, ehuru man kan hoppas att den skall fås. Att de äro sända 
af Franske General-Konsuln i Lima och så väl öfverensstämma med 
dem som Muren sett i Lima, bestämda att öfversändas till Frank- 
rike, ger mig anledning förmoda, att de äro af samma skörd. 
Jemte sjelfva mumierna ankommo flera antiqviteter, konstiga 
urnor af silfver m. m., hvilka lära förvaras på kungl. lust- 
slottet Rosendahl. Sådana silfver-urnor omtalas ock af nyss- 
nämde resande, som äfven beskrifver de gamla Peruaner- 
nes grafställen. I kusttrakterna nedbäddades liken i högar 
af sand; i höglandet insattes de i så kallade Huacas, små 
grafställen, af hvilka somliga äro belägna öfver, andra under 
jordytan. Omtänksamma personer byggde sjelfva de Huacas, 
i hvilka de efter sin död skulle insättas, liksom ännu bruket 
lärer vara i China. Urinvånarnes Huacas voro af fyrkantig 
forın, 6 tll 42 alnar breda, 5 till 6 alnar djupa, af sten 


— AB — 
Akademisk angelägenhet. 


Under den sedan sista sammanträdet förflutna tiden hade Konsz! 
Akademiens ledamot af femte klassen, dess ständige Sekreterare, Pro- 
fessoren, En af de 18 i Sv. Akad., C. m. St. K. W. O., R. X. 
O., R. och C. af flera utl. ordnar, Hr Friherre Jacos Berzeuvs mel 
döden afgått den 7:de Augusti. 


—- nn ————> 2QZ422288p 


SKÄNKER. 


Till Velenskaps-Akademtens Bibliotek. 


Af Kongl. Nederlåndska Regeringen. 
Flora Batava. Aflev. 152. 4:o. (Med taflor). 


Af f. d. Kongl. Franska Regeringen. 


Voyage antour du Monde sur La Bonite. Livr. 12 et 13. (Boltan- 
que, par Gaupicnaro. T. 11). 8:0. 

Voyages en Scandinavie etc. sous la direction de M. Gaiuaap. Liv. 
12. (Geogr. phys. etc. T. II. P. 1... 8:o. 


Af Vetenskaps-Akademien 1 Wien. 


Sitzungsberichte der kais. Akademie der Wissenschaften. H. 1. Wie 
1848. 8:0. 
Archiv für Kunde österreich. Geschichtsquellen. H. 1. Wien 1848. x. 


Af Vetenskaps-Akademien 1 Berlin. 
Monatsberichte der Akademie. 1848. März—Juni. 8:0. 


Af Vetenskaps-Akademien i Paris. 
Comptes Rendus des seances. T. XXV. 1848. N:o 1—26. 4:0. 


Af Geographleal Soelety i London. 
The Journal of the society. Vol. 17. P. 2. Lond. 1847. 8:0. (Med 
kartor). 
Af Chemical Boelety I London. 
The quarterly Journal of the society. N:o 11. Lond. 1848 8:. 


Af Soelété d’agrieulture ete. i Lyon. 


Annales des sciences physiques et naturelles publ. par la societe. 1. 
IX. 1846. 8:0. 


Af Academy of natural seilences 1 Philadelphia. 


Journal of the Academy. New Series. Vol. I. P. 1. Philad. 1847. 
4:0. (Med taflor). 


— 19 — 


Af äcadémbe des seteneces de Toulouse. 
"Mémoires de F'4cadémio. Ser. II. T. 3. Toulouse 1847. 8:0. 


Af Vtgifvarne. 
Archives des sciences phys. et natur. (Bibl. univ. de Geneve). Aout 
1848. 8:0. 
Memorial de Ingenieros. 3 Anno. N:o 2—6. Madrid 1848. 8:0. 
(Med taflor). 


Af Författarne. 


Zerzuasteot, 3. A., Diptera Scandinaviz. T. VIL. Lunde 1848. 8:0. 

Guixos, Note sur l’emploi du sucre pour preserver des chaudieres & 
vapeur des incrustations salines. Lyon 1847. 8:o. 

Frourens, Eloge Historique de J, Fr. Bıusensacnh. Paris 1847. 8:0. 

Koxıscx, L. pe, Recherches sur les animaux fossıles. P. I. Liege 
1847. 4:0. 

Morton, S. G., A memoir of W. Macture, Esgq. 2:d edit. Philad. 
1844. 8:0: 

— — An inquiry into the distinct. charact. of the aboriginal 
race of America. 2:d edit. Philad. 1844. 8:o. 

— — Some observations on the ethnogr. and archwology of the 
americ. aborigines. (Extr. from the Amer. Journ. of sc.) New- 
Haven 1847. 8:0. 

— — On a supposed new species of Hippopotamus. (From the 
Proceed. of the Acad. of Philad.) 


Af Hr Ph. Plantamonrr. 


Rapport annuel par 3. Berztuvs, traduit der suédois. 8:e annde. Pa- 
ris 1848. 8so. 


Af Hr Haldinger. 


Berichte über die Mittheilungen von Freunden der Naturwissensch. in 
Wien. B. HI. N:o 1—6. (1847: Juli—Dec.}) Wien 1848. 8:0. 


Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 
Af Statsrådet ©. I. Fåhrseus. 


En samling Crustaceer från Bahia. 


Af Kammarjunkaren W. v. Wright. 


En Tringa maritima i sommardrägt. 
En ostre, enligt uppgift af fiskaren, ett år gammal. 


Af Öfverjägmästaren Karsten. 
En Falco rufus & från Rästasjön. 


— 4150 — 


Af Kapten Tarras. 
En Diodon punctatus frän Westindien. 


Af Doktor Smith I Cimeinnatl genom Hr A. Retzias. 
En samling conchylier. 


Af Dir Quintard, genom densamme, - 
Ett antal petrifikater. 


Af Friherrarne J. Alströmer och ©. Alströmer. 


En större naturaliesamling af de flesta djurklasser, jemte en betydie 
samling af vapen, husgeråd, tyger m. m. från Societetsöarne. 


Af Magister N. J. Andersson. 
En Vespertilio Daubentoni. 


Af Hofjägmästaren J. af Ström. 
En varietet af Lepus variabilis, från Stockholms skärgård. 


Af Studer. Sandegren. 
Två ex. af Vespertilio Daubentoni. 


Af Prof. Boheman. 
En Sköldpadda, en Orm, diverse petrificater samt 66 Crustaceer. 


Af Conservator Meves. 
240 st. Nattfjärilar från Stockholmstrakten. 


Af Doktor Hjort. 
En betydlig samling af Foglar, "Amfibier, Fiskar, Crustaceer och Mol- 
lusker från Westindien och Plata-länderna. 
Af Studer. Ridderbjelke och Mesech. 
Tolf st. Gopitis tenia och två Cottus gobio från Upsalatrakten. 


Af Studer. Ridderbjelke. 
En samling fossila snäckor från ett skallager vid Floltsund. 


Af Prof. F. Sundevall i Upsala. 
Ett gipsaftryck af Cranium af Simia satyrus. 


Af arfvingarne efter Akad. frami. Ledamot, 
Commereerådet C. J. Sehönherr. 
Den återstående delen af hans till Rikets naturhistoriska Museun 
testamenterade rika Insektsamling. Det öfriga deraf har redan un- 
der gifvarens lifstid, vid flera olika tillfällen blifvit öfverlemnadt. 


Bota 


— 11 — 


- 


Botaniska afdelningen. 


Af Friherrarne ©. och J. Alströmer. 


Ett herbarium, af omkring 4500 arter uppklistrade på vanligt 
folii-papper, fordom tillhörigt framlidne Frib. Craes ÅLsSTRÖMER, som 
under sina vidsträckta resor samlat en betydlig del deraf. Derjemte 
innehåller det en mängd af arter meddelade af den äldre Linx& och 
benämda af honom sjelf, samt den vextsamling, som enskilt tillhört 
den yngre LinsÉE under hans ungdomstid, och hvilken af Frib. Ar- 
ströner erhölls såsom en ersättning för de medel han förskjutit den 
yngre LinsÉ- under dennes utländska resor. För öfrigt talrika växter 
gifna af Ossec«, König, Tauxsene, Swartz, Vanı och Danı, hvilken 
sistnämde bestämt växterna och skrifvit namnen i samlingen. Dä 
detta herbarium alltifrån Frih. Cuars Aıstnönens död år 1794 sanno- 
likt saknat omvårdnad, hafva isynnerhet de europeiska arterna blif- 
vit mer eller mindre skadade af insekter, men växterna från var- 
mare länder äro fullkomligt bibehållna i oskadadt tillstånd. Ungefär- 
ligen 250 arter kunna anses såsom en tillökning till det botaniska 
Musei samlingar. 


Mineralogiska afdelningen. 


Af Hr Bergsrådet Tribler. 


Fyra stuffer Kopparkis, 

Tre ” Coboltglans, 

Två »” Kobellit, 

En „ Zinkblende, 

Femtio större eller mindre krystaller af Koboltglans, — allt från 
Wena Coboltfält. 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Ärg. 5. N:o 7. 3 







So 2 WH 


——L a Grd anette on aan 
AD AD mmm mm Mm» må mo mm Mm mm Mm ai 
m OO DO EAN I Rh WO mm OMC AX 


22 


Barometern 


reducerad till 0°. 
Decimaltum. 


KI. 6 | KI. 2 | KIL. 9 | Ki. 6 


f. m. 
25,39 
25,27 
25,22 
25,32 
25,38 
25,45 
25,39 
25,37 
25,46 
25,33 
25,39 
25,46 
25,57 
25,32 
25,62 
25,78 
25,77 
25,57 
25,42 
25,47 
25,28 
25,43 
25,43 
25,41 
25,36 
25,21 
25,33 
25,32 
25,12 
24,98 
25,398 


e. m. 
25,34 
25,27 
25,27 
25,30 
25,41 
25,41 
25,44 
25,48 
25,41 
25,39 
25,40 
25,54 
25,52 
25,37 
25,68 
25,79 
25,72 
25,49 
25,47 
25,41 
25,40 
25,41 
25,41 
25,42 
25,32 
25,20 
25,36 
25,28 
25,09 
25,01 
25,401 


. 25,397 


e. ID. 
25,31 
25,26 
25,32 
25,33 
25,44 
25,40 
25,45 
25,46 
25,31 
25,40 
25,40 
25,57 
25,43 
25,47 
25,73 
25,78 
25,66 
25,40 
25,48 
25,38 
25,46 
25,80 
25,39 
25,41 
25,26 
25,26- 
25,36 
25,20 
25,03 
25,02 


25,392 


458 


Meteorologiska observationer d Stockholms Observatoriu 
i Juni 1848. 





Thermometern 


f. m. 
+122 
+10,0 
+ 7,7 
+ 5,6 
+13,0 
+18,3 
+11,6 
+16,0 
+13,3 
+14,1 
+16,8 
+15,8 
+18,0 
+23,5 
+15.2 
+16,0 
+17,4 
+20,2 
+15,2 
+19,8 
+19,0 


+12,0| 


+ 8,0 
+13,7 
+15,8 
+16,0 
+14,2 
+:16,9 
+15,9 
+14,5 


Celsius. 


Kl. 2 


+16 
+16,8 
+ 7,7 
+11,3 
+17,3 
+%,5 
+17,2 
+190 
+120 
+20,0 
+21,8 
+19,4 
+20,9 
+17,3 
+21,3 
+22,0 
+21,7 
+25,2 
+19,0 
+25,3 
+14,0 
+10,9 
+10,4 
+16,8 
+18,1 
+22,2 
+18,5 
+20,1 
419,1 
415,0 


+14°86 | +17°90 


+15*59 


Ki. 9 
e. Mm. 
+ 891 
+ 9,3 
+ 56 
+ 90 
+130 
+13,8 
+12,5 
+16,0 
+12,4 
+14,3 
+15,9 
+19,8 
+15,5 
+15,5 
+16,0 
+170 
+16,2 
+18,0 
+16,9 
+21,5 
+129 
+ 9,2 
+11,5 
+12,3 
+15,0 
+14,4 
+14,0 
+13,5 
+15.6 
+15,8 
+14%02 





N.O. 
$. 
S.0. 
S.0. 


N. Vv. 
Vv. 
N.O. 


N.N V. 


N.V. 
$.$.0. 
$.O. 
S.S.0. 
0.5.0. 
S. 
5.0. 
0.5.0. 


Nederbörden = 1,383 del 


- 
s 
” 
. 


5.5.0. 











Barometern 


educerad till 0°. 









KA. 9 


— 453 


i Juli 


1848. 


Thermometern 


Kl..6 





1 | 25,03 od 25,09 | +20%0 
2 ] 25,07 | 25,11 | 35,18 | +15,9 
3 | 25,35 | 25,41 | 25,35 | +15,0 
4 | 25,47 | 25,42 | 25,28 | +13,5 
5 125,28 | 25,28 | 25,42 |+13,9 
6 | 25,54 | 25,61 | 25,60 | +13,5 
7 | 25,59 | 25,58 | 25,59 | +15,3 
8 | 25,57 | 25,52 135,40 | +12,4 
9 | 25,34 | 25,28 | 25,22 | +15,4 
10 | 25,27 | 25,41 | 25,52 | +13,7 
11 | 25,68 | 25,75 | 25,77 | +11,9 
12 | 25,79 | 25,74 | 25,74 | +18,9 
13 1 25,74 | 25,73 | 25,70 | +18,5 
„14 | 25,56 | 25,51 | 25,54 | +21,0 
15 | 25,55 | 25,56 | 25,53 | +13,4 
16 | 25,48 | 25,41 | 2532 | +18,9 
‚17 | 25,23 | 25,22 | 25,23 | +16,3 
‚18 | 25,23 | 25.23 | 25,22 | +12,9 
‚19 | 25,19 | 25,22 | 25,23 | +14,5 
‚20 | 25,21 | 25,23 | 25,25 | +15,4 
21 | 25,22 | 25,16 | 25,18 | +16,8 
‚22 | 25,22 | 25,27 | 25,30 | +15,6 
‚23 | 25,40 | 25,43 | 25,44 | +16,2 
24 | 25,44 | 25,41 | 25,27 | +17,1 
‚25 |"25,18 | 25,24 | 25,20 | +15,0 
26 | 25,32 | 25.26 25,25 | +16,2 
‚27 | 25,29 | 25,19 | 25,27 | +15,7 
23 | 25,29 | 25,29 | 25,30 | +16,9 
29 | 25,34 125,398 | 25,40 | +15,3 
‚30 | 25,48 | 25,50 | 25,49 | +14,3 
31 1] 25,52 | 25,52 | 25,51_| +14,0 
ee") 25,383] 25,385] 25,386 


25,395 


Ki. 2 
e. m. 
+18% 
+22,1 
+18,3 
+18,9 
+15,7 
+18,8 
+22,6 
+15,2 
+19,9 
+13,9 
+17,1 
+24,8 
+24,4 
+21,8 
+ 20,9 
+21,0 
+12,6 
+17,5 
+18,5 
+23,7 
+23,1 
+19,6 
+20,1 


+23,9 | +16,8 


+20,5 
+16,1 
+22,7 
+20,9 
+19,3 
+20,9 
+22,2 


r | Celsius. | . 
Decimaltum. 


Ki1.6|Kı. 2 


DE a + 


Kl. 9 I Kl. 6 





+14°3 
+ 17,7 
+17,9 
+14,1 
+14,0 | S. 
+18,6 
+16,7 
+15,8 


Vv. 
0.8.0. 


+15,3 | v.s.v. 


+14,0 
+121 
+19,5 
+16,1 
+ 15,2 
+14,0 
+15,1 
+11,3 
+13,3 
+15,0 
+17,6 
+175 
+16,3 
+16,9 


V.$S.V. 
N. 
S.S. V. 

" V. 


S.S.V. 
Sv. 
V.S.V. 
V.N.V. 
V.S.V. 
S.$S.V. 
$.5.0. 
V.S.V. 
Vv. 
5S.V. 
S.V. 
V.s.V. 
S. 
vs Vv. 
Vv.S Vv. 
N.N. V. 
V.N.V, 


+15,3 
+14, 
+16,5 
+ 16,3 
+15,7 
+18,2 
+13,8 


V.N.V. 


V.N.V. 


Viudarne. 


vV.5.V. 
$.8.V. 
3.S.V. 
VS.V. 
V.8.V. 
V.N.V. 
3.8.0. 








Ki 2 


e.ın. 


5 $.O. 


| 























+15°75]+19°87| + 15°54, Nederbärdes == 0,788 dec. tem.|' 
+17°U5 


15t 


i Augusti 1848. 


nn ometern 
reducerad till Of". 


Decimnltum. 


Kl. 6 | Kl. 2 


f. m. e. ın. 


25,37 
25,14 
25.17 
25,32 
25,03 
25,30 
25,19 
25,30 
25,29 
25,10 
25,18 
25,27 
25,31 
25,20 
25,37 
25,54 
25,56 
25,51 
25,50 
23,39 
25,21 
24,93 
24,96 
25,34 
25,36 
25,49 

25,49 
25,45 
25,42 
25,38 
25,47 


Thermometern 
Celsius. 







KL. Y 
e. m. 


+16" 
+14,0 
+14,0 
+14, 
+13,5° 
+142 
+13,9 
+ 13,9 
+13,3 
+13,1 
+13,5 
+13,8 
+13,3 
+10,7 
+129 
+112 
+11,1 
+12,2 
+14,0 
+123,5 
+12,0 
+11,9 
412,3 
+11,0 
+12,6 
+11,3 
+12,3 
+14,0 
+ 13,2 
| +12,5 

+12,9 


Kl. 2 


+2082 
+21,3 
+179 
+219 
+14,3 
+19,7 
+16,2 
+19,2 
+15,6 
+15,1 
+17,1 
+19,1 
+18,1 
+11,9 
+16,9 
+16,2 
+19,0 
+17,7 
+13,2 
+17,3 
+10,3 
+13'6 
+11,5 
+17,4 
+176 
+16,0 
+17,3 
+13,5 | +17,9 
+16,0 | +18,6 
+12,7 | +172 
2549 | +12,0 | +17,4 


Kl. 9 
e. m. 















+15"6 
+16,1 
+15,0 
+14,9 
+13,6 
+149 
+13,3 
+13,7 
+ 13,6 
+11,9 
412,9 
+13,8 
+15,1 
+12,1 
+ 9,6 
+10,5 
+13,5 
+114 
+13,0 
+131 
+141 
+11,8 
+11,3 
+11,5 
+11,2 
+12,3 
+110 


oo oa wm wen mm 














dıum 


STOCKHOLM , 1848. P. A. 





ı 
En 








Vindarna. 


"snö 


1 


















0.5,0. I S.S.O. S.O. Bess 
$S.S.V. | S.5.V. S.V. 1IDies: 
SV. | V.S.V. 1 V.S.V. Rep | 
V. | V.S.V. I] O.N.O. | Mer: 
O.N.O. I 3.5.0. | S.V. | Ben 
$S.V. | SS. V. | O.S.O. | Sak 
0 S.0. | V.S.V. | v.S.V. | Res, 
S.S.V. | V.S.V. | V.S.V.] — 
Vv. $.5.0. I &S.O. | Mer 
S.S.V. | S.S. V. S. Res 
S.S.V. | SSV. 1S.S.V. | — 
Vv. V.S.V S. Half 
Vv. Vv. S. — 
0.5.0. | N.N.O N. Reg: 
N. IN.N.V.| N.N. V.] Kir 
N.N.V. IN.N.V. | O.N.O.} — 
V.$8.V.1v.5.vV.]8S.8.V. | — 
0.8.0 S. S. Half | 
$.5.0. | S.O. S. Res 
S. S.5.V. | V.S.V. | — 
N.N.V.|V.N.V.I V.S.V.I — 
S. So. I O.N.O.] — 
v. N.V. Vv. — 
S.V. | v.s.v. I V.S.V. | Klan 
v.S.V. |] v.s.V. v. 
V.N.V.|vV.N.V.IVS.V.I — 
Vv.S.V. |] v.S.vV. S. Ren 
N.v. | V.N.V | S. _— 
| V.S.V.IV.S.V.} Klan 
Vv. V.S.V. | — 












v.s v. Vv. 


Nederbörden 2,383 der. tum 


KoRsTzor Ö SÖNER. 


ÖFVERSIGT 
AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Ärg. &. 1848, MS. 


‚Önsdagen den 10 Oktober. 


Föredrag. . 
1. Om integrabilitets-vilkoren för differential- 
eyvalionen af 3:dje ordningen 

AZ ER EA), EEE At 97 E22 Yy=0 ss. ca (N 

hvavest 9 (=) i allmänhet betecknar en hel algebraisk funktion 

af x utaf n:te graden. Hr L. Svansere meddelade härom ur 
en skrifvelse ifrån Hr A. F. SvANBERG. 

dy? 

da: 

För korthets skull kunna vi äfven sätta Pp, i stället för p (x). 


Enligt Lacaange's beteckningssätt är här y'””==—= 0.5 v. 


Använder man Liouvirıe’s förfarande att differentiera (1) 
y gånger och sedan bestämma: differentiations-exponenten » 





y 
så, att co&fficienten för den sista termen — försvinner, så 
‘ dx 
erhälles 
„—.! ig" 4 gr 4 '+ 0 
—— 4 . = 
2 3 3 2 2? P, P, 
Gör man sedan i den återstående eqvationen 
v+1 
d M Z =3 
av+1, | 


så uppkommer 
„ ' , -1 „ , 
9,3 +(vP,+9,)3 +(7. pP +rB,+9, )3 =0 ....(3) 
Egvationen (1) är således transformerad att bero af (3), 


och denna sednare kan ytterligare med bibehållande af sin 
form på åtskilliga sätt transformeras. 








så erhålles 


mn fo ,ffv-1.9-2 , —T _ | 
Pau +(2-+. 9,-9, Ju ET g;40, Ju=o cd 
Låt a, 8 och Y vara rötterna till P, (x) =0, samt för kort- 
hets skull 


Gör man nu 


mM 
z=(z-a).v, m-A+y+9(a) =o 
så erhålles efter verkställd transformation 


7) F, , Y av 
3 v 
pv +(2m—+ vp. +QP,, + 
—(x—0).f' (0) pg GP) . 
Gr + my Z—— 4m Z— ) p)=0 
v—i „ N f 


Gör man slutligen 
s=(0-p) (s-y)" 


m-A+r+9(8) =0 , n-AtHl7) =0 
eller hvilket är detsamma . 
u= (wa) , p+1 -)/- 6(@) =0 


. 


så gifver transformationen 


„ PP, AN LI ‘ 
på + 2p +2. 9-9, + 


Per) 


Ce? mr EN =0.. (0 





vl. u — | 
BT Ta Sa a 
Ur dessa (4) transformerade eqvationer (3), (&), (5) och 
(6) kunna integrabililets-vilkoren till (4) lättast bestämmas 
Är nägon af dem divisibel med en af faktorerna till första 
termen t. ex. x-a, så blifver denna eqvation integrabel en- 
ligt LiourıLıe’s method. 








— 157 — 
Vi erhålla således följande integrabilitets händelser: 


N:o 4. y+9(@) =o | 
7" 0.(a) + [a)+9 (a) =0 
N: 2. ee 2 — (a) =0 | 
1 : For a) +r-1.9,(@)+P (a) =0 | 
N:o 3. 2—-r1-Ila) =0 | 
Pa)la)a(a)-1)-2P,(aXrla)-1)+20 (a) =0 | 
N:o 4. y+0(a) =0 | 
palla) la) -29/(ajla)+29,(a) =o | 


Dessutom äro de ifrågavarande differential-eqvationerna 
af 2:dra ordningen integrabla, om den sista termen är iden- 
tiskt =o. Men de deraf uppkommande integrabilitetsvilkor 
äro blott speciella fall af följande mer generella. 

N:o 5. Låtom oss betrakta eqvationen rennen (3) 

9,3" +(u9,49,)3' +P 419,49 )5 =0 

Det är bekant, att allmänna integralen till en eqvation af 
denna form alltid kan finnas, om man blott känner nägot spe- 
cielt värde, annat än z=o, som uppfyller den. Om den nem- 
ligen uppfylles af z=P, så behöfver man blott göra z=Pu, 
dä den transformerade eqvationen kommer att sakna sin sista 
term. Lätom oss försöka substitutionen 


—i 
am HÄL rn +A x+Å 


, 1 mt m 
dä man till bestämmande af m erhäller 


\ en 


2 a NN ‘ n ’ \ 
(m +m.3v-1 +3. v-1p, +3(m+?) o,+69, ==0 
Om man i (2) antager den ena roten v såsom gifven, så be- 
stämmas de båda andra », och v, ur eqvationen 
2 i” ” t 
(8 +8.v-3+v-1 .v-2)9, +3(8+ v-1)9.+69, =o 
Man finner häraf 
m=8—V-I| eller 
m, =y-V- I och Mm, v1 


— 158 — 


Den antagna substitutionen förutsätter m att vara ett he 
positift tal, hvilket vilkor uppfylles, när ibland rötterna till i? 
skillnaden emellan tvenne utaf dem utgör ett helt tal (blott icke o. 
emedan man då alltid kan välja » sådan, att det äfven bli- 
ver positift. Äro både m, och m, hela positiva tal, så bi 
man taga det minsta. 

Efter substitutionen af det antagna spocialvärdet för ı 
uppstå m+4 eqvationer "emellan constanterna A, A)... A 
hvilkas antal är m. Elimination af dem silver således det 
2:dra integrabilitets- vilkoret.: 

N:o 6. Lätom oss på samma sätt behandla egvationen . | 


p,u”+ (2-2.0,-0)u' + g, FORT Br, Ju 0 
Försöker man här substitutionen. 
u=x +B a" rn +B a+B 
n—1 n 


så erhålles till bestämmande af n 


(in +n. 5-3 + 1 7-20 -I(n-9r+2)46p, =o0- 
hvaraf 
n=y—1—s = eller 
n ori, och n=r—1— 
En af dessa rötter bör nu vara ett helt positift tal, hvilke 
4:sta integrabilitetsvilkor sammanfaller med det uti N»; 
Skulle både n, och n, vara hela och positiva, så måste &: 
minsta tagas. Den 2:dra vilkorseqvationen, som icke blifve 
identisk med den uti föregående N:o, erhålles efter verkställ 
substitution och elimination. 
N:o 7. Om man i (5) försöker substitutionen 
= 40.8" .... 40 _ 046 
på P 
så kommer p att bestämmas genom följande eqvation 
(p” +p.y+4—-26(a)+». y—1- -(v+1).6( a)+4(a)') 9; _ 
+ 3(p+v+1-6(2))P5+69, = 


som gifver 





— 159 — 
p=8+9(a) —2 eller 
p, =", ta) —2och p, =r,+9a) —2 
Den antagna substitutionsformen fordrar, att p, eller p, är ett 
helt positift tal. Äro båda sådane måste man taga den min- 
sta. Den andra vilkorseqvationen bekommes efter verkställd 
substitution och elimination af C, 0, ss C, ur de uppz 
kommande p+1 eqvationerna. 


N:o 8. Om man i (6) försöker special-värdet 


A 
t=zT+E2=’ "....4+E x+ıE 
1 q—1 q 


så erhålles till bestämmande af q 
(4'+q -2(a)-v+3 +r—1.v—2—(v-3).4(a)+8(a) E” 
— 3(g+9(@) + 1)0,+69, 
Man har säledes 
=—(s+3(a)) eller 
= —(v,+9(&)) och q,= —(v+ 6(@)) 
q, eller q, måste här vara ett helt positift tal, för att sub- 
stitutionen skall kunna försökas, efter hvars verkställande och 
skedd elimination af EE... E det 2:dra integrabilitets-vil- 
koret erhälles. 
Upplöst i sina partial-bräk är 
nk, m, 
pr) za Ip x—y 
Det A:sta integrabilitets-vilkoret uti N:o 7 och N:o 8 kan sä- 
ledes sammanfattas i följande: 
Någon, hvilken som hälst, af ea), xp) eller e(y) till- 
sammanstagen med någon, hvilken som hälst af rötterna », 
2 eller v, bör vara ett helt positsft eller negatift tal (blott 


icke =+f). 


— 4160 — 


2. De svenska arterna af slägtet Betula - 
Hr E. Fries föredrog: 

Det är en ej ovanlig företeelse, att större föremål oc 
de, som ligga oss närmast, längre undgå vår uppmärksamhet 
än de mera obetydliga och aflägsna. Så har varit förbålla- 
det med våra träd- och buskarter, som intill sednaste åre 
blifvit mindre noga undersökta än de minsta mossor och kl 
var. Som exempel torde kunna nämnas Salix, Sorbus, U- 
mus, att förtiga Rosae och Rubi. Till dessa böra äfven Bk 
tulae räknas, helst bland dessa hängfjällen och frukten e- 
bjuda de yppersta, bestämda och lätt i ögonen fallande sti 
jemärken. Svsselsatt med en allmän monografi öfver de 
intressanta slägte, af hvilket med våra arter fullkomligt ao 
loga och till en del identiska, uppträda -både i Sibirien a 
N. Amerika, har jag funnit Sverge ega icke mindre än å 
skilda arter, som först blifvit urskiljda i vidt afläge: 
länder, men hos oss blifvit öfversedda — emedan de ve: 
inbemska! 


Ling urskilde endast tvenne inhemska arter af bin 
men anmärkte derjemte som fjällform af Betula alba en wet 
från den samma väl skild art, hvilken af Hr Hartsan för 
hänfördes till Betula nana, men sedermera upptogs um 
namn af Betula humilis. Emedlertid är den alldeles st? 
från B. humilis Scunang et Auct. Extr., hvarföre den; 
mig i Botuniska Notiser 1844 och i Summa vegetab. 1% 
upptogs under namn af Betula alpestris, som är en Ir 
öfversättning af Lıxxss egen svenska benämning Fjällbjr 
Också är det den enda af våra arter, som uteslutande Ill 
fjällbygderna, hvarföre denna benämning tvifvelsutan är de 
mest passande. Till dessa båda buskartade björkar har j: 
nu det nöjet tillägga ytterligare tvenne för vår Flora nt: 
utmärkta arter, hvilka utgöra en verklig prydnad för der 
samma. Utrymmet tillåter icke här att meddela beskrili 
af B. nana och alpestris, hvilka redan i Herb. Norm. blifv: 


— 461 — 


publicerade och af svenska Botanisterne äro redan allmänt 
kända. De nya arterna äro: 


1. B. humilis, ramis resinoso-verrucosis, foliis ovatis inaequaliter 
serratis, subtus venoso-reticulatis pallidis, amentis fructiferis 
breve pedunculatis erectis, squamis digitato-trifidis, lobis linea- 
ribus subaequalibus, lateralibus patentibus, nucibus ala dimidio 
angustiori ad apicem cinctis. B. humilis Scanınx, Kocs etc. 
B. fruticosa Wırıo. " 


Denna art är mig meddelad från Ö. Finland och af 
Studer. Forscirn från Forsserum socken i nordligaste Smä- 
land. Exemplar deraf meddelas i Herb. Norm. XIII. 

Denna art har ett eget, täckt, från alla våra öfriga ar- 
ter skildt utseende genom sin upprätta växt, sina smala, 
glatta, men kådprickiga grenar; sina tunna, äggrunda, vid 
basen ofta hjertlika blad, hvilka variera trubbigt och spetsigt 
sågade i kanten.  Hängfjällens form skiljer den från alla våra 
öfriga arter; alla flikarne äro mycket och lika långt utdragna, 
likformiga, sidoflikarne utstående. 


2. B. fruticosa, ramulis pubescentibus, foliis subrotundis crenato- 
serratis, subtus venoso-reticulatis glanduloso-punctatis alboglau- 
cis, amentis fructiferis breve pedunculatis erectis, squamis di- 
gitato-trifidis, lobis porrectis, lateralibus dilatato-rotundatis bre- 
vioribus, nucibus ala obcordata apicem excedente cinctis. 


