Skip to main content

Full text of "Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige"

See other formats 


PURCHASED  FOR  THE 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 

FROM  THE 

CANADA  COUNCIL  SPECIAL  GRANT 

FOR 

ECONOMIC  Hl  STORY 


w    3.   T-LEJEj^-S^r 


HISTORISKT-GEOGRAFISKT  och  STATISTISKT 


LEXIKON 


OFVER 


SVERIGE 


Sjette  Bandet 


S. 


.(05- 


STOCKHOLM. 

A.    Hoi.mrkkc   A  Tom  c.    1865. 


s. 


Saba.  Fordom  Cistercienserkloster,  i 
Juleta  socken  och  Oppunda  härad  af  Ny- 
köpings län,  stiftadt  af  kon.  Carl  Sver- 
kersson, genom  försorg  af  Stephanus, 
första  erkebiskopen  i  Uppsala.  Klostret 
kallades  på  1100-talet  Seby  in  Julitza 
eller  Säby,  hvilket  namn  sednare  ofta 
förekommer  omvexlande  med  Juleta,  hvil- 
ket namn  ensamt  förekommer  såsom  be- 
tecknande kyrkan.  Klostret  egde  på  sin 
tid  mycken  jord  både  utom  och  inom  sock- 
nen; indraget  till  kronan,  förlänades  det 
1528  till  Olof  Arvidsson  Stenbock  och 
tillföll  genom  Gustaf  Ls  testamente  her- 
tig Carl.  Af  sjelfva  klostret  skall  ingen- 
ting finnas  qvar  annat  än  en  i  Juleta 
gärds  högra  flygel  inmurad  sten  med  in- 
skrift;   vidare  under  artikeln  Julita. 

Sabbataberg.  Egendom  utanför  Stock- 
holm, vid  Rörstrandsviken,  belägen  inom 
Adolf  Fredriks  församling,  i  qvarteret 
Röda  berget,  hette  fordom  Rinkeshof  och 
lydde  under  Rörstrand,  men  skall  hafva 
erhållit  sitt  nuvarande  namn  efter  en 
källarmästare  Wallentin  Sabbat,  som  var 
egare  deraf  under  första  hälften  af  1700- 
talet.  Den  inköptes  på  auktion  1751 
för  Stockholms  stads  räkning,  att  an- 
vändas till  fattighus  för  Storkyrko-,  Ricl- 
darholma-,  Tyska  och  Finska  samt  Fran- 
ska reformerta  församlingarne,  hvaraf  dock 
den  sednare  afsagt  sig  gemenskapen  med 
denna  fattighus-inrättning,  för  hvilken  ett 
af  Kongl.  Maj:t  d.  25  Maj  1827  utfär- 
dadt  reglemente  är  gällande.  Fattighu- 
set har  pä  stället  egen  kyrka,  invigd 
1761,  och  betydligt  reparerad  är  1830. 
Nina  300  fattiga  underhällas  derstädes. 
Utom  egendomen  Sabbatsberg,  innehål- 
lande en  jordrymd  af  26  tid  14  kappl., 
eger  inrättningen  huset  mr  13  i  qvarteret 
Iris,  mellan  Prest-  och  "Westerlånggatorna. 
Fattigvårdsanstaltens  samtliga  tillgångar 
utgöra  omkring  145,000  rdr  rmt.  Un- 
der direktionens  värd  och  förvaltning 
äro  ställda  åtskilliga  testamentsfonder, 
uppgående  tills,  till  7,384  rdr  30  öre 
vi. 


rmt.  Här  är  äfven  Sabbatsbergs  Helso- 
brunn, som  är  belägen  vid  fattighuset 
och  blef  upptagen  af  amiralitets-apothe- 
kareu  Johan  Julius  Sahlberg,  som  var 
på  sin  tid  Sveriges  förnämsta  farmaceut. 
På  fattighusdirektionens  bekostnad  för- 
sattes till  en  början  brunnsinrättningen 
i  godt  stånd  med  nödiga  byggnader. 
Brunnslazarettet  inrättades  är  1806  af 
dåvarande  brunnsläkaren  Erik  Gadelius. 
Fattiga  från  hufvudstadens  olika  försam- 
lingar, till  ett  antal  af  37,  åtnjuta  fri 
kost  och  kaffe  samt  med  i  ka  meriter,  lä- 
kare- och  sjukvård,  äfvensom  bostad,  säng- 
kläder och  lakan  ;  hvarjemte  uti  Sabbats- 
bergs s.  k.  värdshusbyggning  af  direktio- 
nen förhyres  åtta  rum  till  bostad  åt  16 
pauvres  honteux,  som  under  brunnsdrick- 
ningen  åtnjuta  hvardera  7ty2  rdr  rmt. 
Denna  inrättnings  kapital  utgjorde  1858 
omkring  32,000  rdr  rmt.  Kurgästernas 
antal  uppgick   1861   till  230. 

Sadeshnlt.  Ett  mantal  frälse-säteri 
uti  Fagerhults  socken,  Handbörds  härad 
och  Kalmar  län,  beläget  nära  sjön  Sä- 
den, omkring  7ty2  mil  från  Kalmar,  ut- 
gör i  sambruk  med  ty2  mtl  fr.  Bodakulla 
(förmedl.  1677  från  1  mtl),  samt  frälse- 
räntan af  tyg  mtl,  jemte  q  värn  med  3 
par  stenar  och  säg,  ett  gods,  tax.  1862 
till   15,820  rdr  rmt. 

Sadeshidt  har  fordom  varit  beläget  i 
Mörlunda  socken,  Aspelands  härad,  men 
blef  i  anseende  till  dess  aflägsenhet  af 
2  mil  från  Mörlunda  kyrka,  år  1807 
med  Kongl.  tillstånd  förlagdt  till  Fager- 
hults socken.  Gården  omtalas  i  gamla 
handlingar  och  i  den  första  jordeboken 
år  1540  under  namn  af  Savehult;  den 
egdes  på  1620-  och  1670-talen  af  den 
gamla  adliga  slägten  Oxe,  hvilken  skref 
sig  till  Bryne  och  Sadeshult;  sedan  kom 
den  till  Pihlfeltska  slägten  och  såldes 
med  flera  underl.  hemman  är  1702  till 
öfversten  Ph«  F.  Rothlieb;  har  sedan 
tillhört  denna  slägt,  till  dess  den  såldes 
till  majoren  C.  D.  von  Segebaden,  hvilken 

1 


2  Saggat. 

den  tillhörde  omkring  1826,  då  rå-  och 
rörshemmanet  1/i  mantal  ETchyttan  äfven 
lydde  derunder.  För  närvarande  inne- 
hafva  kammarherre  af  Harmens  arfvingar 
egendomen,  som  har  vidlyftiga  egor  till 
2r/o  mil  i  omkrets,  stor  skog  samt  fiske  i 
fyra  sjöar.  Manbyggnaden,  af  trä,  var  förr 
belägen  på  en  hög  backe,  nära  platsen, 
der  den  nu  är  uppförd  för  omkring  160 
år  sedan  af  kapiten  C.  F.  Rothlieb. 

Saggat.  En  af  de  sju  sjöar,  mellan 
Qvickjocks  och  Jockmocks  kyrkor,  hvar- 
ifrån  Lilla  Lule  elf  kommer,  och  hvaraf 
Saggat  utgör  den  öfversta  vid  Qvickjock. 
Den  är  tre  mil  lång  och  föregifves  vara 
200  famnar  djup,  hvarföre  den  ock  sval- 
lar förfärligt  i  stormväder.  Den  ligger 
midt  ibland  klipporna,  och  är  på  alla 
kanter  omgifven  af  snöfjällen. 

Sagered.  Egendom  uti  Kållereds 
socken,  Askims  härad  i  Göteborgs  och 
Bohus  län,  har  ett  utmärkt  vackert  läge 
utmed  landsvägen  mellan  Göteborg  och 
Kongsbacka,  1V2  mil  från  hvardera  af 
dessa  städer;  är  bebyggd  för  ståndsper- 
soner. Manbyggnaden,  omgifven  af  löf- 
skog,  gränsar  intill  en  större  insjö.  Egen- 
domen utgöres  af  V2  mtl  frälse  Sagered 
Kronog.  samt  underl.  l/2  mtl  Sagered 
Skatteg.,  hvartdera  taxerades  1862  till 
14,500  rdr  rmt  och  egdes  af  Anders 
Sandbergs  enka.  Ar  1831  tillhörde  egen- 
domen lagman  Hedenbergh. 

Sagan  eller  Seva  ström,  som  till  en  del 
utgör  gräns  emellan  det  egentliga  West- 
manland  och  de  under  namn  af  Fjerähund- 
ra  till  Westerås  län  hörande  härader  i 
Uppland:  Simtuna,  Thorstuna  och  Öster 
Wåhla,  har  sitt  ursprung  från  tvänne 
ställen,  båda  på  norra  sidan  af  den  s. 
k.  Långheden,  hvarifrån  de  genom  men- 
niskohand  blifvit  ledda  söderut,  medelst 
åsens  genomgräfning,  till  en  del  redan 
för  öfver  200  år  sedan,  samt  förökade 
genom  uppdämningar,  hvarföre  också 
stränderna  mestadels  äro  sänka.  Den 
vestra  grenen  kommer  från  sjön  Stora 
Ljusen,  som  fordom  haft  sitt  utlopp  till 
Dalelfven,  men  hvarifrån  vattendraget 
nu  går  mest  åt  sydost  genom  Silfköpa- 
ren,  Olof  Jonsdam,  som  mottager  Harsjö- 
mossarnes  vatten,  vidare  genom  Lång- 
forssen,  hvari  ock  några  småsjöar  utfalla, 
samt  genom  Mellandammen  till  Sala 
grufva,    der    detta    vatten  drifver  vask-, 


Sahl. 

bok-,  konst-  och  uppfordringsverken,  rin- 
ner derifrån  till  Ekeby  dam  i  en  kanal, 
hvarpå  det  utur  grufvan  erhållna  godset 
forslas  landsvägen  till  Sala  hytta.  Samma 
vatten  drifver  vidare  Jacob  Matts  och 
Ekeby  qvarnar  och  går  derefter  öster  ut 
på  norra  sidan  om  Sala  stad.  Andra  gre- 
nen har  sin  begynnelse  från  Storsjön  i 
Möklinta  socken  af  Westerås  län,  hvari- 
från den  går  öster  ut  till  sjön  Hallaren, 
vidare  genom  Doftegrafven  och  Klasbo- 
myran;  går  mellan  Sala  och  Norrby  sock- 
nar till  Skälby,  derifrån  öfver  denna  och 
Ösby  byars  inegor  i  Sala  dam  vid  Ösby; 
går  sedan  genom  en  del  af  Sala  stads  in- 
egor och  förenas  på  östra  sidan  om  staden 
med  den  vestliga  grenen,  samt  vidare  mot 
söder  till  Norrkifsta,  der  den  förbi  Kifsta, 
Hättskäl  och  Träbrunn  utgör  gräns  mot 
Norrby  socken,  bildar  vid  Nyqvarn  ett 
fall  och  utlöper  slutligen  nedanför  Mål- 
hammar i  Oxfjärdfm  af  Mälaren,  snedt 
emot  den  med  Engsön  sammanhän- 
gande Kurön,  som  hör  till  Theda  socken. 
Hela  Sagans  längd,  med  föga  öfver  200 
fots  sänkning,  beräknas  till  omkring  7 
mil.  Der  ån  flyter  förbi  Nyqvarn  ses 
vid  dess  strand  en  vacker  grön  kulle, 
hvarunder  Blotsven  påstås  vara  begrafven. 
Sagan  skall  fått  sitt  namn  af  den  gamla 
sagan:  att  2:ne  äldre  qvinnor,  som  varit 
egarinnör  af  marken,  en  på  livar  sida, 
uppdikat  den,  och  då  den  ena  somnat, 
har  den  vakande  alltit  dikat  åt  den  sof- 
vandes  sida,  hvaraf  flodens  många  krök- 
ningar  skola  uppkommit. 

Sahl.  Annex-socken  till  Flo  pasto- 
rat, är  belägen  uti  Ahse  härad  af  Skara- 
borgs län,  omgifven  i  vester  och  norr 
af  sjön  Dettern,  i  söder  af  Flo  socken, 
i  öster  skild  från  Ahs  socken  genom 
Nossan,  2V4  mil  öster  från  Wenersborg, 
samt  omfattar  0,oso  qvadr.-mil  land.  Kyr- 
kan, belägen  7/10  mil  från  moderkyrkan, 
är  ganska  gammal,  byggd  af  tälgsten, 
blef  mycket  förbättrad  och  nymålad  år 
1772;  men  hon  är  väl  liten  för  försam- 
lingen. Här  finnes  sockenmagazin  och 
fattigstuga.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  373  personer,  år  1840  af  422 
och  enligt  1862  års  mantalslängd  af  325 
personer  på  73  hushåll  (år  1860  af  381 
personer),  består  af  53/8  mantal  skatte, 
1  mtl  krono,  33/4  mtl  frälse,  taxerade 
till  267,748  rdr  rmt. 


Sahlsta. 


Sala. 


3 


Gårdar  och  hemman  m.  m. :  Största  posses- 
sioneu  ntgöres  af  \}t  mtl  i  Sahl,  7  l6  mtl  i  Njf- 
böhle,  tills,  taxerade  till  31,250  rdr  rmt,  egare 
herr  A.  Dahlgren  på  Hedåker.  —  Forssö/ile 
Vestra  qvarn  ined  3  par  stenar,  såg  med  en 
ram,  tax.  till  19,1)00  rdr  rmt,  egare  Petter  An- 
dersson. —  1  mtl  krouo  Sahl,  ett  militiit-bo- 
ställe.  —  Öfriga  hemman  äro:  2  sk.  l'/4  fr. 
Sahl,  3  mtl  sk.  2l  .,  fr.  Nyböhh,  hvaraf  !  2 
mtl  varit  skogv.-bost.,  men  skatteköptes  1837, 
V4  Mulltorp  vid  Dettern,  '/g  mil  Finland.  På 
Topograf.-corpsens  karta  finnas  7  väderqvarnar 
augifna  inom  socknens  område.  —  Adress:  We- 
nersborg. 

Sahlsta  (i  1825  Ars  jordebok),  Sale- 

»sta,  fordom  äfven  kalladt  Salstaborg,  be- 
läget uti  Tensta  socken,  Nörunda  härad 
och  Uppsala  län,  2  mil  från  Uppsala, 
vid  Fyrisån,  är  ett  gammalt  herresäte, 
der  redan  lagman  Thorgny,  som  på  sin 
tid  ansågs  för  den  visaste  man  i  Sve- 
rige, under  hedniska  tiden  förmenas  ha 
bott.  Sahlsta  har  sedan  tillhört  Carl 
Gregersson  (Läraa),  som  bortbytte  Sjale- 
stum  (Sahlestad)  mot  ön  Söder-Ljustran 
till  riksrådet  Abjörn  Sixtensson  (Sparre), 
h vilken  åter  1304,  pingstdagen,  bort- 
bytte Salastä  med  alla  sina  gods  i  No- 
runda  till  svågern,  riksrådet  Philip  Ulfs- 
son, hvilket  byte  dock  kort  derefter  lärer 
återgått.  Godset  kom  genom  sondotterns 
gifte  till  riksrådet  Bengt  Niclisson  Oxen- 
stjerna,  som  1364  var  riddare  och  Svea 
rikes  råd;  det  tillhörde  slutligen  Bjelke- 
slägten,  i  följd  af  morgongåfva  och  arf, 
från  slutet  af  1400-  till  midten  af  1700- 
talet;  här  dog  1639  Nils  Bjelke,  som 
var  1622  den  förste  presidenten  i  Abo 
hofrätt,  samt  stod  i  utmärkt  nåd  hos 
konungarne  Carl  IX  och  Gustaf  Adolf. 
Sahlsta  kom  omsider  till  grefve  Erik 
Brahe  genom  köp,  hvilkens  slägt  ännu  är 
innehafvare  deraf. 

Stället  befästades  af  erkebiskop  Jöns 
Bengtsson  Oxenstjerna,  belägrades  1463 
af  kon.  Christian  I,  och  angreps  äfven  af 
Erik  XIV,under  det  Thure  Pederssou  Bjelke 
innehade  godset.  Han  hade  ådragit  sig 
konungens  vrede,  hvilken  derföre  skickade 
en  trupp  knektar  till  Sahlsta  att  gripa 
honom;  men  han  drog  upp  vindbryggan 
och  försvarade  sig  tappert,  biträdd  af  en 
mängd  i  hast  hopsamlade  bönder.  Knek- 
tarne återvände  nu  för  att  hemta  för- 
stärkning, men  under  tiden  hade  Erik 
mördat  Sturarne  och  tagit  till  flykten. 
Under  den  härigenom  uppkomna  förvir- 
ringen undslapp  Bjelke  den  hotande  fa- 


ran. Hans  son  uppförde  det  gamla  sten- 
huset 1613,  men  hvilket  nedrefs  1675 
af  kongl.  rådet  Nils  Bjelke,  som  i  stället 
lät  uppföra  det  nuvarande,  tillika  med 
ett  kapell,  och  hvilket  finnes  aftecknadt 
i  Dahlbergs  Svecia.  Det  ligger  på  en 
liten  höjd,  hvilken  är  nära  kringfluten  af 
en  sjö,  och  består  af  en  hufvud-  och 
tvänne  sidobyggnader,  hvilka,  tre  vånin- 
gar höga,  bilda  tre  sidor  af  en  ganska 
ansenlig  fyrkant.  Ehuru  byggnaden  är 
hållen  i  en  förderfvad  Italiensk  smak  — 
skrifver  professor  Brunius  —  så  impo- 
nerar den  likväl  med  sitt  läge,  sin  stor- 
lek och  sin  symetriska  anordning.  En 
herrlig  dal,  som  sträcker  sig  härifrån  åt 
öster  ungefär  %  mil,  har  fordom  varit 
en  sjö,  hvars  botten  numera  är  en  vacker 
äng,  omgifven  af  skogbeväxta  åsar  och 
genomfluten  af  en  stilla  å. 

Utom  säteriet  af  3V2  mtl,  med  tegel- 
bruk, taxeradt  till  68,000  rdr  rmt,  höra 
till  godset  10V4  mtl  (eller  11  enligt 
Tham)  underlydande  inom  socknen.  Hela 
egendomsvärdet  är  220,500  rdr  riksrmt. 
Under  året  1858  gjordes  här  betydliga 
nyodlingar,  såsom  t.  ex.  genom  utdik- 
niug  af  vidsträckt  mark  mellan  Watt- 
holraa  och  Årby.  Vid  gården,  hvartill 
hörer  park  och  trädgård,  har  funnits  åt- 
skilliga samlingar,  hvaraf  likväl  en  del 
såsom  bibliotheket,  blifvit  i  sednare  tider 
flyttad  till  Sko. 

Salsta.  Ett  och  V2  mtl  frälse  uti 
Skoklosters  socken,  Håbo  härad  och  Upp- 
sala län,  lyder  under  Skoklosters  gård; 
des3  areal  är  upptagen  under  art.  Sko- 
klosters socken. 

Sahlsta  grufvor,  tre  till  antalet,  äro 
belägna  uti  Lena  socken  af  Uppsala  län; 
ur  desamma  brötos  1861:  60,888  cent- 
ner  jernmalm. 

Saivits  eller  Seivits.  Byaf2V32mtl 
skatte,  på  11  mr  uti  Neder  Torneå  soc- 
ken och  Norrbottens  län,  med  17  åboer 
och  200  inv.  på  57  hushåll.  Finska 
språket  talas  här  allmännast.  Från  en 
höjd  vid  denna  by  öfverser  man  den 
sköna  hafsbugten  af  samma  namn  långt 
utåt  Bottniska  viken.  Härifrån  skjutsas 
till  Sangis  och  Nickala. 

Sala.  Bergs-  och  uppstad  i  Westerås 
län  och  Öfver-Tjurbo  härad,  3l/2  mil  från 
Westerås,  123/4  mil  från  Stockholm,  på 
en  lågländt  slätt  och  utan  särdeles  vac- 


4  Sala. 

ker  belägenhet;  endast  åt  vester,  der  ka- 
nalen från  grufvan  jemte  ett  vattendrag 
från  Wäsby  utfalla  i  Ekeby-dam,  blir  sce- 
neriet lifligare,  genom  dessa  vattendrag 
i  förening  med  någon  löfskog  vid  de 
gräsbevuxna  stränderna.  Staden  är  re- 
guliert  anlagd  med  raka  gator,  af  livilka 
de  längsta,  Kungs-,  Drottning-,  och  Bergs-, 
mans-,  Gruf-  och  Norrby-  samt  Ring- 
gatorna gå  mellan  v.  n.  v.  och  o.  s.  o. 
samt  de  9  tvärgatorna  från  n.  n.  o.  mot 
s.  s.  v.  Torget,  som  stensattes  i  slutet  af 
1840-talet,  är  beläget  midt  i  staden,  och 
vid  detsamma  ligga  bland  andra  bygg- 
nader Rådhuset  och  Apotheket.  Kyrkan 
och  rådhuset  jemte  2:ne  enskilda  bo- 
ningshus äro  af  sten;  i  öfrigt  äro  alla 
byggnader  i  staden  af  trä,  till  större  de- 
len små,  gamla  och  förfallna.  Midt  på 
torget  finnes  en  brunn.  Sala  hade  år 
1627  ett  mynthus,  hvilket  dock  länge 
sedan  försvunnit.  Ett  i  medlet  af  förra 
årh.  här  befintligt  kiockgjuteri,  hvilket 
derjemte  förfärdigade  andra  metallarbe- 
ten, är  likaledes  långt  för  detta  nedlagdt. 
Utom  kyrkan,  hvars  af  Schröder  målade 
altartafla,  föreställande  nattvarden,  är  en 
skänk  af  Hedvig  Eleonora,  och  i  hvars 
orgelverk  finnas  tre  af  bergmästaren  G. 
Grissbach  skänkta  silfverpipor,  är  råd- 
huset, stadens  enda  märkligare  byggnad, 
dock  äfven  denna  af  tarfligare  slaget. 
Rådhusets  ringklocka  hänger  i  en  på  taket 
uppförd  skorstenslik  huf. 

Stadsplanen    upptager    med    tor^,    gator  och 
kyrkogård  en  vidd  af      .     .  46  tid  20  kpl. 
Kålgården  med  s.    k.    stads- 
trädgården        36  »  6  » 

Åker 917  »  29  » 

Ängsmark 1,781  »  —  » 

Hagmark 334  »  11  » 

Skogsmark  och  impedim.     .  14,259  »  26  » 

17^375  tid  28  kpk 
Grufve-  eller  frälse-jorden : 

Åker 266  tid     1  kpl. 

Äog 1,074    »    —     » 

Hagmark 719     »    —     » 

19,434  tid  29   kpl. 

Staden    har    160    s.  k.   bergsmanstomter  och 

59  nybyggetomter,  alla  med  fri  och  egen  grund*). 

Silfververket    har   gifvit  anledningen 

till   stadens    uppbyggande.      Den  äldsta 

bosättningen  här  innehåller,  att  den  skall 

*)  Det  i  26  g  af  stadens  privilegier  9  mom.  af 
Kongl.  transporten  af  Sala  silfververk  d.  29 
Januari  1682  och  12  mom.  af  Kongl.  trans- 
port-resolutionen den  9  Sept.  1741  meddelade 
stadgande,    att  tomt,  jord  och  grufvedel  icke 


Sala. 

hafva  varit  belägen  invid  grufvan  eller 
mellan  nu  varande  landsvägen  och  Drott- 
ning-schaktet, med  ett  torg  der  Torg- 
schaktet nu  är  samt  begrafningsplats  der, 
hvarest  vägen  från  landsvägen  går  upp 
till  grufvan;  den  hette  Salberget  eller 
Gruf  byn.  Redan  1609  ämnade  Carl  IX 
förvandla  orten  till  stad,  men  detta  skedde 
först  af  Gustaf  II  Adolph.  Staden,  som 
enligt  Kongl.  brefvet  d.  13  Mars  1667, 
»uti  allt  skall  konsidereras  som  en  bergs- 
stad och  njuta  lika  vilkor  och  frihet  som 
Fahlu  stad  och  bergslag  dem  åtnjuter,» 
anlades  år  1622  å  Ekeby  egor  och  er- 
höll privilegier,  utfärdade  den  15  April 
1624-  Då  skall  i  Grufbyn  icke  funnits 
mer  än  40  hushåll,  men  det  dröjde  icke 
länge  innan  staden  talrikt  befolkades, 
och  redan  27  år  derefter  erhöll  den  vid 
1649  års  riksdag  32:dra  rummet  bland 
rikets  städer.  Kyrkan  anlades  1634,  då 
den  gamla  träkyrkan  vid  Grufbyn  ned- 
togs.  Hon  blef  färdig  1641  och  erhöll 
namnet  Christina  efter  då  regerande  drott- 
ningen.  Ar  1669  blef  tornet  färdigt, 
var  140  alnar  högt  och  täckt  med  koppar. 


finge  åtskiljas,  är  numera  genom  kongl.  reso- 
lutionen den  10  Oktober  1851  i  så  måtto  upp- 
häfvet,  att  tomter  och  gårdar  få  genom  för- 
säljning eller  på  annat  sätt  sfisom  särskild 
egendom  afsöndras,  innehafvas  och  besittas  utan 
ovilkorligt  samband  med  dertill  förut  hörande 
bergsmansjord  och  grufvedel. 

Af  den  stadsjorden  åtföljande  skogen  och 
betesmarken,  utgörande  i  areal  12,173  tid, 
äro  7.695  tid  indelade  uti  163  lotter,  hvaraf 
160  tillkomma  bergsmanstomterna.  Grufjor- 
den har  tillkommit  genom  intagor  och  odlin- 
gar, som  fordna  silfververkets  idkare  och  s. 
k.  rotekarlar  gjort  dels  af  Wäsby  gårds  och 
dels  af  andra  hemmans  i  Kumla  och  Kihla  sock- 
nar omkring  och  nära  grufvan  belägna  utmär- 
ker, och  vid  hvilka  intagor  de  genom  kongl. 
brefven  d.  15  Nov.  1554,  d.  30  Nov.  1612, 
den  20  Mars  1648  och  deu  17  Dec.  1695  blif- 
vit  bibehållna  och  försäkrade,  såsom  nödigt 
understöd  för  grufvedriften,  samt  förklarad  för 
bergsfrälsejord.  Dessutom  äro  till  staden  af 
Kongl.  Maj:t  och  kronan  donerade  följande 
lägenheter  och  förmåner,  näml.  inom  stadens 
domvärjo  Konstmästare-  eller  Jacob  Matts  och 
Stentorps  qvarnar;  utom  stadens  domvärjo: 
Nora  allmäunings  ängar  i  Nora  socken,  Su?ids- 
bacfea  fiske  i  sjön  Hallaren  med  hus  och  jord 
i  Möklinta  socken,  Kyllinge  stamp  i  Norrby 
socken,  samt  Karbottens  ängar  i  Kumla  socken, 
hvilka  samtliga  lägeaheter  äro  för  stadskas- 
sans räkning  utarrenderade.  Den  till  Sala 
sockens  kaplansbord  upplåtna  jord  måste  så- 
som varande  af  stadens  donerade  jord  anses 
såsom  staden  tillhörig. 


Sala. 


Sala. 


5 


Då  pesten  1710  bröt  ut  i  Sverige, 
tog  svenska  hofvet  sin  tillflykt  till  Sala, 
der  endast  16  personer  orakommo  under 
hela  tiden  pesten  varade.  Den  gård, 
som  hofvet  då  bebodde,  behöll  länge 
derefter  namnet  Kungsgården,  och  gatan 
som  går  förbi  densamma,  heter  ännu 
Kungsgatan.  Ar  1736  nedbrann  nästan 
hela  staden  med  kyrka,  rådhus  och  andra 
byggnader.  Då  staden  åter  skulle  upp- 
byggas, uppkom  tvist  om  platsen.  Deras 
mening,  som  ville  hafva  staden  uppbyggd 
pä  dess  gamla  plats,  segrade  öfver  deras, 
som  ville  att  halfva  stadeu  skulle  upp- 
byggas på  norra  och  andra  hälften  på 
södra  sidan  om  ån,  hvilket  förslag  sy- 
nes varit  fördelaktigare  både  på  grund 
af  den  högre  och  torrare  belägenhet,  som 
staden  derigenom  skulle  erhållit  samt 
närheten  till  vatten,  i  händelse  af  ny 
brand.  Stadens  nybyggnad  gick  någor- 
lunda fort,  och  kyrkan  var  redan  år  1738 
färdig.  Hon  är  byggd  i  göthisk  stil, 
76  alnar  lång  och  26  bred.  Orgelverket 
har  27  stämmor.  Ofvan  dörren  till  sakri- 
stian är  i  väggen  anbragt  en  katafalk  af 
kolmordsmarmor,  jemte  en  större  sten- 
tafla  med  inskriptioner,  till  minne  af 
Bergenstjernska  ätten,  af  hvilken  många 
äro  begrafna  under  kyrkogolfvet. 

Sala  har  af  ven  varit  skådeplats  för 
krigsrörelser.  Ar  1743  vid  dalallmogens 
uppror  och  antag  mot  Stockholm,  af- 
sände  konungen  några  deputerade  för  att 
förmå  Dalkarlarne  att  afstå  derifrån  och 
återvända  till  hemorten.  När  de  depu- 
terade kommo  till  Sala,  aflärdade  de 
tvänne  borgare  och  tre  bönder  för  att 
förmå  allmogen  att  stadna,  men  de  ut- 
skickade qvarhollos  af  allmogen.  De 
deputerade  beslöto  då,  oaktadt  all  osä- 
kerhet, att  resa  mot  Dalkarlarne,  men 
blefvo  hindrade  af  Westmanlands  all- 
moge, som,  på  Dalkarlarnes  budkafle  och 
uppmaningar  från  de  närmaste  socknarne 
samlat  sig  i  Sala.  Den  sålunda  i  sta- 
den församlade  allmogen  bemötte  de 
deputerade  med  djerfhet  och  stora  ord, 
förbjöd  borgerskapet  att  lemna  hästar  åt 
de  deputerade  samt  hämmade  all  post- 
gång. Dal-allmogen  intågade  den  15 
Juni  i  staden  med  fanor,  trummor,  alle- 
handa gevär  och  tross,  utsatte  genast 
vakt  med  laddade  gevär  och  bajonetter, 
kring    gården    der    de   deputerade    voro 


församlade,  och  tillät  ingen  af  dera  eller 
deras  betjenter,  utan  4  å  5  mans  vakt, 
att  gå  utom  huset.  Då  konungens  bref 
till  de  deputerade  med  en  lif-drabant 
straxt  derpå  ankom,  blef  brefvet  honom 
med  våld  fråntaget.  Sedan  slutligen  de 
deputerade  uppläst  brefvet  för  allmogen, 
lät  denna  lugna  sig,  och  de  deputerade 
fingo  omsider  fritt  afresa,  sedan  full- 
raäktiga  af  allmogen  blifvit  utsedda  att 
vara  dem  följaktiga. 

Folkmängden  i  Sala  uppgifves  redan 
under  förra  århundradet  såsom  öfversti- 
gande  2,000  personer.  Ar  1815  var 
folkmängden  2,193,  1852:  3,248,  år 
1861:  3,471  på  1,004  hushåll,  år  1863: 
3,569.  Af  folkmängden  tillhörde  1852: 
105  handeln,  406  handtverkerierna,  369 
embetsmannaklassen  samt  ståndspersoner; 
2,368  voro  bergsmän,  arbetsfolk,  gruf- 
arbetare  och  andra  utan  någon  näring 
i  staden  bosatta.  Såsom  bergstad  borde 
väl  Sala  till  hufvudnäring  hafva  bergs- 
rörelse; men  till  staden  lyder  c:a  19,500 
tid  jord,  så  att  åkerbruk  såväl  som  bo- 
skapsskötsel måste  i  förening  med  bergs- 
rörelsen betraktas  såsom  hufvudnäring. 
Den  bördiga  åkerjorden  skötes  med  stor 
omsorg  och  lemnar  rik  afkastning.  Sko- 
gen, bestående  af  kort  och  knutig  gran 
och  tall  är  särdeles  dålig.  Handeln  är 
ringa.  Den  mängd  af  spannmål,  m.  ra., 
som  här  produceras  fyller  till  det  mesta 
stadens  behof,  hvaraf  följer,  att  torg- 
handeln är  högst  obetydlig;  kramhan- 
deln i  salubodarna  likaså.  I  medlet  af 
Februari  månad  hålles  här  ärlig  mark- 
nad, som  är  mycket  besökt  och  hvarvid 
omsättas  varor  för  c:a  2,000,000  riks- 
daler. Köpmän  och  allmoge  från  åtskil- 
liga främmande  provinser  inträffa  då  här, 
särdeles  Norrlänningar,  hvilka  afyttra 
hästar,  lin,  linneväfnader,  skinnvaror,  lax, 
smör  och  fågel.  1  medlet  af  September 
hålles  här  äfven  en  marknad,  hvilken 
dock  är  obetydlig,  enär  mesta  handeln 
gäller  kreatur.  Handel  idkades  år  1810 
af  12,  1855  af  9,  1863  af  6  handlande 
betjenade  af  10  personer,  samt  af  4 
nipperhandlerskor.  Handtverkerierna  äro 
i  högst  medelmåttigt  skick.  Handtver- 
karncs  antal  uppgifves  för  år  1855  till 
46,  år  1863  till  blott  34  med  37  arbe- 
tare. Handtverk  såsom  försörjningsme- 
del   idkades    sistn.    är  af  28.     Fabriker- 


6  Sala  Silfvergrufra. 

nas  tillverkningsvärde  har  uppgått  från 
18,000  rdr  år  1852  till  125,746  rdr  för 
år  1863.  Fabrikerna  utgöras  af  1  bresilje- 
fabrik,  5  färgerier,  5  garfverier,  1  hagel- 
fabrik,  1  kalkbränneri,  1  urfabrik.  Arbe- 
tarnes  antal  var  71.  Hela  bevillningen 
för  handel,  handtverks-  och  fabriksrörelse 
år  1863  var  556  rdr  rmt.  Af  binärin- 
gar torde  få  räknas  endast  forsling,  hvaraf 
en  del  bergsmän  har  en  liten  förtjenst; 
fiske,  ylle-,  bomulls-  och  linne-väfnad 
samt  slöjdande  idkas  endast  till  busbe- 
hof.  Stadens  245  hus  taxerades  1862  till 
612,451  rdr  och  jorden  till  898,765  rdr, 
alltså  var  hela  fastighetsvärdet  1,511,216 
rdr  rmt.  Stadens  inkomster  utgjorde  i 
medeltal  åren  1846—1850:  11,433  rdr 
rmt,  utgifterna  utgjorde  i  medeltal  4,563 
rdr  rmt.  Statsbidragen  för  år  1855  upp- 
gingo  till  43,237  rdr  rmt.  Allmänna 
bevillningen  erlades  år  1863  med  2,449 
rdr  rmt.  Uti  den  i  staden  år  1840  in- 
rättade högre  apologistskolan,  som  un- 
der loppet  af  1850  blifvit  förvandlad  till 
lägre  elementar-läroverk  med  trenne  lä- 
rare, undervisades  1864:  44  barn  och 
uti  den  år  1839  organiserade  vexelunder- 
visningsskolan  undervisas  årl.  omkring 
100  barn,  hvarunder  dessutom  lyda  fem 
filial-skolor,  der  årligen  undervisas  om- 
kring 80  barn.  Staden  har  ett  låne- 
magazin,  hvars  fond  utgjorde  1852:  203 
t:r  råg  och  216  t:r  korn.  Sparbank  in- 
rättades 1828,  dess  fond,  som  år  1852 
var  42,000  rdr  rmt,  uppgick  1860  till 
64,676  rdr  rmt.  Helsovården  besörjes 
af  en  för  staden  antagen  stadsläkare  och 
en  af  bergskollegium  för  bergverket  till- 
satt bergslagsläkare. 

Staden  är  med  landsförsamlingen  för- 
enad till  ett  regalt  pastorat  af  l-.sta  klas- 
sen, hörande  till  Sala  kontrakt  af  Wester- 
ås stift. 

Sala  hör  till  4:de  klassen;  dess  va- 
pen är  ett  brinnande  berg,  med  en  krona 
upputi  lågan,  och  på  midten  en  half- 
måne,  hammare  och  slägga. 

På  stadens  egor  ligga  åtskilliga  lä- 
genheter: Nystrand,  som  tidtals  haft 
klädesfabrik,  och  Kroken  eller  Cathrine- 
lund,  båda  vid  Sala  damm,  Svepnäs  i 
öster  derora,  Wiksberg  vid  Långforssen, 
samt  1/3  mil  vester  från  staden  ligger 

Sala  Silfvergrufva  eller  Salberget 
och  Sala  bergsdistrikt.     Det   äldsta   och 


Sala  Silfvergrufva. 

ännu,  såsom  förr,  det  mest  betydande 
silfververk  i  riket,  påstås  hafva  varit  ar- 
betadt  redan  de  första  århundradena  efter 
Kristi  födelse.  Salberget,  är  af  kalk- 
bergen inom  Westerås  län  det  enda  och 
största  malmförande;  det  genomskäres 
af  en  myckenhet  gångar,  som  föra  bly- 
glans, med  en  ovanlig  halt  af  silfver  *), 
jemte  några  obetydliga  gångar  med  kop- 
parmalm, som  från  urminnes  tider  bru- 
tits i  Sala  grufvor.  De  öfriga  af  dessa 
bergarter  genomskäras  väl  äfven  af  gån- 
gar, som  merändels  fört  svafvelkis  och 
kopparkis,  samt  äfven  jernmalm,  hvilken 
föranledt  många  grufförsök;  men  utan 
att  man  hittills  funnit  något  lönande. 
Anledningen  till  namnet  sökes  af  några 
uti  fornsvenska  ordet  salier  (salarne); 
bergshauptmannen  J.  H.  af  Forselies  an- 
tager att  ordet  Sala  härleder  sig  från 
finskan,  der  det  betyder  fördoldt  och 
tillkommit  på  det  sätt,  att  Finnar,  hvilka, 
enligt  traditionen,  först  uppfunno  Sala 
silfvergrufva,  sökt  fördölja  den  i  dagen 
synliga  silfvermalmen,  för  att  ensamma 
få  tillgodonjuta  vinsten  af  sin  upptäckt. 
Grau  anser  möjligt  att  namnet  Sala  upp- 
kommit af  sälja,  salu,  emedan  vid  Gruf- 
byn  drifvits  handel  och  köpmanskap; 
men  A.  Afzelius  söker  härleda  namnet 
derifrån  att  uppfinnaren,  för  att  dölja 
malmen  »lät»  sala  på  såsom  det  heter 
på  landtspråket,  eller  lägga  på  och  be- 
täcka stället  med  torf  och  mossa.  Alla 
synas  dock  ense  derom,  att  silfvergruf- 
van  först  uppfunnits  och  drifvits  af  Fin- 
nar. Såsom  bevis  på  grufvans  höga  ål- 
der må  likväl  anföras,  att  hela  trakten, 
till  vid  pass  1,000  alnars  afstånd  från 
den  nu  varande  grufvan,  är  betäckt  med 
varp,  på  hvilka  urgamla  odlingar  äro 
belägna  i  nordost  och  söder;  och  är  här- 
vid anmärkningsvärdt,  att  de  varphögar, 
som  ligga  åt  söder,  äro  skiljda  från  de 
Öfriga  och  visa  en  hög  ålder.  All  denna 
mängd  af  berg,  synes  icke,  såsom  fast 
klyft,  kunna  inrymmas  uti  de  nu  kända 
grufvorna  i  dessa  trakter,  hvilket  tyckes 
gifva  styrka  åt  förmodan,  att  en  större, 
äldre,  men  nu  okänd  grufva  torde  finnas 


*)  Blyglansmalmen  i  Salberget  håller  5  lod  silf- 
ver på  100  iL  blyglans,  då  deremot  sådana 
malmer,  på  andra  orter  i  Westmanland  och 
Dalarne,  vanligen  hålla  x/i  å  1/2  lod  silfver 
på  lika  mycket  ren  blyglans. 


Sala  SilfVergrufra. 


Sala  Silfvergrufva. 


uti  söder  och  öfverstjelpt  med  varp.  Uti 
en  relation  till  bergs-kollegium  af  berg- 
mästaren   H.    Ranie    af  år  1711,    heter 
det  om  Salberget:  »lärandes  utan  tvifvel, 
vid  året  6  eller  700,  sjelfva   grufveplat- 
sen  varit  till    anseende   som    en  by,  der 
uti  gamla    Sten    Stures    tid  varit   tings- 
stuga,   torg,    kyrka    och    andra  publika 
ställen    inrättade  och    uppbyggda.     Om 
dessa  bergsmän  förmäla  traditionen,  att 
de  varit    förra ögne    och    fört  ett  yppigt 
lefverne,  som  dock  slutades  genom  Fin- 
nar och    Esthers    härjande   uti  S:t  Eriks 
tid,    så  att    grufarbetet   på    100  års  tid 
icke  kommit  i  sitt  förra  skick  igen.    De 
omkring  grufvan  varande  många  källare- 
gropar  och   gamla  tomteställen,    nu   be- 
täckta och  öfverväxta  med  skog,    äfven- 
som   bränder    och  kolstybben  vittna    om 
vådeld    eller    fienders   våldsamhet.     Ko- 
nung Magnus  Ladulås  förklarade  silfver- 
grufvan  med  alla  dess  revenuer   och  in- 
komster tillhöra  kronan,    samt    att  gruf- 
van på  kronans  bekostnad  skulle  hädan- 
efter drifvas.     Materialier  och  arbetsfolk 
hafva    de    fordna    Svea    rikes   konungar 
blifvit    föranlåtna    dess    undersåtare    på- 
lägga,   så    att    allmogen,    uti   de    rundt 
omkring    belägna    socknar,    hafva  dessa 
tjenster  och  rnånga    raaterialiers    anskaf- 
fande måst   prestera,    som  sedan   för  en 
ordinarie    skatt    är  allmogen   vorden  an- 
skrifven  af  ved,  kol,  vindkörningar,  vask- 
körningar,    årliga    hästar    m.  ra.,  dertill 
med  äro  utur  socknarne  utmönstrade  ar- 
betsfolk och  grufdrängar,  som  till  verkets 
tjenst    och    handterande    skulle  låta  sig 
informeras  och  sedan   alltjemnt   till  ver- 
kets tjenst  och  fromma  employeras».    Uti 
konstmästaren  01.  Tryggs  berättelse  heter 
det  att  år  1282  uti  kon.  Magnus  Ladu- 
lås' tid  förseddes   verket  med    goda  pri- 
vilegier och  förmåner,    då  ibland   andra, 
biskopen    i    Westerås,     Nicolaus     Kettil 
(Kellson)  Albus,  som  år  1305  blef  ärke- 
biskop i  Uppsala,  upptagit  biskops-gruf- 
van.      En    fornsägen    förmäler,    att    när 
Jutarne    eller  Dansken    kom  in  uti  lan- 
det (sannolikt    under    Christian  II;   Jut- 
hylls-grufvan    skall  äfven  fått  sitt  namn 
af  Danskar,  som  vid  denna  tid  upptagit 
den)    skola    bergsmännen    hafva    samlat 
sina  redbarheter   och    silfver,  m.  m.,  som 
de   gömt    uti    en    grufva,    hvilken    hetat 
Tvål    Annas    grufva,   hvars    öppning    de 


igentäppt   och    öfverhöljt   med  gråbergs- 
varp, och  som  man  sedan   icke  återfun- 
nit.    Om  denna  sägen   har  sin  riktighet, 
är    det    förklaradt    hvarföre    äldre  doku- 
menter,  just  före  denna  tid  saknas.»  — 
Silfvergrufvan  gaf  1506:  35,266  löd.  & 
silfver,  då  hon   1599  gaf  623  och  1607 
endast  47  lödigt  U.     Orsaken  till  denna 
förändring    var,    att   tvänne    länge  arbe- 
tade gruftalt  Herr  Stensbotten  och  Sand- 
rymningen    instörtade    1571.     Vid  dessa 
fall    skola    100:tals    menniskor   omkom- 
mit och  grufvan    ansågs    allt  för  äfven- 
tyrlig:  man  höll  henne  för  en  mördare- 
kula, »och  man  trodde    sig   icke  någon- 
städes    kunna    ega    lycka,    hvarken    här 
eller  med  andra  bergverk  i  riket,»  såsom 
konung    Johan    III    beklagar    sig    i    ett 
bref  af  den  7  Oktober  1588,  hvari  han 
befaller    att    grufvan     skulle    ödeläggas. 
Till  följe  af  den  fara  hvarmed  bergsbru- 
ket  således    var   förenadt,    lärer   arbetet 
drifvits    med    lifstidsfångar    mellan  åren 
1576  och  1582.      Sedan  grufvan  och  i 
följd    deraf  äfven   grufbyn    under    1500- 
talet  undergått  så  många  vexlande  öden 
från  rikedom  till  nästan  brist  på  silfver, 
riktade    kon.    Carl    IX  och    särdeles  ko- 
nung Gustaf  Adolf  sin  uppmärksamhet  åt 
silfververkets    upphjelpande.      Ar    1595 
blef  grufvan   på  försök,    för  3:ne  år  ut- 
arrenderad  till  2:ne   Liffländare,    och  år 
1623,  på  6  år  till  sex  tyska  bergsmän, 
h varefter    grufvan,    först    år  1628,    och 
sedan,  på  20  års  arrende  år  1652  öfver- 
läts  till  Sala  bergslag.     År  1674  beslöt 
konungen  drifva  Sala  silfverbruk  för  kro- 
nans räkning,  men  afstod  derifrån  1682,  då 
grufvorna  blefvo  öfverlemnade  till  bergs- 
laget »till  everdligt  bruk,  så  länge  detta 
förmådde    hålla    dem    vid  makt  och  pä 
rätt   bergsvis    drifva    desamma,    oss    och 
kronan  dock  vårt  regale  och  en  fri  dispo- 
sition   förbehållen».     Af  de    svåra  tider, 
som  uppkommo  genom  krigsoroligheterna 
under  Carl  XII,   led    äfven    bergsbruket, 
så  att   silfret   icke   kunde   lefvereras   till 
kronan  för   den    fastställda    betalningen, 
hvarföre  den  tid  efter   annan    förhöjdes, 
och  Bergslaget   1720   förunnades  fri  ut- 
myntningsrätt,  som  sedermera  till  1738 
blef  prolongerad.    Derpå  följde  såsom  en 
stadig    reglering   af  1682  års  transport, 
transporten    af  d.  9    Sept.    1741.      Till 
följe  hvaraf  äfven  ett  nytt   kontrakt  om 


Sala  Silfvergrufra. 


Sala  SilfVergrufva. 


ett  perpetuelt  arrende  i  anseende  till  de 
sex  socknarne  (Sala,  Möklinta,  Norrby, 
Kila,  Kumla  och  Tärna)  af  kammar- 
kollegium utfärdades  d.  20  Sept.  1743. 
Sala  bergslag  har  hittills  innehaft 
verket  enl.  vissa  kontrakter  hvilkas  än- 
damål varit,  att  bergsbruket,  genom  dem 
skulle  njuta  understöd,  då  tillverkningen 
vore  under  2,900  löd.  U  m.  m.  Stats- 
verket deremot  vinna  i  den  mohn  till- 
verkningen kunde  stiga  derofver.  Silfver- 
verket  har  sedan  1704  nästan  utan  un- 
dantag varit  under  detta  belopp  och  kro- 
nan således  länge  derpå  förlorat.  Från 
åren  1811  till  1816  gjordes  lyckliga  försök 
till  förbättringar  af  geschvornerna  A.  Pol- 
heim  och  Forselles.  Derefter  ingaf  bergs- 
kollegium till  Kongl.  Maj:t  underdånig 
berättelse,  deri,  bland  annat,  afstyrktes 
öfverlemnandet  till  intressenterna,  hvarom 
fråga  af  Riksens  Ständer  blifvit  väckt, 
äfvensom  föreslogs  åtskilliga  anstalter 
till  minskande  af  statsverkets  förluster 
på  silfververket.  Enligt  detta  förslag 
skulle  en  fond  af  bergslaget  inrättas, 
genom  hvars  afkastning  silfververket  i 
framtiden  blefve  i  tillstånd,  att,  utan  vi- 
dare begagnande  af  1743  års  arrende- 
kontrakt eller  räntorna  af  de  sex  sock- 
narna, upprätthålla  bergslaget  och  till 
hvilken  fonds  formerande  silfververket 
årligen,  och  ehvad  tillverkningen  eljest 
må  utgöra,  men  så  länge  den  ej  öfver- 
stiger  2,500  lödiga  €6,  skulle  afsätta 
500  rdr  bco,  samt  sedermera  derutöfver 
100  rdr  bco  för  h varje  fulla  100  lödiga 
$6,  hvarmed  silfvertillverkningen  öfver- 
sköte  beloppet  af  2,500  löd.  marker. 
Detta  förslag  godkändes  af  Kongl.  Maj:t 
d.  31  Oktober  1829,  hvarefter  Kongl. 
Maj:t  den  14  Maj  1831  utfärdade  regle- 
mente till  efterrättelse  vid  förvaltningen 
af  Sala  Silfververks  ränte-ersättnings-fond, 
i  enlighet  hvarmed  fonden  ställdes  under 
grufverättens  förvaltning  och  föreskrefs 
att  de  samlade  medlen  böra  användas 
till  inköp  af  jordegendomar,  hvilka  för 
bergslagets  räkning  skola  utarrenderas 
på  minst  15  och  högst  30  år  och  arren- 
det utgöras  i  spannmål,  hälften  råg  och 
hälften  korn.  När  sålunda  ränte-ersätt- 
nings-fondens  jordegendomar  uppgått  i 
arrende-medel  till  ett  årligt  belopp  af 
1,100  t:r  spannmål,  komma  räntorna  af 
de  sex  socknarne  antingen  att  till  stats- 


verket indragas  eller  af  bergslaget  er- 
sättas.  Vid  1850  års  slut  uppgick  fon- 
den till  48,518  rdr  22  sk.  7  rst  bco, 
och  hade  vid  1863  års  slut  uppgått  till 
169,162  rdr  68  öre  rmt. 

Silfvergrufvan  vid  Salberget  har  3:ne 
schakt  uti  hvilka  nu  dels  ömsevis  och 
dels  på  en  gång  arbetas,  näml.  Torg- 
schaktet, Storgrufvan  eller  Kristince-sch.ak- 
tet  och  Carls-schaktet.  Af  dessa  är  Kri- 
stine-schaktet  150,  och  Carls-schaktet  160 
famnar  djupt.  Utur  dessa  grufvor  upp- 
fordras årl.  c:a  80,000  t-.r  berg,  hvaraf 
bättre  och  sämre  vaskmalm  utskrädes  till 
ett  medelbelopp  af  28,000  t:r.  Genom 
bokning  och  vaskning  koncentreras  det 
mesta  häraf  till  sliger,  som  med  den 
genast  smältvärda  skuffmalmen,  försmäl- 
tes med  tillsats  af  bly,  då  silfret  upp- 
samlas uti  det  erhållna  verkblyet,  som 
sedan  skiljes  från  silfret  medelst  afdrif- 
ning  och  finering.  Härvid  förbrukas  årl. 
omkring  85,000  jbur  kol  och  1,000  staf- 
rum  grufved.  Arbetarnes  antal  utgjorde 
i  medeltal  af  åren  1841  och  1850:  408 
med  omkring  200  särskilda  hushåll;  år 
1863:   336. 

Silfvertillverkningen  uppgifves  årl.  från 
1500  till  1,550  vid  pass  18,141  löd.  U 
1551    »     1,600         »  4,498     » 

1601    »     1,650         »  1,941     » 

1651    »     1,700        »  4,202     » 

1801    »     1,820         »  1,811     » 

1831    »     1,840         »  3,387     » 

1851  3,811     » 

Under  året  1863  hade  grufvebrytningen 
blifvit  verkställd  i  37  arbetsrum,  af  hvilka 
3  i  Torg  schakts-gruf van,  5  i  Carlschakts- 
grufvan,  25  i  Storgrufvan  och  4  i  gr  ef  ve 
Bjelkes  stoll.  Tjugu  hade  blifvit  brutna 
på  malm,  6  för  upptäckande  af  nya  malm- 
tillgångar, 4  för  att  bereda  utbrytning 
i  kända  malmfält  samt  2:ne,  dels  för 
vädervexling  och  vattenaflopp,  dels  för 
nordvestra  malmfältets  öppnande.  Grefve 
Bjelkes  stoll  har  blifvit  fortsatt  med  en 
afgrening  åt  nygrufvorna  och  en  annan 
åt  Biskops-grujvan,  hvarjemte  fältorten 
mot  Nybergs-grufvorna  blifvit  fortsatt. 
Utom  nämnda  37  af  bergslaget  drifna 
arbetsrum,  hafva  2:ne  blifvit  för  andras 
räkning  arbetade.  Brytningen  utgjorde 
83,294,5  t:r.  Den  ur  den  brutna  vask- 
malmen  har  utgjort  162,105  centner, 
och  stuffmalmen   6,694   cent:r.      Medel- 


Sala   landsförsainliii 


9 


Sala    landsförsamling. 


halten  i  silfver  har  utgjort  af  den  sämre 
malmen  0,484,  af  den  bättre  1,4  och  af 
stuffmalmen  3,4  till  5,32  lod  på  centnern. 
Af  nedsmält  stuif,  sliger  och  skärsten 
hafva  erhållits  2,015  U  45  ort  bergfint 
silfver.  Den  egentliga  afraden  utgjorde 
1/10:del  af  tillverkningen.  —  Grufvan  har 
dessutom  gifvit:  från  år  1820  till  1830: 
2,194  skU  4  M  19  U  bly  och  539  cent- 
ner  silfverglitt;  från  år  1840  till  1850, 
2,804  sktl  13  Ut  16  U.  bly  och  1,587 
centner  silfverglitt;  år  1855,  287  skit 
18  Ut   12  41  blv  och   140  centner  85  & 

o         * 

silfverglitt.  Ar  1863  erhölls  något  öfver 
1,280  centner  39  U  bly. 

Vid  grufvan  tinnes  dessutom  en  hagel- 
fabrik  och  vid  Jacob  Matts  qvarn  en 
bresiljefabrik.  Båda  egas  af  en  person, 
som  vid  hagelfabriken  sysselsätter  i  me- 
deltal 5  och  vid  bresilje-fabriken  2:ne  ar- 
betare. Tillverkningsvärdet  vid  båda  upp- 
går till  c:a  32,000  rdr  rmt.  Ensamt 
hagelfabrikens  tillverkningsvärde  uppta- 
ges 1858  till  12,180  rdr  rmt. 

Med  anledning  af  kronans  på  silfver- 
verket  gjorda  årliga  rena  förluster,  som 
beräknas  af  länsstyrelsen  uppgå  till  minst 
16,247  rdr,  är  nu  (1864)  fråga  om  dess 
försäljning. 

Sala  landsförsamling,  uti  Öfver- 
Tjurbo  härad  och  Westerns  län,  innefat- 
tade före  och  under  Silfververkets  första 
tid  en  betydlig  vidd,  med  gränser  i  öster 
till  Norrby  och  Kumla,  i  söder  och  vester 
till  Kihla  samt  i  norr  till  Möklinta  och 
Enåkers  socknar,  i  areal  hållande  c:a 
33,000  tid  eller  något  mindre  än  \l/2 
qvadr.-mil.  Sedermera  hafva  bergsmän, 
hvilka  bosatt  sig  vid  grufvan  och  der 
utgjort  ett  särskildt  samhälle,  inkräktat 
å  omkringliggande  trakter,  hvaraf  grufve- 
frälse-jorden,  som  är  belägen  till  större 
delen  å  stadens  egor,  men  äfven  inom 
Kila  och  Kumla  socknar,  uppkommit. 
Men  hufvudsakliga  inkräktningen  å  sock- 
nens område  skedde  vid  stadens  anlägg- 
ning 1622,  då,  enl.  24  §  af  dess  pri- 
vilegier, Bråsta  och  Ekeby  byar,  hvardera 
om  4  mtl,  och  Wäsby  gårds  egor  skänk- 
tes till  stadens  borgare,  hvilka  derför 
borde  underhålla  grufvan  och  silfverver- 
ket  med  dagsverken  och  körslor  m.  m. 
Vidare  hafva  tid  efter  annan  genom  Kongl. 
bref  blifvit  af  socknen  till  staden  skänkta 
och  tillagda  123/4  m^  utom  Wäsby,  som 
icke  har  sig  i  Jordeboken  något  hem- 
vi. 


mantal  åsätt.  Socknen  är  nu  genom 
dessa  egor  styckad  i  3:ne  vidt  från  hvar- 
andra  aflägsna  delar,  hvaraf  en  i  hvart- 
dera  hörnet  af  dess  ursprungliga  område. 
Den  större  delen,  som  kallas  Oppsocknen, 
utgöres  af  175/16  mtl  med  en  vidd  af 
1,237  tid  åker,  1,835  tid  äng  och  8,440 
tid  skogsmark,  gränsande  till  Möklinta, 
Enåker  och  Norrby  socknar;  en  annan 
del,  kallad  Utsocknen,  upptager  7V2  uitl 
om  574  tid  åker,  408  tid  äng  och  794 
tunnland  skogs-  och  betesmark,  eller  till- 
hopa 1,776  tunnland,  med  gränser  intill 
Norrby  Kumla  och  Kila  socknar;  slut- 
ligen utgöres  en  del  af  n:o  1  och  2 
Bråddbo  samt  Ulfsbo  med  Bolandet,  till- 
hopa ll/2  mtl,  med  105  tid  åker,  354 
tid  äng  och  555  tid  skogsmark,  tills. 
1,014  tid,  gränsande  till  Kila  och  Mö- 
klinta socknar;  h varförutan  kapellans-bo- 
stället ligger  särskildt  i  flera  spridda  styc 
ken  å  stadens  egor.  Alla  de  hemman,  som 
höra  till  Oppsocknen,  äfvensom  Bråddbo 
och  Ulfsbo  med  Bolandet,  hafva  god 
skog,  hvaremot  Utsocknen  består  af  skog- 
löst slättland. 

För  den  resande,  som  kommer  Stock- 
holmsvägen och  reser  igenom  staden  Falu- 
vägen  till  Bolandet,  företer  landet  olika 
karakterer,  näml.  först  söder  om  staden 
slättland  med  bördiga  fält  och  väl  byggda 
gårdar  och  byar;  norr  om  staden  och 
Wäsby  åter  mötes  ögat  af  småväxt  och 
knutig  barrskog  med  ett  och  annat  mindre 
torp  eller  bebygdt  bergsmansställe  intill 
Stentorpet,  hvarifrån  trakten  till  Ulfsbo 
nästan  tröttar  ögat  med  sin  småknott- 
riga  och  glesa  skog  på  stenig  och  steril 
mark,  som  omger  de  dystra  och  föga 
vackra  sjöarna  Olof  Jonsdamm  och  Silf- 
köparen.  Vägen  från  Sala  förbi  hyttan 
genom  Oppsocknen  är  vackrare,  och  flera 
ställen  bredvid  Sala  damm,  såsom  Hyttan, 
Nystrand,  Prostgården,  Katrinelund  med 
flera,  hafva  med  sina  löflundar  invid  Sala 
damm  en  angenäm  och  täck  belägenhet. 
Vesterut  från  staden  omkring  Långfors- 
sen  finnas  åtskilliga  ställen,  hvilka  i  natur- 
skönhet öfvergå  de  flesta  i  orten,  såsom 
Wiksberg,  Skuggan  och  Måns  Ols,  till 
hvilket  sistnämnda  ställe  vägen,  Gröna 
Gången,  som  är  förlagd  ofvanpå  den  långa 
dammbyggnaden  mellan  Långforssen  och 
Mellandammen,  beväxt  med  vacker  frid- 
lyst löfskog,  torde  vara  en  bland  de  vack- 
raste    promenadplatser     i    dessa     nejder. 

2 


10 


Sala  landsförsamling. 


Sala  landsförsamling. 


Från  sjön  Hallarens  södra  ända,  som 
kallas  Doften,  utgår  rnot  söder  Kyl- 
linge-qvarnens  dal,  genom  hvilken  Halla- 
rens utlopp,  som  fordom  var  vid  Köhlforss 
i  Enåkers  socken  ät  Dalelfven,  för  Silver- 
verkets drifvande  sedermera  är  ledt  till 
Klasbo  myr  genom  en  kanal,  som  kallas 
Doftegrafven.  Vid  Kyllinge  qvarn  delar 
sig  denna  dal  i  2  grenar,  h  var  af  den 
östra  utgör  gräns  mellan  Sala  och 
Norrby  socknar;  båda  grenarne  med  fort- 
farande hufvudsträckning  åt  söder  förena 
sig  slutligen  i  Sala  damm.  De  betydli- 
gaste sjöarne  äro,  utom  de  förutnämnda, 
Eheby  damm,  Wallsjon  och  Hillingen. 
Förut  nämnda  sjö  Hallaren  skall  bestått 
af  sju  mindre  sjöar,  h vilka  genom  upp- 
däraningarne  i  och  för  vattenledningen 
till  Silfververket  förvandlats  till  en  sjö. 
Dessutom  finnes  utom  Sagan  en  mängd 
mindre  vattendrag,  såsom  Myrsjön,  Gran- 
sjön, Igelsjön,  Of  ver  sjön  samt  O  fr  a  och 
Nedra  Tärningen  eller  småsjöarne  och 
Harsjön.  I  sednare  tider  ha  flera  af 
socknens  många  kärr  och  sidlända  ängar 
blifvit  uttappade  och  odlade. 

Jordmånen  är  i  allmänhet  god,  dock 
sämre  än  i  trakten  af  Mälaren.  A  ut- 
sockneu,  den  staden  närmast  omgifvande 
odlade  delen  af  stadsjorden,  består  åker- 
jorden af  djup  bördig  mylla  på  god  lera, 
hvaremot  åkern  å  alla  andra  ställen  ut- 
görcs  af  dels  sandmo  och  dels  tall-  eller 
björklera.  Skogsmarken  är  i  allmänhet 
hård  och  stenig.  En  betydlig  del  sjö- 
foder hemtas  ur  Sala  damm.  Kalksten 
brytes  på  flera  ställen  ä  stadsjorden,  men 
hufvudsakligast  vid  Sala  grufvor,  h varifrån 
angränsande  socknar  herata  den  och  sjelf 
bränna  den  till  kalk.  Orten  är  betydligt 
rik  på  mineralier,  hvilket  bevisas  af  de 
mångfaldiga  gruföppningar,  visst  öfver 
100:de,  som  finnas  från  äldre  tider  i  dels 
stadens  och  dels  socknens  område,  der 
bergshandtering  drifvits  på  silfver,  kop- 
par och  jern.  Alla  dessa  mindre  gruf- 
öppningar äro  väl  nu  öfvergifna;  men  i 
sednare  tiden  haiva  nya  upptäckts  vid 
Osby,  Håf  och  Fräbenbo,  af  h vilka  blott 
den  förstnämnda,  Springaregrufvan,  ännu 
drifves  och  lemnar  försvarligt  godt  jern. 
Den  å  höjdsträckningen  uti  Oppsocknen 
förekommande  starkt  qvarzblandade  talk- 
skiffem  nyttjas  för  sin  eldhärdighet  så- 
som ställsten  i  smältugnarna  vid  Hyttan, 
äfvensom  vid  Molnebo  masuo-n  i  V.  Löf- 


stads  socken.  Den  är  dock  nu  mer  nä- 
stan slut.  Qvarz  finnes  på  flera  ställen 
och  användes  vid  silfversmältningarna  vid 
Sala  Hytta  samt  betalas  efter  tunnmått. 
Helsokällor  finnas  nära  Ekeby  qvarn,  i 
sjelfva  staden,  äfvensom  i  stadsträdgården 
och  vid  Jacob  Matts  qvarn.  Såsom  mindre 
vanliga  djurarter  må  nämnas  elg,  lodjur, 
gräfsvin  och  utter;  en  elg  sköts  på  Osby 
egor  1847.  Eäfvar  finnas  till  större 
mängd.  Bland  sällsynta  och  mindre  vanliga 
växter  förekomma  Pedicidaris  sceptrum 
Carolinum  i  skogsängar  vid  Stumpers- 
torp,  Molaxis  Monophyllos  vid  Gröna 
Gången  och  Monotropa  Hypopithys  å  gamla 
skogbeväxta  bergskansar  vid  Sala  grufva, 
ehuru  sällsynt. 

Så  väl  den  vidsträckta  stadsjorden 
som  socknens  egor  kunna  anses  vara  myc- 
ket uppodlade,  ty  med  undantag  af  Aby- 
hilen,  finnas  inga  lägenheter,  som  kunna 
uppodlas  förr  än  om  Sala  silfververk  en 
gång  skulle  nedläggas  och  Kyllinge-ån 
sänkas,  då  betydliga  sträckor  skulle  blifva 
odlingsbara,  som  nu  för  silfververkets 
skull  stå  under  vatten. 

o 

Åkerbruk  och  boskapsskötsel  äro 
socknens  hufvud näringar;  såsom  binärin- 
gar kunna  anses  skogshushållning  och 
forslande.  A  Oppsocknen  torde  likväl 
skogshushållningen  få  räknas  bland  huf- 
vudnäringarna,  då  deremot  åkerbruket  å 
Utsocknen  gifver  större  afkastning.  Så- 
lunda antogs  år  1853,  att  årligen  å  Opp- 
socknen gifva  åkerbruk  och  boskaps- 
skötsel      7,200  rdr, 

skogshushållningen      .     .     .     2,250     » 
åkerbruk  och  boskapsskötsel 

å  Utsocknen 4,875     » 

forsling         2,250     » 

16,575  rdr. 
A  Ösby  bys  egor  har  å  1700-talet  drif- 
vits en  koppargrufva,  i  början  Lungen- 
dals-,  sedermera  Lovisebergs-gvufoan  kal- 
lad. De  grufvor,  som  bearbetades,  voro: 
Lovisebergs,  Prins  Carls  och  Gustafs, 
Hedvigs,  Ulricai  Eleonora',  Jungfru,  Ovä- 
ders och  Töväders.  Malmen  ur  Lovise- 
bergs grufvor  smältes  vid  Fallet,  der 
hytta  var  uppförd,  med  namnet  Lovise- 
dahls kopparhytta.  Silfvermalmen  åter 
utur  Hedvigs-,  LTlricre  Eleonoras-  och 
Jungfru-grufvorna  smältes  vid  Sala  hytta. 
För  år  1745  besteg  sig  den  tillverkade 
kopparn    till    14   skit    18    IM   4  U,    då 


Sala  landsförsamling. 


Sala  lanrisförsanilin 


o* 


11 


grufvan  var  12V3  famnar  djup.  Är  1753 
var  Lovisebergs-grufvan  20  famnar  djup 
och  8  famnar  läng;  se  vidare  art.  Lo- 
visa, Ar  1842  upptäcktes  c:a  800  al- 
nar sydvest  från  Lovisae-grufvan  enjern- 
grufva,  Springare-griffoan,  som  eges  och 
drifves  af  egaren  till  Molnebo  jernbruk 
i  Löfstads  socken,  hvarest  malmen  smältes, 
mest  i  förening  med  malm  från  Nor- 
bergs bergslag,  då  den  skall  gifva  ett 
särdeles  godt  jern.  Grufvan  var  år  1852 
40  alnar  djup  och  har  till  nämnda  års 
slut  gifvit  3,325  lass  malm.  per  sys- 
selsättas årl.  c:a  6  arbetare.  Ar  1861 
brötos  24,252  och  1863:  43,820  cent- 
ner  jernmalm  ur  Snarpsätra,  Springa 
och  Långdals  grufvor.  Angående  Sala 
silfververk  hänvisas  till  den  artikeln. 
—  Ä  Skäl  by  egor  iinnas  ett  tegelbruk, 
såg  och  valkstamp.  Redan  1306  hade 
socknen  en  kyrkoherde  som  hette  Bo. 
En  annan  kyrkoherde,  Borgvardus,  nam- 
nes 1396.  Ar  1593  omtalas  här  kom- 
minister, hvarefter  ingen  förekommer  förr 
än  1633.  Vid  Grufbyn  namnes  grufpre- 
dikant  först  1435,  —  denne  hette  Nico- 
laus,  —  derefter  herr  Esbjörn  på  Sölfbergh 
1498,  vidare  Martinus  de  Monte  Argenti 
1500  samt  Petrus,  hvilken  är  känd  så- 
som fader  till  kon.  Erik  XIV:s  gunst- 
ling Göran  Persson,  som  skref  sig  Salae- 
montanus.  Efter  stadens  grundläggning 
blef  kyrkoherden  gemensam  för  båda  för- 
samlingarna; men  hvardera  har  sin  kyrka 
och  e^en  komminister.  Bland  sednare 
kyrkoherdar  må  nämnas  grefve  Er.  Bogis- 
laus  von  Schwerin,  som  tillträdde  pasto- 
ratet 1788.  Hans  verksamhet  utom  em- 
betets  område  var  riktad  åt  landthus- 
hållningen.  Ur  vildmarkerna  upptogs 
ett  ansenligt  stycke  land,  bebyggdes,  och 
erhöllos  härpå  50  frihetsår.  Till  den  re- 
dan förut  ej  oansenliga  prostbyggnaden 
lät  han  tillbygga  en  flygel  och  tog  sjelf 
der  sitt  högqvarter.  Trakten  rundtom- 
kring  var  en  af  de  kalaste,  fulaste  och 
ofruktbaraste  i  Sverige;  denna  omska- 
pade han  närmast  kring  sin  boning  till 
ett  Eden  genom  vidlyftiga,  med  stenmu- 
rar omgifna  trädgårdar,  i  hvilka  han 
planterade  de  ädlaste  fruktträd  af  fler- 
faldiga  slag,  det  ena  bättre  än  det  an- 
dra. Vackrast  af  allt  var  sjelfva  den 
med  träd  planterade  gårdsplanen,  den 
smakfullaste  man  någonstädes  kunde  se. 


»Efter  tio  till  femton  år,»  heter  det  i  Bio- 
grafiskt lexikon,  »var  allt  detta  färdigt; 
åkrarne  buro  de  rikaste  skördar  i  orten; 
boskapen,  af  en  utvald,  ovanligt  stor 
race,  stallfodrad  hela  året  om  (med  un- 
dantag af  ett  par  veckor),  frodades  af 
fetma  och  välfägnad,  och  dess  väl  an- 
sade pelsar  glänste  som  sammet;  korna 
(allmogen  kallade  dem  grefve-kor)  gåfvo 
tredubbelt  mer  mjölk  än  andras;  han 
kunde  ur  egna  trädgårdar  bjuda  sådana 
äpplen,  päron  och  körsbår,  som  man 
kuappt  någonstädes  kunde  få  smaka.» 
Landsförsamlingens  kyrka  är  byggd  af 
sten  och  belägen  på  en  jemn  plats  vid 
Sala  hytta.  Härifrån  har  man  utsigt  åt 
staden,  Wäsby,  Öster  Sala  med  derinvid 
belägna  Gustaf  Adolphs  hmd.  På  norra 
sidan  ligger,  tätt  invid,  Sala  damm 
med  omkringliggande  byar  och  lägenhe- 
ter. Kyrkans  ålder  är  okänd.  Den  äld- 
sta handling  der  förvaras  är  ett  bref  af 
konung  Johan  III.  Fordom  har  kyrkan 
varit  större  och  försedd  med  torn;  men 
blef  minskad  vid  stadens  anläggning, 
dock  åter  tillbyggd  i  medlet  af  1700-talet. 
Kyrkans  klockor  anses,  näst  Westerås 
domkyrkas  och  Mora  kyrkas  i  Dalarne, 
vara  de  vackraste  i  stiftet.  Den  största 
väger  omkring  18  sklé.  Sockenmaga- 
sin inrättades  år  1751.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  flyttbar  folkskola, 
som  genom  insamling  hade  år  1852  en 
fond  af  nära  300  rdr:  härtill  har  seder- 
mera tillkommit  en  fast  småbarnsskola. 
Barnens  antal  år  1862  var  103,  som 
undervisades  af  en  exam.  och  en  oexam. 
lärare;  dessutom  erhöllo  42  barn  under- 
visning i  hemmet.  Fornminnen:  Här  har 
funnits  ett  kapell,  beläget  å  en  nuva- 
rande holme  i  Sala  damm,  ännu  bibe- 
hållande namnet  Kapellholmen.  På  kyrko- 
gården finnes  en  griftvård  från  1500- 
talet  öfver  Bråsta-gubben  och  hans  hustru, 
hvilken  förstnämnde  skall,  enligt  tradi- 
ditionen,  funnit  Sala  silfvergrufva ;  men 
detta  låter  sig  dock  icke  förenas  med 
gubbens  dödsår,  som  enligt  inskriften 
inträffade  1515.  I  kyrkmuren  finnes  en 
af  de  största  runstenarna  på  orten.  Uti 
rågången  mellan  Fräbrunns  och  Hätt- 
skäls  åkergärden  finnes  en  bautasten,  7 
fot  hög  och  12  tum  tjock  i  fyrkant; 
han  tjenar  nu  som  grindstolpe.  A  Gulla- 
berget,  beläget    tätt  vid  landsvägen,    har 


12 


Salaholm. 


Salberg. 


fordom    varit    tingsställe,    kalladt   Gulla 

Grinds  ting. 

Folkmängd.        Hemmaatal.        Taxeringsvärde 
1805  —  1862.       sk.       kr.  år  1862. 

1,384.  987.  23?.  2{£.  490,500  rdr  rmt. 
Hushåll:  249. 

År  1852  var  hushållens  antal  165  och  folkmäog- 
deu  957.  Jorden  innehades  1852  af  85  egare, 
9  brukare  och  3:ne  indelningshafvare.  I  afse- 
ende  å  roteringen  i  denna  socken  torde  böra 
anmärkas,  att  till  underhållande  af  silfververket 
anslog  kronan  till  utskrifuing  arbetsfolk  af  alla 
socknar  inom  Salbergs  fögderi,  hvilket  arbetsfolk 
skulle  besörja  årensning,  uuderhålla  dammarna, 
bygga  konstgrafvar,  köra  storstockar,  skära  gräs, 
arbeta  vid  vindarna  m.  m.,  hvaremot  allmogen 
i  dessa  socknar  befriades  från  roterings-skyldig- 
het till  lika  del  med  hemman  i  andra  fögderier, 
och  i  följd  hvaraf  här  äro  3:ne  hemman  om  en 
soldat  i  stället  för  2.  Af  de  från  socknarna  till 
Sala  bergslag  utgående  518  t:r  grufvedrängs- och 
vindekörs-spannemål  utgöras  74  t:r  18  kappar 
af  Sala  socken.  Alla  socknens  stats-  och  kom- 
munala afgifter  stego  1852  till  c:a  11,130  rdr 
rmt.  I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
1862:  339  rdr  rmt.  —  Gårdar  och  hemman: 
Prestgården,  2V4  mtl,  tax.  till  56,500  rdr  rmt, 
areal  972  tid,  hvaraf  154  åker.  —  1/8  mtl 
Klockare  g  år  den,  komminister-boställe,  areal  1 1 
tid,  hvaraf  5  åker.  —  9/16  mtl  Håf,  krono- 
fogdeboställe, areal  517  tid,  hvaraf  33  åker.  — 
Bergmästare-bostället  Wäsby,  se  den  art.  —  5/s 
mtl  skatte  Armanbo  med  Rotebo,  areal  437  tid, 
hvaraf  32  åker,  eges  jemte  \l/8  mtl  i  Skälby 
(hela  byn  4  mtl,  areal  2,321  tid,  hvaraf  286 
åker),  tax.  till  28,800  rdr  rmt,  af  A.  Ing- 
bergs  sterbhus.  —  1  mtl  Norra  ooh  Södra 
Bråddbo,  areal  549  tid,  hvaraf  58  åker.  —  xl% 
Bornebo,  areal  138  tid,  hvaraf  18  åker.  — 
1    Delbo,    areal    374    tid,    hvaraf    37    åker.   — 

1  Fräbrunn,  areal  328  tid,  hvaraf  130  åker. — 

2  mtl  Hättskäl,  areal  479  tid,  hvaraf  191  åker. 
—  2  mtl  Jugansbo,  areal  1,020  tid,  hvaraf  152 
åker.  —  4lA>  mtl  Norr-  och  Söder  Kifsla,  areal 
968,  hvaraf  ~230  åker.  —  2  Äby,  areal  2,168 
tid,  hvaraf  196  åker.  —  l1/*  mtl  Ösby,  areal 
1,958  tid,  hvaraf  138  åker.  —  Öfriga  hemman 
äro:  V4  Fallbo,  Vs  Fallet,  i/2  Fågelsbo,  Vs 
Finnboy  V2  Fräbbenbo,  l/4  Fröstbo,  '/jj  mtl 
Norr  och  Sör  lngborbo,  */4  Storjansbo,  V2 
Ulfsbo  med  Bolandet,    i//4   Kappalbo. 

Salaholm,  fordom  Sahleholm.  Ett 
mtl  frälse-säteri,  sammanlagdt  med  sä- 
terierna 1  mtl  Istorp,  1  mtl  Målare- 
gården och  Vg  Qvarnbacken,  utgör  tills. 
3l/8  mtl  och  med  underl.  2  mtl  frälse, 
vattenmjölqvarn  med  2  par  stenar  i  ån 
Lidan  samt  7  torp,  ett  gods  uti  Trävattna 
socken,  Wilske  härad  af  Skaraborgs  län, 
beläget  ll/2  mil  tVån  Falköping,  %  mil 
från  Sörby  jernvägsstation.  Manbygg- 
naden omgifves  på  trenne  sidor  af  en 
vacker  trädgård  och  har  2:ne  flyglar. 
Åkerjorden  består  af  god  svart-  och  sand- 
mylla; utsädet  vid  säterihemmanen,  som 


1818  uppgafs  till  50  t:r,  uppgifves  nu 
till  18  t:r  höst-,  70  å  80  t:r  vår-wtsäde. 
Till  egendomen  hörer  barr-  och  mycken 
löfskog    samt  torfmosse.      Förste  kände 

0  o 

egaren  är  riksrådet  Ake  Haraldsson  Soops 
son,  Erik  Åkesson,  som  dog  1638;  egen- 
domen kom  genom  gifte  med  dennes  dot- 
ter Ebba  till  assessorn  Anders  Christoffers- 
son  Grip  och  har  sedan  tillhört  dennes 
efterkommande,  som  kallade  sig  Gyllen- 
grip.  Af  dessa  må  nämnas  landshöf- 
dingen  i  Westerbotten  Gabriel  Gyllen- 
grip,  som  var  en  skicklig  embetsman 
och  omtyckt  länsherre,  död  1753.  Den- 
nes dotter  Märta  Johanna  blef  gift  med 
kamraarh.  och  krigsrådet,  grefve  Svante 
Creutz,  hvarigenom  egendomen  kom  i 
hans  ego;  år  1754  sålde  han  den,  ut- 
görande då  c:a  20  hemman,  belägna  i 
3:ne  socknar,  till  Peter  Th:r  Köuig 
för  48,000  daler  silfvermynt.  Denne 
sålde  åter  egendomen  1755  till  öfver- 
sten  Hans  Henrik  Fock,  hvilken  dessutom 
var  herre  till  de  stora  godsen  Höfröö, 
Siggestorp,  Bronäs  och  Oredal.  Sonen, 
kapten  Henr.  Joh.  Fock,  ärfde  1759  det 
af  fadern  stiftade  fideikommisset  Höfröö 
samt  Sahlaholms  och  Siggestorps  egen- 
domar; dennes  son,  herr  Adam  Johan 
Fock,  sålde  Sahlaholm  med  underlydande 
(tills.  11V8  mtl)  till  kapiten  Carl  Carle- 
son 1804  för  12,000  rdr  b:co  specie; 
från  honom  köptes  egendomen  af  baron 
A.  G.  Fleetwood  för  32,000  rdr  b:co 
(ungef.  tills.  11V4  mtl).  År  1829  såldes 
Sahlaholms  egendom  (9}§  mtl)  för  25,000 
rdr  b:co  till  handl.  J.  Lindgren,  som 
åter  sålde  den  (93/i6  mtl)  1847  till  v. 
konsuln  J.  Engelke  för  48,000  rdr  b:co. 
Sedan  gick  egendomen  genom  flera  ega- 
res  händer,  hvilka  bortsålde  af  godset 
Trevattna  by  4  mtl;  sist  såldes  egendo- 
men 1856  (5Vs  mtl)  af  kapiten  Uno 
Aspelin  till  landtbrukaren  Joh.  Persson 
för  85,000  rdr  rgs;  närvarande  egaren 
är  Per  Andersson. 

I  trädgårdsgrottan  finnes  ett  8-kantigt 
reguliert  hugget  stenbord,  ungefär  4  alnar 
i  diameter,  hvarpå  läsas  initialbokstäfver- 
na  A.  G.,  som  förmodas  betyda  And.Griip. 

Salberg.  Ett  fögderi  inom  Westerås 
län,  innefattar  Öfver-Tjurbo  och  Wåla 
härader  samt  af  Simtuna  härad  sock- 
narna Löfsta  och  Enåker,  eller  enligt 
närstående  tabell  följande   socknar; 


Salberg. 


Saleby. 


13 


Socknen  8    namn. 


Häradets 
namn. 


Mantal. 


Folk- 
mängd. 


Berftrfog*' 

manskap. 


Gemen- 
skap af 
arméen. 


Norby Simtuna 

Tårna Öfver-Tjurbo 


Kwnla   . 
Kila       .     . 
Sala       .     . 
Mnklinta 
Öster-  Wåhla 


Nora 
Harbo    . 
Huddinge 


Wester-Löfsta 


Enåker  . 
Tillkommer 


B 
» 

Wåhla 

B 

Simtuna 

Wåhla 

Thorstuna 

Wåhla 

Simtuna 
Thorstuna 

Simtuna 


20? 
86| 

34.  u 


re 


26 


47.^ 


Tff 


107 


4531 

3H 

49  r\ 
17 

81 

QQ  9 
oyTff 

24 
121 


1,324 

775 

1,130 

1,450 

977 

2,279 

2,990 

2,491 

323 

1,149 

826 

395 

1,261 

862 

918 

107 


61 
33 
44 

42 
44 
87 
114 
90 
12 
55 
20 
14 
55 
29 
40 


16 

7 

12 

14 

8 

15 

23 

16 

3 

11 

6 

3 

17 
9 
8 


Summa 


D&dijr 


19,257  I     740 


168 


Salbo.  Ett  mantal  skatte  uti  Ljus- 
narsbergs  socken  af  Örebro  län,  beläget 
nära  Salbo-sjön,  lyder  till  hälften  under 
Ofra  och  till  hälften  under  Nedra  Stjern- 
fors  jernbruk;  hemmanet  med  underly- 
dande torp  taxerades  1862  till  160,000 
rdr  rmt.  Nära  derintill  äro  Salbobergs 
grufvor  belägna. 

Salbohed.  Är  Westmanlands  regi- 
mentes mötesplats  och  belägen  i  Westerås 
län,  Wagnsbro  härad  och  Wester-Fernebo 
socken,  invid  de  båda  stora  byarna  Norr- 
och  Söder-Sodbo,  omkring  4V4  mil  ifrån 
Westerås,  2  V*  mil  från  Sala,  hvarest 
ställets  postadress  är.  Förstnämnda  by 
består  af  4  mtl  skatte,  h vilka  år  1862 
hade  12  egare,  samt  V«>  mtl  krono,  fan- 
junkar-boställe;  och  den  sistnämnda  byn 
af  3l/4  mtl  skatte,  V2  mtl  krono,  lika- 
ledes boställe  för  en  fanjunkare,  samt  1 
mtl  frälse.  Antalet  egare  i  denna  by 
utgjorde  nämnda  år  16,  och  invånarnes 
antal  i  båda  byarna  372  personer,  för- 
delade på  111  hushåll,  llegimentet  eger 
i  Norr-Salbo  l/3  och  i  Söder-Salbo  78 
mtl.  Samtliga  hemmansåboerna  ha  se- 
dan gammalt  haft  rättighet  att,  med  an- 
dras uteslutande,  under  mötestiderna  för- 
sälja å  heden  bränvin,  öl,  dricka  och 
tobak;  men  hvilket  förderfliga  privilegium 
på  sednaste  tider  upphört. 


Salebo.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Westra  Ryds  socken  af  Ydre  härad  och 
Linköpings  län,  beläget  2  mil  från  Eke- 
sjö  stad,  3/4  mil  från  kyrkan,  har  till- 
hört slägten  Enhörning,  egdes  en  kort 
tid  af  häradshöfdingen  i  Ydre  härad  Fre- 
drik Otto  Wrangel,  jemte  Boaryd  och 
Sjögle,  hvilka  han  inköpte  och  1745 
bortbytte  till  systern  Elisabeth,  gift  med 
prosten  i  St.  Aby  Jöns  Meurling,  mot 
hennes  lott  i  Gränsbo  m.  ni.;  egdes  1818 
och  1825  af  slägten  Gjerling;  från  och 
med  1850  har  säteriet  tillhört  sergeant 
C.  M.  Bolling. 

På  egorna  finnas  qvarn  med  2  par 
stenar  samt  tullsåg,  allts.  tax.  till  23,550 
rdr  rmt. 

Saleby.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Domprosteriet 
i  Skara  stift,  utgöres  af  socknarna  Saleby, 
Trässberg  och  Härjevad,  med  62  7/8  mtl 
på  en  areal  af  0,640  qvadr.-mil,  bebodda 
1860  af  2,610,  år  1750  af  1,225,  och 
1810  af  1,684  personer.  Jordmånen 
består  dels  af  sand,  lera  och  kalk,  dels 
af  lermergel  af  åtskillig  art,  på  några 
ställen  2  å  3  fot  under  jordytan.  Bo- 
skapsskötseln står  på  en  låg  ståndpunkt 
till  följd  af  magert  sommarbete  och  hö- 
brist.  En  liten  skogstrakt,  kallad  Furu- 
backa, är  tämligen   medtagen. 


14 


Saleby. 


Saleby. 


Saleby,  modersocken,  ar  belägen  uti 
Skånings  härad  af  Skaraborgs  län,  2  mil 
från  Skara,  1%  mil  från  Lidköping, 
omgifven  i  norr  af  Trässberg,  i  öster  af 
Skallmeja,  i  söder  af  Ottum  och  Jung, 
i  vester  af  Härjevad;  arealen  uppgifves 
af  Forsell  till  8,054  tid.  Marken  är 
jemn,  jordmånen  hufvudsakligen  lera. 
Lidan  och  Qvarnån  rinna  genom  sock- 
nen. Kyrkan  har  vacker  belägenhet  på 
en  höjd  och  är  byggd  af  huggen  sand- 
sten. Här  är  en  klocka  med  runinskrift. 
Af  kyrkoherdar  må  nämnas  Christopher 
Dahl,  hvars  son  var  Olof  Kolmodin  d.  v., 
som  år  1805  blef  professor  Skytteanus 
i  Uppsala  och  dog  1838.  Socknen  lades 
år  1591  under  doraprosten  i  Skara.  Här 
äro  2:ne  skolhus  och  sockenraagazin. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola  och  3  fasta  småbarnsskolor  af 
en  examinerad  lärare  och  3  lärarinnor. 
Skolbarnens  antal  1861 — 62  utgjorde 
219,  hvaraf  omkr.  80  undervisades  i 
hemmet.  Till  skolan  hörer  ett  plante- 
ringsland af  240  qvadrat-alnars  yta.  Kyr- 
kor eller  kloster  skola  ha  funnits  vid 
Lannaby,  Stommen  och  Saleby.  Utanför 
Saleby,  vid  landsvägen,  äro  kummel,  och 
vid  Resvelleån  äro  lemningar  af  försvars- 
verk,  hvilka  kallas  Skansen. 

Folkmängd.  Hemmantal.  Tax.-värde 

1805  —  1862.        sk.         kr.      fr.        år  1862. 
1,061     2,336  *).  337'TVa-  %\Vv  i'2&     1,613,700. 
Hushall:  386. 

I  bevillning  för  fast  egendom  samt  inkomst  erlades 
1862:  610  rdr  rmt.  Roteringsskyldiga  hemman 
underhålla  21  man  af  indelta  arméen.  Bevärings- 
manskapet utgjordes  af  92  man.  —  Gods  och  hem- 
man ra.  m.:  Största  possessionen  utgöres  af  1 
mtl  sk.  Härjevad,  med  lastageplats,  f/s  fr.  Bir- 
halstorp,  V4  Börjestorp,  t/Ji  Dårdestorp  samt 
frälse-säterierna  V4  Backen,  Vg  Ifvarstorp,  '/4 
Myran  eller  Ledet,  V4  Ängen  eller  Täppan, 
allts.  tax.  till  160,000  rdr  rmt,  egas  af  B.  J. 
von  Hofsten  och  H.  J.  Hamilton  ;  förmodligen  lyda 
dessa  under  Hälla  säteri,  som,  uteglömdt  på  sitt 
ställe,  kommer  att  brtskrifvas  under  Skärstads 
socken,  der  det  är  beläget.  —  Öfriga  frälse- 
hemman äro:  l/2  Kaggetorp  eller  Hoenetomten, 
1  Kålleg.,  1  Lanna,  '/«  Backa,  1 !  /4  L: a  Tagel- 
berg, 3  Rycka,  f/2  Sahleby,  1  Westhed,  1  Aby, 
1  Öhntorp  (enl.  Topograf.  corpsens  karta  beläget 
i  Trässbergs  socken),  tax.  till  18,000  rdr  rmt, 
eges  af  herr  C.  J.  Uggla.  —  3/4  Basebo,  3/4 
Synnerål,  1  Storeberg,  '/'_>  Tagelberg,  äro  railitiae- 
hemman.  —  V2  Pattorp,  kronolänsmans-boställe; 

*)  Enligt  mantalslängden.  År  1860  var  folkmängden 
1,501,  enl.  uppgift  från  Stat.  Byrån,  och  1,534  den  1 
Juli  1862,  enl.  uppgift  från  Pastors-embetet.  Säker- 
ligen är  uti  1862  års  folkmängd  inberäknadt  Härje- 
vads  sockens,  som  i  jordeboken  föres  under  Saleby. 


1  mtl  Prestgård,  1  mtl  Lanna,  stom  sedan  1614, 
kyrkoherdens  boställe.  —  f/z  mtl  Sahleby- Hol- 
men är  komminister-boställe.  Skattehemman 
äro:  1  Antorp,  '/%  Broqvarn,  1^/4  Frig ger åker, 
1  rusth.  Gålstad,  3/4  Hälla,  3  Härjevad,  1  Lars 
Tores  eller  Fiskareg.,  1  Lanna  Per  Svensg.,  2 
mtl  Lanna,  1  Pattorp  med  2  sågar,  2  Rycka, 
6  Sahleby,  P/4  Tjurstorp,  1  Storebacka  (hvaraf 
l/2  mantal  samt  5/8  Rycka,  tax.  till  29,000 
rdr,  utgöra  ett  gods),  1  Wijstomten,  2  Aby, 
1  Rycka  stommen,  1  Öntorp  med  q  värn,  i/2  Lilla 
Hede,  1  '/2  Slöta,  1  Stora  Hede,  2l /^  Synnerål, 
V2  Underberg,  V4  mtl  Wästhed.  I  socknen 
finnas  Skansa,  Forssa,  Biskops,  Massa,  Aby, 
Härjevads  och  Lindholms  qvarnar;  sågar  finnas 
vid  Slöta  och  Tjustorp.  J  /2  mtl  uti  Ufvereds 
socken  i  Kållands  härad  hör  till  denna  socken. 
Adress:  Lidköping. 

Saleby.  By  af  1  mtl  skatte,  1  mtl 
krono,  3Y2  mtl  frälse-säteri,  3  mtl  skatte, 
4  mtl  frälse,  uti  Slöta  socken,  Wartofta 
härad  och  Skaraborgs  län,  med  287  inv. 
år  1862.  Frälse-säteriet,  kalladt  Öfra 
Saleby,  med  vacker  belägenhet  tätt  utmed 
Alleberget,  omkring  1/2  mil  från  Falkö- 
ping och  lika  långt  från  Wartofta  jern- 
vägsstation,  är  bebygdt  med  en  2-vånings 
manbyggnad  med  2:ne  flyglar;  till  går- 
den höra  2:ne  trädgårdar,  hvaraf  den 
ena  uppgifves  af  Tuneld  bestå  af  blott 
fruktträd,  hvilka  gåfvo  omkring  40  t:r 
god  frukt.  Angarne  äro  beväxta  med 
flera  sorter  löfträd;  åkerjorden  består  af 
god  lermylla.  Taxeringsvärdet  1862  var 
90,000  rdr  rmt. 

Saleby  egendom  såldes  den  11  Mars 
1285  af  Carl,  canonicus  i  Skara,  till 
Brynolf  Algotsson,  biskop  i  Skara.  Hans 
Svensson,  af  adliga  Forstena-slägten,  fö- 
rande en  sparre  med  tre  liljor  i  vapnet, 
och  hvarifrån  den  ryktbara  fältmarskal- 
ken Lennart  Torstensson  härstammade, 
skref  sig  till  Saleby  1490,  då  han  var 
häradshöfding  i  Wartofta  härad.  I  sed- 
nare  tider  har  egendomen  tillhört  Clas 
Arvidsson  Uggla,  kommendant  på  Gull- 
berg  1593,  och  förblef  inom  slägten,  tills 
den  genom  gifte  kom  till  öfversten  H. 
J.  Fock,  död  1737,  hvars  efterkommande 
försålde  Saleby  1812  till  löjtn.,  grefve 
G.  von  Hermansson.  Det  egdes  derefter 
af  majoren  Christ.  Natt  och  Dag,  sedan 
af  kapten  Johan  von  Strokirck,  tillhörde 
slutligen  år  1862  herrar  P.  A.  Millqvist 
och  löjtn.  F.  Pettersson.  Frälse-hemman 
ha  varit  köpta  från  kronan  af  grefve 
Jacob  de  la  Gardie.  —  Vid  plöjning  af 
en  åker   i    Juli    1730  gjordes   ett   fynd, 


Salem. 


Salovara. 


15 


bestående  af  en  guldring  af  7Vo  lods 
vigt.  —  Här  skola  finnas  lemningar 
efter  en  kyrka. 

Salem.  Annex-socken  till  Botkyrka 
pastorat  uti  Svartlösa  härad  af  Stock- 
holms län,  är  belägen  mellan  Botkyrka 
i  n.  o.,  sjön  Uttran  i  s.  s.  o.  mot  Grö- 
dinge,  Öster-Telge  socken  och  Söder- 
telge-fjärden  i  sytlvest,  Norra  Björkfjär- 
den, Bockholmssund  och  Ekeröfjärden  i 
n.  v.  ocb  norr,  2\'0  mil  från  hufvudstaden; 
arealen  är  0,602  qv.-mil,  hvaraf  0,og2  vatten. 
Hela  socknen  har  ett  mot  Mälaren  slut- 
tande läge;  mer  spridda  höjder  följa 
de  smärre  vattendragen  här  som  nästan 
ötver  allt  i  Södertörn.  Sjön  Uttran, 
med  dess  nordliga  tillflöde  från  Tullan, 
gör  en  båge  vid  vestra  och  södra  grän- 
serna, mottager  llönningesjöarna  från 
norr  och  går  ut  åt  öster  till  Botkyrka. 
Bornsjön  utfaller  nordligt  i  Ekeröfjärden 
genom  den  korta  WellingestrÖra.  Berg 
och  åsar  äro  skogiga  och  än  kärriga, 
än  sandiga;  slätter  och  dalar  hafva  lera 
eller  svartmylla  till  jordmån.  Näringar 
äro  hufvudsakligen  desamma  som  i  Bot- 
kyrka, med  tillägg  af  sjöfart  med  2  bå- 
tar, tillhöriga  Wellinge. 

Ecclesia  Slaem  in  Tör  namnes  1283, 
och  Slaem  in  prepos.  Törensi  omkr.  1314. 
Kyrkan,  byggd  af  sten  med  pelare,  lig- 
ger på  en  förtjusande  udde;  vid  anblic- 
ken af  henne  menar  en  resande,  att  man 
skulle  kunna,  liksom  Jacob  köpte  sig  i 
Canaans  land  en  åker  vid  Salem,  önska 
göra  sig  detsamma  vid  det  svenska  Sa- 
lem. I  kyrkan  är  familjen  Höpkens 
praktfulla  grafchor;  till  venster  om  alta- 
ret hänga  landshöfding  Anders  Grelsson 
Lindebergs,  adlad  Lindhjelm,  präktiga 
vapen,  och  hans  grafsten  ligger  midt  på 
gången.  Ett  kloster  anses  ha  legat  der 
kyrkan  nu  står.  Wellinge  bruk  har  ock 
haft  agen  predikant;  kyrkan  står  ännu 
qvar.  Socknen  har  fattighus,  bekostadt 
1775  af  en  grefvinna  Piper  på  Wiks- 
berg,  och  två  folkskolor,  vid  kyrkan  och 
vid  Ladvik,  den  sednare  från  1845. 
Enligt  uppgift  från  ecklesiastikdeparte- 
mentet bestrides  barnundervisningen  uti 
en  fast  folkskola  och  en  fast  småbarns- 
skola af  en  exam.  lärare  och  en  lärarinna. 
Barnens  antal  1862  var  100,  deraf  dock 
45  undervisades  i  hemmet.  Enskild  lä- 
kare är  anställd  för  detta  pastorat.     Af 


fornminnen  namnes  en  ståtlig  skepps- 
sättning vid  Bergholm,  80  fot  lång,  den 
har  blifvit  afritad  af  Dybeck  år   1863. 

Folkmängd.        Hemmantal.        Fastighetsvärde 
1805  —   1862.     sk.     kr.     fr.  år   1802. 

704.  925.  33i».    997,600 rdrrmt. 

Hushall:   124. 

I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades  1862: 
566  rdr  83  öre.  —  Gods  och  hemman:  3'/2 
fr.-säteri  Berglwhn,  3  mtl  säteri  Ilallinge  med 
såg  och  qvarn,  '/g  Igeltorp,  1  Luridby,  x  /2  Räf- 
torp,  1  Säby,  utgöra  ett  gods,  tax.  till  200,000 
rdr  rmt,  egare  herr  G.  Edin.  —  Säteriet  Wäl- 
linge,    se  den  art.,    med    underl.     1    mtl    Bornö, 

1  säteri  Edeby,  t3/ 4  Lideby  (i  förteckningen  på 
kyrkogodsen  i  Strengnäs  stift  1331  nämnas  8 
örtugland  i  Lidhby  såsom  tillhöriga  S:t  Botvids 
proebende  i  Strengnäs),  med  sågqvarn,  tax.  till 
236,000  rdr  rmt.  —  Säteriet  Wiksberg,  se  deu 
art.,  med  underl.  */g  Hoxeltorp,  3/4  Thalby, 
tax.  till  60,000  rdr  rmt.  —  Säteriet  Fogelsta, 
med  2  mtl  Säby,  tax.  till  105,000  rdr  rmt.  — 
'/o  mtl  säteri  Högtorp,  med  mjöl-  och  sågqvarn, 
samt  '/i  Laboda,  tax.  till  60,000  rdr,  egare 
kapiten  C.  G.  Hjerta.  —  r/g  mtl  Käggeboda, 
V4  Hjelmsätra,  tax.  till  40,000  rdr,  egare  major 
C.  G.  Ramstedt.  —  2  säteri  Ladvik,  Vg  Orm- 
sättra,  tax.  till  75,000  rdr,  egas  af  Maria  Hed- 
man. —  1  mtl  Oxelby  eges  af  enkefru  Charlotta 
Stuart.  —  V2  säteri  Rönninge,  ^/\  fr.  Ultringe, 
ett  gods,  tax.  till  60,000  rdr.  —  2l/\  säteri 
Skårby  med   1    mtl  Hallinge,  tax.  till  67,500  rdr. 

2  mtl  Söderby  jemte  lägenheten  Söderbytorp, 
tax.  till  65,000  rdr  rmt.  —  V2  mtl  Bockholms- 
sätra  inom  denna  församling,  tillhör  i  judicielt 
och  kyrkligt  hänseende  Ekerö  socken  af  Fären- 
tuna  härad.  —  Adress:  Stockholm. 

Salen,  en  sjö  i  Allbo  härad  i  Krono- 
bergs län,  ligger  429  fot  öfver  hafsytan, 
och  i  sjön  hemtas,  för  Huseby  och  Torne 
jernbruk,  s.  k.  ärt-  eller  penningemalm, 
dels  i  skrofliga  kakor,  dels  i  större  och 
mindre    runda    korn,    dels   i  platt  form. 

Salesta,  se  Sahlesta. 

Salevara.  Ett  hälft  mantal  frälse 
uti  Angelstads  socken  af  Sunnerbo  hä- 
rad och  Kronobergs  län,  hade  1862  två 
egare  af  allmogen.  Taxeringsvärdet  var 
12,000  rdr  rmt.  Detta  Salevara  gällde 
mycket  —  skrifver  Wieselgren,  —  då 
Finveden  skulle  bevisas  vara  en  f.  d. 
Sklavisk  finsk  provins;  men  i  1637  års 
jordebok  läses  Salffverydh,  hvaraf  uttalet 
bildat  det  finskt  klingande  myntet.  Här 
bodde  i  Gustaf  Ls  tid  bonden  Marcus, 
hvilken  hade  tvä  söner  Göran,  »som  hölls 
till  bok»  och  hvaraf  den  ena,  gynnad  af 
Johan  III,  ehuru  han  satte  sig  emot 
lithurgiska  oväsendet,  blef  kyrkoherde  i 
Annerstad.  Vid  en  törnbuske  i  Salfva- 
ryd  framföddes  1598  Nils  JUibenius,  livars 


16 


Salfjället. 


son,  Nils,  född  1630,  var  ett  under  af 
språkkunskap  på  sin  tid.  Salfvaryd  lades 
under  Bolmstad  1659.  Synes  varit  re- 
duceradt  och  utbytt  från  kronan  af  pre- 
sidenten Lilljeuberg  för  egande  frälse- 
rätts-fordringar, enl.  kammar-kollegii  ut- 
slag d.  11  Maj  1786;  egdes  af  Le  Fiber 
1825. 

Salfjället,  en  bergstopp  i  Särna  soc- 
ken i  Dalarne,  3,897  pariserfot  öfver 
hafvet. 

Salfvedahl.  Ett  hälft  mantal  frälse 
uti  Yxneruras  socken,  Bankekinds  härad 
och  Linköpings  län,  taxeradt  1862  till 
20,000  rdr  rmt,  lyder  nu  under  Bork- 
hult;  1687  och  1726  hade  det  hört  un- 
der Björkvik.  Här  är  gästgifvaregård, 
h varifrån  skjutsas  till: 

Häggebo,  n.  o lV4  mil- 

Wärna,  v 2  » 

Sallerup.  Socken  uti  Oxie  härad  af 
Malmöhus  län,  ligger  3/4  mil  från  Malmö, 
omgifves  i  öster  af  Bjeresjö  i  Barna  hä- 
rad, i  söder  af  Husie,  i  vester  af  Westra 
Skräflinge  samt  innefattar  0,239  qvadr.- 
mil  land  (eller  efter  Forsell  2,430  tid, 
hvaraf  endast  2  äro  oländig  mark). 
Socknen,  har  till  det  mesta  jemn  mark; 
blott  här  och  der  finnas  några  höjder. 
Jordmånen  är  lera;  på  ett  och  annat 
ställe  är  den  sandig.  I  allmänhet  äro 
åkern  och  ängen  goda;  ingen  skog  växer 
här;  men  någon  torfjord  finnes.  För- 
samlingen har,  enligt  konung  Kristian  d. 
ILs  privilegier  för  Malmö  stad  den  21 
Febr.  1514,  varit  anslagen  som  prae- 
bende  till  pastor  i  Malmö,  men  seder- 
mera blifvit  utbytt  mot  Bunkeflod  pastorat 
i  detta  härad  och  utgör,  enligt  Kongl. 
resolution  den  22  Oktober  1806,  ett 
särskildt  regalt  pastorat  af  2:dra  klassen ; 
den  upphörde  först  1832  att  utgöra  annex 
till  Malmö  S:t  Petri  församling,  hvars 
kyrka  har  varit  begagnad  af  Sallerups 
församling.  Folkskolbyggnader  finnas  i 
Tullstorps  och  Fårabäcks  byar,  fattighus 
i  Sallerups  by.  Uti  socknens  båda  folk- 
skolor undervisades  1862:  137  barn  af 
två  examinerade  lärare;  dessutom  erhöllo 
9  barn  undervisning  i  hemmet. 

Folkmängd.        Hemmantal.        Taxeringsvärde 
1805—1862.     sk.       kr.       fr.         ar  1862. 
313.        870.    8$H,   Hll    *tV-  996,100  r.  mit. 
hushåll:  214. 

Af  taxeringsvärdet  äro  20,700  rdr  för  annan  än 
jordbruksfastighet.      Bevillningen   för  fast  egen- 


Sallerup,    Vestra-. 

dom  uppgick  till  302  rdr  19  öre.  —  Här  finnas 
följande  byar:  Sallerup,  1  mtl  prestgård,  l5/^ 
skatte,  1  mtl  Lunds  domkyrkohemman,  23/4  uts. 
frälse.  —  Fårabäck  3  mtl  skatte  med  vatten- 
och  väderqvarn.  —  Gården  med  högsta  taxe- 
ringsvärdet finnes  i  denna  by,  n:r  4,  5,  6,  ^nf>o 
mtl,  tax.  till  55,400  rdr  rmt.  —  Tullstorp  5,6 
skatte,  Jö  krono-skalte.  —  Östra  Kattarp,^* /16 
skatte,  ^/|6  uts.  frälse,  1  mtl  eges  af  Malmö 
skola.  —  3/4  mtl  Qvarnby,  som  i  kyrkligt  hän- 
seende hör  till  denna  socken,  upptages  i  Jorde- 
boken under  Husie  socken.  —  I  socknen  finnes 
Qvislebo  allmänning.  —  Adress:  Malmö. 

Sallerup-,  Westra.  Alternerande  kon- 
sistorielt  och  patronelt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Harjagers  kontrakt 
af  Lunds  stift,  utgöres  af  socknarna 
Westra  Sallerup  och  Remmarlöf,  med 
38l/i6  mt*  (enl-  mantalslängden,  34ig 
mtl  efter  Westerlings  matrikel),  bebodda 
1860  af  2,219  personer.  —  Westra 
Sallerup,  modersocken,  belägen  i  Malmö- 
hus län,  till  större  delen  i  Harjagers 
och  en  mindre  del  i  Frosta  härad,  l3/4 
mil  n.  n.  o.  från  Lund,  omgifven  af 
Eemarlöf  i  n.  v.,  Lilla  Harje  i  söder, 
Borlunda  i  öster,  innefattar  0,219  qvadr.- 
mil  land  (eller  efter  Forsell  7,313  tid 
jord,  hvaraf  903  i  Froste),  hvaraf  0,oi9 
i  Frosta  härad,  samt  0,004  vatten.  Mar- 
ken ar  jemn,  rådande  jordmånen  lera; 
god  åker  och  ängsmark  hafva  byarne 
Sallerup,  Nöbbelöf  och  Eslöf,  de  hafva 
ock  torfjord  till  husbehof;  Lilla  Kast- 
ber  ga  och  Sta/röd  hafva  åter  mager  och 
ringa  åker  samt  äng.  Obetydlig  skog 
växer  här.  Kyrkan,  belägen  i  Sallerups 
by,  ligger  3/i6  m^  från  annexkyrkan, 
2,8  mil  från  Malmö.  Patronatsrätten 
har  egaren  till  Ellinge  från  år  1734. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  5  fasta 
folkskolor  af  5  examinerade  lärare.  Skol- 
barnens antal  1862  var  292,  deraf  dock 
17  undervisades  i  hemmet.  Socknen 
underhåller  11  man  af  arméen;  bevä- 
ringsskyldiga  voro  1862:  82  man.  Be- 
villningen efter  II  och  III  art.  var  s.  år 
729  rdr  rmt. 


Folkmängd. 
Frosta  härad. 
1855.     1862 

39.  66. 
Harjagers  h:d 


Hemmantal. 
Frosta  härad, 
sk.  kr. 


fr. 


'JM 


Harjagers  härad. 


Tax. -värde 

Frosta  h:d. 

år   1862. 

163,600. 
Harjagers. 


1,754.    1,872.  13{j{gfo  1${}?g&.  I2f.    1,493,100. 
1,793.    1,938.   13^.  lj^.  15  TV  1,656,100. 

,  3QJ|  mtl*) 

*)  Djurberg  uppgifver  35,9  mantal. 


Sallerup-  Östra. 


Salsliult. 


17 


Folkmängdeu  Ii  1805  var  1,025.  Af  tax.- 
värdet  äro  50,200  rdr  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet,   15,400  rdr  för  allmänna  byggnader. 

Af  gårdar  märkes:  Eliinge  säteri,  tax.  till 
115,700  rdr,  uti  Harjagers  härad,  der  ock  ligga 
byarne  Eliinge,  Nöbbelöf,  Orneberga,  Kastberga, 
\%  fr.  Sta/röd  och  Eslofsbij,  den  seduare  med 
l.^mtl  militiae,  5.2'4  mtl  sk.,  bebodda  af  015  inb. 
på  172  hushall;  i  denna  by  är  jernvägsstation, 
0,9  mil  från  Stehag,  0,7  mil  från  Ortofta,  och 
gästgifvaregård,  ohvarifrän  skjutsas  till  Hurfva 
I1  2  mil.  till  Åkarp  IV4,  till  Kjefliuge  \i/2 
mil.  Socknen  innefattar  af  Frosta  härad  l7/g 
mtl  ius.  fr.  Damstorp,  5/l6  mtl  fr.  Stora  Wå- 
laröd,  som  lyda  under  Eliinge  säteri,  hvars  hela 
areal  med  underl.,  förut  ej  uppgifven,  är  5,869  tid, 
tillhörnnde  schäfcri  har  500  får.  —  Adress:  Lund. 

Sallerup-  Östra,  llegalt  pastorat  af 
3:dje  klassen,  hörande  till  Frosta  kon- 
trakt i  Lunds  stift,  utgöres  af  socknarne 
Östra  Sallerup  och  Långaröd,  med  43.^ 
mtl,    bebodda    1860    af  3,058  personer. 

—  Sallerup-  Östra,  modersocken,  ligger 
uti  Frosta  härad  af  Malmöhus  län,  3:V4 
mil  från  Lund,  omgifven  i  söder  och 
öster  af  Långaröd  och  Westersta  inom 
Färs  härad,  i  norr  af  Espinge  socken, 
innefattar  0,452  qvadratmil  land  (eller 
efter  Forsell  10,854  tid).  Marken  är 
ojeran  och  mycket  stenig.  Rådande  jord- 
månen svartmylla,  med  röd  grusbotten, 
åkern  ganska  god,  ängen  och  betesmar- 
ken bättre,  nödtorftig  skog  och  torfjord. 
Ny  kyrka  uppfördes  här  år  1864,  den 
ligger  */f  mil  från  annex-socknens  samt 
5  mil  frän  Malmö.  Barnundervisningen 
bestreds  1862  af  2  examinerade  lärare 
uti  2  fasta  folkskolor  för  245  barn. 

Folkmängd.  Hemmantal.  Tax. värde 

1805  —  1862         sk.      kr.      fr.         år  1862. 
930.     1,590.     17jj&  \\l\.  IV.    1,1 50,400  rdr. 
Hushåll  388. 

Af  taxeringsvärdet  äro  15,300  rdr  för  annan 
än  jordbruksfastighet,  18,300  rdr  för  allmänna 
byggnader.  Bevillningen  efter  II  och  III  art. 
var  415  rdr  16  öre  rmt.  Gemenskapen  af  in- 
delta arméen  utgör  10  man.  Beväringsskyldiga 
voro  55.  Större  byar  och  hemman:  Sallerup, 
5/g  mtl  krono,  prostgård,  ,/g  mtl  klockarebot; 
1  mtl  militiae-boställe;  3/4  mtl  skatte.  —  Pårup, 
2'zg  mtl  skatte,  med  vattenqvarn,  har  37  åboer. 
Gummarp,  V4  mtl  mensal,  T/g  sk.,  3/^  fr.  — 
Ulatofta,  tl,/|j  sk.,  3/4  uts.  fr.  —  Årröd, 
P/j  mtl  hospitalshemman,  2V4  sk.  —  23/4  sk. 
Bessinge,  \x/^  Ovmastorp,  lf/g  Tormastorp,  1 
mtl  Elleslorp.  —  Ofrigas  namn  äro:  Biskops- 
boda, Guddastad  (Gudastad),  Bönhult,  Uensedt 
(Homsedt),   Tåttarp,  Köllerbd,  Omsed,   Tullsåkra. 

—  Socknen   ligger  1  mil  från  adressorten  Hörby. 

Salnecke.  Fyra  mantal  berustadt 
säteri  uti  Gryta  socken  af  Hagunda  hä- 
rad och  Uppsala  län,  beläget  vester  om 

vi. 


kyrkan,  vid  Öresundså,  7  mil  från  Stock- 
holm, 2l/4  från  Uppsala,  1/G  mil  från 
Orsundsbro,  är  en  gammal  gård,  kallad 
Salcandieki  år  1302,  då  det  genom  byte 
tillföll  Sko  kloster;  sedermera  gafs  Sal- 
necke af  Greger  Amundsson  och  dess 
hustru  Inga  till  S:t  Clara  kloster,  hvilken 
gåfva  stadfästades  af  kon.  Albrecht,  men 
kom  sedan  till  erkebiskop  Jöns  Bengts- 
son Oxenstjerna  mot  vederlag  i  andra 
gods.  Genom  Westerås  recess  föll  det 
under  kronan  och  skänktes  af  konung 
Gustaf  II  till  v.  Dijk,  sedermera  åt  Tott- 
ler,  af  drottning  Kristina  1641  åt  berg- 
mästaren Grisbach,  som  uppbyggde  den 
nuvarande  åbyggnaden,  ett  ovanligt  smalt 
och  högt  stenhus.  Gården  har  sedan 
tillhört  hofqvartermästaren  I.  von  Asp, 
som  adlades  i  anseende  till  sina  utmärkta 
förbättringar  i  landthushålhiingen  jemte 
öfriga  trogna  tjenster;  men  genom  för 
stor  vågsamhet  i  sina  uppodlingar,  nöd- 
gades han  år  1769  afstå  Salnecke  gård 
och  sin  öfriga  egendom  till  sina  borge- 
närer; den  har  sedan  tillhört  lagmannen 
grefve  C.  G.  Spens.  Här  föddes  1792 
sonsonen  Carl  Gustaf,  som  nedlagt  myc- 
ken förtjenst  vid  det  svenska  kartverket 
och  uppgjorde  1815  en  ny  kart-projec- 
tionsmethod  samt  verkställde  många  bas- 
och  triangelmätningar;  han  dog  1844 
Salnecke  egdes  på  1830-talet  och  ännu 
af  adliga  slägten  Gyllen adler,  som  här- 
stammar från  biskop  Samuel  Enander, 
hvilken  adlades  och  hvars  stamfader  var 
bonden  Per  Joensson  i  Sticklösa  by  af 
Jönköpings  län. 

Godset  utgöres  utom  säteriet  aflV4 
mtl  frälse,  1  mtl  skatte;  säteriets  fastig- 
hetsvärde taxerades  1862  till  50,000 
rdr  rmt.  Utsädet  uppgifves  1858  till 
60  ter,  höbolet  uppgafs  1818  till  195 
parlass,  år  1858  till  250  lass.  Arealen 
är  156  tid  åker,  47  äng,  119  tid  skog 
och  betesmark,  eller  enligt  ekonomiska 
kartverket  2,174  qvadratref,  hvaraf  14 
byggnadstomter,  6  trädgårdstomter,  1,042 
åker,  716  skog,  275  äng,  24  impedimen- 
ter,  31  vatten.  Säteriet  har  del  å  ängen 
Rymningen,  belägen  i  Fröjeslunda  s-.n. 

Salshult,  Militire-boställe,  se  Kors- 
berga  socken. 

Salshult.  Ett  mtl  friil se-säteri  uti 
Stenberga  socken,  Östra  härad  af  Jön- 
köpings   län,    har  en  ganska  vacker  be- 

3 


18 


Salsta. 


Saltkällan. 


lägenhet  mellan  sjöarne  Salgen  (Säljen) 
och  Galtasjön,  ungefär  på  1  mils  afstånd 
från  gästgifvaregårdarne  Serarp  och  Bep- 
perda  i  Jönköpings,  Björkmossa  i  Kalmar 
län  samt  3/g  mil  från  sockenkyrkan;  en 
dubbel  allé  af  kastanjer  och  andra  löf- 
träd,  900  alnar  lång,  förer  från  härads- 
vägen till  gården,  som  är  ganska  välbyggd, 
inom  åren  1814  och  25;  dertill  hörer 
en  god  fruktträdgård,  betydligt  fiske  och 
en  qvarn.  Ladugården,  spannmålsma- 
gasin, stall,  sädeslador  och  öfriga  uthus 
äro  byggda  på  höga  stenmurar,  med 
uppstående  skifte  af  itusågadt  timmer; 
ett  byggnadssätt,  som  på  sin  tid  vann 
mycket  bifall  för  dess  varaktighet  och 
lätthet  att  uppföra.  Alla  byggnaderna 
äro  i  2:ne  linier  uppförda  på  ömse  sidor 
om  alléen.  Egendomen  utgjordes  1862 
utom  säteriet,  af  ll/2  fr.-säteri  Ekholm 
eller  Yxuaberga  samt  l5/6  mil  skatte, 
jemte  3:ne  kronoutjordar;  alltsammans 
tax.  till  88,800  rdr  rmt,  hvaraf  35,000 
rdr  för  sjelfva  Salshult.  —  Från  och 
med  år  1864  är  hit  förlagd  länets  hus- 
hållningssällskaps trädgårdsarbetareskola, 
som  förut  varit  på  Hultsvik.  Säteriet 
har  tillhört  Jöns  Larsson  1600,  derefter 
slägterna  Lillje,  Drake  och  Rääf,  hvar- 
ibland  hr  Per  Rääf  sålde  det  1694  till 
ryttmästaien  Jon  Stålhammar,  hvilken 
tillköpte  flera  hemman.  Af  denna  slägt, 
som  alltsedan  innehaft  egendomen  och 
härstammar  från  torparen  Jöns  Gud- 
mundsson, som  lefde  i  slutet  af  1500- 
talet  i  Svenerums  socken  och  hvars  son 
Pehr  Jönsson  Hammar,  blef  öfv.  och  adlad, 
må  nämnas  kapt.  O.  F.  Stålhammar,  som 
utgaf  år  1746  ett  lagverk  under  titel, 
»Svenska  justitiae-  och  politiae-verket  in 
4:o»,  samt  närvarande  egaren  kapitenen 
och  riddaren  Jon  Adam   Stålhammar. 

Salsta  malmfält  uti  Lena  socken  af 
Uppsala  län,  der  under  året  1863  upp- 
fordrades utur  3  grufvor  68;384  centn. 
jernmalm. 

Salta.  Ett  mtl  fr.-säteri,  1  sk.rusth., 
V4  krono  uti  Teda  socken,  Asunda  härad 
och  Uppsala  län,  förekommer  omkring 
1300  såsom  tillhörigt  herremän,  inne- 
hades på  1600-talet  af  slägten  Skytte, 
o.  a.,  har  på  sednare  tider  haft  samma 
egare  som  Strömstad;  taxeringsvärdet  år 
1862  var  45,000  rdr  rmt.  Gården  upp- 
gifves  af  Djurberg   år  1818  haft  i  sam- 


bruk med  Enberga  skattehemman  40  t:rs 
utsäde,  höbol  till  120  lass,  hjelplig  skog, 
obetydlig  åbyggnad  af  trä  med  trädgård ; 
dess  areal  m.  m.  finnes  under  art.  Teda. 

Saltarö.  Två  mtl  skatte  (eller  1  mtl 
krono,  1  mtl  skatte)  uti  Wäsby  fjerding, 
Wermdö  socken  och  skeppslag  af  Stock- 
holms län,  vid  Wermdö  vikens  södra  strand, 
tillhörde  1862  gen.-post-direktören  frih. 
Stsel  von  Holstein  och  taxerades  1862 
till  45,000  rdr  rmt. 

Salteå.  By  med  q  värn  verk,  se  Nora 
socken  i  Ångermanland,  sid.  207  och  208. 

Saltkällan.  Egendom  uti  Foss  soc- 
ken, Tunga  härad,  Göteborgs  och  Bohus 
län,  med  ett  naturskönt  läge  vid  Gull- 
marfjordens  öfversta  vik,  372  mil  från 
hafsbandet,  1/4  mil  från  det  ryktbara 
Qvistrum,  2  mil  norr  om  Uddevalla, 
nära  stora  landsvägen,  som  går  åt  Nor- 
rige,  består  af  1  mtl  fr.-säteri  Nedra 
Brevik  eller  Ulricaestad,  och  insockne 
frälsehemmanen  Öfra  Brevik,  *)  2  mtl, 
Svinebacka,  1  mtl,  och  Elingeröd,  */2 
mtl,  häraf  äro  3  mtl  i  eget  bruk,  1%  mtl 
bortarrenderade  och  */4  mtl  gör  arbete 
åt  gården.  Åkerjorden  utgör  omkring 
180  å  200  tid;  årliga  utsädet  är  omkr. 
15  t-.r  höstsäd,  80  å  90  t:r  vårsäd  i  god 
jordmån;  höbolet  är  i  medelmåttiga  år 
6  å  700  skU,  h vilket,  med  tillhjelp  af 
halmfodret,  vinterfoder  10  hästar  och 
60  nöt.  Egendomen  eger  husbehofsskog, 
husbehofsqvarn  med  2  par  stenar  och 
sigt,  godt  laxfiske,  20  torp,  egen  lastage- 
plats,  1,500  alnar  från  gården,  der  fartyg 
med  flera  hundra  lästers  drägtighet  uti 
god  hamn  kunna  lasta  tätt  intill  bryg- 
gan; årligen  utskeppas  härifrån  flera 
tusen  t:r  hafre  på  England.  Tax.värdet 
inberäknadt  för  byggnader  å  gamla  Salt- 
källan var  1862:  160,000  rdr  rmt  (häraf 
70,000  rdr  för  säteriet  Brevik);  onera 
uppgå  till  c:a  270  rdr  rmt. 

Saltkällan,  på  hvilken  säterifriheten 
för  något  öfver  100  år  sedan  transpor- 
terades från  Torreby,  eger  en  prydlig 
manbyggnad  af  trä  med  flyglar  under 
tegel-  och  plåttak,  innehållande  uti  2 
våningar  28  rum;  framför  byggnaden  ut- 
breder sig  en    vacker    trädgård.      Förste 

*)  1  mtl  Brevik  är  reduceradt  1594  från  ins. 
frälse  och  enligt  Kammar-kollegii  resolutioner 
den  18  Jan.  1720,  26  Maj  1722,  22  Mars 
1723  restitueradt  till  ins.  frälsefrihet. 


Saltkällan. 


Sandbacka. 


19 


kände  egaren  år  guvernören  öfver  Skåne 
och  Halland  samt  Göteborgs  och  Bohus 
lan,  Kntger  von  Ascheberg,  öfver  Ii  vil- 
ken är  uppsatt  en  minnesvärd  på  val- 
platsen mellan  Fyllebro  och  Kistinge; 
efter  hans  död  1693,  öfvergick  denna 
med  hans  öfriga  egendomar  till  Virginska 
slägten,  och  egdes  på  1840- talet  af  fri- 
herre C.  Åkerhjelm,  som  genom  inför- 
skrifvande  af  raceboskap  från  England 
tagit  initiativet  till  införande  af  en  för- 
bättrad krcatursafvel  i  Bohus  län.  Ar 
1825  tillhörde  V3  &f  egendomen  gross- 
handl.  "Willerding,  1/3  enkefru  Heinrich. 
Närvarande  egaren  är  hr  H.  Peterson. 

Saltkällan  ligger  på  en  sidländ  äng 
mellan  Göteborg  och  fästet  Göta  Lejon, 
och   innehåller  salt  vatten. 

Saltlokberget  i  Kättviks  socken  i  Da- 
larne, har  källor,  som  innehålla  saltvatten. 

Saltsjön  i  Bjärtrå  socken  af  Ånger- 
manland, hållande  ty2  mil  i  längd,  skall 
hafva  24  holmar. 

Saltskog  eller  Södertelje  öfra  station, 
på  X,U  frälsehemman  Saltskogs  egor,  uti 
Södertelje  landsförsamling,  Oknebo  härad 
och  Stockholms  län;  härifrån  räknas 
2  10  mil  till  Söderteljes  nedra  station 
invid  staden;  omkring  1/A  mil  härifrån 
passeras  en  466  fots  lång  tunnel  nära 
Bränninge  bruk.  Sjöarne  Lånaren  och 
Glia  passeras  på  höga  bankar.  Saltskog 
eges  af  brukspatron  C.  A.  Tamm;  tax.- 
värdet  är  20,000  rdr  rmt. 

Saltvik-  Lilla.  Hamn  vid  Smålands 
kust,  orakr.  1/2  mil  norr  om  Oscarshamn. 

Saltärna.  En  ö,  i  Ronneby  socken 
i  Blekinge,  innefattar  V4  hemman  med 
obetydlig  åker,  men  så  mycket  ansenli- 
gare äng  och  betesmark  jemte  löf-  och 
barrskog.   Här  är  en  god  hamn. 

Saltö,  en  ö  uti  Kosterfjorden,  mellan 
Kosteröarne  och  Kernö,  hörer  till  Tjernö 
socken  af  Wätte  härad  i  Göteborgs  och 
Bohus  län,  innefattar  l/2  mantal  skatte, 
skiftadt  mellan  6  egare,  och  beboddes 
1862  af  49  personer;  tax.värdet  var 
8,200  rdr  rmt. 

Samneröd.  Ett  mantal  skatte  uti 
Bäfve  socken  af  Lahne  härad  i  Göte- 
borgs och  Bohus  län,  nära  Uddevalla, 
med  bränneri,  är  bebygdt  för  ståndsper- 
soner, och  egdes  1862  af  häradshöfding 
A.  Rosenqvist;  tax.värdet  var  30,000 
rdr  rmt.     På  egorna  bodde  62  personer. 


Sanda.  Konsistorielt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Medelkontraktet  af 
Wisby  stift,  utgöres  af  socknarne  Sanda, 
Westergarn  och  Mästerby,  med  397/8 
mtl  (38%  mtl  enligt  Westerling),  be- 
bodda år  1860  af  1,648  personer.  — 
Sanda,  modersocken,  är  belägen  uti  Södra 
fögderiet  på  Gotland,  2V2  mil  från  Wisby, 
vid  hafvet,  samt  innefattar  en  areal  af 
0,86a  qvadratmil,  hvaraf  0,ou  äro  vatten. 
Marken  är  till  det  mesta  jemn.  Rådande 
jordmånen  sand  och  sandmylla.  Sock- 
nen, som  år  1810  beboddes  af  1,075 
och  år  1862  af  830  personer  på  183 
hushåll,  består  af  19%  mtl  skatte,  % 
krono,  taxerade  till  504,100  rdr  rmt. 
I  bevillning  för  fast  egendom  erlades 
154  rdr  73  Öre.  På  prestgårdens  egor 
finnas  folkskolbyggnad  och  sockenmaga- 
sin. Barnundervisningen  bestrides  uti 
fast  folkskola  af  en  examinerad  lärare, 
och  utgjorde  år  1862  skolbarnens  antal 
130,  deraf  19  i  hemmet.  Till  fornminnen 
får  räknas  ett  fyrkantigt  hus  eller  torn 
med  tjocka  murar  på  något  afstånd  från 
kyrkan.  Nedre  våningen  har  2  hvalf, 
men  den  öfra  ett  med  en  vacker  pelare 
midt  uti.  Alla  gluggarne  i  nedra  vå- 
ningen uppnå  knappt  6  å  8  tum  i  dia- 
meter. På  Gonnegårds  egor  hittades  år 
1733  silfver-  och  arabiska  mynt  till  100 
lods  vigt. 

Af  gårdar  må  nämnas:  3/8  mtl  Prestgården 
(l1/*  mtl  enligt  Westerling).  —  3/4  mtl  skatte 
Beckstäde,  taxeradt  till  27,000  rdr;  egare  ma- 
joren af  Klint.  15/i6  nitl  skatte  Stora  Warbo 
(hela  1 V4  mtl)  och  7/32  mtl  Hemmungs  (hela 
7/8)  tax.  till  25,500  rdr  rmt.  7/8  mtl  skatte 
Sandegården,  5  egare.  Af  öfriga  hemman  må 
nämnas:  1  mtl  Runna,  */2  Smiss,  l'/8  Norr- 
gårda,  1  Botvede,  ö/8  Gunilda.  I  socknen  finnas 
sex  sågqvarnar.  — Adress:  Wisby. 

Sanda-  Marina  jernvägsbana,  i  Gefle- 
borgs  län,  börjar  vid  lastageplatsen  San- 
darne i  Söderhamns  fjärd  och  sträcker 
sig  till  Askesta  ångsåg  vid  sjön  Marmans 
strand  i  Söderala  socken  i  Helsingland, 
med  en  längd  af  33,000  fot.  Den  är 
anlagd  af  handelshuset  James  Dicksson 
&  Comp.,  till  befrämjande  af  kommuni- 
kation mellan  Ljusne  elf  och  Bottniska 
viken. 

Sandbacka.  Spik-  och  räckhammare 
för  vatten  och  ångkraft  uti  Lerbäcks 
socken,  Kumla  härad  och  Örebro  län, 
är  redan  omnämnd  under  art.  Lerbäck, 
der  egarens    namn    blifvit    oriktigt  upp- 


20 


Samlbol. 


gifvet  vara  R.  J.  i  stället  för  C.  J.  Tax.- 
värdet  1862  var  20,800  rdr,  inber.  för 
halfva  Emma  spikhammare  och  1/l6  mtl 
Dumsjö. 

Sandbol.  Ett  kronohemman  af  % 
mtl  i  Gillberga  socken  och  härad  af 
Carlstads  län,  har  varit  ett  af  de  hem- 
man, som  tillhört  kaniken  eller  vice 
biskopen  öfver  Wärmland;  sedermera 
kapellansbohl  i  Gillbergs  gäll,  hvarefter 
det  enligt  kongl.  brefvet  af  d.  29  Nov. 
1810  anslogs  till  pastorens  i  Gillberga 
stom  i  stället  för  hemmanet  Stommen  i 
Långseruds  socken,  med  förbehåll  likväl 
att  hemmanets  natur  bibehålies  och  kro- 
nans bibehållna  räntor  blifva  desamma. 

Sandbro.  Tre  mantal  frälse-säteri 
uti  Björklinge  socken,  Norunda  härad 
och  Uppsala  län,  beläget  nära  Långsjöns 
södra  ända,  omkring  1%  mil  från  Upp- 
sala, utgör,  jemte  12V2  mantal  underl., 
Nyby  vattenmjölqvarn  om  3  par  stenar 
och  grynverk  samt  Nyby  såg  med  2 
ramar,  ett  gods,  som  är  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  211,450  rdr  rmt.  Med  undan- 
tag af  5  mtl  utgör  egendomen  en  enda 
sammanhängande  egofigur,  som  i  areal 
innehåller  31  tunnl.  8  kappl.  tomter  och 
trädgård,  356  tid  1  kpl.  åker,  351  tid 
äng  och  odlingsmark,  samt  1,025  tid 
skogsmark  och  hagar,  häruti  inbegripna 
17  st.  torp.  Utsädet  uppgifves  till  11 
t:r  hvete,  148  t:r  råg,  39  t:r  korn,  22 
t:r  hafra,  4  t:r  ärter,  26  t:r  potates. 
Enligt  Djurberg  hade  gården  (5x/2  mtl) 
år  1818:  60  t:rs  utsäde  samt  egde  prydlig 
mangårdsbyggnad  af  trä,  med  vacker 
trädgård. 

Säteriet  Sandbro  har  tillhört  slägten 
Oxehufvud  samt  omkring  1740  kansli- 
rådet Johan  Ihre,  som  utgifvit  Glossa- 
rium  Sviogothicum,  hvilket  arbete  utkom 
1769.  Hans  ena  dotter  blef  gift  med 
lagmannen  Jonas  Engeström,  som  äfven 
skref  sig  till  Sandbro.  År  1825  egdes 
detta  gods  af  Liljencrantz,  år  1849  af 
fru  Claesson,  och  1862  af  gr.  Magnus 
Piper,  som  betydligt  förbättrat  och  för- 
skönat det.  Han  afled  i  Juni  nämnde 
år  i  Strömstad  utan  bröstarfvingar,  och 
hade  uti  sitt  testamente  ihågkommit  med 
frikostiga  do  nationer  sina  tjenare  samt 
Björklinge  församlings  folkskola  och  lä- 
lärare,  äfvensom  de  fattiga  m.  m. 


Sandby. 

Sandby.      Konsistorielt    pastorat    af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Olands  Medel- 
kontrakt   af    Kalmar     stift,     utgöres    af 
Sandby  och  Gårdby    socknar  med  345/8 
mtl    (335/8    efter    Westerlings    matrikel) 
bebodda    1860    af    1,274    personer.   — 
Sandby,    modersocken,     är     belägen    uti 
Ölands  Södra  Mot  och  Möckleby  härad 
af    Kalmar    län,    2V2   mil  från  Kalmar, 
4V2  mil  söder  från  Borgholm,  innefattar 
0,383  qv.mil  (eller  efter  Forsell  9,141  tid, 
hvaraf  blott  10  äro  oländig  mark).  Grå 
marmor    brytes   här.     Socknen,    som    år 
1805  beboddes  af  483  och  1863  af  omkr. 
700  personer,  innefattar  139/16  mtl  sk., 
65/i6  kr.,  taxerade  till  222,000  rdr  rmt, 
hvartill  komma  2,085  rdr  för  annan  än 
jordbruksfastighet.     Medelvärdet  å  jord- 
bruksfastigheten   var    här    blott    11,170 
rdr,  då  den  för   Glömninge  upptogs  till 
23,900    rdr    rmt.     I  bevillning  efter  II 
och    III    art.    erlades    99    rdr    16    öre. 
Kyrkan  af  sten,  är  gammal,  men  under- 
gick betydlig  reparation  1782.   På  kyrko- 
gården   finnas    2:ne    runstenar.      Bland 
fornminnen  märkas  vidare  lemningar  af 
ett  gammalt  fäste,  kalladt  Sandby  borg, 
Kycklingehögen  och  höga  kidlen,  der  flera 
forntida  minnesmärken  stå.     Under  året 
1846    har    ett    fynd    af  icke  mindre  än 
1122  hela  och  ett   stort   antal   söndriga 
cuf.  mynt  jemte  andra  dyrbarheter  blifvit 
gjordt.     Prestgropen,  så  kallad,   emedan 
kyrkoherden  Svebelius   här   undangömde 
sina    redbarheter,    då    Danskarne    1677 
härjade  på  ön,  torde  få  räknas  till  sock- 
nens   märkvärdigheter.     Skarpskytteföre- 
ning finnes. 

Af  gårdar  må  nämnas:  !/2  mtl  Prestgården, 
1  mtl  prest-stom  i  M  4  Sandby,  kyrkoherde- 
boställe;  V^  mtl  Rumpetorp,  är  komminister- 
boställe. Efter  Westerlings  matrikel  åter  skulle 
prestgården  vara  IV2  mtl,    prest-stom  * 'g  mtl. 

—  3/8  mtl  i  Södra  Sandby,  tax.  till  6,000  rdr. 

—  3/4  mtl  Norra  Näsby.  —  Adress:    S:a   Rör. 

Sandby.  Annex-socken  till  Stoby 
pastorat,  är  belägen  uti  Westra  Göinge 
härad  af  Christianstads  län,  23/4  mil 
n.  v.  frän  Christianstad,  innefattar  0,227 
qvadratmil  land,  bebodda  1805  af  535, 
år  1862  af  982  invånare,  samt  0,012 
vatten.  Nödig  åker  och  äng  samt  skog 
finnes  till  de  flesta  hemman;  fiske  vid 
Hythult.  Ny  kyrka  har  under  året  1864 
blifvit  uppförd,  den  ligger  3/4  mil  från 
moderkyrkan ;     på     d^ss    invigningsdag 


Sandby. 


Samlemar. 


21 


skänktes  af  prosten  d:r  Jönsson  en  orgel 
åt  församlingen.  Barnundervisningen  be- 
strides  uti  en  fast  folkskola  af  en  exa- 
minerad lärare;  skolbarnens  antal  1862 
var  148. 

Hemnoaotal.      Tax. värde       Bevillo.  för  egendom 
sk.     kr.    fr.     år   \S6'J.         och  inkomst   180;?. 
7,3„.     i\.  3g.   51)3,900  rdr.         312  rdr  8  öre. 

Af  taxeringsvärdet  äro  15,100  rdr  för  annan 
än  jordbruksfastighet,  1,000  rdr  för  skol-  och 
fattighus.  Ar  1801  var  hemmantalet  skiftadt  i 
67  egolotter.  Bevillningeu  för  egendom  var  år 
1862:  100  rdr  högre  än  år  1861.  Gemenskapen 
af  indelta  arméen  utgjordes  af  i  man. 

Gods  och  hemman:  Kongsgården  Sandby,  se 
nedan.  —  xli  mantal  krono,  M  3,  Sandby,  är 
annex  till  pastor  i  Stoby.  —  3J  2,  6,  9,  i 
Sandby,  ,7'82  »tli  tax.  till  29,425  rdr;  13/l6 
mtl  Rantzeröd,  tax.  till  30,000  rdr.  —  Brite- 
dahls  pappersbruk  och  ' '%  fr.  Aska,  tax.  till 
11,000  rdr,  egas  af  bergsrådet  Aschans  arfv.  — 
Almöfors  spinneri,  tax.  till  blott  500  rdr.  — 
3'16  mtl  Laxbromölla  med  qvarn  om  2  par 
steuar.  —  ll\%  fp.  Siktemölla  med  qvarn  och 
såg.  —  ^2  5  i  Rantzeröds  by  benämnes  ock 
Carlsnäs.  --  Af  öfriga  hemman  må  nämnas  XI^ 
sk.  Hylhult,  ','2  sk.  Kjellstorp,  i/g  sk.  Lien, 
1  4  sk.  Orelyckan.  —  Adress:  Hessleholm. 

Sandby.  Tre  och  3/4  mtl  krono- 
säteri uti  förutbeskrifna  socken,  med 
vidsträckta  egor,  flera  torp,  fiske  och 
skog  samt  på  sednare  tiden  äfven  ång- 
bränneri;  taxeringsvärdet  1862  var,  in- 
beräknadt  för  Ekemölla  tullmjölqvarn, 
152,500  rdr  rmt.  Före  reformationen 
tillhörde  Sandby  Lunds  domkyrka,  men 
föll  efter  densamma  i  adliga  personers 
ego.  Den  förste  af  dessa  var  en  Matts 
Torbjörnsson,  som  innehade  egendomen 
1538;  sedan  en  Petrus  Mundt,  som  byggt 
husen,  hvilka  funnos  der  ännu  i  medlet 
af  förra  århundradet.  Derefter  kom  den 
i  en  Jörgen  Marsvins  händer  och  från  ho- 
nom i  Beckfrieska  familjens,  men  tillföll 
kronan  genom  reduktionen  och  anslogs 
då  till  ryttmästareboställe  vid  skånska 
kavalleriet.  Enligt  Gillberg  bestod  åbygg- 
naden  på  1770-talet  af  2  grundmurade 
hus,  två  våningar  höga,  utom  en  kors- 
virks-  och  två  träbyggnader.  —  Söder 
om  manbyggnaden  ligger  en  stor  träd- 
gård. 

Sandby.  Annex-socken  till  Harde- 
berga  pastorat,  är  belägen  uti  Torna 
härad  af  Malmöhus  län,  ll/4  mil  o.  n.  o. 
från  Lund,  samt  innefattar  0,287  qv.mil 
land,  bebodda  1805  af  877  och  1862 
af  1,902  personer  på  480  hushåll,  samt 
0,oo8  vatten.  Marken  är  jemn.  Kådande 
jordmånen  sand.    Medelmåttig  åker  och 


god  äng  finnas.  Socknen  lider  brist  på 
skog,  men  har  någon  torfjord.  Hem- 
mantalet är  I6V3  skatte,  39/16  krono, 
taxerade  till  1,272,700  rdr,  hvartill 
komma  65,300  rdr  lör  annan  än  jord- 
bruksfastighet samt  allmänna  byggnader. 
Bevillningeu  iör  egendom  och  inkomst 
år  1862  var  436  rdr  rmt.  Koterings- 
skyldiga  hemmanen  underhålla  14  man. 
Kyrkan  är  belägen  V<>  mil  från  moder- 
församlingens. Barnundervisningen  be- 
strides  uti  2  fasta  folkskolor,  1  fast  och 
1  flyttbar  småbarnsskola  af  tre  exami- 
nerade och  en  oexamiuerad  lärare.  Skol- 
barnens antal  1862  var  365,  derafdock 
90  undervisades  hemma  och  6  saknade 
all  undervisning.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  7,875  qv. alnars  yta. 

Af  gårdar  märkas  Flyinge  kungsgård.  Sandby 
by  består  af  6f;/8  mtl  skatte,  2x/2  domkyrko, 
V4  hospitals.  Öfriga  byars  och  hemmans  namn 
äro:  Ekeberga,  Flyinge,  Gr  afv  ar  eg  år  den,  Ryd. 
Skatteberga,  Skarnberga,  Åkarp.  —  Adress:  Lund. 

Sandbäck,  socken,  se  Kyrkas  sm. 

Sandbäcken-  Norra  och  Södra.  Ett 
hälft  mantal  frälse  uti  Carlstads  socken 
af  Carlstads  län,  beläget  nära  staden, 
utgör  en  fideikommiss-egendom  inom 
slägten  Sandelin.  Hemmanet  köptes  till 
frälse  enligt  Kamrnar-kollegii  bref  af  d. 
5  Nov.  1788  af  öfverjägm.  Georg  Sve- 
derus emot  landshöfdingen,  baron  Fle- 
mings  kronofordran.  Ar  1862  var  egen- 
domen åsätt  ett  tax.värde  af  45,000 
rdr  rmt. 

Sandebo.  Ett  mantal  skatte-säteri, 
beläget  uti  Bäckaby  socken,  Westra  hä- 
rad och  Jönköpings  län,  blef  säteri  år 
1657.  Det  egdes  1647  af  ryttin.  Joh. 
Stålhammar,  beboddes  i  17:de  seklets 
slut  af  löjtn.  Ad.  Rosenqvist  och  egdes 
1862  af  4  bönder;  taxeringsvärdet  var 
18,000  rdr  rmt. 

Sandelfors  masugn  uti  Ohre  socken 
i  Dalarne,  se  art.  Tenninge. 

Sandemar.  Ett  och  3/4  mtl  frälse- 
säteri uti  Öster-Haninge  socken,  Sot- 
holms härad  och  Stockholms  län,  beläget 
vid  Dalarö-fjärden,  utgör  jemte  25n/i2 
mtl  och  frälseräntor  af  5l/A  mtl  inom 
socknen,  *)  en  egendom,  tax.  till  582,958 


*)  Underl.  äro  frälsehemmanen:  2  mtl  Berga, 
2  Husby,  2  Broby,  2xji  Hvalsta,  V2  Högsta, 
2  /f2  Kal/svik,  1  Lännåker,  3'/6  Sanda,  2 
Småhamra,  V4  Tjärstatorp,  i2/;i  Tjursta,  i/i 
Wadet,  1    Wcuby,  2  Öster-  och  Wester-Ösby, 


22 


Sandemar. 


Sandhamn, 


rdr  rmt  (hvaraf  56,000  rdr  för  Sande- 
mar), och  jemte  Rungarn,  Wäsby,  Björkö 
och  Ytternäs  i  Uppland  ett  fideikommiss, 
som  innehafves  af  löjtn.  Carl  Gustaf 
Braunerhjelms  arfvingar;  nämnda  Brau- 
nerhjelm  erhöll  det  1827  i  arf  från  sin 
farfars  halfkusin,  hofniarskalken  Johan 
Gustaf  Wattrang,  hvars  farfader,  assessor 
Carl  Wattrang  stiftade  fideikommisset, 
hvartill  då  hörde  Marisebergs  egendom, 
hvilken  kom  vid  arfskiftet  år  1827  till 
baronerna  Rudbeck. 

Säteriet  skall  hafva  tillhört  tyska  rid- 
darne,  slägten  Tott,  på  1600-talet  Oxen- 
stjerna,  Bonde  samt  Falkenberg;  r.  r. 
Gabriel  Falkenberg  förbättrade  år  1714 
egendom  och  åbyggnad,  och  kallade  sig 
friherre  till  Sandemar;  sonen  sålde  det 
1738  till  förut  nämnde  assessor. 

Under  Ryssarnes  härjande  i  skär- 
gården år  1719  skall  väl  åbyggnaden 
blifvit  skonad,  till  följe  af  ryska  befäl- 
hafvarens  slägtskap  med  dåvarande  egaren, 
landshöfding  Falkenbergs  husfru  Beata 
Duglas.  men  skärmytslingar  skola  hafva 
förefallit  i  nejden;  så  berättas,  att  i  Juli 
n.  år  öfverraskade  ett  par  hundra  man 
kosacker  till  häst  en  korporal,  benämd 
Boye,  som  var  utskickad  att  rekognoscera 
med  12  ryttare,  och  tog  dem  nästan 
alla  tillfånga.  Men  vid  Sandemars  ladu- 
gård anträffade  en  annan,  i  samma  än- 
damål utskickad  korporal  vid  namn  Birger 
med  12  man  af  samma  trupp  dessa 
kosacker,  som  strax  anföllo  honom  med 
häftigt  skjutande;  han  drog  sig  likväl 
tillbaka  i  god  ordning  hela  vägen  upp- 
före, öfver  ängen  upp  till  skogen,  der 
kosackerna  lemnade  honom  iro;  i  denna 
skärmytsel  måste  länsmannen,  frälsefog- 
den och  trädgårdsmästaren  sitta  upp  med 
i  ledet  och  fakta. 

Manbyggnaden  är  småningom  tillökt 
och  förbättrad;  det  utmärkt  goda  furu- 
timret, hvaraf  byggnaden  är  uppförd,  är 
hemtadt  från  Finland.  Dalkarlarne,  som 
arbetade  derpå,  äro  afmålade  i  nedre 
förstugan.  Här  finnes  stor  bok-  och 
tafvelsamling,  hvaribland  några  af  Ehren- 
strahls  yppersta  taflor.  Till  gården  höra 
trädgård,  park,  fiske  i  fjärden  och  skären, 
tillräcklig  skog  äfvensom  ett  schäferi. 
Gården  finnes  afritad  i  Dahlbergs  Svecia 
Ant.  et  Hodierna. 


Sandesrum.  Marknadsplats  uti  Gröth- 
lingbo  socken  af  Gotlands  läns  Södra 
fögderi,  der  årlig  marknad  hålles  i  Ok- 
tober månad. 

Sandgrufvan  uti  Börstils  socken  af 
Stockholms  län;  uppfordringen  ur  denna 
grufva  uppgick  1863  till  7,748. 

Sandgårds  ängar,  se  art.  Sanne- 
gården. 

Sandhammar,  en  landtudde  å  Skånes 
sydöstra  kust,  i  Löderups  socken  och 
Christianstads  län,  mellan  Ystad  och 
Cimbrishamn,  utskjuter  nära  3  mil  i 
öster;  har  ett  farligt  grund,  der  fartyg 
ofta  förolyckas,  men  hoppas  blifva  säll- 
syntare sedan  den  här  medelst  statsanslag 
af  181,000  rdr  rmt  under  loppet  af 
år  1862  uppförda  fyrinrättning  blifvit 
tänd,  som  skedde  första  gången  den  1 
Oktober  nämnda  år.  Den  består  af  2:ne 
fyrar  af  jern;  lysningsapparaterna  äro 
från  Frankrike. 

Kusten  består  af  mycket  fin  sand, 
hvilken  på  sina  ställen  höjer  sig  till 
ansenliga  kullar.  Här  utvisas  af  landt- 
folket  ett  ställe,  som  allmänt  kallas 
biskop  Urbans  graf,  hvilken  säges  varit 
en  af  de  första  kristna  lärare  i  Skåne; 
se  om  honom  vidare  uti  Afzelii  Sago- 
häfder  III  Del.  sid.  182. 

Sandhamn.  Tull-  och  lotsplats  på 
Sandön,  hörande  till  Rumbo  fjerding  af 
Djurö  kapell,  Wermdö  skeppslag  och 
Stockholms  län,  ligger  uti  hafsbandet 
vid  inloppet  till  Stockholm,  9  mil  från 
staden;  inloppet  har  16  famnars  djup. 
Här  är  ock  optisk  telegraf  med  1  stations- 
befälhafvare  och  2  telegrafister.  Vid 
Sandhamn  voro  enl.  1862  års  mantals- 
längd 150  inb.  på  42  hushåll.  På  denna 
ö  finnes  ett  berg  med  en  grotta,  kallad 
Frustugan,  deruti  6  å  8  personer  kunna 
rymmas.  Den  förmodas  hafva  samma 
ursprung  som  jättegrytorna,  hvilket  in- 
tygas af  flera  fördjupningar  i  berget 
deromkring,  uppkomna  genom  hafsvå- 
gornas  sqvalpning  och  lösa  stenars  deraf 
föranledda  rullning.  Strax  bredvid  är 
Strömsundet,  ett  ovanligt  trångt  farvatten, 
men  som  är  tillräckligt  djupt  äfven  för 
de  största  skepp. 

Sandhamn  på  Gotland. 
Sandhamn.     Lotsplats  och  hamn  på 
kusten  af  Blekinge,    med    13  å  14  fots 


Sandhem. 


Sa  ii  (I  h  e  ni. 


23 


djup    i    inre    och    30    fots    djup    i    yttre 
hamnen. 

Sandhem.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  liedvägs  kon- 
trakt i  Skara  stift,  utgöres  af  socknarne 
Sand  hem,  Utvängstorp,  Härja  och  Ny- 
kyrka, med  749/'i6  mtl,  bebodda  1860 
af  öfver  3,630  personer.  —  Sandhem, 
modersocken,  ar  belägen  uti  Wartofta 
härad  af  Skaraborgs  län,  2%  mil  s.  o. 
från  Falköping.  3V2  mil  n.  v.  från  Jön- 
köping —  vid  550  fots  höjd  öfver  haf- 
vet  —  omgifves  i  norr  af  Kymbo,  i 
vester  af  Yllestad  och  Wistorp,  i  söder 
af  Nykyrka  och  i  öster  af  Utvängstorp, 
samt  omfattar  0,9oi  qvadratmil  land,  be- 
bodda 1860  af  1,800,  år  1805  af  1,254, 
och  1862  af  1,890  personer,  samt  0,<m 
qT.mil,  som  upptagas  af  vatten.  Marken 
är  mycket  ojemn,  bestående  af  backar 
och  dalar;  en  sällsam  företeelse  uppen- 
barar sig  derutinnan  att  höjderna  äro 
fruktbarare  än  dalarne.  Jordmånen  be- 
står af  mer  eller  mindre  svag  sandmylla; 
blott  på  ett  ställe  finnes  lera.  Skog  och 
mulbete  finnes  öfverallt  till  husbehof. 
Såsom  binäring  tillverkas  möbler  och 
laggkärl  af  invånarne.  I  socknen  finnes 
Sandhems  jernvägsstation  på  jernbanan 
mellan  Falköping  och  Jönköping,  som 
går  midt  igenom  socknen.  Kyrkan,  be- 
lägen 8  mil  från  Mariestad,  är  uppbyggd 
af  sten  Sr  1401,  och  helgad  jungfru 
Maria,  samt  tillbyggd  år  1693.  Bland 
komministrar  må  nämnas  Jonas  Frö- 
lander,  död  1839,  som  ännu  torde  hos 
mången  i  församlingen  lefva  i  älskadt 
och  vördadt  minne.  Af  kyrkoherdar 
namnes  Sven  Hollberg,  fader  till  öfver- 
fältläkarcn  Hollberg,  som  var  utmärkt 
skicklig  i  chirurgien.  I  socknen  finnes 
folkskolhus,  fattig-  och  tingshus  samt 
ett  häradsfängelse.  Af  hr  J.  Lindberg, 
egare  af  Dintestorp,  har  år  1862  blifvit 
skänkt  V2  hemman  samt  2:ne  större 
tvåvåningshus  på  olika  ställen  inom  sock- 
nen till  skolhus,  äfvensom  ett  kapital  af 
5,000  rdr  rmt  afsedt  till  dessas  samt  en 
lärares  underhåll.  Den  nedra  våningen 
af  skolhusen  innehåller  skolsal,  gymnastik 
och  boningsrum  för  läraren,  öfra  vånin- 
gen är  afsedd  till  flickskola.  Omkring 
byggnaden  finnes  lekplats,  planterings- 
land och  trädgård;  i  öfrigt  skall  hem- 
manet utarrenderas  och  arrendet  in  natura 


tillfalla  läraren,  som  ej  får  befatta  sig 
med  jordbruk.  En  särskild  bebyggd 
hemmansdel  är  afsedd  till  hem  och  un- 
derhåll åt  läraren  på  gamla  dagar  eller 
åt  hans  enka.  —  Skolbarnens  antal  år 
1862  var  299,  som  undervisades  af  1 
examinerad  lärare  uti  1  flyttbar  folk- 
skola. Utom  fru  Anna  Stakes  dyrbara 
likkista  af  koppar  uti  sakristian,  finnes 
af  äldre  fornminnen  en  sägen,  om  en 
af  Hunahärens  konungar,  som  lidit  ett 
nederlag  på  Hunnared  hemmansegor,  der 
han  blifvit  begrafven,  och  hvarefter  går- 
den fått  namn  af  händelsen.  Flera  sten- 
kummel finnas  i  socknen,  inom  hvars 
gränser  en  stad  berättas  ha  legat  och 
hetat  Kylling.  Ett  hemman  bär  namnet 
Kylle.  En  sägen  finnes  här  antecknad 
af  fornforskaren,  komminister  Ljungström 
om  en  grefve,  som  låtit  insmörja  en  af 
sina  underhafvandes  kropp  med  honing, 
hvaraf  getingar,  bin  och  myror  skola 
hafva  samlat  sig  på  honom  och,  krälande 
in  i  näsa  och  öron,  ömkligen  plågat  den 
olycklige  mannen,  som  mot  den  mäk- 
tiga grefven  ingen  rättvisa  kunde  få  vid 
någon  verldslig  domstol;  men  slutligen 
kommo  lika  många  djeflar  från  afgrunden 
omkring  den  obarmhertige  grefven,  som 
bin  och  myror  krälat  på  bonden,  och 
anammade  honom  lifs  lefvande  med  sig- 
till  helvetet.  Vid  Slättängs  gästgifvare- 
gård  hålles  årligen  2.ne  marknader;  häl- 
ar ock  poststation. 

Hemmantal.        Taxeringsvärde       Bevilln.  efter 
sk.     kr.     fr.  år   1862.  II  art. 

1 4g.    2|.   25|.      1,142,700  rdr.  738  rdr. 

Socknen  underhåller  13  man  af  indelta  ar- 
méen ;  beväringsmanskapet  uppgick  till  72  man. 
Gods  och  hemman  m.  m.:  I  mtl  sk.,  1  mtl  kr., 
2  fr.-sätari  Dintestorp,  se  den  art.,  med  underl. 
l/2  sk.  Saxarp  med  bränneribyggnader,  V/t  sk. 
Eket,  frälsehemmanen  i/2  Olofsborg,  '/2  Qvige- 
skedet,  l/2  Mälsåker,  1/2  Härstorp,  allts.  tax. 
till  203,600  rdr  rmt.  Berustade  säterierna  Tunarp, 
se  den  art.,  och  Almesbäck,  med  underlydande 
Vg  Ilärstorp,  \  Olofstorp,  Tunarps  kuippham- 
mare,  1  Sibbarp,  i/2  Hökared,  xj2  Tyskahemmet, 
Vs  Djurabråten,  */4  Slottorne,  allts.  tax.  till 
133,000  rdr  rmt.  —  Margreteholms  eller  Brun- 
nebo  säteri  med  underl.,  tax.  till  f»  1,000  rdr; 
Grimstorps  säteri  med  underl.,  tax.  till  104,000 
rdr  rmt;  Måsebergs  säteri  med  underl.,  tax.  till 
82,600  rdr,  äro  redan  beskrifna  pä  sina  ställen. 
—  Klockarebohlet,  x/2  mtl,  tilldömd  t  och  un- 
derlagdt  prestbohlet  före  1680,  Broholm,  V2 
mtl,  Hjortåsen,  1/2  mtl,  Kyrkeqvarn,  reducerade, 
nu  pastors  tilldelningsston),  innehafvas  alla  af 
kyrkoherden.  —  J/8  mtl  Baggahemmet  är  kora- 
ministerboställe.  —  i/2   Axtorp,    i/2    Svenstorp, 


24 


Saiidhult. 


Sa  ml  se  ml. 


V4  Skortorp  äro  militiae-hemman.  Af  skatte- 
hemman må  nämnas  vidare:  1 ' /2  mtl  Ljunghem, 
Vo  Grafsjö,  i/2  Hunared,  x/2  Iiuder,  i/2 
Slättäng,  ,/2  Smedstorp,  Va  Räfåsen,  1  Wimbla, 
i/2  Middagsmärket,  x/2  Tinnahemmet,  ^I^Hägg- 
åsen,  V4  Anishemmet,  V4  Broholm,  '/4  Sårs- 
torp.  —   Adress:  Slättäng-. 

Sandhult.  Annex-socken  till  Breda- 
reds  pastorat,  är  belägen  uti  Wedens 
härad  af  Elfsborgs  län,  ll/4  mil  v.  n.  v. 
från  Borås,  omgifven  i  nordvest  af  He- 
dared,  i  norr  af  Bredared,  i  vester  af 
Töllesjö,  sydost  på  gränsen  mot  Torpa 
socken,  omfattar,  inberäknadt  Hedareds 
socken,  0,99i  qvadratmil,  hvaraf  0,070  äro 
vatten.  Marken  är  bergaktig;  rådande 
jordmånen  sand.  Skog  har  socknen  en- 
dast till  husbehof  från  kronoallmännin- 
gen.  Utom  förutnämnda  Wiareds  sjö 
finnes  här  Sälsjön  på  gränsen  mot  Töl- 
lesjö socken.  Hemmantalet  är  I5V30 
mtl  skatte,  12  frälse,  taxerade  1862  till 
300,900  rdrrmt;  bevillningsafgiften  efter 
II  och  III  art.  var  146  rdr  24  öre. 
Folkmängden  är  omkring  1,700  på  340 
hushåll.  Roteringsskyldiga  hemman  un- 
derhålla 13  soldater.  Beväringsskyldiga 
1862  voro  64.  Kyrkan,  byggd  af  sten, 
är  till  dess  ålder  okänd.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  1  fast  folkskola  och 
4  flyttbara  småbarnsskolor,  af  en  exami- 
nerad och  en  oexaminerad  lärare  samt 
tre  lärarinnor.  Skolbarnens  antal  upp- 
gick 1862  till  275  barn,  hvaraf  dock 
25  undervisades  i  hemmet.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  5,200  qva- 
dratalnars  yta. 

Inom  socknen  finnas  2  säterier:  Hel- 
lared,  utgörande  med  IV2  frälse,  sock- 
nens största  gods,  tax.  till  41,400  rdr 
rmt,  samt  */2  frälse-säteri  Källaretomten 
eller  Källeberg  med  qvarn  och  såg, 
hvilket  sednare  eges  af  en  bonde.  —  1 
mtl  frälse  Dörshult,  har  vacker  åbyggnad. 
—  M  6,  3/4  mtl  Hedar  ed  har  gästgif- 
veri,  —  hela  byn  är  4  mtl  skatte.  — 
l/3  mtl  skatte  Sandared  och  ty,  mtl  sk. 
Arås  hafva  en  egare.  —  Ihdebo,  %  mtl 
rå  och  rör.  Af  hela  hemman  finnas 
Börshult  och  Ondered,  båda  friilse,  Bac- 
kabol  med  såg,  skatte;  af  halfva  hem- 
man finnas:  Aplagården,  Bäckabol,  Paije- 
bo,  Räfveskalla,  Sandhult,  Stjerkhult  och 
Torp,  alla  frälse,  Bertildshult,  Götebacka, 
Götsered,  Noltorp,  Risa,  alla  skatte;  af 
3/4:dels     hemman     finnas     Lindbergshult , 


Näs,  frälse,  Kyrkebol,  skatte;  7/g  mänt. 
skatte  Pålsbo;  af  3/8:dels  hemman  finnas: 
Ebbared,  Hvarfkult,  ffvathult,  Qvarnhol- 
men,  alla  skatte;  af  1/4:dels  hemman  äro 
Göthsholmen,  Näbben,  Pjekebacka,  frälse 
m.  fl.  Ett  hemman  finnes  af  !/s  mänt. 
Wiken,  skatte.  —  Adress:  Borås. 

Sandnäsfjärden.  En  vik  från  Kat- 
tegat  in  i  Qville  socken  af  Göteborgs 
och  Bohus  län,  är  föga  bred,  men  ganska 
djup  och  ungefär  1  mil  lång,  omgifves 
å  ena  sidan  af  höga  bergshöjder,  å  den 
andra  af  ett  smalt  bergsnäs.  Tvänne 
höga  klippöar,  mynningen  af  fjärden, 
hindra  vågornas  inbrytande  deri  samt 
lemna  ett  grundt  och  tvänne  djupa  ut- 
lopp deri  från.  Här  är  således  en  af 
de  bästa  hamnar  i  verlden.  Killingen, 
en  klippö  ungefär  midt  i  fjärden,  bildar 
ett  sund  af  några  hundra  fots  bredd. 
Häröfver  skall  enligt  fornsägen  en  rid- 
dare sprungit,  hvarför  det  kallas  Riddar- 
språnget.  Detta  ställe  ar  alltså,  skrifver 
prof.  Brunius,  till  sin  idé  vida  högtidligare 
än  Hellenernes  Leukas,  emedan  en  men- 
niska  icke  här  af  förtviflad  kärlek  störtat 
sig  i  vågorna,  utan  enligt  föreställningen 
med  gudakraft  hunnit  deröfver.  Denna  och 
många  likartade  berättelser  visa  imellertid 
att  allmogenidessabergstrakterhar  ganska 
höga  begrepp  om  sina  förfäders  idrotter. 
Genom  Hafstenssund  kommer  man  ut 
på  vida  hafvet;  strax  utanför  sundet  höja 
sig  några  små  klippöar,  bland  hvilka 
isynnerhet Långaskär  förtjenar  fornforska- 
rens  uppmärksamhet. 

Sandreda.  Ett  och  V4  mtl  frälse, 
V2  mtl  krono,  V4  krono-skatte  uti  Sjösås 
socken,  Uppvidinge  härad  och  Krono- 
bergs län,  hörde  1549,  då  det  skrefs 
Sandra,  till  Thure  Trolle,  1650  till  Soop, 
anslogs  1683  till  hälften  åt  Kalmar  in- 
fanteri, hälften  förbyttes  till  krono.  Ar 
1862  egdes  frälsehemmanen,  taxerade 
till  22,600  rdr,  af  hr  Norbäcks  arfv.  i 
Linköping;  skattehemmanet  af  2  bönder. 

Sandseryd.  Socken  uti  Tveta  härad 
af  Jönköpings  län,  är  belägen  3/4  mil  från 
Jönköping,  gränsar  i  öster  till  Tabergs- 
ån,  som  skiljer  socknen  från  Barnarp 
och  Ljungarum,  i  söder  gränsar  hon  till 
Månsarp,  i  vester  till  Mullseryd  och 
Angjerdshestra,  i  norr  till  Jerstorp  och 
Jönköpings  stads  egor.  Marken  är  ojemn 
och  bergaktig;  jordmånen  en  blandning 


Saiidservd. 


Samlsliult. 


af  sand  och  lera.  I  allmänhet  råder 
brist  på  skog.  Dummemosse,  som  till 
betydlig  del  ligger  i  socknen,  gör  kli- 
matet i  dess  vestra  del  kallt  och  rikt 
på  frostnätter.  På  de  bästa  hela  hem- 
manen föddes  på  1840-talet  24  nöt,  1 
par  hästar,  16  ä  18  får,  utsädet  var 
IG  ä  18  t:r,  mest  hafre.  De  bästa  hem- 
manen äro  de  i  denna  socken  liggande 
11  bergslagshemman,  men  som  hafva 
masugnen  vid  Taberg  i  Månsarps  socken. 
En  knipphanmiare  finnes  vid  rusth.  Åsa, 
1  ra  ti.  Qvarnar  finnas  vid  denna  gård 
och  3  g  fr.  Sandseryd,  en  såg  vid  V4  rå 
och  rör  Hulitqvarn.  Socknen,  som  är 
nästan  cirkelrund  med  en  diameter  af 
nära  l  ,  mil,  innefattar  0,-u-i  qvadratmil 
land,  bebodda  år  1810  af  516  och  1862 
af  770  personer  (hvaraf  404  skattfria), 
samt  0,020  qvadratmil  vatten. 

Sandaeryd,  hvars  namn  är  troligen 
härledt  af  sand  och  red  (uppodling),  är 
stiftets  minsta  pastorat;  år  1845  måste 
Ständerna  anslå  27  t:r  kronotionde  för 
att  fä  minimilönen  åt  härv.  pastor.  Pa- 
storatet, som  tidtals  varit  prrebende  åt 
hospitaispredikanten  i  Jönköping,  hvil- 
ken  ock  stundom  varit  syssloman  vid 
hospitalet,  är  nu  konsistorielt  af  3:dje 
klassen,  hörande  till  Tveta  kontrakt  af 
Wexiö  stift  och  beläget  12  mil  från 
stiftsstaden.  Kyrkan  synes  af  några 
ruiner  vid  Jära,  der  nu  Sandseryd  stöter 
intill  Mullseryd,  på  den  sednare  sock- 
nens nuvarande  egor,  förr  hafva  legat 
der;  sägnen  uppgifver,  att  Danskarne 
nedbränt  denna  kyrka.  Sedermera  skall 
kyrkan  blifvit  uppbyggd  af  en  fru  Su- 
sanna ocli  åter  nedbränd  1645;  hon  blef 
derpä  byggd  af  sten,  38  alnar  lång,  re- 
parerades 1820,  då  hon  blef  rymligare 
och  ljusare.  Till  folkskolan  har  hammar- 
smeden Joh.  Ohsbeck  i  Månstorp  donerat 
1,666  rdr  32  sk.  bco;  utom  denna  finnas 
3  flyttbara  småbarnsskolor.  Ar  1862 
erhöllo  86  barn  undervisning  af  1  exa- 
minerad lärare  och  6  lärarinnor;  13 
saknade  undervisning.  Angående  fattig- 
vården skrifver  Wieselgren  watt  den  är 
så  ordnad,  att  hjonen  ej  behöfva  gå 
omkring  att  bettla,  utan  det  understöd, 
som  finnes  nödvändigt,  gifs  dem  der  de 
kunna  använda  tiden  bättre  och  utveckla 
andra  arbetsfärdigheter  än  fötternas.»  — 
Största  egendomen   utgöres  af  1   mantal 

vi. 


skatte    Åsen  och    1     rusth.    Hedenstorp, 
tax.  till  85,000  rdr. 

Hemmantal.         Tax. värde      Bevilln.  för  egendom 
sk.     kr.     fr.       är  1862.  och  inkomst. 

11TV,.  3,V  U-  618,720  rdr.     311   rdr  53  öre. 

I  socknen  funnos  år  1862:  2  man  af  indelta 
nrméen;  beväringsskyldiga  voro  58.  Af  fastig- 
hetsvärdet äro  22,070  rdr  för  annan  än  jord- 
bruks- samt  2,000  rdr  för  skol-  och  fattighus.  — 
Af  gods  och  hemman  må  vidare  nämnas:  Ulfstorp, 
äfven  kalladt  Olofstorp,  se  den  art.  —  2  mänt. 
fr.  Bnrarp,  4  egare.  —  1  mtl  kr.  Sandseryd, 
prestgård.  —  Bergslagshemmanen  äro:  2V2  Åsa, 
1  Lilla  Åsa,  V4  Röret,  3/4  mtl  Sandseryd,  V2 
Gölghult,  \'2  Ilyltan,  lfa  Hålan,  1  Jäbo,  1  Lids- 
torp, V2  Mjellbo,  7/g  Sandseryd,  IV2  fr-  ^«_ 
nestorp:  i/i  mtl  Axamo,  som  förr  hörde  hit,  har 
genom  Kammar-kollegii  utslag  i  sednare  tideu 
blifvit  tillagdt  Järstorps  socken.  —  Adress: 
Jönköping. 

Sandseryd,  Samseryd.  Frälse-säteri, 
från  2  mtl  förmedladt  till  3/4  mtl,  är 
beläget  uti  Hestra  socken  af  Westbo 
härad  och  Jönköpings  län;  uppgifves  af 
Djurberg  1818  haft  gammal  manbyggnad 
med  en  liten  vacker  trädgård,  de  öfriga 
byggnaderna  nybyggda;  åkern  uppgifves 
af  Wieselgren  till  15  tid,  ängen  till  113 
tid  13  kpl.;  på  skog  är  brist.  År  1862 
utgjorde  Samseryd  jemte  l/i  mtl  under- 
lydande ett  gods,  taxeradt  till  35,000 
rdr  rmt. 

Förste  kände  egaren  är  i  medlet  af 
1600-talet  assessor  Arvid  Lilljesparre, 
hvars  fader  Jöns  Göransson  blef  1614 
en  af  de  första  assessorerna  i  Svea  Hof- 
rätt;  gården  synes  genom  gifte  kommit 
till  slägten  Netherwood,  egdes  på  1760- 
talet  af  kapitenen  Joh.  Aminoff  och 
brukades  efter  hans  död  länge  af  bönder, 
köptes  sedan  af  ryttm.  Sundberg  och 
derefter  af  löjtn.  Eoupe,  ifrån  hvilken 
den  kom  i  början  på  1800-talet  till 
assessor  Anders  Gabr.  Ekelund,  som  an- 
senligt odlat  och  förbättrat  egendomen. 
Närv.  egaren  är  en  Nils  Andersson. 

Sandshult.  Öfverste-löjtnants-boställe 
uti  Döderhults  socken  af  Stranda  härad 
och  Kalmar  län,  af  2  mantal  krono- 
säteri, har  en  den  vackraste  belägenhet 
vid  en  insjö,  nära  landsvägen  mellan 
Oscarshamn  och  Påskallavik.  Det  för- 
länades af  drottning  Christina  till  ge- 
neral-löjtn.  i  svensk  tjenst  Jacob  King, 
hvars  moder  var  dotter  till  kon.  Jacob 
V:s  i  Skottland  naturlige  son;  han  är- 
nade  gifva  det  åt  sin  broder  och  dennes 
barn,    men    hvilket  ej  kom  till  verkstäl- 

4 


26 


Sandseryd. 


lighet,  utan  måste  dessa  lefva  i  stor 
torftighet. 

Sandseryd.  Masugn  uti  Månsarps 
socken,  Tveta  härad  och  Jönköpings  län, 
uppförd  i  sednare  tiden  nära  Taberg, 
tillhör  bergsmän;  fiunes  ej  i  taxerings- 
längderna.  Sands  er y  ds  hyttelag  utgör  ett 
af  de  5,  hvari  Tabergs  bergslag  är  in- 
delad. 

Sandsjö.  Modersocken  uti  Westra 
härad  af  Jönköpings  län,  är  belägen  7  V2 
mil  från  Wexiö,  5l/2  mil  från  Jönköping, 
2V2  mil  f™11  Ekesjö  —  gränsande  i 
norr  till  Almesåkra  och  Nässjö,  i  söder 
till  Lannaskede,  i  öster  till  Björkö, 
i  vester  till  Wallsjö  och  Bringetofta; 
arealen  är  1,895  qvadratmil,  hvaraf  0,140 
äro  vatten.  Socknen,  som  håller  2V2 
mil  i  längd  och  ll/2  mil  i  bredd, 
har  till  hälften  slät  och  till  hälften 
stenbunden  mark.  Ifrån  vester  vid 
Ryd  följer  efter  lerskiffern  diorit  och 
vid  Nyholm  en  bergart  af  dels  kornig, 
dels  tät  fältspat,  qvarts  och  jernmalms- 
korn,  hvilka  med  tillsats  af  araphibol 
visa  sig  vid  vägen  mellan  Sandsjö  och 
Komstad.  Ännu  är  tillräcklig  skog  för 
egna  behofvet.  I  socknen  upprinner  den 
å,  som  genom  Säfsjö  nära  Komstad  flyter 
mot  Roseken  och  vidare  mot  Lagan. 
Genom  aftappning  af  en  mossa  är  ån 
med  sin  »Kungsholme»  nu  mer  blifven 
endast  en  liten  bäck.  Af  sjöar  nämnas: 
Stora  Nömmen  med  många  öar  och  löf- 
skogbeväxta  stränder  i  gränsen  mot 
Björkö,  Storsjön  mot  Almesåkra,  Wall- 
sjön  mot  Wallsjö;  dessa  tre  äro  omkring 
1  mil  i  längd.  Uppsjön,  Sandsjön,  som 
ligger  803  par.  (880  sv.)  fot  öfver  haf- 
vet,  Printznässjön  på  socknens  gräns. 
Råg  och  hafre  äro  förnämsta  utsädet. 
Marknadsplats  är  omkring  200  famnar 
från  kyrkan  och  prestgården;  marknader 
hållas  der  i  Juni  och  Augusti 

Sandsjö  skrefs  Sanzio  1280  och  ut- 
gör nu  jemte  Wallsjö  socken  ett  kon- 
sistorielt  pastorat  af  2:dra  kl,  hörande 
till  Westra  härads  kontrakt  af  Wexiö 
stift,  med  73 V2  nitl;  folkmängden  inom 
båda  socknarna  med  80%  mtl,  inber. 
Näfvelsjö  skate,  hörande  i  kyrkligt  hän- 
seende till  Näfvelsjö  socken  af  Björkö 
pastorat,  var  1860:  3,321  personer.  — 
Barnundervisningen  bestrides  af  2  exami- 
nerade   lärare    uti    1   fast  och   1  flyttbar 


Sandsjö. 

folkskola;  barnens  antal  var  270,  utom 
13,  som  undervisades  i  hemmet.  Till 
skolan  hörer  ett  planteringsland  af  5,275 
qvadratalnars  yta. 

Kyrkan,  af  sten,  reparerad  1696 
med  öfverste  Carl  Printzenschölds  på- 
drifvande  och  utvidgad  1764,  är  40 
alnar  lång,  26  bred.  Altartaflan  skall 
vara  ett  af  de  första  arbetena  af  härads- 
målaren Per  Hörberg,  som  bodde  här  i 
församlingen  på  1760-talet.  En  svåger 
till  honom,  afskedade  soldaten  Ang,  lefver 
här  ännu,  nära  90  år  gammal.  Kyrk- 
tornet nedföll  1635  och  krossade  hvalf- 
vet,  då  stapel  uppbyggdes.  I  prestgår- 
den, belägen  nära  kyrkan,  nedslog  åskan 
i  Sept.  1819.  —  Af  kyrkoherdar  må 
nämnas  den  förste,  Sigmundus  de  Sanzio 
1280,  prsepos  de  Westra  herat  1305, 
den  elfte,  Zach.  Blackstadius  1741 — 63, 
och  den  trettonde,  M.  Jonas  Ödman 
1798 — 1814.  I  socknen  finnes  en  skol- 
fond  samlad  i  säd,  utgörande  86  t:r  26 
kappar  råg,  hvaraf  skolläraren  åtnjuter 
halfva  räntan,  med  särskild  betalning  för 
barnen.  Tvenne  fattighus  äro  uppförda. 
En  rymlig  plan  för  potatesland,  delade 
mellan  hjonen,  är  skänkt  af  bergsrådet 
C.  B.  von  Schéele,  under  det  han  egde 
Sandsjö  klockaregärd,  på  hvars  grund 
fattighusen  stå;  dessutom  gåfvos  af  honom 
200  rdr  specie.  Sonen,  kammarjunkare 
A.  F.  von  Schéele,  om  hvilken  kyrko- 
herden Åstrand  yttrade  vid  tacksägelsen 
i  Sandsjö  kyrka:  »Hans  minne  skall  lefva 
ibland  oss,  så  länge  fattigmagasinet,  som 
han  ensam  bekostat  (uppfördt  omkring 
1814),  kan  förvara  det  understöd  han 
grundlade  för  uslingen,  och  en  rikligen 
begåfvad  fattigkassa  kan  räcka  brödbiten 
åt  den  hungrande»,  har  äfven  donerat 
ett  kapital,  deraf  årliga  räntan  tillfaller 
en  fattig  smedenka.  Bland  vapnen  å 
väggar  och  grafstenar  må  nämnas  de 
äldsta,  som  ses  på  en  grafsten  med 
inskriften:  Hic  jacet  nobilis  vir  Halsta- 
nus  Petri  cum  uxore  sua  Catharina, 
quorum  animae  reqviescunt  in  perpetua 
pace.  Amen.  Ofver  honom  är  ett  Båth- 
vapen,  öfver  henne  ett  Sparrevapen.  Riks- 
rådet Jon  Pederssons  son,  Nils  Jonsson 
(Bååth),  gift  med  Brita  Halstensdotter, 
skrei  sig  i  början  på  1400-talet  till 
Applaholm,  som  ligger  inom  socknen. 
Något  par    inom   den   slägten    med    an- 


Sandsjö. 


Sami  sju. 


27 


förda  namnen  är  dereraot  icke  kändt. 
—  Nära  kyrkan  fann  Broocraan  en  hed- 
nisk offerplats  med  hundratals  ättegrifter, 
och  Wieselgren  söker  här  ättegrafven 
för  den  gamla  slägt,  som  sedan  kallades 
Natt  och  Dag.  Bland  härstädes  påträf- 
fade runstenar  torde  isynnerhet  2  för- 
tjena  omnämnas,  näml.  stenen  M  1,241 
i  Liljegrens  Run-Urk.  med  inskriften: 
(Tu la:  rfett:  stin:  ffjtna:  affir:  Hra: 
fatfjur:    sin:    stafara:    Jjuliunar   Oaifs. 

Samt  M  1,240  —  en  Langfadahallr 
med  7  leder,    »fllinuottfjr    -f   fet  +  l*Ct8U 

+  sfein  +  ttjena  +  eftir  +  Jjafm  + 
fat f) ur  +  sin  +  auR  +  Jjeiu  4-  fatfjur 
Oaiis  +  aufi  -f  RarC  +  (ans  fatfjur 
Qari  Oaiis  -f  fatfjur  -f  auli  tfjtaftn  + 
fjans  faffjut  +  auli  -f-  tffiu  ffjili  + 
falf)Ut"  +  (jail8.  Från  äldre  tider  såsom 
märkvärdigt  möter  oss  hemmansnamnet 
\  '  2  mtl  skatte,  beläget  vid  en 
sjö,  der  den  utfaller  i  en  å,  som  rinner 
till  Kommen,  och  gent  emot  säteriet 
Gisshult  i  Solberga  socken  (Gizur  be- 
stämde Hunahären  stridsplats,  sedan  man 
offrat  i  Disasalen);  i  öster  ligger  Hune- 
stad  säteri  i  trakten  af  en  mängd  hed- 
niska grafhögar.  I  Hervarasagan,  som 
belyser  ett  rikes  fornminnen,  som  sträckte 
sig  till  tyska  bernstenskusten  i  öster,  till 
Bolmsö  i  vester,  finner  man,  att  en 
ns  sal  var  stället  för  en  annan  eult 
iin  den  Odinska.  I  grefvinnan  Brita 
Kruus'  jordebok  kallades  hemmanet  Disa 
dal,  då  det  1700  afträddes  till  kronan. 
I  lär  mötas  ock  4  härader,  Westra,  Östra, 
S.  Wedbo  och  Tveta  härader.  Af  sed- 
narc  historiska  minnen  är  berättelsen 
om  huru  Peder  Liljesparre,  som  drog 
en  stor  del  af  allmogen  från  kronan  till 
Sigismunds  parti,  blef  ihjälskjuten  af 
hertigens  anhängare  i  prestgården.  Afven 
är  förutnämnda  Kungsholme  af  historisk 
mäikvärdighet  och  utvisas  än  af  folket 
9åsom  stället,  der  konung  Carl  IX  upp- 
slog sitt  tält,  under  det  han  med  sin 
krigshär  inväntade,  på  den  vackra  ängen 
vid  kyrkan,  kronprins  Gustaf  Adolph 
med  Westgötahären,  för  att  gemensamt 
med  honom   tåga  till  Kalmars  belägring. 

Polkmangd.         Hemmantal.       Taxeringsvärde 

181):,  _  1862        sk.     kr.     fr.  ar   1862. 

1,622.     2,737.      2b\.    2|.  3i£.     1,009,700  rdr. 

1  bevillning    efter  II  och  III  art.  erlades  år 
I802-.  723  rdr  39  öre. 

Gods  och  gårdar:    Största  godset    utgöres  af 


berustade  säteriet  Söndrarp,  se  art.  Printzfors. 
—  V2  fr.-suteri  Ilaitsjöhult,  tax.  till  38,000  rdr, 
eges  af  kommissions-laudm.  N.  J.  Montelin;  har 
fordom  egts  af  en  Hårdh,  Printzensköld,  Qveck- 
feldt  och  Nyman.  —  1  fr.-säteri  Bodanäs,  med 
qvarn  och  säg,  tax.  till  26,800  rdr.  —  Här 
finnas  vidare  följande  säterier,  hvartdera  af  1 
mtl:  Grimstorp,  Uornaryd,  Margrefvehult,  Åpp- 
laliolm,  alla  tillhörande  bönder.  —  Askas ;  Önnarp, 
med  qvarn  och  såg.  —  1  mtl  sk.  Rudö,  tax. 
till  22,000  rdr.  —  1  säteri-ladugård  Sjömilsås, 
1 J2  fr.  Haga,  */fi  fr.  Sandsjö  klockareg.,  ett 
eods.  —  1  fr.  Ilägganäs.  —  Nyholms  och  Ströms- 
lunds pappersfabriker,  se  dessa  art.  —  1  mänt. 
sk.  Ryd,  med  gästgifveri,  kallas  nu  Haga.  Bo- 
ställshemman  äro:  IV4  Sandsjö,  prestgård,  flyt- 
tades 1709  från  kyrkmuren  till  landsvägen  nära 
marknadsplatsen,  ladugården  följde  först  1817. 
1/2  mtl  Nöbbeled,  ,/2  Änganäs  och  3/g  Askas 
äro  militiae-boställen.   —  Adress:  Wrigstad. 

Sandsjö.  Jernvägsstation  på  Statens 
Södra  stambana,  uti  förutbeskrifna  soc- 
ken, 5  mil  från  Jönköping,  vid  Sand- 
sjöryd,  öppnades  den  10  Oktober  1864; 
nästa  station  i  söder  är  Sufsjö  och  i 
norr  Forseruin. 

Sandsjö.  Kanal  i  Nordmarks  socken 
af  Carlstads  län,  har  blifvit  öppnad  åren 
1841—47  ifrån  Tabergs  grufvor  till 
Sandsjön  och  står  i  samband  med  en 
väganläggning  från  Sandsjön  till  Mo- 
kärnshyttan  af  omkring  13,000  alnars 
längd.  Kanalen  framlöper  i  sluttningen 
af  en  höjd,  har  minsta  bredd  i  botten 
10  fot  och  i  vattenytan  28  fot  samt 
djup  3Vo  fot.  Den  var  beräknad  att 
vara  färdig  år  1851  samt  att  hålla  en 
längd,  utom  Sandsjöns,  af  15,700  fot. 
(Landshöfd.  femårsber.   1841—47.) 

Sandsjö.  Annex-socken  till  Linneryd 
pastorat,  är  belägen  uti  Konga  härad  af 
Kronobergs  län,  5l/2  mil  från  Wexiö, 
samt  gränsar  i  öster  till  Elmeboda,  i 
vester  till  Tingsås,  i  norr  till  Linneryd, 
i  söder  till  Backaryd  i  Bleking;  sock- 
nen, som  är  1V2  m^  lång,  IV3  mil 
bred,  omfattar  0,993  qvadratmil,  hvaraf 
0,103  äro  vatten  (efter  Forsell  28,049 
tid,  hvaraf  1,790  sjöar  och  kärr).  Mar- 
ken är  mer  jemn  än  bergaktig;  rådande 
jordmånen  sandblandad  mylla.  Skog 
växer  till  husbehof  af  ek,  bok,  björk, 
furu  m.  m.  Enligt  Hushållnings-säll- 
skapets förvaltnings-utskotts  bidrag  till 
länets  jordbruks-statistik  upptager  den 
odlade  jorden  1,200  tid  uti  ensädes 
bruk,  naturlig  äng  4,000  tid,  råg  utsås 
på  400  tid,  korn  på  400,  hafre  på  200, 
potates  på   180  och  lin  på  20  tid;    ut- 


28 


Sandsjö. 


sädet  är  1  t-.a  pr  tunnlandet;  årliga 
skörden  uppgifves  till  6,700  tar  säd, 
8,600  tit  potates,  700  lU.  lin;  häraf 
förbrukas  inom  socknen  5,200  t:r  säd  och 
all  potatesen.  Vinterfödda  kreaturen  upp- 
gifvas  till  136  hästar,  12  tjurar,  408 
oxar,  544  kor,  300  ungnöt,  1,020  får 
och  300  svin.  Ladugårdsafkastningen 
till  afsalu  är  c:a  68  oxar,  102  kor,  68 
ungnöt,  40  lU  ost  samt  100  lU  smör. 
I  socknen  finnes  ett  gjuteri  vid  Öremo. 
Socknen,  som  år  1805  beboddes  af  1,324 
och  år  1862  af  öfver  2,670  inb.,  inne- 
fattar 267/8  mtl  skatte,  23/8  mtl  krono, 
43/4  mtl  frälse,  tax.  sistn.  år  till  863,700 
rdr;  verk  och  inrättningar  taxerades  till 
59,900  rdr.  Bevillningsafgiften  efter  II 
och  III  art.  var  632  rdr  39  öre. 

Sandsjö  var  först  ett  särskildt  pa- 
storat, likväl  afsöndradt  från  Linneryd 
för  den  långa  kyrkvägen  skull.  Ar  1595 
predikades  första  gången  i  den  nya  trä- 
kyrkan. Den  nuvarande,  med  vacker 
belägenhet  vid  sjön,  2  mil  från  moder- 
kyrkan, nybyggdes  1837  af  sten,  är  50 
alnar  lång,  25  alnar  bred  utom  tornet, 
som  håller  13  alnar  i  qvadrat,  28  alnar 
i  höjd.  Predikstolen  skall,  enl.  Wiesel- 
gren,  vara  utmärkt  prydlig.  En  fattig- 
skola är  stiftad  af  komminister  B.  Osén, 
som  utom  åker  och  äng  till  skolmästa- 
rens aflöning  förärat  på  1840-talet  1,000 
rdr  rmt,  utgörande  då  skolans  fond  2,156 
rdr,  hvars  ränta  användes  till  fattiga 
barns  underhåll,  då  de  läsa  i  skolan. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  1  flytt- 
bar folkskola  och  2  flyttbara  småbarns- 
skolor. Barnens  antal  1862  var  432, 
som  undervisades  af  en  examinerad  och 
två  oexaminerade  lärare;  dessutom  under- 
visades 62  i  hemmet.  Till  skolan  hörer 
ett  planteringsland  af  10,350  qvadrat- 
alnars  yta.  Ett  folkskolhus  och  socken- 
magazin  finnas.  I  socknen  ligger  det 
historiskt  namnkunniga  Dackemåla,  se 
den  art.;  egentligen  heter  hemmanet 
Henstorp,  och  är  V4  mtl  samt  fänriks- 
boställe. Största  godset  utgörcs  af  1 
mtl  fr.  Öremoen  med  masugn  m.  in.,  se 
den  art.,  samt  underl.  7/l2  mtl  i  hela 
skattehemmanet  Genesmåla  och  3/4  mtl 
sk.  Horkonenjd  med  mjölqvarn  och  såg, 
allts.  tax.  till  118,400  rdr  rmt.  —  Af 
öfriga  gårdar  må  nämnas:  1  mtl  skatte 
Tattamåla    med    mjölqvarn,    i    sambruk 


Sandvik. 

med  1/4  mtl  sk.  Högebomåla,  med  mjöl- 
qvarn och  såg;  till  uppodlingar  vid  denna 
gård  hade  bonden  Lars  Persson  år  1817 
användt  1,979  rdr  bco.  —  Vid  7*  mtl 
sk.  Grönevik  finnes  bränneri,  vid  Södra 
Dångebo,  27/8  mtl,  mjölqvarn  och  såg, 
vid  Dängemåla,  1  mtl  skatte,  2  läder- 
garfverier  och  1  färgeri,  samt  vid  D ånge- 
borås mjöl-,  sikt,  grynqvarn  och  såg  med 
2  ramar.  Gästgifveri  finnes  vid  Södra 
Dångebo.  —  Boställshemman  äro  3/4  mtl 
Blötan,  fänriks-,  3/4  mtl  Gropan,  pastors 
stom,  %  Perstorp,  komministersboställe, 
de  två  sistnämnda  ligga  3/4  mil  från 
kyrkan.  —  23/4  mtl  sk.,  7i  fr.  Holma- 
hult  egdes  på  1650-talet  af  Erik  Gyllen- 
stjerna.  —  Vidare  må  nämnas  2  mänt. 
sk.  Kampingemåla  och  2  fr.  Böket.  — 
Adress:   Wexiö. 

Sandsjöhytta.  En  half  skatte-hytta 
eller  2  mtl  uti  Nordmarks  socken,  Phi- 
lipstads  bergslags  härad  af  Carlstads  län, 
skall  blifvit  byggd  1646 coch  1689  lagd 
till  Nordmarks  grufvor.  Ar  1862  bodde 
vid  Sandsjöbytta  284  personer  med  Q6 
hushåll,  och  hyttan  var  s.  år  delad  i  25 
egolotter,  hvaraf  9/32,  tax.  till  45,000 
rdr  rmt,  egdes  af  Eäms  bruksbolag; 
9/64,  tax.  till  36,000  rdr,  af  Lesjöfors 
bruksbolag ;  resten  var  taxerad  till  35,500 
rdr  rmt. 

Sandslät.  Ett  fjerdedels  mtl  frälse 
uti  Bäckebo  socken,  Norra  Möre  härad 
af  Kalmar  län,  med  pappersbruk,  2  mjöl- 
qvarnar  och  vadmalsstamp;  det  hela  var 
1862  åsätt  ett  tax. värde  af  6,500  rdr; 
egare  en  C.  A.  Carlsson. 

Sandvik  eller  Hosjö.  Kapellförsam- 
ling till  Wika  pastorat,  belägen  uti  Stora 
Kopparbergs  län,  är  redan  beskrifven 
under  art.  Hosjö.  Några  sednare  uppgifter 
må  likväl  här  tilläggas.  Folkmängden 
uppgick  år  1862  till  c:a  500.  Under 
s.  år  var  under  byggnad  ett  särskildt 
skolhus  för  sågverksarbetarnes  barn.  I 
kapellet  ligger  general  Gustaf  Gabriel 
Appelman  begrafven;  han  informerade 
prins  Carl,  sedermera  kon.  Carl  XII,  i 
artilleri  och  fyrverkeri,  har  ock  varit  med 
i  många  af  denne  konungs  bataljer.  Vid 
Sandviks  kopparhytta  är  fäst  ett  histo- 
riskt minne,  det  var  der  nämligen  som 
Gustaf  Wasa  ingick  under  flykten  från 
Ornäs  till  Svärdsjö  och  erhöll  en  af 
smältarne  till  följeslagare;  till  denne  lem- 


Sandviks  Glasbruk. 


Sandviken. 


29 


nade  Gustaf  vid  afskedet  en  silfverdart, 
lagande:  »Om  Gud  varder  mig  hjtlpande, 
sd  bom  till  mig,  då  skall  jag  väl  betala 
dig.»  Bland  egendomar  och  verk  märkas : 

dviks  egendom,  06  spannl.  4  snäsl. 
6  pgl.,  tax.  till  29,000  rdr;  bär  bolls 
länets  sednaste  landtbruksmöte,  besökt 
af  nära  2,000  personer;  vid  Sandvik  är 
vaktstuga  på  GeHe-Dala  jernväg. —  Garis- 
åwjsåg,  tax.  till  150,000  rdr,  samt 
ångsåg,  tax.  till  140,000  rdr.  — 
s  skog-,  äsatt  ett  taxeringsvärde 
af  13,100  rdr,  eges  af  Stora  Koppar- 
bergs bergslag. 

Sandviks  Glasbruk,  beläget  i  Bromma 
socken,  Sollentuna  härad  af  Stockholms 
län,  invid  l "lfsunda-sjön,  som  utgör  en 
vik  af  Mälaren,  c:a  l/9  mil  land-  och 
sjöväg  från  hufvudstaden,  är  anlagdt  för 
butelj-tillverkning  med  stenkolseldning 
och  består  af  en  byggnad  eller  s.  k. 
Hytta  för  glastillverkning,  uppförd  till 
en  höjd  af  40  alnar,  hvarafnedra  hälften 
af  sten,  den  öfra  af  trä,  jemte  nymurad 
glasugn  för  8  större  deglar  och  erforder- 
liga kylugnar.  Dessutom  åtskilliga  bo- 
stads-, verkstads-  och  magazinsbyggnader, 
dels  af  sten,  dels  af  trä.  Tillverkningen, 
som  i  anseende  till  utrymmet  kan  än 
ytterligare  ökas,  har  hittintills  årligen 
uppgått  till  c:a  en  million  buteljer  och 
llaskor  af  ilera  olika  sorter.  Vid  glas- 
bruket funnos  enligt  1862  års  mantals- 
längd 19  personer  på  4  hushåll;  fastig- 
hetsvärdet upptogs  till  35,000    rdr  rmt. 

dvik  eller  Minaberg,  en  annan  lä- 
genhet i  samma  socken,  taxerades  till 
5,000  rdr  rmt. 

Sandvik.  En  lägenhet  uti  Jerfälla 
socken  af  Sollentuna  härad  och  Stock- 
holms län,  vid  Mälarens  strand,  2  mil 
från  Stockholm,  der  Uppsala-ångfarty- 
gen  samt  fartygen  Enköping,  Ekolsund 
och  Bro-Svartsjö  passera.  Läget  är  natur- 
skönt, med  härliga  och  vidsträckta  ut- 
sigter,  synnerligen  från  ett  lätt  tillgängligt 
trädbevuxet  berg,  livarå  finnas  betydliga 
lämningar  efter  förd  na  borgvallar.  Are- 
alen är  123  tid,  30  kpl.,  hvarafcralOO 
tid  god  timmer-  och  vedskog,  äfven  in- 
nehållande goda  ekar  och  andra  löfträd; 
omkring  14  tid.  öppen  jord.  Lägenheten, 
bebyggd  med  tvenne  boningshus  utom 
nödiga  uthus,  eges  af  handl.  J.  F.  Molin. 
På  egorna  finnes   tillgång    på  lera,  pas- 


sande till  finare  lergods  och  dikesrör. 
Fastighetsvärdet  1862  var  16,000  rdr. 

Sandvik.  Lastageplats  uti  Krokeks 
socken  vid  Bråviken. 

Sandviken.  Ankarplats  med  dålig 
hållbotten  och  öppen  för  sydostsjö,  är 
belägen  på  Gotlands  östra  sida,  uti  Bunge 
socken,  hörande  till  öns  Norra  fögderi. 
Under  Ryssarnes  inkräktning  af  ön  år 
1808  ankom  hit  s.  år  den  16  Maj  en 
svensk  armé,  som  tågade  under  anförande 
af  grefve  11.  Cederström  och  frih.  Carl 
Johan  Fleetwood  mot  Wisby  och  upp- 
gjorde der  med  ryska  befälhafv.  Bodisco, 
att    ryssarne  oförtöfvadt  lemnade  landet. 

Sandviken.  Sveriges  största  stäl- 
och  jernverk,  beläget  i  Ofvansjö  socken 
af  Gestrikland  i  Gefleborgs  län,  något 
öfver  Vj  mil  ^n  Högbo  jernbruk  och 
ungefär  1/2  fjerdingsväg  från  Jädrans 
jernvägsstation;  har  ock  sjelf  en  station. 
Det  utgör  jemte  Högbo  och  Edsken  de 
s.  k.  Högboverken,  hvilka  nu  jemte 
Garpenberg,  Horndal,  Dormsjö  och  Ny- 
köpings mekaniska  verkstad  blifvit  in- 
köpta af  ett  bolag  under  namn  af  Högbo 
stål-  och  jernverks-aktiebolag,  hvari  konsul 
Göranson  är  delegare  samt  utsedd  till 
bolagets  disponent. 

Sandvikens  yttre  har  väl  ännu  nå- 
gon anstrykning  af  en  »koloni  i  ve- 
stern»,  men  närmar  sig  för  hvarje  dag 
utseendet  af  en  köping  med  betydlig 
rörelse  och  lif.  De  många  rödmålade 
och  treniga,  i  enkel,  men  smakfull  stil 
uppförda  husen  äro  redan  ordnade  till 
blifvande  gator,  och  om  också  en  eller 
annan  tall  än  står  på  post  invid  några 
af  de  nybyggda  bostäderna,  är  den  en- 
dast ett  bevis  på  ställets  ungdomlighet 
och  på  de  svårigheter  den  stora  arealens 
uppröjning  erbjudit,  samt  gifver  för  öf- 
rigt  ett  friskt  och  angenämt  intryck. 
Samma  förhållande  med  de  ännu  till  en 
del  qvarvarande  provisionella  barackerna, 
hvilka  lifligt  erinra  om  förfädrens  stock- 
hus, bebodda  af  den  ursvenska  enkelheten 
och  kärnfulla  oförtrutenheten.  Man  har 
redan  sin  handelsbod  i  en  rymlig  och 
välbyggd  lokal,  der  Sandvikens  närmare 
500  invånare  till  samma  priser  som  i 
(Jeflo  inköpa  sina  förnödenheter,  och 
arbetarebostäderna,  om  hvilka  vi  an- 
hålla att  längre  fram  få  yttra  några  ord, 
tilltaga    alltjemt   i    antal.     Ställets    hela 


30 


Sandviken. 


Sandviken. 


yttre  lofvar  mycket  och  ingifver  beundran 
för  den  kraftiga  hand,  som  så  hastigt 
förmått  gestalta  detsamma. 

Ett  lämpligare  läge  för  detta  om- 
fattande verk  låter  svårligen  tänka  sig. 
Jernvägen  tillför  nämligen  de  materialier 
af  malm,  kol  och  ved,  hvilka  i  ofantliga 
qvantiteter  uppslukas.  På  särskilda  spår 
föras  dessa  inom  verkstadens  staket  och 
så  att  säga  direkte  in  i  härdarna.  Från 
verkstadens  östra  sida  åter  lastas  det 
färdiga  stålet  och  annat  gods  likaså 
omedelbart  på  jernvägsvagnarna,  hvilka 
föra  kolosserna  till  Gefle  och  derifrån 
vidare  ut  i  verldsmarknaden.  Dessutom 
har  läget  beredt  tillfälle  till  anläggning 
af  en  ansenlig  vattenledning  för  den 
hufvud sakliga  driften  af  de  olika  verken 
och  sålunda  erbjudit  en  enorm  besparing 
af  dyrbara  ångkrafter,  hvilka  likväl,  så- 
som vi  sedermera  få  se,  icke  förtby  finnas 
att  tillgå  såsom  reservdrifkrafter,  äfven 
användbara  vid  behof  af  forcerad  verk- 
samhet. Dessa  fördelar  undgingo  icke 
auläggarens  skarpa  blick,  och  han  visste 
att  begagna  desamma. 

Vi  nämnde  vattenledningen.  Den 
förtjenar  för  visso  att  tagas  i  beskådande. 
Den  består  af  en  mycket  bred  och  djup 
kanal,  hvilken  utgår  från  den  10,400 
fot  aflägsna  ån  Jädran,  genomskär  sand- 
bankarna, låter  vattnet  passera  verkstaden 
och  aflemnar  den  begagnade  vattenmassan 
uti  Storsjön.  Ensamt  denna  kanal  är  ett 
vackert  och  betydligt  företag,  som  kostat 
ansenliga  summor,  helst  densamma  måst 
till  en  del  förses  med  pålar,  till  undvi- 
kande af  instörtningar  från  dess  sandiga 
väggar,  och  med  dammar  samt  dessutom 
med  en  särskild  bro  för  jernvägen,  hvil- 
ken stryker  fram  deröfver. 

Sedan  vi  omnämnt,  att  Sandviken 
eger  eget  tegelbruk,  och  efter  att  ha 
kastat  en  blick  på  en  af  de  säkerligen 
största  vedgårdar,  som  finnas,  bildande 
en  af  högt  staket  omsluten  ofantlig  qva- 
drat,  der  tusentals  famnar  ved  icke  blott 
kunna  rymmas,  utan  verkligen  äro  till 
finnandes,  så  skola  vi  med  läsarens  till- 
låtelse  begifva  oss  inom  det  gebit,  der 
vi  påträffa  sjelfva  härden  för  Sandvikens 
jätteverksamhet,  eller  till  verkstaden,  ett 
370  fot  långt  industrielt  tempel. 

För  att  inkomma  i  Vulcani  rike  måste 
vi    emellertid    begifva    oss    till    den    på 


Sandvikens  högsta  punkt  belägna  kon- 
torsbyggnaden. Derifrån  leder  en  kort 
väg  till  en  paviljong,  hvarest  portvakten 
residerar.  Denne  Cerberus  drager  på 
ett  snöre  —  porten  öppnas  och  vi  in- 
träda. Hos  portvakten  finnes  för  öfrigt 
en  inrättning,  hvilken  utvisar  de  passe- 
rande arbetarnes  antal.  Härefter  bär  det 
öfver  en  brygga,  under  hvilken  jernvägen 
löper  fram,  och  så  utför  en  lång  trappa, 
och  vi  befinua  oss  ändtligen  å  verksta- 
dens område,  der  riktiga  berg  af  kol- 
och  malmförråder  upptorna  sig  till  höger 
om  oss.  Vi  gå  emellertid  till  venster 
och  påträffa  då  först  den  ganska  rymliga 
provisionella  byggnad  med  fyra  kupol- 
ugnar, uti  hvilken  de  bekanta  tackjerus- 
»grundplåtarne»  föddes  till  verlden. 

Den  första  giganten  gjöts  redan  un- 
der året  1863  och  vägde  ungefär  1,000 
centner  med  en  tjocklek  af  öfver  en  fot. 
Icke  förthy  förmådde  han  ej  uthärda  den 
stora  ånghammarens  domkraft,  utan  rem- 
nade  under  dennes  majestätiska  dunder- 
slag. En  ny  plåt  måste  alltså  anskaffas, 
och  gjutningen  af  densamma  verkställdes 
lyckligen  i  början  af  Mars  månad  1864. 
Öfver  detta  Sveriges  största  stålverk, 
anlagdt  under  de  två  sista  åren  af  bruks- 
patronen och  konsuln  Fr.  Göransson,  må 
tillåtas  oss  återgifva  i  korthet  en  beskrf- 
ning,  som  stod  att  läsa  i  ett  ri:r  af 
Aftonbladet  för  Augusti  månad  1864. 

o 

Ar  1862  togos  de  första  spadtagen.  Föga  kunde 
den  resande  vid  anblicken  häraf  och  af  den  sterila 
trakten  föreställa  sig  möjligheten  af  att  inom  2:ne 
års  tid  så  oerhörda  arbeten  skulle  hinna  verkställas. 

Vi  inträda  i  den  stora  med  maskiuer  af  fler- 
faldiga  slag  försedda  verkstadsbyggnaden,  som 
för  närvarande  är  uppförd  af  trä,  med  undautag 
af  några  smärre  delar,  hvilka  redan  bestå  af 
slaggtegel,  hvarmed  hela  huset  skall  helt  och 
hållet  ombyggas.  Det  ofantliga  taket  af  48,746 
qvadratfots  yta  sammanhålles  af  smäckra  jern- 
stänger,  och  då  inga  pelare  stödja  detsamma,  får 
det  stora  skeppet  ett  luftigt  och  lätt  utseende. 

Det  är  en  ståtlig  anblick,  som  möter  en  vid 
inträdet.  Man  kan  göra  sig  ett  ungefärligt  be- 
grepp om  rummets  storlek,  då  dess  fond  är  så  afläg- 
sen,  att  en  ganska  god  syn  erfordras  för  att  igen- 
känna personer,  hvilka  befinna  sig  vid  densamma. 

Till  höger  och  venster  skådar  man  eu  lång 
sträcka  af  vällugnar  med  deras  många  rörled- 
ningar och  respektiva  blåsmaskiner,  hvilka  fram- 
kalla orkanens  brusande.  Närmast  framför  sig 
finner  man  hvar  för  sig  fristående  den  lilla  och 
stora  ånghammaren,  af  hvilka  redan  den  förre 
är  en  jätte,  ehuru  blott  en  pygmé  vid  sidan  af 
sin  aktningsbjudande  kamrat.  Längre  fram  är 
valsverket    beläget    med  dess   många  beundrans- 


Sandviken. 


Sandviken. 


31 


värdt  kombinerade  och  kolossala  hjul.  Ännu 
längre  bort  reser  sig  till  höger  masugnens  runda 
torn,  i  dimensioner  snarlikt  medeltidens  fäst- 
ningstorn. 

På  andra  sidan  af  en  jiittekran  —  verkstaden 
är  för  öfrigl  öfver  allt  försedd  med  kranar,  bland 
annat  för  manövrerandet  af  de  jättetanger,  hvar- 
med  de  tunga  metallklumparue  väudas  och  lyftas 
—  hänga  de  ofantliga  och  äggformiga  stålug- 
narne,  hvilka  till  åskådarens  häpuad  kunna  verk- 
ställa  roterande   rörelser. 

Bakom  de  hängande  ugnarue  af  jern,  hvilka 
inuti  äro  beklädda  med  eldfasta  ämnen,  finnas 
rökkåpor  af  vanligt  tegel,  med  utseende  af  ofant- 
liga nischer  i  götisk  stil.  Dessa  hafva  till  upp- 
gift att  vid  »blåsningarne»  emottaga  den  fruk- 
tansvärda hetta,  som  uguarne  utandas  i  form  af 
jättelika  eldqvastar. 

De  hängande  uguarne  innesluta  den  stora 
hemligheteu  att  på  tio  minuters  tid  förvandla 
smält  tackjern  till  stal  af  utmärkt  beskaffenhet ; 
i  deras  inre  försiggår  nämligen  den  våldsamma 
process,  som  åstadkommer  ett  dylikt  underverk, 
hvarom  vi  få  tillfälle  ytterligare  tala  vid  kapitlet 
om  blåsningen.  Här  i  dessa  ugnar  gömmer  sig 
alltså  Sandvikens  mäktiga  talisman,  dess  materi- 
tla   nervns  rerum. 

Den  äldsta  konstruktionen  af  stålugnarne 
skiljer  sig  betydligt  frän  den  sednast  inventerade, 
enär  densamma  icke  tillåter  ugnarnes  omhvälf- 
ning,  utan  låter  dem  hvila  på  sin  fasta  gruud, 
Het  för  att  vara  hängande  och  derigenom 
roterande  efter  behag. 

Bortom  dessa  ugnar  finnas  ytterligare  kupol- 
n^nar,  afsedda  för  tackjernsomsmältning,  då  mas- 
ugnen, ehuru  deu  största  i  landet  och  presterande 
hvar  tionde  timma  140  centn.  smält  jern,  likväl 
icke  hinner  ensam  lemna  tackjern  till  verksta- 
dens behof,  synnerligast  vid  särskilda  tillfällen, 
såsom  vid  kanongjutningar  m.  fl.  Vidare  upp- 
täcker inan  på  sidan  af  valsverket  uti  ett  ut- 
skjutande annex  på  hufvudbyggnadeus  östra  sida 
degelugnar  för  tillgodogörande  på  gamla  sättet 
af  det  stålskrot,  som  uppkommer  vid  de  stora 
btt aningarna  efter  Bessemer-metoden.  Uti  en 
annan  närbelägen  flygel  finnes  svarfverkstad  med 
dess  ångmaskin  och  verkmästarnes  kontor  samt 
i  olika  våningar  dessa  sednares  ganska  komfor- 
tabla  och  rymliga  bostäder.  Under  byggnad  på 
■Emma  sida  äro  andra  annexer  för  knipphammare 
och  ännu  flera  väl  lugnar  samt  eu  251)  hästars 
..'maskin. 

Deu  stora  byggnadens  vestra  sida  befiunes 
nedgräfd  i  den  ansenliga  sandhöjden,  under  det 
att  den  östra  är  utfylld  i  Storsjön.  Genom  denna 
betydliga  kostnad  har  man  vunnit  den  ännu 
större  fördelen  att  genom  sjelfverksamma  meka- 
niska hissverk   lätteligeu  och  direkt  mata  rostugn, 

»maskin  och  masugn  från  de  stora  malm- 
och  kolförråderna,  hvilka  ligga  uppstaplade  på 
höjdt  om   verkstaden.     För  öfrigt  finnas, 

likaledes  på  denna  sida  af  hufvudbyggnaden,  an- 
senliga inspräng  för  ångmaskiner  m.  m.,  och 
ur  gruppen  af  dessa  tillbyggnader  höja  sig  rost- 
och  masugnens  höga  torn.  Det  är  äfven  på 
denna  sida  som  torkugnarne  för  den  torf,  som 
kommer  alt  användas,  äro  placerade  bakom  raden 
af  vällugnar  och  uti  sjelfva  den  tjocka  tegel- och 
gråstensmur,  h vilken  är  uppförd  till  förhindrande 


af  ras  från  den  ofvanför  belägna  sandhöjden.  Man 
har  således  på  allt  sätt  tillgodogjort  sig  terrän- 
gens icke  blott  fördelar,  utau  till  och  med  olä- 
genheter. 

Transporten  af  de  tunga  stålpjeserna  till  och 
från  ställen  inom  verkstaden,  der  de  hafva  att 
undergå  olika  behandling,  sker  på  jeruvägar  en 
miniature. 

Sedan  vi  nu  som  hastigast  lokaliserat  oss 
i  den  stora  byggnaden,  torde  det  måhända  in- 
tressera att  inhemta  några  detaljer  om  verksta- 
dens märkligaste  mekaniska  inrättningar. 

Bland  dessa  intager  deu  stora  ånghammaren 
i  dubbelt  afseende  en  framstående  plats.  Den 
tillvinner  sig  särdeles  uppmärksamhet  icke  blott 
för  siu  ofantliga  volym,  utan  äfven  och  icke 
minst  för  den  lätta  smidighet,  hvarmed  han, 
förrättande  sina  storverk,  höjer  och  sänker  sin 
åttiofyra  skeppund  eller  trehundratrettiosex  cent- 
ner  tunga  massa.  Denna  jätte  har  också  för 
närvarandr  få  sina  likar  i  hela  vida  verlden. 
Icke  ens  det  industriella  England  kan  förevisa 
många  ånghammare  af  denna  fruktansvärda  tyngd 
och  kolossala  storlek.  Städet  är  naturligtvis  till- 
taget i  proportiou  till  de  krafter  det  har  att 
uthärda  och  väger  icke  mindre  äu  etthundrafem 
skeppund  eller  fyrahundratjugo  ceutner. 

Saudvikens  mindre  ånghammare  förrättar  icke 
heller  knappnålsarbeteu,  om  han  än  fördunklas 
af  sin  mäktigare  granne.  En  tredje  dylik  pjes 
skall  byggas,  emedan  de  tvenne  nuvarande  icke 
fullt  medhinna  hvad  man  af  dem  fordrar. 

För  närvarande  är  endast  valsverket  för  lo- 
komotiv- samt  andra  jernvägs-tyres  (hjulriugar) 
komplett  färdigt  och  i  verksamhet;  men  trenne 
sådana  verk  skola  ytterligare  byggas,  nämligen 
för  plåtar,  rails  och  fjäderstål.  Redan  det  nu- 
varande valsverkets  dimensioner  äro  i  den  full- 
komligaste proportion  till  allt  annat  i  denna 
stålverkstad  —  alltså  ofantliga.  Det  måtte  vara 
herkuliska  »tag»  den  ena  kuggen  gifver  den  andra 
i  de  olika  grofva  hjulen,  som  sätta  i  rörelse  det 
hela  med  dess  talrika  och  bastanta  delar. 

Bland  detta  valsverks  kuriosa  finnes  en  sax, 
som  klipper  flera  tums  tjocka  stålklumpar  med 
samma  lätthet,  som  en  papperssax  biter  papperet 
eller  en  brodersax  zefirgarnet,  och  detta  i  trols 
af  Sandviksstålets  utmärkta  beskaffenhet,  hvarpå 
torde  tjena  som  bevis,  att  man  i  Gefle — Dala 
jernvägens  verkstad  uti  Gefle  vid  svarfning  er- 
hållit stålspån  om  en  längd  af  icke  mindre  än 
3G0  fot. 

Några  af  valsverkets  svänghjul  äro  så  stora, 
att  den  granitbeklädda  fördjupning,  hvari  de  röra 
sig  med  oedra  halfcirkelu,  håller  ungefär  10  fot 
till  botten. 

Masugnens  konstruktion  är  så  till  vida  olik 
den  vanliga,  att  allt  slagg  utrinner  på  ena  sidan 
eller  baksidan  uti  formar,  der  den  omedelbart 
bildar  det  omnämnda  förträffliga  slaggteglet,  under 
det  att  tackjernsfloden  framströmmar  på  mot- 
satta sidan.  Ännu  en  masugn  kommer  sannolikt 
att  uppföras  för  ytterligare  ökande  af  de  stora  qvan- 
titetcr  tackjern,  som  stålberedningen  konsumerar. 

Svarfverkstaden  företer  maskiner  af  olika 
storlek  för  olika  grofva  arbeten;  men  synas  i 
öfrigt  dess  mekaniska  beståndsdelar  vara  bcsläg- 
tade  med  dylika  i  andra    mekaniska    verkstäder. 

Vi  gä    nu   att    redogöra    för    den    promenad, 


32 


Sandviken. 


Sandviken. 


stålembryonet  har  att  verkställa,  innan  det  pas- 
serat skärseldens  alla  stadier  och  sålunda  uppnått 
den  erforderliga  renheten  för  att  öfvergå  till 
större  eller  mindre  fullkomlighet  eller  till  stål 
af  diverse  slag  och  i  sådan  form  fylla  ett  af  det 
dagliga  lifvets  oumbärligaste  behof. 

Malmklumparne  företaga  först  och  främst, 
sedan  de  lemnat  de  otaliga  kamraterna  i  de 
stora  lagren  och  sedan  de  blifvit  instufvade  i  en 
godswaggon  en  miniature,  en  lustresa  på  en  liten 
jernväg,  hvilken  löper  från  marken  ända  upp 
till  öfversta  spetsen  af  rostugnens  höga  skorsten. 
Fastän  de  stenlugna  passagerarne  sakna  loko- 
motiv för  sin  lilla  träng,  föras  de  likväl  ganska 
snabbt  till  det  upphöjda  målet  för  resan  af  de 
mekaniska  hissverk,  om  hvilka  vi  redan  talat. 
Komne  dit,  nedslungas  de  i  rostugnen,  der  dem 
väntar  det  varmaste  emottagande.  De  äro  emel- 
lertid icke  väl  uppvärmda  och  afpelsade  allt  öf- 
verflödigt,  förrän  det  bär  genast  och  i  rask  fart 
utföre  igen,  på  en  annan  liten  jernväg,  ned  i 
krossmaskinens  glupska  gap,  hvarest  de  förmin- 
skas till  volymen,  derunder  dock  vinnande  i  an- 
vändbart värde. 

När  malmen  sålunda  passerat  krossmaskinen, 
matar  den  omedelbart  derefter  masugnen,  hvarur 
den  efter  24  timmars  operationer  slutligen  fram- 
kommer såsom  tackjern  och  slagg.  Den  har 
sålunda  fulländat  sitt  första  stadium.  Under 
dess  andra  stadium  försiggår  tackjernets  meta- 
morfos till  stål. 

Under  de  10  å  15  minuter  arbetet  i  stål- 
ugnen fortfar,  utsprutar  den  sednare  från  en 
flera  tums  rund  öppning  under  våldsamt  dunder 
och  med  oerhörd  kraft  hela  massor  af  eldslågor 
och  gnistor,  hvilka  antaga  efter  hand  och  stund- 
om samtidigt  alla  regnbågens  färger  samt 
sträcka  sig  flera  alnar  framåt  eller  ända  till  den 
stora  stenskärmen,  hvilken  måste  emottaga  vul- 
kanens utbrott. 

Så  småningom  saktar  sig  emellertid  proces- 
sens häftighet,  dropparne  i  eldduschen  blifva 
färre  och  upphöra  slutligen  alldeles,  eldsvansen 
afsmalnar  mot  sin  yttersta  ända,  dess  färger 
blifva  renare,  konstantare  och  intensivare,  ända 
tills  den  hvitbrandgula  färgen  blir  den  öfvervä- 
gande,  elementernas  raseri  har  uttömt  sin  styrka, 
ännu  några  få  kraftyttringar,  och  det  vackra 
fenomenet  är  förbi   —  tackjernet  är  stål. 

Sandviken  har  eget  laboratorium  och  labo- 
rator, hvilken  på  kemisk  väg  noga  undersöker 
produkten  af  hvarje  blåsning. 

Anda  tills  för  kort  sedan  tog  en  dylik  under- 
sökning några  dagars  tid;  meu  numera  kan  den 
medelst  en  nyuppfunnen,  enkel  metod  verkställas 
på  ett  par  timmar.  Det  har  sålunda  blifvit  en 
möjlighet  att  med  största  precision  finna  hård- 
hetsgraden, hvilken  åter  är  beroende  af  den  större 
eller  mindre  kolhalten  hos  hvarje  stycke  kol, 
som  levereras  af  bessemer-ugnarne.  Numera  kunna 
de  allmänna  kännetecknen  på  nämda  hårdhet 
bestämmas  ända  till  en  hundradels  procent,  om 
man  så  skulle  önska,  hvaraf  åter  följer,  att  man 
medelst  beställuingar  alltid  kan  vara  förvissad 
att  erhålla  stål  fullt  passande  för  afsedda  ända- 
mål, så  vida  kousumenteu  sjelf  har  reda  på  hvil- 
ken hårdhetsgrad  för  honom  är  lämplig,  något, 
som  erfarenheten  hittills  visat  icke  alltid  vara 
fallet.     För  öfrigt  är  Saudvikens    stora  stållager 


alltid  sorteradt  efter  en  skilnad  i  stålhalten  af 
femhundradels  och  tiohundradels  procent.  Man 
inser  lätt  vigten  af  denna  uppfinning.  Genom 
densamma  har  Sandvikens  stål  blifvit  i  tillfälle  att 
på  verldsmarknaden  tillgodogöra  de  företräden, 
det  har  framför  annat  stål.  Denna  uppfinning 
har  i  allmänhet  gifvit  en  kraftig  handräckning 
åt  ståltillverkningens  gryende  utveckling  inom 
vårt  land. 

Professor  Eggertz  i  Falun  är  uppfinnaren  af 
denna  profningsmetod. 

De  största  stålgöten,  som  för  närvarande 
åstadkommas  vid  Sandviken,  uppnå  en  vigt  af 
160  å  200  centner,  och  ståltillverkningen  i  vec- 
kan uppgår  ända  till  2,000  cenlner. 

Af  de  dyrbara  stålklumparna  förfärdigas  sedan 
diverse  gröfre  pjeser,  såsom  kanoner,  plåtar,  hjul- 
och  andra  axlar,  jernvägs-tyres  m.  m.  Bland  nu 
pågående  större  arbeten  ma  nämnas  31  kanoner 
för  svensk  räkning,  af  hvilka  de  flesta  väga  120 
centner  och  bilda  efter  blåsningen  qvadratformiga 
klumpar  på  45  tums  sidor.  För  att  i  vällugnarne 
och  under  hamrarne  förmå  lyfta  och  vända  dessa 
små  tingestar,  begagnar  man  tänger  af  32  centners 
tyngd.  Den  1  Mars  1864  gjöts  den  största  pjes, 
som  blifvit  gjuten  i  Sverige,  den  består  af  en 
hammarplåt,  vägande  omkr.  1,100  centner.  För 
gjutningen  af  denna  plåt,  verkställd  under  deu 
kallare  årstiden,  nedsmältes  1,352  centner  tack- 
jern i  4  kupolugnar  under  loppet  af  något  öfver 
6  timmar. 

Att  ett  industrielt  företag  af  den  omfattning 
som  Sandviken  måste  åstadkomma  en  kraftig  eko- 
nomisk inverkan  på  omgifvande  ortförhållanden, 
är  alltför  påtagligt.  Härtill  kommer  den  om- 
sorg om  arbetarens  och  hans  familjs  väl,  som 
förvaltningen  i  alla  hänseenden  ådagalägger. 

Helsovården  t.  ex.  bestrides  af  tveuue  läkare. 
Vidare  har  man  strängt  förebyggt  allt  krogvä- 
sende —  denna  graf  för  så  mången  duglig  svensk 
arbetares  lycka.  Hvarken  i  handelsboden  eller 
annorstädes  få  spirituösa  finnas  till  afsalu,  och 
häröfver  hålles  den  noggrannaste  kontroll.  Följ- 
den har  också  blifvit  den,  att  Sandvikens  arbe- 
tare befinna  sig  i  välstånd,  och  att  man  der  icke 
förnimmer  de  mer  eller  mindre  sorgliga  tilldra- 
gelser, hvilka  tyvärr  äro  långt  ifrån  sällsynta 
på  åtskilliga  andra  ställen,  der  hundratals  arbe- 
tare äro  hopade. 

Vid  inträde  i  arbetarens  bostad  möter  man 
tvenne  rymliga  rum.  Det  yttre  utgör  hvardags- 
rummet  samt  tillika  kök;  det  inre  är  försedt 
med  ett  möblemang  och  en  trefnad,  båda  i  hög 
grad  öfverraskaude  och  glädjande  att  påträffa. 
Hvarje  familj  har  »sitt»  för  sig  jemte  egen  in- 
gång —  onekligen  en  väsendtlig  fördel.  De  ogifta 
arbetarnes  bostäder  äro  väl  icke  så  rymliga  som 
de  giflas,  men  fullt  ut  så  ändamålsenliga  och  äfven- 
ledes  försedda  med  särskilda  ingångar,  vanligen 
åt  husets  baksida,  under  det  familjerna  logera 
åt  gatan. 

Med  helt  få  undantag  är  hela  arbetspersonalen 
inlärd  på  stället.  Utom  den  så  att  säga  ordi- 
narie befolkniugen,  smeder,  gjutare  m.  fl.,  finnes 
äfveu  eu  mer  tillfällig,  bestående  af  vermläu- 
ningar,  dalkarlar  etc,  hvilka  sysselsättas  med 
byggnadsföretag  och  terrängens  uppröjning. 

Det  torde  icke  vara  en  och  hvar  bekant, 
hvilken    ersättning    engelsmannen    Bessemer  åt- 


Sandö. 


Sa  11  nu  ii  c  <i. 


33 


njuter  för  den  teoretiska  del  han  haft  uti  den 
stora  uppfinningen  af  stulfabrikationeu.  Vi  må 
derföre  nämna,  att  utom  alla  runda  summor  hans 
patent  i  olika  länder  inbringat,  han  ensamt  i 
England  erhåller  två  pund  sterling  for  hvarje 
tillverkad  ton  och  att  i  veckan  fabriceras  unge- 
färligen   2,000  tons. 

Sandö.  En  vacker  ö  på  4,000  al- 
nars afstånd  från  Skyttsudden  uti  Wet- 
tern;  dess  ljusa  strandbräddar  lysa  på 
ganska  långt  afstånd  och  mot  väder- 
skiften betydligt  högre  upp;  ön,  hvars 
areal  utgör  13  tid,  är  be  väx  t  med  lindar. 
Djupet  mellan  ön  och  Skyttsudden  är 
högst"  20  fot. 

Sandö.  Glasbruk  på  en  ö  i  Anger- 
manelfvcn,  i  administrativt  hänseende 
hörande  till  Bjertrå,  men  i  kyrkligt  till 
Nora  socken  af  Ångermanlands  Södra 
fögderi  och  AYester-Xorrlands  län,  är  be- 
läget 4V2  n1^  från  Hernösand.  Det 
anlades  redan  på  1750-talet  af  baron 
Holtennan,  och  har  sedan  än  varit 
nedlagdt,  än  i  gång.  Nu  drifves  det  i 
förening  med  ett  bryggeri  och  åstad- 
kommer, oberäknadt  buteljer  för  det 
nyssnämndas  behof,  älven  ganska  vac- 
kert fönsterglas.  Öltillverkningen,  som 
idkas  i  stor  skala,  är  afsedd  för  ex- 
port till  "Westindien,  men  har  äfven  god 
utsättning  inom  länet,  der  förtärandet  af 
bränvin  i  sednare  tiden  betydligt  aftagit 
i  motsats  till  öl-  och  kaffebrukningen. 
Sandö,  der  nyligen  en  ståtlig  villa  i 
schweizerstil  blifvit  uppförd,  anlöpes  af 
ångfartyg.  Glasbruket,  villan  och  öl- 
bryggeriet jemte  dess  vackra  byggnader, 
taxerade  1862  till  490,000 "  rdr  rmt 
(hvaraf  120,000  rdr  för  glasbruket),  egas 
af  handelsbolaget  H.  J.  Wallis  &  C-.ni.*) 
På  ön  finnes  ock  en  ångsåg,  tax.  till 
100,000  rdr  rmt,  som  eges  af  grossh. 
J.  Berger  i  Stockholm.  Den  11  Jan. 
1862  ha  sågverket  och  bryggeriet  jemte 
hela  plank-  och  brädtillverkningen  totalt 
nedbrunnit;  men  glasbruket  lyckades  nian 
rädda.  Det  nedbrunna  var  assureradt  i 
7  bolag  för  tills.  265,000  rdr  rmt.  Vid 
dessa  verk,  der  äfven  skola  finnes  in- 
rättad, bodde  1862:  131  inbyggare  på 
43    hushall. 

Sandön,    Gotska,    belägen    omkring 

"i  "Wester-Xorrlands    läns    tidning    berättar,     att 

grosshandl.    Albert    Wallis   försålt    (år    180  \) 

Sandö  glasbruk  med    inventarier  till  iuspekto- 

rerna  Källgren  och  Ramström  för  50,000  rdr. 

VI. 


6  mil  norr  ut  i  hafvet  och  5  mil")  från 
Fårön,  hörer  i  administrativt  hänseende 
till  Wisby  läns  Norra  fögderi,  i  kyrkligt, 
lyder  den  under  Pårö  pastorat.  Ön,  som 
är  något  öfver  3/4  mil  lång  och  l/2  mil 
bred,  har  6,000  tid  skog  och  nära  406 
tid  åker,  äng  och  beteshagar,  allt  af 
högst  mager  beskaffenhet.  På  få  ställen 
är  ön  gräsbevuxen;  men  ljung  och  ren- 
mossa växa  här  ymnigt,  hvarför  ock 
renar  blifvit  der  fordora  underhållna. 
Flygsanden  har  längs  stränderna  bildat 
kullar  och  äfven  på  en  del  ställen  in- 
trängt i  skogen,  utan  hvilken  ön  snart 
skulle  förvandlas  uti  en  sandhed.  Egare 
till  ön  har  varit  riksrådet  Axel  v.  Fersen 
och  dess  arfv.  år  1799;  grosshandl.  Pa- 
terssou  i  Stockholm  egde  en  del  1862, 
tax.  till  27,000  rdr  rmt;  omkr.  V3  in- 
köptes 1859  af  Lotsverket,  och  uppfördes 
härstädes  2:ne  lentillefyrar  under  åren 
1857,  58  och  1859  för  utvisande  af 
direktion  till  det  2  V*  mil  norr  om  Sandön 
belägna  farliga  grandet  »Kopparste?iarnr.» 
Fyren,  vid  hvilken  äro  anställda  en  fyr- 
mästare och  4  man  fyrbetjening,  tändes 
första  gången  om  hösten  1859.  Ön  har, 
enligt  1862  års  mantalslängd,  28  inb., 
på  9  hushåll,  som  idka  skälfångst. 

Sangis.  By  uti  Norrbottens  län,  belä- 
gen uti  en  dal,  der  man  får  se  många  åker- 
fält, och  som  genomskäres  af  den  breda 
Sangitselfven.  —  Härifrån  skjutsas  till 
Kårsbäck  i  öster  .  .  .  .  IV3  mil. 
Landtjärf  i  vester  ....      1  » 

Sannahed.  Mötesplats,  sedan  länge 
tillbaka  för  Nerikes  regimente  och  se- 
dan 15  å  20  år  äfven  för  Lifregimen- 
tets  husarkår.  Heden  är  belägen  i  Kumla 
socken  och  härad  af  Örebro  län,  2!/4 
mil  i  söder  från  Örebro  stad.  Den  är 
ovanligt  jemn  och  vidsträckt  samt  0111- 
gifves  af  de  fyra  stora  byarna  Norr-  och 
Sör-Sanna,  Kali  la  och  Gröuby,  hvarest, 
äfvensom  i  den  något  längre  bort  be- 
lägna byn  K  umla-Blacksta ,  befäl  och 
manskap  äro  förlagda  under  befäls-  och 
rekrytmötena;  i  nordvest  sträcker  sig 
utsigten  ända  till  Kihlsbergen,  hvarest 
tydligen  skönjes  den  höga  Lekhytteklint. 
På  åsen  söder  om  stora  landsvägen,  som 
stryker  öfver  heden,  mellan  Kumla- 
Blacksta  ochWretstorpsgästgifvaregärdar, 

*)  Djurberg  app&ifver  ?,6  mil. 


34 


Sanna,  Win  trosa-. 


har  Nerikes  regimentes  officerskår  en  pa- 
viljon,  inredd  till  matsal,  kabinett,  kök 
och  kökskammare.  Yid  heden  funnos 
1846  tvenne  öppna  handelsbodar.  San- 
nahed har  vunnit  en  viss  rikskunnighet 
genom  det  derstädes,  för  dess  centrala 
läge  skull,  midsommaren  1864  hållna 
första  stora  skarpskyttemötet  i  riket,  der- 
vid  de  unga  fosterländska  krigarne  voro 
samlade  från  vidt  spridda  håll,  såsom 
Stockholm,  Göteborg  och  andra  aflägsna 
ställen. 

Sanna,  Wintrosa-.  By  i  Wintrosa 
socken  af  Örebro  härad  och  län,  om 
1V4  mantal  skatte,  med  gästgifvaregård, 
hvarifrån  skjutsas  till 

Örebro  i  ö 1%  mil. 

Edsbergs  Sanna  i  s.  v.      .      .      l°/8     » 

Lekhyttan  i  v l1/4     » 

Kihls  Blacksta  in.       ...      1%     » 

Byn  ar  anmärkningsvärd  äfven  der- 
före,  att  Nils  Fredrik  Sander,  prisbelönt 
af  svenska  akademien  för  sin  poem-cykel: 
»Den  fallande  Stjernan,  sånger  till  Selma», 
föddes  här  af  bondeföräldrar.  Ett  hälft 
mtl  krono  är  boställe  för  en  fanjunkare 
vid  Nerikes  regimente,  och  i  närheten 
är  Sanna  jernmalmsgrufva.  Sjelfva  håll- 
stugan, som  ligger  ett  stycke  söder  om 
byn,  der  vägen  grenar  sig  åt  olika  vä- 
derstreck, har  den  mest  fula  och  ruskiga 
belägenhet;  men  der  öppnar  sig  i  stäl- 
let för  den  resande,  hvilken  kommer 
öster  ifrån  Örebro,  en  herrlig  utsigt  öf- 
ver  den  bördiga  dalen,  som  utgöres  af 
landslagen  till  Wintrosa  och  Tysslinge 
socknar  samt  i  vester  och  norr  begränsas 
af  de  höga,  skogbeklädda  Kihlsbergen. 
Midtför,  på  sin  ås,  thronar  nämligen 
Wintrosa  vackra,  nybyggda  kyrka  och 
långt  ned  till  höger  ses  Tysslinge  kyrka, 
likaledes  ny  och  byggd  i  samma  stil, 
som  den  nyssnämnda.  Rundtomkring 
dem  ligga  stora  byar  och  välbyggda 
gårdar  och  bortom  dessa,  närmare  bergen, 
höja  sig  de  röda,  väldiga  slagghögarne 
vid  Latorps  alunverk. 

Sanna,  Edsbergs-.  Gästgifvaregård  i 
Edsbergs    socken    och    härad  af  Örebro, 
län,  hvarifrån  skjutsas  till 
Wmtrosa  Sanna  i  11.  o.    .     .      l°/8  mil- 

Wretstorp  is l3/4     » 

Storbjörboda  i  v l7/8     » 

Porla  helsobrunn      .     .     .     .      2V4     *> 
Der    är    ock    tingsstället     för    Edsbergs 


Sannarp. 

samt  Lekebergs  bergslags  härader.  Yid 
Edsbergs  Sanna,  1  mtl  skatte,  som  eges 
af  herr  Gustaf  Bergman  samt  är  väl- 
bygdt,  bördigt  och  har  vacker  belägen- 
het, lU  mil  från  Hallsbergs  jernvägs- 
station,  finnes  ett  icke  obetydligt  kalk- 
stensbrott. Ar  1862  bodde  på  hemma- 
nets egor  28  inbyggare. 

Sanna.  Egendom  af  6  seland  (=  V4 
mtl)  frälse,  täckt  belägen  på  den  vackra, 
1  mil  långa  och  en  half  mil  breda  Hemsön, 
hörande  till  Hemsö  kapellförsamling  uti 
Ångermanlands  Södra  fögderi  af  Wester- 
Norrlands  län;  gården,  väl  bebyggd,  eges 
af  häradshöfding  Tornerhjelm,  gift  med 
en  sondotter  till  geografen  Daniel  Djur- 
berg. Taxeringsvärdet  1862  var  25,000 
rdr  rmt.  Här  finnas  äfven  ångsåg,  tax. 
till  25,000  rdr,  samt  grofbladig  såg,  på 
sednare  tiden  ombyggd  till  finbladig, 
taxerad  till  3,000  rdr  rmt. 

Sanna.  Gästgifvaregård  i  Geneborgs 
län;  härifrån  skjutsas  till 

Malsta  i  norr 1     mil. 

Berge  i  n.  v l°/8  » 

Hudiksvall  i  s.  o 3/8  » 

Iggesund  i  söder l3/8  » 

Sanna,  Sanda.  Ett  mantal  skatte 
uti  Warnums  socken,  Ölme  härad  och 
Carlstads  län,  tax.  1862  till  50,000  rdr; 
egdes  då  af  ryttm.  C.  G.  R.  Geijers 
sterbhus. 

Sannarp.  Två  mtl  frälse-säteri  uti 
Ahrstads  socken  och  härad  af  Halmstads 
län,  utgör,  jemte  underl.  5%  mtl,  en 
egendom,  belägen  IV2  mil  öster  om 
Falkenberg.  Enligt  Bexell  var  år  1818 
en  del  af  åkerjorden,  kallad  Nya  gärdet, 
som  består  af  stark  lera,  indelad  i  13 
gärden  och  brukades  i  cirkulation;  det 
gamla  gärdet  öster  om  gården  består  af 
lerblandad  mylla,  vid  pass  20  tunnland. 
Ängen,  till  stor  del  bevuxen  med  ek, 
är  jemn,  men  till  en  betydlig  del  hög- 
länd.  Raps  har  i  sednare  tider  med 
framgång  blifvit  odlad  på  denna  egen- 
dom, der  den  icke  allenast  visat  sig 
motstå  frost  och  andra  mehnliga  klima- 
tiska inflytanden,  utan  ock  gifvit  lika 
goda  skördar  som  i  Skåne  och  Dan- 
mark. —  Till  säteriet  höra  qvarnar  och 
sågverk  med  öfverfall  i  ett  vattendrag, 
som  kallas  Spannarps  qvarnbäck. 

Abyggnadema    uppgifvas    vid  ofvan- 


Sanne. 


Sannczårtlcn. 


35 


nämnda  tid  hafva  bestått  af  2  manbygg- 
nader under  tegeltak;  ladugården,  grund- 
murad, bestod  af  tvenne'  längor.  En  stor 
trädgårdsanläggning  hörer  till  gården. 

Säterinaturen  flyttades  enligt  Kongl. 
Maj:ts  resolution  af  den  20  Juni  1820 
härifrån  till  hemmanet  M  3,  1  mantal 
Allberg,  och  Sannarp  iklädde  sig  frälse- 
natur; men  den  3  Juni  1853  återfick 
hvartdera  hemmanet  sin   förra  natur. 

Af  egare  äro  endast  kända  majoren 
Boltenstern  år  1818,  herr  J.  F.  Spendrut 
(efter  tax. längden)  år   1858. 

Sanne  (i  jordeboken),  Sande  (efter 
A.  E.  Holmberg),  fordom  kallad  Sanda- 
rud.  Annex-socken  till  Krokstads  (Krog- 
stad) pastorat,  är  belägen  uti  Sörbygdens 
härad  af  Göteborgs  och  Bohus  län,  43/4 
mil  från  Uddevalla,  och  inbegriper  0,413 
qvadratmil  af  häradets  östra  bergstrakt. 
Den  odlade  jorden  är  inskränkt,  enär 
trakten  icke  består  af  annat  än  fjäll, 
sjöar  och  skogar.  Jordmånen  är  sand. 
Utsädet  beräknades  på  1840-talet  till 
blott  20  t:r  på  gården.  Husbehofsskog 
finnes  till  hvarje  hemman  och  stora 
timmerskogar  till  flera  gårdar.  På  fjället 
nära  Dalslands  gräns,  å  egorna  till  går- 
darne Kåtebol  och  Bönebön,  finnas  sam- 
lingar af  fossila  hafssnäckor,  hvilka  förr 
skola  varit  så  rikhaltiga,  att  man  deraf 
bränt  kalk.  Dessa  bankars  höjd  öfver 
hafsytan  är  ganska  betydlig,  äfvensom 
deras  afstånd  från  stranden.  —  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af  531,  år  1862 
af  c:a  1,200  personer*),  innefattar  177/s 
mtl  skatte,  3/j  mtl  krono  och  hade  sist- 
nämnde år  ett  taxeringsvärde  af  336,400 
rdr.  Bevillningsafgiften  efter  II  art.  var 
122  rdr  30  öre.  —  Kyrkan,  3/5  mil  fr. 
moderkyrkan,  intager  ett  af  de  främsta 
rummen  bland  landtkyrkor  i  anseende 
till  sin  intagande  belägenhet.  Omgifven 
af  barr-  och  löfskogar,  som  bekläda  det 
brutna  landskapet,  dominerar  hon  den 
natursköna  Sandsjöns  stränder.  I  sig 
sjelf  är  dock  denna  helgedom  ingenting 
mindre  än  märkvärdig.  Hon  består  näm- 
ligen af  en  förfallen  träbyggnad  ifrån 
början  af  förra  seklet  och  var  redan  pä 
1840-talet  bestämd  att  lemna  rum  för 
en    mer    passande    af  sten.     Barnunder- 

*)  Enligt  mantaUlångden    T,t72,    enligt  pastors- 
embetets  uppgift  1,210. 


grof 


mur  af  50 
pass    ett    hälft 


visningen  bestrides  af  en  examinerad 
lärare  uti  en  flyttbar  folkskola,  der  år 
1863:  142  barn  erhöllo  undervisning; 
dessutom  undervisades  i  hemmet  16  och 
20  saknade  all  undervisning.  Socken- 
magazin  finnes.  Af  de  få  forntids- 
minnen, som  påträffas  i  denna  aflägsna 
bygd,  märkas  ättekullar  på  flera  ställen. 
En  fyrkantig  stensättning  och  några 
mindre  stenhopar  på  Kåtebols  mark 
sägas  vara  minnen  efter  ett  derstädes 
hållet  slag  mellan  Göter  och  socknens 
inbyggare,  hvaruti  de  sednare  blifvit  seg- 
rare. Af  samma  anledning  kallas  en  äng 
på  Lersäters  egor  Götahagen.  På  hem- 
manets egor  har  gjorts  ett  fynd,  bestående 
af  2  halfklotformiga  stenar  med  insatta 
kopparcylindrar.  —  En  klyfta  uti  Borgås 

—  ett  högt,    skogbevuxet    berg   vid  Ed 

—  är  befäst  med  en 
alnars  längd.  På  vid 
styckeskotts  afstånd  härifrån  ligger  Ha 
geberget,  ifrån  hvilket  Borgås  blifvit  be- 
skjutet en  gång,  då  det  occuperades  af 
ett  fiendtligt  parti.  Om  i  sednare  tider 
förefallna  krigshändelser  inom  socknen 
gå  några  orediga  sägner. 

Inga  större  gårdar  finnas.  Godset 
med  högsta  tax.värdet  utgöres  af  3/4  mtl 
Lersäter,  tax.  till  12,000  rdr  (I1/,,  Ler- 
säter).  —  !/2  mtl  Prestbol.  —  V4  mtl 
Åsneröd  är  ett  militiae-heraman.  —  1/8 
kr.  L:a  Ryr  har  varit  en  kyrkoåker  och 
äng,  som  blifvit  år  1666  satt  i  mantal. 
Hela  hemman  äro:  Bergeröd  med  tegel- 
bruk och  qvarn,  7  åboer,  Bjelkebräcka, 
Ed,  Hidtane  med  såg  och  qvarn,  10 
åboer,  Kåtebol,  Pjexeröd,  Ryr,  Stenarsbön 
och  Wassbotten;  halfva  hemman  äro: 
Bönebön,  Gisslebo,  Kjettilsröd,  Skruckan, 
Toröd,  Troneröd,  Ulkeröd  och  Wattne- 
röd;  ett  3/4  hemman  finnes,  Klåbungeröd; 
3/8:dels  hemman  äro:  Sturöd,  Skogen  och 
Manen;  V^dels  hemman  äro:  Björnåsen, 
//''/lunda  och  Litet  Godt,  Kåröd  och  Klef- 
va;  Y^dels  hemman  äro :  Ellseröd,  Gatan, 
Gillane  och  Löfås.  —  Adress:  Uddevalla. 

Sannegården.  Ett  mtl  krono-säteri 
uti  Lundby  socken,  Östra  Hisings  härad 
af  Göteborgs  och  Bohus  län,  beläget 
midt  emot  Göteborg,  pä  andra  sidan  af 
Göta  elf,  vid  foten  af  en  hög  sandbacke, 
som  gifvit  stället  dess  namn  Sandgården 
eller  Sannegården.  Den  äldsta  under- 
rättelse, man  om  denna  herregård  eger, 


36 


Sannegårilen. 


Saxaholm. 


består  i  den  uppgift,  att  drottning  Mar- 
garetha härifrån,  år  1410  d.  24  Mars, 
utfärdat  ett  gåfvobref  till  Svarte  Jenis, 
son  af  Nils  Johansson  Skåning  och  se- 
dermera höfvidsraan  på  Akershus,  lydande 
på  de  i  Westergötland  belägna,  under 
kronan  förfallna  gårdar,  som  Zabel  von 
Helften  rådt  om,  då  han  blef  förklarad 
för  rikets  fiende.  Sedermera  har  gården 
tillhört  slägten  Oxenstjerna;  men  1734 
blef  den  inköpt  till  biskopens  i  Göteborg 
sommarresidens  i  stället  för  Burgården. 
Genom  sammanskott  från  presterskapet 
blefvo  dess  boningshus  uppbyggda  och 
trädgård  anlagd  under  d.  v.  biskopen 
Jacob  Benzelius.  Dess  trädgårdar  med 
fiskdammar  prisades  mycket  af  Odman 
för  öfver  100  är  sedan;  men  nu  anses 
de  (efter  G.  Brusewitz)  knappast  rendera 
mera  än  några  kappar  potates  och  ett 
par  lass  hö.  Sannegården,  alltså  fordom 
frälse-säteri,  blef  först  år  1856  fördt  i 
jordeboken  såsom  krono-säteri,  hvilket 
nu  är  bortarreuderadt;  taxeringsvärdet 
år  1862  var  40,000  rdr  rmt.  På  för- 
utnämnda sandbacke  stå  två  bautastenar, 
en  tredje  ligger  långt  från  dessa,  de 
torde  utmärka  ett  griftställe.  Om  slaget 
på  Sandgårds  ängar  (1657?)  har  Odman 
antecknat  en  sägen,  som  här  anföres 
med  Afzelii   ord: 

»I  lugn  satt  Harald  Stake  vid  sitt 
höfdingedöme,  tilldess  att  danskarne, 
under  Carl  Gustafs  frånvaro  i  Polen, 
bröto  freden,  väntande  sig  ett  lättvunnet 
rof  och  ett  värnlöst  land.  Då  tog  Ha- 
rald Stake  ned  ifrån  väggen  sin  sköld 
och  sitt  svärd,  uppbådande  sina  gamla 
krigskamrater,  som  ännu  kommo  sin 
tappre  öfverste  ihog  och  höllo  honom 
kär,  tågade  med  dem  och  vid  vestra 
gränsen  hopsamlade  bönder  mot  danska 
hären,  som  under  Ivar  Krabbe  inbrutit 
öfver  Westergötlands  gräns  och  redan 
stod  på  Hisingen,  nära  Göteborg.  Men 
före  fienden  var  baron  Harald  vid  Göta 
elf  och  hade  slagit  en  bro  öfver  floden, 
vester  från  Gamla  Varfvet,  och  tidigt 
en  morgon  hade  han  på  denna  bro  gått 
öfver  elfven  och  stod  vid  Sandgärds  än- 
gar, gent  emot  fienden,  som  öfverraskad 
såg  Vestgötarnes  blanka  sablar  lysa  mot 
den  uppgående  morgonsolen. 

Danskarne,  med  mångdubbel  styrka, 
gingo  modigt  fram  i  den  första  striden, 


mycket  förtröstande  på  en  jättestor  man 
—  af  svenska  folket  den  danske  Goliath 
benämnd  —  som  väldigt  framgick  med 
sitt  breda  slagsvärd.  Han  hette  Skälerup 
och  sades  vara  en  trollkarl,  den  ingen 
med  bly  eller  stål  såra  kunde.  Men  en 
svensk  ryttare  tog  en  silfverknapp  och 
sköt  jätten  till  marken;  dock  stod  han 
länge  fäktande  på  knä  och  slog  omkring 
sig  med  sitt  svärd,  tilldess  ett  korsgevär 
(hillebard),  honom  genom  lifvet  stun- 
get, ändteligen  dödade  trollet.  Mellertid 
hade  Haralds-folket  slagit  största  delen 
af  danska  hären  till  rygga,  och  när 
Skälerup  stupat,  vände  jemväl  de  öfrige 
ryggen  till,  och  deras  flykt  blef  allmän. 
Harald  Stake  blef  detta  år,  för  pröfvad 
vishet  och  trohet  mot  fäderneslandet, 
med  rikets  högsta  värdighet,  ett  rum 
bland  riksens  råd,   belönad.» 

Sannerud  eller  Carlslund.  Säteri, 
redan  beskrifvet  under  Karlslund;  här 
må  tilläggas,  att  dess  fastighetsvärde  år 
1862  var  75,080  rdr  rmt.  På  egorna 
bodde  6f  personer  med  14  hushåll.  — 
Egare-.  hr  A.  Gröndals  sterbhus. 

Sannum.  Två  mtl  frälse-säteri  uti 
Undenäs  socken,  Wadsbo  härad  och  Ska- 
raborgs län,  med  vacker  belägenhet  vid 
sjön  Wiken,  eger  god  jordmån  af  lera 
och  ansenlig  skog;  under!,  är  V4  mtl 
frälse  Lybeck,  allts.  taxeradt  1862  till 
115,000  rdr  rmt.  På  säteriets  egor 
bodde  n.  år  142  personer  med  33  hus- 
håll; här  är  ock  vattenqvarn.  —  Kända 
egare  äro  blott  kommerserådinnan  Elisa- 
beth Cronström,  öfverintendenten  P.  Tham 
år  1813,  herr  Hugo  Troselius  1862. 

Saxaholm.  Slott,  har  legat  på  en 
holme,  som  består  af  ett  högt  berg  vid 
inloppet  till  Olme  härads  vik  i  Wenern, 
med  härlig  utsigt  åt  söder  öfver  sjön,  i 
synnerhet  åt  Sibberön  och  Ramholmarne, 
samt  i  vester  åt  Kummelön,  med  hvilken 
holmen  förenades  genom  en  stor  bro, 
efter  hvilken  lemningar  syntes  ännu  inpå 
1700-talet.  På  östra  sidan  har  inloppet 
till  Olme  härad  varit  stängdt  medelst 
en  jernlänk,  som  gått  öfver  sundet  från 
slottet  till  Svartbergslandet.  Till  ingån- 
gen åt  söder  hafva  väl  anlagda  sten- 
trappor uti  berget  ledt  allt  ifrån  sjön. 
Sjelfva  slottet  synes  varit  bygdt  af  grof 
sten  och  starkt,  fastän  icke  stort,  emedan 
det  antages   varit   endast  24  alnar  i  di- 


Sa\e. 


Saxhvttau. 


37 


ameter.  och  synes  varit  uppfördt  i  rundel. 
Efter  sägnen  skall  slottets  upphofsman 
hetat  Saxe,  hvilken  egt  Ölme  och  Wäse 
härader  intill  Dalarne,  på  samma  tid 
som  en  Sibbe  styrde  ÄYarnheni  och 
Wisnum.  Denne  Saxe  anses  varit  foster 
broder  med  Olof  Trätälja.  Slottet  be- 
boddes troligen  af  höga  och  rike  män. 
När  Sigvater  Skald,  i  Skötkonungs  tid, 
reste  genom  Wännland,  hade  han  här 
ett  godt  herberge  hos  rike  Saxes  son. 
Saxholms  slott  och  län,  som  synes  hafva 
bestått  af  Olme  och  Wäse  härader,  skänktes 
af  drottning  Margaretha  1392  till  hennes 
gunstling,  riksrådet  Abraham  Brodersson, 
som  innehade  det  till  sin  död.  Derpå 
gafs  det  af  kon.  Erik  af  Pommern  till 
riddaren  Xiclis  Erengissleson  (Natt  och 
Dag),  och  tycks  han  hafva  bott  här, 
emedan  han  skref  sig  till  Saxholm.  Efter 
hans  död  1440  har  man  sig  ingenting 
vidare  bekant  om  slottet,  med  undantag 
af  en  gammal  tradition,  som  förmäler 
följande:  »En  fru,  som  här  bott  och 
varit  missnöjd  med  sin  herre,  låter  om 
en  julotta,  under  sin  herres  närvaro 
vid  messan  i  Warnum,  sko  sina  hästar 
bakfram,  och  har  således,  att  ej  blifva  röjd, 
åkt  eller  ridit  med  en  annan  obefogad* 
älskare  bort  öfver  isen,  sedan  eld  var  tänd 
på  slottet,  porten  igenslagen  och  nyckeln 
inkastad  på  borggården.  Denne  herre 
skall  hafva  varit  antingen  nog  enfaldig, 
att  ej  märka  sin  frus  otrohet,  eller  nog 
förnuftig,  att  ömka  hennes  dårskap,  och 
derföre,  icke  långt  efter,  sörjt  sig  till 
döds.» 

Saxe,  masugn  uti  Söderbärkes  socken 
i  Dalarne,   var  urminnes  redan   1656. 

Saxe-knute.  Ett  märkvärdigt  berg, 
redan  beskrifvet  under  art.  Hellefors 
socken  i  Örebro  län,  uppgifves  af  Tu- 
neld  oriktigt  ligga  uti  Fernebo  socken 
i   Wärmland. 

Saxemara.  Hamn  på  kusten  af  Ble- 
kinge, med   13  fots  djup. 

Saxemåla.  Ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Lönncberga  socken,  Aspelands  härad  och 
Kalmar  län,  med  vacker  mangårdsbygg- 
nad af  trä  om  2  våningar,  samt  en 
flygelbyggnad  (år  1818),  har  tillhört 
slägten  Weidenhjelm,  hvaraf  må  nämnas 
majoren  Lars  Weidman,  adlad  Weiden- 
hjelm, som  var  en  tapper  krigsman, 
hvarpå    han    isynnerhet    visade  prof,  dä 


en  skans  stormades  vid  itändandet  af 
Christianstads  länga  bro,  död  i  Riga  år 
1709.  Saxemåla  synes  sedermera  utgjort 
jemte  Högern  ni  en  fideikommiss-egendom 
inom  nämnda  slägt,  som  dock  snart 
lärer  blifvit  npphäfd.  Ar  1862  egdes 
säteriet,  tax.  till  40,000  rdr,  af  tre  med 
namnet  Petersson.  I  sambruk  med  */12 
mtl  ligger  x/i  rå  och  rör  Lindefall.  Till 
gården  hörer  trädgård  samt  skog  till 
husbehof. 

Saxhyttan.  Masugn  i  Grangärdes 
socken,  belägen  ty2  mil  från  Grangärdes 
kyrka,  !/8  mil  land  väg  från  lastageplats 
med  öppen  sjötransport  till  Ludvika, 
2,/4  mil,  och  vidare  land-  och  sjöväg 
till  Smedjebackens  lastageplats,  l'/2  mil. 
—  Sjelfva  masugnen  är  gammal  (från 
år  1633),  men  bandad  med  groft  furu- 
timmer och  ny  sandstenspipa  från  1840- 
talet,  vid  hvilken  tid  hyttan  ansågs 
kunna  begagnas  säkert  i  50  år;  synes  i 
sednare  åren  varit  nedlagd  såsom  ej  upp- 
tagen i  tax. längderna.  Blåsmaskinen  af 
Wedholms,  med  treslängig  åkersvef,  är 
uppförd  i  särskild  byggnad.  Rostugn 
efter  cleophas-method  af  gråsten  med 
malmhus  af  bräder  och  resvirke;  tvänne 
kolhus,  rymmande  2,000  stigar  kol.  Går- 
dens åbyggnad  ligger  nära  intill  mas- 
ugnen. Landtegendomen  utgöres  af  1 
mtl,  och  finnes  arealen  uppgifven  i  noten 
under  artikeln  Ny  hammars  bruk.  Här 
kunna  födas  8  å  9  nästar,  15  kor.  Grufvor 
till  denna  masugn  äro: 
I  Bastbergsfältet.  Hela  Nyåkersfältet. 
»  3/8  i  Bastbergs  stora 

grufva. 
»  l/2  i  Per  Anders  och 

Djupan. 
Ivikefältet  %  i  Källgrufvan. 

»  V4  i  Krongrufvan. 

»  V*  i  Klossan. 

Gndi)iunddbergsfältetl/S  i   St.  Gudmunds- 

bergsgrufvan. 
Ormberg  ^fältet  7/48    i    Bast-,    Björn* 

hytte-   och   Björkgrufvorna. 
Fredmundberget         l/6  i  Fägtgrufvan. 
Ställberget  -  l/i  i  N:a  Ställbergs- 

grufvan  med  konstodal  brottet 
i  Grängesberget. 

På  köpekol  saknas  icke  tillgång,  och 
kunna  ärligen  påräknas  2,000  stigar  från 
Gagnef,  Moskefjerd  och  Flöda  samt  inom 
hyttlaget. 


38  Saxtorp. 

Enligt  1862  års  taxeringslängd  var 
hemmanet  skiftadt  mellan  16  egare, 
hvaraf  14  af  allmogeklassen,  och  må, 
såsom  exempel  på  de  i  denna  ort  före- 
kommande stora  bråkdelar,  hvaruti  hem- 
manen äro  skiftade,  nämnas,  att  en  egolott 

utgjordes  af  ^gWVbWö  mt^  %  mtl>  tax- 
till  20,000  rdr,  lyder  under  Nyhammars 
bruk,  V>24  m^l  under  Eäfvola  gård,  som 
eges  af  brukspatron  Oberg  på  Seg- 
lingsberg. 

Saxtorp.  Annex-socken  till  Westra 
Carleby  pastorat,  är  belägen  uti  Malmö- 
hus län,  1  mil  från  Landskrona,  vid 
hafvet,  med  8  mtl  på  en  areal  af  0,ii3 
qvadratmil,  hvaraf  0,oo3  äro  insjöar,  uti 
Harjagers  härad,  samt  6%  mtl  på  en 
areal  af  0,04G  qvadratmil  uti  Eönnebergs 
härad.  Uti  den  del  af  socknen,  som 
hörer  till  Harjagers  härad,  är  marken 
skarp  och  ganska  ofruktbar,  öfverallt 
jemn,  med  sand  till  rådande  jordmån; 
den  del,  som  hör  till  Eönnebergs  härad, 
har  åter  en  fruktbar  jordmån,  som  består  af 
lermylla.  Hela  socknen  är  skoglös;  men 
Saxtorps  by  eger  god  och  äfven  till  salu 
tillräcklig  klapptorf.  Socknen  beboddes 
år  1805  af  695  och  1862  af  öfver 
1,280  inbyggare,  hvaraf  c:a  940  i  Har- 
jagers och  330  uti  Eönnebergs  härad. 
Fastighetsvärdet  i  förstnämnda  härad  upp- 
togs 1862  till  419,900  rdr  och  i  det 
sednare  till  398,000  rdr  rmt.  —  Kyrkan, 
nybyggd,  ligger  i  Harjagers  härad,  5/g 
mil  från  moderförsamlingens.  Barnun- 
dervisningen bestrides  uti  en  fast  folk- 
skola och  en  flyttbar  småbarnsskola,  der 
224  barn  undervisades  år  1862  af  en 
examinerad  och  en  oexaminerad  lärare. 
Till  skolan  hörer  ett  planteringsland  af 
2,187V2  qvadratalnars  ytvidd.  —  Af 
gårdar  märkes  Tågerup,  ber.  säteri  med 
väderqvarn. 

Af  byar  och  gårdar  finnas  vidare:  Saxtorps 
by,  5^"|  mtl  sk.,  V4  mtl  militiae-boställe,  2/3 
uts.  frälse,  2/3  annex,  7/8  sk.  domkyrkohemman ; 
till  hemmanet  M  3,  X/A  mtl,  höra  en  väder- 
och  en  vattenqvarn;  j  byn  är  gästgifvaregård, 
hvarifråu  skjutsas  till 

Landskrona 1        mil. 

Glumslöf l3/4    »> 

Tågarp 1  » 

Kjefiinge 1V12  » 

Akarp 1  Vg     » 

Största  gården  utgöres  af  M  2  &  7,  3/4  mtl, 
tax.  till  45,500  rdr.  —  I  Rönnebergs  härad 
ligga  Södra  Möinge  by,    3 '/g  mantal  krono,  — 


Schebo. 

1  Vs  mtl  krono  Qvärlöf,  mensal  till  kyrkoherden 
i  Westra  Karabij.  —  Adress:  Landskrona. 

Saxåhyttan.  En  hel  bergsmanshytta 
eller  4  ra  ti  skatte,  med  masugn  samt 
hammarsmedja  med  1  härd  och  oinskränkt 
smidesrätt,  är  belägen  uti  Fernebo  s:n 
af  Philipstads  bergslags  härad  och  Carl- 
stads län.  Denna  hytta  anses  af  Fernow 
uti  hans  beskrifning  öfver  Wärmland,  sid. 
230,  hafva  varit  till  före  Digerdöden,  men 
uppgifves  af  honom  på  362  sidan  vara 
uppförd  strax  efter  upptagandet  af  Pers- 
bergs grufvor,  som  skedde  efter  nämnda 
farsot.  Tillverkningen,  som  i  äldre  tider 
uppgifves  till  c:a  300  sk(6  af  eget  tack- 
jern,  har  på  sednare  tiden  uppgått  till 
5  a  6,000  sk  fl;  men  sedan  år  1857 
har  hammaren  varit  nedlagd.  Malmen 
har  hemtats  från  Persbergs  grufvor,  be- 
lägna 1  mil  vester  om  bruket.  Afsätt- 
ningsorten  har  varit  Göteborg,  och  bruks- 
stämpeln ett  S  med  linie  ofvan  och 
nedanföre.  Under  Saxåhyttan,  hvars 
fastighetsvärde  år  1862  var  200,000 
rdr  rmt,  lyda  hemmansdelar  uti  Mört- 
kjernshyttan,  Örlingshyttan,  Dalbotorp  och 
Yngsliyttan,  äfvensom  Saxa  tullmjölqvarn 
med  2  par  stenar;  masugn,  tax.  till 
'35,000  rdr;  utsädet  uppgafs  1857  till 
22  t:r  råg,  135  t:r  hafra.  Saxåhyttan, 
bebyggd  med  ett  hus  af  sten  och  slagg 

utsigt 

L. 

Berg- 


en 


herrlig 


§|  af  enkefru  F. 
B. 


5/?o  af  sexman  Svenssons  sterbhus. 


med  altan,    hvarifrån 

erbjudes,    eges    till 

Berggren,    jj    af    brukspatron 

gren,  5/32 

Vid    bruket    bodde   år    1862:    319  inv. 

med  6Q  hushåll. 

Schebo,  Skebo.  Bruks-  och  landt- 
egendom,  belägen  uti  Ununge  socken  af 
Närdinghundra  härad  och  Stockholms 
län,  vid  Närdingens  utlopp,  omkring  3 
mil  från  Norrtelje  och  6  mil  från  Upp- 
sala. Äldsta  underrättelsen  man  har  om 
detta  gods  upplyser,  att  säteriet  Schebo 
blifvit  flyttadt  af  erkebiskop  Kenicius 
från  Edebo  socken  till  Ununge  och  att 
en  dess  qvarn  tillhört  S-.t  Clara  kloster, 
men  efter  dettas  indragning  tillfallit  kro- 
nan jemte  hela  Schebo  gods.  I  slutet 
eller  medio  af  1500-talet  inneh.  det  åter 
af  enskild  person,  ity  Tönnes  Tott  d.A., 
sonson  till  Danmarks  rikes  råd  Ake 
Axelsson,  som  inkom  i  början  af  nämnda 


århundrade    till  Sverige, 
skrifvit  sig  till   Skedebo: 


befinnes    hafva 
godset  förblef 


Schebo. 


Schedevi. 


39 


iuom  denna  slägt  tills  på  1680-talet,  då 
det  genom  gifte  med  Helena  Tott,  tro- 
ligen den  sista  af  ätten,  kom  i  lands- 
höfding  O.  W.  von  Löwens  ego.  Innan 
vi  omnämna  godsets  egare  i  en  sednare 
tid,  torde  ej  misstyckas,  att  vi  äfven  här 
anföra  den  äldst  kända  af  Tottska  ätten, 
Ihord  Tott,  som  lefde  vid  pass  1080 
och  var  den  första  kristna  man  af  denna 
ätt  samt  skall  ligga  begrafveu  i  Kjeflingc 
eller  Hyllinge  hög  utanför  Lund.  Under 
det  godset  var  i  Tottarnes  ego,  anlades 
här  stångjernsbruk  1622  af  Lemmens, 
masugn  1645;  båda  förföllo  dock  snart; 
men  det  förra  återställdes  1655,  och  år 
1674  den  sednare,  som  dock  1686  flyt- 
tades till  Edsbro.  Sedan  nu  jernbruk 
blifvit  förenadt  med  landtegendom,  hafva 
följande  dertill  varit  egare;  en  Liljeström 
Hr  1733,  kommerserådet  Backmansson, 
ldlad  A.  Xordencrantz,  som  sålde  godset 
:ill  handelshuset  Fiulay  och  Jennings, 
3ch  hvilken  ansåg  sig  dervid  förlorat  på 
viirsförändring  850,000  daler  k:mt;  från 
1769  Grill,  från  1780  kommerserådet 
\rvedsson,  under  hvars  tid  bruket  och 
3gendomen  blifvit  betydligen  förbättrade, 
let  förra  genom  inrättandet  af  ett  dub- 
belt valsverk  genom  Owen,  privil.  till 
2,000  nLU,  samt  ett  nytt  tackjernsma- 
skineri  och  2:ue  puddlingsugnar  (smidet 
'örändrades  från  wallon-  till  s.  k.  tyskt 
>mide);  den  sednare  förbättrades  genom 
msenliga  uppodlingar.  Närvarande  egare 
iro  brukspatronen  och  grosshandlanden 
Michelssöner,  inom  hvars  slägt  godset 
varit  alltsedan   1840-talet. 

Bruket,  som  1816  var  privil.  till  1,200 
<IU  och  nu  mer  till  2,300  sktt  smide 
or  2  hamrar  och  4  härdar,  hemtar  tack- 
ernet  från  Edsbro  masugn,  som  får  malm 
rån  Häfverö  socken,  der  Lappgrufvorna, 
Långskärsgrufvan  och  Herreängen  hafva 
le  rikaste  jernmalmsfälten;  på  Herreängs- 
ältet  uppfordrades  under  året  1863  ur 
3  grufvor  72,672  centner  jernmalm.  Vid 
-angskäret  råder  isynnerhet  rödaktig 
lälleflinta  och  fältspat,  blandad  med 
{varts;  gångarterna  vid  Herreängen  äro 
ivit  qvarts,  grönt  skörlberg,  brunt  gra- 
nitberg och  hornblende.  I  dagskärpningen 
lar  man  funnit  blyglans,  jernmalm  och 
'iokblende.  Malmen  har  nästan  öfver 
dit,  utom  Långskärs-  och  Spatgrufvan, 
'arit  en   rödbräckt    qvicksten   af  45  till 


60  proc.  halt  och  derutöfver.  Kolbe- 
hofvet  uppgifves  af  Tuneld  till  8,000 
läster  årligen.  Under  åren  1840 — 47 
är  en  efter  plan  ordnad  skogshushållning 
införd,  och  besörjdes  skogsvården  af  en 
deruti  kunnig  person  från  ett  utländskt 
skogsinstitut.  Bruket  har  egen  lastplats 
i  Edebo  socken.  Egendomen  utgjordes 
år  1862  af  Schebo  stångjernsbruk, 
och  valsverk,  Schebo  (eller  såsom  det 
i  1825  års  jordebok  skrifves  Scheda)  4 
mtl  frälse-säteri,  med  underl.  c:a  351/* 
mtl,  hvaraf  c:a  25  mtl  skatte,  5  V4  säteri, 
deraf  3V4  berustadt  säteri  Harbroholm, 
resten  frälse  uti  Ununge,  Edebo  och 
Edsbro  socknar,  Schebo  qvarnar,  hvaraf 
en  med  4  par  stenar,  såg  och  tegelbruk, 
allts.  tax.  till  932,739  rdr  rmt,  hvaraf 
125,000  rdr  för  bruksbyggnader,  55,000 
rdr  för  Schebo  säteri.  Till  godset  hörer 
äfven  ålfiske.  Manbyggnaden  består  af 
två  våningar  med  2:ne  flyglar;  dessutom 
finnas  bostäder  för  djurläkare  och  doktor, 
äfven  en  värdshusbyggnad.  —  Vid  Schebo 
säteri  och  bruk,  som  i  kyrkligt  hänseende 
tillhöra  Ununge  socken  i  Närdinghundra 
och  i  civilt  hänseende  till  Erödsåkers 
härad,  bodde  år  1862:  417  personer  på 
100  hushåll. 

Schebäck.  Kusthamn  och  lastage- 
plats  i  Hjelmaren,  strax  öster  om  Örebro, 
vid  Svartåns  utlopp  i  vestra  Hjelmaren. 
Bland  andra  varor,  som  utskeppades  här 
under  året  1861,  voro  28,500  U  bär. 

Schedevi,  Sledvi,  förut  Lid.  Två 
och  !/f  mtl  frälse-säteri  uti  Tjärstads 
socken,  Kinda  härad  och  Linköpings  län, 
har  vackert  läge  mellan  sjöarna  Asunden 
och  Ammern,  nära  kyrkan  och  härads- 
vägen åt  Atvid,  på  ett  afstånd  af  3% 
mil  från  Linköping,  8  mil  från  Wester- 
vik,  V4  mil  från  stora  landsvägen  mellan 
Linköping  och  Wimmerby,  hvartill  räk- 
nas 6l/4  mil  och  V4  mil  till  närmaste 
tullqvarn. 

Skyedevi  i  Kind  namnes  1279  såsom 
förpantadt  af  Magnus  Gerason  till  biskop 
Anund  i  Strengnäs  och  1390  såsom  af 
Niclis  Ulfsson,  cantor  i  Linköping,  af- 
yttradt  till  Thyrkel  Haraldsson  riddare. 
Skedvi  gård  m.  m.  skall  ock  blifvit  gif- 
ven  »för  att  deraf  inrätta  en  pnebenda 
med  altare  i  Linköping»  af  Knut  Jons- 
son Blå  till  Aspnäs,  som  1322  kallas 
Dapifer    regis     Sveciae    och    i    historien 


40 


Schedevi. 


Schedvi,  Stora. 


ihogkomraes  med  ära,  bland  annat  för 
sin  vägran  af  handräckning  till  konun- 
gens gifna  uppdrag  om  hertigarnes  af- 
dagatagande.  Ar  1598  har  Christopher 
von  Scheiding  skrifvit  sig  härtill,  och 
synes  Schedevi  förblifvit  någon  tid  inom 
slägten  samt  derifrån  köpt  af  kongl.  r. 
grefve  Jak.  Spens;  dessförinnan  befinnes 
dock  G.  Rålamb  varit  egare  1686.  På 
1630-talet  utgjorde  egendomen  26  hem- 
man, h  varibland  I9V2  gamla  frälse.  Un- 
der åren  1769 — 81  lät  dåvarande  egaren, 
r.  r.  grefve  M.  Falkenberg,  här  uppföra 
en  vacker  manbyggnad  af  sten,  innehål- 
lande uti  3  våningar  under  tegeltak  31 
rum  och  7  hvälfda  källrar  m.  m.  Från 
stora  salongen  en  trappa  upp  har  man 
utsigt  öfver  sjön  från  alla  4  sidorna. 
Ar  1810  såldes  Schedevi  af  hofm.  gr. 
H.  Falkenberg  till  ryttm.  C.  Engelcrantz 
och  har  sedan  genom  köp  innehafts  af 
7  egare,  af  hvilka  må  nämnas  friherre 
Aug.  Friesendorff  1820  och  hr  fältkamrer 
S.  J.  Bergman,  nuvarande  egaren,  som 
köpte  det  år  1853  för  en  summa  af 
11 2,333  V:,  rdf  rmt. 

Egendomen  utgjordes  på  1830-talet 
och  ännu  1862  af  2lA,  nitl  frälse-säteri 
Schedevi  med  derunder  afhysta  frälse- 
hemmanet Lund,  l'/2  nitl,  och  Ufverbo 
°/8  mtl.  3  mtl  fr.  Rimforssa,  2  mtl  fr. 
Ytterbo,  V2  mtl  Forssebo,  alla  belägna  i 
samma  socken  som  hufvudgården,  hvartill 
hörde  en  tväbladig  tullsåg  vid  frälsehem- 
manet Forssebo  och  hälften  af  Grytladts 
enbladiga  tullsåg,  belägen  uti  den  s.  k. 
Hallstad-ån,  Hallstads  qvarn  och  Forssa 
ålfiske,  15  torp  på  Rimforssa  egor.  Tax.- 
värdet  år  1862  var  234,000  rdr  rmt, 
hvaraf  80,000  rdr  för  Schedvi,  inber. 
för  ett  tegelbruk.  Utsädet  uppgafs  på 
1830-talet  till  8  t:r  hvete,  45  t:r  råg, 
10  t:r  korn,  25  t:r  blandsäd,  15  t:r 
hafra,  3  t:r  ärter,  80  t:r  potates,  höaf- 
kastningen  uppgick  till  c:a  300  lass  å 
40  IM.  samt  120  lass  klöfver  och  timothej. 
Ar  1834  började  här  med  fördel  nyttjas 
myllårder  af  5  billar.  Enligt  en  på  i830- 
talet  upprättad  kalkyl  öfver  gårdens  in- 
komster och  utgifter  stego  de  förra  till 
6,477  rdr,  och  de  sednare  till  1,370  rdr, 
allt  bco. 

Jordmånen  består  till  större  delen  af 
god  lera  på  lerbotten  och  till  mindre 
delen  af  sandmylla  på  örbotten.    Skogs- 


marken är  bergig  och  stenig.  I  hagarna 
finnas  skog  till  vedbrand  och  gärdsle; 
men  byggnadstimmer  hemtas  från  Rim- 
forssa skog. 

Manbyggnaden  omgifves  af  en  en- 
gelsk park  och  trenne  trädgårdar.  Stället 
finnes  afritadt  uti  Thersners  »Fordna  och 
Närvarande  Sverige». 

Schedevid.  Socken  i  Linköpings  län, 
se  art.  Skedevi. 

Schedvi,  Stora.  Socken  uti  Koppar- 
bergs fögderi  af  Stora  Kopparbergs  län, 
omgifven  af  Husby,  Wika,  Säthers  och 
Gustafs  socknar,  ligger  2  mil  från  He- 
demora samt  omfattar  en  areal  af  2,814 
qv.mil,  hvaraf  0,066  äro  vatten.  Socknen, 
som  indelas  uti  O/van-  och  Utanskogs, 
Bo  och  Nybergs,  är  i  allmänhet  jemn. 
Rådande  jordmånen  är  lera,  som  likväl 
närmare  Dalelfven,  hvilken  flyter  genom 
socknen,  är  något  sandblandad.  Skogen 
har  genom  kolning  i  fordna  tider  blifvit 
mycket  förminskad  och  redan  1640  fin- 
ner man,  att  då  åtskilliga  hyttor  blifvit 
kort  förut  ödelagda,  i  anseende  till  skogs- 
brist. Af  sjöar  märkas:  Lungevattnet 
eller  Lönnvattnet,  Ktmgarne,  Jfyen  och 
Ryggen.  Åkerbruket  är  hufvudnäringen  ; 
vidsträckta  myrodlingar  förefinnas.  Bergs- 
bruk idkades  här  fordom  vid  åtskilliga 
hyttor,  numer  arbetas  endast  Tröjas  silf- 
ver-  och  koppargru fvor,  någon  jernmalm 
bry  tes  ock;  ur  Grtifbaeks  tvänne  grufvor 
upphemtades  1861:  253  centner  jern- 
malm. Socknen,  som  innefattar,  enligt 
1825  års  jordebok,  743/8  mantal  skatte, 
ll3/8  bergfrälse,  1V8  krono,  2*/^  frälse, 
eller  enligt  taxeringsländen  297  spannl. 
15  snäsl.  8  bandi.,  beboddes  1805  af 
3,217  och  1862  af  3,700  personer.  Hela 
taxeringsvärdet  år  1863  var  218.489 
rdr  rmt  (år  1830  öfver  700,000  rdr), 
hvaraf  41,739  rdr  för  annan  än  jord- 
ruksfastighet.  I  bev.  för  fast  egendom  och 
inkomst  erl.  291  rdr.  Kyrkan,  af  sten,  be- 
lägen på  en  höjd  nära  Dalelfven,  är, 
efter  att  hafva  blifvit  utvidgad  flera  gån- 
ger, nu  ljus  och  rymlig  nog.  På  1840- 
talet  blef  här  uppsatt  orgel.  Stora  Schedvi 
utgör  ensamt  ett  konsistorielt  pastorat 
af  Usta  klassen,  hörande  till  Stora  Tuna 
kontrakt  af  Westeräs  stift,  och  beläget 
11  mil  från  stiftsstaden.  —  Af  pastorer 
må  nämnas  den  först  kände,  Erengislaus 
1392,    Ditmarus    1414,    01.    Dalekarlus 


Schedrfj  Westra. 


Schedvi ,  Westra. 


41 


1648,  Joh.  Gezelius,  sedermera  biskop  i 
Åbo.  Olof  Samuel  Troilius,  död  1732. 
Intill  år  1640  hörde  Schedvi  till  Säters 
lån.  Skola  inrättades  här  redan  1689. 
Nu  finnas  2  fasta  folkskolor,  12  flytt- 
bara småbarnsskolor,  i  hvilka  2  exami- 
nerade och  6  oexaminerade  lärare  samt 
1  lärarinna  undervisade  år  1862:  723 
barn,  medan  44  undervisades  hemma. 
Ny  fast  skola  är  föreslagen  att  uppföras 
vid  Nyberget.  Sockenbibliothek  inrättades 
här  1861,  dels  genom  insamlade  medel 
af  200  riksdaler,  dels  genom  kontrakts- 
prosten Johanssons  donation.  —  I  sock- 
nen finnas  sockenstuga,  kronotionde-bod, 
lånemagazin  i  Hysta,  fattigstuga,  2  folk- 
skolhus,  Lunda  och  Uppbo  brostugor 
samt  materialbod,  hvilka  byggnader  upp- 
taga 8.500  rdr  af  förut  uppgifna  fastig- 
hetsvärde. Här  finnas  ock  2  vaktstugor 
på  den  genom  socknen  gående  Gefle — 
Dala  jer uv äg.  Af  historiska  minnen  eger 
socknen  ett  från  år  1521,  då  en  träff- 
ning  stod  vid  Uj>j)bo  gård  mellan  Dan- 
skarne och  Schedvi-boerna.  Under  året 
1862  fångades  nära  Ni/bergets  by  i  samma 
sax  2:ne  björnar,  troligen  ditskrämda  af 
bullret  från  jernvägen. 

Gärdar  ocli  verk:  Löfås  kopparverk  och  svaf- 
velbruk  samt  landtegendom,  se  denna  artikel.  — 
Tomttbo  kopparirrufva,  hvaraf  hälften,  taxerad 
till  1,560  rdr  riksmynt,  eges  af  Säghytte  bolag. 
Stora  Klingsbo,  bergsfrälse-heininan  af  1  mantal 
I  spannlaud  7  snäsland  1  handland  med  qvarn 
med  S  par  stciuir  samt  enbladig  såg;  hemma- 
net, som  är  skiftadt  emellan  tre  egare ,  är 
philosophen   Benjamin   C.  II.  Ilöijers    födelseort. 

—  Lilla  Klingsbo  består  af  31  spannland  18 
snäsland  7  bandland,  med  3  åboer;  skattefrihet 
å  detta  hemman  lemuades  16i9  åt  kyrkoherden 
i  Falun,  Petrus  Joiue  Helsiugius  och  stadfästa- 
des  enkau  af  konung  Carl  IX.  Qvista,  70 
spanul.,   taxeradt  till    30,000  rdr,    har  en  egare. 

—  Af  byar  finnas  vidare:  Bisbergshyttan,  9 
spanul.  13  suäsl.  Ii  bandi.,  Ytter-Sätra,  Öfver- 
8åtra,  Storksbo,  Tyskbo,  Kyrkobyn,  Landa,  Forssa, 
Gusmrfshytlan,  Ingarfshyttan,  Hycnshytta  tegel- 
bruk med  åbygguad.  —  Forssnäs  tullmjölqvarn. 
Askliylle  såg,  garfveri  och  qvarn.  —  Adress: 
Falun. 

Schedvi,  Westra  eller  Lilla.  Socken 
uti  Åkerbo  härad  af  Westerås  län,  är 
belägen  7 '  A,  mil  från  Westerås,  2:j/8 
mil  från  Arboga,  i  häradets  vestra  del, 
mellan  Medåker  i  söder,  Bro  i  öster  och 
söder,  Hed  i  nordost  och  nordvest,  Rams- 
berg och  Fellingsbro,  båda  af  Nerikes 
län,  i  vester  och  sydvest,  der  socknen 
skjuter  in  med  ett  litet  område  af  0,03i 

vi. 


qvadratmils  vidd,  utgörande  1/2  mantal. 
Den  öfriga  arealen  är  1,245  qv.mil  land, 
0,n;s  qv.mil  vatten.  Nästan  hela  landet 
upptages  af  låga  berg,  skog,  kärr  och 
sjöar;  blott  i  söder  är  någon  slättbygd, 
kring  Rölen  och  Westlandasjön,  hvilka 
utfalla  till  Himmeta,  och  Schedvisjön, 
som  med  tillopp  från  Trycktjern,  Mes- 
längen  m.  fl.,  utgjuter  sig  genom  Schedvi- 
ån.  Det  hela  är  ett  terrassland  med  dess 
vanliga  vattenrikedom;  här  skola  finnas 
ej  mindre  än  140  sjöar,  hvaraf  utom 
förutnämnda  I  I  tre  sjön,  Ulbotjern,  Kolsjö- 
arne,  Spaden,  Krampsjön,  Ulla  och 
Stora  Wålen  äro  de  förnämsta.  Socknen 
kan  ej  räknas  höra  till  sädesbygden, 
utan  består  åkern,  utom  vid  byarna  om- 
kring kyrkan,  af  så  kallad  flatjord,  som 
består  af  en  med  sandmo  och  spiklera 
blandad  mylla.  Hårdvallsängar  finnas  ej; 
men  så  hafva  hemmanen  desto  fler  och 
större  myrvallsängar.  Näringar  äro  åker- 
och  ängsbruk,  skogs-  och  bergsbruk. 
Goda  och  vidsträckta  skogar  finnas  till 
kolning  för  de  rundt  omkring  socknen 
liggande  bruk  och  hammarverk.  Sjöarne 
äro  mycket  fiskrika,  och  vissa  tider  om 
året,  särdeles  mot  hösten,  vistas  här  dref- 
fogeln,  som  på  sitt  behändiga  sätt  drifver 
och  jagar  fisken  i  stor  myckenhet  i 
Westlanda-sjön  inåt  vassen  och  landet. 
På  sednare  åren  ha  stora  uppodlingar 
skett  inom  socknen;  sålunda  hafva  medelst 
statsbidrag  H  'estlanda-,  Öster-  och  Sund- 
ångssjöarne  blifvit  sänkta  till  vinnande 
af  c:a  1,000  tid,  dels  till  nyodling  an- 
vändbar, dels  till  sin  beskaffenhet  syn- 
nerligt förbättrad  jord.  Den  under  året 
1861  uppkomna  öfver  kostnadsförslaget 
stigande  brist  af  5,500  rdr,  h vilken  bruks- 
patronen friherre  D.  von  Schulzenheim 
förskotterat,  har  blifvit  bolaget  tillegnad 
såsom  en  gåfva;  ett  vackert  föredöme  af 
deltagande  för  ortens  framsteg  på  od- 
lingens väg.  Socknen,  som  beboddes 
1810  af  711  och  1863  af  öfver  1,040 
personer  på  207  hushåll,  innefattar  26V4 
mtl,  hvaraf  19V4  skatte,  lV4  krono, 
5%  frälse,  taxerade  till  783,200  rdr; 
dessutom  finnas  säg  vid  Alfvesta,  äng- 
mjölqvarn,  såg,  tegelbruk  vid  Bjurnäs 
samt  Eriksbergs  benmjölstamp,  tillsam- 
mans tax.  till  16,600  rdr.  Hemmanen 
Björnäsboda  och  Korndal,  hvartdera  af 
%  mtl,  höra  i  administrativt  och  juridiskt 

6 


42 


Schedingsnäs. 


Schiangeli. 


hänseende  till  Örebro  län  och  bebos  af 
c:a  20  inb.  I  bevillning  efter  II  och 
III  art.  erlades  1863:  286  rdr  21  öre. 
Socknen  skrifves  af  Gran  Sjedvi  eller 
Sjävi,  och  anses  namnet  af  honom  här- 
ledas från  gamla  Schytiska  ordet  Siau, 
Sied,  liktydigt  med  vårt  nuvande  Sjö. 
Enligt  sägnen  skall  socknen  omkring 
1610  blifvit  mycket  uppodlad  af  en  hop 
Finnar,  som  gifvit  namn  åt  de  här  be- 
fintliga Finntorpen.  Socknen  har  hört 
till  hertig  Gustaf  Adolfs  förläning;  dess 
kyrkoherdar  äro  ej  kända  längre  tillbaka 
än  från  år  1627.  Socknen  utgör  nu 
ensamt  for  sig  ett  konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Arboga 
kontrakt  af  Westerås  stift.  I  socknens 
fasta  och  flyttbara  folkskolor  undervisades 
år  1862:  117  barn  af  en  examinerad 
och  en  oexaminerad  lärare,  medan  22 
undervisades  i  hemmet.  —  Af  fornminnen 
finnas  endast  s.  k.  jätteringar  (stenrösen) 
på  Bj urnas  skog  i  söder. 

I  socknen  märkas  af  gods  och  gårdar:  West- 
landaholm,  säteri,  med  underl.  2  mtl  sk.,  2,/4 
fr.  i  Bjurnäs,  rå-  och  rörshemmanen  Fröänge 
och  V2  mtl  Ivinge,  V4  sk.  Stakboda,  i/i  kr. 
Ödesbo,  allts.  tax.  till  165,000  rdr.  —  */4  mtl 
fr.  Brattfors,  tax.  till  41,000  rdr  rmt,  lyder 
under  Uttersbergs  bruk.  —  */4  fr.  Billingbo, 
3/g  fr.  Ihre,  */%  sk.  Spaboda,  l/2  sk.  Svans- 
boda, i/o  sk.  Ullboda,  lyda  under  Gammelbo 
bruk.  —  1  mtl  Alfvestaboda,  x/2  Lacksta,  x  i\ 
Tryckersbo,  x/2  Täckten,  alla  skatte,  höra  till 
Karmansboverken.  —  '  ,'4  sk.  Lermansbo  eges  af 
Skinnskattebergs  bruksintressenter.  —  I  mantal 
Prestgård.  —  Af  öfriga  byar  må  nämnas:  2  mtl 
sk.  Schedvi,  2  sk.  Tuna.  —  Fordom  fanns  här 
Eriksbergs  jerubruk.   —  Adress:  Arboga. 

Schedingsnäs.  Två  mantal  frälse- 
säteri uti  Forsheda  socken  af  Westbo 
härad  och  Jönköpings  län,  är  bebygdt 
mot  slutet  af  17:de  århundradet  af  öfv. 
Scheiding,  som  tillbytte  sig  3:ne  gårdar 
af  skatte-natur  i  Rakeryds  by  mot  säteri- 
egendomar i  Södermanland  samt  erhöll 
å  den  nya  gården  säteri-natur  och  till- 
stånd att  uppkalla  den  Schedingsnäs. 
Efter  hans  död  har  den  tillhört  slägten 
von  Schaij,  och  af  sednare  egare  må 
nämnas  kapiten  Knut  Sparre,  major  Abr. 
Bratt,  olyckligt  namnkunnig  som  reli- 
gionsföraktare,  ryttm.  Daniel  Stjernklo- 
Lilljenberg  1828  och  sonen  löjtn.  David 
F.  G.  år  1862,  då  säteriet  jemte  3% 
mantal  underl.  i  krono-skatte-hemmanen 
Forsheda,  Ar  ev  ed,  IVipparp,  Djuragärde 
och  Åeke,  samt    Forsheda    qvarn,    allt  i 


samma  socken,  var  åsätt  ett  taxer.värde 
af  87,270  rdr  rmt,  hvaraf  60,000  rdr 
för  sjelfva  Schedingsnäs.  Den  på  säte- 
riets egor  befintliga  qvarnen  egdes  under 
Aminne  säteri.  Tuneld  uppgifver  på 
Schedingsnäs  en  rustkammare,  innehål- 
lande några  och  femtio  af  så  väl  äldre 
som  nyare  tiders  gevär. 

Ett  stort  kummel  på  egorna  uppgif- 
ves  af  allmogen  hafva  varit  ett  »afguda- 
tempel»,  men  anses  af  andra  vara  en  graf 
öfver  en  i  någon  strid  fallen  kämpe. 

Scheinge  säteri  i  Christianstads  län, 
se  Skeinge. 

Schiangeli  eller  Skangli  fjäll  är 
beläget  uti  Torneå  lappmark  af  Norr- 
bottens län,  vid  högsla  fjällryggen,  nära 
norska  gränsen,  3  mil  v.  s.  v.  från  Torneå 
träsk,  n.  n.  o.  om  fjällspetsen  Ivarsten, 
c:a  49  mil  från  Haparanda,  men  alle- 
nast 4  mil  från  närmaste  hamn  i  Norge. 
Ehuru  omgifven  af  de  största  fjäll,  är 
Schiangeli  bergshöjd  deremot  låg  och 
består  af  smärre  åsar  utan  någon  syn- 
nerligt uppstigande  topp.  Ar  1696  upp- 
täcktes derstädes  af  en  Lapp  tillgång  på 
kopparmalm,  och  malmstrecket  började 
kort  derefter  bearbetas  för  Svappavaara 
kopparverks  intressenters  räkning;  i  an- 
seende till  brist  på  skog,  som  ej  finnes 
inom  3  mil  från  fjället,  så  uppbyggdes 
till  malmens  nedsmältning  en  hytta  vid 
Wuolosjoki,  12  mil  från  Schiangeli  och  2 
mil  ofvanföre  Juckasjärfvi  dåvarande  kyrka. 
Vid  denna  hytta  tillverkades  år  1700  af 
86  sktt  malm  11  sktt  koppar  och  föl- 
jande året  af  205  sktt  25  tt  koppar 
samt  10  till  20  sktt  årl.  de  2:ne  föl- 
jande åren,  hvarefter  brytningen  upp- 
hörde till  följd  af  de  stora  transportkost- 
naderna. Aren  1841  och  1846  blefvo 
Schiangeli  koppargrufvor  bearbetade  af 
ett  bolag  från  Haparanda  stad,  och  der 
uppbrötos  1,180  skU.  kopparmalm,  hvar- 
efter arbetet  åter  afstannade.  Malmen 
var  väl  i  allmänhet  rik,  och  en  hel 
mängd  grufanledningar  är  der  till  fin- 
nandes, som  icke  äro  svåra  att  taga 
reda  på,  då  berghällen  i  allmänhet  ligger 
blank  i  dagen,  på  sin  höjd  betäckt  med 
litet  mossa.  Ett  malmstreck  blottades 
äfven  af  öfver  200  alnar  i  längd;  men 
ingen  enda  malmgång  fanns  mäkti- 
gare än  några  få  tum,  högst  ett  qvarter 
på  något  enda  ställe.     Härtill   kom  ock 


Schillra. 


SchäfYesiiud. 


43 


det  svåra  läget  på  ett  vildt  fjäll,  12  mil 
bortom  menniskoboningar.  En  annan 
ffig  dit  synes  väl  lämpligare,  näml.  ned 
till  fjordarna  i  Westerhafvet,  dit  man  ej 
har,  såsom  ofvan  nämn  dt,  längre  än  3  ä 
4  mil;  men  hvilka  mil!  Hela  denna 
sträcka  utgöres  af  det  vildaste  klippland 
ett  menniskoöga  har  skådat,  oupphör- 
ligen genomskuret  af  de  rysligaste  af- 
grunder  med  ättestupor,  mer  än  100 
alnar  djupa.  Man  liirer  likväl  nu  vara 
betänkt  på  att  här  anlägga  en  dylik  väg, 
som  Napoleon  byggde  öfver  eller  rättare 
sprängde  genom   Alperna. 

Schillra.  Prestgård,  1  mtl  krono, 
uti  Stigtomta  socken,  Jonåkers  härad 
och  Nyköpings  län,  tax.  1862  till  35,000 
rdr  riksmynt.  Af  detta  hemman  tog  den 
under  Carl  Xis  tid  genom  sitt  bedräg- 
liga reduktionsförsök  olyckligt  bekante 
Schillerus  eller  Schiller  sitt  namn;  fadren 
var  kyrkoherde  i  socknen.  Slägten  har 
ursprungligen  kommit  från  Norge,  hetat 
Kula  eller  Kulle  och  ansåg  sig  vara 
af  adlig  stam.  Händelsen  med  hans  be- 
drägeri läses  uti  Frvxells  Sv.  historia, 
XVII  del,   sid.  243. 

Schiringe.  Ett  och  Vg  mtl  frälse- 
säteri med  underlydande  l\/4  mtl  (se 
art.  Mellösa)  frälse,  i  Mällösa  socken  af 
Nyköpings  län,  lV4  rnil  från  Malmkö- 
ping samt  '  4  mil  från  Flens  gästgifvare- 
gard  vid  Flens  jemvägsstation.  Gården 
med  behagligt  läge  vid  Orhammarsjön, 
är  väl  bebyggd-  har  nära  1,500  tids 
egovidd  god  jordmån,  vacker  skog  öfver 
eget  behof.  Till  gården  höra  qvarn,  såg 
och  tegelbruk;  säteriets  taxeringsvärde 
år  1862  var  50,000  rdr  rmt.  Schiringe 
har  egts  af  r.  r.  frih.  Thure  Friksson 
Sparre  (död  1664)  och  stannade  i  slägten 
till  omkring  1770;  tillhörde  från  1788 
slägten  Drakenhjelm,  hvarifrån  godset 
köptes  1863  af  expeditionssekreteraren 
A.  L.  Nord  vall  för   158,000  rdr. 

Schisshyttan.  Stångjernsbruk  och  stål- 
verk samt  masugn  uti  Norrberkes  socken 
af  Stora   Kopparbergs  län.   Gamla  hyttan 

-ides  1643,  men  är  sedan  ombyggd. 
Genom  kongl.  resolution  af  d.  14  Nov. 
1827  tilläts  egaren,  att  genom  dubbel 
hammarskatt  i  afräkning  på  stålbered- 
ningen smida  150  skU  stångjärn.  Stål- 
beredningen sker  vid  2:ne  garfståls-  och 
2-.ne  råstålshamrar  med  lika  många  här- 


dar, der  årligen  utsmidas  omkring  130 
skiSt  medan  det  privilegierade  smidet  är 
150  skU.  Under  året  1857  var  tack- 
jernshytta  under  anläggning.  Till  bruket 
hörer  äfven  en  betydlig  landtegendora, 
bestående  af  5V8  mtl  Schisshytte  gård 
med  underl.  %\  mtl,  taxerade  till  212,000 
rdr  rmt;  masugnen  är  taxerad  till  75,000 
rdr,  stålsmedjan  till  1,000  rdr,  blyhyttan 
till  6,500  rdr;  vid  den  sednare  erhöllos 
år  1862:  2,000  centner  bly  och  1863 
något  mindre.  Till  bruket  höra  jern- 
grufvor  uti  Gräsberget,  Torstensberget, 
Massjöberget  och   Glissjöberget. 

Kända  egare  hafva  varit  hrr  Wen- 
gelin  på  1840-talet,  sederm.  baron  C.  F. 
Nieroth,  som  i  tidningarna  uppgifves  ny- 
ligen hafva  sålt  Schisshytte  bruk  och 
Raras  masugn  för  en  köpeskilling  af 
408,000  rdr  rmt. 

Schäfvesund.  Tre  mtl  ber.  säteri  i 
Glanshammars  socken  af  Örebro  län, 
1%  mil  från  Örebro  samt  nära  kyrkan, 
med  derunder  lydande  4  mtl  och  Essö- 
sunds  fiske  —  utgör  en  egendom,  som 
är  väl  bebyggd,  har  vacker  trädgård  och 
park  samt  herrlig  utsigt  åt  Hjelmaren. 
—  Godset  var  år  1862  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  132,900  rdr  rmt. 

Flera  fornlemningar  antyda,  att  detta 
ställe  varit  ett  jarl-  eller  herresäte.  Går- 
den tillhörde  länge  friherrliga  familjen 
Kagg,  tills  den  omkring  år  1660  tillföll 
kammarherren  Gustaf  Reuter  och  efter 
hans  död  1703  sonen  Gustaf  Reuter, 
egare  till  Schäfvesund,  Stäholm,  Reuters- 
berg  och  Attorp;  han  gick  1700  ut  i 
fält  med  Carl  XILs  armé  och  var  1709 
major  vid  Westmanlands  regim,  hvilket 
han  anförde  i  den  namnkunniga  drabb- 
ningen vid  Pultava  s.  år,  samt  blef  der 
fången;  uthärdade  sedan  13  års  fången- 
skap i  Moskau,  och  återkom  till  Sverige 
ändtligen  1721  efter  nära  22  års  skiljs- 
raessa  från  hustru,  barn  och  sina  många 
egendomar,  då  han,  mätt  på  mödor,  ära 
och  försakelser,  tog  afsked  med  Öfverste- 
namn. 

Till  det  i  Glanshammars  kyrka  be- 
fintliga prydliga  Reuterska  grafkoret,  för- 
sedt  med  hans  samt  flera  af  familjens 
porträtter  och  sköldemärken,  och  hvar- 
under  äfven  öfverste  Reuters  stoft  hvilar, 
har  han  skänkt  räntan  af  1  mtl  Qvin- 
nersta  i  Axbergs  socken  att  årligen  utgå 


44 


Schästa. 


Segersgarde. 


dels  till  underhåll  af  grafven  samt  dels 
till  församlingens  fattiga;  detta  sednare, 
enligt  testamentets  ordalydelse,  »såsom 
en  tacksamhetsgärd  för  Försynens  skic- 
kelse,  som  låtit  mig  heibregda  återkomma 
till  mitt  fädernesland  efter  9  års  blodigt 
krig  emot  Sveriges  talrika  fiender  samt 
13  års  hårdt  fängelse  hos  Kyssen.» 

Öfverste  Reuters  ende  son,  kongl. 
lifdrabanten  Maurits  Gustaf  Eeuter,  dog 
1736  barnlös,  hvarefter  gården  egdes  af 
en  Svedenstjerna.  I  sednare  tiden  har 
egendomen  tillhört  assessor  Wilson,  hvars 
sonhustru  enkefru  Gunilda  Wilson  nu  är 
egarinna. 

Schästa.  Egendom  uti  Westmanland, 
se  art.  Skästa. 

Seffle  kanal  mellan  sjön  Wenern 
och  Byelfven,  är  redan  omnämnd  under 
sistnämnde  artikel.  Här  må  tilläggas  en 
öfversigt  af  slussinkomsterna  för  åtskilliga 
år  från  kanalens  öppnande: 

Summa  inkomster. 
År  1837,     3,280  rdr  65  öre. 

»    1843,     5,759    » 

»    1844,  17,086    »     81     » 

»    1856,  23,331    » 

»    1861,  29,182    »     85     » 

Under  året  1860  hafva  4  ångfartyg- 
gjort  reguliera  turer  på  kanalen  mellan 
Sulvik,  Arvika,  Åmål  och  Göteborg;  i 
medeltal  under  sista  5  åren  hafva  dera 
passerat  668  ångfartyg,  2,755  segelfartyg 
och   2,468  elfpråmar. 

Vid  kanalen  voro  1862:  63  mantals- 
skrifna  personer  på   11   hushåll. 

Seffle,  Säffle.  Två  mantal  fr.-säteri 
uti  By  socken,  Näs  härad  af  Carlstads 
län,  utgör  jemte  */4  mtl  frälse  Billerud, 
med  ölbryggeri  samt  tullmjölqvarn  med 
4  par  stenar,  ett  gods,  tax.  till  139,500 
rdr  rmt. 

Af  egare  nämnas  enkefru  Krusen- 
stjerna  år  1825,  herr  O.  Th.  Lennarts- 
son år  1862. 

Vid  tionde  allmänna  landtbruksmötet 
i  Carlstad  1863  prisbelöntes  från  denna 
egendom  en  ko  af  korthorns-race,  tackor 
af  leicester-race  samt  ost-  och  smörred- 
skap; af  dessa  sednare  nämnas  ostqvarn 
till  ett  pris  af  50  rdr  rmt  samt  ystså 
till  130  rdr.  —  Adress:  Åmål. 

Sefvedes  härad,  af  Kalmar  län,  om- 
gifvet  i  norr  af  Kinds,  i  vester  af  Tdre 
härader,    båda    hörande   till   Linköpings 


län,  i  öster  af  Södra  Tjusts  och  i  söder 
af  Aspelands  härad,  innefattar  Wimmerby 
stad,  5  hela  socknar  och  delar  af  3,  — 
se  tabellen  till  Kalmar  län;  arealen  är  8,985 
qvadratmil,  hvaraf  0,687  äro  vatten ;  hem- 
mantalet är  237.1^  mtl.  Den  odlade  jor- 
den uppgifves  till  11,104  tid,  naturlig  äng 
till  21,487  tid.  På  qvadratmilen  beräk- 
nades 1862  bo  2,050  personer.  Marken 
är  i  allmänhet  stenbunden,  och  flera  sjöar 
genomskära  trakten.  Sefvedes  utgör  med 
Tunaläns  och  Aspelands  härader  Sefve- 
des— Aspelands  fögderi  (2:dra  fögderiet 
i  länet),  med  tingställe  i  Wimmerby  stad 
och  en  domsaga  unde*:  Göta   hofrätt. 

Ett  historiskt  minne  har  detta  härad 
ifrån  den  upproriske  Nils  Dackes  tid. 
Han  samlade  nämligen  år  1543  här 
400  bönder  och  anföll  med  dem  kon. 
Gustafs  fogde,  Nils  Andersson,  samt  ihjäl- 
slog  6  af  hans  folk  och  tvang  honom  sjelf 
att  taga  flykten  ned  åt  Högsby. 

Sefvedes  kontrakt  af  Linköpings 
stift,  se  Tunaläns. 

Sefvenäs,  stålverk  uti  Skellefteå  soc- 
ken, se  art.   Sävenäs  och  Skellefteå. 

Segerfors.  Stångjernsbruk  med  ma- 
nufakturverk, beläget  uti  Arvika  socken 
af  Jösse  härad  och  Carlstads  län,  upp- 
gifves på  1840-talet  haft  för  2  härdar 
1,200  shtt  stångjernssmide  af  köpt  tack- 
jern.  Till  bruket  hörde  1862  en  landt- 
egendom,  bestående  af  fl  mantal  frälse 
Backstad  och  1/12  mtl  Holm,  med  hus- 
behofs-  och  salusåg  samt  tullmjölqvarn; 
det  hela  var  nämnde  år  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  54,000  rdr,  hvaraf  26,000  rdr 
för  sjelfva  bruket.  Bevillningsafgiften 
efter  II  art.  var  c:a  50  rdr  rmt. 

Kända  egare  äro  endast  hr  A.  San- 
delin år  1840,  brukspatron  H.  Indebetou 
år  1862. 

Segerfors.  Silfver-  och  kopparverk 
i  Nya  Kopparbergs  socken  af  Örebro 
län,  omnämnes  af  äldre  författare,  och 
uppgifves  Erik  Odelstjerna  varit  direktör 
öfver  verket  år  1749. 

Segersgärde.  Ett  mantal  frälse  uti 
Lofta  socken,  Tjust  härad  af  Kalmar 
län,  med  täck  belägenhet  på  en  land- 
tunga mellan  Saltsjön  och  Gamlebyviken, 
omgifvet  af  höga  berg,  är  i  sednare  tider 
bebygdt  och  egdes  1862  med  %  mtl 
underl.  af  hr  Carl  Rydström.  Segersgärde 
taxerades  samma  år  till  25,000  rdr. 


Segersjö. 


Segersjö. 


45 


Stället  förekommer  1381  under  nam- 
net Sigharsgierde,  och  egdes  då  af  Bo 
Jonsson  Grip;  på  1600-talet  tillhörde 
det  ätten  von  Scheding,  i  sednare  tider 
grefliga  Leweuhauptska  ätten,  såsom  strö- 
gods  under  Kasimirsborg.  —  Adress: 
Westervik. 

Af  förut  nämnda  berg  kallas  det  ena 
Högborgs  lim  t,  och  den  vanliga  historien 
om  Hagbard  och  Signe  upprepas  af  all- 
mogen. Flera  högst  märkliga  grottor 
och  gångar  förekomma   i  berget. 

Segersjö  eller  Segersö  i  Lännäs  soc- 
ken, Askers  härad  af  Örebro  län,  be- 
läget nära  Telge-åns  utlopp,  skall  under 
hednatiden  varit  bebodt  af  kon.  Sigar 
eller  Sigveder,  af  hvilken  det  anses  hafva 
fatt  sitt  namn,  och  uppgifves  af  somliga 
såsom  skådeplatsen  för  Habor  Amunds- 
sons  och  Signilds  äfventyr,  emedan  här, 
som  på  många  andra  ställen,  förekomma 
ett  s.  k.  Habors  röse  och  Signilds  källa. 
—  Tvenne  domaresäten  samt  ättehögar 
ej  långt  från  gården,  äfvensom  i  trakten 
befintliga  runstenar  m.  fl.  fornminnes- 
märken,  angifva  emellertid  ställets  höga 
ålder;  dock  betviflas,  att  fornlemningarne 
här  egt  samband  med  sagan  om  Hag- 
bard och  Signe,  då  deraf  inga  spår 
återfinnas  i  folkmedvetandet.  Sagans 
ortfästandc  på  så  många  ställen  i  Nor- 
den och  mythiska  drag  hafva  föranledt 
den  utmärkte  forskaren  N.  M.  Petersen 
att  derom  yttra:  watt  ligesom  Odin  og 
Gunnlöd  er  forherrligelse  af  livets  åndig 
poetiske  side,  så  vilde  da  Hagbard  och 
Signe  vaere  det  af  den  jordiske  elskovs 
fuldendelse». 

Egendomen  var  af  ålder  kungsgård, 
tilldess  konung  "Waldemar  Birgerson  år 
1278  gaf  Sigarsö  <jård  i  Nerike  till 
Strängnäs  biskopsstol,  hvilket  sedermera 
bekräftades  af  konung  Magnus  Ladulås. 
Genom  Westerås  recess  återkom  Segersjö 
till  kronan.  När  Sigismund,  efter  Stän- 
gebro slag,  måste  öfverlemna  flere  af 
sina  vänner  till  hertig  Carl,  blefvo  Erik 
Sparre,  Gustaf  och  Sten  Baner  samt 
Thure  Bjelke  förda,  först  till  Kungsbro 
i  Östergötland  och  sedan  till  Segersjö, 
der  Gustaf  Baners  fru  födde  sonen  Carl. 
Under  Örebro  riksdag  år  1608  vistades 
Carl  IX  stundom  här.  Genom  bref  af 
den  17  Januari  1631  från  »vårt  hufvud- 
qvarter  Borovals  i  Neumark-Brandenburg» 


tillstadde  kon.  Gustaf  Adolph  factorn 
Erik  Larsson  att,  såsom  ersättning  för 
fordran  hos  kronan,  sjelf  uppsöka  samt 
njuta,  bruka  och  behälla  gods,  svarande 
emot  ett  värde  af  20,000  rdr.  Till  följd 
häraf  erhöll  sagde  Erik  Larsson  genom 
bref  af  den  22  Mars  1631,  underteck- 
nadt  af  pfalz-grefve  Johan  Casimir,  af 
Claes  Fleming  samt  trenne  kammar-råd, 
immision  uti  Segersjö  gård,  hvilket  der- 
efter  confirmerades  genom  kon.  Gustaf 
Adolphs  skrifvelse,  dat.  Augsburg  d.  24 
Maj  1632,  och  till  vederbörandes  kän- 
nedom kungjordes  genom  kammar-kol- 
legii  bref  af  d.  21  Jan.   1634. 

Erik  Larsson,  som  adlades  med  nam- 
net von  der  Linde,  ansågs  på  sin  tid 
vara  den  förmögnaste  köpman  i  Sverige. 
—  Han  brukade  säga,  att  det  var  tre 
saker  han  aldrig  ville  yppa:  Lo  hvad 
hans  byggda  hus  vid  Stora  Nygatan  i 
Stockholm  kostade,  2:0  hvad  han  för- 
lorat i  sjöskador  och  3:0  hvad  han  på- 
kostat sin  son  Lorenz.  —  Efter  Erik 
Larsson  skref  sig  hans  yngre  son,  frih. 
Erik  von  der  Linde,  såsom  herre  till 
Segersjö.  Godset  skänktes  derefter  af 
drottning  Christina  till  fältmarskalken 
Lennart  Torstensson,  emot  det  att  Tor- 
stensson till  von  der  Lindeska  arfvin- 
garne  utbetalte  en  lösen,  som  upptogs 
till  61,520  dal.  s:mt,  räknade  till  2  dal. 
s:int  för  1  rdr.  —  Vid  1655  års  riks- 
dag väcktes  fråga  att  indraga  Segersjö 
till  kronan;  men  det  var  då  kon.  Carl 
Gustaf  fällde  det  bekanta  yttrandet  i 
rådet:  »om  Segersjö  låge  på  min  borg- 
gård, skulle  Torstenssons  arfvingar  det 
behålla,  ty  riket  kan  ej  nog  betala  dess 
stora  förtjenster;  och  hvad  jag  vet,  det 
har  jag  att  tacka  Torstensson  för.» 

Frågan  om  reduktion  förföll  för  den 
gången,  men  återupptogs;  och  år  1681 
reducerades  Segersjö  till  kronan  och  togs 
från  Torstenssons  arfvingar,  ehuru,  så- 
som sagdt  är,  slägten  på  ganska  dryga 
vilkor  kommit  i  besittning  af  egendo- 
men. —  Segersjö  förbiet"  sedan  under 
kronan,  och  kon.  Carl  XI  vistades  der 
ibland  för  att  jaga.  Pä  kon.  Carl  XILs 
befallning  till  Kammar-kollegium,  dat. 
Timurtasch  d.  30  Juni  1713,  företogs 
omsider  en  vidlyftig  undersökning  om 
saken,  som  slutade  så,  att  grefve  Carl 
Ulric  Torstensson   bekom  Segersjö  såsom 


46 


Segersta. 


Segersta. 


återvunnet  reduktionsgods,  enl.  Karamar- 
kollegii  bref  af  d.   15  Jan.   1721. 

Sedan  den  ädla  Torstenssonska  släg- 
ten  på  mans-sidan  utdött  år  1727  med 
den  nämnde  general-adjutanten  gr.  Carl 
Ulric,  blef  Segersjö  af  Torstenssonska 
arfvingarne  försåldt  till  riksrådet  Thure 
Bjelke,  gift  med  grefve  Carl  Ulric  Tor- 
stenssons enka,  grefvinnan  Anna  Marga- 
retha Oxenstjerna  af  Croneborg.  Han 
erhöll  fasta  på  egendomen  1745.  Grefve 
Bjelke  och  hans  fru  sålde  gården  år 
1754  till  presidenten,  baron  Broman, 
som  afyttrade  den  till  presidenten,  baron 
Claes  Gustaf  Bålamb,  år  1756.  —  Af 
arfvingarne  försåldes  egendomen,  enligt 
köpebref  af  d.  4  Maj  1768,  till  kom- 
merserådet och  kommendören,  friherre 
Josias  Cederhielm,  som  gjorde  af  Seger- 
sjö ett  fideikommiss,  och  innehafves  egen- 
domen sedan  år  1835  af  fideikommiss- 
stiftarens dottersons  son,  brukspatronen 
och  riddaren  N.  O.  Robert  Montgomery 
Cederhielm. 

Af  den  nuvarande  egaren  och  hans 
far,  öfversten  Josias  Montgomery  Ceder- 
hielm, har  Segersjö  blifvit  ganska  myc- 
ket förbättradt  genom  nybyggnader  och 
verkställda  odlingar  samt  tillökadt  ge- 
nom inköpta  hemman.  Det  utgör  nu 
en  egendom  af  23 Vs  mantal  i  Lännäs 
socken  och  1  mantal  i  Stora  Mellösa, 
tillsammans  24l/g  mantal,  med  en  areal 
af  mellan  13  och  14,000  tunnl.  samt 
räntor  af  167g  m^»  i  1862  års  bevilln. 
taxeradt  till  823,100  rdr  rmt.  —  Vid 
egendomen  finnas  tegelbruk,  1  vatten- 
mjölqvarn,  3  vattensågar  samt  1  väder- 
qvarn. 

Segersta  eller  Särsta,  såsom  det 
skrifves  i  offentliga  handlingar.  Ett  mtl 
frälse-  och  1  mtl  skatte-säteri  uti  Knifsta 
socken,  Erlinghundra  härad  och  Stock- 
holms län,  är  beläget  omkring  2  mil 
s.  o.  från  Uppsala.  Eörst  kände  egare 
är  på  1680-talet  grefve  Nils  Gyllenstolpe, 
som  skref  sig  friherre  till  Segersta  och 
grefve  till  Noor,  under  hvilken  sednare 
gård  det  äfven  en  tid  hörde;  år  1825 
var  ryttm.  grefve  M.  Taube  egare,  år 
1849  en  Pettersson,  som  derjemte  egde 
i  sambruk  3V4  mantal.  För  närvarande 
äro  säterierna  skiftade  i  2  delar,  hvaraf 
den  ena  utgöres  af  V4  mtl  skatte  och 
V4  frälse-säteri,  den  andra  af  3/4  skatte 


och  3/4  frälse-säteri;  det  hela  taxeradt 
till  30,000  rdr  rmt. 

Vid  Segersta  är  föreslaget  att  blifva 
en  station  på  Uppsala-jernvägen. 

Segersta  eller  Sadurstad,  i  allmänt 
tal  kallad  Särsta.  Konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Helsing- 
lands  Östra  kontrakt,  utgöres  af  sock- 
narna Segersta  ochHanebo  samt  Cathrine- 
bergs  brukskapell  med  nära  89  mantal, 
fördelade  på  3,44i  qv.mil  land  och  be- 
bodda 1860  af  öfver  3,800  inbyggare; 
till  arealen  höra  dessutom  0,i29  qv.mil 
vatten.  —  Segersta,  modersocken,  be- 
lägen uti  Södra  Helsinglands  fögderi  af 
Wester-Norrlands  län,  3V.3  mil  från  Sö- 
derhamn, 193/4  mil  från  Uppsala,  är  till 
vidden  den  minsta  i  Helsingland,  om- 
fattande blott  0,752  qvadratmil,  hvaraf 
0,oio  äro  vatten,  utom  sjön  Bergviken, 
som  enligt  Djurberg  skall  upptaga  c:a 
V4  af  uppgifna  areal.  Marken  är  till 
större  delen  bergig,  rådande  jordmånen 
är  lera.  Skog  växer  till  nödtorftigt  be- 
hof,  men  ej  till  afsalu.  Ljusnan  flyter 
midt  igenom  socknen,  och  torde  by- 
namnen  Landa  och  Länninge  häntyda  å 
det  förhållande,  att  båtfarten  vid  der- 
städes  belägna  forsar  och  strömdrag 
blifvit  afbruten  och  farkosterna  derstädes 
landsatta,  på  den  tid  båtfarten  utgjorde 
det  mest  anlitade  kommunikationsmedlet. 
Några  äldre  uppgifter  om  socknens  be- 
skattning upplysa,  att  år  1553  erlades 
af  denna  socken,  som  då  kallades  Särsta, 
76 V2  marker  till  hjelp  för  upprensning 
af  Sala  grufva,  som  detta  år  rasat,  och 
att  med  anledning  af  de  stridigheter, 
som  uppkommo,  derigenom  att  skjuts- 
och  gästningstungan  under  kringsåren 
mer  drabbade  inbyggarne  invid  sjökusten, 
hölls  i  Segersta  socken  ett  sammanträde 
d.  23  April  1620  med  Södra  prosteriet, 
hvarvid  beslöts  bland  annat,  att  hvart 
och  ett  prestgäll  vid  sjösidan  skulle  be- 
hålla den  socken  eller  det  gäll  uppe  i 
landet  till  hjelp  och  undsättning,  som 
det  förut  efter  skedd  »jemnad»  haft.  Se 
vidare  Widegrens  beskrifning  af  Helsing- 
landosid.  402. 

Åkerjorden  är  mager  och  ängsmar- 
ken medelmåttig;  men  en  icke  obetydlig 
linodling  och  väfnad  drifvas.  Socknen, 
som  år  1862  beboddes  af  öfver  1,300 
personer  på  264  hushåll,    omkring  700 


Segersta. 


Segerstad. 


47 


mer  än  ar  1810,  innefattar  40;j^  mtl, 
hvaraf  38\:r,  skatte,  2,^1  krono,  eller 
enligt  tax. -längden  613  öresl.  12  pgl. 
skatte,  53  öresl.  5  pgl.  krono,  tax.  till 
152,080  rdr  rrat;  i  socknen  befintliga 
fiske,  qvarnar  och  sågar  voro  endast 
åsatta    ett    tax. värde    af    1,580  rdr  rmt. 

1  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
169  rdr   19  öre. 

Socknen,  som  är  i  förhållande  till 
sin  annex  den  minsta  i  riket,  har  också 
kyrkoherde-boställe  i  Hanebo.  —  Af 
fornlemningar  finnes  en  gammal  förskans- 
ning  i  ett  berg  för  att  stänga  inloppet 
till  det  inre  af  Ljusnedalen,  troligen 
mot  de  sjöröfvareflockar,  som  i  forntiden 
oroade  landets  fredliga  inbyggare. 

Af  gärdar  må  nämnas:    öfverste-bost.  Mård- 
näs,  2'/j  mtl,  eller  enligt  tax. längden  35  öresl. 

2  pgl.,  vackert  beläget  på  en  udde  vid  södra 
stranden  af  Ljusne-elfven.  —  Prestbordet,  12 
öresland.  —  Svedja,  29  öresl.  6  pgl.,  eges  af 
brukspatron  P.  C.  Rettig.  —  Några  byars  namn 
må  vidare  nämnas:  Acktjära,  Böhle,  Byn,  Djupa, 
Gravbo,  Gevärstad,  Hullstad,  Ilårga,  Rotemo  och 
Sveden.  —  Landa  med  station.  —  Adress:  Sö- 
derhamn. 

Segersta.  Tre  mtl  frälse-säteri  uti 
Öfver-Grans  socken  af  Håbo  härad  och 
Uppsala  län,  beläget  vid  Boviken,  är 
ladugård  under  Ekolsund.  Egovidden  är 
enl.  ekonomisk  karta  af  år  1860:  11,167 
qvadratref,  hvaraf  byggnadstomter  20, 
trädgård  10,  åker  1,450,  äng  1,366, 
skogsmark  7,714.  Efter  Djurberg  var 
gården  år  1818  bebyggd  med  en  prydlig 
mangårdsbyggnad  af  trä.  Under  säte- 
riet lyda  14  bebyggda  lägenheter,  och 
på  egorna  finnes  en  väderqvarn.  Tax.- 
värdet   1862  var  66,000  rdr  rmt. 

Segerstad.  Socken  i  Grums  härad, 
Mellan-Sysslets  fögderi  af  Carlstads  län, 
1\2  mil  vester  om  staden  Carlstad,  är 
ett  i  sjön  Wenern  utskjutande  näs,  1 
mil  långt  och  ty4  till  V2  mil  bredt,  om- 
gifvet  på  ena  sidan  af  Norselfven,  hvil- 
ken  fordom,  enligt  Fernow,  kallades  dels 
Leran,  dels  Dagerfloden.  —  Längs  nä- 
sets östra  sida  framskjuter  det  så  kallade 
Smedberget  från  Sörmon  i  låga  berg, 
h vilka,  fortgående  åt  söder,  förlora  sig 
i  steril  mark  och  sandåsar  och  sluta  i 
sidlända  ängar.  Näsets  vestra  sida  der- 
emot,  som  åtföljer  Norselfven,  består  af 
högre  berg,  det  s.  k.  Lampberget.  Mel- 
lan dessa  höjder  ligger  den  uppodlade 
delen  af  socknen,  utgörande    ett  vatten- 


sjukt lågland,  bestående  af  rocka  eller 
smartmylla  på  lerbotten.  Socknens  fasta 
land,  med  öarna  Åsundaön,  BärQn  och 
Onson  inberäknade,  upptager  en  areal 
af  12,386  tid,  hvaruti  äro  inbegripna 
mossar,  bäckar,  vägar  och snmfälda  platser. 
Af  nämnda  egorymd  utgöra  86  tunnl. 
tomtplatser  och  trädgårdar,  4,367  tid 
inegor;  deraf  upptager  åkern  3,833  tid 
och  ängen  534  tid;  7,673  tid  äro  skogs- 
och  betesmark,  hvaruti  äro  inbegripna 
vägar  och  samfälda  platser  samt  259  tid 
mossar.  Tillhörande  öar,  klippor  och 
skär  i  sjön  Wenern  bestå  väsendtligen 
af  bergig  skogsmark  och  utgöra  en  areal 
af  462  tid. 

Sina  första  bebyggare  anses  socknen 
hafva  fått  på  650-talet  genom  Ingiald 
Illrådas  son  Olof  Trätälja,  hvars  ena 
höfding  Gromer  uppodlade  Grums  härad. 
Denna  uppodling,  i  hvad  den  gällde  Se- 
gerstads socken,  kunde  dock  icke  hafva 
sträckt  sig  längre  än  till  den  nordligaste 
delen  deraf,  emedan  Wenerns  vattenhöjd 
då  var  betydligt  större  än  nu.  Socknens 
vidare  odling  fortgick  sedan  så  smånin- 
gom söderut,  alltsom  Wenern  undarisjöiik, 
till  följd  hvaraf  socknens  stränder  under- 
gingo  en  beständig  förändring.  Den 
sista  odlingen  i  stort  börjades  på  1790- 
talet,  då  den  s.  k.  Brosjön,  hvars  läge 
var  den  låga  trakten  omkring  Segerstads 
by  och  vidare  söderut  mot  Aspberg, 
uttappades,  hufvudsakligen  genom  ener- 
gien hos  häradshöfdingen  G.  S.  Ehreu- 
krona,  som  för  sitt  boställe  S:a  Edsberg 
fick  en  del  i  den  uppkommande  odlings- 
marken. Det  är  egentligen  från  denna 
tid  man  kan  räkna  Segerstad  bland  de 
sädesrikaste  socknarna  i  länet,  och  dess 
bebyggare  äro  i  allmänhet  välmående, 
ehuru  deras  egovidd  är  ringa.  Folkmäng- 
den, som  år  1810  var  1,037,  uppgick  1862 
till  öfver   1,270  personer. 

I  historiskt  afseende  framställer  sig 
först  en  strid,  som  egde  rum  på  Bäröu, 
hvarom  hänvisas  till  artikeln  Hjälleskate. 
Segerstads  socken  tillföll  efter  Ingialds 
död  dennes  broder  Halfdan  i  Norge  och 
kom  sålunda  jemte  det  öfriga  vestliga 
W ärmland  till  detta  rike,  hvarunder  det 
förblef  ända  till  Olof  Skötkonung,  som 
efter  slaget  vid  Svoldern  fick  Vj  af  Norge 
och  deribland  Wärmland.  Denna  del 
lemnades  af  honom  i  förläning  till  Sven 


48 


Segerstad. 


Segerstad. 


Håkansson  Jarl.  Denne  leranade  sedan 
vestra  Wärmland  (d.  v.  s.  trakten  vester 
om  Klarelfven)  till  Ragvald  Jarl  i  We- 
stergötland,  under  hvilken  östra  Wärm- 
land redan  förut  hörde.  Socknens  hi- 
storia sammanfaller  sedan  med  den  öfriga 
provinsens. 

Jordmånen,  i  allmänhet  god,  består 
af  svartmylla  på  lerbotten  på  de  lägre 
belägna  delarne  af  socknen,  och  på  de 
högre  af  sandbiand  ad  lera  på  sand-  eller 
lerbotten.  Träd  och  växter,  med  undan- 
tag af  eken,  äro  desamma  som  i  all- 
mänhet i  Wärmland. 

Åkerbruk  och  boskapsskötsel  äro  sock- 
nens hufvudnäringar.  Socknens  jordbruk 
är  grundadt  på  ett  slags  vexelbruk,  och 
omloppet  är  i  allmänhet:  trade,  råg, 
klöfver  eller  timothej  i  2  å  3  år  och 
sedan  2:iie  hafreskördar  eller  1  hafre- 
och  1  kornskörd.  Hvithafran  begagnas 
mest.  Hvete  odlas  endast  på  herregår- 
darna. Såningstiden  är  för  hvetet  i 
September,  för  rågen  i  slutet  af  Augusti. 
Den  lilla  fördjupning  matjorden  vunnit 
inom  socknen  genom  i  sednare  åren  på- 
förda dikesbankar  och  vändval  samt  nå- 
gon gång  myrjord,  har  alltid  rikligen 
återgäldat  arbetet.  Hampa  odlas  icke, 
och  lin  endast  obetydligt.  Betesmarker 
finnas  vid  nästan  hvarje  hemman,  bestå- 
ende hufvudsakligen  af  afröjda  hagar, 
men  så  små,  att  de  endast  lemna  bete 
för  ungboskapen  och  några  får,  hvar- 
emot  de  större  kreaturen  få  på  sjelfva 
skogen  söka  sin  knappa  föda.  Skogs- 
tillgången vid  de  flesta  hemman  är  nu 
föga  mer  än  tillräcklig  för  husbehof. 
Aterväxten  af  barrskogen  uppskattas  till 
60  år.  Fiske  i  Wenern  utgör  en  icke 
obetydlig  inkomstkälla.  Fisksorterna  äro 
gädda,  aborre,  braxen,  mört,  ål  och 
något  lax.  Någon  bruks-  och  fabriks- 
rörelse finnes  icke  i  socknen,  sedan  Carls- 
dahls glasbruk  nedlades  1817.  Invånarne 
mala  sin  säd  vid  Edsvalla  i  Nors  socken, 
beläget   1   mil  från  Segerstads  kyrka. 

Med  afseende  på  byggnadssättet  må 
nämnas,  att  de  förmögnare  hafva  tegel- 
eller  skhTertak.  Ingången  är  på  husets 
långsida,  icke  på  midten.  Rätt  fram  är 
köket,  som  genom  en  dörr  eger  gemen- 
skap med  den  vid  ena  sidan  belägna 
boningsstugan,  i  hvars  ena  hörn  står  en 
spisel  med  en  cirselsektor  till  grundyta, 


öfverhvälfd  med  en  rökkupa.  De  för- 
mögnare hafva  en  stuga  på  hvardera 
sidan  om  ingången  och  dessutom  ofta 
öfvervåning. 

Socknen  är  annex  till  Nors  konsisto- 
riela  pastorat  af  Carlstads  stift.  För 
barnundervisningen  har  förr  en  ambula- 
torisk  vexelundervisningsskola  varit  in- 
rättad, der  klockaren  besörjde  undervis- 
ningen; lönen  var  133V3  r^r  ^co,  hvar- 
jemte  han  egde  uppbära  24  sk.  riksgälds 
af  hvarje  barn,  då  det  första  gången 
inskrefs  i  skolan.  Nu  mer  sker  under- 
visningen uti  en  fast  folkskola  samt  2 
flyttbara  småbarnsskolor,  der  under  året 
1862:  225  barn  undervisades  af  en  exa- 
minerad lärare  och  en  examinerad  lära- 
rinna. —  Antalet  fattiga,  som  af  försam- 
lingen underhållas,  utgör  72  personer. 
Kostnaden  för  dem  uppgår  till  45  rdr 
rrat  på  hvarje  mantal.  Helsovården  be- 
strides  af  den  i  Carlstad  boende  pro- 
vincial-läkaren,  till  hvars  distrikt  denna 
socken  hörer.  Ett  sockenmagazin  upp- 
sattes väl  1790,  men  upplöstes  redan 
1813,  och  sjelfva  byggnaden  har  derefter 
begagnats  till  förvaring  af  fattigsäden. 
Sockenbibliothek  finnes  nyligen  inrättadt. 
En  skarpskytteförening  bildades  d.  17 
September  1864  och  består  af  40  per- 
soner. 

Kyrkan  bildar  i  plan,  utom  tornet 
och  sakristian,  en  parallelogram,  50T/2 
aln.  lång  och  24l/4  aln.  bred.  Hon  ligger 
på  säteriet  Haneviks  egor,  der  hon  upp- 
fördes 1747  af  byggmästaren  Haller  från 
Sachsen,  hvarefter  den  gamla  kyrkan  af 
trä,  som  stod  på  Segerstads  bys  egor, 
nedrefs.  Socknen  erhöll  sin  första  egna 
prest  år  1678.  Sjelfva  kyrkan  är  inuti 
öfvertäckt  med  ett  tunnhvalf,  slutande 
med  ett  klosterhvalf  åt  choret  till.  Tor- 
nets plan  är  12  alnar  i  qvadrat,  hvar- 
jemte  det  är  65  alnar  högt.  Det  ny- 
byggdes 1847 — 48,  sedan  gamla  tornet, 
som  genom  felaktig  grundläggning  skiljde 
sig  från  kyrkmuren,  blef  nedtaget.  Sa- 
kristian, ett  nära  kubformigt  rum  på 
östra  sidan,  byggdes  30  år  efter  kyrkan. 
Predikstolen  är  skänkt  år  1780  af  öfv.- 
lojtn.  von  Brummer  och  hans  fru,  von 
Nackrej.  Kyrkan  eger  följande  öar  i 
sjön  Wenern:  Svartskäre/i,  Gäsö/i,  Tön- 
nelsöame,  Axelson  och  Löfön,  jemte  en 
mängd  andra  skär  och  öar  deromkring; 


Segerstad, 


8egera<ftd, 


49 


eganderätten  bärtill  grundas  på  en  re- 
solution ai  konungens  befallningsbafvande 
ur    1813. 

Fotnlemningar :  En  mängd  ättebögar 
på  alla  hemman  i  norra  delen,  men  der- 
emot  ett  mindre  antal  i  södra  och  vestra 
delarne.  De  af  sten  bafva  alla  lika 
skapnad,  cirkelrund  med  en  fördjupning 
midt  uti.  De  af  jord  äro  konformiga 
med  en  sten  på  spetsen.  På  ett  högt, 
otillgängligt  berg  i  hemmanet  Algustads 
skog  tinnes  ett  stenkummel,  allmänt  kal- 
ladt  Algots  kummel.  Enligt  traditionen 
skall  Algot,  fylkeskonuug  i  Westergöt- 
land  och  genom  sin  dotter  Göthilda 
morfader  till  Olof  Trätälja,  derstädes 
ligga  begrafven.  Af  fynd  må  nämnas 
ett  vapen,  bestående  af  en  cirkelrund, 
skarpkantad  jernskifva,  fästad  genom  en 
nagel  i  dess  medelpunkt  vid  ett  l3/4 
aln  långt  skaft;  en  guldring,  infattad 
med  perlor.  På  Axelön  skall  fordom 
bafva  varit  ett  slott,  kalladt  Axelholm, 
hvilket  uppgifves  bafva  blifvit  förstörd  t 
af  Engelbrecht,  men  några  spår  till  lem- 
ningar  derefter  bar  åtminstone  i  sednare 
tider  varit  omöjligt  att  upptäcka,  Der- 
emot  finnes  på  nämnda  ö  en  labyrinth, 
i  orten  allmänt  kallad  Trojenborgen  och 
enligt  tradition  åvägabragt  af  2:ne  stude- 
rande vid  Carlstads  läroverk,  hvilka  på 
en  resa  från  Näs  härad  till  Carlstad  ledo 
skeppsbrott  och  räddades  till  denna  ö, 
hvarest  de  företogo  sig  att  med  stenar 
utmärka  denna  labyrinth.  Då  fiskare 
sedan  kommo  till  ön,  funno  de  den  ena 
död  af  hunger  och  den  andra  så  svag, 
att  han  dog  efter  erhållen  föda.  En 
annan  tradition  förmäler  om  en  drott- 
ning Asa,  som  skall  hafva  bott  på  Asunda- 
ön.  Möjligen  Olof  Trä  tälj  as  dotter  Asa. 

Hemmanen  inom  socknen  utgöras  af 
6V3  mtl  fr.-sateri,  \\  mtl  rå  och  rör, 
4j4  allm.  frälse,  87/g  kr.-skatte,  3  mili- 
tise-boställe,  1  civilt  bost.,  1  ecklesiastik- 
bost.,  summa  26 1/24  mtl.  —  Hemmanen 
innehades  1850  af  48  sjelfbrukande  jord- 
egare  och  17  arrendatorer  eller  brukare. 
Socknen  underhåller  9  soldater.  Sock- 
nens alla  afgifter  uppgingo  1850  till 
c:a  9,400  rdr  rmt,  hvaraf  väghållning 
800  rdr,  skjuts  250  rdr,  fattigförsörjning 
1,170  rdr,  klereci-statens  underhåll  1,089 
rdr,  kostnad  för  rustning  och  rotering 
1,033   rdr    rmt,    ständiga    räntor  2,150 

vi. 


rdr  rmt;  i  bevillning  1,870  rdr,  deraf 
för  egendom  och  inkomst  292  rdr  rmt. 
—  Taxeringsvärdet  1862  var  860,050 
rdr  rmt. 

Största  godset  utgörcs  af  2  mtl  frälse-säteri 
Aspberg,  med  underl.  '/>  rå  och  rör  Tollstorp, 
1  mtl  Rud,  1  mtl  Solberg,  V3  mtl  L:a  Abbor- 
tan,  allts.  tax.  till  130,000  rdr  rmt;  egare  2:ne 
bröder  Berggren.  Säteriet  Aspberg  upptager  en 
areal  af  2,087  tid,  hvaraf  921  incgor,  1,244  tid 
skog  och  utmark.  —  1  mtl  frälse-säteri  Bråte 
med  '/g  mtl  rå  och  rör  Lanviken,  tills.  tax.  till 
55,000  rdr  rmt,  egas  af  grefvinnan  A.  Ceder- 
ström.  5/9C  mil  i  Segerstad,  3/8  mtl  i  Westra 
Kärr  och  {f  mtl  i  Östra  Kärr,  tax.  till  27,100 
rdr,  hafva  en  egare.  Sörmo  skogslott  taxerades 
till  7,900  rdr  rmt. 

Areal,  skog  o. 

Gårdar:  deraf  åker  och  äng.     utm. 

Edsberg,  Norra  1   fr.-sät.    708  tid.    242. 


Banevik  1 

Asunda  1 

Asundatorp  ^ 

Algustad  *)  1 

Segerstad,  N:a,  \ « 
Mellan-  ef  S:a  j 
Banevall  \ 

Stömmestad  ]  1 

Artan  ?  n;~  ' 

i  bost. 

St.  Ar  sås     )  I 

S:a  Edsberg  civilt.  I 

PreStbohl  eckles.       1 


d:o 

d:0 
d:0 

sk. 


718  d.o 
795  d:o 

450  d:0 
317  d:0 


262. 
189. 
161. 
147. 


421. 
350. 
574. 
287. 
167. 


d:o   795  d:o  566.  222. 


fr. 
kr. 
d:o 
d:o 
d:0 
d:0 


322  d:0 
163  d:o 
167  d:o 
361  d:0 
959  d:0 
272   d:0 


90.    230. 
41.    102. 


98. 
131. 
233. 
134. 


68. 
227. 
509. 
135. 


Af  öfriga  hemman  må  här  nämnas:  rå-  och 
rörs-hemmanen  */&  mantal  Busken  eller  Liljenäs 
med  8  åboer,  */a  Lanviken,  1  mtl  fr.  W.  Kärra, 
1  fr.  Rud,  1  Törne,  1  sk.  Ö.  Kärra,  1  sk.  Sohl- 
berg,  Bärön,  en  ö,  areal  249  tid.  —  Adress: 
Carlstad. 

Segerstad.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Winköls  kon- 
trakt af  Skara  stift,  utgöres  af  socknarna 
Segerstad,  "Waltorp  och  Håkantorp,  med 
39fjj  mtl;  pastoratet,  beläget  25/s  mi^ 
från  stiftsstaden,  beboddes  1862  af  om- 
kring 1,450  inbyggare.  —  Segerstad, 
modersocken,  belägen  uti  Gudhems  härad 
af  Skaraborgs  län,  ll/2  mil  från  Fal- 
köping, omgifves  i  vester  af  Broddetorp, 
Håkantorp  och  Gudhems  socknar,  i  söder 
och  öster  af  Stentorps  samt  omfattar  en 


')  Detta  hemman  skall  varit  boställe  för  kaptenen 
vid  Näs  kompani,  men  blifvit  såldt  till  öfv.- 
löjtn.  Petter  Bäärenhielm  1722  enl.  kommerse- 
kollegii  bref  af  d.  14  Febr.  s.  år,  då  åsatta  nt- 
skylder  anslogos  till  landssekreteraren  i  Wärm- 
laud  på  lön.  Jordeboken  förmäler,  att  denna 
Bäärenhjelm  innehaft  egendomen  förut  under 
förpantning  enl.  Kongl.  brefvet  d.  21  Mars 
1689.  Är  fritt  från  kronotionde  och  prost- 
tionde likt  säterier. 


50 


Segerstad. 


areal  af  0,25i  qvadratmil  land,  fördelade 
på  19  mtl,  hvaraf  15V4  skatte,  1% 
krono,  2  frälse,  och  bebodda  1863  af 
omkring  670  inb.  på  161  hushåll.  Sedan 
år  1805  hade  folkmängden  ökats  med 
320  personer.  Marken  är  ojemn,  full 
af  kullar,  dälder  och  mossar.  I  norra 
delen  är  Brunhemsberget  beläget.  Jord- 
månen, som  är  bördig,  består  mest  af 
svartmylla  och  är  för  det  mesta  sten- 
bunden.  I  allmänhet  är  brist  på  skog, 
utom  vid  gården  Torpa,  som  har  myc- 
ken löfskog.  All  fast  egendom  var  år 
1863  åsätt  ett  tax.värde  af  358,100  rdr, 
hvaraf  2,000  rdr  för  egendom  tillhörig- 
staten,  4,100  rdr  för  folkskola,  socken- 
magazin  och  fattighus.  I  bevilln.  efter 
II  och  III  art.  erlades   146  rdr  13  öre. 

—  Statens  vestra  stambana  går  genom 
socknen.  Kyrkan,  af  huggen  sten,  om- 
byggdes 1804.  Barnundervisningen  uti 
pastoratet  sker  uti  en  fast  folkskola,  der 
under  året  1862  åt  103  barn  meddelades 
undervisning  af  en  examinerad  och  en 
oexaminerad  lärare,  medan  47  barn  un- 
dervisades hemma.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  234  qvadratalnars 
ytvidd. 

Utom  säteriet  St.  Torpa,  tax.  till  24,000  rdr, 
med  2  egare,  må  af  gårdar  nämuas:  1  mtl  Se- 
gerstad, prestgård,  V4  mtl  Klockaretomten.  — 
V2  Segerstad,  läusmansboställe.  —  1  mtl  skatte 
Segerstad,  tax.  till  16,000  rdr.  —  1  mtl  Sel- 
torp,  1  mtl  sk.  Lutorp,  '/s  m^  Lummerilund, 
3/4    mtl    fr.    Hulugården.   —   Systra  mjölqvarn. 

—  Adress:  Falköping. 

Segerstad.  Socken  uti  Gräsgårds 
härad  af  Olands  Södra  Mot  och  Kalmar 
län,  belägen  4.-V4  mil  från  Kalmar,  7 
mil  söder  från  Borgholm,  innefattar  0,294 
qvadratmil  land.  Jordmånen  består  till 
större  delen  af  svartmylla,  till  en  del 
blandad  med  sand,  något  lera  och  klapper- 
sten; åker  och  äng  hafva  öfver  allt  till 
grund  ett  jemnt  hälleberg,  betäckt  med 
mer  eller  mindre  djup  jord.  Sockne- 
boernas förråd  af  vedbrand  och  bygg- 
nadsvirke måste  hemtas  från  Småland. 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  392, 
år  1862  af  omkring  620  personer  på 
134  hushall,  består  af  143/4  mtl,  hvaraf 
12^  sk.,  2j%%  kr.,  tax.  till  263,800 
rdr  rmt;  medelvärdet  å  ett  hemman 
taxerades  1862  till  17,885  rdr.  I  be- 
villning efter  II  art.  erlades  89  rdr  14 
öre.  —  Segerstad  socken  utgör  ett  kon- 


Segerstad. 

sistorielt  pastorat  af  3:dje  klassen,  hö- 
rande till  Ölands  Södra  kontrakt  af 
Kalmar  stift.  —  Kyrkan,  som  är  af  sten, 
uppgafs  1832  såsom  liten  och  förfallen. 
Barnundervisningen  bestreds  1862  uti 
en  fast  folkskola  af  en  examinerad  lärare; 
barnens  antal  i  skolåldern  uppgick  n.  år 
till  101.  Till  skolan  hörer  ett  plante- 
ringsland   af    900   qvadratalnars   ytvidd. 

—  Uti  kyrkoboken    finnes    upptecknadt, 

»att  in  Junio  1 6 ~> 3  med  stort  släp  upprattades 
och  gjordes  af  hela  Södra  Mötet  den  stora  tjocka 
stengården  tvärs  landet  vid  Ottenby.  H.  K.  H. 
hertig  Carl  Gustaf  var  derhos,  och  finnes,  att 
hau  5  alnar  hög  och  3  alnar  tjock  är.  Då  ar- 
betades och  planterades  der  med  granborrar,  att 
utsås  skulle  till  granskog,  det  efterverldcu  för- 
nimma lär.»    (Afz.  Sagoh.,  9  Bd.  sid.    !7.) 

Af  fornminnen  nämnas  lemningar  efter 
Trebyborg,  n.  v.  om  kyrkan,  en  runsteu 
vid  Seby,  bautastenar  och  grifthögar  på 
flera  ställen  i  söder.  Ar  1833  gjordes 
af  en  bonde  under  väglagning  ett  fynd 
uti  en  hög  vid  Melby,  bestående  af  ett 
ganska  stort,  helt  menniskobenrangel, 
hvars  hufvud  låg  i  söder  och  fötterna 
mot  norr;  vid  dess  sida  lågo  bland  annat 
ett  tveeggadt  svärd  af  jern  samt  en  ring 
af  en  flat  och  smal  silfvertråd,  7/g  tum 
i  genomskärning,  vägande  Vi6  l°d;  af 
desamma  vill  Dybeck  sluta,  att  krigaren 
blifvit  begrafven  för  omkring  900  år 
sedan  eller  i  hedendomens  sista  period 
i  norden  (Runa,  3  haft.,  sid.  12).  Ar 
1285  gafs  Medalbytorp  till  Ny  dala 
kloster. 

Öfriga  hemman  äro:  Prestgården,  IV4  mtl, 
donerad  med  jord  år  1585  af  kon.  Johan  III 
och  år  1631  af  drottning  Maria  Eleonora.  — 
Melby  3  mtl,  Seby  3  mtf,  Träby  l3/8  mtl,  allt 
skatte.  —  Christineborg,  3/8  mtl  krono,  är  ett 
välbebygdt  nyhemman.  —  I  Segerstads  by  finnes 
gästgifvaregård,  h  varifrån  skjutsas  till: 

Friberga  i  norr 1     mil. 

Näsby  i  söder IV4» 

S.  Möckleby  i  s.  v 1         » 

—  Adress:  St.  Rör 

Segerstad,  Stora.  Två  mantal  frälse- 
säteri uti  Eefteleds  socken,  Westbo  hä- 
rad och  Jönköpings  län,  beläget  vid 
Ölmsta-ån,  som  går  ned  i  Drafven,  har 
egts  från  1300-  ända  intill  slutet  på 
1700-talet  af  slägterna  Haar  och  Hård, 
hv-ilken  sednare  upptog  den  förres  bo- 
märke och  vapen  vid  tillträdandet  af 
det  gamla  Haar-godset.  Segerstad  köp- 
tes från  löjtnant  Eoupe,  en  måg  till 
ryttm.  Hård,  af  ryttm.  Cederkrona,  hvars 


Segerstad;  Lilla. 


Seglingsberg. 


51 


enka,  Johanna  Jakobina  von  Jonstone, 
var  egarinna  deraf  år  1828.  Major  J. 
Axelsson  var  egare  ar  1862,  dä  der- 
under  lydde  l/A  mantal  fr.  och  ty2  mtl 
skatte  jemte  q  värn  och  Båg.  Säteriets 
taxeringsvärde  1862  var  40,000  rdr.  — 
Egendomen  uppgifves  hafva  bästa  jord- 
månen i  socknen  och  en  stor  gammal 
karaktersbyggnad,  till  större  delen  be- 
stående af  ektimmer.  På  spiseln  i  salen 
står  Hårdska  vapnet  jemte  en  inskrift. 
På  egorna  uppgräfna  sköldbucklor,  spjut- 
uddar, betselstänger  m.  m.  torde  stå  i 
något   sammanhang    med    ställets    namn. 

Segerstad,  Lilla.  Ett  mantal  rå  och 
rör  i  samma  socken  som  förutbeskrifna 
Stora  Segerstad,  egdes  1862,  jemte  qvarn 
och  såg  samt  1  mtl  underl.  i  skatte- 
hemmanen Nabba  och  Hensjö  samt  frälse 
Wäcklinge,  af  kammarjunkaren  C.  L.  von 
Mentzer,  inom  hvars  slägt  det  varit  i 
sednare  tiden.  Lilla  Segerstad  är  en- 
samt åsätt  ett  taxeringsvärde  af  20,000 
rdr  rmt. 

Seglinge.  Tre  mantal  frälse-säteri 
uti  Allmunge  socken,  Närdinghundra  hä- 
rad och  Stockholms  län,  är  beläget  om- 
kring 2 Vo  mil  öster  från  Uppsala  och 
bebygdt  med  stor  manbyggnad,  om- 
gifven  af  en  ansenlig  trädgård.  Till 
gården  hörer  tillräcklig  skog. 

Seglinge  är  Månesköldska  slägtens 
stamgods;  redan  på  1480-talet  namnes 
bonden  Peder  Bengtsson  i  Seglinge,  hvars 
sonson  Carl  Bengtsson  blef  adlad  1582 
med  namnet  Månesköld;  om  dess  sonson 
Carl  Christersson,  som  1616  utnämndes 
till  assessor  i  Svea  HofräU.  berättas,  att 
han  detsamma  afslog  under  förklaring, 
»att  hellre  vilja  mista  hufvudet»,  hvarpå 
han  i  stället  utnämndes  till  kapiten  för 
ett  båtsmanskompani;  icke  desto  mindre 
innehade  han  1657  Närdinghundra  hä- 
rads dorasaga.  Med  dennes  dotter  Brita 
kom  Seglinge  till  vice-presidenten  Erl. 
Kafle,  död  1678,  och  med  dennes  son- 
dotter till  majoren  Ambjörn  Ulf,  son  till 
en  postinspektor  Ulf  i  Jönköping  och 
adlad  1713  med  namnet  Ulfhjeliu;  han 
kommenderade  uti  slaget  vid  Helsingborg 
d.  28  Februari  1710  ett  helt  regimente, 
sedan  öfversten  och  majoren  blifvit  skjutna. 
Ofv-löjtn.  Honorat  Verdelet  de  Fornoy, 
som    dog    1643,    skref  sig   till  Seglinge 


och  Hesselby.  Är  1759  öfvergick  godset 
genom  köp  till  frih.  Wallenstjerna  och 
iirfdes  år  1706  af  en  fru  Danckwardt, 
egdes  1825  och  ännu  inom  Braheska 
slägten;  är  1863  var  Seglinge,  jemte  sä- 
terierna Länna,  Manna  och  Hagby  samt 
12 7*  mtl  frälse,  274  skatte,  Marma  och 
Thorslunds  mjölqvarnar  och  sågar,  allts. 
beläget  i  samma  socken,  åsätt  ett  taxe- 
ringsvärde af  c:a  697,000  rdr,  hvaraf 
100,000  rdr  för  sjelfva  Seglinge. 

Seglingsberg  eller  Fermansbo.  Bruks- 
och  landtegendom  i  Hamnas  socken  och 
Snefringe  härad  af  Westerås  län,  ligger 
vid  Kolbäcks-ån  och  norr  om  sjön  Öfra 
Hadden,  i  en  naturskön  trakt  invid  Ströms- 
holms kanal,  3;V4  mil  från  Westerås. 
Verken  anlades  åren  1610  och  1612  och 
hafva  åtminstone  från  1750-talet  tillhört 
slägten  Adlerberg  till  1780,  derpå  en 
Schör  och  sednast  brukspatronerna  E. 
och  W.  Öberg.  I  och  för  bruksrörelsen 
funnos  på  1860-talet  2  härdar  med  1 
smält-  och  2  räckhamrar  för  franche- 
comté-smide,  2  härdar  med  en  hammare 
för  tysksmide,  1  spikhammare  och  1 
knipphammare.  Ärliga  stångjernstillverk- 
ningen  uppgår  till  vid  pass  10,000  ctr. 
Vid  samma  vattenfall,  som  drifver  verken, 
äro  anlagda  en  tullmjölqvarn  med  2  par 
stenar  samt  en  enbladig  tullsåg;  vid  andra 
vattendrag  finnas  tegelbruk  och  trösk- 
verk. —  Jordegendomen,  dels  af  frälse, 
dels  af  skatte-frälse  natur,  har  en  areal 
af  8,980  tid,  hvaraf  under  eget  bruk 
393  tid  tomter  och  åker  samt  425  tid 
äng  och  odlingsmark,  medan  90  tid  åker 
samt  337  tid  äng  och  odlingsmark  äro 
fördelade  på  landbönder  och  torpare. 
Det  återstående  utgöres  af  188  tid  skog- 
mossar, hvilka  till  en  del  kunna  odlas, 
och  7,541  tid  afrosningsjord  med  sparad 
skog  samt  god  tillgång  på  sågblock  och 
byggnadstimmer. 

Hufvudgården  består,  sedan  corps  de 
logis  för  några  år  sedan  nedbrunnit,  af 
två  flygelbyggnader,  i  hvilkas  närhet  en 
i  fransk  och  engelsk  stil  anlagd  park 
befinnes;  till  egendomen  höra  frukt- och 
köksträdgård,   orangeri  och   drifhus. 

Under  egendomen  lyda  ^^  mtl  i 
Fermansbo  by,  74  mtl  i  Seglingbro,  1/8 
fr.  i  Näs,  V;{>  i  Gammelby  m.  m.,  äfven- 
sora  andelar  i  Käfväla  masugn  och  by 
uti  Grangärdes  socken.    Hela  godset  var 


52 


Seglora. 


år  1862  åsätt  ett  tax.värde  af  164,200 
rdr,  hvaraf  80,000  rdr  för  */4  fr.  Seg- 
lingbo.  Vid  bruket  bodde  1862:  284 
personer  på  70  hushåll. 

Seglora.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Marks  och 
Bollebygds  kontrakt  af  Göteborgs  stift, 
utgöres  af  socknarne  Seglora,  Fritsla, 
Kinnaroma  och  Skephult,  med  63Jg  ratl, 
bebodda  1860  af  öfver  6,100  inbyggare. 
Pastoratet  är  beläget  6  mil  från  stifts- 
staden. —  Seglora,  modersocken,  uti 
Marks  härad  af  Elfsborgs  län,  är  belägen 
2%  mil  s.  v.  från  Borås,  omgifves  i 
vester  af  Bollebygd  och  Hysna,  i  söder 
af  Kinna,  samt  omfattar  1,076  qv.mil, 
hvaraf  0,osi  äro  vatten.  Stora  Hölsjön 
ligger  på  gränsen  åt  Hysna  och  Kinna 
socknar.  Marken  är  till  största  delen 
mindre  bördig,  för  det  mesta  bergig,  och 
en  liten  del  af  socknen  jemn.  Eådande 
jordmånen  är  röd  mjäljord  och  något 
sand,  särdeles  utmed  Wiska-ån.  Af  skog 
växer  till  husbehof.  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  1,086  och  1863  af 
öfver  2,230  inb.  på  538  hushåll,  inne- 
fattar 235/8  mtl,  hvaraf  12%  mtl  sk., 
1%  kr.,  9V8  fr.,  taxerade  till  519,500 
rdr  rmt.  I  bevillning  efter  II  och  III 
art.   erlades  881   rdr  71   öre. 

Seglora  pastorat  skänktes  år  1651 
till  r.  r.  Fredrik  Stenbock,  då  han  den 
26  Mars  upphöjdes  i  grefligt  stånd.  Kyr- 
kan, af  trä  och  okänd  ålder,  har  torn 
från  1786.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  flyttbar  folkskola,  der  under  året 
1862:  187  barn  undervisades  af  en 
examinerad  lärare,  medan  125  barn  er- 
höllo  undervisning  i  hemmet.  Af  kyrko- 
herdar må  nämnas  Sven  Olofsson,  som 
blef  stamfader  för  adliga  ätterna  Gyllen- 
sköld och  Carlheim  (-Gyllensköld) M  1,207 
och  1,661,  och  hvars  dotter  Brita  blef 
gift  med  en  borgare  i  Skenninge,  Håkan 
Olofsson,  hvars  sonson  åter  blef  stam- 
fader för  grefl.  ätten  Lindsköld. 

I  socknen  märkas:  Rydals  bomullsspinneri 
och  Seglora  säteri,  se  d.  art.;  underl.  hemman 
äro:  \xji  rå  och  rör  Seglora,  tyg  fr.  Bua,  Vg 
Flätan,  '  /g  Hesterås,  *  /j  Lundsberg,  *  /4  Skrim- 
hult,  alla  frälse.  —  Skrapereds  eller  Wiskafors 
väffabrik  med  såg,  V2  mtl  sk.  Skrapered,  1  mtl 
rusth.  Bosnäs,  */g  sk.  Bogryd,  */$  fr.  Gäddared, 
V4  fr.  Lundsberg,  5/8  fr.  Skäggared,  3/g  fr. 
Tomta,  ','4  sk.  Tranhult,  utgöra  ett  gods,  tax. 
till  116,800  rdr,  som  eges  af  fabrikör  Sv.  Eriks- 
son. —   V2  m^l  Eskilsered  är   kapitensboställe; 


Segmoii;  Östra. 

V4  Ingeshult,  */4  mtl  Läpparhult,  militiae;  3/4 
Seglora,  prestgård.  —  Sågar  finnas  vid  ;V/4  fr. 
Ryd  och    !/2   mtl  Seglered.   —  Adress:   Borås. 

Segloraberg.  Egendom  uti  Seglora 
socken  af  Marks  härad  och  Elfsborgs 
län,  belägen  2V4  niil  s.  v.  från  Borås, 
nära  kyrkan,  har  tillhört  i  slutet  af  1600- 
talet  kanslirådet  Lars  Wallius,  adlad 
grefve  Wallenstedt,  död  1703,  slutande 
sin  ätt.  Här  föddes  den  19  Febr.  1786 
Samuel  Grubbe,  som  blef  1827  professor 
och  inkallades  i  konungens  statsråd  år 
1840,  der  han  i  början  var  chef  för 
ecklesiastikdepartementet;  dog  år  1853. 
Statsrådet  Grubbe  skall  varit  en  utmärkt, 
åtminstone  en  märkvärdig  vetenskaplig  ka- 
rakter. Han  bedömes  i  K.  Wetensk.  Akad. 
handl.  såsom  en  af  de  trognaste  arbetare 
i  kulturens  tjenst  vårt  land  någonsin  egt. 
Uppgift  på  hans  efterlemnade  skrifter  fin- 
nes i  nämnda  Wetensk.  Akad.  handl.  för 
år  1853.  General-majoren  och  riddaren 
Erik  Edman,  adlad  Edenhjelm,  skref  sig 
till  Segloraberg,  der  han  dog  år  1808. 
Han  bivistade  hela  Pommerska  kriget  och 
var  i  träffningarne  vid  Demmin,  Neu 
Ruppin,  Passevalk,  der  han  blef  bles- 
serad,  vid  Meijenkrebs,  Neu  Branden- 
burg,  Klemptenow,  Neu  Kålen  och  Him- 
melport; deltog  äfven  på  1780-talet  i 
Finska  kriget.  Sonen,  öfverste-löjtn.  Er. 
Magnus,  dog  här  1826. 

Enligt  Djurberg  hade  gården  1818 
någorlunda  höbol,  hjelplig  skog  till  hus- 
behof, vacker  tvåvånings  manbyggnad  af 
trä,  med  ganska  god  trädgård.  Ar  1863 
hade  1  mtl  fr.-säteri,  IV2  rå  och  rör 
Seglora  med  qvarn  jemte  l3/4  mtl  frälse 
samma  egare  som  Rydals  bomullsspinneri, 
hvartill  hänvisas. 

Segmon,  Östra.  Två  mtl  frälse-säteri 
uti  Eds  socken  af  Grums  härad  och 
Carlstads  län,  uppgifves  af  Fernow  blifvit 
säteri  1672.  Det  var  1862  skiftadt  i 
2  delar,  hvaraf  l4/5  mtl,  jemte  V8  rå 
och  rör  Ö.  Säfvelskog,  frälsehemmanen 
V4  B  otorp,  V4  Mörtkärn,  V4  Sundänge/i, 
hälften  i  Uppsala  och  Segmons  q  varnar, 
Uppsala  såg,  utgjorde  en  egendom,  tax. 
till  129,500  rdr  rmt.  Egare  var  herr 
M.  Siger.  Andra  delen  af  säteriet,  eller 
V4  mtl  utgjorde,  jemte  1  mtl  sk.  Westra 
Segmon,  frälsehemmanen  1  mtl  Bon,  1/8 
Dalen,  1/8  Jonsbol,  V3  Snuterud,  V4  Starr- 
karm,  l/4  Sandåsen,  V4  Uppsala,  '/, 
Ånäs,    2:dra    hälften    uti    Segmons    och 


Sela-ön. 


Sela-ön. 


53 


Uppsala  qvarnar  samt  Wahlevikens  qvarn 
och  såg,  eu  egendom,  tax.  till  149,500 
rdr  rmt;  egare  var  hr  A.  Olsson. 

Sela-ön,  en  bland  Mälarens  största, 
vackraste  och  bördigaste  öar,  omgifves 
af  Grönsö-,  Waxängs-  och  Tynnelsö-fjär- 
darna,  den  vattenled,  som  sträcker  sig 
mellan  sistnämnda  fjärd  och  Kolsundet, 
samt  af  Björk-  och  Prestfjärdarna,  och 
har,  i  likhet  med  flera  bland  de  större 
Mälar-öarna,  i  fordna  dagar  bestått  af 
ett  stort  antal  holmar,  skiljda  genom 
vattendrag,  hvilka  under  århundradenas 
lopp  blifvit  igenvallade  och  nu  bilda 
sänkningar,  innehållande  öns  bördigaste 
delar.  På  öns  norra  kust  bildar  Mälaren 
Hornbo-  och  Algö-vikama,  hvarjemte  ön  i 
öfrigt  på  denna  sida  är  kantad  med  talrika 
utskjutande  uddar  och  i  landet  inskärande 
smärre  vikar.  Ypperlig  ekskog  växer 
på  ön,  som  underhåller  kommunikation 
med  fastlandet  medelst  färja  öfver  Stallar- 
holmssundet. 

Ön,  som  namnes  redan  af  Sturleson 
med  anledning  af  Ingjald  Illrådas  an- 
grepp på  den  der  residerande  Söderman- 
lands-konungen Granmar,  och  af  honom 
kallas  Sile,  sedermera  i  13:de  och  14:de 
århundradena  Sila  och  Syla,  är,  i  likhet 
med  flera  bland  Mälar-öarna,  en  min- 
nesrik bygd  och  eger  stort  öfverflöd  af 
minnen  frän  forntiden.  Redan  namnet 
»Sela-ön»  har  varit  ett  föremål  för  anti- 
qvariemas  funderingar  och  påstås  af  Pe- 
ringsköld  betyda  Sällö,  »de  saligas  ö.» 
Öns  befolkning  kallas  »Selingbor»,  och 
»skola  de  hafva  gjort  sig  ryktbara  i  krigen 
mot  Greker  och  Romare.»  Dessa  och 
andra  påhitt  af  Rudbeckska  skolans  adep- 
ter, hvilka  sedan  blifvit  utkolporterade 
af  deras  lika  okritiska  efterföljare,  kunna 
vi  gerna  lerana  derhän;  säkert  är,  att 
öns  fornminnen  tyda  på  en  icke  oan- 
senlig befolkning;  ännu  lära  16  runstenar 
rinnas  på  ön,  och  af  de  fordom  »oräk- 
neliga» grafhögarna  och  bautastenarna 
finnas  ännu  några  qvar.  På  runstenarna 
namnes  ofta  en  »Skira»;  i  Nedervalla 
hage  står  en  runsten,  rest  af  Sirid  åt 
hennes  man,  Sven,  som  ofta  seglat  till 
Semgallen,  styrande  krigsskepp  framom 
Domnanäs.  Vid  Öfver-Sela  socken,  in- 
vid det  vattendrag,  som  ännu  1771  skar 
midt  igenom  hela  ön,  finnes  ett  väl  bi- 
behållet tingsställe,   och   vid  byn  Fjälstad 


i  Ytter-Sela  socken,  på  öns  östra  sida, 
visar  man  berget,  der  konungarne  bott, 
och  dit  traditionen  förlägger  Granmars 
borg.  Detta  berg,  vid  hvars  fot  byn 
Fjälstad  ligger,  är  tämligen  högt,  och 
på  dess  topp  ligger  nu  en  stenhög,  san- 
nolikt från  nyare  tider.  Från  berget 
har  man  den  härligaste  utsigt  öfver 
hela  Sela-ön,  Strengnäs,  Tosterön  och 
fjärdarna  omkring.  Nedanför  detsamma 
ligga  ännu  två  stora  ättehögar,  den  ena 
omgifven  med  en  stenkrets,  och  derjemte 
flera  smärre  högar  och  stensättningar. 
Från  bergets  vestra  ända  går  emellan 
tvänne  åkergärden  en  ängsväg  om  25  ä 
30  alnars  bredd  och  300  alnars  längd, 
kallad  Bredängen  och  Kämparebanan, 
om  hvilken  traditionen  vet  att  förmäla, 
att  konungen  och  hans  hof  här  hållit 
kämpalekar  och  förlustat  sig  med  idrotter. 
Akerrenarne  äro  på  ömse  sidor  om  än- 
gen betäckta  med  stenar,  för  det  mesta 
lika  stora  och  passande  till  att  kastas 
med  slunga  eller  med  handen.  Folket 
håller  renen  och  stenarna,  —  på  hela 
det  öfriga  fältet  finnes  ingen  enda  sten, 
—  i  stor  helgd  och  gör  der  ingen  den 
ringaste  förändring.  Midt  i  renen  ligger 
en  guldvagn,  berättar  sägnen,  hvilken 
skattgräfvare  sökt  upptaga  med  tillhjelp 
af  tvillingsoxar,  men  misslyckats.  Nyc- 
keln till  vagnen  ligger  under  en  tall  i 
Kraksta  hage,  och  »så  länge  tallen  står 
grön»,  ligger  nyckeln  orubbad  qvar. 

Uti  skogen  vid  Alby,  norrut  från 
Fjälsta,  befinnes  likaledes  ett  berg,  kal- 
ladt  Bollberget  eller  Bålberget,  hvilket 
traditionen  likaledes  ställer  i  samband 
med  »Granmars  bål.»  Här  finnas  ännu 
qvarlefvor  efter  befästningar,  bestående  i 
grofva  stenmurar  på  bergets  norra  sida; 
på  de  öfriga  sidorna  är  berget  afsjelfva 
naturen  befäst  genom  sina  smala,  ofta 
lodräta  väggar.  Det  är  alldeles  icke 
omöjligt,  att  Granmar  eller  någon  annan 
fylkes-  eller  småkonung  här  haft  en 
borg;  allt  utvisar,  att  Sela-ön  är  en  bland 
Södermanlands  äldsta  bygder. 

Sela-ön  består  af  tvänne  socknar, 
Öfver- och  Ytter-Sela,  till  hvilka  flera  kring- 
liggande öar  likaledes  räknas,  deribland 
Tynnelsön,  en  liten  del  af  Aspön  ra.  fl. 
Bland  gårdar  på  sjeifva  Sela-ön  märkas: 
Mälsåker  (se  detta  ord),  Alby,  %  sk. 
Östa,  Ekiiäs  m.   fl. 


54 


Selebo. 


Selet. 


Selebo.  Härad  uti  Nyköpings  län, 
består  dels  af  öar  i  Mälaren,  dels  af 
strandbygder,  som  synas  fordom  varit 
öar,  båda  delarne  genom  fjärdar,  vikar 
och  små  vattendrag  eller  genom  dal- 
gångar söndrade  i  en  mängd  särskilda 
bygder,  omvexlande  med  slätter,  skogs- 
marker och  oftast  låga  berg.  Det  om- 
gifves  i  söder  af  Öknebo  härad  samt 
Daga,  i  vester  af  Åkers  och  omfattar  8 
socknar  (se  nedan)  med  253^,^  mantal, 
enligt  mantalslängden,  men  enl.  Hahrs 
stat.  tabeller  af  259  mtl  eller,  med  15% 
mtl  af  Strengnäs  landsförsamling  samt 
l3/4  mtl  af  Åkers  socken,  hit  hörande 
i  judicielt  hänseende,  af  276j|  mantal.) 
Arealen    är  2,875  qvadratmil    land,    0,ii6 


qvadratmil  vatten,  eller  fast  land  med 
öar  66,536  tid,  som  beboddes  1863  af 
omkring  7,250  inbyggare,  hvartill  komma 
684  i  Mariefreds  stad.  Odlade  jorden 
upptages  till  12,592  tid,  naturlig  äng 
till  6,566  tid.  Åkerjorden  består  af  god 
och  bördig  lera.  Häradet,  som  i  äldre  ti- 
der benämnes  Sibbo-hundari  och  utgjorde 
Räfsnäs  län,  räknas  till  3:dje  fögderiet, 
som  innefattar  detta  jemte  Daga  och 
Åkers  härader,  och  till  lifgedingets  dom- 
saga, som  innefattar  Selebo,  Åkers, 
Öster-  och  Wester-Rekarnes  härader; 
tingsstället  är  vid  Sundby  i  Thoresunds 
socken.  —  Socknarne  med  deras  hem- 
mantal, folkmängd  och  bevillning  ses 
af  nedanstående: 


Thoresund   • 
Ofver-Selö  . 
Ytter- Selö   . 
Aspö  . 
Kjernbo  . 
Taxinge  . 
Ofver-Enhörna 
Ytter-Enhörna 


Selet  och  Svartlå.  Jernverk  uti 
Neder-Luleå  socken  af  Norrbottens  län, 
hvaraf  dock  det  sistnämnda,  beläget  helt 
nära  Lule  elf,  6V4  mil  från  Gamla  Luleå 
stad,  vid  utloppet  af  Elarkån,  midt  imellan 
Heden  och  Hedefors,  har  varit  raseradt 
åtminstone  för  40 år  sedan;  det  förstnämn- 
da har  två  härdar,  manufakturverk  och 
masugn  vid  Edefors,  Sl/2  mil  nordligare, 
ungefär  2  mil  från  Lappska  gränsen,  en 
mjölqvarn  med  2  par  stenar,  ett  grof- 
bladigt  sågverk  med  2  ramar,  en  landt- 
egendom,  bestående  af  7/i6  m^[  krono 
Kroktjem  i  samma  socken  (se  art.  Neder- 
Luleå);  det  hela  var  1862  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  36,300  rdr  rmt.  Till  Selet 
kommer  Gellivare-malmen  landvägen  från 
Heden,  dit  den  föres  på  skutor  från 
Edefors  utåt  Luleå  elf,  som  på  denna 
sträckning  af  5V2  m^  går  med  späkt 
vatten  och  har  ofta  l/s  mil  i  bredd. 
Ehuru  så  väl  Edefors  som  Svartlå  ega 
rikliga  koltillgångar,  så  forslas  nämnda 
Gellivare-jernmalm  förbi  Edefors  och 
Svartlå  till  Selet  och  Avafors,  som  ligga 


Mantal. 

Folk- 
mängd. 

1,346 

Be  villnin 

g 

för 
egendom. 

för  ink.  o. 
embete. 

efter 
III  art. 

30  rdr. 

49i| 

356  rdr. 

218  rdr. 

55! 

1,367 

438     )> 

76     » 

142     » 

441 

1,102 

338     » 

145     » 

126     » 

25}| 

606 

171     » 

51     » 

69     » 

27| 

880 

146     » 

293     » 

10     » 

Q39 

564 

90     » 

128     » 

87     » 

151 

576 

117     » 

120     » 

88     » 

251 

804 

193     » 

30     » 

26     » 

6  a  8  mil  längre  ned,  för  att  smältas 
der,  hvarest  koltillgångarne  äro  mindre. 
Vid  Hedefors  ligger  sågverket,  bygdt  i 
en  liten  kanal,  som  blifvit  öppnad  bred- 
vid öfra  forssen. 

Bruken,  som  äro  baron  Hermelins 
anläggningar,  såldes  på  1840-talet  af  kon. 
Oscar  till  intressenter.  Vid  bruket,  som 
har  kyrka  med  särskild  predikant,  bodde 
år  1862:  85  personer  på  23  hushåll. — 
Rörande  tackjernstillverkningen  kan  upp- 
lysas, att  den  under  perioden  1834 — 58 
var  störst  1837  med  4,324  sktt,  och 
minst  1848  med  851  sktt;  år  1858 
uppgick  den  till  1,727;  stång-  och  ämnes- 
jernstillverkningen  var  störst  1853,  då 
den  uppgick  till  1,100  skU,  för  1858 
uppgifves  den  till  770  skU;  jernma- 
nufakturtillverkningen  var  under  åren 
1849 — 58  störst  1854,  då  den  uppgick 
till  213  skU,  för  1858  uppgifves  den 
till  blott  34  %kU. 

Nuvarande  delegares  i  Gellivara  bruks 
bolag  förslag  till  en  jernvägsanläggning 
mellan    Gellivara   malmberg   och    hafvet 


St»ll<»valla. 


Selänger. 


55 


torde,  om  det  kommer  till  verkställig- 
het, blifva  af  oberäkueligt  stort  gagn  för 
denna  ort. 

Sellevalla.  Egendom  uti  Edsbergs 
härad  af  Örebro  län,  se  Sällvan. 

Selånger.  Moder-socken,  är  belägen 
i  Wester-Norrlands  län  och  Medelpads 
fögderi,  samt  under  62  gr.  23  min.  pol- 
höjd, 42  mil  norr  om  Stockholm  och 
V2  mil  från  närmaste  stad,  Sundsvall; 
gränsar  i  norr  och  nordost  till  Sättna 
och  Timrå  socknar,  i  öster  till  Sköns 
socken  och  Sundsvalls  stads  egor,  i  söder 
till  Tuna  och  i  vester  till  Stöde  socknar 
samt  upptager  en  areal  af  25,867  tid 
29  kpl.,  deruti  inberäknade  dess  få  sjöar 
och  små  vattendrag  m.  m.  dock  icke  en 
del  af  Huljesjön. 

Socknen  antages  vara  en  af  Norr- 
lands äldst  odlade  och  bebyggda  trakter; 
några  vilja  härleda  namnet  af  det  gamla 
ordet  Sel,  som  betyder  fäbodar,  och  An- 
ijm\  halsvik,  samt  antaga  då  de  första 
bebyggarne  haft  här  sina  fäbodar  och 
gifvit  stället  dess  namn;  andra  åter  vilja 
härleda  det  från  sill  och  mena  alltså 
namnet  rättare  böra  skrifvas  Sillånger. 

Socknen  består  af  en  mot  hafvet  sig 
sluttande,  mestadels  skogig  trakt.  Några 
öppna  ställen  af  betydligare  vidd  finnas 
ej,  men  desto  flera  dalsträckningar  och 
berg,  hvilka  dock  ej  äro  af  någon  syn- 
nerlig betydenhet.  Bergkullarne  utgöra 
tillsaramnnräknade  ett  antal  af  nära  70, 
och  vattnen  mellan  15  och  20.  — Mel- 
lan bergstrakterna  ligga  de  inom  sock- 
nen odlade  egorna  med  hufvudsaklig 
sträckning  i  öster  och  vester.  I  den 
mån  landet  höjer  sig,  ligga  äfven  sjö- 
arne högre,  ju  längre  afståndet  är  från 
hafvet;  af  dessa  äro  Seiångersfjården, 
Huljesjön  och  Segersjön  störst. 

Det  ansenligaste  berget  är  J/älloms- 
berget,  väl  ej  till  arealinnehåll,  men  fast- 
mer till  sin  ansenliga  höjd.  Det  sträcker 
sig  från  landsvägen  till  Sättna  socken- 
skilnad.  Kohlstaberget  kominer  derefter 
i  ordningen.  Det  utgör  en  bergsrygg, 
som  tager  sin  början  från  Sundsvalls 
stads-egoskilnad  emot  Nacksta  och  slutar 
vid  skilnaden  emot  Tuna;  den  är  för 
det  mesta  skogbeväxt.  Dessutom  finnes 
en  mängd  mindre  bergåsar,  hvarimellan 
framrinna  en  mängd  bäckar,  hvilka,  slut- 
ligen förenade,  utfalla  i  Selångersfjärden. 


Socknens  läge  och  natur  i  allmänhet 
erbjuda  inga  anledningar  till  synnerligt 
lifliga  naturmålningar;  men  trakterna  vid 
kyrkan  och  vid  Hulii-balken  göra  dock 
härifrån  härliga  undantag.  Från  höjden 
af  den  förra,  som  beherrskar  Selångers- 
fjärden och  trakten  utöfver  åt  Sundsvall, 
erbjuder  sig  en  utsigt,  som  i  sanning 
täflar  med  de  flesta,  af  hvilka  Norrland 
har  ett  så  rikt  förråd.  Från  höjden  af 
Hällomsberget  är  utsigten  dock  vidsträck- 
tast. I  historiskt  afseende  är  intet  kändt 
mer  än  hvad  som  rörer  den  fordom  här 
belägna  kungsgården,  h varom  hänvisas 
till  art.  Kungsnäs,  samt  Kyssarnes  härj- 
ning här  1721,  då  flera  af  socknens  byar 
plundrades  och  brändes. 

Af  förekommande  djurarter  må  näm- 
nas, att  björnen  har  på  flera  år  ej  blifvit 
fångad  här,  dock  visar  han  sig  stundom 
på  Huljens  norra  skogstrakt  samt  på  den 
dertill  gränsande  Djupdahls  allmänning 
i  Sättna.  De  skadligaste  rofdjuren  här 
äro  vargar.  Elg  påträffas  aldrig  nu  mer, 
men  i  vattendragen  någongång  uttern. 

Af  trädslag  finnas  de  vanliga  norr- 
ländska. Lönn,  lind,  äple-  och  körs- 
bärsträd planteras  här  äfven;  af  dessa 
bära  körsbärsträden  nästan  under  hvilka 
förhållanden  som  helst  både  ymnig  och 
fullmogen  frukt.  Tall,  gran,  björk,  al 
och  asp  (af  sistnämnda  tillverkas  någon 
pottaska)  gifva  den  mesta  och  reelaste 
afkastningen.  —  I  botaniskt  hänseende 
lemna  Siljeberget  och  Huljen  den  rikaste 
skörden;  der  växa  bland  andra  Allimn 
scltoenoprasum,  Annaria  trinervia,  Cam- 
2Jamda  cervicaria,  D lanthus  deltoides,  Or- 
chis  cruenta,  Ribes  alpinum,  Staohys  syl- 
vatica,  Sonchus  alpinus ,  Viola  Jlirta. 
Klimatet  är  friskt  och  sundt,  ehuru 
thermometer-observationerna  utvisa  en 
högst  varierande  väderlek,  ithy  att  den 
ofta  om  vintern  visar  30  ä  36  gr.  köld 
och  sommartiden  25,  ja,  ända  till  31  gr. 
värma  i  skuggan. 

Jordmånen  är  i  allmänhet  svag  och 
består  mestadels  af  vattensjuk,  stenblan- 
dad  lera.  De  flesta  odlingsbara  trakterna 
äro  redan  upptagna.  Af  de  trenne  helso- 
källor, som  finnas,  är  isynnerhet  den  på 
prestbordets  egor  anmärkningsvärd. 

Folkmängden,  som  år  1840  var  1,178, 
hade  1852  uppgått  till  1,287  och  1862 


56 


Selånger. 


fcelånger, 


till  nära  1,400  på  347  hushåll;  sjelf- 
egande  jordbrukare  voro  år  1852:  116 
och  torpare  40.  Utaf  de  förra  funnos 
blott  4  arrendatorer  och  af  de  sednare 
c:a  hälften  egare  till  torp,  upplåtna  på 
evärdelig  tid.  Till  följd  af  ett  arbetsamt 
och  i  de  flesta  fall  nyktert  lif  råder  inom 
denna  socken  mer  välmåga  än  fattig- 
dom. Selångerboerna  hafva  länge  varit 
orättvist  misstänkta  för  de  våldsamheter, 
som  af  öfra  socknars  allmoge  blifvit  för- 
öfvade  inom  denna  sockens  område  på 
deras  färd  till  Sundsvall,  men  hafva  på 
sednare  tiden  afskuddat  sig  denna  miss- 
tanke, såsom  följande  fakta  ådagalägga: 
För  några  år  sedan  bemärkte  man,  att 
inom  socknen  uppehöll  sig  ett  tjufband. 
Flera  stölder  begingos  samtidigt  på  olika 
ställen,  och  på  vägen  mellan  Sundsvall 
och  Selångers  kyrka  anhöllos,  gång  efter 
annan,  de  vägfarande  nattetid.  Efter  att 
talet  om  Selångerboernas  tvetydighet  en 
lång  tid  varit  tystnadt,  började  det  nu 
åter  komma  i  omlopp.  Men  måna  om 
bibehållandet  af  sin  återvunna  aktning, 
fruktande  att  åter  förlora  den  samt  öfver- 
tygade,  att  främmande  lösdrifvare  uppe- 
höllo  sig  inom  deras  samhälle,  beslöto 
de  allmänt  på  en  sockenstämma  att  ut- 
rota eller  fånga  de  okända  fridstörarne. 
En  ordentlig  skallgång  anställdes  åt  flera 
håll,  misstänkta  gömslen  genomletades, 
och  följden  blef  socknens  fullkomliga 
rensning  från  fridstörarne,  som  hastigt 
försvunno  derifrån.  Vid  den  strax  derpå 
inträffade  Sundsvalls  hästmarknad  stod 
längs  hela  Selångersvägen  ordentlig  vakt, 
och  under  hela  marknadstiden  förspordes 
ingen  enda  oordning. 

Hufvudsakliga  näringarne  äro  åker- 
bruk och  boskapsskötsel.  Fiske  idkas 
nu  mer  föga.  Binäringar  utgöras  dels 
af  kolning,  körslor  af  tackjern  till  och 
stångjern  från  bruken  samt  varutransport 
efter  Jämtlandsvägen,  äfven  på  bekostnad 
af  modernäringen,  som  derigenom  för- 
summas. Kol-,  timmer-  och  vedförsälj- 
ning på  Sundsvall  utgör  äfven  en  icke 
obetydlig  näringsgren. 

Vanliga  sädesslag  äro:  korn.  hafre 
och  till  någon  del  råg;  potates,  äfven- 
som  andra  rotfrukter,  odlas  blott  till 
husbehof,  derjemte  något  lin  och  hampa. 
—  Åkerjordens  brukningssätt  är,  att 
densamma    trades    hvartannat   år,  näml. 


den  s.  k.  gammal-åkern;  dessutom  upp- 
plÖjas  lindarne,  sedan  höväxten  minskats, 
besås  första  året  ogödslade  med  hafra 
och  andra  året,  gödslade,  med  blandsäd, 
hvarefter  de  igenläggas.  På  ett  och 
annat  ställe  utsås  höfrö,  för  att  så  myc- 
ket förr  erhålla  höafkastning.  Höet  slås 
med  liar,  ligger  så  afmejadt  en  eller 
annan  timme,  vändes  sedan  och  torkas 
samt  utbredes  och  hopsamlas  slutligen 
dels  i  s.  k.  »satar»,  dels  ock,  i  fall  man 
befarar  regnväder,  i  små  provisionela 
hässjor  samt  inköres  efter  tomtgången 
torkning  i  lador  och  höbodar.  Angarne 
äro  dels  skogiupna,  dels  äfven  mossbe- 
växta  och  ofta  sumpiga.  Ängsmarken 
är  ringa  och  obetydlig  i  förhållande  till 
åkern,  samt  dessutom  af  så  mager  be- 
skaffenhet, att  största  delen  deraf  måste 
plöjas  och  gödslas.  Jordmånen  är  ler- 
aktig  och  grässlagen  sådana,  som  kunna 
hänföras  under  hårdvallshö.  Betesmarken 
är  otillräcklig,  hvarföre  ock  kreaturen 
måste  flyttas  till  skogsbyar  utom  sock- 
nen. Hästarne  äro  merändels  af  norsk 
race.  Skogen  är,  i  anseende  till  den 
starka  brukningen,  svag.  Turnus  är  c:a 
200  år.  Den  enda  iuom  församlingen 
befintliga  tullmjölqvarnen  är  i  Qvarnsätt 
by,  har  3  par  stenar  och  är  i  gång  hela 
året  igenom;  den  kallas  vanligen  Silje 
qvarn ;  dessutom  finnas  Rus-,  Söder-  och 
Norråsens  sågar. 

Selånger  moderförsamling  utgör  med 
Sättna  socken  ett  regalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Medelpads  kontrakt 
af  Hernösands  stift,  med  477/i2  mantal, 
bebodda  1860  af  3,251  personer.  Tingen 
hafva  hållits  än  på  kongsgården  i  Selån- 
ger, än  på  Koflands  gästgifvaregård  i 
Sättna;  nyligen  har  i  skolhuset  blifvit 
inredd  en  tingssal.  Barnundervisningen 
bestreds  inom  Selånger  socken  uti  en 
fast  skola  af  en  oexaminerad  lärare  år 
1862  för  84  barn,  h varförutan  78  under- 
visades i  hemmet.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  2,080  qvadratalnars 
yta.  Angående  fattigförsörjningen  är 
faststäldt,  att  skattetalet  utgör  normen 
för  bestämmandet  af  huru  många  dagar 
på  året  h varje  hemmansåbo  åligger  att 
fattighjon  vårda.  Kyrkokassans  behåll- 
ning utgjorde  1862:  2,040  rdr  rmt.  — 
Sockenmagazinet  hade  200  fcr  spannmål 
i  fond. 


Seltogér. 

Kyrkan,  som  uppbyggdes  år  1781 
och  blef  kallad  Gustaf  Adolfs,  är,  om  ej 
den  största,  åtminstone  en  af  de  större 
landtkyrkor  i  Medelpad,  52  alnar  läng, 
231  .,  aln  bred,  oberäknadt  den  rymliga 
sakristian.  Hvalfvet  skall  vara  det  högsta 
man  far  se  i  någon  landtkyrka.  Det 
byggdes  genast  af  sten,  men  måste  strax 
efter  dess  uppbyggande  nedtagas  och 
utbytas  till  ett  af  trä,  som  öfverströks 
med  rappning.  Orgelverket,  uppbygdt 
1837  är  s.  k.  mästerstycket  af  direktör 
Ek.  Det  innehåller  13  stämmor.  I  kyr- 
kan finnes  det  enda  adliga  vapnet  i  Me- 
delpad efter  en  häradshöfding  Er.  Teet 
till  Sonnanö,  född  1646,  död  1693.  — 
Enligt  annan  uppgift  finnes  midt  öfver 
altaret  en  gammal  målning,  bestående 
af  ett  svart  kors  på  ena  sidan  och  en 
gul  orrefot  med  halfva  låret  pä  andra 
sidan,  och  skall  detta  vara  erkebiskopen 
Jacobi  Ulphonis  vapen.  »Han  var  af  en 
gammal  adel  ig  slägt,  som  kallas  Otte- 
s-öner  och  fört  i  Skiöldemerke  en  gol 
Örnefot  med  b  vit  a  fiedrar  i  blått  feldt.» 
—  Denne  Jacob  Ulphonis  erhöll  i  för- 
läning,  enl.  Calmare  beslut  1422,  »Norre- 
botn  med  alla  thes  Sochnar.»  Han  skall 
hafva  »påbyggt  Selånger  kyrka,  hvilken 
förmenas  först  vara  uppförd  vid  slutet 
af  1400-talet  genom  en  i  orten  då  namn- 
kunnig munk  Josephs  försorg.»  Målnin- 
garne, hvilka  tros  vara  från  Jac.  Ulpho- 
nis tid,  föreställa  händelser  ur  den  H. 
Skrift.  Biskop  Jacob  uppgifves  af  andra 
hafva  dött  först  år  1522.  —  I  socknen 
är  född  sederm.  prosten  i  Skellefteå,  Pehr 
Högström,  som  utgifvit  en  förträfflig  be- 
skrifning  öfver  Lappmarken. 

Fomlemningar :  Ruiner  efter  gamla 
kyrkan  finnas  nära  vid  fjärden.  Den 
antages  fordom  varit  ett  fäste,  som,  då 
hafvet  trängde  längre  in  i  socknen,  skulle 
tillspärra  fiendtliga  snäckors  väg;  eller 
ock  ett  slags  magazin,  der  Birkekarlarne 
upplade  sina  varor.  Beviset  härför  har 
man  velat  finna  bland  annat  i  de  kolos- 
sala jernringar,  som  lära  varit  fastsmidda 
i  stenmuren.  Hvad  som  kan  vara  an- 
märkningsvärdt  om  henne  är  att  Hel- 
singe-lagen skrifven  på  trätaflor  har  länge 
varit  förvarad  uti  henne,  fastsmidd  vid 
muren  med  jernkedjor.  —  Ar  1684  fanns 
en  runsten  öster  om  kyrkan  öfver  mag. 
Henrici  Laurentii  graf;    han  var  kyrkoh. 

vi. 


Selö-  Ytter. 


57 


här  och  dog  1649.  Inskriften  på  stenen 
är  denna:  Sifjurff)  mil;  fljurtr  »fjaffjin  auli 
(jarsr   ratstu   statn   tfjina   afttt   tQurtf) 

Siarlfjll  fatfjur  Sin.  Runstenar  finnas 
dessutom  vid  Oggesta,  Silge  och  Ilögom. 
Ännu  1771  funnos  vid  kungsgården  eller 
Kungsnäs  lemningar  af  ett  aflångt  tings- 
hus, äfvensom  af  murar.  —  Vid  Knäfland 
finnas  några  stensättningar,  som  kallas 
Jarlaborg. 

Socknen  åligger  underhålla  i  ordinarie  rote- 
ring:  8  båtsmän.  Största  delen  af  kronotionden 
är  tjenstemännen  till  lön  anslagen.  Rörande 
stats-  och  kommunala  afgifter  hafva  vi  att  med- 
dela följande  uppgifter: 

Klereci- statens  zinderhåll :  kyrkoherdens  lön 
är  ungefär  1,875  rdr  rmt,  kapellanens  256  rdr, 
kyrkobetjeuingeus  262  rdr.  —  Fattigförsörjningen 
uppgick  1852  till  870  rdr  rmt,  skjuts  till  1,380 
rdr  rmt.  Hållskjuts  utgöres  både  vid  Kollands 
och  Sundsvalls  gästgifvaregårdar.  Väghållningen 
kostade  1,(541  rdr  rmt.  Diverse  onera  och  all- 
männa besvär  utgjorde  1,250  rdr  rmt.  Bevill- 
ningen  efter  II  och  III  art.  uppgick  till  547 
rdr  rmt.  —  Hemmantalet  är  31 T9^  mtl,  deraf 
24J&  mtl  sk.,  l«/4  kr.,  4f|  fr.,  tax.  1862  till 
922,800  rdr,  annan  än  jordbruksfastighet  var 
taxerad  till   16,280  rdr  rmt. 

Större  byar  äro:  72  mål  skatte,  48  fr.  eller 
2Vo  rntl  Bergsåker,  med  420  tid,  hvaraf  106 
äro  åker;  107  mål  fr.  2  mål  sk.  Ilulu,  11  egare, 
har  1,142  tid,  hvaraf  71  åker;  106V4  mål  sk. 
IJåf,  9  egare.  —  88 V2  mål  sk.  Nä/sta;  68 '/2 
mål  skatte  Söderåsen,  6  egare,  deribland  ega 
Sörfors  bruksegare  22  mål.  Största  gården  är 
36 V4  mål  sk.,  16'/4  mål  fr.  Nachsta,  tax.  till 
78,000  rdr,  egare  hr  Bern  i  Sundsvall.  Granlo- 
holms  knipphammarverk,  privilegieradt  1758  för 
smide  af  plog  bi  Ilar,  yxor,  spadar,  hästskor,  liar, 
spik  m.  m.,  omnämncs  af  äldre  författare,  men 
finnes  ej  upptaget  i  sednare  tax. längden,  der 
dock  45'/3  mål  sk.,  6  mål  fr.,  tax.  till  51,000 
rdr  rmt,  uppgifvas  egas  af  Granlo  bolagsmän, 
45  mål  i  denna  by  äro  indelta  till  kronofogden. 
Af  byar  nämnas  vidare  Oggesta,  Qvarsät,  Ras- 
åsen och  Öslerkohlsta.  Benificii-hemman  äro: 
J(l  mtl  Knäfland,  45~/3  mål  i  W esterkohlsta  by. 
—  24  mål  sk.,  21  '/2  fr.  Ilögom,  tax.  till  68,000 
rdr,  egas  af  handl.  Dahlin  m.  fl.  i  Sundsvall, 
som  är  socknens  adressort. 

Selö-  Ytter.  Socken  i  Selebo  härad 
af  Nyköpings  län,  utgör  östra  hälften 
af  Sela-ön  och  ligger  nedom  Prestfjärden 
i  öster,  Grönöfjärden  med  Hornboviken 
i  norr  och  vester,  Öfver-Selö  i  nordvest, 
Stallarholms-  och  Kolsunden  i  söder, 
samt  omfattar,  utom  andelarne  af  Mä- 
laren, 0,*.i7  qvadratmil,  hvaraf  ingenting 
af  betydenhet  upptages  af  inre  vatten. 
Till  socknen  höra  derjemte  åtskilliga  öar 
och  holmar,  af  hvilka  Kingsön  i  nordost 
är    den    största.     Landet    är   i  det  hela 

8 


58 


Selö-  Ytter. 


Selö-  töfyer. 


taget  högländt  och  flackt,  med  platta 
sänkningar  (efter  fordna  vattendrag)  mellan 
sandkullar,  åsar  eller  obetydliga  berg,  ej 
utan  skogsmark  och  något  skogbevuxet 
i  öster,  ofta  bergläudigt  vid  stränderna. 
Rådande  jordmånen  är  sandblandad  lera; 
hufvudnäringen  är  åkerbruk,  hvartill  kom- 
ma fiske  och  sjöfart.  Hemmantalet  uppgår 
till  445/8  förmedlade,  hvaraf  18%  sk., 
%  kr.,  25V4  fr.;  tax. värdet  är  1,093,060 
rdr  rmt,  hvaraf  50,760  rdr  för  verk  och 
lägenheter.  Bevillniugsafgiften  uppgick 
1862  till  609  rdr  11  öre.  Öfver  hälften 
af  socknen  lyder  under  säteriet  Mälsåker. 
Befolkningen,  som  år  1810  uppgick  till 
993,  utgjordes  1840  af  986  och  1850 
af  1,023  personer;  den  steg  år  1862 
till  1,085.  Med  fasta  landet  underhålles 
kommunikationen  öfver  Stallarholmssun- 
det,  h varifrån  väg  går  dels  till  socknens 
östra  och  norra  trakter,  dels  öfver  den 
vestra  till  Öfver-Selö.  Stallarholmen  lig- 
ger vid  stora  farleden  för  de  på  Mälaren 
gående  ångbåtarne  och  segelfartygen  samt 
erbjuder  godt  tillfälle  för  utförseln  af 
traktens  produkter,  hvilka  hufvudsakligast 
afsättas  på  Stockholm. 

Hela  ön  kallades  fordom  Sik,  seder- 
mera Sila  eller  Syla,  den  nu  ifrågava- 
rande socknen  förekommer  under  namnet 
Ytra  Sila,  men  derjemte,  omkring  1314, 
under  benämningen  Tuaa,  såsom  kyrko- 
byn ännu  heter,  och  hvilket  namn  hän- 
tyder  på  en  gammal  kungsgård  eller 
kungasäte.  Socknen  är,  likasom  hela  ön, 
rik  på  fornminnen,  deribland  grafhögar 
vid  Stallarholmen  och  qvarlefvor  efter  ett 
offerhus,  grafhögar  och  runstenar  vid 
flera  gårdar;  »Fröjdenborgs  hage  och 
kyrka»,  som  ett  stenröse  vid  Nervalla 
benämnes,  tingshög  vid  Åsa,  borgruiner 
vid  Fjälstad  och  Alby  (se  Sela-ön).  Kyr- 
kan skall,  enligt  sägen,  vara  byggd  af 
Olof  den  Helige,  och  i  hennes  närhet 
finnes  ännu  en  S:t  Olofs  bro;  hennes 
höga  ålder  bevisas  af  byggnadssättet,  ty 
murarne  åt  tornsidan  bestå  af  vårdslöst 
upplagd  grof  kalksten,  hvaremot  östra 
ändan  är  bättre  byggd  och  sedan  1728 
har  ett  grafchor  på  Mälsåkers  egor,  i 
hvilket  r.  r.  gr.  C.  E.  Gyllenstjerna  och 
hans  fru  A.  M.  Soop  hvila  med  den 
sistnämndas  tre  barn  i  ett  föregående 
gifte;  i  ett  annat  chor  ligga  fru  Anna 
Gyllenstjerna  till  Mälsåker  och  en  Palm- 


crona  till  Äleby  begrafna,  medan  r.  r. 
Hans  Åkeson  Soop  (f  1619)  och  hans 
fru  Elin  Kagg  fått  sin  lägerstad  på 
kyrkogården. 

Ytter-Selö  pastorat  är  konsistorielt  af 
tredje  klassen.  En  eller  annan  kyrkoherde 
namnes  under  medeltiden,  men  öns  bägge 
socknar  synas  någon  tid  hafva  varit  prae- 
bende  åt  domprosten;  kaplaner  före- 
komma sedan  1633.  Socknen  har  folk- 
skola, sockenmagazin,  fattighus  och  ett 
sockenbibliothek,  grundlagdt  af  Mälsåkers 
egare,  presidenten  Fr.  Åkerman,  och  do- 
teradt  af  församlingen.  Vigtigaste  går- 
den är  Mälsåker  vid  Prestfjärden,  hvar- 
ora  vidare  se  denna  artikel. 

Wiggeby  prestg.  anses  för  1  mantal,  kyrko- 
herdens boställe.  —  ö/g  mtl  Thuna,  kommin.- 
boställe.  —  5/8  fr.  Eknäs,  vid  en  vik  af  Mälaren, 
är  bebygdt  för  ståndspersoner.  Under  Mälsåker 
lyda  säterierna  Litsberga  t/2  mtl,  och  Odensicke  \ 
mtl,  frälsehemmanen  Äleby  1  mtl,  Fjellsta  \  mtl, 
NäUsia  4  mtl,  Ho.  nby  1  mtl,  Opptuna  \  nitl, 
Sjöbacka  1 1%  mtl,  Skäggesla  V2  m^>  Thuna  1 
mtl,  Wiggeby  1  mtl,  Husby  2l/2  mtl,  Näsby 
IV4  mtl,  m.  fl.,  skattehemmanen  Berga  \l/2 
mtl,  Fjellsta  1  mtl,  Eknäs  5/8  mtl,  Björktorp 
5/8  mtl,  Ullsta  1  mtl,  m.  fl.  —  Danviks  hospi- 
tal eger  fr.-räntan  af  l!/2  mtl  Fjälstad. 

Selö-  Öfver,  kontrakt,  se  art.  Streng- 
näs  stift. 

Selö-  Öfver.     Socken  uti  Selebo  hä- 
rad   af    Nyköpings    län,     1    mil   sjöväg, 
23/4  mil  land  väg  från    Strengnäs,    utgör 
vestra  delen  af   Sela-ön,    och  är  i  söder 
och    vester    omgifven    af   Waxängs-  och 
Tynnelsöfjärdarne,  i  norr  och  n.  o.  af  Öknö  -, 
Arno-  och  Gränsöfjärdarne  med  Hornbo- 
viken och  i  s.  o.  af  Ytter-Selö  socken.  Dess 
största    längd    utgör   omkring    ll/8  mil, 
samt    största   bredden   omkring   5/6  mil. 
Till    socknen    höra    en    mängd    öar  och 
skär  i  nämnda  vatten,    hvaribland    Tyn- 
nelsö,  Mårrarö,  Lindö,  Algöholmen  inom 
Algöviken  i  norr,    samt   en  liten  del  af 
Aspöns  sydöstra  strand,  Hornsudden  kal- 
lad; dess  hela  areal  är  10,388  tunnland, 
hvaraf    2,413    åker,    1,964   äng,    3,208 
betesmark,  2,668  skog  och  utmark,  103 
mossar,    endast    1,8  vatten.     Ytan    är   i 
allmänhet    tämligen    flack,    och   kan  be- 
skrifvas  såsom  ett  bördigt  fält,  der  spridda, 
skogbeväxta    kullar   och    berg  flerstädes, 
och  i  synnerhet    vid   sjöstränderna  före- 
komma.    Vattnet    vid    sjöstranden   är   i 
allmänhet  grundt,  och  uppvallningar  ske 


Selö-  Öfver. 


Selö-  Öfver. 


59 


oupphörligen.  Mårrarön  bar  på  sådant 
sätt  blifvit  sammanhängande  med  Aspön. 
Vid  högt  vattenstånd  är  landet  dem 
emellan  under  vatten  ännu  stundom,  och 
sednast  sommaren  1851,  då  595  tids 
egor  af  denna  sockens  mark  voro  öfver- 
svämmade.  Kärr  tinnas  flerstädes,  och 
de  flesta  äro,  med  undantag  af  dem  vid 
sjöstränderna,  möjliga  att  aftappa  och 
odla.  Med  de  få  mossar,  som  finnas, 
är  förhallandet  enahanda.  Den  odlade 
och  odlingsbara  jorden  består  på  hög- 
ländare  ställen  af  god  sand  och  lerblandad 
mylla,  hvars  medeldjup  kan  antagas  vara 

1  fot,  flerstädes  kalkhaltig,  och  på  en 
alf  af  sand  och  lera  blandade  samt  mergel, 
och  på  sänka  ställen  af  dyjord,  på  botten 
af  mer  eller  mindre  sand-  och  mergel- 
blandad  lera.  På  dessa  sednare  platser 
förekomma  stundom  en  mängd  snäckskal, 

2  ä  3  fot  under  jordytan,  t.  ex.  vid 
Jättne.  Bergens  hufvudbeståndsdel  är 
granit.  Vid  Aljö,  Ekeby  och  Tynnelsö 
m.  fl.  ställen  finnas  miueralkällor.  Hufvud- 
och  nästan  enda  näringen  är  åkerbruk. 
Öns  naturliga  fruktbarhet,  dess  uppodlade 
tillstånd  och  den  lätta  kommunikationen 
med  afsättningsorter  vid Mälarestränderna, 
bidraga  tillsammans  att  göra  åkerbrukets 
bedrifvande  och  dess  produkters  afsät- 
tande  förmånligt.  Skogen,  som  hufvud- 
sakligen  består  af  tall,  gran,  björk  och 
ek,  är  på  de  flesta  ställen  knapp  och  ej 
tillräcklig  till  eget  behof.  Häradets  all- 
männing af  1,796  tunnlands  vidd  är  på 
1850-talet  indelad  till  trakthuggning.  Af 
binäringar  må  nämnas  fiske,  som  i  sed- 
nare åren  dock  betydligt  aftagit  i  följd 
af  omåttligt  fiskande  under  lektiden. 

Församlingen  lärer  fordom  hetat  Ulf- 
villa (Wluildaekirkiu)  och  var  förenad 
med  Ytter-Selö  eller  det  gamla  Tuna, 
utgörande  annexer  åt  prcepositus  i  Streng- 
näs,  är  nu  praebende  åt  äldsta  lektorn 
vid  Strengnäs  elementarläroverk  och  hör 
till  Öfver-Selö  kontrakt  af  Strengnäs  stift. 
Inom  Wäla  bys  ego-område  på  en  med 
träd  planterad  kyrkogård,  omgifven  af 
odlade  fält,  ligger  kyrkan,  af  okänd  ålder. 
Hon  är  byggd  af  osprängd  gråsten,  utom 
Öfra  delarne  af  gaflarne,  som  bestå  af 
tegel.  En  utbyggnad  på  södra  sidan  är 
yngre  och  kallas  Nykyrkan.  På  väggarne 
finnas  vapensköldar  med  namnen  Bååt, 
Boos,    Soop,  Kyhle,    Slätte,    Månesköld, 


Lilja,  Posse,  Ryter,  Äkensson,  Duf- 
va,  Borkhols,  Nordenstråle,  Stjernsköld, 
Laxespol,  Hund  och  Fahrgalt. 

Skolan  eger  en  fond  af  6,000  rdr 
rmt,  tillkommen  dels  genom  äldre  dona- 
tioner från  Tynnelsö  och  Stora  Lundby, 
dels  genom  hela  församlingens  samman- 
skott. Egaren  af  Tynnelsö  har  på  1850- 
talet  donerat  en  fond  af  10,000  rdr  rmt 
för  uppköp  och  underhåll  af  sockenapothek, 
koppnings-  och  förlossningsinstrumenter 
samt  för  fattiga  barns  uppfostran.  — 
Sockenmagazin  finnes  med  en  fond  af 
200  t:r  (år  1854). 

Främst  bland  fornlemningar  märkas 
Tynnelsö  slott.  På  Aljö  holmen  träffas 
lemningar  efter  en  skans  eller  vikinga- 
borg; ättehögar  finnas  flerstädes,  hvaraf 
de  två  vid  Björkeby  äro  de  största. 
Bunstenar  finnas  å  Ljunga  egor  på  Lilla 
Lundby  och  Fröberga  egor  samt  en  på 
kyrkogården.  Vid  Bunsö  föddes  1608 
den  namnkunnige  Peringsköld,  och  i 
Klohammar  lärer,  enligt  sägnen,  den 
siste  lagmannen  bott,  som  vid  Åsa  tings- 
ställe hållit  ting;  på  Åsa  egor  i  Ytter- 
Selö  socken,  på  gränsen  af  denna,  finnas 
ännu  betydligare  stensättningar.  I  prest- 
gården  blef  år  1491  r.  r.  den  äregirige 
och  våldsamme  Erik  Carlsson  Wase  ihjäl- 
slagen af  kyrkoherden  Sigfrid  med  till- 
bjelp  af  biskop  Cordts  tjenare  ifrån 
Tynnelsö.  I  socknen  föddes  den  4  Febr. 
1798  Pehr  Er.  Bergfalk,  vald  till  justitie- 
ombudsman 1857,  men  afsade  sig  det 
embetet;  har  utgifvit  4  akademiska  dispu- 
tationer:  Om  Svenska  jordens  beskattning 
t.  o.  ni.  början  af  17:de   århundradet,  år 

1832.  —  Om  försvarslösa  personers  be- 
handling enl.    kongl.  förordn.  d.  29  Juni 

1833.  Om  Svenska  städernas  författning 
och  förvaltning,  1838.  —  Om  postinrätt- 
ningen i  Sverige,  m.  fl.  —  I  Stora  Frös- 
lunda  by  föddes  1726  af  fattigt  bondfolk 
sedermera  biskopen  Stefan  Insulin. 

Folkmängd.      Hemmantal.      Fastighetsvärde. 
1805  —  1862     sk.     kr.     fr.  Sr  1802. 

1,188.    1,321.  23g.    H.  30?.     1,458,250  rdr. 

Af  fastighetsvärdet  äro  25,500  rdr  för  verk 
och  inrättningar,  17,050  rdr  för  allmänna  barm- 
hertighetsbyggnader.  I  bevillning  efter  II  och 
III  art.  erlades  056  rdr  rmt.  Jordegarnes  antal 
uppgick  1854  till  22,  arrendatorers  och  brukares 
till  31,  jordtorpares  till  34.  Bland  säterierna 
har  Johannislunda  största  och  Tynnelsö  minsta 
egobeloppet  i  förhallande  till  hemmantalet,  hvar- 
vid  dock  bör  observeras,  att  Tynnelsö  eger  en 
ej  obetydlig  skog    Hornskogen,    med  4  dera  an- 


60 


Semla. 


Senäte. 


lagda  torp  i  Aspö  sockeu,  samt  ea  utjord  Tynäs- 
torpet  i  Strengnäs  sockeu.  -  De  anmärknings- 
värdaste missförhållanden  mellan  egorymd  och 
hemmantal  förete  bland  frälsehemmanen:  Lindö- 

iorp  Vs  mtl>  med  ,76'5  tld'  samfc  Håsta  *  ratl 
med  109  tid;  bland  skattehemmanen:  Nursa  */2 
mtl,  med  261  tid  och  Klitsberga  3/4  mtl,  med 
89  tid;  bland  boställen:  militiae-hemmanet  Et- 
ter sta  1  mtl,  med  253  tid,  samt  komministers- 
bostället Mörbijtorp  x/2  mtl,  med  28  tunnl.  — 
Största  godsen  äro  Tynnelsö,  Fröberga  och  Aljö. 
Under  Tynnelsö  lyda:  3/4  fr.  Björk,  IV4  Björ- 
keby,  V2  Eneby,  3/4  Fröslunda,  3/8  Getsperla, 
l1  ,'4  Jattne,  V8  Lindötorp,  3/4  Mörby,  l/A 
Qvarntorp,  4V4  Bm»*©-,  1  SAätöy,  IV4  Wiggeby, 
3/4  PFä/a,  V8  Wälatorp,  \  i/8  Ärnesta,  i/2 
Äleby,  allts.  tax.  till  549,100  rdr  rmt,  Under 
Fröberga,  1  sk-.  1  fr.-säteri,  1  fr.,  areal  426  tid, 
hvaraf  80  åker,  lyda  3/4  skatte  1  frälse  Håsta, 
Vo  fr.  Klitsberga,  Håsta  qvarn  med  4  par  stenar, 
V8  sk.  Örasen,  allts.  tax.  till  125,000  rdr.  — 
Under  Aljö  säteri,  hvars  areal  är  582  tid,  med 
17  hushåll,  qvarn  med  3  par  stenar,  lyda  IV4 
fr.  Ekeby,  5/8  Runsö,  Vo  .4Ze%,  l3/4  Johannis- 
lund,  l7/8  sk.  Hvittinge,  3/8  sk.  Lönnberga,  allts. 
tax.  till  264,300  rdr.  —  1  sk.  iStora  Lundby, 
areal  280  tid,  jemte  1 1/8  Skäggesta,  V2  Afy&y- 
i!o?7>,  tax.  till  65,000  rdr.  —  V2  sk.  Nursa, 
och  7/8  Swrssa,  otax.  till  41,800  rdr,  egas  af 
presidenten  Fr.  Åkerman.  Wäla  prestg.  1  mtl.  — 
Adress:  Strengnäs. 

Semla,  Simhla,      Bruks-    och    landt- 
egendom  i  Westerås  län,  Norbergs  härad 
och  Westanfors  socken,  vid  Kolbäcksån, 
på  gränsen  mellan  Kopparbergs  och  West- 
manlands  län,   vid  sydöstra  ändan  af  sjön 
Södra  Barken,   V2  mil    n.  v.  fr.  kyrkan, 
som  ligger  5%  mil  s.  o.  fr.  Hedemora, 
8l/o  mil  n.  v.  fr.  Westerås;  utgöres  af  l3/4 
mtl  sk.  i  Semla  by,  tax.  till  65,000  rdr, 
jemte  7/8  mtl  s^-  Meling,  stångjernsbruk, 
tax.  till  5,000  rdr,  och  tegelbruk,  tax.  till 
1,000    rdr    rmt.     Bruket  anlades   1607, 
och    hälften   deraf  innehades  från   1750 
till    1826    af    slägten    Timm,    samt  var 
fideikommiss,  men  fideikommissrätten  blef 
öfverflyttad    på   Engelsberg   i    W.  Wåla, 
och  Timms  hälft    såldes  till  v.  Stocken- 
ström; andra  hälften  såldes  år  1770  till 
eu   Wittfots,  derifrän  till  Bedoirs  och  år 
1811   till  Stockenströra,    hvilken  ätt  in- 
nehar både  Sembla,  Westanforss  och  Fa- 
gersta    bruksegendomar    m.    m.    inom    s. 
socken.  Vid  detta  bruk  har  Strömsholms 
kanal    sin    norra    ändpunkt.   —  Adress: 
Norberg. 

Semminghundra.     Kontrakt   i  Upp- 
sala stift,  innefattar  2  regala  och  4  kon- 
sistoriela  pastorat,    se  art.   Uppsala  stift. 
Semminghundra.  Härad  uti  Upplaud 
och  Stockholms  län,  är  begränsadt  i  söder 


af  Wallentuna,  i  vester  af  Erlinghundra, 
i  norr  och  öster  af  Långhundra  härader 
samt  innefattar  socknarne:    Widbo,  Frö- 
sunda,   Skeptuna,    Lunda,    Markim,    År- 
kesta  och  Skandia    med   195l/g  mantal, 
fördelade  på  2,oi5  qvadratmil  eller  46,333 
tid  fast  land,    0,063  qvadratmil  upptagas 
af    vatten.     Häradet    består    dels  af  låg 
bergmark,  ej  utan  skog,  hörande  till  den 
ås,  som    skiljer    länets  vestra    och  östra 
vatten,  dels  af  sandig  skogsmark  å  Lång- 
åsen, der  häradsallmänningen  är  belägen, 
dels    och    mest    af  jemnare  trakter,  hö- 
rande till  länets  slättbygd.     Den  odlade 
jorden  uppgifves  till  7,945  tid,  den  na- 
turliga ängen  till  5,009  tid.  Åkerjorden 
består  vanligen  af  lera,  hvaribland  stun- 
dom svartmylla,  klapper  och  sand.  Folk- 
mängden, som  på  50  år  ökats  med  300, 
uppgick  år  1863  till  något  öfver  4,200 
personer,   50  mindre    än  år  1856.   Sem- 
minghundra   utgör    jemte    Erlinghundra 
och  Långhundra  härader  det  andra  fög- 
deriet  i  länet  och  hörer  till  Långhundra 
domsaga,  lydande  under  Svea  Hofrätts  ju- 
risdiktion; tingstället  är  vid  Kimsta  gäst- 
gifvaregård  i  Skånella  socken. 

Större  gårdar  äro :  Har  g,  Skånellaholm, 
Lindholm,  Sigridsholm,  Wasa,  Lö/hammar 
Nederänge,  Norrby  och  Löfsta. 

Senninge,  Sänninge.  Två  mtl  fr.  uti 
Linderås  socken  af  Norra  Wedbo  härad 
och  Jönköpings  län,  med  ganska  vacker 
belägenhet  nära  sjön  Noen,  l/a  m^  vester 
fr.  kyrkan,  3  mil  s.  o  fr.  Grenna,  är  ringa 
bebygdt,  men  nuvarande  egaren  till  det 
stora  Hermelinska  fideikommisset  Gripen- 
berg, hvarunder  det  hörer,  har  på  stället 
gjort  högst  betydliga  odlingar  med  thy 
åtföljande  stenbrytningar.  Senninge  var 
1862  tax.  till  40,000  rdr  och  med  4  mtl 
fr.  till  97,000  rdr  (se  Linderås  socken). 
Senäte.  Annex-socken  till  Otterstads 
pastorat,  hörer  till  Kållands  härad  af 
Skaraborgs  län  och  är  belägen  på  södra 
delen  af  Kållandsö  samt  innefattar  der- 
jemte  flera  nästgränsande  öar  i  Wenern. 
Arealen  är  ej  känd,  men  hela  pastora- 
tets uppgifves  vara  0,686  qvadratmil. 
Socknen,  som  år  1805  beboddes  af  516 
och  1840  af  öfver  580  personer,  har 
nu  mer  gemensam  kyrka  med  moder- 
församlingen; den  gamla,  belägen  V5 
mil  derifrån,  skall  varit  en  af  de  äldsta 
i  orten,    äfven    säges    den    en   tid  varit 


Senäte. 

begagnad    af    inbyggarne    på    Dalsland. 
I      Hon   tillbyggdes  1766,  då  hon  äfven  er- 
höll torn.    I  socknen  ligger  S:t  Sigfrids 
källa. 

Af  gårdar  märkes  Senat*,  se  nedan.  Af  öf- 
riga  nämnas:  Stora  och  Lilla  Hall,  I  mtl  ber. 
säteri  Synnerby,  Storeg.,  >/4  kr.  Lussebo  kapel- 
lansboställe.  —  I  mtl  Wänsjd  öfvcrjägm. boställe. 
—  Adress:  Lidköping,  hvartill  räknas  1 3/4  mil." 

Senäte.      Egendom    uti    Skaraborgs 
län  och  Senäte  socken  af  Kållands  härad, 
V/2  mil  från  Lidköping,  med  naturskön 
belägenhet    på    södra    sidan  af  den  bör- 
diga Kållands  ö,  som  medelst  en  ca  30 
fot    lång    bro    sammanhänger  med  fasta 
landet.     Manbyggnaden    utgöres    af    ett 
tvåvåningshus    med    13   boningsrum   och 
har    ett    upphöjdt    läge    med    utsigt    åt 
Wenerns  inskjutande  vikar  med  deri  be- 
lägna öar,    hvaraf  en  löfbevuxen  tillhör 
egendomen;    med    gårdsplanen  samman- 
hänger trädgården,    som  är  omgifven   af 
en    park,    beväxt    med    löf-    och    något 
barrskog. 

Egendomen,    som    utgöres  af  2  mtl 
skatte    Senäte    samt    V/2    mtl    underl.  i 
Suunarby,    var    år    1863"  åsätt  ett  tax.- 
värde    af    103,500    rdr,    hvaraf  60,000 
rdr    för    hufvudgården    Senäte,   som  har 
en    areal    af    558    tid,    hvaraf  209  äro 
åker,   193  tid  skog;  åkerjorden  består  af 
mylla,    lermylla    och    lera,    allt    på  god 
lerbotten,  företrädesvis  gifvande  af  hvete, 
råg    och    ärter.     Vid  gården   finnes  till-    i 
gång  på  dytäckt,    hvaraf  composter  be- 
redas.    Fisket    är  lönande.     36  st.   nöt- 
kreatur och  6  st.  hästar  födas  för  närv. 
vid  gården,   hvars  årliga  onera  uppgifvas    ! 
till  375  rdr  rmt.     Egare  är  löjtn..   herr 
Ehedin. 

Vid  tionde  allmänna  landtbruksmötet 
i  Carlstad  år    1862    tillföll    l:sta    priset 
en  7  års  gammal    hingst    af  Percheron-    l 
race  från  denna  egendom. 

Serarp.  Ett  och  ett  hälft  mtl  sk. 
uti  Näshults  socken  af  Östra  härad  och 
Jönköpings  län,  på  2  mr,  hvaraf  det  ena 
är  rusthäll  och  det  andra  augment,  med 
3  egare.  Taxeringsvärdet  år  1862  var 
21,900  rdr.  Här  är  gästgifvaregård, 
hvarifrån  skjutsas  till 
Björkmosse  (Kalmar  län)  i  n.  v.  l5/a  mil. 
Rosendal  i  s.  o.  (Kronob.  län)  l1/,  » 
Asheda  is.               »  »  .      ll/~     » 

Mörsebo  i  n.  v 1         » 


Seralla. 


Gl 


Settersta,  Sättersta.  Socken  uti  Rönö 
härad   af  Nyköpings  län,   ligger  2V4  mil 
från   Nyköping,   7V2   mil  från;  Stren<,niäs, 
mellan   Bogsta  i  vester,  Tystbeiga  is.  o.,' 
Ludgo  i   n.   v.   och   upptager  en   areal  af 
0,2ös  qvadratmil,   hvaraf  0,om  äro  vatten. 
—  Mot  Lästringe  i  n.  n.  o.  bildas  irränseu 
till  stor  del  af  sjön  Likstammen  och  dess 
utlopp  åt  sydost  och  söder  till  Svarfva- 
ren,    hvarifrån    vattendraget    vänder   sig 
vestligt  genom  Sättersta-sjön  och  sist  syd"- 
vestligt    till    Bogsta.     Bästa    bygden    är 
kring  sistnämnda  två  sjöar,  bestående  af 
en  småkullig  dalgång  med  lerhaltig  jord- 
mån. Norra  hälften  af  socknen  upptages 
af  bergländig    skogsmark,    omkring  små 
sjöar    med    utlopp    åt  söder  till  hufvud- 
dalen.  Näringar  äro  åkerbruk   och  något 
skogsbruk  m.   m.  Socknen,  som   år  1805 
beboddes    af   444   och    år  1863  af  514 
personer,  30  mindre    än  år   1860,  inne- 
fattar 16%  mtl,  hvaraf   87/8  mtl  sk.,   1 
kr.,   6%  mtl  fr.,    taxerade    till  379,200 
rdr,    verk    och    lägenheter    äro    taxerade 
till    14,650    rdr.     Folket    anses  fordom 
varit  mer  välmående  än  nu. 

Saelesta  cum   annexa  förekommer  om- 
kring  1314;    det    utgör  nu  med  Bogsta 
ett  konsistorielt  pastorat  af  3:dje  klassen, 
med     öfver     1,040    personer.      Kyrkan,' 
byggd  af  gråsten   utan  torn,    anses  vara 
från   medeltiden,  reparerad  år  1843;  pre- 
dikstolen är  uppsatt  1733  af  kyrkoherden 
A.   Wallenius.     I  folkskolan,  som  är  ge- 
mensam   med    Bogsta,    undervisades   64 
barn  af  en  examinerad  lärare,  medan  94 
undervisades  hemma.  —  Enda   fornlem- 
ningen  är  en  runsten  på  Estabery.  Inga 
större   herregårdar  finnas.  —  Största  går- 
dar äro :   Ökna,  1  mtl  fr.,  med   %  fr.  Pi- 
parvflc,  ett  gods;     Wreta   V2  h.  och   % 
fr.  Lida,  ett   gods.  —  Svärdsbro  2   mtl 
sk.    med    gästgifvaregård;     Tufveqvarn  1 
mtl  fr.  med  qvarn  och  såg,  taxeradt  till 
23,000    rdr.  —   1    mtl    Onsberga  kyrko- 
herdeboställe. —  Adress:   Södertelje. 

Sevalla,  Säj  valla  i  1825  års  jorde- 
bok. Socken  i  Ytter-Tjurbo  härad  och 
Wårby  fögderi  af  Westerås  län,  1%  mil 
från  Westerås,  mellan  Björksta  och  Tor- 
tuna  i  söder,  Tillberga  och  Kumla  i 
vester,  Sagan  och  Tärna  i  norr  och 
Simtuna  i  nordost,  innehåller  0,330  qva- 
dratmil, eller  0,414  qvadratmil,  hvaraf 
0,i33  inom  Simtuna  härad,  på  andra  sidan 


62 


Seveberget. 


Sagan.  En  del  upptages  af  bergbunden 
utmark,  särdeles  i  öster;  i  vester  stryka 
några  åsar  utefter  Kansta-ån,  som  kom- 
mer från  de  vestligare  socknarna  och 
faller  ut  i  Sagan;  i  norr  är  sank  mark 
här  och  der.  Under  åren  1856 — 60 
har  på  enskild  bekostnad  en  upprensning 
af  nämnde  Sagan  mellan  Bispebo  och 
Wäsby  qvarnar  blifvit  verkställd.  Bästa 
bygden  är  kring  Ransta-åns  utlopp,  i 
södra  midten  af  socknen,  der  lerjorden 
är  minst  svag  och  blandad  med  land- 
och  mojord.  Hufvudnäringen  är  åker- 
bruk. Socknen,  som  beboddes  år  1840 
af  473  inv.,  år  1862  af  527,  hvaraf  c:a 
150  inom  Simtuna  härad,  innefattar  ll!/4 
mtl  sk.,  1%  kr.,  5l/2  fr.,  taxerade  1863 
jemte  verk  och  lägenheter  till  358,060 
rdr  rmt.  Bevillningsafgiften  efter  II  och 
III  art.  erlades  med  169  rdr  rmt.  Ge- 
nom socknen  gå  endast  sockenvägar. 
Sevalla,  fordom  Sighvalla,  synes  hafva 
varit  annex  till  Tillberga  och  stundom 
till  Tortuna,  men  blef  1643  eget  pa- 
storat, och  är  nu  konsistorielt  pastorat 
af  3:dje  klassen.  Kyrkoherdar  förekomma 
redan  från  1569;  bland  dessa  må  näm- 
nas Erik  Tunelius,  fader  till  den  på  sin 
tid  berömde  geografen  Erik  Tuneld,  född 
1709,  död  1788. —  Af  fornminnen  näm- 
nas tvenne  gamla  befästningar,  den  ena 
på  Kinsta  mark,  den  andra  bland  berg 
och  skog  på  ett  långt  srnalt  berg  i 
ängen  till  Gullbo,  vid  gränsen  mot  Kumla 
i  Öfver-Tjurbo  härad.  Om  denna  s.  k. 
Gullbo-borg,  läses  en  anteckning  i  Runa 
för  år  1843,  haft.  4,  sid.  8;  se  äfven  vår 
artikel  Gullbo-borg. 

Blaud  gårdar  märkas:  Prestgården  '/£  mtl, 
vid  kyrkan,  och  Vs  mtl  Balfvarsbo,  kyrkoh.- 
boställe.  —  V2  fr.  Åhlbo,  med  Bispebo  qvarn 
och  såg,  ett  gods;  1  mtl  fr.  Wårby  med  qvaru 
och  såg,  som  lyda  under  Eugsö.  —  1  mtl  sk. 
rusth.  Attersia,  3/4  sk.-rusth.  Korgesta,  1  frälse 
Nibble  lyda  under  Bedensberga.  \  mtl  Bro, 
sergeant-bost.  Den  till  Simtuna  härad  hörande 
del  innehåller  hemmanen  1  mtl  Kylösa,  \  mtl 
Mälby  och  3  mtl    Wårby.    —   Adress:  Westerås. 

Seveberget,  hela  nordiska  fjellryggen, 
utgörande  gräns  mellan  Sverige  och  Norge; 
se  vidare  Allmän  öfversigt  I  band.  sid. 
3  och  6. 

Seved.es  härad,  se  Sefvedes  härad. 

Sexdrega.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Kinds  kon- 
trakt af  Göteborgs  stift,  utgöres  af  sock- 
narne    Sexdrega,    Roasjö,    Ljushult   och 


Sexdrega. 

Hillared,  med  513/32  mtl,  bebodda  1860 
af  omkring  4,000  invånare. 

I  detta  pastorat,  beläget  83/4  niil 
från  stiftsstaden,  är  jordmånen  svag  och 
åkerbruket  nästan  minst  lönande  i  hela 
Westergötland ;  det  genomskäres  af  Atra- 
ån.  Tall-  och  granskog  finnes  å  inegorna, 
här  och  der  björk  och  asp,  på  få  ställen 
al  och  ek.  —  Sexdrega,  modersocken, 
är  belägen  uti  Kinds  härad  af  Elfsborgs 
län,  2V4  mil  s.  o.  från  Borås,  omgifves 
i  norr  af  Hillared,  i  öster  af  Länghera, 
i  söder  af  Uliasjö  och  Redslared,  i  vester 
af  Roasjö  och  Ljushults  socknar,  omfattar 
0,733  qvadratmil,  hvaraf  0,022  äro  vatten. 
Marken  är  till  hälften  bergig;  jordmå- 
nen, mager,  består  till  större  delen  af 
sandblandad  mojord,  ingen  lera  finnes; 
till  följe  häraf  utgör  väfnadstillverkning 
och  dess  föryttrande  befolkningens  vig- 
tigaste  näringsgren.  Af  fur  och  gran 
växer  hjelpligt.  —  Socknen,  som  år  1805 
beboddes  af  834,  och  1863  af  omkring 
1,550  inb.,  innefattar  I9V32  mtl,  hvaraf 
8j?  mtl  skatte,  l3/i6  krono,  9V4  mtl 
frälse,  taxerade  1863  till  430,000  rdr, 
samt  verk  och  lägenheter  tax.  till  25,400 
rdr.  I  bevillning  efter  II  och  III  art. 
erlades  307  rdr. 

Sexdrega  pastorat  med  all  dess  vissa 
och  behållna  årliga  ränta,  gafs  år  1616 
i  förläning  åt  r.  r.  Carl  Carlsson  Gyllen- 
hjelm.  Kyrkan,  belägen  nära  landsvägen,' 
3V2  mil  söder  från  Ulricehamn,  nybygg- 
des af  sten  år  1810,  skadades  af  åskan 
år  1811.  På  kyrkogården  finnes  en  stor, 
med  bilder  och  vapen  m.  m.  arbetad 
grafsten  öfver  öfversten  P.  Kyle  och  dess 
fru,  begrafne  år  1588.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  fast  folkskola 
och  två  flyttbara  småbarnsskolor,  der 
under  året  1862:  131  barn  erhöllo  un- 
dervisning af  en  examinerad  lärare  och 
en  lärarinna,  medan  107  barn  erhöllo 
undervisning  i  hemmet.  Sveriges  namn- 
kunnigaste läkare,  archiater  Nils  Rosén 
von  Rosenstein  och  professor  Eberhard 
Rosenblad  äro  i  början  af  1700-talet 
födda  i  denna  socken,  der  deras  fader 
Erik  Rosenius  var  kyrkoherde  (Biograf. 
Lexikon  XII  band.  2  &  3  haft.) 

Af  fornminnen  finnas  en  mängd  sten- 
kummel, lemningar  efter  ett  hedniskt 
offerställe  med  flera  ringgrafvar  i  trakten, 
en  domarering,  lemningar  efter  en  gammal 


Sialaud. 


Sibbarp. 


63 


träkyrka,  som  förstördes  af  Danskarne. 
Nästan  alla,  både  inegor  och  skogar, 
vittna  om  en  stor  befolkning  och  odling 
i  en  aflägsen  forntid,  genom  hoplagda 
stenrör  och  lemningar  efter  åkerrenar. 
—  En  mineralkälla  med  jernhaltigt  vatten 
finnes  å  hemmanet  Kårtö  äng,  äfvensom 
en  dylik  i  Billebergs  skogsmark. 

Största  gården  är  Handbynäs  säteri,  med  2 
qvarnar  och  21  2  mtl  fr.  underlydande,  tax.  till 
87,500  rdr,  egare  häradshöfd.  Liljenroth.  —  '/^ 
ni  ti  fr.  Buttorp  med  q  värn  och  såg,  s/32  äk. 
Buttorp  med  pappersbruk,  Vi  2  sk.  Kortö,  Vr 
fr.  Blaxgärde,  allts.  tax.  till  52,600  rdr,  har  en 
egare.  —  1,'2  Hestra,  kronolänsmansboställe.  — 
V4  Sexdrega  prestgård.  —  V4  Tången,  militiac- 
hemman.  —  Qvarn  och  såg  finnas  vid  Kortö, 
kakelugnsbruk  på  Billebergs  egor.  —  1/A  skatte 
Ringestena  och  V2  sk.  Torp  utgöra  ett  gods.  — 
3/4  fr.  Björkås  och  V4  fr«  Kullen,  ett  gods.  — 
Adress:  Svenljunga. 

Sialand,  enligt  Dahlin  en  gammal 
benämning  på  Roslagen  och  härledande 
sig  från  See,  Siav,  Sui,  som  på  Turkiska 
skall  betyda  detsamma  som  sjö  och  be- 
teckna, att  Sverige,  och  särdeles  den 
här  ifrågavarande  delen  deraf  liksom 
uppvuxit  ur  sjön.  —  Benämningen  Sia- 
laud eller  Siarike  skall  ha  nyttjats  ännu 
i  13:de  seklet. 

Siarö.  En  ö,  hörande  till  Kulla 
socken  af  Åkers  skeppslag  och  Stock- 
holms läu,  med  optisk   telegraph. 

Sibbohiilt.  Ett  mantal  frälse,  se  art. 
Långasjö  socken   af  Kronobergs  län". 

Sibbarp.  Konsistorielt  pastorat  af 
3:dje  klassen,  hörande  till  Warbergs  kon- 
trakt af  Göteborgs  stift,  utgöres  af  Sibb- 
arp, raodersocken,  med  Dagsås  till  annex, 
samt  innefattar  43i!y  mtl  (42%  mantal 
efter  exp.-sekr.  Westerlings  matr.),  be- 
bodda  1862  af  öfver  1,500  personer. 

Pastoratet,  hvars  största  längd  är 
lV4  mil  och  bredd  5/g  mil»  innefattar 
högre  och  lägre  bergstrakter,  ljunghedar, 
större  och  mindre  mossar,  någon  skogs- 
bygd, åtskilliga  sjöar;  den  minsta  delen 
af  jorden  är  odlingsbar.  —  Sibbarp, 
socken,  uti  Faurås  härad  af  Halmstads 
län,  l!/2  m^  fr**n  Falkenberg,  omgifves  i 
norr  af  Rolfstorp,  i  öster  af  Köinge,  i 
s.  v.  och  söder  af  Ljungby,  i  vester  af 
Dagsås  socknar  samt  omfattar  0,548  qva- 
dretmil,  hvaraf  0,021  äro  vatten.  Hem- 
mantalet är  27:i^  mtl,  hvaraf  15^g  mtl 
skatte,  25/i6  krono,  9V4  frälse,  bebodda 
1863  af  nära  1,100  personer;  sedan  år 


1805  har  folkmängden  ökats  med  500 
individer.  Jordmånen  är  mager  och  skog- 
lös, men  försedd  med  torfjord.  På  1840- 
talet  ansågs  behållna  afkastningen  uppgå 
till  V3  af  utsädet,  för  öfrigt  råder,  i  af- 
seende  på  näringar,  här  enahanda  för- 
hållande med  hvad  som  under  art.  Dagsäs 
redan  är  au  förd  t.  Inga  betydligare  ström- 
drag finnas,  endast  den  sä  kallade  Risa- 
beck,  som  börjas  i  en  mosse  vid  Gällsjö, 
går  förbi  Risen  och  vid  Gödeby  öfver 
socknegränser  åt  Ljungby,  drifver  mel- 
lan bergen  några  småq varnar. 

Socknen  uppgifves  väl  redan  1818 
af  Bexell  utgöra  med  Dagsås  ett  eget 
pastorat,  men  uppgifves  af  andra  förfat- 
tare på  1840-talet  vara  annex  till  Ljungby 
pastorat,  derifrån  ock  båda  socknarne 
först  1846  erhöllo  rättighet  att  skiljas. 
Kyrkan,  20  alnar  lång  och  13  bred,  af 
sten  med  brutet  tegeltak,  är  byggd  på 
1550-talet,  men  tillbyggd  i  en  sednare 
tid.  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  och  en  flyttbar  folkskola,  der  111 
barn  under  året  1862  erhöllo  undervis- 
ning af  2  exam.  lärare.  Af  socknens 
fornminnen  förtjena  nämnas  Assmunds 
eller  Ossmitnds  källa  på  utmarken  mellan 
Sibbarp  och  Joastorp ;  källan  skall  er- 
hållit namn  efter  erkebiskop  Asmund, 
som  begagnat  källans  vatten  vid  sina 
dop.  Denne  Asmund  blef  tillika  med 
några  andra  göthiska  ynglingar  omkring 
år  1020  på  Olof  Skötkonungs  bekostnad 
af  S:t  Sigfrid  sänd  till  Bremen  för  att 
undervisas  i  kristendomen.  Derifrån  åter- 
kommen blef  han  först  biskop  i  Skara 
och  utnämndes  omsider  af  kon.  Edmund 
Gamle  till  erkebiskop  öfver  hela  Göta 
rike.  Af  de  här  i  trakten  förekommande 
stora  stenrören  utmärker  sig  Dragé  eller 
Drakerör  på  Folkareds  utmark,  uti  h vil- 
ket rör  man  påträffat  en  af  stenhällar 
väl  sammanfogad  hällkista.  På  Holmaö 
uti  Byasjön  äro  ruiner  efter  fordna  Tru- 
edsholm,  der  en  forntida  kämpe  skall 
hafva  bott.  På  Tingshus  berg  i  Folka- 
reds utmark  utvisas  ruinerna  efter  Faurås 
härads  förra  tingshus.  På  ljunghedarne 
påträffas  några  ensligt  stående  bautastenar. 

Taxeringsvärde  Bevilln.nfg.  jir  1802 

år   1862  ]43  rdr  för  egendom. 

4")  rdr  efter  III  art. 


för  jordbr.  fast. 
för  annan  d:o 


172,900  rdr. 
2,400  rdr. 


S.a  475,300  rdr.    223J   rdr  nnt. 


64 


Sibbarp. 


Sickla. 


Gods  och  gårdar:  1  mtl  Sibbarps  prestgård, 
bebygdt  med  ett  tvåvånings  trähus,  hvilket  ge- 
nom en  kanal  är  skildt  från  ladugården,  med 
trädgård,  '/g  mtl  Klockaregården.  —  Största 
byn  är  Folkared,  belägen  nära  foten  af  ett  berg, 
saknar  skog,  men  har  torfmossa;  rådande  jord- 
mån är  si.. ..vt  grus-  och  sandblandad  mylla  på 
örbotten.  1 V4  uts.  fr.  Gödeby,  tax.  till  16,000 
rdr.  —  V2  mtl  uts-  fr-  Schärbäck  (Skarbeck),  *) 
i  skogsbygden,  tax.  till  20,000. rdr  rmt.  1  mtl  fr. 
Jernvirke,  1  uts.  fr.  Ångryd  (Angaryd)  13/4  sk. 
Åstad.  Vid  Risen  är  gästgifveri.  —  Adress: 
Warberg. 

Sibbarp.  By  uti  Reslöfs  socken  af 
Onsjö  härad  och  Malmöhus  län,  af  ll/4 
mtl  skatte,  2:,/8  mtl  uts.  frälse,  skiftade 
i  29  egolotter,  hvaraf  M  1,  1/4  mtl  fr., 
M  2,  J|  mtl  sk.,  i  sambruk  medJWlö, 
V4  mtl  Reslöf,  utgöra  den  största,  tax. 
till  32,400  rdr  rmt.  I  byn  finnas  4 
mindre  kyrkolägenheter  och  1  skattlagd 
qvarn.  Här  finnas  flera  handtverkare, 
såsom  smed,  snickare,  färgare  och  vagn- 
makare. Om  denna  by,  hvaraf  större 
delen  hört  till  Hvidarp,  finnes  följande 
tradition : 

En  vid  namn  Sibbe,  som  egde  en 
gård  i  byn,  skulle  utstaka  sina  och  byns 
råmärken,  dervid  han  betingat  sig  så  myc- 
ken jord,  som  han,  utan  att  hvila,  kunde 
springa  omkring.  Han  började  i  vester 
och  sprang  sedan  mot  norr,  öster  och 
söder,  men  då  han  skulle  upp  mot  ån, 
som  flöt  vid  ändan  af  byn,  stupade  han 
invid  sin  gård  och  blef  på  samma  ställe 
död  och  begrafven.  Omkring  270  fot 
från  kyrkmuren  mot  vester  ligger  en 
sten,  kallad  »Sibbersten»  eller  »Sibbes- 
yraf.»  En  annan  sägen  förmäler,  att  en 
tvist  uppkom  mellan  Svenstorps  och 
Hvidarps  herrar,  samt  att  den  blifvit 
hänskjuten  till  en  gammal  bonde,  som 
ansågs  noga  känna  gränsen  till  båda 
godsen.  Bonden,  mutad  af  Hvidarps- 
herren,  lade  jord  från  Hvidarp  i  sina 
skor,  gick  sedan  rågången  kring  de  näranda 
gårdarne  och  svor  att  han  alltjerat  gått 
på  Hvidarps  jord.  Så  blef  väl  tvisten 
sliten  till  förmån  för  herrn  på  Hvidarp, 
men  bonden  skall  ännu  ofta  gå  igen  och 
trampa  den  falska  rågången.  Här  skola 
ock  finnas  lemningar  efter  ett  gammalt 
herresäte,  hvarom  se  artikeln  Reslöf.  — 
Sibbarps  by  i  Ousby  socken  af  Christian- 
stads   län    har    historisk     märkvärdighet 

*)  Namnen  inom  parenthes  äro  efter  Topografiska 
corpsens  karta. 


deraf  att  här  sam  man  träffade  Knut  Chri- 
stoffersson  Ulfeld  under  kriget  1657,  d. 
22  Sept.  med  svenska  öfversten  Sveu 
Rank,  och  »lod  som  en  oprigtig  ridders- 
raan  sitt  lif  för  sitt  fosterland»,  såsom 
det  heter  på  hans  grafplåt. 

Sibberön  i  Wenern  af  historisk  märk- 
värdighet, omnämnes  under  art.  Warnums 
socken,  hvartill  den  hörer. 

Sickla  ö.  Församling,  i  kyrkligt 
hänseende  hörande  till  Stockholms  stad 
och  i  juridiskt  hänseende  till  Svartlösa 
härad  af  Stockholms  län,  består  dels  af 
en  smal  kuststräcka  vid  Hammarby  och 
Sicklasjöarnes  södra  brädd,  dels  af  Sick- 
laön,  hvilken  i  sydvest  och  söder  om- 
gifves  af  nämnda  sjöar  samt  Pålsuudet, 
Järlasjön  och  Kolbottens  näs,  i  nordost 
af  Halfkakssundet,  der  gränsen  mot 
Wermdö  socken  går  mellan  öarne  Dan- 
mark och  Sverige  samt  i  norr  och  n.  v. 
af  Lilla  Wärtan  och  innersta  Saltsjö- 
fjärden, förbi  Blockhussundet  intill  Dan- 
viks hospital  och  tull  af  hufvudstaden  i 
vester.  Arealen  är  0,ii7  qvadratmil,  in- 
beräknade Hästholmen  i  norr  och  några 
mindre  skär.  Det  hela  består  af  berg- 
kullar, skiljda  af  och  brant  sluttande 
mot  trånga  vikar;  vid  vestra  gränsen 
utgår  Järlasjöns  vattendrag  och  små 
tjernar  utfalla  åt  flera  håll  inifrån  landet. 
Jordmånen  och  näringarne  äro  nära  på 
enahanda  med  Nacka  och  Erstaviks  för- 
samlingars, blott  med  större  utsträckniug 
och  mångfald  af  fabriksrörelse.  Utom 
under  gårdar  omnämnda  nuvarande  fa- 
briker har  här  funnits  ett  kattuustryckeri, 
anlagdt  1759  af  bröderna  De  Broen, 
hvilka  Alströmer  införskrifvit.  Socknen, 
som  år  1810  beboddes  af  230  och  år 
1860  af  öfver  380  inb.,  innefattar  3 
mtl  frälse-säteri  och  3/4  mtl  frälse,  tax. 
till  329,750  rdr,  och  en  del  qvarnar, 
fabriker  och  lägenheter,  tax.  till  284,506 
rdr  rmt.  På  Hammarby-,  Sickla-  och 
Järlasjöarne  göra  ångbåtar  dagliga  färder 
från  Skanstull  till  Kolbotten.  År  1761 
var  fråga  väckt  om  anläggning  af  ka- 
nal på  förra  stället  och  sluss  på  det 
sednare.  Dufnäsfloden  och  det  trånga 
Skurusund  i  öster  äro  tillgängliga  för 
seglande  fartyg,  det  sedn.  har  dock  blott 
6  fots  djup.  Vid  Kungshamn,  der  Sten 
Sture  d.  Yngres  flotta  låg  är  1518,  då 
Christian  genom  svek    tog  Gustaf  Wasa 


Sickla,  Stora. 


Sidensjö. 


65 


m.  ti.  tillfånga,  är  ankargrund  för  större 
f&rtyg,  och  utefter  ^  nordvestra  stranden 
ar  stor  segelled.  A  denna  strand  samt 
pä  Hästholmen  har  man  anmärkt  åt- 
skilliga s.  k.  jättegrytor,  äfvensom  vid 
Skurubro.  Halskusten  är  rik  pä  histo- 
riska minnen;  utom  de  förutnämnda  må 
anföras  slaget  vid  Dufuäs,  der  konung 
Christian  II  blef  slagen  1517  af  Sten 
Sture    (I.    \  . 

Sickla-öu  jemte  Danviks  hospital  ut- 
gör ett  pastorat  under  Stockholms  kon- 
sistorium, och  kyrkan  är  belägen  inom 
nämnda   inrättning. 

Här  märkas  af  gärdar  och  lägenheter:  Ham- 
marby 1  mantal  fr.-säteri,  tillhörande  Danviks 
hospital.  —  Dufnäs,  Jårla  (Gärle  i  jordeböc- 
kerna), Lilla  och  Stora  Sickla,  beskrifna  pä  sina 
ställen.  —  V?  säteri-ladugärd  Skuru,  med  Kungs- 
hamn; eurare  äi  departem. -chefen  R.  Til.  Ceder- 
sköld.  Skuruborg  och  andra  bebyggda  lägenh., 
tax.  till  63,000  rdr.  Fredriksdal,  lägenhet  med 
bomullshgsfabrik,  Svindersvik,  anlagdt  af  hollän- 
daren v.  Scbwinden,  som  1647  erhöll  privil.  å 
beckbruk.  Ftnnboda  och  Hermandals  beck-  och 
kimröksbruk  på  '  ^  mtl  Henriksdals  egor,  tax. 
till  79,527  rdr,  tillhöriga  ett  bolag.  Vid  Kungs- 
hamn finnes  värdshus.  —  Lägenheten  Lugnet,  se 
den   artikeln. 

Sickla,  Stora.  Ett  mtl  frälse-säteri, 
kungsladugård,  beläget  vid  Pålsundets 
norra  sida  på  Sickla-ön,  som  i  judicielt 
hänseende  hörer  till  S vartlösa  härad  af 
Stockholms  län,  omkring  V4  mil  land- 
och  V  8  mil  sjöväg  frän  hufvudstaden  och 
Danviks  kyrka,  under  hvars  församling 
ön  lyder;  på  lika  afstånd  äro  på  livar 
sm  sida  om  gärden  Danviks  och  Nacka 
vattenqvarnar  belägna.  Egorna  omgifvas 
nästan  helt  och  hållet  af  sjöar,  näml. 
af  Hammarby  sjö,  Sicklasundet,  Järla- 
och  Längsjön  samt  en  vik  af  Saltsjön, 
hvarpå  kommunikation  underhålles  med 
Södermalm,  stora  hamnen  och  till  den  i 
närheten  belägna  s.  k.  Dockan.  Till 
egeudomen  höra  flera  särskildt  bebyggda 
lägenheter,  såsom  Näset,  Fimitorpet,  Lud- 
pigsberg,  Gustufshög,  Ektorp,  Ellensvik, 
Fågelbo,  Johannisdal,  Sicklanäsft  och 
Trollboda.  A  egorna  rinnas  dessutom 
flera  ät  hufvudstadens  invånare  upplåtna 
platser  lör  byggnader  och  planteringar. 
Afkastningen  beräknas  årligen  till  120 
t:r  säd,  500  t:r  potates,  200  t:r  kålröt- 
ter, 30  skockar  kål  samt  200  1/6  tobak, 
höafkastningen  till  c:a  200  parlass. 

I  trädgården   finnas   dyrbara  orange- 
rier,  vinterträdgärd,  persikohus  och  vin- 
vi. 


kaster,  till  en  del  i  sednare  åren  an- 
lagda och  försedda  med  varmkanaler; 
träd,  buskar  och  blomsterväxter  hafvablifvit 
införskrifna  från  Tyskland,  Södra  Ame- 
rika och  andra  afiägsna  länder.  God 
tillgäng  på  risk  tinnes  i  insjöarna.  Skogen 
uppgifves  till  489  tid  15  kpl.  Hela 
egendomen  var  1863  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  70,400  rdr  rmt.  Utskylderna 
äro,  utom  väghällningsskyldigheten,  eg.- 
rättsbevillningen,  omkring  51  rdr  rmt, 
pastoralier  43  rdr  samt  52  ttr  28  kpr 
säd,  12 V/.,  Ul  smör,  2  U  ull,  600  k:r 
söt  mjölk  och  45  rdr  i  pgr  till  Dan- 
viks hospital. 

Manbyggnaden,  med  koppartak,  in- 
nehåller 2  våningar  med  10  rum  i  hvar- 
dera.  —  Sickla,  i  jordeboken  kalladt 
Danviks  hospitals  gamla  frälse-säteri,  till- 
hörde 1827  Sjöstedt,  köptes  1850  af 
grosshandl.  Arvedsson  och  egdes  1863 
af  uppbördskommissarien  C.  F.  Molin. 

Sickla,  Lilla,  vid  Sickla-sjöns  södra 
strand,  jemte  qvarn  med  2  par  stenar, 
tax.  till  25,000  rdr,  tillhörde  De  Frése 
1850,  protokolls-sekreteraren  L.  C.  Pontin 
år   1863. 

Sidensjö.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Ångermanlands 
nordvestra  kontrakt  af  Hernösands  stift, 
utgöres  af  socknarna  Sidensjö  och  Skorped, 
med  51  jjj  mtl,  bebodda  1860  af  omkr. 
3,300  inbyggare.  —  <Sidcnsjö,  moder- 
socken, är  belägen  uti  Nätra  härad  af 
Norra  Ångermanland  och  Wester-Norr- 
lands  län,  10!/j  ni  il  från  Hernösand, 
gränsar  i  norr  mot  Armndsjö,  i  söder 
till  Botheå  och  i  vester  till  llesele; 
i  öster  möta  Själevad  och  Nätra,  inom 
hvilkeu  sednares  gräns  Sidensjö  inskjuter 
med  en  trakt  kring  llösjön;  arealen  är 
7,804  qv.mil  land  och  0,siw  vatten,  in- 
beräknadt  Skorped. 

Socknen,  som  i  gamla  handlingar 
kallas  Sädensjö  och  Sidansjö  —  ännu 
lärer  den  af  allmogen  kallas  Sinsjö  — , 
genomskäres  af  flera  vattendrag,  h vilka 
utfalla  genom  By-  och  Drömmesjön  åt 
Nätra;  der  hafva  ock  de  första  bebyg- 
garne  nedsatt  sig,  sä  att  nu  äro  i  den 
trakten  de  flesta  byar.  Marken  är  berg- 
aktig; rådande  jordmånen  lermylla.  Af 
skog  växer  någorlunda,  uppfyllande  be- 
hofvet.  Af  sjöar  märkas  Urrviks-  och 
Djupsjön.     Åkerbruket  är  icke  obetydligt, 

9 


66 


Sittensjö. 


Si  ene. 


men  väfnad  och  linspånad  jemförelsevis 
vigtigare;  här  tillverkas  det  finaste  pri- 
malärft.  Allmogen  har  ock  god  förtjenst 
med  fällning  af  sågtimmer  för  Brj/nge 
finbladiga  säg.  Bland  andra  dess  binä- 
ringar omnämnes  förfärdigandet  af  fer- 
nissa, kokad  af  odugligt  linfrö,  som  be- 
gagnas till  att  måla  med.  I  anseende 
till  ymnig  hö  växt  och  godt  mulbete  är 
boskapsskötseln  fördelaktig.  Af  skattbara 
mineralier  finnas  bly  och  blyerz;  koppar- 
malmsförsök gjordes  1764  i  Rösjöberget, 
men  utan  fördel.  Af  miueralkällor  finnas 
åtskilliga;  de  vid  Bysjöns  strand  och 
Aangsbacke  äro  med  fördel  begagnade, 
och  den  s.  k.  Amundsböle  brann  skall 
vara  en  af  de  bästa  i  Norrland. 

Socknen  beboddes  1862  af  omkring 
2,150  inbyggare,  öfverstigande  med  540 
antalet  för  år  1805.  Folket  är  i  all- 
mänhet flitigt,  lefvande  inom  sig  frid- 
samt och  lugnt;  såsom  bevis  på  sedlig- 
heten anföres  på  1820-talet,  att  bland 
50  till  60  årliga  barnsbörder  i  pastoratet 
voro  stundom  inga,  någon  gång  3  eller 
4  oäkta.  Blott  de  aflägsnaste  byar  egde 
vid  nämnda  tid  kyrkostugor,  som  kunde 
bebos;  de  öfriga  hade  endast  stall,  med 
kamrar  för  söndagskläder.  På  sednare 
tiden  lära  likväl  lyx  och  yppighet  äfven 
spridt  sig  hit,  och  klagas  isynnerhet  öf- 
ver  det  här  tilltagande  kaffedrickandet. 
—  Hemmantalet  är  374^  mtl  skatte, 
HJ  krono,  taxerade  1862  till  811,500 
rdr  rmt ;  i  socknen  befintliga  11  sågar 
taxerades  till  45,000  rdr  rmt.  Bevilln.- 
afgiften  efter  II  och  III  art.  var  366 1/2 
rdr.  Kronoutskylderna  stego  här  1776 
till  933  daler  s:mt.  Ting  hållas  vid 
Hamra  by  med  denna,  Amundsjö  och 
Nätra  socknars  allmoge.  Socken-sigillet 
utvisar  en  hatt  med  stor  kull. 

Kyrkan  skall  vara  en  af  de  äldsta  i 
orten,  ombyggdes  1721  efter  en  brand, 
är  35  alnar  lång,  18  alnar  bred,  utan 
torn;  här  förvaras  bland  andra  prydnader 
en  förgylld  kaik  med  rysk  inskrift.  Uti 
socknens  fasta  folkskola  erhöllo  under 
året  1862:  108  barn  undervisningafen 
examinerad  lärare,  medan  203  erhöllo 
undervisning  i  hemmet.  Socknen  har 
sockenstuga  och  sockenmagazin. 

Af  gårdar  och   verk   äfö  21 1/2  seland*)  Myr- 
bohöjden,  tax.  till    12,000  rdr,  och  Brynge  säg- 

#)  24  solaud  —  1  mantal. 


verk  de  största;  det  seduare,  jemte  Drötame  såg 
tax.  till  18,000  rdr,  tillhör  Forss  sågverksegare. 
—  Kyrkoherdebostället  om  37  seland.  —  För 
öfrigt  finnas  följande  sågar  nämnda  i  ordning 
efter  storleken  af  deras  åsatta  taxeringsvärde: 
Forssbro,  Degersjö,  Ostertjäls,  Gråtnas,  As,  Sku- 
rea,  Nybo,  Björnböle,  Kjelloms,  Rössjö  och  Ods- 
by.  Vid  Brynge  finnes  äfven  en  hästmangel.  — 
Nylands  by.  —  Adress:   Ullånger. 

Sidviken.     Insjö,  se  Norrala  sm. 

Siende.  Härad  i  Westerås  län,  fordora 
Sjuhundra,  sedan  Seunda  och  Siunda, 
beläget  norrut  från  Gran-  och  Westerås- 
fjärdarne  af  Mälaren  och  innefattande 
följande  till  domprosteriet  och  Westerås 
fögderi  hörande  6  socknar:  Kungsåra, 
Kärrbo,  Ihrsta,  Badelund,  Tillberga  och 
ITubbo.  Häradets  areal  uppgår  till  l,86i 
qvadratmil,  hvaraf  0,oog  äro  vatten;  hem- 
mantalet är  204;]:]  mtl.  Den  odlade 
jorden  uppgifves  till  10,700  tid,  naturlig 
äng  till  5,873  tid.  Folkmängden  1860 
utgjorde  omkring  4,550  inb.  Enligt 
Graus  uppgift  skall  häradet  fordom  hafva 
haft  sitt  tingsställe  på  Amunds-  eller 
Anunds-höo-en  i 


förde  det  i  sitt 
detta  härad  har 
baneret    framför 


Badelunda  socken,  och 
vapen  en  bardisan,  »ty 
af  gammalt  fört  hufvud- 
många  andra  härader, 
hvilket  baner  för  några  tider  tillbaka 
ännu  varit  i  behåll,  men  har  sedermera 
förkommit,  man  vet  icke  af  hvad  hän- 
delse», —  anför  Grau  efter  Loccenius. 

Häradet  utgör  med  Norrbo  och  Tu- 
hundra  härader  Westerås  fögderi  och 
hörer  till  Snefringe  domsaga  med  tings- 
ställe i  Westerås  stad. 

Siene.  Annex-socken  till  Hohls  pa- 
storat, är  belägen  uti  Kullings  härad  af 
Elfsborgs  län,  l5/g  m^  n-  v-  från  när- 
maste staden  Alingsås,  5l/2  mil  fr.  Borås, 
65/8  mil  från  länsresidensstaden  Weners- 
borg  och  3/4  mil  från  moderförsamlin- 
gen; begränsas  i  norr  af  Sköfde,  hvar- 
ifrån  den  skiljes  genom  Säfve  å,  i  öster 
af  Allgustorps,  der  samma  å  till  stor 
del  utgör  gräns,  i  sydost  af  Ljurs,  i 
söder  af  Norunga  samt  i  vester  af  Horla. 
Hohls  och  Fullestads  socknar.  Arealen  är: 
Tomter  ....  179,20  qvadratref. 
Åkerjord     ....  3,606,40  » 

Ängsmark  ....  4,950,40  » 

Betesmark  ....  4,566,40  » 

Skogs-  och  utmark  14,288,80  » 

Mossar  750,40  \ 
Vatten    375,50  j    " 


1,125,60 


S:ma  28,716,so  qv.ref  eller  5,128  tid, 


Siono. 

(C.  af  Forsell  uppgifver  approximativt 
i  sin   statistik   8,378  tid). 

Socknen  delas  genom  sitt  enda  be- 
tydligare vattendrag,  Säfve  ii,  i  tvänne 
nära  lika  stora  hälfter,  hvaraf  den  södra 
utgöres  af  2:ne  höjder,  som  lemna  mel- 
lan sig  en  mot  Säfvedalen  och  Millom- 
gärdssjön  sluttande  dal,  h  vårisen  om  en 
bäck  flyter  från  Torsjön;  den  vestra  af 
dessa  höjder  utgör  en  del  af  en  större 
höjdsträckning,  som  fortsätter  inåt  Horla 
socken  samt  bildar  en  platå,  hvilken 
höjer  sig  öfver  den  närliggande  Säfve- 
dalen mellan  150  å  200  fot;  både  denna 
och  den  sydliga  höjden,  som  sträcker 
sig  inåt  Ljurs  socken,  äro  nästan  kala. 
Den  i  norr  mot  ån  sluttande  delen  af 
socknen  utgör  dess  bördigaste  del,  den 
öfriga  en  fortsättning  af  de  närliggande, 
under  namn  af  Svältorna,  välbekanta 
trakterna;  likväl  är  jordmånen  här  af 
bördigare  beskaffenhet,  och  marken  har 
genom  mer  omsorgsfull  omvårdnad  blif- 
vit  till  någon  del  beklädd  med  såväl 
löf-  som  barrskog,  hvarigenom  socknen 
erhållit  ett  betydligt  vackrare  utseende  än 
de  under  namnet  Svältorna  betecknade 
ödsliga  nejder.  Utom  förut  nämnda  berg 
sträckningar  i  socknens  södra  och  vestra 
delar,  finnas  bergklintar  här  och  der  kring- 
spridda i  nästan   alla  socknens  delar. 

Jordmånen  söder  om  Säfve  å  består 
för  det  mesta  af  sandjord,  norr  derom 
ä  de  högländare  ställena  dels  af  sand- 
jord och  dels  af  sandmylla  på  sandgrund; 
å  socknens  norra  sluttning  emot  Säfve  å 
förekommer  å  några  hemmans  egor  så 
väl  lerjord  som  mylla  på  lerbotten. 
Mellersta  och  norra  delarne  af  socknen, 
der  de  flesta  hemmanen  hafva  sin  åker- 
jord, äro  de  mest  odlade;  nästan  hela 
södra  och  vestra  delarne  utgöra  hemma- 
nens utmärker,  så  att  blott  en  ringa  del 
af  socknen  har  blifvit  uppodlad,  hvartill 
ock  den  magra,  stenbundna  jordmånen 
erbjuder  föga  tillfälle. 

Folkmängden,  som  år  1805  var  378, 
uppgick  1863  till  öfver  630  personer. 
Folket  är  i  allmänhet  stillsamt,  endast 
smärre  misshälligheter  uppkomma  stund- 
om vid  utskänkningsstället  å  Eklanda 
gästgifvaregärd.  I  afseende  på  kläde- 
drägten  må  nämnas,  att  mannens  fordna 
ändamålslösa  och  fula  vadmalsjacka  med 
långa    skört    har  i  sednare    tiden  blifvit 


Sioiie. 


67 


utbytt  emot  kortare  rockar.  Byggnads- 
sättet äro  timrade  envåningshus  under 
tegeltak,  vanligen  inredda  till  förstuga, 
kök,  stuga  och  s.  k.  fram  kam  ra  are  samt 
vind  med  ett  dera  inrättad!  gafvelrum, 
egentligen  för  hushållets  helgdagskläder. 
Tjenstelijonens  löningsvilkor  äro,  utom 
husrum  och  kost:  för  en  dräng  årligen: 
städja  9  å  10  rdr,  lön  75  å  100  rdr 
samt  särskilda  naturaförmåner,  utgörande 
c:a  50  rdr,  hvarförutan  de  ofta  betinga 
sig  att  å  husbondens  egor  sätta  Vg  eller 
V*  fca  potates.  Dagsverkspriset  har  sedan 
år  1855  med  anledning  af  då  pågående 
jernvägsarbetena  genom  socknens  norra 
del  stigit  från  75  öre  till  1  rdr  50  öre; 
qvinnsdagsverket  gäller  50  å  60  öre. 

Näringar.  Jordbruk  och  boskaps- 
skötsel äro  hufvudnäringar.  Det  först- 
nämnda har  på  de  sednare  10  åren  gjort 
betydliga  framsteg,  och  egarne  af  Wår- 
gårda  och  Tubbetorp  hafva  lemnat  de 
mindre  jordbrukarne  efterföljansvärda 
exempel  uti  odlingsföretag.  Härigenom 
har  inträffat,  att  socknen,  som  för  ett 
tiotal  af  år  tillbaka  måste  köpa  någon 
del  af  sitt  lefnadsbehof,  nu  mer  kan  af- 
yttra  deraf  till  närliggande  trakter.  Ut- 
sädet, som  år  1818  uppgafs  till  192  t:r, 
utom  potates,  uppgifves  1860  till  1,565 
kub.fot  6  k:r  hafra,  1,389  kub.fot  2  k:r 
blandsäd,  427  kub.fot  7  k:r  råg,  140 
kub.fot  2  k:r  korn,  37  kub.fot  1  k:a 
hvete,  13  kub.fot  6  k:r  ärter  samt  1,411 
kub.fot  3  k:r  potates.  Humle,  hampa 
och  lin  odlas  ej  till  fulla  egna  behofvet. 
Trädgårdsskötsel  drifves  ä  Wårgårda, 
Tubbetorp  och  Brunlid,  ehuru  i  mindre 
skala.  Jorden  är  i  allmänhet  lättskött. 
De  större  jordbrukarne  hafva  i  sed- 
nare tider  som  gödningsämnen  begagnat 
guano  och  benmjöl.  Vanliga  bruknings- 
sättet  är  för  trädesjorden,  att  den  under 
sommaren,  eller  sedan  vårarbetet  i  all- 
mänhet är  fullgjordt,  bearbetas  med  plog 
och  harf.  Potatessättningen  sker  all- 
männast för  krok  eller  en  derför  särskildt 
inrättad  plog,  på  det  sätt,  att  hvarannan 
fåra  lemnas  tom,  som  sedermere,  då  po- 
tateskålen  uppkommit,  uppköres  under 
sommaren  2  till  3  gånger.  Ängsmarken 
utgöres  synnerligast  af  ån  omgifvande 
sänka  marker,  som  genom  vattenöfver- 
svämningar  höst  och  vår  erhålla  kraft 
att  lemna  en  ganska    rik,  ehuru  till  be- 


68 


Sieup, 


Si  ene. 


skaffenheten    mager   skörd.     Under  aren 
lg50 — 54    har    sänkning    af   ån  mellan 
Wårgårda    och    Spånga    qvarnar    genom 
betydlig    bergsprängning     och    gräfning 
blifvit    verkställd,    dervid    2,262  famnar 
diken  med  8  fots  bredd  i  dagen  och  4 
fots  djup  blifvit  upptagna.  Boskapsracen 
är  nästan  allmänt  småväxt  och  synes  ej 
vara    blandad     med     främmande     ädlare 
racer,  men  är   passande    för    orten  med 
dess    svaga    betesmarker.      Sedan   längre 
tid  tillbaka    har    här    nästan    varit  total 
brist    på  skog,    ej   allenast    till    alla  ny- 
byggnader, utan   äfven  till   bränsle;   men 
i  sednare  åren  har  åtskillig  mark  blifvit 
besådd    med    skogsfrön,     hvaribland    må 
nämnas    säteriet    Bruulids,    som   nu    har 
riklig    tillgång   på  skog,    ej   allenast  till 
egna  behofvet,  utan  äfven  till  drifvande 
af  ångbränneri  och  tegelbruk.  Till  bränn- 
material användes  uteslutande  torf,  hvaraf 
dock    nu   tillgången  är  i  betydligt  afta- 
gande.     Ett    enbetslass    kostar   vanligen 
1   rdr  75    öre.     Behofvet    af    byggnads- 
virke förses  från  den  s.  k.  norska  skogs- 
bygden.    Den  vanliga  stängseln  utgöres 
af   jordvallar,    äfven  till    någon    del    af 
stenmurar.     Endast    afsalu    af  några   få 
alnar  väf,  forsling  till  och  från  Göteborg 
samt  obetydlig  bränvinsbränning,  undan- 
tagandes   ångbrännerierna   på    Wårgårda 
och    Tubbetorp,    utgöra    socknens    binä- 
ringar.      Ortens    produkter    afsättas    på 
marknader  i  Alingsås,  utom  bränvinet,  som 
afsättes  i  Göteborg  och   Borås. 

Kyrkan,  hvars  ålder  är  okänd,  är 
belägen  på  en  mindre  höjd.  8/5  mil  fr. 
moderkyrkan;  hon  är  murad  af  gråsten, 
täckt  med  bräder  och  tegel,  innehållande 
i  längd  med  choret  66  och  i  bredd  30 
fot;  särskild  klockstapel  af  trä  finnes.  I 
kyrkan  märkes  en  grafsten  öfver  Jonas 
Kempenfelt,  hvilken  såsom  kommendant 
på  Ny-Elfsborg  tappert  försvarade  fäst- 
ningen mot  Danskarne  1677.  —  Barn- 
undervisningen sker  hufvudsakligen  i  den 
för  pastoratet  inom  Hohls  socken  be- 
lägna, fasta  folkskolan,  men  äfven  till 
någon  del  i  hemmen.  Sockenmagazin 
bildades  här  år  1836  genom  insättning 
under  3  års  tid  af  lV4  t:a  spannmål 
årligen  af  hvarje  helt  förmedladt  mtl 
samt  5  kappar  af  hvarje  torpare;  fonden 
utgjorde  år  1856  omkring  130  t:r.  — 
Socknens  fattiga  äro  indelade  i  2  klasser: 


orkeslösa,  som  sakna  bostad,  och  till 
någon  del  arbetsföra,  som  hafva  egna 
bostäder;  de  förra  blifva  bortackorderade. 
Eattigförsörjningen  kostade  1860:  181 
rdr  67  öre.  —  Socknen  genomskäres  af 
2:ne  stora  landsvägar,  hvaraf  den  södra 
från  Göteborg  öfver  Alingsås  och  Jön- 
köping till  Stockholm  löper  vid  Eklanda 
gästgifvaregård  öfver  Säfve-ån  på  en  176 
fot  lång,  på  3:iie  stenhvalf  h vilande  bro, 
den  nordliga  s.  k.  Skara-vägen  går  in  i 
socknen  vid  Wårgårda  öfver  ån  på  en 
130  fot  lång  bro,  som  hvilar  på  endast 
ett  stenhvalf.  Vid  Wårgårda  finnes  jern- 
vägsstation. 

Statsbidrag  ocli  kommunala  af  gifter  uppgingo 
1860  till  3,961  rdr  20  öre.  Af  alla  ouera  anses 
den  ordinarie  roteringen  mest  tryckande,  synner- 
iigast  derföre,  att  1  '/2  hemman  finnes  anslaget 
till  hvarje  hel  rote;  hemman  finnas  äfven  som 
äro  hårdare  roterade,  såsom  Wårgårda  Nohl-  och 
Millomgårdarne,  tills.  1  mtl,  utgörande  1  rote, 
3/8  mtl  Svenstorp  Storegårdeu  öfver  '/2  och 
t/A  mtl  Gongstorp  Sörgården  */3  rote.  Klereci- 
statens  underhåll:  Enligt  af  Kongl.  Maj.t  d.  16 
Oktober  1855  fastställd  konvention  erlägges  för 
hvarje  helt  hemman  2  t:r  spannmål  samt  8  <$. 
smör  i  lön  åt  kyrkoherden.  Kyrkobetjeningens 
lön  utgår  med  3  rdr  på  hvarje  helt  mtl.  —  Vid 
Eklanda  gästgifveri  utgöres  reservskjuts  af  mer 
än  halfva  socknens  hemmantal,  för  hvilken  kost- 
naden är  beräknad  till  80  rdr  för  hvarje  helt 
mtl.  —  För  de  hemman,  som  äro  anslagna  till 
kronoskjutsens  ntgörande,  är  kostnaden  upptagen 
till  12  rdr  för  helt  mtl.  Socknen  åligger  att 
underhålla  en  ryttare  och  fem  soldater.  Ett 
hemman,  säteriet  Brunlid,  är  eitra  roteradt  med 
8  daler.  Beloppet  af  diverse  onera  var  1860: 
227  rdr  50  öre,  dito  för  väghållning  271  rdr 
34  öre,  bränvinsbränningsafgiften  346  rdr.  — 
Ständiga  räntor  1,170  rdr  rmt;  kostnad  för 
rustning  och  rotering  384  rdr  77  öre. 

Hemmantalet  utgöres  af  257/'«  mtl,  förmed- 
lade till  12'/ifj  mtl,  deraf  äro  1  mtl  fr.  säteri, 
1  kr.-säteri  militiae-bost.,  2' /,,  allm.  frälse,  6«VJ6 
krono-skatte,  1  skatte-rusthåll,  5/8  ecklesiastik- 
boställe. Taxeringsvärdet  är  258,800  rdr,  hvaraf 
14,500  rdr  för  verk  och  lägenheter.  Af  hem* 
mansbrukarnes  antal  äro  ungefär  S/^rdelar  sjelf- 
egande;  6  ryttare-  och  soldat-torp  finnas,  46 
jordtorp,    15  backstugor. 

Hemman,  byar  och  verk:  S:ma      hvaraf 

areal,  inegor. 
Brunlid 1   fr.-sät.    3511  tid.      81. 

Mängsholm,  kapt.bost.    1    kr.-sät.   295  d:o     161. 


Wårgårda   .     .     ^  fr.   1^  sk. 
Siene \\\  sk. 

d:o  Osterg.     .     . 

d:o  Stommen 

d:o        — .     .     . 
Tubbetorp    . 
Svenstorp     . 

d:o     .     .     .     . 


|  sk. 
£  kr. 
i  fr. 
?  sk. 
|  sk. 
§fr. 


857  d.o 
728  d:o 
145d:o 
145  d:b 

130  d:0 


293. 
201. 

22. 
130. 

40. 


554  d-.o    217. 


S:t  Sigfrids  kapell. 


SignMilsberg. 


♦;o 


Största  egendomen  utijöres  af  Brunlids  säteri 
med  under!.  2'  4  mtl  skatte,  '2  mil  frälse,  såg 
och  qvarn,  allts.  lax.  till  1 19,000  rdr  rmt.  — 
Bär  finnas  Spånga  och  Westerg&rds  qvarnar, 
Hfde  »;iur,  Gongstorp»  tegelbrak,  der  irl.  tillverkas 
c:a  !>.">, 000  st.  tegel.  Wårgårda  oljeslageri,  der 
årl.  pressas  omkring  280  kubikfot  linfrö.  Vid 
Eklauda  finnes  briinneri.  —  Inom  socknen>  gratis 
fijfga  20  tid  af  hemmanet  Hjultorps  cgor,  som 
eljest  ligga  i  Sköfde  socken.  —  Adress:  Alingsås. 

S:t  Sigfrids  kapell,  se  Hagby  socken 
i   Kalmar  län. 

Sigfrid,  S:t.  Annex-socken  till  Ljung- 
by pnebende-pastorat,  är  belägen  uti 
Södra  Möre  härad  af  Kalmar  län,  l3/4 
mil  från  Kalmar,  omkring  1  mil  n.  v. 
från  moderförsamlingen,  innefattar  12 
mtl  skatte,  tyj  mtl  krono,  bebodda  1855 
■f  869  och"  1862  af  935  personer. 
Taxeringsvärdet  sistn.  år  var  327,100 
rdr  rmt.  hvaraf  3,500  rdr  för  kyrka  och 
skolhus  i  Kyrkeryds  by.  Församlingen 
är  bildad  enligt  kongl.  resolution  af  den 
25  September  1856  och  uppgifves  af 
Tuneld  förut  hetat  Kumblamad,  såsom 
en  täck  enslig  dal  ännu  kallas,  der  S:t 
Sigfrid  skall  uppbyggt  ett  kapell  af  trä, 
som  fick  namn  af  S:t  Olof,  men  borttogs 
1730,  och  uppfördes  i  stället  nuvarande 
kyrkan,  i  hvilken  S:t  Sigfrids,  Olof  den 
Heliges  och  S:t  Catharinas  bilder  för- 
varas. I  dalen  strax  vid  kapellet  märkes 
S:t  Sigfrids  hälla.  Under  art.  Hossmo 
finnes  denna  källa  omnämnd  efter  A.  A. 
Afzelius,  såsom   belägen  i  Hossmo  by. 

Socknen  innefattar  af  hemman:  Rrändebo, 
Bosgården,  Bröd,  Brorsryd,  Bläsemåla,  Fjälebo, 
7  lfi  mtl  Gislabo  med  qvarn,  tax.  till  12,500 
rdr  rmt,  Granö,  hvaraf  '  4  mtl  är  komminister- 
boställe.  Kostemåla,  Kulla,  Källebäck,  Kyrkeryd, 
Kimbramåla,  Mölebo  med  qvarn,  Westrakulla, 
Ufverstatorp.   —    Adress:   Kalmar. 

Sigfrids-  S:t  källa  uti  Wexiö  lands- 
församling nära  vid  Wexiö  i  Biskops- 
gärdet, der  S:t  Sigfrid  skall  hafva  döpt 
hedningar.  Nära  intill  källan  finnas  flera 
stora  stenar,  hvaraf  en  med  flera  hål, 
uti  hvilka  ljus  sägas  hafva  varit  satta. 

Siggatorp.  Ett  mtl  frälse  uti  Synnerby 
socken  af  Skånings  härad  och  Skaraborgs 
län,  beläget  °/8  mil  vester  från  Skara, 
uppgifves  af  Djurberg  (år  1818)  vara 
sätesgård  samt  ega  40  tunnors  utsäde, 
hjelpligt  höbol,  föga  skog,  medelmåttig 
mangårdsbyggnad  af  trä,  med  en  ansenlig 
trädgård.  Gården,  som  synes,  enligt 
jordeböckerna,  hafva  kommit  till  hr  Arvid 
Swahn  genom   byte  på  1700-talet,  egdes 


1863  af  löjtn.   Prytz;  taxeringsvärdet  var 

32,000   rdr   rmt.  ' 

Siggesta.  Två  och  5/8  ,nt^  frälse-säteri 
uti  Siggesta  fjerding  af  Wermdö  socken 
och  skeppslag  af  Stockholms  län,  3:V4 
mil  frän  hufvudstaden,  vid  innersta  hörnet 
af  Siggesta-viken,  utgör  med  3  mtl  fr.- 
säteri  Sund,  3\'.>  mtl  frälse,  ett  gods; 
taxeradt  till   233~000  rdr  rmt. 

Siggesta  skall  redan  i  12:te  seklet 
hafva  tillhört  Wasa-slägten  och  derifrån 
kommit  till  kyrkan,  men  blifvit  återtaget 
vid  reformationen;  det  skänktes  med  flera 
hemman  i  orten  af  konung  Erik  XIV  åt 
amiralen  Jakob  Bagge  d.  A.,  och  stannade 
i  hans  slägt  in  på  1600-talet,  h varefter 
det  har  tillhört  slägterna  Svinhufvud, 
Fleming,  Gyllencreutz,  Hastfehr  von 
Reutern,  gr.  Dahlberg  1701,  assesoren  i 
Göta  h  ofrätt  Samuel  Svebilius,  adlad 
Adlerberg,  general-iöjtn.  Cronstedt,  hvil- 
ken slägt  hade  det  1741  och  inemot 
1770,  då  det  köptes  af  öfverste-löjtn.  v. 
Schewen,  som  bildade  nuvarande  godset, 
h vilket  egdes  år  1849  och  1863  af 
rådmannen   Théel  i  Waxholm. 

Vid  gården  finnas  lemningar  efter 
ett  förmodadt  kloster;  ett  af  gårdens 
torp  kallas  ännu  Gillstugan.  I  närheten 
finnes  äfven  ett  berg,  kalladt  Appelgrens- 
berg  deraf,  att  en  Lars  Appelgren  der 
fallit  i  sjön  och  drunknat.  På  gården 
har  förvarats  —  men  år  1863  skänkta 
till  lifrustkammaren  —  en  större  värja, 
en  hjelm  och  ett  harnesk  m.  fl.  delar  af  en 
rustning,  hvilken  tillhört  fältmarskalken 
grefve  Erik  Dahlberg. 

Siggetorp.  Två  mantal  frälse  uti 
Råda  socken  af  Kållands  härad  och  Skara- 
borgs län,  är  beläget  på  gränsen  mot 
Mällby  socken,  3/4  mil  från  Lidköping. 
Enligt  Djurberg  hade  gården  år  1818 
hjelpligt  höbol  och  skog,  vacker  man- 
gärdsbyggnad  af  trä  samt  en  ansenlig 
trädgärd.  Siggetorp,  som  varit  kronans 
på  1720-talet,  tillhörde  1863  herr  P. 
Lidholm;  se  vidare  art.  Råda. 

Signildsberg.  Fyra  mänt.  berustadt 
säteri  uti  Håtuna  socken  af  Håbo  härad 
och  Uppsala  län,  har  ett  särdeles  vackert 
läge  vid  ett  af  de  smalaste  passen  af 
segelleden  mellan  Stockholm  och  Uppsala, 
5  mil  land-  och  sjöväg  från  förstnämnda 
stad  och  3V2  mil  från  den  sistnämnda.  Det 
utgör  jerate  5  oförmedlade,  till  ll/2  form. 


70 


Sigiiil  ilsberg. 


Sigtuna. 


rnant.  sk.  och  V4  mtl  fr.  Billby,  belägna 
uti  S:t  Pehrs  socken  af  Erlinghundra 
härad  och  Stockholms  län,  en  egendom 
med  en  areal,  enl.  1818  upprättad  karta, 
af  134  tid  11V4  kpl.  åker,  252  tid 
18V2  kpl.  äng,  560  tid  27'/4  kpl.  skog 
och  backar,  43  tid  10%  kpl.  park 
och  tomter,  eller  tillsammans  991  tunnl. 
35/g  kappland.  Sjelfva  säteriets  egovidd 
upptager  1,697  qvadratref,  hvaraf  6  äro 
tomter,  23  äro  trädgård,  790  äro  åker, 
501  äro  äng,  288  äro  skogsmark,  78 
tjenliga  till  odling,  10  äro  vägar,  1  är 
vatten.  Utsädet,  som  1818  uppgafs  till 
45  tunnor,  uppgifves  nu  till  45  t:r  råg, 
6  t:r  hvete  och  30  t:r  vårutsäde;  344 
parlass  hö  erhållas  årligen.  Skogen  är 
tillräcklig  till  gårdens  behof,  utom  till 
tegelbruket,  h vartill  hela  behofvet,  c:a 
70  å  100  famnar,  köpes;  tillverkningen 
vid  bruket  är  omkring  20,000  tak-  och 
60,000  mursten.  Skatterna  uppgifvas 
uppgå  till  404  rdr  24  sk.  rgs.  Tax.- 
värdet  1862  var  88,000  rdr  rmt,  hvaraf 
8,000  rdr  för  tegelbruket. 

Manbyggnaden  vid  Signildsberg,  af 
trä  och  två  våningar  hög,  innehållande 
19  rum,  finnes  aftecknad  i  Dahlbergs 
Svecia;  i  trädgården  finnes  en  mängd 
goda  fruktträd  och  bärbuskar.  Af  till 
gården  hörande  öfriga  9  byggnader  må 
nämnas  en  på  sednare  tiden  uppförd 
tegelstens-ladugårdsbyggnad  för  50  krea- 
tur. Tröskverk  finnes  för  4  par  oxar. 
På  egorna  äro  tre  bebyggda  lägenheter.  — 
Egare  hafva  varit  af  slägterna  Woltemat, 
Sjöblad,  Björnstjerna  från  1816,  Baner, 
Swahn  1847,  friherre  Lagerheim  1849, 
prof.  Lindblad   1862. 

Signildsberg  hette  förut  Forn-Sigtuna 
och  tros  vara  bygdt  på  den  plats,  der 
det  äldsta  Sigtuna  legat,  och  varit  en 
uthamn,  ett  Birka,  för  Uppsala.  Det 
tillegnas  af  folksägnen  äfven  den  ut- 
märkelsen att  hafva  varit  skådeplatsen 
för  Habors  och  Signilds  äfventyr.  »Sigge 
litens»  hög  visas  ock  vid  gården,  Habors 
röse  pä  Habors-vreten,  midt  öfver  sjön. 
Runsten  skall  ock  finnas  på  egorna. 

Sigridsholm  eller  Ling.  Två  och  V2 
mantal  frälse-säteri  uti  Lunda  socken  af 
Seminghundra  härad  och  Stockholms  län, 
vid  en  liten  sjö,  synes  sedan  långliga 
tider  haft  samma  egare  som  Wasa  inom 
Skeptuna    socken,    hvartill    Sigridsholm 


hört  ända  tills  i  November  1854,  då  det 
öfverflyttades  till  Lunda  enl.  Kammar- 
kollegii  förordnande.  Det  skall  blifvit 
uppkalladt  efter  en  fru  Sigrid  Oxen- 
stjerna,  född  Roos,  eller  henues  dotter 
Sigrid,  hvars  man,  friherre  Thure  Oxen- 
stjerna,  köpte  gården  1642;  om  honom 
berättas  att  i  stormningen  af  Wiirzburgs 
kasteli  den  2:dra  Okt.  1631  skall  han 
hafva  på  ryggen  burit  konung  Gustaf  II 
Adolf,  som  -  då  var  mycket  trött,  och  der- 
under  blifvit  af  2:ne  kulor  skjuten  genom 
axelbladet.  Hans  andra  fru,  Beata  Leijoii- 
hufvud ,  innehade  gården  1685.  Egare 
år  1822  och  1847  var  von  Francken,  år 
1863  kongl.  sekret.  G.  Heijkensköld. 

Egendomen,  som  namnes  för  under 
sednare  20  å  30  åren  vid  densamma 
företagna  odlingsföretag  och  för  tillämp- 
ning af  förbättrade  brukningsmethoder 
eller  redskap,  utgöres  af  Sigridsholms 
säteri,  3  Vo  fr.  inom  samma  socken,  allts. 
tax.  till  150,500  rdr  rmt,  hvaraf  80,000 
rdr  för  sjelfva  säteriet. 

Sigtuna.  Fordom  Svearnes  förnämsta 
ort,  är  en  urgammal  stad,  belägen  i 
Erlinghundra  härad  af  Upplands  och 
Stockholms  län,  3l/4  mil  landvägen  från 
Uppsala,  43/4  mil  från  Stockholm,  på 
yttersta  spetsen  af  en  landtunga,  som 
till  större  delen  omgifves  af  Mälarens 
fjärdar  och  vikar,  vid  den  del  af  Skarfven, 
som  efter  staden  fått  sin  benämning.  I 
en  bördig  dalsänkning  inskjuter  Garns- 
viken i  öster,  och  till  Skofjärden  inleder 
ett  smalt  sund  å  vestra  sidan;  mot 
nordanstormarna  skyddas  staden  af  höga 
granitberg.  Något  i  vester  från  den- 
samma, der  fordom  en  bro  varit  anlagd 
öfver  sundet  mellan  Sigtuna-  och  Sko- 
fjärden,  är  nu  en  färja,  samt  i  öster  en 
dylik  öfver  ett  sund  af  Garnsviken. 

I  forntiden  stor  (den  skall  knappt 
kunnat  kringgås  på  6  timmar),  rik  och 
mäktig,  är  staden  nu  endast  en  ruin 
af  sig  sjelf.  Den  har  mellan  de  yttersta 
åbyggnaderna  en  längd  ^af  nära  5,000 
steg;  men  ganska  betydliga  sträckor  deraf 
begagnas  för  åkerbruk  och  trädgårds- 
skötsel; husens  och  tomternas  antal  år 
1860  var  96,  och  häraf  voro  endast  några 
få  bebyggda  med  tvåvånings  trähus,  de 
öfriga  med  mindre  kojor.  Stadens  hufvud- 
näringar  äro:  jordbruk,  trädgårdsodling, 
fiske,    handtverkerier  och  någon  handel. 


Sigtuna. 


Sigtuna. 


71 


Tilh dande  jord  består  af  1,137%  tunnl .,• 
inber.  den  s.  k.  Kongsmarken  af  274V2 
tid  i  Tibble  socken.  Ar  1863  fnnnos 
4  handlande,  11  handtverkare  utom  12, 
som  idkade  handtverk  till  försörjnings- 
medel;  af  fabriker  funnos  3  metall-  och 
2  stenkärlsfabriker.  Numera  har  staden 
inga  egna  fartyg;  deremot  hade  den  år 
1772:  21  st.  I  bevillning  efter  I— III 
art.  erlades  673  rdr  rmt.  All  fast  egen- 
dom var  åsätt  ett  tax.-värde  af  263,335 
rdr  rmt.  Marknad  hålles  här  i  Februari 
och  Oktober.  Här  finnas  för  öfrigt 
postkontor  frän  innevarande  sekels  början, 
apothek'  från  1792,  gästgifveri,  tullkam- 
mare, station  för  extra  provincialläkare. 
Staden  hör  till  5:te  klassen,  och  dess 
nummer  vid  riksdagarna  är  nu  58;  dess 
vapen  är  en  krona  med  tre  stjernor 
omkring. 

Efter  det  af  Oden,  enligt  sagan,  an- 
lagda Fornsigtunas  *)  förstöring  1008  af 
norske  konungen  Olof  Haraldsson  eller 
den  Helige,  flyttades  staden  till  en  säkrare 
plats  icke  långt  från  sitt  förra  läge  och 
blef  snart  ansenlig;  sedan  kristendomen 
hunnit  rotfasta  sig,  tilltog  hastigt  dess 
välmakt.  Från  sjösidan  försvarades  den 
af  den  trånga  och  Jjefästade  genomfarten 
vid  Almarestäk,  på  en  mils  afstånd,  och 
till  lands  af  ett  fäste  på  landtungan  vid 
kungsgården   Wennegarn. 

Af  förd  na  strider,  som  blifvit  ut- 
kämpade på  denna  ort,  namnes  den 
ellofva  dagars  striden  mellan  Uppsvearne 
och  sjökonungen  Solve,  som  innebrände 
på  Lofön  konung  Östen,  der  de  förra 
blefvo   slagna. 

Den  sannolikt  första  kyrkan  i  den 
högre  Norden  grundlades  i  Fornsigtuna 
eller  Birka  genom  en  af  Ansgarius  om- 
vänd betydande  man,  Herigar.  Vid  år 
1064  hitkom  den  af  Adalbert  i  Bremen 
till  biskop  i  Sigtuna  vigde  Adalvard  d.  Y., 
som  här  på  Stenkils  bekostnad  anlade 
en  domkyrka,  hvartill  han  sjelf  bidrog 
med  ett  offer  af  72  marker  silfver,  in- 
samladt  efter  en  af  honom  för  de  nyom- 
vändc  hållen  kraftig  predikan.  Åt  S:t 
Laurentius  uppfördes  derefter  en  kyrka 
och  till  Olof  den  Heliges  ära  en  annan 

*)  Professor    Brunius    anser    for    sannolikt,    att    ! 
denna  stad  varit  densamma  som  Birka,  hvilken 
830    besöktes    af   Ansgarius.    Se    Konstantcek- 
ningar  under  en   resa   J8i9,  sid.  485. 


dylik,  hvarjemte  Ryska  köpmän  här 
byggde  en  kyrka,  helgad  åt  S:t  Nikolaus. 
Trots  sitt  förmånliga  läge  och  starka 
försvar  till  sjös  och  lands,  blef  det  hastigt 
uppblomstrande  Sigtuna  af  hedniska 
Esther  och  Kareler  år  1181  öfverraskadt, 
Almarestäk  stormades  och  erkebiskop 
Johan  blef  der  afdagatagen,  staden  er- 
öfrad,  plundrad  och  afbränd.  Vid  detta 
tillfälle  skola  tvenne  portar  eller  chor- 
dörrar  af  silfver  blifvit  bortförda  till 
Kyssland  såsom  byte  och  ännu  begagnas 
i  Nowgorods  kyrka.  Hufvudorsaken  till 
Sigtunas  ytterligare  förfall  var  Stockholms 
anläggning  och  befästande  1260;  men 
aktningen  för  dess  ålder  och  minnen 
gjorde,  att  Sigtuna  ännu  1526  intog 
näst  efter  hufvudstaden  andra  rummet 
bland  rikets  städer.  —  Till  jungfru 
Marias  ära  anlades  i  Sigtuna  ett  Domi- 
nikaner-kloster  vid  år  1220;  erkebiskop 
Jarler  blef  i  dess  kyrka  begrafven.  Flera 
påfvar  och  legater  samt  många  Svenska 
och  jemväl  Danska  biskopar  ha  utfärdat 
aflatsbref  för  detta  kloster;  det  gynnades 
ej  mindre  af  konungar  än  af  enskilde 
genom  skydds-  och  gåfvobref,  skänker 
och  testamenten.  Märkligt  är,  att  klostrets 
välmåga  tilltog,  i  den  mån  stadens  rörelse 
minskades.  Det  hade  utomordentligt  an- 
seende och  var  inom  sitt  brödraskap 
det  mest  betydande  i  riket.  Klostrets 
förste  prior  Johannes,  sedermera  biskop 
i  Abo,  blef  slutligen  erkebiskop  i  Uppsala, 
och  den  siste  priorn,  Martin  Skytte, 
dominikanerordens  generalvikarie  i  Nor- 
den,  blef  Luthersk  biskop  i  Abo,  när 
detta  kloster  vid  reformationen  indrogs. 
Utom  två  kapeller,  helgade  åt  S:t  Gertrud 
och  S:t  Göran,  samt  ett  hospitalshus, 
som  tros  hafva  tillhört  Johanniterorden, 
ha  i  Sigtuna  funnits  flera  helgedomar 
och  åtskilliga  Gillen,  efter  hvilka  några 
kopparsigiller  ännu  äro   i   behåll. 

Sedan  folkmängden  i  staden  alltmer 
och  mer  aftagit,  och  Marias  kyrka  der- 
städes  efter  klostrets  indragning  blifvit 
obehöflig,  blef  till  följd  af  Örebro  möte 
1529  denna  helgedom  gemensamt  be- 
gagnad af  både  stads-  och  landsförsam- 
lingarne. Ssi  Pers,  AV/  Larst  S:t  Olofs 
och  S:t  Niklas  kyrkor  förföllo  under 
konungarne  Gustaf  Ls  och  Erik  XIV:s 
regering.  Ehuru  staden  hugnades  med 
åtskilliga    förmåner    genom    flera   kongl. 


72 


Sigtuna. 


Sikest. 


resolutioner,  så  kunde  den  dock  ej  åter 
förkofra  sig-  och  ödelades  nästan  helt 
och  hållet  genom  tre  eldsvådor  åren  1648, 
1658  samt  1666. 

Maria  kyrka,  belägen  strax  nordost 
om  stadens  torg,  är  alltså  endaste  åter- 
stoden af  dess  fordna  präktiga  tempel. 
Kyrkan,  uppförd  i  senare  hälften  af  13:de 
seklet,  utgöres  af  ett  treskeppigt  långhus 
och  tvåqvadratiskt  ehor  i  öster.  Staden 
utgör  med  landsförsamlingarna  S:t  Pehr 
och  S:t  Olof  ett  regalt  pastorat  af  3:dje 
klassen,  hörande  till  Erlinghundra  kon- 
trakt af  Uppsala  stift,  På  1740-talet 
grundades  ett  skolhus  på  enskilda  dona- 
tioner, nu  är  ett  nytt  bygdt  på  malmen. 
Skolan  är  från  1838  en  för  alla  för- 
samlingarna gemensam  folkskola.  Enda 
lemningen  af  S:t  Lars  kyrka  utgör  tornets 
vestra  och  nära  häliten  af  dess  södra 
sida.  Ett  stycke  sydvest  från  denna 
ruin  ligger  S:t  Pers  kyrka,  intagande  ett 
dominerande  läge  öfver  staden  och  Mä- 
laren. Ungefär  200  steg  från  S:t  Lars 
kyrka  vid  östra  sidan  om  infarten  i 
staden  ligger  S:t  Olofs  kyrka,  som  har 
i  midten  ett  fyrkantigt  torn,  i  öster  ett 
treskeppigt  långhus  med  rundel;  ruinerna 
äro  närmare  beskrifna  af  prof.  Brunius 
i  hans  Reseanteckningar  under  året  1849, 
sid.  495--508. 

Sigtuna  står  nu  som  ett  varnande 
exempel  på  de  bedröfliga  följderna  af 
inbördes  afundsjuka  och  strider  om  fäders 
qvarlåtenskap.  De  rättegångar,  som  under 
århundraden  varit  fullföljda  mellan  magi- 
straten och  kyrkoherdarne,  synas  ej  hafva 
varit  den  vinnande  parten,  magistraten 
och  borgerskapet,  till  någon  båtnad,  utan 
borg  ra  me  hafva  blifvit  utarmade  och 
nödgade  att  anhålla  om  stadens  förläg- 
gande under  landsrätt,  hvilket  af  kon. 
bifölls  1846.  —  Invånarnes  antal,  som 
på  50  år  ökats  med  endast  47,  uppgick 
1863,  den  31  Dec,  till  481  personer, 
(443  enligt  mantals-längden). 

Sihl.  Annex-socken  till  Klefva  pasto- 
rat i  Skaraborgs  län,  är  redan  beskrifven 
under  art.  Klefva.  Uti  socknen  märkes 
majors-bostället 

Sihlboholm.  Majors-boställe  uti  Sihls 
socken  af  Kinne  härad  och  Skaraborgs 
län,  utgöres  af  4  hemman,  som  fordom 
hetat  Måns  Nilsgården,  Råbogården,  Sta- 
kagårde?i  och  Sihlboholm ;  dessa,  af  säteri 


och  frälse  natur,  blefvo  efter  Kongl. 
brefvet  d.  7  Okt.  1691  med  1692  års 
ränta  af  kronan  inlösta.  Förut  tillhörde 
gårdarne  ryttmästaren  Blankenfjeld.  Se 
vidare  angående  areal  m.  ra.  art.  Klefoa, 
under  gårdar.  Efter  Djurberg  skulle  der- 
varande  manbyggnad  af  sten  omkring 
1818  nedrifvas. 

Sikehamn  på  Ölands  östra  kust,  uti 
Bredsättra  socken  af  Norra  mötet;  stället 
hette  under  katolska  tiden  Sikavarp  och 
var  då  ett  stort  fiskläge  och  hade  en  liten 
köpstad,  kallad  Sykehamn.  Anledningen 
till  dess  uppkomst  anses  varit,  att  orten 
först  vunnit  ryktbarhet  genom  S-.t  Brigitta, 
som  här  skall  en  gång  landstigit  och 
förrättat  sin  bön  af  tacksamhet,  öfver  att 
hennes  moder  blifvit  räddad  ur  sjönöd  på 
resa  till  dessa  orter  och  hit  förd  lyck- 
ligen i  land  undan  de  brusande  vågorna. 
Till  minne  häraf  skall  ännu  här  pä 
stranden  finnas  ett  vackert  kors  af  huggen 
sten,  5  alnar  högt,  med  fotsten  och 
pall  för  knäböjande.  I  midten  af  detta 
kors  var  en  hake,  deruti  var  fäst  en 
allmosebössa,  och  säges  derom  uti  en 
gammal  beskrifning:  »Det  sägs,  att  thetta 
offerstod  af  S:t  Brigitta  är  till  the  fat- 
tigas nödtorfft  oppsatt.  Då  sjömän  hafva 
ther  offrat,  hafva  the  ock  uti  thenna 
ringinur  hållit  sina  böner  till  Gud  om 
välfärd  och  hvarannan  Önskat  vind  och 
godan  bör  och  hamn  i  Jesu  namn.»  Till 
sådana  orter  skedde  nu  stor  folksamling, 
och  många  togo  der  sin  bostad,  en  del 
för  trons  skull  på  ortens  helighet  och 
välsignelse,  och  en  del  för  bedrifvande 
al  handtverk  och  köpenskap,  hvarigenom 
sålunda  här  uppstod  nämnda  köpstad, 
hvarefter  ännu  leraningar  finnas,  äfven- 
som  efter  det  nära  intill  korset  byggda 
kapellet,  som  benämnes  Sanda  Brittas 
kapell.  En  källa  derinvid  kallas  Sancta 
Brittas  källa.  Vid  reformationen  ödelades 
kapellet,  och  stället  erhöll  sitt  nuvarande 
namn  tillika  med  handelsfriheter,  hvilka 
dock  åter  förlorades  i  kon.  Johan  IILs  tid. 
Under  Polska  kriget  besökte  konung  Gu- 
staf Adolf  år  1624  som  hastigast  befäst- 
ningarna vid  Borkholms  slott  och  land- 
steg då  i  Sikehamn. 

Sikeå  hamn  i  Westerbottens  län,  5  a  6 
famnar  djup,  med  tilläggnings-  och  last- 
brygga, har  rum  för  15  å  20  fartyg. 


Sikfors. 


Siksjön. 


73 


Sikfors,  jernverk  och  landtegendom 
äro  belägna  uti  Grythytte  bergslags  härad 
och  Hellefors  socken  af  Örebro  län,  vid 
allmänna  landsvägen  mellan  Philipstad 
och  Nya  Kopparberget,  l1/*  m^  österut 
från  skilnaden  mellan  Nerikes  och  Wärm- 
lands  län,  V.,  mil  från  Hellefors  kyrka, 
91.  2  mil  från  Örebro  stad.  —  Bruket, 
beläget  på  Ny  torps  mark,  uppgifves  år 
1818  hafva  1  hammare  med  400  slU 
stångjernsmide,  år  1856  2:iie  tyskhärdar 
med  hvar  sin  hammare,  der  årligen  till- 
verkades c:a  1,800  sk/6  stångjern,  men 
under  året  1857  ombyggdes  smidet  till 
fransk  comté  och  beräknades  efter  denna 
smidesmethod  en  tillökning  af  400  sh/l 
årligen.  Tillverkningen  1859  uppgafs 
dock  blott  till  1150  8kU  1  1/6  5/6.  Till 
bruket  höra  andelar  i  åtskilliga  uti  närhe- 
ten belägna  jernmalmsgrufvor,  som  lemna 
bchofvet  af  godartade  malmer  för  tack- 
jernsblåsningen  i  Sikfors  hytta,  hvilken 
bestrides  med  tillgången  af  kol  från  egna 
skogar,  lemnar  full  tillgång  af  tackjern 
för  smidet  och  något  till  afsalu,  samt 
eger  dessutom  andelar  i  närbelägna  Norra 
Ekebergs  och  Grythytte  masugnar.  Sikfors 
masugn,  belägen  l/s  mil  från  bruket  och 
gården,  på  Gäddsjö  marks  egor,  är  an- 
lagd år  1631  af  5  st.  Finnar,  boende 
kring  sjön  Norr-Elgen,  och  hafva  en 
del  af  dessa  år  1646  erhållit  privilegium 
att  bygga  en  hammare  vid  hyttan. 

För  erforderliga  malm-,  kol-  ochjern- 
transporter  eger  bruket  att  disponera  c:a 
50  dragare,  och  äro  en  del  af  grufvorna 
belägna  strax  invid  sjön  Sör-Elgeu,  så 
att  malmen  medelst  båt  hemfragtas  under 
sommaren.  Stångjernet  sändes  öfver 
Christinehamn  på  Göteborgs  våg  och 
har  bruket  endast  1  mil  landtransport 
om  sommaren  dermed,  då  det  sedan 
fragtas  dels  på  båt,  dels  på  jernvägar. 
Bruksstämpeln  är  2:ne  korslagda  ham- 
mare med  en  dalpil. 

Bruksgården  med  ovanligt  vackert 
läge,  raidt  för  norra  ändan  af  sjön  Södra 
Elgen,  har  varit  inspektorsboställe  allt 
från  den  tid  bruket  och  hyttan  kommo 
ur  bergsmännens  ego  till  och  med  året 
1848,  då  nuvarande  egaren  ditflyttade 
och  nybyggde  gården  i  det  prydliga  skick, 
hvari  den   för  närvarande   befinnes. 

Sikfors  jordegendom  utgöres  af  5|$| 
mtl  skatte,    hvaraf  3/4  mtl   skötes  under 

vi. 


eget  bruk  och  återstoden  af  hästtorpare 
och  dagkarlar.  Hela  arealen  utgöres 
af  c:a  10,000  geom.  tunnlands  vidd. 
Norr  om  gården  och  nära  intill  bruket 
vid  elfven  —  förr  benämnd  Krononäs- 
ström  — ,  som  kommer  från  sjön  Norra 
Elgen,  finnes  anlagd  en  nybyggd  skatt- 
lagd  turbin-tullmjölqvarn  med  2  par  stenar, 
hvaraf  det  ena  stålsikt  och  båda  med  silkes 
rullsiktar    och     en     enbladig     husbehofs 


sågqvarn.  Brandförsäkringsvärdet  i  All- 
männa Brandförsäkringsverket  i  Stock- 
holm för  byggnader  å  landet  var  år 
1857:  23,251  rdr  8  sk.  bco  samt  i 
Örebro  läns  branstodsbolag  24,100  rdr 
bco.  Hela  tax.värdet  1862  var  208,800 
rdr  rrat.  Arbetsfolket  vid  bruket,  inbe- 
räknade landtbönder  och  torpare,  uppgick 
1857  till  c:a   150  personer. 

Såsom  förut  nämndt  egdes  aldraförst 
Sikfors  hammare  af  bergsmän,  som  synas 
hafva  sålt  den  till  bergmästaren  Otto 
Lybecker,  enligt  en  handling  från  år  1674, 
deri  omnämnes  ett  köp  mellan  nämnde 
bergmästare  och  en  Jacob  Hillebrand. 
Från  denna  tid  tillhörde  Sikfors  Hilde- 
brandska  familjen  till  år  1761,  då  Sik- 
fors och  närbelägna  bruket  Bredsjö  såldes 
till  bergsrådet  Heijke,  men  genom  börds- 
tvist och  derpå  ingången  förening  mellan 
J.  Hildebrand  och  Heijke  behöll  först- 
nämnde Sikfors  och  sistnämnde  Bredsjön. 
Sikfors  förblef  inom  Hildebrandska  slägten 
tills  ogifta  David  Gotthard  Hildebrands 
död,  då  dess  svåger  exellensen  baron 
Carl  Bondes  myndiga  barn,  baron  Carl 
Carlsson  Bonde  och  desso  2:ne  systrar 
voro  gemensamma  egare.  Ar  1822  såldes 
\\  af  Sikfors  med  underlydande  till 
baron  Carl  C:son  Bondes  svåger  kammar- 
herren W:m  Wirgin,  hvilken  år  1828 
köpte  hela  bruket  i  Januari  månad,  och 
sålde  det  åter  redan  i  Juli  månad  till 
nuvarande  egaren,  kapiten  A.  J.  Uggla, 
hvilken  tillökt  godset  genom  inköp  af 
närliggande  egendomar. 

Sikhall.  Ett  åttondedeJs  mtl  skatte 
uti  Gestads  socken  af  Sundals  härad 
och  Elfsborgs  län,  med  tegelbruk.  Här 
finnes  ock  en  hamn  vid  Wenern  af  12 
fots  djup. 

Siksjön  i  Asele  Lappmark.  En  annan 
sjö  med  samma  namn  finnes  i  Svegs 
socken  af  Herjeådalen,  1  mil  från  kyr- 
kan,   och    är    början    till    Woxna-elfven, 

10 


74 


Sikviksfjiirden. 


Sillbodal. 


som  infaller  i  Ljusnan;  i  denna  sjö 
fångas  Al,  enda  stället  i  Herjeådalen  der 
denna  fisk  erhålles. 

Sikviksfjärdens  kusthamn  i  Norra 
Helsingland  tör  20  fot  djupgående  fartyg. 

Sikås-ån  eller  Storån,  i  Hammerdals 
socken   i  Jämtland,  med  perlfiske. 

Silarnes  och  Learnes  dal,  som  upp- 
tager hela  Dalsland  och  vestra  Wärmland, 
är  en  af  de  märkvärdigaste  utbildningar 
i  Sverige.  Den  uppkommer  nämligen  af 
4  parallelt  liggande,  betydligt  långa, 
men  ganska  smala  sjöar,  Stora  Le,  Le- 
lången  samt  Östra  och  Westra  Silen, 
hvilka  icke  såsom  uti  andra  sjökedjor, 
ligga  längs  efterhvarandra,  utan  samman- 
bindas på  tvären  genom  korta,  naturliga 
kanaler.  Efter  många  forssar  (hvaraf 
den  vid  Skåpafors  har  största  fallet,  67 
fot)  samlas  deras  vatten  uti  Laxsjön  och 
Animmeiiy  och  flyta  ut  vid  Köpmannabro. 
Denna  dal,  bildad  blott  af  sjöar,  företer 
en  mängd  af  märkvärdiga  och  särdeles 
sköna  belägenheter.  Af  sådane  nämner 
Lignell  företrädesvis  Hår  skog  s-bräck  an, 
Sör-knatten ,  Linheds-höjclen,  Gölkullen, 
Hägersknatten  och  hemmanet  H af  den. 

Silarp.  Två  mtl  fr.-säteri  uti  Dalums 
socken  af  lledvägs  härad  och  Elfsborgs 
län,  c:a  en  mil  norr  om  Ulricehamn,  är 
väl  bebygdt.  Först  kände  egare  är  en 
löjtn.  Mentzer,  sedermera  har  Silarp  med 
Bygården,  272  mtl  säteri,  tillhört  hof- 
junkaren  C.  J.  Fleetwood,  major  Palm- 
crantz,  ryttm.  G.  Fägersköld,  major  Sim- 
mingsköld,  öfv.-löjtn.  Nieroth,  amiralen 
G.  de  Frese,  handl.  O.  Erasmi.  Major 
J.  O.  Erasmi  var  egare  år  1863,  då  det 
med  27g  mänt.  skatte,  1  mänt.  frälse  i 
samma  socken,  utgjorde  ett  gods,  tax. 
till  83,900  rdr  rmt. 

Enligt  Djurberg  egde  säteriet  år  1818 
c:a  60  tunnors  utsäde  i  en  jordmån  af 
sand  mylla,  höbergning  till  400  stackar, 
granskog  till   husbehof. 

Silfverhyttan.  En  masugn  uti  Carl- 
skoga  sockens  norra  del  af  Örebro  län, 
vid  Trosan,  tax.  till  25,000  rdr  rmt, 
b  vartill  höra  enbladig  såg  samt  Östra 
och  Westra  Imme  allmänningar,  som 
äro,  enligt  Kammar-kollegii  utslag  af  den 
19:de  Mars  1838,  satta  till  l'/10  mtl, 
under  namn  af  Smälthyttan  eller  Silfver- 
hyttan, tax.  till  78,000  rdr  rmt,  och 
eges  jemte  Knappfors  såg  och  rajölqvarn 


med  2  par  stenar,  2?*$  mänt.  skatte  i 
åtskilliga  hemman  uti  samma  socken, 
alltsammans  tax.  till  362,500  rdr  rmt, 
af  Ahlqvitterns  bruksbolag,  som  äfven 
eger  9/16  uti  Hollsjöhytte  qvarn,  37g 
tjugondedelar  i  dito  masugn,  -få  i  Lonn- 
hytte  masugn  i  Carlskoga  socken,  samt 
bruk  och  hemman  i  Bjurkärn  och  Fernebo 
socknar.  Tillverkningen  vid  Silfverhytte 
masugn  uppgafs  1863  till  34,093  centner. 

Sillbodal  eller  Silbodal  (skrifves  båda- 
dera i  1825  års  jordebok).  Socken  uti 
Nordmarks  härad  af  Söder-Sysslets  fög- 
deri och  Carlstads  län,  belägen  10  mil 
från  Carlstad,  omfattar  en  areal  af  2,255 
qvadratmil,  hvaraf  0,249  äro  vatten,  samt 
innehåller  267g  mtl,  hvaraf  257g  skatte 
och   1   krono. 

Socknen,  som  fordom  hette  Sibben- 
dalen,  utgör  till  större  delen  en  ådal 
omkring  en  å,  som  utfaller  i  sjön  Westra 
Sillen.  Marken  är  i  allmänhet  bergaktig, 
mellersta  delen  dock  något  jemnare. 
Rådande  jordmån  är  till  */3  lera,  den 
öfriga  är  sand  och  s.  k.  rödjord.  Af 
skog  växer  ännu  till  afsalu.  Åkerbruket 
afkastar  något  öfver  behofvet,  ladugårds- 
afkastningen  anses  vara  medelmåttig. 
Inom  denna  socken  eger  samma  fel  rum 
i  afseende  på  åkerjordens  behandling, 
som  på  flera  andra  orter  inom  länet, 
och  endast  hos  de  få  härvarande  posses- 
sionaterna  har  den  blifvit  vårdad  med 
mera  omtanka.  Allmogen  begagnar  väl 
komposter  och  har  äfven  i  sednare  åren 
börjat  att  såväl  dika,  som  i  allmänhet 
bättre  bereda  trädesjorden ;  men  ett  stort 
hinder  emot  dess  fullkomliga  skötsel 
ligger  ännu  i  den  svaga  dragkraften. 

Folkmängden  som  1810  var  1,230, 
uppgick  1862  till  omkring  2,460  personer 
på  474  hushåll.  Genom  Digerdöden  skall 
hela  befolkningen  blifvit  bortryckt  på 
när  en  piga  och  en  gosse  uti  Lysed 
och  Wikabotten,  och  anses  dessa  för  att 
vara  stam  föräldrar  till  en  stor  del  af 
Wärmlands  nuvarande  befolkning. 

Socknen  uppgifves  af  några  fordom 
legat  under  Blomskogs,  af  andra  under 
Gilberga  eller  Holmedals  pastorat.  Fer- 
now  anser  socknens  hemman  blifvit  tagna 
från  närgränsande  socknar,  då  kapellnnen 
i  Blomskog,  hr  Nils  Olai,  här  blef  1642 
den  förste  kyrkoherde.  Nu  utgör  socknen 
för  sig  ett  konsistorielt  pastorat  af  3:dje 


Si  I  b  oj  ock. 


Silfberget-  Öster. 


75 


klassen,  hörande  till  Nordmarks  kontrakt 
i  Carlstads  stift.  Ny  kyrka  invigdes  i 
Augusti  1859.  Under  året  1864  har 
öfverintendentsembetet  inlemnat  till  eckle- 
ciastikdepartementet  en  framställning  med 
ritning  till  orgelfacade  samt  angående  pri- 
vilegier å  nytt  apolhek  inom  Silbodahls 
provinsialläkaredistrikt.  —  barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  flyttbar  folk-  och 
en  flyttbar  småbarns-skola,  der  320  barn 
undervisades  1862  af  en  examinerad 
och  en  oexaminerad  lärare,  medan  58 
undervisades  hemma  och  54  voro  i  saknad 
af  all  undervisning.  Sockenbibliothek 
finnes.  —  Den  urgamla  adliga  ätten 
Stråle  härstammar  härifrån.  Af  denna 
ätt  har  under  hedendomen  varit  hersar 
och  kämpar  samt  höfvitsmän  för  vikingar 
och  birkebenar.  En  af  dess  förfäder, 
Ottar  Ingjaldsson,  skall  af  kon.  Kagvald 
Knapphöfde  i  Sverige  blifvit  år  1131 
förordnad  till  landtvärnsman  i  Wärmland. 

I  Långelanda  by  finnes  tinzshus.  —  Fastighets- 
värdet år  I8H3  rar  l,405,OOU  rdr,  h  va  ref  13,900 
rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet.  I  bevilluiug 
efter  II  och  III  art.  erlades  508  rdr  rmt. 

Gods  och  gårdar:  Presfgård,  1  mtl,  —  Vg 
skatte  Kyrkerud  med  mjölqvarn  A  såg  och  '/jg 
mtl  i  Fårskog,  tax.  till  33,500  rdr  rmt,  egare 
en  bonde,  är  socknens  största  egolott.  I  hem- 
manen Arjeng  och  I/uken  finnas  haudelslägenheter. 
Hemman  af  I  mtl  äro:  Djuf,  Ed,  Högertid, 
Lian,  Lysed,  Låbyn,  Långelanda,  Näs,  Nästebacka, 
Risviken,  Sillegårds  Slemtegen,  Strand,  Norra  och 
Södra  Ström,  Ulfvestad,  Wikebotten,  Argienge,  As- 
landa.  Privilegier  skola  blifvit  meddelade  å  ett 
manufakturverk  att  uppföras  vid  ån,  som  rinner 
genom  Stenslanda  och  Nästebacka,  men  synas  ej 
blifvit  begagnade.  —  Adress:  Carlstad. 

Silbojock,  fordom  kapellförsamling 
för  Lappska  allmogen  uti  Pite  lappmark. 
Första  kyrkan  här  skall  hafva  blifvit 
uppbränd  af  Norrmän,  och  den  andra 
som  uppbyggdes  1693  förstördes  af  våd- 
eld  1747,  hvarefter  endast  ett  bönehus 
uppfördes  af  2:tie  gamla  bodar,  der  enl. 
Konsistorii  skrifvelse  af  d.  9  December 
1761  två  bönedagar  skulle  hållas,  men 
som  sedermera  blifvit  hållna  i  Löfmock. 
Om  denna  trakt  och  dess  kyrka  skrifver 
missionären  Petrus  Lrestadius:  »Här  stod 
en  kyrka  och  bodde  en  pastor  i  100  år 
bland  grönskande  lunder,  frodiga  ängar 
och  fiskrika  sjöar;  der  drefs  en  bruks- 
rörelse af  flera  hundra  personer;  men 
ingen  enda  själ  slog  der  ned  sina  bo- 
pålar. För  100  år  sedan  upphörde  allt 
att  utgöra  en  särskild  församling,  pastor 


flyttade  till  Arjeploug,  kyrkan  blef  lagd 
i  aska,  och  Silbojocks  pastorat  tillhör 
endast  sagorna.  Ingen  nybyggare  är 
ännu  inom  dess  område  bosatt.  Huru 
skulle  nybyggare  der  kunnat  nedsätta 
sig  då  en  30  mils  öken  skilde  dem  från 
allt  befolkadt  land?  Men  när  befolkningen 
hunnit  utbreda  sig  efter  hand  öfver  detta 
mellanland  —  och  detta  sker  nu  med 
stora  steg  —  då  torde  också  Silbojock 
ånyo  pånyttfödt  uppstå  ur  sin  aska, 
och  plogen  vandra  öfver  fädrens  grifter, 
deras  grifter,  som  ett  sådant  redskap 
aldrig  sett.» 

Silfberget-  Öster,  så  kalladt  till  skil- 
nad  från  det  i  Norrberkes  socken  belägna 
Wester-Silfberget,  är  malmfält  uti  den 
delen  af  Tuna  socken,  som  kallas  Utom- 
bron,  af  Säthers  fögderi  och  Stora  Kop- 
parbergs län,  der  den  väg  ligger,  som 
leder  till  staden  Säther  och  grenar  ut  sig 
åt  öster  från  den  genom  socknen  löpande 
stora  landsvägen,  medan  åt  vester  en 
mindre  väg  från  samma  landsväg  går 
fram  till  S:t  Nicolai  kapell  och  Grä tigs- 
hammars  bruk.  När  grufvorna  först  blefvo 
upptagna  är  osäkert;  men  i  Magnus 
Smeks  tid  skola  de  hafva  gifvit  mycket 
silfver,  och  under  diottning  Margaretas 
dagar  lära  5  till  6000  lödiga  marker  här 
årligen  blifvit  brutna.  Sedermera  lärer 
dock  silfvertillgången  blifvit  så  förmin- 
skad, att  den  ej  kunnat  ersätta  den 
kostnad,  som  nedlades  på  de  nya  för- 
söken. Emellertid  lär  Erik  XIV  hafva 
låtit  uppföra  en  silfverhytta  och  äfven 
på  försök  anlagt  ett  svafvelverk,  der 
arbetades  för  kronans  räkning  ända  till 
Carl  IX:s  tid,  hvarefter  grufvorna  kommo 
i  enskilda  personers  och  bolags  ego.  I 
början  af  1600-talet  förordnades  särskilda 
kronofogdar,  som  hade  inseende  öfver 
grufvorna,  och  bland  dessa  namnes  en 
viss  Lasse  Christiansson,  hvilken  år  1603 
fick  fullmakt  att  vara  befallningsnian 
öfver  alla  koppar-  och  silfververk  i  Da- 
larne, men  hvilken  tyckes  hafva  tillhört 
antalet  af  de  fogdar,  dem  den  stränge 
konung  Carl  betecknade  såsom  krono- 
tjufvar,  »hvilka  efter  en  viss  tjenstetid 
saklöst  kunde  hängas»,  och  genom  hvil- 
kens  åtgöranden  så  väl  Oster-Silfberget, 
som  Löfås  och  Garpenbergs  grufvor  skola 
hafva  lidit  ansenligt.  I  slutet  af  1600- 
talet  gjorde  landshöfdingen,  frih.  Gripen- 


76 


Silfberset-  Öster. 


Siljan. 


hjelm  försök  att  vid  Öster-Silfberget 
vinna  guld,  hvaraf  28  till  36  gran  er- 
höllos  på  hvar  mark  silfver;  men  redan 
på  1760-talet  stodo  grufvorna  till  större 
delen  under  vatten,  och  kunde  i  brist 
af  lönande  malm  ingen  särdeles  tillverk- 
ning ske;  för  närvarande  brytes  här 
svafvelkis,  hvaraf  på  sednare  åren  er- 
hållits c:a  2,000  centner  svafvel.  Utom 
svafvelverket,  som  eges  af  geschwornern 
G.  A.  Lundqvist  och  taxerades  1862  till 
16,000  rdr  rmt,  finnes  här  Östra  Silf bergs 
skatte-egendom  med  tillhörande  rödfärgs- 
verk, mjölqvarn  med  2  par  stenar,  en 
enbladig  säg,  belägen  3  mil  från  Falu 
stad,  3  mil  från  Smedjebacken,  2l/2  mil 
från  Hedemora  och  1  mil  från  Säther. 
Denna  egendom  innehåller  med  torplägen- 
heten Bäckegården,  i  reduceradt  jordetal, 
46  tid  24^  kappl.  samt  i  areal  43  tid, 
13,2  kappl.  åker,  198  tid  6,8  kappl.  äng, 
29  tid.  27,3  kappl.  hagmark  och  omkr. 
800  tunnl.  skogsmark.  På  egendomen 
vinterfödas  12  kor  utom  ungnöt,  10 
får  samt  4  hästar;  åkerjorden  brukas  i 
cirkulation,  indelad  i  7  skiften;  årliga 
höstutsädet  har  vanligen  varit  2l/2  t:r 
råg  och  vårutsädet  17  tunnor  hafre  samt 
8  t:r  potates,  och  har  afkastningen  deraf 
utgjort  vid  pass  10:de  kornet  råg  samt 
6:te  kornet  hafre  och  potates.  Vanliga 
höfångsten  beräknas  till  2,900  IM,  samt 
hahutillgången:  2,200  Itt.  Vid  rödfärgs- 
verket har  tillverkats  omkring  1600  ctr. 
Krono-  och  koramunal-utskylderna  upp- 
gingo  för  sednaste  året  till  435  rdr  rmt. 
Abyggnaden  vid  gården,  liksom  vatten- 
verken med  sina  damfästen,  äro  i  godt 
skick,  och  hufvud byggnaden,  nybyggd 
af  timmer,  under  pärttak  samt  innehål- 
lande 8  rum,  är  belägen  på  en  höjd, 
hvarifrån  vidsträckta  utsigter  erbjudas 
öfver  sjöar,  skogbeväxta  berg  och  dalar. 
Taxeringsvärdet  för  hela  egendomen  var 
år  1862:  23,088  rdr  rmt,  och  egare 
brukspatron  J.  Timm;  hushållens  antal 
var  här  5,  och  vid  grufvorna  4.  Öster 
Silfbergs  herregård  har  fordom  varit 
kungsgård,  der  konungarne  fordom  ofta 
vistades;  ännu  1760  funnos  lemningar 
efter  dess  byggnader.  —  Vid  Silfbergs 
kapell,  af  obekant  ålder  och  beläget  lV2 
mil  vester  från  Tuna  kyrka,  hörde  1855 
en  folkmängd  af  1,809  personer.  Enligt 
kongl.   bref    af    den    19:de   April    1861 


komma  Nicolai  eller  Silfbergs  kapell  att 
skiljas  från  Mora  och  utgöra  ett  eget 
pastorat. 

Silfberget-  Wester.  Malmfält  uti 
Norrberkes  socken  af  Westerbergslags 
fögderi  och  Stora  Kopparbergs  län,  är 
redan  omnämndt  under  art.  Norrberke. 
Här  må  tilläggas  hvad  nyligen  stod  att 
läsa  uti  Dalpilen: 

Ett  engelskt  bolag  bearbetade  för 
några  år  sedan  Wester-Silfbergs  grufvor 
på  silfver  och  bly,  men  det  lönade  sig 
ej  och  grufvorna  nedlades.  Samma  grufvor 
arbetas  nu  på  zink  af  hr  Alsing  för 
grosshandlaren  Keillers  räkning  i  Göte- 
borg, och  malmen  utföres  till  England. 
Tillgången  är  god  och  arbetsstyrkan  ej 
obetydlig.  Det  är  väl  att  man  såväl 
här  som  på  andra  ställen  börjat  bearbeta 
våra  zinkgrufvor,  som  förefinnas  temligeu 
talrikt. 

Vid  Wester-Silfberget  finnes,  uti  de 
så  kallade  Stollgrufvorna,  mäktiga  gångar 
af  en  brun  och  ren  blende,  som  efter 
beredning  gifvit  34  å  36  procent  zink 
uti  smärre  destillationer;  men  uti  större 
ugn  har  deraf  erhållits  25  å  26  procent. 
Genom  beredning  till  gallmeja  har  af 
dessa  ofvannämnde  arter  erhållits  vid 
messingsbruken,  efter  anställde  prof,  10 
å  12  skålpunds  tillväxt  uti  messing  per 
press.     (Rinman.) 

I  fordna  dagar  var  zinken  ej  särdeles 
mycket  använd,  men  på  de  sednare  åren 
har,  med  vetenskapens  tillväxt  och  en  högt 
utvecklad  industri,  äfven  denna  metall 
fått  en  mångfaldig  användning. 

Silfbergstägten.  Lägenhet  uti  Stora 
Tuna  socken  af  Dalame,  med  36  tunnl. 
20,230  kappland,  tax.  till  12,600  rdr  rmt, 
är  anslagen  landshöfdingen  till  lön. 

Silfbergs  grufvor,  strax  vid  Boda 
kapell  uti  Rättviks  socken,  nu  mer  öde- 
lagda, blefvo  brutna  strax  i  början  på 
1700-talet. 

Silfåkra.      Två    mantal    krono    uti 

o 

Kellna  socken  af  Norra  Åsbo  härad  och 
Christianstads  län,  är  anslaget  till  ryttm.- 
boställe.  Gillberg  uppgifver  hemmanet 
hafva  svag  åker,  godt  höbol  och  någon 
surskog. 

Silfåkra.  Socken  och  by,  se  art. 
Sölfåkra. 

Siljan,  en  sjö  i  Dalarne,  innesluter 
Sollerön,    och    omgifves   af  de    ryktbara 


Siljan. 


Siljans  fors. 


77 


socknarne  Mora,  Leksand  och  Rättvik. 
Största  längden  är  4  (några  uppgifva  5) 
och  bredden  3  mil.  Dess  vattenbryn 
ligger  570  fot  öfver  hafvet  och  haller  i 
areal  2,8  qvadratmil.  Dess  djup  varierar 
mycket,  och  uppgifves  af  Djurberg  vara 
bland  de  djupaste  sjöar  i  Sverige;  Silje- 
ströra  uti  sin  »Diss.  de  lacu  Siljan»  upp- 
gifver  den  vara  150  å  200  famnar  vid 
Hjortnäsvikens  början.  Han  uppgifver 
äfven,  att  på  30  famnars  djup  går  en  ås 
tvärt  öfver  sjön  från  Trutnäsudde  i  Lek- 
saud  till  Sollerön.  Utom  flera  mindre 
åar,  som  kasta  sig  i  denna  sjö,  löper 
Östra  Dalelfven  igenom  den.  Dessutom 
falla  i  densamma  Orsasjön  genom  Obre- 
eifven,  Fru-  och  Ickstiömmarne,  Enån, 
Saluån,  Finnbäck,  Ahlmobäck,  Limån, 
Mangan  och  Kyssån.  Stränderna  äro  med 
andantag  af  den  i  .Rättvik  och  Leksand, 
på  hvilka  större  och  mindre  bygdelag 
äro  belägna,  till  det  mesta  beväxta  med 
barrskog,  och  oragifna  af  berg,  bland 
hvilka  Isundaberget  inom  Sollerö  socken 
är  det  högsta  och  uppgifves  vara  1,158 
sv.  fot  öfver  Siljans  yta.  Sollerön  är 
denna  sjös  största  ö  och  utgör  i  längd 
3/4  och  i  bredd  V3  mil.  Sjön  är  i  all- 
mänhet fiskrik  och  har  ett  klart  vatten. 
Den  ligger  vanligen  tillfrusen  4  månader 
af  året.  Vårfloden  höjer  understundom 
dess  vanliga  yta  öfver  8  alnar. 

Siljans-  Nedan.  Fögderi  af  Stora 
Kopparbergs  län,  med  en  folkmängd  år 
1862  af  30,088  personer,  hvaraf  1,962 
äro  ståndpersoner,  består  af  Bjur  sås,  Ahls 
Leksands,  Rättviks  och  Ohre  socknar. 
Folkmängden  har  på  de  sednare  20  åren 
ökats  med  omkring  5,000  personer.  Hela 
arealen  uppgitves  af  Hahr  till  30,146  qv.- 
mil,  hvaraf  1,968  äro  vatten;  den  odlade 
jorden  upptager  21,419  tid,  naturlig  äng 
29,203  tid.  Hemmantalet  är  25b*/8  mtl. 
Fögderiet  utgör  gemensamt  med  Olvan- 
Siljans  fögderi  jemte  Gagnefs  socken  af 
Säthers  län,  Osterdalarnes  domsaga,  med 
4  tingställen,  samt  egentligen  det  land, 
hvilket  kallas   Dalarne. 

Siljans-  Ofvan.  Fögderi  af  Stora 
Kopparbergs  län,  hvars  längd  från  Wån- 
sjöguströr,  nordligast  i  Särna,  till  gränsen 
mot  Leksand  är  19  mil,  och  största 
bredden  nära  10,  håller  i  areal  102,735 
qvadratmil  land  samt  2,389  vatten;  grän- 
sar till  Nedan -Siljans  och  Westerdals 
fögderier  i  Dalarne,  Österdalens  fögderi  i 


Norge  och  Gefleborgs  län.  Det  innefat- 
tar socknarne  Orsa  med  Skattunge  kapell, 
Mora  med  Wåmhus  och  Oxbergs  kapell, 
Sollerö  (eller  Sophiae  Magdalenas),  Wenjan, 
Elfvedahl  med  Efvertsbergs  kapell,  Särna 
med  Idre  kapell,  med  l833/s  mt^'  tax- 
år  1863  till  1,141,845  rdr  rmt,  (dock 
inberäknadt  verk  och  allmänna  byggnader 
som  upptaga  460,350  rdr  af  uppgifna 
värdet).  —  Folkmängden  uppgifves  för 
år  1805  varit  17,305,  år  1835:  19.325, 
år  1862:  22,081  personer,  hvaraf  1,296 
ståndspersoner.  Sistn.  år  funnos  här  691 
beväringsskyldiga,  och  utgjordes  gemen- 
skapen af  indelta  arméen  af  217  man. 
—  Bevillningen  efter  alla  tre  art.  upp- 
gick till  5,824  rdr  8  öre,  hvaraf  2,918 
rdr  60  öre  erlades  af  9,906  mantalsskrifna 
personer.  Bränvinsafgiften  uppgick  till 
2,680  rdr  rmt.  Jordmånen  är  grusartad, 
sandig,  full  af  myror,  kärr  och  ofantliga 
skogar.  Åkerbruket  är  svagare  och  sädes- 
arterna  sämre  än  i  Nedan-Siljans  fögderi. 
Den  odlade  jorden  uppgifves  till  10,888 
tid,  den  naturliga  ängen  till  14,313  tid. 
Råg  odlas  föga.  Fögderiet  utgör  följande 
tingslag:  Mora  och  Orsa  samt  Sollerö 
och  Wenjans  med  tingställe  uti  Mora 
socken  vid  Mora  strand;  Elfvedals  och 
Särna  tingslag  uti  Elfdals  kyrkoby. 

Siljansfors,  jernverk  uti  Mora  socken 
af  Ofvan-Siljans  fögderi  och  Stora  Koppar- 
bergs län,  beläget  vid  Eyssån,  l3/4  mil 
från  kyrkan,  som  ligger  9V3  mil  från 
Falun,  uti  en  af  berg  omgilven  dal. 
Bruket  och  nära  intill  liggande  Hertz- 
bergs  masugn  äro  privilegierade  år  1738 
och  anlagda  af  landssekreteraren  Johan 
Woltersson.  Sedan  äfven  smidet  vid  det 
Siljansfors  bruksegare,  generalauditören  P. 
Swartz  och  brukspatron  Jöns  Flygare,  år 
1754  i  närheten  af  Wenjans  kyrka,  an- 
laggda  Kräggaholms  stångjernsbruk  med 
2:ne  härdar,  blifvit  hitflyttadt  år  1776,  i 
anseende  till  svårigheten  af  att  transportera 
brukets  effecter,  har  årl.  tillverkningen  af 
stång-  och  tackjern  uppgått  till  omkring 
3,000  skU  af  h  vardera.  Till  bruket 
hörande  grufvor  äro:  V4  i  Lönskog,  hela 
Wallsarberg ,  Gryssen  och  Sqvatterberg 
m.  fl.  Bruket  består  af  1  vallagn,  3:ne 
lancashire-smiilthärdar,  4  spik-och  1  knipp- 
haramare,  3: ne  räck  och  2: ne  mumbling- 
hamrar,  samt  den  s.  k.  Hertzbergs  masugn. 
Ar  1862  uppgick  Bessemer  ståltillverk- 
ningen   till   8,215   centner.     Till    bruket 


78 


Sillebro. 


Sillesjö. 


höra  (utom  den  vid  bruket  belägna  sk.- 
jorden,  utgörande  omkring  9  besutenheter) 
omkring  20  besutenheter  i  Mora,  Sollerö 
och  Wenjans  socknar.  Bruket,  som  tax. 
1862  till  69,000  rdr  rmt,  eges  af  ett 
bolag  med   10  intressenter. 

Såsom  historiska  minnen  förvaras 
på  brtikskontoret  en  pilbåge  af  det  slag, 
som  Dalkarlarne  begagnade  under  Gustaf 
Wasas  tid,  samt  en  stridsyxa,  hittad  vid 
den  s.  k.  Skottmyran  i  brukets  närhet, 
der  enligt  folksägnen,  en  drabbning  mellan 
Svenskar  och  Danskar,  under  nämnde 
konungs  tid  egt  rum.  En  annan  sägen 
förtäljer  om  2:ne  kämpar  vid  namn  Ring 
och  Bofast  som  vid  samma  myra  skola 
stupat  under  envigeskamp;  af  dessa 
kämpar  föregifvas  2:ne  närbelägna  sjöar 
hafva  erhållit  sina  namn. 

Sillebro,  se  arl  Silletorp. 

Silkeil.  Masugn  vid  Silksjön,  uti 
Hellefors  socken  af  Örebro  län,  tax.  till 
25,000  rdr  rmt,  hörer  jämte  såg  och 
qvarn,  Silkesdams  såg,  samt  3}£  mtl  sk. 
Silfvergrufvan,  allts.  tax.  till  168,000 
rdr  rmt,  till  Hellefors- verken. 

Siilerud.  Socken  uti  Nordmarks  härad 
af  Carlstads  län,  belägen  9  mil  från 
Carlstad,  73/4  rnil  från  Åmål,  omfattar 
en  areal  af  3,279  qvadratmil,  hvaraf  0,689 
vatten,  samt  innehåller  415/i2  m^  deraf 
38iJ  mantal  skatte,  25/8  mtl  krono.  — 
Marken  är  till  större  delen  ojämn  och 
bergaktig  samt  uppfylld  af  sjöar,  hvaraf 
Östra  Sillen  och  Järnsjön  äro  de  största. 
Ehuru  ladugårdsafkastningen  är  god  och 
åkerbruket  leranar  öfverskott,  så  eger  dock 
samma  förhållande  rum  med  afseende  på 
åkerjordens  behandling  som  omnämndes 
under  art.  Sillbodal.  Här  drifves  ej  så 
ringa  handelsrörelse.  Folkmängden,  som 
år  1810  var  2,381,  uppgick  1862  till 
öfver  4,500  personer. 

Socknen,  hvars  namn  fordom  skrefs 
Sillerith,  skall  varit  annex  till  Gill- 
berga  ända  till  1609,  då  det  i  anse- 
ende till  sin  storlek  blef  ett  eget  pastorat, 
eller  enligt  Björkman  grundlagdt  1611  af 
konung  Carl  IX,  ehuru  det  först  1614 
af  enkedrottning  Kristina  erhöll  bekräftelse 
på  sin  sjelfständighet;  det  är  nu  konsi- 
storielt  af  2:dra  klassen,  hörande  till 
Nordmarks  kontrakt  i  Carlstads  stift. 
Kyrkan,  en  af  de  äldsta  i  länet,  förstördes 
af  eld  1662,  men  genom  kyrkoherdens 
Erik  Bjurii  drift  och  verksamhet  var  en 


ny  kyrka  färdig  redan  tre  år  derefter; 
nämnde  kyrkoherde  skall  ock  varit  en 
oskyldig  orsak  till  den  uppkomna  branden, 
genom  svedjande  af  en  närbelägen  rof- 
åker.  Kyrkan  har  sedan  den  tiden 'under- 
gått flera  till-  och  påbyggnader.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  2  flyttbara 
folk-  samt  4  flyttbara  småbarnskolor,  der 
under  året  1862:  718  barn  erhöllo  under- 
visning af  2  examinerade  och  1  oexa- 
minerad lärare  samt  3  lärarinnor.  Bland 
märkligare  män,  utgångna  från  denna 
socken,  må  nämnas:  erkebiskop  Svebilius, 
som  var  född  här  på  hemmanet  Svensby. 

Enl.  br.  af  d.  9  Aug.  1814  hafva  kr.-sk.- 
hemmanen  1  Stora  Norum,  (?),  */4  Grims- 
byn,  V4  Humletorp,  V4  Sandtegen,  l/8  Fjäl- 
larne, som  ditintills  legat  till  Mo  socken 
af  Tössbo  härad  och  Elfsborgs  län,  blifvit 
från  och  med  1815  förlagda  till  Silleruds 
socken  af  Nordmarks  härad,  likväl  utan 
förändring  af  dess  soldatrotering  och  väg- 
hållnings-skyldighet. Dessa  hemman  äro 
alltså  roterade  till  Westgöta-Dals  regemente 
och  hafva  väghållning  inom  Tössbo  härad, 
ehuru  de  i  allt  öfrigt  lyda  till  Silleruds 
socken. 

Taxeringsvärde  Bevillning 

år  1862:  år  1862: 

jordbr.fast.   2,904,161  rdr.     903  rdr  för  egendom, 
annan   »  64,911   »        125     »     »>    inkomst, 

trossbod,  skola  \ .,  400  n  sia  1,028  rdr  rmt. 
och  magaziu  .  \    * 
S:a  rdr  2,971,472. 

Gårdar  och  verk:  Bland  dessa  märkas:  Karls- 
fors  och  Snarkihls  bruks-  och  landtegendomar, 
beskrifna  på  sina  stäJlen,  hvaraf  förstnämnda 
taxerades  till  68,761  rdr  rmt,  och  sistnämnda 
till  158,000  rdr  rmt.  Handelslägenheter  finnas 
å  Fältaka,  Galteviken,  Elgtån,  och  Grinsbyn, 
garfveri  i  Kjestad.  Af  hela  skatte-hemmanet 
Norane  lyda  %%  mtl  med  mjölqvaru  &  såg,  jemte 
B5T7(j  mtl  i  Ö.  Boda,  ^j  mtl  Humletorp,  1/4  Sand- 
tegen, under  Svaneholms  bruk.  —  $n  mantal 
Fältaka,  har  jämte  2  andra  hemmansdelar  en 
egare.  Boställshemman  äro  1  mtl  Lian,  pastors 
tilldelningsstom,  Silleruds  prestgård  I  mtl.  -»* 
V2  Mösnäs,  '/g  Ragnilrud  äro  militiaeboställen. 
—  Af  hemman  på  1  mtl  och  deröfver  må  vidare, 
nämnas:  Bryngelsbyn,  Byn,  Egenäs,  Elgåna, 
Forsbyn,  Gullebohl,  Gjengene,  Grälsbyn,  Gyltenäs, 
Häljebyn,  Härnäs,  Höl,  Littslerud,  Lefverhögen, 
Snarkil,  Skog,  Svennebyn,  Sunda,  Thenvik, 
Torgelsbyn,  Trubbyn,  Åsebyn,  alla  skatte.  — 
Adress:  Carlstad. 

Sillesjö.  Ett  mantal  berustadt  säteri 
uti  Schedevid  socken  af  Finsponga  härad 
och  Linköpings  län,  med  vacker  belägen- 
het på  ett  näs,  i  sjön  Hunn,  3  mil 
landvägen,  men  %  niil  sjövägen  från 
kyrkan,    har    på    sednare    tiden    tillhört 


Sillotorp. 


Sillre. 


79 


egarne  af  Reymyra  glasbruk,  eller  l/Q 
mtl  af  kapiten  P.  von  Post  på  Djulö, 
1  .5  ratl  af  kapiten  Kugelberg  och  löjtn. 
Nisbeth,  }/2  mtl  af  enkefru  friherrinnan 
C.  Nisbeth  på  Östuna.  Hela  taxerings- 
värdet 1862  var  45,000  rdr  rmt.  Till 
gården  hörer  vacker  trädgård,  och  en 
husbehofs  rajölqvarn. 

Silletorp.  By  uti  Lösens  socken  ')  af 
Östra  härad  och  Carlskrona  län,  omkring 
1  mil  från  Carlskrona,  innefattar  Jtä  41 
å  46,  2TV  mtl,  hvaraf  Jfr?  41  är  V2  frälse, 
det  öfriga  skatte,  Jtä  43  och  46,  hvardera 
af  !/3  mtl.,  aro  posthemman,  JVs  44,  l/2 
mtl,  erhöll  Kamraarkollegii  tillåtelse  den 
7:de  April  1846,  att  äfven  få  kallas 
Rosenholm,  hvartill  äro  lagda  JVZ  43,  45 
och  46,  som  tills,  utgör  ett  gods  och 
jemte  qvarn  med  5  par  stenar  taxerades 
1862  till  61,000  rdr  rmt;  här  få  vi  äfven 
göra  den  rättelse  att  detta  gods  utgör 
l5/! o  mtl  och  ej  l3/i2  mtl,  såsom  det 
uppgifves  under  art.  Lösen.  JVS  41,  l/2 
mtl,  tax.  till  30,000  rdr  rmt,  bebygdt  för 
ståndspersoner,  eges  af  en  enkefru  Maria 
Thörn.  Byn  uppgifves  af  Sjöberg  på 
1760-talet  haft  god  åker,  försvarlig  äng, 
björk-,  en-,  bok-  och  ekskog  samt  fiske 
i  en  å  och  i  sjön. 

Byn  eger  historisk  märkvärdigher  från 
Unionstiden:  Under  Engelbrechts  tåg  åt 
södra  Sverige,  år  1436,  hade  nämligen 
Blekingsbönderna  och  Rotnaby  borgare 
samlat  sig  i  massa  vid  Sillebro  **)  i  af- 
sigt  att  försäkra  sig  om  bron  och  hindra 
den  annalkande  härens  öfvergäng,  men 
inga  hinder  afskräckte  Engelbrecht,  och 
när  Blekingsboerna  funno  att  de  icke 
kunde  försvara  bron,  började  de  derföre 
att  upprifva  den;  men  Engelbrecht,  som 
bemärkte  detta,  framryckte  och  hindrade 
dem  i  företaget,  derunder  många  som 
satte  sig  till  motvärn,  blefvo  dels  ned- 
gjorda, dels  sårade  eller  förskingrade; 
derpå  hyllade  Blekingsboerna  Svenska 
öfverheten,  lofvandes  trohet  och  lydnad. 

Sillhöfda.  Kapellförsamling  till  Frid- 
lefstads  pastorat,  är  belägen  uti  Medelstads 

*)  På  Hiillströms  karta  är  Silltorp  angifvet  ligga 
uti  Augerums  socken  vid  Silltorps-å  som  till 
en  del   utgör  gräns  mot  Medelstads  härnd. 

**)  Så  kallas  den  bro,  som  går  öfver  Silltorps 
å  vid  Silltorp,  men  Tuneld  i  Engelbrechts 
historia,  sid.  ^77,  säger:  »Sillebro,  som  nu 
kallas  Brömsebro,  belägen  vid  Sille,  på  gränsen 
mellan  Småland  och  Blekinge.» 


härad  af  Carlskrona  län,  vid  gränsen  till 
Småland,  samt  omfattar  0,900  qvadratmil, 
hvaraf  0,oso  äro  vatten,  och  innehåller 
137/8  mtl  skatte,  skiftade  år  1862  uti 
165  brukningsdelar  och  bebodda  af  2,522 
personer.  Sedan  år  1855  har  folkmängden 
ökats  med  öfver  350.  Församlingen, 
som  grundades  den  7:de  December  1843, 
af  hemman  uti  Fridlefstads  sockens  öfra 
del,  har  kyrka  belägen  1V2  mil  i  norr 
från  moderförsamlingens. 

Taxeringsvärde  Bevill  n  i  ngsafgift 

ar   1802:  år  1862: 

jordbr.fast.  1,022.626  rdr.  310  rdr  för  egendom, 
annan   »  1 7,260   »>  75    »      »     inkomst. 

S:a  1,039,886~7dr.  S:a  385  rdr  rmt. 
Af  gårdar  och  hemman  må  nämnas:  Fuhr, 
1  '/^  maut.,  med  gästgifveri,  på  egorna  finnes 
qvaru  för  2  par  stenar,  1  mtl  Baggetånga,  med 
20  torp,  30  äboer,  V  2  mll  Buskahult,  */g  Ba- 
kareboda,  3/s  Dunkamåla.,  2/3  Eltamåla,  3/4 
Holmsjö,  2/3  Husgöl,  hvaraf  l/G  mtl  med  bränneri 
tax.  till  17,000  rdr  rmt,  5/9  Näfrasjö  med 
bränneri,  Vj  Pukaberg,  3/4  Sillhöjda,  8  åboer, 
2/3  Staffansbygd.  —   Adress:  Carlskrona. 

Sillre.  By,  belägen  uti  Lidens  socken 
i  Medelpad  och  Wf ster-Norrlands  län, 
omkring  4  mil  från  Sundsvall  och  7  mil 
från  Hernösand,  innefattar  på  6  N:r  2J| 
mänt.  skatte,  alla  beneficii-hemman  och 
bebodda  1862  af  168  inb.  på  54  hushåll, 
med  15  åboer.  Under  året  1859  till— 
vägabragtes  ett  landstingsbeslut  om  in- 
rättandet af  en  landtbruksskola  inom 
Jämtlands  län,  till  hvilket  ändamål  länets 
jordbrukare  åtogo  sig  att  under  10  års 
tid  lemna  ett  årligt  bidrag  af  omkring 
8  rdr  rmt  pr  mtl,  men  för  att  påskynda 
skolans  inrättande  gjordes  i  stället  ett 
amorteringslån  stort  50,000  rdr  rmt,  hvarå 
ränta  och  40-årig  amortering  utgår  af 
all  jordegendom  enligt  dess  skattetal. 
En  lämplig  lokal  för  skolan  erhölls  genom 
inköp  med  statsbidrag  af  JV&  6  i  denna 
by,  utgörande  69/i6  mål  med  en  egovidd 
af  459  tunnl.  29  kappland,  erforderliga 
åbyggnader  uppfördes  i  stället  för  de 
gamla,  som  för  ändamålet  voro  oanvänd- 
bara. Skolan  öppnades  i  Oktober  1862, 
och  är  skolans  föreståndare  och  lärare 
tillika  revierförvaltare  öfver  kringliggande 
kronoskogar.  Läraren  eger  tillgodonjuta 
hemmanets  afkastning,  med  skyldighet 
att  ansvara  för  alla  dess  utskyldt*r,  hvar- 
emot  å  ett  belopp,  motsvarande  hemma- 
nets afkastning,  kommer  att  afdragas  å 
den  honom  såsom  tjensteman  i  förut- 
nämnda egenskap  tillkommande  kontanta 


80 


Silte. 


Simondebo. 


lön.  I  byn  finnes  äfven  ett  sågverk, 
tillhörigt  Wifsta  varfs  bolag,  och  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  35,000  rdr  rmt.  Se 
vidare  art.  Lidens  socken  i  Medelpad. 

Silte,  Siltö  eller  Sitte.  Annex-socken 
till  Habblingbo  pastorat,  är  belägen  på 
Gotland  vid  hafvet,  5V4  mil  från  Wisby 
och  hörer  till  Wisby  läns  Södra  fögderi, 
samt  omfattar  0,201  qvadratrnil,  hvaraf 
0,060  vatten,  och  fördelade  på  9V2  m^l 
skatte,  V2  krono,  bebodda  1862  af  408 
personer.  På  50  år  har  socknen  haft  en 
lolktillökning  af  82  personer.  Fasta  egen- 
domen var  1862  åsätt  ett  värde  af 
209,200  rdr  rmt,  hvaraf  1,900  rdr  för 
annan  än  jordbruksfastighet,  7,900  rdr 
för  allmänna  byggnader.  I  bevillning 
erlades  för  egendom  och  inkomst  6Q  rdr 
77  öre.  —  I  kyrkan,  som  är  af  sten, 
tinnes  en  liksten  med  runor.  Barnunder- 
visningen bestrides  tillsammans  med  Habb- 
lingbo uti  en  fast  folkskola,  der  1862 
blott  11  barn  erhöllo  undervisning,  medan 
30  undervisades  i  hemmet. 

Gårdar  och  hemman :  med  högsta  tax. -värdet 
är  1/4  mtl  Smoarfve,  tax.  till  9,0U0  rdr  rmt.  — 
iJi_  mtl  annuex-hemman.  Vidare  må  nämnas: 
Eipe,  Rikvide,  Mickels,  Sigleif,  Högdarfve,  Hemd- 
arfve,  Stenbro.  —  Adress  Wisby. 

Simlinge.  (Simblinge  i  1825  års 
jordebok).  Annex-socken  till  Bösarps 
pastorat,  är  belägen  uti  Wemmenhögs 
härad  af  Malmöhus  län,  3  mil  från  Malmö, 
gränsande  i  vester  till  Gislöf  i  Skytts 
härad,  samt  omfattar  0,060  qvadratrnil 
land,  fördelade  på  77/i6  m^>  ocn  bebodda 
1862  af  öfver  270  inbyggare;  sedan  1805 
har  folkmängden  ökats  med  cirka  100 
individer. 

Socknen  innefattar  en  by,  Simlinge,  som 
har  ganska  god  och  tillräcklig  åker  och 
äng.  Taxeringsvärdet  1862  var:  552,000 
rdr  rmt.  Bevillningsafgiften  efter  II  och 
III  art.  erlades  med  236  rdr  rmt.  — 
Kyrkan,  som  är  helt  liten,  ligger  1/4  mil 
från  moderförsamlingens, nära  midt  imellan 
Malmö  och  Ystad.  Den  utgöres  af  två- 
qvadratiskt  skepp  och  enqvadratiskt  chor 
med  rundel,  uppförda  af  tegelsten  med 
fotstyckning.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folkskola,  der  51  barn  er- 
höllo under  året  1862  undervisning  af 
en  examinerad  lärare.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  930  qv.alnars  ytvidd. 

Största  gården  i  socknens  enda  by,  Simlinge, 
på  22  N:r,  utgöres  af  JK  9,  5/6  mantal,  tax.  till 
40,500  rdr  rmt.     I  stället  för  annex-hemman  har 


pastor  i  Bösarp  en  annex-jord  utan  hemmantal 
om  62  tids  rymd,  taxerad  till  27,000  rdr  rmt. 
—  Adress:  Malmö  och  Anderslöf. 

Simmarydsnäs,  Simmaritsnäs,  Sunna- 
rydsnäs.  Tre  mantal  frälse-säteri  uti 
Jäluntofta  socken  af  Westbo  härad  och 
Jönköpings  län,  har  i  början  af  1600- 
talet  varit  bebodt  af  häraclshöfding  M. 
Stolpe  och  dess  arfvingar;  af  sednare 
egare  nämnas  slägten  Flodin,  år  1862 
egdes  lV4  mtl,  tax.  till  14,500  rdr  rmt, 
af  hr  G.  Handberg,  l3/4  mtl,  tax.  till 
19,840  rdr,  ?f  4  bönder.  Af  Wieselgren 
uppgifves  åkern  år  1762  till  4V3  och 
ängen  till  35  tid. 

Simmatorp.  Egendom  uti  Maruras 
socken,  Skånings  härad  och  Skaraborgs 
län,  belägen  utmed  landsvägen  V4  mil 
s.  v.  från  Skara,  utgöres  af  3/i  mtl  skatte 
Simmatorp  (ej  63/4  mänt.  frälse-säteri 
såsom  Tuneld  uppgifver  och  efter  honom 
af  oss  under  art.  Ma  rum)  1  mtl  frälse- 
säteri, 3l/2  sk.  Marura,  samt  ll/2  mtl 
Brasstorp  jämte  Tyska  qvarn  och  såg, 
tillsammans  tax.  1863  till  124,000  rdr 
rmt,  hvaraf  20,000  för  Simmatorp.  Enl. 
Djurberg  uppfördes  vid  egendomen  1818 
en  ny  stor  och  vacker  2-vånings  man- 
byggnad af  trä  med  flyglar;  vid  samma 
tid  uppgifves  utsädet  till  100  tunnor,  af 
höbolet  och  skog  fanns  till  husbehof. 
Åkerjorden  består  af  svartmylla.  Simma- 
torp köpt  till  skatte  1765  af  kapitenen 
A.  Mannerhjerta  för  135  daler  13  öre 
silfvermynt,  synes  hafva  tillhört  strax 
derefter  majoren  och  riddaren  af  S.  O. 
A.  A.  Boström  adlad  Strömhjelm,  son 
till  en  bergsman  i  Wärmland,  Anders 
Boström.  Hau  bevistade  med  tapperhet 
Carl  XILs  fälttåg  i  Ryssland  och  Polen, 
h varunder  han  blef  tre  gånger  sårad  och 
tillfångatagen,  men  lyckades  alla  gångerna 
att  rymma,  död  på  Simmatorp  1767  d. 
27  Febr.  Af  sednare  egare  äro  blott 
kände  vice-presidenten,  baron  A.  J.  von 
Köhler  år  1825,  herr  N.  J.  Boström 
år  1863. 

Simmersröd.  Egendom,  se  art.  Ljungs 
socken  af  Bohus  län. 

Simondebo  (efter  jordeböckerna)  Si- 
mondeboda  (efter  tax-längden),  Simonboda 
(efter  Tuneld).  Ett  mantal  skatte  uti 
Rumskulla  socken  af  Sevedes  härad  och 
Kalmar  län.  Här  anlades  på  1820-talet 
ett  mindre  glasbruk,  som  erhöll  efter 
dess   anläggare   namnet   Wentzelholm,  se 


Simonstorp. 


Simonstorp. 


81 


den  art.  Hemmanet  var  1862  taxeradt 
till   12,000  rdr  rmt. 

Simonstorp  eller  S:t  Pehrs  kapell. 
Annex-socken  till  Qvillinge  pastorat,  är 
belägen  uti  norra  delen  af  Bråbo  härad 
och  Linköpings  län,  hel  och  hållen  på 
Kolmorden,  mellan  Qvillinge  i  sydost 
och  söder,  Krokek  i  öster,  Kila,  Björk- 
vik och  Stora  Malm  af  Södermanland  i 
nordost,  Skedevi  i  nordvest  samt  ltisinge 
i  vester;  den  har  V/2  till  2  mils  längd, 
ll/2  mils  bredd  samt  upptager  1,444 
qv.mil,  hvaraf  0,127  äro  vatten.  Ehuru 
socknen  är  dubbelt  så  stor  som  moder- 
församlingen, innehåller  den  knappt  l/6 
så  stort  hemmantal,  näml.  9^  mantal, 
hvaraf  3\\  sk.,  lVj  kr.,  bl/:i  fr.,  tax. 
1862  till  579,900  rdr,  hvartill  komma 
5,100  rdr  för  sågar  och  qvarnar  vid 
Rodga  och  Tummetorp  samt  Flätdams 
ålfiske.  Hela  socknen,  hvars  nordligaste 
spets  når  till  Fjälaren  och  hör  till  Tis- 
narens  floddal,  är  uppfylld  af  större  och 
mindre  bergsträckningar  eller  bergklum- 
par, till  en  del  de  högsta  och  vildaste 
uti  Kolmordens  östra  del,  samt  af  kärr 
och  sjöar,  från  hvilka  en  mängd  bäckar 
utgå  genom  trånga  dalar  till  Bråviken 
och  Glan  samt  till  Wingåkers-  och  Jön- 
åkers-vattnen  i  Södermanland.  Bland 
socknens  många  sjöar  äro  Fläien  (1  mil 
lång),  Svin-  eller  Svängbogtn,  Wehnau- 
'jen,  Storbolen,  Gransjön,  Qvasjön,  Busjön, 
Trehörningen,  Södra  och  Norra  Rodga- 
tjöarne,  Ösjön,  Braxsjön  och  Myckel- 
måsasjön  de  märkligaste.  Sjöarnes  upp- 
dämning för  de  nedanför  belägna  jern- 
verkens  skull  har  menlig  inverkan  på 
den  kring  dem  eller  kring  kärren  lig- 
gande bygden.  Rådande  jordmånen  i 
orten  är  sand.  dungjord  och  föga  lera; 
klimatet  är  något  hårdt,  men  friskt, 
växtligheten  svag.  Åkerbruk,  boskaps- 
skötsel och  skogshandtering  äro  hufvud- 
naringar;  skogsbruket  består  mest  i  kol- 
ning  för  kringliggande  orters  jernverk, 
som  här  ega  hemman  och  skogar.  Fordna 
häradsallmänningen  är  delad.  Fordom 
fanns  en  betydlig  binäring  uti  nu  mer 
nedlagda  Rodga  segelduksfabrik,  se  den 
art.;  på  egorna  hafva  jerngrufvor  varit 
bearbetade  på  1820-talet.  Åkern  är  ej 
betydlig  till  omfång  och  svag  till  bör- 
dighet, ängen  vidsträckt,  men  mager, 
mest  bestående  af  kärr.    Utsädet  af  säd 

vi. 


beräknades  på  1850-talet  till  110  t:r 
råg,  30  ter  hafra,  och  af  potates  till  75  t:r. 
I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
1862:   195  rdr  32  öre. 

Socknen  beboddes  år  1750  af  560, 
år  1805  af  568  och  1863  af  omkring 
820  inbyggare.  De  flesta  jordegarne  äro 
boende  utom  socknen,  och  här  finnas  blott 
brukare  samt  arbetsfolk.  Folket  upp- 
gifves  vara  i  yngre  åren  raskt  och  ar- 
betsfört, men  i  anseende  till  knapp  berg- 
ning  och  strängt  arbete  aftaga  krafterna 
redan  i  medelåldern. 

Simonstorp  har  hört  till  Qvillinge 
socken  intill  1600-talet,  då  det  enligt 
kongl.  resolution  af  år  1649  fick  egen 
kyrka  och  prest  från  1653,  men  är 
ännu  annex  till  Qvillinge  pastorat.  Kyr- 
kan, af  trä  och  liten,  tillbyggdes  i  norr 
1697  med  den  s.  k.  llodga-kyrkan,  har 
torn  af  trä  från  1757;  på  kyrkogården 
är  Peter  Helwegh  den  äldres  minnes- 
vård. Vid  Rodga  finnes  en  särskild 
grafplats  med  minnesvårdar  öfver  flera 
af  gårdens  egare.  —  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  flyttbar  folkskola,  der 
146  barn  år  1862  erhöllo  undervisning 
af  en  oexaminerad  lärare  och  en  lära- 
rinna. En  sägen  omnämner,  att  vid 
Myckelmåsa  ännu  qvarstår  en  loge,  upp- 
satt af  vallherdar  i  kon.  Gustaf  I-.s  tid. 
I  socknen  märkas  säterierna  Rodga,  Myckel- 
måsa och  Tägjietorp,  de  förstnämnda  äro  be- 
skrifna  på  sina  ställen,  det  sednare,  '/g  mantal 
frälse-säteri,  iunehafves  sedan  1680-talet  jemtc 
frälse-hemmanen  i/4  Djupesund,  V2  Lufvebo, 
V2  Espedal,  1/A  Köpshult,  */$  Klinta,  samt 
Tummetorps  mjölqvarn,  af  egarne  till  Stens  bruk. 

—  l3/4  mtl  fr.  Brevih  donerades  år  1645  till 
Joh.  Lilljehööks  arfv.,  tax.  till  95,000  rdr.  — 
V2  mtl  sk.  Damhidt,  x  j ,t  sk.  Kosjöhult,  1/3  Mjähi- 
us,  Flätdams  ålfiske  lyda  under  Stafsjö  bruk.  — 
V4  mtl  sk.  Säfsebo  lyder  under  Malmö  säteri. — 
J/3  mtl  kr.  Tummetorp,  indraget  skogvaktare-bost. 

—  Vs  mtl  Yddetorp,  kommin. -boställe  från  1 674, 
genom  utbyte  med  ,/\  nitl  Össby  i  Qvillinge, 
som  1663  dertill  donerades.  Simoustorps  gäst- 
gifvaregård,  se  nedan.  —  Adress:  Norrköping. 

Simonstorp.  Gästgifverihemman,  V., 
mtl  skatte,  uti  ofvanbeskrifna  socken, 
vid  Flätens  södra  ända,  2V4  mil  från 
Norrköping,  nära  intill  kyrkan,  i  en 
bergig  och  ganska  vacker,  ehuru  föga 
odlad  trakt,  lyder  under  Stafsjö  bruk ; 
härifrån  skjutsas  till 
Lilla  Åbg  i  söder    .      .      .      .      lV2  BMl. 

Denna  våg  är  i  sednaste  åren  be- 
tydligt förbättrad:  en  sträcka  af  %  mil 

11 


82 


Simonstorp. 


Sim  tu  na. 


öfver    Yddetorps    skog  är    omlagd,    och 
på  andra  ställen  8  backar  borttagna. 
Åndebol  i  norr 1V4  mil. 

Vägen    är    smal    och   går  genom  en 
skogstrakt. 
Fränffsätter  i  n.   v..     .     .  2r/4  mil. 

Simonstorp.  Gästgifverihemman  af 
||  mtl  skatte,  uti  Hellestads  socken  af 
Finspångaläns  härad  i  Linköpings  län; 
härifrån  skjutsas  till 

Hellestad  i  söder      ....       3/4  mil. 
Bratteberg  i  n.   o I1/**     * 

Simonstorp.  Ett  mantal  frälse-säteri 
uti  den  del  af  Grolanda  socken,  som 
horet  till  Frökinds  härad  af  Skaraborgs 
län,  1  mil  s.  v.  från  Falköping,  har 
allt  sedan  1770-talet  jemte  73/4  frälse  i 
samma  socken  och  Höfröö  säteri  uti 
Jähla  socken  varit  fideikommiss  inom 
Fockska  slägten.  Simonstorp  taxerades 
1863  till  26,000  rdr  rmt. 

Simontorp.  Frälse-säteri  uti  Blen- 
torps  socken,  Torna  härad  och  Malmöhus 
län,  af  lV5  mtl,  med  ett  vackert  bo- 
ningshus, stor  trädgård,  mycken  bokskog, 
höhöstnad  och  torfjord  samt  skattlagd 
vattenqvam.  —  Taxeringsvärdet  1862 
var  70,200  rdr  rmt.  Gården  tillhörde 
1825  och  på  1840-talet  ryttm.  Gustaf 
Ljungfeldt,  —  år  1862  Pål  Olsson  i 
Stora  Rödde,  som  derjemte  egde  T|8  mtl 
i  M   18   Blentorp,   l/16  mtl  Bomhus. 

Simtuna.  Härad  i  Westm  anländs 
län,  omkring  öfra  loppet  af  Orsunds  å  och 
vesterut  till  Sag-ån,  en  del  af  det  fordna 
Fjärdhundraland,  fordom  kalladt  Simbo- 
hundari.  Till  större  delen  ett  slättland 
med  här  och  der  uppstigande  enstaka 
berg  samt  några  få  höjdsträckningar, 
omfattar  häradet  socknarna  Frösthidt, 
Simtuna  och  Altuna  med  5  mantal  af 
Sevalla,  hörande  till  Wäsby  fögderi, 
Wcster-Löfsta  och  Enåker,  3}*  mtl  af 
Nora,  hörande  till  Salbergs  fögderi,  samt 
de  i  judicielt  hänseende  hit  hörande 
Tärna  och  Norrby  socknar,  som  i  admi- 
nistrativt hänseende  höra  till  Ofver-Tjurbo 
härad;  tingstället  är  vid  Karleby  i  Sim- 
tuna socken.  Arealen  uppgår  till  3,832 
qvadratmil,  med  226r,/]2  mtl;  folkmäng- 
den 1863  var  omkring  6,500  inb.,  utom 
Norrby  och  Tärna  socknar  med  717/i6 
mtl,  bebodda  af  öfver  2,150  personer. 
Orten  är  rik  på  fornlemningar,  de  flesta 
höjderna  äro    betäckta   med  grafminnen, 


högar,  kullar  och  stensättningar,  och  det 
händer  icke  sällan,  att  man  i  högarna 
träffar  artiklar  af  jern  m.  m.  Vid  Uller- 
åkers  by  i  Simtuna  socken  tror  man  sig 
hafva  funnit  lemningar  efter  »Kung  Thor- 
borgs»  slott  af  samma  namn ;  i  öfrigt 
förekomma  flera  lemningar  efter  borgar, 
run-  och  bautastenar  m.  m.,  h varom  se 
de  särskilda  socknarna. 

Simtuna.  Moderförsamling,  med  Al- 
tuna ett  regalt  pastorat  af  l:sta  klassen, 
i  Simtuna  härad  af  Westerås  län,  4V4 
mil  från  Westerås,  mellan  FrÖsthult  i 
sydost,  Thorstuna  i  öster,  Altuna  i  n.  o.. 
Tärna  i  n.  v.,  Sevalla  och  Björksta  i 
sydvest,  der  socknen  skjuter  ned  i  en 
lång  spets  utmed  Sag-ån,  samt  slutligen 
Bred  och  Sparsätra  af  Uppsala  län  i  söder. 
Arealen  uppgifves  till  0,%i  qvadratmil 
land  och  0,002  qvadratmil  vatten.  I  öster 
rinner  Örsunds-ån,  som  i  nästan  alla  delar 
af  socknen  mottager  ett  månggrenigt  vat- 
tendrag från  låga  bergåsar,  hvilka  upp- 
taga gränserna  i  vester  och  nordvest, 
medan  utskott  ifrån  dem  äfven  sträcka 
sig  åt  det  inre.  Detta  är  dock  hufvud- 
sakligen  slättbygd,  med  lerhaltig,  ehuru 
sandblandad  jordmån.  Hufvudnäringen 
är  jordbruk.  Hemmantalet,  100:i/8  oför- 
medlade, 94'Zs  förmedlade  hemman,  delas 
i  64V8  skatte,  ll\/<>  krono  och  18  frälse; 
befolkningen,  år  1840:  1,817,  år  1848: 
1,883,  uppgick  1863  till  öfver  1,240 
personer.  All  fast  egendom  var  1863 
åsätt  ett  taxeringsvärde  af  1,479,570 
rdr  rmt,  hvaraf  23,030  rdr  för  Forssbys. 
Södra  Wads,  Lunds  och  Högby  q  värn  ar, 
Forssby  såg  och  Bortomta  tegelbruk.  Be- 
villningsafgiften  efter  II  och  III  art.  var 
700  rdr  rmt.  Landsvägen  från  Stock- 
holm till  Sala  går  igenom  socknen  åt 
nordvest.  Socknen  har  fast  folkskola 
och  tre  fasta  småbarnsskolor,  der  178 
barn  undervisades  sistn.  år  af  en  exami- 
nerad och  en  oexarainerad  lärare  samt 
2  lärarinnor;  vidare  finnas  sparbank,  in- 
rättad år  1860  och  sockenbibliothek, 
stiftadt  af  en  löjtn.  C.  A.  Nyman,  som 
vid  sin  afflyttning  från  orten  till  grund- 
läggande af  ett  sådant  skänkte  100  rdr 
rmt.  —  Redan  på  1300-talet  och  sedan 
vid  andra  tillfällen  namnes  Simbotuna, 
stundom  som  pnebende  till  Uppsala  dom- 
kapitel; från  reformationstiden  har  sock- 
nen   sannolikt    haft    egna    kyrkoherdar, 


Sinclärsholm. 


Sinclärsholm. 


83 


hvilkas  namn  man  känner  sedan  1572. 
Den  gamla  kyrkan  tillbyggdes  på  1700- 
talet;  i  sammanhang  med  byggandet  af 
kyrktornet  står  en  sägen,  hvilken  äfven 
hänför  sig  till  en  bautasten  i  Gestraby  och 
läses  i  Dybecks  »Runurkunder»,  sid.  38, 
1844,  der  ytterligare  andra  socknen  rö- 
rande sägner  förekomma.  Icke  långt 
från  kyrkan,  vid  Bregård,  namnes  Simpa- 
källa,  och  under  Cisselas  Tufva  skall, 
enligt  folktron,  nyckeln  ligga  gömd  till 
den  borg,  som  fordom  funnits  vid  Staf. 
Runstenar  finnas  vid  Salfors  och  Forsby 
i  öster,  vid  Hjalteberga  i  sydost,  Isby 
och  Wendersta  i  söder,  Bärby  i  vester 
om  kyrkan.  Märkligaste  fornminnet  är 
dock  U I  leråker,  nu  by,  fordom  stad,  der 
ännu  i  Graus  tid  (på  1750-talet)  »klara 
tecken  efter  hus,  murar  och  stenlagda 
gator  på  många  ställen  klarligen  skönj- 
des», och  dit  man  velat  försätta  den  af 
Rolf  slutligen  öfvervunna  »Kung  Thor- 
borgs»  säte,  till  åminnelse  hvaraf  lem- 
ni  ngarne  ännu  kallas  Thorsborgs  slott. 
Bland  större  gårdar  märkas:  Tisby,  Albäck, 
2  mtl  ber.  6äteri,  I  mtl  sk.  Ekelunda  och  Ströms- 
näs,  upplagande  med  underl.  '  /4  af  socknens 
fastighetsvärde.  —  Boställshemman  äro:  Prest- 
gården  I  l/j  mtl,  1  mtl  Bredgärden  häradshöv- 
dingens-; '/2  mtl  Börby,  '  /.»  Mosta  fanjunkare-; 
'/l  Rafrastbo  fourirens-;  '  2  Siggesta  mönster- 
6krifvarens-;  '/2  Wånga  sergeants-;  V2  Uller- 
åker  ett  militiae-;  '  2  Ber  ga,  V2  Tibble  och  '/2 
Koby  indragna  militiae-boställen.  2  mtl  Ahlbäck, 
1  IJeby,  3/^  Koby,  » >2  W.  Wad,  '/j  Andersta, 
alla  krono,  egas  af  Uppsala  akademi.  —  I  mtl 
rusthåll  Sal/orss.  Af  skatte-hemman  nämnas: 
Eneby,  Finn  sta,  Gjölga,  Gribby,  Ueby,  Härfsta, 
Bögby,  Isby,  Karleby,  Kylösa,  Lundby,  Marby, 
Mosta,  Mälby,  Mellersta,  Råby,  Sjöbo,  Skarpbo, 
Skensta,  Staf,  Stångby,  Tuna,  Wändersta,  Wäsby 
och  Andersta.  Sockuen  ligger  13/4  mil  från 
adressorten    Enköping. 

Sinclärsholm.  Herregård  uti  Gum- 
lösa  socken,  Westra  Göinge  härad  af 
Christianstads  län,  2'/.2  mil  från  Chri- 
stianstad, IV2  mil  fr{in  Hessleholms  jern- 
vägsstation,  med  täckt  läge  utmed  stran- 
den af  Alma-ån,  der  den  delar  sig  i 
tvenne  armar  och  omsluter  en  stor  träd- 
bevuxen  ö,  hvarifrån  en  bro  på  4  hvalf 
med  jernskrank  för  öfver  till  ena  stran- 
den, och  är  ön  med  den  andra  stranden 
sammanhängande  genom  en  mindre  bro 
på  två  hvalf.  Odlade  fält  och  grönskande 
ängar  omgifva  gården  på  alla  sidor  och 
erbjuda  en  leende  utsigt,  som  vid  hori- 
sonten begränsas  af  vackra  ek-  och  bok- 
skogar.   Sydvest  om  gården  på   %  mils 


afstånd  reser  sig  den  med  högskog  be- 
vuxna Helleberga  backe,  der  om  som- 
maren traktens  ungdom  svänger  om  i  de 
väldiga  bokarnes  skugga. 

Grundläggaren  af  Sinclärsholm,  herr 
Anders  Sinclair  till  Ravenskrå,  erhöll  år 
1620  Gumlösa  prestgård  i  byte  mot  ett 
hemman  i  Sörby  by  och  uppbyggde  på 
dess  ställe  herresätet,  hvilket  uppkallades 
efter  hans  namn.  Förut  fanns  något 
söder  från  prestgården  ett  tempel,  upp- 
bygdt  till  Kristi,  Jungfru  Marias,  apost- 
larne  Pauli  och  Mathiae  samt  alla  hel- 
gons ära;  det  invigdes  1191.  Ar  1647 
innehades  Sinclärsholm  af  den  rike  Jochini 
Beck  till  Gladsax,  kring  år  1650  af 
Jörgen  Marsvin,  som  sålde  gården  1667 
till  landshöfdingen  öfver  Christianstads 
och  Blekinge  län,  Håkan  Skytte,  inom 
hvars  slägt  egendomen  förblef,  tills  den 
såldes  1823  af  öfverjägmästaren,  baron 
Carl  Henrik  Duvall,  för  120,000  rdr  bco 
till  nuvande  egaren,  majoren  R.  S.  O. 
friherre  Fredrik  Elof  Gyllenkrook,  under 
hvars  egotid  egendomen  vunnit  ofantligt 
så  väl  i  prydligt  skick  som  genom  stora 
uppodlingar  samt  införda  förbättringar 
vid  landtbruket.  Vid  hans  tillträde  hörde 
under  Sinclärsholm  55  bönder,  hvilka 
innehade  15  hela  hemman  mot  skyl- 
dighet att  sköta  de  tre  hela  hemman, 
som  utgjorde  gårdens  bruk,  och  alla 
voro  de  försjunkna  i  moraliskt  och  eko- 
nomiskt elände.  Han  afskaffade  genast 
hofveriet  och  införde  det  vid  de  flesta 
skånska  egendomarne  först  i  en  sednare 
tid    mer    allmänt   antagna  brukningssätt. 

Manbyggnaden,  som  uppfördes  1626 
af  Anders  Sinclair,  förstördes  under  kriget 
1709 — 10;  sedermera  hafva  nya  bygg- 
nader afbrunnit  1733  och  julaftonen  1788. 
Nuvarande  hufvudbyggnad,  50  alnar  lång, 
är  en  våning  hög  med  souterrain  och 
har  tvenne  envåningshöga  flyglar  åt  öster. 
Den  är  belägen  på  en  sluttning,  så  att 
jordvåningen  åt  baksidan  är  betydligt 
högre  än  åt  gårdsidan.  Tvenne  envå- 
ningshöga paviljonger  ligga  omkring  30 
alnar  öster  från  nämnda  byggnad,  och 
en  mur  går  mot  vester,  ä  hvars  midt 
höjer  sig  ett  två  våningar  högt  magazin. 
Alla  byggnaderna  äro  af  trä  och  hafva 
brutna  tak  åt  alla  sidor.  Söder  om  dessa 
byggnader  ligga  tvenne  ladugårdshus, 
som    upptaga    östra    och    vestra  sidorna 


84 


Siiitfiirsholm. 


Singö. 


af  en  stor  gårdstomt,  hvilken  afstänges 
i  söder  från  landsvägen  genom  ett  jern- 
staket  med  portar;  båda  äro  uppförda 
af  nuvarande  egaren.  Sydost  om  denna 
gård  och  på  andra  sidan  den  förbilöpande 
landsvägen  är  ett  1854  uppfördt  grund- 
muradt  oxstall;  ett  vackert  mejerihus 
uppfördes  1853  vester  om  kyrkan.  Ut- 
med ån  och  norr  om  karaktershuset  står 
en  qvarn,  som  med  samma  vattenhjul 
drifver  mäskapparat,  benstamp  och  rund- 
såg.  —  Trädgården  med  stora  orange- 
rier,  uppförda  af  nuvarande  egaren,  ligger 
strax  öster  om  gårdstomten.  Den  be- 
prisades af  Linné  för  dess  myckenhet  af 
fruktträd;  bland  frukterna  nämner  han 
»Borstorfer-äpplen,  drufve-äpplen,  berga- 
motter,  boncretienner,  lambertiska  nötter 
och  tyska  slån,  hvilka  sednare  smaka 
väl  och  ej  besvära  magen  som  andra 
plommon;  valnötträd  hade  affrusit  1740, 
men  åter  uppvuxit.»  Vid  Rommestorp 
på  en  kulle  i  brynet  af  en  hög  och 
vacker  skog  finnes  uppförd  af  nuvarande 
egaren  en  manbyggnad  med  ladugård 
samt  derinvid  trädgård  och  park.  Egen- 
domen utgöres  för  närvarande  af  12Vo 
mtl;  af  dem  äro  3  mtl  fr.-säteri  Sinclärs- 
holm,  det  öfriga  ins.  frälse,  beläget  i 
Gumlösa  socken.  Enligt  1862  års  tax.- 
längd  voro  11  l/g  mtl  jemte  mjölqvarn 
och  ångbränneri  åsatta  ett  tax.-värde  af 
309,600  rdr  rmt,  häraf  96,000  rdr  för 
sjeifva  Sinclärsholm.  Fordom  har  hela 
Fjerslöfs  by  hört  hit;  men  den  har  sedan 
på  3/4  hemman  när  blifvit  försåld  af 
baron  Gyllenkrook  för  60,000  rdr  bco. 
Arealen  är  3,750  tid.  Under  gårdens 
eget  bruk  ligga  200  tid  åker,  140  tid 
äng  och  1,350  tid  skog.  Under  Rom- 
mestorps  lydgård,  bildad  1846,  ligga 
330  tid  åker,  16  tid  äng,  90  tid  moss- 
odlingar. Utom  förutnämnda  qvarn,  som 
har  3  par  stenar,  samt  bränneri,  höra 
till  egendomen  benstamp  och  rundsåg, 
mejeri  för  70  kor,  tegelbruk,  fiske  i  ån. 
Roteringeu  är  4  nummer. 

Från  danska  kriget  1709—10,  då 
fienden  innehade  Sinclärsholms  gård,  har 
man  ännu  en  del  berättelser.  Så  om- 
talas, att  Danskar  och  Svenskar  skiftesvis 
5  gånger  under  en  månad  innehaft  gården. 
Tvenne  bönder  från  Gumlösa  sägas  hafva 
vid  Danskarnes  reträtt  stulit  danska  ge- 
neralens   kök    och    nedgräft    en    del   af 


kökssakerna  i  gödselhögen  vid  Sinclärs- 
holm. Snapphanar  hafva  äfven  grasserat 
i  dessa  trakter. 

Nära  Sörby  skall  ligga  en  kulle, 
kallad  »Tingsbacken»,  der  fordora  funnos 
flera  minnesmärken  från   hedna-tid. 

Singö.  Kapellförsamling  under  Häf- 
verö  pastorat,  hörande  till  Wäddö  skepps- 
lag af  Stockholms  län,  består  af  Singön, 
Fogdön,  Medholmen  och  en  mängd  mindre 
öar  och  skär  uti  skärgården  öster  om 
hufvudstaden,  mellan  Singö-fjärden  och 
hafvet,  upptagande  tillsammans  0,3oi  qv.- 
raii  land,  fördelade  på  l23/4  mtl  skatte, 
V4  krono,  1  frälse,  och  0,002  qvadratmil 
vatten.  Marken  är  låg,  bergländig,  med 
steniga  höjder  och  skogbeväxt,  jordmånen 
sandhaltig  och  stranden  sandig  mot 
vanligheten  i  detta  län.  Jemte  ej  sär- 
deles betydligt  åker-  och  ängsbruk,  idkas 
skogsbruk,  fiske  och  sjöfart;  tidtals  hafva 
vid  Stafsö  och  Ella-uclde  skärpningar  för 
kopparmalm  egt  rum,  vid  Backa  för 
silfver  och  jern,  vid  Gunnarsboda  för 
jern;  i  sednare  tiden  har  på  en  udde  af 
Singön,  kallad  Enholmen,  uppstått  en 
liflig  fabriksrörelse.  Ett  der  befintligt 
rikt  marmorlager,  förut  af  allmogen  be- 
gagnadt  till  kalkbränning,  hade  för  en 
följd  af  år  tillbaka  väckt  uppmärksamhet 
hos  en  botanist,  efter  hvars  anvisning 
en  hr  J.  R.  Schram  dels  inmutade,  dels 
inköpte  lagret  och,  efter  en  utländsk 
resa  särdeles  i  Belgien  och  Preussen, 
dervid  han  inhemtade  nödig  praktisk 
erfarenhet  samt  kännedora  af  der  bruk- 
liga maskiner  och  metoder  för  bedrif- 
vande  af  stenhuggeri  i  större  skala,  år 
1857  började  sin  anläggning,  som  nu 
är  fulländad.  En  ångmaskin  drifver  ett 
planstensslipverk,  tvenne  sågramar  med 
20  sågblad  och  dessutom  en  rundsåg. 
Under  arbete  äro  eu  svarf  och  flera  sågar 
för  att  ytterligare  insättas.  Till  arbetare, 
som  han  sjelf  inöfvar,  tager  han  uteslu- 
tande folk  från  ön,  för  hvars  befolkning 
härigenom  blifvit  öppnad  en  ny  och  väl- 
behöflig  källa  till  utkomst.  Marraorn 
hemtas  från  tvenne  särskilda  brott  och 
är,  med  undantag  af  Carraramarraorn, 
tätare  och  fiukornigare  än  den  utländska, 
hvadan  den  äfven  bättre  motstår  vårt 
hårdare  klimat.  Särdeles  lämpar  den  sig 
till  grafmonuraenter,  bordskifvor,  trapp- 
steg,  plansten,    listverk   till  byggnadsår- 


Sireköping. 

beten  m.  m.  Transporten  derifrån  är 
lätt;  ty  utom  det  att  fabriken  ligger  vid 
allmänna  segelleden  frän  Stockholm  till 
Norrland  nära  Svartklubbs  fyrbåk,  raed- 
gifver  dess  läge,  att  12  fot  djupgående 
fartyg  lägga  till  vid  densamma  för  att 
afhemta  färdiggjorda  arbeten.  Till  un- 
derstöd för  bearbetningen  af  marmorn 
har  af  Staten  lemnats  ett  anslag  af  20,000 
rdr  rmt. 

Socknen  beboddes  år  1805  af  368 
och  1863  af  öfver  550  personer.  Tax.- 
värdet  1863  var  160,000  rdr,  hvaraf 
22,000  rdr  för  annan  än  jordbruksfastig- 
het. Egendom  och  inkomster  voro  åsatta 
en  bevillningsafgift  af  c:a  175  rdr  rmt. 
—  Kyrkan,  belägen  i  sydöstra  hörnet 
af  Singön,  är  ai  trä,  uppförd  i  slutet 
af  1500-talet  och  ombyggd  1740.  Sock- 
nen har  fast  folkskola,  der  under  året  1862: 
36  barn  undervisades  af  en  examinerad 
lärare,  medan  18  erhöllo  undervisning 
i  hemmet. 

Af  fovnlemningav  finnas  högar  vid 
Norr-Wreta;  från  1716  och  1719  lefver 
genom  traditionen  ännu  i  folkets  minne 
Ryssarnes  besök  i  skärgården  och  på 
kusten. 

Inga  gårdar  af  betydenhet  finnas.  Enhohnens 
marmorbrott,  tax.  till  i?0,0<)()  rdr,  eges  af  herr 
J.  R.  Schram.  V4  mtl  Norr-Wreta  är  kom- 
minister-boställe. -  Ofriga  hemmans  namn  äro 
Boda,  Backby,  Ellan,  Fogdön,  Singön,  Söderby, 
Tranvik;  '/2  mtl  Fählön  i  Börstils  socken jhörer 
hit.  Fisken  iinnas  vid  Mäsesten,  Roten  och  Gåsö. 
Socknen  ligger  3  mil  från  Östhammar  och  3/4 
mil  norr  om  adressorten  Grisslehamn. 

Sireköping.  Annex-socken,  se  art. 
Zireköpinge. 

Siretorp.  By  uti  Mjellby  socken  af 
Listers  härad  och  Carlskrona  län,  är  om- 
närand  under  art.  Mjellby;  här  må  till- 
läggas, att  byn  äfven  innefattar  M  141 
V4  mtl  uts.  fr.,  med  88  tids  egovidd, 
hvaraf  24  åker,  7  äng.  Taxeringsvärdet 
år  1862  å  den  under  nämnda  art.  upp- 
gifna  gårdsdelen  var  55,000  rdr  rmt.  I 
byn  funnos  år   1856:  363  inbyggare. 

Siringe.  Tre  och  ty4  mtl  frälse,  % 
mtl  skatte  uti  Skärstads  socken  af  Wista 
härad  och  Jönköpings  län  ;  en  gård  häraf 
gafs  af  drottning  Katharina  (Erik  XI:s 
gemål)  år  1250  till  hennes  syster  Bene- 
dicta  Sunesdotter,  gift  med  r.  r.  Svanto- 
polk  Knutsson  till  Wiby.  For  närvarande 
hafva  2V4    mtl  4  egare,   1   mtl  fr.,   tax. 


Sissehiilt. 


85 


till  16,500  rdr,  eges  af  kommin.  Slet- 
tengrens  sterbhus.  Skatte-hemmanet,  som 
har  varit  1  mtl  frälse,  har  3  egare.  — 
Det  frejdade  namnet  Serenius  vill  Wiesel- 
gren  härleda  från   denna  gärds  namn. 

Sirishof,  förr  Kosswa-torpet,  pä  Kongl. 
Djurgården  utanför,  Stockholm,  blef  år 
1687  anslaget  till  boställe  för  inspektören 
öfver  Djurgården  och  1771  bebygdt  till 
s.  k.  lustställe  af  grosshandl.  von  Yhlen, 
som  gaf  det  namnet  Matshof;  det  erhöll 
sitt  nuvarande  namn  af  öfverste  kammarh. 
Piper.  Stället  köptes  1809  af  dåvarande 
konungen,  som  förlänte  det  på  lifstid  åt 
grefvinnan  Aurora  af  Wetterstedt.  Det 
är  beläget  på  ett  nästan  lodrätt  högt 
berg  med  stora  lummiga  ekar. 

Sissebäck  eller  Sigesbäck,  ett  mindre 
vattendrag,  som  skiljer  Listers  härad  i 
Blekinge  från  Willands  härad  i  Skåne. 
Vid  denna  bäck  på  skånska  gränsen 
finnas  2:ne  stenar,  uppresta  1781;  på 
desamma  äro  inristade  kon.  Gustaf  lILs 
schifier,  skånska  och  blekingska  vapnen 
samt  namnen  på  de  tvenne  sammanstö- 
tande länens  dåvarande  höfdingar,  baron 
G.  E.  Sparre  och  J.  v.  Kayalin.  Här 
skall  äfven,  enligt  Lagerbring,  kämpen 
Vidrik  Verlandson  ligga  begrafven. 

Sissehult.  Ett  mtl  frälse-säteri,  år 
1819  förmedladt  från  2  mtl,  är  beläget 
uti  Asheda  socken  af  Uppvidinge  härad 
och  Kronobergs  län,  omkring  5V4  mil 
från  Wexiö;  hade  1818,  enligt  Djurberg, 
en  af  de  prydligaste  manbyggnaderna  i 
orten,  af  trä,  samt  en  god  fruktträdgård ; 
af  samma  författare  uppgafs  gården  vid 
nämnda  tid  ega  18  tids  utsäde,  hvaraf 
12  besådda  med  klöfver  eller  bättre 
grässlag;  höbolet  är  svagt,  och  brist  råder 
på  skog.  Ar  1862  var  gården  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  18^000  rdr  rmt. 

Säteriet  skall  i  slutet  af  15:de  seklet, 
efter  Tuneld,  men  i  medlet  af  17:de 
seklet  enligt  Wieselgren,  tillhört  adliga 
slägteu  Monpenne;  sedermera  uppgifves 
som  egare  en  Craffoord,  major  Lager- 
crantz 1805,  löjtn.  Löwenadler  1823, 
en  bonde   1862. 

Utom  säteriet  finnas  i  samma  socken 
1   mtl  skatte,    */2   mtl  frälse  tii.sselnilt. 

Sjonhem.  Konsistorielt  pastorat  af 
3:dje  klassen,  hörande  till  Medelkon- 
traktet i  Wisby  stift,  utgöres  af  sock- 
narne  Sjonhem,  modersocken,  och  Wiklau, 


86  Sjonhem. 

annex,  belägna  uti  Gotlands  läns  Norra 
härad,  2V4  mil  från  Wisby.  Arealen  är  i 

Sjonhem : 
Gårds-  och  trädgårdstomter     .       16  tid. 

Åker 321     » 

Äng 682     » 

Betesmark 2,447     » 

Skog  och  utmark      ....     142     » 

Summa  3,608  tid! 
Wiklau : 
Gårds   och  trädgårdstomter     .      14  tid. 

Åker 308     » 

Äng 965     » 

Betesmark 2,073     » 

Skog  och  utmark      ....     258     » 

"  Summa  3,618  tid! 

Utom  en  och  annan  höjdsträckning, 
synnerligen  i  nordvestra  delen  af  pasto- 
ratet vid  den  s.  k.  Grenbjergs  backe  samt 
de  i  söder  och  vester  belägna  låglända 
myrarna,  ligger  marken  för  öfrigt  nästan 
jemn.  Jordmånen  består  i  allmänhet  å 
de  högländare  delarne  af  ör  och  sand 
samt  å  de  lågländare  af  vegetabilisk 
mylla,  merändels  på  sandbotten. 

Folkmängden  i  Sjonhem  uppgick  år 
1810  till  168  och  1862  till  öfver  300 
personer;  inom  Wiklau  socken  var  folk- 
mängden år  1810:  178  och  steg  1862 
till  omkring  300  personer.  Lönen  för 
en  dräng  i  husböndernas  bröd  uppgick 
1856  till  60  å  66  rdr  32  sk.  och  för 
en  piga  till  30  rdr,  utom  städja,  till 
den  förre  6,  och  till  den  sednare  3  rdr 
samma  mynt.  Boningshusen,  uppförda 
af  sten  under  tegel-  och  brädtak,  inne- 
hålla 6  å  8  rum  samt  äro  dessutom 
försedda  med  flygelbyggnader. 

Socknarnes  hufvudnäringar  äro  åker- 
bruk och  skogshandtering,  hvaraf  det  sed- 
nare blifvit  bedrifvet  på  det  förras  be- 
kostnad. Skogarna  äro  ock  till  större 
delen  så  uthuggna,  att  några  hemmans- 
egare  nära  nog  sakna  erforderlig  stängsel 
och  bränsel.  På  sednare  tiden  har  dock 
prestbolets  innehafvare  jemte  några  från 
fasta  landet  inflyttade  jordbrukare  gifvit 
exempel  på  ett  vårdadt  jordbruks  före- 
träde framför  ett  obetänksamt  skogsödande. 
Aterväxten  beräknas  i  den  djupare  jor- 
den till  80  å  100  år,  i  den  sämre  jor- 
den erfordras  dubbelt  så  lång  tid.  Inom 
pastoratet  finnas  5  sågqvarnar.  Utsädet 
uppgafs  1856  i  Sjonhem  till  86  t:r  råg, 
65  t:r   korn,    12V2   t:r   hvete,    10V2  t:r 


Sjonhem. 

hafra  samt  117  t:r  potates;  i  Wiklau 
socken  till  81  t:r  råg,  68  t:r  korn,  17 
t:r  hvete,  20l/2  kr  hafra  samt  98  t:r 
potates.  Underhållna  kreatur  i  Sjonhem 
uppgåfvos  nämnda  år  till  50  hästar,  42 
oxar,  96  kor,  53  ungboskap,  261  får, 
13  getter  och  42  svin.  Ängarne,  dels 
skogsbeväxta,  dels  mosslupna,  äro  mindre 
bördiga.  Redan  för  40  år  sedan  be- 
slöts Stormyrans  utdikande,  men  förslaget 
afstannade;  i  stället  har  utdikning  af 
Wenge  myr  blifvit  verkställd  och  till- 
skyndat stor  nytta  och  fördel  åt  myr- 
lottsegarne.  Betesmarkerna  äro  i  anse- 
ende till  den  mindre  djupa  jorden  skarpa 
och  föga  bördiga.  Till  förbättring  af 
kreatursracen  hafva  i  sednare  tiden  inköpts 
tjurkalfvar  från  Roma  kungsgård. 

Sjonheras  kyrka  är  byggd  af  huggna 
kalkstensblock  i  3:ne  afdelningar,  bestå- 
ende af  tornrummet  med  5*V4  alnars 
bredd,  skeppet  med  14V2  alnars  och 
choret  med  lOVg  alnars  bredd.  Sten- 
hvalfvet  uppbäres  af  consoler,  inmurade 
i  väggarne,  med  olika  höjd  för  hvarje 
afdelning.  Efter  en  år  1849  verkställd 
reparation  har  kyrkan  blifvit  en  bland 
de  vackraste  på  Gotland. 

Wiklaus  kyrka,  byggd  af  huggen 
kalksten,  hvaraf  några  större  block  hafva 
ända  till  3  alnars  längd  och  1%  alnars 
höjd,  är  1853  tillbyggd  17  alnar  i  längd, 
med  8  alnars  bredd  invändigt,  hvarefter 
hon  håller  29  alnar  i  längd,  9%  alnar 
i  bredd.  I  kyrkan  förvaras  af  antiqva- 
riskt  värde  en  nummertafla  och  tvenne 
dopfuntar.  Barnundervisningen  bestrides 
i  pastoratet  uti  en  fast  folkskola  af  en 
examiuerad  lärare.  Endast  i  Wriklau 
finnes  fattigstuga,  der  under  året  1856 
en  fattig  var  intagen.  Hvar  socken  eger 
sitt  sockenmagazin;  det  i  Sjonhem  har 
60  och  det  i  Wiklau  50  t:r,  allt  råg. 
Helsovården  ombesörjes  af  provincial- 
läkaren,  hvars  station  från  och  med  år 
1856  är  det  3  mil  härifrån  liggande 
Slitehamn.     Tingstället   är   i  Endre   s:n. 

Fornlemningar :  I  Sjonhems  kyrka 
skola  finnas  2:ne  märkliga  runstenar,  som 
äro  aftecknade  i  Liljegrens  Runurkunder 
M  192,  193  och  194;  äfven  hafva  mag. 
P.  A.  och  C.  Säve  insändt  år  1853  rit- 
ningar dera  till  Historiae-  och  Antiqvitets- 
akademien.  Grafkummel  finnas  på  åt- 
skilliga ställen;  i  några  har  man  funnit 


Sjuenda. 


Sjuhundra. 


87 


fyrkantiga  rum,  hvaruti  varit  större  kistor 
med  kalkstensflisor.  Enligt  traditionen 
skall  i  närheten  af  ena  grafkumlet,  der 
6  st.  uppresta  gråstenar  finnas,  en  tvist 
mellan  Wenge,  Hälla  och  Sjonhems  sock- 
nar blifvit  afdömd.  Efter  slaget  vid 
Högebro  (se  den  art.)  mellan  Wisby- 
boerna  och  bönderna  blefvo  flera  af  de 
sistnämnda  tillfångatagna  inom  denna 
sockens  område. 

Statséidrag  och  korttmitnala  a/gifter. 
Bevillningen  uppgick  1856  till  340  rdr 
rmt,  ständiga  räntor  till  1,525  rdr  rmt, 
kostnaden  för  rustning  och  rotering  till 
286  rdr.  lloteringsgrunden  inom  orten  är 
vanligen  4  mtl  på  hvarje  båtsmansrote. 
Kleresi-statens  underhåll  uppgick  n.  år 
till  1,292  rdr  rmt,  fattigförsörjningen  till 
90  rdr  rmt,  väghållningen,  som  är  ett 
af  socknens  svårare  onera,  till  276  rdr 
rmt.  Diverse  onera  och  allmänna  besvär: 
459  rdr  rmt.  Fast  egendom  i  Sjonhems 
socken  var  åsätt  1862  ett  taxeringsvärde 
af  135,600  rdr  rmt,  hvaraf  1,500  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet.  Fast 
egendom  i  Wiklau  socken  var  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  150,800  rdr  rmt,  hvaraf 
1,400  rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet. 
—  Hemmanen  inom  socknen  utgöras  af 
5/g  mtl  krono,  143/4  mtl  skatte,  hvaraf 
73'8  mtl  skatte,  3/8  krono  i  Sjonhem. 
Inom  pastoratet  finnas  12  på  viss  tid 
afsöndrade  lägenheter,  af  backstugor  fin- 
nas 13.  Från  prestbordet  äro  afsöndrade 
100  qvadratalnar  till  plats  för  Hälla 
kompanis  ammunitions-bod,  och  från 
hemmanet  Petersarfve  en  slätt  till  exer- 
cisplats för  Medelbataljonen. 

Större  hemman  med   deras  areal: 
I  Sjonhems  socken:        Areal,     hvaraf  inegor. 


Bjärby, 

VU  mtl. 

714  tid. 

129  tid 

Gervede, 

M/4     - 

478     » 

156     » 

Suderby, 

%   ■ 

680     » 

164     » 

Prest  gården, 

3/8      „ 

72     » 

37     i 

Godset  med  högsta  taxeringsvärdet,  12,600 
rdr,  utgöres  af  c/g  mtl  Gervede,  l/$  Akra,  '/in 
mtl  L:a  Söjvide. 

I    Wifclaus  socken: 
Sixarfve,  1  3/4   ni  ti. 

Or/rz/^Oleifs)  1  l/s  » 

Stenstugård,    1  '/g  » 

S:a   Wilcers,     l3 /g  w 

Annexen,             */4  » 

I  Sjonhems  socken  finnas  2  sågar,  i  Wiklau 
•ockeu  3  st.   —  Adress:  Wisby. 

Sjuenda   eller   Siunda.     Ett    mantal 


Areal, 

774  tid. 

hvaraf  inegor. 
180  tid. 

562     » 

148     » 

560     - 

323     o 

788     » 

359     » 

97     » 

18     * 

frälse-säteri  uti  Wårdinge  socken  af  Ök- 
nebo  härad  och  Stockholms  län,  vid 
Siundasjöns  vestra  strand,  utgör  med  4 
mtl  underlydande  samt  tillhörande  mjöl- 
qvarn  med  2  par  stenar,  sågqvarn  med 
1  ram  samt  kalkugn,  en  egendom,  tax. 
till  152,200  rdr,  hvaraf  55,000  rdr  för 
Sjuenda.  Till  godset  hörer  ymnig  skog. 
Säteriet  har  från  medeltiden  intill  1770- 
talet  tillhört  slägten  Silfversparre,  der- 
på  WahrendorfT,  inom  hvars  slägt  det 
ännu  är. 

Sjuhalla.  Ett  hälft  mantal  skatte 
uti  Nettraby  socken  af  Medelstads  härad 
och  Carlskrona  län,  med  en  egovidd  af 
140  tid,  hvaraf  10  åker,  34  äng,  är 
fördeladt  i  2:iie  gårdar,  hvardera  å  l/4 
mtl.  Den  ena  af  dessa  gårdar,  en  väl- 
bebyggd  egendom,  med  utsigt  åt  en  af 
Östersjöns  fagraste  vikar,  har  efter  år 
1820  tillhört,  bland  andra,  herr  Testa 
Brusqvini,  kommendörkaptenerna  C.  F. 
Löwenborg  och  N.  Hallström.  Den  andra 
gården  tillhörde  1860  f.  d.  svensk-norska 
ministern  vid  kongl.  hofvet  i  Haag, 
C.  A.  Virgin.  A  Sjuhalla  mark  växer 
idegran. 

Sjuhundra.  Härad  af  Stockholms 
län,  ligger  mellan  Långhundra  i  sydvest, 
Närdiughundra  i  norr  och^  Lyhundra  i 
öster  samt  Frötuna  och  Åkers  skepps- 
lager i  sydost,  kring  loppet  af  flera  till 
hafvet  utgående  vattendrag;  det  består 
af  omvexlande  slättbyggder  kring  vattnen 
och  låga  bergåsar  mellan  dem.  Det  är 
också  i  allmänhet  ett  ojerant  och  bac- 
kigt land,  med  ej  ringa  berg-  och  skogs- 
mark. Arealen  är  2,0i»  qvadratmil  land, 
0,i84  qvadratmil  vatten,  eller  47,396  tid 
fast  land,  hvaraf  3,496  odlad  jord  och 
4,056  naturlig  äng.  Hemmantalet  är 
145iJ  mtl,  deraf  7V8  mtl  af  Husby  - 
Lyhundra,  hvars  areal  här  ej  upptages, 
men  i  stället  32/3  mtl,  hörande  till  När- 
dinghundra  och  Lyhundra  härader.  Hä- 
radet, med  tingställe  vid  Kundby  i  Rim  bo 
socken  hörer  till  Lyhundra  fögderi  och 
Norrteljes  domsaga,  innefattar  följande 
socknar: 

Bevillning  år   1863 

för  egendom,     för  inkomst,    efter  III  art. 

Skedtrid  196  rdr.     48  rdr.     79  rdr. 

Rimbo     .  182  »       56     »  162     » 

Röö   .     .  109  »       24     »       56     » 

Fasterna  206  »     250     >        97     » 


Sju  ii  torp. 


Själevad. 


Anmärkningsvärda  gårdar  äro :  linsta, 
Beateberg,  Näs,  Ekebyholm,  Mörby  och 
fiånäs. 

Sjuntorp.  Ett  mtl  frälse  uti  Fors 
socken,  Flundre  härad  af  Elfsborgs  län, 
beläget  orakr.  4%  mil  från  Uddevalla, 
6Vo  ni  il  från  Göteborg,  vid  Lerum  s-ån, 
der  ett  mekaniskt  bomullsspinneri  finnes 
anlagdt,  vid  h vilket  tillverkningen  år  1860 
uppgick  till  ett  värde  af  352,100  rdr; 
arbetarnes  antal  uppgifves  till  c-.a  150. 
Här  finnes  äfven  ett  manufakturverk  med 
1  knipp-  och  2  spikhamrar,  hvarvid  för- 
ädlades 1825:  250  skU;  vidare  höra  till 
gärden  och  fabriken:  såg,  tegelbruk,  fär- 
geri med  stamp,  två  qvarnar;  det  hela, 
taxeradt  1863  till  316,500  rdr,  egdes  af 
intressenter. 

Sjuntorp.  Ett  mantal  skatte,  1  mtl 
krono  i  Bjälbo  socken,  Göstrings  härad 
och  Linköpings  län,  med  historiska  min- 
nen, som  äro  redan  omnämnda  under 
art.   Bjälbo. 

Själevad.  Socken  i  Själevads  härad 
af  Norra  Ångermanlands  fögderi  och 
Wester-Norrlands  län,  belägen  10  mil 
norr  om  Hernösands  stad,  gränsar  i 
norr  till  Björna  socken,  i  vester  till  Mo 
och  Sidensjö  socknar,  i  söder  till  Nätra 
socken  och  Bottniska  viken  samt  i  n.  o. 
till  Arnäs  och  Gideå  socknar.  Största 
längden  är  66,550  alnar,  största  bredden 
29,000  alnar.  Hela  arealen,  underly- 
dande holmar  och  skär  deri  inberäknade, 
utgör  64,733  tid,  hvaraf  230  tid  upp- 
tagas af  tomtplatser,  2,604  tid  af  åker, 
6,308  tid  af  äng,  51,128  tid  af  skogs- 
och  betesmark;  1,539  tid  bestå  af  odug- 
liga myrar  samt  2,924  tid  af  insjöar, 
utom  Happsta-  Själevads-  Wecke-  och 
Domsjöfjärdarne,  hvilka  ej  blifvit  intagne 
uti  byarnes  areal-summor  och  innehålla 
efter  approximativt  verkställd  uträkning 
3,860  tid. 

Socknen,  som  genom  Mo-elfven  sön- 
derfaller i  tvenne  hälfter,  iudelas  vanligen 
i  fjerdedelar  eller  s.  k.  fjerdingar,  nern- 
ligen  Norra  fjerdingen  eller  Norrgränden, 
som  ligger  omkring  ett  vattendrag,  som 
faller  in  åt  Arnäs,  Södra  fjerdingen  eller 
Sörgränden,  som  ligger  omkring  Kallån; 
Utombrofjerdingen,  belägen  nedanom  Sjä- 
levadsbro,  och  Ofvanbrofjerdingen,  liggande 
ofvanom  samma  bro. 


Sedan  Alnö  byar  af  90^  mtl  från 
år  1822  nu  mer  höra  till  Mo  pastorat, 
så  utgör  Själevads  sockens  hemmantal 
rätteligen  887/32  förmedlade  mtl,  hvaraf 
86j^  skatte,  lf/2  krono,  eller  2,123V4 
seland.  Hela  taxeringsvärdet  1862  var 
1,440,000  rdr,  hvaraf  29,500  rdr  för 
annan  än  jordbruksfastighet.  —  En  gam- 
mal traditon  förmäler,  att  Nätra  socken 
i  fjortonde  seklet  sträckt  sig  intill  Själe- 
vads bro,  så  att  den  trakt,  som  nu  är 
belägen  sydvest  om  Mo-elfven,  tillika 
med  Domsjö  och  Wåga  byar  eller  Sör- 
gränden  och  Utombrofjerdingen,  fordom 
lydt  under  Nätra,  hvarom  se  Hiilphers 
pag.  220. 

Att  förbigå  alla  gissningar  rörande 
socknens  namn,  må  blott  anföras,  att 
sannolikast  härledes  det  af  gamla  ordet 
Sel  (lugnt  flytande  vatten),  eller  af  Så 
=  Säve  (sjö),  emedan  kyrkan  med  flere 
byar  äro  belägna  pä  en  af  vatten  kring- 
skuren trakt,  som  dock  i  sednare  tider 
mycket  vallat  igen.  Socknen  har  fordom 
blifvit  kallad  Sävovad  eller  Säffvovad  och 
»Själa»,  hvilket  sista  i  dagligt  tal  allmänt 
begagnas;  socknen  företer  på  många 
ställen  ett  särdeles  skönt  och  behagligt 
landskap.  Ängermanelfven,  som  är  så 
allmänt  lofprisad ,  företer  näppeligen 
en  skönare  anblick  än  den,  som  öfver- 
raskar  den  resande  emellan  Hörnäs  gäst- 
gifvaregård  och  Själevads  bro.  Fjärdarnes 
spegelblanka  yta,  de  bördiga  stränderna, 
de  med  löfskog  be  växta  höjderna  samt 
de  långt  bort  i  fonden  och  äfven  på 
sidorna  belägna  höga,  dels  nakna,  dels 
skogbevaxta  bergsträckningarne,  mellan 
hvilka  Mo  kyrka  framskymtar,  utgöra 
en  bland  de  vackraste  utsigter,  som  finnas  \ 
inom  såväl  norra  som  södra  Ångerman- 
lands fögderi. 

Af  socknens  sjöar  nämnas  Ledingen, 
Storsjön,  Mörtsjön  och  Gunsjön,  hvilka 
jemte  förut  omtalade  fjärdar  eller  insjöar  | 
äro  icke  blott  en  väsendtlig  prydnad  för 
landskapet,  utan  äfven  utgöra  ett  gan- 
ska vigtigt  kommunikationsmedel  för 
varutransporten  sommartiden  ända  in  uti 
Lappmarken.  Själevads-elfven  befares  af 
ångbåt,  som  gör  dagliga  turer  mellan 
Örnsköldsvik  och  lastageplatsen  Galas-  > 
heden  i  grannskapet  af  Mo  bruk  och 
sågverk. 

De  högsta  bergen  äro  Ås-,  Bille-,  Myck- 


Själevad. 


Själevad. 


89 


Unge-  och  Svedjebergen,  det  förstnämnda 
med  en  vårdkase. 

Rådande  jordmånen  är,  såväl  för 
åkern  som  ängen,  sand-  och  lerblandad 
mylla,  på  många  ställen  äfven  stark  lera, 
hvilken  isynnerhet  visar  sig  å  Prestbor- 
dets  egor,  der  den  är  ovanligt  bördig; 
afkastningen  har  uppgått  ända  till  38:de 
komet.  Betesmarken,  som  är  stenbunden 
och  bergig,  är  otillräcklig.  Skogen  är 
numera  så  uthuggen,  att  större  delen  af 
hemmansåboerna  måste  från  aflägsna  skogs- 
hemman  förskaffa  sig  nödig  vedbrand. 

Mineralkällor  finnas  i  J 'fornas,  Berg, 
As  och  Nordanås  byar,  men  af  ringa 
halt.  Den  första  helsobrunn  blef  här 
upptagen  vid  Främmerhörnäs  år  1745. 
Numera  besökes  dock  ingen  af  dessa 
hälsobrunnar. 

Folkmängden,  som  år  1830  var  2,930, 
hade  1862  uppgått  till  4,233  (till  3,853 
enligt  mantalslängden). 

Oaktadt  sednare  tiders  lyx  och  öfver- 
flöd,  ser  man  dock  ännu  många  bruka 
den  korta  skinnfodrade  klädeslifpelsen 
med  förgyllda  knappar,  samt  ett  hvit- 
och  rödrosigt  skärp  om  lifvet,  vanligen 
under  öppna  pelsen;  och  kan  man  vara 
öfvertygad  att  i  denna  person  med  denna 
drägt  finna  en  »Själabo».  Den  kallare 
årstiden  begagnas  allmänt  hundskinns- 
pelsar  af  karlarne,  hvarföre  hundar  i 
mängd  här  uppfödas  endast  för  skinnens 
användande. 

Jordbruket,  socknens  första  hufvud- 
näring,  har  under  sednare  åren  blifvit 
mera  sorgfälligt  idkadt,  dess  framåtskri- 
dande får  i  första  hand  tillskrifvas  herr 
häradshöfdingen  och  riddaren  af  kongl. 
nordstjerneorden  A.  E.  Ros  jemte  garf- 
varen  Edin  i  Bjästa  af  Nätra  socken, 
hvilka  genom  införande  af  vexelbruk  å 
sina  egendomar  föregått  allmogen  med 
exempel  och  beredvilligt  lemnat  äskade 
upplysningar,  så  att  Bjästa  har  ansetts 
som  en  landtbruksskola,  intill  dess  en 
dylik  för  länet  i  Lunne  by  af  Arnäs 
socken  blef  organiserad.  Inom  denna 
socken  var  krono-länsman  Engblom  i 
Högsnäs  den  förste,  som  begagnade  sig 
af  vexelbruket,  hvilket  sedermera  små- 
ningom börjat  sprida  sig,  sedan  allmogen 
funnit,  att  det  hittills  vanliga  och  ännu 
mest  begagnade  så  kallade  wkoppelbruk» 
med  föga  trade  icke  bör  föredragas  det 
vi. 


med  jordens  natur  mera  överensstäm- 
mande vexelbruket.  Råg  odlas  mindre, 
ehuru  den  synes  trifvas  väl;  korn  och 
blandsäd  mest;  ärter  och  hafra  obe- 
tydligt. 

Boskapsskötseln,  socknens  andra  huf- 
vudnäring,  har  hittills  dels  af  brist  på 
sommarbete  och  dels  af  bristande  om- 
tanka  varit  eftersatt,  och  sålunda  äfven 
hindrat  jordbrukets  hastigare  förkofran. 
De  inskränkta  byskogarne,  till  största 
delen  bestående  af  berg-  och  stenbunden 
mark,  kunna  ej  erbjuda  hvarken  godt 
eller  tillräckligt  bete,  utan  måste  man 
söka  betesmarken  i  de  öfre  socknarne 
Sidensjö,  Nätra  och  Björna.  Boskapens 
förflyttning  till  de  aflägsna  fäbodarne  sker 
2:ne  gånger  om  året;  den  första  straxt 
efter  slutad  vår-and,  och  den  andra  efter 
slåtter-anden.  Angarnes  afkastning  är 
högst  ringa,  mest  bestående  af  starr- 
eller  bladfoder,  och  kan  ej  öfverstiga  2 
lass  eller  40  IU  pr  tid.  Bland  binä- 
ringar ar  linförädling  hufvudsak.  All- 
mogen har  här  mest  bland  Angerman- 
länningar  drifvitnordanskqgshandel.  Inom 
socknen  ligger  köpingen  Örnsköldsvik. 

Insjöfiske  idkas  något,  och  de  all- 
männa fisksorterna  äro:  gädda,  abborre, 
mört,  harr,  lake,  ål  och  rör.  På  somliga 
ställen  fås  äfven  gös,  braxen  och  rudor. 

Kyrkan  af  sten,  kallad  S:t  Olofs  och 
belägen  invid  stora  landsvägen,  10  mil 
norr  om  Hernösand,  på  en  höjd  vid 
Själevadsfjärden  eller  rättare  Prestsundet, 
lärer  vara  uppbyggd,  enligt  pr.  &  p.  1. 
C.  J.  Holms  förmenande,  i  ll:te  eller 
12:te,  men  enligt  Hulphers'  först  i  13:de 
århundradet,  är  utan  torn,  45 */2  alnar 
lång  och  I7V2  alnar  bred,  och  förvarar, 
oaktadt  sin  höga  ålder,  inga  minnes- 
märken, utom  ett  på  vestra  gafveln  synligt 
kors  af  röda  tegelstenar. 

Bland  kyrkoherdar  må  nämnas  Ca- 
rolus,  som  lefvat  1499,  hvilket  ses  utaf 
ett  af  honom  utgifvet  råskillnadsbref 
emellan  Anundsjö  och  Själevads  socknar, 
dateradt  samma  år,  der  han  kallar  sig: 
»Wij  Herr  Carl,  Djekne,  Underlagman  i 
Ångermannaland  og  Kyrlioprcstcr  i  Sia- 
lafvad.»  Engelbertes  Olai,  som  hade  en 
son,  Olof  Bure,  född  1578,  blef  konung 
Gustaf  Adolfs  lifmedikus.  Han  har  år 
1620  gifvit  plan  och  ritning  till  anläg- 
gandet af  städerna  Söderhamn,  Sundsvall, 

12 


90 


Själevai). 


Själevad. 


Umeå,  Piteå,  Luleå  samt  Torneå;  bl  ef  se- 
dan vice-president  i  Åbo  hofrätt,  adlades 
1621.     En    broder    till  honom,    sekreter 
Jonas    Bure,    har    bland    annat    utgifvit 
geneologiska   tabeller  öfver  de  förnämsta 
Svenska    ätter,    förvarade   i   Iliksarchivet. 
Laurentius   Olai  Agrelius    —  död   1668. 
M.Petrus  Nicolai  Holmbom,  missionär  i 
Lappmarken,  död   1763;  samt  nuvarande, 
Carl  Johan  Holm,  född  af  fattiga  föräldrar 
i  Helsingfors;   var  regementspastor  under 
fälttågen    1808  —  9,    och    åtföljde   såsom 
sådan   regimentet   under  dess  marscher  i 
Finnland    öfver    200  mil   och    i    Sverige 
50  mil,  samt  har  bevistat  11  drabbningar. 
Han  var   riksdagsfullmäktig   från   Hernö- 
sands  stift  år  1835;  höll  år  1838  möte 
med  alla,  både  äldre  och  yngre  till  kon- 
traktet   hörande    prester.      Onekligen   har 
prosten  Holm  verkat  mycket  för  sin  för- 
samlings förkofran.    Plan   har  alltid  varit 
en  driftig   och    kunnig    jordbrukare,  och 
såsom   sådan    föregått    församlingsboerna 
med  godt  exempel.    På  hans  föranstaltan- 
de hafva  5  landtbruksmöten  blifvit  hållna. 
Sparlånsimättningen    var    hans  förtjenst- 
fulla  verk,   men    denna   lär   likväl  numer 
hafva    upphört,  sedan    Kongl.    Maj:t    år 
1858  befriat  pastoratet  från  denna  skyl- 
dighet;   hvad    som    likväl    af    allt    mest 
förvärfvat     honom     sina     medmenniskors 
kärlek    och    aktning,    är    den    1839    vid 
fattigvården   organiserade  arbetsinrättnin- 
gen, hvarigenom  tiggeriet  och  lösdrifveriet 
till  stor  del  upphört.  —  År  1830  stiftades 
inom  socknen  en  förening,  inom   hvilken 
en  fattig   torpare    kan    få  full  ersättning 
icke  blott    för   hus   och    gård,    utan    ock 
för  spannmål,  som  genom  olyckshändelser 
förloras. 

Barnundervisningen  besörjes  af  en 
examinerad  lärare  i  fast  skola  uti  ett 
prydligt  skolhus,  uppfördt  på  1850-talet. 
Barnens  antal  i  skolåldern  är  391,  här- 
af  undervisas  180o  i  hemmet,  5  sakna 
all  undervisning.  Årliga  afkastningen  af 
enskilda  donationer  till  skolan  uppgår 
till  90  rdr  rmt.  Vid  skolan  finnes  ett 
planteringsland  af  7,000  qvadratalnars 
ytvidd. 

Fornlemningar.  Ehuru  denna  socken 
förmodas  vara  den  först  bebyggda  trakt 
inom  norra  fögderiet,  finnes  numera  inga 
anmärkningsvärda  minnen  från  fordna 
dagar.  Hiilphers  omtalar  dock,  att  på 
ett  berg,  Kattkläppen   kalladt,  söder  om 


prestgården,  förekomma  två  stora  högar 
af  runda  stenar  uppkastade,  hvilka  tros 
vara  någon  begrafningsplats;  tvänne  dy- 
lika lära  äfven  finnas  på  Hörnäs  egor  eller 
Näsberget.  Lemningar  efter  något  kapell 
i  Björna  socken,  hvilken  ända  till  1824 
utgjorde  annex  till  Själevad,  äfvensom 
gra f högar,  hvaruti  funnits  små  urnor 
med  aska,  vittna  dock  om  ortens  ålder. 

En  gammal  tradition  förmäler,  att 
det  första  kapell,  som  härstädes  funnits, 
varit  uppfördt  vid  kusten  af  Wåge  bys 
egor,  h varefter  några  spår  dock  ej  kunnat 
skönjas.  Vidare  förmäles,  att  när  fråga 
blef  väckt  om  ny  kyrkas  byggande,  upp- 
stod tvist  emellan  de  på  långt  afstånd 
från  hvarandra  bosatte  sockneboerna  rö- 
rande platsen  för  denna  kyrka.  De  längst 
norr  boende  ville  naturligtvis  bibehålla 
den  gamla  platsen  vid  Hemling  i  Björna 
socken,  och  de  längst  söder  boende  der- 
emot  den  vid  Wåge.  Tvisten  om  kyrko- 
platsen bilades  omsider  sålunda,  att  den 
nya  kyrkan  skulle  byggas  på  stranden 
strax  utmed  stället  der  den  »Kel.  klockan» 
enligt  sägnen,  nedfallit  på  sin  flykt  från 
Wåge,  dit  den  blifvit  flyttad  af  dem, 
som  önskade  kyrkan  der  uppförd.  Tradi- 
tionen styrkes  af  en  ofvanför  bron  i 
prestsundet  befintlig  vak,  som  tillfryser 
endast  vid  ovanlig  stark  köld.  Denna 
vak  kallas  ännu  i  dag  »Klockvaken»  och 
är  ett  mycket  farligt  ställe  att  färdas 
öfver  vintertiden. 

Till  ortens  historia  hör,  att  konung 
Carl  XI  år  1694  den  8  och  26  Juni, 
på  fram-  och  återresan  från  Torneå,  ätit 
middag  i  Själevads  prestgård,  och  vid 
detta  tillfälle  bortgifvit  pastoratet  till 
yngsta  dotterns  blifvande  make,  i  händelse 
det  blef  en  prest.  Lochnaeus,  som  seder- 
mera blef  gift  med  denna  flicka,  var  ock 
pastor  här  i  49  års  tid.  —  Kon.  Adolf 
Fredrik  passerade  härigenom  den  3:dje 
Augusti  1752. 

Ibland  olyckshändelser  må  omnämnas: 
att  den  26  Maj  1701,  en  söndagsmorgon, 
omkommo  30  personer  på  Själevadsfjär- 
den,  derigenom  att  kyrkobåten  kantrade 
uti  en  i  hast  uppkommen  svår  storm. 
Fiendens  härjande  år  1721,  äfvensom 
sednare  tiders  befarade  infall  hafva  oroat 
denna  sockens  invånare. 

Här  märkes:  Forss  sågverk,  skattlagdt  cl.  2 
Juni  1809  till  3'/.,  tolfter  bräder  —  eges  af 
ett   bolag;    till    sågverket    höra     I2V2  *eh»ud  i 


Sjö. 

Domsjö  by  (hela  bjn  är  21  c  mtl  med  1,021  tid, 
hvaraf  67  åker);  i  denna  by  linnes  äfven  lastage- 
plats.  —  Af  byn  Fremmerhöittås,  1  '  2  mtl.  äro 
11'  4  seland  indelta  till  gastgifreri.  —  Af  hem- 
manet Gel/ven  äro  II1  2  seland,  of  byn  *\yland 
äro  l2'/-2  seland  anslagne  till  länsmansboställe, 
i  Nyland  tinnes  äfven  gästgiTven.  —  I  byn 
Xorrluv  gånger,  IJ?  mtl,  areal  932  tid,  tillhöra 
6  seland  köpingen  Örnsköldsvik.  —  Uti  Sörluvg- 
ångers  by  finnes  ett  skeppsvarf.  —  Af  byar  må 
vidare  nämnas:  Billsta,  iHy  mlh  a,ea'  1.331 
tid,  hvaraf  99  åker;  Grytsjö,  ' /4  mtl  med 
Perresjö  nybygge,  4,31)9  tid,  hvaraf  30  åker; 
Westerhus,  32  3  mtl,  areal  1,206  tid  hvaraf 
163  åker;  Westeralnäs,  31  fi  mtl,  areal  1,334 
tid,  hvaraf  1(12  åker;  Kroksta,  2'/2  mtl,  areal 
348  tid,  hvaraf  97  åker.  -  Prestbordet,  ?,}  mtl 
kyrkoherdens:  —  Galnas,  7/j>4  mtl,  komministers* 
boställe.  —  Några  byars  namn  må  vidare  upp- 
tagas, såsom  Sund,  Svedja,  Öfverbi/lo,  Fråmtner~ 
billa.  //örnett.  Nordanäs.  —  Adress:  Hjästad, 
söderifrån;  Nordmaling,   norrifrån. 

Sjö  eller  Sjöberg.     Ett  och  ett  hälft 

mantal  frälse-säteri  uti  Oggestorps  socken 
af  Tveta  Ii  ärad  och  Jönköpings  län,  be- 
läget vid  Tenhulta-sjön,  vid  pass  3/4  mil 
s.  v.  från  kyrkan,  som  ligger  \x/2  mil 
s.  o.  från  Jönköping;  det  egdes  1862, 
jämte  3/$  fr.  Elgaryd,  2  qvarnar  och  en 
såg  samt  bränneri,  af  Carl  A.  Larsson. 
Om  Sjö  är  intet  vidare  kändt  än  att 
det  blef  säteri  1662  och  egdes  på  1840- 
talet  af  friherrinnan  W.  von  Wsernstedt, 
född  Flcetvood.  Ar  1862  var  säteriet 
ensamt  åsätt  ett  tax.-värde  af  35,000 
rdr  rmt. 

Sjöaryd.  Ett  och  V4  mtl  skatte  uti 
Markaryds  socken  af  Sunnerbo  härad  och 
Kronobergs  län,  på  gränsen  mot  Halland; 
här  är  gästgifveri,  hvarifrån  skjutsas  till: 

Knäred  i  vester lVg  mil. 

Markaryd  s.   o IV2      ■ 

Sjöbacka.  Ett  och  ett  hälft  mantal 
berustadt  säteri  uti  Ljungs  socken  af 
Gullbergs  härad  och  Linköpings  län,  lyder 
under  Ljungs  säteri;  taxeringsvärdet  år 
1863  var  50,000  rdr  rmt. 

Sjöberg  eller  Sjöbolet.  Egendom  uti 
Lognås  (Lugnas)  socken,  Kinne  härad  och 
Skaraborgs  län,  bestående  af  5  hela  hem- 
man, hvaraf  1  säteri  och  1  sk.-rusthål), 
V2  frälse  och  resten  krono-skatte,  är  be- 
lägen V4  mil  från  kyrkan,  1V4  mil  från 
Ullervads  qvarnar,  mellan  Björsäters  och 
Forsheras  gästgifvaregårdar,  å  hvilken  all- 
männa posten  passerar  4  gånger  i  veckan 
året  om.  Till  livad  som  under  art. 
Lognås  redan  blifvit  nämndt  om  denna 
välbelägna  egendom,  äro  vi  nu  i  tillfälle 
att  anföra  följande:    Vid  tegelbruket,  be- 


Sjöberg. 


91 


läget  på  stranden  af  Wenern  och  med 
lastbrygga  af  sten,  tillverkas  årligen  200 
ä  250,000  st.  tak-  och  murtegel.  Ång- 
bränneri  finnes  med  rik  vattentillgång 
och  stenkällare,  nyanlagd  hamnbyggnad 
af  sten  med  railväg  och  kranar,  qvarn- 
an läggning  med  stendam  för  2  par  stenar, 
jämte  qvarn  vid  tröskverket.  Till  egen- 
domen hörer  godt  fiske  i  Wenern.  Arealen 
utgör  1,461  tunnland,  hvaraf  5l8,is 
åker  och  äng,  694,23  skog,  samt  247,28 
skogbeväxta  och  inhägnade  beteshagar. 
Till  gården  hörer  ett  större  fält  beväxt 
med  utmärkt  vackra  pyramidformiga  enar, 
hvilka  gifva  åt  landskapet  en  högst  egen- 
domlig karakter.  Att  enen  här  har  upp- 
växt till  träd  och  ej  såsom  i  allmänhet 
i  buskform,  förorsakas  deraf,  att  den  rök, 
som  utvecklas  vid  det  närbelägna  tegel- 
bruket, dödar  eller  bortdrifver  insekten 
(Tipula  juniperina),  hvilken  annars  lägger 
sina  A^  i  spetsarne  på  enens  grenar  och 
derigenora  hindrar  deras  utveckling  (Prof. 
Arrhenii  elementarkurs  i  botaniken). 

Äldsta  kända  egare  är  kaptenen  Erio 
Jonsson,  adlad  Lagercrantz,  efter  hvars 
dotters  död  egendomen  tillföll  guvernören 
Anders  Hästehufvuds  enka,  Brita  Kafle, 
och  ärfdes  derefter  af  dennas  systerson, 
kapten  Bengt  Uggla,  som  lefde  på  1670- 
talet.  —  Enligt  uppgift  i  tidningarne 
skall  egendomen  nu  blifvit  försåld  lör 
210,000  rdr  rmt,  inber.  inventarier,  till 
brukspatron  Croneborg  från  Wärmland. 

Sjöberg  eller  Kagghamra.  Två  mtl 
fr.-säteri  uti  Grödinge  socken  af  Svartlösa 
härad  och  Stockholms  län,  beläget  på  en 
höjd  vid  östra  sidan  af  Kaggfjärden, 
tillhörde  1689  generalmajor  frih.  G.  H. 
Horn  och  dess  fru  J.  Liljehök,  kom  på 
1700-talet  till  slägten  Wattrang,  som 
egde  det  1772  och  1825,  tillhörde  1850 
hofm.  gr.  G.  U.  Bonde,  år  1863  herr 
W:m  Ullberg. 

Sjöberg,  som  på  "1850-talet  hade  217/g 
mtl  under!.,  utgjorde  1863  jämte  2  mtl 
Briibbhamra  med  sågqvarn  lör  2  ramar, 
l7/8  mtl  Bjursta,  V4  Ström,  %  mtl 
Tridltorp,  alla  frälse,  Nedra  qvarn  med 
2  par  stenar,  allt  i  samma  socken,  samt 
2V3  mtl  i  Sorunda,  ett  gods,  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  197,600  rdr  rmt,  hvaraf 
35,000  rdr  för  hufvudgården  Sjöberg. 

Sjöberg.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Össeby-Gai  ns  socken  af  Långhungra  härad 
och  Stockholms  län,  vid  Garusvikens  vestra 


92  Sjöberga. 

strand,  har  innehafts  från  1647  af  slägten 
Bjelke,  sedermera  af  Svinhufvnd,  Stjern- 
krona,  Gyllenadler,   1849  af  en  Ersson. 

Sjöberga,  fordom  Elfstorp  och  Elltorp. 
Två  mantal  fräl se-säteri  uti  Björsätters 
socken  af  Bankekinds  härad  och  Linkö- 
pings län,  beläget  %  mil  tråri  kyrkan,  vid 
Omraen,  härpå  sednare  tiden  haft  samme 
egare  som  Ekhults  säteri,  till  hvilken  art. 
hänvisas.  —  Af  äldre  egare  namnes  Chr. 
Ållongren  år  1668,  sedan  slägteu  Ström- 
felt,  major  Gripen  va  ldt  m.  fl.;  sedermera  har 
det  tillhört  apothekare  Cavallin,  dorakyrko- 
sysslomannen  Egnell,  som  afyttrade  det 
till  grefvinnan  Bjelke.  Nuvarande  egaren 
är  herr  F.  Friden.  Vid  gården  finnas 
tegelbruk  och  qvarn.  Taxeringsvärdet  år 
1863  var  60,600  rdr  rmt. 

Sjöbo.  Gästgifvaregård  och  Färs  härads 
tingställe,  belägen  uti  Asums  socken  af 
Malmöhus  län;  skjutsar  till: 

Efverlöf lV4  mil. 

Tranås 1%     » 

Weberöd I1/*      » 

Östraby l1^      » 

Ramsåsa I1/*      » 

Adress:  Hörby. 

Sjöboholm*  Ett  och  V8  mtl  frälse- 
säteri (5/8  mänt.  frälse-säteri  Sjöboholm 
med  af  hysta  hemmanet  l/2  mtl  Skräddare- 
bygget)  uti  Hishults  socken  af  Höks  härad 
och  Halmstads  län,  är  utmärkt  vackert 
beläget  på  en  holme  i  Oxhults  sjö,  IV2 
mil  från  Laholm.  Till  säteriet  höra  till- 
räckliga skogar  och  torfmossar.  Jordmånen 
uppgifves  vara  af  bördig  beskaffenhet, 
Säteriet  var  1862  åsätt  ett  taxeringsvärde 
af  15,000  rdr  rmt. 

Äldre  egare  hafva  varit  vice  härads- 
höfding  Gabr.  Gyllengrip,  hofjägmästaren 
Burensköld,  öfverauditoren  Cronqvist,  hr 
Elof  Munk  af  Rosensköld,  von  Ekensten 
år  1862,  som  äfven  var  egare  till  säteriet 
Oxhult,  se  den  art.   " 

Sjöbonäs.  Ett  mantal  berustadt  säteri 
uti  Hjo  socken  af  Kåkinds  härad  och 
Skaraborgs  län,  utgör  jämte  underlydande 
2  mtl  skatte,  ett  gods,  tax.  till  106,900 
rdr  rmt,  hvaraf  30,000  rdr  för  säteriet. 
Enl.  Djurberg  hade  gården  1818  ymnigt 
höbol  med  mycken  klöfver,  hjelplig  skog, 
prydlig  mangårdsbyggnad  af  trä,  med  en 
rymlig  trädgård;  nu  finnes  här  äfven 
bränneri.  Egare  är  krono-länsraan  C. 
Carlbfcrg. 


Sjöeryd. 

Sjöeryd.  Ett  mantal  frälse  och  1 
mtl  berustadt  säteri  uti  Björkö  socken  af 
Östra  härad  och  Jönköpings  län,  belägne 
vid  St.  Nömmen,  egdes  i  17:de  seklet 
af  Knut  Krabbesson,  Gör.  Patkull,  slägten 
Duse.  I  sednare  tiden  hafva  de  varit 
förenade  med  llödjenäs  säteri. 

Sjöeryd.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Öggestorps  socken,  Tveta  härad  och  Jön- 
köpings län,  i  sambruk  med  V4  frälse, 
Laggarebo,  ligger  %  mil  från  Jönköping, 
V4  mil  från  Eksjö,  utmed  Stensjön.  Det 
är  väl  bebygdt  och  har  en  väl  anlagd 
trädgård;  jordmånen  består  al  lera  och 
svartmylla.  Inegorna  äro  beväxta  med 
ek,  asp  och  björk  samt  skogen  med  furu 
och  gran.  Nämnda  Stensjö  och  Laggarebo 
sjö  äro  fiskrika.  Taxeringsvärdet  å  sjelfva 
säteriet,  år  1862,  var  20,000  rdr  rmt. 
Sjöeryd  blef  säteri  1668  och  egdes  jämte 
Ubbarps  säteri  på  1770-talet  af  ryttm. 
Sandiers  enka,  fru  Eva  Oxhufvud,  1844 
af  borgm.  J.  J.  Ekenman,  1862  egdes 
Sjöeryd  ensamt  med  Laggarebo  af  kongl. 
sekter  U.  Reutersvärd. 

Sjöeryd.  Ett  mantal  ber.  säteri  uti 
Tofteryds  socken  af  Östbo  härad  och 
Jönköpings  län,  har  vacker  belägenhet 
vid  norra  ändan  af  Sjöryds-  eller  Linne- 
sjön, samt  en  af  de  betydligare  egorymder 
i  orten,  nemligen  2,400  tunnl.  Jordens 
botten  är  öfver  allt  grus  med  mer  och 
mindre  djup  matjord. 

Sjöeryd  har  i  äldre  tider  tillhört  Nydala 
kloster,  från  h vilket  det  år  1226  bort- 
byttes till  en  Brudh  Harokson.  Det  egdes 
länge  af  slägten  Stråle,  härstammande 
från  Sibbedalen  eller  Silbodal  i  Wärmland, 
och  hvars  stamfader,  Anders  Olofsson 
Stråle,  redan  1467,  då  han  adlades  af 
konung  Carl  Knutsson,  skref  sig  till 
Sjöared;  efter  Stråle-slägten  har  det  till- 
hört ätterna  Lood,  Reenstjerna,  Norden- 
fält, von  Seth  och  Mörner.  Sista  egaren 
af  adelig  slägt  var  en  löjtn.  vid  Adels- 
faneregeraentet,  Hampus  Mörner.  Det 
inköptes  1814  af  kronofogden  J.  P. 
Westlund,  den  fjerde  kände  kronofogde, 
som  innehaft  Sjöeryd.  Han  afskiljde  der- 
ifrån  tvänne  torp,  Grohult  och  Sjöbo, 
beräknade  till  */4  af  gården;  de  öfriga 
3/4  köptes  1825  af  brukspatron  Anders 
Åkerlund,  hvilken  försålde  V4:del  till 
enkeprostinnan  Lagergren,  sedermera  gift 
med  kommissionslandtmätaren  O.  Albion 
Nyander,    hvilken,    efter    anstäldt    skifte. 


Sjögerstad. 


Sjögerstad. 


93 


utflyttat  på  ny  plan,  försett  heramansdelen 
med  prydliga  hus  nära  vägen  mellan 
Skillingaryds  och  Toftaryds  gästgifvare- 
gårdar,  och  gjort  dera  betydliga  odlingar. 
Den  återstående  haltdelen  köptes  af  en 
bonde,  som  inom  2  år  förstörde  den  på 
hans  lott  fallna  härligaste  skog,  som 
fanns  i  trakten.  Det  stora  huset,  upp- 
fördt  af  hr  Westlund,  försåldes  äfven  och 
figurerar  nu  som  värdshus  i  Wernarao. 
För  närvarande  är  Sjöeryd  skiftad  i  12 
delar,  hvaraf  den  största,  på  ££  mantal, 
tax.  till  14,000  rdr  rmt,  och  miusta,  V32 
mtl,  tax.   till   1,000  rdr  rmt. 

Sjögerstad.  (Sjögerstad  efter  eckl. 
raatr.)  Konsistorielt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Billings  kontrakt  af 
Skara  stift,  utgöres  af  socknarne  Sjöger- 
stad, moderförsamling,  och  Rådened,  annex, 
båda  hörande  i  administrativt  hänseende 
till  Gudhems  härad  och  i  judicielt  till 
Höijentorps  fögderi,  med  tingställe  i 
Falköping.  —  Socknarne,  hvars  namn 
härledas  från  2:ne  forntida  kämpar,  Sjöger 
och  Hane,  hvilka  varit  bröder,  och  af 
h vilka  den  förre  bebott  Sjögerstad  och 
den  sednare  Rådened  (Ranes  hed),  *)  mötas 
i  norr  af  Stentorps  sockens  andel  å  förra 
kronoparken  Billingen  samt  Kyrketorps 
socken,  i  öster  af  Hagelbergs  och  Ljung- 
hems  socknar,  i  söder  af  Stentorps  och 
Borgunda,  samt  i  vester  af  Häggums 
socken.  Hela  arealen  är  6,296%  tid, 
derutaf  1027/8  tomtplatser,  2,027V8  åker, 
1,628  äng  samt  2,538%  tid  skogs-  och 
betesmark,  sjöar  och  mossar  deruti  in- 
beräknade. 

Socknarne  äro  till  en  del  belägna  å 
Billingsberget,  derifrån  de  sänka  sig  dels 
till  Falbygdens  och  dels  till  Kåkinds 
härads  flacka  ytor.  På  Sjögerstads  södra 
sida  inskjuter  från  Borgunda  socken  det 
s.  k.  Borgundabcrg,  hvars  högsta  punkt 
å  Bussagårdens  egor  ligger  öfver  »Store- 
rör»  142,33  fot,  öfver  Sjögerstads  kyrka 
232,25  samt  öfver  jernbanan,  då  man 
nedkommit  under  Billingen,  358,50  fot. 
Höjdsträckningarne,  hvilka  samtligen  äro 
utgreningar  af  förutnämnda  2:ne  berg, 
synas  utgöra  en  gränsskilnad  mellan  den 
hufvudsakliga  olikhet,  som  märkbart  före- 
ter sig  i  de  omkringliggande  trakternas 
jordmån.  Skogstillgången  i  Sjögerstad  är 

')  Enligt  ett  befintligt  bytesbref  af  år  1625, 
kallades  Sjögerstad  ännu  den  tiden  Sjoval- 
stadum  (Sjogers  Valstad). 


högst  inskränkt,  dock  har  östra  delen 
af  socknen  ännu  skog  till  husbehof. 
Skogarne  bestå  hufvudsakligen  af  gran 
och  furu.  Vestra  delen  af  Rådened  eger 
löfskog,  och  har  hela  socknen  erhållit 
barrskog  på  förra  kronoparken  Billingen, 
hvilken  numer  är  nästan  totalt  afverkad. 
Till  ovanligare  trädslag  torde  få  räknas 
den  här  förekommande,  s.  k.  Gråalen 
(Alnus  incana).  Den  s.  k.  Siwsjöji  är 
till  en  del  belägen  inom  Rådened;  ifrån 
henne  utgår  ett  strömdrag,  som  under 
sitt  lopp  genom  socknen  sätter  i  verk- 
samhet 6  större  och  mindre  qvarnverk. 
Sjön  skall  fordora  ej  haft  något  utlopp, 
men  fru  Ingeborg  Gylta  beredde  trakten 
denna  fördel,  då  hon  år  1639  lät  spränga 
en  väg  för  vattnet;  och  kallas  densamma 
Fläskgrafven  af  orsak,  att  hon  härtill  skall 
användt  eld  och  fläsk.  —  Inom  Sjöger- 
stad finnes  icke  något  större  vattendrag; 
men  genom  flera  små  bäckars  förening 
från  Billingshöjderna,  bildas  en  mindre 
å,  som  genomskär  socknens  östra  del 
och  framgår  till  Hagelberg;  det  enda 
vattenverk,  som  vid  denna  finnes,  är  den 
s.  k.  Asaqvarnen  under  säteriet  Store- 
gården Loringa.  De  inom  socknen  be- 
fintliga mossarne  bestå  dels  af  torfjord 
utan  affall  och  dels  af  hvitmossa.  Sjö- 
gerstads och  Begumatorps  byar  ega  svart- 
mylla i  dalarne,  på  de  bättre  höjderna 
sandmylla,  samt  på  de  sämre  skifferjord. 
Loringa  och  de  i  öster  belägna  enstaka 
hemmanen  ega  sandblandad  lera  och 
sandmylla.  1  Rådeneds  socken  omvexlar 
jordmånen  ännu  mer  samt  består  af  svart- 
mylla, sand  och  grusjord  och  är  på  flera 
ställen  besvärad  af  syra,  som  uppstiger 
från  bottenlagren.  I  höjdsträckningen 
mellan  Begumatorp  och  Loringa  anträffas 
på  åtskilliga  ställen  mergel  af  olika  färg, 
i  allmänhet  grå  eller  gul,  hvilken  sednare, 
af  allmogen  kallad  gulockra,  begagnas 
till  bestrykning  af  byggnader.  En  annan 
jordart  upptages  här  äfven,  hvilken  i 
allmänhet  benämnes  svart  dy  och  begagnas 
till  färgning  af  ylleväfnader.  I  den  nu 
omtalade  höjdsträckningen  uppspringa 
källor  i  stor  mängd,  af  hvilka  somliga 
innehålla  stark  mineralblandning;  af  dessa 
må  nämnas  en  vid  hemmanet  T/tolsbacken, 
hvars  helsovatten  ofta  med  fördel  blifvit 
begagnadt  för  chroniska  åkommor. 

Förmedelst  den  höglända  belägenheten 
är  klimatet  ganska   helsosamt,   äfvensom 


94 


Sjögerstad. 


Sjögerstail. 


gifvas  många  natursköna  ställen,  såsom 
vid  Sjögerstads  kyrka  och  Regumatorps 
by,  hvarifrån  utsigt  i  öster  gifves  öfver 
Wcttern  ända  till  Omberg  och  i  söder 
till  de  omkring  6  mil  aflägsne  försam- 
lingarne Sandhem  och  Habo. 

Folket,  idogt  och  arbetsamt,  utmärker 
sig  mer  genom  ihärdighet  och  uthållig- 
het, än  för  sjelfständighet,  tilltagsenhet, 
liflighet  och  raskhet.  Jordbruket  är 
socknens  hufvudnäring.  Inga  binäringar 
finnas  och  handaslöjder  idkas  blott  till 
husbehof.  Penningebeloppet,  hvartill 
produkterna  afsättas  utom  socknen,  upp- 
gafs  på  1850-talet  årligen  till  30,000 
rdr  rmt.  Spannmålen  afsattes  förut  ute- 
slutande i  Borås  stad,  dit  man  räknar  9 
mil,  numera  deremot,  då  torgdagar  blif- 
vit  öppnade  i  städerna  Sköfde  och  Fal- 
köping —  till  den  förra  räknas  7/g  m^ 
och  till  den  sednare  2l/2  mil  — ,  afsattes 
nästan  all  spannmål  derstädes.  De  all- 
männaste sädesslagen  äro  råg,  ärter, 
bland  korn,  hafra  och  potates,  hvilka 
oftast  lemna  medelmåttig  afkastning.  Af 
rotfrukter,  utom  potates,  endast  kålrötter 
samt  något  rofvor.  Åkern  anses  svår- 
brukad  med  undantag  i  Sjögerstads  östra 
del.  Inom  pastoratet  finnas  4  tröskverk, 
som  medelst  dragare  sättas  i  gång.  Vestra 
delen  af  Sjögerstads  socken  saknar  nästan 
helt  och  hållet  naturlig  äng,  och  beror 
höbordets  tillräcklighet  här  väsendtligen 
på  åkerjordens  igensåning  med  foder- 
växter. I  detta  afseende  är  säteriet 
Bussagården  redan  uppdrifvet  öfver  de 
andra  hemmanen,  enär  V6  af  dess  jord 
årligen  besås  med  klöfver-  och  timothei- 
frön.  Egentliga  betesmarken  utgöres  af 
skogarne,  och  är  den  såväl  mager  som 
otillräcklig;  till  de  större  egendomarne 
finnes  likväl  tillräckligt  bete,  utan  att 
skogsmarken  dertill  behöfver  särdeles 
aniitas. 

Större  trädgårdar  finnas  å  ståndsperso- 
nernas egendomar,  och  har  allmogen  i  all- 
mänhet följt  exemplet,  dock  i  mindre  skala. 

Redan  år  1834  anlades  vid  Sjöger- 
stad en  för  båda  socknarne  gemensam 
skola.  Barnundervisningen  bestrides  nu 
af  en  examinerad  lärare  och  2  lärarinnor 
nti  en  fast  folkskola,  2  dito  småbarns- 
skolor, der  127  barn  erhöllo  undervisning 
år  1862,  medan  24  barn  undervisades 
i  hemmet.    Tvenne  fattighus  finnas  inom 


pastoratet  och  magazin  i  hvardera  socken. 
Fattigkassor  äro  bildade  för  flera  år 
tillbaka.  Innan  den  gemensamma  spar- 
banken för  länet  blef  inrättad  hade  en 
och  annan  husbonde  gjort  insättningar 
i  Mariestads  sparbank  af  en  del  å  sitt 
tjenstfolks  löner  och  derigenom  beredt 
dem  ett  mindre  kapital.  Den  nya  in- 
rättningen vann  i  början  förtroende,  men 
ifvern  synes  sedermera  aftagit. 

Sjögerstads  kyrkas  ålder  är  okänd; 
redan  år  1288  omnämnes  en  Benediktus 
såsom  pastor  derstädes;  hon  är  i  för- 
hållande till  folkmängden  högst  otill- 
räcklig: har  en  längd  med  chor  och 
tornbyggnad  af  31  alnar,  högsta  bredden 
är  9V2  alo-  Kyrkan  uppgifves  till  arki- 
tekturen, hvad  det  inre  med  sina  3 
höga  hvalf  beträffar,  vacker.  Tornet 
med  spira  är  51  alnar  högt.  I  kyrkan 
förekommer  en  vacker  tafla  målad  i  olja 
och  föreställande  Simeon,då  han  i  templet 
vid  omskärelsen  tager  Jesus  i  famnen; 
taflan  skall  vara  af  en  fulländad  mästar- 
hand. Rådeneds  kvrkas  ålder  anses 
öfvergå  vida  Sjögerstads  (folksägnen  vill 
t.  o.  ra.  förlägga  hennes  ålder  före 
syndafloden).  Hon  är  högst  inskränkt. 
På  kyrkogården  finnes  en  vacker  graf- 
vard  i  Götisk  stil,  der  Öfverstelöjtn.  C. 
M.  Sparrsköld  med  dess  fru  A.  L.  Ehren- 
preus  ligga  begrafne.  Här  förekommer 
äfven  en  pestgraf,  der  24  i  pesten  aflidna 
personer,  år  1711,  blifvit  nedlagda.  Af 
kyrkornas  tillhörigheter  förtjenar  endast 
omnämnas  en  i  Sjögerstad  varande  för- 
gylld och  ganska  vacker  brudkrona  af 
silfver.  Vid  byn  Regumatorp  skola  finnas 
lemningar  efter  en  tredje  kyrka,  invigd 
till  de  tre  heliga  konungars  åminnelse, 
som  åtminstone  i  namnet  förvarar  dessa 
förmenta  regenters  hågkomst.  Bland 
kyrkoherdarne  förtjenar  Helge  Ekberg, 
som  dog  här  d.  10  September  1746  vid 
75  års  ålder,  efter  att  hafva  innehaft 
embetet  i  44  år,  att  lefva  i  åminnelse. 
Han  var  utmärkt,  icke  blott  för  sin 
rediga  och  ordentliga  embetsförvaltning, 
sin  resliga  växt  och  kroppsstyrka,  utan 
äfven  för  sin  kännedom  i  läkarekonsten, 
hvilken  förskaffade  honom  en  mängd 
besök  af  när  och  fjerran  boende  personer. 
Två  af  sina  tjenstgossar  inöfvade  han, 
den  ene  i  örtkännedomen  och  huskurers 
användande,  den  andra  i  veterinärkonsten. 


Sjögerstad. 

Fornlemnmgar  förekomma  Lär,  lika- 
som i  öfriga  delar  af  Westergötland  i 
mängd.  De  märkligaste  äro:  En  större 
tingskrets  (?)  vid  hemmanet  Skarnhulan 
(Österhögen);  en  mindre  tingskrets  å 
den  s.  k.  Sjögerstads  hed.  A  Oster- 
Bussagårdens  egor  förekomma  de  s.  k. 
uStorerör»,  som  äro  trenne  större  sten- 
rösen,  h vilka  i  sina  yttre  kanter  hafva 
en  större  ordnad  stenring.  Traditionen 
förmäler  att  dessa  rör  i  fornåldern  utgjort 
en  samlingsplats  för  de  tre  häraderna 
Kåkind,  Gudhem  och  Walle,  hvilka  nu 
utgöra  Höjentorps  fögderi.  Rörens  stor- 
lek äro  i  förhällande  till  häradernas. 
Pä  häradsskrifvarebostället  Grufvagårdena 
nuvarande  tomtplats  fanns,  före  hemma- 
nets anläggning,  en  i  godt  behåll  varan- 
de plats  af  större  stenar.  Den  gick  frän 
norr  ät  söder  och  hade  denna  form  c^J. 
Kännare  hafva  ansett  den  för  högst  säll- 
synt och  trott  den  vara  begagnad  till 
offerställe  eller  griftplats.  Ljusekulla  är 
en  ättebacke  å  prestgårdens  egor.  På 
Kådeneds  kyrkogård  har  legat  en  runsten, 
som  vid  en  kyrkans  reparation,  blifvit 
inlaggd  i  kyrkgolfvet.  Stenen,  som  eger 
Thors  hammare  i  inidten,  har  i  väl 
huggna  och  läsliga  runor  följande  inskrift: 
Ram:  fet:  gera:  stin:  tf)enna:  a:  Ddetnr: 
fatfjuT:  8111.  Denna  sten  förvarar  således 
namnet  af  icke  allenast  den  i  början  af 
beskrifniugen  omtalade  Hane,  som  för- 
modas varit  den  rike  bonden,  hos  hvilken 
Kolf  Krake  gästade  på  sin  resa  till  kung 
Adils  i  Uppsala,  utan  äfven  af  hans 
fader  Betar.  *)  Traditionen  förmäler  att 
en  konung  skall  varit  begrafven  under 
en  större  stenhäll,  som  legat  på  Sjöger- 
stads bys  ängar,  der  en  del  af  hemmanet 
Gatebol  iir  beläget.  Vid  markens  odling, 
1832,  påfanns  här  ett  vapen  IV2  a^n 
långt,  föreställande  Thors  hammare  med 
2:ne  hullingar  å  skaftet;  det  befanns 
alldeles  förmultnadt. 

Sjögerstad 
Folkmängd        Hemmantal        Taxeringsvärde 
1805    -    1862      sk.    kr.    fr.  ar   1862: 


Sjögerstad. 


95 


i  18        668.     5,»n 


»A 


28.""),8()()  rdr. 


Pastoratets  alla  stats-  och  kommunala  afgifter 
nppgifva><   uppgå  till   c:a  i*, 000  rdr  rmt. 

Gårdar  och  byar  inom  Sjögerstad:    1  mtl  fr.- 

*)  En  sägen  är  att  Hrane  i  ett  hämdekrig  slagit 
tvänne  sina  bröder,  Sknle,  af  hvilkeu  Skultorp 
fatt  sitt  namn,  och  Sjöger,  som  fallit  vid 
SjögerstaJ. 


säteri  Loringa,  med  en  areal  af  156  tid,  hvaraf 
48  åker,  58'.  4  äng,  med  Åsa  qvarn,  1  mantal 
fr.-säteri  Sjögerstad  Bussagård,  med  en  areal  af 
152  tid,  hvaraf  50  åker,  V8'/2  äng;  säteri- 
rättigheten  är  öfverflytttad  från  1  mtl  Hjälsbo  i 
Borgunda.  Loringa  by,  bestar  af  1  mtl  rå  och 
rör,  I3  s  mtl  frälse,  I  skatte,  1  mtl  rusthåll, 
3/4  häradsskrifvarens,  !,2  komministerns  bost. 
—  Sjögerstad  by,  1  mtl  frälse,  25  R  mtl  skatte, 
1  !/2  militiae,  1  prestgården,  1  stommen.  —  V4 
rå  och  rör  Gransviken,  !  2  fr-  Hagåsen,  V4  Sig- 
gatorp,  '  4  Uibotorp,  V4  Odebacken,  hafva  alla 
en  cgare.  —  1  Regumatorp,  V*  Tholsbacken,  V4 
Ödebacken  alla  frälse.  —  '/2  Regumatorp,  V'4 
Biskopsäng,  '/ft  Finstorp,  alla  skatte,  '/ig  ^v- 
Kinnebacken,  3  4  Regumatorp  sergeant-boställe. 
Se  vidare  art.  Rådened   —   Adress:  Sköfde. 