Exemplar fullkomligt öfverensstämmande med Sibiriska 
af denna icke i Europa hittills funna art äro mig meddelade 
af Hr J. Forsanner i Wexiö, samlade vid Mjöhult i Fryeled 
i Smäland. 


Utseendet är af Betula nana, vida skildt frän föregäende 
arts.  Qvistarne äro brunsvarta, utan alla resinösa vårtor. 
Bladen härma sig mest till B. nanae, dock är den yttersta 
sågtanden utdragen längre än de öfriga, som på föregående. 
Bladen på undra sidan kådprickiga och hvitaktiga. Så väl 
från föregående som B. nana skiljes den bestämdt genom 
hängfjällens och fruktvingens form. 

Våra trädartade björkar antog man alla utgöra en art, 
tills det 1836 lyckades oss finna bestämda karakterer emellan 
B. verrucosa och glutinosa, hvilka häda af Linng samman- 


— 162 — 


fattades under B. alba, men skiljas af allmogen i de festa 
landsorter för deras helt olika fysiska egenskaper. Enlis 
Tyska Botanisternas sednaste undersökningar ”) skall den sed- 
nare innefatta icke mindre än fyra arter, B. odorata, B. pube- 
scens, B. davurica och B. carpathica. Alla dessa förekon- 
ma äfven hos oes, men då bladformen i detta slägte är hög 
föränderlig, har ännu icke lyckats mig bland dem finna be- 
stämda gränser. Likväl utgör Kocus B. pubescens, hvan 
glatta form är B. davurica, en genom hängfjällens bildnin;. 
öfverensstämmande med B. albae, lätt skild art. Till des 
kommer en fjerde från alla föregående utmärkt art, som sti 
på gränsen emellan de träd- och buskartade och möjligen i 
en frodigare form af B. intermedia. Bladen likna till forme 
B. pubescentis, men äro djupare inskurna, under groft nätådrig. 
hängfjällen nästan lancettlika, "emedan sidoflikarne äro viteni 
korta och sammanhängande med den långt utdragna mediers: 
fliken. Den är ovilkorligen en från de föregående skild an 

Hvad som likväl mest intresserat mig är den fullkn- 
liga analogi, som eger rum emellan de motsvarande arter: 
i de olika sectionerna, antingen man antager de Kochska er 
ter bladbildningen eller den, jag skulle som naturligare för- 
draga, efter fruktbildningen, så att 


A. Arboreae etc. B. Fruticosae etc. 
1. B. verrucosa analog med 5. B. humilıs. 
2. B. glutinosa — 6. B. alpestris. 
3. B. pubescens . — —— 7. B fruticosa. 
4. B. intermedise aff. — om 8. B. nana. 


Men ännu tydligare framträder denna analogi, om de 
delas uti 


A. Heterolepideae, B. Daciylolepidiae, 
squamis inaequaliter trißdis, squamis digilato-trifds. 
lobis Jateralibus recurvatis I. lobis aequalibus angustr 
brevissimis rolundatis. tis discrelis. 

1. B. verrucosa analog med 5. B. glutinos. 
2. B. pubescens Koch —_ — 6. B. alpestris. 
3. B. intermediae aff. — — 7. B. humilıs. 
4. B. fruticosa — o—-— 8. B. nana. 





”) Schlechtend. Bot. Zeit. 1848. 


163 


3. Samlidiga observalioner. — Hr Sunvevarr fö- 
relade de under år 1846 insamlade observationer på växter- 
nas utveckling, hvilka benäget blifvit på nedanstående sätt 
redigerade af Hr Magister N. J. ANDERSSON. 

Samma tecken, med hvilka anställarne af de zoologiska 
observationerna i denna ärgängs ®:dra nummer p. 33 blifvit 
utmärkte, hafva blifvit här bibehällna. En och annan pätag- 
ligen oriktig uppgift har utelemnats, åtskilliga af de bibe- 
hållna torde vara något osäkra. 


Från följande personer hafva observationer inkommit: 
1:o Från Skåne och Blekinge. 


Prosten J. Bruzeuius. . .... 
Doktor N. O. SCnaAGERSTRÖM. . 
Akademi-Trädgärdsmästaren 
C. J. Lunnsers 
Apothekaren B. A. Söverströv AA 


Ställets namn och läge. 
Tommarp, 4 mil NV. fr. Trelleborg. 
Landskrona, (55°50’N.) 


Lund. | | 
Carlskrona, (56°10’N.) ” 


4 


2:0 Från Öland (och Calmare Län). 
Bi Ottenby, Ölands södra udde. 
.. B2 Byrum, 4 mil N. fr. Borgholm. 
3:0 Frän Östergöthland och Nerike. 


Jägmästare Z. Asrım . ... CI Omberg, 2 mil SSV. fr. Wadstena. 
Jägmästare (i. W. Lunpsons . C2 Finspong, (582°N.) 23 fr. Norr- 


Stallmästare Beuen ...... 
Jögmästare C. F. Stenxius . 


Hr I. W. Gerıu 


köping. 


. C3a Gougärd i Östergöthland. 
C3b Mariedamm, (58$’N ) 13 mil OSO. 


fr. Askersund. 


4.0 Från Bohuslän, Westergöthland och Wermland. 


Demi:elle Jos. Scuönnera .. . Di 
Bergmästare S. G. v. Zweicsenex D2 
Hr J. W. RUNDBERG . . ....» D3 
Hr L. R. DALMAN . 2. 2.00% 
Löjtnant F. P. Hierta .... 


Sparrsäter, (58]°N.), 2 mil NO. fr. 
Skara. | 

Remningstorp, (58°23’N.) 

Kilsby, (59°7’N.), 2 mil. S. fr. 
Christinebamn. 

Degeberg, 1 mil NV. fr, Lidköping. 

Främmestad, (58}°N.), 2 mil SO. 
fr. Wenersborg. 


5:0 Från (Södermanland,! Upland, Gestrikland och Dalarne. 


Apothekaren J. Tıwanper . 
Inspektor 3. F. Björkman . . . B4 
Brukspatron J. De Ron och | E5 
Studer. C. H.. Jonansson . . |) 


.. E3 Enköping, 6 mil NV. fr.Stockholm, 


Tolffors, 4 mil V. om Gefle (603°N.) 
Svabenswerk, vid s. ändan afsjön 
Annungen, 43 mil N. fr. Fahlun. 


— 166 — 


6:0 Från Norrland. 


Sign. Ställets namn och lage. 
Bruksinspektor ÅBON ..... Fi Strömbäcks bruk (63”40”N.', 2 mil 
S. fr. Umeå. 
Apothekaren Dım ...... F2 Skellefteå, 164°42’N.) 


7:0 Frän Lappmarken. 


Kyrkoherden J. Urtemius . . . G2 Jockmocks presigärd (66°33N., 
ungef. 15 mil NV. fr. Luleå stad. 


Anm. Tecknet (—) betyder, att ingen observation erhållits. 


Löfspricknivg. Blomning. Fruktmognad. Löäffålloiag. 
Acer campestre. 
AS ...ıaMj.... — eo vo. . — oo 00. a — 
Ci ...18Maj.... 15 Mj.... — .-.. — 


Aesculus Hippocastanum. 
AS ... 8 Maj... . 28 Maj.... 30 Sept... .. — 
AA... 6 Maj. ... 31 Maj... .. — 2.2... — 
Bi ... 15 Maj ....11 Juni ...1 Octob.. . . . 12 Novemb 
Cl ... — ....12Jui... — .... _ 
C2 ... 17 Maj.... 5 Juni ...6 Octob.. ... . 26 Octob 
Ca ... 25 Mjj.... — .... nn — 
D3 ...22Mj.... — .... — sor. — 
ES XY..14Mj.... — .... =... — 


Alnus glutinosa. 
A4 ... — ....15Mas ... — 2... — 
Bi ... 4 April... 14 Mars... — 4 Novenl. 
0.26 April ...19 Mars ... — 
C2 ... — ....23 Mas... — 
C8b ... 16 Moj ... 9 April... — 
D2 ...18 April ... 26 Mas... — 
EJ ...15Mj.... — .... nun. 
E5 ... 26 Mej... . 15 April... —  .... — 
. ... 1 Maj — ... »|troligen Alb. 
. 13 Maj — | incana. 


® 


. , , 28 Octob. 
... 15 Octob. 


med 
ad 
1 


Anemone nemorosa. 


AR ... — 4 Mars... — — 
AA. — ..28 Mars... — — 
ca . — .. 12 April... — — 
C2 . -— ..28 Mars... — — 
C3b . — ooo. 13 April... — 
D2 . — ... 13 April... — 
DA . — . 20 April... — 


...22 April... 
.. 21 April... 


» . 16 Juni 


165 


— ——— 


Löfsprick ning. -Blomning. Fruktinognad. Löfälloing. 
Angelica Archangelica. 
2 Maj.... — .oo. — oo . — 
4 luli ... 30 Juli .... 30 Sept. 
Antirrhinum majus. 
.. 11 April... 20 Juni... 29 Aug .... — 
. -— ...23 Juni... — se sa — 
Aristolochia Clematitis. 


— ... 22 Juni ... — en — 


Asarum europzum. 
6 April... 18 April... — 2... — 
— oo». . 12 April... ee ov — 
Astrantia major. 


. 45 April... 17 Juni ... 28 Aug .... 27 Octob. 


Atropa Belladonna. 


-— ...29 Jun ... — ER — 


Berberis vulgaris, 


8 Maj. ... 2 Juni . .. 5 Octob..... — 
Ci . 20 Maj. ... 5 Juni — — 
C2 ... — .... 11 Juni .. — — 
C3a...18 Maj.... 13 Juni... — - 
E3 . = .... 10 Juni... — — 

Betula alba. 
A4 — ..9Mj ... — — 
Bi 5 Maj ... . 27 Maj ... 5 Octob. .... 7 Novemb. 
B2 17 Moj .. 27 Maj ... — . — 
C1 19 Maj .... — — es — 
C2 ...15 Maj.... 16 Maj — 2... 19 Octob. 
C3b. 14 Maj .... 318 Mej — . 15 Octob. 
DI... 7Mj.... — ... — . _ 
D2 . 20 April . 27 April... 26 Aug .... 14 Octob. 
D3 ....ııNMj .... — . — . — 
D4 ... 14 Maj.... — — . 20 Octob. 
E3 ...BMj .... — ... — — 
ES . 19 Maj .... 20 Maj ... — .. — 
F2 ... — ... 26 Maj ... — . . 15 Octob. 
62 .30 Maj .... 12 Juni... 6 Juli . 29 Sept. 
Buxus sempervirens 

A3 . 28 April... 8 Maj ... — — 


Löfsprickuing. Blomaing. Fruktmoguad. Löffallning. 
Calluna Erica. 
Cb... — .... 23 Juli... — — 
Campanula percisifolia. 
A3 8 April... . 9 Juli... — — 
Cardamine pratensis. 
A2 . -— . . 30 Aprii... = — . — 
A4 Lå . — . a 19 Maj . — . — 
CM... co.cc... 26 Moj ..: — . — 
Ch... —  .... 28 Maj ... — . — 
E3 — ooo... 30 Maj ...: — — 
ES — 0... 6 Jun... — — 
F1 — . 23 Juni... — — 
62 — 5 Juli... — — 
Chelidonium majus. 
AS ... 18 Mars... . 20 Maj ... 20 Juli .. 16 Sept. 
AA. — oc." 19 Maj ... — . — 
U... =... 1m... — os. — 
E3 — oo... 236Mj ...» — +... — 
Chenopodium bonus Henricus. 

A3 ... 12 Maj .... 20 April... 1 Aug.... — 
Ci — «.. . 15 Jun ... — eos ov — 
Chrysanthemum leucanthemum. 

AA — oc... 18 Juni... — — 
Bi — .. Yun... — ... — 
Ci . . — 1 Juni eo oo. — — 
(2 ... —— sw vv. 18 Juni... — — 
D3 . — 4 Juni... — — 
E3 — ....149 Jun... — —— 
Fi — 13 Juli... — — 
62 — .16 Juli... — — 
Colchicum autumnale. 

A3 . 18 Mars —24 Apr. 2 Sep... .. — — 
Ci — oo... . 20 Sept.... — — 
Convallaria majalis. 

Ad . 8 April....24Maj ... — — 
A4 — » 0 oc 26 Maj oo — — 
Bi — ..25 Maj vw. — 16 Sept. 
Ci — ..20 Maj vs — —_ 
C2 — ..20Mj ... — _ 
Di — . 24 Maj ... — — 


— 166 — 


— 4607 —- 


Löfsprickniog. Blomaing. Frektmognad. Löffälloiog. 
DI. _ .. 6 Juni — — 7 
E3 . -— . 29 Maj ... — — 
ES . — oo... "13 Juni ... — . — 
F1 . — oo... 16 Juni ... — . — 
F? . — . 18 Juni-... — . — 


Corylus Avellana. 


A2 ... 30 April ... — os. — ne — 
A3 ...27 April ...26 Febr... . 10 Sept..... 27 Osctob. 
AA ...18 Maj .... 5Mars ...ı vn. m— 
Bi ... 14 Maj .... 8 Mars ... 8 Sept... ... 29 Octob. 
B2 ... 20 April ...10 Mars ... 28 Aug .... — 
C1 ... 20 April ... 2 ne. 
C2 ... — oc... 17 Mars ... — 
C8a . . . 19 Maj .....12 Mars ... — 
C8b... 4 Mj.... — co. — oo... 
D2 ... 11 April ... 6 Mars ... 30 Sept. .... 8 Octob. 
D3 ... 9 Mj.... — -... 5 Sept .... — 
DA... — ....14 Mars... — ns... — 
E8 ... — ....26 Mars ... — . 


.15 Nov. 


Cratzgus Oxyacantha. 


A3...18 April ... 31 Maj ... 16 Sept. .... <— 
Bi ... 11 Maj.... 3 Juni ... 19 Sept. .... 2 Novemb. 
Ci ...19 Msj.. — .. u... — 


C3a...22 Maj .... 20 Juni ... _ . . 17 Novemb. 
Di ... 10 Maj.... 7 Juni... — 


D3... — .... 1 Juli ... nn 


Crocus vernus. 


A2... — .... 3 Mars ... 
A3...28 Mars ... 9 Mars ... 
AA... — ....28 Mars ... 
Cb .. — ....13 April ... 

— - 10 April ... 


NER 


Cynanchum Vincetoxicum. 
AA... — .... 12 Juni 


Cytisus Laburnum. 
A3... 8& Maj.... 6 Juni ... 19 Aug. .... 16 Octob. 


Daphne Mezereum. 


A2... — .... 4Mars... — 2... _ 
A3...12 April ... 20 Mars ... 1Aug.... 18 Octab. 
AA... 13 April ...28Mas ... — .... — 
Cl... — ....35Mas ... — 0... — 











Lötspric Froktmognad. Löffällong 
Ch. — _ = 
Di... - . _ = 
E3 ... 28 April _ = 
EB... — . 6 Aug. _ 
P2. 1 Ju . = = 
G2 ... 28 Juni .16 Aug. .. 24 Sept. 

Dictamnus Fraxinella. 
AS...27 April ... 12 Juni... 18 Aug. .. . . 16 Octob, 


Digitalis purpurea. 
+ 22 Mars... . 21 Juni 





I 


— ....16 Juni 





Epilobium angustifolium. 
2.18 April... 


3 Juli 
28 Juni 
+ 28 Juni . 
19 Juli . 


. 18 Juli 





LO AR AR AR 





Equisetum arven 





Bvonymus europzun. 


.. . 9 Juni » 20 Sept. . . 
C3a. . . 20 Mj....20 Juni... — 





Fagus sylvatica. 
8 Sept. 


: 21 Sept. . 





Fragaria vosca. 

++ 22 Mars....20 Mej ... 6 Juni 
20 000 13 Mij 

— ....47 Me 19 Juni 

— 222.224 Maj ... 16 Juni 









Löfsprickoing. 


. 12—29 Mars 


Ebla 


— 469 


Blomning. 


Fruktmognad. 


. a -.. 24 Juni 
. 18 Maj .. 


. 26 Juni 


.. 12 Maj ... 14 Juni 
..22 Ma... — 
.. 24 Moj .... 24 Juni 
..23 Ma) ... — 
.. 12 Juni. 3 Juli 
..20 Maj ... — 
. 18 Juni... 16 Juli 


Fraxinus excelsior. 


.12 Maj ... 
.14 Maj... 
..21 Nej... 
. 16 Maj ... 
.16 Maj ... 
..17Mej ... 
0.26 April .. 
..14 Maj ... 


2 


Fritillaria imperialis. 


0.20 April 
8 Maj ... 


1 Juli 


Galanthus nivalis. 


. 15 Febr. . . 


. 14 Mars ... 
. 14 Mars ... 
..26 Mars ... 


...23 Febr. ... 3 Juni 
1 Mars ... 
6 April... 


Geranium pratense. 


....20 Juni ... 
5 Juni ... 


Geranium 


. 27 Maj 


... 6 Maj ... 
13 Juni ... 
0. ..46 Juni... 


4 Juli 


sylvaticum. 


. 20 Juni ... 
4 Juni ... 


Löffällning. 


. + 14 ÖOctob. 
. 30 Octob. 


. 19 Octob. 


. 14 Octob. 


| 


Iııı ad 


&s 


— 170 — 


Löfsprickniog. 5 Momning. Fruktmogaad. 
Gladiolus commuuis. 


AS. 20 Mars—8 Maj 22 Juni... 9 Aug. 
Di... —- .... 23 Juni... — 
Glechoma hederacea. 
A?. — oo... 20 April... — 
AA — ooo... 28 April... — 
Ci — ooo... 26 Moj ... — 
E3 — . 12 Maj ... — 
Helianthemum vulgare. 
A3. 8 Ms .... 3 Juni... 18 Juli .. 
AA.. — ....17 ni... — . 
C3a — ....18 Jani ... 26 Juli 
Helleborus foetilus,. 
AS3...20 Febr.... 28 Febr... . — 
Helleborus niger. 
A3 8 April... 22 Febr. ... — 
Di. — ....143 Mas ... — 
Hemerocallis fulva. 
A3 t April... — .o. . — 
E3 — ...22 Jli.... — 
Hippopha& rhamnoides. 
A3...20 April... — 02... 
Cl... — ... 24 Mj.... — 
Hydrocharis morsus Rane. 
Ci — 1 Aug. .... — 
Hypericum perforatum. 
Ci. — 2 Juli. ... — 
DD. — oo... 29 Juni. ... — 
E3 —- 9 Juli... . — 
llex aquifolium. 
AJ... 29 April... 28 Mej .... — 
Juglans regia. 
A3...18 Maj ... 9 Juni .... 2 Octob.. 
C3a... 1 Mjo... — oo. 


4 Oct. (i förtid.) 
10 Novemb. 
Korria 





Löfsprickning. Blomning. Fruktmognad. Löfällning. 
Kerria japonica. 
A3...35 April... 25 Moj.... — .. —_ 
Lamium album. 
A3...29 April. .. 16 Maj. ... — . _ 
Cl... — ...26Mj.... — ec -— 
Ligustrum vulgare. 
A3...20 April. .. 4 Juli. . . . 20 Octob..... — 
CI ... 16 Mj.... — sw. — osm — 
02... — ...30 Juli... . — . — 
C3b ..17 Mj ... — ... — — 
E3 .17Mj ... — — — 
Lilium candidum. 
A3 ..22 Nars... 9 Juli... _ — 
Ci . = ...2%6 Juli.... —- — 
C3a — ...29 lie... — 
Linum perenne. 
A3...14 Mars... 4 dJuni.... 8 Aug. — 
Bi — oc... 24 Juni... . 21 Sept. — 
E5 — oo... 30 Jun.... — — 
Lonicera Periclymenum. 
A3 . 4 April... 12 Juni....12 Sept. .... 
BI ...11 April... — es — 
Cz . 23 April... 1 Julin...  — — 
Lonicera Xylosteum. 
U... — .i. AWi....: — oss. _ 
[2 ...24 April... -3 Juni.... 4 Aug .... —_ 
C3a .. 19 Maj.... 7 Juni.... 23 Juli . 17 Octob. 
DI... 2 Maj.... 28 Maj. ... — mos 0 — 
D2...28 April... 15 Maj .... 8 Sept. .... — 
13 . — oe ov 4 Juni. ... — — 
Menispernum canadense. 
AJ... 10 Mej. ... 28 Julin... — . — 
Mespilus germänica. 
A3...13 Maj.... 8lJuni.... — — 
2 


— 171 — 


Öfvers. af Kongl. Vet.-4kad. Förh. 5 Arg. N:o 8. 


Löfsprickning. 


— 4172 


Blomning. 


Fruktinogoad. 


Morus alba. 


20 Juli 


8 Sep... 


A3... 10 Juni — 
Ci . 28 Maj. ... — 
Narcissus Pseudonarcissus 
AA? — 8 April . .. 
AS. 1 April... 22 April... 
A4 .- 0.398 April... 
Bi — . . . 20 April ov. 
Ci — oo... 30 April... 
Di — ...30 April ... 
E3 _ .16 Maj... 
Nepeta Cataria. 
C1 — 5 Juli .... 
Omphalodes verna. 
A2 . — .. 1 April 
A3...19 Mars... 22 Mars... . 
Onobrychis sativa. 
CA — . 21 Juni .... 
D3 _ 4 Juli .... 
Orobus vernus. 
AS... 18 April... 4 Maj.... 
Ci — . 28 Me)... . 
D2. — 6 Moj .... 
F2. — 6 Jumi.... 
Oxalis stricta. 
A3...20 April... 3duli...» 
Papaver orientale. 
A3... 9 Mars... 5duni.... 
CA -— ov... . 18 Maj .... 
Paris quadrifolia. 
A4 . — .ıo e 8 Juni .... 
1. — ... 6 Juni. 
E3 . — 6 Juni .... 
EA -— ..30 Msj .... 
Fi - . 46 Juni... . 


. 29 Juni .... 


Löffallosng 


3 Sepienl. 


| 1 


A 


Löfsprickning. Blomning. Fruktmoguad. Löfölluing. 
Philadelphus coronarius. 
AJ... 8 Maj ... 14 Juni.... — .. — 
Bi 7 Maj ... 26 Juni.... —  x... 14 Novemb. 
Ci .16 Maj ...16 Juni... .. — 20. -— 
0... — .. 22 Juni .... — .| 8 €— 
C3b... 15 Maj .23 Juni .... — oo... . 10 Novemb. 
E3 ... 17 Maj ... 22 uni .... — oo... — 
Fi . 27 Mej . 18 Juli.... — — 
Pinus Larix. 
A3 . 14 April... 19 April.... — 2... — 
C2 . — ov... 23 Apil....: — omr — 
D4. _ . 27 April.... — - 
Plantago major. 
AA. _ .18 hni.... — _ 
Ci — .. 3 Juli .... — — 
Fi — ....19 Juli ov... — _- 
Polemonium coeruleum. 
A3...16 April... 6 Juni .„.. 1 Aug. .... — 
Cl... — . 6 Juni .... — 2... — 
C3b .. 18 Maj =... BAUR. ... _ 
Di... — 7 Juni .... 0 .2.2.. _ 
E3 — ....35 Juni .... — — 
Polvgonum Bistorta. 
A3...16 April... 5 Juni .... — — 
Populus alba. 
A3 a. 2 15 Maj. ... — oo 0 oc — oc oc — 
C1 ... 24 Maj.... — — . — 
C2 . . 24 Maj. ee es « — ee so 0 — ee 0 oo 18 Octob. 
EA ... — ...23Mj .... — — 
Primula elatior. 
AS . 5—20 Mars... 10 April... . 16 Juli..... — 
01 .e » — .o» 13 Maj ee oo. — a 9 oc — 
DA - — oo... 20 Moj ov... — . — 
Då — ..20 April.... — — 
KA. — .15 Mej .... — — 
Prunus Padus. 
13 ...12 Maj - 24 Maj .... 20 Sept... — 
14 . -— 21 Mej oss. — — 


Ae 


Löfsprickniug. Blomning. Froktmogoad. 

Bi 8 Maj ... 28 Moj ....15 Sept... .. 
Ci ... 20 Maj ... 29 Maj .... — 
DI. 1Msj ... 21 Moj .... — 

D2... — >... 20 Maj .... — ... 
D3...15 Maj . 22 Maj . — ... 
E3 ... 11 Maj — oo... 0 ... 
E4 — 3 Juni.... — ... 
E5 — 6 Juni.... _ ... 
Fi —  ...416 Jun ..... — ss os 
F2 ... 2 Juni. .. 13 Juni.... — we 
62 . 10 Juni... 30 Juni .... 8 Sept ... . 

Pulmonaria officinalis. 
C. _ . 15 -April.... — 
CA . — 2... Japril.... — oe 
B3.. — oo... 22 Apıil.... — u. 
Pyrus Malus. 
A3. 12 Maj ... 24 Maj .... 28 Sept... . 
AA. — ...27M)j .... — ... 
Bi 22 Maj ‚10 Jmi.... — .. 
Ci ... 20 Maj ... 29 Maj .... — ... 
Di 15 Maj . .. 26 Maj — es 
D2. — 4 Juni.... — .... 
Då. 23 Maj 3 Juni... . 10 Sept. .. . . 
E4 — ov. 7 uni... — . 
Fi 3 Juni . 16 Juni .... — .. 
Quercus Robur. 
A3 22 Maj  —- ov0. .. 
A4 22 Maj ... 27’ Mi .... — omr. 
Bi ... 26 Maj ... 3 Juni. ... 2 Octob. .. . 
B2 26 Maj ... 28 Maj . 3 Octob. ... 
Ci 20 Maj ...29 Maj .... — .. 
DI. 15 Maj . .. 28 Maj .... — eo 
D2. — 4 Maj .... — ... 
D3...23 Moj 3Jwmi.... — ... 
EA... — .. 7Juni.... — 2... 
Fi . 3 Juni . .. 16 Juni .... — ... 
Ranunculus Ficaria. 

A2. — . 12 April -— .... 
A3... 28 Mars 6 April — 2... 
AA. 28 Mas... — nov. — on 
Bi _ .17 April... — . 
Ci — oo. 15 April ... — . 


Liffalluinz 
25 Octob. 








175 


Löfsprickning. Blomniny. Fraktmognad. _ Löffällning. 
C3a . —_ .. 18 April _ _ 
D2. — .. 26 April . — — 
DA . — ..13 Möj uu... o— — 
D5. — ..28 April ... _ —_ 
E3 — . 22 Maj _— — 
Reseda lutea. 
A3...15 April. . . 17 Juni. .. . 29 Aug. .... — 
Ci — . 23 Maj — oocc. — 
Rhamnus Frangula. 
C2 ... 27 Maj oo ov. - rs — 
C3a... 29 Mej .16 Juni... — . 17 Octob. 
E3 ... 24 Maj ... — — — 
Ribes rubrum. 
A3 . 18 Mars. .. 6 Maj . 21 Juli ....26 Octob 
Bl 1 Moj . 21 Maj .. 26 Juli . 26 Octob 
C1 4 Maj .14Mj ov... om — 
C2 1 Maj .12Mj .... — — 
C4 . 5 Maj . 18 Maj . . . . 13 Juli — 
Di . 27 April. . 16 Maj . 0 9 — . — 
D2...20 April... — .. 15 Juli — 
D3 ee oo . — . 02 0. — . 21 Juli — 
D4 ...45 April. .. — — — 
D5...11 April... — — — 
EJ... — ...18 Maj — — 
E4 ... 20 April... — -— -— 
Robinia Pseudacasia. 
43 . 23 Maj . .. 26 Juni .... — . 27 Octob. 
Rosa centifolia. 
13... 21 April... 12 Junn.... 9 Sept. .... — 
1 ee ee 21 Maj ee oc — ee 0.00. — se = vo —— 
2»... - 3 Juli ..:.. o— oo... 24 Novemb. 
21... 10 Masj — — es — 
1. 2 Juni... — _ _ 
Rubus idzus. 
14... 28 Apil... — soc. — — 
31 ...15 Maj. ... 24 Juni... . 24 Juli 4 Decemb. 
A... 18 April... 10 Juni.... — ess — 
> ..17Mj.... — -. 1-12 Nor. 


Fu 


2.4 27 Juli 











— 16 — 
Blomaing. Fraktmoguad. 


.11 Juli ....» — 


Löfsprickning. 
.o — .oo0 14 Juni : « 0. 
. 22 April... 15 Juni.. 


15 Maj. ..... 


8 Juni.... 


8 Juli .. . - 20 Sept! 


19 Jul: 


. . 21 Sept. . 


G2 ...26 Maj. ... — 

Salix Caprzs. 
A?2. — .. 26 April. . _ 
AA... — .:... 13 April... — 
B2 ... 17 Maj... . 23 April... — 
Ci. 6 Maj.... — ww. - 
C2.. — ...85 April.... — 
C4...16 Mj.... 1 Maj .... — 
ES...22 Msj.... 3 Maj — 
Fi . — ..AMj .... — 
F2 0 ov... 18 Moj .... — 
62 ...16 Juni... 3 Maj .... - 

Sambucus nigra. 
A3... 1 April... 21 dJuni.... 
A&...18 April... 21 Juni.... 
Bil ... 29 April... 28 Juni.... — 
Ci ...30 April... 29 ni....:. — 
C2 0 ov... 22 Juni.... — 
CA . 7 Maj so — 000 
Di... 5 Moj ... f0 Juni.... — 
D2... 12 April... 12 Juni .... — 
E3 ... 16 Maj — — 

Saxifraga crassifolia. 

A3 6 April. . . 22 April _ 
E3 — . 16 Mej — 

Scabiosa succisa. 
Ci. — ..20 Juli ... — 
E5 . — .. 19 Juli .... — 

Secale cereale. 
A4. — ..412 Juni... — 
Bi — oo... 12 Juni.... 25 Juli 
B2 —_ ..10 Juni... .20 Juli 
Ci — oo... 13 Juni... . 30 Juli 
C4 — ..17 Juni. .. . 28 Juli 
Di — or — ov. 27 Juli 
D2. _— .. 49 Juni... . 30 Juli 
D3 _ .14 Juni... 


3 Aug. 


1 Sept... . 


10 Novesi 
15 Nosen: 


UR 


Löfsprivknivg. Blomning. Fruktmogasd. Löfüllaing. 
DA. — 8 Juni.... _ . _ 
E3 — ...19Junii.... — — 
E4 — ...29 Jun... — rn 
62 — oo... 20 Juli... . 30 Aug. .... — 
Sedum Telepbium. 
A3...31 Mars... 10 Juli..... — 
Ci — ooo... Tf Aug vv. — — 
C8 — oc... 30 Juli. ... — — 
Fi — oo... 15 Aug. — _ 
Solanum Dulcamara. 
A3...16 Maj ... 20 Juni.... 2 Sept. . ... + 
CO. 0... 3JuUi.... eo... — 
C3a. — . . . 28 Juni.... 14 Aug .... — 
Spirsa hypericifolia. | 
A3. 1 April. ..28 Maj .... — un. _ 
Staphylea pinnata. 
A3...16 Maj. ... 10 Juni.... 29 Sept. .... 26 Octob. 
Statice Armeria. 
AB... 2Mj.... une. _ 
Stellaria Holostea. 
A4 —  ....19Mj .... — .... _ 
Symphytum officınale, 
A3 8 April... 19 Maj .... 2 Aug. .... 24 Seplemb. 
B1 — oo 1 Juni . 000° — oo oc oc — 
3. — 0... 3m... 2... — 
Syringa vulgaris, 
13 . (16 Mars)-20 Apr. 27 Mej .... 16 Sept... ... — 
A4... — ... 3 luni.... — oo... — 
31 . 6 Maj... .. 3 Juni.... — . 28 Novemb. 
21 --.49 Maj.... 7 Juni.... — ooo... — 
2 ..36 Maj. ... 6 Juni.... — . 6 Novemb. 
> .. 14 Maj.... 8 Juni.... — 0.142 Novemb. 
31 ... 6 Maj. 1 uni... . 22. _ 
32... 26 April. 28 Maj.... — . — 
23 . ..17 Maj. oo. $oJuni.... — os — 
53 ..10 Maj. ... 6 Juni.... — os — 
4 oo. —...17 am... . — . _ 
> e 25 Msj. eo ee s — eo 0 ov 0 — — 


— 17 — 








Löfsprickning. 


. 27 Mei 
. 23 Moj 
8 Juni ... 


— 


178 


Blomning. 


in 


Tilia parvifolia 


«16 Juli.... 
. 18 Juli .... 


Fruktmognad. 


Trifolium pratense (sativum). 


3 Juni .. 
1 Juni... 
8 Juli .-. 


Triticum vulga:e (bybernum). 


8 Maj 


... 24 Jun .... 


Tulipa Gesneriana. 


.. 16 Aug. 

...22 Ma .... 
.. 18 Maj 
.. 27 Möj 
.. 24 Maj 
. 25 Maj 


Tulipa suaveolens. 


..15 Moj 
. 15 Maj 


1 April.... 


6 Maj 


. 15 April.... 
. 27 April... . 


— 


Tussilago petasiles. 


Ulmus campestris. 


a 


.. 22 April. ... 
5 April... . 
0.26 April.... 
.. 23 April. ... 
. 1? April.... 


.. 416 April... . 
. 29 April... .. 


Vaccinium Myrtillus. 
6 Maj .. 


. 30 Mu) . 
. 12 Maj 


7 Juli 


Läffalloing, 


15 Octob. 


— 4179 — 


Löfsprickning. Blomning. Fraktmognad, Löfällning. 
C2 ... — .... 18 Maj .... 8 Juli .... — 
C3a...11Ma ... 18 Maj .... — 2... — 
CA ... — er sov 12 MS. — 
EI... — cc. 24 Moj .... — «.... — 
G2 ... 1 Juni ... 15 Juni. ... 23 Juli .... — 


Veratrum nigrum. 
A3...16 Mars: . . 12 Aug... . 29 Sept. .... — 


Verbascum Thapsus. 


Bl... — ... 1 Mui.... — oe. — 
Cl... -— .... 3 Juli .... -— nn — 
C4 ... — ...%25 Juni.... — es — 


Viburnum Opulus. : 
A3...22 April. . . 10 Juni.... 26 Sept. .... — 
AA... — ...946 Juni.... — see — 
Bi ... 21 Maj ... 27 Jmni.... — .2..25 Octob. 
Cl... — ...22 Juni... 2... — 
CA... 21 Maj on... — oo... om 
D2... 28 April. .. 2 Juni... . 18 Sept. .... 28 Octob. 
E3... — . .c/ 16 Juni.... — wo... — 


Vinca minor. 
A2... 8 April... — os es _ — 
A3...18 Mars... 21 Mars.... — — 
AA... — ... 13 April. ... — — 
Bl... — ... 25 Apil.... 2... — 
...— ...18 April.... — — 
DI... — ...12April.... — —_ 
ss -— .18 April. osv. o— — 


Viola odorata. 


A2... — :,..”1 April... . 
A3... April... 8 April.... 
0 - ...413 April. .... 
... -— ...26 Maj .. 
C2... — ...14April.... 
— .. 16 April.... 

—_— ... 24 April... . 


ill 
IIIıııı 


Vitis vinifera. TI 
AJ... AES SN 


. 21 Maj ... 9 Juli ....19 Sept. . «vw. — EN ÖN 

C3a ..0 — 0% —— oc o8 17 Octob. oe 0 4 = ..” < FI... 
Öfver blommornas degliga öppnande och slutande hafva inga ob- SE 
servationer meddelats. ae 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förk. Ars. 5. N:o 8. 3 


— 4180 — 
Akademisk angelägenhet. 


Prases tillkännagaf, att Akademiens ledamot af tredje klasse. 
Öfv.-Löjtn. i Flottans Mekaniska Corps, Chefen för mediersta Vi: 
och Vattenbyggnads-Distriktet R. N. oob W. O. Hr Jonmas Evsna 
med döden afgätt den 1 Oktober. 


SKÄNKER. 


Till Vetenskaps- Akademiens Bibliothek 


Af Kongl. Nederlåndska Regeringen. 
Flora Batava. Aflev. 153. Amsterd. 1848. &:0. (Med taflor). 


Af Vetenskhaps-Alkademien I Berlin. 
Abhandlungen der Akademie, aus d. Jahre 1846. 4:0. (Med tafor 


Af Royal Society. 


Greenwich Magnetical & Meteorol. Observations 1845. Lond. 13% 
4:0. (2 ex.) 

Reduction of the Observations of the Moon made at tbe Roy. Ober 
vatorv, Greenwich, from 1750 to 1830. Vol. I, I. Le: 
1848. 4:0. 


Af British Association. . 


Report of the seventeenth meeting, held at Oxford in June 1 
Lond. 1848. 8:0. 


Af Irish Academy. 


The Transactions of the Acad. Vol. XXI. P. 2. Dublin 1848. & 
(Med taflor). 


Af Geegraphlieal Society of Londem. 
The Journal of the Society, Vol. XVIII. P. 1. Lond. 1848. 8. 


Af Société Géologique de France. 
Bulletin de la Société. Ser. 2:me. T. IV. f. 53—62. Paris 1848. % 


Af Författarne. 


Boansuan, C. H., Insecta Caffraria annis 1838 —45 a J. A. Warum 
collecta. P. I. faec. 1. Coleoptera. Holm. 1848. 8:0. 

Psrousz & Fatur, Cours de Chimie Générale. T. 2. — Atlas. Lin.S 
— Paris 1848. 8:0. 

Reonsurr,  V., Cours élémentaire de Chimie. P. 1, 2. Pariv 1808. 120 


- | 


— 48l — 


Af Utgifvarne. 


Memorial de Ingenieros. Anno 3. N:o 7. Madrid 1848. 8:0. (Med 
taflor). . 

Archives des sciences phys. et natur. (Bibl. univ. de Geneve). Sept. 
1948. 8:0. 


Af Hr 8. Lovén. 


The Edinburgh Journal of natural et geograph. Science. Vol. I—Ill. 
Edinb. 1830. 8:0. ‘(Med taflor). 


Till Rikets nalurhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 
-Af Professor Mosander. 
En samling Petrifikater. 
Af Professer Lovén. 
Ett Cranium af Delphinus delphis. 


Af Conservater Meven. 


Två st. Falco rufus från Stockholmstrakten. 
Tre st. Muscicapa collaris från Gottland, och 
Fyra st. mindre, svenska foglar. 


Af Kamereraren Joh. Möller. 
En Limosa rufa frän Skärgärden. 


Af Bryssaren Zettervall. 
En Perca Quviatilis af 5 X vigt. 


Af Kapten M. Åsander. 
Ett foster af en Delphinus, från kusten af Brasilien. 


Mineralogiska afdelningen, 


Af Hr Vieter Monheim Ii Aachen. 
En stuff Risonzinkspath fräa Altenberg vid Aachen. 


‚Meteor ologiska Observationer A Stockholms Observate 
i September 1848. 






ne wa u mm 


‘ 
a a ie 





Barometern 
reducerad till Of. 

Decimaltaın. 
Ki. 6 | K!l. 2 | KL. 9 | KL. 6 
f. mn. | em. | em. I fi san. 
2353 125,56 | 25,52 | + 96 
25,43 | 25,27 | 25,26 I + 9,1 
25,39 | 25,40 | 25,36 | + 3,5 
25,33 | 25,29 | 253,27 | + 94 
25,32 | 25,45 | 25,49 | +11,5 
2353 | 23,55 125,53 | +107 
25,49 | 25,46 | 25,31 | +120 
25,32 1 25,29 | 2531 | +13,7 
25,2) | 25,03 I 25,15 | +13,1 
25,20 | 25,19 | 25,19 | +11,0 
25,19 | 25,06 | 25,0+ | +10,9 
25,09 | 25,20 | 23.31 + 7,2 
25,50 | 25,57 1 25,54 | + 5,9 
25,44 | 25,42 | 25,45 | + 71 
25,52 | 25,62 | 25,69 | + 5,0 
25,76 | 25,73 | 25,76 | + 5,7 
23,72 | 25,63 | 25,58 | + 8,5 
25,40 | 25,37 | 25,30 | +11,8 
25,39 | 25,42 | 25,45 | + 46 
25,47 1 25,50 I 25,53 | + 3,5 
25,60 | 25,63 | 25,64 | + 3,0 
25,67 | 25,73 | 25,:3 | +10,1 
25,78 | 25,78 | 25,75 | + 6,7 
25,67 | 25,66 I 25,65 | +10,1 
25,61 | 25,61 | 25,60 | +12,8 
25,56 | 25,59 | 25,61 | +12,0 
25,60 | 25,6% I 25,66 | +12,2 
25,66 | 25,70 | 25,73 | +11,3 
25,73 | 25,76 | 25,77 | + y1 
23,74 | 25,73 | 25,73 | +10,3 
25,395| 25,500| 25,506] + 922 

25,500 


STOCKHOLM , 1848. 


Thermometeru 
Celsius. 


Kl. 2 
e. m. 
+17'1 
+15,3 
+12,0 
+16,1 
+19,2 
+19,9 
+18,5 
+17,9 
+151 
+139 
+14,1 
+12,2 
+10.3 
+ 11,6 
+10,3 
+13,6 
+15,7 
+12,7 
+10,0 
+10,9 
+1$,1 
+13,8 
+1.,3 
+12,5 
+15,4 
+ 12,7 
+13,1 
+13,9 
+13,1 
+11,8 
+14°03 








Kl. 9 
e. IM. 
+10%7 
+ 8,9 
+ 9,1 
+12,6 
+12,8 
+13,1 
+13,0 
+13,9 
+13,5 
+12,1 
+ 8,2 
+10, 
+ 5,9 
+ 9,1 
+ 6,1 
+ 7,5 
+12,7° 
+ 71 
+ 5,5 
+ 81 
+ 9,9 
+ 8,2 
+ 7,3 
+12,2 
+13,5 
+12,9 
+12,9 
+10,0 
+10,7 
+12 1 
+10°37 


+ 11'211 
a = I OO—— — ——— Xx.<.«.noeZ— 
vr. a NORSTENT & SÖNER. 












Ki. 6 
f. m. 


S.0. 
S.S. V. 
V.N.V. 
VN. V. 
V.N.V. 
0.8.0. 
$.s. Vv. 
S.S. V. 





v.N Vv. 
08.0. 
S. 
V.S.V. Y 

s. |v.sV. 
S.S. v. S. y. 


$$.0. I S.S.0 
Vv. Vv. 
N. V.N V. 
$. V.S.V. 

N.N.V. IN.N.V.| OY 

$.$.0. V 3. 
s. V. SV. 

S.S.V. IN.N.V. |] N oo 

TNV.INNVI|NN 

N N.V. x. Inn. 
N. N. ın 

N.N.O. | 0.8.0.| NO | 

N.N.O. | 0.5.0. |0.N0 

ON.O. 


O.N.0. 10 N.0., 
0.N.O. 


0.8.0. | 
0.5.0. 


0... | 
08.0. 


05.0.) 0 
0 3.0. | 0.50. 
0.5.0. 
0. 


0.5.0.| 0 
0.5.0.) ©. I 
0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0, 


Nederbürdea = 0,90 de 


ÖFVERSIGT 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. &. 1848. MD 


Onsdagen den 8 November. 


Föredrag. 
1. Geognosliska skizzer från Bråvikstrak- 
ten.) — Hr Ernsunn anförde: En hvar, som sjöledes rest 


mellan Stockholm och Norrköping, har säkerligen, då han in- 
kommit pä Bräviken, ej undgätt att anmärka den skillnad i 
utseende, som företer sig mellan denna viks norra och södra 
stränder. Under det den norra stranden framställer en med 
få afbrott fortlöpande 400 —150 fot hög bergsträckning, 
hvilkens mot söder ofta branta sidor här och der stupa tvärt 
ned i vattenytan, presenterar sig deremot den södra i all- 
mänhet lägländ och jemn och endast sparsamt beströdd med 
smärre spridda bergkullar. Dä den norra strandcontouren föl- 
jer en i stort i det närmaste rät linea, gående i vestnordvest, 
bildar deremot den södra, i anseende till de flera derstädes 
mer och mindre djupt inskurna vikar, en mångbugtig kroklinea. 

Den nyssnämda bergsträckningen utmed Bråvikens norra 
strand, är, som bekant, ett ostligt utskott af Kolmärdshöjden 
och består hufvudsakligen af röd gneiss, hvari stundom vars- 
nas små instänkta korn eller gnistor af magnetisk jernmalm. 
Dess hufvudskiffring går i O.---V. eller V.N.V.—O.S.O. med 
15—930 graders fallande från lodlineen än åt norr än åt sö- 
der, dock allmännast åt norr. För mindre sträckor visa dock 
stundom gneissens lager en rigtning än i O.N.O., än i N.O, 
än åter i N.N.V. Denna afvikelse från hufvudstrykningen 


+) Se Chartan Tab. Il. 


— 186 — 


torde få tillskrifvas de i närheten då alltid nägonstädes be- 
fintliga bildningar af en yngre granit, hvilken vid sitt upp 
skjutande från jordens ihre sannolikt rubbat de redan färdı- 
bildade gneiss-schichternas normala rigtning. Det fältspat 
artade mineralet i denna gneiss är orthoklas och endast u 
dantagsvis träffas deri ett och annat korn af oligoklas. Ya 
utom denna röda gneiss förekommer äfven en grå gıex, 
sträckande sig uti en egen lägre bergafsättning nedanför & 
högre röda gneisshöjden utmed sjön från det s. k. Sätterso- 
det vester om Qvarsebo färja öster ut mot Tunabergs sec. 
Bredden af denna gneissbildning är dock obetydlig och öfve- 
stiger ingenstädes $ mil, men i sistnämnde socken vinner & 
en ökad mägtighet och utbreder sig der öfver 5 mil mol w 
inåt landet. Dess båda fältspatsarter, orthoklas och oligolls 
båda af gråhvit färg, äro ungefär till lika mängd närvara 
Oftast innesluter den ett mindre antal små röda eller i 
bruna granater, någongång derjemte äfven små fjäll af grat! 
eller korn af pyrargillit. 

Den geognostiska enformigheten i denna gneisstrakt om 
lifvas dock något genom flera der förekommande dels kr. 
dels gångformiga bildningar af andra bergarter, som, ehvi 
visserligen af obetydlig utsträckning, dock genom sättet ' 
deras uppträdande äro af upplysning vid bedömmandet ! 
denna traktens bildningshistoria. Först bland de öfriga %- 
tjena då att anmärkas de lager af s. k. urkalk, som här > 
rekomma inkilade uti gneissen, och hvilka sannolikt tillhöra & 
om ej liktidig, dock ej mycket yngre bildningsperiod än dw 
sednare. Deras utsträckning på längden är alltid mycket stön 
än deras bredd och deras rigtning följer alltid den omgifva 
gneissens strykning och stupning. Mot ändarna äro de ol“ 
kilformigt afsmalnande, så att de likna mer och mindre pkt‘ 
linser. Huru långt de på djupet fortsätta kan icke bestir 
mas, emedan de icke äro genom några mera djuptgående: 
brott efterföljda, dock torde detta icke vara så obetydligt ® 
dömma efter det förhållande, att egna berghöjder deral lör 


— 185 — 


finnas, uppnäende en höjd af mellan 5Q till 400 fot. Kalk- 
stenen i dessa lager är an grofkornig, än finkornig, dels fri 
frän främmande inblandningar, sä att den med fördel använ- 
des till kalkbränning, dels mer och mindre späckad med ser- 
pentinkorn eller glimmer- och chloritfjäll, eller också genom- 
dragen med smalare ränder af dessa främmande arter. Icke 
alltid begränsas dock dessa kalklager af den förut nämnda 
gneissen, ofta ser man dem på en sida, parallelt med stryk- 
ningen, omgifvas, ja stundom å båda sidor inneslutas af gra- 
nit. Från denna omgifvande granit instiga stundom mindre 
gångar och drummer uti kalklagret, hvars strykning i dessas 
närhet då nästan alltid är rubbad ur sin normala rigtning. 
Eu sådant förhållande kan t. ex. iakttagas vid det v. p. + 
mil vester om Qvarsebo färja vid Sättersundet belagna kalk- 
brottet. En annan egenhet vid kalkens och granitens ömse- 
sidiga begränsning är anmärkt vid det kalkbrottet, som ligger 
öster om Qvarsebo färja mellan Qvarsebo klint och Kalkbrän- 
nartorp. Man ser här nemligen en stor mängd större och 
mindre körtelformiga, ända till en cubikaln mägtiga, stycken, 
af graniten ligga, utan någon ordning och utan något sam- 
manhang sinsemellan eller med någon i närheten befintlig dy- 
lik bildning, inbäddade uti kalklagret, som deraf icke rönt 
någon rubbning eller förändring, hvarken hvad dess strykning 
eller textur beträffar. 

I allmänhet torde få trakter i fäderneslandet inom ett så 
inskränkt område innesluta en sådan mängd kalkstenslager, 
som den ifrågavarande. Om man inberäknar dem, som 
finnas inom den längre öster ut belägna Tunabergs socken, 
så uppgår det hittills upptäckta antalet till närmare fy- 
ratio, och detta på en areal af 5 mils längd och + mils 
bredd. Dock ingenstädes . på denna sträcka äro de så kon- 
centrerade, som i närheten af det s. k. Marmorbruket, der 
på en vidd af v. p. + qvadratmil omkring tolf särskilta kalk- 
lager förekomma. Ehuru äfven deribland vissa lager finnas, 
som innehålla en från främmande inblandningar nästan fri 


— 186 — 





kalksten, så tillhör dock största antalet der på trakten in 
motsatta slaget. Kalkstenen, af grå eller hvit färg, är nem- 
ligen till större eller mindre grad impregnerad med serper- 
tinpartiklar eller uppfylld med smärre fjäll af hvit eller gu- 
grön glimmer eller chlorit. Serpentinens färg vexlar mel 
gul, gulgrön, grön och svart, med många mellanliggande w- 
ancer. .Genom dessa, särskilta arternas olika gruppering io 
: bredvid hvarandra uppkommer det egna prickiga, flamnip 
ådriga eller randiga utseende, hvilket, såsom bekant är, fö 
skaffat denna traktens kalkstenar namn af Marmor, deraf i- 
skilliga dels arkitektoniska prydnader, dels husgerådssaker j 
stället förfärdigas och spridas kring landet. I de s. k. \r- 
byggebrotten, belägna söder om Oxåkers-dälden är lagrex 
Jutning åt söder 15°—20° från lodlineen, men i de nomen» 
öfvergifna Oxåkersbrotten, norr om samma däld, är stupninge 
mot norr ungefär samma gradtal. Emellan båda dessa ler 
framstryker norr om dälden en mägtig långsträckt bildning ? 
granit i öster och vester, hvilken man icke utan skäl tort 
kuona tillskrifva denna afvikelse i lutning hos de på öm 
sidor om densamma befintliga marmorlagren. - Vid de un: 
anförda Nybyggebrotten förekomma uti marmorn flera paralk 
lager af en fremmande art, som på stället af arbetarne kol 
blockis, och hvi!lkens mägtighet i de olika lagren vexlar mt 
lan 3 och 40 famnar. Den utgöres hufvudsakligen ae 
hvit småkrystallinisk eller finkornig med qvarzpartiklar m 
och mindre genomdränkt eller uppfylld malacholitmassa, ® 
i sin ordning vexlar med eller genomdrages af smärre lage 
eller ränder af 'en än qvarzrådande än glimmerrädande fr- 
skiffrig grå gneiss med gulbrun eller gråaktig glimmer, 
hvarigenom det hela sålunda erhåller en brokig randning. Bik 
i anseende till blockisens hårdhet, jemförd med marmor 
och derföre att. densamma först måste till en del undansprir 
gas, innan några större lämpliga marmorblock kunna utkils: 
är den till stort hinder vid arbetet, och bidrager i *" 
mån till fördyrande af ställets tillverkningar. 


— 187 — 


Efter kalklagren förtjena de lagerformiga gångarna af 
ung grand att komma i betraktande. De äro yngre än både 


 gneissen och kalken, hvilka båda deraf genomsättas, visserli- 


gen mestadels i deras skiffringsdirektion, men äfven någongång 


i andra rigtningar under en mer eller mindre trubbig vinkel 
mot skiffringen. Sålunda ser man uti den betydliga kalk- 


 böjden, som söder om Marmorbruket framstryker utmed sjö- 


' stranden $ mil, och som genom en liten däld är skild från 


"den bakföre åt norr vidtagande större gneisshöjden, flera dy- 
olika granitgängar fortlöpande i mest ostvestlig rigtning, af 
" hvilka den största är flera famnar mägtig och v. p. 50—60 


er 


alnar lång. Samma förhållande kan iakttagas uti norra delen 


"af kalkhöjden mellan Sandviken och Mörtnäs, likasom vid den 


s. k. Bodaudden mellan Sandviken och Bodviken. Att en li- 


"kadan granit bildar den omgifvande bergarten på ena eller 
:andra, stundom på båda sidor om åtskilliga af de här på 
: trakten befintliga kalklagren, är redan förut omnämdt. Grani- 
‘ten i alla dessa bildningar utgöres af en grofkrystallinisk 
: blandning af öfvervägande röd eller rödlätt orthoklas, grå 
' qvarz och merendels svart, någongång derjemte hvit glim- 
: mer, med sparsamt inväxt oligoklas af gråhvit färg. Af till- 
 fälliga inblandningar märkes i trakten af Marmorbruket svart 
. turmalin, samt mellan Klubben och Timmergatsbäcken, uti 
mera qvarziga utskiljningar på gränsen mot gneissen, Dichroit, 


Pyrargillit och Praseolith, det sednare wineralet i några li- 
neers stora krystaller, alldeles liknande de vid Bräcke i Nor- 
rige förekommande. 

Yngre, än alla de andra förut uppräknade bildningarna 
äro de gångar af trapp, som till ett ej obetydligt antal bär 
äro iakttagne. De genomskära icke allenast gneiss- och kalk- 
lagren, utan äfven graniten. Deras rigtning går allmänt i 
N.N.V., någongång undantagsvis i N.—S. men aldrig i O.—V. 
och deras mägtighet varierar mellan några tum ända till en 
famn. De tillhöra somliga den afdelning af hyperiten, som 
man kallar diabas, d. v. s. en hyperit med fint inväfd chlo- 


— 188 — 


rit, dels äro de sjelfva hyperiter, och äro till texturen mer o' 
mindre finkorniga. De synas bäst i de branta berssidır. 
utmed Bråvikens norra strand, der alltifrån trakten af M>- 
morbruket öster ut mot Bråvikens mynning öfver trettio &- 
lika gångar äro anmärkta. Stundom ser man stycken af kö 
granit och gneiss deruti inneslutna. Att uppräkna des 
skilta lokaler, der sådana gångar här förekomma, skulle bl: 
alltför vidlyftigt, dock torde uppmärksamheten få fästas ı 
tvenne af dem. Den ena, som träffas uti bergshöjden sta 
öster om Marmorbruket, har en mägtighet af omkring: 
famn och afskärer i N.N.V. rigtning de der befintliga k: 
af röd gneiss och granit. Trappen i denna gång, såsom: 
trapp benägen att förklyfta, har under tidens lopp geoom ri 
teorernas fortsatta inverkan sönderspruckit efter dessa frklı 
ningar, hvaraf händt att en stor del af gängens öfra mr 
nedfallit till bergets fot. Härigenom har liksom en öp 
remna eller gång af 3—4 alnars höjd blifvit bildad, ı 
hvilken man nu, med de lodräta gneiss- eller granitvägzrn 
på ömse sidor om sig, och vid hvilka ännu ett och u 
trappstycke ses qvarsittande, kan vandra ända upp till k 
gets platå, der en vidsträckt och vacker utsigt erbjuder: 
utöfver Bråviken. Den andra åter finnes uti den först z 
nämda kalkhöjden mellan marmorbruket och sjöstranden. I 
är äfvenledes v. p. en famn mägtig och genomskär i NN 
rigtning icke allenast kalklagren, utan äfven den der ii: 
kommande granitgängen. I närmaste grannskapet al de 
större trappgäng ses flera mindre dylika af 3—6 tums r: 
tighet genomsvärma kalken. 

Dessa trappgångar äro de sista sprickfyllningarna i & 
stelnade jordskorpan, men att det fyllande materialet vidt! 
fället varit otillräckligt, eller att ännu sednare sprickor up 
kommit, antydes deraf, att jemte dessa trappgångar älven | 
åtskilliga punkter träffas öppna ofyllda sprickor, dels i goe 
sen, dels i graniten, och löpande i samma rigtning som traff 
gångarna. Sålunda ses t. ex. vid foten af den höga " 


— 189 — 


branta Qvarseboklint, utmed sjökanten trenne trappgångar, 
hvilka dock ej fortsätta långt åt norr, ej engång uppstiga till 
platån af detta gneissberg. I stället synas deruppe flera öppna 
remnor fortsätta flera hundra alnar i N.N.V., med en bredd 
af 2—3 alnar och ett djup af 30—40 alnar ned till bot- 
ten, som är betäckt med nedrasade gneisstycken, utan att 
något enda trappblock deribland kan upptäckas. - 


2. Om Differential-equationen y. "+ (Ax” += —)Y. 
o— Hr Muuasten anförde: 


Pe Ari 2 


| Den i analysen under namn af Rıccarıs equation bekanta” 
. differential-equationen EEE 

y +ay +bo" =0 ern (A u 
har, alltifrån den tid dä den första gången af Rıccarı år 1725 ”X, 
Acta Eruditorum framställdes, utgjort ett föremål för analy- 
sternas synnerliga uppmärksamhet. Man lyckades visserligen 
bestämma en oändlighet af särskilta fall, då integrationen un- 
der finit form var möjlig; men inga bemödanden af äfven de 
skarpsinnigaste mathematici förmådde dock, att för hvilket 
värde som helst på m separera de variabla, och derigenom 
komma integrationen att bero af vanlig quadratur. Emeller- 
tid stod alltid möjligheten att häruti lyckas qvar och lockade 
till nya bemödanden, tills änteligen LiovviLız i sin förträffliga 
afhandling: Remarques nouvelles sur l’equation de Riccari 
(Journ. des Math. Tom. VI, .pag. 4) visade, att de redan 
funna fallen 
An 
Fre 22.2. (2) 
voro de enda, dä integrationen genom vanlig quadratur under 
finit form, kunde verkställas. 

Genom att i (1) göra 
_d Logu _ n. 


a dx au 


M=— 


at » 
"rv Va & se” 


— 490 — 
erbålles utan svårighet, om ab=Ä 
ur +ÅL.U=0........ os. (8 


Denna equation af 2:dra ordningen hörer således till Riccatiska 
slaget, och kan förmedelst vanlig quadratur under finit form 
integreras, så ofta 


— In gi 

m 2nt1” ee -— 0o o8 . oo 8. 0 (bl) 

Men det finnes en annan form af 2:dra ordningen, nemligen 
„7 - 

y+—+sy=0 rr rr rr es (5) 


som också hörer till Riccatiska slaget; ty genom att i (I) | 


ponera 
u’ m 
2 + 
=— och x 
pr 


= (Gi! 
och, såsom förut skedde, rätta ab=A, förvandlas (1) till 


" m u; | 
utg tÅu=0 0.0. eo 0 oc (6) 


hvilkens integration under finit form alltid är verkställbar, då 


ån 
2041 
"Detta bestämmer såsom integrabilitetsvilkor för (5), att 

r skall vara ett jemt tal, positift eller negatift . . (1) 

Vi hafva således funnit tvenne särskilta equationer al 
2:dra ordningen (4) och (5), som höra till det Riccatiska sla- 
get, med sina i (k4) och (7) bestämda respectiva integrabili- 
tetsvilkor. Men båda dessa equationer äro dock högst spe- 
siella fall af 


m= — d. v. 8. då = +2n. 
mr? 


hvars generella integrabilitetsvilkor innehällas ı följande 


Theorem. För att den lineära differential-equationen (8) må 


kunna under finit form förmedelst vanlig quadratur ın- 
tegreras, är det nödvändigt, men också tillräckligt, att 
emellan r, m och s den relationen eger rum, att 
2Vd—rr +4 

Zr ee BR 
dä n är ett helt tal, hvilket som heist eller o. 


m+2=+ . (9 











— 491 — 


Coroll. 4. För s=o, d. v. s. för equationen 


är integrabilitetsvilkoret 

4(n+5) 
| An 8 Pn” csr cc cc  . » 8 (I 1) 
Coroll. 2. För s=r, d. v. s. equationen 


MEL een | (A 3) 


j - 2 
Coroll. 3. För r=1, d. v. s. (om man sätter s=a') för equa- 
tionen 





„I: 
y"+-= (Au +) De an (i 4) 
är integrabilitetsvilkoret 
nt(a—}) „ 
MER om Å. 2044 Oe oc: ee 0 Ga ov. € ( | 5) 


Coroll. 4 För r=o, d. v. s. om man sätter s=ala+1), 
för equationen 

" m (a+1) 

y” = (År + nn (16) 


är integrabilitetsvilkoret 





3. Om convergensen af continuerliga bråk. — 
Hr Maınsten anförde rörande detta ämne följande tvenne af 
honom bevisade theoremer: ' | 
Theorem I. Om man för korthetens skull ponerar 
Un) = log. hyperb. för n 

och 

P(n) =1.(lin)) , Pyl.la), . . > In) = "my 
samt 


® (n)=n. Im). Pn). Pn; 


a 


— 192 — 


och med a utmärker en positif quantitet, huru liten som 
helst, men af determinerad storlek, så är det continuerliga 
bräket 

b, 


a 4 
ar ae 
"a + b, 
3 b, 
ar — 
a, etc. 
hvars alla täljare och nämnare äro positiva, convergeran- 
de om 
lim Seen en, 
A 
och divergerande, om 
lim | gan FA )?. an. Ana = 
—55 


Obs. Hittills har, så vidt jag känner, convergensen af sådane 
continuerliga bråk endast varit bevisad för det fall att 
| lim. !>0 ; 


LJ 
och för divergensen har intet criterium blifvit gifvet. 


0. 





Theorem II. Det continuerliga bråket 


a — etc. 

der alla a och b äro positiva quanliteter, är convergerande 
om det finnes ett sådant yn — föröfrigt hvilket som helst, 
men positift — , att för ett visst n och hvarje större 

An-an-ı (Ary)itYn)— 

OR > 
Coroll. 1. Antag y = 5; då är tydligt att bråket är con- 
vergerande så snart 


I+b 


zo 
a 
n > n 


— 193 — 


Coroll. 2. Antag 4 =1; bråket är då tydligen convergeran- 
de, så snart för ett visst n och hvarje större 


ay: Ant = 


u > 





ee 


4. Utvecklingen af Flugslägtet Leucopis. — 
Hr Bousman anförde: För hvar och en som sysselsatt sig med 
odling af krukväxter, är det allt för väl bekant, att bladen 
och stjelkarne på dessa, ofta betäckas af små sköldlika djur, 
hvilka tillhöra Hemipter-slägtet Coccus. Genom den otroliga 
mängd hvaruti de understundom förekomma, utsuga de ofta 
växternas saft, så att dessa småningom aftyna och om de 
icke i tid afrensas, till och med utdö. I den fria naturen äro 
flera af dessa insecter, särdeles under vissa år, ganska all- 
männa. Den form hvarunder de då lättast ädraga sig vår 
uppmärksamhet, har någon likhet med små ärtformiga kulor 
eller knölar, fästade på stjelkarne af träd eller buskar. Dessa 
kulor eller små sköldar, äro fullt utbildade honor och kunna 
lättligen af dem, som icke närmare studerat dessa djurs lef- 
nadssätt, tagas för små galläpplen. Man upptäcker nemligen 
hos dem ingen af de delar, som utmärker de öfriga insecter- 
na. Öppnas desså små kulor, finner man ofta deruti, antin- 
gen en vätska uppfylld med ägg eller ytterst små ungar. 
Coccus-modren synes under denna sednare period bestå af ett 
torrt glänsande skal, på hvilket då det närmare undersökes, 
man i den upphöjda kanten vid ena ändan upptäcker en ur- 
njupning och en liten öppning, hvarigenom de små ungarne 
utkrypa. Dessa födas icke i samma ögonblick. Detta sker 
enligt Rraumurs observationer långt förut, då modren framfö- 
der 100-tals ungar, hvilka likväl qvarstadna någon tid under 
hennes kropp, tills de slutligen genom den omnämda öppnin- 
gen framkrypa, för att ytterligare, då de blifvit utbildade, 
fortplanta sitt slägte. 