Sjögerstad.  Egendom,  utgöres  af 
Sjögerstad,  Wester-Bussagården,  1  mänt. 
frälse-säteri,  ibm  Öster  Bussagården  l 
mtl  frälse  posthemraan  och  !/4  mtl  sk. 
Bislopscuig,  alla  belägna  i  förutbeskrifna 
socken,  samt  af  1  mtl  frälse  Hjälsbo 
eller  Ekholmen  i  Borgunda  socken,  V  4 
frälse  Sjöltorp  eller  Sjön  i  Wårfruhems 
socken.  Hufvudgården  är  belägen  på  en 
af  de  vackraste  trakter  å  Billingsfoten, 
med  vidsträckt  utsigt,  och  med  försam- 
lingskyrkan belägen  inom  egorna,  som 
genomskäres  af  allmänna  landsvägen  från 
Mariestad  till  Jönköping,  och  af  Westra 
stambanan,  midt  emellan  Sköfde  och 
Stenstorps  stationer,  med  ungefär  en 
mils  afständ  från  hvardera.  Manbygg- 
naden är  vid  Westra  Bussagården,  inne- 
hållande 5  rum  under  tegeltak  och  bräd- 
fodrad;  dessutom  finnas  2-.ne  flygelbygg- 
nader och  stort  spannmålsmagazin;  alla 
husen  äro  uppbyggda  de  25  sistförflutna 
åren.  Hjälsbo  eller  Ekholmen  har  Corps 
de  logis,  innehållande  9  rum.  Till  egen- 
domen höra  6  stycken  bebyggda  torp 
jemte  2:ne  backstugor.  Till  Sjögerstad 
finnes  ett  gammalt  qvarnfall  för  hus- 
behofsqvarn;  äfvenledes  vädersåg.  Såväl 
vid  Ekholmen  som  Bussagården  finnas 
rymliga  trädgårdsanläggningar  med  en 
mängd  fruktträd,  bärbuskar,  häckväxter 
och  prydnadsträd  m.  m.  Arealen  upp- 
gifves  till  0:8  480  tunnland,  deraf  191 
åker,  113  äng,  176  beteshagar  och  skog, 
samt  på  förra  kronoparken  Billingen  en 
trakt  dels  under  egendomen  och  dels 
förpantad  från  andra  hemman,  omkring 
40  tunnland.  Åkerjorden  är  indelad  vid 
Westra  Bussagården  i  6  gärden  med 
nära  12  tunnland  i  hvarje;  åkerjorden 
består  till  större  delen  af  god  och  bördig 


96 


Sjögerås. 


Sjö -eras. 


svartmylla,  en  del  något  sand,  blandad 
dels  på  klappersten,  sand-  och  kalkbotten; 
ängen  bördig,  dels  madvall,  dels  hård- 
vall. Betet  är  godt  i  flera  instängda 
hagar.  Skogen  är  väl  vårdad,  tillräcklig 
för  egendomen  m.  m.,  består  af  såg-  och 
byggnadstimmer;  i  hagar  och  ängar 
finnes  betydlig  löfskog.  11  hästar  60 
nötkreatur  och  30  får,  utom  torparnes 
boskap,  kunna  vinter-  och  sommarfödas. 
Utsädet  uppgifves  till  cirka  25  tunnor 
höstsäd  och  80  tunnor  vårsäd  samt  50 
tunnor  potates.  Ang-  och  klöfvervallar 
hafva  gifvit  230  lass  hö.  Egendomens 
onera  kalkyleras  till  omkr.  300  rdr  rmt. 
Hufvudgården,  belägen  i  Sjögerstads  soc- 
ken, var  1863  åsätt  ett  taxeringsvärde  af 
45,800  rdr  rmt;  egare  äro  kommissions- 
landtm.  Th.  Ljunggrens  arfvingar. 

Sjögerås.  Egendom  uti  By  socken 
af  Näs  härad  och  Carlstads  län,  bestående 
af  2  mantal  Sjögerås  säteri,  1  mänt. 
rå  och  rör  Slankerud,  V4  mtl  purt  fr., 
1  mtl  kr.-skatte,  ligger  på  en  höjd  mot 
Wenern  vid  Byelfvens  utlopp,  2V4  mil 
från  Åmål,  6  mil  från  Carlstad;  arealen 
är  c:a  300  tid  åker,  600  tid  skog,  40 
å  50  tid  äng.  Jordmånen  är  god  och 
djup  jord  på  lerbotten;  utsädet  uppgifves 
tiil  120  å  130  tunnor  vårsäd,  18  å  20 
tunnor  råg  och  hvete.  Spannmålen  afsät- 
tes  vid  Byelfven  eller  Böka  lastageplats 
(några  hundra  alnar  från  gården),  der  ett 
större  magazin  finnes  med  brygga.  Man- 
byggnaden på  Sjögerås  är  36  alnar  lång 
under  skiffertak,  innehållande  16  rum, 
och  manbyggnaden  på  1  mtl  sk.  Spesshult, 
IV16  m^  från  Sjögerås,  inneh.  6  rum; 
de  äro  jämte  sädesmagazin  m.  m.  under 
de  sednare  16  åren  nybyggda  af  godt 
furutimmer.  Till  gården  höra  en  väl  un- 
derhållen trädgård,  godt  fiske  i  Wenern, 
samt  väderqvarn.  Underlydande  jordtorp 
äro  9  stycken.  Hela  godset  var  1862 
åsätt  ett  taxeringsvärde  af  105,000  rdr, 
hvaraf  74,000  rdr  för  Sjögerås  säteri. 

Sjögerås  anses  af  Fernow  vara  ett 
herregods  redan  under  Olof  Träteljas 
tid,  men  första  med  visshet  kända  egare 
hafva  varit  af  Orneslägten;  år  1390  blef 
Bengt  Anderssons  till  Sjögerås  dotter, 
Anna  Om,  gift  med  Lindorm  Mattsson 
Lame,  hvars  son.  Knut  Lame,  ärfde  det 
efter  dem,  men  sedan  äro  egarne  okände 
tills   på   1500-talet,    då    det    befinnes   i 


Posseslägtens  ego.  I  medio  af  nästa 
århundrade  egdes  det  af  kommendanten 
på  Warberg,  öfverste  Johan  Bagge  af 
Söderby,  hvars  sonsons  son,  kapten  Carl 
Gustaf,  sålde  detta  stamgods  och  bodde 
sedan  på  Krökelund.  Ar  1825  var  kapten 
Lövenhjelm  egare  och  1862  brukspatron 
L.  G.  Carlmark. 

Sjögerås,  ett  mantal  frälse-säteri,  uti 
Klefva  socken  af  Wilske  härad  och  Skara- 
borgs län,  är  beläget  1 1/2  mil  n.  v.  från 
Falköping,  V4  mil  fr.  kyrkan,  uti  nedersta 
afsättningen  af  Mösseberg,  samt  oragif- 
ves  af  stora  mossar.  Åkern  består  mest 
af  sand  och  småsten,  men  på  sina  ställen 
af  god  sandmylla.  Skogen,  bestående 
af  gran,  björk,  al  och  asp,  är  ymnig. 
Af  Djurberg  och  Tuneld  uppgifves  hit 
höra  en  mjölqvarn.  Mangårdsbyggnaden 
!  uppgifves  af  nämnde  förf.  vara  på  dess 
I  tid  prydligen  uppförd,  och  bestå  af  2 
flyglar,  på  tre  sidor  omgifven  af  en 
vackert  anlagd  trädgård.  Ar  1863  var 
Sjögerås  med  Vg  natl  underlydande  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  23,700  rdr  rmt. 
—  Först  kände  egare  är  Johan  Åkesson 
Natt  och  Dag,  med  hvars  dotter  Inge- 
borg gården  kom  till  ryttmästaren  Göran 
Nilsson  Posse,  hvilken  under  sin  lands- 
flykt författade  den  ryktbara  skriften: 
»hertig  Carls  slagtarebänk.»  Genom  gifte 
I  med  dennes  dotter  Anna  blef  den  tappre 
I  Erik  Soop  egare  af  Sjögerås;  det  var 
han,  som  uti  slaget  vid  Stuhm  kom 
framsprängandes  med  sina  Westgötar 
just  i  det  ögonblick,  då  en  Polack  hade 
sitt  svärd  i  högsta  hugg  att  klyfva  kon. 
Gustaf  II  Adolfs  hufvud,  men  nu  i  stället 
fick  sitt  eget  hufvud  genomborradt  af 
en  kula  från  Soop.  Egare  år  1807 
öfverjägm.  Palm,  1813  majoren  C.  P. 
Backman  och  1863  fahnjunkare  Neijman. 
På  egorna  uppgifver  Lindskog,  att  en 
kyrka  skall  funnits,  hvarefter  dock  på 
hans  tid  inga  lemningar  blifvit  upptäckta, 
men  nyligen  har  gårdens  egare  hr  Frans 
Nordgren  för  att  jemna  marken  för  de 
på  en  ny  plan  uppförda  boningshusen, 
låtit  bortgräfva  en  del  af  en  närbelägen 
sandbacke,  hvarvid  man  anträffat  en  stor 
mängd  menniskoben  till  en  del  liggande 
i  ett  slags  smala  kistor,  bildade  af 
kalkstensflisor,  hvilket  tyckes  utvisa  att 
här  varit  kyrkogård,  utan  tvifvel  från 
kristendomens  första  tid,  och  icke  långt 


Sjögesfatl. 


Sjögestad. 


97 


frän  en  kista,  stående  i  ena  kanten  af 
backen,  funnos  lemningar  efter  en  grund- 
mur af  kullersten,  utgörande  ena  hörnet 
af  en  nu  i  öfrigt  borttagen  byggnads- 
grund, som  uppgifves  varit  24 — 30  fot 
lång  och  omkring  18  fot  bred.  Se  vidare 
Antiqvarisk  tidskrift,  utgifven  genom  B. 
E.  Hildebrand,  sid.  283—85. 

Sjögestad.  Annex-socken  till  Rappe- 
stads pastorat,  är  belägen  uti  Walkebo 
härad  af  Linköpings  län,  mellan  Rappe- 
stad ocli  Westerlösa  i  norr,  Gammalkil 
i  söder,  "VVikingstad  i  öster,  på  ömse 
sidor  om  Lillan,  samt  upptager  0,205  qv.- 
mil  land  (efter  Hahr),  0,2io  (efter  Tham), 
bebodda  år  1863  af  öfver  640  personer, 
c:a  130  mer  än  år  1805.  Socknen  är 
i  det  hela  en  slätt,  dock  ej  utan  låga 
backar,  i  söder  och  vester  något  skog- 
beväxta.  Rådande  jordmånen  är  lera,  i 
mindre  mån  sand;  de  flesta  hemman  ha 
nödtorftig  äng  och  knappt  bete,  ett  och 
annat  har  skog.  Hufvud näringen  är  åker- 
bruk med  boskapsskötsel  och  bränvins- 
bränning.  Skicklighet  uti  väfnader  röjer 
sig  hos  enskilda;  så  berömdes  1836 
72-åriga  hustrun  Catharina  Larsdotter 
för  sin  ännu  vid  den  höga  åldern  ut- 
märkta skicklighet  i  nämnda  handaslöjd. 
Hemmantalet  är  17  mtl  skatte.  l3/8  kr., 
4  frälse,  taxerade  1863  jemte  utj  ordar 
till  669,700  rdr  rmt,  hvartill  komma 
19,000  rdr  rmt  för  Lundevads  bränneri, 
qvarnar  för  3  par  stenar  hvardera,  vid 
Gählstad,  Lwtdevad  och  Sålla,  jemte 
sågar  vid  först-  och  sistnämnda  ställen. 
Beviliningsafgiften  var  efter  II  och  III 
art.  247  rdr  38  öre.  Stora  landsvägen 
från  Linköping  till  Skenninge  går  igenom 
socknen.  Bron  öfver  Lillan  vid  Sjöge- 
stad  ombyggdes   1806  af  sten. 

Sjjolvalstada,  Sioestada  förekommer 
under  katholska  tiden.  Kyrkan,  belägen 
vid  Lillan  1 1/4  mil  från  Linköping,  2 
mil  från  Skenninge,  höll  på  att  nybyggas 
1862,  den  gamla  af  kalksten  var  till- 
byggd 1751,  med  torn  af  sten  och  trä; 
här  finnes  en  ljuskrona,  tagen  i  Thorn 
1703  och  hit  skänkt  af  P.  Pihlkrantz 
på  Sälla,  ett  altarskåp  in.  m.  Socknen 
har  åtskilliga  kassor  samt  donationer 
af  Holmström  och  Sandelin.  Uti  sock- 
nens fasta  skola  undervisades  1862:  53 
barn  af  en  examinerad  lärare,  medan 
45  undervisades    hemma    och   5  saknade 

vi. 


all  undervisning.  Af  fornlemningar  finnes 
en  runsten  på  kyrkogården,  se  pag.  91, 
Antiqvarisk  tidskrift,  1864.  —  Under 
katholska  tiden  räknades  här  8  kyrko-, 
preste-  och  praebende-,  1  hospitals-,  och 
4  klosterhemman,  af  samtliga  29  enligt 
1700  års  jordebok;  på  1600-talet  inne- 
hades ungefär  ty,  af  adel;  nu  tillhör 
det  mesta  bönder.  Intet  säteri  finnes, 
men  åtskilliga  välbyggda  gårdar,  såsom 
Sålla,  1  mtl  fr.,  2  mtl  skatte,  tax.  till 
169,500  rdr  rmt,  2  egare,  Alorp  eller 
Alarp,  och  Sjögcstad  2  mtl  sk.,  1  sk. 
Gåhlstad;  V4  ni  ti  kr.  Pr  esttorp,  har  varit 
frälse,  blifvit  utbytt  af  Carl  Bonde  till 
kronan  och  är  nu  länsmansboställe;  1 
mtl  Lilla  Tollstad,  militiae-boställe;  1 
mtl  kr.  Uldstorp.  —  Af  hemman  näranas 
vidare  Frackstad,  1  sk.  1  fr.,  Idachstad 
lty2  skatte,  S:a  och  L:a  Tollstad  4  mtl; 
i  denna  by  har  en  gård  egts  med  säteri- 
frihet af  Duse.  — Adress:  Linköping. 

Sjögestad.  Två  mantal  sk.,  2  mtl 
frälse  uti  förutbeskrifna  socken;  häraf 
egdes  1863  Ity2  mtl  sk.  af  fahnjunkare 
P.  Kihlén  och  taxerades  till  48,000  rdr 
rmt;   det  öfriga  hade   6   egare. 

Sjögestad.  By  uti  Wreta-Klosters 
socken  af  Gullbergs  härad  och  Linkö- 
pings län,  på  23/8  mtl  skatte,  1  mantal 
krono,  (läusmans-boställe,  ty8  kr.  kalladt 
Nordåsen),  2%  mtl  frälse.  Af  M  1—5, 
och  9 — 11,  lj^lj  mantal  skatte,  lV2mtl 
frälse,  taxerade  1862  till  170,000  rdrYmt, 
jemte  4  mtl  skatte,  2  mtl  frälse  i  andra 
hemman,  alla  belägna  i  samma  socken, 
eger  innehafvaren  af  fideikommisset  Ljung, 
kammarherren  grefve  A.  Gyldenstolpe.  — 
l'/o  mantal  skatte  med  kalkstens-  och 
skifferbrott,  kalkugn,  tegelbruk,  verkstad 
för  redskap,  bränneri  m.  m.  tillhörde  år 
1852  till  en  del  notarien  J.  F.  Wiger, 
till  en  del  länets  landthushållningssällskap, 
genom  köp  af  år  1842,  då  landtbruks- 
skola  här  öppnades,  hvarigenom  denna 
gård  både  sjelf  uppdrefs  till  betydlig 
produktion,  i  alla  de  grenar  af  landt- 
hushållning,  som  läget  på  slätten  med- 
gifver,  och  har  varit,  medelst  exemplets 
inverkan  samt  undervisning,  af  stor  vigt 
för  närmare  och  fjärma  re  omgifningar; 
V2  mantal  frälse  innehades  af  läraren 
vid  landtbrukskolan.  Byn,  der  både  gäst- 
gifvaregård  och  tingställe  finnas,  hade 
1863  c:a  474  inbyggare  på  96   hushåll. 

13 


98 


Sjögle. 


Sjöholm. 


Nära  invid  tingstället  finnes  en  ätte- 
hög, bestående  af  en  sandkulle,  som  är 
oregelbundet  stensatt  i  ytterkanten;  vid 
nyligen  anställd  gräfning  uti  södra  slutt- 
ningen påträffades  9  st.  urnor  med  aska 
och  jernstycken,  af  hvilka  ett  har  formen 
af  en  celtisk  skära;  ett  annat  stycke 
synes  hafva  utgjort  ett  uti  någon  staf 
anbragt  skärvapen.  A  kullens  spets  är 
uppkastad  en  jordvall,  och  å  dess  östra 
sida  finnes  en  större  bautasten,  hållande 
4  alnar  i  omkrets.  —  Gästgifvaregården 
finnes  ej  anmärkt  å  någon  af  Akrells 
vägkartor,  hvadan  skjutshållen  ej  kunna 
uppgifvas;  det  är  endast  kändt,  att  gäst- 
gifveriet  ligger  ll/4  mil  n.  v.  från  Lin- 
köping och  att  en  väg  går  derifrån  åt 
s.  v.  till  Flistads,  en  annan  åt  n.  v.  till 
Ljungs  socknar. 

Sjögle.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Hessleby  socken,  Södra  Wedbo  härad 
och  Jönköpings  län,  med  ett  vackert 
läge  vid  en  liten  sjö  nära  vägen  mellan 
Ingatorp  och  Hessleby,  är  i  sednare  tiden 
välbygdt,  fast  i  gammal  stil;  egorna  äro 
ganska  goda  och  vidsträckta,  så  att  går- 
den har  tillräckligt  bete  och  skog.  Sjögle 
egdes  1862  jemte  25/24.  mtl  i  skatte- 
hemmanen Guddhem  "(Gäddehemmet), 
Hvitsjögle,  Wallnäs  och  Lökanäs,  samt 
qvarn  och  såg,  af  öfverste-löjtn.  11.  S.  O. 
Otto  H.  Nordenskiöld.  På  1760-talet 
egdes  Sjögle  af  löjtnantskan  Catharina 
Lejonhjelm  och  en  fru  Wulfenkrona.  Det 
var  1862  ensamt  åsätt  ett  tax. värde  af 
40,000  rdr  rmt. 

Sjögården.  Två  mantal  frälse-säteri 
(ej  1  mtl  efter  Tuneld)  uti  Grofvareds 
socken  af  Ahs  härad  och  Elfsborgs  län, 
beläget  vid  sjö,  omkring  2  mil  n.  v. 
från  Ulricehamn,  är  betydligt  uppodladt 
af  laudskamereraren  Th.  Sundler  och 
uppgifves  af  Djurberg  1818  egt  höbol 
till  150  stackar,  hjelplig  skog,  försvarlig 
åbyggnad  af  trä  jemte  trädgård.  År 
1863  var  Sjögården  styckadt  i  2  delar, 
hvaraf  den  ena  på  V/.,  mtl  med  under- 
lydande V.-}  mtl  skatte,  V4  mtl  frälse 
jemte  2/3  af  Qvarnegärde  qvarn,  allts. 
tax.  till '  28,000  rdr,  egdes  af  herr  A. 
Svedenborg;  den  andra  delen  utgjordes 
af  %  mänt.  jemte  V6  mänt.  skatte,  V8 
mtl  frälse  af  samma  hemman  som  första. 
dels  underl.  och  V3  af  qvarnen,  allts. 
tax.  till   14,000  rdr. 


Sjöholm.  Gammalt  herregods-  i  Östra 
Wingåkers  socken  af  Oppunda  härad 
och  Nyköpings  län,  53/4  mil  från  Norr- 
köping—  på  en  holme  i  sjön  Näsnaren, 
hvilken  genom  sjöns  sänkning  varit  land- 
fast  allt  sedan  slutet  af  förra  århundradet, 
består  af  ett  mantal  frälse-säteri  med 
ett  mtl  rå  och  rör  Molnhult,  afhyst 
under  hemmanet  sedan  1769,  såg,  ål- 
fiske och  underl.  4  mantal  frälse  Genne, 
qvarn  med  4  par  stenar  och  Warmbohls 
såg  inom  socknen  samt  3  mantal  frälse 
i  Westra  Wingåker,  det  hela  tax.  till 
181,200  rdr  rmt. 

Gården  tillhörde  år  1523  r.  r.  Joh. 
Arendtson  (Ulf)  och  efter  honom  sanno- 
likt Kerstin,  dotter  af  hans  bror  Gotskalk 
och  gift  med  Nils  Nilson  Bese,  samt 
deras  döttrar  Anna  (f  1581),  gift  med 
Paul  Abrahamsson  Leijonhufvud  och  der- 
på  med  r.  r.  Knut  Lilje  af  Ökna,  samt 
Karin  (f  1585),  gift  med  r.  r.  Johan 
Olofsson  (Gyllenhorn).  Denne  sistnämn- 
des dotter  Görvel  (f  1619)  var  gift  med 
r.  r.  Gustaf  Björnson  (Båt),  och  efter 
henne  egdes  gården  af  en  son  till  hennes 
bror  Aron,  Josua  Gyllenhorn  (f  1633). 
Jos.  GyllenhornsdotterKatharina(f  1640), 
medförde  gården  åt  sin  man,  frih.  Joh. 
Gyllenstjerna,  och  deras  dotter  Sigrid, 
åt  sin  make,  r.  r.  frih.  Göran  Fleming 
(f  1675)  och  sedermera  kongl.  rådet, 
grefve  Hastfehr.  Gården  egdes  sedan  af 
frih.  J.  C.  Fleming  och  hans  son  A.  J. 
Fleming  (f  1752),  den  sistn.  systerdotter 
Katharina  Fleming,  gift  med  generalen, 
frih.  F.  C.  Wrede,  och  deras  barn.  En 
af  dessa,  Sigrid,  var  gift  med  rikskanslern 
frih.  F.  Sparre,  som  på  1780-talet  sålde 
Sjöholm  till  grefvinnan  E.  H.  Ribbing, 
född  Löwen,  hvilken  sedermera  följde 
sin  son,  gr.  Ad.  Edv.  Eibbing,  i  lands- 
flykten. Sjöholm  såldes  då  till  lagman- 
nen grefve  J.  H.  Gyllenborg  (f  1831), 
hvilken  dock  icke  bebodde  gården,  som 
derigenom  råkade  i  förfall.  Gyllenborgs 
enka  lemnade  Sjöholm  till  en  slägting, 
grefve  E.  G.  Oxenstjerna,  hvilken  istånd- 
satte  och  bebodde  den  samt  sålde  den 
till  grefve  G.  Wachtmeister,  hvilken  år 
1853  sålde  gården  till  kammarherren  gr. 
A.  E.  L.  Lewenhaupt.  Hufvudbyggnaden 
är  af  ek;  en  större  byggnad  med  torn 
och  kyrka,  i  hvilken  finnas  tvenne  från 
Oliva  tagna  oljefärgstaflor  af  stort  värde, 


Sjömilsus. 

och  hvilken  byggnad  uppfördes  af  grefve 
Hastfehr,  ar  nu  länge  sedan  nedtagen; 
taflorna  förvarades  sedan  länge  i  socken- 
kyrkans sakristia.  På  stället  finuas  träd- 
gård, park  och  en  helsobrunn,  som  nu 
icke  längre  begagnas.  —  Adress:  Ny- 
köping. 

Sjömilsås.  Ett  mtl  säteri-ladugård 
uti  Sandsjö  socken,  Westra  härad  och 
Jönköpings  län,  var  1862  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  15,000  rdr;  egare  herr  C.  W. 
Svalander. 

Sjön  eller  Skön.  Regalt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Medelpads 
kontrakt  af  Hernösands  stift,  utgöres  af 
socknarna  Sjön,  Aluön  och  Timrå,  med 
71°  y2  mtl.  Pastoratet  har  i  jemförelse 
med  sin  vidd  den  talrikaste  befolkningen 
i  hela  Norrland  och  beboddes  1860  af 
omkring  4,340  inbyggare.  —  Sjön,  mo- 
dersocken, hvars  namn  fordom  skrefs 
Scaun,  hvilket  bemärker  ett  ur  vattnet 
uppskjutet  landstycke,  är  belägen  uti 
Medelpad  och  Wester-Norrlands  län,  ZL 
mil  från  Sundsvall,  vid  hafvet,  och  om- 
fattar 0,240  qvadratrail  land,  fördelade  på 
30JJ  mtl  skatte,  5/6  mtl  krono  och  be- 
bodda 1862  af  nära  1,900  inbyggare, 
enligt  uppgift  till  ekklesiastik-departem., 
men  blott  af  1,251  personer  på  463 
hushåll,  enligt  mantalsläugden.  Folket 
har  sitt  särskilda  uttal.  Förnämsta  nä- 
ringsgrenen är  åkerbruk;  såsom  binäring 
idkas  ett  fördelaktigt  strömmingsfiske,  och 
betydlig  förtjänst  har  tillfallit  ortens  all- 
moge genom  de  härstädes  befintliga  såg- 
verk, glasbruk  och  gjuteri,  hvilka  verk 
äfven  hafva  sina  lastageplatser  inom 
socknen,  hvarom  vidare  under  gods  och 
verk.  I  sednare  åren  har  en  väganlägg- 
ning  förbi  de  svåra  Skönviksbackarrta 
blifvit  verkställd. 

All  fast  egendom  var  1862  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  1,101,650  rdr  rrat, 
hvaraf  383,750  rdr  för  annan  än  jord- 
bruksfastighet. I  bevillning  efter  II  och 
III  art.  erlades  3,348  rdr  rmt.  Socknens 
naturskönaste  ställe  är  dalen,  hvari  kyr- 
kan är  belägen;  den  beskrifves  af  Schu- 
bert  såsom  utmärkt  både  fruktbar  och 
vacker.  »Blomstermattor»,  säger  han, 
»betäcka  ängarna;  tusenskön,  fältnejlikor 
och  andra  blomster  omkransa  vägen,  som 
är  beständigt  backig.  Oupphörligen  bär 
det  uppföre  och  utföre,  tilldess    oförmo- 


Sjön. 


99 


dadt  en  hafsvik  öppnar  sig,  som  om- 
famnar det  skönaste  landskap.  Gamla 
kyrkan  skall,  i  anseende  till  sin  besyn- 
nerliga byggnad,  varit  den  märkligaste 
i  orten;  hennes  tjocka  murar  och  små 
fönstergluggar  utvisade,  att  hon  fordom 
tjenat  till  försvarsverk.»  Hon  egde  två 
tom,  och  i  hennes  koppardörr  syntes  mär- 
ken efter  pilar. 

Fåle  Bureson  Herse  skall  låtit  om- 
kring 1250  uppbygga  ett  kloster  på  en 
ö  i  s.  k.  Bure-elfven,  nära  dess  utlopp  i 
Bureträsk,  eller,  enligt  andra,  ett  slott, 
kalladt  Bures-  eller  Birisholm,  och  skall 
deraf  Sjöns  kyrka  blifvit  uppbyggd;  enligt 
!  sägnen  skall  den  ock  fordom  varit  om- 
gifven  af  vatten.  Huruledes  Sköns  kyrLa 
är  byggd  af  det  gamla  fästet  Burestads 
murar,  se  Sviog.  Munita,  sid.  34.  Det 
var  på  Burestad  konung  Knut  Erikssons 
äldste  son,  Erik,  vistades  en  tid,  efter 
att  hafva  undkommit  mordförsöket  på 
Elgarås  gård  i  Westergötland.  Fåle 
Bures  graf,  på  Sjöns  kyrkogård,  ar  täckt 
med  en  4!/2  alnar  lång,  2'/4  alnar  bred 
sten,  på  hvilken  förekomma  hans  va- 
pen, 2  bilor  i  kors,  jemte  några  oläsliga 
bokstäfver.  I  socknen  finnas  flera  ätte- 
högar, särdeles  vid  Alnösundet  och  på 
byarnes  egor. 

Under  året  1862  undervisades  141 
barn  uti  socknens  fasta  folkskola  af  en 
examinerad  lärare,  medan  149  erhöllo 
undervisning  i  hemmet;  sedan  dess  har 
ny  skola  blifvit  inrättad  å  Skönsmon, 
belägen  strax  söder  om  Sundsvall  efter 
stora  landsvägen  invid  hafskusten  eller 
fjärden.  Skolan  har  en  årlig  inkomst 
af  enskilda  donationer,  uppgående  till 
1,110  rdr  rmt,  samt  hade  år  1862  ett 
statsbidrag  af  8,258  rdr  rmt.  Folkskole- 
afgiften  uppgick  nämnda  år  till  273  rdr 
60  öre. 

I  socknen  märkas:  Sjönviks  glasbruk  och  ång- 
såg samt  lastageplats,  se  nedan;  Mo  sågverk,  tax. 
till  60,000  rdr;  Sunds  ångsåg  å  hemmanet  Sund 
af  38  mål,  der  äfven  lastageplats  finnes,  al] ts. 
tax.  till  100,000  rdr  rmt;  Tunadals  ångsåg  och 
lastageplats  å  hemmanet  Tunaby  om  64'  2  mål. 
Mohögs  gjuteri  å  Näs.  Lastageplatser  äro  vidare: 
Fillands  i  byn  af  samma  namn,  Kummel  svedj  ans 
i  Filla,  Korstavikens  i  Korsta,  Kubikenbergs  i 
Rämsta,  Ottvikens  i  Walknytt,  Petersviks  i  Öfver- 
korsta.  —  I  socknen  finnas  5  laxfisken  samt 
Hambergshällarens  skälfiske.  —  Gran  och  Stafrö, 
5/g   mtl,  är  kyrkoherde-boställe. 

Af  byar  äro  B>rsta  om  106  mål,  Filla  eller 
Filland  ora   107  mål,  9  åboer,  de  största. 


100  Sjönovad. 

Af  öfriga  byars  namn  må  anföras:  Berge, 
Finsta,  Farsta,  Gudmundbyn,  Gäle,  Hammal, 
Hillsta,  Hugg  sta,  Här  sta,  Hö  gom,  Knölsta  m.  fl. 
—   Adress:  Sundsvall. 

Sjönevad  (Skönevad  på  Akrells  karta 
af  år  1863).  Gästgifveri-heraman  uti  Wes- 
sige  socken,  Arstads  härad  och  Halmstads 
län,  bel.  23/g  mil  öster  om  Falkenberg, 
består  af  2/3  mtl  skatte  uti  3  egolotter, 
med  bränneri,  taxeradt  1862  till  19,700 
rdr  rmt.  Uti^en  sjö,  1/24  mil  sydvest  från 
gästgifvaregården,  finnes  en  liten  holme 
med  lemningar  efter  en  uråldrig  borg, 
som  nu  kallas  Sjönevadsborg;  men  i  Wal- 
demars jordebok  af  1231  kallas  stället 
Scönäwats  biargh,  hvaraf  tillika  med  7 
underliggande  byar  betaltes  enligt  samma 
jordebok  10  mark  silfver;  på  Langebek- 
ska  chartan  af  1277  finnes  det  marke- 
radt  med  namnet  Scönewatsburg.  Holmen 
omgifves  med  gräsbeväxta  vallar,  hvilka, 
höjande  sig  omkring  20  fot  öfver  vatten- 
ytan, bilda  en  aflång  runddel  af  200  fots 
längd,  180  fots  bredd.  Uppgången  är 
å  sydvestra  sidan.  Folket  berättar,  att 
tegel-  och  kalkgrus  funnits  i  dessa  vallar, 
och  man  har  —  åtminstone  trott  sig  se 
lemningar  efter  en  brygga,  som  för- 
enat denna  borg  med  vestra  stranden. 
Traditionen  förmäler,  att  uti  denna  borg 
någon  af  Hallands  fylkes-konungar  for- 
dom  bott. 

Från    gästgifvaregården    skjutsas    till 

Slöinge  i  söder l3/4  mil. 

Rya  i  n.  o 1  » 

Ljungby  i  v l1/^      » 

Sjönhult  (Skjönhult  i  1825  års  jor- 
debok), Stora  och  Lilla.  Byar  uti  His- 
hults  socken  af  Höks  härad  och  Halmstads 
län,  hvaraf  den  förra  ligger  söder  och 
det  sistnämnda  norr  om  Hishults  å.  — 
Jordmånen  anses  vara  den  bördigaste  i 
socknen.  Hemmanen,  l!/2  mtl  ins.  fr., 
ega  tillräcklig  bokskog  och  torfraossar. 
På  grund  af  Kammar-kollegii  utslag  d. 
23  April  1784  blef  1  mtl  afhyst  under 
säteriet  Oxhult,  med  hvilket  det  nu  har 
samma  egare  som   Sjöboholm. 

Sjönvik,  SIcönvilc.  Glasbruk  i  Wester- 
Norrlands  län,  på  gränsen  mellan  Sköns 
och  Timrå  socknar  uti  Medelpad,  med 
vacker  belägenhet  vid  en  vik  af  Saltsjön, 
nära  Wifsta  varf,  c:a  1  mil  norr  om 
Sundsvall  och  c:a  4  mil  från  Hernösand; 
anlades  1811  af  medic.  och  philos.  dok- 
tor Olof  Liden  och  häradsskrifvaren  Olof 


Sjérup. 

Borgh  och  uppgifves  hafva  på  1840-talet 
sysselsatt  95  arbetare,  af  hvilka  6  voro 
införskrifna  från  Böhmen,  för  utöfvande  af 
taffelglas-tillverkning ;  det  tillhörde  ge- 
mensamt med  Sandö  ett  bolag.  För  år 
1858  uppgifves  arbetarnes  antal  till  blott 
45.  Sedan  nu  glasblåsarnes  antal  blifvit 
förökadt  till  8,  utom  hvitglasblåsaren, 
har  tillverkningen  uppgått  till  600  kistor 
fönsterglas,  utom  mindre  grönt  och  hvitt 
glas.  Största  delen  är  af  M  2  och  3 
till  ett  pris  af  70  å  60  rdr  samt  60  ä 
52 l/o  rdr  pr  hel  kista  om  120  rutor, 
28—24  tum  och  22—27  tum.  Af  bru- 
kets 15  byggnader  må  nämnas  manbygg- 
naden, 2  våningar  hög  med  7  rum, 
hyttmästarbyggningen,  äfven  af  2  våningar 
med  10  rum,  glasblåsbyggnaden  med  rum 
för  7  hushåll,  lilla  glasbyggnaden  med  6 
rum,  stampuddsbyggnaden,  2  våningar  hög 
med  7  rum.  Brukets  jord  är  uppskattad 
till  V4  mtl.  Nyligen  hafva  3:ne  skogs- 
skiften vid  Indahls-elfven  blifvit  inköpta, 
som  anses  lemua  30,000  famnar  ved, 
äfvenledes  en  skogspark  1  mil  från  Sjön- 
vik,  som  uppskattas  till  c:a  20,000 
famnar  ved.  Glasbruket  var  1862  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  30,000  rdr  rmt. 
I  en  sednare  tid  har  bruket  egts  af  en 
herr  Ramström,  som  sålde  l/z  till  en  hr 
Meijerson.  Närvarande  egaren  är  gross- 
handl.  F.  Biinsow  i  Sundsvall.  Vid 
Sjönvik  är  äfven  under  anläggning  en 
ångsåg  af  grosshandl.  H.  F.f  Postel  i 
Sundsvall.  Egen  lastageplats  finnes  å 
egorna,  och  ett  skeppsvarf  i  närheten 
vid  Burestrand.  Stället  beboddes  1862 
af  174  personer  på  48  hushåll. 

Utsigten  från  glasbruket  öfver  Timrå- 
viken till  venster  och  midt  emot,  på 
andra  sidan,  Näsuddens  lastageplats  samt 
något  längre  bort  Wifsta  varf,  dernäst 
Böles-  och  öYsto-holmarua  och  ännu 
längre  bort  Löf udden,  der  Indals-elfven 
före  år  1796  hade  sitt  hufvudsakliga 
utlopp  i  Kringelfjärden,  och  slutligen  i 
fonden  den  utmärkt  vackra  Hässjöstranden 
med  en  ansenlig  lastageplats,  skall  vara 
särdeles  vacker. 

Sjörup.  Regalt  pastorat  af  3:dje 
klassen,  hörande  till  Ljunits  och  Herre- 
stads kontrakt  i  Lunds  stift,  utgöres  af 
Sjörup  och  Katslösa  socknar,  med  21  \\ 
mtl,  bebodda  1860  af  öfver  2,450  per- 
soner. —  Sjörup,    modersocken,    är  be- 


Sjörup. 


Sjöstorp. 


101 


lägen  uti  Ljunits  härad  af  Malmöhus 
län,  1V4  mil  fråu  Ystad,  omgifven  i 
öster  af  Suårestad,  i  vester  och  söder  af 
Nöbbelöf,  i  nordvest  och  norr  af  Kats- 
lösa,  samt  omfattar  0,oto  qvadratmil  land, 
fördelade  på  3:V16  mtl  skatte,  ll/]fi  mtl 
krono,  12!/3  frälse.  Socknen,  som  är 
1805  beboddes  af  554  och  1862  af 
1,650  inbyggare,  har  i  allmänhet  god 
åker,  men  sämre  ängsmark;  torfjord  fin- 
nes till  husbehof.  All  fast  egendom  var 
är  1862  åsätt  ett  tax. värde  af  en  million 
rdr  rmt,  hvaraf  18,000  rdr  för  verk  och 
lägenheter. 

Kyrkan  ligger  l/s  mil  från  annex- 
kyrkan. Nordost  härifrån  vid  en  backe 
fann  Linné  på  sin  skånska  resa  en  run- 
sten med   inskrift. 

Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  folkskola  och  2  fasta  småbarnsskolor, 
der  under  året  1862:  200  barn  erhöllo 
undervisning  af  tre  examinerade  lärare, 
medan  39  undervisades  i  hemmet  och 
55  voro  i  saknad  af  all  undervisning. 

Bland  gårdar  märkas:  Rrjnge,  se  den  art. 
Sjörups  by,  här  är  \^  mtl  prestbohl,  Vg  mtl 
klockarebol,  43/8  uts.  frälse.  —  Byarne  Norra 
och  Södra  Wallösa,  33/j6  mtl  skatte,  V*  civilt 
boställe,  6'V4  utsockne  frälse;  här  finnes  väder- 
qvarn.  —  Adress:  Ystad. 

Sjörup.  By  uti  Wester-Ahlstads  soc- 
keu  af  Skytts  härad  och  Malmöhus  län, 
innefattar  9/i6  mänt.  krono,  l7/]g  mänt. 
skatte,  \2  mtl  uts.  frälse  på  9  n:r,  skif- 
tade 1862  uti  19  egolotter;  har  god 
åker,  äng  och  torfjord.  Största  gårdar: 
skatte-rusthålls-hemmanen  M  8,  9/]6  mtl 
med  väderqvarn,  och  M  2,  1/;{2  mtl  i 
sarabruk  med  M  12,  Westra  Ahlstad, 
3/32  mtl,  utgöra  en  gård,  tax.  till  85,700 
rdr;    dess    utsäde   uppgifves  till   120  t:r. 

Sjöryd.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Ahs  socken  i  Ahse  härad  af  Skaraborgs 
län,  beläget  vid  sjön  Dettern,  utgör  med 
V4  skatte,  3/4  frälse  Sjöryd,  V8  skatte 
Snättertomten,  ett  gods,  taxeradt  till 
70,360  rdr  rmt.  Gården,  hvartill  hörer 
ansenlig  trädgård,  eges  af  K.  M.  Knuts- 
son. 1  mtl  krono  Sjöryd  uti  samma 
socken  är  militiye-hemman. 

Sjösa.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Rönö  härad  ocb  Svärta  socken  af  Ny- 
köpings län,  V2  mil  från  Nyköping,  vid 
Sjösafjärdens  n.  v.  hörn,  är  en  gammal 
gård,  hvars  äldre  minnen  dock  äro  mindre 
säkra  till  år   1460,    då  Johan  Birgerson 


Gyllenhorn  förekommer  såsom  egare  och 
efter  honom  hans  son  Olof  och  sonson 
Jöns  (1530—1560),  gift  med  Sigrid 
Kyhle,  enka  efter  Arendt  Pehrsson  Örn- 
flycht.  Som  egare  nämnas  vidare  Sigrids 
döttrar,  först  Karin  Gyllenhorn  och  sedan 
Agneta  Örnflycht,  hvilken  sistnämnda  var 
gift  med  Johan  Carlsson  Gås  och  efter 
hans  död  med  Esbjörn  Pederson  Liljehök ; 
i  ytterligare  begges  magar,  grefve  Carl 
Sture  och  ståth.  Jost  Kurtzel,  samt  den 
sistnämndes  dotter  Maria,  gift  med  r.  r. 
Erik  Ryning.  Vid  sin  död  1679  lem- 
nade  han  godset  åt  sin  systerson,  r.  r. 
grefve  Axel  Stålarm  (död  1702),  efter 
hvilken  såsom  innehafvare  näranas  hans 
måg,  öfverstlöjtn.  M.  Fleming,  och  dennes 
måg,  frih.  M.  Posse.  Omkring  medlet 
af  1700-talet  köptes  Sjösa  af  Hildebrand 
och  före  1768  från  honom  af  general- 
majoren frih.  F.  Löwen,  som  gjorde 
godset  till  fideikommiss  inom  sin  ätt. 
Till  Sjösa  hör  V2  mtl  rå  och  rör  Fjunsta, 
och  derunder  lyda  IV2  skatte,  13l/2m^ 
frälse  inom  socknen,  5  mtl  fr.  1  mtl  sk. 
och  Östra  qvarn  uti  Allhelgona  samt 
några  lägenheter  i  Nikolai,  så  att  det 
hela  utgör  ett  gods,  taxeradt  till  335,800 
rdr  rmt,  hvaraf  52,000  rdr  för  Sjösa. 
Egare  år  1863  var  frih.  P.  A.  Löwen.  Vid 
Ryssarnes  härjningar  år  1719  räddades 
gården  af  en  hönsvakterska,  som  genom 
att  slå  på  en  gammal  trumma  injagade 
hos  fienden  fruktan  för  att  någon  trupp 
var  i  ag>nalkande.  I  närheten  ligga  Sjösa 
jerngrufvor,  tillhörande  Åtvidabergs  gods 
i  Östergötland,  der  under  året  1863  er- 
höllos  72,280  centner  jernmalra. 

Sjöstad.  Egendom  uti  Ölrae  socken 
och  härad  af  Carlstads  län,  utgöres  af 
1  mtl  frälse  Södra  Sjöstad  och  3  mtl 
krono-skatte  Norra  Sjöstad,  Kumelön  och 
Bråten;  arealen  är  6173/4  tid  öppen 
jord  och  1,176  tid  skog.  Till  egendo- 
men höra  dessutom  15  oskattlagda  torp. 
Taxeringsvärdet  är  110,000  rdr  rmt. — 
De  historiska  minnen,  som  äro  fästa  vid 
Kumelön,  äro  omnämnda  under  den  art. 
Egare  är  herr  P.  L.  Falk,  med  adress: 
Christinehamn  och  Olme  socken. 

Sjöstorp.  Egendom  uti  Odeshögs 
socken  af  Lysings  härad  och  Linköpings 
län,  utgjordes  på  1850-talet  af  Sjöstorp 
l3/8  mantal  skatte  med  Awj,  7/8  skatte, 
hvaraf  det    förra    bebyggdes    före   1636 


102         Sjöstiign  allmänning. 

af  Lars  Kagg,  under  hvars  tid  en  stor 
del  af  socknens  frälse  lydde  derunder; 
hemföll  till  kronan  vid  hans  enkas,  Ag- 
neta Kibbings  död  och  brukades  vid  slu- 
tet af  1680-talet  under  Wadstena  slott 
såsom  afvelsgård;  kallas  1726  kungsgärd, 
men  förklarades  genom  kongl.  Kammar- 
kollegii  utslag  den  16  Juni  1788  för 
skatte,  såsom  ersättning  för  majoren, 
grefve  C.  Cronhjelms  på  Ryd  skatte- 
rättsfordringar.   Vid  denna  tid  fanns  här 

.  o 

ett  schäferi  af  spanska  får.  Ar  1853 
tillhörde  egendomen  A.  Perssons  arfv.; 
år  1863  egdes  Sjöstorp,  tax.  till  80,000 
rdr,  af  en  C.  Andersson,  och  Ang,  tax. 
till  25,000  rdr,  af  A.  Anderson.  —  Djur- 
berg, som  oriktigt  säger  Sjöstorp  ligga 
i  Äby  socken,  uppgifver  gården  i  sam- 
bruk med  Äng  hafva  70  å  80  tunnors 
utsäde  och  ymnigt  höbol,  2  beteshagar, 
hjelplig  skog,  prydlig  mangårdsbyggnad 
af  trä  med  ansenlig  trädgård.  Om  Ang 
upplyser  Tham,  att  det  reducerades  1681, 
lydde  1750  under  Sjöstorp  samt  blef 
skatte  med  detta. 

Sjöstugu  allmänning  uti  Gårdeby 
socken  af  Skärkinds  härad  och  Linkö- 
pings län,  är  indelad  i  4  lotter  och  tax. 
1862  till  2,000  rdr. 

Sjösås.  Socken  uti  Uppvidinge  härad 
af  Kronobergs  län,  belägen  3  mil  n.  n.  o. 
från  Wexiö,  gränsar  i  norr  till  Ram- 
qvilla  i  Jönköpings  län,  i  öster  till 
Nottebäcks  och  Granhults  socknar,  i  söder 
till  Dädesjö  socken  och  i  vester  till  Dref 
och  Hornaryds  socknar  af  Uppvidinge 
härad.  Egovidden  utgöres  af 
Tomter,  kål-  och  trädgårdar  31  tid  14  kpl. 

Åkerjord 493   »     4i    » 

Äng 2,314  »11    » 

Skog  och  betesmark     .  9,680   »     5    » 

Mossar 451    »  25    » 

Storsjön  ell.  Orken  uppt.  1,168   »  —    » 
Madkroken      ....      260   »  —    » 

Norrsjön 1,373   »  —    » 

Smärre  sjöar  ....      262   »12    » 

"Summa  16,034  tid  7  kpl.' 

o 

ar 
Korn.       Råg.       Hafra.       Blandsäd. 
2037/8-    H6V2.     58>/4.  149/16. 

o 

ar 
350.        200.       160.  150. 

Skilnaden  af  underhållna  kreatur 
under  nämnda  år  var  ock  stor;  så  t.  ex. 
uppgifvas    för    1855:    110   hästar,   458 


Sjösås. 

Norra  delen  af  socknen,  med  gräns 
i  söder  efter  Store  Skärsjön  och  Lille- 
sjön, utgör  en  större  kuperad  landthöjd, 
med  omvexlande  berg,  backar  och  mindre 
dälder.  Från  dessa  höga  berg  och  bac- 
kar, som  till  största  delen  utgöra  gräns 
mellan  Jönköpings  och  Kronobergs  län, 
samt  af  hvilka  de  sednare  till  en  del 
äro  odlade  och  på  flera  ställen  be  växta 
med  barr-  och  löfskog,  erbjuder  sig  en 
vidsträckt  utsigt.  Mellersta  delen  af 
socknen,  från  Hagreda  till  den  mellan 
Madkroken  och  Storsjön  löpande  ån,  ut- 
göres äfven  af  en  mellan  nämnda  sjöar 
bildad  landthöjd,  hvilken  likväl  har  en 
jemnare  och  mindre  omvexlande  karakter 
än  norra  delen.  Engentliga  berg  finnas 
icke;  men  ehuru  jorden  i  allmänhet  är 
stenbunden,  är  den  merändels  af  bördig 
beskaffenhet.  Södra  delen  åter  är  än 
mera  jemn.  Af  nämnda  sjöar  afbördar 
Madkroken  sitt  vatten  genom  s.  k.  Q,var- 
nagårds-ån,  som  midtför  Sjösås  prest- 
gård  nedrinner  i  Storsjön  eller  Orken; 
under  sitt  vidare  lopp  genom  Blekinge 
län  bildar  hon  den  s.  k.  Mörrums  å. 
Af  sjöarne  ligger  Norrsjön  692  fot, 
Madkroken  679,5  fot  och  Storsjön  659 
fot  (524,6  par.-fot)  öfver  hafvet. 

Jordmånen  består  i  södra  delen  till 
det  mesta  af  grusblandad  mulljord,  myc- 
ket stenbunden.  I  den  öfriga  socknen  är 
den  besvärad,  särdeles  mot  Jönköpings 
län,  af  uppskjutande  och  ömsom  nära  un- 
der jordytan  liggande  berg.  I  allmänhet 
anses  dock  jorden  vara  af  god  beskaf- 
fenhet. Hufvudnäringar  äro  åkerbruk  och 
boskapsskötsel.  Att  socknen  på  sednare 
tiden  blifvit  betydligt  uppodlad,  visar  sig 
vid  jemförelse  af  förutnämnda  uppgift 
på  egorymden  för  år  1855  och  af  upp- 
|  giften  år  1860  till  kongl.  Hushållnings- 
sällskapet; den  sednare  angifver  odlade 
jorden  till  950  och  naturlig  äng  till 
3,500  tunnland;  800  tunnl.  brukas  till 
ensädesjord,  150  tid  i  cirkulationsbruk. 
Utsädet  var 


1855: 

Trindsäd. 

Hvete. 

Potates. 

Lin. 

— 

v* 

1743/4  t:r. 

—  ut- 

1860: 


10. 


5. 


kor,    578    får;    för 
780  kor,   1,230  får. 


540.  25. 

1860:    160  hästar, 
Årliga  förbruknin- 


gen af  säd  och  potates,    hvaraf  skörden 


Sjösås. 


Sjösås. 


103 


af  första  slaget  upppifves  till  4,475  t:r, 
uppgick  1860  till  4,110  tunnor  säd; 
hela  arets  potatesskörd  var  4,320  t:i\ 
Binäringar  äro:  upptagande  af  sjömalm 
och  dess  forsslande  till  Klafreströms 
och  Säfsjöströms  masugnar  samt  den 
till  stängjern  och  svart-smide  förädlade 
malmens  transporterande  till  sjöstäderna 
Carlskrona,  Carlshamn  och  Ronneby. 
Af  ladugårdsprodukter  alsättes  mestadels 
smör.  Biskötsel  och  fiske  idkas;  af 
iisken  insaltas  sik  till  förvar  för  nästan 
hela  arets  behof.  Betesmarkerna,  af  in- 
skränkt omfång,  äro  dock  af  bättre  be- 
skaffenhet än  uti  socknarna  omkring;  i 
trakten  kring  sjön  Orken  är  gräsväxten 
frodigast.  Skogen,  som  mest  bestar  af 
tall,  gran  och  björk,  förslår  på  de  flesta 
ställen  icke  till  husbehof.  Vanliga  tiden 
for  återväxten  är  för  byggnadsskog  100 
är  och  deröfver  samt  40  å  50  år  för  ved- 
skog. Kolning  brukas  endast  i  Mästreda 
by,    som    lyder    under   Böksholms  bruk. 

—  Klimatet  är  här  mindre  hårdt  än  i 
angränsande  socknar. 

Folkmängden,  som  år  1810  var  734, 
år  1855:  995  personer,  uppgifves  1860 
till  blott  973.  Folket  är  fredligt  och  sed- 
ligt samt  alla  angelägna  att  fullgöra 
sina  skyldigheter  i  rattan  tid,  men  har 
vikit  frän  fordna  enkelheten  och  flärdfri- 
heten,  hvilket  visar  sig  uti  dyrbar  klädsel 
och  åkdon,  jerate  mera  kostbara  bygg- 
nader med  många  rum,  ehuru  en  del 
hemman  hafva  knapp  tillgång  för  en 
enda  eldstad.  Tjenstfolket  är  i  husbon- 
dens bröd,  statfolk  linnes  icke. 

Socknen  utgör,  med  Dref  och  Horna- 
ryd  till  annexer,  ett  konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Uppvidinge 
kontrakt  af  Wexiö  stift;  pastoratet  be- 
boddes  1862    af    öfver    1,970    personer. 

—  Kyrkan,  belägen  i  södra  delen  af 
socknen,  nära  häradsvägen,  prestgärden 
och  sjön  Orken,  är  byggd  af  sten,  utan 
torn,  kalkrappad  och  med  spåntak,  34 
alnar  läng  och  14  alnar  bred.  Efter  att 
kyrkans  utrymme  en  lång  tid  befunnits 
vara  för  inskränkt,  har  nybyggnad  efter 
flera  års  rättegång  om  nya  planen  m.  m. 
omsider  i  början  på  1850-talet  blifvit 
beslutad,  med  flyttning  frän  gamla  platsen 
till  en  höjd  på  AViäs  bys  område,  */s 
mil  från  prestgärden.  Af  kyrkoherdar 
må  nämnas  den  först  kände,  Gudmundus 


Petri,  riksdagsman  1569,  Eric  Erenius, 
död  1734,  prosten  Nils  Brun,  1772—82, 
under  hvars  tid  kyrkan  reparerades;  han 
hade  först  som  prest  deltagit  i  Pom- 
merska kriget  och  varit  fången.  —  Barn- 
undervisningen i  pastoratet  bestrides  af 
en  examinerad  och  en  oexaminerad  lä- 
rare samt  en  lärarinna  och  sker  i  flytt- 
bara skolor  på  det  sätt,  att  Sjösås  har 
4  distrikter,  Dref  2  och  Hornaryd  1 
distrikt,  inom  h vilka  skolan  hålles  under 
1 1  veckor  hvarje  omgång.  Pastoratet 
har  spannmålsmagazin  med  särskild  bygg- 
nad; dess  behållning  var  d.  1  Maj  1855: 
160  t:r  28 V4  kpr  säd;  till  inrättningen 
hör  äfven  en  kassa  af  c:a  600  rdr  rgs. 
Dessutom  finnas  följande  kassor:  kyrko- 
kassan, med  ett  belopp  af  7,889  rdr  rgs, 
fattigkassan,  med  2,250  rdr  rgs,  salpe- 
tersjuderikassa,  ensamt  för  Sjösås,  med 
495  rdr  rmt,  bokkassa  med  112  rdr  rgs; 
till  denna  inflyta  gåfvor  af  barnen,  som 
första  gången  beredas  till  H.  H.  Nattvard. 
Skolkassan,  med  988  rdr  rgs,  har  sin 
uppkomst  af  bevillningsmedel,  afgifter 
af  skolbarnen  samt  understöd  af  staten. 
Skall-  eller  skadedjurs-kassa  för  Sjösås 
ensamt  med  27  rdr  rgs.  Brandstods- 
föreiiiiKjtns  kassa  för  pastoratet  3,484 
rdr  rgs.  Alla  nämnda  summor  äro  för 
1  Maj  1855.  Tingstället  Lenhofda  är 
beläget   l3/4  mil  från  Sjösås  socken. 

Foridemningar.  Dessa  inskränka  sig 
till  dem,  som  äro  fästa  vid  säteriet  Lid- 
boholms  äldsta  historia  och  redan  om- 
näranda  under  den  art.  Tvänne  mindre 
grafplatser  finnas  från  1700-talet  och 
kallas  prestgårdar.  I  sednare  tiden  har 
Ringslorp  blifvit  namnkunnigt,  hvarom 
se  den  artikeln.  —  Af  naturtilldragelser 
om  namnes,  att  samma  år  jordbäfningen 
skedde  i  Lissabon  i  Nov.  1755,  brast 
isen  följande  nyår  utanför  Sjösås  prest- 
gärd  och  ett  rödbrunt  vatten  uppkom, 
likt  lut,  som  stod  i  8  dagar,  och  ett 
ljud  hördes  dervid,  som  af  skällande 
hundar. 

Statsbidrag  och  kommunala  afgifter:  Bevill- 
ning c:a  097  rdr.  Ständiga  räntor  940  rdr. 
K  ronotionde D  utgår  med  i>2  t:r  14  kpr.  Kostnad 
för  rustning  och  i  otering  uppgår  till  1,500  rdr 
rmt.  Rusthallshcmman  finnas  4,  för  2:ne  hu- 
sarer och  1  grenadicr,  med  ett  hemmantal  3V9i 
utom  utjorden  Skärsjörnåla,  som  iifven  hörer  till 
Karryda  rusthftll.  Frälse-  och  skattejorden  är  i 
öfrigt  io roterad  till  soldathållning  vid  kongl. 
Kalmar    regimente    och    Uppvidinge  kompani  pä 


104 


Sjötofta. 


207/8  mtl  och  i  1 3 7/ 1 2  hela  rotar;  h varje  ut- 
görande med  hjelproten  M/fi  mtl.  Roterings- 
kostnaden  utgör  för  hel  rote  72  rdr,  och  rust- 
ningskostnaden af  hvarje  rusthåll  följande:  För 
karlen  likasom  för  soldaten  72  rdr;  för  hästens 
inköp  240  rdr,  fördelade  på  12  år,  eller  årligen 
20  rdr;  dess  årliga  utfodring  70  rdr;  hästmun- 
dering, beväring,  utredning,  skoning  m.  m.  20 
rdr,  eller  tillsammans  182  rdr,  allt  bco;  men  då 
härifrån  afdrages  stamheramanets  grundränta  och 
rusthållen  anslagna  angmeoter,  så  anses  rust- 
ningskostnaden genom  dessa  till  fullo  betäckt. 
Klerecistatens  underhåll  uppgår  till  930  rdr  rgs. 
Fattigförsörjuiugen  till  877  rdr.  I  socknens 
fattigstuga  uuderhöllos  år  1855:  6  st  ordinarie 
fattighjon  med  en  sköterska,  hvilka  tilldelas  säd, 
sammanskjuten  af  hemmanen,  hvarifrån  efter  tur 
afiemnas  hvarje  vecka  supanmat  och  potates,  äf- 
vensom  till  fattigstugans  eldning  framköres  ved 
efter  pålysning.  Ofriga  fattiga,  som  erhöllo  un- 
derstöd, indelades  i  2:ne  klasser,  utgörande  14  i 
den  första  och  37  i  den  andra.  Fru  Wang  på 
Lidboholm  har  testamenterat  200  rdr  rmt,  hvaraf 
räntan  årligen  utdelas  till  2:ne  behöfvande,  och 
hafva  de  på  säteriets  egor  boende  företrädet. 
Äfven  finues  en  inrättning,  som  uppköper  lin 
och  ull  att  förarbetas  af  de  fattiga  till  spanad 
och  väfnad.  Skjutsomkostnader  beräknas  uppgå 
till  2  rdr  rmt  på  mantalet.  Hvarken  håll-  eller 
reservskjnts  kommer  här  i  fråga.  Väghållningen, 
som  är  ett  bland  hemmanens  besvärligare  onera, 
uppgår  till  217  rdr  rmt.  Diverse  onera  och 
allmänna  besvär  uppgå  till  190  rdr  rmt. 

Socknen  innehåller  29  mtl,  hvaraf  2  utgöra 
frälse-säteri,  15'/4  allmäuna  frälse,  55/8  krouo- 
skatte,  3*/2  rusthåll,  1  V4  militiae-boställen,  l3/8 
kyrkoherde-boställe.  Dessutom  finnas  en  utjord, 
2:ne  tullmjölqvarnar  och  såg.  Tax. värdet  1862 
var  381,700  rdr  rmt. 

Till  jorden  funnos  1855:  61  egare,  26  arren- 
datorer  och  brukare.  Lidhults  säteri,  tax.  till 
40,000  rdr,  se  art.  Lidboholm,  pag.  406,  IV  Bd. 

Större  byar  och  hemman: 

S:ma  areal,    hvaraf  inegor. 
Stora  Eskås,  1   mtl  fr.        560  tid.        85  tid. 


Mästreda,  *) 

Q    »      » 

2,340 

» 

156 

Pelås      .     : 

2|    »     » 

937 

» 

264 

Sandreda    . 

u  ■   » 

984 

M 

114 

Rödje 

1      »    sk. 

294 

» 

77 

Karryd  . 

If  rusth. 

847 

» 

223 

Sjösås     . 

Igkyrk.bost.  480 

» 

146 

3/4  mtl  Bohl  och  V2  mtl  Sandreda  äro 
militise-boställen.  !  2  mtl  fr.  Wiås  var  dom- 
kyrkogods  1607.  —  Adress:  Wexiö. 

Sjötofta.  Annex-socken  till  Tranerao 
pastorat,  är  belägen  uti  Kinds  härad  af 
Elfsborgs  län,  51/*  mil  från  Borås,  orakr. 
l3/4  från  moderförsamlingen,  omgifves  i 
norr  af  Ambjörnarp,  i  vester  af  Håcks- 
vik,  och  gränsar  i  söder  och  Öster  till 
Skaraborgs  län ;  arealen  är  0,606  qvadrat- 
mil,  hvaraf  O,o5i  äro  vatten.  Socknen, 
som    år    1805   beboddes  af  479  och  år 


')  Taxeradt  till  40,000  rdr. 


Sjötorp. 

1863  af  omkring  740  inb.,  består  af  5 
mtl  skatte,  5/s  krono,  7%  frälse,  taxe- 
rade 1863  jemte  verk  och  lägenheter  till 
216,200  rdr  rmt. 

Enligt  sägnen  skall  en  Ambjörns  fru, 
Skägga  på  Högaled,  låtit  uppföra  den 
gamla  kyrkan  och  kallat  socknen  SJcjäg- 
getofta;  den  nuvarande  är  byggd  af  trä 
1625  och  har  vacker  belägenhet  vid 
en  insjö.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  och  en  flyttbar  folkskola 
samt  en  flyttbar  småbarnsskola,  der  under 
året  1862:  113  barn  undervisades  af  en 
oexaminerad  lärare. 

I  socknen  märkas  säterierna  Ekedal, 
der  en  mindre  porträttsamling  finnes  af 
namnkunniga  personer,  äfven  höra  dit 
manufakturverk,  qvarn  och  såg;  samt 
Severedsholm  och  B  osar  ed,  som  egas  af 
bönder,  det  förra  af  en,  det  sednare  af 
fyra.  Qvarn  och  såg  finnes  vidare  vid 
Perstorp  och  Kle/vmi,  vattenqvarn  vid 
Nygård  och  Björstorp.  —  V4  mtl  Fa- 
ger ås  och3/s  By  garde  äro  militiae-hemman. 
—  Esbjörnarp,  Sjögalid.  —  Adress:  Sven- 
ljunga. 

Sjötorps  slott  anses  hafva  legat  uti 
Andrarums  socken,  Albo  härad  af  Chri- 
stianstads län,  och  tillhört  Sjöstrupsgård, 
hvilken  Herloff  Schafve  1574  fick  i  byte 
för  en  egendom  på  Seland.  En  tysk, 
Snakenborch,  gjorde,  under  det  han  var 
befallningsman  på  Sjötorps  slott  år  1387, 
ett  stort  nederlag  på  allmogen  i  Jerre- 
stads  härad.  När  år  1737  en  ny  åbygg- 
nad  uppfördes  af  Kristina  Piper  vid 
Sjöstorp,  som  efter  henne  erhöll  namnet 
Christinehof.  blef  en  liten  insjö,  hvilken 
kallades  Gammelgårdssjö,  uttappad,  och 
oländiga  platser,  troligen  lemningar  efter 
grafvar  och  vallar,  igenfyllda.  Af  några 
författare  förmodas,  fast  mindre  troligt, 
att  detta  Sjötorp  varit  detsamma  som 
Sigosta  hos  Saxo ;  se  Söfdeborg. 

Sjötorp.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Linderås  socken  af  Norra  Wedbo  härad 
och  Jönköpings  län,  är  ett  godt  och  väl 
beläget  hemman  nära  sjön  Noen,  l/2 
mil  s.  v.  från  kyrkan,  som  ligger  3  mil 
öster  från  Gren  na;  har  förut  tillhört 
egarne  af  Göberga,  af  hvilka  må  näm- 
nas, utom  de  under  art.  Göberga  upp- 
gifnn,  amiral  Bengt  Bagge  af  Berga, 
som  blef  halshuggen  i  Stockholm  såsom 
förrädare,  för  det  han  velat  hjelpa  kon. 


SJfltorp. 


Sjötuna. 


105 


Erik  XIV  ur  fängelset,  och  äter  till 
kronan.  Pä  1850-talet  inköptes  Sjötorp 
af  veterinärläkaren,  agronomen  Johan 
Kenström,  närvarande  egaren,  som  an- 
tagit den  kloka  regeln  att  först  företaga 
det  nyttiga  —  jordbrukets  förbättring  — 
och  sedan  det  prydliga,  hvadan  gården, 
såsom  dittills  arrenderad  af  bönder,  ännu 
1856  var  ringa  bebvggd.  Taxeringsvärdet 
år   1862   var  33,000  rdr  rmt. 

Sjötorp.  Station  på  Göta  kanal,  uti 
Lyrestads  socken  af  Skaraborgs  läti,  vid 
Sjötorps-viken  i  Wenern,  1 '/2  mil  från 
Mariestad,  med  kusthamn  af  något  mer 
än  10  fots  djup,  för  omkring  50  fartyg 
samt  reparations-docka,  som  rymmer  6 
fartyg,  af  de  största  som  kunna  passera 
kanalen,  eller  16  å  20  om  20  ä  30 
lästers  drägt,  —  här  finnas  vidare  verk- 
städer, magaziner,  lastageplats  och  upp- 
bördsställe. Under  fortgången  af  kana- 
lens anläggande,  var  hela  kanal-linien 
indelad  i  stationer  eller  distrikter,  inne- 
fattande vissa  delar  af  kanalen  med  egen 
styrelse  och  arbetsbefäl  —  Sjötorps 
sträckte  sig  från  sjön  Wenern  till  Lyre- 
stads kyrka  och  bassin,  12,600  alnar  i 
längd;  den  är  icke  blott  kanai-liniens 
kanske  vackraste  station,  utan  ock  en  af 
de  vigtigaste  platserna  vid  hela  kanalen. 
Till  Sjötorps  andra  sluss  sträckte  sjön  i 
fordna  dagar  sitt  herravälde,  men  är  nu 
utestängd  derifrån  af  fyllningar  och  upp- 
murade granitkajer,  medan  marken  der- 
omkring  sammanbundits  utaf  löfträdens 
rötter  till  ett  bottenfast  land.  Vid  re- 
parations-dockan, som  är  utarrenderad 
till  enskild  person,  ha  blifvit  reparerade: 
Ar  1856  med  12  arbetare  22  fartyg. 
»  1859  »  18  »  22  » 
n    1860      »     13        »  16       » 

Hemmanet  Sjötorp  eller  såsom  det 
skrifves  i  jordeböckerna  Skjöttorp  och 
hvaraf  stationen  samt  viken  fått  namn, 
köptes  från  kronan  år  1624  af  dåva- 
rande kapiten  Conrad  Falkenberg  och 
har  troligen  lydt  under  Börstorp  i  Hassle 
socken;  det  är  nu  af  frälse-natur  och 
har  4  egare,  livaraf  en  innehafver  :V8 
mantal,  tax.  till    15,000  rdr  rmt. 

Sjötorp.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Larfs  socken  af  Laske  härad  och  Skara- 
borgs län,  är  beläget  utmed  ån  Lidan, 
2  mil  från  Falköping,  1  mil  från  Sörby 
jernvägsstation.     Såsom  dess  först  kände 

vi. 


egare  uppgifves  Kafle-slägtens  stamfader, 
MattsLarsson  Kafle,  redan  omnämnd  under 
art.  Brodarp,  Hallanda  (ej  Hallarne  efter 
Adelns  ättartaflor)  och  Larfohed,  äfven- 
som  att  under  hans  tid  Sjötorps  gård 
skall  blifvit  plundrad  och  uppbränd  ge- 
nom de  upproriske  vestgöta-herrarnes 
anstiftan,  är  ovisst,  hvilket  deremot 
skedde  med  hans  gård  Hallanda  i  Elfs- 
borgs län.  I  Adelns  ättartaflor  befinnes 
ock  först  sonen  Laurentz  eller  Lasse, 
slottslof  på  Jjäckö  1534,  hafva  skrifvit 
sig  till  Sjötorp.  Tmellertid  innehades 
gården  af  Kafle-slägten  ända  j;ill  1751, 
då  den  såldes  af  kapiten  Johan  Ridder- 
bjelke,  gift  med  M.  C.  Hansdotter  Kafle, 
till  r.  r.  grefve  Sv.  Lagerbergs  enka, 
Ottiliana  Wellingk;  sonen  sålde  egendo- 
men 1772  till  magen,  öfverjägmästaren 
G.  M.  Fleetwood;  egare  i  början  af 
innevarande  sekel  var  major  L.  Gvllen- 
haal,  och  år  1863  hr  C.  E.  Noring. 

Af  Djurberg  uppgifves  gården  ega 
40  å  45  t:?a  utsäde  af  råg  och  hafra, 
höbol  till  250  stackar,  ymnig  skog  af 
gran  och  björk,  gammal  mangårdsbygg- 
nad af  trä  samt  väl  underhållen  träd- 
gård. Ar  1863  var  Sjötorp  med  l3/s 
mtl  underlydande  (se  art.  Larfs  socken) 
åsätt  ett  taxeringsvärde  af  89,200  rdr 
rmt,  hvaraf  50,000  rdr  för  Sjöttorp  så- 
som det  skrifves  i  tax. längden. 

Sjöttorp  (Skiöttorp  i  1807  års  jor- 
debok). Ett  mantal  frälse  uti  Höra 
socken  af  Kållands  härad  och  Skaraborgs 
län,  omkring  2  mil  från  Skara,  var  år 
1863  åsätt  ett  taxeringsvärde  af  50,000 
rdr;  egare  herr  grosshandlanden  Dahlins 
sterbhus. 

Sjötuna.  Tre  mtl  frälse-säteri,  uti 
Kumla  socken  af  Lysings  härad  och 
Linköpings  län,  beläget  omkring  1V4 
mil  frän  Linköping,  vid  Tåkern,  är  sam- 
manbygdt  af  2  mantal  Tuna  och  1  mtl 
Baggetuna,  hvaraf  det  förra  varit  gam- 
malt frälse  och  det  sednare  tillhörigt 
Wadstena  kloster;  båda  utbyttes  från 
kronan  af  kongl.  rådet,  friherre  Claes 
Fleming,  mot  andra  hemman  i  Finland 
och  erkändes  1691  som  frälse;  Tuna 
innehades  som  säteri  af  Per  Månssons 
enka  1636,  derpå  af  fru  Magd.  Ulfsparre. 
Båda  gärdarne  mistade  säterifriheten  med 
afseende  pä  bristfällig  brukning  1681, 
men    återfingo    den    1683;    tillhörde  se- 

14 


106 


Sjöviken. 


dermera  slägterna  Silfversparre,  Blom- 
mensköld, Björnbourgh,  Berohn,  Roxen- 
dorff,  frih.  Boye,  von  Kothen,  på  1820- 
och  1840-talen  major  G.  Freytag,  1850 
och  1863  C.  A.  Petersson.  Enl.  Tham 
lyda  %  mtl  i  Svanhals  socken  under 
säteriet.  Arealen  är  enligt  karta  af  år 
1798:  836  tid  9  kpl„  hvaraf  2,25  gårds- 
plats, 115,5  åker,  49,3  äng,  30,28  betes- 
mark, 139,28  landvinning  från  sjön  Tå- 
kern,  498, 16  vatten.  Säteriet  eger  andel 
uti  socken-allmänningen  Brännemarken 
inom  Svanhals  socken,  med  en  areal  af 
21,4  tid.  Utsädet  uppgafs  år  1855  till 
621/2  t:r  säd  samt  25  t:r  potates.  På 
egorna  finnes  husbehofsväderqvarn.  Tax.- 
värdet   1862  var  80,000  rdr  rmt. 

Sjöviken.  Ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Norra  Wi  socken  af  Ydre  härad  och 
Linköpings  län,  vid  Wifjärdens  östra 
strand,  l/2  mil  sjöväg  och  1  mil  land- 
vägen från  kyrkan,  lyder  under  Bibbings- 
hofs  fideikommiss;  på  1680-  och  1700- 
talen  har  det  tillhört  Armsköldar,  sederm. 
nämnas  såsom  egare  en  Stråle,  kommen- 
dören M.  Grubbe  och  kapiten  S.  Utterbom. 

Sjöändan.  Lastageplats  vid  Bergsjön 
i  Warnums  socken  af  Carlstads  län; 
härimellan  och  Christinehamn,  ll/8  mil, 
anlades  under  åren  1851 — 55  jernvägen, 
som  ombyggdes  och  förbättrades  1858. 
Statsbidraget  till  denna  anläggning  upp- 
gick till  100,000  rdr  rmt. 

Sjöö.  Egendom  uti  Holms  socken, 
Lagunda  härad  och  Uppsala  län,  belägen 
på  en  udde  vid  Gåran,  7  mil  landväg 
från  Stockholm,  4  mil  från  Uppsala, 
med  lastageplats  invid  Mälaren,  utgöres 
af  1  frälse-säteri  Sjöö,  V4  rå  och  rör 
Klockarebord,  3  d:o  Öhlsta,  3-tyj  frälse, 
2  frälse-säteri  Tuna  samt  9%  mtl  frälse 
i  diverse  hemman,  tillsammans  19  mtl, 
som  nyttjas  i  sambruk,  med  en  areal, 
enligt  karta  af  år  1845,  af  9,376  qva- 
dratref,  häraf  äro  5,801  åker,  518  äng, 
1,473  skog,  127  trädgårds-  och  46  gårds- 
tomter. Dessutom  voro  år  1862  under- 
lagda 1  mtl  fr.  i  Fittja  socken,  3  mtl 
säteri,  3  mtl  fr.,  3  mtl  sk.  uti  Häggeby 
socken;  det  hela  utgör  en  fideikommiss- 
egendom inom  friherrliga  ätten  Baner, 
stiftad  år  1814  af  öfverste-löjtn.  Johan 
Gustaf  Baner,  som  tillbytte  sig  den- 
samma mot  Djursholms  och  Björkviks 
fideikommisser.     Egendomen  var  i  1862 


Skabbelycke. 

års  bevillning  åsätt  ett  värde  af  cirka 
350,000  rdr  rmt,  hvaraf  50,000  rdr  för 
Sjöö  säteri.  På  underlydande  hemmanet 
Gymninges  egor  finnes  en  väderqvarn. 

Sjöö  uppgifves  af  W:m  Tham  före- 
komma såsom  såldt  af  Jacob  Westgöte 
till  konung  Gustaf  I  under  dennes  sista 
regeringstid,  och  derpå  såsom  tillhö- 
rigt enkedrottn.  Margaretas  arfvingar.  *) 
På  1600-talet  innehades  det  af  slägten 
Stenbock;  nuvarande  prydliga  slottet 
uppfördes  af  grefve  Johan  Gabriel  Sten- 
bock, förut  låg  byggnaden  på  annat 
ställe.  Enligt  Djurberg  bestod  mangår- 
den 1818  af  en  prydlig  hufvudbyggnad 
med  2  paviljonger  af  sten,  samt  3  andra 
byggnader  utom  nödiga  uthus,  alla  af 
sten.  Efter  sistnämnda  egare  har  godset 
tillhört  systersonen,  grefve  Lilje,  dennes 
måg  Julius  de  la  Gardie  och  hans  arf- 
vingar tills  förutnämnda  öfverste  Baner 
köpte  det.  Sednare  egare  hafva  gjort 
mycket  för  ställets  förskönande,  med 
park,  trädgård  o.  a.;  deremot  hafva  de 
förr  här  befintliga  samlingarne  af  böcker 
m.  m.  blifvit  till  en  del  förskingrade  vid 
ombytet  af  egare  år  1814,  äfven  det  af 
grefve  Stenbock  här  grundade  hospital 
finnes  nu  ej  mera. 

Från  slutet  af  1600-talet  har  egaren 
af  Sjö  innehaft  kallelserätt  till  Holms 
pastorat,  men  sista  innehafvaren  af  egen- 
domen, baron  Johan  Baner  har  afsagt 
sig  densamma  med  förbehållen  rättighet, 
att  endast  få  kalla  4:de  profpredikant, 
och  vid  nyligen  hållna  sockenstämmor 
hafva  Holms,  Kulla,  Fittja  och  Hjelsta 
beslutat  om  dessa  pastoraters  samman- 
slående till  ett,  med  en  gemensam  kyrka 
midt  i  det  sålunda  bildade  pastoratet. 

Skabbelycke,  Skabbe,  Skabelyclt  (i 
1825  års  jordebok).  Ett  predikstols- 
hemman under  Helsingborgs  pastorat  i 
Malmöhus  län,  af  3/8  mtl  krono,  beläget 
utmed  kusten  af  Öresund  i  det  distrikt 
norr  om  Helsingborg,  som  med  ett  all- 
mänt namn  kallas  Kusten,  icke  fullt  ■/, 
mil  från  nämnda  stad,  i  närheten  af 
Kulla-Gunnarstorp  och  Höganäs,  har  först 
i  våra  dagar  blifvit  anmärkningsvärdt  ge- 
nom att  i  kameralistiskt  hänseende  hafva 

')  Uti  Biograf.  Lexikon  förekommer,    alt  grefvi 
Gustaf  af  Tre  Rosor  år  1562  bortbytte  gamla 
"ården  i  Tunaholm  m.  m.  mot  vasagodset  Sjö. 


Skabersjo. 


Sk  al»  örsjö. 


107 


förändrat  natur  och  blifvit  en  furstlig  be- 
sittning-, samt  som  sådan,  efter  hertigin- 
nan af  Östergötland,  erhållit  namnet 
Sophie-ro,  till  h vilken  art.  hånvisas. 

Skabersjo.  Patronelt  pastorat  af 
l:sta  klassen,  hörande  till  Bara  kontrakt 
af  Lunds  stift,  utgöres  af  socknarne 
Skabersjo  och  Törringe,  med  41.s5T'ö  in  ti, 
bebodda  1860  af  Öfver  1,370  personer. 
—  Skabersjo,  moderförsamling,  är  be- 
lägen uti  Bara  härad  af  Malmöhus  län, 
IV4  mil  från  Malmö,  samt  omfattar 
0,217  qvadratmil,  hvaraf  0,006  äro  vatten; 
hemmantalet  är  1  mtl  krono,  33JJ  mtl 
frälse.  Marken,  som  är  mer  och  mindre 
bördig,  är  väl  icke  bergig,  men  ganska 
ojemn.  Rådande  jordmånen  är  lera.  Af 
skog  växer  betydligt  inom  socknen.  All 
fast  egendom  var  1862  åsätt  ett  tax.värde 
af  1,248,700  rdr  rmt,  hvaraf  25,800  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet,  13,300 
rdr  för  2  folkskolbyggnader,  2  fattighus 
och  kyrka.  För  egendom  erlades  s.  år 
i  bevillning  375  rdr  18  öre,  och  för 
inkomster  erlades  136  rdr  38  öre.  — 
Folkmängden,  som  år  1805  var  713, 
uppgick  1862  till  öfver  1,090  personer. 
Kyrkan,  belägen  nära  det  urgamla  herre- 
sätet Skabersjo,  är  temligen  rymlig  och 
hög.  Skeppets,  chorets  och  rundelens 
omgifningsraurar,  uppdragna  af  tuktad 
ten  och  huggen  sandsten,  prydas 
med  skråa  fotlister  och  enkla  båg-gesimser. 
Tornet  är  en  sednare  tillsats  och  utbygg- 
naden vid  skeppets  norra  sida  anses  af 
prof.  Brunius  hafva  tillkommit  vid  pass 
1600.  År  1500  förvärfvade  fru  Thalc 
Ulfstand  patronrätt  till  Skabersjo  och 
Törringe  pastorat,  h vilken  rätt  jemte 
krono-  och  kyrkotionden  blef  egarne  af 
Skabersjo  konfirmerad  d.  10  April  1744. 
Sockenvägeu  är  1/4  mil.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  2  fasta  folkskolor, 
der  under  året  1862:  145  barn  erhöllo 
undervisning  af  2  examinerade  lärare. 
Till  skolan  hörer  ett  planteringsland  af 
5,800  qvadratalnars  ytvidd. 

Socknen  innefattar  utom  Skabersjo 'herregård, 
Skabersjo  by,  med  1  mtl  prestgård,  47/8  mtl 
ins.  frälse  och  en  skattlagd  vattenqvaru.  Westra- 
by  31  j  mtl.  —  Roslätl-  Lilla,  */4  mtl,  som  är 
välbebygdt;  2  mtl  Ebbarp,  59/2q  mtl  Tjustorp, 
I45  mtl  Sönnarp,  \\  mtl  Warto,  1  mtl  Tjedarp, 
3  mtl  Ryd,  1  mtl  Risarp,  3  mtl  Svenstorp,  allt 
iusocknu,  lydande  under  Skabersjo.  —  Adress: 
Malmö. 


Skabersjo.  Herregård,  belägen  uti 
Skabersjo  socken,  Bara  härad  af  Malmö- 
län, på  yttersta  vestra  ändan  af  en  vacker 
skogstrakt,  l\/4  mil  från  Malmö,  är  en 
bland  de  äldsta  herresäten  i  landet  och 
har  alltid  åtnjutit  anseende  såsom  en 
bland  de  förnämsta,  och,  då  egendomarne 
ännu  voro  indelade  i  klasser,  hörde  Ska- 
bersjo till  första  klassen  och  var  den 
tredje  i  ordningen  af  de  s.  k.  »sju  brö- 
derna» eller  Skånes  hufvudgårdar. 

Den  äldste  kände  egaren  är  Owe 
Passow  i  slutet  af  13:de  seklet  och  öf- 
vergick  gården  genom  gifte  till  slägten 
Ulfstand,  som  i  mer  än  200  år  egt  den. 
Under  Holger  Gregersson  Ulfstands  tid 
inträffade  en  händelse,  som  hör  till  Ska- 
bersjo gårds  historia.  Sedan  Christian  II 
blifvit  landsförvist  och  hela  Skåne  för- 
klarat sig  för  Fredrik  I  med  undantag 
af  Malmö,  gjorde  denna  stads  borgerskap 
och  garnizon  ett  utfall  natten  före  den 
18  Sept.  1523  och  öfverraskade  en  hop 
adelsmän  på  denna  gård ;  dessa  blefvo 
väl  i  sista  ögonblicket  varnade,  och  i 
sin  förskräckelse  bestego  de  under  nat- 
tens mörker  sina  hästar,,.lemnande  efter 
sig  »hosser  och  sko,  kläder,  harnesk  och 
alla  sina  tillhörigheter»]  men  gården 
plundrades  och  afbrändes.  Lågorna  af 
det  brinnande  Skabersjo  torde  få  anses 
för  en  af  de  i  Skånes  historia  ofta  före- 
kommande, från  ofrälse  stånden  utgångna, 
protester  mot  en  stolt  adels  anspråk  och 
maktlystnad.  Skabersjo  återuppbyggdes 
snart  af  herr  Holger,  hvars  dotter  Thale, 
gift  med  Påwel  Laxmand,  tillöste  sig 
hela  egendomen  af  sin  brorsons  magar; 
af  henne  förvärfvades  patronrättigheten 
till  Skabersjo  och  Törringe,  samt  anslogs 
ett  hemman  i  byn  till  prestgård  för 
pastor  i  Skabersjo,  fästande  dervid  det 
vilkor,  att  pastor  skulle  vara  god  landt- 
brukare  och  vid  anfordran  predika  på 
herregården.  I  början,  på  1600-talet 
kom  gården  till  Tottska  familjens  ego, 
der  den  ännu  är.  Af  denna  slägt  hafva 
under  254  år  endast  7  egare,  far  efter 
son,  innehaft  Skabersjo.  Af  dessa  må 
nämnas  Thage  Ottoson  Tott  till  Erics- 
holra,  som  var  den  myndigaste  och  ri- 
kaste herre  på  tin  tid,  hvarföre  han  ock 
kallades  »Skånska  kungen.»  Om  hans 
välgörenhet  anför  Hoffman,  att  han  an- 
vändt  mer  än  16,000  rdr  för  att  bygga 


108 


Skabersjö. 


Skatlevi. 


hospitaler  i  Malmö  och  på  sina  gods. 
Under  Tage  Totts  tid,  kring  1623,  här- 
jades Skabersjö  af  en  eldsvåda;  han  lät 
då  åter  upprätta  och  iståndsätta  åbygg- 
naderna,  äfven  som  han  lät  utvidga  och 
förbättra  trädgården.  Sonen  Owe  för- 
slösade hela  den  ofantliga  förmögenheten 
han  ärft  af  fadren.  Begifven  på  starka 
drycker,  afhände  han  sig  i  ruset  den 
ena  egendomen  efter  den  andra,  så  bort- 
byttes af  honom  Barsebäck  för  en  täckt 
vagn  och  ett  par  hvita  hästar,  Snoge- 
holm  för  en  allongeperuk,  med  Malmie 
betaltes  några  köpmansräkningar.  Ska- 
bersjö skall  hafva  tillfallit  kronan  för 
någon  fordran  i  herr  Owes  konkurs  och 
blef  som  friherrskap,  under  namnet  Kro- 
nedal, 1676  gifvet  åt  Malmös  tappre 
försvarare,  fältmarskalken  och  guvernö- 
ren öfver  Skåne,  Halland  och  Blekinge, 
Fabian  von  Fersen.  Den  sista  skånska 
ättlingen  af  den  så  gamla  och  berömda 
Tottska  ätten  —  Fredrik  Tott  erhöll 
Skabersjö  1680  till  faddersgåfva  af  sin 
mormor  Ida  Skeel  (Schéel),  som  inköpt 
egendomen.  Exc.  Tage  Tott,  baron  och 
grefve  Thott  tillträdde  Skabersjö  1761 
och  egde  det^  till  sin  död  här  1824. 
Af  honom  ombyggdes  borggården,  ladu- 
gården uppfördes,  trädgården  och  parken 
utvidgades  samt  förskönades.  Under  hans 
tid  blef  Skabersjö  fideikommiss,  hvaröfver 
bref  upprättades  d.  30  No  v.  1797  och 
faställdes  d.  19  Sept.  1805.  Nuvarande 
egaren  är  grefve  Tage  Tott,  som  efter 
att  hafva  tagit  afsked  ur  krigstjensten 
år  1836,  har  egnat  sig  åt  uppodlandet  af 
sin  egendom  och  särdeles  vinnlagt  sig 
om  skogens  vård  samt  barrträdsplante- 
ringar å  flera  hundra  tunnland. 

Skabersjö  herregårdsbyggnad  har  un- 
dergått många  förändringar;  i  äldsta  tider 
var  gården  befäst  med  vallar,  torn  och 
grafvar.  Nuvarande  manbyggnaden,  be- 
lägen på  en  af  kanaler  kringfluten  holme, 
består  af  en  tvåvånings  hufvudbyggnad, 
liggande  i  norr  och  söder,  med  2  envånings 
flyglar  åt  öster.  Trädgården,  söder  om 
gården,  är  anlagd  i  gammal  stil  med 
vackra  bersåer  och  6  alnars  höga  häckar 
af  afvenbok  och  lind;  derintill  ligger 
den  vackra  parken,  anlagd  dels  på  en 
hög  kulle,  dels  på  en  i  vester  om  kullen 
liggande  dal.  Hit  göra  Malmöboerna 
sina  utfärder  sommartiden.  På  Skabersjö 


förvaras  en  del  familjporträtter  och  ett 
gammalt  stamträd,  beskrifvet  i  Brings 
disp.  om  Bara  härad,  sid.  33. 

Då  landshöfdingen  baron  Tage  Tott 
den  9  Maj  1807  upphöjdes  tillu  grefve, 
gjordes  Skabersjö  till  grefskap.  Ar  1661 
ansågs  Skabersjö  vara  värdt  30,300  rdr 
och  gifva  i  inkomst  1,010  rdr.  För 
närvarande  består  egendomen  af  8V5 
mtl  frälse-säteri  Skabersjö,  tax.  år  1862 
till  333,600  rdr  rmt,  samt  45  mtl  ins. 
och  9l/i6  mtl  uts.  frälse,  tills.  62Jgj} 
mantal.  Dessa  äro  belägna  i  tre  härader : 
Bara,  Oxie  och  Wemmenhög,  och  uti 
fyra  pastorater,  Skabersjö  och  Törringe, 
Oxie  och  Bjerresjö,  Stora  Svedala  och 
Hyby  samt  Arrie.  Egorymden  utgör 
10,728  tid,  deraf  2,695  tid  skog;  af 
dessa  sednare  äro  1,611  sedan  år  1838 
indelade  till  forstmessig  behandling  efter 
danska  sättet.  Trädgård  och  park  upp- 
taga 19  tid.  Under  eget  bruk  äro: 
Skabersjö  säteri  med  350  tid,  Ljung- 
gården på  säteriets  grund  med  160  tid, 
och  Svenstorp  3  mtl  ins.  med  270  tid, 
allt  öppen  åker.  Bortarrenderade  äro 
gårdarne  Roslätt  l/i  mtl  uts.,  Christine- 
berg  5  mtl  ins.,  Bönarp  säteri,  Risarp 
1  mtl  ins.,  Böckebergs  slätt  8l/4  mtl  ins. 
samt  allt  bondgodset.  Till  gården  höra 
1  väderqvarn,  2  vattenqvarnar  och  1 
tegelbruk,  mejeri  med  kor  af  korthorns- 
race.  Säteriet  är  roteradt  till  södra 
skånska  infanteriregimentet.  I  Skabersjö 
socken  äro  en  lankaster-  och  en  folk- 
skola samt  en  skola  i  Törringe.  På 
grund  af  en  donation,  gjord  af  Tage 
Tott  till  Malmö  hospital  den  11  Dec. 
1653,  eger  Skabersjö  derstädes  3:ne  fri- 
platser. Ar  1805  stiftade  exc.  grefve 
Tott  och  Ulla  Barnekow  ett  lånemagazin 
på  250  t:r  säd  för  Skabersjö  gods;  på 
de  sednare  10  åren  har  denna  inrättning 
sällan  begagnats  af  andra  än  godsets 
torpare. 

Skadevi,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  Häggeby  socken  af  Håbo  härad  och 
Uppsala  län,  är  lagdt  i  sambruk  med 
Ekenäs,  och  var  i  1862  års  bevillning 
uppskattadt  till  46,800  rdr  rmt.") 


*)  Enligt  annous  i  Aftonbladet  (år  1860)  skulle 
Skadevi  egendom  utgöras  af  3  mtl  säteri,  3 
mtl  frälse,  1  mtl  skatte,  med  en  egorymd  af 
1,273  tid,  hvaraf  343  inegor,  900  skog  och 
betesmark.      Uppgifna    hemmantalet    utgöres 


Skaftö. 


Skageii. 


109 


Skaftö  eller  Skaftöland.  En  ö,  hö- 
rande till  Morlanda  socken  af  Orousts 
Westra  hårad  i  Göteborgs  och  Bohus 
län,  liggande  mellan  Gullmaren  och 
Ellösfjorden,  samt  skild  ifrån  Bokenäset 
genom  det  trånga  Getviksswukt,  är,  näst 
Oroust,  Tjörn  och  Hisingen,  den  största  ö 
i  Bohus  läns  skärgård,  upptagande,  med 
3/4  mils  längd  en  «k.  ~  ftf  "cigot  öfver  l/8 
(jvadratrail.  Vrsprungngen  anser  A.  E. 
Holmberg  den  hafva  bestått  af  3  mindre 
öar,  hvilkas  mellanlöpande  sund  blifvit 
igenvallade;  ännu  skiljas  två  af  dessa 
utaf  en  liten  rännil,  som  går  genom  en 
sank  dal,  der  man  tid  efter  annan  gjort 
åtskilliga  fynd  från  forntiden,  såsom 
skeppslemningar,  ett  par  famnars  långt, 
armstjockt  och  konstigt  sammanflätadt 
tåg  af  fiua  rötter,  som  af  nämnde  för- 
fattare antages  blifvit  förfärdigadt  och 
begagnadt  af  de  ur-inbyggare,  som  nyttjat 
stenredskap. 

På  den  nästan  alldeles  nakna  ön 
ligga  11%  hemman,  samt  fisklägena 
Fiskibäckökil,  Grundsund  och  Rågårds- 
vik,  af  h vilka  de  båda  förstnämnda  ut- 
göra hvar  sin  kapellförsamling. 

Sjelfva  hemmanet  Skaftö,  1  mtl  fr., 
med  qvaru,  taxerades  1862  till  37,000 
rdr  rmt,  och  var  skiftadt  i  7  egolotter; 
på  egorna  bodde   75  personer. 

Skafveryd.  Ett  hälft  mtl  krono  uti 
Alingsås  landtförsaraling  af  Kullings  hä- 
rad och  Elfsborgs  län,  beläget  strax 
utanför  staden,  är  så  till  vida  af  märk- 
värdighet, att  å  dess  egor  togs  d.  30 
April  1855  det  första  spadtaget  å  Statens 
vestra  bana,  och  till  minne  häraf  finner 
man  till  venster  i  jordskärningen  upprest 
en  sten,  med  inskrift:  1S'^55,  börjades 
här  arbetet  å  vestra  stambanan. 

Hemmanet  eges  jemte  1/2  mtl  Nedan, 
V/2  Hedegärden,  */4  Kåttlycka,  1/2  Sand- 
vik, V4  Skär,  1/2  Stuteberg,  1  Sörhaga, 
V2  Wårsjokärr,  till  naturen  alla  krono, 
af  Alingsås  stad. 

Skagens  hamn  och  fiskläge  uti  Grund- 
sunda socken  af  Norra  Ångermanlands 
fögderi  och  Wester-Norrlands  län,  har 
af  ålder  varit  mycket  besökt  af  sjöfarande, 
men  är  nu  så  uppgrundad,    att  den  en- 

säkerligen  af  t  mtl  fr.-säteri  Kkenäs,  2  fr.- 
säteri  Skadevi,  1  rutl  sk.,  3  mtl  fr.  Wiksjö, 
alla  hörande  till  Sjöö  fideikommiss. 


dast    kan    begagnas    af  söderåt   gående 
På  Skags  udde,    som  utskjuter  2XJ2  mil 
från    kyrkan,    är  ett  kapell    för   de  här- 
omkring boende  fiskrarne. 

Skagen  eller  Skaga.  Fordom  kapell 
uti  Undenäs  socken  af  Wadsbo  härad 
och  Skaraborgs  län,  upprest  uti  en  trakt 
kallad  Skagenäs,  som  enligt  flera  förf., 
nu  knappt  utgör  2  hemman,  men  som 
i  forntiden  skall  ha  varit  7  hela  gårdar, 
och  utgjort  före  Digerdöden  en  odlad, 
oeDvogd  ocn  folkrik  ort.  Enligt  jorde- 
boken och  mantalslängden  utgör  hem- 
manet Skagen  eller  Skagern  l/2  mtl  fr., 
och  är  beläget  i  socknens  norra  del  i 
en  skogstrakt  i  närheten  af  sjön  Unden, 
samt  hade  1863  en  befolkning  af  170 
inbyggare  på  37  hushåll;  åboernas  antal 
utgjorde  14.  Enligt  sägnen  skola  100 
år  efter  förutnämnda  farsot  några  Finnar 
hafva  satt  sig  der  ned  och  börjat  upp- 
odla skogarne  samt  vildmarkerna.  Vid 
deras  ankomst  funnos  der  inga  men- 
niskoboningar,  emedan  allt  folket  af  den 
stora  döden  blifvit  bortryckta.  En  gång 
hände,  att  en  man,  sysselsatt  med  arbete 
inne  i  djupa  skogen,  fällde  några  höga 
tallar  i  ett  tätt,  sammanvuxet  snar  (snår), 
då  han  fick  se  derinne  en  kyrka,  och  så 
skall  Skaga  kyrka  åter  kommit  i  dagen. 
Af  byggnadssättet  har  man  slutat  till 
hennes  höga  ålder:  hon  var  nämligen 
hopfogad  af  resta  furuplankor,  ofvan  och 
nedan  med  ändarne  fastade  i  urhålkade 
stockar.  Sådana  kyrkor  kallas  af  all- 
mogen rese-kyrkor  och  betraktas  såsom 
heliga.  Inuti  kyrkan  skall  man  funnit 
hennes  fordna  prydnader,  bland  hvilka 
en  löja  af  silfver,  väl  arbetad,  hängt  uti 
taket,  och  förmodas  vara  skänkt  för  lycko- 
samt fiske  af  några  fiskare  der  på  stran- 
den. Mycken  vidskepelse  har  i  sednare 
tiden  här  blifvit  bedrifven,  men  kyrkan 
har  ock  varit  begagnad  till  Guds  ords 
predikan  för  de  på  det  aflägsna  Tiveden 
boende.  Som  troligen  vidskepelsen  ej 
hastigt  nog  lät  fördrifva  sig,  har  man 
slutligen  1825  låtit  nedrifva  kapellet, 
ehuru  det  väl  hade  kunnat  behöfvas  fol- 
dern, som  bo  på  nämnda  skogstrakt. 
Utanför  kyrkan  är  en  källa,  hvars  vatten 
påstås  ha  gjort  många  och  lyckliga  kurer, 
och  förmodligen  icke  litet  bidragit  till 
det  stora  anseende,  hvari  det  urgamla 
kapellet  stått  hos  menigheten. 


110 


Skagern. 


Skagersbult. 


Skagern,  Skagerack,  en  del  af  Kat- 
tegatt, den  stora  hafsviken  af  Wester- 
hafvet  eller  Nordsjön,  som  stöter  intill 
Göteborgs  och  Bohus  län,  Halland  och 
Skåne,  samt  förenas  med  Östersjön  ge- 
nom Öresund. 

Skagern.  Insjö  på  gränsen  mellan 
Wärmland,  Nerike  och  Westergötland, 
sträckande  sig  på  en  längd  af  2  mil 
inom  Råda  och  Rudskoga  socknar  i 
förstnämnda  landskap,  Nysunds  sockens 
Nerikes  del,  samt  socknarne  Hofva  och 
Finnerödja  inom  Skaraborgs  län.  Af 
floder,  som  hafva  sina  utlopp  i  denna 
sjö  är  Letelfven  den  största.  Skagern 
ligger  232  fot  öfver  Östersjön  samt, 
euligt  af  Jonas  Collin  under  året  1855 
företagen  mätning,  225  fot  öfver  Mäla- 
ren; den  utfaller  i  Wenern  genom  Gull- 
spångs  ström. 

Skagersholm,  i  äldre  handlingar  Scha- 
gefshobn.  Bruks-  och  landtegendom,  är 
belägen  4V2  mil  från  Mariestad,  5  mil 
från  Christineham,  7  mil  från  Örebro 
och  4  mil  från  Askersund,  i  Finnerödja 
församling,  Wadsbo  härad  af  Skaraborgs 
län,  utom  5/2i  hemman  inom  Råda  soc- 
ken af  Wärmlands  län. 

Landtegendomen  utgöres  af  2  mänt. 
fälse-sätci  Torpeskoga,  8  mtl  frälse  och 
2  mtl  skatte,  eller  tillsammans  12  mtl, 
förutom  32  större  och  mindre  torp; 
under  eget  bruk  äro  2  mtl  säteri  och  1 
mtl  frälse,  dera  årliga  utsädet  beräknas 
till  160  å  170  t:r.  Jorden  är  i  allmänhet 
bördig.  Öfriga  hemmanen  brukas  af  80 
st.  bönder,  hvilka  jemte  åboerna  å  för- 
utnämnda torplägenheterna  utgöra  allt 
erforderligt  arbete  till  landtegendomen 
och  bruket.  Stångjernsbruket,  som  åren 
1672  och  1682  blef  anlagdt  af  lands- 
höfdingen  C.  Falkenberg,  utgöres  nu  af 
4  st.  härdar  och  4  st.  stångjernshamrar 
för  tysksmide  och  oinskränkt  smi desrätt, 
h varvid  årligen  kan  tillverkas  öfver  3,000 
skU  stångjern  med  egna  koltillgångar 
från  brukets  skogar.  Ar  1860  uppgick 
tillverkningen  till  3,269  shU  stångjern, 
kolåtgången  uppgick  då  till  4,229  läster 
om  12  t:r.  Tackjernsbehofvet  hemtas 
från  masugnarne  i  Lekebergs  och  Carl- 
skoga  bergslager.  Effecterna  transpor- 
teras med  lätthet  öfver  sjön  Skagern  och 
vidare  derifrån  %  mils  landväg  till  Åras 
lastageplats  vid  Wenern. 


En  qvarn  med  2:ne  par  stenar  och 
2  st.  enbladiga  sågar  höra  till  godset,  som 
1862  var  åsätt  ett  tax.värde  af  674,000 
rdr  rmt.  Skagersholms  gård  är  väl- 
byggd med  2  våningar  hög  manbyggnad 
och  har  vackert  läge  uti  en  dal  mellan 
jernvägen  och  sjön  Skagern,  i  närheten 
af  Finnerödja  stption,  samt  omgifves  af 
en  större  patfs  t,  .,  t-idgård;  en  vacker 
allé  af  alar  och  bjc  £  leder  till  bruket. 
—  Under  nämnda  landshöfding  Falken- 
bergs tid  var  bruket  förenadt  med  landt- 
egendomen, men  uti  generalskan  Kruses 
tid  blefvo  de  åtskilda.  Dock  förenades 
de  snart  åter,  då  de  1762  köptes  af 
advokat-fiskalen  A.  Wallenstam.  År  1775 
såldes  hela  egendomen  af  brukspatron 
Schröder  till  brukspatron  J.  Arfvidsson, 
som  lät  uppföra  manbyggnaden,  och  hvars 
arfvingar  innehade  den  ännu  år  1814. 
Närvarande  egaren  är  brukspatron  G. 
Camitz  på  Borrud. 

Der  säteriet  nu  är  skall  fordom  legat 
ett  fäste,  som  kon.  Carl  Knutsson  under 
sitt  vistande  i  Skara  vid  julhelgen  år 
1449  befallde  skulle  sättas  i  försvars- 
tillstånd, i  anseende  till  kriget  med 
Danmark. 

Skagershult.  Socken  i  Edsbergs  hä- 
rad af  Örebro  län,  mellan  Tångeråsa  i 
öster,  Gvisbro  i  norr,  Nysund  i  n.  v. 
samt  i  söder  Bodarne  och  Finnerödja  af 
Skaraborgs  län,  omfattar  en  areal  af 
1,073  qvadratmil  land  och  0,230  vatten. 
Den  af  vatten  således  upptagna  femte- 
delen af  socknen  utgöres  af  sjöarna  Toften 
och  Teen,  af  hvilka  Toften  upptager 
Svart-ån  från  norr  samt  de  föreuade 
Svart-  och  Lax-åarne  från  söder,  medan 
Teen  upptager  först  Toftens  vatten  och 
derjemte  Staf-ån  från  söder.  Utom  dessa 
vattendrag  har  socknen  äfven  åtskilliga 
mossar,  som  upptaga  en  god  del  af  dess 
areal,  t.  ex.  Rankmossen  i  vester,  Wid- 
fastemosseni  söder  och  Skagershultmossen 
på  östra  gränsen.  Det  återstående  är 
till  största  delen  skog  eller  hed,  i  vestra 
delen  berg;  vid  Toftens  o  östra  strand 
framstryker  en  sandås.  Åkerjorden  är 
måhända  den  sämsta  i  Nerike  och  be- 
står för  det  mesta  af  stenbunden  skogs- 
mylla på  sand.  Klimatet  är  derjemte 
synnerligen  ofördelaktigt,  med  anledning 
af  mossarna  och  träsken.  Socknen  be- 
boddes år  1840  af   blott  998  personer, 


Skalkajaur. 


Skallsjö. 


111 


ar  1863  af  c:a  1,200;  hemmantalet  upp- 
gifves  till  19  oförmedlade,  1534  form., 
hvaraf  85/8  skatte,  1  krono,  8V2  frälse, 
utom  ett  jernverk  och  en  qvarn.  All 
fast  egendoms  taxeringsvärde  var  år 
1863:  1,009,350  rdr  rmt.  —  Åker- 
bruk, otillräckligt  för  ortens  behof,  utgör 
socknens  hufvudnäring,  tillika  med  skogs- 
och  något  bergsbruk. —  Anda  till  1648 
hörde  Skagershult  till  Wiby  såsom  ka- 
pellförsamling och  utgör  nu  ett  konsisto- 
rielt  pastorat  af  tredje  klassen.  Den  lilla 
träkyrkan  ligger  nära  Toftens  östra  strand, 
41  2  mil  från  Örebro.  Barnundervisningen 
bestrides  af  en  examinerad  och  tre  oexa- 
minerade lärare  uti  1  fast  och  1  arabu- 
latorisk  skola,  der  126  barn  undervisades 
1862,  medan  36  undervisades  i  hemmet. 
Här  tinnes  sockenbibliothek. 

Socknens  vigtigaste  gårdar  äro  det 
tordna  Falkenbergska  sedan  Wachtmei- 
sterska  säteriet  Bolby  och  Hasselfors  jern- 
bruk,  det  förra  vid  östra  stranden  af 
Teen,  det  sednare  vid  Svart-åns  utlopp 
i  denna  sjö.  Uti  VVidfastmossen  ligger 
Porla  helsobrunn  (se  den  art.),  vester  om 
Tofteu  Rankemossa  jerngrufva;  kyrko- 
herdebostället  är  1  mtl  krono  Spaktorp. 
Bland  Bolbys  underl.  må  nämnas  1  sk., 
lV2  frälse  Trantorp.  —  Adress:  Ra- 
mundeboda. 

Skalkajaur,  sjö  i  Lappmarken  mellan 
Jockmock  och  Qvickjock;  i  dess  södra 
ända  ligger  Björkholmen,  en  ö,  som  al- 
drig besvärats  af  frost.  Skalka  och  Tjo- 
motis  sjöar  äro  fem  mil  långa. 

Skallerudsdal  i  Nerike  är  en  stor 
remna  i  den  bergssträcka,  som  utgör 
sjön  Tisarens  norra  gräns;  i  början  helt 
obetydlig,  tilltager  den  längre  ned  i 
djuplek  och  bredd,  så  att  den  derstädes 
har  omkring  150  fots  djup  med  30  a 
40  fots  bredd  i  botten  och  omkring  200 
fots  bredd  i  dagen ;  i  dess  botten  rinner 
en  bäck,  som  fordom  drifvit  åtskilliga 
qvarn  ar  och  sågar,  nu  mer  endast  en 
såg,  tillhörig  Säbylund.  Vid  dalens  öpp- 
ning mot  den  s.  k.  Hjelmaredalen,  synas 
ännu  lemningar  efter  ett  gammalt  fäste, 
ehuru  pä  sednare  tiden  största  delen 
deraf  försvunnit  derigenom,  att  barn  roat 
sig  med  att  lossa  stenarne  och  låta  dem 
rulla  utför  bergets  sidor.  Gångjernen 
till  portarne  skola  för  ej  långt  tillbaka 
ännu  sutit  qvar.      Från   höjden  har  man 


en  vidsträckt  utsigt  öfver  Kildsbtryen  och 
en  stor  del  af  Hjelmaredalen. 

Skallmeja  (i  jordeboken  och  tax.- 
längden),  Skalmeja  (allmännast).  Annex- 
socken till  Synnerby  pastorat,  är  belägen 
uti  Skånings  härad  af  Skaraborgs  län, 
IV4  rnil  söder  från  Lidköping  och  lika 
långt  i  vester  från  Skara,  omgifves  i 
öster  af  Synnerby,  i  söder  af  Gerum,  i 
vester  af  Saleby  och  i  norr  af  Hassellösa 
socknar;  arealen  är  0,120  qv.mil  land, 
fördelade  på  lljj^  mtl  skatte,  3j|J  krono, 
1V4  frälse,  bebodda  1810  af  496  och 
1863  af  öfver  630  inbyggare  på  105 
hushåll.  Marken  är  jemn,  rådande  jord- 
månen lera,  ingen  skog  finnes.  I  1863 
års  bevillning  var  all  fast  egendom  åsätt 
ett  tax.värde  af  524,700  rdr,  hvaraf 
22,000  rdr  för  annan  än  jordbruksfastig- 
het. Kyrkan,  vackert  belägen  V4  mil 
från  moderförsamlingens,  är  byggd  af 
huggen  sten.  De  största  gårdarne  äro 
frälse-säteriet  Hästlialla,  se  den  art.;  1/2 
mtl  skatte  Tveta  och  5/-.>4  mtl  i  Skall- 
meja  by,  med  Hule  qvarn,  ett  gods.  — 
Skallmeja  by  innefattar  5  mtl  skatte, 
9/16  krono.  —  1  mtl  krono  Stora  Mo- 
lycke  är  pastors  stomhemman.  —  l/.2 
mtl  Fällan  är  ett  till  kronan  indraget 
militise-boställe.  —  Af  hemman  finnas 
vidare  Andan,  Bodan,  Kroken;  af  verk 
finnas  Slogge  qvarn  med  2  par  stenar 
och  stamp,  Staka  qvarn  med  3  par 
stenar.  —  Adress:  Skara. 

Skallsberget  i  Medelpad  belyses  vid 
sommarsolståndet,    hela   natten  af  solen. 

Skallsjö.  Annex-socken  till  Stora 
Lundby  regala  pastorat  i  Göteborgs  stift, 
är  belägen  uti  Wädtle  härad  af  Elfsborgs 
län,  2V2  mll  från  Göteborg,  l3/4  från 
Alingsås;  omgifves  i  norr  och  nordvest 
af  Lundby,  i  öster  af  Bollebygds  och 
Odenäs  socknar,  i  söder  af  Lerum  samt 
omfattar  0,684  qvadratmil,  hvaraf  0,o7i 
äro  vatten.  Af  sjöar  äro  Säfvelången, 
Uspen,  Len  och  Tvärsjön  de  största; 
af  sjön  Ömmern,  som  ligger  på  nord- 
östra gränsen  mot  Hemsjö  socken,  hör 
endast  en  mindre  del  hit.  Af  skog  har 
socknen  äfven  till  afsalu.  Hemmantalet 
är  33/4  skatte,  l/.,  krono,  29l/2  frälse, 
taxerade  1863  till  553,700  rdr,  samt 
nedannämnda  verk  och  qvarnar,  taxerade 
till  266,300  rdr.  Bev.afgiften  1863  var 
1,163  rdr,  hvaraf  785  för  inkomster,  — 


112 


Skalltorp. 


Folkmängden  har  från  att  år  1805  vara 
1,095,  1863  uppgått  till  nära  2,000 
personer  på  386  hushåll.  Kyrkan  är  i 
sednare  åren  nybyggd;  hela  kostnaden 
uppgående  till  40,000  rdr,  är  bestridd 
dels  af  en  donation,  kyrkokassan  och 
församlingen,  samt  bristen,  c:a  25,000 
rdr  genom  kapiten  Berg  af  egna  och 
Nääs  fabriks  medel.  Hon  har  vacker 
altartafla  samt  ett  orgelverk  af  firman 
Söderling  i  Göteborg.  I  gamla  kyrkan 
fanns  en  graf  för  slägten  Utfall.  I  sock- 
nens fasta  folkskola,  hvartill  nödig  bygg- 
nad blifvit  uppförd  af  egaren  till  Nääs, 
undervisades  1862:  130  barn  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  270  erhöllo  un- 
dervisning i  hemmen. 

Westra  stambanan,  med  en  sträckning- 
genom  socknen  af  nära  1  mil,  har  järn- 
vägsstation vid  Flöda  bruk. 

Af  gårdar  märkas  Nääs  säteri  och  bomulls- 
spinneri, jernbruk  och  såg,  Flöda  och  Högsbo- 
holms  säterier,  som  med  underlydande  upptaga 
öfver  600,000  rdr  af  fastighetsvärdet.  Under 
Nääs  osäteri  lyda  V4  Maen,  */%  Råbo,  3/4  Wiebo, 
1  >2  Astebo,  * /4  Gaddas,  V4  Källeberget,  alla 
frälse;  V4  Klippan,  V4  Rännedalen  rå  och  rör. 
Under  Flöda  säteri  lyda  7/22  Skallsjö  stom,  !/s 
Hedan,  *  /4  Bockemossen,  '  74  Backeberget,  *  /g 
Drängsered,  V2  PöMan,  Vg  Ljunghög,  l5/ g 
Skallsjö,  V4  Tvärsjönäs,  Vg  Tvärsjödal,  Vg 
Trullsås.  —  V 2  fr-  Ekudden,  Vs  Lfulan,  Vg 
Härås,  V4  Ler  graf,  '  Aj  Stålabo,  l3/4  Säfhult, 
allt  frälse,  lyda  under  Oijareds  säteri  i  Lundby 
socken.  3/4  Drängsered,  l*/4  Håfvared,  1/2 
Pålstorp,  3  Svensered,  1  Ubbared,  x/<>  Wik,  allt 
frälse,  '/g  lgelkärret,  */g  Sunnet  rå  och  rör 
egas  af  löjtn.  Adelsköld.  —  '/2  m^  krono  Ku- 
sebacka, komminister-boställe.  —  Adress:  Gö- 
teborg. 

Skalltorp,  SJcallattorp,  ett  skatte- 
hemman af  3/4  mantal,  uti  Eds  socken, 
Wedbo  härad  af  Elfsborgs  län,  hvaraf 
3/8  mtl  jemte  V4  mtl  Kårslätt  utgöra  en 
för  ståndspersoner  välbyggd  gård;  till 
hemmanet  hörer  qvarn,  stamp  och  fär- 
geri. På  1700-talet  var  lungsoten  här 
så  allmän,  att  14  personer  inom  16  år 
aflidit  af  nämnda  sjukdora.  Genom  un- 
dersökning om  orsaken  dertill  har  man 
funnit  att  det  var  ett  stillastående,  rutt- 
nadt  och  stinkande  vatten,  som  befanns 
vid  kokning  gifva  en  vedervärdig  lukt 
från  sig;  till  följd  af  en  under  huset 
liggande  klippa  kunde  vattnet  icke  sjunka 
ned,  hvarförc  ock  mossa  och  svampar 
växte  på  väggarne,  och  huset  uppfylldes 
af  en  qväfvande  lukt.  (Wetensk.  Akad. 
Handl.  1750). 


Ska!  innia. 

Skalltorp,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl, 
beläget  uti  Östra  Wingåkers  socken,  Op- 
punda  härad  af  Nyköpings  län,  vid  sjön 
Bjelken,  skall  vara  upptaget  på  Sluck- 
torps  egor,  och  hafva  sitt  namn  af  stäl- 
lets fordna  bestämmelse  till  skallstuga; 
det  utgör  med  Stora  Forssa  qvarn  af  3 
par  stenar,  V4  mtl  skatte,  3Vg  mtl  frälse 
i  Westra  Wingåker  samt  17  torp,  ett 
gods,  åsätt  i  1863  års  bevillning  ett 
värde  af  89,800  rdr  rmt,  hvaraf  35,800 
rdr  för  SkalUorp. 

Skalltorps  säteri  uppgifves  af  Djurberg 
år  1818  väl  haft  ringa  utsäde,  men  god 
jordmån  och  väl  häfdad  åker  åstadkom 
i  medelmåttiga  år  en  skörd  af  15:de 
kornet,  ymnigt  och  godt  höbol;  skogs- 
tillgången var  hjelplig.  En  stor  ladugård 
underhölls.  Manbyggnaden,  med  ett  vac- 
kert läge  på  en  höjd,  utgjordes  af  flera 
träbyggnader;  den  omgifves  af  stor  träd- 
gård med  många  fruktträd. 

Förste  kände  egare  skall  varit  Sigge 
Arfvidsson  och  Carl  Siggeson  llosendufva 
(f  1653),  derpå  några  af  slägten  Rosen- 
stråle;  gården  reducerades  men  utbyttes 
af  magen,  landshöfd.  frih.  Carl  Gy Ilen- 
pistol  (f  1695),  inom  hvars  slägt  den 
förblifvit  och  kom  genom  arf  till  B.  G. 
Kagg,  som  förpantade  den  till  J.  Lund- 
mark, hvilken  åter  sålde  sin  rätt  till 
C.  G.  Indebetou,  båda  egare  af  Forssa 
bruk;  öfvertogs  1791  af  magen  C.  M. 
Drake,  som  från  underlydande  hemman 
utlöste  sin  svåger  llolén. 

Abyggnaden  påbegyntes  af  landshöf- 
ding  C.  Gyllenpistol,  och  fullbordades  af 
sonen  efter  återkomsten  från  fången- 
skapen i  Sibirien;  på  hans  tid  fanns 
här  äfven  ett  chemiskt  laboratorium. 

Skallöarne,  hörande  till  Kalmar  lands- 
församling, l/2  mil  norr  om  staden  uti 
sundet;  här  skola  finnas  lemningar  efter 
några  förskansningar,  som  Danskarne  år 
1519  uppkastat.  Imellan  Skallö  och 
Osvaldssundet  upptogs  år  1766  en  gam- 
mal metall-kanon  eller  slänga.  (Witterh., 
Hist.  och  Ant.  Akad.  Handl.  T.  XIII, 
sid.  194). 

Skalunda.  Egendom  af  1  mtl  fr.- 
säteri  och  1  mtl  frälse  uti  Skyllinge 
(Sköldinge)  socken,  Oppunda  härad  af 
Nyköpings  län,  %  mil  från  Walla  jern- 
vägsstation,  nära  kyrkan,  som  ligger  1% 
mil    från    Malmköping,    5  mil  från  Ny- 


Skaluutla. 


Skandinavien. 


118 


köping.  Skalunda  köptes  från  kronan 
till  frälse  1645  af  r.  r.  Paul  Khewen- 
hiiller,  tillhörde  omkring  1680  kongl. 
rådet  Edvard  Ehrensten  (t  1686),  som 
förvärfvade  säterifrihet,  har  sedan  bland 
andra  tillhört  flera  af  släkten  Palbitzsky, 
från  1807  grefvinnan  E.  C.  Sparre,  född 
Bonde,  frän  1841  J.  Eriksson,  år  1863 
Bfr.  karamarjunkaren  baron  Carl  Bonde. 
I  närheten  är  Skalunda  jernraalmsfält, 
der  år  1856  upphemtades  ur  Karls 
grufva  7,090  slU  jernmalra.  Skalunda 
jemte  afsöndrad  mark  från  Springerböhl, 
22,8  kappl.,  var  i  1863  års  bevillning 
åsätt  ett  värde  af  68,400  rdr. 

Skalunda,  fordom  Sk-alne.  Annex- 
socken till  Kackeby  pastorat,  är  belägen 
i  Kållands  härad  af  Skaraborgs  län,  om- 
gifven  af  Rackeby,  Gösslunda,  Osslösa 
och  Sone  socknar;  en  liten  del  i  n.  v.  stö- 
ter till  ^Venern;  socknen  omfattar  på  en 
längd  af  Vj  och  bredd  af  1/4  mil  en  areal 
af  1,957  geometr.  tunnland.  Hela  sock- 
nen utgöres  af  öppna  slätter;  skog  finnes 
icke,  med  undantag  af  en  liten  ekskog 
på  prest-stommens  och  en  björkdunge 
på  Stora  Oltorps  egor.  Inga  sjöar  finnas 
och  blott  obetydliga  rinnande  vatten. 
Rådande  jordmånen  är  öfver  allt  lera  på 
lerbotten,  med  undantag  af  några  få  stäl- 
len, der  lermylla  på  lerbotten  finnes.  Af 
arealen  upptaga  1,249  tid  åker,  141  tid 
än«_r,  517  betesmark.  Hufvudnäringen  är, 
liksom  i  moderförsamlingen,  försäljning 
af  spannmål,  som  afsättes  i  det  1  mil 
härifrån  aflägsna  Lidköping.  Kyrkan 
föregifves  vara  så  gammal,  att  Södra 
Dals  iubyggare  skola  uti  densamma  haft 
sin  offentliga  gudstjenst,  tilldess  16  st. 
hatar  förolyckades  af  storm  på  sjön  We- 
nern,  och  alla  de  Dalboer,  som  då  varit 
i  Skalunda  kyrka,  omkommit,  då  de  uti 
12:te  seklet  byggde  på  Dal  sin  första 
egna  kyrka,  hvilken  blef  kallad  Grinstad. 
Af  fornleraningar  nämnas  runstenar  och 
ättehögar;  af  de  sednare  märkes  en,  kal- 
lad Skalne  hög,  som  är  af  sällsynt  höjd 
och  konisk  skapnad ;  foten  nedomkring 
håller  106  famnar,  höjden  14  famnar. 
En  annan  hög  kallas  konung  Skjolms 
hög  och  har  varit  tingställe,  hvarifrån 
många  jorde-  och  fastebref  blifvit  utgifna, 
som  ännu  i  dag  kunna  framvisas.  I 
byn  Skalunda  var  fordom  en  kungsgård, 
kallad  Skålländer. 

vi. 


Folkmiiugd.        Hemmantal.        Taxeringsvärde 
1805  —  18G0     sk.     kr.     fr.  1>51>,4UU  rdr. 

243.  328.  3-\/8.  !.  G. 
Gårdar:  1  mtl  Skalunda  Pantegården,  2V«> 
mtl  Glömstorp,  1  '/a  Shålunéa,  hvaraf  1  mtl, 
tax.  till  36,000  rdr,  lyder  under  Degeberg,  1 
mtl  Stora  Oltorp  (Olstorp),  alla  frälse;  2Vj  Ska- 
lunda,   \    Glönutorp,    */8  Lilla  Oltorp,  alla  skatte. 

—  !/4  Lilla  Oltorp  trumslagare-boställe.  —  3/,j. 
Skalunda,  stommen,  kyrkoherdens  boställe.  — 
Adress:  Lidköping. 

Skandien  och  Skandinavien  äro 
gamla  benämningar  på  Sverige  och  Norge 
eller  kanhända  äfven  gemensamt  på  alla 
de  tre  nordiska  staterna:  Sverige,  Norge 
och  Danmark  till  Eidern.  Första  gängen 
som  denna  benämning  förekommer,  är 
hos  Plinius,  hvilken  föreställde  sig  dessa 
länder  såsom  öar;  något  sednare  omtalar 
CLiudius  Ptolemasus  fyra  Scandiska  öar. 
Ett  ännu  äldre  namn  på  dessa  öar  var 
Baltia,  hvilket  ansågs  som  en  stor  ö  i 
Baltiska  hafvet,  Östersjöns  fordna  namn. 
Den  Skandinaviska  staten  —  Sverige 
och  Norge  —  är  den  mest  nordliga  i 
Europa  —  i  verlden.  Dess  nordliga 
spets,  Nordkap,  ligger  under  en  bredd 
af  71°  11'  40"  (enligt  Hell,  Bayley, 
Hellström),  71°  30'  (enligt  Djurberg). 
Dess  sydligaste  uppgifves  ligga  under 
55°  20'.  Skandinavien,  omgifvet  af  Is- 
hafvet  och  Nordsjön,  Östersjön  och  Kat- 
tegat,  ligger  till  följd  deraf  under  samma 
bredd  som  Skottland,  norra  Ryssland, 
hela  Sibirien,  Eskimåernas  land  och  La- 
brador, d.  v.  s.  de  kallaste  länder  i  norra 
hemisferen,  men  har  det  mildaste  kli- 
matet af  alla  dessa  länder.  Såsom  halfö 
är  Skandinavien  förenadt  med  Eyska 
fastlandet  genom  ett  smalt  ed,  midt 
imellan  der  Kola  elf,  som  utfaller  i  Is- 
hafvet,  och  der  Kemi  elf,  som  går  till 
Östersjön,  hafva  sina  källor.  Den  poli- 
tiska gränsen  följer  på  Svenska  sträck- 
ningen Torneå  och  Muonio  elfvar  ända 
till  den  sednares  källa,  sjön  Kilpisjauer ; 
på  Norska  sidan  åter  går  gränsen  ned 
från  källorna  af  Tana-elfven  till  Ishafvet. 

—  Skandinavien,  upptagande  en  yta  af 
6,669  sv.  qv.mil,  eller  13,830  (13,617 
enl.  Ljungberg)  geogr.  mil,  bebodda  år 
1862  af  omkring  5,600,000  inbyggare, 
utgör  således  näst  Kyssland  den  vid- 
sträcktaste stat  i  Europa;  men  ordningen 
omvändes,  då  man  jemför  Skandinavien 
med  de  öfriga  staterna  efter  folkmäng- 
den;   då    blir    Skandinavien    den    9:de; 

15 


114 


Skåne, 


Skanör. 


jemförd  med  hela  Europa,  utgör  det  en- 
dast en  femtiondedel.  —  Skandinaviska 
staten  utgöres  således  af  ett  stort  land  och 
en  fåtalig  befolkning.  Den  utgör  en  kon- 
federerad  stat,  bestående  af  Sveriges  och 
Norges  riken,  och  af  tvänne  beslägtade 
folk,  lika  i  språk,  seder  och  lynne.  De 
hafva  samma  konung,  men  olika  lagar, 
emedan  de  haft  en  olika  historia. 

Flera  Skandinaviska  förbund  hafva 
afslutits  mellan  de  tre  nordiska  rikena  till 
inbördes  bistånd  mot  deras  fiender;  i  en 
sednare  tid  har  skandinavismen  utgjort 
en  sträfvan,  isynnerhet  hos  ungdomen,  att 
verka  för  utbildande  af  den  för  skandi- 
naviska rikena  gemensamma  nationalite- 
ten. Se  vidare  Allmän  Öfversigt  och 
artikeln  Sverige. 

Skåne  (efter  1825  års  jordebok), 
Skanö,  Södra,  ett  frälse-säteri  af  ett 
mantal  uti  By  socken  och  Näs  härad 
af  Carlstads  län ,  beläget  vid  Byelf- 
vens  utlopp  i  Wenern,  utgör  med  V4 
mtl  frälse  Läppetan  ett  gods  med  en 
areal  af  234V2  tid  åker,  Q6  tid  äng, 
122  tid  mossar,  440  tid  skog;  utsädet 
är  30  t:r  höstsäde,  gifvande  8  å  10:de, 
samt  115  t:r  vårsäd,  omkring  7:de  kornet. 
Under  godset  brukas  arrenderade  sergeant- 
bostället V3  mantal  Smörgrafven;  den  ny- 
ligen urdikade  mossen  lem  nar  riklig  till- 
gäng på  gödningsämne.  —  Gården  upp- 
gifves  1818  haft  en  ansenlig  manbyggnad. 
Taxeringsvärdet  år  1863  var  80,000  rdr 
rmt.  Skanö,  som  blef  säteri  år  1682, 
egdes  1825  af  vågmästare  Lemon,  1865 
af  herr  A.  G.  Wallman.  Norra  Skåne, 
1  mtl  frälse  i  samma  socken,  egdes  år 
1825  af  enkefru  Krusenstjerna. 

Skåne.  Ett  mantal  frälse  i  Nors 
socken  af  Grums  härad  och  Carlstads 
län,  lyder  under  Trossnäs  egendom. 

Skanum,  Stora  och  Lilla.   Två  och 

'/4  mtl  skatte  uti  Ölme  socken  af  Ölme 
härad  och  Carlstads  län,  hvaraf  lV4  mtl 
var  1862  taxeradt  till  43,000  rdr  rmt, 
1  mtl  tax.  till  30,000  rdr;  det  sednare 
hade  5  åboer. —  Skanum  namnes  1268 
såsom  skänkt  af  lagman  Holdo  Strahle 
till  Riseberga  kloster. 

Skanvik,  nära  Westervik;  från  detta 
ställe  till  Kopparvik  invid  Wisby  ned- 
lades  år  1859  i  Östersjön  en  telegraf- 
kabel af  15,8  geografiska  mils  längd. 


Skansnäset,  Skantsnäset.  Ett  nybygge, 
anlagdt  1823  uti  Wilhelmina  lappmarks- 
socken af  Westerbottens  län,  på  5/g  mtl 
krono,  hade  då  endast  2  åboer,  som  be- 
bodde små  kojor  och  voro  i  högst  knappa 
omständigheter,  underhållande  för  gemen- 
sam räkning  blott  7  kor  och  6  får;  deras 
bröd  bestod  af  barkbröd,  hvartill  barken 
måste  hemtas  från  tallskogarna  ända  ned 
omkring  Wilhelmina  kyrkoby. 

Skansnäset.  By  uti  Tåsjö  kapellag 
i  Södra  Ångermanland  af  Vg  mantal  (3 
seland)  skatte,  l/8  krono. 

Skansen,  bebyggd  lägenhet  på  Djur- 
gården utanför  Stockholm,  erbjuder  en 
härlig  utsigt.  Arealen  är  8  tunnland 
16  kappland. 

Skantzen.  Boställe  för  sluss-inspek- 
torn  och  kamreraren  vid  Strömsholms 
kanal  och  tillhörigt  kanalbolaget,  utmärkt 
vackert  beläget  vid  Strömsholms  kanal, 
har  sitt  namn  efter  i  grannskapet  befint- 
liga qvarlefvor  efter  förd  na  skansar. 

Skanör.  Urgammal  stad  i  Skytts 
härad  och  Malmöhus  län,  på  en  landt- 
udde,  som  sträcker  sig  1/2  mil  ut  i  haf- 
vet,  omkring  3  mil  från  Malmö,  65Vg 
mil  från  Stockholm,  V4  mil  från  den  i 
administrativt  hänseende  dermed  förenade 
systerstaden  Falsterbo.  Redan  år  879  var 
Skanör  en  stor  handelsstad,  hvars  mark- 
nader besöktes  af  främmande  köpmän,  och 
omtalas  i  historien  såsom  ett  ställe,  der 
märkliga  fältslag  försiggått,  deriblancl  ett, 
som  efter  brodermördaren  Abels  död,  då 
hans  andra  broder  Kristoffer  år  1252 
valdes  till  konung  af  Danmark,  med 
förbigående  af  Abels  söner  Waldemar 
och  Erik,  egde  rum  mellan  dessa  och 
konungen  år  1253.  Sista  gången  skall 
år  1287  ett  slag  hafva  stått  här  mellan 
Danskar  och  Norrmän.  Ar  1312  af- 
brände  Hansestäderna  Skanörs  slott  och 
stad.  Här  grundades  mellan  1170  och 
1180  ett  Knutsgille,  som  blef  det  rykt- 
baraste i  hela  denna  del  af  Norden. 
Ifrån  slutet  af  13:de  århundradet  till 
medlet  af  1500-talet  uppblomstrade  sta- 
den gemensamt  med  Falsterbo  genom 
hanseatiska  handeln,  och  hänvisas  till 
nämnda  artikel.  Om  nuvarande  Skanör 
meddelas  ett  sammandrag  ur  en  skrifvelse 
af  en  korrespondent  till  Snällposten: 

»Skanör,  sätet  för  borgmästaren  och 
kyrkoherden,    med    900    invånare,    har 


Skanör. 


Skara  stift. 


115 


tvennc  torg,  deraf  det  ena  med  sina 
uthus,  gödselhögar  och  sin  pol  för  sta- 
dens gäss  först  möter  främlingen  och 
ger  intryck  af  en  gammaldags  skånsk 
afvelsgård.  Men  man  kommer  sedan  på 
s.  k.  gator  med  snygga  envånings  kors- 
virks  lerhus  och  slutligen  till  det  andra 
torget,  dervid  stadens  enda  stenhus,  råd- 
stugan ligger.  I  närheten  häraf  har  den 
vackra  kyrkan  en  dominerande  belägenhet 
intill  den  plats,  der  gräsmattan  döljer 
ruinerna  efter  det  gamla  slottet. 

InvAnarne  fördela  sig  i  tvenne  klas- 
ser, skeppare,  lotsar  och  fiskare,  med 
landtbruk  fästadt  vid  dessa  yrkeu,  der 
idkare,  såsom  i  allmänhet  är  händelsen, 
tillika  ega  hus  med  åtföljande  stadsjord 
på  ljungen.  Borgerskapet  utgör  visser- 
ligen de  jure  en  särskild  samhällsklass; 
men  der  finnas  icke  mer  än  tre  hand- 
lande, och  handtverkarne  äro  lika  lätt 
räknade.  Rådmän  omtalas  icke,  ty  råd- 
stuga behöfver  aldrig  hållas.  Borgmästa- 
ren, tillika  polismästare,  har  i  40  års 
tid  förlikt  de  få  tvistigheterna,  och  brott- 
mål förekomma  icke.  På  femton  års  tid 
har  ett  lagersmal  varit  det  enda. 

Det  finnes  förmodligen  intet  så  ar- 
betsamt stadssamhälle  som  Skanör.  Skep- 
pare, lotsar  och  fiskare  lefva  antingen  för 
sina  till  yrket  hörande  befattningar  el- 
ler, jemte  qvinnorna,  sysselsätta  sig  med 
landtliga  göromål,  torfskärning,  sådd  och 
skörd  m.  m.  Xågon  sjöfart  idkas  icke, 
ehuru  härvarande  sjöfolk  1860  utgjorde 
71  kofferdi-skeppare  med  burskap  samt 
61  sjömän.  Denna  personal  användes 
isynnerhet  å  Malmö  stads  handelsflotta. 
En  enke-  och  pupillkassa  finnes  inrättad 
af  dervarande  skeppare.  Ljungheden  ger 
bränsle  samt  föda  åt  raenniskor  och  kre- 
atur, detta  sednare  i  så  ymnigt  mått,  att 
Skanör — Falsterbo  någon  gång  pä  sed- 
nare åren  sålt  i  stället  att  köpa  spann- 
mål. Dessutom  hafva  ([vinnorna  det  inre 
hushållet,  som  här  vill  säga  mer  än  i 
vanliga  stadssamhällen,  emedan  de  sjelfva 
verkställa  det  allramesta  af  livad  som 
behöfves  till  familjens  beklädnad,  m.  m. 
Härigenom  hindrade  från  kafferep  och 
andra  förströelser,  lefva  de,  ehuru  vägg 
om  y^g  med  hvarandra,  nästan  full- 
komligt afskilda.  Midsommardagen,  men 
också  endast  den  hela  året  om,  är  det 
högtid  i  staden  och  på  gästgifvaregården 


samt  någon  liten  förtjenst  på  sednare 
stället.  Då  serveras  bränvin,  lutfisk  och 
potates  samt  gröt  och  mjölk  från  mor- 
gon till  qväll,  men  ingenting  annat;  då 
går  på  dagen  allt  det  hvetebröd  åt,  som 
eljest  är  ämnadt  att  räcka  14  dagar  för 
hela  sta'n,  och  som  kommer  från  Trelle- 
borg, emedan  man  i  Skanör  icke  för- 
spiller tid  och  omkostnad  på  att  baka 
ett  så  öfverflödigt  bröd. 

Ut-  och  inflyttningar  ha  intill  sed- 
naste  dagar  varit  något  högst  ovanligt  i 
Skanör — Falsterbo.  Att  tidningar  finnas, 
vet  man  knappast  af». 

Skara  stift  intager  3-.dje  rummet 
bland  rikets  biskops-stift  och  innefattar 
hela  Skaraborgs  läu,  Wäne,  Bjerke,  Red- 
vägs,  As,  Gäseneds,  Kullings  och  Wedens 
härader  af  Elfsborgs  län,  äfvensom  samt- 
liga i  länets  Westgötadel  belägna  städer 
samt  Mo  härad  eller  2:iie  pastorat  af 
Jönköpings  län,  näml.  Stengårdshult  och 
Bottnaryd;  arealen  uppgifves  till  115 
qvadratmil,  hvaraf  5  qvadratmil  sjöar. 
Folkmängden,  som  år  1855  var  299,850, 
hade  år  ^1860  den  31  Dec.  uppgått  till 
omkr.  318,000  personer.  Stiftet  är  för 
närvarande  indeladt  i  14  kontrakt  eller 
prosterier,  hvilka  innefatta  120  pastorat, 
deraf  46  regala,  65  konsistoriela,  4  pne- 
benden,  5  patronela,  och  höra  efter  nu 
gällande  klassifikation  18  till  lista  klas- 
sen, 71  till  2:dra,  31  till  3:dje.  Till 
stiftet  räknas  359  kyrkosocknar,  10  stads- 
församlingar, med  345  kyrkor  och  ka- 
peller.  Skara  stift,  som  fordom  inne- 
fattade Westergötland,  Wärmland,  Dals- 
land och  Bohus  län,  skall  enligt  Snorre 
Sturleson  haft  1,100  kyrkor  eller  enligt 
Westgötalagen  592.  Att  uti  en  sednare 
tid  flera  kyrkor  blifvit  sammanbyggda, 
synes  bland  annat  deraf,  att  biskopen  i 
Skara  fick  1234  påfvens  tillstånd  att  i 
anseende  till  otillräckliga  inkomster  för 
presterna  förena  kapeller.  Olof  Sköt- 
konung tros  hafva  insatt  Thorgot  eller 
Thurgot  till  den  första  biskopen  i  Sve- 
rige och  anvisat  honom  till  hemvist 
Husaby  i  Westergötland,  hvars  kyrka  då 
blef  dorakyrka.  Sedan  andra  biskopar 
tillsattes  och  kristendomen  vann  allt  flera 
anhängare,  minskades  Skara  biskopsom- 
råde, och  stiftet  minskades  efter  hand 
(Mo  härad  synes  dock  först  på  1600- 
talet  blifvit  lagdt    under    Skara,  se  215 


116 


Skara. 


Skara. 


sid.,  Biogr.  Lex.,  XI  band.,  2  haft),  så 
att  det  egentligen  år  1647  erhöll  sina 
nuvarande  gränser,  då  Carlstads  super- 
intendentia  inrättades.  Bland  biskoparne 
må  nämnas:  Adalvard  d.  A.,  Benedictus 
den  gode,  Brynolf  Folkunge,  Didrik 
Slaghök,  Sven  Jacobson  från  Skenninge 
samt,  efter  reformationen,  Sveno  Schenin- 
gensis  1530 — 44,  död  1556,  Johannes 
Bazius  1673—77,  Haqvin  Spegel  1685 
—91,  Peter  Rudbeck  1692—1701,  Jesper 
Svedberg  1702—35,  Engelbrecht  Halle- 
nius  1753 — 67  samt  Joh.  Alb.  Butsch 
1837.  Biskopens  löne-inkomster  utgöras 
af  kronotionde,  förvandlad  i  pgr  2,735 
rdr,  indelta  räntor  och  särskilda  penninge- 
anslag 1,201  rdr  49  öre,  afkastning  af 
boställen  m.  m.  3.369  rdr  13  öre,  in- 
komst af  prsebenden,  stimma  inkomster 
10,010  rdr  25  öre.  Ny  lön  är  föresla- 
gen till  12,000  rdr,  bostad  oberäknad. 
Stiftets  läroverk  bestå  af  Högre  Elem.- 
läroverket  i  Skara,  Elementar-läroverk  i 
Wenersborg,  Mariestad,  Alingsås,  Borås 
och  Lidköping  samt  pedagogier  i  Ulrice- 
hamn, Falköping,  Sköfde  och  Hjo.  Folk- 
skolor finnas  i  alla  stiftets  pastorater. 
År  1855  funnos  177  fasta,  46  ambula- 
toriska,  7  af  båda  delarne,  1  landtbruks- 
skola  och  1  flickskola  på  landsbygden,  10 
fasta  och  3  flickskolor  i  städerna;  år  1862 
funnos  205  fasta,  71  ambulatoriska,  196 
småbarnsskolor,  266  skolhus.  Vid  125 
skolor  funnos  planteringsland.  338  lärare, 
88  lärarinnor.  22  qvinnor  bivistade  på 
våren  1864  folkskolelärare-seminarierna. 
Skolbarnens  antal  var  45,459,  deraf 
13,031  undervisades  i  hemmet;  418  sak- 
nade all  undervisning.  —  Stiftet  är  in- 
deladt  i  Norra  och  Södra  skolinspektions- 
distrikten.  Den  18  Jan.  1817  stiftades 
bibelsällskapet  för  Skara  stift. 

Kontrakterna,  14  till  antalet,  äro: 
Domprosteriet,  Billings,  Ki?ina,  Kullings, 
Kåkinds,  Kållands,  Redvägs,  N:a  Wads- 
bo,  S:a  Wadsbo,  Wartofta,  Wilska,  Win- 
köl,    Wäne,  Ahs. 

Skara.  Uppstad  uti  Skaraborgs  län 
och  Skånings  härad,  2 V*  mil  från  när- 
maste hamn,  37  mil  från  Stockholm, 
191/2  mil  från  Göteborg.  Icke  långt  från 
Göternas  urgamla  national-tempel  vid 
Gudhem  och  ännu  närmare  till  Götala, 
der  alla  Göters  ting  brukade  hållas, 
namnes  i  sagorna  en  urgammal  handels- 


plats, kallad  Skoris,  Skaurum,  Sköram, 
Skarum  och  sannolikt  motsvarande  den 
stad,  som  nu  kallas  Skara  och  är  biskops- 
sätet i  det  län,  som  efter  staden  be- 
nämnes Skaraborgs  län.  Om  anledningen 
till  namnet  har  man  hundratals  gissnin- 
gar, allt  ifrån  den  af  Loccenius  diktade 
Göta-konungen  »Scarin»  ända  ned  till 
det  svenska  ordet  »skara»,  —  emedan 
skaror  af  folk  inträffade  här  vid  räfst- 
och  rättaretingen  samt  vapensynerna  d. 
15  Aug.  hvarje  år;  —  men  med  dessa 
skola  vi  ej  vidare  befatta  oss.  Nog  af, 
Skara  är  sannolikt  en  gammal  handels- 
plats i  närheten  af  borgarna  Jarlaqvist 
och  Skaraborg,  på  endera  af  hvilka  Olof 
Skötkonung  tog  sitt  säte,  efter  det  han 
öfvergått  till  christendomen,  och  i  hvil- 
ken  handelsplats  samma  konung  lät  upp- 
föra en  kyrka,  hvilken  som  domkyrka 
snart  efterträdde  vestgötarnes  likaledes 
af  kon.  Olof  byggda  första  kathedral  i 
Husaby.  Såsom  konungaboning  och 
biskopssäte  förkofrade  sig  snart  orten 
och  blef  ansedd  som  en  af  rikets  huf- 
vudstäder.  Imellertid  fortfor  hedendomen 
äfven  i  Westergötland  länge  vid  kristen- 
domens sida,  och  först  i  Håkan  Rödes 
tid  skall  Frej  a-templet  härstädes  hafva 
blifvit  förstördt.  Men  sedan  kristendo- 
men blifvit  fast  rotad,  tillväxte  staden 
allt  mer  i  rikedom  och  anseende  samt 
behöll  detta  äfven  sedan  konungarne  tagit 
sitt  säte  i  det  nyanlagda  Stockholm. 

Att  under  Folkunga-ättens  tid  Skara 
var  en  vigtig  stad,  bevisas  af  flera  till- 
dragelser, för  hvilka  den  var  skådeplatsen. 
Redan  1278  härjadt  af  Danskarne,  som 
under  sin  konung  Erik  Glipping,  inbrutit 
i  Westergötland,  bevittnade  Skara  år 
1280  en  händelse,  som  bevisade,  huru 
föga  den  regerande  grenen  af  Folkun- 
garnes oroliga  slägt  kunde  räkna  på  de 
öfriga  slägtgrenarnes  trohet  och  bistånd. 
Konung  Magnus,  af  det  tacksamma  fol- 
ket kallad  »Ladulås»,  ett  namn,  hvilket 
enligt  gamle  kung  Göstafs  vittnesbörd  gör 
honom  större  ära  än  »om  han  vore 
kallad  en  Romersk  kejsare»,  hade  med 
förbigående  af  sina  fränder  egnat  sin 
ynnest  åt  en  dansk  riddare,  herr  Inge- 
mar Nilsson,  hvilken  fått  konungens  egen 
syster  till  äkta.  Sådant  kunde  den  högt- 
sträfvande  slägten  icke  smälta.  Konung 
Magnus'  gemål,  drottning  Hedvig,  hade 


Skara. 


Skara. 


117 


ofvannäranda  ar  inträffat  i  Skara,  beled- 
sagad af  hr  Ingemar,  för  att  der  raka 
sin  fader,  grefve  Gerhard  af  Holstein, 
och  detta  tillfälle  beslöto  de  missnöjda 
Folkungarne  att  begagna.  De  öfverföllo 
drottningen  och  hennes  följe  midt  under 
gästabudsglädjen;  hr  Ingemar  blef  ihjäl- 
slagen, grefve  Gerhard  sattes  i  förvar  på 
slottet  Ymseborg,  och  drottningen  rädda- 
de sig  endast  genom  skyndsam  flykt  till 
Dominikauer-munkarnes  kloster,  hvars 
helighet  skyddade  henne  för  förgripelser 
mot  hennes  person.  Af  historien  veta 
vi,  att  kon.  Magnus,  som  icke  vågade 
använda  våld,  anlitade  list  för  att  befria 
sin  svärfar  ur  fångenskapen.  Han  lof- 
ordade  sina  fränder  för  deras  nit  om 
svenska  namnets  heder,  bad  dem  lösgifva 
grefve  Gerhard  och  bjöd  dem  till  Jarla- 
qvist  att  der  fira  försoningen.  Men  när 
Folkungarne  väl  infunnit  sig  der,  af- 
kastade  Magnus  masken.  Han  lät  fängsla 
sina  fränder  och  föra  dem  till  Stockholm, 
der  de,  anklagade  för  »majestätsbrott», 
halshöggos  allesammans,  med  undantag 
af  en  enda,  som  fick  lösa  sitt  lif  med 
dryga  böter.  Och  sedan  den  tiden  af- 
hördes  Folkungaslägten  aldrig  mer;  en- 
dast den  regerande  grenen  fortfor  ännu 
att  med  blodsutgjutelse  och  brott  besudla 
thronen. 

I  Skara  sammanträdde  1282  Magnus 
Ladulås  och  Erik  Glipping,  hvilkas  der 
afslutna  förbund  ytterligare  bekräftades 
genom  den  förres  sons,  Birgers,  förmäl- 
ning  med  kon.  Eriks  dotter.  I  Skara 
uppgjorde  också  kon.  Magnus  sitt  testa- 
mente i  början  af  år  1285,  och  år  1289 
ingicks  i  samma  stad  en  förlikning  mel- 
lan konungen  och  biskop  Brynolf  Algots- 
son i  Skara,  hvilken  för  ett  af  hans 
broder  Carl  begånget  kloster-rof  blifvit 
tillika  med  hela  sin  slägt  af  konungen 
förföljd  och  strängt  bestraffad.  Knäbö- 
jande  måste  den  mägtige  konungen  bedja 
den  med  Roms  bannstråle  utrustade  och 
derföre  ännu  mägtigare  prelaten  om  till- 
gift samt  ur  fängelset  utsläppa  hans  fader, 
lagman  Algot,  hvilken  likaledes  var  oskyl- 
dig i  sonens  förseelse. 

Under  den  sedan  följande  brödra- 
striden  höllo  hertigarne  Erik  och  Wal- 
demar Skara  besatt  mot  sin  bror,  kon. 
Birger,  och  till  Skara  flydde  äfven  her- 
tiginnorna, sedan  deras  män  omkommit 


i  Nyköpings-gästabudet;  der  valdes  äfven 
riddar  Matts  Kettilmundsson  till  Sveriges 
rikes  föreståndare  under  kon.  Magnus 
Erikssons  minderårighet.  Stadens  vigt 
under  medeltiden  bevisas  ytterligare  ge- 
nom talrika  derstädes  hållna  möten  och 
sammankomster,  t.  ex.  herredagen  år 
1322,  der  de  förnäma,  rådet,  »optimates 
et  barones  regni  Svedas»  öfverenskommo 
om  gemensamt  bistånd  mot  alla  inre  och 
yttre  fiender,  särdeles  utländningar,  och 
1396,  då  Margaretha  här  lät  till  sin 
efterträdare  utse  sin  systerdotters  son, 
Henrik  af  Pommern,  hvilken,  för  att  bli 
svenskarne  mer  behaglig,  antog  det  i 
Sverige  af  gammalt  älskade  namnet  Erik. 
Sexton  år  före  denna  händelse  hade  staden 
afbrunnit,  men  likväl  på  denna  korta  tid 
så  repat  sig,  att  ett  riksmöte  der  kunde 
sammanträda.  Att  ytterligare  uppräkna 
de  herremöten  och  riksdagar,  som  under 
medeltiden  höllos  i  Skara,  och  af  hvilka 
flera  voro  af  vigt  för  hela  riket  genom 
de  beslut,  som  på  dem  fattades,  skulle 
vara  öfverflödigt;  af  de  redan  nämnda 
finner  man  tillräckligt,  att  staden  under 
denna  tid  ännu  var  ett  slags  både  verldslig 
och  andlig  medelpunkt  för  hela  Sveriges 
rike.  Den  synes  alltså  hafva  varit  både 
vidsträckt  och  folkrik  samt  egde,  utom 
domkyrkan,  icke  färre  än  7  kyrkor,  hel- 
gade åt  S:t  Petrus,  S:t  Nicolaus,  S:t  Lars, 
S:t  Olof,  S:t  Karin,  en  Hel.  Kors-kyrka 
och  en  Helgeandshus-kyrka,  utom  talrika 
kapell  och  tvenne  kloster,  ett  tillhörigt 
Dominikaner-  och  ett  Franciscaner-Orden. 
Det  förstnämnda,  kalladt  S:t  Olofs  kloster 
och  troligen  anlagdt  af  kon.  Erik  XI, 
blef  genom  testamenten  och  donationer 
småningom  rikt  och  räknade  bland  sina 
priorer  flera  inflytelserika  män,  men  in- 
drogs genom  1527  års  riksdagsbeslut 
och  blef  genom  en  eldsvåda  1566  till 
större  delen  förstördt.  Det  sednare,  S:t 
Katharina  kloster,  rikt  doteradt  af  kon. 
Magnus  Ladulås,  om  än  icke  uppbygdt 
af  honom,  delade  det  andras  öde  och 
blef  under  Gustaf  1:8  tid  nedbrutet,  medan 
stenen  begagnades  till  det  slott,  som  kon. 
Gustaf  lät  bygga  i  staden.  Bland  ka- 
peller  nämnas  S:t  Annas,  Själa-altarets, 
S:t  Nicolai,  Helge  Ands,  S:t  Karins  ra.  fl. 
Utom  slotten  Jarlaqvist  och  Skaraborg, 
lät  Gustaf  Wasa,  som  ofvan  sades,  ytter- 
ligare (1545)    uppföra   ett   tredje;    men 


118 


Skara. 


Skara. 


detta  fullbordades  först  af  kon.  Johan 
år  1590  och  blef  tillika  med  hela  staden 
lågornas  rof,  hvarefter  icke  något  nytt 
uppfördes.  Dess  qvarlefvor  bortfördes 
slutligen  år  1703.  Skara  var  också  be- 
fäst, i  likhet  med  de  flesta  äldre  städer. 
Under  konungarne  af  Wasa-ätten 
började  den  gamla  staden  småningom 
sjunka,  och  redan  Gustaf  Wasa  förlänade 
den  1550  åt  Abraham  Eriksson  Leijon- 
hufvud;  sexton  år  derefter  afbrändes 
Skara  af  danskarne  under  Kantzau,  hvil- 
ken  dock  snart  måste  draga  sig  tillbaka, 
för  att  ej  bli  omringad  af  Mornay  och 
Hästsko.  Samma  olycka  träffade  staden 
ungefär  ett  hälft  århundrade  derefter, 
då  Danskarne  under  Christian  IV  sjelf 
för  andra  gången  afbrände  Skara,  så  att 
af  hela  staden  icke  mer  återstod  än 
domkyrkan  och  ett  par  hus.  Under 
sjelfva  branden  blefvo  danskarne  af  rytt- 
mästaren  Johan  Stårck  med  ett  kompani 
af  Westgöta  ryttare  angripna  så  plötsligt 
och  med  sådan  häftighet,  att  konung 
Christian  sjelf  med  möda  hann  rädda  sig 
med  flykten.  Utom  dessa  olyckor,  som 
gjorde  staden  stor  skada,  hotades  den- 
samma ett  par  gånger  med  att  se  sin 
existens  helt  och  hållet  upphöra,  först 
genom  Gustaf  I,  som  ville  förmå  invå- 
narne  att  flytta  ut  till  det  2  mil  derifrån 
belägna  Hornborg,  der  konungen  ämnade 
anlägga  en  stad,  och  sedan  genom  Carl 
IX,  som  ämnade  förlägga  lärosätet  till 
ett  annat  ställe,  men  afhölls  derifrån 
genom  tanken  på  den  ståtliga  domkyr- 
kan, med  anledning  hvaraf  han  också 
yttrade:  »stode  du,  Maja  (kyrkan  var 
helgad  åt  Jungfru  Maria),  icke  der,  så 
skulle  här  snart  icke  vara  någon  skola.» 
Utom  af  fiendens  härjningar,  har 
Skara  stad  äfven  varit  hemsökt  af  flera 
svåra  eldsvådor,  bland  hvilka  den,  som 
ödelade  nästan  hela  staden  d.  23  Aug. 
1678,  härledde  sig  från  mordbrand.  En 
dansk  dräng  hos  en  af  stadens  borgare 
tände  då,  medan  allt  husfolket  var  i 
kyrkan,  på  husbondens  gård  af  hämd 
öfver  en  honom  öfvergången  aga,  och 
som  en  stark  storm  rasade  samma  dag, 
spridde  sig  elden  med  fart  öfver  hela 
staden,  hvilken  inom  några  timmar  var 
nästan  helt  och  hållet  nedbränd;  både 
rådhuset  och  skolan  nedbrunno,  och  dom- 

o 

kyrkan  blef  likaledes  illa  skadad.     Aren 


1827  och  1859  härjades  Skara  likaledes 
af  eldsvådor,  och  det  är  sålunda  icke 
underligt,  att  denna  fordna  hufvudstad 
nu  nedsjunkit  till  det  låga  rum  (det 
50:de),  som  den  innehar  bland  de  sven- 
ska städerna. 

Det  nuvarande  Skara,  med  110  gårds- 
tomter, bildar  en  oregelbunden  figur,  som 
genomskäres  af  mer  krokiga  än  räta  gator, 
hvilka  på  ena  sidan  från  Henda-  och  Ma- 
rums-tullarna  löpa  tillsammans  i  Stora 
Torget  och  stadens  medelpunkt,  Dom- 
kyrkan, från  hvilken  en  rak  gata  löper  till 
Götala-tullen,  utanför  hvilken  botaniska 
trädgården  och  begrafningsplatsen  äro 
belägna  på  hvardera  sidan  om  den  till 
Götala  ledaude  landsvägen.  Den  för- 
nämsta bland  stadens  byggnader  är  dom- 
kyrkan, en  af  de  största  och  mest  stor- 
artade i  Sverige,  dock  nu  beröfvad  flera 
bland  sina  yppersta  prydnader.  Man 
har  påstått,  att  den  första  domkyrko- 
byggnaden grundlades  redan  år  1020; 
men  af  denna  kyrkobyggnad  torde  nu 
föga  eller  ingenting  återstå,  emedan 
biskop  Ödgrim  år  1132  lät  nästan  i 
grund  nedrifva  densamma  och  uppföra 
en  ny,  hvilken  inom  20  år  derefter  var 
så  färdig,  att  hon  kunde  invigas.  Hon 
hvilar,  heter  det,  på  18,000  asp-pålar  och 
är  byggd  i  latinsk  korsform  samt  af  sand- 
sten, sannolikt  hemtad  från  östra  sidan  af 
Hornborgasjön,  ehuru  en  gammal  sägen 
vill  veta,  att  stenen  blifvit  förd  ända 
från  Norge,  hvars  konung,  Olof  Harald- 
son, veterligen  bidragit  till  kyrkans  upp- 
förande, medan,  enligt  biskop  Brynolfs 
chrönika,  hvar  bonde  i  stiftet  uti  bygg- 
nadshjelp  gaf  »fem  penningar  blå»,  en 
afgift,  som  betalades  med  säd  och  sedan 
länge  fortfor.  Kyrkan  invigdes  1151 
och  håller  nu  192  fot  i  längd,  60  fot 
i  höjd  och  bredd,  medan  tvärskeppets 
längd  är  100  fot  och  h vartdera  tornet, 
nu  saknande  den  fordna  höga  spiran,  är 
107  fot  högt.  Hon  har  fordom  varit 
längre,  men  i  sednare  tider  förlorat  sitt 
chorutsprång,  så  att  hon  nu  i  öster  har 
endast  en  platt  gafvelmur  med  en  enda 
stor  fönsteröppning.  Kyrkan  blef  snart 
rikt  doterad,  och  de  första  biskoparne 
täflade  i  detta  hänseende  och  i  att  för- 
sköna henne.  Så  lät  biskop  Bengt  af 
ätten  Bräde  uppföra  södra  choret  och 
skänkte,    utom  »kostliga  helgedomskar», 


Skara. 


Skara  lanrisförsnitilin 


rv 


119 


en  altartafla  för  högchoret  och  en  dyr- 
bar bibel  från  England;  biskop  Sven  af 
Store-slägten  lät  uppföra  S:t  Eriks  chor 
o.  s.  v.  När  hon  stod  i  all  sin  prakt, 
prunkade  hon  med  icke  mindre  än  7 
torn;  hennes  hvalf  uppbars  af  12  pelare, 
och  dagern  inföll  genom  6  stora  fönster 
på  långväggarna  och  6  i  choret.  Men 
då  danskarne  afbrände  staden  år  1566, 
led  äfven  kyrkan  mycket  och  stod  sedan 
i  5  år  utan  tak,  tilldess  Johan  III  an- 
befallde och  verksamt  bidrog  till  hennes 
återställande,  så  att  hon  åter  stod  färdig 
1586,  då  konungen  till  henne  skänkte 
en  ny  altartafla.  Afven  vid  danskarnes 
besök  år  1612  led  kyrkan  mycket;  men 
i  eldsvådan  1719  förlorade  hon  torn, 
tak,  klockor  m.  m.,  ehuru  innanredet 
räddades  genom  oerhörda  ansträngningar. 
Kyrkan  iståndsattes  sedan;  men  de  stora 
tornen  i  vester  hafva  icke  blifvit  åter- 
uppförda  till  sin  förra  höjd,  och  2  små 
torn  på  vestra  sidan  hafva  blifvit  bort- 
tagna, så  att  af  de  smärre  tornen  endast 
2  ännu  finnas  qvar  på  östra  gafveln. 

Den  i  sitt  inre  treskeppiga  kyrkan 
är  ännu  vördnadsbjudande  och  har  en 
vacker  predikstol,  i  stället  för  altarpryd- 
nad  blott  ett  stort  fönster  och  ett  godt 
orgelverk.  Det  förnämsta  bland  de  graf- 
minnen,  som  kyrkan  har  att  uppvisa,  är 
det  Soopska,  arbetadt  af  marmor  och 
alabaster  samt  rest  till  minne  af  Erik 
Soop,  som  i  slaget  vid  Stuhm  år  1629 
räddade  Gustaf  den  Stores  lif.  Minnes- 
värden föreställer  denna  och  andra  hans 
bedrifter  i  basrelief;  på  en  sarkofag,  hvars 
tak  uppbäres  af  8  kolonner,  hvila  Erik 
Soops  och  hans  husfrus,  Anna  Posses, 
bilder  i  kroppsstorlek,  och  framför  graf- 
vården  stå  bilder  af  Mars  och  Minerva. 
Monumentet,  förfärdigadt  i  Amsterdam 
af  Peter  Kejscr,  uppsattes  år  1637.  — 
Kyrkans  förnämsta  dyrbarhet  är  en  af 
Erik  Soop  skänkt  guldkalk  om  58  lods 
vigt,  sannolikt  ett  krigsbyte  från  Polen 
eller  Tyskland. 

Skara  pastorat  består  af  stads-  och 
landsförsamlingen  med  Kållanda,  Bjerke 
och  Hendeoe,  det  är  reg.  af  l:sta  klassen. 
Folkmängden  år  1861  utgjorde  öfver 
4,700  personer. 

Bland  öfriga  byggnader  i  staden 
märkas:  biskopshuset,  —  elementarläro- 
verkets hus,  invigdt  1833  och   1864  be- 


sökt af  433  lärjungar,  —  bibliotheket, 
uppfördt  1748  på  norra  sidan  om  dom- 
kyrkan och  bestående  af  18,000  band 
med  400  handskrifter,  —  observatorium, 
—  rådhuset,  ny  uppfördt  1850  och  be- 
läget vid  Stora  Torget,  —  veterinärin- 
rättnimjen,  den  äldsta  af  sitt  slag  i  Sverige, 
och  år  1774  af  prof.  P.  Hernqvist  upp- 
rättad på  det  Franciskaner-klostret  fordom 
tillhörande  hemmanet  Brogården,  men 
derjemte  egande  tomter  i  staden,  — 
hospitalsyårdea,  uppförd  1735,  o.  s.  v. 
Staden  eger  elementarläroverk,  semina- 
rium för  folkskolelärarinnor,  folkskola, 
flickskola,  arbetshus  o.  s.  v.  En  träd- 
gårdsförening i  större  skala  förser  länet 
med  växter,  frön  och  dylikt  samt  bildar 
skickliga  trädgårdsmästare.  Afven  finnes 
Telegrafstation  af  3:dje  klassen. 

Staden  lefver  af  jordbruk  (jordryraden 
är  2984  tid),  handel  och  handtverkerier, 
hvarjemte  elementarläroverket  ansenligt 
bidrager  till  invånarnes  utkomst.  I  slu- 
tet af  förra  århundradet  bebodd  af  blott 
800  personer,  hade  den  31  Dec.  1840 
1,845,  och  1863:  2,303  invånare.  — 
Dess  fastigheter  voro  s.  år  taxerade  till 
1,269,100  rdr  och  allmänna  bevillningen 
för  samma  år  uppgick  till  2,835  rdr  rmt. 
Samtliga  utgifter  i  och  för  fattigvården 
stego  1860  till  15,802  rdr. 

Skara  landsförsamling,  uti  Skånings 
härad  och  Skaraborgs  län,  omgifver  sta- 
den Skara  samt  är  sjelf  omgifven  af 
Stenum,  Bjerklunda,  Hendene  och  Asaka 
socknar  omfattar  0,i9o  qvadratmil  land, 
fördelade  på  11%  mantal  krono  och  be- 
bodda 1863  af  omkring  540  inbyggare, 
50  fler  än  år  1805.  Marken  är  jemn, 
utom  en  ås  i  norra  delen,  Skaraberg 
kallad;  rådande  jordmånen  lera.  Skogs- 
förrådet är  tillräckligt  för  det  nödvändiga 
behofvet.  Jordbruksfastigheten  taxerades 
1863  till  309,000  rdr  och  annan  fastighet 
till  2,600  rdr  rmt.  —  I  socknen  finnas 
tvenne  helsobrunnar,  en  utom  stadens 
vestra  tull,  upptäckt  år  1739  och  pro- 
berad  1746  af  archiater  v.  Linné;  den 
andra,  kallad  'Skara  Lisa,  uppfanns  af 
tullinspektören  Herman  Zetrén  är  1740, 
300  steg  från  vestra  tullporten  på  Lid- 
köpingsvägen. Källan  bibehåller  äfven 
i  den  strängaste  torka  ett  godt  och  hel- 
sosamt  vatten,  ehuru  bäcken,  hvarvid 
den  är    belägen,    ej    sällan    uttorkar.  — 


120 


Skaraborg. 


Skaraborgs  län. 


Sockenboerna  begagna  stadens  kyrka.  -— 
Om  i  socknen  befintliga  yeterinärskolan 
vid  Brogård,  biskopsbostället  Brunsbo 
(efter  jordeboken  Brundsboda,  omförd 
1858  till  Asaka  socken)  samt  om  fordna 
borgarne  Gällaqvist  (Jarlaqvist)  och  Ska- 
raborg hänvisas  till  dessa  artiklar. 

Gärdar  äro:  Domprostegården,  t  mtl,  jemte 
i/o  mtl  Lilla  Tveta,  kyrkoherdens  boställe.  — 
Götala  (Göthäla  i  mantalslängden),  öfverste-löjtn.- 
boställe.  —  Ilospitalsgården,  se  den  art.;  V2  mtl 
Stora  Tveta,  hospitalshemman.  —  2  mtl  Jern- 
syssla,  2  mtl  Wästorp  äro  biskopens  praebende- 
hemman,  1  mtl  Uddetorp,  theol.  lektorns  vid  Skara 
gymnasium  och  1  mtl  Karstorp  (sedan  år  1858 
föres  detta  hemman  hit,  har  förut  förts  till  Hen- 
denes  socken)  rektorns  i  Skara.  —  1/2  mantal 
Stora  Källhagen  (Katthagen)  föres  numer  under 
Asaka  socken.  V4  mtl  Glasbacken  innehafves 
af  Skogsplanteringskassan.  Djurgårdsäng,  en  stor 
och  angenäm  plats,  hör  under  Götala.  På  Gåse- 
mosse derinvid  har  man  i  sednare  tider  funnit 
lemningar  efter  skeppsvrak. 

Skaraborg.  Ett  fordora  starkt  be- 
fästadt  slott,  hvarefter  så  väl  länet  som 
Skaraborgs  regimente  blifvit  uppkallade, 
har  numera  så  försvunnit,  att  man  icke 
ens  med  säkerhet  vet,  hvar  det  legat. 
Några  anse  de  lemningar  efter  murar 
och  vallar,  som  finnas  på  hemmanet 
Uddetorp,  l/8  mil  från  staden,  skola 
vara  ruiner  efter  denna  borg,  dit  nämnda 
hemman  år  1583  hörde  såsom  ladugård. 
Enligt  andra  skall  det  hafva  legat  V2 
mil  från  staden,  på  hospitalshemmanet 
Tvetas  skog,  som  nu  kallas  Skagaberg 
eller  Skaraberg.  I  norr  omgifves  platsen 
af  en  djup  däld,  bildad  af  naturen,  och 
hvari  en  bäck  rinner;  i  öster  och  vester 
äro  grafvar,  som  möjligen  både  natur 
och  konst  förenat  sig  att  dana,  i  söder 
är  jemn  mark.  Platsen,  h varpå  slottet 
skall  hafva  stått,  är  omkring  130  steg 
i  längd.  Enligt  berättelser,  skall  man 
här  funnit  tegelstenar  och  en  kula  af 
jern;  en  brunn  skall  varit,  der  bäcken 
flyter,  samt  på  andra  sidan  bäcken  en 
skans,  hvaraf  dock  numer  inga  lemnin- 
gar kunna  upptäckas.  I  Sv.  Folkets 
Sagohäfder  af  A.  A.  Afzelius  omnämnes 
en  skön  samt  i  sången  och  sagorna 
frejdad  ort  mellan  sjöarna  Wenern  och 
Lunden,  som  då  voro  förenade  genom 
stora  floder.  Denna  ort,  med  gröna 
kullar  och  härliga  dalar,  mellan  stora, 
jagtrika  skogar,  skall  varit  en  kär  uppe- 
hållsort för  forntidens  hjeltar  mellan 
krigens  buller.    Af  dessa  hjeltar  namnes 


i  kon.  Ane  den  Gamles  tid  Helge  Sig-* 
mundsson,  af  den  gamla  berömda  Wöls- 
unga-ätten,  som  af  sin  seger  öfver  en 
mäktig  konung  Hunding  erhöll  namnet 
Hundings  bane.  På  denna  ort  var  Sva- 
rinsberg,  som,  sedan  den  store  konungen 
Svarins  namn  blef  glömdt,  kallades  Skä- 
rms- eller  Skaraberg.  På  Svarins  kulle 
hade  Göta  konung  Hodbrodd  sitt  hof, 
dit  ock  hans  öfverkonung  Ane  tog  sin 
tillflykt  undan  sjökonungen  Halfdan.  En 
saga  finnes  af  nämnde  förf.  antecknad 
om  en  strid  härstädes  mellan  Hodbrodd 
och  konung  Helge,  med  hvilken  den 
förres  tillämnade  iDrud,  norska  konungen 
Högnes  dotter  Sigrun,  mot  fadrens  vilja 
trolofvat  sig.  I  striden  stupade  Hod- 
brodd, Sigruns  fader  och  bröder,  utom 
Dog,  som  gaf  Helge  trohetsed,  men 
besvek  honom  och  vid  ett  jagttillfälle 
genomstack  Helge  med  sitt  spjut.  Öfver 
deras  död  qvad  Sigrun  en  sång,  äfven- 
sora  öfver  det  möte  hon  skall  haft  med 
Helge  uti  hans  grafhög  (se  Afzelii  sago- 
häfder, I  band.,  sid.  92).  På  Skaraborgs 
slott  undfägnade  kon.  Magnus  Ladulås 
år  1288  biskop  Bryngel  den  helige. 
Hertigarne  Erik  och  Waldemar  hade  år 
1309  besättning  på  Skarahus,  och  då 
de  år  1317  blefvo  fängslade,  ditflyttade 
deras  gemåler. 

Skaraborgs  eller  Mariestads  län. 
Det  tredje  i  ordningen  af  rikets  län,  är 
beläget  mellan  57°  48'  och  59°  V  nordlig 
bredd,  i  midten  af  Svea  och  Göta  riken, 
till  hvilket  sednare  det  hörer,  samt  om- 
fattar nordöstra  delen  af  Westergötland 
och  omgifves  i  nordvest  af  Wenern,  i 
norr  af  Wärmland;  i  nordost  mellan 
Skagern  och  Wettern  utgör  Tiveden  — 
eller  den  urgamla  gränsen  mellan  Svea 
och  Göta  riken  —  skilnaden  mot  Ne- 
rike,  i  söder  gränsar  länet  mot  Småland 
och  Jönköpings  län.  Dess  längd  är  vid 
pass  13  och  bredden  från  3  till  11  mil, 
dess  vidd  74,820  qvadratmil,  häruti  in- 
beräknade sjöar  och  vattendrag,  hvilka 
utom  länets  andelar  i  Wenern,  Wettern 
och  Skagern  upptaga  3,668  qvadratmil. 
—  Nordöstra  delen  af  länet,  vid  gränsen 
emot  Nerike,  utgör  en  sammanhängande 
bergstrakt;  den  norra  och  nordvestra  är 
helt  och  hållet  uppfylld  af  skogbeklädda, 
men  oländiga  bergs-  och  höjdsträcknin- 
gar, som  utskjuta  från  hufvudlandryggen 


Skaraborgs  lan. 


Skaraborgs  låa. 


121 


eller  vattendelaren  —  inom  länet  af  de 
vatten,    hvilka    löpa   ut  åt  Wettern  och 
Wenern  —  och  som  vid  fjellknuteu  öster 
om  Fämundsjön  står  omkring  4,000  fot 
öfver  hafvet,   men  sänker  sig  i  sin  sträck- 
ning åt  söder  mer  och  mer,  så  att  den 
på    sin    lägsta    punkt    i    Westergötland 
endast    utgör    en    högländt   sandhed,    af 
ålder  kallad    Fägremo,    som    har  kunnat 
genomskäras  af  Göta  kanal.     Men  land- 
ryggen   höjer    sig    åter    söderut   till    en 
höjdsträckning,  som  fortgår  på  ett  min- 
dre afstånd  från  Wetterns  strand,  hvilken 
den    följer    till     Smålandsgränsen,    upp- 
stigande, på  vissa  ställen,    till  5  å  800 
fot  ö(ver  hafvet  och  omgifvande  på  3:ne 
sidor  en  vidsträckt,  af  vattendrag  genom- 
skuren, till  det  mesta  skoglös  slättbygd, 
som  från  stranden    af   Wenern  långslut- 
taude  höjer  sig  åt  söder  mot  den  höjd- 
sträckning, som  i  vestlig  rigtning  utgör 
gräns  mot  Jönköpings  och  Elfsborgs  län. 
Huvudbeståndsdelen  i  denna   bergås    är 
uråldrig  gneis;    dock  förekomma    deruti 
större  och  mindre    lager    och  gångar  af 
de  flesta   andra  mineralier,  som  vanligen 
åtfölja     den     grofva     nordiska    gneisen, 
såsom  hornblendesten  och  skiffer,  qvarts, 
fältspat,    hälleflinta,    diorit,    chloritskiffer 
in.   m.,  samt    någon    gång    smärre  kalk- 
och    metallådror.     På    nämnda  slättbygd 
resa   sig  de    märkvärdiga    och    från    den 
öfriga  bergbildningen  alldeles  skiljaktiga 
enstaka    bergen:    Kinnekulle,    hvars  klint 
ligger    941    fot    öfver   hafvet,    det   med 
sina    utgreningar    5    mil   långa   Billings- 
berget,  det  mindre  Lugnåsberget  samt  de 
båda    tvillingbergen    i   länsgränsen    mot 
Elfsborgs     län :     Ilalle-    och    Hunneberg. 
Medelhöjden  af  den  s.  k.  Falan  eller  det 
släta  landet  mellan  bergen,  som  är  kändt 
under    namnet    Falbygden,    beräknas  ut- 
göra 543  fot    öfver    Wenern    eller  680 
fot  öfver  hafvet.     Denna  del  är  en  stor 
högslätt,  som  till    följd  af    de  underlig- 
gande bergens  natur  är  ytterst  fruktbar, 
men  hvarå  växtligheten  återhålles  af  starka 
vindar  samt    brist    på    emot    dem  skyd- 
dande skog.    Trakten  mot  Wettern,  syd- 
vest    från    staden    Hjo    är    den    för    sin 
fruktbarhet  s.  k.  Guldkroken.    Jordmånen    I 
eller  dammjorden  på  ömse  sidor  om  den 
förut  omnämnda  vattendelaren  består  till 
större    delen    af    sand    med    blott   färre 
fällningar    af    lerjord;    men    mot   vester 
vi. 


tilltager  lerjorden  mer  och  mer,  så  att 
den,  med  färre  mellanliggande  sandlager, 
kan  anses  utgöra  betydligaste  delen  af 
jordmånen  inom  länets  vestra  delar.  Ler- 
jorden med  behörig  skötsel  har  i  all- 
mänhet visat  sig  fruktbar;  med  undantag 
af  de  sandigaste  trakterna  af  Wartofta 
härads  södra  del  samt  det  nordligaste 
af  Tiveden,  synes  man  af  länets  öfriga 
jordmån  kunna  förvänta,  att,  i  den  mån 
idoghet,  i  förening  med  kunskap  om  jor- 
dens rätta  behandling,  vinner  insteg  bland 
inbyggarne,  länet  skall  komma  att  med 
tiden  uppnå  en  fördelaktig  kultur  samt 
ökadt  välstånd. 

Sjöarne  Skagcrn  (232  fot),  Unden 
(393,cfot),  Wiken  (308,6  fot)  och  Örlen 
(334  fot)  öfver  hafvet,  äro  belägna  i 
höjdsträckningen.  Förnämsta  vattendra- 
gen äro  Tldan,  Ösan,  Lida-ån  samt  Nossa- 
ån  eller  Nossan.  Bland  de  många  mindre 
vattendrag,  hvaraf  länet  i  öfrigt  genom- 
skäres, förtjenar  särskildt  anmärkas  den 
samling  af  små  sjöar,  till  ett  antal  af 
några  och  trettio,  som  med  sina  leende, 
löfrika  stränder  göra  trakten  norr  om 
Hornborgasjön  till  en  af  de  skönaste  i 
länet.  Sjön  Wristulfven  har  sitt  utlopp 
i  W7enern  genom  en  mindre  å,  kallad 
Wedums-ån,  om  hvars  sänkning  fråga 
varit  väckt  till  vinnande  för  odling  af 
omkring  1,000  tid  utmärkt  god  jord. 
Bland  länets  flera  och  stora  mossfält  äro 
de  stprsta:  Stenumsmossen,  Sjögeråsmossen 
och  Fredsberg  smossen,  den  sednare  vid 
sjön    Ymsen. 

Länets  hela  befolkning  uppgick  år 
1863  till  231,364  pensoner;  sedan  år 
1860  hade  folkmängden  ökats  med  c:a 
11,000  och  mellan  1850—55  med  c:a 
10,000,  mellan  1838  och  48:  20,000  per- 
soner. Af  1860  års  folkmängd,  219,233, 
voro  117,800  fria  från  mantalspenningar. 

Folket  har  allmänna  omdömet  om 
sig  att  vara  flitigt  och  fredligt;  dock 
röjer  sig  märkbar  skilnad  mellan  skogs- 
och  slättbygdens  invånare.  Under  det 
man  hos  den  förre  oftare  träffar  den 
egentliga  idogheten  i  förening  med  snygg- 
het och  ordning  i  husgeråd  och  klädsel, 
händer  ej  sällan,  att  slöhet  och  liknöjdhet 
träffas  hos  den  sednare.  Genom  att  de 
förut  varande  stora  byarne  till  största 
delen  blifvit  skiftade,  framträda  dock 
arbetsamhet,  flit  och  omtanke   för  fram- 

16 


122 


Skaraborgs  lån. 


tida  sjelfbestånd  nu  mer  än  tillförne 
äfven  hos  slättboen.  Genom  laga  skif- 
tena och  de  i  sammanhang  dermed  stå- 
ende utflyttningarna  hafva  ock  en  mängd 
nya  åbyggnader  å  landet  tillkommit, 
som  blifvit  i  allmänhet  uppförda  med 
större  omsorg  än  fordna  tiders  bond- 
stugor. En  af  länets  invånare,  posses- 
sionaten Charles  Emil  Löwenskiöld,  har 
så  väl  medelst  ritningar  och  skrifter 
som  genom  praktisk  verksamhet  befordrat 
kännedomen  om  uppförandet  och  inrättan- 
det af  landtmannabyggnader,  som  förena 
med  ett  inbjudande  utseende  ändamåls- 
enlighet och  beqvämlighet  utan  synnerlig 
tillökning  i  kostnaden.  Fyllerilasten  är 
i  betydligt  aftagande.  Under  tidsperioden 
1855 — 60  ha  bränvinsutskänkningsstäl- 
lena  minskats  med  icke  mindre  än  36 
gästgifvaregårdar,  så  att  deras  antal  år 
1860  utgjorde  endast  10.  Under  åren 
1850 — 55  utgjorde  fångarnes  antal  årl. 
1,275  och  under  1855—60:  699  årligen 
i  medeltal  räknadt,  till  hvilket  lyckliga 
resultat  den  under  tidens  lopp  förändrade 
brottmålslagstiftningen  och  äfven  utvid- 
gade tillfällen  till  arbetsförtjenst  torde  i 
betydlig  mån  bidragit.  Inom  Bergs, 
Rambergs  och  Mölltorps  socknar  af  S:a 
Wadsbo  fögderi  samt  Kyrkefalla  pastorat 
äro  förlikningsnämnder  inrättade.  Rö- 
rande folkundervisningen  hänvisas  till  art. 
Skara  stift.  Af  uppfostringsanstalter,  som 
ej  tillhöra  folkskolornas  klass,  finnas  på 
landet  bruksskolor  för  arbetarne  vid 
Sättra  och  Årnäs  bruk,  landtbruksinsti- 
tutet  Degeberg,  hvarom  hänvisas  till  art. 
Rackeby  socken,  veterinär  skola  i  Skara. 
Sockenbibliotheker  äro  inrättade  i  60 
socknar,  deraf  inga  skola  tillhöra  Skara 
fögderi.  Under  året  1856  har  en  för- 
ening blifvit  bildad  för  trädplanterings 
och  trädgårdsskötselns  befrämjande  och 
jord  till  detta  ändamål  inköpt  vid  Skara 
stad.  Enligt  föreningens  årsberättelse 
för  år  1864  utgjorde  dess  tillgångar  i 
träd  och  buskar  den  2  November  1863: 
170,816  st.  Efterföljansvärdt  exempel 
har  en  högre  militär  gifvit  derigenom, 
att  han  ålagt  hvarje  indelt  soldat,  som 
tillsättes,  att  plantera  fruktträd,  i  följd 
hvaraf  vackra  trädgårdar  hafva  uppstått 
vid  soldattorpen  inom  hans  distrikt.  För 
sparsamhetens  befrämjande  äro  5  spar- 
banker inrättade,  hvilkas  hela  kapitaltill- 


Skaraborgs  län. 

gång  uppgick  vid  1860  års  slut  till 
792,312  rdr  och  som  räknade  9,472  del- 
egare,  hvaraf  6,213  i  länets  allmänna  och 
327  i  Carlsborgs.  Af  socken-magaziner 
finnas  140,  hvilkas  tillgångar  utgjorde 
14,016  rdr  i  penningar  och  13,193  t:r 
spannmål. 

Hufvudnäringar  äro  jordbruk  och  bo- 
skapsskötsel. Enligt  en  af  landtmäteri- 
direktören  Friberger  år  1856  uppgjord 
tabell  öfver  jordarealen,  upprättad  efter 
Topografiska  kårens  karta,  skall  af  hela 
arealen,  1,677,972  tunnland  skog  upp- 
taga 530,503  tid,  sjöar  59,870  tid;  enl. 
Hushållningssällskapets  uppgift  till  finans- 
komitén  skulle  åkern  upptaga  436,244 
tid  och  ängen  183,147  tid.  Allmänna 
brukningssättet  är  vid  större  jordegen- 
domar nästan  uteslutande  vexelbruk,  van- 
ligen i  7  skiften;  hos  allmogen  deremot 
tredings-  eller  fjerdingsbruk  samt  endast 
undantagsvis  vexelbruk.  Hafra  är  hufvud- 
sädet,  och  upptages  år  1860  utsädet 
deraf  till  177,007  t:r;  dernäst  komma 
råg,  blandsäd,  korn,  ärter  och  hvete; 
utsädet  af  potates  uppgifves  till  100,490 
tunnor.  Inom  Södra  Wadsbo,  Höjen- 
torps  och  Wartofta  fögderier  odlas  der- 
jemte  lin  på  c:a  549  tid,  samt  i  War- 
tofta och  Höjentorps  fögderier  rofvor 
och  fodermorötter  å  IO7V2  ^d,  äfvensom 
i  Wartofta  fögderi  vicker  å  6Q  tid.  Ar 
1860  upptages  utsädet  af  spannmål  och 
rotfrukter  till  310,362  t:r,  skörden  med 
afdrag  af  utsädet  till  1,315,155  t:r,  deraf 
rotfrukter,  551,527  t:r.  Behållning  pr 
tid  åker,  sedan  utsädet  afdragits,  3,43  t:r; 
behållning  pr  tid  åker  med  afdrag  af 
rotfrukter,  1,91  t:r.  Säd,  som  återstår  för 
hvarje  person,  sedan  utsäde,  rotfrukter 
och  säd  till  kreaturen  afdragits,  2,88  t:r. 
Det  torde  få  anmärkas,  att  sedan  de  s.  k. 
stora  kronodikena  blifvit  upptagna,  länet 
har  i  ringa  mån  behöft  anlita  staten  om 
hjelp.  Af  berättelsen  om  landtbruks- 
ingeniörernas  verksamhet  under  året  1863 
visar  sig  att  12,140  tid  blifvit  omlagda 
och  afdikade  till  åker  och  äng,  1,624 
tid  högland  mark  samt  5,488  tid  kärr 
och  mossar  blifvit  odlade. 

Boskapsskötseln  står  väl  icke  ännu 
på  alla  ställen  i  det  förhållande  till 
landthushållningen  i  dess  helhet,  som  för 
den  sistnämndas  inrättande  på  fullt  ra- 
tionelt  sätt  vore  önskvärdt;  men  de  större 


Skaraborgs  län. 


Skaraborgs  lin. 


123 


jordegarne  hafva  föregått  med  exemplet 
att  minska  kreaturens  antal,  på  samma 
gång  som  de  utvidgat  odlingen  af  foder- 
växter och  rotfrukter.  Afkastningen  af 
ladugården  är  fullt  tillräcklig  och  lemnar 
icke  ringa  öfverskott  till  afsalu.  Ett 
stamholländeri  finnes  på  Gammalstorp, 
och  under  året  1861  har  ett  bymejeri 
kommit  till  stånd.  Antalet  är  1860  i 
länet  vinterfödda  kreatur  uppgifves  till: 
21,478  hästar,  34,657  oxar,  65,433  kor, 
38,406  ungnöt,  87,732  får,  3 1,324  svin. 
En  häst  födes  på  17,48  tid,  en  oxe  på 
15,87,  en  ko  på  6,51,  ett  ungnöt  på  11, 17, 
ett  får  på  4,89,  ett  svin  på  12,88  tid. 
Förädlade  djur-racer  finnas  med  få  un- 
dantag endast  på  de  större  egendomarna 
och  hos  de  förmögnare  af  allmogen,  som 
i  allmänhet  fortfarande  bibehåller  den 
gamla  svenska  racen.  Korsning  med 
svenska  kor  och  ayrshire-  samt  durhams- 
race  är  med  fördel  försökt.     Under  året 

1861  hafva  11  tjurar  blifvit  stationerade 
på  spridda  ställen  inom  länet.  Till  häst- 
afvelns  förbättrande  finnes  sedan  1852 
en  förening,  som,  enligt  öfverenskommelse 
med  öfverstuteri-styrelsen,  åtnjuter  vissa 
fördelar  i  afseende  å  priset  vid  inköp  af 
hingstar  från  stuterierna;  under  åren 
1855 — 60  inköptes  18  hingstar  af  s.  k. 
Flyinge-race,  till  större  delen  från  Otten- 
by,  jemte  några  Percheronhingstar,  och 
öfverlemnades  till  särskilda  personer  med 
vilkor  att  till  föreningen  återgälda  in- 
köpspriset under  loppet  af  fem  år.  För 
fårafvelns  förbättraude  bildades  1833  ett 
stamschäferi  å  Degeberg,  der  år  1858 
funnos  öfver  200  får;  äfven  hafva  inför- 
skrifvits  från  England  får  och  baggar 
sä  väl  af  Hushållningssällskapet  som  af 
egaren  till  Hellekis;  för  öfrigt  egnas  ännu 
alltför  ringa  uppmärksamhet  åt  fårafveln. 
Svinafveln,  förut  stadd  i  uppenbar  van- 
vård, har  på  sednare  åren  blifvit  något 
upphjelpt  derigenom,  att  djur  af  ädlare 
racer  blifvit  af  en  del  egare  af  större 
possessioner  införda  från  England.  Fjä- 
derfä   uppfödas   icke   öfver  länets  behof. 

1862  års  landtbruksmöte  var  det  tal- 
rikast besökta  af  alla,  som  förekommit 
inom  länet,  och  kreatursutställningen  den 
mest  framstående  inom  hela  riket,  så  väl 
i  afseende  på  djurens  antal  som  beskaf- 
fenhet. 

I  afseende  på  skogshushållningen  har 


på  sednare  åren  uppmärksamheten  blifvit 
mer  fästad  på  behofvet  att  spara,  och 
finnes  af  Hushållningssällskapet  anställd 
en  skogsplantör,  som  mot  ringa  afgift 
tillhandagår  enskilda  skogsegnre  med  råd. 
Den  egentliga  skogsbygden  upptager 
nästan  hela  Wadsbo  och  Kåkinds  hära- 
der, med  Norra  Billingsbergen,  jemte 
landet  nedom  Hjo,  mellan  Wettern  och 
Tida-ån,  samt  mellan  denna  och  gränsen 
mot  Elfsborgs  län.  Östra  delen  af  Kinne 
härad,  södra  delen  af  Wiste  härad  om- 
kring Nossa-ån  samt  å  Kjedumsbergen 
på  gränsen  till  Barne  härad  äro  skog- 
beväxta.  Löfskogar,  mest  af  björk,  men 
äfven  af  asp,  finnas  så  väl  på  slätten  som 
i  bergsbygderna,  synnerligast  utåt  östra 
sluttningen  af  Hökensås,  eller  den  s.  k. 
Guldkroken,  der  äfven  eken  förekommer 
i  myckenhet.  Boken  förekommer  blott 
undantagsvis  i  öfvergångstrakterna,  såsom 
vid  Halle-  och  Hunneberg.  Af  förut 
uppgifna  skogsareal  upptaga  samtliga 
kronoparker:  Tiveden, Smidsmark en,  Wah- 
raskogen,  Westra  och  Östra  Kinneskogen, 
Klyftamon,  Ledsjömo,  Stenåsen,  Furu- 
backen, Båda  ås,  Edsmären,  Mösseberg 
samt  Kongslena  åsar,  tillsammans  11,798 
tid  13,3  kpl.,  och  häradsallmänningar: 
Mösseberg,  Gryten,  Roll-en,  Hökensås,  Osira 
och  Westra  Stöpen,  tillsammans  13,718 
tid  4,2  kpl.;  dessa  uppgifvas  afkastat  i 
medeltal  för  åren  1856—60  c:a  7,000 
famnar,  och  har  afkastningen  under 
näranda  tid  i  jemnförelse  med  1855 — 60 
årens  ökats  med  58,142  rdr.  Af  bo- 
ställens, kyrkors,  läroverks  och  fromma 
stiftelsers  skogar,  med  en  areal  af  cirka 
45,000  tid,  äro  9,224  tid  indelade  till 
trakthuggning.  Dessutom  förtjena  an- 
märkas Göta  kanalbolags  skogar  inom 
länet,  4,592  tunnland,  och  Leckö  kungs- 
gårds skog,  1,944  tunnland.  Till  följd 
af  Kongl.  Maj:ts  skrifvelse  af  den  21 
Jan.  1859  till  chefen  för  Skogsstyrel- 
sen är  skogsskola  inrättad  på  Hunneberg 
inom  Elfsborgs  län;  men  någon  dylik 
har  ännu  icke  kommit  till  stånd  inom 
detta  län;  äfven  har  fråga  varit  om  en 
dylik  skolas  inrättande  vid  Leckö  kungs- 
gård. Skogs-  och  jägeristaten  i  detta 
län,  talrikast  af  alla  inom  riket,  ut- 
gjordes 1860  af  en  öfverjägmästare,  3 
öfverjägare,  1  extra  öfverjägare  med  lön, 
19  underjägare  å  kronoparkerna  samt  11 


124 


Skaraborgs  län. 


Skaraborgs  län. 


bevakare  å  kronoallmänningarne.  Jemte 
de  skogseffekter,  som  åtgå  till  länets 
eget  behof,  hafva  vid  sju  särskilda  ång- 
sågar samt  en  mängd  vatten-  och  väder- 
sågar flera  tusen  tolfter  plank  och  bräder 
blifvit  afverkade  under  åren  1855 — 60 
och  jemte  brännved  afyttrade  dels  kanal- 
vägen på  Göteborg,  dels  öfver  Wettern 
till  Östergötland,  der  Wadstena  är  huf- 
vudsakliga  afsättningsorten.  Svedjandet 
användes  numer  endast  i  norra  och  syd- 
vestra  delen  af  länet.  Tor/mossar  finnas 
till  icke  ringa  omfång.  I  medeltal  ha 
under  åren  1855 — 60  dödats  3  vargar, 
4  vargungar,  316  räfvar,  532  räfungar. 
Bergs-  och  brukshandtering  samt  fa- 
briker, manufakturer  och  handtverk.  Inom 
länet  finnas  9  stångjernsbruk  och  5  ma- 
nufakturverk, men  icke  några  grufvor,  och 
endast  en  masugn  af  länets  två,  näml. 
Igelbäcks  och  Granvik,  den  sistnämnda 
i  Undenäs  socken,  har  på  sednare  åren 
varit  begagnad.  Malmen  och  tackjernet 
hemtas  från  Lekebergs  och  Carlskoga 
bergslager.  Jernbruken  äro  Skagersholm, 
Ribbingsfors,  Lagersfors,  Ryfors,  Tida- 
holm, Forssvik,  Sättra,  Åboholm  och  Are- 
berg,  med  19  härdar,  vid  h vilka  tillverka- 
des år  1860:  14,352  sktt  stångjern;  för 
1842  uppgifves  härdarnes  antal  till  24, 
men  tillverkningen  blott  till  7,630  skM. 
Manufakturverken  äro :  Madängsholm,  An- 
nefors, Tunarp,  Slättäng  samt  Källe- 
backen, alla  belägna  i  Wartofta  fögderi; 
förut  har  äfven  ett  funnits  vid  Sannum. 
Kopparhamrar  finnas  vid  Sätersfors  i 
Habo  och  Källefall  i  Daretorps  socken, 
hvartill  råkopparn  hemtas  från  Åtvida- 
berg inom  Östergötland.  Till  bergsrö- 
relsen räknas  vidare  brunstensbrott,  hvaraf 
finnas  flera,  fastän  blott  ett  vid  Böhlet 
i  Undenäs  under  sednare  åren  varit  be- 
arbetadt;  täljstensbrott  på  Kinnekulle, 
qvarnstensbrott  i  Lugnas  och  Timmer- 
dala socknar,  hvartill  kommer  kalktillverk- 
ningen på  åtta  ställen  inom  Södra  Wadsbo 
fögderi  i  socknarna  vid  foten  af  Billin- 
gen, på  sex  ställen  inom  Wartofta  fög- 
deri samt  på  fyra  ställen  inom  Läckö 
fögderi,  äfvensom  vid  Mösseberg  och 
Kinnekulle  inom  Skara  fögderi.  Sten- 
huggningsarbete  idkas  vid  Hellekis  och 
Blomberg  samt  i  Wåmbs  by.  A  Binne- 
bergs  mo  är  för  Carlsborgs  fästning  afsatt 
ett   skifferbrott,    som    dock    ännu  1860 


icke  var  begagnadt.  Alun  tillverkas  nu 
mer  blott  vid  Hönsesäter,  verken  vid  Carls- 
fors och  Kanas  äro  nedlagda.  Öfriga 
bruk  och  fabriker  på  landet  äro:  2:ne 
glasbruk,  det  ena,  Bromö  i  Thorsö  soc- 
ken, det  andra  Arnäs  i  Forshems  socken; 
4  pappersbruk  vid  Cathrinefors,  Akleby, 
Gnstafsbruk  och  Bälteberga;  1  oljeslageri 
vid  Areberg,  förut  har  dylikt  funnits  äf- 
ven vid  Mellomqvarn  i  Sköfde;  tändsticks- 
fabrik vid  Amundstorp.  Härtill  komma 
468  mjöl-,  219  sågqvarnar,  43  tegelbruk, 
12  färgerier,  29  garfverier,  13  stampar, 
124  brännerier.  Ar  1860  utgjorde  ar- 
betarnes  antal  2,557,  hvartill  kommo 
51  handtverksmästare  med  1,418  ger- 
ningsmän  och  arbetare-biträden  och  dess- 
utom 189  idkare  till  sjelfförsörjning. 

Bland  binäringar  böra  nämnas  lin- 
beredning inom  några  orter  af  Wadsbo 
och  jemväl  inom  Kåkinds  härad,  linne- 
och  ylleväfnads  tillverkning  inom  Wadsbo 
härad;  den  uppgafs  i  sednaste  landshöf- 
dinge-embetets  femårsberättelse  årligen 
uppgå  till  omkring  16  å  17,000  fot  hel- 
och  halflinne  med  bomull  till  inslag, 
24  å  26,000  fot  blångarnsväf,  4,000  fot 
ylleväfnader,  mest  golfmattor,  samt  1,000 
fot  bomullsväfnad;  från  Wadsbo  fögderi 
uppgifves  årliga  försäljningen  till  omkr. 
600  centner  lin.  Inom  Sandhems  och 
Habo  socknar  tillverkas  möbler  och  lagg- 
kärl,  de  sednare  tillverkas  ock  i  norra 
delen  af  Södra  Wadsbo  fögderi.  Dessa 
produkter  afyttras  dels  inom  länet,  i 
städerna  och  vid  marknader,  hvilka  på 
landet  årligen  hållas  i  Hofva,  Fredsberg, 
Rödesund,  Öfverby  (linhandel),  Enebac- 
ken,  Jang,  Naum,  Algutstorp,  Ullened, 
Högasten,  Slättäng,  Kungslena  och  Onsjö, 
utom  en  särskild  s.  k.  remont-marknad 
vid  Sköfde.  Båtbyggeri  idkas  i  norra 
delen  af  Södra  Wadsbo  fögderi,  äfven- 
som i  ringa  grad  vid  kusten  af  Wettern 
inom  Wartofta  fögderi  samt  vid  öarna  i 
Wenern.  Dessutom  finnes  vid  Sjötorp 
en  Göta  kanalbolag  tillhörig  reparations- 
docka. På  flera  ställen  vid  stränderna 
af  Wenern  bereder  fisket  inbyggarne  en 
icke  riuga  inkomstkälla,  och  på  Thorsö 
samt  Kållandsö  utgör  det  en  hufvudsaklig 
del  af  deras  inkomst.  I  sednare  tiden 
har  stort  intresse  visat  sig  för  bisköt- 
seln efter  Dziersons  method.  Förut 
hafva  väl  enskilda  funnits,  som  nitälskat 


Skaraborgs  län. 


Skaraborgs  lan. 


125 


för  biskötseln,  såsom  t.  ex.  en  öfver- 
jägare  Isak  Gren;  men  man  visste  ej 
att  begagna  sig  af  hans  40-åriga  erfaren- 
heter i  biskötseln.  Salpetertillverkningen 
inställdes  alldeles  1842.  Tillgången  på 
nyttigt  villebråd  liar  betydligt  minskats; 
elgar  uppehålla  sig  endast  kortare  tider 
af  året  i  de  skogrikare  trakterna.  Kron- 
hjortar, som  för  omkring  40  år  tillbaka 
funnos  i  myckenhet  på  Kållandsö,  hafva 
numer  alldeles  försvunnit.  Angående 
bvänrinstillverkningen,  så  befinnes  den  år 
1835  vara  idkad  med  en  beskattning  af 
18,300  rdr,  år  1842  med  33,990  rdrs 
afgift,  ehuru  pannornas  antal  var  minskadt 
med  6,000;  år  1860  hade  länet  47 
brännerier,  för  hvilkas  tillverkn.,  948,873 
kannor,  afgift  erlades  med  570,488 
rdr  rmt.  Länets  belägenhet  mellan  2:ne 
af  rikets  största  insjöar  är  särdeles  gynn- 
sam för  handel  och  sjöfart,  hvilka  för- 
delar än  mer  befordrats  genom  Göta 
kanal  samt  Yestra  stambanan.  Till 
inrikes  sjöfart  begagnades  år  1860:  54 
fartyg  om  1,029  läster;  endast  ett  fartyg 
om  35  läster,  tillhörigt  Arnäs  glasbruk, 
var  beräknadt  för  utrikes  sjöfart.  Handel 
idkades  nämnde  år  af  43  landthandlare 
med  15  mans  betjening.  Hufvudsakiiga 
afsättningsorter  utom  länet  hafva  varit 
Göteborg,  Elfsborgs. län  och  Wärmland 
för  spannmål,  Nerike  och  Wärmland  för 
kreatur,  Göteborg  dessutom  för  ladugårds- 
produkter, lin,  jern  och  skeppseffester, 
Stockholm  för  fläsk-exporten  samt  Öster- 
götland via  Motala.  Till  länet  införes 
jernmalm  från  Nerike,  tackjern  och  skogs- 
effekter  från  Wärmland,  humla  och  talg 
från  Småland  samt  väfnader  från  Elfs- 
borgs län. 

Bland  länets  kommunikationsanstalter 
må  främst  nämnas  Vestra  stambanan, 
som  går  genom  socknarna  Flobyy  Sörby, 
Gökhem,  Märka,  Falköping,  Friggeråker, 
Thor  björntorp,  Hvaltorp,  Segerstad,  Stens- 
torp, Dorgunda,  Sjögersta,  Kyrketorp, 
S kö/de,  Frödsved,  Locketorp,  Stora  Wä- 
rxng,  Götlunda,  Wad,  Mo,  Fägred,  Björk- 
äng  (med  Töreboda  station),  Elgarås, 
Ilofca  och  Finnerödja  till  Örebro  läns 
gräns  vid  Bodarne.  Banan  mellan  Fal- 
köping och  Jönköping  stryker  genom 
socknarna  Luttra,  Slöta,  Åsaka,  Ylle- 
stad, Sandhem,  Nykyrka  och  Habo  till 
Jönköpings   läns  gräns   öfver  Dummeån 


in  i  Rankeryds  socken.  De  hufvudsakiiga 
sjötrafikslinierna  sträcka  sig  från  kust- 
hamnarna  vid  Wenern  till  Wärmland  och 
genom  Göta  kanal  till  Göteborg  samt 
öfver  Wettern  från  Motala  till  kanalens 
inlopp  vid  Rödesund,  i  öster  och  vester 
4  sjömil,  från  Rödesund  öfver  Botten- 
sjön till  Forsviks  kanalstation  i  nordvest, 
1  sjömil,  och  derifrån  öfver  sjön  Wiken 
först  från  söder  åt  norr  samt  sedermera 
i  sydvestlig  rigtning  till  Göta  kanal  vid 
Tåtorp,  3  sjömil,  äfvensom  från  Wettern, 
Botten  och  Wiken  genom  kanalen  till 
Göteborg.  Kusthamnar  finnas  vid  Sjö- 
torp, Bromö  och  Bödesund,  två  vid  Fors- 
viks bruk,  deraf  en  i  sjön  Botten  och 
den  andra  i  sjön  Wiken,  samt  vid  Carls- 
borg, alla  något  mer  än  10  fot  djupa, 
äfvensom  vid  Hel lekis,  FJönsesäter,  Sjöberg, 
Årnäs  och  Sotenäs.  Dessutom  finnas 
hamnar  i  städerna  Mariestad,  Hjo  och 
Lidköping. 

Helsobrunnar  och  badorter  inom  länet 
äro:  Lunds  brwm,  Himmelskällan  i  Walle 
härad  samt  Walhall  i  Trästena  socken, 
den  sistnämnda  endast  besökt  af  närmast 
boende  befolkning.  Helsovården  be- 
sörjes  af  5  provincialläkare,  af  hvilka  4 
äro  stationerade  i  städerna  Mariestad, 
Lidköping,  Hjo  och  Falköping  samt  den 
femte  i  grannskapet  af  Naums  gästgif- 
varegård  i  Barne  härad;  utom  apotheken 
i  städerna  finnas  å  landet  2:ne,  ett  i 
Ho/va  samt  ett  å  Carlsborg.  Läns- 
lazarettet  och  kurhuset  äro  förlagda  i 
Mariestad.  Samtliga  utgifterna  i  och 
för  fattigvården  uppgingo  år  1860  till 
128,678  rdr;  antalet  fattighus  uppgifves 
till  232  och  antalet  fattighjon  till  7,255, 
hvaraf  2,744  erhållit  full  försörjning. 

Utom  de  i  det  föregående  omnämnda 
bruken  och  fabriksanläggningarna  märkas 
inom  länet,  bland  historiska  orter:  Jar- 
lehus, i  Rackeby  socken,  Lumbs  hög  i 
Wånga  socken,  Götala,  Husaby  kyrka, 
Gudhems  kloster,  Levene  socken,  Karle- 
bylånga,  Warnhems  kloster..  Elgarås, 
Kongslena,  Gestilren,  Ymseborgs  slott, 
Ho/va,  Axevalla,  Sparrsätra,  Aranäs, 
Larfshed,  Carlsborg.  —  Bland  större  gods 
och  gårdar  märkas:  Annefors, Bromö, Fors- 
vik, Hönsesäter,  Skagersholm,  Tidaholm, 
Åboholm,  Almnäs. B j ur um, Blomberg,  Dags- 
näs, Degeberg,  Leckö,  Margreteholm,  Ma- 
rieholm,   Ribbingsfors,    Malma,    Mariedal, 


126 


Skaraborgs  lån. 


Skaraborgs  lån. 


Råbäck,  med  flera,  alla  beskrifna  på  sina 
ställen. 

Länet  består  af  5,877t{4Sö  oförra., 
eller  4,706^  förra,  ratl  i  17>95  bruk- 
ningsdelar (enl.  landshöfd.  sednaste  fem- 
årsberättelse och  jordeboksextracterna  för 
år  1863),  4,863  ratl  i  14,012  bruknings- 
delar (enl.  Hush.-sällskapets  uppgift)  särat 
8,529  jordtorp,  3,858  backstugor,  3,469 
andra  lägenheter.  Dertill  komma  städerna 
Mariestad,  Ska?* a,  Lidköping,  Sköfde,  Hjo 
och  Falköping,  med  deras  jord,  26 V* 
mantal.  Hela  fastighetsvärdet  år  1863 
var  142,780,166  rdr,  allmänna  bevill- 
ningens  belopp  111,790  rdr  rmt.  Länet 
är  indeladt  till  underhåll  af  2,461  man 
krigsfolk,  näml.:  af  Lifregimentets  hussar- 
kår  125,  af  Westgöta  f.  d.  kavalleri, 
nu    infanteriregim.    791,    Westgöta-Dals 

Länets  indelning  åskådliggöi 


300,  samt  hela  Skaraborgs  1,200  man. 
—  Kronouppbörden  för  landsbygden  upp- 
gick år  1863  till  886,526  rdr  rmt,  för 
städerna  till  102,442  rdr. 

Länet  lyder  under  Göta  hofrätt  och 
indelas  i  6  fögderier:  Norra  Wadsbo, 
Södra  Wadsbo,  Höjentorps,  Wartofta 
och  Frökinds,  Skara  samt  Leckö,  15 
härader,  hvilka  i  juridiskt  och  admini- 
strativt hänseende  bilda  19  tingslag,  5 
domsagor  och  25  länsmansdistrikter.  I 
frågor  om  bergslagsskipning  hör  länet 
under  Askersunds  bergstingslag  af  Nora 
och  Linde  bergmästaredöme.  I  kyrkligt 
hänseende  utgör  länet  en  del  af  Skara 
stift  och  inneh.  256  socknar,  4  kapell- 
lag, fördelade  på  12  kontrakter,  hvaraf 
dock  endast  9  ostyckade  tillhöra  Skara- 
borgs län. 

res  närmare  af  följande  tabell. 


Kyrkosocknar. 


Wilske-Klefva,  Ullened,  Gökhem,  Mär- 
ka, Sörby,  Floby,  Trevattna,  Göte- 
ved, omkr.  T\  af  Grolanda,  Jähla, 
omkr.  T'3  af  Broddarp. 

Sjogerstad,  Rådened,  omkring  ^§  af 
Edåsa,  Ljunghem,  Dala,  Borgunda, 
Högstena,  Bjerka  (en  del  af  Bjerk- 
lunda),  Bjurum  (Hänger  och  Marby 
förenade),  omkring  ^  af  Brodde- 
torp,  Hornborga,  Sätuna,  Stenstorp, 
Brunhem,  Kyrketorp,  Segerstad, 
Håkantorp,  Waltorp,  Gudhem, 
Ugglum,  Tunhem,  Torrbjörn  torp, 
Friggeråker,  omkr.  T63  af  Falkö- 
pings landsförsamling. 

Wqrnhem  (Skarke),  Istrum,  Eggby, 
Ögglunda,  Lundby,  Wing,  Skärf, 
Stenum,  Häggum,  omkring  ^  af 
Broddetorp,  Bolum. 

Grefbäck,  B  re  vik,  Sköfde  landsför- 
samling, Sunetorp,  Ryd,  Sventorp, 
Forsby,  Wåmb,  Kyrketorp,  Hagel- 
berg, Kyrkefalla,  Mofalla,  Warola, 
Wersås,  omkring  ^  af  Edåsa, 
Foglås  med  kapell  och  Hjo  lands- 
församling. 

Nås,  Thun,  Friel,  Karaby,  Särestad, 
Täng,  Håle,  Flo,  As,  Sahl. 

Omkr.  ^|  af  Leverne,  Sparlösa,  Bjärby, 
Flakeberg,  Tengened,  Hyringa,Läg- 
num;  Trökörna,  Mallma,  Framme- 
stad,  Bäreberg. 

Otterstad  med  Senäte  och  S:t  Mariae 
kapell,  Sunnersberg,  Strö,  Göss- 
lunda,  Rackeby,  Skalunda,  Örslösa, 
Sone,  Wähla  (Wälan),  Gillstad, 
Råda,  Mellby,  Asaka,  Tådened, 
Kjedum,  Tranum,  Lava,  Hjerpås 
med  Höra  och  Wedum,  Häggesled, 
omkr.  §§  af  Ufvered,  omkr.  få  af 
Levene,  Slädene. 


Härader  och 
Tingslag. 


Wilske  härad 
och  tingslag 


Gudhems  härad 
och  tingslag. 


Walle  härad 
och  tingslag. 


Kåkiuds  härad 
och  tingslag. 


—  Äse  härad 

I'  och 

en 

»  Wiste  härad. 


Kållands  härad 
och  tingslag. 


Tingsställenas 
läge. 


I  Falköpings 
stad. 


Skärf  i  Skärfs 
sockeu. 


Wersås  i  Wersås 

socken. 


^Grästorp  i  Ten 
geneds  socken. 


Domsagor. 


Wilske,      Gudhems, 
/-Walle    och   Kåkinds 
häraders  domsaga. 


Örslösa  i  Örslösa 
socken. 


<Ase,  Wiste,  Kållam 


Skaraborgs  liiu. 


Skaraborg!  lån. 


127 


Kyrkosocknar. 


Omkring  X  af  Levene,  Long,  omkr. 
n\  af  Ufvered,  Skärstad,  omkring 
l  af  Hellum,  Wara,  Onum,  Ryda 
med  Halfas,  Kjedum,  Naum,  Eling, 
Lekåsa,  Essunga,  Asaka,  Kyrkas 
(Sandbeck),  Foglum. 

Amnehärad,  Bo/va  med  Fagerlid, 
Finnerödja,  Elgarås,  Lyrestad. 

Tived,  Undenäs,  Hållna,  Fägred , 
Trästena,  Bjälstad,  Mo,  Svenneby, 
Wad,  Belleforss,  Ekeskog,  Beate- 
berg  (Hunnekulla),  Ransberg,  Möll- 
torp,  Carlsborgs  garnisonsförsam' 
Ung. 

Odensåker,  Tidavad,  Lastad,  Binne- 
berg,  Fiistad,  Götlunda,  Berg, 
Böja,  Timmersdala,  Lerdala,  Wä- 
ring,  Locketorp,  Horn,  Frösved, 
Säter. 

Thorsö  med  kapell,  Hassled,  Enåsa, 
Färed,  Berga,  Fredsberg,  Björk- 
äng,  Bäck,  Ullerfvad,  Ek,  Leks- 
berg, omkring  £|  af  Björsäter, 
Ekby,  Utby. 

Kinneved,  Wårkumla,  omkr.  {^  af 
Grolanda,  omkr.  ^\  af  Börstig, 
Brissmene,  omkr.  \  af  Asarp,  om- 
kring l  af  Smula. 

Omkring  y-j  af  Falköpings  lands- 
församling, Luttra,  Släta  med  Fa- 
leqvarna,  Karleby,  omkring  yT  af 
Kjelfveued. 

Hvalstad,  Suntack,  "Wättack,  Kymbo, 
Yllestad.  Näs,  Wistorp,  omkr.  f| 
af  Asaka,  omkr.  \i  af  Kjelfvened, 
Sandhem,  Härja,  Utvängstorp,  Ny- 
kyrka, omkr.  £j[  af  llabo,  Gu3taf 
Adolfs  kapell,  omkr.  T2,f  af  Kylin- 
gared,  omkr.  44T  af  Bottnaryd,  om- 
kring l  af  Bjurbäck. 

Frojered,  Korsberga,  Fridened,  Hvarf, 
Hömb,  Kongslena,  Acklinga,  Agne- 
torp, Baltack,  Asled, Ti&rp,  Mularp, 
Dimbo,  Ottrafva,  Hångsdala,  Ge- 
rum,  Skörstorp,  Daretorp,  Brands- 
torp, Welinge. 

Omkring  *,£  af  Björsäter,  Lognås, 
Bresäters  kapell,  Forsshem,  Ful  lösa, 
Wedum,  Österplana,  Kjestad,  Me- 
delplana, Westerplana,  Kinne-Klef- 
va,  Sihl,  Göthened,  Holmestad, 
Wättlösa,  Ledsjö. 

Husaby,  Skjelfvum,  Ofva,  Källby, 
Broby,  Skeby,  Hangelösa,  Säfva- 
red,  Lindärfva,  Hasslösa,  Härened, 
Hofby  med  Skofteby. 

Larf,  Lengjum  med  VVässby,  omkr. 
\%  af  Tråfva,  Lundby,  Öster-  och 
West  er- Britterna,   Wedum. 

Asaka,  Hendene,  Skara  laudsförsaml., 
Härlunda,  Synnerby,  Skalmeja,  Ge- 
rum,  Saleby,  Trässberg,  Härjevad, 
omkr.  ^  af  Ufvered,  omkr.  j  af 
Hällum,  Winköl,  Marum,  Jung, 
Ottum,  Fyrunga,  Wånga,  Qvänum, 
Edsvära,  omkr.  ^\  af  Tråfva. 


Härader  och 
T  i  u  g  s  1  a  g. 


Bame  härad 
och  tingslag. 

"Wndsbo  härad: 
Hofva  tingslag. 

Wadsbo  härad: 
Walla  tingslag. 


Wadsbo  härad:    Bin- 
nebergs  tingslag. 


V     Wadsbo  härad: 
( Hasslerörs  tingslag. 

1        Frökinds  härad, 
er.  ocn 

(\  Wartofta  härad: 
I  £         Ollebergs 
tingslag. 


Wartofta  härad: 
Slätlängs  tingslag. 


Wartofta  härad: 
Dimbo  tingslag. 


Kinne  härad 
och  tingslag. 


Kinnefjerdings  härad 
och  tingslag. 

Laske  härad 
och  tingslag. 


Skånings  härad 
och  tingslag. 


Tingsställenas 
läge. 


Naum  i  Nauras 
socken. 


Hofva  i  Hofva 
sockeu. 


Walla   i    Fägreds 
socken. 


Binneberg  i  Bin- 
nebergs  socken. 


Hasslerör  i  Hass- 
leds  socken. 


iLeaby  i  Karleby 
/       socken. 


Domsagor, 


soch    Barne   häraders 
domsaga. 


^Wadsbo  härads  dom- 


saga. 


Slättäng   i  Sand 
hems  socken. 


Dimbo  i  Dimbo 
socken. 


Enebacken  i  Hol- 
mestads socken 


Kollängen   i    Hu 
saby  socken. 

Onsjö  i   Larfs 
socken. 


1  Skara  stad. 


Frökinds    och    War- 
tofta  häraders   dom- 


Kinne,  Kinnefjer- 
dings, Laske  o.  Skå 
anings  häraders  dom 
sagor. 


128    Skarbol,  Norra  och  Södra. 


Skarhult, 


Wadsbo  fögderi,  innefattande  Norra  och  Södra 
Wadsbo  härader.  Höjentorps  fögderi:  Gudhems, 
Walle  och  Kåkinds  härader.  Wartofta  fögderi: 
Frökinds  och  Wartofta  härader.  Skara  fögderi: 
Wilske,  Kinne,  Laske  och  Skånings  härader.  Leckö 
fögderi:  Ase,  Wiste,  Kållands,  Barne  och  Kinne- 
fjerdings  härader. 

Skarbol,  Norra  och  Södra.  Tvänne 
skatte-hemman  uti  Svanskogs  socken  af 
Gillbergs  härad  och  Carlstads  län,  hvart- 
dera  af  2A  mantal;  häraf  är  Södra  Skarbol 
välbygdt  och  anraärkningsvärdt  genom 
dess  förre  egare,  riksdagsmannen  Hans 
Jansson,  som  dog  här  i  Febr.  1854.  I 
Biogr.  Lex.  uppgifves  hemmanet  ligga 
på  Dal,  i  jordeböckerna  föres  det  åtmin- 
stone till  Wärmland;  af  Djurberg  upp- 
gifves gården  år  1818  haft  godt  höbol, 
ymnig  skog,  vacker  manbyggnad  med 
trädgård;  i  1863  års  bevillning  var  den 
åsätt  ett  värde  af  30,000  rdr  rmt.  — 
Norra  Skarbol,  tax.  till  5,700  rdr,  hade 
2  egare. 

Skareda.  Egendom  uti  Lommaryds 
socken  af  Norra  Wedbo  härad  och  Jön- 
köpings län,  af  3/4  mantal  skatte,  har 
vacker  belägenhet  vid  en  liten  insjö,  V4 
mil  i  söder  från  kyrkan,  hvarifrån  räknas 
4  mil  s.  s.  v.  till  Jönköping,  21/8  mil 
s.  s.  o.  till  Ekesjö.  Hemmanet  blef  på 
1780-talet  förvandladt  till  herregård  ge- 
nom bättre  byggnader  och  trädgårds- 
anläggningar af  dåvarande  egaren,  krono- 
befallningsmannen  S.  J.  Ljung;  har  seder- 
mera genom  köp  åren  1801,  16,  24 
och  37  tillhört  kanslipresidenten,  baron 
Fr.  Ehrenheim,  assessor  Georg  Åberg, 
majoren  A.  L.  Lindkrona,  assessor  Sten 
Wickbom,  samt  äfven  genom  köp  bonden 
Johan  Petersson,  vice  aud.  Nic.  Wellander, 
efter  hvilken  gården  synes  slutligen  ge- 
nom arf  kommit  till  mönsterskrifvaren 
F.  J.  Ek,  som  innehar  Hullaryds  boställe, 
se  art.  Lommaryds  socken. 

Gården,  som  år  1818  uppgifves  haft 
20  t:rs  utsäde,  uppgifves  nu  hafval2t:r 
vår-  och  25  t:r  höstutsäde;  arealen  är 
600  tid,  hvaraf  dock  största  delen  är 
beväxt  med  barr-  och  löfskog. 

Skarfdörren  kallas  på  gränsen  af 
Herjeådalen  och  Jämtland  en  öppning 
mellan  tvänne  bergväggar  genom  ett  fjäll, 
som  häraf  fått  sitt  namn,  och  hvarigenom 
en  väg  går  inåt  Norge.  Flera  dylika 
fjällöppningar,  liknande  portar,  hvaraf 
de  ock  fått    namn,    finnas  vid    gränsen. 


Skarfdörrens  pass  ligger  enligt  Hisinger 
3,181  par. -fot  högt;  mellan  detta  på 
ena  sidan  af  Herjeådalen  mot  Jämtland 
och  Wänsjögusten  på  andra  sidan  af 
samma  landskap  mot  Dalarne  sträcker 
sig  fjällryggen  7  mil  i  längd. 

Skarfven.  En  fjärd  af  Mälaren  i 
Uppsala  län;  se  art.  Ekoln.  Denna  vik 
skall  fordom  blifvit  kallad  Botolfsvik, 
efter  en  kon.  Nores  son  eller  efterträdare. 

—  En  träffning  omtalas  vid  Skarfvaskär, 
der  Ragnar  Lodbrok  skall  ha  besegrat 
en  konung  Rafn;  men  om  med  stället 
menas  denna  fjärd  eller  något  annat,  är 
okändt. 

Skarhult.  Socken  uti  Frosta  härad 
af  Malmöhus  län,  omgifven  i  vester  och 
norr  af  Borlunda  samt  Strö  socknar,  i 
öster  af  Hurfva,  i  söder  af  Gårdstånga 
socknar  och  belägen  2  mil  från  Lund, 
omfattar  0,184  qvadratmil  land,  fördelade 
på  217/g  mtl  frälse.  Marken  är  mer 
bergaktig  och  ojemn  än  slät,  på  några 
ställen  sidländ.  Rådande  jordmånen  är 
stenklapper  och  sand  med  någon  mylla. 
Alla  hemmanen  hafva  god  åker  och  äng, 
torf  och  skog.  Folkmängden,  som  år  1805 
var  505,  uppgick  1862  till  omkr.  1,070 
personer.  All  fast  egendom  var  n.  år  åsätt 
ett  tax.värde  af  852,570  rdr  rmt,  hvaraf 
9,500  rdr  för  vatten-  och  väderqvarnar 
vid  Skarhult  samt  tegelbrak  vid  Attarp. 

—  Socknen  är  annex  till  Strö  pastorat; 
sockenvägen  är  V4  mil.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  fast  folkskola, 
der  under  året  1862:  125  barn  under- 
visades af  en  examinerad  lärare,  medan 
24  erhöllo  undervisning  i  hemmet. 

Bland  fornminnen  och  sägner  om- 
nämnas tvenne  källor,  hvaraf  den  ena 
sydvest  om  kyrkan  skall  varit  offerkälla, 
den  andra  skall  i  äldre  tider  hafva  upp- 
sprungit på  en  fälad  å  Skarhults  egor, 
då  en  prest  blef  der  mördad.  I  Hunds- 
ängs lund  stå  tvenne  gamla  fogelkirsträd, 
af  folket  betraktade  med  mycken  vörd- 
nad, såsom  varande  af  något  obekant 
trädslag.  Från  snapphanetiden  har  man 
historien  om  en  snapphane,  som  vid 
Hundsäng  blef  spetsad,  och  hvilken  för- 
mäles  hafva  suttit  trenne  dagar  lefvande 
på  pålen  samt  helt  lugnt  rökt  tobak. 

I  socknen  märkes  frälse-säteriet  Skarhult,  se 
den  art.  Öfriga  frälse-hemman  äro:  '/2  mantal 
Attarp,  33/4  Bältinge,  3  Hunsäng,  V2  Jäppstorp, 


Skarhult. 


Skarhult. 


129 


1  KjelUtorp,  -5  4  Klemmedstorp,  l/j  Stora  Mäns- 
torp,  3'/4  Skurhult,  &8  Lilla  Skeylinye,  som 
alla  lyda  under  Skarhult.  —  Adress:  Lund. 

Skarhult.  Herregfird  uti  förutbe- 
skrifna  sockeu,  ligger  på  slättlandet  2 
mil  från  Lund : 

»Her  n<  ler  i  Skaaue  paa  gröueste   lied 

Mod  Gedingcbro,   hen  i  den  led, 

Der  ligger  Skarhoh   hin  bolde» 

;■  fru  Lisbeth  Bille  i  en  dikt.  Den 
gamla  borgen  omgifves  af  blomster-  och 
köksträdgårdar  samt  parker.  Söder  om 
garden  förbi  mellanbyggnadens  fönster 
flyter  den  lilla  Brä-än,  som  åtskiljer 
trädgården  och  den  gamla  parken,  hvil- 
ken  sednare  i  vester  stöter  till  kyrko- 
gården., der  Skarhults  kyrka  med  knapp 
möda  höjer  sin  spira  öfver  de  omgif- 
vaude  höga  askarne.  At  andra  sidan 
nar  parken  till  en  väg,  som  mot  söder 
går  i  rak  linie  till  stora  landsvägen  samt 
mot  norr  löper  öfver  en  hvälfd  bro  och 
bildar  sedan  gränsen  mellan  manbyggnad 
och  ladugård. 

Skarhult  är  en  bland  de  äldsta  egen- 
domar i  Skåne  och  har  städse  varit  räknad 
bland  de  största;  då  skånska  egendo- 
marne  voro  delade  efter  hemmantalen  i 
klasser,  räknades  Skarhult  till  den  sjette 
i  ordningen  uti  första  klassen,  hvartill 
hörde  14  gårdar,  hvaraf  de  sju  största 
kallades    bröderna    och    de    sju    mindre 

;arne.  Redan  på  1200-talet  befinnes 
Skarhult  inom  den  i  Danmarks  historia 
ryktbara,  men  mindre  talrika  Rosen- 
•parreska  ättens  ego,  der  den  förblef 
omkring  450  år.  Sten  Rosensparre, 
Danmarks  rikes  råd  och  höfvidsman  på 
Kallundborg,  en  bland  ättens  utmärktaste 
medlemmar,  lät  uppföra  slottsbyggnaden 
pa  Skarhult,  som  fulländades  år  1562; 
äfvenledes  har  han  genom  köp  och  byte 
utvidgat  godset.  På  1620-talet  blef  riks- 
rådet Cortitz  Hud  egare  dels  genom  köp 
dels  genom  sitt  gifte  med  Brita  Rosen- 
sparre,  och  öfvergick  egendomen  med 
deras  dotter  till  amiral  Nils  Trolle,  som 
under  flera  år  var  ståthållare  i  Norge. 
Ar  1661  såldes  godset  af  sonen  Corfitz 
Trolle  till  dåvarande  general-majoren, 
sedermera  v.  guvernören  i  Skåne,  Pontus 
Fredrik  de  la  Gardie,  son  af  riksmarsken 
Jacob  de  la  Gardie  och  den  sköna  Ebba 
Brahe;  han  blef  sålunda  Skarhults  första 
svenska  egare.  Under  hans  tid  blef  la- 
dugården    år    1676,    några    dagar    före 

vi. 


slaget  vid  Lund,  uppbränd  af  Danskarne 
utaf  hämnd  för  det.  att  Carl  XI  kort 
förut  låtit  med  glödgade  kulor  skjuta 
Hoby  i  brand.  Vid  denna  tid  värde- 
rades Skarhult  till  21,620  rdr,  och  årl. 
inkomsten  anslogs  till  720  rdr.  Grefve 
de  la  Gardies  enke-grefvinna  anses  hafva 
köpt  säteriet  Pugerup  och  förenat  det 
med  Skarhult;  efter  hennes  död  1723 
öfvergick  Skarhult  till  hennes  dotters 
dotterson,  den  då  två-årige  grefve  Erik 
Brahe,  sedermera  vorden  så  olycklig  i 
åminnelse,  1756  d.  23  Juli  föll  näml.  hans 
hufvud,  såsom  befunnen  delaktig  i  stänip- 
lingar  mot  dåvarande  styrelse  i  och  för 
konungamaktens  utvidgande.  Under  sonen, 
grefve  Magnus  Fredrik  Brahes  tid,  under- 
gick Skarhult  en  betydlig  reparation, 
nya  ladugårdar  anlades  och  uppbyggdes; 
af  honom  såldes  denna  och  Pugerups 
egendomar  för  738,000  rdr  rgs  till  H.  M. 
konung  Carl  XIV  Johan,  som  ökade 
egendomen  genom  inköpandet  af  en  del 
hemman  och  lägenheter,  hörande  under 
Hvidarp.  Slottsbyggnaden  blef  på  konun- 
gens befallning  iståndsatt,  hvilket  arbete 
fulländades  år  1843  under  ledning  af 
professor  Brunius.  H.  M.  kon.  Oscar  I 
försålde  egendomarne  1844  för  950,000 
rdr  rgs  till  friherre  C.  J.  von  Schwerin 
och  handelshuset  Pugaard  i  Köpenhamn, 
det  sednare  sålde  dock  genast  sin  half- 
part  för  525,000  rdr  rgs  till  gr.  Einar 
Reventlow,  och  med  honom  öfverenskom 
baron  Schwerin  om  en  delning  af  egen- 
domen, hvarigenom  den  sednare  erhöll 
på  sin  lott  säteriet  Skarhult,  frälse-egen- 
domen  Skeglinge  m.  m.,  sammanräknadt 
7,952  tunnland,  den  förstnämnda  erhöll 
säteriet  Pugerup,  fr.-egendomarne  Trulls- 
torp,  Espinge  m.  Da.,  sammanräknadt 
8,632  tid.  Friherre  Carl  Johan  Gustaf 
Adolf  Julius  von  Schwerin,  nuvarande 
egaren,  härstammar  frän  en  urgammal 
adel  i  Pommern,  hvaraf  de  äldsta  ej 
skrefvo  sig  Schwerin,  utan  Ctzwerijn, 
hvilket  pä  Slavon- Wendiskan,  allmänna 
landsspråket  i  Pommern  i  början  af  12:te 
seklet,  betyder  en  fyrkant  eller  ruta, 
den  har  varit  en  af  de  mäktigaste  släg- 
terna  i  Pommern.  Under  frih.  Schwerins 
tid  har  all  jorden  undergått  laga  skifte, 
de  stora  steniga  fäladsmarkerna  äro  nu 
till  större  delen  bördiga  åkerfält,  plan- 
teringar äro  gjorda  och    flera  nya  bygg- 

17 


130 


Skarhult. 


Skarke. 


nåder  uppförda,  så  att  Skarhult  numer 
är  en  bland  provinsens  bästa  egendomar 
såväl  i  anseende  till  bruk  som  byggnader. 
Skarhult  har  fordom  varit  befäst.  Slotts- 
byggnaden, uppförd  år  1562  af  Sten 
Skarholt  Eosensparre  i  vacker  renaissence- 
stil,  består  af  en  mellanbyggnad,  liggande 
i  öster  och  vester,  samt  2:ne  flyglar  mot 
norr.  Dessa  omsluta  en  rymlig  borg- 
gård. Byggnaderna,  uppförda  af  tegel- 
sten med  mellanfyllning  af  gråsten,  hafva 
tre  våningars  höjd  samt  hvälfda  källare 
under  östra  flygeln  och  en  del  af  mel- 
lanbyggnaden.  Östra  flygeln,  som  är 
117  fot  lång,  38  fot  bred  och  44  fot  i 
höjd  från  marken  till  takfoten,  bildar 
hufvudfacaden;  nästan  midt  på  dess  östra 
sida  är  en  utbyggnad  med  gafvelröste, 
hvilken  är  17V2  fot  lång,  32l/2  fot  bred 
och  har  en  inkörsport  betäckt  med  tunu- 
hvalf,  som  går  igenom  byggnaden  ut 
till  borggården.  A  hvarje  hörn  af  denna 
utbyggnad  utspringer  ett  litet  hängtorn 
af  4  fots  diameter,  som  höjer  sig  13Vo 
fot  öfver  taklisten,  betäckes  afenkalott- 
formig  kupa  och  hvilar  på  2  kragstenar, 
hvilka  siras  med  ett  lejonhufvud,  som 
gapar  öfver  en  ring.  Vid  östra  flygelns 
nordöstra  hörn  är  ett  stort  rundt  vård- 
torn, hållande  i  yttre  diameter  33  fot 
och  i  höjd  79  fot,  med  6  våningar. 
Mellanbyggnaden  häller  i  längd  83,  i 
bredd  30  och  i  höjd  37  fot.  Trädgårdar 
omgifva  borgen  i  norr,  vester  och  söder, 
i  hvilka  äro  orangerier  och  hus  för  träd- 
gårdsmästare. Nya  parkanläggningar  äro 
gjorda  i  norr  och  vester  om  trädgår- 
darne,  och  omkring  90,000  plantor  af 
olika  trädslag  hafva  genom  nuvarande 
egarens  försorg  blifvit  planterade. 

På  gården  förvaras  en  god  samling 
af  taflor,  bland  hvilka  märkas:  en  Adrian 
van  der  Veide;  en  Karel  du  Jardin;  en 
geuretafla  och  ett  vinterlandskap  af  Mo- 
linrer;  ett  blomster-  och  fruktstycke  af 
van  der  Aelst;  porträtt  af  kejsarinnan 
Catharina  i  Eyssland,  utaf  henne  sjelf 
gifvet  såsom  skänk  till  hofjägmästaren 
baron  W.  G.  Schwerin.  —  Patronrätt  till 
Skarhult  fick  Olof  Eosensparre  den  13 
April  1567  af  konung  Fredrik  II  i  ut- 
byte mot  några  uts.  frälse-hemman,  och 
d.  17  Maj  1639  tillbytte  sig  Nils  Trolle 
patronrättigheten  till  Ströö  af  konung 
Christian  IV.  Patronrättigheten  till  båda 


kyrkorna  är  af  kon.  Fredrik  I  i  Sverige 
bekräftad  den  7  Mars  1740.  A  godsets 
egor  finnes  ett  skolhus,  som  för  närva- 
rande underhålles  af  gården. 

Skarhult  utgör  för  närvarande  8  mtl 
frälse-säteri  Skarhult,  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  345,000  rdr  rmt,  137/8  mänt. 
ins.  med  21  gatuhus  inom  Skarhults 
socken,  5/8  mtl  uts.  och  1  gatuhus  inom 
Borlunda  socken,  ll/2  mtl  frälse  i  Skeg- 
linge  socken  och  V4  dito  i  Westra  Gård- 
stänga  socken,  tillsammans  24T/4  ni  ti. 
Arealen  är  4,850  tid,  af  hvilka  3,720 
tid  äro  åker  (d.  ä.  1,042  tid  mer  än 
år  1826,  då  arealen  ändock  var  öfver 
14,000  tid),  330  tid  äng,  600  tid  skog, 
70  tid  torfmosse,  97  tid  betesmark  och 
63  tid  till  gårdstomt,  park  och  träd- 
gårdar. Under  gården  brukas  till  säte- 
riet hörande  afvelsgården  L:a  Skeglinge 
med  1,442  tid  åker  och  130  tid  äng; 
omkring  5,000  t.r  säd  produceras  årligen. 
38  farmer  med  50  tid  hvardera  samt 
28  större  och  mindre  torp  höra  till 
gården.  24  nya  bondhemman  och  10 
större  torp  hafva  blifvit  uppförda  af 
nuvarande  egaren.  Till  godset  höra  en 
väder-  och  en  vattenqvarn  med  3:ne  par 
stenar,  ångtröskverk,  tegelbruk,  schäferi 
och  meijeri  med  160  kor  af  fullblodig 
Ayrshires-race  efter  en  stam,  som  1847 
blef  införskrifven  från  Skottland.  Ny- 
ligen hafva  hitkommit  2:iie  baggar  och 
12  tackor  af  Eambouillets  stam  i  utbyte 
mot  från  härvarande  stamholländeri  af- 
säuda  2  tjurar,   5  kor  och  5  qvigor. 

Eoteringsskyldigheten  utgör  för  säte- 
riet 4  hela  nummer  vid  N.  Sk.  inf.reg., 
för  utgårdar  och  gods  äfven  4  hela 
nummer  och  mindre  delar  i  5  nummer 
vid  samma  regimente. 

Skarke  eller  Warnhem.  Prrebende- 
pastorat  för  biskopen  i  Skara,  äraf  l:sta 
klassen,  och  hörer  till  Billings  kontrakt 
af  Skara  stift;  det  innefattar  socknarne 
Skarke,  Istrum,  Ögglunda,  Eggby  och 
Lundby,  med  923/32  mt],  bebodda  af 
omkring  3,200  personer.  Denna  för- 
samling, belägen  vid  vestra  långsidan  af 
berget  Billingen,  utgör  den  vackraste  och 
betydligaste  delen  af  Walla  härad,  och 
dess  brutna  höjder  samt  dalar  synas 
vittna  om  en  våldsam  vattenflod,  som 
fordom  öfvergått  dessa  trakter.  Insjöar 
intaga  en  betydlig    del   af  församlingens 


Sknrke. 


Skarlakansgruiidet. 


131 


areal,  hvars  längd  uppgifves  af  Tuneld 
till  IV4  och  bredd  3/4  mil.  De  största 
sjöar  äro  Tågsjön,  Kusen,  0 ku  Issjö  n , 
Wingsjön,  Ormsjön,  E<j</l>!/sjö/i,  Bmten, 
Flarns jön  och  Storsjön  eller  Hornbonja- 
sjön,  som  stöter  intill,  samt  Jstrums  sjö  och 
Rommen.  —  Skarke,  raodersocken,  är 
belägen  uti  Walle  härad  al'  Skaraborgs 
län,  midt  imellan  Skara  och  Skofde, 
l!/4  mil  från  hvnrdera;  omgifves  i  öster  I 
af  Wåmbs,  i  söder  af  Häggum  och  Lundby 
socknar,  i  vester  af  Skärfs  och  i  norr  af 
Eggby  socknar  samt  omfattar  0,i25  qv.- 
mil  laud,  fördelade  på  247'16  mtl,  hvaraf 
l77/8  mtl  skatte,  3]-]  krono,  23/4  frälse, 
och  bebodda  1863  af  omkring  925  per- 
soner på  228  hushåll.  De  hemmans 
mark,  som  äro  belägna  å  eller  nära  in- 
till sjelfva  berget,  är  bergaktig;  de  öfriga 
och  flesta  hafva  väl  någorlunda  jemn 
mark,  men  som  likväl  mångenstädes  be- 
står af  större  och  smärre  kullar,  dels  af 
mer  och  mindre  djupa  dalar,  hvilka  sed- 
nare,  odlade  till  åker,  så  väl  som  de 
ej  alltför  höga  kullarne,  äro  uppfyllda 
med  klappursten.  Rådande  jordmånen 
är  svartmylla,  som  likväl  å  många  stäl- 
len är  besvärad  af  i  orten  s.  k.  källseg, 
synnerligen  å  Billings-hemmanen.  På 
skog  är  brist.  I  socknen  finnes  en  mi- 
neralkälla,  kallad  HimmehkäUan,  redan 
omnämnd  under  detta  ord,  der  den  efter 
Tuneld  oriktigt  uppgifves  vara  belägen 
i  Oglauda  socken.  Skarke  pastorat,  som 
allt  ifrån  1714  varit,  i  stället  för  Syn- 
nerbys,  pncbende  åt  biskoparne  i  Skara, 
har  sin  största  märkvärdighet  af  det  här 
fordom  belägna  Warnhems  kloster  (se 
detta  ord),  som  uppbrändes  år  1566  af 
Danskarne;  men  omkring  100  år  der- 
efter  (1668 — 1671)  uppfördes  i  stället 
nuvarande  kvrkan  med  samma  omkrets 
hon  haft  som  klosterkyrka,  af  riksdrotset 
Magnus  Gabriel  de  la  Gardie.  Hon  är 
byggd  i  Götisk  stil  och  prydd  med  tre 
torn;  är  en  vacker  korskyrka  af  sten, 
invändigt  hållande  104  alnar  i  längd, 
24  alnar  i  höjd,  med  tvenne  rader  pe- 
lare af  huggen  sten.  Hvarje  rad  har  7 
pelare,  prydda  med  apostlarnes  bilder. 
Mellan  de  båda  sista  är  orgelverket  an- 
bragt.  Fönstren  äro  smala  och  höga, 
hvarför  kyrkan  är  något  dunkel.  De 
kungliga  grafchoren,  hvilka  kyrkan  till 
större  delen  har  att    tacka  för  sin  rykt- 


barhet, äro  blifna  oförändrade,  och  be- 
finnas bakom  altaret  i  en  särskild  afdel- 
ning.  Utom  de  fem  grafchoren  för  Birger 
Jarl  och  hans  gemål  Ingeborg,  konung 
Inge  den  äldre,  kon.  Knut  Eriksson, 
kon.  Erik  X  Knutsson  och  hans  gemål, 
danska  prinsessan  llechissa  samt  kon. 
Erik  XI  Erikssou  Läspe,  finnes  ett  än 
praktfullare  för  nämnda  de  la  Gardie, 
som  intager  kyrkans  hela  södra  sida  och 
är  af  honom  sjelf  inredt.  Alla  grafvarne 
äro  försedda  med  inskrifter  som  förmäla 
de  derunder  begrafnes  historia.  Här 
finnes  äfven  en  graf  för  lagmannen  Björn 
Nilsson  Färla.  Vid  sidan  af  vestra 
kyrkodörren  äro  ett  par  gamla  stentaflor 
inmurade,  som  i  korthet  berätta  kyrkans 
historia  från  dess  första  grundläggning 
1150  till  dess  förnyande  1668,  ehuru 
ej  utan  åtskilliga  felaktiga  uppgifter. 
Barnundervisningen  bestrides  gemensamt 
uti  denna  och  Lundby  socknar  uti  en 
fast  folk-  och  en  fast  småbarnsskola,  der 
under  året  1862:  98  barn  undervisades 
af  en  examinerad  och  en  oexaminerad 
lärare,  medan  77  erhöllo  undervisning  i 
hemmet.  Till  skolan  hörer  ett  plante- 
ringsland af  150  qvadratalnars  ytvidd. 
Närmast  kyrkan  ligger  en  by,  som  heter 
Klostret,  5  mtl  skatte,  tya  mtl  krono 
(indraget  militiae-boställe),  erinrande  om 
det  namnkunniga  klostret;  socknen  kallas 
än  i  orten  och  på  äldre  kartor  Klosters 
socken;  i  samma  trakt  ligga  ll/2  skatte 
Uhmda,  V4  skatte  Stenhammar,  Hctmmars 
qvarn  och  Klefvens  såg. 

Af  gods  och  hemmau  må  vidare  uämuas: 
V2  mtl  skatte  Backa,  1  sk.  Solberga,  ,/4  mtl 
Wästorp,  1  sk.,  2  fr.  Wäberga  och  3/4  sk.  Öf- 
verbo,  allts.  tax.  till  75,000  rdr,  socknens  största 
egendom,  eges  af  majoren  och  riddaren  N.  Wet- 
terberg.  1  mtl  Kyrkebo,  3/4  Skarke,  */4  Öf- 
verbo,'  alla  skatte,  samt  V4  fr.  Svarfvarebacken, 
egas  af  kyrkoherden  i  Synncrby.  —  Boställs- 
hemman  äro:  1  mtl  Prestbordet;  '/2  mtl  Ängerås, 
beläget  på  kronoparken  JBillingen,  är  kapitens- 
boställe;  V4  mtl  Resvenstorp,  fanjunkare-boställe. 
Skarke  by,  1 3/4  mtl  skatte,  i/2  mtl  mil.-bost., 
V4  mil  indraget  jägeri-bostäile.  —  V?  mtl 
Grufvesätter  föres  i  jordeboken  hit,  men  på  To- 
pografiska corpseus  karta  till  Oglunda  socken. 
De  flesta  hemman  äro  reducerade  från  grefve 
M.  de  la  Gardie  och  hans  furstinna.  En  träd- 
gård, kallad  Klostret,  samt  Billeqvarn  egas  af 
Skara  f.  d.  hospital.   —  Adress:   Skara. 

Skarlakansgrundet,  beläget  3/8  mil 
frän  Westergarnshamnen  på  Gotland, 
sträckande  sig  i  s.  s.  v.  och  n.  n.  o. 
rigtning,  gifver  näranda  hamn  med  nordlig 


135 


Skarimk. 


Skärstad. 


vind  fullständigt  skydd,  med  sydlig  vind 
blir  en  obetydlig  sqvalpsjö,  enär  den  i 
s.  v.  sig  utsträckande  Fröjd-  och  Ejstad- 
histen  borttager  egentlig  sjögång. 

Skarnvik  och  Tjeldersvik  på  Got- 
land, hafva  ankargrund  med  osäker  botten 
och  äro  öppna  för  ostliga  vindar  utan 
lotsar. 

Skarped.  Stångjernsbruk  uti  Sunds 
sockens  vestra  del  och  Fryksdals  härad 
af  Carlstads  län,  är  uppförd  t  på  hem- 
manet Forssnäs  egor  och  privilegieradt 
till  600  skti  smide  för  2  härdar;  här 
finnas  äfven  2:ne  spikhamrar  med  en 
härd  och  stock,  en  såg,  uppbvggd  enl. 
kollegii  bref  af  d.  27  April  1705  och 
skattlagd  1758,  qvarn  och  handelslokal. 
Bruket  hörer  till  de  s.  k.  Rottneverken, 
hvartill  hänvisas. 

Skarphyttan.     Jernbruk  uti  Kioppa 
socken  af  Fernebo    härad    och  Carlstads 
län,  har  först    varit    bergsmanshammare, 
hade    på    1840-talet    en   tillverkning    af 
435  sktt  stångjern  af  eget  tackjern,  men 
blåsningen  har  sedermera  ej  på  flera  år 
bedrifvits,  utan  köras  kolen  från    Skarp- 
hytte  skogar  till  Storfors  bolags  3/4  mil 
derifrån  belägna  Ny kroppa masugn.  Skärp- 
hyttan,   skattlagdt   till  V2  nitl,    var  med 
såg    och    10   lägenheter    år    1862  åsätt 
ett  taxeringsvärde    af   165,100  rdr  rmt; 
arealen  är  4,800  tid  skogsmark,    62  tid 
26  kpl.  åker,    utsädet    är    3V2    t:r  höst- 
och  84  t:r  vårsäd  och  potates.  Stället  är 
märkvärdigt     såsom     varande    födelseort 
för  botanices  professorn  i  Uppsala  Göran 
Wahlenberg,    född   här   d.    1  Okt.  1780 
och  död    år  1851.     Han  var  europeiskt 
namnkunnig    icke     blott    som    botanist, 
utan    genom    sina   undersökningar  öfver 
växtgränserna  på  Skandinaviens  fjäll  samt 
Alperna    och    Karpaterna.     Af  hans  ut- 
gifna  skrifter  må  nämnas  Flora  Lappo- 
nica  1812,   De  climate  et  vegetatione  Hel- 
vetio3    septentrionalis    1813,    Flora    Car- 
pathorum    1814,    Petrifieata    telluris  sue- 
cano3,  Flora  Upsaliensis  och  Flora  Svecica 
år    1826.     Wahlenbergs    biografi    finnes 
intagen    uti   Wetensk.   Akad.  handlingar 
för  år  1851. 

Skarpneck.  Egendom,  belägen  uti 
Stockholms  län,  Svartlösa  härad  samt 
Bränkyrka  socken,  V2  „mil  från  Skans 
tull  i  Stockholm,  vid  Ältasjön,  utgöres 
af  2V2  m^  frälse-säteri,  l/2  mtl  frälse  i 


Erstaviks  kapellförsamling,  upptagande 
tillsammans  en  areal  af  1,797  tunnland, 
hvaraf  under  eget  bruk  449  tid  åker 
och  äng;  utsädet  uppgifves  till  omkring 
20  t:r  höst-  samt  100  t:r  vårsäd,  höaf- 
kastningen  till  omkring  1,000  'parlass. 
Tillräcklig  skog  finnes  för  alla  behof. 
Vid  egendomen  födas  80  kor,  2  tjurar, 
10  par  oxar,  9  hästar,  30  får.  Under- 
lydande torp  äro  13  och  på  egorna 
finnas  2  husbehofsväderqvarnar  med  2 
par  stenar.  Manbyggnaden  innehåller 
6  rum.  —  Skarpneck  lydde  1685  under 
Tyresjö  säteri;  landshöfding  Olof  Leijon- 
stedt,  som  dog  1759  i  Umeå,  skref  sig 
härtill.  Såsom  egare  uppgifvas  vidare 
år  1772  von  Schantz,  1827  grosshandl. 
And.  Svedelius,  1850  Carlström,  1862 
såldes  egendomen  med  inventarier  och 
växande  gröda  för  175,000  rdr  rmt  till 
bryggaren  Neiimuller. 

Skarpåker.  Egendom  uti  Runtuna 
socken  af  Rönö  härad  och  Nyköpings 
län,  bestående  af  Skarpåker,  3  mantal 
förmedl.  till  l1^  mtl  skatte,  med  underl. 
1  frälse  Broby  och  1/2  rusthåll  Ahlby, 
ligger  invid  allmänna  landsvägen,  som 
löper  dels  ifrån  Nyköpings  till  Marie- 
freds och  Strengnäs  städer  och  dels 
mellan  Svärdsbro  och  Råbykrogs  gäst- 
gifvaregårdar,  V/2  mil  från  Nyköpings 
stad,  3  mil  från  Gnesta  jernvägsstation 
samt  i  närheten  af  sockenkyrkan,  qvarnar 
och  sågar.  Egendomens  areal  är  793 
tid,  hvaraf  under  eget  bruk  c:a  150  tid 
åker  och  150  tid  hård-  och  sidvallsäng; 
utsädet  är  50  t:r  höst-  och  30  t:r  vår- 
säd. Skog  växer  tillräckligt  för  gårds- 
behofvet;  trädgård  med  goda  fruktträd, 
bärbuskar  och  planteringsland  finnes. 
Egendomens  årliga    onera  uppgifvas  till 


383  rdr. 


Närvarande    egare   är  f.  d. 


kapitenen,  riddaren  af  S:t  Annas-ordens 
tredje  klass,  J.  R.  Stårck.  Broby  har 
tillhört  Silfverstjernska  ätten  och  sedan 
haft  samma  egare  som  Kappsta  i  Lid. 

Skärstad  (fordom  Skarfstadir).  Gård 
af  historisk  märkvärdighet,  se  art.  Bro 
socken  i  Stångenäs  härad. 

Skärstad  (Skärstad  på  Topografiska 
corpsens  karta).  Konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  domproste- 
riet  i  Skara  stift,  utgöres  af  socknarne 
Skärstad,    Wahra,    Önum    och    Hällum, 


Skartofta. 


Skatelöf. 


133 


raed  44Vo  ratl,  bebodda  af  omkring 
2,530  personer.  —  Skurstad,  moder- 
socken, belägen  uti  Barne  härad  af  Ska- 
raborgs län,  2 V-»  mil  från  Skara  och 
Lidköping,  gränsande  i  öster  till  Jung 
och  Fyrunga,  mot  förstnämnda  utgör 
Lida-ån  gräns  i  v  ester.  Marken  är  med 
undantag  af  några  här  och  der  varande 
bergshöjder  jemn;  rådande  jordmånen 
lera.  På  skog  är  brist.  Socknens  be- 
folkning, som  år  1863  uppgick  till 
873  på  183  hushåll,  öfverstigande  1805 
ars  folkmängd  med  350,  har  åkerbruket 
till  sin  enda  näring.  Klimatet  anses 
vara  ganska  helsosamt.  Hemmantalet  är 
1 1 '  ■  g  mtl  skatte,  2V2  mtl  krono,  43/4 
frälse,  och  var  jordbruksfastigheten  i  1863 
års  bevillning  åsätt  ett  värde  af  627,920 
rdr,  verk  och  lägenheter  taxerades  till 
3,145  rdr  rrat.  —  Kyrkan,  byggd  af 
huggen  sandsten,  är  af  hög  ålder,  men 
flera  gånger  tillbyggd  och  senast  1749. 
lledan  år  1807  var  annexkyrkornas  sam- 
manbyggande till  en  på  förslag,  men 
kom  ej  till  verkställighet  i  brist  af  medel. 
Bland  kyrkans  handlingar  är  ett  latinskt 
bref  från  biskop  Spegel,  som  skall  vara 
af  särskild  märkvärdighet.  Socknen  har 
en  fast  och  tre  flyttbara  småbarnsskolor, 
der  under  året  1862:  317  barn  under- 
visades af  en  examinerad  och  två  oexa- 
minerade lärare  samt  en  lärarinna;  an- 
talet af  inom  skolåldern  varande  barn 
var  n.  år  490.  Ltom  dessa  skolor  är 
beslut  fattadt  om  inrättandet  af  ytter- 
ligare en.  Till  skolan  hörer  ett  plan- 
teringsland af  14,000  qvadratalnars  yta. 

Största  gärden  i  socknen  är  V2  fr-  Flåberg. 
—  Af  öfriga  gärdar  och  byar  ma  nämnas:  1  mtl 
rrestebohlet,  med  q  värn  fall.  —  1  fr.,  1  fr. -säteri 
Dönstorp  (i  jordeboken)  eller  Dunstorp,  vid  Lida- 
ån,  med  flackt  läge,  har  7  egare.  —  Skärstads 
by,  o"  mtl  skatte,  52  egare,  l/2  mtl  krono,  in- 
draget militiae-boställe.  Bya,  2  mtl  sk.,  V|  fr., 
1  mtl  krono,  det  sednare  indraget  militiae-boställe. 
Korndalen,  i/i  skatte,  xl2  frälse.  —  Adress: 
Skara. 

Skartofta.  Socken  uti  Färs  härad 
af  Malmöhus  län,  har  fordom  varit  mo- 
derförsamling, men  är  numer  samman- 
slagen med  Öfveds  socken,  hvars  kyrka 
begagnas  gemensamt  af  båda  församlin- 
garne. Marken  är  till  större  delen  jemn, 
högländt  och  med  sluttningar  åt  söder; 
rådande  "jordmånen  är  lera  och  till  en 
del  stenbunden.  Skog  af  ek  och  bok 
växer  till  husbehof.     Socknen   innefattar 


27-24  m^  sk->  5/s  kr->  4);  fr.,  summa 
7V43  mtl,  eller  Skar  to/t  a  by  med  V2 
mtl  prestgård,  vackert  bebyggd  i  början 
af  1800-talet  aHYiherrinnan  Amalia  Beata 
Ramel,  Vg  mtl  krono  brukas  derunder, 
174  mtl  skatte,  V5  ins.  frälse;  Tjurby, 
V8  mtl  skatte,  3/4  uts.  frälse,  \\\  mtl 
ins.  frälse;  2/3  mtl  skatte  Skåttlmsa  samt 
lullesbo  gård  l3/4  mtl  frälse-säteri.  — 
Af  hela  fastighetsvärdet  512,900  rdr, 
äro  462,400  rdr  åsatta  hemman  som 
lyda  under  Ofveds  kloster.  Bevillnings- 
afgiften  efter  II  och  III  art.  år  1862 
var  222  rdr  rmt.  Socknen,  som  s.  år 
beboddes  af  502  inb.  på  96  hushåll, 
har  skol-  och  fattighus.  —  Adress:  Lund. 

Skarup.  Ett  skatte-hemman  af  l5/24 
mtl,  samt  ett  frälse-hemman  af  3/8  mtl, 
uti  Eonneby  socken  af  Medelstads  härad 
och  Carlskrona  län;  häraf  utgöra  skatte- 
hemmanen en  gård,  som  med  tillhörande 
bränneri  var  taxerad  1862  till  50,800 
rdr  rmt  och  egdes  af  handlanden  J.  W. 
Svanlund. 

Skatelöf.  Regalt  pastorat  af  l:sta 
klassen,  hörande  till  Allbo  kontrakt  i 
Wexiö  stift,  utgöres  af  socknarne  Ska- 
telöf, Westra  Thorsås  och  Härlunda,  med 
136^  mtl,  bebodda  år  1860  af  öfver 
8,500  inbyggare.  —  Skatelöf,  moder- 
socken, är  belägen  uti  Kronobergs  län, 
2V4  mil  från  Wexiö  och  är  i  judicielt 
afseende  delad  mellan  Allbo  och  Kiune- 
valds  härader;  omgifves  i  norr  af  Öija, 
i  öster  af  Wederslöf  och  Kalfsvik,  i  söder 
af  Östra  Thorsås,  i  vester  af  Wieslanda, 
samt  omfattar,  i  Allbo  härad:  0,597  qv.mil 
land,  30%  mtl  sk.,  372  mtl  kr.,  3V4 
fr.,  0,056  qv.mil  vatten;  i  Kinnevalds 
härad:  0,452  qv.mil  land,  243/8  ratl  sk., 
2V2  kr.,  l3/4  fr„  0,144  qv.mil  vatten, 
summa  1,249  qvadratmil  eller  28,162*/7 
tunnland  =  157,267  qvadratref,  555/24 
mantal  skatte,  6  mantal  krono,  5  frälse. 
Marken  är  till  en  del  stenbunden,  jord- 
månen på  östra  sidan  om  sjön  Asnen 
består  mest  af  lera  eller  lermylla;  men 
på  den  vestra  af  svartmylla  och  sand- 
jord. Den  bördigaste  delen  af  pastoratet 
utgöres  af  en  dalsträckning,  bildad  af 
Helgan,  o  som  förenar  Salen  och  Asnen, 
liksom  Asnens  vestra  strand;  der  finnes 
en  botten  med  hvitgul  lera.  Floran  här 
täflar  i  rikedom  med  de  bördigaste  orter 
i    Skåne.      Ch/ceria   aqvatica    eller    jätte- 


134 


Skatelöf. 


Skatdöf. 


gräset  växer  5  fot  långt  vid  Huseby; 
på  tegelmuren  vid  Skatelöfs  gamla  kyrka 
anmärkte  von  Linné  Betitla  nana.  Skogen 
är  otillräcklig,  i  Kinnevalds  härads  del 
växer  någon  bok.  Uti  förutnämnda  sjöar 
hemtas  kornig  sjömalm  för  Huseby  mas- 
ugn, vid  gjuteriet  tillverkades  år  1861: 
1,310  centner  gjutgods.  Flera  mineral- 
källor med  starkt  jernhaltigt  vatten  ha 
begagnats,  men  som  läkare  har  saknats, 
hafva  de  sjuka  på  en  sednare  tid  allt 
mer  begifvit  sig  till  Ronneby. 

Socknens  fasta  egendom  upptogs  i 
1863  års  bevillning  till  1,450,700  rdr, 
hvaraf  43,800  rdr  för  annan  än  jord- 
bruksfastighet. I  bevillning  för  inkomst 
erlades  n.  år  277  rdr  rmt.  Folkmängden, 
som  på  50  år  ökats  med  1,265  perso- 
ner, uppgick  år  1863  till  något  öfver 
3,350  (enligt  pastors  uppgift  till  3,380). 
Hufvudnäringen  är  jordbruk.  Enl.  upp- 
gifter insamlade  af  Kongl.  Hushållnings- 
sällskapet upptager  den  odlade  jorden 
2,800  tid,  naturlig  äng  3,000  tid,  hvaraf 
1,600  uti  ensädes-  och  1,200  uti  cirku- 
lationsbruk. Jordens  allmänna  beskaf- 
fenhet är  god;  utsädet,  som  år  1818 
uppgafs  till  900  t:r,  uppgifves  nu  bestå 
af  25  t:r  hvete,  500  t:r  råg,  750  t:r 
korn,  675  t:r  hafra,  65  t:r  blandsäd,  30 
t:r  trindsäd,  1,500  t-.r  potates,  40t:rlin; 
skörden  beräknas  till  7  å  8:de  kornet. 
Antalet  vinterfödda  kreatur  uppgifves  till 
198  hästar,  20  tjurar,  390  oxar,  1,020 
kor,  800  ungnöt,  1,050  får  och  500 
svin;  af  ladugårdens  afkastning  försäljas 
100  oxar,  40  kor,  60  ungnöt,  400  Itt 
ost,  350  Vié.  smör.  Utom  Huseby  jern- 
verk  finnes  lerkärlsfabrik  på  Granhyttan, 
qvarn  vid  Gottåsa  (Gåtåsa).  —  Socknens 
nya  kyrka  är  byggd  1820 — 21  af  sten, 
60  alnar  lång,  30  bred,  25  hög,  har 
torn  af  sten  och  en  stor  sakristia.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  fast  och 
en  flyttbar  folkskola,  der  362  barn  er- 
höllo  år  1862  undervisning  af  två  exa- 
minerade lärare;  hela  antalet  af  i  skol- 
ålder varande  barn  uppgafs  till  550. 
Beslut  var  sistn.  år  fattadt  om  inrättande 
af  sockenbibliothek.  Bland  pastoratets 
kyrkoherdar  vilja  vi  nämna  den  först 
kände,  Johannes  Petri,  som  anses  1460 
haft  Skatelöf  såsom  prsebende,  M.  Petr. 
Floderus  1726,  f  1741,  M.  Jon.  Kjell- 
gren  1786,   f    1804    (skaldens    broder), 


d:r  C.  M.  Agrell  1805—40,  prof.  M.  J. 
L.  Wickelgren  1842,  f  44.  —  Orten  är 
rik  på  fornlemninyar,  isynnerhet  kring 
Asnens  stränder,  och  att  här  funnits  be- 
byggare  redan  i  »stenvapenstiden,  då 
samma  hammare,  som  lyftes  mot  fienden 
i  strid  och  visst  användes  som  hushålls- 
redskap i  fred,  kan  man  sluta  af  en  i 
Asnen  längesedan  funnen  hammare  eller 
yxa  af  grönaktig  slät  stenart,  samt  pil- 
eller  spjutspetsar  af  gul  flinta»;  fyndet 
förvaras  på  Araslöf  i  Skåne.  I  ättehö- 
garne, hvaraf  här  är  godt  förråd,  ha 
jern  vapen  ofta  funnits.  Smeden  Ver  land 
lefver  här  i  folkminnet.  Bynamnen  Ströby, 
Odensjö,  Skäggelösa,  Hunna,  Skallehdla 
och  Olofstorp  anses  vara  minnen  från 
Wärendsqvinnornas  seger  öfver  Danskarne, 
de  sednare  skola  nämligen  blifvit  för- 
strödda vid  Ströby;  vid  Odensjö  skola 
qvinnorna  i  glädie  öfver  segren  offrat  åt 
gudarne  och  isynnerhet  åt  Oden.  Hunner 
anses  ha  stupat  vid  Hunna,  skallarne 
laggts  i  kullar  vid  Skallekulla,  danske 
konungen  Olof  stupat  vid  Olofstorp.  På 
Skäggelösa  sten  skall  Blända  suttit  och 
skådat  omkring  sig,  förrän  hon  utdelat 
sina  orakler.  Vid  Frulund  finnes  en 
blothög,  hvaraf  för  öfrigt  stort  antal  före- 
kommer i  Wärend;  den  har  bevisligen 
varit  ända  in  på  1500-talet  brukad  som 
tingshög.  Imellan  Odensjö  och  Skägg- 
lösa byar  ligger  ett  åt  sjösidan  högslut- 
tande  berg,  kalladt  Blodberget,  vid  hvars 
vestra  sluttning  finnes  det  beryktade  Puke 
kapell,  hvarom  åtskilliga  traditioner  gifvas. 
Helge  Thors  källa  skall  fått  namn  af 
missionären  Thordo,  som  här  blifvit  dö- 
dad af  hedningarne  för  sitt  nit  om  deras 
omvändelse,  ocb  af  hvars  blod  källan 
uppsprang.  En  annan  sägen  låter  henne- 
ha  blifvit  framkallad  af  dunder-guden 
Thor,  på  det  ställe  der  en  flicka  mördat 
och  begrafvit  sin  fästman.  På  Rudbecks  tid 
stod  ett  vårdträd,  kalladt  Helige  Lind,  vid 
Hunna  by,  och  finnes  upptaget  på  en  af  gr. 
Erik  Dahlbergs  ritningar  öfver  Bråvalla 
hed.  Af  minnen  från  en  sednare  tid 
har  folket  än  att  förtälja  om  Helge  i 
Skatelöf,  en  frimodig  Smålänning,  att 
han  strax  efter  kung  Carls  (IX)  död,  dä 
Danskarne,  som  tyckte  sig  hafva  fått 
fritt  spel  i  landet,  drogo  omkring,  såsom 
i  spridda  röfvareflockar,  brände  och  plun- 
drade i  städer  och  byar  (i  denna  socken 


Skathöjtlcvik. 


Sknttiitaiisö. 


135 


brändes  231  /4  skatte-,  G  krono-,  9  frälse- 
hemman), hvarhelst  något  var  att  sköfla, 
i  Skatelöfs  socken  till  sig  samlat  en  hop 
dugtiga  bönder,  vunnit  en  stor  seger 
öfver  Danskarne  och  nedkastat  deras  krop- 
par i  en  bergskrefva,  som  ännu  i  dag 
deraf  kallas  »Jutehallar»  eller  Jutebråten 
på  Taglam vr.  Bland  märkliga  personer, 
som  tillhört  denna  socken  är  Jon  Bengts- 
son i  Ströby,  hvilken  bivistat  alla  riks- 
dagar från  1756  till  1789  och  mördades 
17i>7  af  en  rånare.  Sångerskan  Kristina 
Nilsson  är  enligt  Wexiöbladet  född  af 
ett  fattigt  torparefolk  under  Husel»/  bruk. 

(iartlar  och  hemman  i  Allbo  härad:  Största 
godset  utgöres  af  3  mtl  skatte  Söby  (en),  jorde- 
boken), Sjöby  (allmännast),  med  V4  mtl  Grimslöf, 
tax.  till  80,801)  rdr,  egare  baron  Koskull.  Af 
Sjöbyn  har  *  4  mtl  krono,  kommin. boställe  ny- 
ligen blifvit  omfördt  till  skatte  och  år  1848 
biifvit  utbytt  mot  x'x  mtl  M  9  Tkorsås.  Byn 
Grimslöf  innefattar  5.\  [■  mtl  skatte,  3/4  mtl  fr., 
här  finnas  'J:\xe  ångbrännerier.  —  I  byn  Ströby 
3A  j  mtl  sk.,  '/f  n"  >  eo^e  MW  grefvarne  Hh- 
miltou  '2  mtl  jemte  '  4  fr.  i  Grimslöf.  —  Bo- 
stullehemman  äro:  *  2  Ärnön\m\ntens-,  7,'gSka- 
telöf  kyrkoherdens-,  3/8  Torp  mönsterskrifvarens-, 
:t  |  mtl  Hunna,  '  2  mtl  Olofstorp  militiae-hoställen, 
1  >o   mtl  Slättebacken,  indraget  militioe-boställe. — 

0  fri  ga  byar  och  hemman  inom  Allbo  härad  äro: 
T  •>  mtl  Arnön,  :{ '4  Barnkull,  */g  Fårkyltan, 
V  8  Oraultyltan,  I :{  ;  Gåtåsa,  1  Hunger storp, 
P   ,  llölmn,    %  Kärr,    2l/2    Löfhult,    a/4  Ny- 

I1  2  Skallekulla,  IV4  Smörköga,  3 '4 
.Twirrffn.  ', '4  Tagelkärr,  *  8  Tannatorp,  2'/8 
asko  g,  alla  skatte.  —  1  mtl  Hunna 
och  1  mtl  Torp  äro  frälse.  —  Gärdar,  verk  och 
hemman  inom  Kinnevalds  härad:  Största  godset 
utfförefl  af  Hitsebij  jernverk,  tax.  med  underly- 
dande tili  201,200  rdr  rmt,  se  den  art.  —  1 
mtl  Suitnanvik,  1  mtl  Bonas,*  /4  mtl  Skäggalösa, 
alla  skatte,  tax.  till  (»8,-400  rdr,  egas  af  ingeniör 
A.  P.  Suudvalls  arfvingar;  hemmanen  hafva  till- 
hört kon.  Gustaf  Ls  arfvegods,  koramo  sedan 
under  Bergqvant;  uppdrogs  1657  ät  hertig  Adolf 
Johan  under  Norrköpings  besluts  vilkor,  blefvo 
råtthål!  1691.  Boställshemman  äro:  1  mantal 
Agnas  sergeants-,  '  2  nitl  Skatelöf  kapitens-,  I 
mtl  Silkesnät  indraget  militiae-boställe.  —  Ofriga 
hemman  äro:  '/4  mtl  Aplaryd,  Vs  mtl  Bjur- 
1  x  mtl  Hussle,  '61/2  mtl  Huseby,  Vg 
n,  '  4  Kroxtorp,  73/4  mtl  (8  mtl  Odensjö), 
l"  2  mtl  Osby,  1  mtl  Skatelöf,  41  /2  mtl  Skäg- 
galösa, l3/a  Wrankunge,  alla  skatte,  Vg  skatte 
Werik.  —  Frälsehemman    äro    3/4   mtl   Huseby, 

1  mtl    Wrankunge.   —   Adress:   Wexiö. 

Skathöjdeviks  silfvermalmsfält,  uti 
Qrythytte  socken   af  Örebro  län. 

Skatteby,  Skateby  i  1805  års  jorde- 
bok. Två  och  \  4  mtl  rusthäll  uti  Askers 
socken  och  härad  af  Örebro  län,  med 
god  åkerjord,  ehuru  stenig;  skog  växer 
utöfver  behofvet;    tax. värdet  är   100,000 


rdr  rmt.  På  egorna  finnas  orsten  och 
skifferbrott,  hvaraf  kalk  brännes  till 
salu.  Bland  egare  nämnas  häradsdomaren 
Erik  Erssons  enka  och  son,  bokhållaren 
Wahlén,  hofrättsnotarien  Fägreus.  Ett 
och  V»  mantal  köptes  till  skatte  i  Ok- 
tober 1760. 

Skattkärr,  (Shattkjerr).  Posthemman 
af  l/4  mtl  skatte  uti  Fogelviks  socken 
af  YVäse  härad  och  Carlstads  län,  tax. 
år  1862  till  15,000  rdr  rmt;  stället  lig- 
ger nära  vid   Wenern,   der  det  har  hamn. 

Skattmansö.  Gammal  gård  i  Hvit- 
tinge  socken  af  Thorstuna  härad  af 
Westerås  län,  vid  Hvittinge-ån,  ett  mtl 
frälse-säteri  med  tillhörande  I2V4  In^ 
frälse,  4^J-  mtl  sk.  rusthåll  inom  socknen 
samt  utsockne  2  mantal  frälse,  Vg  mantal 
skatte,  Ytterqvarns  jernbruk  i  Osterunda, 
har  tillhört  slägterna  Bäåt,  Sparre,  Yxkull, 
Stjerneld  och  Conradi;  eges  nu  af  bruks- 
patron G.  lleutercrona  samt  fru  Manner- 
stråle.  Grau  uppgifver,  på  grund  af 
gamla  bref,  »att  Skattmansö  varit  en 
sätesgård  redan  år  1004,  och  nämner 
icke  långt  från  gården  qvarlefvor  efter 
en  gammal  borg,  hvilken  på  hans  tid 
kallades  Östswidaborg,  och  i  berget  vid 
sjön  fastgjorda  ringar  till  fartygs  förtö- 
jande; sjelfva  namnet  Skattmansö,  menar 
han,  antyder  att  här  fordom  bott  någon 
mägtig  man,  till  hvilken  den  kringlig- 
gande trakten  erlagt  skatt.  Eljest  — 
tillligger  han  —  ligger  en  Ingevalder 
Scatman  med  sin  hustru  begrafven  i 
Simtuna  kyrka. »>  Den  historiskt  namn- 
kunnigaste bland  gårdens  egare  är  Erl. 
Björnson  Bååt,  som  år  1598  följde  med 
Jakob  Käf  upp  till  Dalarne  och  undgick 
det  öde,  som  drabbade  denne  Dalahöf- 
ding,  endast  genom  Mäster  Elofs  i  Lek- 
sand förbön  hos  de  retade  bönderna  och 
på  grund  af  den  välvilja,  som  han  all- 
tid visat  Dalamännen,  dä  de  vid  sina 
färder  till  lturnbolandet  rastade  vid  Skatt- 
mansö. Erland  Bååt  och  hans  husfru, 
Beata  Trolle,  ligga  begrafne  i  Iivittinge 
k^rka.  En  Sparre  innehade  gården  år 
1633,  slägten  Yxkull  till  1763,  slägten 
Stjerneld  till  1780-talet.  Godset,  hvar- 
till  höra  Osterqvarns  tullqvarn  med  3 
par  stenar  samt  husbehofssäg  och  Ytter- 
qvarns tegelbruk,  var  i  1862  års  bevill- 
ning taxeradt  till  c:a  320,000  rdr  rmt. 
Vid    Skattmansö    och    underl.    i   samma 


136 


Skattua. 


Skeda. 


socken  voro  nämnda  år  c:a  300  personer 
mantalsskrivna. 

Skattna.  Två  mantal  frälse-säteri  uti 
Kullerstads  socken  af  Finspongaläns  hä- 
rad och  Linköpings  län,  beläget  nära 
sjön  Eunken,  namnes  1489,  då  hustru 
Margit  här  förvärfvade  en  del  jord,  och 
1513,  då  Katharina  Johansdotter  (Slätte?) 
med  sin  mans  Holmsten  Eriksons  (Eo- 
senstråle)  samtycke  sålde  det  till  Hans 
Brask;  synes  sedan  hafva  återkommit 
till  slägten  Eosenstråle.  Från  och  med 
år  1726  har  det  lydt  under  Löfstad  i 
Kimstads  socken.  Manbyggnaden  af  sten 
är  förfallen;  år  1687  skall  gården  haft 
14  t:rs  utsäde  och  äug  till  80  lass  hö, 
för  år  1818  uppgifves  utsädet  till  12 
t-.r,  ängen,  mulbetet  och  skogen  till  nöd- 
vändiga behofvet.  Pä  norra  gärdet,  icke 
långt  från  gården,  finnes  en  kullfallen 
runsten. 

Skattung.  Kapellförsamling  till  Orsa 
pastorat,  ligger  I8/*  mil  från  moder- 
socknen vid  Ore-elfvens  utlopp  ur  Skat- 
tungsjön  och  beboddes  år  1855  af  812 
personer;  folkmängden  hade  på  50  år 
ökats  med  210  individer.  På  1780-talet 
räknade  Skattunge  by  79  grannar  och 
underhöll  9  soldater,  år  1862  beboddes 
sjelfva  byn  af  645  personer  enl.  mantals- 
längden. —  Gårdarne  uppgifvas  här  af 
Hulphers  vid  nämnda  tid  varit  mer  sam- 
manbyggda än  som  vore  vanligt  på  orten. 
Humle  planteras  allmänt.  Folket  är 
mindre  välmående  och  måste  ofta  tillita 
barkbrödet.  Anledningen  till  socknens 
namn  har  varit  föremål  för  olika  giss- 
ningar, så  mena  Eudbeck  och  prosten 
Sahlstedt  det  vara  ett  minne  till  Dal- 
ortens bebyggande  af  de  gamla  Schyter, 
och  borde  sålunda  rätteligen  heta  Scyt 
eller  Scuthunge;  enligt  sägner  på  orten 
åter  skall  den  hafva  namn  af  någon 
skotte,  eller  pålagd  skatt  m.  m.  När 
kapellet  först  uppbyggdes  är  obekant.  — 
Adress :  Gagnef. 

Skeberga.  Två  mtl  fr-säteri,  beläget 
på  Thorsön,  som  hörer  till  Wadsbo  härad 
och  Skaraborgs  län,  vid  Wenerns  strand, 
midt  emot  Mariestad,  l/2  mil  från  staden. 
—  Skeberga  köptes  från  kronan  1651 
af  dåvarande  landshöfdingen  i  länet, 
sedermera  riksrådet  friherre  Harald  Stake, 
åt  hvilken  det  under  evärdelig  frälse- 
rättighet   lemnades    den    28   Maj  1664. 


Sedermera  har  det  bland  andra  tillhört 
hofstallmästaren  G.  Hård,  lagmannen  S. 
A.  Liljegren,  löjtn.  Hjerta,  major  Silfver- 
svärd,  friherre  M.  Falkenberg,  år  1814 
kornetten  C.  Lampa,  af  hvilkens  slägt 
det  ännu  innehafves. 

Af  Djurberg  uppgifves  hufvudgården 
Skeberga  år  1818  haft  42  tid  åker,  70 
tid  äng,  340  tid  skog  samt  betydande 
fiske;  nu  mer  har  godset,  bestående  af, 
utom  säteriet,  1/s  mtl  skatte,  3/4  C/8?) 
mtl  frälse  samt  11  underl.  torp,  100  tid 
åker,  150  tid  äng  samt  omkring  750  tid 
skog;  utsädet  är  75  a  80  t:r,  skörd  500 
a  550  t:r.  Manbyggnaden,  omgifven  på 
3  sidor  af  träd-  och  kryddgårdar,  håller 
i  vidd  3  tid.  Till  säteriet  hörer  tegel- 
bruk med  en  tillverkning  af  omkring 
100,000  tak-  och  murtegel.  Hela  god- 
sets taxeringsvärde  år  1863  var  63,800 
rdr  rmt. 

Skebo,  säteri,  se  Schebo. 

Skeby,  Shjeby.  Annex-socken  till 
Källby  pastorat,  är  belägen  uti  Kinne- 
fjerdings  härad  af  Skaraborgs  län,  vid 
pass  3/4  mil  öster  från  Lidköping,  om- 
gifven i  norr  af  Källby,  i  öster  af  Broby, 
i  söder  af  Hangelösa  och  Säfvareds  sock- 
nar, i  n.  v.  af  Wenern,  samt  omfattar 
0,090  qvadratmil  land,  fördelade  på  3V4 
mtl  skatte,  lV4  krono,  3%  frälse,  tax. 
år  1863  till  275,330  rdr  rmt.  Marken 
består  mest  af  åker,  något  äng  och  en 
någorlunda  stor  sumpig  utmark.  Bästa 
delen  af  åkern  är  jemn,  den  sämre  be- 
står af  höjder.  Eådande  jordmånen  är 
lermylla.  Socknen  beboddes  år  1805  af 
233  och  1863  af  öfver  350  personer  på 
72  hushåll.  Kyrkan,  l/5  mil  från  mo- 
derförsamlingens, är  byggd  af  sten  med 
torn  från  år  1828.  Här  finnes  Skeby 
by,  hvaraf  1  mtl  krono  är  pastors  stom, 
V4  mtl,  indraget  militiae-boställe,  l/2  sk. 
största  gården  i  socknen.  Dessutom  fin- 
nes V8  fr.  (Trufve  enl.  mantalslängden), 
Truvehotm  tax.  till  15,000  rdr,  egare 
förste  exped. sekret.  J.  G.  Eichert.  — 
Adress:  Lidköping. 

Skeda.  Socken  uti  Hanekinds  härad 
af  Linköpings  län,  1  mil  s.  v.  från  Lin- 
köping, 5  mil  från  Norrköping,  3Vg  mil 
från  Skenninge,  ligger  mellan  Slaka  i 
n.  v.  och  norr,  S:t  Lars  i  n.  o.,  Wist  i 
öster,  Wårdnäs  af  Kind  i  söder  och 
öster,  Nykil  af  Walkebo  härad  i  v.  s.  v. 


Skeda. 


Skeda. 


187 


samt  upptager  0,mi  qvadratmil,  hvaraf 
0,oo3  åro  vatten.  Norra  delen  kring 
kyrkan  är  hufvudsakligen  slättland,  med 
enstaka  kullar;  men  i  öster  stryker  en 
ås,  här  kallad  Kolhytterna*  och  Persbo- 
ikogen,  fortsättningar  af  Asdymlingen  i 
Slaka  socken;  mot  söder  afbrytes  slätten 
alltmer  af  skogsbackar,  och  längst  in  är 
något  bergaktig  trakt.  Genom  socknen 
rinna  tre  obetydliga  bäckar,  hvaraf  den 
ena  går  genom  den  lilla  G  åresjön.  Rå- 
dande jordmånen  är  på  norra  slätten 
lera,  vid  östra  gränsen  mager  sand,  i 
södra  skogsbygden  blandad  lättare  lera 
eller  sandmylla.  På  13,000  tid  jord 
beräknas  2,350  tid  öppen  åker,  1,100 
tid  öppen  äng,  900  tid  kärr  och  mos- 
sar, 8,650  tid  beteshagar  och  skogs- 
marker. Hufvud näringen  är  åkerbruk, 
med  något  ängsbruk  och  boskapsskötsel, 
hvartill  kommer  föga  skogsbruk.  Vid 
större  hemman  brukas  dels  flerårig  cir- 
kulation med  odling  af  foderväxter,  dels 
tväsädesbruk,  vid  de  mindre  mestadels 
tredingsbruk.  Åkerns  utrymme  beräknas 
vara  ökadt  på  20  år  med  30  %%  hvaraf 
20  genom  flåhackning  af  ängsmark. 
Skogsbruket  har  fordom  varit  lönande; 
nu  tinnes  i  norra  sockendelen  nästan 
ingen  skog,  i  den  södra  tillräcklig  i  en- 
skildt  ego;  Kolbyttemon,  försåld  till  en- 
skilda, är  uthuggen;  Persboskogeu  är  ännu 
allmänning  af  575 J-J  tunnlands  areal. 
Bränvinsbränning  drefs  på  1850-talet  på 
7  ställen  med  omkring  22,000  kanuors 
tillverkning  årligen.  Här  fanns  då  åhen 
en  kardfabrik,  der  omkring  4,500  par 
kardor  tillverkades. 

Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
1,406  och  1863  af  1,950  inbyggare  på 
487  hushåll,  innefattar  38 V2  mtl,  hvaraf 
22%  skatte,  4%  krono,  ll7/8  frälse; 
all  fast  egendom  var  i  1863  års  bevill- 
ning åsätt  ett  värde  af  1,178,800  rdr, 
hvaraf  blott  400  rdr  för  annan  än  jord- 
bruksfastighet. 1  bevillning  efter  II  art. 
erlades  457  rdr.  Af  uppgifna  folkmängden 
äro  21  man  af  indelta  arméen,  c:a  260 
hörande  till  baekstugu-  och  inhyseshjon, 
54  sjelfegande  hemmansbrukare,  33  arren- 
datorer,   24  undantagsinnehafvare. 

Skeda,  hvars  namn  torde  erinra  om 
socknens  gränsskilnad  mellan  Östergöt- 
land och  Småiand,  hvilket  förhållande 
upphörde   1646,  då  Kinds  och   Ydre  hä- 

VI. 


rader  upphörde  att  lyda  till  Småland, 
namnes  1352,  1378  och  1385  uti  för- 
säljningshandlingar af  jord  till  drotset 
Bo  Jonsson.  Under  medeltiden  skall 
socknen  haft  egna  kyrkoherdar;  men  se- 
dan gymnasium  inrättades  i  Linköping 
förordnade  konung  Gustaf  II  Adolf  d.  20 
Januari  1628,  att  pastoratet  skulle  vara 
pnfbende  ät  theologite  lektorn  derstädes, 
hvilket  det  ock  varit  allt  sedan,  tills  kongl. 
brefvet  af  den  12  Juli  1861  förklarat 
socknen  för  ett  regalt  gäll.  Kyrkan, 
belägen  utmed  allmänna  landsvägen  från 
Linköping  till  Wimmerby,  är  ombyggd 
1794,  har  predikstol,  skänkt  1693  af 
assessoren  Samuel  Svebilius,  adlad  Adler- 
berg,  som  ligger  begrafven  i  Håckerstads- 
grafven,  altartafla  af  Hörberg  och  orgelverk 
från  1777;  om  det  gamla  finnes  anteck- 
nadt  på  läktaren,  att  det  var  omflyttadt 
och  med  målning  förbättradt  på  biskop 
Olai  Svebilii  bekostnad  1682.  Socknen 
har  utom  vanliga  kassor  äfven  bro-  och 
brandstodskassor,  Persbo  skogskassa  samt 
brandstods-  och  socken-magasiner,  af 
hvilka  alla  inkomsterna  anlitas  för  fattig- 
vården, hvarför  kostnaden  beräknades  år 
1852  till  996  rdr;  deraf  ansågs  omkring 
600  rdr  utgå  till  dem,  som  genom  lider- 
lighet och  laster  dragit  fattigdomen  öfver 
sitt  hus.  I  socknens  fasta  och  flyttbara 
skola  erhöllo  år  1862:  192  barn  under- 
visning af  en  examinerad  och  en  oexa- 
minerad lärare,  medan  133  undervisades 
i  hemmen.  Ar  1863  har  löjtn.  C.  von 
Feilitzen  donerat  en  utjord,  värd  5,000 
rdr,  till  boställe  åt  skolläraren  och  lokal 
för  skolhus.  Sockenbibliothek  finnes.  På 
indragna  militiicbostället  Blaclebo  %  mtl, 
(ej  Plankebo  som  i  Ad.  Attartaflor),  föddes 
1746  sedermera  ärkebiskopen  Jac.  Axel 
Lindblom,  hvars  äldste  kände  stamfader 
var  bonden  Olof  Larsson  frän  Glansham- 
mars socken  i  Nerike.  Af  fornlemningar 
omtalas  uti  en  skogsbacke  på  %  m^ 
sk.  hir/cbos  egor  en  fyrkantig  stensättning. 
—  Under  katholska  tiden  hafva  prieben- 
den  och  kyrkliga  stiftelser  här  egt  12% 
gårdar,  Wadstena  kloster  6,  bland  57% 
mtl,  enl.  1700  års  jordebok.  På  1600- 
talet  hafva  adliga  slägter,  hvaribland 
Grubb,  Lunow  m.  fl.,  haft  betydlig  egen- 
dom i  socknen.  Nu  består  förut  upp- 
gifna hemmantal  dels  af  byar,  dels  af 
mindre  herregårdar,  dels  af  smärre  hem- 

18 


138 


Skeda. 


mansdelar,  hvaraf  några  under  herregår- 
dar i  andra  socknar.  Bland  gårdar  och 
byar  må  nämnas,  utom  förut  ofvan  an- 
förda, de  största:  Håckerstad  fr.-säteri 
med  underl.  5/i6  mtl  sk.  Orlunda,  tax. 
till  112,300  rdr;  2  mtl  fr.  Åneväga,  tax. 
till  75,000  rdr;  Wargsätter,  sk.-säteri, 
se  dessa  art.  —  V4  Krogstorp  och  V4 
Schenninge  äro  ber.  säterier.  —  1  skatte 
Torrberga  eges   af   löjtn.   C.  v.   Feilitzen. 

—  V2  fr-  Skankerstad  eller  Fredriksberg. 

—  1  sk.  Haddorp  med  V»  sk.  Arboga, 
V2  fö  Mntebo,  V4  augra.  Smedstorp  ut- 
göra ett  gods.  — '  l/2  sk-  >$Wa  6råra 
lyder  under  Gerstorp  i  Kaga  socken; 
V4.  fr.  Askebäcken  under  Säby  i  Wist 
socken;  V4  fr-  ^o©>  V4  sk.  Sållarebo, 
V4  sk.  £ia  Wisätter  under  Walla  i  S:t 
Lars  socken;  !/4  fri  Fiådra  och  7/8  sk., 
V8  fr-  Perséo  under  Stafsätter  i  Wists 
socken;  V4  sk.  Smacka  under  Ryd  i  S:t 
Lars  socken.  —  72  fr-  Sundsliolm  med 
husbehofssåg.  — •  Pr  estgården,   1  mantal. 

—  3/4  Marby,  kom  min. -boställe  sedan 
1696.  —  Skedagården,  1  mtl,  har  varit 
fr.,  är  rednceradt  och  nu  majors-boställe. 

—  1/2  Skullebo,  fanjunkare-boställe.  — 
V2  sk.  Måldbäck  med  gästgifveri.  — 
Adress:  Linköping. 

Skeda.  Ett  mantal  skatte  uti  Notte- 
bäcks socken  af  Uppvidinge  härad  och 
Kronobergs  län,  skiftadt  mellan  5  åboer; 
här  finnes  gästgifveri,    hvarifrån  skjutsas 

till  Åsheda  i   n.   o lL/4  mil. 

»    Lenhofda  is I1/,      » 

»     Åshidt   i   s.    v 1  » 

Skedala.  Två  och  %  mantal  frälse- 
säteri uti  Snöstorps  socken  af  Tönnersjö 
härad  och  Halmstads  län,  är  beläget  vid 
landsvägen  åt  Breareds  socken,  nära 
Fyllinge  å.  Rådande  jordmånen  är  grus- 
blandad  mylla.  I  stället  för  säteriets 
förd  na  stora  bok-  och  furuskogar  utbreda 
sig  nu  kala  ljunghedar,  hvilka  dock  fått 
bibehålla  sin  f ordna  benämning  af  Ske- 
dala skog.  Sjelfva  säteriet  var  år  1862 
åsätt    ett    tax.värde    af  90,500  rdr   rmt. 

—  Af  egare  må  nämnas  en  Nils  Skräm 
år  1588,  landsdomaren  Claus  Maccabreus 
1629,  en  Podebnsch,  vice  landshöfdingen 
Gyllencrantz,  Bloramenfeldt,  fältmarskalk 
Wrangel,  år  1812  grefvinnan  Hamilton 
samt  år  1862  possesionaten  J.  Lyttkens. 
Bland  säteriets  i  samma  socken  belägna 
underl.   13%  mtl    må    nämnas:    V,  mtl    I 


Skede. 

Bro  gård,  3/8  To/ta,  53/4  Snös  torp,  1 
Kistinge,  1  Oppinge,  l/2  mtl  Köpenhamn. 
alla  insockne,  3l/2  uts.  frälse  Kistinge; 
till  godset  höra  Blom  qvarn  med  2  par 
stenar  och  bränneri,  Fyllinge  qvarn  för 
3  par  stenar,  Frännarps  klädesstamp  och 
vattenqvarn,  Snöstorps  qvarn  för  3  par 
stenar.  —  Under  sednaste  årtiondet  ha 
vid  denna  egendom  nyodlats  580  tid, 
täckdikats  130  tid  och  160  tid  blifvit 
upptagna  till  skogsplantering.  Jordför- 
bättringarne hafva  kostat  25,000  rdr, 
nybyggnaderna  17,900  rdr,  summa  42,900 
rdr,  hvaruti  kostnaderna  för  skogsplante- 
ringen dock  ej  äro  inbegripna.  Vid 
skedda  odlingar  har  man  upptäckt  lem- 
ningar  efter  urinvånarnes  eldstäder,  som 
väckt  archeologers  synnerliga  uppmärk- 
samhet. 

Skede.      Annex-socken    till    Alsheda 
pastorat,   är  belägen  uti    Östra  härad  af 
Jönköpings  län,   2:V4  rail  s.  o.  från  Eke- 
sjö,  7/io  mil  från  moderkyrkan,  samt  ora- 
gifves  i  norr    af    Melby    och    Edshult,  i 
öster  af  Kråxhult   och    Okna,  i  söder  af 
Alsheda,  i   vester  af  Hvetlanda;  socknen 
är  l3/4  mil  lång,  3/4  mil  bred  samt  inne- 
fattar 14,937  tid,    hvaraf  840  tid  åker, 
eller  0,G45  qvadratmil,  hvaraf  0,040  vatten. 
Markens  och  jordmånens  beskaffenhet  är 
enahanda  med  Alsheda  sockens.  I  Sten- 
qvillshage  finnas  jernmalmsbrott,  som  be- 
arbetades omkring  1833  för  Brusaholms 
räkning.     Här    äro    tvenne    sjöar,  Höka 
och  Böla,  förenade  genom  en  liten  kanal. 
Uti  den    förra   har    funnits    den    nyttiga 
sjönöten  (Trapa  natans),  som  blifvit  hit- 
förd  af   militären    under    sednaste  Pom- 
merska   kriget    och    planterad   i   sjöarna 
vid  deras  boställen;  nu  har  den  likvisst 
gått  ut  dels  genom  nät-  och  notdrägter, 
hvarigenom    nötterna    blifvit    uppryckta, 
dels  ock  må  hända  genom  de  långa  och 
skarpa    vintrarna.     Vid    Rosa  är  vatten- 
fallet Sjunden  eller  Sjunnefall  i  Emmån, 
som  af  Wieselgren  beskrifves  vara  ett  af 
de  vackraste  i  landet.     De   lodräta  väg- 
garne äro   omkring  10  alnar,  och  vatten- 
massan   nedstörtar    4    å   5   alnar    djupt. 
Öfver  fallet    skola  6  tjufvar    (eller   mör- 
dare) hafva  sprungit  för  att  fria  sina  lif, 
men  deu  7:de  nedstörtat  deri.     Uti  sjön 
Krängen     sammanstöta     alla    pastoratets 
socknar;    vidare    finnas    Solsitesters-  och 
Fursjön.  Socknen,  som  år  1805  beboddes 


Skede 


Skeileritl. 


139 


af  1,090  och  1863  af  något  öfver  1,700 
inbyggare,  innefattar  263/8  mtl  skatte, 
81  ,  krono,  5  frälse,  tills.  39%  mtl. 
Bönder  på  egna  hemman  voro  år  1840: 
81,  på  andras  13.  Roteringsskyldiga 
hemman  underhålla  38  man  af  indelta 
arraéen;  beväringsskvldigavoro  62.  Folket 
lefver  dels  af  åkerbruk,  dels  af  linodling 
och  allehanda  slöjder,  för  hvilka  det  har 
mycket  anlag;  det  är  mindre  ordentligt 
och  till  följd  deraf  mindre  välmående  än  i 
moderförsamlingen.  Hela  fastighetsvärdet 
upptogs  i  1863  års  bevillning  till  803,000 
rdr,  hvaraf  20,100  rdr  för  diverse  verk 
och  inrättningar,  se  under  gårdar.  I 
bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
308  rdr  rmt.  Vid  Brostugan  på  Eke- 
kulls  egor  är  och  har  länge  varit  mark- 
nadsplats. Berömd  helsobrunn  finnes  i 
Boltebg,  besökt  1852  af  öfver  400  per- 
soner. På  Ekekulls  höjder  är  socknarnas 
högsta  punkt,  Jäppebacka,  hvrrifrån  man 
ser  sju  kyrkor  och  Soljen  med  dess 
vackra  stränder  —  Kyrkan  invigdes  år 
1837,  är  64  alnar  lång,  30  bred,  har 
prydligt  orgelverk  med  12  stämmor, 
anskaffadt  på  församlingens  bekostnad. 
Skede  kyrkklockor  äro  omtalta  såsom  de 
vackraste  bland  landsbygdens  inom  Wexiö 
stift.  En  sägen  förmäler,  att  den  större 
klockan  i  medlet  af  1600-talet  blifvit 
gjuten  af  en  gesäll,  medan  sjelfva  mästa- 
ren dröjde  att  ankomma,  hvarföre  han 
ock  erhöll  den  betingade  betalningen; 
men  deröfver  skall  mästaren  blifvit  så 
uppbragt,  att  han  utbrast  vid  gesällens 
berättelse  härom:  tager  du  brödet  från 
mig,  så  tager  jag  lifvet  af  dig,  hvarefter 
han  skall  verkställt  mordet.  En  rishög 
V4  mil  från  kyrkan  utmärker  stället. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  flytt- 
bar folk-  och  3  flyttbara  småbarnsskolor, 
der  under  året  1863:  184  barn  under- 
visades af  en  examinerad  och  en  oexa- 
minerad lärare  samt  2  lärarinnor,  medan 
111  undervisades  hemma.  Barnhemmet 
i  Alsheda  har  äfven  en  uppfostringsan- 
stalt i  denna  socken  på  hemmanet  Sh ede 
klocka  reg.,  !/4  mtl,  som  är  inköpt  för 
anstaltens  räkning;  den  förestås  af  2:ne 
fruntimmer,  och  skyddlingarnes  antal  ut- 
gjorde  1862:  34. 

Socknen  anser  Wieselgren  hafva  fått 
namn  af  skeif:  mellanrum,  »ty  här  börjades 
väl  det  tomrum,  som  fanns  mellan  Göta- 


och  TYirdaland,  förrän  ännu  "VVeden, 
skogen  dem  emellan,  fick  bomän  (bebyg- 
gare).»  1  diplomer  läses  om  Skedom, 
Skecfuhh  Uti  katholska  tiden  har  sock- 
nen utgjort  ett  eget  gäll  och  anses  haft 
%  skatte  Skede  prestg.  till  kyrkoherde- 
boställe. Fornminnen:  Några  högar  fin- 
nas vid  gärden  Böla,  och  omtalas  än 
Böla  än  Skede  skansar  af  olika  förf.;  de 
sammanbindas  ock  med  staden  Witala, 
som  omtalas  i  sagorna.  Ej  långt  från 
Böla  skans  ligger  Kungsberget ;  5/g  mil 
från  skansen  rinner  skiljebäcken  mellan 
Skede  och  Edshult  eller  Östra  härad  och 
Södra  Wedbo.  På  Ekekulls  dragontorp 
föddes  rotm.  Pet.  Eks  son,  Joh.  Gustaf 
Ek,  hvarom  se  vidare  art.  Ekekull.  — 
Största  egendomen  utgöres  af  V<>  skatte 
Berg  (hela  hemmanet  1  mtl),  1/8  frälse 
Rosa  (hela  2  mtl),  :78  sk-,  Vg  fr-  Skede 
(byn  består  af  1%  sk.,  72  fr.)  med  delar 
uti  Kosa  mjöl-  och  såg-qvarnar;  alltsam- 
mans tax.  till  32,800  rdr.  —  Öfra  och 
Nedra  Ulfvabergs  jernmanufakturverk, 
Brunshults  rajölqvarn  ^  mantal  i  halfva 
skatte-hemmanet  Språtarp  egas  på  en 
hand.  —  l/2  sk.  Stenqvill,  med  mjölqvarn 
och  oljeslageri,  anföres  i  jemförelse  med 
1  mtl  Högakull  i  Alsheda  socken  såsom 
exempel  på  skatternas  olika  fördelning. 
—  Såg-  och  mjölqvarnar,  garfveri  och 
färgeri  finnas  vidare  vid  Göthsjögle,  Häl- 
laryd,  Skede  3/8  mtl  skatte  prestgård, 
Språtarp,  Ekekull  och  Turedam.  Boställs- 
hemman  äro:  Böla  sergeants-,  1/2  Eke- 
kull kronolänsmans-,  V4  Hageberg  mön- 
sterskrifvarens-;  1/4  Påtarp,  1f2  Stora 
Billstorp  (hade  år  1836  blott  7  tid  åker, 
men  1852:  21  tid),  l/2  Norra  Bruns- 
Imlt,  V2  Hökasjö,  !/4  Långås,  V4  Rosa 
äro  militiae-hemman.  —  Adress:  Hvet- 
landa. 

Skederid,  Skederö.  Annex-socken  till 
Husby  pastorat,  är  belägen  uti  Sjuhundra 
härad  och  Stockholms  län,  mellan  lliala 
i  söder,  Länna,  Husby,  Lyhundra  och 
Lohärad  i  öster,  llimbo  och  Rö  i  vester; 
arealen  är  0,450  qvadratmil,  hvaraf  0,022 
äro  vatten.  Socknen  genomstrykes  af 
nästan  alla  häradets  vattendrag,  begrän- 
sade mot  hvarandra  af  bergåsar  i  östlig 
eller  nordostlig  rigtning;  bland  sjöar  må 
nämnas  Wirén  vid  gränsen  till  Rö, 
Björken,  Hufvan  och  Addaren;  af  2:ne 
vattendrag  från  Rö  och  ett  från    Rimbo 


140 


Skedeskamina. 


Skeden. 


bilda  alla  tre  tillhopa  den  längre  ned 
s.  k.  Norrtelje-ån.  Dalgångarne  äro  täm- 
ligen smala,  skogsmarken  vidsträcktast  i 
norra  och  södra  delarne  af  socknen; 
mellersta  bygden  kring  kyrkan  är  jemn. 
Eådande  jordmånen  är  sandmylla,  blan- 
dad med  grus,  sällsyntare  bättre  lera. 
Näringar  äro  åkerbruk,  ängs-  och  skogs- 
bruk. Socknen,  som  år  1810  beboddes 
af  589  och  1863  af  öfver  900  inb.  på 
151  hushåll,  innefattar  6  mtl  skatte, 
2V8  krono,  26%  frälse,  taxerade  till 
597,400  rdr,  hvartill  komma  frälseräntor. 
Finsta  tegelbruk,  qvarnar  och  sågar,  tax. 
till  29,600  rdr.  I  bevillning  efter  II 
och  III  art.  erlades  304  rdr.  Den  mel- 
lersta Roslagsvägen  från  hufvudstaden  går 
här  åt  nordost  från  Rö  genom  Rilanda 
gästgifvaregård,  6  mil  från  Stockholm. 
—  Skicedarghi  förekommer  1317;  kapla- 
ner  förekomma  från  år  1593.  Kyrkan, 
gammal,  byggd  af  gråsten,  belägen  Qx/2 
mil  från  hufvudstaden  och  3/io  mil  från 
moderkyrkan,  har  epitaphier  i  marmor 
öfver  prostarne  N.  Humble  (f  1804) 
och  P.  J.  Anjou  (f  1817).  I  socknens 
fasta  folkskola  undervisades  1862:  88 
barn  af  en  examinerad  lärare,  medan  21 
erhöllo  undervisning  i  hemmen.  Bland 
fornlemningar,  utom  högar,  bautastenar 
och  runstenar,  som  finnas  flerstädes,  om- 
nämnes  en  grotta  och  ett  kapell  och  af 
några  författare  äfven  ett  kloster,  alla 
inrättade  af  S:t  Brigitta.  —  Bland  går- 
dar märkes  Finsta  säteri,  hvarunder  lyda 
1  V4  rå  och  rör  Skedersby,  V4  fr.  Björn- 
borg, ll/4  fr.  Boda,  */2  Harkrankboda, 
V8  Rödjan,  2  Sinninge,  2V<>  Simlunda, 
1V4  Ösby,  alla  frälse,  tax.  till  209,400 
rdr  rmt.  Under  Beateberg  i  Röö  socken 
lyder  V2  fr-  Ingmundby.  7Vg  mtl  med 
111  inb.  höra  hit  i  judicielt  afseende, 
men  äro  belägna  i  Husby  i  Lyhundra,  och 

1  mtl  med  18  inb.  hör  i  både  kyrkligt  och 
administrativt  hänseende  till  nämnda  s:n 
af  Lyhundra  härad.  3  mtl  sk.  Öst-Ledinge 
med  såg,  egare  notarien  Krook.  1/2  fr. 
Kallö  och  2  fr.    West-Ledinge   ett  gods. 

2  mtl  Husby  och  V8  mtl  Ulfriset  äro 
militiae-boställen.  —  Adress:    Norrtelge. 

Skedeskamma,  numer  Carl  Gustafs 
socken  i  Elfsborgs  län,  till  hvilken  art. 
hänvisas.  Här  må  tilläggas,  att  hem- 
mantalet är  5/8  mtl  skatte,  10l/4  krono, 
3V4  frälse,    bebodda  1863  af  1,132  in- 


byggare på  253  hushåll.  Tax. värdet 
var  249,500  rdr  rmt.  Af  A.  A.  Afzelius, 
som  oriktigt  skrifver  Skedeshamna,  an- 
föres,  huru  en  stark  storm  år  1638  kull- 
kastade denna  sockens  klockstaplar,  så 
att  klockorna  krossades  i  stycken. 

Vid  hemmanet  Skedeskamma,  af  5/8 
mtl  skatte,  samt  byarna  Backa,  Gatan, 
Hakared,  Rössbo  och  Kolsarebo  finnas 
sågar,  qvarn  vid  Ryd  och  Strömma.  Af 
öfriga  hemman  nämnas  Mellangärde,  Mjös- 
liult  och   Moatången. 

Skedevi  (efter  Westerlings  matrikel), 
Schedevid,  Scheduid  efter  jordeböckerna). 
Socken  uti  Finspångaläns  härad  af  Lin- 
köpings län,  belägen  längst  i  norr  af 
häradet,  53/4  mil  n.  n.  v.  från  Norrkö- 
ping, 8V2  mil  från  Linköping,  mellan 
Regna  och  Risinge  i  sydvest,  Simons- 
torp i  sydost,  Östra  Wingåker  och  sjön 
Tisnaren  i  nordost,  Westra  Wingåker 
i  n.  o.  och  n.  v.;  socknen,  som  är  en 
af  de  största  i  länet,  har  3  mils  längd 
mot  n.  v.  med  1  till  2  mils  bredd  och 
upptager  en  areal  af  2,732  qv.mil,  hvaraf 
0,542  äro  vatten. 

Läget  är  på  norra  sluttningen  af 
Kolmorden,  mot  Södermanland,  och  mar- 
ken genomskäres  af  en  mängd  insjöar,  — 
af  Djurberg  uppgifvas  de  till  118,  —  som 
alla  gå  ned  till  Tisnaren,  i  orten  van- 
ligen kallad  Storsjön,  2  mil  lång,  !/4  mil 
bred;  vattendragen  skiljas  från  h varandra 
af  föga  sammanhängande  rader  af  berg- 
kullar, bildande  tillsammans  ett  tämligen 
utplattadt  bergland,  en  platå  om  150 
till  kanske  300  fots  höjd  öfver  hafvet. 
Tisnaren  inskjuter  här  vikarna  Kallfjär- 
den, Kyrkviken  med  Skärfor ss  och  Sö- 
dervikarne;  utanför  Kyrkviken  ligger  en 
ö,  kallad  Öna,  som  innehåller  2'/2  mtl; 
andra  mindre  ligga  spridda  utefter  stran- 
den. Skärforssviken  upptager  ortens  största 
vattendrag  Skärforss-ån  från  sjön  Hunn, 
som  är  1V2  mil  lång,  ,/8  mil  bred;  från 
vester  kommer  Häjla  ström  ur  den  till 
hälften  hithörande  Regnaren.  Längst  i 
söder  når  socknen  till  sjön  Öst-Tjutten. 
Hägring  förekommer  på  Tisnaren.  En 
icke  ringa  del,  i  synnerhet  mot  sydost, 
består  af  blott  ställvis  bebodd  skogsbygd. 
Rådande  jordmånen  är  sand  och  dung- 
jord,  endast  på  få  ställen  stark  lera. 
Skogen  består  hufvudsakligen  af  barrträd ; 
men    genom    svedjande    hafva   dessa  på 


Skodevi. 


Skoilevi. 


141 


långa  sträckor  fått  lerana  rum  för  björk, 
asp,  ni,  rönn  samt  ek  och  äfven  lind. 
denna  så  ymnig-,  att  den  begagnas  till 
basttägt.  Skogsbär,  särdeles  lingon,  växa 
allmänt,  att  deraf  kan  utföras  till  Norr- 
köping. Klimatet  är  märkbart  kallare, 
vårarne  sednare,  regu  och  snö  ymnigare 
än  på  Östgötaslätten.  Af  däggdjur  fin- 
nes här  Mven  elg,  af  fisk  mal  och  gös, 
den  sednare  blott  i  Tisnaren.  Näringar 
äro  bergs-  och  skogsbruk  samt  åkerbruk, 
det  sednare  lemnar  ej  tillräcklig  afkast- 
ning  af  säd  för  ortens  behof;  deremot 
odlas  här  lin  och  humla,  kanske  mer  än 
på  något  annat  ställe  i  Sverige,  hvaraf 
utföres  på  Stockholm  och  Göteborg. 
Boskapsskötsel  idkas  endast  till  husbehof, 
någon  bränvinsbränning  här  och  der  till 
afsalu.  Biskötseln  lemnar  något  honing 
till  afsalu ;  trädgårdsskötseln  är  tämligen 
allmän.  På  sednare  tiden  har  blifvit 
beredd  åt  behÖfvande  qviunor  och  barn 
inom  socknen  en  ny  arbetsförtjenst  uti 
att  hopsamla  fröull,  som  hemtas  hufvud- 
sakligen  från  pilträd,  vide,  jolster  och 
asp,  att  sedermera  användas  till  väfnader. 
Upptäckten  af  vår  inhemska  växtulls 
brukbarhet  dertill  i  stället  för  bomull  har 
blifvit  gjord  af  delegaren  uti  Reymyra 
glasbruk,  hr  Hampus  v.  Post,  som  äfven 
utgifvit  1863  en  liten  broschyr:  »Om  an- 
uåndmng  af  växtdun  till  väfnader»,  hvilken 
torde  vara  förtjent  af  så  väl  fabrikanters 
som  jordegares  synnerliga  uppmärksamhet. 
I  slöjd  och  smide  till  eget  behof  är 
nästan  h  varje  karl  kunnig;  qvinnorna 
spinna  och  väfva  nästan  allt  hvad  till 
kläder  behöfves.  Handel  i  öppen  bod 
drifves  af  3  personer;  vid  Bijle  by  hålles 
marknad   2  gånger  om  året. 

Socknen,  som  år  1815  beboddes  af 
2,278  och  1863  af  öfver  3,570  inbyg- 
gare, innefattar  55  mtl,  hvaraf  14  sk., 
21  2  kr.,  38V2  fr.;  all  fast  egendom  var 
1863  åsätt  ett  värde  af  1,860,723  rdr, 
hvaraf  131,023  rdr  för  verk  och  lägen- 
heter; i  bevillning  efter  II  och  III  art. 
erlades  1,369  rdr.  På  1600-talet  inne- 
hade slägterna  Ulfsparre,  De  Geer  och 
Utter  de  flesta  gårdarne.  En  del  bort- 
byttes 1385  af  Askaby  kloster  till  Bo 
Jonsson.  Mindre  än  hälften  af  mantalet 
tillhör  nu  sjelfegande  bönder,  och  äro 
dessa  i  allmänhet  välmående,  ehuru  ej 
rika.    Gamla  klädedrägtcn,  bestående  för 


karlarne  af  långa  vadmalsrockar,  knä- 
byxor och  om  vintern  snösockor,  om 
sommaren  lång  tröja,  för  qvinnorna  ran- 
dig kjortel,  enfärgadt  lif,  stora  hvita 
ärmar,  kallade  »yfaxlan»,  röda  strumpor, 
samt  på  hals  och  hufvud  ett  stort  stärkt 
hvitt  kläde,  om  vintern  blå  vadmalströja, 
djupt  urringad  med  tätt  åtsittande  ärmar, 
bar  nu  mer  börjat  lemna  rum  för  en 
med  andra  orters  mer  öiverensstäm- 
mande;  likaledes  har  det  fordna,  enkla, 
men  bastanta  lefnadssättet  i  mat  och 
dryck  börjat  utträngas  af  lyx.  Uttalet 
ljuder  åt  vestmanländskan  och  i  tonfallet 
t.   o.   m.  åt  finskan. 

Skcedvi  förekommer  1300  och  räk- 
nades af  gammalt  till  Bråbo  härad,  tills 
Finspångalän  inrättades;  socknen,  hvars 
namn  torde  vara  af  belägenheten  på 
Kolmorden,  som  skiljer  Östergötland  från 
Södermanland,  ty  Skeda  betyder  skilja 
och  Vid  skog,  är  ett  konsist.  pastorat  af 
3:dje  klassen,  hörande  till  Bergslags  kon- 
trakt af  Linköpings  stift.  Kyrkan  är  till 
en  del  gammal,  men  östra  delen  eller 
choret  tillbygdt  1807,  med  döme  och 
lanternin,  som  gifver  dagern  genom  19 
fönster;  den  har  torn,  orgelverk  af  Strand 
från  1812,  här  finnes  ock  en  utklippt 
del  af  ett  antependhim,  lbll2  tum  högt, 
med  den  korsfäste  Frälsaren  mellan  mo- 
dren och  lärjungen,  broderadt  med  silfver 
och  guld  på  siden.  I  gamla  kyrkan 
funnos  grafvar  för  slägterna  Ulfsparre 
och  Uggla;  på  kyrkogården  har  familjen 
von  Post  en  öfverbyggd  graf.  Vid  Rey- 
myra glasbruk  finnes  särskildt  kapell. 
Socknen  har  en  fast  och  två  flyttbara 
folkskolor,  der  under  året  1862:  359 
barn  undervisades  af  tre  examinerade  och 
en  oexarainerad  lärare,  medan  200  barn 
erhöllo  undervisning  i  hemmen.  Åtskil- 
liga egare  till  säterierna  ha  lemnat  un- 
derstöd till  fattigvård  och  skola.  —  Forn- 
lemningar  finnas  mest  i  nejden  af  Tisnaren; 
grafhögar  flerstädes,  runstenar  vid  gränsen 
till  Wingåker,  der  man  äfven  vid  Ruda 
funnit  i  ett  stenkummel  ett  par  svärd; 
norr  ifrån  kyrkan  på  KalehäU,  ett  högt 
berg,  synas  lemningar  efter  en  borg,  der 
en  viking  vid  namn  Kale  skall  hafva 
bott,  och  sjöviken  har  efter  honom  blifvit 
kallad  Kalefjärden.  Sydvest  från  kyrkan 
finnes  ock,  bredvid  Tisnaren,  ett  högt  berg, 
der  man  äfvenledes  har  lemningar  efter  en 


142 


Skedevi. 


Skee. 


smal  stig,  kallad  Borgarstigen.  Viken, 
som  gränsar  härintill,  kallas  Finnviken. 
—  Socknens  största  gårdar:  säterierna 
Tisenlndt,  Joltannislund,  Frängsätter  och 
S/1/c.y'ö,  Skärfors  manufakturverk,  Häfla 
stångjernsbruk  samt  Regnemyra  glasbruk 
äro  alla  beskrifna  på  sina  ställen.  Bo- 
ställshemman  äro:  l/2  mtl  Skedevid  och 
V2  Ryds  stom,  kyrkoherdens  boställe; 
Vo  Keocclvik,  Käxlevik  (i  1786  års  jorde- 
bok), kommin.-,  V2  Berstorp  sergeants-, 
V4  Waller  ängstorp  militiae-,  !/4  Görle- 
torp  (Gjölstorp  i  1786  års  jordebok)  och 
Vo  mtl  Ers  torp  mönsterskrifvarens  bost.; 
lV2  mtl  frälse  Ruda  med  underl.  ty2  mtl 
Roltorp  är  en  sedan  år  1850  välbyggd 
gård,  belägen  3/4  mil  från  Wingåkers 
jernvägsstation.  Tölingsnäs,  1  mtl  fr., 
kallas  1687  krono-säteri.  Rom,  l/2  fr«~ 
säteri.  —  En  del  hemman  lyda  under 
Forssa  och  Stafsjö  bruk  i  Södermanland, 
några  under  Stens  jernverk  i  Qvillinge 
socken.  —  Adress:  Norrköping. 

Skedevi,  ett  frälse-säteri,  se  Schedevi. 

Skedemosse  uti  Köpings  socken  på 
Oland,  se  denna  artikel. 

Skedhult,  ett  frälse-säteri  af  V2  ra^l 
uti  Ekesjö  socken  af  Södra  Wedbo  härad 
och  Jönköpings  län,  med  vacker  belä- 
genhet vid  sjön  Norra  Wixen,  nära  lands- 
vägen mellan  städerna  Jönköping  och 
Ekesjö,  5/g  mil  från  sistn.  stad,  utgjorde 
1863  med  i  sambruk  varande  inom  Hö- 
reda  socken  V4  mtl  rusth.  Mostorp  och 
inom  Ekesjö  socken  V4  mtl  skatte  samt 
tillhörande  bränneri,  Hyltenqvarn  med  3 
par  stenar,  grynverk  och  enbladig  såg, 
Stenq ville  qvarn  samt  ll/2  mtl  fr.,  V4 
mtl  sk.  inom  Höreda  socken  och  omkr. 
80  tid  af  Eksjö  stadsjord,  som  städse 
brukats  till  Skedhult,  en  egendom,  i 
1863  års  bev.  tax.  till  c:a  100,000  rdr 
rmt;  arealen  är  300  tid  öppen  jord, 
hvaraf  omkring  130  tid  indelade  uti  13 
gårdar,  hörande  till  Skedhult  med  der- 
med  i  sambruk  varande  hemman.  Egen- 
domen har  goda  och  väl  odlade  egor 
samt  behöflig  skog  och   betesmark. 

Af  äldre  egare  är  blott  känd  majoren 
J.  Douglitz,  som  innehade  godset  i  medlet 
af  förra  århundradet;  på  1850-talet  egdes 
det  af  landtbrukaren  C.  P.  W-.m  Munthe 
och  år  1863  af  ett  bolag,  bestående  af 
hrr  Stendahl,  Hernlund,  Lundmark  och 
Björkegren. 


Skediga.  Egendom  uti  Bälinge  soc- 
ken och  härad  af  Uppsala  län,  nära 
Fyrisån,  utgöres  af  1  mtl  fr.-säteri,  1  mtl 
rå  och  rör  Skediga.  Efter  Djurberg  hade 
hemmanen  år  1818  knappt  höbol  och 
ingen  skog,  utom  en  mindre  park  på 
hemegorna.  Manbyggnaden  var  af  trä, 
med  en  god  trädgård.  Egendomen  var 
1862  åsätt  ett  tax.värde  af  30,000  rdr 
rmt.  Egare  hafva  varit  af  slägten  Gri- 
penhjelm, sednare  Willemsen  år  1741, 
Schagerström  1825,  Granberg  1849  samt 
byggmästar  Sundin   1862. 

Skedvi  socknar  i  Westmanland  och 
Dalarne,  se   Schedvi. 

Skee.  Eegalt  pastorat  af  l:sta  klas- 
sen, hörande  till  Wikornes  Norra  kon- 
trakt af  Göteborgs  stift,  17V4  mil  från 
från  stiftsstaden,  utgöres  af  moderför- 
samlingen Skee  och  annexerna  Strömstads 
stad  samt  Tjernö,  med  152l/4  mtl,  be- 
bodda 1860  af  "7,031  personer.  Pasto- 
ratet, upptagande  2/s  af  häradet,  stöter 
i  norr  till  Näsinge,  i  öster  till  norska 
Enningedalen  och  Nafverstad,  i  söder 
till  Tanum  och  i  vester  till  hafvet.  Detta 
pastorat  eger  att  framvisa  alla  Bohus 
läns  egenheter,  emedan  det  omfattar  både 
skogs-  och  fjällbygd,  slättbygd  och  skär- 
gård. Östra  trakten  upptages  af  en  stor 
fjällrygg  åt  Svinesund.  Näsingeåsen  upp- 
stiger i  pastoratets  norra  del  och  fram- 
stryker  mellan  sjöarna  Lången  och  Fä- 
ringen. Vesterut  går  en  annan  betydlig 
bergsrygg,  hvilkens  största  massa  är  Kolle- 
hndsfjället,  hvaröfver  gamla  landsvägen 
med  halsbrytande  backar  går  åt  Ström- 
stad. Trakten  norr  om  nämnda  stad 
är  till  det  mesta  ett  utplattadt,  naket 
fjäll.  För  öfrigt  är  pastoratet  uppfyldt 
af  isolerade  bergmassor,  mellan  hvilka 
ligga  stora  och  bördiga  dalar,  omvex- 
lande  med  mossar  och  nakna  sandmoar. 
Utom  förutnämnda  sjöar  märkes  här 
Strömsvattnet,  hvari  uttömmer  sig  ett  af 
länets  betydligare  vattendrag,  Wettelands- 
ån.  Vid  kusten  ligger  en  stor  skärgård, 
uti  hvilken  äro  flera  ansenliga  öar,  så- 
som Kosteröarne,  Kärnö,  Rösö,  Öda,  Saltö 
och   Hvalö  m.  fl. 

Skee,  socken  uti  Wätte  härad  af  Bo- 
hus län,  belägen  3l/4  mil  från  Fredriks- 
hall, innefattar  med  undantag  af  en  liten 
jordremsa  vid  stranden  hela  pastoratets 
fasta  land.  Ifrån  ålder  har  socknen  varit 


Skee. 


Sk<-c. 


143 


indelad  uti  fyra  s.  k.  fjerdingar,  näml. 
StensfjerdingeH ,  eller  trakten  norr  om 
Strömstad;  MassUbergsfjerdingen,  eller 
nordöstra  delen  af  socknen,  till  hvilken 
de  flesta  fjällhemraan  höra,  har  för  det 
mesta  sandjord,  hvilken  ock  till  stor  del 
utgör  jordmanen  uti  det  öfriga  af  sock- 
nen, särdeles  på  höjderna,  då  lera  och 
svartmylla  träffas  i  dalarne;  RelUfjerdhi- 
ijnt,    inbegripande    dess    medlersta,    och 

'fjerdivgen  dess  södra  del.  Den  sistn. 
och  isynnerhet  den  dalsträckning,  som 
benämnes  Skärsbygden  och  enligt  tradi- 
tionen varit  en  klosterdonation,  eger  den 
bördigaste  jordmånen,  bestående  af  grå- 
lera och  mylla  på  lerbotten,  här  och  der 
mergelartad,  samt  någon  torfmossejord ; 
socknens  östra  del  harypperliga skogar,  för 
öfrigt  ega  de  flesta  gårdar  husbehofsskog 
af  gran  och  tall.  Skälsandsbankar  träffas 
särdeles  i  grannskapet  af  stranden;  fler- 
städes upptages  i  bottnen  en  fin  lera, 
hvilken  kan  användas  till  krukmakare- 
arbeten.  På  Dansaremom  finnes  flygsand, 
oaktadt  den  ligger  långt  ifrån  hafvet 
och  är  skild  derifrån  genom  höga  bergs- 
ryggar. Svaga  malmådror  skola  finnas 
vid  Hällekind  uppemot  Hålkedal  samt 
vid  Helle  och  Buvall;  vid  sistnämnda 
ställe  skola  antimonium  och  något  silf- 
verhaltigt  mineral  förekomma.  —  Af  mi- 
neralkällor  namnes  uti  en  skogsbacke  på 
gården  Folfo  stads  egor  en  af  starkare 
mineralhalt  än  Lejonkällan  vid  Ström- 
stad: en  i  alléen,  som  forer  till  Wätte- 
lands  gärd,  och  en  i  Wadalen  på  Lån- 
gens södra  strand.  Folkmängden,  som 
är  1805  var  2,857,  hade  1862  uppgått 
till  5,576  personer.  Allmogen  här  för- 
ftjenar    i    de    flesta    afseenden    att    anses 

ra   den  första  i  länet.  Välmåga  röjer 

uti  byggnadssätt,  klädedrägt  och  bo- 
hagsting.  Hufvudnäringen  är  jordbruk, 
men  riske  och  en  ännu  mindre  skogs- 
liaudtering  obetydliga  binäringar. 

Socknen  kallas  uti  gamla  pergaments- 
bref  Slcedie,  Skedhog  och  Skefhof.  Nam- 
net skall  enligt  traditionen  kommit  af 
en  persons  yttrande:  »det  skall  ske», 
dä  allmogen  opponerade  sig  emot  kyr- 
kans flyttning  till  sin  nuvarande  plats. 
Kyrkan  är,  oaktadt  sin  höga  ålder, 
ett  af  länets  ljusaste  och  rymligaste 
tempel  och  utgöres  af  ett  aflängt  fyr- 
kantigt skepp    samt  chor    med    ett    half- 


rundt  utsprång.  Kyrkans  hela  längd 
invändigt  är  571/.,  alnar,  skeppets  bredd 
19  dito  och  chorets  12  dito;  mu- 
rarne äro  121/2  alnar  höga  och  förenade 
med  ett  högspändt  trähvalf.  På  altaret 
står  ett  sällsynt  altarskåp  af  ek,  med 
bilder  i  hel-upphöjdt  arbete,  ett  fulländadt 
verk  af  medeltidens  fromma  snidkonst. 
I  midten  afbildas  korsfästelsen.  En  dop- 
funt af  tälgsten  förvaras  här  med  säll- 
samt bildverk,  beskrifvet  af  prof.  C.  G. 
Brunius  uti  hans  antiqvariska  resa,  pag. 
124,  och  förklaras  af  honom  sålunda: 
att  lejonen  med  det  gemensamma  huf- 
vudet  beteckna  gudomen,  och  djur- 
menniskan  en  nykristen,  som  hos  den 
förra  söker  skydd  undan  afgrundsmak- 
ternas  på  en  gång  förenade  och  dock 
sinsimellan  stridiga  verkningar.  På  stora 
gången  finnes  en  grafhäll  öfver  kyrko- 
herden Christoffer  Lavridtzon,  död  här 
1667.  Barnundervisningen  bestreds  år 
1862  af  4  examinerade  och  2  oexami- 
nerade lärare  uti  4  flyttbara  folkskolor 
och  2  flyttbara  småbarnsskolor;  barn 
inom  skolåldern  voro  852,  deraf  75  un- 
dervisades i  hemmet  och  31  saknade  all 
undervisning. 

Fornlemningar  förekomma  till  ovanlig 
myckenhet  inom  socknen.  De  märkligaste 
äro  Kämpestenarne,  såsom  allmogen  be- 
nämner en  skeppssättning  i  denna  soc- 
ken, och  hvilken  är  i  sitt  slag  säkert 
den  största  i  Norden  och  står  icke  efter 
de  snart  sagdt  verldsberyktade  engelska 
och  skottska.  Den  är  belägen  på  säte- 
riet Blomsholms  egor  å  en  höjd  i  gärdet, 
sydost  från  gården,  och  består  af  47 
resta  stenar,  hvilka  tillsaminans,  lika 
vackert  som  enkelt,  afbilda  ett  jättelikt, 
i  båda  ändar  spetsigt  skepp  af  icke 
mindre  än  70  alnars  längd  och  15  alnars 
bredd.  Ett  stycke  norr  om  skeppssätt- 
ningen  på  andra  sidan  om  den  sorlande, 
af  vackra  alar  beskuggade  ån,  som  drif- 
ver  Fors  qvarnar,  ses  i  mörk  tallskog 
ett  af  Nordens  största  domaresäten.  Uti 
de  högar,  som  finnas  vid  det  historiskt 
minnesvärda  Wettelctad,  vill  A.  E.  Holm- 
berg söka  den  mäktige  odalbonden  Bryn- 
jolf  Ullfalldis  graf.  Inga  ruiner  ha  likväl 
funnits  efter  det  gamla  länsherresätet. 
Traditionen  nämner  om  ett  kloster  vid 
gården  Skär.  Vid  det  i  sednare  krigs- 
historien    bekanta     Krokstrand    vid    Ide- 


144 


SkefthuuiMäi. 