— 19% 


Så orörlig och död den moderliga qvarlefvan belinnes. 
så utbildade och Jifliga framträda deremot ungarne. Ehuru 
dessa äro ytterst små, upptäcker man på dem, så väl an- 
tenner som 3 par fötter. De kringkrypa på löfven för att 
ur desamma hemta sin föda och synas sedan fästade vid dem 
i form af tunna, aflånga lameller, samt tillbringa sålunda som- 
maren och hösten, under hvilken tid de ombyta hud flera gän- 
ger. Vid löfvens affallande taga de ofta sin tillflykt till gre- 
narne, på hvilka de öfvervintra. 


Med sina små snyten utsuga de västernas safter och 
förorsaka i bladens och stjelkarnes vtor, en mängd fina häl, 
hvarur stundom så mycken saft utsipprar, att jorden under 
sädana växter, stundom synes liksom vattnad. Härigenom af- 
mattas naturligtvis växterna. Genom detta saftflöde lockas 
alltid en mängd myror i grannskapet af Coccı och lemna na- 
turforskaren en säker vägledning, hvarest dessa djur böra ef- 
terspanas. Att Coccus-honorna icke undfallit den allmänna 
uppmärksamheten, synes af den långa tid, hvarunder de blıf- 
vit begagnade såsom färgämue. Flera arter lemna enligt hvad 
bekant är ett sådant och bland dessa har Cochenillen länge 
utgjort en betydlig exportartikel från Amerika. 


Hannarne till dessa besynnerliga djur voro länge okända. 
De äro i allmänhet små och bafva af detta skäl undgått upp- 
märksamheten. Deras lif varar ock endast några få dagar 
hvarjemte de till form och utseende äro så olika honorna, 
att sedan de blifvit upptäckta, man länge betviflade möjlig- 
heten, att naturen sammanparat så olika former, för att ut- 
göra en art. Dessa hannar ega nemligen samma form som 
andra insecter, en smärt kropp, med antenner och fötter, 
tvenne vingar längre än kroppen och i dennas spets två fina 
borst. I sina rörelser äro de lifliga, men så små, att deras 
honor äro som små kullar, på hvilka flera hannar obehindrat 
kunna vandra af och an. Af dessa orsaker äro ännu allt för 
få Coccus-hannar kända, och denna, så väl som många andra 


— 195 — 


delar af entomologien, erbjuda rika fält för forskningar och 
upptäckter. | 

Att dessa djur, ehuru små och obetydliga de än må sy- 
nas vara, skulle på växterna orsaka mycken skada, om de 
fritt och obehindrat finge öka sig, är obestridligt; men natu- 
ren, som på många sätt dragit försorg om, att icke någon 
art gjerna kan helt och hållet försvinna, har äfven satt en 
gräns för de skadliga insecternas alltför stora tillväxt i antal. 
Det är i detta sednare hänseende som de så kallade parasit- 
steklarne, hufvudsakligen de talrika Ichneumoniderna och Pte- 
romalinerna spela en vigtig röl. Om de sistnämdes beteende 
vid förstöringen af Coccus-arterna och deras afföda hafva W. 
Dar.man (Vet. Akad. Handl. 1825, p. 371) och P. F. Waui- 
BERG (Förhandl. vid Naturf. 3:dje möte 1842, p. 231) med- 
delat intressanta iakttagelser. Utom de flera arter Pteroma- 
liner som undergå deras förvandling i Cocet, upptäcktes af 
L. Dırman (Vet.-Akad. Handl. 1824, p. 388) en ännu större 
parasit, hörande till Skalbaggarnes ordning, nemligen Brachy- 
tarsus varıus, hvars larv synes förtära ungarne eller äggen. 
En annan sällsyntare och större art af sistnämde slägte eller 
Brachytarsus scabrosus, har äfven blifvit funnen inom en 
större Coccus- hona. 

Till de djur, som bidraga att minska de skadliga indivi- 
dernas antal bland Cocet, kan jag nu ytterligare lägga en art 
tillhörande Flugornas ordning. För meddelandet af denna in- 
tressanta upptäckt står jag i förbindelse hos Hr RIiDDERBJELKE 
i Upsala. Denne hade nemligen under sistförflutne sommar 
observerat på alträden en mängd större Coccus-honor tillhö- 
rande en hittills ej beskrifven art Coccus zylinus *). Af dessa 


*) Coccus aylinus. Honan äggformig, måttligt kullrig, ojemn, 
brun, föga glänsande, framtill afsmalnande, trubbig, bakom 
midteln bredast, bakre ändan rund, i midteln urnjupen, försedd 
med en längs efter gående köl; yttre kanten, särdeles baktill 
utplattad. (Femina ovata, modice convexa, inaequalis, brun- 
nea, parum nitida, antrorsum angustata, obtusa, pone medium 
ampliata, apice late rotundata, medio emarginata, ibique supra 


— 196 — 


hemtogos flera, hvilka förvarades i en glasburk. Efter någon tids 
förlopp i medlet af Juli befunnos ur Coccus-honorna några små u- 
gor utkläckta af slägtet Leucopis Mric., hvars metamorphos hittills 
varit obekant. Arten är af Zerreastept beskrifven i Diptera 
Scandinaviae T. VII, p. 2712 under benämningen Leucopis 
annulipes, samt finnes icke så sällsynt i mellersta och syd- 
liga Sverge, hvaremot den synes sparsamt förekomma mot 
norden. Skada är att larven och dess lefnadssätt icke blifvi 
observerade, men sedan uppmärksamheten blifvit fästad på 
dess tillhåll, kan sådant lättligen ske. Då Coccus-ungarne 
utkrypa, upplyftes det skal som betäcker honan och denna 
bildar då omkring sig ett hvitt bomullslikt ämne, hvarunder 
ungarna gömma sig. I detta ludd synes den lilla flugan in- 
lägga sina ägg och lefver larver troligen af Coccus-ungarne 
och måhända till någon del, af den saft som utsipprar ur 
stammen, hvarpå honorna äro fästade. Puppskalet är brun. 
aflångt, nästan jemnbredt, något afsmalnande mot bakändın 
der det utlöper i en temligen framstående, trubbig knöl, öfra 
sidan är convex, den andra något plattad. Vid insectens ut- 
kläckning afskiljes puppans främre del, så att den synes tvär 
afhuggen. Längden är 3 och bredden 44 millim. 

Utom förenämnda små flugor, funnos i den lilla burken 
en mängd individer af Encyrtus punctipes Darm. Atı dessa 
äfven lefvat som parasiter i honorna af Coccus, kan med s- 
kerhet antagas, då -vissa honsköldar befunnos tätt genombor- 
rade med fina hål, hvarigenom de små Encyrti utkrupit. 

En observation som blifvit mig meddelad af Hrr Wam- 
BERG och SunpDeEvarL torde äfven här förtjena omnämnas. De 


longitudinaliter, breviler carinata; margine, praesertim posterius 
dilatato. Long. 6—7, lat. 5—6 millim.) Finnes på al, sälg och 
hassel. Denna art är ibland de större inom sitt slägte och skil- 
jes lättfrån Coccus Cypreola Darm., med hvilken den är närmast 
beslägtad, genom bredare och mindre kullrig form, den öfver- 
allt, särdeles baktill utplattade breda kanten och den der befint- 
liga längsefter gående kölen Den synes företrädesvis utveckla 
ett hvitt bomullsartadt ämne. Oftast finnes den upplyftad vid des 
bakre ända och hela undra sidan är då fylld af det hvita luddet - 


— 197 — 


hafva nemligen anmärkt, att arter hörande till slägtet Leuco- 
pis uppehålla sig på qvistar, som varit tätt besatta med blad- 
löss. DS enligt hvad kändt är, en del af dessa finnas be- 
täckta med ett likartadt ämne som det, hvarmed Coccus-ho- 
noroa omgifva sig, synes det icke otroligt, att Aphides äfven 
tjena till föda för larver tillhörande andra arter af slägtet 
Leucopis. Den Aphis som Wunusers iakttagit såsom besökt 
af Leucopis griseola, lefde på tall. 


5. Dagfjärilar i Dalarne. — Densamme föredrog 
ett till honom ankommit bref från Målaremästaren AuGust 
Frepricnsson i Norberg, hvaruti denne meddelade, att han 
under flera år sysselsatt sig med insamling af mineralier och 
insecter. Af de förra hade flera stuffer blifvit insända och 
till Riks-Musei Mineralogiska afdelning öfverlemnade. 

Såsom bidrag till kännedomen om Dagfjärilarnes utbred- 
ning inom Sverge, hade en förteckning blifvit bilogad öfver 
de arter Hr Faepeicasson anmärkt i närheten af Avestad, 
upptagande denna följande arter: 

Papilio Machaon L. mycket sällsynt. 1 exemplar funnit 1845 och 

1 1848, 

Pieris Crataegi L., Brassicae L., Rapae L., Napi L. allmänna. 
Anthocaris Cardaminis L. allmän. 

Leucophasia Sinapis L. allmän. 

Rhodocera Rhamni L. allmän från våren till senhösten. 


Colias Palaeno L. sällsynt under sista hälften af Juli.» Skygg och 
svår att fånga. 


Polyommatus Virgaureae L. allmän. Hippothoe L. sparsamt. 
Lycaena argiolus L. och Argus L. allmänna. 

Argynnis Aglaia L. Adippe Fısn. och Selene Fasr. allmänna. 
Melitaea Athalia Borxu. allmän. 

Vanessa Antiopa L., Urticae L. och C. album allmänna. 


Satyrus Semele L. allmän. Janira L., Hyperanthus L., Iphis Häsn. 
och pamphilus L. sällsynta. 


Steropus Paniscus Fann. rar. 


— 198 — 


Hesperia Sylvanus Far. och comma L. sparsamt. 


Doritis Apollo ehuru allmänt förekommande kring Westerås eller 7 
mil sydligare, hade kring Norberg aldrig blifvit sedd. 


6. Nya svenska Diptera. — Hr Wanmisere an- 
förde: Fäderneslandets Dipter-fauna har genom Professor Zrt- 
TERSTEDTS rikhaltiga och förtjenstfulla arbete Diptera Scandı- 
navıe vunnit en förvånande tillväxt af slägten och arter, som 
till större delen äfven für vetenskapen äro nya. Sedan en 
nödig vägledning för ytterligare upptäckter derigenom erhil- 
lits, skola sådana icke heller hädanefter uteblifva. Som en 
början dertill må de bidrag betraktas, hvilka jag dels redan 
i denna öfversigt lemnat, dels nu går att tid efter annan ı 
korthet meddela. De upptaga det nya jag i särskilda trakter 
af riket anträffat, eller det hvarom jag genom vänskaplig 
meddelanden vunnit kunskap, sedan ofvannämnda arbetes tryck- 
ning så långt fortgått, att det ej deri kunnat inflyta, äfven- 
som de hitintills obeskrifna arter, hvilka först med ledning 
deraf kunnat utredas. En utförligare framställning torde bis 
lämpa sig för Akademiens handlingar. 


Hexatom Meig. 


Corpus tabaniforme, villosum. Caput magnum, subbemispbaericom. 
Frons breviter prominula, ad antennas impressa. Epistoma me 
dio excavatum, lateribus tumidum, vix descendens, parum de 
clive. Oculi tenuissime reticulali, convexi, lineati, maris mr 
ximi, contigui, feming minores, interstitio disjuncti. Ocelli null 
Antenna longitudine capitis transversi, porreciz, basi approxi- 
mate et pilose, filiformes, distincte 6-articulatz, articulis sub- 
eylindricis, 1 et 6 mediocribus, 2, 4 et 5 brevibus, 3 elonga- 
to, sexto oblongo, obtuso. Palpi exserti, crassi, pilosi, 2-arli- 
culati, maris horizontales articalo secando rotundato, feminz 
obliqui articulo secundo anguste conico, acytiore. Proboscis ex- 
serta, pro sexu ut palpi directa. Abdumen oblongum, obtusuß, 
convexum. Ale subparallele, deflexe, nervis ut in Tabano, cu! 
moribus quoque similis. 


HerATOMA BIMACULATA Fabr.: nigra, antennis palpis et proboscide con- 
coloribus, albido griseoque villosa; ocalis hirtulis, cbalybeis, pur- 
pureo zneoque 2- (Mf) vel 4- (2) lineatis; abdominis segmentis 1 

et 


— 199 — 


et 2 utrinque glaucis, 3, 4 et 5 atro-pilosis; tibiis bası lute 
niveis, melalarsis posterioribus basi testaceis; alis hyalinis, squa- 
mis albidis, halteribus fuscis. & long. 6 lin. 

Sat rara et apud nos valde inexspectata Europe temperati- 
oris incola, cujus marem unicum, umbellam Laserpitii visitan- 
tem, in convalle amoeno fodinas ferreess ÖOrmstorp et Nartorp 
interjacente, paroecie Skallvik in Östrogothia orientali-marilima, 
d. 6 Jul. 1848 invenire mihi conligit. 


Dipteron singulare oculo fugitivo in floribus visum antennis 
longis, porrectis, filiformibus et corpore oblongo, obscuro Apem 
fere, vel potius Collelem, refert, propius vero inspectum Tabano 
minori babitu simile. Mas. Triangulum frontale glabrum, niti- 
dum, atrum, angulo superiori acuto, albo. Epistoma nigrum, 
nitidum, albo-pilosum, pilis nigris ad latera intermixtis. Gen® 
postice albz. Barba albida.. Oculi dimidio superiori obscure 
brunneo, a latere viso subznescente, inferiori chalybeo, trian- 
gulo et lineis 2 purpureis, eneo-marginais. Palpi supra albi- 
do-, subtus lateribusque atro-pilosi. Thorax supra et scutellum 
griseo-villosa. Pectus pilis albidis tectum, pleuris densius et 
longius albo-villosis. Abdamen segmentis 1 et 2 glaucis, me- 
dio griseo-, versus latera albido-villosis, 3, 4 et 5 atris alroque 
pilosis, onalibus albido-hirsutis, omnibus subtus apice tenuiter 
albidis. 


Tasanus LAPPONICUS n. sp.: nigricans, subnitidus; fronte albo-cinera- 
scente, callo femine infimo ab antennis remotiori; oculis hirlis, 
acneis, transversim purpureo-trilineatis, maris magnis, valde con- 
vexis; palpis nigricantibus; antennis fulvis, apice infuscatis; ab- 
domine serie media macularum trigonarum segmentorumque api- 
cibus tenuiter albidis, lateribus supra antice anguste ferrugineis; 
ventre nigro; tibiis obscure ferrugineis, anticis apice late nigris; 
alis immaculatis. & long. 6—7 lia., 2 7—8 lin. 

Habitat ad Quickjock, Lapponis Lulensis, ubi d. 29 Jul. et 
9 Aug. 1843 mas et 2 feminz detecti; deinde in Lapponia 
Tornensi haud procul a Karesuando d. 22 Jul., et ad Muonio 
fluvium supra Palajoensuu d. 27 Jul. 1847 in utroque sexu 
inventus. 

SP. Magnitudine et statura 7. alpino zqualis, paullo ta- 
men convexior et fcre angustior, minus Opacus et obscurus, nu- 
per exclusus fusco-, dein cinereo-nigricans. A confinibus praci- 
pue distat capite maris magno, oculis breviter et dense cinereo- 
hirtis, ut in T. glaucopi, atricorni et maculicorni valde convexis, 
interstitio femins frontali latiusculo, palpis utriusque sexus ob- 
scuris, antennis fulvis apice tantum infuscalis, abdomine con- 
vexiusculo, segmentorum apicibus tenuitler maculisque mediis 
minutis albidis, lateribus tantum supra anguste ferrugineis, ven- 
tre, segmentorum apicibus exceptis, toto nigricante et nervis 
denique alarum crassiusculis. 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 5. N:o 9. 2 


— 200 — 


Tarınts PUNCTIFRONS N. Sp.: nigricans, subopacus; triangulo fron- 
tali plano, albo-cinerascente, apice nigro-bipunctato; oculis 
hirlis, eneis, transversim purpureo-trilineatis, mediocribus, mi- 
nus convexis; palpis albidis; antennis basi ferrugineis; abdomine 
maculis trifariam positis segmentorumque apicibus tenuiler gri- 
seis, Jateribus in utraque pagina segmentoque ventris tertio loto 
ferrugineis; tibiis obscure ferrugineis, anticis apice infuscatis; 
alis subhyalinis, immaculatis. long. 5 lin. 

Habitat 3100 pedes supra mare in planitie alpıs Wallı prope 
Quickjock d. 20 Jul. 1843; mas unicus inventus. 


&. In hoc genere minor, latus, parum conrvexus, fusco-ni- 
gricans, subopacus, lateribus abdominis ferrugineis.- A T. alpino, 
cui proximus, ut a ceteris nostris speciebus, punctis 2 fronts- 
libus minutis, nigro-pilosis, sine dubio distinctus. A T. alo- 
maculato alis hyalinis nec subfumatis et tibiis ferrugineis de ce- 
tero differt. Vix mas T. confinis, femina enim colore ciner- 

, scente et defectu punctorum frontalium discernitur. 


HAEMATOPOTA CRASSICOANIS N. Sp.: brevior, nigra; oculis piclis; anten- 
nis capitis latitudine brevioribus, basi crassis; thoracis lineis b- 
teralibus abruptis et interruptis, cum incisuris abdominis ms- 
culisque parvis rotundis distinctis bifariam positis, albidu; 
alis saturate fumatis, maculis albis in lineas circulares, undu- 
latas confluentibus. PY. long. 4 lin. 


Duo tantum specimina inveni, marem tempore vernali a 
Marieberg prope Holmiam, feminam ad Gusum, Ostrogothiz. 

SP. H. plwiali affinis, an specie distincta? Form: inter- 
media: adesse videntur. Differt statura breviori, colore inlensios 
nigricante, nec subfusco, pictura thoracis abdominisque albid. 
nec cinerea, maculis alarum albis in liness subcirculares mag 
confluentibus. Triangulum frontale angulo supero minus aculı 
vel brevius inter oculos adscendente. Antennz breviores, arlı- 
culo primo maris subgloboso-elliptico, feminse elliptico, nec mr 
ris elliptico, femine oblongo-elliptico. Lines thoracis laterale 
abhreviatz et interruptz, sat distincte, nec subcontinus, ob 
soletiores. Macule abdominis parve, rotunde, distinctz, ne 
majores, obsoleta. 


Obs. H. Equorum Fabr., segmentis abdominis 2 et 3 ad lr 
tera ferrugineis, H. pluvialis, de cetero simillim&, sine dub 
est varietas, Tabanorum analoga. Marem ad Gothoburgum inte 
nit mihique benigne donavit nobilissiimus Dom. O. J. Fährzus 


CmaYsoPs MELANOPLEURUS N. Sp.: Niger (cf) vel nigro-fuscus (P), nigri- 
pilosus; antennis et pleuris concoloribus; palpis infuscatis; seg 
mentis abdominis apice anguste ferrugineis, primo lateribus fa 
vo-testaceo, secundo nigro, ad latera flavo-Iostaceo (J"), vel da 
vo-testaceo macula media gemina nigra (9), dorso feminz ser: 
macularum testacesrum; tibiis melalarsisque posterioribus testar 


— 201 — 


ceis, apice nigris; alis nigris, sinubus 2, in femina latioribus, 
hyalinis. SP long. 4 lin. 

Specimen masculum in alpe Dowre mense Julii 1832 a Dom. 
C. H. Boheman detectum, femineum inter Palajoensuu ad flu- 
vium Muonio et montem Pajtasvara, Lapponis Tornensis, d. 
27 Jul. 1847 mihi obvium. Mas quoque, 6 Lapponia Tornensi, 
in collectione Schönherriana adest. | 


AP Chr. relicto.statura et magnitudine aqualis, sed differt 
colore obscuriore, antennis totis nigris, palpis infuscatis, pictura 
abdominis diversa et pleuris denique in utroque sexu nigro-bir- 
sutis, qua nota ab omnibus fera nostris speciebus facile distin- 
gvitur. 


I. Nya svenska snäckor. — Ur ett bref från Hr 
D:r L. P. Hansen i Norrköping meddelade Hr Lovex följande: 

»Sedan 1845") har jag observerat följande för Sverge 
nya land- och sötvattens-mollusker: 


Clausilia ventricosa Daar., ”testa subrimata, fusiformis, ventri- 
cosa, solida, brunnea, costulato-striata; apertura pyriformi-rotun- 
data; peristomate continuo, parum soluto, reflexo, albo; lamella 
inferiore remota, ramosa.” Rossm. 


Snäckan är funnen på Kinnekulle och meddelad af Stu- 
deranden O. Torsır. Jag har äfven exemplar från Skåne 
funnet vid Ingaberga» — Den bar blifvit till Riks-Mu- 
seum meddelad från förstnämda lokal af Studeranden Rivprer- 
BJELKE. | 


Valvata depressa Preiss., ”testa turbinata, umbilicata, spira de- 
pressa, oblusa; apertura circinnata, patula.” Pr. 


»Snäckan har jag funnit i Svartgölen (i Kolmoren) Öster- 
göthland.. Den är mycket tydligt skild från Sveriges öfriga 
Valvater; blott ungar af Valvata piscinalis Nırss., hafva der- 
med nägon likhet, men skiljas lätt derigenom, att mynningen 
(apertura) är mera utvidgad hos V. depressa äfvensom naf- 
veln mera öppen och ej, såsom hos Valv. piscinalis, till en 
del dold af sista vindlingen». — Till Museum meddelad från 
Upsala af Studer. RIDDERBJELKE. 


+) Se denna Öfversigt 1845, 254. 


u y-—- | - 


— 20? — 


Anodonta ponderosa Preirr., ”concha major, ovali-subrhombea, 
ventricosa, crassa, ponderosa, rudis, intus candida; anterius ro- 
tundsta, posterius in rostrum breve truncatum producta, supe- 
rius adscendens, inferius subretusa; umbonibus tumidis; sinu 
ligamentali parvo, subcordato.” Rossu. 


»Denna mussla är funnen i ån vid Skenninge af Hr Dr 
Cxitrinciu», som äfven deraf meddelat exemplar till Riks- 
Museum. 


Pisidium Henslowianum Jenywxs, ”testa oblique ovalis, ventri- 
cosa, tenuiter striata; umbonibus subacutis, projectura lamellı- 
formi adornatis.” Jenyxs. 

Obs. "In pullis projectura medio valvaram insidet; hin 
gradatim assurgit, accrescente testa.” Jenvns. 


»Denna lilla vackra snäcka, som lätt skiljes från de andra 
Pisidii-arterna, har jag funnit i Norıköpings ström. Från Räb- 
belöfssjöon i Skåne har jeg flera vackra exemplar. Äfven i 


. Nackebosjön i Östergöthland är den funnen i mängd af Hr 


D:r Go&s.» 


Pisidium pulchellum Jenyns, ”testa oblique ovalis, ventricosa, 
profundius striala; umbonibus obtusiusculis, simplicibus.” Jess 


»Denna art, som jag funnit i Norrköpings ström och : 
en liten bäck + mil från staden. utmärker sig genom en si- 
denartad glans, uppkommen af dess täta och djupa striz. 
Genom detta förhållande liknar den visserligen till en del 
ungar af Pis. obliquum, men skiljes lätteligen derigenom, att 
nyssnämde ungar alltid äro mycket hoptryckta och de full- 
vuxna af P. pulchellum alltid bukiga. 

Båda dessa Pisidii arter föda lefvande ungar.» 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens ledamot i sjunde klassen, 
Konungens förste Lifmedikus, Medicinal-Rädet, C. W. O., R. N. 0., 
D:r Canı Tesınına med döden afgätt den 26 October. 


Till inländske ledamöter af Akademien valdes? i första klassen 
Mathemat. Professoren vid Universitetet i Lund Hr GC. J. Duanıstsor 
Hırr; i sjunde klassen Medic. theoretice et practice Professoren vid 


Universitetet i Upsala Hr isn. Hwasser; samt till utländske ledamöter, 
i femte klassen Hr L. Eııs pe Bravmost, Professor vid College de 


— 203 — 


France och Ingenieur en chef des mines, och Sir loun Rennir, Pre- 
sident i Society of Engineers. - 


Sekreteraren p. t. Hr Seranper föredrog det af Hr Finneus vid ' 
Pr&sidii nedlöggande i Akademiens April-sammanträde till honom öf- 
verlemnade tal om Statsiörfatiningarnas förhällande till handel och 


näringar. 


SKÄNKER. 
Till Veteneskaps-Akademiens Bibliotek. 


Af det Kongl. Norska Universitetet. 


Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. V. H. 4. Christiania 1848. 8:0. 

Norges gamle Love indtil 4387. B. 2. Christiania 1848. 8:0, 

Speculum Regale. Konungs-Skuggsja. Konge-Speilet. Christiania 
1848. 8:0. 

Horusog, C. A., Det oldnorske Verbum, oplyst ved Sammenligning 
med Sanskrit. Christiania 1848. 4:0. | 

Index Scholarum. Jan. 1848 & Aug. 1848. Christiania. 4:0. 


Af Kongl. Vetenskaps-Akademien i Berlin. 
Monatsbericht der Akademie. Juli 1848. Berlin. 8:0. 


Af Kongl. Vetenskaps-Alhademien i Neapel. 


Rendiconto delle adunanze e de’ lavori. 1847. N:o 34 & 32. Na- 
poli 1847. 4:0. 


Af Hollåndska Vetenskaps-Samfundet i Haarlem. 
Natuurkundige Verhandelingen. 2:de Verzamel. D. 4 & D. 5. St. 1. 
Haarlem 1848. 4:0. (Med taflor.) ‘ 

Af the Chemical Society i London. 


Memoirs and Proceedings of the Society. P. 2—23 London 1841 
—48. 8o. (Med taflor.) 

Tbe Quarterly Journal of the Society. 1848. N:o 1, 2. London 
1848. 8:0. 


AT Författarne. 


Retzıus, A., Phrenologien bedömd från en anatomisk ståndpunkt. 
Köpenb. 1848. 8:o. 
Scuussat, F., Ueber die Weingäbrung. Würzburg 1849, 4:0. 


Af Hr Kongl. Sekr, Malm. 


Doctor Lars Montixs Observationer på Väderleken för åren 1758 — 
1767. Handskrift. 8:0. 





— 204 — 


Till Rikets Naturhistoriska Museum, 
Zoologiska afdelningen.. 
Af Hr Carl Ekström. 
Två Vaktelägg från Bohuslän. 
Fyra Fiskar från China. 
Af Recter Frisch. 
Tvä ex. af Cavia porcellus. 


Af Löjtnanten I Argentinska Bepuhl.s Armee 
August Liljedahl. 
Skeletter af en Ibis och tvenne Roffoglar från trakten af Buenos Ayres 
Af Hr BR. Aschlund, Capltain I Kongl. Dauska 
Söe-Etaten. 


En Moschus (Tragulus) fulviventer Gn. 
Ett par af Phasianus argus L., samt 
En samling af 44 Foglar från Sundadarns. 


Af Doctor E, Goös. 


En samling Svenska conchylier och petrificater, 
Flera exemplar af Cobitis taenia och andra fiskarter från Östergöthland. 





205 


Meteorologiska observationer d Stockholms Observatorium 
i October 1818. 


- 


Barometern 


reduccrad till 0%. Thermometer — Viudarne. 
| Decimaltom. 
kl. ‚6 Kl. 2 I Kl. 9 I KI. 6 | KI. 2| Kl. 9 I KA. 6) Ki.2 
em. | em. f.m. I o.m. lem | fm. | em. 
1 | 25,70 ZIER 25,68 | +100 | +14°3 | +103 | s.o. | s.o 
2 | 25,66 1 25,68 | 25,70 | + 95 | +14,2 I + 99] so. | S.0. 
3 1 25,69 | 25,70 | 25,73 | + 7,3 | +13,1 | +10,0 | 0.8.0. | 0.5.0 
4 1 25,66 | 25,81 | 25,81 | + 9,7 | +14,2 | + 87|ON.O.| S.0. 
5 125,69 | 25,51 | 2546 | +100 | +10,5 | +12,1|ss.o. | 5. 
6 | 25,57 | 25,65 | 25,61 | + 7,8 | +133 | +11,0| v. v. 
7 1 25,36 | 25,33 | 25,40 | +11,9 | +16,1 | +123,6 | s.s.v.| V. 
8 | 25,55 | 25,61 | 559 | + 8,41 | +11,4 | + 7,2 IN.N.V.] N. 
9125,48 125,35 | 25,30 | + 9,8 | +11,1 | +10,1|s.so. | S. 
10 | 25,27 | 25,30 | 25,32 | + 831 + 90) + 84 |v.nv.| N.V 
11 | 25,32 | 25,39 | 25,43 | + 86| + 9,81 + 7,0 IN.N.O. | N.N.O 
12 | 25,46 | 25,54 | 25,62 | + 52] +. G,1 | + 5,1 I N.N.O. | N.N.O. 
13 | 25,67 | 25,73 | 25,79 | + 201 + 7,61 + 5,0 | N N.0. | N.O. 
13 | 25,83 | 25,89 | 25,90 | + 20| + 7,9 | + 4,0 |n.n.o. | N.N.O 
15 | 25,87 | 25,83 | 25,75 | — 0,5 | + 87 | + 3,41 v. V. 
16 | 25,63 | 25,53 1254 | + 0,4 I + 831 + 7,0 | s.s.v. | 5.5.0 
17 | 25,23 | 25,12 | 2504 | + 6,9 | + 6,7| + 4,0 lo.n.o.| n.n.o 
18 | 25,03 | 25.15 123532 | + 1,81 + 20] + 0,51! N. N. 
19 | 25,47 | 25,48 | 25,51 | — 2,8 | + 2,8 | — 2,3 | n.N.V.| N.N.O 
20 | 25,66 | 25,79 | 25,87 | — 4,2 | + 2,5 | — 0,9 | N.N.V. | V.N.V 
21 | 25,95 | 26,01 | 25,98 | — 4,0 | + 3,31 — 1,0) Vv. Vv. 
22 125,89 | 25,75 | 25,59 | — 1,01 + 50| + 6,0 1 O N.0.] O. 
23 | 25,40 | 25,31 | 25,36 | + 4,9 | + 5,6 | + 3,0 |n.n.o. | N.V 
24 | 25,40 | 25,35 I 25,17 | + 2,7 | + 7,6 | + BO] Vv. S. 
25 | 25,10 I 25,13 |.25, 14 | + 8,1 I +11,1 | + 9,4 I S.S.V. | S.S.V 
26 | 24,92 | 2508 | 25,41 | + 9,81 + 7,7 | + 3,4 | S.S.V. | S.S.V 
27 | 25,51 | 25,63 | 25,63 | + 4,4 | + 6,9 I + 3,4 | V.N.V. | V.S V. 
28 | 25,53 | 25,32 | 25,24 I + 5,5 | + 7,8 | + 82| 5.3.0. | so 
29 | 25,32 125,36 | 25,42 | + 5,3 | +10,1 L + 7,1 | V.S.V. | V.S.V 
30 | 25,35 | 25,23 | 25,24 | + 80| + 9,8 | + 8,5 | 5.5.0. | S.S.0 
31 | 25,27 | 25,34 | 25,29 | + 7,3 | + 651 + 39) V. IO.N.O 
dim 9 25.498] 25,537| 25,507 | + 5°25|4+ 872|+ 621 
25,514 + EN 
STOCKHOLM, 1849. P ep SÖNER 
oh I "238 


























= 
25 
kl. gl "7 
e. m. 
0.5.0. | Klart 
0.5.0. 
Oo. Mulet 
SO. |Halfkl. 
Vv. Rego 
S.S.V. | Mulet 
V.S.V. | Rego 
S.S.V. | Mulet 
Vv. Regn 
N.N.O. 
N.O. | —- 
N.N.O.| Mulet 
N. Klart 
N.N.O.| —- 
S.S.V. | Dimma 
SS.O. I Regn 
N.N.O 
N. 
N. Klart 
Vv. —— 
S.$5.0 
O. Rego 
V.N.V 
5 S.V. | Malet 
S. 
Vv. Regn 
S.S.V. | Halfkl. 
Vv. Regn 
S.V. 
v$v | — 
O.N.O. | Malet 


Nederbörden = 1,707 dec. tum. 


Lern RR nn u TE 


ÖFVERSIGT 





KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. &. | 1848 M 10. 





Onsdagen den 13 December. 


Föredrag. 

1. Om octavens indelning i olika anlal lika 
delar. — Hr Adjunkt P. S. Munck ar RosensenöLn hade i 
bref till Hr Warımark insändt följande meddelande: Då jag 
till Kongl. Vetenskaps-Akademien inlemnade fen afhandling: 
»Försök att grundlägga ett nytt tonsystem«, hvaraf ett sam- 
mandrag blifvit infördt i Akademiens Öfversigt för innevarande 
år p. 18, förmodade jag så mycket mindre, att något försök 
blifvit gjordt i den vägen, som Carapnı, sin vidsträckta lite— 
raturkännedom i Akustiken oaktadt, icke nämner något derom. 
Emedlertid har jag efteråt blifvit underrättad derom, att Huv- 
GENS anställt en calcul, bvarmedelst han bevisar, att om 
octaven indelas i 31 lika delar, erhålles ett tonsystem, 
som med obetydlig afvikning innefattar de naturliga consone- 
rande intervallerna "). Huxvazns uppgifver sig likväl icke sjelf 
såsom uppfinnare till detta tonsystem, utan anför tvenne äldre 
författare, ZaArunus och Saunas, hvilka omtala detsamma så- 
som redan gammalt. Afsigten med Hurcsns’s afbandling var 
endast att taga systemet i försvar mot båda dessa författare, 
hvilka, utan att hafva anställt någon beräkning, sökt visa 
olämpligheten deraf. Han jemför tonsystemet med de den ti- 
den brukliga diatoniska, chromatiska och enharmoniska toner, 
hvilka tempererades efter en egen, numera bortlagd princip, 


*) Novus Cyclus Harmonicus. Hngenii Opera Varia. Vol. II. Pag. 747. 


— 208 — 


och visar, att detsamma med en högst obetydlig afvikniog in- 
nehåller samma toner. Häraf följer således, att vårt vanliga 
tempererade tonsystem med 42 toner den tiden ännu icke var 
bekant, så att det märkvärdiga fall inträffar, att detta system 
upptäcktes sednare än systemet med 34 toner. 

Huycens’s nyss anförda afhandling har gifvit mig anledning 
att närmare undersöka hvilka brukbara tonsystemer erhållas 
genom octavens delning i allt större antal lika stora delar. 
Dessa tonsystemer kunna delas i tvenne slag. I tonsystemerna 
af första slaget, som jag vill kalla de regelbundna, kunna alla 
såkallade bitoner betraktas såsom på vanligt sätt, medelst # 
och b, upphöjda eller nedsänkta toner. Följaktligen öfverens- 
stämma dessa systemer med den vanliga harmoniläran och 
vanlig notskrift kan begagnas. Kännetecknet på ett dylikt 
system är det, att stora tersen delas midt i tu af stora se- 
cunden eller heltonen, hvilket nödvändigt förutsätter, att den 
förra står på jemt tonsteg, liksom vid 42-delningen. Tonsv- 
stemerna, hörande till andra slaget, som jag vill kalla de 
oregelbundna, afvika deremot betydligt från de för 42-delningen 
fastställda harmoniska reglor, och fordra sin egen notskrift 
Orsaken är den, att stora tersen delas i tvenne olika delar 
af heltonen, så att t: ex. intervallen mellan e och d är olika 
med intervallen mellan d och e. Denna omständighet har en 
rubbning af vissa intervaller till följd, så att i detta slag af 
tonsystemer är hvarken f liten ters eller a qvint till grund- 
tonen d. Då denna rubbning medelst 4 och 'b öfverflyttas på 
en mängd andra intervaller, så inses lätt, att vanlig notskrifi 
icke blir användbar, så vida icke ett särskilt tecken begagnas 
framför de toner, hvilka böra höjas eller sänkas för att åter- 
ställa det normala förhållandet. Jag vill kalla denna höjning 
och sänkning, hvilken vanligen svarar mot minsta tonsteget, 
syntonisk, till åtskillnad från den vanliga chromatiska. I de 
oregelbundna tonsystemerna inträffar således samma omstän- 
dighet, som i den naturliga (renstämda) diatoniska skalan, 
nemligen att alla heltoner icke äro lika stora. Hvad i min 





— 209 — 


förut omnämda afhandling blifvit yttradt om vissa toners upp- 
höjning och nedsänkning för att återställa renheten, giller sä- 
ledes äfven här, med den skillnad, att minsta torsteget i 
systemet vanligen får föreställa det syntoniska comma. De 
oregelbundna tonsystemerna erhållas alltid derigenom, att de 
regelbundna ökas med 3:ne toner. Man inser lätt, att syste- 
met alltid måste vara oregelbundet, när stora tersen står på 
ojemt tonsteg. Här vill jag i korthet göra reda för de bruk- 
bara tonsystemer, som uppkomma genom octavens delning i 
lika delar, hvilka icke äro mindre än syntonisk comma. 

‚Det minsta tal, hvilket kan läggas till grund för octavens 
delning i lika delar, med bibehållande af någorlunda rena in- 
tervaller, är 42. Det 412-toniga systemet hör till de regel- 
bundna, emedan stora tersen, som står på &:de tonsteget, 
delas midt i tu af heltonen, så att alla heltoner äro lika stora. 
I detta system är qvinten, som bekant är, nästan ren, men 
stora, och ännu mera lilla tersen afviker betydligt, den förra 
nära 3- och den sednare nära $ af en syntonisk comma. Ökas 
här antalet toner med 3, så erhålles ett oregelbundet tonsy- 
stem med 45 toner, der stora tersen står på 5:te tonsteget 
och afviker precist lika mycket som i det förra. Qvinten 
deremot på 9:de tonsteget är öfver $ comma för hög. Detta 
tonsystem är så orent och både i harmoniskt och melodiskt 
afseende så vidrigt för gehöret, att jag icke vidare vill up- 
pehälla mig dervid. Nästa brukbara tonsystem erhålles genom 
octavens delning med 49, hvilken är den af mig föreslagna. 
Emedan stora tersen här står på 6:te tonsteget och heltonen 
på det 3:dje, hör detta system till de regelbundna, liksom 
det vanliga med 42 toner, och icke allenast icke motsäger, 
utan tvärtom bekräftar den vanliga harmoniläran. Endast i 
vissa fall, särdeles vid enharmoniska förvexlingar, eger afvik- 
ning derifrån rum. I öfverensstämmelse med detta tonsystem 
har jag i Stockholm låtit förfärdiga ett så kalladt accordion, 
med vibrerande metalltungor, innehållande 5 octaver, hvilket 
vunnit dervarande musikkännares bifall. Oaktadt qvintens 





— 2110 — 

afvikning här är större än i det vanliga systemet, äro likväl 
treklangen och dess omvändningar betydligt mera välljudande 
än i det sednare, hvilket härrör deraf, att båda terserna äro 
renare och afvikningen jemnare fördelad. 1 enlighet med den 
i min afbandting anförda beräkning, äro qvinten och stora 
tersen 3 comma för låga, då deremot lilla tersen, och följ- 
aktligen äfven stora sexten, är ren. 

Ökas antalet af toner i det sist anförda systemet med 3ne, 
så erhålles ett tonsystem med 22 toner, i hvilket stora tersen 
står på 7:de, lilla tersen på 6:te, qvarten på 9:de och qvin- 
ten på 43:de tonsteget. Häraf inses, att systemet är oregel- 
bundet, och att stora heltonen (skillnaden mellan qvinten och 
qvarten) är delad i 4, den lilla i 3 delar. Emedan lilla och 
stora tersen här, liksom i det 49-toniga systemet, gränsa 
omedelbart intill hvarandra, inses att cıs måste stå på första 
tonsteget, till följe hvaraf en tons chromatiska höjning eller 
sänkning sammanfaller med dess syntoniska, så att ett och 
sanma tecken kan begagnas för båda. I detta system är 
qvinten ungefärligen $ comma för hög, stora tersen föga öfver 
3: comma för låg, deremot lilla tersen närmare + comma för 
hög. Enligt anställda prof, medelst stämning af ett fortepiano, 
utfalla de consonerade duraccorderna nära lika välljudande, 
som i det 19-toniga systemet, och septimaccordet är märk- 
bart mildare, deremot äro mollaccorderna, i anseende till den 
höga lilla tersen, mindre behagliga för örat. I melodiskt al- 
seende tillfredsställer detta system gehöret mindre än det 49- 


toniga, hvilket härrör deraf, att skillnaden mellan stor och 
liten helton är alltför märkbar. Då systemet dessutom har 3 


toner -mera, än det sednare, eger detta obestridligen företrädet. 

Genom fördubbling i tonernas antal i det vanliga syste- 
met, erhålles ett regelbundet tonsystem med 24 toner. Detta 
' system har blifvit föreslaget af en tysk onämd författare 
(Aphorismen über Musik.) Emedlertid är lätt att inse, att 
detsamma egentligen är att betrakta såsom tvenne 492-toniga 
systemer, af hvilka det ena är } ton högre än det andra. 





_ 21 — | 


. . | 
Då dessutom de consonerande intervallernas afvikning är precist 
densamma, som i det vanliga systemet, så är härmed ingen 
fördel vunnen, och jag har således ingen anledning att vidare 
uppehålla mig dervid. Vid delningen med 27 erhålles ett 
oregelbundet tonsystem, der stora tersen står på 9:de tonste- 
get och afviker lika mycket som vid 42-delningen. Qvinten 
på A6:de tonsteget är ungefär $ comma för hög, och lila 
tersen ungefär + comma för låg, Syntonisk upphöjning svarar 
mot ett tonsteg och chromatisk mot tvenne. Systemet är 
visserligen användbart, men kan icke anses renare än det 
vanliga. 

Nästa brukbara tonsystem är det af Huvrczens föreslagna 
med 34 toner. I detta system står stora tersen på A0:de / Zu 
‚tonsteget och qvinten på det 48:de, således lilla tersen på | en en 
8:de, qvarten på 13:de och heltonen på det 5:te. Häraf inses, In, Na 
att systemet hör till de regelbundna, samt att heltonen är ss ; 
delad i 5 delar, den stora halftonen i 3 och den lilla i 2. 

Häraf följer, att en med & upphöjd ton bör flyttas tvenne 
tonsteg upp, och en med b nedsänkt tvenne tonsteg ned. De 
31 tonerna i HuvGens tonsystem blifva således följande: c, 
deses, cis, des, cisis, d, eses, dis, es, disis, e, fes, eis, f, geses, 
fis, ges, fisis, g, asas, gis, as, gisis, a, heses, ats, b, aisıs, h, 
ces, his. Här företer sig således den väsendtliga olikhet med 
det 49-toniga systemet, att ets och fes, his och ces, äro 
skilda toner, samt att dubbelt upphöjda och nedsänkta toner : 
icke sammanfalla med enkelt nedsänkta och upphöjda. I en- 
lighet med den af Huvcens anställda beräkning är A.49552 
svängningstalet för qvinten, 4.25056 för stora tersen och 4.19588 
för lilla tersen, hvaraf följer, att qvintens afvikning svarar 
ungefär mot $1$, stora tersens mot 2333 och lilla tersens mot 
383. Stora tersen kan likväl betraktas såsom ren, alldenstund 
afvikningen icke går. till sy comma. Hållet åt hvilket afvik- 
ningen eger rum är detsamma som i det vanliga systemet 
med 42 toner. Qvintens och qvartens afvikning utgör, såsom 
HurGEns sjelf anmärker, i det närmaste $ comma, men lilla 






a 
- vt 
e 





— 112 — 


tersen och stora sexten afvika något mera, nära + comma. | 
systemet med 49 toner afvika qvinten och stora tersen j 
comma, och således har det 31-toniga systemet fördelen a 
renare stor ters och något renare qvint, men det 49-toniga 
af renare liten ters och följaktligen stor sext. Således synes 
i början tvetydigt hvilket system har företräde med afseende 
på accordernas renhet. Då likväl högsta afvikningen af någoo 
consonerande intervall är något mindre i det förra, står det- 
samma onekligen något före i renhet. Härtill kommer äfven, 
att lilla septiman på 26:te tonsteget är något lägre än i de 
49-toniga systemet, tillfölje hvaraf septimaccordet blir något 
mildare. En annan fördel är den, att aıs på 25:te tonstege 
i det närmaste svarar mot 3}, således mot den oriktigt si 
kallade välljudande septiman, alldenstund afvikningen föga ö- 
verstiger 3, comma. Vid försök att stämma en del toner pi 
mitt accordion efter detta system, har jag funnit ofvanstäend 
bekräftadt. Treklangen var märkbart renare, deremot qvart- 
sextaccordet i anseende till den betydligt högre sexten, något 
mindre rent, än vid det 49-toniga systemet. Utmärkt vä- 
ljudande var treklangen med tillagd öfverstigande sext (vä- 
ljudande septima). | 

Den af Huveens omnämda temperatur, hvarined han jemfö 
tonerna i sitt system, synes hafva utgjort första försöket! 
denna väg. Man inser lätt af Huvczns's beskrifning, att dem 
verkställdes så, att till grundtonen c stämdes e såsom re 
stor ters, hvarefter g, d och a tempererades så, att bis 
qvinterna och qvarterna som här uppkomma, afveko lik 
mycket, de förra under och de sednare öfver. Sedan stiv- 
des f till a, h till g, cis till a, es till g, fis till d, gıs til 
b till d, såsom rena stora terser eller små sexter. Utom dess 
toner infördes efter behof andra s. k. enharmoniska t. ex. dis 
as 0. s. v. Märkvärdigt är, att de på detta sätt tempererat 
tonerna med en högst obetydlig skiljaktighet innehållas i de 
af Hurcens föreslagna systemet med 34 toner. Qvinten oh 








— 213 — 


lilla tersen sväfva nemligen under precist } comma, då der- 
emot stora tersen är ren. 

Om 3:ne toner läggas till det af Iurcens föreslagna sy- 
stemet, så erhålles ett oregelbundet tonsystem med 34 toner, 
hvilket i anseende till renheten har betydligt företräde fram- 
för det förra. Stora tersen står här på 414:te-tonsteget och 
lilla tersen på det 9:de, således qvinten på det 20:de och 
qvarten på det 44:de. Den förstnämnda delas af heltonen i 
2:ne olika delar, hvaraf den ena består af 6, den andra af 
5 tonsteg. I detta system är qvintens svängningstal 1.503%1, 
stora tersens 1.25139 och lilla tersens 4.20139. Häraf följer, 
att alla tre intervallerna äro öfversväfvande, nemligen qvinten 
ungefär ++, och båda terserna knappt ,', comma. Svängnings- 
talen för afvikningen äro, 44%, 988, IH. Oaktadt qvintens och 
följaktligen äfven qvartens afvikning här är störst, är den 
likväl i och för sig så obetydlig, att den knappt kan komma 
i fråga. Emedan qvarterna äro något undersväfvande, blir 
lilla septiman, (dubbla qvarten), på 28:de tonsteget märkbart 
lägre och följaktligen mildare, än vid 42- och 49-delningen. 
Ais på 27:de tonsteget är 3 comma lägre än den s. k. väl- 
ljudände septiman. I detta system utgöra 2 tonsteg nästan 
precist en liten halfton, hvars svängningstal är 34, så att dä 
syntonisk upphöjning eller nedsänkning svarar mot ett tonsteg, 
svarar deremot chromatisk ganska noga mot tvenne. En egen- 
het vid detta tonsystem är den, att qvint- eller qvartcirkeln 
icke innehåller alla tonerna i systemet, utan blott halfva 
antalet. Utgår man från första tonen i systemet, så råkas på 
detta sätt endast de toner, som stå på jemnt tonsteg, således 
äro hvarken stor eller liten ters häri inbegripna. Detta är en 
följd deraf, att 34 och 20 (qviotens tonsteg), icke äro prim- 
tal sinsemellan, utan kunna delas med 2. 

Med afseende på detta tonsystem har jag försökt tem- 
perera en del toner på mitt accordion, der afvikningen höres : 
bättre än på ett fortepiano. Renheten hos treklangerna i dur 
och moll, samt deras omvåndningar, var så stor, att någon 


-— 2lt — 


afvikning med möda kunde upptäckas, så vida man icke hade 
det absolut rena att jemföra med. Vanliga septimaccordet var 
mera välljudande än vid delningen med 42, 49 och 31. 
Endast treklangen med öfverstigande sext var icke sä ren, 
som vid 34-delningen, ehuru märkbart renare än vid 19- 
delningen. 

Det system, som erhålles genom octavens delning i 36 
delar är detsamma som ett 42-tonigt, der hvarje tonsteg är 
deladt i tre delar, och förbigås här. Äfvenså är systemet 
med 38 toner ett fördubbladt 49-tonigt och de consonerande 
intervallernas afvikning är densamma i båda. Deremot ger 
octavens delning i 36+3=39 delar ett sjelfständigt tonsysten, 
der stora tersen står på 13:de tonsteget, och afviker lika myc- 
ket som vid 12-delningen, eller något öfver $ comma. (vinten 
på 23:dje tonsteget afviker föga mera än 4, men lilla tersen 
på det 40:de nära $ comma. Systemet, som hör till de ore- 
gelbundna, är således icke en gång så rent som det 19-tonig. 
Emedan qvarten står på 46:de tonsteget, samt A6—13=1J 
—10=3, och 23—16=7, inses att stor och liten halftos 
här äro lika stora, samt att stor och liten helton förhålla sg 
såsom 7:6. Chromatisk upphöjning svarar således mot 3 
tonsteg och är 3 gånger så stor som syntonisk. 

Delas octaven i 38+3=41 delar, så erhålles ett anna 
oregelbundet tonsystem der stara tersen äfvenledes står på 13:4 
tonsteget. Qvinten står på det 24:de, således qvarten på de 
47:de och lilla tersen på det 44:te. Således är här ston 
halftonen dubbelt så stor som den lilla, och chromatisk upp- 
höjning svarar endast mot 2:ne tonsteg, då den vid delningen 
med 39 svarade mot 3:ne. OQvinten är alldeles omärklig 
öfversväfvande, men stora och lilla tersen afvika ungefär ı 
comma, den förra under och den sednare öfver. Systemet 
är således mindre rent än det 34-toniga och knappast renare 
än systemet med 31 toner. 

Vid delningen med 43 erhålles ett regelbundet tonsysten, 
der stora tersen står på I&:de tonsteget. Qvinten på 25:e 





— 415 — 


tonsteget är ; comma för låg, stora tersen $ comma för hög 
och lilla tersen på 44:te tonsteget 3 comma för låg. Syste- 
met är icke en gång så rent som det 31 -toniga, emedan lilla 
tersen och följaktligen stora sexten afviker betydligt mera. 
Chromatisk upphöjning svarar mot 3 tonsteg 

Ett tonsystem med 44 toner är endast en fördubbling 
af det 22-toniga. Det är oregelbundet oaktadt stora tersen 
står på jemnt tonsteg, nemligen det 44:de, och syntonisk 
upphöjning svarar här mor 2 tonsteg. Med 46 toner erhålles 
ett oregelbundet tonsystem, der stora tersen står på 145:de 
tonsteget, och således stora heltonen innehåller 8, och den 
lilla 7 delar. Qvinten står på 27:de, qvarten på 49:de, och 
lilla tersen på 42:te tonsteget, hvaraf följer, att chromatisk 
upphöjning svarar mot -3 tonsteg eller är 3 gånger så stor 
som syntonisk. Qvinten är så ren, att den endast sväfvar } 
comma öfver. Dess svängningstal är 4.50207. Stora tersen är 
ungefär & comma för hög och lilla tersen ungefär $ comma 
för låg. Detta tonsystem är således näst det 34-toniga det 
renaste. | 

Jag förbigär här delningen med 48, som icke ger något 
sjelfständigt tonsystem, och öfvergår till delningen med 50, 
hvarigenom erhålles ett regelbundet tonsystem, der stora ter- 
sen är belägen på 46:de tonsteget och knappt afviker från 
reuheten + comma. Qvinten deremot afviker ungefär %, comma 
och lilla tersen $$. Alla 3 intervallerna äro här undersväf- 
vande. Qvinten som står på 29:de tonsteget, har till sväng- 
ningstal 4.49485. Lilla balftonen består af 3 och den stora af 
5 delar. Detta svstem är lika så rent, eller måhända re- 
nare än det 31-toniga. Vid delningen med 51 är systemet 
oregelbundet, emedan stora tersen står på 47:de tonsteget. 
Dess afvikning är densamma som vid 42-delningen, och qvin- 
tens afvikning densamma som vid delningen med 34, emedan 
54=3.17. Lilla tersen är ungefär 4 comma för låg. Stora 
heltonen utgöres af 9 och den lilla af 8 delar; men stor och 


-— 216 — 


liten halfton sammanfalla och bestå af 4 tonsteg. Chromatis 
upphöjning är således 4 gånger syntonisk. 





Det tonsystem som erhålles derigenom, att octaven dela 


med 53, är det första, som öfverträffar det 34-toniga i renhet 
Stora tersen står äfven här på 47:de tonsteget, qvinten på 
 3i:sta, qvarten på det 22:dra, lilla tersen på det 44de, 
hvaraf följer, att stora heltonen består af 9 tonsteg, lilla hel- 
tonen af 8, stora halftonen af 3 och den lilla af 3. Systeme 
är således oregelbundet, och syntonisk upphöjning, som svarar 
mot ett tonsteg, är tredjedelen af chromatisk. Qvintens sväng- 
ningstal är 4.49995, stora tersens 1.24898, och lilla tersens 1.2009, 
hvaraf följer, att ingen" consonerande intervall här afviker 
comma, en tonskillnad, hvilken är alldeles omärklig för öra 
I detta system kunna således treklangen och dess omvändnin- 
gar betraktas såsom fullkomligt rena. I systemet finnas tvenne 
små septimor, af hvilka den högre och skarpare på köt 
tonsteget är summan af qvint och liten ters, eller svarar mott. 
Den lägre och mildare, på 44:de tonsteget, är summan d 
tvenne rena qvarter eller svarar mot %. Säkallade välj 
dande septiman, (1), på 43:dje tonsteget är endast 3 comm 
för bög och kan således betraktas nästan såsom ren. Den fir 
icke förblandas med den vanliga förhöjda sexten, som står pi 
42:dra tonsteget, likväl kan den betraktas såsom sext, hyilke 
på en gång blifvit upphöjd chromatiskt öch syntoniskt. Minst 
intervallen i detta system, eller ett enkelt tonsteg, är obe- 
tydligt större än syntonisk comma, hvars svängningstal är i 
alldenstund octaven innehåller 55.8 commata. 

Emedan sist anförda tonsystem motsvarar alla fordringar, 
anser jag vara öfverflödigt, att gå vidare. Af det föregående 
inses, att i de regelbundna tonsystemerna är qvinten allıd 
undersväfvande, deremot öfversväfvande i de oregelbundoa, 
med undantag af det sista. De renaste tonsystemerna höra 
till de oregelbundnas klass. "Orsaken är lätt insedd, allden- 


stund vid absolut rena intervaller stora tersen delas i tvenne 


olika delar af heltonen. Bland de regelbundna äro systemeros 


— 2217 — 


med 31 och 50 toner renast. I dessa systemer är lätt att 
beräkna stora och lilla tersens afvikning, när man känner 
qvintens. Vore qvinten alldeles 'ren, skulle den förra vara 
en comma för hög och den sednare en komma för låg. Det 
kan bevisas, att om qvinten faller — comma, faller stora ter- 


sen 2, och lilla tersen' stiger å af en comma, så att båda, 
ehuru olika hastigt, närma sig renheten. Häraf inses, att då 
qvinten, såsom i Huvszns’s system, afviker + comma, måste 
stora tersen blifva ren, deremot blir lilla tersen ren, när 
qvinten, såsom i det 49-toniga, afviker } comma. 

I det föregående är afseende endast gjordt på interval- 
lernas större eller mindre renhet i hvart särskilt tonsystem. 
Emedlertid är lätt att inse, att de flertoniga systemernas fö- 
reträde icke ensamt beror härpå, utan äfven har sin grund i 
större rikedom på accorder, hvarigenom en mera omvexlande 
modulering kan åstadkommas. I detta afseende har hvarje 
tonsystem något eget att erbjuda, eiler så till sägandes sin 
egna karakter, och fordrar sin egna harmoniska behandling. 
Tillika inses, att de flertoniga systemerna lemna ett större fält 
för composition. Det är nemligen klart, att den mängd inter- 
valler och accorder, som compositören tänker sig, bättre kunna 
återgifvas med 49 toner än med 42, bättre med 31 än med 
19 o. s. v. Emedlertid måste man besinna, att svårigheterna 
att utföra musik ökas i samma mån antalet toner ökas, så att 
man blir tvungen att i detta afseende icke gå för vida. Bland 
de här omnämda tonsystemer, synes mig, oberäknadt det 
vanliga A2-toniga, endast tvenne möjligen kunna få någon 
användbarhet, vemligen tonsystemerna med 49 och 34 toner. 
Det förra har den praktiska fördelen af färre antal toner, 
deremot lemnar det sednare knappt något öfrigt att önska, 
hvad renheten beträffar. Ett tangentinstrument inrättadt der- 
efter synes mig ganska fördelaktigt att leda sången, för att 
derigenom uppnå den största möjliga renhet. Systemet med 
53 töner, ehuru renast, är alltför obeqvämt, i anseende till 
den stora mängden af toner. 


- 





— 2118 — 


2. Monografi öfver Hieracium. — Herr Wwauns 
anförde: Jag anhåller att i korthet få fästa Akademiens upp- 
märksamhet på ett botaniskt arbete af synnerlig förtjenst, 
hvilket nyligen hos oss utkommit, nemligen: 

Symbole ad Historsam Hlieraciorum, af Prof. Eus Fans 

Växtslägtet Aieracium har, ehuru hufvudsakligen tillbö- 
rande vår verldsdel, varit ansedt såsom ett af de svåraste 
inom Europas Flora att till arterna säkert bestämma. En 
närmare granskning deraf, äfven till dess exotiska arter, och 
helst en sådan som den närvarande, måste derföre för veten- 
skapen vara högst efterlängtad och af sannt värde. Författaren 
anser emedlertid dessa svårigheter hufvudsakligen hafva sin 
grund deri, att man orätt uppfattat arternas kännemärken, 
samt fästat allt för litet afseende på växternas morphologiska och 
biologiska förhållanden, hvarigenom inträffat, att de hittils 
antagna artkaraktererne snarare omfattat särskilda arters ana- 
loga former, än de verkliga arterna sjelfva. Arbetet innefattar: 
ratio operis, generis Hieraciorum limitatio, distributio Hiera- 
ciorum in greges naturales, characterum Hieraciorum examen, 
biologice Hieraciorum rationes, geographica Hieraciorum di- 
stributio, progressus cognitionis Hieraciorum, specierum limi- 
tatio, varietates et hybriditates Hieraciorum, synonymia Hie- 
raciorum, species Hieraciorum rite cognitz, conspectus Hiera- 
ciorum diversarum regionum, Hieracia Patrum, samt slutligen 
Index pläntarum post Linneum sub Hieracii genere descriptarum. 
Redan häraf synes huru mångsidigt ämnet blifvit behandladı 
men författarens ' största förtjenst ligger, utom i den högst 
lirorika speciela behandlingen af hvarje bland de 450 upp- 
tagna arterna m. m., obestridligen i slägtets fördelning i ns- 
turliga strängt afslutade serier och grupper med en bestämd 
parallelism mellan arterna i dessa; i en med ovanlig grund- 
lighet genomförd kritisk undersökning af de särskilda karakte- 
rernes väsendtlighet och de biologiska förhällandernas vigt 
hvarvid en mängd tilllörene obegagnade ganska vigtiga kän- 
nemärken blifvit framställda, under det gamla oväsendlliga 





— 219 — 


blifvit utmönstrade; i en rikhaltig öfversigt af seriers, gruppers 
och arters geografiska utbredning, samt i en från äldsta tider 
ytterst omsorgsfullt utredd Synonymi, vid hvars bearbetning 
Bunserı, i Upsala förvarade, Herbarium lemnat högst wigtiga 
upplysningar. Följande utdrag ur detta rikhaltiga arbete torde 
bäst rättfärdiga mitt omdöme. Slägtet karakteriseras sålunda: 

Hieracium: Involuggım multiflorum, squamis nunc in 
seriem contiguam, nunc interruptam spiräliter dispositis imbri- 
catum. Receptaculum nudum, sed scrobiculatum, fimbrilliferum. 
Ligule apice 5-dentatz, circa faucem pilos®. Achsnia colum- 
- naria decem--costata, apice truncata, nec in rostrum attenuata. 
Pappus sessilis, albidus I. rufescens, pilis subuniserialibus sim- 
plicibus rigidis subfragilibus scabris, haud basi dilatatis. 

Herb& perennes, plus minus lactescentes, foliis sparsis 
indivisis, antrorsum dentatis, vix unquam Ilyratis, runcinatis 
|. runcivato-dentatis, indumento duplici, altero piloso, altero 
stellato-floccoso. u 

Hieracierna delas i följande 5 serier, hvaraf hvarje sön- 
derfaller i 4 eller 5 grupper, hvilka särdeles väl motsvara 
hvarandra i de särskilda serierna. 

Ser. I. Pilosella. Innovatio herbe per stolones, nunc in 
rhizoma repens, nunc in caudiculos laterales abeuntes. 
'Involucrum irregulariter imbricatum. Achsnia minima, 
striatula.. Pappi pili tenuissimi, aequales. 

a. Stirpe H. Pılosele. Rhizoma repens. Involucri 
squamz interiores spirales acute. 

b. Stirps H. Auricule. Rhizoma repens. Involucri 
squamz interiores verticillate, obtus&. 

c. Stirps H. prealtı. Radix a caule discreta. In- 
volucri squam& interiores obtusz. 

d. Stirps H. cymosı. Radix a caule discreta.. In- 
volucri squam& interiores acute. 

Ser. I. Aurella. Innovatio per rosulas. Involucrum mul- . 
tiseriale, contiguum. Achania magna (longiora), elevato- 
costata. Pili pappi rigidi, inzquales. Alpine. 