Skegliitgo. 


fjorden  bildar  ett  utskjutande  berg  ett 
märkvärdigt  rum  af  110  alnars  längd, 
26  alnars  djup  och  13  alnars  höjd. 
Denna  bergshåla,  som  jemte  sin  befäst- 
ning fick  namnet  Clausenborg  efter  öfv. 
vid  grenadiererna,  Johan  Clausen,  be- 
gagnade Carl  XII  såsom  förrådshus  för 
sitt  grenadier-regimente,  hvilket  åren 
1717 — 18  var  posteradt  i  Wätte  härad 
till  skydd  för  magasinerna  i  Strömstad. 
Under  samma  års  krig  upptimrades  ifrån 
gården  Åseröd  i  Skee  ända  till  Svine- 
sund ett  slags  tvåvåningstorn,  omgifna 
af  starka  pålverk,  såsom  en  förmur  emot 
angrepp  från  Norge. 

Ibland  märkvärdiga  personer,  som 
tillhört  denna  socken,  ihogkommer  folk- 
sagan en  Wrål  på  gården  Hästeskee, 
ifrån  hvilken  ännu  ett  par  slägter  yfvas 
att  härstamma.  En  för  sin  höga  ålder 
märkvärdig  högbåtsman  i  dansk  tjenst. 
Christian  Jacobsen  Drachenberg,  var  född 
på  Blomsholm  1626  och  död  i  Aalborg 
år  1772. 

Hemmantalet  är  1343/4  mtl,  hvaraf 
109%  skatte,  10%  krono,  14%  frälse. 
Taxeringsvärdet  3,349,900  rdr.  Bevilln. 
å  egendom  1,016  rdr  9  öre,  å  inkomst 
340  rdr  13  öre.  Af  gårdar  märkas  sä- 
teriet Blomsholm,  med  2  qvarnar,  tax. 
till  107,000  rdr;  1  mtl  kr.  Wettland, 
se  dessa  art.;  1  mantal  skatte  Boijar, 
1  mtl  krono  Ysteröd,  donationer  till 
staden  Strömstad,  2  mtl  skatte  Ofra 
och  Nedra  Kroken,  1%  fr.  Stora  och 
Lilla  Wessby.  Pastorsbostället,  2  mtl, 
med  en  dertill  hörande  Odegård,  har, 
genom  framlidne  prosten  A.  Liedbergs 
derpå  nedlagda  möda,  blifvit  på  samma 
gång  ett  af  de  bästa  och  skönaste  i 
stiftet.  Boningshusen,  nybyggda  och  till 
storlek  samt  prydlighet  ej  vanliga  på 
en  prestgård,  ega  utmärkt  vacker  belä- 
genhet på  en  höjd  nära  kyrkan  och 
omgifvas  af  resliga  lundar,  sköna  träd- 
gårdsanläggningar och  bördiga  åkerfält. 
1  mantal  Ingalseröd,  komminister-boställe, 
har  åker  till  omkring  30  t:rs  utsäde; 
Ofver-Eigst,  1  mtl,  enkesäte;  1  mtl  Rellen, 
häradsskrifvare-boställe;  1  mtl  Jordtorp, 
kronolänsmans-boställe;  1  mtl  Sloäng  är 
gymnasii-hemman. —  Adress:  Strömstad. 

Skefthammar,  Skepthammar.  Annex- 
socken till  Hökhufvuds  pastorat  i  Stock- 
holms län,  är  belägen  uti  Olands  härad 


af  Uppsala  län,  5%  mil  från  Uppsala, 
på  Olands-åns  venstra  strand,  mellan 
Ekeby  i  sydost,  Alunda  i  sydvest,  Mor- 
karla  i  vester  och  nordvest,  Hökhufvud 
i  norr  och  öster;  den  upptager  0,395  qv.- 
mil,  hvaraf  0,oi2  äro  vatten.  Större  delen 
är  en  bergkullig  skogsmark;  endast  ådalen 
är  jemn,  här  och  der  sidländ.  Olands- 
ån  mottager  från  vester  ett  vattendrag, 
som  från  olika  håll  samlas  till  Gimo 
bruksdam.  llådande  jordmånen  är  dels 
svag  lera,  dels  mojord;  näringar  äro 
åkerbruk,  bergs-  och  skogsbruk.  Vid 
kyrkobyn  är  bytesplats  för  skärgårds- 
och  landtmannavaror,  af  hvilka  de  förra 
hitkomma  på  båtar  uppför  ån. 

Sko3pthamar  förekommer  1298  och 
1314  såsom  hörande  till  Oland.  Kyrkan, 
y,  mil  från  moderkyrkan,  är  gammal, 
af  gråsten,  reparerad  1841.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folkskola 
af  en  examinerad  lärare;  1862  utgjorde 
skolbarnens  antal  101,  hvaraf  11  erhöllo 
undervisning  i  hemmet.  En  slöjdskola 
för  flickor  finnes  vid  Gimo  bruk.  Af 
fornminnen  omnämnes  endast  en  runsten 
på  nämnda  bruks  egor. 

Folkmängd.        Hemmantal.        Taxeringsvärde 
1805  —  1862       sk.    kr.    fr.  år  1862. 

539.        713.      3g.    3-t  18{.         752,120  rdr. 
Vid  Gimo  326.      1.        %.     64. 

Ar  1840  uppgifves  hushällens  antal  till  114 
på  en  folkmängd  af  588;  år  1862  var  deras  antal 
endast  71.  Af  ofvanstående  taxeringsvärde  voro 
536,000  rdr  för  jordbruksfastighet,  resten  för 
verk  och  inrättningar,  utom  620  rdr  för  socken- 
och  fattigstuga.  I  bevilluing  erlades  för  inkomst 
498  rdr  70  öre  och  för  egendom  263  rdr  58  öre. 

Gårdar  och  verk:  Gimo,  2  mtl  fr.-säteri,  3 
mtl  rå  och  rör,  jemte  3'  8  mtl  sk.,  8V2  mtl 
fr.,  Gimo  bruk,  alltsammans  med  ett  tax. värde  af 
636,136  rdr  rmt,  hvaraf  20,000  rdr  endast  för 
orangeri-byggnader  (likväl  befriade  från  bevill- 
ning). Skepthammars  by  utgöres  af  93/4  mtl 
frälse.  —  3V4  mtl  Walde,  tax.  till  66,000  rdr, 
är  indraget  militiee-boställe.  —  Adress:  Uppsala, 
Gimo.  % 

Skeglinge,  Skjeglinge.  Socken  uti 
Frosta  härad  af  Malmöhus  län,  belägen 
Vg  mil  i  söder  från  moderförs.  Borlunda, 
hvarifrån  räknas  l1/^  mil  till  Lund,  grän- 
sar i  vester  till  Örtofta  i  Harjagers  härad, 
i  söder  till  Iglösa  i  Torna  härad  samt 
i  öster  till  Skarhults  socken;  omfattar 
0,055  qvadratmil  land,  fördelade  på  5JJ 
mtl,  hvaraf  1J§  mtl  krono,  43/8  frälse. 
Marken  är  till  större  delen  jemn,  men 
på  några  ställen  tufvig  och  mossaktig. 
Jordmånen    består    till    större    delen    af 


Skegrle. 


Skeinge. 


145 


lera  och  svartmylla.  Ingen  skog  växer 
här.  All  egendom  var  1862  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  369,300  rdr  rmt,  hvaraf 
5,000  rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet. 
I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
137  rdr  45  öre.  Socknen,  som  beboddes 
Ar  1805  af  151  och  1862  af  225  per- 
soner på  50  hushåll,  innefattar  byarna 
Stora  och  Lilla  Skeglinge,  hvaraf  den 
förra  har  %  mtl  annex-hemman,  3l/A 
ratl,  tax.  till  121,900  rdr,  lyda  under 
Hviderup;  den  sednare,  l!/8  uts.  frälse, 
tax.  till  106,900  rdr,  lyder  under  Skar- 
hult;  en  mindre  kyrkolägenhet  är  kloc- 
karens boställe.  —  Adress:  Lund  och 
Ellinge. 

Skegrie  (fordom  Skeirié).  Socken  uti 
Skytts  härad  af  Malmöhus  län,  belägen 
V4  mil  från  moderförsamlingen  Tommarp, 
hvarifrån  räknas  l  4  mil  till  Trelleborg, 
omfattar  0,068  qvadratmil  land,  fördelade 
på  12  mtl,  hvaraf  7$H8  mtl  sk.,  éftfi 
krono.  —  Marken  är  jemn,  rådande  jord- 
månen sandraylla.  Af  skog  och  torf  finnes 
till  husbehof.  All  fast  egendom  var  1862 
åsätt  ett  värde  af  608,000  rdr  rmt,  hvar- 
af 4,500  rdr  för  verk  och  lägenheter. 
Bevillningsafgiften  för  egendom  och  in- 
komst uppgick  till  c:a  215  rdr  rmt. 
Folkmängden,  som  år  1805  var  256, 
uppgick  1863  till  öfver  440  personer. 
—  Kyrkan  är  vacker  och  ursprungligen 
uppförd  i  rundbågsstil;  i  sednare  tiden 
har  skeppet  blifvit  förlängdt  i  vester  med 
en  qvadrat  och  i  söder  med  ett  vapen- 
hus; år  1844  nedtogs  vestra  gafvelrauren, 
och  ett  fyrkantigt  torn  med  4  nicheprydda 
och  timrade  rösten  blef  enl.  C.  G.  Brunii 
ritning  och  under  hans  ledning  uppfördt. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola,  der  under  året  1862:  77  barn 
erhöllo  undervisning  af  en  examinerad 
lärare.  Till  skolan  hörer  ett  planterings- 
land af  1,081  qvadratalnars  ytvidd.  I 
en  damm,  kallad  Lökdammen,  träffas  i 
mängd  lökgrodan  (Pleobates  fuscus). 
Socknen  innefattar  en  by  med  samma 
namn;  M  10  och  17,  1  mtl,  utgöra 
sergeants-,  JYi  27,  1  mtl,  indraget  qvar- 
terraästare-boställe.  —  M  1,  1  mtl,  är 
pastors  annex-hemman.  Klockarebol.  — 
Adress:  Trelleborg. 

Skeinge,  Scheinge.  Ett  frälse-säteri 
af  ljjj  mtl,  uti  Werums  socken  af  W:a 
Göinge    härad    och     Christianstads    län, 

vi. 


vackert  beläget  i  närheten  af  en  sjö, 
som  bär  namn  efter  gården,  skall  enligt 
Gillberg  hafva  i  alla  tider  varit  samman- 
lagdt  med  Björkeberga  säteri,  som  i 
katholska  tiderna  tillhört  kyrkan,  men 
hvars  egare  efter  reformationen  äro  okända 
tills  på  1600-talet,  då  Björkeberga  egdes 
af  Ulf  Grip,  hvars  dotter  Gertrud,  miss- 
nöjd med  fadrens  beteende  mot  hennes 
man  Wivallius,  som  äktat  henne  under 
falskt  namn  och  fördenskull  blifvit  förd 
fängslad  till  Cajana,  flyttade  hit  till  Ske- 
inge, hvilket  då  var  frälse-hemman,  be- 
byggde detsamma  och  erhöll  dera  säteri 
frihet,  med  Björkeberga  till  ladugård. 
Sedermera  hafva  dessa  egendomar  haft 
gemensamma  egare;  af  dessa  må  nämnas 
majorerna  Carl  Bonde,  von  Böhnen  och 
Skytte,  hvilken  sednares  arfvingar  sålde 
dem  till  landshöfd.  Johan  von  Brehmer, 
som  under  fideikommissvilkor  och  att 
fideikommissarien  alltid  skulle  heta  Wran- 
gel  von  Brehmer  testamenterade  dem 
till  öfverste-löjtn.  Wilhelm  Wrangel  von 
Brehmer,  hvilken  bosatte  sig  på  Skeinge 
år  1731.  Närvarande  egaren  är  pos- 
sessionaten C.  Holst.  Gillberg  berättar, 
att  vid  egendomen,  som  i  slutet  af  1700- 
talet  utgjordes,  utom  säteriet,  af  241/» 
underl.  frälse-hemman  och  flera  torp, 
funnos  4  qvarnar,  såg,  skog  med  ville- 
bråd af  rådjur  och  fogel,  fiske  i  2  sjöar 
och  i  Helge-ån,  der  äfven  erhölls  mal 
af  2  till  3  lisp.  vigt;  äfven  skall  härtill 
hört  ett  kalsinerverk  med  6  pannor,  som 
producerade  en  pottaska,  öfverträffande 
den  utländska.  Sedan  på  1830-talet  åt- 
skilliga ins.  hemman  blifvit  sålda  från 
godset,  utgjordes  det  år  1862,  utom 
Skeinge,  af  14$  mtl  säteri  Björkeberga, 
V2  ins.  fr.  Nedra  Skeinge,  jemte  tillhö- 
rande mjöl-siktqvarn  och  såg,  samt  var 
åsätt  ett  taxeringsvärde  af  82,800  rdr, 
hvaraf  50,000  rdr  för  Skeinge  säteri. 
Arealen  uppsrifves  i  Skånes  adresskalen- 
der för  år  i862  till  1,500  tid,  deraf 
1,000  tid  skog,  bestående  af  ek,  bok, 
björk  och  fur,  sarnt  100  tid  god  torf- 
mosse.  Underlydande  torplägenheter  äro 
16.  Vid  Björkeberga  finnes  en  helso- 
brunn med  jernhaltigt   vatten. 

På  en  holme,  kallad  Borggården, 
synas  leraningar  af  en  åttkantig  gråstens- 
ringmur, der  fordom  stått  ett  herresäte, 
hvilket  omtalas  i  »Palteboken»  och  hetat 

19 


146 


Skelfvuni. 


Skellefteå. 


Scheviaborg,  men   var  då  redan  förstördt. 

—  Adressorten  är  Hessleholm. 

Skelfvum,  Skjelfvwn  (i  jordeböckerna). 
Annex-socken  till  Hnsaby  pastorat,  är 
belägen  uti  Kinnefjerdings  härad  af  Ska- 
raborgs län,  lV2  mil  n-  °«  n'ån  Lidkö- 
ping och  ungefär  lika  långt  från  Skara; 
oragifves  i  norr  af  Husaby  och  Sihl,  i 
öster  af  Ledsjö.  i  söder  af  Ofva,  i  vester 
af  Källby  socknar  samt  innefattar  0,i62 
qvadratrail  land,  fördelade  på  15  ra  ti, 
hvaraf  10%  mtl  skatte,  1%  krono,  25/8 
frälse,  och  bebodda  af  öfver  500  inbyg- 
gare. —  Marken  är  jeran,  rådande  jord- 
månen lermylla.  Skog  växer  ringa.  Jord- 
bruksfastigheten var  år  1863  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  411,070  rdrrmt,  annan 
fastighet  50,050  rdr.  —  Kyrkan,  belägen 
V->  mil  från  moderkyrkan,  är  af  hög 
ålder,  byggd  af  huggen  sandsten;  har 
ett  spetsigt  torn.  I  socknen  finnes  en 
af  Westergötlands  bästa  helsobrunnar,  den 
s.  k.  Lands,  redan  beskrifven  på  sitt 
ställe,  der  den  efter  Tuneld  blifvit  orig- 
tigt  uppgifven  ligga  i  Ofva  socken.  — 
Af  byar  och  gårdar  må  nämnas:  Skjelf- 
vwn, 3  mtl  skatte,  1  mtl  frälse,  1  mtl 
krono,  det  sednare  kyrkoherdens  stom; 
i  denna  by  finnes  största  egendomen, 
ll/16  mtl   'skatte,    tax.   till    28,875   rdr. 

—  Suntrelje  by,  se  den  art.;  i  denna 
by  är  1/2    mtl    krono    sergeants-boställe. 

—  l/6  mtl  Jonstorp  är  underjägare-boställe. 

—  l/2  frälse  Heljemon,  med  Brundsborgs 
mosse,  lyder  under  Mariedals  egendom  i 
Ofva  socken.  —  Göttorps  by,  på  3V-2 
mantal  skatte,  1/i  mtl  krono,  det  sed- 
nare indraget  militife-boställe.  Denna  by 
angifves  på  Topografiska  corpsens  karta 
ligga  inom  Husaby  socken.  —  Adress: 
Manestad. 

Skelinge,  ett  fiskläge  på  skånska 
kusten,  1  mil  söder  om  Cimbrishamn, 
har  ren  ankargrund  med  4  till  5  famnars 
djup,  några   kabellängder   från  stranden. 

Skellefteå  elf,  som  i  Lappmarken 
kallas  Skaldat  eller  Skelleteno,  hvilket 
öfversättes  med  Spakån,  är  ett  betydande 
vattendrag  i  Westerbotten,  beräknadt  att 
hafva  34  mil  i  längd;  det  upprinner  från 
sjöarna  Gojaur  och  Siltot  vid  Jurafjellet 
i  Piteå  lappmark  och  sammanflyter,  jerate 
andra  smärre  floder,  i  sjön  Sädva,  derifrån 
elfven    medelst    ett    vattenfall    går  in   i 


Jlornafvan,  hvari  Bartaur  och  Rebnejaur 
äfven  inlöpa,  sammanbinder  vidare  Horn- 
afvan  med  Udjaur  och  går,  förstärkt  från 
Aisjaur,  till  Stora/van.  Från  denna  vat- 
tenkedja af  vid  pass  10  mils  längd  lö- 
per elfven  genom  Nautajaur  nedåt  kust- 
landet och  genom  Norsjö,  der  Malån 
tillstöter,  samt  Skellefteå  socknar,  der  den 
bildar  2  ansenliga  vattenfall,  Bomans- 
forsen och  Finnforsen  (se  den  art.),  af 
hvilka  det  förstnämnda  är  300  fot  högt, 
samt  faller  omsider  ut  i  Bottniska  viken. 
I  denna  elf  går  laxen  allenast  3l,72  mil 
upp,   inan  ett  tvärfall  möter. 

Skellefteå.  Uppstad,  näst  den  yngsta 
bland  Sveriges  städer,  är  anlagd  enligt 
Kongl.  Maj:ts  bref  af  den  11  Sept.  och 
6  Nov.  1845,  på  norra  sidan  om  och 
invid  Skellefteå  elf,  vid  pass  !/8  mil  från 
Skellefteå  sockenkyrka  och  IV4  mil  från 
Ursviks  hamn,  utan  annat  allmänt  bidrag 
än  ett  räutefrtt  statslån  af  8,359  rdr 
rmt  till  inköp  af  krono-skatte-hemmanen 
§|  mtl  M  6  och  8  i  Norrböle  by.  En 
kostnad  af  3,000  rdr  s.m.  har  dessutom 
måst  göras  för  gräfning  af  en  kanal 
till  befordrande  af  stadsplanens  fasthet 
och  säkrare  grund  för  byggnader.  Under 
den  6  Sept.  1846  utfärdades  byggnads- 
ordning och  reglemente  för  den  nya 
staden,  som  år  1855  hade  32  hus  och 
tomter,  men  dock  icke  mindre  än  18 
handlande  samt  19  handtverkare.  Dess- 
utom hade  den  ett  ölbryggeri,  2  garf- 
verier  och  ett  färgen.  Ar  1857  hade 
handladernas  antal  uppgått  till  26  med 
23  personers  betjening,  men  år  1860 
åter  nedgått  till  20;  enl.  landshöfdinge- 
erabetets  sista  femårsberättelse  utgjorde 
de  handlandes  antal  15,  idkande  minut- 
handel med  12  personers  betjening,  samt 
17,  handlande  med  egna  tillverkningar, 
och  1  qvinna,  idkande  handel  enl.  4  § 
handelsordningen. 

Namnet,  så  väl  stadens,  som  socknens, 
h varifrån  det  är  lånadt,  härledes  derifrån, 
att  den  sednare  fordom  benämndes  Skel- 
dept,  Skellopt  och  Skelut  af  det  vattendrag 
som  här  framgår  från  norska  fjellen,  och 
som  i  Lappmarken  kallasSkäldut.  Staden 
har  flera  vackra  hus.  År  1860  finmos 
38  bebyggda  och  82  obebyggda  tomter. 
Här  finnes  telegrafstation  af  2:dra  klas- 
sen, med  2  ord.  tjenstemän,  2  apparater 
i  bruk,  1  i  reserv;    filialbank;    postkon- 


Skellefteå. 


Skellefteå. 


147 


toret  är  i  Sunnanå  by  i  socknen.  Folk- 
mängden utgjorde  år  1863  ornkr.  440 
personer  på  74  hushåll,  och  företer  Skel- 
lefteå den  sällsyntheten  bland  Sveriges 
städer  att  hafva  fler  af  man-  än  qvinköu. 

Skellefteå  sockenkyrka  är  tillika  sta- 
dens och  beskrifves  under  art.  Skellefteå 
pastorat  och  socken.  Folkskoleundervis- 
ni  ngen  i  Skellefteå  stad  är  gemensam 
med   socknens,   hvartill   hänvisas. 

Stadens  handel  består  i  export  af 
tjära,  bjelkar,  spärrar,  plankor  och  bräder 
med  befraktade  norska  och  andra  natio- 
ners fartyg;  den  har  under  de  sednaste 
åren  varit  betydlig,  hufvudsakligen  på 
utrikes  orter.  Införseln  har  utgjorts  af 
spannmål,  salt  och  hvarjehanda  köprnan- 
navaror.  Handeln  med  dessa  varor  be- 
drifves  i  staden  till  det  mesta  i  utbyte 
mot  landtmannaprodukter  och  har  varit 
liflig.  Ar  1862  egde  staden  13  fartyg 
af  tillsammans  1,341  lästers  (772,5  ny- 
lästers)  drägtighet.  Af  fartyg,  tillhöriga 
stadens  handlande,  hafva  6  st.  hufvud- 
sakligen blifvit  använda  för  utrikes  frakt- 
fart och  4  gått  på  platser,  dels  inom 
riket  och  dels  på  utlandet  inom  Öster- 
sjön, de  sistnämnda  med  ortens  produkter. 
Fast  egendom  inom  staden  var  åsätt  ett 
tax. värde  af  186,465  rdr  och  tillhörande 
egendom  inom  socknen  456,000  rdr. 
Nevillningsafgiften  för  inkomst  var  1,237 
rdr  rmt. 

Ar  1839  inrättade  assessor  Plagemann 
Skellefteå  den    första   svenska  fabriken 

renhorn, 
fälla;  fabriken 
fortfar  ännu  och  eges  af  enskild  person. 
—  Ursviken,  hamn  för  Skellefteå  stad, 
är  4  a  5  alnar  djup,  försedd  med  bar- 
lastbryggor, tilläggningsbrygga  för  ång- 
båtar och  uppläggningsplatser  för  de 
trävaror,  som  härifrån  utskeppas.  En 
ångsåg  är  anlagd  invid  hamnen.  Intet 
fartyg  kan  uppkomma  till  staden,  och 
större  kunna  ej  komma  närmare  än  på 
en  mils  afstånd,  vid  Bockholmen  och 
1  sviken,  der  elfven  faller  ut  i  hafvet. 
En  450  alnar  lång  bro  leder  öfver  den 
breda  Skellefteå-elfven  till  den  på  andra 
sidan  liggande  Sunnanå  by.  —  Stads- 
jorden består  af  33  tid  åker,  äng,  tomter 
och  trädgårdar,  280  tid  skog  och  betes- 
mark, hvartill  komma  8  tid  impedimenter, 
eller  tillsammantaget  313  tid.  Åkerjorden 


lör  tillverkning 


af  gelatin  utan 


hvilka    renarne    årligen 


består  af  sand  och  sandmylla.  Stadspla- 
nens areal  utgör  52  tid  26  kpl.,  enligt 
Stat.  Centralbyråns  uppgift;  men  enligt 
Landshöfdinge-embetets  sednaste  femårs- 
berättelse af  834/7  tunnl.;  stadens  jord- 
egendom, utgörande  5;Vfi4  mtl  (4-[.V  mtl 
enl.  tax. längden)  i  förenämnde  by,  utgör 
3483/14  tunnland. 

Staden  lyder,  i  afseende  på  ordnings-, 
polis-  och  allmänna  ekonomiska  ärenden, 
under  Kongl.  Maj:ts  befallningshafvande 
och  ortens  kronobetjening,  i  hvad  som 
angår  lagskipningen,  under  Skellefteå 
häradsrätt,  samt  i  fråga  om  kyrkoväsen- 
det under  Skellefteå  pastorat,  hvarmed 
läkare-  och  fattigvården  är  gemensam. 
Marknader  hållas  årligen  och  vanligen  i 
Mars,  Augusti  och  December. 

Skellefteå.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Westerbottens 
2:dra  kontrakt  af  Hernösands  stift,  ut- 
göres  af  Skellefteå  stad  och  socken  med 
Ytterstforss  bruksförsamling,  innefattande 
169fJ^  mtl  (eller  175  enligt  mantals- 
längden) på  en  areal  af  56, 719  qvadratmil 
land;  dessutom  upptagas  5,i85  qvadratmil 
af  vatten.  Folkmängden,  som  på  1840- 
talet  uppgafs  till  c:a  12,000,  uppgifves  nu 
till  omkring  17,000  personer.  Pasto- 
ratet var  fordom  lika  stort  med  Uppsala 
län,  men  har,  efter  1834,  ej  mer  än 
l/3  af  fordna  vidden,  ehuru  längden  vid 
hafskusten,  som  är  9  mil,  förblifvit  oför- 
ändrad. Bland  kyrkoherdar  må  nämnas 
den  snillrike  Högström,  som  gjort  sig  högt 
lörtjent  om  Lappland,  och  hans  svärson, 
sedermera  biskopen  i  stiftet,  Carl  Gustaf 
Nordin.  —  Skellefteå,  socken  uti  Wester- 
bottens läns  2:dra  fögderi,  belägen  vid 
en  hafsvik,  8  mil  söder  från  Piteå  och 
12l/2  mil  från  Umeå,  utgör  till  större 
delen  en  ådal  omkring  Skellefteå  elf, 
som  i  Lappmarken  kallas  Släldut  och 
gifvit  socknen  dess  namn,  samt  till  en 
mindre  del  en  ådal  kring  Byskeån,  kom- 
mande från  Pite  lappmark,  och  vid  hvars 
utlopp  i  Byskefjärden  ligger  Ytter, stfors 
glasbruk,  sågverk  och  brukskyrka.  Utom 
dessa  tvenne  floder,  utfalla  i  hafvet  Ihjr- 
<ni,  V4  mil  nedom  Bure  finbladiga  såg- 
verk, Storhågeån,  med  god  hamn  vid 
utloppet,  Tåmeån,  A/j?/  elf,  kommande 
från  Arvidsjaurs  lappmarks  socken  och 
genomrlytande  Piteå  och  Skellefteå  sock- 
nar   till    Abyfjärden;    lV4    mil  norr  om 


148 


Skellefteå. 


Skellefteå. 


sistnämnda  vattendrag  möter  Norrbottens 
längräns.  Marken  är  mer  jemn  än  berg- 
aktig, i  synnerhet  vid  hafskusten;  endast 
mot  fjälltrakten  eller  lappmarken  träffas 
berg  af  någon  betydenhet.  Här  finnes  ock 
ymnig  tillgång  på  skog,  då  deremot  i 
kustlandet  flera  hemman  lida  brist  derpå. 
Mossar,  kärr  och  sandhedar,  bevuxna 
med  tallskog,  upptaga  en  stor  del  af 
socknens  areal.  Ifrån  hafvet  inskjuta 
åtskilliga  fjärdar,  der  åtskilliga  fisklägen 
äro  anlagda;  der  finnas  ock  goda  ham- 
nar. Bjurklubben  är  ett  högt  berg  och 
landkänning  vid  hafsstrandeu,  med  3 
hörn  öfverst  på  kullen.  Rådande  jord- 
månen är  sand  och  mojord;  endast  på 
få  ställen  finnes  god  lera.  Socknen,  som 
beboddes  1755  af  4,000  invånare,  1805 
af  7,281,  räknade  1863  ända  till  16,556 
invånare  på  3,162  hushåll.  Att  invå- 
narnes  tillväxt  i  fordna  tider  gått  lång- 
samt, synes  dels  deraf,  att  dess  enda  för 
öfver  300  år  tillbaka  nybyggda  kyrka 
haft  ända  till  början  af  detta  århundrade 
tillräckligt  utrymme  för  sockenboerna, 
dels  ock  af  den  underrättelse  man  har 
af  en  gammal  kyrkobok,  att  antalet  af 
skattebönder  i  Gustaf  Ls  tid  skall  varit 
400,  och  deraf  att  antalet  hemmansbrukare, 
som  1757  besutto  150  mtl  och  nu  169, 
föga  stigit.  Hemmansåboerna  voro  år 
1755:  570.  En  orsak  till  folkmäng- 
dens ringa  förökning  synes  dels  varit 
lagens  stränghet  att  ej  tillåta  hemmans- 
klyfning,  dels  den  starka  soldatroteringen 
under  kriget  (se  Wet.  Akad.  Handl.  för 
år  1755,  sid.  170).  Hufvudnäringen  är 
boskapsskötsel,  så  att  mycket  smör  och 
köttvaror  afyttras  härifrån.  Redan  på 
1700-talet  visste  några  bönder  att  draga 
nytta  af  vass  eller  säf,  som  växer  vid 
sjöstränderna,  genom  att  gifva  det  åt 
boskapen.  Säfven  måste  dock,  om  kre- 
aturen skola  befinna  sig  väl  deraf,  vara 
i  rattan  tid  upphemtad,  väl  torkad  och 
bergad.  Tjärubränning  och  brädsåg- 
ning  samt  fiske  äro  äfven  betydande 
näringsgrenar.  I  socknen  finnes  jern- 
malmsbrott,  der  år  1861  brötos  ur  Fo- 
gelbergs  tvenne  grufvor  3,203  centner 
20  U.  Kopparmalm  finnes  i  Södra 
Berget  samt  i  Klockareberget  vid  kyrkan. 
Kalkbruk  bedrifves  vid  Kågeträsk,  Kus- 
mark,  Björnmyrberg,  Brumyrberg  och 
Gobbesberg.    Till  binäringar   räknas   fiske 


och  tillverkning  af  båtar,  hvaraf  en  stor 
del  afsättas  i  södra  orterna.  Här  finnes 
ock  en  terpentin-,  harts-  och  kimröks- 
fabrik,  som  varit  orten  till  stort  gagn 
och  skulle  i  ökad  mån  blifva  det,  om 
ett  båttre  sätt  att  insamla  kådan  iakttoges; 
det  uppgifves  af  J.  Engström  i  hans 
»Resa  genom  Norrland»,  sid.  52,  1  haft. 
Genom  att  Sefvenäs  masugn  invid  Urs- 
vikshamn  åter  kommit  i  gång  har  en 
ökad  arbetsförtjenst  beredts  såväl  vid 
sjelfva  Sefvenäs  bruk,  som  ock  genom 
kolning.  Handelsandan  lärer  tyvärr  äfven 
här  gripit  omkring  sig  med  den  följd, 
att  åkerbruket  försummats,  och  folket 
blir  heldre  skeppsredare,  sjömän  och 
kramvaruhandlande  än  åkerbrukare.  — 
Hemmantalet,  151f||  mtl  sk.,  241-jf!  kr. 
(enl.  mantalslängden),  164^  mtl  (enl. 
tax.längden),  var  1863  tax.  till  4,965,575 
rdr  verk  samt  lägenheter  till  1,262,465 
rdr  rmt.  Bevillningsafgiften  för  egendom 
och  inkomst  uppgick  till  4,634  rdr  rmt. 
—  En  helsobrunn  finnes  vid  Tjärn,  1/2 
mil  från  kyrkan,  upptäckt  af  prosten 
Högström.  Vid  prestgården  äro  af  nämnde 
prost  anlagda  2:ne  trädgårdar,  der  flera 
slags  fruktträd  trifvas  väl;  denna  anlägg- 
ning anser  Tuneld  vara  den  första  i  sitt 
slag  så  högt  i  norden. 

Kyrkan,  ombyggd  1804  till  kors- 
kyrka, rymmer  c:a  5,000  personer  och 
är  en  af  de  vackraste  i  stiftet.  Den  har 
ett  godt  orgelverk  och  en  altartafla  från 
fordna  tider,  som  antages  vara  från  kyr- 
kans invigning  år  1507.  Omkring  kyr- 
kan ligga  mer  än  300  små,  s.  k.  kyrko- 
hus, bestående  af  stuga,  bod  och  stall, 
hvilka  den  långt  bort  boende  allmogen 
begagnar  vid  sina  gudstjenstliga  besök 
för  att  derstädes  förvara  sina  högtids- 
kläder. Barnundervisningen  bestrides  uti 
1  fast,  6  flyttbara  folkskolor  samt  uti 
1  fast  och  35  flyttbara  småbarnsskolor, 
af  21  examinerade  lärare,  20  dito  lära- 
rinnor, 18  oexaminerade  lärare  och  20 
dito  lärarinnor.  Skolan  har  en  årlig  in- 
komst af  150  rdr  utaf  enskilda  donationer 
samt  ett  statsbidrag  af  2,450  rdr  rmt. 
Socknens  afgift  till  skolan  år  1863  var 
2,185  rdr.  Skolbarnens  antal  år  1862 
uppgick  till  3,230,  hvaraf  dock  2,051 
undervisades  i  hemmet,  56  voro  i  sak- 
nad af  all  uudervisning.  Brandstodsbolag 
för  försäkring  af  fast    och   lös   egendom 


Skellefteå. 


Sken. 


149 


inrättades  år  1848  särskildt  för  denna 
socken.      Hår     finnes     bildad    en    b.    k. 

Ihjelpskassa  från  ar  1840  med  regle- 
mente från  den  15  Februari  1853  för 
10  år.  Kassans  ändamål  är  att  i  hårda  år 
lenina  understöd  åt  medellösa,  som  der- 
till  genom  tillskott  gjort  sig  berättigade; 
afgiften  utgör  minst  6  sk.  och  högst  3 
rdr  nnt.  Kassans  behållning  vid  1863 
års  slut   var  29,000  rdr  rmt. 

Här  finnes  äfven  sparbank  sedan  år 
1853,  der  högsta  insättningssumman  var 
ur  1^60,  uppgående  till  8,995  rdr,  och 
den  lägsta  år  1858,  endast  605  rdr. 
Socknen  har  marknadsplats  och  eget 
postkontor  samt  tingsställe  i  Sunnanå 
by;  här  tinnes  äfven  apothek  och  pro- 
vincialläkarestation  samt  enda  skjutföre- 
ningen i  länet.  I  Storlågeå  by,  som  i 
äldre  tider  varit  bytesplats,  belägen  1 
mil  norr  om  kyrkan,  har  fråga  varit  om 
stads  anläggande,  då  Piteå  gamla  stad 
förstördes  år  1666  genom  vådeld.  Den 
nya  staden  var  ämnad  att  erhålla  nam- 
net Bedöiqsstad;  men  anläggniugen  blef 
om  intet  derigenora,  att  de  handlande  i 
Umeå  och  Piteå  lade  sig  med  all  makt 
deremot. 

Af  socknens  många  fornminnen  må 
blott  näranas  leraningar  af  ett  stenhus, 
hvilket  anses  varit  ett  kloster,  samt  efter 
ett  s.  k.  »BuregiUe»  på  en  holme.  Bland 
fordom  här  bosatta  Birkarlar  namnes  en 
höfvidsman,  Per  Olsson,  hvilken  var 
svåger  med  erkebiskop  Petrus  Kenicius, 
och  som  haft  tre  söner,  hvilka  sägas 
hafva  uppbyggt  Torneå  stad.  Uti  byn 
Enmärk  föddes  den  1  Juli  1777  af 
bondeföräldrar  Gabr.  Marklin,  om  hvil- 
ken det  heter  i  Biogr.  Lex.,  »att  ingen 
enskild  i  vårt  land  lärer  väl  ega  så  dyr- 
bara samlingar  af  petrificater,  snäckor, 
insekter  in.  fl.  till  naturalhistorien  hö- 
rande föremål,  äfvensom  böcker  i  denna 
vetenskap ;  till  hans  samlingar  eger  hvarje 
student  fritt  tillträde.»  Af  historiska 
minnen  eger  socknen  ett  från  den  15 
Maj  1809,  då  en  rysk  armékår  tillfånga- 
tog ett  dctachement  af  600  man  under 
öfverste-löjtn.  Furumarks  befäl;  vid  samma 
tillfälle  förlorades  en  stor  del  af  kronans 
förråder.  Om  en  ö  i  viken,  och  som 
årligen  förminskas,  skall  enligt  sägnen 
S:t  Staffan  hafva  profeterat,  att  när  den 
alldeles  försvunnit  skall  Yttersta  Domen 


inträffa  Uti  Innertfékå  by  lefde  ännu  år 
1862  en  gammal  veteran,  öfvergifven, 
framsläpande  sina  dagar  i  armod.  Han 
är,  enligt  Umeåbladet,  född  1780  och 
ingick  i   krigstjenst   1803. 

Bland  gods,  gårdar  och  verk  märkas:  Ytterst- 
I  fors  jern-  och  glasbruk  samt  sågverk.  —  Lejon- 
'  ströms  2  sågar  med  5  ramar,  med  under!.  tIJi 
skatte  Degerbyn,  Vg  sk.  Klutmark,  Johannisfors 
såg  med  2  ramar,  Sävenäs  ångsåg  äfven  med  2 
ramar,  egas  af  ett  bolag,  allts.  tax.  till  360,000 
rdr.  —  Sävenäs  stålverk.  —  Brännfors  finblad. 
såg  med  4  ramar,  tax.  till  235,000  rdr;  Holm- 
fors finbl.  såg  med  2  ramar,  tax.  till  80,000 
rdr  rmt.  —  Bureå  sågverk  med  5/16  mantal  i 
Bureå,  r\'24  mtl  i  Häggnås,  l  /8  Bergfors,  jemte 
laxfiske,  tax.  till  105,000  rdr.  —  Sågar  finnas 
vidare  i  följande  byar:  Ersmark,  Gagsmark, 
Kallbomark,  Ostbäck,  Ostanbäck,  Ostvik,  Frostkåge, 
Drängsmark,  Fällfors,  Waruträsk,  Nyholmsfors, 
Klintfors,  Myckle,  Gummark,  Holmsvattnet  och 
Krokfors;  de  flesta  af  dessa  byar  ega  äfven  lax- 
fiske, som  finnes  äfven  vid  Degerby,  Skrämträsk, 
Klutmark,  Lund,  Medle,  Abyn,  Tämeå,  Stensjön, 
Hedensbyn,  Morön,  Boviken,  Böhle,  Fahlmark, 
Häggbote  och  Ragvaldsträsk.  —  Alderholmens 
skeppsvarf  uti  byn  Ytter- Ursvik.  —  Boställs- 
hemman  äro:  Ij^-  mtl,  kyrkoherdens;  tvenne 
komministrar  finnas  med  hvardera  T52'R  mtl;  Vj 
mtl  i  Storkåge  by  är  f.  d.  kapitens-,  3/g  mtl 
Strömsnäs  löjtnants-,  ^V  mtl  Nyborg  kapitens- 
boställe.  —  Romersöarne  höra  till  Piteå  stad.  — 
Adress:  Skellefteå. 

Skellnora.  Kongsgård  af  tre  och 
3/8  mtl  krono  (ej  33/4  efter  Tuneld)  uti 
Fresta  socken  af  Wallentuna  härad  och 
Stockholms  län,  vid  Norrvikens  östra 
strand,  der  Wallentunasjöns  vatten  ut- 
löper, har  från  1276,  åtminstone  delvis, 
varit  kyrkogods,  från  1389  Wadstena 
klosters  egendom  genom  gåfva  af  Carl 
Ulfson  Sparre;  kom  år  1410  till  magen 
Knut  Bonde  för  en  tid,  indrogs  från 
kyrkan  vid  reformationen  och  skänktes 
1561  af  kon.  Erik  XIV  till  ståthållaren, 
sedermera  riksrådet  och  amiralen,  frih. 
Claes  Christerson  Horn,  innehades  i  bör- 
jan på  1600-talet  af  Berfeldt,  sednare 
åter  af  Horns  måg,  r.  r.  Per  Person 
Sparre,  från  hvars  fru  det  reducerades 
af  kon.  Carl  XI,  och  har  derefter  varit 
kungsgård  och  utarrenderad.  Gården  är 
bebyggd  med  ett  stort  stenhus,  först 
uppfördt  1663,  nedrifvet  1740  och  åter 
uppbygdt;  härtill  höra  vacker  trädgård 
och  qvarn.  Stället  finnes  afritadt  i  gr. 
Dalbergs  Svecia  Ant.  et  Hodierna. 

Sken.  By  uti  Annerstads  socken  af 
Sunnerbo  härad  och  Kronobergs  län,  af 
2  mtl  sk.,   V4   mtl   fr.   gästgifveri,    med 


150 


Skenc. 


lädergarfveri,  bränneri,  1  såg-  och  2 
rajölqvarnar,  ålfiske  och  förut  äfven  pap- 
persbruk, är  belägen  vid  den  vattenrika 
Bolmån,  l/8  mil  vester  om  kyrkan,  som 
ligger  8 !/2  mil  från  Wexiö.  I  denna  by 
med  cirka  135  inbyggare  föddes  år 
1649  af  bondeföräldrar  sedermera  dora- 
prosten Enevald  Widebeck,  död  som 
biskop  i  Lund.  Han  kallade  sig  Wide- 
bäck  efter  videbuskarna  vid  bräddarne  af 
en  bäck  i  närheten  af  fädernehemmet, 
har  utgifvit  flera  skrifter  och  räknas 
bland  våra  i  grekiska  lärda  män  och, 
hvad  ännu  mera,  en  sann  andans  man. 
Skens  fiske  vid  Bolmåns  utfall  ur  Bol- 
men,  deri  kungslotten  sålts  af  konung 
Knut  Eriksson  (1167—1199)  till  Ny- 
dala  kloster,  namnes  i  våra  äldsta  diplo- 
raer,  kalladt  Skent,  Skcetin  1200 — 54  och 
tillhörde  den  gamla  småländska  slägten 
Natt  och  Dag.  Riksrådet  Bengt  Matts- 
sons söner  afstodo  detta  fiske  åt  mun- 
karne i  Nydala  omkring  1219;  den  del, 
som  tillhört  Byarumsklostret,  såldes,  efter 
nunnornas  afflyttning  till  Skokloster,  af 
priorissan  Benedicta  till  Nydala  1254. 
Vid  1760  hade  kyrkoherden  96  ålar  i 
tionde  af  detta  fiske.  Det  har  den  3 
April  1846  blifvit  af  kronan  under  vissa 
vilkor  afstådt  till  bolaget  för  sänkning 
af  sjöarna  Bolraen  och  Drafven.  Pap- 
persbruket anlades  1681  (?)  af  kyrko- 
herden J.  Wallin;  af  egare  nämnas 
vidare  länsman  Nils,  fader  till  förut- 
nämnde Widebeck;  år  1838  var  löjt- 
nant Hammarberg  egare.  Ar  1819  an- 
lades garfveriet  utaf  faktor  S.  Norlander, 
som  ännu  är  deraf  egare.  Af  närva-  ! 
rande  egare  nämnas  vidare  häradsskrifvare 
O.  Verdier  och  handlanden  Mattsson. 
Hela  fastighetsvärdet  var  i  1863  års 
bevillning  upptaget  till  68,000  rdr  rmt. 
Nämnda  år  utgjorde  l7/8  mtl  Sken  med 
[|  mtl  utgårdar  en  för  ståndspersoner 
bebyggd  egendom,  hvartill  hörde  flera 
af  ofvannämnda  verk.  Från  gästgifvare- 
gården  skjutsas  till 

Trollestorp  n.  o lVg  mil. 

Hamneda  s.  o I1/.,     » 

Wrå  i  vester       .....     lVo     * 

Skene,  en  by  uti  Örby  socken,  Marks 
härad  af  Elfsborgs  län,  V*  mil  n.  v. 
från  kyrkan,  som  ligger  3%  mil  från 
Borås,  innefattar  3  mtl  frälse,  2*/8  mtl 
skatte,  V2  mtl  krono,  på  13  bruknings- 


Skeninge. 

delar,  och  beboddes  år  1863  af  362 
inbyggare  på  97  hushåll.  Här  är  post- 
expedition, marknadsplats  och  nyligen 
inrättadt  apothek  samt  gästgifvaregård, 
hvarifrån  skjutsas  till 

Ramslätt  n.  o I1/.,  mil. 

Seglered  n.  v l3/4     » 

Bonared  v 1  » 

Hunnaryd  ö l°/8     » 

Sundholmen  s.  v l°/8     » 

Skeninge  (Skenninge).  Uppstad,  be- 
lägen uti  Göstrings  härad  af  Linköpings 
län,  på  den  rika  Ostgötaslätten,  245/8 
mil  från  Stockholm,  3  mil  från  Linkö- 
ping, ll/4  mil  från  Wadstena,  har  namn 
af  den  genom  staden  flytande  Skenaån, 
som  vid  islossningen  under  4  å  5  dygn 
med  stark  fart  skenar  åstad  liksom  en 
vild  häst,  hvilket  anses  gifvit  anlednin- 
gen till  namnet.  Tiden  för  stadens  an- 
läggning får  man  söka  långt  tillbaka  i 
hedendomen;  så  väl  äldre  som  yngre 
historieskrifvare  tala  om  den  urgamla 
staden  Skeninge,  som  hade  redan  under 
Sverker  Ls  tid,  omkring  år  1135,  så 
tillväxt,  att  den  kallades  Caput  Gotlnce 
eller  Göta  rikes  hufvudstad  och  ett  stort 
handelssamhälle  (magni  comraerciicivitas). 
Den  räknade  ock  1,800  bofaste  borgare 
och  4,000  köpmansgesäller,  hvadan  sta- 
den anses  hafva  intagit  en  mycket  vid- 
sträcktare område  än  nu,  eller  haft  åt- 
minstone en  genomskärning  af  enfjerdings 
väg,  samt  äfven  drifvit  en  vidsträckt 
handel  öfver  allt  i  mellersta  Sverige, 
enär  vid  den  tiden  hvarken  Wadstena, 
Askersund  eller  Jönköping  funnos  till 
och  Linköping  endast  var  ett  kloster- 
hemvist. Benämningen  Kungshögahatt, 
såsom  högsta  punkten  af  Löfvwgsborgs- 
slätten  kallas,  anses  hafva  afseende  på 
den  kungsgård,  som  skall  hafva  legat 
vid  Löfvingsborg,  der  stadens  myndiga 
män  och  fogdar  antagas  haft  sin  hof- 
hållning.  Bland  dessa  konungs-fogdar 
omnämnes  en  från  Helsingland  af  ovan- 
lig längd,  Thore  Lång,  till  hvars  ära 
en  stod  varit  upprest  på  stadens  torg, 
midtemot  nuvarande  rådhuset.  Att  Ske- 
ninge haft  sin  egen  rätt,  hvarifrån 
intet  vad  egde  rum,  antages  af  det  vidt- 
utbredda  ordspråket:  För  Skeninge  rätt 
och  Wadstena  slätt  bevare  oss  milde 
Herre  Gud!  Hatten  var  ock  så  sträng, 
att    stöld    af    blott    sex    styfvers    värde 


Skeuiiigc. 


Skeninge. 


151 


belades  med  dödsstraff.  Såsom  ett  märk" 
licrt  bevis  på  stadens  anseende  och  makt 
torde  förtjena  anföras  hvad  man  läser 
om  Fyllda-konung  Dagers  anfall  mot 
Ryssland,  att  hans  krigshär  bestod  af 
tfGöther,  Svenske  och  Skeningeboar»; 
alltså  voro  de  sednare  så  talrika,  att  de 
blefvo  särskildt  nämnda.  Stadens  stor- 
lek och  invånames  talrikhet  bevisas  ock 
deraf,  att  här  funnits  trenne  kyrkor: 
Wårfrukyrkan,  Ail/uh/ona-  och  Märtens- 
tyrkan,  samt  ett  Helge<mdsbnå,  omnämdt 
1:2 1*3  i  ett  testamente,  och  hvarefter  nu- 
varande Hospital*-  eller  Spetals-hngen 
torde  vara  uppkallad.  Afven  af  klostren, 
hvaraf  ha  funnits  2:iie,  ett  raunke-  (Do- 
minikanev)  och  ett  nunne-kloster,  har 
staden  dragit  icke  ringa  fördelar,  enär 
de  voro äfven  uppfostringsanstalter;  nunne- 
klostret var  helgadt  åt  S:t  Ingrid,  född 
af  adlig  slägt  i  staden,  sedermera  kallades 
det  S-.t  Mårtens  kloster  efter  dess  andra 
grundläggare  och  välgörare  kon.  Magnus 
Ladulås  (grundvalen  lades  af  kon.  Wal- 
demar 1272).  Märkligt  är,  att  detta 
kloster  ej  delade  de  öfrigas  öde  1527, 
utan  fingo  nunnorna  här  rättighet  att 
qvarstanna     äfven     efter     reformationen. 

»in  ytterligare  bevis  på  stadens  an- 
seende kan  anföras:  att  konung  Magnus 
Ladulås  år  1285  lät  härstädes  anlägga 
en  myntpress,  äfvensom  att  den  berömde 
ms  de  Dacia,  hvilken  1271  blef  lä- 
rare vid  klosterskolan,  lyftade  densamma 
till  ett  sådant  anseende,  att  den  ämnades 
till  presters  bildning  och  blef  den  för- 
nämsta högskolan  i  norden.  I  staden 
ha  dessutom  hållits  flera  möten  och 
herredagar,  såsom  år  1248  det  bekanta 
Skeniuge  möte,  hvarigenom  påfveväldet 
egentligen  försts  tadgades  och  organisera- 
des i  Sverige,  och  det  af  år  1280,  hvarvid 
beslöts,  att  allmän  landsfrid  skulle  hållas 
helig;  år  1284  utvaldes  här  Magnus 
Ladulås'  fyraårige  son  Birger  till  konung. 
Dessutom  höllos  här  möten  af  mindre 
betydenhet  åren    1303,    1335,    1342   och 

1.  Omkring  300  ar  hade  alltså 
Skeninge  varit  i  stort  anseende  och  en 
skådeplats  för  rikets  vigtigaste  ange- 
lägenheter; men  åtskilliga  orsaker  på- 
skyndade dess  fall  från  början  af  15:de 
århundradet.  Andra  städer  uppstodo  — 
isynnerhet  tillväxte  det  närbelägna  YVad- 
stena.     Det  kungliga  hofvet  flyttade  till 


Stockholm,  och  Folkungaätten  hade  för- 
svunnit från  Bjälbo;  men  de  väsendt- 
ligaste  orsakerna  till  stadens  förfall  voro 
de  förfärliga  eldsvådor  och  fiendtliga 
härjningar,  som  öfvergingo  densamma. 
Så  lades  bästa  delen  af  staden  i  aska 
jemte  kyrkorna  och  dominikaner-klostret 
år  1447  den  17:de  September,  hvar- 
efter Danskarne  kommo  till  och  förödde 
staden  med  eld  och  svärd.  Återstoden 
förstördes  af  en  ny  eldsvåda  1466,  — 
och  1520  blef  staden  af  Kristian  Tyrann 
alldeles  utplundrad  och  afbränd.  Ar 
1543  måste  den  genom  en  hård  brand- 
j  skatt  befria  sig  från  Däckens  och  hans 
anhängares  sköfiingar;  men  år  1545  för- 
störde en  total  brand  allt  hvad  staden 
hade  öfrigt  efter  de  förra  härjningarna. 
Det  var  då  som  Gustaf  I  förvandlade 
staden  till  en  bondby  med  underliggande 
IQ  kronoåttingar,  dem  kronobönder  skulle 
bruka  mot  en  årlig  afgift  till  kronan, 
hvilket  tillstånd  räckte  till  år  1570,  då 
konung  Johan  III,  för  att  åter  upprätta 
staden,  skänkte  den  hvarjehanda  privile- 
gier, hvilka  sedermera  flera  gånger  be- 
kräftades och  tillöktes.  Staden  har  2:iie 
gånger  varit  bortförlänad  åt  högre  era- 
betsmän  och  år  1664  anslagen  jemte 
flera  härader  till  enkedrottningens  lif- 
geding.  Under  de  sednare  nära  300 
åren  har  stadens  återupprättande  blifvit 
i  väsendtlig  mån  hämmadt  och  fördröjd  t 
genom  svåra  eldsvådor  åren  1718,  1760 
och   1788. 

Angående  stadens  äldre  utseende  säger 
Olaus  Magnus,  att  alla  dess  gator  sam- 
raanlupo  vid  torget  liksom  radierna  vid 
medelpunkten  af  en  cirkel;  år  1849  be- 
skrifves  staden  med  ganska  trefligt  ut- 
seende; men  gatorna  voro  nog  smala 
och  oregelbundna,  saknande  somligstädes 
stensättning.  Husen,  knuthuggna  och 
brädbeklädda,  voro  till  större  delen  två 
våningar  höga  och  betäckta  med  tegel- 
pannor; några  voro  dock  helt  små  och 
låga  samt  försedda  med  bräd-  eller  torf- 
tak.  Stadens  areal  uppgifves  till  47  tid 
(år  1815  till  38  tid),  dess  längd  till 
1,200  alnar  och  bredd  till  700;  inom 
detta  område  skola  finnas  164  tomter, 
hvaraf  144  bebyggda,  enligt  Landshöf- 
dingeembetets  sednaste  femårsberättelse. 
Af  märkliga  byggnader  nämnas  kyrkan, 
som  efter  professor  Brunii  mening  skall 


152 


SUeniuge. 


Skenas. 


vara  den  yngsta  af  stadens  fordna  trenne. 
Hon  är  af  tegel,  68  alnar  lång  och  33 
alnar  bred  samt  har  ett  52  alnar  högt 
torn.  Östra  gafveln  prydd  med  nischer. 
I  det  inre  finnas  många  märkliga  graf- 
stenar.*)  En  ny  kyrkogärd  är  invigd  utom 
staden.  Rådhuset  vid  stora  torget,  2 
våningar  högt  och  af  sten,  är  uppfördt 
1770.  För  öfrigt  har  staden  apothek, 
postkontor,  brandförsäkringskomitté  m.m. 
—  Folkmängden,  som  år  1760  utgjordes 
af  640,  år  1815  af  851,  år  1850  af 
1,224,  uppgick  den  1  Januari  1864  till 
1,542  personer. 

Stadens  styrelse  består  af  borgmästare 
och  3  rådmän;  ännu  1683  hade  den  2 
borgmästare  och  har  äfven  haft  6  råd- 
män. I  kyrkligt  hänseende  utgör  Ske- 
ninge ett  regalt  pastorat  af  l-.sta  klassen 
med  Helgona  och  Bjälbo  landsförsamlin- 
gar till  annexer;  det  hörer  till  Göstrings 
kontrakt  af  Linköpings  stift.  I  fråga 
om  undervisningsanstalter  har  staden  2:ne 
skolor,  stadsskolan  med  en  rektor  samt 
folkskolan   med   115  barn. 

Tillväxten  uti  folkmängd,  såsom  ofvan 
är  visad,  härrörer    utaf  det,    sedan  laga 
skiftet    egt    rum,    förbättrade  jordbruket 
på  den  staden  tillhöriga  mark,  utgörande 
1,240    tid    åker,    50    tid    äng,    400  tid 
skog  och  beten,    tillsammans  1,690  tid, 
eller    enligt    ingeniör    Ljunggrens   karta 
1,817  tid,  sattaimtl  till  2 13/4  hemman; 
detta  är   numera  grundvalen  för  stadens 
bestånd,    jemte     de    fyra    marknaderna: 
Walborgs-,    Olofs-,    Mor-    och    Mickels- 
messorna  (i  Februari,    Maj,    Augusti  och 
September),    som  äro  i  synnerhet  af  be- 
tydenhet för  oxhandelns  skull.     Markna- 
den i  Augusti  kommer  likväl  hädanefter, 
enl.  Kommerce-kollegii  tillkännagivande, 
att    utbytas    mot    en    frimarknad  i  Sep- 
tember.   Handeln  bedrefs  år  1810  af  7, 
1862  af  16  personer   med   18  personers 
betjening,  hvilka  erlade  i  bevillning  208 
rdr  50  öre.   Handtverkerierna  sysselsatte 
år  1862:  43  personer  med  88  arbetare, 
hvarjemte    51    idkade    handtverk    såsom 
försörjuingsmedel;     i    bevillning    erlades 
356 V2    rdr    rmt.     Af  fabriker  funnos  3 
färgerier,   1   ätticksfabrik    med    11    arbe- 
tare;   bevillningen    uppgick   nämnda    år 


*)  Se  Konstanteckningar   under  en  resa  år   1849 
af  professor  Brunius. 


till    37    rdr    rmt.     År    1815    uppgifves 
staden  haft  en  tapetfabrik   och   1   spinn- 
skola. —  Uppskattningsvärdet  1862  var 
864,176    rdr    rmt,    hvaraf  465,458  rdr 
för  hustomter,  utom  allmänna  byggnader, 
taxerade    till    27,800   rdr,    370,918  rdr 
för    stadens    jord.     Bevillningen  erlades 
år  1862   med  1,637  rdr  61  öre,  hvaraf 
1,044  rdr  för  inkomst    och  249  rdr  40 
öre  utgörande   personliga  skyddsafgiften. 
—  Staden,    som   år  1664  innehade   det 
47:de  rummet  bland  rikets  städer,  1735 
liksom  1816  det   49:de,    1845    åter  det 
47-.de,    innehar    nu    det    51:sta.     I    sitt 
vapen  förde  staden  i  äldre  tider  jungfru 
Mari<e  bild  med    en  gyllene    krona  och 
Jesusbarnet  på  armen ;  men  i  nyare  sigill 
bär    hon    i   stället    spira.     Staden    eger 
diligenskommunikation  med  Norrköping. 
Skenas.     Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Westra  Wingåkers  socken    af  Nyköpings 
län,  beläget  på  en  vacker,    med  ek  och 
annan    löfskog    bevuxen    landtunga    vid 
Kolsnarens    norra    strand,    3/4    mil    från 
Westra  Wingåkers  station,  7l/2  mil  från 
Nyköping;    utgör   med  Sund   V4  mantal 
frälse-säteri  samt  10 '/2  mtl  underlydande 
(häraf  3/8  mtl  Båssenberga    och   Vg   no  ti 
Svanvik  sammanbyggda  med  Skenas)  ett 
gods,    tax.    till    213,600    rdr   rmt,    häri 
inberäknadt  värdet  af  Låttra    qvarn  och 
Båssenberga    såg    samt    frälse-räntor    af 
274  mantal.     Tax.värdet    för   säterihem- 
manen,  IV4   mtl,    var  24,000    rdr   rmt. 
Skenas  har  såsom  by    lydt   under  Julita 
kloster    och    omtalas   redan    1397   i  ett 
klosterbref,  der  Gunnar  i  Skedbonäs  om- 
talas; blef  först  år  1666  en  sjelfståndig 
gård,    i    det    kongl.    rådet    grefve    Erik 
Dahlberg  utbytte  Skenas  mot  några  hem- 
man i  Halland  och  förvärfvade  det  säteri- 
frihet  samt   bebyggde    gården  med  2:iie 
stenhusflyglar,    af    hvilka    den    ena  (den 
vestra)    ännu    står    qvar,    den   andra    är 
efter  en  brand   1766  ombyggd.  Ar  1691 
löste  grefve  Dahlberg    Skenas  ur  reduk- 
tionen, och  att  han  ofta  och  gerna  vista- 
des på  denna  sin   gård,    åtminstone  un- 
der Carl  XLs  förmyndares   regering,    er- 
fares  af  hans    dagbok.     Erik    Dahlbergs 
systerson,     Aron     Leuchovius,    som    var 
inspektor  på  godset,  var  farfader  till  den 
frejdade  major  Ehrengranat,  som  utmärkte 
sig  i  Finska  kriget  på  1740-talet.    Med 
Dahlbergs    dotter    öfvergick    Skenas   till 


Skenas. 


Skenas. 


158 


öfverste-löjtn.  Joachim  Christian  v.  Beijer 
och  efter  hans  död  i  slaget  vid  Oposna 
i  Polen  med  hans  dotter  till  r.  r.  gr. 
Johan  Gyllenborg,  död  1752.  Inom 
Gyllenborgska  slägten  skall  Skenas  for- 
bfitYit  ända  till  1838,  då  det  köptes  af 
g  ref  ve  B.  Oxenstjerna;  men  gen. -majoren 
Göran  Gabrielsson  Oxenstjerna,  gift  med 
Sara  Gyllenborg,  betin  nes  hafva  skrifvit 
sig  till  Skenas,  der  han  dog  1788;  han 
ådagalade  stor  tapperhet  och  rådighet 
vid  Willmanstrand  i  Finnland  år  1741. 
Sonen,  Axel  Fredrik,  hofrättsråd  i  Wasa 
och  en  af  kon.  Gustaf  IILs  tillgifnaste 
vänner,  dog  här  1841.  Hans  äldsta  son 
var  skalden,  som  längre  fram  kommer 
att  omnämnas.  Godset  innehades  seder- 
mera af  öfverste-löjtn.  von  Ihre,  1862 
af  hans  arfvingar  och  köptes  1863  för 
200,000  rdr  rrat  af  öfverste-löjtn.  baron 
Palmstjerna.  —  Det  enda,  som  kan  sägas 
om  Skenas,  hörande  till  dess  kultur- 
historia är  hvad  Djurberg  upplyser  oss, 
att  gården  bestod  1818  af  21/4  mtl  och 
egde  18  t:rs  utsäde  i  god  sandblandad 
lera,  hjelpligt  höbol  och  skog,  samt  att  det 
i  dag  är  lika  oansenligt  bebygdt,  som  det 
var  1668;  men  om  Skenas  finnas  andra 
anteckningar,  som  göra  det  till  den  för- 
nämsta landtgärden  i  sitt  slag  i  Sverige, 
nämligen  dess  minnen  af  svenska  sång- 
gudinnors både  högtids-  och  hvardagslif. 
Det  är  besjunget  af  skalderna  Runius, 
von  Dalin,  Creutz,  Gyllenborg,  Oxen- 
stjerna och  Bergklint,  af  hvilka  Johan 
Gabriel  Oxenstjerna,  Skördarnes  sångare, 
föddes  här  år  1750  (f  1818).  I  slutet 
af  inledningen  till  nämnda  sång  heter  det: 
Och  Skenas!  du,  hvars  fagra  bygd 

o 

At  sånggudinnan  alltid  egnad, 
Af  Runii  qvädeu  åldrigt  fägnad, 
Emottag  Creutz  i  samma  skygd, 
Der  Gyllenborg  ännu  är  hägnad. 
Ur  obesökta  skuggors  famn, 
Som  dig  för  verldcns  åsyn  dölja, 
Se  redan  ditt  bekanta  namn 
Med  dina  söners  minnen  följa. 
Och  om  ej  skaldens  hopp  bedrar, 
Bebodd  af  sangenä  gudamakter, 
Tag  in  ditt  rum   bland  Sveriges  trakter 
Som  dess  Vaucluse  och   Mnnlua. 
De  ställen  vid  hvilka  Oxenstjernas  minne 
är  fästadt,  äro   ett  par  lindar,   af   honom 
planterade   1768  vid  porten   åt  sjösidan, 
samt   den  s.  k.  »poetiska   linden»,    Oxen- 
vi. 


stjernaa  lind,  vid  vägen  upp  till  parken 
från  gården.  Linden  vördas  såsom  en 
af  Skenas'  förnämsta  märkvärdigheter.  — 
På  andra  sidan  sjön  ligger  ett  berg,  som 
kallas  Ufveberget;  der  synas  lemningar 
efter  en  gammal  ringmur,  som  säges 
hafva  varit  ett  vikinganäste.  Utsigten 
från  berget  skall  vara  särdeles  vacker. 

Skenas,  fordom   Schedenäs,  Schenäs, 

en  kungsgård  af  37/s  ni  ti  uti  O.  Husby 
socken  af  Ostkinds  härad  och  Linköpings 
län,  har  ett  vackert  läge  vid  B  rå  viken, 
2V2  niil  från  Norrköping;  härtill  höra 
kungsträdgård,  kalkugn,  fiske  och  11 
lägenheter,  alltsammans  i  1863  års  be- 
villning värderadt  till  103,500  rdr  rmt. 
Nuvarande  u  byggnad  en  är  af  trä  och 
förfallen,  äfvensom  trädgården.  Ar  1342 
skall  godset  hafva  blifvit  af  kon.  Magnus 
och  hans  gemål  utbytt  till  Knut  Folkeson 
Grip;  1488  har  det  genom  arf  på  qvinno- 
sidan  tillfallit  Knut  Eskilson  Baner,  gift 
1477  med  Kristina  Eriksdotter  (Ornfot). 
Det  egdes  af  drottning  Margareta  som 
arfgods  på  1550-talet,  kom  vid  arfskifte 
1572  till  hertig  Magnus  af  Östergötland, 
hemföll  till  kronan  vid  hans  död  1595, 
innehades  sedermera  af  hertig  Carl  Philip, 
enkedrottning  Kristina,  Johan  Kasimir, 
som  jemte  sonen  Adolph  Johan  förbätt- 
rade slottet  och  här  ofta  hade  hofhåll- 
ning;  det  plundrades  och  uppbrändes 
1719  af  Ryssarne  och  bl  ef  1720  ned- 
rifvet  för  materialemas  begagnande  till 
enskilda  byggnader.  —  Godset  indrogs 
vid  reduktionen,  förpantades  1678  till 
riksrådet  friherre  Gustaf  Kurck,  gafs  år 
1680  som  morgongåfva  till  drottning 
Ulrika  Eleonora,  anslogs  1682  åt  lands- 
höfdingen  på  lön;  har  sedan  1700-talet 
varit  bortarrenderadt.  Arrende-summan 
var  för  30  år  sedan  54  t:r  säd  och  1,105 
rdr,  är  nu  373 V3  t:r  säd. 

Skenas  fordna  präktiga  slott  med 
dess  sköna  trädgårdar,  alléer  och  parker 
äro  afritade  i  grefve  Dahlbergs  Svecia 
Antiqua  et  Hodierna. 

Efter  llyssarncs  omnämnda  härjning 
byggdes  i  kungsgärdens  stora  äng,  inidt 
emot  Sätcrsunds  holme  i  Ovarsebo  soc- 
ken, en  skans,  och  1742  uppfördes  här 
2:ne  batterier,  som  bestyckades  åter  år 
1788  på  kronans  och  Norrköpings  stads 
bekostnad,   men   nu   förfallit. 

20 


154 


Skephult. 


Skeppcrstad. 


Skephult.  Annex-socken  till  Seglora 
pastorat,  är  belägen  uti  Marks  härad  af 
Elfsborgs  län,  2V4  mil  från  Borås,  gränsar 
i  norr  till  Kinnaromma,  i  öster  till  Eoa- 
sjö  och  Redslered  i  Kinds  härad,  i  söder 
till  Örby,  i  vester  till  Fritsla  samt  om- 
fattar 0,405  qvadratmil,  hvaraf  0,oi5  äro 
vatten.  Marken  är  bergaktig  och  mindre 
bördig,  rådande  jordmånen  sand-  och 
mjäljord.  Skog  växer  till  husbehof.  Sock- 
nen, som  år  1805  beboddes  af  497  och 
1863  af  öfver  890  personer  på  194 
hushåll,  innefattar  74  mtl  krono,  8V24 
skatte,  3/4  frälse,  taxerade  till  119,500 
rdr  rmt,  och  4  sågar,  1  q  värn  till  1,400 
rdr.  Kyrkan,  belägen  Vg  mil  från  mo- 
derkyrkan, är  af  trä  och  skall  vara  byggd 
redan  1390.  I  socknens  fasta  folkskola 
erhöllo  under  året  1862:  61  barn  under- 
visning af  en  examinerad  lärare,  medan 
70  undervisades  i  hemmet. 


gårdar  finnas  inom  sock- 
V4  skatte 
-  V4  mtl 
kronolänsmans-boställe, 
må  nämnas:  lVg  mtl 
mtl  Skephult.  —  Dän- 
gevik,  Höghdt,  Backen  och  Gudsryd.  -  - 
Adress:  Borås. 


Inga  större 
nen ;    här    må    dock    nämnas 
Hunnaryd,    med    gästgifveri. 
kr.   Näck  er  sjö  är 
—  Af    hemman 
sk.   Skepared,  Vg 


Skepparslöf  (skrifves  Skipparslöf  i 
1825  års  jordebok).  Annex-socken  till 
Asums  pastorat,  är  belägen  uti  Gärds 
härad  af  Christianstads  län  och  omfattar 
0,225  qvadratmil  land,  fördelade  på  245/12 
mantal,  hvaraf  16°/8  skatte,  4:}/8  krono, 
3°/i>2  frälse.  Marken  ar  dels  bergig  och 
delsjemn;  rådande  jordmånen  är  på  slätt- 
bygden ömsom  sand,  ömsom  svartmylla, 
i  skogstrakten  sand.  Enligt  Djurberg 
saknade  år  1818  alla  hemmanen  skog, 
utom  4,  som  uppgifvas  haft  deraf  till 
husbehof.  Socknen  beboddes  år  1805 
af  826  och  1862  af  öfver  1,360  per- 
soner. Kyrkan  är  belägen  5/s  mil  från 
moderförsamlingens.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  och  en  flyttbar  små- 
barnsskola, der  under  året  1862:  165 
barn  undervisades  af  en  examinerad  och 
en  oexaminerad  lärare.  Endaste  forn- 
minnena äro  en  mängd  större  och  mindre 
s.  k.  jättegrytor  uti  en  på  jorden  lig- 
gande stor  sten,  kallad  Pricke  sten,  af 
omkring  6  alnars  längd  och  bredd  samt 
3l/2  alnars  höjd. 


Taxeringsvärde  och  Bevillning 

för  jordbr.fast.  1,205,205  rdr.  1862: 

»  annan  d-.o  16,500  »     för  egendom  369:  1 5. 

»  folksk.byggnad    2,500»      »   inkomst  146:93. 
»  Öllsjö  bete  (Statens)  150  »      »  eft.  III  art.  19:  75. 

S:a  1,224,355  rdr.  S:a  rdr  535:83. 

Största  gården  är  berustade  säteriet  Uddarp, 
som  har  sin  särskilda  artikel.  Af  socknens  öfeiga 
byar  och  gårdar  må  nämnas  Skepparslöfs  by,  på 
27  N.-r,  IOV2  m^  skatte,  1  mtl  krono  (pastors- 
annex-hemman); här  märkas  af  gårdar  JVs  11, 
V2  mtl,  äfven  kalladt  Källunda,  och  Vg  mtl  i 
M  6,  tillsammans  taxerade  till  30,650  rdr  rmt; 
egare  presidenten  Berg  von  Linde.  Jtä  5  och  6, 
1  mantal,  som  äfven  benämnes  Nygård;  ett 
bränneri  finnes  i  denna  by.  Ölsjö  by  på  18  N:r, 
hvaraf  1,  6,  8,  11,  13,  16,  18  äro  35/l2  mtl 
utsockne  frälse,  utgöra  Ifg  mtl,  tax.  till  68,260 
rdr,  och  ett  gods,  som  eges  af  en  bonde;  M  3, 
l//t  mtl  skatte,  tillhör  Christianstads  hospital; 
M  5,  1/2  mtl  krono,  är  regiments-skrifvare- 
M  7,  i/2  mtl,  kronolänsmans-boställe.  —  3/4 
mtl  utsockne  frälse  Bockeboda  är  en  donation  af 
Christiau  IV  till  Christianstads  borgare  och  enl. 
kongl  resolution  af  den  27  Aug.  1858  Öfverlåten 
till  staden,  mot  vilkor,  att  den  årl.  till  dess 
borgm.  erlägger  2,000  rdr  rmt.  V2  mtl  rusthåll 
Sönnerlycka  har  3  egare.  —  */2  mantal  skatte 
Bjernhult  har  en  egare. 

Socknen    ligger    3/4    mil    från    adress-orten, 
Christianstad. 

Skepperstad.  Annex-socken  till  Hult- 
sjö  pastorat,  är  belägen  uti  Westra  härad 
af  Jönköpings  län,  1/2  mil  i  öster  från 
moderförsamlingen,  som  ligger  5T/4  mil 
från  Wexiö,  gränsar  i  öster  till  Lanna- 
skede  och  Fröderyd,  i  norr  till  Wallsjö 
samt  omfattar  på  ll/4  mils  längd,  l/4 
mils  bredd  en  areal  af  0,358  qvadratmil, 
hvaraf  0,057  äro  vatten.  Marken  är  i  all- 
mänhet bergig;  jordmånen  på  de  flesta 
ställen  sandblandad.  Skog  växer  till  hus- 
behof. En  god  del  af  socknen  upptages 
af  Linnö  sjö;  Skepperstads-ån,  kommande 
ur  Ljung-  och  Bår-sjöarne  och  gående  in  i 
Fröderyds  socken,  skall  fordom  varit  segel- 
bar. Socknen,  som  1810  beboddes  af 
594  och  1862  af  1,105  personer  på 
277  hushåll,  innefattar  17%  sk.,  1  kr., 
l5/8  fr.,  tills.  20  mtl;  all  fastighet  var 
i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde  af 
467,500  rdr  rmt,  hvaraf  5,300  rdr  för 
2  qvarnar,  2  sågar,  garfveri  samt  en 
kalkugn  vid  Fröset,  ll/2  mtl  skatte,  l/2 
mantal  frälse. 

Skiparstad  hade  kyrka  omkring  1300. 
Kyrkan,  af  sten,  förseddes  med  tom  år 
1809,  sedan  klockstapeln  år  1801  blifvit 
förstörd  af  åskeld;  efter  reparationen  1833 
är  kyrkan  45  alnar  lång.  Barnunder- 
visningen bestrides  gemensamt  med  Hjert- 


Skopplamla. 


Skepplanda. 


156 


landa  uti  en  flyttbar  folkskola,  der  uudcr 
året  1862:  165  barn  uudervisades  af  en 
examinerad  lärare.  ASfornUirmingar  finnas 
ruustenarnc  M  1,234  och  1,236  i  Lilj. 
K.  U.;  på  Solkaryds  cgor  finnas  40 
ättehögar,  som  befunnits  inuti  hvälfda 
med  sten.  Vid  Tammcbäck  förmodas  ett 
slag  hafva  statt  af  der  funna  värjor  ra.  m. 
Af  gärdar  märkas:  skatte-rusthållct  Skärsjö, 
se  deu  art.  —  V4  mll  skatte  Ekenäs,  eges  af 
eu  landthandlande  och  utgör  största  gården,  som 
eges  på  eu  hand.  Största  byar  äro  43/4  mtl 
skatte,  1  mantal  krono,  prestgård,  V2  frälse 
Skepperstad,  och  23/4  mtl  sk.,  '/j  fr.  Solkanjd. 
En  gärd  i  Frösets  by  uppgifves  heta  Slottet.  — 
Adress:  Wrigstad. 

Skepplanda,  SkepUmda  (i  1825  ars 
jordebok),  raodersocken,  är  belägen  uti 
Ahle  härad  af  Elfsborgs  län,  på  östra 
sidan  om  Göta  elf,  l3/4  mil  från  Kong- 
elf,  31  .2  mil  från  Göteborg,  omgifves  i 
norr  af  S:t  Peders  och  Hålanda  socknar, 
i  öster  af  Östad,  i  söder  af  Kilanda  och 
Starrkärrs  socknar  samt  omfattar  0,639 
qvadratmil,  hvaraf  0,i65  vatten.  Rådande 
jordmånen  är  lera,  till  en  mindre  del  sand. 
Kronoallmänningen  Risveden  lemnar  hem- 
manen nödigt  byggnadstimmer  samt  ved. 
Socknen,  som  år  1805  beboddes  af  2,096 
och  1863  af  öfver  3,080  inbyggare  på 
686  hushåll,  innefattar  437/g  mtl  skatte, 
25/i«  krono,  135/8  frälse,  taxerade  till 
1,452,600  rdr  rrat;  verk  och  lägenheter 
äro  taxerade  till  72,000  rdr.  Bevillningen 
efter  II  art.  var  725  rdr  rmt. 

Kyrkan  är  gammal,  byggd  af  gråsten 
och  försedd  med  torn;  på  gafveln  synes 
en  kongl.  krona,  Carl  XILs  namn  och 
årtalet  1698,  allt  af  jern.  Under  den 
starka  storm,  som  rasade  den  31  Okt. 
1864,  nedslog  åskan  i  kyrkan,  hvarvid 
kopparkulan  pä  tornets  spets  klöfs  midt 
itu,  stora  stycken  af  spånbeklädnaden 
lössletos,  tornrauren,  som  "är  af  gråsten 
och  fulla  3  alnar  tjock,  remnade  på  2 
sidor,  och  nästan  alla  fönstren  sönder- 
slogos;  någon  skada  inuti  kyrkan  för- 
orsakades ej.  Socknen,  som  hittills  med 
S-.t  Peder  eller  Gamla  Lödöse,  Tunge, 
llälanda  och  Sköfde  utgjort  ett  regalt 
pastorat  af  l:sta  klassen,  hörande  till 
Domprosteriets  Norra  kontrakt  af  Göte- 
borgs stift,  kommer  nu  vid  blifvande 
ledighet,  enligt  kongl.  förordnande  af  den 
19  Juni  1863,  att  delas  i  tvänne,  det 
ena   pastoratet    med    oförändradt   namn, 


bestående  af  Skepplanda,  S:t  Peders  och 
Tunge  församlingar,  det  andra,  som  skall 
kallas  Sköfde  pastorat,  bestående  af  Sköfde 
och  Hålauda  församlingar.  Den  till  kyrko- 
herden i  Skepplanda  hittills  utgående 
vederlagsspannmålen  delas  mellan  de  bada 
kyrkoherdarne,  så  att  h vardera  uppbär 
hvad  deraf  inom  hans  pastorat  inflyter. 
I  socknens  fasta  skola  undervisades  1862 
130  barn  af  en  examinerad  lärare,  medan 
390  undervisades  hemma.  Socknens  forn- 
minnen röra  sig  omkring  den  förd  na  kungs- 
gården Al/hem,  socknens  märkligaste  ställe, 
till  hvilken  art.  hänvisas.  Af  historisk 
märkvärdighet  eger  socknen  ett  minne 
från  konung  Kristian  den  Omildes  tid. 
Efter  Svenskarnes  nederlag  vid  Lillan, 
omnämndt  under  den  art.,  drog  konung 
Kristian  med  sin  här  öfver  elfven  in  i 
Westergötland  och  lägrade  sig  i  Ahle 
härad  vid  denna  sockens  kyrka.  »Men 
marsken  Lars  Siggeson  omgaf  honom 
så  med  de  uppbådade  Westgötarne  på 
alla  sidor,  att  honom  felade  all  tillförsel 
på  födoämnen,  och  när  han  utsände 
flockar  af  sitt  folk  att  samla  lifsmedel, 
blefvo  de  mestadelen  borta,  slagna  eller 
tillfångatagna.  Så  bortsmälte  snart  Kri- 
stierns  makt  för  svärd  och  hunger,  att 
han  var  glad  att  före  islossningen  komina 
med  de  få  qvarblifne  af  sitt  folk  in  uti 
Norge,  till  Opslo  igen  tillbaka.  Från  den 
tiden  hade  Westergötland  frid  för  fiende- 
anfall, så  länge  konung  Gustaf  lefde.» 
Anders  Olofsson  från  Skepplanda  är 
känd  utaf  de  anklagelser  man  gjorde 
mot  honom,  för  att  han  skulle  haft  för- 
gripliga utlåtelser  om  H.  M.  K.  höga 
person  och  regeringssättet. 

Största  egendomen  utgöres  af  1  skatte-säteri 
Alfvoms  (i  mtls-  och  tax. -längden),  2  sk.  Båstorp, 
$|  mtl  Forsbagges,  1  Gulbringen,  */j  Wadebacka, 
I '  1 2  frälse  uti  Grönsköp,  Grönas  och  Ramstorp, 
delar  i  Härjesäng,  2-.x\e  qvarnar  i  Forss  ström, 
Skepplanda  och  Forsbagges  qvarnar,  ålliske,  såg 
i  Forss,  frälseräutau  af  1  Vj  mtl,  allts.  tax.  till 
234,500  rdr  rmt.  —  1  mtl  skatte,  1  fr.  Gun- 
torp, 1/i  Skogstorp  lyda  under  Kilanda  säteri  i 
Kilanda  socken.  —  1  mtl  Skepplanda  prestgård 
innehafves  af  stiftets  byggnadskassa,  !/ö4  lllll  i 
kamma  by  eges  af  skolan.  —  x  /k  frälse  Högsjön, 
|/g  fr.  Kopparhult,  '/jg  kr.  Svedj  an  tillhöra 
Ostads  barnhus.  Göteborgs  hospital  eger  en 
qvarn  i  Forss.  —  V2  mtl  Forss  är  komminister- 
boställe,  3/4  mtl  i  Berg  eller  Billingsdal  krouo- 
läusmansboställe.  —  Af  sk. -hemmanet  Kattleberg 
är  V2  mtl  en  välbyggd  gård.  Gästgifvaregård 
finnes  vid  Grönsköp,  tegelbruk  vid  Kattleberg  och 
Sköninga  red. 


156 


Skeppsholmen. 


Skeppsholmen.  Ett  hälft  mtl  frälse^; 
om  denna  vackert  belägna  egendom  få 
vi  hänvisa  till  art.  Liareds  socken. 

Skeppsta.  Bruks-  och  landtegendom 
uti  Gåsinge  socken,  Daga  härad  af  Ny- 
köpings län,  vid  Barsäterns  utlopp,  % 
mil  norr  från  kyrkan,  som  ligger  2V2 
mil  från  Mariefred,  samt  vid  pass  1  mil 
från  Björnlunda  jernvägsstation,  utgöres 
af  Skeppsta  stång jernsbruk  med  2  härdar, 
2  hamrar,  1  valsverk,  1  spik  och  räck- 
hammare,  hvars  fastigh. värde,  inberäknadt 
kolhus,  smedernas  bostäder  och  jernbod, 
var  i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde 
af  56,000  rdr  rmt;  härtill  hörer  äfven 
Forssbro  stålbruk  mellan  Skylsjön  och 
Barsätern,  som  erhöll  privilegier  1846 
och  taxeras  till  15,000  rdr  rmt,  37/8 
mantal  skatte,  75/8  mtl  frälse;  Skeppsta 
mjölqvarn  med  4  par  stenar,  tegelbruk 
och  kalkugn,  allts.  inom  samma  socken 
tax.  till  376,250  rdr  rmt;  dessutom  lyda 
derunder  2l/2  mtl  skatte,  33/8  mtl  frälse, 
Örlösa  qvarn  med  2  par  stenar  samt 
såg  inom  Gryths  socken;  Sjunda  1  mtl 
säteri,  2  frälse,  1  skatte,  1  mtl  rå  och 
rör,  med  Sjunda  kalkugn,  qvarn  med  två 
par  stenar,  såg  med  ett  blad  inom  Wår- 
dinge  socken.  Vid  bruket  och  på  under- 
lydande hemmans  egor  inom  Gåsinge 
socken  bodde  1863:  300  personer,  hvaraf 
vid  sjelfva  bruket  180  på  36  hushåll. 

Bruket  skall  vara  anlagdt  omkring 
1600  på  Grönlöts  egor  af  Paul  Kännare, 
som  afstod  det  1635  jemte  Hytta  masugn 
åt  enkedrottn.  Maria  Eleonora;  det  bruka- 
des en  tid  under  arrende  och  såldes  1640 
jemte  Åkers  och  Krämpa  bruk  till  Hans 
von  Föhrden  och  Henr.  Lohe,  af  hvilka 
den  förre  1641  öfvcrlät  sin  rätt  till  N. 
Nothman.  Sedermera  nämnas  följande 
egare:  W.  Momma,  grefve  Jac.  Reen- 
stjerna,  H.  Herdhjelm  och  dess  arfvingar. 
Transköld,  friherre  S.  Liljencrantz,  kom- 
mersrådet Wahrendorff  vid  slutet  af  förra 
seklet,  hvarefter  godset  stadnat  inom 
denna  slägt  och  tillhörde  1863  hofmar- 
skalken  H.  G.  von  Wahrendorff.  Enda 
kända  tillverkningen  är  för  år  1850  och 
uppgifves  vid  4  härdar  till  267^  skU 
stångjern,  hvaraf  224V2  förädlades  till 
manufaktur,  jemte  1,102  skU  köpt  ämnes- 
jern.  Afsättningsorten  är  Stockholm; 
bruksstämpeln  är  en  kam  med  3  pric- 
kar öfver. 


Skeppsås. 

I  närheten  af  egendomen  ligger  en 
hög  ås,  sträckande  sig  fram  mot  Blacksta 
gästgifvaregård,  och  på  hvilken,  i  synner- 
het der  nedomkring,  äro  flera  grafhögar, 
hvari  man  tid  efter  annan  träffat  urnor 
med  aska  och  ben. 

Skeppsås.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Gullbergs  och 
Bobergs  kontrakt  af  Linköpings  stift, 
utgöres  af  socknarna  Skeppsås  och  Elfve- 
stad,  med  61 JJ  mtl,  bebodda  1860  af 
något  öfver  1,500  inbyggare.  —  Skeppsås, 
modersocken,  är  belägen  uti  Bobergs 
härad  af  Linköpings  län,  2V2  mil  från 
Linköping,  2V4  mil  från  Wadstena,  1 
mil  från  Skenninge,  mellan  Fornåsa  i 
norr,  Elfvestad  i  öster,  Normlösa  i  syd- 
ost, Wallerstad  i  sydvest,  Hvarf  i  vester, 
samt  omfattar  0,i3i  qvadratmil  land,  för- 
delade på  265/8  mtl,  hvaraf  223/8  skatte, 
2  krono,  2l/±  frälse.  Landet  är  en  slätt 
på  landhöjdens  lutning  mot  Svartån, 
som  utgör  V8  mil  lång  gräns  i  sydost 
och  har  fall  vid  Wågforssen;  i  öster  är 
sidländ  bygd,  enligt  sägen  en  igenvallad 
sjö,  kring  en  liten  bäck;  i  midten  fort- 
går den  ås  eller  rad  af  kalkhaltiga  kullar 
i  rigtning  från  norr  till  söder,  som  om- 
nämndes under  art.  Fornåsa;  mot  nord- 
vest  finnes  någon  skogsmark,  en  sydlig 
fortsättning  af  Boseraarken.  Rådande 
jordmånen  är  dels  lera,  dels  ör-  och  dung- 
jord.  Åkern  är  i  allmänhet  gifvande, 
äng  och  bete  knappa,  skog  finnes  endast 
till  hemmanen  Remsta  (Rimstad),  Ebborp 
och  Träda.  Hufvudnäringen,  och  nästan 
den  enda,  är  åkerbruk  med  boskapsskötsel. 
All  fast  egendom  var  i  1863  års  be- 
villning uppskattad  till  626,800  rdr 
rmt,  hvaraf  15,000  för  Wågforssens  mjöl- 
qvarn, 35,400  rdr  för  utjordar.  Folk- 
mängden har  från  att  1805  vara  356 
uppgått  1863  till  öfver  590.  Af  indelta 
arméen  underhålla  roteringsskyldiga  hem- 
man  12  man. 

Kyrkan  är  af  sten,  från  katholska 
tiden,  men  tillbyggd  1750  på  södra  sidan, 
med  hvälfdt  chor  och  sexkantigt  spånadt 
torn;  altartaflan  är  af  gammalt  träsnideri. 
Socknen  har  fast  skola,  der  under  året 
1862:  60  barn  undervisades  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  15  erhöllo  under- 
visning i  hemmet.  Af  fornlemningar 
omtalas  en  runsten  i  kyrkan,  högar  och 
bautastenar  vid  Hedenstorp  m.  m. 


Skeptuna. 


Skorike. 


157 


Gärdar  och  byar:  Kölbäck,  berustadt  säteri, 
1"  .,  mantal  skatte  Rimstad,  nlgön  de  största 
gSrdarne.    —    Prestgarden,    1    mantal   krono.  — 

vinge  by,  2  mtl  skatte,  1 V2  frälse,  1  mtl 
krono  är  militiae-boställe.  —  Wadstena  hospital 
eger  utgjorden  Ebborp.  —  Före  reformationen 
hafva  kyrkor  och  pncbenden  egt  10  gärdar, 
kloster  3  af  sanitlige  33  enligt  1700  ars  jorde- 
bok ;  näst  före  Carl  XLs  reduktion  har  adeln 
innehaft  de  flesta  gårdarna,  nu  iunehafva  böuder 
största  antalet.  —  Adress:  Linköping  och  Carlshof. 

Skeptuna.  Socken  uti  Semminghundra 
härad  af  Stockholms  lån,  är  belägen  3xf^ 
mil  från  Uppsala,  mellan  Lunda  i  sydost, 
Närtuna  och  Gottröra  i  n.  o.,  Husby- 
Långhundra  i  norr,  Husby-Erlinghundra 
i  s.  v.,  der  socknen  med  en  smal  spets 
når  till  Långasen;  arealen  är  0,372  qv.- 
mil,  hvaraf  0,oo3  äro  vatten.  Landet  är 
med  undantag  af  gränserna  mot  vester 
och  söder  samt  mot  norr,  der  sandig 
eller  bergkullig  skogsmark  förekommer, 
en  jemn  eller  lindrigt  kuperad  bygd. 
Största  vattendragen  äro  Lägga  och  Åkers 
åar,  hvilken  sednare  skall  fordom  varit 
farbar  inemot  Skeptuna  kyrka.  Jordmån 
och  näringar  äro  hufvudsakligen  desamma 
som  i  redan  beskrifna  annex.  Socknen, 
som  år  1810  beboddes  af  770  och  1863 
af  omkring  900  personer,  innefattar  105/g 
mtl  skatte,  14V4  krono,  2l72  frälse, 
taxerade  till  685,250  rdr  rmt,  utom 
verk  och  lägenheter,  som  äro  taxerade 
till  30,925  rdr  rmt. 

/  /'////  förekommer  1289  och  1314 
såsom  hörande  till  Sinaitifjiahimduiri  och 
utgör  nu  med  Lunda  ett  regalt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Seniing- 
hundra  kontrakt  i  Uppsala  stift.  Kyrkan, 
af  okänd  ålder,  uppgifves  vara  grundad 
af  S:t  Brita.  Den  har  flera  dyrbarheter, 
skänkta  frän  Wasa  säteri,  samt  grafvar 
för  slägterna  Lejonhufvud  och  Falkenberg. 
I  socknens  fasta  skola  erhöllo  1862: 
117  barn  undervisning  af  en  examinerad 
lärare.  Fattigkassan  har  en  testamentarisk 
fond  af  1,000  rdr,  skänkt  juldagen  1805 
af  friherrinnan  Anna  Margareta  Danck- 
wardt,  född  Wallenstjerna.  —  Af  kyrko- 
herdar må  nämnas  stamfadern  för  slägten 
Tibell,  Petrus  Thomse  Oassiopaeus,  hvars 
söner  antogo  namnet  SkeptuntMåU ;  genom 
dem  blef  han  äfven  stamfader  för  minst 
sju  prestslägter,  hvaribland  den  Aurivil- 
liska  (se  Biogr.  Lexikon,  17  Band,  Lsta 
haft.).  Sockenbibliothck  är  grundlagdt 
af  kapten  von  Franckeir,  genom  en  gåfva 


år  1858  af  233  band.  Öfver  socknens 
fornminnen,  bestående  af  runstenar  och 
jordhögar,  tinnes  å  kongl.  bibliotheket 
förvarad  en  skriftlig  förteckning  frän 
1673  af  pastor  Erland;  4  runstenarom- 
nämnas  af  Tuneld.  Under  medeltiden 
har  här  funnits  ett  gille,  stadfästadt  1450. 
Socknen  har  äfven  ett  historiskt  minne 
från  en  sednare  tid,  näml.  den  från  s.  k. 
Hoslagsfejden  eller  Korftåget,  då  socknens 
allmoge  utgjorde  en  afdelning  under  Lars 
Påvelsson  (Laurentius  Paulinus),  seder- 
mera biskop  i  Strengnäs,  af  den  trupp, 
som  samlade  sig  under  tre  Uppsala- 
professorer och  fördrefvo  Finnarne. 

Största  godset  utgöres  af  Wasa  säteri,  se  den 
art.,  med  underlydande  '/g  skatte  Herresta,  ,/2 
frälse  Kor/sta,  i/2  frälse  Lottsta,  tills.  tax.  till 
100,000  rdr  rmt;  —  Boställshemmau  äro  1 
mtl  Bergby,  kronolänsmans,  V2  mant.  Sursta, 
komministers-,o  15/8  mtl,  kyrkoherdens.  —  1 
krono-säteri  Ackelsta  är  ett  indraget  och  bort- 
arrenderadt  militiae-boställe.  —  1  mtl  Bergby, 
\  mänt.  Buskgården,  1  mänt.  Herresta,  2  mänt. 
Wasa,  3  mtl  lsta,  \  mtl  Ackelsta,  V4  Kogsta, 
7/g  mtl  Stora  Ulltuna,  alla  krono,  1  mtl  skatte 
Wåhhta,  egas  af  Uppsala  kongl.  akademi.  Af 
öfriga  hemman  må  nämnas  Bergby,  \  mtl  sk., 
3  egare,  1  mtl  frälse;  2  frälse  Sur  sta;  2  frälse 
Örby;  2  skatte  rusthäll  Gäddersta;  2  mtl  frälse- 
säteri Löfhamar,  egas  af  bönder.  —  Adress: 
Stockholm  och  Mörby. 

Skerike.  Modersocken  och  konsi- 
storielt  pastorat  af  3:dje  klassen  i  Norrbo 
härad  och  Westerås  län,  ligger  utmed 
Svartåns  vestra  strand,  mellan  St.  Ilian 
i  söder  och  öster,  Skultuna  i  norr,  Lill- 
härad  i  vester  och  Dingtuna  i  sydvest, 
innefattar  blott  0,isi  qvadratmil  och  är 
till  stor  del  uppfylld  af  låga  åsar,  berg- 
kullar och  kärr,  från  hvilka  bäckar  falla 
in  i  Svartån.  I  vestra  delen  af  socknen 
uppväller  ibland  träsken  en  å,  som  flyter 
genom  Dingtuna.  Åkerjordens  jordmån 
består  af  mer  eller  mindre  stark  lera, 
omvexlande  med  svartmylla.  Hufvud- 
näringen  är  åkerbruk,  och  socknen  be- 
står af  23V.j  oförm.,  21'Vs  form.  hemman, 
hvaraf  8l/2  skatte,  5l/2  krono,  75/s  frälse. 
Fastighetsvärdet  taxerades  till  320,900 
rdr  rmt.  Folkmängden,  som  1840  upp- 
gick till  428  personer,  steg  1863  till 
c:a  450  pä  103  hushåll.  Redan  på 
1300-talet  förekommer  namnet  Skedlicvg 
och  Sktvderihi,  på  1500-talet  Skcerike 
och  Skärkind  såsom  socknens  namn.  Den 
synes  tidtals  hafva  varit  annex  till  Skul- 
tuna, blef  1624   pnebende  för  en  lektor 


158 


Skevik. 


Skifved. 


och  innehades  i  denna  egenskap  af  Joh. 
Terserus    1639 — 40;    år    1649    anslogs 
socknen  åt  biskopen;   1684  blef  den  åter 
eget  pastorat,  men  har  sedan   1720  åter 
varit  praebende,  dock  med  egen  kaplan. 
Om  den  gamla   kyrkan,    som,   murad  af 
gråsten,  sannolikt  är  en  af  ortens  äldsta, 
anför  Grau    åtskilliga   berättelser,  såsom 
att  hon  blifvit  byggd  af  munkar,  hvilka, 
då  den  bäck,    invid    hvilken  hon  ligger, 
började  komma    henne    alltför   nära  och 
, skära  bort  jorden,  skola  med  besvärjelser 
hafva  hämmat  bäckens  lopp  och  derefter 
kallat  kyrkan  »Skär  icke»,    hvaraf  sedan 
blifvit  Skärke,  som  namnet  ännu  uttalas. 
Grau  sjelf    anser    henne    hafva   varit  en 
döpelsekyrka  och  hafva  deraf  burit  namnet, 
Skär-kyrka,   sammandraget   till  Skärcke. 
Blaud  gårdar  märkas:   1   mtl  frälse,  2  skatte 
Brattorp  och  2  mtl  sk.  Tible,    ett   gods;    2  mtl 
fr.  Snetomta    och  1    sk.,    V2    fr.    Fastberga,    en 
egare;    prestgården    är    1    mtl   krono;    kaplanen 
har    !  2    ni  ti   i   kyrkbyn.     Rustberga,    1   skatte- 
rusthåll.     Uti    Finnsta    by    eger  Westerås   dom- 
kyrka   V2    mtl,    hospitalet  i   Uppsala    i/2  mtl, 
militiae-boställe  är   l/n  mtl,  1  mtl  Torp  är  krono- 
fogde-boställe.     Fastberga,    \     mtl,   är    indraget 
militiae-boställe.      %    fr.   Heljebo,    1    fr.    Käfsta 
och   Vs  fr-  Finkebo  egas  af  grefve  W.  Cronstedl. 

Skevik.  Ett  mtl  frälse,  se  Wermdö 
socken. 

Skifvarp,  Skifarp.  Socken  uti  Wera- 
menhögs  härad  af  Malmöhus  län,  belägen 
vid  hafvet,  I1/*  mil  från  Ystad  och  7/i6 
mil  från  den  i  öster  inom  Ljunits  härad 
belägna  moderförsamlingen  Nöbbelöf,  om- 
fattar 0,136  qvadratmil  land,  fördelade 
på  20j|  mtl,  hvaraf  9]4  jf  mtl  äro  skatte, 
1J-JJ  mtl  krono,  8-jJ  frälse.  Marken  är 
jemn.  Jordmånen  består  dels  af  lera 
och  svartmylla,  dels  af  sand,  i  synnerhet 
den  mark,  som  gränsar  till  hafskusten. 
Åkerjorden  är  god,  men  ängsmarken 
sämre.  Torfjord  finnes.  All  egendom 
var  år  1862  åsätt  ett  taxeringsvärde  af 
1,094,100  rdr  rmt,  hvaraf  32,900  rdr 
för  verk  och  lägenheter,  1,200  rdr  för 
ett  kronobete,  6,000  rdr  för  2  skol-  och 

1  fattighus.  Bevillningsafgiften  efter  II 
och  III  art.  var  nämnda  år  öfver  540 
rdr.  Folkmängden,  som  år  1805  var 
817,  uppgick  1862  till  omkring  1,740 
personer  på  415  hushåll.  Bland  handt- 
verkare  funnos  3  snickare,  5  smeder,  2 
vagnmakare,  3  skräddare,    3  skomakare, 

2  mjölnare.  I  Skifvarps  by  finnes  gäst- 
gifveri,  h varifrån  skjutsas,  utom  till  Ystad, 


äfven  till  Stora  Herrestad,  2Vs  m^,  °ch 
Anderslöf,   l7/l2  m^- 

Kyrkan,    belägen  på    en    ganska  an- 
senlig höjd  och  uppförd  till  större  delen 
af  huggen  kalksten,    utgöres    af  ett  två- 
qvadratiskt  skepp,  ett  enqvadratiskt  chor 
och    rundel    i   öster,    alla    med    vanliga 
takhvalf,  och  ett   aflångfyrkantigt  torn  i 
vester.    Barnundervisningen  bestrides  uti 
2  fasta  folk-  och  2  fasta  småbarnsskolor 
af  2   examinerade    och    2    oexaminerade 
lärare;    skolbarnens  antal  uppgick  1862 
till  321,  hvaraf  9  undervisades  i  hemmet. 
I  socknen  finnes  Hörte  fiskläge,  och  vid 
Hörtemölla,   en    vattenqvarn,    är    ganska 
god    hamn,    som    dock   i    sednare    åren 
blifvit    mycket    uppgrundad;    här   finnas 
ännu    minnesmärken    efter    Liibeckarnes 
upplagsbodar,    begagnade    under   fordna 
lönande  sillfångst.     Fiskläget    och    qvar- 
nen  höra  till  herregodset  Dybeck.  Hörte 
egendom  omgifves    väl   på   alla  sidor  af 
Wemmenhögs   socken,    men    hörer  dock 
hit.  Anda  från  1691  hade  uti  Skifvarps 
kyrkoräkenskaper   blifvit   balancerade   de 
aldrig  utgångna  tiondemedlen  från  »Hör- 
tehus», och  1785  väcktes  fråga  om  denna 
tiondes  betalande  till  kyrkan;    men  som 
ingen  kunde  utreda,    hvar  Hörtehus  var 
beläget,  befriades  säteriegarne  från  tion- 
dens    utgörande.  —  Socknen    innefattar 
byarne  Skifvarp,  Allmaröd,    Ormölla  och 
Steglarp,  hvaraf  sistn.  l/2  mtl  är  militiae- 
boställe,  samt   V4  mtl  uts.  Ålemölla  och 
ännu    ett   fiskläge   Abbekås.     Under  Dy- 
becksgodset    lyda    vidare   V32  mantal  af 
Skifvarp,   1/2  Almaröd,  IV4  Örmölla,  alla 
uts.  frälse,   1/8    Kronogrunden,   67  tid  af 
s.  k.  Kroppsmarken.  48  tid  af  Skifvarps 
kroppsmark  lyda  under    Näsbyholm.   68 
tid   11    kpl.  af  Ormölla    kroppsmark  äro 
fördelade  på   3    bönder;    under    Thorsjö 
lyda  3/4  mtl.    Största  gården  i  ett  bruk 
utgöres  af  nära  2  mtl  Örmölla,  tax.  till 
63,100  rdr  rmt;  egare  en  bonde.    Östra 
Wemmenhögs    kyrka    eger   9   tid  jord  i 
Stafstorp.  —  Adress:  Ystad. 

Skifved.  By  uti  Grafva  socken,  Carl- 
stads tingslag,  Mellan-Sysslets  fögderi 
och  Carlstads  län,  innefattar  2  mtl  sk. 
Norra  och  Södra  Skifved  med  377  in- 
byggare och  28  åboer.  Ifrån  bonden 
Peter,  som  bodde  i  denna  by,  härstam- 
mar adliga  ätten  von  Lagerlöf.  Peters 
son,    Magnus    Petri    Schivedius,   född    i 


Skillingarytl. 

denna  by  1605,  var  näml.  farfader  till 
theologhe  doktor  Nicolaus  Danielis  La- 
gerlöf, hvars  barn  blefvo  1756  adlade 
med  namnet  von  Lagerlöf.  Ätten  utgick 
på  svärdssidan  med  sonsonen,  öfverste- 
löjtn.  Nils  Fredrik,  som  dog  1825  på 
Jacobsberg.  Största  egolotten  i  byn  ut- 
göres  af  T'v(T  mtl.  Af  inkomstbevillningen, 
som  erlades  från  denna  by,  uppgående 
till  130  rdr  81  öre,  utgjordes  117  rdr 
af  Deijefors  och  Forshaga  jernvägs-  och 
slussverksbolag.  Till  byn  hörer  äfven 
ett  laxfiske.  Se  vidare  art.  Deijefors 
och   Forshaga. 

Skillingaryd.  Ett  mantal  rusthåll 
uti  Toftaryds  socken,  Östbo  härad  och 
Jönköpings  län,  vid  pass  V2  mil  n-  v- 
från  kyrkan,  som  ligger  4l/2  mil  s.  o. 
från  Jönköping;  anses  fordom  varit  sätes- 
gård, emedan  uti  en  förteckning  på  adels- 
män i  Östbo  härad  uti  1577  års  jordebok 
en  Per  Gudmundsson  till  Sköflingeryd 
namnes.  Hemmanets  egovidd  är  2,160 
tid,  deraf  dock  en  icke  ringa  del  utgöres 
af  sandmo;  på  detsamma,  som  alltid 
ansetts  såsom  det  största  i  häradet,  födas 
årligen  12  till  14  hästar  samt  80  bo- 
skapskreatur,  jemte  en  mängd  får  och 
några  getter.  Hemmanet  hade  år  1862: 
8  egare.  En  fjerdedel  af  detsamma  är 
gästgifveri;  såsom  det  förmodas  har  ega- 
ren  dertill  åtagit  sig  detsamma  i  stället 
för  det  på  bergåsens  sluttning  belägna 
skattehemmanet  Foglabäck,  hvilket  derför 
äu  i  dag  åtnjuter  rotefrihet.  Sedan  på 
1 700-talet  är  här  bredvid  belägen  Jön- 
köpings regimentes  kampementsplats,  en 
jemn,  vacker  slätt  om  7  geometriska 
tunnland,  med  flera  vackra  officersbygg- 
nader.  —  Officers-  och  beväringsmöten 
hållas  äfven  här  sedan  1823.  —  Från 
gistgifvaregården  skjutsas  till 
Bgarum  i  11.  v.    .     ;     .     .     .     1V4  mil. 

Torp  i  s.  o 1  » 

Hökhult  i  s.  v 1V4     » 

KUf&hult  i   söder      ....      1  » 

Skillinge.  Frälse-säteri  i  Mnnka- 
Ljungby  socken,  Norra  Åsbo  härad  och 
('hristianstads  län,  beläget  ej  långt  från 
Rönneån,  %  mil  från  Engelholm,  har 
ännu  i  början  af  innevarande  sekel  till- 
sammans med  hela  socknens  hemmantal 
utgjort  en  större  egendom,  hvartill  hört 
betydliga  skogsplanteringar  af  ek,  bok, 
björk   och   tall. 


Skillinge.  159 

Den  förste  kände  egaren  till  detta 
gods  var  Jacob  Krabbe;  efter  freden  i 
Roeskilde  tillföll  det  Gustaf  Baner  och 
egdes  på  1700-talet  af  landshöfdingen, 
baron  v.  Hyltén,  som  är  gårdens  egent- 
liga anläggare.  T  Linnés  skånska  resa, 
sid.  346,  kan  läsas  om  hans  många 
»ekonomiska  inrättningar  vid  trädgården, 
stängsel,  holländeri,  stnteri,  vattenkonst, 
som  kunnat  tjena  många  till  föredöme.» 
Manbyggnaden  utgjordes  af  3  st.  bygg- 
nader af  korsvirke,  en  våning  höga  och 
täckta  med  tegel.  Ar  1825  egdes  säte- 
riet med  3'7's  mtl  underl.  rå-  och  rörs- 
hemman  af  öfverste  H.  R.  Horn.  För 
närvarande  utgör  Skillinge  53/ie  mantal 
frälse-säteri,  med  underl.  hemman,  torp 
och  lägenheter  (torpen  voro  af  baron 
Hyltén  uppkallade  efter  Pultawa,  Ben- 
der,  Jassy,  Bucharess)  samt  oljeslageri 
och  qvarn,  ett  gods,  taxeradt  till  354,000 
rdr  rmt,  som  eges  af  ett  bolag  af  4 
personer,  hvaraf  Nils  Persson  eger  Yi 
och  A.  Andersson  Vg«  Till  gården  hörer 
vidsträckt  trädgård  med  afsatser,  dammar 
och  springbrunnar.  Såg  finnes  äfven, 
som  drifves  af  vattenkraft.  Utsädet  upp- 
gafs  1857  till  300  t:r.  Jus  patronatus 
till  Engelholms  stads-  och  Munka-Ljungby 
landsförsamlingskyrkor  förvärfvades  den 
13  Juli  1737.  Egarnes  adress  är  Engel- 
holm  och  Nyamölla. 

Skillinge.  By  uti  Nettraby  socken 
af  Medelstads  härad  och  Carlskrona  län, 
på  37/24  nitl  skatte,  hvaraf  JV»  54  till 
och  med  M  59,  2j|  mtl,  hafva  varit 
lagda  under  egendomen  Grönadal  tills  år 
1844.  då  denna  egendom  undergick  för- 
delning och  lades  uti  8  lotter;  år  1862 
var  endast  Skillinge  by  skiftad  i  8  ego- 
lotter, hvaraf  en  på  i/lfi  mtl  är  gäst- 
gifvaregård  ;  å  till  en  annan  lott  hörande 
mark  i  en  ekskog,  liggande  vid  saltsjön, 
finnes  en  mineralkälla.  Till  en  lott 
hörer  ön  Svinö.  Egolotten  med  högsta 
taxeringsvärdet  utgöres  af  T7j^{-r  mtl,  tax. 
till  24,000  rdr  rmt,  och  eges  af  en 
handlande.  Snäll-  äfvensom  paketposten 
befordras  till  Karlskrona  och  llonneby 
från  Skillinge  gästgifvaregård,  h varifrån 
skjutsas  till 

J\(ivlslroii<i lV-2   mil. 

Ronneby IV2     * 

Lyckeby l!/4      » 

Bubbetorp l!/4     » 


180 


Sklllfnge. 


SkilHiigmark. 


Till  rörelsen  vid  gästgifveriet  kan 
slutas  af  att  1862  års  afgift  för  utskänk- 
ning  af  bränvin  uppgick  till  140  rdr. 

Skillinge.  Fiskläge  uti  Hofby  soc- 
ken af  Ingelstads  härad  och  Christian- 
stads län,  beläget  nära  vid  Cimbrishamn; 
innehåller  efter  1862  års  taxeringslängd 
35  hus  med  tillhörande  jord,  taxerade 
till  38,800  rdr  rmt  och  med  en  bevill- 
ningsafgift  af  19  rdr  40  öre;  för  in- 
komster var  åsätt  en  bevillningsafgift  af 
115  rdr  rmt.  Här  idkas,  utom  fiske  af 
lax,  torsk,  ål  och  sill,  äfven  spannmåls- 
handel. Fisklägets  folkmängd  uppgår  till 
öfver  430  på  92  hushåll. 

Skiliingfors  jernbruk,  beläget  uti 
Skillingmarks  socken,  Nordmarks  härad 
af  Carlstads  län,  vid  det  3  alnar  höga 
vattenfall,  som  sammanbinder  AskesjÖn 
och  Björklången,  anlades  1792.  Genom 
i  sednare  tider  förökade  privilegier  bestod 
bruket     1852    af    2:ne   stångjernshärdar, 

1  knipphammare,  3  spikhamrar,  1  såg- 
qvarn  med  1  enbladig  ram  med  20  tolf- 
ters  årlig  skärning  samt  mjölqvarn   med 

2  par  stenar  utom  siktqvarnen.  Tillhö- 
rande landtegendom    består  af  Ve  m^  i 

W.  Boda,  V72  m^  i  Gunnarsrud,  ■$*  mtl 
i  Olerud;  alltsammans  var  1862  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  30,387  rdr  rmt 
samt  en  bevillningsafgift  efter  II  art.  af 
48  rdr  65  öre.  Ärliga  utsmidet  har 
varit  900  skU,  samt  200  skit  manufak- 
tursmide,  bestående  af  spik-  och  finare, 
till  landtmannens  behof  passande  knipp- 
smiden.  Smidesmethoden  var  den  gamla 
tyska.  Jernet  afsättes  på  Göteborg  och 
Norge.  Till  årliga  behofvet  voro  an- 
slagna 1,000  stigar  kol,  af  hvilka  sock- 
nen levererade  300  stigar,  resten  från 
Jernskog  och  Kola  socknar.  Vid  verk- 
städerna sysselsättas  15  fullvuxna  per- 
soner, och  vid  bruket  bodde  1862:  77 
personer  på   11   hushåll. 

Utom  brukets  vackra  läge  vid  sock- 
nens kyrka,  höra  till  dess  förmåner  god 
koltillgång  och  tillräckligt  vatten;  men 
en  lång  tackjernstransport  gör  tillverk- 
ningen ganska  dyr.  Egare  äro  bröderna 
Hanneborg,   boende  i  Norge. 

Skillingmark.  Annex-socken  till 
Kölns  (Köhla  i  jordeböckerna)  pastorat, 
är  belägen  uti  nordvestra  hörnet  af  Nord- 
marks härad  och  Carlstads  län,  mellan 
59°  50'  nordlig  bredd  och  29°  34'  östlig- 


längd  samt  omkr.  400  fot  öfver  Wester* 
hafvet,  12  mil  från  Carlstad,  5  mil  från 
tingsstället  Långelanda,  2  mil  från  moder- 
kyrkan, 6  mil  från  Kongsvinger  och  16 
mil  från  Christiania.  Socknen  gränsar  i 
norr  och  vester  till  Norge  på  en  sträcka 
af  25/6  milj  i  söder  och  öster  till  Jern- 
skogs  socken,  i  öster  äfven  till  Kölns 
socken  af  Jösse  härad.  Socknen  upp- 
tager på  en  längd  af  1%  mil  och  en 
bredd  af  V/6  mil  en  areal  af: 
tomter  och  trädgårdar   .     .         30     tid. 

åker 858%  » 

äng 1,907       » 


sko°;s-  och  betesmark 


.  18,656       » 


mossar  873,  sjöar  3,400%,    4,273%  » 

"Summa"  25,725l/2  tid". 
Större  och  mindre,  genom  elfvar  sam- 
manhängande sjöar,  bilda  från  norr  till 
söder  en  betydlig  dal,  som  delar  sock- 
nen, beryktad  för  sin  naturskönhet,  i 
tvänne  halfdelar,  hvilka  båda  i  geologiskt 
hänseende  äro  likartade  eller  genom 
fjellar,  bergkullar  och  landthöjder  starkt 
kuperade,  och  emedan  strömdraget  sluttar 
mot  söder,  synes,  att  socknens  södra  del 
ligger  betydligt  lägre  än  den  norra.  Vestra 
delens  skogar  bestå  egentligen  af  en  enda 
bergmassa,  som  utgör  en  del  af  den  bergsås, 
hvilken  genom  Wärmland  bestämmer  en  na- 
turlig gräns  mellan  de  båda  rikena.  Från 
denna  basis  uppskjuta  åtskilliga  höjder, 
Flickerås-  och  Linhöj  den  y  Tippåsen  m.  fl. 
Af  dalar  må  näranas  den,  som  utgöres  af 
hemmanet  Bodas  inegor,  sträckande  sig 
från  Helgesjön  till  Skillingsfors  bruk, 
och  som  är  genomskuren  af  kärn  och 
bäckar,  samt  den,  som  utgör  gräns  mellan 
socknen  och  Josse  härad.  Af  sjöar  mär- 
kas: den  största,  Tannsjön,  hvars  Öfra 
del  sträcker  sig  betydligt  in  i  Norge;  der- 
efter  i  storlek  kommer  Askesjön,  som  är 
afskild  från  den  ofvanföre  liggande  lilla 
Nordsjön  medelst  ett  af  en  elf  genom- 
skuret 300  alnar  långt  ed.  Helgesjön, 
som  med  sin  norra  del  ligger  äfven  inom 
norska  gränsen.  Den  sydligaste  och 
äfven  vackraste  sjön  är  Björklångrn, 
hvars  öfra  del  kallas  Edsjön  och  är  af- 
skild från  Askesjön  medelst  ett  6  fot 
högt  fall  vid  Skillingsfors  bruk.  Af  rin- 
nande vatten  är  elfven  Brattforssen  den 
mest  vattenrika;  den  sammanbinder  sjö- 
arna Tann  och  Askesjön  samt  drifver 
åtskilliga    vattenverk.     Dernäst   kommer 


SkillhiRiuark. 


Skilliugniark, 


161 


ea  annan  från  Norge,  som  sammanbinder 
Nordsjön,  Askesjön  och  Björklången,  samt 
drifver  i  förening    med  förstnämnda  elf- 

-  vattenmassa  Skillingsfors  bruk  ocli 
utfaller  slutligen  i  Glafstjorden.  Från 
Holmkärn,  i  hemmanet  Bergeruds  egor, 
upprinner  en  bäck,  som  bestämmer  grän- 
sen mellan  Sverige  och  Norge,  undfår  i 
Östervallskogs  socken  namnet  Långebäck 
och  kastar  sig  vid  Töcksfors  bruk  uti 
sjön   Stora   Lee. 

Hädande  jordmanen  är  hvad  åkern 
beträffar  egentligeu  lerblandad  sandjord 
och  lermylla  på  lerbotten,  utom  å  hem- 
manen Ilögsäteå  och  Boda,  hvarest  mindre 
lerblandad  mylla  hvilar  på  sandbotten. 
Angarne  bestå  deremot  af  en  sämre 
jordart,  h  v  ar  uti  rödmylla  ingår  såsom 
hufvudslag.  Så  väl  åker  som  äng  varierar 
betydligt  mellan  skarpa,  ofruktbara  kullar 
och  höjder  samt  bördiga  hö-  och  sädes- 
gifvande   dalar. 

Mineral-  och  helsokälior  finnas  på 
åtskilliga  ställen,  af  hvilka  en,  belägen 
i  Gunneruds  skog,  varit  begagnad  till 
helsobrunn,  men  är  nu  mer  ödelagd. 
Goda  kallkällor  rinnas  vid  de  flesta  hem- 
man. Af  djurarter  påträffas  ofta  björnen, 
marden,  gräfsvinet  och  i  vattendragen 
uttern.  Af  trädslag  växa  ek  såväl  bland 
löfskogen  i  ängarne,  som  bland  barr- 
skogen i  fjällen.  I  botaniskt  hänseende 
>kes  socknen  ofta  af  norrska  natur- 
vän:. Folkmängden,  som  från  åren 
-.»  till  1770  hade  ökats  till  dubbelt, 
förminskades  dock  1773  till  en  tredje- 
del genom  rödsoten,  men  utgjorde  år 
1)96,  och  1862:  1,198  personer. 
Angående  inbyggarnes  lefnadsförhållande, 
tij.~,es  de  öfverträffa  häradsboernas  i 
allmänhet,  ty  ehuru  socknen  kan  anses 
vara  isolerad  från  mer  bebyggda  och  in- 
dustriela  orter,  så  träffar  man  här  en 
glad,  gästfri  och  belefvad  allmoge,  som 
ej  i  likhet  med  den  på  de  flesta  orter, 
hyser  fördomar  och  misstroende  till  herre- 
klassen, utan  lefver  i  ett  närmare  sam- 
band med  detta  stånd,  emedan  allmogen 
gema  vill  draga  fördel  af  umgänget  med 
personer,  som  haffa  sett  och  hört  mer 
än  de  sjelfva.  Genom  idoghet,  arbete 
och  hushållning  har  välmågan  alltid  inom 
socknen  varit  radande,  hvilket  äfven 
visar  sig  af  sockenboernas  svar  till  krigs- 
kommissarien  Nils  Axelsson,  då  han,  är 
vi. 


1727  vid  sin  sons  födelse,  ville  gifva 
2<)  daler  till  socknens  fattiga,  »vi  tacka 
.-■</  mycket,  men  vi  ha  inga  fattiga!»  Fol- 
kets vettgirighet  får  äfven  sin  näring  af 
de  böcker  sockenbibiiotheket  erbjuder, 
och  som  ej  folkskolan  förmår  eller  har 
till  uppgift  att  lemna.  På  en,  vid  Skil- 
lingsfors  bruk  å  en  vacker  kulle  anrättad 
bana  sammanträffas  ungdomen  från  så 
väl  denna  som  angränsande  socknar  äfven 
som  från  grannriket.  Härunder  tillställas 
väldiga  »kämpalekar»  och  brottande,  då 
Skillingmarksgossarne  ingalunda  böja  rygg 
för  de  öfriga;  nu  mera  hafva  exercis- 
öfningar  af  båda  rikenas  skarpskyttar 
trädt  i  stället  för  der  förut  rådande  le- 
karne och  torde  genom  dessa  öfningar 
inplantas  hos  gränsboerna  i  stället  för 
fordna  misshälligheterna  begreppet  att 
de  hafva  gemensamma  intressen  att  för- 
svara. Den  år  1864  här  bildade  skarp- 
skyttekåren hade  öfver  40  medlemmar, 
som  nu  torde  uppgå  till  närmare  80  — 
ett  förhållande  till  hemmantalet,  som 
icke  någon  annan  landsbygd  i  Sverige 
torde  kunna  uppvisa.  —  Några  våldsam- 
heter eller  berusande  af  starka  drycker 
afhöras  högst  sällan,  deremot  synes  lyxen 
i  afseende  på  klädedrägten  vara  i  till- 
tagande. Dialekten  är,  i  anseende  till 
socknens  läge  vid  riksgränsen,  till  den 
grad  förnorrskad,  att  nästan  hälften  af 
ordförrådet  börjas  efter  norska  reglor. 
Boningshusen  äro  i  allmänhet  väl  upp- 
timrade, bräd fodrade  och  betäckta  med 
tegel,  samt  2  våningar  höga.  I  bygg- 
nadsstilen råder  stor  olikhet,  emedan 
hvar  och  en  inrättar  sin  bostad  efter  egen 
smak.  Boningshusen  utmärka  sig  för 
stor  snygghet  och  ordentlighet  så  väl 
till  deras  yttre  som  inre. 

Utom  åkerbruket,  som  är  hufvud- 
näringen,  består  förnämsta  binäringen  af 
skogseffekter;  härtill  kommer  i  3:dje 
rummet  handel  på  Christiania.  Odlin- 
garne hafva  på  de  sednare  60  ä  70  åren 
oafbrutet  fortgått,  så  att  äldre  personer, 
som  i  yngre  åren  varit  vanda  att  å  främ- 
mande orter  köpa  spannmål,  kunna  nu 
på  egen  jord  skörda  tillräcklig  bergning. 
En  sänkning  af  Oårdtkärnet  föreslås  så- 
som skolande  förskaffa  ytterligare  en 
mycket  god  egorymd,  Utsädet,  som  är 
1818  uppgafs  till  300  t:r,  uppgifves  år 
1853   till   349   t:r   hafra,    48  V4  tit  råg, 

21 


162 


Skfllhigmark. 


Skillingniurk. 


19  t:r  korn,  8%  t:r  blandsäg,  3%  fcr 
ärter,  2*4  t:r  hvete  samt  351  t:r  po- 
tates.  Inegornas  spridda  läge  uppgifves 
som  hinder  för  inrättandet  af  cirkula- 
tionsbruket och  begagnas  derföre  det 
gamla,  vanliga  ensädet,  ehuru  en  början 
till  cirkulationen  vid  flera  hemman  redan 
är  gjord.  Till  bete  begagnas  isynnerhet 
utskogen,  hvarest  sommarfähus  eller  s.  k. 
Sätrer  äro  inrättade.  Vanliga  tiden  för 
barrskogens  återväxt  till  sågtimmer  är 
80  år.  Trakthuggningsmethoden  har  icke 
blifvit  införd.  I  afseende  på  vattentrans- 
porten till  förekommande  behofver  ha 
underjordiska  vattenledningar,  medelst 
genomborrade  trädstockar  å  3  a  400 
alnars  längd  blifvit  inrättade  på  flera 
ställen.  Fiske  idkas  till  husbehof.  Fors- 
ling  af  timmer,  plank  och  bräder  utgör 
en  god  förtjenst  för  socknens  arbetsfolk. 
Kreaturs-,  ost-  och  smörhandeln  på 
Christiania  ansågs  1852  inbringa  300 
rdr  och  timmerhandeln  1,800  rdr  rmt. 
Afven  må  i  sammanhang  med  socknens 
binäringar  omnämnas  härvarande  verk 
och  inrättningar,  af  hvilka  Skillingsfors 
bruk  intager  främsta  rummet,  dessutom 
finnas  till  bruket  hörande  såg-,  tull-  och 
husbehofsqvarnar;  Joliannisbergs  färgeri 
och  garfveri-inrättning,  belägen  på  Ole- 
ruds  egor;  garfveri  och  tegelslageri  finnas 
på  Sundshagens  egor,  handelslägenheter 
vid  Holmserud  och  Olerud.  Kyrkan  var 
i  äldsta  tider  belägen  på  Rambolsmoen  i 
Medskogs  gäll  i  Norge,  der  tomten  ännu 
är  synlig.  På  den  tiden  utgjorde  Skil- 
lingmark,  Jernskog  och  en  del  af  sist- 
nämnda gäll,  en  enda  församling,  men 
som  omsider  kyrkan  blef  för  trång,  be- 
slöto  de  att  bygga  hvar  sin,  då  Skilling- 
marks  uppbyggdes  på  Klefveneudden. 
Traditionen  om  ställets  utväljande  och 
den  deraf  gjorda  namnhärledningen,  som 
är  anförd  under  art.  Jernskogs  socken, 
synes  mindre  trovärdig,  då  socknens 
äldsta  namn  Skeringamark  och  seder- 
mera Skiljemark  häntyda  på  dess  belä- 
genhet vid  gränsen.  Kyrkan,  som  ned- 
refs  år  1690,  ansågs  då  vara  omkring 
300  år  gammal.  Den  nuvarande  kyrkan, 
som  är  belägen  på  ett  vackert  ed  mellan 
Askesjön  och  Björklången,  uppbyggdes 
af  trä  i  rectangelform  med  torn  1690; 
kostnaden  bestreds  ensamt  af  socknens 
dåvarande  ringa  antal  matlag,  uppgående 


till  endast  38.  Bakom  altaret  hänger 
en  gammal  värja,  som  jemte  20  daler 
blifvit  hitskänkta  af  kapiten  Joh.  Lange, 
som  efter  tjenstgöringen  i  Norge  under 
Armfelt  år  1718  anlände  hit  och  dog  i 
hemmanet  Bön  år  1734.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  flyttbar  folkskola 
af  en  examinerad  lärare;  barnens  antal 
uppgick  1862  till  128. 

Inga  anmärkningsvärda  fornlemningar 
finnas,  deremot  må  nämnas  af  forntida 
märkvärdiga  män  bonden  Anders  Jacob- 
son från  Gunnerud,  född  i  Köhla  socken 
och  hvars  bedrift  under  Gyldenlöwskriget 
1675  är  omnämnd  under  art.  Jernskog. 
Han  underskref  konung  Carl  XLs  kneckte- 
koutrakt  i  Carlstad  år  1688,  då  han 
vid  samma  tillfälle  utverkade  lindring  i 
roteringen  för  en  del  hemman  inom  Nord- 
marks härad  och  synnerligast  för  Skil- 
lingmarks  socken.  För  sina  ådagalagda 
medborgerliga  förtjenster,  i  så  väl  krigs- 
som  fredstider,  fick  han  af  kon.  Carl  XI 
hemmanet  Gunnerud,  som  då  i  skatte- 
vrak hade  hemfallit  till  kronan,  till 
skänks  på  lifstid  jemte  l/i  mtl  Kronan 
i  Jernskogs  socken,  med  skattefrihet  samt 
rättighet  för  efterkommande  att  få  Gun- 
nerud förmedladt  från  1  till  1/2  mtl. 
Han  dog  1708.  På  Skillingmarks  gräns- 
tullkammare föddes  den  8  Dec.  1727, 
sedermera  presidenten  i  Svea  Hofrätt, 
friherre  Axel  von  Axelsson,  fadern  var 
gränsinspektoren  och  krigskommissarien 
Nils  Axelsson.  Af  gamla  handlingar, 
förvarade  i  kyrkan  upplyses,  att  socknen 
varit  åtskilliga  gånger  hemsökt  af  krigets 
förödelser,  såsom  under  Sjuårsfejden,  Kal- 
marekriget, Danska  Hannibalsfejden  år 
1644,  Krabbefejden  1657,  samt  under 
Gyldenlöwskriget  1675,  mest  led  sock- 
nen deraf  år  1709,  då  Norrmännen  från 
bönderna  borttogo  hästar,  boskap,  lös- 
ören och  sjelfva  plogredskapen,  hvarvid 
hemmanet  Boda  skall  hafva  lidit  största 
förlusten.  Ar  1808  plundrades  hemmanet 
Högsäters  spannmålsbodar  och  visthus. 
Af  anförda  fakta  visar  sig  förmånen  af 
föreningen  rikena  emellan,  då  nu  mer 
vänskap  och  förtroende  är  rådande  mel- 
lan dem,  som  fordom  voro  söndrade 
genom  afund  och  hat. 

Hemmanen  utgöras  af  75/6  m^[  sk., 
hvilka  innehades  år  1852  af  127  sjelf- 
egande    jordbrukare    och   en  arrendator. 


Skimiarrmmlrii. 


SkimisKatteberg. 


163 


Socknens  jordbruksfastighet  var  åsätt  ett 
<  ringsvärde  af  583,864  rdr  rmt,  annan 
fastighet  taxerades  till   17,287   rdr. 

lro'j  och  kommunala  a/gifter. 
I  eiseende  på  dessa  ma  nämnas  att  jorde- 
boks-  och  hemmantalsräntan  af  hemmanen 
Hångstad,  Klefvan  och  Olerud Samt  Sunds- 
hagen är  anslagen  till  Wärmlands  regi- 
mentc;  af  de  öfriga  hemmanen  är  den 
Kongl.  Maj:t  och  kronan  behållen.  Krono- 
tiotideti  utgår  med  8  t:r  16  kpr.  Kost- 
naden för  rustning  och  rotering  uppgår 
till  429  rdr  rmt.  I  bevillning  efter  II 
art.  erlades  226  rdr.  Socknen  under- 
håller 4  soldater  i  ordinarie  rotering, 
således  c:a  2:ne  hemman  om  hvarje  soldat. 
tit/försörjningen  uppgifves  uppgå  till 
244  rdr  rmt.  Väghållningsko8inaden,  som 
uppgår  till  278  rdr,  är  i  anseende  till 
socknens  branta  backar  och  det  från 
höjderna  under  höst-  och  vårflöden  ned- 
rinnande vattnet  ett  ganska  drygt  onus. 
Kostnaden  för  socknens  12  broars  un- 
derhåll uppgår  årligen  till  15  rdr  pr 
mantal.  Uti  Hångstad  är  gästgifveri, 
hvarifrån  skjutsas  till  Påterud  i  Jernskogs 
socken  1V4  mil,  samt  till  närmaste  hem- 
man i  Norge  1  mil.  De  öfriga  hem- 
manen deltaga  blott  i  kronoskjuts. 

ISvar  och  hemman:  Areal,  hvaraf  Sker. 

1  mtl  oförm.  Westra  Boda  3,504  tid  22  k.  132,  — - 
1    »       -       Bön  2,451    »  —  »       80, — 

\  »  form.  Gunnerud  2,480  »  25  »  61, — 
1  »  oförm.  Holms erud  1,817  »  28  »  90, — 
1  »  »  Bångttad  2,372  «  19  »  121,  8 
i     »       »      Olerud  1,432  ..     6  ■      47,  16 

Öfriga  hemmau  äro:  V2  Klefvan,  1  Hög- 
säter, *  '3  Sundshagen  med  qvarn,  V2  Wiken. 
—  Adress:  Arvika. 

Skinnaregården.  Ett  mtl  k  ro  no  uti 
Sunds  sockens  vestra  del  af  Fryksdals 
härad  och  Carlstads  län,  är  anslaget  till 
boställe  åt  kapitenen  vid  Lifkompaniet 
af  Kongl.  Wärmlands  infanteri-regimente. 

Skinskatteberg.  Härad  i  Westerås 
län  uti  Westmanland,  kring  Hedström- 
mens östra  grenar,  så  vidt  de  höra  till 
länet,  omfattande  socknarna  Skinnskatte- 
berg,  (junilbo  och  Hed,  alla  hörande 
till  Köpings  prosteri  af  Bergslags  fög- 
deri, hvartill  ytterligare  komma  några 
gårdar,  2,;,';  mtl,  af  Kamsbergs  socken, 
som  eljest  hör  till  Örebro  län.  Häradet 
är  skogrikt  och  uppfyldt  af  berg  och 
sjöar  samt  har  endast  små  åker-  och  ängs- 
marker. Bland  de  talrika  sjöarna  märkas 


U/ra  och  l\'<<lr<i  Wettern,  hvilkas  aflopp 
bildas  af  Hedströmmen,  Stora  och  Lilla 
Källan,  Lång  Svan  och  Lilla  Svan, 
hvilka,  ehuru  icke  breda,  sträcka  sig 
lV4  mil  på  längden  i  norr  och  söder, 
utom  flera  smärre.  Häradets  areal  upp- 
gifves till  6t)SM  qvadratmil,  hvaraf  0,501 
äro  vatten;  den  odlade  jorden  uppgifves 
till  5,033  tid,  naturlig  äng  till  12,321 
tid;  dess  befolkning  år  1860  till  6,393 
personer.  Enligt  kongl.  brefvet  af  den 
7  Dec.  1858  är  Skinskattebergs  härad 
med  Åkerbo  numer  förenadt  till  en  dom- 
saga och  hade  sitt  tingsställe  i  Köping; 
förut  utgjordes  domsagan  af  Skinnskatte- 
berg,  Wagnsbro  och  Norbergs  bergslags 
härader.  Skinskattebergs  härad  för  sig 
har  tingsställe  i  Bysala  i  Heds  socken; 
enligt  Graus  uppgift  har  det  fordna 
tingsstället  befunnits  på  en  domarehög 
vid  Jönsarbo  bruk  i  Skede  socken.  — 
Namnet  synes  härleda  sig  deraf,  att  hä- 
radet fordom  utgjorde  sina  utskylder  till 
kronan  i  skinnvaror  såsom  Helsingelagen 
stadgar  om  det  öfversta  Norrland,  och 
likasom  andra  orter  erlade  dem  i  säd 
och  boskap,  såsom  t.  ex.  Mo  härad, 
hvilket  enligt  Westgötalagen  gaf  i  lands- 
skyld  »fem  tjog  nöt  hvart  fjerde  år.» 
Häradet  synes  äfven  hafva  blifvit  kalladt 
»Skinnsäckeberg.» 

Skinnskatteberg.  Modersocken  i  Skinu- 
skattebergs  härad  af  Westerås  län,  ligger 
omkring  en  del  af  Hedströmmens  öfra 
floddal,  mellan  Hed  i  sydost  och  söder, 
Gunilbo  i  öster,  Westanfors  i  nordost, 
Söderbärke  och  Malingsbo  af  Stora  Kop- 
parbergs län  i  nordvest  samt  Ramsberg 
i  sydvest,  i  hvilket  väderstreck  sistnämnda 
socken  till  en  liten  del  går  inom  häradet. 
Arealen  uppgifves  till  2,855  qv.mil  land 
och  0,229  qv.mil  vatten,  tillsammans  den 
största  vidd,  som  någon  socken  eger  i 
WTesterås  län.  Hedströmmen,  landets 
hufvud-vajttendrag,  har  under  sitt  lopp 
genom  detsamma  flera  benämningar;  den 
kommer  in  hit  från  Malingsbo  och  kal- 
las först  Baggån,  som  mellan  betydande 
bergshöjder  flyter  österut  till  Storsjön 
och  dennas  fortsättning,  Darsbo-fjärden, 
hvarefter  strömmen  fortsattes  söderut  ge- 
nom Öfra  och  Nedra  Wettern  (Skinn- 
skattebergssjöarna)  och  slutligen  under 
namnet  Uttersbergs  å  med  flera  bugter, 
som    bilda    smala    sjöar   och    vattensam- 


164 


Skiniiskatteberjr. 


Skinnskatteberg. 


lingar,  följer  utmed  gränsen  till  Hed. 
Ofvanför  Storsjön  kommer  ett  vattendrag 
från  Vestra  och  östra  Skälsjöarna  i  norr; 
Storsjön  sjelf  upptager  andra  vattendrag, 
likaledes  från  norr;  i  Nedra  Wettern  ut- 
falla flera  sådana  m.  m.  Till  llamsberg 
gå  Haraldsjöns,  Skilådamms  och  Liens 
vattendrag.  Socknen  är  sålunda  rik  på 
sjöar  och  åar  samt  likaledes  på  kärr  och 
har  i  norr  och  vester  att  uppvisa  några 
bland  länets  mest  betydande  höjder. 
Längst  i  söder  börjar  en  gren  af  Hed- 
åsen; utefter  Liens  vattendrag  går  en 
annan  sandås.  —  Jordmånen  är  för  det 
mesta  mo-  och  sandjord,  ehuru  lerjord 
och  svartmylla  förekomma  i  dalarna.  En 
mineralkälla  finnes,  kallad  Prestgårds. 
En  f.  d.  allmänning,  upplåten  mot  rekog- 
nitionsafgift  under  Biddarhytte  bruk,  har 
i  sednare  åren  blifvit  skatteköpt.  Åker- 
bruk, —  otillräckligt  —  samt  skogs-  och 
bergsbruk  äro  socknens  hufvudnäringar. 
Socknen  består  af  49J|  hemman,  hvaraf 
385/<>4  äro  skatte,  2{J4  krono  och  89/i6 
mtl  frälse;  befolkningen,  1840:  2,819, 
1848:  3,074,  uppgick  1863  till  3,284 
personer  på  666  hushåll.  Af  indelta 
arméen  underhåller  socknen  12  man. 
All  fast  egendom  taxerades  år  1863  till 
1,562,500  rdr,  hvaraf  166,600  rdr  för 
annan  än  jordbruksfastighet.  I  bevilln. 
efter  II  och  III  art.  erlades  1,317  rdr. 
Stora  bergslags  vägen  från  Köping  följer 
hufvudsakligen  Hedströmmens  hufvuddal 
från  Hed  till  Malingsbo,  förbi  kyrkan, 
som  ligger  mellan  Öfra  och  Nedra  Wet- 
tern, 4a/g  mil  från  Köping.  Mindre 
vägar  gå  dels  inåt  socknen,  dels  till 
Gunnilbo  och  llamsberg.  Socknen  har 
1  fast  och  6  flyttbara  folkskolor,  der 
undervisningen  bestrides  af  tre  examine- 
rade och  en  oexaminerad  lärare.  Till 
skolan  hörer  ett  planteringsland  af  12,570 
qvadratalnars  ytvidd. 

Skinnskatteberg  synes  hafva  hört  till 
Malma  fjerding  och  först  i  Gustaf  Ls 
tid  blifvit  eget  pastorat.  Till  denna  tid 
går  också  kyrkoherdelängden  tillbaka  och 
sannolikt  äfven  kyrkans  ålder;  kaplaner 
äro  kända  sedan  medlet  af  1600-talet. 
Den  äldre  kyrkan  blef  i  Christinas  tid, 
omkring  1647,  nedtagen  och  en  ny  trä- 
kyrka uppfördes  på  prestbolets,  eller  som 
det  kallades,  Hustru  Marits  torps  egor; 
denna  kyrka   utvidgades   och  tillbyggdes 


1727.  Pastoratet  är  nu  konsistorielt  af 
2:dra  klassen.  —  Irnellertid  är  ortens 
civilisation  ingalunda  ny,  ty  redan  i 
Margaretas  och  Erik  XIILs  tid  hade 
Skinnskatteberg  bergslagsprivilegier,  och 
år  1558  räknades  i  Skinnskatteberg  25 
bergsmän.  Carl  IX  och  Gustaf  II  Adolf 
sträckte  sin  omvårdnad  om  bergsrörelsen 
äfven  hit,  och  år  1625  uppräknas  här 
19  hyttor  och  16  hamrar;  äfven  jern- 
bruken  hafva  fordom  varit  flera  än  de 
nu  äro.  I  socknen  fanns  äfven  fordom 
en  kungsgård  vid  sjön  Nedra  Wettern, 
der  nu  hemmanet  Båren  ligger.  Flera 
bref  af  Magnus  Ladulås  äro  daterade 
från  denna  kungsgård  och  ännu  i  början 
af  J  600-talet  qvarstod  vid  Båren  en 
byggnad,  som  kallades  kungsbyggningen. 
Kungsgården  såldes  år  1676  till  Simon 
Funck,  som  äfven  innehade  Skilå  eller 
Riddarhytte  koppargrufva.  En  beskrif- 
ning  Öfver  Skinnskattebergs  socken  jemte 
förteckning  öfver  socknens  växter,  är 
sammanfattad  år  1832  af  geologen  Hi- 
singer. 

Bland  gårdar  och  verk  inom  socknen  märkas: 
Uttersberg,  f.  d.  Flodhammar,  —  Wetterslcoga, 
—  Skinnskatteberg,  —  Baggå  och  Borgfors  jern- 
bruk,  Riddarhyttans  kopparverk,  —  Beds  jern- 
bruk,  —  Pr  esthammar  en,  en  härd  med  200  skfå. 
smide,  som  sedan  1664  tillhör  socknens  prester- 
skap.  —  Jernbruken  Allmänningsbo,  Ställberg 
och  Skärviken  samt  Glifså  hafva  i  sednare  tider 
blifvit  nedlagda,  likasom  åtskilliga  bergsmans- 
hamrar.  Vid  Bovallsdammen  fanns  fordom  ett 
styckebruk.  —  Af  socknens  bearbetade  jerngruf- 
vor  nämnas  Morbergets  i  norr,  Skärsjö-  och 
Bastnäsgrufvorna  vid  Riddarhyttan  o.  a.;  år  1861 
brötos  ur  Främshytte,  Bastnäs  och  Backe  grufvor 
80,799  (föfr,  jernmalm.  Under  Bockhammars  bruk 
lyda  3/,j  sk.  Fantebo,  V4  Gäfvebo,  Vg  Gäfve- 
näbb,  V4  Hällan,  ,/8  Thorsbo,  V4  Arnebo,  alla 
skatte;  under  Ferna  bruk  */4  Kyrkobyn,  1  Sill- 
bo,  l'i$  Sillbotorp,  alla  frälse.  Af  Ramsbergs 
socken  föras  hit  1  mtl  sk.  Allmänningsbo,  V  jo 
mtl  Gräsberget,  pastors-  och  komministersbostäl- 
lena, hvartdera  af  1  mantal.  ,/2  Läggarbo  är 
kronolänsmans-boställe.  Af  hemman  må  vidare 
nämnas:  Aspebo,  Darsbo,  Emthyttan,  Högfors, 
Långviken,  Persbo,  Skärviken,  Sunnanfors,  Uggel- 
fors,  W etterskogen. 

Skinnskatteberg.  Jernbruk  uti  Skinn- 
skattebergs  socken  och  härad  af  Westeräs 
län,  inom  den  fordna  byn  af  samma  namn, 
med  6  härdar  och  oinskränkt  smidesrätt 
af  eget  tackjern  samt  åtskillig  manufaktur, 
qvarn,  såg  och  tegelbruk  m.  m.,  samt 
tillhörande  lö^fc  mantal  inom  socknen, 
uppskattadt  1863  till  304,578  rdr  rmt, 
till  godset    höra    vidare   frälse-räntan  af 


Skiiiiiskatteben;. 

I1.,  mantal  inom  Heds  och  Gunilbos 
socknar,  l  4  mtl  i  L:a  Schedvi  socken, 
na  landtegendom  med  lV2  mantal 
i  Björskogs  socken,  l/s  mantal  samt 
Östnna  qrarn  med  6  par  stenar  i  Kö- 
pings socken,  B  Isjö  masugn  med  2 
mtl  i  Westanfon  socken,  .*'>-; i,;  mantal  i 
Södcrbärkes  socken,  -  :5  i  Gesbergs  masugn 
i  :{  4:lieininanet  Gesberg  i  Norrbärkes 
härad.  Bruket  är  bildadt  af  Prestham- 
maren,  hvaraf  en  härd  hör  hit,  Westra- 
gårdshammaren  eller  Knipsmedjan,  samt 
Bergsmanshammaren  eller  Nya  smedjan 
frän  1626.  Bland  egare  nämnas  presi- 
denten gr.  Fredrik  Gyllenborg,  omkring 
17.')0,  Hisinger  1825,  nu  af  intressenter, 
bestående  af: 

fröken  C.  Hisinger 7i2> 

brukspatron  Thor  Heijkensköld     .     3/12, 
kapten   W:m  Heijkensköld  .     .     .     V12» 

baron  J.  A.  Posse tyjj, 

löjtn.  N.  Fock Vi2> 

Carl  D.  Ramsten V36, 

mamsclle    S.   Ramsten     ....     V36» 

d:o     Hilda     d:o V36- 

—  Här  tillbragte  geologen  Hisinger  vissa 
tider  för  ordnandet  af  de  skrifter,  som 
voro  frukten  af  hans  undersökningar.  I  dess 
gästfria  lugn  emottog  han  mången  yngre 
arbetare  i  sin  vetenskap,  och  det  är 
derifrån  Berzelius  skrifver,  att  han  »af 
geologen  Hisinger  utfördes  aldraförst  på 
mineralogiens  fält,  och  att  första  skörden 
derpå,  redan  1803,  var  upptäckten  af  en 
ny  metall,  Cerium.»  Sin  första  offentliga 
skrift:  Om  Svenska  håUeartemct,  utgaf 
han  1789.  Ar  1808  utkom:  Samling 
till  en  mineralogisk  Geografi  öfver  Sverige. 
Ar  1811  valdes  Hisinger  till  prajses  i 
Wetenskaps-Akademien.  Vid  nedläggan- 
det af  sitt  presidium  framställde  han 
de  allmänna  resultaterna  af  forskningar 
i  en  Öfversigt  af  Sveriges  jordyta  och 
jordhvarf.  Uti  hans  större  arbete: 
Anteckningar  i  Pkyrik  och  Geognosi  under 
resor  i  Sverige,  och  Xorrige,  är  intaget 
allt  som  befunnits  anmärkningsvärdt  af 
växtlifvets  förhållanden.  Ett  verk  af 
ej  så  ringa  arbete  pä  sin  tid,  och  hvilket 
väsendtligt  bidrog  till  kännedomen  om 
fäderneslandets  fornverld,  var  Hisingers 
Lethea  Svecica,  i  hvilket  alla  då  kända 
Svenska  djur-  oeh  växt-petrifikater  finnas 
atbildadc.  lians  vidare  skrifter  annat 
uppräknade    uti    Wetenskaps-Akademiens 


Skipas. 


165 


handlingar  för  år  1852.  Sina  sista 
lefnadsår  tillbragte  han  på  denna  egen- 
dom, som   han  så  länge  bebott. 

Skipas,  Skjepåa  (efter  1825  års, 
Skjeppås  efter  1777  års  jordebok).  Två 
mantal  frälse-säteri  uti  Steninge  socken 
af  Halmstads  härad  och  län ;  häraf  blef 
JYI  1,  1  mtl,  säteri  den  10  Juni  1684, 
och  befinnes  utbytt  från  kronan  1698 
af  general-löjtn.  Hård.  Hemmanen  M  2 
och  3,  hvartdera  af  l/2  mtl,  blefvo  enl. 
Kammar-kollegii  utslag  af  den  8  April 
1824  iklädda  utsockne  frälse  natur,  men 
erhöllo  åter  genom  kongl.  brefvet  den 
29  Mars  1825  säteris  fri-  och  rättigheter. 

År  1862  egdes  lVo  mtl,  tax.  till 
36,000  rdr,  af  hr  D.  M.  Ståhle,  %  mtl 
tax.  till  12,000  rdr,  egdes  af  hr  C.  O. 
Stenström.  I  äldre  tider  och  ännu  1814 
har  Skjepås  lydt  under  Stensjö  säteri. 
—  På  Skipas  egor  finnes  i  en  brant 
bergvägg  en  runristning  af  3  alnars 
längd,  der  runorna  äro  V4  aln  höga; 
nära  invid  skall  stått  ett  fäste,  kalladt 
Blomsborg. 

Skirö.  Konsistorielt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Östra  härads  kontrakt 
af  Wexiö  stift,  ligger  8  mil  från  stifts- 
staden, och  utgöres  af  socknarne  SkirÖ 
och  Nye;  pastoratet  innefattar  66 1/2  mtl, 
(67 V4  efter  eklesiastikmatrikeln)  bebodda 
1860  af  öfver  2,100  personer.  —  Skirö 
modersocken,  belägen  uti  Östra  härad 
af  Jönköpings  län,  10  mil  s.  o.  från 
Jönköping,  5  mil  från  Ekesjö  och  8 
mil  från  Döderhultsvik,  mellan  57°  20' 
och  57°  25'  nordlig  latitud,  samt  32° 
59'  och  33°  11' nordlig  longitud;  gränsar 
i  norr  och  öster  till  Alsheda  socken,  i 
sydost  till  Järeda  socken  i  Kalmar  län, 
i  söder  till  Stenberga  socken,  och  i 
vester  till  Nye  socken.  Hela  arealen  ut- 
gör, inberäknadt  både  sjöar  inom  socknen 
samt  delar  af  angränsande  sjöar  Saljen, 
Sker/vet  och  Na  rf  vete  sjön,  10,904  tunn- 
land, hvaraf 
tomtplatser  och  trädgårdar  .  46  tid 

åker 797     » 

äng 1,932     » 

skog  och   betesmark  .     .     .    8,129     »  ) 

Socknen  är  i  allmänhet  mycket  kuperad, 
största  slätten  är  frän  Byestad  till  Wallby 
säteri,  samt  största  höjderna  vid  Loaktef 

•)   Inbcr.  mossar  och    1,683  tid  insjöar. 


166 


Skirö. 


SKirö. 


och  Shirö  Botvidsgård,  som  först  brant 
aftaga  mot  sjön  Saljen,  hvilken  ligger 
900  fot  öfver  hafvet.  Med  sina  många 
af  löf-  och  barrskog  bekransade  sjöar 
förtjenar  socknen  med  skäl  sin  benämning 
af  »Östra  Härads  Trädgård»,  särdeles, 
som  å  inegorna,  hvilka  omgifva  sjöarne, 
finnas  alla  slag  i  södra  Sverige  befintliga 
löfträd.  Af  de  inom  socknen  belägna 
14  st.  sjöar  och  gölar  är  Ofra  sjön  den 
största;  sjön  Saljen,  hvilken  dels  stryker 
genom  socknen  och  dels  utgör  gräns 
mot  Stenberga  socken,  är  5/6  mil  lång, 
och  i  allmänhet  1500  alnar  bred,  dess 
vatten  banar  sig  väg  genom  Salje-ån 
till  Skerfvetesjön,  vidare  derifrån  genom 
Skerfvete-ån  till  Narfveten  på  gränsen 
af  Kalmar  län.  Salje-ån  har  en  mycket 
stenig  strömfåra,  och  blott  ett  ringa  fall 
vid  Salje  sågqvarn  och  ålfiske. 

Jordmånen  å  inegorna  är  i  allmänhet 
god  svartmylla  å  s.  k.  fast  gätterbotten, 
eller  något  svagare  å  alfbotten.  Betes- 
marken är  i  allmänhet  mycket  god  och 
förbättras  årligen  derigenom  att  svedjning 
mer  och  mer  bortlägges  samt  användan- 
det af  fyrfällning  i  stället.  I  sydöstra  delen 
af  socknen,  der  marken  är  mer  bergbun- 
den  är  betet  betydligt  sämre.  Sjömalm 
finnes  i  Saljen  och  är  inmutad  för  Bruza- 
holms  masugn.  Kringboende  hemmans- 
egare,  som  upphemta  malmen  vintertiden 
och  frakta  den  till  sin  bestämmelse, 
tagao  stångjern  i  utbyte. 

A  Millebo  Sörgårds  egor  nära  Skärf- 
vetevägen  finnes  en  källa  med  klart  och 
godt  mineralhaltigt  vatten,  som  i  sednare 
åren  mycket  anlitats.  Så  väl  bruns-  som 
badhus  ha  blifvit  uppförda,  år  1854,  af 
egaren  possessionaten  J.  P.  Jonsson  på 
Eudu.  Vegetationen  är  högst  liflig  och 
floran  rik  på  ovanliga  blomsterslag,  så 
till  exempel  finnes  å  Östra  Skirö  Bäcka- 
gårds egor,  vester  om  vägen,  som  leder 
åt  Tolja,  den  rara  blomman  »Noli  me 
tangere».  Marken  grönskar  och  blomstrar 
tidigare  inom  denna  än  i  angränsande 
socknar;  hvilket  härleder  sig  från  egornas 
sluttning  mot  sjöarne,  som  tidigt  blifva 
isfria,  emedan  höjderna  vid  Alsheda 
sockengräns  afleda  de  nordliga  vindarne. 
Folkmängden,  som  år  1810  var  808, 
uppgick  1863  till  nära  1,040  på  265 
hushåll.  Befolkningen,  med  undantag 
af  säteriegarne  och  några  få  tjenstemän, 


utgöres  af  välbergade  bönder,  deras  tjenst- 
folk,  torpare  och  inhyseshjon.  Byggnads- 
sättet är  allmännast  2-våningars  manhus 
med  tegeltak,  inredda  i  ljusa  och  rymliga 
rum,  som  äro  målade  eller  tapetserade. 
Folkupplysningen,  som  här  är  högre  och 
mer  i  tilltagande  än  i  andra  orter,  gör 
att  allmogen  är  tämligen  fördomsfri  och 
skild  från  hedniska  vanor  och  bruk. 
Fordna  klädedrägten,  bestående  af  kort 
tröja  och  knäbyxor,  begagnas  numera 
sällan,  och  då  endast  af  äldre  personer; 
deremot  har  blå  långbyxor  och  rock, 
jemte  svart  hatt,  blifvit  rådande.  Af 
förmöget  folk  begagnas  svarta  klädes- 
kläder vid  högtidligare  tillfällen,  samt 
plyshattar.  —  Hufvudnäringen  är  åker- 
bruk och  boskapsskötsel.  Utsädet,  som 
år  1818  uppgafs  till  500  tunnor,  upp- 
gifves  för  året  1854  varit  349  V2  tunna 
hafra,  217  tunnor  råg,  166  t:r  korn, 
93/8  tunnor  ärter,  3/4  tunna  hvete,  samt 
385  tunnor  potates.  Spannmålstillgången 
öfverstiger  vida  socknens  behof;  öfver- 
skottet  afsättes  antingen  på  Östersjökusten 
eller  vid  Hvetlanda  torgdagar.  Linsädet 
utgör  så  väl  här  som  i  hela  orten,  en 
hufvudnäring.  För  hushållens  behof  be- 
håiles  obetydligt,  helst  den  gröfre  väf, 
som  qvinnfolken  om  vintren  förfärdiga, 
äfven  försälje3.  Väfnader  af  bomullsgarn, 
som  köpes  från  städer  eller  landthand- 
lande,  får  ersätta  linet.  Trädgårdsskötseln 
och  humleplanteringen  är  i  tilltagande, 
de  största  anläggningarne  äro  på  Göl- 
berga,  Wallby,  Inolja,  Snuggarp  och  Karin- 
torp. Hästracens förädling  befordras  genom 
en  inom  socknen  stationerad  sqvadrons- 
hingst  vid  Smålands  husar-regemente. 
Allmogens  kor  äro  små,  dock  afsättas 
härifrån  på  Stockholm  stora  och  vackra 
oxar.  Socknens  läge  vid  många  och 
fiskrika  sjöar,  bidrager  i  sin  mån  till 
binäring  af  fiske.  Gädda,  mört,  aborre, 
laxöring,  sik  och  den  utmärktaste  braxen 
utgöra  fisksorterna.  Ett  nytt  fiskredskap, 
under  namn  af  kattsor,  har  börjat  att 
begagnas;  det  består  af  från  stränderna 
nog  sinnrikt  nedslagna  unga  träd,  som 
slutligen  bilda  en  liten  bassin,  hvari 
fisken  inkommen  icke  råkar  ut.  Af  barr- 
skogen i  sydöstra  delen  af  socknen  kan 
något  begagnas  till  afsalu,  af  löfskog 
finnes  till  öfverflöd  nästan  å  hvarje 
hemman.  —  Allmogen  förfärdigar  utom 


Skii-u. 


Skofteby. 


167 


åkerbruksredskap,  äfven  åkdon  och  möbler. 
Hela  fastighetsvärdet  upptogs  i  1863  års 
bevillning  till  572,900  rdr,  hvaraf  2,880 
rdr  för  2  sågqvarnar  och  ett  ålfiske. 
Socknens  namn  skrefs  Skijra  1300.  Kyr- 
kan, nybyggd  år  1837  och  belägen  något 
högt  nära  intill  Skirö  sjö,  är  54  alnar 
lång,  22 '  2  bred.  Ifrån  tornet  är  en 
mycket  vidsträckt  och  vacker  utsigt,  hvar- 
före  ock  stället  ofta  besökes  af  resande. 
Barnen  undervisas  dels  af  en  examinerad 
lärare,  som  uti  bestämda  lästerminer 
ambulerar  9  månader  af  året,  dels  i 
hemmet.  Till  skolan  hörer  planterings- 
land af  7,000  qvadratalnars  ytvidd.  Skol- 
lärarens aflöning  är  10  t:r  säd,  hälften 
råg  och  hälften  korn,  24  famnar  ved, 
fria  husrum  och  frivilligt  vste.  Fattig- 
försörjningen utgår  med  1 '/.,  tunna  säd 
och  l  .,  tunna  potatis.  Förste  kände 
kyrkoherdens  namn  är  Petrus  Lock, 
riksdagsman  1569.  Af  fornminnen  finnes 
endast  på  Gölberga  säteris  egor  en  jord- 
höjd  med  några  stora  stenar  derintill; 
år  1761  fanns  i  ett  stenrör  en  graf, 
indelad  i  2:ne  rum,  och  i  hvardera  ett 
raenniskoskelett.  Om  ett  i  gamla  kyrkans 
chor  måladt  och  inbrändt  fönsterglas, 
finnes  i  en  gammal  tabellbok  följande 
anteckning:  »Som  ingen  vet,  när  det 
rara  fenstret  i  choret  ditkommit,  ej  heller 
betydelsen  af  målningarne,  eller  vapnet, 
som  tinnes  i  nedersta  afdelningen,  före- 
ställande en  oxpanna  med  horn  och 
utspända  öron.»  Samma  vapen  finnes 
under  Sten  Thuresson  JBjelkes  bref  till 
dess  fosterson,  Carl  Knutsson,  på  2:ne 
gods:  Sladd  och  Häsiö  i  skären  vid  Tjust 
ckholm  die  qvarto  post  Domin. 
Oculi   1429.» 

I  afseende  pä  statsbidrag  och  kommunala 
afgifter  må  Domnat:  Jordeboks-  och  hemmantals- 
räntan  utgjorde  185")  i  penningar  2, 181)  rdr 
rint,  hvarifråu  afgick  för  tusthållcn  1,G03  rdr. 
Kronotiondcn  utgår  med  37  tunnor.  Rustninps- 
iret  uppgick  till  708  rdr  rmt,  efter  följande 
beräkning  lil  t:r  hästvacance  och  13  grenadierers 
underhäll  upptogs  till  2,133  rdr  rmt,  och  med 
afdrag  af  augmenterna  (öfver  hufvud  tagen  till 
105  rdr  pr  N:r)  1365.  —  Hemmantalet  utgön-s 
af  17^4  mtl  skatte,  7/8  mtl  prestgärden,  11) 
trälte-hemmao,  3  frulse-säterier;  dessutom  finnas 
21  torp,  7^  backstugor,  2  skatte-utjordar,  2 
krono-utängar. 

Hemman:  Areal  inegor. 

Gölberga  2  mtl  fr.-säteri  222  tid    31    k.   1 17  tid, 

med  husbehofs  såg. 
Wallby  1  mtl  fr.-säteri    257^  tid  —  k.     64  — 
Rudu  3/4  nitl  frälse  1 00     ■     27    »      44  — 


Hemmani  Areal,  iuegor, 

Skirt  l3  4  mtl  frälse  •)  662  tid  —  k.  172  tW, 
östra  Skirö  M/«  mtl  fr.  6 'JO     »     —    »>    234  —> 

Skirö  B/4   mtl  skatte        332     a     —     »      08  — 

D:o     1   mtl  rusthåll       257     ■     28    »      77,  28 

D:o  V*  mtl  civilt  bost.    120     »     —    »      28,— 

D.o  7/8  mtl  prestgård  314     »     28    »      00,  10 

^'2  frälse    Lillarp,    areal    108  tid,  brukas  under 

Gölberga.  Af  öfriga  hemman  och  byar  må  nämnas 

1  mtl  Götsboda,   1    mtl  SjSarp,   1    mtl  Karintorp, 

1  mtl  Byestad,  IVg  Sjögle,  alla  frälse;  '/2  mtl 
Bjurnstorp,    1    Tolja,  skatte;    1    Gatu,   1    Loaklef, 

2  Millebo,  3  Snuggavp,  alla  rusthåll;  den  sed- 
nare,  största  byn  i  socknen,  benämnes  numer, 
enl.  Kammar-kollegii  utslag  af  den  17  Maj  1802, 
Skönberga;  häraf  eges  l/i  mtl  af  församlingen, 
de  öfriga  23/4  mtl  utgöra  tvänne  välbyggda  gårdar. 
Adress:  Hvetlanda. 

Skjersjö.  Två  mantal  berustadt  säteri 
uti  Skepperstads  socken  af  Westra  härad 
och  Jönköpings  län,  är  beläget  Vg  mil 
s.  v.  frän  kyrkan,  som  ligger  3Vo  mil 
s.  v.  från  Wexiö.  Det  egdes  1696—1720 
af  Lodheska,  sedan  till  1794  af  Rodhe- 
slägten,  derefter  af  major  von  Åken, 
jägm.  Hafström  och  major  Firiér;  blef 
slutligen  styckadt  och  såldt  till  bönder, 
år  1863  funnos  9  egare  till  Skärsjö 
säteri;  Nedra  Skärsjö  utgör  1  mtl  skatte 
från  år  1749. 

Skofta  Skans  i  Westm anländ  och 
Köpings  landsförsamling,  är  redan  om- 
nämnd under  art.  Gramsborg.  (Se  äfven 
Dybecks  Runa,  2:dra  halt.  11—13  sid.) 
Emellan  skansen  och  Skofta  by  ligger 
en  ansenlig  ättehög. 

Skofteby,  f.  d.  socken,  har  utgjort 
vestra  delen  af  Häreneds  socken  uti 
Kinnefjerdings  härad  och  Skaraborgs  län, 
Hemmantalet  är  4V2  nitl  skatte,  V2  fr-. 
skiftade  1863  på  5  brukningsdelar,  och 
bebodda  af  143  personer  på  19  hushåll. 
Jordbruksfastigheten  var  sistnämnda  år 
taxerad  till  139,000  rdr  rmt,  verk  och 
lägenheter  voro  taxerade  till  11,700  rdr 
rmt.  —  Kyrkan  raserades  1783.  Utom 
gårdarne  72  skatte  Bodan,  V2  frälse 
Flöije,  med  qvarn  för  5  par  stenar, 
ligger  här  den  gamla  herregården  Skofteby, 
2  mtl  berustadt  säteri,  2  mtl  skatte, 
med  vacker  belägenhet  på  en  udde,  der 
Skofteby-  eller  Lill  ån  samt  Lidan  sam- 
manflyta, 5/g  mil  från  Lidköping,  2'/4 
mil  frän  Skara,  på  gränsen  mot  Träss- 
bergs socken.  Gården  är  väl  bebyggd, 
med  alla  byggnader  under  skiffertak,  har 
en  ansenlig  fruktträdgård,  omhägnad  på 

#)  Hvaraf  l/2  ml1  brukas  till   Wallby. 


168 


Skofthyttan. 


2:ne  sidor  med  rinnaude  vatten;  godt 
fiske  finnes  uti  Lidan.  Till  egendomens 
förmåner  höra  äfven  den  lätta  transporten 
för  gårdens  afkastning,  som  den  segel- 
bara Lidan  erbjuder  till  Lidköping  och 
flera  städer  vid  Wenerns  stränder.  Hela 
arealen  uppgifves  till  900  tunnl.,  deraf 
490  åker,  c-.a  214  tunnl.  vårdad  skog, 
åkerjorden  består  af  bördig-  lermylla.  Ut- 
sädet är  52  tunnor  höst-  och  200  t:r 
vårsäd.  Taxeringsvärdet  är  110,000  rdr 
rmt.  —  Härled  ningen  till  gårdens  namn 
vill  några  författare  finna  uti  namnet 
Skofte,  som  en  mäktig  man  i  Norge 
hette  under  konung  Haralds  tid,  och 
anses  varit  anförare  i  en  af  de  strider 
på  denna  ort  mot  Håkan  Jarl  och  West- 
götarne,  som  omnämnes  under  artikeln 
Härened. 

Äldste  med  visshet  kände  egare  till 
gården  är  riksrådet  Nils  Olofsson  Winge, 
som  mistade  lifvet  1529  för  delaktighet 
i  Måns  Bryntessons  uppror.  Dennes 
dotter,  Margaretha,  gift  med  Bengt  Slätte, 
befallningsraan  på  Elfsborg,  namnes  så- 
som egarinna  till  denna  gård  uti  skifte- 
brefvet  mellan  drottning  Katharina  Sten- 
bock och  hennes  syskon  samt  svågrar 
den  16  Maj  1584.  En  Germund  Pedersson, 
gift  med  deras  dotter,  skref  sig  äfven 
till  Skofteby,  sedan  är  ingen  egare  känd 
före  1820,'då  gården  tillhörde  öfverste- 
löjtn.  D.  von  Essen.  Egare  1863  var 
grossh.  i  Göteborg,  B.  C.  Hichens. 

Skofthyttan  samt  Skaftorp  i  Nora 
socken  af  Örebro  län,  hafva  af  ålder 
utgjort  ett  skifteslag,  men  vid  den  år 
1810  förrättade  delningen,  blefvo  dessa, 
särskilt  uti  jordeboken  antecknade,  egen- 
domar så  utbrutna,  att.  de  derefter  ej 
hafva  något  gemensamt.  Åkerjorden,  som 
vid  Skafthyttan  består  dels  af  lermylla, 
men  mer  af  sand,  besvärad  af  syra, 
innehåller  61  tunnl.;  slåttern,  som  är 
ganska  svag,  innehåller  15  tunnl.;  men 
skogsmarken,  ovanligt  växtlig  samt  med 
ymnigt  bete,  innehåller  549  tunnland. 

Skaftorp  har  en  i  allmänhet  mera 
jämn  och  god  lerjord,  likväl  saknas  icke 
heller  här  sandåkrar,  ehuru  i  bättre  läge; 
den  innehåller  82  tunnl.,  har  bättre  gräs- 
flöden, dock  till  föga  vidd,  som  med 
backslåttern  utgöra  30  tid;  skogsmarken 
är  mer  omskiftande,  men  ändock  öfver- 
vägande  god   med  ymnigt  mulbete,  och 


Skog, 

innehåller  824  tunnl.  Skofthyttan  och 
Skaftorp  höra  till  Kingshytte  hyttlag. 

Eran  Skaftorp  äro  af  ålder  till  Nora 
stadsboer  bortsålde  47  tid  7  kappl.,  till 
större  delen  odlad  jord,  som  ej  kunna 
till  bylaget  återvinnas,  sedan  de  år  1811 
blifvit  till  hemman  roterade,  samt  nu 
mera  ordentligt  skattlagda. 

Åtskilliga  jernmalmsanledningar  finnas 
på  Skaftorps  mark,  äfvensom  på  den  till 
staden  försålda  jorden ,  hvilka  årligen 
bearbetas  och  lemna  en  till  blandning 
ganska  begärlig  malm.  Kalkstensbrott 
finnes  derjemte  på  Skofthyttans  skogs- 
mark, men  som  bergarten,  ehuru  lemnande 
en  vacker  kalk,  är  ganska  hårdbränd, 
och  följaktligen  kostsam  att  tillreda,  så 
har  den  ock  föga  blifvit  begagnad. 

Skog.  Annex-socken  till  Nora  pastorat, 
är  belägen  uti  Södra  Ångermanlands 
fögderi  af  Wester-Norrlands  län,  mellan 
Nora  och  Bjärtrå,  samt  omfattar  en 
areal  af  0,954  qvadratmil,  hvaraf  0,o.r)2 
äro  vatten. 

Socknen  inskjuter  liksom  en  kil  till  An- 
germanelfven  midtför  Sandön  och  fördelas 
af  Skogs-,  Löf-  och  Storsjön  i  flera  delar. 
Elera  af  socknens  bergsträckningar  samman- 
hänga med  fjellen,  och  göra  dessa  berg 
vägen,  som  leder  genom  socknen,  mycket 
svår  och  backig.  Mellan  de  branta  berg- 
kullarne äro  upptagna  smärre  åkerfält.  Jord- 
månen består  mest  af  lera.  Skog  växer 
till  riklig  skogsafverkning  och  spanad 
förse,  utom  åkerbruket,  inbyggarne  med 
deras  bergning.  Socknen,  som  år  1805 
beboddes  af  606  och  1863  af  öfver  700 
personer,  innefattar  18^|  mantal  skatte, 
taxerade  till  444,900  rdr  rmt,  verk  och 
lägenheter  voro  dessutom  åsatta  ett  tax.- 
värde  af  10,900  rdr  rmt.  —  På  Herrskog 
här  i  socknen  bor  provincial-läkaren ;  i 
Fantskog  finnes  gästgifveri. 

Kyrkan,  belägen  ]/2  mil  från  moder- 
kyrkan, är  af  sten,  36  alnar  lång,  16 
alnar  bred.  Ar  1641  erhöll  socknen 
egen  kapellan.  I  socknens  fasta  folk- 
skola undervisades  51  barn  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  10  erhöllo  under- 
visning hemma.  Skolan  har  af  enskilda 
donationer  en  årlig  inkomst  af  20  rdr 
rmt.  Inga  fornminnen  finnas.  Socknens 
största  gård  utgöres  af  13V2  seland 
Fantskog  och  7  seland  Hcrrskog,  med 
husbehofs  såg.   Sågar  finnas  vid  Herr  skog, 


Sko?. 


Skog. 


169 


Kyrkobohlet  och  Möland,  alla  grofbladiga; 
vid  Träsk,  Nyland  och  Ofvered  finnas 
finblad  iga  Bågar.  Af  byar  ma  vidare 
nämnas  30  seland  Gållsåtter.  —  I  socknen 
är  poststation  att  direkt  ntvexla  post  med 
Hernösand   och  Ullånger. 

Skog.  Socken  uti  Gefleborgs  län  och 
Södra  Helsinglands  fögderi,  är  belägen 
."»  mil  från  Söderhamn,  samt  omfattar 
qvadratmil,  hvaraf  0,856  äro  vatten. 
Marken  är  i  allmänhet  bergaktig  och 
för  öfrigt  uppfylld  med  mossar,  kärr  och 
sjöar.  Åkerjorden  består  mestadels  af 
sandmylla  och  något  lermylla.  Hufvud- 
sakliga  näringsfången  äro  boskapsskötsel 
och  skogsbruk.  På  sednare  tiden  har 
granskogen  här  så  väl  som  i  södra  delen 
af  provinsen  börjat  torka  bort,  så  att 
på  hela  skogsskiften  inom  denna  socken 
numer  finnes  knappast  en  enda  frisk  gran. 
Orsaken  härtill,  upplyser  en  korrespondent 
till  tidningen  »Helsingland»,  lärer  icke  vara 
stormarne,  såsom  man  förut  förmodat, 
utan  en  mängd  hvita,  omkring  en  tum 
långa  maskar,  hvilka  inom  kort  med 
otrolig  hastighet  förtära  hela  roten. 

Socknen,  som  år  1805  beboddes  af 
1,429  och  1863  af  öfver  2,870  inbyggare 
på  650  hushåll,  innefattar  432  öresland 
12  pgl.  skatte,  1  öresl.  6  pgl.  krono, 
eller  27l/jj  mtl  skatte,  5/6i  mtl  krono, 
taxerade  till  504,300  rdr  rmt;  verk  och 

nheter  upptogo  dessutom  ett  tax.- 
färde  af  182,450  rdr.  Bevillningafgiften 
efter  II  och  III  art.  var  709  rdr  rmt. 

Om  socknens  första  bebyggande  in- 
hemtas  af  Justi  och  Flintenbergs  disputa- 
tioner  samt  uturDiplomatarium  Svecanum, 
att  socknen  utgöres  af  delar  af  den  fordna 
obebyggda  Ödtnorden,  som  utgjort  Norr- 
lands sydligaste  gräns,  och  skall  den 
nitiske  samt  verksamme  erkebiskop  Nils 
Alleson,  som  år  1302  var  stadd  på  en 
visitationsresa  i  Helsingland,  förmått 
Hanebo,  Särstad  och  Söderala  sockne- 
raän,  på  ett  sammanträde  vid  Skogs 
kyrka,  att  af  denna  allmänning  omkring 
det  fordna  Sälohuset  (uppsatt  redan  under 
hednatiden  till  ett  härberge,  i  hvilket 
trötte  vä gf ärande  fingo  en  brasa  och 
ett  nattläger),  afstå  en  mils  omkrets  till 
odling,  inhägnad  och  skogsfång;  men 
de  förbehöllo  dock,  att  afkomsten  deraf 
skulle  komma  fattiga  resande  till  gagn, 
och  ingen    arfsrätt    till   nämnda   område 

vi. 


tillfalla  innehafvarens  slägt,  äfvensom 
att  socknarne  framgent  derstädes  skulle 
hafva  rätt  till  fiske,  näfvertägt  och  bete 
för  sina  kreatur.  Vid  byn  Själstuga, 
belägen  vid  en  liten  sjö  på  vestra  sidan 
om  vägen,  3/4  mil  söder  om  Skogs 
kyrka,  utvisas  ännu  platsen  för  de  gamla 
Sälohusen.  Uti  ett  register  öfver  Upp- 
sala Domkyrkogods  af  år  1376  uppräknas 
äfven  Själstuga,  liggande  i  midten  af 
Odemordsskogen.  Efter  reformationen 
indrogs  godset  till  kronan  af  konung 
Gustaf  I.  Se  vidare  Widmarks  beskrif- 
ning  öfver  Helsingland,  sid.  79 — 80.  Ar 
1592  meddelades  Hans  Garp,  för  långvarig 
trogen  tjenst,  skatte-frihet  för  Skjälstuga. 

Kyrkan  är  belägen  5,6  mil  från 
Gefle  och  17  mil  från  Uppsala.  Socknen 
utgör  med  Lingbo  kapell  ett  konsistorielt 
pastorat  af  3:dje  klassen,  hörande  till 
Helsinglands  östra  kontrakt  af  Uppsala 
stift.  Komministraturen  bortgifves  af  för- 
samlingen utan  förslag.  I  socknens  fasta 
och  flyttbara  folkskolor  erhöllo  1862: 
133  barn  undervisning  af  två  examinerade 
lärare,  medan   153  undervisades  hemma. 

Den  helige  Staffan  skall  blifvit  för 
sin  ifver  i  hedningarnes  omvändelse  dödad 
på  Tönnebroskogen,  och  har  man  an- 
tagit, att  detta  skett  vid  Tönnebro-ån  i 
denna  socken,  på  gränsskilnaden  mellan 
Helsingland  och  Gestrikland,  och  skall 
denna  å  deraf  fått  namnet  Mordbäcken. 
(Se  vidare  sid.  62,  Widmarks  beskrifning 
öfver  Helsingland). 

Af  Helsinglands  alla  socknar  är  Skog 
den  mest  betungade  i  afseende  på  skjuts- 
inrättningen, emedan  den  å  27  mantal, 
utan  andra  socknars  biträde,  ensamt  an- 
svarar för  all  skjuts  vid  2:ne  i  socknen 
belägna  gästgifvaregårdar,  icke  blott  å 
allmänna  kustvägen,  utan  å  sidovägar 
till  Hanebo  i  Helsingland  och  Ugglebo 
i  Gestrikland.  På  sednare  tider  hafva 
nya  vägar  blifvit  anlagda  inom  socknen, 
såsom  en,  hvilken  går  härigenom  från 
Bollnäs  till  Hanebo,  och  Henningevägen 
från  Hanebo  till  Skog. 

Inom  socknen  märkas  af  gods  och  verk: 
Snnväs,  Tunnebro,  Gullgrufve  och  Tönshammars 
stan^jernsbruk.  Sågar  och  qvarnar  finnas  vid 
följande  byar:  Sunnäs,  Writnga,  ldaforss,  Hamnas, 
IJenninge,  Kyrktjei-n,  Elgnäs,  Tönnebro,  Brvnn- 
änge,  Strand,  Norrbo,  Strutjära,  West-  och  Öst- 
bygge,  llernebo,  Lungbo,  Lingbo,  Ilåkanbo,  Hunsbo, 
Ootjö,  Lingbonås,  Gopå,  Kallbäck,  Dragg,  Sma- 
ström  och  Åberg;    gryn  verk   finnes   vid  Llerne-å, 

22 


170 


Skog. 


Skogaholm. 


spikverk  vid  Tönnånger,  garfveri  vid  Löthen; 
fiske  finnes  vid  Norr-  och  Sör-bränning,  Tönnebro 
och  Herne  å.  —  Granön,  30  öres).,  lyder  under 
Axraar  bruk.  —  1  öres).  6  pgl.  utgöra  kyrko- 
herde-boställe. —  1  öresl.  Tönnebro,  2x/o  öresl. 
Skälsberga,  221/^  öresl.  Bastnäs,  53/8  Löthen, 
5  Kallbäck,  lyda  under  T<)'wrae6ro-godset.  — 
Adress:  Gefle. 

Skog.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Sparlösa  eller  Saleras  socken  af  Wiste 
härad  och  Skaraborgs  län,  beläget  vid 
pass  2%  tnil  från  Lidköping-,  eges  jemte 
Ulfstorp  (se  den  art.)  af  possessionaten  C. 
W.  Norman;  egare  1812  var  baron  C. 
H.  Posse.  Säteriets  namn  skrifves  i  jorde- 
boken Skogen;  på  Topografiska  corpsens 
karta  finnes  det  icke  upptaget.  I  1863 
års  bevillning  var  det  åsätt  ett  värde  af 
40,000  rdr  rmt. 

Skoga.  Glasbruk  uti  Kråxraåla  socken 
af  Handbörds  härad  och  Kalmar  län, 
nära  Öija  sjö,  V2  mil  norr  om  kyrkan, 
som  ligger  bl/2  mil  n.  v.  från  Kalmar, 
är  anlagdt  år  1863  på  Höboda  gårds 
egor  och  högtidligen  invigdt  s.  år  den 
23  Oktober,  utaf  herr  Emil  Björkman, 
egare  till  gården  Flathult,  ll/s  mantal 
frälse,  belägen  3,8  mil  s.  v.  från  bruket, 
och  som  jemte  1/i  mtl  Höboda,  Ströras- 
holms  qvarn  och  såg  samt  ett  pottaske- 
bruk, är  åsätt  i  1863  års  bevillning  ett 
värde  af  36,300  rdr  rmt. 

Höboda  hemman,  ty-  mtl  skatte,  är 
förflyttadt  i  jordeböckerna  den  12  Juli 
1816  från  Högsby  till  Kråxmåla  socken 
i  nyssnämnda  län. 

Skoga.  By  uti  Ekshärad  socken  af 
Elfvedals  härad,  Nor-Sysslets  fögderi  och 
Carlstads  län,  innefattar  hemmanen  Norra, 
Mellan,  Södra  och  Lilla  Skoga  af  2  mtl 
skatte,  lVj  mtl  frälse,  med  marknads- 
plats, helsobrunn  och  tullqvarn  med  två 
par  stenar,  samt  beboddes  1862  af  742 
inbyggare.  Hemmanen  egdes  nämnda  år 
af  28  åboer  och  voro  åsatta  ett  taxerings- 
värde af  171,200  rdr  rmt.  Här  hålles 
årlig  marknad  i  September,  den  s.  k. 
Eåda  oxmarknad.  Helsobrunnen  uppgifves 
af  Fernow  varit  på  hans  tid  mycket  besökt 
och  med  framgång  anlitad. 

Skogahall.  ett  skatte-hemman  af  ty8 
mantal  och  ett  frälse-hemman  af  ty2  mtl 
uti  Arila  socken  af  Öster-Rekarne  härad 
och  Nyköpings  län;  här  finnes  en  skog- 
vaktare-skola, hvilken  böljade  sin  verk- 
samhet den  l:sta  Oktober  1860  och 
Underhålles    dels    med    statsbidrag,    dels, 


och  hufvudsakligast,  af  årliga  anslag  från 
Hushållnings-sällskapet.  Med  skolan  är 
de^jemte  förenad  en  plantskola.  För 
hvarje  lärokurs  under  ett  års  tid,  räknadt 
från  den  1  November,  antagas  minst  4 
och  högst  6  frilärlingar,  tillhörande  länet. 
Betalande  lärlingar  erlägga  en  afgift  af 
300  rdr  rmt.  Föreståndare  för  skolan  är 
öfverjägaren  G.  Wolff. 

Skoghall.  Egendom  uti  Hammarö 
socken  af  Carlstads  tingslag  och  län,  nära 
staden  Carlstad,  utgöres  af  ty-  mtl  sk. 
Lunden  eller  Lunna,  köpt  till  skatte  den 
30  Juni  1818  (som  på  orten  ock  kallas 
Skoghall),  med  ångsåg  för  3  ramar;  här- 
till hörer  en  hamn  vid  Wenern,  som  vid 
lägsta  vattenstånd  har  kunnat  anlöpas 
af  10  till  11  fots  djupgående  fartyg. 
Vid  hamnen  finnes  en  fyrinrättning.  — 
Egendomen  var  1862  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  110,860  rdr  rmt,  hvaraf  60,000 
rdr  för  ångsågen,  25,430  rdr  för  våghus 
med  magazin  samt  arbetarebostäder.  Be- 
villningsafgiften  för  inkomst  uppgick  n. 
år  till  212  rdr  rmt,  för  fast  egendom 
till  50  rdr  56  öre.  Egendomen  eges 
af  Uddeholms  bolag,  hvars  ena  med- 
intressent,  herr  A.  Dahlgren  i  Carlstad, 
har  uppfunnit  ett  sätt  att  inlägga  lätt 
rökt  lax  af  den  välsmakande  sort,  som 
fångas  vid  Carlstad,  uti  hermetiskt  slutna 
kärl,  förtennta  blecklådor,  hvilka  skola 
redan  fått  en  icke  obetydlig  afsättning  i 
utlandet.  En  dylik  låda  kostar  med  kärl 
och  innehåll   1   rdr  rmt. 

Skogaholm.  Bruks-  och  landtegendom 
uti  Svennevads  socken,  Sköllersta  härad 
af  Örebro  län,  vid  Svennevads-ån  och 
Skogasjön,  3V2  mil  från  Örebro  och  3/4 
mil  från  socken-kyrkan,  består  af  ett 
jernbruk  för  4  stångjernshärdar,  en  manu- 
fakturhammare, masugn,  qvarn  och  såg, 
samt  af  Skogaholm,  l/2  mtl,  Emta  1/2 
mtl,  båda  berustade  säterier,  Emträttes 
1/4,  skatte  augment,  allt  under  eget  bruk, 
med  ett  utsäde  af  25  tunnor  höst-  och 
65  tunnor  vårsäd;  underlydande:  14*/39 
hemman  frälse  och  2fj\  m^  krono-skatte, 
belägna  i  Svennevad,  Sköllersta,  Kumla, 
Halsberg,  Lerbäck  och  Stora  Mellösa 
socknar.  Bruket  anlades  1641  af  lag- 
läsaren Zacharias  Andersson  och  köptes 
från  honom  af  krigskommissarien  Simon 
Simonsson  Rosenberg,  förut  egare  till 
Skogaholms  landtegendom.  Det  hela  öfver- 
gick  genom  gifte  till  general-löjtn.  Anders 


Skozhnlt. 

^'innerstedt,  adlad  Wennerstedt,  hvilken  i 
med  tapperhet  bivistade  krigen  under 
Carl  XI  och  XII,  +  1723  pä  Skogahorm, 
som  förblef  inom  slägten  tills  den  siste  j 
af  ätten,  general-major  Gustaf  Philip, 
dog  här  1815;  med  dennes  dotter  öfver- 
gick  det  till  slägten  Arrafelt  och  eges 
n  1841  af  ett  bolag,  hvars  disponent 
år  brukspatron  Sten  Helting.  Bruket  och 
egendomen  utvidgades  betydligt  af  de 
två  sednaste  egarne  utaf  Wennerstedtska 
slägten,  h vilka  här  äfven  anlade  en  engelsk 
park  och  en  stor  trådgård  samt  flyttade 
bada  stångjernshamrarne  till  ett  ställe. 
Gården  omgifves  på  två  sidor  af  Skoga- 
sjö och  en  genom  egorna  gående  å,  som 
kommer  från  sjön  Tisnaren  och  gifver 
tillfälle  till  betydligt  ålfiske.  —  Brukets 
tillverkning  uppgafa  på  1840-talet  vid 
5  härdar  till  2,090  slU;  nu  smidas  här 
årl.  c:a  3,500  sktt  stångjern  utaf  eget 
tackjem,  hvartill  malmerna  hemtas  från 
egna  grufvor  i  Nora  bergslag. 

Skoghult.  Gård  uti  Bläntorps  socken 
af  Torna  härad  och  Malmöhus  län,  2 
mil  från  Ystad,  intager  öfversta  höjden 
af  en  ås,  der  en  dess  egare,  kammarherre 
C.  Hallenborg,  låtit  på  1850-talet  uppföra 
ett  nytt  boningshus  under  prof.  Brunii 
ledning.  Byggnaden,  som  är  32  fot 
bred,  64  fot  lång  samt  två  våningar  hög, 
har  gafvelrösten  i  vester  och  öster  samt 
kroppåstak.  På  midten  af  h varje  läng- 
t  höjer  sig  ett  tornlikt  utsprång  med 
tinnad  fronton.  A  gafvelröstena  ses  kors- 
prydda fördjupningar.  Foten  består  af 
tuktad  gråsten,  den  öfriga  byggnaden  af 
tegelsten  i  munkband  med  fogstrykning. 
Ofvervaningen  har  8  rum  jemte  garderober, 
undervåningen  är  inredd  till  kök,  spis- 
OCb  handkammare,  pigrum,  m.  m.  Under 
byggnaden  är  en  god  källare,  insprängd 
i  gråberg,  och  hvilken  hålles  torr  genom 
en  vattentrumma.  Ifrån  bvggnaden  ut- 
breder  sig  utsigt  öfver  en  liten,  men 
bördig  slätt,  och  åt  vester  och  öster  j 
mindre  åkerfält,  hvilka  begränsas  af  grof 
bokskog;  mellan  åkerfälten  sträcker  sig  i 
en  allé  till  landsvägen.  Ofver  denna  allé 
genomskådas  en  lång  och  bred  dalgång 
med  omgifvande  landthöjder,  mellan  30 
ä  40  herregärdar  och  kyrkor,  utom  en 
mängd  byar  och  bondgårdar. 

Skoghult,  1  mtl  insockne  frälse,  har, 
enligt  Skånes  Adress-kalender,  13  under- 
lydande hemman  samt  9  numrerade  gatu- 


Skogs-instittitct. 


171 


hus  uti  byarne  Norra  och  Södra  Willie; 
egovidden  uppgifves  vara  992  tid,  deraf 
största  delen  består  af  skog.  Sjelfva 
hufvudgården  var  1862  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  30,000  rdr  rmt.  Denna  egen- 
dom har  samma  egare  som  det  3/A  mil 
derifrån  belägna  Ryds-  eller  Ryssgård, 
hvartill  en  ny  väg,  i  stället  för  den 
gamla,  steniga  smala  och  backiga,  blifvit 
anlagd  af  förutnämnda  nuvarande  egareu. 

Skogsfors.  Stångjernsbruk  uti  Bya- 
rums  socken,  Östbo  härad  af  Jönköpings 
län,  är  uppförd  t  enligt  Kammar-kollegii 
tillståndsbevis  af  den  22  Februari  1860 
å  egorna  till  ett  mtl  skatte  Ofdaskog 
och  V>2  mtl  tyd,  vid  pass  3/8  mil  n.  v. 
från  kyrkan,  som  ligger  3  mil  från  Jön- 
köping; det  består  af  1  härd  med 
hammare  och  eges  af  Abraham  Svensson 
m.  fl.  Taxeringsvärdet  år  1863  var  16,000 
rdr  rmt. 

Skogs-Ekeby.  Ett  och  2/3  mantal 
frälse-säteri  uti  Wester-Haninge  socken 
af  Sotholms  härad  och  Stockholms  län, 
2%  mil  från  Stockholm,  med  mjöl-  och 
sågqvam,  utgör  jemte  underlydande  24f 
mtl  samt  frälse-räntor  af  IV12  m^  e^ 
gods,  tax.  till  93,600  rdr  rmt,  hvaraf 
37,800  rdr  för  hufvudgården.  På  1630- 
talet  och  ännu  1728  tillhörde  säteriet 
slägten  Strijk,  1750  lagman  Råfeldt, 
sedermera  nämnas  såsom  egare  professor 
Celsius,  Schult  1777  och  ännu  1850, 
löjtn.  C.  G.  Bergenstråle  1863. 

Skogs-Institutet,  förut  Stora  Blå 
Porten,  beläget  på  Kongl.  Djurgården 
utanför  Stockholm,  anslogs  efter  Djur- 
gårdens reglerande  1680  till  boställe  åt 
förste  hofjägmästaren,  med  42  tid  22  V2 
kappl.  af  gamla  ladugårdens  jord.  Bostället 
disponeras  nu  dels  af  Djurgården,  dels 
af  Skogsinstitutet.  Hofjägmästaren  Ström 
är  egentliga  grundläggaren  al  denna  nyt- 
tiga stiftelse.  Djursborg,  en  i  fullkom- 
ligt ödesmål  befintlig  lägenhet  med  ett 
område  af  3  tunnland  och  9  kappl.  blef 
dertill  anslaget.  Stadgar  utfärdades  den 
15  Okt.  1828-  Eleverna  erhålla  under- 
visning uti  allt  hvad  med  en  bättre 
skogshushållning  har  gemenskap,  så  i 
theoretiskt  som  praktiskt  hänseende,  hvar- 
till Djurgården  gifver  godt  tillfälle;  öfver 
80  elever  voro  redan  1844  utexaminerade. 
Inrättningen  har  ett  anslag  af  3,500  rdr 
bco  från  Skogsplanteriugskassan. 


172  Skogsnäs. 

Skogsnäs.  Ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Linneryds  socken  af  Konga  härad  och 
Kronobergs  län,  beläget  vid  sjö,  3/8  mil 
från  kyrkan,  som  ligger  3ty2  m^  från 
Wexiö,  uppgifves  af  Djurberg,  år  1818, 
haft  försvarligt  höbol,  mycken  skog; 
taxeringsvärdet  år  1863  var  24,000 
rdr  rmt. 

Äldste  kände  egaren  uppgifves  vara 
en  öfverste-löjtn.  Schmiedeberg,  som  i  13 
år  hölls  fången  i  Sibirien,  och  derefter 
dennes  måg,  kyrkoherden  Sam.  Agrell, 
länder  hvars  tid  här  föddes  orientalisten 
C.  M.  Agrell;  enl.  Anreps  Adelns  Attar- 
taflor  hade  ingen  af  bröderna  Schmiede- 
berg någon  dotter,  som  var  gift  med 
Agrell;  men  en  Lars  Bolin,  som  skänkt 
predikstolen  till  kyrkan,  namnes  ock 
såsom  egare.  För  närvarande  eges  Skogs- 
näs af  en  Peter  Johannesson. 

Skokloster  eller  Sko.  Socken,  från 
äldre  tider  benämnd  Skoug  eller  Skog- 
boland,  det  sednare  ännu  i  förra  århun- 
dradet, är  belägen  uti  Håbo  härad  af 
Uppsala  län,  7  mil  sjöväg,  6V2  m]l 
landväg  från  Stockholm,  2  mil  sjöväg 
och  2l/2  mil  landväg  från  Uppsala;*) 
omgifves  på  tvenne  sidor  af  de  smärre 
leder  af  Mälaren,  som  benämnas  Gåran, 
Oxen,  Ekolen  och  Skofjärden,  samt  för- 
enas endast  med  den  större  halfö,  hvaraf 
Håbo  och  Bro  härader  består,  genom 
den  landtunga,  som  sammanbinder  Ag- 
geby  (Häggeby)   socken   med  Skolandet. 

Arealen  uppgifves  till: 

Gårdstomter     ....  150  qv.ref. 

Trädgårdar 90       » 

Åker 7,057       » 

Äng 2,131       » 

Skogsmark 19,764       » 

Sjöar  och  vattendrag)  ijogo 

af  Mälaren  14,257   1  '  '^ 

Summa  44,081  qv.ref. 
Uti  en  i  Kongl.  landtmäterikontoret 
förvarad  sockenbeskrifning  uppgifves  are- 
alen till  5,350  geom.  tid.  Med  undantag 
af  en  större  dalsträckning,  som  innefattar 
den  hufvudsakliga  åker-  och  ängsmarken, 
är  marken  vågformig,  och  de  spridda 
kullarne  i  och  utom  denna  dal  befinnas 
öfverströdda  med  sten  af  olika  storlek, 
men  merändels  gömda  af  löf-  eller  barr- 


*)  1  ecklesiastikinatr.  uppgifves  oriktigt  4,/'2  mil. 


Skokloster. 

träd,  hvarigenom  anblicken  af  det  hela 
är  ganska  behaglig.  Den  egentliga  skogs- 
marken, hvilken  med  få  undantag  är 
jemn  och  bergfri  i  norra  delen,  är  der- 
emot  i  den  södra  och  vestra  mycket  ku- 
perad. »Här  och  der»  —  skrifver  R. 
Dybeck  —  »ses  i  en  täck  kersbärs-  eller 
plommonlund  en  ringa  backstuga,  midt 
i  en  liten  mager  åkerfläck,  vanligen  om- 
ringad af  en  väl  lagd  stenhägnad  eller 
odlingsborg.  Den  ofta  nog  grofva  sten, 
hvaraf  de  bestå,  är  bruten  ur  den  mark, 
som  de  omgifva,  och  hvilken  Skogkarlen 
med  svett  och  möda  gjort  beboelig  och 
fruktbar.»  Rådande  jordmånen  är  ler-  och 
sandmylla  på  ler-  eller  sandgrund.  Ar 
1848  ansågos  ännu  1,000  tid  med  jemn- 
förelsevis  ringa  kostnad  kunna  upptagas 
till  både  åker  och  äng. 

Källor  med  förträffligt  dricksvatten 
finnas  på  flera  ställen,  hvaribland  den  på 
hemmanet  Lugnet  torde  förtjena  före- 
trädet. Håbergs  källas  vatten  har  ännu 
icke  i  allmogens  tro  förlorat  sin  helande 
förmåga,  förutsatt  likvisst,  att  vattnet  be- 
gagnas Walborgsmessonatten.  Socknen 
består  af  19V8  form.  mantal  från  40l/g 
oförm.,  hvaraf  1  mtl  krono,  I2V2  frälse, 
55/g  fr.-säteri,  samt  43  torplägenheter, 
upptagande  af  förut  uppgifna  areal  3,934 
qvadratref,  hvaraf  1,453  åker,  som  utgör 
en  samfällighet  för  alla  inom  socknen 
befintliga  hemman.  Den  indelade  skogs- 
marken upptager  12,122  qv.ref.  Taxe- 
ringsvärdet 1862  upptogs  till  363,300 
rdr  rmt,  hvaraf  5,800  rdr  för  annan  än 
jordbruksfastighet.  Folkmängden,  som  år 
1810  var  490,  år  1840:  473,  uppgifves 
1862  till  492,  hvaraf  241  skattskrifna, 
alltså  nästan  utan  någon  förändring  på 
ett  hälft  sekel.  Folket  berömmes  väl 
för  sin  arbetsflit,  och  pastor  Dryzeuius 
skrifver,  »huru  mycket  det  kostat  dem 
att  upprödja  det  steniga  landet,  kan  man 
se  af  sjelfva  naturen»;  men  utom  hvad 
ett  och  annat  torp  *)  beträffar,  hörer  be- 
lägenheten i  öfrigt  icke  till  de  oländi- 
gare  i  vårt  land.  Redan  under  den  tid, 
då  klostret  här    florerade,    lära  välmåga 


*)  T.  ex.  det  på  sista  tiden  af  torparen  Upp- 
ström uppbrutna  Trädgårdstorp;  Uppström 
dog  väl  tidigare  af  överansträngningar;  men 
hans  gerningar  lefva  och  visa  hvad  en  fattig 
arbetare  med  nit  och  flit  kan  utan  penningar 
åstadkomma. 


Skokloster. 


Skokloster. 


173 


och  hyfsning  rådt  bland  allmogen.  Den 
skilde  sig  ock  från  nästgrknsande  sock- 
nars invånare  till  klädedrägten,  hvilken 
beskrifves  på  följande  sätt:  karlarne  be- 
gagnade tröjor  af  kläde,  som  räckte  till 
midten  af  låret,  varande  vidare  nedåt 
med  stora  rynkor,  hvilka  sammandrogos 
under  bröstet  och  förenade  sig  med  en 
slät  bröstlapp  och  ryggruta,  hvarvid  åter 
en  styf  krage,  dels  ntstickad  och  dels 
utskuren,  var  fäst.  Utskärningarne  voro 
dels  trinda,  dels  fyrkantiga,  med  litser 
eller  snören  orakringsömmade.  På  samma 
sätt  var  den  utsirad  vid  händerna,  på 
axlarna  och  på  båda  sidor,  der  den  sam- 
manhiiktades.  Hålen,  som  blifvit  fyllda 
med  tyg  af  annan  färg,  kallades  poss- 
mohol  och  klädet  possmokläde.  Byxorna, 
som  slutade  nedanföre  knäet,  fastades 
der  med  stora  baudrosor  och  voro  myc- 
ket vida  nedtill  men  åtsittande  uppåt. 
Skorna  voro  jemväl  prydda  med  stora 
bandrosor.  De  äldre  karlarne  nyttjade 
stridshamrar;  men  de  yngre  voro  obeväp- 
nade. Qvinnorna  hade  mycket  vida  kjort- 
lar, kassjacka  och  korsmössa  med  många 
perlor  utstickade.  Pigorna  eller  de  yngre 
hade  håret  omviradt  med  vackra  band. 
Då  de  blifvit  gifta,  fastades  en  silfver- 
ked  omkring  lifvet,  hängande  sedan 
ända  ned  till  benet  och  försedd  i  ändan 
med  en  förgylld  penning;  äfvenså  fingo 
de  ett  bälte  med  en  grann  utsydd  knif- 
slida  och  en  nyckelknippa  såsom  attribut 
af  den  husmoderliga  värdigheten.  Dessa 
voro  likväl  högtidsdrägterna.  Den  intill 
år  1815  på  kyrkovallen  årligen  den  25 
Mars  och  24  Juni  hållna  s.  k.  frimark- 
nad  har  i  en  sednare  tid  blifvit  afskaffad. 
Vanliga  folknöjen  vid  jul  och  midsommar 
äro  äfven  här  gängse.  I  handaslöjder 
äro  fa  utmärkta,  endast  Lars  Jonsson  i 
llummeldal  anses  som  ortens  konstfär- 
digaste bätbyggare.  Ilufvudnäringar  äro 
åkerbruk  och  boskapsskötsel;  såsom  ett 
hinder  för  den  sednares  framsteg  upp- 
gifves  jordegarens  förbud  mot  försäljning 
af  foder  till  att  förekomma  missbruk, 
hvarigenom  timothei  och  klöfver  sås 
ganska  ringa,  men  brukaren  af  jorden 
tvingas  af  penniugebchof  deremot  att 
beså  sina  fält  med  hafra,  som  han  oför- 
hindrad eger  rätt  att  afyttra.  Utsädet, 
som  år  1810  uppgafs  till  300  t:r,  upp- 
gifves  år  1848  till  184  t:r  råg,  104  t:r 


62  t:r  blandsäd,    lll/4    t:r  hafra, 


t:r   ärter    samt   210 
den,  som  odlas  på 
od    och  eftersökt  till 


korn, 

60  t:r  hvete,  87/16 
t:r  potates;  hiirnf  är 
sandjord  särdeles  g 
utsäde  i  trakten.  Ängarne  äro  i  all- 
mänhet bördiga  och  bestå  af  jemnländig 
hård-  och  sidvall,  men  äro  af  ringa  om- 
fång. Här  idkas  en  i  vårt  land  thyvärr 
föga  använd  binäring,  nämligen  odlingen 
af  fruktbärande  träd.  Vid  h varje  koja 
finnes  en  trädgårdsanläggning,  vid  flera 
ställen  ganska  betydlig.  Biskötseln  är 
jemväl  tämligen  allmän.  Fisket  lemnar 
något  till  afsalu.  God  tillgång  på  vildt 
finnes  i  skogarna. 

Angående  statsbidrag  och  kommu- 
nala afgifter  må  nämnas,  att  bevillnin- 
gen  för  egendom  erlades  år  1862  med 
109  rdr  rmt,  för  inkomst  med  53  rdr 
65  öre.  Kronotionden  är  49  t:r  7  kpr; 
kostnaden  för  rustning  och  rotering  upp- 
gick 1848  till  1,184  rdr  rgs.  Hållskjuts- 
skyldigheten  har  genom  entreprenadin- 
rättningen förvandlats  till  kontant  årlig 
utskyld  af  13  rdr  6  sk.  rgs  pr  mantal. 
Väghållningskostnaden  anses  i  ett  för 
allt  uppgå  till  10  rdr  rgs  pr  mantal  och 
diverse  afgifter  till  9  rdr  rgs.  För  barn- 
undervisningens befrämjande,  —  den  be- 
strides  i  fast  skola  af  en  examinerad 
lärare,  —  finnas  åtskilliga  donationer,  så- 
som grefve  M.  T.  Brahes  af  den  15  Oct. 
1822  på  dess  66  födelsedag,  utgörande 
10  t:r  råg  och  10  t:r  korn,  hvilka  emot 
årlig  ränta  af  3  kpr  på  tunnan  skulle 
lika  med  sockenmagazinets  spannmål  ut- 
lånas och  icke  anlitas,  förrän  räntan  kunde 
uppfylla  sitt  ändamål;  majoren  Poignants, 
som  1823  anslagit  5  fcr  råg,  5  t:r  korn. 
Den  12  Dec.  1832  stiftades  skolinrätt- 
ningen af  grefve  M.  Brahe  och  uppkal- 
lades till  hugkomst  af  hans  fader  Magnus 
Fredriks  skola.  Lärarens  lön  bestämdes 
till  150  rdr,  6  t:r  spannmål,  2  lass  hö, 
2  lass  halm  jemte  bostad  af  tre  rum 
och  dervid  en  större  trädgård  i  Flasta 
by.  Med  undantag  af  2  t:r  spannmål, 
som  utgå  från  barnuppfostringsfonden, 
bekostas  hela  aflöningen  af  godsegaren. 
Ett  rymligt  och  vackert  hus  har  blifvit 
uppfördt  bredvid  förra  skolbyggnaden  af 
Skoklosters  nuvarande  egare,  hofstallmästa- 
ren,  grefve  N.  Brahe;  det  innehåller  utom 
boställsrum  och  skolsal  äfven  logis  för 
de  barn,  som   hafva  lång  väg  att  gå  från 


174 


Skokloster. 


Skokloster. 


hemmet  och  behöfva  af  hvarjehanda  or- 
saker qvarstadna  i  skolan.  Skolbarnens 
antal  uppgick   1862  till  69. 

Trakten  kallas  år  1308  Skobohcered. 
Med  undantag  af  en  s.  k.  Skokloster- 
jordebok  af  år  1277,  deri  räntan  af 
hvarje  hel  gård  upptages  till  11  a  12 
öre  afradspenningar  samt  4  pund  afrads- 
korn,  omnämnes  icke  socknen  förrän  år 
1567  i  jordeboken.  Monasterium  Sko 
räknas  1314  till  Habohundceri ;  ett  kloster 
skall  ha  funnits  här  redan  år  1169, 
hvarom  vidare  nedan  under  art.  Sko- 
kloster.  Den  första  christna  kyrkan  skall 
enligt  sägnen  vara  uppbyggd  af  en  på 
orten  då  boende  mägtig  man,  vid  namn 
Thord  Bure,  efter  hvilken  kyrkan  erhöll 
namn,  äfvensom  landet  i  lång  tid  kalla- 
des Burelandet,  och  till  ännu  ytterligare 
hugkomst  blef  en  sten  ristad  mannen 
till  ära,  föreställande  en  ryttare  beväpnad 
med  en  lans,  som  ännu  är  i  behåll  och 
ligger  nära  stora  porten  i  nuvarande 
kyrkan.  Huruvida  denna  kyrka  varit 
belägen  vid  Flasta,  der  ännu  lemningar 
efter  en  kyrkobyggnad  finnas,  är  ovisst; 
men  att  i  början  af  1700-talet  ännu 
större  delen  af  tornet  och  sidomurarne 
qvarstodo,  finner  man  af  ett  i  säteriets 
bibliothek  förvaradt  manuskript  under 
titel:  Terra  Scogensiz,  -sive  Sclioboland, 
historice  descripta,  författadt  af  pastor 
J.  Dryzelius,  som  äfven  uppmätt  de  qvar- 
stående  ruinerna.  Att  dessa  voro  sär- 
deles bastanta  visade  sig,  då  riksrådet 
C.  G.  Wrangel  år  1652  lät  beskjuta 
dem,  för  att  kunna  begagna  dem  till  nya 
slottsbyggnaden;  men  försöket  misslycka- 
des, emedan  murarna  ej  kunde  genom- 
brytas. På  S:t  Augustini  dag  år  1300 
skall  det  nya,  ännu  qvarstående  templet, 
enligt  E.  Olai,  Messenii,  med  fleras  vitt- 
nesbörd, blifvit  invigdt  af  erkebiskop 
Nils.  Kyrkan  är  62  alnar  lång,  29V2 
alnar  bred  samt  omkring  32  alnar  hög; 
hon  har  ursprungligen  varit  försedd  med 
2  rader  fönster  och  torn,  men  vid  den 
stora  reparationen  efter  eldsvådan  igen- 
murades öfra  fönsterraden,  och  tiden,  när 
tornet  förstördes,  är  oviss.  Taket  är  af 
jernplåtar,  utom  sidodelarne,  som  äro 
täckta  med  spån.  Altartafla,  predikstol 
och  andra  tillhörigheter  äro  krigsbyte 
från  Oliva  kloster  i  Preussen.  Vid  syd- 
östra hörnet  af  kyrkan  och  med  en  gång 


derifrån  ligger  grefliga  Wrangelska  graf- 
ven,  murad  af  tegel  i  sexkant  och  täckt 
med  en  kupol  af  koppar  i  götisk  stil, 
färdigbyggd  år  1639.  Bland  äldre  graf- 
minnen  är  en  sten  med  Folkungen  Holm- 
geirs  namn;  äfven  hans  far  Knut  Johans- 
son och  dennes  gemål  skola  vara  här 
begrafna,  äfvensom  skaldinnan  fru  Nor- 
denflycht,  som  bodde  vid  lägenheten 
Qvarnlöth  eller  Lugnet  vid  Gårans  strand. 
Kyrkoherdar  nämnas  från  år  1432,  och 
socknen  utgör  nu  ett  patronelt  pastorat 
af  3:dje  klassen,  hvartill  Skoklosters  herre- 
gårds egare  har  kallelserätt.  Att  socknen 
varit  tidigt  bebodd,  vittna  de  på  flera 
ställen  befintliga  ättehögar,  stenkummel 
och  tingskretsar,  jemte  skanslemningar 
och  offerställen,  utom  åldriga  fynd  af 
åtskilliga  slags  vapen,  förvarade  ibland 
samlingarna  på  Skokloster.  Efter  R.  Dy- 
beck må  följande  anföras  om  socknens 
minnesmärken: 

Vid  Skofjärden,  söderut  från  Skog 
slott,  reser  sig  ett  skogigt  berg,  kalladt 
Jättestuguberget.  Stenhuggartorpet,  beläget 
på  en  fri  plats  med  blommiga  kullar, 
doftande  lundar  och  spelande  foglaskaror. 
Kyrkberget,  der  lemningar  synas  efter 
murar.  En  större  ättehög  vid  Flastad. 
Vid  Hammarby  har  nyare  forskare  funnit 
hittills  okända  minnesmärken.  Norr  om 
Kalf hagen  på  en  enstaka  höjd  12  graf kul- 
lar samt  en  ättehög.  En  källa  på  Myrby 
egor,  hvarifrån  allmogen  berättar  hvarje 
midsommarnatt  vin  flöda.  Hof berget, 
beläget  nästan  midt  i  skogen.  Sjusta 
backhage;  minnesmärkena  här  höra  till 
de  märkligaste  i  socknen  och  belägen- 
heten är  den  skönaste  i  Upland.  Sjusta 
hög,  den  största  i  socknen,  eger  102 
alnars  omkrets  vid  roten  samt  14  alnars 
sluttningshöjd.  »Sjustad  har  i  fordna 
tider  varit  en  stad,  stor  såsom  sju.» 
Qcarnslötborg  (se  den  artikeln).  Tvenne 
runstenar  finnas  i  muren,  som  omgifver 
den  täcka  kyrkogården.  Norrut  på  prest- 
gårdens  egor  är  en  hage  med  namnet 
Asphagen.  Der  skulle  en  dag  svedjas; 
En  flicka,  som  tyckte  illa  vara,  att  de 
vackra  träden  förbrändes,  satte  sig,  innan 
tandningen  skedde,  vid  en  liten  rönn. 
den  hon  mycket  höll  af,  troende  sig 
kunna  frälsa  telningen.  Lunden  antändes. 
Om  man  vetat,  att  flickan  befann  sig 
midt  i  densamma,    förmäles   icke;    men 


Skokloster. 

det  säges,  att  »är  lunden  var  nerbrunnen, 
fanns  flickan  oskadad  vid  sin  rönn.  Trädet 
lärer  ännu  rinnas  qvar. 

Gods  och  gårdar:  Skokloster  säteri  och  slott, 
se  nedan.  Under  detsamma  lyda  alla  socknens 
hemmau  utom  1  mtl  Fristad,  prestbordet.  — 
Klockaregården  är  en  lägenhet  utan  mtl,  äfven- 
som  Sta/sund.  Af  hemmanen  må  nämnas  /« 
frälse-säteri  Bagarbo,  areal  842  qv.ref,  hvaraf 
4i:i  inegor;  )  fr.-säteri  Kaddala,  areal  870  qv.- 
ref, hvaraf  324  int-gor.  I1  2  fr-  Sahlsta,  3/4 
Sanda,  %  Sjusto,  V  t  Säby,  l1  /8  Flasta,  1/8 
Plommontorp.  —  En  väderqvarn  finnes.  —  Adress: 
Stockholm  eller  Uppsala. 

Skokloster.  Fyra  och  !/i  W  frälse- 
säteri  uti  förutbeskrifua    socken,  beläget 
vid  en  udde  i  Mälaren,  2  mil  från  Upp- 
sala, utgör  jemte   ll/j  fr.-säteri  och  12V2 
frälse     inom    samma    socken     ett    gods, 
hvartill  dessutom  höra  3l/2  mtl  i  Häggeby, 
och  Wassunda  socknar.  Äldste  kände  ega- 
ren  är  herr  Kol  till  Sko,    som  bevittnat 
ett    af    kon.    Erik    Knutsson   före   1185 
utfärdadt   bref    och    anses  tillhört  någon 
gren  af  Erik  den  Heliges  slägt  och  alltså 
varit  af  Bonde-ätten ;  godset  har  sedan  till- 
hört Knut  Långe,  hans  son  Holmgeir  och 
gafs   1263  af  herr  Carl  Ulfsson  Folkunge 
i  själarykt    till    klostret,    hvarå    konung 
Waldemars    konfirmation    följde    den    5 
Juni   1269.     Sedan   klostret   blifvit  upp- 
häfdt,    förekommer    godset    hos    Salvius 
m.  fl.  såsom  1576  skänkt  af  kon.  Johan  III 
at   prinsessan   Sophia;   men   redan  den   1 
Mars  s.   ar  anslogs  till  nämnda  prinsessa 
669 V4  dalers  ränta  såsom  ersättning  för 
den  dä  från  henne  återtagna  förläningen; 
af  kon.  Carl  IX   förlänades    godset    den 
9   Maj   1610  åt  fältmarskalken  Kristoffer 
Abrahamsson  Some;   men,  i  följd  af  hans 
förräderi    vid     Kalmar     slotts     öfverlem- 
nande  åt  Danskarne  öfverflyttades  denna 
possession     på     fältmarskalken     Herman 
Wrangel,  enligt  kon.  Carls  bref,  dateradt 
Ky.s«by   år   1611.     Donationen  konfirme- 
rades   den  2  Jan.    1612,    och  drottning 
Christina  bekräftade  rikstygmästaren   och 
generalen  af  artilleriet  Carl  Gust.  "Wrangel 
i  dispositionen  af  godset  d.  26  Jan.  1646. 
Sedermera   bekom  magen,  riksrådet  m.  m. 
grefve  N.    Brahe  Skoklosters  gods  i  arf, 
hvartill    genom    skatteköp  af  d.  26  Juli 
1642    så    väl    Berga  som    Sjusta    blifvit 
lagda.     Vid    1682    års   reduetion   erhöll 
grefve    Abraham    Brahe    tillstånd  att  ut- 
byta detta  gods  emot  vederlag,  och  som 


Skokloster.  175 

vid  sådant    förhållande    det  blef  för  ho- 
nom en  fördel  att  erhålla  jordeboks-  och 
hemmantalsräntorna  så  låga  som  möjligt, 
protesterade     han     mot    skattläggningen 
af   sätesgården,    i    ändamål    att    derefter 
bestämma    bytesersättningen     på    grund 
deraf,  att  den   ursprungligen  varit  prest- 
srård  ')  och  emot  torpens  samt  qvarnens 
beskattning,  emedan  de  enligt  8  §  bytes- 
raethoden  borde  betraktas    som  meliora- 
tioner.     Utredningen  af  detta  mål  erfor- 
drade en  tid  af  135    år,    inom    hvilkeu 
likväl   både  reduktionslagens  kungörande 
och    nådig    stadfästelse    af  byteshandlin- 
garna   daterar   sig.     Kongl.    Maj:ts  fasta 
på  Skoklosters   byten  är  näml.  af  d.   15 
April   1817.  *")  llesultatet  blef,  att  både 
säteriet  och  torpen  ansågos  ersatta  genom 
utbytet  af  Flasta  (enligt  jordeboken  har 
säteriet  förut  varit  prestbord,  men  blifvit 
utbytt  emot  2  hemman  frälse  Frästa  år 
1711)  och  torde    alltså  det    gamla  ord- 
språket, den,  som  vinner  tid,  vinner  allt, 
härvid  kunna  tillämpas.  Godset  har  allt 
sedan  förblifvit    inom    slägten  och  inne- 
hafves  sedan   1850  af  grefve  Ms  Claes 
Brahe.  Angående  underlydande  hemmanen 
kan  upplysas,    att   säteriet    Bagarbo  och 
frälse-hem manet    Dampeboda   varit  done- 
rade af  konung    Johan  III  till  fogden  i 
Håbo  härad,  David  Larsson.     Det  först- 
nämnda   öfverflyttades   sedan    på  Hobert 
Schotte,    hvilken     var    gift    med    hertig 
Magni   frilla.     Efter    honom   bekom  Se- 
bastianus  Zbezenscheij  Bagarbo,  Pipare- 
boda, en  gård  i  Säby,  och  fyra  i  Sallesta, 
Kodala,  Bagareboda  och  Dampeboda,  som 
blefvo    reducerade    från    Johan   Persson. 
Rysstolk  utbyttes   sedermera  enligt  Kam- 
mar-kollegii    bref    af  den  4  Sept.   1683 
och   13    Oct.    1684    af    fru    Margaretha 
Patkull  och  hennes  måg    ryttm.  P.   Silf- 
verlås.     Säteriet    är    med    Bagarbo    och 
Kodala  extra    roteradt    IV3  rote.     Sko- 
klosters säteris  areal  är: 
Byggnadstomter      ...  18  qv.ref. 

Trädgårdstomter     ...  12       » 

Åker 627       » 

Ang 209       » 

Skogsmark 1,320 *• 

Summa  2,309  qv.ref. 

*)  Af  1705  ars  jordebok  upplyses,  att  skattlägg- 
ning du  först  förrättades  af  säteriet. 

*'   Hroheska  bytesakten  innehåller  973  ark. 


176 


Skoklosters  slott. 


Skoklosters  slott. 


Taxeringsvärdet  är  99,000  rdr  rrat.  Ut- 
sädet, som  år  1819  var  blott  22  t:r, 
uppgick  1857  till  omkring  100  t:r,  och 
höskörden  hade  uppgått  från  100  lass 
till  200  parlass  hö.  —  Godsets  förnämsta 
märkvärdighet  är  det  här  anlagda  stora 
och  dyrbara 

Skoklosters  Slott,  med  utmärkt  vac- 
ker belägenhet  invid  Uppsala  segelled 
på  en  mot  sjön  sluttande  höjd,  med  fri 
utsigt  öfver  vattnet  och  omgifvet  af  sköna 
planteringar.  Det  påbörjades  af  Carl 
Gustaf  Wrangel,  när  han  hemkom  år 
1640  från  Tyska  30-åriga  kriget,  men 
fulländades  först  efter  hans  död  år  1678 
af  magen,  riksrådet  och  vice -amiralen 
Nils  Nilsson  Brahe.  Byggnaden,  som 
haft  kurfurstliga  slottet  i  Aschafienburg 
till  mönster,  utgöres  af  en  liksidig,  inuti 
öppen  fyrkant  af  4  våningars  höjd,  med 

4  st.  hörntorn  i  åttkant,  fem  våningar 
höga.  Yttre  sidomurarne  hålla  75  alnar 
i  längd  och  borggårdens  21  alnar  hvar- 
dera.  llummen  upplysas  genom  369 
(fordom  396)  fönster.  Dörrarne  äro 
af  ek.  Borggården  och  korridorerna  äro 
belagda  med  plansten,  och  de  sednare 
äro  vid  jordvåningen    inåt  försedda  med 

5  st.  öppna  arkader  eller  hvalfbågar  på 
hvar  sida.  Marmorpelarne,  på  hvilka 
hvalfvet  i  slottets  stora  förstuga  hvilar, 
äro  en  skänk  af  drottning  Christina, 
men  måste  vid  reduktionen  lösas  med 
18,000  rdr  rmt.  Genom  2:ne  portar,  en 
i  öster  och  en  i  vester,  inkommer  man  i 
den  ståtliga  byggnaden.  Yttre  taket  be- 
står af  holländskt  tegel  och  öfver  tornen 
äro  frontoner,  som  sluta  sig  med  vackra 
kupoler  och  spiror,  prydda  med  sphe- 
rer  eller  glober  af  böjda  kopparband. 
Tornbeklädnaden  ofvantill  är  äfven  af 
koppar.  I  östra  tornet  finnes  ett  slagur, 
förfärdigadt  år  1670.  Husets  väggar  äro 
c:a  2  alnar  tjocka;  8  källrar  finnas  under 
byggnaden.  Ifrån  en  reservoir  vid  mid- 
ten  af  borggården  ledas  trummor,  hvar- 
igenom  regnvatten  afföres. 

De  samlingar  af  målningar,  böcker, 
vapen,  kuriosa,  konstverk,  mynt  m.  m., 
som  förvaras  i  detta  national-museum, 
göra  Skoklosters  slott  kanske  till  det  mest 
synvärda  i  hela  Norra  Sverige.  Som 
särskilda  beskrifningar  redan  finnas  öfver 
slottet  och  dess  samlingar,  bland  hvilka 
må    nämnas    en   af  Kjellman-Göransson, 


torde  vi  få  inskränka  oss  till  att  i  korthet 
blott  nämna  några  af  slottets  rum  och 
deruti  förvarade  antiqviteter.  Bottenvå- 
ningen i  sydöstra  hörnet  är  inredd  för 
egaren,  då  han  i  ekonomiska  angelägen- 
heter vistas  här;  för  öfrigt  innesluter  den, 
utom  skafferier,  kök  och  rum  för  rustmästa- 
ren,  en  mängd  verkstäder.  I  afsatserna 
på  sjelfva  uppgångarna  äro  i  nischer 
uppställda  Pallas  och  Proserpina  samt 
Mars  och  Lucretia.  Uti  första  våningens 
fjerde  rum  förvaras  ett  astronomiskt  ur, 
förfärdigadt  år  1654  i  Niirnberg  och 
skänkt  af  staden  till  C.  G.  Wrangel. 
En  mängd  fornlemningar,  såsom  konst- 
rika ur,  kinesiska  skåp,  ett  kabinett  af 
elphenben,  faneradt  och  inlagdt  med  ar- 
beten ur  Christi  pinos  historia,  ett  hol- 
ländskt klosterarbete  ur  bibliska  historien 
af  buxbom,  ett  stycke  af  Schwedenstein 
med  Gustaf  II  Adolfs  initialer  i  guld, 
porträtter  af  våra  konungar  och  deras 
gemåler  intill  våra  nuvarande,  förvaras 
uti  femte  rummet  eller  kungssalen.  Sjette 
rummet,  C.  G.  Wrangels  förmak;  möb- 
lerna här  äro  förfärdigade  af  valnöt  och 
andra  träslag  med  mosaikarbeten;  bland 
samlingarna  må  nämnas  ett  helgonskrin, 
faneradt  med  schagrin  och  drifvet  silfver; 
när  det  utfälles  föreställer  det  en  skön 
altartafla.  I  tvenne  skåp  förvaras  en 
stor  mängd  pretiosa  och  curiosa  af  silf- 
ver, agat,  bernsten,  safir,  amethist,  per- 
lemor,  bergkristall,  venetianskt  glas  etc. 
Uti  sjunde  rummet,  med  rikt  förgylda 
möbler,  märkas  pretiosa  i  ett  faneradt 
ekskåp,  såsom  ett  brädspel  af  elfenben, 
inlagdt  med  silfver  (trofée  från  30-åriga 
kriget).  Uti  tionde  rummet  märkas  en 
mängd  taflor  af  åtskilliga  mästare.  I 
trettonde  rummet  eller  matsalen  märkas 
en  mängd  sjöstycken.  Bland  fjortonde 
rummets  eller  alkovens  möbler  må  näm- 
nas en  venetiansk  spegel  och  ett  kinesiskt 
skåp.  Uti  nittonde  rummet,  kalladt 
skrifkammaren,  märkas  dess  gobelinstapeter 
med  herrliga  föreställningar  öfver  Kristi 
födelse,  dop,  lidande  och  himmelsfärd, 
inväfda  uti  dem.  Tjugonde  rummet  är 
Wrangelska  barnkammaren.  Tredje  vå- 
ningen med  till  och  med  trettioandra 
rummet  innehåller  dyrbara  tafvelsamlin- 
gar.  Uti  fjerde  våningen  märkes  Wran- 
gelska rustkammaren,  som  upptager  tre 
rum,    med    rikt    och   smakfullt  arbetade 


Skokloster. 


Skomiiiiirlnttaii. 


177 


gevär,  till  antalet  nära  700  st.,  utom  en 
mängd  andra  vapen.  Braheska  och  Bjel- 
keska  rustkaminaren,  jemväl  upptagande 
tre  rum.  Kanslirunimet.  Mathematiska 
rummet.  Sedan  komma  Biblioteksrum- 
men, sex  till  antalet,  innehållande  en 
boksamling  af  20  till  30,000  volymer 
samt  en  mängd  mannskripter  från  Tyska 
80-åriga  kriget, 

Här  visas  äfven  den  värja,  som  nytt- 
jades af  general-major,  grefve  Abr.  Brahe 
vid  Tönningen,  den  atlaströja  Nils  Brahe 
bar,  då  han    sårades   vid  Liitzen,  m.  m. 

Endast  slottet  med  samlingarna  är 
fideikommiss  för  äldste  grefve  Brahe  och 
icke  jordegendomen;  om  ätten  skulle 
utslockna,  blifver  det  statens  egendom. 

Skokloster  eller  Skogkloster,  möjligen 
så  kalladt  af  den  timmerskog,  som  fordom 
betäckte  hela  den  vackra  landtungan, 
som  framskjuter  i  Mälaren  i  segelleden 
mellan  Uppsala  och  Stockholm,  tros 
hafva  varit  beläget  norr  om  den  s.  k. 
Flasta  mur,  som  skall  vara  en  qvar- 
lefva  af  socknens  äldsta  kyrka.  Bygg- 
naden, som  varit  a/  idel  gråsten,  har, 
jemte  en  tillbyggnad  med  östra  gafveln, 
hållit  i  längd  40  alnar  samt  i  bredd 
16   alnar. 

Enligt  traditionen  skall  ett  kloster 
icke  långt  efter  kristendomens  införande 
funnits  här,  och  Uhrnhjelm  talar  i  IV 
Bok,  VII  kap.,  af  sin  historia  om  en 
•Foemina  nobilis  sanctimonialis  Mona- 
sterii  Scogensis»,  som  skall  hafva  lefvat 
omkring  år  1169.  Erkebiskop  Spegel 
instämmer  äfven  deruti,  då  han  anför, 
att  erkebiskop  Staffan  (som  dog  1185) 
bidrog  till  Julita  klosters  uppbyggande, 
och  igenom  del  tillfället  förenade  han  Geve 
och  hans  moder,  benämnd  Fruduter,  som 
par  nunna  i  Skokloster*  Ora  så  varit, 
torde  äfven  den  sägen  ega  grund,  att 
under  Esternas  härjningar  omkring  Mä- 
laren år  1187  också  Skokloster  blifvit 
brändt.  Ilistorieskrifvarne  stämma  imel- 
lertid  öfverens  deruti,  att  Folkungen  Långe 
Knut,  eller  Knut  hin  långe,  kon.  Erik 
hin  Läspes  svåger,  år  1220  här  byggde 
ett  kloster  »något  stycke  ifrån  sjöstran- 
den.» Detta  klosters  första  invånare  voro 
tvenne  munkar  af  Dominikaner-orden,  vid 
namn  Simeon  och  Nicolaus,  hvilka  ge- 
nom erkebiskop  Valerii  bemedling  hit- 
kommit  från   Rom  år   1219  och  vistats  i 

vi. 


Sigtuna;  men  efter  hans  död  år  1220, 
dä  Olof  Basatömer  emottog  biskopsvärdig- 
heten, tillät  han  dem  icke  att  stadna  qvar, 
h vårföre  de  flyttade  till  Skokloster.  — 
Likväl  lära  de  redan  år  1222  begifvit 
sig  härifrån  till  sina  ordensbröder  i  Lund, 
och  klostret  blef  öde  till  1225,  då  det 
förvandlades  till  hemvist  för  nunnor  af 
Cistercienser-orden;  — dessas  antal  ökades 
år  1236  med  systrarna  från  Byarums 
förstörda  kloster  i  Östergötland ;  men  be- 
sittningen af  deras  nya  lugna  tillflyktsort 
blef  icke  längre  än  till  år  1297,  då  en 
härjande  eldsvåda  förstörde  den.  Efter 
tre  år  fingo  de  husvilla  likväl  ett  nytt 
hem,  som  den  gudfruktige  och  ädle 
Lapplands-lagmannen  Birger  Persson  till 
Finstad,  S:t  Britas  fader,  låtit  uppföra. 
Det  nya  klostret  invigdes  den  28  Aug. 
1300,  liksom  kyrkan,  åt  Jungfru  Maria 
och  Johannes  Döparen,  och  en  abbedissa 
samt  tolf  »renlifves  jungfrur»  inflyttade 
deruti.  Ar  1502  ödelades  åter  klostret 
jemte  en  del  af  kyrkan  af  en  vådeld; 
men  genom  de  rika  gåfvor,  som  till- 
fallit klostret,  blef  det  snart  åter  istånd- 
satt.  Till  dess  betydliga  förmögenhet 
kan  man  sluta  af  doctor  Rhyzelii  lem- 
nade  uppgift  på  jordegendomar,  vunna 
genom  testamenten.  Men  alla  dessa  för- 
lorades genom  Rikets  Ständers  beslut  under 
riksdagen,  som  börjades  d.  20  Juni  1527, 
och  erhöllo  de  derefter  endast  af  gunst  och 
nåd  nödtorftigt  uppehälle,  med  vilkor  att 
uteslutande  egna  sig  åt  barnundervisning 
och  nyttiga  handarbetens  förfärdigande. 
Att  nunnorna  ej  lemnades  helt  utan  skydd, 
visar  sig  af  ett  Erik  XIV:s  bref  af  d.  27 
Febr.  1566  och  kon.  Johan  IILs  confir- 
mationsbref,  dat.  d.  12  Dec.  1568.  År 
1590  afled  här  den  sista  nunnan.  Enligt 
Celsius  skall  både  den  första  och  sista 
abbedissan  hetat  Benedicta  och  den  förra 
lefvat  är  1254,  den  sednare  1540.  Bland 
sista  nunnorna  må  nämnas  Ollegerd,  den 
halshuggne  Joachim  Brahes  dotter;  hen- 
nes slägt  besitter  den  jord,  som  döljer 
klosterjungfruns  glömda  stoft. 

Skomakaregrufvan  i  Forsmarks  soc- 
ken af  Stockholms  län,  hade  1863  lemnat 
25,600  centner  jernmalra. 

Skommarhyttan.  Masugn  uti  Thors- 
åkers  socken  af  Gestriklands  fögderi  och 
Gefleborgs  län,  belägen  3/4  mil  från  Gam- 
melstille  bruk,Jivartill  den  hörer,  är,  sedan 

23 


178 


Skorpa. 


33/4   öresland    skatte  i  Skommar- 
ett  taxeringsvärde 

3, 


den  år  1858  totalt  nedbrann,  åter  upp- 
byggd med  alla  en  sednares  tid  för  dy- 
lika inrättningar  gjorda  förbättringar. 
Tackjernet  tillverkas  af  malmer  hufvud- 
sakligen  från  Bispbergs  och  Norbergs 
grufvor,  äfvensom  från  Stickeisbergs  V4. 
mil  från  masugnen  belägna  grufva,  hvars 
närbelägenb  et  och  goda  malmtillgång 
tillskyndat  bruket  stor  fördel.  Masugnen 
jemte    33/ 

hytta  var  1863    åsätt 
af  54,200    rdr   rmt.      %  öresl.  af  hem 
manet  eges  af  en  bonde. 

Skorpa,  en  knipphammare,  se  art. 
Säby  egendom  uti  Wists  socken  i  Lin- 
köpings län. 

Skorped.  Annex-socken  till  Sidensjö 
pastorat,  *)  är  belägen  uti  Norra  Ånger- 
manlands fögderi  af  Wester-Norrlands  län, 
HV4  mil  från  Hernösand,  innef.  22  byar 
med  ll^J  mtl  sk.,  jjjj  mtl  kr.,  be- 
bodda 1805  af  393  och  1863  af  öfver 
1,320  inbyggare.  Jordbruksfastigheten 
var  1863  åsätt  ett  tax.värde  af  301,800 
rdr  rmt,  å   annan    fastighet    19,800  rdr. 

—  Näringar  äro  boskapsskötsel,  bräd- 
sågniug  och  premielärftstillverkning. 

Kapellkyrkan,  belägen  2%  mil  från 
moderförsamlingens,  byggdes  1775  till 
mera  beqvämlighet  för  fjellboerna  och 
nybyggarne;  men  som  kapellet  år  1846 
var  förfallet,  byggdes  en  ny  af  trä,  med 
torn.  Barnundervisningen  bestrides  uti 
en  flyttbar  folkskola,  der  under  året 
1862:  112  barn  undervisades  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  150  erhöllo  un- 
dervisning i  hemmet.  Från  socknens 
första  bebyggande  har  man  en  sägen  om 
att  tvenne  Finnar,  boende  i  Holm  och 
Hellåsen,  skola  blifvit  ovänner  och  ut- 
manat hvarandra  samt  mötts  på  halfva 
vägen  mellan  deras  hemvist,  der  en  fruk- 
tansvärd strid  uppstod;  och  skall  marken 
der  förlorat  all  växtlighet.  Största  gården 
är  102/5  seland  Rishöjden fined  såg.  Prest- 
bolet,  för  närv.  ett  oskattl.  krononybygge- 

—  Af  här  befintliga  20  st.  sågar  äro 
Åspens,  Djupsjö,  Oppsjö,  Lännäs,  Sjö- 
lands och  Ubergs  de  största.  Önskans  by 
är  enligt  kongl.  bref  af  d.  6  Febr.  1863 
förlagd  hit  från  Annndsjö.  —  Adress: 
Bjäslad  söderifrån,  Nordmaling  norrifrån. 


')  Enligt  kongl.  brefvet  af  den  0  Febr.  1863 
kominer  Slcorpedviå  nuvarande  v.  komministerns 
afgång  att  utgöra  särskildt  pastorat. 


Skottorp. 

Skottek.     Gård,  se  Marbäcks  s:n. 

Skottmyran,  se  Wenjans  socken  i 
Dalarne. 

Skottorp.  Tre  mantal  frälse-säteri 
(kalladt  Gamla  Skottorp),  beläget  uti 
Skummeslöfs  socken,  Hööks  härad  af 
Halmstads  län,  1  mil  från  Laholm  och 
1  mil  från  Båstad,  vid  Stensån,  nära 
Hallandsås,  utgöra  jemte  14  mtl  underl. 
en  af  Hallands  förnämsta  egendomar. 
Sjelfva  hufvudgårdens  areal  är  1,040  tid, 
hvaraf  475  tid  i  vexelbruk,  75  tid  träd- 
gård, tomter  och  mader,  50  tid  skogs- 
plantering och  440  tid,  som  innehafvas 
aftorpare;  årliga  utsädet  har  uppgått  från 
40  till  120  t:r,  och  uppgafs  1857  vintersäd 
å  70  tid,  vårsäd  å  120  tid  och  rotfrukter  å 
30  tid.  Till  godset  höra  200  tid  bokskog, 
200  tid  furuplanteringar  samt  150  tid 
torfmosse,  äfvensom  tegelbruk  och  väder- 
qvarn  med  2  par  stenar.  Sjelfva  hem- 
manet Skottorp  med  byggnader  var  år 
1862  åsätt  ett  taxeringsvärde  af  200,000 
rdr  rmt.  Beträffande  de  förbättringar, 
som  under  sednare  tiden  vid  denna  egen- 
dom blifvit  åvägabragta,  må  nämnas,  att 
på  Skottorp,  Dömestorp)  och  Reivnenäs 
under  åren  1859 — 63,  för  andra  gången 
merglats  685  tid,  täckdikats  522  tid 
samt  anlagts  2  nya  gårdar,  Wallberga 
och  Edenberga,  hvarå  nyodlats  730  tid, 
täckdikats  68  dito  samt  merglats  750 
dito.  Jordförbättringar  och  nybyggnader 
hafva  kostat  188,921  rdr  rmt,  deruti 
dock  icke  inbegripna  kostnaderna  för 
200  tid  skogsplantering. 

I  medlet  af  1300-talet  anses  Rennenäs, 
1  mtl  i  Skummeslöfs  socken,  hafva  utgjort 
hufvudgården  och  egdes  då  af  Jens  Hen- 
driksson  Körning;  dottersonen  Thorkil 
Brahe  egde  och  bodde  på  Rendenäs  ännu 
1447,  och  dottern  Johanna,  gift  med 
Magnus  Lauridsson  Platå  till  Terna,  *) 
blef  stammoder  till  de  svenska  Braherna. 
hvilka  antogo  moderns  namn  med  bibe- 
hållande af  faderns  vapen.  Sedermera 
anses  hufvudgården  hafva  blifvit  flyttad 
till  Skottorp,  hvars  förste  kände  egare 
är  Anders  Nielsen  Jernskinegg,  som  skref 
sig  till  Scotterup  från  1514  till  1523. 
Gården  innehades  år  1579  af  sonsonen 
Severin  Axelsson;  från  1609  till  1617 
namnes  Curt  von  Bartleben,  förut  befall- 

*)  Magnus  Laurenlzson  till  Finsta  efter  »Adelns 
Attartaflor». 


Skottorp. 


Skrattholnien. 


179 


ningsman  på  Hven,  såsom  Skottorps  egare. 
Derefter  öfvergick  egendomen  till  Holger 
Axelsson  Rosencrantz,  kallad  den  rike, 
gom  äfven  egde  Dömmestorp,  Claustorp 
och  Torup,  det  nuvarande  Stjernarp  i 
Halland,  Glimminge  i  Skåne,  utom  flera 
egendomar  på  Seland,  Fyen  och  J utland. 
Under  hans  tid  skall  det  envisa  åker- 
ogräset »Chrysanthemum  segetum»  (gul 
Krageblomma)  hafva  inkommit  till  Sverige. 
Härom  lyder  berättelsen  sålunda:  Efter 
missväxten  1624  införde  Holger  Rosen- 
crantz utsäde  från  utländska  hamnar  (några 
uppgifva  från  Holstein)  till  sin  gärd 
Skottorp.  Fartyget,  på  hvilket  säden  fördes, 
strandade  utanför  byn  Holabäck  i  Harp- 
liuge  socken,  och  byamännen  skyndade 
att  plundra  säden,  den  de  sedermera  ut- 
sådde; men  till  straff  förvandlades  säden 
till  denna  nu  mer  icke  blott  Hallands, 
utan  äfven  många  andra  svenska  orters 
landsplåga. 

Ar  1663  såldes  egendomen  till  hof- 
kanslern  Franz  Joel  Örnstedt,  som,  ehuru 
han  aldrig  bodde  här,  likväl  ombyggde 
garden  efter  en  af  Nicodemus  Tessin 
lemnad  ritning.  Särdeles  utmärkte  sig  den 
s.  k.  Kungssalen,  en  18  ä  22  alnar  lång 
oval,  som  gick  upp  i  båda  våningarna. 
ggarne  voro  prydda  med  corinthiska 
pelare,  golfvet  var  al  polerad  kalksten, 
och  taket  utgjordes  af  ett  ellipsoidiskt, 
med  gipszirater  dekoreradt  hvalf.  Vid 
denna  sal  är  fäst  den  historiska  märk- 
värdigheten, att  konung  Carl  XI  föredrog 
att  der  fira  sitt  biläger  med  danska 
prinsessan  Ulrika   Eleonora,  år  1680  den 

!aj,  framför  Halmstad,  hvarest  anstalter 
redan  voro  vidtagna  för  en  sådan  högtid- 
lighet. Sistnämnde  egares  dotter,  enkefru 
Coijet,  tillöste  sig  vid  broderns,  general 
Carl  Ornstedts,  död,  år  1742,  gård  och 
gods,  som  omkring  1760  tillföllo  dottern, 
Mariana  Kleonora  Coijet,  gift  med  major 
Eberhard  von  Krassow,  inom  hvilkens 
slägt ')  egendomen  sedermera  förbiet  till 
är  1813,  då  kommerserådet  Peter  Möller 
köpte  den.  Under  honom  har  hnfvnd- 
byggnaden,  hvarifrän  en  vidsträckt  utsigt 
erbjudes,  blifvit  förändrad  och  egendomen 
betydligt  tilltagit  i  fruktbarhet.  —  När- 
varande egaren  är  ryttm.   Peter  v.  .Möller, 

I  Adelns  attartallor  appgifvei  öfverste  Gustaf 
Adolf  Snoilsky  hafva  skrifvit  lig  till  Skottorp, 
der  hans  fru,  frih.  "Wilhelmina  S.  Coijet,  skall 
aflidit   1776. 


som  fortsatt  med  egendomens  förskönande 
och  \  itl  gärden  inrätt at  en  skola,  der  årl. 
80  barn  erhålla  undervisning  och  till  en 
del    underhäll. 

Från  Skottorps  utsökt  vackra  och  väl 
underhållna  ladugårdar,  ursprungligen  af 
Durhams-racen,  spridas  årligen  en  mängd 
unga  kreatur,  ej  endast  inom  länet,  utan 
ock  till  andra  delar  af  riket,  ja,  äfven  till 
Tyskland. 

Skottorp,  Nya.  Ett  hälft  mantal  fi\- 
säteri  uti  Skummeslöfs  socken,  Hööks 
härad  och  Halmstads  län,  odlad  t  ai' 
Wrångarps  hage,  har  i  sednare  tider  er- 
hållit säteri-frihet  och  är  en  afsöndring 
från  Gamla  Skottorp,  som  skedde  i  arfs- 
liqvid,  mellan  kapitenen  von  Krassows 
arfvingar.  Skottorp  egdes  1862  jemte 
V2  insockne  frälse  Wrångarp,  tax.  till 
100,000  rdr  rmt,  af  löjtn.  A.  E.  von 
Krassow.  På  egorna  växa  åtskilliga  slags 
löfträd.  Manbyggnaden  och  öfriga  åbygg- 
nader  äro  af  korsvirke..  Trädgård,  tegel- 
bruk och  en  stor  murad  smedja  äro 
sednare  års  anläggningar. 

Skrafvestad.  Kyrkoherde-boställe  af 
ett  och  3/4  mtl  krono,  uti  Ortomta  socken 
af  Bankekinds  härad  och  Linköpings  län, 
vid  pass  2  mil  från  Linköping;  häraf 
har  3/4  mtl  varit  frälse-säteri  och  tillhört 
på  1520-talet  lagmannen  i  Östergötland 
Gudmund  Pederssou  samt  några  af  hans 
efterkommande,  från  hvilken  adliga  slägten 
Ulf  af  Horsnäs  härstammar;  1683  och 
1686  tillhörde  hemmanet  Christer  Allou- 
gren,  men  derpå  riksrådet  gr.  Wellingk, 
som  1705  utbytte  det  till  prestgård  mot 
Angetorp,  som  afhystes  under  Svenneby. 

Skramstad.  Öfverste-löjtms-boställe, 
af  1  mtl  krono-säteri,  uti  Gamleby  socken, 
Södra  Tjust  härad  och  Kalmar  län,  ligger 
något  öfver  1/8  mil  n.  v.  från  Gamleby- 
viken  och  kyrkan,  som  ligger  2V4  mil 
n.  v.  från  Westervik,  5  mil  från  Wim- 
merby.  Det  donerades  år  1619  till  en 
Mandersköld,  men  reducerades,  hvarefter 
det  1684  synes  varit  boställe  för  härads- 
höfding  Bengt  Bagge;  anslogs  1686  till 
öfverste-löjtms-boställe,  och  såsom  förste 
innehafvare  af  bostället  namnes  en  Gripen- 
valdt.  —  Till  gärden  höra  en  större 
manbyggnad  af  trä,  med  god  fruktträd- 
gärd, tullmjöl<|varn  med  2  par  stenar 
samt  såg. 

Skrattholmen,  hörande  till  Engsö 
socken  al   Ytter-Tjurbo  härad  och  Westerås 


180 


Skrea. 


Skredsrik. 


län,  der  Engsö-herrarne  skola  brukat  låta 
»spöa  dera  af  sitt  folk,  som  misshagat 
dem»;  i  namnet  ligger  ett  hån  öfver  de 
olyckliga  bönderna,  som  der  jerarat  sig 
under  piskan.     Se  vidare  art.  Engsö. 

Skrea.    Annex  till  Falkenbergs  stads- 
församling,  är  belägen  uti  Arstads  härad  af 
Halmstads  län  och  omgifves  på  norra  sidan 
af  Ätra-ån,    på  den  vestra  och  sydvestra 
af  hafvet,  på   den  södra  af  Suse-ån,  som 
här  kallas   Bobergs   å  efter  byn  Boberg; 
arealen   uppgifves   till   0,340   qv.-rail  land, 
fördelade  på  20*/5  mtl,  hvaraf  10|§J  mtl 
skatte,  6||   mtl   krouo,  3%  fr.,  bebodda 
1862  af  1,476  personer.   Marken  är  berg- 
aktig,   sandig  och  sank,    på   sina   ställen 
jeran.     Fälten  härstädes  besväras  mycket 
af  flygsand.   Hufvud näringar  äro  åkerbruk 
och  fiske;  det  sednare  är  särdeles  ymnigt 
vid     Brogård.       Qvinnan     deltager     här 
beständigt    uti    karlarnes    arbeten.     Man 
ser  henne  sålunda  vid  stranden  med  tångs 
upptagning,   på   åkern   och  i  torfmossen; 
hon  förfärdigar  stundom  äfven  hästtäcken 
och  s.  k.  ryor,  hvilka  uppköpas  af  Kind- 
bon.   Morgon  och  afton  tröskar  mannen, 
och  qvinnan  spinner  eller  väfver  till  hus- 
behof;    när     trösket     är     slutadt,    binder 
mannen  lax-    eller    sillgarn    af  det   garn 
qvinnan    spunnit.      Bexell    gör    en    ned- 
slående   beskrifning  på  näringsflitens  och 
välmågans  tillstånd  här  i  början  af  detta 
sekel  år  (1818);    han  säger:    »dess  skuld 
stiger    till    30,000   rdr,  och  fordringarne 
endast  till  5,000  rdr  bco,   blott  7  åboer 
ha     utlånta    penningar    och     några     ega 
nätt  upp  hvad  de  behöfva;  men  de  flesta 
äro  försatta    i    skuld.»     Utsädet    uppgafs 
då    till    443    tunnor.      På    Wekas    egor 
finnes    en    mineralkälla,    som    1815,    16 
och  17  varit  med  fördel  begagnad.   Lika- 
ledes  finnes    en    på    Herlings   egor,  nära 
Falkenberg.  • 

På  50  år  har  folkmängden  ökats  med 
770  personer.  —  Angående  klädedrägten, 
uppgifves  karlarnes  bestå  af  dels  mörkblå, 
dels  af  hemmafärgade  ljusblå,  dels  äfven 
af  melerade  grå  vadmalskläder,  skurna 
till  syrtut,  kort  tröja  och  byxor;  uti 
desamma  brukas  blanka  metallknappar. 
Qvinnorna  bruka  mer  sällan  mössan  på 
hufvudet  och  oftast  endast  ett  under 
hakan  knutet  kläde;  deras  kläder  bestå 
för  öfrigt  af  vadmals-  eller  fyrtråds-tröja 
och  kjortel. 

Den  trakt,  som  nu  utgör  Skrea  socken, 


har  fordom  tillhört  Slöinge  pastorat  och 
egde  då  ingen  egen  kyrka,  utan  var 
förenad  med  Eftra.  Men  då  under  krigs- 
oroligheterna  folket  oroades  midt  under 
gudstjensten,  och  då  oftast  ingen  bro 
öfver  Suse-ån  fick  ligga  qvar  för  ströfvande 
partier,  så  önskade  de  på  andra  sidan 
om  ån  att  få  bygga  sig  en  egen  kyrka, 
hvilken  önskan  likväl  gick  först  i  full- 
bordan efter  Kalmar-unionen,  då  folket 
erhöll  tillstånd  att  uppbygga  det  länge 
önskade  templet.  Vid  öfverläggningen, 
hvar  det  skulle  byggas,  skall  en  katholsk 
andelig  framstigit  och  försäkrat,  att  han 
haft  uppenbarelse  genom  skriande  och 
ropande  vester  ut  ifrån  Eftra.  Han  ut- 
visade stället,  hvarifrån  ropet  hörts,  och 
der  blef,  säges  det,  icke  allenast  kyrkan 
byggd,  utan  hon  erhöll  äfven  namn  efter 
händelsen:  Skria. 

Kyrkan,  1/2  mil  från  staden,  är  byggd 
af  sten,  har  blytak  och  är  41  alnar  lång 
och  9  alnar  bred.  Barnundervisningen 
som  år  1818  bestreds  endast  af  föräldrarue 
sjelfva,  sker  nu  i  en  flyttbar  skola  af  en 
examinerad  lärare;  af  de  år  1862  i  skol- 
åldern varande  156  barn  erhöllo  63 
undervisning  i  hemmet.  Af  komministern 
härstädes  år  1814  gjordes  förslag  till  en 
fattigförsörjnings-komitté  med  ändamål  att 
jemte  de  fattigas  försörjning  förena  upp- 
muntringar till  flit  och  arbetsamhet  hos 
dem,  som  åtnjuta  försörjningen,  hvilken 
ock  blef  inrättad  samt  eger  ännu  bestånd. 

Taxeringsvärde:  Bevillning: 

för  jordbr.egend.  539,100  rdr.    173  rdr  för  egend. 
»annan       »  23,300    »       124    »     »inkomst 

»  Falkenb.  tullbro    7,500    »         18    »  eft.  III  art. 
»  kyrka  k  fattigh.  15,300    »     §:a  315  rdr  rmt. 

Summa  rdr  585,200. 

Gårdar  och  verk:  Största  egendomen  utgöres 
af  1  mtl  skatte  Herling  (Hertinge)  med  qvarn 
för  2  par  stenar,  en  siktqvarn,  laxfiske  och 
tegelbruk,  alltsammans  tax.  till  83,300  rdr  rmt. 
Boställshemman  äro:  Dammet  i  Skrea  by,  1  mtl, 
pastors;  Imtl  i  samma  by  är  komministers.  — 
1  mtl  Lynga  är  häradshöfdings-,  '  /2  mantal 
Ågård  kronolänsmans-boställe.  —  Kyrkohemman 
äro  */>,  mtl  Boberg  Maen,  i/o  mtl  Risagård  i 
Öfra  Skrea.  —  Göthastorp  (Gödastorp)  och  Od- 
gård  äro  donerade  af  drottning  Kristina  till 
pastor  Paulins  i  Halmstad  och  dess  efterträdares 
disposition;  donationen  har  vunnit  flera  kougl. 
stadfästelser.  —  Adress:  Falkenberg. 

Skredsvik.  Regalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Elfsyssels  Norra 
kontrakt  af  Göteborgs  stift,  beläget  105/8 
mil  från  stiftstaden,  utgöres  af  Skredsvik, 
moderförsamling,  medannexerna  Herrestad 


Skredsvik. 


Skredsvik. 


181 


och  Högas,  innefattande  1033/4  mantal, 
bebodda  1860  af  5,439  personer.  — 
Pastoratet,  upptagande  midten  af  Lane 
härad  i  Göteborgs  och  Bohus  län,  eller 
sjelfva  roten  af  den  stora  halfö,  hvars 
spets  numer  uteslutande  tillegnat  sig  det 
i  äldre  tider  för  hela  denna  halfö  gemen- 
samma namnet:  Bobenäset,  omgifves  på 
tv.i  sidor  af  vatten,  nämligen  i  vester  af 
Gullmaren  och  i  söder  af  B  »//Jorden  samt 
dess  fortsättning  af  Hafttentfjord,  hvilken 
här  bildar  en  mindre  vik,  Svältekile. 
Bland  de  höga  bergen,  som  bryta  sig 
i  djupa  dalgångar,  till  större  delen  skog- 
bevuxna, utmärka  sig  för  sin  höjd  särdeles 
Smörkullen  och  Skredsåsen.  Det  förra, 
som  är  ett  af  länets  högsta  och  tillika 
vackraste  berg,  tjenar  sjöfarande  iKattegat 
till  rättelse;  se  om  detta  berg  vidare 
art.  Cederslund.  Insjöar  finnas  få  och 
af  obetydlig  storlek.  Enda  näringen  är 
jordbruk,  om  man  förbiser  den  obetydliga 
inkomst  några  bönder  i  Skredsviks  och 
Högas  socknar  kunna  bereda  sig  genom 
afyttring  af  ved,  som  landvägen  forslas 
till  Uddevalla.  Jorden  är  i  allmänhet 
bördig.  —  Skredsvik,  fordom  Skriksvik 
och  någon  gång  Seirksvik,  omfattar  en 
areal  af  0,723  qvadratmil  land,  fördelade 
på  44%  mtl,  hvaraf  38l/4  skatte,  33/4 
krono,  23/4  frälse,  bebodda  1862  af 
2,420  personer.  Taxeringsvärdet  1862 
var  931,200  rdr  rmt,  hvaraf  1,000  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet.  Bevill- 
ningen  efter  II  och  III  art.  var  1862: 
355  rdr  rmt.  —  Den  del  af  socknen, 
som  går  upp  till  Dalsland,  består  af 
ett  stelt  fjell;  men  det  öfriga  är  skogs- 
och  bergsbygd,  öfverallt  erbjudande  de 
mest  pittoreska  vuef.  Ifrån  äldre  tider 
har  Skredsvik  indelats  uti  Socknen  Of  van- 
skogs  och  Socknen  Utanskogs,  den  förra 
innefattande  trakten  vester  om,  och  den 
sednare  trakten  öster  om  kyrkan.  Ofver- 
hufvud  beräknas  70  tid  åker  och  ängs- 
mark på  hvarje  hemman.  Rådande  jord- 
månen är  lera  och  lermylla;  någon 
svartmylla  och  dyjord  förekomma  ock, 
men  högst  obetydligt  sand.  Skog  af 
barr-  och  löfträd  växer  till  husbehof; 
men  högst  få  hemman  hafva  till  afsalu. 
Parker  af  bokträd  växa  omkring  OuUr 
marsberg.  Rik  tillgäng  på  bränntorf 
finnes  vid  gårdarna  Kalkas  och  Svens- 
lunda.   Vid  Bua  och  andra  ställen  träffas 


stora  samlingar  af  fossila  snäckskal  och 
andra  hafslemningar.  Folkmängden,  förut 
uppgifven,  har  på  50  år  nära  fördubblats. 
Kyrkan,  belägen  2!/g  rnil  från  Udde- 
valla, är  helt  ny;  den  gamla  vittnade  om 
den  högsta  ålder  och  bestod  af  ett 
fyrkantigt  skepp  med  ett  mindre  dylikt 
chor,  förenade  genom  ett  hvalf,  belysta 
af  endast  hvart  sitt  fönster  på  södra 
sidan.  Invändigt  var  kyrkan  öfverfylld 
med  läktare,  den  ena  öfver  den  andra. 
Altartaflan  prydes  af  väl  utfördt  sculptur- 
arbete.  Uti  kyrkan  förvaras  en  söndrig 
dopfunt,  1  aln  14  tum  hög,  skålens 
diameter  är  1  aln  3  tura;  af  här  för- 
varade helgonabilder  är  den  ena,  före- 
ställande S:t  Halfvard,  som  blef  nedsänkt 
i  sjön  med  en  qvarnsten  bunden  vid 
halsen,  af  intresse.  Förste  pastorn,  som 
namnes,  är  Olaus  Torgersson,  år  1609. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
och  en  flyttbar  folkskola  samt  en  flyttbar 
småbarnsskola  af  två  examinerade  och 
en  oexaminerad  lärare.  Skolbarnens  antal 
uppgick  1862  till  391  barn,  deraf  103 
undervisades  i  hemmet.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  8,750  qv.- 
alnars  yta.  —  Ett  större  jordskred  egde, 
enligt  meddelande  till  Bohusläns  tidning, 
rum  å  hemmanet  Gunnarbys  egor  i 
Skredsviks  socken  den  26  November 
1864,  i  det  ett  stycke  åker  och  betes- 
mark, omkring  350  steg  i  omkrets,  be- 
läget mellan  en  bergsluttning  och  en 
liten  bäck,  sjönk  20  ä  25  fot  lodrätt 
ned  och  utgöt  sig  flera  hundrade  alnar 
utefter  bäckens  dalsänkning.  —  Tilldra- 
gelsen är  anmärkningsvärd  derför,  att 
endast  50  steg  derifrån  ligger  den  nu- 
mera odlade  sänkningen  efter  ett  år 
1724  inträffadt  dylikt  jordras.  —  Af 
fornminnen  finnas  lemningar  efter  ett 
dyrhus,  hedniska  begrafningsplatser.  En 
klyfta  i  Smörkullen  kallas  Tjufhålet,  hvar- 
om  hänvisas  till  art.  Cederslund.  Nära 
Gullmarsbergs  sätesgård  skall  en  befäst- 
ning med  namnet  Dyngeslott  funnits  i 
hednatiden.  Afveu  Borras  vid  Gäst- 
gifvareberg  skall  varit  befästadt.  Af  märk- 
värdiga män,  som  vistats  uti  socknen, 
må  nämnas  Simon  af  Seirksvik  eller 
Skrikvik,  hvilken  omtalas  såsom  en  på 
sin  tid  mäktig  och  rik  höfding.  Han 
var  en  af  konung  Sverres  och  Birke- 
benernas    häftigaste    motståndare,    hvilka 


182 


Skreflinge. 


Skrikarhyttan. 


ock  derföre  omkring  år  1178  utplundrade 
och  brände  hans  gård,  tillika  med  flera 
hans  krigsskepp.  Simon  sökte  väl  att 
hämnas  denna  våldsbragd,  samlade  en 
här  och  drog  på  jagt  efter  Sverre,  men 
blef  af  honom  slagen  i  trakten  af  nu- 
varande Wenersborg.  På  Bratteskog 
vid  Grytingen  i  denna  socken  skall  den 
tappre,  i  folksagan  mycket  beprisade 
Widrik  Willandsson  haft  en  strid  med 
Långben  Eese,  hvarom  många  sånger 
sedan  blifvit  sjungna  i  norden. 

Större  gods  äro:  Gidlmarsberg  och 
Cederslund,  hvartdera  tax.  till  50,000  rdr 
rmt  med  underlydande,  beskrifna  på  sina 
ställen.  Det  sednare  har  100  tid  åker, 
80  tunnl.  betesmark,  600  tunnl.  furu-  och 
granskog.  Såsom  det  bästa  hemman  i 
socknen  anses  1  mtl  sk.  Gunnarby,  gästgif- 
varegård;  1  mtl  Svensland  är  kapitens- 
boställe;  %  mtl  Skredsvik  med  V2  m^ 
Björke  är  pastors-boställe.  —  Vo  mänt. 
Nyborg  är  enkesäte;  1  mtl  Torp  krono- 
fogdens boställe.  —  Ett  ganska  välbygdt 
hemman  är  1  mtl  skatte  Rålanda.  Af 
frälse-hemman  nämnas  Hågstorp,  Kroge- 
röd,  Skageröd  och  Wegeröd.  —  Adress: 
Uddevalla. 

Skreflinge.  Socken  uti  Onsjö  härad 
af  Malmöhus  län,  V2  mll  ^tl  moder- 
församlingen, Torrlösa,  hvarifrån  räknas 
2l/2  mil  till  Lund;  omfattar  0,067  qv.- 
mil  land,  fördelade  på  7JJ  mtl,  hvaraf 
3^|  mtl  skatte,  V2  mtl  krono,  35/12  mtl 
frälse.  Marken  är  öfverallt  jemn,  rådande 
jordmånen  lermylla.  Ingen  skog  finnes. 
All  fast  egendom  var  1862  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  511,400  rdr,  hvaraf 
20.300  för  annan  än  jordbruksfastighet. 
—  Folkmängden,  som  år  1805  var  215, 
uppgick  1863  till  öfver  400  personer. 
Kyrkan  är  nybyggd  i  rundbågsstil,  med 
en  kostnadssumma  af  23,500  rdr  rmt, 
och  invigdes  jcmte  dess  utvidgade  kyrko- 
gård den  12  Juni  1864.  Orgelverket 
har  13  stämmor.  —  Barnundervisningen 
bestrides  af  en  examinerad  lärare  uti 
fast  folkskola,  der  under  året  1862:  68 
barn  undervisades.  Till  skolan  hör  er 
ett  planteringsland  af  1000  qvadratalnars 
ytvidd.  —  Största  gården  utgöres  af 
M  3,  5,  7,  9  af  Skräninge  by,  2  mtl, 
tax.  till  100,000  rdr,  egare  en  bonde. 
M  11,  3/g  mtl,  ar  prostgårdens  annex- 
hemman; i  byn    finnes    en   vattenqvam. 


Öfriga  hemman  äro  Gisleberga  och  Tecke- 
matorp.  —  Adress  Lund  och  Trolleholm. 

Skreflinge,  Westra.  Socken  uti  Oxie 
härad  af  Malmöhus  län,  x/i  mil  från 
moderförsamlingen  Husie,  hvarifrån  räknas 
;i/4  mil  till  Malmö,  omfattar  0,093  qv.- 
mil  land,  fördelade  på  13}jj  mtl,  hvaraf 
l3/4  mtl  skatte,  lll/]6  krono,  1  mtl 
frälse;  härtill  kommer  V2  Hindby,  som 
i  jordeboken  föres  till  Fosie  socken, 
hvartill  denna  gränsar  i  sydvest.  Marken 
jemn;     rådande    jordmånen 


ar 


ganska 


sand.  Ingen  skog  växer  här.  All  fast 
egendom  var  1862  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  1,054,400  rdr,  hvaraf  35,200 
rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet.  I 
bevillning  för  egendom  erlades  322  rdr 
61  öre,  för  inkomst  59  rdr  30  öre. 
Folkmängden,  som  år  1805  var  347, 
hade  1863  uppgått  till  omkring  460  inb. 
—  Kyrkan  har  tid  efter  annan  under- 
gått tillbyggnader  och  är  utan  märkvär- 
dighet. Barnundervisningen  bestrides  uti 
två  fasta  folkskolor,  der  under  året  1862: 
83  barn  erhöllo  undervisning  af  två 
examinerade  lärare,  medan  4  undervisades 
i  hemmet.  Till  skolan  hörer  ett  plan- 
teringsland af  2124  qv.-alnars  ytvidd. 

Bland  gårdar  märkas:  Bultofta  M  1 — 3, 
6 — 8,  2  mtl  skatte,  hvartill  hörer  en  Kungsäng 
och  ett  bränneri,  allts.  taxeradt  till  243,000 
rdr  rmt,  samt  M  1,  2,  3,  9,  12  i  Skreflinge 
by,  kallad  Rosengård,  2'/2  mantal  skatte,  med 
bränneri,  tax.  till  177,000  rdr  rmt,  båda  egas 
af  herr  C.  L.  Kockum.  Sofielund,  gård,  se  den 
art.  JU  7,  1  mtl  i  Skräflinge  by,  är  ett  Lunds 
domkyrko-heraman.  Väderqvarn  finnes  vid  gården 
Augustenburg.  —  Adress:  Malmö. 

Skreflinge,  Östra.  By  uti  Husie 
socken  af  Oxie  härad  och  Malmöhus 
län,  innefattar  77/8  mantal  skatte,  med 
god  och  tillräcklig  åker  samt  äng. 

Skrelunda.  By  uti  Westergötland, 
märkvärdig  såsom  födelseort  för  veterinär- 
vetenskapens fader,  Peter  Hernqvist,  född 
här  den  8  Maj  1726  af  bondföräldrar. 

Skrikarhyttan,  belägen  i  sydvestra 
delen  af  Nora  socken  och  Örebro  län,  samt 
vid  södra  ändan  af  sjön  Wikern,  med  200 
tid  åker,  bestående  nästan  endast  af  sand, 
samt  någon  dyjord,  men  som,  för  dess 
jemna  läge  och  väl  uppbrukade  djupa 
mylla,  oftast  gifver  goda  skördar.  Naturlig 
äng  finnes  icke,  men  i  stället  stora,  på 
skogsmarken  uppröjda  slåtterhagar,  118 
tunnland. 


Skrukebv,  Wrstra. 


Sknikeliy,  Östra. 


183 


Skogsmarken    innehåller    4.166    tid. 

lom  en  märkvärdighet,  hvars  uppkomst 
är  urminnes,  må  har  anföras,  att  en 
cirkelrund  gran 9  med  största  noggrannhet 
blifvit  lagd  med  1.200  alnars  radie  ifrån 
gamla  masugnsplatsen,  nu  utmärkt  med 
en  liten  qvarnsten.  Man  förmodar,  att 
byns  inegor  härmed  varit  begränsade. 
Till  byn  höra  2:ne  allmänningar,  Skrikar- 
hy  ttc  södra  och  östra,  och  intill  år  1764 
hade  den  2:ne  jernhyttor,  men  numer 
endast  en,  omfattande  283  8  hemman, 
deraf  53/4  hemman  uti  Kihls  socken. 
Inom  byns  område  äro  en  del  af  Dal- 
karlsbergsfältets  grufvor  så  väl  som  andra 
dels  nu  bearbetade  dels  ödeliggande  jern- 
malrasgrufvor  belägna. 

Skrukeby,  Westra.  Annex-socken  till 
Högby  pastorat,  är  belägen  uti  Göstrings 
härad  af  Linköpings  län,  l/2  mil  från 
Skenninge,  mellan  Högby  i  norr,  fordna 
Sörby,  nu  en  del  af  Mjölby,  i  o.  s.  o. 
och  söder,  Hogstad  i  s.  v.  och  vester, 
har  3  '8  mils  längd  och  bredd  samt  om- 
fattar 0,189  ([vadratmil  land,  fördelade 
på  2<>  mtl,  hvaraf  15  skatte,  3  krono, 
2  frälse.  —  Marken  är  i  allmänhet 
jemn  ;  vid  nordöstra  gränsen  ligger  Sto?'a 
m,  vid  den  sydöstra  Sjögarp- 
(Sjöarp)  sjön,  med  utlopp  till  Svartån. 
Socknens  raedlersta,  vestra  och  nordvestra 
delar  äro  mest  bebyggda.    Rådande  jord- 

aen   är  dels    lera,    dels    dungjord;     på 

■  och  bete  är  ringa  tillgång,  på  skog 
ännu  mindre,  behofven  af  denna  måste 
förses  från  allmänningen  och  från  Östra 
Harg  samt  Ulrika  socknar.  Enda  näringen 
är    åkerbruk,     med    boskapsskötsel     och 

on  bränvinsbränning.  Folkmängden 
har  från  att.  ar  1810,  vara  390  uppgått 
1863  till  594  personer.  —  All  fast 
egendom  var  1863  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  431,800  rdr  rmt,  hvaraf  3,500 
rdr   å    annan    än    jordbruksfastighet. 

Skrukaby,  Westra,  förekommande  under 
medeltiden.  Kyrkan,  belägen  '/4  mil 
frän  moderförsamlingens,  är  gammal,  af 
sten,    med    hvalf.      Här    finnas    två    små 

jonskåp  och  en  Mariabild  med  barnet, 
den  sednare  väl  snidad.  Fråga  har 
varit  Täckt  om  kyrkans  sammanbyggande 
med  Högbys.  Ar  1725  donerades  af 
general  .1.  Burenskjöld  hemmanet  Lnndbv 
i  denna  socken  till  Östra  ll.ugs  fattig- 
vård;   men  ännu  på   17G0-talet  hade  de 


fattiga,  enligt  Wiedegren,  icke  kommit  i 
åtnjutande  deraf;  enligt  sednare  upplys- 
ning i  en  tidning  bär  nu  en  donation 
af  Burenskjöld  en  hel  sockens  fattigvårds- 
tunga. Det  är  en  skönare  minnesvård 
än  marmor  och  bronsstatyer  (Se  vidare 
Burenskjöids  biografi,  Biogr.  Lexikon, 
Ny  följd,  II  Band,  sid.  335).  Socknen 
har  fast  skola,  med  en  examinerad  lärare; 
skolbarnens  antal  1862  var  77,  deraf 
hälften  erhöllo  undervisning  i  hemmen. 
Ett  historiskt  minne  är  fäst  vid  Hulje 
skog,  som  skiljer  socknen  från  Mjölby; 
der  upphanns  nämligen  Nils  Dackes  folk 
på  återtåg  frän  Wadstena  af  kon.  Gustaf 
1:8.  På  ena  sidan  låg  en  stor  äng,  nu 
till  större  delen  åker,  och  på  den  andra 
Svartån.  Konungens  folk  delades  i  två 
hopar,  hvaraf  den  ena  skulle  rycka  fram 
på  ena  sidan  om  skogen  längs  ängen, 
den  andra  skulle  deremot  intränga  i 
skogen;  men  Däcken  angrep  med  hela 
sin  styrka  först  den  ena  hopen  och 
slog  den  på  flykten  samt  sedan  den 
andra,  som  likaledes  efter  tappert  mot- 
stånd måste  vika.  Men  mer  än  1,000 
man  af  Däckens  folk  hade  stupat,  och 
de  öfriga  knotade  öfver  att  hafva  blifvit 
narrade  så  långt  in  i  slättlandet  i  Öster- 
götland, så  att  vinsten  af  segern  var 
ganska  ringa. 

Under  katholska  tiden  har  här  hört 
en  gård  till  kyrklig  stiftelse,  nio  under 
kloster  af  samtliga  245/s  enligt  1700 
års  jordebok.  På  1600-talet  innehade 
adeln  en  betydlig  del,  som  dock  från- 
togs den  vid  reduktionen;  nu  består 
mesta  hemmantalet  af  byar,  en  del  af 
mindre  gårdar;  allt,  utom  några  boställs- 
hemman,  besittes  af  allmoge. 

Gårdar  och  byar:  Skrukeby,  7V4 
mtl  skatte,  V4  krono,  1  frälse;  Hulje, 
37/12  skatte.  —  1  mtl  Skrukeby,  1  mtl 
Hulje  och  V«2  rntl  Wammellnj  äro  militiaj- 
boställen.  Komminister-bostället  ligger 
i  Högby  socken.  —  Största  gården  ut- 
görea  af  1  rusthåll,  ,/2  skatte  Skrukeby, 
1  mtl  rusthåll,  ty2  skatte  Wammelby, 
tax.  till  64,700  rdr  rmt.  —  Adress: 
Skenninge. 

Skrukeby,  Östra.  Konsistorielt  pa- 
storat af  3:dje  klassen,  hörande  till  dom- 
prosteriet  eller  lianekinds  och  Åkerbo 
kontrakt  i  Linköpings  stift,  utgöres  af 
socknarna  Östra  Skrukeby  och  Lillkyrka, 


184  Skrnkeby,  Östra. 

med  41%  mtl,  bebodda  1860  af  omkr. 
970  inbyggare  (888  enligt  pastors  upp- 
gift). —  Östra  Skrukeby,  1312  skrifves 
Skrukuby,  moderförsamling  i  pastoratet, 
är  belägen  uti  Linköpings  län  vid  Roxens 
södra  strand,  mellan  Östra  Harg  i  vester, 
Törnevalla  i  s.  o.,  Lillkyrka  i  öster,  lV2 
mil  från  Linköping  och  räknas  i  judi- 
cielt  hänseende  till  Åkerbo  härad  samt 
omfattar  0,189  qv.mil  land  (efter  Hahr), 
(0,215  qv.mil,  hvaraf  0,090  vatten  efter 
Tham);  intill  år  1821  räknades  hit  3% 
mtl  af  Wånga  socken,  hörande  till  Fin- 
spångaläns härad  och  belägna  norr  om 
Roxen,  men  som  då  lades  äfven  i  kyrkligt 
hänseende  till  nämnda  socken.  Hela 
landet  är  en  slätt  med  spridda  kullar 
eller  skogsbackar,  omvexlande  med  kärr; 
rådande  jordmånen  är  lera  och  svart- 
mylla. Hufvudnäringen  är  åkerbruk  med 
någon  boskapsskötsel  och  bran  vinsbrän- 
ning, mindre  ängsbruk;  endast  få  hem- 
man hafva  någon  skog;  fisket  är  i  af- 
tagande.  Socknen,  som  ar  1810  be- 
boddes af  869  och  1863  af  678  inbyg- 
gare på  172  hushåll  (förminskningen 
torde  ha  sin  grund  uti  förutnämnda  hem- 
mantals öfverflyttande  till  Wånga  socken), 
innefattar  291/*  mtl,.  hvaraf  18%  skatte, 
3  krono,  7%  frälse.  I  socknen  voro 
n.  år  16  man  af  indelta  arméeu  och  34 
beväringsskyldiga.  All  fastighet  var  i 
1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde  af 
643,260  rdr  rmt,  hvaraf  2,260  rdr  för 
annan  än  jordbruksfastighet. 

Kyrkan,  omändrad  1794,  är  en  af  de 
få,  som  ännu  har  ett  mycket  högt,  spet- 
sigt torn,  men  anses  för  sitt  bofälliga 
tillstånd  snart  tarfva  ombyggnad;  kyrk- 
dörren,  omkring  4  alnar  12  tum  hög, 
1  aln  20  tum  bred,  är  jernbeslagen  och 
fullhängd  med  jernringar  af  2  tums  tvär- 
mått.  I  Ribbing-Spensiska  grafchoret  fin- 
nas vackra  vapen.  Altartaflan  är  af  Hör- 
berg. En  kyrkoherde  namnes  1312;  år 
1821sammanslogs  denna  socken  med  Lill- 
kyrka till  ett  pastorat.  Socknen  har,  utom 
vanliga  kassor,  en  donation  af  De  Besche, 
gemensam  med  Lillkyrka.  Sockenbiblio- 
thek  är  nyligen  inrättadt.  Barnunder- 
visningen bestrides  gemensamt  med  Lill- 
kyrka uti  en  fast  folkskola  af  en  exami- 
nerad lärare;  under  året  1862  utgjorde 
skolbarnens  antal  96,  hvaraf  dock  53 
undervisades  i  hemmen.     Enda  fornlem- 


Skräuge. 

ningen  torde  vara  borglemniugar  på  Ha- 
geby  egor,  omgifna  på  3  sidor  af  Roxen 
och  på  landsidau   af  ett  kärr. 

Vid  slutet  af  katholska  tiden  egde 
kyrkor  och  prrebenden  åtta  gårdar,  Wreta 
kloster  en  af  40  enligt  1700  års  jorde- 
bok. På  1600-talet  innehades  nästan 
allt  af  adel,  nu  tillhör  mindre  hälften 
af  mantalen  ståndspersoner,  större  hälf- 
ten bönder.  Af  gårdar  och  byar  äro: 
Förråda,  frälse-säteri,  med  underlydande, 
tax.  till  91,600  rdr,  Grimstad,  ber.  säteri, 
och  Hagby,  frälse,  se  dessa  artiklar,  de 
största.  Teljestad,  2  mtl  skatte-augm., 
B  er  ga,  1  mtl  skatte,  Torp,  1  mtl  skatte, 
äro  välbyggda  gårdar.  —  Hörninge,  prest- 
gård,  1  mtl  krono.  —  Wahlstad,  1  mtl, 
sergeant-boställe.  —  Byn  Skrukeby,  be- 
stående af  V2  mtl  skatte  augm.,  1%  fr., 
har  5  åboer.  —  Adress:  Linköping. 

Skrufshult  (efter  jordeboken),  Skruf- 
hult  (allmännast).  Pappersbruk  uti  Möl- 
stadås  (Mönsterås)  socken,  Stranda  härad 
och  Kalmar  län,  anlagdt  vid  Emmån, 
%  mil  s.  v.  från  Påskallavik,  c:a  1  mil 
norr  om  kyrkan,  som  ligger  5%  mil  norr 
ifrån  Kalmar,  skall  vara  ett  af  de  äldsta 
i  riket;  har  tillhört  på  1820-talet  kapt. 
C.  LTlfsparre,  eges  nu  af  en  färgare.  Hem- 
manet Skrufshult,  af  %  mtl  skatte,  eges 
af  2  bönder;  har  på  egorna  såg-  och 
mjölqvarnar. 

Skrukarp  (Skrukorp  i  mantals-  och 
taxeringslängden).  Egendom  uti  Lin- 
köpings län  och  Krigsbergs  socken  af 
Aska  härad,  belägen  vid  Borens  strand,  be- 
står af  1  mtl  skatte  Skrukorp,  som  lydt 
under  Storberg  1686,  hvarunder  det  ock 
köptes  till  skatte  1796,  tillhörde  1850 
hr  Abr.  Rosendahl,  som  enligt  uppgift 
i  Östg.  Corresp.  sålde  1862  egendomen 
till  brukspatron  Bergstedt.  —  Taxerings- 
värdet i  1863  års  bevillning  upptogs  till 
58,000  rdr. 

Skräddar egården,  ett  frälse-säteri  af 
1  mtl,  uti  Hasslösa  socken  af  Kinne- 
fjerdings  härad  och  Skaraborgs  län,  har 
god  åkerjord  af  lermylla. 

Skränge.  By  i  Gammalkils  socken, 
Walkebo  härad  och  Östergötland,  af 
1%  mtl  skatte,  V2  frälse,  1  krono,  lig- 
ger 1%  mil  s.  v.  från  Linköping.  Här 
föddes  år  1726  Carl  Nyrén,  såsom  han 
sjelf  har  antecknat,  »på  en  vacker  och 
fruktbar    ort,    der    dock   föga  ståndsper- 


Skräplc  allvar. 


SKiilfiina. 


185 


söner  och  herrskap,  men  mestadels  ett 
groft,  stormodigt  och  tilltagset  landtfolk 
bodde.»  Hans  fader  Peter  Nyman  eller 
Neuman,  bondson  från  Östra  Ny,  var 
trumpetare  vid  Ostgöta  kavalleri  och  om- 
kom ar  1743  i  Bottniska  viken,  under 
reträtten  fråu  Finland.  Han  var  en 
allvarsam  och  gudfruktig  man,  som,  ehuru 
i  knappa  vilkor,  på  en  gäng  höll  lyra 
söner  i  Linköpings  skola.  Sonen  Carl, 
hvilken  redan  tidigt  visade  den  största 
lärgirighet,  förestod  en  tid  Alströmerska 
mannfakturierna  i  Alingsås,  biet  slutligen 
theologkv  doktor  och  kyrkoherde  i  Kuddby. 
Hans  biografi  finnes  i  10:de  bandet  af 
Biogr.  Lexikon.  Kronohemmanet  år  ett 
indraget  militire-boställe. 

Skräple  ängar  uti  Högsby  socken  af 
Kalmar  län,  omnämnas  uti  fordna  fej- 
derna med  grannarna  på  andra  sidan 
sundet  och  bland  dessa  särskildt  under 
början  af  konung  Gustaf  II  Adolfs  re- 
gering —  »der»,  säger  Småländska  bon- 
den, något  stolt,  »slogo  vi  bönder  Dan- 
skarne.» Händelsen  är  närmare  omnämnd 
under  art.  Högsby, 

Skuggan,  förr  jägare-bostället  lioslags- 
t,  på  Kongl.  Djurgården  utanför 
Stockholm,  donerades  af  kon.  Gustaf  III 
till  sedermera  presidenten,  baron  Edel- 
crautz,  känd  för  mycken  smak  och  kont- 
sinne;  af  honom  gjordes  här  flera  vackra 
anläggningar  och,  utom  flera  hus,  byggde 
han  det  ättkantiga  stenhuset  på  den 
täcka  kullen.  Stället,  förskönadt  ytter- 
ligare af  arkitekten  Enander,  är  förde- 
ladt  i  Stora  och  Lilla  Skuggan,  det  förra 
på  en  höjd  raidt  för  Fiskartorpet,  det 
^•dnare  utmed  W ärtan.  Vid  lilla  Skuggan 
låg,  under  det  att  S:t  Clara  kloster  egde 
jorden,  ett  torp  benämdt  Helgeands- 
lederna,  hvaraf  ängen  nedanföre  kallades 
Helgeandsängen.  Den  skänktes  af  kon. 
Gustaf  I  till  skepparen  Olof,  som  var 
hans  egen  skeppare  och  vanligen  var 
honom  följaktig  då  han  gjorde  någon 
sjöresa.  Ängen  har  sedan  fått  namn  af 
skeppar  Olofs  äng. 

Skuggetorp,  ett  mantal  krono-skatte, 
i  Stensby  socken,  Wedbo  härad  å  Dalsland, 
har  gästgifveri  med  större  åbyggnad; 
åkern  består  af  ler-  och  sandmylla,  ängen 
till  större  delen  af  mader;  skog  finnes 
numera  knappt  till  husbehof.  Till  detta 
hemman    hörer    en    ö    i    sjön    Iväg,    på 

vi. 


hvilken  nyligen  blifvit  inmutadt  ett  för- 
modadt  silfvermalmstreck.  Detta  förmo- 
dade sillvermalmstreck  befanns  vara  blod- 
sten, men  till  sä  ringa  qvantitet  att  arbetet 
nedlades. 

Skuleberget,  på  gränsen  mellan  Norra 
och  Södra  Ångermanland  reser  sig  detta 
majestätiska  berg,  äfven  kalladt  Skär- 
berget, hvars  topp  stiger  855  fot  öfver 
hafsytan.  Det  vänder  sin  kala  klippvägg 
i  lodrät  sluttning  åt  förbistrykande  lands- 
väg, och  först  på  de  skogbeväxta,  små- 
ningom docerande  sidorna  åt  norr  och 
söder,  blifva  dessa  höjder  tillgängliga. 
Vid  dess  fot  uppspringer  en  kallkälla 
och  midt  för  densamma  ses  en  vid  öpp- 
ning (15  alnar  i  längd  och  9  alnar  i 
bredd),  den  Linné  med  lifsfara  undersökt. 
Ej  långt  från  berget  vidtager  en  lång 
skog,  som  lånat  sitt  namn  af  det  ur- 
gamla berget. 

Skultorp.  By  uti  Kyrketorps  socken 
af  Kåkinds  härad  och  Skaraborgs  län, 
belägen  mellan  Sköfde  och  Stenstorps 
jernvägsstationer,  innefattar  2l/2  mantal 
skatte,  som  voro  1862  skiftade  i  17 
egolotter  och  bebodda  af  41  hushåll. 
Uti  denna  by  går  jernvägståget  genom 
en  100  fot  lång  och  20  fot  djup  spräng- 
ning af  en  bergås. 

Skultuna,  fordom  Skatima,  Skulp- 
tuna  och  Sköldtuna,  socken  och  konsisto- 
rielt  pastorat  af  2:dra  klassen,  i  Norrbo 
härad  af  Westerås  län,  ligger  på  ömse 
sidor  om  Svartån,  mellan  Skerike  och 
St.  Ilian  i  söder,  Eomfartuna  i  öster, 
Haraker  i  norr,  Ramnäs  och  Sura  i  vester, 
samt  Lillhärad  i  s.  v.  och  upptager  en 
areal  af  0,727  qvadratmil  land  samt  0,oo& 
vatten.  Svartån  åtföljes  på  begge  sidorna 
af  åsar,  från  hvilka  små  bäckar  rinna 
ned  till  densamma,  den  största  från  den 
i  sednare  tider  sänkta  Lilla  Frövisjön  i 
öster,  der.  likasom  i  Svartåns  dal,  sock- 
nen har  sin  bästa  bygd,  med  lerhaltig 
jordmån.  Mot  gränserna  vidtager  skogs- 
och  bergsmark,  särdeles  i  vestra  delen, 
der  småsjöar,  kärr  och  bergkullar  eller 
åsar  upptaga  mesta  utrymmet;  från  Tof- 
sjön  går  ett  vattendrag  till  Sura  socken 
och  till  Harakers  ett  annat  från  de  till 
en  del  uttappade  Bovalls-mossarna.  Åker- 
bruk, skogs-  och  bergsbruk  äro  hufvud- 
näringar  för  befolkningen,  som  år  1840 
utgjorde  1,497,  1848:   1,591  och  1862 

24 


186 


Skull  una. 


Skummesluf. 


omkr.  1,551  individer  på  497/lfT  oförm., 
eller  48:l/16  förra,  hemman,  af  hvilka 
295/i6  voro  skatte,  11  krono  och  77/8 
frälse.  —  På  1300-talet  namnes  Skulp- 
tuna,  tillika  med  namn  på  en  eller  annan 
kyrkoherde  derstädes;  kaplaner  äro  kända 
sedan  1593.  Den  gamla  kyrkan,  sanno- 
likt en  bland  de  äldsta  i  landet,  byggd 
af  gråsten  samt  både  utan  och  innan 
under  takfoten  sammanhållen  med  jern- 
band,  måste  1771  och  1772  lerana  rum 
för  en  ny,  som  har  ett  grafchor,  upp- 
fördt  på  bekostnad  af  en  Adlervald  till 
Skultuna  bruk.  Bland  den  gamla  kyr- 
kans prydnader  nämner  Grau  »en  stor 
Jerosolymiranisk  ljuskrona  med  7  armar 
ofvanpå  sig»,  en  vacker  altartafla,  5  ljus- 
kronor och  ett  bibliothek.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folk-  och 
en  fast  och  två  flyttbara  småbarnsskolor  af 
två  lärare  och  två  lärarinnor.  Af  skol- 
barnens antal  235  undervisas  74  hemma. 
Bland  fornminnen  namnes  en  runsten  vid 
Berga;  lemningar  af  en  skans  finnas  på 
Kampberget,  V2  niil  n-  v-  ft'an  kyrkan, 
måhända  begagnad  under  striderna  mel- 
lan Carl  Knutsson  och  Erik  Puke.  I 
Toftberget,  i  närheten  af  Toftsjön,  skall 
en  genom  Digerdöden  ödelagd  silfver- 
grufva  hafva  varit  bearbetad,  förnyade 
försök  med  denna  grufva  åren  1737  och 
1738  måste  öfvergitvas.  —  Bland  gårdar 
och  verk  märkas  Åkesta,  nära  Svartån,  — 
Forssby,  —  Frövi,  vid  sjön  af  s.  B.;  re- 
duceradt  1683  från  slägten  Horn  samt  an- 
slaget till  öfv .-boställe.  —  Skultuna  bruk 
(se  nedan)  m.  fl.  Prestgården  består  af  1 
mtl.    l/2  Bergboda  är  kom  min. boställe. 

Skultuna.  Messiugs-  och  stångjerns- 
bruk  i  ofvannämnda  socken,  V4  mil  från 
kyrkan,  vid  Svartån,  med  tillhörande  3/4 
mantal  skatte  i  Skultuna  by  samt  25 
underlydande  hemman  inom  socknen, 
sågverk  och  tegelbruk.  Vid  messings- 
bruket  tillverkades  1862:  2,443  centner 
raessing.  Bruket  anlades  år  1611  af 
Vallonen  Marcus  Kock  på  kronans  be- 
kostnad, hvarföre  också  arrende  deraf 
erlades  till  kronan;  efter  honom  inne- 
hades det  af  Arendt  Toppenheisen,  hvil- 
ken  förut  anlagt  ett  messingsbruk  vid 
Wellinge  i  Salems  socken.  Bruket  rå- 
kade sedan  i  vanhäfd,  men  iståndsattes 
åter  af  "Wilhelm  Nackens,  som  med  sina 
intressenter    utvidgade   det   på  flera  sätt 


och  åren  1634  och  1637  undfick  kongl, 
privilegium  på  flera  vid  detsamma  gjorda 
inrättningar.  Efter  Nackens  död  skänk- 
tes bruket  af  drottning  Christina  till 
Hans  Ludvig  Schiutz  (1645),  men  åter- 
togs af  kronan  och  lemnades  mot  vissa 
vilkor  att  för  hennes  räkning  förvaltas 
af  enskilda.  Ar  17  i  4  såldes  det  till  en 
Mathieseu,  från  hvars  arfvingar  det  öfver- 
gick  till  den  från  Marcus  Kock  härstam- 
mande Cronströmska  slägten  och  derifrån 
till  Adlervald,  som  ansenligt  förbättrade 
detsamma.  Under  hans  tid  byggdes 
början  af  1800-talet  af  bergmästaren  Joh. 
Beronius  bruksdammar  och  vattensurapar 
af  huggen  sten,  arbetet  var  på  sin  tid 
ett  af  de  ovanligare  i  landet.  Efter 
Adlervalds  död  kom  Skultuna  bruk  till 
ett  bolag,  men  disponerades  af  den  rykt- 
bare C.  W.  Hammarsköld,  hvilken  gällde 
som  en  af  länets  driftigaste  landtbrukare 
och  mest  betydande  spannmålshandlande, 
men  slutligen  gjorde  ett  fiasco,  som  väckte 
största  uppseende  och  föranledde  mångas 
ruin.  Sedan  dess  har  bruket  fort 
och  lemnat  vida  större  afkastning  an 
förut.  Bland  under  detsamma  lydande 
gårdar    märkas    1   mtl    fr. -säteri    Häger- 


ut  - 


k 


vallen,    3/8    mtl    Bovailen,    1    mtl   skatte  v< 
Sör-Nackeby,  Zx/2  mtl  frälse  Berga  m.  fl. 
Westmanland — Dala-jernbana    går    öfver 
brukets  egor.  —  På  Skultuna  föddes  år 
1785  skaldinnan  Euphrosyne  Julia  Chri 


stina  Almgren, 


gift 


Nyberj 


som,  upp- 
fostrad på  brukspatron  C.  J.  Adlervalds 
bekostnad  afledvid  Skultuna,  der  hon  som 
enka  bebodde  en  täck  och  den  älskliga 
sånggudinnan  värdig  bostad.  En  små- 
barnsskola inrättades  vid  bruket  på 
1630  talet. 

Skummeslöf.  Annex-socken  till  Ka- 
mps pastorat,  är  belägen  uti  Höks  härad 
af  Halmstads  län,  ll/4  mil  från  Laholm, 
3/4  mil  från  Båstad  och  innefattar,  så- 
som gränsande  till  hafvet,  ett  slätt,  kalt 
och  för  alla  vindar  blottstäldt  område. 
Jordmånen  är  till  någon  del  lerblandad 
mylla;  men  mylla  på  sandstensbotten 
intager  likväl  här  största  delen.  På  utmar- 
kerna  lider  socknen  af  flygsand,  som 
uppdämt  de  tvenne  härigenom  fordom 
flytande  vattendragen  Stensåu  och  Bred- 
husan,  samt  gifvit  dem  efter  denna  upp- 
dämning förändrade  lopp.  God  tillgång 
finnes    på    sjötång    till    gödsel.      Under 


Sknmparp. 

sednare   10  åren    hafva    566    tid    blifvit 
merglade.     Socknen,    som    år    1805  be- 
bodde» af  482  och  1862  af  760  personer    ; 
på   112   hushåll,  bestar  af  UJ  mtl  skatte, 
V4  krouo,   93,4  mtl  frälse.     Kyrkan,  be- 
lägen på  en  af  åkerfält    orogifven   höjd, 
V4  mil  från     moderkyrkan,    är   blytäckt, 
men   har  hvalf  af  bräder.    Barnundervis- 
■ingen   bestrides  uti   1    fast  folkskola  och 
1   flyttbar  småbarnsskola,  der  under  året    j 
1862:    95    barn  erhöllo  undervisning  af 
en  oexaminerad    lärare  och    en  oexami- 
nerad  lärarinna.    All  fast  egendom  taxe- 
rades  1863  till  650,648  rdr;    i  bevilln. 
efter  II  och  III  art.  erlades  403  rdr. 

Här  märkas  af  gods  och  gårdar:  Gamla 
och  Nya  Skottorp,  hvarunder  större  delen 
af  hemmantalet  lyda.  —  '  4  mtl  krouo 
Skuwmeslöj  är  enkesäte.  Hemman  äro 
vidare  3  4  mtl  ins.  Ailarp,  1  mtl  frälse 
Rännenäs.  1  mtl  fr.  ins.  Lögnät  (Lyngås), 
'/j  mtl  Weka  och  Räfvagärde.  Skumr 
meslöfs  by  innefattar  13J  mtl  skatte,  1 
mtl  frälse.  —  Adress:  Laholm. 

Sknmparp.  Ett  skatte-hemman  af 
7/8  mtl,  i  Frenninge  socken  af  Färs  härad 
och  Malmöhus  län,  har  sin  märkvärdighet 
deraf,  att  den  om  folkundervisningen  så 
väl  fortjenta  riksdagsmannen  Nils  Månsson 
här  egt  en  liten  bondgård,  der  han  dog 
d.  25  Juli  1837.  Under  art.  Frenninge 
uppgifves  denna  gård  oriktigt  för  hans 
födelseort.  Se  vidare  om  nämnda  riksdags- 
man art.  Starrarp,  Sniberup  och  Ostraby 
socken  Skuraparp  är  skiftad  i  3  ego- 
lotter, hvaraf  största  på  T^s  mtl,  tax.  till 
12,000  rdr,  minsta  på  T\R  mtl. 

Skurdalsporten  eller  SkårdaUporten, 
en  slags  portlik    fjällöppning  i  Are  soc- 
ken  af  Jämtland,  vid   norska  gränsen  till 
Mörråker  i  Norge.     Några   hundra   steg 
öster    ifrån  Skurdalsporten  finnes  Stenen 
i  Gröna»  dal,  omnämnd  under  sin  artikel. 
Här  få  vi  rätta  uppgiften  om  att  ingen 
skulle  hafva  sett  stenen,  ty  Hulphers  för- 
mäler i  sin  beskrifning    öfver    Norrland, 
att  landshöfdingen,  baron  Tilas,  som  år 
1742  fann  bemälde  sten  kullfallen,  låtit 
åter  uppresa  den. 

Skuru.  Ett  hälft  mantal  frälse-säteri, 
se  Sicklaö  socken. 

Skurup.  Socken  uti  Wemmenhögs 
härad  af  Malmöhus  län,  2  mil  n.  v.  frän 
Ystad,  omgifves  i  öster  af  Örsjö,  i  söder 
af  Svenstorp,  i  vester  af  Gärdslöfs,  i  norr 


Skurup. 


187 


af  Slimminge  socknar  samt  omfattar  0,313 
qvadratmil,    hvaraf  0,on  äro  vatten,  för- 
delade på   V4   mtl   skatte,    1   mtl   krono, 
51   mtl    frälse.     Socknen    har   en    ojemn 
jordyta    med     dälder    och    höjder,    dock 
inga  betydliga  berg.  Rådande  jordmånen 
är  en  gröfre  sand   och  skogslera,  hvilket 
utvisar,  att  denna  trakt  fordom  varit  be- 
vuxen med  skog,    deraf   ännu  växer  till 
nödigt    behof.     Af  socknens    byar  hafva 
Skurup,  Saritslöf,  Hylteberga    och  Sand- 
åckra  utmärkt  god   åker,    men  obetydlig 
ängsmark,    och    utgöra    de    byalag,  som 
kammarherren,  farib.  11.  Maklean  först  af 
all  jord  i  hela  riket  skiftade  och  utlade 
i  farmer,    hvarom    vidare  under  artikeln 
Svaneholm.     All    egendom    var  år  ^1862 
åsätt    ett    taxeringsvärde     af    2,112,620 
rdr  rrat,  hvaraf  9,200    rdr  för  verk  och 
lägenheter.     Bevillningsafgiften    efter    II 
och    III    art.    var    nämnda    år    omkring 
1,050    rdr    rmt.  —  Folkmängden,    som 
år  1805  var    1,116,    uppgick    1862  till 
öfver  2,100  inbyggare.   Af  handtverkare 
funnos    3    smeder,    3    skomakare,   samt 
målare,  svarfvare,  sadelmakare,  skräddare, 
snickare  och  kakelugnsmakare. 

Socknen    utgör   för  sig  ett  patronelt 
pastorat    af   2:dra    klassen,    hörande  till 
Wemmenhögs  kontrakt  i  Lunds  stift  och 
beläget  3'/2  mil  från  stiftsstaden.  Enligt 
ett  kongl.  bref  af    den   27:de  Juli   1584 
fick  egaren    af    Svaneholm    patronrätten. 
I   samma  bref  säges,    att  en   innehafvare 
af    Skurups    herregård     låtit    uppbygga 
kyrkan    på    sina    egor    och    underhållit 
presten.   Kyrkan,  belägen  på  en  ansenlig 
landtrygg,  anses  vara  åtminstone  600  år 
gammal;    den    har  ursprungligen  bestått 
af    tvåqvadratiskt     skepp,     euqvadratiskt 
chor  och  halfrundt  utsprång  i  öster  samt 
aflångfyrkantigt  torn  i  vester,  allt  röjande 
enkel  rundbågsstil.     Ehuru  denna  helge- 
dom blifvit  2  gånger  utvidgad  åt  vester, 
har    den    befunnits   vara  för  liten,  hvar- 
före    den    blifvit    utvidgad    med  dubbelt 
större    utrymme    på    bekostnad   af  kam- 
marherre Hallenborg   och  under  ledning 
af    professor    Brunius.     I   chorets   norra 
sida  är  en  prydlig  minnesvård  af  mörk- 
grå marmor  öfver  grefve  Gabriel  Sparre 
och    hans    fru    Elisabeth    Trolle,  aflidna 
1601   och    1611   samt  under  chorets  golf 
ett  grafhvalf,    der  många  af  Svaneholms 
egare  hvila.    Ifrån  tornet  har  man  herr- 


188 


Skurnp. 


Skuttunge. 


liga  utsigter  öfver  den  rika  bygden,  de 
begräi:~*s  åt  nordvest  af  Heckeberga, 
Hofgårds  och  Näsbyholms  bokskogar,  åt 
söder  öfverskådas  en  stor  sträcka  af  Öster- 
sjön, åt  öster  utgöres  synkretsen  af  bördiga 
höjder,  åt  n.  o.  möter  en  utgrening  af  södra 
åsen,  som  till  betydlig  del  lifvas  af  Ryss- 
gårds  vackra  bokskog.  Barnundervisnin- 
gen bestrides  uti  2  fasta  folkskolor,  s.  k. 
Macleanska  och  torpareskolan,  3  fasta 
småbarnsskolor,  der  under  året  1862  två 
examinerade  och  två  oexaminerade  lärare 
samt  en  lärarinna  undervisade  312  barn, 
medan  9  undervisades  i  hemmet.  Till 
skolan  hörer  ett  planteringsland  af  3,100 
qvadratalnars  ytvidd. 

Fornminnen.  Nära  allmänna  lands- 
vägen och  jemte  Näsbyholras  sjö  ligger 
Stjerneholms  ruin,  som  intager  största 
delen  af  en  rymlig,  fyrkantig  borgplats, 
omgifven  af  breda  och  djupa  grafvar. 
Mellan  en  smal  glasin  jemte  stranden 
och  borgplatsen  märkas  lemningar  efter 
pålar  till  en  vindbro.  Stjerneholm  öde- 
lades före  1624  och  förmodas  vara  upp- 
fördt  af  riksrådet  Mogens  Gyllenstjerna. 
Ruinerna  finnas  närmare  beskrifna  uti 
»Konstanteckningar  under  en  resa  till 
Bornholm  1857»  af  C.  G.  Brunius,  äfven- 
som  under  art.  Stjerneholm.  För  100  år 
sedan  har  här  funnits,  l/s  mil  från  näranda 
ställe,  nära  Skurups  urgamla  kyrka,  lem- 
ningar efter  ett  herresäse,  hvaraf  Hem- 
ming Meinstrup  omkring  1450  och  rid- 
daren Oluff  Jeppson  1506  voro  egare. 
Det  raserades  af  Mauritz  Sparre,  som 
uppförde  i  dess  ställe  Svaneholm.  Icke 
långt  härifrån  ligger  en  stor  och  ganska 
hög  backe,  Hyltaskogsbacken  kallad,  hvar- 
ifrån  man  kan  se  icke  mindre  än  15 
kyrkor,  10  herregårdar  och  20  väder- 
qvarnar.  I  denna  backe  höres  vid  vissa 
tider,  isynnerhet  vintertiden  under  stark 
frost,  ett  underjordiskt  buller  och  dån. 
Isynnerhet  starkt  hördes  det  under  1855 
och  56  års  vintrar. 

Största  godset  utgöres  af  Svaneholms 
säteri  med  underl.,  tax.  till  494,300  rdr. 
—  Hemmansdelar  i  Hylteberga,  Sand- 
åckra,  Flodberg,  Stora  och  Lilla  Nelle- 
vad,  Jägarehus,  M?irarehus,  <S:a  och  L:a 
Ugglesjö,  Bockenhus,  egas  af  ryttm.  Kurck 
på  Rynge.  —  Insockne  frälse-hemmanen 
Ugglinge  och  Stjerneholm  lyda  under  Näs- 
byholra.  —  1    mtl    prestgård   i  Skurups 


by  är  förändradt  från  krono  till  ins. 
frälse,  enligt  Kammar-kollegii  bref  af  d. 
4  Juli   1785.  —  Adress:  Ystad. 

Skutskär.  Lastageplats  vid  Bott- 
niska viken  uti  Elfkarleby  socken  af 
Uppsala  län,  hvarÖfver  Söderfors  och  Elf- 
karleöns  brukstillverkningar  exporteras. 

Skuttunge.  Socken  uti  Bälinge  härad 
af  Uppsala  län,  l3/4  mil  från  Uppsala, 
mellan  Bälinge  is.s.  o.,Harbo  af  Westman- 
land  och  sjön  Teranaren  i  vester  och  norr, 
Björklinge  i  nordost,  omfattar  0,72i  qva- 
dratmil,  hvaraf  0,037  äro  vatten.  Syd- 
östra delen  kring  kyrkan  och  mot  Wils- 
åkers-  och  Björklinge-ån,  som  länge  utgör 
nordostlig  gräns,  utgör  en  skoglös  slätt 
med  spridda  bergkullar  och  hufvudsak- 
ligen  lerhaltig  jordmån;  vestra  hälften 
är  en  sank  skogsmark  kring  källorna  till 
nämnda  å,  och  till  ett  af  Harbo-åns  till- 
flöden; hit  sträckte  sig  ock  den  fordna 
häradsallmänningen,  äfvensom  större  delen 
af  de  s.  k.  Bälinge  mossar,  utgörande 
omkring  1,740  tid,  i  sednare  tiden  gjorda 
odlingsbara.  Hufvudnäringen  är  åker- 
bruk, hvartill  ännu  kommer  något  skogs- 
bruk. Vid  Dranby  finnes  en  fordom  be- 
arbetad silfvermalmsanledning  och  vid 
Ofverbo,  längst  i  vester,  har  funnits  mas- 
ugn, anlagd  J730.  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  1,138  och  1862  af 
1,048  personer,  hvaraf  545  voro  skatt- 
fria, består  af  25V32  mtl  skatte,  lljj 
krono,  257/8  frälse,  tills.  62J3  mtl,  tax. 
till  600,890  rdr  rmt,  hvartill  kommer 
36,510  rdr  för  annan  än  jordbruksfastig- 
het; i  bevillning  efter  II  och  III  art. 
erlades  357  rdr,  hvaraf  40  rdr  för  in- 
komst. —  21  man  gemenskap  af  indelta 
armeen  underhållas  af  socknens  roterings- 
skyldiga  hemman. 

Skutunge  förekommer  år  1314  såsom 
hörande  till  prov.  Belling.  Kyrkoherdar 
eller  såsom  det  vill  synas,  vikarier  för 
archidiaconus  i  Uppsala  nämnas  från  1300- 
talet.  Kaplaner  förekomma  före  raidten  af 
1600-talet.  Sedan  reformationen  utgör 
socknen  ett  konsistorielt  pastorat  nu  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Ulleråkers 
kontrakt  af  Uppsala  stift.  Kyrkan,  af 
gråsten,  är  gammal  och  försedd  med 
torn  1801 — 3.  Barnundervisningen  be- 
strides uti  en  fast  folkskola  och  en  fast 
småbarnsskola  af  en  examinerad  och  en 


Skyberga. 


Skvllber 


B' 


189 


oexaminerad  lärare;  skolbarnens  antal 
utgjorde  1862:  132,  deraf  dock  46  un- 
dervisades i   hemmet. 

Enda  minnesmärkena  frän  forntiden 
utgöras  af  runstenar  och  grifthögar,  hvar- 
ibland  konung  Wnnlands  föregifves  skola 
finnas  vid   Skut-ån. 

Här  märkas  frälse-säterierna  Bemersberg  l1/^ 
mtl,  Ytterby  1  mil,  med  qvarn,  som  jemte  7  mtl 
frälse,  l*/|  mtl  skatte  i  diverse  hemman  lyda 
under  Kipplingebergs  egendom.  —  Af  Uppsala 
akademi  egns  8  mtl  kr..  V2  sk>>  '  frälse.  — 
Boställshemraan  äro:  Pr  est  gården,  1  mtl  krono, 
Häggby,  *  /4  mtl,  komministers.  —  ' /.j  Orsbo, 
V  4  Svarfvarebo,  militias.  —  l/%  Wigle,  fahnjun- 
kares.  —  l .  lfi  kr.  Ahlbucken  (Askarbäck)  skog- 
vaktares. —  3/j  mtl  Skuttunge,  kaptens.  —  I 
mtl  fr.,  Skuttunge  inuehafves  af  Dauviks  hos- 
pital. —  Af  hemmans  uamu  förekomma  vidare 
Dragby,  Eke,  Gräfsta,  Myrby,  Forssgärde,  IJel- 
landa,  Hår  släta  'Hårskälla  på  Hällströms  karta), 
Westerboda,  Söderkrycklinge.  —  Adress:  Uppsala. 

Skyberga.  En  by  uti  Hardemo  soc- 
ken och  härad  af  Örebro  län,  af  5  mtl 
skatte;  en  gård  här  förmodas  hafva 
tillhört  och  bebotts  af  jarlen  Sigtryg, 
som  äfven  egt  ett  närbeläget  slott  Sig- 
trygsberg,  se  vidare  art.  Hardemo.  —  För 
närvarande  finnas  här  12  äboer. 

Skye.  Ett  mtl  frälse-säteri  (ej  2  mtl 
såsom  Tuneld  uppgifver)  uti  Uråsa  soc- 
ken af  Konga  härad  och  Kronobergs 
län,  beläget  nära  kyrkan,  som  ligger 
2l  4  mil  frän  Wexiö,  utgör  jemte  2V4 
mtl  skatte  Skye  och  V4  skatte  Uråsa, 
ett  gods,  tax/  till  73,700  rdr  (hvaraf 
30,000  rdr  för  sjelfva  säteriet)  och  som 
eges  af  löjtn.,  gr.  A.  E.  Lewenhaupt.  — 
Gärden  var  1818  bebyggd  med  vacker 
raangårdsbyggnad  af  trä  och  egde  pryd- 
liga trädgårdsanläggningar. 

riet  egdes  år  1633  af  Abraham 
Knutsson,  gift  med  Gunilla  Pehrsdotter, 
af  hvilket  äktenskap  föddes  sedermera 
biskopen  Can.  Hahn,  hvilken  enligt  A. 
Möllers  ord,  »uppväckte  Carolinska  aka- 
demien ur  sin  aska.»  Gården  reducera- 
des, men  utbyttes  från  kronan  af  kapiten 
Werner  Tranefelt,  egdes  af  sonen,  kapiten 
Johan  T.,  som  blef  1709  fången  vid 
Dniepern  och  förd  till  Tobolsk,  död  på 
Skye  1751.  Derefter  nämnas  som  egare 
biskop  D.  Osander  på  1770-talet,  år 
1828  inspektor  Fernlund,  som  betydligen 
förbättrat  och  odlat  gården.  I  byn  Skye 
egde  dessutom  4  bönder  år  18G3  l/2 
mtl  skatte. 


Skyllbergs  bruks-  och  landtegendom 
i  Örebro  län,  Kumla  härad  och  Lerbäcks 
socken,  har  vacker  belägenhet  vid  all- 
männa landsvägen,  som  går  mellan  stä- 
derna Örebro  och  Askersund,  4  mil  frän 
förstnämnda  och  1  mil  från  den  sed n are 
samt  Vi  mil  Mo  sockenkyrkan.  Stång- 
jernsbruket  anlades  på  1630-talet  af  Louis 
de  Finemann,  och  kom  efter  några  år  i 
De  Geerska  familjens  ego,  der  det  för- 
blef  tills  på  1780-talet,  då  det  inköptes 
af  stamfadern  för  dess  nuvarande  egare, 
brukspatronen  Olof  Buren.  Det  är  an- 
lagdt  vid  2:ne  särskildta  vattendrag,  som 
komma  från  Snaflunda  och  Lerbäcks  sock- 
nar samt  sammanträffa  nedanom  herre- 
gården, der  qvarn,  såg,  benstamp  och 
tröskverk  drifvas  af  samma  vatten;  dess 
första  privilegier  äro  för  3  tyskbärdar 
och  2  hamrar,  hvaraf  den  ena  härden 
och  hammaren  var  anlagd  vid  Könnes- 
hytta,  !/4  mil  s.  o.  från  Skylberg,  med 
1,072 Vi  sktt  årligt  hammarskattsmide 
på  köpetackjern,  men  har,  alltsedan  den 
1  Nov.  1846,  haft  oinskränkt  tillverk- 
ningsrätt, och  är  för  närvarande  förändradt 
till  2  franche-comté-härdar  med  2  räck- 
och  1  smälthammare,  för  hvilka  årligen 
tillverkas  omkring  2,000  sk.U  stångjern, 
hvaraf  c:a  1,200  sk/6  förädlas  dels  till 
skärjern  och  dels  till  spik,  vid  de  vid 
Eönneshytta  anlagde  valsverk  och  spik- 
hamrar.  Tackjernet  köpes  från  Nora 
bergslag,  hvarifrån  det  fraktas  på  jernväg 
till  Örebro.  Brukseffecterna  afsättas  öfver 
Örebro  och  Askersund  till  Stockholm  och 
Göteborg. 

SkylWergs  jordeyendom  består  af  2]  2 
mtl  krono-skatte  under  eget  bruk  (med 
en  areal  af  omkring  200  tid  åker  och 
100  tid  äng)  utgörande  egentliga  herre- 
gården, samt  V4  mtl  skatte  Christinas- 
berg  eller  llönneshytta.  Underlydande 
äro  H7/l2  mtl  inom  Lerbäcks,  Wiby, 
Hammars  samt  Snaflunda  socknar,  med 
en  areal  af  omkring  12,500  tunnland, 
deraf  c:a  8,500  tunnland  skog  och  åter- 
stoden inegor,  förut  uppgifna  vid  herre- 
gården belägna  verk  samt  Wahlsjö  ny- 
byggda tullmjölqvarn,  på  frälsegrund, 
med  3  par  stenar  och  grynverk,  belägen 
1V2  niil  fi'ån   bruket. 

Samtliga  åbyggnader  samt  verk  och 
inrättningar  äro  under  de  sednare  30 
aren  nybyggda  samt   omgifvas  af  vackra 


190 


Skyllersta. 


Skyrup,  Stora. 


trädgårdar.  —  De  manliga  afkomlingarne 
i  Burenstaraska  släkten  ha,  så  länge 
någon  af  dem  eger  Skyllbergs  bruk,  jus 
patronatusrätten  i  Lerbäcks  socken,  hvil- 
ken  dock  upphör  så  snart  egendomen 
kommer  i  annan  mans  ego.  Närv.  egaren 
är  f.  d.  kapiten  Axel  Burenstam. 

Skyllersta,  Sköllerstad,  ett  härad  af 
Nerikes  Östra  fögderi  och  Örebro  län, 
omkring  Attersta-  och  Suennevads-cLiinie, 
från  Nerikes-slätten  till  Östgöta-gränsen, 
innehåller  socknarne  Norrbyås,  Skyller- 
stad,  Svennevad,  Boo,  hvaraf  1  mantal 
räknas  till  Fiuspångaläns  härad  af  Öster- 
götland, Ekeby  och  Gällersta,  samt  57/8 
mtl  af  llegna,  tillsammans  med  248l/2 
mtl,  på  en  areal  af  91,646  tid,  hvaraf 
15,259  är  odlad  jord,  naturlig  äng  13,202 
tid.  Jorden  är  god,  men  till  stor  del 
skoglös.  Häradet  utgör  med  Glansham- 
mars och  Askers:  Öster-Nerikes  domsaga; 
tingstället  är  å  Sörby  gästgifvaregård. 

Skyllersta.  Socken  och  konsistorielt 
pastorat  af  2:dra  klassen  i  Skyllersta 
härad  af  Örebro  län,  mellan  Ekeby  i 
n.  v.,  Norrbyås  i  norr,  Asker  i  öster 
och  Halsberg  i  vester,  omfattar  en  areal 
af  0,932  qvadratmil  land  och  0,oi2  vatten. 
Midt  igenom  socknen  går  den  höjd- 
sträckning, som  skiljer  Telge-åns  vatten 
från  Tisarns,  och  hvars  norra  sluttning 
här  är  brant  samt  lemnar  utrymme  för 
en  till  stor  del  jemn  och  bördig  trakt, 
hvilken  likväl  genomskäres  af  några  sand- 
åsar och  längst  i  norr,  mot  Qvismaren, 
upptages  af  Fornskinnsmossen.  Höjd- 
sträckningens södra  sluttning  är  återigen 
långsluttande  och  lågland.  Här  har 
Hällebosjön  sitt  afloppp  till  Sottern. 
Folknuramern,  år  1840  uppgående  till 
2,566,  utgjordes  1860  af  2,864  personer, 
boende  på  79  oförmedlade,  76%  form. 
mtl,  till  största  delen  bestående  af  en 
mängd  byar  i  socknens  norra  del.  Huf- 
vudnäringen  är  åkerbruk,  dock  i  allmänhet 
ej  motsvarande  det  egna  behofvet;  dertill 
komma  skogsbruk,  boskapsskötsel,  äfven 
på  affall,  linodling  o.  s.  v.  Inom  socknen 
ligga  Pålsboda  jeruvägsstation  samt  Sörby 
gästgifvaregård  och  tingställe.  —  Namnet 
Skioldesta  förekommer  omkr.  1314;  kyrko- 
herdarnes  namn  äro  kända  sedan  medlet 
af  samma  århundrade,  kaplanernas  sedan 
slutet  af  1500-talet,  Den  gamla  kyrkan 
ligger  1%  mil    från    Örebro,    vid  stora 


landsvägen.  Nyligen  har  förslag  väckts 
om  återställandet  af  henne,  hvnrs  ora- 
vexlande  romaneska  och  götiska  pelare, 
rund-  och  spetsbågiga  betäckningar  och 
hvalf  torde  vara  ett  värdefullt  bidrag  till 
byggnadskonstens  historia  inom  landska- 
pet. Ett  af  fukt  förstördt  epithaphiura 
öfver  den  unge  och  tappre  Sir  John 
Chrylonton  Gordon,  som  under  Gustaf 
Adolfs  segerrika  fanor  förde  Nerikes 
knektar  i  striden  för  Evangelii  lära,  har 
blifvit  återstäldt  till  sitt  ursprungliga 
skick.  I  socknen  finnes  etl  stort  skol- 
hus, hvars  rymliga  sal  är  dock  för  liten 
för  den  stora  barnskaran.  • —  Bland  forn- 

m  o 

minnen  nämnas  Amundshällen  (eller  Ahma 
häll),  Tarsta  borg  samt  höga  heed,  ligga 
vid  Tarsta  by  samt  Sigvedstorp,  nu  Sig- 
getorp.  Utom  Ullavi  med  Egeby  samt 
Sörsa,  öfverste-boställe,  märkas  inom 
socknen  1 V2  mtl  berustadt  säteri  Wrane, 
som  tillhört  slägten  Anrep,  kyrkoherde- 
bostället Gislerud,  med  Dahlen,  lV2mtl 
krono,  och  kaplans-bostället  Folkeboda, 
V2  mtl  krono.  V2  mtl  Pålsboda  är  kapt.- 
boställe.  2V4  mtl  Arla  lyda  under  Säby- 
lund;  23/16  mtl  lyda  under  Bysta.  — 
Adress:  Örebro. 

Skyrup,  Stora  Ett  och  l/A  mantal 
skatte-rusthåll  uti  IVLatteröds  socken  af 
Westra  Göinge  härad  och  Christianstads 
län,  med  vacker  belägenhet  omkring  4 
mil  från  Christianstad,  har  tillhört  1689 
befallningsman  Nils  Stobaeus,  från  hvars 
tid  minnet  af  en  spökhistoria  varit  fäst 
vid  gården;  år  1758  hr  Karströra,  far- 
fader till  nuvarande  tulldistriktchefen  i 
Göteborg,  som,  efter  att  gården  varit 
hemsökt  af  eldsvåda,  uppbyggt  såväl  man- 
byggnad som  ladugård,  densednare  grund- 
murad af  gråsten.  Sedermera  har  gården 
tillhört  häradshöfding  Lundström,  hvilkens 
arfvingar  sålde  den  1791  till  kapitenen, 
frih.  C.  L.  Stael  v.  Holstein,  och  eges  nu 
af  brorsonen,  frih.  Stael  v.  Holstein. 

Skyrup  utgör  för  närvarande  med  V4 
mtl  rusth.  Lilla  Skyrup  samt  3/16  mtl 
skatte,  \\  mtl  uts.  frälse  (se  art.  Matte- 
röd)  ett  gods,  taxeradt  till  66,000  rdr, 
hvaraf  40,000  rdr  för  Stora  Skyrup. 
Egendomens  areal  uppgifves  i  Skånes 
kalender,  år  1862,  till  735  tid,  hvaraf 
40  tid  torfmosse;  ängar  och  hagar  äro 
bevuxna  med  vacker  skog.  Utsädet  var 
år    1857:    30  å  35  t:r   råg,    korn    och 


Skvtieholm. 


Ska. 


191 


hafra,  20  å  25  t:r  potates.  Till  gården 
hörer  äfven  fiske.  Närmaste  gästgifvare- 
gård   är  Tvringe. 

Skytteholm.  Tre  mantal  frälse-säteri 
uti  Ekerö  socken  af  Färentuna  härad  och 
Stockholms  län,  beläget  på  ett  näs  vid 
sjön  Långtarmen,  torvarar  minnet  af 
riksrådet  Johan  Skytte,  den  störste  folk- 
vännen på  sin  tid,  som  skall  bebyggt 
hemmanet  Alhammar,  inrättat  der  en 
skola  och  gifvit  gården  sitt  nuvarande 
namn;  den  har  sedermera  tillhört  grefve 
Qyllenstjerna,  från  1741  t.  o.  ra.  1825 
slägten  Adlerheim,  år  1863  var  hr  F.  U. 
(/'astelli  egare;  taxeringsvärdet  85,000 
rdr  rmt.  Gården  uppgifves  af  Djurberg 
år  1818  haft  30  t:rs  utsäde,  knappt 
höbol  och  mulbete,  skog  till  nödigt  be- 
hof,  försvarlig  åbyggnad  med  stor  frukt- 
trädgård. 

Skytts  härad  i  Malmöhus  län,  ora- 
gifvet  i  norr  och  öster  af  Oxie  och  Wem- 
meuhögs  härader,  i  söder  och  vester  af 
Östersjön  och  Oxie  härad,  innefattar  stä- 
derna Skanör  och  Falsterbo  samt  22 
socknar  med  tillsammans  31 11  4  mantal, 
bebodda  1863  af  öfver  16,700  inbyg- 
gare, oberäknadt  1,142  uti  städerna;  se 
vidare  tabellen  till  Malmöhus  län.  Are- 
alen är  lfMI  qvadratmil,  hvaraf  0,oos  äro 
vatten ;  den  odlade  jorden  upptages  till 
39,261  tid  och  naturlig  äng  till  1,743 
tid.  Här  finnas  hvarken  skogar,  sjöar 
eller  några  större  åar,  utan  endast  smärre 
bäckar.  Jordmånen  är  allmännast  svart- 
mylla på  lerbotten,  utmärkt  bördig  och 
lkttbrukt.  Folket  är  i  allmänhet  väl- 
mående. På  1840-talet  utgjorde  folk- 
mängden 12,115.  Rörande  folkbildnin- 
gens framsteg  inom  detta  härad  må 
nämnas,  att  bondgårdarne,  som  för  få 
år  sedan  i  hela  Skåne  oftast  voro  kors- 
verks-lerhus,  byggda  i  fyrkant  med  rum 
för  kreatur  och  menniskor  under  samma 
tak,  äro  nu  sprängda  och  i  stället  upp- 
förda af  tegel  eller  af  tegel  med  kors- 
verk, boningshusen  för  sig  och  uthusen 
för  sig,  de  förra  ofta  omgifna  af  vackra 
trädgårdsanläggningar.  En  gärd  torde 
isynnerhet  vara  förtjent  af  uppmärksam- 
het, näml.  nämndemannens  i  Hammarlöfs 
socken,  livarom  en  insändare  i  Afton- 
bladet gjort  följande  beskrifning:  Hos 
nämndemannen  N.  J — n  i  Hammarlöf 
möter    den    besökande   ett  odlingsfält  af 


105  tid  väl  häfdad  åker,  en  trädgård 
med  alléer  och  park  utgörande  3  tid, 
der,  utom  fruktträd,  växa  50  kastanier, 
500  askar,  800  almar,  60  bokar,  470 
granar  samt  popplar  i  mängd,  en  löfsal 
af  lönn,  en  af  lind  och  hassel,  allt  plan- 
teradt  af  nuvarande  egaren,  som  1839 
emottog  denna  egendom,  1847  omflyttade 
byggnaderna  och  1849  började  trädgårds- 
och  parkanläggningen,  härvid  ledd  hvar- 
ken  af  engelska,  franska  eller  andra 
mönster,  utan  af  sitt  skönhetssinnes  in- 
gifvelse.  Träda  vi  efter  denna  vandring 
under  nämndemannens  gästfria  tak,  så 
finna  vi  der  —  utom  hvad  till  lifvets 
komfort  anses  höra,  såsom  ett  vackert 
bibliothek,  piano,  flöjt,  klarinett,  viol, 
Hl.  fl.  instrumenter,  dem  vår  värd  sjelf 
trakterar  —  en  stor  och  vald  samling 
fornsaker  af  sten  och  bronz,  uppgående 
minst  till  2,000  nummer,  häri  icke  in- 
beräknade preciösa  och  kuriositeter,  bland 
hvilka  sednare  kan  nämnas  en  stor  silf- 
verbeslagen  sjöskumspipa,  som  har  föl- 
jande ingraverade  påskrift:  »Papa  Pius  VI 
Amico  Carol.  Edv.  Taube  Episcopo  Suec. 
Rom.  d.  XIV  Apr.  MDCCLXXXIV»,  och 
således  är  en  skänk  af  påfven  Pius  VI 
till  ordensbiskopen  frih.  C.  Taube,  som 
åtföljde  kon.  Gustaf  III  på  dess  italien- 
ska resa. 

Häradets  namn  anses  vara  härledt  af 
bågskyttar,  det  gamla  göthiska  folkslaget, 
eller  ock  af  Skjut,  som  betyder  häst; 
andra  åter  föregifva  namnet  fordom  varit 
Sjöudels  härad  af  den  udde,  som  vid 
Falsterbo  skjuter  ut  i  hafvet.  Häradet 
utgör  tillsammans  med  Oxie  och  Wem- 
menhög  ett  fögderi  och  en  domsaga, 
med  tingsställe  uti  Klörup  i  Lilla  Slägarps 
socken.  Skytts  härads  sparbank  stiftades 
den  28  Jan.  1848.  —  Af  större  gårdar 
märkas  frälse-säteriet  Marlie;  kalkbruk 
finues  i  Maglarps  socken,  tegelbruk  i 
W.  Ahlstads  socken;  i  denna  socken  vid 
Sjörups  by  har  man  funnit  i  en  torf- 
mosse  en  skalle  af  en  uroxeko.  Fisk- 
lägen  äro  Skårebo  och   Gislöf. 

Skytts  kontrakt  af  Lunds  stift,  be- 
står af  12  regala  pastorat,  se  vidare  ta- 
bellen till  Malmöhus  län. 

Skå.  Annex-socken,  är  belägen  uti 
Färentuna  härad  af  Stockholms  län,  på 
sydöstra  hörnet  af  Svartsjölandet  eller 
f.   d.  Färingsön,    2  mil  från   Stockholm, 


192 


SkåberhalL 


Skålhamra. 


begränsad  af  Lambar-  och  Mörby-  eller 
Lof o- fjärdarne  samt  Lulehofssund  i  öster 
och  sydost  mot  Lofö  socken,  af  Lång- 
tarmen i  söder  och  sydvest  mot  Ekerön, 
samt  af  Sånga  socken  i  nordvest;  om- 
fattar 0,i64  qvadratmil  land.  Öfverallt 
omvexla  små  bergkullar,  särdeles  mot 
sjön,  med  slätter  och  ängsmarker.  Törn- 
byviken  skjuter  in  från  sydvest,  Hiller- 
sjö viken  från  norr.  Åkerjorden  är  ler- 
haltig, åkerbruket  är  väl  hufvudnäringen, 
men  dels  är  det  sidländta  läget  mer 
gynnande  för  boskapsskötsel,  dels  har 
närheten  till  hufvudstaden  äfven  här  be- 
fordrat häradets  öfriga  binäringar,  träd- 
gårdsskötsel och  fiske.  Socknen,  som  år 
1810  beboddes  af  469  och  1863  af 
öfver  650  personer  på  229  hushåll, 
innefattar  23l/8  m^  skatte,  3'/8  krono, 
summa  26%  mtl.  taxerade  till  499,900 
rdr  rmt,  hvartill  komma  verk  och  lägen- 
heter, taxerade  till  12,000  rdr.  Bevill- 
ningsatgiften  efter  II  art.  var  210  rdr  rmt. 
Ska  förekommer  1314  såsom  hörande 
till  Broåundceri,  och  har  haft  egna  kyrko- 
herdar under  medeltiden,  men  är  nu 
annex  till  Sånga  pastorat,  hvars  kom- 
minister är  bosatt  här.  Kyrkan,  ombyggd 
efter  en  eldsvåda,  1695 — 1702,  ligger 
3/10  mil  från  moderkyrkan.  I  socknens 
skola,  hvartill  hörer  ett  planteringsland 
af  7000  qvadratalnars  yta,  undervisades 
1862:   52  barn  af  en  examinerad  lärare. 

—  Af  fornminnen  finnas  6  runstenar, 
hvaraf  en  vid  Kumlaberget. 

Största   godset  i  socknen    utgöres  af 

2  mtl  skatte  Edeby  med  qvarn,  samt 
3l/g  skatte  Tuna  med  qvarn,  4/g  mänt. 
skatte  Wäsby;  alltsammns  taxeradt  till 
150,000  rdr  rmt.  —  Bland  öfriga  byar 
och  gårdar  nämnas:  l3/4  mantal  skatte 
Eneby  med  qvarn  och  tegelbruk,  har  16 
egare;    2,/2    mtl  skatte  Säby,  11   egare. 

3  mtl  skatte  Troxhammar,  Jfi  4  och  6 
i  samma  by  äro  numera,  enligt  kongl. 
bref  af  den  13  Maj  1864,  sammanslagna 
och  utgöra  boställe  för  kronofogden.  3/4 
mtl  krono  Wäsby,  är  länsmans-,  och  l/i 
mtl  Mörby  kapellans-boställe.  —  5/8  mtl 
Kumla,  är  ett  indragetlandtjägare-boställe. 

—  Adress:  Drottningholm. 
SkåberhalL     Minnesmärke   efter   en 

af  de  äldsta  kristna  lärarne  i  Norden; 
se  vidare  art.  Brunhem. 

Skåkerud.   (Skogerudh).    Ett  mantal 


skatte  uti  Sundals  härad  af  Erikstads 
socken  och  Elfsborgs  län,  på  Dal,  är 
märkvärdigt    af  dess    egares  höga  ålder. 

—  Här  dog  år  1771  bondhustrun  Karin 
Olsdotter  i  en  ålder  af  101  år,  sedan  hon 
lefvat  i  61-årigt  äktenskap,  och  efterlem- 
nade  36  lefvande  barn,  barnbarn  och  barn- 
barns barn.  Hennes  man  var  99  år,  hennes 
broder  var  98,  hennes  fader  107  och 
hennes  faster  112  år,  när  de  dogo.  — 
Hemmanet  hade  1863:   19  åboer. 

Skål.  Gård  i  Allsters  socken  af  Wäse 
härad  och  Carlstads  län,  af  1  mtl  frälse. 
Här  bodde  1621  kapellanen  Johannes 
Iser  i  Wäse  härads  pastorat,  allmänt 
kallad  herr  Hans  i  Skål,  som  1646  yr- 
kade på  pastoratets  delning  med  för- 
hoppning att  få  blifva  kyrkoherde  i 
annex-socknen  Allster,  men  förslaget 
strandade  den  gången  mot  församlingens 
obenägenhet  för  detsamma.  Först  i  våra 
dagar  har    Allster    blifvit   eget  pastorat. 

—  Skål  hemman  har  assessor  Magnus 
Bjuggren  bekommit  under  frälse  år  1763 
den  22  Juni,  för  dess  egande  räntefordran. 
Ar  1862  var  1/3  mtl  bebygdt  för  stånds- 
personer, det  öfriga  af  hemmanet  var 
skiftadt  i  7  egolotter. 

Skålasjögle.  Ett  mantal  säteri-ladu- 
gård uti  Kråxhults  socken,  Södra  Wedbo 
härad  och  Jönköpings  län,  har  på  1760- 
talet  haft  samma  egare  som  Farshult, 
eges  nu  af  2  bönder. 

Skålhamra.  Egendom  uti  Täby  socken 
af  Danderyds  skeppslag  och  Stockholms 
län,  vid  Wallentuna-sjöns  vestra  strand, 
utgöres  af  2l/2  mantal  skatte,  l/2  frälse 
Skålhamra  med  underl.  skatte-hemmanen 
och  V4  Thorslunda;  sjelfva  hufvudgården 
var  1863  åsätt  ett  tax.-värde  af  85,000 
rdr  rmt. 

Skålhamra  är  en  gammal  gård,  som 
namnes  på  en  runsten  i  Fresta  socken, 
dit  den  ock  hörer  i  kyrkligt  afseende 
jemte  Risbyle  enligt  Kammar-kollegii  ut- 
slag af  den  12  December  1860;  den 
namnes  ock  uti  en  handling  från  1310, 
har  innehafts  af  A:s  Chr:son  Horn,  dess 
måg,  P.  Sparre,  från  hvilkens  enka  den 
reducerades  och  har  i  sednare  tider  till- 
hört slägterna  Lejonhufvud,  Spalding  om- 
kring 1772,  Freudenfelt  omkring  1786, 
eges  nu  af  eukefru  Beda  Kahl.  —  Af 
Djurberg  uppgafs  gården  år  1818  bestå 
af  5  mtl  med  25  tunnors  utsäde  bjelplig 


i 


Skällerutl. 


SliAno. 


193 


skog,  stora  och  prydliga  mangårds-  och 
ladugårds-byggnader  af  trä,  vacker  träd- 
gård  med   orangeri   och  drifhus. 

Skållemd.  Annex-socken  till  Örs 
pastorat,  är  belägen  uti  Nordahls  härad 
af  Elfsborgs  län,  5'/4  mil  från  YYeners- 
borg,  på  da\  utgrening  af  östra  stora 
bergskedjan,  som  har  namnet  Köpmanne- 
fjåll,  och  är  en  af  vatten  starkt  genom- 
bruten bergsbygd ;  här  utfaller  äfven  i 
"VYenern  vid  Köpnumnebro  landskapets 
största  vattendrag.  Största  längden  och 
bredden  äro  1  mil;  arealen  0,t>39  qvadrat- 
mil,  h  va  ra  f  Svanfjorden,  Hjerterudssunden 
med  dess  vikar,  delar  af  Erven,  Aklängen, 
Näsöl,  Näre  samt  12  större  och  mindre 
kärn  upptaga  0,iur>  qvadratmil  vatten. 
Kådande  jordmånen  är  lera,  skog  växer 
till  afsalu.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  endast  721,  hade  1863  ända 
till  1,785  inbyggare.  Hemmautalet  är 
8  mtl  skatte,  6%  frälse,  taxerade  till 
549,200  rdr  rrat;  verk  och  lägenheter 
äro  taxerade  till  39,700  rdr.  Bevillnings- 
avgiften var  sistn.  år  622  rdr  rmt.  Handel 
idkas  vid  Tjuvkilen  och  Norra  Upperud. 
Till  binäringar  hörer  äfven  skutbyggeri, 
hvaraf  ett  finnes  vid  utjorden  Björfcön, 
anlagdt  af  Upperuds  bolag,  och  der  äfven 

t  na   fartyg   blifvit  byggda,   som   gå  på 

-terhafvet,  samt  ett  vid  hemmanet  Öateöo 

1  I   mtl  frälse.     Socknen  har  qvarnstens- 

brott,    och    en    mineralkälla    finnes     vid 

nna. 

I  äldre  tider  skrefs  Skulderid,  Skälla- 
ridit,  Skulltre.  Kyrkan,  med  vackert  läge 
vid  sjön  Näre,  l3/ln  mil  från  moderkyrkan, 
ar  byggd  af  trä,  liksom  dess  torn;  hon 
uppgifvea  ?arit  öde  1557.  Vid  vestra 
kyrkogafvchi  är  för  några  år  sedan  upp- 
rest en  vacker  obelisk  af  huggen  sandsten 
frän  Kinnekulle  öfver  braksförvaltaren 
J.  J.  1  lagstens  makas  graf.  Altartaflan 
af  bild  huggeri-arbete  är  från  början 
skänkt  af  brukspatronen  Paul  Rokes  och 
hans  fru  1679;  målningarne  på  läktarens 
bröstvärn,  utförda  af  Erik  Eriksson  Gris, 
skola  öfverträffa  de  öfriga  kyrkomålnin- 
garna på  orten.  I  sockneus  fasta  skola 
undervisades  1862:  83  barn  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  185  erhöllo  under- 
visning hemma.  Af  fornminnen  finnas  3 
hällekistor  vid  hemmanen  ÅéftQ  och  /,'///• 
samt  lägenheten  Korndaln;  sägner,  som 
stå  i  förbindelse  med  dem,    saknas  icke. 

vi.' 


Af  Wadstena  klosters  jordebok  inhemtas, 
att  klostret  här  egde  strömmen  i  »Skolla- 
rids  aa  paa  baadhin  landh  och  en  qvarn 
oc  halfft  laxakarirlh.»  Ar  1563  egde 
fru  Brita  på  Penningeby,  Lars  Flemmings 
fru,  här  ett  fiske,  som  rantade  80  laxar. 
Hon   egde  äfven  Åsen. 

I  socknen  märkas  Upperuds  och  Uofreströms 
[Håfre,  Hofverud)  jernbruk;  här  finnes  ett  säteri : 
Rarisberg,  se  den  artikeln.  Qvarnar  finnas  vid 
Mölnerud,  Snäcke,  Säljedaln  samt  Tjärkilen; 
sågar  vid  Snäcke,  Forssebo,  Grimmered  och 
Upperud.  Garfveri  finnes  vid  tyj  mantal  skatte 
Kroken.  Wårviks  socken  eger  * /16  mtl  i  hela 
frälse-hemmanet  Svankila.  —  Af  skatte-hemmau 
må  vidare  nämnas:  Annolfsbyn,  Backen,  Eriks- 
byn och  Ryr,  af  1  mtl  hvardera,  samt  af  frälse- 
hemmanen 1  mtl  Svankila,  2  mtl  Upperud,  */% 
mtl  Stommen  och  '/2  Benebo.  —  Adress:  Åmål 
eller  Wenersborg. 

Skålltorp.  Ett  mantal  krono  uti 
Skjerfs  socken  af  "Walle  härad  och  Skara- 
borgs län,  beläget  nära  kyrkan,  är  jemte 
1  mtl  kr.  Hallabo  anslaget  till  majors- 
boställe. Skålltorp  har  varit  pantsatt 
af  kongl.  drotset  M.  G.  de  la  Gardie 
till  Per  Larsson  Gripen  vall,  är  sedermera 
reduceradt  och  förläntes  åt  furstinnan 
Maria  Euphrosyne,  som  innehade  det  till 
sin  död,  är  1688. 

Skåne.  Sveriges  sydligaste  landskap, 
beläget  uti  Götaland,  omgifves  på  trenne 
sidor  af  salt  vatten,  östra  och  södra  sidan 
af  Östersjön,  den  vestra  af  Kattegat, 
medan  endast  den  norra  gränsar  till 
Sveriges  öfriga  fasta  land,  till  Halland 
och  Småland,  i  nordost  till  Blekinge. 
Längden  från  norr  till  söder  är  14  mil 
och  bredden  13  mil,  arealen  93,605  qv.- 
mil  land  eller  2,166,280  tid  fast  land  och 
3,:»2;»  qvadratmil  vatten. 

Igenom  hela  Skåne  öppnar  sig  ett 
flacklän  digt  landskap,  som  i  början  vid 
Småländska  gränsen  består  af  backländig 
och  småkullig  mark;  men  sedan  jemnar 
landet  sig  efter  hand  tills  det  omsider  emot 
hafvet  förvandlar  sig  till  de  största  slätter, 
som  finnas  i  riket.  Några  landthöjder 
förekomma  dock,  såsom  Norra  Åsen,  hvil- 
ken  skiljer  Halland  från  Skåne,  och 
Södra  Ascn.  som  är  en  fortsättning  inåt 
landet  af  den  höga  och  till  Wester- 
hafvet  utstickande  udden  Kullen  och 
dess  land  trygg.  Vid  (Kveds  kloster  före- 
kommer ett  förträffligt  sandstensbrott; 
rika  kalkbrott  finnas  vid  Baldursbergct, 
vid  Ingnabergm  eller  Eknuberga,  vid  Bjär- 

25 


194 


Skåne. 


Skandia. 


öds  ladugård,  vid  Bonderum  och  Lind- 
hamn;  jerumalm  förekommer  på  säteriet 
Agerups  egor  i  Norra  Rörums  socken  af 
Frosta  härad.  På  1600-talet  funnos  ock 
jernverk  vid  Örkeljunga,  vid  Uglerup  och 
flerstädes;  silfver  och  bly  ha  hemtats  ur 
Gislöfs  grufvor.  I  Skåne  finnas  äfven 
Sveriges  enda  stenkolsflötser.  Det  utgör 
Sveriges  tätast  bebyggda  landsdel,  in- 
rymmande inom  sina  gränser  i  det  när- 
maste V8  af  rikets  hela  folkmängd, 
uppgående  den  31  December  1863  till 
516,219  inbyggare,  hvaraf  57,980  i 
städerna;  sedan  år  1754  har  folkstocken 
ökats  med  öfver  300,000.  Dess  jord 
räknas  för  den  bördigaste  och  rikaste; 
odlad  jord  upptager  783,062  tid,  naturlig 
äng  259,127  tid;  taxerade  fastighets- 
värdet uppgår  till  öfver  1/6  af  hela  rikets; 
ibland  sina  tio  städer  räknar  det  Malmö, 
som  täflar  om  tredje  platsen  i  riket  i 
afsende  på  folkmängdens  numerär,  samt 
öfverträffas  endast  af  hufvudstaden  och 
Göteborg  i  utsträckningen  af  kommersiel 
och  industriel  rörelse;  här  finnes  det 
ena  af  rikets  universiteter  och  den  tredje 
af  landets  öfverdomstolar. 

Intet  landskap  i  riket  har  så  många 
herregårdar  och  gods  som  detta;  många 
ställen  hafva  utomordentligt  skön  natur. 
Den  nyligen  fulländade  södra  stambanan 
och  Skånska  jordbruksbanken  gifva  an- 
ledningar att  hoppas  stora  förmåner  för 
provinsen;  den  indelas  i  Norra  och  Södra 
Skåne,  eller  Christianstads  och  Malmöhus 
län,  till  hvilka  artiklar  hänvisas;  vi  vilja 
här  endast  i  historiskt  afseende  i  korthet 
nämna  något  om  detta  landskaps  öden. 
Skåne,  som  först  är  kändt  under  namnet 
Scaney,  Schan-ön,  af  phoeniciernas  schani, 
hvilket  betyder  ljus  färg,  eller  enligt 
andra  af  Skana  (skepp)  och  ey  (öga), 
var  fordom  ett  sjelfständigt  rike  med 
egna  konungar,  egen  lag  och  folkstara, 
af  några  ansedd  för  att  vara  en  koloni- 
sation från  Götaland,  hvilket  dock  mot- 
säges  af  de  celtiska  jordfynden,  som  ej 
finnas  i  Götaland,  och  bland  hvilka 
äfven  åkerbruksredskap  förekomma.  Sagan 
nämner  om  tvänne  konungar  Hake  och 
Solve;  men  med  historisk  visshet  är 
ingen  känd  förr  än  Gudröd,  Ingiald  111- 
rådas  måg.  Sedermera  är  ovisst,  huru- 
vida under  konung  Edmund  provinsen 
afträddes    till    Danmark,    eller  om  blott 


en  närmare  gränsreglering  skedde  rikwia 
emellan;  af  Erik  Wäderhatt  skola  Skåne, 
Halland  och  Bleking  blifvit  förenade 
med  Sverige,  men  återställda  till  Dan- 
mark under  Olof  Skötkonung.  Fyra 
hundra  år  sednare  eller  1322  löstes  Skåne 
af  konung  Magnus  från  grefvarne  af 
Holstein  för  34,000  köln.  mark.  Ar 
1368  skola  Hanseaterna  hafva  tillskansat 
sig  sina  första  friheter  i  Skåne  och  er- 
höllo  1370  provinsen  i  pant  på  15  år, 
hvarefter  den  skulle  återfalla  till  Dan- 
mark. Provinsen  förblef  ock  under  detta 
rikes  välde  ända  tills  den  genom  freden  i 
Roeskilde,  1658,  förenades  med  Sverige. 

För  öfrigt  hänvisas  i  afseende  på  de 
strider,  för  hvilka  provinsen  varit  utsatt,  till 
artiklarne  Stora  Hammar,  S:t  Ibb,  Dalby, 
Lund,  Ljandskrona,  Heckeberga,  Klågerup, 
Lindholmen,  Markie,  Mjölkalånga,  Nöbbe- 
lö/s  socken  i  Torna  och  Onsjö  härader, 
Qvidinge,  Qvärlöf,  Råå,  Wittsjö  by,  Torrse- 
bro. —  Landskapet  indelas  i  11  domsagor, 
23  tingslag  och  härader  samt  9  fögderier, 
397  socknar  (af  Djurberg  uppgifvas  420) 
och  innehåller  6,852  förmedl.  mtl  efter 
Hahr,  7,464  efter  Ritters  Geogr.  Lexikon, 
7,057  efter  Hammars  statistik  och  7,063 
efter  landshöfdinge-embetets  fem  års-be- 
rättelse, skiftade  i  35,175  bruknings- 
delar, hvartill  kommer  städernas  jord- 
areal, motsvarande  142  mtl.  Dessutom 
finnas  öfver  11,700  jordtorp,  2,050  back- 
stugor, 3,570  andra  lägenheter.  Skåne 
förer  titel  af  hertigdöme,  och  dess  vapen 
är  ett  Griphufvud,  hvaröfver  finnes  en 
gyllene  krona  i  silfverfält. 

Skånella.  Socken  uti  Seminghundra 
härad  af  Stockholms  län,  är  belägen  3V4 
mil  från  hufvudstaden,  3%  mil  från 
Uppsala,  mellan  Wallentuna  och  Ham- 
marby i  söder,  sjön  Fysingen  samt 
Norrsunda  och  Husby  socknar  i  vester, 
Lunda  i  norr,  Markim  i  öster;  arealen 
uppgifves  af  Hahr  till  0,499  qvadratmil, 
hvaraf  0,037  vatten,  men  till  0,325  af 
Tham.  Inemot  sjön  Fysingen,  åt  hvilken 
landet  har  ett  sluttande  läge,  är  sidländ 
bygd;  men  vid  norra  och  södra  grän- 
serna finnes  bergkullig  skogsmark,  och 
vid  den  vestra  går  Långåsen  fram  från 
norr  till  söder.  Rådande  jordmånen  är 
lera,  vesterut  sandblandad.  Jemte  åker- 
bruk såsom  hufvudnäring,  idkas  ängs- 
bruk   och    något    fiske.      Socknen,    som 


Skandia. 


Skånings. 


195 


år  1810  beboddes  af  595  och  1863  af 
nära  700  inbyggare  på  159  hushall,  in- 
nefattar 32%  mtl,  hvaraf  2  krono,  173/8 
skatte.  13%  frälse,  tax.  till  708,450  rdr 
rrat,  samt  T  justa  och  Hargbo  q  varnar, 
tax.  till  1,250  rdr.  —  Bevillningsafgiften 
efter  II  och  III  art.  var  318  rdr  rmt. 
I  socknen  finnes  gästgitveri  och  tings- 
ställe vid   Kimsta. 

Scanald  förekommer  1289  och  1314 
såsom  hörande  till  provinsen  Scemingia- 
hmdari  af  Attundia  och  utgör  med 
Norrsunda  ett  konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Seminghundra 
kontrakt  af  Uppsala  stift.  Kyrkoherdar 
äro  kilnda  frän  13:de  och  14:de  seklerna. 
Kyrkan,  ursprungligen  gammal,  reparerad 
i  sednare  aren,  består  af  skepp  och  chor 
med  ett  torn.  Hon  har  graf  för  Jen- 
ningska  familjen,  en  altartafla  af  gam- 
maldags träsnideri  m.  m.  I  pastoratets 
fasta  skola  erhöllo  år  1862:  40  barn 
undervisning  af  en  examinerad  lärare, 
medan  117  barn  undervisades  i  hemmet. 
Till  skolan  hörer  ett  planteringsland  af 
5,000  qvadratalnars  yta.  Socknen  har 
fattighus  och  sockenmagazin.  För  året 
1858  uppgifves  här  vara  väl  sörjdt  för 
de  fattiga,  fastän  i  saknad  af  fattighus. 
I  stället  fanns  en  större  arbetsinrättning 
för  fattiga,  men  arbetsföra  personer.  — 
1  närheten  af  kyrkan  förmodas  ett  kloster 
hafva  legat,  troligen  på  grund  af  i  när- 
heten förekommande  Abbotsbacken  och 
Abbotsängen.  I  gamla  handlingar  före- 
komma Scanald  och  Harg  såsom  af  kon. 
Magnu  Birgerson  år  1279  skänkta  till 
Sko  kloster.  Af  äldre  fornminnen  finnas 
runstenar,  hvaribland  märkes  den  fordom 
väldiga,  numer  stympade  Sälnasteneti;  en 
ej  förr  känd  runsten  har  af  11.  Dybeck 
blifvit  upptäckt  år  1863. 

Bland  gårdar  märkas  Harg  och  Skå- 
nellaholm,  se  dessa  art.  —  Det  förra  är 
4  mtl  skatte-säteri  (ej  frälse  såsom  förut 
uppgifvits)  och  1  mtl  skatte.  Under  det 
sednare  lyda  1%  frälse-säteri,  3%  frälse 
Eketnf,  %  skatte-säteri  Sälna,  3  frälse 
Bensta,  %  frälse  Dahlen;  båda  godsen 
upptaga  tillsammans  nära  hälften  af  sock- 
nens tax. värde.  —  2  mantal  prestgård; 
klockareboställe.  Sälna  by  innefattar  dess- 
utom %  fr.-säteri,  1%  fr.,  1%  mtl  sk.; 
säteriet  har  tillhört  Tegensköldska  slägten. 
—  Gårdar,  omnämnda  i  äldre  handlingar, 
äro  Sälna,  Tillstadh,  Kimnestadli,    Widh, 


Beenstadh,  Kysinge  och  Steensta,  run- 
stenar finnas  vid  alla.  —  Adress:  Stock- 
holm. 

Skånellaholm,  Skånnellaholm  (i  1825 
års  jordebok).  Egendom  uti  förutbeskrifna 
socken  af  Seminghundra  härad  och  Stock- 
holms län,  belägen  vester  vid  Fysingen 
på  Hundsholmen,  ut.göres  af  2  mtl  frälse- 
säteri Skånella  och  1%  fr.-säteri  Ekeby, 
med  ett  gemensamt  namn  kallade  Skå- 
nellaholm, samt  underlydande  7%  mtl 
(se  art.  Skånella  socken),  allts.  tax.  1863 
till  194,000  rdr  rmt. 

Först  kända  egare  är  presid.  Anders 
Gyllenklou,  som  dog  här  1665;  sederm. 
har  gården  tillhört  häradshöfd.  Stjernros, 
Friesendorff  om  kr.  år  1740,  köptes  från 
honom  af  kommerserådet  Frans  Jennings, 
född  1692  i  Irland,  härstammande  från 
en  gammal  adlig  slägt,  vid  namn  Jenins, 
i  England.  Af  sonen,  löjtn.  John  Jen- 
nings, gjordes  godset  till  fideikommiss  och 
innehafves  nu  af  ryttm.  G.  A.  F.  Jen- 
nings arfv.,  som  äfven  ega  i  samma  s:n 
belägna   Tjusta,  2%  skatte. 

Skånings  härad,  i  Skaraborgs  län, 
omgifves  i  norr  af  Kållands  och  Kinne- 
fjerdings,  i  öster  af  Walle  och  Gudhems, 
i  söder  af  Wilske  och  Laske,  i  vester  af 
Barne  och  Kållands  härader  samt  består 
af  Skara  stad  och  19  socknar,  se  tabellen 
till  Skaraborgs  län,  upptagande  en  areal 
af  4,717  qvadratmil,  hvaraf  0,oi3  vatten; 
fasta  landet  upptager  108,864  tunnland, 
fördelade  på  371^4  mtl  och  bebodda  år 
1863  af  omkring  16,630  inbyggare  (utom 
Skara  stads  folkmängd),  1,400  fler  än  år 
1855  och  6,600  fler  än  år  1805.  Hä- 
radet, som  genomflytes  af  Lillan  och  hör 
till  Westergötlands  slättbygd,  har  en  god 
och  väl  odlad  jord,  som  uppgifves  till 
38,146  tid;  naturlig  äng  upptager  5,875 
tid.  Lidan  utgör  till  en  del  gränsen 
mot  Barne  härad.  All  fast  egendom  var 
1863  taxerad  till  10,197,600  rdr  rmt. 
Öfver  hufvud  utgör  bevillningsafgiften  för 


fast 
9    å 
rmt. 
deri 


egendom 


på  ett  mantal  mellan 
10  rdr  och  för  inkomst  2  rdr 
—  Häradet  hör  till  Skara  fög- 
samt  Laske,  Skånings,  Kinne  och 
Kinnefjerdings  domsaga  under  Göta  Hof- 
rätt;  tingsstället  är  uti  Skara  stad.  — 
H;iradet  innehades  som  morgongåfva  af 
hertig  Eriks  enka  Ingeborg.  Här  märkas 
af  gårdar:  Götala,  Dagsnäs,  Horshaga, 
Kålltorp,  Ra?iåker,   Brunsbo,   Simmatorp, 


196 


Skåpefors. 


Skårby. 


Höberg,    Stora   Hoj   samt  den  historiskt 
märkvärdiga  byn    Wånga. 

Skåpefors.  Sågverk  uti  Laxarby  soc- 
ken af  Wedbo  härad  och  Elfsborgs  län, 
är  ett  af  de  betydligare  på  Dal  och  be- 
står af  en  finbladig  och  en  grofbladig 
såg,  hvilka  tillverka  i  medeltal  årligen 
3,500  tolfter  plankor  och  1,500  tolfter 
bräder;  till  verket  höra  äfven  4  qvarnar, 
1  benstamp,  kol-,  stål-,  tegel-  och  kalk- 
bränningsugnar, Galthögens  grofbladiga 
såg  med  en  ram,  Hedanes,  Bodanes  och 
Skåpefors  qvarnar,  1/8  i  Krokens  mjöl- 
qvarn  samt  en  landtegendom  af  1^.2  mtl 
frälse  uti  samma  socken,  allt  taxeradt  till 
170,600  rdr  rmt,  inberäknadt  för  åbygg- 
nader  å  Billingsön.  Vid  Skåpefors  voro 
1863:  123  personer  mantalsskrifna;  egare 
är  Baldersnas  bolag.  En  sammanträngd 
vattenmassa  kastar  sig  i  våldsam  fart 
ned  från  en  höjd  af  68  fot  i  Laxsjön, 
som  här  upptager  åtskilliga  af  Wärra- 
lands  och  Dals  vattendrag;  nederst  i  fallet 
delar  strömmen  sig  i  7  utlopp,  och  bildar 
sig  på  ett  af  dessa  ett  delta,  *)  der  stäl- 
lets egare  anlagt  en  smakfull  park  och 
deri  anbragt  ett  18  fots  högt  spring- 
vatten. 

Skar  (Skjär  i  1727  års  jordebok). 
Frälse-säteri  af  2  mtl,  uti  Aspö  socken 
och  Selebo  härad  af  Nyköpings  län,  be- 
läget l3/4  mil  från  Strengnäs,  har  tillhört 
r,  r.  Seved  Bååt,  hans  måg  G.  Carlsson 
Baner  (f  1680),  1685  den  förres  enka, 
född  Stenbock,  1708  Baners  enka  Anna 
Bååt,  hvars  son  sålde  gården  till  grefve 
C.  Gyllenstjerna  på  Mälsåker,  under  h vilket 
gods  Skar  lydt  intill  nyaste  tider.  — 
Gården  eges  nu  till  Stenby  i  Fogdö  socken. 

Skar,  Östra  och  Westra.  Egendom 
uti  Orgryte  socken  af  Säfvedals  härad  i 
Göteborgs  och  Bohus  län,  3/8  mil  från 
Göteborg,  är  välbebyggd  med  trädgård 
och  utgöres  af  2  mtl  Skar,  tax.  till  112,300 
rdr  rmt. 

Egendomen,  hvars  afkastning  från 
den  2  Jan.  till  den  31  Dec.  1860  upp- 
gifves  varit  15,200  rdr  rmt,  hvaraf  öfver 
hälften  för  ladugårdsprodukter,  inköptes 
år  1864  af  grosshandl.  G.  Akerling.  Egare 
1818  hafva  varit  hrr  Damm;  årl862egdes 
$3f  mtl  Skar  W ester  g.,  1  mtl  Skar  Öster  g. 


")  Så  kallas  en  trakt,  som,  omfluten  af  en  flod 
i  dess  utlopp,  har  likhet  med  ett  grekiskt 
Delta. 


af  grosshandl.  H.  H.  Wesslau,  5/32  mtl 
Westerg.  jemte  Ahnedahls  linnefabrik  (tax. 
till  200,000  rdr)  af  ett  aktiebolag;  på 
egorna  finnes  äfven  kattunsfabrik. 

Skåra,  egendom  i  Stigtomta  socken, 
Jönåkers  härad  och  Södermanlands  län, 
2"  mil  från  Nyköping,  består  af  1  mtl 
krono-skatte  och  3/4  mtl  rusthåll,  jemte 
tillydande  l3/8  mtl.  Skåra  tillhörde  år 
1770  Fahlstedt,  derefter  grefve  Douglas 
och  innehades  till  1813  af  ryttmästaren 
Pistolsköld,  hvarefter  öfverjägm.  friherre 
Mareks  von  Wiirtemberg  blef  egare  af 
egendomen;  öfvergick  sedan  till  löjtnant 
Ekfelt  och  har  tillhört  sedan  1822  med- 
lemmar af  slägten   Carell. 

Skårby.  Socken  uti  Ljunits  härad 
af  Malmöhus  län,  belägen  3/8  mil  i  norr 
från  moderförsamlingen  Balkåkra  och 
gränsande  i  öster  till  Bjeresjö  i  Herrestads 
härad;  egorymden,  0,184  qvadratmil  land, 
är  fördelad  mellan  175/s  ni  ti,  hvaraf  !/8 
skatte,  lVi6  krono,  15^  mtl  frälse.  — 
Socknen,  som  i  allmänhet  har  mager 
åker,  men  bättre  ängsmark,  beboddes  år 
1862  af  omkring  1,180  inb.,  hvilket 
antal  öfversteg  1805  års  folkmängd  med 
540.  All  egendom  var  år  1862  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  1,177,059  rdr  rmt, 
hvaraf  4,859  rdr  för  verk  och  lägenheter. 
—  Barnundervisningen  bestrides  uti  två 
fasta  folk-  och  en  fast  småbarnsskola  af 
tre  oexaminerade  lärare;  år  1862  utgjorde 
skolbarnens  antal  211.  Af  gårdar  märkes 
Hunnestads  frälse-säteri,  till  hvilken  art. 
hänvisas,  äfven  rörande  socknens  forn- 
minnen. Hunnestads  säteri,  jemte  25/s 
mtl  Skårby,  2l/2  mtl  i  Himnestads  by, 
5gg-  mtl  Gusnafva  samt  13/16  mtl  i  diverse 
hemman,  var  tax.  till  949,400  rdr  rmt. 
I  Skårby  by  finnes  1  mtl  prestg.,  1/16 
mtl  eges  af  Ystads  skola.  \^  mtl  Ha- 
raldstorp är  en  välbyggd  gård.  V4  mtl 
Hylleröd  lyder  under  Kadesjö.  —  Det 
öfriga  af  hemmantalet  bar  99  åboer.  — 
Adress:  Ystad. 

Skårby.  By  uti  Tölö  socken  afFjäre 
härad  och  Halmstads  län,  på  12  mantal, 
hvaraf  1  mtl  krono,  7  mtl  skatte,  4  mtl 
uts.  frälse;  den  är  belägen  uti  al-lundar 
vid  foten  af  en  lång  bergsrygg  nära  lands- 
vägen, V4  mil  från  Kongsbacka,  har 
bördig  lerblandad  mylla,  husbehofsqvarnar 
och  fiske  i  en  förbiflytande  å.  Skatte- 
och  frälsehemmanen  hade  1862:  23  egare, 
V2  mtl  krono  är  lagdt  under  prestgården, 


Skänlnl. 


Skäscenås. 


197 


*/,  mtl  är    anslaget   till    klockareboställe. 

Skårby.     Två  och   V4  mantal  frälse- 

ii  (ej  23/4  mtl  efter  Tham)  uti  Salems 
socken  af  Svartlösa  band  och  Stockholms 
län,  vackert  beläget  vid  den  fiskrika 
Borrsjön.  2lA>  mil  frän  Stockholm  och 
7/8  mil  frän  Södertelge,  utgör  med  i  sam- 
bruk liggande  Öster-IIallinge,  1  mtl  fr., 
en  egendom,  upptagande  i  areal  608  tid, 
hvaraf  åker  och  äng  c:a  152  tid,  skog 
363  tid,  16V2  tid  trädgård  och  park, 
det  öfriga  impedimenter  och  beteshagar. 
Åkerjorden,  som  1846  började  läggas  i 
cirkulation  i  7  garden  med  12l/j  tid  vid 
Skårby  och  6  tid  vid  Öster-Hallinge,  har 
lemnat  i  afkastning  481  t:r  säd,  hö- och 
halmafkastningen  uppskattas  till  öfver 
13,000  lU.  hovärde.  —  Kreaturen  äro  af 
engelsk  race.  Taxeringsvärdet  1863  var 
67,500  rdr  rmt. 

Skårby  säteri  bildades  på  1600-talet 
af  1  fr.  Skårby,  1  fr.,  V4  sk.  Häggelunda, 
hvilka  hemman  köptes  från  kronan  af 
Claes  Horn;  tillhörde  sedermera  slägten 
Klingstedt  1686  och  1772,  statsrådet, 
grefve  Skiöldebrand  år  1825,  exc.  friherre 
Lagerbjelke  1849,  Castelli  1850  och  kapt. 
C.   G.  Silfversvärd   1863. 

Skårdal.  Ett  hemman  uti  Nödinge 
socken  af  Elfsborgs  län,  är  omnärandt 
under  art.  Nödinge,  hvartill  hänvisas. 
Hrm  manet  nr  af  historisk  märkvärdighet 
från  Gvldenlöwskriget,  i  det,  under  Bohus 
fäMnings  belägring  1678,  härifrån  skic- 
kades friskt  manskap  af  öfverste-löjtnant 
Melcbef  Hamilton  de  belägrade  till  undsätt- 
ning; men  omsider  blef  kommunikationen 
afskuren,  och  fästningen  nära  att  intagas, 
fann  kommendanten  på  den  utväg 
att  lägga  bref  uti  tomma  granater,  som 
kastades  öfver  elfven  till  Skårdal,  och 
hvarigenom  han  anmodade  Hamilton,  att 
genom  vissa  tecken  tillkännagifva,  om 
någon  hjelp  vore  inom  bestämd  tid  att 
vänta,  emedan  han  i  motsatt  fall  nödgades 
Dppgifva  fästningen.  Ett  gynnande  tecken 
erhölls,  och  natten  till  den  19  Juli  gick 
riksamiralen  Gustaf  Otto  Stenbock  öfver 
en  pontonbrygga  vid  Göteborg  in  på 
Hisingen,  hvarefter  Danskarne  måste  den 
22  Juli   upphäfva   beliigringen. 

Skåre.  K 1 1  hälft  mantal  frälse  uti 
Grafva  socken  af  Carlstads  tingslag  och 
bin,  3/4  mil  från  Carlstad,  förmedl.  frän 
1  mtl,  egdes  1768  af  ingeniör  Hildebrand, 
1825  af  major    Blomcrcutz,  1862,  jemte 


i  samma  socken  belägna  V4  mtl  frälse 
Hult,  V4  mtl  frälse  Hålleberg,  af  herr 
L.  F.  AVarodell,  som  nyligen  aflidit  och 
testamenterat  egendomen  till  sin  systers 
barn  i  gifte  med  justitierådet  Themp- 
tander.  Hufvudgärden  Skåre  eller  Skåred 
var  1862  åsätt  ett  tax. värde  af  47,280 
rdr  rmt;  arealen  är  487  tid,  hvaraf  155 
tid  åkerjord,  306   tid  skog. 

Skåre.  Fiskläge  på  Skånska  kusten, 
2  mil  från  Skanör,  uti  Maglarps  socken 
af  Skytts  härad  och  Malmöhus  län,  är 
redan  omnämdt  under  art.  Maglarp.  Här 
må  tilläggas,  att,  då  under  sednaste  stor- 
men på  hösten  1864,  ett  fartyg  strandat 
utanför  Skanör  och  uppmaningar  om  hjelp 
för  besättningen  förgäfves  blifvit  gjorda 
hos  bergarne  i  Skanör  och  i  närheten 
varande  fiskläge,  erhöllos  härifrån  vid  första 
uppmaningen  och  utan  ringaste  anspråk 
på  ersättning  6  fiskare,  som  genom  be- 
undransvärda ansträngningar  och  mycken 
rådighet  lyckades  rädda  de  skeppsbrutna 
och  föra  dem  till  sina  hem,  der  de  er- 
höllo  nödig  vård.  (Stockholms  Dagblad, 
1864,  M  278.) 

Skårsjö,  ett  mtl  skatte  uti  Kalmar 
län  och  Tryserums  socken  af  Norra  Tjust 
härad,  med  en  på  egorna  befintlig  grufva, 
eges  jemte  V*  frälse  Skårsjö  samt  såg- 
qvarn  af  grefve  A.  Stackelberg.  Det  hela 
var  i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde 
af  61,000  rdr  rmt. 

Skäfvesund  eller  Skjefvesund.  Tre 
mtl  berustadt  säteri  uti  Glanshammars 
socken  och  härad  af  Örebro  län,  vid 
Hjelmaren,  med  underlydande  3%  mtl  i 
samma  socken,  tillhör  enkefru  Gunilla 
Wilson. 

Skäggaby,  nu  mer  Carlsjö  säteri  uti 
Alsheda  socken,  se  den  artikeln.  Det 
utgör,  med  2  mtl  skatte  Holtsby  samt 
mjöl-  och  sågqvarn,  grynverk,  helsobrunn 
och  linoljebruk,  ett  gods,  tax.  till  89,500 
rdr  rmt. 

Skäggeberg.  Ett  mantal  skatte  uti 
Sunds  socken,  Eryksdals  härad  och  Carl- 
stads län,  med  apothek,  postkontor,  han- 
delslägenhet och  garfveri;  för  jordbruks- 
fastigheter och  inkomster  erlades  1862  i 
bevillning    109   rdr  33   öre. 

Skäggesnäs,  Skwjyanäs,  en  ö  i  Kal- 
marsund, medelst  en  smal  landtunga 
sammanhängande  med  fasta  landet,  hö- 
rer  till  Ryssby  socken  af  Kalmar  län, 
till    hvilken    artikel    hänvisas,    äfvensora 


198 


Skäggesta. 


Skälby. 


till  art.  Refsudden,  gästgifvaregård  midt 
emot  St.  Rör  på  Öland.  Vid  härvarande 
skeppsvarf  äro,  enligt  1863  års  mantals- 
längd,  boende  45  personer.  Utom  under 
Ryssby  omnämnda  minnen,  fastade  vid 
denna  ö,  har  den  ett  annat  historiskt 
från  Carl  XLs  tid.  Här  vid  ön  blef 
nämligen  danska  flottan  i  Juli  1679  slagen 
på  flykten  af  den  svenska  under  amiral 
Hans  Wachtmeister. 

Skäggesta.  Egendom  af  25/8  mtl 
skatte,  uti  Törnevalla  socken,  Åkerbo 
härad  och  Linköpings  län,  belägen  vid- 
pass  l/8  mil  n.  v,  från  kyrkan,  som  lig- 
ger IV4  mil  n.  o-  fråu  Linköping;  var  i 
1863  års  bevillning  tax.  till  70,000  rdr 
rmt;  en  del  af  hemmanet  såldes  1385 
af  Bo  Jonsson  till  Aska  by  kloster.  1  mtl 
köptes  till  skatte  1757  af  majoren  Ry- 
dingsvärd  och  °/8  mtl  år  1763  af  in- 
spektor Hjelm.  Egendomen  har  tillhört, 
åtminstone  från  1850,  enkefru  K.  Malm- 
ström. 

Skäggs.  Landtegendom  uti  Weskinde 
socken  af  Gotlands  Norra  härad,  belägen 
lV8  mil  från  Wisby  stad  och  Vi6  mil  från 
socknens  kyrka,  bestod  1858  utom  huf- 
vudgården  Skäggs,  1  mtl,  af  l3/32  mtl 
Qviugns  och  7/16  mtl  Öfverresa,  alla  af 
skattenatur,  med  en  egovidd  af  845  tid, 
hvaraf  225  åker.  Skäggs  åbyggnad  inne- 
håller 12  rum  och  omgifves  af  en  ny- 
ligen anlagd  trädgård.  Till  egendomen 
hörer  lokomobil,  såsom  drifkraft  för  trösk- 
maskin,  såg  och  qvarn  med  2  par  stenar. 
—  Hela  taxeringsvärdet  år  1862  var 
138,000  rdr  (deri  inbegripet,  utom  för- 
utnämnda, 7/i6  Stora  Norrgärde),  hvaraf 
70,000  rdr  för  hemmanet  Skäggs. 

Skälby.  Landshöfdingeboställe,  af  5 
mtl  krono  ladugård,  inber.  ladugården 
Perstorp  uti  Kalmar  landsförsamling,  har 
ett  vackert  läge,  1/4  mil  n.  v.  om  staden, 
med  utsigt  öfver  densamma  samt  Kalmar- 
sund. Den  29  Mars  1651  lemnades 
denna  gård  till  friherrskap  åt  general- 
löjtn.  Rob.  Douglas,  från  hvars  arfv.  den 
reducerades  år  1680,  hvarefter  den  an- 
slogs till  boställe  för  landshöfdingen. 
Hufvudbyggnaden  är  ansenlig,  och  ut- 
märkta fruktträdgårdar  finnas  här  anlagda 
af  landshöfding  Nordenankar;  bland  frukt- 
sorterna nämnas  Augustinerpäron,  graven- 
steiner,  pommes  de  S:t  André,  spetsiga 
calvilles,  pommes  rouges,  stora  holländska 
kantäpplen,    lök-,    olj-    och    citronäpplen, 


gullpeping,  poire  d'angleterre  m.  fl.  fina 
sorter.  Sedan  år  1858  finnes  här  ett 
tegelbruk.  Gården  har  ock  historisk  märk- 
märdighet  deraf,  att  här  hade  Nils  Dacke 
år  1543  sitt  högqvarter,  hvarifrån  han  lät 
säga  kommendanten  på  Kalmar  slott,  den 
tappre  Germund  Svensson,  att  han  kunde 
besöka  honom  der,  om  han  hade  något 
otaldt  med  honom.  Trakten  förvarar  ännu 
minnen  efter  de  strider,  som  derefter  leve- 
rerades mellan  Dackes  folk  och  besätt- 
ningen på  Kalmar  slott.  Se  derom  art. 
Perstorps  ängar,  Hossmo  och  Kläckeberga 
socknar  samt  Kalmar  landsförsamling  uti 
tillägget  till  IV  bandet. 

Skälboö.  Två  mtl  frälse-säteri,  ett 
mtl  rå  och  rör  uti  Skönberga  socken, 
Hammarkinds  härad  och  Linköpings  län, 
nära  Söderköping  och  3/^  mil  från  kyr- 
kan, uppgifves  af  Djurberg  haft  år  1818 
godt  men  icke  öfverflödigt  höbol,  till- 
räcklig skog  lör  gårdens  behof,  ganska 
vacker  åbyggnad  af  trä  samt  trädgård; 
1863  års  bevillningsvärde  var  109,250 
rdr  rmt,  inberäknadt  för  Hälla  qvarn, 
grynverk  och  såg. 

Skälboö,  kalladt  fordom  Skälum  och 
ännu  1760  af  allmogen  Ona,  är  samman- 
bygdt  af  3  hemman  Stjähla,  hvarföre  man 
äfven  finner  det  skrifvas  Stjählboö;  det 
är  adliga  ätten  Rytters,  sedermera  kallad 
Reuters  stamgods,  och  innehades  1585 
af  befallningsmannen  på  Stegeborgs  slott 
Henrik  Nilsson,  hvars  son  Johan,  till  sist 
kommendant  i  Göteborg,  adlades  med 
namnet  Rytter;  år  1636  uppgifves  gården 
af  Tham  vara  donerad  till  den  sistnämndes 
sonsonson,  dåvarande  majoren  Lydert  Hen- 
ricsson,  adlad  Reuter,  samt  utbytt  från 
reduktionen  af  hans  son,  öfverste-löjtn. 
Johan  Reuter;  efter  ättens  utgång  med 
öfverste-löjtn.  Henrik  Reuter,  som  dog 
1720,  har  godset  tillhört  general  Buren- 
sköld, frih.  Didr.  Kaggs  arfv.  på  1750- 
och  60-talen,  och  nu  sednast  kapiten 
F.  V.  De  Géers  arfv.,  inom  hvars  slägt 
det  varit  alltsedan  1780-talet. 

Skälby.  Två  mantal  frälse-säteri  uti 
Järfälla  socken  af  Sollentuna  härad  och 
Stockholms  län,  köptes  på  1640-talet  af 
Clerck,  lydde  sedan  under  Jacobsberg, 
tillhörde  1741  och  72  slägten  Bjelke, 
1825  och  49  brukspatron  Björkman,  år 
1863  hr  J.  A.  Castelli; 
är  120,000  rdr  rmt. 


taxeringsvärdet 


Skfilbv. 


SkälliDge. 


199 


Skälby.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Breds  socken  af  Asunda  härad  och  Upp- 
sala län,  omkring  5  mil  från  Upp- 
sala, l3  4  mil  frän  Enköping,  2  mil  frän 
Westerås,  4  mil  från  Sala;  liar  tillhört 
slägten  Oxe  omkr.  1630,  De  la  Gardie 
omkring  1741,  egdes  1849  jemte  5V2 
mtl  af  irih.  Hjertas  sterbhns,  år  1858 
af  hr  Husberg  (ett  i  Jernkontorets  an- 
naler såsom  bergsmekanikus  aktadtnamn), 
år  1862  af  possessionaten  A.  Åkerlund. 
Uti  40-.de  häftet  af  länets  hushållnings- 
sällskaps handlingar  anföres  om  Husberg, 
att  med  honom  skickliga  spinnerskor  på 
dubbelrock  kommit  till  orten.  Spin- 
nerskorna voro  hans  döttrar  och  rocken 
en  af  honom  uttänkt  väsendtlig  förbätt- 
ring af  Magerska  spinnrocken. 

Godsets  egovidd  utgöres  af  3,176 
qvadratref,  hvaraf  18  äro  gårdstomter, 
2,496  åker,  115  äng,  289  skogsmark, 
224  annan  duglig  skoglös  mark,  25 
vägar,  9  vatten.  Uti  denna  areal  inbe- 
gripes  underl.  l/4  rå  och  rör  Gammelbo, 
1  fr.  Nyboda,  1  fr.  Nästa,  1  fr.-säteri 
lal  eller  Nisslinge,  alla  obebyggda. 
Till  gården  höra  10  bebyggda  lägen- 
heter. Enligt  annons  i  tidningarna  om 
denna  egendoms  försäljning  utgjorde  den 
med  underl.  hemman  och  18  jordtorp 
tillsammans  8%  mtl,  tax.  till  161,000 
rdr  rmt;  hela  egovidden  uppgafs  till 
1,874  lid,  hvaraf  c:a  800  åker  och  äng. 
Skälby  har  manbyggnad  af  trä,  revete- 
rad, samt  2:iio  nybyggda  flyglar,  tills, 
innehållande  18  rum  förutom  kök  m.  m., 
ladugård  af  sten.  Ett  af  länets  distrikt- 
meijerier  kommer  enligt  Hushållnings- 
skåpets  år  1864  fattade  beslut  att 
förläggas   iiit. 

Skällebred,  Skjdllebred.  Ett  hemman 
af  "8  mtl  i  Grinneröds  socken  af  Fräkne 
härad  och  Bohus  län,  reduceradtfrån  frälse 
till  skatte  1694,  hade  1862  tre  egarc. 
En  del  af  denna  gård,  fordom  kallad 
Icellfuarud,  skänktes,  jemte  en  andel 
af  hemmanet  Backa  i  Risteröds  socken, 
år  1341  af  en  viss  fru,  Groa  Thorleifs- 
dotter,  till  Dragsmarks  kloster,  emot  det 
att  hon  fick  lägerstad  i  Marisekyrkan  och 
att  högtidliga  själamessor  årligen  skulle 
hållas  öfver  henne,  hvarvid  2:ne  vaxljus 
borde  brinna  öfver  hennes  graf  och  10 
fattiga  på  conventets  bekostnad,  henne 
till    ära    och    själabot,   bespisas.      Gåfvo- 


brefvet  härpå  finnes  inryckt  hos  Suhm 
S.  R.  D.,  XII,  788,  och  kan  dess  inne- 
håll äfven  läsas  i  Holmbergs  beskrifning 
af  Bohus  län,  III  del.,  sid.  262.  Skäl- 
Ubred  är  ock  så  till  vida  märkligt,  som 
det  var  här  Margaretha  Hvitfeldt  föddes 
den  5  Nov.  1608,  bekant  för  den  be- 
tydliga gåfva  hon  donerat  till  Göteborgs 
gymnasium.  Hennes  fader  var  länsherren 
till  Ralkestads  län  i  Norge,  Hartvig 
Hvitfeldt,  och  hennes  man  länsherren 
till  Dragsmark,  Thomas  Dy  re. 

Åtskilligt  på  denua  gård,  såsom  lem- 
ningar  efter  anlagda  fiskdammar  m.  m. 
visar,  att  den  fordom  varit  herregård,  och 
under  Skällebred  lydde  förr  flera  mindre, 
nu  derifrån  afsöndrade  hemman.  Anda 
till  våra  dagar  qvarstod  här  en  ensam 
sal  eller  gästabudshus,  af  omkring  15 
alnars  längd  och  bredd  samt  betydlig 
höjd,  invändigt  oljemålad  och  prydd  med 
gipsornamenter. 

Skällenäs,  by  med  skeppsvarf  uti 
Söderåkra  socken  och  Södra  Möre  härad 
af  Kalmar  län,  belägen  3/4  mil  söder  om 
kyrkan,  som  ligger  4  mil  frän  Kalmar, 
samt  invid  Bergqvara  köping;  skepps- 
varfvet  eges  jemte  l1/^  mtl  i  skatte- 
hemmanet Skällenäs  af  handlanden  E.  P. 
Kastman.  Här  finnas  äfven  vädermjölqvarn, 
garfveri  och  pottaskekokeri.  Det  öfriga 
af  byn,  JJ-  mtl,   har  3  egare. 

Skällerö.  Två  mtl  frälse-säteri,  1 
mtl  skatte  uti  Fundbo  socken  af  Rasbo 
härad  och  Uppsala  län,  med  qvarn,  tax. 
1862  till  57,350  rdr  rmt;  dessa  hem- 
man hafva  gemensam  egare  med  i  samma 
socken  belägna  säteriet  Marielund.  Ma- 
joren vid  amiralitetet  Claes  Anckarfjell, 
som  förgicks  d.  1  Juni  1676  med  skeppet 
Stora  Kronan  i  sjöslaget  mot  de  danska, 
skref  sig  till  Skällerö. 

Skällinge.  Annex-socken  till  Hva- 
linge  pastorat,  är  belägen  uti  Himble 
härad  af  Hallands  län,  l7/g  m^  fr&B 
Warberg,  samt  omfattar  0,524  qvadratmil, 
hvaraf  0,044  äro  vatten,  med  36 \\  mtl, 
hvaraf  3%  skatte,  2V12  krouo,"  30!^ 
frälse.  Marken  är  bergaktig,  rådande 
jordmånen  grusblandad  mylla  och  s.  k. 
mojord.  Blott  fä  hemman  hafva  skog; 
men  deribland  har  Släna  by  en  af  de 
bättre  i  häradet.  Af  socknens  många 
insjöar  äro  Mä.<mt  och  Ndtsfön  de  största, 
af  öfriga  är  S/cottsjon  V4  mil.  Iiimbleåu, 


200 


SkälMk. 


Skullvik. 


den  största  i  häradet,  har  sitt  ursprung 
ur  Nätsjön,  flyter  igenom  en  del  af 
s'ocknen,  går  förbi  Himbleberget,  vid 
hvars  fot  hon  vid  ett  icke  obetydligt  fall 
drifver  flera  små  qvarnar,  tillhöriga  denna 
och  llolfstorps  socknar.  Socknen  be- 
boddes Ar  1805  af  592,  och  1862  af 
öfver  1,000  personer  på  186  hushåll. 
Sockuens  fastigh.värde  1863  var  358,000 
rdr  rmt.  Kyrkan  af  sten  och  tegeltäckt, 
40  alnar  lång,  16  bred,  är  belägen  3/5 
mil  från  moderkyrkan  i  Skällinge  by, 
nära  Skällingesjön,  som  saknar  aflopp 
och  har  det  icke  obetydliga  djupet  af 
24  famnar  Gemensamt  med  Nösslinge 
socken  erhöllo  under  året  1862:  82  barn 
undervisning  uti  en  fast  och  två  flytt- 
bara folkskolor  af  två  examinerade  lärare, 
medan  40  undervisades  i  hemmet  och 
87  saknade  all  undervisning.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  2,000  alnar. 
—  Märkvärdigaste  fornlemningen  består 
af  en  9  alnar  hög  sten,  upprest  midt  på 
Kjölerydhed;  att  sluta  af  de  många  olika 
berättelser  om  anledningen  till  densamma, 
synes  den  antyda  en  tvekampsplats.  Om 
hedens  sednare  historiska  minne  får  hän- 
visas till   art.   Kjölevydshed. 

Gårdar  och  verk:  Boställen  äro  M  2 
Bösarp,  1  mtl,  häradsskrifvarens;  V4  mtl 
Skällinge,  pastors  stom ;  I/4  ibm  kloc- 
karegård. 25/i2  mtl  fr-  Kullparp  är  be- 
bygdt  för  ståndspersoner,  till  gården  hörer 
qvarn  med  3  par  stenar.  5/6  mtl  frälse 
Mäslmlt ;  1/i  Gällarp;  2/3  mtl  Släne. 
Qvarnar  finnas  vidare  på  Annestorps  och 
Skällinge  egor,  förutom  17  husbehofs- 
qvarnar.  —  Adress:  Warberg. 

Skällvik.  Eegalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Hammarkinds  kon- 
trakt af  Linköpings  stift,  utgöres  af  Skäll- 
vik, modersocken,  med  S:t  Annae  kapell, 
innefattande  1,661  qvadratmil  land,  med 
1163/8  mtl  (1147*  mtl  efter  ecklesiastik- 
matrikeln år  1861).  Pastoratet,  som  be- 
står af  en  ansenlig  skärgård  med  en 
mängd  öar  och  holmar,  beboddes  1860 
af  3,700  inbyggare. 

Skällviks  socken  är  belägen  uti  Ham- 
markinds härad  af  Linköpings  län,  572 
mil  från  staden  Linköping,  3  mil  från 
Norrköping,  172  mil  fr^n  Söderköping, 
utmed  Slätbaken  i  n.  o.  och  andra  Salt- 
sjöns fjärdar  samt  S:t  Annee  kapellsocken 
i  öster,  men  i  något   spridda   delar   och 


i  olika  utsträckning  efter  kyrklig  och 
civil  beräkning;  sedan  1845  räknas  dock 
alla  hemman  i  sockendelarna,  som  in- 
skjuta mellan  Herreborum  och  Gropvi- 
karna till  S:t  Annas,  deremot  hör  ännu 
till  Skällvik  en  mindre  del  sydvest  om 
Börrums  kyrka,  innesluten  på  flera  sidor 
af  Eingaruras  socken.  Hela  arealen  be- 
räknas till  0,509  qvadratmil,  hvaraf  0,o<ti 
äro  vatten,  utom  andelarne  af  Saltsjön. 
Strandbygderna  omvexla  med  bergkullar, 
dalar  och  öppnare  slätter,  skogsmarker 
af  ofta  ej  ringa  omfång  samt  kärr;  inåt 
landet  tager  berg-  och  skogsmark  mer 
öfverhanden,  särdeles  utmed  hela  vestra 
gränsen,  som  består  af  en  tämligen  sam- 
manhängande och  hög  ås,  och  bortom 
Börrum,  der  Hammarsklint  och  andra 
höjder  ligga.  Blott  små  bäckar  genom- 
skära dalgångarna.  Tuneld  nämner  en 
insjö  här,  Träsken,  som  nu  mer  lär  vara 
till  större  delen  igengrundad.  —  Rådande 
jordmånen  äro  styflera,  s.  k.  björklera  och 
dungjord;  äng  finnes  tillräcklig,  betes- 
mark vidsträckt,  men  mager;  skog  växer 
till  husbehof.  I  denna  socken  skola, 
enligt  uppgift  i  tidningarne,  trenne  elgar 
halva  visat  sig  i  Mars  månad  1863. 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  1,115 
och  1863  af  öfver  1,480  inbyggare  på 
349  hushåll  (1,499  år  1862  efter  pastors 
uppgift),  innefattar  20 72  mtl  skatte,  2 
mtl  krono,  225/8  mtl  frälse.  All  fast 
egendom  var  i  1863  års  bevillning  åsätt 
ett  värde  af  1,207,283  rdr  rmt,  hvaraf 
31,453  rdr  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet. Bevillningsafgiften  efter  II  och 
III  art.  erlades  med  773  rdr.  Socknen 
underhåller  10  båtsmän.  Hufvudnäring 
är  åkerbruk  med  boskapsskötsel  och  nå- 
gon bran  vinsbränning;  på  1740-talet 
upptogos  grufvor  på  Nartorps  och  Kors- 
viks egor,  de  förra  kallades  Ormtorps 
efter  masugnen,  som  uppfördes  på  Orm- 
torps egor;  år  1724  upptogs  på  Stege- 
borgs södra  ladugårds  egor  en  blyverks- 
grufva  och  hytta,  uppförd  på  Yxeltorps 
egor;  äfven  på  Hammarstorps,  Tångelöts 
och  Herreborums  egor  ha  jernmalms- 
grufvor  varit  upptagna;  men  alla  ha 
blifvit  ödelagda;  på  en  sednare  tid  äro 
dock  Nartorps  grufvor  åter  upptagna  af 
ett  bolag  och  med  fördel  drifna  ;  under 
året  1861  brötos  derur  100,000  centn. 
jernraalm.     Vid  kusterna   idkas  fiske.  — 


SkallTik. 


SkäJlsnas 


201 


1  detta  pastorat  synes  allmogen  mer  an 
hvad  fallet  iir  annorstädes  vårda  sig  om 
trädgårdsskötseln  och  som  lönande  biför- 
tjenst  anse  sina  humlegårdar.  Socknens 
största  väg  kommer  från  norr  från  Wik- 
fcolandet,  öfver  Stegeborgs  tvenne  sund, 
at  hvilka  det  förra  öfverfares  på  färja ; 
öfver  det  södra,  mellan  Slottsholmen  och 
södra  landet,  iir  en  bro.  Åtskilliga  last- 
platser finnas  vid  kusterna,  vanligen  till- 
hörande  närmaste   gärdar. 

aldovik,  Skcelloviky  SkeUetrik  skrif- 
ves  under  1300-talet  och  sednare.  Kyr- 
kan, vid  en  liten  vik  nära  intill  Slätbaken, 
är  gammal,  af  gråsten  och  tegel,  till 
olika  delar  från  olika  tider  och  anses 
hafva  varit  korskyrka,  men  genom  till- 
byggnaderna fått  en  mer  jemnbred 
form  ;  har  spetsigt  torn,  en  dopfunt  från 
'7,  en  och  annan  oljemålning  af  värde. 
Socknens  namn  anses  vara  taget  af  kyr- 
kans kloikor,  som  fordom  kallades  skällor, 
samt  af  den  närbelägna  viken.  Slägten 
Gvllenstjerna  har  här  haft  en  graf.  Sock- 
nen har,  utom  vanliga  kassor,  en  kassa 
från  1812  för  fattiga  båtsmäns  enkor 
och  barn,  fattigraagazin  samt,  efter  Tham, 
två  folkskolor,  en  i  norra  och  en  i  södra 
trakten,  men  efter  uppgift  år  1862  till 
ecklesiastik-departementet  endast  en  fast 
skola,  der  67  barn  undervisades  af  en 
examinerad  lärare,  medan  88  undervi- 
sades i  hemmet.  Sockenbibliothek  är 
nyligen  inrättad!  Af  fornminnen  be- 
ir  socknen  ett  af  de  förnämsta  inom 
hela  länet,  leraningarne  efter  Stegeborgs 
huru  egentligen  liggande  inom 
Björkekinds  härad,  dit  den  s.  k.  Ståte- 
nen föres  i  jordeboken;  men  en  del 
tillhörigheter  och  framförallt  det  under- 
lydande godset  räknas  till  SkåUvik. 

Gärdar  och  byar:  Stegeborg  frälse- 
säteri, Degerhofy  ber.  säteri,  Nartorps 
grufvor,    se    dessa   artiklar.  —  Askesum, 

2  ratl  sk.,  en  välbyggd  gård.  —  Elcnön, 
2  mtl  sk.,  belägen  mellan  Pålsundet  och 
Ettersundet  mot  könölandet.  —  1  mtl 
skatte  Stora  Hammantorp  eges  under 
Adelsnäs  i  Atvids  socken.  —  3/4  frälse 
Lilla  och   1   mtl  Stora  Arentorp,  V-»  mtl 

rnevik,  l/2  Bråta,  tya  Burtorp,  Vs 
Tegel tm-p,  1  Stora  Ul/vebo  m.  fl.  lyda 
under  Berreborum,  andra  hemman  under 

rtnns  och  Kureholms  gods.  —  Segers- 
torp, indraget  fjerdingsmans-boställe.  — 

vi. 


Koresnäs  prestg.,  vid  Gropvikens  södra 
strand,  anses  för  1  mtl,  har  en  utmärkt 
god  trädgård  och  en  vacker  park,  an- 
lagda af  prosten  Brunnius,  som  1803 
tillträdde  bostället  och,  såsom  det  heter 
hos  Widegren,  »med  ospard  möda  och 
kostnad  omskapat  det  till  ett  af  de  vack- 
raste i  Östergötland.»  —  Fangtorp,  tyj» 
mtl,  komminister  boställe.  —  Vid  kathol- 
ska  tidens  slut  hörde  6  gårdar  här  under 
kyrkliga  stiftelser  af  samtliga  125,  S:t 
Annae  inberäknadt.  På  1600-talet  hörde 
de  flesta  gårdar  under  Stegeborg,  några 
under  Rönö  kungsgård,  några  innehades 
af  adel.  Nu  tillhör  ungefär  ty,  allmoge. 
—  Adress:   Söderköping. 

Skälsnäs.  Ett  krono-säteri  uti  Tju- 
reda  socken  af  Norrvidinge  härad  och 
Kronobergs  län,  af  3/*  mtl,  är  jemte 
%  mtl  Lerke  anslaget  till  ryttmästare- 
boställe. 

Skälisnäs  (allmännast),  Shälsnås  (efter 
jordeboken),  Skälsnäs  (efter  tax. längden). 
Två  mtl  fr.-säteri  uti  Hults  socken  af  Södra 
Wedbo  härad  och  Jönköpings  län,  ligger 
V4  mil  sydvest  Från  kyrkan,  h varifrån 
räknas  l]/2  mil  nordvest  till  Ekesjö,  7ty2 
mil  nordvest  till  Jönköping;  gården  eger 
dels  vackert  läge  nära  sjön  Solgen  (Sall- 
jen  på  Hermelins  karta),  dels  vackra 
åbyggnader  och  en  stor,  väl  ordnad 
trädgård;  egorna  äro  stora  och  tämligen 
goda,  särdeles  närmast  sjön,  men  mycket 
stenbundna,  betesmarkerna  äro  goda,  och 
på  skog  har  säteriet  god  tillgång  (för 
år  1818  uppgifves  skogstillgåmj en  ringa), 
äfvensom  godt  fiske  finnes.  Till  gården 
höra  tegelbruk,  qvarn  med  ett  par  ste- 
nar,  hälften  i  Brunefalls  utjord. 

Skälisnäs  jemte  Westraby,  2  mantal 
frälse- säteri  och  V4  fr-  Målebohlet  samt 
V4  fr-  Målen,  synas  länge  hafva  varit 
förenade  i  en  egares  hand.  Tvänne  grift- 
stenar  på  kyrkogården  visa,  att  först  en 
ryttm.  Johannes  Sträng  (f  1609)  och 
sedermera  en  assessor  i  finska  hofrätten 
Kindorm  Stråhle  (f  1633)  varit  herrar 
till  dessa  gårdar.  Skälisnäs  skall  genom 
Johan  Lennart  Stråles  och  hans  hustrus 
misshushållning  för  skuld  gått  från  dem 
till  kusinen,  öfverste-löjtn.  P.  Stålham- 
mar, som  efter  fadern,  ryttm.  Carl  S., 
arft  Westraby.  For  närvarande  egas  båda 
egendomarne,  värderade  till  80,000  rdr, 
af  kapiten  Pauli  på  Stjernvik  och  baron 

26 


202 


Skälsta. 


Skärali. 


Duvalls  sterbhus.  —  Enligt  folksägnen 
och  åtskilliga  historieskrifvares  yttranden 
skall  Gustaf  Eriksson  Wasa  uppehållit 
sig  på  Skälisnäs  någon  tid  i  Juni  månad 
1520  under  sin  färd  från  Kalmar  till 
sin  svågers  gård  Tärnö  i  Södermanland. 
Men  hvarken  Riihs  eller  Strinnholm 
nämna  något  derom. 

Skälsta,  Skällsta.  Ett  mtl  frälse- 
säteri uti  Håtuna  socken  af  Håbo  härad 
och  Uppsala  län,  beläget  inuti  landet 
omkring  2l/2  mil  i  söder  från  Uppsala, 
utgör  jemte  1/4  mtl  skatte  Råby,  1  mtl 
skatte  Öfvernibble,  ett  gods.  som  egdes 
år  1862  af  fröknarna  Nauckoff.  Äldre 
egare  hafya  tillhört  slägterna  Olivecrantz, 
De  la  Gardie,  Fehman  1740. 

Säteriets  egorymd  uppgifves  till  2,345 
qvadratref,  hvaraf  13  äro  gårdstomter, 
18  trädgård,  721  åker,  64  äng,  1,470 
skogsmark  (häri  inberäknadt  andelen  af 
Bärby  utjords  skog),  50  till  odling  tjenlig, 
9  vägar.  Underlydande  bebyggda  lägen- 
heter äro  fyra.  Enligt  Djurberg  var  Skälsta 
år  1818  bebygdt  med  ett  vackert  kalk- 
rappadt  trähus,  och  skall  garden  enligt 
samma  författare  då  haft  hjelpligt  höbol, 
men    brist    på    skog.     Godset   taxerades 

1862  till  50,500  rdr  rmt,  hvaraf  36,000 
rdr  för  hufvudgården. 

Skälö,  kopparmalmsgrufvor  på  ön 
Skälö  utanför  Gåsefjärden,  2  mil  söder 
från  Westervik,  hafva  sednast  tillhört 
ett  bolag,  hvars  direktion  bestått  af  dokt. 
N.  G.  Forling,  apothekare  N.  O.  Daniels- 
son, hrr  G.  E.  Embring,  Alb.  Tenger  och 
C.  F.  Widegren. 

Skämningefors,  Skämningsfors.  Ett 
frälse-säteri  uti  Brandstorps  socken  af 
Wartofta  härad  och  Skaraborgs  län,  med 
vackert  läge  nära  Wettern,  vid  lands- 
vägen mellan  Hjo  och  Jönköping,  2  mil 
s.  v.  från  förstnämnda  och  3V2  mil  n.  v. 
från  sistnämnda  stad,  nära  kyrkan,  be- 
står af  frälse-säterierna  23/4  mtl  Skäm- 
ning,  3/4  mtl  Askarebol,  1/8  Skånings- 
gården, tillsammans  53/8  mtl,  med  ett 
gemensamt  namn  af  Skämningefors.  Det 
utgör  med  uuderlydande  3/8  mtl  skatte, 
l3/8  mtl  frälse,  en  egendom,  hvartill 
höra  qvarn,  såg  och  bränneri,  allts.  tax. 

1863  till  154,000  rdr  rmt. 

Säteriet  är  bebygdt  1814 — 15  med 
med  ett  tvåvånings  stenhus  i  Toscansk 
stil,  omgifvet  af  en  vacker  trädgård  och 


park,  hvarigenora  en  å  rinner  förbi  går- 
den. Åkerjorden  består  af  god  sand- 
mylla, ängen  af  hårdvall;  egendomen  har 
ymnig  skog  af  ek,  björk  och  al;  äfven 
furu-  och  granskog  finnes. 

Säteriet  har  tillhört  slägten  Hård  af 
Segerstad;  den  förste  af  slägten,  som 
egde  Skämmingsfors  (Adelns  Ättartaflor), 
var  Olof  Hård,  ståthållare  i  Jönköping 
1603  och  1612.  Han  skall  varit  en 
mycket  tapper  man  samt  utstått  en  svår 
fångenskap  hos  kon.  Sigismund  i  Polen. 
Skämningsfors  reducerades,  men  utbyttes 
åter  af  sonsonen,  öfverjägm.  Ad.  Hård, 
hvars  son,  öfverste-löjtn.  Johan  Adolph, 
fången  vid  Pultawa,  dog  på  denna  gård 
1746.  Efter  sonens,  vice-häradshöftling 
Thure  Hårds  död  1786,  synes  egendo- 
men kommit  till  ryttm.  B.  G.  Lind  af 
Hageby  (i  Anreps  Adelns  Atjtartaflor 
uppgifves  denna  gård  origtigt  ligga  i 
Småland).  Närvarande  egare  är  löjtn. 
C.  Palm. 

Skänklingen.  Så  kallas  östra  delen 
af  Oxabäcks  socken  i  Marks  härad  och 
Elfsborgs  län,  som  i  juridiskt  och  admi- 
nistrativt hänseende  tillhör  Holtsljunga 
i  Kinds  härad;  den  innefattar  2]/8  mtl 
skatte,  V8  krono,  33/8  frälse,  bebodda 
1863  af  477  inbvggare;  tax.värdet  var 
83,700  rdr  rmt,*  deraf  2,400  rdr  för 
Hallstenstorps,  Strömma  och  Toknarås 
qvarnar,  Höltö  såg  och  stamp.  —  Hem- 
manens namn  äro:  Elmhult,  Gunbjörn- 
torp,  Går/vidsnäs,  Hallstenstorp,  Kapellabo, 
Stenshult,  Ryd  eller  Rud,  Spjutås,  alla 
skatte;  Backa,  Backen,  Boasten,  Fager- 
hult,  Höltö,  Mögasjö,  Strömma  och  l^åst- 
hult,  alla  frälse. 

Skärali,  Skära  Lid,  en  smal  bergs- 
dal mellan  väldiga  granitväggar,  på  grän- 
sen af  Christianstads  och  Malmöhus  län 
samt  af  Onsjö  och  Norra  Åsbo  härader, 
tager  sin  början  vid  de  stora  mossarna 
inom  gården  Kongaö  och  sträcker  sig 
snedt  öfver  Söderåsens  största  höjd.  Ju 
mer  dalen  intränger  i  åsen,  stiga  höjderna, 
och  vid  dess  slut  ses  ofta  lodrätt  upp- 
stigande klippor.  Dalens  rigtning  är  till 
en  början  östlig,  hvarefter  den  kröker  sig 
först  mot  norr  och  sedan  mot  nordost, 
tilldess  den,  efter  tillsammans  en  mils 
sträckning,  slutar  vid  Råröd,  i  Riseberga 
socken.  Namnet  Skä7*a  Lid  har  den  fått 
af  Skära-ån,    hvilken    genomflyter   dalen 


Skärblacka. 


Skårf. 


203 


och  sedan  genom  Bonarps  hed  faller  ut 
i  Rönne-ån;  densamma,  nu  helt  obe- 
tydlig, nästan  öfverallt  vadbar,  anses 
dock  hafva  åstadkommit  dessa  stora  na- 
turverkningar. —  Vegetationen  i  Skärali 
skall  hafva  mycken  likhet  med  den  på 
Böhmens  berg  och  på  Hartz.  Den  märk- 
ligaste brådstörtan  är  den  s.  k.  f/jorta- 
ktripen ;  på  Liagårdens  mark  finnas  2:ne 
större  »jättestugor.»  Ett  förträffligt  till- 
håll för  snapphanarne  skall  ock  Skärali 
fordom  varit;  så  berättas  t.  ex.,  att  en 
flicka,  som  tidigt  en  morgon  sökte  efter 
kreatur,  påträffades  bredvid  Skärali  af 
en  snapphane,  som  genast  förde  henne 
bort  till  ett  förfärligt  bråddjup,  med 
hotelse  att  störta  henne  i  djupet;  men 
dessförinan  skulle  hon  aftaga  sig  klä- 
derna. Förgäfves  bad  hon  om  förskö- 
ning, slutligen  anhöll  hon  likväl,  att  han 
ville  vända  sig  bort,  medan  hon  aftog 
lintyget,  hvilket  snapphanen  äfven  gjorde. 
Men  i  detsamma  skuffade  hon  honom  i 
ryggen,  och  det  med  sådant  eftertryck, 
att  han,  störtande  utför  branten,  fann  sin 
graf  i  Skärali.  Ännu  utvisas  platsen  på 
en  under  snapphanarnes  tid  kringfluten 
holme  i  ett  skogskärr,  dit  folket  från 
den  lilla  byn  G  illa  s  ti  »j  i  Kon  ga  socken 
måste  fly  undan  för  de  hårdhändta  snapp- 
hanarne. —  Tvänne  mindre  bergsdalar, 
Draglien  och  I/olien,  gå  till  hutvuddalen 
på  norra  och   södra  sidan. 

Skärblacka.  Stångjerns-  och  manu- 
fakturverk uti  Kullerstads  socken,  ltisinge 
tingslag  af  Finspångaläns  härad  och  Jön- 
köpings län,  vid  Motala  ström;  det  förra 
å   Hl  -^or,  har  privil.  från  1639 — 49 

och  följ.  för  300  sktl  smide  vid  en  härd 
och  en  hammare  utom  150  skll  rekog- 
nitions;  det  sednare  har  privilegier  från 
1777,  med  en  knipp-  och  sex  spikhamrar 
samt  klippspikstillverkning  för  3  maski- 
ner; till  verken  höra  vidare  Skärblacka 
och  //ui/rt.i  mjölqvarnar  med  6  par  ste- 
nar, enbladig  såg,  ett  frälse-  och  ett 
krono-åltiske,  en  landtegendom  af  !/2  fr. 
Åby.  Enda  kända  tillverkningen  är  för 
år  1850,  af  stängjern  725\/2  skll  och 
manufaktur  375  skll\  afsättningen  är 
öfver  Norrköping.  —  Stångjernsbrukets 
fastighetsvärde  upptogs  i  1863  års  be- 
villning till  5,000  rdr,  manufakturverkets 
till  6,000   rdr. 

Skärblacka    bruk   tillhörde  på  1750- 


talet  P.  Agrell  och  C.  Tisell,  omkring 
1800  och  1820  grefve  C.  G.  Spens, 
äfven  egare  af  Grensholm,  hvars  stora 
skogar  korarao  jernverket  till  godo;  såldes 
1824  till  E.  G.  Godenius  och  af  honom 
1840  till  C.  C.  Pamp,  som  lät  uppföra 
närbelägna  Ljusfors  bruk;  båda  bruken 
förblefvo  på  1850-talet  förenade  under 
enkans  tid;  1863  egdes  Skärblacka  af 
brukspatron  J.  O.  Orvall,  som  äfven  är 
delegare  uti  Skärblacka  färgqvarn  för 
tillverkning  af  bresilja,  hvars  andra  bo 
lagsman  är  grosshandl.  J.  G.  Indebetou. 
Gynnsamma  belägenheter  för  anläggande 
af  flera  industriela  verk  erbjuder  dess- 
utom den  rika  vattentillgången  i  Mo- 
tala ström.  —  Vid  Skärblacka  bruk  bodde 
1863:   109  personer. 

Skärdala.  Ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Ortomta  socken,  Bankekinds  härad  och 
Linköpings  län,  har  varit  bebygdt,  men 
redan  1700  afhyst  under  Ekhult  i  Björ- 
sätters  socken. 

Skärf,  Skjerf.  Annex-socken  till  Wings 
pastorat,  är  belägen  uti  Walle  härad  af 
Skaraborgs  län,  1  mil  o.  n.  o.  från  Skara, 
omgifves  i  norr  af  Eggby,  i  öster  af 
Warnhems,  i  söder  af  Lundby,  i  vester 
af  Wings  socknar  samt  omfattar  0,2ii 
qv.mil,  hvaraf  0,021  äro  vatten.  Marken 
är  i  allmänhet  jemn,  rådande  jordmånen 
sandblandad  svartmylla.  De  flesta  hem- 
manen hafva  hjelplig  skog  och  några  få 
ymnig.  Socknen,  som  år  1805  hade  380 
och  1863  omkring  550  inbyggare,  be- 
står af  12Vi6  m^  skatte,  23/4  krono, 
l/2  frälse.  Jordbruksfastigheterna  taxe- 
rades 1863  till  247,500  rdr  och  annan 
fastighet  till  23,500  rdr  rmt.  —  Kyrkan, 
belägen  V4  mil  från  moderförsamlingens, 
är  gammal,  men  tillbyggdes  1786  med 
sten  från  det  gamla  Axevalla  slott  och 
invigdes  i  sitt  nya  skick  den  11  Sept. 
1791.  På  kyrkogården  finnas  grafmo- 
nuraenter  uppresta  öfver  kadetten  Syn- 
nested  (?)  och  en  norsk  soldat,  begge  af- 
lidna  under  Axevallalägret  1858.  Bland 
märkligare  män,  födda  inom  socknen, 
nämnas  biskopen  i  Skara,  Sven  Svensson, 
född  år  1565,  och  geschwornern  vid 
Stora  Kopparberget,  Johan  Beronius, 
|  som  föddes  1779  på  Ing elstorp,  1  mtl 
skatte;  om  honom  heter  det  i  Jernkon- 
torets  annaler:  »få  äro  de  verk  inom 
Dannemora  bergslag,  som  ej  lemna  något 


204 


Skärfva. 


SUärfva. 


vackert  och  erkänsamt  minne  af  Beronii 
mekaniska  snille  och  skicklighet;  död 
1847.  Inom  socknen  ligga  Axevalla 
hed  och  slott,  under  hvilka  artiklar  sock- 
nens ytterligare  fornminnen  äro  beskrifna. 

Af  gods,  gårdar  och  byar  märkas: 
Altorps  by,  1%  mtl  skatte,  hvaraf  % 
mtl  jemte  V2  s^.  Björken,  med  utmärkt 
vackert  läge  vid  tvänne  små  sjöar  samt 
Axevalla  hed,  utgöra  ett  gods.  —  F.  d. 
krono-,  na  mera  skatte-säterierna  Hus- 
gärdet och  Trägenborg.  —  Persbo  by, 
ll/2  nitl  skatte,  hvaraf  %  mantal  och 
%  sk.  Skjerfs  stom  utgöra  ett  gods.  — 
V2  mtl  fr.  Prinshagen  och  det  vid  Axe- 
valla hed  vackert  belägna  %  mtl  skatte 
Ekeberg  utgöra  ett  gods;  Prinshagen 
utbyttes  från  kronan  1641  af  landshöfd. 
Carl  Siggesson  llosendufva.  —  Skålltorp 
och  llailabo  äro  militiae-hemraan.  — 
Skjerfs  by  innefattar  4V4  mtl  skatte,  1/2 
krono.  —  1  mtl  skatte  Stjelkabo.  — 
Adress:   Skara. 

Skärfva.  Egendom  uti  Nettraby  soc- 
ken af  Medelstads  härad  och  Carlskrona 
län,  har  ett  af  de  naturskönaste  lägen 
inom  länet  vid  en  djup  vik  af  Saltsjön, 
der  lastbrygga  finnes  för  mindre  fartyg, 
1  mil  land-  och  V3  mil  sjöväg  från 
Carlskrona  samt  2  mil  från  Ronneby; 
den  intager  äfven  ett  rum  bland  rikets 
»märkvärdiga  gårdar»,  enär  den  varit 
amiral  Chapmans  bostad  under  hans 
verksamma  lefnadsaftou.  Här  hade  den 
åldrige,  vördnadsvärde  gamle,  som  efter 
egen  uppfinning  byggt  alla  de  nyare 
skeppen  af  vår  flotta,  lika  stor  i  veten- 
skapen som  handtverket  och  arbetets 
drift,  byggt  en  liten  boning,  som  kunde, 
enligt  en  författares  ord,  kallas  »den 
vises  tillflykt»,  alldeles  oragifven  af  skog, 
väl  icke  af  något  stort  utvärtes  anseende, 
utan  snarlik  en  koja;  men  så  var  det 
inre  desto  mer  intagande  och  ovanligt. 
Manbyggnaden  är  ett  envåningshus  af 
trä,  bygdt  i  form  af  bokstafven  H,  hvars 
låugsidor  äro  172  fot  långa  och  inne- 
hålla 17  boningsrum,  alla  olika  och  af 
annan  beskaffenhet  än  dem  man  vanligen 
får  se.  Salen  i  husets  midt  är  åttkantig 
af  36  fots  tvärlinie  och  30  fots  höjd 
med  ett  i  spets  gående  och  med  8  rygg- 
åsar brutet  tak,  utvändigt  täckt  med 
kopparplåtar;  sjelfva  spetsen  utgöres  af 
en  kupol,    täckt  med    hvitt   och  färgadt 


glas.  Uti  denna  sal  finnas  porträtter  af 
de  gamla  romerska  kejsarne;  för  öfrigt 
äro  alla  rummen  prydda  med  målnin- 
gar och  bildhuggeriarbeten.  En  vacker 
utsigt  är  beredd  genom  uthuggningar  af 
skogen  åt  sjön  till,  Carlskrona  och  flottan, 
äfven  framställde  sig  för  åskådarens  syn 
ett  göthiskt  torn,  Dianre  tempel  och 
antika  urnor,  uppresta  på  piedestaler 
i  skogen.  Om  stället  säger  diktaren 
uti  sin  i  Svenska  Flottans  minnen  in- 
tagna minnessång  »Chapmans  grafhäll  på 

Skärfva» : 

Främling,  ej  till  ledungsfärder 

jag  i  dag  dig  bjuda  vill; 

ej  att  höra  såug  om  strider, 

segerhymner  lyssna  till. 

Nej  bland  gamla  vikingshemmets 

Blekings  mångbesjungna  skär. 


Vid  ditt  minnesrika  Skärfva 
på  den  bokbekrönta  strand, 
Chapman,   <?ick  du  sist  till  hvila, 
domnade  din  trötta  hand. 

I  närheten  af  åbyggnaden  finnes  en 
mindre  byggnad,  till  en  del  uppförd  af 
huggen  sten  samt  belägen  invid  sidan 
af  ett  berg  —  som  af  Chapman  först 
varit  afsedd  till  förvaringsrum  för  hans 
stoft;  men  som  han  några  år  före  sin 
död  sålde  Skärfva,  så  förmodas,  att  han 
ansåg  det  mindre  passande  att  betinga 
sig  sin  sista  hviloplats  på  en  främmandes 
jord.  Med  säkerhet  vet  man,  att  han 
på  sitt  dödsläger  sjelf  gjort  på  en  grif- 
feltafla  ritningen  till  sin  nuvarande  graf 
i  Augerum.  Denna  graf  är  murad  och 
hvälfd  samt  enligt  hans  egen  föreskrift 
försedd  med  inskriften: 

Fredr.  Hindr. 
af  Chapman 
född  1721 
/  dog  1808. 

Nu  några  ord  om  det,  som  i  kame- 
ralistiskt  hänseende  kan  vara  för  stället 
anmärkningsvärdt,  äfvensom  något  om 
dess  öfriga  egare. 

År  1710  d.  17  Dec.  försåldes  M  14, 
3/8  ro  ti  »Skierfvet»,  af  kapitenen  vid  kongl. 
amiralitetet  Konrad  von  Braunjean  till 
handelsmannen  Peter  Granschoug,  som, 
sedan  skattebref  å  egendomen  blifvit  af 
kongl.  Kammar-kollegium  år  1711  ut- 
färdadt  för  bemälde  kapiten,  erhöll  kon- 
firmation å  skatterättigheten,  enligt  be- 
rörde   kollegii    bref  den    28  Maj   1712. 


Skärfvete. 


Skärkind. 


205 


Sedan  Skierfva  gått  genom  trenne  olika 
egares  händer,  kom  det  d.  8  Juli  1785, 
genom  köp,  till  varfsamiralen  von  Chap- 
raan,  som  erhöll,  genom  kon.  Gustaf  IILs 
resolution  af  den  12  Okt.  1786,  för 
Skärfva  frihet  frän  skjuts  ning  och  in- 
qvartering  samt  fri  disposition  af  på 
egorna  varande  ek  och  bok.  Den  19 
April  1806  försåldes  Skärfva  af  amiralen 
till  handl.  Carl  Humble,  som  underlade 
egendomen  l/4  mtl  Trantorp  och  är  den 
egentliga  anlaggaren  af  trädgården  om 
6  tids  vidd  med  5(/0  fruktträd.  Härefter 
har  denna  gärd  under  åren  1834 — 59 
tillhört  justitue  borgm.  in.  m.  IT.  F. 
Cliristierson,  som  delined  ytterligare  för- 
enade :>,  8  mtl  Werstorp,  och  hvars  arf- 
vingar  innehade  hela  egendomen  1862. 
Den  var  nämnda  år  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  52,000  rdr  rmt,  hvaraf  18,000 
rdr  för  hemmanet  Skärfva,  som  rustar 
en  båtsman  tillsammans  med  JYi  34  Jord- 
ön,  '  8  mtl,  i  Listerby  socken;  dess 
jordeboks-  och  heraraantalsränta  är  4  rdr 
33  sk.  6  rst  kronovärdi.  Skog,  hufvud- 
sakligen  ek  och  bok,  finnes  till  mer  än 
husbehof. 

Skärfvete.  Ett  mantal  frälse-säteri 
uti  Stenberga  socken  af  Östra  härad  och 
Jönköpings  län,  beläget  vid  sjö,  V.,  mil 
n.  o.  från  kyrkan,  hvarifråu  räknas  vid 
pass  4  mil  n.  v.  till  Ekesjö;  det  utgör 
med  '  4  liteii-ladugård  Aleberg  och  l/n 
mantal  frälse  ett  gods,  hvartill  höra 
mjöl-  och  Bågqvarn,  färgeri  och  pappers- 
bruk; alltsammans  är  tax.  till  35,400 
rdr  rmt,  hvaraf  15,000  rdr  för  säteriet. 
—  Pappersbruket  anlades  år  1751  af 
kornetten  J.  Nyman;  lör  närvarandeeges 
godset  af  herr  A.  K.  Nyman  Bråken- 
hjelm. 

Skärhyttan.  By,  belägen  längst  vester 
uti  Nora  socken  af  Örebro  län  och  ge- 
no:a  Svartelfven  skild  från  Rockesholm 
uti  Grvthvtte  socken,  hörer  under  Stadra 
bruk.  Åkerjorden,  som  består  af  spridda 
stenjordsodlingar,  är  svag  och  utgör  131 
tid;  dåttero,  endast  bestående  af  upp- 
röjda stenbackar,  innehåller  120  tid; 
skogsmarken  innehåller  3,230  tid.  Vid 
egna  hyttan  nedlades  år  1780  tackjems- 
tillverkningen,  hvilken  dessutom  synes 
hafva  varit  ganska  ringa,  endast  mellan 
50  och  80  dygn  för  året,  hvarefter  in- 
brukningen    från    och    med    1788    varit 


vid  Grexåsar.  Många  jernmalmsgrufvor 
finnas  äfven  på  denna  bys  område,  af 
h vilka  dock  Blanka  grufva  är  den  för- 
nämsta, och  som  i  sednare  åren  blifvit 
försedd  med  en  dyrbar  konstbyggnad, 
både  for  vattnets  och  malmens  upp- 
fordring. 

Skärkeryd,  säteri  i  Jönköpings  län, 
se  art.  Jeansberg. 

Skärkind,  ett  härad  uti  Linköpings 
län,  beläget  i  Ostanstång,  mellan  Åkerbo 
i  vester  och  nordvest,  sjön  Roxen  och 
Memmings  härad  i  norr,  Hammarkind  i 
nordost,  Norra  Tjust  af  Kalmar  län  i 
söder,  och  Bankekind  i  s.  v.;  har  om- 
kring tre  mils  längd  mot  sydost  med  en 
mils  medelbredd  och  upptager  en  areal 
af  2,70i  qvadratmil,  hvaraf  0,2oi  vatten. 
Häradet  utgör  med  Hammarkind  4:de 
fögderiet,  med  tingsställe  vid  Kumla  gäst- 
gifvaregård.  Landet  ligger  på  2:ne  lut- 
ningar, en  åt  norr  till  Roxen  och  Slät- 
baken, och  en  mindre  åt  sydost  till 
Yxningen;  här  omvexla  dalar  och  slät- 
ter, oftast  af  ringa  omfång,  med  kärr, 
bergskullar  och  skogsmarker;  enskilda 
trakter  höra  till  de  ödsligare  i  Ostenröt- 
land.  Hufvudnäringen  är  dock  åkerbruk, 
binäringar  äro  boskapsskötsel,  söderut 
skogs-  och  bergsbruk.  Hemmantal,  folk- 
mängd och  bevillning,  fördelade  på  hä- 
radets särskilda  socknar,  visa  sig  af 
nedanstående. 

Hem-  Bevillning 

mantal.  Folkm.  för  egend.     f.  ink.  eft.  III  a. 
Östra  Ryd     5l|»    1,817.   415  rdr.    1 80 rdr.   05  rdr. 
Gårdeby        20.        615.  197   .»       42  »     77   » 
af  (fotad       30£.      705.  2i3   »      137   »     96   »» 
Skärkind       58*.    1,655.  579   »      180   «     80    » 
af  Yxnerum     0$.       016.   158   »      204    »>     20   » 

S:ma  170j.  5,408.1,592.  749 .»  344 rdr. 
Dessutom  höra  hit  l5/8  mtl  afBjörsäters 
socken  inom  .Bankekinds  härad,  som 
föras  till  Yxnerums  socken;  deremot  höra 
till  Bankekinds  härad  3V2  mtlafGistads 
socken,  och  23/4  mtl  af  Yxnerums  socken 
föras  under  Hannas  socken  i  N:a  Tjust 
härad  af  Kalmar  län. 

Skärkind,  en  socken  uti  Skärkinds 
härad  af  Linköpings  län,  är  belägen  2,/2 
mil  från  Jönköping,  2  mil  från  Söder- 
köping, 2'/4  mil  från  Norrköping,  be- 
gränsad af  Lillkyrka  socken  i  vester  och 
nordvest,  Gistad  i  sydvest  och  vester, 
Ortorata  i  sydvest,    Gårdby  i  öster    och 


206 


Skärkind. 


Skärkind. 


sydost,  W.  Husby  i  öster,  Kimstad  i  norr, 
alltifrån  Roxens  utloppsvik  och  till  Asp- 
långens    vestra    ända;    arealen    är    0,577 
qvadratrail,  hvaraf  0,oi3  äro  vatten.  Invid 
Roxen     är    landet,     slätt     och     sidländt, 
österut    mot    Asplången    mer  skog-   och 
bergländigt;  längre  in  i  landet  omvexla 
slätter,  bergkullar  och  kärr,    hvilka  sed- 
nare    i   midten    kring    kyrkan    och    allt 
söder  ut  tilltaga  i  mängd  och  vidd  mel- 
lan skogsbackarna,    och    sydligast    ligga 
Halleby     mossar     och    sjö.      Både     sist- 
nämnda och  andra  mossar  utdikas  och  upp- 
odlas småningom.  Rådande  jordmånen  är 
dels  dungjord  i  de  lägsta  trakterna,  dels 
lera    eller    mylla    med    klappersten  i  de 
mellanliggande,  dels    örjord   på  de  högt 
belägna.     Man    har  i  denna   och    andra 
bygder    sydost    om    Roxen    mot    Söder- 
köping   anmärkt    mindre    nederbörd     af 
regn    och     snö     än    å    de    angränsande, 
hvarföre    ock    slädföre    här    är    sällsynt. 
Hufvudnäringen    är     åkerbruk;     på    äng 
och  bete  är  ringa  tillgång;  i  en  sednare 
tid   har  man  egnat   mer  uppmärksamhet 
åt  vården    om    ängarna    och  i  samman- 
hang   dermed   äfven  åt  boskapsskötseln; 
bränvinsbränning  idkas  här  ganska  ringa. 
För  slöjd  saknar  allmogen  både  fallenhet 
och  vilja,  till  och  med    redskapen  göres 
eller  köpes  af   legda  arbetare.     Af  skog 
finnes  i  norra  bygden  så  godt  som  intet, 
i  de  södra    och   östra   något;    der  ligga 
ock  delar  af  fordna  allraänningarne  All- 
männa Slätt  och  Asveden.   Socknen,  som 
år  1810  beboddes  af  1,462  och  1863  af 
öfver    1,650    personer   på   400   hushåll, 
innefattar  585/8  na  ti,  hvaraf  297/8  skatte, 
4V4  krono,    24l/2  frälse;    all   fast  egen- 
dom var  i  1863  års  bevillning  åsätt  ett 
värde  af  1,920,110  rdr  rmt,  hvaraf  2,800 
rdr  för  Lundby    mjölqvarn    och  Orgeva- 
dens  enbladiga  såg.     Af  indelta  arméen 
har    socknen    på    sin   del   24  man.     Af 
torp     och     backstugor    har    socknen    ej 
mindre  än  210   st.,    dels    dagsverkstorp 
under  egendomar,  dels  förpantningslägen- 
heter  eller  intagor  å  förra  allraänningarna, 
hvilka    innehafvas    en    kort   tid   och   af- 
yttras    åter     under    växande     fattigdom. 
Äfven    statfolk    finnes    här  till   ständigt 
ökad  börda  för  fattigvården.  Imellertid  är 
ännu    mycket    qvar    af   vanlig   östgötisk 
bergning  och  sjelfständighet;  folklynnet  är 
trögt  och  stillsamt,  brott  sällsynta.  Lands- 


vägen från  Norrköping  till  Linköping 
kommer  här  in  från  Kimstad  och  går 
genom  socknens  nordvestra  hörn  åt  s.  v. 
till  Gista.  Af  Göta  kanal  hör  hit  mel- 
lersta delen  af  dess  sträckning  från  Nors- 
holm  till  Asplången,  med  Bråttoms  sluss 
och  Björnevads  bro. 

Skerkind,  Skiarking,  Scherkind  före- 
kommer 1312;  åtminstone  tidtals  under 
katholska  tiden  har  Skärkind  varit  prae- 
bende  för  biskopen  i  Linköping;  utgör 
nu  ensamt  ett  regalt  pastorat  af  l:sta 
klassen,  hörande  till  Skärkinds  kontrakt 
af  Linköpings  stift.  Till  år  1587  har 
Gårdeby  varit  annex;  å  en  annan  sida 
har  Norsholms  kungsgård  räknats  hit 
till  1702,  då  den  lades  till  Kimstad. 
Kyrkan,  sådan  den  till  år  1836  begag- 
nades, har  varit  bland  de  äldre  i  orten 
och  bestått  af  tvänne  skepp  och  ett  chor 
i  öster,  som  anses  varit  från  biskop 
Tidemauns  tid  och  har  blifvit  bibehållet 
såsom  jordfästningskapell  och  förvarings- 
rum för  gamla  kyrkoprydnader,  hvaribland 
ett  altarskåp  från  1400-talet,  en  dopfunt 
af  sten,  på  hvilken  man  för  100  år 
sedan  läst  årtalet  MCC  (1200),  en  stol, 
kallad  Braskens  m.  m.  (se  Antiqv.  Tid- 
skrift af  B.  E.  Hildebrand).  Nya  kyrkan, 
invigd  1849,  är  ock  i  korsform;  altar- 
taflan  från  1803  af  Hörberg.  Vid  grund- 
läggningen uppsprang  under  sakristian 
en  god  källåder.  Socknen  har  kyrko- 
och  fattigkassor,  fattighus  af  sten,  väl 
ordnad  fattigvård  o.  s.  v.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folk-  och 
två  fasta  småbarnsskolor  (hvaraf  den  ena 
är  enskild  stiftelse),  der  under  året  1862 
139  barn  undervisades  af  en  examinerad 
lärare  och  två  lärarinnor,  medan  39  barn 
erhöllo  undervisning  i  hemmet.  Stark 
dödlighet  omtalas  under  åren  1693  och 
94,  1711  under  pestsmitta  och  1757; 
dyra  tider  åren  1545,  1727—29  samt 
1845;  boskapssjuka  1750. 

Socknen  är  rik  på  fornlemningar;  en 
runsten  ligger  på  kyrkogården  vesterom 
choret;  grafhögar  finnas  vid  Halleby, 
Lunnebjörke  och  Qvästad,  en  s.  k.  do- 
marering  vid  Hagelstad,  ruiner  efter  en 
borg  å  Saoobacken  vid  Herrmanshult,  der 
man,  eller  ock  vid  Halleby,  har  velat 
söka  den  Skierkinds  gård,  hvarifrån  her- 
tigarne Erik  och  Waldemar  utfärdat  ett 
bref  år  1308;    i  trakten  sammanträffade 


Skämmas,  Stora  och  Lilla. 

ock  hertigarnes  och  kon.  Birgers  följen 
1318;  men  den  sednares  flydde  undan. 
Eerrmanshults  gård  har  ända  till  1849 
tillhört  en  bondeslägt,  som  anser  sig 
härstamma  från  Folkungaätten.  På  Skef- 
egor  skola  ock  finnas  spår  efter 
forntida  byggnad,  och  vid  prestgården 
på  Hattorps  egor  visas  lemningar  efter 
(Ordna  prestbyggnaden  af  sten,  uppförd 
i  Tidemanns  tid.  der  Gustaf  Wasa  hade 
ett  sammanträde  med  biskop  Brask  kort 
före  riksdagen  i  Wadstena  1521.  Fynd 
af  mynt  och  annat  har  gjorts  vid  Qvär 
stad  1754  och  1800  samt  vid  Halleby 
år  1800. 

Af  större  egendomar  märkas:  Lunne- 
björke  3  mtl  frälse,  1  mtl  skatte,  utgör 
medo  Erikstorp,  1  mtl  fr.,  jemte  en  lott 
på  Asveden,  en  egendom.  —  Välbyggda 
gårdar  äro  l'/4  sk.  Hagelstad;  1  skatte- 
rusth.,  V2  fr.  Herzberga;  1  fr.  Stymbla, 
med  Vo  sk.,  1  fr.  Westerby ;  1  mtl 
rusth.  Öijeby ;  lV2  mtl  rusth.  Skåfvid. 
—  Boställen  äro:  Kyrkoherdens,  1  mtl, 
manbyggnaden  är  vackert  belägen  i  en 
äng  och  omgifven  aflöfskog;  — Simons- 
torp, V-»  mtl,  komministers;  —  ty2  mtl 
Fristad,  8/4  mtl  Wiggeby,  l/2  mtl  Bos- 
torp äro  militire,  —  V2  mtl  Grindtorp 
indraget  militiae.  —  Inemot  katholska 
tidens  slut  hafva  här  ej  mindre  än  133/4 
gårdar  lydt  under  kyrkor  och  prsebenden, 
7  under  kloster  af  747/8  enligt  1700 
års  jordebok.  Nu  besittes  hälften  af 
allmoge;  heramausdelar  finnas  af  ända  till 
!/48  mtl.  —  Adress:  Linköping. 

Skärmnäs,  Stora  och  Lilla.  Ett  och 
mtl  skatte  uti  Brunskogs  socken  af 
Jösse  härad  och  Carlstads  län,  på  ett 
näs  i  sjön  Wärmelen,  eger  historisk  märk- 
värdighet genom  det  slag  här  hölls  mel- 
lan konung  Carl  Knutssons  trupper  un- 
der Arvid  Svans  anförande  och  de  upp- 
roriska Jössehäringarne,  hvilka  sednare 
blefvo  slagna  och  hufvudraännen  tillfånga- 
tagna samt  två  af  dem  brända,  hvarefter 
folket  bragtes  till  lydnad  och  undergif- 
venhet.  Möjligen  har  stället  namn  af 
skirma,  förskansning,  som  bönderna  vid 
tillfället  uppkastade  här.  —  På  Akrells 
karta  af  år  1783  uppgifves  Skärmnäs  vara 
gästgifvaregård.  Hemmanen  hade  1862: 
43  åboer,  och  på  egorna  fanns  ett  kolhus, 
tillhörigt  Kongsbergs  bruksbolag. 


Skärsjö.  207 

Skärplinge,  SkcerpUnge  år  1312, 
Shjerplinije.  By  uti  Öster-Löfsta  socken 
af  Olands  härad  och  Uppsala  län,  vid 
Ströraarns  vattendrag,  572  mil  n.  v.  från 
Östhammar,  8V3  mil  norr  från  Uppsala, 
45/8  mil  från  Söderfors  bruk,  472  mil 
från  Pannemora,  V2  mil  norr  om  Löfsta 
kyrka,  samt  V4  mil  f™11  hafvet,  består 
af  4V2  mtl  skatte,  !/a  m^  krono,  6V2 
mtl  frälse  *),  tillika  med  flera  lägenheter, 
hvaribland  gästgifvaregård,  tingställe,  fär- 
geri, garfveri,  tegelbruk,  kalkugn,  såg 
och  vattenqvarn.  Trakten  är  flack  och 
stenbunden  och  skogen  häromkring  myc- 
ket medtagen.  Utom  jordbruk  idkas  här 
handel  och  fiske;  det  förra  utöfvades  år 
1862  af  3  personer.  Inbyggarnes  antal 
uppgick  nämnda  år  till  c:a  300.  Under 
Löfsta  bruk  lydde  3V4  mtl,  jemte  förut 
uppgifna  verk,  allt  åsätt  ett  tax. värde  af 
90,900  rdr  rmt.  Det  öfriga  af  hemman- 
talet var  skiftadt  i  24  delar;  se  vidare 
Öster-Löfsta  socken.  Från  gästgifvare- 
gården  skjutsas  till 

Frebbenbo  o.  s.   o l3/4  mil. 

IJåkansbo  s.  s.  o UV4     » 

Westanå  n.  v 25/8     » 

Råcknö  v.  s.  v l5/8     » 

Skärsbo,  på  Topografiska  corpsens 
karta  och  efter  uppgift  från  orten,  men 
Skjällsbo  i  mantals-  och  tax. längderna. 
Ett  hälft  mantal  frälse  uti  Naglums 
socken  af  Wäne  härad  och  Elfsborgs  län, 
med  naturskön  belägenhet  invid  Göta 
elf,  egdes   1863  af  assessorskan  Sjöberg. 

Skärsjö.  Herregård  uti  Bälaryds 
socken  af  Norra  Wedbo  härad  och  Jön- 
köpings län,  belägen  nära  stranden  af 
en  liten  sjö,  vid  kyrkan,  som  ligger 
2l/4  mil  n.  v.  från  Ekesjö  och  2\2  mil 
s.  o.  från  Grenna,  egdes  1649  af  herr 
Johan  Oxenstjerna  till  hälften,  då  den 
andra  häften  kallas  fru  Elisabeths  ut- 
frälse,  1770  af  kapiten  A.  F.  Sinclair, 
derefter  af  en  baron  Wrangel  och  en 
ryttm.  Stålhammar,  som  på  1790-talet 
försålde  gården  till  kronofogden,  lands- 
kamrer S.  J.  Ljung,  hvilken  lät  uppföra 
det  stora  tvåvåningshuset  och  utvidgade 
den  omgifvande  trädgården,  der  han, 
såsom  botanist,  införde  åtskilliga  utländ- 
ska träd  och  andra  sällsynta  växter;   han 


*)  Djurben?    uppgifver    härstädes    två   välbyggda 
sätesgårdar. 


208 


Skärsjöhult. 


hade  här  äfven  bibliothek  i  åtskilliga 
vetenskaper,  äfvensom  en  betydlig  sam- 
ling af  naturalier.  Af  arfvingarne  såldes 
egendomen  till  öfverste-löjtn.  Kosenmiiller 
och   eges  nu  af  en  Anders  Isacsson. 

Skärsjö,  1  mtl  frälse-säteri  och  1  mtl 
frälse,  utgör,  med  l/2  fr.  Torstorp,  Skär- 
sjö manufakturverk,  qvarn  och  såg,  ett 
gods,  åsätt  ett  tax.värde  af  59,500  rdr, 
som  beboddes  nämnda  är  af  56  personer. 
—  Egorna  äro  ganska  goda  samt  hvila 
på  grus-  och  sandbotten;  år  1848  erhöll 
Skärsjö  vid  Anebysjöns  sänkning  66,5  tid 
torr  sjöbotten  och  85,5  tid  sank  mark, 
tjenlig  till  odling. 

Skärsjöhult.  Tre  mtl  frälse-säteri 
uti  Elmeboda  socken  af  Konga  härad 
och  Kronobergs  län,  vid  pass  l1/*  mil 
s.  o.  från  kyrkan,  som  ligger  4V2  m^ 
från  Wexiö,  tillhörde  på  1770-talet  släg- 
ten  Bergman,  sedan  slägten  Ankarstjerna, 
är  nu  styckadt  mellan  3  bönder;  tax.- 
värdet  är  56,000  rdr,  inberäknadt  en 
till  gården  hörande  mjölqvarn.  Säteriet 
är  åsätt  extra  rotering  vid  Konga  härads 
kompani  och  Kalmar  regimente. 

Enligt  Djurberg  hade  säteriet  1818 
försvarligt  höbol,  hjelplig  skog,  vacker 
mangårdsbyggnad  af  trä  med  tillhörande 
trädgård. 

Skärstad,  en  socken  i  Westra  härad 
af  Jönköpings  län,  belägen  vid  Wetterns 
östra  strand,  2  mil  n.  o.  från  Jönköping, 
l3/4  mil  från  Grenna,  upptager  med  1V2 
mils  längd,  %  mils  bredd,  en  areal  af 
22,842  tid,  som,  fördelade  mellan  sock- 
nens 887/8  oförm.  till  72 V8  form.  ratl> 
hvaraf  155/8  skatte,  7V4  krono,  49 l/4 
frälse,  utgöra,  med  afdrag  af  1,690  tid 
sjöar  och  berg,  på  hvarje  hemman  i 
medeltal  290  tid.  Utom  Wettern,  som 
utgör  socknens  vestra  gräns,  finnas  blott 
mindre  sjöar,  bland  hvilka  Landsjön,  vid 
hvars  nordöstra  sida  Lyckas  säteri  är 
beläget  och  vid  den  nord  vestra  Säby 
egendom,  är  störst  och  upptager,  efter 
tvänne  sänkningar  af  9  fot,  åren  1786 
och  1857,  1,013  tid.  I  sjöarna  finnes 
utmärkt  sikfiske.  Socknens  bördigaste  del, 
den  så  kallade  Skärstadsdalen,  som  sträc- 
ker sig  mellan  tvänne  bergåsar  från 
nordost  till  sydvest,  liknar  mycket  det 
fruktbara  Östergötlands  slättbygd  till  jord- 
månen och  består  till  mesta  delen  af 
lera  och  svartmylla,    hvarföre   hvete  och 


Skärstad. 

ärter  odlas  i  större  mängd,  jemte  råg, 
korn  och  hafra  samt  rotväxter.  Afkast- 
ningen  af  nämnda  sädesslag  anses  van- 
ligen uppgå  till  5:te  och  7:de  kornet. 
All  fast  egendom  var  i  1863  års  bevill- 
ning taxerad  till  1,698,300  rdr,  hvaraf 
11,500  rdr  för  tegelbruk  vid  Lyckas  samt 
Hanefors  qvarn  med  3  par  stenar;  utom 
dessa  verk  har  i  socknen  funnits  qvarn 
och  oljeslageri  å  frälsehemmanet  Edet- 
forsqvarns  egor,  men  hvilka  nyligen  ned- 
brunnit. Bevillningsafgiften  efter  II  och 
III  art.  var  800  rdr  rmt.  Folkmängden 
utgjorde  vid  1865  års  början  2,306  per- 
soner; år  1805  var  den  endast  1668. 
Folkstammen,  skrifver  Wieselgren,  igen- 
kännes  på  sitt  schwerige  och  whit;  men 
anses  af  församlingens  pastor  kontrakts- 
prosten J.  M.  Almqvist  uppblandad  ge- 
nom en  invandring  från  Dalarne,  hvars 
klädedrägt  synes  bildat  den  här  gällande. 
Den  äldre  drägten  bestod  nämligen  af 
mörkgrå  rockar  med  häktor,  bredbrättade 
hattar,  skor  med  höga  klackar,  röda 
strumpor  och  det  hvita  klädet  formadt 
som  mössa  till  hufvudbonad  åt  qvin- 
norna.  För  folkundervisningens  befräm- 
jande finnas  tre  ambulatoriska  småskolor 
och  två  fasta  folkskolor,  af  hvilka  sednare 
den  ena,  som  förestås  af  prestman,  är 
stiftad  af  socknens  patronus,  framlidne 
exc.  grefve  E.  It.  Adelsvärd  medelst  af 
Kongl.  Maj:t  stadfästad  donation  af  5,000 
rdr  samt  ett  skolhus;  2  tid  jord  äro 
skänkta  till  plauteringsland  och  bostad 
för  läraren  af  socknens  aflidne  patronus 
general-majoren  grefve  J.  E.  Hamilton. 
Barnen,  som  undervisas  i  dessa  skolor, 
utgöra  för  närvarande  122  gossar  och 
106  flickor  samt  i  småskolorna  89  barn, 
som  handledas  af  3  oexaminerade  lärare 
till  hvilkas  aflönande  staten  bidrager 
med   122  rdr  rmt. 

Skärstads  socken  utgör  ett  pastorat 
af  första  klassen  i  Wista  kontrakt  med 
pastor  och  komminister,  hvilka  tillsättas 
på  kallelse  af  egaren  af  Lyckas  säteri, 
hvilkens  patronrätt  är  utsträckt  äfven 
till  kyrkobetjeningen.  I  kronoräkenska- 
perna för  år  1572  är  anmärkt,  att  Ha- 
katorp ligger  till  Skärsteda,  men  för 
året  1575  att  Hakarp  är  ett  gäld  för 
sig.  Pastorsbostället.  Skärstads  prestgård, 
1%  mtl,  är  beläget  invid  kyrkan  på 
sluttningen    af    östra    bergåsen    med   en 


Skärstad. 


Skärstad. 


209 


den  naturskönaste  utsigt  öfver  Landsjön 
ända  till  höjderna  pä  vestra  sidan  om 
Wettern.  Komministerbostället  Berghem, 
kronogård  af  !/2  mtl,  beläget  ej  långt 
ifrån  kyrkan,  har  utsigt  öfver  samma 
sjö  med  Wista  kulle  i  fonden.  I  socknen 
befintliga  herresäten  äro  Lyckas  säteri 
med    Drettinge,    7\4    mtl,    och    underl. 

4  mtl  godshemman  samt  Säby  2 
mtl,  som  jemte  det  sistnämnda  är  be- 
läget vid  Landsjön. 

Skärstad  skrefs  Scherstad,  då  Torkel 
Knutsson  år  1296  befallte  Scherstade  et 
Ymstade  parochtas  inhabitantibus  att  före- 
taga, enl.  Kongl.  Maj:ts  derom  utfärdade 
bref,  delning  af  en  skog  mellan  socknarna 
och  erkedjeknen  Sune  i  Linköping.  Skär- 
stads kyrka  nybyggdes  1819.  Inskriften 
öfver  stora  kyrkodörren  upplyser,  att 
byggnadsarbetet  verkställts,  då  Carl  XIV 
var  konung,  Esaias  Tegnér  biskop  öfver 
Wexiö  stift,  Lars  "VVadell  kyrkoherde  och 
Johan  Hall  komminister  i  Skärstads  för- 
samling. Kyrkans  längd  utgör  155  fot, 
bredden  57  fot.  Tornet,  bygdt  tillsam- 
mans med  kyrkan  af  sten,  är  100  fot 
högt.  Altaret  prydes  af  ett  förgyldt 
kors  med  törnekrona  och  mantel  samt 
en  större  sjuarmad  ljusstake,  skänkt  af 
kontraktsprosten,  doktor  J.M.Almqvist; 
midt  öfver  mellersta  gången  hänga  5 
större  ljuskronor  af  malm;  predikstolen 
är  rundformig  och  förgyld;  orgelverket 
innehåller  16  stämmor;  i  tornet  finnes 
ett  slagur,  som  utvisar  tiden  åt  fyra  håll, 
samt  4  st.  ringklockor;  å  den  största 
finns  anbragt  ett  slags  hieroglyfer, 
bestående  af  3  sammansatta  kors,  2 
cirklar,  en  med  4,  en  med  6  radier.  — 
Af  kyrkoherdar  vilja  vi  nämna:  den  först 
kände,  Laurentius  Broderus,  som  tog 
tionde  i  Skärstad  och  sin  annex  Hakarp 
1557;  Nils  Siggeson  Aurelius  eller  Sig- 
nonius  1653,  t  1679;  Magnus  Oxelgren, 
som  blef  pastor  här  1729  och  innehade 
denna  befattning  i  21  år.  För  ungdo- 
men var  han  en  bland  de  skickligaste 
lärare,  se  Biogr.  Lexikon.  Magn.  Aurell 
1783,  f  1803,  hvars  son  Georg  Magnus 
blef  expeditionschef  i  justitise-departem., 
död  1845  och  erhöll  ett  ärofullt  minne. 
Kaplancr  näranas  från  medio  af  1600-talet. 
—  Utom  de  förutnämnda  hafva  följande 
donationer  kommit  församlingen  tillgodo, 
nämligen    med.    doktor    Kjellmans    900 

vi. 


rdr  till  socknens  fattigkassa,  hvaraf  en 
del  af  räntan  är  anslagen  till  böcker  åt 
nattvardsungdomen;  doktorinnan  Ecker- 
mans,  utgörande  8  t:r  spannmål  från 
Oninge  Lagmansgård  i  Linköpings  län, 
af  hvilka  4  t:r  för  framtiden  tillfalla 
fattiga  prestenkor  i  Wexiö  stift  och  4 
tunnor  socknens  fattiga;  general-majoren 
grefve  J.  E.  Hamiltons,  utgörande  750 
rdr  till  en  arbetsinrättning,  hvilka  nu 
med  donationsgifvarens  bifall  få  användas 
till  andra  allmännyttiga  ändamål;  bond- 
enkan  Maria  Persdotters  i  Flettingeskatteg. 
166  rdr  67  öre  till  bibelns  spridande 
inom  församlingen;  hemmansegaren  Jo- 
hannes Persons  100  rdr  till  socknens  fat- 
tige samt  fröken  v.  Gröningers  300  rdr 
till  Skärstads  södra  folkskola.  Bland 
fornlernningar  i  socknen  märkes  en  in- 
skrift på  spetsen  af  Wista  kulle,  belägen 
å  Bosgårds  bys  egor  nära  Wetterns 
strand;  den  skall  på  grefve  Per  Brahes 
befallning  hafva  blifvit  inhuggen  å  en 
mindre  kupolformad  upphöjning  i  berget 
och  innehåller:  »Petrus  Brahe  Com. 
in  Wisingsborg  S.  R.  Drotzetus  1671»; 
strax  nedanför  finnes  på  en  planafsats 
en  rectangelformig  källa,  3  fot  lång, 
l3/4  fot  djup  och  bred,  i  sjelfva  bergs- 
hällen. 

Ora  denna  kulle  finnas  många  sägner, 
ibland  andra  den,  att  uti  kullen  bott  en 
jätte  och  ett  troll  samt  en  drake,  som 
vaktade  en  stor  skatt,  och  att  någon 
skall  hafva  sett  ett  guldbord,  på  hvilket 
en  svart  hund  legat.  På  kullen  stodo 
fordom  3  väldiga  ekar,  hvilka  tillkommit 
på  det  sätt,  att  en  i  Bankeryds  socken 
eftersatt  tjuf  från  så  kallade  Tjufudden 
simmat  öfver  Wettern  till  Wista  kulle; 
och  som  han  före  flykten  födt  sig  med 
ekållon,  hade  han  under  simningen  3 
sådana  i  munnen,  dem  han,  uppkommen 
på  kullen,  der  han  på  Tjufudden  kunde 
se  sina  häpna  förföljare,  glad  öfver  sin 
frihet  här  planterade,  och  från  hvilka  de 
tre  ekarne  uppväxt.  På  Berghems  prest- 
gårds  egor  finnas  tre  ättekullar,  som  äro 
helt  låga  och  26  fot  i  tvärlinie  samt 
bestå  af  jord  och  sten.  Vid  torpet  Svän- 
gen å  Lyckas  egor  märkas  tecken  efter 
en  eller  två  ättekullar;  några  derorakring 
befintliga  ekar  gifva  anledning  förmoda, 
att  dessa  äro  qvarlefvor  af  en  här  for- 
dom  belägen  helig  lund.  På  den   vackra 

27 


210 


Skärstad. 


Sköfde. 


höjd,  hvarest  kyrkan  är  byggd,  anses 
Skirstaden,  der  man  gjorde  sig- skär  (ren), 
varit  belägen.  Vester  om  Hultarp  på 
Siringe  egor  finnes  en  springkälla  på  en 
liten  kulle,  som  fått  namnet  Wipekullen. 

—  Folksägnen  är,  att  här  fordom  stått 
en  kyrka,  som  genom  någon  naturhän- 
delse sjunkit,  och  i  hvars  ställe  källan 
uppsprungit.  A  Eude  egor  står  en  om- 
kring 6  fot  hög  sten  af  röd  färg,  som 
anses  blifvit  rest  ^  år  1771  af  dåvarande 
egaren  till  Lyckas,  kammarherren  lleuter- 
crona,  till  minne  af  Gustaf  IILs,  såsom 
kronprins,  år  1770  den  12  Nov.  besök 
i  en  bondstuga,  hvarest  han  smakade 
på  bondens  tarfliga  middagsmåltid.  A 
stenen  finnes  följande  inskrift: 

»Gustaf,  kronprins  af  Sverige,  åtföljd  af  prins 
Fredrik  Adolf,  beledsagad  af  folkets  välsignelse, 
reste  genom  denna  ort  till  utrikes  land  år  1770 
den  \2  Nov.,  då  Rude  hemman  inom  sin  hydda 
öfver  middagsstunden  egde  rikets  dyrbaraste  skatt, 
Sveriges  gladaste  hopp.  Lyckliga  bonde,  här  såg 
du  Gustaf  uedstiga  till  din  ringhet,  taga  del  i 
din  enfald,  omfatta  dig  med  en  beskyddares  nåd, 
med  en  väns  kärlek,  lika  stor  under  ditt  låga 
tak,  som  på  sina  förfäders  thron,  dit  försynen 
kallade  honom  3  månader  efter  denna  dagen. 
Svenska  allmogen  var  glad  att  vörda  en  mild 
konung,  att  älska  en  huld  fader  uti  Gustaf  III.» 

Till  åminnelse  är  denna  sten  rest  af 
K.  E.  R.  Invid  landsvägen  midt  för 
Strand  står  en  milsten  från  Carl  XLs 
eller  Carl  XILs  tid.  På  Lönneberget  å 
Hulsingstorps  egor  finnes  en  brådstört- 
ning  mot  liäflingesjön  af  omkring  190 
fots  höjd,  hvilken  säges  fordom  varit  en 
ättestupa.  —  För  trafikens  underlättande 
är  mycket  tillgjordt  under  de  3:ne  sed- 
naste  åren  medelst  omläggning  af  all- 
männa landsvägen  emellan  Lyckas  och 
Grenna  samt  häradsvägen  genom  sock- 
nens östra  del.  Genom  dessa  med  be- 
tydlig kostnad  verkställda  anläggningar 
hafva  ej  blott  svårbefarna  backar  und- 
vikits, utan  jcmväl  allmänna  landsvägens 
längd   minskats  med  omkr.   6,000  alnar. 

—  Utom  förutnämnda  tvänne  större  herre- 
säten ocli  ecklesiastika  boställen  finnas 
af  militiae-hemmanen  3/4  in  ti  Gestra,  5/s 
mtl  Gissebo,  3/4  mtl  Hultarp,  ]/i  Kax- 
hohneh,  ?/4  Krakar p,  Vg  Mårtenstorp, 
3/8  mtl  Ringsberg  och  Skålabo,  78  nvtl 
Staffanstorp,  3/4  mtl  Stickelösa  och  */•, 
mtl  Strand.  1/2  mtl  Wettersmålen  är 
skolinspektorsboställe.  —  Af  byar  märkas 
3 V*  fr»  Siringe,  som   1250  gafs  af  Erik 


XLs  gemål,  drottning  Katharina,  till 
systern  B.  Siringi;  Wieselgren  förmodar 
namnet  Serenius  vara  taget  af  denna  by; 
stamfadern  för  slägten,  Peter  Siren,  var 
skogvaktare  i  socknen  och  bodde  på 
skatte-hemmanet  Algutstorp.  —  Adress: 
Jönköping. 

Skärsta.  Ett  mtl  skatte  uti  Edebo 
socken,  Frösåkers  härad  och  Stockholms 
län,  omkring  3V2  m^  från  Norrtelge; 
här  hålles  två  gånger  om  året  marknad, 
der  fiskvaror  utbytas  mot  spannmål  och 
andra  landtmannavaror.  Vid  Skärsta  finnes 
ock  lastplats  för  Schebo  bruk.  Hemmanet, 
som  taxerades  1862  till  25,000  rdr,  hade 
5  egare. 

Skästa  (i  1825  års  jordebok),  Skjästa, 
Skiesta  (i  äldre  jordeböcker),  två  mtl 
skatte  uti  Lillhärad  socken  af  Tuhundra 
härad  och  Westerås  län,  synes  vara  köpt 
från  kronan  på  1630-talet  af  Lars  Grubbe; 
gården  såldes  år  1863  af  possessionaten 
Homeijer  till  en  kassör  Olsson  och  in- 
spektören Björk  för  en  summa  af  118,000 
rdr  riksmynt,  inberäknadt  för  inventarier. 
Hemmanens  räntor  ha  varit  förpantade 
af  rustmästaren  Magnus  Wessing  enligt 
kongl.  kollegii  bref  af  d.  26  Aug.  1703 
emot  försträckta  medel  till  Kongl.  Maj:t 
och  kronan,  indrogos  1730  till  krigs- 
förrådskassan;  men  från  och  med  1767 
äro  de  åter  Kongl.  Maj:t  behållna.  Hem- 
manen äro  roterade  under  JYi  117  och 
119   af  Strömsholms  kompani. 

Skästra,  Östra  och  Westra;  äfven 
skrifves  Skärstrand.  Byar  uti  Jerfsö 
socken  af  Södra  Helsinglands  fögderi  och 
Gefleborgs  län  på  166  öres].  22  pgl., 
med  c:a  360  inbyggare  och  38  åboer; 
här  hålles  årligen  marknad. 

Sköfde.  Urgammal  uppstad,  belägen 
öster  om  Billingen,  34  mil  från  Stock- 
holm och  4V4  mil  från  Mariestad,  for- 
dom kallad  Schödve,  Sködvi,  Schedvi, 
var  sannolikt,  såsom  man  finner  af  staf- 
velsen  »vi»,  i  hedentiden  en  helgedom 
och  blef  likaledes  under  katholicis- 
mens  tidhvarf  namnkunnig  genom  ett 
qvinligt  helgon,  hvars  talrikt  besökta 
helgedom  blef  en  hufvudanledning  till 
den  lilla  stadens  uppblomstrande.  Detta 
Sköfdes  helgon,  den  af  påfve  Alexander 
III  år  1164  kanoniserade  Heliga  Helena, 
berättas  hafva  i  lifstiden    varit  ett  frun- 


Sköfde. 


Sköfile. 


211 


timmer  af  hög  ätt,  som,  svärraoder  till 
en  hård  och  grym  man,  hvilken  af  sitt 
förorättade' husfolk  blef  ihjälslagen,  skall 
bafva  blifvit  beskylld  för  att  hafva  upp- 
viglat folket  till  gerningen  och  efter 
återkomsten  frän  en  pilgrimsfärd  till  det 
heliga  landet  mördad  af  magens  hätska 
slägtingar.  Detta  skall  hafva  skett  år 
11*10,  och  Sveriges  första  erkebiskop 
Stephanus  utverkade  Helenas,  eller  Elins, 
upptagande  bland  helgonen.  Hennes  ben 
skrinlades  1164,  hennes  messa  hölls  den 
31  Juli,  —  hvilken  dag  ännu  i  vår 
almanach  heter  Helena, —  och  helgonet 
dyrkades  länge  som  icke  blott  Wester- 
götlands,  utan  hela  Sveriges  skydds- 
patronessa,  tilldess  hon  i  denna  egen- 
ingdes  af  den  Hel.  Birgitta, 
hvilken  med  Helge  konung  Erik  delade 
äran  af  att  vara  Sveriges  förebedjare 
inför  Guds  thron. 

minne  af  den  Heliga  Elin  af 
Sköfde  finnes  ännu  i  en  efter  henne  upp- 
nämnd källa,  som  skall  hafva  uppsprungit 
på  det  ställe,  der  hon  led  martyrdöden. 
Ofver  denna  källa,  belägen  l/8  mil  från 
staden,  fanns  fordom  ett  kapell,  hvars 
sista  lemningar  nedrefvos  år  1759;  sjelfva 
källan,  igenfylld  på  befallning  af  erke- 
biskop Abraham  af  Ångermanland,  har 
imellertid,  den  myndige  prelatens  åtgärd 
till  trots,  äter  sökt  sig  fram  i  dagen 
och  innehåller  ett,  om  icke  heligt,  dock 
klart  och   läskande  vatten. 

Stadens  kyrka,  invigd  åt  S:ta  Helena 
och  möjligen  till  en  del  uppbyggd  af 
henne,  bibehåller  likaledes  ännu  i  dag 
hennes  namn.  Hennes  helgonskrin,  som 
,  i  ett  Bärskildt  hvalf,  förstördes  äfven 
ärkebiskop  Abraham  (1596),  som  lät 
nedgrafva  benen;  sjelfva  grafhvalfvet  för- 
.  eldsvåda  1759.  Under 
katholska  tiden  var  kyrkan  rik  på  både 
jordiigods  och  tomter  samt  hus  i  staden; 
hon  tillbyggdes  och  försågs  med  tom  år 
1700,  nedbrändes  af  Danskarne  1566; 
blef  återställd  och  nedbrann  åter  1759, 
men  återuppfördes  1769  och  tillbyggdes. 
Under  hertig  Johans  af  Östergötland  tid 
var  Mag.  Sylvester  Phrygius,  kyrkoherde 
i  Sköfde,  superintendent  öfver  de  härader 
af  Westergötland,  som  tillhörde  hertig- 
dömet;  men  när  detsamma  återföll  till 
kronan,  blef  Thrygius  superintendent  i 
det    nyanlagda    Göteborg.     Det    fordom 


stora  pastoratet,  som  bestod  af  Sköfde 
stads-  och  landsförsamling  med  Ryd, 
Suntetorp,  Sventorp,  Forsby,  Hagelberg, 
Kyrketorp  och  "Wåmb,  är  sedan  1856 
deladt  i  två,  Sköfde  och  Sventorp. 

Afven  den  Hel.  Brigitta  hade,  lika- 
som den  Hel.  Elin,  i  Sköfde  ett  kapell, 
hvilket  dock  aldrig  lär  hafva  varit  full- 
komligt färdigt,  alldenstund,  som  det 
berättas,  »alla  byggnadsmaterialier  till 
kapellet,  som  framskaffades  om  dagen, 
under  natten  åter  bortfördes  af  osynliga 
handen).  Byn  Käpplunda,  en  förvrängning 
af  Kapellunda,  bibehåller  ännu  minnet 
deraf. 

Af  S:ta  Helenas  gille  återstår  blott 
sigillet  med  o  inskrift:  »S.  Convivii  S. 
Elene  in   Sködve.» 

Sköfde  led  mycket  af  Danskarne  un- 
der krigen  1566  och  1611,  afbrann 
nästan  fullkomligt  1768  och  hade  redan 
1611  varit  nära  att  bli  förvandlad  till 
en  by,  ehuru  hertig  Johan  af  Östergöt- 
land sedan  ändrade  tankar  och  beviljade 
staden  åtskilliga  förmåner  och  privilegier. 
Efter  1759  års  brand  blef  staden  mer 
reguliert  uppbyggd  och  innehåller  nu  66 
bebyggda  och   11   obebyggda  tomter. 

Staden  eger  ännu  i  behåll  privilegier 
af  Gustaf  I,  hertig  Magnus  af  Östergöt- 
land, Johan  III  och  hertig  Johan.  Afven 
Carl  XLs  förmyndare  och  denne  konung 
sjelf  hafva  gifvit  donationer  åt  Sköfde. 

Sköfde  stad,  som  lefver  af  handel 
och  jordbruk  (dess  jordrymd  utgör  1,478 
tid  =  2  mtl),  har  en  2:klassig  pedagogi, 
en  folkskola  och  en  af  lagmannen  W. 
llichert  samt  kapiten  C.  G.  Hammar- 
hjelra  doterad  folkskola,  ett  fattighus 
med  arbetsinrättning,  jernvägsstation  med 
vackert  hotell  i  närheten  m.  m.  Staden 
tillhör  5:te  klassen,  hade  den  31  Dec. 
1863:  1,565  invånare,  var  taxerad  till 
ett  värde  af  1,177,877  rdr  och  erlade  i 
bevillning  år  1863  en  summa  af  2,535 
rdr  rrat. 

Sköfde  landsförsamling,  belägen  om- 
kring staden  Sköfde,  omgifves  i  öster  af 
Forssby,  i  söder  af  Kyrketorp,  i  vester 
af  Wåmb,  i  norr  af  Säters  socken.  —  en 
liten  del  i  n.  o.  gräusar  till  Frödsved,  — 
samt  omfattar  med  f.  d.  llyds  socken 
en  areal  af  0,824  qv.mil  land.  Marken 
är,    utom    några    hemman,    som   äro  be- 


212 


Sköfde. 


Sköfde. 


lägna  på  berget  Billingen,  temligen  jämn; 
stora  mossar  finnas  inom  socknen,  hvaraf 
Blängs  mosse  intager  en  betydligare 
rymd.  Rådande  jordmånen  på  och  i 
trakten  af  nämnda  berg  är  sand  och 
på  den  öfriga  delen  lera.  De  flesta 
hemmanen  hafva  tillräcklig  skog.  All 
fast  egendom  var  i  1863  års  bevillning 
taxerad  till  734,100  rdr  rmt,  hvaraf 
39,100  rdr  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet. I  bevillning  efter  II  och  III 
art.  erlades  355  rdr  rmt.  Årligen  hålles 
i  socknen  en  s.  k.  remonteringsmarknad 
eller  hästmarknad.  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  714  och  1863  af 
närmare  1,270  personer  på  293  hushåll, 
innefattar  24}|  mtl,  hvaraf  11}^  mtl 
skatte,  6J|  krono,  6  frälse.  Nära  intill 
staden  är  en  helsobrunn,  kallad  Mörke 
hälla,  innehållande  lindrigt  mineralvatten. 
Ar  1814  uppfördes  här  prydliga  bygg- 
nader af  ett  bolag,  som  äfven  förskönade 
stället  med  promenadplatser. 

Stadens  kyrka  begagnas  af  socken- 
boerna. —  Enligt  kongl.  bref  af  den  4 
April  1856  skall  Sköfde  pastorat  delas 
i  tvänne  regala  gäll,  af  hvilka  det  ena, 
Sköfde  pastorat,  kommer  att  utgöras  af 
Sköfde  stad  och  socken,  Ryds,  Wårfru- 
hems,  Kyrketorps  och  Hagelbergs  sock- 
nar samt  de  vester  om  ån  Ösan  i  Forssby 
socken  belägna  hemmanen  Ohm,  Bjärby, 
Amuntorp  och  L:a  Bisatorp,  utgörande 
tillsammans  67g  mtl,  och  det  andra  med 
namn  af  Sventorps  pastorat,  att  bestå 
af  Sventorps,  Suntetorps  och  Forssby 
socknar  med  undantag  af  nämnda  6l/s 
mtl,  som  i  ecklesiastikt  hänseende  komma 
att  tillhöra  Sköfde  pastorat. 

Åtskilliga  fornminnen  har  socknen; 
ett  kapell  skall  fordom  funnits  vid  hem- 
manet Källegården,  kalladt  S:ta  Elins, 
inom  hvars  murar  var  en  ryktbar  källa, 
se  art.  S:ta  Elins  källa;  ett  annat  kapell 
har  legat  1/16  mil  norr  om  staden,  hvar- 
efter  ännu  skall  synas  ett  stenrör  vid 
Käpplunda.  Det  var  helgadt  S:ta  Brita. 
Byn  skall  af  detsamma  erhållit  namnet 
Capellunda,  sedan  förvandladt  till  Käpp- 
lunda. Uti  en  backe  ned  mot  byn 
Horssåhs  har  man  för  80  år  sedan  trott 
sig  finna  guldmalm.  Ar  1813  fann  man 
s.  k.  älfstenar  på  hemmanet  L:a  Etsa, 
V2  mtl  skatte.  Sägnen  förmäler,  att  en 
konung  Ulf,  som  under  en  lång  regering 


varit  älskad  och  vördad,  skall  vara  be- 
grafven  i  en  silfverkista,  och  utvisas  ännu 
hans  graf  uti  en  backig  trakt  i  Hafstena 
bys  ängar,  som  är  beväxt  med  ek,  och 
kallas  stället  häraf  Ulfeke. 

Af  byar,  gårdar  och  verk  märkas: 
lj|  mantal  skatte,  V4  frälse  Käpplunda, 
V32  mtl  Åsbotorp,  socknens  största  egen- 
dom, kallad  Marieberg,  uti  en  naturskön 
trakt  intill  Billingen,  1/3  mil  från  Sköfde 
stad  och  jernvägsstation,  med  586  tids 
areal,  deraf  210  tid  åker,  70  tid  äng, 
till  egendomen  hörer  bränn eri;  taxerings- 
värdet 80,000  rdr  rmt.  —  1  mtl  frälse 
Hasslum  är  en  välbyggd  gård.  —  2XI2 
mtl  krono  Hafstena  äro  indragna  militiae- 
boställen,  belägna  på  kronoparken  Bil- 
lingen, V2  mtl  i  samma  by  är  länsmans- 
boställe; V*  mtl Käpplunda,  3 7 \Törnestorp 
indragna  militiae-boställen;  det  sednare 
är  1857  anslaget  till  kronofogde-boställe  i 
utbyte  mot  Stenstorp  i  Stenstorps  socken. 
V4  mtl  Stora  Åsbotorp  militiae-boställe. 
På  Gudmundtorps,  Segerstorps,  Görgebro, 
Källegårds  och  Horssås  egor  finnas  mjöl- 
qvarnar.  Gårdarne  inom  f.  d.  Ryds 
socken,  som  utgjorde  socknens  norra  del, 
finnas  upptagna  under  artikeln  Ryds 
socken. 

Sköfde.  Socken  uti  Ahle  härad  af 
Elfsborgs  län,  belägen  4]/4  mil  från  Gö- 
teborg, öster  om  Göta  elf,  gränsande  i 
norr  till  Tunge  och  Upphärad,  i  öster 
till  Hålanda,  i  söder  till  S:t  Pehrs  soc- 
ken, omfattar  en  areal  af  0,577  qv.mil, 
hvaraf  0,032  äro  vatten.  Jordmånen  är 
nästan  öfver  allt  sandaktig;  ymnig  skog 
växer  här.  Wanderyds-vattnet  är  beläget 
på  nordöstra  gränsen. 

Socknen,  som  år  1805  beboddes  af 
1,402  och  1863  af  omkring  1,880  in- 
byggare på  450  hushåll,  innefattar  32:V4 
mtl,  hvaraf  24%  mtl  skatte,  3V4  mtl 
krono,  5Vg  frälse,  taxerade  till  787,100 
rdr,  verk  och  lägenheter  till  15,500  rdr. 
Bevillningsafgiften  efter  II  och  III  art. 
var  267  rdr.  —  Kyrkan,  byggd  af  grå- 
sten och  reparerad  1756,  är  belägen  */s 
mil  från  Skepplandas,  hvartill  denna 
socken  hittills  varit  annex;  den  kommer 
nu,  enligt  kongl.  förordnande  af  d.  19 
Juni  1863,  att  utgöra  jemte  andra  an- 
nexet Hålanda  ett  eget  pastorat  inom 
Göteborgs  stift,  benämndt  Sköfde,  och 
kommer  nuvarande   enkesätet,  1  mantal 


Sköfde. 


Skölilinge. 


213 


fde  stora,  att  blifva  kyrkoherdeboställe 
i  detta  pastorat.  Båda  korarainistraturerna 
koraraa  att  oförändrade  bibehållas.  I 
socknens  fasta  folkskola  undervisades  år 
1862:  104  barn  af  en  examinerad  lärare, 
medan  170  erhöllo  undervisning  hemma. 

Största  egendomen,  som  eges  af  en- 
skild person  utgöres  af  V4  skatte  Rör- 
kärr  och  Vj  skatte  Larseryr;  1  mtl 
krono  Näset  eges  af  Göteborgs  hospital; 
1  mtl  Sköfde  preststora  innehafves  af 
stiftets  byggnadskassa.  —  \4  fr.  Hult, 
3/4  fr.  Kalfhult,  frälse-räntan  af  1  mantal 
egas  af  Ostads  barnhus.  —  1  mtl  Dåte 
gården  är  ett  indraget  militiae-boställe. 
Såg    och    qvarnar    finnas    på    Guntorps, 

tungas,  Skilltorps,  Boda  och  Ska/vans 
egor.  —  Adress:  Göteborg  och  Katt- 
le  berg. 

Sköfde.  Annex-sockeu  till  Allgus- 
torps  pastorat,  är  belägen  uti  Kullings 
härad  af  Elfsborgs  län,  2V4  mil  från 
Alingsås,  omgifven  i  norr  af  Härened, 
i  öster  af  Tumbergs  och  Allgustorps,  i 
söder  af  Siene  och  i  vester  af  Fullestads 
socknar;  omfattar  0,251  qvadratmil  land. 
Marken  är  i  allmänhet  jemnare  än  i 
moderförsamlingen,  dock  mycket  bergig. 
Rådande  jordmånen  är  sand  och  sand- 
raylla,  blott  på  några  ställen  finnes  lera 
och  lermylla.  Ängen  är  tämligen  gif- 
vande,  på  skog  är  brist.  Socknen,  som 
år  1805  beboddes  af  696  och  1863  af 
öfver  830  inbyggare  på  179  hushåll, 
innefattar  83  4  mtl  skatte,  7  frälse,  tax. 
till  382,800  rdr,  och  verk  samt  lägen- 
heter,  tax.   till    18,600  rdr  rmt. 

Kyrkan,  belägen  3/-  mil  från  moder- 
församlingens, är  sammanbyggd  med  Tura- 
borgs  och  tillbyggd  år  1828.  Socknens 
fornminnen  bestå  af  lemuingar  efter  ett 
gammalt  tempel  nära  kyrkan,  och  på 
Sköfde  hed  träffas  bautastenar  och  miu-  - 
dre  grifthögar,  i  hvilka  man  funnit  spor- 
rar och   afbrutna  spjut. 

Genom  socknens  södra  del  går  Vestra 
stambanan  med  station  vid  Wårgårda. 
—  Största  gården  utgöres  af  ,3/4  frälse, 
5/8  skatte    Hoberg    samt    l/4  frälse   Deg- 

,  med  Hjultorps  qvarn  för  2  par 
stenar.  I  jordeboken  föres  V4  rntl  af 
Magra  socken  uti  Bjerke  härad  till  denna 
socken.  Af  byar  finnas  Klofnasten,  Rens- 
vist, Fröttorp  och  Sölvetorp.  —  Adress: 
Alingsås,  Wårgårda. 


Sköldstad  (allmännast),  Schölstad  (i 
1825  års  jordebok).  Ett  mantal  frälse- 
säteri uti  YVikingstads  socken,  Walkebo 
härad  och  Linköpings  län,  är  beläget 
1/16  mil  n.  v.  från  kyrkan,  h varifrån 
räknas  1 l/8  mil  till  staden  Linköping. 
—  Gården,  väl  byggd,  uppgifves  af 
Djurberg  år  1818  haft  svagt  höbol,  litet 
mulbete  och  otillräcklig  skog.  Taxerings- 
värdet år  1863  var  58,000  rdr,  inbe- 
räknadt  13,000  rdr  för  2-.ne  utjordar. 
Först  kände  egare  är  Jöns  Bosson  Bjugg, 
som  blef,  »för  det  han  ifrån  ungdomen 
beflitat  sig  om  dygd  och  ära  och  sig  så 
skickat,  att  han  blifvit  en  flitelig  dyg- 
denes  discipel,  hvadan  han  ock  en  rund 
tid  varit  brukad  i  krouans  åtskilliga 
tjänster  och  vigtiga  förrättningar»,  adlad 
1648  med  namnet  Lilljestjerna.  Sednare 
egare  hafva  tillhört  slägterna  Danckwardt, 
Strömsköld  och  von  Lingen. 

Sköldinge.  Modersocken  och  kon- 
sistorielt  pastorat  af  2:dra  klassen  i  Ny- 
köpings län  och  Oppunda  härad,  ligger 
mellan  Lerbo  i  söder  och  sydvest,  Wads- 
bro  i  sydost,  Flen  och  Mällösa  i  öster 
och  nordost,  Flöda  och  Stora  Malm  i 
nordvest,  norr,  vester  och  söder  samt 
upptager  0,679  qvadratmil  land  och  0,083 
vatten.  Socknons  större  östra  del  håller 
i  längd  1  mil  från  norr  till  söder  med 
en  bredd  af  l/2  till  3/4  mil;  men  på 
bredaste  stället  i  söder  utskjuter  mot 
vester  en  tämligen  smal  spets  af  öfver 
V2  mils  längd.  Östra  delen  omvexlar 
med  slätter,  sidlända  ängar,  kullar  och 
sjöar,  och  först  vid  östra  gränsen  vid- 
tager bergländig  mark  omkring  sjön 
Waldemaren  och  de  deri  från  öster  ut- 
mynnande små  bäckarna,  samt  intill 
Harpsundssjön,  hvilka  bägge  sjöar  till- 
höra den  i  sjön  Långhalsen  utfallande 
Hellefors-åns  månggreniga  vattendrag  och 
bägge  sträcka  sig  utom  socknens  gräns. 
Sköldinge  å  faller  in  i  Elfstasjön,  som 
tillhör  Waldemarens  system.  Vid  södra 
gränsen  är  småkullig  och  sank  skogs- 
mark utmed  Spelbysjön  och  dennas  af- 
lopp  till  Lerbo,  och  likaledes  vesterut 
vid  Malmsjön  samt  dennas  utlopp  åt 
sydost  till  Lerbo  och  Stora  Malm.  Rå- 
dande jordmånen  är  mer  eller  mindre 
god  lera;  hufvudnäringarne  äro  åkerbruk, 
något  ängs-  och  skogsbruk,  fiske  o.  s.  v. 
Ur    Skalunda     och     Wilhelmina    grufvor 


214 


Skölfveue. 


Skölfrene. 


brötos  år  1863:  52,000  centner  jern- 
raalra.  Socknen  består  af  54V2  form. 
hemman,  hvaraf  233/8  skatte,  4  krono, 
27  V8  frälse,  och  tax.  till  1,433,600  rdr 
rmt.  Befolkningen,  som  1810  uppgick 
till  1,266,  1830  till  1,537  och  1850  till 
1,667,  utgjorde  1863  ett  antal  af  1,931 
personer.  Socknen  har  en  roteskola  på 
tre  stationer,  sockenbibliothek  samt  skarp- 
skytteförening, bildad  hufvudsakligen  ge- 
nom komminister  O.  W.  Hoffstedts  nit.  — 
Sköldunge  in  praep.  Nicopensi  förekommer 
omkring  1314  och  oftare;  en  kyrkoherde 
är  känd  från  1313,  ka  planer  från  1627. 
Kyrkan,  af  sten  och  utan  torn,  är  gam- 
mal, men  småningom  tillbyggd  och  har 
en  pelarrad  samt  ett  tornförsedt  graf- 
chor  för  Håbonäs  gård  med  minnesvård 
öfver  häradsh.  Jakob  Fleming  (f  1687) 
och  hans  hustrur.  I  samma  chor  livilar 
äfven  presid.  frih.  C.  H.  Wachtmeister; 
i  kyrkan  är  kyrkoherden  G.  Wallman 
begrafven.  Af  fornlemningar  nämnas  run- 
stenar på  flera  ställen,  och  på  Walde- 
marsön,  i  sydöstra  delen  af  sjön  Walde- 
maren  eller  Wameln  vid  Hålbonäs,  tror 
man  sig  hafva  platsen  för  en  forntida 
borg.  —  Bland  gårdar  märkas  Årsta, 
Hålbonäs,  på  en  udde  i  Wameln,  Skalunda, 
m.  fl.  Prestgård  är  ett  mantal  krono 
Eneby  vid  kyrkan.  —  Fyrö,  ett  militiae- 
boställe.  —  Inom  socknen  fanns  fordom 
ett  af  drottning  Christina  privilegieradt 
jernbruk,  Skyllinge,  bestående  af  en 
masugn,  hvilket  1659  tillhörde  J.  Dittmar, 
derpå  H.  Pripp  samt  Ehrensten,  men 
hvilket  synes  hafva  blifvit  nedlagdt  kort 
efter  det  dess  privilegier  stadfästes  år 
1678.  Den  till  detsamma  hörande  skogs- 
parken blef  1692  tilldömd  en  gård  i 
Walla,  der  nu  jernvägsstation  finnes; 
i  Ramsta  är  gästgifveri.  —  Flesta  gårdar 
och  lägenheter  i  trakten  af  kyrkan  till- 
hörde år  1484  S:t  Annas  praebende 
i  Strengnäs.  —  Adress:  Nyköping. 

Skölfvene,  (Skjölfvened  i  1825  års 
jordebok).  Eegalt pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Ahs  kontrakt  af  Skara  stift, 
utgöres  af  Skölfvene,  modersocken,  samt 
annexerna  Hof,  Säm  och  Kjellunga  med 
49l/16  mantal,  bebodda  1860  af  öfver 
1,770  personer. 

Skjölfveneds  och  Sams  socknar,  be- 
lägna 4  mil  n.  n.  o.  från  Borås,  3  mil 
från    Falköping,    5V2    mil    från    Skara, 


höra  i  administrativt  och  kameralt  hän- 
seende till  Elfsborgs  län,  Kullings  fögderi 
och  Gäseneds  härad,  i  judicielt  och  berg- 
statistiskt  höra  de  till  Ahs,  Gäseneds 
och  Wedens  häraders  domsaga  och  Små- 
lands bergmästaredöme;  gränsa  i  vester 
till  Kjellunga,  Hudeneds,  Björke  och 
Hofs  socknar,  i  norr  till  Mjeldrunga 
socken,  i  n.  o.  till  Eriksbergs  socken, 
i  öster  till  Ahlboga  socken  och  i  söder 
till  Sämsjön.     Arealen  utgör  i 

Skölfvened: 
tomter  och  gårdsplatser        14  tid   20  k. 

åker 286    »       4   » 

äng 1,089    »     26   » 

betesmark 408    »       8   » 

skog  och  utmark      .      .  2,117    »       8   » 

S:7""379J6  tunnl.  2  kappl. 
eller  21,929  qv.ref  95  stänger 
hvaraf  70l/2  tid  mossar,  —  30  kpl.  sjöar. 
Arealen  i  Sams  socken  är  2,416  tunnl. 
2  kappl.  eller  13,529  qv.ref  95  stänger, 
hvaraf  861  tid  inegor,  8  tid,  24  kpl. 
mossar.  När  till  dessa  areal-summor 
lägges  en  yta  af  Sams  socken,  uppgående 
till  357  tunnl.,  11  kappl.  samt  större 
delen  af  hemmanet  Sibbarps  egor  i 
Kjellunga  socken,  helt  och  hållet  belägna 
inom  Skölfveneds  socken,  befinnes  båda 
socknarnes  areal  utgöra  38,850  qvadrat- 
refvar  88  stänger,  eller  6,937  tunnland 
21  kappl.  —  Socknarne  utgöra  ett  högt, 
jemnt  slättland,  till  högsta  grad  sten- 
bundet  samt  med  obetydliga  dalsänknin- 
gar, som  har  ingen  egentlig  bergsträckning 
och  ligger  mellan  skogs-  och  slättbygd; 
löfskog  växer  i  inegorna  samt  något 
barrskog  vid  sydöstra  gränsen,  å  säte- 
riet Sämsholms  egor.  Ett  mindre  vatten- 
drag genomskär  socknarna  från  Sämsjön, 
går  i  hufvudsaklig  rigtning  åt  norr  till 
närheten  af  Kjellunga  kyrka,  derifrån  i 
vestlig  rigtning  och  förenar  sig  i  Hudeneds 
socken  med  ån  Nossan. 

Från  Skölfveneds  kyrkas  tornaltan 
har  man  en  obegränsad  utsigt  till  Alle- 
och  Mösseberg  vid  Fahlköpings  stad  och 
Hunneberg  vid  Wenersborg;  äfven  trakten 
omkring  Sämsjön  med  sina  af  löfskogar 
be  växta  stränder,  vikar  och  öar,  erbjuder 
täcka  utsigter  af  landskapet. 

Jordmånen  består  af  sandmylla  på 
sand  och  mjälabotten,  i  gamla  åkerjorden 
mer  och  mindre  mättad  med  mylla,  som 
bildat    sig    under    tidens    längd    genom 


Skölfreneil. 


Skolfwncd. 


215 


påförda  gödningsämnen  af  vegetabiliska 
och  animaliska  ämnen,  i  maderna  och 
kärren  af  dymvila,  stundom  på  en  mager 
med  sandblandad  lerrimma  fast  grundad 
botten,  under  vexlande  djup,  öfverallt 
odlingsbar. 

Källor  finnas  i  mängd,  som  gifva  friskt 
vatten;  men  af  mineral  är  ingen  känd. 

llutVudnäriugen  är  jordbruk,  som, 
ehuru  svagt  det  än  är,  tillhopa  med 
kreatursafvel  och  något  biskötsel  kan 
anses  fylla  de  små  lefnadsbehofven,  tillika 
med  de  dryga  skattebidragen  af  alla 
slag.  Utsädet,  som  år  1818  appgafa 
till  640  t-.r.  uppgifvea  1857  till  1,294 
kub. fot  bafra,  434  kub. fot  blandsäd,  224 
k ul). fot  korn,  191  bub.fot  råg,  samt  843 
kub. fot  potates. 

Ängen  består  dels  af  stenbunden, 
tufvig  och  mager  hårdvall  och  dels  af 
sänka  starrvallsmader,  som  gifva  c:a  ett 
a  två  sma  lass  pä  tunnl.  Betesmarken 
är  mycket  mager,  bestående  endast  af 
ljunghedar,  genomskurna  af  smärre  gräs- 
sidder.  Skogen,  bestående  af  furu  och 
gran  endast  på  Sämsholms  säteri  och 
tor  detta  hemman  tillräcklig,  måste  för 
alla  de  andra  köpas  från  närbelägua 
Odhs  pastorat  till  byggnadsvirke  och 
husens  underhåll;  nödiga  husbehofvet  af 
bränsle  och  bränntorf  förses  af  löfskogen 
i  mossarna.  Något  fiske  idkas.  Fisk- 
i  i  Sämsjön:  gädda,  aborre, 
mört  och  isynnerhet  al  af  ovanlig  storlek, 

inde  till  och  med  12  ä  14  U,  samt 
kräftor  i   mängd.      Allmogen  sysselsätter 

ttVen  något  med  väfuad  af  vadmal, 
till  livars  fargning  dan  skall  begagna  ett 
ämne,    hemtadt  ur  Svartesjö,   som  deraf 

aam o.  Den  färg,  som  det  ger,  upp- 
ildrig  förlora  sig.  —  I  Skölfve- 
ned  v;ir  folkmängden  är  1805:  284  och 
ver  460  personer  pä  107  hushåll; 
i  Säm  var  folkmängden  år  1805:  159 
och  1863  e:a  180  personer.  I  förstn. 
socken  bodde  1857:  45  sjelfegande bönder, 
8  brukande  bönder,  7  soldater,  19  jordtor- 
pare,  2o  backstugusittare  och  inhysesbjon, 
tillsammans  101  hushåll.  I  den  sistn. 
bodde  s.  år  4  sjelfegande  bönder,  9 
brukande  bönder, 4  soldater,  9  jordtorpare, 
7  backstugusittare  och  inhyseshjon,  till- 
sammans 33  hushåll.  —  Folket  beskrif- 
vcs  såsom  till  lynnet  godmodigt,  men 
nitgot  tungsint,    laglydigt    och    fridsamt, 


lefver  högst  torftigt  och  har  inskränkta 
behof  i  kläder  och  boningar.  —  Skölfve- 
neds  socken  innehåller  133/16  form.  mtl, 
hvaraf  l3/4  mtl  frälse,  10l/4  skatte,  13/16 
krono;  tax.-värdet  1863  var  139,000  rdr. 
Sams  socken  innehåller  83/8  förmedlade 
mtl,  deraf  frälse-säterier  utgöra  1,  allmänt 
frälse  7,  skatte  3/8  mtl.  —  Skjölfveneds 
kyrka,  med  Sams  sammanbyggd  år  1843, 
är  uppförd  af  sten,  efter  nyare  tidens 
enkla  byggnadssätt,  med  spetsigt  torn. 
Kyrkans  längd  med  choret  är  88  fot, 
bredd  37  fot  och  höjd  till  takfästet  20 
fot.  Kyrkan  har  trenne  klockor.  Sams 
gamla  kyrka,  hvarefter  murarne  ännu 
qvarstå  med  bristfälligt  tak,  begagnas 
till  foderlada.  .  Inom  Skölfveneds  socken 
finnes  en  fast  skola,  som  på  vissa  tider 
är  ambulatorisk  inom  annexerna;  år  1862 
undervisades  här  65  barn  af  en  exa- 
minerad lärare,  under  det  att  135  under- 
visades i  hemmet.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  150  qv.-alnars  ytvidd. 
Hela  fattigvårdsafgiften  anses  uppgå  till 
15  rdr  rmt  årligen  af  hvarje  mantal. 

Några  anmärkningsvärdare  minnes- 
märken från  forntiden  äro  endast  rå- 
märkena Lunnerör  och  As  k  e  rör ,  som 
utgöra  betydligt  stora  stenkummel. 

Inom  socknen  finnas  3'/2  rusthåll  och  () 
knekthåll,  deraf  rusthålleu  äro  inroterade  vid 
Elfsborgs  kompani  af  Westgöta  regimente  och 
knekthållen  vid  Gäseneds  kompani  af  Elfsborgs 
regimente.  Rotarnes  storlek  är  olika,  från  1  */ft 
till  2  oförmedlade  mtl.  De  med  ordin,  roteringen 
förenade  utgifter  utgöra  omkring  38  rdr  rmt  på 
mantalet,  utom  hästvacansen  för  rustliållen,  upp- 
gående till  95  rdr  62  öre,  och  rusttjenstbevill- 
uingen  af  frälsehemmanen,  som  varierar  mellan 
5  rdr  93  öre  och  7  rdr  27  öre  rmt  på  helt  mil. 
För  Sams  socken  uppgick  samma  kostnad  till 
28i)  rdr  58  öre.  —  Rusthåll  finnas  ej  inom 
sistn.  socken;  men  hemmanen  äro  inroterade  vid 
Gäseneds  kompani  af  Elfsborgs  regimente.  An- 
talet af  soldater  inom  socknen  är  4.  Rotarnes 
storlek  från  1 x /^  till  2  oförmedlade  mtl.  De 
med  ordinarie  roteringen  förenade  afgifter  utgöra 
omkring  38  rdr  rmt  på  mantalet,  utom  rust- 
tjenstbevillningen  af  fr. -hemmanen,  som  varierar 
mellan  3  rdr  40  öre  och  5  rdr  50  öre  rmt  på 
helt  mantal.  Kostnaden  för  vägunderhållniugen 
anses  ärligen  uppgå  till  7  rdr  50  öre  rmt  på 
hvarje  mtl.  Sirömrensning  finnes  inom  häradet 
och  utgöres  genom  ett  dagsverke  på  hvarje  matlag 
efter  pålysning. 

Ting  hållas  vid  Ljungs  gäslgifvaregård  i 
Grude  socken,  belägen  x  i  mil  från  Skölfveneds 
sockengräns. 

Gårdar,   byar  och   verk:  hvaraf 

i   Skölfveveds  socken  areal  iuegor 

Skölfvened  Klockareg.  V4  sk.   \ZV/2  tid  29  tid 


216 


Sköuaback. 


Skonbergn. 


areal 


hvaraf 


inegor 
Skölfvened  Munlcag.  1 /2  mtl  rusth.  136  tid,  48  tid 

Dito  Prestg.  3/4  »  krono  261  »  1 19  » 
Sötestorp,  13  åboer  2l/2  »  »  689  »  199  »> 
Bjelkared   4     »        1  »    frälse  286    »  124  » 

Qvarnar    finnas    å    Bjelkareds    och   Wimle  egor, 
med  tillsammans  4  par  stenar, 
i  Sams  socken:      säteriet  Sämsholm,  se  den  art. 

areal  inegor 

Sverkilstorp,   1    mtl   frälse   182  tid  27  k.    66  tid 
Säm,  2     »       »         425    »  152  » 


Wimle, 


3/«   »     skatte  163  » 


39  » 


Qvarnar  finnas  vid  Wimle  och  Sverkilstorp;  vid 
sistnämnda  ställe  äfven  såg.  —  Q,varnarne  i  båda 
socknarna  inbringa  årl.  i  tullmäld  384  kub. fot 
och   3   kannor.  —  Adress:   Boras. 

Skönabäck.  Ett  mantal  frälse-säteri 
uti  Slimminge  socken  af  Wemmenhögs 
härad  och  Malmöhus  län,  med  vacker 
belägenhet  vid  en  liten  sjö,  2'/o  m^ 
från  Ystad,  är  först  omkring  år  1812 
bebygdt  utaf  fordna  hemmanet  J\i  1 
Kleggeröd  af  den  på  sin  tid  såsom  stor 
ekonom  och  patriot  allmänt  kända  landt- 
rådet  Cornelius  Sjökrona,  inom  hvars 
slägts  ego  det  förblifvit  en  längre  tid, 
tills  det  genom  köp  öfvergått  till  kongl. 
danska  jägmästaren  G.  Smith.  Arealen 
är  1,448  tid,  deraf  160  tid  skog  af  bok 
och  ek,  15  tid  plantering  af  gran,  furu 
och  lärkträd  samt  50  tid  torfmossar. 
Till  gården  höra  6  arbetshemman  och 
9  torplägenheter,  mejeri  med  70  kor. 
schäferi  med  1,000  får  af  merinosrace, 
ångbränneri,  en  vattenmjölqvarn,  oljepress, 
tegelbruk  samt  tröskverk  med  flera  andra 
inrättningar,  som  drifvas  med  vatten. 
Hela  egendomens  taxeringsvärde  år  1862 
var  340,600  rdr  rmt,  hvaraf  206,700 
rdr  för  sjelfva  hufvudgården.  —  Man- 
byggnaden består  af  ett  tvåvånings  sten- 
hus, utbyggnaderna  äro  äfvenledes  af  sten 
och  stora;  ett  vackert  springvatten  finnes 
utför  boningshuset,  som  omgifves  af  be- 
tydliga trädgårdsanläggningar  om  5  tunn- 
lands rymd. 

Skönabäck.  Ett  skatte-hemman  af 
3/4  mtl  uti  Mjellby  socken  af  Listers 
härad  och  Carlskrona  län,  är  uppkalladt 
af  dess  sköna  belägenhet  vid  en  bäck 
nära  sjöstranden.  Af  Sjöborg  uppgifves 
hemmanet  varit  på  1760-talet  bebygdt 
med  ett  vackert  2-vånings  trähus  samt 
haft  god  trädgård,  vattenqvarn  och  fisk- 
läge, der  lax  och  ål  erhölls.  Egare  var 
kapitenen  E.  L.  Rosentvist. 

På    denna   gård   skall  fordom  blifvit 


förvaradt  ett  med  runinskrift  försedt 
dryckeshorn,  som  finnes  aftaget  hos 
Mytzell,  sid.  34;isednare  tider  har  det 
förvarats  hos  prosten  Lanaerus  i  Ifvetofta. 
Inskriptionens  innehåll  är  ett  vedermäle 
på  den  gamla  ridderliga  tapperheten,  upp- 
lifvad  af  kärlek. 

Skönberga,  äfven  kallad  Skinberga, 
en  socken,  belägen  uti  Hammarkinds 
härad  af  Linköpings  län,  V4  mil  från 
Söderköpings  stad  vid  Göta  kanal,  mellan 
Drothem  i  n.,  v.  och  v.  s.  v.,  Ringarum  i 
söder,  Mogata  i  o.  n.  o.  och  Täby  i 
norr  samt  upptagande  0,447  qv.-mil,  hvaraf 
0,002  äro  vatten.  Storån  utgör  socknens 
nordliga  gräns,  alltifrån  Söderköpings 
nejd,  3/8  mil  intill  Slätbakens  innersta 
hörn  i  Tvärån  bildar  åter  gräns  mot 
Mogata  nästan  alltifrån  sin  utgång  ur 
Strålången  i  Ringarum  och  intill  V4  mil 
från  Slätbaken,  men  går  derpå  l/2  m^ 
snedt  igenom  socknen  och  utfaller  mot 
Storån  invid  gränsen  af  Drothem.  Mellan 
några  åsar,  gående  från  Wiggeby  till 
Mogata,  äro  i  socknens  norra  del  slätter 
med  kullar;  i  den  södra  taga  berg  och 
skogsmark  öfverhanden.  Egentlig  slätt 
finnes  blott  ned  mot  Söderköpings  stad; 
norra  trakterna  hafva  i  allmänhet  god 
och  gifvande  jordmån  af  lera  och  mylla, 
söderut  råder  sämre  sandmylla.  Till- 
gången på  äng,  bete  och  skog  är  i 
allmänhet  ej  stor.  Hufvudnäringen  är 
åkerbruk  med  boskapsskötsel  och  bränvins- 
bränning;  h vartill  komma  förtjenster  på 
staden  och  dess  helsobrunn  samt  på 
kanalfarande.  Vid  åarna  finnas  åtskilliga 
qvarnverk.  Bland  de  nyaste  större  träd- 
gårdsanläggningarna inom  länet  förtjenar 
nämnas  den  vid  prestgården  inom  samma 
socken,  bestående  af  1,000  fruktträd, 
utom  en  park  af  200  bokar,  144  lärk- 
träd och    570    andra  träd   af  olika  slag. 

Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
1,154  och  1863  af  nära  1,350  (1,375 
år  1862  enl.  pastors  uppgift)  inbyggare 
på  319  hushåll,  innefattar  343/4  mänt., 
hvaraf  173/8  skatte,  l7/g  krono,  15l/2 
frälse;  all  fast  egendom  var  i  1863  års 
bevillning  åsätt  ett  värde  af  1,335,222 
rdr  rmt,  hvaraf  53,122  rdr  för  annan 
än  jordbruksfastighet.  Bevillningsafgiften 
efter  II  och  III  art.  var  698  rdr  rmt. 
Enligt  mtlslängden  finnas  inom  socknen 
6  man  af  indelta  arméen. 


Sköndal. 


Skönncbol. 


217 


Socknen  har  1463  och  sednare  haft 
egen  kyrkoherde,  men  är  frän  1639 
annex  till  Söderköpings  stadsförsamling. 
Kyrkan,  af  sten,  är  gammal,  men  med 
tillbyggnader  från  flera  olika  tider;  i 
choret  äro  bland  andra  begrafna  r.  r. 
Johan  Axelsson  Bjelke,  fader  till  Johan 
IILs  andra  gemål. 

Socknen  har  både  fast  och  ambula- 
torisk  folkskola,  der  en  examinerad  och 
en  oexaminerad  lärare  bestrida  under- 
visningen ;  antalet  af  inom  skolåldern 
varande  barn  uppgick  1862  till  221, 
deraf  dock  de  flesta  erhöllo  undervisning 
i  hemmet.  Fornlerauingar  utgöras  af 
högar  nära  kyrkan  och  vid  Ljunga,  der 
häradets  fordna  tingställe  skall  varit; 
traditionen  omtalar  en  offerlund  och  en 
offerkälla.  Öster  om  Ljunga  by  i  den 
s.  k.  Hästhagen  tinnes  en  begrafningsplats. 
På  Ljunga  egor  öppnade  sig  på 
1760-talet  en  stark  vattenådra  utur  jorden, 
som  förser  de  närliggande  gårdarne  med 
ymnigt  och  välsmakande  vatten. 

Vid  slutet  af  katholska  tiden  hörde  43/8  mtl 
till  kyrkliga  stiftelser,  I3  8  mtl  till  kloster,  af 
samtliga  43'/2  mtl  enligt  1700  års  jordebok; 
på  1 600-talet  egdes  största  delen  af  adel.  —  Af 
gårdar,  byar  och  liemman  märkas:  Wiggeby, 
Bolltorp  med  Liljestad  och  Skälboö,  beskrifna  på 
sina  »tallen.  —  1  '  4  mtl  sk.,  V4  fr.  Fullerstad  med 
qvaru,  såg,  såpfabrik.  Nya  Stroqvarn,  1 1  /g  mtl 
ruath.  Braberga  med  stor  ladugård  hafva  fordom  lydt 
under  Stegeborg.  —  ~Vs  m'l  skatte  Husby  har 
egen  art.,  det  eges  nu  af  f.  d.  riksdagsmannen 
N.  F.  Andersson;  J  mtl  frälse  i  samma  by  eges 
af  enkefru  Lagberg,  ö/s  mtl  är  kronolänsmans- 
boställe.  —  Bresätter,  Målen  och.  Öö,  tills.  ^3/4 
mtl  lyda  jemte  Hälla  qvarn  för  ett  par  stenar 
under  Hnseby  säteri  i  Mogata  socken.  —  Prest- 

>'»,  1  mtl  med  betydlig  trädgård;  V4  mtl 
-stud,  komministers-boställe.  —  Fröberga, 
1  fralse-skattt,  gästgifvaregård.  Hemman,  som 
lyda  under  Bolltorp  och  ej  upptagna  vid  den 
urt.,  äro  Kulla  och  Gala,  Djupgraf,  Bahlstorp, 
Rada,  Tomtsätter,  St.  Ståltorp,  tills.  3  mantal. 
Bl  Fenvid  i  Bragaberg  satt  häradsting  år  1410. 
—  Adress:  Söderköping. 

Sköndal.  Ett  mantal  frälse-säteri  uti 
Brännkyrka  socken  af  Svartlösa  härad 
och  Stockholms  län,  beläget  vid  sjön 
Drefviken,  V2  mil  utom  Skans  tull  i 
Stockholm,  är  bebygdt  med  ett  oljemåladt 
trähus  med  9  rum  samt  flygelbyggnad 
med  4  rum,  omgifna  af  stor  trädgärd 
med  en  myckenhet  fruktträd,  park  och 
lummiga  alléer  gränsande  intill  sjön.  Till 
gården  hörer  tillräcklig  skog  för  alla 
dess  behof,  rådande  jordmån  är  ler-  och 
svartmylla.   —  Kända   egare   äro   Grön- 

VI. 


hagen  1686,  Hildebrand  1772,  från  1825 
häradshöfding  Stridbäck.  Ar  1863  var 
det  styckadt  i  två  delar,  hvaraf  den  ena 
på  3/4  mantal  taxerades  till  42,500  rdr, 
den  andra  på  1/4  mantal  taxerades  till 
24,100  rdr.  —  Här  skall  konung  Fredrik  I 
ofta  anställt  jagtpartier. 

Skönstavik.  Ett  frälse-säteri  af  % 
mtl,  uti  Brännkyrka  socken  af  Svartlösa 
härad  och  Stockholms  län;  tax. -värdet 
1863  var  30,000  rdr  rmt. 

Skönnarbo.  Bruks-  och  landtegen- 
domar  uti  Tjällmo  socken,  Finsponga- 
läns  härad  af  Linköpings  län,  äro  belägna 
vid  en  liten  insjö,  1  mil  från  kyrkan, 
som  ligger  4T/g  mil  från  Skenninge, 
45/8  mil  från  Linköping;  den  förra  be- 
står af  ett  stångjernsbruk  med  1  härd, 
1  hammare,  290  shU  privil.  smide,  samt 
stålugn;  den  sednare  består  af  1  mänt. 
skatte  Skönnarbo  med  underl.  l5/8  mtl 
frälse,  ll/2  mtl  skatte,  samt  2:ne  bräd- 
sågar.  Gårdstomten,  enligt  Tuneld,  med 
otroligt  arbete  planerad,  har  ett  2-vånings- 
hus  med  4  flyglar,  omgifna  af  trädgård 
och  park.  —  Bruket  grundades  1705 
af  borgm.  Carl  Johansson,  hade  länge 
samma  egare  som  Folkström  i  Hellestad; 
en  af  egarne,  kapten  Lagersvärd,  upp- 
förde en  stångjernshammare  vid  Christine- 
fors, h varefter  båda  bruken  haft  gemen- 
samma egare,  och  tillhöra  nu  friherre 
Otto  Lagerfelt.  —  Skönnarbo  var  1863 
jemte  Christinefors  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  211,800  rdr,  hvaraf  16,800  rdr 
för  Skönnarbo  bruk.  Arbetarnes  antal 
vid  Skönnarbo,  Christinefors,  Folkström 
och  Lämneå  bruk  uppgafs  1850  till  41. 

Skönnebol,  (Skjönnebol  i  1825  års 
jordebok),  Sjönnebol  (allmännast).  Ett 
mantal  frälse-säteri  uti  Ny  socken  af  Näs 
härad  och  Carlstads  län,  utgör  med  l3/8 
mtl  frälse-säteri,  25,8  mtl  frälse,  Vg  ratl 
skatte,  ett  gods,  tax.  1863  till  254,480 
rdr  rmt.  —  Arealen  är  1,000  tid  åker 
samt  5,000  tid  hag-  och  skogsmark.  — 
Förste  kände  egaren  till  hufvudgården 
»Sjönnebol,  1  mantal,  var  på  1680-talet 
ryttm.  Brynto  Bengtsson  Papegoja,  gift 
med  Anna  Stark,  derefter  egdes  gärden 
af  häradshöfding  Ekstedt ,  hvars  son, 
öfverste-löjtn.  Erik  Gustaf  Ekstedt,  adlad 
von  Eckstedt,  förvärfvade  genom  arbete 
och  klok  beräkning  de  återstående  4l/8 
mtl  samt    Sjönnebol    och    Hammar,    det 

28 


218 


Skönnerud. 


Skörtinge. 


sednare  i  Bv  socken,    till    fideikommiss- 

v     o 

egendomar.  Ar  1822  öfvergick  Skönne- 
bol  genom  arf  till  slägten  Lilljehöök  och 
innehafves  nu  af  fideikommiss-stiftarens 
dotters  sonson,  underlöjtn.  Malc.  Julius 
Lilljehöök.  —  Under  sista  tiotalet  har 
egendomen  undergått  betydlig  förbättring 
dels  genom  nybyggnader,  dels  genom 
betydliga  summors  nedläggande  på  åker- 
jorden, och  läget,  som  är  väl  flackt,  har 
gjorts  särdeles  behagligt  genom  alléer 
och    en    trädgårdsanläggning   om    8  tid. 

Skönnerud,  Skjönerud  (efter  jorde- 
boken). Sågverk  uti  Jernskogs  socken 
af  Nordmarks  härad  och  Carlstads  län, 
är  anlagdt  vid  s.  k.  Köla-elfven  år  1825 
af  dåvarande  bruks-förvaltaren  Didrik 
Bergman,  men  har  sedermera  blifvit  be- 
tydligt utvidgadt  och  förbättradt  samt 
består  för  närvarande  af  2:ne  finbladiga 
9ågramar  med  centrums-såg,  jemte  spån- 
ugn,  samt  tullmjölqvarn  med  två  par 
stenar,  och  ett  par  fin  sikt,  afkastande 
C:a  150  tunnor  i  tull.  Taxeringsvärdet 
för  både  såg  och  qvarn  var  1862:  8,000 
rdr  rmt. 

Sågverket,  saknande  egna  skogar,  och 
anlagdt  hufvudsakligen  för  timmerinköp 
från  Norge,  hvarifrån  flottled  går  direkt 
förbi  bruket,  afverkar  årligen  från  2,000 
till  3,500  tolfter  planker  och  lika  mycket 
bräder.  Tillhörande  landtegendom  är 
obetydlig,  den  utgöres  af  j^  mtl  utbrutna 
från  frälse-hemmanet  Skönerud.  När- 
varande egare  äro  brukspatron  L.  A. 
Groths  arfvingar. 

Skjörbo  (enligt  jordeboken),  Skärbo, 
(efter  A.  E.  Holmberg).  Ett  mtl  skatte 
uti  Tanums  härad  och  socken  af  Göte- 
borgs och  Bohus  län,  är  väl  bebygdt 
och  eger  en  vacker  trädgård;  utsädet 
uppgifves  1845  till  35  tunnor  i  bördig 
jordmån,  och  höskörden  till  170  lass. 
Gården  har  intill  nämnda  tid  varit  skog- 
lös, men  då  vidtogs  här  en  skogsplan- 
tering af  gårdens  egare,  kapten  Gomer 
Swahn.  Stället  eger  en  viss  märkvär- 
dighet derigenom  att  här  byggdes  det 
första  tröskverk  i  orten  1839,  äfvensom 
genom  att  hafva  tvenne  tegelbruk,  som 
anses  tillverka  det  bästa  tegel  i  Bohus 
län.  —  Hela  taxeringsvärdet  inber.  för 
%  mtl  underl.  är  25,000  rdr  rmt. 

Skörby.  Ett  mantal  frälse-säteri,  3 
mantal   rå   och   rör,  belägna  uti  Kalmar 


socken  af  Håby  härad  och  Uppsala  län, 
skola  enligt  W.  Tham  vara  sammanlagda 
och  bebyggda  af  slägterna  Stenbock  och 
Oxenstjerna,  egdes  omkring  1840  af  De 
la  Gardie,  1849  och  1862  jemte  1% 
mtl  frälse  i  samma  socken  af  frih.  Joh. 
Baner  på  Sjöö. 

Enligt  karta  af  år  1847  utgör  Skörby 
hemmans  egovidd  4,878  qv.ref,  hvaraf 
1,586  åker,  114  äng,  2,816  skogsmark, 
324  till  odling  oduglig  mark,  26  vägar, 
4  vatten. 

Skörstorp.  Annex-socken  till  Hångs- 
dala  pastorat,  är  belägen  uti  Wartofta 
härad  och  Skaraborgs  län,  1  mil  s.  o. 
från  Falköping,  3  mil  söder  från  Sköfde; 
omgifves  i  norr  af  Gerums,  i  öster  af 
Hångdala,  i  söder  af  Kjelfvened,  i  vester 
af  Slöta,  i  n.  v.  af  Mularps  socknar 
samt  innefattar  med  Gerum  en  areal 
af  0,i9o  qvadratmil  land,  fördelade  på 
20V8  mtl,  hvaraf  155/8  mtl  skatte,  4V2 
mtl  krono.  —  Marken  är  sluttande  från 
öster  till  vester;  jordmånen  sandblandad 
svartmylla.  Socknen  beboddes  år  1805 
af  268  och  1863  af  omkr.  650  personer 
på  144  hushåll.  —  Kyrkan,  belägen  3/io 
mil  från  moderkyrkan,  är  en  gammal 
rundkyrka  med  tjocka  murar,  som  likväl 
i  en  sednare  tid  (år  1666)  genom  till- 
byggnad åt  öster  till  väsendtlig  del  för- 
lorat sitt  antiqvariska  värde.  På  altar- 
ringen förekomma  åtskilliga  inskripter  af 
den  orginelle  prosten  Joh.  Fr.  Mellin. 

Största  gården  är  Orreholmen,  med 
underlydande,  upptagande  nära  hälften 
af  socknens  taxeringsvärde,  hvilket  1863 
upptogs  till  529,000  rdr  rmt.  Pastors 
tilldelningsstom,  1  mantal  krono.  —  T/4 
kro no-säteri  Bläckorna  har  hört  till  Orre- 
holms friherrskap  och  är  med  det  redu- 
ceradt  samt  lyder  under  godset.  —  Af 
byar  nämnas  Gerums  på  83/4  mtl  och 
Skörstorps  på  7l/g  mantal.  —  Adress: 
Falköping. 

Skörtinge.  Herregård,  belägen  uti 
Skärkinds  socken,  Skärkinds  härad  af 
Linköpings  län,  1%  mil  från  städerna 
Norr-  och  Söderköping  utmed  Göta 
kanal,  hvilken  till  en  del  går  genom 
egorna.  Egendomen  består  af  14  form. 
mantal  af  säteri  och  frälse  natur,  deraf 
8  mtl  brukas  under  sjelfva  hufvudgården 
Skörtinge,  som  är  ll/2  mtl  sk.-rusthåll, 
1    mtl    frälse    och    x/«>   mtl   frälse-säteri. 


Sladdoron. 


Slasala. 


219 


Af  dess  underlydande  näranas  2  ratl  fr., 
I  ratl  skatte  Fröö>  2  ratl  frälse  Wiggeby 
särat   Lundby. 

Sjelfva  hufvudgården  är  bebyggd  raed 
en  2-vånings  manbyggnad  innehållaude 
12  rum  samt  en  flygelbyggnad,  raed  6 
rum.  —  Till  gården  hörer  en  park  jemte 
en  utmärkt  vacker  och  väl  ordnad  träd- 
gård med  vinkast,  persikohus,  orangeri, 
ra.  ra.  Till  egendomen  höra  vatten- 
qvam  med  3  par  stenar  och  enbladig 
såg,  båda  nybyggda,  dock  med  endast 
tillfällig  vattendrägt  höst  och  vår.  En 
kalkugn  finnes.  —  Utsädet  har  varit  156 
tunnor  råg,  44  tunnor  hvete  och  100 
tunnor  vårsäd.  Af  odalängen  skördas  i 
goda  år  800  ä  1000  lass  hö.  Stora 
beteshagar  finnas,  äfvensom  stort  och 
ypperligt  dytag  samt  mergellager.  Vatten- 
drag flyter  genom  hela  egendomen,  och 
ängen  är  väl  belägen  för  vattenöfver- 
silning  från  kanalen.  Skogen,  bestående 
af  ek,  björk,  al,  gran  och  tall,  är  till- 
räcklig för  gårdens  alla  behof.  Vid 
egendomen,  med  underlydande  utgårdar 
och  torp  födas  för  närvarande  tillsammans 
35  hästar,  140  oxar,  255  kor,  56  ungnöt 
samt  mellan  2  och  300  får. 

Hela  godset  var  år  1862  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  518,000  rdr  rmt. 

Godsets  underhafvande  äro  välbergade 
och  arbetsamma  samt  ega,  i  händelse  af 
behof,  ett  eget  understödsmagazin  samt 
egen  sparkassa. 

En  del  af  Skörtinge  har  jemte  mycket 
annat  varit  lydande  under  Norsholms 
kungsgård,  hvarifrån  det  blifvit  köpt  af 
Petter  Spiring  Sölfverkrona  och  tillhörigt 
K.  Kurck,  hvilken  vid  reduktionen  utbytte 
det  till  kronan;  en  gård  köptes  år  1662 
af  fru  Hel.  Horn ;  en  half  gård  utbyttes 
till  kronan  af  Joh.  Reuter.  —  Skörtinge 
bebyggdes  till  säteri  af  general-löjtnant 
VVennerstedt,  död  1723;  kom  med  dennes 
dotter  till  C.  R.  von  Braun,  och  genom 
byte  till  presidenten,  frih.  C.  G.  Wenner- 
stedt,  inom  hvars  slägt  det  alltsedan 
förblifvit  och  eges  nu  af  gr.  O.  Kling- 
spor,  som  äfven  innehar  fideikommisset 
Grönlund. 

Sladderön  i  Stockholms  skärgård, 
hörer  till  Gräsö  kapellförsamling  af  Fröds- 
åkers  härad. 

Slagetorp,  ett  ratl  frälse  uti  Hultsjö 
socken  af  Westra  härad  och  Jönköpings 


län,  på  gränsen  mellan  Hultsjö  och  Stoc- 
karyds  socknar,  der  Sveriges  södra  tvär- 
rygg sammanträffar  raed  den  ås,  som 
utgör  gränsen  mellan  Kalmarsluttningen 
och  Wexiö-Blekings-sluttningen;  der  upp- 
springa också  källorna  till  Helgasjöns 
vattendrag  samt  Laga  och  Emras  åar. 
Höjden  anses  uppstiga  till  8  ä  900  fot. 
Enligt  äldre  författares  uppgifter  ligger 
på  egorna  nära  sjön  ett  Kungsberg.  — 
Vid  hemmanet  är  gästgifveri,  hvarifrån 
skjutsas  till: 


Ärset  i   s.  o l5/s 


mil 


Komstad 


n.  v.  nära  Säfsjö 
jernvägs-station,  . 
i  v.  förbi  Stocka- 
ryds  station 


IV, 

v, 

l5/, 


W vigstad 

Kråketorp 

Slagsta,  Slaksta  efter  Djurberg,  ett 
frälse-säteri  af  IV3  mtl  uti  Stockholms 
län,  Botkyrka  socken  och  Svartlösa  härad, 
beläget  nära  Mälaren,  ly2  mil  från 
Stockholm,  har  manbyggnad  med  tvenne 
flygelbyggnader,  innehållande  13  rum, 
god  frukt-  och  köksträdgård,  bränneri, 
hästqvarn  med  3  par  stenar,  tröskverk 
för  dragare,  tvenne  tegelbruk,  belägna 
vid  sjön,  der  årl.  tillverkas  c:a  160,000 
takpannor  och  470,000  murtegel,  hvar- 
till  riklig  tillgång  finnes  nära  verken  på 
egna  egor,  men  veden  köpes  från  kring- 
liggande skogssocknar.  Åkerjorden  be- 
står af  c:a  80  tunnl.,  till  största  delen 
mergelmylla,  utsädet  är  46  tunnor  säd, 
24  tunnor  potates.  —  Bland  gårdens 
onera  må  nämnas  %  u^i  extra  roterings- 
båtsman  samt  en  häst  under  krigstider, 
till  presterskap  och  läkare  erlägges  i 
penningar  c:a  262  rdr  rmt.  —  Egendomen 
var  i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde 
af  75,000  rdr  rmt.  —  Slagsta  har  varit 
doneradt  kongl.  rådet  Hans  Eriksson 
och  på  1600-talet  innehafts  af  magen 
Casper  Otto  Sperling,  sedermera  af 
Gynterfelt,  tillhörde  1772  Ehrencreutz, 
1807  r.  r.  gr.  Liljencrantz,  1825  Sterky, 
1863  herr  F.  A.  Björling. 

Slagåla  (i  jordeboken),  eller  Slagårda, 
ett  berustadt  säteri  af  2  mtl,  beläget  uti 
Lillhärads  socken  af  Tuhundra  härad 
och  Westerås  län,  men  föres  i  jordeboken 
under  Skultuna  socken,  donerades  under 
första  hälften  af  1600-talet  åt  öfverste 
Grubbe,  men  utbyttes  1662  mot  vederlag 
från  kronan  i  Elfsborgs  län;  vid  reduk- 


220 


Slaka. 


Slaka. 


tionen  1683  indrogs  det  åter  till  säteri. 
För  år  1818  uppgifves  gården,  som 
lyder  under  Skultuna  bruk,  hafva  till- 
räckligt höbol  och  ymnig  skog;  man- 
byggnaden var  utaf  trä  och  hörde  dertill 
en  trädgård. 

Slaka.  Socken  uti  Linköpings  län, 
Hanekinds  och  Walkebo  härader,  ligger 
mellan  Kärna  i  n.  v.,  S-.t  Lars  i  n.  o. 
och  öster,  Skeda  i  söder  och  sydost, 
Nykil  och  Wikingstad  i  vester,  3/4  mil 
s.  v.  från  Linköping,  3  mil  från  Skenninge 
samt  omfattar  med  1  mils  längd  och  tyg 
mils  bredd  0,286  qvadratmil  land,  hvaraf 
efter  Hahrs  stat.  tabeller  0,146  qv.-mil 
med  237/8  mtl,  deraf  105/8  skatte,  3% 
krono,  9'A,  frälse,  höra  till  Hanekinds 
härad  och  0,uo  qvadratmil  land  med 
17%  mtl,  deraf  12  mtl  skatte,  53/4  mtl 
frälse,  med  474  inbyggare,  höra  till 
Walkebo,  men  efter  Tham  höra  hit  blott 
0,io3  qvadratmil.  Gränsen  mellan  båda 
häraderna  utgöres  mestadels  af  en  liten 
å,  som  kommer  från  Skeda,  och  går  åt 
norr  till  Kärna,  der  den  gör  fall  vid 
Aby.  Öster  om  ån  är  slättland  intill  en 
styckevis  skogig  ås,  som  stiger  högst 
söder  om  kyrkan,  i  fordna  allmänningen 
Åsdymlingen;  kullar  omvexla  med  slätter 
och  sidlända  sänkningar  kring  två  grenar 
af  Tinneröbäcken,  som  kommer  i  öster 
in  från  S:t  Lars  och  Skeda.  Inom  Walkebo 
härad  är  äfven  slätt  med  omvexlande 
åkerfält  och  temligen  jemna,  här  och 
der  kulliga  skogsmarker.  Rådande  jord- 
månen är  sandblandad  lera,  närmast  kyr- 
kan består  den  af  sand.  Socknen  beboddes 
år  1810  af  1,055  och  1863  af  1,614 
personer,  hvaraf  1,073  inom  Hanekinds 
härad.  Nästan  enda  näringen  är  åker- 
bruk med  boskapsskötsel  och  bränvins- 
bränning;  äng,  bete  och  skog  nästan 
öfverallt  ringa.  På  egendomen  Haddorp 
har  länets  hushållningssällskap  inrättat 
landtbrukskola.  All  fast  egendom  var  i 
1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde  af 
1,164,460  rdr,  hvaraf  19,360  rdr  för 
annan  än  jordbruksfastighet. 

Slaka  synes  förekomma  1251  såsom 
skänkt  af  Erik  Läspes  fromma  enkedrott- 
ning  Katharina  till  Gudhems  kloster;  år 
1247  anslogs  tionden  af  socknen  till  ett 
kanonikat,  1325  namnes  den  såsom  prae- 
bende  för  kaniker  vid  domkyrkan;  från 
1545    förenades    det    af    Gustaf  I   med 


Linköpings  regala  pastorat,  hvilken  för- 
ening fortfor  till  1629,  då  Slaka  blef 
lektorspraebende  och  varit  det  alltjemt 
tills  d.  20  Mars  1858,  då  det  blef  för- 
klaradt  för  regalt  pastorat.  Kyrkan,  be- 
lägen på  en  hög  sandbacke  utmed  all- 
männa landsvägen  från  Linköping  till 
Wimmerby,  skall  vara  förbättrad  1335, 
hvälfd  1470,  utvidgad  1689,  ombyggd 
1781  med  bibehållande  af  torn  från  1746 
och  uppkallad  efter  prinsessan  Sophia 
Albertina;  har  orgelverk  från  1783,  altar- 
tafla  af  Hörberg.  Svenska  häfdatecknaren 
J.  Hadorph  är  här  begrafvan.  Af  anti- 
qvariskt  värde  namnes  ett  gammalt 
altarskåp  med  många  figurer.  Socknen 
har,  utom  vanliga  kassor,  en  Lidénsk 
donation  till  premieböcker  från  1792, 
brandstodsfö rening  från  1809  med  kassa 
och  magazin  samt  skogsallmänningskassa. 

1  socknens  fasta  skola  undervisades  år 
1862:  100  barr  af  en  examinerad  lä- 
rare, medan  83  erhöllo  undervisning 
hemma.  Till  skolan  hörer  ett  plante- 
ringsland af  3,500  qvadratalnars  ytvidd. 
Inom  socknen  finnes  skarpskyttecorps, 
som  anslutit  sig  såsom  filialafdelning  till 
Linköpings  frivilliga  skarpskytteförening; 
raidt  emot  kyrkan  står  häradets  tingshus 
med  ängar  och  träd  i  fonden.  —  Af 
fornminnen  förekomma  grafhögar  vid  kyr- 
kan och  vid  Lambohof,  två  stensättnin- 
gar  uti  Åsdymlingen.  Af  de  8  runstenar, 
som  Grau  omnämner,  lära  numer  endast 

2  vara  till  finnandes;  å  den  ena  läses: 
Anund  lät  hugga  detta  minne  efter  Hardin 
broder  sin,  en  god  dräng  och  mycket  vis. 
Man  antager,  att  det  varit  kon.  Braut 
Anund,  som  här  rest  stenen  öfver  sin 
broder  Hardins  graf  (Afz.  Sagohäfder 
I  band,  sid.  102).  Om  Åsdymlingens 
häradsjords  lösning  från  Ekegrens  arfv. 
af  kyrkan  samt  Hanekinds  häradsrätt  se 
Graus  beskrifning  af  Westmanland,  sid. 
270.  Socknen  har  äfven  ett  historiskt 
minne  från  året  1542,  då  Dackes  anhän- 
gare blefvo  slagna  vid  Haddetorp  af 
konungens  folk  under  anförande  af  Abr. 
Erikson  och  Botved  Larsson. 

Af  socknens  gårdar  hafva  under  ka- 
tholska  tiden  24  utaf  59,  enligt  1700 
års  jordebok,  hört  under  kyrko-,  prae- 
bende-  och  klosterstiftelser,  och  särskildt 
uuder  Wreta  kloster  11;  på  1600-talet 
hafva    de    flesta    tillhört   adliga    slägter, 


Slattefors. 


Slingsu. 


221 


hvaribland  Rosenstråle,  Linderoth,  La- 
gerfelt.  —  Gods  och  gårdar  i  Hanéands 
härad:  Landbohof,  se  den  art.,  socknens 
största  egendom,  tax.  till  80,000  rdr.  — 
2V2  mtl  rusth. Åsmestad,  med  bränneri,och 
lV8  mtl  skatte  Hallhöga  (hvaraf  !/8  mtl 
varit  skogvaktareboställe).  — ll/2  rusth., 
1  frälse  Aska  med  bränneri.  —  1  frälse 
Haag  med  tegelbruk  och  i/9  skatte  L:a 
Åby.  1  fr.  Slestad  lyder  under  Walla 
i  S:t  Lars  socken.  —  Boställshemman 
äro:  V4  mtl  Stora  Gählstad  militice-bost.; 
1  mtl  Mjerdevid  kaptens-boställe.  —  1 
mtl  Pr  estgården ;  3/4  L:a  Gåhlstad  kom- 
minister-boställe. Vj  ^:a  Aby  sergeant- 
boställe. —  Nybble  fattighus  i  Julita 
socken  eger  irälse-räntan  af  l/2  mtl  L-.a 
A  by.  —  Uti  WaVkebo  härad:  Utom  för- 
utnämnda Haddorp  märkas  Tollstorp,  fr.-, 
Nomiestorp,  ber.  säteri,  som  hafva  egna 
artiklar.  —  Röby,  2  mtl  skatte,  Nater- 
stad,  2  mtl  sk.,  äro  välbyggda  gårdar.  — 
*/4  fr.  Åby  testamenterades  af  fru  W.  Ham- 
marsköld till  Linköpings  gymnasium.  Hem- 
man äro  Berga,  Bröttjestad,  Karstorp  och 
Kullstad.  —  Adress:  Linköping. 

Slattefors,  ett  berustadt  säteri  af  2 
mtl  uti  Landeryds  socken  af  Bankekinds 
härad  och  Linköpings  län,  är  beläget 
vid  Stångån,  nära  kyrkan,  som  ligger  1 
mil  från  Linköping,  4  mil  från  Norr- 
köping; det  donerades  1627  jemte  Lund 
och  en  del  af  Sörby,  såsom  krono  till 
Erik  Slätte,  såldes  af  medarfvingarne  till 
Joh.  Bahr,  kallas  1683  gammal  sätes- 
gård; och  behölls  af  Bahr  vid  reduk- 
tionen mot  lösen,  har  sedermera  tillhört 
öfverste-löjtn.  Mauritz  v.  Gerdten,  såldes 
från  slägten  före  1760  till  Henrik  von 
Stockenströra,  lydde  år  1825  och  ännu 
jemte  3V4  frälse,  V4  augm.  Sörby,  2  fr. 
Lund  under  Sturefors  i  Wists  socken. 
Slattefors,  som  uppgifves  år  1818  haft 
20  t:rs  utsäde,  godt  höbol,  skog  till 
husbehof  och  nödtorftigt  mulbete,  upp- 
skattades 1863  jemte  qvarn  och  såg  till 
70,300  rdr  rmt. 

Slefringe,  etto  berustadt  säteri  af  2 
mtl,  beläget  uti  Atvids  socken  af  Ban- 
kekinds härad  och  Linköpings  län,  V4 
mil  från  kyrkan,  som  ligger  3%  mil 
från  Linköping;  anses  i  äldre  tider  varit 
kungsgård  och  derefter  tillhört  slägterna 
Hamilton,  Spens  och  llålamb,  tillföll  år 
1712  genom  gifte  kapiten  H.  J.  Keuter, 


som  år  1752  testamenterade  det  till  en 
fröken  llosenstjerna,  sedermera  gift  med 
frih.  Sigge  Sparre,  hvilken  1784  sålde 
det  till  landshöfd.  frih.  J.  Adelsvärd,  och 
har  härefter  lydt  under  det  af  honom 
stiftade  Adelsnäs'  fideikommiss.  Slefringe, 
som  uppgifves  1818  haft  20  t:rs  utsäde, 
godt  höbol,  hjelplig  skog,  försvarlig 
åbyggnad  med  vacker  hushållsträdgård, 
taxerades  år  1863  till  45,000  rdr. 

Slesviken.  Ankargrund  på  kusten  af 
Gotland,  öppen  för  ostlig  vind. 

Slimminge.  Socken,  belägen  uti  nord- 
östra hörnet  af  Wemmenhögs  härad  och 
Malmöhus  län,  lV4  mil  från  moderför- 
samlingen Efverlöf  i  Torna  härad,  2  mil 
från  Ystad,  omfattar  0,282  qv.mil  land, 
fördelade  på  322/3  mtl,  hvaraf  l3/8  mtl 
skatte,  2  mtl  krono,  293/16  mtl  frälse. 
Marken  är  ojeran;  jordmånen  består  af 
bördigare  lera,  skogslera,  något  sand- 
mylla och  äfven  stenbunden  mark.  På 
slätterna  finnes  torfjord  till  husbehof, 
men  skogarne,  som  varit  ansenliga,  äro 
i  sednare  tiden  mycket  medtagna.  All 
egendom  var  år  1864  åsätt  ett  taxerings- 
värde af  1,444,100  rdr  rmt,  hvaraf  20,500 
rdr  för  verk  och  lägenheter,  4,000  rdr 
för  4  fattig-  och  2  skolhus.  Folkmängden 
har  från  att  år  1805  vara  949,  uppgått 
1862  till  öfver  2,170  personer  på  557 
hushåll;  på  sednare  5  åren  synes  den 
dock  blifvit  minskad  med  70.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  2  fasta  folk- 
skolor af  två  examinerade  lärare;  under 
året  1862  utgjorde  skolbarnens  antal 
365,  hvaraf  dock  100  undervisades  i 
hemmet  och  33  saknade  all  undervisning. 
Till  skolan  hörer  ett  planteringsland  af 
18,666   qvadratalnars  ytvidd. 

Största  gårdar  äro  säterierna  Brädda 
eller  Brödda  och  Skönabäck  (fordom 
Kleygeröd),  hvaraf  förstnämnda  med  un- 
derlydande är  taxeradt  till  213,400  rdr 
rmt.  Under  Svaneholm  i  Skurups  socken 
lyda  4  hemman  med  l5/g  mtl. —  l/-2  m^ 
ins.  frälse  Stora  Skallstorp  jemte  V4  mtl 
Slimminge,  utgöra  största  gården,  som 
eges  af  allmoge,  den  är  taxerad  till 
20,000  rdr.  —  I  Slimminge  by  är  1  mtl 
annex  till  pastor  i  Efverlöf;  M  4,  !/„ 
mtl,  är  anslaget  till  orgelnisten  vid  Lunds 
domkyrka.  —  Adress:  Lund. 

Slingsö,  en  hamn  på  Småländska 
kusten  i  Gladhammars  socken,  uti  Gåse- 


222 


Slitohamn. 


Slågarp;  Stora. 


fjärden,  cirka  lV2  mil  sydvest  från  We- 
stervik. 

Slite-  Slitö  hamn  i  Otheras  socken 
af  Gotlands  Norra  Härads  fögderi,  3V2 
mil  från  Wisby,  på  östra  sidan  af  ön, 
hvars  största  och  bästa  hamn  den  varit, 
men  numer  nedsjunkit  till  den  andra  i 
ordningen.  Den  bildas  af  en  djup  hafs- 
vik,  med  holmar  och  skär  utanför;  in- 
loppet är  segelbart  för  24  fots  djup- 
gående fartyg  och  djupet  vid  brohufvudet 
18  fot.  Åren  1669  och  1712  hafva 
förslag  gjorts  till  anläggande  af  en  stad 
vid  Slitehamn,  men  båda  gångerna  hin- 
drats af  stridiga  intressen.  Ar  1827 
fick  den  imellertid  tillåtelse  att  in-  och 
utföra  lofgifna  varor.  Exporten  utgöres 
af  kalk  och  trävaror;  år  1860  funnos 
här  3  handlande.  Vid  denna  hamn, 
som  är  väl  byggd  och  liknar  en  köping, 
finnes  ett  nyligen  anlagdt  apothek  samt 
postexpedition,  tvänne  kalkugnar;  mark- 
uad  hålles  här  årligen  i  September.  Här 
är  äfven  lotsplats  med  4  lotsar.  På 
Enholmen  midt  i  sjelfva  inloppet  har 
fästningen  Carlsvärd  varit  anlagd.  Från 
Solbacka  har  man  en  skön  vidsträckt 
utsigt  öfver  hela  hamnen.  Der  stå  präk- 
tiga stenjättar  —  klippstycken,  som  hålla 
15  ända  till  40  fots  höjd,  eller  enligt 
Agardh  blott  9  å  10  alnar  höga.  —  På 
Slitö  föddes  den  23  Mars  1796  den  nu 
nyligen  aflidne  general-tulldirektören  J.  F. 
Fåhrseus. 

Slogsbergsfältet  i  Grangärdes  socken 
af  Kopparbergs  län,  lemnade  år  1863 
ur  6  grufvor  119,385  centner  jernmalm. 

Slommarp,  ett  hemman  af  1  mantal 
uti  Linköpings  län,  anses  som  säteri  och 
hörer  i  judicielt  hänseende  till  Högby 
socken  af  Göstrings  härad,  men  i  kyrk- 
ligt hänseende  till  Mjölby  socken  afWi- 
folhfe  härad;  gården  är  redan  beskrifven 
under  artikeln  Högby. 

Slotterberget  i  Jernboås  socken  af 
Örebro  län,  har  en  grufva,  som  år  1863 
lemnade  34,400  centner  jernmalm. 

Slottsmöllan.  Stor  klädesfabrik  och 
färgeri  för  tillverkning  af  alla  sorters 
gröfre  kläden,  dofflar  och  corderoyer  samt 
filtar,  jemte  mjölqvarn  och  tegelbruk  på 
Halmstads  stads  område  vid  Nissa-ån, 
V16  mil  från  staden.  Fabriken  nedbranu 
i  April  1861,  men  vid  strax  derefter 
hållen    bolagsstämma    med    aktie-egarne 


blef  beslutadt,  att  fabriken  skulle  åter- 
uppbyggas efter  en  ny  ritning,*)  och  är 
nu  (1864)  byggnaden  åter  uppförd. 

Tillverkningen,  som  1860  uppgafs  i 
värde  till  477,151  rdr  rmt,  utgjorde  år 
1864:  6,552  st.  532,829  fot,  uppgående 
i  värde  till  1,011,859  rdr  95  öre.  Fa- 
briken, som  sysselsätter  omkring  400 
arbetare,  eges  af  Wallbergs  fabriks  aktie- 
bolag med  hrr  J.  &  C.  W.  Wallberg  till 
disponenter. 

Siågarp,  Lilla,  Slågerup.  Socken 
uti  Skytts  härad  af  Malmöhus  län,  be- 
lägen Vg  mil  från  moderförsamlingen 
Stora  Siågarp,  hvarifrån  räknas  2  mil 
till  Malmö,  omfattar  0,044  qvadratmil, 
fördelade  på  19^7n  mtl  skatte,  3J^|J 
mtl  krono;  alltså  vida  öfverstigande  mo- 
derförsamlingens hemmantal  på  en  större 
egorymd.  Marken  är  temligen  jemn  och 
utgöres  ömsom  af  lera  och  grud.  Här 
finnes  ingen  skog,  men  torfjord  till  hus- 
behof.  All  fast  egendom  var  1862  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  1,522,100  rdr  rmt, 
hvaraf  12,000  rdr  för  verk  och  lägen- 
heter, 14,500  rdr  för  häradets  tingshus 
och  fängelse  samt  3  skolhusbyggnader. 
I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
517  rdr  rmt.  Folkmängden,  som  år 
1805  var  561,  uppgick  1862  till  nära 
1,680  personer  på  241  hushåll.  Kyrkan 
består  af  tvåqvadrätiskt  skepp  med  2:ne 
korshvalf  och  enqvadratiskt  chor  med  ett 
dylikt.  I  stället  för  en  rundel  har  en 
liten  fyrkantig  ruudbyggnad  med  tunn- 
hvalf  under  spetsbågsåldern  tillkommit. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  3  fasta 
folkskolor,  der  under  året  1862:  176 
barn  erhöllo  undervisning  af  tre  examine- 
rade lärare.  Till  skolan  hörer  ett  plan- 
teringsland af  2,333  qv.alnars  ytvidd. 
—  I  socknen,  som  innefattar  byarne 
Annarp,  Haglösa,  Klörup,  Lilla  Siågarp 
och  Willie,  märkas  ryttmästare-bostället 
3V2  mtl  Haglösa;  —  gården  %\  mtl 
skatte  i  M  1  och  8  Willie,  med  väder- 
qvarn,  taxerad  till  51,000  rdr  rmt.  — 
Adress:  Malmö. 

Siågarp,  Stora.     Socken   uti    Skytts 
härad  af  Malmöhus  län,  omgifven  i  vester 


')  Enligt  uppgift  i  tidningen,  efter  s.  k.  parterr- 
system, då  byggnaden  skulle  blifva  helt  låg, 
men  omfattande  dess  större  yta:  128  alnar» 
långsida  åt  Nissa-ån,  med  något  öfver  80  alnar» 
bredd, 


Sliidene. 


Släp. 


223 


af  Fuglie  socken,  i  öster  af  Lilla  Slågarp, 
omfattar  0,007  qvadratmil,  hvaraf  0,002 
äro  sjöar,  fördelade  på  6^  mtl  skatte, 
IJj  mtl  krono.  Marken  är  jemn,  rå- 
dande jordmanen  lera.  Ingen  skog  växer 
här,  men  i  dess  ställe  hafva  några  hem- 
man nödig  torfjord.  All  fast  egendom 
var  år  1862  åsätt  ett  taxeringsvärde  af 
521,700  rdr  rmt,  hvaraf  3,000  rdr  för 
verk  och  lägenheter.  Bevillningsafgiften 
efter  II  och  III  art.  var  s.  år  233  rdr. 
Folkmängden,  som  år  1805  var  289, 
uppgifves  för  1862  till  nära  300  på  62 
hushåll.  Socknen  utgör  med  Lilla  Slågarp 
till  annex,  ett  regalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Skytts  kontrakt  af 
Lunds  stift.  Båda  socknarnes  kyrkor, 
som  troligen  äro  de  två  närmast  hvar- 
andra  belägna  landskyrkor  i  riket,  visa 
tydligen  genom  deras  läge  på  två  små, 
dock  tämligen  höga  kullar,  att  de  hafva 
varit  beräknade  till  försvarsplatser.  Dessa 
kyrkors  ringmurar  omgifva  kullens  öfra 
kanter  och  framstå  å  den  omgifvande 
slätten,  såsom  två  uråldriga  fästen.  I 
kyrkan  finnes  en  bägarlik  dopfunt,  hvars 
skål,  som  är  rund,  prydes  kring  öfra  ; 
kanten  med  15  rundbågar.  I  socknen 
finnes  1  fast  folkskola,  der  en  examinerad 
lärare  år  18G2  undervisade  38  barn. 
Till  skolan  hör  ett  planteringsland  af 
3,000  qvadratalnars  ytvidd. 

Af  gårdar  uti  socknens  enda  by  må 
nämnas  1  mtl  prestgård,  Vg  mtl  Kloc- 
kartbol  —  Ml,  14,  15,  \\  mtl,  med 
väderqvarn,  tax.  till  46,100  rdr  rmt.  — 
Ternemåsa  utjord,  tax.  till  4,000  rdr, 
eges  af  Mellan-Grefvie  kyrka.  —  Adress: 
Malmö. 

Slädene.  Annex-socken  till  Levene 
(Lefverne)  pastorat,  är  belägen  uti  Kål- 
lands härad  af  Skaraborgs  län,  2V4  mil 
s.  v.  från  Linköping,  samt  omgifven  i 
vester  af  Salem,  i  öster  af  Hjerpås,  i 
söder  af  Levene  socknar;  arealen  upp- 
gifves af  Hahr  till  0,242  qv.mil  land, 
dock  är  okändt  om  deruti  inberäknas 
den  del,  som  i  jordeboken  föres  hit  af 
Levene  socken  och  innefattar  9V4  mtl; 
hela  socknens  hemmantal  är  163/4  mtl, 
hvaraf  10V4  skatte,  5  krono,  V/2  frälse. 
Socknen  eger  både  vidsträckta  fält  af 
berg,  backar  och  mossar,  samt  ä.\'ven 
slät  och  jemn  mark,  med  obehindradt 
vattenaflopp.     Jordmånen    består  af  lera 


och  lermylla;  en  stor  sträcka  har  en 
saltartad  jordmån,  hvilken  visar  liksom 
en  rimfrost  på  marken,  då  vackert  väder 
följer  på  ett  föregående  regn.  Försöken, 
som  i  smått  blifvit  gjorda,  att  deraf  koka 
salt,  hafva  någorlunda  lyckats.  Skog 
växer  till  husbehof.  Utsädet  beräknades 
1818  till  30  t:r  på  mantalet;  på  de 
flesta  ställen  är  höbolet  svagt.  Socknen 
beboddes  år  1850  af  306,  och  1863  af 
875  inbyggare.  Roteringsskyldiga  hem- 
man underhålla  7  man  af  indelta  arméeu; 
All  fast  egendom  var  i  1863  års  bevill- 
ving  åsätt  ett  värde  af  553,380  rdr.  — 
Kyrkan,  belägen  på  en  kulle,  3'5  mil 
från  moderförsamlingens,  säges  vara  upp- 
timrad i  Wärmland  i  medlet  af  17:de 
seklet;  efter  Topografiska  corpsens  karta 
synes  socknen  numer  vara  utan  kyrka. 
Marknad  hålles  årligen  i  April  och  Ok- 
tober i  denna  socken. 

Af  gårdar  märkes  öfverste-bostället 
Slädened,  4  mtl  krono-säteri,  med  Smed- 
tofta,  1  mtl  krono-säteri,  h vilka  upptaga 
socknens  halfva  taxeringsvärde;  gården 
uppgifves  af  Djurberg  år  1818  hafva 
stor  och  prydlig  manbyggnad  af  sten, 
med  ansenlig  och  vacker  trädgård.  Vid- 
sträckt skog  växer  på  egorna.  Af  byar 
må  nämnas  5  mtl  Smedtofta;  23/4  sk., 
ll2  fr.  Skar;  Tyslerwl  —Adress:  Hå- 
kantorp. 

Släp.  Annex-socken  till  Walda  pa- 
tronela  pastorat,  är  belägen  uti  Fjäre 
härad  af  Halmstads  län,  1  mil  n.  v.  från 
Kongsbacka,  2 !/2  mil  söder  från  Göte- 
borg, vid  hafvet,  omfattar  0,339  qv.mil 
land,  fördelade  på  477/]2  mtl,  (137/12 
skatte,  2V2  krono,  3lV2  frälse),  bebodda 
1862  af  öfver  1,500  personer.  Under 
perioden  1855 — 60  har  folkmängden 
minskats  med  c:a  30  personer.  En  stor 
dal  går  på  längden  tvärt  igenom  sock- 
nen och  trenne  mindre  dalar  gå  genom 
socknens  bredd  ner  mot  hafvet.  Dessa 
intaga  V4  af  socknens  egorymd,  de  åter- 
stående 3/4  upptagas  af  mindre  höga 
berg,  af  betesmarker,  kärr  och  mossar. 
På  båda  sidor  om  vägen  mellan  Göte- 
borg och  Kongsbacka,  som  går  genom 
den  stora  dalen,  ligga  vid  foten  af  berg- 
raderna väl  bebyggda  byar  och  hemman, 
till  större  delen  beskuggade  af  löfträd. 
Endast  tvänne  små  insjöar  finnas,  Knip- 
8j'Ön  och  Rubosjön,  samt  obetydliga  vatten- 


224 


Släp. 


Släp. 


drag,  hvaribland  Ysling-ån  blef  upprensad 
1856.  Socknens  jordmån  anses  för  den 
bördigaste  i  Halland,  och  består  till  det 
mesta  af  god  mergellera  samt  lerblandad 
sandmylla.  Utom  åkerbruket,  som  är 
hufvudnäring,  idkas  här  ett  indrägtigt 
fiske,  äfven  sjöfart.  En  stor  del  hem- 
mansegare  äro  coopverdie-skeppare  och 
föra  fartyg  på  utrikes  orter  för  rederier 
i  åtskilliga  af  rikets  städer.  De  flesta 
hafva  burskap  i  Kongsbacka.  All  fast 
egendom  taxerades  1863  till  940,400 
rdr,  bevillningsafgiften  efter  II  och  III  art. 
uppgick  till  664  rdr  rmt.  Kyrkan,  om- 
gifveu  af  åldriga  höga  askar,  är  belägen 
V4  mil  från  moderkyrkan,  byggd  af  sten 
och  täckt  med  tegel;  dess  längd  är  39 
och  dess  bredd  11  alnar.  Hon  förlängdes 
1669  under  kyrkoherden  hr  Lars  Hans- 
sons tid.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folkskola  af  en  examinerad 
lärare;  af  de  år  1862  inom  skolåldern 
varande  barn,  till  antalet  192,  under- 
visades 58  i  hemmet. 

I  denna  socken  var  det,  hvarest  för 
sex  århundraden  sedan  alla  tre  de  nor- 
diska rikenas  beherrskare  möttes,  för  att 
rådgöra  uti  det  vigtiga  öfverläggnings- 
ämnet,  hela  nordens  lugn.  Mötet  hölls 
1254,  mellan  svenska  riksföreståndaren 
Birger  Jarl,  norska  konungen  Hagen 
Hagenson  och  danska  konungen  Kri- 
stoffer. *)     Ett   annat   möte  hölls  här  år 


*)  Den  uti  kon.  Waldemars  jordebok  förekom- 
mande berättelsen  om  den  af  danska  konungen 
vid  samma  tillfälle  hållna  jordransakning,  lyder 
som  följer: 

Uti  Ejäre  i  Släps  socken,  då  kon.  Kristoffer 
år  efter  Chr.  1254,  mötte  konungen  af  Norrige 
och  hertigen  af  Sverige  vid  sitt  rikes  gräns, 
har  en  enka  af  Bothikjarri  Gudbjör  skött  åt 
konungen  8  penningelaud  uti  åker,  äng  och 
skog,  tillika  med  hela  sin  hufvuddel,  genom 
herr  Lars  Tombernsson  och  Jacob  Djeknes 
händer,  i  närvaro  af  Kettildor  Lippae,  Arnold 
Enarssou,  Truls  Danson,  Rolf  hans  broder, 
Sven,  måg  till  en  viss  Dan,  Eric  Svensson, 
Torsten  hans  son,  Thord  Pehrsson,  Gudmund 
och  Hane  hans  broder,  på  tingsstället  Othäslef. 
Likaledes  tilldömdes  ön  Söreö  konungen,  ge- 
nom ed  af  gode  männen  Thorlakär  Walther 
Litat  .hans  son,  Eric  Svensson,  Thorstan  Eris- 
son,  Orre,  Dans  måg,  Astogh  Heliförs,  Bargar 
Ragnildson,  Trugilli  Dan,  Thorstens  dotters 
son.  Likaledes  har  kon.  Waldemar  åt  hertig 
Knut  af  Norrige  upplåtit  ett  stycke  jord 
Gotulfruth,  hvilket  hertigen  ännu  innehar,  och 
bebos  af  Annold  Svarthär,  Höker,  Thordgrim 
Gandse  och  Kettil,  hvilken  kom  ifrån  Ubbahult 


1481,  vid  Allmänna  Bräcka,  af  biskopen 
i  Skara  och  en  mängd  riddare,  med  den 
församlade  allmogen,  hvarvid  den  fordna, 
mycket  omtvistade  riksgränsen  bestämdes, 
efter  uppgifter,  på  edlig  förpligtelse,  af 
en  mängd  bönder,  »efter  som  fader  och 
föräldrar  dem  skälig  vist  hade,  och  de 
af  ålder  samt  hedenhös  häfdat  och  haft 
hade.»  Denna  ort  har  också  från  krigens 
tider,  såsom  hvarje  riksgräns,  blodiga 
minnen.  Traditionerna  om  tvisterna  från 
försvunna  århundraden  hafva  än  icke 
försvunnit  ur  folkets  hågkomst;  derom 
tala  ock  de  i  trakten  ymnigt  förekom- 
mande fornlemningar,  såsom  grafvar, 
bautastenar  samt  förstörda  skansar  o.  s.  v. 
De  kala  bergen  och  de  skoglösa  dal- 
sträckningarne  torde  ock  vittna  om  fien- 
dens härjande  och  brännande  härstädes. 
I  en  torfmosse  fanns  i  förra  århundradet, 
långt  nere  i  jorden,  en  släde,  hvarpå  låg 
ett  hugget  träd,  och  benlemningar  efter 
de  för  slädan  spända  oxar. 

Socknens  nuvarande  största  märkvär- 
dighet är  Särö  badort  och  gods,  upp- 
tagande !/4  af  socknens  taxeringsvärde; 
dessutom  må  nämnas  af  gårdar:  Stjerne- 
bergs  säteri,  2/3  mantal  skatte  Malevih 
jemte  \^  Buhjerr  (Buttkjerr),  det  sist- 
nämnda om  5  mtl  skatte,  utgöra  norra 
delen  af  socknen  och  ligga  på  slättbygd. 
Byn,  fordom  kallad  Bothikiarri,  skall  fått 
sitt  namn  af  danska  konungens  befall- 
ning till  en  enka  i  byn:  Bota  Kärring! 
han  hade  nämligen  vid  ridten  till  förut 
omnämnda  möte  skadat  sina  underkläder, 
och  för  deras  iståndsättande  skyndat  in 
till  enkan.  Kullen  är  välbebygdt.  I  Nöte- 
gångs by  är  en  gård,  som  utmärker  sig 
genom  bättre  byggnader.  Sanna  by.  — 
1  mtl  krono  Släp,  prestgårds  stom hem- 
man. —  Kyrkan  eger  Ml,    l/.1  mantal 

(detta  hemman  nu  kalladt  Ukkhult  ligger  i 
Fjärås  socken).  Likaledes  hafva  några  uti 
Släps  socken  slagit  under  sig  skogen  Ascra- 
skog,  hvilken  tillhör  konungen.  Brännas, 
hvilket  Carl  Svenske  innehar,  tillhör  konungen. 
Asperö,  Sturisjö,  Dunsö,  Tjulfö  och  Wranghö 
(alla  förenämnde  öar,  som  nu  förekomma  un- 
der namnen  Aspö,  Stysö,  Dousö,  Tjösö  och 
Wrångö,  ligga  nu  mera  icke  inom  Halläudska 
området,  utan  i  Westergötland.  På  kartan 
af  år  1277  finnas  de  likväl  upptagne  inom 
Halländska  området).  Bönder  på  Watby  hafva 
sålt  Scutazlcjerr,  hvilket  tillhörde  konungen. 
Hr  Holm-vith  på  Marö  har  tveune  konungens 
bönder. 


Slätbaken. 


Slätthög. 


225 


Brandshult,  Jfi  1,  Liden.  M  5,  Hagryd. 
Vidare  rinnas  af  hemman  Berget  och 
Ekenäs.  —  Adress:  Kongsbacka. 

Slätbaken,  en  vik  af  Östersjön,  som 
inskjuter  mellan  Bråviken  och  Waldemars- 
viken på  Östergötlands  kust,  och  afdelar 
landet  i  tvenne  sluttningar,  den  norra, 
som  kallas  Wikbolandet,  och  den  södra, 
som  utgör  Hammarkinds  härad.  Läng- 
den är  1  mil,  bredden  obetydlig:  största 
djupet  i  viken  utgör  144  fot.  Öpp- 
ningen från  Östersjön  till  denna  vik  är 
öfverströdd  med  en  otalig  mängd  större 
och  mindre  öar,  hvaribland  utmärker  sig 
vid  segelleden  den  sköna  Eknön,  med 
ett  vackert  beläget  skärhemman,  lydande 
under  Kåreholms  säteri.  Nära  invid 
finnas  lemningar  efter  en  skans  med 
jordvallar,  Ettersunds  skans,  nyttjad  af 
Svenskarne  i  striden  mot  Severin  Norrby 
vid  Stegeborgs  belägring.  Norra  stran- 
den utmärkes  af  skarpa,  skogbevuxna 
bergmassor,  då  den  södra  är  deremot 
mer  jemn,  fruktbar  och  prydd  med  flera 
välbyggda  ställen.  I  vester  går  Östgöta  ka- 
nal, som  genom  Slätbaken  förenar  sig  med 
Östersjön.  —  Stegeborgs  ruiner  höja  sig 
pa  en  ö,  der  viken  sammanflyter  med 
nämnda  haf. 

Slätte.  Egendom  uti  Fredsbergs  socken 
af  Wadsbo  härad  och  Skaraborgs  llln, 
belägen  l/2  mil  n.  v.  från  kyrkan,  2,/4 
mil  från  Mariestad,  3/g  m^  från  Göta 
kanal,  1/8  mil  från  Statens  vestra  stam- 
bana, utgöres  af  1  mtl  frälse  Slätte  med 
underlydande  ,/2  mtl  frälse,  jemte  qvarn 
och  såg,  allts.  i  1863  års  bevillning  åsätt 
ett  värde  af  67,000  rdr  rrat.  Manbygg- 
naden utgöres  af  ett  tvåvåningshus  med 
flyglar;  uti  ena  ladugårdshuset  finnes 
brunn.  Till  gården  hörer  större  trädgård 
samt  vacker  löfskog.  Enda  kända  egare 
äro  några  af  slägten  Lake  på  1400-talet 
och  den  nu  nyligen  härstädes  aflidne 
brukspatron  N.  W.  Lundeqvist,  som  för- 
värfvat  sig  ett  aktadt  namn  såsom  för- 
fattare i  flera  riktningar;  —  bland  hans 
skrifter  må  nämnas  »Handbok  i  Svenska 
Landtbruket»,  »Sveriges  Lag»,  »Juridisk 
handbok»,  —  såsom  bokförläggare  och  så- 
som en  utmärkt  nitisk  samt  insigtsfull  idkare 
af  det  nyare  landtbruket.  Före  besitt- 
ningen af  denna  egendom  var  Lundeqvist 
egare  af  Björnarbo,  Gudhem,  och  delegare 
i   Axbergs  hammare  i  Nerike. 

Slättbergs  Grufva,  belägen  uti  Lek- 

VI. 


sands  socken  af  Stora  Kopparbergs  län, 
vid  Slättbergs  by  inom  Asbyggefjerdingeu 
på  gränsen  af  Gopa  tunnlag  och  på 
ungefär  1  mils  afstånd  i  nordvest  från 
Sågmyra,  eges  för  närvarande  af  samma 
bolag,  som  ock  härur  hemtar  sitt  malm- 
behof.  I  början  af  1800-talet  bröts  den 
för  kopparmalm;  men  då  denna  vid 
smältningen  icke  gaf  koppar,  utan  endast 
en  metallblandning,  som  ansågs  oanvänd- 
bar, blef  grufvan  nedlagd.  Då  nyssnämnda 
metallblandning  sedermera  befanns  vara 
nickelhaltig,  upptogs  grufvan  ånyo  för 
nickeltillverkningen  vid  Sågmyran  Gruf- 
öppningarne  äro  fem;  men  endast  tvenne 
bearbetas  numera,  sedan  jnalmtillgången 
i  de  öfriga  upphört.  —  Ar  1858  brötos 
här  31,803  centner  malm. 

Slättebo,  ett  härad  på  Öland,  inne- 
fattande socknarne  Ahlböke,  Köping, 
Högsrum  och  Repplinge  samt  Borgholms 
stad;  arealen  är  1,532  qvadratmil. 

Slättered,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
är  beläget  uti  Wistorps  socken  af  War- 
tofta  härad  och  Skaraborgs  län,  omkring 
V8  mil  s.  v.  från  kyrkan,  ,/2  mil  från 
Sandhems  jernvägsstation  och  2  mil  s.  o. 
från  Falköping,  nära  landsvägen.  Det 
utgör  med  1/2  mtl  frälse  Tåstholmen  ett 
gods,  åsätt  ett  taxeringsvärde  af  41,000 
rdr  rmt;  till  gården  hörer  bränneri. 
Slättered  uppgafs  år  1818  af  Djurberg 
hafva  ringa  och  magert  höbol,  ymnig 
skog,  stor  och  ansenlig  mangårdsbyggnad 
af  trä,  vidlyftig  trädgård  med  många 
fruktträd.  Egendomen  tillhörde  1816 
bönder,  år  1863  herr   M.  W.  Wettervik. 

Slätthög,  en  socken  uti  Allbo  härad 
och  Kronobergs  län,  belägen  25/s  m^ 
n.  n.  v.  från  Wexiö  —  vid  580  fots 
höjd  öfver  hafvet  —  mellan  Hjelmseryd 
i  norr,  Moheda  och  Aneboda  i  öster, 
Qvenneberga  i  söder,  Gällaryd  och  Mistelås 
i  vester;  socknen,  2  mil  lång,  l/2  bred, 
omfattar  1,193  qvadratmil,  hvaraf  0,087  äro 
vatten.  —  Marken  är  i  allmänhet  ojemn 
och  bergig,  jordmånen  är  dels  svartmylla, 
dels  mojord.  Höglända  åkrar  äro  här 
sandiga  och  lätta,  sidlända  lida  af 
bergsyra.  Skog  växer  till  nödigt  behof. 
Klöfven  och  Ideberget  voro  kronoallmäu- 
ningar  med  bok  här  och  der  ännu  1770. 
Af  de  inom  pastoratet  enligt  Smålands 
beskrifning  belägna  110  sjöar  och  gölai 
äro  Rymmeny  1  mil  lång,  1/2  bred,  Lyen 
V2  mil  lång,    V8    mil    bred,    de   största, 

29 


226 


Slätthög. 


Slättåkra. 


gifvande  jernraalra  till  Obs  bruk.  Tolls- 
torpsjön,  som  var  så  fiskrik,  att  »vagns- 
lass» med  fisk  kunde  der  upphemtas,  är 
numera  urtappad.  Enligt  uppgifter,  in- 
samlade 1860  af  kongl.  hushållningssäll- 
skapet, upptagas  1700  tid  af  odlad  jord 
(år  1818  var  denna  blott  775  tid)  8,000 
tid  af  naturlig  äng;  jorden,  h vars  allmänna 
beskaffenhet  anses  vara  medelmåttig,  bru- 
kas ensädes;  utsädet  uppgifves  till  200 
t:r  råg,  430  t:r  korn,  850  t:r  hafra, 
412  t:r  blandsäd,  5  t:r  trindsäd,  700  t:r 
potates,  25  for  lin.  Af  årliga  skörden,  c:a 
11,000  t:r  säd  och  4,900  t:r  potates,  anses 
åtgå  till  befolkningen  och  kreaturen  7,600 
tunnor  säd,  2,900  t:r  potates;  kreaturens 
antal  uppgifves  till  129  hästar,  12  tjurar, 
344  oxar,  700  kor,  516  ungnöt,  1,290 
får,  260  svin.  Ladugårdsafkastningen  till 
afsalu  uppgifves  till  30  oxar,  40  kor, 
90  Itt  ost,  200  IM  smör.  —  Socknen, 
som  år  1810  beboddes  af  1,453  och 
1863  af  2,410  inbyggare  på  615  hushåll, 
innefattar  42  mänt.,  hvaraf  315/8  skatte, 
25/8  krono,  7%  frälse.  —  Socknen  under- 
håller 19  man  af  indelta  arméen.  —  All 
fast  egendom  var  i  1863  års  bevillning 
uppskattad  till  949,800  rdr  rmt,  hvaraf 
18,700  rdr  för  6  q  varnar,  4  sågar  och 
1  manufakturverk,  på  hemmanet  Före- 
bergs egor;  ett  calcinerbruk,  Ideberg,  an- 
lagdt  af  en  handl.  Broms  i  Stockholm, 
drefs  1760  med  6  pannor.  —  Slätthög, 
moderförsamling,  utgör  med  Mistelås  ett 
konsistorielt  pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Allbo  kontrakt  af  Wexiö 
stift,  det  innefattar  62l/4  mtl  (623/8  mtl 
enl.  mtlslängden),  bebodda  1863  af  3,189 
personer.  —  Här  omtalas  pastores  de 
Slceto  och  Slcetu  i  13:de  seklet,  uttalas 
ännu  Slätte,  på  1590-talet  kallade  sig  en 
kyrkoherdes  son  från  detta  pastorat,  Ste- 
thoguiejus.  Första  kända  kyrkoherde  är 
Ingimundus  före  1287,  Daghes,  sacerdos 
de  Slceto  beseglade  1292  ett  Tonna  Ern- 
gisles  hustrus  gåfvobref  till  Nydala.  Af 
sednare  kyrkoherdar  må  nämnas:  Lars 
Tursenius,  död  1720,  om  hvilken  berättas, 
att  han  lidit  sjönöd  på  Svarta  hafvet, 
efter  Pultava-slaget  gått  30  mil  till  fots 
i  en  ödemark  utan  uppehälle,  förrän  han 
kom  åter  till  sin  kung  i  Bender,  efter 
utståndna  nästan  otroliga  besvärligheter. 
Han  erhöll  af  turkiska  Sultan  en  mantel, 
som  länge  varit  begagnad  till  altartäcke, 
men   nu   mer  längesedan   förmultnat.   — 


Kyrkan,  byggd  1841 — 42,  utgöres  af  ett 
aflångfyrkantigt  skepp,  med  i  öster  af- 
rundade  hörn  och  derimellan  en  stor 
fyrkantig  byggnad  med  sakristia  inunder 
och  magazin  ofvanpå,  är  60  fot  bred, 
120  lång.  Barnundervisningen  bestrides 
i  pastoratet  uti  2  flyttbara  folk-,  6  flytt- 
bara småbarnsskolor,  af  2  examinerade, 
1  oexam.  lärare,  5  lärarinnor;  antalet  af 
barn  i  skolåldern  är  437,  deraf  dock 
162  undervisades  hemma. 

Inom  socknen  märkes  säteriet  Ström- 
hult;  boställs- hemman  äro  T/4  mtl  Gölsjö- 
skruf,  5/8  mantal  Klasentorp,  1/2  mantal 
Eickelsboda,  militiae,  ll/2  mtl  Slätthög 
pastors-boställe.  —  Af  byar  må  nämnas 
de  större  IV2  Arnhult,  1  Berg,  23/4 
Båsterne,  2  Häriatorp,  43/8  mtl  sk.,  1  fr. 
Hössjö,  med  gästgifveri,  2V2  skatte,  IV4 
Klasentorp,  1  Mosshult,  1  Tolestorp,  alla 
skatte,  IV2  frälse  l/2  skatte  Lyåsa.  — 
Adress:  Wexiö. 

Slättåkra.  Slättåckra  (i  1825  års 
jordebok).  Regalt  pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Halmstads  kontrakt  af  Göte- 
borgs stift,  utgöres  af  Slättåkra,  moder- 
socken,  och  Qvibille,  annex,  med  81j| 
(efter  Hahr),  835/6ratl  (efter  eckl.  matrikel), 
bebodda  1860  af  2,755  personer.  Pasto- 
ratet är  beläget  137/8  m^  från  stiftsstaden. 
—  Slättåkra,  socken  uti  Halmstads  härad 
och  län,  l7/8  mil  från  Halmstad,  kallades 
fordom  Sletager  och  grundar  sig  den 
antagna  namnhärledningen  af  Slätt  (plani- 
ties)  och  åker  på  traditionen  om  Hagbarts 
bröder,  som,  då  de  hitkommo  att  häm- 
nas sin  broders  tragiska  ändalykt,  skola 
hafva  låtit  nedhugga  skogen  och  dana 
ett  öppet  fält. 

Socknen,  som  indelas  uti  de  fyra 
nästan  lika  stora  delarne  Lya-,  Höghults-, 
Ma-  och  Dahlshults-tyerding,  innefattar 
en  areal  af  1,140  qvadratmil,  hvaraf  0,012 
äro  vatten,  och  består  af  50l/8  mtl,  hvaraf 
53/8  mtl  skatte,  2%  krono,  41||  frälse. 
Tvenne  byar  äro  belägna  inom  Tönnersjö 
härad,  hvilka  likväl  höra  under  Qvibille 
tingslag  af  Halmstads  härad.  Lya  fjerding, 
innefattande  socknens  södra  del,  består 
af  dess  fruktbaraste  och  minst  stenbundna 
trakt.  Närmast  uti  bördighet  räknas 
Höghults,  på  vestra  sidan  om  Frostorps 
skog;  den  har  en  i  allmänhet  af  sten 
besvärad  jord,  små  och  oregelbundna 
åkertegar  samt  en  jordmån  af  mer  eller 
mindre  med  grus  eller  sand  uppblandad 


Slattåkra. 


Slattåkra. 


227 


mylla.  Ma  fjerding,  innefattande  nord- 
östra delen  af  socknen,  har  stenbunden 
och  mindre  fruktbar  jordmån  än  de  båda 
förstnämnda;  den  genomflytes  af  Nissa-ån. 
Dahlshults  fjerding,  norr  om  Lya  och 
midt  emellan  Höghults  och  Mas  fjerdingar, 
har  hemman,  hvilkas  åkertegar  ligga  här 
och  der  kringspridda  mellan  odlingsrör, 
klippor,  kärr,  buskar  och  träd;  denna  trakt 
är  den  minst  bördiga.  Af  vattendrag 
finnes  vidare  Storån,  som  framflyter  genom 
en  af  berg  och  bokskogar  omsluten  dal 
uti  Lya  fjerding  och  förenar  sig  med 
tvenne  andra  mindre  strömdrag,  Slattåkra 
å  och  Pukabäcken;  i  Frosstorps  skog 
ligga  Wallsjöarne,  i  Dahlshults  fjerding 
ligga  Digerhults-,  Stämhults-  och  Haf se- 
reds  sjöar;  uti  Styringe  skog,  3,\  mil 
lång  och  !/j  mil  bred,  äro  8  sjöar,  af 
hvilka  de  största  äro  Krok-  och  Hasle- 
sjö.  Öster  om  denna  skog  ligger  Enslöfs 
socken,  och  går  gränslinien  inne  i  skogen 
i  en  djup  dal,  som  kallas  Helvetespor  ten, 
till  hvilket  namn  ställets  rysliga  och  dystra 
omgifning  torde  gifvit  anledning. 

Af  höga  berg  äro  Hafsereds  ås,  hvar- 
ifrån  man  har  den  vidsträcktaste  utsigt 
i  hela  trakten,  Stöfvelberget,  Hjortaskallen, 
Kle/va,  Sjöberg,  Björkeberg  och  Bondeberg 
de  högsta.  Kullaskogen,  som  slingrar  sig 
mellan  hemmanen  uppåt  norr  igenom 
hela  socknen,  bildar  flerstädes  en  täck 
nejd.  Alla  hemmanen  hafva  för  öfrigt 
bokskog. 

Kyrkan,  byggd  af  sten  och  täckt 
med  spån,  är  55  alnar  lång,  12  alnar 
bred;  hon  blef  sista  gången  tillbyggd 
1776.  Af  pastorer  må  nämnas:  Thor 
Sörensen  år  1557;  Jacob  Hjort,  som  af 
hans  epitaphium  i  kyrkan  synes  varit 
den  andra  socknepresten  på  100  års  tid 
och  tillträdde  1617,  död  1675.  Hans 
äldsta  son,  af  14  barn,  Jöran  Hjort,  som 
stundom  kallade  sig  Cervinus,  efterträdde 
fadren.  Lars  Rhodin,  död  1810.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  flyttbar 
folkskola  af  en  exam.  lärare,  V*  af  skol- 
barnens antal  undervisas  i  hemmet. 

Af  fornlemningar  finnas  jordhögar  och 
bautastenar;  vid  25  uppresta  stenar  nord- 
vest  från  kyrkan  på  öfra  Slattåkra  in- 
egor  är  en  tradition  fäst  om  en  der- 
städes  fordom  befintlig  kyrkobyggnad. 
Stenen  med  några  uthuggna  rosor  uti 
Spenshults  skog  och  utmärkt  af  sägnen 
såsom  drottning  Margaretas  hviloplats  på 


resa  mellan  Halmstad  och  Jönköping, 
har  i  en  sednare  tid  icke  kunnat  upp- 
täckas. Ar  1808  hittades  deremot  en  guld- 
penning, större  än  en  dukat.  Märkligaste 
minnena  äro  dock  fästa  vid  Mareberg  och 
Marekärr,  vid  vägen  från  Halmstad  till 
Draereds  gästgifvaregård,  för  den  der- 
städes  levererade  striden  den  10  Nov. 
1563  mellan  Danskar  och  Svenskar.  Här- 
om förtäljer  oss  Bexell,  att,  då  Svenskarne 
den  9  November  voro  stadda  på  hem- 
tåget, begagnade  sig  en  hop  ryttare  och 
knektar  af  höstnattens  mörker  att  smyga 
sig  ut  från  Horn  och  Mornay.  Danskarne, 
underrättade  om  den  mindre  goda  mili- 
täriska  hållningen  ibland  Svenska  hären, 
sökte  att  öfverraska  sin  hemtågande  fiende. 
De  uppbröto  med  6  fanor  ryttare  och 
några  fännikor  knektar.  De  skyndade  att 
upphinna  Svenskarne,  hvilka,  underrättade 
om  de  Danskes  annalkande,  redan  den  10 
November  fattat  position  vid  Marekärr  i 
Slattåkra  socken  på  vägen  till  Småländska 
gränsen.  Mornay  och  Horn,  afbidande 
fienden,  välja  en  efter  tidens  krigskonst 
fördelaktig  ansedd  lokal  och  uppställa 
sin  här  i  slagordning,  artilleriet  på  en 
höjd,  som  dominerade  fältet,  infanteriet 
på  ett  sidländt  ställe,  Marekärr,  och 
rytteriet  i  centren.  Horn  och  Mornay 
talade  till  sina  trupper  och  uppmanade 
dem  att,  afbidande  anfallet,  modigt  be- 
gagna de  fördelar,  som  lokalen  erbjöd 
dem.  Danska  hären  ankom,  och  knappt 
hade  striden  börjat,  förrän  en  hop  West- 
götar och  hingstridare  kastade  sig  till- 
baka, började  rymma  och  göra  oordning 
i  kavalleriets  leder.  Fienden  begagnade 
denna  oreda,  bröt  med  2  fännikor  knektar 
in  i  den  lucka,  som  de  flyktande  lemnat, 
förföljde  dem  och  eröfrade  kanonerna. 
Svenska  infanteriet  under  Mornay  afskar 
genom  en  lika  väl  beräknad  som  hastig 
rörelse  dessa  Danskars  återförening  med 
hufvudstyrkan,  återtog  de  eröfrade  kano- 
nerna och  slogs  på  en  gång  både  med 
den  återkommande  och  med  den  fram- 
ryckande fienden,  hvilken  således  fruktlöst 
sökte  att  genom  förening  med  hufvud- 
styrkan utveckla  en  större  stridskraft. 
De  Svenske  bibehöllo  platsen,  ehuru  för- 
lusten* å  begge  sidor  icke  skall  hafva 
varit  obetydlig.  Ibland  dem,  som  här 
stupat,  har  minnet  antecknat  namnen 
Lennart  Torstenson  till  Forstena,  Fredrik 
Dohna  och   Bochenhausen;  och  några  på 


228 


Sliittäng. 


valplatsen  lutande  träkors  påminde  i 
längre  tider  efterverlden  om  den  blodiga 
tionde  November  1563. 

Vid  gräfning  och  odling  har  man  i 
trakten  ofta  funnit  benrangel,  liggande 
uti  förmultnade  stridsrustningar. 

folkmängden  år  1805  var  1097  och  år  1862 
1,604  på  390  hushåll. 

Taxeringsvärde  Bevillning 

448,111   rdr  för  egendom,      144  rdr  för  egendom, 
20,250    »     »  verk  o.  inr.,      84    »     »  inkomst, 
15,000    »      »  allm.byggn.,  161     »     »    III  art. 
1 2,000    »  tillhöriga  staten.  s:a  389  rdr  rmt. 
S:a  495,361   rdr  rmt. 
Gårdar    och    verk:    (Spjernshult,    Spämshult) 
1  mantal  krono  Spänshult,  Spenneskult,  indraget 
landsgevaldiger-boställe.   —    1    mantal  Slättålcra, 
prestgård,   V2  mtl   mensal,   äro  pastors-boställe. 
V4  mtl    Slättåkra    klockaregård.   —   I   socknen 
finnes    tullhus.      Af    socknens    hemmantal    egde 
grefvarne  Hamilton  år   1862:    20  mtl,  hvaraf  2 
mtl  insockne  Slättåkra    med   2  qvarnar  för  två 
par  stenar,  2  mtl    insockne  Lya,   med  den  bör- 
digaste  åkern   i   socknen.  —  1  mtl  uts.  Ahlarp 
har    fordom    varit    säteri,    på    egorna  finnes  ett 
askcalciner-bruk.       Äfven    Dahlstorp    har    varit 
säteri.  —  3/r  mtl  skatte  Draered  med  qvaru  och 
askcalciuerbruk.   —   '/4   mtl   skatte  Mared  med 
qvarn  för  3  par  stenar,  Oscarströms  sågverk  ut- 
göra en  egendom.   De  två  sistnämnda  hemmanen 
jemte  Spänshult  och  Hafstenshult,  det  sednare  är 
dock  beläget  inom  Enslöfs  socken,  ega   alla  lax- 
fisken   i    Nissau.     Vadmalsstampar    finnas    efter 
Bexell  vid  Reastorp  och   Bergsholmen    (det  sed- 
nare finnes  ej  i  jordeboken);   ,/2  mantal  utsockne 
Skiepshult  är  köpt  från  kronan  1652  af  kammar- 
ekonoraierådet  D.  Schlaegell.  —  Adr.:  Halmstad. 
Slättäng,  ett  mtl  skatte   på  Dal  uti 
Jerbo  socken  af  Walbo  härad  och  Elfs- 
borgs län,  med  10  egare  år  1863;  här 
skall,  enligt  handlingar  i  bergskollegium, 
en  jerngrufva    varit    upptagen    och   den 
första    masugn    samt    stångjernsbruk   på 
Dal    uppförda  år  1640  af  en  vid  namn 
Petter  Tusendaler,  men  skola  snart  åter 
blifvit  öfvergifna.     Samma  grufva  jerate 
ett  nytt  malmstreck  bearbetades  åter  år 
1650  af  ett  bolag,  med  handl.  J.  Ellers 
i  spetsen,  och  1673  af  rådmannen  Hans 
Krabbe;    men    såsom    mindre    gifvande 
måste  arbetet  snart  nedläggas. 

Slättäng,  ett  hälft  mantal  skatte  uti 
Sandhems  socken,  Wartofta  härad  och 
Skaraborgs  län,  beläget  3/4  mil  n.  o.  från 
kyrkan  och  Sandhems  jernvägsstation, 
som  ligger  23/4  mil  s.  o.  från  Falköping; 
här  finnas  en  vattenslägga,  der  årligen 
tillverkas  omkring  50  centner  gjutgods, 
poststation,  marknadsplats  samt  gästgif- 
varegård,  hvarifrån  skjutsas  till 
Kråkeryd  i  n.  o 1       mil. 


Slöinge. 

Dimbo  i  norr lV2  nrih 

Leaby  i  n.  v.      .....     l3/4     » 

Westrahjerr  i  söder     .     .     .     lV2     » 

Slöinge.  Regalt  pastorat  af  2:dra 
klasseu,  hörande  till  Halmstads  kontrakt 
af  Göteborgs  stift,  utgöres  af  Slöinge, 
moderförsamling,  med  Eftra  till  annex; 
det  är  beläget  I2V3  m^  ^n  stifts- 
staden samt  oragifves  på  de  tre  sidorna 
af  Skrea,  Arstad,  Asige,  Getinge  och 
Steninge  socknar,  på  den  fjerde  sidan 
af  h  af  vet.  Dess  största  längd  är  1  mil  och 
bredden  3/4  mil;  hemmantalet  är  525/ig 
mtl,  bebodda  1860  af  omkring  1,750 
personer.  Suse-ån  flyter  genom  pastoratet 
under  flera  särskilda  namn  efter  de 
olika  ställen  hon  passerar.  Att  Eftra 
fordom  varit  moderkyrka,  upplyser  en 
gammaj  anteckning  i  pastorsarchivet, 
redan  anförd  under  art.  Eftra.  —  Slöinge, 
modersocken,  belägen  uti  Arstads  härad 
af  Halmstads  län,  lV2  m^  från  Falken- 
berg, omfattar  0,175  qvadratmil  land,  för- 
delade på  12*/5  mtl  skatte,  l9/20  mtl 
krono,  7%  mtl  frälse,  tillsammans  2UJ 
mtl,  bebodda  år  1862  af  656  personer. 
All  fast  egendom  taxerades  nämnda  år 
till  483,350  rdr  rmt.  Marken  är  berg- 
aktig. Jordmånen  är  i  norra  delen  i 
allmänhet  lerblandad,  i  den  södra  mer 
och  mindre  starkt  sandblandad  lermylla. 
I  socknen  träffar  man  icke  blott  bördiga, 
utan  äfven  sköna  trakter.  Endast  någon 
löfskog  växer  här  samt  vid  ett  och  annat 
hemman,  men  deremot  finnes  tillgång  på 
bräuntorf;  under  året  1863  hafva  100$ 
furufrö,  införskrifna  genom  Hushållnings- 
sällskapet, blifvit  utsådda  af  några  hem- 
mansegare.  År  1863  i  Dec.  tilldrog  sig 
här,  att  åskan,  beledsagad  af  en  häftig 
hagelskur,  nedslog  i  en  hemmansegares 
nya  och  vackra  boningshus,  dervid  50 
fönsterrutor  krossades  i  små  bitar,  utan 
att  strålen  likväl  antände. 

Kyrkan,  nära  gästgifvaregården,  är 
nyligen  uppförd  och  består,  enligt  nu- 
tidens sätt,  af  ett  enda  bredt,  men  föga 
högt  långhus,  som  slutar  med  en  half- 
cirkel  åt  öster  och  har  en  tornbyggnad 
åt  vester.  Af  pastorer  må  nämnas  den 
först  kände,  herr  Hans,  hvilken,  efter 
att  hafva  varit  skollärare  i  Malmö,  hit- 
kora  1538.  Jöran  Neuman  blef  pastor 
här  1627;  om  honom  finnes  antecknadt, 
att  han  haft  betydlig    förmögenhet   och 


Sluta. 


Möta. 


229 


gagnat  genom  sina  medicinska  kunskaper. 
Andreas  Strokirck  blef  pastor  här  1690; 
han  var  en  lärd,  driftig  och  ansedd  man 
samt  mycket  älskad  af  sina  församlingar, 
tilldess  en  rättegång  gjorde  kallsinnig- 
het mellan  honom  och  folket.  Lars 
Koselius,  pastor  här  1789.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folkskola 
af  en  examinerad  lärare;  uti  undervis- 
ningen deltogo  76  barn.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  5,250  qva- 
dratalnars  ytvidd.  Bland  fornlemninyar 
märkas  4  bautastenar  uti  Lundby  gärde 
vid  Mostorp;  de  anses  för  minnesmärken 
efter  nugot  nederlag  af  Hake  den  hög- 
modiges krigshär  och  ega  samband  med 
Haborska  monumenterna  i  Arstads  socken. 
En  domkrets  vid  Beckagård  har  varit 
häradets  tingsställe.  Uti  Långaberg  före- 
kommer eu  sällsam  grotta. 

Gods  och  gårdar:  Största  egendomen 
utgöres  af  1/2  uts.  Boarp,  l/2  uts.,  l/5 
krono-skatte  Bårte,  l/3  uts.  Slöinge,  ]/^ 
sk.  Bränarp  och  l/4  sk.  Toarp,  med 
rajölqvarn  på  Bärtes  egor,  1  mtl  uts. 
Bergagårds  en  gård.  —  Perstorp  är  sock- 
nens bästa  hemman.  —  1  mtl  Slöinge 
prestgård.  Kyrkan  eger  af  hemmanen 
M  1,  7  20  mtl,  Beckag.,  JV?  3,  7/20  mtl> 
Lundby,  M  2,  Vs  mtl,  Berteqvarn, 
M  1,  V4  mtl,  Språttarp,  M  2,  Vs  m^> 
Hunmaktdl,  4  t:r  blandkornsmjöl  och 
8V2  IM  smör  samt  32  skill.  i  pgr  m.  m 
—  Adress:  Falkenberg. 

Slöta.  Konsistorielt  pastorat  af  l:sta 
klassen,  hörande  till  Wartofta  kontrakt 
i  Skara  stift,  utgöres  af  socknarne  Slöta 
och  Karleby,  med  76!/4  mtl,  bebodda 
1860  af  omkring  2,150  inbyggare.  — 
Slöta,  modersocken,  är  belägen  uti  War- 
tofta härad  och  Skaraborgs  län,  3/4  mil 
s.  o.  från  Falköping,  3V2  mil  från  Skara 
samt  oragifves  af  Luttra,  Karleby,  Mul- 
arp,  Skörstorp,  Kjelfvened,  Näs,  Asaka, 
Wårkumla  och  Kinneveds  socknar;  are- 
alen uppgifves  till  0,314  qvadratmil  land, 
inberäknadt  fordna  Faleqvarna  socken 
med  4V2  mtl  skatte;  den  öfriga  delen 
innefattar  42'/8  mtl,  hvaraf  187/8  skatte, 
6^2  krono,  16%  frälse.  Inom  socknen 
ligger  Ålleberg;  ätven  annorstädes  är 
jordytan  mycket  ojemn,  till  stor  del  be- 
stående af  större  och  smärre  kullar  samt 
här  och  der  mossar  och  dälder;  jord- 
månen består  af  bördig  svartmylla,  sand, 


lerblandad  mylla  och  litet  mergel.  Ringa 
skog  växer  här;  ängarne  äro  i  allmänhet 
torra  och  magra.  Förnämsta  närings- 
grenen är  åkerbruk,  och  härifrån  afyttras 
ett  ej  obetydligt  qvantum  spannmål. 
Sandstensbrott  finnes  på  Saleby  utmark. 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  886, 
hade  1863  öfver  1,200  inbyggare  (med 
Faleqvarna  1,350,  eller  enligt  annan  upp- 
gift 1,398).  All  fast  egendom  var  n.  år 
taxerad  till  918,000  rdr  rrat,  hvaraf 
endast  500  rdr  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet. Bevillningsafgiften  efter  II 
och  III  art.  var  373  rdr  rmt.  Socknen 
underhåller  17  man  af  indelta  arméen. 
—  Kyrkan,  en  af  de  vackraste  i  provinsen, 
började  byggas  1787  och  blef  fullbordad 
1820.  Barnundervisningen  bestrides  uti 
en  fast  folkskola  af  en  examinerad  lä- 
rare; c:a  V5  af  skolbarnen  undervisas  i 
hemmet.  Till  skolan  hörer  ett  plante- 
ringsland af  2,565  qvadratalnars  ytvidd. 
Härigenom  går  Falköping — Jönköpings- 
banan, med  Wartofta  station  inom  sock- 
nen. Fornminnen:  Aren  1730  och  1786 
gjordes  här  åtskilliga  fynd  af  gamla 
mynt  samt  en  guldring  af  7  Va  lods  vigt. 
En  forntidsgraf,  som  af  fornforskarne 
kallas  gånggrift  eller  halfkorsgraf,  finnes 
på  en  åker  helt  nära  gården  Synnerål 
Lockegården,  belägen  på  nedra  sluttnin- 
gen af  Ålleberg;  den  håller  100  steg  i 
omfång  och  omgifves  kring  foten  af  en 
tät,  nu  mer  ofullständig  kretsrand  af 
klumpiga  granitstenar,  till  antalet  nu 
endast  53;  grafven  har  nyligen  varit 
föremål  för  en  vetenskaplig  undersökning, 
och  få  vi  hänvisa  dem,  som  Önska  när- 
mare beskrifning  på  så  väl  sjelfva  gång- 
griften  som  dess  innehåll  och  de  slut- 
satser, man  ansett  sig  böra  göra  i  afse- 
ende  på  hvilkenmenniskoraceqvarlefvorna 
tillhört  —  till  Antiqvarisk  Tidskrift,  första 
delen,  1864,  sid.  266 — 81.  Grundmurar 
efter  fordna  Faleqvarna  kyrka  skola  finnas 
på  en  kulle  vid  hemmanet  Munkbo;  vid 
Smeby  skall  ock  funnits  kyrka.  Krym- 
pehögen  på  Slöta  gärde  är  ett  minne 
från  en  sednare  tid;  här  skall  nämligen 
kon.  Kristian  ILs  fältherre  Otto  Krurape 
låtit  nedhugga  en  hop  af  allmogen. 

De  betydligaste  egendomarne  äro 
Ofra  Saleby,  till  hvilken  art.  hänvisas, 
snmt  V2  skatte,  V2  frälse  Löfberga  ocb 
1   skatte,    l/3    krono    Saleby,    ett    gods. 


230 


Smeby. 


Smeby,  4V4  mtl  skatte,  1  mtl  krono.  — 
Slöta  by  innefattar  3  mtl  skatte,  1  mtl 
kronofogde-boställe,  1/2  mtl  sergeants- 
boställe. —  Enligt  Topografiska  corpsens 
uppgifter  sid.  23,  skall  Sunnevads  by 
ligga  med  ena  hälften  i  Slöta  och  med 
den  andra  i  Luttra  socken;  förmodligen 
menas  dermed  Senneråls  eller  Synneråls 
by,  såsom  ock  byns  namn  finnes  skrifvet 
på  den  af  nämnda  corps  öfver  länet  ut- 
gifna  kartan.  Af  hemman  nämnas  vidare: 
Orrekulla,  Torsholmen,  Kjettelstorp,  Käm- 
pagård,  Påfvagård,  Kathrineberg ,  Qvarn- 
kulla,  Trien,  Fävillan,  Marieberg,  Enas  en, 
Skarpas  och  Mossagård.  —  Adress :  Fal- 
köping. 

Smeby  (efter  jordeböckerna),  Smedby 
(allmännast).  Egendom  uti  Tingstads 
socken,  Lösings  härad  af  Linköpings  län, 
belägen  V2  mil  från  Norrköping,  V2 
mil  från  närmaste  lastageplats,  utgöres 
af  2  mtl  rusthåll,  1  mtl  posthemman, 
jemte  Kuramelby  och  Klingsbergs  ut- 
jordar,  tillsammans  motsvarande  1  mtl; 
arealen  är  c:a  600  tid,  och  utsädet  upp- 
gifves  till  c:a  100  t:r  säd  och  40  t:r 
potates;  höaf kastningen  beräknas  till  225 
a  260  parlass.  Frälsegården  tillhörde 
1687  C.  J.  Kagg,  1725  G.  von  Blocks 
arfv.,  på  1820-talet  och  ännu  har  det  hela 
tillhört  medlemmar  af  slägten  Hjelm. 

Smedby,  en  socken  på  Oland,  hö- 
rande till  Södra  Mötet,  Gräsgårds  härad 
och  Kalmar  län,  belägen  4  mil  söder 
från  Kalmar,  på  öns  vestra  kust  —  vid 
125  fots  höjd  öfver  hafvet  —  omfattar 
0,242  qvadratmil  land,  fördelade  på  18 
mtl,  hvaraf  2l/2  krono,  resten  skatte. 
Markens  beskaffenhet  är  nästan  enahanda 
med  Ölands  i  allmänhet,  och  den  består  af 
en  slät  och  jemn  kalkstensklippa,  till  en 
del  nästan  alldeles  bar,  till  en  del  mer 
eller  mindre  höljd  af  mull  och  grus, 
åt  öster  alltid  långsluttande,  men  åt 
vester  brantare  med  flera  afsatser.  Landet 
delas  af  naturen  i  tre  afdelningar.  Den 
öfversta  och  östra  delen,  som  kallas 
Allvar,  är  ofruktbar  och  nyttjas  endast 
till  betesmark.  Den  mellersta,  som  är 
den  egentligen  fruktbara  delen,  utgöres 
af  åkrar  och  ängar.  Den  nedersta  och 
vestra  är  äfvenledes  betesmark.  Rå- 
dande jordmånen  är  sandmylla  och  skif- 
ferjord. Ingen  skog  växer  här.  All 
fast  egendom  var  i  1863  års  bevillning 


Smedby. 

åsätt  ett  värde  af  318,000  rdr,  och  me- 
delvärdet å  ett  mtl  var  alltså  17,666  rdr 
rmt.  Socknen,  hvars  folkmängd  utgjorde 
år  1805:  347,  1850:  618  och  1863: 
612  personer,  utgör  med  annexet  Södra 
Möckleby  ett  konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Ölands  Södra 
kontrakt  af  Kalmar  stift;  pastoratet,  in- 
nefattande 32V16  mtl  (327/8  enligt  man- 
talslängden, 33{jf  enligt  Hahr),  beboddes 
1860  af  omkring  1,680  personer.  — 
Kyrkan  är  liten,  men  märkvärdig  för  sin 
besynnerliga  byggnad  och  inredning,  be- 
stående af  fyra.  afdelningar  med  en  låg 
port  mellan  hvardera,  nämligen  af  för- 
stuga, sal,  förmak  och  chon  Hon  plun- 
drades 1677  af  Danskar  och  Holländare. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola,  der  under  året  1862:  52  barn 
undervisades  af  en  examinerad  lärare, 
medan  36  erhöllo  undervisning  i  hemmet. 
—  Af  fornminnen  finnas  runstenar  och 
grifthögar.  Under  året  1824  den  20 
Dec.  skall  en  storm  hafva  omkullstörtat 
8  väderqvarnar  inom  detta  pastorat.  — 
Här  finnas  inom  socknen  2:ne  hamnar, 
Gåsesten  och  Klåfvenhall.  Största  gården 
är  3/4  mtl  Stora  Smedby  med  !/4  mtl 
Parteby.  Enligt  Djurberg  skall  alun- 
verket  hafva  inköpt  halfva  skattehem- 
manet JU  3  i  Stora  Smedby  samt  efter 
år  1813  försett  detsamma  med  prydlig 
manbyggnad.  Prestgården,  1  mtl,  be- 
lägen i  samma  by  (3!/4  mtl  sk.  Stora 
och  1  mtl  Lilla)^  egde  1818:  30  tid 
åkerjord;  en  fruktträdgård  anlades  här 
1811  af  boställsinnehafvaren.  Manbygg- 
naden omgifves  af  höga  och  lummiga 
askar,  hvilka  särdeles  imponera  i  det 
eljest  flacka  och  skoglösa  landet.  Öfriga 
hemman  äro:  3%  mtl  skatte  Hammarby, 
1  mtl  Alflösa,  3%  skatte  Klinta,  2l/4 
skatte  Nedra  Westerstad.  —  Adress: 
Stora  Rör. 

Smedby.  Gästgifvaregård  uti  Stora 
Kopparbergs  län  och  Husby  socken,  hvar- 
ifrån  skjutsas  till 

Rörshyttan  i  n.  o lV4  mil. 

Hedemora  i  s.  v IV2     B 

Grådö  i  söder 2         » 

Finnhyttan  i  s.  o 2  » 

Uppbo  i  vester 7/g     » 

Smedby,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl, 
uti  Öster-Åkers  socken  af  Stockholms 
län,    ej    långt    från    kyrkan,  som  ligger 


Smedjebacken. 


Smedstorp. 


231 


3V2  mil  från  Stockholm,  har  omfattat 
äfven  hvad  nu  är  Margretelund  och 
tillhört  samma  ätter,  tilldess  sistu.  i 
sednaste  tider  kommit  till  v.  Bahr;  Smed- 
by egdes  1863  jemte  2  rusth.  Singu, 
1  ,  skatte  l/acLsta  samt  1 1  Vs  m^  frälse, 
hvaraf  RödUngby,  3  mtl,  Smedby  tegel- 
bruk och  frälseränta  af  l3/4  mtl  af  frib. 
O.  Akerhjelm. 

Smedby  bestod  1818  enl.  Djurberg 
af  4  mtl,  med  c:a  50  t:rs  utsäde,  me- 
delmåttigt höbol  —  hade  då  liten,  men 
städad  mangårdsbygguad  af  trä,  med 
trädgård;  led  brist  på  skog;  år  1863 
var  hela  godset  åsätt  för  bevillning  ett 
värde  af  304,085  rdr  rmt. 

Smedjebacken.  Köping  uti  Norrberkes 
socken  af  Wester-bergslags  fögderi  och  S:a 
Kopparbergs  län,  är  betydligare  än  mången 
småstad,  med  förmånligt  läge  vid  kyrkan 
och  sjön  N:a  Barken  samt  förenad  medelst 
jernväg  med  sjön  Wessmau    och  genom 
Strömsholms  kanal  med  Mälaren,  hvilket 
bidrager  till  ortens  lifliga  rörelse.     Den 
är  välbyggd  och  dess    inbyggare  välmå- 
ende,   har  5  handlande    utom    20,   som 
hafva  burskap  i  Säther,  och  idkar  isyn- 
nerhet handel  med  bergsprodukter.  I  sed- 
nare  åren  har  likväl  inom  Norrberke  yppats 
stor  brist  och  dyrhet  på  trävaror,  ehuru 
orten  är  belägen  midt  i  en  skogstrakt.  Ge- 
nom kolning  äro  skogarne  så  medtagna, 
att  byggnadstimmer  knappt   finnes,    och 
sågstockar  så  sällsynta,  att  en  tolft  plankor 
betalts  med  ända  till  32  rdr.  Till  stängsel 
kring    Wessman — Barkens    jernväg    äro 
ribbor    hemtade    ända    från    Falun,  och 
man  har  exempel  på  att  plank  hemtats 
från  Stockholm  till  Smedjebacken  för  det 
nya  valsverkets   behof,    der    numera  en- 
gelskt   stenkol    till    stor   del  begagnas  i 
vällugnen.     Här  finnas  gästgifvare,  apo- 
thekare,  bagare,  garfvare,  postmästare  och 
jerusvarfvare  m.  fl.  handtverkare;  här  bo 
dessutom  dorahafvanden  och  kronofogden 
i  Wester-bergslagen  och  6  skollärare.    Af 
verk  och  inrättningar  finnas  nämnda  vals- 
verk för  jernförädling,  med  en  bevillnings- 
afgift  år  1862  af  430  rdr  60  öre,  då  der 
utvalsades     100,584    centner    stångjern; 
vidare    finnas    mjölqvam,     U(ujge    bruks 
faktorigård,     Ny  hammars    bruksmagasin, 
ett  rederibolag,  som  år  1862  erlade  för 
inkomst  en  bevillning  af  41   rdr  60  öre. 
—  Köpingen  räknade  nämnda  år  mellan 


3  å  400  invånare.  Härimellan  och  Stock- 
holm gå  nu  4  ångbåtar,  utom  ett  stort 
antal  jakter  —  ända  till  100,  —  som 
äro  sysselsatta  att  föra  Wester-bergslagens 
tunga  produkter  ned  till  hufvudstaden 
eller  till  Strömsholm  samt  i  återfrakt 
från  nedra  landet  herata  ortens  förnö- 
denheter. 

Smedsrum.  Ett  mtl  frälse  uti  Tuna 
socken  af  Tunaläns  härad  och  Kalmar 
län,  beläget  3/4  mil  sydvest  från  kyr- 
kan, som  ligger  2V4  mil  från  Wimmerby, 
utgör  jemte  V2  frälse  Falla  samt  såg 
ett  gods,  tax.  till  56,200  rdr.  Gården 
har  tillhört  kapten  Olof  Bengt  Gammal 
Hammarstedt,  död  här  1753;  han  blef 
fången  vid  Pultawa  och  derifrån  förd 
till  Tobolsk  i  Sibirien.  För  närvarande 
eges  stället  af  fröken  Aurora  Hammar- 
sköld. 

Smedstorp.  Annex-socken  till  Qverre- 
stads  pastorat,  är  belägen  uti  Ingelstads 
härad    af    Christianstads    län,    IV2    mil 
från    Cimbrishamn,     och    omfattar    0,372 
qvadratmil  land,  fördelade  på  227/i6  m^l 
skatte.     Folkmängden,    som   på  sednare 
60  åren  ökats  med  nära    800,    uppgick 
1862  till  öfver  1,900  personer.  Marken 
är  merändels  jemn.  Den  besådda  jorden 
är  dels  lera,  dels  sand,  dels  mylla.  Skog, 
torfjord  och  kalkstensbrott  finnas.  Sock- 
nens   jordbruksfastighet  var    1862   åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  1,399,680  rdr  rmt, 
hvaraf    14,000    rdr   för   annan  än  jord- 
bruksfastighet.    Barnundervisningen    be- 
strides  uti  tre  fasta  folkskolor  i  Gårdlösa, 
Tjustorp  och  Tunby  och  1  fast  småbarns- 
skola,  der  188  barn  undervisades  år  1862 
af  tre  examinerade  och  en  oexaminerad 
lärare.     Till  skolan  hör  ett  planterings- 
land af  32,400  qvadratalnars  yta.    Kyr- 
kan ligger  utmed    Smedstorps  herregård 
och    5/g    mil    från     moderförsamlingens. 
Uti    densamma    befinnes    Anders    Bings 
grafmonument,    med  en  latinsk  inskrift, 
gjord  af  kon.  Jacob  VI  i  Skottland,  sedan 
Jacob  I  i  England,  under  hans  vistande  i 
Warberg.     »Dyrbarare,    praktfullare    och 
i    konstnärligt    hänseende    mer    utmärkt 
grafmonument    hafva    vi    icke    funnit    i 
Skåne»,  skrifves  i  planchverket  "Skånska 
Ilerregårdar."     »Det   förskrifver  sig  från 
sista    decenniet    af    1500-talet.      Monu- 
mentet är  af  marmor   och  alabaster,  in- 
muradt  i  en  wégg,  och  består  af  en  till 


Smedstorp. 


Smedstorp. 


halfva  sin  bredd  ur  väggen  framskjutande 
sarkofag  af  svart  marmor,  hvilken  upp- 
bär en  tafla,  som  å  ömse  sidor  har 
tvänne  kopplade  alabasterpelare  och  öf- 
verst  en  fris  med  en  vacker  basrelief, 
föreställande  någon  biblisk  scen;  rundt 
om  taflan  äro  32  medaljonger,  i  hvilka 
förr  varit  bildverk,  nu  till  större  delen 
förstörda.  För  öfrigt  är  det  hela  prydt 
med  snerklar  och  andra  ornamenter.  På 
sarkofagen  knäböja  midt  emot  hvarandra 
tvänne  hela  figurer  i  nära  kroppsstorlek 
af  hvit  marmor;  den  högra,  som  före- 
ställer Anders  Bing,  är  klädd  i  harnesk; 
den  andra,  föreställande  fru  Anna  Peders- 
dotter,  är  klädd  i  sorgdrägt.  —  Bland 
gängse  traditioner  må  anföras  en  berät- 
telse om  att  under  snapphanetiden  skall 
egaren  till  Smedstorp  låtit  inlägga  allt 
sitt  silfver  i  9  jernkakelugnar  och  låtit 
nedsänka  dem  i  Tunbyholms  sjö.  Enda 
kända  fornminnet  är  Alnaberget,  en  kulle 
med  4  resta  stenar,  belägen  mellan  by- 
arna Smedstorp  och  Gårdlösa,  nordost 
om  den  sednare  byn.  Der  säges  en 
konung  Alne  vara  begrafven,  och  nära 
invid  reser  sig  en  kulle  ur  ett  litet  kärr, 
kallad  Gyaberg;  dit  förlägges  af  sägnen 
drottning  Gyas  grafställe. 

Här  märkas  herregårdarne  Smedstorp 
och  Tungbyholm.  —  Af  byar  nämnas: 
Gårdslösa,  M  1 — 17,  33/i6  mtl  skatte, 
med  45  åboer.  Tjustorps  by  på  19  n:r 
samt  Tungby,  i  hvilken  sednare  by  en 
gård  märkes,  kallad  Petersburg. —  Adress: 
Malmö. 

Smedstorp.  Herregård  i  Smedstorps 
socken,  Ingelstads  härad  och  Christian- 
stads  län,  2V2  mil  från  Ystad,  uti  en 
af  häradets  fulare  delar,  är  ett  bevis  på 
hvad  omtanke,  smak,  ospard  möda  och 
kostnad  förmå  uträtta  för  att  ersätta 
hvad  en  njugg  natur  nekat.  Sjelfva  bo- 
ningshuset har  fordom  varit  en  stolt 
borg;  men  nu  äro  genom  tidens  åverkan 
de  flesta  spår  af  den  gamla  härligheten 
utplånade;  endast  de  tjocka  murarne  låta 
ana  husets  ålder,  under  det  att  några 
lister  tvärt  öfver  gaflarna  tala  om  att 
1500-talets  aristokratiska  byggnadsstil 
äfven  här  en  gång  varit  använd.  — 
Numera  är  dock  detta  ställe  en  täck 
gård;  det  gamla  boningshuset  har  blifvit 
rappadt  och  uppsnyggadt;  vester  om 
detta  har  en  äng    blifvit   förvandlad  till 


park  i  engelsk  stil,  och  sällsynta  träd- 
slag äro  här  planterade.  Öster  om  går- 
den är  en  utmärkt  väl  anlagd  trädgård, 
belägen  på  sluttningen  af  en  backe  och 
gränsande  mot  norr  till  en  liten  sjö, 
eller  egentligen  qvarndamm,  bildad  ge- 
nom uppdämning  af  ett  från  nordvest 
kommande  vattendrag  och  intagande  en 
ej  så  obetydlig  rymd.  I  södra  ändan  af 
sjön,  der  vattnet  har  sitt  aflopp,  drifver 
det  en  qvarn,  och  utmed  stranden  ser 
man  en  båtbrygga  och  ett  nätt  badhus. 
En  gles  skogsdunge  om  8  tid,  belägen 
norr  och  nordvest  från  gården,  har  blif- 
vit förvandlad  till  en  park. 

Smedstorp  är  ett  gammalt  herresäte; 
äldsta  kända  egaren  är  Bengt  Bing, 
som  skref  sig  till  Smidstrup  år  1313. 
Smedstorpsgården  utmärktaste  och  för 
densamma  gagneligaste  egaren  var  An- 
ders Bing,  som  anses  hafva  uppfört 
härvarande  borg.  Han  var  danskt  riks- 
råd och  befälhafvare  på  Warbergs  slott, 
hvarjemte  han  från  år  1571  hade  Södra 
Halland  i  förläning.  Han  dog  år  1589, 
och  med  honom  utslocknade  Bing-ätten. 
Sedermera  äro  inga  egare  kända  förrän 
på  1640-talet,  då  gården  tillhörde  den 
ryktbara,  danska  rikshofmästaren  Joachim 
Gersdorff,  som  utbytte  sina  gods  i  Skåne 
mot  andra,  hvilka  han  erhöll  af  danska 
kronan,  som  öfverlemnade  de  så  förvärf- 
vade  skånska  godsen  som  vederlag  för 
Bornholm  vid  Eoeskildska  freden  1660. 
Sedan  Smedstorp  på  detta  sätt  blifvit  kr.- 
gods,  bortförlänades  det  till  en  början 
åt  förtjenta  svenska  officerare,  tills  det 
1712  emottogs  i  kronoförpantning  af 
kamereraren  Peter  Monthan,  son  till  en 
Antoine  Montagne,  som  för  religionsför- 
följelse flyktat  från  Languedoc  och  var 
gift  med  kyrkoherden  Grams  i  Bjerslöf 
dotter.  År  1781  den  1  Okt.  köptes 
Smedstorp  af  majoren,  sedermera  öfverste- 
löjtn.  Nils  Wilh.  Meck,  som  lät  1791 
och  92,  efter  att  hafva  erhållit  Kongl. 
Maj-.ts  tillåtelse  att  få  flytta  säterifriheten 
på  andra  hemman  samt  fördela  gården 
i  flera  delar,  alla  arbetsbönderna  lösa 
sig  fria  från  det  hofveri,  som  de  förut 
varit  skyldiga  att  göra.  Derpå  styckade 
han  säteriet  i  flera  mindre  lotter,  sedan 
han  först  försålt  delar  af  säterifriheten 
utan  jord.  Slutligen  återstod  blott  sten- 
huset och   så    mycket   jord,    som    hörer 


Smedstorp, 


Smula. 


283 


till  V4  rusthåll ;  ja,  i  viss  mån  styckades 
äfven  sjelfva  stenhuset,  ty  trapptornet 
nedrefs  och  stenen  såldes  att  begagnas 
till  byggnaderna  vid  Käseholm. 

Generalen  baron  Carl  v.  Plåten,  en 
bror  till  Göta  kanals  anläggare,  hop- 
samlade största  delen  af  de  bortsålda 
jordlotterna.  Hans  arfvingar  sålde  år 
1820  säteriet  jerate  M  1  Tjustorp,  % 
rntl,  till  kommerserådet  Jöns  Peter  Hem- 
berg lör  80,000  rdr  bco.  Efter  hans 
död  1834  innehades  Smedstorp,  äfven- 
som  Tunbyholm,  af  hans  enka;  men  år 
1843  öfvertogs  Smedstorp  af  hans  andra 
son,  herr  Fritz  Hemberg,  som  är  nuva- 
rande egareu.  Det  är  honom,  som  går- 
den har  att  tacka  för  sitt  nuvarande 
välhållna  och  prydliga  skick.  På  Smeds- 
torp finnas  åtskilliga  goda  taflor,  till 
större  delen  köpta  i  Paris  af  nuvarande 
egaren.  Af  den  förd  na  borgen  återstå 
nu  eudast  vestra  och  norra  flyglarna. 
—  I  äldre  tider  hörde  under  Smedstorp 
60  hemman  och  jus  till  Smedstorps 
kyrka;  år  1767  utgjorde  Smedstorps 
säteri  33, 16  mtl,  och  dit  hörde  som  un- 
derlagda arbetshemman  10}J  mtl  skatte. 
För  närvarande  består  Smedstorp  af  2j^£ 
mtl  skatte  från  M  1  t.  o.  m.  M  28  i 
byn  Smedstorp,  tax.  till  240,000  rdr, 
jemte  åtskilliga  delar  i  Tunby  by,  inta- 
gande en  areal  af  1,800  tid.  Under 
gärden  brukades  vid  nuvarande  egarens 
tillträde  360  tid  åker;  men  nu  är  åkern 
ökad  till  800  tid,  indelad  i  8  vångar; 
äng  och  skogbevuxen  betesmark  under 
gården  upptager  400  tid.  —  Den  öfriga 
jordrymden  innehafves  af  14  arbetsbönder 
och  20  husmän.  Dessutom  hörer  till 
Smedstorp  tyj  mtl  säteri  i  Tunbyholm, 
upptagande  300  tid  äng  och  torfmosse, 
60  tid,  samt  2  bönder  på  40  tid.  Till 
gården  höra  ett  bortarrenderadt  mejeri 
på  80  kor,  en  vattenqvarn  med  3  par 
stenar,  ett  flisbrott.  Kustningen  är  3 
hela  nummer  och  del  i  det  4:de.  —  På 
godsets  egor  bodde  1862:  247  personer. 
Det  öfriga  af  Smedstorps  fordna  säteri 
är  skiftadt  i   14  egolotter  bland  bönder. 

Smedstorp.  Ett  jemverk  uti  Lilla 
Malm  a  socken  af  Willättinge  härad  och 
Nyköpings  län.  uppfördt  år  1669  af 
Börje  Croneberg  på  hemmanet  Grindas 
egor  vid  Malmköpings-ån,  V2  rail  från 
Malmköping,  hade  1  hammare  och 2  härdar 

Yl. 


med 
3%   fr 


tegel- 


Ar 


(se 
1686 


med  ett  privilegieradt  stångjernssmide 
af  555V2  sleU  till  är  1850,  då  här 
nedlades  en  härd  med  275  sltl  smide; 
tackjernet  fås  från  egen  masugn  vid 
Hellefors  i  Mällösa;  äfven  hör  till  verket 
egen  rekognitionsskog  från  1825  samt 
en  spiksmedja.  Under  bruket  lyder  en 
landtegendom,  bestående  af  V4  frälse 
Smedstorp  med  qvarn  och  såg,  V4  frälse 
Bjuruddcn  i  sambruk  med  Fräke?itorp, 
V2  frälse-säteri,  vid  Bjuren, 
bruk  samt  ännu  IV2  sk., 
under  Lilla  Malma  socken), 
erhölls  rätt  till  kolning  på  allmänningen ; 
af  smidet  äro  105V2  shtt  hitflyttade 
från  Kengis  bruk.  —  Utom  ofvannämnda 
brukets  första  egare  äro  följande  egare 
kända:  Joh.  Loke,  f  1704,  magen,  lands- 
höfdingen  A.  Leijel  och  hans  enka  på 
1750-  och  1770-talen,  v.  Celsing  1825— 
1863.  Vid  godset  bodde  sistn.  år  473 
personer. 

Smedstorp,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  Björketorps  socken  af  Bollebygds 
härad  och  Elfsborgs  län,  ligger  nära 
Storån,  4  mil  från  Göteborg  och  3  mil 
från  Borås,  V4  mil  från  kyrkan;  det 
utgör  med  1  mtl  frälse  IJede  ett  gods, 
uppskattadt  i  1863  års  bevillning  till 
35,200  rdr.  Säteriet  har  stor  manbygg- 
nad, trädgård  med  flera  fruktbärande 
träd,  godt  fiske  uti  flera  på  egendomens 
mark  liggande  sjöar. 

Första  kända  egaren  har 
guvernören  i  Bohuslän  Wilh. 
som  före  adlandet  hette 
bördig  från  Tyskland,  f  1690,  hvarefter 
gården  gick  i  arf  inom  slägten,  tills 
ryttm.  Wilhelm  Jernsköld  dog  barnlös 
1779.  Sedan  nämnas  såsom  egare  herr 
Jac.  Dahl  1820,  bönder  1829,  hr  Gabr. 
Löfstrand   1863. 

Smedstugan.  Slaggbrukshytta  i  Kop- 
parbergs socken  af  Dalarne,  der  år  1861 
tillverkades  75  centner  råkoppar.  Smed- 
sfvijau  och  Heden,  Rosstägt,  Lobbarvet, 
Tägt,  Bergsgården  och  Slättmyra,  tills. 
40  spannland,  belägna  i  samma  socken, 
utgöra  en  egendom. 

Smula.  Annex-socken  till 
pastorat,  är  belägen  till  en  del 
vägs  härad  af  Elisborgs  län  och 
del  i  Frökinds  härad  af  Skaraborgs  län, 
1%  mil  från  Falköping;  omfattar  0,055 
(jvadratmil    land,  fördelade    pä    27/g    mt-l 

30 


varit  vice- 
Jernsköld, 
Keldunck, 


Äsarps 
i  Eed- 

till  en 


234 


Smye. 


Småtand. 


inom  Elfsborgs  län,  samt  0,045  qv.-mil 
land  med  75/g  mtl  inom  Skaraborgs  län, 
mot  hvilket  län  Atra-ån  utgör  gräns- 
skilnad  både  i  vester,  norr  och  öster; 
socknen  omgifves  i  öster  af  Asaka  och 
i  söder  af  Asarps  socknar.  Ofvan  upp- 
gifna  hemmantal  är  efter  Hahrs  stat. 
tabeller;  men  efter  mantals-längden  utgör 
hemmantalet  inom  Elfsborgs  län  3Vs 
skatte,  ll/4  krono,  23/i6  frälse,  och  inom 
Skaraborgs  län  33/g  skatte,  4V4  fr.,  de 
förra  bebodda  1863  af  219,  de  sed- 
nare  af  185  inbyggare;  år  1850  var 
folkmängden  307.  Socknen  underhåller 
7  man  af  indelta  arméen.  All  fast  egen- 
dom var  1863  åsätt  ett  värde  af  235,100 
rdr  rmt.  —  Kyrkan  nedrefs  1830,  h var- 
efter Asarps  kyrka  varit  begagnad  af 
sockneboerna.  Af  fornminnen  finnes  en 
runsten  med  inskriften:  »Kuli  reste  stenen 
efter  Asbjörn,  sin  hustrus  söner,  Riddare, 
stridgode  män,  innan  de  vordo  döde  i 
Österland»;  2:ne  höga  stenar  äro  upp- 
resta vid  Rakabacke,  nära  landsvägen  och 
Skaraborgs  läns  gräns,  vid  hvilka  en 
sägen  är  fäst,  att  en  småkonung  Raka 
der  skall  vara  begrafven.  —  Uti  Öija 
by,  1  mtl  fr.,  1  mtl  sk.,  är  marknads- 
plats och  socknens  största  gård.  Bland 
öfriga  hemman  må  nämnas,  inom  Elfs- 
borgs län:  löjt:s-bostället  V2  mtl  Smula, 
af  livars  innehafvare  förtjenar  nämnas 
löjtn.  Carl  Lilljehöök,  som  med  tapper- 
het bivistade  flera  sjöslag  i  engelsk  tjenst 
samt  finska  krigen  1788 — 90.  —  Fahn- 
junkare-bostället  1  mtl  Akerltolmen.  — 
Smula,  1  mtl  frälse,  ll/8  skatte.  Inom 
Skaraborgs  län  märkes  byn  Bredened, 
1%  mtl  skatte,  4V4  mtl  frälse  i  18 
brukningsdelar;  i  byn  finnes  qvarn.  — 
Adress:  Falköping. 

Smye,  Smyje,  Smöje,  ett  fiskläge  uti 
Östra  Torps  socken  af  Wemmenhögs 
härad  och  Malmöhus  län,  är  den  syd- 
ligaste orten  i  riket,  belägen  c:a  4  mil 
från  Malmö,  vid  Östersjön;  räknade  1818: 
12  gårdar  och  1863:  16  gatuhus,  bebodda 
af  46  hushåll  och   180  inbyggare. 

Småland.  Landskap  i  Göta  Rike, 
det  vidsträcktaste  inom  denna  hufvuddel 
af  riket,  mellan  Skåne  och  Blekinge  i 
söder,  Halland  i  vester,  Westergötland  i 
nordvest  och  Östergötland  i  norr  samt 
Östersjön  i  öster;    har   en  längd  af  22, 


en  bredd  af  18  Svenska  mil  och  beräknas, 
jemte  Öland,  som  tillhör  ett  af  de  Små- 
ländska länen, innehålla  en  areal  af  279,425 
qv.-mil,  hvaraf  23,361  äro  vatten.  Redan 
i  den  allmänna  inledningen  till  närva- 
rande verk  hafva  vi  anmärkt,  att  Små- 
land är  det  sydliga  Sveriges  högland, 
som  åt  alla  sidor  sluttar  ned  mot  hafvet, 
hvilket  från  Blekinge,  Skåne  samt  Halland 
närmast  mottager  de  på  Smålands  hög- 
platå upprinnande  floderna.  Imellertid 
uppnår  den  Småländska  högslätten  i  all- 
mänhet blott  en  höjd  af  5  till  800  fot, 
ehuru  största  upphöjningen  dera,  något 
i  sydvest  från  Wetterns  sydliga  spets, 
uppgår  till  1,000  fot  och  kulminerar  i 
det  1,032  fot  höga  jernberget  Taberg 
och  det  något  högre  (1,037  fot)  Almes- 
åkra  eller  Hjetsöla-berget.  Östra  delen 
af  provinsens  bergmassa  är  i  allmänhet 
ansenligt  högre  än  den  vestra,  hvilken 
hufvudsakligen  består  i  en  fortsatt  sträcka 
af  låga  höjder  och  kullar;  men  med 
undantag  af  provinsens  norra  del  upp- 
når berglandet  icke  Östersjöns  kust,  utan 
lemnar  ett  jemnare  fält  af  1 — 2  mils 
bredd  utmed  kusten  från  Westervik  ända 
ned  till  provinsens  gräns  i  söder,  eller 
Brömsebäck. 

Smålands  jord  hvilar  på  urberg,  gneis, 
hvilken  i  de  högländigare  trakterna  öfver- 
går  till  granit,  och  hvari  man  finner  lager  af 
urgrönsten,  qvartz,  eurit,  hälleflinta  o.  s.  v. 
En  inskränkt  och  ofullkomlig  öfvergångs- 
formation  uppträder  på  endast  få  ställen, 
t.  ex.  vid  Wetterns  strand  strax  vid  landska- 
pets gräns  mot  Östergötland,  och  på  önWi- 
singsö  samt  på  helt  få  andra  ställen.  Rå- 
dande jordmånen  är  sand,  som  stundom 
bildar  sig  till  nakna,  kala  åsar,  ryggar  och 
kullar,  bevuxna  med  ljung.  I  provinsens 
inre  saknas  ej  heller  vidsträckta  ljunghedar 
och  mellan  dem  myrar  och  kärr.  Utmed 
Östersjökusten  och  de  till  Östergötland 
häraderna  träffas  deremot 
trakter,  och  i  allmänhet  är  pro- 
vinsen uppfylld  af  kontraster,  så  att 
man  ofta  finner  de  skönaste  och  bördi- 
gaste nejder  bredvid  de  kalaste  och 
fulaste.  I  beskrifningarna  öfver  de  sär- 
skilda Småländska  länen  hafva  vi  dock 
sökt  något  närmare  charakterisera  så  väl 
landets  natur  som  skaplynnet  hos  dess 
befolkning,  hvadan  vi  för  utrymmets 
vinnande  måste  hänvisa  till  dessa  art 


angränsande 
bördiga 


S  mal  an  il. 


Smaland. 


235 


Smaland,  hvars  jord  iir  så  starkt 
impregnerad  med  jern,  att  sjö-  och  myr- 
malmer upphemtas  ur  nästan  alla  landets 
strömmar,  sjöar  och  myrar,  har  uti  Taberget 
sitt  mest  betydande  nederlag  af  jerninalm, 
hvilken  här  till  stor  del  brytes  ofvan 
jord,  men  saknar  derjemte  icke  heller 
andra  jerngrufvor,  t.  ex.  Inglamåla  o.  a. 
Koppar  fäs  vid  Waldemarsvik  och  Wirum 
i  Kalmar  län,  vid  Fredriksberg  och  Klefva 
i  Jönköpings  län,  och  nickel  likaledes 
vid  Klefva.  Sveriges  enda  guldgrufva 
vid  Adelfors  i  Alsheda  socken  har  för 
länge  sedan   upphört  att  bearbetas. 

Blaud  landskapets  talrika  sjöar  må 
det    vara     tillräckligt     att     här     nämna: 

xen,  Amen,  Möckeln,  Helga-sjön,  Widr 

rn,  Salen,  bland  dess  floder  den  i 
Östersjön  utfallande  Emm-an,  Nissan 
och  Lagan,   som   utfalla  i  Westerhafvet, 

je-ån,  som  faller  i  Östersjön  vid 
A  hus,  o.  a.,  k  vilka  alla  finnas  närmare 
beskrifna  kvar  och  en  på  sina  särskilda 
ställen. 

Hvilken  folkstam,  som  ursprungligen 
bebott  Småland,  är  omöjligt  att  upp- 
gifva;  man  har  gissat  på  Finnar,  emedan 
en  del  af  landet  kallades  och  ännu  kallas 
Finved  eller  Finhed;  man  har  till  och  med 
velat  härleda  namnet  Småland  från  det 
finska  Suomi  eller  Sameland.  Mindre 
osannolik  låter  dock  den  gissningen, 
som  härleder  provinsens  namn  från  »Små» 
och  »land»,  en  betecknande  benämning 
på  de  små  härader,  som  af  den  invan- 
drande Götastammen  upptogos  i  landets 
skogar  och  mossar  samt  på  dess  hedar, 
och  hvilka  härader  småningom  samlades 
till  fylken,  sinsimellan  förenade  genom 
en  förbundsförfattning,  liknande  Svea- 
stammens förbund  under  öfverkonungen 
i  Uppsala.  Smålands  nyaste  historie- 
skrifvare,  Wieselgren,  ser  i  Småland  det 
från  Svea  och  Göta  väldet  samt  de  till 
Danmark  hörande  landskaperna  Blekinge, 
Skåne  och  Halland  afsöndrade  tredje 
stora  riket  på  den  Svenska  kontinenten; 
han  kallar  detta  rike  för  Wir daland 
eller  Wirdarike,  låter  det  hafva  en  från 
Asaläran  skiljd  religion  med  hufvudsaklig 
dyrkan  af  en  qviunlig  gudomlighet  och 
anser  för  sannolikt,  att  den  ätt,  som  de 
Svenska  historieskrifvarne  efter  Isländarne 
kallat  för  den  Iwarska  och  Sigurdska, 
och  hvilken  de  låta  efter  Ynglingahusets 


utgång  uppträda  på  Uppsala-thronen, 
varit  Wirdalandets  konungaätt.  Styrbjörn 
Starke  anser  han  som  den  sista  "VVirda- 
konungen,  efter  hvars  fall  på  Fyrisvall 
Wirdalandet  helt  och  hållet  uppgick  i 
Svea-väldet,  ehuru  det  sedan  åter  skiljdes 
derifrån  för  en  tid  under  konungar  af 
Blot-Svens  hus,  af  hvilka  Kol  eller,  som 
christen ,  Erik  Arsäll  var  den  siste. 
Bland  Wirdarikets  fylken  eller  »folklän- 
der» nämnas  Njudung,  Finved,  Wärend, 
Möre  och  som  dess  vigtigaste  stad  Kalmar, 
der,  enligt  Wieselgren,  den  Hel.  Ansgar 
först  landsteg  och  först  predikade  christen- 
domen.  Som  Smålands  egentlige  apostel 
erkännes  imellertid  den  Hel.  Sigfrid, 
hvilken  i  Wexiö  byggde  den  första  dom- 
kyrkan. Till  landets  äldre  traditioner 
hör  också  sagan  om  den  hjeltemodiga 
jungfrun  Blenda,  som  på  den  Småländ- 
ska Bråvallaheden  vid  sjön  Salen  ned- 
högg en  under  männernas  frånvaro  i 
hämad  infallande  Dansk  här,  och  der- 
jemte berättelsen  om  den  s.  k.  Kalmar- 
leding,  hvilken  Norska  konungen  Sigurd 
Jorsalafar  skall  hafva  företagit  mot  de 
hedniska  Småländningarne.  Under  medel- 
tiden börjar  Småland  oftare  nämnas  i 
Sveriges  historia.  Af  Folkungaätten  inne- 
hade Erik,  Birger  Jarls  son,  Erik  Magnus- 
son, konung  Birgers  bror,  och  Erik, 
Magnus  Smeks  son  såsom  hertigdöme 
Småland,  hvilket  i  samma  egenskap  inne- 
hades af  Gustaf  Ls  son,  Erik,  »Sveriges 
arfkonung»,  som  han  redan  då  skref  sig. 
Smålands  vigtigaste  medeltidsminne  är 
den  i  Kalmar,  »Sveriges  öga,  förmur  och 
nyckel»,  afslutna  Unionen  (1397).  Att 
Engelbrecht  under  sitt  befrielsekrig  äfven 
utdref  fogdarne  ur  de  Småländska  slotten 
och  borgarna,  veta  vi  af  historien,  lika- 
som att  Småland  under  unionstiden  ofta 
var  skådeplatsen  för  de  oroligheter,  som 
då  söndersleto  Sverige.  Den  gamla  sjelf- 
ständighetsandan  hos  Smålands  befolk- 
ning uppenbarade  sig  på  ett  storartadt 
sätt  för  sista  gången  i  det  upprorskrig, 
som  Nils  Dacke  eller  Täcke,  sannolikt 
härstammande  från  en  gammal  inhemsk 
konungaätt,  länge  underhöll  mot  Gustaf 
Wasa,  tilldess  han  träffades  af  en  dö- 
dande pil  på  Ködeby  skog.  Efter  denna 
tid  är  landskapets  historia  på  det  när- 
maste sammanflätad  med  rikshistorien, 
och  kunna  vi  derföre  till  denna  hänvisa 


236 


Sinögen. 


Snaflunda. 


i  fråga  om  allt  hvad  landskapet  lidit 
under  fejderna  med  Danmark  och  om 
dess  söners  vid  mångfaldiga  tillfällen 
ådagalagda  mannamod  på  alla  de  slag- 
fält i  främmande  land,  der  de  Svenska 
fanorna  svajat  som  segrande  och  bekrönts 
med  ära. 

Om  Småländningeus  seder  och  lefnads- 
sätt  m.  m.  hafva  vi  under  de  särskilda 
länen  anfört  det  hufvudsakligaste,  och 
behöfva  här  blott  uttala  det  allmänna 
omdömet,  att  han  är  glad,  liflig,  tjenst- 
aktig,  fyndig,  flitig  och  arbetsam  och 
hvad  man  kallar  »närig»  till  hög  grad. 
Hvad  särskildt  Kronobergs  län  beträffar, 
önskade  vi  hänvisa  läsaren  till  Wieselgrens 
»Ny  Smålands-Beskrifning»  och  framför 
allt  till  Hyltén-Cavallii  »Wärend  och 
Wirdarne»,  i  hvilken  sistnämnda  skrift 
man  särdeles  får  upplysning  om  alla  de 
vidskepliga  bruk,  som  från  den  äldsta 
forntiden  bibehållit  sig  i  denna  från  den 
öfriga  verlden  afsöndrade  trakt. 

Landskapet  Småland  innefattar  på 
256  qvadratmil  omkring  10,084  form. 
hemman,  uppskattade  till  ett  värde  af 
omkring  264  millioner  rdr.  Allmänna 
bevillningen  för  år  1863  uppgick  till 
237,000  rdr  rmt.  Landet  indelas  i  17 
fögderier,  har  9  städer  och  10  köpingar 
samt  beboddes  den  31  December  1863 
af  568,585  invånare. 

Smögen  (i  jordeboken,  Smygen  på 
Hällströms  karta),  en  ö  i  Bohusländska 
skären,  belägen  några  mil  från  Uddevalla, 
synes  af  jordeböckerna  fordom  varit  en 
oskattlagd  holme,  lydande  under  V2  mtl 
frälse  Wägga  i  Askums  socken;  nu  finnes 
här  ett  fiskläge,  der  Bohus  läns  mest 
kunnige,  ordentlige  och  förmögne  fiskare 
bo;  år  1863  räknade  det  61  hus  och 
324  inbyggare,  hörande  till  Grafverna 
kapellförsamling  af  Tossene  pastorat  in- 
om Sotenäs  härad. 

Smörbergsfältet,  i  Norbergs  socken 
af  Westmanlands  län,  hade  år  1863 
lemnat  ur  sina  fyra  grufvor  112,266 
centner  jernmalm. 

Smörkullan,  ett  högt  berg  i  Bohus 
län  och  god  landkänning  för  sjöfarande, 
se  vidare  art.  Skredsviks  socken  och 
Cederslunds  egendom. 

Snaflunda.  Modersocken  i  Sundbo 
härad  och  Örebro  län,  mellan  Lerbäck 
i    öster,    Askersunds    lands-församling    i 


söder  och  sydvest,  Bodarne  och  Wing  i 
nordvest  och  norr,  har  en  areal  af  0,819 
qv.-mil  land  och  0,069  sjö.  Det  tämligen 
höglända  landet  är  uppfyldt  med  ut- 
skott från  Tiveden  och  från  den  ås,  som 
sedermera  delar  sig  på  ömse  sidor  om 
Tisarh.  Här  upprinna,  vid  en  höjd  af 
4  till  500  fot,  talrika  små  vattendrag, 
som  gå  åt  alla  håll,  t.  ex.  Skafån,  som 
från  Skafsjöarne  rinner  ned  i  Svartån, 
ett  vattendrag  från  Dåfra-sjöarne  till 
Tybo-sjön  och  Tisarn,  ett  genom  några 
småsjöar  till  Östersjön  och  Fogelsjön,  som 
bildar  Skyllbergs-ån;  slutligen  ett  genom 
Sjö-  och  Anten-sjöarne  till  Askersunds- 
viken  och  Wettern.  Sjön  Anten,  vid 
socknens  södra  gräns,  ligger  vid  383 
fots  höjd.  Jordmånen  består  till  större 
delen  af  sand,  och  åkerbruket  är  ej  till- 
räckligt för  behofvet;  binäringar  äro 
bränvinsbränning,  skogs-  och  bergsbruk. 
Socknen  består  af  42l/2  oförmedlade, 
41 V2  förmedlade  hemman,  utom  en  qvarn 
och  ett  jernbruk.  —  Namnet  Snavalunda 
förekommer  omkring  1314,  och  kyrko- 
herdeserien går  tillbaka  till  1100-talet; 
socknen  är  nu  ett  konsistorielt  pastorat 
af  tredje  klassen.  Kyrkan,  ombyggd 
1770,  ligger  vid  landsvägen,  nära  Öster- 
sjöns östra  ända,  5  mil  från  Örebro.  — 
Bland  fornminnen  märkas  »Landdrotset» 
Tjelfves  ättehög  och  grafsten  på  Tjelfvesta 
gård.  Dåfra  hemman  och  sjöar  skola 
vara  uppkallade  efter  hans  hustru. 

Bland  gårdar  märkas  Tjelfvesta,  3 
mtl  säteri,  Snaflunda  med  qvarn  och  såg 
donerade  1616  åt  Casten  Otter,  född 
1589  i  Bremen,  men  sedan  reducerade; 
Otter  dog  1657  och  hade  20  barn.  — 
Prestgården,  ll/2  na  ti  kr.,  —  Kårbergs 
hammare,  lydande  under  Stora  Lassåna. 
Talrika  jern-  och  koppar-malmgrufvor 
kring  Östersjön,  Distorps,  Bensäters  m.  fl., 
som  fordom  varit  bearbetade,  begagnas 
för  närvarande  föga  eller  alldeles  icke. 
—  1  mtl  Östansjö  är  länsmans-boställe, 
V2  Majtorp  mönsterskrifvare-  och  1/2 
Nygården  fahnjunkare-boställen.  —  Adr.: 
Örebro. 

Snaflunda  qvarnar,  Nya  och  Södra, 
ligga  i  Anstå  socken  af  Örebro  härad 
och  län,  V4  mil  från  Örebro  stad,  på 
1  mantal  rusthåll  Snaflundas  egor,  som 
jemte  qvarnarne  och  andra  hemman  inom 
socknen,    hvaraf    må    nämnas  ll/2  Aby, 


Sutggsta, 


Snarkihl. 


237 


lyda  under  Carlslund.  Ett  kronans  ge- 
värsfaktori, borr-  och  sliphus  hade  här 
sin  plats;  men  då  faktoriet,  som  var 
beläget  i  Örebro,  upphörde  1798,  för- 
vandlades borrhuset  till  en  vanlig  smedja. 
Man  har  har  funnit  trippel.  —  Snaflunda 
hemmans  areal  uppgifves  till  354l/2tld, 
hvaraf  48  åker,   256  tid  skog. 

Snaggsta,  ett  mtl  rusthåll  och  !/2 
mtl  skatte  uti  Forssa  socken,  Willåttinge 
härad  och  Nyköpings  län,  lyder  under 
Malstanäs  säteri,  beläget  uti  samma  soc- 
ken, och  är  anmärkningsvärdt  för  en 
vid  soldattorpet  befintlig  18  alnar  lång 
skeppssättning,  som  är  spetsig  i  båda 
ändarna;  på  hemmanets  egna  egor,  i 
den  s.  k.  LiUhagen  eller  Killiwjhagen, 
nära  sjön  Uren  och  öfverst  på  ett  nä- 
stan kalt  berg,  har  man  anmärkt  ett 
cirkelrundt  kummel  af  14  alnars  genom- 
skärning. Inuti  kumlet,  2  alnar  från 
kanten,  står  en  gammal  björk. 

Hemmanen,  som  med  Kammar-kollegii 
tillstånd  af  d.  1  Mars  1864  numer  äfven 
benämnas  Forssnäs,  äro  åsatta  ett  tax.- 
värde  af  72,000  rdr  rmt. 

Snapparp.  Egendom,  belägen  IV2 
mil  från  Malmö,  21/2  mil  från  Lund 
och  1  mil  från  Trelleborg,  bestående  af 
3  R  mtl  i  JYi  1  Snapparp  och  l/l(]  mtl 
i  M  5  Torkelstorp,  krono-skatte-rusthåll 
i  Kärrstorps  socken,  Oxie  härad  af  Malmö- 
hus län,  samt  */M  m^  frälse  Aggarp  i 
Stora  Svedala  socken  af  Wemmenhögs 
härad;  den  har  en  sammanhängande 
areal  af  562  tid  jord,  hvaraf  17  tid 
trädgård  och  park,  48  tid  mader  och 
torfjord,  resten  åker,  bestående  af  ler- 
mylla på  merirelbotten.  Till  gården  finnes 
tegelbruk.  Ärliga  afkastningen  har  på 
sednare  tider  varit  c:a  3,000  t:r  spann- 
mål, och  mejeriet  anses  inbringa  omkr. 
5,000  rdr  rmt  årligen. 

Snapparp  har  fordom  varit  en  myc- 
ket stor  egendom,  med  närmare  10  gån- 
ger sin  nuvarande  areal.  Mangårdsbygg- 
naden är  särdeles  gammal;  men  man 
känner  ej  hvcm  som  byggt  densamma. 
Ej  heller  har  man  sig  bekant  gårdens 
gamla  egare,  enär  alla  derom  upplysande 
handlingar  äro  förkomna.  Det  berättas, 
att  Snapphanarne  här  haft  ett  tillhåll 
och  att  gården   deraf  fått  sitt  namn. 

Den  förste  egare  man  med  visshet 
känner  är  en  major  Lindecrona  vid  slutet 


af  förra  århundradet;  efter  honom  kom 
en  major  Strussenfelt,  som  planterat 
största  delen  af  den  stora  och  vackra 
parken,  der  han  inrättat  ett  slags  theater 
i  det  gröna  med  träd,  planterade  i  form 
af  kulisser.  Här  brukade  han  låta  hus- 
folket uppföra  små  komedier  för  egarens 
höga  nöjes  skull.  Af  honom  försåldes 
egendomen  år  1820  till  fabrikör  Pehr 
Bager  och  förblef  inom  Bagerska  slägten 
till  1842,  då  den  köptes  af  en  hr  Er- 
land E.  Bandonin  för  63,000  rdr  och 
såldes    af   honom    år    1849    till    en  herr 

o 

Miinchmeijer  för  90,000  rdr  rmt.  Ar 
1856  köptes  den  af  hr  Ludvig  Peterzén 
för  210,000  rdr  s.  m.  och  nu  sednast  i 
Aug.  1864  för  165,000  rdr  af  konsul 
A.  Hage  i  Köpenhamn. 

Snarkihl.  Jern-  och  manufakturverk, 
beläget  uti  Silleruds  socken  af  Nord- 
marks härad  och  Carlstads  län,  består 
af  2:ne  stångjernshärdar  med  oinskränkt 
smide,  2  knipp-  och  12  spikhamrar  (4 
efter  taxeringsuppgifterna)  samt  en  stål- 
ugn; manufakturverket  är  privilegieradt 
för  600  sktt  ämnesjern.  Till  jernverket 
hörer  en  landtegendom,  bestående  af 
TiWtJfi  mt*  ftf  Sri&rJcM,  jjjg  mtl  i  Åse- 
byn,  5  mtl  Ajebyn,  1/24  mtl  Svensbyn, 
V72  mtl  Guttebohl,  alla  skatte,  samt  ]/i 
mtl  frälse  Elfvik,  det  sednare  beläget  uti 
Gillbergs  socken  och  härad.  Årliga  ut- 
sädet vid  dessa  hemman  uppgifves  till 
26  t:r  höst-  samt  200  t:r  vårsäd. 

Vidare  höra  till  egendomen  tre  en- 
blad  iga  sågramar,  fem  qvarnar,  ett  te- 
gelverk, allt  gående  med  vattendrift. 
Hela  taxeringsvärdet  1862  var  174,254 
rdr  rmt,  hvaraf  53,800  rdr  för  Snar- 
kihls  hemmansdel,  31,100  rdr  för  jern- 
bruken  och  tegelslageriet.  På  1770-talet 
uppgifves  här  af  Fernow  hafva  funnits 
1  stålugn,  8  spik-  och  2  knipphamrar, 
och  år  1829  erhölls  bergskollegii  till- 
låtelse  att  flytta  450  sklé  stängjernsmide 
från  Rankeforsens  bruk  i  Trankihls  soc- 
ken till  detta  manufakturverk;  men  bru- 
ket räknar  sin  egentliga  anläggning  och 
uppkomst  från  1840-talet,  då  stångjerns- 
härdar n  6  uppfördes  och  tillökningen  af 
spikhamrarne  skedde  genom  brukspatro- 
nerna O.  Chr.  Groth  och  Carl  Thomas 
Uggla;  verken  ligga  vid  flera  af  de 
bästa  fallen  uti  vattendraget,  som  kommer 
från  Jernsjön  och  lemnar  ymnig  vatten- 


238 


Snäsa  högar. 


Sniberup. 


tillgång.  Bruket  eges  af  ett  bolag,  bil- 
dadt  år  1844,  hvaraf  förutnämnde  herr 
O.  Chr.  Groth  ännu  är  ena  delegaren 
samt  disponent.  Bruksstämpeln  är  ett 
sammanbundet  J.  H.  R.  Elfviks  hemman 
inköptes  1639  af  fru  Margaretha  Roos 
från  drottning  Kristina  för  332  rdr  in 
specie  32  öre  och  23 V3  styfver;  s.  år 
inköpte  nämnda  fru  äfven  ordinarie  skat- 
terna för  22  daler  14  öre  142/s  styfver, 
allt  för  hela  hemmanet,  hvaraf  3/4  nu 
egas  af  bönder. 

Snäsa  högar  eller  hög,  ett  fjäll  i 
Jemtland,  hvilket  Hisinger  anser  ega 
Areskutans  höjd.  Schubert  säger,  att 
det  är  betäckt  af  eviga  snöfält  och  lyser 
öfver  de  andra  fjällen,  hvilka  bilda  en 
halfkrets  omkring  Annsjön. 

Snattra,  Snatra.  By  på  2%  mtl  sk. 
uti  Wesslands  socken  af  Örbyhus  härad  och 
Uppsala  län  med  123  inb.  på  26  hushåll, 
har  lastageplats  öster  om  Tierps-ån;  här- 
öfver  exporteras  Strömsbergs  och  Carl- 
holms brukstillverkningar;  under  sist- 
nämnda bruk  lyder  ty2  mtl. 

Sneden.  Härads-allmänning  uti  syd- 
vestra  hörnet  af  Litslena  socken,  Trögds 
härad  och  Uppsala  län,  innefattar  enligt 
karta  af  år  1808:  10,447  qv.ref,  hvaraf 
9,007  utgöras  af  skogsmark,  1,406  af  annan 
duglig  skoglös  mark  samt  34  af  vägar. 

Sneslingeberg,  ett  frälse-säteri  af  1V2 
mtl,  uti  Börstils  socken  af  Frödsåkers 
härad  och  Stockholms  län,  är  beläget 
nära  Kallrigafjärden;  närmaste  städer  äro 
Osthammar  och  Öregrund.  Det  före- 
kommer 1625  såsom  privat  egendom, 
men  såsom  kronans  1646,  då  det  såldes 
till  r.  r.  grefve  P.  Brahe;  kom  genom 
byte  1657  till  en  Geete,  hvars  slägt  det 
sedermera  tillhört  inpå  1820-talet;  lydde 
1849  och  ännu  1863  jemte  Söderby 
säteri  med  flera  socknens  hemman  till 
Forsmarks  bruk.  Säteriet  var  sistn.  år 
jemte  qvarn  och  såg  taxeradt  till  55,000 
rdr  rmt. 

Snesta  med  Surssa,  två  fr.-säterier 
af  tillsammans  3  mtl,  uti  Spelviks  soc- 
ken af  Hölebo  härad  och  Nyköpings  län, 
belägna  nära  Bunvikens  vestra  hörn, 
hafva  från  äldre  tider  varit  under  ett 
bruk,  ehuru  åtskiljda  af  främmande  egor. 
Snesta  har  tillhört  r.  r.  Svante  Sture, 
som  bortbytte  det  1548  till  Sten  Bengts- 
son Ulff;  sedermera  nämnas  såsom  egare 


friherre  Carl  Oxenstjerna,  Joh.  Silfver- 
stjerna,  f  1660,  P.  Dureel,  presidenten 
friherre  Joh.  Rosenhane  på  Leffsund  i 
Runtuna,  med  hvilket  gods  det  seder- 
mera delade  öden,  tills  Snesta  år  1828 
såldes  af  grefve  Wrangels  kreditorer  till 
P.  Hansson;  tillhörde  1849  dennes  måg 
Pfeiff,  och  1863  jemte  V*  mtl  Kallmyra 
öfverjägm.  C.  W.  Kindstrand.  Snesta 
uppgifves,  år  1818,  af  Djurberg  hafva 
blandad  åkerjord  af  sand  och  lera,  hjelp- 
ligt  höbol,  brist  på  skog;  tax. värdet  år 
1863  var  48,800  rdr  rmt. 

Sniberup.  By  af  5/6  mtl  sk.,  V2  kr.,  3/4 
mtl  uts.  fr.  i  Öst  råby  socken  af  Färs  härad 
och  Malmöhus  län,  med  232  inb.  på  59 
hushåll,  är  förtjent  af  att  omnämnas, dådet 
var  här  på  en  liten  hemmansdel,  V32  nitl, 
Nils  Månsson  mottog  sin  riksdagsfullmakt 
med  en  rörelse,  som  ådagalade  både  det 
djupa  allvar  han  fastade  vid  att  åtaga  sig 
ett  dylikt  maktpåliggande  värf  samt  till- 
lika sin  tacksamhet  att  hafva  blifvit 
ansedd  värdig  detsamma.  Nils  Månsson 
utmärkte  sig  främst  genom  sin  talegåfva 
och  sedan  genom  nitälskan  för  folkskolan. 
Såsom  exempel  på  att  ej  hemmansklyf- 
ningen  i  och  för  sig  bör  bära  skulden 
för  de  många  olägenheter  man  velat 
påbörda  densamma,  må  här  omnämnas, 
att  i  detta  Sniberup,  dit  Nils  Månsson 
ingifte  sig  och  först  blef  bonde,  har,  bland 
flera  andra  dylika,  en  bonde  på  V32  kun- 
nat föda  sig  med  hustru  och  fem  barn 
och  derjemte  i  olyckans  stund  emottaga 
en  slägting  med  ett  barn  samt  till  gan- 
ska hög  ålder  föda  sin  far,  allt  utan  att 
falla  någon  till  last,  utan  blott  genom 
träget  bearbetande  af  sin  egen  jord. 
Här,  som  förut  ej  ett  får  hade  som- 
marbete på  fäladslotten,  då  man  beräk- 
nade fäladens  areal  och  då  vanliga  be- 
teskreaturens antal,  kunde  nämnda  bonde 
20  år  derefter  föda  en  för  honom  till- 
räcklig ladugård,  jemte  det  han  vid  god 
gröda,  till  och  med  vid  medelmåttig,  ej 
behöfde  köpa  säd.  För  närvarande  har 
byn  45  åboer  och  utgör  största  ego- 
lotten Jtf  8,  5/?  mtl,  tax.  till  25,000 
rdr  och  den  minsta  l/6i  mtl,  tax.  till 
600  rdr  rmt.  År  1802  funnos  i  byn  12 
åboer,  8  husmän  och  79  personer,  år 
1844  hade  deras  antal  uppgått  till  45 
åboer,  4  husmän  och  243  personer.  — 
Folkskolbyggnad  finnes  i  byn. 


Suosjarp. 


Snäckgärdet. 


239 


Snogarp.  Ett  mantal  uts.  frälse  uti 
Söfvestads  socken,  Herrestads  härad  och 
Malmöhus  län,  omkring  1V4  mil  från 
Ystad,   lyder  under  Krageholms  gods. 

Snogeholm.  Ett  och  V4  mtl  frälse- 
säteri uti  Söfde  socken  af  Färs  härad 
och  Malmöhus  län,  är  ett  täckt  sommar- 
lustställe,  beläget  vid  sjön  af  samma 
namn,  21  4  mil  från  Ystad,  '/j  mil  från 
Skoghults  herregård  och  en  half  fjer- 
dingsväg  frän  Söfdeborg,  hvarunder  det 
lyder.  En  vacker  skogsväg  förer  till  den 
på  en  utskjutande  landtunga  i  trädens 
skugga  undangömda  enkla,  dock  för  sitt 
läge  utmärkta  boningen  —  en  envånings 
träbyggnad  med  frånskiljda  flyglar,  som 
omsluta  en  vacker  gårdsplats.  En  stor 
trädgärd  med  orangerier  har  här  nyligen 
blifvit  anlagd. 

Snogeholm  skall  i  äldre  tider  hafva 
legat  pä  en  liten  ö  i  Snogeholms-sjön, 
kallad  Hägerholmen  eller  Heireholmen, 
der  ännu  synas  grundvalar  efter  ett  slott, 
och  der  enligt  folkets  berättelse  en  biskop 
Mus  skall  hafva  bott,  tills  det  blef  för- 
stördt  af  konung  Katt.  —  Stället  egdes 
i  början  af  1700-talet  af  professor  Thomas 
lhre,  öfvergick  sedan  till  familjen  Bil- 
densköld och  derefter  till  rådman  Mor- 
sing,  som  1795  sålde  det  till  öfverkam- 
marherren,  grefve  C.  G.  Piper,  hvarefter 
det  tillhört  denna  familj.  Snogeholras 
säteri  med  tegelbruk  var  1862  åsätt  ett 
taxeringsvärde  af  39,500  rdr  och  med 
ll*/g  mtl  i  23  hemman  inom  Söfde 
socken  ett  värde  af  453,900  rdr. 

Snoppetorp,  fordom  Snabbetorp.  Ett 
hälft    mantal  skatte    uti    Bjälbo   socken, 

t  rings  härad  i  Östergötland,  är  af 
historisk  märkvärdighet.  Under  stridig- 
heterna mellan  Sverkerska  och  Erikska 
ätterna  skola  Johan  Sverkerssons  söner 
Kol  och  Buris  blifvit  slagna  och  dödade 
vid  Bjälbo  af  konung  Knut;  men  förut 
skola  Danskarne,  som  anfördes  af  Kol 
och  Buris,  blifvit  bragta  i  oordning  först 
vid  gården  Bisttorp,  hvarefter  de  an- 
sattes hård  t  af  Svenskarne  och 
snabba  fötter  vid   Snabbetorp. 

Snårestad.  Socken  uti  Ljunits  härad 
af  Malmöhus  län,  behagen  V4  mil  s.  v. 
från  moderförsamlingen  Balkäkra,  hvar- 
ifrån  räknas  7/8  mil  till  Ystad,  gränsar 
vidare  i  öster  till  Iledeskoga  i  Herre- 
stads   härad,    i    söder    till    Östersjön,  i 


togo 


vester  till  Sjörups  socken  samt  omfattar 
0,168  qvadratmil,  fördelade  på  187/ir  mtl, 
hvaraf  1:{/16  krono,  I7V4  frälse.  Sock- 
nen, som  i  allmänhet  har  god  åker  och 
äng,  småskog  och  torfjord,  hade  1862 
omkring  1,050  inbyggare,  hvilket  antal 
öfverstej?  1805  års  folkmängd  med  500. 
All  egendom  var  förstnämnda  år  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  1,012,200  rdr  rmt, 
hvaraf  10,500  rdr  för  verk  och  lägen- 
heter. —  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folkskola  och  två  fasta  små- 
barnsskolor af  två  examinerade  och  en 
oexaminerad  lärare.  Skolbarnens  antal 
utgjorde  225,  deraf  3  saknade  under- 
visning. Till  skolan  hör  ett  planterings- 
land af  1,750   qvadratalnars    ytvidd.  — 

I  afseende  på  socknens  fornminnen  och 
tradtioner  får  hänvisas  till  beskrifningen 
af  socknens  enda  större  gård  Charlotten- 
hind,  sid.  37,  II  band,    hvarunder   lyda 

II  n:r  af  Snårestads  bys  38  n:r;  hela 
godset  upptager  halfva  socknens  upp- 
skattade värde.  JU  18,  5/s  mantal,  ly- 
der under  Hunnestads  säteri,  1  mantal 
är  pastors  annex-hemman,  3/]6  Klockare- 
bol,  det  öfriga  har  132  åboer.  —  Adr.: 
Yrstad. 

Snäckstavik  eller  Brötsta.  Två  mtl 
berustadt  säteri  uti  Grödinge  socken  af 
Svartlösa  härad  och  Stockholms  län,  vid 
Kaggefjärden,  är  köpt  från  kronan  af 
Johan  Salvius;  synes  derefter  hafva  till- 
hört stjufsonen,  handl.  Lorentz  Hartman, 
och  dennes  svärson,  sekreterare  hos  Ax. 
Oxenstjerna,  Lars  Larsson,  adlad  Snec- 
kenfelt,  död  på  1660-talet;  sedermera 
har  det  varit  lydande  under  Mariebergs- 
godset;  taxeringsvärdet  1863  var  45,000 
rdr  rmt. 

Snäckgärdet,  ett  af  de  för  natur- 
skönheter mest  utmärkta  strandpartier, 
som  Gotland  eger,  är  beläget  ;V4  mil 
norr  om  Wisby  intill  2:ne  mindre  hafs- 
vikar  och  skall  fått  sin  benämning  deraf, 
att  der  fordom  varit  landningsställe  för 
snäckor.  Sjelfva  Snäckgärdet  är  en  stor, 
grönskande,  skogbevuxen  plan,  med  har 
och  der  murgrönsklädda  tufvor.  Bredvid 
planen  framskjuter  en  viildig  bergshöjd, 
hvarur  en  mängd  klippstycken  nedrasat; 
af  dessa  förtjenar  isynnerhet  ett  upp- 
märksamheten, det  ligger  omkring  60 
alnar  från  sjelfva  berget  och  kallas  af 
folket  i  trakten  »predikstolen.»  Vid  Snack- 


240 


Snäfriuge. 


Snösbåck, 


gärdet  äro  fästa  tvänne  minnen;  här 
skall  nämligen,  enligt  äldre  författare, 
varit  första  platsen  för  staden  Wisby's 
anläggande.  Det  andra  minnet  är  stif- 
tandet af  sällskapet  D.  B.  W.,  som  skedde 
här  den  9  Juli  1844,  visserligen  till  en 
början  blott  med  lek  och  nöje  till  mål, 
men  sedermera  med  en  vackrare  och 
nyttigare  riktning,  genom  att  bilda  en 
fattigskola,  hvaraf  staden  varit  alltdittills 
i  saknad;  under  dess  verksamhet  till  1842, 
då  stadgan  om  folkundervisningen  öfver 
hela  riket  blef  fastställd,  hafva  869  obe- 
medlade gossar  der  fått  den  första  ele- 
mentära bildning;  af  dessa  hafva  flera 
blifvit  skickliga  embetsmän  och  prester. 
Bland  sällskapets  ytterligare  verksamhet 
torde  få  nämnas  inrättandet  af  en  sparbank 
till  den  arbetande  klassens  nytta  och 
en  år  1855  anlagd  botanisk  trädgård. 

Snäfringe.  Härad  i  Westerås  län 
och  Westmanland,  norrut  från  Mälar- 
fjärdarna Blacken  och  Galten,  på  ömse 
sidor  om  Kolbäcks-åns  nedersta  lopp, 
innefattar  följande  8  socknar,  som  alla 
höra  till  Munktorps  prosteri  och  utgöra 
Strömsholms  fögderi,  nämligen:  Rytterne, 
Säby,  Kolbäck,  Svedvi,  Berg,  Munktorp, 
Sura  och  Ramnäs.  Häradet,  hvars  areal 
uppgifves  till  6,112  qv.mil,  beboddes  1860 
af  12,082  personer  och  hade  sitt  tings- 
ställe i  Kolbäck.  Namnet  på  häradet 
finnes  skrifvet  på  flera  olika  sätt;  i  forn- 
tiden kallas  det  ömsom  Snavingshundari, 
Snevinge,  Svevinge,  Svavinge,  Snaffvinge 
och  SniÖVinge;  uti  det  gamla  sigillet 
står  Sanct  Davids  Snäfving  Härad,  efter 
Westmanlands  apostel,  den  Hel.  David, 
som  bodde  på  Dåvö  i  den  till  häradet 
hörande  Munktorps  socken.  Det  vid- 
sträckta häradet  företer,  säger  Dybeck, 
till  sitt  skaplynne  en  rik  mångfald; 
»vackra  slätter  och  rymder,  bärande  åker- 


fält och  ängar. 


hvilka   ligga   inom  sina 


skogshöjder  och  backar,  som  med  löf- 
skog  äro  beklädda,  likasom  omkring- 
stängda,  fägna  allestädes  landsens  inbyg- 
gare», —  uttrycker  sig  gamle  Grau.  Till 
häradet  höra  öarne  Nyckelön,  Tidön, 
Trossön,  Skuterön,  Billingen,  Hundängen 
m.  fl.  Utom  kungsgården  Strömsholm 
med  dess  slott,  under  hvilket  hela  hä- 
radet lydde  såsom  drottning  Hedvig 
Eleonoras  lifgeding  1650 — 1719,  ligga 
här    Tidö    gård   och   Fiholm  i  Rytterne 


socken,  Ramnäs  och  andra  jernverk  samt 
talrika  ansenliga  gods  och  gårdar.  Den 
11  Nov.  1276  skänktes  detta  jemte  Fel- 
lingsbro  och  Åkerbo  härader  af  konung 
Magnus  Ladulås  i  morgongåfva  till  hans 
gemål  Hedvig,  en  dotter  till  grefve  Ger- 
hard I  af  Holstein.  Fornminnen  äro 
fästa  vid  socknarna  Munktorp,  Sura, 
Svedvi  och  Kolbäck,  vid  Wikhus  i  Eyt- 
terne socken  finnes  en  bekant  ättehög; 
vid  Wallby  och  Sörby  ses  qvarlefvor 
efter  borgar;  minnen  efter  strider  äro 
fästa  vid  Q,vicksund,  Tidö  och  andra 
ställen.  Häradet  var  år  1539  indeladt 
i  15  hamnar,  hvaraf  h varje  utgjorde  år 
1539  och  1637:  12  markland  jord;  år 
1638  upphörde  hamneräkningen  alldeles 
i  detta  och  Tuhundra  härader,  sedan  den 
under  sednare  åren  endast  betecknat  upp- 
bördsdistrikter  utan  att  skatterna  der- 
efter  rättade  sig. 

Snällebo,  ^n  egendom  uti  Kalmar 
län  och  Tryserums  socken  af  Norra  Tjust 
härad,  är  belägen  Vg  mil  norr  om  kyr- 
kan, som  ligger  4l/4  rnil  från  Söder- 
köping; den  utgöres  af  ett  mtl  skatte 
Snällebo,  tax.  till  98,800  rdr.  På  egorna 
finnas  mjöl-  och  sågqvarn  samt  tegel- 
bruk; underlydande  äro  l'Vi2  ratl  skatte. 
Egendomen  har  allt  sedan  1790-talet  till- 
hört slägten  Klöfversköld. 

Snälleröd.  Två  mtl  frälse-säteri  uti 
Färingtofta  socken  af  Norra  Åsbo  härad 
och  Christianstads  län,  som  efter  jorde- 
böckerna förut  innehafts  af  frälseman, 
men  nu  eges  af  33  bönder,  hvilka  ge- 
nom köp  år  1821  förvärfvat  sig  det,  är 
till  så  väl  egare  som  sin  öfriga  historia 
i  saknad  af  all  belysning,  utom  det  att 
på  1760-talet  voro  löjtn.  Riddersköld, 
professor  Estenbergs  och  häradshöfding 
Löfgrens  arfvingar  egare.  Snälleröds 
mölla  med  mjölqvarn  för  3  par  stenar 
och  såg  med  1  ram  taxerades  1862  till 
15,000  rdr.  På  säteriets  egor  finnas 
2:iie  garfverier. 

Snösbäck,  ett  mtl  frälse-säteri  (ej  2 
mtl  säteri  enligt  Tuneld)  uti  Karleby 
socken  af  Wartofta  härad  och  Skaraborgs 
län,  är  beläget  %  mil  n.  v.  från  kyrkan, 
V2  niil  öster  från  Falköping  (på  Topo- 
grafiska corpsens  karta  synes  gården  ligga 
inomo  Falköpings  landsförsamling),  norr 
om  Alleberg;  i  jordeböckerna  har  hem- 
manet på  1820-talet  blifvit  omfördt  från 


Suöstorp. 


S  ii  ii  k  torp. 


241 


Slöta  socken  till  denna.  Det  reducerades 
på  1680-talet  med  Wiaingsborga  gref- 
skap  och  inlöstes  sedermera  af  Gustaf 
Fleetwood;  derefter  äro  af  egare  endast 
kända  ar  1813  ryttm.  K.  Natt  och  Daga 
enkefru  M.  Gripenmark  samt  1863  hr 
II.  A.  Hcnrici,  som  derjemte  eger  {  lfi 
mtl  skatte  Karleby,  tills.  tax.  till  39,000 
rdr  rmt.  Snösback  appgifVea  af  Djur- 
ar  1818  haft  150  tid  åker,  ing 
till  14<>  stackar,  ingen  skog,  obetydlig 
manbyggnad.  Hemmanet  är  extra  rote- 
radt  i  roten  JU  115  med  12  daler  16 
skill.  taxation,   enligt  kongl.  brefvet  den 

Uil[   L848. 