— 220 — 
e. Stirps H. villosi. Glauca, radice ad collum nuda, 


involucri squamis villosis, acuminatis, ligulis glabris. 
Alp. Europe centrales. 

f. Strps H. Cerinthoidis. Herba et invol. priori, 
ligulis ciliatis. Alp. Eur. occidentales. 

g. Stirps H. lanıferi. Glauca, radıce lanoso-comosa. 
Invol. priorum, ligulis ciliatis. Pyrinei et Hispan. 

h. Stirps I alpint. Subviridia, glandulosa, invol. 
squamis acuminatis, ligulis ciliatis. 

‘. Stirps A. glaucı. Glauca, ad collum nuda, invo- 
lucro farinoso, squamıs obtusıs, scalarıbus! ligulis 
glabris. 

Ser. III. Pulmonarea. Innovatio per rosulas. Involucrum 
interruptum, squamis exterioribus abbreviatis inordinati: 
Achznia brevia, truncata, striata, basi attenuata. papp 
Aurelle. 

k. Stirps H. Andryaloidıs. Herba involucraque pils 
densis eximie plumosis tomentosa, candicantia. 

I. Stirps H. rupestris. Glauca, setosa, stylo persi- 
stenter luteo, glabro. Ligule glabre 1. ciliat«. 

m. Stirps H. vulgatı. Casia aut viridia, pilosa. 
stylo fusco hispidulo, sicco fucescente, anthela discreia. 

n.. Stirps H. salicı, herba et stylo priorum, anthel 
contigua, squamis obtusis. 

Ser. IV. Stenatheca. Innovatio per rosulas, .raro pe 


gemmas. Involucrum abruptum; exterior series abhreviata. 


involucrum quasi exterius prabens; interior e squams 
zqualibus subverticillatis. Achania gracilia, lineariz | 
sursum attenuata. Pappi radii equales. Extra-europea. 
o. Stirps Tolpidiformis. Phyllopoda. Involucri squamz 
elongatz, longe attenuatz. Achania truncata. Ara 
australis. Habitus Tolpidss. 


p. Stirps Prloselleformis. Phyliopoda. Involuerun 


multiflorum, squamis acutis. Achzenia truncala 
America meridsonalis. Habitus Piloselle. 


- 2 — 


g. Stirps H. erianthi. Phyliopoda. Involucrum den- 
se villosum. Achsnia linearia, truncata. 

r. Stirpe H. Pulmonarieformis. Phyllopoda. Invalu- 
crum pauciflorum, gracillimum. Achznia elongata, 
linearia, sursum subattenuata. America borealis. 

s. Stirps Accipitrinella. Aphyllopoda. Achznia sur- 
sum haud attenuata. Habitus Accspitrinorum. 

Ser. V. Accipitrina. Innovatio per gemmas clausas. 
Involucrum contiguum, plerisque distincte polyseriale. 
Achznia truncata, pilis pappi rigidis insequalibus. 

t. Stirps H. intybacer. Hypophylliopoda, glanduloso- 
viscida. Involucrum subobvallatum, squamis equa- 
libus obtusis. Ligule glabre. Alpina. 

u. Stirps H. Prenanthordis. Pseudophyllopoda. In- 
volucrum vulgo squamis exterioribus paucis, inte- 
rioribus zaqualibus obtusis. Ligule apice ciliate! 

x. Stirps H. tridentatt. Pseudophyllopoda. Involucri 
squam&® interiores spirales decrescentes sensim acu- 
minate. Julio optime Horent. | 

y. Stirps H. wmbellati. Aphyllopoda. Squam& invo- 
lucri exteriores distincte polyseriales; interiores ma- 
jores, verticillate, obtuse, sequales. Augusto op- 
time florent. | 

z. Stirps H. Sabaudi. Aphyllopoda. Squamz involucri 
subequales adpresse obtuse, intime verticillate. 


Septembri optime florent. 


En märkbar analogi visar sig hos dessa serier. Hvar och 
en af dem börjar med lågväxande arter, hvilkas stjelk eller gre- 
nar hafva ett blomhufvud, d. v. s. med piloselloidiska former, 
och sluta med arter af Accipitrinernas utseende; således Pi- 
losellerna med de högre hypophyllopodiska, Aurellerna med 
H. Bupleuroides och speciosum, som svårligen kunna skiljas 
från Accipitrinerna. Mellan H. vulgata och de dem motsva- 
rande H. tridentata finnas knappt några gränser, och Acci- 


- 





— 222 — 


pitrinellerna bland Stenothece äro till örtständet verkliga Ac- 
cipitriner, ehuru de till svepet ej kunna skiljas från Stem- 
theca. Den fjerde seriens arter, som, med undantag af Tolp- 
diformes, tillhöra nya verlden, sprida mycket ljus öfver & 
andra serierne, ehuru de sig emellan äro nära förenade. De 
geografiska utbredningen ger ytterligare stöd för dessa alde- 
Dingar. 

Vid Karakterernas granskning förtjenar följande företr 
desvis att anföras. 

Roten och stjelken lemna endast få väsendtligare känne- 
märken. All skillnad mellan stjelk och stängel synes försvinn 
hos Hieracierna, endast hos de krypande Pilosellerna, eller der 
roten tydligt öfvergär i rhizom och uppskjuter nästan nakn 
blomskaft, kan en stängel sägas förekomma. Hos Aurell, 
Pulmonaree och Stenothece är stjelken ofta enkel och naken 
men likväl typiskt grenig och bladens när- eller fränven 
betyder föga, då de i det sednare fallet ersättas af bractee. 
Nästan alla Pulmonareer variera med naken eller enbladz 
samt, genom axelns förlängning, flerbladig stjelk. Ju Nera bil 
som uppstiga på stjelken, desto färre återstå vid basen. lir 
igenom företer hvarje art en forma basıfolia och en caulılam 
En verklig skillnad finnes :deremot emellan en caulıs folosw. 
d. v. s. med alla bladen fästade på stjelken, om ock ie 
rosett vid basen, och en caulis scapiformis, der bladen utg 
från rothalsen. Ett tredje slag är caulis aphyllopodus, he 
hvilken alla bladen äro skillda från basen och de nedre var 
ligen vissnade. Så väsendtlig och konstant denna karakter i, 
så otillförlitlig kan den i tillämpningen blifva, om man ' 
tillika afser knopparnes beskaffenhet. I öfrigt erbjuder stjelket 
knappt något annat kännemärke af vigt, utom om den är tit 
slutligen nästan vedartad, och ihålig, eller fylld med en | 
märg. Den kan hos samma art, t. ex. H. umbellatum, var 
enkel eller grenig, styf eller slak, hög eller låg, gles- elle 
tät-bladig, styfhärig eller glatt, med ett eller flera blomhufvuder 

Alla 








— 223 — 


Alla arter, som bestämmas genom nedliggande stjelk , äro fal- 
ske. Denna del är hos Hieracierna typiskt rak och upprätt 
eller uppstigande. Den flexuösa och den kulliggande stjelken 
äro endast afvikelser. Kulliggande blir den antingen i täta 
lundar genom vekhet (H. umbellatum) eller ofta på sandiga 
hafsstränder förtryckt af vinden (H. eriophorum, umbellatum, 
virosum, af hvilkas kulliggande former H. prostratum blifvit 
bildad). 

- Hieraciernas Nad öfverensstämma till det mesta. De äro, 
rotbladen undantagna, utan led med stjelken förenade, äro 
oordentligt strödda, odelade, framåt tandade, under nerviga 
med mer eller mindre anastomoserande ådror. Runcinerade 
blad äro lika främmande för Ilieracierna, som vanliga hos 
Crepis. Till läget variera' de glesare och tätare, till vidfäst- 
ningen stjelkomfattande, sessila och skaftade. Bladens form 
hos hvarje art har visserligen en gifven typ, men deras större 
eller mindre bredd betyder föga, liksom tillspetsningen och 
kantens tandning eller helhet. Så. finnes H. umbellatum med 
hela nästan trädsmala och med’ kamtandade bredt ovala blad. 
Ehuru tändernas när- eller frånvaro är af föga betydenhet, 
är dock deras beskaffenhet af vigt, särdeles om tänderna vid 
bladets bas eller på dess midt äro mest utvecklade. IH. 
umbellati och tridentati grupper äro bladen i synnerhet midtpå 
tandade, i H. Sabaudi grupp och hos Pulmonareerna från 
basen till midten. Somliga arter hafva släta och glänsande, 
andra skrynkliga och glanslösa blad. Några hafva dem afta- 
gande i storlek uppåt stjelken, andra åter tilltagande eller 
åtminstone bredare än de nedre, hvilket allt är af större vigt 
än formen ,& antalet etc. Slutligen äro de på undersidan än 
triplinervia med glest anastomoserande ådror, än tätt nätådriga, 
en skillnad som ej synts variera. Bladskaften träffas vingade 
eller smalt rännformiga. 

Örtens beklädnad är af 2:ne hufvudslag, en hårig och 
en stjernludet flockig; den håriga dessutom enkel, glandulös 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 5. N:o se. 2 


a — 


eller i varmare länder fjäderlik. Härigenom erhållas förträffliga 
karakterer; de arter som äga tydliga fjäderlika hår bilda en 
egen grupp. Men glandlerna fattas stundom hos typiskt glandulösa 
arter, håren blifva då enklare och vanligen tätare, villösa t 
ex. på Pilosellernas svepen, hvilka typiskt äro glandulöst bi- 
riga. Typiskt glandellösa blad blifva aldrig glandulöst klibbig, 
men väl kunna glandulöst klibbiga blifva glandellösa. Beklöd- 
nadens närvaro betyder mindre än dess slag; de styfhårigase 
arter träffas stundom glatta (H. cymosum, echioides etc. 
Härens längd samt styfhet och mjukhet varierar hos alla. Kon- 
stantare är den vanligen gråa stjernludet-flockiga beklädnaden 

Ehuru bestämda gränser ej finnas emellan de glaucescenis 
och rent gröna arterna, är denna skillnad dock  väsendtlg 
Hela Aurellernas serie är typiskt glaucescent. Hos Pulmor- 
reerna är gränsen svårare att bestämma till följe af de me- 
lanliggande species cwsie. Hos de verkligt glaucescenta a- 
terna är stiftet ständigt gult och glatt, hos de öfriga bru 
och sträfludet, efter torkning sotbrunt. 

Den allmänna Inflorescensen varierar mycket Nasa 
hvarje art, äfven de med den mest sunımansatta anthela, ka 
blifva monocephalisk. De vanliga Inflorescens — slagen är: 
umbella, cyma, corymbus, panicula, samt hos de Amerika- 
ska arterna thyrsus och racemus, men dessa öfvergå lätt bs 
samma art i hvarandra. Inflorescensens typ är dock all 
centrifugal och indefinit, samt dess utveckling lateral. Nog 
bör dock skiljas mellan grenig stjelk och sammansatt anthek 
De verkliga grenarne bära ej blott blomhufvud, utan äfven bi. 

Blomhufvudenas storlek varierar betydligt hos samma ar 
efter blommornas antal. De flesta species hafva en form med 
stora och en med små hufvuden. Eon ailmän lag härvid är, att } 
flera hufvuden en art utvecklar, ju mindre blifver hvarje sådact 
och tvärtom. Fjell-former hafva få, men stora hufvuda 
Blommornas antal inverkar äfven på hufvudenas form; är 
blommorna få, blifva svepena fina och cylindriska, äro de tor 
rika, blifva svepena ventricösa. 


— 2925 — 


Af synnerlig vigt, men hitintills försummade, "äro de 
karakterer som hemtas af Svepets bildning, och det icke 
mindre för seriers och gruppers, än arternes bestämning. 
Typiskt bildas det af spiralformigt ställda och imbrikerade 
fjäll; men dessa fjäll framställa än en fortlöpande mängradig 
serie, än åter en på. åtskilligt sätt afbruten. I förra fallet 
äro än de yttre fjällen mindre och kortare, såsom hos H. 
glauci och H. umbellati grupper, än alla nära lika, såsom hos 
de flesta Aurelle, hvilkas svepe ofta synes enkelt; det sed- 
nare är tydligast hos Stenotheee, bvilka derföre tyckas. ega 
dubbelt svepe, det yttre af korta, det inre af utdragna sig 
emellan lika fjäll (bland, Europeiska arter H. paludosum). 
Hieracra ıniybacea. och några Pulmonareer från Italien hafva 
nästan enradigt svepe med få, korta, oordnade fjäll. Hos H. 
prenanthoides och de flesta Pulmonareer äro de yttre fjällen 
kortare och oregelbundet imbrikerade, hvilket utmärker en 
afbruten spiral-serie. — Af ännu större vigt är dock den skill- 
nad, som uppstår derigenom, att den innersta fjälleykeln an- 
tingen äfven är spiralisk och öppen, eller återlöper ı sig och 
bildar en krans. I det förra fallet blifva de inre fjällen små- 
ningom smalare, mindre och mera långspetsade, i det sednare 
bredare, större och ganska trubbiga, såsom vid jemförelse af 
H. umbellatum och tridentatum samt Pilosella och Auricula 
visar sig. Fjällens form och färg lemnar äfven brukbara 
kännemärken, som dock med urskiljning böra begagnas. I fjell- 
bygder förekommande arter, som vanligen hafva svartaktigt 
svepe; erhålla det nemligen grönt när de träffas nedom fjel- 
len eller i trädgårdar. H. Sabaudum, som typiskt har röd- 
brunt svepe, hvarigenom den skiljes från alla andra, får det 
i lundar vanligen grönt. 

Svepets och blomskaftens beklädnad är, liksom örtstån- 
dets, dubbel, antingen flockig eller setös, det förra vanligast 
och konstantast. Det flockiga indumentet är hos alla likartadt, 
blott stundom med åldern försvinnande eller tätare, men det 
håriga varierar mycket. Fattas det flockiga blir svepet svart- 


— 26 — 


grönt och efter torkning svartaktigt. Hår saknas på svepa 
hos H. glaucı grupp och hos några Stenothece och Accip- 
triner. Hären äro vanligen glandelbärande, men stundom [ör 
svinna glandlerna hos en art som annars eger dem; typil 
glandellösa arter erhålla deremot, såsom redan blifvit nämnd, 
aldrig glandler. När glandlerna försvinna blifva håren längre 
tätare och ofta ull-lika. 


Blommörna iakttaga alltid samma typ, dock icke uta 
förändring. Hos Stenothece äro de vanligen mindre och 
smalare än hos de öfrige. Några hafva dem nästan radı- 
rande, andra likstora. Hos H. alpınum och Parnass 
äro hela blommorna håriga, hos andra äro de ecirak, 
hos ännu andra glatta Häraf vinnas goda specifica karakterer 
Blommornas färg, med undantag af den hvitaktiga, är deren! 
af föga vigt; H aurantiacum, t. ex. träffas med gula, brant 
gula och röda blommor. | 


Vida constantare är Stiftets färg, som allt jemt bibehi- 
ler sig gul hos de glaucescenta Pulmonareerna, under det ix 
efter torkning blir sotbrun hos Pulmonarex cesie. H. aura- 
tiacum utvisar detta künneteckens vigt, då stiftet hos dens 
art, huru än blommornas färg vexlar, dock alltid bibehäller 
sig sotbrunt. Ilos några Aurelle& blir det grönaktigt och he 
H. staticefolium blifva äfven blommorna efter torkning gröm 
De arter, som hafva gult stift, hafva det äfven glatt, de andr 
der stiftets färg förändras, deremot brunhärigt hos den lefvan& 


,” 


växten. 


Achenierna äro, utom hos Stenothece, ytterst lika. De 
enda skillnaden består i färgen och storleken. Så urskiljs 
Pilosellerna genom acheniernas litenhet, hvilken äfven hos & 
största arterna bibehåller sig. Hos Aurellerna deremot äv 
de ovanligt stora, hvarföre vallecul& der äro tämmeligen platt 
och ej så fårade som hos Pulmonarex. Fjunets en- eller tvi 
radighet är af ringa betydenhet; likaså dess färg som varie- 
rar rödbrun, gulaktig och hvit. 








— 227 — 


Ytterst vigtiga äro Hieraciernas biologiska förhållanden. 
Endast genom dessa kan med tillförlitlighet bestämmas hvad 
som är art eller varietet. Alla Hieracier äro perenna och 
deras innovation sker antingen genom stoloner, rosetter eller 
slutna knoppar, hvaraf förträffliga karakterer hemtas. Stolo- 
nerna tillhöra Pilosellerna, som 'i typiskt tillstånd alla ega 
dem, ehuru de hos de stjelkbladiga formerna vanligen försvinna. 
De kunna träffas både ofvan och under jord. Denna innova- 
tion sker om våren och sommaren. Innovationen genom ro- 
setter förekommer om hösten och träffas hos Aureller, Pulmo- 
nareer och de flesta Stenothece. Huru tydligt rosetter skilja - 
sig från stoloner, öfvergå likväl underjordiska stoloner till ro- 
setter. Pä Sicilien är vanligt, till följe af den .milda vintern, 
alt rosetterna redan på hösten utväxa i stjelkar, hvarföre 
Frötica Upptagit de Sicilianska Pulmonareerne bland Accipitri- 
nerne.  Rosetternas första blad äro mindre än de följande, 
trubbigare och helare, samt qvarsittande vissnade öfver vin- 
tern. De verkliga rotbladen utvecklas sednare ur rosetternas 
medelpunkt, qvarsitta och låta nya rosetter utskjuta. Roset- 
terna utvecklas ofta ur bladvinklarne, hos andra från sjelfva 
roten. | 

Den mest serotina innovationen sker genom slutna knop- 
par, som sedan växten öfverblommat, slutligen utvecklas från 
basen af stjelken. ”Knopparna tillhöra de arter, som hafva 
hög och bladig stjelk, isynnerhet Accipitrinerna, de gamles 
Htieracia fruticosa. De öfrigas folia primordialia öfvergä nu, 
till följe af den tillstundande vintern, i. fjäll och de andra 
bladen uppstiga normalt på stjelken, ofta frånskilda från basen. 
De nedra bladen vissna alltid hos dessa före de öfra. Dessa 
kallas hypophyllopoda, till skillnad från de verkligt aphyllopoda. 

Arternas förökning genom stoloner är källan till Pilosel- 
lernas talrika variationer. De individer som sälugda uppkom- 
mit skilja sig mer eller mindre från urplantan. Stolon-plan- 
torna äro vanligen uppstigande; bladen uppstiga äfven mera 
på stjelken och, hvad som i synnerhet missleder, inflorescensen 





— 228 — 


blir furcata, samt blommorna enfärgade hos de arter der 
de i typiskt skick äro olikfärgade. Detta är rätta orsaken till 
den furkerade stjelken. Så erhåller H. aurantiacum, uppdragen 
af frö, cyma, men förökad genom stoloner blir den furkerad. 

Liksom innovation af nya individer eger rum i rotbladens 
vinklar eller under dessa, så sker växtens egen ur bladvink- 
larne, efter en centrifugal typ, ej blott hos örtståndet utan 
äfven hos anthelan. All dichotom eller furkerad delning är i 
detta slägte oegentlig. -Pilosellernas stjelk är vanligen enkel 
och endast anthelan grenig, ty inga knoppar finnas i stjelk- 
bladens vinklar; de greniga individerna äro bildade genom 
stoloner. Hos alla andra Hieracier är stjelken alltid, ätmin- 
stone in potestate, grenig. Äfven de enklaste exemplar hafva 
i hvarje bladveck en aborterad gren. Enkel eller grenig 
stjelk kan derföre ej åtskilja arter, ty om grenarne komma 
till utveckling eller bortvissna beror af yttre omständigheter. 
Har hufvudstjelken blifvit afbetad, afskuren eller på torra klip- 
por af solen bortbränd, utskjuta ur de undre bladvinklarne 
fina, fåbladiga sidostjelkar, hvaraf den så kallade H. rupestre 
ledt sin uppkomst. Anthelans centrifugala innovation följer 
samma typ som stjelken, den är blott i allmänhet mera sam- 
mansatt. 

Till de biologiska förhållandena hör äfven lactescensen. 
som hos olika arter är ganska olika. Sä lactescerar H. vır- 
sum ganska starkt, H. Sabaudum af samma grupp derema 
knappast märkbart. En fysisk egenskap hos håren i detta 
slägte är att de på i herbarier länge förvarade exem- 
plar förändra sin hvita färg till rödbrun. Härigenom haf- 
va många varieteter blifvit bildade, som ej förekomma :i 
naturen, t. ex. Faöuces H. Puosella var. Barbarossa etc 
Stundom lemnar denna färgförändring en ledning vid ar- 
ters ätskiljande. SA får den rätta H. echiordes, förvarad | 
torrt skick, brunt flockigt svepe, hvarigenom den lätt igenkän- 
nes från närmaste arter. Hos H. alpınum blir svepet efter 
torkning brunrödt. Nästan alla Pulmonareer och de flesta 





— 229 — 


. Accipitriner variera med fläckiga eller på undersidan: röd - 
sprängda blad. 
Mest betydande vid växtens utveckling är örtståndets öfver- 
gång till anthela eller bladens till bracteer. Derigenom uppkom- 
nier en anthela discreta eller contigua, den förra då foliatio- 
nen tvärt afbrytes, eller då fullständiga blad på en gång 
upphöra tätt under anthelan och. transformationen till bracteer 
sker med ett språng, såsom hos Pulmonareerna, det sednare 
när bladen smäningum, utan bestämd gräns, reduceras till 
bracteer, eller alla blomskaften understödjas af utvecklade blad, 
såsom hos Accipitrinerna. Många närslägtade arter urskiljas Zr De 
härigenom lätt, äfven monocephaliska, t. ex. H. alpinum och Hf." | 
nigrescens, hvilka. båda fullt utvecklade erhålla flera hufvude he 






med bracteer. De arter, som hafva fortlöpande foliation, N 
hafva äfven vanligen svepefjällen $i fortlöpande serie och 
tvärtom. 

Blomhufvudena erbjuda flera biologiska kännemärken. I 
början äro de vanligen upprätta, hos on eller annan art lik- 
väl lutande, men efter blomningen förändras de på åtskilligt 
sätt. Svepets olika zstivation beror af dess egen ofvan anförda 
bildning, men de innersta fjällen äro hos somliga i början 
öfverliggande (incumbentes), hos andra utsträckta (porreete). 
Blomkrunang zstivation är involuta. Blommornas sömn och 
vaka äro ej noga iakttagna; de öppnas vanligen ganska tidigt 
på morgonen. Pilosellernas sluta sig vid middagstiden; Acci- 
pitrinernas stå ännu om aftonen öppna. Blomningstiden sam- 
manhänger med stjelkens grenighet; först blomma, redan 
i Maj, Püoselle scapigere, i Juni och Juli caulescentes, 
i Juni den nästan bladlösa H. murorum, i Juli i syn- 
nerhet H. vulgatum och Pseudo-Accipirine, i Augusti H. 
umbellatum etc., samt slutligen i September AH. Sabaudum, 
boreale, virosum ete. Klimatet inverkar likväl äfven på blom- 
ningstiden. De nordbga formerna af samma art blomma, för- 


— 22330 — 


flyttade till längre mot söder belägna trädgårdar, tidigare a 
de sydligare varieteterna. 

Hieracierna fortplantas ganska lätt genom frön, äfven 
genom sådana som länge förvarats i herbarier. Ett märklig 
exempel härpå lemnar H. humile, som Faızs uppdragit af frö 
tagna från exemplar i Burssaı herbarium, insamlade 1610. 

Blomkronans monstrositeter må aldrig tjena till arters 
uppställande, såsom skett med AH. tubulosum. De iakttagn 
aberrationerna äro: A) forma stylosa, med aborterad krom; 
2) tubulusa med rörformiga tungblommor; 3) semssubuls 
med långt rörformiga tungblommor, slutande med ett kort brän: 
4) regularıs, endast i midten af blomhufvudet, med reguliert 
5-deladt bräm, samt labiata (beskrifven af Monnıze). 

Genom torkning för växtsamlingarne försvåras karakte- 
rernas urskiljande. Glaucescenta arter blekna, glandulösa för- 
lora sin klibbighet, svepets form och fästets beskaffenbet fö- 
ändras genom sammanprässningen, så alt svepets structur enda 
efter mycken öfning kan iakttagas, stjernluddet. bortnötes ec 
sällan. Dessutom saknas ofta i samlingarne exemplar mei 
mogna frön, liksom rosetter och knoppar, som först på se- 
hösten kunna erhållas. 

Hieracıernas geografiska utbredning. Växtfamiljen (+ 
choriace® har sitt maximum i Europa, och denna familjs cer 
tralslägte Hieracıum är äfven hufvudsakligen Europeiskt, Fris 
yitersta Lappmarken till deo i Medelbalvet utskjutande Italea 
från Portugals kust till Asiens mest continentala nejder her- 
ska Hieracierna, uppstigande ur djupet af dalarne will fjelles 
spetsar. I fjellbygderna är arternas mängd störst, i skogig 
bergstrakter individernas, som ofta, åtminstone i Sverige, giv 
uttrycket åt mången nejds flora. De välja helst torra, kli 
piga och grusiga urbergstrakter; få växa på fuktiga ställen, 
t. ex. H. svecicum och diaphanum. De som frodas i lundar 
på slättbygden synas, med undantag af de flesta Accipitrine 
vara degenererade och luxurierande bergsarter. 


— 231 — 


Utom den angilna regionen träffas endast ganska få nor- 
mala arter, alla gemensamma för hela den arctiska zonen, 
hvilka öfvergå till Amerikas nordligaste trakter, t. ex. H. al- 
pinum och vulgalum, men ej murorum. Då denna del af 
Amerika utmärker sig genom sin höstflora, är ej oväntadt att 
några senblommande Hieracier der - finnas. I hela Amerika 
saknas deremot allt spår till Piloseller och Aureller, men Ste- 
nothece äro vidt utbredda såväl i norra som södra Amerika, 
eburu der af långt mindre betydenhet än de egentliga Hiera- 
cierna i Europa. Endast en Amerikansk egentlig Hieracii-art 
öfvergär till gamla verlden, nemligen H. triste, som finnes på 
Aleutiska öarne och Kamtschatka, liksom A. alpinum i arc- 
tiska Amerika. Anmärkningsvärdt är, att de sig emellan tätt 
slutna grupperna af den Amerikanska serien, likna de särskilda 
Europeiska serierna, nemligen de sydamerikanska våra Pilo- 
seller, de nordamerikanska Pulmonareerna och Accipitrinerna, 
samt arterna från Central-Amerikas höga berg och från det 
arctiska Amerika, Europas Aureller. De få arterna från Goda 
Hoppsudden, Madagascar och Ostindiens berg, hvilka kanhända 
utgöra én ny serie, hänföras här till Stenothecee. 

Äfven i Hieraciernas füdernesland Europa och det till- 
gränsande Asien äro arterna sig emellan i särskilda länder 
olikare än man skulle föreställa sig. Hvarje hufvudsaklig bergs- 
kedja har sina egna arter, ja till och med sina egna grupper. 
Så tillhör H. cerinthoides m. fl. Pyringerna. I medlersta Eu- 
ropas Alper luxuriera A. intybacer, glauci och villosi grupper, 
som med undantag af den första, saknas i Pyrinzerne, samt 
alla i norra och östliga Europa och Sıberien. Stirpes rupestres 
hafva sitt maximum i Skandinaviens subalpina nejder; Pre- 
nanthoidee tillhöra väl alla Europas alper, men hvarje trakt 
har sin art,‘t. ex. Schweitzeralperne H. ochroleucum, Caucasus 
H. caucasıcum etc. Pilosellerna råda i östra Europa och det 
tillgränsande Asien, samt synas undfly hafsklimatet, så att i 
Britannien, Sicilien, Sardinien och på de flesta vestliga öar 
endast H. Pilosella med secundära former återstår. Äfven i 


— 232 — 


Norrige, Sverige och Danmark etc. undfly de de vestln 
trakterna, med undantag af A. Prlosella och Aurscula. Pi- 
losellernas skönaste arter H. ıncanum, procerum, olympicun. 
macrotrichum tillhöra Östern. H. Aurieula fattas i Siberieo 
och Caucasiska länderna, der den substitueras af #. bifurcun 
och auriculeforme. H. breviscapum är Pyrineerne egen, H. 
nıvale oentral-Europa och H. svecicum den subarctiska zonen, 
Island, Norrige, mellersta Sverige, norra Ryssland och Siberie. 

Aurellerna tillhöra södra Europas alper, de med glatt: 
blommor de östligaste, de med kanthäriga mest Pvriazerm, 
hvarifrån de öfverg& till Spanien, Irland och England. DI 
vidröra endast Tysklands vestligaste gränser. Pulmonarees 
växa i hela Europa, men helt olika arter i Skandinavien oc 
Italien. De zstivala Accipitrinerna hafva sitt centrum i Ne- 
den, de serotina, eller H. Sabauds grupp, i Italien och mede- 
hafsregionen, endast H. boreale går af denna grupp i ner- 
vestliga Europa längre mot norden. 

Det bör anmärkas, att somliga karakterer ej bero elle 
ändras af klimatet, utan tillhöra vissa regioner. Så böra ah 
arter med fjädrad hårbeklädnad till medelbafsregionen, likson 
de analoga Andryale. De glandulöst klibbiga äro äfven sit 
europeiska. H. prenanthoides förlorar i högsta norden sm 
glandler på skaft och svepen. Alpinska arter hafva vanlige 
svartaktigt svepe, men erhålla det grönt på inferalpina ställe 
t. ex. i botaniska trädgårdar. Hieracia glauca träffas på + 
öppna klippor, i lundar blifva de ofta gröna. På kalkgrun 
beklädas svepena med tät hvitaktig flockighet. 

Genom den lätthet hvarmed Hieracieroa medelst st 
pappus kringspridas, visa de sig ej sällan sporadiskt ot 
degenerera då lätt; dessa få ej anses som hybrider. De at 
gås ofta ur botaniska trädgårdar, t. ex. H. Sabaudum etc. "i 
Upsala, 


— 233 — 
3. Utvecklingen af Mollusea Acephala. — Hr 


Loven meddelade öfver detta ämne följande: 


Det har genom sednare tiders iakttagelser blifvit ådaga- 
lagdt, att Mollusca Cephalopoda, när de lemna ägget, hafva, 
till alla väsendtliga delar, det utbildade individets form och 
organer. Om Gastropoderna deremot veta vi, alltsedan Sars 
gjorde den första derhän ledande upptäckten, att de, både 
nakna och snäckbärande, äro, när de lemna ägget, täckta med 
en nautilusformig snäcka, bära på hufvudet ett stort velum, 
som kan anses homologt med de åtta armarna hos Cephalo- 
poda, och hvilket, med sina vibrerande cirrer, i detta stadium 
är det enda rörelseorganet, att de hafva på den ännu icke till 
kryporgan utbildade foten ett operculum, ehvad ett sådant 
finnes hos det fullvuxna individet eller ej, att de sakna ten- 
takler och oftast ögon, men ganska tidigt förete hörselorganer, 
och att de icke förr än vid slutet af detta första stadium 
hafva ett hjerta och särskilta circulations- samt respirations- 
organer. Gastropoderna undergå. således en verklig metamor- 
phos, och hos de nakna sker den yttre förvandlingen, enligt 
Norpmanns iakttagelser, efter all sannolikhet i följd af hud- 
ömsning, medan hos de skalbärande snäckan endast mer eller 
mindre förändrar riktningen af sin vridning. Dervid försvinner 
velum fullkomligt eller till största delen, foten blir rörelseor- 
ganet och tentaklerna framträda. De iakttagelser vi hittills 
ega öfver flera slägten af de nakna, och af de skalbärande 
åtminstone öfver arter af Cylichna, Bullea, Eulima, Cerithiumy 
Lacuna "), Phasianella ”) Purpura och Nassa "”), berättiga oss 
att, tillsvidare, antaga en sådan metamorphos såsom genom- 
gående alla former af hafvets Gastropoder, medan undersök- 
ningar öfver Planorbis och Lymn&eus göra det troligt, att den 
är mindre allmänt gällande hos sötvattnens former, i hvilket 


*) Se denna Öfversigt 1844, 51. 
**) Nonpmann Tergipes 98. 
***) Peace, Ann. Nat. Hist. Xl, 28, XIII, 203, XV, 446, 


— 234 — 


a 


afseende goda arbeten öfver Nerita, som är en Trochoid, oc 
öfver Melania skulle vara af stort värde. 