Snöstorp.  ltegalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Laholms  kontrakt 
af  Göteborgs  stift,  utgöres  af  Snöstorp, 
modersocken,  med  annexet  Trönninge, 
med  68.VJ  mtl,  bebodda  1860  af  2,444 
personer.  —  Pastoratet,  beläget  147/g 
mil  frän  stiftsstaden,  omslutes  på  vestra 
sidan  af  hafskusten  och  den  s.  k.  La- 
holmsbugten,  i  nordvest  af  Nissaström- 
men,  på  de  andra  sidorna  af  socknarna 
Enslöf,  Breared,  Tönnersjö  och  Eldsberga 
samt  innehåller  i  längd  IV3  mil  och  i 
bredd  1  mil.  —  Snöstorps  socken,  be- 
lägen uti  Tönnersjö  härad  af  Halmstads 
Län,  '21  j  mil  från  Laholm,  l1  4  mil  från 
Halmstad,  omfattar  i  areal  0,077  qv.mil, 
hvaraf  0,005  äro  vatten.  Landet  är  en 
slättbygd,  och  hela  hafsstranden  alltifrån 
Nissaströmmens  utlopp  i  hafvet  till  På- 
arps  hallar,  der  Trönninge  socken  till- 
stöter, är  mycket  långgrund  med  slät 
sandbotten  utan  minsta  tecken  till  sten 
eller  bergshällar.  Endast  några  små  in- 
sjöar finnas  här;  de  äro  väl  fiskrika;  men 
en  mängd  trädrötter  i  sjöbottnarne  anses 
vara  hinderlig  för  fisket,  och  det  i  Fylle- 
ån,  som  löper  genom  socknen  och  faller 
här  ut  i    hafvet,    idkade    laxfisket    har  i 

e 

sednare  åren  betydligt  aftagit.  Åkern 
är  af  sandblandad  jordmån;  ängen  är 
bevuxen  med  små  björkskog,  gräsväxten 
är  mycket  ljungblandad.  Fordom  var 
Snostorp  en  bland  Södra  Hallands  mest 
skoi^rika  trakter,  och  hela  bergssträckan 
på  sidan  om  Skedalila,  der  numera  synas 
endast  några  på  bergen  här  och  der 
i1  stående  och  förruttnade  bokstubbar, 
har  varit  en  stor  oeh  lummig  bokskog. 
I.einningar  af  skogar  träffas  äfven  stund- 
om    under     flvgsandsdrifvorna.        Ännu 

VI. 


växer  här  vid  nästan  alla  hemmanens 
ängar  löfskog  af  ek,  björk,  ask  och  al. 
Under  året  1863  äro  omkring  250  qv.- 
ref  skogsmark  besådda  med  utländska 
furufrön,  hvaraf  uppkommit  vackra  och 
lofvande  plantor.  —  Vid  Gustafstorp, 
*/4  mil  norr  från  Snöstorps  kyrka,  ligger 
den  s.  k.  Sperlingsholms  surbrunn.  Sock- 
nen innefattar,  enligt  sednaste  jordeboks- 
anteckn.,  39r!.va  mtl,  hvaraf  3/4  skatte, 
Sjv/j  mtl  krono,  34:]/4  frälse,  taxerade 
tilf  1,316,600  rdr  rmt,  hvaraf  dock 
98,800  rdr  för  annan  än  jordbruksfastig- 
het och  26,500  rdr  för  Skedahha  exer- 
cished. —  Af  1646  års  jordebok,  den 
äldsta,  som  finnes  i  landskontoret,  in- 
hemtas,  att  socknen  då  innefattade  50% 
oförm.  mtl.  Folkmängden,  som  år  1805 
uppgick  till  1,037,  hade  1863  stigit  till 
2,242  personer.  Kyrkan,  belägen  V4 
mil  från  Halmstad,  är  byggd  af  sten 
och  försedd  med  spåntak  och  livalf  af 
tegelsten;  hon  är  51  alnar  lång  och  11 
alnar  bred.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folkskola,  två  fasta  och  fyra 
flyttbara  småbarnsskolor,  der  under  året 
1862:  389  barn  erhöllo  undervisning  af 
tre  examinerade  och  en  oexaminerad 
lärare  samt  tre  lärarinnor;  dessutom  un- 
dervisades 58  i  hemmet,  ov\\  48  saknade 
all  undervisning.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  7,000  alnar.  Första 
kända  pastorn  inom  pastoratet  är  Sven 
Eriksson,  som  på  en  underskrift  1493 
kallar  sig  curatus  i  Snidzstrup.  Af  forn- 
lemningar  nämnas  resestenar  och  ätte- 
högar; på  ljungheden  mellan  Öppinge 
by  och  Brogård  skall  fordom  varit  en 
kyrka,  och  sägnen  vet  äfven  att  omtala 
fordna  ting  på  det  s.  k.  Tingsberg. 
Solaberget  på  Höinge  utmark  har  enligt 
traditionen  erhållit  namn  efter  en  sköld- 
mö, vid  namn  Sola,  som  här  skall  haft 
sin  bostad,  och  hvarefter  ännu  lemningar 
utvisas.  Se  vidare  under  Skeda h la.  Märk- 
värdigast är  dock  valplatsen  mellan  Fyl- 
lebro oeh  Kistinge,  icke  långt  från  lands- 
vägen till  Laholm,  der  en  af  träd  om- 
gifven  obelisk  står  upprest  till  minne 
af  slaget,  som  i  historien  väl  benämnes 
Halmstads  slag,  men  som  här  i  trakten 
kallas  Fyllebro  slag.  Om  striden  är 
anfördt  något  under  art.  Halmstad,  hvar- 
till  hänvisas.  Vid  Kistinge  hörne  står 
den  s.  k.  Liltzowrten,  vid   hvilken  danska 

31 


242 


Snö». 


Soiia  fflagtialcua. 


öfversten  Liitzow  stupade,  sedan  han 
intill  sista  ögonblicket  af  sin  lefnad 
kämpat  med  den  största  personliga  tap- 
perhet. Under  fordna  krigstider,  då 
socknen  varit  särdeles  utsatt  för  fiendens 
härjningar,  har  ett  hemman  Hult  af 
åboema  blifvit  försåldt  för  ett  ganska 
ringa  pris  till  en  fiendtlig  corps,  som 
begagnade  husen  dels  till  bränsle,  dels 
ock  till  broar,  hvarefter  hemmanet  varit 
öde  ända  intill  sednare  tider,  då  det 
återigen  blifvit  upptaget  från  ödesmål 
och  satt  till  Vo  mantal  af  frälse-natur. 
Bland  egendomar,  som  nu  mer  icke  finnas, 
omtalas  k  ro  no-säteriet  SnMzstrup,  hvar- 
efter ruiner  visas  vid  hemmanet  M  1  i 
Snöstorps  by.  Säteri-friheten  flyttades 
till  Klackerun  i  Ofraby  socken.  Äfven 
skall  ett  säteri  Klaustorp  fordom  fun- 
nits här. 

Här  märkes  Skedahla  herregård  med 
underlydande,  upptagande  tyg  af  sock- 
nens uppskattade  värde;  Kristinelied,  ty4 
mtl  säteri.  Qvarnar  finnas  vid  Tolarp 
och  Marbäck,  på  förstnämnda  ställe  äfven 
klädes-stamp  och  på  det  sistnämnda  pap- 
persbruk. Pastors-bostället,  1  mtl.  — 
I  Höinge  eger  kyrkan  2|i  mtl  samt  en 
qvarn  vid  Tolarp.  Af  byar  förekomma 
Skerkered,  belägen  på  gränsen  till  Brea- 
reds  socken,  Snöstorp  med  ö3/^  mtl  ins., 
3V2  fr.  Kistinge,  47/12  fr.  Fyllinge.  — 
Adress:  Halmstad. 

Snöa  jernbruk,  beläget  i  Jerna  soc- 
ken af  Falu  län,  9  mil  ifrån  Falun, 
ty2  mil  från  Jerna  Kyrka  samt  ty8  mil 
ifrån  allmänna  landsvägen  genom  Wester- 
Dalarne.  —  Driftvattnet  för  bruket  kom- 
mer ifrån  sjöarne  Snesen  och  Balsen  i 
Leksands  socken  och  utfaller  ty*  mil 
nedom  Snöån  i  Westerdalelfven. 

Bruket  erhöll  sina  första  privilegier 
1811  vid  Snöåhytta,  som  anlades  redan 
1599,  och  består  nu  af  4  lancashire- 
smälthärdar  med  2:ne  smälthamrar  samt 
2:ne  manufakturstockar  för  tillverkning 
af  liar,  sedan  smidet  vid  Eriksforss  och 
Andersforss  bruk  blifvit  instäldt.  — 
Bruket  har  oinskränkt  tillverkningsrätt; 
dess  bevillning  för  inkomst  uppgick  år 
1862  till  41  rdr  60  öre.  Tax.värdet 
var  s.  år  15,000  rdr  rmt.  Tackjernet 
erhålles  fråri  Tunså  masugn  i  Mockfjerds 
kapell  af  Gagnefs  socken  samt  från  Löf- 
sjö   masugn  i  Flöda  socken.     Effekterna 


(smältstyckena)  köras  ]/4  mil  till  Dal- 
elfven,  hvaröfver  de  ros,  äfvensom  öf- 
ver  Bysjön  till  l/i  mil  nära  Lindesnäs 
bruk,  der  de  utvalsas  till  stångjern.  — 
Liarne  afsättas  inom  orten  och  på  Norge. 
Bruksstämpeln  är  bergslagets  vanliga 
stämpel,  sådan  den  synes  på  de  s.  k. 
Falupoletterna,  och  2  i  kors  lagda  pilar 
med  bokstäfverna  M.  O.  F. 

Vid  Snöån  är  ängsöfversilning  an- 
lagd och  betydliga  myrodlingar  gjorda. 
Snöån  eger  många  underlydande  hemman 
i  Jerna,  Nås  och  Flöda  socknar,  så  att 
dess  hela  areal  utgör  omkring  16,000 
tunnland.  Verkets  egare  har  ifrån  dess 
första  anläggning  varit  Falu  bergslag. 
Snöa  hemman  har  6  egare.  —  En  bergs- 
manshytta, kallad  Snöa,  finnes  dessutom 
i  Norrberkes  socken  af  Dalarne. 

Sofia  Magdalena.  Socken,  belägen 
uti  Ofvan-Siljans  fögderi  af  Dalarne, 
91/.,  mil  från  Falun,  innefattar  hufvud- 
sakligen  S ollerön  i  Siljan  och  består  till 
södra  och  största  delen  af  en  flatkull rig 
granithöjd,  som  litet  norr  om  byarna 
Bcngtsarf  och  Iläradsarf  sluttar  mot 
n.  v.,  så  att  öns  norra  och  nordvestra 
del  är  låg  och  jemn.  Uti  branten  af 
denna  sluttning  ligger  tvärt  öfver  ön 
ett  band  af  flokalkslager,  och  litet  i  norr 
om  kalkstenen,  men  lägre,  visar  sig  sand- 
sten i  kanten  af  en  särskild  liten  backe 
på  Utanmyra  bys  egor,  der  sandsten 
förr  blifvit  bruten  vid  en  åker.  Den 
öfriga  norra  delen  af  ön  är  helt  låg, 
bestående  till  större  delen  af  en  kärr- 
äng, Sjöhatten  kallad,  utan  att  man  kan 
se,  huruvida  sandstenen  derunder  fortfar. 
Kalkstensbrott  finnas  nära  kyrkan,  som 
är  uppbyggd  på  socknens  största  höjd, 
granitberget  vid  Rothagen  och  Bengts- 
arf.  Hon  är  byggd  at  sten  1785,  är 
stor  och  en  af  ortens  vackrare.  Af  kon. 
Gustaf  IILs  gemål,  hvars  namn  hon  bär, 
har  hon  blifvit  begåfvad  med  dyrbart 
och  vackert  kommunionsilfver. 

Öns  odlingsbara  höjder  innehålla 
grusjord,  der  korn  sås  i  kalkgruset. 
Kådande  jordmånen  är  lera  och  kalk- 
jord. Sjelfva  ön  är  alldeles  skoglös,  men 
vid  fäbodarna,  hvilka  äro  belägna  på 
fasta  landet  vester  om  sjön,  eger  sock- 
nen vidsträckt  skog.  Icke  obetydligt  af 
fruktträd,  såsom  äpple-,  päron-  och  körs- 
bärsträd   odlas    på    denna    ö.      Socknen, 


Sofiedal. 

med  en  areal  af  3,«m  qvadratmil,  hvaraf 
0,io6  äro  vatten,  beboddes  är  1805  af 
1,467,  1850  af  1,572  och  1862  af 
1,727  personer.  —  Invanarnes  förnämsta 
binäring  är  båtbyggeri.  Hemmantalet 
är  15rVv  mtl  skatte,  \}  mtl  krono,  och 
i  afseende  på  skatt  är  socknen  indelad 
i  22  rotar,  hvardera  taxerad  till  15,000 
rdr  rmt;  hela  taxeringsvärdet  år  1862 
var  344,625  rdr,  hvaraf  10,700  rdr  för 
annan   an  jordbruksfastighet. 

Socknen  skiljdes  1775  från  Mora 
och  utgör  nu  ett  regalt  pastorat  af  3:dje 
klassen,  hörande  till  Mora  kontrakt  af  We- 
steras stift;  det  är  beläget  24V2  mil  frfin 
stiftsstaden.  Här  skall  funnits  en  kapell- 
kyrka  redan  från  urminnes  tider.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  fast  folk- 
skola, der  112  barn  undervisades  1862 
af  en  examinerad  lärare,  under  det  att 
143  barn  erhöllo  undervisning  i  hemmet; 
till  följd  af  dessas  stora  antal  ansågs  vid 
sista  folkskoleinspektionen  en  småbarns- 
skola af  nöden.  Till  skolan  hörer  ett 
planteringsland   af  360  qv.alnars  yta. 

Af  byar  och  gods  må  nämnas  i^ 
mtl  Haraldsarfvet,  som  är  fanjunkare- 
boställe; pastortbostället;  utom  förut  om- 
nämnda byar  finnas  Bråmåbo,  Bodarne, 
Oruddbo;  af  verk  finnas  Byssa  qvarn, 
vadmalsstamp,  ett  tröskverk  i  Gesunda. 
—   Adress:   Mora. 

Sofiedal,  en  landtegendom  uti  Ge- 
strikland,  Wahlbo  socken  och  Gefleborgs 
län,  har  i  sednare  tiden  blifvit  bildad, 
och  det  för  länet  af  staten  bekostade 
stamholländeriet,  som  förut  varit  statio- 
ueradt  vid  Westerberg  och  Kungsgårdens 
egendomar  i  Ofvansjö  socken,  har  nu 
mer  blifvit  hitflyttadt.  Enligt  laudshöfd.- 
embetets  sednastc  femårsberättelse  består 
holländeriet  af  20  voigtländerkor  och  2 
tjurar;  mjölkafkastningen  uppgifves  för 
åren  1856—60  till  7  k  800  kannor  pr 
medium  af  hvarje  ko,  gräddhalten  till 
13  k   14  %. 

Egendomen  utgöres,  enligt  taxerings- 
längden, af  Åby  frälse-säteri  om  6  öres- 
land, 3  örcsl.  sk.  HäclliiKjr,  med  tillhö- 
rande mjölqvarn  för  4  par  stenar  samt 
tegelbruk,  allts.  tax.  till  100,298  rdr 
rmt;  godsets  befolkning  uppgick  1863 
till  190  personer.  Egare  är  friherre 
O.  von  Otter,  som  brukar  till  egendo- 
men Sophiedal  eller  skatte-hemmanet  Ulm 


Sufioliiml. 


243 


JW  2  &  3,  11  öresl.,  samt  delar  i  Häck- 
linge  och  Kusbo,  hvilka  lyda  under  Mack- 
myra  bruk. 

Sofiedal.  Gård  uti  Rödeby  socken, 
Östra  härad  af  Carlskrona  län,  är  för 
ståndspersoner  bebyggda  hemmanet M  28, 
Qunnegärde,  2/3  mtl  skatte,  som  enligt 
kammar-kollegii  utslag  af  d.  14  Sept. 
1854  nu  mer  äfven  benämnas  Sofiedal. 
Närvarande  egaren  är  hr  J.  Hultman; 
tax.värdet  är  30,000  rdr  rmt,  se  vidare 
art.   Hödeby  socken. 

Sofieholm.     Ett  gods  uti  Njutångers 
socken,  Norra    Helsinglands    fögderi  och 
Gefleborgs  län,    beläget  invid  en  vik   af 
Hafsjon,    nära  allmänna  landsvägen   och 
omkring   1V2  mil    söder  om   Hudiksvall, 
utgöres  af   1££    mtl    krono-skatte    (l3/64 
mtl  enligt  tax.längden),   med   en  areal  af 
omkring  1,050  tid,    oberäknadt  andelen 
af  Mössbo  allmänning,  samt  af  ett  jern- 
manufakturverk,    privilegieradt    år   1797 
för  en  räck-  och  två  spikhamrar  för  2:ne 
stockar,    som    år    1857    var    åter  under 
upptagning  efter  att  en  längre  tid  hafva 
varit    ödelagdt;    vidare    höra    härtill  en 
tullmjölqvarn  med  2  par  stenar,  en  såg- 
qvarn    och     särskildt    linberedningsverk, 
tegelbruk    m.   m.      Tax.värdet    år    1863 
var    23,330   rdr.     Godset   är  bildadt  på 
1790-talet  af  flera  hemman  i  Orange  by, 
som    inköptes     af    häradshöfd.     Nyman, 
hvilken  uppförde  boningshuset  på  en  af 
de  många  holmar,  som  ligga  vid  Snäck- 
mora-åns    utlopp    i   hafvet;  i    samma  å, 
som  är  mycket   vattenrik  och  upprinner 
från  Niansjöarna  i  Arbro  sockens  skogs- 
mark, äro    äfven    vattenverken    anlagda. 
Egendomen    inköptes  af  direktör  Köster 
och  har  sedermera  innehafts  af  friherrin- 
nan von   Köhler,    en    Hörner,    inspektor 
Joh.  Ferner  och    öfvertogs   1849  af  nu- 
varandeo  egaren    f.    d.    bruksinspektören 
A.  M.  Ångman. 

Sofielund.  Gård  uti  Ködeby  socken, 
Östra  härad  af  CaWskrona  län,  är  för 
ståndspersoner  bebyggda  hemmanet  JH27, 
Snoketorp,  a/a  mtl  skatte,  som  den  27 
Febr.  1844  erhöll  kammarkollegii  tillstånd 
att  äfven  benämnas  Sofielund.  Snoke- 
torp egdes  år  1790  af  landskamreraren 
Sylvander  i  Carlskrona;  närvarande  egaren 
är  apothekaren  G.Thulin;  tax.värdet  är 
24,000  rdr  rmt. 


244 


Soficliiml. 


Sofiero. 


Sofielund.  Gård  uti  Westra  Skräninge 
socken  af  Onsjö  härad  och  Malmöhus 
län,  består  af  1  mtl  fr.  i  M  4,  Westra 
Skräflinge  by,  som  erhöll  sitt  nya  namn 
1792,  med  'underl.  V2  mtl  fr.  af  JU  1 
i  Westra  Kattarp;  tax.värdet  år  1862 
var  70,000  rdr  rmt.  Bland  gårdens 
egare  må  nämnas  handl.  Bauer  i  Malmö, 
som  var  en  bland  de  första,  hvilka  före 
år  1803   här  verkställt  enskiften. 

Sofielund,  f.  d.  Stora  Sandby  (efter 
Djurberg  Lundby),  ett  skatte-säteri  af 
2  mtl,  uti  Forssa  socken  af  Nyköpings 
län,  beläget  vid  Uren,  donerades  med 
andra  gods  inom  och  utom  socknen  år 
1573  till  Lars  Westgöte,  1611  till  magen 
Bastian  Donat  (f  1612),  kom  genom 
gifte  med  sondottern  Anna  till  Paul 
Wudd,  reducerades  1683  och  berustades, 
lemnades  af  näranda  Wudds  dotter  Stina 
1692  till  hennes  styfmor  Margr.  Wiin- 
bladh,  kom  med  dotterdottern  Joh.  Pl. 
Gyllenbåga  till  E.  Ridderhjerta,  egare 
omkring  1678;  tillhörde  magen  G.  von 
Gripenschiitz  1777,  då  han  erhöll  tillå- 
telse att  ändra  gårdens  namn,  1787  lag- 
man Gyllenpalm,  Reuter  (f  1792),  som 
löste  hemmanet  till  skatte  för  163  rdr 
31  sk.  2%  rst ;  af  enkan,  som  blef  om- 
gift  med  assessor  Apelbaum,  såldes  Sofie- 
lund till  C.  Carell;  egdes  år  1863  af 
kammarherren,  baron  Th.  A.  Adelsvärd, 
som  utarrenderat  gården  på  3  år  för 
3,000  rdr  rmt.  Gården,  som  år  1818 
af  Djurberg  uppgafs  hafva  20  t:rs  ut- 
säde, god  äng,  tillräcklig  skog,  var  i 
1863  års  bevillning  åsätt  ett  tax.värde 
af  96,000  rdr,  inber.  för  underl.  5/8 
mtl  skatte. 

Vid  Sofielund,  på  yttersta  delen  af 
en  i  sjön  Uren  utskjutande  udde,  kallad 
Sofielundsnäs,  ligger  en  hög  kulle,  på 
hvars  öfversta  spets  finnes  en  skans  af 
omkring  800  fots  omkrets,  och  midt 
emot  densamma  finnes  på  andra  sidan 
om  sjön  Uren  på  en  bergudde,  som  ut- 
skjuter från  den  till  Snaggesta  hörande 
s.  k.  Hasselängen,  en  annan  skans,  till  om- 
fånget mycket  större  än  den  förutnämnda, 
i  orten   kallad   Hasselängsskansen. 

Sofielund  eller  Buddebol,  ett  frälse- 
säteri af  1  mtl,  uti  Ludgo  socken  af 
Rönö  härad  och  Nyköpings  län,  är  be- 
läget ytterst  på  landtungan  i  Båfven, 
vid  pass   1  mil  från  Björlunda  jernvägs- 


station  och  utgör,  jemte  3  mtl  frälse 
underl.  samt  såg,  ett  gods.  Gården  egdes 
på  1600-talet  af  r.  r.  Johan  Skytte  och 
dess  arfv.,  från  hvilka  den  såldes  till 
W.  Drakenhjelrn,  men  bördades  åter, 
tillhörde  1677  och  1686  landshöfd.  M. 
Posse  och  i  flera  leder  hans  slägt;  år 
1742  namnes  som  egarinna  öfverstinnan 
Flemming.  Ar  1771  erhöll  dåvarande 
egarinnan,  fru  Sophie  Palmqvist,  tillstånd 
att  ändra  gårdens  namn;  efter  att  sedan 
hafva  gått  genom  flera  händer,  kam  den 
nu  sednast  1862  genom  köp  från  ryttm. 
J.  M.  Arnqvist  till  rådman  F.  W.  Brodin 
i  Stockholm  för  ett  uppgifvet  pris  af 
155,000  rdr  rmt,  inberäknadt  gröda  och 
inventarier. 

Sofiero.  Landtställe,  beläget  uti  Hel- 
singborgs landsförsamling  af  Malmöhus 
län,  V2  mil  från  staden,  vid  Öresund, 
nyligen  inköpt  af  hertiginnan  af  Öster- 
götland, efter  hvilken  det  nu  bär  namn; 
har  förut  varit  ett  predikstolshemman 
med  namnet  Skabbe,  gifvet  af  allmogen 
till  följd  af  dess  magra  beskaffenhet, 
sedermera  Skabbelycke  eller,  enligt  några 
författare,  Skabelycke,  för  hvilket  namn 
det  äfven  gjort  skäl  derigenom,  att  det 
synes  beredt  lycka  åt  upptäckaren,  bank- 
kamereraren  magister  S.  Åberg,  hvilken 
tillköpte  sig  ett  30  års  arrende  af  det- 
samma, skapade  deraf  ett  litet  jordiskt 
paradis,  anlade  väg  till  platsen,  byggde 
en  villa  derstädes  med  torn  och  spiror, 
fantastiska  utsprång,  burspråk  ra.  m.  Ur 
Orvar  Odds  skildring  af  stället  meddela 
vi  följande  utdrag:  »Slottet  är  anlagdt 
på  en  icke  synnerligt  stor  platå,  nästan 
alldeles  utmed  en  ganska  skarp  back- 
sluttning, täckt  med  den  vackraste  blan- 
dade bok-  och  ekskog;  nere  vid  bygg- 
ningens  fot  är  man  alltså  i  det  fullkom- 
ligaste lugn,  skyddad  för  alla  möjliga 
vindar,  i  ett  petite  Provence,  der  bloraster- 
och  buskgrupper  skola  makalöst  trifvas; 
men  så  fort  man  stigit  upp  i  huset  till 
första  våningen,  —  hvilken  hvilar  på  en 
hög  gråstens-rez-de-chaussée,  —  har  man 
från  fönsterna  den  friaste  utsigt  öfver 
skogstopparna,  utåt  Sundet  och  Kattegatt. 
Ingenting  kan  vara  mer  öfverraskande, 
liksom  intet  mer  förtjusande.  En  våning 
ännu  högre  upp,  och  vyen  blir  alltmera 
storartad,  den  blir  nästan  obegränsad. 
Men  detta  är  ingalunda  den  enda  öfver- 


Sol  borga. 


Solberga. 


245 


raskniugen.  Vi  möta  dylika  mastan  vid 
livartenda  steg  i  den  oragifvande  vilda 
parken.  Lokalens  beskaffenhet,  en  i 
högsta  grad  kuperad  natur,  gitver  en 
vinnig  anledning  till  surpriser,  och  det 
har  för  ett  idérikt  anordningssinne  varit 
lätt  nog  att  göra  dessa  fullständiga. 
Hela  skogen  åt  detta  håll,  åt  stranden, 
sluttar  utför  i  afsats  nedom  afsats  och 
genoraskäres  dessutom  af  icke  mindre  än 
tvenne  särskilda  friska  vattendrag,  hvar- 
igenom  olika  små  lummiga  holmar  bildas, 
den  ena  nedanför  den  andra.  Det  hela 
utgöres  af  idel  praktfull  löfskog,  genom 
hvilken  branta  stigar  slingra  sig  som  ett 
nät,  då  och  då  afbrutna  af  forssande 
strömmar,  öfver  h vilka  åtskilliga  små 
nätta  broar  redan  blifvit  anlagda  i  schwei- 
zisk stil.  Här  öppnar  sig  oförmodadt 
en  grön  plats  ined  en  blick  åt  Sundet, 
här  stöter  man  nästan  pannan  emot  en 
vild  sandstenshäll,  som  man  blott  med 
hatten  i  hand  kan  kringgå,  här  ser  man 
sig  inklämd  mellan  tvenne  backslutt- 
ningar under  ett  tak  af  grönt,  der  man 
vandrar  liksom  i  en  tunnel  af  unga 
ekar.  .  .  .  Som  sammandrag,  som  ett  slags 
koncentrerad  naturkomposition,  står  detta 
ställe  tämligen  ensamt.  .  .  .  För  hufvud- 
byggningens  utvidgande  äro  redan  arbe- 
tena började  med  nödig  kraft,  och  det 
är  att  hoppas,  att  man  redan  nästa 
sommar  här  skall  finna  ett  åtminstone 
till  det  yttre  fullfärdigt  furstligt  jagtslott.» 
—  Egendomen  Stubbarp,  V4  mtl  skatte, 
beläget  i  närheten,  har  äfven  blifvit  in- 
köpt af  hertigen  af  Östergötland  för 
26,000  rdr  af  kammarherre  Geijer,  för 
att  lemnas  till  Helsingborgs  predikstol  i 
utbyte   mot  Skabbelycke. 

Solberga.  Nunnekloster,  låg  strax 
utanför  Wisby  södra  stadsport,  på  en 
hög  kulle,  med  utsigt  åt  hafvet  i  vester, 
hvaraf  namnet  Solberga  (efter  man  der- 
ifrån  såg  solens  »bergning»)  torde  här- 
leda sig.  Klostret,  hvars  nunnor  hörde 
till  Bernhardiner-  eller  Cistercienserorden, 
skall  vara  ett  af  de  sextusen,  som  stif- 
tades af  S:t  Bernhards  syster,  den  hel. 
Humbolina,  och  att  det  funnits  redan 
på  1200-talet,  synes  af  ett  från  biskop 
Lars  i  Linköping  år  1246  utfärdadt 
gåfvobref  på  en  donation  af  S:t  Olofs 
altare  i  Akergarn  (nu  Olofsholm)  med 
hvad    derpå    kunde    falla.     Strelows  be- 


rättelse, att  konung  Waldemar  Atterdag 
skall  hafva  låtit  bygga  ett  kapell  utan- 
för Wisby  till  minne  af  sin  seger  öfver 
staden  den  28  Juli  1361,  samt  att  ka- 
pellet sedermera  förvandlades  till  ett 
Bernhardiner-nunnekloster,  som  kallats 
Solberga,  emedan  Danskarne  vuuno  seger 
i  solnedgången,  är  säkerligen  förblandad 
med  det  redan  långt  förut  i  ståud  va- 
rande Bernhardinerklostret.  Privilegier 
förnyades  och  stadfästades  för  klostret  af 
Magnus  Smek  år  1349,  af  Albrecht  af 
Mecklenburg  1369,  af  Kristian  I  af  Dan- 
mark 1459  och  af  Hans  eller  Johan  af 
Danmark  1487.  Bland  klostrets  gåfvor 
må  nämnas  en  ganska  stor  årlig  ränta 
för  evärdeliga  tider,  som  gafs  af  den 
vackra  Elisifs  fader  (se  art.  Riseberga) 
såsom  tacksamhetsgärd  för  det  kärleks- 
fulla sätt,  hvarpå  nunnorna  derstädes 
omfattade  hans  dotter,  då  hon  vid  ett 
skeppsbrott  på  ett  underbart  sätt  räd- 
dades af  en  modig  gotländsk  fiskare. 
Nunnornas  vanliga  antal  i  detta  kloster 
skall  hafva  varit  12,  utom  abbedissan, 
legosystrarna  och  betjening.  Ärliga  un- 
derhållet för  hvarje  nunna  utgjordes  af 
5  t:r  bröd  eller  25  skäppor  mjöl,  14  t:r 
öl  (måltidsdricka),  2  stora  lefvande  svin, 
V2  oxe,  6  får,  6  gäss,  20  höns,  V4  t:a 
smör,  V4  t:a  sill  eller  strömming,  2  valar 
rökt  sill,  V2  t:a  saltad  torsk,  150  torra 
flundror,  1  skäppa  korngryn,  1  d:o  hafre- 
gryn,  1  d:o  ärter,  1  fjercling  ättika,  4 
skäppor  liineburgersalt,  1  val  Ågg,  10 
lass  ved,  l/2  läst  kol,  12  marker  pen- 
ningar till  kläder  och  skor. 

Lemningar  efter  byggnader  syntes 
här  år  1727,  men  äro  nu  mer  alldeles 
försvunna. 

Solberga.  Annex-socken  till  Flisby 
pastorat,  är  belägen  uti  Södra  Wedbo 
härad  af  Jönköpings  län,  1  mil  n.  v. 
från  Ekesjö,  4  mil  s.  o.  från  Gren  na  — 
vid  680  fots  höjd  öfver  hafvet  —  om- 
gifves  i  norr  af  Flisby,  i  öster  af  Kke- 
sjö  och  Höreda,  i  söder  af  Björkö  samt 
i  vester  af  Nässjö  och  Barkeryd  i  Tveta 
härad;  arealen  är  0,885  qv.mil,  hvaraf 
0,otl'  äro  vatten.  Jemförd  med  moder- 
församlingen, har  denna  socken  240  tid 
mindre  egor  till  hvarje  hemman.  Sock- 
nen, som  i  allmänhet  har  ett  högt  läge, 
genomskäres  af  en  större  bergskedja  och 
har    lika    jordmån    med    Flisby   socken. 


246 


Solberga. 


Solberga. 


Bergkalk,  en  sällsynthet  i  dessa  trakter, 
förekommer  på  säteriet  Hammaryds  egor; 
stenarten  är  af  gråaktig  färg,  har  i  öf- 
rigt  likhet  med  den,  som  föres  från 
Harg  i  Nerike  till  Jönköping  för  mas- 
ugnarnas behof.  Ett  dylikt  berg  ligger 
å  nästgränsande  hemmanet  Karlstorps 
egor;  oaktadt  de  i  bergen  här  och  der 
förekommande  röda  kalk-  eller  fältspats- 
ådrorna  samt  det  gråaktiga  utseendet  lem- 
nar  denna  sten  likväl  efter  bränningen 
lika  hvit  kalk  som  den  gotländska. 
Från  2:ne  källor  på  Äskhvlts  egor  hafva 
Svartån  och  Emm-ån  sin  första  upp- 
rinnelse. 

Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
1,091  och  1863  af  1,562  inbyggare  på 
426  hushåll,  innehåller  43l/2  mtl,  hvaraf 
17 \\  mtl  skatte,  V3  krono,  25,/4  frälse. 
I  socknen  äro  förlagda  11  man  af  in- 
delta arméen.  Hela  fastighetsvärdet  upp- 
togs i  1863  års  bevillning  till  904,500 
rdr,  hvaraf  31,000  rdr  för  annan  än 
jordbruksfastighet.  I  bevillning  efter  II 
och  III  art.  erlades  328  rdr.  Kyrkan 
är  tillbyggd  1750  och  1763.  I  choret 
hänger  en  dopengel  af  trä,  med  dop- 
skålen i  högra  handen ;  fordomdags  ned- 
hissades  engeln  vid  döpelseförrättningar. 
Ar  1800  inrättades  bär  ett  sockenmagazin, 
och  1858  lades  grunden  till  ett  socken- 
bibliothek  genom  inköp  af  böcker  för 
församlingens  andeli  bränvinsminuterings- 
afgiften.  Den  äldste  tjenstgörande  orgel- 
nist  och  kantor  i  riket  anses  vara  här- 
varande orgelnisten  N.  Ahlstrand,  som 
är  80  år  gammal  och  tjenstgjort  i  52 
år;  af  honom  är  socknens  orgelverk- 
bygdt  år  1836.  Nyligen  har  nämnde 
orgelnist  hugnats  med  en  hedersskänk 
af  socknemännen.  Trenne  veteraner  skola 
vara  bosatta  här,  enligt  Eksjö-bladet, 
deraf  den  ena  är  nu  mera  afskedade 
extra  korporalen  af  3:dje  majorens  kom- 
pani vid  Jönköpings  regiraente,  Lars 
Björn,  född  i  denna  socken  d.  29  Sept. 
1777,  som  tjenstgjort  på  Gotland,  i  Wester- 
botten,  deltagit  i  finska,  norska  och  tyska 
krigen  och  erhöll  afsked  1822  med  vitsord 
att  hafva  tjenat  troget  och  väl.  De  två 
andra  äro  landtvärnsmännen  Jon.  Borg 
och  Johannes  Giss.  Af  fornminnen  på- 
träffas ett  af  de  i  Finnveden  icke  ovan- 
liga fyrsidiga  stenrören,  allmänt  kallade 
kyrkorör,  på  hemmanet  Blankefalla  egor. 


—  I  socknen  finnas  flera  säterier  och 
välbyggda  gårdar;  största  godsen  äro: 
Hammaryd  med  underl.,  tax.  till  48,400 
rdr  rmt,  se  den  art.;  —  3  mtl  fr.-säteri 
Glömminge  med  !/3  mtl  Hult  och  ång- 
bränneri;  — 2l/iGrim?naryd  med  Qvarng.; 

—  Askhult,  Släthult  och  Solberga  säte- 
rier, se  dessa  art.;  —  1  fr.-säteri  Stum- 
peryd  med  1/2  mtl  fr.;  —  1  mtl  Knapparp 
ladugård,  med  qvarn,  såg  och  tegelbruk; 

—  Luttersjö,  1  mtl  säteri-ladugård ;  — 
1  fr.-säteri  Gisshidt  med  qvarn,  1  frälse 
Bänarp,  3/8  sk.  Gimmarp,  ett  gods,  egare 
öfverst-löjtn.  Schmiterlöf  på  Rödjenäs  i 
Björkö  socken.  —  ]/i  mtl  skatte  Pilabo 
med  qvarn  för  3  par  stenar,  enbladig  såg, 
en  knipp-  och  en  spikhammare  för  sär- 
skilda stockar  jemte  nödig  eldstad  för 
tillverkning  af  hvarjehanda  svartsmide 
till  eget  och  ortens  behof  enligt  bergs- 
kollegii  utslag  af  den  2  Maj  1853;  l/2 
sk.  Sjnnnaryd  och  Vg  fr-  Ormaryd  jemte 
qvarn  med  2  par  stenar  och  såg.  —  N:a 
Äng,  V4  rå  och  rör.  —  Hult,  yjjjjf  mtl 
krono,  komminister-boställe.  Vid  Marie- 
torp, 1  mtl  skatte,  finnes  gästgifvare- 
gård.  Af  öfriga  hemman  nämnas  El- 
meshidt,  Holma,  Buclhult,  Kongseryd, 
Stora  Löfhult,  Danstorp,  Ha/svik,  Mant- 
arp,  Snarebo  Y4  fr.,  Wiebäck  !/4  fr., 
Påskarp.  —  Adress:  Eksjö. 

Solberga.  Annex-socken  till  Kors- 
berga  pastorat,  är  belägen  uti  Westra 
härad  af  Jönköpings  län,  9V4  mil  s.  o. 
från  Jönköping,  5]/2  mil  från  Wexiö, 
4  mil  s.  v.  från  Ekesjö  —  vid  810  fots 
höjd  öfver  hafvet  —  samt  omfattar  0,525 
qvadratmil,  hvaraf  0,oie  vatten.  Jord- 
månen är  mager.  Af  sjöar  finnas  Gram- 
hults,  Lökaryds  och  Bosqvarns.  På 
Stockseryds  egor  finnes  en  af  ortens 
allmoge  mycket  anlitad  mineralkälla. 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  522 
och  1863  af  öfver  900  inb.  på  218 
hushåll,  innehåller  163/4  mtl,  hvaraf  5V4 
skatte,  1  krono,  lOVo  frälse.  All  fast 
egendom  var  i  1863  års  bevillning  upp- 
skattad till  316,900  rdr  rmt,  hvaraf 
1,500  rdr  för  Källeryds  qvarn. 

Kyrkan,  belägen  3/4  mil  s.  v.  från 
moderförsamlingens,  stod,  enligt  Wiesel- 
gren,  »lutande  till  sin  undergång»  redan 
1770,  ombyggdes  1834  och  invigdes 
1837 ;  ehuru  stående  på  det  högsta  berget 
i  socknen,  var  hon  dock  1846  skadad  af 


Solberga. 


Solberga. 


247 


svamp.  Uti  socknens  flyttbara  folkskola 
undervisades  1862:  140  barn  utåt'  en 
examinerad  lärare.  Af  säteriet  Källe- 
rwds  först  kände  egare  Bengt  Silfver- 
dufva  anlades  på  1650-talet  2:ne  stora 
fiskdammar.  På  nämnda  gårds  egor  visas 
en  s.  k  jättegryta,  och  österut  derifrån 
är  ett  högt  berg  med  slät  spets  å  ena 
sidan,  kallad  predikstol.  Ett  domare- 
säte tinnes  pä  ett  högt  berg  söder  om 
Kyrkotorps  säteri. 

Utom  förutnämnda  säterier  finnas  inga 
större  gärdar;  af  större  byar  ma  nämnas 
ll  o  sk.,  :{  4  fr.  Granshnlt,  2  fr.  LöLa- 
ryd,  1  sk.  Röshult,  1  sk.  Simonsryd,  1 
fr.  Fornebo,  1  fr.  Kulla,  1  fr.  Götens- 
torp.  Komminister-bostället  Solberga,  1 
mtl,  förut  pastorns  i  Korsberga  stom, 
utbyttes  ar  1838  mot  förra  kapellans- 
bostället  för  Solberga,  Korsberget  kloc- 
karegärd, 1  mtl,  förmedladt  till  %  mtl. 
H vartdera  hemmanet  bibehöll  sina  onera, 
men  komminister  i  Solberga  förlorade 
sin  förra  lön  af  pastor,  6  t-.r  spannmål. 
—  Adress:  Hvetlanda. 

Solberga.  Annex-socken  till  Asarps 
pastorat,  är  belägen  uti  Redvägs  härad 
af  Elfsborgs  län,  2'A  m^  n-  0-o  f™n 
Ulricehamn,  omgifves  i  norr  af  Asarp, 
i  öster  af  Fifflered,  i  vester  af  Kölaby, 
i  söder  af  Humla  och  Fifflereds  socknar 
samt  omfattar  0, 134  qv.mil  land,  fördelade 
pä  3}J  mtl  skatte,  l'/okrono,  2°/8  frälse, 
taxerade  1863  till  168,400  rdr,  hvartill 
komma  Bagge  qvarn  och  såg,  tax.  till 
3,000  rdr.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  209,  räknade  1863  en  folk- 
mängd af  305  personer;  af  indelta  ar- 
méen  har  socknen  att  underhålla  2  man. 
Kyrkan,  belägen  7/l0  mil  fråu  moder- 
församlingens på  en  kulle,  är  gammal. 
Ett  ovanligt  naturfenomen  skall,  enligt 
uppgift  i  Falköpings  tidning,  visat  sig 
i  September  månad  1862  i  närheten  af 
kyrkan.  Ett  mörkt  moln,  af  likväl  icke 
särdeles  vidd,  kom  vestanfrån  och  drog 
sig  öfver  det  s.  k.  Kyrkeberg,  en  skogs- 
höjd öster  om  kyrkan,  och  var  åtföljdt 
af  en  den  häftigaste  orkan,  som  i 
mannaminne  blifvit  bemärkt  inom  orten. 
När  molnet  och  orkanen  voro  öfver 
Kyrkeberg,  hördes  knallar  som  af  starka 
stenspränsrningsskott,  och  vid  hvarje  sådan 
uppsteg  lodrätt  från  marken  till  molnet 
en     blä    strimma     med     färgnyans    af  en 


svafvellåga.  —  Inga  större  gårdar  finnas. 
Största  godset  utgöres  af  V4  mtl  Rålkered 
och  V4  mtl  i  Solberga  by,  som  inne- 
fattar lVj  frälse,  1  skatte,  x/2  mantal 
sergeants-boställe.  —  Kyrkoherdebostallet 
1  mtl.  —  Baggegården,  '/g  frälse-säteri 
med  qvarn  och  såg  i  Atra-ån.  —  lVie 
mtl  Bystad.  —  Adress  Falköping. 

Solberga.  Regalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Elfsyssels  Södra 
kontrakt  i  Göteborgs  stift,  beläget  3'/2 
mil  från  stiftsstaden,  utgöres  af  Sol- 
berga, modersocken,  med  annexerna  Jör- 
landa  och  Halta,  innefattande  1 2  5 1/1 6 
mtl,  bebodda  1860  af  5.868  personer. 
Pastoratet,  begränsadt  af  Hakefjord  samt 
af  Ödsmåls,  Spekeröds,  Karreby,  Kong- 
elfs  och  Thorsby  gäll,  innefattar  södra 
hälften  af  Inlands  Nordre  härad  i  Bo- 
hus län.  Marken  är  den  jem naste  i 
länet.  En  stor,  bördig  och  med  ansen- 
liga byar  och  gårdar  öfversådd  slätt  ut- 
breder sig  genom  Solberga  och  Jör- 
landa;  öster  om  densamma  möter  en 
kuperad  och  af  någon  löfskog  lifvad 
trakt,  kallad  Skogsbygden,  för  hvilket 
namn  den  fordom  gjort  mer  skäl  än  nu. 
Uti  hvar  och  en  af  de  vikar,  som  in- 
skära uti  stranden  af  Hakefjorden,  ut- 
tömmer sig  ett  vattendrag,  kommande 
från  bergstrakten.  Det  betydligaste  är 
Jörlanda-ån,  som  utrinner  i  Kyrkeby- 
kilen,  efter  att  vid  Jördal  hafva  drifvit 
flera  små  qvarnverk.  Uti  denna,  äfven- 
som  vid  Anrås,  har  man  upptagit  äkta 
perlmusslor.  De  till  pastoratet  hörande 
öar  i  Hakefjord  äro,  utom  några  små 
holmar:  Brattön,  l/i  mtl,  med  det  höga 
berget  Blåkulleny  ryktbart  såsom  land- 
känning och  för  de  om  detsamma  gängse 
traditoner;  Löfön,  1/2  mtl  och  Ramsan 
med  V*  mtl.  På  Löfön  säges  fordom 
silfvermalm  hafva  blifvit  bruten,  och  ett 
skifferbrott,  ehuru  numer  i  det  närmaste 
uttömdt,  finnes  i  gårdarna  Säfvelyckes 
och  Aröds  utmärker.  Solberga  anses 
böra  ställas  såsom  sädesbygd  främst 
ibland  alla  pastorat  i  länet  af  lika  hem- 
mantal; jordbruket  är  också  härstädes 
uteslutande  enda  näringen.  Medelutsädet 
beräknas  öfverhufvud  till  40  t:r  på  hem- 
manet; men  i  Solberga  socken  finnas 
gårdar,  pä  hvilka  utsås  till  och  med  80 
t:r,  efter  helt  beräknadt.  Allmogen  prisas 
såsom   ett  stilla,   förståndigt  och  skäligen 


248 


Solbergn. 


Solberga. 


hyfsadt  folk;  skall  fordom  varit  i  be- 
sittning af  större  förmögenhet  än  nu, 
men  befinner  sig  i  allmänhet  i  bergliga 
vilkor. 

Solberga,  förr  Solbjörgs  socken,  be- 
lägen lV2  mil  från  Kongelf,  midt  i 
pastoratet,  omfattar  en  areal  af  0,5GO 
qvadratmil,  hvaraf  0,oi4  äro  vatten.  I 
socknen  inskjuter  en  vik,  kallad  Wall- 
bykilen,  hvarvid  är  fäst  en  tradition 
om  12  lass  silfverpenningar,  som  skulle 
från  Norge  öfverföras  till  Danmark,  men 
här  blifvit  nedkörda  på  isen.  Trakten 
är  alldeles  skoglös,  om  man  förbiser 
några  spridda  löfträdslundar.  I  bergs- 
trakten finnas  goda  torfmossar.  Eådande 
jordmånen  är  lera  och  lermylla,  hvilande 
på  blålera.  På  Solberga  prestgårds  egor 
ligger  en  stark  mineralkälla,  samt  på 
Branehögs  mark,  1/4  mil  från  stranden 
och  tämligen  högt  öfver  hafsytan,  en 
källa,  som  förer  salt  vatten.  Socknen, 
med  något  öfver  1,000  tids  mindre  jord- 
vidd än  Jörlanda,  har  likväl  147/i6  hem- 
man mer,  eller  56J-J  mtl,  hvaraf  50:i/i6 
skatte,  3  krono,  3lA>  frälse,  taxerade  år 
1862  till  1,264,200  rdr  rmt,  hvartill 
komma  16,600  rdr  för  annan  än  jord- 
bruksfastighet samt  16,000  rdr  för  kyrka 
och  byggnad  vid  prestgården.  Bevill- 
ningen  för  fast  egendom  var  år  1862: 
387  rdr  56  öre,  för  inkomst  68  rdr  rmt. 
Socknens  lastageplats  är  vid  Rörtången, 
en  strandplats,  som  bebos  af  några  fat- 
tiga fiskarefamiljer.  Den  rymliga,  ljusa 
och  med  ett  32  alnar  högt  stentorn 
försedda  kyrkan  ligger  midt  i  Solberga 
by.  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
flyttbar  folk-  och  en  flyttbar  småbarns- 
skola af  två  examinerade  lärare,  som 
under  året  1862  hade  att  undervisa  ej 
mindre  än  488  barn.  Sockenvägen  mel- 
lan Solberga  och  Jörlanda  är  l/2  mil, 
och  mellan  Halta  5/8  mil.  Pastoratet 
har  stundom  varit  prrebende  till  pasto- 
rerna i  Marstrand  och  Kongelf,  till  sistn. 
från  1658  till  omkring  1670,  och  till  de 
förra  till  1724.  Af  pastorer  efter  re- 
formationen må  nämnas  herr  Arne,  som 
den  8  Febr.  blef  mördad  tillika  med 
sin  broder,  adjunkt,  barn  och  tjenstefolk 
af  ett  par  Skottar.  Fredrik  Nilsson 
Bagge,  utmärkt  för  sin  orubbliga  trohet 
mot  sitt  fädernesland,  erhöll  såsom  kyrko- 
herde i  Marstrand  Solberga  pastorat  till 


prsebende;  död  1713.  Af  fornlemningar 
finnas  domkretsar  på  Hammars  egor, 
stensättningar  och  griftkullar  m.  m.  Den, 
som  vill  se  någonting,  i  sin  väg  stor- 
artadt,  uppmanas  af  G.  Brusewitz  att  gå 
till  de  enormt  stora  Asebergs  storrösen; 
de  beskrifvas  af  honom  i  hans  »Histo- 
riska Minnen»,  7:de,  8:de  och  9:de  häf- 
tena, sid.  113.  Ett  par  forngrifter  på 
Dagholmen  undersöktes  1860,  och  fynden 
bestodo  af  obrända  lik,  saker  af  bronz 
och  jern.  Kolerakyrkogården  är  en  med 
stora  stenar  belagd  regulier  fyrkant  om 
c:a  15  steg  i  qvadrat.  I  hvartdera  hör- 
net står  en  mindre  bautasten.  Om  Blå- 
kullen är  redan  nämdt;  här  må  tilläggas 
att  Ossian  ofta  besjunger  i  sina  dikter 
ett  af  Lochlins  berg,  det  kringsvallade 
Gormmeall,  som  säges  ligga  helt  nära 
det  Lochlinska  konungasätet  Uthorno  och 
öfversättes  på  vårt  språk  med  Blåkullen. 
Vid  Tornaskäret  är  fäst  en  tradition, 
omnämnd  under  art.  Blåkulla. 

Gårdar  och  hemman:  Följande  bo- 
ställshemman  finnas:  1  mtl  Kållstorp  i 
Solberga  by,  pastors-boställe.  —  l/t  mtl 
Tolleröd  och  l/2  Kaller öd  komministers- 
boställe,  det  sednare  köptes  år  1810 
den  28  Juni  af  församlingen  till  kom- 
ministers-boställe. —  Skålldal,  3/i  mtl, 
kronolänsmans-boställe,  liggande  för  sin 
bestämmelse  ganska  olämpligt  längst 
söder  uti  häradet.  1  mtl  U/ra  Knaf v  er- 
stad,  indraget  militiae-hemman.  Stånds- 
personers hemman  äro:  Va  m^  Kode, 
bättre  bebygdt,  med  vatten-  och  väder- 
qvarn.  —  3/4  mtl  Ingetorp,  välbebygdt 
och  med  vackert  läge,  är  anmärknings- 
värdt  såsom  den  berömde  domaren  uti 
Himle  härad  i  Halland  Johan  Thor- 
björnssons  födelseort,  och  hvars  fader 
Lars  Thorbjörnsson,  talman  för  bon- 
deståndet, var  egare  af  denna  gård, 
hvartill  höra  vatten-  och  mjölqvarn.  — 
V2  skatte  Buderöd  med  qvarn  och  Vä 
skatte  Kåröd,  egas  af  en  bonde.  — 
Frälse-hemman  äro  1  mtl  Hammar,  1  mtl 
Skålldal,  1  mtl  Skäggstorp,  Va  mantal 
Wämneröd.  —  Adress:  Kongelf. 

Solberga.  Socken  uti  Wemmenhögs 
härad  af  Malmöhus  län,  omgifven  af 
Örsjö  i  norr,  Kastlösa  af  Ljunits  härad 
i  öster,  af  Skifarp  i  söder,  af  Hassle- 
Bösarp  i  vester  är  belägen  1V2  m^  n- v- 
från  Ystad    och    omfattar    0,084    qvadrat- 


Sollicrcn. 


Salhersa. 


249 


mil  land,  fördelade  på  l'),.1  mil.  livaraf 
2  nitl  krono,  1  '  mt i  skatte,  (.':  ...  frälse. 
Marken  är  bördig,  men  nugot  backig. 
Radande  jordmånen  är  lermylla.  Engen 
Bkog  växer  här ;  men  torfjord  linnes  till 
lusbehol  i  Torsjö  by.  All  fast  egendom 
var  18G2  åsntl  ett  taxeringsvärde  af 
4G8,GOO  rdr  rmt,  livaraf  9,000  rdr  for 
annan  iin  jordbruksfastighet.  Bevillnings- 
nfgiften  efter  II  och  III  art.  var  253 
Folkmängden, .  som    år    1805    var 


rdr 


292,  nppgifvcs  för  sednare  aren  till  om- 
kring 430  på  100  hushall,  utom  1860, 
da  den  steg  till  490  inbyggare.  Sock- 
nen  utgör  med   Hassle-Bösarp  ett  regalt 

örat  af  3:dje  klassen,  hörande  till 
vVeramenhögs  kontrakt  af  Lunds  stift, 
och  ligger  1'  .,  mil  frän  stiftsstaden. 
Sockenvägen  är  l/4  mil.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  en  fast  folkskola, 
der  69  barn  erhålla  undervisning  af  en 
examinerad  lärare.  Till  skolan  hörer  ett 
plan teri ngsland  af  6,781  '  4  qvadratalnars 
ytvidd.  Socknen  liar  .')  fattigstugor.  — 
Af  gårdar  märkes  frälse-säteri  et  Th örsjö, 
b  var  af  en  del  med  under],  upptager  ett 
tax. värde  af  233,000  rdr;  se  vidare  den 
artikeln.  Af  Thorsjö  by  höra  hit  41  [fi 
nitl   uts.   frälse,    resten   till   Örsjö    socken. 

d borga  by  är  i  mtl  prestgård,  M  9, 
1  4  mtl  mensål  till  pastor,  1  mtl  skatte 
domkyrko.  —  M  I.  '  ._,  mtl,  M  7  ocli 
14,  l  4  mtl,  äro  mil  i  tiae- boställen.  !/s  fr. 
Tånemölla,  mönsterskrifvare-boställe  med 
vatten  q  värn.  —  Adress:  Ystad. 

Solberga.  En  fideikommiss-egendom 
med  hufvudgården  1  mantal  frälse-säteri 
Solberga  samt  underl.  Åtomta  ',.,  mtl 
krono-säteri,  '  .,  mtl  frälse  i  andra  hem- 
man ni  i  Sya  socken  (ej  Weta  efter  Tu- 
neld  och  Djurberg),  Wifolka  härad  och 
Linköpings  län,  utgör  med  1  frälse- 
säteri  II'///./'.  I1  4  mtl.  frälse  i  Weta, 
2 '  4  frälse,  V/2  skatte  i  Mjölby,  1  frälse, 
1  ,  skatte  i  West  ra  Harg,  1  mtl  med 
qvarn  och  såg  i  rJerrberga  Bocken  ett 
betydligt  gods,  uppi  kattadt  i  1 863 
bevillning  till  i:a  390,600  rdr.  li\araf 
40,000  rdr  för  sjelfva  Solberga,  som  är 
beläget  på  Svartåns  norra  strand  samt  be- 
bygdt  med  en  vacker  manbyggnad  af  sten 
med  4  flyglar,  omgifna  af  tvänne  trädj 
dar.  Gården  har  jemte  WhnneeM&r  Bred 

\  aril   hert  i:;   Johans  nrf  och  i 
utbyttes    af    borgn  n    i    Stockholm 

1 1 


ocli  aseessoren  i  kongl.  kommcrse-kolle- 
gium,  E.  Rosenholm  emot  Sya  rusthåll 
och  en  utjord,  livilka  hertig  Johan  fick 
i  vederlag,  cin\r<  på  1680-talet  af  amiral 
Per  Rosenholm  jemte  Atomta,  som  först 
varit  köpt  af  M.  Lejonsköld,  ocli  Alguts- 
torp;  öfvergiek  genom  gifte  till  C.  von 
Brunjean,  köptes  år  1731  af  gen.-major 
Simon  .lac.  Wennerstedt,  gift  med  B.  S. 
Rosen holm,  gjordes  af  dem  till  fidei- 
kommiss och  innehafves  nu  af  Axel 
Danckwardt  Lilljeström.  Stiftaren  af 
fideikommisset,  nämnda  Simon  Jacob 
Wennerstedt,  var,  bland  annat,  med  vid 
Jacobstad  t,  der  han  blef  sårad  i  högra 
knäet,  Gemauerthoflf,  Lies  na  och  Pul- 
tawa,  hvarefter  lian  den  1  Juli  1709 
blef  fangen  vid  Dnieperströmmen  och 
förd  först  till  K  as  an  och  sedan  till  Sa- 
baksar;  död  1762  den  2  April  på  Sol- 
berga. —  Manbyggnaden  förstördes  ge- 
nom  vådeld  åTet  1827. 

Solberga,  ett  benificii-hemmnn,  till 
naturen  skatte,  af  1  mantal  uti  Kalmar 
län,  Alems  socken  och  Stranda  härad, 
beläget  ' ,s  mil  n.  v.  från  kyrkan,  som 
ligger  4  mil  från  Kalmar,  är  så  till  vida 
märkvärdigt,  att  härifrån  utgått  en  man, 
som  vunnit  i  vår  handelshistoria  ett  ut- 
märkt namn.  I  17:de  seklet  bodde  på 
denna  gärd  bonden  Jöran  Eriksson,  gift 
med  en  Ingrid  Andersdottcr  Maillere  — 
måhända  dotter  af  en  inkommen  Wallon, 
—  hvilkas  son  Anders  Plomgren  kom  i 
handel  och  slutade  som  »en  hederlig 
borgare  ocli  linkrämarc  i  Stockholm», 
gift  med  Margareta  le  Claire  af  en  hit 
inkommen  wallonsk  slägt.  Af  detta  äk- 
tenskap föddes  ifrågavarande  man,  kom- 
merserådet Thomas  Plomgren,  född  den 
16  Ang.  1702  i  Stockholm.  Se  hans 
biografi  uti  Biogr.  Lexikon,  11  band. 
3:dje  haft.,  sid.  277.  Hemmanet  var  år 
1868  skiftadt  i  4  brukningsdelar,  livaraf 
Vg  mtl  gemensamt  med  V4  Klappetorp, 
tax.  till"  14,000  rdr.  egdes  af  en  (J. 
Petersson. 

Solberga.  Ett  mtl  krono  uti  Grafva 
socken  af  Carlstads  län  och  tingslag,  är 
länsmansboställe;  år  1862  var  <\c.\  åsätt 
ett  taxeringsvärd)  af  56,000  rdr  rmt. 
En  allmän  sägen  är,  att  nära  vid  denna 
rd  varit   en   kyrka. 

Solberga,  ett  frälse-säteri  af  ett  mtl 
uti    FVnneslundn    Bocken    af  Ahs   härad 

32 


250 


Sollefteå. 


Sollefteå. 


och  Elfsborgs  län,  beläget  l/4  mil  s.  v. 
från  kyrkan,  nära  gränsen  mot  Tärby 
socken,  har  tillhört  Anders  Olofsson 
Oxehufvud,  död  1609  såsom  landsherré 
i  Westergötland;  taxeringsvärdet  28,000 
rdr  rmt. 

Sollefteå,  socken  uti  Södra  An- 
germanlands  Fögderi  af  Wester-Norrlands 
län,  belägen  10  mil  n.  n.  v.  ifrån  länets 
residensstad,  Hernösand,  gränsar  i  norr 
till  Eds  socken,  i  vester  till  Långsele 
och  Graninge,  i  söder  till  Ytter-Lännäs, 
Thorsåker  och  Dahl  samt  i  öster  till 
Sånga  socken. 

Socknens  längd  i  norr  och  söder 
utgör  95,500  fot,  eller  omkring  2~/:i 
mil.  Arealrymden  upptager  38,842  tid 
eller  217,515  qvadratref,  deraf  gärds- 
platser, träd-  och  kålgårdar  64  tid  = 
358  qvadratref;  åker  660  tid  =  3,729 
qv.ref;  äng  1,861  tid  ==  10,421  qv.- 
ref;  skogsmark  33,317  tid  ==  186,575 
qv.ref;  mossar  1,899  tid  ==  10,634  qv.- 
ref samt  sjöar  1,035  tid  =  5,796  qv.ref. 
Rådande  jordmånen  i  den  uppodlade 
markeu  utgör  lermjulna  samt  i  deu  öf- 
riga  marken  dels  lera,  dels  lermjulna 
och  efter  elfstranden  sand.  Bergarten 
består  af  vanlig  gråsten,  utan  någon 
känd  anledning  till  malmblandning. 

Socknen  har  fyra  helso-  eller  mineral- 
källor; en  belägen  å  llemsle  bys  egor, 
en  annan  nedanom  Sollefteå  bruk  samt 
tvenne  inom  prestbordets  område.  Det 
oaktadt  har  ännu  ingen  brunnsinrättning 
blifvit  ordnad.  Inom  örtriket  förekom- 
mer i  närheten  af  den  så  kallade  Borgen 
den  sällsynta  växten  Myricaria  gerina- 
nica.  Om  nämnda  »Borgen»,  som  ut- 
göres  af  en  sockertopplik,  invid  Anger- 
manelfven  liggande  jordhög,  c:a  60  fot 
hög,  finnas  åtskilliga  sägner;  i  en  sednare 
tid   har   1   Maj  firats  här. 

Denna  socken,  som  genom  Ånger- 
manlands stora  pulsåder,  den  ståtliga, 
vattenrika  och  af  sköna  stränder  omgi.fna 
Angermanelfven  delas  i  tvenne  hälfter, 
har  utan  tvifvel  varit  mycket  tidigt  be- 
bodd. Derom  vittna  ej  blott  de  ätte- 
högar, som  här  finnas,  utan  ock  det 
namn  socknen  bär.  Namnet  Sollefteå 
härleder  sig,  enligt  några,  ifrån  lappska 
ordet  »Sollett»,  hvilket  betyder  ett  ställe, 
der  tvenne  rinnande  vatten  förenas; 
(egentligen  »Solet»  eller  »Sollet»  af  lapp- 


ska ordet  »Suolo»:  ö,  holme),  eidigt 
andra  frän  solens  förhållande  till  elfveu, 
sä  att  »Sol  efter  ä»,  hvilket  verkligen  in- 
träffar klockan  12  på  dagen,  skulle  i 
tidernas  längd  småningom  blifvit  förbytl 
till  Sollefteå.  Den  förra  härledningen 
anses  för  den  rättaste.  På  båda  sidor 
om  elfven  äro   byarne  anlagda. 

Kommunikationen  härstädes  är  liflig. 
Tvenne  ångfartyg  underhålla  turer  dag- 
ligen, utom  söndagarna,  med  Hernösand, 
jemte  mellanliggande  orter.  Landsvä- 
garne, som  framlöpa  genom  socknen  pä 
biida  sidor  om  elfven,  sammanbindas  af 
tvenne  öfver  denna  anlagda  broar.  Den 
nedersta  af  nämnde  broar,  belägen  vid 
Djnpön,  der  ångbåtarne  lägga  till,  har 
en  längd  af  1,080  fot  och  byggdes  pä 
så  kallade  »pålkast»  år  1854,  uppgående 
dess  kostnadssumma  till  10,000  rdr  rmt. 
En  annan  bro,  som  äfven  byggdes  1854, 
straxt  nedanom  Skjärfsta  färjställe,  upp- 
fördes på  med  sten  fyllda  kar,  men  ned- 
rasade redan  följande  året  genom  den 
våldsamma  strömfåran. 

Flera  mindre  sjöar  på  den  vidsträckta 
utmarken  uttömma  alla,  ehuru  efter  långa 
omvägar,  sitt  vatten  i  Angermanelfven. 
Dessa  vattendrag  af  mindre  betydenhet 
underlätta  likväl  vårtiden  flottningen  af 
skogseflekter. 

Sollefteå  socken  företer  många  stor- 
artade utsigter,  hvilka  alltid  tillvunnit 
sig  de  resandes  beundran.  Platser, 
från  hvilka  i  sådant  hänseende  ögat 
erb judes  fri  öfversigt,  äro  pä  södra  sidan 
om  elfven:  landsvägen  ofvanfor  Gran  våg, 
ett  högt  berg  ofvanom  Hallsta,  den  s.  k. 
Borgen,  äfvensom  klockstapeln  invid  kyr- 
kan. Behaglig  är  äfven  en  nodfärd  på 
båt.  Om  denna  begynnes  från  Oshol- 
marna  och  förtsättes  utåt  den  här  ej  sär- 
deles strida  strömmen,  förekomma  under 
första  fjerdedels  milen  endast  höga  sand- 
stränder, eller,  som  de  här  benämnas, 
»sandnipor»,  på  den  venstra,  och  låga,  busk- 
beväxta,  ej  särdeles  inbjudande  stränder 
på  högra  sidan.  Vid  Skjärfsta  färjställe 
antager  vattnet  starkare  lutning  och  ökad 
fart  till  forssen.  I  utbyte  mot  båten, 
som  här  icke  vidare  med  trygghet  kan 
tillitas,  erbjudes  ofta  tillfälle  för  färdens 
fortsättande  pä  brädfiotte,  och  nu  öpp 
nar  sig  på  högra  stranden  en  bördig, 
grönklädd  slätt,    under    det  den  venstra 


Sollefteå. 


Sollefteå. 


251 


bibehållei  sitl  vilda  skaplynne.  Rillsta, 
Skjarfsta,  Hallsta,  T  rasta,  Westanbäck 
och  andra  byars  trefliga  åbyggnadei 
Byna  ■  läng  t  upp  raol  berget .  Här  ned 
om  vidtager  deu  majestätiskt  sköna  Sol- 
lefteå"  forssen,  den  första  från  elfvens  myn- 
ning, p.i  i  1 1  afstånd  af  10  mil  från 
bafvet,   och   hvilken  genom  sin  häftighet 

■  r  binder  för  både  ångans  och  vindens 
krafter  i  industriens  tjenst.  förvånande 
är  det  att  beskåda  de  från  öfra  landet 
eh  utföre  forssen  sig  begifvande,  med 
liera  karlar  och  ej  sällan  med  hästar  och 
åkdon  besatta  brädflottarna.  Med  säkerhet 
frtyr  dvu  vana  flottkarlen  genom  den 
■  smala  öppningen  till  den  far- 
bara  delen  af  forssen.  Kommen  dit,  fattas 
den   med   vidjor  sammanhållna   flotten  af 

ramen,  som  med  blixtens  hastighet 
förer  den  med  8ig.  i  dvi  fradgan  de 
elementet  lyder  den  eljest  tungfotade 
flotten  ögonblickligt  en  tämligen  obc- 
tydlig  vink  af  åran,  och  snart  äro  både 
lårkort  och  manskap  i  det  lugna,  utan 
annat  äfventyr  på  färden  lin  att  hafva 
blifvii  helsade  al*  tämligen  känbara 
slängkyssar  Från  de  lättsinniga,  sä  kal- 
lade  »aggarna».  Äro  åter  styrmännen 
desto  vaksammare  och  vana.  hän- 
der det  lätt.  att  Kana  inbjuder  dem  på 
en  ringdans  med  bjelkar  och  timmer  i 
si u  stora  salong  Westanbäckedan  (en 
vatten hvirfvel),  derifrån  ingen  gäst  slip- 
per  ut.  förrän  edan,  som  man  säger 
»häfver  sig»,   h  vilket  vanligen  Bker  kl.  1 

rmiddagen  MVen  inträffar  någon 
gång!  att  mindre  omsorgsfullt  samman- 
fogade tlottar  sönderslitas  i  forssen  vid 
påstötning  mot  der  fördolda  stenar,  då 
bjelp  Iran  land  måste  anlitas  för  de 
nödställdas  räddning.  Da  man  lyckligen 
fulländat  deu  vådliga  färden,  gläder  man 
siu  att  la  beträda  en  lugnare  vatten- 
massa,   -om,    vidgande   sig,    omsluter   den 

k.  Bruksholmen  eller  Qvarnön,  en 
holme,  lydande  under  det  närbelägna  Sol- 
lefteå bruk,  och  som  begagnas  såsom 
vaiT  och   hamnplats   för  brukets  på  elfven 

lande   haxar.    Kn   mindre   fors:  »Lapp- 

iken»,   invid   samma    holme,   bestrider, 

nerligast  vid  högt  vatten,  ganska 
allvarsamt  haxarna  färden  från  Skedoms- 
laudet  öfver  i  ill   "ii 

Bland    alla   i   Sollefteå    socken    lön: 
kommande     platser    tor     betraktande    af 


dess     naturskönheter,     ar     Hallstabi  i 

den  otvifvelaktigt  mest  lampliga.  Här 
ifrån  har  man  en  den  ojemförligt  hen 
ligaste  öfversigl  af  det  hela.  Ögat  njutet 
med  välbehag  af  ej  allenast  den  natur- 
sköna talla.  som  här  utbreder  sig  för 
åskådarens  blickar,  utan  ock  af  odlade 
fält  med  trefliga  byggnader,  verksamma 
arbetare,  betande  hjordar,  hvilkas ekälloi 
behagligt  intonera  med  forssens  i  läng- 
den nog  enformiga  ljud.  Allt  erinrar 
om  den  gudomliga  källa,  från  hvilken 
så   mycken    härlighet    utvällcr. 

Folkmängden,  som  i  anseende  till 
socknens  centrala  läge  och  genom  de 
underlättade  kommunikationerna  här  fin 
ner  goda  tillfallen  till  arbetsförtjenster. 
är  uti  tilltagande  och  uppgår,  enligt 
mantalslängden  för  sistl.  är,  till  1,567 
personer.  Vid  jémförelse  med  1840  års 
folkmängd,  som  utgjorde  1,2^9  personer, 
visar  si^5  huru  betydlig  tillökning  egl 
rum   under   nästförfiutna    15  år. 

Enär  folkets  lynne  i  allmänhet  bar 
stämpeln  af  öfvenlrifven  sjelfständighet, 
egcnkärlek  och  vinningslystnad,  den  sist- 
nämnda såsom  frukt  al"  en  radande  han- 
delsanda, så  verkar  ett  sådant  förhållande 
mehnligt  på  den  tjenande  och  arbetande 
klassen.  Deraf  har  alstrats  lyx,  ej  blott 
i  kläder,  utan  ock  i  mat  och  dryck. 
Mången  yngling  förspiller  sitt  goda  ge- 
noni  dryckenskapslasten,  och  äfven  otukts- 
lasten  börjar  härstädes  gripa  vida  om 
kring  sig,  så  att  pä  sednare  tider  af 
födda  barn  en  femtedel  tillhört  de  oäkta. 
Hemmantalet  är  2:)j!M  mtl  skatte,  2|| 
mtl  krono;  taxeringsvärdet  945,200  rdr 
rmt,  hvaraf  136,500  rdr  för  lägenheter 
ä  marknadsplatsen  samt  längre  fram  om 
nämnda  verk  och  inrättningar*  Bevill- 
ningsafgiften  för  egendom  och  inkomst 
var  051  rdr.  —  Socknens  hufVud  nä  ringar 
äro  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  dess 
binäringar  skogshandtering  och  ii 
Bräder  anses  alyttras  till  7  ä  8,000  rdr 
rmt  ärligen.  Djur  och  fogelfångst  idkas 
endast  tillfälligtvis  och  kan  ej  betrakta 
såsom  näringsgren.  Kryddgårdar  äro  på 
få  Ställen  anlagda  och  lemna  föga  af 
kastning.  Åkerbruket  ar  i  allmänhet 
under  förbättring,  och  nyodlingarna  ut 
vidgas.  Tillförne  har  varit  öfiigt.  att 
hälften  af  åkern  lagts  i  trade,  då  den 
andra    hälften     blifvit    besådd;     men    nu 


252 


Sollefteå. 


Sollefteå. 


deremot,  genom  infördt  vexelbruk,  besås 
omkring  4/.5  af  den  öppna  jorden,  hvil- 
ken  i  allmänhet  är  hårdbrukad.  Artifi- 
eiela  gödningsämnen  användas  af  högst 
få  landtbrukare.  Akem,  i  allmänhet 
lutande  och  försedd  med  behöriga  diken, 
är  ej  vattensjuk.  De  spannmålsslag, 
som  till  utsäde  användas  och  här  bäst 
trifvas,  äro  råg,  korn  och  hafra,  af  hvilka 
kornet  är  ortens  hufvudsädc.  Sånings- 
tiden  för  råg  är  i  början  och  medlet 
af  Augusti,  samt  för  korn,  hafra  och 
ärter  i  slutet  af  Maj  och  i  början  af 
Juni  månad.  I  medio  af  sistnämnda 
månad  verkställes  potatessättningen.  Skör- 
detiden för  de  olika  sädesslagenär  Augusti, 
och  för  rotfrukter  i  September  månad. 
Under  ett  af  de  förflutna  åren  inträffade 
det  egna  förhållande,  att  kornet  mognade 
på  den  korta  tiden  af  åtta  veckor.  Jemte 
potates  odlas  äfven  andra  rotfrukter, 
äfvensom  humla  och  lin  till  husbehof, 
hvaremot  odlingen  af  hampa  är  obetydlig. 
För  sädens  urtröskande  begagnas  s.  k. 
»rundlogar»,  en  benämning,  ej  tillkommen 
af  byggnadssättet  å  desamma,  utan  deraf, 
att  hästarne,  som  draga  tröskvagnen,  gå 
i  cirkel.  Höbordet  oeh  andra  fodertill- 
gångar äro  otillräckliga  mot  åkervidden. 
Ängens  medeläring  utgör  5  lass  (ä  15 
till  20  U6)  på  tunnlandet. 

Kreaturen  hemta  sin  föda  på  ut- 
marken, der  byarne  från  äldsta  tider 
hafva  sina  s.  k.  fäbodai.  At  ladugårds- 
skötseln  har  hittills  icke  egnats  syn- 
nerlig omsorg,  h vårföre  ock  behållnin- 
gen af  denna  näringsgren  är  obetydlig. 
Till  följd  af  den  allmänt  införda  kaffe- 
drickningeu  hafva  de  flesta  hushåll  på 
platsen  från  andra  orter  måst  inköpa 
större  delen  af  sitt  smörbehof.  Kreaturen 
utgöras  af  väl  ej  stora,  men  goda  och 
starka  hästar,  af  kor,  som  äro  mjölk- 
gifvande,  när  de  födas  väl,  samt  af  små- 
växta  får.  Hästar  och  får  vårdas  icke 
under  betestiden,  utan  drifva  fritt  om- 
kring i  de  vidsträckta  skogarna,  såsom 
följd  hvaraf  deras  återfinnande  är  ganska 
besvärligt.  Understundom  saknas  något 
af  dessa  kreatur,  som  antingen  blifvit 
rofdjurens  spis  eller  ock  på  annat  sätt 
omkommit. 

Skogen,  som  är  tillräcklig  för  hus- 
behof, och  i  någon  mån  v  till  afsalu,  be- 
står af  tall  och   gran.     Dessutom  finnes 


någon  obetydlig  tillgång  af  löfskog,  så- 
som björk,  al,  asp,  sälj,  ljuster  och  rönn. 
Vanliga  återväxttiden  för  tall  är  från 
100  till  180  år,  för  granskogen  från  50 
till  80  år.  1  allmänhet  råder  mycken 
misshushållning  med  skogen,  och  till 
afverkningen  åtgå  många  dagsverken, 
som  skulle  göra  vida  större  gagn  vid 
jordbruket. 

Tillfällen  till  tjärubränning  och  pott- 
asketillverkning erbjudas  visserligen,  men 
tillitas  högst  ringa,  oaktadt  Kongl.  Hus- 
hållnings-sällskapet genom  premier  af 
statsanslag  sökt  att  uppmuntra  dessa 
handteringar.  Svedjande,  som  i  allmänhet 
är  skadligt,  verkställcs  för  att  utvidga 
betesmarken,  oeh  någon  gång  för  rågsådd. 
— :  Bland  näringar  förekommer  ett  ny- 
ligen anlagdt  Bajerskt  ölbryggeri.  Sedan 
flera  år  finnes  färgeri,  äfvensom  garfveri 
för  läderberedning.  Repslagare,  bagare, 
koppar-  och  bleckslagare  hafva  på  sed- 
narc  åren  anlagt  verkstäder  för  livar 
sina  handtverk.  Vid  inrättade  tegel- 
slagerier  tillverkas  ortens  behof  af  bränd 
mursten.  A  Bruksholmen  byggas  oeh 
repareras  s.  k.  haxar  eller  mindre  segel 
fartyg  för  fiodfarten.  Ett  skeppsvarf 
inrättades  i  socknen  1858  af  ett  bolag. 
som  nämnde  år  sysselsatte  02  arbetare. 
Det  synes  häraf,  att  flera  näringsgrena] 
tillkommit,  som  bereda  åt  orten  ökad 
välmåga  och  verksamhet. 

Flera  handlande  med  öppna  salu 
bodar  finnas  i  Sollefteå,  af  hvilka  3:ne 
skatta  för  borgarerätt  i  Hernösand.  De 
öfriga  begagna  landthandelsprivilegier. 
Med  den  på  sednare  åren  allt  mer  och 
mer  tilltagande  verksamheten,  äfvensom 
inflyttningarna  i  denna  socken,  skulle  otvif- 
velaktigt  en  köping  innan  kort  upp- 
komma härstädes,  i  fall  lämpliga  bygg- 
nadsplatser upplätes  efter  landsvägen  å 
Prestbordets,  äfvensom  skattebyarnas  der 
tillgränsande  egor.  Afkastningen  i  säd 
och  hö  utaf  den  jord,  som  för  ända- 
målet vore  behöflig,  komine  rikligen  att 
ersättas  genom  ingående  tomtören  eller 
arrenden. 

1  socknen  idkas,  ehuru  numera  icke 
med  särdeles  vinst,  fiske  efter  lax,  laxöring 
och  ockel  samt  nejonögon.  Dessa  fiske- 
rier äro  ganska  gamla.  Åtminstone  gifva 
de  handlingar  kyrkan  eger  i  sitt  arkiv 
vid    handen,    att   laxfiske    härstädes   var 


Sollefteå. 


263 


redan   på    1  •">'  10  Lalel   saml  oejon- 

i     (också     kamlt     under    den    för 

kortade   benämningen    »råttingtisket»)  på 

0  talet. 

10m    forsliug    af   bruk;     och 
verksefFektcr    hafva     hemmansegarne    en 
icke    ringa    inkomst.      Sjöfarten    under- 
hålles  ej   blotl  genom  ångfartygen  Angur 
"•Ii    Sollefteå,    det    förra    0111    40,  det  scd- 
nare   om   50   liästars  kraft,   utan   ock  ge- 
nom  en  skonert,  som  går  på  Stockholm 
saml    några  mindre  segelfartyg  (diers.  k. 
haxar.       Bräder     säljas     till     handlande, 
d    inom    socknen   som   å  andra   orter, 
och   flottas  sedan    !   mil  utfor  elfven  till 
iids    lastageplats,    hvarifrån    de    ut- 
skeppas.     (Jodå    afsättningstillfällen    för 
us  produkter  erbjuda  de  tvenne  mark- 
nader,  som   här  årligen   hållas,    den  ena 

eptember,  den  andra  i  Januari  manad, 
under  namn  af  Pålsmessomarknad  en  af 
törsta  i  Norrland.  Den  nuvarande 
marknadsplatsen  anlades  år  1811  på  af 
Hullsta  åboer,  mot  årligt  arrende  af  1 ','., 
tunna  salt,  upplåtna  tomter,  sedan  de 
förut  vid  Kjåll  ocli  Skedoms  byar  i 
M ultra  socken  ifrågasatta  ställena  icke  be- 
funnits lämpliga.  Fordom  höllos  mark- 
naderna på  kyrkovallen.  Denna  marknad 
bivistas  af  mycket  lappfolk,  och  ofta 
sammanviges  då  bland  dem  något  par 
af  pastor  i  Sollefteå.  Oaktadt  svåra  ur- 
väder   eller    sträng    köld,    anda    till    30 

der  och  derutöfver,  vanligen  inträffa 
under  Pålsmcssomarknadeu,  är  icke  desto 
mindre  de  besökandes  antal  ganska  tal- 
rikt och  varuomsättningen  särdeles  liflig. 
Djerfva  stölder,  mest  begångna  af  »skojare», 
förekomma  ej  sällan,  hvaribland  omtalas 
frän  äldre  tider,  hurusom  länets  höfding 
vid  ett  marknadsbesök  blef  om  natten 
bestulen  i  prostgården,  der  han  hade 
qvarter,  i  anledning  hvaraf  han  gaf 
marknaden  namnet  »röfvermåla» ;  en  be- 
nämning,  som    sedermera  en  lång  tid  var 

Sollefteå  socken  lyder  under  Hemö- 
bauds    stift    och    utgör   ett   konsistorielt 

toral  af  första  klassen  med  tillydande 
Mullra,  fal  och  Långsele  sacellanier samt 
Graninge  bruksförsamling. 

Sollefteå  tingslag  innefattar  Sollefteå, 
Multrå.   Ed,   Långsele,  Graninge,  Hesele, 

Liden    och    Juuselc    socknar.      Ordinarie 


hållas     numera    på     llallsta   g 
gift  aregård. 

Statsbidragen  utgöras  of:  Bevillning 
968  rdr  6(>  öre,  ständiga  räntor  2,682 
idi  90  öre,  arrendemedel  98  rdr  36  öre, 
kostnad  för  rustning  och  rotering  85b* 
rdr  31  öre.  Bränviusbränningsafgifi  ei 
lägges  ej;  men  utskänkningsrättpå  Hallsta 
gästgifvaregård  betalas  ined  100  rdr  rmt. 
Socknen  underhåller  6  man  af  indelta 
aruiéen. 

Ar  1817  uppfördes  ä  Prestbordets 
egor  ett  rymligt  och  ändamålsenligt  in 
red  t  skolhus,  och  påföljande  år  antogs 
folkskolelärare  med  skyldighet  att  tjensl 
göra  äfven  i  Multrå  socken,  emot,  i 
sockenstämmobeslut  den  25  Juli  1848; 
bestämd  lön,  uäml.  jemte  bostad,  pota- 
tesland  och  koföda  samt  behöflig  ved- 
brand, hela  den  till  Sollefteå  och  Multrå 
socken  återfallande  andelen  af  personliga 
skydssafgiften,  uppgående  till  c:a  330 
rdr  rmt.  Detta  vackra  skolhus  ned- 
brann dock  redan  i  Maj  1858  af  upp- 
kommen vådeld.  Äfven  en  enskild  läro- 
anstalt med  vidsträcktare  undervisning, 
som  förestås  af  filosofiekandidaten,  bekostas 
tills  vidare  af  ståndspersonerna  inom 
socknen,  under  förhoppning  pä  gynnsam 
utgång  af  den  ansökning-,  som  skett  om 
statsbidrag  för  ordnande  af  en  utvidgad 
skola  härstädes,  i  afvaktan  hvarpå  åter- 
uppbyggandet af  skolhuset  äfven  är  be- 
roende. Skolbarnens  antal  uppgick  år 
1863  till  186,  deraf  108  undervisades  i 
hemmet. 

Inom  församlingen  finnes  en  Sy/or 
envig,  bildad  af  ståndspersoner,  som  på 
bestämda  tider  gå  tillsammans  och  ar- 
beta samt  låta  förtjensten  deraf  tillfalla 
missionsverket.  Postkontor  är  härstädes 
inrättadt  sedan  år  1831.  och  postmästa- 
rens lon  utgör  800  rdr  årligen  samt, 
enligt  uppgift  till  taxeringen,  i  extra 
inkomster  400  rdr,  allt  rmt.  Rum  till 
postkontoret  äro  för  närvarande  emot 
hyresersätlning  upplåtna  ä  llallsta  gäst- 
gifvaregård. Apothek  anlades  här  är 
1828  eidigt  privilegier  af  den  17  Dec 
s.  är  för  apothekaren  A.  (i.  Körner. 
—  Helsovården  ombesörjes  för  närv.  al 
vikarierande  provineialläkaren,  som  är 
bosatt,  mom  socknen,  hvarest  blifvande 
ordinarie  läkaren  hädanefter  kommer  att 
stationeras. 


254 


Sollefteå. 


Sollefteå. 


Sparlårar  aro  här  inrättade  och  haticl- 
hatvas  enligt  det  af  Kongl.  Maj:t  gillade 
och  stadfästade  reglementet  af  ar  1837. 
—  Soekenbibliothek  stiftades  ar  1857  af 
omkring  hundrade  delegande,  hvilka  under 
en  ordförandes  ledning  uppgjort  vissa 
reglor  för  hibliothekets  handhafvande  och 
sammanträda  årligen  för  öfverläggningar 
om  stiftelsens  angelägenheter.  H varje 
delegare  erlade  till  böckers  inköp,  första 
året  1  rdr  50  öre  och  andra  året  50 
öre;  följande  årens  bidrag  bero  på  behof 
af  nya  böckers  anskaffande  eller  ombind- 
ning  af  illa  medfarna.  —  Inom  försam- 
lingen finnes  en  under  Hernösands  spar- 
bank lydande  lilial-afdelning.  Insatta 
penningebeloppet  utgör  e:a  750  rdr  rint. — 
Flera  ättehögar  finnas  här,  af  hvilka  en 
genomgräfdes  för  25  år  sedan,  hvarvid 
anträffades  en  fornlemning  af  metall, 
liknande  messing,  och  i  form  af  en  skål 
med  krusiga  kanter.  Antiqvitetsakademien, 
till  h vilken  detta  fynd  under  herr  Pastor 
Sandbergs  tid  blef  skickad!,  lemnade  en 
silfversked  i  ersättning.  Afven  förekomma 
åtskilliga  s.  k.  jättegrytor  eller  stenar  af 
större  omfång,  upptill  urgräfda  likasom 
en  gryta.  På  en  häll  söder  om  Spann- 
sjömyran,  på  Öster  Nylands  skogsmark, 
ser  man  i  tydliga  drag  fjät  af  en  men- 
niskofot  med  dess  tår  och  till  storlek 
af  ett  barns  om  10  år,  äfvensom  (jät  af 
en   kofot  med   klöfvar. 

Socknens  kyrka,  ett  af  ortens  vackrare 
tempel,  har  på  sednare  tider  mycket  för- 
fallit och  är  numera  mörk  och  dyster; 
hon  byggdes  1773  af  sten,  till  en  del  med 
murar  frän  den  gamla  kyrkan,  och  har  en 
längd  af  96  och  en  bredd  af  42  fot.  Utvän- 
digt är  hon  försedd  med  tak  af  jernplåtar, 
pålagdt  1827 — 28.  Undertaket,  som  utgör 
fyra  hvalf  af  tegel,  uppbäres  af  10  pelare. 
Näst  ofvan  altaret  ser  man  en  målning 
på  väf  af  konstnärligt  värde,  föreställande 
Frälsaren  i  Ortagården,  och  der  ofvan  ett 
på  väf  målad  t  stycke,  föreställande  Fräl- 
saren på  korset,  samt  dcromkring  bild- 
huggeri  och  andra  ornamentcr.  Vidare 
förekomma  en  siffertafla  med  förgylld 
ornaments-  och  dubbel  metall-ljusarm, 
skänkt  af  sockenpredikanten  Anders  Dof- 
venmark.  I  koret  finnas  2:ne  smärre 
taflor,  innefattande  Gustaf  11  Ls  fal  den 
21  Augusti  1772  och  Carl  XIILs  dito 
den  2  Maj  1810.  Invid  predikstolen  en 
englabild  med  en    dopskål  af  tenn  i   ena 


handen    och    en    handduk    i    den    andra. 

Predikstolen,  som  är  rikt  försedd  med 
förgyllda  bild  huggerier,  är  skänkt  af  in- 
spektor Nils  Seden  oeli  hans  fru,  På 
densamma  bibehälles  ännu  ett  timglas 
med  fyra  rum. 

Af  en  socknens  innevånare,  framlidne 
Hofkamrer  M.  Gröndal,  förärades  i  Hfs- 
tideu  en  glob  j  era  te  tveune  stjernor,  allt- 
sammans förgyldt,  för  att  uppsättas  öf\ci 
södra  kyrkogårdsporten,  hvilket  fullgjordes 
kort  före  H.  K.  H.  Krouprins-Regentens 
besök  härstädes,  der  vid  han  med  synnerlig 
kärlek  omfattades  af  folket.  —  Bland 
kända  pastorer  inom  Sollefteå  ifrån  1500- 
talets  början  till  närvarande  tid  må  nämnas 
l:o  Herr  Engelbrecht,  2:o  Dominieus 
Nieolai  1517,  15:de  Doktor  Henrik  Has- 
selhuhn,  rödd  1751  —  död  1806;  16. de 
Doktor  Abraham  Sundberg,  född  1762 
död  1840.  De  två  sistnämnda  lefva  hos 
församlingen  i  tacksamt  minne.  Nuvarande 
pastor,  kontraktsprosten  J.  B.  Runsten, 
är  född  1801,  har  varit  riksdagsman  vid 
1854  års  riksdag,  äfvensom  vid  sista 
hälften  af  1857  års  riksdag.  —  Socken- 
sigillet  med  sin  kautskrift:  SOLETA 
G I  ELS  SIGILL,  har  till  symbol  en  kaja, 
som  tyckes  antyda,  att  dessa  foglar  här 
haft  sitt  tillhåll 

Största  godset  är  Sollefteå  bruks-  och  Jandt- 
egendorn;  af  gårdar  märkas  vidare  1 6 f /2  selaud 
Hallsta  (Ilullsta),  547a  Festbordet,   Af  socknens 

18  byar  må  vidare  nämnas:  Billsto,  Granvåg, 
Hallsta,  Hågesta,  Nyland,  Rödsta,  Skjerfsia, 
'frästa,  Westanbäck  och  Onsta.  Till  alla  hem- 
manen höra  husbehofssSgar.  —  Då  Angerman- 
elfven  borde  vara  den  naturliga  gränsen  mellan 
Sollefteå  och  Multrå,  synas  Björkäng,  2\%  mtl 
krono,  1  hl  mtl  skatte  Fanby,  o',  mtl  Bergs  och 
llcmslc  \h  mtl  böra  förläggas  till  Multrå,  samt 
derernot  Klo/sta,  Bjur  sta,  Kalls  och  Nylandi 
byar  böra  föras  hit.   —   Adress: 

Sollefteå  bruk,  i  förutbeskrifna  socken, 
har  ett  ganska  vackert  och  förmånligt 
läge  vid  en  vik  af  Angermanclfven;  det 
räknar  sin  första  uppkomst  från  är  1705, 
dä  baron  Magnus  Flemming  erhöll  bergs- 
kollegii  tillstånd  att  anlägga  masugn  i 
Ofvergårdsån  i  Sollefteå  socken;  masugnen 
nedlades  dock  snart,  och  en  ny  anlades 
1737  vid  .Blåsta-ån,  nuvarande  Bollstfl 
masugn.  Sedermera  äro  privilegier  ut- 
färdade för  bruket  den  1  Febr.  1737. 
16    December    1748,    14   Februari   1751. 

19  Nov.  1801  och  6  Febr.  1837,  enligt 
hvilka  här  blifvit  uppförda  en  stångjerns- 
hammarc  med  tvenne  härdar,  en  hammare 


Sollentuna. 


Sollentuna. 


255 


IV»)-  stålgarfning,  ett  råst&lsverk,  bestående 
af  en  hammare  och  en  hfird,  bvilkel 
Bednare  dock  sistn.  ;ir  förvandlades  till 
stångjernshärd.  —  Rrukel  afyttrar  i  Stock- 
holm årligen  omkring  1,400  sktt  stång- 
jern;  cirka  2,100  stigar  (om  12  tunnor] 
kol  åtgå  till    sm  idet.     Till  denna   bruks- 

ndom  höra  husbehofs-  och  legosåg 
med  tu  grofbladig  ram,  uppbyggd  år 
1836  och  ombyggd  till  2  finbladiga 
ramar  ;ir  1849,  ann  tullqvarn,  anlagd 
1S47.  I  tom  bräder  till  husbehof  tillver- 
kas \id  sågen  vanligen  .'5x9  tunts  bräder, 
•iiiu   säljas   till   köpmän   i   orten. 

Till  flodfarten  eger  bruket  för  när- 
varande fyra  haxar,  som  göra  resor  mellan 
Sollefteå  och  Bollsta  medjern  och  trävaror. 

'Till  bruket  lydande  odalegor  skotas 
med  synnerlig  omsorg  och  odlas  hufvud- 
sakligasl  till  höskörd,  för  hvilket  ändamål 
rattensilning  å  c:a  30  tid  af  ängsmarken 
är  iordningbringad. 

Braket,  der  år  1862  !)odde  114  hus- 
hall, har  städse  hatt  egen  tat  t  ig  värd.  De 
fattiga  halva  sin  försörjning  hufvndsak- 
ligen  genom  måuadtliga  spannmålsuttag, 
oförsörjda  fader-  och  moderlösa  barn  genom 
inackordering. 

Ar  1719  den  17  .luni  försålde  aflidne 
riksrådet  grefve  Lars  Pleramings  arf\  ingår 
Qraninge  och  Sollefteå  bruk  med  till 
dem  hörande  hemman,  nämligen  Öster 
Pors,  14  seland,  W ester  Graninge,  Böhle, 
Gammelgård  och  Woijen,  22  seland  i 
Långsele  socken,  -ann  Hullsta  29  seland 
i  Sollefteå  socken,  till  handelsmannen  i 
Stockholm,  Johan  Clason,  lör  en  summa 
al'  30,000  daler  kopparmynt.  Ifrån  sistn. 
tid  t.  o.  in.  1847  har  bruket  innehafts 
if  samma  slägt  och  försåldes  jemte  flera 

ndomar  sistnämnde  år,  till  ett  bolag, 
benämn d t  »Holms  och  Graninge  Bruks- 
bolag», som  fortfarande  eger  Sollefteå  med 
Porsse  och  Graninge  bruk  samt  Boll-ta 
masugn,  allt  med  underlydande  60% 
wland  Ö/vergård  samt  1^V48  seland  i 
Hågesta  och  Önsta  hemman  samt  lägen- 
heter och  skogar,  upptagande  inom  sock- 
nen 25,765  qvadratref,  hvaraf  180  åker. 
Godset  tax.   1863  till   152,700   rdr  rmt. 

Sollentuna,  ett  härad,  uti  Stockholms 
län,  begränsadt  af  Mälarens  fjärdar  i  söder 
och  vester  mot  Bro  härad  af  Uppsala 
län,  och  af  en  mängd  insjöar  samt  salt 
sjövikar  i  norr  och  öster,  är  mestadels 
ett  kuperadtmed  slätter, bergbackar  ej  utan 


skog  samt  kärr  oeh  småsjöar  omvexland. 
land.  -  -  Häradet  omfattar  5  socknar  (se 
nedanstående  tabell),  alla  hörande  till 
West  ra  Koslags  prosteri  ined  173!/4o  nitl 
och  en  folkmängd  af  4,273  inbyggare 
pä  en  areal  af  1,839  qvadratmil;  dessutom 
upptagas  0,059  cjv.mil  af  vatten.  Odlad  jord 
uppgifves  vara  10,465  tid,  naturlig  äng 
3,622.  Sollentuna  med  "Wallentuna  härad 
och  Danderyds  skeppslag  utgöra  länets 
l:sta  fögderi  med  tingställe  vid  Barkarin 
i  Jerfälla  socken,  l1/.,  mil  från  Stockholm. 
Fögderiets  hemmantal  är  052^/,  mtl,  be- 
bodda 1863  af  18,252  personer  på  4,060 
hushall;  häraf  erlade  9,733  personlig 
skyddsafgift.  All  fast.  egendom  vari  18G3 
års  bevilln.  taxerad  till  26,847,300  rdr 
rmt,  hvaraf  5,471,500  rdr  för  egendom 
tillhörig  staten:  hela  be  vill  ningen  efter 
I,  II  och  III  art.  erlades  med  20,226 
rdr  82  öre.  Beväringsskyldiga  voro  680, 
och  af  indelta  arméen  underhållas  112 
man.  Af  verk  och  inrättningar  finnas  1 
skeppsbyggen,  ett  glasbruk,  16  sågar,  70 
qvarnar,  7  tegelbruk,  2  garfverier  och 
ett  färgeri.  Inom  detta  fögderi  fordrar 
jordbruksarbetet  vida  större  styrka  lin 
som  motsvaras  af  den  cler  bofasta  be- 
folkningen, hvadan  arbetare  från  andra 
orter,  mest  från  Småland,  Wärmland  och 
Dalarne,  måste  för  sommartiden  antagas. 
Bland  företag  för  vinnande  af  odlingsbar 
mark  under  perioden  1856 — 60  må  sär- 
skild!, nämnas  aftappning  af  sjön  No?*?1- 
viken.  Grunddikning  sä  väl  med  rör  som 
med  sten  vinner  alltmer  förtroende  och 
insteg  inom  fögderiet,  dock  ännu  icke 
hos  allmogen,  som  ryggar  för  den  drygare 
kostnaden. 

Bland  större  gårdar  inom  häradet  märkas: 
Ulfsunda,  Hesselby,  Jacobsberg,  Skälby,  Herresta 
eller  Säby,   Edsberg  och  Sollentunaholm. 

Bevillning 
mtl,    för  egend.,     för  ink.,  eft.  III  art. 
Spånga       b2^    488  rdr.      32G  rdr.      107  rdr. 
Jerfälla       27  \      383    »  265    »  74     » 

Bromma      27  i 


Sollentuna  39} 
Ed  27'H 


455  b 
334  » 
215    » 


S:ma   l?;),1,,  1,87.1    » 


428  » 

2'M)  » 

238  » 

1,487  » 


78 
142 

70 
471 


Sollentuna,  annex-socken  till  Eds 
pastorat,  är  belägen  uti  Sollentuna  härad 
och  Stockholms  län,  omkring  delar  af 
Eda-  och  iVo?r-vikarna,  mellan  Spånga 
och  Jerfälla  i  sydost,  Bd  i  n.  v.  och  norr, 
ia  i  n.  o.,  Täby  och  Danderyd  i 
r,  samt   upptager  på  en  längd  af  1  mil, 


256 


Sollentuna. 


Sullplmmu. 


och  3/4  mils  bredd  0,452  qv.mil  land,  0,029 
vatten.  Öster  om  socknens  tvenne  större 
sjöar  finnes  tämligen  bergländig  skogs- 
mark, nordligast  kallad  Törn;  vester  om 
dem  omvexla  slätter,  dalgångar,  kullar 
eller  steniga  backar,  ej  utan  skog.  Jord- 
manen är  sand  blandad  lera.  Jemte  hufvud- 
näringen,  åkerbruk,  bar  allmogen  till 
binäringar  boskaps-  och  trädgårdsskötsel, 
den  sednare  i  synnerhet  vid  herrgårdarna, 
äfyensora  skjutsning  vid  Kotebro  gäefe- 
gifvaregård.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  775,  år  1830  af  83G  och 
1863  af  c:a  930  inbyggare  på  209  hus- 
håll, innefattar  39%  mtl,  hvaraf  10  sk., 
V2  krono,  28%  frälse;  hela  fastighets- 
värdet taxeras  till  1,023,500  rdr  rmt.  — 
Socknen  underhåller  9  man  af  indelta 
arméen.  —  Sollendatuna  förekommer  1314 
såsom  hörande  till  Sollendahundceri ;  och 
redan  1291  anses  namnet  på  en  kyrko- 
herde vara  kändt;  kaplaner  nämnas  från 
1530.  Kyrkan,  af  gråsten,  belägen  l3/4 
mil  från  Stockholm,  har  flera  gånger 
blifvit  tillb}rggd;  har  ett  chor  af  tegel 
från  yngre  tider  samt  ett  högt  torn,  å 
sidorna  siradt  med  aflångfyrkantiga  för- 
djupningar och  med  en  »vidunderlig  be- 
täckning». —  Bland  personer,  begråtna  i 
denna  socken,  må  omnämnas  underståt- 
hällaren  i  Stockholm,  Axel  Axelsson,  död 
1790,  presidenten  i  Svea  hofrätt,  Otto 
Reinhold  Strömfelt,  död  1746,  samt  hof- 
kansleren  G.  Celsing.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  folkskola  af  en 
examinerad  lärare.  Skolbarnens  antal 
uppgick  1862  till  116,  hvaraf  dock  43 
erhöllo  undervisning  i  hemmet.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  10,500  qv.- 
alnars  ytvidd.  På  fornminnen  är  orten 
rik:  grafhögar  finnas  vid  Hersby  och 
Wäsby,  runstenar  vid  Rotebro  och  andra 
ställen  utmed  de  större  vattnen;  nyligen 
har  man  funnit  en  stor  runsten  liggande 
i  djupa  skogen  mellan  Edsberg  i  denna 
socken  och  Hagby  i  Täby  församling: 
den  hade  uti  en  konstig  ormslinga  in- 
skriften: Heminker  och  Jarlabanke  läto 
göra  utröjningen  och  broar  efter  sin 
fader  samt  Estrid  efter  sina  söner  Inge- 
fast  m.  fl.  Runhällar  vid  Wiby,  ruiner 
af  skansar  eller  borgar  vid  Wäsby  och 
Rotebro.  Det  sistn.  är  af  historisk  märk- 
värdighet, se  art.  Rotebro;  i  1471  års 
krig  nämnas  Rothasund  och  Rothaberg; 
äfven    vid    Edsberg     skall    en    gång    en 


drabbning  hafva  stått.  Af  gårdar  märkas 
Sollentunaholm  och  Edsderg,  beskrifna  på 
sina  ställen,  samt  lV4  skatte,  V2  frälse 
Ofverby ;    Rotsunda,    2V<>    sk.;  Svartinge 

3/4  skatte,  2  frid  se.  —  I  Kista  by  är 
]/2   mtl   komminister-boställe.  —   Wälsta, 

1  mtl  frälse,  hörer  i  kyrkligt  hänseende 
till  Eds  socken.  Skillinge  l!/2  frälse  Vj 
skatte;  Wiby,  3  mtl  frälse;  Bagare  eller 
Thureberg,  2'/2  frälse,  1  skatte.  —  Bland 
socknens  72  lägenheter  förtjenar  niimnas: 
Boeläng,  Edsbaclea,  Grönan,  Helenelund, 
Helenedahl,  Herrsbyvret  eller  Skansen, 
Kolartorp,  Nytorp,  Skogvaktaretorp,  och 
Skogstorp,  Pommern,  Pettersburg,  Sjöberg 
eller  Aländningstorp,  Tegelhagen,  Wäder- 
holmen,  Ang  stor p ,  m.  fl.  —  Adress: 
Stockholm. 

Sollentunaholm,  en  egendom  uti 
Stockholms  län  och  Sollentuna  socken 
och  härad,  belägen  nära  kyrkan,  som 
ligger  l3/4  mil  från  Stockholm,  utgöres 
af  l:o  Sollentunaholm,  frälse-säteri,  af  2 
mtl  (enl.  jordebref  5  mtl)  med  l/2  skatte, 
lV2  frälse  Skillinge,  tillsammans  4  mtl, 
under  eget  bruk,  med  100  t:rs  utsäde; 
höskörden  beräknas  vanligen  till  4  ä  500 
lass,  men  skulle  ansenligt  ökas  genom 
en  väl  ordnad  cirkulation  samt  Norrvikens 
sänkning;  under  gården  lyda  8  stycken 
torp.  2:o  af  3  mtl  frälse-säteri  Wiby, 
med  75  tunnors  utsäde,  för  närvarande 
bortarrenderad  t  för  1,500  rdr  rmt;  3 
mtl  frälse  Gillberga  (27/s  mtl  enb  tax.* 
längd),  äfven  bortarrendcradt  för  1500  rdr, 

2  mtl  Kista  med  ett  vackert  läge  och 
väl  underhållen  gård,  utarrenderadt  mot 
1,000  rdr;  V*  mantal  Boda,  gitvande  i 
arrende  300  rdr.  Hela  godsets  tax. värde 
är  306,000  rdr  rmt,  livaraf  90,000  rdr  för 
sjelfva  hufvudgården.  Åkerjorden  till  alla 
egendomarne  är  nästan  uteslutande  lätt  lera 
samt  stenfri.  Skogarne,  ehuru  medtagna, 
lemna  något  till  afsalu  utöfver  gårdens  be- 
hof ;  fiske  finnes  i  3: ne  särskilda  insjöar. 

Egendomen  har  delvis  innehafts  al 
Erik  Jöransson,  derpå  af  slägterna  Bern- 
des  omkring  1650,  Gerdessköld,  Cnuis 
1741,  von  Axelson  1772,  från  och  med 
1820  slägten  lindbeck:  den  innehades 
1863  af  general-majoren  Ch.  E.  RudbecV 

Sollebrunn.  By  af  ett  och  V4  «*tf 
skatte,  V4  mtl  frälse  uti  Erska  socken 
af  Bjerke  härad  och  Elfsborgs  län,  !/s 
mil  n.  o.  frän  kyrkan,  som  ligger  2V4 
mil  norr  om  Alingsås:   hemmanen  åsatta 


Solleron. 


Solna. 


257 


i  1863  Are  bevillning  ett  värde  af  41,500 
rdr  nnt,  hade  n.  Ar  12  egare,  83  in- 
byggare på  15  hushall.  Här  är  postkontor 
och  gastgifveri,  hvarifrfln  skjutsas  till: 

ååaka  i  n.    v 2       mil. 

BverUd  i  s.   v l3/4     » 

Lagmansholm  s.  o 2         » 

Bårebi  rg  o.  n.  o.  (Ska  ra  b.  län)  .     l3/4     M 
NoMtorp  (Dito       d:o) .     l7/8     » 

Sollerön,  se  art.  Sophia  Magdalena 
socken  i  Dalarne. 

Solna.  Regalt  pastorat  af  8:djc  klassen, 
hörande  till  Erlinghnndra  kontrakt  af 
Uppsala  stift,  beläget  6  V*  mi^  ^ran  stifts- 
staden, utgöres  af  Solna  socken,  Carlbergs 
och  Ulriksdals  slottskapeller,  med  173/4 
mtl,  bebodda  18G2  af  1,423  invånare. 
Kyrkoherde-beställningen  har  i  sednare 
tider  varit  ofta  förenad  med  andra  inom 
hufvudstaden  och  från  1800  tned  theo- 
logitt-  lektors  och  slottspastors  tjensterna 
vid  Carlberg,  liksom  komministern  från 
1813  varit  och  iir  adjunkt  derstädes.  Den 
förr  hithörande  Ulriksdals  invalidinrätt- 
ning jemtc  dess  särskilda  predikantbe- 
ställning äro  indragna  genom  kongl. 
brefvet  den  29  October  1847.  —  Solna, 
modersocken,  är  belägen  uti  Danderyds 
skeppslag  af  Stockholms  län,  1,l6  mil 
från  hulvudstaden,  gränsande  i  nordvest 
till  Bromma  och  Spånga  socknar,  i  n.  o. 
till  Edsviken  med  Stocksund  och  en  del 
af  Lilla  Wärtan,  i  sydost  och  söder  till 
Djurgården  samt  Stockholms  norra  stads- 
församlingar; i  sydvest  utgör  Ulfsunda- 
fjärden  begränsningen.  Socknens  längd 
är  3/4  mil,  bredden  5/8  mil»     Arealen  är 

;  ([vadratmil  land,  0,oi4  vatten.  Nord- 

kra  delen  omvexlar  med  smärre  höjder, 
beväxta  med  någon  skog,  samt  slätter 
och  dalgångar,  genomskurna  af  små  vatten- 
drag, hvaraf  ett  kommer  från  Träsksjön 
St  sydost  till  Ulfsnndafjärden,  ett  från 
Båstasjön  till  Brunnsviken,  och  ett  större 
från  Jerfälla  socken  till  Edsviken.  Den 
sydöstra  nejden,  mot  Djurgården  och 
Stockholms  stad ,  är  mer  uteslutande 
upptagen  af  bergkullar  och  skogsparker, 
såsom  Solna-skogen,  Carl  beres,  Haga 
och  Ulriksdals  parker;  östligast  utfaller 
Brunnsviken  i  Wärtan  vid  Ålkistan.  Bå- 
dande jordmånen  är  dels  lera,  dels  sand- 
och  mojord.  Lager  af  söndergrusade  snäck- 
skal finnas  här  på  30  ä  40  fots  höjd 
öfver  hafvet.  Jemte  åkerbruk  idkas  be- 
tydligt ängsbruk  och  boskapsskötsel, 
vi. 


trädgårdsskötsel  samt  någon  fabriksrörelse, 
hvaraf  må  nämnas  vaxduksfabriken  vid 
Nedra  Frescati,  der  på  1840-talet  årl. 
tillverkades  omkring  8,000  alnar  vaxduk; 
en  stor  del  af  hufvudstadens  behof  af 
byggnadssten,  både  tuktad  och  otuktad, 
förses  från  i  denna  socken  anlagda  granit- 
brott, som  utmärka  sig  för  en  vacker 
och  varaktig  stenart.  Både  å  Carlbergs- 
sjön  med  Ulfsundafjärden  och  å  Brunns- 
viken gå  reguliera  båtfarter.  Folkmängden 
år  1810  var  836,  hvaraf  444  hörde  till 
egentliga  Solna,  238  till  Carlberg  och 
154  till  Ulriksdal;  dess  antal  för  år  1862 
är  förut  redan  uppgifven. 

Solnö  namnes  1314  såsom  hörande 
till  prov.  Sollendahundreri;  kyrkoherdar 
förekomma  från  1300,  kaplancr  från  1640- 
talet.  Kyrkan  är  af  sten;  mycket  skada- 
de al  fresco-målningar  äro  ännu  att  se 
i  den  byggnad  af  gråsten,  hvilken  är 
vidfogad  södra  sidan  af  kyrkans  äldsta 
del,  eller  rundeln,  och  finnas  beskrifna 
i  Dybecks  Runa  år  1844,  sid.  71.  Hela 
kyrkan  blef  betydligt  reparerad  på  be- 
kostnad af  gr.  M.  G.  de  la  Gardie,  som 
ock  skänkt  predikstol  och  altare  samt 
tornet,  hvilket  fordom  prydt  Carbergs 
slott.  På  kyrkogården  finnas  minnes- 
vårdar öfver  utmärktare  personer,  såsom 
Chorseus,  Gjörvell,  Crusell,  Ingelman, 
Tawast  (som  med  utmärkelse  bivistat 
krigen  i  Finnland  1788—90,  i  Pommern 
1800  samt  i  Tyskland  1813—14),  Wall- 
man,  af  Wirsén,  von  Suchtelen  m.  fl. 
Socknens  skolhus,  af  sten  (taxeradt  till 
12,000  rdr  rmt),  är  en  privat  donation. 
Barnundervisningen  bestreds  1862  af  en 
examinerad  lärare,  en  lärarinna  uti  en 
fast  skola  och  en  fast  småbarnsskola, 
der  100  barn  erhöllo  undervisning;  dess- 
utom undervisades  20  i  hemmet.  Solna 
hörde  till  enkedrottning  Katharina  Sten- 
bocks förläning  år  1611;  sedermera  la- 
des socknen  under  Ulriksdal,  och  enligt 
Salvins  egde  drottning  Ulrika  Eleonora 
jus  patronatus  dertill.  —  Af  fornminnen 
nämnas  en  grafhög  vid  Nedra  Jer/va 
och  en  runsten  nära  Carlberg.  Vid  kongl. 
slotten  Carlberg,  Ulriksdal  och  Haga  samt 
gårdarne  Ilufvudsta  och  Jer/va  äro  fästa 
historiska  minnen. 

Bevillning  Hemmantal          Taxeringsvärde 

cft.  II  A  111  art.     sk.     kr.     fr.  Ir  1862: 

J2,02ftrdrrmt.     «/2     U     '•»>        2,080,903  rdr. 

Af  taxeringsvärdet  äro  222,803  rdr  rmt  för 

annan  än  jordbruksfastighet,   1,877,500  för  6,% 

33 


258 


Solsta. 


Sonimcoäs. 


mtl  jemte  bebyggda  lägenheter,  tillhöriga  staten; 
af  dessa  må  nämnas  Haga  lustslott  och  park, 
'/2  mantal,  Ulriksdals  kungsgård,  lägenheterna 
Frescati  och  Jakobsdal,  alltsammans  taxeradt  till 
765,000  rdr  rmt;  Carlbergs  kungsgård,  1 ' /2  mtl, 
taxeradt  till  500,000  rdr  rmt;  vidare  må  nämnas 
Ingenting,  Jer/va  med  q  värn,  ^5  mantal  Stall- 
mästaregården, lägenheterna  Lurbacka,  Solbaddet, 
Sveden,  Stocksundstorp.  —  Boställs-heroman  äro 
1  mantal  Prestgården;  ^n  mantal  komminister- 
bostället,  7/8  mantal  Nedra  Jerfva,  kronofogde- 
boställe: Klockaregården.  —  Största  godsen,  som 
egas  af  enskilda  personer,  äro  2V4  mtl  O/ra 
Frösunda,  hvaraf  en  del  kallas  Kathrinedal,  V4 
mtl  kallas  Charlottenburg.  —  1 2/s  mtl  Nedra 
Frösunda  med  äugqvarn  samt  3/4  mtl  Ahlby 
eller  Ellenhill.  1  mtl  Bergshamra  med  Tivoli; 
detta  hemman  med  naturskönt  läge  vid  Brunns- 
viken och  med  sina  egor  gränsande  till  Ulriks- 
dals kungsgård,  har  under  drottning  Ulrika 
Eleonoras  regering  blifvit  doneradt  till  en  grefve 
Bark  med  lideikommissrätt.  —  Bland  verk  må 
vidare  nämnas:  Jerfva  f.  tryckeri,  Tullhus- 
tomten, Annelunds  färgeri;  Nedra  Frescati  vax- 
duksfabrik, Ålkistans  garfveri.  —  Lägeuheten 
Beylon,  bebyggd  af  schweizaren  Beylon  under 
Gustaf  III:s  tid,  beboddes  på  sednare  tiden  af 
ryska  ministern  grefve  van  Suchtelen,  som  här 
hade  dyrbara  samlingar  och  anläggniugar,  till- 
gängliga  för    allmänheten.  —  Adr.:    Stockholm. 

Solsta  koppargrufva,  ursprungligen 
benämnd  Prins  Gustafs,  uti  Kalmar  län 
och  Misterhults  socken  af  Tunaläns  härad, 
är  belägen  på  frälse-hemmanet  Solstads 
egor,  nära  Gåsefjärden,  4  mil  söder  om 
Westeivik;  efter  att  hafva  varit  bearbetad 
åren  1740  (till  80  famnars  djup  af  bruks- 
patron J.  Olofsson)  och  1799,  men  snart 
åter  ödelagd,  så  att  redan  1808  alla 
byggnader  voro  förfallna,  köptes  stället 
för  3  å  4  år  sedan  af  herr  Kockum  för 
300,000  rdr,  men  såldes  snart  af  honom, 
som  der  börjat  anlägga  hyttor  och  bearbeta 
grufvan,  till  ett  engelskt  bolag  för  800,000 
rdr.  Förut  fanns  här  endast  en  naken 
kust,  med  en  gapande  gruföppning,  fylld 
med  vatten  —  och  nu  visa  sig  såsom 
genom  ett  trollslag  stora  trevåningshus 
för  arbetarne,  magazins-byggnader,  en  liten 
tjusande  engelsk  villa  för  »grufkaptenen», 
fartyg  vid  bryggan  och  öfver  det  hela 
industriens  jätteflagga,  den  mörka  sten- 
kolsröken från  maskinen.  Nyligen  har 
man  hunnit  länsa  den  90  famnar  djupa 
grufvan  och  under  de  mest  lyckliga  ut- 
sigter  börjat  malmbrytningen.  Eedan  äro 
öfver  hundra  arbetare  härmed  sysselsatta, 
hvaribland  flera  engelsmän,  och  man  fort- 
går raskt  med  uppförandet  af  nya  etablisse- 
menter,  hvarvid  en  rymlig  skolsal  icke 
blifvit  förglömd.     En    jernväg    är  under 


anläggning,  för  att  med  hafvet  förena 
insjön  Maren,  vid  hvilken  sjelfva  gården 
är  belägen  och  der  smältugnarne  äro 
uppförda.  Det  hela  visar  perspektivet  af 
en  storartad  anläggning,  som  i  flera  af- 
seenden  kommit  orten  till  godo  och  redan 
skaffat  den  särskild  läkare  samt  ej  minst 
föredömet  af  ordning  och  punktlighet  i 
arbete  och  uppförande.  —  Hemmanet 
Solstad,  2  mtl,  åsätt  i  1863  års  bevill- 
ning ett  värde  af  60,000  rdr  rmt,  lyder 
jcmte  grufvan  under  Wirums  säteri. 

Solstadström,  en  hamn  på  Småländska 
kusten  i  närheten  af   Westervik. 

Solviksborg,  belägen  på  Sol  viks  egor 
uti  Kjärrbo  församling  af  Westmanland, 
nära  en  vik  af  Mälaren,  är  ett  gammalt 
minnesmärke  af  forntida  befästningskonst. 
Borgens  murar  äro  från  4  till  6  alnar 
höga.  Den  längsta  sidan,  som  ännu 
qvarstår,  är  97  alnar.  Enligt  sägen  skola 
för  icke  länge  sedan  jernringar  funnits 
fästa  i  berget.  I  närheten  har  legat 
gamla  konungsgården  Kongs  Aros  eller 
Kungs  Arhus  samt  det  gamla  herresätet 
Lindö,  der,  enligt  gamla  chröuikor,  folk- 
ungen Carl  Algotsson  bott. 

Sommarbergs  jerngrufvor  uti  Åhls 
socken  i  Dalarne,  omnämuas  af  Hulphers, 
men  ej  uti  kommers-kollegii  sednare  be- 
rättelser. 

Sommerstad,  Sommarsta,  Su?n?narstum 
(Sommarstad).  Ett  mtl  kr.  uti  Wisnums 
socken  och  härad  af  Carlstads  län,  var 
bland  de  11  gårdar,  som  lagmannen 
Holdo  Strahle  skänkte  till  lliseberga 
kloster;  är  nu  kronolänsmans-boställe.  — 
Ett  slag  skall  stått  mellan  denna  och 
Backa  gårdar,  ej  långt  söder  från  Wisnum, 
mellan  norska  konungen  Harald  och  jarleu 
Håkan  Ivarsson,  som  erhållit  af  konuug 
Stenkil  i  Sverige  Wärmland  till  förlä  ning; 
den  sednare  förlorade  slaget.  Stora  bauta- 
stenar  i  närheten  af  stället  vittna  om 
förd  na  strider. 

Sommenäs,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
hvaraf  V*  mtl  Läpp  eller  Lappstad  varit 
en  tid  afsöndradt,  är  beläget  uti  Tiders- 
rums  socken  af  Kinda  härad  och  Lin- 
köpings län,  vid  Sömmen,  lV4  mil  från 
kyrkan,  som  ligger  63/4  mil  från  Linköping; 
första  gången  gården  namnes  är  år  1366, 
då  namnet  skrefs  Somanaes;  den  till- 
hörde då  Jönis  Laurenzson,  gift  med  Karin 
Knutsdotter;  såldes  1381  af  Mserita 
Magnusadotter,   Aernils   Aelifssons  enka, 


SonniL 


Sonstorp. 


259 


till  Bo  Jonsson;  och  omkring  1405  af 
Btenkta  Bosdotter  till  Brcnkt  Niclisson, 
jeratc  andel  i  Tidliirsrum;  egdes  1636 
af  Nils  Bjelke  med  tillhörande  6  hemman, 
deribland  säteriet  Stjernsanden  i  Malex- 
anders  socken  af  G  östrings  härad,  kom 
genom  köp  1649  från  fru  Catharina 
Bjelke  till  r.  r.  frih.  Axel  Lilje,  kallas 
1683  major  G.  Gyllenståls  säteri,  till- 
hörde 1726  hans  enka,  derpå  magen 
Cb.  Durietz,  inom  hvars  slägt  det  fö r- 
blifvit  inpå  1820-talet;  år  1863  egdes 
l3/4  mtl  af  herr  S.  Wallman,  l/i  mtl  af 
S.  Jönsson.  Säteriet  uppgifves  af  Djur- 
berg år  1818  haft  ansenligt  höbol,  godt 
mulbete,  nödtorftig  skog,  ymnigt  fiske; 
det  var  i  1863  års  bevillning  uppskattadt 
till  72,000  rdr  rmt.  —  Här  finnes  äfven 
en  pottaskefabrik. 

Somvik  (i  jordebok  och  tax.längden), 
Sommevik  (efter  Tham  m.  fl.),  f.  d.  äfven 
Sommeräng,  ett  fr. säteri  af  ett  mtl,  och  med 
Skurebo  ll/g  mantal  uti  Malexanders  soc- 
ken af  Göstrings  härad  och  Linköpings 
län,  är  beläget  längst  inne  vid  viken 
Stjernsanden,  1  mil  från  kyrkan,  som  lig- 
ger 4%  uiil  f»'ån  Skenninge;  det  blef,  enl. 
Tham,  säteri  for  Gust.  Grubb  1660,  hvilket 
dock  ej  lärer  kommit  till  verkställighet 
förrän  1682;  köptes  derpå  från  Axel 
Nisbeth  af  Gabriel  Gyllenstål;  sedermera 
hafva  varit  egare  medlemmar  af  slägterna 
Macklier,  ryttra.  Strokirk,  brukspatron 
Buren  på  Boxholm  1818;  tillhörde  1850 
och  63  jemte  hälften  i  Stjernsunds  qvarn 
samt  ett  askkalsinerbruk  insp.  Palmqvists 
arfvingar.  Hela  fastighetsvärdet  upptogs 
i  1863  års  bevillning  till  70,720  rdr. 

Sonarp  (i  jordeböckerna),  Sonnorp, 
ett  mtl  frälse  uti  Winnerstads  socken  af 
Aska  härad  och  Linköpings  län;  af  egare 
äro  kända  1687  Cl.  Hägerstjernas  arfv. 
Joh.  Ekeblad,  år  1700  Rietz,  1726  fru 
Cath.  Tassenhjelm,  år  1853  auditören 
Planck.  —  Gården  uppgifves  år  1818  af 
Djurberg  haft  höbol  till  50  å  60  lass, 
skön  betesmark,  god  trädgård.  —  Här  är 
äfven  en  ättiksfabrik.  —  1  mtl  Sonarp 
i  samma  socken  är  löjtnants-boställe. 
Sonnarp  eller  Sånarp  (i  jordeboken),  ett 
frälse-säteri  af  1  mtl  och  1  mtl  frälse 
uti  Asby  socken  Ydre  härad  och  Linkö- 
pings län,  lyder  under  Aspa;  1  mtl  frälse 
jemte  5l/4  mtl  frälse  i  andra  hemman 
uti  samma  socken  utgöra  en  egendom, 
belägen  på  Asby  udde. 


Säteriet  har  tillhört  slägten  Rosensabel, 
kallas  1683  fru  Anna  Armskölds  säteri, 
har  sedan  tillhört  flera  af  slägten  Duse, 
1852  kammarjunkare  Leonhard  Fr.  Rääf 
på  Forssnäs  i  Sund;  tax. värdet  var  sistn. 
är  15,000  rdr  för  »vartdera  hemmanet. — 
Till   gärden   hörer  vacker  trädgård. 

Sonnboheden,  i  Folkärna  socken  i 
Dalarne,  var,  under  Gustaf  Wasas  upp- 
resning mot  danska  öfverväldet,  vittne 
till  eo  häftig  strid  mellan  Dalkarlarne 
och  Danskarne,  deruti  de  sistnämnda 
slutligen  måste  vika;  en  mängd  stupade, 
några  blefvo  fångna,  andra  störtade  sig 
i  Dalelfven  och  blott  en  ringa  del  und- 
kom till  Westerås.  Striden  är  allmänt 
kiiud  under  namnet  slaget  vid  Brunbäcks 
färja,  till  hvilken  art.  hänvisas. 

Sonekulla.  Ett  och  l/9  mtl  krono 
uti  Hoby  socken,  Bräkne  härad  och  Carls- 
krona län,  är,  enl.  kongl.  brefvet  den  22 
April  1696,  anslaget  till  häradshöfding- 
boställe;  det  har  godt  fiske  samt  var 
1862  med  tilhörande  tvenne  öar,  Kalfö 
och  Gunnar sö  (eller  Gunnarsvass)3  tax. 
till  40,500  rdr  rmt.  —  Af  laga  syne- 
förrättningar den  29  Aug.  1791  och  29 
Oktober  1792  upplyses  man,  att  dåvarande 
häradshöfdingen  P.  Fischerströra  här  upp- 
fört en  ganska  vacker  manbyggnad  af 
trä,  två  våningar  hög,  samt  tvenne  flyglar, 
utom  ladugård  och  nödiga  uthus,  på  ett 
»artigt  sätt»  inrättat  samt  uppfört  ett 
qvarnhus  vid  en  skattlagd  qvarn  med  2 
par  stenar  (numer  nedrifven),  anlagt  en 
vacker  trädgård  och  genom  en  uthugg- 
ning  i  skogen  förskaffat  gården  en  vacker 
utsigt,  förbättrat  åker  och  äng,  upptagit 
oländig  mark,  lagt  gärdsgårdar,  uppgräft 
diken,  gräft  fiskedammar,  anlagt  vägar, 
planterat  skog,  och  bemödat  sig  att  upp- 
drifva  åkerbruket  och  boskapsskötsel,  allt 
på  egen  bekostnad,  utan  att  dermed  i  nå- 
gon mån  besvära  allmogen  i  domsagan. 

Sonkarby,  ett  frälsc-hemman  af  2% 
mtl  uti  Osterunda  socken  af  Thorstuna 
härad  och  Westerås  län;  härifrån  väl- 
den på  1840-talet  så  sorgligt  bekante 
Erik  Jansson,  efter  hvilken  en  sekt  kallades 
Jansenister.  Af  hemmanet  egas  l3/4  mtl 
af  Per  Ersson;  frälse-räntan  af  l/2  mtl 
innehafves  af  cgaren  till  Skattmansö- 
godset. 

Sonnes  Stubbe.     Se  art.  Tiveden. 

Sonstorp,  en  bruks-  och  landtegendom 
uti  Hellestads    socken    af  Finspongaläns 


260 


Sonstorp. 


Sorscle. 


härad  och  Linköpings  län,  utgöres  af 
Sonstorps  stångjernsbruk  vid  Stigtorpsån, 
med  6  härdar,  4  ramar  med  oinskränkt 
tillverkningsrätt,  manufakturverk  med  2 
spikhamrar;  äfven  hörer  härtill  Anna 
Stinaforss  manufakturverk  vid  Högsjöns 
utlopp,  som  fick  i  April  1839  åter 
upptagas  i  sitt  fordna  skick,  enligt  pri- 
vilegierna af  1752  och  1785,  för  1 
knipp-  och  2  spikhamrar,  mot  nedläg- 
gandet af  det  under  d.  7  Maj  1838  privi- 
legierade Holmfors  manufakturverk ;  till- 
hörande jordbruk  utgöres  af  Sonstorp  1 
mtl  frälse-säteri,  som  stått  af  ålder  utom 
mantal,  vid  Hellestadsån,  med  en  mjöl- 
qvarn  för  2  par  stenar  samt  2:iie  fler- 
bladiga  sågverk  med  3:ne  ramar,  1  mtl 
frälse-säteri  Holmen  med  mjölqvarn  om 
4  par  stenar  och  grynverk  samt  tegel- 
bruk, 2  mtl  frälse,  å/4  skatte  under  eget 
bruk  samt  skogslotterna  M  7,  89,  10 
om  159  tid  29  kappl.  på  fordna  bergs- 
lagsallmänningen  Gulten  eller  Gulltorp, 
samt  inom  Hellestads  socken  5 V*  mtl 
rå  och  rör,  6%  mtl  frälse,  -fåfc  mtl 
skatte,  frälseräntan  af  lVi2  mtl,  alltsam- 
mans åsätt  i  1863  års  bevillning  ett 
värde  af  539,161  rdr  rmt,  hvaraf  120,000 
rdr  för  sjelfva  Sonstorps  säteri;  härtill 
komina  ytterligare  1%  mtl  fr.  Bisinge, 
IV4  mtl  fr.  Tjellmo,  3/4  fr.  inom  Ilegna. 
—  Sonstorps  bruk  namnes  jemte  masugn 
1580,  då  det  förra  förklarades  för  krono- 
bruk, men  blef  1597  åter  frälse;  privi- 
legierna stadfästades  1690  för  8  härdar 
och  4  hamrar  samt  1  knipphammare; 
masugnen,  som  ej  varit  i  gång  sedan 
1706,  ödelades  1719;  år  1715  flyttades 
en  hammare  till  Holmsjön  och  kallades 
sedan  Holmsjöforss,  men  ödelades  1782, 
då  smidesrätten  öfverflyttades  till  Box- 
holm. Hela  bruket  härjades  af  vattuflod 
1722,  men  uppbyggdes  åter.  Kända 
tillverkningar  äro  för  år  1862:  12,258 
centn.  43  U  stångjern,  hvaraf  992  centn. 
manufakturerades,  för  år  1850,  då  pri- 
vilegierade smidet  utgjorde  1,265  skté 
stångjern,  900  $kU  ämnesjernsmide,  utom 
450  rekognitions. 

Säteriets  manbyggnad,  uppförd  år 
1792,  är  af  sten,  3  våningar  hög  med 
37  rum,  dertill  2  flyglar  samt  stor  träd- 
gård, belägen  mellan  hufvudbyggnaden 
och  den  angränsande  ån;  de  omgifvande 
parkerna  utgöra   omkring  6  tid;    gårds- 


platsen är  planerad  och  upphöjd  samt 
försedd  med  vackra  jernstaket  mellan 
finhuggna  granitstolpar;  Sonstorps  bruk 
har  äfven  hufvudbyggnaden  af  sten,  2 
våningar  hög.  En  utsigt  af  Sonstorp 
finnes  i  Thersners  »Fordna  och  När- 
varande Sverige.»  Angående  underly- 
dande hemmanen,  upplyser  Tham,  att 
Karteberg,  Hårketorp  och  Elgshult  till- 
hörde 1687  C.  Gyllenpistol;  en  gård  i 
Sätra  har  jemte  en  half  i  Prestköp  varit 
bland  Hogenskild  Bjelkes  förbrutna  gods, 
sedermera  donerad  till  Seved  Bibbing, 
men  reducerad  från  arfvingarne;  de  öf- 
riga  nu  underlydande  antagas  förr  ha 
hört  till  Finspongs  gods. 

Gården  anses  fordom  hetat  Carisnäs 
och  varit  byggd  på  en  halfö  i  den 
förbiflytande  ån,  der  nu  en  äng  har 
några  lemningar  efter  gamla  byggnader 
och  planteringar;  i  början  af  1400-talet 
har  gården  tillhört  slägten  Bosenstråle, 
derefter  genom  gifte  slägterna  Krusbjörn, 
Gyllenpistol  och  Palmstjerna,  hvilka  sålde 
den  till  brukspatron  O.  Burenstam,  död 
1821;  så  dennes  magar,  bland  hvilka 
ryttm.  G.  Mörner  sednast  förenade  det 
hela,  som  nu  eges  af  arfvingarne.  Vid 
godset  bodde  år  1862:  361  personer; 
för  arbetarnes  barn  är  antagen  särskild 
skollärare. 

Sorsele,  ett  lappmarkspastorat,  hö- 
rande till  Södra  Lappmarkens  kontrakt 
i  Hernösands  stift,  innefattar  socknen 
Sorsele  af  Lycksele  lappmark  och  Wester- 
bottens  län,  som  är  belägen  24  mil  från 
Umeå,  13  mil  ofvan  Lycksele  kyrka,  20 
mil  nordvest  från  Piteå  och  omfattar 
54,895  qvadratmil,  hvaraf  4,235  äro  vatten. 
Landet  är  af  lappländsk  natur;  vid 
den  majestätiska  floden  Windel-elfven, 
som,  ehuru  med  många  afbrott,  befares 
ända  till  socknens  kyrka,  visar  sig  ett 
och  annat  mindre  fjäll,  och  i  skogarna 
höres  Riptuppens  muntra,  skrattlika  läte. 
Sjön  Udjaur  är  uppfylld  med  holmar. 
Socknen,  som  år  1825  bestod  af  6jf 
mtl,  hade  på  1830-talet  22  byar  med 
44  åboer,  hvilka  tillsammans  betalade 
skatt  för  7-j6^  mtl,  och  derjemte  18  st. 
oskattlagda  nybyggen;  för  år  1848  upp- 
gifvas  56  skattelappar,  66  åboer,  9j|5mt^ 
59  oskattlagda  nybyggen;  socknen  inne- 
fattar nu  ll8/i9  mtl  krono,  %  mtl  skatte; 
beboddes  1825  af  461  Lappar  och  214 


Sormiila. 


Soruiuln. 


261 


nybyggare,  år  1830  af  775,  hvaraf  205 
Lappar,  och  1863  af  1,457  inbyggare. 
Landtinannavaror,  såsom  smör,  skinn- 
varor, talg  och  rchnkött,  öfverföras  uti 
icke  ringa  qvantitet  härifrån  till  Norge. 
För  är  1848  nppgafs  utsädet  till  5  t:r 
råg,  150  t:r  korn  och  140  t.r  potates; 
skörden  var  15  t:r  råg,  545  t:r  korn, 
500  t:r  potates.  Af  underhållna  kreatur 
uppgick  renarnes  antal  till  15,000,  hä- 
starnas till  136.  Af  statsbidraget  ut- 
gjorde jordeboksräntan  103  rdr  4  sk. 
4  rst.  —  Socknens  namn  härleder  sig 
från  lappska  ordet  suorge,  som  bety- 
der gren,  emedan  Windelelfven,  delande 
sig  i  2  grenar,  bildar  en  holme,  på 
h vilken  kyrkan,  byggd  år  1742  (den 
första  byggdes  år  1650)  jerate  prest- 
gården  äro  belägna.  Då  halfva  ordet 
är  lappskt  och  halfva  svenskt  (sel)  skulle 
stället  kanske  rätteligare  heta  Suorgsel- 
hohii  (Grenselholm).  Församlingen  var 
fordom  ett  annex  under  Lycksele,  den 
enda  kyrkan  i  L"meå  lappmark,  tilldess 
den  genom  kongl.  bref  af  den  17  Maj 
1821  blef  utbrutet  till  särskildt  gäll. — 
Första  pastorn  var  en  Lapp,  kallad  herr 
Henrik,  som  tillträdde  år  1691,  eller 
enligt  annan  uppgift  01.  Graan  1673; 
af  efterträdaren,  Lars  Kangius,  öfversattes 
Nya  Testamentet  på  lappska.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  flyttbar 
folkskola,  der  under  året  1862:  54  barn 
undervisades  af  en  examinerad  lärare, 
medan  50  undervisades  i  hemmet.  Till 
pastoratet  hörer  Gillesnouli  kapell,  be- 
läget högre  upp  vid  fjällen. 

Af  byar  och  gårdar  nämnas  Saxnäs 
by,  såsom  först  upptagen  på  1750-talet, 
derefter  äro  l/2  mtl  Gantsträck  och  Sand- 
ade upptagna  året  1756;  Nor danas  ny- 
bygge (äfven  kalladt  Moskenåiwe),  på  en 
hed,  har  kyrkorätt  här,  men  är  beläget 
inom  Arjeplogs  socknerå.  —  Af  byar  må 
vidare  nämnas  Aha,  Blattnigséle,  Jugtan, 
Råstrand,  Risnäs,  Sandsjö,  Stensund,  af 
nybyggen  Nyklinta,  Gillesnaide,  Forss- 
bäcken, Fjällbosjö,  Dahbäckbracken,  Sver- 
goträsk.  —  Adress:  Lycksele. 

Sorunda.  Regalt  pastorat  af  Lsta 
klassen,  hörande  till  Södertörns  kontrakt 
af  Strengnäs  stift,  beläget  8!/g  mil  Wb 
stiftsstaden,  innefattar  Sorunda  socken 
och  Thorö  kapell,  med  0£X/V1  förmedl. 
mtl  (enligt  F.  A.  Westerling),  men  954J- 


mtl  efter  1862  års  mantalslängd,  och 
beboddes  1860  af  2,987,  år  1855  af 
3,005  personer.  Bland  kyrkoherdar  må 
nämnas  den  sista  katholska  och  den 
första  lutherska,  Erland  Pedersson  Bååt, 
som  nödgades  af  sina  embetsbröder  af- 
säga  sig  all  arfsrätt  för  sin  dotter  med 
sin  förra  frilla,  h vilken  han  som  lutheran 
äktat.  Han  gaf  till  prestebord  af  sitt 
arfvegods  hemmanet  Ullevid,  bestående 
af  8  öresland  frälsejord.  På  hans  likkista 
i  Sorunda  kyrkchor  läses,  att  han  af- 
somnade  i  Herranom  den  6  September 
1558.  Erl.  Dyzelius  blef  utnämnd  till 
kyrkoherde  här  i  Sept.  1676.  —  Kapla- 
ner  äro  kända  från   1627. 

Sorunda,  modersocken,  är  belägen  uti 
Sotholms  härad  af  Stockholms  län,  3l/4 
mil  från  Södertelje,  é^/^  mil  från  huf- 
vudstaden  —  vid  80  fots  höjd  öfver 
hafvet  —  mellan  Grödinge  i  norr,  Wester- 
Haninge  och  Ossmo  i  öster  och  sydost, 
och  omgifves  utefter  hela  vestra  sidan, 
2  mil  långt,  af  Svärds-  Himmer-  och 
Kaggfjärdarna;  socknen  skiljes  från  till- 
hörande kapellet  Thorö  af  ett  ganska 
bredt  sund,  som  öfverfares  medelst  en 
färja.  Socknens  längd  är  23/4  mil,  bredden 
1  mil,  arealen,  en  mängd  skär  inberäk- 
nade, 1,145  qvadratmil  land,  0,044  vatten 
(enligt  Tham),  1,3G4  qv.mil  land,  0,032 
vatten  (enligt  Hahr).  Kustbygderna  äro 
bergländiga,  i  någon  mån  äfven  de  nord- 
liga trakterna,  som  hafva  skog  å  sand- 
haltig  jordmån.  De  inre  bygderna  äro 
jemnare,  här  och  der  sidlända  och 
tämligen  väl  bebyggda  å  lera  eller  god 
mylla.  Några  vattendrag  genomstryka 
landet:  Grindsjön,  vid  gränsen  till  Grö- 
dinge; sjön  Westra  Styrans  vatten,  gå- 
ende från  sydöstra  gränsen  åt  nordost 
tvärt  igenom  socknen,  utfaller  i  Fituna- 
viken  af  Kaggfjärden;  i  motsatt  rigtning 
går  ett  vattendrag  från  Wädersjön  genom 
Löfsjön  sydligt  till  Mur  han;  åt  samma 
håll  utrinner  Tärnasjön;  i  söder  inträn- 
ger Djursnäs-  eller  FåUnäsviken  långt  åt 
norr.  Näringar  äro  åkerbruk,  ängs-  och 
skogsbruk,  kalkstensbrytning,  fiske,  äfven 
sjöfart;  gröfre  korg-  och  snickeriarbeten 
förfärdigas  till  afsalu,  men  väfuader  till- 
verkas blott  till  husbehof.  Till  hem- 
mantal och  folkmängd  intager  socknen 
främsta  rummet  i  hela  Södertörn.  Hem- 
manen äro  89V4  mtl,  hvaraf  397/s  skatte, 


262 


Soruntla. 


Sotaskär. 


1  krono,  47  frälse,  taxerade  1862  till 
1,932,623  rdr  rmt;  verk  och  inrättnin- 
gar taxerades  till  160,856  rdr.  I  be- 
villning för  egendom,  inkomst  och  efter 
III  art.  erlades  år  1862:  997  rdr  rmt. 
—  Folkmängden,  som  år  1805  var  2,047, 
år  1855:  2,591,  år  1860:  2,556,  var  år 
1862  omkring  2,540  personer.  Hos 
folket  träffas  rätt  många  egenheter;  redan 
allmogens  kroppsbildning  —  till  och  med 
hållning  —  skiljer  sig  ganska  märkbart 
från  kringboende  allmoges.  Bland  gamla 
bruk  och  plägseder  finnas  här  åtskilliga 
okända  i  närliggande  trakter  och  till  en 
del  äfven  i  det  öfriga  Sverige.  Uttalet 
röjer  Sorundabo'n  äfven  derigenom  att 
han  ej  kan  utsäga  vissa  bokstäfver,  andra 
utsägas  här  på  ett  eget  sätt.  Några 
visor  och  lekar,  men  isynnerhet  melo- 
dier, tyckas  hafva  sitt  egentliga  hem  här. 
Qvinnornas  vanliga  högtidsdrägt  består 
af  mössa,  hvit  halsduk,  fästad  öfver  bar- 
men med  ett  rundt  spänne  af  silfver 
(de  gamles  brossa),  blå  kofta  och  kjortel, 
hvitt  förkläde,  blå  strumpor  med  röda 
kilar  samt  skor  med  spännen.  Sommar- 
högtidsdrägten  består  af  kring  hufvudet 
lindad  halsduk  (»ännelinda»),  i  hvilken 
håret  är  gÖmdt,  halsduk,  fästad  medelst 
spänne,  rödt  lifstycke,  vida  linneärmar 
med  spetsar,  kjortel  —  någon  gång  bjert- 
röd  till  färgen,  hvitt  förkläde  och  röda 
strumpor. 

Sorunde    namnes    1281    och    1314 
såsom  hörande  till  prep.  Torensis.   Kyr- 
kan, af  sten,    skall    ursprungligen    vara 
byggd  af  Folkungaslägten,   som  bott  på 
Fållnäs  eller  Folkunganäs,  blef  tillbyggd 
1410  af  riddaren  Jon  Halfvordsson  och 
ytterligare    förbättrad    af    slägten    Bååt, 
skadad  af  åskan   1689  och  reparerad  åt- 
skilliga   gånger.     Socknen    har    2   fasta 
småbarnsskolor,    der    under    året    1862: 
181   barn  undervisades    af  tre  examine- 
rade och  fem  oexaminerade  lärare  samt 
en  lärarinna;    dessutom  undervisades  41 
i  hemmet.  Äfven  finnes  vid  Fituna  gods 
en  småbarnsskola,    Olof   Mogrenska,  in- 
rättad   medelst    en   fond   af  17,900  rdr 
rmt,  donerade  af    förre    förvaltaren  utaf 
Fituna   gods,   Olof    Mogren,    som  äfven 
förordnat,  att  räntan  deraf  skulle  använ- 
das dels  till  understöd    åt  fattiga  under 
berörda    gods,    dels    till    aflöning   åt  en 
lärarinna  i  nämnda    skola.  —   Af    forn- 


minnen finnas  ännu  en  mängd  jordhögar, 
runstenar,  9  ringmurar  m.  ra.  Till  hi« 
storiska  minnen  hör,  att  kon.  Kristian  I 
år  1463  landsteg  vid  Fituna. 

Gods  och  hemman,  verk  och  inrättningar. 
De  flesta  frälsehemmanen  lyda  under  herregår- 
dar; skattehemmanen  äro  mycket  sönderstyckade 
mellan  bönder.  Största  godset  utgöres  af  säte- 
rierna Fituna  och  Fållnäs,  taxerade  med  under- 
lydande till  672,630  rdr  rmt.  —  Ristomta  säteri, 
se  den  art.  —  Lundby,  1  mtl  skatte  med  qvarn, 
ångsåg;  '/4  Kungstorp.  —  Söder- Rangsta,  se 
den  art.  —  Söder-Stutby  med  2/3  mtl  Frölunda, 
utgöra  en  egendom.  —  Kyrkoherdebostället  Sun- 
nerby  har  på  1850-talet  blifvit  åsätt  13/8  mtl. 
—  V2  mtl  Blista  är  komministerboställe;  l/o 
mtl  Tyrved  länsmausboställe.  —  Af  hemman 
må  vidare  nämnas:  Grödby,  Näset,  Staket,  Tibble, 
Stora  och^  Lilla  Wika,  Wreta,  Wäggarö,  Aby, 
Åkerby,  Arnäs  och  Österby.  —  Adress:  Stock- 
holm. 

Sotanäs.  Ett  mtl  utsockne  frälse  i 
Gunnarps  socken  af  Faurås  härad  och 
Halmstads  län,  beläget  nära  gränsen 
mot  Jönköpings  län,  med  enda  pottaske- 
tillverkningen inom  länet,  som  för  år 
1858  uppgifves  till  c:a  2,000  U\  på 
egorna  finnes  äfven  såg;  det  hela  var 
1862  åsätt  ett  taxeringsvärde  af  26,000 
rdr  rmt.  Egare  var  handl.  G.  A.  Kuylen- 
stjerna  i  Christinehamn. 

Sotared,  ett  frälse-hemman  af  5/8 
mtl,  uti  Fenneslunda  socken  af  Ahs  härad 
och  Elfsborgs  län,  beläget  V4  mil  n.  v. 
från  kyrkan,  som  ligger  2  mil  från  Ul- 
ricehamn, har  på  1820-talet  blifvit  be- 
bygdt  med  en  tvåvånings  manbyggnad, 
då  äfven  trädgårdsanläggningar  gjordes. 
Hemmanet  har  skog  af  bok  och  gran 
utöfver  behofvet;  enligt  en  sägen  har 
skogen  tillfallit  gården  derigenom,  att 
en  dess  egare  i  forntiden,  vid  namn 
Killing,  som  varit  en  mycket  rik  och 
klok  man,  erhållit  af  en  mäktig  höfding 
vid  namn  Stake,  som  julade  hos  honom 
på  Sotarhed,  så  mycket  skog,  som  Killing 
kunde  kringgå  på  en  hel  dag,  hvilket 
han  verkställde  sålunda,  att  utaf  en  halra- 
kärfve  lades  vid  rågången  då  och  då 
ett  strå  såsom  gränsmärke.  Vid  Stake 
mosse  på  hemmanets  skog  utvisas  ännu 
Killings  graf. 

Gården,  som  eges  af  kapten  B.  F. 
Forssberg,  var  jemte  såg  åsätt  i  1863 
års  bevillning    ett  värde  af  11,500  rdr. 

Sotaskär.  Under  detta  namn  är  en 
del  af  Wester-Haninge  socken  i  Sotholms 
härad   och   Stockholms   län    kändt  ännu 


Sotaskär. 


SoteuiU. 


263 


i  dag  —  ehuru  (såsom  äfven  fordom)  bäst 
af  skalder.  Nejderna  kring  Landfjärden, 
en  vik  af  omkring  1  fjerdiugsvägs  längd, 
som  följer  socknens  yttersta  vestra  sida 
och  skiljer  henne  från  Hammerstalandet 
anses  haffa  utgjort  det  fordna  Sota- 
skär och  höra  äfven  till  de  skönaste  i 
Södertörn.  Da  man  fråu  hafssidan  närmar 
sig  till  fjärden,  förete  sig  på  båda  sidor 
om  det  icke  breda  inloppet  resliga  berg, 
af  hvilka  det  till  höger  är  beläget  på  den 
s.  k.  Bvholmen,  en  udde  af  Häringe- 
näset,  som  fordom  varit  omfluten  af 
vatten  och  finnes  upptagen  på  äldre 
kartor  under  namnet  Stora  Näset.  Ber- 
get, som  flerstädes  har  lodräta  sidor, 
speglande  sina  mosslupna  hallar  i  den 
sköna  Hansviken  —  en  lemning  af  den 
olvannäinnda  vattenleden  —  intager  blott 
en  del  af  den  s.  k.  holmen.  De  här 
och  der  ur  den  icke  djupa  myllan  fram- 
stående klippknallarne  visa,  att  stället  varit 
i  fordomtima  ett  skrofligt  skär,  hvilket 
ännu  för  180  år  sedan  torde  i  någon 
mån  bibehållit  sin  sträfhet.    Nu  är  ängden 

—  sommartid  beskuggad  af  lummiga 
ekar  och  lindar  —  icke  annat  än  en 
stor  blomsterbädd.  I  denna  bädd  slumra 
tvenne  trogna  vänner.  Här  sägas  de  af 
Tegnér  besjungna  älskandes,  Axels  och 
Marias,  grafvar  vara.  Mörka  alar  stå  öfver 
det  förmenade  hvilostället.  Den  på  venstra 
sidan  om  inloppet  varande  bergshöjden 
är  det  beryktade  och  på  sitt  ställe  redan 
omnämnda  Fruberget.  På  en  fråu  landet 
utgående   klippa,  Trädgårdsberget  kallad 

—  nära  Häringe  sätesgård  —  finnas 
några  gråa  murar,    som   benämnas  Sots- 

/  och  sägas  vara  lerauingar  efter  ett 
fante,  som  i  fordna  dagar  en  röfvare  med 
namnet  Söte  här  skall  uppfört.  Söte  är 
för  öfrigt  ett  i  häfderna  kändt  namn  på 
en  viking,  hvilken  vid  Olof  Skötkonungs 
tid  skall  uppehållit  sig  bland  dessa  skär 
och  här  stridt  med  norska  konungen 
Olof  Haraldsson,  sedermera  kallad  den 
Helige.  Eu  Isländare  har  för  året  1007 
nedskrifvit  följande  anteckning  derom: 
»Olofr  for  i  hemad.  Orrosta  Olof  Konungs 
och  Sota  Vikings.  Olofr  Konungr  var  i  Le- 
ginuin  i  Svithiod.»  Se  vidare  om  en  annan 
Söte  under  art.  Askums  socken  i  Bohus  län. 
De  qvarstående  murarne  utgöra  grunden 
till  en  ailång-fyrkantig  byggnad  med 
vidfogade    runda    torn,     ett    vid    hvarjc 


hörn.  Murens  längd,  räknad  mellan 
tornen  och  efter  yttre  sidorna,  utgör  38 
alnar  och  bredden  10  alnar;  de,  som 
önska  vidare  kännedom  om  dessa  lem- 
ningar,  hänvisas  till  Dybecks  lluna,  2:a 
haft.,  sid.  50. 

En  mängd  sägner,  som  äro  gängse 
bland  Sotaskärskarlarue,  ha  afseende  på 
sednare  tilldragelser.  En  rörande  den 
s.  k.  lvyssflykten  handlar  om  en  adlig- 
jungfru,  som  i  början  på  1700-talet  bodde 
på  Häringe  och  vid  fiendens  ankomst 
tog  sin  tillflykt  upp  i  ett  högt  träd  på 
en  holme,  men  biet"  upptäckt  af  fienden, 
nedryckt  till  marken  och  vid  vägrandet 
att  efterkomma  befallningen  om  upp- 
täckandet af  sina  skatter  ihjälslagen. 
Hufvudet  fastades  på  eu  lång  stång,  som 
nedsattes  i  ett  stort  rör  af  sten.  hvilket 
ännu  finnes  på  en  holme  utanför  Sota- 
skär, kallad  Jungfruhufvud;  stången  skall 
ännu  i  slutet  af  1700-talet  stått  i  det- 
samma. En  anuan  närbelägen  holme 
kallas  Fredshobnen,  deraf  att  jungfruns 
tjenare,  som  der  gömt  sig,  undgingo 
fiendens  våld. 

Sotenäs.  Härad  i  Bohus  län,  som 
innefattar  Tossene  pastorat,  utgöres  af 
den  nordligaste  af  de  tre  stora  halföar, 
hvilka  med  sydvestlig  rigtning  utskjuta 
från  länets  medlersta  kust,  och  omgifves 
i  vester  af  den  för  seglaren  farliga  So- 
ten  och  i  öster  af  den  natursköna  Aby- 
f jorden,  i  forntiden  kallad  Berofjördr. 
Imellan  de  vikar,  som  här  och  der  in- 
skära, ligger  en  betydlig  samling  af  skär 
och  öar,  h varibland  märkas  Malmön  och 
Tryggön.  Den  delen,  som  förenar  halfön 
med  fasta  landet,  är  skogbevuxen  och 
en  af  de  naturskönaste  orter  i  länet; 
men  det  öfriga  består  af  en  naken  berg- 
massa. Högsta  bergspunkterna  äro  Nils- 
berget  och  Wetteberyet,  hvilket  i  likhet 
med  Sotebonde  på  vestra  stranden  tjenar 
sjöfarande  till  rättelse.  Det  enda  vatten- 
drag, som  förtjenar  nämnas,  är  Dcdedn. 
En  rik  tillgång  på  bränntorf  ersätter 
bristen  på  skog.  Allmogen  utmärker  sig 
för  sedlighet,  tarflighet  och  ett  älskvärdt 
lynne  samt  står  i  ekonomiskt  afseende 
långt  framför  sina  grannar,  men  icke  så 
uti  hyfsning.  En  egenhet  i  byggnads- 
sättet på  Sotenäs  är,  att  ingången  är 
genom  köket,  hvilket  bruk  icke  ringa 
bidrager    till    den    här   allmänt  rådande 


264 


Sotholm. 


Späkas. 


bristen  på  renlighet  inom  hus.  —  Hem- 
mantalet är  103  mtl,  fördelade  på  l,34i 
qvadratmil  land  eller  31,334  tunnland, 
bebodda  år  1862  af  6,578  personer, 
hvaraf  3.131  voro  skattskyldige.  Af 
folkmängden  hörde  977  till  kapellet 
Gr  af  v  erna.  Beväringsskyldiga  voro  förut- 
nämnda år  284;  gemenskapen  af  indelta 
arméen  47  man.  Sotenäs,  gemensamt 
med  Lahne,  Stångenäs,  Tunge  och  Sör- 
bygdens  härader,  utgör  Sunnervikens 
fögderi  och  Lahne-Sörbygdens  domsaga. 
Tingsstället  är  uti  dvistrums  gästgifvare- 
gård  i  Foss  socken.  Uti  de  äldsta  forn- 
skrifter  förekommer  häradet  under  nam- 
net SotaneSy  hvilket  det  förmodas  hafva 
erhållit  af  den  Söte,  som  i  Landnama 
1  kap,  4  sid.,  omtalas  såsom  härstädes 
bosatt  vid  pass  år  800.  Om  Sötes  son- 
sonson Bnlke  förtäljer  historien,  att  han 
jemte  flera  höfdingar  från  länet  förenade 
sig  med  Kjotvid  den  rike  och  andra 
konungar  emot  Harald  Hårfager  och 
stridde  mot  honom  uti  Hafursfjord;  men  de 
blefvo  öfvermannade  och  Balke  blef  gjord 
fridlös.  Utanför  Sotenäs  på  Sofcefjorden 
blef  den  tappre  Trygve,  konung  i  Bohus 
län,  slagen  af  Erik  Blodyx'  hämndgiriga 
söner,  efter  sin  moder  vanligen  kallade 
Gunhildssöner.  Ar  1199  blefvo  de  upp- 
roriska Sotnäsbönderna  i  förening  med 
de  s.  k.  Baglerna,  slagne  af  kon.  Sverre 
i  Norge,  hvarefter  de  bragtes  till  lydnad 
och  undergifvenhet. 

Sotholms  härad,  som  i  medeltidens 
handlingar  kallas  Ytter-Thörs  Hoerade, 
är  beläget  i  Stockholms  län  och  den 
del  af  Södermanland,  som  kallas  Söder- 
törn, mellan  Svaitlösa  härad  i  nordvest 
och  hafvet  med  dess  fjärdar  åt  alla  öf- 
riga  sidor;  består  dels  af  tämligen  låg- 
land mark,  här  och  der  öfvergående  i 
jemn  sandmo,  dels  af  större  eller  mindre 
slätter  eller  dalgångar,  dels  af  en  vid- 
sträckt skärgård,  med  tätare  omvexling 
af  kala  klippor  och  skogklädda  berg. 
En  sandås,  kallad  lianveden,  och  som 
fordom  varit  en  kronoallmänning,  sträc- 
ker sig  genom  hela  fögderiet.  Häradet, 
som  utgör  Sotholms  och  Södertörns  dom- 
saga, med  tingsställe  vid  Wester-Haninge 
kyrka,  omfattar  5  egentliga  och  6  kapell- 
socknar (se  tabellen  till  Stockholms  län), 
alla  hörande  till  Södertörns  prosteri,  på 
en    areal   af  7,606   qvadratmil    (176,025 


tid)  fast  land  och  0,156  qv.mil  vatten, 
med  382J|  mtl,  bebodda  af  11,850  in- 
byggare. Den  odlade  jorden  uppgifve9 
till  18,357  tid,  naturlig  äng  till  11,762 
tunnland. 

Sotholms  fögderi  i  Stockholms  län  om- 
fattar Sotholms,  Svartlösa  och  Oknebo 
härader,  med  7835/48  mtl  (hvaraf  ll5/i2 
mtl  skatte-säteri,  5l/g  kr.-säteri,  177JJ 
fr.-säteri,  29  rå  och  rör),  taxerade  jemte 
verk  och  inrättningar  (3,103,689  rdr) 
till  24,213,885  rdr,  deraf  640,109  rdr 
för  egendom,  tillhörig  staten.  Bland 
verk  och  inrättningar  finnas  2  pappers- 
bruk, 12  tegelbruk,  17  fiskerier,  142 
qvarnar,  2  jerngrufvor,  2  jernbruk,  19 
klädesvalkar,  1  bomullsfabrik.  2  kalk- 
ugnar, 1  beck-  och  kimröksbruk.  Folk- 
mängden uppgick  1862  till  27,321  in- 
vånare, hvaraf  13,454  betalte  i  personlig 
skyddsafgift  4,041  rdr  20  öre;  hela  be- 
villningen  efter  I,  II  och  III  art.  uppgick 
till  20,209  rdr  60  öre. 

Sotlanda,  ej  Skotlanda  efter  Tuneld. 
Kaptensboställe  uti  Lena  socken  af  Kul- 
lings  härad  och  Elfsborgs  län  af  3/4 
mtl.  På  egorna  finnes  en  god  källa, 
benämnd  Blåkällan. 

Spakarp,  ett  mtl  frälse  uti  Höreda 
socken  af  Södra  Wedbo  härad  och  Jön- 
köpings län,  är  väl  beläget  vid  Ingarps- 
sjön  och  nyligen  bebygdt  för  stånds- 
personer af  förre  egaren,  häradsskrifvaren 
Fr.  Fagerberg  och  i  bevillning  uppskat- 
tadt  till   15,000  rdr  rmt. 

Spakås,  ett  fräl se-säteri  af  ett  mtl, 
uti  Grefbäcks  socken  af  Kåkinds  härad 
och  Skaraborgs  län,  är  beläget  vid  Wet- 
tern,  V4  mil  norr  från  kyrkan,  som 
ligger  5/g  mil  från  staden  Hjo;  har  på 
sednare  tiden  haft  samma  egare  som 
Ekhammar;  taxeringsvärdet  år  1863  var 
30,000  rdr  rmt.  En  annan  egendom 
Spakås,  af  1/2  mtl  frälse,  är  belägen 
omkr.  1  mil  söder  från  den  förstnämnda, 
i  Fogelås  socken  och  Kåkinds  härad, 
uti  den  s.  k.  Guldkroken,  V*  mil  från 
staden  Hjo,  äfvenledes  intill  sjön  Wet- 
tern,  som  utgör  egendomens  gräns  å 
östra  sidan;  den  har  naturskön  belä- 
genhet på  en  liten  landthöjd  och  är  väl 
bebyggd  för  ståndspersoner;  en  vacker 
trädgård  omgifver  mangårdsbyggnaderna. 
Arealen  är  240  tid,  hvaraf  i 04  tid  skog 


Spandelstorp. 

är  mer  än  tillräcklig  för  egendomens 
behof;  årliga  utsädet  är  6  t:r  påg  och 
32  t:r  vårsäd  samt  20  t:r  potates.  Egare 
är  possessionaten  A.  Westerlund;  tax.- 
värdet  24,000  rdr  rmt. 

Spandelstorp,  egendom  uti  Augerums 
socken,  Östra  härad  och  Carlskrona  län, 
af  11'6  mtl  skatte,  bebyggd  på  1790- 
talet  med  ett  tvåvånings  trähus,  omgifvet 
af  2:ne  trädgårdar,  egdes  då  af  lagman 
Håkansson ;  synes  hafva  tillhört  assessoren 
och  riddaren  Zacharias  Crona,  hvars 
dotter  firade  här  sitt  bröllop  1322  med 
löjtnant  Conrad  Wilhelm  Anckarcrona; 
egdes  1863  af  amiralen  friherre  C.  R. 
Nordensköld.  Bevillniugsvärdet  upptogs 
nämnda  år  till  50,000  rdr. 

Spannarp,  fordom  Spanderup,  en 
socken  uti  Halmstads  län  och  Himble 
härad,  belägen  l/2  mil  från  Warberg, 
omfattar  0,i:y  qvadratmil  land,  fördelade 
på  23.\J  mtl,  hvaraf  3  mtl  skatte,  25/8 
krono,  18 Va  frälse.  Marken  är  ojeran 
och  mager  samt  uppfylld  med  berg, 
hvaraf  isynnerhet  utmärker  sig  den 
höga  och  långt  i  Kattegat  synliga  bergs- 
ryggen Nackhällarne  eller  Nackhellerberg 
kallad,  på  gränsen  mot  Grimethons  soc- 
ken. Jordmånen  är  mager.  Den  s.  k. 
Storemåse  intager  uti  socknen  en  betyd- 
lig rymd  och  lemnar  öfverflödig  till- 
gång på  torf;  en  å  flyter  äfven  häri- 
genom och  drifver  vid  Strömma  åtskilliga 
qvarnar.  Socknen  som  år  1805  beboddes 
af  431  och  1863  af  691  personer,  var 
i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  fastighets- 
värde af  386,000  rdr  rmt.  Angående 
klädedrägten  så  består  karlarnes  dels  i 
mörkblå  kappor  med  långa  kragar,  dels 
i  fotsida  mörkblå  surtuter,  dels  i  matros- 
kläder, korta,  mörkblå  tröjor,  långbyxor 
och  tygsvästar.  Qvinnorna  bruka  — 
eller  åtminstone  ha  brukat  —  mest  egna 
tillverkningar,  hvita  hufvudkläden  och 
hvita  eller  kulörta  halskläden.  Icke  obe- 
tydliga qvantiteter  finare  och  gröfre  linne- 
väf,  vadmal,  hårtäcken  och  golfmattor 
förfärdigas  af  dem  till  försäljning.  — 
Socknen  är  annex  till  Två-åkers  pasto- 
rat; sockeuvägen  är  2/5  mil.  Kyrkan  är 
af  sten,  30  alnar  lång  och  13  bred; 
fordom  lär  den  hafva  stått  på  Spannarps 
gärde.  —  Af  fornleraningar  finnas  på 
K  örby  gärde  resta  stenar  och  några  för- 
störda stenkretsar. 

vi. 


Spannarp. 


265 


Största  byn  är  3V8  skatte,  1  krono 
stomhemman,  85J  uts.  frälse  Spannarp; 
vidare  finnas  af  byar  och  gårdar:  Berg, 
Nackhålla,  Getakulla,  Björkébohl,  Killin- 
gebäck,  Norby.  —  Adress:  Warberg. 

Spannarp.  Herregård  uti  Ausås  soc- 
ken, Södra  Åsbo  härad  af  Christianstads 
län,  belägen  3/4  mil  från  Engelholm, 
undangömd  i  en  omgifning  af  skog,  har 
en  areal  af  2,510  tid,  hvaraf  åker  500 
tid,  skog  och  äng  320  tid,  trädgård  och 
park  70  tid,  under  trenne  plattgårdar 
brukas  440  tid;  till  godset  hörer  hus- 
behofsqvarn  samt  betydligt  osttryckeri. 
—  När  gården  blifvit  grundad  är  okändt, 
och  så  vidt  man  känner  hafva  flertalet 
af  dess  egare  endast  tidtals  uppehållit 
sig  här;  med  säkerhet  vet  man,  att 
Spannarp  allt  sedan  medlet  af  1600- 
talet  icke  varit  bebodt,  förrän  nuvarande 
egaren  der  inflyttade.  De  flesta  svenska 
egare  hafva  brukat  det  som  afvelsgård 
och  enligt  Gillberg  kunde  på  Spannarp 
underhållas  »ett  märckeligt  antal  foder- 
chreatur.»  Den  förste  kände  egare  är 
Knut  Nilsson  Gjedde,  af  öfriga,  som  egt 
gården,  må  endast  nämnas:  Marna  Munk, 
enka  efter  öfverste-löjtn.  Patrik  Dumbar, 
som  innehaft  gården,  då  Skåne  blef 
svenskt;  efter  provinsens  öfvergång  till 
Sverige  tillhörde  Spannarp  fältmarskalken 
och  riksamiralen,  grefve  Gustaf  Otto 
Stenbock,  som  utvidgade  godset  genom 
byte  med  kronan  1665  och  erhöll  der- 
igenom  en  del  hemman  i  Ausås,  Ströf- 
velstorp,  Wälinge,  Härninge  och  Tvängs- 
torp.  Ar  1738  såldes  Spannarp  af  arf- 
vingarne  efter  landshöfding  Douglas  till 
kaptenen  baron  Kruse,  för  40,000  dal. 
s:mt  samt  400  dukater  i  vängåfva.  Ma- 
joren Pehr  Wolmar  Brummer  köpte  år 
1815  2/5  af  Spannarp  för  78,520  rdr 
4  sk.  3  rst.  bco,  ty5  ärfde  hans  hustru, 
och  de  återstående  ~/5  köpte  han  1829. 
En  del  af  godset  försåldes  på  auktion 
1831,  hufvudgården,  4  mtl  frälse-säteri 
i  Ausås  och  återstående  godset  Tvängs- 
torp,  9V4  mtl,  1  mtl  uts.  frälse  i  Höja, 
samt  Orjemölla  köptes  af  majoren,  baron 
Kjel  Barnekow  för  66,666  rdr  32  sk.  bco. 
lian  har  sedan  tillköpt  V4  mtl  Herninge. 
Större  och  mindre  torp  äro  24.  Ar 
1862  taxerades  säteriet  med  l:,/ifi  mtl 
frälse  Tvångatorp,  73/8  mtl  fr.  Hårninge, 
8  arbetstorp  uti  samma  socken  till  600,000 

34 


266 


Sparlösa. 


Sparreholm. 


rdr  rmt;  på  1840-talet  uppgafs  underl. 
till  34V2  mtl  ins.,  25/48  mtl  uts.,  livartill 
hörde  2  vatten-  och  1  väderqvarn.  Ro- 
teringen  är  lx/2  soldater  till  norra  skånska 
infanteri-regimentet. 

Nuvarande  åbyggnader  äro  uppförda 
1740  och  41  af  öfverste  Isac  Ceder- 
crantz,  om  hvilken  det  heter  i  Attar- 
taflorna,  att  han  var  en  tapper  krigare. 
Mangården  består  af  en  hufvudbyggnad, 
två  våningar  hög  och  tvänne  envånings- 
höga  frånskiljda  flyglar.  Midt  på  ladu- 
gården, som  ligger  söder  om  borggården 
och  upptager  en  fyrkant,  omgifven  af 
gråstensuthus,  är  en  springbrunn  med 
godt  vatten.  Ett  stycke  söder  om  går- 
den ligger  den  vackra  skogbevuxna  Her- 
ningebacke  och  en  allé  förer  till  det 
lilla  täcka  inspektorsbostället  Möllebolet, 
något  vester  från  foten  af  nämnda  backe. 
Gamla  gärden  anses  hafva  legat  strax 
bakom  norra  flygeln,  der  en  liten  qva- 
dratformig  plats  finnes  på  tre  sidor  om- 
gifven af  gräfda  kanaler,  och  synes 
Spannarp  sålunda  i  likhet  med  de  äldre 
skånska  herregårdar  varit  befäst. 

Sparlösa  eller  Salem,  en  socken  uti 
Wiste  härad  af  Skaraborgs  län,  belägen 
23/4  mil  från  Lidköping  samt  något  öf- 
ver  3  mil  från  Skara,  omfattar  0,28i 
qvadratmil  land,  fördelade  på  22l/4  mtl, 
hvaraf  63/4  skatte,  1  krono,  14!/2  frälse. 
Marken  består  till  hälften  af  berg  och 
backar,  som  nyttjas  till  betesmark,  den 
öfriga  delen  är  sidländt  och  eger  trögt 
affall  för  vatten.  Jordmånen  är  bördig 
lermylla,  der  alla  i  orten  brukliga  sädes- 
slag växa.  Af  socknens  brist  på  skog 
har  man  velat  härleda  dess  namn;  på 
Topografiska  corpsens  karta  heter  den 
Salem.  —  All  fast  egendom  taxerades 
år  1863  till  77,365  rdr  rmt,  hvaraf 
7,365  rdr  för  Ulfstorps  qvarn  och  oran- 
geri, de  enda  inrättningar  som  finnas, 
samt  för  frälseräntor.  —  Folkmängden, 
som  år  1810  var  680,  uppgick  1863 
till  1,096  personer  på  250  hushåll. 
Af  indelta  arméen  äro  inom  socknen 
förlagda  10  man.  Kyrkan,  belägen  V4 
mil  från  moderkyrkan,  är  af  hög  ålder, 
hvarom  dess  ovanligt  tjocka  gråstens- 
murar vittna;  hon  förstördes  först  1684 
genom  en  i  byn  uppkommen  vådeld  och 
skadades  1730  af  åskan.  På  norra  sidan 
af  kyrkomuren  sitter  en  runsten,  hvarpå 


endast  synas  följande  ord:  Asa  —  — 
hans  sal  havi  himil  glathi  aman.  I  sock- 
nen märkas  af  gårdar:  säterierna  Ulfs- 
torp och  Skog,  i  sambruk,  se  art.  Ulfs- 
torp, samt  Frittorp,  2  mtl  frälse-säteri, 
som  eges  af  bönder.  —  1  Stommen, 
pastors-boställe.  — ■■  1  mtl  skatte  Långe. 
—  V8  mantal  af  Levene  socken  föres  i 
jordeboken  under  denna. —  Adress:  Lid- 
köping. 

Sparreholm   (Sparrholm  i  1742   års 
jordebok).  Herregård  uti  Nyköpings  län, 
Hyltinge  socken  och    Willåttinge    härad, 
med  ströhemman  i  Helgestad    och  Dun- 
kers  socknar,   belägen  vid  Båfvens  nord- 
vestra  vik,  43/4  mil  norr  om  Nyköping, 
invid  Sparreholms  jernvägsstation,  är  — 
skrifver  Olof  Eneroth,  —  en  af  Sveriges 
vackrast    belägna    gårdar   och    en  bland 
Södermanlands    största    och    bäst  skötta. 
Ännu   på    1600-talet    var    gården    blott 
ett  bondhemmen    och  hörde  till  Hylthi- 
geby,    samt    innehades   af  Bengt   Sparre 
till    Rossvik.     Först    år   1634   skall  det 
blifvit    säteri    under   namn  af  Hyltinge- 
näs  samt  erhållit  namnet  Sparreholm  år 
1643    efter    d.   v.   egaren,    landshöfding 
Göran    Bengtsson     Sparre    till    Rossvik 
(t  1657),  i  hvars   slägt    gården    förblef 
ända     till    1757,    då    den    af    majoren 
Fredrik  Ulf  Sparre   såldes   till   kammar- 
herren,   friherre    Anton  De  Geer's  enke- 
fru,     född     grefvinna     Ulrika     Charlotta 
Taube,    och    öfvergick    vid    hennes    död 
till  efterlefvande   mannen  i  andra   giftet 
general-löjtnanten  och  ambassadören  vid 
danska   hofvet,    friherre   Johan  Wilhelm 
Sprengtporten,    den    egentliga   skaparen 
af  Sparreholms  stora  gods,  som  bebyggde 
det  och  som  grundlade   dess  vidsträckta 
odlingar.     På  en  holme,    som  förut  vaf 
skild  från  fasta  landet   och   nu  blef  för- 
enad dermed  medelst    en  hvälfd  stenbro 
byggdes    af  honom    under  åren   1757 — 
1795  den  solida    hufvudbyggnaden  med 
sina  höga  rum,  stall  m.  m.,  allt  af  sten, 
samt  omgafs  med  trädgård  och  en  mindre 
parkanläggning.     En    1,300    alnar   lång 
lindallé     planterades     vinkelrätt     mellan 
hufvudbyggningen    och    Hyltinge   kyrka. 
Nuvarande    egaren,    general-löjtn.,   f.    d. 
öfverståthållaren    m.    m.,    friherre    Jakob 
Wilhelm    Sprengtporten   emottog   godset 
1815,    och    har    vid    detsamma    nedlagt 
betydliga  odlingsarbeten;    så  har  öppna 


Sparreholm. 

åkerjorden  mer  än  fördubblats,  och  af- 
kastningen   ökats  i  förhallande  dertill. 

På  Sparreholms  gård  förvaras  ett 
bibliothek  af  omkring  5,000  band.  ett 
mindre  myntkabinett  och  manuskript- 
samling, samt  några  utmärkta  porträtter 
och  taflor.  Närvarande  agaren  har  låtit 
uppföra  socknens  skolhus  pä  1840-talet 
af  sten  i  enkel  men  vacker  stil,  samt 
anslagit  3  a  -4  tid  jord  dertill  jämte  ett 
litet  kapital;  parklika  hagar  omsluta 
lokalen  med  sin  ram.  Få  skolinrättningar 
på  landsbygden   torde  i  yttre   måtto   vara 

lyckligt  lottade  som  denna.  Afven 
fattighuset  är  bekostadt  af  egaren. 

Garden,  ursprungligen  ett  frälsehem- 
man om  4  ratl,  utgör  nu,  sedan  friherre 
Johan  Wilhelm  Sprengtporten  tid  efter 
annan  tillköpt  säterierna  Långchnder,  2 
mtl,  Wahlsund,  2  in  ti,  Ramsberg,  1  mtl, 
Joltannisnäs,  V4  mtl,  m.  fl.  hemman  inom 
Helgesta,  Hyltinga  och  Dunkers  socknar, 
af  tillsammans  25  mtl,  deraf  4  ratl  säteri 
Sparreholm,  samt  Kofveta  qvarn  med  2 
par  stenar  samt  såg,  Dambro  qvarn  med 
2  par  stenar,  Ramsbergs  såg  och  tegel- 
bruk, inom  Hyltinge  socken,  2  V2  skatte, 
l3/4  frälse  i  Helgesta  socken,  1/4  mtl 
säteri,  1  frälse,  l'/4  skatte  uti  Dunkers 
socken,  frälse-räntau  af  l/4  mtl  i  Lilla 
Malma,  tills.  31}^  ratl,  hvaraf  23V4  mtl 
äro  tagna  uuder  eget  bruk;  vid  dessa 
utgör  årliga  utsädet  omkring  425  t:r 
spannmål;  afkastningen  uppgick  1862 
till  4,300  t:r  säd;  åkerns  areal  utgör  1,300 
tid,  den  naturliga  ängens  700  tid,  be- 
tesmarken 2,000  tid,  och  vinterfödas  vid 
egendomen  380  klafbundna  boskaps- 
kreatur, 800  får  af  elektoralrace  samt 
30  hästar,  skogen  upptager  3,000  tid; 
hela  arealen  uppgår  således  till  14,000 
tid  fast  mark,  deraf  9,000  under  eget 
bruk.  Taxeringsvärdet  är  i  1863  års 
bevillning  upptaget  till  662,800  rdr  rrat, 
oberäknadt  qvarnar  och  lägenheter,  upp- 
skattade till   2,400  rdr. 

Jordmånen  består  till  större  delen  af 
lera,  dernäst  af  mylla  eller  dyjord  på 
underlag  af  lera  och  minst  af  sand. 
Klimatet  på  sjelfva  holmen  tillåter  per- 
sikor och  aprikoser,  odlade  på  kalljord 
spalierade,  att  gifva  mogen  frukt.  Bo- 
skapsracen  är  hufvudsakligen  af  Tyrolskt 
ursprung,  men  har  äfven  blifvit  upp- 
blandad med  Galloway-stam.    Fåren  äro 


Snarresåter. 


267 


af  elektoral-stam;  några  af  hästarne  af 
engelsk  race.  —  Säteriet  utgör  hela 
extra  soldatroten  M  111,  med  2  mtl, 
och  uti  roten  M  112  för  IV4  mtl,  enl. 
Kongl.  Maj-.ta  resolution  den  24  Jan. 
1840. 

Sparreholms  jernvägsstation  på  Sta- 
tens vestra  stambana,  8,8  mil  från  Stock- 
holm, 33,8  mil  från  Göteborg;  en  sam- 
manbindningskanal af  650  fots  längd 
mellan  delar  af  sjön  Båfven  är  ledd 
under  jernvägsbanken. 

Sparresäter,  ett  hälft  mantal  säteri- 
rusthäll,  uti  Lerdala  socken,  Wadsbo 
härad  och  Skaraborgs  län,  är  beläget 
utmed  sjön  Lången,  vid  foten  af  Klyf- 
tamon,  V4  mil  norr  från  kyrkan,  som 
ligger  2  mil  n.  o.  från  Skara,  och  utgör 
med  underl.  1  V4  mtl  skatte,  samt  qvarn, 
såg  och  orangeribyggnad,  ett  gods,  åsätt 
ett  taxeringsvärde  af  88,600  rdr  rmt; 
arealen  uppgifves  af  Tuneld  till  1,060 
tid,  utgörande  till  större  delen  löf-  och 
barrskog.  Här  odlas  majs,  som  gifver 
112:te  kornet. 

Gården  skall  i  äldre  tider  blifvit  kallad 
Kjösäter  (Kosäter)  eller  Köttsäter,  såsom 
det  förmodas  i  anseende  till  den  ymniga 
tillgången  på  bete,  och  först  i  medio 
af  1600-talet  erhållit  nuvarande  namn 
efter  friherrinnan  Magdalena  Sparre,  som 
innehade  hemmanet  såsom  eukesäte  efter 
sin  man,  öfverste  Harald  Stake;  detta 
förhållande  undanrödjer  således  den  för- 
modan, att  stället  skulle  vara  det  Sparr- 
sätra,  der  Erik  XI  år  1234  öfvervann 
Knut  Johansson  den  Långe.  Uti  Eke- 
lunds Fäderneslandets  historia,  Lindskogs 
beskrifning  öfver  Skara  stift  samt  i  For- 
sells beskrifning  öfver  Mariestads  län, 
förblandas  detta  Sparresäter  med  Spar- 
sätra  socken  i  Uppland,  der  den  histo- 
riska händelsen  skall  hafva  timat.*)  Den 
äldsta  vid  gården  befintliga  åtkomst- 
handling utgör  ett  skattebref,  utfärd adt 
af  pfaltzgrefven  Johan  Casimir,  dateradt 
Stockholm  den  11  Nov.  1631,  stäldt 
till  Per  Månsson,  hvilken  i  skattelösen 
derföre  erlagdt  25  rdr  specie,  sedan 
lörekommer  ett  köpebref,  utfärdadt  af 
Måns  Persson  till  öfverste  Harald  Stake, 

*)  Sparrsätra  sockens  kyrkoliandlingar  intyga  dock 
att  socknen  först  tor  Vill)  ;1r  sedan  erhållit 
nuvarande  namn,  sS  att  om  stället,  der  strideq 
hållits,  synes  man  iinnu  vara  i  ovisshet. 


268 


Sparrsåtra. 


Spekeröd. 


hvilken  tillhandlade  sig  gården  för  60 
rdr  specie.  Efter  honom  tillföll  egen- 
domen magen,  öfverste-löjtn.  baron  G.  M. 
Fleetwood,  f  1705,  från  honom  indrogs 
gården  såsom  köpegods  genom  lösen  till 
berustning  enl.  Kongl.  Maj:ts  bref  af  d. 
7  Januari  1691.  Sonen,  major  Gustaf 
Adolf  Fleetwood,  dog  här  1759  och 
hans  enka  år  1799,  hvarefter  gården 
kom  genom  köp  till  öfversten  Adam 
Hjerta,  samt  innehades  från  1812  tills 
på  1830-talet  af  den  utmärkte  entomo- 
logen, kommerce-  rådet  och  riddaren  Carl 
Joh.  Schönherr,  som  utvidgat  och  för- 
bättrat egendomen  medelst  stenbrytning, 
stenmurars  uppförande,  en  insjös  sänk- 
ning o.  s.  v.,  samt  egde  en  större  in- 
sektsamling och  ett  icke  obetydligt  en- 
tomologiskt  bibliothek.  Egare  år  1863 
var  herr  A.  W.  Renström.  Gården  har 
vacker  manbyggnad,  mindre  trädgård 
samt  park. 

Sparrsätra,  en  socken  uti  Asunda 
härad  af  Uppsala  län,  belägen  4V4  mil 
v.  s.  v.  från  Uppsala  och  1  mil  från 
Enköping,  vid  häradets  norra  gräns, 
mellan  Wårfrukyrka  i  öster,  Tillinge  i 
söder,  Bred  i  vester,  Frösthult  af  We- 
sterås län  i  norr  samt  omfattar  0,256 
qvadratmil  land  eller  35,578  qvadratref. 
Socknen  är  en  mestadels  jemn  och  skog- 
lös bygd,  blott  bergkullig  åt  sydvest  och 
norr;  rådande  jordmån  är  lera,  här  och 
der  svartmylla.  Af  uppgifna  arealen, 
deruti  inberäknas  265  qvadratref  vägar, 
111  d:o  kala  berg  och  impedimenter,  39 
d:o  sjöar  och  vattendrag,  upptagas  3,896 
qvadratref  af  skoglös  mark,  11,030  d:o 
skogbeväxt  mark,  5,537  äng,  14,439 
åker  och  annan  jord  under  plog,  250  af 
byggnadstomter  och  11  af  trädgårdar. 
Hufvudnäringen,  och  nästan  den  enda,  är 
åkerbruk.  Bland  nyodlingar  oranämnes 
en  å  den  s.  k.  GångmossGn  i  Hesselby,  af 
vid  pass  230  tids  rymd,  utförd  af  tvenne 
medellösa  torparesöner,  och  å  en  Sparr- 
sätra löt  äro  omkring  45  tid  afdikade 
och  upplöjda.  Socknen,  som  år  1805 
beboddes  af  740,  år  1863  af  670  per- 
soner, innefattar  32 1/2  mtl,  hvaraf  21V2 
skatte,  3l/4  krono,  73/4  frälse,  dessutom 
finnas  54  bebyggda  lägenheter.  All  fast 
egendom  var  i  1863  års  bevillning  åsätt 
ett  värde  af  448,030  rdr,  hvaraf  28,980 
rdr   för   frälseräntor    och    utjordar.     Be- 


villningen  efter  II  och  III  art.  var  237 
rdr  76  öre. 

Sparsaetra  namnes  1314  såsom  hö- 
rande till  Aashundaeri;  det  utgör  nu  med 
Bred  ett  konsistorielt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Asunda  kontrakt  af 
Uppsala  stift,  med  60  mtl  (637/s  enligt 
ecklesiastikmatrikel),  bebodda  1860  af 
omkring  1,260  inbyggare.  —  Kyrkan, 
af  gråsten,  är  gammal  och  skall,  enligt 
sägnen,  haft  namnet  Arby,  men  tillbyggd 
efter  konung  Erik  Läspes  år  1234  här 
vunna  seger  öfver  Folkungarne  och  då 
fått  nuvarande  namn  efter  den  kungliga 
härens  anförare,  en  Sparre.  Detta  slag 
är  socknens  märkvärdigaste  historiska 
minne,  då  stupade  nämligen  Knut  den 
Långe,  hvarefter  Erik  återtog  sin  krona. 
Om  stället  der  slaget  stått  hysa  likvisst 
våra  historieskrifvare  stridiga  meningar, 
så  uppgifves  af  A.  A.  Afzelius  platsen  — 
der  denna  strid  utkämpades  —  varit 
Sparresäter  i  Westergötland,  hvilken  me- 
ning ock  styrkes  af  befintliga  kyrkohand- 
lingar, som  intyga  att  denna  socken 
erhållit  nuvarande  namn  först  för  200 
år  sedan.  Bland  kyrkoherdarne,  och 
hvilka  först  äro  kända  från  1525,  må 
nämnas  i  början  af  1600-talet  Nicolaus 
Olai,  hvars  ena  son  var  kongl.  lifmedikus 
Andreas  Nicolai  Palmcrona,  som  på  sin 
tid  var  i  stort  rop  i  hufvudstaden  och 
tog  namnet  Sparman  efter  födelseorten; 
hans  andra  son  var  krigsrådet  Johan 
Nilsson,  adlad  Sparrfelt.  Socknen  har 
fast  skola,  der  under  året  1862;  77  barn 
erhöllo  undervisning  af  en  examinerad 
lärare;  till  skolan  hörer  ett  planterings- 
land af  7,324  qvadratalnars  ytvidd. 

Ingen  gård  af  betydenhet  finnes; 
Kyrkoherdebostället  är  l1/*  mtl  krono.  — 
Större  byar  äro:  4  mtl  fr.  Benala ;  3  sk., 
V2  fr-  Lådö;  Sparrsätraby  lV^sk.,  l/2kr.; 
2  mtl  kr.  akademi-hemman.  Lönsåker, 
Hesselby,  Ihrsta.  —  Adr.:  Enköping. 

Spekeröds  socken  i  Inlands  Nordre 
härad  af  Bohus  län,  belägen  2V4  m& 
från  Kongelf,  41/*  mil  från  Göteborg, 
kallades  fordom  Spiikariodra  och  Spik- 
karjodr;  den  utgör  södra  och  bördigaste 
delen  af  Spekeröds  pastorat,  och  håller 
i  vidd  en  knapp  half  qvadratmil.  A  Spe- 
kerödsslätten,  som  sträcker  sig  inåt  sock- 
nen, äro  20  hemman  belägna,  hvilka 
ega  en  jordmån  af  bördig  lera.    Längre 


Spekeröd. 


Spelvik. 


269 


inåt,  vid  sjön  Älvattnet,  ligger  en  min- 
dre, men  äfvenledes  bördig  dal,  Rör- 
ny  med  några  gårdar,  de  enda  i 
socknen,  som  ännu  för  20  år  sedan  hade 
någon  skog  till  afsalu.  Pastoratets  östra 
del  är  uppfylld  af  små  insjöar,  af  hvilka 
den  betydligaste  heter  Ilaltasjön.  Lera 
och  lermylla  omvexla,  utom  å  de  hem- 
man, som  äro  belägna  nära  fjället;  der 
utgör  hafre  och  blandsäd  det  vigtigaste 
sädet,  under  det  hela  den  öfriga  sock- 
nen besås  med  korn  och  bönor.  Skogen 
räcker  till  husbehof  för  endast  en  fjerde- 
del  af  socknens  gårdar;  men  lundar  af 
löfträd  kläda  öfverallt  det  kuperade  laud- 
skapet. 

Socknen  innehåller  4 V*  mtl  frälse, 
33  4  krono-  och  22V8  skattegårdar,  till- 
sammans^ 303/8  mtl,  förmedlade  från 
327/8.  År  1805  var  folkmängden  994 
och  år  1863  öfver  1,600  personer.  — 
All  fast  egendom  i  1863  års  bevillning 
taxerades  till  782,000  rdr  rmt,  hvaraf 
15,300  rdr  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet. Näringarna  äro  jordbruk  och 
någon  skogshandtering;  allmogen  här 
förfärdigar  goda  och  lätta  plogar  till 
den  kringliggande  ortens  behof.  De 
inom  Spekeröds  socken  befintliga  skatt- 
lagda  verk  och  inrättningar  utgöras  af 
3  rajölqvarnar  och  2  sågverk.  Godt  till- 
fälle till  anläggning  af  vattenverk  finnes 
på  det  vackra,  men  svaga  hemmanet 
Anvik  i  fallen  mellan  Håltasjön  och 
Alevattnet,  men  ställets  aflägsenhet  och 
svår  väg  lägga  hinder  för  en  dylik  spe- 
kulation. Der  finnes  nu  sågqvarn  och 
vadmalsstarap. 

Spekeröds  kyrka,  som  förr  hetat 
Rötkår,  belägen  emellan  några  bergs- 
kullar, är  en  oansenlig  stenbyggnad. 
Socknen  utgör  med  annexet  Ucklura, 
hvilket  1845  förenades  med  Spekeröd  i 
utbvte  mot  Noruru,  som  lades  till  öde- 
mål, ett  regalt  pastorat  af  3:dje  klassen, 
hörande  till  Elfsyssels  Södra  kontrakt  i 
Göteborgs  stift.  Pastoratet  med  56  V8 
mtl,  beboddes  1860  af  1,969  inbyggare. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  flytt- 
bar folkskola  och  två  flyttbara  småbarns- 
skolor af  en  examinerad  och  två  oexa- 
minerade lärare. 

Bland  socknens  fornlemningar  märkas 
främst  lemningar  vid  Grosbacke  (Griots- 
bakki,  af  »griot»,  gråsten),  efter  häradets 


fordna  tingstiille,  som  numer  är  flyttadt 
till  Smedseröd.  Traditionen  förmäler  ock 
rörande  dessa  lemningar,  att  de  skola 
utmärka  stället  der  envigskarap  stått 
mellan  en  kämpe  Gros  och  en  Åke  från 
Åketorp  i  denna  socken,  der  den  förre 
stupade.  Den  största  bautasten  i  orten 
finnes  vid  Jösbyn.  Tjufklåmman  är  en 
ihålighet  i  berget  mellan  Halt  och  An- 
vik.  Gårdarne  Ilarås  och  Torp  lågo 
fordom  under  klostret  i  Kongahell.  Bland 
gårdar  märkas  Spekeröds  prestgård,  3/4 
mtl,  har  bördig  jord  men  ingen  skog 
och  svag  betesmark;  militiae-boställen: 
Labol,  Dyr  torp,  Westra  Har  ås;  Mällby, 
boställe  för  kronofogden  i  Inlands  fögderi. 
Af  frälsehemman  äro  1  mtl  Nordre  och 
l/2  mtl  Södre  Lundby  pantningshemman 
under  Ströms  säteri  i  Hjertums  socken. 
!/2  mtl  skatte  Östra  Harås,  se  den  ar- 
tikeln. l/4  mtl  skatte  Röd  med  16  t:rs 
utsäde  år  1840.  —  Adress:   Kongelf. 

Spellinge  eller  Spellingetomta,  egen- 
dom uti  Westra  Hargs  socken  af  Wi- 
folka  härad  och  Linköpings  län,  beläget 
3/8  mil  från  kyrkan. 

Spellinge  1  mantal,  Hålbäck  3/4  mtl 
säteri-rusthåll,  båda  hörande  egentligen 
till  Östra  Tollstads  socken,  Kråkemo  */«> 
skatte  och  1/2  frälse-säteri  Spellinge- 
tomta  samt  underlydande  1V2  frälse,  1 
skatte  med  qvarn  för  3  par  stenar  och  såg, 
utgöra  ett  gods,  tax.  1863  till  187,200 
rdr  rmt.  Manbyggnaden  omgifves  af 
vacker  trädgård. 

Spellinge  och  Hålbäck,  äfvensom 
Snärsäter,  Gussingsbo,  Kråkemo  och  Had- 
debo  hafva  blifvit  köpta  af  sedermera 
direktören  i  general-kommerse-kollegium 
M.  Leijonsköld,  som  var  son  till  borg- 
mästaren i  Jönköping  Augustinus  Hans- 
son, och  blef  stamfader  för  Leijonsköldska 
ätten,  f  1656.  Nämnda  gårdar  voro 
tidigt  afhysta  under  Spellingetomta  och 
egdes  jemte  detta  1683  af  Claes  Ulf- 
sparre,  gift  med  Leijonskölds  dotter  Anna, 
förblef  inom  slägten  inpå  1760-talet, 
egdes  1783  af  direktör  Kugelberg,  1829 
lagman  C.  F.  Hummelhjelm,  1850—63 
kapten  Claes  Kugelberg,  som  äfven  egde 
2,{/4  mtl  frälse  uti  samma  socken  och 
tax.  till  78,000  rdr  rmt. 

Spelvik,  fordom  annex-socken  till 
Ludgo  pastorat,  hvarmed  den  numer  är 
förenad,  är  jemte  moderförsamlingen  redan 


270 


Sperlingsholm. 


Sperlingsholm. 


beskrifven;  den  innehåller  1 4 V4  mantal, 
hvaraf  2  skatte,  4  krono,  8 1/4  frälse  och 
beboddes  1863  af  323  personer  på  66 
hushåll;  taxeringsvärdet  var  nämnda  år 
255,178  rdr  rmt.  —  Bland  gods  och 
gårdar  märkas:  öfverste-bostället  Lands- 
hammar, säteriet  Snesta,  se  dessa  art., 
l/2  frälse-säteri  Kallmyra.  —  Va  mantal 
Kallmyra  är  koraministers-boställe.  1/2  mtl 
Håcknesta,  fanjunkare-boställe;  l/2Grinda, 
skatte  sedan  1853.  Bland  frälsehemmanen 
nämnas  1  mtl  Dalilby,  lj2  Hampvik,  xl2 
Håcknesta,   1   Kallmyra,   1    Ufsta. 

Sperlingsholm,  egendom  uti  Ofraby 
socken  af  Halmstads  härad  och  län,  be- 
lägen 3/8  mil  från  Halmstad,  intager  ett 
rum  bland  Hallands  förnämsta  egendo- 
mar, ej  mindre  för  sitt  sköna  läge  nära 
högra  stranden  af  Nissan,  än  för  sina 
smakfulla,  i  sednare  åren  uppförda  dyr- 
bara åbyggnader,  sina  täcka  parker  och 
omgifningar,  och  sitt  vidsträckta,  väl 
ordnade  jordbruk. 

Sperlingsholm,  4  mtl  frälse-säteri,  har 
blifvit  grundad  af  de  fordna  egendomarne 
Snidzterup,  Klackerup  och  Frännarp;  år 
1539  namnes  såsom  egare  till  Snidzterup 
konungens  tjenare  och  embetsman  på 
Snidzterup  Joseph  Falster,  derefter  har 
egendomen  tillhört  medlemmar  af  slägten 
Hvitfeldt,  hvarifrån  den  genom  köp  öfver- 
gick  till  Sivard  Beck,  hvars  enka  för- 
sålde 1648  icke  allenast  Snidzterup  utan 
äfven  Klackerup  och  Frännarp  till  gen.- 
guvernören,  friherre  C.  O.  Sperling,  som 
af  drottning  Kristina  erhöll  tillåtelse  att 
inlösa  Klackerups  gods,  sedan  Halmstads 
invånare  afsagt  sig  samma  anbud.  Säteri- 
friheten skall  ha  blifvit  flyttad  från  Snidzte- 
rup till  Klackerup  af  fältmarskalken,  gr. 
Jöran  Sperling,  hvarefter  egendomen  efter 
honom  erhöll  sitt  nuvarande  namn.  Seder- 
mera har  den  genom  gifte  kommit  till 
riksrådet,  gr.  H.  R.  Horns  af  Eantzén 
och  fältmarskalken,  frih.  C.  H.  Wrangels 
ego,  dennes  sons  brorson  landshöfd.  och 
kommendören,  frih.  C.  A.  Wrangel  gjorde 
egendomen  till  fideikommiss. 

Egendomen,  som  utgjordes  1818  af 
5  hemman  säteri,  29 1/2  ins.  frälse  och 
585/g  uts.  frälse,  skall  nu  med  underl. 
utgöras  af  nära  100  hemman.  Säteriet 
är  taxeradt  till  150,000  rdr  rmt.  År 
1818  utgjordes  åkerjorden  af  340  tid 
och  ängsmarken,  som  är  till  större  delen 


skogbevuxen,  600  tunnland.  Det  vid 
denna  egendom  gjorda  försök  att  insamla 
barrträdsfrö,  torde  vara  förtjent  af  att 
till  efterföljd  omnämnas:  kottarna  samlas 
och  inläggas  i  lådor,  försedda  med  galler 
i  botten.  Efter  en  viss  tid  öppna  sig 
kottarne  och  fröen  falla  ur  vid  en  liten 
skakning  ner  i  en  annan  låda.  Nyligen 
inträffade  den  olyckan,  att  här  uppbrann 
60  tid  nyplanterad  furuskog  af  ungefär 
14  och  16  års  ålder  i  närheten  af  laudt- 
bruksskolan  vid  Wrangelsro,  belägen  på 
Sperlingsholms  område. 

Nuvarande  manbyggnaden,  af  sten 
och  två  våningar  hög,  uppfördes  1811, 
den  äldre  skall  blifvit  byggd  år  1651. 
För  utiderhafvandes  barn  finnes  en  skola 
inrättad. 

Sperlingsholm,  helsobrunn,  belägen 
V4  mil  från  Halmstad,  uti  Snöstorps 
socken  uti  en  däld,  gränsande  till  Nissa- 
åns  behagliga  stränder.  Vattnet,  som 
framspringer  ur  en  sandbacke  med  den 
styrka  att  på  en  minut  17  till  18  glas 
dermed  kunna  fyllas,  har  i  Öfver  100 
år  blifvit  nyttjad  med  stort  förtroende 
och  lyckliga  kurer.  Bland  sjukdomar  har 
det  isynnerhet  visat  sig  verksamt  mot 
gikt,  bröstsjukdomar,  lamhet,  hysteriska 
lidelser,  hypochondri  och  melancholie, 
äfvensom  uti  att  fördrifva  mask. 

Assessorn  och  provincial-läkaren,  dokt. 
Montin  var  den  förste,  som  upptog  käl- 
lan, och  genom  hans  föranstaltande  upp- 
byggdes på  fru  friherrinnan,  fältraar- 
skalkinnan  Wrangels  bekostnad  ett  litet 
brunnshus  af  trä,  som  dock  snart  förföll 
i  brist  på  underhåll  och  raserades,  hvar- 
efter brunnen  blef  endast  besökt  af  när- 
boende allmoge.  Deremot  upptäcktes  år 
1813  en  annan  källa,  ännu  närmare  in- 
till Nissa-ån,  af  omkring  170  alnar  ifrån 
den  äldre  källan,  som  man  hoppades  så 
väl  genom  det  uppförda  präktiga  brunns- 
hus som  ock  af  sjelfva  ställets  ovanliga 
naturförmåner,  skulle  komma  att  intaga 
ett  af  de  förnämsta  rummen  bland  brun- 
nar inom  fäderneslandet.  Mellan  båda 
källorna  pråmar  man  sig  öfver  ån  och 
passerar  derefter  en  med  vacker  allé 
prydd  väg,  till  hvilken  stöter  stora  lands- 
vägen mellan  Halmstad  och  Sperlings- 
holm. I  förening  med  brunnsinrättningen 
sattes  1816  en  badinrättning  uti  Söu- 
drums  socken,  på  vestra  sidan  om  staden, 


Spctalehult. 


Spjutstorp. 


271 


som  kallas  Kohall,  till  följd  af  dess 
bergfasta  grund.  Badhuset  med  sin 
synnerligt  beqväma  inredning  beskrifves 
närmare  af  Bexell  i  Hallands  historia 
II  band,  sid    454—457. 

Spetalehult,  en  skogspark  i  Smaland 
icke  långt  frän  Kalmar;  se  härom  art. 
Kronoback. 

Spetsamossen,  omfattande  några  och 
trettio  tunnland,  belägen  strax  vester 
om  staden  Wexiö,  ett  förut  lika  oländigt 
som  osundt  och  vanprydligt  ställe,  men 
på  scdnare  ar  en  genom  dess  fordna 
arrendator  och  nuvarande  egare,  kom- 
missions-landtmätaren  A.  P.  Liedbergs 
outtröttliga  omsorger  och  osparda  kost- 
nader förvandladt  till  ett  fruktbärande 
åkerfält,  å  hvara  väl  torrlagda  tegar, 
mellan  hundratals  i  alléer  planterade 
löfträd,  ovanligt  vackra  skördar  af  både 
gräs,  säd  och  jordfrukter  för  närvarande 
frodas;  detta  odlingsföretag  bidrager  i 
ej  ringa  mån  till  stadens  sundhet  och 
dess  omgifningars  försköning. 

Spexeryd,  brunstensgrufva  uti  Rog- 
berga  socken  af  Tveta  härad  och  Jön- 
köpings län,  belägen  1  mil  söder  från 
kyrkan,  som  ligger  3/8  mil  från  staden 
Jönköping;  år  1819  upptäcktes  brun- 
stensanledningen af  egaren  till  uti  när- 
gränsande socknen  Byarum  belägna  Ec- 
kersholm,  majoren  G.  Odencrantz,  som 
sålde  sin  upptäckt  till  ett  bolag  i  Eng- 
land, hvilket  hitsände  såsom  föreståndare 
engelsmannen  William  Elder,  som  bo- 
satte sig  der  1827.  Bruket  öfvertogs 
1840  af  gr.  Jac.  och  John  Hamilton, 
som  nedlade  derpå  stora  kostnader.  Sedan 
år  1844  drifves  bruksrörelsen  af  engels- 
mannen P.  B.  Sandersson,  och  upptogs 
8  Spexcryds  och  Hohults  hemmans 
mark  2,000  skU  brunsten,  år  1863 
brötos  blott  1,200  centner.  Grufvorna, 
liggande  i  en  krets,  äro  ej  djupa,  och 
brunstenen  förekommer  i  smala  gångar 
i  gneiss;  hel  och  målen,  mjuk  och  blå- 
svart, innehållande  64  %  superoxid,  enl. 
af  friherre  Berzelius  och  professor  Lll- 
gren  gjorda  analyser.  —  Reqvisitioner 
utföras  af  hr  J.  Ad.  Malmsten  i  Jön- 
köping. —  Hemmanet  Spexeröd,  l/2  mtl 
frälse,  hörer  i  kyrkligt  hänseende  till 
Odestugu  socken. 

Spinnberg,  en  oländig  trakt  uti  Boge 
socken  på  Gotland,  nära  gården  Tjdlders 


(Tjcllder)  ej  Tjelvar  såsom  det  uppgafs 
under  art.  Boge,  förvarar  uti  en  ansenlig 
mur  minnet  efter  en  borg  från  hedna- 
tiden, llingmuren,  som  är  långrund, 
har  spetsiga  ändar,  af  hvilka  hvardera 
intages  af  ett  stort  grafrör. 

Spjutbäck,  bruks-  och  landtegendom 
uti  Warnums  och  Olme  socknar  af  Olme 
härad  och  Carlstads  län;  den  förra  ut- 
göres  af  Spjutbäcks  bruk,  beläget  uti 
Warnums  socken,  tyj  mil  n.  om  Christine- 
hamn, nära  jernbanan,  med  ett  privile- 
gieradt  årligt  stångjernsmide  af  600  sktt 
samt  fem  spikhamrar;  smedjan  inrymmer, 
förutom  fyra  spik-  och  en  knipphammars- 
ställning,  alla  af  tackjern,  en  trecylindrig 
tackjerns-blåsmachin,  en  klippsax  med 
värmugn  samt  4  ässjor,  nära  invid  finnes 
uppförd  en  takspånhyflingsmachin  för 
vattenkraft;  landtegendomen  utgöres  af 
V8  mtl  skatte  Spjutbäcken  samt  3/i  mtl 
frälse,  bebyggda  torpen  Nydala,  Botten 
och  Dalars-  eller  Dalstorp,  allt  beläget 
i  WTarnums,  samt  l/l2  mtl  i  Olme  socken, 
med  en  areal,  enligt  år  1854  af  veder- 
börlig landtmätare  korrigerade  1781  års 
karta,  1,813  tid,  4  kappland,  åkerjorden 
upptages  till  125  tid  29  kappl.  dessutom 
eges   V72  u^i  Qväggeshytte  masugn. 

Jernbruket  är  anlagdt  i  början  af 
1600-talet;  inga  egare  äro  dock  kända 
förr  än  på  1840-talet,  då  en  hr  C.  D. 
Löthner  namnes;  egendomarne  skola, 
enligt  uppgift  i  tidningarne,  blifvit  köpta 
år  1862  för  60,500  rdr  rmt,  af  advokat- 
fiskal  Montan  i  Stockholm;  men  i  1863 
års  taxeringslängd  uppgifves  brukspatron 
J.  H.  Land  berg  såsom  egare.  Nära 
bruket,  invid  elfven,  ligger  Spjutbäcks 
nybyggda  manbyggnad  under  skiffertak, 
omgifven  af  en  under  de  sednare  7  åren 
anlagd  park  samt  trädgård;  ladugård 
och  andra  byggnader  äro  alla  uppförda 
efter  1863. 

Spjute,  gästgifvaregård  uti  Nätra  soc- 
ken af  Norra  Ångermanlands  fögderi  och 
Wester-Norrlands  län,  belägen  Vj  mil 
norr  om    kyrkan;    härifrån  skjutsas  till: 

J>>  rg  i  söder 1 1/2  mil. 

Hörnas  i  norr I1/,     u 

Spjutstorp,  (Spjud.storp  i  1825  års 
jordebok).  Annex-socken  till  Tryde  pasto- 
rat, är  belägen  uti  Ingelstads  härad  af 
Christianstads  län,  l5/8  mil  från  Ystad, 
2V4  från    Cimbrishamu,    samt    omfattar 


272 


Sporrbacka. 


0,132  qvadratmil  land,  fördelade  på  83/i6 
ratl,  hvaraf  47/8  skatte,  l3/8  krono,  25/i6 
frälse.  —  Socknen  innefattar  byn  Spjuds- 
torp,  med  nödigt  utsäde  och  hö  samt 
någon  torfjord,  Appeltorp  {Abeltorp)  med 
stenig  och  skarp  åker,  bättre  äng,  samt 
Hedeberga  med  nödig  åker  och  äng,  på 
vissa  ställen  finnes  en  oupplöslig  skiffer- 
lera. På  skog  är  brist.  All  fast  egen- 
dom är  åsätt  ett  tax.värde  af  521,000 
rdr  rmt,  hvaraf  3,300  rdr  för  annan  än 
jordbruksfastighet.  Folkmängden  som  år 
1805  var  459,  uppgick  1863  till  c:a 
820  personer  på  190  hushåll.  —  Kyrkan 
ligger  3/4  mil  från  moderförsamlingens. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola,,  der  under  året  1862:  63  barn 
erhöllo  undervisning  af  en  examinerad 
lärare;  till  skolan  hörer  ett  planterings- 
land af  5000  qv.alnars  ytvidd.  Största 
gården  är  V4  mtl  Hedeberga.  • —  Adress : 
Ystad. 

Sporrbacka,  Sporbacka  masugn  uti 
Kalmar  län  och  Locknevii  socken;  se 
art.  Tofverums  säteri. 

Springsta,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  Kärrbo  socken,  Siende  härad,  och 
Westerås  län,  vid  en  vacker  vik  af 
Mälarestranden,  vid  stora  sockenvägen 
till  Kungsåra,  och  beprydt  med  alléer 
och  trädplanteringar,  har  tillhört  lands- 
hötding  Christer  Bonde,  f  den  9  Maj 
1659,  dennes  enka,  Elsa  Kruus,  år  1750 
presidenten  E.  Piper,  år  1825  baron 
Cederström,  år  1863  exped.  kronofogden 
C.  Luhr;  s.  år  var  gården  taxerad  till 
50,900  rdr  rmt,  hvaraf  6000  rdr  för 
ett  tillhörande  tegelbruk.  Under  Springsta 
har  lydt  1  frälse  Hogslö.  —  Hemmanet 
är  extra  roteradt  för  1  rote-mtl  i  roten 
76  vid  Westmanlands  regimente. 

Sproge.  Annex-socken  till  Eigsta 
pastorat,  är  belägen  på  Gotland  uti 
Södra  fögderiet,  vid  hafvet,  43/4  mil 
från  "Wisby,  samt  omfattar  0,220  qvadrat- 
mil, hvaraf  0,044  äro  vatten.  Rådande 
jordmån  är  dels  sand,  dels  grund  lera, 
rätteligen  mergel,  uppå  i  orten  s.  k. 
pinnhäll,  det  är  tunna,  på  hvarandra 
liggande  icke  fasta  lager  af  kalksten, 
som  likväl  utgör  någorlunda  god  åker- 
jord, der  den  kan  befrias  från  vårvattnet, 
hvilket  dock  försvåras  af  socknens  hori- 
zontela  läge.  En  del  hemman  hafva 
hjelplig   skog,  andra  lida  brist  dera.  — 


Spånga. 

Socknen,  som  år  1805  beboddes  af  299 
och  1863  af  365  inbyggare  på  75  hus- 
håll, innefattar  6*/4  mtl  skatte,  V2  mtl 
krono.  All  fast  egendom  var  i  1863 
års  bevillning  taxerad  till  131,600  rdr, 
inberäknadt  för  3  sågar,  1  mjölqvarn, 
samt  13  åbyggnader.  —  Kyrkan,  belägen 
2/5  mil  från  moderkyrkan,  är  gammal, 
men  tillbyggdes  1686,  och  har  i  sednare 
tiden  fått  bågformiga  trätak  öfver  skeppen; 
i  dess  golf  finnas  3  likstenar  med  run- 
skrift. Socknen  har  gemensam  folkskola 
med  Eigsta.  Under  pesten  1711  skola 
alla  inbyggarne  hafva  så  utdött  här, 
att  de  efterlefvande  »fingo  rum  att  ställa 
sig  uppe  på  en  enda  grafsten».  Ett 
fynd  utaf  flera  fragmenter  af  silfverarm- 
ringar  gjordes  här  på  1820-talet  vid 
Snoders  gård,  ett  annat  bestående  af  en 
stor  mängd  arabiska  penningar  gjordes 
1809. 

Bland  gårdai  och  hemman  må  nämnas: 
Stymnäs;  l/i  mtl  Annexen;  l/8  Tjengd- 
arfue  och  3/8  mtl  Mårtens,  socknens 
största  gods.  — ■  Hexarfve;  Alfvegärde; 
Urguda.  —  Adress:    Wisby. 

Spånga,  en  socken  uti  Stockholms 
län  och  Sollentuna  härad,  belägen  1% 
mil  från  Stockholm,  7  mil  från  Uppsala, 
mellan  Bromma  i  s.  o.,  Uppsala-segelleden 
i  s.  v.,  Sollentuna  i  n.  o.  samt  omfattar 
på  en  längd  af  j|  mil  samt  bredd  af 
5/8  mil,  0,435  qvadratmil  land.  Mälar- 
stranden utgöres  af  bergländig  och  något 
skogbevuxen  trakt,  för  öfrigt  finnas  blott 
spridda  kullar,  mellan  tämligen  breda 
dalgånger  och  slätter,  från  eller  genom 
hvilka  rinna  små  bäckar.  Rådande  jord- 
månen är  lera;  näringar  äro  åkerbruk, 
boskaps-  och  trädgårdsskötsel  m.  m.; 
vid  alla  herrgårdar  och  större  lägenheter 
finnas  trädgårdar.  I  allmänhet  sträcker 
sig  äfven  hit  hufvudstadens  inflytande 
på  ortens  ekonomiska  förhållande;  med 
Jerfälla  delar  socknen  förtjensten  af  skjuts- 
ning  vid  den  på  gränsen  liggande  Bar- 
karby  gästgifvaregård,  der  äfven  tings- 
stället är  förlagdt.  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  864,  år  1850  af 
1,052  och  1863  af  1,220  inbyggare, 
innefattar  52V40  m^>  hvaraf  17V40  mt^ 
skatte,  8l/2  krono,  26V2  frälse.  All 
fast  egendom  var  år  1863  åsätt  ett  be- 
villningsvärde  af  1,649,600  rdr  rmt, 
deraf  115,500  rdr  för  statens  egendom, 


Spånga. 


Spånga. 


273 


utgörande  35/8  mtl.  Socknen  underhåller 
12   båtsmän. 

Spånga  förekommer  1314  såsom  hö- 
rande till  SoUendahundanit  Ur  nu  moder- 
församling och  utgör  med  annexet  Jerfiilla 
ett  kousistorielt  pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Westra  Koslags  kontrakt  af 
Uppsala  stift;  pastoratet,  med  79}^  mtl 
(eller  8034  mtl  enligt  eckl.  matrikel), 
beboddes  1860  af  om  kr.  1,990  inbyggare. 
Kyrkoherdar  äro  kända  från  1550,  kapla- 
ner  från  1593.  —  Kyrkan,  af  gråsten, 
in-  åtminstone  till  en  del  mycket  gammal; 
hon  är  af  riksskattmästaren  frih.  G.  Bonde, 
sedan  den  tid  han  bodde  på  härvarande 
Bondeska  stamgodset  Hesselby,  prydd 
med  ett  vackert  grafchor  med  mar- 
morgolf och  inskrifter  samt  i  en  öfre 
afsats  med  byster  af  kon.  Carl  Knutsson 
och  kongl.  rådet  grefve  Carl  Bonde  d.  y. 
—  Socknen  har  en  fast  folk-  och  en 
småbarnsskola,  der  under  året  1862: 
90  barn  undervisades  af  en  examinerad 
lärare  och  en  lärarinna,  medan  67  under- 
visades i  hemmet.  Till  skolan  hörer 
ett  planteringsland  af  21,000  qv.alnars 
ytvidd.  Af  förekommande  fornminnen 
märkes  en  forntida  begrafningsplats  på 
Stora  Ursviks  egor  (se  Antiqvarisk  tid- 
skrift, 1864,  sid.  168),  en  runristad  bergs- 
häll, som  heter  Krushällen  och  ett  torp 
dcrinvid,  Krusbacka,  grafhögar  vid  Hessel- 
by; runstenar  på  10  olika  ställen  om- 
nämnas af  Tuneld. 

Bland  gods,  gårdar  och  byar  märkas:  Ilesselby, 
JJägerstalund  eller  Ihnnsta,  Råcksta  och  Ilesta, 
med    särskilda    artiklar.     Åkalla   by,  2  mtl  sk., 

1  frälse  med  10  gårdar.  —  Bromsten,  3  mantal 
frälse,  en  gård.  —  Er/vinge,  7/8  skatte,  13/g 
frälse,  i  sambruk  med  '/j  sk.  Kista,  ett  gods, 
knlladt  Spängkista,  med  521)  tids  areal.  —  1!/4 
mtl  krono  är  regimentskrifvare-boställe.  —  l/^ 
mtl  Granby  komminister-boställe.  —  '/.i  lntl 
krono  Långlöih,  2  frälse,  a/4  skatte  Ndhhta, 
\\  mantal  frälse  Winsta  lyda  under  Hesselby.  — 
3  mantal  Rissne  med  i  '4  mtl  Solvalla,  indraget 
militiae- boställe.  13.4  mantal  Stridsberga,  kyrko- 
herde-boställe. —   Spånga    by,    '.^   skatte,    1    fr., 

2  gårdar.  —  P/2  skatte  Thensta  med  i  gårdar. 
Stora  Uhrsvik,  1  mtl  krono,  är  inönsterskrifvare- 
och  3/8  Lilla  Uhrsvik  är  länsmansboställe.  1 
mtl  »katte  Wårtta  med  (jvarn.  '/o  mtl  krono 
Öhr.  —  Bland  lägeoheter  må  nämnas  Kal/udden, 
Undan,  Silfverdahl  och  Blankeberg.  —  Adress: 
Stockholm. 

Spånga.    Gästgifvaregård  uti   Wärm- 
land,  härifrån  skjutsas  till: 

/,  sydost  IV2  mil* 

Carlstad,  sydvest     .     .     .     .      V/2      » 

vi. 


Vägen  kröker  sig  jemte  Wenerns  vikar,  och 
trakten  afvexlar  med  täcka  höjder  och  dälder. 
Bron,  omnämnd  under  art.  Carlstad,  som  leder 
öfver  Klarclfvens  östra  gren,  består  af  1 1  rund- 
hvalf.  I  stället  för  murbruk  äro  jernankaren 
använda,  men  hvilka,  alltjemt  blottställda  för 
väta  och  torka,  måste  snart  förrosta  och  slutligen 
sönderfalla.  A  midtcn  af  denna  bro  står  å  östra 
brottningen:  1797  genom  Fryksdahls  och  Kihls 
härader    samt    Nyeds    bergslag  af   byggmästaren 

A.  Jacobsson;  å  den  vestra:  1797...  Nils  Nils- 
son Silfverskiöld,  Länets  Höfdinge. 

Spånga,  ett  jernbruk  uti  Westra 
Wingåkers  socken  af  Oppunda  härad  och 
Nyköpings  län,  beläget  5  mil  från  Örebro, 
är  redan  anfördt  under  art.  Bilsbro,  som 
i  jordeboken  skrifves  än  Bittsbro,  Bilts- 
bro,  Billsbro  och  Beltsbro;  här  må  till- 
läggas, att  på  Spångas  egor  finnas  2:ne 
sågar  och  qvarn  för  4  par  stenar  samt 
handelslägenhet.  Spånga  jernbruk  med 
2'Vg  mantal  skatte,  som  egdes  1863  af 
brukspatron  A.  G..  Andersson,  taxerades 
n.  år  till  100,000  tåt  —  Vid  godset 
bodde  83  personer. 

Spånga,  Sponga  (i  1825  års  jorde- 
bok), ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti  Arla 
socken  af  Oster-Rekarnes  härad  och  Ny- 
köpings lan,  beläget  nära  stora  lands- 
vägen från  Eskilstuna  till  Nyköping, 
omkring  lVo  mil  från  förstnämnda  stad 
och  23/4  mil  från  jernvägsstation,  utgör 
med  V8  mtl  skatte,  V4  rå  och  rör,  IV4 
frälse,  lV-2  rå  och  rör  och  frälse,  samt 
husbehofs  såg,  ett  gods,  taxeradt  till 
103,900  rdr  rmt,    som    eges  af  kapiten 

B.  F.  Sergel  m.  fl.;  enligt  Tham  lydde 
under  gården  på  1850-talet  2!/s  mantal 
i  Arla  samt  6  mtl  i  Stenqvista  socken; 
år  1863  egde  löjtn.  C.  A.  Sergel  %  fr. 
i  Arila  socken,  l/2  mtl  skatte,  3V2  mtl 
frälse  i  Helleberga,  med  tegelbruk,  tills, 
tax.  till  126,800  rdr  rmt.  —  Hufvud- 
gården  Spånga,  som  af  Djurberg  upp- 
gafs  år  1818  hafva  36  tunnors  utsäde, 
mindre  förmånligt  höbol  samt  knapp 
skogstillgång,  uppgifves  nu  hafva  cirka 
70  tunnors  utsäde;  årliga  skörden  är 
c:a  500  tunnor. 

Spåu<ia  har  i  äldsta  tider  varit  kloster- 
gods, sedan  4  mtl  krono,  som  länge 
varit  upplåtna  åt  innehafvarne  af  Carl 
Gustafs  stads  manufakturverk,  sedermera 
reducerade;  afstods  af  kronan  jemte  flera 
hemman  uti  Stenqvista,  Kloster  och 
Forss  socknar  omkring  1730  för  åter- 
betalning   af    gjorda    förskotter  till  kon. 


O  O 


274 


Spånhult. 


Staby. 


Carl  XII  under  hans  krig  i  Södra  Ryss- 
land, till  ryska  grefvinnan  Anna  Woyna- 
rowsky,  då  säteri-  och  frälse-frihet  be- 
viljades, och  som  innehade  egendomen 
till  1733,  då  den  genom  köp  öfvergick  till 
Rothoffska  slägten,  som  egde  den  till 
1812,  då  bergsrådet  och  riddaren  Birger 
Fredrik  Rothoff  sålde  egendomen  till 
bildhuggaren,  hofintendenten  och  ridda- 
ren Johan  Tobias  Sergel,  i  hvilkens  slägt 
Spånga  fortfarande  förblifvit. 

Spånhult,  Offergården,  ett  frälse- 
säteri af  3/4  in  ti,  beläget  uti  Grefbäcks 
socken  af  Kåkinds  härad  och  Skaraborgs 
län,  vid  Wettern,  3/8  mil  n.  v.  från  kyr- 
kan, som  ligger  5/g  m^  i  norr  från  Hjo. 
—  Fordom  kallades  gården  Spanahult 
och  namnes  1225  i  ett  bref,  utfärdadt 
af  vestgöta-lagmannen  Gustaf,  rörande 
den  bestämda  gränsen  för  Gudhems  klo- 
ster i  Spanahult,  hvilken  sedan  stadfästa- 
des  af  lagman  Folke.  Sedermera  före- 
kommer gården  såsom  skänkt  af  konung 
Erik  Läspe  år  1246  till  Gudhems  kloster, 
hvilken  gåfva  bekräftades  af  kon.  Wal- 
demar. På  1740-talet  egdes  Spånhult 
af  r.  r.  grefve  Sven  Lagerberg,  1814  af 
sekr.  baron  G.  Adelsvärd,  1863  af  pos- 
sessionaten Jens  Mailing  på  Ekhammar. 
Enligt  landshöfd.-embetets  resolution  af 
den  18  Okt.  1705  är  Spånhult  jemte 
Spakås,  1  mtl  frälse-säteri,  inlagdt  under 
säteriet  Ulfhult.  Spånhult  taxerades  år 
1863  till  18,000  rdr.  I  samma  socken 
ligger  derjemte  V2  fr»  Spånhult  Neder- 
gården. 

Spåningslanda,  ett  frälse-säteri  af  tre 
mantal  uti  Aringsås  socken,  Allbo  härad 
och  Kronobergs  län,  beläget  vid  en  sjö, 
V4  mil  n.  v.  från  kyrkan,  som  ligger 
1%  mil  från  Wexiö,  är  utbytt  från 
kronan  af  herr  A.  Sjöblad  och  lades  år 
1746  af  landshöfd.,  frih.  And.  Koskull 
under  det  af  honom  stiftade  fideikom- 
misset Engaholm,  hvarunder  lyda  i  samma 
socken  2:{/8  mtl  Aringsås,  3  mtl  Alfve- 
stad,  l3/8  Benestad,  72  Enganäs  med 
såg,  allt  frälse;  det  hela  var  år  1863 
taxeradt  till  293,000  rdr,  hvaraf  40,500 
rdr  för  Spåningslanda. 

Spårsås  (på  Hermelins  karta  och  i 
1825  års  jordebok),  Spörsås  (allmännast), 
Sporrsås  (efter  Djurberg),  ett  fr.-säteri 
af  1  mtl  uti  Öhrs  socken,  Allbo  härad 
och  Kronobergs  län,  beläget  %  mil  norr 


om  kyrkan,  som  ligger  IV2  mi^  från 
Wexiö,  har  fordom  tillhört  slägten  Ulf- 
sax, sedermera  och  ännu   bönder. 

Gården  uppgifves  af  Djurberg  1818 
haft  stenbunden  åker,  någorlunga  höbol, 
men  nästan  ingen  skog,  hjelplig  man- 
byggnad af  trä;  fastighetsvärdet  i  1863 
års  bevillning  upptogs  till  37,700  rdr. 
Hemmanet  utgör  1/8  mtl  extra  rotering 
vid  Norra  Sunnerbo  kompani  samt  V2 
mtl  vid  Norrvidinge  kompani.  Man  har 
anmärkt  på  egorna  i  botaniskt  hänseende 
växterna  Pinas  Abies  liybrida  och  Chryso- 
splemium  alternifoUam. 

Spårön  i  Wenern,  se  art.  Lindhol- 
men eller  Falun. 

Spännarebacken,  så  kallas  en  höjd 
norrut  från  Kalmar,  till  minne  af  Peder 
Spännare,  en  af  Däckens  driftigaste  au- 
förare,  som  här  blef,  jemte  30  man,  hals- 
huggen och  steglad.  A.  A.  Afzelius,  Sago- 
häfder,  VI  band,  sid.  265. 

Stabergs  grufva  i  Nerike;  härimellan 
och  sjön  Wickern  är  öppnad  en  enskild 
jernväg,  9,200  fot  lång. 

Staby,  ett  frälse-säteri  af  ll/2  m& 
uti  Uppland,  Girista  socken  af  Lagunda 
härad  och  Uppsala  län,  med  vacker  be- 
lägenhet, 6l/2  mil  från  Uppsala,  l3/4 
mil  från  Enköping  och  3/4  mil  från 
lastageplatsen  Örsundsbro,  är  bebygdt 
med  en  karaktersbyggnad  af  sten,  inne- 
hållande 10  rum  samt  omgifven  af  vackra 
fruktträdgårdar. 

Säteriet  har  tillhört  slägterna  Soop, 
Falkenberg  omkr.  1740,  hofmarskalken 
Johan  Otto  Bergenstjerna,  som  enligt 
Adelns  Ättartaflor  stiftade  år  1794  Staby 
till  fideikommiss  för  ätten;  från  år  1825 
har  Staby  egendom  tillhört  den  nyligen 
derstädes  aflidne  saltpetersjuderidirektören 
J.  J.  Erdman,  om  hvilken  några  biogra- 
fiska uppgifter  ej  torde  vara  utan  intresse, 
hvarföre  vi  meddela  efter  "Enköpings 
Weckoblad"  följande:  »Den  2  d:s  afled 
på  sin  gård  Staby,  i  Girista  socken,  salt- 
petersjuderidirektören J.  J.  Edman  i  sitt 
65:te  lefnadsår.  Född  i  Finland,  öfver- 
flyttade  han  redan  som  barn,  jemte  sin 
fader,  till  Sverige  till  följd  af  1808  års 
krig.  Redan  såsom  ung  öfvertog  han 
skötseln  af  en  vidlyftig  ekonomi  och 
utförde  detta  värf  på  ett  sätt,  som  lyc- 
kats för  få.  Hans  verksamhet  började 
vid    en    period,    då   det  s.  k.  rationella 


Staby. 


Stacketorp. 


275 


jordbruket  gjorde  sig  gällande  emot  den 
gamla  traditionella  slentrianen,  en  period, 
visserligen  välsignelsebringande  genom 
sina  följder,  men  farlig  för  dem,  som 
förmedlade  öfvergången  frän  det  gamla 
sättet  till  det  nya.  Följden  biet"  också, 
att  den  nya  methoden  att  bruka  jorden 
länge  betraktades  med  misstroende  af 
den  -tora  allmänheten.  Den  arlidne 
hängaf  sig  med  ifver  åt  h varje  nyhet 
inom  agrikulturens  gebiet,  och  troligen 
kom  BO  ganska  få  nya  rön  härutinan 
till  hans  kunskap,  som  ej  af  hcuom  för- 
>öktes,  med  eller  utan  framgång.  Edman 
lyckades,  med  iikta  finsk  ihärdighet,  att 
ieke  säga  »envishet»,  arbeta  sig  till,  om 
icke  rikedom,  åtminstone  välstånd,  der 
mången,  som  börjat  med  betydliga  till- 
iar, slutat  med  att  komma  på  bar 
backe.» 

U nder  Staby  säteri,  tax.  år  1863  till 
•15,000  rdr,  lyda  1  mtl  rusth.  och  1  mtl 
frälse,  det  sednare  inom  Biskopskulla 
socken,  och  utgöres  hela  arealen  af  720 
tid,  hvaraf  225  åker,  247  skog.  Sjelfva 
säteriets  areal  är  1,898  qv.ref,  hvaraf  8 
byggnadstomter,  25  qv.ref  trädgårdar, 
652  åker;  å  egorna  finnes  väderqvarn 
med  3  par  stenar.  Bland  egendomens 
byggnader  förtjena  äfven  nämnas  mejeri, 
en  stor  dubbel  eldria  efter  Schmietska 
methoden  samt  salpetersjuderianläggnin- 
gar,  der  omkr.  160  Ut  Balpeter  årligen 
tillverkas. 

Staby,  ett  frälse-säteri  af  IV2  mtl 
uti  Kystads  socken  af  Åkerbo  härad  och 
Linköpings  län,  är  beläget  !/4  mil  från 
kyrkan,  hvarifrån  räknas  3/4  mil  till 
Linköping;  det  utgör  med  1/2  mtl  skatte 
augraeDt  Staby  samt  lotterna  JW  2  A  3 
of  f.  d.  kronoparken  Östra  Malmskogen 
en  egendom,  se  vidare  artikeln  Kystad. 
—  Staby  har  till  en  del  varit  Wadstena 
klostergods  och  1639  doneradt  till  Carl 
Mörner,  men  blifvit  reduceradt;  utbyttes 
från  kronan  den  12  Juni  1685aföfver- 
kamercrnren  i  Bremen,  Samuel  Franc, 
hvilket  Inte  stadfästades  den  13  Maj 
1731  af  konung  Fredrik,  och  gjordes 
gården  strax  derpå  till  säteri  samt  köp- 
tes först  af  auditör  J.  Ekman,  sedan  år 
1740  af  landshöfd.  Nils  Bonde;  men 
köpet  gick  tillbaka  och  transporterades 
åter  på  Ekman;  af  sednare  egare  må 
nämnas   friherre    Falkenberg,    Th.  Bäck- 


ström 1850  och  den  nuvarande,  landskam- 
rerareu  och  riddaren  G.  Norden  i  Lin- 
köping, som  en  längre  tid  innehaft  egen- 
domen. På  säteriets  egor  bodde  1863 
15  hushåll.  Utsädet  uppgifves  1760  till 
30  t:r  och  1818  till  40  t:r,  samt  skall 
säteriet  vid  sistn.  tid  haft  godt  bete, 
100  lass  hö.  Då  lydde  äfven  derunder 
Beatehiud,   l1/-»   mtl. 

Gamla  manbyggnaden  afbrann  1757, 
och  närvarande  åbyggnaden  är  från  1820- 
talet;  till  gården  hörer  stor  och  vacker 
trädgård. 

Stackenäs,  Stakenäs,  ett  fr.-säteri  af 
1  mtl  uti  Carl  Gustafs  socken  af  Marks 
härad  och  Elfsborgs  län,  har  vackert  läge 
nära  sjön  Jevren,  efter  Tuneld  (Fevren), 
l/2  rail  från  kyrkan,  som  ligger  3  mil 
från  Warberg,  och  är  väl  bebygdt;  ifrån 
manbyggnaden,  omgifven  af  trädgård, 
har  man  vacker  utsigt  åt  stora  lands- 
vägen till  Halland.  Till  egendomen  hörer 
stor  ek-  och  björkskog. 

Första  kände  egaren  är  Peder  Björns- 
son, gift  med  Karin  Svahn;  han  hade, 
under  hertig  Carl,  bivistat  Stångebro 
slag,  försvarat  Elfsborg  1612  och  blef 
1627  i  slaget  vid  Dirschau  nedhuggen 
af  polackarne.  Med  dennes  dotter  Chri- 
stina, adlad  Gyllencornett,  som  först  var 
gift  med  öfverste-löjtn.  Johan  Simonsson 
Falck,  sedan  med  majoren  Bengt  Silf- 
verlood,  kom  egendomen  inom  första 
mannens  slägt  och  öfvergick  genom  gifte 
till  slägten  Gyllenhaal,  hvarifrån  den 
genom  testamenten  omsider  1788  kom 
till  fröken  Wolffrath,  gift  med  major 
E.  B.  von  Segebaden,  inom  hvars  slägt 
den  sedan  förblifvit.  Säteriet  var,  jemte 
qvarn  för  2  par  stenar  och  grof  enbladig 
såg,  åsätt  ett  taxeringsvärde  af  26,250 
rdr  rmt. 

Stacketorp,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Wånga  socken,  Skånings  härad  och 
Skaraborgs  län,  är  väl  beläget  vid  Ulls- 
torps sjö,  3/4  mil  söder  om  kyrkan, 
hvarifrån  räknas  l5/g  mil  till  Skara,  och 
har  ansenlig  löf-  och  barrskog;  åker- 
jorden består  af  mylla  och  sandmylla. 
Säteriet  var  i  1863  års  bevillning  åsätt 
ett  värde  af  30,000  rdr;  underlydande 
voro  5/g  mantal. 

Af  egare  nämnas  ryttraästare  Ström- 
hjelm 1813,  J.  Flyckt  1863.  På  egorna 
finnas  lemningar  efter  en  kyrka. 


276 


Stadberg. 


StaffanshagcD. 


Stadberg,  Staberg,  bergsfrälse-egen- 
dom  i  Wika  socken  af  Stora  Koppar- 
bergs fögderi  och  Falu  län,  bestående  af 
100  spannl.  åkerjord  i  areal,  har  vacker 
belägenhet  vid  Knifva-åns  utlopp  i  sjön 
Runn,  nära  stora  landsvägen,  1  mil  s.  o. 
från  Falun,  V2  rnil  från  Korsnäs  järn- 
vägsstation, och  betydlig  åbyggnad,  ora- 
gifven  af  en  ansenlig  fruktträdgård.  Hit 
höra  Kopparhytta  qvarn,  såg,  ett  större 
tegelbruk,  godt  fiske  i  de  kring  egorna 
liggande  insjöarna;  hela  tax.värdet  upp- 
togs  1863  till  34,900  rdr  rmt. 

Gården  tillhörde  på  1400-talet  en 
Botolf  och  sedan  fogden  Jösse  Finnsson, 
i  hvars  slägt  den  bibehölls  i  nära  tre 
sekler;  den  eges  för  närvarande  af  bruks- 
patron E.  Kinnraan. 

Stadra.  Gärd  uti  Nora  socken  af 
Örebro  län,  består  af  det  för  ståndsper- 
soner —  ehuru  endast  med  trähus  — 
bebyggda  V4  mtl  Greks  Stadra,  som  har 
vacker  belägenhet  vid  sjön  Greken,  2 
mil  från  Nora,  5V2  mil  från  Philipstad; 
af  underlydande  hemman  nämnas:  2  mtl 
Skärhyttan,  V4  mtl  Grekskog,  V4  mtl 
Gvekshöjden,  1/4  Greksåsar,  l/4  mtl  Kop- 
parhyttan m.  fl.  Tillsammans  med  Finna 
stångjernsbruk  och  landtegendom  utgör 
Stadra  ett  gods  med  en  areal  af  8,000 
tid  skogsmark  och  1,300  tid  inegor; 
härtill  höra  9/i0  i  Greksåsars  masugn, 
3/17  i  Kopperhytte  såg,  delar  i  Stribergs 
Norra,  Asbobergs,  Bobergs,  Blanka  och 
Ålgrufve  m.  fl.  jerngrufvor  i  Nora  och 
Hjulsjö  socknar.  Såsom  en  egenhet  vid 
detta  gods  kan  märkas,  att  de  under- 
hafvande,  som  i  kolning  ej  gjort  be- 
stämd skatt,  varit  skyldiga  att  till  ett 
visst  pris,  omkring  !/4  af  det  i  orten 
vanliga,  efter  budning  göra  arbeten  med 
häst  eller  karl,  hvaraf  följden  varit,  att 
»Stadrarne»  ej  haft  bästa  rykte  om  sig 
hvarken  för  välmåga  eller  arbetsamhet. 
Godset  eges  af  bönderna  Israel  Larsson 
och  Carl  Carlsson. 

Stafby,  skrefs  1314  Stabby,  hvilket 
namn  förekommer  ännu  i  1815  års  jor- 
debok. Annex-socken  till  Tuna  pastorat, 
är  belägen  uti  Olands  härad  och  Upp- 
sala län,  3L/4  mil  från  Uppsala,  kring 
Olands-åns  källor,  samt  innefattar  0,499 
qvadratmil  (0,549  enligt  Tham),  hvaraf 
0,006  äro  vatten.  Särdeles  kring  de  södra 
vattnen  finnes  någon  sidländ   bygd,  der- 


utomkring  en  kullig  slätt,  ytterst  åt 
gränserna  mer  bergländig  skogsmark, 
såsom  åt  nordvest,  der  kronoparken 
Eamhultet  ligger.  Jordmånen  är  omvex- 
lande  lera,  svartmylla  och  mojord.  Åker- 
bruk är  hufvud näringen,  något  skogsbruk 
idkas  för  Wattholma  och  Österby  jern- 
verk  samt  någon  bränvinsbränning  vid 
Skeberga.  Hemmantalet  är  39l/2  mtl, 
hvaraf  3%  skatte,  83/4  krono,  73/4  frälse;  • 
all  fast  egendom  var  i  1863  års  bevill- 
ning taxerad  till  683,237  rdr,  hvaraf 
59,147  rdr  rmt  för  annan  än  jordbruks- 
fastighet. Socknen  beboddes  år  1810 
af  667  personer  och  1840  af  842,  år 
1863  af  845. 

Kyrkan,  af  gråsten,  är  från  olika 
tider.  Barnundervisningen  bestrides  uti 
en  fast  folkskola  och  två  flyttbara  små- 
barnsskolor af  en  lärare  och  två  lära- 
rinnor; '/3  af  skolbarnen  erhöll  1862 
undervisning  i  hemmet.  En  runsten  skall 
finnas  i  kyrkomuren.  Ar  1316  nämnas 
Grenhem,  Yonge  och  många  andra  går- 
dar; äfven  Lödunge,  men  såsom  hörande 
till  Tuna  socken. 

Bland  gårdar  märkas  säterierna  Hus- 
by och  Lydinge,  hvarunder  större  delen 
af  socknens  hemman  lyda.  Uppsala 
akademi  eger  ll/2  Jönninge,  1  mantal 
krono  Skeberga,  och  hospitalet  i  nämnda 
stad  innehafver  37/g  m^  i  diverse  hemman. 
1  mtl  kr.  Jönninge  är  kapitens-  och  1  mtl 
Ubby  majors-boställe.  Bland  byar  må 
nämnas  Stafbyby,  4  mtl  frälse,  Bärsta,  3 
mtl  frälse,  Mjölsta,  2  mtl  frälse.  Grenome. 
—  Adress:  Uppsala  och  Skoby. 

Staffans  bank  ligger  v.  n.  v.  nära 
3/4  mil  från  Landskrona  och  s.  o.  knappa 
3/8  mil  från  Hven,  är  för  sjöfarande  en 
pålitlig  ankarsättningsplats  med  7  till  8 
famnars  djup  på  stark  lerbotten.  På 
alla  sidor  djupnar  banken  hastigt,  och 
botten  är  jemn. 

Staffansbo  säteri,  se  art.  Kållerstads 
socken. 

Staffanshagen  (Stefanshagen) ,  ett 
säteri  af  1  mantal,  uti  Wånga  socken, 
Skånings  härad  och  Skaraborgs  län,  har 
vacker  belägenhet,  på  alla  sidor  omgifvet 
af  löfskog,  l/2  mil  n^vr  om  kyrkan,  nära 
landsvägen  till  Skara,  hvartill  räknas 
1V4  mil.  Det  egdes  i  början  af  1700- 
talet  af  majoreu  vid  Jämtlands  regim. 
Carl  Lake,   1813—26  af  fru  Knös,  född 


Stafhiilla. 

Gyllenhaal;  var  år  1863  taxcradt  till 
16,000  rdr  mit;  underlydande  voro  ;,/8 
mantal. 

Stafhälla.  Två  mtl  skatte  uti  Wcstra 
Winirakers  soeken  af  Oppundo  härad  och 
Nyköpings  län;  bar  förut  tillhört  egaren 
af  Spånga  bruk,  h vilket  har  lastplats 
vid  denna  gård;  tillhör  nu,  jemte  1  fr., 
lr>/8  sk.  Lunda,  1  sk.  Läppe  med  hamn, 
1  ,  sk.  Hölleröd  och  '/8  mtl  sk.  Norr- 
spånga  med  såg,  brukspatron  Chr.  Nor- 
stedt. Godset  var  i  1863  års  bevilln. 
taxeradt   till    145,280  rdr. 

Stafnäs.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Gilbergs  kon- 
trakt och  Carlstads  stift,  utgöres  af  Staf- 
niis,  modersoeken,  samt,  sedan  Sillerud 
och  Svanskog  blifvit  derifrån  skiljda,  af 
annexenia  (jlafva,  Wermskog  och  Höge- 
rud,  med  857/8  mtl,  bebodda  år  1860 
af  9,916  personer.  —  Sta/näs,  socken, 
belägen  i  Gilbergs  härad  af  Söder-Sysslets 
fögderi  och  Carlstads  län,  5l/2  mil  från 
Carlstad,  63/4  mil  från  Åmål,  gränsar  i 
söder  till  Gilberga  och  Långseruds  sock- 
nar, i  öster  till  Wermskogs  och  sjön 
Wennelen,  i  norr  till  Högeruds  samt  i 
vester  till  Glafva.  Socknen,  hvars  största 
längd  är  23/8  mil  samt  bredd  l2/8  mil, 
upptager  i  areal  43,276  tunnland,  hvaraf 
Tomter  och  trädgårdsplatser      178     tid. 

Åker 4,464V->  » 

Äng 1,875%  » 

Betesmark 5,089       » 

Skog  och  utmark     .     .     .  25,781  %  » 

Mossar 193V2  » 

Sjöar 5,694l/2  " 

Socknen  genomskäres  från  norr  till 
söder  af  Glafsfjordrn,  på  hvilken  en 
liflig  trafik  råder  med  jern  och  skogs- 
produkter från  angränsande  bruken  till 
Göteborg.     Af  sjöar  märkas  vidare  Bil- 

u,  och  Wermelen  i  socknens  nord- 
östra del,  Rommen  i  dess  östra  samt 
/.  iöarne  och  Stömnesjén  på  vestra  sidan. 
Dessutom  finnas  en  mängd  mindre  sjöar 
och  kärr,  uppgående  till  ett  antal  af 
omkring  50.  De  betydligaste  åar  äro 
Sölje  och  Stömne  samt  Kluasbohls;  i  de 
två  första  äro  anlagda  både  manufaktur- 
och  stångjernsbruk  samt  qvarnar  och 
sågar,  i  den  sistn.  qvarn  och  såg  jemte 
stamp,  dessutom  finnas  i  de  större  sko- 
garna så  stora  bäckar,  att  timmer  höst 
och  vår  der  kan   flottas.     Några    egent- 


Stafnäs. 


277 


liga  fjällsträckningar  förefinnas  ej,  ehuru 
hela  socknen  är  i  allmänhet  bergig.  De 
förnämsta  bergen  äro  Ringfjället,  Amne- 
bohlsklätten,  Tjöhle-Snipon  och  Ntishojdcn 
samt  Rudsklätten,  Hammar-  och  Finse- 
rudsklåHerna,  Af  grufvor  och  malman- 
ledningar nämnas:  en  koppargiufva  på 
den  s.  k.  StGmnerasten,  dock  numer  öde- 
lagd; en  silfver malmsanledning  i  Fjölde- 
bergen,  3:ne  skifferbrott,  hvaraf  ett  å 
Stordahlens  egor.  Jern  hal  tiga  mineral- 
källor  finnas  å  pastorsbostället  Stafows 
samt  Norra  Hallcrsbohls  egor,  h vilka 
dock  ej  på  länge  varit  besökta. 

Folkmängden,  som  år  1825  utgjorde 
2,600,  uppgick  1862  till  3,627  personer. 
Folket  beskrifves  såsom  i  allmänhet 
gästfritt,  muntert,  snyggt  och  ärligt, 
älskande  sin  hembygd,  hvars  naturs 
skönheter,  de  klara  insjöarne,  de  gröna 
kinderna,  de  allvarliga  barrskogarne  och 
de  bördiga  åkrarna  bidraga,  att  fästa  hans 
håg  och  sinne,  så  att  de  ej  upptagas  af 
drömmar  om  lycka  på  främmande  orter. 
Få  Stafnäsboer  söka  arbete  utom  sock- 
nen; endast  vid  Wegerbohls  silfvergrufva 
uti  Wermskogs  socken  ha  så  väl  barn 
som  äldre  härifrån  haft  god  arbetsför- 
tjenst.  I  socknen  finnas  flera  handlande 
och  handtverkare.  I  afseende  på  seder 
och  bruk  må  nämnas,  att  den  vackra 
seden  att  göra  s.  k.  kyrkobröllop,  eller 
att  brudparet  vigas  i  sockenkyrkan,  är 
nu  tyvärr  nästan  alldeles  aflagd,  hvar- 
till  såsom  en  anledning  anses,  att  den 
gröna  myrtenkronan  får  nu  mer  sällan 
pryda  brudarnas  lockar. 

I  allmänhet  äro  hemmanen  väl  be- 
byggda, och  skiffertak  begagnas  nästan 
uteslutande  på  de  i  sednare  åren  upp- 
förda boningshusen;  ett  nästan  outtöm- 
ligt förråd  af  nämnda  material  finnes 
vid  det  på  ett  afstånd  af  något  öfver 
1  '/j  mil  från  Stafnäs  kyrka  belägna 
Glafva  skifferbrott.  Herregårdarne  äro 
synnerligen  väl  bebyggda,  och  trädgårdar 
finnas  vid   alla. 

Jordmånen  är  någorlunda  bördig  och 
består  till  större  delen  af  lermylla  på 
lerbotten.  Ilufvudnäringar  äro  åkerbruk, 
skogshandtering  och  boskapsskötsel.  Ut- 
sädet, som  uppgifves  till  2,187  t:r  säd, 
har  på  30  år  ökats  med  '/g  af  b  af  ra 
och  råg,  fördubblats  af  hvete  och  af 
potates    ökats    10    gånger.      Lin    odlas 


278 


Sia  fniss. 


Stafsinge. 


knappast  till  husbehof.  På  få  ställen 
finnas  naturliga  ängar,  utan  måste  så- 
dana ersättas  genom  vallar,  bestående  af 
klöfver  och  timothej.  Binäringar  äro 
fiske,  hvilket  dock  ej  är  särdeles  ymnigt, 
tackjernskörning  från  bergslagerna,  tim- 
mer- och  kolkörning  till  angränsande 
bruk  samt  försäljning  af  kreatur,  isyn- 
nerhet svin,  som  i  myckenhet  föras  till 
Carlstads  höstmarknader. 

Socknens  namn  (Staffanäs,  Stafvanäs) 
tros  hafva  uppkommit  derigenom,  att  de, 
hvilka  vallfärdade  till  den  på  vestra  sidan 
Glafsfjohlen  vid  Gladisvall,  nuvarande 
Glafva,  belägna  offerplatsen,  här  nedlade 
sina  stafvar  förr  än  de  anträdde  sjö- 
resan samt  på  återvägen  hvilade  sig 
efter  sina  mödor.  —  Enligt  sägnen  skall 
Stafnäs  haft  egen  kyrka  redan  i  början 
af  1200-talet;  men  någon  säker  känne- 
dom af  dess  kyrkoväsende  eger  man 
icke  förrän  omkring  år  1420,  då  kyr- 
kan var  byggd  af  trä  samt  ganska  liten, 
ehuru  pastoratet,  hvartill  då  räknades 
någon  del  af  Sillerud  och  Brunskog  sock- 
nar, var  af  de  större.  [  stället  för  fönster 
i  kyrkan  voro  högt  uppe  på  väggarna 
gluggar,  }J2  aln  långa  och  1/4  aln  breda. 
Tvänne  större  jernlyktor,  i  hvilka  brunnit 
vaxljus,  hafva  intill  sednare  tiden  blifvit 
förvarade,  men  nyligen  på  obekant  sätt 
bortkommit.  Bland  kyrkans  öfriga  märk- 
värdigheter förtjena  nämnas:  den  för 
sakristian  befintliga  jerndörren,  som  skall 
vara  ett  krigsbyte  från  Edsholms  slott, 
samt  en  större  dopfunt  af  sandsten.  Nu- 
varande kyrkan,  belägen  på  prestgårdens 
egor,  uppfördes  af  sten  åren  1699  till 
1705,  då  hon  invigdes;  hon  är  42  alnar 
lång,  20  alnar  bred  och  11  alnar  hög; 
tornets  höjd  är  83  alnar.  Socknen  har 
8  skolbyggnader,  men  uppgifves  hafva 
endast  två  flyttbara  folk-  och  två  flytt- 
bara småbarnsskolor,  der  under  året 
1862:  509  barn  undervisades  af  en 
examinerad  och  tre  oexaminerade  lärare; 
medan  165  undervisades  i  hemmet.  Soc- 
kenbibliothek  finnes. 

Fornlemnhigar.  Bland  dessa  nämnas 
ett  domaresäte  på  en  kulle  invid  kyrkan; 
ruiner  efter  någon  befästning  på  Ruds- 
klätten  vid  vestra  sidan  af  det  s.  k.  Räf- 
sundet,  som  synas  vara  af  hög  ålder,  efter- 
som traditionen  derom  redan  på  1700-talet 
hade  nästan  fallit  i  glömska.  Stenkummel 


finnas  på  åtskilliga  ställen.  Slägten 
Lagerhjelms  stamfader  var  Björn  Jons- 
son från  Stafnäs,  som  lefde  på  1620- 
talet,  och  hvars  son,  som  kallade  sig 
Staffander,  adlades  1668  med  namnet 
Lagerhjelm;  dennes  sonson  var  utmärkt 
som  bergsman. 

Gästgifvaregårdar  finnas  vid  Söttesbohl,  Westra 
Stömne  och  Norra  Fjöhle.  Soldaternas  antal  är 
27,  som  underhallas  i  ordinarie  rotering.  Hem- 
mantalet består  af  1  mtl  säteri,  1  mtl  frälse, 
29^|-  mtl  skatte,  3  mtl  krono,  pasiorsbostället 
jemte  stomhemmanet  1  mtl,  summa  35^-J-  mtl 
(357/24  mtl  enligt  tax. längden).  Af  dessa  äro 
kronan  behållna  75/24  mtl,  till  civilstaten  au- 
slagna  157a  mtl,  militioe  dito  3!/8  mtl,  eckle- 
siastique  2  3/8  mtl,  invalidhusfonden  5  3/4  mtl. 
All  fast  egendom  taxerades  1863  till  2,307,252 
rdr  rmt,  hvaraf  137,451  rdr  fur  annan  än  jord- 
bruksfastighet. I  bevillning  erlades  efter  II  och 
III  art.  980  rdr  24  öre.  Fattigskatten,  som 
utgår  efter  hemmaneus  tax. värde,  utgjorde  1855 
på  hvarje  person  1  rdr  28  öre.  —  Såsom  exempel 
på  den  betydliga  skilnaden  i  godhet  af  lika  be- 
skattade hemman  må  anföras,  att  1  mtl  Alleviks 
inegors  areal  uppgår  till  783/4  tid  och  l/o  mtl 
Skofteruds  uppgår  till   166  tid. 

Gods,  verk  och  hemman :  Deraf  märkas  Sölje 
och  Stömne  bruks-  och  landtegendomar,  se  dessa 
artiklar.  I  mtl  Näs,  1  mtl  Westra  Rud,  V8 
Stordahln  med  silfverbrott,  äro  indragna  militiae- 
boställen.  V  o  Bässebohl,  häradsskrifvareboställe. 
1  mtl  Stafnäs,  prestgård  med  1  mtl  Södra 
Skasås  till  stomhemman.  —  3/8  mtl  Södra  Hal- 
tersbohl,  komministerboställe.  —  Klockarestom- 
men, oskattlagd.  —  3/4  mtl  skatte  Billingsberg, 
areal  521  tid,  i/i  mtl  skatte  Karsbohl  med 
qvarn,  areal  250  tid,  ,/3  Törnebohl,  areal  232 
tid,  brukas  gemensamt  af  em  egare.  1/2  frälse 
Mörtnäs  med  tullmjölqvarn  med  4  par  stenar  och 
såg  om  2  ramar,  areal  4,280  !/4  tid,  hvaraf  blott 
38  inegor.  1  mtl  skatte  Boda,  areal  1.082V2 
tid,  hvaraf  inegor  29872  tunnland.  —  Adress: 
Carlstad. 

Stafsinge.  Annex-socken  till  Win- 
bergs  pastorat,  är  belägen  uti  Faurås 
härad  af  Halmstads  län,  nära  l/1  mil 
vester  från  Falkenberg,  omgifves  i  vester 
af  Kattegat;  den  innefattar  0,379  qvadr.- 
mil,  hvaraf  0,ooa  äro  vatten.  Markens 
och  jordmånens  beskaffenhet  omnämnes 
närmare  vid  beskrifningen  af  modersock- 
nen; härma  endast  anföras,  att  de  magra 
sandfälten  gifva  sällan  mer  än  3:dje 
kornet,  och  afkastningen  af  potates  upp- 
gifves till  256  t:r.  Ringa  löfskog  växer 
här,  torfmosse  finnes  här  och  der,  isyn- 
nerhet vid  kronoskatte-hemmanen  Lis 
och  Torebo.  Ramsjön,  hvars  sänkning 
nyligen  blifvit  fullbordad,  ligger  mellan 
landsvägarna,  60m  gå  här  mellan  Falken- 
berg   och    Stafsinge.     Socknen,   som   år 


Stafsjo. 


Sfafsiiml. 


279 


1805  beboddes  af  958  och  18G3  af 
1,7.')5  inbyggare,  innefattade  ar  1825 
17-  .,  mtl  skatte,  3f/w  Dtttl]  krono,  10 
mtl  frälse,  tillsammans  312/9  mtl,  numer 
19JJ  skatte,  l3/,  krono,  10  frälse,  tax. 
till  778,600  rdr  tmt.  Såsom  binäring- 
tillverkas  här  ryor,  hästtäcken,  mattor 
m.  in.  Kyrkan  skall,  enligt  sägnen,  ha 
blifvit  byggd  af  2  bröder,  Staffan  och 
Inge,  h vilkas  förenade  namn  hon  erhöll. 
Fn     annan     berättelse    är,     att    de    voro 

r  till  en  rik  man,  som  vunnit  sin 
förmögenhet  genom  upphuggning  af 
stafver  pä  Olo/sbo  stora  skog.  Hon  har 
orgelverket  öfver  altaret.  —  Skalden  Olof 
Dalins  fader  var  kyrkoherde  här  och 
iilVen  känd  som  lycklig  poet.  Barn- 
undervisningen bestrides  af  endast  en 
lärare  uti  tre  flyttbara  folkskolor.  Af  i 
skolålder  varande  barn  erhöll  l/r>:del  un- 
dervisning i  hemmet;  ungefär  hälften  var 
i  saknad  af  all  undervisning.  Socknen 
har  en  fornlemning,  bestående  uti  en 
ättehög  af  5  alnars  höjd,  med  en  derpå 
upprest  4  alnar  bred  sten.  —  Största 
garden  är  Lmdhult,  med  underl.,  tax. 
till  186,000  rdr  rrat;  vidare  märkas  1 
mtl  frälse  Björnhult,  5/<j  frälse,  x/12  skatte 
Ramsjöliolm,  2:ne  välbyggda  egendomar 
med  trädgårdar  och  park,  till  den  förstn. 
hörer  äfven  ett  barnhus.  —  Af  byar  må 
nämnas  Stafsinge,  2  mtl  sk.,  23/4  kr., 
5  frälse.  Ekeskoystorp.  —  Adr.:  Halmstad. 

Stafsjö,  styckebruk,  masugn  och  gju- 
teri, uti  Kila  socken  af  Jönåkers  härad 
och  Nyköpings  län,  på  Kolmorden,  2Å/A 
mil  från  Norrköping,  med  en  jordegen- 
dom, bestående  af  1},1  mtl  skatte,  V8 
frälse  Sta/sjö,  samt  2:{/4  mtl  skatte,  23/4 
mtl  frälse  uti  samma  socken,  4l/4  mtl 
(deraf  säteriet  Uttersberg)  i  Krokeks, 
V4  i  Konungssunds,  l/4  mtl  i  Östra  Stenby, 
1 l  j  i  Simontorps  socken,  samt  l/.,r):del 
i  Utö  grufva  med  dertill  hörande  hem- 
man och  lägenheter,  utgör  ännu  ett  af 
länets  betydligare  gods,  ehuru  på  sed- 
nare  tiden  C:a  halfva  hemmantalet  jemte 
Win  i, i.<  stängjernsbrnk  med  underlydande 
hemman  blifvit  derifrån  försåldt  till  ett 
bolag;  godset  inom  Kila  socken  taxe- 
rades 1863  till  414,200  rdr  rmt,  hvaraf 
125,300  rdr  för  styckebruket  och  mas- 
ugnen, 24, 909  rdr  för  Stafsjö  och  Åbo 
finbl.  sågar  och  Nyqvarns  qvarn  med  3 
par    stenar.     Den    till    Stafsjö  och   Wirå 


bruk  hörande  skogen  uppskattades  1846 
till  minst  30,000  tid,  som  beräknades 
lemna  i  afkastning  1,350,000  kubikfot; 
åt  bruken  var  af  allmänningen  anslagen 
en  skogsmark  af  7,547  tid  samt  inegor 
af  7,013  tid  25  kpld. 

Stafsjö  jernverk  består  af  1  :o  en  masugns- 
byggnad af  granit,  den  2:dra  i  länet  och 
3.djc  i  riket,  med  tvennc  pipor,  reverber- 
och  stjelpugn,  varmapparat  samt  dubbel 
cylinder-blåsmaskin  af  jern ;  byggnaden 
är  uppförd  1838  af  huggen  gråsten; 
2:0  en  byggnad,  innehållande  svarf-  och 
borrstolar  för  kanontillverkningen,  lapp- 
svarfnings-  och  hyflingsmaskiner,  drifna 
af  4  st.  större  jernhjul,  uppförd  1834; 
3:o  en  byggnad  af  sten,  uppförd  1839, 
innehållande  rum  för  hyttarbetarne,  ett 
dubbelt  krossverk  för  malmbokning  af 
jern;  4:o  en  rostuingsbyggnad  med  2:ne 
ugnar;  5:0  ett  kolhus,  rymmande  7,000 
läster;  6:0  en  byggnad  för  fermejsling 
och  besigtning  samt  en  nyligen  uppförd 
större  verkstad  för  klensmedsässjor  och 
mekanisk  verkstad.  Ypperlig  malm  er- 
hålles  från  Förola  grufva  i  Svärta  soc- 
ken, hvaraf  hälften  lyder  under  detta  bruk, 
samt  äfven  från  smärre  egna  grufvor. 
För  år  1848  uppgafs  tillverkningen  till 
2,629  sHL  kanoner,  720  skU  diverse 
gjutgods,  men  enligt  annan  uppgift  i 
medeltal  till  2  å  300  sldi  kanoner;  år 
1861  tillverkades  vid  gjuteriet  2,220 
centn.  81  U  gjugods.  Manbyggnaden, 
uppförd  af  timmer  samt  reveterad  med 
tegel  under  spåntak,  ligger  vid  Stafsjön 
och  innehåller  19  rum;  dessutom  finnas  9 
andra  byggnader. 

Bruket  anlades  af  Gerdt  Störning- 
under  åren  1666—1683;  år  1690  till- 
delades bruket  den  ansenliga  rekogni- 
tionsskogen,  som  sedermera  blifvit  skatt- 
lagd  till  1%  mtl  N;/  iStufsjö.  Egendomen 
ärfdes  1692  af  Störnings  måg  G.  T.  v. 
Berchner  och  tillföll  genom  arf  och  för- 
likning hofm.  frih.  G.  llidderstolpe,  inom 
hvars  slägt  godset  förblifvit  intill  sed- 
nare  tiden;  år  1863  cgdes  förutnämnda 
del  af  förd  na  godset  utaf  brukspatron 
A.  Frick.  —  Vid  Kyssarnes  härjningar 
är  1719  ödelades  gården  med  tillhörande 
verk,   men   återställdes  snart. 

Stafsund,  ett  frälse-säteri  af  5x/4 
mtl  i  Ekerö  socken  af  Färentuna  härad 
och    Stockholms    län,    beläget   vid  Norr- 


280 


Staf sätter. 


Stafva. 


sundet,  272  m^  fr^B  hufvudstaden,  ut- 
gör med  21/.,  mtl  frälse  underl.  jemte 
13  torplägenheter  ett  gods,  med  en 
egovidd  af  1,142  tid,  förutom  en  sär- 
skild skogslott,  innehållande  223  tid ; 
taxeringsvärdet  år  1863  var  J60,000 
rdr  rmt. 

Stafsund  har  tillhört  fältm.  C.  G. 
Wrangel,  derpå  genom  byte  gr.  Er.  Lind- 
sköld, som  grundade  säteriet;  han  var  en 
skicklig  em  betsman,  som  ock  stod  i  stor 
ynnest  hos  kon.  Carl  XI,  af  hvilken  han 
ofta  hade  besök  pä  Stafsund.  I  Afzeliisago- 
häfder,  X  band,  sid.  183,  förtäljes  om 
ett  bröllopp,  som  grefvinnan  Lindsköld 
höll  här  ät  en  af  sina  jungfrur;  äfven 
anföres  der  åtskilligt  af  den  tidens  sed- 
vänjor och  upptåg,  som  förekommo  på 
ett  svenskt  bröllop.  Lindsköld  anses 
såsom  hufvudsakliga  medverkaren  till  re- 
duktionen och  det  oinskränkta  väldets 
införande;  efter  honom  har  man  flera 
arbeten,  såväl  i  handskrift  som  i  tryck, 
deraf  äfven  psalmer,  f  1690.  Godset 
har  sedermera  genom  giften  och  arf  till- 
hört slägten  Funck,  Gustaf  Boneau,  adlad 
Boneausköld,  f  1754,  Rosenadier,  Adel- 
svärd, från  1816  grefve  Rosenblad  ge- 
nom köp,  1849  och  1864  grosshandlaren 
Lallerstedt. 

Jorden  brukas  i  cirkulation  med  8 
skiften  med  omkring  75  tid  i  hvartdera, 
—  inegorna  bestå  hufvudsakligen  af  lera 
och  mylla  på  lergrund,  äro  till  en  del 
grunddikade.  —  Manbyggnaden,  uppförd 
af  kongl.  rådet  Erik  Lindsköld,  är  två 
våningar  hög,  123  fot  lång,  41,8  fot 
bred  samt  innehåller  20  rum,  h varibland 
må  nämnas  den  s.  k.  Kungssalen;  2:ne 
flyglar,  jemväl  af  sten,  innehålla  6 
rum;  å  torpet  Myran  finnes  en  ladugård 
af  sten,  160  fot  lång  och  52  fot  bred. 
Trädgården  med  dyrbara  drifverier  och 
växthus  innehåller  850  st.  fruktträd;  här 
finnes  orangeri  af  sten,  hållande  128  fot 
i  längd.  Såsom  bevis  på  fördelen  af 
bärodling,  må  anföras,  att  nuvarande 
egaren  afyttrat  härifrån  krusbär  till 
fabrikerna  i  hufvudstaden  för  icke  mindre 
än  500  rdr  och  att  bär  finnas  torpare, 
som  1862  producerat  samma  vara  för 
flera  hundra  riksdaler. 

Stafsätter  (i  jordeboken,  Stafsäter 
efter  Tham,  fordom  Stuvartsäter),  ett 
berustadt    säteri   (ej    frälse   såsom  Tham 


uppgifver)  af  23/4  ni  ti  med  !/2  frälse 
Svartsätter  och  3/8  mtl  rå  och  rör  Fars- 
bo,  tillsammans  35/8  mtl,  uti  Wists  soc- 
ken af  Hanekinds  härad  och  Linköpings 
län,  beläget  vid  sjön  Rangen,  l/2  mil 
från  kyrkan,  tillhörde  ifrån  början  af 
1600-talet  intill  1667  slägten  Stuart, 
hvarefter  en  del  äfven  kallats  Stuarts- 
säter;  har  sedermera  tillhört  riksskattm. 
frih.  Gust.  Bonde  och  hans  måg,  presi- 
denten, grefve  Jacob  Spens,  efter  hvars 
död  det  tillföll  dottern  Hedvig  Kristina 
Spens  och  hennes  man,  lagmannen  Dan. 
Sparrsköld,  död  1739;  egdes  1760  af 
deras  dotterdotter  fröken  H.  M.  Taube, 
sedermera  gift  med  landshöfd.  frih.  Fr. 
Ulr.  Hamilton,  inom  hvars  slägt  det  var 
ännu  1829;  har  sedan  tillhört  general- 
major J.  Fr.  Boy  och  nu  1863  herr 
Fr.  Tornborg. 

En  uppfinning  till  att  undvika  det 
tidsödande  bestyret  med  linets  brytning, 
skäcktning  och  häckling  gjordes  här- 
städes  på  1830-talet  af  inspektor  Sand- 
ström och  torde  vara  förtjent  af  att 
omnämnas;  den  bestod  deruti,  att  öfver 
tröskverkets  kronhjul  anbragtes  ett  ma- 
skineri, genom  hvilket  10  st.  klubbor 
sattes  i  rörelse  för  brytningen  och  5  par 
knifvar  för  skäcktningen,  under  det  att 
verket  dragés  af  2:ne  par  oxar  och  sys- 
selselsätter  20  personer;  härmed  skall  i 
arbetskraften  inbesparas  så,  att  en  person 
svarar  mot  tre,  och  anstalten  sjelf  är 
hvarken  konstig  eller  kostsam. 

Stafsätter,  som  på  1770-talet  hade 
ett  utsäde  af  15  t:r,  år  1818  af  28  t:r, 
derjemte  ansenligt  höbol,  godt  mulbete, 
hjelplig  skog,  med  till  gården  hörande 
vacker  trädgård  jemte  orangeri,  stor 
humlegård,  utgör  med  underl.  3'78  m^l 
frälse  inom  socknen,  3/8  frälse  och  7/8 
mtl  skatte  inom  Skeda  socken  ett  gods; 
år  1818  lydde  derunder  10  mtl  frälse. 
På  sjelfva  Stafsätter  och  underl.  torp 
bodde  1863:  35  hushåll.  —  Egaren  till- 
sätter, enligt  kongl.  resolutionen  af  den 
14  Maj  1740,  skiftevis  med  Säby  och 
Stureforss'  innehafvare,  pastor  och  kom- 
minister. —  Vid  Svartsätter  finnes  fat- 
tighus. 

Stafva,  en  egendom  uti  Barlingbo 
socken  af  Gotlands  Norra  fögderi,  ut- 
göres  af  1  mtl  skatte  Stafva,  som  af 
Djurberg  år  1818    uppgifves    hafva  ym- 


Stafva  Hall. 


Slallabolm. 


281 


nigt  höbol,  hjelplig  skog,  prydliga  bygg- 
nader, dels  af  sten,  dels  af  trä,  god 
trädgård,  samt  af  underlydande  J.4  mtl  i 
Lixarfve,  7/s  mtl  i  Björkhaga.  Hela 
fastighetsvärdet  upptogs  i  1863  års  be- 
villning till  85,100  rdr  rmt,  hvaraf  50,000 
rdr  för  sjelfva  Stafva;  antalet  hushåll  är 
14.  Enda  kända  egare  är  den  nuva- 
varande,  majoren    och  riddaren  Ahlgren. 

Stafva  Hall,  ett  mycket  brant  berg 
vid  Undens  strand  uti  Halua  socken  af 
Mariestads  län,  skall  fordom  varit  ätte- 
st upa,  h varifrån  folket,  efter  att  först 
hafva  hållit  lekar  och  dansat  tätt  intill 
berget  på  Skalebolets  äng,  skall  hafva 
störtat  sig  utför  berget  i  sjön. 

Stakholmen,  ett  hemman  af  T:{0W  mtl 
skatte  på  3  n:r  uti  Hassela  socken  af 
Norra  Helsinglands  fögderi  och  Gefle- 
borgs  län,  med  4  åboer,  är  anraärknings- 
vindt  genom  dess  första  uppodlare,  tor- 
pareu  Bengt  Ersson,  som  förut  i  samma 
socken  vid  23  års  ålder  odlat  en  skogs- 
myra  och  bebyggt  den  till  gård,  men 
måst  till  följd  af  att  grödan  årligen 
skadades  och  förstördes,  derifrån  afllytta 
ined  hustru  och  8  barn.  Lägenheten 
Stakholmen  beskrifves  såsom  särdeles 
stenbunden,  så  att  hvarje  fläck  deraf 
måste  brytas  med  jernstör  samt  större 
stenar  brännas  och  sprängas.  Det  oak- 
tadt  upptogs  på  sådant  sätt  en  åker- 
rymd  af  o  tid,  oberäknadt  inom  samma 
hägnad  4  tid  äng;  på  hela  åkerrymden 
fanns  på  1830-talet  icke  en  enda  sten, 
utan  voro  omkr.  7,000  kubikalnar  helt 
och  hållet  uppbrutna  inom  nämnda  jord- 
rymd. Det  torde  äfven  få  omnämnas, 
att  denna  torparefamilj  hade  att  försörja 
17  barn;  af  dessa  lefde  13  vid  faderns 
död  1823,  och  utmärkte  sig  alla  för  flit 
och  ordentlighet,  h vårföre  de  äfven  kom- 
mit till  välstånd.  Den  äldste  sonen  var 
en   af  de  förmögnaste  inom  socknen. 

Ståla,  fordom  Standia  och  Stodia, 
en  socken,  rätteligen  tillhörande  Orousts 
Östra  härad  i  Bohus  län,  men  räknad 
till  Orousts  Westra  härad  i  Bohus  län, 
utgörea  af  Tegneby  pastorats  sydöstra 
del,  hvartill  hon  är  annex,  samtaföarne 
i  Stigljorden ;  arealen  är  0,483  qv.mil 
fast  land  med  öar,  fördelade  på  343/g 
mtl,  hvaraf  247/8  mtl  skatte,  l!/2  krono, 
B1^  fraUe.  Jordmånen  är  något  mer 
sandblandad  än  Tegnebys,    med  hvilken 

VJ. 


den  eljest  är  i  bördighet  temligen  lika, 
isynnerhet  utmed  Stigfjorden.  En  stor 
dal,  Walldalen  kallad,  hvaraf  Långelanda 
socken  också  eger  en  del,  utmärker  sig 
likaledes  för  bördighet  och  uppodling. 
Åkern  är  vidsträckt,  men  för  att  erhålla 
så  stor  åker,  har  ängen  blifvit  mycket 
uppbruten.  Skogen  är  otillräcklig  och 
bland  socknens  förmåner  räknas  derföre 
med  skäl  en  icke  obetydlig  tillgång  på 
bränntorf.  —  Socknen  beboddes  1840 
af  1,737  och    1862    af  1,970  personer. 

—  Kyrkan,  ombyggd  1706,  består  af 
ett  enda  stenhus,  ined  tresidig  gafvelmur 
åt  öster.  Barnundervisningen  bestrides 
af  en  oexaminerad  lärare  och  en  lära- 
rinna uti  en  flyttbar  folkskola  och  en 
flyttbar  småbarnsskola.  Nyligen  ha  sock- 
nens fattiga  skolbarn  blifvit  begåfvade 
med  400  rdr  till  beklädnad.  Fornminnen 
finnas  i  mängd,  de  flesta  äro  dock  fästa 
vid  Borreberget  och  Borrevägg ;  vid  Höga 
står  en  sten,  af  allmogen  kallad  »kung 
Ramunders  häll»,  i  ett  bergpass,  ett  stycke 
derifrån  ligga  de  s.  k.  Höga  stenkretsar. 
På  Warekilsnäset  ligga  på  en  åt  alla 
håll  brant  sluttande  klippa,  lemningar 
efter  ett  gammalt  fäste,  som  nu  kallas 
»Skansen»,  men  fordom  lär  hetat  »Skop- 
tahorg»,  nära  invid  förlägger  traditionen 
till  ett  ställe,  kalladt  Branddalen,  ett 
slott,  som  skall  för  inbyggarnes  ogud- 
aktighets  skull  sjunkit  ned  i  jorden.  Ett 
ovanligt  fynd,  bestående  af  ett  strids- 
vapen af  sten,  fullristadt  med  hvarjehan- 
da,  rått  tecknade  ornamenter  i  zickzacks- 
styl,  som  enligt  prof.  Nilsson,  lär  vara 
den  äldsta  formen,  såsom  den  ock  är  den 
enklaste,  gjordes  för  några  år  sedan  vid 
Widdeherget  eller  Brottkärrsvette.  Ett 
ställe  på  Nordre  Hjelmviks  egor,  kalladt 
Köpstad,  förmodas    varit  marknadsplats. 

—  Bland  gårdar  märkas  Råssö,  som 
skall  varit  vikingasäte;  säteriet  Svanvik, 
Rörvik,  1  mtl.  —  Hjelmvik,  1  mtl,  anses 
såsom  ett  af  de  bästa  hemmanen;  1  mtl 
Trolltorp  och  l/2  mtl  Kjederöd  tillhöra 
gymnasii-inrättningen.  llorleby,  l/2  mtl, 
är  komminister-boställe.  Ståla,  1  mtl, 
enkesäte,  är  i  sig  sjelf  litet,  men  för 
närvarande  väl  häfdadt.  —  Adress: 
Oroust. 

Stallaholm  eller  Stora  Stall,  ett 
frälse-säteri  af  1/.1  mtl,  uti  Essunga  soc- 
ken af  Barne  härad  och  Skaraborgs  län, 

3G 


282 


StaSi  backa. 


Starby. 


tillhörde  år  1813  baron  G.  Sture,  egdes 
1863  jemte  V4  mtl  rå  och  rör  Lilla 
Stall  af  bönder.  —  Stora  Hall  är  extra 
roteradt  i  roten  M  218  med  taxation 
af  6  daler  enligt  kongl.  brefvet  af  den 
18  Juli  1848.  —  Lilla  Stall  i  roten 
M  221  med  taxation  af  3  daler. 

Stallbacka,  kanal  i  Göta  elf  förbi 
Trollhättefallen,  är  1,000  fot  lång;  har 
11  slussar,  i  tre  afsatser,  anlagda  åren 
1838 — 44,  hvarefter  de  bredvid  liggande 
gamla  slussarna  från  år  1808,  8  till  an- 
talet, numera  begagnas  endast  till  tim- 
merflottning.  Här  märkes  Stallbacka  gård, 
1  mtl  krono,  belägen  i  Tunhems  socken  af 
Wäne  härad  och  Elfsborgs  län,  1  mil 
söder  om  Wenersborg,  l/i  mil  norr  om 
Trollhättan;  det  skall  enligt  sägnen  hafva 
lydt  under  fästet  Edsborg  eller  Edsholm, 
som  låg  på  en  holme  i  Göta  elf,  är  nu 
häradsskrifvare-boställe.  —  I  Wärmlands- 
posten  berättas,  att  boställets  egor  ny- 
ligen till  den  grad  öfversvämmats,  att 
icke  ens  tomtplatsen  blifvit  i  behåll,  så 
att  boställshafvaren  i  farkost  måst  söka 
land  och  öfvergifva  sin  gård  för  att  söka 
annat  hem,  der  han  slipper  drunkna  in- 
vid stugudörren. 

Stamnared,  (i  ecklesiastikmatrikeln 
Stammared).  Annex-socken  till  Hvalinge 
pastorat,  är  belägen  uti  Himble  härad 
af  Halmstads  län,  V/2  mil  från  Warberg 
och  l/2  mil  från  modersocknen,  gränsar 
i  öster  till  Grimmareds  socken  af  Elfs- 
borgs län,  samt  innefattar  0,096  qv.mil 
land,  fördelade  på  10%  mtl  skatte,  tax. 
till  194,000  rdr  rmt. 

Socknen  är  en  bergsbygd,  med  väl 
någon  ek,  björk  och  ahl,  men  saknar 
bokskog,  har  i  det  stället  öfverflöd  på 
torf  i  den  vidsträckta  Nycklemossen;  jord- 
månen uppgifves  af  Bexell  såsom  i  all- 
mänhet bördig  och  god,  bestående  af  en 
blandning  af  grus  och  mylla;  men  af 
Djurberg  uppgifves  den  till  större  delen 
sandaktig.  —  Af  sjöar  finnas  Stammsjön, 
Blåckakjerr  i  gränsen  mot  Westergötland, 
Lilla  Skottsjön,  Stora  Skottsjön  på  grän- 
sen mellan  Skällinge  och  Stamnared. 
Ingen  ström,  utan  endast  små  bäckar 
genomskära  socknen,  och  drifva  mindre 
husbehofsqvarnar.  Folkmängden,  som  år 
1805  utgjordes  af  277,  uppgick  1863 
till  1,569  personer. 

Kyrkan,  af  sten,  har  ett  med  henne 


förenadt  torn  och  en  längd  af  24  alnar 
samt  bredd  af  14,  byggnadsstilen  vittnar 
om  en  betydlig  ålder.  Kyrkan  eger 
hemmanen  M  6  Hakjerr  2/3  mtl,  M  1 
Kusegärde  l/2  mtl.  —  I  socknen  finnas 
en  fast  och  en  flyttbar  folkskola  samt 
flyttbar  småbarnsskola,  der  undervisnin- 
gen bestrides  af  tre  examinerade  lärare. 
Af  skolbarnens  antal  undervisades  1/7  i 
hemmet  och  1/4  var  i  saknad  af  all  un- 
dervisning. Till  skolan  hörer  ett  plan- 
teringsland af  3,000  qv.alnars  ytvidd. 

Här  finnes  en  by  på  16  n:r,  hvaraf 
Y2  mtl  krono  är  pastors  stomhemman. 
—  Adress:   Warberg. 

Starbo,  en  masugn  uti  Norrberkes 
socken  af  W.  Bergslags  fögderi  och  St. 
Kopparbergs  län,  har  städse  lydt  under 
Baggå  bruk  i  Skinnskattebergs  socken 
och  härad  af  Westmanland,  der  det  vid 
masugnen  tillverkade  tackjernet  förädlas. 
Till  Starbo  hörer  en  landtegendom  af 
3gjj  mtl  skatte,  jemte  mjölqvarn  och  såg, 
det  hela  var  i  1863  års  bevillning  tax. 
till  190,200  rdr  rmt.  Under  Starbo 
lydande  grufvor  bestå  af  andelar  uti 
Gräsbergs,  Nybergs,  Håksbergs  och  Sik- 
sjöbergs malmfälter,  hvaraf  det  sednare 
beläget  på  Starbo  mark,  är  förtjent  af 
att  särskildt  nämnas,  såsom  bland  de 
äldsta  grufvefält  i  Westerbergslagen,  och 
hvars  malm  är  särdeles  användbar  till 
stålberedning.  Af  skatte-hemmanet  Starbo 
lyda  under  masugnen  2.'^  mtl,  undei 
Finnbo  masugn  lyder  1/8  mtl. 

Starby,  en  socken  uti  Södra  Åsbo 
härad  af  Christianstads  län,  1  mil  s.  o. 
från  Engelholm,  omfattar  0,095  qv.mil 
land,  fördelade  på  12yjj  mantal,  hvaraf 
8l/16  skatte,  2*/4  krono,  2l/2  frälse.  Mar- 
ken och  jordmånen  äro  af  enahanda  be- 
skaffenhet med  Höja  sockens,  men  leran 
är  här  mest  rådande,  och  jordmånen 
bördigare.  Af  skog  finnas  endast  några 
planteringar  af  pilträd.  Folkmängden, 
som  år  1805  var  325,  uppgick  1863 
till  672  på  140  hushåll.  All  fast  egen- 
dom taxeras  till  585,216  rdr  rmt. 

Socknen  är  annex  till  Höija,  och 
sockenvägen  l/2  mil.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  folkskola,  der  under 
året  1862:  85  barn  undervisades  af  en 
examinerad  lärare;  till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  10,500  qvadratalnars 
ytvidd. 


Starbv. 


Starrkärr. 


283 


Af  gårdar  finnas  mönsterskrifvare- 
bubtallft  Ugglarp,  %  mtl,  och  7/s  mtl 
frälse  i  samma  by,  som  eges  af  kam- 
naitiem  Gyllenstjerna;    ::  ,  mtl  Starby, 

ar  annex  till  pastor  i  Ilöija,  V4  mtl 
annex  till  klockaren.  —  Dessutom  näm- 
nas   i  /•/-.    Hittåkra    och   German*- 

.  —  Adress:   Bngelholm. 

Starby,  en  kungsladugård  af  10l/2 
mtl  uti  B:t  Pehrs  socken  af  Dahls  härad 
och  Linköpings  län,  är  belägen  l/8  mil 
från  staden  Wadstena,  vid  Mölna-än. 
Ar  1 4 ." J 5  förekommer  Westra  Siarby  så- 
som hörande  nnder  "Wadstena  kloster, 
på  1600-talet  säsom  kungs-  eller  Wad- 
stena slotts  ladagård  och  innehades  som 
.-adant  af  änkedrottning  Hedvig  Eleonora, 
var  sedermera  utarrenderad  tills  den  är 
1757  uppläts,  enligt  liikets  Ständers 
beslut,  it  intressenterna  i  Wadstena  kam- 
marduksfabrik,  hvars  vidmakthållande 
länge  utgjorde  ett  af  arrendevilkoren, 
tills  fabriken  slutligen  nedlades;  med 
arrendet  voro  vidare  förenade  skyldig- 
heten att  utvidga  linnekulturen,  att  un- 
derhålla ett  schäferi  och  2:ne  hingstar, 
att  lemna  200  t-.r  spannmål  m.  m.  Till 
kungsgärden  hafva  ock  72l/s  mantal  i 
kringliggande  socknar  gjort  dagsverken. 
Arrendet  utgör  nu  600  t:r  spannmål, 
hälften  råg  och  hälften  korn.  Ar  1850 
fanns  här  betydligt  bränneri;  till  gården 
höra  trädgård  och  tegelbruk;  den  upp- 
gafs  1760  och  1818  haft  80  t:rs  ut- 
sade,  tillräcklig  äng,  nödtorftigt  mulbete, 
litet  skog  pä  kronoparker,  godt  fiske  i 
Wettern.  Starby  var  i  1863  års  bevill- 
ning taxerad  till  300,000  rdr  rmt.  — 
by  eller  hospitalsladugården, 
1  mtl  krono,  beläget  nära  Tegellads- 
viken,  hörer  till  Aska  härad.  Afven 
detta  har  varit  klostrets,  sedermera  kro- 
nans, omkring  1687  Wadstena  hospitals; 
är  för  närvarande  bortarrenderad. 

Starbäck,  Öfra  och  Nedra.  By  uti 
Gustaf  Adolfs  kapell  af  Wartofta  härad 
och  Skaraborgs  län,  om  2  mtl  skatte 
Öfra,    1    mantal    krono,     T/2    mtl    skatte 

V/,  hvaraf  det  förstnämnda  varit  do- 
neradt  grefve  Pehr  Brahe  till  grefskap 
under  Wisingsborg  efter  konung  Johans 
bref  af  den  9  Juli  1569,  är  sedermera 
reduceradt,  har  nu  12  åboer;  af  sistn. 
har  krono-hemmanet  varit  doneradt  L. 
Itibbing,  men  blifvit  sedermera  indraget, 


se  vidare  under  art.  Gustaf  Adolfs  kapell. 
Efter  Tuneld  finnes  Starbäcks  knip- 
hammare  på  Kjellebäcks  egor  inom  näst- 
gränsande  Habo  socken. 

Starrarp.  By  af  2.JJ  mtl  skatte,  1 
mtl  ute.  frälse,  */3  mtl  krono,  uti  Eren- 
ninge  socken  af  Färs  härad  och  Malmö- 
hus län,  är  märkvärdig  derigenom,  att 
här  föddes  den  5  April  1776  den  om 
folkskolorna  nitälskande  riksdagsmannen 
Nils  Månsson,  efter  hvars  död  den  25 
Juli  1837,  Starrarps  byamän  uttogo 
skoleplats  på  samma  ställe,  der  han 
var  född. 

Starrforss,  Norra,  ett  frälse-sateri  af 
3  mantal,  uti  Wester-Löfsta  socken  af 
V»  esterås  län,  se  art.  Molnebo  bruk. 

Starrholmen,  ett  öfverjägareboställe 
på  kronoparken  Edsmären  i  Skaraborgs 
län,  der  från  och  med  den  1  Oktober 
1859  en  skogsskola  finnes  inrättad  och 
h varifrån  under  året  1860:  sex  elever 
utgingo. 

Starr  kärr,  Sterrkärr,  fordom  Stär- 
kared,  en  socken  uti  Ahle  härad  af 
Elfsborgs  län,  belägen  ll/2  mil  från 
Kongelf,  3  mil  från  Göta  elf,  som  skiljer 
henne  från  Bohus  län,  omfattar  0,636 
qvadratmil,  hvaraf  0,021  vatten.  Marken 
är  bergig;  rådande  jordmånen  är  till 
större  delen  lera,  för  öfrigt  sand.  Skogs- 
bristen är  här  särdeles  märkbar.  Sock- 
nen, som  år  1805  beboddes  af  1,447 
och  1863  af  2,273  inbyggare  på  504 
hushåll,  innefattar  50J3  mantal,  hvaraf 
42.^  skatte,  2X/16  krono,  5l/2  frälse, 
taxerade  till  1,086,000  rdr;  verk  och 
lägenheter  taxerades  till  73,300  rdr  rmt. 
—  I  socknen  äro  förlagda  13  man  af 
indelta  arméen. 

Socknen  utgör  med  Kilanda  och 
Nödinge  ett  konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Domproste- 
riets  norra  kontrakt  af  Göteborgs  stift. 
Nära  kyrkan  och  på  prestgårdens  egor 
har  legat  en  ättehög,  kallad  Starkottcrs 
<ji'<{l\  som  förstördes  mellan  1821  och 
1840;  deremot  finnes  qvar  en  mindre 
jättegryta. 

Största  godset  utgöres  af  Alaforss 
bomullsspinneri,  l/g  skatte  Mälje  och  V4 
Hishedtomten  med  4  q  värn  ar.  —  1  mtl 
prestgård.  1  mtl  Eskekärr  är  indraget 
sergeant-boställe.  —  Af  hemmans  namn 


284 


Starrkärr, 


Stegeborg. 


förekomma  vidare  Nohl,  Svenstorp,  San- 
num,  Ryd,  Utby,  Olanda,  —  Adress: 
Göteborg. 

Starrkärr,  en  gård  af  1  mtl  skatte 
uti  Borgviks  socken  af  Grums  härad 
och  Carlstads  län,  uppgafs  af  Djurberg 
år  1818  egt  tillräckligt  hofoder,  brist 
på  skog,  stor  och  vacker  mangårdsbygg- 
nad af  trä  med  tillhörande  trädgård. 
Starrkärr,  tax.  till  40,000  rdr,  har  länge 
lydt  under  Borgviks  jernverk,  som  eges 
af  kammarherre  Sköldebrand  på  Hel- 
lekis. 

Stegeborg  eller  Stäkeborg,  fordom 
ett  slott  på  en  holme  innanför  Eknön, 
der  Slätbaken  bildar  ett  smalt  sund,  och 
som  hörer  till  Östra  Ny  socken  af  Björ- 
kekinds härad  och  Linköpings  län;  slot- 
tet, som  omnämnes  första  gången  i  början 
af  1300-talet,  då  kon.  Birger  Magnusson 
här  hade  sin  hofhållning,  har  varit  Göta 
rikes  starkaste  slott,  och  mångfaldiga  samt 
långvariga  belägringar  utbredde  dess  rykte 
som  sådant  vidt  öfver  norden.  Några 
af  dess  historiska  öden  vilja  vi  här  an- 
föra. Efter  förut  nämnda  konungs  flykt 
till  Gotland,  försvarades  slottet  af  prins 
Magnus  med  mycken  tapperhet  emot 
Matts  Kettilmundsson,  men  slutligen  lät 
han  förmå  sig  att  dagtinga  mot  säkerhet 
för  lif,  men  blef  likväl  halshuggen  på  Hel- 
geandsholmen i  Stockholm,  och  Stege- 
borg i  grunden  förstördt.  Sedermera 
befinnes  biskop  Carl  i  Linköping  hafva 
af  hertiginnan  Ingeborg  med  svenska 
rådets  bifall  fått  sig  öfverlåten  Skielldo- 
viks  gård,  såsom  Stegeborg  då  kallades, 
som  ersättning  för  500  mark  penningar, 
af  biskopen  utlagda  till  landets  behof, 
hvilken  gåfva  bekräftades  1321  i  War- 
berg  af  kon.  Magnus.  Nämnda  biskop 
skall  låtit  här  uppföra  kostbara  och 
herrliga  byggnader,  och  har  man  sett 
biskopens  familjevapen  (Bååt)  uthugget 
öfver  en  port.  Länge  förblef  dock  icke 
gården  i  biskopens  ego,  utan  konung 
Magnus  utbytte  den  mot  andra  gods 
på  Wisingsö  med  flerstädes  och  åtog 
sig  att,  som  ersättning  för  hvad  kost- 
naden utgjort,  betala  biskopen  årligen 
200  mark  penningar.  Sedermera  har 
slottet  i  likhet  med  flera  andra  varit 
öfverlemnadt  åt  utländska  fogdar,  som 
efterlemnat  minnen  af  förtryck  och  våld 
mot  underhafvande.  Ar  1390  erhöll  Sten 


Boson  Natt  och  Dag  slottet  i  förläning, 
år  1391  namnes  Ivar  Moltke  såsom  fogde 
på  Stegeborg.  Under  konung  Eriks  tid 
insattes  här  en  fridlös  dansk  man  Ivan 
Fleming  och  derefter  fogdarne  Jösse 
Fintsson  och  Johan  Wale,  från  hvilka 
slottet  intogs  år  1434  af  frihetshjelten 
Engelbrecht.  Eiksmarsken  Carl  Knuts- 
son anförtrodde  det  åt  sin  svåger  Nils 
Stensson  Natt  och  Dag,  som  afföll  till 
konung  Erik,  så  att  en  belägring  måste 
företagas  mot  slottet.  Ar  1452  förläntes 
det  till  biskopen  Nils  Kenicius  i  Lin- 
köping, som  behöll  det  till  sin  död  år 
1458.  Sten  Sture  den  A.,  som  förlänte 
slottet  först  till  sin  slägting,  den  trolöse 
Ivar  Axelsson  Thott  och  sedan  åt  rid- 
daren Greger  Mattsson  Lilje,  måste  tre 
gånger  med  härsmakt  återtaga  det.  Un- 
der kon.  Kristian  II  innehades  slottet 
af  riksrådet  Nils  Grip  och  dess  måg 
Holger  Gere  (enligt  annan  uppgift  af 
grefve  Johan  af  Höija).  Under  Gustaf 
Wasas  frihetskrig  eröfrades  Stegeborg  af 
den  tappre  Arvid  Westgöte,  som  var  nära 
att  då  taga  Severin  Norrby  till  fånga. 
År  1528  skall  Holger  Carlsson  Gera 
erhållit  slottet  i  förläning,  sedermera 
Svante  Sture,  som  försvarade  det  1543 
mot  den  upproriska  bondehären  under 
Dackefejden.  Ar  1537  föddes  här  kon. 
Johan  III,  hvilken  såsom  hertig  tillika 
med  brodern  Carl  tog  slottet  från  kon. 
Erik  och  fullbordade  slottsbyggnaden, 
som  blifvit  påbörjad  af  fadern  på  Stegön, 
deraf  den  ock  fått  namnet  Stegöborg, 
som  sedermera  förändrats  till  Stegeborg 
och  Stäkeborg.  Följande  året  anslogs 
slottet  af  ständerna  åt  drottn.  Katharina 
Jagellonica  tillika  med  Linköpings  stad, 
och  kringliggande  trakt  såsom  lifgeding, 
år  1571  gafs  det  åt  enkedrottningen 
Katharina  Stenbock.  Ifrån  den  tid  kon. 
Johans  dotter,  prinsessan  Anna,  höll  på 
Stegeborg  ett  gladt  och  lysande  hof,  har 
man  en  berättelse  om  s.  k.  Onsdags- 
brölloppet,  der  prinsessan  lät  i  slotts- 
kapellet, föräldrar  och  anhöriga  ovetande, 
sin  hofprest  sammanviga  herr  Joh.  Gyl- 
lenstjerna  med  juugfru  Sigrid  Brahe,  som 
var  förlofvad  med  Erik  Bjelke,  men  till 
hvilken  hon  fått  misshag;  detta  föran- 
ledde en  årslång  fejd  mellan  de  mäktiga 
slägterna  Gyllenstjerna,  Brahe  och  Bjelke. 
Utanför    Stegeborg    var    Carl   IX  såsom 


Stes;ebor*;. 


Stegeholm. 


285 


riksföreståndare  nära  att  tillsätta  lifvet 
<lä  han  en  gång  belägrade  slottet,  och 
hade  på  en  holme,  som  ännu  i  dag  deraf 
kallas  Carlsholmen,  sitt  läger;  men  räd- 
dades derifrån  genom  Försynens  skie- 
kelse,   så   att  de  kärrabyssor,  som  riktades 

gånger  mot  honom,  under  det  han 
gick  under  ett  berg  nära  borgen  att  be- 
speja  dess  försvarsverk,  alla  gångerna 
sprungo  sönder.  Den  28  Augusti  1598 
lundsteg  kon.  Sigismund  vid  Stegeborg 
och  var  derefter  nära  att  helt  förstöra 
hertig  Carls  mot  honom  samlade  trup- 
per, men  sedan  Sigismund  natten  mellan 
den  20  och  21  Sept.  lemnat  slottet,  in- 
togs det  af  hertig  Carl.  Här  satt  en 
tid  fången  erkebiskop  Abraham  Andr. 
Angermannus  innan  han  flyttades  till 
Gripsholm.  Carl  IX  förlänade  Stege- 
borg åt  hertig  Johan,  efter  hvars  död 
det  öfverlemnades  åt  pfaizgrefven  Johan 
Casimir,  hvilken  här  med  sin  gemål 
Katharina,  Carl  IX. s  dotter,  framlefde 
sina  ljusaste  lefnadsdagar,  och  dog  äfven- 
ledes  härstädes  år  1652;  sonen,  hertig 
Adolf  Johan,  innehade  slottet  år  1689, 
hvarefter  det  reducerades  och  fick  så 
småningom  förfalla.  Nu  står  endast  det 
gamla  tornet  —  den  halfstörtade  sten- 
jätten  —  qvar  på  sin  skogbevuxna  holme, 
»talande  ett  mäktigt  språk  till  den  förbi- 
ilande nutidssonen»,  samt  ett  stycke  i 
Fester  derifrån  några  mindre  ruiner,  som 
äfven  erinra  om  det  gamla  Stegeborg 
från  de  oroliga  och  lysande  tiderna.  — 
Stegeborgs  slott,  framställdt  uti  Dalbergs 
»Suecia»  samt  i  Tersners  »Fordna  och 
Närvarande  Sverige»,  anses  varit  i  om- 
krets minst  400  alnar. 

Stegeborg,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl 
uti  Skallviks  socken  af  Hammarkinds 
härad  och  Linköpings  län,  men  enligt 
kongl.  bref  af  den  21  Nov.  1845  för- 
flyttadt  i  kyrkligt  hänseende  till  8:t  Annae 
kapell,  är  beläget  vid  segelleden  från 
utloppet  af  Göta  kanal  vid  Mera  till 
Östersjön;  det  var  fordom  kungsladugård 
under  förut  beskrifna  slott,  samt  såldes 
af  kronan  till  skatte  åt  öfversten  och 
riddaren  Werner  Detlof  von  Schwerin 
år  1783,  *)  hvars  son,  grefve  W.  D.  v. 
Schwerin  inlöste  detsamma  enligt  kongl. 


*)  Enligt  Tham  fick  kommerserådet  Jak.  Höc- 
kerstedt  ar  1731  tillstand  att  lösa  kungsgär- 
den till  skatte,  till  hjclp  fur  blyverket,  anlagdt 


bytesbrefven  af  åren  1788  och  1792  till 
säteri  och  frälsenatur.  Efter  sonens, 
assessorn  i  Göta  hofrätt,  Th.  Werner  v. 
Schwerins  död,  såldes  egendomen  1863 
för  en  summa  af  325,000  rdr  till  agro- 
nomen Otto  Mannerstråle.  Den  utgöres 
utom  säteriet  af  underl.  6T/2  mtl  frälse, 
ll/2  mtl  skatte,  samt  lägenheter  i  Östra 
Nv  socken;  utsädet  uppgafs  år  1818 
till  150  t-.r,  år  1857  till  40  å  50  trf 
råg,  20  ä  30  t:r  hvete,  med  deremot 
svarande  vårsäde. 

Ar  1778  härjades  mangården  af  en 
betydlig  eldsvåda,  hvarefter  år  1806  eller 
10  en  ny  vacker  stenhusbyggnad  upp- 
fördes af  kammarherren  Schwerin,  som 
mycket  förskönat  och  förbättrat  egen- 
domen. Till  gården  hörer  trädgård  med 
park  om  12  tid,  nedanför  östra  sidan 
af  byggnaden  är  en  köksträdgård,  som 
uppgifves  varit  den  fordna  slottsträd- 
gården. —  Här  finnes  äfven  tegelbruk. 

Stegeholm,  ett  mtl  krono,  uti  Lofta 
socken,  Norra  Tjust  härad  af  Kalmar 
län,  beläget  vid  inloppet  till  Gamleby- 
viken,  midt  emot  Westervik,  utgör  med 
i  samma  socken  belägna  1  ratl  krono 
Stuf verum  boställe  för  3:dje  majoren. 
—  Här  har  fordora  funnits  till  försvar 
för  gamla  stadenWestervik,  den  nu  kallas 
Gammelby,  ett  befäst  slott,  kalladt  Stäke- 
holm,  Stäkahus,  som  skall  varit  i  godt 
stånd  under  konungarne  Albrechts  och 
Eriks  af  Pommern  tid;  det  var  från  1385 
förpantadt  till  riddaren  Bo  Jonsson  och 
hans  arfvingar. 

Ar  1436,  då  Lage  Röd  var  befallnings- 
man  på  slottet,  intogs  det  af  Engelbrecht, 
som  lät  förstöra  det,  men  blef  snart  åter 
iståndsatt  och  innehades  1469  af  ridda- 
ren Erik  Karlsson,  som  derifrån  anställde 
plundringståg  i  Östergötland.  År  1485 
innehades  Stäkeholras  län,  innefattande 
Tjust,  Ydre,  Kind,  Norra  Wedbo  härader 
och  Westerviks  stad,  af  riksrådet  Erik 
Gyllenstjerna.  Ar  1517  uppbrändes  slottet 
tillika  med  Westervik  af  den  flyende 
danska  hären;  återställdt  efter  branden 
intogs  slottet  genom  belägring  af  Gustaf  I:s 
trupper,  under  Hans  Skrifvares  befäl.  Då 
Krik  XIV  vid  sin  kröning  i  Uppsala  år 

på  malmtillgäng    från   en   på  egorna  år  1725 

funnen    blygrufva,    såldes    af  honom   år  1734 

till    Rikets    Ständers    bank,     som    åter  sålde 
godset  till  nämnde  öfverste  Schwerin. 


286 


Stens. 


Stenberga. 


1561,  utnämnde  riksföreståndaren  Sten 
Sture  den  Yngres  son,  Svante  Sture  till 
grefve,  gaf  han  honom  Westervik  och 
Stegeholm  till  grefskap;  sedermera  skref 
sig  Stureslägten  till  Stäkeholm  och  We- 
stervik, hvilket  grefskap  öfverlemnades 
åt  fältmarskalken  Hans  Kristoffer  Königs- 
mark  vid  hans  återkomst  från  Tyska  30- 
åriga  kriget.  Sonen  uppbyggde  derstädes 
ett  nytt  och  präktigt  slott  i  det  gamlas 
ställe,  som  dock  redan  1677  tillika  med 
Westervik  ödelades  af  Danskarne.  Gref- 
skåpet  förlorades  för  slägten  genom  re- 
daktionen 1681,  och  på  den  plats,  der 
slottet  stod,  är  nu  en  byggnad  uppförd 
för  Westerviks  skeppsvarfs  behof.  Stuf- 
verum  är  utarrenderad  t  till  egaren  af 
Gräntzö  i  Loftahammars  socken  och  bru- 
kas i  sambruk  med  2  mtl  frälse  Hälgsjö 
och  V4  mtl    Wålningebo. 

Stens  eller  Nakna  jernverk,  belägna 
uti  Qvillinge  socken  af  Bråbo  härad  och 
Linköpings  län,  utgöras  af  2  stångjerns- 
hamrar,  2  franch-comté-härdar  samt  Graf- 
versforss  manufakturverk,  bestående  af  1 
hjulstock,  3  spik-  och  räckhamrar,  tull- 
rajölqvaru  med  3  par  stenar  och  gryn- 
verk, stålugn,  2  finbl.  vattensågar  samt 
Grafversfors  masugn. 

Bruket  anlades  1733  vid  Nakna,  der 
äfven  funnits  masugn  för  malm  från  Mo- 
gata  och  Krokeks  socknar,  som  utblan- 
dades med  malmen  på  Nakna  egor,  flyt- 
tades 1749  till  Sten;  har  lydt  till  Rodga, 
som  1753  tillhörde  P.  Hellwegh;  egare 
1825  var  P.  U.  von  Åken,  1850  enkefru 
M.  Rheder,  omgift  s.  år  med  öfverste 
Ahlström,  se  vidare  art.  Qvillinge  socken. 
Tillhörande  landtegendom  utgöres  af  Sten, 
V4  mtl  frälse  med  underl.  I1/ g  m^l  under 
eget  bruk  samt  3£f  mtl  bortarrenderade. 
Vid  jernverken  och  på  Stens  egor  bodde 
1863:  36  hushåll.  —  Eiklig  tillgång 
på  såväl  skog  som  vatten  finnes.  Mellan 
bruket  och  gästgifvaregården  Lilla  Aby, 
går  jernvägen  Kathrineholm — Norrköping, 
och  finnas  å  denna  linien  2:ne  genom- 
sprängda tunnelar. 

Stenarsbyn,  egendom  på  Dal  uti  Frö- 
skogs socken  af  Tössbo  härad  och  Elfs- 
borgs län,  bebyggd  med  ett  större  trähus 
har  täck  belägenhet  vid  en  sjö,  på  hvars 
andra  strand  ligger  Hensbyns  gästgifvare- 
gård;  det  egdes  på  1660-talet  af  krono- 
fogden Er.  Bengtsson,  adlad  Liedeman, 
som    derpå    erhöll    säterifrihet  år  1669; 


sonen  Bengt,  som  var  döf  och  dumbe, 
dog  på  Stenarsbyn  i  hög  ålder  och  var 
den  sista  af  ätten.  Egendomen  köptes 
på  1770-talet  af  friherre  Hermelin  för 
Dals  bergssocietet  och  såldes  sedan  till 
brukspatronen  Kristoffer  Sahlin,  innehades 
sedan  1815  af  hans  son,  brukspatronen 
Mauritz  B,.  Sahlin,  hvilken  mycket  för- 
bättrat och  förskönat  denna  vackra  egen- 
dom, som  äfven  kallas  Kristinedal,  enligt 
Kammar-kollegii  tillstånd  af  d.  18  Mars 
1840.  Här  finnes  äfven  ett  jernbruk, 
qvarn  och  såg.  På  1850-talet  gjordes 
här  försök  att  bränna  murtegel  utan  nå- 
gon ugn,  dervid  Rydinska  brukberednin- 
gen användes  här  så,  att  blandnings- 
tunnan, anbragt  på  en  axel  kringdrefs 
af  ett  vattenhjul,  hvilket  dock  torde  vara 
ett  onödigt  arbete  när  osläckt  kalk  er- 
hålles  i  närheten,  emedan  ingenting  är 
lättare  och  ändamålsenligare  än  att  vid 
släckningen  tillsätta  sand  och  grus,  då 
två  till  tre  personer  kunna  utan  svårig- 
het hålla  flera  murlag  med  tillräckligt 
kalkbruk. 

Stenberga.  Annex-socken  till  Näs- 
hults  pastorat,  är  belägen  uti  Östra  härad 
af  Jönköpings  län,  b1/^  mil  från  Ekesjö, 
är  1  mil  lång,  3/4  bred,  omfattar  0,472 
qvadratmil  land  och  0,093  qv.mil  vatten. 
Inom  socknen  ligga  sjöarne  Salgen,  der 
jernraalm  tages,  som  forslas  till  Klafre- 
ströras  jernbruk,  Hagseryds,  Sjöarps  och 
Galte,  Hjorten  inskjuter  från  Kalmar  län. 
I  sjöarne  fångas  sik,  ål  och  braxen. 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  745 
och  1863  af  1,035  inb.,  innefattar  27 
mtl,  hvaraf  14%  m^  skatte,  2l/2  krono, 
97/8  frälse,  taxerade  till  459,000  rdr  rmt, 
verk  och  lägenheter  äro  tax.  till  7,600 
rdr  rmt.  Af  indelta  arméen  finnas  14 
man  inom  socknen.  —  Kyrkan,  belägen 
7%  mil  från  Wexiö,  5/s  mil  från  moder- 
kyrkan, är  gammal,  med  torn  från  1762. 
Altartaflan,  föreställande  Kristi  begrafning, 
skänktes  af  general-majoren  Klingström, 
då  han  bodde  på  majors-bostället  Boo, 
som  ligger  här  i  socknen.  Här  finnes 
sockenbibliothek.  Af  kyrkoherdar  nämnas 
Ingeldus  Petri  och  sonsonen  Erlandus 
Kebbonis,  under  hvars  tid  socknen  blef 
annex  till  Näshult,  död  1690.  En  son- 
son till  honom,  Kebbe  Svensson  i  Skjör- 
torp  här  i  socknen,  bivistade  fältslaget 
vid  Helsingborg,  der  han,  jemte  rust- 
hållaren   Johan    Sylvius,    hjelpte  till  att, 


Bteabtfgfc 


Sieiibrohull. 


287 


i    brist    på    hastar,    draga    kanonerna.   — 

'orp,  3/8  mtl  skatte,  är  AVirsenernas 
fädernehem  man.  —  Af  gårdar  märkas 
vidare:  frälse-säterierna  Ekholmeii,  Has- 
seläs, Salshtät  ocli  Sker/vette,  med  pap- 
persbruk m.  in.  —  1  mtl  Stora  Stenberga, 
pastors  stom.  V4  Sjövikarn,  jemte  %(>  mtl 
ska:  \rp   kapellans-boställe,  samt  x/4 

mtl  :,   ladugård  till   Wallby  i  Skirö 

sockcu.  l  .,  Luiulis,  är  fahnjunkare-bost. 
byn  är   3l/j  mtl   skatte,   1   frälse 

\a  nu  (1  ask-  och  calsinerbruk.  —  Af 
denna  socken  utgöra  1 1  !/8  mantal  s.  k. 
Åmhults  ska  te. 

Stenberga,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl 
uti   Wånga  socken  af  Skånings  härad  och 

raborgs  län,  tillhörde  år  1772  major 
KJöfversköld,  1818  lektorn  P,  Lindskog 
och  1863  Carl  Magnus  Hansson.  Säteriet 
erhöll  vid  landtmätning  åren  1787  och 
1789,  24  tid  11  kappl.  af  gamla  egor, 
87  tid  V4  kappl.  ny  åker,  hvaraf  det 
synes  i  godhet  icke  motsvara  hemman- 
talet; åkern  är  äfven  ganska  sten  bunden, 
men  i  sednare  åren  har  mycken  sten 
blifvit  uppbruten.  Gran  och  furuskog 
saknas. 

Stenbrohult,  en  socken  uti  Allbo 
härad  af  Kronobergs  län,  4%  rail  från 
Wexiö,  gränsar  i  söder  till  Loushult  i 
Skåne,  var  länge  riksgräns,  kallad  Göta 
eller  Getabeck,  är  2l/2  ua il  lång,  l/2  mil 
lind,  samt  omfattar  0,940  qv.mil,  hvaraf 
0,123  vatten.  Af  sjöar  finnas  Steningen 
på  gränsen  mot  "VYirestad,  hvarifrån  en 
ström  uar  genom  Såganäs  sjö  till  Möcklen, 
och  kallas  vid  utloppet  Djö  å.  Marken 
är  mer  bergaktig  än  jemn  samt  mycket 
Btenbnnden;  jordmånen  är  medelmåttig, 
i  allmänhet  sandblandad;  dock  finnes  på 
l  stallen  mulljord.  Af  skog  växer 
gran,  furu,  björk,  al,  lind  och  någon 
bok.  Den  lilla  afvenboken  Carpinus  Be- 
todus,  med  sin  hvita  och  hårda  ved  växer 
i  socknen,  af  densamma  förfärdigas  axlar 
och  viggar.  Här  upptäcktes  af  Linné 
insekten  Ooccus  carjrini,  som  ansågs 
kunna  blifva  af  stor  nytta,  sä  vida  den 
innehöll  färgämne.  Lrichen  geograjicus, 
en  den  linaste  mossa,  kläder  all  barken 
på  afvenboken.  1  Iumlegärdar  fmmos  vid 
alla  gårdar.  Ofta  gjorde*  dessa  alldeles 
truktlösa  af  s.  k.  Nimtnerdaggi  hvars 
uppkomst  då  ännu  ingen  kunnat  utröna. 
Sjömalm  hemtas  i  myckenhet  ur  härvaran- 
de sjöar.    Den  odlade  jorden  uppgifves  till 


1,350  tid,  hvaraf  1,050  är  lagd  i  ensädes 
och  300  i  cirkulationsbruk,  naturlig  äng 
till  4,000  tunnl.;  utsädet  som  år  1818 
uppgafs  till  530  tunnor,  uppgifves  nu  till 
928  t:r  utom  1,500  t:r  potates;  sädes- 
slagen  äro  korn,  råg,  hafre,  blandsäd,  8 
t:r  hvete.  Ladugården  anses  afkasta  till 
afsalu  100  stycken  oxar,  300  U  smör. 
—  Socknen,  utbruten  från  Wirestad,  livar- 
om se  art.  Möcklanäs  och  som  år  1810 
beboddes  af  1,223  och  1863  af  1,337 
inbyggare,  innefattar  40tJ-  mtl,  hvaraf 
29XA>  mtl  skatte,  4x/i2  krono,  67/g  frälse, 
tax.  till  778,700  rdr  rmt,  samt  Qoarna- 
torps  qvarn  med  3  par  stenar  och  gryn- 
verk, Djö  såg  och  masugn,  stångjernsbruk 
och  manufakturverk  samt  åtskilliga  qvar- 
nar,  garfveri,  handelslägenhcter,  ångbrän- 
neri  m.  m.,  allts.  taxerad  t  till  54,400 
rdr  rmt.  —  Kyrkan,  nybyggd  1828 — 30 
af  sten,  är  50  alnar  lång,  28  bred  in- 
vändigt. Här  finnes  ett  nyligen  grundadt 
sockenbibliothek  genom  donation  pr  be- 
lopp 300  rdr  af  muraren  Jon  Månsson, 
deraf  dock  hälften  skall  förräntas  till 
årliga  premier  åt  barn,  utmärkta  för  flit 
och  ett  godt  uppförande.  —  Af  kyrko- 
herdar må  näranas  den  ryktbare  folk- 
talaren Pehr  Nyman  på  1840-talet,  och 
af  komministrar  Nils  Ingemarsson  Lin- 
naeus,  fader  till  den  namnkunnige  natur- 
forskaren Carl  Linnaeus,  sedermera  adlad 
von  Linné.  Af  andra  märkliga  män,  som 
lefvat  inom  socknen  torde  äfven  få  räknas 
en  veteran  från  Gustaf  IILs  fälttåg, 
kornetten  Ebbe  Rutger  Skytte  af  Sätra, 
som  afsomnade  nyligen  i  Bölsö  inom 
denna  socken.  Han  ingick  år  1789  som 
kadett  vid  stora  flottan  och  bivistade 
följande  året  sjöbataljerna  vid  Ileval  och 
Kronstadt.  Under  genombrytningen  vid 
Wiborg  togs  han  till  fånga.  Frigifven 
anställdes  han  såsom  underofficer  vid  lif- 
regiraentet  och  erhöll  1801  afsked  med 
kornetts  namn.  —  Ett  äldre  historiskt 
minne  har  socknen  fäst  vid  frälse-hem- 
manet  Taxas;  i  trakten  vid  Taxåsaklint 
skall  nemligcn  Danskarnes  general  Taxe 
eller  Kaxe  blifvit  dödad  under  sömnen 
efter  ett  rus  af  ett  nedfallande  klipp- 
stycke. 

Af  gärdar  märkas:  säteriet  Möcklanäs, 
se  den  art.  Djö,  l/2  mtl  skatte  med  jern- 
verk.  —  Boställahemman  äro  l/2  Stenbro- 
hult  pastors-,  l/2  Räslmlt  kapellans-,  se 
den    art.     1  mtl    Bästeräs    är   mönster- 


288 


Stenbro. 


Stenby,  Östra. 


skrifvare- boställe,  l/2  mantal  Djeknabygd, 
stomhemman;  T/3  mtl  Espemoen  och  V4 
Strängarås  trumslagare-,  3/4  Gamlelycke 
mönsterskrifvare-,  l/i  Ugnhult  pipare-bo- 
ställen. —  Adress:  Wexiö. 

Stenbro,  prestgård  i  Allhelgon  a  socken 
af  llönö  härad  och  Nyköpings  län;  häraf 
togo  d:r  Carolus  Nicolai  Bothpriensis  och 
hans  syskon  efter  grekiska  ordet  Lithas, 
som  betyder  sten,  sitt  tillnamn,  Lithman. 

Stenby,  Westra,  en  socken  uti  Aska 
härad  och  Linköpings  län,  1  mil  från 
Wadstena  och  Skenninge,  4  mil  från 
Linköping,  är  bildad  af  tvenne  med 
hvarandra  förenade  socknar,  fordom  kalla- 
de Sten  och  Kälfsten  (se  sistn.  artikel), 
samt  innef.  0,265  qv.mil  land,  fördelade  på 
337/8  mtl,  hvaraf  243/8  skatte,  2%  krono, 
63/4  frälse.  Landet  är  i  allmänhet  slätt, 
men  med  låga  åsar  från  norr  till  söder, 
der  Räfsjö  mosse  ligger  och  ger  upphof 
till  en  bäck,  som  går  åt  norr  och  nord- 
ost till  Hamra  vik,  och  delvis  har  utgjort 
gränsen  mellan  de  fordna  två  socknarna; 
i  sydost  ligger  en  del  af  Tranberga  mosse, 
fordna  sjön  Kälfven,  hvilken  innehåller 
bränntorf,  en  skatt  för  denna  skoglösa 
ort;  starka  källsprång,  hvaraf  ett  af 
gammalt  är  kalladt  B:t  Britas  källa, 
uppspringa  vid  mossens  norra  ända.  Rå- 
dande jordmånen  är  lermylla,  på  kalk- 
grund vester  ut,  men  temligen  sandblandad 
mot  öster;  af  äng  och  bete  finnes  föga, 
mesta  utrymmet  upptages  af  åker,  som 
årligen  utvidgas  genom  odling  af  mossar 
och  annat.  Hufvudnäringen  är  derföre 
åkerbruk,  i  sednare  åren  allt  mer  satt  i 
förening  med  foderväxtodling,  boskaps- 
skötsel och  bränvinsbränning.  Inom  sock- 
nen ligger  Fålehagens  kronopark,  som  är 
upplåten  åt  Göta  kanalbolag.  I  en  liten 
insjö  eller  göl  vid  Skepstad  fångas  rudor. 
Socknen  beboddes  1760  af  270,  1810  af 
313  och  1863  af  1,243  (?)  inbyggare.  All 
fast  egendom  var  1863  tax.  till  110,300 
rdr  rmt,  hvaraf  2,500  rdr  för  bryggeri 
vid  Sjökumla  och  bränneri  vid  Södra 
Freberga. 

Socknens  namn  Sten  har  man  velat 
härleda  utaf  den  härstädes  öfverallt  i 
jorden  befintliga  kalksten,  samt  Westra 
Sten  till  skilnad  från  Östra  Stens  eller 
Stenby  kyrka  på  Wikbolandet.  De  förut- 
nämnda socknarne  förenades  1813  till 
bruket  af  en  kyrka  och  utgöra  ett  konsi- 
storielt    pastorat    af    3:dje   klassen  inom 


Aska  kontrakt  af  Linköpings  stift.  Om 
Kälfvestens  kyrka  är  redan  nämndt  på 
dess  ställe.  Stens  härjades  af  Danskarne 
1568,  men  återställdes  genom  konung 
Johan  IILs  försorg;  den  nya  kyrkan  är 
byggd  1811  och  12  på  platsen,  der 
Kälfvestens  kyrka  stått ;  har  nyligen  under- 
gått en  större  reparation.  Socknen  har 
åtskilliga  kassor,  en  fast  folkskola,  der 
en  oexaminerad  lärare  undervisade  75 
barn,  medan  23  erhöllo  undervisning  i 
hemmet.  Fornlemningar  utgöras  af  graf- 
högar  och  bautastenar  å  Hogerabacken 
vid  stora  landsvägen,  ett  forntida  kapell 
vid  Sjökumla,  som  sedermera  varit  be- 
gagnadt  till  tingsplats;  en  runsten  tjenande 
till  tröskel  i  vestra  kyrkodörren.  Stens 
öfvergifna  kyrkogård  är  nu  blott  en  sten- 
backe  för  kobete.  På  Fröberga  gård 
föddes  historie-skrifvaren  Messenius,  se 
vidare  art.  Kälfsten. 

Wadstena  kloster  har  ensamt  egt  här 
tills.  15  gårdar.  Inom  f.  d.  Sten  finnes 
af  gårdar  och  byar:  Sten,  1  mtl  prest- 
gård; Hässleby  1/2  mtl  militise-boställe. 
—  V2  Horngärde  lyder  under  Wadstena 
slott.  —  Sten,  2%  mtl  skatte;  Hamra, 
1  mtl  skatte,  2  mtl  frälse;  Norrsten,  27/8 
mtl.  —  Gårdarne  i  Kälfvesten  finnas 
upptagna  under  den  artikeln.  —  Adress: 
Wadstena. 

Stenby,  Östra.  Socken  uti  Östkinds 
härad  och  Linköpings  län,  är  belägen 
längst  i  n.  v.  af  häradet,  till  största 
delen  å  det  egentliga  Wikbolandet,  53/4 
mil  från  Linköping,  l3/4  mil  från  stä- 
derna Söder-  och  Norrköping,  mellan 
Svinsundsfjärden  af  Bråviken  i  vester, 
Allonöfjärden  i  n.  o.,  samt  en  del  af 
sjelfva  Bråviken  i  norr;  en  mindre  del 
ligger  norr  om  viken,  å  Kolmården. 
Arealen  är  0,436  qv.mil  land,  fördelade 
på  667/8  mtl,  hvaraf  18T/4  skatte,  2  kr. 
465/8  f»"älse;  af  dessa  skola  dock,  enligt 
Wiedegren,  3 Va  mtl,  som  genom  Bjerk- 
husaån  blifvit  skiljda  från  socknen,  lyda 
till  Björkekinds  härad.  Södra  bygden 
är  hufvudsakligen  ett  slättland  af  Wikbo- 
ländsk  natur,  med  spridda  bergkullar 
och  backar,  inåt  socknen  förekomma 
temligen  sammanhängande  bergssträckor, 
dock  af  ringa  höjd,  och  omvexlande  med 
stora  slättmarker  eller  sänkningar  såsom 
Fijrby-kän-en ;  emot  sjökusten  går  en  vid- 
sträckt sänkning,  den  bördigaste  i  orten, 
samt  fortsattes  vid   sjelfva    straud bygden 


Stenby,  östra. 


Stenby-borg. 


289 


af  långgrund  Sjöstrand.   Kolmorden  i  sock- 

-   norra    del    är    brant    stupande  mot 

söder,    men    afbruten    at*   sruå   dalgångar 

med  bäckar;  bergen  halva  mot  sjön  högst 

200  fots  höjd,  längre  in  högst  400  fots. 
Vid  östra  gränsen  utfaller  Wara-ån  genom 
sid  län  da  marker  till  Allonöfjärden,    Löf- 

har  utlopp  till  Södermanland.  Norra 
sockendelen  har  i  allmänhet  mager  jord- 
man och  ringa  odling;  söderom  Bråviken 
;ir  jordmanen  styf  lera  i  dalbottnarna  eller 
på  slätterna  och  ända  upp  mot  bergens 
sidor,  tung  å  de  förra,  hård  och  seg 
älven   på   de    sednaie;   ehnrn  hårdbrnkad, 

r  den,  der  den  skötes  fal,  utmärkta 
skördar  af  hvete,  klöfver  och  vicker, 
sämre  af  råg  och  korn;  mot  sjön  halva 
dalbottnarne  en  utomordentlig  gräsväxt 
och  gifva  de  yppersta  bitesmarker;  höst- 
brodden  och  gräsväxten  förstöras  dock 
ofta  under  vårtiden  af  ihållande  östliga 
vindar,  särdeles  om  isen  under  svåra 
vårvintrar  samlar  sig  på  grunden  vid 
sjöstränderna.  Näringar  äro  åkerbruk  och 
boskapsskötsel,  fiske  och  sjöfogelsjagt 
vid  Bråfikens  båda  stränder,  skogsbruk, 
isynnerhet  å  Kolmorden;  här  finnes  äfven 
en  på  1850-talet  innu  ej  utskiftad  all- 
männing; en  mindre,  kallad  Åhagen,  har 
funnits  i  södra  kilen  mot  Kuddby;  sjö- 
fart idkades  1852  med  en  båt  af  15 
läster.  Jernmalmsbrytning  har  varit  idkad 
I  Kolmorden.  —  All  fast  egendom  var 
1863  taxerad  till  1,270,278  rdr,  hvaraf 
21,778  rdr  för  verk  och  lägenheter.  — 
Socknen  beboddes  1758  af  960,  år  1810 
af  1,091  och  1863  af  c:a  1,240  personer 
på  348  hushåll.  Bönderna  haffa  ej 
mindre  hemmausdelar  än  V4,  också  har 
deras  antal  på  25  år  minskats  till  hälften. 
Folkets  lynne,  bildning  och  seder  be- 
skrifvas  mindre  fördelaktigt;  i  sednaste 
aren  halva  tjufnadsbrotten  tilltagit.  Ett 
lyckligt  undantag  från  det  allmänna  sede- 
forderfvet  göres  af  skogsboerna  å  Kol- 
morden. —  Af  indelta  arméen  underhåller 
socknen    13   man. 

Östra  Stenby,  Stora  Sten,  äfven  Stcnbo, 
namnes  ofta  på  1300-talet,  en  dess  kyrko- 
herde år  1320.  Socknen  utgör  för  sig 
ett  konsistorielt  pastorat  af  3:dje  klassen, 
hörande  till  Wikbolands  eller  Östkinds 
och  Björkekinds   kontrakt  af  Linköpings 

•  —  Kyrkan,  af  sten,  i  rundbagsstil, 
är  hvälid  1441  och  tillbyggd  1682—84; 
hon  har  en  gammal  altartaila  i  träsnideri, 

vi. 


som  enligt  berättelse  är  tagen  i  Elbing 
och  hitskänkt  från  Allonö  1726;  grafvar 
för  slägterna  Kurck  och  Rotkirck ;  af  de 
förstnämnda  ma  nämnas  krigsrådet  och 
lagmannen  Gustaf  Kurcks,  der  hans  eget 
och  hans  16  anors  vapen  ses;  af  honom 
tillbyggdes  kyrkan  och  skänktes  predik- 
stolen. Socknen  har  kyrko-,  fattig-,  skol- 
och  raedikaments-kassor,  de  två  sistn. 
grundade  genom  enskilda  donationer  af 
år  1784.  Barnundervisningen  sker  i  en 
fast  folkskola  af  en  examinerad  lärare; 
ungefär  ,/8  af  skolbarnen  undervisas  i 
hemmet.  —  Bland  fornlemningar  finnas 
runsten  i  kyrkan,  stenkummel  och  sten- 
sättningar  i  mängd,  särdeles  vid  Gullestad 
och  Säby.  Ar  1719  härjades  orten  af 
Ryssarne. 

Under  katholska  tiden  hafva  11  gårdar 
lydt  under  kyrkliga  stiftelser,  3  under 
Askeby  kloster.  Nu  lyda  ungefär  hälften 
af  hemmanen  under  de  tre  säterierna 
Näs,  Rotenberg  och  Ållonö  inom  socknen. 
V3  tillhör  allmoge.  2%  mtl  frälse  Säby 
och  1  frälse  Gökstad  utgöra  ett  gods; 
Ystad,  2  mtl  fr.,  utgör  ett.  —  Stora  Sten, 
1  mtl,  prestgård.  —  Selingstad,  1  mtl, 
komminister-boställe.  —  På  Kolmorden 
ligga  hemmanen  Timmergata ,  Lögsjön 
och  Fjällmossen.  —  Gjökstadha  och  Wreta 
nämnas  1381,  Bjerkusa,  Langatorp,  Wreta, 
Skellingxstadlia  1383  i  Bo  Jonssons 
köpebref;  Litlesten  och  Digresten  1352 
i  en  handling  af  Bengt  Algotson  och 
Håkan  Kampa.  —  Adress:   Ö.  Husby. 

Stenby,  ett  frälse-säteri  af  3  mantal 
på  Svartsjölandet  uti  Adelsö  socken  af 
Färentuna  härad  och  Stockholms  län,  är 
beläget  vid  Hofgårdsfjärden,  4  mil  från 
hufvudstaden;  det  har  tillhört  B.  Skytte 
från  1649,  men  reducerades,  hvarefter  det 
utbyttes  år  1709  från  kronan  af  J. 
Wattrang;  en  del  skall  på  1680-talet 
innehafts  af  Hirsch.  Bland  sednare  egare 
nämnas  Lagerstolpe,  Pihlman,  landshöf- 
ding  Törne,  baron  Rosenblad,  som  nu 
nyligen  försålt  det  med  underlydande  3 
mtl,  hvaraf  V4  rå  och  rör  Bollnäs,  1/2 
mantal  skatte  Stenby  och  tegelbruk,  mot 
165,000  rdr  rint,  till  förste  landtmätaren, 
grefve  II.   A.  Taube. 

Säteriet  har  manbyggnad  af  sten,, 
jemte  stor  trädgård.  Tillverkningen  vid 
tegelbruket  nppgifves  år  1858  till  12,000- 
riksdalers   värde. 

Stenby-borg,  belägen  omkr.  1,000  alnar 

37 


290 


Stenby  skans. 


Steneby. 


från  Fogdö  kyrka  i  Södermanland,  är  ett 
gammalt  fäste  från  hednatiden,  på  ett 
någorlunda  högt  och  ensamt  berg,  som 
dominerar  slätten.  Den  är  olik  de  flesta 
andra  deruti,  att  dess  öfversta  yta  utgör 
en  slät  plan,  omgifven  af  en  ringmur, 
hvaraf  en  stor  del  ännu  är  qvar. 

Stenby  skans,  på  Tosterön  i  Mälaren, 
hvaraf  qvarlefvor  ännu  upptäckas  på  bergs- 
höjden vid  sjön,  har  varit  ett  godt  fäste 
och  ett  försvarsverk  emot  de  österut 
boende  folkslagens  inbrott  före  Stock- 
holms anläggning. 

Stene,  Norra,  by  uti  Ludgou  socken 
och  Rönö  härad  af  Nyköpings  län,  på 
hvars  egor  å  en  betydlig  enstaka  höjd 
vid  sjön  Sillen  R.  Dybeck  på  1850- 
talet  upptäckt  en  »storartad  stensättning», 
hvars  aflånga  fyrkant  inneslutit  minst  tre 
i  rad  resta  höga  bautastenar,  och  som 
är  omgifven  både  af  kullar,  kretsar  och 
en  mängd  dylika  resta  stenar,  3 — 372 
alnar  höga. 

Steneby.  Eegalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  härande  till  Norra  Dals  kontrakt 
af  Carlstads  stift,  innefattar  socknarna 
Steneby,  Ärtemark,  Ödsköld,  Tisselskog, 
Backe  och  Billingsforss  bruksförsamling, 
med  84 V2  mtl>  bebodda  1860  af  9,288 
personer.  —  Pastoratet  är  beläget  IIV2 
mil  från  Carlstad.  —  Steneby,  moder- 
socken, belägen  uti  Wedbo  härad  af  Elfs- 
borgs län,  4V2  m^  fr'ån  Åmål,  8%  från 
Wenersborg,  9  från  Strömstad,  8  mil 
från  Fredrikshall  samt  5  mil  från  Wärm- 
lands  län  vid  Gustafsfors  bruk,  innehåller 
iVio  qvadratmil,  hvaraf  land  c:a  9/i0  och 
sjöar  Vs  qv.mil,  eller  16,787^\  tid,  deri 
inberäknade  149%  tid  mossar,  463 Vi 6 
tunnland  sjöar. 

Likaså  ombytligt  till  sitt  skaplynne 
som  hela  Dal,  är  äfven  denna  dess 
del  —  slätt  och  bergsbygd  omvexla  här 
med  hvarandra.  Den  betydligaste  bergs- 
sträckan är  utmarken  till  säterierna  Södra 
Dingelvik  och  Lästvik  samt  hemmanet 
Signebyn,  utgörande  norra  foten  af  den 
s.  k.  Köhlskogen;  en  högre  och  sterilare 
bergskedja,  vanligen  Hissingarne  kallad, 
sträcker  sig  mellan  sjöarne  Ertingen  och 
Hålen  längs  med  Artemarks  sockengräns, 
dernäst  böra  nämnas  de  s.  k.  Ekefjäll 
och  Wambefjåll.  Bergens  sluttningar  ut- 
göras ofta  af  god  skogsmark.  Socknen 
genomskäres  af  tvenne  större  vattendrag, 
af  hvilka  det   ena,    det   största   på     Dal, 


uppkommet  från  Norge  och  Wärmland 
utur  sjöarna  RomsÖe  i  Norge,  Stora 
Lee,  Lelången,  Östra  och  Vestra  Silen, 
samt  sedermera  äfven  från  Svärdlång, 
förenande  sig  uti  den  till  större  delen 
inom  socknen  belägna  Laxsjön,  för  att 
derefter  genom  Långeströmmen  förbi 
Långedets  sågverk  och  Kathrineholmsbruk 
ingå  uti  sjön  Rågvarpen,  utgjuter  sig 
slutligen  vid  Upperud  i  Wenern.  Wång- 
sjön  och  Torrsjön  utfalla  båda  i  sjön 
Grann.  Dessutom  finnas  32  mindre  kärn. 
Längs  utmed  Steneby-elfven,  mellan  sjö- 
arna Laxsjö  och  Iväg,  sträcker  sig  en 
vacker  och   bördig  dal. 

Den  rådande  bergarten  är  öfver  hufvud 
granit,  här  och  der  blandad  med    andra 
stensorter;  t.  ex.  vid  Lästvik  finnes  ett  ej 
obetydligt  lager  af  talk,   på  orten  af  all- 
mogen   kallad    blåhén,     hvilken     lemnar 
förträfflig     mursten;     så     finnes    ock    på 
Södra    Dingelvik     en    kalkstensådra    och 
på  hemmanet  Skärbo   ett  betydligt  lager 
af   skiffer,    hvilken    för    närvarande  upp- 
hugges  till    takbeläggningar.     Vid   Skug- 
getorp, Asnebo,    N.    och    S.    Fjäll   finnes 
blodstensmalm,    och   å  Södra    Dingelvik, 
vid  Kathrineholm    och    den  s.  k.   Tusen- 
dalersbacken  fann  W.  Hisinger  9  särskilda 
slag     af    saltsjösnäckor.      På    hemmanet 
Näfverlös  egor  finnes  en  helsokälla,  som 
likväl    ej    på    flera   år    blifvit    begagnad; 
många   mineralhaltiga    ådror    förekomma 
i  bergsbygden, fastän  ingen  uppmärksamhet 
vid  dem    blifvit    fäst.  —  Rådande  jord- 
månen, så  i  åker  som  äng,    består  längs 
utmed  Steneby-elfven  af  lermylla  på  ler- 
botten;  men  i  den    mån    hemmanen    äro 
högländare,    vidtager    ock    öfver    hufvud 
en    magrare  jordmån ;    vestliga    delen    af 
socknen,    som     vanligen     kallas    Noreby 
socken,  d.  v.  s.    alla    hemman  vester  om 
sjöarne  Iväg    och    Grann,    består  nästan 
utseslutande    af    sand    och   stenmylla,   af 
hvilken    dock    större    delen    är    fet    och 
bördig   genom    den    mångåriga    och  rika 
häfd  den  vunnit.     En  del  utmed  sjöarna 
lågt  liggande  egor  bestå  äfven  af  lerarter, 
men  för  öfrigt  finnes  på  många  hemman 
blandning    af    lera,   sand  och  sandmylla, 
rödfimma   och   rockjord.      Angarne  bestå 
hufvudsakligast    af    stenbackar,    belägna 
vid  bergfötterna  samt  bevuxna  med  björk 
och  aspskog;  dock  finnas  betydliga  mad- 
ängar.   —   Allmogens    näringslang,    åker- 
bruk, boskapsskötsel  och  skogshandtering. 


Steneby. 


Stenoby. 


291 


äro  sa  .sammanblandade,  att  intetdera 
kan  anses  utgöra  hufvudnäringen.  Åker- 
bruket skall  skötas  här  vida  bättre  än  i 
många  andra  af  provinsens  socknar.  Här 
finnas  högst  få  iorpare  och  ännu  färre 
bönder,  hvilka  ej  bruka  sin  lilla  torfva 
i  eirculation.  Vanligen  iir  åkern,  som 
upptager  1,694  tunland,  indelad  uti  åtta 
trädeslag,  af  hvilka  ett  är  besådt  med 
råg  och  något  hvete,  ett  ligger  uti  trade 
för  att  om  hösten  besås  med  dylik  säd, 
trenne  trädeslag  bära  gräs  af  klöfver  och 
timothei  samt  återstående  trenne  trädeslag 

säd,  cirka  3/4  hafra  oeh  l/i  korn, 
blandsäd,  ärter,  lin  samt  potates.  Ut- 
sädet är   1810   af   hafra    var  700  tar,  år 

18:  l,5463/8  t:r,  af  blandsäd  förstn. 
är  G(>  t:r,  sistn.  år  löSVg  kr;  utsädet 
ai  potates  hade  stigit  från  45  till  710 
tunnor.  Skogs-  och  utmarken,  upptagande 
10,544%  tid,  är  beväxt  med  tall  och 
gran.  Såsom  ett  märkvärdigt  förhållande 
omnämnes,  att  hemmanet  Wambens  skog 
afbrann  år  1826  och  bestod  då  af  gran 
och  furu,  nu  deremot  är  hela  fjället  betäckt 
med  tät  björkskog.  Trakthuggnings- 
indelning  var  år  1848  antagen  på  2 
ställen,  uteslutande  i  och  för  kolning  och 
ställd  på  50  års  tillväxt.  Bränning  af 
kalksten  i  ugnar  sker  vid  Ekebol,  Södra 
Dingelvik  och  Billingsforss.  Wadmals- 
stamp,  färgeri  och  tullmjölqvarn  för  ett 
par  stenar  finnas  i  Steneby-elfven  å  hem- 
manet Taxvikans  egor.  Pastors-bostället 
eger  i  samma  elf  tvenne  tullmjölqvarnar 
för  tre  par  stenar,  jerate  en  s.  k.  sockne- 
Tegelverk  är  anlagdt  på  hemmanet 
Österby  egor.  Dessutom  förtjenas  ej  så 
ringa  pä  transporterande  af  brukseffekter 
och  timmerflottningar.  —  Hemmantalet 
är  273/4  mtl,  hvaraf  14yi8  mtl  skatte, 
2l/8  krono,  11  Vig  frälse,  taxerade  jemte 
verk  oeh  lägenheter  till  1,220,700  rdr 
rmt.  —  Folkmängden  har  i  sednare  åren 
så  tilltagit,  att  dä  den  1805  var  1,076, 
år  1825:  1,728,  och  1835:  1,904,  upp- 
gick den  1847  till  2,238  och  1862  till 
2,722  personer.  Steneby-bonden  beskrifves 
såsom  gladlynt  och  hurtig;  med  en  stark 
och  böjlig  kropp  förrättar  han  med  friskt 
mod  .sitt  arbete;  ett  utmärkande  drag 
hos  allmogen  är  gästfrihet.  Fastän  all- 
mogen här  iir  mer  bildad  än  den  i 
angränsande  socknar,  så  har  tyvärr  fylleri- 
lasten dock  äfven  här  gripit  omkring 
sig.     Qvinnornas    förr    brukliga    högtids- 


kläder, bestående  af  svart  klädning  af 
kamlott  eller  bombasin,  och  dyl.  eller 
hemmagjordt  ylletyg,  samt  h vitt  förkläde, 
hals-  och  hufvudduk,  allt  med  breda 
fållar,  börjar  allt  mer  att  utträngas  af 
kulörta  tyger  och  sidenhalsdukar.  Fordom 
gängse  vidskepelser  och  sagoberättelser 
försvinna  allt  mer  och  mer.  Af  förr 
brukliga  plägseder  må  nämnas,  att  ung' 
domen  skulle  vårfrudagsaftonen  gå  eller 
rättare  sagdt  springa  till  närmaste  by  för 
att  låna  eld;  detta  skulle  ske  barfota, 
och  då  vid  denna  årstiden  merändels 
ännu  är  snö  på  marken,  så  kan  man 
vara  säker  om,  att  hvar  och  en  bjöd  till 
att  skynda  sig;  var  det  långt  till  bys, 
så  ansågs  leken  som  ett  stort  prof  på 
hurtighet  och  raskhet;  detta  kallades  att 
»springa  trana».  —  När  man  första  gången 
om  våren  drifver  boskapen  åt  skogen 
på  bete,  är  det  en  slags  högtidsdag  för 
tjenstfolket,  som  då  måste  hafva  god 
traktering,  som  kallas  att  köra  middag. 
Vid  samma  tillfälle  få  alla  under  vintern 
födda  och  pålagda  kalfvar  namn. 

Hvad  statsbidraget  beträffar,  synes 
inroteringen  vara  orättvis  och  utan  minsta 
beräkning  slumpvis  verkställd;  så  är  t.  ex. 
Baldersnäs  med  en  del  af  dess  under- 
lydande hemman,  hvilka  ligga  vid  sock- 
nens östra  gräns,  utrotar  till  det  vestra 
Högen,  som  ligger  längst  i  vester,  dels 
ock  till  hemman  inom  Artemarks  socken, 
med  förtigande  af  en  mängd  andra  dylika 
exempel.  Pastoratet  lönar  trenne  prester. 
Inom  socknen  finnas  11  stycken  soldattorp. 
Vägunderhållningskostnaden  uppgick  år 
1848  till  c:a  450  rdr  rmt.  Ibland  flera 
inom  socknen  varande  broar  förtjenar 
märkas:  Den  öfver  Långedsströmmens 
strida  vattendrag  år  1838  byggda  ganska 
prydliga  stenbron,  med  fem  hvalfbågar, 
innehållande  120  alnars  längd;  bron 
skiljer  denna  socken  från  Laxarby  m. 
fl.  —  Fattigafgiften  uppgick  år  1848 
till  1  tunna  och  28  kappar  på  h varje 
helt  hemman.  —  Kyrkan,  af  sten,  är  70 
alnar  lång,  sakristian  och  tornet  inbe- 
räknade, samt  20  alnar  bred  i  skeppet; 
efter  reparationen  1845  skall  hon  vara 
en  af  de  prydligare  i  provinsen;  ännu 
1583  skall  hon  varit  otäckt;  fordom  har 
bär  funnits  Noreby  kapell.  Ar  1733 
blef  kyrkan  förlängd  med  70  alnar.  Bland 
grafvårdar  märkas  en  af  täljsten  öfver 
assessor    Otto     Henrik    De    Frese,    som 


292 


Stcnestad. 


Stcnfors. 


skall  varit  en  af  de  få  »sällsedda  menni- 
skor,  som  just  tyckas  vara  födda  till 
andra  menniskors  kärlek  och  högaktning». 
Prestgården,  som  ligger  invid  kyrkan, 
har  en  intagande  belägenhet.  Vid  Bil- 
lingsfors  finnes  en  träkyrka  uppförd  år 
1762.  —  På  Steneby  prestgårds  egor, 
der  förut  funnits  en  tingshög,  hafva  för- 
samlingsboerna, med  biträde  af  bruks- 
patron Wsern,  låtit  uppföra  en  vacker 
och  beqväm  folkskole-byggnad;  den  är 
af  trä,  33  alnar  lång  och  18  alnar  bred. 
Skolsalen  går  efter  husets  hela  längd;  vidare 
finnas  sockenstuga,  rum  för  socken-biblio- 
thek,  äfvensom  2:ne  kamrar  och  kök  för  skol- 
mästaren. Barnundervisningen  bestrides 
uti  2  fasta  och  1  flyttbar  folkskola,  der 
under  året  1862:  237  barn  undervisades 
af  en  examinerad  lärare  och  en  exam. 
lärarinna,  medan  59  undervisades  i  hem- 
met. Till  skolan  hörer  ett  planterings- 
land af  7,000  qvadratalnars  ytvidd.  Sedan 
år  1863  finnes  här  en  afdelning  af  drott- 
ning Lovisas  skyddsförening  i  Wenersborg, 
som  åtnjuter  årliga  bidrag  af  H.  M. 
—  Af  fornminnen  finnas  ätte-  och  grift- 
högar,  32  stenar  förekomma  på  Stora 
Hafdens  egor,  21  vid  Taxviken,  deraf  2 
stora.  Om  sägnen  att  å  bergskullen  vid 
kyrkan  skulle  finnas  »en  skepnad  efter 
en  stor  menniska»,  se  Brunii  resa  1838. 

Gårdar  och  verk:  I  socknen  finnes 
Dals  enda  masugn  Billingsfors;  Kathrine- 
holms  bruk,  se  dessa  art.  —  5/8  säteri, 
3/8  skatte  oförm.  Ekebol,  1  skatte  Bal- 
dersnäs,  1  sk.  Hersbyn,  V4  fr-  Svärdsbyn, 
V4  frälse  Sundsbyn,  äro  i  sambruk  och 
hafva  en  areal  af  1,196  tid,  hvaraf  422 
tid  inegor;  1  oförm.  mtl  säteri  Högen 
med  underlydande  l3/8  oförm.  mtl  har 
en  areal  af  l,6325/s  tid.  Dingelvik,  säteri 
se  den  art.   —  Adress:  Åmål. 

Stenestad,  en  socken  uti  Södra  Åsbo 
härad  af  Christianstads  län,  belägen  3T/s 
mil  från  Landskrona,  omfattar  0,304  qv.- 
mil,  fördelade  på  75/s  m^>  hvaraf  7*/l6 
skatte,  Vlfl  krono,  V4  frälse  samt  */4  mtl 
inom  Luggude  härad  af  Malmöhus  län. 
Markeno  är  öfver  allt,  såsom  liggande  på 
Södra  Åsen,  ojemn  och  bergig;  rådande 
jordmånen  är  sandgrus,  blandadt  med  någon 
mylla  och  klappursten,  åkerjorden  medel- 
måttig, ängen  bättre.  Skog  växer  vid 
några  hemman  ymnig,  vid  de  flesta  till 
det  nödvändiga  behofvet.  —  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af   510,  räknade 


1863  omkring  770  inbyggare,  hvaraf  16 
inom  Luggude  härad.  All  fast  egendom 
var  1863  taxerad  till  307,200  rdr  rmt. 
Vid  Klöfvamölla  drifves  en  qvarn  af  en 
bäck,  h vilken  der  gör  ett  högt  fall;  i 
bäcken  fångas  foreller.  —  Socknen  är 
annex  till  Kågeröd  inom  Luggude  härad 
af  Malmöhus  län;  sockenvägen  är  5/g  mil 
—  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  och  en  flyttbar  folkskola  samt  en 
flyttbar  småbarnsskola,  der  under  året 
1863:  118  barn  undervisades  af  en 
lärare  och  en  lärarinna,  medan  87  barn 
erhöllo  undervisning  i  hemmet.  —  Sock- 
nens endaste  fornminnen  äro  de  s.  k. 
Klöfva  hallar,  vid  förutnämnda  qvarn, 
der  röfvare  skola  bott  i  en  kula,  som 
ännu  finnes  i  behåll  och  har  en  trång 
ingång.  —  Inom  socknen  märkes  Drages- 
holms  gård.  Af  öfriga  hemman  nämnas 
Stubbaröd,  Magleröd,  Munckabo,  Smedje- 
backen, Knglaberg ,  1/i  utsockne  frälse 
Oregården.  —  Adress:  Landskrona. 

Stenfors,  ett  jernbruk  i  Tingsås  socken 
af  Konga  härad  och  Kronobergs  län. 

Ar  1586  öfverlemnade  konung  Johan 
III  till  en  Abraham  hemmanet  Braken, 
1/2  mtl  skatte,  då  liggande  i  Weckelsångs 
socken,  hvarifrån  det  sedermera  blifvit 
utbrutet,  och  ditflyttades  år  1711  det  af 
häradshöfding  Paul  Rudebeck  d.  ä.  år 
1679  inrättade  jernverk  med  allehanda 
gjuterier  af  kulor  och  granater  från  Eke- 
ryds  gårds  egor,  som  afsöndrats  från 
Tingsås  och  lagts  till  Weckelsångs  socken, 
samt  förenades  1742  med  Oremo  i  Sand- 
sjö socken,  så  att  det  sedan  1748  kallades 
Stenfors  och  Oremo  jernbruk,  egande  en 
stångjernshammare  med  2  härdar,  privi- 
legierad till  225  skU  ämnes-,  l/2  skU 
stångjernssmide,  med  masugn ;  sedan  år 
1837  har  bruket  oinskränkt  smide.  — 
Bland  egare  namnes  på  1770-talet  bruks- 
patron J.  Norman  och  år  1828  grossh. 
Meijer  i  Carlshamn,  som  med  fördel  dref 
bruksrörelsen  och  gjorde  betydliga  odlin- 
gar, synnerligen  i  kärr  och  mossar;  år 
1840  grefve  Hamilton  och  1863  löjtn. 
J.  F.  Kjellsson  på  Ekeryd.  —  Till  jern- 
bruket,  tax.  till  13,000  rdr  rmt,  hörde 
1863:  T/2  mtl  Bråken,  med  mjöl-  och 
siktqvarn  samt  grynverk,  enramig  såg 
och  ölbryggeri,  jemte  frälse-räntan  af  Vj 
mtl,  allts.  tax.  till  28,700  rdr.  Godsets 
egor  äro  vidsträckta,  skogen  betydlig, 
bestående  af  barrträd,   ek  och  bok;  hus- 


Slonfors. 


Stengårdshult. 


293 


hallens  antal  vid jernverket  var  ar  1863: 
—  Till  gården  uppgifvas  höra  vackra 
Ibyggnader  jemte  trädgård. 

Stenfors,    ett    sågverk    uti    Nysätra 

socken  af  Westerbottens  lan,  eges  af  ett 
bolag;  härtill  höra  äfven  qvarn  med  2 
par  stenar  samt  hemmansdelar  i  Åmfoet, 
A  byn  och  Hertsånger,  det  hela  tax.  till 
34,000  rdr  rmt. 

Stengårdshult.  Ett  konsistorielt  pa- 
storat af  2:dra  klassen,  utgöres  af  sock- 
narne  Stengårdshult,  Unnaryd,  Oreryd. 
Hestra  och  "Wallshult,  med  543'8  mantal 
(527  s  ratl  efter  eckl.  matrikel),  bebodda 
1861  af  omkring  2,640  inbyggare.  — 
It,  raodersocken,  är  belägen 
uti  Mo  härad  af  Jönköpings  län,  4  mil 
frän  Jönköping,  5  mil  från  Ulricehamn, 
13%  mil  frän  Halmstad  samt  inne- 
håller 0,89i  qvadratmil  land,  0,io3  qva- 
dratrail  vatten.  Socknen  ligger  inom 
östra  höjdkedjans  utbredning  mot  Nissa- 
dalen  och  är  följaktligen  till  ytan  skarpt 
sönderdelad  i  höjder  och  dalar,  på  sina 
ställen  med  ganska  höga  resningar,  så- 
som vid  Stengårdshult  och  vid  den  s.  k. 
Hjortåsen;  den  är  äfven  besvärad  af  kärr 
och  mossar.  Jordmånen  är  sand,  jäsjord, 
rödmjäle,grus  och  klappur;  lera  finnes  icke. 
Utsädet  på  de  bättre  hemmanen  upp- 
gifves  af  trovärdig  person  vara  30  t:r, 
naturligtvis  såsom  på  ensädesjord  hufvud- 
sakligen  bestående  af  hafra  och  blandsäd. 
Skogen  är  i  aftagande.  Af  sjöar  finnas 
i,  som,  på  södra  sidan  omgifven 
af  åker-  och  ängsgärden,  är  besådd  med 
en  mängd  små  holmar,  Svansjön  och 
Hulebo.  Socknen,  som  år  1805  beboddes 
af  433  och  1863  af  764  inbyggare, 
innefattar  14l/8  mtl,  hvaraf  10%  skatte, 
2l/4  krono,  ll,  frälse,  tax.  till  228,100 
rdr  rmt;  verk  och  lägenheter  äro  taxerade 
till  24,500  rdr.  I  medeltal  belöpa  sig 
på  hvarje  hemman  1,643  tid.  Utaf 
denna  socken  har  fordom  en  skate  hört 
till  Åkers  socken  i  Östbo  af  icke  mindre 
än  i)  jordeboksnummer,  men  i  följd  af 
en  jordransakning  1753  förordnades,  att 
dessa,  som  enligt  jordeboken  hörde  hit, 
äfven  i  kyrkligt  hänseende  skulle  föras 
till  Stengårdshults  socken,  som  sjelf  har 
en  skate  frän  Bondstorps  socken  i  Östbo 
af  lVo  mtl.  1  socknen  finnas  8  man 
af  indelta  arméen.  Allmogen  här  är 
utmärkt  för  sin  flit  och  slöjdskicklighet; 


här  äro  anlagda  flera  ståltrådsdrage- 
rier,  och  af  bönder  förfärdigas  äfven 
många  eggjeru  och  andra  smidesarbeten, 
Iaggkärl,  skåp,  bord  m.  m.,  som  försäljas 
i  kringliggande  provinser.  Omkr.  800 
alnar  från  prestgården  finnes  en  mine- 
ralkälla, hvars  vatten,  som  innehåller 
jern  och  kolsyra,  svafvel  och  magnesia 
samt  sätter  mycken  gulröd  gyttja,  har  i 
sednare  tid  varit  med  fördel  nyttjad. 
Den  s.  k.  bergsvägen  från  Örryd  till 
Taberg  går  härigenom  nära  kyrkan,  som 
är  af  trä,  ombyggd  1769,  ljus  och  rym- 
lig. Under  golfvet  ha  funnits  tvenne 
murade,  dock  ej  hvälfda  grafvar,  h vilka 
anses  hafva  tillhört  en  äldre  kyrka. 
Bakom  altartaflan  hafva  legat  tre  runda 
stenar,  numer  blott  ofullkomligt  liknande 
brödkakor;  rörande  dessa  förtäljer  folk- 
sägnen, att  en  hustru  i  Bubbarp  af  gi- 
righet så  sent  på  julafton  började  sitt 
brödbak,  att  ljusen  i  kyrkan  hunnit 
tändas  på  juldagen;  häpen  skall  hon 
då  hafva  sprungit  ut  för  att  förnim- 
ma, huru  härmed  var,  och  då  hon 
åter    var    inkommen    till  sitt  bak  —   så 

0  ve!  voro  de  tre  i  ugnen  stående  ka- 
korna förvandlade  i  stenar.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folk-  och 
två  flyttbara  småbarnsskolor,  der  178  barn 
år  1862  erhöllo  undervisning  af  en  exa- 
minerad och  en  oexaminerad  lärare,  me- 
dan 21  undervisades  hemma.  ■ —  Af 
kyrkoherdar  nämnas  Sven  Putt,  död  år 
1587,  Sven  Tiliander,  f  1833,  bondson 
från  Lindhult  i  denna  socken,  enligt 
Allvin;  men  enl.  jordeboken  heter  gården 
Lidhult.  —  Socknens  fornlemningar  bestå 
af  dorasbanor  på  prestgårdens  egor  m.  fl. 
ställen,  af  5  resta  stenar,  3  alnar  höga 
vid  Tiinabo  samt  lemningar  efter  förd  na 
större  byggnader  och  derbredvid  en 
murad,  men  mycket  förfallen  brunn;  i 
trakten  visa  sig  ock  tydliga  tecken  till 
åkerfält. 

Välbyggda    gårdar    äro    Prestgåräeti 

1  ratl,  med  ovanligt  vackert  läge,  ej 
långt  från  sjö,  är  ett  bland  ortens  bättre 
hemman.  Gunnarsbo,  l,2  mtl  frälse,  med 
qvarn  och  såg  och  Åsafors  jernbruk  och 
manufakturverk  på  sk.-hemmanet  Ihirj- 
liults  egor,  samt  JUulaholms  jernbruk  och 
manufakturverk  jemte  qvarn  och  såg. 
Raclsjö  masugn  är  belägen  i  skilnaden 
mellan    denna    och    Bondstorps    socken; 


294 


Stenhammar. 


Stenkumla. 


här  finnes  ock  Stufveruds  enbladiga  såg 
och  rajölqvarn.  Militiae-boställen  äro  i/2 
mtl  Bubbarp,  1/2  mtl  Kanshestra  och  l/i 
mtl  Stenslida.  —  Adress:  Jönköping. 

Stenhammar.  Gård  uti  Hernö  soc- 
ken af  Södra  Ångermanlands  fögderi  och 
Wester-Norrlands  län,  nära  Hernösand, 
har  tillhört  biskop  Carl  Nordin,  som 
dog  här  1812;  efter  hans  död  inköptes 
gården  från  arfvingarne  af  kanslirådet 
Matthias  Norberg,  som  efter  mottagen 
tjenstledighet  på  lifstid  återflyttade  till 
födelsebygden  och  bosatte  sig  på  denna 
vackra  egendom.  Ar  1847  är,  af  bruks- 
intressenten J.  E.  Lundsten,  på  hemmanets 
egor  anlagd  en  ångmjölqvarn  med  2  par 
stenar.  Stenhammar  är  skatt-lagdt  till 
l/6  mtl  skatte. 

Steninge.  Annex-socken  till  Harp- 
linge  pastorat,  är  belägen  uti  Halmstads 
härad  och  län,  lT/2  mil  från  Halmstad, 
vid  hafvet,  omfattar  0,i23  qv.mil  land, 
fördelade  på  \S\\  mtl,  hvaraf  3^-  mtl 
skatte,  1%  krono,  85/8  frälse.  Marken 
är  i  allmänhet  stenig,  och  jordmånen 
består  mestadels  af  sandblandad  mylla. 
På  skog  är  brist.  År  1805  var  folk- 
mängden 272  och  1863:  482.  Kyrkan, 
belägen  7/i0  m^  (Hta  moderkyrkan,  är 
byggd  af  sten  och  spåntäckt.  Barn- 
undervisningen bestrides  gemensamt  med 
Harplinge  uti  en  fast  och  en  flyttbar 
folkskola.  Af  fornlemningar  förekomma 
runristningar  uti  ett  berg  på  Skipas 
egor;  vid  hafsstranden  utvisas  ett  ställe, 
kalladt  Blomsborg,  der  enligt  traditionen 
ett  slott  skall  varit  beläget,  och  vester 
från  kyrkan  är  ett  ställe,  kalladt  Gamla 
Kyrkogård. 

Här  märkes  Skjepås,  2  mtl  frälse- 
säteri, som  lyder  under  Stensjö  i  Eftra 
socken.  Af  byar  nämnas  Hulabeck,  Ste- 
ninge, deraf  1  mtlärpastors-stom,  Nortorp; 
Eskered,  som  varit  frälse,  men  blifvit 
utbytt  till  skatte  mot  andra  hemman  i 
Skaraborgs  län  af  gr.  Hård.  —  Adress: 
Halmstad. 

Steninge,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  Uppland,  Huseby  socken,  Erling- 
hundra härad  och  Stockholms  län,  be- 
läget vid  Garnsviken  af  sjön  Skarfven, 
x/4  mil  från  Märsta  gästgifvaregård  och 
V2  mil  från  Sigtuna,  förekommer  om- 
kring 1311  såsom  herresäte;  men  små- 
ningom lära  delar  deraf,  »åtminstone  af 


skog  och  utegor»,  skrifver  Tham,  kom- 
mit under  Sigtuna  kloster.  Vid  slutet 
af  1400-talet  har  r.  r.  Jon  Stake  skrifvit 
sig  till  denna  gård,  och  i  följande  seklet 
egdes  den  af  slägterna  Oxenstjerna  och 
Gyllenstjerna,  hvarifrån  den  öfvergick 
till  r.  r.  gr.  C.  Gyllenstjernas  måg,  pre- 
sidenten gr.  H.  von  Fersen,  hvars  enka 
Eleonora  Margaretha  Wachtmeister  gjorde 
detta  jemte  Ljung  i  Östergötland  till 
fideikommiss  för  von  Fersenska  ätten; 
men  hvad  Steninge  beträffar,  så  skall, 
enligt  Adelns  Attartaflor,  fideikommiss- 
naturen för  detsamma  hafva  upphört.  — 
Nyligen  har  Steninge  genom  gifte  öfver- 
gätt  till  grefve  C.  A.  Gyldenstolpe.  Sä- 
teriet, som  af  Djurberg  uppgifves  1818 
haft  30  t-.rs  utsäde,  hjelpligt  höbol  och 
skog,  utgör  med  underl.  25T/8  mantal, 
hvaraf  1  skatte-säteri,  4a/8  frälse,  T  2  rå 
och  rör,  vädersåg  med  ett  blad  och 
tegelbruk  inom  socknen,  det  öfriga  inom 
Norrsunda,  Odensala  och  S:t  Olofs  m.  fl. 
socknar,  en  egendom. 

Godset  räknas  bland  dem,  som  under 
sednare  åren  utmärkts  för  nya  odlings- 
företag, hvaraf  må  nämnas  det  under 
perioden  1840 — 7  här  anlagda  meka- 
niska vattenuppfordringsverket  för  vatt- 
nande af  en  ängsmark  vid  Mälaren;  här 
drifves  med  ånga  mjölqvarn  i  förening 
med  tröskmaskin. 

Säteriet  har  ett  vackert  stenhus,  bygdt 
eller  förbättradt  af  Nic.  Tessin,  (enligt 
annan  uppgift  är  det  ny  bygdt  år  1833), 
sköna  trädgårdar  och  en  vacker  park 
med  en  minnesvård  af  tegel  öfver  den 
i  Stockholm  år  18i0  mördade  excellensen 
gr.  Axel  von  Fersen.  Framtill,  inom  ett 
jernstaket,  är  upprest  i  muren  en  tafla 
af  jern,  hvarå  med  gyllene  bokstäfver 
finnes  en  inskription,  hvaraf  här  må 
anföras : 

På  detta  rum 

Förvarades  i  4  månader 

De  jordiska  qvarlefvoma 

af  grefve  Axel  v.  Fersen 

Sveriges  Riksmarskalk. 

Då  våldet,  som  ändat  hans  dagar, 

Nekade  honom  hvila  i  sina  fäders  grift. 

Sanniugen,  framkallad  af  tiden, 

Skall  i  häfderna  skydda  hans  minne 

Och  göra  rättvisa  åt  hans  dygd. 

Öfver  taflan  äro  åtskilliga  emblemer,  och 

å  vårdens  baksida  finnes  inuti  en  större 

nisch  med  sittbänkar  af  sten. 

Stenkumla.     Socken    uti   Stenkumla 


Stenkyrka. 


Stenkyrka. 


295 


ting,    Södra    häradet    af    Wisby   län,  är 
belägen    1    mil    frän    Wisby    samt    om- 
fattar 0,267  qvadratmil,    hvaraf  0,oio  äro 
vatten.   Marken  är  till  större  delen  jemn; 
nära   intill     kyrkan    tinnes   en   betydande 
bergsträcka  af  röd  och  hvit  samt  lefver- 
brun    marmor.       Af    denna     förträffliga 
marmorart  hafva  åtskilliga  arbeten  blifvit 
gjorda   viil   marmorbruket  i   Wisby    samt 
utskeppade  äfven  till  utrikes  orter.  Jord- 
manen   är    en     blandning    af  flera  jord- 
arter;  i  de  flesta  åkrar  finnas  kalkstens- 
botten och  Susshällar  nära  jordytan.  Skog 
växer  tillräckligt.      Socknen,    som    1810 
beboddes  af  310,    år  1850   af  435  och 
1863  af  omkring  550  personer  på   121 
hushåll,    innefattar   llx,4   mtl  skatte,    l  \2 
mtl  krono.    Socknen  underhåller  3   båts- 
män.     All  fast  egendom  var  i  1863  års 
bevillning    uppskattad    till    383,800  rdr 
rmt.    Bevillningsafgiften  för  inkomst  var 
68    rdr.    —    Kyrkan,    af    sten,     saknar 
socklar  å  sakristian.   Barnundervisningen 
bestrides    af    en    examinerad    lärare    uti 
fast  folkskola;  antalet  af  i  skolålder  va- 
rande barn   utgjordes   1863  af  93,  deraf 
28    erhöllo    undervisning    i  hemmet.     I 
socknen  finnas,  utom    skolbyggnad,  ma- 
gasin   samt    byggnad    för    barnmorskan. 

—  Af  fornminnen  finnes  en  s.  k.  skydds- 
hall  nordost  om  kyrkan  i  Bertils  hem- 
mans skog;  en  liten  fördjupning  är  inom 
fredsbanan,  som  utmärkes  med  6  större 
och   derimellan  mindre  stenar. 

Gårdar  och  hemman:  * .,  mtl  Quiungs; 
/o  mtl  Sneckarfve  och  3/16  Gardrungs 
ett  gods;  5/8  mtl  Myhrsjö  med  yäder- 
mjölqvarn;  l/2  mtl  Prestgård.  Öfriga 
hemmans  namn  äro:  Berthels,  Kube,  Lars- 
arfve  med  sägqvarn,  Östergärda,  Gann- 
ar/ve  1  Ansar/ve,  Kållgårées  l3/4  Stora 
och   Lilla     Hinna,    1    Martillcr,   1    Forsa. 

—  Adress:   Wisby. 

Stenkyrka.  Ett  konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Wisby 
stifts  Norra  kontrakt,  utgöres  af  Sten- 
kyrka och  Tingstäde  socknar,  med  287  8 
mtl  (277/8  efter  eckl.  matrikel)  samt  en 
folkmängd  af  omkr.  1,680  personer.  — 
Stenkyrka,  modersocken,  belägen  uti  Got- 
lands läns  Norra  härad,  2l/2  mil  från 
Wisby,  l!/2  mil  n.  o.  från  annex-kyrkan, 
omfattar  en  areal  af  0,600  qv.mil,  hvaraf 
0,o48  äro  vatten.  Marken  är  i  allmänhet 
jeinn,  utom    norra    delen,    som  är  något 


bergaktig;  jordmånen  är  dels  sand,  dels 
lera.  Skog  växer  till  båda  socknarnas 
behof.  Socknen,  som  år  1805  beboddes 
af  374  och  1863  af  omkring  990  per- 
soner på  226  hushåll,  innefattar  153/8 
mantal  skatte,  5/g  mtl  krono,  taxerade  till 
269,700  rdr  rmt.  Socknen  underhåller 
4  båtsmän. 

Kyrkan,  som  består  af  ett  fyrkantigt 
skepp,    ett   likadant    men    mindre    chor 
och    af   ett    fyrkantigt    torn,    skall    vara 
invigd   1255    och  uppbyggd    af    den  på 
sin    tid     rikaste     och     mäktigaste     man 
i  landet,    Likar   Snelli   (den  vise),    samt 
såsom  den  första  stenkyrkan  på  ön  alltsedan 
bibehållit     namnet     Stenkyrka.      Likars- 
hamn, belägen  i  denna  socken  och  om- 
nämnd på  sitt  ställe,  är  uppkallad  efter 
nämnda  Likar.  I  kyrkan  finnes  en  altar- 
nisch,   hvilken  fullkomligt  liknar  ett  half- 
rundt    utsprång    och    tillkommit    för  in- 
rymmande af  ett  högaltare;  endast  2:iie 
dylika,    skrifver    prof.    G.  Brunius,  före- 
komma dessutom  på  ön.  —  Barnunder- 
visningen bestrides    uti  fast  folkskola  af 
eu  examinerad  lärare,  och  utgjorde  skol- 
barnens antal  år  1863:   112,  deraf  dock 
40    undervisades  i  hemmet.     Af    kyrko- 
herdar   torde    få   ihogkommas  prostarne 
Lutteman,  far  och  son,  (den  sednare  dog 
1819),  och  som  förestodo  församlingen  i 
71   år  efter  h varandra.     Deras    hem   var 
kändt  för  den  största  gästfrihet.  —  Vid 
hafsstranden    i   Likarshamn    förekommer 
ett  märkligt  naturphenomen,  tillkommet 
genom     vågornas     våldsamma     brytning 
mellan    klippstyckena,    och    bestående  af 
en  kalkklippa,  36  till  40  fot  hög,  kallad 
Jungfrun,  som  liknar  en  qvinna  med  ett 
barn    på    armen.      Ar    1824    gjordes    i 
socknen  ett  betydligt  fynd  af  guld-  och 
silfvermynt.       På     gården     Smitts     egor 
finnes    ett   märkligare    minnesmärke,    en 
häll  af  kalksten,  (se  Gotlands  konsthist. 
af  Brunius,  II  Del,  sid.  44. 

Gårdar  och  hemman:  7/l(i  mtl  Garde 
och  ;Vfi4  mtl  Sudcrgårda  utgöra  socknens 
största  gods.  —  &/s  mtl  Prestgårdcn  och 
V4  skatte  Kyrkeby  innehafves  af  kyrko- 
herden. —  V8  m^  Ekebys  eges  af  myr- 
odlingsbolaget.  Salusåg  finnes  vid  Jung- 
frun. Öfriga  hemmans  namn  äro:  Sten- 
stugu,  Roshage,  Qvie,  Lauhage,  Niome, 
lVg  Sörhy,  Ungcsmitts,  IJknatte,  Ilälge, 
liiugvedc,    Wahla,    tSudergärda,    Grousne, 


296 


Stenkyrka. 


Stora  Bjers,    ll/8   Moos,    Smitts,   Thuna, 
Gråna,   Tystebols,  Broungs. 

Stenkyrka,  fordom  Steinkirkju,  en 
socken  i  Tjörns  härad  af  Bohus  län,  be- 
lägen 3%  mil  från  Kongelf,  5%  mil 
från  Göteborg;  arealen  uppgifves  till 
0,633  qvadratmil  fast  land  eller  till  14,927 
tid.  fördelade  mellan  747/8  mtl,  hvaraf 
597/8  mtl  skatte,  2%  krono,  12%  frälse; 
häråt'  tillhöra  de  flesta  frälse-hemmanen 
gymnasii-inrättningen.  Bland  skatte-hem- 
manen  märkas  Oisnäs,  till  hvilken  art. 
hänvisas.  Socknen,  som  bebos  af  cirka 
3,452  inbyggare,  utgör  med  Klöfvedahls 
och  Walla  socknar  samt  Klädesholmens 
och  Rönnings  kapell  ett  regalt  pastorat 
af  l:sta  klassen,  som  äfven  kallas  Tjörn, 
under  hvilken  artikel  pastoratet  närmare 
beskrifves.  Den  äldre  kyrkan  kallades  i 
urminnes  tider  Mariekyrkan  eller  Wår- 
frukyrkan;  om  en  sednare  kyrkas  ålder 
har  man  sig  endast  bekant,  att  när  hon 
nedrefs  1843  fann  man  i  en  af  murarna 
ett  litet  silfvermynt,  slaget  under  kon. 
Alexander  III  i  Skottland,  död  1286. 
Den  nya  kyrkan  är  näst  Tanums  den 
största  i  länet.  —  Af  fornminnen  eger 
socknen  många;  så  väl  stenredskap  som 
hällkisterör  förekomma  här  i  ymnighet. 
Vid  Borreberget  är  fäst  en  sägen,  enligt 
hvilken  en  skara  Irländare,  som  land- 
stigit vid  Hummersund,  skall  der  blifvit 
slagen  af  konung  Alf.  Af  de  här  fordom 
befintliga  grafkullar,  i  hvilka  de  fallna 
sades  hvila,  ligger  blott  en  qvar  vid 
Borrebergets  fot.  I  Kungshögen  vid  läns- 
mansbostället Höga  säges  Irländarnes 
anförare  vara  jordad.  S.  k.  dyrhus  finnas 
vid  Gunnehy  och  Skar.  En  minnesvård 
från  en  sednare  tid  finnes  på  socknens 
begrafningsplats  upprest  af  Göteborgs 
Wetenskaps-  och  Witterhetssamhälle  öfver 
en  dess  hädangångne  ledamot,  natur- 
forskaren, pi  osten  C.  U.  Ekström.  Till 
socknen  höra  fisklägena  Skärhamn  och 
Ingärdsholmen,  Astohl,  Lilla  och  Stora 
Kalfven,  lotsplatsen  Hättan;  af  gårdar 
må  vidare  nämnas:  pastorsbostället  1  mtl 
Stora  Sibräcka,  l/i  mtl  Önne,  klockare- 
boställe. —  l'/'>  skatte  J\io7-ik,  1  skatte 
Skar,  1  mtl  Mölneforssa.  På  Flatholmen 
och  Tjörnekalf  finnas  salterier.  —  Adress: 
Oroust. 

Stenqvista,  en  socken  uti  Oster-Re- 
karne  härad  af  Nyköpings    län,  belägen 


Stensborg. 

5/8  mil  från  Eskilstuna,  3%  mil  från 
Strengnäs,  mellan  Husby  i  vester,  Kloster 
i  n.  v.  och  norr,  Arla  i  s.  o.  och  söder; 
arealen  är  0,401  qvadratmil,  hvaraf  0,092 
vatten  (0,oo3  enligt  Tham).  En  stor  del 
upptages  af  de  s.  k.  Kolunda  flyor,  som 
vattnas  af  flera  bäckar,  hvilkas  utlopp 
sammanträngas  af  höjder,  hvilket  för- 
svårar kärrets  aftappning;  den  jemna  ler- 
haltiga bygden  omkring  detsamma  har 
dock  genom  oftare  gjorda  försök  till 
utdikning  vunnit  alltmera  i  bördighet. 
Mot  alla  gränser  höjer  sig  landet,  dock 
högst  i  norr  mot  Klosters  socken  och  i 
öster  mot  Kjulaåsen;  det  har  ej  obetydliga 
utmärker  med  rådande  mojord  eller  berg. 
Näringar  äro  åker-,  ängs-  och  skogsbruk. 
—  Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
867,  1850  af  980  och  1863  af  986 
inbyggare,  innefattar  243/8  mtl,  hvaraf 
7%  mtl  skatte,  3V8  mtl  krono,  13V2 
mtl  frälse,  taxerade  1863  till  646,400 
rdr  rmt. 

»Steenqvista  sokn  i  Oster-Reka  härade 
i  Hosby-Byring»  namnes  1460;  af  kyrko- 
herdar är  en  och  annan  känd  från 
1300-talet.  Den  är  nu  moderkyrka  och 
utgör  med  den  större  Arla  ett  konsisto- 
rielt  pastorat  af  2:dra  klassen,  hörande 
till  Öster-Rekarne  kontrakt  af  Strengnäs 
stift.  Kyrkan,  ombyggd  1794  af  sten 
och  tegel,  stor  och  rymlig,  ligger  V4 
mil  från  Örsta  gästgifvaregård.  En  ny 
skollokal  var  under  byggnad  år  1862. 
Af  fornlemningar  finnas  bautastenar,  en 
runsten  på  Kolunda  egor,  ruiner  efter 
en  skaris  vid  Bahlsta.  —  En  hungersnöd 
omtalas  i  denna  och  närgränsande  sock- 
nar året  1698  i  följd  af  föregående  årets 
kalla  väderlek. 

Bland  gårdar  märkas  Söfsta,  2  mtl 
frälse,  synes  under  medeltiden  varit  herre- 
säte, lyder  jemte  3  mtl  frälse  Helle- 
berga  under  Spånga  i  Arla.  —  1  mtl 
frälse  Thorsberga.  —  Smörkulla,  1  mtl 
krono,  prestgård.  —  Kumla,  5/8  mtl, 
häradsskrifvare-boställe.  —  Thorsberga, 
1  mtl,  militias-boställe.  —  1/2  mtl  skatte 
Nyby.  —  Adress:  Eskilstuna. 

Stensborg,  fordom  Stynaborg,  ett 
gammalt  fäste  i  Södertörn  och  Öster- 
Haninge  socken,  på  en  klippa,  dit  man 
blott  på  norra  sidan  kunde  uppstiga,  och 
der  hafvet  på  den  södra  bröt  sina  vågor 
mot  en  lodrät  klippvägg.  Här  var  Hans 


Stensele. 


Steusholui. 


297 


Walraff  1362  höfvidsman.  Dylika  berg- 
fästen ansågos  här  uppförda  mot  Esterna 
och  andra  hedniska  grannfolk,  som  plä- 
gade landstiga  och  härja  det  kristna 
ige.  Nämnda  höfvidsman  var  ock 
domhafvande  i  tvistemål  för  dem,  som 
skyddades  af  detta  fäste.  Se  perm- 
brefvet  JH  51  i  Diplomatur.  Braheanum 
pä  Skokloster.  1  ett  tingsprotokoll 
kallas  i  Konversationslexikon  fästet  Can- 
terborg. 

Stensele,  lappmarks-pastorat,  med 
Tärna  kapell,  hörande  till  Södra  Lapp- 
markens kontrakt  af  Hernösands  stift, 
räknas  i  judicielt  hänseende  till  Lapp- 
markens eller  tredje  fögderiet  af  Wester- 
bottens  län  samt  uppgifves  innefatta  en 
areal  af  60  qvadratmiL  Stensele  är  den 
yngsta  socknen  i  Lappmarken,  emedan 
kapellet  uppfördes  är  1815,  och  först 
år  1822  blef  församlingen,  genom  kongl. 
bref  af  den  8  Okt.  1822,  utbruten  från 
Lycksele  till  eget  gäll  och  erhöll  Pehr 
Olof  Grönlund  till  sin  första  kapellpre- 
dikant. Imellan  Stensele  och  Lycksele 
kyrkor  räknas  87/8  mil,  hvaraf  2:V8  niil 
äro  landsväg;  en  ny  kyrka  är  nu  under 
byggnad,  hvartill  staten  bidragit  med 
2*,000  rdr.  Socknen  utgjordes  på  1820- 
talet  af  16  byar  med  49  åboer,  skatt- 
lagda  till  6J-J  mtl;  vid  1831  års  slut 
funnos  22  byar,  med  7T6g^  mtl  krono; 
nuvarande  hemmantalet  är  14.  Folk- 
mängden uppgick  1862  till  öfver  1,400 
personer. 

Större  byar  äro  Dadstuträsk,  Barr- 
sele,  Saxnäs,  Luspeno,  Umenäs ;  sjelfva 
kyrkobyn  ligger  på  en  steril  och  ojemn 
väg;  1  mil  s.  v.  härifrån  ligger  det  i 
orten  namnkunniga  Låmjselcberfjet,  som 
är  det  högsta  i  nejden,  ungefär  800  fot 
öfver  vattenytan.  Härifrån  ser  man  Ume- 
elfvens  slingrande  gångar,  kyrkan  och 
byn  och  ett  stycke  bortom  dem  Luspai, 
en  tindrande  vik  af  Stor-Umans  vid- 
sträckta vatten;  på  10  till  12  mils  af- 
stånd  räknas  4  till  5  snöfjällar,  som 
tyckas  sammanhänga  med  hvarandra, 
ehuru  vidt  åtskilda.  De  äro  GatdfjäUen 
vid  Umenäs  och  Stouravari  vid  Tärna, 
vid  foten  af  norska  fjällryggen.  En  vid- 
sträckt skog  sträcker  sig  äfven  mellan 
berget  och  Ume  clfstrand.  Lä  sednare 
åren  harva  ej  mindre  än  21  nybyggare 
bosatt  sig  inom    björkregionen,    så  nära 

vi. 


Kölen,  att  2:iie  af  dem  närmat  sig  den 
på  mindre  än  1  mils  afstånd.  Dessa 
nybyggare  hafva,  i  saknad  af  barrskog, 
byggt  sig  hus  af  hoplappade  björkstam- 
mar; de  grunda  sitt  uppehälle  på  bo- 
skapsskötsel, hvartill  rika,  naturliga  ängar 
gifva  bete  och  foder;  de  hafva  äfven 
renar  och  jemväl  några  åkertäppor,  hvilka 
år  1848  gäfvo  mogen  säd,  då  Lapp- 
marken längre  neråt  hade  missväxt. 
Med  Norge  hafva  de  liflig  kommunika- 
tion, försälja  der  sitt  smör  och  köpa  der 
sina  förnödenheter.  Genom  missions- 
skolans verksamhet  har  tilltagande  upp- 
lysning och  moralisk  förbättring  visat 
sig  bland  Lapparne.  För  nybyggarnes 
barn  finnes  en  flyttbar  folkskola,  der  162 
barn  år  1862  undervisades  af  en  exa- 
minerad lärare;  skolan  åtnjuter  ett  årligt 
statsanslag  af  150  rdr  rmt.  —  Adress: 
Lycksele. 

Stenserud,  ett  skatte-hemman  af  l/s 
mtl,  beläget  uti  Gräsmarks  socken  af 
Fryksdals  härad  och  Carlstads  län,  skall 
blifvit  uppkalladt  efter  Bråvallakämpen 
Sten  af  Wenern,  som  i  folksägnen  kallas 
jätten  på  Stensryd;  en  stor  sten  på 
stranden  af  sjön  JLlottnen  skall  nämnde 
jätte  kastat  mot  en  jätteqvinna  från 
Jättekärnslaudet,  som  sändt  honom  en 
dylik  gåfva  tillbaka. 

Stensgöl,  ett  frälse-säteri  aflT/4mtl, 
uti  Ekesjö  landsförsamling  af  Södra  Wedbo 
härad  och  Jönköpings  län,  s/4  mil  öster 
från  staden  Ekesjö,  är  välbygdt,  har 
högt  läge,  men  ligger  djupt  inne  i  östra 
skogarne;  egorna  äro  både  goda  och 
vidsträckta.  I  sednare  tiden  har  det 
tillhört  kapiten  Carl  Fredrik  Stjern- 
spetz. 

Stensholm,  ett  frälse-säteri  af  3  mtl 
med  af  hysta  hemmanet  Esklunda  uti 
Hakarps  socken  af  Tveta  härad  och  Jön- 
köpings län,  är  beläget  c:a  1  mil  från 
Jönköpings  stad.  Första  kända  egaren  är 
general-löjtn.  Erik  Gustaf  Qveckfelt,  en 
af  de  sista  carolinerna;  han  dog  här  år 
1776,  88  år  gammal;  sedermera  har 
gården  tillhört  protokolls-sekreteraren  C. 
Printzensköld  samt  år  1845  prosten  Alm- 
qvist i  Skärstad  och  är  nu  sednast  försåld 
af  possessionaten  G.  Westberg  till  krono- 
länsman Hårda  af  Segerstad  och  pos- 
sessionaten Laurin.  Ar  1818  uppgifves 
gården  haft  godt  höbol,  nödig  skog  till 

38 


298 


Stensholni. 


8 1  en  sjö. 


vedbrand  och  stängsel,  gammal,  men  be- 
qväm  åbyggnad  af  trä.  —  Godset  ut- 
göres  af  25/6  mtl  frälse-säteri  Stensholni 
i  sambruk  med  l/2  mtl  frälse-säteri  L:a 
Tokarp  samt  Ebbesqvarn  med  4  par 
stenar  och  såg,  allts.  tax.  till  120,000 
rdr  rmt.  Hushållens  antal  vid  säteriet 
och  bruket  utgöra  52.  Det  å  egorna 
befintliga  pappersbruket  skall  d.  15  Nov. 
1863  hafva  totalt  nedbrunnit;  kort  förut 
hade  det  blifvit  utvidgadt  med  åtskilliga 
nybyggnader  och  deri  inrymda  nya  ma- 
skiner. Angående  dettn  bruks  anlägg- 
ning upplyser  Tuneld,  att  det  uppfördes 
år  1702  af  pappersmakaren  Krist.  Lem- 
ken  vid  strömmen,  som  går  öfver  Gö- 
ransbergs egor,  samt  att  en  ego-  och 
rågångstvist  uppkom  år  1752  mellan 
dåvarande  egarne  af  Stensholm  och  Gö- 
ransberg, men  förlikning  ingicks  med 
vilkor,  att  egarne  af  sistnämnda  gård  af- 
trädde  torpet  Strömmen  med  dess  qvarn 
och  pappersbruket,  hvarmed  följde  Öfver- 
låtelse  af  privilegium  på  pappersbruks- 
driften, emot  det  att  egaren  af  Stensholm 
afträdde  i  utbyte  ett  frälse-hemman  i 
Skärstads  socken.  Föreningen  stadfästades 
af  hofrätten,  och  fräji  den  tiden  har 
pappersbruket  lydt  under  Stensholm.  Det 
var  1863  taxeradt  till   145,000  rdr. 

Stensholm,  ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Rackeby  socken  af  Kållands  härad  och 
Skaraborgs  län,  är  beläget  nära  kyrkan, 
som  ligger  1   mil  från  Lidköping. 

Första  kända  egaren  är  Sten  Stensson 
Bjelke,  riddare  1370,  lagman  i  West- 
manland  och  Dalarne;  om  honom  heter 
det,  att  han,  som  varit  en  stor  herre 
och  riddare  i  verlden,  nedlade  alla  sina 
embeten  och  värdigheter  år  1395,  trött 
vid  verldens  fåfänglighet,  och  ingick  i 
Wadstena  kloster,  der  han  lefde  som 
munk  till  1421.  Till  Stensholm  skrefvo 
sig  bland  andra  Thord  Bonde,  som  var 
slottslofven  på  Wadstena  1586  och  på 
Kalmar  1620,  Jöns  Bonde  den  yngre 
eller  den  danske,  död  1642,  hvars  efter- 
kommande kallades  Danska  Bönderna  till 
Stensholm;  Thord  Bonde  d.  y.,  assessor 
i  Göta  hofrätt,  död  1693;  ryttm.  Carl 
Gustaf  Bonde,  död  1716;  med  honom 
utgick  Stensholmsgrencn  på  svärdssidan, 
och  godset  öfvergick  med  Martha  Bonde 
till  general-major  O.  J.  Koskull,  död  år 
1728.      Sedan    äro    inga    egare    kända 


förrän  år  1814,  då  godset  tillhörde  enkefru 
Ramsay;  det  lydde  1863  under  Degeberg. 
Manbyggnaden  härstädes  afbrann  1806 
och  ena  flygelbyggnaden  1807;  sedan 
lärer  det  dröjt,  innan  den  åter  blifvit 
uppförd,  ty  ännu  1824  heter  det  i  jor- 
deboken, att  säteriet  icke  var  bebygdt. 
Af  Djurberg  uppgifves  gården  ega  56 
t:rs  utsäde,  höbol  till  300  stackar  samt 
obetydlig  skog;  dess  areal  ses  under  art. 
Rackeby  socken. 

Stenshufvud.  är  ett  högt  berg  vid 
Östersjön  uti  Mellby  socken  af  Albo 
härad  och  Christianstads  län,  lx/2  mil 
n.  v.  från  Cimbrishamn,  tjenande  sjö- 
farande till  landkänning.  Berget,  som 
är  brant  och  stenigt,  består  öfverst 
förnämligast  af  tre  kullar,  hvaraf  den, 
som  ligger  längst  i  norr,  har  öfverst 
ett  fält  af  några  och  tjugo  steg.  Enligt 
Linné  utgöres  berget  af  en  Saxum  cota- 
ceum  jiavescens  micis  minutissimis  nigris. 
Imellan  sjelfva  spetsarne  af  berget  växer 
mycken  hagtorn,  af  örter  Sedum  rupestre, 
Geranium  lueidum,  cardamine  impatiens, 
som  aldrig  växa  utom  bergsidorna,  och 
Sanicula  officinarum  vid  bergsroten.  Imel- 
lan Stenshufvud  och  Söljesborgs  ora  (ora 
kallas  en  hög  backe,  öfvervuxenomed 
skog)  går  en  vik    inåt  landet  till  Ahus. 

Stensjö,  ett  mtl  frälse-säteri  uti  Eftra 
socken  af  Arstads  härad  och  Hallands 
län,  beläget  vid  hafsstranden,  var  fordom 
en  ganska  betydlig  egendom  med  en 
hamn  för  krigsskepp.  Första  kända 
egaren  var  danska  riksrådet  Arvid  Oxen- 
stjerna,  som  lefde  1550  och  erhöll  jus 
patronatus  till  båda  kyrkorna;  sedermera 
har  egendomen  tillhört  general-guver- 
nörerna i  Halland;  nu  är  godset  sking- 
radt,  sedan  sätesgården  förfallit,  träd- 
gårdsanläggningarne blifvit  utlagda  till 
åker,  de  stora  byggnaderna  nedrifna  och 
skogarne  uthuggna.  I  en  sednare  tid 
ha  åker  och  äng  blifvit  väl  uppodlade. 
På  egorna  finnas  2  tegelbruk  och  väder- 
qvarn.  Säteriet,  taxeradt  år  1863  till 
50,000  rdr,  hade  2  egare.  Härvarande 
hamn,  helt  och  hållet  bildad  af  naturen, 
håller  ett  djup  af  9  till  11   fot. 

Stensjö,  ett  frälse-säteri  af  3/^  mtl 
uti  Stora  Rytterne  socken  af  Westerås 
län,  på  Nyckelön,  vid  det  s.  k.  Mellon- 
sundet  i  Mälaren,  innefattar  hela  ön, 
som  skänktes  af   kon.  Carl  XI  år  1675 


Stensnas. 

åt  landshöfdingen  Mårten  Reutercrantz' 
enka,  Wendela  Hammarsköld;  köptes  år 
1818  af  bergsrådet  Groen,  som  betyd- 
ligen  förskönade  det  och  utvidgade  par- 
ken jemte  trådgården.  Här  skola  fordom 
näktergalar  hafva  låtit  höra  sig.  — 
Stensjö  med  underlydande  IV4  mantal 
tillhör  nu   brukspatron  F.   Zethelius. 

Stensnäs,  ett  friilse-säteri  af  ett  mtl, 
uti  lukna  socken  af  Norra  ljust  härad 
och  Kalmar  län,  vackert  beläget  på  ett 
näs  i  Storsjön,  utgör  jemte  underl.  3/8 
mtl  rå  och  rör,  83/4  mtl  frälse,  55/g 
mtl  skatte,  1  rusthåll  (hvaraf  4l/4  mtl 
äro  utarrenderade),  såg  med  2  ramar 
vid  Rorstad  och  tegelbruk  ett  gods, 
taxeradt  till  754,200  rdr  rmt,  hvaraf 
IUO.000  rdr  för  sjelfva  Stensnäs.  Vid 
godset  bodde  1863  öfver  620  personer. 
Säteriet  Stensnäs  är  roteradt  för  ett  båts- 
manshäll. 

Äldsta  kända  egaren  är  ståthållaren  på 
Kalmar,  Kristoffer  Andersson  Stråle  sedan 
Grip,  derefter  sonen,  assessoren  i  Svea  hof- 
rätt,  Anders  Kristoffersson  Grip,  f  1630, 
och  hvars  ena  dotter  Carin,  som  skref  sig 
till  Stensnäs,  är  känd  genom  sin  svenska 
öfversättning :  Martim  IJylleri  gyllene  skatt- 
kista. Ännu  1730  har  en  öfversteE.  Gyllen- 
grip  (af  Gripslägten)  skrifvit  sig  till  Stens- 
näs; men  enligt  Tuneld  skall  vid  samma  tid 
Brita  Dorothea  Lewenhaupt  hafva  skrifvit 
sig  härtill  och  godset  sedermera  tillfallit 
magen,  öfverste-löjtn.  C.  G.  Boye,  hvil- 
ken  öfverlemnade  det  genom  testamen- 
tarisk  disposition  år  1748  till  sina  barn, 
hvilka  emot  lösen  afstodo  det  till  hof- 
intendenten  Carl  Petersson,  som  sålde 
det  1782  till  kammarherren,  gr.  C,  G. 
Lewenhaupt  på  Nygård.  Ar  1796  köptes 
Stensnäs  af  brukspatron  H.  Hultman  på 
Eds  bruk,  hvars  måg,  major  Nordberg, 
sålde  det  till  sin  svåger,  krigsrådet  F.  U. 
Fries,  kvilken  mot  utbyte  af  annan  egen- 
dom afstod  säteriet  år  1824  till  dåva- 
rande kabinetts-kammarherren,  baron  J.  C. 
Adelsvärd,  med  hvars  dotter  det  kommit 
till  närvarande  egaren,  grefve  R.  A.  L. 
Stackelberg. 

Stensnas,  ett  frälse-säteri  af  3  mtl, 
uti  Ryssby  socken  af  Sunnerbo  härad 
och  Kronobergs  län,  beläget  vid  Sten- 
sjön,  1  mil  söder  från  kyrkan,  som  lig- 
ger 48  4  mil  från  "Wexiö. 

I    slutet   af    1700-talet  egdes  Stens- 


Stenstorp. 


299 


näs  af  presidenten  Johan  Georg  Lill- 
jenberg,  hvars  son  Fr.  Georg  tillträdde 
så  väl  detta  jemte  Nåtåsa  och  Brunseryd 
i  Smaland  som  Agerups  fideikommiss 
i  Skåne  genom  sin  härkomst  från 
stiftarne,  hvadan  han  som  sitt  slägt- 
namn  skulle  begagna  namnen  Stjernklo- 
Lilljenberg.  —  För  närvarande  eges 
Stensnäs  med  3%  mantal  i  Ryssby  och 
4%  mantal,  allt  frälse,  i  Agunneryds 
socknar,  af  baron  Palmqvists  arfvingar. 
—  Säteriets  taxerings- värde  är  72,000 
rdr  rmt. 

Stensta,  ett  frälse-säteri  af  4  mtl 
uti  Söderby-Carls  socken  af  Lyhundra 
härad  och  Stockholms  län,  beläget  nära 
Brosjön,  har  under  medeltiden  tillhört 
en  adlig  slägt,  vanligen  kallad  »Sten- 
stada»-  eller  »Lisa»-slägten,  i  sednare 
hälften  af  1600-talet  lsndshöfd.,  friherre 
Thure  Oxenstjerna  och  dess  arfvingar, 
från  början  af  1700-talet  genom  gifte 
grefvarne  Torstenson  och  Bjelke;  tillföll 
1761,  genom  köp,  Nordenstolpe;  egdes 
1849  och  65  af  Setterström  och  Söder- 
ström; taxeringsvärdet  är  75,000  rdr. 

Stensta,  ett  jernverk  uti  Fellingsbro 
socken  och  härad  af  Örebro  län,  vid 
Sverkersta-ån,  med  1  härd,  1  hammare, 
200  sktl  stångjernsmide  och  manufaktur, 
har  varit  kronans  från  dess  anläggning 
på  1500-talet  till  medlet  af  1700-talet; 
för  närvarande  hörer  det  till  Rockham- 
raarsverken,  se  den  artikeln.  Stenstaby, 
1   mtl,  är  sergeant-boställe. 

Stenstorp,  i  äldre  skrifter  kallad 
Stödenstorp,  en  socken  i  Gudhems  härad 
af  Skaraborgs  län,  är  belägen  3  mil  från 
Skara,  på  östra  sidan  af  berget  Billin- 
gen, för  öfrigt  oragifven  af  Häggum, 
Rådene,  Borgunda,  Dala  och  Segerstads 
socknar  samt  omfattande  0,123  qv.mil 
land.  —  Marken  är  bergaktig;  rådande 
jordmånen  består  i  dälderna  af  svart- 
mylla, men  på  backar  och  höjder  af 
örjord  (som  här  kallas  katter  eller  köter) 
och  sönderfallen  skiffer;  på  några  ställen 
träffas  i  sjelfva  jordbrynet  lager  af  platta 
limstenshallar  samt  svart  jernsten.  Hela 
pastoratet  lider  brist  på  skog,  äfven  på 
mulbete  för  boskapen.  En  å,  kommande 
från  Simsjön  på  Billingen,  flyter  genom 
socknen;  i  densamma  fångas  små  gäd- 
dor, lakar  och  laxöringar.  Socknen,  som 
år  1805  beboddes   af  338  och  1863  af 


300 


Steustorp. 


Stensö. 


533  personer  på  120  hushåll,  räknas 
bland  länets  tätast  bebodda  orter;  hem- 
mantalet är  16V2  mtl,  hvaraf  11§£  mtl 
skatte,  2J£  krono,  2X/2  frälse,  taxerade 
1863  till  325,300  rdr  rmt.  Af  indelta 
arméen  äro  10  man  fördelta  inom  socknen. 
Stenstorps  jernvägsstation  ligger  nära  kyr- 
kan, 30.6  mil  från  Stockholm  och  12 
mil  från  Göteborg. 

Socknen  utgör  med  Kyrketorps  och 
Brunnhems  socknar,  hvilkas  kyrkor  rase- 
rades 1817  och  sammanbyggdes  med 
Stenstorps  1819,  ett  konsistorielt  pasto- 
rat af  2:dra  klassen,  hörande  till  Billings 
kontrakt  af  Skara  stift;  dess  hela  folk- 
mängd uppgick  1863  till  1,282  personer. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola  och  tre  fasta  småbarnsskolor 
af  en  examinerad  och  två  oexaminerade 
lärarinnor.  Till  skolan  hörer  ett  plan- 
teringsland af  21,000  qvadratalnars  yt- 
vidd. Socknen  har  spannmålsmagazin, 
inrättadt  år  1772.  En  sägen  förmäler  om 
H.  W.  Cannach,  som  är  begrafven  uti 
kyrkan,  att  han  skall  bott  på  Uanstads 
gästgifvaregård  och  der  dött  samt  att 
hans  lik  blifvit  infördt  genom  en  öppning 
på  norra  kyrkobal  ken  in  på  kyrkogården, 
emedan  han  var  af  främmande  religion. 
Af  kyrkoherdar  må  nämnas  Boetius  Be- 
nedicti,  gift  med  Kristina  Månsdotter,  i 
hvilket  äktenskap  föddes  tvenne  söner, 
som  voro  bland  antalet  af  dem,  hvilka 
på  civila  vägen  gjorde  sin  lycka  under 
kon.  Carl  XLs  regering;  den  ene  blef 
kommerseråd  och  den  andra  vice  presi- 
dent i  Svea  hofrätt;  båda  upphöjdes  i 
adligt  stånd  med  namnet  Schönberg. 
Af  fornlemningar  omnämnas  domare- 
säten och  ättehögar,  ibland  hvilka  mär- 
kes Sirsakullen,  från  hvars  topp  man  kan 
räkna  17  kyrkor.  Uti  densamma  skall 
en  konung  Sisar  ligga  begrafven,  om 
hvilken  förtäljes,  att  han  nära  öfvervunnit 
i  strid  den  segervane  Starkother  och  en 
konung  Wikar  från  Norge,  som  förde 
ofred  på  Kinnastranden;  men  af  ett  sår 
i  fotleden  tvangs  han  att  vika. 

Här  märkes  säteriet  Stämmestorp,  som 
ännu  1824  var  utan  åbyggnad.  Största 
byn  är  Stentorps,  5%  mtl  skatte,  2  mtl 
krono,  deraf  1  mtl  är  till  kronan  in- 
draget från  hertig  Adolfs  arfvingar  för 
grefve  Per  Brahes  gravationer  och  nu 
kronobefallningsmans-boställe,    1    mtl  är 


pastors-boställe.    —   1    mtl    frälse    Ran- 
stad.  —  Adress:  Sköfde. 

Stenstne,  egendom  på  Gotlaud,  har 
en  viss  märkvärdighet  deraf,  att  fröken 
Magdalena  Rudensköld  bodde  efter  sin 
schavottering  här  en  tid;  egendomen  var 
då  helt  obetydlig,  men  sedan  nämnda 
fröken  efter  sin  benådning  flyttat  från 
Gotland,  sålde  hon  gården  år  1800  till 
kapten  Nils  Fåhrseus,  h varefter  den  blifvit 
prydligt  bebyggd  samt  omgifven  af  vackra 
planteringar.  Från  gästgifvaregården  Sten- 
stuga (enligt  Akrells  karta  af  år  1863) 
skjutsas  till 

Wisby  i  s.  v lV4  mil. 

Myrveller  i  n.  o 3/4     » 

Kams  i  n.  v *  l3/8     » 

Qvie  i  s.  v 3/4     » 

Stensäng,  en  gård  uti  den  del  af 
Nysunds  socken,  som  hörer  till  Örebro 
län,  och  belägen  vid  Letelfven,  V4  mil 
söder  från  Atorps  gästgifvaregård,  består 
af  Vs  mtl  skatte  Stensäng  jemte  T||^ 
mtl  Westra  Sirbomark,  och  eges  af  or- 
gelnisten  J.  E.  Palmqvist.  —  Hela  hem- 
manet Stensäng  är  V4  mtl  skatte. 

Stensättra,  Stensätra,  ett  frälse-säteri 
af  ll/2  mtl  uti  Turinge  socken  af  Ok- 
nebo  härad  och  Stockholms  län,  vid 
Gripsholmsfjärden,  har  tillhört  landshöf- 
dingen  Anders  Sparrfelt,  död  här  1730; 
vid  skeppet  Stora  Kronans  förolyckande 
uti  sjöbataljen  vid  Öland  den  1  Juni 
1676,  bergades  han  genom  en  syn- 
nerlig Försynens  skickelse  på  det  sätt, 
att  han  slungades  öfver  tvenne  skepp 
och  fastnade  i  seglen  på  det  tredje 
eller  skeppet  Draken.  Stensätra  utbyt- 
tes från  reduktionen  af  A.  Rehnsköld, 
som  anförtrodde  åt  Erik  Dahlberg  upp- 
förandet af  en  vacker  sätesbyggnad,  hvil- 
ket lär  varit  den  store  mästarens  första 
lärospån  i  byggnadskonst;  af  sednare 
egare  nämnas  Cederstedt,  Duwall  och 
sednast  slägten  WahrendorfF;  år  1863 
egdes  Stensättra  med  3  mtl  underl.  af 
major  M.  L.  Berg  och  brukspatron  A. 
von  Stockenström;  taxeringsvärdet  är 
140,000  rdr  rmt,  hvaraf  60,000  rdr  för 
sjelfva  säteriet. 

Stensö,  ett  mtl  frälse  uti  Ö.  Husby 
socken  af  Östkinds  härad  och  Linköpings 
län,  är  märkligt  för  den  på  egorna  fordom 
befintliga  borgen,  som  redan  är  omnämnd 
under  artikeln  Östra  Husby  socken. 


Stensö. 


Stenåsa. 


301 


Stensö,  en  laudtudde,  !  2  mil  söder 
om  Kalmar  stad,  har  blifvit  en  historiskt 
märkvärdig  ort,  från  den  tid  Gustaf 
Eriksson  Wasa  der  törst  satte  sin  fot 
på  fäderneslandets  jord  efter  flykten  ur 
flagenskapen  i  Danmark;  landstigningen 
skedde  sista  dagen  i  Maj  månad  1520. 
Ett  skönt,  men  enkelt  minne  häraf  har 
konung  Lodfig  XVIII  i  Frankrike  be- 
kostat, då  han  såsom  flykting,  under 
sitt  vistande  i  Kalmar,  besökte  stället, 
der  Gustaf  landsteg  och  med  tårfullt 
öga  mot  höjden  ej  kunde  ana  sin  fram- 
tida lycka.  1  sjelfva  granithällen,  vid 
hvilken  Gustaf  knäfoll  och  anropade 
Försynens  bistånd  för  ett  olyckligt  foster- 
land, är  en  latinsk  inskrift,  författad  af 
nämnda  konung,  inhuggen,  som  förvarar 
minnet  af  båda  dessa  händelser. —  Stensö- 
viken  går  ]/r,  mil  in  i  landet  fram  till 
Törnebäcksbro,  och  skola  enligt  sägnen 
seglare  kiyinnt  i  förd  na  tider  gå  viken 
uppföre  ända  fram  mot  Kläckeberga 
högland,  som  strök  mellau  Stensö  och 
Birkci<<is  vikar,  derimellan  »Gamla  Kal- 
mar», äldre  än  gamla  Kalmar,  låg,  ty 
bnda  hade  sin  by  eller  stadsjord  på 
detta  näs,  som  i  forntida  sagor  kallas 
Kidiiiarnancts. 

Stenum,  en  socken  uti  Westergöt- 
land  och  Walla  härad  af  Skaraborgs  län, 
är  belägen  1  mil  från  Skara,  samt  om- 
fattar 0,275  qvadratmil  land,  fördelade 
på  157g  mantal,  hvaraf  H3/8  skatte, 
1  krono,  31/?  frälse.  Marken  är  mer 
bergig  än  jemn;  rådande  jordmånen 
sandblandad  svartmylla.  Skog  af  gran 
växer  hjelpligt.  Häl  finnes  en  af  länets 
största  mossar,  Stenumentossen,  uppta- 
gande 6,600  tid;  på  östra  gränsen  ligger 
llomborgasjön,  och  i  söder  skiljes  sock- 
nen irän  Bjerklunda  genom  Fliaån.  — 
Socknen  beboddes  1810  af  331  och 
1863  af  550  inbyggare  på  115  hushåll. 
Af  indelta  arméen  äro  bär  förlagda  2 
man.  All  fast  egendom  taxerades  1863 
till  253,600  rdr  rmt. 

Stenum,  som  förut  skall  varit  prae- 
bende  under  Skara,  och  Skärf  moderför- 
samling till  pastoratet,  är  nu  annex  till 
Wings  pastorat.  Sockenvägen  är  2/r,  mil. 
Sockenmagasin  finnes.  —  Bland  gårdar 
märkas     Westtomta    säteri,   2  mtl  skatte 

lomten,  4V2  mtl  skatte  Tubbetorp,  for- 
dom   ZVoarp,    har    varit    domprostens    i 


Skara  pmebende-hemman.  — ■  1  mantal 
Stenums  stom  ('/.,  mantal  efter  mantals- 
längden)  länsmans-boställe.  —  %  mantal 
Stenum  är  komminister-bost.  —  Adress: 
Skara. 

Stenungsön,  liggande  helt  nära  ut- 
med land  i  Hakefjord  al  Bohus  län  och 
börande  till  Norums  socken  af  Inlands 
fögderi,  har  på  sednare  åren  varit  tal- 
rikt besökt  af  badgäster.  Den  vackra 
naturen,  de  förträffliga  baden  och  den 
välgörande  gyttja,  som  finnes  till  begag- 
nande för  badgäster,  ha  gjort  platsen 
eftersökt  af  dem,  som  velat  tillbringa 
sin  sommar  vid  hafvets  strand,  ej  alltför 
långt  från  Göteborg. 

Stenåsa.  Annex-socken  till  Hulter- 
stads  pastorat,  är  belägen  på  Olands 
östra  kust,  uti  Möckleby  härad  af  Södra 
fögderiet  och  Kalmar  län,  3r74  mil  från 
Kalmar,  5  mil  från  Borgholm,  samt  om- 
fattar en  areal  af  0,384  qv.mil,  hvaraf 
0,oio  äro  vatten.  Marken  och  jordmå- 
nens beskaffenhet  samt  skogstillgången 
äro  enahanda  med  Hulterstads,  till  hvil- 
ken artikel  hänvisas.  —  Socknen,  som 
år  1810  beboddes  af  578,  år  1850  af 
817  och  1862  af  858  inbyggare,  består 
af  23Vo  mtl;  medelvärdet  å  jordbruks- 
fastigheten upptogs  i  1863  års  bevilln. 
till  15,596  rdr  rmt.  Kyrkan,  belägen 
3/4  mil  n.  o.  från  moderkyrkan,  är  af 
hög  ålder  och  säges  vara  uppbyggd  af 
jätten  Tanne,  hvars  grafhög  visas  vid 
Qoinneby  bro,  der  man  funnit  en  malm- 
gryta  med  silfvermynt.  Ännu  kallas  här 
folket,  som  äro  de  vackraste  och  längsta 
karlarne  på  Oland,  för  Stenåsa  kämpat. 
—  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  folkskola,  der  77  barn  undervisades 
1862  af  en  examinerad  lärare,  medan 
38  erhöllo  undervisning  i  hemmet.  Till 
skolan  hörer  ett  planteringsland  af  3,456 
qvadratalnars  ytvidd.  —  Af  historiska 
minnen  omnämnes  socknens  plundrande 
af  llolländarne  år  1677  och  svenska 
amiralskeppet  »Kronans»  förolyckande  på 
Slagerstads  grund,  hvarom  redan  är  om- 
förmäldt  under  art.  Hulterstad.  Nyligen 
har  här  under  plöjning  af  en  åker  på- 
träffats ett  väl  bibehållet  romerskt  guld- 
mynt, pregladt  under  kejsar  Theodosii 
regering. 

Inga  större  gärdar  finnas;  den  största 
är  Vh  mtl  skatte  Fröslurida*  —   V»  mtl 


302 


Steiiåsen. 


uti  Södra  Qvinneby  är  kommin.-boställe; 
3/4  mtl  Lilla  Brunneby  är  pastors  stom. 

—  Qvinneby  skänktes  1256  till  Wreta 
kloster  af  Svantepolk,  då  hans  dotter 
intogs  der.  Öfriga  byar  äro  Ebbelunda, 
Slagerstad  och  Stora.  Brunneby. 

Stenåsen,  en  kronopark  i  Kinnefjer- 
dings  härad  af  Skaraborgs  län,  reglerad 
enligt  kongl.  brefvet  af  d.  4  Febr.  1829, 
uppgifves  uti  landshöfd.-embetets  femårs- 
berättelse hafva  en  areal  af  5393/4  tid 
medelmåttig  skog,  men  enligt  Topogra- 
fiska corpsens  uppgifter  560  tid;  den  är 
indelad  till  trakthuggning. 

Stiby,  en  socken  uti  Jerrestads  härad 
af  Christianstads  län,  belägen  ll/4  mil 
öster  från  Cimbrishamn,  omfattar  0,i2o 
qvadratmil  land,  fördelade  på  137/o4  m^> 
hvaraf  7%  skatte,  23/4  krono,  2{\  frälse 
uti  två  byar,  Stiby  och  Komsta,  hvaraf 
den  förstnämndas  egor  ligga  på  midten 
högt,  men  åt  vestra  och  södra  ändarna 
sidländt.  Blandad  lerjord  är  mest  rå- 
dande, någon  svartmylla  finnes  här  och 
der,  äfven  stark  lera  på  en  del  af  hem- 
mansegorna;  byn  lades  i  enskifte  1808. 
Många  åker-  och  ängsfält  åt  norr  äro 
steniga  och  mer  tjenliga  till  betesmark. 
Komsta  bys  egor  ligga  högt,  äro  ganska 
steniga,  hafva  någon  sandjord  och  svart- 
mylla, dock  är  lera  lådande. 

A  denna  bys  egor  upptages  flissten 
till  grafvårdar,  kalk  och  annat  nyttigt 
bruk.  Ingen  skog  finnes,  endast  torf 
till  några  få  hemman.  —  All  fast  egen- 
dom taxerades  1863  till  827,850  rdr 
rmt.  Folkmängden,  som  år  1810  var 
551,  uppgick   1863  till   1,044  personer. 

—  Socknen  utgör  sedan  1814  med  S:t 
Olof  ett  regalt  pastoraf  af  3:dje  klassen, 
hörande  till  Albo  och  Jerrestads  kontrakt 
af  Lunds  stift.  —  Kyrkan,  belägen  på 
en  ansenlig  landthöjd,  är  urgammal, 
men  utvidgad  1833  med  en  stor  till- 
byggnad å  norra  sidan,  som,  jemförd 
med  chorets  korshvalf,  visar  den  stora 
skilnad,  som  råder  mellan  den  gamla 
och  den  nya  tidens  byggnadsförraåga. 
Hon  består  för  öfrigt  af  ett  aflångfyr- 
kantigt  torn,  tvåqvadratiskt  skepp,  en- 
qvadratiskt  chor  och  rundel  i  öster.  Hela 
byggnaden,  uppförd  af  kalksten,  såväl 
till  sockel-  som  hörnstycken  samt  om- 
fattningar m.  m.,  är  väl  arbetad.  Sock- 
nen bar  fast  folk-   och   en  flyttbar  små- 


Stigsjö  och  Wiksjö. 

barnsskola,  der  två  examinerade  lärare 
undervisade  1862:  101  barn.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  1,900  qv.- 
alnars  ytvidd. 

I  Stiby  är  gästgifveri,  hvarifrån  skjutsas 
till  Tranås,  l!/4  mil,  till  Rörum,  1  mil 
samt  till  Hammenhög,  3/4  mil.  Af  verk 
finnas  Komstadsmölla  vatten-  och  olje- 
qvarn.  —  Adress:  Cimbrishamn. 

Stickninge,  två  mantal  frälse  uti 
Tångeråsa  socken  af  Edsbergs  härad  och 
Örebro  län,  har  en  längre  tid  lydt  under 
säteriet  Trystorp;  det  uppgifves  af  Djur- 
berg år  1818  haft  50  tunnors  utsäde, 
mulbete  och  skog  öfver  behofvet,  man- 
gård af  trä,  2  våningar  hög,  angenämt 
belägen  vid  sjö,  med  vidsträckt  utsigt. 
Taxeringsvärdet  är  30,000  rdr  rmt. 

Stigamo,  Stighemoth  år  1216.  Gäst- 
gifvaregård  uti  Byarums  socken  af  Östbo 
härad  och  Jönköpings  län;  härifrån 
skjutsas  till: 

Tenhdt,  n.  v 7/8  mil. 

Byarum,  s.   v lJ/4 

Svenarum,  s.   o 2 

Om  en  här  befintlig  runsten  skrifver 
Linné,  att  den  vid  hans  besök  var  prydd 
och  målad  med  många  slags  Lichenibus. 

Stigaryd,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl, 
se  Mullseryds  socken  af  Mo  härad  och 
Jönköpings  län. 

Stigen,  Östra  (Stiien),  ett  fr.-säteri 
af  1  mtl,  på  Dal,  uti  Ferglanda  socken 
och  Walbo  härad  af  Elfsborgs  län,  räknar 
bland  sina  egare  Gustaf  Eriksson  Wasa, 
kapten  Carl  Didron  1649—1683,  då  det 
kallas  nytt  säteri,  rådman  Jöns  Kock 
1736;  bruksegaren  baron  Cahman  1770, 
kontraktsprosten  Lars  Enbohm  och  hans 
enka;  tillhörer  nu  bönder.  På  egorna  finnas 
qvarn  och  såg. 

Stigsbo  jernmalmsgrufva  i  Dalarne 
är  den  ena  af  de  två,  som  förekomma 
i  Sverige,  der  den  sällsynta  oarten  mo- 
lybdenglans  finnes  i  sådan  mängd  in- 
blandad i  jernmalmen,  att  denna  ej  utan 
en  svår  röstning  kan  tillgodogöras. 

Stigsjö  och  Wiksjö  socknar,  som 
tillsammanso  utgöra  ett  pastorat,  äro  be- 
lägna uti  Ångermanlands  Södra  fögderi 
af  Wester-Norrlands  län,  den  förra  lVo 
mil,densednare3V2  mil  v.  n.  v.  från  Härnö- 
sands stad,  gränsa  i  n.  till  Gudmundrå  och 
till  HässjÖ,  Ljustorps  och  Lidens  socknar 
i  Medelpad   samt   i   vester   till  Långsele 


Stigsjö  och  Wik>jo. 


Stigsjö  och  Wiksjö.         303 


Högsjö,  i  öster  till  Slibrå  och  Häggdån- 
gers  socknar  i  Ångermanland,  i  söder 
socken.  Hela  arealen  är  i  Stigsjé  38,956 
tid,    hvaraf    2,856    myrar    och    insjöar; 

i/oa,  B  runne  och  Långsjön  dock  der- 
utinnan    ej    inberäknade;   —   i    WikajÖ: 

.26  tid,  eller  238,123  qv.ref,  hvaraf 
2,946  tid   myrar  och  sjöar. 

Namnet  »Stigsjö»  påstås  gissningsvis 
utmärka,  att  älgar  fordom  vintertiden 
haft  sin  stig  öfver  den  s.  k.  Ultråviken 
till  den  plats,  der  kyrkan  nu  är  byggd, 
hvaraf  prest-gården  tillförne  kallades 
»Stig»  och  sjön  ofvanför  »Stigsjön.»  Efter 
Brunne  by  kallas  denna  sednare  sjö 
numera  Brunnesjön.  De  inom  Wiksjö 
förekommande  finska  namn  på  byar,  berg, 
myrar  och  sjöar,  t.  ex.  Villola,  Ntavita, 
Kompomark,  Kemalafjer/i,  ra.  fl.,  bekräfta 
en  gammal  sägen,  att  någon  finsk  koloni 
fordom  funnits  der.  Hela  Wiksjö  socken 
kallas  ännu  i  dag  med  ett  gemensamt 
namn  Wiksjö  Finnmark.  Sägnen  för- 
mäler, att  för  omkring  370  år  sedan 
en  finsk  qvinna  vid  namn  Ingrid  med 
2:ne  söner  skall  hafva  begynt  bygga  och 
odla  på  den  trakt,  der  nu  Gammalgårdcn 
är  belägen.  De  finska  sederna  och 
språket  äro  nu  mer  undanträngda,  och 
Wiksjö  socken-boer  så  till  utseende , 
språk  som  lefnadssätt  föga  skilda  från 
landets  Öfriga  befolkning.  Genom  Gus- 
sjön,  Brunne  och  Långsjön  är  Stigsjö 
socken  delad  uti  tvenne  delar.  —  Den 
större  vidden  af  den  odlade  jorden, 
jemte  nästan  alla  byarne,  ligger  utmed 
ofvannämnda  sjöars  fruktbärande  stränder, 
hvilka,  omgifna  af  dels  kala  berg  och 
dels  skogbeväxta  höjder,  förete  ett  om- 
vexlande   och   rätt   behagligt  landskap. 

Wiksjö  socken,  liggande  mer  nord- 
ligt och  öfver  allt  angränsad  af  endast 
skogstrakter,  har  en  mer  fjellisk  natur 
och  Hr  genomskuren  af  ett  icke  obe- 
tydligt vattendrag,  MjeUån,  som  under 
sitt  lopp  frän  Gudmundrä  sockengräns 
förbi  Westana  bruk  upptager  flera  bi- 
floder och  mindre  backar  samt  utfaller 
vid  Lögdö  bruk,  i  Ljustorps  socken,  uti 
Indahls-elfven. 

Utom  förutnämnda  vattendrag  finnes 
inom  pastoratet  Elgsjöån;  alla  genom- 
skära skogsmarkerna,  hvarigenom  en  stor 
lättnad  i  sågtimmer-transporten  vinnes, 
medan  flottningen  nästan  öfver  allt  med 


fördel  kan  begagnas.  —  Rådande  jord- 
månen inom  Stigsjö  socken  är  uti  åker- 
jorden stark  lera,  sandblandad  lera  och 
mojord.  Inom  Wiksjö  råda  deremot 
sandblandad  lera  och  sandjord.  Ängs- 
marken består  till  en  del  af  svartmylla, 
men  till  största  delen  af  sand-  och  moss- 
jord jemte  starrmyrar.  Betesmarken  uti  de 
vidsträckta  skogstrakterna  god.  —  Vid 
Westanå  finnes  väl  en  helsokälla,  men 
ringa  anlitad  och  af  föga  värde.  Folk- 
mängden utgjorde  1805  i  Stigsjö  914, 
år  1862:  1,717;  uti  Wiksjö,  år  1805: 
421,  år  1862:  1,199.  Hemmantalet  uti 
Stigsjö:  20{};J  mantal  skatte,  Va  krono, 
uti  Wriksjö:  8T\y^  mantal  skatte,  lj\\fi0- 
mantal  krono.  —  Inom  Stigsjö  funnos 
1864:  113  hemmansegare,  och  inom 
Wiksjö  64. 

Inom  Wiksjö  socken  råder  mindre 
välmåga  än  i  Stigsjö,  och  får  grunden 
till  detta  förhållande  till  stor  del  sökas  i 
det  mera  sedeslösa  tillstånd,  som  är  rå- 
dande inom  förstnämnda  socken. 

Socknarnas  hufvudsakliga  näringar 
äro  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  skogs- 
handteringen  deras  förnämsta  binäring. 
I  Stigsjö  socken  utgör  åkerns  areal  884 
tunnland,  skogens  och  betesmarkens 
32,049  tid;  inom  Wiksjö  upptager  den 
förra  484  tid,  den  sednare  36,419  tid. 
Lin  odlas  till  husbehof  och  något  der- 
utöfver;  år  1854  beräknades  h varje  hem- 
mansåbo vårtiden  aflåta  100  å  200 
alnar  gröfre  lärft.  —  Ladugårdsskötseln 
är  mer  försummad  än  åkerbruket.  Med 
den  rika  tillgång  på  bete  här  finnes 
borde  den  kunna  uppdrifvas  till  en  be- 
tydligare höjd.  Det  bästa  fodret  åtgår 
till  föda  åt  hästen.  På  Hernösand  af- 
sättes  likväl  icke  så  obetydliga  qvantiteter 
smör  och  ost.  Skogen,  ännu  tillräcklig 
både  till  husbehof  och  afsalu,  är  dock 
betydligt  medtagen.  För  barrskogens  åter- 
växt  till  ved  beräknas  omkring  70  ä  80 
år,  men  för  sågtimmer  och  bjelkar  minst 
dubbelt  så  lång  tid.  Vintertiden  användas 
alla  arbetskrafter  på  sågtimmers,  bjelkars, 
spärrars  och  kolveds  huggande  och  forss- 
lande  till  flottbara  vattendrag  och  sågar. 
Fisket  är  obetydligt.  Flgsjö  ålfiske,  be- 
läget i  Stigsjö  socken,  har  1853  under 
skattemannariitt  blifvit  försåldt  till  en 
hemmansegare  i  byn  för  107  rdr  50  öre. 
Jagt    idkas    inom    Wiksjö    socken,    der 


304  Stigsjö  och  Wiksjö. 

tjäder,  orre  och  hjerpe  fångas;  der  skjutes 
äfven,  nästan  årligen,  1  å  2  björnar, 
hvilka  höstetiden  uppsökas  i  sitt  ide 
eller  »ringas  inne»  som  det  heter,  för 
att  på  våren  skjutas. 

Af  verk  och  inrättningar  finnas: 
Westanå,  Bntnneforss  och  Sorgår  ds  jem- 
bruk.  Skattlagda  grofbladiga  sågqvarnar 
finnas  vid:  Brunne,  Söf gården  och  Ultra 
inom  Stigsjö,  samt  vid  Aldersjönäs  och 
Wiksjö  inom  Wiksjö  socken;  dessutom 
finnas  6  husbehofs-sågar.  Inom  Stigsjö 
socken  finnes  en  och  annan  linskäkta, 
som   drifves  med  vatten. 

Stigsjö  kyrka  af  sten,  med  torn  på 
vestra  ändan,  uppbyggdes  1786  på  dess 
nuvarande  läge  vid  en  vik  af  Brunne- 
sjön. Uti  tornet  finnes  ett  ur,  som  från 
fyra  håll  visar  tidens  lopp.  —  Wiksjö 
kyrka  eller  kapell  byggdes  först  omkring 
år  1770,  men  ombyggdes  sedan  1793 
gemensam  med  Westanå  brukskapell. 

Stigsjö  med  Wiksjö  kapell  hafva  for- 
dom lydt  under  Säbrå  regala  pastorat; 
men  genom  en  kongl.  resolution  af  den 
26  Februari  1808  afskiljdes  de  derifrån 
och  utgöra  nu  jemte  Westanå  bruksför- 
samling, med  Stigsjö  till  moderförsam- 
ling, ett  prsebende  pastorat  för  äldsta 
lektorn  vid  Hernösands  Elementar-läro- 
verk  och  höra  till  Ångermanlands  Södra 
kontrakt  af  Hernösands  stift.  Af  kyrko- 
herdar må  nämnas  doktor  N.  M.  Berlin, 
(död  1853);  han  var  fader  till  den  all- 
mänt bekante  författaren  af  folkskrifterna 
i  Naturläran.  Ifrån  skatte-bonden  Helge 
Larsson  i  denna  socken  härstammar  ad- 
liga ätten  Lilljemarck.  —  För  socknarna, 
som  höra  till  Säbrå  tingslag,  finnes  icke 
något  bestäm  dt  tingshus.  Vanligen  hållas 
tingen  uti  Åland  eller  Bondsjö  af  Säbrå 
socken  eller  ock  i  Hernösands  stad.  — 
Barnundervisningen  bcsörjes  af  2  exam. 
och  en  oexam.  lärare  uti  en  fast  folk- 
skola och  en  flyttbar  småbarnsskola; 
skolbarnens  antal  uppgick  1862  till  215. 
Årliga  afkastningen  af  enskilda  dona- 
tioner till  skolan  uppgår  till  37V2  rdr» 
statens  bidrag  till   130  rdr  rmt. 

Fomleviningar  finnas  icke,  endast  en 
tradition,  som  förmäler,  att  en  skans 
varit  uppkastad  nära  den  derefter  upp- 
kallade Skansbron  å  Sörgårdens  egor  för 
att  hindra  Ryssarnes  befarade  härjningar 
längre  uppåt   landet  under  deras  fiendt- 


Stigtonita. 

liga  infall  år  1721.  —  Af  namnkunniga 
och  lärda  män,  hvilka  härstamma  från 
Stigsjö  socken,  må  nämnas:  erkebiskop 
Lars  Stigzelius,  som  föddes  derstädes 
1598.  Fadren  var  kapellan.  Matthias 
Helgonis  och  biskop  Erik  Brunnius,  den 
sednare  född  i  Brunne  by  år  1597. 
Professor  Solander,  hvars  farfader  Daniel 
Solimontanus  blef  här  kapellan  1654, 
samt  prosten  Lars  Agrelius  i  Själevad, 
hvilken  var  född  i  Smöråker.  Äfven 
torde  torpare-enkan  Anna  Jonsdotter,  som 
aflidit  här  1864  i  den  höga  åldern  af 
102  år,  böra  omnämnas.  Anmärknings- 
värdt  torde  ock  vara  att  för  några  år- 
tionden tillbaka  fiskades  äkta  perlor  i 
ån,  som  kommer  från  Aldersjön,  äfven- 
som  uti  Elgsjöån. 

Af  de  24  byar,  som  Stigsjö  socken  inne- 
fattar, må  af  de  större  nämnas:  Byn,  °/8 
mtl  med  3,933  tids  areal,  hvaraf  38  åker, 
med  33  hushåll;  Brunne,  21/48  mtl  med 
3,844  tid,  hvaraf  63  åker,  67  hushåll;  1 
mtl  Wike,  1416  tid;  vidare  finnas  Ilamre, 
Skjollsta,  Ultra  och  Östanvik,  samt  Öje.  — 
Wiksjö  socken,  inneh.  19  byar,  deraf  2l/2 
mtl  Wiksjön,  Nordanåoch.  Westanå,  Käla- 
mäcki;  härfinnes  Häggåsens  krono-allmän- 
ning  på  2,098  tid.  —  Adr.:  Hernösand. 
Stigslund,  ett  tegelbruk  och  klädes- 
fabrik uti  Hille  socken  af  Gestrikland 
och  Gefleborgs  län,  med  qvarn  och  såg 
samt  4  öresl.  i  hemmanet  Stig;  tills, 
tax.  till  69,000  rdr  rmt;  egare  fabrikör 
Göranssons  sterbhus. 

Stigtomta,  en  socken  uti  Nyköpings 
län  af  Jönåkers  härad,  är  belägen  lV2 
mil  från  Nyköping,  9%  mil  från  Streng- 
näs  samt  omfattar  0,750  qv-mil,  hvaral 
0,i60  vatten.  Innanför  tvenne  landtungor 
mellan  Långhalsen  och  Hallbosjön  samt 
denna  och  Yngarn  vidtager  så  väl  sock- 
nens som  hela  pastoratets  vidsträcktaste 
bygd,  en  föga  kuperad  slätt,  vattnad  af 
några  bäckar,  som  gå  i  nordvestlig  rikt- 
ning till  de  nämnda  sjöarna,  och  sagta 
stigande  ät  öster  och  sydost  mot  skogs- 
marker vid  gränserna.  Längst  i  öster 
ligger  Sörby  kronopark,  utgörande  den 
skogsmo,  som  anuars  kallas  Stigtomta 
Malm.  llådande  jordmånen  är  god  lera 
på  landtungorna,  något  sandblandad  ler- 
mylla inåt  socknen,  mojord  vid  grän- 
serna; näringarne  äro  desamma  som 
uppgäfvos  för  Nykyrka  socken.  Hemman- 


Stiuimorbo. 


Stjerneholni. 


305 


talet  är  545/8  mtl,  hvaraf  257/8  skatte, 
9%  mtl  krono,  191,.,  ratl  frälse,  tax. 
till  1,171,000  rdr  rmt  —  Folkmängden, 
som  år  1805  var  1,242,  uppgick  1863 
till   1,604  inbyggare  på  328  hushåll. 

jhatomta  cum  annexa  in  prepos. 
Nicopensi  förekommer  omkring  1314, 
från  1813  har  socknens  kyrka  varit  be- 
gagnad af  annex-församlingen;  Stigtomta 
och  Nykyrka  utgöra  ett  konsistorielt 
pastorat  af  2:dra  klassen,  hörande  till 
Nyköpings  Westra  kontrakt  af  Strengnäs 
stift.  —  Kyrkan,  belägen  :%  mil  från 
Wallersta  gästgifvaregård,  är  till  en  del 
gammal,  men  ombyggd  till  korskyrka 
och  tillökt  1786,  har  torn  från  1600- 
talet.  I  choret  finnes  en  minnesvård  af 
Olands-sten  öfver  J.  G:son  Silfverpatron 
^död  1644,).  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folk-  och  en  flyttbar  små- 
barnsskola, der  116  barn  undervisades 
af  en  examinerad  lärare  och  en  lärarinna, 
medan  112  erhöllo  undervisning  i  hemmet. 
Kil  skolan,  som  är  stiftad  af  medicinal- 
rådet Tingstadius,  hörer  ett  planterings- 
land af  2,000  qvadratalnars  ytvidd.  — 
Sockenbibliothek  är  grundlagdt  genom 
en  gåfva  af  100  rdr  utaf  löjtn.  C.  A. 
Nyman  på  Asby  samt  genom  anslag  af 
den  församlingen  tillfallande  bränvins- 
afgiften  och  genom  anslag  från  enskilda. 
—  Af  fornlemningar  finnas  flerstädes 
grafhögar,  stensättningar  och  runstenar. 
Bland  gårdar  märkas:  Wlk  och  Råby, 
(J/ra  Wali uga  och  Fjellsktir ;  Skåra  l3/4 
mtl;  Kjulsta,  2  mtl:  Åsby,  2%  mtl, 
alla  af  skatte  natur.  Skillra,  1  mantal 
prestgård.  —  Waxhälla,  3/4  mtl  krono, 
bataljonspredikants-boställe.    —    Björka, 

I  mtl,  och  Unnersta,  2  mtl,  äro  indragna 
militia>boställen.  —    2    mtl  krono-säteri 

I I  el  ges  ta,  3/4  krono  Bondeby,  !/4  Mår~ 
tenstorp  eller  Skogstorp,  ty2  mtl  Tiggesta, 
äro  alla  militiie-hemman.  —  Adress: 
Nyköping. 

Stimmerbo,  en  masugn  uti  Norr- 
berkes  socken  af  Westra  Bergslags  fög- 
deri och  Stora  Kopparbergs  län,  eges 
af  bergsmän;  i  1863  års  bevillning  var 
den  taxerad  till  10,000  rdr  rmt.  Till 
masugnen  höra  andel  i  Ostanbergs  gruf- 
fält  samt  3%  mtl,  hvars  årliga  utsäde 
uppgifves  till  176  t:r  hafra  och  korn, 
41  tunnor  råg.  Hemmanet  Stimmersbo 
utgöres  af  l1/,  mantal  skatte,  hvaraf  % 

vi. 


mantal  eges   af    valsverksbolaget,   resten 
är  skiftadt  mellan   12  egare. 

Stjelphyttan,  en  halfhytta  uti  Nord- 
marks socken  af  Philipstads  bergslag 
och  Carlstads  län,  eges  jemte  Mokärns- 
Jiyttan  af  Uddeholms  bruks-bolag;  hyttan 
var  i  1863  års  bevillning  tax.  till  90,000 
rdr  rmt;  se  vidare  art.  Mokjern. 

Stjernarp,  ett  frälse-säteri  af  4V2 
mtl  uti  Eldsberga  socken  af  Tönnersjö 
härad  och  Halmstads  län,  vackert  be- 
läget 1  mil  från  Halmstad,  utgör  med 
c:a  12V2  mtl  underlydande  i  Eldsberga 
samt  större  delen  af  Tönnersjö  socken, 
jemte  säteriet  Alslöf,  en  egendom  med 
vidsträckt  åkerbruk,  qvarn,  såg,  tegel- 
bruk och  bränneri  m.  m.  samt  pappers- 
bruk vid  Gennevads-ån.  Manbyggnaden 
omgifves  af  parker  och  trädgårdar.  — 
Stjernarp  är  anlagdt  af  4V2  m^l  Torrep, 
har  af  ålder  varit  af  frälse  natur,  men 
enligt  kollegii  utslag  af  den  13  Aug. 
1813  förklaradt  för  ograveradt  frälse; 
dess  taxeringsvärde  år  1863  var  90,000 
rdr  rmt.  Egare  hafva  varit  landsdoraaren 
Peter  Nilsson,  adlad  Duréel,  kammar- 
herren Cedercrantz,  kommerserådet  Mot- 
ter,  hvilken  sålde  egendomen  till  kom- 
merserådet A.  J.  Hammar;  närvarande 
egare  är  baron  D.  Stjerncrona. 

Stjerneberg,  ett  frälse-säteri  af  l/2 
mantal  uti  Släps  socken  i  Halland,  har 
tillhört  kronan  till  dess  det  1654  in- 
löstes af  Claud  Eoquelle  Hegerstjerna, 
hvars  måg,  öfverste  von  der  Noth,  år 
1683  deråt  förskaffade  säteri-frihet;  köptes 
1760  af  agenten  König,  efter  hvars  död 
egendomen  skingrades;  se  vidare  under 
art.  Släp.  Enligt  Bexell  lydde  derunder 
i  slutet  af  1700-talet  31  hemman,  men 
år  1818  utgjorde  åkern  endast  3  tid 
och  ängen  9.  Säteriet,  alltså  det  minsta 
i  landet,  har  dock  vacker  åbyggnad  och 
en  god  jordmån. 

Stjernebergs  silfver-  och  koppar- 
grufvor  vid  Philipstads  bergslags  gräns 
mot  Dalarne,  upptogos  i  början  af  1600- 
talet.  men  nedlades  snart  åter.  Stjerne- 
berg  namnes  jemte  Storfors  bruk  på 
1700-talet  såsom  tillhörigt  major  Claes 
Linroth. 

Stjerneholm,  fordom  en  borg  i 
Skurups  socken  af  Malmöhus  län,  hvar- 
efter  ruiner  ännu  finnas  nära  landsvägen 
vid  Näsby holins  sjö;     de    intaga   största 

39 


306 


Stjeruesaml. 


Stjerufors. 


delen  af  en  rymlig,  fyrkantig-  borgplats, 
hvilken  omgifves  af  breda  och  djupa 
grafvar,  hvari  en  liten  bäck  infaller,  de 
äro  beklädda  med  grofva  gråstensmurar. 
Mellan  en  smal  glasin  jemte  stranden 
ocli  borgplasten  märkas  lemningar  af 
pålar  efter  en  vindbro,  hvaröfver  man 
inkommit  på  en  yttre  borggård  och 
derifrån  genom  en  portmur  till  en  inre, 
som  å  trenne  sidor  omgifvits  af  fasta 
byggnader.  Mellanbyggnaden  håller  i 
inre  längd  96  och  i  bredd  18  fot,  högra 
sidobyggnaden  102  i  längd,  21  i  bredd 
och  venstra  109  i  längd,  18  i  bredd. 
Yttermurarne,  hvilka  äro  4  fot  tjocka 
och  på  de  flesta  ställena  ännu  6  höga, 
bestå  af  grof  gråsten  i  kalkbruk.  Här 
märkas  blott  trenne  mellanmurar,  som,  4 
fot  tjocka,  utgöra  de  delar  hvarmed  sido- 
byggnaderna sluta  sig  till  mellanbygg- 
naden, samt  en  tvärmur  i  ena  sidobygg- 
naden. Anläggningarne  utvisa  —  skrifver 
professor  Brunius  —  att  borgen  troligen 
uppstått  vid  eller  kort  efter  reformatio- 
nen.    Se  vidare  under  art.  Skurup. 

Stjernesand,  eller  Stjernsanden,  ett 
frälse-säteri  af  1  mantal  uti  Malexanders 
socken  af  Göstrings  härad  och  Linköpings 
län,  är  beläget  vid  den  deraf  uppkallade 
viken,  3/4  mil  från  kyrkan,  som  ligger 
43/4  mil  från  Skenninge.  Det  lydde  år 
1636  såsom  frälse,  kalladt  Sanden,  under 
Som  menas,  och  räknas  för  säteri  från 
1673;  tillhörde  1685  fru  Magd.  Stjerna, 
derpå  genom  köp  major  G.  Gyllenstål, 
som  lemnade  det  i  arf  till  magen,  kapiten 
G.  A.  Macklier,  kom  derefter  genom 
gifte  till  slägten  Gripensköld,  egdes  år 
1818  af  friherre  G.  Th.  Pfeiff,  1863  af 
fältväbeln  L.  G.  Gyllenhammar. 

Det  enda  som  är  kändt  rörande  Stjerne- 
sands  kultur  är,  att  det  egde  1760:  4 
tunnors  utsäde,  nödtorftig  äng,  mulbete 
och  skog,  liten  humlegård,  3  underlydande 
bondhemman  samt  godt  fiske  i  Somen. 
Till  Säteriet  hörer  nu  enbladig  såg  och 
tegelbruk  samt  qvarn.  På  egorua  bodde 
1863:   14  hushåll. 

Stjernevik,  ett  berustadt  säteri  af 
3 '/g  mantal  uti  Oppeby  socken,  Kinda 
härad  och  Linköpings  län,  beläget  vid 
kyrkan  och  Asunden,  har  hetat  Oppe- 
by äfven  Uppaby,  då  det  1370  afyttrades 
af  Bo  Jonsson  till  Thorkil  Haralzson, 
och  var   sednare    dels   kyrko-,   dels  prae- 


bende-hemman.  Oppeby,  l!/2  mantal, 
köptes  1629  af  P.  Stjernfelt  och  kallas 
1684  säteri  med  derunder  afbysta  3/4 
mantal  Nederby,  3/4  mtl  Bokstorp  samt 
V8  mantal  Blåsebo,  hvaraf  de  två  första 
reducerades  1694  såsom  donation  af  1562 
under  Svante  Stures  grefskap.  Från 
1680-talet  intill  1760  har  egendomen 
tillhört  slägten  Koskull  och  genom  gifte 
öfvergått  till  slägten  Brutholtz,  egare 
år  1818  var  kapten  C.  O.  von  Gerdten, 
1825  och  1863  kapten  Pauli,  som  köpte 
Stjernevik  till  skatte  1823. 

Till  Stjerneviks  säteri  hörer  nödig 
skog,  godt  fiske  i  Asunden  och  Nim- 
mern;  det  är  temligen  väl  bebygdt  och 
har  vackra  trädgårds-anläggningar.  Under 
säteriet  lyder  ll/2  mtl  fr.-säteri  Wada. 
Stjerneviks  säteri  taxerades  1863  till 
80,000  rdr  rmt. 

Stjernfors,  Öfra  och  Nedra.  Tvenne 
stångjernsbruk  uti  Ljusnarsbergs  socken 
af  Örebro  län,  belägna  7V2  mil  från 
Örebro  vid  nordöstra  ändan  af  sjön 
Ljusnaren,  som  har  sitt  utlopp  i  en  å, 
hvilken  skiljer  båda  bruken  från  hvar- 
andra.  Den  förra  med  en  härd,  taxerad 
till  4,000  rdr,  utgör  med  V8  mtl  Öfra 
Stjernfors  och  flera  hemmansdelar  inom 
denna  och  Hjulsjö  socknar  ett  gods,  tax. 
till  c:a  300,000  rdr,  som  eges  till  2/^ 
af  grefvinnan  Eva  Oxenstjerna  och  till 
5/7  af  grefve  H.  S.  Mörner,  hvilken  en- 
sam är  egare  till  Nedra  Stjernfors  bruk 
med  3  härdar,  som  jemte  J/8  mtl  Nedra 
Stjernfors  med  tillhörande  hemmans- 
delar utgör  äfven  ett  gods  med  lika  tax.- 
värde;  på  det  sednare  bodde  1863:  400 
personer.  —  Bruken,  hvars  belägenhet 
är  vacker,  ha  egen  tackjernstillgång. 
Bruksstämpeln  är  S.  F.  med  en  stjerna 
öfver. 

Stjernfors,  ett  j  era  verk  uti  Råda 
socken  af  Elfvedals  härad  och  Norr- 
Sysslets  fögderi  samt  Carlstads  län,  ut- 
göres  af  Stjerns  hammare  med  oinskränkt 
smidesrätt,  Stjernfors  manufakturverk  med 
1  plåt-,  1  spik-,  2  knipphamrar  och  2 
stålugnar,  allfes.  tax,  till  13,000  rdr  rmt; 
härtill  hörer  äfven  en  såg,  privilegierad 
för  sågning  af  160  tolfter  blockar.  Vid 
jernverket  bodde  1863:  157  personer  på 
58  hushåll.  —  Stjernfors  har  alltsedan 
1600-talet  lydt  under  i  samma  socken 
belägna  Uddeholms  bruk. 


Stjcrnhof. 


Sfjernorp. 


307 


Stjernhof,    fordom  Ntissclsta,  ett  fr.- 

ri  af  2  mantal  uti  Gryts  socken  al 
ga  härad  och  Nyköpings  län,  har  ett 
vackert  läge  vid  Noten  och  är  väl  be- 
bygdt;  det  inköptes  till  en  del  från 
kronan  1584  af  lians  Stuart,  innehades 
1681  såsom  säteri  af  C.  Kothkirck,  till- 
byttes  kronan  1687  från  fru  Sigrid 
Ekehjelm,  förläntes  till  Göran  Krail, 
uppläts  derpå  till  fru  von  Hyltén  1722 
— 45,  tillhörde  magen  C.  v.  Christerson 
1766,  öfverste-löjtnant  Mårten  Scheffel, 
adlad  Stjernefelt,  hvars  son,  krigsrådet 
Carl  Christian,  fick  tillstånd  att  ändra 
gårdens  namn,  egdes  1825 — 65  af  magen 
öfverste-löjtn.  S.  Ulfsparre.  Till  säteriet, 
som  med  1  mtl  frälse  Hofgården  är  tax. 
till  93,000  rdr,  höra  qvarn  af  3  par 
stenar  och  enbladig  såg  samt  V2  mtl 
skatte  Nässelsta,  3fA  frälse  inom  socknen 
och  l/j  mantal  skatte  inom  Willåttinge 
härad.  —  Här  finnes  jernvägs-station 
på  statens  vestra  stambana ,  7,7  mil 
från  Stockholm,  34,9  mil  från  Göteborg; 
härimellan  och  Sparreholms  station  öfver- 
faras  Ricksjön  och  Walliugen  på  dyrbara 
bankar. 

Stjernholm,  en  egendom  uti  Estuna 
socken  i  Uppland,  Lyhundra  härad  af 
Stockholms  län,  belägen  vid  sjön  Erken, 
utgöres  af  27/8  mtl  skatte,  (ej  2!/g  mtl 
såsom  Tharo  uppgifver),  1  mantal  frälse 
Stjernholm,  samt  8  underlydande  torp; 
egovidden  uppgifves  till  139  tid  åker, 
112  tid  äng,  c:a  500  tid  skogsmark, 
men  har  troligen  ökats  efter  sjön  Erkens 
sänkning  och  derpå  följande  större  odlings- 
företag. Till  egendomen  hörer  förmån- 
ligt fiske. 

Ursprungligen  var  här  en  by  kallad 
To/ta,  JYI  1,  4,  27/8  mtl  sk.,  M  5,  6, 
1  mtl  frälse,  som  bebyggdes  på  1700- 
talet  af  majoren  Pehr  Stjerncrona;  under 
den  tid  slägten  Stjerncrona  innehade  egen- 
domen hörde  dertill  äfven  Berga  by.  År 
1810  var  jägmästare  Forsen  egare,  sedan 
öfverste-löjtnant  C.  P.  Ström,  hvarefter 
egendomen  delades  mellan  bönder;  nu- 
varande egaren  är  fabrikör  J.  E.  Lundin. 
—   På  egorna   finnas   bautastenar. 

Stjernholm,  ett  frälse-säteri  af  4Vo 
mtl  uti  Nikolai  socken  och  Jönåkers 
härad  af  Nyköpings  län,  beläget  vid  den 
derefter  uppkallade  fjärdens  inre  hörn, 
7/8  mil  från  Nyköping.  —  Enligt  en 
berättelse  skall  här  af  gammalt  varit  ett 


herresäte,  kalladt  Beneborg,  hvarefter 
ännu  skola  finuas  lemningar.  År  1638 
köptes  Nygård,  1  mtl,  till  frälse,  jemte 
1  mil  B  ene  och  l/n  mtl  Danvik,  af  Joh. 
Silfvcrstjerna,  som  grundade  den  seder- 
mera varande  hufvudbyggnadcn,  och  skref 
sig  till  Nygård;  men  stället  uppkallades 
efter  honom  med  det  nya  namnet  Stjern- 
holm. Det  kom  med  hans  dotter  först 
till  W.  Drakenhjelm,  derpå  till  M.  Lind- 
hjelm, som  vid  reduktionen  löste  sig  från 
kronans  anspråk  derpå,  såsom  grundadt 
å  förbuden  ort,  inom  Nyköpings  slotts- 
mil; innehades,  af  slägten  De  Besche 
genom  hela  18:de  seklet;  en  del  tillhörde 
genom  gifte  öfverste  Burg  v.  Ritterstein 
omkring  1740,  men  återkom  till  slägten 
rid  hans  död  1745,  såldes  på  1780-talet 
till  J.  W.  Westfelt,  och  af  denne  1822 
till  hofm.  friherre  Gerh.  De  Geer,  hvars 
arfvingar  egde  det  1863.  —  Säteriet, 
samraanbygdt  af  förutnämnda  trenne 
hemman,  utgör  med  Stora  B  ene,  1  mtl 
ladugård,  under  eget  bruk  samt  7  mtl 
frälse,  (6  mtl,  enligt  taxerings-längden), 
ett  gods,  taxeradt  till  194,500  rdr  rmt, 
hvaraf  72,000  rdr  för  Stjernholms  säteri; 
åkerjorden  under  eget  bruk  utgör  175 
tid,  ängen  240  tid,  hagarne  375  tid, 
skogen  c:a  1,800  tid.  Till  godset  höra 
tegelbruk,  husbehofsqvarn,  kalkugn,  godt 
fiske,  jagt  på  sjöfogel.  Ar  1859  inrätta- 
des här  af  länets  hushållningssällskap  en 
boskapsskötare-skola,  med  till  en  början 
en  lärare,  en  förman  i  ladugården  och  2 
friiärlingar. 

Bland  byggnaderna,  som  alla  äro 
täckta  med  tegel,  må  nämnas  manbygg- 
naden, ett  stort  två-vånings  stenhus  med 
frontispice,  innehållande  28  rum,  kyrka 
af  sten  med  papperstak,  ett  bränneri  af 
sten  samt  ett  mälteri  af  korsvirke.  Till 
egendomen  hörer  äfven  lägenheten  Chri- 
stineberg; vid  godset  bodde  1863:  177 
personer. 

Stjernorp  eller  Stjernarp,  (det  förra 
i  jordeboken  och  offentliga  embets-hand- 
lingar,  det  sednare  af  enskilda  författare), 
en  socken  uti  Linköpings  län,  belägen 
l3/4  mil  från  Linköping,  vid  Roxeus 
nordvestra  och  norra  strand,  omgifves  i 
sydvest  af  Wreta,  i  norr  af  Hellestad, 
samt  innefattar  en  areal  af  l,oso  qv.mil, 
hvaraf  0,o.3o  äro  vatten;  häraf  höra  0,342 
qv.mil  till  Finspongaliins  härad,  det  öfriga 
till  Gullbergs    härad.      Landet    består   af 


308 


Stjernorp. 


berg  och  skogsmarker,  med  trånga  dalar, 
små  sjöar  och  bäckar,  såsom  Stochhidts-, 
Stubbarps-  och  Hultsjöarne,  Bjän,  Wad- 
sjön,  Onsören,  Fyrsjön  och  Emten,  Ruggen 
och  Hanssjön,  Sten  och  Rösjöarne  m.  fl. 
Bland    skogsmarker    är    en    allmänning, 
Slump  erhults,  inom  Finspongs   härad,    af 
702yJ   tunnlands    areal.      Eådande  jord- 
månen är  mest  lera,  annars  sandblandad 
mylla,    mera    sällan    m  ojord.      Näringar 
äro  åker-    och    ängsbruk,    boskapsskötsel 
samt    bran  vinsbränning;    äfven    kolning, 
slöjd    i    träd    och   jern,    det   sednare  en 
lemning  efter  fordom  befintligt  bergsbruk; 
fiske    i    Roxen,   i   små  sjöar  och  bäckar. 
År  1852  idkades   sjöfart  på  Koxen  med 
2  båtar,  af  tillsammans  16  läster,  äfven 
finnas  åtskilliga  qvarnar  och  sågar,  garf- 
veri  vid  Sandvik.  Vid  Rådslå  i  norr  har 
funnits    bergsmans-hammare,    och    jern- 
malmsgrufvor  hafva  tidtals  varit  arbetade 
på  nämnde  hemmans  och  Pärstorps  egor. 
Socknen,  som  år  1830  beboddes  af  1,070, 
år  1863   af   1,390   inbyggare,   innefattar 
1  mtl  skatte,  18   mtl   frälse   inom  Gull- 
bergs    härad    samt   4^J  mtl  fr.,  bebodda 
af    247     personer    inom     Finspongaläns 
härad.     All    fast    egendom    var   i    1863 
års  bevillning    taxerad   till   901,300  rdr, 
hvaraf  11,400  rdr  för   3    mjölqvarnar,  2 
sågar,  3  tegelbruk  och  garfveri. 

Socknen  har  utgjort  en  del  af  Wreta, 
med    särskild    kapellkyrka   i   herrgårdens 
ena  slottsflygel,   der   gudstjenst   hölls  för 
både  godsets  och  den  öfriga  från  moder- 
kyrkan aflägsnare  skogsbygdens  befolkning; 
men  år  1810    fick   Stjernorp   egen  kom- 
minister,   och    utgör    nu    ett   annex    till 
Wreta  kloster.     Här   finnes  en  fast  folk- 
skola och  en  flyttbar   småbarnsskola,  der 
under  året  1862:    76    barn   undervisades 
af  2  examinerade  lärare.  Af  hemmantalet 
består    det    mesta   af  större   och  mindre 
enstaka  gårdar,  tillhörande  ståndspersoner, 
såsom  Va  frälse    Flemma   med  3  mantal 
undertydande  ett  gods;  %  Grytstorp  med 
lV4  mtl   underlydande   ett    gods;   1/i  fr. 
Halseboda  med  2l/2  mtl   e^  &°ds.    Fin- 
spongaläns  häradsdel  innefattar  hemmanen 
V4  mantal    Axhult,   1    Bryttiorp,    1    mtl 
Elmesbo,  1  mtl  Häggetorp,  1  mtl  Rådslå, 
V3  Pukhult  och  l/8  Slumpershult. 

Stjernorp,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl, 
utgör  med  der  under  af  hysta  3V2  mt*  r& 
och  rör,  Högsätter,  Åby,  Tor/sätter  och 
Brännorp  samt  qvarn,  såg  och  tegelbruk, 


Stjernsuml. 

en   egendom  i  förutbeskrifna  socken,  tax. 
till  200,000  rdr  rmt;  den  är  bekant  för 
sitt  natursköna    läge   vid  norra   sidan  af 
sjön  Roxens    strand,    lV2    m^  från  Lin- 
köping, 4  mil  från  Norrköping.  —  Stjern- 
orp köptes  1652  af  H.  G.  Mörner,  men 
innehades  sedermera  och  bebyggdes  1654 
af  svågern    grefve    Eobert   Douglas,  död 
1662,  med  ett  praktfullt  6  våningar  högt 
slott,  enligt  Antiqvarisk  tidskrift,  men  7 
våningar  högt  och  beläget  i  Wreta-klosters 
socken    efter    Wetenskaps-akadem.   hand- 
lingar år  1755,  och  efter  andra  förf.  blott 
4  våningar  högt,  med  torn  och  altan  samt 
2: ne  flygelbyggnader  af  sten,  2  våningar 
höga,    men    en    vådeld   skadade    huvud- 
byggnaderna den  12  Mars  1789,  hvilken 
sedermera    ej    blifvit    iståndsatt,  nu  mer 
qvarstår  endast  en  vacker  ruin.  En  sägen 
lefver  ännu    bland    landtfolket  i  bygden, 
att  de  två  från  Tyska   kriget  hemkomna 
stallbröderna  grefvarne  Douglas  och  Lilje 
öfverenskommit  att  så  högt  anlägga  sina 
gårdar,    att  de,    öfver    de   vackra   lunder 
och  insjöar,  som  lågo  dem  imellan,  kunde 
se  till  hvarandra    och    gifva   tecken,   när 
glada  dryckesstämmor    vankades   i   deras 
gästfria    riddarsalar.     Ar    1807  försåldes 
Stjernorp  från  slägten  Douglas  till  bruks- 
patronen   och    riddaren    01.    Buren  stam, 
som    införlifvade    detsamma    med    sina  i 
grannskapet    belägna  bruk,  Sonstorp  och 
Borggård,    efter   hans   död  styckades  det 
af  arfvingarne  i  särskilda  egendomar,  som 
de  1822  sålde  på    auktion,    då  ruinerna 
af  Stjernorps  slott  med  säteriet  och  flyg- 
larne,    hvari    kyrkan    och    komminister- 
bostället ligga  jemte  4}/2  mtl,  qvarn,  såg 
och  22  torp,    köptes    af  handl.  Wirén  i 
Linköping.  Närvarande  egare  äro  bröderna 
Pontin. 

Stjernorps  egendom  har  en  areal  af 
2,256  tid,  hvaraf  cirka  230  tid  öppen 
åker,  370  tid  äng,  800  tid  skog  samt 
god,  med  löfskog  beväxt  betesmark.  Ut- 
sädet uppgafs  för  år  1750  till  40  t:r, 
1818  till  245  tunnor.  Till  gården  höra 
god  jagt  och  ypperligt  fiske. 

Stjernsund,  ett  frälse-säteri  af  5  mtl, 
utgör  med  Edö,  1  mtl  frälse-säteri,  och 
underlydande  i  Askersunds  och  Hammars 
socknar  af  Örebro  län,  utgörande  för 
närvarande  22%  förmedlade  mtl,  jemte 
qvarn,  såg,  tegelbruk  och  kalkugn,  allt 
till  husbehof,  ett  gods,  med  en  samman- 
lagd areal  af  öfver  7,000  tunnland,  deraf 


Stj  e  rus  u  ii  d. 


Slj  c  rus  lind. 


309 


omkring  2,000  tid  åker  och  äng,  hvarå 
ta\. -värdet  ar  1864  utgjorde  563,000  rdr. 
—  Vid  det  sund,  som  förenar  Wettern 
med  dess  nordligaste  vik  Alsen,  deri- 
genom  segelleden  går  upp  till  Askersund, 
ligger  på  vestra  sidan  Stjernsund  och 
pa  motsatta  stranden  Edö.  llufvudegen- 
domen  hette  ursprungligen  Olmesund, 
imnu  skrifves  i  jordeboken  J>£  1,  älven 
Ölme,  och  JVs  5  Stockebråtet.  Ölme 
utbyttes  från  kronan  1634  af  Johan 
Reuter.  Ar  1664  skall  hela  fordna  byn 
blifvit  förvandlad  till  herregård  af  grefve 
Johan  Oxenstjerna  och  af  honom  upp- 
kallad med  sitt  nuvaraude  namn  samt 
förblef  sedan  i  Oxenstjernska  familjens 
ego,  kom  dereftcr  till  familjen  Soop,  från 
hvilken  det  reducerades,  men  återlemna- 
des,  och  tillhörde  sedan  Dohna  till  år 
1785,  då  grefve  Abraham  Achatius  Dohna 
sålde  egendomen  till  brukspatronen  Olof 
Buren,  sedermera  adlad  med  namnet 
Burenstam,  efter  hvars  död  egendomen 
af  hans  arfvingar,  sedan  den  1821  blifvit 
styckad  och  Dohnafors  eller  Stjernsunds 
bruk  jemte  28  mtl  blifvit  utbrutna  deri- 
från,  år  1823  försåldes  till  kon.  Carl  XIV 
Johan,  som  lemnade  den  i  arf  till  kon. 
Oscar,  af  hvilken  den  skänktes  till  prins 
Gustaf  och  öfvergick  efter  dennes  död 
till  hertigen  af  Dalarne  Nicolaus  August, 
som  slutligen  år  1860  försålde  den  till 
nuvarande  egaren,  brukspatronen  Knut 
Cassel. 

Ehuru  Carl  Johan  bland  sina  många 
egendomar  företrädesvis  fastade  sig  vid 
Stjernsund,  der  han  under  sina  resor 
ofta  gjorde  besök,  fick  den  dock,  liksom 
så  många  andra  af  denna  konungs  gods, 
förfalla.  Egendomen  var  då  utarrenderad 
till  ståthållaren  på  Stjernsund,  generalen 
friherre  G.  A.  Koskull  och  råkade  under 
den  tiden  i  stor  lägervall  så  till  byggna- 
der som  haft),  men  sedan  kammarherren 
frih.  K.  S.  Leijonhufvud  öfvertog  arrendet 
upphjelptes  bondhemman,  torp  och  åker- 
jord i   betydlig  mån. 

Slottet,  som  ombyggdes  i  början  af 
detta  århundrade  efter  hof-intendenten 
Sundvalls  ritning  i  enkel,  men  värdig 
Italiensk  stil,  med  taklist,  fönsterfodringar 
och  ornamenter  af  huggen  sten  samt 
en  portal,  uppburen  af  fyra  fristående 
Joniska  pelare,  var  vid  prins  Gustafs 
tillträde  af  egendomen  mycket  förfallet, 
hvarföre  han,  som  särdeles  älskade  Stjern- 


sund med  sin  natursköna,  sällspordt  lyck- 
liga belägenhet  och  der  han  i  ro  och 
stillhet  fick  utbilda  sina  rika  musika- 
liska anlag,  började  att  under  direktör 
Nyströms  ledning  låta  fullständigt  re- 
parera och  iståndsätta  så  väl  sjelfva 
slottet,  som  flyglarne,  stall,  orangeri 
och  bostäderna  för  hofbetjeningen.  De 
gamla  koppartaken,  hvarmed  slott  och 
flyglar  voro  försedda,  borttogos  såsom 
slitna  och  ersattes  med  jernplåt  och  allt 
putsades  så  ut-  som  invändigt.  Döden 
hindrade  honom  dock  att  se  sina  arbeten 
fullbordade,  h vilket  blef  besparadt  för 
prins  August,  som  med  mycken  smak 
och  kostnad  slutligen  fulländade  sin  höga 
broders  började  arbeten  samt  möblerade 
alla  rummen,  hvilka  derjemte  försågos 
med  dyrbara  väggmålningar.  En  billard 
med  smakfull  veranda  inreddes  i  en  af 
flyglarna,  trädgården  började  återställas 
i  bättre  skick  och  det  hela  göras  till  en 
värdig  bostad  för  hertigen  af  Dalarne, 
som  ock  der  tillbragte  flera  somrar  efter 
det  slottet  sålunda  ordnats. 

Nuvarande  egaren  har  gjort  vidsträckta 
odlingar  och  grunddikningar  samt  upp- 
fört kostsamma  byggnader  så  vid  hufvud- 
gården  som  vid  utgårdarne,  hvarjemte 
trädgård  och  park  anlagts  i  den  moder- 
nare och  lätta  Engelska  stilen.  Till 
manbyggnaden  leder  1/2  mil  lång  allé 
från  landsvägen.  —  Egaren  till  Stjernsund 
har  i  Askersunds  landsförsamling  jus 
patronatus,  dera  ofvan  bemälde  gr.  Dohna 
år  1785  erhöll  Gustaf  den  IILs  confir- 
mation.  För  familjerna  Oxenstjerna  och 
Dohna  är  under  högaltaret  i  kyrkan  en 
graf,  dit  år  1861  den  sista  ättlingen  af 
slägten  Dohna  nedsänktes. 

Stjernsund,  en  bruks-  och  landtegen- 
dora  uti  Husby  socken,  Näsgårds  fögderi 
och  Stora  Kopparbergs  län,  är  belägen 
7  mil  från  Gefle,  3  mil  från  Hederaora, 
12  mil  från  Westerås  och  ll/2  mil  från 
kyrkan. 

Redan  i  kon.  Gustaf  II  Adolfs  tid 
var  i  Husby  socken  nära  intill  Gestrik- 
lands  gräns  inrättad  en  tull  vid  Sund, 
eller  det  näs,  som  sammanbinder  Gryc- 

och  Sörbosjön,  der  äfven  funnos  en 
hytta  och  en  hammare  uppförda  vid  den 
mindre  ström,  som  förenar  ofvannämnda 
sjöar.  Den  21  Mars  1699  tillhandlade 
sig  häradshöfdingeu  Gabriel  Weldt,  seder- 
mera   presideuten    i    Svea    hofrätt     och 


310 


Stjernsund. 


Stjernstiiiil. 


frib.    Stjerncrona,    samt   direktören   Kri- 
stoffer Polhammar,  sedermera  kommerse- 
rådet och  kommendören  Polhem,  Petter 
Nilsson    Trängs    vid    Sund    belägna  hus 
och  jord  mot  200  daler  k:mt   jemte  en 
äreskänk  efter  behag,  och  detta  var  första 
upphofvet  till  det  sedan  så  bekant  blifna 
Stjernsundska  manufakturverket.  Anlägg- 
ningen grundades  på  kongl.  bergskollegii 
privilegier    af  den    29  Maj   1700,  hvar- 
jemte  rättighet  följde  till  300  skU  jern 
och   50  skU  ståltillverkning    samt    mes- 
singsberedning  i  egen  ugn;  tackjern  an- 
skaffades genom  blåsning  af  300  shfé.  i 
Sunds  hytta  och  300  sktt  köperättighet. 
—  Sundshvttan    förföll   snart,    hvarefter 
Rörshyttan     begagnades     af    Stjernsunds 
egare,  ehuru  de  ej  hade  någon  del  deri, 
sedermera    inköptes    hela    denna    hytta, 
som  nu  mer  är    ödelagd  jemte  den  vid 
samma    vattendrag    belägna    bergsmans- 
hammare.     Ar    1761  uppläto  Westerby 
byamän    till    bruket   damfästet   vid  Silf- 
hytte    å,    der    sjön    Fullen    faller    ut    i 
Grycken  och  följande  året  flyttades  Sunds- 
hyttan dit  och  år  1787  erhölls  tillstånd 
att  der  tillverka  700  sktt  tackjern.  Från 
början  har  dock   manufakturverket   varit 
hufvudsaken    och    blef    genom    Polhems 
sinnrika  uppfinningar  ryktbart  såväl  inom 
som  utom  fäderneslandet.  Främsta  rum- 
met   bland   machinerna,    alla  af  Polhem 
inrättade,    intaga    deri    urfabriken     och 
jernblecksverkstaden,    der  jernet  utvalsas 
till    plåtar    och    bandjern   till  saxar  och 
pressar,  skruf-  och  låsmaskiner,  filhuggeri 
o.  s.  v.   Många  af  Polhems  manuskripter 
äfvensom  de  flesta  machinerier  förstördes 
vid   den   år    1737    härstädes    uppkomna 
eldsvåda,  som  ödelade  verket,    hvarefter 
det  först  om  20  år  åter  iståndsattes;    i 
början    af    detta     århundrade    nedbrann 
stångjernssmedjan.     Den  hälft  af  verket, 
som  tillhörde  Stjerncrona,  gjordes  genast 
af    förste    egaren    till   fideikommiss   och 
innehades    derefter    af    dennes   ättlingar 
tills    1820,    då    öfversten,    baron  D.  H. 
Stjerncrona  försålde  densamma  till  bruks- 
patronen J.  R.  Steenman,  hvarvid  fidei- 
kommissrätten    förflyttades    till    säteriet 
Morryd  i  Skaraborgs  och  frälse-hem manet 
Karsvik  i  Stockholms    län.     Den   andra 
hälften  åter  ärfdes  efter  Polhems  1751  in- 
träffade död  af  dennes  barn  och  magar, 
bland  hvilka  sednare  advok. fiskalen  Reinb. 


Galle  Riickerschöld  1760  utlöste  sina 
medarfvingar  och  vid  sin  egen  död  gjorde 
äfven  denna  del  till  fideikommiss,  öfver- 
lemnande  den  till  sin  systerson,  nyss- 
nämnde Steenman,  hvarefter  den  följande 
fideikommissarien,  brukspatronen  mag-.r 
C.  von  Stockenström,  öfverlät  först  på 
arrende  fideikommisset  till  det  bolag, 
som  genom  disponenten,  brukspatron 
M.  Th.  Wserns  försorg  år  1853  blef 
bildadt,  och  utgöres  af  nämnde  dispo- 
nent samt  Rob.  Montgomery  Cederhjelm 
och  E.  G.  Danielsson;  sedermera  har 
fideikommisset  blifvit  utbytt  mot  hus  i 
Stockholm. 

Vid  godset  bodde  år  1863  c:a  440 
personer,  som  utgöra  en  egen  försam- 
ling från  1739  och  haft  egen  kyrka  med 
brukspredikant,  hvars  befattning  dock 
numer  upphört. 

Bruket     hade    på     1850-talet    med 
Rörshyttan,  SilfJiyttån  och   Stenshyttan  7 
härdar  och  6  hamrar,  med  2,908%  sk$6 
privilegieradt     smide,    12     spikhamrar, 
knipphammare     och    klippsax,     stålugn, 
allt  med  oinskränkt  manufaktureringsrätt, 
hvarförutan     i     verkstäderna     förfärdigas 
domkrafter  m.  m.;    plåtsmidet   upphörde 
på    1820-talet.     Tackjernsblåsningen   ut- 
gjorde    omkring    2,600    skU    af    egna 
malmer  från  Bispbergs,   Norbergs,   Skin- 
narängs  och  Kråknäs  gruffält.     Nu  mer 
utgöras  verken  vid  Stjernsund  af  3  lan- 
cashire-smälthärdar,    1   vällugn,    2  spik- 
hamrar,   1    dubbelstålugn,    4   klensmeds- 
ässjor,    vid  Silfhytteå    masugn  med  gas- 
rostugn och  varmapparat  samt  krossverk 
m.  m.,  en  smedja  med  en  lancashirehärd 
och    hammare,    1    knipp-    och    1    spik- 
hammare, 1  klippsax,   1  såg  med  2  en- 
bladiga  ramar.     Vidare  höra   till  bruket 
en  ödelagd  masugn    vid  Rörshyttan,  en 
under    sednare   år   obrukad  smedja  med 
2:ne    härdar,    tullmjölqvarn    om    3    par 
stenar,  tegelverk,    allt  inom  Husby  soc- 
ken, samt  Stenshytte  bergsmanshamraare 
och  ^Vj  i  Tjernas   masugn  inom  Thors- 
åkers    socken    af    Gefleborgs   län.     Till- 
verkningen, nu  mer  oinskränkt  och  som 
sistförflutna  åren  uppgått  till  5  å  7,000 
sktt    årligen,    uppgafs  1864  till  28,859 
centn.  tackjern,  22,417  centn.  stångjern, 
520  centn.  spik  och    manufaktur;    tack- 
jernet  säljes  hufvudsakligen  på  England 
och  Amerika,  äfven  något  på  Tyskland; 


Stjernvik. 


Stol». 


311 


exportorten  är  Gefle.  Malmen  hem  tas 
från  Stora  och  Weatra  Bisptwgt,  Nor- 
bergs, Kråknäs  och  Skjrmarängs  samt 
andra  grufvor,  deri  bruket  har  andelar, 
och  har  malmtägten  ur  egna  grufvor 
sednare  aren  utgjort  omkring  48,000 
centner;  kolåtgången  har  uppgått  i  me- 
deltal till  5,600  läster;  riklig  vatten- 
tillgång finnes  vid  flera  fall. 

Jordegendomen  utgöres  inom  Husby 
socken  af  18  rdr  23  sk.  5||  rst.  eller 
G4  l0  hemman  eller  4^  soldatrotar  uti 
hemmanen  Stjemsund,  Lillsund,  Sövby, 
Bjömbo,  Räjbo,  Gnjcksbo,  Glänsbo,  Fal- 
len, Öatansjö  m.  fl.  samt  Näs  kungsgårds 
allraänningsskog,  inom  Thorsåkers  socken 
af  7  öresl.  20  pgl.  eller  0,783  hemman, 
eller  l],1,  soldatrotar;  hela  arealen  är 
9,240  tid,  hvaraf  745  tid  tomter  och 
åker,  995  äng,  7,500  tid  skog.  Under 
eget  bruk  äro  275  tid  åker,  som  brukas 
hufvudsakligen  i  7-årig  cirkulation.  Jord- 
månen är  i  allmänhet  god  lera.  Man- 
byggnaden med  sina  flyglar,  särdeles 
rymlig,  har  utmärkt  naturskön  belägen- 
het, och  omgifves  af  park  med  kanaler 
och  holmar  samt  stor  trädgård  med  en 
mängd  fruktträd. 

Vid  egendomen  finnas  två  egna  folk- 
skolor, hvaraf  den  ena  förestås  af  en 
lärarinna,  som  lemnar  undervisning  äfven 
i  handaslöjd.  —  Närmaste  jernvägssta- 
tion,  på  2V2  mils  afstånd,  är  Storvik  på 
Gefle — Dala  jernbana.  —  Adr.:  Thors- 
åker  och  Stjernsund. 

Stjernvik,  ett  frälse-säteri  af  2V2  mtl 
jemte  Börsjö  säteri  uti  llisinge  socken 
af  Finspångaläns  härad  och  Linköpings 
län,  är  beläget  l/2  mil  från  kyrkan,  vid 
Grön.  Det  kallades  intill  år  1749  (ännu 
i  1777  års  jordebok)  Börrsjö  2  mtl  och 
Börrejöqvarn  lfa  mtl,  med  jernbruk,  upp- 
fördt  af  Knut  Svensson,  adlad  Odla,  död 
1652,  och  har  förblifvit  inom  slägten 
till  Carl  Odlas  död,  med  hvilken  ätten 
utgick  på  manssidan;  sedermera  har  går- 
den tillhört  1G83  och  87  fru  Anna 
Falkensten,  1700  G.  Gyllenstål,  1725 
dess  måg  C.  Durietz,  hvars  barn  sålde 
egendomen  till  öfverintendenten  Louis 
De  Geer  på  Finspong,  från  hvilken 
godset  köptes  1803  af  Chr.  Eberstein, 
ärfdes  1816  af  enkan,  född  Broms,  år 
1827    af    magen,    Diedr.    lteder,    hvars 


enka    blef 


omgift 


1850    med    öfverste 


C.  E.  Ahlström,  från  hvilken  godset 
uppgifves  år  1863  i  tidningarne  blifvit 
inköpt  af  handlanden  Fr.  Bergvall  i 
Norrköping. 

Stjernviks  egendom  utgöres  utom 
säteriet  af  3l/4  mtl  frälse,  !/j  mtl  skatte 
i  eget  bruk,  samt  underl.  2'2/;{  mtl  frälse, 
l/«  mtl  skatte,  lotter  i  Skirs  och  Ysunda 
f.  d.  allmänningar;  härtill  hörer  Hhen 
Börsjö  stångjerns-  och  manufakturverk, 
som  redan  är  beskrifvet  och  hänvisas 
vidare  derom  till  den  artikeln.  —  På 
Stjernviks  säteri  bodde  år  1863:  46 
hushåll. 

Stoby,  en  socken  uti  Westra  Göinge 
härad  af  Christianstads  län,  belägen  3\/4 
mil  från  Christianstad,  omfattar  en  areal 
af  0,717  qv.mil.  hvaraf  0,038  äro  vatten. 
—  Socknen  har  i  allmänhet  hjelplig 
åker  och  äng,  samt  skog  till  husbehof. 
Hemmantalet  är  34,^  mtl,  hvaraf  22l/8 
mtl  skatte,  3J|  mtl  krono,  8Jj]  frälse, 
taxerade  1863'  till  1,283,420  rdr  rmt, 
hvartill  komma  verk  och  lägenheter,  ta- 
xerade till  56,300  rdr  rmt. 

Stoby  utgör  med  annexet  Sandby  ett 
patronelt  pastorat  af  2:dra  klassen,  hvars 
patronus  är  egaren  till  Hessleholm.  Soc- 
kenvägen är  V2  ro  il.  Af  kyrkoherdar 
förtjenar  omnämnas  Johannes  Laurentii 
Hedenstadensis,  stamfader  för  adliga  ätten 
Stobée.  Han  var  lärd  och  blef  en  mycket 
gammal  och  vördig  man,  som  gemen- 
ligen  kallades  herr  Jöns  i  Stoby,  samt 
kunde  på  sitt  95  ålders  år,  oaktadt  en 
tjocklek  af  fem  brabantska  alnar,  sjelf 
stiga  till  häst  och  färdas  mellan  kyr- 
korna till  gudstjensternas  förrättande; 
hade  i  lifvet  14  fullvuxna  söner,  dessa 
kallade  sig  Stobreus,  dels  efter  deras 
födelsesocken,  dels  efter  grekiska  philo- 
sophen  Johannes  Stobaeus,  som  lefde  i 
femte  seklet. 

I  socknen  märkes  lierregården  Ilessle- 
hohii,  med  jernvägs-,  post-  och  diligens- 
stationer. I  Röimje  är  gästgif varegård 
och  tingställe,  vid  StröTwfore  har  fordom 
funnits  pappersbruk,  nu  mer  äro  här 
klädesfabrik,  stamp,  garfveri,  såg  och 
mjölqvarnar.  Af  gårdar  må  nämnas: 
1  mtl  Prestbohl;  :V8  mtl  Qvistalänya  är 
mensal-hemman;  —  \\\  mtl  är  sergeants- 
boställe, båda  gårdarne  i  byn  Stoby.  — 
3/8  mtl  Orantinije  och  l/2  Röhuje  äro 
militice-boställen.   —    Följande    hemman 


312 


Stocka. 


Stockholm. 


finnas  vidare:  Arkelstorp,  Allgustorp, 
Ballingslöf ',  Slitsvig ,  Sqvatte ,  Of  varp , 
Östra  Ljungby,  Kjerlingeberga,  Läreda, 
Pinkatorp,  Rättelöf,  Skogsbro,  Tockarp, 
Nääs  och  Sjörröd.  —  Adress:  Christian- 
stad och  Hessleholm. 

Stocka,  ett  sågverk  uti  Nysätra  soc- 
ken af  Westerbottens  län;  var  jemte 
åbyggnader  i  1863  års  bevillning  åsätt 
ett  värde  af  88,000  rdr  rmt. 

Stockaryd.  Annex-socken  till  Hjelm- 
seryds  pastorat,  är  belägen  uti  Jönkö- 
pings län  och  Westra  härad,  samt  inne- 
fattar 0,440  qvadratrail  land,  0,oöo  vatten. 
Socknen  ouigifves  af  höga  berg,  men 
jordmånen  är  god,  så  att  härifrån  kan 
afyttras  spannmål.  Allgunnen  utgör  gräns 
mot  Kronobergs  län,  Aranäs-$]ön  mot 
Hjertlanda.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  563  och  1863  af  1,039  inb, 
innefattar  20%  mtl,  hvaraf  16  ty4  skatte, 
lV4  krouo,  3l/4  frälse,  taxerade  till 
365,000  rdr  rmt.  År  1772  funnos  72 
bonde-  och  26  torpare-matlag,  år  1842 
112  bonde-  och  46  torp.-matlag.  Arbets- 
fliten  är  större  här  än  i  moderförsam- 
lingen. Stoccaryd  hade  kyrka  redan  år 
1282,  då  lagman  Folke  Karlsson  Puke 
gaf  åkern  Apaldaeacher  till  prestbordet. 
Hon  är  målad  1719  med  bilder  ur  bi- 
beln. I  socknen  finnes  Stockaryds  jern- 
vägsstation  å  jernvägslinien  mellan  Alve- 
stad  och  Jönköping,  i  närheten  af  lands- 
vägen mellan  Slagetorp  och  Wrigsta, 
hvilken  sednare  gästgifvaregård  ligger 
55/8  mil  från  Jönköping. 

Gårdar:  1  mtl  Stockaryd,  pastoris- 
stom.  —  ty4  mtl  kr.  Harnaryd,  största 
byn  är  3  mtl  sk.,  1  fr.  Hällaryd.  — 
1  sk.  Hillavara  med  qvarn  och  såg  och 
ty4  Hellatorp  höra  till  Hjelmseryds  kyrk- 
socken. —  Adress:  Wrigstad. 

Stockatorp.  Gästgifvaregård  i  Kors- 
berga  socken  af  Östra  härad  och  Jön- 
köpings län;  härifrån  skjutsas  till 

Hvetlancla  i  norr 2     mil. 

Mörsebo  i  n.  o l5/g  8 

Åsheda  i  s.  o.  (Kronob.  län)  .     2  tyg  » 
Nöbbeled  i  söder     »  »      .     l5/g  s 

I  närheten  af  hemmanet,  som  är  1 
mtl  skatte,  på  en  backe,  kallad  Jätte- 
brunsliden,  anmärktes  af  Linné  en  jätte- 
brunn eller  jättegryta  öfverst  i  berget 
åt  sjösidan,  af  mer  än  en  alns  djup  och 


bredd;  dess  höga  läge  mot  vattnet  låter 
förmoda  en  ålder  af  flera  tusen  år. 

Stockeby,  en  egendom  af  2  mantal 
frälse  (Tham  uppgifver  2ty2  mtl)  uti 
Danderyds  socken  och  skeppslag  af  Stock- 
holms län,  belägen  nära  Stocksund,  om- 
kring 1  mil  från  hufvudstaden,  6  mil 
från  Uppsala,  är  välbebyggd;  den  har 
en  längre  tid  lydt  under  Djursholm. 
Ar  1831  tilläts  kapten  Schmidt  att  hans 
egande  tyg  i  frälse-hemmanet  Stockeby 
äfven  fick  benämnas  Sikreno,  hvarifrån 
1863  ytterligare  afsöndrades  2  tunnland, 
hvilken  del  benämnes  Stockshem;  sistn. 
år  tax.  Stockby  l7/8  mtl  till  60,000  rdr 
rmt,  Sikreno   ty8  mtl  till  28,000  rdr. 

Stockholm.  Det  Svenska  rikets  huf- 
vudstad,  konungens  residens  och  rege- 
ringens säte,  belägen  vid  Mälarens  utlopp 
i  Östersjön,  till  en  del  i  Uppland  och 
till  en  del  i  Södermanland,  är  en  af 
Europas  yngre  hufvudstäder  och  här- 
leder sig  först  från  medlet  af  13:de 
århundradet.  Österfolkens  beständiga 
härjningar  på  Mälarens  öar  och  stränder 
föranledde  omkring  år  1255  Jarl  Birger 
att  på  de  tre  holmar,  som  då  kallades 
Stockholmen  (nu  Helgeandsholmen),  Ked- 
jeskär (nu  Riddarholmen)  och  Agnefit 
(det  genom  Konungssundet  eller  Söder- 
ström från  Södermalm  afskiljda  d.  v.  näset, 
som  nu  är  egentliga  staden),  och  på 
hvilka  säkerligen  bosättningar  redan  fun- 
nos, anlägga  befästningar  till  ett  »lås 
för  Mälarens  sjö.»  Alla  tre  holmarne 
omgåfvos  med  starka  murar  och  torn; 
med  det  n.  v.  Norrmalm,  der  Brunke- 
bergs,  eller  Brantbergets  sandås  då  sträckte 
sig  ända  ned  till  strömmen,  samman- 
hängde Stockholmen  eller  Helgeands- 
holmen medelst  en  bro,  som  försvarades 
af  Yttre  Norr-Port,  medan  Inre  Norr- 
Port  försvarade  bron  mellan  Helgeands- 
holmen och  Staden.  Till  Kedjeskär 
(Gråmunkeholm,  sedan  Riddarholmen), 
som  likaledes  var  starkt  befäst,  ledde 
broarfrån  staden,  hvars  yttermurar  sträckte 
sig  utmed  de  n.  v.  Vester-  och  Öster- 
långgatorna samt  förenades  i  Söder-Port, 
som  först  stod  på  det  n.  v.  Jerntorget, 
men  sedan  småningom  utflyttades,  så  att 
den  ännu  qvar-befintliga  Jernvågen  ut- 
gjorde stadens  vallgraf  och  deraf  äfven 
kallas  Stadsgrafven.  Att  malmarne  bör- 
jade  bebyggas    tidigt    nog,    finner   man 


Stockholm. 


Stockholm. 


313 


deraf,  att  redan  under  Carl  Knutssons 
tid  en  stor  eldsvada  skall  hafva  härjat 
Södermalm  år  1454.  Imellertid  ville 
man  icke  gerna  tillåta  dessa  malmars 
bebyggande,  för  att  icke  gifva  skygd  åt 
en  staden  belägrande  fiende,  och  detta 
var  äfven  anledningen  dertill,  att  Gustaf 
"Wasa  lät  nedrifva  Maria  kyrka  på  Söder- 
och  Jakobs  kyrka  på  Norrmalm.  Stadens 
äldsta  kyrka  är  den  samtidigt  med  den- 
samma och  med  det  äldsta  slottet  (de* 
ladt  i  tvä  hufvuddelar:  Adelshuset  eller 
Konungaboningen  och  Förborgen  med 
tornet  Kärnan,  sedan  Tre  Kronor),  upp- 
förda Storkyrkan  (S:t  Nicolai  eller  By- 
kyrkan),  (lära  kloster  vid  foten  af 
Brantberget  härleder  sig  från  konung 
Magnus  Ladulås,  likasom  Franciskaner- 
klostret  på  den  derefter  uppnämnda 
Gråmunkeholmen.  Mot  slutet  af  kon. 
Gustaf  Ls  regering  började  man  dock 
att  allt  mer  bebygga  mal  marna,  och 
Norrmalm  fick  i  Carl  IX:s  tid  privilegier 
som  egen  stad,  ehuru  dessa  togos  till- 
baka år  1635,  då  den  nu  med  1,000 
hus  bebyggda  stadsdelen  införlifvades 
med  staden,  hvilket  samma  år  äfven  blef 
händelsen  med  Södermalm.  Sjelfva  sta- 
dens privilegier,  —  de  äldsta  är  af  år 
1255,  —  bekräftades  d.  10  Mars  1636. 
Allt  ifrån  sin  grundläggning  på  det  när- 
maste införlifvadt  med  Sveriges  historia, 
liar  Stockholm  i  denna  spelat  den  största 
roll  och  mer  än  en  gång  (t.  ex.  genom 
slaget  på  Brunkeberg  1471)  sett  fäder- 
neslandets öde  afgöras  utanför  sina  murar. 
Under  tidernas  lopp  har  staden  så  ut- 
vidgat sig,  att  den  med  sina  förstäder 
innesluter  en  omkrets  af  2  sv.  mil  eller 
36,000  alnar,  och  dess  4,725  tomter 
inneslöto  år  1861  en  areal  af  37,640,000 
qvadratalnar.  Stadens  n.  v.  hufvuddelar 
äro  följande:  1)  Egentliga  Staden,  upp- 
tagande Stadsholmen,  lliddarholmen  och 
Helgeandsholmen;  2)  Södermalm,  med 
Långholmen  och  lläkningeholmen;  3) 
Norrmalm  med  Blasiiholmen;  4)  Salt- 
sjöholmarna,  d.  v.  s.  Skeppsholmen  och 
Kastellholmen;  5)  Kungsholmen;  6)  La- 
dugårdslandet och  Djurgården.  Ar  1859 
innehöllo  dessa  stadsdelar  tillsammans 
569  qvarter  med  4,525  gårdar,  i  ta- 
xeringsvärde upptagna  till  93,361,000 
rdr  rmt,  medan  de  4,725  gårdar,  som 
räknades  år  1861,  voro  upptagna  till 
vi. 


ett  fastighetsvärde  af  127,614,594  rdr 
riksmynt. 

I  kyrkligt  hänseende  indelas  staden 
i  10  större  och  9  mindre  församlingar, 
deraf  8  s.  k.  territoriela,  nämligen  Stor- 
kyrko,  Clara,  Jakobs  och  Johannis,  Maria, 
Katharina,  Kungsholms,  Ladugårdslands 
och  Adolf  Fredriks.  Af  dess  20  kyrkor 
och  15  kapell  (under  byggnad  står  ett 
Anglikanskt  och  ett  eller  tvännc  enskilda 
tillhöriga),  äro  de  flesta  egnade  åt  Evan- 
gelisk-Luthersk gudstjenst,  1  åt  Katholsk, 
1  åt  Grekisk  och  1  åt  Mosaisk.  Staden 
bildar  i  administrativt  hänseende  ett 
öfverståthållarskap  och  är  säte  för  alla 
rikskollegierna  och  regeringens  departe- 
menter,  tillika  med  Riksbanken,  Svea 
Ho  frätt  m.  m.,  samt  har  talrika  veten- 
skapliga, konst-  och  barmhertighetsin- 
rättningar. 

Torgens  och  de  allmänna  platsernas 
antal  uppgifves  till  32;  staden  lär  hafva 
302  gator,  12  broar,  5  hamnar  o.  s.  v. 

Vi  nämnde  i  det  föregående  såsom 
den  äldsta  bland  Stockholms  kyrkor  den 
redan  af  Birger  Jarl  anlagda  Storkyrkan, 
som  uppgifves  f.  n.  hålla  103  alnar 
i  längd,  63  i  bredd  och  har  ett  torn 
af  omkring  100  alnars  höjd.  Dernäst  i 
ålder  komma  Riddarholmskyrkan,  den 
förd  na  Gråmunkeholmskyrkan,  med  ett 
151  alnar  högt  genombrutet  torn  af 
gjutjern,  det  högsta  i  Stockholm  och 
näst  Westerås'  domkyrkotorn,  164  alnar, 
det  högsta  i  Skandinavien,  samt  Clara 
kyrka ;  Tyska  kyrkans  vackra  torn  håller 
111  alnar.  Den  till  det  yttre  vackraste 
bland  Stockholms  kyrkor,  hvilka  i  all- 
mänhet föga  utmärka  sig  genom  archi- 
tektonisk  skönhet,  är  Katharina  kyrka, 
som  med  sin  af  4  småtorn  omgifna  kupol 
år  1724  fulländades,  sådan  hon  nu  står. 
Afven  Ladugårdslandskyrkans  fula  öfver- 
byggnad  kommer  nu  att  efterträdas  af 
ett  smakfullt  torn.  —  Bland  öfriga  bygg- 
nader märkas:  Kongl.  Slottet,  ett  bland 
den  nyare  byggnadskonstens  yppersta 
verk,  uppfördt  åren  1728 — 1753  elter 
ritning  af  Tessin  och  innehållande,  utom 
kongl.  familjens  boningsrum  och  prakt- 
salar, äfven  ett  kapell,  rikssalen  (begge 
125  fot  långa  och  42  fot  breda),  riks- 
bibliotheket,  taflc-  och  sten-museerna 
m.  m.;  —  Operahuset,  uppfördt  1775 
— 1782  och  rymmande  1,100  åskådare, 

40 


314 


Stockholm. 


Stockholm. 


—  Prins  Oscars  palats,  —  National- 
museum, hvars  uppförande  beslöts  vid 
riksdagen  1844—45,  260  fot  långt,  170 
bredt  och  omkring  100  högt;  —  Rid- 
darhuset, fulländadt  1670;  —  Rådhuset, 
fordom  Bondeska  palatset;  —  Riksban- 
kens hus,  —  Börsen,  uppförd  på  det 
fordna  rådhusets  plats  1767 — 1776;  — 
Fria  konsternas  akademi;  —  Wetenskaps- 
akademien,  m.  fl.  Särdeles  kring  Brun- 
kebergs  torg  hafva  talrika,  palatslika  en- 
skilda byggnader  samlat  sig.  Bland  öfriga 
torg  märkas  Stortorget  i  den  inre  staden, 

—  Carl  Xllhs  torg,  det  största  i  Stock- 
holm, med  en  areal  af  144,000  qvadr.- 
alnar;  —  Gustaf  Adolfs  torg,  Adolf 
Fredriks  torg,  m.  fl.  Den  ansenligaste 
bland  Stockholms  broar  är  Norrbro  (byggd 
1787—1797),  180—190  alnar  lång  och 
30  alnar  bred.  Stockholm  prydes  med 
bildstoder  af  Birger  Jarl  och  Berzelius, 
Gustaf  I,  Gustaf  den  Store,  Gustaf  III, 
Carl  Johan  och  Carl  XIII. 

Om  Stockholms  befolkning  i  äldsta 
tider  känner  man  ingenting  med  visshet, 
ehuru  åtskilliga  antydningar  synas  gifva 
vid  handen,  att  den  icke  varit  ringa. 
Aren  1451  och  1485  skola  t.  ex.  resp. 
9,000  och  15,000  personer  i  Stockholm 
hafva  dött  af  pesten;  år  1495  uppgifvas 
ända  till  18,000  menniskor  hafva  dött  i 
samma  sjukdom,  åren  1623  och  1710 
ända  till  20,000.  År  1663  uppgifves 
imellertid  hela  befolkningens  antal  till 
blott  14,948  personer;  men  dermed  menas 
sannolikt  blott  de  betalande  mantals- 
skrifna.  Alltifrån  1751  finnas  dock  nog- 
granna uppgifter  om  befolkningens  antal, 
hvilken  enl.  dem  förhållit  sig  som  följer: 


Ar  1751 

. 

.     .     55,700 

personer 

»    1780 

. 

.     .     .     75,107 

» 

»    1800 

. 

.     .     .     75,517 

» 

»    1820 

. 

.     .     .     75,569 

» 

»    1830 

t 

.     .     80,621 

» 

D    1850 

. 

.     .     .     93,952 

» 

»    1858 

, 

.     .  101,502 

» 

»    1860 

, 

.     .     .  108,640 

» 

»    1861 

. 

.     .     .  116,496 

» 

»    1862 

. 

.     .  119,327 

» 

»    1864 

. 

.     .  128,576 

» 

Det  i 

Stoc 

tholm  förut  gällande  för- 

hållandet, 

att 

alltid   flera   dött 

än  som 

blifvit  födda,  har  i  sednare  tider  för- 
ändrat sig.  Mellan  åren  1846—1850 
föddes  t.  ex.  i  medeltal  2,993,  men  dogo 


3,498,  —  åren  1851—1855  föddes 
3,255,  men  dogo  4,267,  hvaremot  år 
1860  de  föddas  antal  öfversteg  de  dödas 
med  324  och  år  1863  de  födda  voro 
849  flera  än  de  döda;  under  hela  pe- 
rioden 1856—1863  föddes  dock  18,825, 
men  dogo  19,747.  Under  denna  period 
inträffade  dock  fyra  choleraår,  som  bort- 
ryckte 1,528  personer  af  2,982  i  denna 
farsot  insjuknade.  —  De  sednaste  offi- 
ciela  berättelserna  upplysa,  att  sedlig- 
heten under  de  sista  åren  blifvit  ansen- 
ligt förbättrad  och  kriminaliteten  för- 
minskad; af  de  1,670  gröfre  brottmål, 
som  af  Stockholms  dorastolar  afdömdes 
under  femårsperioden  1856 — 60,  kommo 
de  flesta,  eller  404,  på  året  1857,  och 
blott  252  kommo  på  året  1860;  men 
under  samma  qvinqvennium  fälldes 
11,106  personer  till  ansvar  för  fylleri, 
eller  i  medeltal  2,221  om  året,  medan 
under  perioden  1851 — 1855  medeltalet 
af  fyllerimål  uppgick  till  blott  1,657 
om  året. 

Stockholms  industri  blomstrade  syn- 
nerligen under  Hattarnes  regementstid, 
och  år  1762  sysselsattes  ensamt  vid 
väfverifabrikernas  2,097  stolar  icke  min- 
dre än  8,000  arbetare;  men  redan  fem 
år  derefter,  då  andra  principer  blefvo 
de  herrskande,  hade  stolarnas  antal  sjunkit 
till  1,010  och  arbetarnes  till  3,700.  År 
1770  hade  imellertid  fabriksarbetarnes 
antal  åter  höjt  sig  till  öfver  6,000,  och 
årets  produktion  uppgick  efter  den  tidens 
myntberäkning  till  45 1/2  tunnor  guld. 
Ar  1812  hade  staden  268  fabriksinrätt- 
ningar, deribland  icke  mindre  än  38 
siden-  och  52  klädesfabriker;  för  år  1855 
uppgafs  fabrikernas  antal  till  328  med 
390  egare  och  mästare,  4,167  arbetare 
och  ett  tillverkningsvärde  af  7  mill.  rdr 
bco;  för  år  1860  uppgifves  antalet  af  de 
Stockholmska  fabrikerna  till  319  med  om- 
kring 4,500  arbetare  och  ett  tillverk- 
ningsvärde af  12,155,583  rdr  rmt.  Der- 
ibland befunnos  21  färgerier,  5  linne-  och 
bomullsfabriker,  deribland  Carlsvik,  tills, 
med  ett  tillverkningsvärde  af  734,000 
rdr;  10  saffians-  och  garfverifabriker; 
5  sidenfabriker,  tillverkande  för  930,000 
rdr;  6  sockerbruk,  med  ett  tillverknings- 
värde af  3,818,000  rdr;  34  tobaksfabri- 
ker, som  tillverkade  för  1,437,000  rdr; 
2  jerngjuterier  tillverkade  samma  år  för 


Stockholm. 


Stockholm. 


315 


459,998  rdr,  —  1  porslinsbruk  för 
384,000  rdr,  —  3  stearinljusfabriker  för 
535,000  rdr;  —  4 såpsjuderier för 315,000 
rdr,  o.  s.  v.  Hufvudstadens  vigtigaste 
fabriker  äro  sålunda  siden-,  läder-  och 
tobaksfabriker,  det  vigtiga  porslinsbruket 
Rörstrand,  sockerbruk  och  läderfabriker, 
m.  fl.,  hvartill  komma  de  mekaniska  fa- 
brikerna, som,  41  till  antalet,  år  1860 
tillverkade  för  ett  värde  af  närmare 
945,000  rdr.  —  Antalet  af  handtvcrkare 
uppgick  samma  år  (1860)  till  1,345 
mästare  med  2,557  gesäller,  2,234  lär- 
lingar och  1,396  andra  arbetare;  bland 
handtverksmästarne  räknades  144  snickare, 
130  skräddare  och  205  skomakare.  — 
Ar  1860  hade  hufvudstaden  31  bok- 
tryckeriidkare,  hvilkas  betjening  och  ar- 
betare utgjorde  ett  antal  af  482  per- 
soner. 

År  1860  hade  Stockholm  391  gross- 
och   1,189  minuthandlare,  utom  19,  som 
idkade    både    gross-    och     minuthandel; 
dessa  handlandes    betjening  uppgick  till 
nära   1,400  personer,  och  dertill  kommo 
1,769  handel  idkande  qvinnor.    —    Till 
inrikes  sjöfart    begagnades  6  fartyg  om 
203  läster,   till  utrikes  112  om  15,463 
läster  med  195  skeppare  och  1,295  sjö- 
män. Värdet  af  förtullade  varor,  införda 
till  Stockholm  från  utrikes  ort,   uppgick 
1860  till  öfver  30  mill.  rdr,  och  utrikes 
ifrån  anlände  till  Stockholms  hamn  1,312 
fartyg  om  71,800  läster,  medan  de  från 
inrikes  ort    anlända    fartygen    uppgingo 
till    ett    antal    af    9,999.  —  Värdet   af 
från  Stockholm  under  samma  år  utförda 
varor  uppgick    till  13,834,000  rdr,  och 
de  bestodo  hufvudsakligen    af  jern,  trä- 
varor och  tjära;  från  Stockholm  afgingo 
till    utlandet    1,261    fartyg   om    65,349 
läster,  och  till  inrikes  orter  9,893  fartyg. 
Stockholms  skeppsrederier  egde  vid  1860 
års  slut  126    fartyg    om    15,961   läster. 
—  Hela    tulluppbörden    för    1863  upp- 
gick till  5,766,819  rdr  rmt.  —  Stadens 
hamn  är  en  af  de  yppersta,  emedan  den 
är  icke  blott  rymlig  och  väl  skyddad  för 
alla  vindar,    utan    tillika   jemte   sitt  in- 
lopp så  djup,    att   linieskepp    kunna   gå 
ända  upp  på  redden.  Dess  olägenhet  är 
dock,  att  den  ligger  omkring  8  sv.  eller 
12  geogr.  mil  från  öppna  hafvet. 

Främst    bland    hufvudstadens   talrika 
vetenskapliga    inrättningar    står    Svenska 


\\\tcnskaps- Akademien  med  dess  rika  och 
storartade  samlingar,  dehbland  det  s.  k. 
Naturhistoriska  Riksmuseum,  ett  bland  de 
yppersta  i  Europa.     Stockholm    är    der- 
jemte  sätet  för  Witterhets-,  Historie-  och 
Antikvitets- Akademien,     Svenska     Akade- 
mien och  Landtbruks- Akademien  med  dess 
Experimentalfält.        Carolinska     Medico- 
Cltirurgiska  Institutet,    landets   förnämsta 
undervisningsanstalt  för  läkare,  har  äfven- 
ledes  sitt  säte  i  Stockholm,  likasom  Gym- 
nastiska    Centralinstitutet,     Technologiska 
Institutet,  Pharmaceutiska  Institutet,  Slöjd- 
skolan, Navigationsskolan,  Skogsinstitutet, 
Rydbergska  praktiska  sjömansskolan,    Ve- 
terinärinrättningen, Institutet  för  döf  stumma 
och    Blinda    m.    fl.      Såsom    krigsskolor 
anföra  vi  Högre  Militärläroverket  på  Ma- 
rieberg   och     Krigsskolan    på     Carlberg. 
Bland  egentliga  läroverk  märkas:  Högre 
Elementarläroverket  (Stockholms  Gymna- 
sium) och  Nya  Elementarskolan,  4  fem- 
klasssiga  och  4  tvåklassiga  lägre  elemen- 
tarläroverk   med    tillsammans    69  lärare 
och   1,584  lärjungar  (år  1864)  samt  tal- 
rika   folk-    och    andra   skolor,  hvilka  år 
1860  hade  202  lärare    och  11,116  lär- 
jungar. —  Bland  vetenskapliga  samlingar 
nämna  vi:    Riksbibliotheket  om    100,000 
band     och    5,000    handskrifter,    Natur- 
historiska  Museet,    Carolinska  Institutets 
Anatomiska    Museum,    Witterhets-Akade- 
miens  samlingar,  Myntkabinettet,  Lifrust- 
kammaren   och  Klädkammarens   Museum, 
med  flera. 

Främst  bland  undervisningsanstalterna 
i  skön  konst  stå  Akademien  för  de  fria 
konsterna,  stiftad  af  C.  G.  Tessin  1735, 
och  Musikaliska  Akademien,  stiftad  1771 ; 
bland  konstsamlingar  märkas  Sten-  och 
Tafle- Museerna,  begge  på  slottet.  — 
Hufvudstadens  stående  theatrar  äro,  utom 
den  Stora  Kgl.  Scenen,  invigd  den  30 
Sept.  1782,  Kgl.  Dramatiska  Theatern, 
upprättad  af  kapiten  Lindeberg  1842, 
Södra  Theatern,  öppnad  1859,  samt  La- 
dugårdslands-theatern,  öppnad  år  1856, 
hvartill  komma  åtskilliga  mindre  theatrar, 
en  Cirkus  på  Djurgården  o.  s.  v. 

Hufvudstadens  fattigvårdsförvaltning 
besörjes  sedan  1843  af  Stadsnämnden, 
som  underhåller  en  Uppfostringsinrätt- 
ning för  vanvårdade  barn  samt  tvenne 
Arbets-  och  Försörjnings-inrättningar, 
kallade  den  Södra  och   den  Norra,  och 


316 


Stockholm. 


Stockholms  län. 


dessutom  lemnar  bidrag  till  Serafimer- 
Lasarettet,  Provisoriska  sjukhuset  o.  s.  v., 
samt  hvars  inkomster  1860  uppgiugo  till 
345,568  rdr,  medan  utgifterna  belöpte 
sig  till  243,700  rdr  rmt.  Stadsnämnden 
bidrager  också  till  de  särskilda  försam- 
lingarnas fattigvård,  och  i  hufvudstaden 
funnos  år  1860  inalles  2,396  personer, 
som  erhöllo  fullständig  och  2,196  per- 
soner, som  erhöllo  icke  fullständig  fattig- 
försörjning. Härtill  komma  ytterligare 
ett  stort  antal  underhållstagare  vid  talrika 
milda  stiftelser,  t.  ex.  Allmänna  Barnhuset 
(1860:  2,526  underhållstagare),  Frimurare- 
Ordens  Barnhus  (305  underhållstagare), 
Allmänna  Barnbördshuset,  Sällskapets 
Pro  Patria  Barnbördshus,  Drottninghu- 
set (88  underhållstagare),  Borgerskapets 
Gubbhus  och  Enkehus,  Danviken  m.  fl. 
De  pensions-inrättningar  och  andra  from- 
ma stiftelser  inom  hufvudstaden,  till 
hvilka  delegarerätt  icke  beredes  genom 
erlagda  afgifter,  egde  år  1860  ett  ka- 
pital af  nära  5V2  mill.  rdr  rmt  och 
utdelade  åt  8,130  underhållstagare  en 
summa  af  nära  800,000  rdr  rmt. 

Bland  sjukvårdsinrättningarna  märkas: 
Stockholms  Hospital  för  sinnessjuka  på 
Conradsberg, —  Serafimer-Lasarettet,  som 
1860  vårdade  2,703  personer,  —  Pro- 
visoriska sjukhuset,  —  Garnisons-sjuk- 
hnset,  —  Kronprinsessan  Lovisas  sjuk- 
vårdsanstalt för  barn,  —  Diakoniss-säll- 
skapets  sjukhus  m.  fl.  —  Antalet  af 
praktiserande  läkare  i  hufvudstaden  upp- 
gick år  1861  till  90;  apothekare  voro 
till  antalet  14. 

Stockholms  stad,  som  i  äldre  tider 
tillhört  Upplands  landshöfdingedöme,  är 
sedan  1634  ett  särskildt  öfverståthållare- 
skap,  i  spetsen  för  hvars  förvaltning  står 
en  öfverståthållare,  under  hvars  ledning 
och  i  hvars  namn  stadens  förvaltning 
utöfvas  af  flera  myndigheter,  deribland 
Magistraten,  bestående  af  2  borgmästare 
och  14  rådmän,  Bemedlingskommissionen, 
Stadsnämnden  m.  fl.,  alla  de  administrativa 
nu  förenade  under  Stadsfullmäktige.  Sta- 
dens inkomster  uppgingo  för  1860  till  en 
summa  af  1,007,232  rdr,  dess  utgifter  till 
952,814  rdr  rmt,  och  stadskassans  skuld 
vid  nämnda  års  slut  utgjorde  669,643 
rdr  rmt.  —  Utom  af  en  ansenlig  polis- 
styrka, upprätthålles  ordningen  af  en 
garnison  om  vid  pass  3,000  man  gärder 


och  artilleri,  tillika  med  en  kommende- 
ring  Norska  skarpskyttar.  —  Staden  upp- 
lyses med  gas,  har  vattenledning,  jern- 
vägsstation  på  Södermalm  och  kommer 
att  genom  en  derigenom  dragen  sam- 
manbindningsbana förena  statens  vestra 
med  dess  norra  stambana. 

Stockholms  län,  innefattande  östra 
delen  af  Uppland,  den  s.  k.  Koslagen, 
och  Södermanlands  nordöstra  hörn,  eller 
Södertörn,  räknar  på  ungefär  61  qvadr.- 
mil  en  befolkning  af  124,920  personer 
(1863).  Länet  omgifves  till  %  af  Öster- 
sjön och  Mälaren,  hvilkas  oräkneliga 
bugter  och  vikar  bilda  lika  oräkneliga 
öar,  holmar,  klippor  och  skär;  kring 
östra  kusten  ligger  också  rikets  vidsträck- 
taste skärgård.  Dessa  öars  och  skärs 
areal  uppgifves  till  omkring  13  qvadr.- 
mil,  af  hvilka  två  tillhöra  Mälaren,  9 
hafvet  utanför  Uppland  och  2  utanför 
Södermanland.  Närmast  Mälaren  och 
intill  mellersta  delen  af  Uppsala  län  är 
slättbyggd,  med  föga  skog  och  vatten, 
hvilken  bygd  sträcker  sig  österut  mot 
det  inre  af  länet,  tilldess  den  ett  par 
mil  från  hafskusten  mötes  af  mer  kupe- 
radt  land,  med  inskränktare  åkerfält, 
men  talrikare  skogar  och  sjöar.  Af  samma 
beskaffenhet  är  länets  nordligaste  del, 
likasom  Södertörn,  som  likväl  på  en  del 
ställen  har  tämligen  betydliga  och  bör- 
diga slätter.  Både  Roslagen  och  Söder- 
törn genom  strykas  af  sandåsar,  af  hvilka 
de  vigtigaste  börja  på  hvar  sin  sida  om 
Stockholm  och  gå,  den  norra  i  n.  o.  och 
norr  inåt  Uppsala  län,  den  södra  genom 
n.  v.  delen  af  Södertörn.  I  norra  och 
nordöstra  Roslagen  har  länet  en  malm- 
trakt och  en  annan  i  Södertörns  skär- 
gård. 

Roslagens  och  Södertörns  vattendrag 
utfalla  i  hafvet,  mot  hvilket  landet  här 
sluttar,  och  bland  dessa  vattendrag  böra 
följande  nämnas :  Damsjöns  och  Ginin- 
gens, som  falla  ut  i  Öregrunds-Grepen 
eller  den  vik,  som  hafvet  bildar  mellan 
länets  fasta  land  och  Gräsön;  —  Erkens 
vattendrag,  som  faller  ut  i  Telgefjärden, 
Wållan  och  Närdingen  m.  fl.  Bland 
Södertörns  sjöar  märkas  Drefviken,  Ma- 
gelången,  Stora  Örlången,  Brännhjrka- 
sjön  m.  fl.  Genom  Södertelge  kanal  är 
Mälaren  sammanbunden  med  hafvet;  i 
Roslagen  märkas:    Wäddö  kanal,  mellan 


Stockholms  liiu. 


Stockholms  läu. 


317 


Bagghusfjärden  och  Ortala-viken,  genom 
hvilken  man  inomskär9  kommer  till 
Grisslehamn,  öfverfartsorten  till  Åland, 
—  Åkers  kanal,  som  lorenar  insjön  Garns- 
viken med  Saltsjön  i  Stockholms  skär- 
gård, samt  Djurgårdskanalen  mellan  Djur- 
gårdsviken  och  Saltsjöns  fjärd  Wärtan. 
Midtpä  Roslagens  kust,  längsefter  Wäddö, 
upphör  skärgården,  bland  hvars  nordli- 
gare öar  man  räknar  Orskär,  Gräsö,  Singö, 
m.  fl.,  medan  till  de  sydliga  höra  Björkö, 
Kådmansö,  Yxlan,  med  tullstationen  Fu- 
rusund, Blidö,  N.  och  S.  Ljusterö,  Li- 
dingö, Wermdö,  Möjan,  Sandö  med 
hamnen  Sandhamn  o.  s.  v.  Till  Söder- 
törns skärgård  räknas  Nämdö,  Dalarö, 
Ornö,  Muskö,  Utö,  Torö,  Mörkö  ra.  fl. 
Genom  skärgårdens  labyrinth  af  öar  och 
holmar  leda  till  Stockholm  tre  farleder, 
den  norra  från  Furusu/id,  den  mellersta 
från  Sandhamn  och  den  södra  från  Lands- 
ort, Södertörns  sydligaste  ö,  mellan  den 
på  jernmalm  rika  Utön  och  Muskön 
förbi  Elfsnabben,  fordom  Svenska  flot- 
tornas hamn,  och  Dalarön.  Inomskärs 
leder  vägen  förbi  Mörkön  genom  Söder- 
telje  kanal. 

Länets  befolkning  till  härkomst,  lef- 
nadsvilkor   och    vanor    m.    m.  mer    om- 
vexlande  än  i  något    annat  län,  anses  i 
närheten    af    hufvudstaden    i    moraliskt 
hänseende    mindre    god    än   längre  bort 
derifrån  samt  i  skärgården  och  på  öarna 
i  Mälaren  mer  idog,    händig  och  snygg 
än  i  andra  trakter.     Förnämsta  närings- 
fånget är   jordbruk,    och    af  länets  hela 
areal,  1,477,972   tid,    äro    167,791  tid 
eller  11,35  %   odlad    jord,    medan    nära 
9  %  utgöra  naturlig  äng.  De  återstående 
79,68    %    benämnas    afrösningsjord    och 
impediraenter.  Ärliga  utsädet  inom  länet 
uppgifves  till  73,946  tunnor  (mest  råg, 
hafra  och  korn,    minst  hvete)  och  skör- 
den till  451,842  t-.r;  af  rotfrukter  odlas 
hufvudsakligen    potates    (af    50,000    t:r 
räknas    en    afkastning   af  312,000   t:r); 
vidare  odlas  äfven  raps,  lin  och  hampa. 
Humla  odlas  till  afsalu  i  Färcntuna  hä- 
rad;   trädgårdsskötseln    är    i    allmänhet 
försummad,  med  undantag    af  de  större 
herregodsen.  På  det  hela  lärer  imellertid 
åkerbruket  inom  länet  anses  befinna  sig 
på  en  låg  ståndpunkt,  och  som  det  enda 
säkra  medlet  till  dess  höjande  betraktar 
man    en    ökad   foderodling.     Länet  har 


landtbruksskola  vid  Wårby.  —  Ar  1862 
vinterföddes  i  länet  20,000  hästar,  2,342 
tjurar,  9,238  oxar,  36,838  kor,   11,509 
ungnöt,    47,791    får    och    getter     samt 
17,919  svin.  —  Skogsskötseln  bedrifves 
i  allmänhet    utan    omsorg    för    skogens 
framtida  bestånd.  —  Bergs-  och  bruks- 
rörelsen är  icke  utan  vigt.  Ur  länets  24 
jerngrufvor  i  socknarna  Gräsö,  Forsmark, 
Wahlö,  Börstil,  Harg,   HäfverÖ,  Wäddö, 
Söderby-Carls    och    Öster-Hanninge    (på 
Utön)  brötos  1862  tills.  435,525  centn. 
jernmalm,  och  samma  år  smiddes  vid  6 
jernverk    med    15  härdar  42,034  centn. 
stångjern,  medan   tackjernstillverkniugen 
vid  en  begagnad  masugn  (4  stodo  n.  år 
obegagnade)  uppgick  till  21,224  centn., 
gjutgodstillverkningen  vid  Bränninge  bruk 
till  882  centner    samt   tillverkningen  af 
jernmanufaktur    och    stål   vid    3:ne  verk 
till  10,252  centner.    De  vigtigaste  jern- 
bruken    äro:     Forsmark,     Skebo,    Harg, 
Ortala,  Rånäs,  Bränninge,  Nyqvarn,  Jo- 
hannisforss;    stångjernsbruket    vid    Wira 
är  nedlagdt.     Derjemte    har   länet   mar- 
morbrott på    Singön,    flera    granit-    och 
kalkstensbrott  (det  vigtigaste  på  ön  Karta 
under    Fållnäs  i    Sorunda    socken),    och 
bland    fabriker    nämnas:    ett    beck-   och 
kimröksbruk  vid  Finnboda  i  Sicklaö  soc- 
ken, flera  brännerier  och  bryggerier,  fär- 
gerier,   pappersbruk    (Tumba,  Nyqvarn), 
tegelbruk,    bomullsväfnadsfabriken    Mår- 
tensdal, Ahleströms  och  Norrtelje  klädes- 
fabriker, Gustafsbergs  porslinsbruk,  Fogel- 
sångens    spinneri  (Tveta   socken),  press- 
jästfabriker,   skepps  varf,    fotogénfabriker 
på  Reimersholm    och  i  Södertelje  m.  fl. 
—  Binäringar    äro   fiske,    sjöfart,    mest 
idkad    i   lloslagens    skärgård    (år    1863 
idkades  sjöfart  med  358  landsbygden  till- 
hörande fartyg,    åf   hvilka  321   om  mer 
än  5,000  läster  gingo  på  inrikes  och  37 
om    nära    3,000    läster   på   utrikes    ort, 
hvarjemte    af    städernas    25  fartyg  blott 
ett  om  74   läster    gick    på    utrikes   ort, 
medan  de  öfrigas  lästetal  utgjorde  498), 
skeppsbyggen,  skålfångst,  jagt,  tjärubrän- 
ning  och  salpetertillverkning,  forsling  samt 
bränvinsbränning  (omkr.  400,000  kannor 
årligen). 

Stockholms  län  bestod  år  1863  af 
4,080  förmedlade  hemman,  utom  lägen- 
heter, verk  och  inrättningar,  tillsammans 
uppskattade  till  96,149,000  rdr  rmt  och 


318 


Stockholms  län. 


Stockholms  län. 


i  allmän  bevillning  erläggande  89,959 
rdr.  Länet  har  6  städer,  alla  tillhörande 
5:te  klassen,  nämligen:  Södertelje,  Norr- 
telje, Waxholm,  Öregrund,  Östhammar 
och  Sigtuna.  Länet  innefattar  6  fög- 
derier, 19  härader  (deraf  6  s.  k.  skepps- 
lag) och  23  länsmansdistrikt.  —  I  ec- 
klesiastikt hänseende  är  länet  deladt  mellan 
Uppsala  och  Strengnäs  stift  samt  inne- 
fattar 12  prosterier  eller  delar  af  sådana, 
66  pastorater  och  delar  af  3,  116  lands- 
och  6  stadsförsamlingar  med  108  lands- 
och  6  stadskyrkor  samt  4  slottskapell. 
—  I  militäriskt  hänseende  tillhör  länet 
första  militär-distriktet,  och  de  inom  det- 
samma förlagda  trupperna  utgöras  af  tre 
sqvadroner  af  lifregimentets  dragoncorps, 
14  rotar  af  lifregimentets  grenadiercorps 
samt  243  rotar  af  Upplands  regimente, 
tillika  med  5  båtsmanskompagnier.  Inom 
länet  ligger  Waxholms  fästning. 

Inrättningar  för  helsovården  äro,  utom 
Serafimerlasarettet  och  Kurhuset  i  Stock- 
holm, det  1842  inrättade  lasarettet  i 
Norrtelje  samt  det  genom  enskild  dona- 
tion 1809  grundade  Löwenströmska  la- 
sarettet i  Hammarby  socken.  I  Ostham- 
mar och  Södertelje  torde  lasaretter  komma 
att  inrättas.  Badorter  äro  Södertelje  och 
Grundsborgs  (nära  Stockholm)  kallvatten- 
kurer,  gyttjebaden  i  Norrtelje  och  Wax- 
holm samt  hafsbaden  vid  Furusund  och 
Dalarö.  —  År  1860  egde  länet  115 
fattighus,  och  erhöllo  1,841  fattighjon 
fullständig,  1,975  ofullständig  fattigför- 
sörjning; kostnaderna  för  både  landsbyg- 


dernas och  städernas  fattigvård  beräk- 
nades till  omkring  90,000  rdr. 

Af  bankinrättningar  finnas  sparbanker 
i  Stockholm,  Södertelje  och  Norrtelje,  för 
Wermdö,  Färentuna  härad,  Öster-  och 
Wester-Hanninge  samt  Tumba  bruk.  Lä- 
nets brandstodsbolags  hela  försäkrings- 
summa uppgick  1860  till  35V2  n"H« 
rdr,  hvaraf  14,600,000  rdr  rmt  för  lös- 
egendom. 

Här  bör  också  nämnas,  att  prins 
Carls  uppfostringsinrättning  för  vanvår- 
dade barn  f.  n.  är  flyttad  från  Stockholm 
till  Stegeholm  på  Gålön  i  Öster-Hanninge 
socken,  och  att  år  1862  der  vårdades 
omkring  80  barn. 

Bland  länets  fornlemningar,  bestå- 
ende af  talrika  ättehögar  och  grafkullar, 
stensättuingar,  bautastenar  och  runste- 
nar, märkas  särskildt  en  200  fot  lång 
skeppssättning  i  hagen  till  hemmanet 
Hjelstad  i  Grödinge  socken,  samt  en 
större  ättehög  vid  Hersby  i  Sollentuna 
socken  m.  m. 

Utom  städerna  har  Stockholms  län 
köpingarna  Grisslehamn  och  Dalarö,  den 
sednare  försvarad  af  Dalarö  skans,  och 
utom  Waxholms  fästning  det  i  närheten 
deraf  belägna,  nu  raserade  militärtornet 
Fredriksborg.  Utom  lustslotten  Haga, 
Carlberg  och  Ulriksdal,  ligga  i  Roslagen 
det  nu  förfallna  Svartsjö  samt  Drott- 
ningholm och  Rosersberg ;  i  Koslagen  ligga 
äfven  de  i  Gustaf  Wasas  ungdomshistoria 
märkeliga  gårdarne  Lindholmen  och  Ryd- 
boholm. 


Fögderierna  inom  Stockholms  län. 

l:sta  fögderiet: 
Sollentuna,  Wallentuna  och  Färentuna  härader  samt  Danneryds  skeppslag. 

2:dra  fögderiet: 
Långhundra,  Seminghundra  och  Erlinghundra  härader. 

3:dje  fögderiet: 
Frödsåkers  och  Närdingh undra  härader. 

4:de  fögderiet: 
Lyhundra  och  Sjuhundra  härader  samt  Bro  och  Wäddö  skeppslager. 

5:te  fögderiet: 
Åkers,  Frötuna  och  Wermdö  skeppslager. 

6:te  fögderiet: 
Sotholms,  Svartlösa  och  Öknebo  härader. 


Stockholms  lan. 


Stockholms  lan. 


319 


Stockholms   läns  indelning  i  administrativt  och  judicielt  hänseende 
åskådliggöres  af  nedanstående  tabell. 


Kyrkosocknar. 


Forsmark,    Wahlö,    omkring    **    af 

Burstil,  Gräsö,    Hökhufvud,   Har  g, 

EJebo,  om  kr.  ^  af  Ununge. 
Häfverö,   Singö,   Wäddö,  omkring  ^ 

af  Burstil,    omkring  \   af   Söderby 

Carls,  omkr.  n)Lf  af   Wätö. 
Omkr.  ||  af  Bro,  omkr.  gj}f  af  Wåtö, 

onakr.  Jn  af  Söderby  Carls,  omkr. 

|   af  Råd  man  sö. 
Omkr.   j','  af  Fasterna,    Rimbo,  Röö, 

omkr.  Jn    af    Skederid,    omkr.  T\ 

af  Husby. 
Omkr.  $  af  Söderby  Carls,  omkr.  ^3 

af  .Bro,  Estuna,   Lohärad,  Malsta, 

omkr.  tf   af  Husby,    omkr.  T\j  af 

Skederid. 
Frötuna,    omkring    *   af    Rådmansö, 

Länna,  Blidö. 
Bladåker,  Knutby,  Faringe,  Almunge, 

omkr.  $  af  Ununge,  Edsbro,  omkr. 

t'y  af  Fasterna. 
Adelsö,  Munsö,  Färentuna,  Hilleshög 

(eller  Hillersjö),  Sånga,  Ska,  Lofö 

(derinom    Drottningholms    kongl. 

lustslott),    Ekerö,     omkring    ^    af 

Jerfälla. 
Ed,  Sollentuna,  Spånga,  omkr.  §  af 

Jerfälla,  Bromma. 
Täby,  omkr.  ^  af  Fresta,  Östra  Ryd, 

Danderyd    (med   en    del  af  kongl. 

Djurgården),  Lidingö,  Solna  (hvar- 

inom     Carlbergs    och    Ulriksdals 

kongl.  slott),  omkr.  ^  af  Wallen- 

tuna. 

Riala,  Kulla,  norra  delen  af  Ljuster- 
ön, Österåker. 

Wermdö,  Pilhamn  Cell.  Ingarö),  Djurö, 
Mujan,  £00,  södra  delen  af  Lju- 
sterön, omkr.  T'.j  af  Nämdö,  10:de 
krono-arbets-kompagniet  å  Rindön. 

Alsike,  Knifsta,  Wassunda,  Haga, 
Odensala,  Husby  (eller  Hussby), 
S:t  Olof,  S:t  Pehr,  Norrsuuda. 

Skeptuna,  Lunda,  Widbo,  Frösunda, 
Markini,  Arkesta,  Skänella. 

Lägga,  Ostuna,  Husby, Närtuna, Gott- 
röra,  Kårsta,  Garns  (med  Osseby 
förenade)  socken. 

Wada,  Ångarn,  omkr.  \\  af  Wallen- 
tuna, omkr.  ^  af  Fresta,  Ham- 
marby, Össeby  (med  Garns  förenade) 
socken. 

Tyresö,  Dalarö,  Öslerhaninge,  Ornö, 
Utö,  omkr.  \^  af  Nämdö,  Wester- 
haninge,  Muskö,  Ossmo,  Sorunda, 
Thorö. 

Wester-Teljc,  Tveta,  Turinge,  Ytter- 
Järna,  Öf ver- Jama,    Wårdinge. 

Huddinge,  Brännkyrka,  Nacka  med 
Erstavik,  Siklaö,  Botkyrka,  Salem, 
Öster-Telje,  Grödinge. 


Härader,  Tings-  och 
Skeppslag. 


IFrödsåkers  härad 
och  tingslag. 

I  Wäddö  och  Häfverö 
skeppslag. 

I      Bro  och  Wätö 
skeppslag. 

I     Sjuhundra  härad 
och  tingslag. 

'     Lyhundra  härad 
i        och  tingslag. 

I  Frötuna  och  Länna 
j  skepps-  och  tingslag. 

JNärdinghundra  hä- 
rad och  tingslag. 


Färentuna  härad 
och  tingslag. 

(    Sollentuna  härad 
(        och  tingslag. 


Danneryds  skepps- 
och  tingslag. 


Äkers  skepps- 
och  tingslag. 

Wermdö  skepps- 
och  tingslag. 

I  Erlinghundra  härad 
och  tingslag. 

ISeminghundra   härad 
3         och  tingslag. 

I  Långhundra  härad 
och  tingslag. 

f    Wallentuna  härad 
och  tingslag. 


Sotholms  härad 
och  tingslag. 

Ökncbo  härad 
och  tingslag. 

Svartlösa  härad 
och  tingslag. 


Tiugställenas 


läge. 


I  Östhammars 
stad. 

I  Wäddö   s:n  vid 
Ortalalund. 

I  Norrtelje  stads 
rådhus. 

I  Rimbo  s:n  i 
Kundby  by. 


( 


I  Norrtelje 
rådhus. 


I  Knutby  s:n  i 
Grönsta  by. 

I  Sånga  socken 
vid  Svartsjö 
kongl.  slott. 

I  Jerfälla  s-.n  vid 

Barkarby  gästgif- 

varegård. 

I  Täby  s:n  vid 

Ensta  gästgif- 
varegård. 

o 

I  Oster-Akers  s:n. 

o 

Akersberg  för  hö- 
steting, Wira  bruk 
för  sommar-  och 
vinterting. 
Vid  Wermdö 
kyrka. 

I   Husby   s:n  vid 

Märsta  gästgifva- 

regård. 

I  Skånella  s:n  vid 
Kimsta  gäst.gård. 

I  Närtuna  s:n  vid 

Lindberga  gäsl- 

gifvaregård. 

I  Wallentuna  s.-n 

o 

vid  Abyholm. 


Vid  Wester-Ha- 
ninge  kyrka. 

I  Södertelje 
stad. 

I  Botkyrka  s-.n  v, 
Fittja  gästg.gård. 


Domsagor. 


Frödsåkers,  Wäddö 
och  Häfverö,  Bro  och 
Wätö  tings- o. skepps 


1  lags  domsaga. 


Sjuhundra,  Lyhun 
dra,  Frötuna  o.  Län 
)na  samtNärdinghun 
dra  tings-  o.  skepps 
lags  domsaga. 


Färentuna,  Sollentu 
kna,  Danderyds,  Åkers 
j'och  Wermdö  tings-  o 
skeppslags    domsaga 


Erlinghundra,  Se 
miughundra,  Lång 
! hundra  och  Wallen 
tuna  häraders  dom 
saga. 


Sotholms,  Öknebo 
och  Svartlösa  hära- 
ders (Södertörns)  dom- 
saga. 


320 


Stockkumla. 


Stor-  eller  Sörgrufvan. 


Stockkumla,  en  egendom  uti  Ding- 
tuna  socken,  Tuhundra  härad  och  Westerns 
län,  består  af  1  mantal  skatte-rusthåll 
Stockkumla  med  underlydande  2V4  m^; 
har  på  1840-talet  tillhört  familjen  Schen- 
ström,  1863  kapten  H.  T.  Caspersson 
(H.  A.  Casparsson);  vid  godset  bodde  n. 
år  108  personer.  —  Ett  bevis  på  guano- 
gödslingens goda  verkan  på  skörden  af 
vårsäd  lera  nar  följande  erfarenhet,  ined- 
delad  af  nuvarande  egaren:  En  af  lätt 
lera  bestående  ängsodling,  om  c:a  6  tid, 
h vilken  tvenne  år  förut  burit  hafra,  be- 
såddes våren  1857  med  6  tunnor  korn, 
som  nedmyllades  med  trästock.  Vid 
efterbruket  utspriddes  öfver  det  sådda 
fältet  samt  nedharfvades  18  säckar  guano 
om  7  IM,  blandad  med  dubbla  volymen 
jord.  Af  detta  fält  skördades  80  parlass 
säd,  som  lemnade  96  tunnor  14  kappar 
stridt  korn  af  nära  13  lU:s  vigt.  Kal- 
kylen öfver  den  vinst,  som  på  sådant 
sätt  erhölts  af  guanogödslingen,  utvisade 
en  nettobehållning  af  101  rdr  42  öre, 
hvartill  bör  ytterligare  räknas  den  betyd- 
liga tillökningen  i  halmskörden,  som  gaf 
I3V2  parlass  pr  tunnland.  —  Guano- 
gödslingen för  rotfrukter  har  äfven  visat 
sig  tillfredsställande,  så  att,  då  rotfruk- 
terna tre  gånger  blifvit  förstörda  af  mask, 
oaktadt  vid  sådden  aska  blifvit  använd 
i  såningsfårorna ,  erhölls  4:de 
med  användande  af  guano 
af  större  och  vackrare  rofvor 
sin  förut. 

Stocksund,  ett  sund  i 
socken  af  Stockholms  län,  l/2 
Stockholm,  hvarigenom  sjön  Edsviken 
har  sitt  utlopp  i  Lidingösundet.  Fordom 
fanns  här  ett  färjställe,  kalladt  Stocksunds 
färja;  men  nu  är  en  på  pålar  uppförd 
bro  anlagd  öfver  sundet  (i  1863  års 
bevillning  upptagen  till  ett  värde  af  58,000 
rdr  rmt),  hvaröfver  stora  Roslagsvägen 
till  hufvudsladen  framgår.  —  I  fordna 
tider  benämndes  så  ock  Mälarens  utlopp 
i  Östersjön,  eller  nuvarande  Norrström, 
se  art.  Stockholm. 

Stockvik,  hamn  på  Gotland,  med  god 
ankargrund,  men  ej  skyddad  för  syd- 
ost vind. 

Stohla,  fordom  Stordha,  ett  frälse- 
säteri af  1  mtl  uti  Strö  socken  af  Skara- 
borgs län,  beläget  på  Kållandsö  i  Wenern, 
i  närheten  af  det  namnkunniga  Kinne- 
kulle;    har    vacker  manbyggnad  af  sten, 


med     flyglar, 
1713,    enligt    en 


grundlagd 


den    14    Juni 


inburen 


inskrift    på 


gängen 
en  skörd 
än  någon- 

Danderyds 
„  mil  från 


östra  gafveln,  och  fullbordad  1719;  den 
omgifves  ai  trenne  trädgårdar,  hvaraf 
den  ena  är  inrättad  på  engelskt  sätt, 
med  täcka  promenader  och  vackert  oran- 
geri. ■ —  Förste  kände  egaren  är  Thore 
Pyring;  år  1453  var  r.  r.  Arendt  Bengts- 
son Ulf  egare,  år  1472  Peder  Bonde; 
Peder  Larsson  Sparre  skref  sig  1480 
till  Stordha;  riksrådet  Nils  Claesson  var 
egare  af  Stohla,  som  kom  med  dottern 
Agneta  till  konung  Gustaf  Ls  regements- 
råd  i  Westergötland  Anders  Hansson , 
hvars  son  Claes  Andersson  Ekeblad  var 
den  första,  som  efter  vapnet  antog  namnet 
Ekeblad;  inom  dennes  på  orten  högt  äl- 
skade slägt  förblef  godset  i  200  år,  hvarom 
en  utom  gården  för  sig  sjelf  planterad 
åldrig  ek,  kallad  familje-  eller  grefve- 
eken,  vittnade,  tills  den  dog  ut  år  1808, 
samma  år  som,  enligt  Tuneld  m.  fl.,  den 
sista  af  slägten,  öfverste-kamraarjunkaren 
grefve  Claes  Ekeblad  afled;  men  enligt 
Ättartaflorna  afled  den  siste,  som  var 
ryttmästaren  Claes,  först  1827;  eken  var 
redan  1608  så  gammal,  att  hennes  grenar 
började  luta,  hotande  att  skilja  den  vör- 
diga  stammen  midtitu,  hvarföre  hon  då 
måste  förvaras  med  stöd  och  starka  jern- 
band.  Af  folket  i  orten  tillägges  henne 
en  ålder  af  1,000  år.  På  Stohla  upp- 
fostrades Lennart  Torstensson  af  sin  far- 
mor, den  gudfruktiga  fru  Margaretha 
Ekeblad,  som  ingjöt  i  barnets  hjerta  den 
fasta  tro  på  Gud  och  den  kärlek  till 
Hans  heliga  Ord,  som  sedermera  ledde 
honom  till  stora  gerningar,  dygd  och 
sann  hjelteära. 

Stohla  köptes  från  grefve  Claes  Eke- 
blad af  systersonen,  majoren  och  kommen- 
dören grefve  Gustaf  Piper,  egare  ännu 
år  1833.  För  närvarande  eges  Stohla 
gods  med  underlydande,  se  under  art. 
Strö  socken,  o  af  grefvinnan  M.  Hamilton 
på  Villa.  År  1863  var  Stohla  säteri 
ensamt  tax.  till  90,000  rdr.  —  Uti  man- 
byggnadens stentröskel  till  2:dra  våningen 
är  inhuggen  middagslinien  efter  Peter 
Elfvii  uträkning  år  1748. 

Stolpås,  en  gård  uti  Alnö  socken 
af  Medelpads  fögderi  och  Wester-Norr- 
lands  län;  se  art.  Alnö. 

Stor-  eller  Sörgrufvan,  på  Wahls- 
torps egor  uti  Hellestads  socken  af  Lin- 
köpings län. 


Storbacken. 


Storebro. 


321 


Storbacken,  belägen  på  en  hälft)  i 
Luleå-elfven,  och  på  alla  sidor  omgifven 
af  stora  och  pittoreska  höjder,  är  första 
stationen  inom  Gellivara-lappmarks  gräns. 
Stället  beskrifves  af  J.  Engström  säsom 
oändligen  vackert  —  ett  litet  Arkadien  i 
vildmarken,  och  lär  varit  baron  Herme- 
lins favorit-ställe.  —  En  half  mil  nedanom 
Storbacken  går  skilnadslinien  mellan  Lapp- 
marken och  Lnleä  socken. 

Storberg,  eit  mantal  skatte  uti  Lin- 
köpings liin.  Krigsbergs  socken  af  Aska 
härad,  beläget  nära  Boren;  var  med 
bränneri  i  1862  ars  bevillning  tax.  till 
90,000  rdr.  Pä  egorna  bodde  n.  Ar  14 
hushall.  —  Det  har  varit  doneradt  ät  Knut 
Odla,  har  i  en  sednare  tid  länge  tillhört 
slägten  Bergenstråle,   1852  C.  Tisell. 

Storbofallet,  beläget  i  Mattmars  soc- 
ken i  Jämtland,  nära  till  Öfveråkers  by 
och  icke  långt  från  Areskutan,  intager, 
ehuru  mindre  kändt,  dock  ett  rum  bland 
de  storartade  naturscener,  på  hvilka  fjäll- 
landet är  så  rikt.  Dånet  af  detta  vatten- 
fall höres  vida  omkring,  och  det  uppyrande 
skummet  synes  som  en  rök  ännu  vid 
det  3/4  mil  derifrån  aflägsna  Äggen,  der 
gästgifvaregården  är. 

Storbron,  en  masugn  uti  Fernebo 
socken  af  Carlstads  län;  i  densamma 
eger  C.  J.  Yngström  på  Willingsbergs 
bruk  ^g:delar. 

Stordal,  en  bondgård  på  Tjörn,  hvar- 
vid  är  fäst  en  sägen,  som  finnes  redan 
omnämnd  under  art.  Herrön.  Vid  denna 
gård  skall  ock  finnas  en  källa,  der  grodor 
strax  dö. 

Storeberg,   ett   frälse-säteri  af  1  mtl 
uti    Tådene    socken    af    Kållands    härad 
och  Skaraborgs  liin,  beläget  nära  kyrkan, 
som  ligger  2  mil  från  Lidköping,   är  en 
så  gammal  gård,  att  konung  Stenkil  tros 
haffa  vistats    här,    och    förmodas   ett   af 
hans  i  Westergötland  uppsatta  skottmärken 
ha  stått  härstädes,    med    anledning  deraf 
att   rimkrönikan  säger: 
»Then  bästa  Skytta  var  jak  tha 
Skottmärcken   än   i   Westergötland  sta, 
Konungasten  thet  första  är, 
Konungs  lidstolpe  thet  andra,  som  ther  ligger  när, 
A  Stordsberg  thet  tredje  mande  vara, 
Som  the  väl  veta,  ther  fram   pläga  farao,  m.  m. 
På   1300-talet  egdes  Storeberg  af  en 
Algot    Krumme,    som     gaf    kyrkoherden 
boställe,  för    hvilken    frikostighet  han  er- 
höll patronatsrätten  öfver  Tådene  försam- 
ling.    Denna    rätt    tillvällade   sig  M.   (i. 
vi. 


de  la  Gardie,  då  han  erhöll  Leckö  gref- 
skap:  men  Storebergs  egare  återvann  den 
1699  och  stadfästades  ytterligare  deri 
1761  af  konung  Adolf  Fredrik.  Major 
Carl  Philip  Bonde  och  assessor  Jöns 
Bonde  hafva  egt  Storeberg  på  1650- 
och  1660-talen.  År  1831  och  1863 
egdes  det  jemte  2  mtl  frälse,  2l/2  rå  och 
rör,  V4  skatte  med  q  värn  för  2  par 
stenar  och  såg  för  2  ramar,  af  grossh. 
J.  A.  Kjellberg;  allts.  var  taxeradt  till 
200,500  rdr  rmt,  hvaraf  90,000  rdr  för 
sjelfva  Storeberg.  —  Gården  nr  bebyggd 
med  ett  tvåvåningars  stenhus,  h varifrån 
en  herrlig  utsigt  erbjuder  sig  öfver  Wenern 
med  segelfarten  dera  mellan  Wenersborg, 
Lidköping,  Mariestad  och  kringliggande 
nejd;  tillhörande  trädgård  är  ganska 
vacker.  Af  Djurberg  uppgifves  säteriet 
haft  år  1818:  90  tunnors  utsäde,  hö- 
fångst  till  500  lass,  skog  till  husbehof. 
—  Rörande  underlydande  hemmanen  kan 
upplysas,  att  1  mantal  Prestebohlet  har 
förut  varit  pastors- boställe,  men  utbyttes 
1777  emot  säteriet  Gröneberg  i  Kedums 
socken. 

Storebro  eller  Sjundeqvill,  ett  jern- 
verk  uti  Wimmerby  socken  af  Sevedes 
härad  och  Kalmar  län,  1  mil  söder  om 
staden  Wimmerby,  6  från  Ekesjö,  7  från 
Westervik  och  Döderhult,  består  af  1 
stångjernshammare  med  2  härdar  (en  härd 
enligt  1863  års  taxeringslängd),  1  räck- 
hemmare  och  manufaktur-smedja,  3  spik- 
hamrar,  mekanisk  verkstad,  masugn,  en 
rostugn  för  sjömalmer,  slag  g  stamp  m.  m., 
tax.  till  35,065  rdr,  samt  qvarn  med  4 
par  stenar,  deraf  2  för  siktmäld,  en  en- 
bladig  såg  för  tull,  slipverk  och  vedsåg, 
som  drifves  med  vatten,  bränneri  med 
mälteri  och  torkplåt  af  jern.  Alla  verken, 
som  drifvas  af  Stångån,  äro  i  sednare 
åren  nybyggda,  smedjan  under  tegeltak 
med  blåsmaskin  och  tackjernshjul.  — 
Tillverkningen  uppgifves  till*  800  ä  1,000 
skU  diverse  stångjern,  200  skU  manu- 
faktur; sjömalmstägten  är  ganska  bety- 
dande ur  flera  sjöar,  såsom  Ilulingen, 
Krön,  Wekn  och  Reijen,  m.  fl.  —  Af 
tackjern  erhållas  i  veckan  80  ä  100  skU, 
förutom  gjutgods,  hvaraf  under  aret  1861 
erhöll  os  1,216  eentncr.  Bland  här  till- 
verkade redskap  och  maskiner  förtjenar 
nämnas  en  spruta  for  10  man  mot  ett 
pris  af  600  rdr,  en  träplog  pr  20  rdr. 
Sågen  afkastar  omkring  100  tolfter  tull- 

41 


322 


Storfors. 


Storsjö. 


bräder  och  plank  utöfver  egna  behofvet. 
Till  jernverket  hörer  dessutom  en  landt- 
egendom,  bestående  af  1  mantal  skatte- 
rusthåll  Sjundeqvill,  taxeradt  till  40,000 
rdr,  samt  underlydande  4%  mtl  skatte, 
V2  frälse-säteri  Qvafhult,  7/8  rå  och  ror, 
5/s  frälse,  häraf  1  mtl  skatte  Åkemåla  i 
Pelarne  socken,  det  hela  ett  gods,  tax. 
till  337,000  rdr  rmt,  och  med  en  be- 
folkning af  580  personer.  På  egorna 
finnas  flera  fiskrika  sjöar  och  godt  ål- 
fiske; skogarne  innehålla  c:a  5,000  tid; 
af  ek  växer  ej  obetydligt. 

Vid  Storebro  finnes  manbyggnad  af 
trä,  nybyggd  1824,  innehållande  19  rum 
uti  två  våningar,  med  tak  af  tegel  och 
jernplåt,  samt  2: ne  flygelbyggnader;  man- 
byggnaden oragifves  af  park  och  en  större 
trädgård  med  öfver  200  goda  fruktträd, 
vinkast,  melonbänkar,  m.  m.  —  Ett 
spannmålslånemagazin,  grundadt  med  50 
tunnor  säd,  finnes  här  inrättadt  och  veder- 
börligen af  länsstyrelsen  reglementeradt, 
till  godsets  och  äfven  till  andra  lån- 
sökandes fördel  i  mån  af  tillgång. 

Bruket  är  år  1728  anlagdt  af  en 
frih.  Oxenstjerna  och  en  Pauli  på  rust- 
hållet  Sjundeqvills  egor  vid  Stångån;  det 
egdes  på  1770-talet,  jemte  Alhults,  Hagels- 
rums,  Pauliströms  egendomar  m.  fl.  bruk 
och  säterier,  af  generalen,  baron  C.  F. 
Pechlin;  år  1829  egdes  Storebro  ensamt 
med  en  del  underlydande  hemman  af 
assessoren  Claes  Fries ;  för  närvarande 
eges  Storebro  jernverk  och  gods  af  ett 
bolag,  som  har  till  disponent  brukspatronen 
och  riddaren  G.  Tillberg,  hvars  adress 
är  Målilla  eller  Wimmerby. 

På  säteriet  Qvafhults  egor  märkes  en 
kulle,  Gisseskalle,  utmärkt  för  sin  höjd, 
hvarifrån  man  i  klart  väder  ser  7  kyrkor, 
hvilket  är  ovanligt  i  denna  skogbeväxta 
och  kuperade  ort. 

Storfors,  jernverk  uti  Kroppa  socken  af 
Philipstads  bergslags  härad  och  Carlstads 
län,  utgöres  af  i  samma  socken  belägna 
Storfors  jernbruk  med  2  smälthärdar, 
vällugn  med  2  räckhamrar  samt  2  manu- 
fakturstockar, stål-  och  masugn,  belägna 
1  mil  från  bruket,  Lillfors  och  Hättelfs 
bruk,  h vartdera  med  2  härdar;  dessutom 
höra  hit  qvarnar  med  5  par  stenar,  2 
husbehofssågar  vid  Lillfors  och  Hättelfven, 
en  tegelugn  vid  Storfors. 

"Verken  äro  anlagda  i  början  af  1600- 
talet   och    inköptes    jemte    Lesjöfors  och 


Stjernbergs  bruk  från  kronan  till  skatte 
af  brukspatron  Claes  Linroth,  död  1726; 
nu  mer  egas  de  af  ett  bolag,  hvars 
disponent,  kammarherren  af  Geijerstam, 
dog  här  1864.  Storfors-bolaget  eger  der- 
jemte  en  landtegendom,  bestående  af  214 
osmundspund  (å  64  pr  hemman)  Ql/S 
mtl  frälse  uti  Kroppa,  Lungsunds,  Fer- 
nebo  och  Warnums  socknar;  skogsarealen 
uppgifves  af  Djurberg  till  30,000  tunnl. 
Körande  jordbruket  härstädes  må  nämnas, 
att  i  sednare  åren  har  kolstybben  blifvit 
med  särdeles  framgång  använd  på  så  väl 
möss-  som  tung  lerjord,  och  bengödning 
af  80  IU  pr  tid  gifvit  en  vackrare  gröda 
än  af  kreatursspillning.  —  Vid  så  väl 
verken  som  landtegendomen  voro  1863: 
1,202  mantals-  och  skattskrifna  personer. 

Storjonsbol,  en  by  i  Lima  socken 
i  Dalarne,  der  Gustaf  Eriksson  hade  sitt 
nattqvarter  på  sin  flykt  till  Norge. 

Storkågeå,  by;  se  Skellefteå  socken. 

Stornäset,  en  gård  uti  Wester-Norr- 
lands  län,  Medelpads  härad  samt  Ahlnö 
socken,  l3/4  mil  från  staden  Sundsvall, 
vackert  belägen  och  omgifven  af  löfrika 
ängar  samt  begränsad  af  Bottniska  viken 
på  tvenne  sidor.  Den  innefattar  l5/g6 
mtl  om  tills.  416J5  tid  samt  derjemte 
en  utskog  om  c:a  300  tunnland. 

Storsjö,  kapell  till  Hede  pastorat,  är 
beläget  uti  Herjeådalen  och  Jämtlands 
län,  c:a  4  mil  i  norr  från  moderkyrkan. 
Det  uppbyggdes  år  1751  vid  Storsjön, 
genom  hvilken  Ljungan  flyter,  i  synnerhet 
för  de  i  fjällen  kringströdda  Lapparne,  som 
här  äfven  hafva  skola;  för  öfrigt  finnas 
inom  socknen  en  fast  och  två  flyttbara 
folkskolor  samt  en  flyttbar  småbarnsskola, 
der  under  året  1862:  195  barn  under- 
visades af  en  examinerad  och  2  oexam. 
lärare,  medan  121  barn  erhöllo  under- 
visning i  hemmet.  Hemmantalet  är  4§§ 
mtl  skatte,  taxerade  1863  till  90,800 
rdr  rmt.  —  Folkmängden,  som  år  1810 
var  156,  uppgick  1863  till  312.  Utom 
byn  Storsjön  nämnas  Ljungdalens  by; 
Metiådals,  Skärvaxdalen,  Ljungris  fjäll 
innehafvas  af  Lappar.  Vidare  rörande 
socknens  jordmån,  näringar  m.  m.,  se 
artikeln  Hede. 

I  Gefleborgs  läns  tidning  förmäles, 
att  konsul  Göransson  bildat  ett  bolag  af 
svenskar  och  engelsmän,  hvilket  under 
namn  af  Storsjö  bolag  och  med  ett 
kapital  af  7l/2   million,    deri    inbegripna 


Storsjon. 


Storan. 


323 


Högbo  bruk  och  Eske  masugn,  Horndals 
och  Garpenbergs  bruk  ra.  fl.,  skall  i 
stor  skala  drifva  ståltillverkning  efter 
Besseraerska  metoden. 

Storsjön,  i  Jämtland,  en  af  de  största 
insjöar  i  Sverige  och  otvifvelaktigt  Norr- 
lands förnämsta  insjö,  räknar  från  sin 
början  vid  Sundsbacken  i  Hallen  7  ä  9 
mil  i  längd,  3  mil  i  bredd  och  är  be- 
lägen 938  p.  f-  öfver  hafvet,  —  ända 
till  10  ä  12  mil  in  uti  landet,  —  aflägsen 
Iran  landtryggen  och  dess  fjällar,  hvar- 
ifrån  den  hemtar  sitt  vatten,  och  omgifves 
pä  trenne  sidor  af  fjäll-  och  bergsjöar,  till 
en  del  liggande  ganska  högt,  näml.  13  å 
1400  fot  öfver  hafvet.  Sjön  är  utmärkt 
genom  sina  långa  vikar  och  den  sköna  ön 
Frösön,  med  sitt  500  fot  öfver  vatten- 
spegeln upphöjda  berg,  Östberget.  Den 
platå,  hvaraf  Storsjön  omgifves,  uppta- 
ger största  delen  af  Jämtland,  utan  att 
någon  stor  flod  genomflyter  densamma, 
medan  en  mängd  mindre  floder  deremot 
från  tvenne  sidor  förena  sig  i  Storsjöns- 
bäcken,  som  har  sitt  utlopp  i  Krokoms- 
elfven.  På  vissa  ställen  har  denna  sjö 
40  till  50  famnars  djup,  men  dock 
många  grund  och  klippor,  som,  tillika 
med  ofta  påkommande  oväder,  göra  sjö- 
farten härstädes  äfventyrlig.  Ej  mindre 
än  17  socknar  gränsa  till  sjön,  som 
liknas  af  Nordholm  vid  en  på  venstra 
sidan  liggande  tupp,  med  uppräckta  och 
frambrutna  vingar;  en  annan  rinner  sjön 
hafva  likhet  med  ett  par  byxor  med  2 
lår,  se  \idare  Hulphers  2:dra  Afdelning, 
sid.  66.  —  En  annan  Storsjö  ligger  i 
Skogs  socken  i  Ångermanland,  en  i  Ge- 
strikland,  en  i  Kalmar  län,  dock  alla  vida 
mindre. 

Stortorp,  ]/4  mtl  frälse,  jemte  under- 
lydande Fålland,  V4  nitl  frälse,  och  fr.- 
skattehemraanen  Haga,  Rundsätra, Forsbro 
och  Forsängen,  är  beläget  i  Huddinge 
och  Bränkyrka  socknar,  Svartlösa  härad 
och  Stockholms  län,  3/4  mil  utanför  Skans 
tull.  Stortorp,  V4  mtl  frälse,  egdes  i 
medlet  af  förra  århundradet,  tillsammans 
med  det  icke  långt  derifrån  belägna 
Wendelsjö  gods,  af  riksrådet  Axel  Arnell, 
hvars  arfvingar  försålde  Stortorp  år  1785 
till  häradshöfding  Wiesbeck.  Efter  honom 
hafva  egarne  varit  1786  en  Callmander, 
1790  Franska  ministern  vid  kongl. svenska 
hofvet  Chevalier  de  Gaussen,  1803  hof- 
apothekaren  David  Görges,  1811  friherre 


J.  A.  Kantzow,  hvars  konkursmassa  år 
1848  försålde  Stortorp  jemte  de  af  frih. 
K.  tillkÖpta  hemmanen  Fålland,  Haga, 
Rundsätra,  Forsbro  och  Forsängen  till 
doctor  Lindberg.  Hans  enka  försålde 
1857  Stortorp  med  underlydande  till 
hofkamrer  Forsselius,  hvilken  1860  för- 
sålde det  till  nuvarande  egaren,  kammar- 
junkaren  F.  A.  B.  von  Schéele.  Fålland 
jemte  ofvannämnda  under  Stortorp  nu 
lydande  frälse-skatte-hemman  hafva  till- 
förne hört  under  Sköndahls  gods,  men 
voro  redan  derifrån  afsöndrade,  då  de 
underlades  Stortorp  genom  inköp  af  frih. 
Kantzow.  Af  honom  uppbyggdes  nuva- 
rande manbyggnaden  på  Stortorp,  och  för 
öfrigt  gynnad  af  en  herrlig  natur,  lyckades 
bemälde  friherre  att  af  Stortorp  bilda 
en  af  de  naturskönaste  egendomar  i  länet. 
En  stor  park  omgifver  den  vid  Drefvikens 
strand  belägna  manbyggnaden,  och  löf- 
träd beklädda  kullar  och  bergssluttningar 
bidraga  till  ställets  förskönande.  Skogen, 
vid  pass  400  tid,  ehuru  bergig,  är  dock 
aof  god  växtlighet  och  särdeles  rik  på  ekar. 
Åkern  består  af  svartmylla  på  lerbotten. 

Storugns  egendom,  belägen  uti  Lärbro 
socken  af  Gotlands  läns  Norra  härad, 
invid  Kappelshamnsviken,  utgöres  af  $$ 
mtl  Stor-  Wikers,  7/i8  mtl  Lilla  Wikers, 
7/48  mtl  Norragårda,  l/32  Takstens,  med 
en  jordareal,  enligt  annons  om  egen- 
domens försäljning,  af  1,170  tid,  deraf 
120  åker,  150  äng,  900  skog;  till  egen- 
domen, som  uppgifves  hafva  förmånligt 
läge  för  handel,  skeppsbyggen  m.  m., 
höra  Hanstäde  och  Källstäde  kalkbruk, 
tullqvarn,  rymlig  hamn  af  15  å  16  fots 
djup.  Godset  har  trenne  manbyggnader 
med  tillsammans  20  rum  samt  större 
park  och  tvenne  trädgårdar.  Egare  är 
herr  handl.  C.  P.  WestÖö;  taxeringsvärdet 
73,300  rdr  rmt. 

Stor-ån,  kommande  från  Lången, 
sammanflyter  med  Höf v  em,  Heller  stads- 
sjön och  Wenasjön  eller  Ångarn,  går 
sedan  östligt  1  mil  med  flera  fall  genom 
Söderköping,  der  den  upptager  en  bäck 
från  Ludden  i  nordvest  och  längre  ned 
den  större  Tvärän  från  söder  samt  ut- 
faller i  Slätbaken. 

Storån  upprinner  med  2  grenar  uti 
Westergötlands  högland,  vester  om  Borås; 
södra  grenen ,  som  afleder  Wiareds- 
sjön,  upptager  vid  Björketorps  kyrka 
norra    grenen.     Båda    rinna    med    stark 


324 


Stranda. 


Strcngiiäs  stift. 


ström,  stundom  med  fall  och  grunda 
forsar,  mellan  höga  och  branta  dalväg- 
gar, hvilket  allt  fortfar  äfven  efter  deras 
förening  ända  till  den  stora  sjön  Lyg- 
nern  på  Hallandsgränsen,  som  genom 
Rolfsån  afbördar  sitt  rika  vattenflöde  i 
hafvet,  strax  nedom  Kongsbacka. 

Strand,  en  fabrik  för  halfylleväfnader 
i  Jönköping;  här  har  på  sednare  åren 
tillverkningen  uppgått  i  värde  till  362,000 
rdr  årligen  vid  85  väf-  och  20  band- 
väfstolar. 

Strand,  by  uti  Wärmskogs  socken 
af  Gilbergs  härad,  Södra  Sysslets  fög- 
deri och  Carlstads  län,  namnes  under 
Eibbungafejden  1223—1250,  och  skall 
konung  Håkan  Håkansson  i  Norge  hafva 
hvilat  här  hos  Gillis  Bonde,  då  han 
under  Erik  Läspes  svaga  regering  tog 
brandskatt  af  landets  inbyggare.  Hem- 
manet Strand,  1  mtl  frälse,  uppgifves 
af  Djurberg  år  1818  haft  78  tunnors 
utsäde,  höfångst  till  150  lass,  ymnig  skog, 
prydlig  manbyggnad  af  trä;  det  tax. 
år  1863  jemte  såg  o  till  75,000  rdr 
rmt;  egare  var  E.  H.  Åberg.  —  Strand, 
en  by  i  Silbodal,  der  årlig  marknad  har 
hållits. 

Strand,  en  egendom  uti  Eds  socken 
af  Wedbo  härad  och  Elfsborgs  län,  har 
naturskön  belägenhet  vid  södra  stranden 
af  sjön  Stora  Lee,  hvaraf  den  så  väl 
som  af  löfskog  omgifves. 

Egendomen,  som  utgöres  af  3/8  mtl 
i  hela  frälsehemmanet  Stra?id  samt  3/g 
skatte  Skalltorp  och  l/i  Arebol,  med  3 
t-.r  höst-  och  25  t:r  vårsäd,  eges  af  pos- 
sessionaten L.  M.  Ekström.  Strand  egdes 
1563  jemte  andra  hemman  i  socknen  af 
Knut  Knutsson  Lilje,  år  1577  af  väl- 
borne Jöns  Ulfsson.  Strand  ensamt  till- 
hörde 1800 — 1836  f.  d.  riksdagsmannen 
Petter  Bågenholm,  hvars  grafsten  finnes 
vid  Eds  kyrka.  —  Adress:  Åmål,  Westra 
Ed  och  Strand. 

Strand,  en  by  uti  Wika  socken  af 
Stora  Kopparbergs  län,  vid  sjön  Eunn, 
med  32/oi  m^  skatte,  hvaraf  1  mtl,  ta- 
xeradt  till  15,300  rdr,  har  gästgifveri, 
hvarifrån  skjutsas  till 

Falun  i  n.  v 2     mil. 

Uppbo  i  s.  o 1V4  » 

På  egorna  finnas  tegelbruk  och  jern- 
grufvor. 

Stranda.      Härad    uti    Kalmar    län, 


omgifvet  i  norr  af  Tunaläns,  i  vester  af 
Handbörds,  i  söder  af  Norra  Möre  hä- 
rader samt  i  öster  af  Östersjön,  inne- 
fattar nedanstående  socknar  och  utgör 
med  Handbörds  och  Norra  Möre  hära- 
der ett  fögderi  och  en  domsaga  under 
Göta  hofrätt;  tingsstället  är  uti  köpin- 
gen Mönsterås.  Inom  häradet  finnas, 
utom  nämnda  köping,  Påskallavik  och 
Pataholms  köpingar  samt  staden  Oscars- 
hamn. Arealen  är  5,382  qvadratmil  eller 
124,555  tid  fast  land,  hvaraf  12,784  är 
odlad  jord,  6,957  naturlig  äng;  vatten 
upptager  0,120  qvadratmil.  På  qv.milen 
bo  2,686  personer. 

Socknens     Hem-  Folkm.  Bevillning, 

namn.     mantal,  år  1862.  för  egend.  för  ink.  eft.  III  a. 
kem  63£.  4,376.  515  rdr.  494  rdr.    76  rdr. 

Mönsterås    69^.  3,630.  650    »     766    »    162    » 

D:o  köping  1,088.  529    »      —     »     —     » 

Döderhult  43f*.  4,049.  767    »     359    »     83    » 

Stranda,  kontrakt  uti  Kalmar  stift, 
innefattar  två  regala  och  ett  konsisto- 
rielt  pastorat,  se  vidare  tabellen  till 
Kalmar  län. 

Strengnäs  stift  är  ett  af  de  äldsta 
i  riket  och  innehar  4:de  rummet.  Man 
känner  ej  med  visshet  något  derom,  förr- 
än mot  medlet  af  1100-talet,  då  dess 
område  sträckt  sig  endast  öfver  det 
förra  fylkesriket  Södermanland,  nämligen 
Nyköpings  län  och  Södertörn.  Under 
konung  Carl  Sverkersson,  då  Wilhelmus 
var  biskop,  blef  Nerike,  undantagande 
Fellingsbro  härad  med  Nora  och  Lindes 
bergslag,  dermed  förenadt,  såsom  synes  af 
påfve  Alexander  IILs  stadfästelse-bref 
derpå  d.  7  Sept.  1165.  Om  dess  gränser 
hafva  inga  andra  tvister  förefallit,  än 
att  biskop  Anund  på  en  sammankomst, 
som  hölls  på  Färiugsön  eller  Svartsjö- 
landet d.  17  Juni  1288,  gjorde  anspråk 
på  Stockholms  stad  och  Södermalm,  som 
lågo  söder  om  Norrström;  men  konung 
Magnus  Ladulås  utfärdade  en  resolution, 
att  Stockholm  med  Södermalm  borde 
som  ett  kongl.  residens  lyda  under  erke- 
stiftet.  Den  första  kända  biskopen  i  Streng- 
näs stift  är  Gerderus,  om  hvilken  man 
har  sig  endast  det  bekant,  att  han  med 
erkebiskop  Henrik  i  Uppsala  invigde  S:t 
Bothvidi  kyrka  1148.  Stiftet  kallades 
då  Ofvanskog,  emedan  det  låg  norr  om 
Kolmården.  Hans  efterträdare  Wilhelmus 
var  den,  som  började  bygga  domkyrkan. 
Bland  deras  märkligaste  efterträdare  för- 


Strenguås. 


Strengnäs. 


325 


tjcna  nämnas  Kol,  Colo,  Birger  Jarls  kan- 
sler, Thomas,  Bothvidus  Sunonis  153G — 
56,  ånyo  1561,  i  1562,  Laurentius  Pauli- 
nus Gothus,  Johannes  Matthia?,  Er.  Ga- 
briel Emporagrius,  Erik  Benzelius,  Joh. 
Bilberg,  Daniel  Lundins,  Jacob  Serenius, 
Carl  Jesper  Benzelius  och  orientalisteu 
J.  A.  Titigstadius.  Strengnäs  stift  inne- 
fattar hela  Nyköpings  län,  af  Stockholms 
län  det  s.  k.  Södertörn,  af  Örebro  län 
hela  Nerike,  af  AVesteräs  län  konung 
Carls  och  Torpa  socknar  samt  af  Lin- 
köpings län  Qvarsebo  pastorat.  I  eckle- 
siastikt häuseende  är  stiftet  indeladt  uti 
15  kontrakt  och  innefattar  102  pastorat 
med  167  kyrkor  och  en  folkmängd  år 
1863  af  242,752  personer,  deraf  cirka 
124,000  i  Nyköpings  län,  85,000  i 
Örebro,  28,000  i  Stockholms  län,  5,000  i 
Westmanlands,  700  i  Linköpings  län.  — 
Biskopens  kronotionde  utgör  401  t:r  15 
kpr  och  domkyrkans  282  fcf;  biskopens 
inkomster  uppskattas  till   11,053  rdr. 

Stiftets  läroverk  bestå  af  Högre  Ele- 
mentarläroverk i  Strengnäs  och  Örebro 
samt  Lägre  Elementarläroverk  i  Nyköping, 
Eskilstuua  och  Askersund.  Stadsptedago- 
gier  finnas  i  Södertelge,  Trosa,  Mariefred 
och  Thorshälla  samt  folkskolor  i  alla  för- 
samlingar; skolornas  antal  uppgick  år 
1862  till  190  fasta,  60  flyttbara  folk-, 
63  fasta  och  36  flyttbara  småbarnsskolor 
med  213  skolhus. 

Kontrakternas  namn  äro  :  Domproste- 
riet;  Öfver-Selö ;  Oppunda  Östra,  Oppunda 
Westra;  Nyköpings  Westra;  Nyköpings 
Östra;  Daga;  Södertörns;  Södertelge; 
Wcstcr-Rekarne,  med  följande  pastorater: 
Carlskyrka,  Eskilstuna,  Gillbcrga,  lYiors- 
Jiälla,  Tumba  och  Oija.  Oster-Rekarne  med 
pastoraterna  IIusby-Rekarne,  Jäder,  Nö.i- 
Itulta,  Stenqyista,  Kjula  och  Wallby.  Öre- 
bro; Glanshammar;  Rumla  och  Edsbergs. 
—  Utom  ltekarues  finnas  alla  kontrak- 
terna  med  deras  pastorat  på  sina  sär- 
skilda ställen. 

Strengnäs.  Uppstad  i  Nyköpings 
län,  vid  Mälaren,  på  en  udde  i  det  sund, 
som  skiljer  fasta  landet  från  Tosterön, 
3  mil  från  Stockholm,  är  anlagd  på 
en  plats,  som  redan  under  medeltiden 
var  en  ryktbar  offer-  och  handelsplats, 
der  allmänna  möten,  »Sarating»,  höllos; 
blef  under  kristna  tiden  biskopssäte  och 
räknar  sin  ålder  som  stad  från  år  1336, 


då  Magnus  II  utfärdade  privilegier  för 
densamma.  Stadens  äldsta  byggnad  och 
den  kärna,  hvaromkri  ug  den  bildat  sig, 
är  säkerligen  domkyrkan;  men  redan  före 
dennas  anläggande  var  Strengnäs  en 
i  svenska  kristendomens  annaler  vigtig 
ort,  emedan  den  Hel.  Eskil,  Söderman- 
lands apostel,  här  skall  hafva  blifvit 
stenad  af  hedningarne  omkring  år  1080. 
På  den  plats,  der  detta  skedde,  stod  ett 
Svartbrödrakloster,  upprättadt  i  Walde- 
mars eller  Magnus  Ladulås'  dagar,  och 
hvilket  nedbrann  1473,  men  snart  åter 
upprättades.  Vidare  funnos  i  detta  Sö- 
dermanlands gamla  biskopssäte  ett  Hel- 
geandshus  och  ett  hospital  för  gamla, 
orkeslösa  prester,  tveune  kapell,  ett  eg- 
nadt  åt  S:t  Eskil,  det  andra  åt  S:t  Göran 
och  sannolikt  äfven  ett  s.  k.  Coenobium 
Scholasticum.  Den  kring  dessa  andliga 
stiftelser  uppväxta  staden,  hvilken  ännu 
bibehåller  minnet  af  dem  i  åtskilliga  be- 
nämningar, t.  ex.  Klostergatan,  Kapell- 
gården, Munkbacken  o.  s.  v.,  har  under 
tidernas  lopp  varit  utsatt  både  för  fien- 
dens härjningar  och  eldsvådor,  af  hvilka 
sistnämnda  de,  som  härjade  staden  åren 
1473  och  1535,  varit  de  svåraste.  Att 
staden  fordom  icke  saknat  vigt,  finner 
man  af  de  talrika  både  kyrkliga  och 
verldsliga  möten,  som  der  blifvit  hållna, 
och  bland  hvilka  vi  här  vilja  nämna 
blott  dera  åren  1523  och  1546,  vid  det 
första  af  hvilka  Gustaf  Eriksson  den  6 
Juni  utkorades  till  Sveriges  konung,  lika- 
som vid  den  sista  ständerna  förklarade 
kon.  Christian  och  hans  ätt  förlustiga 
Sveriges  krona  och  förbundo  sig  att 
hålla  arfföreningen.  Staden  hade  fordom 
tvenne  borgmästare,  men  har  från  1670- 
talet  haft  blott  en. 

Förnämsta  byggnaden  i  den  oregel- 
bundet anlagda,  mest  af  trähus  bestående 
lilla  staden,  är,  som  ofvan  nämndes, 
Domkyrka/t,  hvilken  anses  vara  grund- 
lagd mellan  1160  och  1208,  sålunda 
ungefär  samtidigt  med  Uppsala  dom- 
kyrka, men  hvilken  dock  blef  fullbordad 
långt  före  den  sednare  och  invigdes  af 
biskop  Anund  1291,  men  vid  sjelfva 
invigningen  antändes  genom  vårdslöst 
förfarande  med  de  många  brinnande 
ljusen  och  nedbrann  i  grund,  så  att  en- 
samt murarne  qvarstodo.  Kyrkan  åter- 
upprättades   dock    snart,     men    afbrann 


326 


Strengnäs. 


återigen  1473,  då  hon  präktigare  än 
förut  återupprättades,  synnerligast  genom 
biskop  Cordt,  eller  Conrad  Rogge,  hvil- 
ken  lät  uppföra  högchoret  och  påbygga 
tornet,  dervid  understödd,  säges  det,  af 
Carl  VIII  i  Frankrike,  hvars  vapen  och 
bild  skola  hafva  funnits  bland  glasmål- 
ningarna på  högchorets  fönster.  Imel- 
lertid  härjades  kyrkan  år  1551  återigen 
af  en  eldsvåda,  och  alla  dessa  upprepade 
olyckor  hade  tillfogat  henne  så  stor  skada, 
att  hon  under  kon.  Johan  IILs  regering 
måste  aftagas  16  alnar  på  höjden.  Hon 
skall  under  medeltiden  hafva  varit  rikt 
doterad  och  haft  icke  mindre  än  27 
pnebenden  och  chor  samt  dessutom  69 
altaren,  —  uppenbart  en  öfverdrifven 
uppgift.  Af  altarne  och  choren  känner 
man  dock  med  säkerhet  8,  hvilkas  rike- 
domar finnas  uppräknade.  —  Efter  re- 
formationen hemsöktes  kyrkan  flera  gån- 
ger af  åskeld,  hvilken  1723  förstörde 
det  höga,  med  4  smärre  spiror  omgifna 
tornet,  i  hvars  ställe  det  n.  v.,  om  125 
alnars  höjd,  uppfördes  af  byggmästaren 
Gerdes.  Sådan  kyrkan  nu  står,  är  hon 
till  storleken  den  fjerde  af  Sveriges  dom- 
kyrkor, 150  alnar  lång  och  28  bred, 
med  en  altarprydnad,  bestående  af  ett 
kors  framför  ett  enda,  stort  fönster  (den 
af  biskop  Rogge  skänkta  altartaflan  i 
bildsnideri  är  undanflyttad),  vacker  pre- 
dikstol och  orgelverk  m.  m.  Framför 
altaret  befinnes  Carl  IX:s  graf,  hvari 
denne  konung  hvilar  tillika  med  sina 
begge  gemåler  samt  3  söner  och  4  dött- 
rar; hans  bild  till  häst,  som  fordom 
prydde  grafven,  befinnes  nu  på  Lifrust- 
kammarens  museum  i  Stockholm.  Carl 
IX:s  dotter  Catharina  hvilar  med  sin 
gemål,  pfalzgrefve  Johan  Casimir,  i  ett 
särskildt  grafchor,  och  ett  annat,  beteck- 
nadt  genom  basreliefer,  föreställande  fält- 
slag, innesluta  qvarlefvorna  af  Carls 
sidoson,  Carl  Carlsson  Gyllenhjelm,  hvars 
i  Polen  burna  bojor  ännu  hänga  i  graf- 
choret.  Bland  andra  ega  också  Sten 
Sture  den  äldre  och  hans  gemål  Inge- 
borg Tott,  riksamiralen,  gr.  G.  O.  Sten- 
bock, äfvensom  erkebiskop  Laurentius 
Paulinus,  stiftaren  af  det  första  högre 
lärosätet,  gymnasiet,  *)  och  flera  furst- 
liga personer  i  Strengnäs  domkyrka  sina 

*)  Till  åldern  dock  det  andra  i  ordningen. 


Strengnäs  landsförsamling. 

grafminnen.  —  I  Strengnäs  kyrka  fira- 
des den  5  Jan.  1528  den  första  Evan- 
geliska biskopsvigningen  i  Sverige,  då 
biskop  Petrus  Magni  i  Westerås,  som 
sjelf  i  Rom  mottagit  pallium  af  påfvens 
händer,  till  biskopar  vigde  Magnus  Som- 
mar i  Strengnäs,  Magnus^  Haraldi  i  Skara 
och  Martinus  Skytte  i  Abo.  • 

Bland  andra  byggnader  märkas  det 
n.  v.  Elementarläroverkets  hus,  fordom 
gymnasium,  uppfördt  1480 — 1500  af 
Conrad  Rogge  och  hans  residens,  sedan 
indraget  till  kronan  1527  och  en  tid 
kungshus,  men  af  Gustaf  Adolf  1625 
skänkt  till  gymnasiihus  och  innehållande 
stiftets  bibliothek  om  12,000  band,  der- 
ibland  Augustini:  De  civitate  Det,  tryckt 
i  Rom  1468,  med  flera  andra  paleoty- 
per,  en  fogel-  och  en  myntsamling  m.  m. 
Strengnäs'  på  begge  linierna  fullständiga 
eleraentar-läroverk  räknade  år  1864: 
18  lärare  och  156  lärjungar.  —  Det 
af  Johannes  Matthire  år  1650  uppförda 
biskopshuset  är,  likasom  stadens  rådhus, 
af  sten. 

Utom  elementarläroverket,  eger  Streng- 
näs folkskola  och  seminarium  för  bildande 
af  folkskole-lärarinnor. 

Strengnäs  stad  tillhör  5:te  klassen, 
lefver  hufvudsakligen  af  jordbruk  och 
någon  handel  samt  sjöfart  på  Mälaren, 
hade  1863:  1,571  invånare  och  ett  ta- 
xeringsvärde af  1,109,510  rdr  rmt  och 
erlade  i  allmän  bevillning  2,440  rdr. 
Den  är  en  af  de  få  städer,  der  träd- 
gårdsodlingen synes  sedan  långvariga 
tider  tillbaka,  kanske  sedan  klostertiderna, 
fortfarande  njuta  en  större  hemtrefnad; 
förnämsta  exporten  torde  också  bestå  i 
trädgårdsalster.  Ett  äpleträd  gifver  här 
ända  till  20  t:r  frukt  af  omkring  150 
rdrs  värde,  och  päronträd  finnas,  som 
gifva  ända  till  22  t:r.  —  Stadens  vapen 
är  ett  svärd  och  en  nyckel  i  kors. 

En  mineralkälla  finnes  i  närheten  af 
staden  på  Larslunda  egor;  den  upp- 
täcktes 1766  af  en  skomakare  och  är 
nu  mycket  besökt. 

Strengnäs  landsförsamling  omgifver 
staden  på  ömse  sidor  af  de  till  den- 
samma närmaste  Norr-,  Strengnäs-  och 
Tynnelsöfjärdarna,  tillhör  Åkers  härad  af 
Nyköpings  län,  men  en  del,  15%  man- 
tal, i  judicielt  hänseende  till  Selebo 
härad;    arealen    är  0,550  qv.mil,    hvaraf 


Strenguas  landsförsamling. 


Stribergs  grufvor. 


327 


O,oi.r)  äro  vatten.  Närmast  omkring  staden 
är  tämligen  jemn,  odlad  bygd,  småningom 
stigande  inåt  till  skogbevuxna  åsar,  som 
här  och  der  äro  mer  än  200  fot  höga. 
Tosterön  omvexlar  med  skogiga  berg- 
kullar, kärr,  löfrika  hagar  och  odlade 
bygder.  Mot  Fogdölandet  bildas  delvis 
gränsen  af  det  ännu  år  1723  farbara, 
nu  mer  nästan  igenvallade  sundet  mellan 
Norr-  och  Söderfjärdarna,  fråu  Eldsund 
vester  ut.  Vid  höjdernas  fot  finnas  käl- 
lor, märkvärdiga  för  mineralisk  halt  eller 
för  riklig  vattentillgång.  Rådande  jord- 
månen är  lera,  ej  sällan  sandblandad; 
näringar  äro  åkerbruk,  ängs-  och  skogs- 
bruk, fiske  samt  biförtjenster  på  staden.  — 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  790 
och  1863  af  839  personer,  innefattar 
365/g  mtl,  hvaraf  1 1 V4  skatte,  93/8  krono, 
16  frälse,  taxerade  till  874,500  rdr  rrat. 
I  Mälarfjärdarna  är  stor  segelled  utefter 
stränderna,  med  flera  både  ankar-  och 
lastningsplatser. 

Strengnäs  landsförsamling  är  af  gam- 
malt i  kyrkligt  hänseende  fästad  vid 
staden,  begagnar  dess  kyrka  och  har 
presterskap  gemensamt  med  densamma 
och  i  viss  mån  äfven  folkskola,  i  det 
några  rotar  här  nyttja  den  i  staden  be- 
fintliga; å  andra  sidan  innehåller  landt- 
socknen  ej  blott  stadens,  utan  ock  en 
del  af  dess  presterskaps  och  af  dom- 
kapitlets hemman  och  lägenheter.  ■ — 
Bland  fornlemningar  finnas  rosen  och 
grafhögar  vid  gästgifvaregården  Malmby 
och  flerstädes,  lemningar  efter  borgar 
vid  Stenby  på  Tosterön  och  vid  Kasgar- 
holmen  nära  pastors-bostället  Eldsund, 
1  mantal.  —  Vid  sistnämnda  ställe  ha 
åtminstone  på  1400-talet  ting  varit  hållna; 
der,  eller  på  isen  derimellau  och  staden, 
blef  Carl  Knutsson  slagen  1457  af  Jöns 
Bengtsson.  Af  gårdar  märkas  det  af 
Gyllenhjelm  sammanbragta  godset  Olive- 
hdll,  säteriet  Låsta,  tillhörande  slägten 
Liljestråle.  —  Vidare  må  nämnas:  Bress- 
harmnar,  1  mtl,  som  innehafves  af  dom- 
kyrkosysslomannen; Sundby  2  mtl,  inne- 
hafves af  biskopen;  —  !/2  mtl  Åsby, 
komministerboställe.  —  l/2  mtl  Prest- 
mista  och  V4  mtl  Biskopsqvarn  äro  prae- 
bende-heraman  till  domkapitlet;  krono- 
ängen Gårsinyeholm  med  åbyggnad  dispo- 
neras jemte  Stubbängén  för  kungliga 
stallet. 


Strengsered,  en  socken  uti  Redvägs 
härad  af  Elfsborgs  län,  omgifves  i  norr, 
vester  och  söder  af  Liareds,  Gullereds 
och  Grönahögs  socknar  samt  i  öster  af 
Bottnaryds  socken  i  Skaraborgs  län. 
Marken  är  i  allmänhet  jemn;  rådande 
jordmånen  sand.  Skog  växer  ymnigt, 
och  igenom  socknen  sträcker  sig  kronoall- 
männingen  Hattåsen,  Här  märkas  Streng- 
sereds  sjö,  hvarigenom  Tidan  rinner  samt 
Norr-  och  Sörsjöarne.  A  hemmanet  Tors- 
hults  (Törhults)  egor  finnes  en  helsobrunn. 
Socknen,  som  årl805  beboddes  af  312 
och  1855  af  552  inbyggare,  innefattar  9 
mtl;  hon  upptages  ej  särskildt  uti  man- 
tals- och  tax.-längden,  utan  föres  under 
Gullereds  socken.  Strengsered  är  annex 
till  Hössna  pastorat.  Kyrkan,  af  okänd 
ålder,  repareredes  1824;  (hon  var  utdömd 
af  biskop  Brask,  men  folket  behöll  henne). 
Enligt  biskop  Falks  bref  af  år  1554, 
skulle  kyrkan  läggas  till  Gullered.  Hon 
eger  l/4  mtl  Humlered  Storegården  af 
Bottnaryds  socken.  Socken-bibliothek 
finnes.  —  Af  hemman  förekomma  Kinna- 
rebo,  Elmö,  Holmö,  Aspenäs.  —  Qvarn 
finnes  vid  Tokarcd.  —  Adress:  Ulrice- 
hamn. 

Stribergs  grufvor,  uti  Nora  lands- 
församling af  Örebro  län,  innefatta  As- 
bobergs,  Repabergs,  Norra  Stribergs  och 
Svartbergs  grufvefält,  som  egas  af  ett 
bolag  med  brukspatron  C.  Lindberg  till 
disponent;  detsamma  eger  tillika  en  landt- 
egendom  af  1/8  mantal  i  Ringshytte  by, 
5/64  mtl  i  Fogdhytte  och  3/16  mtl  i  Åhs- 
hytte  byar  samt  nyttjanderätten  af  Lönn- 
bottens allmänning  och  eno  del  af  Gyt- 
torps  grufve-allmänningar.  Ärliga  malm- 
vinsten vid  samtliga  bolagets  grufvor 
uppgafs  1857  till  omkring  68,000  skU 
jernmalm  om  50  k  70  %  jernhalt  och 
år  1863  till  c:a  100,000  skU,  då  250 
arbetare  sysselsattes  vid  grufvorna.  Se 
vidare  art.  Nybergs  tingslag.  Af  ett 
särskildt  bolag,  kallad  t  »Stribergs  jern- 
vägs-aktiebolag»,  är  en  jernväg  byggd  från 
grufvorna  å  Stribergs  Norra  grufvefält 
till  sjön  Saxen  om  13,636  fots  längd 
med  en  bibana  om  1,500  fot,  hvarå 
malmen  forslas,  men  sedan  öfver  Saxen 
på  båt,  dels  till  Gyttorp,  vid  norra  än- 
dan af  sjön  Wickern,  och  dels  till  Wic- 
kersvik,  vid  södra  ändan  af  samma  sjö. 
Från    Gyttorp    föres   malmen  landvägen 


328 


Striern. 


Strå. 


V2  mil  till  Nora.  Från  upplagsplatsen 
Wickersvik  bar  hittills  begagnats  en  så 
kallad  malmväg,  som  varit  farbar  endast 
om  vintern  och  gått  förbi  sjön  Elflången 
till  Snöbergshyttan  vid  sjön  Rösimmen, 
der  vägen  delar  sig  åt  vester  till  Carl- 
skoga  och  åt  öster  till  Lekhytte  gäst- 
gifvaregård ;  för  att  ersätta  denna  malm- 
väg,  har  man  väckt  förslag  om  en  jern- 
väg:,  som  skulle  förena  sjöarna  Wickern 
och  Möckdn. 

Striern,  en  mindre  sjö  uti  Häger- 
stads socken  af  Linköpings  län,  synes 
jemte  Nimmern  förr  ha  bildat  ett  vatten- 
drag till  Asunden  i  Oppeby,  men  är  nu 
ledd  norrut  till  Ammern.  Vid  sjöns 
strand  finnes  den  nyttiga  medicinalväxten 
Kalmus  vildt  växande. 

Strinne,  en  by  i  Multrå  socken  af 
Wester-Norrlands  län,  är  häfdatecknaren 
A.  M.  Strinnholms  faders  födelsebygd, 
hvaraf  han  ock  tog  namnet  Strinnholm; 
se  vidare  art.  Multrå. 

Stripa,  ett  krutbruk  i  Wärmland. 

Stripagrufvefältet  i  Lindes  socken 
och  Örebro  län,  lemnade  år  1863  ur 
sina  2  grufvor  138,378  centner  jern- 
malm. 

Strå,  en  socken  uti  Linköpings  län, 
mellan  Hof  i  sydost  och  söder,  S:t  Pehr 
och  Wadstena  stads  egor  i  nordost  och 
norr,  innefattar  0,128  qvadratmil  land, 
fördelade  på  20  mtl,  hvaraf  0,094  qva- 
dratmil land  med  123/s  mtl  skatte.  I1/? 
mtl  krono,  1  mtl  frälse,  räknas  till  Dahls 
och  0,034  qvadratmil  med  4 !/4  mtl  skatte, 
5/g  mantal  krono,  V4  frälse  räknas  till 
Aska  härad;  sednare  delen  ligger  öster 
om  Mölna-ån  på  V4  mils  afstånd;  den 
förra  till  en  del  äfven  på  den  vestra, 
har  fordom  utgjort  en  särskild  socken, 
under  namn  af  Broby.  Landet  utgör 
en  slätt  med  enstaka  kullar  eller  skogs- 
backar samt  några  sidlända  marker, 
hvilkas  omfång  allt  mer  och  mer  minskas. 
An,  som  gör  flera  fall,  är  i  sednare  tider 
dels  upprensad,  dels  är  en  aflednings- 
graf  upptagen  vid  sidan  deraf  för  Tåkerns 
aftappning.  Åkern  upptager  mesta  ut- 
rymmet, på  äng  och  bete  är  ringa  till- 
gång, skog  saknas,  rådande  jordmånen  är 
lera  och  dungjord.  Hufvudnäringen  är 
åkerbruk,  förbättradt  genom  nyodlingar 
och  vexelbruk  samt  i  följd  af  byarnas 
utskiftande,  hvilket  äfven  föranledt  upp- 


förandet af  bättre  åbyggnader.  Boskaps- 
skötseln har  i  sednare  tider  betydligt 
förkofrats  genom,  odling  af  foderväxter 
och  ansenlig  bränvinsbränning.  Socknen 
beboddes  år  1810  af  665,  1852  af  704 
och  1863  af  758  inbyggare.  De  jord- 
egandes  bergning  är  god;  men  genom 
de  fordna  jordtorparnes  utbytande  mot 
stattorpare  ökas  antalet  af  dem,  som  falla 
fattigvården  till  last.  —  All  fast  egen- 
dom var  sistn.  år  taxerad  till  884,800 
rdr  rmt,  hvaraf  77,500  rdr  för  verk  och 
lägenheter. 

Kyrkan,  modern,  af  huggen  kalk- 
sten, nyligen  reparerad,  är  belägen  */2 
mil  från  Wadstena,  uti  Aska  härad;  den 
ofvannämnda  fordna  socknen  har  haft 
kyrka  helt  nära  Broby  by  och  Kolsbro; 
men  denna  raserades  under  enkedrottn. 
Hedvig  Eleonoras  tid.  Både  Broby  och 
Straa  förekomma  under  katholska  tiden, 
den  förra  med  kyrkoherde  redan  år  1208. 
I  nyare  tider  har  Strå  varit  och  är  ännu 
annex  till  S:t  Pehr  eller  Wadstena  stads 
pastorat.  I  choret  är  en  grafsten  öfver 
brukspatron  Joh.  Buren,  död  1780,  och 
inom  kyrkan  ligga  2:ne  officerare  med 
namnet  Svan  begrafna.  Socknen  har 
vanliga  kassor  och  en  fast  skola  samt 
två  fasta  småbarnsskolor,  der  under  året 
1862:  92  barn  erhöllo  undervisning 
af  en  lärare  och  2  lärarinnor,  medan  16 
undervisades  i  hemmet  och  8  voro  i 
saknad  af  undervisning. 

Under  katholska  tiden  hafva  i  Strå 
socken  4  gårdar  och  i  Broby  2  hört 
under  kyrkliga  stiftelser,  under  kloster 
4  i  Strå,  5  i  Broby,  af  samtliga  27 
enligt  1700  års  jordebok.  På  1600- 
talet  innehades  åtskilliga  hemman  af 
adel,  flera  hörde  under  Wadstena  slott; 
nu  höra  de  flesta  till  bönder,  någon  del 
ståndspersoner.  —  Af  gårdar  och  byar 
märkas:  frälse-säteriet  Åbylund  samt  ber. 
säteriet  Kalfvestad  med  prydlig  åbygg- 
nad,  Broby,  2  mtl  skatte,  med  väder- 
qvarn,  tax.  till  102,000  rdr.  —  1V2  mtl 
skatte  Wester-Kedevad;  Mjölna  by  med 
qvarn  för  4  par  stenar  och  stamp  samt 
Nyqvarn  med  3  par  stenar,  allt  inom 
Dahls  härad.  Strå,  5/s  mtl  krono,  kap- 
lansbol;  Strå,  1  mtl  skatte,  med  väder- 
qvarn;  Bond-Orlunda;  lll2  mtl  sk.,  Tystorp 
(Tistorp);  1  sk.,  V4  fr.,  %  sk.  Fylla,  alla 
i  Aska  härad.  —  Adr.:  Wadstena. 


Stråkcrn. 


Sira val  la. 


329 


Stråkern,  en  sjö  i  Östergötland,  be- 
står af  tvänne  med  ett  sund  förenade 
halfmilslånga    sjöar,    bada    i    sträckning 

mot  nordost;  liar  tall  vid  (1  värns  bruk, 
mottager  en  bäek  från  Iljessa-  och  Lic- 
kasjöarna,  belägna  ä  landthöjden  norr 
om  Motala  ström  och  Norrbysjön,  Strå- 
kcrn är  mycket  fiskrik  och  utmärker  sig 
genom  sina  aborrar.  Atvcn  i  Smaland 
tinnes  en  sjö  med  namnet  Stråkern. 

Stråisnäs,  ett  frälse-säteri  af  4  ratl, 
uti  Åsbo  socken,  Göstrings  härad  och 
Linköpings  län,  har  romantisk  belägen- 
het mellan  tvänne  höga  berg  och  ut- 
loppen af  Huru-  och  Asboäarna,  nära 
kyrkan,  hvarifrän  räknas  1  \'4  mil  till 
ISkenninge,  37/s  till  Linköping;  det  ut- 
gör med  l1.,  mantal  ra  och  rör,  1 
mantal    skatte    jemte    qvarn  och  såg  en 

ndom. 

Gården  skall  fordom  hetat  Hammare- 
kulla  eller  Herinannakulla  cch  äfven  Näs, 
förmodligen  af  dess  läge,  samt  på  1200- 
talct  tillhört  llagvald  eller  Haralder  Ty- 
kesson  och  hans  måg,  riddaren  Sven 
Krumedik  samt  sonen  Nils  Hag  valdson, 
hvilka  från  gården  skänkte  plats  till 
Åsbo  kyrka.  Gården,  om  hvars  egare 
under  trenne  efterföljande  sekler  man 
har  sig  ingenting  bekant,  befinnes  vara 
långt  före  1680-talet  sammanbyggd  af 
hemmanen  Näs,  Huru,  Notgärde  och 
Westerbo  samt  hafva  genom  gifte  med  01. 
Arfvidsson  Hvijths  dotter  Anna  tillfallit 
ståthållaren  Anders  Stråle,  död  i  början 
af  1600-talet;  under  namn  af  Stråisnäs 
tillhörde  egendomen  slägten  Stråle  ända 
till  år  1708,  då  den  såldes  till  hofrätts- 
rådet,  sedermera  presidenten  N.  Silfver- 
sköld  och  löjtn.  Bengt  Kääf,  den  sed- 
nare  gift  med  Brita  Stråle;  egendomeu 
och  privilegierna  försåldes  följande  året 
till  riksrådet  och  general-guvernören, 
grefve  F.  v.  Rosen,  som  genom  kongl. 
resolution  den  1  April  1734  erhöll  pa- 
tron rättigheten  öfver  Åsbo  församling. 
Under  de  förras  tid  erhölls  1725  bergs- 
kolleiiii  tillstånd  att  härstädes  uppföra  en 
knipphammare  för  manufaktursmide  af 
stångjern;  men  hammaren  uppfördes  i 
F.kby  socken.  Stråisnäs  tillhörde  seder- 
mera baron  Gabr.  A.  Bibbing  och  hans 
enkegrefvinna  Beata  Sparre,  från  hvars 
16  arfvingar  godset  köptes  af  brukspa- 
tron C.   1).   Buren,    hvars  son   ombyggde 

vi. 


och  förbättrade  sätesgården;  från  honom 
köptes  egendomen  1830  af  nuvarande 
egaren,  bergmästaren  och  riddaren  C.  E. 
Sjögréen. 

Strälsnäs  säteri,  som  1818  uppgafs 
hafva  20  t:rs  utsäde,  nödtorftig  äng, 
tillräckligt  mulbete,  hjclplig  skog,  var  i 
18G3  års  bevillning  taxerad  till  90,000 
rdr  rmt.  I  Hurusjön,  der  mjölqvarnen 
med  3  par  stenar  är  uppförd,  gifves  till- 
fälle till  flera  förmånliga  vattenverks  an- 
läggande. Uti  Thersners  Fordna  och 
Närvarande  Sverige  finnes  en  utsigt  af 
Stråisnäs. 

Stråssa  grufvor,  i  Ramsbergs  socken 
af  Örebro  län,  lemnade  år  1863  ur  2 
grufvor  68,164  centner  jernmalm. 

Stråtenbo  fordna  kopparhytta  var 
belägen  i  Aspeboda  socken  af  Stora  Kop- 
parbergs län;  här  föddes  1631  seder- 
mera assessorn  uti  Svea  hofrätt  Jöns 
Claesson  Wallvik,  hvars  biografi  finnes 
uti  Biogr.  lexikon,  20  band,  I  haft., 
sid.  26;  fadern  var  bergsmannen  vid 
Stora  Kopparberget,  Claes  Eriksson,  egare 
till   Stråtenbo  och  Wilkesbacka. 

Stråvalla.  Annex-socken  till  Wärö 
pastorat,  är  belägen  uti  Wiske  härad 
och  Fjäre  fögderi,  men  lyder  under  War- 
bergs  fögderi  af  Halmstads  län;  den 
ligger  2V4.  niil  från  Warberg,  omgifven 
i  norr,  öster  och  söder  af  Frillesås,  Wed- 
dige  och  WärÖ,  i  vester  af  hafvet,  samt 
omfattar  en  areal  af  0,i40  qvadratmil 
land,  fördelade  på  I5V2  m^»  hvaraf  3 
skatte,  l3/^  krono,  10;V4  frälse,  be- 
bodda 1863  af  428  inbyggare  och  år 
1855  af  462.  Marken  är  bergaktig; 
jordmånen  består  till  större  delen  af  sand- 
blandad  mulljord.  På  skog  är  brist. 
Socknen  försäljer  icke  obetydligt  spann- 
mål; i  Oktober  finnes  här  en  utmärkt 
god  sill.  Sedan  år  1805  har  folkmäng- 
den ökats  med  73  personer.  All  fast 
egendom  taxeras  till  247,900  rdr  rmt. 
Då  öfver  hufvud  taget  i  länet  hvart  helt 
mantal  crlägger  ett  ärligt  statsbidrag  af 
1071/'»  r^rJ  Sil  finnas  här  hemman,  som 
betala   120   rdr  rmt. 

Socknens  namn  har  skrifvits  Straa- 
ualle  och  Stravalde;  kyrkan,  efter  säg- 
nen byggd  pä  en  valplats,  är  uppförd 
sedan  det  fordna  munk-kapellet  vid  Lyf- 
tabro förfallit;  hon  häller  31  alnar  i 
längd  samt  12  alnar  i  bredd;  till  moder- 

42 


330 


Stråtet;  Södra. 


Strö. 


kyrkan  räknas  ty2  mil.  Barnundervis- 
ningen bestrides  gemensamt  med  Wärö 
församling  uti  en  fast  och  en  flyttbar 
folkskola  samt  fem  flyttbara  småbarns- 
skolor af  sex  lärare.  Af  inom  skolåldern 
varande  barn  undervisas  c:a  V7  i  hemmet. 

Af  fornlemningar  märkas  ruiner  på 
en  höjd  mellan  tvenne  bergsklippor,  som 
ännu  bibehålla  benämningen  Munkeka- 
pellet; byggnaden  uppgifves  af  Bexell 
hafva  varit  34  alnar  lång,  17  alnar  bred 
och  låg  endast  1  mil  från  As  kloster.  Fyra 
alnar  från  kapellet  utflyter  en  källa  med 
starka  ådror  ur  sjelfva  klippan.  Vid 
hafvet  är  en  liten  halfö,  kallad  Halsen, 
der  konung  Carl  XI  hade  under  kriget 
uppfört  en  signal.  Här  märkes  äfven 
vid  hafvet  det  s.  k.  Posskärs-rös.  Ett 
sjöslag  skall  fordom  förefallit  på  fjärden 
utanför  Lyftabro.  De  nordligaste  graf- 
varne  efter  nordiska  ur-inbyggare,  efter 
deras  struktur  benämnda  Hal/kors  eller 
Gånggrifter,  hafva  hittills  anträffats  vid 
Axevalla  i  Westergötland  och  vid  Stråvalla 
kyrka;  de  bestå  af  rymliga  stengrottor, 
fyrkantiga  eller  runda,  dolda  i  en  jord- 
hög och  försedda  med  en  smal  lång 
gång,  som  leder  ut  i  dagen,  vanligen 
med  riktning  åt  söder  eller  öster.  De 
täckas  af  stora  stenblock.  Steningsberget, 
äfven  kalladt  Strandberget,  var  en  forn- 
tida minnesvård,  som  förmodas  varit  upp- 
rest öfver  fallna  krigare,  emedan  år 
1743,  då  allmogen  tilläts  nedrifva  det, 
funnos  här  18  väl  byggda  grafvar  med 
stridsvapen  jemte  brända  ben. 

Största  byn  är  Stråvalla;  härtill  har 
kapten  Johan  Axel  Kewenbrinck  eller 
Keffenbrinck  von  Rhene  skrifvit  sig; 
f  1729.  Ett  mantal  i  byn  är  pastors- 
stom.  —  Största  godset  utgöres  af  1  mtl 
Kärra,  ty4  Lyftabro,  3/8  Lyftaskog,  alla 
frälse.  —  Af  byar  nämnas  vidare  Stoc- 
ken, Bolg,  Hulugård.  I  socknen  finnas 
7  qvarnar.  —  Adress:  Warberg. 

Stråtet,  Södra.  Gård  på  Dal,  uti 
Bolstads  socken,  Sundals  härad  och  Elfs- 
borgs län,  af  ty8  mtl  frälse,  är  belägen 
nära  Dalbergsåns  utlopp  i  Wenern  och 
fordna  marknadsplatsen,  som  allmänne- 
ligen  kallas  Norra  Stråtet,  hvilket  namn 
tyder  på  en  gammal  handelsplats  härstä- 
des  å  båda  sidor  om  Dalbergsån;  mark- 
naden upphörde  väl  1850,  men  gården 
drifver  betydlig  spannmålshandel.    Hem- 


manet har  i  sambruk  med  ty8  mtl  frälse 
Högstorp  30  t:r  vår-  och  4  t:r  höstsäd 
samt  skördar  ca  150  t:r  vår-,  30  å  40 
t:r  höstsäd.  Kända  egare  äro  på  1770- 
talet  handelsman  Lars  Jongberg,  som 
egde  hela  Högstorp,  1  mantal,  och  nu 
handl.  Adolf  Engholm.  Högstorp  egdes 
1591  af  Eggert  Stake.  I  närheten  af 
gården  skola  hertigarne  Erik  och  Wal- 
demar haft  en  borg. 

Strö,  en  socken  uti  Frosta  härad  af 
Malmöhus  län,  2  mil  frän  Lund,  om- 
fattar 0,123  qvadratmil  land,  0,oo5  vatten. 
Marken  och  jordmånens  beskaffenhet  äro 
enahanda  med  Skarhult  sockens.  Den 
enda  skog,  som  finnes,  tillhör  egaren  af 
Skarhult.  Socknen,  som  år  1805  be- 
boddes af  327,  och  1863  af  955  per- 
soner, innefattar  StröÖ  by,  6  mtl  ins. 
frälse,  3/4  mtl  prestgård,  Trulstorps  gård, 
1  mtl  uts.  frälse,  7/8  Wennberga  och  3/4 
mtl  Hassleröd.  All  fast  egendom  taxe- 
rades till  660,400  rdr  rmt. 

Strö  socken  utgör  med  annexet  Skar- 
hult ett  patronelt  pastorat  af  3:dje  kl., 
hörande  till  Frosta  kontrakt  af  Lunds 
stift;  egaren  af  Skarhult  är  patronus. 
Sockenvägen  är  %  mil.  I  kyrkan  finnes 
en  bägarformig  dopfunt  med  sällsynt 
anordning,  som  likväl  röjer  en  ren  håll- 
ning; se  Brunii  Skånes  Konsthistoria, 
sid.  516.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folk-  och  en  fast  småbarns- 
skola, der  under  året  1862:  194  barn 
erhöllo  undervisning  af  två  examinerade 
lärare.  —  Adress:  Lund. 

Strö,  en  socken  uti  Kållands  härad 
af  Skaraborgs  län,  omgifven  af  Sunners- 
berg,  Jösslunda  och  Rackeby  socknar 
samt  i  vester  af  Wenern,  omfattar  0,202 
qv.mil  land,  fördelade  på  125/6  mtl,  hvaraf 
3/8    mtl   skatte,   ty2  krono,    117/16  frälse. 

På  den  s.  k.  Spårön  under  Lindhol- 
men finnas  hjortar.  All  fast  egendom 
taxerades  1863  till  418,500  rdr.  Strö 
socken  är  annex  till  Sunnersbergs  pa- 
storat. Kyrkan,  belägen  ty4  mil  från 
moderkyrkan,  1  mil  från  Lidköping,  är 
byggd  af  sten;  i  kyrkan  finnas  Oxen- 
stjernska  och  Ekebladska  grafvarne.  Af 
fornminnen  finnas  lemningar  efter  forn- 
tida försvarsverk,  hvari bland  må  nämnas 
Stenkistgårdarna,  som  tros  varit  anlagda 
omkring  10:de  århundradet  af  besättnin- 
gen i  Järnahus    eller    Jarlahus,    att    af- 


Strö. 


Ströö. 


331 


värja  Danskarnes  anfall,  och  Hjorterön  t, 

en    stensamling,     hopförd    att    användas 
för  att  slungas  mot  fienden. 

Af    gärdar    märkas    frälse-säterierna 

la,  Lindholmen,  Ströberg  och  Fahlu 
ladugård,  hvarunder  lyda  1  mtl  ra  och 
rör,  49  iR  mtl  frälse  Strö,  Vs  fr-  Kan- 
kerukan,  '  4  fr.  Potterna —  ty,  mtl  Strö 
är  komminister-boställe.  —  1  mtl  frälse 
Guntorp  lyder  under  Degeberg.  —  Adr.: 
Lidköping. 

Strö,  en  gärd  i  Köpings  landsför- 
samling af  Westerås  län,  af  2  mantal 
■katte-rusthåll,  belägen  V4  mil  från  Kö- 
pings stad,  omgifven  af  doftande  lundar 
och  herrliga  sädesfält,  har  fordom  varit 
kungsgärd,  detta  ännu  i  kon.  Gustaf  Ls 
tid,  sednare  enskild  egendom,  tillhörig 
liera  slägter  efter  hvarandra,  nu  löjtn. 
Beutercrona.  Stället  är  väl  bebygdt, 
har  en  vacker  trädgärd  och  park.  Går- 
den uppgifves  af  Djurberg  år  1818  haft 
28  t:rs  utsäde,  ingen  skog;  i  förbiflytande 
ström  är  både  mjölqvarn  och  sågverk; 
under  gården,  som  taxeras  till  69,900 
rdr,  lyda  en  kungsäng  och  1  mtl  skatte. 
En  dansk  man,  Anders  Pedersson,  som 
bodde  på  Strö  och  var  både  en  god 
örlogsinan  samt  sin  konung  och  sitt  fäder- 
nesland trogen,  blef  väl  vid  Köping  slagen 
af  Dalkarlarne  och  Westmanlänningarne 
under  Peder  Uggla;  men  när  de  väl 
voro  jagade  genom  staden,  och  afton  var 
för  handen,  gåfvo  sig  de  svenska  till 
säkerhet,  gingo  in  i  ölhusen,  dobblade 
och  drucko,  togo  sedan  öltunnor  med 
sig  upp  på  åsen,  der  de  upptände  300 
eldar,  lägrade  sig  deromkring,  sjöngo 
och  drucko  samt  slutligen  insomnade; 
under  tiden  red  Anders  till  Westerås, 
fick  sig  der  af  höfvidsmannen  på  slottet 
en  flock  raska  ryttare  och  kom  vid  mid- 
natt med  dem  till  Köping,  slog  Peder 
Uggla  ihjäl  och  de  män,  som  sofvo  med 
honom  nere  i  staden,  gick  sedan  upp 
pä  Köpingsäs,  der  svenskarne  i  sömnen 
och  ölruset  ömkeligen  mördades.  Anders 
Jute,  som  1527  uppehöll  sig  pä  Strö, 
blef  dock  der  ihjälslagen  af  Westman- 
ländska  bönderna,  som  sålunda  hämnades 
sina  landsmäns  nederlag.  —  Stället  skall 
ännu  vara  kändt,  der  han  blef  nedgraf- 
ven,  och  ingen  må  resa  der  förbi,  utan 
att  kasta  en  risqvist  eller  sten  på  högen. 
Denna  Strö  gård  är  märkvärdig  i  sagans 


geografi;  den  säges  hafva  varit  en  midt 
i  staden  Köping  belägen  kungsgård,  med 
ättehögar  omkring;  gården  lärer  varit 
ett  rikt  Uppsala  ödehemman.  —  Bland 
omgifvande  ättehögar  är: 

Ströbohög,  näst  Balunda-  (»Anunda») 
högen,  den  största  i  Westmanland  och 
ett  af  de  skönaste  minnesmärken  i  lan- 
det samt  har,  jemte  det  icke  långt  der- 
ifrån  belägna  Nyckelberget,  ådragit  sig 
äfven  sednare  forskares  uppmärksamhet 
genom  en  dervid  fästad  sägen,  (se  Dy- 
becks  Runa,  sid.  10,  2:dra  haft.)  In- 
beräknadt  åsen,  på  hvilkcn  den  är  belä- 
gen, har  den  omkring  70  alnars  slutt- 
ningshöjd  och  en  omkrets  vid  roten  af 
243  alnar. 

Ströö,  en  socken  uti  Onsjö  härad  af 
Malmöhus  län,  omfattar  0,nm  qvadratmil 
land,  fördelade  på  8%  mtl.  Marken  är 
jemn,  rådande  jordmånen  lera;  ingen 
skog  växer  här.  —  Socknen  beboddes 
år  1805  af  353  och  1863  af  504  per- 
soner. All  fast  egendom  taxerades  år 
1863  till  510,500  rdr  rmt.  Kyrkan  är 
belägen  1/2  mil  från  Bosarps,  hvartill 
hon  är  annex.  Barnundervisningen  be- 
strides  uti  en  fast  folkskola,  der  57  barn 
undervisades  år  1862  af  en  examinerad 
lärare,  medan  12  erhöllo  undervisning 
hemma.  —  Sjöberg  anför  i  sin  No- 
menklatur, att  vid  Ströö  i  Onsjö  härad 
fanns  ännu  1815  i  behåll  en  vacker  och 
märklig  minnesvård  efter  skånska  höf- 
dingen  och  lagstiftaren  Thore  Tott,  som 
lefde  på  1100-talet  och  skall  bott  på 
gården  Ströö.  Högen  kallades  Tulles 
hög  och  hällen  Lille  Tulle,  hvilket  namn 
han  anser  haft  afseende  på  den  lilla 
trubbiga  ätthällen,  ty  Tuli  betyder  en 
trubbig  påle  (se  Nomenklatur  sid.  77). 
—  Socknen  innefattar  Ströö  by,  Sl/8  uts. 
frälse,  alla,  jemte  Fastorps  ängar  och 
en  utmark  till  Ströö,  lydande  under  Trol- 
lenäs ;  3/4  mtl  är  pastors  annex.  —  Adr.: 
Lund  och  Trollenäs. 

Ströö,  en  socken  uti  Christianstads 
län  och  Östra  Göinge  härad,  1 V2  mil 
från  Christianstad,  omfattar  0,807  qva- 
dratmil land,  fördelade  på  22 ,:;  mantal, 
hvaraf  8|J  mtl  skatte,  V8  mtl  krono, 
14  frälse. 

Marken  är  i  allmänhet  jemn,  stenig 
och  skogbevuxen.  Bådande  jordmånen 
är  lerblandad  sandmylla.    Icke  obetydlig 


332 


Siröö. 


Ströfvelstorp. 


skog  växer;  den  består  af  bok,  ek,  björk, 
al  och  hassel;  god  tillgång  på  torf  fin- 
nes äfven.  Större  delen  af  socknen  var 
redan  år  1818  lagd  i  enskifte  och  väl 
häfdad.  Folkmängden,  som  år  1805  var 
577,  uppgick  1863  till  955  personer. 
All  fast  egendom  taxerades  till  855,100 
rdr  rmt.  Socknen  är  annex  till  Färlöfs 
pastorat.  Kyrkan,  l/2  mil  från  moder- 
församlingens, är  uppförd  af  huggen 
sten,  med  torn  från  1837.  Kyrkan  in- 
nehåller tvåqvadratiskt  skepp,  50Vo  f°t 
långt,  något  öfver  27  fot  bredt,  enqva- 
dratiskt  chor  och  runde];  till  följd  af 
kyrkans  ansenliga  vidd  och  höjd  har 
skeppet  fått,  till  undvikande  af  midt- 
pelare,  stjernhvalf  på  femsprångiga  pi- 
lastrar. Den  sköna  rundelen  har  tyvärr 
blifvit  nymodigt  utsirad  med  stafvar  af 
trä  och  bågar  i  vattenfärg  med  mera 
småprål.  Barnundervisningen  bestrides 
uti  en  fast  folkskola  af  en  examinerad 
lärare;  skolbarnens  antal  1863  var  118. 
—  I  socknen  märkes  Ströö  säteri,  som 
med  underlydande  upptager  hälften  af 
socknens  taxeringsvärde;  lV8  mtl  skatte 
Ströö  och  ll/2  uts.  frälse  Hörröd  egas 
under  Torssebro  gård  i  Färlöfs  socken; 
för  öfrigt  innefattar  hon  byarna  Strö, 
hvaraf  1/8  mtl  krono  är  kyrkans,  Kåla- 
berga  och  Öfvarp.  —  Adr.:  Christian- 
stad. 

Ströö,  ett  frälse-säteri  af  2  mantal 
(häraf  2/3  nitl  Rålambodal)  uti  ofvan- 
beskrifna  socken;  skall  fordom  legat  i 
Kohlberga  by  och  varit  bebodt  af  Johan 
Taube  samt  sedan  tillhört  landshöfdingen 
Georg  Henrik  Lybecker,  hvars  enka,  till 
följd  af  hemmansbyte  med  kronan,  flyt- 
tade gården  till  Ströö  by.  År  1783 
köptes  godset  från  krigsrådinnan  Danck- 
wardts  arfv.  af  ryttm.  baron  Eålamb, 
som  ombyggde  gården  i  enkel  bygg- 
nadsstil, men  uppförde  i  trädgården  en 
åttkantig  byggnad,  som  får  dagen  från 
fönstren  i  dess  öfra  afdelning.  Här  för- 
varas det  dyrbara  Rålambska  bibliotheket, 
hvilket  1820  bestod  af  3,400  volymer, 
384  manuskripter,  förutom  kartor  och 
antika  samlingar.  Deribland  må  nämnas 
biskop  Brynolfs  lefnad,  S:t  Britas  och 
hennes  dotters  underverk,  hvilka  båda 
exemplar  äro  de  enda  i  Sverige,  Bre- 
viarium  Stregnense,  tryckt  i  Stockholm 
1495,  m.  fl.  sällsynta  och  dyrbara  verk. 


Bland  manuskripterna  må  nämnas  några 
påfliga  bref ;  egenhändiga  skrifvelser  från 
de  flesta  regenter  af  Gustavianska  ätten; 
Isländska  lagen,  Sveriges  landslag  af  år 
1470  på  pergament  m.  m.  Ibland  sam- 
lingarna är  ett  ovalt  fickur,  ett  af  de  första, 
som  funnits  i  Sverige,  och  som  tillhört 
Axel  Oxenstjerna. 

Säteriet  uppgifves  1818  hafva  haft  100 
t:rs  utsäde,  tillräcklig  äng,  ymnig  skog; 
derunder  lydde  10l/2  ins-  l  Ströö  by, 
ll\l  uts.  frälse,  IV3  krono  samt  15 
torp  och  såg;  det  taxerades  1863  ensamt 
till  75,000  rdr  rmt. 

Ströfvelstorp,  en  socken,  belägen 
l1/^  niil  s.  o.  från  Engelholm,  med  0,286 
qvadratmil  land,  fördelade  på  41  %  mtl, 
hvaraf  l7/g  mtl  skatte,  lV3  krono,  38V24 
mtl  frälse,  inom  Södra  Åsbo  härad  af 
Christianstads  län,  och  med  0,075  qva- 
dratmil land,  fördelade  på  8iJ  mantal, 
hvaraf  2}|  mtl  skatte,  }J  krono,  57/24 
mtl  frälse,  inom  Luggude  härad  af  Malmö- 
hus län;  båda  delarne  skiljas  genom 
Wegeholms-ån.  Marken  är  jemn;  rå- 
dande jordmånen  i  den  del,  som  hörer 
till  Christianstads  län,  är  sandmylla,  och 
uti  den  andra  delen  lermylla,  på  en  del 
ställen  stark  lera;  ängen  är  knapp,  och 
brist  pä  skog  företer  Christianstads  läns 
del;  uti  den  andra  växer  någon,  fastän 
obetydlig.  Folkmängden,  som  år  1805 
var  920,  uppgick  1863  till  884,  eller 
efter  annan  uppgift  till  2,180  inom  Södra 
Åsbo  och  374  inom  Luggude  härad. 
Till  binäring  idkas  fiske.  All  fast  egen- 
dom taxerades  1863  till  1,592,236  rdr. 
I  bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
808  rdr  rmt. 

Socknen,  som  skiljdes  från  Ausås 
jemlikt  kongl.  bref  af  d.  10  Sept.  1858, 
utgör  nu  mer  för  sig  ett  regalt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Södra  Åsbo 
kontrakt  i  Lunds  stift.  Kyrkan  är  be- 
lägen inom  Christianstads  län.  Socknen 
har  fem  fasta  folkskolor,  der  under  året 
1862:  410  barn  erhöllo  undervisning  af 
fem  examinerade  lärare,  medan  13  barn 
undervisades  i  hemmet;  till  skolan  hörer 
ett  planteringsland  af  5,200  alnars  ytvidd. 
Socknen  har  sparbank  frän  1853,  och 
denna  räknade  1860:  421  delegare;  under 
året  1856  steg  insättningarnas  belopp 
till  14,209  rdr"  och  år  1860  till  9,186 
rdr  rmt. 


Ström. 


Ström. 


333 


Här  märkas  herregården  Wegeholm, 
samt  gården  Wilkelmsfält,  l*/n  mantal. 
I  byn  Ströfvelstorp  eger  kyrkan  M  7, 
!/4  mtl  krono;  M  9,  3/4  ratl,  har  varit 
pastors  annex-hemman.  —  Adress:  En- 
gelholm. 

Ström,  en  socken  uti  Jämtlands  läns 
Norra  fögderi,  9  mil  frän  Östersund, 
gränsar  i  norr  mot  Fjällsjö  socken  i 
Ångermanland,  i  öster  möter  ltamsele 
med  ödemarker,  och  i  vester  fjällen  samt 
odemark  liera  mil  mot  gränsen  af  Norge; 
den  innefattar  med  Alanäs  kapell  27,818 
qvadratmil  land  och  3,023  qvadratmil 
vatten;  likvisst  utgöres  den  bebodda 
trakten  af  endast  5  mils  längd  och  4 
mils  bredd;  från  kyrkan  till  gränsen  mot 
Norge  räknas  15  till  18  mil  öfver  fjäll 
och  höjder.  Socknen  är  till  större  delen 
uppfylld  af  strömmar,  sjöar,  kärr,  skog 
och  fjällberg;    de  största  sjöar  äro  Fla- 

,  4  mil  lång,  Gåx-,  Grund-,  Malm- 
och  Fångsjöarne;  Södra  Watu-  eller 
Wassdalen,  säger  Hiilphers,  är  den  märk- 
ligaste däld  i  riket,  på  densamma  är 
båtled  till  Norge,  %  mil  från  kyrkan 
gör  den  ett  brusande  strömfall.  Åker- 
bruket är  lönande,  hvilket  i  synnerhet 
tillskrifves  jordmånen,  som  är  kalkblan- 
dad  lera  och  kalksten.  Förnämsta  nä- 
ringsgrenen är  dock  boskapsskötsel.  I 
nämnda  Wassdal  förekomma  qvarnstens- 
brott.  Bland  binäringar  räknas  främst 
fiske  af  öring,  rör  och  harr  m.  fl.  ut- 
märkta fiskslag,  ehuru  mindre  än  fordom, 
dä  saltad  fjällfisk  utgjorde  en  betydlig 
handelsartikel  pä  Ströms  vintermarknad; 
äfven  skogsafverkning  räknas  till  binä- 
ringar. Socknen,  som  år  1750  beboddes 
af  409,  år  1810  af  1,037  och  1863  af 
3,378  personer,  hvaraf  1,602  vid  Ala- 
näset  och  Frostviken,  innefattar  med 
nämnda  kapell  41Agjj  ratl.  Fastighets- 
värdet är  500,350  rdr  rrat. 

I  Norra  Ströms  lappmark,  hvars  be- 
folkning 1810  uppgick  till  230,  funnos 
vid  slutet  af  1840-talet  88  skattlagda 
nybyggare.  Körande  skattläggningen  af 
nybyggena  i  denna  och  Fölingc  socknar 
äro  utfärdade  tvenne  kongl.  bref  af  den 

Nov.  1792  och  den  14  Juni  1826. 
Thnrgrens   Handbok  i  Svenska  Skatt- 

^ningsverket,  sid.  236).  —  Folket  i 
denna  socken  berömmes  mycket  af  Schu- 
bert;  sii  säger  han  t.  ex.   om   dem:  »det 


är  ett  godt  och  förträffligt  menniskoslag, 
högväxta  och  kraftfullt  byggda;  50-åriga 
qvinnor  äro  ännu  sköna.  Mildhet,  vär- 
dighet, fryntlighet,  öppenhet,  hjertlighct, 
kraft  och  lif  tala  i  deras  blickar.  Deras 
klädsel  är  enkel,  men  smakfull.  Män- 
nerna  äro  klädda  i  vadmal,  ({vinnorna  i 
hemmaväfdt  kamlott;  endast  förkläde, 
halsduk  och  mössa  nf  finare  tyg,  d.  ä. 
siden  eller  kattun.  Flickornas  siden- 
mössa, som  är  rosenfärgad  och  sluter 
sig  tätt  till  hufvudet,  kläder  särdeles 
väl.»  —  Socknen  är  annex  till  Ham- 
merdals  pastorat.  Kyrkan,  af  sten,  skall 
vara  en  af  de  äldre  i  orten;  omkring  4 
mil  från  henne  vid  Flåsjön  ligger  Ala- 
näsets  kyrka.  Barnundervisningen  be- 
strides  uti  en  fast  och  en  flyttbar  folk- 
skola samt  sex  flyttbara  småbarnsskolor, 
der  under  året  1862:  247  barn  under- 
visades af  en  examinerad  och  fem  oexa- 
minerade lärare;  till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  1,400  qv.alnars  ytvidd. 
Skolan  åtnjuter  ett  statsbidrag  af  368 
rdr  rrat.  En  enka  i  denna  socken  har 
nyligen  först  väl  uppfostrat  ett  barnhus- 
barn och  sedan  befordrat  det  till  för- 
månligt gifte  samt  med  varm  hand  till- 
delat det  betydliga  gåfvor. 

Inga  större  gårdar  finnas.  Prest- 
bordet  är  Vs  mtl.  Af  byar  förekomma 
Tullingsås,  Öhn  och  Gärde.  —  1 1/4  Ojarn 
är  ett  lappmarks-krono-hemman.  —  Ris- 
ede  och  Hedningsfiokölen  äro  nybyggen. 
—  Byarne  Stamsele  och  Taxan,  IV4  ratl, 
tillhöra  i  judicielt  hänseende  Kamsele 
tingslag  af  Wester-Norrlands  län,  oak- 
tadt  de,  enligt  kongl.  bref  af  den  27 
Jan.  1832  i  ecklesiastikt  hänseende  äro 
lagda  under  denna  socken.  —  Adress: 
Östersund. 

Ström,  ett  jernbruk  uti  Harmångers 
socken  af  Helsinglands  Norra  fögderi 
och  Gefleborgs  län,  med  rajölqvarn,  Laxö 
ålfiske  samt  delar  i  Nordanå,  Edsätter, 
Wattrång  och  Svedja;  allts.  var  i  1863 
års  bevillning  tax.  till  176,100  rdr  rmt. 
Manbyggnaden   nedbrann   1862. 

Stängjemsbruket  privilegierades  pä 
1670-talet;  vid  3  härdar  smiddes  här  på 
1840-talet  1,333  skU  stångjern  af  eget 
tackjern;  afsättningsorten  är  Stockholm, 
bruksstämpeln  2:iie  i  kors  lagda  brin- 
nande facklor.  Manufakturverkstäder, 
som  här  varit  tillåtna,   begagnas  nu  en- 


334 


Ströms  kanal. 


Ström. 


dast  för  husbehof  vid  Franshammars 
bruk,  som  jemte  detta  eges  af  ett  bolag, 
med  frih.  F.  Tersmeden  till  disponent. 

Ströms  kanai,  leder  förbi  Göta  elfs 
fall  vid  Lilla  Edet  å  säteriet  Ströms 
egor.  Den  anlades  1826—32  af  Troll- 
hätte  kanalbolag,  i  stället  för  de  i  drott- 
ning Kristinas  tid  på  andra  sidan  elfven 
vid  Lilla  Edet  insprängda  slussar,  hvilka,  i 
förhållande  till  de  öfriga  i  kanallinien  voro 
för  trånga  och  dessutom  behäftade  med 
flera  olägenheter;  kanalen  håller  i  längd 
2,000  alnar  och  har  vid  hvardera  ändan 
en  sluss,  hvars  bredd  är  lika  med  slus- 
sarnas i  Göta  kanal,  eller  18  alnar.  Vid 
södra  ändan  af  kanalen  ligger,  på  Ströms 
egor,  en  liflig  och  temligen  välbyggd 
lastageplats,  vid  namn  Sundören. 

Ström,  en  herregård  uti  Hjertums 
socken  af  Inlands  Torpe  härad  och  Bo- 
hus län,  belägen  1/2  mil  söder  från  kyr- 
kan, som  ligger  3l/2  mil  s.  s.  o.  från 
Uddevalla,  5l/4  niil  norr  från  Göteborg, 
på  en  af  naturen  och  konsten  förskönad 
höjd  vid  elfven,  midt  emot  Lilla  Edet, 
och  omgifves  af  fruktbara  åkrar,  som 
begränsas  af  skogbeväxta  fjellryggar.  Bo- 
ningshuset, väl  endast  af  trä  med  skiffer- 
tak, är  dock  af  en  storlek  och  prydlighet, 
som  väcker  uppmärksamhet  i  en  lands- 
ort, der  större  åbyggnader  höra  till  det 
sällsynta;  det  uppfördes  1685  af  fältmar- 
skalken, gr.  Eutger  von  Ascheberg  efter 
en  planritning,  som  var  snarlik  med  det 
af  honom  likaledes  bebyggda  Gullmars- 
berg,  men  har  sedermera  undergått  för- 
ändringar och  fått  sig  på  norra  sidan 
tillskarfvad  en  köksbyggnad  af  sten.  — 
Gården  omgifves  på  södra  och  östra 
sidorna  af  en  vidlyftig  trädgård  samt  en 
ovanligt  stor  och  lummig  park,  prydd 
med  en  vacker  fotställning  af  polerad 
granit,  2  alnar  1  tum  hög,  på  hvars  ena 
sida  rinnas  tvenne  upp  och  nedvända 
facklor  i  kors  samt  på  den  motsatta  en 
inskrift,  som  börjas  med  »åt  frih.  Gustaf 
Maclean,  död  1804.»  Ofvanpå  fotställ- 
ningen är  anbragt  en  urna  af  jern,  1 
aln  4  tum  hög,  på  hvars  ena  sida  finnes 
den  aflidnes  bröstbild  i  medaljong  och 
på  den  andra  en  sörjande  qvinnobild  vid 
en  graf. 

Äldsta  förekommande  fornhandling, 
hvaruti  gården  omnämnes,  är  ett  köpe- 
bref,    dateradt   S.  Cecilias  dag  (2  Nov.) 


1499,  genom  hvilket  Knut  Knutsson 
Bååth  till  Moland  säljer  och  afhänder 
till  välbördig  man,  herr  Henrik  Krum- 
medike,  dels  qvarnen  Bergeström  ■ —  som 
nu  heter  Lilla  Edet  —  och  dels  så  stor 
andel  i  Nedra  Ström,  som  årligen  rantar 
ett  pund  smör.  Sedan  befinnes  gården 
vara  delad  mellan  2:ne  egare.  Konung 
Carl  IX  uppgifves  hafva  1613  —  men 
han  dog  1611  —  bortbytt  en  del  af 
gården  till  Peder  Bagge  på  Holma; 
andra  hälften  egdes  af  Peder  Jensen 
Dalpil,  boende  på  det  närbelägna  säte- 
riet Eöstorp,  hvilken  fått  den  med  sin 
husfru,  Elin  Asbjörnsdotter.  Af  honom 
bortbyttes  gården  till  Thormod  Mattsson 
Stråle,  död  1610;  enkan  fru  Anna  Pe- 
dersdotter  (Månesköld)  måste  processa 
om  gården  med  Jon  Pedersson  Dalpil, 
son  till  förre  innehafvaren,  hvilken  sed- 
nare  den  ock  tilldömdes  1613;  men  fru 
Anna  synes  dock  fortfarande  innehaft  en 
del  af  gården,  hvilken  hon  öfverbragte 
till  sina  män  i  andra  och  tredje  giftena. 
Den  sednare,  Hans  Jenssen  Dyres  bror- 
son, Thomas  Dyre,  gjorde  under  sitt  vi- 
stande på  Ström  bekantskap  med  sin 
sedermera  blifvande  husfru  Margaretha 
Hvitfeld,  som  uppväxte  på  det  närbe- 
lägna »Schielbred».  Sedermera  köptes 
gården  antingen  från  Daniel  Knutsson 
Bildt  på  Morlanda  eller  från  hans  enka, 
den  rika  fru  Dorothea  Bjelke,  af  fältmar- 
skalken, grefve  Eutger  von  Ascheberg. 
Denne  ädle,  vidtfrejdade  herre  var  af  en 
ursprungligen  italiensk  slägt,  som  rätte- 
ligen hette  Aschelei,  hvilken  först  ned- 
satte sig  i  Kurland  och  sedermera  i 
Sverige.  Efter  hans  död  kom  godset 
genom  gifte  till  friherrliga  Maklierska 
(Maclean)  och  Bennetska  ätterna,  som 
innehaft  det  tills  för  ett  par  år  sedan, 
då  det  af  ryttm.  baron  Carl  Bennet  för- 
såldes till  grosshandlanden  Otterdahl  för 
246,000  rdr  rgs;  närvarande  egare  är 
hr  A.  H.  Evers. 

Säteriet  Ström    består    egentligen  af 

2  mantal  Ofver-Ström,  som  lågo  såsom 
frälse  under  säteriet  Eöstorp  i  Wester- 
landa  socken  till  1618,  och  1  mantal 
Söder-Ström,  som  tillbyttes  från  kronan, 
enligt  kon.  Fredrik  IILs  bytesbref  ar 
1655,  och  på  grund  hvaraf  det  reduce- 
rades 1694,    men   återfick   säterifriheten 

3  år  derefter.     Det   utgör    nu  en  egen- 


Strömbacka. 


Strömbacka. 


335 


dom,  som  näst  gymnasii-godsen  är  den 
största  i  Bolins  län,  med  14V8  mantal, 
hvaraf  9%  åro  belägna  i  Iljertums  och 
4V4  i  Westerlanda  socknar;  egorymden 
ntgöres  af  c:a  3,000  tid,  deraf  inegorna 
upptaga  omkring  !. .,.  På  de  i  sambruk 
varande  säterierna  och  51, .,  mtl  af  tillig- 
gande  gods  uppgafs  utsädet  1840  till 
omkring  40  t-.r  höst-,  2  å  300  t:r  vår- 
säd; ängen  afkastade  mellan  2  a  3,000 
lass  hö.  Till  egendomen  höra  äfven  de 
vid  elfven  uppförda  kostbara  verk,  be- 
stående af  en  mjölqvarn  med  6  par 
stenar  och  ett  sägbruk  med  4  finblad. 
dubbla  ramar;  dess  hela  taxeringsvärde 
upptogs  i  1863  ars  bevilln.  till  607,500 
rdr  rmt. 

Strömbacka  jernverk  äro  belägna  i 
Bjuråkers  socken,  Delsbo  härad  och  N:a 
Helsiuglands  fögderi  af  Gefleborgs  län, 
20  mil  från  Gefle,  5  mil  från  Hudiks- 
vall, 8  mil  frän  Sundsvall  och  l3/4  mil 
frän  sockenkyrkan,  560  fot  öfver  hafvet 
vid  vattendraget  ifrån  Skäras-,  Ländsjö-, 
Frisbo-  och  llågärdsbo-sjöarna,  som  vi- 
dare drifver  Andersforss  bruk  i  Bergsjö 
socken  och  utfaller  vid  Ströms  bruk  i 
hafvet.  —  Bergs-kollegium  utfärdade  är 
1742  privilegium  för  Daniel  Ahlbom 
(auscultant  i  bergs-kollegium,  sedermera 
bergmästare)  pä  trenne  hamrar  och  eu 
masugn,  att  anläggas  vid  Öfver-  och 
Ytterän  samt  Rågärdsboån  i Bjuråker,grun- 
dade  pä  malmfångst  från  de  inom  sock- 
nen belägna,  redan  bearbetade  Gäck- 
skärs-  och  Middagsbergs-grufvorna,  och 
Ahlbom  antog  samma  år  sin  svärfader, 
grosshandlaren  i  Gefle,  Petter  Strömbeck, 
till  bolagsman  i  dessa  anläggningar, 
hvarefter  tvenne  hemmanslotter  om  till- 
sammans s/4  mtl  inköptes  och  byggnaden 
börjades  1744  af  en  hammare  vid  Öfverån]; 
1716 — 47  anlades  masugn  vid  Ytterån 
och  1751  uppfördes  en  stångjernsham- 
mare  och  härd  vid  Rågärdsboån,  —  en 
plats,  som  låg  aflägsen  i  skogen,  utan 
odling,  utan  vägar.  Sedan  bolagsmännen 
sålunda  gemensamt  bedrifvit  och  fått 
färdiga  dessa  byggnader,  upplöstes  bo- 
laget, då  Strömbeck  tog  pä  sin  lott 
hammarstället  vid  Rågärdsboån,  som  han 
kallade  Strömbacka,  och  Ahlbom  behöll 
Ofverån  —  numera  Hcdvigsfors;  —  de  be- 
gagnade dock  masugnen  gemensamt.  Med 
ringa  tillverkningar  bedref  nu  Ström  beck 


blåsningcn  och  smide  af  malm  ifrån 
Gåckskärs-  och  Middagsbcrgsgrufvorna  till 
1756,  dä  han  till  assessorn,  sedermera 
landshöfd.,  frih.  P.  A.  Örnsköld  och  dess 
fru,  Ulrika  Eleonora  Berchner,  försålde 
bruket  med  dess  hälft  i  masugnen.  An- 
lagdt  i  en  obanad  och  obebodd  skogs- 
trakt, blef  i  denna  driftiga  mans  hand 
bruket  småningom  utvidgadt  så  väl  i  ego- 
rymd som  till  kultur  och  tillverkningar.  Så 
blefvo  efter  hand  flera  hemman  uti  Bjur- 
åkers och  kringliggande  socknar  inköpta, 
odlingar  vid  och  omkring  bruket  påbör- 
jade och  utförda,  landsväg  uppbruten, 
och  flera  nybyggen  på  de  tillgränsande 
skogarna  anlagda,  till  hvilkas  upparbetande 
och  beboende  folk  hitfiyttade  ifrån  Werm- 
lands  och  Dalarnes  Finnmarker,  och  hvars 
afkomlingar  nu  utgöra  stammen  af  bru- 
kets kolarepersonal.  Tillverkningen  öka- 
des med  ytterligare  en  stångjernshärd, 
malm  anskaffades  ifrån  Utö  och  Herr- 
ängs grufvor,  för  att  uppblanda  den  från 
egna  grufvor  oartade  malmen ;  karakters- 
hus  och  bostäder  för  arbetare,  mjölqvarn 
m.  fl.  byggnader  uppfördes.  Till  ställets 
försköning  genom  trädplantering  m.  m. 
sträckte  Örnsköld  äfven  sin  omtanke.  — 
Då  landshöfdingen  frih.  Örnsköld  flyttade 
1774  från  Hernösands  till  Nyköpings 
län,  försåldes  bruket  till  handelshuset 
Bohman,  Hassel  &  Görges  i  Stockholm 
och  har  sedermera  varit  i  åtskilliga  ega- 
res  händer,  som  visserligen  ökade  till- 
verkningarne af  såväl  stångjern  som  ma- 
nufaktur, uppförde  masugn  vid  Mosäker 
samt  inköpte  andel  i  Wirgelsbo  grufvor, 
men  ganska  ringa  utvidgade  sjelfva  egen- 
domen, tills  1827,  då  öfverste-löjtn.  frih. 
Casper  Wrede  försålde  densamma  till 
brukspatronen,  kommendören  och  ridd. 
frih.  Per  Adolf  Tamm  på  Österby,  som 
för  detta  ställe  blef  en  annan  Örnsköld. 
Ar  1829  anlades  wallonsmide  af  danne- 
moramalmer;  jordegendomen  har  genom 
odlingar  vid  bruket,  underl.  ställen  och 
kolaretorp  blifvit  betydligt  utvidgad  och 
förbättrad  samt  flera  hemman  och  skogs- 
trakter   inköpta,    hvarigenom   bruket  nu 


är  i  den   oberoende  ställningen,   att  kol- 
behofvet   erhälles   från     egna    skogar 

hvilket 


eget 


genom 

allmän  välmåga 

Ärliga 
och 


folk, 


bland 


och 
råder 


vid   5   härdar 
uppgår    till    17—18,000 


tillverkningen 


336 


Strumbacka. 


Strömsberg. 


centn.  stångjern,  hvaraf  en  mindre  del 
på  stället  manufaktureras  till  knippjern 
och  spik.  —  Vid  stället  finnes  qvarn 
med  2  par  stenar,  husbehofssåg  m.  m., 
äfvensom    bönkapell    och   lancasterskola. 

—  Till  bruket  höra  Movike  masugn,  upp- 
förd 1796,  ombyggd  1861,  med  ett  väl 
beläget,  under  sednare  åren  utvidgadt 
och  ordnadt  jordbruk  vid  sjön  Norra 
Dellen,  1/2  mil  ifrån  Bruket,  samt  Frig- 
gesunds  sågverk  med  4  dubbla  ramar, 
anlagdt  af  frih.  Tamm  vid  Svaga  elfs 
utlopp  i  Norra  Dellen.  Vid  båda  dessa 
ställen  äro  de  sednare  åren  uppförda 
kolugnar,  förtjenta  af  bergsmäns  upp- 
märksamhet för  sin  utmärkta  konstruk- 
tion och  goda  produkt,  och  till  h vilka 
kolveden  nedflottas  genom  Svaga  elf, 
som  har  sin  upprinnelse  inom  Medelpads 
område,  och  efter  hvars  floddal  bruket 
eger  betydliga  skogar,  tillika  med  flera 
hemman.  Med  dessa  egendomar  förenades 
genom  inköp  1831  äfven  det  i  grann- 
skapet belägna  Hedvigsforss  bruk. 

Sålunda  egare  till  alla  de  vid  sjön 
Norra  Dellen  belägna  jern-  och  träför- 
ädlingsverken,  beslöt  frih.  P.  A.  Tamm, 
till  lättnad  för  transporten  af  smides- 
och  sågtillverkningar  —  hvilka  derförut 
transporterats  med  ångbåt  öfver  Norra 
Dellen  till  den  l3/4  mil  land  väg  ifrån 
Hudiksvall  belägna  lastageplatsen  Hallbo 

—  att  på  egen  bekostnad  låta  öppna 
segelled  medelst  kanaler  och  slussar  ge- 
nom Norrboån,  Södra  Dellen  och  ut- 
efter de  s.  k.  Forssa-vattnen  ned  till  Ig- 
gesundsfjärden  och  derigenom  förena 
Norra  Dellen  med  Bottniska  viken,  — 
ett  företag,  som  enligt  upprättadt  för- 
slag skulle  komma  att  kosta  omkring 
en  half  million  riksdaler.  Arbetet,  under 
ledning  af  dåvarande  majoren,  numera 
landshöfdingen  öfver  Norrbottens  län, 
öfversten  m.  m.  S.P.Bergman,  börjades 
år  1856,  samtidigt  hvarmed,  och  i  an- 
ledning hvaraf,  ett  bolag  bildades  för 
sträckning  af  en  jernväg  ifrån  Hudiks- 
valls stad  upp  till  Forssa  kyrka  för  att 
möta  segelleden  och  upphemta  samt  till 
stadens  hamn  nedföra  derifrån  kommande 
effekter,  hvarigenom  segelledens  vidare 
utsträckning  än  till  jernvägens  öfre  änd- 
punkt blef  öfverflödig.  Denna  kommu- 
nikationsled mellan  Norra  Dellen  och 
Hudiksvalls  stad,  utgörande  i  längd  nära 


4  mil,  hvaraf  3  mil  segelled,  blef  färdig 
1859  och  invigd  1860.  Bruket  eger 
3/8  i  jern  vägen  samt  har  en  ångbåt  af 
jern  om  14  hästars  kraft  för  transporten 
på  kanallinien.  Vid  Hudiksvallsfjärden 
har  bruket  egen  lastageplats,  Hasta  udde. 
—  Brukets  jordegendomar  utgöra  i  skatt 
360  öresland  eller  22  72  mtl  kr.-skatte; 
hela  arealen  uppgår  till  omkring  5  qva- 
dratmil. 

Bruksstämplar  äro  för  närvarande:  § 
och  PAT  samt  CW  med  friherrlig  krona 
öfver.  Efter  frih.  Tamms  frånfälle  1856 
tillhör  bruket  sterbhusdelegarne,  men 
disponeras  gemensamt  med  öfriga  Tam- 
miska  arfvingarnes  egendomar  af  bruks- 
patronen m.  m.  Carl  Ostberg  på  Elf- 
karleön. 

Strömhult,  Strömshult,  ett  fr.-säteri 
af  1  mtl,  uti  Slätthögs  socken  af  Allbo 
härad  och  Kronobergs  län,  har  tillhört 
landsh.  Johan  Fegroeus,  adlad  Strömfelt, 
samt  dennes  afkomlingar,  egdes  1758  af 
kommerserådet  Steuch,  1805  af  en  baron 
Eappe,  1863  af  5  bönder.  —  På  egorna 
har  fuunits  kalcinerbruket  Ideberg. 

Strömma,  ett  mekaniskt  bomulls- 
spinneri uti  Asarums  socken  af  Bräkne 
härad  och  Carlstads  län,  uppfördt  på 
skatte-hemmanet  Strömmas  egor,  V4  niil 
från  staden  Carlshamn;  intog  år  1860 
främsta  rummet  bland  Sveriges  spinne- 
rier i  anseende  till  tillverkningen,  som 
uppgick  till  ett  värde  af  636,211  rdr. 
eller  788,581  U;  arbetarnes  antal  upp 
gifves  till  öfver  200.  Spinneriet  eges 
af  ett  bolag,  hvars  disponent  är  handels- 
bolaget Winberg  &  Meijer,  och  var  i 
1863  års  bevillning  tax.  till  247,000 
rdr,  1862  till  öfver  500,000  rdr  rmt; 
här  finnes  äfven  bresiljeqvarn,  tax.  till 
9,000  rdr,  som  tillhörde  konsul  S.  J. 
Hellerström  i  Carlshamn.  Sjelfva  hem- 
manet Strömma,  1/6  mtl,  taxeradt  till 
25,000  rdr,  lemnades  1668  jemte  qvarn 
till  magistraten  i  staden  Carlshamn,  som 
der  egde  på  1790-talet  pappersbruk  och 
stamp. 

Strömsberg,  f.  d.  Opphusa,  ett  fr.- 
säteri  af  l1/-,  mantal,  förmedladt  från  3 
mantal,  uti  Breds  socken,  Asunda  härad 
och  Uppsala  län,  utgör  med  l/2  mtl  fr. 
Broby  i  Westerås  län  en  egendom,  be- 
lägen vid  Sagan,  som  skiljer  Uppland 
och    Westmanland;    egorymden    är   645 


Strömsberg. 


Strö  Disberg. 


337 


tuunl.,  deraf  170  åker,  275  skog.  På 
egorna  finnas  tröskverk  för  vatten,  rnjöl- 
qvarnar  med  7  par  stenar  och  såg  med 
en  rara.  Säteriet,  hvars  areal  är  2,732 
q  v.  ref,  och  som  1818  uppgifves  vara 
bebygdt  med  en  vacker  mangärdsbyggnad 
af  trä  med  tillhörande  ansenlig  trädgård, 
upptagande  39  qv.ref,  taxerades  1863 
till   50,000  rdr  rrat. 

'Lill  Ström9berg  i  Uppland  skref  sig 
Johan  Jacobson  Berendes,  sedan  kallad 
Berndes,  som  förordnades  1553  af  kejsar 
Carl  V  till  notarius  publicus,  inkallades 
följande  året  från  Brandenburg  af  kon. 
Gustat  I  att  vara  hans  söners,  hertigarne 
Magni  och  Carls  lärare,  adlades  och 
blef  slutligen  landtråd  i  Estland ;  död 
1612.  Här  föddes  år  1603  den  i  vår 
bergverkshistoria  med  heder  omnämnde 
Johan  Berndes,  hvilken  af  en  bondby 
(Falun)  gjorde  »en  manerlig  stad»,  som 
i  sirat  och  skicklighet  kunde  skattas 
bland  de  förnämligaste  af  Sveriges  upp- 
städer; han  dog  som  öfverståthållare  i 
Stockholm  år  1652,  hög  och  låg,  fattig 
och  rik  fast  lika  kär.  Strömsberg  be- 
finnes  sedermera  blifvit  utbytt  från  kronan 
af  fru  Brita  Cruus,  tillhörde  1745  gref- 
vinnan  Sture,  född  Piper,  egdes  1849 
af  friherre  Stjernstedt,  1863  af  löjtnant 
T.  J.  Tisell. 

Strömsberg,  en  bruks-  och  landt- 
egendom  uti  Tolfta  socken  i  Uppland 
af  Orbyhus  härad  och  Uppsala  län.  — 
Bruket  är  anlagdt  1635  af  Vervier  på 
Dåkarby  egor,  hvaraf  det  till  en  början 
uppkallades,  tillhörde  slägten  till  början 
af  1700-talet,  derpå  Enander,  från  1724 
Ström,  från  1734  De  Geer,  disponeras 
nu  af  grefve  von  Plåten.  —  Bruket 
utgöres  af  2  härdar,  1  hammare  och 
masugn  för  malm  från  egna  andelar  i 
Dannemora  grufvor,  med  qvarn  för  2 
par  stenar  och  enbladig  såg;  brukseffek- 
terna  transporteras  öfver  Snattra  bodar; 
årliga  åtgången  af  kol  beräknas  till 
2,500  ä  3,000  läster.  Landtegendomen 
be9tår  af  41;;  mantal  skatte  med  underl. 
93/8  skatte,  4l/4  frälse;  vid  gården  finnes 
schäferi  för  finulliga  får;  taxeringsvärdet 
var  1863  något  öfver  400,000  rdr  rrat. 
Folkmängden  vid  godset  var  1847:  373, 
M  1863:  358  enligt  mantalsuppgiften. 
—  Gärden  har  ansenlig  och  prydlig 
abyggnad  med  vacker  trädgärd,  och  vid 

vi. 


jemverket  voro  1818  uppförda  6  sten- 
hus af  slagg,  så  rymliga  att  hvartdera 
huset  inrymde  två  hushåll  af  brukets 
arbetare. 

Strömsberg,  ett  frälse-säteri  af  6 
mantal,  utgör  med  underlydande  1  mtl 
fr.  Skålabro  samt  l1/.,*)  mtl  Råslätt  en 
inom  Ljungarums  socken  af  Tveta  härad 
och  Jönköpings  län  belägen  egendom, 
som,  hvad  hufvudgården  beträffar,  dertill 
bildades  under  förra  hälften  af  1600- 
talet  af  dåvarande  egaren,  borgmästaren 
i  Jönköping,  Peder  Gudmundsson  Ström- 
berg, som  inköpte  Ljusnarums  by,  be- 
byggde gården  och  gaf  den  sitt  nuva- 
rande namn;  efter  Strömbergs  död  1655 
arfföll  egendomen  till  en  af  hans  magar 
Israel  Kidderhjelm,  som  lät  1666  från 
andra  sina  strödda  gods  öfverflytta  säteri- 
natur på  Strömsberg;  gården  ärfdes  efter 
sonens  död  1709,  med  underlydande 
gods  Skålabro,  Ekeberg,  Nygård  och 
Månstorp  af  en  hans  svåger,  general- 
majoren i  Hannoveransk  tjenst,  Johan 
von  Wicken,  eller  rättare  dess  fru  Anna 
Margaretha  von  Gyntersberck  och  barn. 
—  Ar  1730  såldes  Strömsberg  med 
underlydande  af  von  Wickenska  egarne 
till  lagmannen  riddaren  af  N.  O.  friherre 
Jöran  Anton  Albert  von  Knorring,  född 
1691,  död  1766,  gift  med  Gertrud 
Tham;  denne  egare  utvidgade  egendomen 
genom  inköp  af  kringliggande  hemmanen 
Pehrshult,  Skinnersdal,  Bårarp,  llåslätt, 
och  en  del  i  Ekeberg,  samt  förbättrade 
den  genom  odlingar  och  nybyggnader; 
vid  hans  död  blef  hela  egendomen  enke- 
säte  för  hans  friherrinna,  efter  hvars  år 
1773  timade  död  den  dels  ärfdes  dels 
löstes  af  en  bland  mågarne  öfverdirectören 
Ch.  Hedercrantz,  född  den  2  April  1711 
död  den  10  December  1773,  gift  med 
Gertrud  Antoinette  von  Knorring,  som 
intill  den  14  Juni  1799  innehade  och 
bebodde  Strömsberg,  som  genom  gifte 
tillföll  t.  f.  landshöfdingen,  advocatfiskalen 
R.  N.  O.  Johan  von  Strokirch,  född 
den  15  Mars  1741,  död  den  3  Nov. 
1800,  och  eges  nu  hufvudgården  med 
förut  nämnde  underlydande  hemman  af 
sonsonen,  kammarherre  Fr.  v.  Strokirch. 
På  1840-talet    uppgafs    godset    bestå  af 

*)  (Efter  uppgift  fr&p  orten,  men  !/2  mtl  efter 
tax.]iinj,r(len).  Råslätt  utgöré/B  af  1  V2  mtl  sk. 
och    x j2   in L J   BOD)  är  komminister-boställe. 

43 


338 


Strömsberg. 


Strömshof. 


10  mtl.  Tax.värdet  är  230,600  rdr  rmt. 
I  kameralistiskt  hänseende  må  nämnas, 
att  Strömsbergs  säteri  består  af  3  mtl 
gammalt  säteri  jemte  till  säteri  bytte, 
på  3/8  mils  afstånd,  3  mänt.  Ljungarum. 
—  Egendomen,  som  är  väl  bebyggd,  ligger 
i  en  naturskön  trakt  och  har,  förutom 
förmånen  af  närhet  till  Jönköping  och 
lätta  kommunikationer,  egen  lastageplats 
samt  såg  och  qvam;  på  egorna  märkes 
äfven  Lindals  helsokälla,  som  årligen 
besökes  af  ett  ej  obetydligt  antal  sjuka, 
hvaraf  många  återvunnit  helsan.  —  Rå- 
dande jordmånen  är  omvexlande  sand 
och  lermylla;  ungefära  arealen  är  2,000 
tid,  hvaraf  c:a  1,200  skog  och  hagmark, 
det  öfriga  åker  och  äng,  hvilka  lemna 
utkomst  åt  omkr.  300  derstädes  varande 
personer;  på  egendomen  är  skogsskola 
inrättad  dels  med  understöd  af  statsmedel, 
dels  af  hushållnings-sällskapets  kassa. 
Enligt  sednaste  årsberättelsen  om  utförda 
arbeten  af  eleverna,  hafva  2,087  stycken 
träd  och  buskväxter  blifvit  planterade, 
75  alnar  drainage  och  58  alnar  täck- 
diken mot  uppfrysning  samt  279  alnar 
öppna  diken  lagda,  720  stycken  gärdes- 
gårds-skidor och  stafrar  huggna  samt 
227 1/3  famnar  romansk  gärdesgård  upp- 
satt, m.  m.,  en  del  af  Råslätts  egor 
blifvit  uppmätta,  jemte  hus,  trädgård 
och  plantskolor  samt  deras  kartering.  — 
På  egorna  finnas  flera  grifthögar. 

Strömsberg,  ett  frälse-säteri  af  2 
mtl,  uti  Tösse  socken  af  Tössbo  härad 
och  Elfsborgs  län,  förekommer  i  slutet 
af  1400-talet  under  namnet  Mosebergh, 
Mussaberg,  såsom  utbytt  från  välbördig 
Abram  Christiernsson  och  hans  hustru 
Brigitta  Mcensedotter  af  Niels  Pose  »aff 
vabn»,  egdes  1563  af  Johan  Åkeson 
Natt  och  Dag  på  Göksholm,  1577  af 
fru  Maret  på  Göksholm,  gafs  den  10 
Mars  1589  af  Axel  Johansson  i  morgon- 
gåfva  till  fru  Inggerd  Bonde;  egdes  år 
1664  af  majoren  Boltasar  Marskall,  som 
då  sålde  gården  till  majoren  Johan  Sparf- 
venfelt.  —  Namnet  Strömsberg  finner 
man  i  allmänna  handlingar  först  under 
år  1678.  Af  sednare  egare  må  nämnas 
brukspatronen  L.  M.  Uggla  på  Svane- 
holin,  som  anlade  här  en  linoljepress, 
der  årligen  c:a  1,200  kannor  tillverkas, 
år  1844  kommissionslandtmätaren  J.  M. 
Lagervall  till    1/8   och    brukspatron  Jak. 


Trän  till  7/8,  år  1863  egdes  1V8  mtl 
jemte  ll/4  mtl  frälse  underlydande  af 
vice  häradshöfding  Westerdahl,  öfriga  7/s 
mantal  hade  två  egare. 

Strömsborg,  en  lägenhet  vid  Gefle, 
der  ortens  fiskodlare,  herr  Söderberg, 
nyligen  anlagt  en  apparat  för  utkläck- 
ning  af  aborryngel. 

Strömsbro,  ett  bomullsspinneri  och 
väfveri,  nyligen  anlagdt  vid  Gefle,  hvai- 
vid  tillverkningen  för  1860  uppgifves  i 
värde  till  1,574,118  rdr  rmt. 

Här  ha,  inom  7  år,  43  rymliga  och 
snygga  boningshus  blifvit  af  lika  många 
arbetare  på  af  dem  inköpta  tomter  upp- 
förda, —  ett  resultat  af  veckosparpennin- 
gen, som  förskaffat  arbetaren  ett  trefnare 
hem  och  torde  i  sin  mån  bidraga  till  att 
afhålla  det  uppväxande  slägtet  från  de 
inflytelser,  som  annars  så  ofta  af  fabriks- 
befolkningens barn  dana  onyttiga  och 
brottsliga  medborgare. 

Strömsdal,  en  masugn  uti  Säfsnäs 
socken  af  Wester-Dalarnes  fögderi  och 
Stora  Kopparbergs  län,  uppfördes  1727 
af  brukspatronerna  Sebastian  Grave  och 
Hans  01.  Ström,  2  mil  från  kapellkyrkan 
och  1V4  mil  frän  Gravendals  bruk,  hvar- 
till  den  hörer;  malmen  hemtas  i  Gran- 
gärde, Helleforssen  och  Nya  Koppar- 
berget. 

Strömsfors  eller  Räfmarkens  masugn 
i  Eds  socken  på  Dal,  af  Tössbo  härad 
och  Elfsborgs  län,  är  privilegierad  den 
27  Jan.  1756  för  lagman  Stedts  enka, 
Anna  Maria  Linroth,  och  kammarherren 
Lars  Henr.  Stedt,  som  tillätos  uppföra 
en  masugn  vid  öfra  fallet  nedanom  Huse- 
kärn  till  uppbrukning  af  den  jernmalm, 
som  på  Räfmarkens  egor  och  deromkring 
var  uppfunnen;  9  års  frihet  meddelades. 
Ännu  på  1770-talet  var  masugnen  be- 
gagnad, men  lärer  ej  långt  derefter 
förfallit. 

Strömshalls  klädesfabrik,  belägen  i 
Emitslöfs  socken  af  Östra  Göinge  hä- 
rad, hvarest  tillverkas  cirka  4,000  alnar 
kläde  årligen,  till  ett  värde  af  omkring 
21,000  rdr  rmt.  Arbetarnes  ekonomiska 
ställning  är  god. 

Strömshof  eller  Bwjyelunda,  stång- 
jern-  och  manufakturverk  uti  Fenneslunda 
socken  af  Ahs  härad  och  Elfsborgs  län,  är 
anlagdt  af  kronobefallniugsman  Sundler, 
enligt  kammar-kollegii  resolution  af  den 


Ströiusholiu. 


StrÖBsholns  stuteri. 


339 


14  Oktober  1785,  i  den  s.  k.  Strömshofs- 
ängen;  det  utgöres  af  en  ässja  samt  en 
större  och  en  mindre  hammare,  vid  en 
stock,  till  förädlande  utaf  stångjern  i 
hvarjehanda  svartsmide  af  spik,  spadar 
och  plogbilar  samt  skyfflar  m.  m.,  med 
en  tillverkning  af  50  Ut  stångjern  årl. 
Strörashofs  eller  Baggelundas  säteri  sattes 
1807  till  '/j  mantal;  det  har  på  egorna 
äfven  pappersbruk,  garfveri  och  qvarn; 
godset  eges  under  Fenneslunda  eller 
Knorringsdals  egendom  af  hrr  J.  Grönvall 
&  Comp.  i  Göteborg. 