Att äfven Pteropoda i deras första stadium simma me- 
delst ett vibrerande velum skall jag framdeles ådagaligg 
efter ännu ofulländade iakttagelser på en vid våra kuster ld- 
vande Spirialis. 

Sedan vi fått någorlunda visshet om dessa förhållanden 
hos Cephalophora, återstod det att undersöka om Acephalern 
äfven hafva en metamorphos eller icke. De äldre iakttage- 
serna öfver Anodonta hade visserligen ådagalagt, att djuret : 
dess första stadium var i vissa hänseenden olikt det utbildade 
individet, men likväl icke så väsendtligt som hos hafs-Gastro- 
poderna, så att det snarare ville synas, som stode Anodot: 
i afseende på utvecklingen i samma förhållande till hafvet 
Acephaler som Lymnzus och Planorbis till dess Gastropoder. 
Jag ansåg mig derföre, för flera år sedan, böra för Akademin 
framlägga några iakttagelser öfver ungarna till en liten vivipr 
mussla, Montacuta bidentata "). Skalet, af en från det ful- 
växta djurets afvikande form, är i hög grad genomskiola 
och kan fullkomligt tillslutas genom tvenne slutmuskler. Ni 
djuret simmar utsträcker det utom dess ränder ett af tvi 
bågböjda lober sammansatt simorgan, velum, i randen besatt 
med lifligt svängande cirri. Af inre delar sågs magen mel 
lefvern, tarmen, och en under velum belägen aflångt runda! 
kropp, den jag ansåg för första anläggningen af foten, meda 
den från denna kropp utgående långa cirrus syutes vara e 
antydning af bvssus, jemförlig med den muskulösa cirrus på 
fotens bakre ända hos Emarginula. Till hjerta syntes intet spir. 


Derefter meddelade Horsörr i Krövers Tidskrift, IV, 583, 
att Modiola faba lägger sina ägg på tång; ungarna simma or 


+) Denna Öfversigt 1844, 52. t. 1 f. 9—10. Den benämnes de 
Kellia rubra, och upptagas i Index Moll. Scand. under namn il 
Mesodesma exiguum. Genom exemplar, benäget meddelade : 
ÅLDER har jag sedan vunnit visshet, att den är identisk mel 
Montacu’s Mya bidentata, som af engelska författare bänföres till 
Montacuta. 





— 235 — 


kring »med några små simredskaper, nästan som hos Daphnia, 
sittande utanför skalets främsta del.» 

Under en vistelse i Bohuslän förliden sommar blef till- 
fälle att fullfölja dessa undersökningar. Efter hemkomsten 
derifrån anlände hit ett kort utdrag ur de af ÖQUATREFAGES, 
utan kännedom af ofvan anförda observationer anställda un- 
dersökningar öfver utvecklingen af Teredo "). De angå huf- 
vudsakligen embryos utveckling i ägget; i afseende på den 
friblifna ungens byggnad anföres velum med dess cirri, otoli- 
terna och «den successiva utvecklingen af åtskilliga organer». 

De iakttagelser jag erhöll under förflutna sommaren voro 
följande: 

Först öfver hela utvecklingen ur ägget, hos Modiolaria 
marmorata Fors. (Mytilus discors DAC., Mont., Turr.), som 
lefver förtöjd med byssus i hålor i Ascidiernas hyllen, och hos 
Cardıum parvum Paıt., som på klipporna lefver bland tängen, 
på få famnars djup. | 

Modiolaria är af skilda kön. Könsorganerna utbreda sig 
i manteln, så att man, under parningstiden, kan genom det 
tunna skalet på den rosenröda grundfärgen igenkänna honorna, 
på den hvitaktiga hannarna. Vid parningen utgjuta bannarna — 
i de iakttagna fallen alltid först — mjölkaktiga strömmar af 
idel spermatozoider, här och der ännu samlade i klumpar, ur 
hvilka de arbeta sig fria, af knappt 0.01 mm. längd, med ko- 
nisk kropp och ytterst fin svans, som ej bildar slingor. Genom 
den rörelse i det omgifvande vattnet, som djurens flimmerhår, 
och mantelns och snäckans sammandragningar framkalla, upp- 
tagas dessa strömmar af honorna, som kort derefter utkasta 
de af lifliga spermatozoider omgifna, alldeles fria äggen, hvilka 
falla till bottnen, der de genom dessas rörelser, som vagga 
dem af och an, afhållas från att beröra hvarandra. Ägget är 
icke inneslutet i någon yttre. kapsel, och det finnes ingen- 
ting, som kan anses motsvara albumen; spermatozoiderna berörä 
omedelbart, men sågos aldrig genomtränga vitellushinnan, som, 


*) Ann. de Sc. nat. Janvier 1848. 


— 236 — 


ytterst tunn, genomskinlig och strukturlös, utan mellanrın 
bekläder vitellus. Denna består af idel små, något avala kom 
och en vätska; dess i början svagt rosenröda, sedan men 
hvitaktiga färg syntes tillkomma kornen. Innan äggen utk- 
stades, hade fröblåsan redan dragit sig till gulans vta och des 
hinna var upplöst, företelser, om hvilka det återstår att a- 
göra huruvida de tillhöra äggets eget lif eller den af befrukt- 
ningen bestämda utvecklingen. 

Det nylagda ägget, då det kom under iakttagelsen, va 
spheriskt; i ovarii säckar är det mer eller mindre långdraget, 
och, der det utgår från sin bildningspunkt, nästan stjelkadı 
På ett ställe, nära under vitellushinnan, företedde det ett svag! 
begränsadt område, som intogs af en klar kornfri vatsl. 
fröbläsans innehåll. I midten af detta område var en rum, 
genomskinlig kropp liggande tätt under vitellushinnan. Dem: 
torde ej kunna anses för något annat än den genom fröblie- 
binnans bristning friblifna fröfläcken. Hela ägget. företedde w 
några svaga, men mycket tydliga formförändringar. Vän 
få, alt det klara området och fröfläcken' syntes just vid des 
periferi, förkortade det sig i riktningen från fröfläcken till mo- 
satta polen, blef således någorlunda spheroidiskt. Genom den: 
rörelse tryckes fröfläcken mot vitellushinnan. Denna ger efter. 
och en upphöjning bildas, som, först halft spherisk, slutlig: 
konisk, upptar fröfläcken, hvilken, först bredare än lång, st 
dan rund, sist blir längre än bred, äggformig, stundom del 
i två, men alltid är utmärkt af en egen något blåaktig gle 
och lifliga sidoskuggor, och efter utseendet är solid, Inf 
blåsa, utan kärnkropp. Den koniska processen blir slutige 
nära dubbelt så lång som fröfläcken, och ett mellanrom vis 
sig i densamma mellan fröfläcken och vitelli yta, deladt af 
hvälfd hinna, som skiljer fröfläckens rum från fröblåseinnebi- 
Jet, hvilket derpå sjunker tillbaka i vitellus, hvarpå den be 
niska processen, under fröfläcken, afsmalnar och bildar ® 
stjelk åt denna, och vitellus intager det rum vid processer 
bas, som förut intogs af fröblåsans innehåll. Det synes: 


— 9237 — 


vitelli här konkava yta ej omöjligt, att den har en öppning 
qvar, den hvarigenom fröfläcken utgick. Fröfläcken företer 
merendels ett vidhängande släp hkt en sammanfallen hinna, 
måhända fröblåsans, som den friblifven tar med sig. Således: 
genom egna rörelser trycker vitellus ut fröfläcken, som genom 
vitellushinnans eftergifvande blir sittande stjelkad på dess yta. 
Der sitter den tills embryo är constituerad. Sjukliga äro san- 
nolikt de afvikelser då fröfläcken, genom vitellushinnans brist- 
ning kommer utom densamma och genom en oändligt fin tråd, 
måhända en del af vitellushinnan eller fröblåsans hinna, hänger 
qvar dervid. | | 
Några individer af Cardium parvum lade ägg i den glas- 
skål, der de höllos fångna. På bottnen funnos fästade ett an- 
tal urglaslika, tjocka, men alldeles genomskinliga och föga 
consistenta, af flera lager bildade kapslor, vttre äggskal, in- 
neslutande en klar vätska, motsvarande albumen, men mä- 
hända mest vatten, och deri den spheriska vitellus. Kapseln 
var betäckt, men genomträngdes äfven af spermatozoider, till 
formen närmast liknande Cycladernas, med spindelformig, framåt 
något tjockare, svagt böjd kropp och lång, mycket fin 
svans. Då de arbetade sig genom det yttersta skalet, tycktes 
dess innersta lager göra mesta motståndet; i albumen lågo de, 
fastän orörliga, ännu när embryo började att rotera, och skjö- 
tos af dess rörelser hit och dit. Men blott i ett par ägg 
sågos de tränga in, medan likväl nästan alla utvecklades. 
Vitellus, 0.064 mm. i diameter, var som hos Modiolaria, men 
bvit. I ett par ägg var ännu fröbläsan qvar, belägen tätt 
under vitellushinnan, stor, skenbart nära hälften så stor i 
diameter som viteilus, med klart innehåll, och deri, i midten 
eller deromkring, en ganska liten fröfläck, som företedde en 
mycket mindre kropp, hvars läge ini eller på ytan ej med 
säkerhet kunde bestämmas. I ett annat ägg, sedt från frö- 
fäckens pol, vag fröblåsans klara område sammandraget, dess 
kontur laeererad, , så som om dess hinna ej mer begränsade 
dess innehåll! från gulan, och som om denna trängde in på 


— 238 — 


dess område. Fröfläcken var oförändrad. Vändt så, att fr 
fläcken sågs i periferien, företedde äfven bär vitellus ling- 
samma formförändringar, hvarpå följde, att fröfläcken, under eo 
utvidgning af vitellushinnan, utskjöts ur gulan, men bildade. 
hel eller stundom tvådelad, eljest af utseende som hos Modw- 
laria, endast en regelbunden halfspher, ingen kon, och hvi- 
ken, elter det ljusa områdets försvinnande, vid sin något coo- 
vexa inre yta var begränsad af gulan. Der satt den unde 
äggets utveckling, dock mindre i ögonen fallande än kon 
hos Modiolaria. 

Samma företeelser visade sig ı ägg af Patella virginea 
och Solen pellucidus. 

Utträdandet af en eller flera runda kroppar eller sblåson 
ur gulan under äggets första stadier har ofta blifvit iakttaget 
Oftast bland Mollusker: hos Lymneus: Carus (först, 1824. 
Dunorrien, Poucuet; Limax och Aplysia: Van Bexenex; Don: 
Köruxer; Tergipes: Norpmwann; Limapontia: Fa. Mor; 
Teredo: Quatserases; bland Entozoa hos Strongylus auricuları: 
Reıcasat; bland maskar hos Blodigeln: Fasr; Clepsine: Gau 
(Polarring?); Sabellaria: Quarasrıczs; och bland vertebratr 
hos Hunden och Kaninen: Biscaorr, medan förhållanden vi 
sig i fogelägget och i grodans, som häntyda på en liknane 
rörelse. Om det är rätt att förmoda denna kropp i Clepsin- 
äggets af Garurz beskrifna polarring, så är denna det enk 
fall utom de ofvan beskrifna, der den förblifver fästad vw 
vitellushionan.  DuxortierR såg den hos Lymnaus i början f- 
stad, sednare fri, och detsamma synes nästan vara fallet, & 
Noapmann beskrifver den först när den vid klyfningens su 
befinnes fri i hvitan. 1 alla de andra anförda fallen äro des 
kroppar .beskrifna såsom fritt sväfvande utanför vitellus, ende! 
Fa. Musiien lägger vigt på deras ställning i förhållande ti! 
vitellus, och Biscuorr anför, att de följde gulans rotation! 
kaninägget. I afseende på frågan: hvad degsa kroppar än 
äro Biscnorr och Körtiger böjda att hålla dem för den delt 

frö- 


— 239 


fröfläcken, Poucner,. Van Benepen, Dusortier, Reicueat för 
fröbläsan, eller delar af dess innehåll, och Frer tvekar mellan 
dessa begge meningar. Det synes af ofvan anförda iakttagel- 
ser hvarföre jag har vågat, att genast antaga dem identiska 
med fröfläcken; ägget synes icke innehålla någon annan dem 
liknande del. I andra. djurs ägg hafva de någongång synts 
för stora att vara fröfläcken, men vi veta ej hvilken volum- 
förändring denna kan undergå vid fröblåsans upplösning. Den 
tydning, enligt hvilken den utskjutna, stundom delade kroppen 
här anses för fröfläcken må då, tills en bättre gifves ”) gälla 
hvad den kan. — Hvilken är den utskjutna fröfläckens bety- 
delse? För Carus betecknade den det blifvande embryos rota- 
tionsaxel: Clepsine-äggets polarring utmärker den verksamma 
polen; Rsıcnernr anser den stå i intet förbållande till kiyfnin- 
gen, NOrDpDxuAny förmodar dess sammanhang dermed, Vanx- 
Benedven igenkänner af dess läge, i hvilken riktning djurets 
kropp skall bilda sig, Bıscaorr inser dess nära förhållanden 
till klyfningen, och antar att vitellus grupperar sig deromkring 
till de två första klyfningskulorna, och Fa. Muzircer, slutligen, 
visar genom god iakttagelse, att »blåsornas« ursprungliga läge 
till vitellus utan undantag bestämmer klyfningsliniernas rikt- 
ningar, hvarför han ger dem namn af riktningsblåsor. Och så 
förhåller det sig också på det tydligaste hos Modiolaria och 
Cardium. 

När i Modiolarias ägg fröfläcken är utskjuten — dess pol 
må heta den öfre, den motsatta den nedre — har också vi- 
tellus återtagit sin spheriska form och dess innehåll är ganska 
jemnt fördeladt. Men snart derefter inträda nya - yttre och 
inre förändringar. Vitellus förlänger sig och blir tillika smalare 
åt den nedra polen‘, så att den får formen af ett päron. Dess 
korniga innehåll samlar sig tätare i den öfre delen, men i den 


+) Hvad är den underbara kropp, som jemte fröbläsa och dennas 
fröfläck finnes i Spindlars ägg? Är den en ”polarring”? Se 
Wrrrich, Observationes de aranesrum evolutione, Halle 1845. 


Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad. Förh. Arg. 5. N:o vo. 3 


at Ita 
I of u. 
4. X SN 
so “ r 
fen a 
Ån NR 
; “um Fr än “ 
[2 nn 
IN + N 
in N ” DÅ v3 
CJ . . 
RR Le En Sy gå 
. +. [ua . 2 Pr 
Nye 


— 240 — 


nedre är 'det mera klart än förut, mindre rikt på kom. 
hvarigenom i vitellus redan från början differentiera sie 
tvenne elementer, hvilkas betydelse här må anticiperas: den 
öfre mörkare delen är de periferiska elementernas, det nein 
ljusare de centralas. 1 den öfra, periferiska delen framstär 
en ljus, temligen begränsad kärna, hvilken benämning har 
afseende endast på denna klarare kropps centrala läge, intet 
på något dess förhållanden till cellbildning. Det synes van 
skäl att antaga, att denna ljusa kärna är fröblåsans innehäl. 
som efter fröfläckens utträdande drar sig tillbaka till vitell 
inre, likväl bemärktes icke någon ljusare strimma beteckna 


denna dess väg, såsom i afseende på andra djurs ägg finne 


angifvet. Nästan samtidigt med denna kärnas framträdande, 
förändrar sig vtterligare vitelli yttre form på det vis, att de 


nedra, centrala polens smala, klara del, genom en intryckon; 
småningom afgränsad från den öfre, drar-sig, utan att böja sig, & 


ena sidan, antag den venstra, om den linea, som förut skulle halv 
delat ägget från pol till pol i tvenne lika delar. Derigenm 
kommer af vitelli öfre del den andra sidan, den högra, at 


vara betydligt utstående. Denna utstående del antager für s; | 


en mera rund form, afdelas dervid alltmer från det öfriga, och 
blir slutligen en nästan spherisk klyfningskula, hvilken mel 


sin plattade inre . yta är fästad vid den andra, större del 


af gulan. Denna plattade yta bildar tillika skiljeplanet mella 


gulans tvenne första klyfningspartier, hvilket utgår från de 
punkt, der fröfläcken utträdde ur vitellus och ännu är f 


stad, och går nästan fullkomligt i fortsättningen af dess rikt- 


ning. Genom denna af inre rörelser och omflyttningar i 


vitelli minsta delar beroende yttre formförändring har således 


den första klyfningen i två partier uppkommit. Men de ti 


partierna äro af mycket olika storlek och innehåll. Det em | 


högra, är mindre, nära spheriskt, och innehåller endast per 
feriska elementer, det andra, venstra, är dubbelt större, alt: 
och på midten mer eller mindre sammantryckt, ty det bestir 


af den venstra delen af vitelli öfre mörkare, periferiska de! | 








— 2 — 


och hela det nedre klarare centrala partiet. Både det högra 
klyfningspartiet och den mörka, periferiska, öfra delen af det 
venstra hafva nu hvar sin klara kärna, men ingen sådan ses 
i det venstra partiets nedre centrala, genom större genom- 
skinlighet utmärkta del”). Denna nedre, centrala del af det 
venstra partiet går nu upp i den öfra periferiska af samma 
parti, hvarigenom hela partiet småningom antar en rundadt 
äggformig gestalt, och gulan får den s. k. hiscuit-formen (Vocr, 
Actzvon), det vill säga består af tvenne något mer än half- 
spheriska delar, den venstra till innehållets elementer hälften 
periferiska, hälften centrala, likväl betydligt större än den 
högra, helt och hållet periferiska. Deras plattade skiljeyta 
löper ut ofvantill i fröfläckens utgångspunkt. Nu inträder en 
yttre hvila, hvarunder: i begge partierna kärnorna försvinna, 
och gulans jemna massa blir genoraskinlig. Derpä mörknar 
den ånyo och kärnorna träda åter fram, hvarpå ett nytt sta- 
dium af klyfningen börjar, åter dermed, att genom förlängning 
af det större, venstra partiet, dess nedra centrala del ånyo 
framträder sjelfständig, klarare än den öfra. Men den öfra, 
mörkare periferiska delen af detta parti och det venstra par- 
tiet dela sig nu hvardera i två småningom tydligen begrän- 
sade kulor, så att i detta stadium vitellus företer fem mer 
eller mindre kulformiga, sammanhängande delar, af hvilka fyra 
mörkare, periferiska sitta parvis omkring basen af fröfläckens 
stjelk och den femte, klarare, af centrala elementer, utgår från 
motsatta sidan af deras gemensamma fäste, och således åter 
bildar den nedra polen af den i fem delar upplösta ursprung- 
liga spheren. De fyra mörkare, periferiska kulorna förete nu 
hvar sin kärna, men den femte, klara får ingen, och blifva 
alltmer runda, så att deras vidhäftningsytor blifva ganska små. 
Men med detsamma försvinna åter deras kärnor, och de blifva 
så klara, att conturerna af de bakom liggande tydligt ses 
igenom de framom liggande, nästan lika klara med den femte, 


*) I ett fall låg det venstra partiets kärna närmare dess nedra cen- 
trala del än den öfra periferiska. 





— 212 — 


centrala ; det ser ut som om en allmän utjemning af de minst 
delarnes fördelning egde rum i vitellus. Vitellushionan smyg 
sig nära efter kulorna, men går aldrig in mellan deras stil 
planer, utan springer bågformigt öfver deras ingående vink 
från den ena kulan till den andra. När kulorna skilt si, 
tillräckligt och det inre utjemnandet gått för sig, går da 
femte centrala, kärnlösa, kulan upp i en af de fyra periferi- 
ska, som derigenom blir större än hvarje af de andra tr. 
och alla fyra förändra så sin form, att deras fria rundar 
vtor blifva mindre, deras vidhäftningsytor allt större, till de 
de. slutligen bilda, sedda från öfra ytan, en rundadt fyrkant: 
figur, med ett hörn något större än de andra, och i hn 
. medelpunkt linierna af deras fyra vidhäftningsplarer löpa til- 
sammans i basen af fröfläckens stjelk. De äro nu mörkar, 
liksom tätare och hvarje af dem får en ljus, slutligen w 
begränsad kärna. I detta tillstånd hvilar ägget en stund - 
de hittills beskrifna stadierna genomgingos på omkring hal- 
annan timma — derpå inträder ett nytt. Det är åter vite" 
klara, centrala parti, som, nyss uppgånget i den ena aft 
fyra mörkare periferiska klyfnings-partierna, åter skiljer sy 
derifrån; derjemte föröka sig dessa fyra till ett större antal - 
i de flesta fall sågos åtta, grupperade omkring fröfläckens ko. 
vid hvilkens bas deras skiljelinier sammanträffa. De bliv 
alltmer kulformiga och klara, hvarunder deras kärnor försvinn. 
Men när det inre arbetet i denna riktning är utfördt, gå & 
liksom i förra stadiet åter tillsammans till fyra större, i de 
gemensamma formen närmare sammanslutna partier, och : 
ett af dem uppgår det nionde, det klara centrala partiet, & 
att gulan åter består af fyra nära sammanslutande partier, I 
hvilka ett är större, sammansatt af hälften centrala, hälfte 
periferiska elementer. Med detsamma framträda åter de klan 
kärnorna i det nu mörkare innehållet. Fröfäckens kon site 


i midten af dem. Om denna framställning är tydlig nog at 


förstås utan figurer, skall det också inses, huru klyfninge' 
fortgår. Det ljusare centrala partiet differentierar sig åter. 


— 213 — 


men småningom mindre ljust, knappt mer än de andra,- och 
de mörkare periferiska partierna mängfalldiga sig åter till 
dubbla antalet eller deromkring, blilva nästan kulformiga, 
nästan fria,. hvarvid de blifva klara och kärnorna försvin- 
na, — derpå gå de åter tillsammans, blifva mörka, och 
kärnorna komma fram. ' Klyfningsprocessen företer således vissa 
stadier: hvarje af dem börjar dermed, att det centrala par- 
tiet framträder sjelfständigt, derpå dela sig de periferiska i 
flera kulor, blifva klara och kärnlösa, men smälta åter till- 
sammans, hvarvid den centrala går upp i en af dem, hvarpå 
de blifva" mörkare, kärnorna komma fram, och hvila inträder. 
Detta förnyas ännu ett par gånger, men ju mera de periferi- 
ska klyfningskulornas antal förökas, desto svårare blir det att 
följa förloppet, så mycket mer som utvecklingens gång synes 
nägot modifierad. Kulornas innehåll vexlar icke mera så tyd- 
ligt i klarhet och. dunkelhet. Kärnorna synas blifva mera 
konstanta, de tyckas icke mera försvinna periodiskt och i det 
nedre centrala, förr klara partiet, som nu är nästan så dun- 
kelt som de öfriga, sågs stundom en kärna framträda. Om, 
såsom det vill visa sig af det föregående, kärnornas periodiskt 
tydligare framträdande i det mörknade vitellusinnehållet åtföljer, 
måbända betingar hvilan i de yttre formförändringarna, medan 
deras försvinnande och vitellusinnehällets dervid, troligen der- 
igenom, klarare beskaffenhet betecknar pågående yttre form- 
förändringar, så föranleder kärnornas, åtminstone skenbara, 
större beständighet mot klyfningens sednare stadier den för- 
modan, att de talrikare, men mindre periferiska klyfningsku- ' 
lorna nu begynna att konstituera sig såsom celler. Af samma 
skäl synes det antagligt, att det ursprungligen klarare, cen- 
trala, nedre partiet, i hvilket en kärna sednare börjar att 
visa sig, också sednare än de andra inträder i klyfningens 
process. Men detta partis delning undgår iakttagelsen derige- 
nom, att vitelli öfra, periferiska parti, vid alltjemt tilltagande 
klyfning i flera kulor liksom vixer öfver och småningom till 
allt större del innesluter det nedra centrala, hvilket, förr ljusare 


— Ur — 


än det periferiska, mot klyfningens slut ses igenom dess la- 
ger, mörkare och sammansatt af mer eller mindre kulformiga 
gyttringar. I detta stadium, till utseendet »mullbärsstadiet, 
är vitellus päronformigt oval. I dess undra del framstår de 
centrala partiet, öfver hvilket det periferiska lagret småningom 
sluter sig. Fröfläckens kon, som ursprungligen hade sin plats 
i äggets pol, och hvars förhållanden till klyfningslineernas rikt- 
ningar under de sednare stadierna icke kunna följas, är m 
fiyttad från polen något nedåt sidan. Den är nu gemenliga 
ganska smal och sjelfva fröfläcken synes vara något mindre 
än tillförene, liksom sammanfallen. Hela konen faller stundın 
af i de sednaste stadierna, stundom är den qvar ännu seda 
embrvo är constituerad och börjar att rotera. 

Klyfningsprocessen i Cardii ägg år väsendtligen densamm 
som ofvan blifvit skildrad; de olikheter som visa sig skulk 
icke utan figurer ‘kunna 'beskrifvas. 

Klyfningskulorna hafva bestämdt inga egna hinnor; m 
icke i klyfningens sednaste stadier. Det händer stundom, al 
det inre arbete, genom hvilket i hvarje stadium kulorna öka 
bli sjelfständiga och klara, tar en- sådan styrka, att kulor 
alldeles skiljas åt. Då träder endosmosen i verksamhet, derz 
innehåll blir skyigt och de dö. I sådana fall är vitellusmen- 
branen också försvunnen; måhända har den öfvergätt på kr 
lorna, som verkligen synas hafva en hinna. 

Jag har ofvan framställt den förmodan, att den für 
kärnan i den ännu oklufna vitelli periferiska parti är fröbl- 
sans innehåll, som, efter fröblåsans utträdande, sjunkit til- 
baka mot det inre af vitellus. Ett sådant antagande sine 
öfverensstämma med hvad Baer yttrar om förhållandet i si 
borrens ägg, och kan åtminstone framställas som en fürm- 
dan. Denna kärna, och klyfningskulornas kärnor (fordom Röt- 
LiIKERS Embryonalceller) hafva inga nucleoli, och bete sig ur 
der press-skifvan iugalunda (om icke i klyfningens sista sta 
dier) såsom blåsor eller celler. De synas vara solida, me 
“af en ganska ringa consistens. Deras periodiska försvinnank 


— 25 — 


kan icke gernä undgå iakttagelsen, men svårare är att afgöra 
huru detta sker. Ett par gånger har jag sett i en kula två 
kärnor, så nära hvarandra och i den ställning, att de väl 
kunde vara hälfter af en kärna som delat sig, men äfven 
detta förklarar icke deras fullkomliga försvinnande, Deremot, 
om man antager, att de klara kärnornas minsta delar hvarje 
gång gå ifrån hvarandra och blandas med gulans viskösa flu- 
idum, förklaras deraf hvarföre kulans hela innehåll derefter 
blir ljusare, liksom bvarföre det blir mörkare när kärnans 
minsta delar antagligen åter samla sig i midten och der små- 
ningom begränsas, hvarvid mähända den åter solida kärnans 
yttersta yta antar naturen af hvad man kallar en structurlös 
membran. | 


Vitelli inre utvecklingsarbete består dä bär i en, efter 
vissa lagar periodiskt fortgående, omflyttning af dess minsta 
delar, sannolikt beroende på attraction och repulsion mellan 
dem, i förhållande till vissa punkter i vitellus. Det i det yttre 
sig tillkännagifvande resultatet af dessa omflyttningar är gulans 
delning i allt mindre och talrikare kulor, hvilken i brist på 
ett mera träffande namn ännu kallas klyfning. 


Huruvida kulorna inom hvarje stadium tilltaga i volum 
när de blifva klara och kärnlösa, aftaga när de blifva mör- 
kare och få kärnor kan jag ej afgöra, men efter utseendet 
bör en sådan volumförändring vara ganska ringa. 


Vitellushinnan fortfar under hela klyfningsprocessen att 
betäcka endast kulornas yttre convexa ytor. Den smyger sig 
ganska noga efter dessa, och ingår aldrig mellan kulornas 
beröringsy tor. 


Fröfläckens stjelk har, som ofvan nämndes, under klyf- 
ningens sednare stadier dragit sig från den öfra polen något 
nedåt på sidan af vitellus, och sitter der qvar tills embryo 
är constituerad och börjar att röra sig, — någongång, troligen 
i anomala fall, sedan detta inträffat. På några ägg, der den, 
sannolikt nyss, var affallen, bemärktes, på den plats der den 





— 16 — 


hos andra ännu befanns, ett hål i vitellushinnan och derun- 
der, i det centrala vitelluspartiet en öppning emellan cellern. 

Hela vitellusmassan blir embryo, liksom hos Gastropo- 
derna. Dess förvandling till embryo är den kritiska punkte; 
den dör då ofta. Hvad Modiolaria angår är den noggrana 
iakttagelsen från denna punkt ytterst svår, ty med detsamma 
som embryo börjar att rotera äro dess rörelser fullkomligt fro 
i vattnet, emedan ingen kapsel innesluter den, och den hge 
af och an under mikroskopet, ju äldre, desto snabbare. Hvad 
jag deraf kunnat iakttaga öfverensstämmer hufvudsakligen mei 
hvad jag fann hos de få embryoner af Cardium, som hunn 
öfver detta stadium. Inneslutna i hvar sin urglaslika, klan 
kapsel begynte dessa att rotera. Deras form var rundad 
ägglik. Någon afklädnad af vitellushinnan iakttogs aldrig, 4 
eller några spår, utom embryo, af densamma. Men embri« 
yta var beklädd med ytterst fina täta och korta cilier, hvi- 
kas slag bvälfde den omkring. Är det vitellushinnan son 
blifvit embryos första ciliarepithelium? — om detta uttryc 
kan begagnas för en nyss structurlös, nu cilierad hinna — 
eller sitta dessa cilier på det underliggande cell-lagret? Ti 
under ciliebeklädnaden ligger det periferiska lagret af temlıgen 
små, klara, kantigt runda, tunnväggade celler med gansta 
små kärnkroppar. Derinom syntes den centrala, nu mörkar 
massan, en gyttring af celler, som företedde en långsgående 


smal skugga, såsom af en inre skiljeyta mellan tvenne utmel 


hvarandra liggande hopar af celler. Denna skugga ligger när- 
mare den ena af embryos längre sidor. Den motsatta sida 
har en fördjupning, en intryckning, hvarigenom embryo, ni 


"denna sida ligger i bildens periferi, visar en njurlik gest: | 


I denna intryckning ses, under ciliebeklädnaden, en transvers! 


öppning mellan det periferiska lagrets celler, — sannolikt san- | 
ma öppning som på ägget visar sig efter fröfläckstjelkens al- 


fallande, och i denna händelse märket efter den punkt, der 
vitellus ursprungligen fick en öppning, genom hvilken frölic- 
ken utträdde, den punkt, i hvilken klyfningarnas riktningslinee 





— UT — 
sammanfölle. Det nämndes, att denna punkt under klyfnin- 
gens sednare stadier rycker från polen åt sidan af äggets 
yta. Den på embryos ena sida anmärkta fördjupningen drar 
sig tillsamman såsom en gapande mun sluter sig, hvarigenom 
också den deri liggande öppningen blir indragen. Intrycknin- 
gen blir slutligen qvar endast som en ringa, småningom för- 
svinnande klyft, och embrvo, sedd från sidan får en mera 
klotrund gestalt, som snart blir trapezoidisk. Vid ena sidan 
af klyften framträda två små tappar, som begge i början ligga 
nära embryos medellinea, men småningom åt ömse sidor af- 
lägsna sig derifrån, och växa ut till en valk, omfattande större 
delen af embryos omkrets. På denna valk, som delar sig i 
två motsvariga partier, uppträda nu långa cilier eller rättare 
cirri, som slå omkring. Den är djurets första rörelseorgan, 
anläggningen af velum. Embryo har nu likhet med en hatt 
med rundadt konisk kulle (abdominal-partiet), rundadt bräm, 
(veli valkar), men hvars öppning mellan dessa valkar vore täckt 
af en convex yta, veli främre yta. På denna yta framträ- 
der, först af alla organer efter velum, en enslig cirr, längre 
än de vibrerande. Det rundadt koniska abdominalpartiets yt- 
tersta cell-lager bildar musslan, i början helt tunn, som en 
hinna, af två hälfter, valver, i ryggsidan sammanhängande, 
utan något spår till lås. När musslan först uppträder sitter 
den som en sadel på embryo och är så mjuk, att den vid 
dess sammandragningar i ryggsidan ofta får en stark inböj- 
ning. Musslaus begge skal växa nu småningom så, att de nå 
inemot veli valk; de antaga 'en rundad form, med temligen 
rät ryggsida. Under, skalen afskiljer sig dernäst manteln, så 
att ett mellanrum uppstår mellan denna och den centrala, nu 
ganska mörka massan af celler. Derunder växa skalen så 
mycket, att velum till någon del kan döljas af dem, och ve- 
lum, som blifvit mer utveckladt kan draga sig tillbaka inåt; 
muskelband ses också gå från djurets ryggsida till velum och 
manteln. Af skalets slutmuskler är i synnerhet den ena, främre 
tydlig. Emedlertid hafva de öfriga inre centrala elementerna 





4 


— 248 — 


ordnat sig i en stor massa, som intager ungefär mudten a | 
djurets inre hålighet och afgifver, i riktningen åt den ena il 


»musslans sidor, två sins emellan, och med riktningen af vel 


yta parallela tjocka stammar, likaledes solida och mörka, al 
tätt sammangyttrade centralceller. Den stora massan nära 
midten är magen med de begge lefverloberna, de derifrån 
utgående parallela stammarna äro, närmast velum oesophagus, 
och, bakom denna, tarmen. I den stora massan framträda 
först magen. och de begge på ömse sidor om densamma be- 
lägna lefverloberna, såsom trenne nära förenade portioner deral 
1 magens portion draga sig cellerna till ytan, så att i midter 
en i början liten, småningom större kavitet uppstår, hvarpi 
de, småningom klarnande, bilda magens hinnor. I tarmen 
och oesophagus uppstå på samma sätt inre håligheter, som 
slutligen möta och träda i gemenskap med magens hålighet, 
men först betydligen sednare öppnar sig oesophagus utåt, ge- 
nom munnen. Innan detta sker hafva de rundade lefverlbo- 
berna, nyss hvardera en gyttring af celler, blifvit klara, med 
spridda cellkärnor, och tarmen, som tillväxt betydligt i längd, 
börjar bilda en slinga. Då öppnar 'sig munnen utåt, och snarı 
derefter börja oesophagi och munnens starka cilier att vibrera 
I midten af velum, hvars textur blir alltmera klar, med spridda 
cellkärnor, utgår den långa ensliga cirren från en rundad 
kropp, som bär är ganska svår att se. Velum ligger när 
parallelt med skalets ryggsida, bakom velum ses munnöppnin- 
gen, derpå — nu något längre derifrån aflägsnad än i bör- 
jan — analöppningen, som således ligger nära i midten af 
skalets bakre margo. Till hjerta synes intet spår, icke elle: 
till foten. Skalet har nu en längd af 0,09 mm., och djuret 
svänger sig oupphörligt omkring, liksom ville det arbeta sig 
ut. Dess kretsande rörelser syntes likväl icke vara serdeles 
egnade att spränga kapseln, men jag tyckte mig förmärka, att 
denna nu blifvit af lösare beskaffenhet än förut, — då alh 
djuren, utan att kunna blifva fria, befunnos döende eller döda. 








— 249 — 


I allt väsendtligt öfverensstämmer med denna beskrifning 
ungen af Modiolaria. 

Men vida fullständigare framställer sig den nyfödda Ace- 
phalens byggnad hos ungarna af Montacuta. Tvä arter af detta 
slägte, M. ferruginosa och bidentata — sävida denna sednare 
icke bör skiljas derifrän — äro vivipara, d. v. s. de ny- 
kläckta ungarna uppehälla sig en tid inom modrens skal, och 
utkastas när de nått en viss utbildning. Inom en liten stund 
ses en svärm, stundom af nära hundrade, strömma ut ur bakre 
delen af hennes mussla; de bilda straxt en liten sky i vatt- 
net, och höllo sig tre till fyra dagar lefvande i glaskoppen, 
alltid tillsammans i en liten svärm. Ungarna af begge ar- 
terna äro till skalets form och de inre delarna temligen lika, 
så att jag här i beskrifningen anmärker endast få af deras 
skiljaktigheter. Den tunna, genomskinliga, temligen bukiga 
musslan har till yttre omkretsen nära nog formen af tvåtred- 
jedelar af en cirkel, hvars chorda vore den nästan raka rygg- 
sidan, dock är den främre ändan något fylligare än den bakre. 
Längden är 0,13 till 0,15 mm. ' En ytterst ringa inre ojemn- 
het i midten af ryggsidan antyder låset. Den främre slut- 
muskeln är stor och kraftig, den bakre mera otydlig. Skalet 
beklädes invändigt af manteln. 1 den stora medlersta kavite- 
ten under ryggsidan framträda de inre organerna mycket tydligt. 
Der ligger den ovala magen med temligen tjocka hinnor, ge- 
nom tvenne bågböjda lister svagt afdelad i två rum. I bott- 
nen af det främre är cardia, och derifrån afgår snedt bakåt 
den ännu långa vida oesophagus, som nära munnöppningen på 
sin bakre vägg har en helt liten rörlig tapp, — måhända ho- 
molog med Gastropodernas tunga. Munnöppningens läppar sam- 
manhänga med mantelns rand. Från bottnen af magens bakre 
rum afgår tarmen, som, jemntjock, stiger först uppåt, derpå 
böjer sig åt venster och nedåt, derpå upp igen, till midten, 
och sist rätt ned mot anus, som är omsluten af och fästad 
vid mantelns muskulösa kant. Analöppningen är omgifven af 
cilier, och cilier vibrera i tarmen, i riktning mot magen, på 


- 230 — 


magens väggar, och starkast och störst i oesophagus. Anal- 
öppningen är, när djurets alla delar äro inom skalet, men 
måttligt sammandragna, belägen något ofvanom midten af ska- 
lets bakre rand, munnöppningen icke långt derifrån, nemligeo 
något bakom midten af dess nedre rand. Lefvern består af 
två, som det vill synas alldeles skilda lober, en på hvarje 
sida, den venstra någut större än den högra, båda af ore- 
gelbundet oval form. De äro af en serdeles jemn textur, | 
hvilken man i början urskiljer endast spridda cellkärnor, som 
sednare försvinna, men kort innan de undersökta specinina 
dogo, företedde lefvern en mycket fint reticulerad structur al 
tätt liggande rundadt mångbörniga rum. Lefverns inre str 
genom en stor öppning i förening med magens inre bålighet 
Flera gånger iakktogs, att lefvern, proprio motu, sammandrog 
sig och åter intog sitt förra omfång, en rörelse bvarigenon 
dess innehåll måste föras in i och åter ur magen. — VYelun 
är mycket utbildad. När det är utspändt utanför musslans 
nedre ränder, och i verksamhet såsom djurets ännu enda rörel- 
seorgan, och djuret vänder sin undra sida uppåt, bildar dess 
yta en lång oval, hvars ränder äro tjocka valkar. På inre 
sidan af dessa valkar sitta de långa cirrerna, som vid hvarje 
slag böja sig först något inåt och derpå utåt, hvarvid de sy- 
nas förlänga sig. Veli tunna hinna, hvilkens kanter valkarıa 
utgöra, företer många förgrenade fibrer, utgående hufvudsak- 
ligen från en punkt i dess främre del. Bland dessa fibrer 
synas här och der små rundaktiga bildningar; de torde derför 
kunna anses dels såsom muskler dels såsom nerver med gang- 
lier. Ungefär i midten af veli yta ses en omvändt hjertfor- 
mig, convex kropp, från hvilkens undre och främre yta ul- 
går den långa kraftiga, ensliga cirrus, som ofvaQ vid Cardiun 
nämndes såsom det första synbara yttre organ näst efter ve 
lum, och som längesedan blifvit iakttagen hos Anodonta och 
der ansedd som byssus. Denna tydning, hvilken jag äfven! 
ofvan anförda uppsats för flera år sedan antog, skola vi fram- 
deles se är alldeles oriktig. Cirren med dess hjertformiga ba 


— 251 — 

sal-lob synes mig ännu icke kunna hänföras till något hos 
Molluskerna kändt organ, såvida icke Brachiopoderna förete 
något liknande. Velum, som baktill nära gränsar till munn- 
öppningen tyckes eljest öfverallt hänga tillsammans med man- 
tela, hvars kant likväl är fri. — Manteln har vid främre 
randen, å ömse sidor ett förtjockadt parti, som under slut- 
muskeln böjer sig i vinkel inåt, och genom en ovalt rundad 
del sammanhänger såväl med velum, som med cirrens basal- 
lob. En bandformig muskel nedstiger å ömse sidor från man- 
telns ryggparti ofvanom främre slutmuskeln, och lyfter denna 
del af manteln när velum drages in. En dylik starkare mu- 
skel fäster sig, å ömse sidor, på manteln (på skalet?) ungefär 
midt på dess längd, men närmare ryggsidan, och utbreder 
sig på veli främre del, under det en annan ännu starkare, 
med samma läge fördelar sig på dess främre del. Genom 
dessa begge muskler, och troligen en eller annan dessutom, 
som torde döljas af lefverns och oesophagi tjockare partier, 
kan bela velum indragas ganska långt inom skalet. — Från 
ett omkring analöppningen beläget parti, der jag trott mig 
kunna urskilja två ganglielika kroppar, utgå å ömse sidor två 
mycket fina strängar, som i bågar begifva sig till djurets 
främre delar, der den ena syntes upplösa sig i fina i velum 
utbredda grenar. På första tredjedelen af denna sin utsträck- 
ning synes denna afgifva en kort gren, möjligen till närings- 
organerna. Dessa strängar synas genom läge och form till- 
kännagifva sig såsom nervsträngar, och skulle, om denna tyd- 
ning är riktig, kunna vara identiska med de strängar, som 
hos de fullväxta Acephalerna från det stora gangliet på bakre 
slutmuskeln begifva sig, längs ryggen, till de vid oesophagi 
sidor belägna. — Straxt bakom oesophagus ligger hörselorga- 
nets runda kapsel, och något nedanför denna en något större 
blåsa, ytterst svår att urskilja, i hvilken ses några få korn, 
som likna pigmentkorn. Jag skall längre ned nämna huru 
jag tror dem kunna anses. Några mindre inre delar kunna 
icke här beskrifvas. 


— 252 — 


Till ett hjerta eller till gälar — om icke dessa sednare 
endast i deras första anläggning — finnes ännu icke spår hos 
dessa Acephalungar. 

En Ivcklig tillfällighet gaf slutligen några vtterligare, 
icke oväsendtliga upplysningar öfver Acephalernas förvandlin- 
gar. Bland den mängd af små djur, som stundom af ström- 
drag samlas i vattenytan och i Bohuslän kallas Ganeskar eller 
Godt, i Skottland Maidre, fanns en dag ett icke ringa antal 
af små ungar af Acepbaler. Ehuru af flera, ganska olika 
former, kunde de likväl icke till arter eller slägter bestäm- 
mas. Sex af dem, hvilkas längd var från 0,22 till 0,37 mm. 
blefvo närmare granskade och tecknade; deras yttre former 
påminte om Venus och Lucina, men en afvek i detta hänse- 
ende ganska betydligt. Det venstra skalet var mera convext 
än det högra; på inre ytan af skalets låsrand sågos två rader 
af tre och fyra tänder, med ett slätt mellanrum, och, hvad 
som var mest påfallande, musslans nedre rand hade en djup. 
'men smal plica, alldeles som om randens crenulerade böjning 
der begynt med en enda sådan. Med förbigående af de skilj- 
aktigheter de olika formerna füretedde, var deras byggnad i 
allmänhet följande. Velum, stort och kraftigt, var beläge: 
mera åt den främre randen af skalet; de små djuren simmad 
med slagen af dess vibrerande cirri. Hos åtminstone en : 
dem utgick från dess midt ännu den ensliga, icke vibrerar? 
cirren, men dess basallob bortskymdes af omgifvande delar. 
Det var nu, än mer än förut, tydligt, att denna cirr ej kan 
vara byssus. — Bakom velum syntes hos de flesta munnen 
och oesophagus med dess lilla tungformiga klaff, och hos dem 
var lefvern äunu föga större än hos ungarna af Montacuta; 
men hos ett par voro munnen och oesophagus från sidan icke 
synliga, de voro uppdragna närmare under lefvern, som, starkt 
grön till färgen, förstorad och på ytan sammansatt af idel 
runda säckar, i ryggregionen omgaf magen och större delen 
af tarmen. — Från basis af velum och mot midten af bakre: 
randen lägo å ömse sidor gälarna, en rad af k—5 bågar. på 








— 233 — 


inre sidan besatta med vibrerande cilier. -- Emellan de begge 
raderna af gälbågar framstod foten, redan ganska utbildad, med 
stark ciliarrörelse, serdeles framtill. Djuren kunde redan med 
foten krypa utåt glaset. — Straxt framom bakre slutmuskeln 
låg ett säckformigt organ, hvars innehåll hos ett par var 
klart, hos andra företedde i väggarne spridda, fina korn, eller 
små ovala klara blåsor, hvardera med en till fem mycket fina 
inre korn. Detta organ synes mig vara det s. k. Bojaniska. 
— Bakom veli bas visade sig, å ömse sidor en hörselkapsel, 
rund, med en eller flera darrande otolither. Något framom 
och nedom hörselorganerna; vid oesophagus, nära under man- 
teln, låg ett nära ovalt, blåsformigt organ, med tunna genom- 
skinliga väggar. Denna blåsa innehöll en, eller stundom två 
hopar af små svarta korn, liknande pigmentkorn. Der blott 
en sådan hop af korn fanns i blåsan, var denna, och der två 
hopar voro, var den större samlad kring en liten oval kropp, 
som, serdeles hos en form, ganska mycket liknade en lens. 
Dessa blåsor med detta innehåll äro utan tvifvel desamma som 
ofvan beskrefvos hos Montacuta. Deras läge på sidorna om 
munnen, på djurets yta, nära under manteln och det genom- 
skinliga skalet, nära hörselorganerna, vid basen af velum, som 
omfattar hvad som här måste anses motsvara Cephalophorernas 
hufvud, de mörka pigmentkornen i hvarje, samlade omkring 
en kropp, som har utseende af en lens, allt detta synes mig 
föranleda det antagande, att de äro ögon. Deremot talar dock, 
att” hos Pecten de talrika ögonen otvifvelaktigt sitta i mantelus 
cirrbärande kant, och att Wiuz har iakttagit ögon hos flera an- 
dra genera af Acephaler, äfven belägna i mantelns yttre de- 
lar. Denna sednare iakttagelse har jag icke kunnat bekräfta, 
vill likväl icke derföre ännu anse den ogrundad — men vä- 
gar dock anse den tydning jag gifvit dessa blåsformiga orga- 
ner, såsom för närvarande icke oantaglig. 

Ett hjerta kunde jag hos ingen af dem upptäcka, likväl 
är det möjligt, att det varit bortskymdt af andra organer. 


— 23 — 


Dessa små ungar al Acephaler hafva således i allt vä- 
sendtligt den bildning, som tillkommer de fullväxta. Men de 
hafva liksom Rissoa i slutet af dess första stadium, två slags 
rörelse-organer, foten och velum, detta märkvärdiga organ, 
som, homologt med Ceplialopodernas åtta armar liksom foten 
är det med dessas s. k. andedrägtsrör, hos de flesta Gastro- 
poder försvinner eller blott återstår som en overksam rest, 
nemligen hos Gymnobranchierna, der det blifver de lober, som 
ligga ofvanför och på sidorna om munnen, och som man kallat 
munntentakler. Söka vi nu efter, hvar vi hos de fullväxta 
Acephalerna återfinna velum, så visa sig, på sidorna om mun- 
nen de organer man kallat tentakler eller palper (»palpes la- 
biaux», »Munnlappen.») De intaga samma plats som velum, om 
vi tänka oss detta djupare deladt i tvenne lober. Men dessa 
munn-palper äro på hvardera sidan tvenne — en omständig- 
het som ej för närvarande kan förklaras, och som föranleder 
att tills vidare anse den här gifna tydningen endast såsom 
sannolik. Man antager gemenligen, att de långa vridna ar- 
marna hos Brachiopoda också äro att anse såsom homologa 
med Lamellibranchiaternas »labialpalper». Om det är så, och 
om dessa sednare verkligen äro ombildningar af velum, sa 
återfinna vi i Cephalopodernas åtta armar, i Gastropodernas hos 
ungen såsom simredskap verksamma, sedan mer eller mindre 
reducerade velum, i Lamellibranchiaternas, äfven i lifvets första 
stadier såsom simredskap uppträdande »labialpalper», och i Bra- 
chiopodernas långa vridna armar, samma organ i olika for- 
mer. Och liksom Cephalopoderna i de geologiskt äldsta 
perioderna först uppträda med Tetrabranchiater, der i denna 
ordning det hos Gastropoderna embryonala- velum är starkast 
utveckladt, så uppträda också Acephalerna först med Brachio- 
poderna der de vridna rörliga armarna mer än hos Lamelli- 
branchiaterna äro sjelfständiga verksamma organer. 

På grund af hvad ofvan är anfördt, och så vidt det kan 
antagas gälla för hela klassen, är gången af Acephalernas ut- 
veckling följande, 

Det 





— 255 — 


Det mogna, sferiska ägget består af vitellushinna, vitel- 
lus, fröbläsa och fröfläck; det är hos Cardium inneslutet i en 
kapsel och omgifvet af en måhända albuminös vätska, hos 
Modiolaria alldeles naket. 


Fröblåsans närmande till vitelli yta och bristningen af 
dess hinna, vid oförändrad fröfläck, företeelser som torde till- 
höra äggets eget lif före befruktningen, följas, efter denna 
akt, af 

Inre rörelser i vitellus, åtföljda af yttre formförändringar, 
genom hvilka 

Fröfläcken drifves ut ur vitellus och omslutes af en ko- 
nisk (Modiolaria) eller half-sferisk (Cardium) uttänjning af vi- 
tellushinnan, hvarefter ägget åter blir sferiskt. 


I den mot fröfläcken motsatta polen blir vitellus mera 
klar, och denna del af ägget förlänger sig, hvarigenom den 
ifrån början differentierar sig såsom innehållande blifvande cen- 
trala elementer, medan vitelli öfriga mörka del innehåller de 
periferiska 

I den periferiska delen framträder en klar kärna, antag- 
ligen fröblåsans innehåll, som åter dragit sig mot det inre. 

Den s. k. vitellus-klyfningen består i periodiska omflytt- 
ningar af dess minsta delar, sannolikt beroende af attraction 
och repulsion mellan dem, i förhållande till vissa punkter i 
vitellus. 

Dessa rörelser inträda först i vitelli mörka, periferiska 
del, som derigenom periodiskt delas, som det vill synas efter 
en geometrisk serie med exponent två, men under klyfningens 
första tid, efter hvarje delning åter sammanfaller till den fö- 
regående multipeln af två, hvarpå yttre hvila inträder. 


Under hvarje hvila framträder i hvarje periferisk kula 
en klar kärna, hvarvid det öfriga af vitellus blir mörkt, och 
under hvarje pågående delning försvinna kärnorna, medan det 
hela af innehållet ljusnar. 

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 5 Arg. N:o ro. 4 





— 256 — 


Vid hvarje delnings början framträder det centrala par- 
tiet för sig, hvarje gång mindre genomskinligt, och vid hvarje 
hvilas inträde går det upp i en af de periferiska kulorna. 

Genom tidigare och öfvervägande delning växer det pe- 
riferiska partiet öfver det centrala. 

Det centrala inträder sednare i delningspocessen, då en 
kärna uppstår deri, och omslutes ändtligen helt och hållet af 
det periferiska. 

Kärnorna äro solida, men antaga möjligen periodiskt, vid 
hvarje stadium af starkaste framträdande, naturen af blåsor i 
det deras yttersta yta blir en s. k. structurlös membran. 

Det periferiska partiets klyfning utgår till riktningen från 
den punkt, der fröfläcken trädde ut ur vitellus. 

Fröfläcken flyttar sig under klyfningens sednare stadier 
från polen åt sidan af det ovala ägget. 

När den affaller ses, under dess fäste, äfven i det inre 
centrala partiet en öppning mellan kulorna. 

Klyfningskulorna hafva, åtminstone ännu när de perife- 
riska kulorna äro åtta, inga egna hinnor, och endast betäcks 
af vitellusbinnan. Sednare blifva de celler, och ägget best, 
vid klyfningens slut, af ett yttre lager af ljusa periferiska cel- 
ler och en inre massa af mörkare centrala. 

Hela vitellus blir embryo, när en beklädnad af korta ci- 
lier uppträder på dess yta och den genom deras rörelser bör- 
jar att rotera. 

I en fördjupning på den ovala embryos ena sida ligger 
en öppning, sannolikt densamma, som uppstod vid fröfläckens 
bortfallande. 

Denna fördjupning drar sig tillsammans öfver öppningen, 
som sluter sig. 

Vid dess kant framstå två tappar, som småningom ut- 
växa till en omkring embryo löpande valk, 'snart besatt med 
starka svingande cilier, — velum. 

Embryo är dermed delad i ett koniskt abdominalt parti 
och ett cephaliskt. 


— 17 — 


På veli främre yta framträder en enslig, icke svingande cirrus. 

Abdomens yttersta cell-lager blir musslan, sadelformig, af 
två i ryggen sammanhängande valver. 

Manteln afskiljer sig från centralelementerna i det inre: 
muskler framträda som indraga velum inom de alltmera för- 
storade skalen, hvilka . hafva åtmirstone en slutmuskel, den 
främre. 

De inre centrala elementerffå ordna sig till mage, lefver- 
lober, oesnphagus och tarmkanal, i början solida, sedan ':genom 
cellernas öfvergång till väggarna ihåliga. Munnen, som sist 
öppnar sig utåt, ligger i början nära anus, åt samma sida, 
straxt bakom velum. Magen delar sig i en pars cardiaca, en 
pars pylorica. Lefvern är en oval lob på hvarje sida om den; 
dess inre communicerar genom en stor öppning med magens 
inre. Den är i början af jemn textur, i hvilken sedermera en 
bläsformig bildning framträder. Derefter uppträda hörselorga- 
nerna, ögonen (?), vissa nervsträngar (?), gälarna, foten, det 
bojaniska organet. Munnen aflägsnar sig från anus och flyttar 
sig upp bakom velum, som också drar sig småningom från 
musslans nedre margo till den främre. Velum, som har qvar 
sin långa cirrus, fortfar ännu en tid att vara simredskap, 
sedan foten börjat att tjenstgöra såsom kryporgan. För att 
ungen i allt väsendtligt skall blifva lik en fullväxt acephal 
återstår endast, att velum reduceras till de fyra »labialpal- 
perna« och att de två ögonen försvinna. 


Akademisk angelägenhet. 


Akademien utsåg genom anstäldt val till ständig Sekreterare, sin 
ledamot, Professoren vid Kongl. Carolinska Institutet, R. N. O. Hr 
P. F. Wantsunc. 


Inlemnad afhandling. 


Af Hr Assessor E. Bunwan: Meteorologiska Observationer i Neder- 
Kalix, Nov. 1847 — Nov. 1848. 
Öfverlemnades till det Astronomiska Observatorium, 


— 2538 — 


SKÄNKER. 
Till Vetenskaps- Akademiens Bibliotek. 


Af Finska Universitetet 1 Helsingfors. 
Programmer och disputationer, utgifna vid universitetet, vårterm. 1848. 


Af Vetenskaps-Akademien it Berlin. 
Monatsbericht der kön. Akademie. Aug. 1848. 8:0. 


Af Schweiziska Naturferskare-Sällskapet. 
Verhandlungen der Gesellschaft zu Schaffhausen 1847. 8:0. 
Mittbeilungen der Gesellschaft. Nr 109—134. 8:0. 

Die wichtigsten Momente aus der Gesch. d. drei ersten Jahrzehnte 

der Gesellschaft. Coup d’oeil historique &c. Zürich 1848. 89 


Af Vetenskaps-Ahkademien 1 Bruxelles. 


Mémoires de l’Academie. T. XXI, XXI. Brux. 1848. 4:0. 
Mémoires couronnes de l’Academie. T. XXU. 1846 —47. Brux. 1848 
4:0. (Med taflor). 


Annales de l’Observatoire Roy. de Bruxelles, par A. Qusrsrer. T. Yl 
Brux. 1848. 4:0. | 


Bulletins de P Académie. T. XIV. p. 2. T. XV. p. 1. Brux. 1847-4852 
Annuaire de I'Académie. 14:e Année, Brux. 1848. 8:0. 


Annuairo de l’Observatoire, par A. Querteret. 15:e Année. 18%. 
Brux. 1847. 12:0. 


Catalogue des Livres Je l’Observatoire. Brux. 1847. 8:0. 


Af Société Géologique i Paris. 


Bulletin de la Société. T. IV. f. 63—73. T. V. f. 4—15. Par: 
1847—483. 8:0. 


Af Seelét? d’Agrieulture «& des selene. mat. I Lyon: 
Annales de la Société. T. X. Lyon 1847. 8:0. (M. t.) 


Af Lyjceum of natural histery I New-Yerk. 


Charter of the Lyceum. New-York 1837. 8:0. 

Annals of the Lyceum. Vol. IV. N:o 1 11. New-York 1837-41. 
8:0. (M. t.) 

Reports of the Geological Survey of the state of New-York 1837, 
39, 40, 41. B:o. 

Reorieıp, C., Observations on the storm of Dec. 1839. 4:0. 


Af leigifvarme. 


Memorial de Ingenieros. 3:er Afio N:o 8. Madrid 1848. 8:0. 
Archives des sciences phys. & natur. Oct. 1848. Geneve 1848. 8:0. 








— 9259 — 


Af Författarne. 


van DER Horven, J., Handboek der Dierkunde, D. |: St. 4. Amsterd. 
1848. 8:0. 


Faiepnica-FERDINAND, P. J., Notice sur les propulseurs naturels. Paris 
1848. 4:0, 


Duraenor & ELiz pr Braumonr, Carte Géologique de la France, terminée 
en 1840. (Uppfordrad på väf). ” 


— — Explication de la Carte. T. 1, 2. Paris 1841, 48. 4:0 (M. t.) 


Af Hr A. Quetelet. 
Observations des phenomenes periodiques. (Extr. des mem. de Brux.) 4:0. 


- 





Till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Inspeeter Wetter. 
En Strix Nisoria. 


Af Ryttmästaren C. J. Schwartz. 
En Canis lagopus, skjuten i Östergötbland. 





260 


Meteorologiska Observationer A Stockholms Observatoriun 
i November 1848. 













Barometern 


Thermometern 














reducerad till 0. Celsius. Vindarna. ei 
Decimaltam. 5 ; 
Kl. 6 | Kl. 2 | KL. 9 | Kl. G | Kl. 2 | KL. I | KI. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 : 
.m. I e. m. | & m. | f. m I e m f. m. | e. m. e. m. [ 
1 | 25,08 | 24,96 | 24,99 | + 81] + 5% O.N.O. |N.N.V. | V.N V. | Bes 
2 I 25,06 | 25,18 | 25,25 I — 0,1 | + 3,1 v. Vv. | s 
3 | 25,15 | 25,13 | 25,02 | + 3,2 | + 4,9 v.|sv. | sv. |Die 
4 ı 25,03 | 24,82 | 24,85 | + 0,4 | + 3,0 0.N.O. | S.S.O N. | Bee 
5 124,73 | 24,55 | 24,44 0,0 | — 19 N.V v. lin 
6 | 24,53 | 24,64 | 24,71 | — 40 | — 2,5 V.N.V v. |— 
7 124,78 | 24,81 | 24,84 | — 6,0 | — 1,6 N. N. | Kun 
8 | 35,01 I 25,17 | 25,30 | — 24 | — 1,1 V.N.V. |V.N.V. | Mae 
9 | 25,46 | 25,57 | 35,64 | — 3,01 — 41 V.N.V.| vV.S.V.| Kr 
10 | 25,63 | 25,68 | 25,76 | — 5,7 0,0 Vv.S.V N.V. | Mee 
11 | 25,73 | 25,74 125,79 I — 3,2| + 09 V.N.V Vv. | kän ( 
12 ı 25,79 | 25,73 | 25,58 | — 2,6 | + 0,1 S.S.V S.V. _ 
13 1 25,28 | 25,22 | 25,16 | + 1,1| + 0,8 V.N.V. | V.N.V. | — 
14 | 25,09 | 25,16 | 25,28 | — 5,01 — 04 N.N.V N. | Mer 
15 | 25,40 | 25,45 | 25,44 | — 5,81 — 1,1 N.V. |V.N.V.| Kir 
16 | 25,32 | 25,29 | 25,34 I — 8,0 i — 8,4 N.V. INN. Vi — 
17 | 25,37 | 25,25 | 24,95 | -12,0 | — 8,0 8.5.7. | S.S.o. | Half 
18 | 24,66 | 24,72 | 24,83 | — 8,4 | — 3,2 V.N.V. | V.N.V. | Mer 
19 | 24,96 | 25,10 | 25,26 | —11,8 | — 9,3 V.N.V.IN.N.V.| Kila 
20 | 25,30 | 25,20 | 24,85 |— 7,4 | 0,0 S.V. | S.S.v. | Mo 
21 I 24,68 | 24,84 | 24,97 | + 5,7 | + 6,4 sv. | s.v. | Ston 
22 1 25,08 | 25,34 | 25,44 | + 4,3 I + 1,7 V.S.V N. I Kin 
23 | 25,43 | 25,39 | 25,32 | + 4,4 I + 4,6 8.5.0. | s. (wa 
24 | 25,17 | 25,16 | 25,18 | + 5,0 | + 4,9 s$.V.]Is$sv.| — 
25 | 35,18 | 25,19 | 25,37 | + 0.51 + 32 v.sS.v. | Vv.S.v. | K 
26 | 25,63 | 25,67 | 25,59 | — 5,0 | — 1,6 S.S.0. | 5.5.0 Ion 
27 | 25,3% | 25,27 | 25,20 | + 3,2 | + 3,9 S.S.V. | V.SV. | Re 
28 | 25,09 | 25,07 | 25,04 | + 4,9 I + 4,8 V.S.V. | S.S. Vv. _ 
29 | 24,89 | 23,48 | 24,67 | + 4,0 I + 6,3 S. Vv. — 
24,99 | 25,04 | + 1,1 | + 0,9 N.N.V. IN.N.V.| Ku 

diem 25,159] 25,170] — 1748] + 0361 — 1710| nygerbörden = 1,381 dec. tå 
25,163 — (74 | 

STOCKHOLM. 1940. pf. A. NORSTEDT Ö SÖNER. 





PLI 





fuphera. platycentra . 


Tab. II 


Urkalksten 














ra 





ve » wuv