Strömsholm.  Kungsgård  uti  Kohl- 
bäcks  socken  af  Snäfringe  härad  och 
Westerås  län,  belägen  13  mil  från  Stock- 
holm, nära  2  mil  från  Westerås,  3/8  mil 
söder  ut  från  kyrkan,  anlades  år  1557 
af  konung  Gustaf  I,  och  lemnades  år 
1561  af  Erik  XIV  i  förläning  åt  enke- 
drottning  Catharina  Stenbock,  som  vista- 
des här  större  delen  af  sin  lefnad,  der 
hon  ock  dog  den  13  December  1621, 
i  en  ålder  af  85  år.  Hertig  Carl  för- 
sökte väl  att  draga  kungsgården  till  sin 
första  gemåls,  prinsessan  Marias,  lifgeding, 
men  saken  afböjdes  och  hertigen  fick 
åtnöja  sig  i  stället  med  Wadsbo  och 
Walla  härader  i  Westergötland.  Konung 
Gustaf  II  Adolfs  enka  erhöll  kungsgården 
i  förläning  år  1650,  och  efter  hennes 
död  anslogs  den  åt  Carl  X:s  gemål, 
drottning  Hedvig  Eleonora,  som  lät  här 
efter  Tessins  ritning  anlägga  år  1654 
det  vackra  slottet  på  den  s.  k.  Slotts- 
holmen,  som  Kohlbäcks-ån  bildar  vid  dess 
utlopp  i  Mälaren.  Ofverst  i  slottet  finnes 
en  vacker  kyrka,  färdigbyggd  1741;  inuti 
henne  märkes  dess  altare  med  ett  stort 
förgyldt  kors,  utsiradt  med  stora  ljusa 
moln  och  englabilder,  allt  af  ett  vackert 
bildhuggararbete;  af  dylikt  arbete  finnes 
äfven  en  funt,  fat  och  fotstod,  öfverallt  för- 
gyldt med  fint  guld,  dopfatet  är  af  silfver. 
—  Utanför  slottet  äro  planterade  vackra 
alléer,  inom  borggården  äro  de  kungliga 
rummen  och  guvernörsbyggnaden,  utom 
borggården  äro  slottstjenstemännens  och 
betjeuingens  byggnader,  värdshus  och 
postkontor  med  flera.  På  södra  och 
östra  sidorna  af  slottet  ligga  stora  oeh 
vackra  trädgårdar;  i  förstn.  finnes  äfven 
orangeri  med  mångahanda  utländska  träd. 
Ttsigten  från  slottet  beskrifves  af  Grau  så- 
som en  af  de  herrligaste  man  kan   få  se. 


Konung  Carl  XI  vistades  här  ofta 
under  sina  jagtpartier  och  sedermera  liar 
stället  ofta  haft  besök  af  de  kungliga 
personerna  vid  deras  resor  genom  landet. 
—  Kungsgården  med  kongl.  ladugården 
Qvarnhagsvreten  jemte  Flyet  och  Stran- 
den är  år  1723  skattlagd  till  llV8  mtl, 
den  var  från  1812  till  1842  utarrenderad 
mot  250  t:r  säd,  100  tit  hafra,  3,000 
Ut  råghalm  årligen.  Närvarande  arren- 
datorn  är  herr  C.   J.  Holmström. 

Årliga  utsädet  uppgifves  till  c:a  150 
tunnor  säd,  skörden  till  omkring  1,400 
t-.r  utom  rotfrukter.  Enligt  jordeboken 
innehåller  borggården  med  husplatser  10 
tid  8lV2  kappl,  trädgårdar  30  tid  10 
kappl.,  löningsjord  för  slottsstaten  6  tid 
19  kappl.,  byggnader  till  stall  och  öfriga 
kronans  hus  12  tid  10 1/2  kappl.,  här- 
varande stuteris,  (se  nedan)  tjenstemäns 
och  betjenings  åker  m.  m.  59  tid  10V4 
kappl.,  beteshagar  942  tid  14V2  kappl., 
skog  på  Södra  åsen  81  tid  22V-2  kappl., 
bortarrenderad  åker  och  äng  839  tid. 
Till  kungsladugården  jemte  till  stuteriet 
är  anslagen  Libergs  allmänning,  som 
blef  indelad  år  1852  och  hvars  areal  är 
1,178  tid;  vidare  höra  till  godset  ström-, 
lax-  och  ryssje-fiske.  Hela  fastighets- 
värdet upptogs  i  1863  års  taxering  till 
594,800  rdr  rmt,  hvaraf  102,000  rdr 
för  kungsladugården,  223,000  rdr  för 
stuteriets  egor  och  byggnader,  200,000 
för  slottet  med  park  och  trädgård.  — 
Vid  denna  kungsladugård  finnes 

Strömsholms  stuteri,  som  har  varit 
upprättadt  redan  före  1694,  då  det 
öfvertogs af  kronan  från  enskilda  personer; 
men  i  följande  århundradet  var  denna 
inrättning,  så  väl  som  rikets  öfriga  stu- 
terier, vårdslösade  och  det  är  först  från 
åren  1812  och  1813,  som  genom  stats- 
anslag de  åter  blefvo  iständsatta  att 
verka  till  hästafvelns  förbättrande.  Enligt 
kongl.  bref  af  den  28  September  1818 
lemnades  styrelsen  af  Strömsholms  stuteri, 
som  förut  varit  anförtrodd  åt  särskilda 
kommitterade,  till  h.  exc.  grefve  v.  Essen, 
hvilken  blef  ensam  d erfor  ansvarig.  Kort 
derpå  ställdes  så  väl  Strömsholms  som 
Fly  inge  stuterier  under  en  särskild  öfver- 
styrelse  och  erhöllo  1825  sin  nuvarande 
organisation.  —  Antalet  af  vid  stuteriet 
stationerade  hästar  har  frän  och  med 
aren    1841    till  och    med    1863  uppgått 


340 


Strömsholm. 


Strömsholms  kanal. 


i  medeltal  årligen  till  188  stycken;  år 
1860  var  största  antalet,  som  utgjorde 
195.  Medelpriset  å  försålda  hästar  var 
år  1851:  227  och  1856:  592  rdr. 

Strömsholms  kanal  och  farled.  Den 
äldsta  i  vårt  land,  näst  Hjelm  are-  och 
Trollhätte-kanaler,  samt  till  utsträcknin- 
gen näst  Göta  kanal  den  största  och 
betydligaste,  räknar  sin  första  anlägg- 
ning från  kon.  Gustaf  IILs  tid;  en  då 
helt  ung  man,  sedermera  direktören  och 
riddaren  af  Wasa-orden  Johan  Ulfström, 
var  det,  som  efter  en  resa  sommaren 
1764  genom  Westmanland  och  Dalarne, 
alltifrån  Grangärdes  kyrka  vid  Bysjön, 
ända  ned  till  Strömsholm,  först  uppgjorde 
dess  plan  och  kostnadsförslager,  som 
dock  först  11  år  derefter  eller  1776 
gillades  af  regeringen,  och  uppdrogs  åt 
nämnda  Ulfström  att  utföra.  Detta  för- 
slag, omfattande  en  kanal  och  farled 
från  Smedjebacken,  vid  norra  ändan  af 
sjön  Barken  i  Dalarne,  ända  till  dess 
förening  med  Mälaren  vid  Strömsholm,  *) 
utgörande  en  sträcka  af  omkring  10  mil, 
med  25  slussar,  som  sänkte  segelleden 
336  fot,  verkställdes  på  18  år")  och 
byggnadskostnaden  steg  till  257,700  rdr 
specie,  deraf  staten  tillsläppt  27,000 
rdr,  samt  konungen  enskildt  13,000  rdr 
rmt.  Genom  murbrukets  bristande  soli- 
ditet och  statens  försummelse  att  vaka 
öfver  anläggningens  underhåll,  inträffade 
att  den  snart  befanns  i  ett  fullkomligt 
förfallet  skick.  År  1813  uppgjordes  plan 
för  dess  ombyggnad  af  öfverste-löjtnant 
Edström,  och  år  1842  bildades  ett  nytt 
bolag,  under  benämning  af  Strömsholms 
nya  kanal-bolag,  med  ett  tecknadt  aktie- 
kapital af  218,000  rdr  bco,  h varefter 
arbetet  börjades  vid  Uddnäs,  hvars  sluss 
är  belägen  på  hård  grusbotten  med  murad 
in  vert,  samt  spåntpålningar  vid  trösklarne 
och  omkring  intappningsrören;  den  sänker 
segelleden    12,22  fot.     Samma    år  leddes 


*)  Önskligt  hade  varit  om  den  blifvit  utsträckt 
ända  till  Grangärde  vid  Bysjön  och  således 
omfattat  hela  det  naturliga  vattendrag,  som 
från  sjöarne  Wäsman  och  Barken  i  Dalarue 
fortlöper  genorn  hela  "Westmanland,  genom 
sjöarne  Aspen,  Amänningen,  Wirsbosjön,  Nad- 
darna,  Sura-Östersjön,  Ladugårdssjön  och 
ändtligen  vid  Strömsholm  förenar  sig  med  en 
vik  af  Mälaren. 

**)  I  Biogr.  Lexikon  uppgifves  Erik  Nordevall 
hafva  år  1782  fullbordat  denna  slussbyggnad. 


kanalen  till  en  längd  af  2,100  alnar 
öfver  land  utmed  strömmen,  öster  om 
gamla  Seglingsbergs  station,  förbi  Seg- 
lingsbeiys-forssen;  slussen  sänker  segel- 
leden 10,92  fot.  Ofriga  stationer  äro 
Fager  sta,  Westanforss,  Sembla,  Wirsbo, 
Surahammars  eller  Ho/gårdens,  Ramnäs 
Alsätra,  Trångsforss,  Skansen,  Prestfor 
sen,  Westerqvarn  samt  Strömsholm. 
Kanalen  fulländades  1860.  Dess  norr 
ändpunkt  är  vid  Semla  bruk,  beläget  i 
gränsen  mellan  Kopparbergs  och  West- 
manlands  län  vid  sydöstra  ändan  af  sjön 
Södra  Barken,  och  dess  södra  ändpunkt 
ligger  på  Strömsholms  kungsgårds  egor 
vid  sjön  Freden,  som  egentligen  endast 
är  en  vik  af  Mälaren.  Längden  af  hela 
denna  segelled  utgör  338,800  fot,  mot- 
svarande 9j|jj  mil,  hvaraf  kanalernas  längd 
utgör  37,100  fot  med  25  sänkslussar, 
5  halfslussar  och  en  bestämmande  sluss. 
Djupleken  är  5  fot,  vattenfallens  höjd 
är  sammanlagdt  336^  fot.  Det  antages, 
att  kanalen  kan  passeras  af  fartyg  med 
25  lästers  drägtighet  och  således  förande 
1,440  centner  jern  eller  600  t:r  spanmål, 
såvida  fartyget  är  spetsigt  i  båda  ändarne. 
Kanalens  ombyggnadskostnad  uppgifves 
till  2,831,117  rdr.  Nu  gällande  reglor 
för  Strömsholms  nya  kanal-bolag  utfär- 
dades den  27  Mars  1863.  År  1862 
uppgick  beloppet  af  kanalafgifterna  till 
78,465  rdr,  erlagda  af  1,699" fartyg;  år 
1830  var  segelfartygens  antal  blott  448. 
Ett  bland  de  täckaste  ställen  på  hela 
farleden,  som  förtjenar  resandes  upp- 
märksamhet, är  stationen  Skansen  med 
8  slussar,  af  hvilka  några  äro  24  fot 
höga.  På  gårdsplanen  finnes  en  jätte- 
berså,  bildad  af  tre  lönnar,  som  är  en 
ovanlighet  i  sitt  slag;  den  lemnar  sitt- 
platser för  minst  50  personer.  Från 
archivet  har  man  den  herrligaste  utsigt 
öfver  Skanssjön  och  de  i  fjerran  belägna 
slussarne.  Vid  Skansen  finnes  äfven  värds- 
hus. Ett  stycke  från  sjelfva  slottet  går 
en  kanal,  som  leder  från  Kolbäcks-ån 
till  en  liten  sjö,  som  medelst  ett  sund 
har  gemenskap  med  sjön  Galten.  Vid 
detta  sund  befinnes  en  lastageplats  för 
allt  det  jern,  som  kommer  från  jernverken, 
hvilka  äro  belägna  vid  Kohlbäcks-åns 
vattendrag.  I  sednare  åren  har  denna 
lastageplats  så  förkofrats  i  storlek,  att  den 
liknar  en  köping.  Här  finnes  ock  metall- 


Stromsiias. 


Strömsniis. 


341 


våg,  postkontor,  m.  m.  Slottsbetjeningen, 
stallstaten  och  de  som  bebo  lastage- 
platsen  samt  vid  slussverket  utgöra  tills, 
en  församling  bestående  af  nära  500;  år 
1810  var  folkmängden  här  400. 

Strömsholm,  ett  fr.-säteri  af  3  mtl  uti 
Svartarps  socken,  Tveta  härad  och  Jönkö- 
pings län,  beläget  2l/2  mil  från  Jönköping 
och  2  mil  från  Grenna,  nära  allmänna 
landsvägen  mellan  Wireda  och  Högstorps 
gästgifvaregårdar,  utgör  med  V4  mtl  rå 
och  rör,  1  mtl  frälse,  '/j  m^  skatte,  ett 
gods,  hvartill  hörer  qvarn  om  6  par 
stenar;  säteriet  var  jemte  qvarnen  i  1863 
års  bevillning  tax.  till   120,000  rdr. 

Vid  sätesgården,  der  utsädet  1818 
var  45  tunnor,  utsås  nu  tillsammans 
med  derunder  afhysta  1\4  mtl  30  t:r 
höst-  och  100  tunnor  vårsäd;  åkern  be- 
står till  största  delen  af  ler-  och  svart- 
mylla på  fast  lerbotten.  Vid  egendomen, 
som  enligt  Wieselgren  på  1840-talet  var 
en  af  Smålands  bördigaste  och  bäst  od- 
lade, underhållas  20  hästar  och  130 
boskapskreatur.  Af  så  väl  löf-  som  barr- 
skog växer  till  egendomens  behof. 

Manbyggnaden  under  spån-  och  tegel- 
tak, brädfodrad  och  oljemålad ,  inne- 
håller 8  rum,  dessutom  rinnas  2  flygel- 
byggnader, nya  ladugårdshus,  meijeri- 
byggnad,  tröskverk;  vidare  höra  till  godset 
ny  tullmjölqvarn  med  G  par  stenar  och 
maskineri  af  gjutet  jern,  en  enbladig 
vattensåg  samt  ångbränneri  m.  m.,  hvilka 
verk,  belägna  nära  mangården,  drifvas 
af  vattnet  från  den  förbi  egendomen 
flytande  s.  k.  Husqvarna-än,  öfver  hvilken 
en  större  stenbro  med  trenne  hvalf  förer 
fram  till  gården. 

Strömsholm  kallades  fordom  Åfälla, 
deraf  2  mantal  voro  säteri  sedan  1666. 
A  t  egare  må  nämnas  general-major  E. 
G.  Qveckfeldt,  assessor  Jac.  Fr.  Adlerbeth, 
äfvcn  egare  af  Kamsjöholm,  och  ha 
alltsedan  dessa  gårdar  haft  gemensamma 
egare.  Alltsedan  ur  1821  ha  egen- 
domarne innehafts  af  en  af  ortens  yppersta 
odlare  löjtn.  C.  Engström.  —  Ett  forn- 
minne, bestående  af  tvenne  stridsyxor 
af  sten  har  under  åren  1806  och  7 
anträffats  på  egorna. 

Strömsnäs,  Porsgåfden  (i  jordeboken), 
älven  kallad  VVestra  Herregården,  ett 
frälse-säteri  af  2  mtl  uti  Arboga  socken 
af  Åkerbo    härad  och    Westeräs    län,    är 


beläget  invid  ån,  som  genomflyter  Arboga 
stad,  och  utgör  med  1  frälse,  %  rustliäll 
Qrmdb&Qa  med  qvarn  för  fyra  par  stenar, 
%  mtl  rå  och  rör  Hallarö,  V4  fr.  och 
V4  skatte  augment,  en  egendom,  taxerad 
1863  till   132,600  rdr  rrat. 

Namnet  Porssegården  anses  egendo- 
men hafva  erhållit  utaf  hertig  Knut  Porse, 
som  egde  gården  omkring  1320:  seder- 
mera har  egendomen  tillhört  slägterna 
Leijonhufvud,  Sture,  Bjelke,  Posse,  De 
la  Gardie  och  Oxenstjerna;  köptes  1685 
af  general-guvernören  Johan  Olivecrantz, 
hvars  magar  sålde  den  1733  till  ryttm. 
vid  lifregementet  Jakob  Dankwardt-Lillje- 
ström,  under  hvars  ego  säteriet  fick  sitt 
nuvarande  namn,  och  öfvergick  genom 
köp  år  1849  till  löjtn.  R.  Tottie,  som 
verkställt  åtskilliga  förbättringar  att  åter 
upphjelpa  egendomen  ur  det  förfallna 
skick  hvari  den  emottogs  af  honom  efter 
att  en  längreotid  hafva  varit  utarrenderad 
åt  bönder.  Ärliga  utsädet  uppgifves  till 
20  t-.r  höst-  och  6  t:r  vårsäd  vid  hufvud- 
gården;  afverkningen  af  skogen  kan  årl. 
uppgå  till  200  sty.  såg-  och  byggnads- 
timmer samt  300  famnar  ved  utöfver 
godsets  egna  behof.  —  Ar  1863  voro 
vid  godset  148    mantalskrifna    personer. 

Strömsnäs,  ett  frälse-säteri  af  3  mtl 
uti  Simtuna  socken  och  härad  af  Westerås 
län,  beläget  nära  Sagan,  utgör  jemte 
tullmjölqvarn  om  tre  par  stenar  och  en- 
bladig såg  med  underlydande  2  mtl  fr. 
Svinn,  V2  frälse  Bärby,  samt  fr.-räntor 
från  hemmanen  Edsberga  och  Löth,  en 
egendom. 

Ifrån  äldsta  tider  finna  vi  här  en 
liten  bondgård  vid  den  vackra  Sagans 
strand,  nära  Upplands-gränsen,  med  nam- 
net Hanevad,  der  Erik  Dahlberg  tillbragte 
sina  barndomsår;  några  år  derefter  för- 
vandlades stället  af  en  J.  Cruus,  som 
utbytte  hemmanet  från  krono  till  frälse, 
till  en  vacker  sätesgård,  som  af  sitt  be- 
hagliga läge  invid  ån  benämndes  Ströms- 
näs. Ar  1742  försåldes  gården  af  arf- 
vingarne  efter  aflidne  ryttmästaren  frih. 
Erik  Flemming  till  grefvinnan  Hedvig 
Maria  Sture,  och  öfvergick  efter  hennes 
död  till  grefliga  slägten  Dohna  samt 
kom  genom  gifte  först  till  riksrådet  gr. 
Kidderstolpe  och  sedan  till  general-löjtn. 
friherre  G.  A.  Hjerta,  efter  hvars  död 
egendomen    såldes    1848    till  nuvarande 


342 


Strömseruni. 


Strömserum. 


egaren  häradshöfding  K.  Björkenstam  på 
Bredgården.  —  Säteriet,  som  på  1780- 
talet  uppgafs  hafva  ett  årligt  utsäde  af 
25  t:r  och  nu  80  t:r,  var  i  1863  års 
bevillning  åsätt  ett  värde  af  59,000  rdr. 
Till  egendomen  höra  954  tunnl.  skog, 
hvarförutan  de  flesta  angränsande  orter 
äro  skoglösa. 

Strömserum  (i  jordeböckerna),  Ströms- 
rum. Herregård  uti  Alems  socken,  Stranda 
härad  och  Kalmar  län,  3V2  mil  från 
Kalmar,  lV4  mil  från  Mönsterås,  V4 
mil  från  kyrkan  och  Alems  gästgifvare- 
gård,  skiljd  från  Kalmar-sund  endast 
genom  sköna  löfbevuxna  ängar  och  holmar, 
kring  hvilka  en  segelbar  å  flyter  genom 
trädgården  och  parken,  och  som  är  segel- 
bar för  större  båtar  V8  mil  till  Saltsjön. 

Enligt  på  Strömsrum  förvarade  hand- 
lingar, skall  denna  egendom,  som  på 
1500-talet  bestod  »merändels  af  Alems 
och  Mönsterås  socknar»,  varit  konung 
Gustaf  I:s  ärfda  tillhörighet  och  innehafts 
af  sönerna,  hertig  Johan  och  Carl,  samt 
dennes  son,  konung  Gustaf  Adolf  den 
Store,  som  år  1622  försålde  Strömsrum 
med  underlydande  hemman  till  sin  f.  d. 
informator,  riksrådet  och  riddaren,  frih. 
Johan  Skytte,  enligt  orden  i  det  af 
konungen  utfärdade  köpebrefvet,  derföre 
att  »r.  r.  Skytte  hafver  uppå  vårt  anmo- 
dande och  nådiga  begäran  godvilligt  gjort 
oss  och  riket  uti  denna  närvarande  och 
högträngda  lägenhet,  och  särdeles  till 
detta  krigs  utförande  emot  de  Pohler, 
ett  troget  och  ansenligt  bistånd  med 
190,000  svenska  daler  reda  penningar.» 
Sonsonen  Gustaf  Adolf  Skytte  pantsatte 
godset  till  öfver-tullinspektoren  Draken- 
hjelm, från  hvilken  det  inlöstes  af  fru 
Maria  Skytte,  dotter  till  r.  r.  Bengt 
Skytte,  som  uppgifves  äfven  hafva  år  1666 
försålt  Strömsrums-godset  till  magen,  gr. 
Baner;  men  säkert  är  att  det,  oaktadt 
ett  Wasa-ättens  enskildta  och  genom  köp 
till  Skytte-familjen  öfvergånget  gods,o  med 
alla  dess  underlydande  hemman  i  Alems 
och  Mönsterås  socknar,  under  konung 
Carl  XLs  reduktion  fråntogs  nämnda  fru 
Maria  Skytte,  samt  förklarades  för  krono- 
gods, såsom  orden  lyda,  »för  abalieneradt 
donationsgods  under  Målshammars  gård 
i  Westmanland. 

Angående  godsets  indragning  till  kro- 
nan, skrifver  Fryxell  i  »Berättelser  ur 
Svenska  historien»  17  Del.  222  sid.,  att 


godset  blef  såsom  en  förbuden  kungs- 
gård, dock  mot  vederlag  (?),  åt  kronan 
återtaget.  Efter  Bengt  Skyttes  död  1683, 
uppgjorde  reduktionen  en  räkning,  enligt 
hvilken  Johan  Skyttes  arfvingar  borde 
för  obetalda  räntor  gifva  kronan  66,788 
d.  s.  m.  i  ersättning,  och  året  derpå 
1685  dömdes  samma  arfvingar  att  för 
samma  sak  verkligen  utbetala  71,967 
d.  s.  m.,  hvilken  summa  ock  synes  hafva 
blifvit  erlagd  dels  med  reda  medel  och 
arfvegods,  dels  med  fordringar  hos  kronan. 
Sedermera  kom  1686  års  reduktion,  en- 
ligt hvilken  arfvingarne  skulle  ytterligare 
betala  de  s.  k.  oköpta  räntorna.  Reduk- 
tionen  erhöll  befallning  att  omigen  och 
noga  granska  1622  års  köp  af  Strömsrum 
af  den,  såsom  det  synes,  mot  Skyttarne 
mycket  uppbragte  konungen,  som  sade 
sig  hafva  hört,  att  kronan  vid  köpet 
skulle  hafva  lidit  en  utomordentligt  stor 
förlust.  Huru  mycket  arfvingarna  fått  för 
denna  punkt  utbetala  är  väl  okändt,  men 
säkert  är,  att  summan  var  stor,  och  att 
dessa  reduktioner  gjorde  alldeles  slut  på 
Skyttarnes  fordom  icke  obetydliga  rikedom. 

De  under  Strömsrum  lydande  hemman 
hafva  sedermera  af  särskilda  personer, 
mest  bönder,  inköpts  till  krono-skatte  och 
frälse,  men  sjelfva  Strömsrum,  14  mtl, 
bibehöll  sin  natur  af  kungsgård  och  inne- 
hades mesta  tiden  på  förpantning  och 
arrende  af  grefve  Bjelke  tills  år  1760 
arrendet  transporterades  af  r.  r.  grefve 
Thure  G.  Bjelke  å  dåvarande  majoren, 
sedermera  general-löjtn.,  landshöfdingen, 
friherre  Carl  Rappe,  som  på  samma  vilkor 
innehade  kungsgården  till  1762,  då  han 
densamma  inlöste  till  krono-skatte  natur. 

Då  åt  hertig  Fredrik  Adolf,  enligt 
Ständernas  beslut,  skulle  föräras  en  pas- 
sande egendom,  men  kungliga  personer, 
enligt  dåvarande  konstitution,  endast  fingo 
innehafva  kungsgårdar,  såldes  för  sådant 
ändamål  säteri-rättigheterna  vid  Tullgarn, 
hvilket  derigenom  ikläddes  kungsgårds 
natur.  Så  mycket  af  dessa  säteri-rättig- 
heter, som  erfordrades  för  att  genom 
desammas  öfverflyttande  på  Strömsrum 
förändra  detta  till  säteri  samt  rå  och  rör, 
köptes  år  1786  af  general-löjtnant  Rappe, 
hvarjemte  han  äfven  med  Strömsrum  för- 
enade sina  förut  i  socknen  egande  3V2 
mtl  frälse,  hvilka  honom  dels  genom  arf 
dels  genom  lösen  tillkommit.  Och  är 
det  således  bemälde  general-löjtn.  Rappe, 


Strdniseriiin. 


Strömscruni. 


343 


som  bildat  Strömsrums  egendom  (från 
30V4  till  17l/2  förmedlade  mtl)  till  dess 
närvarande  beskaffenhet  —  Nuvarande 
egaren  är  sonsonen  frih.  Adolf  P.  Rappe. 

Enligt  1863  års  taxeringslängd  utgöres 
godset  af  »Strömserum,  3  mtl  frälsesäteri, 
11  mtl  rå  och  rör,  3V2  mtl  skatte,  3 
mtl  frälse,  hvartill  vidare  höra  Brotorps, 
Thorsru/us  och  Dufvestroms  qvarnar  med 
tills.  14  par  stenar  och  3:ne  sågqvarnar, 
som  alla  drifvas  af  den  genom  gården 
löpande  Alsterån,  hvilken  äfven  erbjuder 
fördelen  af  lax-,  ort-  och  mörtfiske,  allt 
hörande  till  samma  socken;  dessutom 
synas  5  mantal  i  Mönsterås  socken  lyda 
under  godset;  25  större  och  mindre  jord- 
torp förrätta  gårdens  arbeten  och  körslor. 
Hela  tax. värdet  är  365,600  rdr,  hvaraf 
200,000  rdr  för  Strömsrura,  på  hvars 
egor  bo  cirka  300  personer. 

Strömsrum,  såsom  beläget  vid  Kalmar- 
sund, kan  med  lätthet  afyttra  sina  pro- 
dukter på  egna  eller  fraktade  fartyg;  på 
egorna  ligger  köpingen  och  lastageplatsen 
Pataholm,  som  årligen  utgör  till  gården 
en  viss  skatt;  godt  fiske  finnes  i  skär- 
gården. —  Egendomens  barrskog  har 
genom  en  från  angränsande  socken  år 
1826  kommande  vådeld  lidit  en  stor  och 
oersättlig  skada. 

Abyggnaden  vid  gården,  stor  och 
gammalmodig,  är  af  obekant  ålder,  men 
har  af  förutnämnda  general-löjtn.  Rappe 
blifvit  reparerad  och  tillökt;  af  honom 
så  väl  som  af  gårdens  sednaste  egare  äro 
åtskilliga  förbättringar  vid  godset  gjorda. 

En  af  de  kring  gården  befintliga 
kullar  har  från  äldre  tider  kallats  dels 
/Skyttens  kulle,  dels  Kastellkullen,  som  till 
stor  del  synes  vara  murad,  och  skall 
dcr»tädcs  fordom  varit  ett  kapell.  Yid 
kullen  är  bland  folket  i  orten  fäst  föl- 
jande saga: 

En  rik  herre  bodde  i  fordna  tider  på 
Strömserum.  Han  hette  Skytte  och  hade 
med  sin  husfru  en  son,  som  var  det 
vackraste  och  mest  älskliga  barn  i  hela 
bygden.  Det  var  Gustaf  Adolf,  Johan 
Skyttes  sonson,  som  så  uppväxte  till 
glädje  och  stor  förhoppning  för  sina 
töräldrar,  smälands-höfd.  Jakob  Skytte 
och  dess  husfru,  Anna  Bjelkenstjerna. 
Men  den  unga  herr  Gustaf  var  ett  lirliq;t 
barn,  och  medan  han  svärmade  omkring 
med  en  liten  farkost  bland  de  ekbevuxna 
holmarne,  drömde  han  om    hjelteära  och 


vikingadåd,  dem  han  ur  sagorna  hade 
lärt  känna.  Anna,  hans  syster,  ett  lika- 
ledes skönt  och  älskeligt  barn,  hade  delat 
sin  broders  sagoverld  och  var  en  trogen 
ledsagarinna  på  den  raska  gossens  ut- 
ilygter,  tänkande  sig  vara  en  vikingabrud. 
Men  gossen  blef  yngling;  då  »blef  honom 
stugan  för  trång.»  Han  lopp  ofta  upp 
på  strandens  kullar  och  såg  med  läng- 
tande blickar  utåt  hafvet,  der  skeppen 
flögo  friskt  fram  öfver  skummande  böljor. 
Han  var  icke  längre  nöjd  med  att  leka, 
han  ville  i  verkligheten  pröfva#ett  vikinga- 
lif.  En  gång  hade  en  holländsk  skeppare 
kommit  in  i  sundet;  af  honom  förhyrde 
den  unga  Skytte  hans  skepp,  och  samlade 
derpå  sina  fordna  lekkamrater,  tillspör- 
iande  dem,  om  de  nu,  med  honom  till 
anförare,  ville  pröfva  en  verklig  vikinga- 
färd, så  hade  han  nu  ett  skepp,  och 
derest  de  kunde  bevisa  sig  såsom  tappra 
män,  skulle  han  troget  dela  med  dem, 
såsom  stallbröder,  sitt  byte  uppå  hafvet. 
Ynglingarne  åhörde  med  fröjd  förslaget, 
och  snart  se  vi  Skytte  såsom  vikinga- 
höfding  lägga  ut  med  sin  farkost  i  Östersalt. 
Men  här  besvärade  skepparen  alltför  myc- 
ket de  tilltagsna  friseglarne.  De  höllo 
råd  och  beslöto  hela  den  gamla  besätt- 
ningens död.  Den  olyckliga  Holländaren, 
med  allt  hans  folk,  bragtes  om  lifvet, 
och  fingo  de  i  hafvet  sin  graf!  Nu  var 
brottets  väg  beträdd,  och  aktningen  för 
andras  lif  och  gods  tillspillogifven  och 
tystad.  På  sitt  sålunda  förvärfvade  skepp 
drogo  de  omkring  i  Östersjön  och  gjorde 
byte.  Vid  denna  tid  murades  de  under- 
jordiska hvalfven  i  Skytte  kulle,  der  våra 
unga  sjöröfvare  gömde  sina  skatter,  och 
har  för  omkring  80  år  sedan  dåvarande 
egaren  genom  en  händelse  i  samma  kulle 
upptäckt  en  djup  murad  ingång  under 
jorden,  som  dock  under  sednare  åren 
alldeles  igenrasat.  Efter  upptäckten  af 
Skyttes  sjöröfverier  dömdes  han  att  arke- 
buseras; men  enligt  en  tradition  skall 
han  bafva  undgått  dödsstraffet  genom 
att  låta  utgifva  sig  för  död  och  anställa 
begrafning,  men  sedan  bott  undangömd 
i  Kronobergs  län,  der  han  lefvat  i  still- 
het och  mycken  anger  öfver  sin  ungdoms 
bragder.  En  annan  tradition  förmäler, 
att  Strömsruin,  tillika  med  kringliggande 
byar  och  gårdar,  krigsåren  1677  och 
1717  skall  hafva  blifvit  plundradt  och 
uppbrändt,   sistn.  år   af  danska  amiralen 


344 


Strtimsta. 


Strömstad. 


Tordenskjöld,  hvarefter  gården  ånyo  upp- 
byggdes på  det  ställe  der  den  nu  är 
belägen.  Flera  kungliga  besök  har  gården 
blifvit  hedrad  med,  så  uppehöll  sig  här 
konung  Erik  XIV  år  1564,  då  han  till- 
satte Claes  Christerssou  Horn  till  amiral 
öfver  flottan,  som  derefter  utlopp  från 
Olands  norra  udde  mot  den  danska,  som 
slutligen  måste  taga  till  flykten.  Ar 
1673  uppehöll  sig  här  konung  Carl  XI 
jemte  riksenkedrottningen,  flera  riksråd 
och  förnäma  uti  ett  fredligare  värf ;  Små- 
lands regimenten  blefvo  nemligen  då  här 
mönstrade  och  hemförlofvade. 

Strömsta,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl 
uti  Theda  socken,  Asunda  härad  af  Upp- 
sala län,  förekommer  omkring  1300,  har  i 
sednare  tider  tillhört  slägten  Natt  och 
Dag  på  1600-talet,  grefvinnan  Sture  född 
Piper  omkring  1740,  eges  nu  jemte  ll/2 
rå  och  rör  samt  5/8  mtl  skatte  af  löjtn. 
F.  Gripensvärd;  hela  taxeringsvärdet  är 
183,100  rdr  rmt, 

Strömstad.  Stapelstad  i  Bohus  län, 
fordom  ett  fiskläge,  kalladt  Strömmen, 
beläget  vid  den  här  i  hafvet  utfallande 
Ströms-ån ,  2  mil  från  Svinesund  och 
Norska  gränsen,  blef  köping  1666  och 
erhöll  sannolikt  stads-privilegier  1672, 
ehuru  man  icke  med  säkerhet  känner 
detta,  alldenstund  stadens  archiv  uppbrann 
tillika  med  densamma  sjelf  år  1676  i 
Gyldenlöwsfejden.  Den  nyanlagda  staden, 
som  låg  just  på  gränsen  mellan  Sverige 
och  Norge,  blef  nemligen  i  det  straxt 
efter  dess  anläggning  utbrustna  kriget 
mellan  det  eröfrande  Sverige  och  Danmark, 
som  sökte  återtaga  sina  förlorade  pro- 
vinser, ett  lätt  byte  för  Gyldenlöwe,  som 
strax  före  midsommar  1676  gick  öfver 
Svinesund  och  i  grund  nedbrände  staden, 
så  att  icke  ens  kyrkan  undgick  förödelsen. 
Återtaget  af  Svenskarne  och  åter  förloradt 
af  dem,  återkom  dock  Strömstad  1679 
under  Svenska  kronan,  men  kunde  oaktadt 
allt  hvad  det  lidit  icke  få  någon  ersätt- 
ning för  sina  förluster,  förrän  år  1683, 
då  det  ändtligen  erhöll  kungligt  bifall 
till  sin  ansökning  om  fri  utrikes  handel, 
ehuru  det  dock  måste  till  vederlag  erlägga 
åtskilliga  skatter  och  aflöna  sin  magistrat. 

Oaktadt  den  medgifna  förmånen,  hade 
dock  Strömstad  mycket  intrång  i  sin 
handel  af  de  omgifvande  fisklägena  och 
det  ännu  mer  genom  det  friskt  upp- 
blomstrande Fredrikshall.  Äfven  Carl  XILs 


sista  krig  gjorde  staden  skada  och  fastän 
den  tappre  hjelten  den  8  Juli  1717  slog 
tillbaka  Tordenskiölds  angrepp,  blef  likväl 
Strömstad  den  1  Aug.  bombarderad  i  tre 
dagar  af  Danska  flottan,  ehuru  denna  be- 
skjutning  icke  skall  hafva  anställt  större 
skada.  Ändtligen  lyckades  Gjertz  att  d. 
16  Aug.  fördrifva  Danskarne,  och  sedan 
blef  staden  icke  längre  oroad  under  Carl 
XILs  regering,  utan  befästes  af  denne 
konung  äfven  på  landsidan  och  blef  1718 
vittne  till  den  märkvärdiga  galértrans- 
porten  till  Idefjorden,  då  fartygen  fördes 
nära  2*/2  mil  öfver  land  efter  en  af 
Svedenborg  uppgjord  plan.  Efter  Carl 
XILs  död  lemnade  Svenska  hären  Ström- 
stad och  lät  sina  der  befintliga  magaziner 
plundras,  och  när  konungen  af  Danmark 
sedan  anlände  till  staden,  lät  han  ned- 
rifva  fästningsverken  och  rasera  kronans 
byggnader.  Den  utarmade  staden  fick 
nu  några  privilegier,  —  fri  utskeppning 
af  i  Wärmland  upphemtadt  jern,  rättighet 
till  tjärubränning  på  Dal  samt,  1723,  en 
inskränkt  nederlagsfrihet,  men  drog  sig 
länge  fram  ensamt  med  sin  hummer-  och 
ostronhandel,  hvartill  mot  slutet  af  år- 
hundradet kom  ett  lönande  sillfiske.  I 
1788  års  krig  besattes  den  obefästa  staden 
af  Norrmännen  och  hade  äfven  1808  af 
dem  ett  besök,  hvilket  dock  aflopp  utan 
att  Strömstad  svårare  oroades.  I  början 
af  19:de  århundradet  bidrogo  det  all- 
männa kriget  och  kontinentalsperrningen 
i  någon  mån  till  upphjelpande  af  stadens 
handel;  men  med  kriget  var  också  den 
lyckliga  handelskonjunkturen  förbi.  —  Ar 
1822  fick  staden  visserligen  nederlags- 
frihet, men  äfven  denna  förmådde  ej  upp- 
hjelpa  staden,  hvars  handel  och  välmåga 
gått  ansenligt  nedåt,  så  mycket  mer  som 
handeln  med  hummer  fallit  i  Engelsmän- 
nens händer,  och  det  enda,  som  nu  egent- 
ligen uppehåller  Strömstad,  är  stadens 
mycket  anlitade  badinrättning. 

Utom  stadens  kyrka,  —  de  begge 
första  träkyrkorna  efterträddes  1769  af 
en  stenkyrka,  som  nedbrann  1818,  då  den 
nuvarande  uppfördes,  —  äro,  dess  rådhus 
af  trä(  och  dess  skolhus,  badhusen,  det 
äldre  och  nyare,  de  förnämsta  byggna- 
derna i  den  lilla  staden,  som,  med  regu- 
liera  gator,  ligger  till  en  del  mellan 
Skateberget  i  norr  samt  Slotts-  och  Korpe- 
bergen i  söder  och  af  ån  skiljes  i  tvenne 
medelst    en    bro    förenade   delar.     Bland 


Ströpsta. 

de  gamla  husen  uppgifves  ett  på  Lång- 
gatan, borgmästaren  Kamps,  bafva  varit 
bebodt  af  Carl  XII.  Staden  tillhör  5:te 
klassen,  beboddes  1863  af  1,841  invånare 
och  taxerades  till  980,330  rdr.  Allmänna 
bevillningen  uppgick  n.  ar  till  2,400  rdr, 
tulluppbörden  till  14,544  rdr  rmt.  Sta- 
den, som  har  2:klassigt  elementarläroverk 
med  2  Lärare  och  4G  lärjungar  samt 
derjemte  folkskola,  tyckes  på  de  sednare 
åren  hafva  gått  framåt  i  handel  och  sjö- 
fart och  hade  1860:  16  handlande,  som 
idkade  både  gross-  och  minuthandel,  samt 
sysselsatte  med  inrikes  sjöfart  6  fartyg 
om  48  läster,  medan  13  fartyg  om  977 
läster  användes  i  utrikes  fart.  En  spar- 
bank upprättades  1851;  kostnaden  för 
stadens  fattigvård  uppgick  1860  till  2,868 
rdr  rmt. 

Strömstads  hamn  är  förträfflig;  till 
slutligt  fullbordande  af  hamnarbetena  be- 
viljade ständerna  vid  riksdagen  1858  ett 
lån  af  15,000  rdr  rmt. 

Ströpsta  eller  Nyble,  ett  frälse-säteri 
af  3  mtl  uti  Turinge  socken  af  Öknebo 
härad  och  Stockholms  län,egdes  1664 — 70 
af  gen. -tullförvaltaren  Drakenhjelm,  hvars 
dotter  blef  gift  med  grefve  Dahlberg, 
som  här  firade  sitt  bröllop,  hvarom  läses 
i  hans  dagbok  följande  anteckning:  »Den 
18  Augusti  1666  stod  i  Herrans  Jesu 
namn  mitt  bröllop  med  general-tullför- 
valtaren Drakenhjelms  yngsta  dotter,  väl- 
borna jungfru  Maria  Eleonora  Draken- 
hjelm. Gud  late  det  vara  skedt  i  en 
lycksalig  stund.»  Efter  Dahlberg  innehades 
gården  af  löjtn.  Samuel  Adlerberg  och 
general-löjtnant  Gabriel  Olderman,  adlad 
Cronstedt,  köptes  1758  till  Nyqvarn  och 
är  ännu  bland  dess  underlydande.  Ar  1406 
namnes  Stropasta.  —  Gården  uppgifves 
af  Djurberg  är  1818  haft  45  t:rs  utsäde, 
tillräcklig  skog,  obetydlig  åbyggnad. 

Stubbesgård,  ett  frälse-säteri  af  V2 
mantal,  utgör  med  i  sambruk  tillydande 
I1/*  mtl  skatte,  allt  af  byn  Hendene,  en 
egendom,  belägen  i  Hendene  socken  af 
Skånings  härad  och  Skaraborgs  län,  i  en 
vacker  trakt,  nära  kyrkan,  3/8  mil  från 
Skara,  2  mil  från  Lidköping;  den  är 
under  sednare  åren  försedd  med  nya 
åbyggnader,  bland  hvilka  manbyggnaden 
omgifves  af  större  trädgård,  innehållande 
många  fruktträd  och  bärbuskar.  Egen- 
domens areal  uppgifves  till  680  tunnl., 
hvaraf  220   tid    inegor,   bestående  af  !/3 

vi. 


Stiisjini. 


345 


lermylla,  l/9  sandmylla  på  lerbotten  och 
V3  svartmylla;  med  undantag  af  20  tid 
naturlig  äng  äro  dessa  indelade  i  cirku- 
lationsbruk; den  lättare  jorden  indelas  i 
5  gärden,  den  styfvare  i  6  gärden,  hvaraf 
ett  om  cirka  12  tid  i  trade;  den  ännu 
styfvare  i  två  lotter,  h vardera  om  cirka 
10  tunnl.  I  sednare  åren  har  skörden 
uppgått  till  minst  600  t:r  säd,  8:de  å 
10:de  kornet  efter  potates.  Skogens  areal 
är  c:a  350  tid,  hvaraf  en  del  är  tjenlig 
till  byggnadsvirke,  resten  vacker  och  tät 
ungskog  om  25  ä  40  års  ålder,  tillräcklig 
för  gårdens  behof;  äfven  torfmosse  finnes. 
—  Af  egare  äro  endast  kända  öfverste- 
löjtn.  baron  L.  Akerhjelm  år  1812,  löjtn. 
Hjalmar  Hall  år  1863;  taxeringsvärdet 
är  80,000  rdr  rmt. 

Stugun.  Annex-socken  till  Ragunda 
pastorat,  är  belägen  uti  Jämtlands  läns 
Norra  fögderi,  4V2  m^  från  Östersund, 
innefattar  5,48G  qv.mil  land,  0,684  vatten, 
eller  143,023  tid;  men  endast  en  ringa 
del  häraf  är  bebyggd,  så  att  hemman- 
talet utgör  blott  95/24  mantal  skatte.  — 
Socknen  är  belägen  på  bägge  sidor  om 
Jämtlands-elfven.  Marken  är  bergig; 
rådande  jordmånen  svartmylla;  mergel 
anträffas  på  livarje  hemman  och  blir 
ofvanom  sjön  Gesunden  fullt  grusartad. 
Åkerbruket,  fordom  ringa,  till  en  del  i 
följd  af  att  folket  lagt  sig  mycket  på 
handel,  torde  i  senare  åren  blifvit  mer  be- 
tydande, boskapsskötseln  utgör  hufvud- 
näringen ;  såsom  en  god  method  för 
gödselns  beredande  namnes  i  landtbruks- 
akademiens  handlingar  år  1864  herr 
Sahlins  vid  Stugun,  som  består  uti  att 
dagligen  utföra  gödseln  till  ett  särskildt 
täckt  gödselrum  invid  ladugården,  der 
den  efter  behag  kan  tillblandas  med  andra 
ämnen  eller  vattnas  med  urinen,  som 
för  detta  ändamål  genom  rännor  ledes 
till  en  särskild  behållare;  —  hvad  gödseln 
ej  kan  uppsupa,  användes  på  komposten 
utanför.  Hö  och  säd  hässjas  samt  bäras 
sedan  in  i  ladan,  hvilket  dock  orsakar 
tidsförlust.  —  Nära  byn  Stugu  fram- 
rinner  Lits-elfven  åt  sjön  Gesunden;  för 
öfrigt  finnas  endast  några  små  sjöar. 
Skogen  är  vidsträckt;  goda  lägenheter  gif- 
vas  der  till  uppodlingar. —  Socknen  bebod- 
des 1810  af  382  och  1863  af  c:a  960 
inbyggare.  Den  underhåller  11  fält- 
jägare. —  Fastighets-värdet  iir  683,400 
rdr  rmt. 

44 


346 


Sturefors. 


Sturehof. 


Hvad  vidkommer  kapellets  uppbyggan- 
de, skall  till  resandes  beqvämlighet  här  först 
blifvit  anlagd  en  stuga,  som  sedan  gjordes 
till  torp  och  sist  till  by,  der  på  grund  af 
den  långa  vägen,  4V2  m^  n-  v-  från  moder- 
kyrkan, omsider  ett  kapell  uppfördes. 
Af  ålder  hafva  här  funnits  endast  5  bönder 
och  ännu  1762  allenast  6  åboer.  Kyrkan, 
af  trä,  är  belägen  vid  elfven  och  skall 
vara  uppbyggd  1671.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  fast  folkskola  af  en  exam. 
lärare;  antalet  af  inom  skolåldern  varande 
barn  är  143,  deraf  dock  126  uppgifvas 
erhålla  undervisning  hemma.  —  Det  första 
landsting,  som  blifvit  hållet  inom  pasto- 
ratet, hölls  här  i  sockenstugan  år  1763 
af  landshöfd.  baron  Örnsköld.  Af  forn- 
minnen finnas  mellan  Stugu-berget  och 
elfven  lemningar  af  en  skans,  h  varifrån 
fordom  en  löngång  skall  gått  ned  till 
elfven.  —  Här  märkas  Mörtåns  qvarn 
ocli  såg;  vid  Stugubyn  har  Indals  elfs 
flottningsbolag  en  bombyggnad.  —  Af 
byar  må  vidare  nämnas  Strömsnäs  och 
Öravattnet.  —  Adress:  Sollefteå. 

Sturefors.  Gammalt  herregods  i  Wists 
socken  och  Hanekinds  härad  af  Linköpings 
län,  vid  Stångåns  utlopp  i  sjön  Erlången, 
består  af  4%  mtl  fr.  säteri,  f.  d.  Forssa, 
med  afhysta  Börstorp  och  Sjövalen,  1  fr. 
Tegneby,  äfven  afhyst,  qvarn  med  4  par 
stenar,  2  sågar,  spik-  och  knipphamrar, 
tegelbruk,  kalkugn  och  (1863)  inom  sock- 
nen underlydande  IOV4  m^>  alltsammans 
ofvannämnda  är  taxeradt  till  öfver  400,000 
rdr,  och  hvartill  dessutom  kommer  minst 
lika  mycket  i  kringliggande  socknar.  Forssa 
namnes  redan  på  1400-talet,  men  torde 
då  ej  hafva  varit  betydande,  och  skall 
af  ålder  tillhört  Bjelke-ätten.  Vid  slutet 
af  16:de  århundradet  bebyggdes  gården 
till  säteri  af  riksrådet  Thure  Bjelke  (den- 
samme, som  halshöggs  i  Linköping  1600) 
och  hans  fru,  Margaretha  Sture,  samt 
kallades  sedan  länge  stundom  Thureforss, 
stundom  Stureforss,  tills  det  sednare  nam- 
net blef  det  gällande.  Genom  det  nämnda 
parets  dotter,  Märta  Bjelke,  kom  godset 
genom  gifte  till  riksdrotset  frih.  Gabriel 
Oxenstjerna  (f  1640)  och  tillhörde  sedan 
hans  söner,  grefvarne  Gustaf  och  Thure 
Oxenstjerna.  Det  egdes  1683  och  1686 
af  Thure  Oxenstjernas  andra  fru,  Beata 
Lejonhufvud.  En  Natt  och  Dag  till 
Säby  fick  godset  med  Thures  dotter, 
Catharina,   ehuru   en   del  deraf  sannolikt 


genom  hennes  halfsyster  Sigrid  tillföll 
general-löjtn.  B.  R.  von  Liewen,  från 
hvilken  det  köptes  af  Carl  XILs  premier- 
minister, kongl.  rådet,  grefve  Carl  Piper. 
Denne  egde  det  1700  och  utvidgade  det 
ytterligare,  h varefter  det  innehades  af  hans 
fru,  Christina  Törnflycht,  som  likaledes 
förstorade  godset  och  testamenterade  det 
som  fideikommiss  till  sin  måg,  riksrådet 
grefve  T.  G.  Bjelke  (f  1763),  enligt  Tharas 
uppgift,  (Biogr.  Lex.,  II:  2,  uppgifver,  att 
enkegrefvinnan  Piper  gifvit  Stureforss  som 
faddergåfva  åt  riksrådet  N.  Bjelke).  Denne 
Bjelke  har,  åtminstone  efter  hvad  in- 
skriften gifver  vid  handen,  uppfört  det  i 
trädgården  efter  hofintendenten  Cronstedts 
ritning  uppsatta  minnestemplet  öfver  Chri- 
stina Törnflycht.  Närvarande  egaren  är 
ryttmästaren  grefve  Thure  Bjelke.  Den 
nuvarande  åbyggnaden  på  Stureforss  är, 
sedan  1704,  af  sten  efter  ritning  af  N. 
Tessin,  3  våningar  hög  och  ansenligt 
lång  med  flyglar  af  en  våning;  ett  och 
annat  rum  skall  vara  märkvärdigt  till 
sin  inredning;  till  gården  höra  trädgård, 
orangeri,  park  med  tempel  och  monu- 
menter.  Manufakturverket  privilegiera- 
des 1760. 

Sturehof,  herregård  i  Botkyrka  socken 
af  Svartlösa  härad  och  Stockholms  län, 
vackert  belägen  vid  en  vik  af  Ekerö- 
fjärden,  21/i  mil  från  Stockholm,  utgöres 
af  2  mantal  frälse-säteri  Sturehof  och  af, 
enl.  kammar-kollegii  bref  d.  29  April  1790, 
dermed  sammanlagda  säterierna  1/2  mtl 
Sillvik,  1/2  mantal  Bergstorp  och  1  mtl 
Hunhamra  samt  underlydande  ll/2  mtl 
i  samma  socken,  2  mtl  i  Salems  socken 
och  3  mtl  frälse  i  Ekerö  socken;  sjelfva 
säteri-hemmanen  voro  1863  åsatta  ett 
taxeringsvärde  af  25,000  rdr  rmt. 

Sturehof  anses  vara  grundadt  af  Svante 
Sture,  egdes  derpå  af  slägten  Brahe, 
såldes  af  hertig  Adolf  Johans  gemål  till 
en  Baner,  egdes  af  denna  slägt  1686; 
af  sednare  egare  nämnas  presidenten  i 
kammar-kollegium,  Carl  Fredrik  Höpken, 
friherre  Joh.  Liljencrantz  till  1790,  som 
förskönade  stället  genom  nya  byggnader 
och  anläggningar,  hvilka  fullkomnades  af 
efterträdarne,  brukspatron  C.  v.  Wahren- 
dorff  och  gr.  Th.  Piper,  hvars  arfvingar 
nu  ega  godset.  —  Hufvudbyggnaden  af 
sten  är  ansenlig,  innehåller  bibliothek, 
samling  af  taflor  och  handteckningar, 
antiqviteter    m.    m„    samt    omgifves    af 


Sturko. 


Stvra. 


347 


trädgård  med  orangeri  och  park.  Godset 
har  ymnigt    höbol,    tillräcklig    skog  och 

fiske;  ärliga  utsädet  uppbragtes  af  frih. 
Liljencrantz  frän  24  till  50  t:r  och  hö- 
bolet  frän  210  till  500  lass.  Vid  Sillvik 
skola  ännu  finnas  grundvalarne  till  ett 
hus,  der  Erik  XIV:8  lärare,  Dionysius 
r>i'iirr;T?us,  bott,  samt  en  trädgård  med 
uråldriga  fruktträd. 

Sturkö  (i  jordeboken),  Storko.  Annex- 
socken till  Thorhamns    pastorat,    är    be- 

i)  uti  Östra  härad  af  Carlskrona  län, 
1  4  mil  frän  Carlskrona  stad,  och  utgöres 
af  Blekinges  största  ö,  SturkÖ,  eller  kan- 
hända rättare  Storön,  jemte  några  om- 
kringliggande  nar  och  holmar;   innefattar 

-  qvadratmil  land,  fördelade  pä  10j],l 
nitl  skatte,  |j  mtl  krono,  taxerade  till 
J7^,760  rdr  rmt.  Alla  hemmanen  på 
ön,  hvaraf  nämnas  I*/g  mtl  Uttorp,  Ryd, 
Bredavik,  Fremmatorp  och  Sunda,  hvilket 
sed n are  af  ålder  tillhört  Lösens  pastorat, 
ligga  vid  stränderna  och  hafva  god  åker, 
som  består  af  sand,  mull,  lera  och  klap- 
pur;  utmarken  är  stenbunden,  likväl  växer 
der  någon  ek,  björk,  al  och  en.  De 
hithörande  smärre  öarne  och  skären,  hvaraf 
nämnas  Thara,  Maieqvara,  Fiakä  och 
Orma  skär,  tiL-äron,  Rönklåppan,  Grädd- 
kobnén  och  KiUvingeö,  alla  lotsplatser, 
samt    Mökhohnen,    Horsaskär,    Åkhotoien, 

\r  och  Oxhohnen,  bestå  mest  af 
sten  och  berg,  samt  äro  utan  skog.  — 
Folkmängden,  som  år  1790  var  387, 
uppgick  I86.'i  till  816  inbyggare,  hvilkas 
förnämsta  näringsfång  är  fiske.  JerLö, 
en  holme,  som  på  1790-talet  tillhört 
amiral  Kajalins  arfvingar,  är  nu  mer  en 
kronolägenhet. 

-  knens  namn  vilja  några  härleda 
af  här  fordom  befintliga  storkar.  Inbyg- 
garn e  voro  fordom  beryktade  för  sjöröf- 
veri;  men  af  kyrkans  handlingar  visar 
sig,  att  de  åtminstone  i  en  sednare  tid 
gjort  sig  beryktade  för  mandom  uti  att 
försvara  egna  landamären  mot  kringfa- 
rande  vikingar;  så  förmäles,  att  omkring 
ar  1649  anföllos  de  af  vikingar,  som 
förut  varit  på  plundring  i  Skåne  och  nu 

itervägen  ämnade  göra  Storköboerna 
dylikt  besök ;  men  dessa  icke  allenast  för- 
svarade sig,  utan  äfven  fräntogo  dem  deras 
röfvade  gods,  hvaribland  fanns  en  klocka, 

ii  på  Thage  Thotts  landtgods;  då 
denne  ville  hafva  klockan  åter  och  vände 


tillräckliga   för  gårdens 
fiske    finnes  i  den  nedanför  går- 

Eådande 


sig  i  detta  ändamål  till  högsta  domsto- 
len i  Danmark,  utföll  domen  till  Storkö- 
boernas fördel.  —  Här  finnes  en  runsten, 
2'/4  aln  hög,  llL  aln  bred,  med  in- 
skriften-. Slupar  Éjrifi  $uois  ratsf  gttn 
—  fuga  större  gårdar  finnas.  —  Adress 
Carlskrona. 

Styggforssen,  ett  märkvärdigt  vatten 
fall,  hvars  beskrifning  finnes  under  art 
lvättvik,  V  band,  sid.  551,   2:dra  sp. 

Stynsberg  eller  Styngsberg,  ett  säteri 
af  1  mantal  berustadt  och  1  mtl  frälse 
uti  Tierps  socken  af  Örby  hus  härad  och 
Uppsala  län,  beläget  nära  Tierpsån,  ut- 
gör med  underlydande  23/4  mtl  frälse, 
V8  mtl  skatte,  en  egendom,  hvars  areal 
är  1,224  tid  4  kpl.,  deraf  437  tid  29 
kpl.  höra  till  hemmanet  Stynsberg;  betet 
och  skogen  äro 
behof 

den  framlöpande  Täranarån 
jordmånen  är  mylla,  för  det  mesta  på 
ler-  och  mergelbotten;  på  egorna  finnes 
väderqvarn.  Alla  hemmanens  onera  och 
utskylder  uppgå  till  c:a  2,274  rdr  rmt. 
Till  gården  hörer  prydlig  trädgård  med 
en  större  trädskola,  der  300  äldre  och 
yngre  stammar  af  fruktträd  samt  stora 
planteringsland  finnas. 

Stynsberg  tillhörde  1741  en  öfverste 
Fabrc,  1815  baron  Brändström,  inne- 
hades 1847  af  Ennes,  och  skall  egen- 
domen nu  nyligen,  enligt  uppgift  i  tid- 
ningarna, blifvit  försåld  af  grosshandl. 
F.  E.  Grtibb  i  Stockholm  till  löjtnan- 
terna Ankarkrona  för  en  köpesumma  af 
140,000  rdr  rmt. 

Stynsborg,  ett  forntida  fäste,  skall 
varit  beläget  uti  Ale  härad  af  Elfsborgs 
län  och  uppräknas  med  sitt  underlig- 
gande län  ibland  Svea  och  Göta  rikes 
slott  i  kon.  Erik  XIILs  jordebok. 

Styra.  Annex-socken  till  Hvarfs  pa- 
storat, belägen  uti  Aska  härad  af  Lin- 
köpings län,  mellan  W.  Stenby  i  n.  v. 
och  Allhelgona  i  söder,  !/2  uiil  norrut 
från  Skenninge,  lV4  mil  från  Wadstena, 
3V«2  mil  från  Linköping,  omfattar  en 
areal  af  0,on)  qvadratmil  land. 

Socknen  är  i  allmänhet  ett  slättland  med 
spridda  kullar  och  låga  höjdsträckningar 
frän  norr  till  söder.  Tvennc  bäckar  rinna 
härigenom  ned  mot  Skenan.  Jordmånen 
är  dels  lera,  dels  svartmylla,  dels  sand- 
jord eller  samiblandad    mylla  vid  vestra 


348 


Styresholm. 


Styrnäs. 


och  södra  gränserna;  ängen  är  ej  be- 
tydlig, betet  mindre,  skogen  så  godt  som 
ingen.  Hufvudnäringen,  och  nästan  den 
enda,  är  åkerbruk,  med  någon  boskaps- 
skötsel och  bränvinsbränning.  Socknen, 
som  år  1810  beboddes  af  351  och  1860 
af  427  inbyggare,  innefattar  97/8  mtl 
skatte,  2V4  krono,  taxerade  till  419,000 
rdr  rmt. 

Kyrkan  är  af  huggen  kalksten,  ut- 
vändigt 19  alnar  20  tum  lång,  14  alnar 
18  tum  bred.  Murar  efter  församlingens 
ödekyrka  qvarstå  ännu.  Ar  1786  gjor- 
des vid  Styra  by  ett  fynd  af  gamla  mynt. 

—  Af  gårdar  och  byar,  hvaraf  största 
delen  tillhör  allmoge,  må  nämnas  Ofra 
och  Nedra  Götala  byar;  i  den  sistn.  är 
1  mtl  krono  kaptens-boställe  och  1  mtl 
krono  indraget  railitise-boställe.  —  Tof- 
vetorp,  1/i  mtl,    är  komminister-boställe. 

—  Styra,  3l/>2  mtl  skatte,  namnes  1383; 
några  delar  af  Styra  har  kronan  bytt  sig  till 
från  fru  Ingrid  Appelbom  och  kongl.  rådet 
Cl.  Fleming;  nu  är  l/2  mtl  i  denna  by 
socknens  största  gärd.  —  Adress:  Sken- 
ninge. 

Styresholm,  fordom  ett  slott  i  Styr- 
näs socken  af  Wester-Norrlands  län,  har 
varit  ett  af  de  tre    fästen,    som    utgjort 
stödjepunkter    för    konungarnes    välde   i 
Norrland;     det    uppgafs     vid    slutet    af 
konung     Albrechts     regering     år     1398 
jemte    Ångermanland,   hälften  af  Medel- 
pad och  Norrbotten    till  drottning  Mar- 
garetha   och   innehades   derefter   af  kon. 
Erik    XIII,    men    förstördes   i   grund  af 
Erik    Puke   år    1433.     Af  ruinerna  tros 
munkarne  hafva  upprättat  gamla  kyrkan. 
Nordvest    från    stället,     der    hon    legat, 
synas  på  det  s.  k.  Askattsbergct  lemnin- 
gar    efter    vallar,    hvilka   antagas   blifvit 
uppkastade  till  skydd   mot  angrepp  från 
landsidan.     På    andra    sidan    om  elfven, 
gent    emot    Styresholm,    finnas    lemnin- 
gar  efter    en    skans,    som  enligt  sägnen 
skall     varit    i    Danskarnes     ego     under 
katholska    tiden,    då     Svenskarne    inne- 
hade   Styresholm.     Enligt  samma  berät- 
telse skall  en  hustru,  vid  namn  Martha  i 
Hola,  en  by  i  Thorsåker,  hafva  antändt 
en  vid  nämnda  skans  belägen  badstuga, 
just  då  flera    Danskar    varit  derinne  för 
att  bada.    Svenskarne  hade  då  från  Sty- 
resholm skyndat  öfver   elfven  och  under 
förvirringen  angripit   samt  nedgjort  fien- 


derna. Bragden  har  blifvit  besjunger 
i  en  kämpavisa,  hvaraf  en  vers  lydei 
sålunda: 

»Der  grofvo  de  groparne,  djupa  och  vid' 

Och  lade  så  många  Jutar  uti, 

Väl  är  för  oss !  Ty  för  dem  vändes  dansen.» 

I  grannskapet  har  man  funnit  men- 
niskoben  jemte  pilar  och  andra  vapen. 

Styrnäs.  Annex  socken  till  Botheå 
pastorat,  är  belägen  uti  Botheå  härad  af 
Södra  Ångermanlands  fögderi  och  Wester- 
Norrlands  län,  vid  Angermanelfven,  som 
utgör  gräns  mot  Thorsåkers  socken;  upp- 
tager med  l3/4  niils  längd  och  1  mils 
bredd  en  areal  af  34,694^  tunnl.  (eller 
192,130  qvadratref),  hvari  inbegripas 
3107/s  tunnl.,  belägna  inom  Wibyggerå 
socken. 

Socknen,  äfven  kallad  Skjörnäs,  hvilket 
antyder  belägenheten  på  ett  näs  vid  elf- 
ven, utgör  en  af  länets  vackraste  trakter, 
i  allmänhet  uppfvlld  med  berg,  som  sträcka 
sig  från  norr  till  söder  och  sänka  sig 
från  öster  till  vester  ned  mot  elfvens 
stränder,  hvilka  bilda  en  bördig,  väl  upp- 
odlad slätt,  Ådalen  kallad,  och  som  skiljes 
genom  en  högre  bergsrygg,  hvilken  åter 
fördelar  socknen  i  vestra  och  östra  byg- 
den, från  en  annan  äfvenledes  bördig 
dal  å  ömse  sidor  om  Dämstasjön;  i  denna 
trakt  inlöpa  flera  större  och  mindre  vat- 
tendrag, hvilka  alla  utfalla  i  Långsjön 
och  vidare  genom  Wietsån  i  Dämsta- 
sjön, som  efter  tillflöden  från  andra  sjöar 
uttömmer  sig  genom  Loströmmen  i  An- 
germanelfven, der  den  vid  Djuped  äfven 
upptager  Gåhlån,  som  efter  sitt  utfall  i 
Offersjön  utgör  ett  ej  obetydligt  vatten- 
drag. Socknens  Östra  del  upptages  af 
Stora  Degersjön,  sträckande  sig  inpå  Wi- 
byggerå och  Sidensjö  socknars  skogar, 
och  i  hvilken  Ryss-sjön  m.  fl.  andra  sjöar 
utgjuta  sitt  vatten;  af  kronans  i  denna 
trakt  varande  allmänning  återstå  nu  en- 
dast Stor-Degersjö  eller  Styrnäs  allmän- 
ning om  tillsammans  2,952}|  tid  och 
Idsjö  allmänning  om  l,1743/32  tid. 

Socknen  har  godt  och  friskt  drickes- 
vatten,  men  inga  mineral-  eller  helso- 
källor. 

Jordmånen:  Åkerjorden,  upptagande 
350  tid,  består  i  allmänhet  af  djup  ler- 
mylla; endast  byarne  Solum,  Djuped, 
Oppnäs  och  Frök  hafva  sandraylla,  denna 
dock  ömsom  något  lerblandad.    Ängarue 


Styruäs. 


Styrnäs. 


349 


äro  till  det  mesta  artificiela,  hötillgåugen 
knapp,  änsköut  vid  vattendragen  finnas 
åtskilliga  utslåttar  till  ängens  understöd. 
Betes-  och  skogsmarkerna  (29,214  tid) 
äro  bergiga  och  stenbundna,  med  undan- 
tag af  de  smärre  dalarne,  som  äro  sid- 
lända  och  till  det  mesta  bestä  af  sand- 
jord. Af  odliugsbara  myrar  finnas  omkr. 
43  tunnland. 

Hufvudnäringar  äro  åkerbruk,  boskaps- 
skötsel och  skogshandtering.  Binäringar 
äro  linnetillverkning,  fiske,  djurfång,  bruks- 
körslor  samt  brädförsäljning.  I  vanliga 
år  lemnar  åkerjorden  betydligt  till  af- 
salu.  Utsädet,  som  år  1818  uppgafs  till 
140  t:r,  uppgifves  1852  till  253  t:r  säd, 
hvaraf  219  t:r  korn,  samt  1 1 9 !/2  t:r  po- 
tates.  Exempel  gifvas,  att  efter  1  t-.a 
korn  erhållits  24  t:r.  Pottasketillverk- 
ningen har  i  sednare  åren  tilltagit;  år 
1852  kokades  5  ä  600  146.  Af  verk  och 
inrättningar  förtjenar  nämnas  Lo  finbla- 
diga  sågverk,  uppbygdt  år  1744  af  bo- 
lagsintressenten, iuspektoren  Hans  Liff- 
man,  som  egde  2/3  i  verket.  Enligt 
privilegierna  ega  detta  och  Kramfors  såg- 
verk hvartdera  rättighet  att  årligen  till 
försågning  fälla  4,000  träd  i  skogarna 
efter  Norra  och  Södra  Ådalarne.  Det 
skattlades  den  5  Aug.  1759  med  en 
tillverkningsrättighet  af  l,1662/3  tolfter 
halfbottenbräder.  Till  verket  höra  2:ne 
i  Loströmmen  anlagda  tullqvarnar. 

Folkmängden,  som  år  1766  utgjordes 
af  466  och  1830  af  660,  uppgick  1862 
till  948  personer.  Hemmantalet  är  22}{J 
mtl,  allt  af  skatte-natur  på  81  hemmans- 
delar (utom  nybygget  klsjön),  som  år 
1852  innehades  under  särskilda  rökar  af 
65  hemmansegare,  deraf  17  egde  hvar- 
dera  under  samt  t.  o.  m.  V4  mtl,  36 
öfver  V4  samt  t.  o.  m.  72  ra^>  ocn  1% 
öfver  tyj  t.  o.  m.  2/j  mtl.  All  fast  egen- 
dom är  taxerad  till  615,500  rdr  rmt. 
Ibland  hemmansegarne  råder  allmän  väl- 
måga. Här  finnas  de,  som  genom  egen 
flit  och  oratauka  med  Guds  välsignelse 
förvärfvat  sig  en  förmögenhet  af  40,000 
rdr  rmt.  —  Socknen  är  indelad  i  6  båts- 
manshåll, hvaraf  en  del  äro  roterade,  men 
en  del  icke. 

I  socknens  midt  och  i  dess  bördigaste 
trakt  reser  sig  den  nya  kyrkan  af  sten, 
uppförd  på  en  vacker,  mot  elfven  slut- 
tande   kulle.      Från    tornet    på    kyrkans 


östra  gafvel,  57  alnar  högt,  framställer 
sig  en  härlig  tafla  af  de  på  den  prakt- 
fulla Angerraanelfven  seglande  mindre 
fartygen  och  ångbåtarna  samt  de  på  ömse 
sidor  om  elfven  öfver  allt  lägrade,  väl- 
byggda byarna  med  deras  i  flera  färger 
skiftande  sades-  och  gräsfält.  I  stället 
för  orgelverk  plägar  en  väl  inöfvad  ungdom 
inom  detta  tempel  utföra  en  vacker,  fyr- 
stämmig  sång.  Den  gamla  kyrkan,  med 
sina  2:ne  torn,  ett  i  hvartdera  af  dess 
bägge  ändar,  synes  varit  begagnad  till 
försvarsverk,  hvarpå  äfven  märken  i  vestra 
tornet  efter  kanongluggar  och  krutkällrar 
under  golfvet  tyda.  Barnundervisnin- 
gen bestrides  nu  mer  uti  en  fast  folk- 
skola (år  1852  var  hon  ambulatorisk) 
af  en  examinerad  lärare,  som  tillika  är 
hemmansegare  inom  församlingen;  år 
1862  besöktes  skolan  af  54  barn,  medan 
97  erhöllo  undervisning  i  hemmet.  — 
Sockenmagazin  och  fattighus  finnas  ej; 
deremot  äro  sparlårar  inrättade  vid  hvarje 
gård.  Fattigkassan  hade  1862  en  be- 
hållning af  1,000  rdr  rmt. 

Bland  märkligare  män,  utgångna  från 
denna  socken,  må  nämnas  landskamrer 
Peder  Månsson  Blix,  som  i  början  af 
1600-talet  bodde  på  Styrnäsgården,  och 
var  fader  till  den  Mårten  Blix,  adlad 
Blixencrona  under  M  364,  som  var 
praeses  och  kommissarius  i  kammar-revi- 
sionen samt  utarbetat  den  första  svenska 
rikshufvudboken,  generalboken  kallad,  född 
1596,  död  1667.  Bondsonen  Erik  Erik- 
son från  Djupeds  by,  hvarefter  hans 
efterkommande  togo  namnet  Djupeedius, 
blef  kyrkoherde  i  Grundsunda  1679. 

Fornlemningar :  I  närheten  af  gamla 
kyrkan  finnes  en  större  ättehög.  Af 
några  förmodas  kyrkan  i  forntiden  varit 
det  i  en  sednare  tid  förekommande  Sty- 
resholms slott,  se  den  artikeln.  Ar  1760 
gjordes,  vid  nedgräfningen  af  en  port- 
stolpe i  ett  stenröse,  ett  fynd  af  40  små 
silfverpenningar,  som  anses  varit  dels 
engelska  från  konung  Etzelreds  regering 
och  dels  svenska  från  konung  Sverkers 
tid,  äfvensom  ett  rökelsekar  och  en  liten 
silfverteu,  allt  nedlagdt  i  en  näfverrifva. 
Socknen  skall  äfven  varit  hemsökt  af  det 
på  1670-talet  genom  vanvett  och  vid- 
skepelse skapade  trollväsendet. 

Af  socknens  15  byar  äro  de  största: 
3JJJ    mtl    Djuped,    areal    3,934   tid.    — 


350 


Styrshult. 


3|å  mtl  Myckelby;  37/24  m^  Utnäs  eller 
Oppnäs,  21  hushåll;  Lo  med  49  hushåll 
har  största  åkerarealen,  62  tid.  Prest- 
borclet,  2  seland,  är  komminister-boställe 
sedan  d.  5  Juli  1827.  —  Degersjö  och 
Leåns  hemman  äro  väl  belägna  inom 
denna  socken,  men  föras  i  jordeboken 
till  Gåhlsjö  bruk  i  Botheå  socken,  h var- 
under de  lyda.  1J§  mtl  Stymäs-gåråeii, 
areal  1,325  tunnland,  hvaraf  åker  22 
tid;  af  1697  års  af  landtmätaren  Johan 
Werfving  upprättade  karta  öfver  gårdens 
egor  finnes,  att  densamma  varit  någon 
under  frihetstiden  beviljad  med  säteri- 
frihet emot  att  dess  egor  förbättrades.  — 
Socknens  adress,  förut  Hernösand,  är  nu 
Nyland. 

Styrshult,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Korsberga  socken  af  Wartofta  härad 
och  Skaraborgs  län,  uppgifves  af  Djur- 
berg ega  bördig  jordmån,  ymnigt  höbol, 
obetydlig  barr-,  men  tillräcklig  löfskog; 
enda  kända  egare  äro  kapten  L.  Sture, 
adlad  Leijonvall,  död  härstädes  1697,  och 
år  1863  J.  Strokirch.  Styrshult  var  sist- 
nämnda år  åsätt  ett  tax. värde  af  48,000 
rdr  rmt. 

Styrsta,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl  i 
Lännäs  socken  af  Örebro  län,  med  der- 
under  lydande  rå-  och  rörshemmanen  1 
mtl  Ebberud  och  1  Krokstorp,  har  vac- 
ker belägenhet  vid  Hjelmaren.  Egare 
hafva  varit  år  1612  Nils  Kaggs  fru; 
omkr.  1715  Ehrenfeldtska  och  Coyetska 
ätterna  och  slutligen  grefl.  slägten  Cron- 
hjelm  af  Flosta.  Den  om  1734  års  lag 
högt  förtjente  riksrådet  och  kanslipre- 
sidenten, grefve  Gustaf  Cronhjelm,  död 
1737,  skref  sig  herre  till  Styrsta  och 
stiftade  af  denna  m.  fl.  egendomar  och 
hemman,  Flosta  fideikommiss.  —  Genom 
Kongl.  Maj:ts  utslag  af  den  16  Mars 
1858  erhöll  majoren  och  riddaren  gr. 
L.  F.  Cronhjelm  tillstånd  att  försälja 
Styrsta  m.  fl.  till  fideikommisset  hörande 
hemman,  emot  att  annan  lämplig  jord- 
egendom i  stället  framdeles  inköptes.  Styr- 
sta öfvergick  derpå,  genom  köp  af  den 
14  Nov.  1861,  från  bemälde  gr.  Cron- 
hjelm till  brukspatronen  Robert  Mont- 
gomery  Cederhjelm  på  Segersjö  och  är 
nu  med  sistnämnda  egendom  förenadt. 

Styrstad,  Styrestad.  Socken,  belägen 
uti  Lösings  härad  af  Linköpings  län,  1 
mil  från  Söderköping,  5/8  mil  från  Norr- 


Styrstad. 

köping,  mellan  Tingstad  i  s.  s.  v.,  Fu- 
ringstad  i  öster  och  nordost,  Pampus- 
eller  Lindöfjärden  af  Bråviken  i  norr, 
S:t  Johannes  i  vester,  Rörsviken  i  n.  o. 
Arealen  uppgifves  mycket  olika,  af  Tham 
0,i6i  qvadratmil,  af  Hahr  0,io6  qv.mil; 
enligt  en  af  landtmätare  G.  Jonzon  upp- 
rättad beskrifning  4,043  tid,  och  efter 
karta  af  år  1848:  3,80334  tid,  hvaraf 
Gårdsplats  och  trädgårdar       59  tid  1 8  kpl. 

Åker 1,289  »  27    » 

Äng 893  »     1    » 

Betesmark 1,561  »    17   » 

~&ma  3,803  tid  31  kpl. 

Utom  några  mindre  berg  och  skog- 
bevuxna höjder  räknas  hela  denna  soc- 
ken till  slättbygd.  Rådande  jordmånen 
är  lera  på  höjderna,  mer  eller  mindre 
sandblandad.  I  de  flesta  fördjupningarna 
består  sjelfva  matjorden  af  en  svart  moss- 
eller  kärrjord,  s.  k.  dungjord  med  blå- 
lera till  bottenlag.  Socknen,  belägen  i 
en  af  landets  fruktbaraste  delar,  lider 
dock  vanligen  af  stark  torka  hela  för- 
sommaren ända  till  Olofsmessotiden. 
Ängs-  och  betesmarken  äro  otillräckliga. 
De  flesta  ängar  bestå  af  hårdvall,  och 
en  del,  såsom  förra  härads-allmänningen 
Sylten  af  40  tid,  af  s.  k.  madvall;  blott 
få  hemman,  såsom  Husby  och  Berga, 
hafva  några  kärrängar.  Höafkastningen 
beräknades  1848  till  högst  80  IU  pr 
tid.  De  flesta  hemmanen  äro  helt  och 
hållet  skoglösa,  och  måste  bristande  skogs- 
produkter hemtas  från  härads-allmännin- 
gen Kolmorden  eller  från  ännu  aflägsnare 
skogstrakter.  Hufvudnäringen  är  åker- 
bruk och  boskapsskötsel.  Binäringar  nä- 
stan inga,  ty  utom  linne-  och  bomulls- 
väfnadstillverkningen  för  eget  behof  samt 
det  ringa  fiske,  som  idkas  till  Dömestad, 
Husby  och  Berga,  finnes  intet  tillfälle 
till  biförtjenst,  sedan  forslandet  af  varor 
nu  mer  upphört.  Utsädet,  som  år  1818 
uppgafs  till  250  t-r,  uppgifves  1848  till 
203  t:r  råg,  87l/2  t:r  blandsäd,  491/2 
t:r  hvete,  21l/2  kr  korn,  21  t:r  ärter, 
I6V2  hafra,  samt  167%  t:r  potates. 

Stydhilstadlia  socken  förekommer  år 
1382,  Styrstada  oftare.  Den  utgör  af 
gammalt  ett  pastorat  för  sig,  nu  kon- 
sistorielt  af  3:dje  klassen,  hörande  till 
Lösings,  Bro  och  Memmings  kontrakt 
af  Linköpings  stift  samt  belägen  4'Vg 
mil  från  stiftsstaden.  Barnundervisningen 


»fyrstad. 


Stålboga. 


351 


bcstrides  af  en  examinerad  lärare  uti  fast 
skola,  och  utgjorde  skolbarnens  antal  år 
186:2:  120,  medan  45  undervisades  i 
hemmet.  Församlingen  eger  3:ne  spann- 
malsfonder:  l:o  byggnadsfonden,  2:0  skole- 
fonden, 3:0  Lindö  donation.  Sockenbiblio- 
thek  stiftades  här  ar  1858,  och  lades 
grunden  till  detsamma  genom  en  större 
gåfva  af  böcker  från  numer  aflidne  lag- 
Mannen  baron  Funck.  Kyrkan  är  om- 
byggd  1782,  har  torn,  åtskilliga  taflor 
o.  a.,  till  en  del  från  gamla  kyrkan.  Af 
dessa  märkes  en  tafla  med  24  små  olje- 
mälade  bröstbilder  med  en  inskrift,  som 
upplyser,  att  den  förvarar  minnet  af  bon- 
den Nils  Olotsson  och  hans  hustru  He- 
lena Andersdotter  från  Bjärby  jemte 
derai  stora  afkomma,  utgörande  125 
personer  vid  den  sednares  död. 

A  t  fornlemningar  omtalas  runstenar 
vid  kyrkan  och  å  Stora  Syltan  på  Bjäll- 
brunna  egor  samt  en  stenkammare  eller 
»offeraltare»  på  Wibberstads  egor.  — 
Socknen,  som  år  1750  beboddes  af  600, 
år  1805  af  745,  1852  af  875  och  år 
1862  af  812  personer,  består  af  40%  mtl, 


hvaraf  26''  o   sk., 


4V4 


kr.,    9%  fr.,  tax. 


1862  till  821,901  rdr,  hvaraf  25,600  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet. 

På  1600-talet  hafva  8:%  gårdar  hört 
under  kyrkliga  stiftelser,  1  under  kloster, 
af  samtliga  43:,/4  enl.  1700  års  jorde- 
bok; på  1 600-talet  har  ungefär  hälften 
tillhört  adel.  —  Tingsstället,  som  i  äldre 
tider  varit  beläget  på  s.  k.  Örkumla  backe 
på  Pröberga  egor,  men  sednare  vid  Pags- 
berga  kyrka,  har  sedan  slutet  af  1700- 
talet  varit  nära   vid  Styrstads  kyrka. 

Angående  statsbidrag  och  kommunala 
afgifter  mä  följande  uppgifter  meddelas: 
att  af  socknen  utgå  93  t:r  kronotionde; 
jordeboks-  och  liemmantalsräntan  beräk- 
nades 1<^48  uppgä  till  den  betydliga 
summan  af  5,174  rdr  rmt.  Dessa  ut- 
skylder,  tillsammans  med  kostnad  för 
röstning  och  rotering  samt  klercsistatens 
underhall,  utgjorde  2  rdr  37  sk.  rgs  pä 
h varje  tid.  Väghållningskoétnaden  upp- 
gick till  731  rdr  6  sk.  rgs. 
»rre  byar  och  gärdar: 


ga  3  mtl  sk. 
S tyrttad  1  »  fr. 
Malm       2     »     fr. 


A  real,  hvaraf  iuegor 
340  tid.     197  tid 
103,i7  »         66     » 
252      »       134    o 


Qräsnäs   1  kr.  prestg.  99 


56 


2V2  mtl  skatte  Husby,  6  åboer.  —  1  mtl 
rusthåll,  1  mtl  skatte  augm.,  1  frälse 
BjäUbrunna  ett  gods.  —  Styrstad,  1  mtl 
krono,  militiae-boställe,  Tonilnj,  'V4  mtl, 
kronolänsmans-boställe. —  Adress:  Norr- 
köping. 

Styrsö,  en  socken  uti  Askims  härad 
af  Göteborgs  och  Bohus  län,  belägen  2 
mil  sjöväg  från  Göteborg,  uti  Westgöta- 
andelen,  omfattar  0,i74  q  vädrat  mil  land, 
med  öar,  fördelade  på  12  mtl.  Marken 
är  i  allmänhet  bergig;  rådande  jordmå- 
nen fin  sand.  På  sko»-  är  brist.  Sock- 
nen beboddes  1805  af  1,033  och  1863 
af  c: a  1,740  inbyggare.  All  fast  egen- 
dom var  sistn.  år  taxerad  till  399,863 
rdr  rmt,  hvaraf  88,363  rdr  för  verk  och 
inrättningar.  —  Socknen,  som  fordom  var 
kapell  till  Frölunda,  men  skiljdes  derifrån 
1632  och  erhöll  egen.  kyrka,  utgör  en- 
sam ett  konsistorielt  pastorat  af  3:dje 
klassen,  hörande  till  Domprosteriets  Södra 
kontrakt  af  Göteborgs  stift.  Kyrkan, 
uppförd  af  sten  1752,  är  tillbyggd'l796. 
Socknen  har  tvenne  skolor,  en  på  Dansö 
och  en  på  Styrsö;  den  sednare  ön  innefat- 
tar 2V2  rntl  skatte.  Bland  folket  är  ännu 
i  behåll  en  sägen  om  en  våghals  och 
ogudaktig  sälle,  vid  namn  Jon  Rimards- 
son,  som  tjente  under  danska  konungen; 
bland  annat,  som  folket  vet  att  för- 
tälja om  honom,  må  följande  anföras: 
vid  ett  tillfälle,  då  Jon  var  till  segels, 
hände  sig,  att  en  storm  uppstod,  då  Jon 
måste  kasta  tärning  med  de  andra,  för 
att  blidka  det  oroliga  vädret,  och  hände 
sig,  att  lotten  träffade  Jon,  då  han  be- 
kände en  mängd  grofva  synder  och  blef 
derpå  kastad  öfver  bord. 

Här  äro  flera  lotsplatser,  såsom  Wrångö 
med  1  mtl  skatte,  1  mtl  frälse,  Brännö, 
Kal/sund  och  Rörö;  på  Wargö  finnas 
salt  fabriksbyggnader,  pä  Stora  Kornö  ka- 
rantänsplats, fyrbåkar  på  Wingaekäret, 
Bnuskället  och  Böthabäret.  —  Adress: 
Göteborg. 

Stalboga,  jernbruk  uti  Dunkers  soc- 
ken af  Willåttinge  härad  och  Nyköpings 
län,  beläget  vid  Fklängen,  har  en  ham- 
mare och  två  härdar  med  ett  privile- 
gieradt  smide  af  902  sldL  stäugjern, 
^^tn  masugn,  Björndammen,  belägen  */■ 
mil  från  bruket,  samt  egen  jernmalms- 
grufva,  Starrsäter,  belägen  s/s  mil  vin- 
terväg   frän    masugnen;    malmen    gifver 


352 


Stånga. 


Stångby. 


45  %  jern  i  smältning.  Smidet  och 
tackjärnstillverkningen  äro  hufvudsakligen 
beräknade  på  egna  kol;  till  bruket  höra 
2,588  tid  rekognitionsskog.  Lastageplats 
och  jernbod  rinnas  vid  Stungnas.  Bruket, 
taxeradt  år  1863  till  4,500  rdr,  lyder 
under  Ekensholms  gods,  till  hvilken  art. 
hänvisas. 

Stånga.  Socken  i  B  args  ting  och 
Södra  befallningen  af  Gotland,  43/4  mil 
från  Wisby,  omfattar  en  areal  af  0,272 
qvadratmil  land  och  0,072  vatten,  för- 
delade på  123/4  mtl  skatte,  3/4  mtl  krono 
och  bebodda  år  1805  af  398,  1850  af 
547  och  1863  af  nära  600  inbyggare 
på  120  hushåll.  Socknen  underhåller 
4  båtsmän.  All  fast  egendom  var  1863 
åsätt  ett  taxeringsvärde  af  298,000  rdr 
rmt,  hvaraf  14,400  rdr  för  3  sågar, 
1  tuliqvarn  jemte  åbyggnader,  —  Stån- 
ga socken  utgör  annex  till  Burgs  pa- 
storat. Kyrkan,  belägen  V2  mil  från 
moderkyrkan,  är  en  af  öns  utmärktare 
landtkyrkor.  Hon  är  byggd  dels  i  spets- 
bågs-  dels  i  rundbågsstil,  126  fot  lång, 
har  åt  öster  halfrunda  utsprång  för  in- 
rymmande af  högaltare.  Portalen,  cirka 
14  fot  hög,  prydes  af  det  utmärktaste 
bildverk  i  Gotlandsmarmor,  föreställande 
ett  kort  sammandrag  af  Nya  Testamentet. 
Afven  kyrkodörrarne  äro  märkvärdiga; 
de  hafva  jernbeslag  af  vackert  arbete  i 
form  af  grenar  och  blad.  På  venstra 
dörren  hänger  ännu  enligt  gamla  braket 
en  aln  af  jern,  hvarå  finnes  inlagd  en 
messingsremsa  med  följande  inskrift: 
»Hitta  ier  reta  gota  eln»  (detta  är  rätta 
gotlandsalnen).  Socknen  har  fast  folk- 
skola, der  under  året  1862  undervisades 
60  barn  af  en  examinerad  lärare.  Till 
skolan  hörer  ett  planteringsland  af  7,000 
qvadratalnars  ytvidd.  —  Här  märkes: 
Stånga  slott,  äfven  kalladt  »Ufvestad» 
bestående  af  en  hög,  med  löf-  och  barr- 
träd beklädd  kulle,  som  är  belägen  i  en 
vild  natur,  der  skogar  och  berg  omvexla. 
Märken  efter  befästningar  synas  ofvanpå 
kullen,  och  nedanför  henne  har  man  en 
liten  sjö,  kallad  Ufveträsk.  En  författa- 
rinna diktar  om  detta  slott  i  en  af  ver- 


sarne : 


Sagan  oss  berättar 
Hur  vikingar  från  fjerran  skär, 
Hur  kämpar,  troll  och  jättar 
Vid   Stånga  höllo   vikit  sitt  hof 
och  blodigt  tappra  fejder, 


Men  allt  det  der  är  nu  förbi 
Och  Stånga  slott  är  öde 
Och  bardalekarne  deri 
Försvunnit  med  de  döde. 

Gårdar  och  hemman:  l,\  mtl  Anne- 
xen; l/2  mantal  Odvalls  krono-länsmans- 
boställe.  —  7/i6  mtl  Starrlanse  eges  af 
myrodlingsbolaget.  —  Af  öfriga  hemman 
nämnas:  Herfvede,  Sutarfve,  Tjengvede, 
Malms,  Bogs,  Kyl/ver,  Stång  qvie,  Ung- 
båtels  med  såg  och  tuliqvarn  samt  valk, 
Allmungs,  Stenstugu  m.  fl.  —  Adress: 
Wisby. 

Stångberga,  en  egendom  uti  Kosla- 
gen, Garns  socken,  Långhundra  härad  och 
Stockholms  län,  belägen  4  mil  från  huf- 
vudstaden,  utmed  vägen  till  Norrtelje 
och  V2  mil  från  Garnsvikens  lastageplats, 
utgöres  af  2  mtl  frälse,  l/2  mtl  skatte 
Stångberga  samt  underl.  lV4  frälse  Aby, 
hvartill  vidare  höra  enbladig  såg  och 
mjölqvarn;  arealen  uppgifves  till  1,900 
tid,  deraf  1,600  skog;  mossodlingar  finnas 
och  riklig  tillgång  på  dy;  utsädet  är  43 
t:r  höst-  och  30  t:r  vårsäde  samt  30  t:r 
potates.  —  Godset  var  i  1863  års  bevilln. 
tax.  till  94,250  rdr.  Gården  har  ny- 
byggd manbjrggnad  med  10  rum,  belägen 
på  en  kulle. 

Stångberga,  2  mtl  frälse,  har  hofrätts- 
rådet  och  riddaren  Linderstedt  erhållit 
för  Rålambska  frälsefordringar  under  frälse- 
mannarätt  och  frihet,  enligt  kammar- 
kollegii  utslag  år  1770.  Egare  år  1863 
var  Carl  Julius  Wockatz. 

Stångby,  en  socken  uti  Torna  härad 
af  Malmöhus  län,  belägen  l/2  m^  n-  v- 
från  Lund,  omfattar  en  areal  af  0,078 
qvadratmil,  hvaraf  0,oo2  äro  vatten.  Sock- 
nen, som  utgöres  af  en  by,  Stångby, 
med  7J|  mtl,  hvaraf  2/3  mtl  prestgård, 
6  mtl  skatte,  1/i  uts.  frälse,  }|  mtl  dom- 
kyrkohemman, har  mycken  och  bördig 
åker,  godt  höbol  och  torfjord.  —  All 
fast  egendom  var  år  1863  taxerad  till 
826,100  rdr  rmt. 

Folkmängden,  som  år  1805  var  764 
uppgick  1863  till  blott  706  inbyggare* 
—  Af  indelta  arméen  finnas  9  man. 
Socknen,  som  fordom  utgjort  en  särskild 
församling,  till  hvilken  dekanus  i  Lund 
hade  patronaträtt,  är  nu  mera  förenad 
med  Wallkärra  och  utgör  dermed  ett 
prrebende-pastorat  för  theologiska  fakul- 
teten. Kyrkan,  belägen  V4  mil  från 
annex-kyrkan,  namnes  i  erkebiskopen  Ab- 


Stånse. 


Stångän. 


353 


salons  testamente  af  ar  1201;  hon  be- 
star af  skepp,  chor  och  rundel  med 
skråkantiga  socklar  och  ruudbägiga  tak- 
lister. Ett  vapenhus  a  skeppets  södra  sida 
blef  1843  nedbrutet  och  en  ny  ingång 
upptagen  a  skeppets  vestra  gafvelnmr. 
—  Barnundervisningen  sker  i  en  fast 
folkskola  af  en  examinerad  lärare;  af 
skolbarnens  antal  undervisades  1862  ty» 
i  hemmen.  Enda  fornminnet  utgör  ett 
grafmonument  efter  en  Striinge ,  efter 
hvilken,  enligt  några  författares  mening, 
socknen  blifvit  uppkallad.  —  Adress: 
Lund. 

Stånge,    en    hamn    på    Småländska 
kusten,   i  närheten   af  Oscarshamn. 

Stångenäs,  ett  hårad  uti  Bohus  län, 
innefattar  Bro  pastorat  och  utgör  en  stor 
landtunga,  som  ifrån  norr,  der  det  sam- 
manhänger med  Tunge  härad,  utskjuter 
mellan  Åbv-  och  Gullmarfjärdarna.  Orten 
är  bergig  och  innesluter  endast  tvänne 
dalar  af  större  betydenhet,  nämligen  den 
natursköna  Brodalen  och  Fidjc  hedar. 
Häradets  hela  areal  uppgifves  till  1,384 
qvadratmil,  hvaraf  0,on  äro  insjöar;  deraf 
äro  6,032  tid  odlad  jord,  naturlig  äng 
1,370  tid.  Hemmantalet  är  1307/8  mtl, 
bebodda  1863  af  omkring  7,350  inbyg- 
gare. Hufvudnäringen  är  jordbruk;  den 
förd  na  vigtiga  näringsgrenen,  boskapssköt- 
seln, är  nu  mer  icke  värd  att  omnäm- 
nas, utom  livad  farafveln  beträffar,  som 
lemnar  betydlig  afkastning;  binäringar 
äro  fiske  och  sjöfart.  Inbyggarne  på 
as,  eller,  säsom  de  sjelfva  efter 
sitt  hemvist  i  de  olika  socknarna  kalla 
sig,  »BroböKngamen,  nBrasättingarne»  och 
»Lysebölmgarne»,  äro  ett  lifligt,  redbart 
och  ganska  hyfsadt  folk,  men  smittadt 
af  en  böjelse  för  yppighet,  sä  att,  enligt 
A.  E.  Holmberg,  Stängenäs  synes  rikt, 
men  är  fattigt.  —  Häradet,  som  af  ålder 
benämndes  Stanganes,  och  någon  gång 
Stangir,  hörer  till  Sunnervikens  fögderi, 
och   förer  i  sitt  sigill  två  långor. 

Stångesätter  (i  1825  års  jordebok), 
Btångsäther,  ett  frälse-säteri  af  1  mantal, 
uti  Sätters  socken  af  VVadsbo  härad  och 
Skaraborgs  län,  köptes  ar  1639  af  fru 
Martha  Hård;  är  1746  erhöll  öfverste- 
löjtn.  Hammarhjelm  säteri-frihet  för  hem- 
manet i  stället  för  en  gärd  i  Jläggums 
socken,  som  iklädde  sig  frälse-natur.  Här- 
under lyda  det  är    1639  från  kronan   af 

vi. 


Carl  Gyllenhjelm  utbytta  1  mtl  frälse 
Stommen  samt  l/0  mtl  skatte  Borgan; 
godset  egdes  1863  af  kapten  H.  Frölich ; 
nämnda  år  var  hushållens  antal  16.  — 
Åkern  till  Stångsäther  var  1818  indelad 
i   fyra  gärden. 

Stångeå.  Pappersbruk,  beläget  i 
Njurunda  socken  i  Medelpad,  å  Stongoms 
egor,  vid  Stångån,  är  anlagdt  af  nuva- 
rande egaren  herr  Westberg,  som  äf- 
ven  anlagt,  på  Näsets  egor,  Westanå 
pappersbruk.  Vid  Stångeå,  der  årliga 
tillverkningen  uppgår  till  500  ris  kardus- 
papper  och  400  ris  makulatur,  äro  17 
personer  sysselsatta;  tillverkningen  forslas 
1%  mil  till  Sundsvall.  Till  Stångeå 
gods  höra  äfven  garfveri  och  mjÖlqvarn. 
Af  egaren  gjordes  1856  ett  försök  att 
taklägga  några  uthus  med  spån  af  2 
fots  bredd  och  40  fots  längd,  hvars  till- 
verkning medelst  svarfning  är  af  honom 
sjelf  uppfunnen. 

Stångskär,  en  liten  bergholme  söder 
om  Arkö,  hvarpå  finnes  sedan  år  1814 
upprest  en  stång  eller  spira,  60  fot 
hög,  försedd  med  ett  hvitt  färgadt  kors 
vid  öfra  ändan,  utvisande  vestra  in- 
loppet till  Carlskrona  igenom  Arpö  sund. 
Här  finnes  ock  en  känningsbåk,  bestående 
af  16  spiror  af  40  fots  längd,  ställda  i 
en  cirkel  omkring  en  hjertspira  af  54 
fots  höjd,  försedd  med  en  tunna,  som 
sitter  tvärs  för  farvattnet.  Inloppet  till 
Stångskär,  såsom  ledande  dels  till  Arkö 
sund  och  vidare  Bråviken  uppföre  till 
Norrköping,  dels  ock  mot  Slätbaken  till 
Söderköping  och  Göta  kanal,  är  ofta  be- 
gagnadt. 

Stångsmåla,  ett  mtl  skatte  uti  Lin- 
neryds  socken  af  Konga  härad  och  Kro- 
nobergs län,  är  gymnastikern  Lings  fö- 
delseort. Han  härstammade  från  bönder 
på  detta  hemman,  som  enligt  Wieselgren 
gick  i  arf  frän  far  till  son  genom  flera 
generationer,  och  hvaraf  de  flesta  haft 
ovanligt  långvariga  äktenskap;  så  namnes, 
att  bonden  Matts  lefvat  tillsammans  med 
sin  hustru  i  51  är,  sonen  Staffan  Mattsson 
i  63  år.  Mäns  Månsson  dog  105  år 
gammal;  dennes  son  Matthias  Månsson 
upptog  först  namnet  Ling  af  stamorten 
Linneryd.  Hemmanet  hade  år  1863: 
7   aboer. 

Stångån,  ett  af  Östergötlands  största 
vattendrag,    hvars    källor   träffas  i  Hofe- 

45 


354 


Stängåu. 


Stäholni. 


vedens  östra  del,  i  vinkeln  mellan  Jön- 
köpings och  Kalmar  läns  gränser.  De 
två  största  grenarne  begynna  i  trakten 
af  Rås,  norr  om  Svinhults  kyrka,  från  en 
mängd  små  gölar,  och  upptaga  tillsam- 
mans under  namnet  Storån  2  till  2l/2 
qvadratmil  af  Svinhults,  N.  Wi,  Rums- 
kulla och  Tirserums  socknar.  Från  Jut- 
terns  strand  inom  Östergötland  utlöper 
ån  i  nordlig  rigtning  vid  Hellefors,  der 
den  bildar  ett  fall,  och  till  sjön  Erlån- 
gen ;  upptager  tillopp  från  Lill-  och  Mjö- 
hultssjöarna  i  vester,  från  Täftmålen,  Täf- 
taren  ra.  fl.  i  norr  och  utgår  slutligen 
med  hög  forss  i  Åsunden  nära  A  by  och 
sedan,  efter  att  hafva  gjort  betydliga 
fall  vid  Tanneforssen,  i  Roxen.  Vatten- 
draget, hvars  längd  uppgifves  till  7Va 
mil,  omgifves  af  oändligt  omvexlingsrika 
partier,  stundom  af  en  imponerande  alp- 
natur, stundom  af  ett  leende,  lundar  och 
dalar  tillhörande  sydland.  Isynnerhet  är 
trakten,  der  det  mynnar  ut  i  stora  Ren- 
gen, intagande.  —  För  utsträckning  af 
Kinda  båtled  medelst  kanalisering  af 
Stångån  från  sjön  Rengen  till  Linköpings 
hamn  äro  år  1863  af  rikets  ständer  an- 
slagna   875,000    rdr,    hälften    som   lån, 


hälften  som  anslag;. 


Stångån  är 


äfven 


märkvärdig  utaf  den  strid,  som  här  utkäm- 
pades den  25  Sept.  1598  mellan  hertig 
Carl  och  konung  Sigismund  och  i  histo- 
rien är  känd  under  namn  af  Stångebro 
slag,  der  kon.  Sigismund  förlorade  2,000 
man  och  Sveriges  krona.  Ett  år  före 
detta  slag  skola  tvenne  fiskare  haft  en 
syn,  deruti  en  hög,  majestätisk  gestalt, 
klädd  i  konungslig  sid  mantel,  höll  ett 
upp-  och  nedvändt  svärd  i  handen,  hvar- 
ifrån  blod  skall  hafva  droppat  ned  i 
iiskrarnes  båtar;  när  de  sedan  sågo  hertig 
Carls  seger  och  honom  med  bloddry- 
pande  svärd  bära  konungamantel,  ansågo 
de 
--  Vid  ån 

Stångs  qvarnegendom  uti  S:t  Lars  soc- 
ken, Hanekinds  härad  och  Linköpings  län; 
den  består  af  qvarnhus  af  sten  i  3  våningar, 
med  6  par  stenar  vid  3,  under  1849 — 50 
nybyggda  vattenhjul;  af  öfriga  i  huset  be- 
fintliga inrättningar  må  nämnas  grynverk 
och  barkqvarn;  till  egendomen  höra  privi- 
legium för  knipphammare  med  obegränsad 
tillverkningsrätt  för  svartsmide,  vatten- 
fallet vid  Nyqvarn,  der  nyligen  ett  tegel- 


svnen  dermed  hafva  gått  i  fullbordan, 
är  belägen 


bruk  finnes  anlagdt,  samt  fiske  uti  Stångs- 
äng. Hufvudsakligaste  onera  för  qvarnen, 
som  är  af  skatte-natur,  utgöras  af  25  t:r 
spannmål,  hvaraf  20  utgå  till  landshöf- 
dingen  å  lönen,  resten  äro  kronan  behållna. 
Manbyggnaden  i  2  våningar  under  tegel- 
tak, med  10  rum,  omgifves  af  2  träd- 
gårdar, hvaraf  den  ena  utgör  en  af  Lin- 
köpings stads  angenämaste  promenad- 
platser. Ifrån  staden  till  qvarnhuset,  der 
äfven  badhus  finnes,  leder  en  stenlagd 
gata,  och  till  hamnen  räknas  endast  200 
alnar.  Om  fordna  kungsgården  Stång, 
se  art.  S-.t  Lars  socken. 

Städjan,  den  högsta  fjällknotan  på 
Svenska  sidan,  nedanom  Areskutan,  ligger 
uti  Särna  socken  af  Dalarne,  norrut  från 
prestgården,  hvarifrån  den  ser  ut  som 
en  kägla;  egentliga  formen  är  dock  en 
pyramidlik,  kal  och  afhuggen,  ett  städ 
liknande,  topp,  såsom  ock  namnet  till- 
kännagifver.  Städjan  har  2  etager,  båda 
såsom  en  dome  hvilande  på  ett  under- 
liggande fjäll,  hvilket  på  sidorna  upp- 
skjuter i  2:ne  regelmessiga  flyglar.  Öfverst 
har  den  en  doppsko  af  lösa  stenar,  der- 
ibland  berg  vandraren  finner  sina  företrä- 
dares namn  ristade  på  träkors,  man  kunde 
väl  säga  på  grafkors,  och  der  ljungen 
och  mossan  icke  följa  honom  längre. 
Städjan  reser  sig,  enligt  Hisinger,  2,155 
fot  öfver  Särnasjön  och  3,568  fot  (3,621 
par.-fot)  öfver  hafsytan;  den  omgifves 
på  ömse  sidor  af  trånga,  men  djupa 
dalar. 

Stäfvie,  en  socken  uti  Torna  härad 
af  Malmöhus  län,  belägen  1  mil  från 
Lund,  omfattar  en  areal  af  0,098  qvadr.- 
mil,  hvaraf  0,ooi  vatten,  och  utgör  med 
Lackalänga  ett  praebende-pastorat;  är  be- 
skrifven  under  art.  Lackalänga,  hvartill 
hänvisas.  —  Socknen  har  en  fast  folk- 
skola med  ett  planteringsland  af  3,060 
qvadratalnars  ytvidd. 

Stäholm  eller  Säby,  ett  frälse  säteri 
af  2  mtl,  uti  Munktorps  socken  af  Snäf- 
ringe  härad  och  Westerås  län,  är  beläget 
vid  Mälaren  och  viken  Galten,  som  går 
derifrån  upp  till  Köpings  stad;  det  utgör 
med  underlydande  17Vi2  raanta^  hvaraf 
6V2  mtl  under  eget  bruk,  en  fideikom- 
miss-egendom. 

Stäholm  är  ett  gammalt  herresäte, 
som,  tillhörigt  Stureslägten  på  15  å  1600- 
talen,  sedermera    omkring  1686  Reuter, 


Staringe. 


Stöde. 


355 


hvarifrån  det  köptes  af  kammarherre 
Jonas  Steuch,  derpå  Ramseli,  egdes  från 
1804  af  kapten  Johan  Julius  Bagge  af 
Söderby  och  koin  efter  långvarig  process 
med  grefve  Hermansson  på  Ferna  till 
öfverste-löjtn.  Henrik  Tham,  gift  med  en 
dotter  till  förutnämnda  kapten  Bagge. 
—  Vid    Stäholm    jemte   1   mtl  ladugård 

WåhU  och  2  mtl  frälse  Norr-WåhU 
uppgafs  utsädet  på  1780-talet  till  40  t:r; 
nu  uppgifves  det  på  förutnämnda  under 
eget  bruk  varande  hemmantal  till  cirka 
230  t:r.  Skog  växer  till  nödtorftigt  be- 
hof.  Manbyggnaden  omgifves  af  en  an- 
senligare trädgård.  Sjelfva  Stäholm  var 
i  1863  års  bevillning  åsätt  ett  värde  af 
70,000  rdr  rmt. 

Staringe,  en  sätesgård  uti  Ardala 
socken  af  Willåttinge  härad  och  Nykö- 
pings län,  beläget  vid  Urens  s.  v.  hörn, 
är  en  gammal  gård,  som  tillhört  r.  r. 
Åke  Göransson  (Tott)  till  Tidö  (f  1520), 
hvars  dotters  andra  mans  brors  son,  r.  r. 
Gustaf  Björnsson,  egde  det  till  sin  död 
1594;  hans  dotter  Brita,  Arvid  Lageson 
Posses  till  Ängsö  enka,  erhöll  år  1616 
tillstånd  att  bebygga  det  till  säteri.  Har 
sedermera  tillhört  medlemmar  af  släg- 
terna  Sparre,  Bjelke,  Preutz,  Palmstjerna 
och  Ribbing,  ur  hvilken  sistnämnda  slägt 
det  kom  genom  gifte  till  landshöfding, 
friherre  G.  Falkenberg;  såldes  1806  till 
friherre  S.  Ribbiug  och  af  honom  1828 
till  nuvarande  egaren,  kammarh.,  friherre 
A.  Th.  Adelsvärd. —  Manbyggnaden  finnes 
afritad  i  Dahlbergs  Suecia;  härtill  hörer 
ansenlig  trädgård  med  stort  antal  frukt- 
träd. Gården  uppgifves  af  Djurberg  år 
1818  haft  40  t:rs  utsäde  med  deremot 
svarande  äng,  tillräcklig  skog;  på  egorna 
finnas  qvarn  med  2  par  stenar,  enbladig 
såg  och  tegelbruk. 

Säteriet,  om  4  mtl  frälse  med  Stoc- 
ketorp  och  Ekhamraar,  utgör  med  un- 
derlydande 1\\  mtl  rå  och  rör,  2V4mtl 
frälse  samt  3  mtl  i  Blacksta,  alltsam- 
mans taxeradt  till  526,200  rdr,  hvaraf 
148,000  rdr  för  sjelfva  Staringe;  det  bildar 
med  Stora  Sundby  eller  Sofielund  i  Forssa 
en  egendom. 

På  egorna  finnes  en  runsten  öfver 
en  af  de  mest  namnkunniga  Österlands- 
lärare,  som  lade  Estland  och  flera  länder 
af  nuvarande  Ryssland  under  svenska 
kronan;  stenen  har  följande  inskrift:  »Ger- 


mund, Anund  och  Ottamar  läto  rista  sten 
efter  Byrsten,  broder  sin,  som  var  öster 
ut  med  Ingwar,  en  snäll  och  tapper 
dräng,  Offe  Jarls  son.» 

Stäke  eller  Stäkeshobn,  ett  berustadt 
säteri  uti  Näs  socken  i  Uppland,  se  art. 
Almare-Stäke. 

Stöde,  en  socken  uti  Medelpad  af 
Wester-Norrlands  län,  belägen  omkriug 
elfven  Ljungan,  3l/2  mil  från  Sundsvall, 
innefattar  4,999  qvadratmil  land,  0,53i 
qvadratmil  vatten  eller  778,730  qv.ref. 
Marken  är  i  allmänhet  bergig;  ursprun- 
get till  en  af  Norrlands  märkligaste  sand- 
åsar, Gnnrpsåsen,  spåras  inom  denna 
socken.  Rådande  jordmånen  är  lös  eller 
sar.dblandad  lera,  utom  i  de  s.  k.  Finn- 
byarna,  hvarest  jordmånen  är  mager.  Till 
alla  hemman  hör  ymnig  skog.  Här 
finnes  en  af  Norrlands  djupaste  insjöar, 
kallad  Stödesjön,  på  åtskilliga  ställen 
hållande  50  famnars  djup  och  derutöfver 
och  ansedd  såsom  ganska  farlig  att 
befara.  Socknen,  som  år  1810  beboddes 
af  1,237  och  1863  af  2,861  personer 
på  565  hushåll,  innefattar  28,3\\  mtl  på 
218  hemmansdelar.  All  fast  egendom 
är  taxerad  till  1,338,800  rdr  rmt. 

De  här  boende  Finnarne  säga  sig 
härstamma  från  Tavastland ;  de  skola  vara 
ganska  stränga  i  sina  seder,  så  att  okyskhet 
bland  dem  är  en  ohörd  sak.  Rörande 
svenska  befolkningen  6krifver  Schubert, 
att  den  lefver  tarfligt,  men  gladt  och 
fredligt,  hatande  processer.  Af  honom 
omförmäles  följande  anekdot:  »När  kon. 
Gustaf  III  införde  nationaldrägten,  som 
var  bestämd  endast  för  ståndspersoner, 
klädde  sig  äfven  ett  par  bondsöner  deri 
och  tyckte  sig  derigenom  ega  ett  stort 
företräde.  Länsmannen,  som  ansåg  för 
sin  pligt  att  vaka  öfver  bibehållandet  af 
folkets  enkelhet  och  fruktade  en  efter- 
härmning,  lät  på  sin  bekostnad  »afdraga- 
ren»  bära  samma  drägt  och  placerade 
honom  i  kyrkan  bredvid  dessa  bond- 
söner, som  genast  aflade  densamma,  och 
ingen  försökte  vidare  att  dermed  ut- 
märka sig.» 

Socknen  är  annex  till  Tuna  pastorat; 
kyrkan,  först  uppförd  i  13-.de  århundradet, 
men  ombyggd  1760,  ligger  2,8  mil  från 
moderkyrkan.  Barnundervisningen  be- 
strides  uti  en  fast  och  en  flyttbar  folk- 
skola samt   två   flyttbara   småbarnsskolor 


356 


Stödhat'. 


Stöpafors. 


af  två  examinerade  och  två  oexaminerade 
lärare.  Af  i  skolåldern  befintliga  543 
barn  undervisades  229  i  hemmet.  Skolan 
har  ett  årligt  statsbidrag  af  170rdrrmt. 
Socknens  fornminnen  äro  beskrifna  i  Dy- 
becks  Runa,  sid.  16,  19,  20,  l:sta  haft., 
1842;  af  dem  vilja  vi  anföra  Skantsber- 
get  mellan  Tuna  och  Nanne  sjö  vid  sidan 
af  Hemgrafven,  en  elf,  som  1771  hade 
det  enda  bäfverfänget.  Ännu  1737  fanns 
fullständig  grundmur  efter  ett  kapell  of- 
vanför  bron  vid  Nedansjö.  Trakten  är 
rik  på  grafminnen,  och  s.  k.  jättehögar 
finnas  många.  Vid  Källstad  eller  på 
Raggnäset  har  i  fordna  tider  varit  eu 
borg.  I  kyrkan  förvaras  bland  annat  en 
latinsk  Gradualbok  in  folio  samt  en  för-^ 
klaring  öfver  årliga  texter,  tryckt  hos 
Furter,  strax  efter  konstens  uppfinnande, 
tillika  med  flera  andra  forntida  handlingar, 
m.  m.  —  Vid  reformationens  början  skall 
en  munk  någon  tid  här  hafva  förrättat 
gudstjensten,  sedan  han  blifvit  utdrifven 
ifrån  Torp,  hvarest  en  by  ännu  har  namn 
af  kloster;  om  den  mannen  äro  »många 
särdeles  berättelser.» 

Af  socknens  20  bvar  må  nämnas 
Kjerfsta  by,  37  hush.,  2  mtl  34T/2  mål, 
som  skall  först  blifvit  bebyggd  af  2:ne 
bröder,  hvilka  gifvit  sin  syster  det  ena 
arfvegodset  Est  Öde,  nu  varande  Edsta 
by,  34  hush.,  1  mtl  38%  mål,  hvaraf 
socknens  namn  tros  härleda  sig.  —  Ede 
by,  68  hush.,  3  mtl  41, 917  mål  med  2 
sågar  och  1  mjÖlqvarn.  —  Fanbyn,  86 
hush.,  3  mtl  42,5  mål;  Nedansjö,  71  hush., 
3  mtl  22  mål,  1  mjölqvarn.  Prestbohlet, 
29,25  mål,  kyrkoherde-boställe.  —  Adr.: 
Sundsvall. 

Stödhaf,  som  äfven  skrifves  Stehag, 
en  socken  uti  Malmöhus  län,  belägen  3 
mil  från  Lund,  omfattar  0,239  qv.mil, 
hvaraf  0,022  i  Harjagers  härad  med  1}J 
mtl  frälse,  och  0,217  qv.mil  inom  Onsjö 
härad  med  23V3  mtl,  hvaraf  5/8  krono, 
resten  frälse.  Marken  är  jemn;  i  all- 
mänhet finnes  god  åker  och  äng  samt 
skog  och  torfjord.  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  927,  räknade  1863 
1,246  inbyggare,  hvaraf  129  inom  Har- 
jagers härad.  All  fast  egendom  var  år 
1863  taxerad  till  1,097,300  rdr  rmt, 
hvaraf  37,000  rdr  för  2  sågar,  1  vatten- 
qvarn  samt  garfveri  och  tegelbruk  m.  fl. 
lägenheter.     I    Stehags    by    finnes   jern- 


vägsstation,    belägen   0,9  mil  från  Eslöfs 
och   1   mil  från  Höörs. 

Stödhaf  utgör  för  sig  ett  patronelt 
pastorat  af  3:dje  klassen  inom  Onsjö 
kontrakt  af  Lunds  stift,  hvars  patronus 
är  egaren  af  Rönneholm.  Två  fasta  folk- 
skolor finnas,  der  undervisningen  bestri- 
des  af  två  examinerade  lärare,  jemte  ett 
planteringsland  af  7,870  qv.alnars  yta, 
samt  två  fattighus.  Denna  sockens  fattiga 
hafva,  jemte  dera  i  Bara,  af  hofmarskalk 
Coijet  erhållit  i  donation  5,000  rdr  rmt. 

Inom  socknen  märkes  herregården 
Rönneholm.  Stödhafs  by  innefattar  l/2 
mtl  prestgård,  l/s  mtl  klockarebohl,  27/g 
mtl  krono,  IV24  mtl  uts.  frälse.  —  Af 
öfriga  byar  nämnas  Hassle,  Hjortsås, 
Kjällstorp,  Kärrstorp,  Wärlinge;  dess- 
utom äro  här  belägna  lägenheten  Skäl- 
huset, som  räknas  i  kyrkligt  hänseende 
till  Frosta  härad,  och  Bollamöllan,  en 
vattenqvarn.  Inom  Harjagers  härad  ligga 
Björkeröds  och  Enneröds  byar.  —  Adr.: 
Lund. 

Stömne.  Bruks-  och  landtegendom 
uti  Stafnäs  socken  af  Gilbergs  härad  och 
Carlstads  län,  belägen  vid  den  vackra 
Glafsfj  orden.  Brukets  anläggningsår  är 
okändt;  men  på  1600-talet  var  häl- 
en masugn  anlagd  på  egen  malmtägt, 
och  redan  år  1522  upptogs  på  egorna 
en  koppargrufva.  som  dock  snart  åter  öde- 
lades. Bruket  består  af  3  härdar,  hvarvid 
tillverkas  minst  1,500  sktt  stångjerns- 
smide,  samt  af  2:ne  manufakturstockar; 
landtegendomen  utgöres  af  1  mtl  frälse- 
säteri Stömne  samt  V3  mtl  i  Bya  och 
mindre  hemmansdelar  uti  Ös tra  och  Westra 
Stömne;  härtill  höra  såg  med  2  ramar, 
qvarn  för  2  par  stenar.  Arealen  uppgif- 
ves  till  5,368  tunnland,  hvaraf  4,349  tid 
skog  och  utmark,  308  sjöar  och  mossar, 
496 1/2  tid  åker  och  äng.  Godset  be- 
boddes 1863  af  c:a  268  personer  och 
har  i  sednare  åren  tillhört  slägten  Frisell. 
Säteriet  är  uråldrigt,  dess  manbyggnad 
omgifves  af  betydlig  park  och  trädgård. 
För  vargars  fångande  finnes  här  inrättad 
en  varggård. 

Stöpafors.  Bruks-  och  landtegendom 
vid  sjön  Öfra  Fryken  i  Fryksdals  härad 
af  Wester-Sysslets  fögderi  och  Sunds  soc- 
kens vestra  del  af  Carlstads  län,  7Vj 
mil  från  Carlstad,  hvaraf  7  mil  äro  sjö- 
I    väg.    Till  sockenkyrkan  är  ll/2  mil,  men 


Stöpen. 


Sulitelma. 


357 


endast  3/A  rail  till  Ly  sviks  kyrka;  läget 
är  ett  af  de  vackraste  och  sundaste  i 
Wärmland;  BJelfva  herregarden,  ehuru  be- 
lägen högt  öfver  bruket  och  vattendraget 
ned  herrlig  utsigt  öfver  sjöns  alla  sidor, 
kan  dock  sägas  ligga  uti  en  dal,  såsom 
skyddadt  mot  norr  af  den  majestätiska 
Tossebergsklättcn,  ett  af  de  högsta  bergen 
i  Fryksdalen. 

Bruket,  anlagdt  är  1747  af  bruks- 
patron ChristofTer  Myhrman,  hade  1818 
privilegier  å  460  sktt,  är  1840  å  940 
sk/6  stångjernsmide  och  nu  å  oinskränkt 
smide  vid  en  smält-  och  en  räckhärd  för 
2  hamrar  samt  2  manufaktur-stockar, 
5  spik-  och  en  knipphammare,  masugn 
och  stålugn;  till  bruket  höra  vidare  en 
salusåg  med  2  ramar  för  50  tolfter 
blockars  försågning  och  centrurnsåg,  tull- 
qvarn  med  3  par  stenar;  årliga  afverk- 
ningen  har  i  sednare  åren  uppgått  till 
1,500  å  2,000  skC6  lancashire-smide, 
500  kistor  spik  och  250  sktt  knippjern, 
af  tackjern  från  Philipstads  bergslag;  årl. 
sågningen  har  varit  2,000  tolfter  plank 
och   1,500  tolfter  bräder. 

Landtegendomen  består  af  1\\\  mtl 
skatte  med  300  tid  åker  och  äng  samt 
5,000  tid  skog  och  500  tid  mossar;  ut- 
sädet är  20  tunnor  höst-  och  100  t:r 
vårsäd.  Manbyggnaden  omgifves  pä  södra, 
Östra  och  vestra  sidorna  af  trädgård  samt 
en  park  längs  efter  elfven  och  vatten- 
fallen. Af  egare  äro,*  utom  brukets  an- 
läggare,  endast  kända,  Fr.  Svenonius  med 
intressenter  år  1840  samt  den  nuvarande, 
Bernhard  Pettersson.  Godset  var  i  1863 
års  bevillning  taxeradt  till  75,750  rdr, 
och  var  nämnda  år  antalet  af  vid  godset 
mantals-  och    skatt-skrifna  personer  100. 

Stöpen,  tvenne  krono-allmänningar  i 
Skaraborgs  län,  hvaraf  den  ena  inom 
Flistads  socken  af  Wadsbo  härad  har 
en  areal  af  2,51472  tid;  den  andra  inom 
Kvrkefalla  socken  af  Kåkinds  härad  skulle 
enligt  en  äldre  karta  varit  af  2,0933/4 
tunnlands  areal,  men  är  genom  upplåtna 
intägter  numera  betydligt  förminskad; 
denna  allmänning  är  skoglös  och  begag- 
nas blott  såsom  betesmark  för  angränsande 
hemman. 

Stöttingsfjället,  på  vägen  från  Horn- 
myran  till  Nordanas  by  i  Själevads  soc- 
ken af  Norra  Ångermanland,  är  skog- 
beväxt  på  sjelfva  toppen,  ehuru  den  når 
ett  godt  stycke  upp  ibland  skyarna. 


Suddagjerde,  Södragärde,  ett  frälse- 
säteri af  1  mtl  uti  Dädesjö  socken,  Upp- 
vidinge  härad  och  Kronobergs  län,  köptes 
från  kronan  år  1638  af  Hans  Kyhle; 
sedermera  har  det  varit  afhyst  under 
Drättinge. 

Sulvik,  Sulevik,  en  marknadsplats, 
belägen  i  El<m  socken  af  Jösse  härad 
och  Carlstads  län,  l/^  mil  vester  om 
Jösseforssen  i  norra  ändan  af  Glafsijorden, 
uti  byn  Sulvik,  som  innefattar  3/4  mänt. 
skatte,  %  mtl  kr.;  till  det  förstnämnda, 
som  år  1863  hade  12  åboer,  höra  såg 
och  gafveri;  hushållens  antal  var  27. 

Stället  förmodas  af  Fernow  fått  namn 
antingen  af  Solövik,  sedan  man  från  Sif- 
hälla  började  segla  till  Solöar  och  här 
satte  i  land  med  sina  skutor,  eller  af 
drottning  Sölva,  då  hon  här  första  gången 
gick  till  sjös  för  att  resa  till  konung- 
Olof.  Allt  ifrån  hednatiden  hafva  mark- 
nader hållits  här  vid  Korsmessotiden  och 
Mormessan,  som  varit  de  ansenligaste  i 
landet  och  besökta  af  både  Norrmän  och 
Wermländningar,  som  då  torde  ej  urakt- 
låtit att  besöka  offerkällan  mellan  Sulevik 
och  Renkesed,  som  kallas  Torgeskällan 
eller,  såsom  prosten  Hofsten  kallar  henne, 
Thor  Guds  källa. 

I  slutet  af  förra  århundradet  var  fråga 
om  Arvika  stads  anläggande  härstädes, 
der  så  väl  i  statsekonomiskt  som  i  andra 
afseenden  obestridligen  var  den  ändamåls- 
enligaste platsen;  nu  har  en  jernväg  af 
ett  aktie-bolag  blifvit  anlagd  1851  —  55 
härimellan  och  sjön  Ränken,  hvilken  väg, 
i  förbindelse  med  Byelfs  vattendrag,  utgör 
en  trafikled  af  omkring  10  mils  längd. 

Sulitelma,  Sulitjähna,  eller  såsom  det 
ursprungligen  hetat  Suolo-tjelme, ')  ett  af 
de  högsta  bergen  i  Sverige  och  det  högsta 
i  svenska  fjällryggen,  som  ifrån  Sulitelma 
utgör  Pite  lappmarks  gräns,  nära  norska 
gränsen,  under  67  gr.  latitud.  Vägen 
till  berget  är  något  besvärlig;  man  måste 
ofta  vada  öfver  fjällfloder  och  klättra 
upp  och  nedföre  bergshöjder,  snömassor 
och  fjäll.  Mödan  belönas  dock  af  det 
öfverraskande  i  naturbildningen,  det  ovan- 


*)  Af  Suolo,  som  betyder  holme,  ö,  och  Tjelme, 
öga,  hvilkeu  benämning  tros  komma  deraf, 
att  man  ifrån  toppen  af  denna  fjällö  kan  i 
klart  väder  se  Norska  kusten  och  Wester- 
hafvet  samt  10  å  12  mil  långt  nedåt  svenska 
landet,  af  hvilken  anledning  det  ock  erhållit 
namnet  Höytidsberg. 


358 


Sulitelma. 


Sulitelma. 


liga  i  Lapparnes  nomadlif,  hushållning 
och  hemseder,  det  storartade  i  utsigterna. 

För  att  freda  ansigtet  för  de  odrägliga 
långnäsorna  (myggorna)  och  ögonen  för 
den  bländande  snön,  förser  man  sig  med 
norshufva,  och  när  man  uppnått  Sulitelma- 
dalen,  försmår  man  ej  gästfriheten  i  en 
Lappkåta,  om  det  är  afton,  ty  besöket 
på  jätteberget  deruppe  bör  ske  under  in- 
flytelsen af  middags-solens  värma  och, 
om  möjligt,  en  molnfri  himmel.  Tidigt 
följande  morgonen  klättrar  man  uppföre 
fjällmassans  fot  och  öfriga  afsatser,  till- 
dess  man  uppträder  på  det  öfver  en 
Svensk  mil  långa  fält,  på  hvilket  Suli- 
telmas  toppar  höja  sig.  På  norra  ändan 
äro  dessa  ordnade  nästan  i  en  halfcirkel; 
på  den  södra  reser  sig  den  höga  topp, 
som  Wahlenberg  kallar  Södra  Sulitelma, 
densamma  som  Lapparne  namngifvit,  ty 
de  veta  ej  omtala  mer  än  ett  »Trollberg». 
Utsigten  är  stor  och  förvånande,  så  väl 
nedåt  det  underliggande  landet  (ifall  ej 
molnen  sväfva  derimellan  och  åskådaren), 
som  öfver  de  hvitglänsande,  oändliga  is- 
fälten, hvilka  resande  hafva  liknat  vid  »ett 
haf  i  högsta  uppror,  hvars  vågor  plötsligt 
stelnat»  eller  vid  »ett  stelnadt  chaos,  som 
Skaparen  öfvergifvit».  Men  låtom  oss 
uppstiga  ännu  högre,  till  Ons  öga.  Ut- 
sigten ötver  det  solbeglänsta  polar-landet 
och  dess  underbara  natur  blir  dock  ej  i 
allt  så  fullkomlig,  som  man  der  väntat 
sig  den.  Vidsträckt  är  den  visserligen 
utan  all  jemförelse;  men  afståndet  från 
verlden  der  nere  är  för  stort  och  gör,  att 
allt,  utom  de  närmaste  föremålen,  ned- 
sjunker i  ett  otydligt  dunkel.  Man  står 
på  ett  skepp  i  sky-vågor  och  är  kanhända 
nära 'att  svindla;  men  kring  de  kolossala 
masterna  kretsar  ännu  en  örn,  som  på- 
minner om  land. 

På  andra  sidan  utbreder  sig  Wester- 
hafvet  med  sina  djupa,  mellan  klip- 
por skimrande  fjordar.  Det  hela  är 
en  synvidd,  der  snö,  moln,  himmel  och 
haf  äro  ett.  Allt  talar  här  till  sinnet  i 
höga,  majestätiska  bilder  och  påminner 
om  hvilken  obetydlig  varelse  menniskan 
är  i  den  stora  skapelsen. 

Efter  nedstigandet  härifrån  vänder  man 
sig  åt  vester  och  vandrar  i  kedja  ned 
från  höjden,  sedan  man  sammanbundit 
sig  med  den  medförda  tömmen,  beredd 
att  frälsa  hvarandra,  i  händelse  någon 
råkar    falla    i    en   af    snön    dold   remna, 


hvari  det  händt,  att  Lappar  med  hela 
sin  renhjord  för  alltid  försvunnit.  Efter 
en  half  timmes  vandring  nedåt  en  starkt 
sluttande  snö-sida,  som  betäcker  södra 
Sulitelmas  isfält  (glacierer),  möter  den 
stora  glacieren  Salajegna  (»sprick-isen»), 
skild  genom  en  bergskant  ifrån  den  förra. 
Den  är  ofvanifrån  fullkomligt  hel,  sedan 
delad  genom  sprickor,  derefter  glest  be- 
strödd med  uppskjutna  fyrkantiga  isblock. 
Ännu  längre  ned  öppna  sig  flera  ishvalf, 
omgifna  med  ofantliga  ispelare,  och  längst 
ned  sluttar  den  med  en  200  fot  hög  och 
en  half  mil  lång  isvägg,  som  sträcker 
sig  efter  bergets  sida,  ända  bortom  Labba- 
fjället,  öppnande  här  och  der  höga,  för- 
färliga ishvalf,  som  synas  föra  till  under- 
jorden, och  hvari  omgifvande  stora  spetsiga 
ispyramider  stundeligen  med  dån  samman- 
störta. Hela  isfältet,  underskuret  af  det 
nedströmmande  vattnet,  är  i  oupphörlig 
skridning  nedåt  och  skjuter  framför  sig 
höga,  gyttjiga  jcrdryggar  och  bålverk  af 
på  hvarandra  hopade  stenblock.  Isen 
knakar  och  brakar  oupphörligt  genom 
sin  rörelse.  Der  nere  i  afgrundsdjupen 
sorlar  det  mörka  vattnet  och  bildar  floder, 
som  löpa  dels  till  norska,  dels  till  svenska 
sidan.  Härifrån  har  äfven  Lainijock  sitt 
ursprung,  en  riktig  Jökels-å,  som  hastar 
att  grumla  Pite  elfs  öfversta  källa  Pje- 
skejaur.  Från  glacieren  återstår  en  timmes 
vandring  till  foten  af  Sulitelma,  hvars 
högsta  topp  är  5,796  fot  öfver  hafvet  *) 
och  4,008  fot  öfver  stora  Lule-elfs  källa 
Wirijaur,  som  ligger  norr  om  denna 
krets  af  isfjäll. 

I  dalarna  nedanför  Sulitelma  växa 
dock  örter,  som  i  Sverige  eljest  ej  finnas 
förrän  på  Kinnekulle;  så  kraftigt  verka 
solstrålarne  på  de  med  gles  björkskog 
beväxta  fjällsidornas  fot.  Vi  sluta  denna 
skildring  öfver  ett  af  de  största  isfält  i 
Skandinavien  med  några  verser  ur  Orvar 
Odds  poem  "Sulitelma": 

Fjellar  och  bråddjup,...  snö,  som  allt  betäcker,... 
eviga  isar  hvart  mitt  öga  väuds... 
grå  horisonter,  dit  knappast  tanken  räcker,... 
ödsliga,  vilda  rymder  utan  gräns! 

Tystnad  och  död ! . . .  En  stenförvandlad  dräpa, 
en  sedan  forntid  frusen  Eddadikt! 
Tankar,  sublima,  som  blott  natur'n  kan  skapa, 
höga,  men  stumma  som  en  skrinlagd  bikt. 

Här  dessa  dalar,  så  långt  du  i  öster  kan  följa,... 
det  är  det  gamla  svenska  fornjothaland ! 


*)  Enligt  Forsell:  6,34.2  fot. 


Sula. 


SiiiiiI. 


359 


Här  deDna  kust  i  vester  och  denna  bölja,... 
Westerhafvet,  som  sköljer  den  norska  strand  I 
Tvenne  länder  i  blicken  jag  här  förenar, 
begge  omslutna  af  samma  himlabryn; 
tvenne  riken  med  stränga  rägängsstenar, 
dock  för  min  tanke  ett,  som  för  min  syn. 
Tvenne  folk,  men  med  samma  norraena  tunga, 
samma  saga  och  samma  ättartal, 
samma  skogar,  der  samma  foglar  sjunga, 
samma  elfvor,  som  hålla  på  ängen  bal! 
Tvenne  hemman,  af  hvar  sin  broder  bebodda, 
hemman  på  skogen!  men  skogen  den  är  en; 
tvenne  hälfter  i  fjällen  sammangrodda, 
vnma  tillhopa  med  knotor  af  jern  och  sten! 

Rundt  häromkring,  åt  hvilken  kant  vi  blicke, 
är  blott  en  enda  gemensam  fosterjord; 
söndringen,  allt  det  lilla,  här  märker  du  icke, 
endast  det  stora:  den  gamla  höga  Nord. 

Sula  bruk,  se  Lögdö-verken. 

Sund,  en  socken  uti  Ydre  härad  af 
Linköpings  län,  belägen  3V2  m^  ^r^n 
Ekesjö,  8  mil  från  staden  Linköping, 
kring  öfra  och  mellersta  loppet  af  Buhl- 
sjöån,  mellan  Norra  Wi  i  nordost,  Asby 
i  n.  n.  v.,  Askeryd  i  vester,  Westra  Ryd 
i  s.  s.  v.  och  Svinhult  i  s.  o.;  upptager, 
efter  Thara,  en  areal  af  1,068  qv.mil 
land  och  0,t»5  qv.mil  vatten  eller,  efter 
Hahr,  1,087  qv.mil,  hvaraf  0,io7  vatten. 
—  Hit  hör  ungefär  hälften  af  Östra 
Låijtrn,  i  hvilken  ligga  en  mängd  öar 
och  holmar,  hvaraf  Sundsöu  är  den  be- 
tydligaste. Landet  rundtomkring,  den  s.  k. 

rbcbygden,  är  något  högländt,  men 
mer  en  platå  än  en  kuperad  bergstrakt. 
Vester  om  Gnottnehultsjön  stryker  den 
sandiga  Hjortåtcn  fram.  I  allmänhet 
har  Sund  mer  af  jemna  trakter  än  kring- 
liggande socknar,  goda  ängsmarker,  men 
till  ej  ringa  del  sandraoar.  Jordmånen 
är  sandmylla  med  klapper,  ej  sällan  sand, 
blott  i  ringa  mån  lerblandad.  Åkerbruket 
är  genom  ansträngda  odlingar  mycket 
uppdrifvet;  mossar,  hörande  till  säteriet 
Buhlsjö,  till  en  del  igensådda  med  gräs- 
frö, ha  gifvit  vackra  skördar,  oaktadt  de 
många  samt  starka  både  friska  och  jern- 
haltiga  källor,  som  der  uppspringa.  — 
Boskapsskötseln  är  den  i  penningar  mest 
inbringande  näringen  genom  afsättningen 
af  ladugårdens  alster.  Såsom  exempel 
på  vedens  ringa  värde  här  anföres,  att 
en  barrskogspark  köptes  här  för  1 10  rdr, 
men  lemnade,  utom  virke  till  flera  bygg- 
nader, 5,000  famnar  ved.  Binäringar  äro 
de  vanliga,  såsom  fiske,  biskötsel,  slöjd 
och  handtverk,  äfven  fabriksrörelse  m.  m. 


Ä  Östcrbiimo  hållas  årligen  2  marknader, 
af  stor  vigt  för  afsättningen  af  hela 
häradets  produkter.  —  Socknen,  som  år 
1805  beboddes  af  1,066  och  1863  af 
öfver  1,500  personer,  innefattar  357/8 
ratl,  hvaraf  9Vj  mtl  sk.,  3  mtl  kr.,  23% 
mtl  frälse,  taxftill  793,300  rdr,  hvaraf 
38,480  rdr  för  verk  och  lägenheter. 

Sund  synes  vara  bland  de  äldsta 
bebyggda  orter  i  häradet,  hvarom  graf- 
högar,  stensättningar,  bautastenar,  run- 
sten vid  Oppeby  o.  s.  v.  vittna.  I  Sunds 
by  har  i  sednaste  tider  alltjemt  varit 
tingsställe,  och  tingshuset  har  blifvit  flera 
gånger  ombygdt. 

Socknen,  som  fordom,  1543 — 72, 
skall  haft  både  Ryd  och  Svinhult  till 
annexer,  utgör  nu  ensam  ett  konsistorielt 
pastorat  af  3:dje  klassen,  hörande  till 
Ydre  kontrakt  af  Linköpings  stift.  — 
Kyrkan,  en  af  de  bäst  underhållna  i 
häradet,  är  modern,  byggd  1794 — 95, 
har  torn,  altartafla  af  Hörberg.  Gamla 
kyrkan  var  2  gånger  tillbyggd  och  bränd 
1660;  hade  grafvar  för  slägterna  Drake 
och  Rääf  samt  åtskilliga  adliga  baner. 
Socknen  har  vanliga  kassor;  ett  magazin, 
stiftadt  af  en  doktor  Strandberg.  —  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  fast  folk- 
skola, der  under  året  1862:  200  barn 
erhöllo  undervisning  af  en  examinerad 
lärare.  Invid  Sunds  Lillsjös  öfra  ända, 
strax  öster  om  tingsvadet  på  en  liten 
sandkulle  vid  kärret,  har  en  plats  varit 
utmärkt  med  en  regelbunden  infattning 
af  smärre  stenar,  utmärkande  stället,  der 
en  piga  undergått  dödsstraff  derföre, 
att  hon,  som  varit  styfsinnad  och  hög- 
modig  samt  genstörtig,  omsider  blef  så 
uppbragt  öfver  en  röd  kjortel,  den  systern 
erhållit,  att  hon  bar  händer  på  modern; 
dödsstraffet  skall  hon  undergått  med 
glädje,  då  hon  fick  påtaga  den  afundade 
drägten  och  således  beröfva  systern  den- 
samma. Om  fordna  arter  af  straff  må 
nämnas  ett,  som  för  sista  gången  an- 
vändes här  1851  och  bestod  deruti,  att 
för  mjölkning  af  annans  ko  stå  att 
skämmas  utanför  tingshus-dörren  med  en 
mjölkbytta  i  handen.  Presten  Simon 
Olavi  deltagande  i  Dackefejden  år  1543 
genom  uppretande  predikningar,  deri  han 
nedkallade  hämnd  af  himmelen  öfver  den 
omilde  konung  Gustaf,  intager  ett  rum 
bland  ortens  sednare  minnen. 


360 


Sund. 


Sunda!. 


Bland  gårdar  märkas  säterierna  Graby, 
Buldsjö,  Forss?täs,  Ed  och  >Sundsö,  hvil- 
ket  sistnämnda  antages  vara  det  äldsta  i 
socknen;  frälsegården  Österby.  —  Axel- 
fallsboda  jernbruk  med  gjuteri.  —  Sund 
eller  Bjelmseryd,  1  mtl  krono,  prestgård. 
—  Yo  mtl  Sandbäckstorp  och  V4  mtl 
Kalfoefall  äro  militioe-,  3/4  mtl  Bestorp 
är  länsmans-  och  l/2  Broby  skogvaktare- 
boställe. ■ —  Sands  manufakturverk  an- 
lades 1861.  Linoljeslageri  och  tegel- 
bruk finnas  vid  Hakeryd.  —  Adress: 
Kisa. 

Sund,  en  egendom,  hvars  hufvudgård 
är  vackert  belägen  uti  Nysunds  socken 
af  Lekebergs  härad  och  Örebro  län,  vid 
Lethelfvens  östra  strand,  1/8  mil  söder 
om  Åtorps  gästgifvaregård,  med  en  areal 
af  425  tid  åker  och  äng,  149  tid  hagmark 
samt  andel  af  omkr.  300  tid  i  rekognitions- 
skogen  Lethastigen;  utsädet,  som  1818 
uppgafs  till  60  å  65  t:r,  uppgifves  nu  till 
omkring  50  t:r  höst-  och  100  t:r  vår- 
säd, förutom  rotfrukter.  Vid  gården  kunna 
födas  c:a  60  kor,  15  par  oxar,  20  ung- 
nöt, 10  hästar  och  30  får.  Hemmanet 
Sund,  som  förut  varit  }/2  mtl,  men  vid 
jordransakningen  1797  blifvit  förhöjdt 
till  1  mtl  skatte,  är  åsätt  en  hemman- 
tals- och   jordeboksränta  af  9  rdr   1   sk. 

7  rst.  krono-värdi;  dess  fastighetsvärde 
jemte  såg  upptogs  i  1863  års  bevillning 
till  125,000  rdr  rmt. 

Underlydande  35/i6  mtl  skatte  och 
frälse,  belägna  dels  i  Örebro  län,  dels 
vester  om  Lethelfven  i  Carlstads  län. 
halva  en  areal  af  782  tid  åker  och  äng, 
148  tid  hagmark,  597  tid  skog,  förde- 
lade i  trenne  arrendegårdar:  Sandby, 
Åtorps  gästgifvaregård  och  Green.  Under 
egendomen  lyda  äfven  Munkfors  och 
Engs  skattlagda  qvarnar  med  tillsammans 

8  par  stenar,  tegelverk  och  oljeslageri 
samt  privilegicradt  laxfiske. 

Egendomen  har  tillhört  Camitzska 
slägten  och  innehafves  nu  af  bruksegaren 
S.  E.  von  Hofsten,  hvars  adress  är 
Atorp. 

Sund,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl  uti 
By  socken  af  Näs  härad  och  Carlstads 
län,  egdes  på  1770-talet  af  landshöfding 
Johan  Gustaf  Uggla,  som  härstammade 
i  fjerde  led  från  den  store  amiralen,  hvil- 
ken  omkom  i  slaget  vid  Öland  1676,  då 
fartyget    råkade  i  brand.     Gården,    som 


1818  uppgifves  haft  ganska  godt  höbol, 
ansenlig  mangårdsbyggnad  af  trä  med 
trädgård,  eges  nu  med  underl.  }f\  mtl, 
taxerad  till  90,000  rdr  rmt,  af  herr 
M.  Kock. 

Sund,  en  ångsåg,  belägen  invid  sta- 
den Sundsvall  i  Alnösundet,  med  2  hela 
ramar,  påbörjades  år  1856;  årliga  af- 
verkningen  uppgifves  till  300  stockar 
eller  50  å  60  tolfter.  Angsågen  är  taxe- 
rad till  35,000  rdr  rmt. 

Sund,  ett  frälse-säteri  af  3Vg  mantal 
(med  Myggstugan),  uti  Lerbo  socken  af 
Oppunda  härad  och  Nyköpings  län,  be- 
läget vid  Långhalsen,  43/4  mil  från  Ny- 
köping, har  af  gammalt  varit  ladugård 
under  fideikommisset  Lagmansö;  det 
taxerades  år  1863  till  85,700  rdr  utom 
underlydande  '/g  mtl  skatte,  9V4  frälse 
samt  qvarn  för  2  par  stenar,  enbladig 
såg  och  Stenstorps  tegelbruk. 

Sund,  ett  f-älse-säteri  af  3  mantal 
(med  Söderåfva  och  Eäfsjö)  uti  Siggesta 
fjerding  af  Wermdö  socken  och  Stock- 
holms län,  beläget  nära  Wermdövikens 
norra  strand,  4  mil  från  hufvudstaden, 
egdes  i  drottning  Kristinas  tid  af  en 
sjökapten  Holländer,  från  h vilken  det 
tillföll  Arved  Ivarson  (Natt  och  Dag) 
som  bebyggde  stället  med  ett  vackert 
stenhus,  sedan  han  1660  erhållit  säteri- 
frihet för  gården;  tillhörde  omkring  år 
1700  slägten  Mörner,  1735  och  1772 
Cronhjelm,  sedermera  von  Schewen,  se 
vidare  art.  Siggesta.  Taxeringsvärdet  är 
60,000  rdr  rmt.  —  Af  omnämnda  bygg- 
nad, som  förstördes  af  llyssarne  1719, 
qvarstå  endast  några  ruiner. 

Sund,  Westra,  ett  mantal  frälse  uti 
Wisnums  socken  och  härad  af  Carlstads 
län,  beboddes  i  slutet  af  1300-talet  af 
Kaje-slägten;  nu  lyder  deraf  ]/i  mantal 
under  Säby. 

Sund,  Westra  och  Östra.  Tvenne 
byar  uti  Nora  socken  af  Örebro  län, 
hvaraf  den  förra,  3  mantal  skatte,  eges 
jemte  Hagby  qvarnar,  såg  och  tegelbruk 
m.  m.  af  brukspatron  Wedberg;  den  sed- 
nare  innefattar  1V4  mtl  skatte,  V4  mtl 
krono  komminister-boställe  och  1  mtl 
kyrkoherde-boställe. 

Sundal,  skrefs  år  1100  Sunndalr, 
1220  Syndal,  1287  Sundal  Härad  på 
Dal  uti  Elfsborgs  län,  omgifves  i  söder 
af    Wäne    härad    uti   Westergötland  och 


Siimlbo. 


Siimlhorn. 


361 


Lahne  härad  i  Bohus  län,  i  vester  af 
Walbo,  i  norr  af  Nordals  hiirad  och 
Wenern,  samt  upptager  en  yta  af  5,ns 
qvadratmil  (efter  Lignell),  5,oo:',  qv.mil 
(efter  Hahr),  hvaraf  0,fl68  upptagas  af 
sjöar  och  kärr.  Den  odlade  jorden  upp- 
tager 35,250  tid,  naturlig  äng  4*136 
tunnland.  Häradet,  hvars  socknar  och 
indelning  finnas  uppgifna  under  artikeln 
Dal,  11  band,  sid.  68,  innefattar  241^V 
mtl,  bebodda  1805  af  9,005  och  1863 
af  18,855  personer.  Det  utgör  den 
jein  naste  delen  af  landskapet,  livarföre 
den  också,  jemte  angränsande  delar  af 
Nordal,  fått  namnet  SlaWhil ;  har  bästa 
jorden  på  Dal,  afsätter  betydligt  med 
spannmål,  synnerligen  hafra,  men  är 
fattig  pä  skog.  Här  finnas  dock  flera 
vidsträckta  mossar,  så  är  det  ingen  säll- 
synthet att  rinna  kring  Hästefjorden  mossar 
af  5,000  till  10,000  fot  i  diameter. 
Exempel  kunna  anföras  på  mossar,  der 
torfven  har  öfver  25  fots  tjocklek.  När- 
mare fjällen  finnes  stenbunden,  oländig 
mark.  Biskötseln  idkas  här  med  fördel. 
Tvenne  större  sjöar  märkas,  neml.  förut- 
nämnda H(i.<tcfjorden  i  södra  delen,  der 
icke  obetydlig  sjömalm  funnits,  och  Fren- 
deforssvattnet;  för  aftappning  af  först- 
nämnda har  ett  statsanslag  nyligen  er- 
hållits af  85,000  rdr,  hvarigenom  5,235 
tid  jord  skulle  förbättras  och  göras  od- 
lingsbar. Märkligare  ställen  och  större 
gods  äro  Dalaborg  och  Qvantepsburgs 
säteri.  Upplysning  om  gamla  skatteför- 
hallauden  inom  häradet  kan  vinnas  af 
ett  utdrag  ur  jordeboken  för  1541,  in- 
tagen i  Lignells  beskrifning  öfver  Dal, 
1    band,  sid   295. 

Sundbo.  Härad  uti  Örebro  län,  af 
Nerikes  Vestra  fögderi,  kring  norra  hör- 
net af  Wettern,  består  af  socknarne  Ham- 
mar, Askersund  och  Snaflunda  samt  Asker- 
sunds  stad  och  en  del  af  Bodarne  socken ; 
arealen  är  5, na  qvadratmil  land,  eller 
119/187  tid,  hvaraf  11,036  tid  odlad 
jord,  9,057  tid  naturlig  äng,  0,i54  qv.mil 
äro  vatten;  hemmantalet  är  178.',*  mtl, 
bebodda  af  c:a  9,200  personer.  Tings- 
stältet  är  i  Askersunds  stad.  —  Häradet 
hörde  under  Carl  J\:s  tid  till  Östergöt- 
lands bergslag. 

Sundboholm,    fordom    ett    ansenligt 
herresäte  i  Bälinge  socken   af  Nyköpings 

vi. 


län,  beläget  på  en  holme  utanför  det 
nuvarande  Mostena,  der  ännu  spår  synas 
efter  den  gamla,  och  som  det  vill  synas 
praktfulla  byggnaden.  Godset,  hvarunder 
nästan  hela  Bälinge  och  Tystberga  samt 
en  del  af  Lästringe  socken  hörde,  inne- 
hades omkring  1360  af  Magnus  Inge- 
valdsson  och  dess  fru  Ingrid  Ehrengisle 
af  Hammarstada-slägten;  kom  genom  arf 
till  lagmannen  i  Södermanland,  riksrådet 
Ehrengisle  Nilson  Grip,  inom  hvars  slägt 
den  förblef  tills  år  1525,  då  Bo  Nilsson 
Grip  ihjälslogs  af  bönderna,  h  varefter 
egendomen  delades  af  hans  magar,  Carl 
och  Erik  Gyllenstjerna  till  Winstorp; 
hufvudgården  var  likväl  redan  långt  förut 
flyttad  till  Häljö. 

Sundborn,  en  socken  uti  Koppar- 
bergs fögderi  af  Falu  län,  belägen  l1/* 
mil  n.  o.  från  Falun,  i  en  vacker  trakt, 
omgifven  af  berg  och  rik  på  sjöar,  hvaraf 
må  nämnas  Stora  Toftan,  omkring  hvil- 
ken  ligga  tvenne  byalag,  som  äro  hit- 
lagda  från  Svärdsjö;  ifrån  Toftan  rinner 
Sundbornsån,  som  efter  att  under  sitt 
lopp  bildat  åtskilliga  vikar  och  små  in- 
sjöar, utfaller  omsider  vid  Korssnäs  i 
Rann.  I  Årberget,  beläget  midt  i  sock- 
nen, förekomma  tvenne  s.  k.  grufvor, 
hvarest  fordom  brutits  ett  slags  hårdsten 
eller  flinta,  som  blifvit  använd  vid  kop- 
parsmältningen, innan  något  lättare  smält- 
ningssätt  var  kändt;  fordom  funnos  här 
11  kopparhyttor,  som  numer  äro  öde- 
lagda. Bland  berg  märkas  det  s.  k. 
Slammer  berg  c  t  med  c:a  500  tid  skog,  i 
den  östra,  mindre  bebyggda  och  mera 
skogiga  delen  af  socknen,  Högåsen  och 
Långfäbodkliftten.  Marken  är  ojemn  och 
stenbunden,  åkern  består  dels  af  veslera; 
dels  sand  och  mölja,  hvaraf  sistnämnda 
är  mest  rådande.  Af  skog  finnes  mer 
än  tillräckligt.  Socknen,  som  på  en  bredd 
af  :V4  mil  och  längd  af  3  mil,  hvaraf 
den  bebyggda  högst  utgör  3/4  mil,  om- 
fattar l,:j7i  qvadratmil  land,  0, 13.3  vatten, 
fördelade  på  433/4  mtl,  eller  enligt  tax.- 
längden  1,731  spannl.  6  snäsl.  bergfrälse- 
joid,  58/1;i  mtl  skatte,  l/2  mtl  prestbord. 
All  fast  egendom  taxerades  1863  till 
756,330  rdr  rmt,  hvaraf  72,730  rdr  för 
verk  och  lägenheter.  Ordinarie  räntan 
utgår  med  270  kubikfot  råg,  540  kubik- 
fot hafra  eller,  i  penningar,  med  368 
rdr  90  öre.    Folkmängden,  som   år   1810 

46 


362 


Sundby. 


Sundby. 


var  1,273,  uppgick  1863  till  1,542  per- 
soner på  387   hushåll. 

Näringar  äro  åkerbruk  och  bergshand- 
tering.  Skattejorden,  som  har  sig  ålagd 
att  rusta  5  soldater,  utgjorde  år  1818: 
201  spannland  och  bergsfrälsejorden  upp- 
gafs  nämnda  år  till  1,687,  men  hvilka 
summor  troligen  numer  äro  betydligt 
högre;  så  ha  under  den  verksamme 
agronomen  Johnsons  handledning  på  sed- 
nare  åren  flera  stora  arbeten  med  sjö- 
och  myrutdikningar  blifvit  verkställda. 
—  Ar  1620  uppbyggdes  här  först  ett 
kapell,  der  presterna  från  Svärdsjö  be- 
sörjde gudstjensten  intill  1623,  då  Georg 
Asperus,  såsom  dess  förste  kapellan,  hit- 
sändes,  och  skall  socknen  då  blifvit  an- 
nex, men  eget  pastorat  redan  1636,  är 
nu  ett  konsistorielt  af  3:dje  klassen, 
hörande  till  Stora  Tuna  kontrakt  af 
Westerås  stift.  Ar  1646  hitlades  några 
byar  från  Wika  och  Kopparbergs  socknar. 
Kyrkan,  ombyggd  1755  på  Toftans  strand, 
är  af  trä  och  spånklädd. 

Bland  märkligare  personer,  som  här 
bott,  må  nämnas:  Peder  Hansson  Skrif- 
vare  (Svinhufvud)  på  Risholn,  hvilken  var 
Dala  domare  på  Gustaf  Ls  tid;  efter 
honom  heter  stället  ännu  Svinhufvuds- 
backe  på  Risholn.  Det  fordna  adliga 
säteriet  Hyttnäs  är  nästan  det  enda 
i  Dalarne,  som  varit  bebodt  af  flera  för 
orten  betydande  män,  såsom  den  rike 
grufegaren  Jan  Ersson  och  assessorn  i 
bergskollegium  Johan  Otto,  adlad  Sölf- 
verström.  Pastorn  i  Falun,  Mäster  Pehr, 
om  hvilken  ännu  finnas  i  behåll  flera 
anekdoter,  hade  till  landtställe  Nedra 
Krokforssen;  vid  denna  gård  skola  bäfrar 
hafva  tillhåll.  Bland  socknens  öfriga 
välbyggda  gårdar,  bebodda  af  bergsmän 
och  tjenstemän,  märkas  vidare  Christine- 
berg, Dahnholn,  Backa,  med  prydlig  åbygg- 
nad,  Köhlbcrgsbo,  om  44  spannl.  12  snäsl., 
Löfnäs,  om  c:a  60  spannl.,  Carlborn  samt 
pastorsbostället.  På  socknens  skogar  mot 
Gestriklands  gräns  ligger  jernverket  Kors- 
ån,  med  4,200  tid  skog.  Byn  Biset, 
med  26  invånare,  i  kyrkligt  hänseende 
hörande  till  Svärdsjö  socken,  är  nyligen 
äfven  i  judicielt  dit  förlagd.  —  Adress: 
Falun. 

Rundby,  en  socken  uti  Öster-Rekarne 
härad  af  Nyköpings  län,  belägen  1  mil 
från    Eskilstuna,  3  mil   från    Strengnäs, 


mellan  Mälarfjärden  Blacken  i  norr,  det 
ön  Löfsärken  och  andra  höra  hit,  samt 
Jäder  i  öster,  Kjula  i  sydost,  Wallby  i 
vester;  upptager  med  */2  mils  längd,  V* 
mils  bredd,  en  areal  af  0,ii3  qvadr.mil 
land  (efter  Hahr),  men  0,i32  qvadratmil 
(efter  Tham),  0,02i  qv.mil  uppgifvas  af 
den  förre,  0,oo4  af  den  sednare  vara  vatten. 
Största  delen  är  slättland  med  lerhaltig 
jordmån;  en  rullstensås,  hvars  fortsätt- 
ning mot  sydost  man  känner  till  Dun- 
kers  och  Gryths  socknar  i  söder,  genom- 
löper socknen  till  Långholmsudden  utan- 
för Sundbyholm,  samt  fortsätter  sedan 
ända  upp  till  Dalelfven  och  förbi  den- 
samma. Bergarten  på  Stråholmen  består 
af  en  ganska  hälleflintlik  röd  gneiss; 
lager  af  s.  k.  snäcksmergel  förekommer 
vid  kyrkan  vid  skolprestens  boställe.  — 
Socknen,  som  år  1810  beboddes  af  470 
och  år  1863  af  513  personer  med  144 
hushåll,  innefattar  I6V4  m^>  hvaraf  9V2 
skatte,  63/4  krono,  taxerade  till  380,300 
rdr  rmt.  Hufvudnäringen  är  åkerbruk. 
—  Sundby  förekommer  år  1314,  då  en 
prestbyter  här  namnes;  år  1318  heter 
socknen  Sundby  apud  Brosund.  Den  är 
nu  annex  till  Kjula.  Kyrkan,  belägen 
på  en  sandås,  Y2  m^  ^n  moderförsam- 
lingens, är  tillbyggd  1790.  Yid  Sund- 
byholm finnes  en  folkskola,  som  till  en 
del  underhålles  af  nämnda  gods  och 
Ribbingelund  i  Kjula.  Sockenbibliothek 
finnes.  Bland  fornminnen  förekomma 
en  enstaka  ättehög  samt  många  resta 
bautastenar  på  åsen  söder  om  Hyggeby; 
på  ett  berg  norr  om  Ramsten  påträffas 
en  borglemning  samt  åtskilliga  högar. 

Af  gårdar  märkas,  utom  socknens  stör- 
sta förutn.  Sundbyholm,  1  mtl  skatte,  Löf- 
gård  samt  1/i  mtl  JU  9  i  Östra  by,  som 
innefattar  4V2  natl  skatte. —  3/s  ratl  skatte 
Wreta  är  ock  en  välbyggd  gård.  Inge- 
spjuta  by  är  enl.  sägnen  uppkallad  efter 
en  Inge,  hvars  namn  man  trott  sig  hafva 
läst  på  en  runsten.  —  Adr.:  Eskilstuna. 

Sundby,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  Öija  socken  af  Wester-Rekarne  härad 
och  Nyköpings  län,  är  beläget  vid  Östra 
Hjelmaren  nära  sundet,  3  mil  från  Eskils- 
tuna och  Arboga;  det  är  en  gammal 
gård,  tillhörde  omkring  1455  Ida  Bylow, 
enka  efter  Lars  Ulfson  (Blå),  gafs  i 
testamente  till  Julita  kloster,  men  åter- 
löstes år  1462  af  arfvingarne,    tillhörde 


Sundbv. 


Sundby. 


363 


derpå  fru  Idas  brorsdotter  Erraegård 
Bylow,  gift  med  Måns  Bryntesson  (Natt 
och  Dag),  och  sedermera  med  Jöns 
Knutsson  (Tre  Rosor);  kom  med  Kerstin 
Månsdotter  (Natt  och  Dag)  till  riksrådet 
Sigge  Laurentzson  d.  y.  (Sparre),  f  1509, 
inom  hvilkens  slägt  det  förblef  ända  till 
mot  slutet  af  1700-talet.  Dock  synes 
efter  Adelns  Åttartaflor  säteriet  äfven 
tillhört  general-majoren  Bastian  Bonnat 
och  med  dennes  dotter  kommit  till  kgl. 
hofstallraästaren  Paul  Wudd,  f  1691. 
Erik  Sparre,  en  son  till  öfverståthållaren 
Axel  Carlsson  Sparre,  som  dog  på  Sundby 
1679,  var  den  förste,  som  skref  sig 
Sparre  af  Sundby,  då  han  år  1719  upp- 
höjdes i  grefligt  stånd;  sonen,  öfverståt- 
hållaren Ax.  Wrede-Sparre,  f  1772,  slöt 
på  svärdssidan  grefliga  ätten  Sparre  af 
Sundby.  Godset  tillhörde  sedermera  fält- 
marskalken J.  A.  Meijerfelt  och  försåldes 
1817  af  enkan  Lovisa  Augusta  Sparre 
till  P.  Gödeke,  tillhörde  frän  år  1829 
excellensen  C.  De  Geer,  hvars  enkefru, 
friherrinnan  Ulrika  D.,  född  Sprengt- 
porten,  för  närvarande  innehar  det.  — 
Af  Sigge  Sparres  son,  Gustaf  Ls  tappre 
härförare  och  förtrogne  vän,  marsken 
och  riksrådet  Lars  Siggesson,  bebyggdes 
Sundby  med  ett  stenhus  1546 — 1550; 
denna  stenbyggnad,  med  sina  tjocka 
grundmurar,  är  under  förre  egarens  tid, 
under  ledning  af  byggmästaren  Nyström 
från  Östergötland,  med  ansenlig  kostnad 
påbyggd  och  förändrad  i  Götisk  stil, 
med  flera  små  tornspetsar  med  kors, 
efter  mönstret  af  Abbotsford  i  Skottland; 
inredningen  är  i  olika  våningar  efter 
olika  tiders  smak.  Här  förvaras  äfven 
flera  minnen  af  Sparreska  slägten.  Det 
hela  är  räknadt  bland  rikets  förnämsta 
konstprydnader. 

Sätesgården  uppgifves  af  Djurberg 
år  1818  haft  44  t:rs  utsäde,  höbergning 
till  480  sommarlass;  i  trädgården  finnes 
orangeri.  En  stor  skogstrakt  på  södra 
sidan  om  Hjelmaren  hörer  till  godset, 
som  utgöres,  utom  säteriet,  af  7!/o  mtl 
frälse,  3  rå  och  rör,  ll/4  mtl  skatte, 
jemte  tegelbruk  och  enbladig  såg;  hela 
fastighetsvärdet  upptogs  i  1863  års  be- 
villning till  386,200  rdr  rmt,  hvaraf 
155,000  rdr  för  säteriet  med  tegelbruk. 
Vid  godset  bodde  år  1863  nära  440 
personer. 


Sundby,  ett  fr.-säteri  af  1  mtl,  uti 
Lilla  Malraa  socken  af  Willåttinge  härad 
och  Nyköpings  län,  beläget  vid  Malma- 
sjön, nära  Malmköping,  namnes  1358 
såsom  tillhörigt  Eskilstuna  kloster,  done- 
rades från  kronan  1579  till  Hans  Stuart, 
egdes  1663  af  David  Stuarts  dotterson 
Ernst  Lode  och  såsom  säteri  från  1667; 
reducerades  1684,  men  utbyttes  åter  till 
frälse  1686  och  tillhörde  1697  Lodes 
måg  W.  Engelhardt,  sednare  egare  hafva 
tillhört  slägten  Lovisin;  för  närvarande 
eges  det  af  doktor  J.  E.  Flodbergs  sterb- 
hus.  Sundby  var  1863,  jemte  l3/4  mtl 
frälse,  Malma  qvarn  för  2  par  stenar, 
samt  bränvinsbränneribyggnader,  tax.  till 
96,500  rdr  rmt,  hvaraf  30,000  rdr  för 
sjelfva  säteriet.  Godset  är  för  närvarande 
bortarrenderadt  för  5,700  rdr.  På  egorna 
bo  c:a  139  personer. 

Sundby,  en  lägenhet  af  60  seland  (enl. 
mtlslängden  af  32%  sel.)  uti  Boteå  socken 
i  Ångermanlands  Södra  fögderi  af  Wester- 
Norrlands  län,  är  så  till  vida  af  märk- 
värdighet, som  den  varit  häradshöfdings- 
boställe  och  vunnit  mycken  förbättring 
i  prof.  Magnus  Stridsbergs  tid  på  1780- 
talet;  den  af  honom  utgifna  åkerbruks- 
beskrifningen  skall  ock  blifvit  grundad 
på  här  gjorda  försök.  På  egorna  finnes 
en  helsokälla. 

Sundby,  egendom  uti  Ornö  kapell- 
socken af  Sotholms  härad  och  Stockholms 
län,  belägen  vid  en  vik  på  södra  kusten, 
utgöres  af  Sandby,  1  mtl  frälse  (ej  3 
mtl  frälse  såsom  Tham  uppgifver),  2  mtl 
frälse-säteri,  med  103/8  mtl  frälse,  1/2 
mtl  skatte  underlydande  samt  Lättinge 
qvarn,  Borgens  fiske,  alltsammans  taxe- 
radt  till  113,700  rdr;  fordom  har  äfven 
funnits  masugn  för  Utö  grufvor.  Enligt 
Djurberg  hade  gården  år  1818  gammal 
mangårdsbyggnad  af  trä,  omgifven  af 
trädgård  samt  godt  höbol  och  fiske.  — 
Sundby  köptes  från  kronan  år  1646  af 
Stjernsköld,  egdes  1686  af  amiral-löjtn. 
G.  Sparre;  bland  sednare  egare  må  näm- 
nas öfveramiralen,  grefve  Edvard  Diedr. 
Taube  af  Odenkat,  f  1751,  och  om 
hvilken  förmäles,  att  han  under  konung 
Carl  XILs  krig  bivistat  flera  sjödrabb- 
ningar; kommenderade  1713  ett  antal 
galérer  och  bragte  genom  några  stycke- 
skott Ryssarne  att  aftåga  ifrån  Abo.  — 
Godset    egdes  i  slutet   på    1700-talet  af 


364 


Siiudbv. 


Sundbyholni. 


slägten  Rosér,  1850  af  grefve  Hamilton 
och  lydde  1863  till  Näringsbergs  fidei- 
kommiss, som  eges  af  majoren,  grefve 
M.  A.  C.  G.  A.  Stenbock.  År  1719 
härjades  gården  af  Ryssarne. 

Sundby,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl  uti 
Huddinge  socken  af  Svartlösa  härad  och 
Stockholms  län,  beläget  vid  Örlångens 
sydvestra  strand,  IV4  mil  från  hufvud- 
staden,  i  närheten  af  jernvägs-stationen 
Huddinge,  utgör  med  Gladö,  1  mantal 
frälse-säteri,  2:ne  rajölqvarnar,  en  såg, 
som  drifves  med  nya  öfverfallshjul  af 
tillräcklig  vattentillgång  ifrån  omkring 
3,000  tids  areal  och  med  77  fot  högt 
fall,  samt  8  jordtorp,  en  egendom,  med 
en  areal  af  1,854  tid,  deraf  112  åker, 
60  äng,  skog  och  hagmark  1,262  tid. 
Åkerjorden,  bestående  af  stark  lera  med 
mergelbotten,  är  indelad  i  8  skiften  om 
14  tid  hvartdera.  Fiske  finnes  uti  3:iie 
sjöar,  äfvensom  god  jagt  å  egorna.  Ut- 
skylder  till  kronan,  presterskapet  och 
kommunen  uppgå  inalles  till  omkring 
380  rdr,  och  egendomen  värderas  till 
150,000  rdr  rmt.  Manbyggnaden,  med 
naturskönt  läge  vid  förutnämnda  sjö,  med 
tillhörande  park  och  trädgård,  innehåller 
17  rum. 

Första  kända  egareu  är  Peder  Svens- 
son af  adliga  ätten  Swart,  som  förseglade 
bland  adeln  konung  Gustaf  I-.s  testamente 
1560  och  Ständernas  bevillning  1561; 
inom  slägten  har  godset  förblifvit  intill 
1686.  Sednare  egare  äro  uppgifna  under 
artikeln  Gladö. 

Sundby,  Stora,  ett  frälse-säteri  af  2 
mtl  uti  Kernbo  socken  af  Selebo  härad 
och  Nyköpings  län,  beläget  V2  mil  från 
Mariefred,  är  en  gammal  gård,  som 
tillhörde  vid  början  af  1500-talet  Anders 
Pyk,  derpå  dennes  måg  Hans  Ekeblad, 
i  hvars  slägt  den  förblef  en  tid;  tillhörde 
1676  och  1686  Jöran  Ulfsparre,  1708 
och  1719  frih.  Posse,  1728  v.  Schantz, 
1735  grefve  Cronhjelm,  1740  fröken 
Falkenberg,  1760  fru  Hacker,  som  upp- 
förde hufvudbyggnaden  af  sten,  1768 — 88 
Hauswolff,  derpå  dennes  måg  gr.  Horn; 
från  1806  genom  köp  och  ännu  1825 
grefve  Gyllenborg,  slutligen  grosshandl. 
F.  D.  Erdmann.  Såsom  det  förnämsta 
och  minnesvärdaste  vid  gården  anföres 
af  Tollstorp,  att  der  förvaras  ett  långt 
väl  arbetadt  svärd,  hvars  blad  är  2  tum 


bredt,  1  aln  och  14  tum  långt,  med 
F.  3.  och  deröfver  en  krona  samt  zirater 
ganska  skickligt  grafverade  derpå,  jemte 
andra  vapen  från  en  mycket  äldre  tid. 
—  Trakten  häromkring  var  för  90  år 
tillbaka  ett  hängefly,  dit  ingen  kunde 
komma,  och  flera  dalar,  hvarest  nu  äro 
åkerfält,  voro  då  kärr,  som  höst  och 
vår  liknade  sjöar,  här  har  man  uppgräft 
ett  fartyg,  bygdt  på  gamla  viset. 

Under  Sundby  lyda  l/2  mtl  rå  och 
rör  Lilla  Sundby,  2l/2  mtl  frälse,  25/s 
skatte,  samt  jJJ  mtl  Årby  med  qvarn 
för  2  par  stenar,  Tivoli  under  kongs- 
ladugården  Gripsholm,  allts.  var  1863 
tax.  till  171,400  rdr,  hvaraf  50,000  rdr 
för  Stora  Sundby.  Bland  underlydande 
må  nämnas  Läggesta  gästgifvaregård. 

Sundby,  ett  berustadt  säteri  af  ll/2 
mtl  uti  Westra  Eyds  socken  af  Bro  härad 
och  Uppsala  län,  beläget  vid  Skarfven, 
förekommer  omkring  1308  som  herre- 
säte, tillhörde  omkr.  1600  slägten  De  la 
Gardie,  i  början  af  1700-talet  Strokirch, 
sednare  grefve  Lantingshausen,  1825  och 
1849  med  underlydande  5/g  ber.  säteriet 
Wäsby,  V2  frälse-säteri  Örsta,  1/2  frälse 
Gällöfsta,  4  mtl  skatte,  af  baron  Sigfrid 
Rålamb.  Godset  tax.  1863  till  184,500 
rdr  rmt,  hvaraf  80,000  för  Sundby  och 
20,000  rdr,  för  Gällöfsta  tegelbruk. 

Sundbyberg,  ett  frälse-säteri  af  l3/4 
mantal  (med  Sundbyhof),  uti  Bromma 
socken  af  Sollentuna  härad  och  Stock- 
holms län,  reducerades  1863  från  en 
Grönberg,  tillhörde  1772  Strandberg, 
1849—63  friherre  Fleetwood.  —  Tax.- 
värdet  är  60,000  rdr  rmt. 

Sundbyholm,  kungsgård  uti  Sundby 
socken  af  Oster-Rekarne  härad  och  Ny- 
köpings län,  af  47/8  mtl  krono-säteri, 
är  belägen  på  Långås  udde:  har  jemte 
lT/8  mantal  krono,  Sundby,  lydt  under 
Eskilstuna  kloster,  derpå  under  kronan, 
donerades  1627  till  Carl  Carlsson  Gyllen- 
hjelm,  som  stiftade  den  under  Sundby 
socken  omnämnda  skolan,  der  socknens 
alla  barn  skulle  njuta  fri  undervisning. 
Gården  innehades  sedermera  af  Ribbingar, 
riksrådet  Seved  Bååt;  reducerades,  men 
utbyttes  af  Seveds  son,  landshöfd.  Carl 
Bååt,  indrogs  snart  åter,  och  har  seder- 
mera dels  på  arrende  varit  upplåten  ät 
enskilda,  dels  ock  från  1799  innehafts 
i  förläniug  af  hertig    Carl  till  hans  död 


Simdlmik. 


Siimlraniis. 


365 


som  konung.  Garden,  som  nu  är  bort- 
arrenderad, uppgifves  af  Djurberg  ar 
1818  egt  34  geometriska  tids  utsäde, 
hjelpligt  höbol  och  trädgård.  Abyggnaden 
är  aftecknad  uti  Dalbergs  Suecia. 

Sundbyvik,  Sundby,  ett  frälse-säteri 
af  l1/.,  mtl  uti  Nyköpings  län,  Wester- 
Rekarne  härad  och  Tumbo  socken,  be- 
läget nära  C-ivieksund,  l1/.»  mil  från 
Thorshälla,  kallas  1686  fru  Ebba  Flem- 
mings  gamla  IV.,  egdes  1708  af  Westphal, 
1719—35  af  lagman  Adelstjerna,  1740 
af  presidenten  H.  von  Fersens  arfvingar, 
kom  med  dennes  dotter  till  den  år  1759 
utnämnde  öfver-ståthällaren  i  Stockholm, 
frih.  v.  J.  A.  Lantingshauseu,  som  gjorde 
detta  jemte  Österby  och  Tibble  till  fidei- 
kommiss inom  sliigten ;  närvarande  inne- 
hafvare  äro  baron  N.  v.  Lantingshausen 
och   hofraarskalken  frih.   N.  von  Höpken. 

Sundbyvik  uppgifves  af  Djurberg  år 
1818  haft  äng  till  120  lass  hö,  nöd- 
torftig skog  och  mulbete;  manbyggnaden 
utgjordes  af  en  vacker  hufvudbyggnad 
med  2  flygelbyggnader,  samtliga  af  trä; 
gärdsplanen  är  stor,  planterad  med  askar 
och  lindar;  härtill  hörer  en  vacker  och 
väl  anlaggd  trädgård.  —  Säteriet  utgör, 
jemte  2  mtl  frälse-säteri  Österby,  l/A  rå 
och  rör  Tjärtorp  med  underlydande  145/8 
mtl  frälse,  °,8  mtl  skatte  samt  tegelbruk 
under  eget  bruk,  5/s  mantal  skatte,  2}/8 
mantal  frälse,  bortarrenderade,  ett  gods, 
som  är  för  närvarande  utarrenderadt  för 
12,000  rdr  rmt;  på  egorna  bo  326 
personer. 

Sundet  (i  jordeböckerna)  Sunds  ladu- 
gård i  tax. längden.  En  säterHadugård  af 
1  mtl  i  Rydaholras  socken  af  Östbo  härad 
och  Jönköpings  län,  har  fordom  varit 
ladugård  under  7Va//o(Tiaboda)  nuvarande 
Vxkullssund  i  Hvitaryds  socken,  egdes 
1725  af  Erik  Sjöblads  arfvingar,  sedan 
af  kammarherre  Baner,  Axel  Palbitzki, 
kapten  Wrede  och  nu  sednast  af  majoren 
Danckwardt.  Taxeringsvärdet  är  28,600 
rdr  rmt. 

Sundhede,  benämningen  på  ett  af 
Helsinglands  tre  skeppslag,  hvaruti  land- 
skapet indelades  tills  under  Kalmare-I  Hi- 
onen  allmogens  åligganden  upphörde  att 
utrusta  krigsskepp,  derefter  finner  man 
stundom  hela  Helsingland,  styrdt  af  en 
konungens  embetsman,  sålunda  benämndt; 
det  utgjorde  kustlandets  vigtigaste  plats, 


och  var  beläget  på  södra  sidan  af  den  långa 
sandås,  hvilken  från  det  inre  af  landet 
genomlöper  Högs  med  flera  socknar. 
När  Helsingland  i  kyrkligt  hänseende 
förenades  i  tvenue  prosterier,  förändrades 
äfven  skeppslags-indelningen  till  tvenne, 
och  Nordanstig  förenades  med  Sundhed, 
som  motsvarade  norra  prosteriet,  och 
AI>/r  (Alir)  det  södra. 

Snndranäs,  ett  krono-säteri  af  1  mtl 
uti  Annerstads  socken  af  Sunnerbo  härad 
och  Kronobergs  län,  är  beläget  på  ett 
näs  i  sjön  Bolmen;  härå  förvärfvades 
frälse  af  Olof  Hård  af  Segerstad,  och 
tilläts  honom  jemte  arfvingar  bruka  det 
jemte  Norrnäs,  l/2  mtl,  för  sätesgård, 
enligt  kongl.  bref  af  den  26  Juni  1613; 
båda  reducerades,  hvarefter  de  anslogos 
till  boställe  för  chefen  vid  Kronobergs 
regimente.  —  A  egorna  utvisas  ruiner 
efter  fästet  Piksborg. 

Sundre,  aunex-socken  till  Wamblingbo 
pastorat,  är  belägen  uti  Gotlands  läns 
Södra  fögderi  och  sydligast  på  ön,  8 
mil  från  Wisby;  omfattar  0,M9  qv.mil 
land,  fördelade  på  75/g  nitl,  hvaraf  67/g 
mtl  skatte,  l/2  krono.  Marken  är  bergig, 
med  små  dalar  mellan  bergen;  jordmånen 
består  af  god  fruktbärande  sjÖör  och 
myllig  lera,  bidragande  till  en  någor- 
lunda rik  sädesbygd,  som  deremot  är  i 
saknad  af  hjelplig  äng  och  i  brist  af 
skog.  Här  upptäcktes  1761  af  assessor 
Camitz  2  röda  marmorstreck,  hvaraf  det 
ena  hade  likhet  med  agat;  äfven  har 
man  härstädes  påträffat  ganska  godt 
florentiner-lack.  Inom  socknen  märkes 
Hoberget,  som  har  sin  särskilda  artikel. 
—  Socknen,  som  år  1805  beboddes  af 
146,  hade  1863  en  folkmängd  af  cirka 
240  på  53  hushåll;  roteringen  är  två 
båtsmän.  All  fast  egendom  var  i  1863 
års  bevillning  åsätt  ett  värde  af  135,900 
rdr  rmt,  hvaraf  30,000  rdr  för  Klefva 
fyrbåk.  —  Kyrkan,  belägen  V2  m^  från 
moderkyrkan,  uppförd  af  sandsten  med 
ringa  inblandning  af  kalksten,  saknar 
socklar  å  skeppet  och  choret;  har  torn, 
tre  våningar  högt,  med  en  dörr  högt 
upp  på  muren,  som  anses  haft  till  ända- 
mål, att  förvara  för  fiendens  infall  qvinnor 
och  barn  samt  den  dyrbaraste  egendomen 
för  de  byalag  eller  enskilda  personer, 
som  bidragit  till  tornets  uppförande.  — 
Ruiner    af    enahanda    torn    skola    äfven 


366 


Sundsby. 


Sundsby. 


finnas  på  flera  ställen  i  England,  hvilka 
anses  vara  uppförda  under  Anglosachsernas 
tid  för  samma  ändamål.  —  För  barn- 
undervisningen finnes  fast  folkskola,  som 
under  året  1862  besöktes  af  29  barn. 
Bland  fornminnen  finnas  fyra  grafstenar 
med  runor;  åtskilliga  fynd  äro  gjorda, 
bestående  af  ett  stort  antal  cufiska  och 
anglosachsiska  silfvermynt  samt  smycken. 

Af  gårdar  och  hemman  nämnas  % 
mtl  Annexen;  Y/2  Ottes  (Other  i  mantals- 
längden) med  V32  mtl  Ljufves  (Jitfves), 
utgöra  ett  gods.  —  1  mantal  Wännes, 
Skog  a,  ll/2  mtl  Westergårda,  Hallbjens, 
Majstre,  Digrans,  Thomasse,   Thore. 

Sundsby,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Walla  socken  af  Göteborgs  och  Bohus 
län,  beläget  på  den  lilla  bergiga  ön 
Mjören,  vid  ett  smalt  sund,  som  bildas 
af  Nordsjön,  hvilken  flyter  in  mellan 
denna  och  den  stora  ön  Tjörn,  —  är 
förskönadt  af  den  täckaste  natur  —  ja, 
man  kan,  på  vissa  ställen  der,  anse  sig 
förflyttad  till  den  yppiga  södern. 

Äldsta  kända  egare  voro  af  norska 
slägten  Gréen.  Genom  den  utmärkte 
norske  rikskansleren  A.  Gréens  syster, 
Gurre,  kom  gården  till  John  Schack, 
hvilken  skref  sig  till  Schielbred,  och 
med  deras  dotter  Bente  till  Hartvig 
Andersson  Hvitfeldt,  fader  till  Margareta 
Hvitfeldt,  som,  efter  att  hafva  förökat 
Sundsby  med  mångfaldiga  gårdar,  done- 
rade 1664  »för  everldeliga  tider  till  Hans 
Kongl.  Maj:ts  akademi  eller  Göteborgs 
gymnasium  og  till  den  studerande  ung- 
dom af  Bohus  loen,  som  dervid  kunde 
fruchtbarlig  opdragis,  *)  till  en  stipendii- 
fond»,  147}i  mtl  (enligt  annan  uppgift 
lölij)  hela  hemman.  Denna  storartade 
donation,  näst  konung  Gustaf  II  Adolfs, 
af  omkring  300  hela  hemman  till  Upp- 
sala Universitet,  den  största  af  alla  i 
Sverige,  gjordes  efter  att  hennes  son, 
Ivar  Dyre,  under  en  utländsk  resa  aflidit 
i  Montpellier  1663  vid  18  års  ålder. 
Denna  märkvärdiga,  manhaftiga  qvinna, 
som  till  häst  inspekterade  sina  egendomar, 
delar  större  charakterers  öden,  att  af 
några    bedömas    hårdt,    af    andra    högt 


*)  Men  sedan  år  1694,  då  kon.  Carl  XI  reducerat 
en  del  hemman  och  af  kongl.  nåd  återskänkt 
dem  åt  gymnasium,  har  man  ansett  sig  oför- 
hindrad att,  till  visst  belopp  tilldela  understöd 
äfven  åt  Hallänningar. 


upphöjas,  så  skildras  hon  än  såsom  hård, 
hersklysten,  nyckfull,  oärlig  och  girig, 
än  åter  berömmes  hon  för  ett  ädelt 
sinne,  gifmild,  from  och  gudfruktig, 
»hvilkens  namn  blir  i  åminnelse,  med 
de  rättfärdigas,  så  länge  Sundsby  och 
Aby  varar.»  Huru  betydligt  imellertid 
detta  s.  k.  gymnasiigods  är,  kan  slutas 
deraf,  att  endast  de  räntor,  som  under 
våren  1863  utdelades  åt  den  studerande 
ungdomen  vid  sagda  lärosäte  till  uppmun- 
tran och  understöd,  uppgingo  till  den  an- 
senliga summan  af  13,930  rdr.  De  prakt- 
fulla åbyggnader,  uppförda  af  L.  Olsson 
Gréen,  som  på  Margaretas  tid  upptogo 
platsen,  der  de  nuvarande  anspråkslösare 
stå,  hvaraf  flyglarne  äro  från  1720  och 
sjelfva  manbyggnaden  af  en  yngre  dato, 
uppförd  af  en  gårdens  arrendator  Wirgin, 
förstördes  af  vådeld  nämnda  år.  Det 
enda,  som  påminner  om  den  flydda 
herrligheten,  är  den  stora  dammen  vid 
bergets  fot,  och  en  i  trädgården  befintlig 
murgröna  tjock  som  en  mansarm,  dit 
planterad  af  fru  Margareta.  Invändigt 
i  ladan  ser  man  ännu  dessa  alnsbreda 
ekplankor,  som  ofta  förekomma  i  ur- 
gamla träbyggnader,  men  eljest  äro  alla 
åbyggnader  i  temligen  förfallet  skick. 
—  Egendomen,  bestående  utom  säte- 
riet af  säteriladugårdarne  1  mantal  Åker, 
V2  Djuphult  och  !/2  Tunnevik,  beskrifves 
af  A.  E.  Holmberg  vara  uti  ett  sådant 
skick,  som  man  kan  vänta  sig  en  arren- 
degård, hvars  arrendesumma  är  så  hög 
som  möjligt  tilltagen.  Jemförd  med  sitt 
hemmantal,  är  Sundsby  egendom  inga- 
lunda af  någon  utmärkt  beskaffenhet. 
Egorna  äro  vidt  kringspridda  och  svår- 
skötta,  jordmånen  vattensjuk  och  på  sina 
ställen,  såsom  på  Tunnevik,  af  mindre 
god  beskaffenhet.  Årliga  utsädet  är  60 
t:r  säd  samt  50  t:r  potates,  afkastningen 
800  t:r;  ängen  uppgifves  lemna  200  lass 
hö,  hvarmed  och  med  tillhjelp  af  halm- 
fodret vinterfödas  80  nötkreatur,  8  hä- 
star och  50  får.  Till  husbehof  växer 
skog  af  ek,  gran  och  furu,  äfven  finnes 
hjelplig  tillgång  på  bränntorf.  Ett  brän- 
neri  i  2:dra  klassen  och  en  husbehofs- 
qvarn,  som  aldrig  går,  äro  de  enda  in- 
rättningar på  denna  gård.  —  Af  Sundsby 
utgår  extra  rotering  för  l/2  båtsman  af 
Bohus  kompani.  Körande  underlydande 
hemman    kan    upplysas   att   Djuphult  är 


Suudsholm. 


Suudsholnien. 


367 


jerate  16  mtl  ins.  frälse  i  andra  hem- 
man uti  samma  socken  förbytta  från 
danska  kronan  af  Thomas  Dyre  1648 
och  lagda  under  säteriet  Stmdsby. 

Suudsholm,  ett  berustadt  säteri  af 
ll/2  mtl,  uti  Gladhararaars  socken  och 
Södra  Tjust  härad  af  Kalmar  län,  be- 
läget 72  ra^  8-  °-  fråQ  kyrkan,  som  ligger 
1;{  4  mil  från  Westervik,  är  väl  bebygdt 
med  manbyggnad  jemte  2:ne  flyglar,  dels 
af  sten,  dels  af  trä  reveterade,  natur- 
skönt belägna  å  en  på  tre  sidor  af  sjön 
Maren  kringfluten  smal  udde,  som  vidgar 
sig  till  en  med  ekar,  björkar  och  liudar 
bevuxen  äng,  hvarest  under  sednare  åren 
park  och  trädgård  blifvit  anlagda. 

Säteriet  har  förut  hetat  Sparreholm 
och  Maräcker,  hvilket  sednare  ännu  skrif- 
ves  i  jordeboken,  samt  på  14-,  15-  och 
1600-talen  tillhört  slägterna  Trolle  och 
Sparre.  Talrika  i  Gladharamars  kyrka 
upphängda  vapensköldar  härleda  sig  från 
Sundsholms  fordna  egare.  Afven  finnes 
der  en  värja,  hvarmed,  enligt  sägen,  en 
Sparre  skulle  huggit  hufvudet  af  ett 
troll,  som  motsatte  sig  hans  färd  till 
julottan.  Traditionen  förmäler  äfven  om 
en  vikingahöfding  vid  namn  Maring, 
som  först  skall  hafva  bebyggt  och  be- 
bott stället.  Yårdkasar,  grafkullar  och 
stensättningar  vittna  för  öfrigt  om  går- 
dens höga  ålder.  Sundsholms  egendom 
delvis  reducerad  till  kronan  under  kon. 
Carl  XI,  återköptes  i  flera  repriser,  nem- 
ligen  1706,  1757  och  1790  af  Ceder- 
bauraska  slägten,  som  under  större  delen 
af  förra  århundradet  innehade  den.  Sedan 
egendomen  derefter  en  längre  tid  van- 
drat, så  att  säga,  ur  hand  i  hand,  köptes 
den  1847  och  eges  fortfarande  af  kongl. 
sekreteraren  Emil  Key,  som  omskapat 
dess  utseende  medelst  stora  nyodlingar 
och  införandet  af  cirkulationsbruk,  väg- 
anläggningar  och  trädplanteringar,  ny- 
byggda ladugårdar  af  sten  samt  anlagda 
utgårdar  och  torp  m.   m. 

Sundsholms  egendom  utgÖres,  utom  sä- 
teriet, af  1  mtl  frälse,  3/4  skatte;  hela 
arealen  ar  2,800  tid,  deraf  1,000  tid 
åker  och  äng,  resten  hagmark  och  skog. 
Ärliga  utsädet  på  gårdarne  under  eget 
bruk  är  170  t:r  höst-  och  vårutsäde, 
hvarjemte  45  tid  äro  använda  till  rot- 
frukter. Till  gården  höra  mjölqvarn  med 
2  par  stenar,  såg    och  beustarap.     Hela 


taxeringsvärdet  är  130,600  rdr,  hvaraf 
60,000  rdr  för  sjelfva   hufvudgården. 

Sedan  år  1860  är  härstädes  place- 
radt  ett  af  statens  stamholländerier  för 
Ayrshire-race,  som  ursprungligen  var  upp- 
satt vid  egendomen  Casimirsborg;  det 
utgöres  af  en  tjur  och  20  kor,  till  hälf- 
ten af  djur  förflyttade  från  stambollän- 
deriet  vid  Haddarp,  till  andra  hälften 
från  Riseberga  och  det  enskilda  hollän- 
deriet  vid  Ekolsund.  Totala  afkastuingen 
i  mjölk  för  året  1862 — 63  har  varit 
10,067  kannor.  Medelpriset  å  under 
samma  tid  försålda  4  tjurar  och  3  qvigor 
var  för  de  förra  171  rdr  och  för  de 
sednare   145  rdr. 

Sundsholm,  Sundholmen,  gästgifvare- 
gård  uti  Elfsborgs  län,  hvarifrån  skjut- 
sas till: 

Skene  i  n.  v l5/s  mil. 

Bon  ar  ed  i  norr 2  » 

Östesby  i  s.   o 2  » 

Asbro  i  s.  v.,  Halland,  2         » 

Till  förbättring  af  vägen  mellan  Sunds- 
holm och  Borås  har  1863  blifvit  an- 
slaget af  staten  60,000  rdr  rmt. 

Sundsholm,  Sundsholmen  eller  Förola, 
ett  mtl  frälse  uti  Järsnäs  socken  af  Tveta 
härad  och  Jönköpings  län,  beläget  vester 
om  Nätaren,  hade  enligt  Djurberg  1818 
svagt  höbol,  hjelplig  skog,  gammal  två- 
våningsbyggnad samt  2:ne  nya  vackra 
flygelbyggnader,  alla  af  trä,  obetydlig 
trädgård.  Sundsholm  taxerades  1863 
med  underlydande  V4  mantal  frälse  till 
46,000  rdr* rmt. 

Kända  egare  äro  på  1840-talet  löjtn. 
Hebbe,  1863  Carl  J.  Larsson.  —  Häl- 
ar enda  stället  i  länet,  der  man  måste 
färdas  på  färja  öfver  en  vik  af  förut- 
nämnda sjö. 

Sundsholmen,  en  gård  uti  Espereds 
socken  af  Ahs  härad  och  Elfsborgs  län, 
är  märkvärdig  af  den  å  egorna  här  for- 
dom befintliga  borgen,  belägen  på  en 
holme  i  sjön  Tolken.  År  1373  har 
Vernechinus,  capitaneus  Castri  Sundsholm, 
underskrifvit  och  förseglat  ett  gåfvobref 
till  Nydala  kloster.  Till  detta  slott,  som 
innehades  af  grefve  Pehr  Brahe,  förde 
Erik  Gustafsson  Stenbock  den  från  Hör- 
ningsholm  år  1572  bortröfvade  Malin 
Sture.  Sundsholms  gods,  som  ansågs 
förverkadt  af  Gustaf  Brahe,  återlemnades 
1620    af    konung    Gustaf  II   Adolf  till 


368 


Suiidshytte. 


Sundsvall. 


riksdrotset  Magnus  och  dess  broder  Abra- 
ham Brahe.  Den  förre  skall  bebyggt 
Sundsholm,  men  uraktlåtit,  att,  i  likhet 
med  tidens  bruk,  bygga  under  slottet 
en  fängelsehåla  för  att  deri  nedkasta 
halsstarriga  bönder,  såsom  det  synes  af 
ett  bref  från  hans  enkefru,  Helena  Bjelke, 
till  magen,  grefve  Jacob  de  la  Gardie, 
deri  hon  beklagade  sig  öfver  att  nödgas 
skicka  en  dräng  till  fängelset  på  Leckö, 
i  brist  af  dylikt  på  Sundsholmen.  — 
Den  1  Maj  1706  undergick  slottet  en 
14  dagars  förödelse  af  åskeld.  —  En 
utsigt  af  fästet  finnes  i  grefve  Dahlbergs 
Suecia  Ant.  et  Hodierna.  —  Hemmanet 
Sandsholmen,  1  mtl  frälse,  räknar  bland 
egare  general-adjutanten  G.  Ruthensparre, 
major  Falkenberg,  doktor  Sv.  Sundraark, 
hvars  enka  sålde  det  åt  bönder;  1863 
funnos  härtill  6  egare. 

Sundshytte,  en  masugn  uti  Gryt- 
hytte  socken  af  Örebro  län,  taxerad  till 
10,000  rdr,  eges  jemte  §|  mtl  i  Sunds- 
boda samt  andra  hemmansdelar,  tillsam- 
mans tax.  till  108,300  rdr,  af  brukspatron 
C.  E.   Carlsson. 

Sundsjö,  en  socken  i  Jämtlands  läns 
Norra  fögderi  och  Räfsuuds  härad,  be- 
lägen 3V2  mil  från  Östersund,  omfattar  en 
areal  af  4,742  qv.mil,  hvaraf  0,702  äro  vatten. 
Marken  är  bergig  och  socknen  genom- 
skäres af  vatten  samt  har  äfven  en  vid- 
sträckt fast  steril  skogsmark.  Af  sjöar 
räknas  omkring  20,  mestadels  fiskrika; 
den  arm  af  Refsundssjön  som  går  upp 
till  kyrkan,  kallas  Sundsjön  och  har  7 
holmar.  Stränderna  äro  mer  odlade  och 
utsigten  från  höjderna  ofta  öfverraskande 
skön.  Jordmånen  är  lera,  blandad  med 
sand,  af  mager  beskaffenhet.  Hufvud- 
näringar  äro  åkerbruk  och  boskapsskötsel, 
hvilken  sednare  är  fördelaktig,  i  anseende 
till  godt  mulbete.  Djurfång  idkas  i  de 
vidsträckta  skogarne,  äfven  idkas  handt- 
verk  och  handel.  Socknen,  som  1810 
beboddes  af  523  och  1863  af  1,038 
personer  på  211  hushåll,  innefattar  16-jJJ 
mtl,  hvaraf  15;5U^  mtl  skatte,  ljffö 
mtl  krono,  taxerade  till  774,925  rdr  rmt, 
hvartill  komma  6,000  rdr  för  tullqvarn 
i   Sörviksån  samt  ett  torp  i   Fanbyn. 

Kyrkan,  belägen  ll/8  m^  fi'iin  ftäf- 
sunds  kyrka,  skall  i  början  varit  moder- 
kyrka, är  nu  mer  annex  till  Räfsund; 
komministern    bor   på  J|   mtl   Prestbord. 


Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola  af  en  examinerad  lärare,  V5 
af  barnen  undervisas  i  hemmen.  Märk- 
ligaste gården  är  kapitens-bostället  Stam- 
näs, 2/3  mtl  krono.  —  Af  byar  nämnas 
Björsjö,  Marsätt  och  Åsen.  —  Adress: 
Östersund". 

Sundsmarken,  fordom  kronopark,  nu 
mer  sockenallmänning  uti  Wadsbo  härad 
och  Skaraborgs  län,  är  beväxt  med  tall 
och  gran,  samt  något  ek,  al  och  björk. 
Sundsmarken,  reglerad,  enl.  kongl.  brefvet 
af  den  18  Juni  1828,  består  af  4507/8 
tunnland,  deraf  447  tid  18  kappl.  ren 
skogsmark. 

Sundsta-  Wester,  en  berustad  sätes- 
gård af  2  mtl,  uti  Husby-Lyhundra  härad 
och  Stockholms  län,  belägen  vid  Lom- 
marens  norra  strand,  har  på  1600-talet 
tillhört  slägten  Bure,  och  genom  gifte 
Wemsköld  och  Taube,  Ekenstjema  ge- 
nom byte  från  1747;  har  sedermera  haft 
åtskilliga  egare,  deribland  må  nämnas  i 
slutet  af  1830-talet  major  C.  L.  Trafven- 
felt,  kom  på  1840-talet  till  2:ne  bönder; 
underlydande  äro  2l/4  mtl,  och  på  dess 
egor  finnes  stärkelsefabrik.  Gården  upp- 
gifves  af  Djurberg  år  1818  haft  20  t:rs 
utsäde,  höbol  till  100  lass,  hjelplig  skog, 
någorlunda  ansenlig  mangårdsbyggnad  af 
trä,  samt  trädgård  till  husbehof.  Hem- 
manet, jemte  l/8  m^  Täppan,  köptes  1806 
till  skatte  för  153  rdr   19  sk.  6  rst. 

Sundsvall.  Medelpads  enda  stad  och 
stapelstad,  anlades  af  Gustaf  den  Store 
vid  den  då  s.  k.  Köpstadsbyn  och  pri- 
vilegierades af  honom  1624,  hufvudsak- 
ligen  med  anledning  af  en  konungens 
plan  att  der  upprätta  ett  gevärsfaktori; 
men  då  detta  i  stället  inrättades  i  Sö- 
derhamn, beslöt  Christina,  som  år  1647 
bekräftade  de  af  hennes  far  meddelade 
privilegierna,  stadens  flyttning  till  dess 
nuvarande  plats,  Vg  rflil  närmare  hafvet, 
vid  en  fjärd  af  Bottniska  viken,  i  hvil- 
ken Ljungan  och  Indalselfven  utfalla  på 
ömse  sidor  om  inloppet  till  stadens  be- 
qväma  och  säkra  hamn,  hvarjemte  Sel- 
ångersån  flyter  igenom  staden.  Konung 
Carl  XI  utvidgade  Sundsvalls  privile- 
gier; men  redan  1721  blef  staden  vid 
Ryska  flottans  annalkande,  till  en  del 
satt  i  brand  af  de  flyende  invånarne 
sjelfva,  men  den  25  Maj  efter  tappert 
försvar  utplundrad  och  nedbränd,  så  att 


Sundsvall. 

endast  kyrkan  skonades.  Efter  fredens 
afslutande  uppstod  imellertid  staden  snart 
nr  sin  aska  i  förnyadt  och  reguliert  skick, 
hvarefter  ständerna  1765  beviljade  sta- 
den delaktighet  i  Hernösands  stapelratt 
med  upplagsplats  och  frihet  för  de  varor, 
som  exporterades  m.  m.,  jemte  obehin- 
drad  handel  pä  de  orter  vid  Östersjön, 
der  tillgäng  fanns  pii  linfrö.  Framdeles 
erhöll  staden  egen  stapelrätt  och  utru- 
stades 1859  med  allmän  nederlagsrätt. 
Genom  alla  dessa  friheter  repade  sig 
stadens  handel  ansenligt,  och  exporterade 
den  bjelkar,  bräder,  spiror  o.  s.  v.,  så 
att  uppbörden  vid  dess  landt-  och  sjötull 
steg  till  3,  4  a  5,000  daler  silfvermynt 
årligen  och  Sundsvalls  skeppsbyggen  an- 
senligt utvecklade  sig.  Stadens  utseende 
var  imellertid  länge  ruskigt  nog,  och 
icke  förrän  1849  hade  Sundsvall  sten- 
lagda  gator.  En  eldsvåda  lade  östra 
delen  i  aska  1803;  men  cholerafarsoten, 
som  hemsökte  staden  1855,  uppträdde 
här  med  ovanligt  mild  karakter. 

Bland  Sundsvalls  byggnader  utmärka 
sig  främst  stadens  kyrka,  af  trä  från  år 
1650,  men  grundlagd  af  sten  1737  och 
uppförd  af  Anders  Romberg  från  Lek- 
sand med  sådan  drift,  att  hon  redan  år 
1739  var  färdig  till  det  yttre.  Hon  är 
åttkantig  och  hvilar  på  6  fristående  pe- 
lare; men  som  man  befarade,  att  hvalf- 
vet  skulle  instörta,  måste  en  tillbyggnad 
göras,  och  först  1753  var  kyrkan  färdig 
och  uppkallades  efter  drottning  Lovisa 
I'lrica.  —  Dernäst  böra  i  staden  nämnas 
nya  rådhuset  och  hotellbyggnaderna,  — 
lasarettet  och  kurhuset,  vid  hvilka  stads- 
läkaren är  läkare,  —  telegrafbyrån,  — 
theaterhuset,  af  trä,  färdigt  år  1857,  — 

lentarläroverbet  (femklassigt,  med  6 
lärare  och  97  lärjungar  1864),  —  folk- 
och  eiöjdskolan,  packhuset,  sjötullkam mu- 
ren, jerngården,  kaUvattenkurinrättningen, 
fattigiiuset  m.  m.  —  Den  reguliert  an- 
lagda staden  har  6  gator  på  längden  och 
21  på  bredden,  och  pä  elfvens  andra 
sida  ligger  dessutom  en  förstad,  bestå- 
ende af  en  gata  och  kallad  Norrmalm. 
Hela  arealen  är  108  tid;  pä  stadsjorden 
odlas  hufvudsakligen  foderväxter,  och  pä 
stadens  egor  finnas  3  tullmjölqvarnar, 
1  säg  och  ett  tegelbruk,  alla  tillhöriga 
bolag  inom  staden,  hvilken  sjelf  eger 
tvenne  manufakturverk,    ett  för  maluing 

vi. 


Sun  ilsdr. 


369 


af  färgträd  och  krita,  det  andra  för  be- 
redning af  snestänger  och  spik  af  s.  k. 
gul  metall  för  skeppsförhydning. 

Sundsvalls  stad  tillhör  3:dje  klassen 
och  taxerades,  med  dertill  hörande  4,370 
tid  jord,  till  3,311,600  och  erlades  i  allmän 
bevillning  12,247  rdr.  Invånarne,  hvilkas 
antal  1850  var  2,440  och  nu  uppgår  till 
öfver  4,900,  lefva  hufvudsakligen  af  han- 
del och  sjöfart,  hvarförutan  skeppsbyggeri, 
handtverkerier,  strömmingsfiske  och  jord- 
bruk utgöra  invånarnes  binäringar.  Sta- 
den exporterar  jern  från  de  kringliggande 
bruken  samt  trävaror,  hvilka  på  Ljungan 
och  Indalselfven  flottas  hit  från  Medel- 
pad och  Jämtland  m.  m.;  deremot  im- 
porteras salt,  vin,  specerier,  medicinalier 
och  manufakturvaror,  hampa  och  äfven, 
från  Fiuland,  råg,  tjära  och  smör.  Till 
inrikes  sjöfart  begagnade  staden  år 
1860:  10  fartyg  om  417  läster,  och 
till  utrikes  43  fartyg  om  6,787  lä- 
ster, utom  ångfartyg,  som  göra  regu- 
liera  turer  mellan  Sundsvall,  Stockholm 
och  de  norra  orterna;  för  år  1863  upp- 
gick hela  tulluppbörden  till  171,494 
rdr  rmt.  Stadens  handelscorps  räknade 
1860:  23  gross-  och  127  minuthand- 
lande. Sundsvall  har  filialbank  och  spar- 
bank, folk-  och  slöjdskola,  lasarett  och 
kurhus  samt  kallvattenkuranstalt;  staden 
var  landshöfdingesäte  från  år  1762  till 
1778. 

Sundsör,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 
Turinge  socken  af  Öknebo  härad  och 
Stockholms  län,  med  ett  eget,  i  många 
afseenden  vackert  och  pittoreskt  läge  vid 
Turinge-åns  utlopp  i  Mälaren,  IV2  m^ 
från  Södertelje,  omgifvet  af  höga  och 
branta  berg,  hvaraf  må  nämnas  ett  berg 
utmed  ån  af  ungefär  150  fots  höjd  öfver 
vattenytan,  och  h varifrån  en  vidsträckt 
utsigt  erbjuder  sig.  Öfverst  på  toppen 
stå  ännu  murar  qvar  efter  en  vikinga- 
tåg- 

Hemmanen  Sund  och  Östersund  do- 
nerades af  konung  Gustaf  II  Adolf  till 
ryttaren  Pehr  Grönberg  och  sammanlades 
sedermera  med  Sundsör,  som  förr  varit 
en  stor  egendom  med  många  underlydande 
hemman.  År  1678  den  12  April  erhöll 
egaren  af  Sundsör,  assessor  Abrah.  Cron- 
ström,  privilegium  på  2  stålugnar  och 
en  stålhammare;  förut  skola  här  varit 
inrättade   tvenne   kopparhamrar,  allt  til  I— 

47 


370 


Sun  ri  torp. 


S  n  nna»  A. 


hörande  Nyqvarns  manufaktur-inrättning. 
Fältmarskalk  Rehnsköld  har  låtit  upp- 
föra boningshusen;  efter  honom  har  egen- 
domen 1772 — 1799  tillhört  slägten  Ceder- 
stedt,  1825  stallmästaren  Westfeldt,  1830 
löjtnant  Stackeli,  som  nedlagt  betydliga 
penningar  i  byggnader,  deribland  ett 
spannmålsmagazin  af  sten  kostat  öfver 
20,000  rdr.  Samma  man  hade  ett  större 
antal  utmärkt  vackra  bössor,  deribland 
en,  som  tillhört  kon.  Ludvig  XVI,  äfven- 
ledes  en  väl  gjord  skalperknif  eller  Toma- 
hawk,  som  en  resande  hemfört  från  vil- 
darne i  Amerika.  Ar  1850  egdes  godset 
med  IOV2  m^  underlydande  af  Nygren, 
år  1863  egdes  l3/4  mtl  af  säteriet  med 
sågqvarn  samt  1  mtl  frälse  Bångsta  af 
erikefru  S.  H.  Sucksdorff;  arealen  är  c:a 
811  tid,  hvaraf  320  åker;  det  öfriga  af 
säteriet  utbröts  1857  till  en  särskild 
egendom  under  namn  af  Sundsvik. 

Gården,  som  uppgifves  af  Djurberg 
år  1818  haft  höbergning  till  250  lass  hö, 
tillräcklig  skog,  nätt  och  vacker  man- 
gårdsbyggnad af  sten,  2  våningar  hög, 
jemte  2  flygelbyggnader  och  stor  trädgård, 
har  betydlig  qvarn,  såg  och  tegelbruk, 
der  redan  på  1840-talet  tillverkades  ej 
mindre  än  1  million  murtegel  om  året, 
och  har  här  sedermera  blifvit  anlagd  en 
fabrik  för  rör  eller  ihåligt  tegel,  om 
hvilket  slag  det  heter  i  Aftonbladet: 
»Då  detta  tegel  är  mycket  lättare  samt 
tillåter  en  jemnare  bränning  än  det  van- 
liga, och  derjemte  är  vida  användbarare 
till  en  mängd  arbeten  än  vanligt  tegel, 
äfven  derföre,  att  en  deraf  uppförd  mur 
fortare  uttorkar,  är  det  synnerligen  att 
rekommendera.» 

Sundsvik,  ett  frälse-säteri  af  V4  mtl 
uti  Turinge  socken  af  Oknebo  härad  och 
Stockholms  län,  är  d.  10  Febr.  1857  utbru- 
tet af  ofvannämnda  säteri  Sundsör,  och  ut- 
gör med  mjölqvarn,ett  större  tegelbruk  och 
sågqvarn,  ett  gods,  tax.  till  122,000  rdr, 
som  eges  af  herr  L.  Ekström. 

Sundtorp,  Suntorp  (i  1777  års  jorde- 
bok), en  gård  af  1%  mantal  skatte  uti 
Ljungby  socken,  Södra  Möre  härad  och 
Kalmar  län,  belägen  l3/4  mil  från  staden 
Kalmar,  skall  enligt  Tuneld  vara  en  af 
de  bästa  inom  länet;  rådande  jordmånen 
är  lerblandad  svartmylla  af  utmärkt  god 
beskaffenhet.  Den  ymniga  skogen  består 
af  tall,  gran,  ek,  björk  och  al.  Den  till 
gården  hörande  trädgården  är  rymlig  och 


har  en  mängd  goda  fruktträd.  —  Af 
egare  nämnas  1826  majoren  Gid.  von 
Schantz  och  1828  kapiten  Hammarsköld, 
1863  Anders  Niclasson.  Taxeringsvärdet 
är  60,000  rdr  rmt. 

Sundören,  lastageplats  vid  södra  ändan 
af  Ströms  kanal,  dit  de  fartyg,  som  ämna 
sig  till  Wenern,  bogseras  från  Göteborg 
af  ångfartyg,  likasom  de,  som  komma  från 
Göta   kanal  och  ämna  sig  till  Göteborg. 

Sunnansjö,  bergsmans-hammare  uti 
Grangärdes  socken  af  Stora  Kopparbergs 
län  och  Wester-Bergslags  fögderi,  är  upp- 
förd 1627  i  vattendraget  från  sjön  Mal- 
ungen till  Bysjön,  nära  kyrkan;  har  förut 
varit  förenad  med  Nyhammars  bruk,  men 
är  nu  skilje!  derifrån.  Tillverkningen 
vid  tvenne  härdar  uppgifves  till  400  skU 
stångjern  af  eget  tackjern.  Bruksstämpeln 
är  2  korslagda  S.  En  gård  i  Sunnansjö 
by  eges  af  en  handlande;  Sunnansjö 
Nedra  härd  jenue  masugn  (taxerad  till 
24,000  rdr),  l3/32  mantal  skatte  skogs- 
hemman med  qvarn  lyda  under  Lud- 
vika bruk.  Sunnansjö  rekognitionsskog 
innehåller  1,026  tunnland  skog,  544  tid 
mossar;  byggnadsskogen  innehåller  345 
tunnland  samt  17  tunnland  mossar,  153 
tunnland  sjöar. 

Sunnanskog  benämndes  i  förd  na  tider 
de  delar  af  Sverige,  hvilka  voro  belägna 
söder  om  de  stora  skogarna  Kolmorden 
och  Tiveden,  eller  det  äfven  s.  k.  Göta 
land,  hvaremot  de  landskap,  som  lågo 
norr  om  samma  skogar,  kallades  med  ett 
gemensamt  namn  Nordanskog. 

Sunnanå,  ett  frälse-säteri  af  5/8  rntl 
uti  Hagby  socken,  Hagunda  härad  och 
Uppsala  län,  beläget  vid  Säfva-åns  vatten- 
drag, hette  fordom  Hoi^myra  och  har 
tillhört  krono-befallningsmannen  Anders 
Andersson  From,  hvars  sonson  Anders 
Anton  von  Stjernman  är  bekant  för  sin 
matrikel  öfver  Svea  rikes  ridderskap  och 
adel  samt  Höfdingaminnen;  sedermera 
räknar  det  bland  egare  medlemmar  af 
slägterna  Flemming  och  Tigerhjelm  om- 
kring 1740,  Westerling  1825,  expedi- 
tionsfogden Sahlin  1849 — 63;  sistn.  år 
taxerades  Sunnanå  jemte  qvarn  och  såg 
samt  l!/4  mtl  underlydande  till  46,000 
rdr   rmt. 

Sunnanå,  Sunnå,  (Syndenåå),  ett  fr. 
hemman  af  1  mantal  på  Dal,  uti  Holms 


Simuo. 


Sunne  eller  Sund. 


371 


socken  af  Nordals  härad  och  Elfsborgs 
län,  vid  "VVenern,  der  hamn  finnes  ined 
10  fots  djup.  —  Här  har  alltsedan  1780- 
talet  hållits  årlig  marknad. 

Sunne,  —  i  gamla  handlingar  skrif- 
ves  Sunda,  —  en  socken  uti  Jämtlands 
läns  södra    fögderi,    belägen    2  mil    från 

xsund,  på  ett  näs  mellan  två  vikar 
af  Storsjön,  omfattar  en  areal,  utom 
nämnda  sjö,  af  1,005  qv.mil,  hvaraf  0,024 
vatten.  —  Socknen,  med  sina  annexer, 
Hallen  på  södra  stranden  och  Marby 
samt  de  i  Storsjön  belägna  öarna  Norderön 
och  Fröson,  utgör  ett  regn  It  pastorat ") 
af  l:sta  klassen,  hörande  till  Jämtlands 
Södra  kontrakt  af  Hernösands  stift;  pasto- 
ratet är  en  af  landskapets  skönaste  trakter. 
Åkerbruket  är  förnämsta  näringsfånget 
samt  lönande.  Boskapsskötsel  och  fiske 
idkas  till  nödigt  behof.  På  Anderson 
växer  trädlöken  (Thlaspi  siliculis  orbi- 
culatis,  foliis  oblongis  dentatis  glabris) 
till  3  qvarters  höjd,  hvaraf  kornas  mjölk 
och  kött  erhålla  en  vidrig  smak.  Skog 
växer  endast  till  husbyggnad,  stängsel 
och  vedbrand.  En  väderqvarn,  som  bygg- 
des vid  Sunne  prestgård  1762,  skall  varit 
den  första  i  länet.  Nu  finnas  här  6 
mindre  sågverk.     Hemmantalet  är  33||j| 


mtl,  hvaraf  28fgJ  mtl  skatte,  4§§  mtl 
krono;  folkmängden,  som  år  1805  var 
664,  hade  1863  uppgått  till  1,098  på 
272  hushåll.  Ibland  dem  råder  välmåga 
och  goda  seder.  All  läst  egendom  var 
nämnda  år  taxerad  till  744,900  rdr. 

Kyrkan,  belägen  l*/a  mil  från  Öster- 
sund, 18  mil  från  Hernösand,  är  bland 
Jämtlands  läns  äldsta,  så  vida  icke  den 
vid  Sehuberts  besök  på  1820-talet  då  re- 
dan beslutade  ombyggnaden  af  henne  kom- 
mit till  verkställighet;  platsen  var  imeller- 
tid  redan  utsedd.  Här  finnes  en  talla, 
föreställande  Luther,  Calvin, Zwingli,  Huss, 
Wiclef  och  tolf  andra  af  reformations- 
männen,  sittande  vid  ett  bord,  hvarpå 
bibeln  ligger,  och  hvarifrån  ett  ljus  sprider 
sina  strålar.  Fordom  gick  en  spiraltrappa 
upp  i  det  gamla  af  tiden  och  åskan 
spräckta  stentornet.  Barnundervisningen 
bestrides  gemensamt  med  Norderön  uti 
en  fast  folkskola,  der  under  året  18G2 
c:a  100  barn  erhöllo  undervisning  af  en 


*)  Enligt  kongl.  bref  af  d.  17  Jan.  1851  skola 
Hallens  och  Marby  socknar  skiljas  fr&n  Sunne 
och  utgöra  ett  särskildt  regalt  pastorat. 


Jonas  Nicolai, 

Wilhelm  War- 

And.   Nenzén, 


examinerad  lärare,  medan  79  undervisades 
i  hemmen.    —  Bland   förtjenstfulla  män, 
födda  i  socknen,  nämnas  Magnus  Orrelius, 
bekant  genom  liera  utgifnä  skrifter,  såsom 
Djur-rikets  historia  m.  fl.    Af  kyrkoherdar 
nämnas    först    Olof    eller 
en   dansk,    bland  sednare, 
gentin    1716—1735;    Mi 
död   1765.     Inom    socknen    märkes    den 
genom  ett  smalt  sund  från  kyrkan   skiljda 
gamla  befästningen  Skansholmen,  till  hvars 
iståndsättande    1650  livart  mantal  fram- 
förde 4  stockar;  nu  återstå  deraf  endast 
jordvallar    och    grafvar.     Ar    1768    skall 
af   landshöfdingen    blifvit    till    konungen 
aflemnadt  ett    förslag    om    inrättande  af 
en  stad   vid  någon  af  Storsjöns  stränder, 
antingen    i    Brunflo    eller  Sunne,  hvilket 
dock    till    ortens  skada  ännu  ej  kommit 
till  verkställighet.   —    I  socknen  märkas 
af  gårdar    och    byar:    llegimentskrifvare- 
boställena  Anderson,    \x/2  mantal  krono, 
Åkeräng,  2/3  mtl,  —  kapit.bostället  Wäll- 
viken,  IV3  ni  ti  krono,    samt  kyrkoherde- 
bostället Prestbord,  1   mtl,  och  Klockare- 
bord, l/s  mtl  (3/4  mtl  enl.  tax.längd).  — 
Förstnämnda    egendom    uppodlades    och 
försågs    med    prydlig   å byggnad  år  1768 
af    dåvarande     boställs-innehafvaren.     — 
Bland    skatte-hemman    är    ett   i  Ilaraby 
bebygdt  af  prosten  Nenzén.  — Byar  äro: 
Degernäs,  Fanbyn,  Horn,  Orrviken,  Svedje. 
—  Adress:   Östersund. 

Sunne  eller  Sund,  en  socken  —  näst 
Skellefteå  den  största  i  riket  —  uti 
Fryksdals  härad  af  Carlstads  län,  belägen 
6  mil  från  Carlstad,  8%  mil  från  Philip- 
stad,  omgifves  af  Östra  och  Westra 
Emterviks,  Gräsmarks  och  Lysviks  sock- 
nar samt  omfattar  en  areal  af  4,396  qv. 
mil,  hvaraf  0,409  qv.mil  vatten,  fördelade 
på  655/8  mantal  (347/i2  nitl  i  socknens 
vestra  del,  3lV24  i  dess  östra  del),  hvaraf 
55l/2  skatte,  5  krono,  5l/8  frälse,  tax. 
1863  till  2,389,996  rdr,  hvartill  komma 
verk  och  lägenheter,  tax.  till  164,450 
rdr  rmt.  —  Socknen,  som  beboddes  år 
1810  af  6,157,  år  1830  af  7,839,  år 
1855  af  10,283  och  1863  af  öfver  10,900 
(9,852  efter  mantals-längden)  inv.,  utgör 
vackraste  delen  af  Mellan-Frykens  om- 
gifningar.  Här  ligger  det  trefligt  belägna 
Öjevik,  !/2  ni  ti  skatte  med  lastageplats, 
omgifvet  af  åldriga  och  höga  träd,  hvilka 
till  en  del  omsluta  en  god  trädgård;  vid 
Kottna-elfvens     utlopp    i    Fryken     dånar 


372 


Sunne  eller  Sund. 


Siiniiemo. 


Rottnafallet,  egentligen  afdeladt  i  två  af- 
satser;  det  öfra,  som  kallas  Skarpeds- 
forssen  är  mera  lodrätt,  ehuru  af  vida 
mindre  höjd,  det  nedra  eller  egentliga 
Rottnafallet  är  en  starkt  sluttande  fors 
af  betydlig  både  längd  och  höjd  j  för 
öfrigt  få  vi  hänvisa  läsaren  rörande  detta 
yackra  ställe  till  artikeln  Rottneros.  — 
Utom  Fryken  finnas  sjöarne  Björken  och 
Hån,  som  nyligen  blifvit  sänkta,  hvari- 
genom  230  tid  sjöbotten  blifvit  gjorda 
odlingsbara  och  340  tid  annan  jord  för- 
bättrad. —  Näringarne  äro  desamma  som 
i  Lysviks  socken,  hvartill  hänvisas;  här 
må  dock  omnämnas,  att  denna  sockens 
ladugårdsafkastning  är  icke  blott  tillräcklig 
för  egna  behofvet  utan  kan  deraf  äfven  af- 
sättas  något  utom  socknen.  —  Sunne  utgör 
med  Östra  och  Westra  Emterviks  socknar 
samt  Gräsmark  (hvilka  framdeles  komma 
att  bilda  hvar  sitt  pastorat)  ett  regalt 
pastorat  af  l:sta  klassen,  hörande  till 
Fryksdals  kontrakt  af  Carlstads  stift,  in- 
tagande hela  östra  sidan  af  sjön  Fryken 
och  något  af  den  vestra,  så  att,  ehuru 
för  närvarande  så  stort,  att  det  innefattar 
en  folkmängd  af  mer  än  21,000  perso- 
ner, det  likväl  fordom  varit  större,  då 
äfven  Fryksände  hörde  hit.  Men  1814 
beslöts  dess  delning  i  2  hälfter,  hvilket 
beslut  efter  dåvarande  kyrkoherden  Kjellins 
död  gick  i  verkställigket.  Nuvarande 
kyrkoherden  är  den  för  sina  berättelser 
ur  Svenska  historien  välbekante  Anders 
Fryxell. 

Kyrkan,  redan  i  början  af  1640-talet 
förfallen  och  för  trång,  nybyggdes  då 
af  sten  och  utvidgades  betydligt  1798; 
till  hennes  ålder  kan  slutas  deraf,  att  hon 
fick  redan  1323  lagmansdom  på  en  skogs- 
park: Bållåsen  eller  Ransjöskog  kallad, 
som  en  gammal  adlig  jungfru  skänkt 
dit.  Kyrkan  är  en  af  de  få  inom  Wärm- 
land,  som  eger  jord  till  något  ansenligare 
värde.  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  och  fyra  flyttbara  folkskolor  af  4  exam. 
och  en  oexam.  lärare;  här  är  sockenbiblio- 
thek.  —  Vid  Skäggeberg  finnas  postexpe- 
dition, apothek,  handelslokal,  marknads- 
och  lastageplats  samt  tingsställe,  och  härads- 
häkte vid  Norra  Åmberg ;  sparbank  finnes 
sedan  1856,  deri  insättningarne  ökats 
från  646  %  till  4,245  rdr  under  året 
1860.  Utgifterna  i  och  för  fattigvården, 
fördelad  på  rotar,  utgjorde  år  1855  1  rdr 
75  öre  på  personen. 


Af  fornminnen  finnas  märken  efter 
en  byggnad  på  en  hög  kulle  i  skogen 
mellan  Suneby  och  Hensgård,  dit  en  stor 
stenbro  säges  hafva  ledt  öfver  en  djup 
dal.  Fernow  förmodar  byggnaden  varit 
ett  kloster,  som  någon  Folkunge  anlagt 
på  sitt  odalgods  Sunneby,  men  som  blifvit 
vid  reformationen  förstördt. 

Bland  gårdar  utom  de  förutnämnda  mär- 
kas :  Gylleby  säteri  med  ladugården  Hällje- 
by,  Rottneros  säteri,  hvaraf  V^del  en 
liten  tid  varit  prestbol;  det  ansenliga 
odalgodset  Björke.  —  1/3  mantal  skatte 
Björserud  och  hemmansdelar  i  Ifvars- 
björke  m.  fl.  utgöra  en  egendom,  natur- 
skönt belägen  invid  sjön  Fryken,  med 
c:a  800  tids  areal.  —  Skinnaregården, 
öfverste-löjtnants-boställe,  1  mtl  Angersby, 
3/4  mtl  Bergskog,  V4  mtl  Mörkerud  äro 
militiae-boställen.  —  IV2  m^  Prestgården, 
l/2  Norra  Åmberg,  hvaraf  1/3  mantal  är 
komminister-bost.  —  Klockarestommen  är 
skattlagd.  Sågar  finnas  vid  Åleby  och 
Bäck,  vid  det  sednare  äfven  tegelbruk 
och  qvarnar.  Af  jernverk  finnas  Anne- 
fors, Rottneholms,  Rottnedals,  Skarpeds 
och  Stöpafors  samt  Lersjöfors  koppar- 
manufaktur-hammare. —  Laggaregården, 
Gjutaregården,  Kolsnäs,  Kolsvik,  Kols- 
gård, Folkegården  och  Sunneby  anses 
fått  namn  af  Folkungar,  som  skola 
anlagt  dem.  Tosseberg  och  Ed  skola 
under  katholska  tiden  varit  de  största 
hemman  i  Sund,  så  att  i  sednare  tiden 
på  deras  egor  blifvit  upptagen  en  hel 
kyrkosocken,  kallad  By  kapell.  —  Adr.: 
Sunne. 

Sunnemo ,  Sundmo.  Annex-socken 
till  Ekshärads  pastorat,  är  belägen  uti 
Carlstads  län  och  Elfvedals  härads  Nedra 
tingslag,  5x/4  mil  norr  från  Carlstad; 
gränsar  i  söder  till  Elfsbacka  socken  af 
Nyeds  bergslag,  i  öster  till  Brattfors, 
Philipstad  och  Nordmarks  socknar  af 
Fernebo  härad,  i  vester  till  Öfra  Ulleruds 
socken  af  Kihls  härad;  arealen  är  50,656 
tid,  utom  socknens  andel  i  Gräs-sjön, 
som  ligger  inom  Gräs  byalags  rågång 
och  upptager  436  tunnland. 

Socknen  delas  i  tvenne  nära  lika 
stora  hälfter  genom  Svartå-elfven,  som 
sammanbinder  Gräs-,  Lids-  och  Råda- 
sjöarna,  omkring  hvilka  och  i  socknens 
vestra  hörn  vid  Klarelfven  den  mest 
odlade  jorden  är  belägen.  Jordmånen 
består  för  det  mesta  af  sand,    utom  vid 


Sminemo. 


Sunnemohytta. 


373 


Forsnäs,  der  något  lera  förekommer,  och 
vid  sätervallarna  utaf  grusjord  af  sämre 
beskaffenhet.  Hufvudnäringen  är  åker- 
bruk, som  dock  lera  nar  föga  öfverskott; 
endast  på  enstaka  ställen  är  vexelbruket 
infördt.  Åkerjorden  upptager  1,285  tid; 
utsädet  uppgafs  1858  till  493  t:r  hafra, 
92  t:r  råg,  2  t:r  hvete,  354  t:r  potates. 
Hampa  och  lin  odlas  föga,  men  humla 
tillräckligt  för  ortens  bchof.  Trädgårds- 
skötseln är  obetydlig;  mindre  fruktträd- 
gårdar rinnas  vid  Forsnäs,  Noretorp , 
Nore,  Aspåsen  och  Tutemotorp.  Klimatet 
är  hård  t,  och  frost  skadar  ej  sällan  den 
växande  grödan.  Angsmarkeu,  upptagande 
1,313  tid,  består  af  backar,  beväxta  med 
hven,  starr  och  andra  foder.  Ladugårds- 
afkastningen  motsvarar  ej  egna  behofvet. 
Hästarne  erhålla  närapå  allt  höfodret. 
Skogen,  upptagaude  42,736  tid,  består 
hufvudsakligeu  af  tall  och  gran  samt 
a  hagar  och  gärdesbackar  af  björk  och 
al.  För  sågtimrets  återväxt  erfordras  120 
till  140  är.  —  Binäringar  äro  körslor 
af  kol  och  malm  för  brukens  räkning 
samt  af  timmer,  äfven  sjöfart;  obetydligt 
idkas  iiske,  jagt  och  biskötsel,  liksom 
tillverkningen  af  ylle-,  bomulls-  och  linne- 
väfnader.  Landthandel  och  garfveri  idkas 
å  Aspåsens  egor;  qvarnar  och  sågar  finnas 
vid  Björkkihl,  Lid,  Rud  och  Gräs;  vigti- 
gaste  inrättningarne  äro  dock  Munkfors 
jernbruk  och  Sunnemo  hytta.  —  Utom 
vanliga  djurslag  finnas  i  skogarna  björn 
och  el  g. 

Folkmängden,  som  år  1810  var  1,040, 
uppgick  1862  till  2,060  personer  (1,459 
enligt  mantalslängd).  Lönevilkoren  för  en 
stattorpare  voro  1858:  75  rdr  i  städja 
och  lön,  25  rdr  i  slagtpenningar,  25  rdr 
till  skor  och  väf,  2  t:r  råg,  5  fcr  hafra, 
4  kappar  ärter,  16  kappar  korn,  !/2  t:a 
sill,  6  kappar  salt,  1  IU  fläsk,  potates- 
land  för  1  tas  utsäde  samt  mjölken  af 
en  ko.  En  jordtorpares  lönevilkor  äro 
vanligen  ett  torp  af  1  till  3  och  4  tid 
sandig  åker,  bete  för  torpets  kreatur,  32 
till  36  skilling  för  h varje  dagsverke,  hvaraf 
likväl  vid  årets  slut  afräknas  20  rdr  rmt 
som  torpskatt.  Hemmantalet  är  12iJ 
mtl,  hvaraf  \i)\\  mtl  skatte,  2V4  frälse, 
taxerade  till  901,618  rdr,  hvaraf  59,700 
rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet. 

Vanliga  tingsstället  är  Norra  Skoga 
i  Ekshärad  socken,  beläget  2%  mil  från 
Sunnemo.     Kyrkan,    belägen    3    mil  från 


moderkyrkan,  är  af  trä,  liten  och  oan- 
senlig, byggd  år  1653  under  namn  af 
Tutemo  kapell  af  borgmästaren  i  Carlstad 
Johan  Börjesson;  hon  erhöll  ej  ordinarie 
prest  förrän  1746,  och  1762  delades 
sacellaniet  Råda  och  Sunnemo  i  2  delar; 
men  1794  erhölls  tillåtelse  att  åter  för- 
ena dem,  med  vilkor  att  församlingsboerna 
bidroge  till  en  adjunkts  underhåll,  som 
de  sjelfva  fingo  välja.  Socknen  har  en 
flyttbar  folkskola,  der  en  examinerad  och 
en  oexaminerad  lärare  1862  undervisade 
183  barn,  medan  45  undervisades  hem- 
ma. Sockenbibliothek  finnes.  Inga  forn- 
lemningar  äro  upptäckta. 

Rörande  statsbidrag  och  kommunala 
afgifter  må  nämnas,  att  kostnaden  för 
rustning  och  rotering  uppgick  1858  till 
1,333  rdr  rmt;  soldatrotarne,  iudelta  till 
Kongl.  Wermlands  regimente,  äro  8.  — 
Kyrkoherdens  lön  utgår,  enligt  fastställd 
konvention  för  25  år,  från  1849  med 
38  t:r  20  kappar  hafra,  18  IU  15  U 
smör,  höstränta  med  83  rdr  rgs,  som 
fördelas  på  hemmanen  efter  deras  tax.- 
värde.  För  Sunnemo  masugn  erlägges 
V2  sk€6  tackjern  och  vid  bruket  för  hvarje 
härd  V2  skU  stångjern;  af  Forsnäs  såg 
3  tolfter  bräder  och  ett  dagsverke  af 
hvarje  matlag.  Komministerns  lön,  utom 
bostället.  Noretorp,  V4  mtl  skatte,  med 
210  tids  areal,  hvaraf  16  åker,  11  äng, 
är  V4  t:a  hafra  af  hvarje  matlag  samt 
1  IU  smör,  som  pastor  lem  nar.  Fattig- 
försörjningen beräknas  uppgå  till  1,000 
rdr,  eller  50  öre  på  personen.  Skjuts- 
ningen  uppskattas  till  60  rdr  rmt.  Väg- 
hållningen, som  är  kostsam  till  följd  af 
den  betydliga  vägsträckningen  af  4V2 
mil  omkring  sjöarna,  beräknas  till  1,936 
rdr  rmt. 

Större  delen  af  socknens  hemman  eges 
af  Elfsbacka  och  Uddeholms  bruksbolag. 
Några  byars  och  hemmans  namn  må  här 
anföras:  Björkihl,  Tutemo  (areal  5,168  tid), 
O/ra  Lid,  Norra  och  Södra  Gräs,  alla 
hela  hemman  af  skatte  natur.  1  mtl  fr. 
Dufvenäs,  Björngården  och  Wiljansbold. 
—  Adress:   Råda. 

Sunnemohytta,  belägen  på  Tutemo- 
torps  egor  uti  förutbeskrifna  socken,  till- 
verkar årligen  c:a  7,000  skU  tackjern 
af  malm  från  egna  grufvor;  vid  här  be- 
fintligt gjuteri  och  mekanisk  verkstad 
tillverkas  c:a  1,600  skU  af  maskiner  och 
byggnadspjeser  m.  m.;  härtill  hör  vidare 


374 


Suunerbo. 


tullqvam  med  2  par  stenar;  alltsammans 
var  i  1863  års  bevillning  taxeradt  till 
54,778  rdr  och  eges,  jemte  en  del  hem- 
man inom  socknen,  af  Uddeholmska 
bolaget. 

Sunnerbo,  ett  härad  i  Kronobergs 
län  i  Småland,  omgifves  i  söder  af  We- 
stra  Göin°e  och  Norra  Åsbo  härader  af 
Christianstads  län,  i  vester  af  Tönnersjö 
och  Hööks  härader  af  Halmstads  län, 
i  norr  af  Westbo  och  Östbo  härader  af 
Jönköpings  län  samt  Allbo  härad  af 
Kronobergs  län;  arealen  är  23,182  qva- 
dratmil,  hvaraf  2,546  vatten  (Forsell  upp- 
gifver  648,232  tid),  fördelade  på  743Ji 
(eller  7447/48  mtl)  mellan  23  socknar 
(se  vidare  tabellen  till  Kronobergs  län). 
Landet  utgöres  till  större  delen  af  två 
stora  dalsträckningar  omkring  Laga-  och 
Helge-åarnas  vattendrag;  här  saknas  ej 
sköna  oaser;  men  de  möta,  omgifna  af 
ljunghedar,  skogsmoar,  små  sjöar,  gölar 
och  kärr  i  ett  småknottrigt  bergland. 
Jordmånen  består  än  af  svartmylla,  än 
af  sandjord,  någon  gång  lera.  Öppna 
åkerjorden,  som  år  1818  uppgafs  af 
Djurberg  utgöra  9,060  tid,  uppgifves  nu 
till  23,530  tid;  naturlig  äng  upptager 
105,790  tid.  Häradet  är  för  öfrigt  af 
naturen  särdeles  vanlottadt  genom  dess 
skoglöshet  och  de  vidsträckta  ljungbe- 
växta  fälten,  som  väl  äro  till  en  del 
odlingsbara,  men  i  saknad  af  tillgångar 
ej  kunna  göras  odlingsbara,  så  vida  ej 
genom  statens  mellankomst,  då  äfven 
denna  del  af  länet,  liknande  en  sand- 
öken, skulle  kunna  höja  sig  till  lika  väl- 
stånd med  andra  bättre  lottade  orter. 
Angående  för  öfrigt  åkerbruket  tillåta  vi 
oss  anföra  Wieselgrens  ord  i  Ny  Små- 
lands beskrifning:  »Den  stora  reform 
i  jordbruk,  som  måste  följa,  då  det 
hedniska  Trimurti,  som  är  sjelfvisk- 
hetens,  girighetens  och  vällustens  de- 
moner, undanlränges  af  kristendomens 
tre  makter,  bland  hvilka  kärleken  är 
störst,  har  redan  i  Sunnerbo  visat  spår 
af  framsteg,  som  ej  lätt  kunna  tagas 
tillbaka.  Moral  och  religion  anses  ej 
allmänneligen  vara  kyrkprydnader  i  tal, 
med  hvilka  hvardagslifvet  föga  har  att 
beställa,  utan  man  ordnar  äfven  sitt 
jordbruk,  sina  näringsgrenar  allt  mer  med 
tanken  på  Guds  ära  och  medmenniskors 
bästa,  och    derigenom  har  bränvinsindu- 


Suunerbo. 

strien  sjunkit  i  den  mån  kärleken  be- 
stått, ej  i  ord,  utan  i  kraft,  och  de  ökade 
födvarorna  haft  med  sig  minskadt  både 
sedligt  och  ekonomiskt  elände.  För 
denna  reform  verkade  öfver  hufvud  pre- 
sterskapet,  understödda  af  ståndspersoner 
liksom  ock  af  förståndiga  dannemän.» 
Åkerbruk  och  boskapsskötsel  äro  här 
uteslutande  näringar,  hvartill  kan  läggas 
fiske  i  de  större  sjöarna.  Fårafveln  an- 
ses i  synnerhet  lönande  inom  detta  härad, 
der  större  hjordar  grofulliga  får  trifvas 
på  ljungmarken.  Bland  större  sjöar  mär- 
kas Bolmen,  Smålands  största  insjö;  vi- 
dare finnas  Möcklen,  på  gränsen  mot 
Allbo  härad,  Widöstern  och  Flåren  på 
gränsen  mot  Östbo;  af  vattendrag  äro, 
utom  de  förutnämnda,  Os-,  Bolin-,  Tansjö- 
och  Wixsjö-  åar  de  märkligaste.  Folk- 
mängden, som  år  1810  var  22,042,  upp- 
gick 1863  till  40,660  personer  på  10,619 
hushåll.  Gemenskapen  af  arméen  ut- 
gjordes af  311  man;  beväringsskyldiga 
voro  1,351.  En  stor  del  af  häradets 
yngre  befolkning  vandrar  omkring  i  riket, 
drifvande  ett  slags  gårdfarihandel  med 
ortens  tillverkningar  af  smiden,  ylletröjor 
och  väfskedar  samt  en  del  kramvaror. 
Angående  byggnadssättet  anmärktes  på 
1840-talet,  att,  då  nybyggnad  sker,  »bygg- 
ningar  uppföras  med  c:a  20  alnars  längd, 
10  å  12  alnars  bredd,  7  å  8  alnars  höjd, 
med  boningsrum,  derofvan  gästrum  eller 
nattstufva,  derofvan  spannmålsbod  och 
visthus».  Bland  bruk  inom  häradet  finnas 
Ryd  jern-  och  pappersbruk,  Thimfors 
spikbruk  samt  pappersbruken  Gustafsfors 
och  Sken.  All  fast  egendom  taxerades 
till  13,853,910  rdr  rmt;  bevillning  efter 
I — III  art.  erlades  med  11,520  rdr  af 
16,491   personer. 

Sunderbo  hered  in  Phinnethia  namnes 
1201—23,  och  i  M  834  i  Dipl.  Sv.  se 
vi  kon.  Erik  XI  befalla  W.  prolegatori 
ceterisque  Sutherbo  inhabitantib  us  att  ej 
ofreda  klosterlotterna  i  Skens  fiske.  Ännu 
kallas  häradet  af  folket  Sönnerbo;  det 
inbegrep  fordom,  tillika  med  Östbo  och 
Westbo  härader,  den  s.  k.  Finheden  eller 
Finveden,  samt  med  Hvitaryd  och  anne- 
xerna  Dövarp  och  Berga  i  detta  län 
Berga  åtting.  Sunnerbo,  såsom  gräns- 
härad, har  ofta  härjats  af  Danskarne. 
Af  Nils  Dacke  brandskattades  häradet 
för  sin  trohet  mot  kon.  Gustaf  år  1543. 


Sunuersberg. 


Sunnersta. 


375 


Länge  ansågs  häradets  befolkning  ej  så 
fullt  att  lita  på,  och  danska  sympathier 
åstadkommo  smärre  folkrörelser ;  så  be- 
höfde  Gustaf  Olofsson  Stenbock  bryta 
in  med  Westgöt  har  och  Tyskt  krigsfolk 
att  tukta  Dackes  anhängare ;  till  och  med 
Danska  konungens  krigsfolk  förenade  sig 
härvid  med  det  Svenska  och  tog  byte. 
Då  ställdes  Däckens  fogde,  som  tillfånga- 
togs, till  lätta  på  Sunnerbo  ting,  der  6 
andra,  däribland  Däckens  öfverste,  Måns 
Speil  (Spegel),  stodo  bårdt  till  rätta. 
Allmogen  sände  12  Dannemän  som  gisslan 
till  G.  Olofsson.  —  År  1G09  skref  kon. 
Carl  IX  till  allmogen  i  Sunnerbo,  att, 
om  man  ej  der  angaf  och  öfverandtvar- 
dade  dem,  som  varit  upphofvet  till  bull- 
ret och  upproret  i  Sunnerbo,  kunde  de 
alla  få  bota  så,  att  de  hvarken  sjelfva 
skulle  ha  till  att  lefva  af  eller  föda 
hustrur    och    barn    med;    men    lvdigom 

'o  •  ~ 

skulle  allt  eftergifvas.  Ar  1611  sam- 
mandrogs allmogen  här  i  tvenne  läger  på 
gränsen  af  Skåne  och  Halland,  till  mot- 
värn mot  Danskarne,  som  följande  året 
under  llantzow  härjade  i  synnerhet  detta 
härad.  Sunnerbo  härad  utgör  3:dje  hä- 
radshöfdingedömet  i  Tiohärads-lagsagan, 
5-.te  fögderiet  i  länet  och  3:dje  kontraktet 
i  Wexiö  stift.  Landtstyrelsen  består  nu 
af  eu  fogde,  en  häradsskrifvare  och  fem 
länsmän;  tingsstället  är  vid  Ljungby  i 
Ljungby  socken.  Sigillet  är  kon.  Carl  XLs 
namnchiffer  med  årtalet  1684.  Länets 
ena  provincial-läkare  är  stationerad  i 
LjniKjby  köping  inom  häradet,  och  en 
helsokälla  vid  Ljunga  har  i  sednare  tider 
varit  mycket  besökt. 

Sunnersberg,  Sönnersbcrg,  en  socken 
uti  Kållands  härad  och  Skaraborgs  län, 
belägen  3/4  mil  från  Lidköping,  omfattar 
O,sso  qvadratmil   land. 

Socknen  ligger  till  en  del  pä  åtskil- 
liga holmar  och  har  i  allmänhet  god 
jordmån  af  lera.  Skogen  är  obetydlig. 
Folkmängden,  som  år  1810  var  726, 
uppgick  1863  till  1,204  personer  på 
263  hushall.  Hemmantalet  är  277/8  mtl, 
hvaraf  16l/8  skatte,  33/4  krono,  8  frälse. 
All  fast  egendom  taxerades  år  1863  till 
722,450  rdr  rmt.  I  socknen  äro  för- 
lagda 9  man   af  indelta  arméen. 

Pastoratet  Sunnersberg,  som  förmodas 
fått  namn  af  en  mäktig  man,  hvilken 
bott  här  och  hetat  Sundér,  samt  af  berg, 


omgifves  till  hälften  af  sjön  Wenern  och 
innefattar  3:iie  socknar,  Sunnersberg,  .löss- 
lunda  och  Strö;  är  beläget  13  mil  frän 
Göteborg.  —  Kyrkan  har  altartafla  af 
van  Dyck,  som  är  ett  mästerstycke;  af 
grafvar  märkes  grefliga  Ekebladska  graf- 
ven,  byggd  intill  kyrkans  södra  sida. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  fast  folk- 
skola af  en  examinerad  lärare.  —  I 
socknen  funnos  år  1818  hjortar  i  stora 
flockar,  skrifver  Lindskog. 

Bland  gårdar  märkes  säteriet  Fröss- 
lunda.  Boställshemman  äro  Kyrkoher- 
dens, 1  mtl,  Nohleby,  1  mtl,  kronoläns- 
mannens, Torpa,  1  mtl,  häradsskrifvarens, 
Said,  l/2  mtl,  militipe-boställe.  —  2  mtl 
frälse  Sunnersbergsbacha  och  1^  mtl 
skatte  lyda  under  Stohla.  —  :%  mantal 
frälse  Österbacka  och  72  mtl  skatte  Torpa 
utgöra  ett  gods.  —  1  mtl  frälse  Atfue- 
torp.  —  Under  Frösslunda  lyda  rå-  och 
rörshemmanen  1  mtl  Tegkmda,  V4  Dim- 
merhammar,  l/i  Gessängen  och  l/2  mtl 
Filsbäck. 

Simnerskog,  en  nu  mer  nedlagd 
koppargrufva  i  Alsheda  socken  af  Östra 
härad  och  Jönköpings  län,  om  hvilken 
Linné  yttrade,  att  den  var  mycket  be- 
synnerlig och  vida  skild  från  annan  kop- 
parmalm i  riket. 

Sunnersta  (i  jordeböckerna),  Sonner- 
stad,  Sunderstad.  By  uti  Bondkyrka 
socken  af  Ulleråkers  härad  och  Uppsala 
län,  om  2V4  ni  ti  skatte-rusthåll,  1  mtl 
krono,  nära  vid  färjstället  Flötsund,  mel- 
lan Stockholms  och  Uppsala  län.  Erke- 
biskop  Laurentius  Paulinus  sökte  1641 
tillåtelse  att  till  evärdelig  possession  få 
inlösa  denna  by,  och  att  honom  vid 
denna  lösen  måtte  till  godo  beräknas  de 
1.000  rdr,  som  han  lånt  enkedrottning 
Maria  Eleonora  och  de  500  daler  hvitt 
mynt,  som  han  hade  insatt  i  gamla 
kopparkompaniet;  denna  ansökan  biet" 
honom  först  genom  rikskansleren  Axel 
Oxenstjernas  bemedling  beviljad  1642, 
men  blott  for  egen  och  hustruns  lifstid. 
Bland  skatte-hemmanens  egare  nämnas 
\\Uo.\\  vice  presidenten  O.  Bure  omkring 
1630,  slägten  Trafvenfeldt  omkr.  1825 
och  den  här  l9/-j  1851  aflidne  erkebisko- 
pen  Wingård;  1863  frih.  J.  Th.  Stjern- 
stedt;  sistn.  är  taxerades  Sunnersta  med 
kronopark  till  38,000  rdr  rmt. 


376 


Stuniersta. 


Suntak. 


Sunnersta,  en  by  uti  Botheå  socken 
af  Södra  Ångermanlands  fögderi  och 
Wester-Norrlands  län,  om  2  mtl  18,75 
seland  skatte,  med  7  egare  och  16  hus- 
håll; här  hölls,  med  anledning  af  riks- 
dagsresolutionen den  3  Mars  1659  i 
Göteborg,  ett  ting  den  18  Jan.  1660, 
der  landets  24  äldsta  undersökte  och 
beslöto,  huru  långt  de  hemman,  som 
voro  belägna  närmast  under  skogen, 
kunde  försvara  sina  sträckningar. 

Sunnervikens  fögderi  af  Bohus  län, 
innefattar  Lohne,  Tunge,  Stångenäs,  So- 
tenäs och  S  örby  g  dens  härader,  med  20 
socknar,  ett  kapell  och  en  köping  samt 
Uddevalla  stad.  Hemmantalet  är  676 1/2 
mtl,  hvaraf  458^  mtl  skatte,  74}JJ 
krono,  143l/2  frälse,  tax.  till  15,359,000 
rdr  rmt,  hvartill  komma  577,100  rdr  å 
annan  än  jordbruksfastighet,  32,100  rdr 
för  allmänna  byggnader.  Bevillningen 
efter  I — III  art.  uppgick  nämnda  år  till 
13,833  rdr  7  öre.  Befolkningen  upp- 
gifves  enligt  mantalslängden  till  39,387 
personer,  hvaraf  18,984  voro  skatt- 
skyldiga. 

Sunnerål,  en  by  på  gränsen  af  Luttra 
och  Slöta  socknar  af  Wartofta  härad  och 
Skaraborgs  län,  belägen  vid  Nyckelän- 
garna på  sluttningen  af  Alleberg,  der 
den  har  sin  betesmark,  skall  enligt  säg- 
nen fått  namn  af  en  riddare,  vid  namn 
Sune,  hvilken  skall  varit  bland  antalet  af 
de  stupade  i  slaget  vid  Falköping,  hvar- 
om  är  nämndt  under  den  artikeln.  Men 
ordet  ål  —  skrifvei  A.  A.  Afzelius  — 
har  i  ortens  benämning  samma  bemär- 
kelse som  ås,  eller  en  smal  framlöpande 
landthöjd,  och  har  byn  sannolikare  fått 
namn  af  läget  sunnan  bergs.  Man  har 
äfven  en  annan  sägen  om  denna  by, 
att  en  gång  en  ung  bonde,  som  sent  en 
afton  gick  ut  att  söka  sina  hästar,  blifvit 
bergtagen.  Han  fann  derinne  stora  och 
rikt  prydda  salar  och  åskådade  bergrid- 
darnes  muntra  lekar  samt  drack  med 
dem  ur  gyldene  käril  mjöd  och  vin,  som 
han  tyckte,  några  timmar  blott;  men 
när  han  kom  tillbaka  hem,  kände  ho- 
nom ingen;  hans  vänner  och  anhöriga 
voro  döda,  och  hans  förd  na  egen  *Jv>m  var 
i  okända  slägtingars  händer;  det  var  i 
fyratio  år  han  varit  borta  i  berget.  — 
Byn  på  33/8  mtl  skatte  uti  Slöta  socken, 
2    mtl    skatte,   1    mtl    frälse    uti    Luttra 


socken,  beboddes  1863  af  107  inbyggare. 

—  En  gånggrift  finnes  på  en  åker  bär- 
städes,  hvarom  redan  är  utförligare  ordadt 
under  art.  Slöta,  och  hvartill  läsaren 
hänvisas. 

Sunnäs.  Stångjernsbruk  uti  Skog 
socken  af  Södra  Helsinglands  fögderi  och 
Gefleborgs  län,  för  2  hamrar  och  2  här- 
dar med  ett  privilegieradt  årligt  smide 
af  1,066  skU  13  Itt  stångjern;  på  sed- 
nare  åren  har  smidet  varit  nedlagdt.  — 
Till  bruket  höra  en  landtegendom  af  20 
öresl.  8  pgl.  samt  salusåg  med  2  enkla 
ramar,  goda  skogstillgånger  från  egen 
och  Norrbo  fäbodeskog;  hela  uppskattade 
värdet  upptogs  i  1863  års  bevillning  till 
56,100  rdr  rmt.  Bruket  hör  till  de  s.  k. 
Ljusneverken  (hvartill  hänvisas),  som  egas 
af  familjen  Beskow,  häradshöfding  E.  W. 
Montan,    brukspatron    Aug.    Lundeberg. 

—  Vid  godset  bodde  år  1863:  202 
personer. 

Suntak,  Sun  tack,  en  socken  uti  War- 
tofta härad  af  Skaraborgs  län,  belägen 
l3/4  mil  från  Falköping,  omfattar  0,124 
qvadratmil  land,  fördelade  på  93/8  mtl, 
hvaraf  3%  skatte,  2l/s  krono,  4  frälse. 
Marken  är  i  allmänhet  backig  och  ojemn; 
jordmånen  består  af  sand  och  sandmylla. 
Någon  skog  växer  här.  Socknen,  som 
år  1805  beboddes  af  201  och  1863  af 
251  personer,  uppgifves  1818  innefatta 
2:ne  byalag,  Suntak,  53/4  mtl,  och  Flata, 
3  mtl  (nu  6l/4  mantal  Suntak,  lVg  mtl 
Flata,  2  mtl  frälse  Hårdaholm).  All  fast 
egendom  taxeras  till  226,400  rdr  rmt. 
Den  hörde  en  tid  till  Wisingsborgs  gref- 
skap  och  var  då  af  grefve  Brahe  för- 
enad med  Härja  och  Ettaks  socknar  till 
en  församling;  men  år  1691  återlades 
dessa  tre  socknar  till  hvar  sin  försam- 
ling, och  deraf  Suntak  till  Hvalstads  pa- 
storat, hvartill  det  ännu  är  annex.  — 
Kyrkan,  belägen  3/10  mil  från  moder- 
kyrkan, är  af  sten,  liten  och  oansenlig 
samt  af  obekant  ålder.  På  gränsen  mel- 
lan Suntaks  och  Ottrafva  socknar  upp- 
visas trenne  stenrör,  kallade  Suntak,  Balte, 
och  Magde  rör,  om  hvilka  traditionen 
förmäler,  att  3  syskon  blifvit  der  be- 
grafna,  och  att  Suntak  skall  hafva  byggt 
Suntaks  kyrka,  Balte  Baltaks  i  Avklinga 
församling,  och  af  systern  Magda  skall 
Madängs  by  fått  namn.  Bland  gårdar 
märkas  Suntak  klostergården,  l/2  mantal; 


Suntetorp. 


Sura. 


377 


i  samma  by  är  l/2  mtl  kapitens-bost., 
Rata  3/8  mtl  Nohlgård  är  reginients- 
pastors  boställe.  Suntåk  skatteg.  1  mtl 
(eller  Marieberg)  med  underlydande  1 '  2 
mtl  frälse,  7  R  skatte  Suntak,  är  socknens 
största  gods.  —   Adress-.  Sköfde. 

Simtetorp,  en  socken  uti  K  åk  in  ds 
härad  al'  Skaraborgs  län,  bettgen  1  mil 
från  staden  Sköfde,  omfattar  0,215  qva- 
dratmil  land,  fördelade  på  7's  mantal, 
hvaraf  31  s  skatte,  43/4  frälse,  och  be- 
bodda 1810  af  267  samt  1863  af  445 
personer.  All  fast  egendom  taxerades 
till  *84,000  rdr  rmt, 'hvaraf  22,100  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet.  Sock- 
nen, hvars  kyrka  ödelades  är  1615,  har 
varit  annex  till  Sköfde  stad,  men  kom- 
mer att,  jemte  Sventorps  och  Forssby 
socknar,  med  undantag  af  6'/8  mtl,  ut- 
göra ett  eget  pastorat.  Här  märkas  af 
gårdar  Suatetorps  och  Kuisiads  säterier; 
på  det  sednares  egor  tinnes  en  helso- 
källa; 1  mantal  Ahlebäcken  med  qvarn 
och   Sci g. 

Suntetorp  med  Säter ktäien,  ett  frälse 
och  berustadt  säteri  af  2V4  mantal,  uti 
förutnämnda  socken,  är  sedan  1813  väl 
bebygdt;  från  manbyggnaden,  omgifven 
af  park,  men  i  ett  högt  läge,  nära 
landsvägen,  har  man  vidsträckt  utsigt; 
egendomens  areal  utgör  1,435  tunnland, 
hvaraf  omkring  700  tid  skog,  100  tid 
öppen  äker  af  lera  och  sandmylla  på 
lerbotten,  omgifvande  parken,  samt  om- 
kring 200  tid  ängar  och  gräsvall.  Af 
egare  äro  kända  blott  kapiten  C.  G.  Ham- 
marhjelm ar  1813,  och  1863  possessio- 
naten  Th.   Grönvall.     Underlydande    äro 

rntl  skatte,  V4  frälse,  med  Fjälla 
mjölqvarn  och  säg,  <f$,  mtl  i  Sventorps 
socken.  Pä  en  backe  nära  gärden  finnas 
lemningar  efter  socknens  fordna  kyrka, 
der  är   1816    anlades    en    betvdli":  träd- 


gärd. 


Suntrelje.  By  af  3%  mtl  skatte, 
1  mtl  frälse,  \/.2  mtl  krono,  uti  Skjelf- 
vums  socken  af  Kinnefjerdings  härad  och 
Skaraborgs  län,  med  123  inbyggare.  Ett 
helt  hemman  i  denna  by  är  bebygdt  af 
riksdrotset  gr.  Magnus  G.  de  la  Gardie, 
som  före  reduktionen  innehade  det  som 
eäteri.  Enligt  traditionen  skall  konung 
(Jarl  XI  blifvit  förtörnad  pä  en,  vid  namn 
Elfving,  för  det  att  han  för  2:ne  rust- 
håll  visat  en  och  samma  häst  2:ue  giin- 

vi. 


ger,  och  derföre  gifvit  Elfving  några  slag 
med  värjan,  men  efteråt  ångrat  det, 
hvarföre  konungen,  pä  resa  från  Höjen- 
torp  till  Leckö,  vid  förbifarten  af  Sun- 
trelje, skall  hafva  sagt:  »efter  detta  hem- 
man är  vårt,  skall  Elfving  hafva  det  till 
bevis  pä  att  han  återfått  vår  nåd.»  Ar 
1813  tillhörde  gården  fänrik  Bergii 
arfvingar,  var  1863  styckad.  Tegelbruk 
finnes   i  byn. 

Sura,  en  socken  uti  Snäfringe  härad 
af  Westerås  län,  belägen  3  mil  från 
Westeräs,  pä  ömse  sidor  om  Kohlbäcks- 
ån,  mellan  Svedvi  i  söder,  Berg  i  s.  v., 
Hamnas  i  n.  v.,  Skultuna  i  öster  och  Lill- 
härad  i  s.  o.,  upptager  en  areal  af  0,558  qv.- 
mil,  (eller  12,913  tid)  hvaraf  0,oG6  vatten. 
Såsom  belägen  nordligast  uppe  i  sjelfva 
skogsbygden,  med  på  vestra  sidan  hära- 
dets vestra,  på  östra  sidan  häradets  östra, 
på  södra  sidan  Tuhundra  och  Norrbo 
häraders  allmänningar,  består  socknen 
till  stor  del  af  berg-  och  skogsmark  samt 
kärr,  al  hvilka  Bredmossen  i  söder  följer 
än,  men  skiljes  här  derifrån  af  en  rull- 
stensås, som  går  till  Nora-bergslagen. 
I  hufvuddalen  är  bästa  bygden,  tämligen 
jenm,  med  svag  lerjord;  annars  är  mo- 
jord  rådande.  Härtill  hörer  Lisjö  krono- 
allmänning  på  4,013  tid.  Näringar  äro 
åker-,  skogs-  och  bergsbruk  samt  körslor 
för  jernverken.  Mineralkälla  finnes  å 
BHncks  egor.  Socknen,  som  år  1810 
beboddes  af  671,  år  1863  af  1,478 
personer,  innefattar  3%  mtl  skatte,  V4 
krono,  6%  frälse,  taxerade  till  585,000 
rdr,  hvartill  komma  Svral/ummars  bruks- 
egendom, tegelbruk  vid  Ho/gården,  3-.ne 
slussvaktare-boställen,  tillhörande  bolaget 
för  Strömsholms  kanal,  som  till  en  del 
går  genom  socknen,  alltsammans  tax.  till 
163,000  rdr  rmt. 

Socknen  skall  fordom  hetat  Thura 
efter  en  kämpe,  som  innehaft  borgen, 
hvarefter  ännu  lemningar  finnas  nära 
kyrkan  vid  sjön,  se  art.  Suraborg;  med 
tiden  anses  namnet  blifvit  förändrad* 
till  Sura.  Anmärkningsvärd  t  är  ock,  att 
bokstafven  Thor  i  gamla  nordmanna- 
språket, som  ännu  talas  på  Island,  ofta 
tinnes  i  folkspråket  förvandlad  till  S, 
liksom  Th.  i  engelskan  uttalas  som  Ts. 
\  id  stället  äro  fästa  åtskilliga  sägner, 
som  sättas  i  samband  med  gårdsnamnen 
Olofsberga,  Hofgåtden,  Oloftbwmrön  m.  fl. 

48 


378 


Siirahammar. 


Surte. 


En  konung  Olof  skall  nedrifvit  icke  blott 
borgen,  utan  äfven  det  deri  befintliga 
afgudateraplet,  på  hvars  ruiner  han  byggde 
en  kristen  kyrka,  dit  folket  strömmade 
när  och  fjerran  ifrån  med  skänker.  Nu- 
varande kyrkan,  af  trä,  är  ombyggd  år 
1671  och  ligger  7/'io  m^  ^n  moder- 
kyrkan i  Ramnäs,  hvartill  Sura  är  annex. 
Socknen  har  två  fasta  folkskolor  och  en 
fast  småbarnsskola,  der  under  året  1862: 
167  barn  undervisades.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  3  190  qva- 
dratalnars  ytvidd.  —  Utom  förutnämnda 
borg,  vittna  ättehögar  och  andra  forn- 
lemningar  om  ortens  höga  ålder.  Förutom 
nyssnämnda  verk  märkas  här  af  gårdar: 
säterierna  West-Sura  och  Lisjö,  se  dessa 
artiklar.  —  Blinken,  1  mtl,  är  sedan  år 
1734  komminister-boställe.  —  x/8  mtl 
Ursjötorp  är  skogvaktare-boställe.  —  En 
oregelbundenhet  uti  den  administrativa 
indelningen  visar  sig  äfven  här  i  sock- 
nen deruti,  att  några  egor,  intagna  på 
Tuhundra  härads  till  Lillhärads  socken 
hörande  allmänning,  höra  till  Långsjö- 
torp,  V12  mtl>  inom  denna  socken,  der 
personalen  jemväl  är  skattskrifven.  En- 
ligt kongl.  bref  af  d.  11  Maj  1860,  ha 
Lisjö,  1  mtl  säteri,  2  mtl  rå  och  rör 
samt  1  mtl  frälse,  med  dera  anlagdt 
jernbruk,  äfvensom  fr.-hemmaneu  Turbo, 
V4.  mtl,  Bovallen,  3/8  mtl,  Stora  Sky  torp, 
V4  mtl,  Norrsjöfallet,  1/8  mtl,  Stora  Ug- 
gelbo,  ll%  mtl,  med  Lilla  Uggclbo,  Lag- 
garbo,  l/8  mtl,  Hästlösa,  1  mtl,  och 
Hemlinge  Westerg.,  1  mtl,  belägna  från 
2  till  och  med  23/4  mil  från  Munktorps, 
men  deremot  endast  ]/.2  till  1 1/4  mil  från 
Sura  kyrka,  fått  med  underlydande  lä- 
genheter, i  så  väl  kyrkligt  som  kame- 
ralt hänseende,  skiljas  från  Munktorps 
och  förenas  med  Sura  socken.  —  Adr.: 
Westerås. 

Surahammar,  ett  stångjernsbruk  uti 
förutbeskrifna  socken,  beläget  vid  Kol- 
bäcks-ån, norr  om  Oster-Surasjön,  hade 
år  1850:  2  härdar,  807l/.i()  skU  privile- 
gieradt  stångjernsmide  af  köpetackjern, 
nu  mer  1  härd  med  oinskränkt  smide, 
manufakturverk  med  en  i  sednare  tider 
ökad  tillverkning,  uppgående  till  4,280 
skU  manufaktur,  1,020  slät  stångjern, 
samt  qvarn  för  3  par  stenar  och  enbladig 
såg.  Bruket  är  enligt  Grau  ett  urgam- 
malt   hammarverk,    tillhörde    på    1740- 


talet  brukspatron  Mathiesens  arfvingar, 
sedermera  Skultuna  bruks  egare;  se  vi- 
dare under  art.  LarsansjÖ.  Brukets  och 
tillhörande  qvarns  och  sågs  fastighets- 
värde upptogs  i  1863  års  bevillning  till 
156,000  rdr  rmt.  En  särskild  bruksskola 
finnes  här  inrättad. 

Sura,  West-  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
uti  förutbeskrifna  Sura  socken  jerate  x/4 
mtl  frälse,  7/18  skatte  i  samma  by  och 
2  mtl  frälse  Ho/gården  med  tegelbruk 
samt  V4  Ms,  har  åtminstone  från  1750- 
talet  hört  under  Hamnas  bruk.  Säteriet, 
väl  bebygdt,  uppgifves  af  Grau  hafva 
tillräcklig  åker,  mycken  äng  och  skog, 
vidsträckt  mulbete  och  godt  fiske  i  We- 
stersjön. 

Suraborg,  en  tämligen  väl  bibehållen 
ringmur  med  vidfogad  yttermur,  till  sam- 
mansättningen liknande  de  vanliga  West- 
manländska  kämpamurarna,  ligger  på  en 
skogig  höjd  mellan  sjöarna  Wester-  och 
Östersjön,  söderut  från  Sura  kyrka;  om 
detta  fäste  äro  åtskilliga  sägner  i  orten. 
Efter  Dybecks  förmenande  hörer  likväl 
icke  den  hit,  som  Grau  anförer  om  en 
kämpe  Thure,  som  skall  innehaft  borgen, 
samt  att  en  konung  Olof  intagit  fästet, 
se  vidare  Grau,  sid.  407;  Dybeck,  sid. 
101,  1844;  Afzelii  Sagohäfder,  II  band. 
sid.  77,  192. 

Surbergen,  i  Anundsjö  socken  och 
Wester-Norrlands  län,  är  bland  de  norr- 
ländska berg,  hvarifrån  solen  visar  sig 
närapå  hela  natten. 

Surte,  fordom  Skiurte.  Gård  i  Kong- 
elfs  landsförsamling,  omnämnes  i  histo- 
rien vid  den  tid,  då  Wenderna  anföllo 
Kongahäll.  Här  skall  nämligen  den  fri- 
modige svenska  bonden  Ölfver  bott, 
om  hvilken  det  förmäles,  att,  då  han  vid 
gästabudsbordet  erhöll  underrättelse  om 
fiendernas  infall  och  strid  med  Konga- 
hälls  borgare,  skall  han  genast  sprungit 
upp  från  bordet,  påsatt  sig  sin  jernhatt, 
tagit  sin  sköld  i  den  ena  och  sin  strids 
yxa  i  den  andra  handen  samt  ropat: 
»J  gode  drängar!  Låtom  oss  hjelpa  dem; 
nu  är  det  bättre,  att  vi  dräpa  hednin- 
garne och  undsätta  vårt  fädernesland 
än  att  sitta  här  och  dricka  öl.»  Då 
ingen  ville  följa  honom,  sade  han:  »Så 
vill  jag  dock  fara  allena  och  skall  väl 
nedlägga  en  och  annan  hedning,  förrän 
jag  stupar.»    Derpå  lopp  han  in  i  staden 


Surte. 


Surteby. 


379 


och  emot  slottet.  Några  af  hans  vän- 
ner, som  hade  följt  honom  på  afstånd, 
att  se,  huru  detta  kunde  aflöpa,  sågo 
snart  åtta  utaf  hedningarne  komma  ho- 
nom till  mötes.  Deras  strid  lyktades 
så,  att  första  gången  Ölfver  lyfte  yxan, 
passade  han  hugget  på  det  sätt,  att  han 
skar  strupen  af  en,  som  stod  bakom 
honom,  i  samma  hugg,  som  fällde  den 
död  till  marken,  hvilken  stod  närmast 
framför  honom.  Andra  gången  han 
lyfte  yxan,  dräpte  han  två  i  ett  dub- 
belt hugg,  men  blef  sjelf  illa  sårad, 
under  det  han  med  yxhammaren  för- 
följde de  fyra  qvarblifna,  som  togo  till 
flykten.  Två  af  dera  sprungo  i  förskräc- 
kelsen ned  sig  i  ett  moras,  der  Ölfver 
fällde  dem;  men  sjélf  sjönk  han  så  ned 
i  hängdyn,  att  han  icke  kom  lös  förr, 
än  de  förutnämnda  af  hans  folk  kommo 
och  hjelpte  honom  samt  förde  honom 
hem  till  Skiurte,  der  hans  sår  blefvo 
snart  läkta.  Då  sades  allmänt,  att  ingen 
bonde  i  Sverige  eller  Norge  på  den 
tiden  gjort  manligare  gerning  än  Ölfver. 
—  Surte  egendom  med  vattenverk  och 
fabriksanläggningar  är  1862  inköpt  från 
kommersrådinnan  Wyk  för  135,000  rdr 
af  disponenten  till  Eda  bruk,  Gustaf 
Santesson.  Hemmanet  Surte,  1  mantal 
skatte,  beläget  på  östra  sidan  af  Göta 
elf  och  i  kyrkligt  hänseende  hörande  till 
Nödinge  socken  i  Ahle  härad,  hade  för- 
utnämnda år  enligt  taxeriugslängden  3 
egare.  Här  anlades  under  åren  1856 
— 60  det  största  tegelbruk  i  länet,  der- 
vid  tillverkningen,  som  afyttras  i  Göte- 
borg och  inom  orten,  sistn.  år  uppgick 
till  3,500,000  murtegel  samt  500,000 
st.  dikesrör. 

Surte,  en  by  uti  Angereds  socken  af 
Wädtle  härad  och  Elfsborgs  län,  belägen 
4/g  mil  n.  v.  från  kyrkan,  består  af  23/8 
mtl  skatte  i  13  brukningsdelar,  bebodda 
1863  af  28  hushåll.  Största  egolotten 
utgöres  af  7/s  mtl  skatte  med  qvarn  samt 
2  tegelbruk,  allt»,  tax.  till  153,000  rdr 
rmt;  egare  herr  A.  Keiller  i  Göteborg. 
Vg  mtl  lyder  under  Gunnered.  Anders 
Haraldsson,  adlad  Appelbom,  drottning 
Kristinas  kommissarie  1633,  häradshöfd. 
i  Hölebo  härad  1637,  och  som  var  af 
konung  Gustaf  II  Adolf  mycket  brukad 
i  värfnings-  och  handels-kommissioner 
samt    skall    tillskyndat    kronan    mycken 


vinst,  uppgifves  i  Adelns  Ättartaflor  hafva 
skrifvit  sig  bland  andra  gärdar  till  Syrte 
i  Angered,  hvarmed  troligen  menas  detta 
Surte. 

Surteby.  Konsistorielt  pastorat  af 
2:dra  klassen,  hörande  till  Marks  och 
Bollebygds  kontrakt  af  Göteborgs  stift, 
utgöres  af  socknarna  Surteby,  moderför- 
samling, samt  Foutskäl  och  Tostared, 
annexer,  med  705/g  mtl,  bebodda  1860 
af  3,838  personer.  —  Surteby  socken, 
belägen  i  Marks  härad  af  Elfsborgs  län, 
omfattar  en  areal  af  6,535  tid,  hvaraf 
422:V4  tid  äro  mossar,  132Vg  tid  sjöar; 
endast  l,5863/4  tid  äro  i  häfd,  och  häraf 
låg  ännu  1848  nära  V3  ouppodlad.  Af 
rinnande  vatten  namnes  Surteby-ån,  som 
utfaller  i  Wiska-ån,  hvilken  till  en  del  skil- 
jer socknen  från  Kattunga  socken.  Berget 
Gallåsen,  beläget  vester  om  Kullens  eller 
Senas  inegor,  anses  för  det  högsta  berget 
i  Marks  härad.  Jordmånen  består  till 
stor  del  af  god  mylla  och  lerjord  på 
lerbotten;  mellan  åarna  Surtan  och  Wi- 
skan  är  jordmånen  magrare,  bestående 
af  djup  sandmylla  på  sandbotten.  Till- 
verkning af  bomulls-  och  linneväfnader 
utgör  socknens  hufvudnäring.  Jordbru- 
ket och  boskapsskötseln,  såsom  mindre 
gifvande  än  nämnda  handaslöjd,  måste 
betraktas  som  blott  binäringar.  Till  väf- 
nad  afhemtas  bomullsgarn  från  förlags- 
män i  Kinna  och  Fritsla  socknar,  2  mil 
från  Surteby.  För  tillverkning  af  160 
alnar  fint  bomullstyg  äro  hustru  som 
man  sysselsatta  under  en  månads  tid 
och  erhölls  derföre  år  1848  i  arbetslön 
10  ä  12  rdr  rgs.  Lin  odlas  i  socknen 
till  både  egna  behofvet  och  tillverknin- 
garna, som  försäljas  utom  orten.  Af 
hampa  och  humla  odlas  obetydligt.  Jor- 
den är  i  allmänhet  lätt  brukad.  I  Holm- 
åkra  och  Björketorps  byar,  der  den  anses 
magrare,  användes  torf  från  ej  odlade 
marker  till  beredande  af  gödsel.  Utsädet, 
som  år  1818  uppgafs  till  300  t:r,  upp- 
gafs  år  1848  till  517V2  ter  säd,  hvaraf 
korn,  hafra  och  råg  utgjorde  de  vanliga 
sädesslagen,  samt  224  t:r  potates.  Hö- 
bordet  är  tillräckligt  mot  åkervidden;  en- 
dast naturliga  härdvallsängar  finnas,  hvilka 
gifva  3  skU  hö  på  tunnlandet.  Betes- 
markerna äro  tillräckliga  för  hemmanens 
behof.  Socknens  ståndskog,  som  bestod 
af  bok,  björk,  tall  och  gran,  är  till  det 


380 


Susegårilru. 


Svabesholiu. 


mesta  förstörd    genom    anlagd    skogseld. 
Behofvet  till  byggnader,  gärdsle  och  ved- 
brand anskaffas    från    angränsande  sock- 
nar;   till    bränsle    begagnas    dock   äfven 
torfmossarne  å  utmarken.     Kyrkan,    be- 
lägen å  en  höjd  nära  invid  prestgården, 
ombyggdes    af    sten    1786    och  tillöktes 
med  torn  1826 ;   hennes  höjd  till  takfästet 
är  8  alnar,    längden    36 \>2  och   bredden 
14l/4  alnar.     Den    första    kända  pastorn 
är  hr  Börje,  som   lefde  år  1542.  Dennes 
efterträdare,  hr  Hans,  var  den,  som  un- 
der namn  af  Johannes    underskref  Upp- 
sala mötes  beslut  år  1593.     Barnunder- 
visningen bestrides  nu  mer  uti  fast  folk- 
skola af  en  examinerad  lärare,  sedan  den 
1847  blef  först  organiserad  ambulatorisk 
i  förening  med  Kattunga  socken;    1862 
utgjorde    skolbarnens    antal    265,  hvaraf 
dock   167  undervisades  i  hemmet;  5  voro 
i  saknad    af   all  undervisning.     Af  forn- 
lemningar  tinnasn  endast  5  uppresta  stenar 
vid  hemmanet  Åstorp. 

Folkmängden,  som  år  1805  var  670, 
uppgick  1862  till  1,887  personer;  häraf 
antagas  7/8:delar  sysselsätta  sig  med  bom- 
ulls- och  linneväfnaden.  Mannens  vanliga 
klädedrägt  är  lång  rock  och  knäbyxor 
af  mörkgrått  vadmal.  —  Hemman  talet 
består  af  207/8  mantal,  hvaraf  1  skatte- 
rusthåll,  57/8  frälse,  l7/8  krono,  12V8 
skatte,  hvartill  komma  9V4  mtl,  hörande 
till  Kattunga  fordna  socken,  men  som 
är  numer  förenad  med  denna. 

Gårdar  med  största  arealen  äro: 
Surteby,  l7/8  mtl  skatte,  809  tid,  hvaraf 
174  inegor,  samt  Surteby,  l3/8  mtl  frälse, 
401  tid,  hvaraf  84  inegor.  Preste-  eller 
Tormundstorp,  7*  mtl  krono,  häradshöf- 
dingeboställe,  312  tid,  hvaraf  87%  in- 
egor. Surteby,  prestgård,  1  mantal.  — 
Kullen,  3/8  mtl,  är  länsmans-boställe.  — 
Vidare  må  nämnas  byarne  Apelskog,  As- 
torp,  Senat  och  Wäyersa.  —  Adress: 
Borås. 

Susegården,  en  frälse-gård  i  Qvi- 
bille  socken  af  Halmstads  härad  och  län, 
af  1  mtl,  belägen  nära  vid  landsvägen 
och  gränsen  mot  Getinge  socken,  lV2 
mil  från  Halmstad;  uppgafs  1818  hafva 
20  t:rs  utsäde  i  svartmylla,  hjelpligt 
höbol  och  ymnig  skog;  var  väl  bebygdt. 
I  sednare  tiden  är  här  förlagdt  ett 
stamholländeri  med  20  kor  af  pembroke- 


shire  race. 


Ar    1818    egdes   gården 


af  majoren  Ehrencrona  och  år  1863  af 
kammarherre  C.  Kuylenstjerna.  Enligt 
taxeringslängden  synes  gården  utgöras 
af  M  1,  2,  3  Gillarp,  3  mtl  uts.  frälse, 
som  med  qvarn,  tegelbruk  och  bränneri 
voro  taxerade  till  84,000  rdr;  på  egorna 
bodde  nämnda  år  145  personer. 

Svabens   jernverk  i  Alfta   socken  af 
Södra    Helsinglands    fögderi   och    Gefle- 
borgs    län,    beläget    nära    gränsen    mot 
Rättviks    socken  i  Dalarue,    består  af  8 
privilegierade  stångjernshärdar  för  2,250 
sktt     samt    rekognitions-smide    af     eget 
tackjern;  till  verket  hörer  en  landtegen- 
dom  af  c:a  60  öresl.   skatte    (eller  efter 
tax. uppgift  38  öresl.)  i  4  hemman,  med 
qvarn  och  såg,  tax.  till  38,750  rdr  rmt; 
bruket  är  tax.  till   81,000   rdr.     Det  är 
anlagdt    i    början    af    innevarande    sekel 
och  försedt  med  masugn,  hus  för  bruks- 
betjeningen  och  arbetsfolk,  särskild  kyrka, 
hvartill  egaren  kallar  predikant,  och  skol- 
lärare.    Vissa  kontroller  finnas  stadgade 
af    bergs-kollegium    under    den    tid   två 
för  Morellska  smidet  beviljade  extra-här- 
dar    här    finnas.     Af    egare    äro   endast 
kända  på  1840-talet  Jakob  de  Iton  och 
1863  handelsbolaget  C.  H.  Cantzler  &  cmi 
i  Stockholm. 

Svabesholm,  Svabilsholm  (i  jorde- 
boken). Ryttmästare-boställe  uti  Mellby 
socken  af  Albo  härad  och  Christianstads 
län,  beläget  l3/8  mil  från  Cimbrishamn, 
består  af  4  mtl  krono,  med  en  areal  af 
810  tid,  deraf  inegor  307  tid,  utegor 
500  tid  och  trädgård  2  tid ;  största  rym- 
den af  utegorna  är  belägen  å  »Stens- 
hufvud.»  Till  gården  hörer  ett  mejeri 
med  50  kor.  Taxeringsvärdet  är  140,000 
rdr  rmt. 

Gården  skall  enligt  gamla  berättelser 
vara  grundad  af  en  Måns  Svab,  efter 
hvilken  den  ock  fått  namn;  men  tiden, 
när  det  skett,  är  obekant;  sista  danska 
egaren  var  Henrik  Thott.  Godset  kom 
såsom  ett  Bornholms  vederlag  till  svenska 
kronan,  hvarefter  det  blef  boställe  för 
majoren  vid  skånska  karabiniererua.  Man- 
byggnaden är  belägen  på  en  vacker  plan, 
och  bakom  ligger  en  god  fruktträdgård; 
fiske  af  ål  och  sill  finnes  uti  den  när- 
belägna Saltsjön.  —  År  1760  uppgifves 
gården  haft  80  t:rs  utsäde  samt  35/i« 
mtl  arbetshemman. 


Svald  re. 

Svaldre.  Masugn  i  Lerbäcks  socken 
eller  bergslag,  Kumla  härad  och  Örebro 
län,  vid  den  från  Hisjön  kommande  im 
samt  nära  vägen,  som  ifrån  kyrkan  går 
sydost  ut  i  socknen.  Masugnen  tillhör 
Svaldre  hyttelag  och  är  tax.  till  6,000 
rdr  samt  ligger  på  hemmanet  Svaldre 
egor.  Nämnda  hemman  bestar  af  Norra 
och  Södra  Svnldre,  hvartdera  om  x/2  mtl 
skatte,  det  är  beläget  något  östligare,  vid 
ni  annan  liten  sjö,  hvilken  eger  samband 
raed  den  större  Ölgafveln.  Norra  Svaldre 
har  6  åboer;  Södra  Svaldre  lyder  under 
Skyllbergs  bruk  i  samma  socken. 

Svalmyra,  en  allmänning  uti  Haarga 
socken  af  Stockholms  län  och  Frösåkers 
härad,  innefattar  2,729  tids  vidd  och 
har  länge  varit  upplåten  åt  Hargs  jern- 
verk   pa  recognitionsvilkor. 

Svaluf,  Norra  (i  jordeboken),  Svalöf 
(i  eckl.  matrikel),  en  socken  uti  Rönne- 
bergs  härad  af  Malmöhus  län,  belägen 
2  mil  från  Landskrona,  omfattar  0,199 
([v. mil  land  och  0,004  vatten.  Marken 
är  merändels  jemn,  och  rådande  jord- 
månen lera.  Hälften  af  socknen  har  skog, 
som  till  största  delen  är  ek.  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af  569  och  1863 
af  1,025  personer,  innefattar  lljg  mtl, 
hvaraf  21/l(i  skatte,  T/4  krono,  9%  frälse, 
taxerade  till  1,087,000  rdr.  —  Socknen 
utgör  för  sig  ett  för  egaren  af  Axelvåld 
patronelt  pastorat  af  3:dje  klassen,  hörande 
till  Rönnebergs  kontrakt  i  Lunds  stift, 
beläget  2l/2  mil  norr  frän  stiftsstaden. 
Barn undervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola  och  tre  fasta  småbarnsskolor, 
der  under  året  1862:  122  barn  erhöllo 
undervisning  af  en  exam.  och  2  oexara. 
lärare  samt  en  lärarinna.  Här  finnas  3 
fattighus  och   2  skolbyggnader. 

Kyrkans  skepp  betäckes  raed  två 
korshvalf  och  choret  raed  ett  sådant, 
rundeln  med  hjelmhvalf;  ett  vapenhus 
ligger  å  skeppets  södra  sida.  Omgifnings- 
murarne  äro  uppförda  af  tuktad  gråsten, 
hörnstycken  och  alla  omfattningar  af 
huggen  Bandsten  i  rundbågsstil.  I  kyrkan 
finnes  en  dopfunt  af  sandsten,  i  hvars 
ena  fördjupning  å  skälens  framsida  står 
S:t  Petrus  med  en  enkel  gloria,  hällande 
i  venstra  handen  en  stor  nyckel;  till 
venster  sitter  Kristus  med  korsgloria  på 
en  sky,  hällande  i  venstra  handen  en 
bok  och  upplyftande  den  högra  till  väl- 
signelse,  öfver    hans    hufvud    märkes  en 


Svaiieberg.  381 

åttbladig  ros.  —  Största  gärden  är  Axel- 
våld, som  med  underlydande  upptager 
öfver  socknens  halfva  tax. värde.  —  Norra 
iSvalufs  by  innehåller  V4  mtl  prestgård, 
l3/4  utsockne  frälse,  3/4  insockne  irälse, 
Södra  Svakkf  innefattar  l3/8  mtl  krono. 
—   Adress:  Landskrona. 

Svana,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 
Norra  Wi  socken  af  Ydre  härad  och 
Linköpings  län,  beläget  1  mil  frän  kyrkan, 
uppgifves  på  1760-talet  haft  16  tunnors 
utsäde,  liten  äng  och  knappt  mulbete 
samt  skall  sedan  längre  tid  tillbaka  hafva 
lydt  under  Ribbingshof ;  tillhörde  på  1820- 
talet  och  ännu  1863  bönder;  tax.värdet 
är  25,000  rdr  rrat. 

Svanberga,  en  gästgifvaregård  uti 
Estuna  socken  af  Lyhuudra  härad  och 
Stockholms  län;  härifrån   skjutsas  till: 

Stabby    i    norr ll/i  mil. 

Råcksta  i  öster 1  » 

Norrtelje  i  s.  o 1  » 

Kragsta  i  s.  v 1  » 

Svaneberg,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
(i  jordeboken  föres  hemmanet  på  2  N:i\ 
hvaraf  N:o  2  äfven  kallas  Torpet),  uti 
Bresäters  kapell  af  Björsäters  pastorat, 
Kin  ne  härad  och  Skaraborgs  län,  beläget 
nära  kyrkan,  som  ligger  l1/*  mil  s.  v. 
från  Mariestad,  3/8  mil  från  lastageplats 
vid  Wenern;  —  utgör  raed  l7/8  mtl  fr., 
V2  mtl  rå  och  rör  särat  l/8  mtl  krono- 
skatte en  egendom,  som  är  väl  bebyggd 
med  mangård,  angenämt  belägen  invid 
en  genom  gården  och  egorna  rinnande 
bäck,  nära  stora  landsvägen;  egorymden 
cirka  1,700  tid,  deraf  1,100  tid  skog, 
hagar  och  betesmark  samt  åker,  inklusive 
torparejorden ;  utsädet  uti  under  eget 
bruk  varande  jord  är  250  å  300  tunnor, 
oberäknadt  potates  och  rotfrukter;  under 
godset  lydande  torp  äro  20,  hvilka  årl. 
utgöra  3,330  mans-  och  530  qvinno- 
dagsverken  m.  ra.;  till  gården  hörer  äfven 
<|varn,  anlagd  den  14  Juli  1780,  samt 
tegelugn;  allts.  var  i  1863  års  bevillning 
taxeradt  till  153,500  rdr  rrat,  hvaraf 
69,000  rdr  för  säteriet;  åkerjorden,  som 
är  lermylla  pä  lerbotten,  brukas  i  tvenne 
cirkulationer.  —  Bland  egare  äro  endast 
med  visshet  kända  häradshöfding  H.  E. 
von  Hofsten  är  1813,  hofsekreteraren 
Halfdan  Ludv.  Lindencrona,  på  1850-talet 
O.  Wennerberg  och  1863  baron  Axel  G. 
Posse;  men  i  Adelns  Attartallor  uppgifves 
haradshöfd.    Erik    Soop,  död   1674,  hafva 


382 


Svaneholm. 


skrifvit  sig  bland  andra  gårdar  äfven  till 
Svaneberg  i  Lugnas  socken,  hvilket  tro- 
ligen var  detta. 

Svaneholm.  Herregård  uti  Skurups 
socken  af  Wemmenhögs  härad  och  Malmö- 
hus län,  är  belägen  på  en  holme  i 
Svaneholrassjön,  2  mil  n.  v.  från  Ystad, 
2V2  mil  s-  °-  från  Malmö,  2%  mil  från 
Lund;  har  i  fordna  tider  hetat  Skurde- 
rupsgården  och  legat  nära  kyrkan,  der 
på  ett  hemman  JV&  16  ännu  för  100  år 
sedan  funnos  lemningar  efter  gamla  borg- 
vallar, som  utgjort  en  del  af  befästnin- 
garna kring  de  mäktiga  Tulesönernas 
(Sparre)  borg.  Nu  går  lugnt  och  fredligt 
plogen  frarn  öfver  de  ställen,  som  förr 
varit  skådeplatsen  för  vilda  fejder  och 
laglöst  öfvervåld.  —  Första  kända  egaren 
till  Skurup  är  Hemming  Meinstrup,  som 
lefde  omkring  1450;  hans  dotter  Elsa 
blef  gift  med  Jep  Tuleson  Sparre,  som 
grundade  Skurupsgrenen  af  Sparreslägten. 
Omkring  år  1530  flyttades  gården  af 
Mauritz  Sparre  till  en  holme  i  den  täcka 
skogen  kring  Svansjön  —  s.  k.  af  de 
svanor,  som  der  uppehöllo  sig,  och  det 
nya  slottet  kallade  han  Svaneholm.  Innan 
vi  omnämna  gårdens  ytterligare  egare,  må 
vi  upplysa  om  dess  fordna  utseende  efter 
en  ritning  af  år  1680;  den  var  förlagd 
på  en  fyrkantig  holme,  på  tre  sidor  om- 
gifven  af  sjön  och  på  den  fjerde  af  en 
kanal,  bestod  af  4  och  3  våningar  höga 
grundmurade  tegelstenshus,  som  omslöto 
en  trång  och  mörk  borggård;  husen  voro 
så  förenade,  att  man  på  hvarje  sida  ut- 
med det  ena  husets  långsida  såg  det 
andras  tinnade  gafvel.  På  midten  af 
hufvudfacaden  fanns  ett  fyrkantigt  utbygge 
med  till  hufvud byggnaden  anslutande  tak; 
i  flygeln  till  venster  var  inkörsporten, 
till  hvilken  en  vindbrygga  förde.  Porten 
utgjordes  af  en  egen  byggnad  med 
gafvel  åt  sjön,  fastän  icke  högre  än  att 
dess  takås  jemnt  nådde  till  slottsbyggna- 
dens taklist.  Utom  kanalen  lågo  ladu- 
gårdsbyggnader och  trädgård. 

Befallningsmannen  på  Dahlby  kloster 
och  länsmannen  till  Söfdes  slott  Gabriel 
Sparres  hustru  Elisabeth  Trolle,  som  fått 
Svaneholm  i  morgongåfva,  innehade  egen- 
domen till  sin  död  1611,  hvarefter  den 
tillföll  Sparres  moster,  den  rika  jungfru 
Ingeborg  Biide,  efter  hvars  död  Svane- 
holm öfvergick  till  PredbjörnGyllenstjerna, 
länsman  till  Malmöhus;  hans  hustru,  fru 


Sraneholm. 

Mätta  Hardenberg  omnämnes  som  en 
mycket  from  fru,  hvarföre  hon  ock  hade 
svåra  strider  med  den  onde  anden,  hvilken 
en  gång  skall  slagit  henue  så,  att  blodiga 
köttet  syntes  på  kroppen,  men  fick  dock 
alltid  fly  undan  för  den  bibelstarka  frun, 
som  vederlade  honom  i  disputationerna 
med  Skriftens  ord.  Då  Skåne  blef  svenskt, 
var  landsdomaren  i  Skåne  Henrik  Pre- 
bendsen  Gyllenstjernas  son,  Erik  Harden- 
berg, egare  af  gården;  sonen  Axel  Gyllen- 
stjerna  gjorde  en  början  till  ombyggandet 
af  hufvudfacaden,  hvari  2  våuingar  till- 
sattes; men  arbetet  afbröts  genom  hans 
död  1705.  Under  skånska  kriget  1676 
var  Svaneholm  besatt  af  svenska  trupper 
till  försvar  så  väl  mot  snapphanar  som 
mot  danska  ströfcorpser. 

Dels  genom  arf,  dels  genom  testa- 
mente öfvergick  gården  till  herr  Axels 
systerson  Axel  Julius  Coijet,  hvars  enka 
gifte  om  sig  med  den  ärevördige  karolin- 
generalen Axel  E.  Roos,  som  hade  gården 
på  arrende  under  styfbarnens  minder- 
årighet. Imellertid  processade  Axel  Gyllen- 
stjernas syster,  fru  Sophia,  enka  efter 
Jens  Sehested,  sig  till  halfva  Svaneholm; 
hon  ärfdes  af  sin  dotterson  Berendt  Juel, 
ryttmästare  i  dansk  tjenst.  Således  voro 
nu  två  herrskaper  på  Svaneholm,  det 
ena  danskt  (Juel),  det  andra  svenskt 
(Coijett),  om  hvilka  förmäles,  att  vid 
deras  ömsesidiga  besök  framkörde  fyr- 
spannet,  herrskapet  steg  i  vagnen,  med 
stor  konst  och  skicklighet  svängde  kusken 
om  på  den  trånga  borggården  och  höll 
vid  den  andra  dörren,  der  herrskapet 
åter  steg  ur.  Sistnämnde  egares  syster, 
Anna  Sophia  Juel,  sålde  1751  sin  del 
till  baron  Gustaf  Julius  Coijet,  som  så- 
lunda blef  ensam  egare.  Vid  hans  död 
1782  öfvergick  gården  till  systersonen, 
kammarherren,  friherre  Rutger  Maclean  — 
i  Skåne  alltid  kallad  Maklär  —  (ursprung- 
liga namnet  är  Makeléer)  den  oförgätlige 
reformatorn  af  skånska  landtbruket.  Han 
fann  i  Svaneholm  »en  vanhäfdad  egen- 
dom» och  var  ej  nöjd  att  blott  för  ögon- 
blicket lindra  böndernas  belägenhet,  utan 
ville  omfatta  och  genomföra  ett  nytt 
system  af  gagn  både  för  dem  och  efter- 
kommande. Han  hade  stora  svårigheter 
att  motkämpa,  stridiga  och  bristfälliga 
hushållsförfattningar,  allmogens  stränga 
bibehållande  af  de  orimligaste  missbruk, 
ja,   af    sjelfva    nöden    och    olyckan,  sina 


Staiieholni. 


Svaneholui. 


383 


likars  begär  att  som  projektmakeri  be- 
döma  hvarje  reform,  och  mera  dylikt. 
Då  Maclean  emottog  godset,  bestod  det 
af  51  hela  hemman,  hopträngda  i  fyra 
byar  och  skötta  af  40  bönder;  fattigdom 
och  gränslöst  elände  hade  på  dem  tryckt 
sin  stämpel;  ingen  h varken  kunde  eller 
ville  rätt  sköta  sin  jord ;  uppfostrade  i 
lättja  och  hoglöshet,  uppdrogo  de  deri 
sina  barn;  hofveriet  och  det  gemensamma 
bruket  af  jorden  —  hvarje  åbos  egor 
voro  på  GG  ä  100  ställen  inblandade 
med  grannarnes  —  hade  hos  dem  för 
länge  sedan  qväft  sjelfständighetskänslan 
och  brutit  all  moralisk  kraft.  Friherre 
II.  lät  först  aftatta  sitt  gods  i  en  charta, 
som  visade  slumpens  och  häfdens  värde, 
och  sedan  1786  författa  en  ny  med  plan 
och  vett;  godset  indelades  i  73  farmer  af 
b  vardera  70  tids  areal;  M.  uppförde  derpå 
bostäder  och  bjöd  bönderna  att  inflytta; 
men  de  ville  ej  lemna  sina  nästen,  och 
19,  de  enda,  som  egde  något,  uppsade 
sig  strax  och  utflyttade  till  andra  herre- 
gårdar. Maclean  stod  nu  med  de  fattigaste 
21  bönderna  qvar,  alla  med  usla  dragare, 
för  att  bruka  51  hela  hemman!  Ändå  lät 
han  ej  modet  falla.  Hvad  han  ärnat 
verkställa  så  småningom,  blef  nu  gjordt 
på  en  gång;  6,900  tid  förvandlades  i 
öde  fält,  och  inom  årets  slut  såg  man 
70,  några  af  ler,  resten  vanligt  korsverke 
med  ler,  nybyggda  farmer  uppstå,  i  hvilka 
brukarne  kunde  inflytta.  Han  bekostade 
sjelf  till  åboerna  den  första  uppsättningen 
af  kreatur  och  spannmål;  de  första  3  å 
4  åren  kunde  icke  arrende  betalas,  sedan 
sattes  det  lågt  och  höjdes  så  småningom, 
så  att  det  vid  seklets  slut  utgjorde  högst 
66  rdr  32  sk.  minst  28  rdr  16  sk.  för 
hvarje  fann.  Inga  dagsverken  eller  körslor 
gjordes  till  herregården,  allt  arrende  er- 
lades  i  penningar,  och  bönderna  förbundo 
sig  sköta  jorden  efter  en  af  honom  upp- 
gjord plan.  På  de  nedrifna  byarnas 
tomter  liit  han  uppföra  torp  med  ett 
tonniand  till  hvartdera;  torparen  skulle 
göra  ett  dagsverke  i  veckan  och  betala 
16  sk.  i  skatt  om  året.  Der  högst  51 
Iboer  och  41  husmän  (torpare)  på  det 
uslaste  framsläpade  sitt  lif,  \"6dde  sig  nu 
strax  73  åboer  och  62  torpare  rundeligen. 
Ar  1785  funnos  på  godset  700  menniskor, 
som  med  möda  lifnärde  sig,  år  1811 
funnos  mellan  14  ä  1500,  år  1841,  c:a 
1850,   alla   välmående.     Den    till    sjelfva 


säteriet  hörande  jorden  indelade  han  i  6 
farmer  af  50  tid  åker  och  dertill  nödig 
äng,  som  alla  blefvo  bebyggda  med  stora, 
rymliga  och  väl  inrättade  stenhus,  om- 
gifna  af  trädgårdar  och  planteringar,  samt 
brukade  dem  med  eget  folk  och  egna 
dragare.  Dessa  afvelsgårdar  hade,  enligt 
friherre  Bennets  omdöme,  ej  sina  likar 
i  Sverige  samt  voro  ett  mönster  af  od- 
ling. Hand  i  hand  med  dessa  anord- 
ningar för  folkets  materiela  välstånd  gick 
arbetet  för  deras  andliga;  han  anlade 
2:iie  folkskolor,  der  Pestalozzis'  method 
infördes.  Om  denne  mans  verk,  som 
gått  ut  på  att  förena  rikets  och  frälse- 
bondens väl  med  sitt  eget,  önska  vi 
hänvisa  läsaren  till  Biogr.  Lexikon  IX 
band,  l:sta  haft.,  sid.  3 — 9.  Småningom 
började  man  äfven  på  andra  gårdar  taga 
honom  fill  mönster,  och  äfven  bönderna 
lärde  sig  att  i  honom  akta  sin  välgörare; 
och  då  under  skånska  bondupploppet  år 
1811  bondskaran  äfven  nådde  Svaneholm, 
förtrampade  hans  säd,  plundrade  hans 
visthus  och  hotade  hans  lif,  funnos  dock 
inga  af  Macleans  bönder  deribland. 

Egendomen  ärfdes  efter  Macleans  död 
1816  af  systersonen,  baron  Kjell  ChristoÖer 
Bennet,  son  af  general-majoren,  friherre 
Rutger  Bennet  och  Eleonora  Maclean ; 
såldes  år  1837  till  nuvarande  egaren, 
kammarherren  Carl  Hallenborg,  och  hans 
fru,  grefvinnan  Eleonora  von  Schwerin. 

Svaneholm  ligger  på  en  holme,  som 
är  förbunden  med  fasta  landet,  sedan 
baron  Maclean  lät  fylla  kanalen.  Den 
fyrkantiga  byggnaden,  som  omsluter  borg- 
gården, är  af  betydligt  omfång.  Hufvud- 
facaden  är  5  våningar  hög,  kransad  med 
en  tät  rad  af  skorstenar.  Af  våningarna 
äro  endast  tvenne  inredda  till  bonings- 
rum; en  präktig  stentrappa  med  hvälfdt 
tak  förer  upp  genom  alla  våningarna. 
Ofver  inkörsporten  satt  fordom  en  skulp- 
terad kopparplåt,  som  nu  förvaras  på 
Trolle  Ljungby;  den  finnes  beskrifven  af 
prof.  Brunius  i  hans  »Konstanteckningar 
under  en  resa  till  Bornholm  år  1857», 
sid.  22.  —  Oaktadt  den  höga  byggnaden 
saknar  all  arkitektonisk  indelning,  im- 
ponerar den  dock  genom  sin  massa,  och 
den  dels  sällsamma,  dels  åldriga  bygg- 
nadsformen, sedd  i  dess  förening  med 
den  omgifvande  sjön  och  de  af  bokskog 
och  ängar  smyckade  stränderna,  gör  ett 
uuderligt  dystert  intryck.     I   den  vackra 


384 


Svaneholm. 


parkanläggningen  finnes  en  urgammal  ek, 
—  enligt  prof.  Brunii  antagande  600  år 
gammal  —  som  väcker  synnerlig  upp- 
märksamhet. I  den  ihåliga  stammen, 
hållande  30  fot  i  omkrets,  finnes  ett 
beqvämt  rum,  hvilket  till  väggar  och 
tak  har  anputs  af  kalkblandad  lera  •  in- 
gången är  genom  en  dörr  med  vanliga 
gångjern  och  lås;  derinne  finner  man 
brädgolf  och  bänkar  för  10  personer.  — 
På  en  afsats  af  stammen  har  en  tämligen 
stor  rönn  uppväxt. 

Svaneholms  säteri,  7Vs  mtl,  har  med 
1  mantal  insockne  frälse  samt  11  stora 
och  14  mindre  torp,  en  egorymd  af 
1,856  tid,  deraf  c:a  400  tid  skog;  i 
»Skånska  Herregårdar»  uppgifves  godset 
bestå  af  7l/8  mtl  säteri,  63/4  ins.  frälse, 
1  mtl,  anslaget  pastor  till  boställe,  49 
större  och  mindre  torp,  med  en  areal 
af  3,000  tunnl.;  i  Skånes  kalender  1862 
uppgifves  åter  arealen  till  1,935  tid,  deraf 
100  tunnl.  torfmosse,  20  tid  park  och 
trädgård.  Utsädet,  som  1818  uppgafs 
vara  150  t:r,  är  nu  350  t:r  uti  styf  lera, 
skörden  är  2,500  å  3,000  t:r.  —  Till 
gården  höra  rikt  fiske  i  Svansjön,  mejeri 
med  85  kor,  tegelbruk  och  vattenqvarn. 
Säteriet  är  extra  roteradt.  —  Egaren 
har  patronats-rättigheten  till  Skurups  pa- 
storat. Af  konung  Fredrik  ILs  öppna 
patronatsbref  af  den  27  Juli  1584  synes 
något  herrskap  på  Skurdrupsgården  hafva 
låtit  uppbygga  kyrkan  på  sina  enskil- 
da egor. 

Svaneholm,  Svanaholm  (i  mtls-  och 
taxerings-längderna),  ett  frälse-säteri  af 
2l/2  mtl  i  Ahs  socken  af  Westbo  härad 
och  Jönköpings  län,  har  fordom  haft 
namnkunnigare  egare,  som  tillhört  släg- 
terna  Gyllenstjerna,  Fleetwood,  Ceder- 
crantz  och  Odencrantz;  från  den  sednare 
såldes  1821  egendomen,  inköpt  för  45,000 
rdr,  till  bönder,  hvarefter  af  f.  d.  sätes- 
gården uppstodo  9  bondgårdar,  som  på 
1840-talet  hade  38  egare  och  nu  34 
med  50  hushåll.  Genom  denna  försking- 
ring anses  »jordbruket  vunnit,  folkmäng- 
den ökats  och  välmågan  icke  minskats.» 
Enligt  Göta  hofrätts  utslag  d.  20  Juni 
1767  förklarades  Svaneholms  säteri-egare 
berättigade  till  Jus  Patronatus  i  Ahs 
moderförsamling,  alternativt  med  öfriga 
församlingen. 

Svaneholm,    ett    stångjernsbruk    uti 


Sraiiesuni!. 

Svanskogs  socken  af  Gillbergs  härad  och 
Carlstads  län,  beläget  nära  gränsen  mot 
Dal,  2  mil  från  Åmål,  7l/2  mil  från 
Carlstad,  består  nu  mera  af  2  härdar 
för  lancashire-smide,  en  vällugn,  3  hamrar, 
en  större  och  3  cylindriskt  enkelt  ver- 
kande blåsmaskiner,  med  oinskränkt  till- 
verkningsrätt; tackjernet  köpesfrån  Philip- 
stads  bergslag,  bruksstämpeln  är  C.  1J. 
och  afsättningsorten  Göteborg. 

Ar  1818  uppgafs  bruket  af  Djurberg 
bestå  af  2  härdar  med  920  skU  smide, 
med  ringa  skog,  men  koltägt  från  om- 
kringliggande  hemman;  sedermera  be- 
finnes  det  på  1840-talet  hafva  1,800 
skUs  tillverkning  vid  4  härdar  och  år 
1859:  3,012  sktt  vid  4  härdar  och  3 
hamrar  samt  år  1862:  10,097  centner 
5  U  stångjern,  144  centner  skrotjern. 

Svaneholms  landtegendom  utgöres  af 
1  mtl  frälse  Stommen,  tax.  till  50,000 
rdr,  l/2  mtl  skrtte  Ed,  2/9  skatte  Norra 
Skarbol,  under  eget  bruk,  hvarå  vanligen 
utsås  c:a  15  t:r  råg  och  hvete  samt  c:a 
100  tunnor  vårsäd  i  cirkulation;  under- 
lydande hemman,  tillsammans  c:a  6V2 
mtl,  med  10,000  tids  areal,  äro  belägna 
i  Svanskogs,  Långeruds,  Silleruds  och 
Laxarby  socknar;  till  godset  hörande 
öfriga  verk  utgöras  af  Svaneholms  finbla- 
diga  såg,  Bäckens  två  grofbladiga  sågar, 
Stora  Norane  och  Högens  sågar,  som 
årligen  tillverka  cirka  1,500  å  2,000 
tolfter  plankor  och  bräder;  Svaneholms 
och  Eds  tullqvarnar  med  2  par  stenar 
och  1  par  siktstenar,  Högens  och  Stora 
Norane  qvarnar,  hvardera  med  2  par 
stenar,  Näs  och  Bäckens  qvarnar  med 
ett  par  stenar,  ett  tegelbruk,  som  drifves 
med  vatten,  der  tillverkningen  årligen 
uppgår  till  c:a  30,000  tak-  och  murtegel. 
—  Bruket,  hvars  första  privilegier  äro 
af  den  23  Juni  1694,  är  anlagdt  af 
kapitenen  C.  Uggla  till  Hammarsten  och 
Säfifle;  det  har  sedermera  gått  i  arf  från  far 
till  son  och  eges  nu  af  anläggarens  sons 
sons  sonsson,  brukspatron  C.  G.  Uggla, 
gift  med  Emilia  Charlotta   von  Gertten. 

Svaneholm,  fordom  ett  slott  på  en 
holme  i  Kilarp  sjön,  se  artikeln  Westra 
Hargs  socken. 

Svanesnnd,  ett  smalt  sund,  mellan 
Hake-  och  Hafstens  fjordar;  vid  detsamma 
ligga  gästgifvaregård  och  färjplats  uti 
Långelanda    socken    ai    Göteborgs    och 


Svanhals. 


SvaiihaU. 


385 


Bohus  län;  stället  är  redan  närmare  be- 
skrifvit  under  artikeln  Långelanda.  — 
Redan  1681  förenade  sig  fögderiets  tre 
härader  om  ett  tingslag  och  uppförde 
då  här  det  första  tingshuset.  —  Från  gäst- 
gifvaregården  skjutsas  till: 

tunderöd  n.  v l1/^  m^- 

Wräland  v.  n.  v 1  » 

Svanhals,  SvemsJwUs.  Konsistorielt 
pastorat  af  l:sta  klassen,  hörande  till 
Lysings  kontrakt  af  Linköpings  stift,  ut- 
göres  af  Svauhals,  modersocken,  med 
annexet  Kuinla,  innefattande  59,/4  mtl, 
bebodda  18G0  af  1,568  personer.  — 
Pastoratet  är  beläget  5  mil  från  stifts- 
staden. 

Svanhals  socken,  belägen  i  Lysings 
härad  af  Linköpings  län,  2  mil  från 
Wadstena,  134  mil  frän  Skenninge,  ligger 
invid  Täkerns  södra  strand,  mellan  Kumla 
och  Harstad  i  öster,  Rök  i  söder  och 
vester.  —  Socknen  innefattar  inom  rå- 
gångarna en  areal  af  8,452 !/2  tid,  hvaraf 
102  tid  tomter,  3,032  tid  10  kappland 
åker,  977  tid  28  kpl  äng,  1,198  tid  3 
kappl.  betesmark,  911  tid  23  kpl  land- 
vinning från  sjön  Tåkern,  2,222  tunnl. 
5  kappland  impedimenta.  I  ti  ofvan- 
stående  arealsumma  äro  inberäknade  351 
tid  6  kpl  mossar  och  2,131  tid  18  kpl 
vatten.  Norra  delen  af  Svanhals  ut- 
göres  af  en  fullkomligen  skoglös  slättmark, 
och  endast  södra  delen  antager  en  skogs- 
bygds otnvexlande  charakter,  dock  utan 
högre  berg  och  kullar. 

De  flesta  rinnande  vattnen  hafva  sin 
normaldirektion  från  söder  åt  norr  och 
äro:  Wallbybäcken%  som  kommer  från 
Ilarstads  socken  och  förenar  sig  med 
Lorbyån  straxt  norr  om  Wallby,  Yxne- 
liuUqöäcken,  Åbyån,  genomlöpande  Rehn- 
stads  säteris  egor.  —  Den  huvudsak- 
ligaste jormånen  är,  såväl  uti  åkerjorden, 
son»  ängen  och  betesmarken,  svartmylla 
på  lerbotten.  Vid  [Vallin/,  Lorby,  Stuva 
polberga  och  en  del  af  Walla  träffas 
ganska  stark  lera.  1  södra  delen  af  sock- 
nen, och  likaledes  å  socken-allmänningen 
Brännemarken  är  leran  dereraot  mycket 
grusblandad. 

På  Ofverby  egor  vid  gränsen  af  sjö- 
marken finnes  en  helsokälla,  bestående 
af  starkt  mineral-vatten,  som  har  visat 
sig  mycket  verksamt  mot  gikt,  rheuma- 
tism,  förlamning  och   nervsvaghet. 

vt. 


Folkmängden,  som  år  1805  var  919, 
år  1815:  813,  år  1852:  1,138,  uppgick 
1862  till  1,284  personer.  —  Huvud- 
näringen är  åkerbruk.  Tvåskiftes-sädes- 
bruket,  hvari  halfva  åkervidden  trades 
och  den  andra  bär  säd,  begagnas  all- 
männast. I  södra  delen  af  socknen 
förekommer  treskiftes-bruk,  hvari  2/9  af 
åkern  årligen  besås.  Omkring  1,900 
tunnland  åker  besås  med  615  tunnor 
blandsäd,  497V<>  tunnor  korn,  277V2  t:r 
råg,  150%  t:r"hvete,  106'/4  t:r  ärter, 
38  t:i  hafra  samt  472  t:r  potates;  ut- 
sädet uppgafs  1818  till  blott  780  t:r. 
Potatesodlingen  har  på  sednare  tiden 
mycket  aftagit.  Rofvor  och  kålrötter 
förekomma  sparsamt,  utom  vid  Kyleberg, 
der  55  tid  årligen  dertill  användas.  Lin 
odlas  knappast  till  husbehof,  humla  och 
hampa  alls  icke.  Inom  norra  och  största 
delen  af  socknen  är  ängen,  bestående 
af  hårdvall,  otillräcklig;  södra  delen  af 
socknen  har  deremot  naturlig  äng  fullt 
motsvarande  åkervidden,  ehuru  till  det 
mesta  stenig  och  bergbunden.  Natur- 
liga betesmarken  är  äfven  otillräcklig 
med  undantag  af  socknens  södra  del. 
Ladugårdsskötseln  är  försummad.  Hästarne 
deremot  skötas  omsorgsfullare  än  de  andra 
husdjuren.  På  sockenallmänningen  Brän- 
nejnarken  samt  i  beteshagarna  till  Stora 
och  Lilla  Kullen,  Lilla  Lorby,  Dahlbo- 
beta,  Walla,  Kärr,  Tomta  och  Alsike 
är  skogstillgången  tillräcklig  till  husbe- 
hof. Pä  Kehnstads  egor,  intill  Dags- 
mosse, är  en  liten  park,  Uobnediuigen 
kallad,  som  består  af  vacker  och  väl 
vårdad  tallskog.  Ehuru  byggnadstimret 
ofta  måste  forslas  flera  mil,  uppföras 
det  oaktadt  i  allmänhet  prydliga  bonings- 
oeh  ladugårdshus.  Tegeltak  har  i  sednare 
tiden  börjat  blifva  begagnade  i  stället 
för  de  förut  brukliga  af  näfver  och  torf. 
Något  fiske  idkas  i  sjön  Tåkern,  der 
god  tillgång  finnes  på  lake,  gädda,  aborre, 
mört  samt  braxen. 

Svanhals  eller  Svanshals  förekommer 
på  1300-talet,  en  kyrkoherde  1313.  — 
Kyrkan,  ombyggd  1844 — 45,  är  modern, 
vacker,  med  en  långhals  ad  svan  som 
flöjel.  Altartaflan,  3  alnar  8  tum  bred 
och  blott  1  aln  1  tum  hög,  är  ett 
mästerstycke  i  haut-relief,  helt  förgyldt, 
med  endast  figurernas  händer  och  an- 
sigten   målade;   skall  hafva  kommit  från 

49 


386 


Svanhals. 


Svaiiskog. 


Stockholms  slott  efter  en  brand  (1697?) 
och  vara  hitskänkt  af  drottning  Ul- 
rika. Den  gamla  kyrkans  östra  gaf- 
velbyggnad  tillskrifves  en  junker  Ern- 
gisl  och  hans  fru  Ramborg  på  1300- 
talet.  Säkerligen  menas  härmed  den 
berömlige  Ehrengisle  Platå  på  Svanhals, 
som  lefde  i  ett  så  kalladt  och  på  den 
tiden  brukligt  kyskhets-äktenskap  (der 
man  och  hustru  ej  hade  något  samlag 
med  hvarandra)  med  sin  fru  Ramborg 
(den  heliga  Britas  syster).  Med  visshet 
vet  man,  att  nämnda  fru  år  1318 — 19 
skänkte  till  Risberga  kloster  sina  går- 
dar i  Svanshals.  —  År  1567  brändes 
och  plundrades  kyrkan  af  Danskarne.  — 
Barnundervisningen  sker  uti  en  fast  folk- 
skola af  en  examinerad  lärare,  som  år 
1862  undervisade  115  barn,  medan  44 
erhöllo  undervisning  i  hemmet.  Till 
skolan  har  gen.-major  Fleming  donerat 
ett  kapital,  hvars  behållning  den  1  Maj 
1853  var  3,047  rdr  2  sk.  11  rst.  bco, 
och  hvars  ränta  är  bestämd  till  hjelp  åt 
skollärarens  aflöuing.  En  annan  dona- 
tion till  skolan  är  lemnad  af  major  Ad. 
Boij  samt  grefve  Löwen  till  Gräfsten  år 
1807.  Socken-magazin  grundades  här 
är  1811;  sockenbibliothek  har  i  sednare 
åren  blifvit  bildadt.  —  Fornlcmningar 
utgöras  af  bautastenar  och  ättehögar; 
efter  gamla  sätesgården  Svanshals,  be- 
lägen på  pastorsboställets  egor,  finnas  nu 
mer  inga  spår.  Bland  gamla  antecknin- 
gar är  en  af  är  1758  om  sky  drag  på 
Tåkern,  som  blef  mycket  välgörande  i 
den  dåvarande  ovanliga  torkan. 

Socknen  skall  uuderhålla  9  ryttare  och  13 
soldater.  Roteringsgrundeu  varierar  frän  1  Vg 
till  3  inti  till  hvarje  rote,  och  uppgår  roterings- 
kostnadeu  för  eu  sädan  till  75  rdr  rmt.  Kost- 
naden för  hållskjutsen  uppgick  1855  till  blott 
67  rdr  36  sk.  bco;  väghållningskostuaden  beräk- 
nades till  15  rdr  pr  mantal.  Hela  tax. värdet  år 
1862  var  1,147,900  rdr  rmt,  hvaraf  20,500  rdr 
för  annan  än  jordbruksfastighet.  I  bevillning 
erlades  efter  II  och  III  art.  800  rdr  61  öre. 
Hemmantalet  utgöres  af  44'/8  mtl,  hvaraf  14'/* 
frälse,   12','g  skatte,  samt 

Areal,  hvaraf  inegor. 
Rehnstad  .  .  2£  fr.-säteri.  519,29  tid.  301  tid. 
Åhs      ...     1       d:o  209,24   »>     122,18» 

Kyleberg  .     .     3        d:o  509,22    »     223,24» 

Walla.     .     .     1£  sk.-säteri.  202,6     »     124      » 
Glänås      .     .      1        d:o  212,5      »        85,15» 

Tomta  ka pt.bost.  )£  krono.  91,24    »       50      » 

SvimtlialslS^  l^ij         375,5     »     133     » 


Skattc-rusthållen  2  mtl  Stora  och  Lilla  Kullen, 
1  mtl  Svanshals,  1  mtl  Särshöga,  1  '/2  Stora 
och  Lilla  Solberga,  1  Wallby,  1  Öfverby,  Kloc- 
karegård. —  3  mtl  Gottorp  och  l3/4  Ramstad 
utgöra  ett  gods,  tax.  till  108,300  rdr  rmt.  — 
Af  verk  finnas  Lorby  tullmjöl-  och  Walla,  väder- 
qvarn.  —  Adress:    Skenninge. 

Svansjö,  en  frälse-säteri-ladugård  af 
1'Vs  mantal,  uti  Öfveds  socken  af  Färs 
härad  och  Malmöhus  län,  lyder  under 
Öfveds  kloster.  Den  har  god  åker,  hö- 
höstnad  och  betesmark.  Här  anlades  i 
medlet  af  1700-talet  af  öfverste  Hans 
Ramel,  som  ansåg  kons  spillning  tjen- 
ligast  för  torrjord,  sådan  den  befinnes 
vid  denna  gård,  ett  holländeri  för  60 
kor  af  holländsk  och  engelsk  race.  — 
Tax.värdet  är  100,000  rdr. 

Svanskog,  en  socken,  belägen  2l/4 
mil  från  Åmål,  dels  på  Dal  uti  Tössbo 
härad  af  Elfsborgs  län,  dels  i  Gillbergs 
härad  af  Carlstads  län,  består  af  28^J 
mtl,  bebodda  af  2,397  personer,  deraf 
på  förra  stället  9l/g  mtl  skatte  i  89 
brukningsdelar,  uppskattade  till  419,300 
rdr,  verk  och  lägenheter  till  14,100  rdr. 
med  en  folkmängd  af  833  personer  på 
161  hushåll  och  en  areal  af  0,523  qva- 
dratmil,  hvaraf  0,053  vatten,  samt  på  sed- 
nare stället  19V2  mantal,  hvaraf  17{V 
skatte,  lU  krono,  1  frälse,  uppskattade 
till  807,700  rdr,  verk  och  inrättningar 
tax.  till  33,200  rdr  rmt,  med  en  folk- 
mängd af  1,564  personer  och  areal  af 
0,575  qvadratmil,  hvaraf  0,i33  vatten.  — 
Marken  är  ganska  bergig  och  ojemn; 
rådande  jordmånen  svartmylla.  Skog  växer 
tillräckligt  för  egna  behofvet  och  något 
äfven  till  afsalu.  Ladugårds-  och  åker- 
bruksafkastningen  är  tillräcklig  för  egna 
behofvet;  bränvinsbränning  idkas  endast 
med  lyftpannor  och  således  icke  öfver- 
stigande  husbehofvet.  Socknen,  som  fått 
namn  af  sjön  Svan,  vid  hvilken  hon  ligger, 
har  haft  kyrka  sedan  kort  efter  Diger- 
döden, har  nu  korskyrka  med  torn  af 
trä  och  är  annex  till  Kila  pastorat.  I 
den  del,  som  hörer  till  Elfsborgs  län, 
eller  den  s.  k.  Dalboredden,  finnes  vexel- 
undervisningsskola  sedan  1826;  enligt 
sednare  uppgifter  finnas  3  flyttbara  folk- 
skolor och  2  flyttbara  småbarnsskolor, 
der  undervisningen  bestrides  af  en  exa- 
minerad och  en  oexaminerad  lärare.  Un- 
gefär hälften  af  skolbarnen  undervisas 
hemma.     Sockenbibliothek  finnes. 


Svansfofa* 


Svanå. 


387 


Af  hemman  och  gods  må  nämnas : 
1  g  mtl  Djitrud,  V4  Hedan,  V8  &$*** 
backen,  l'%  Råskog,  }/j  Ödebyn  med  qvarn, 
utgörande  ett  gods.  —  1  ratl  Bäcken 
med  qvarn  och  såg.  —  V4  llitgnerud 
har  qvarn  och  gästgifveri.  —  l/2  mantal 
Krokstad  med  såg.  Flera  hemmansdelar 
egas  af  Forssbacka  bruksbolag.  —  Bolls- 
byn, Lund,  Rämmesnuéf  Röstigen,  Sun- 
nersmd,  Byn,  Svensheden,  Mådtako,  äro 
hemman,   alla  i  Elfsborgs  läns  del. 

Wärmlandsdelen,  der  Svaneholms  bruk 
är  beläget,  utgöres  af  hela  skatte-hem- 
manen  :  Björbyn ,  Gränsjön ,  Hallanda, 
Högent  Kjellsbyn,  Kålö,  Krubbenäs,  Kop- 
pungen, Xäs,  Rållsbyn,  Sund,  Skäggebyn, 
y:a  och  S:a  Skarebol  och  Täng elsbyn, 
samt  af  Ed,  Grytterad,  Högehan.  — 
Hedene,  Malcuia,  Slirad,  Strand,  Stubbe- 
.  Tryneviken,  Wallberg,  Agilsrud,  alla 
från  l/2  till  l/8  ratl.  —  l/2  mtl  Stålsbyn 
fältväbels- boställe.  —  Stommen  eller  Sva- 
neholra,  1  ratl  frälse.  —  Adress:  Carl- 
stad eller  Araål. 

Svansteins  jernbruk,  se  art.  Kengis- 
verken. 

Svansö,  Svansjö  eller  Ubbholraen,  ett 
frälse- säteri  af  ll 2  ratl,  uti  Bottnaryds 
socken  och  den  del  deraf,  som  hör  till 
Redvägs  härad  af  Elfsborgs  län,  ej,  såsom 
Tuneld  uppgifver,  inom  socknens  del  af 
Jönköpings  län;  enligt  nämnde  författare 
och  Allvin  skall  gården  heta  Svensö 
och  enligt  den  sednare  ligga  i  Wartofta 
härad  af  Skaraborgs  län.  Svansö  köptes 
år  1761  af  theol.  doktorn  Sveno  Petri 
Xoring,  stiftaren  af  Victorinska  stipen-  ; 
diet  i  Uppsala,  och  som  jemte  sonen 
Carl  N  oring,  adlad  Noringer,  dogo  här, 
den  förre  1786,  den  sednare  1784.  År 
1863  egdes  gården  af  Joh.  Edströms 
sterbhus;  den  eger  godt  höbol  samt 
hjelplig  skog;  taxeringsvärdet  är  25,000 
rdr  rmt. 

Svanvik,  ett  frälse-säteri  af  1  ratl 
uti  Ståla  socken  af  Oroust  Östra  härad, 
Göteborgs  och  Bohus  län,  beläget  nära 
intill  Westerhafvet,  3/8  mil  s.  v.  från 
kyrkan,  som  ligger  3  mil  från  Uddevalla, 
är  väl  bebygdt  med  åbyggnader,  inklämda 
mellan  bergen  på  Stigfjordens  strand,  och 
har  en  trädgårdsanläggning  af  2  tids 
vidd.  Gården,  som  räknas '  bland  de 
bättre  i  orten,  har  153  tid  åker,  äng  och 
odlingsmark  samt   287   tid    skog;    jord- 


månen består  af  sandblandad  växtmylla 
med  blålera  till  alf  eller  botten;  ut- 
sädet uppgafs  1818  till  20  t:r  och  1862 
till  45  t:r,  inberäknadt  å  4  underlydande 
i  torp;  afkastningen  beräknas  i  medelgoda 
år  hafva  uppgått  till  300  t:r  säd,  100  t:r 
potates  och  200  skll  hö.  —  Säteriet  var 
i  1863  års  bevillning  tax.  till  32,000 
i    rdr  rmt. 

Säterifriheten  hitflyttades  den  5  Maj 
1691  från  det  närbelägna  Råssö  af 
egaren,  lagmannen  i  Bohus  län,  Alex. 
Kock;  godset  har  sedermera  tillhört  Gö- 
thenstjernska  slägten,  kapiten  Hårdh, 
Lars  Billström  och  nu  f.  d.  kronofogden 
J.  F.  Hellberg.  —  I  Bohus  län  finnes 
ock  en  gård  med  namnet 

Svanvik,  tre  mtl  skatte  i  Walla  soc- 
ken af  Tjörn»  härad  och  Oroust  fögderi; 
hemmanet  köptes  1711  af  bönder  till 
skatte.  —  På  egorna,  vid  stranden  söder 
om  gården,  finnas  några,  mest  förstörda 
grafkullar  samt  6  runda  stensättningar, 
äfvensom  i  de  s.  k.  Lundarne  en  sam- 
ling af  80  grafhögar,  der  man  i  den 
ena  påträffat  en  bit  af  ett  bronzsmycke, 
en  rund  flaska  af  glas  och  en  genom- 
borrad rund  stenknapp,  hvilka  fynd  äro 
aftecknade  uti  »Runas»  3:dje  häfte. 

Svanå.  Jernbruk  i  Harakers  socken, 
Norrbo  härad  och  Westerås  län,  vid 
Svartån,  på  vestra  sidan  af  elfven,  hade 
1849:  7  härdar  med  7,659  skU  privile- 
gieradt  stångjernssmide  af  eget  tackjern 
ifrån  Ny  hyttan  utaf  malm  från  grufvo.rna 
i  Norberg,  äfvensom  något  manufaktur- 
smide.  Ar  1860  anlades  vid  bruket  en 
stålugn,  och  der  finnes  också  qvarn,  såg 
och  tegelbruk.  Sjelfva  Svanå  är  bildadt 
af  Sigulsqvarn  (Sigurdsqvarn)  och  Al- 
munda,  tillsammans  V/2  mtl  frälse-säteri, 
och  under  detsamma  lyda  3  mtl  säteri, 
10l/2  fr.,  2  rå  och  rör,  {,1  sk.  i  Fläc- 
kebo  socken;  1  sk.,  lV2  fr.-säteri,  67/i2 
sk.,  :V4  rå  och  rör,  V4  fr.  i  Harakers 
socken,  taxerade  till  585,000  rdr;  jern- 
verket  med  tegelbruk  är  tax.  till  84,500 
rdr  rmt. 

Godset  har  af  gammalt  tillhört  Brahe- 
ätten; kom  med  Ebba  Brahe  till  De  la 
Gardierna  och  ifrån  dem  till  ge  neral- 
raajoren  och  riksrådet  grefve  Arvid  Posse 
genom  hans  gifte  med  en  fröken  Sten- 
bock, hvars  mor  var  sondotter  af  J  akob 
de  la   Gardie    och    Ebba    Brahe        Efter 


388 


Si  anas. 


hofraarskalken  grefve  Knut  Posses  son, 
löjtnanten  grefve  Knut  Lindorm  Posse, 
såldes  egendomen  till  ett  bolag,  hvari 
dock  hans  båda  söner  äro  delegare.  Vid 
gården  finnas  vacker  trädgård  och  park 
samt  —  åtminstone  fanns  det  under 
Possarnes  tid  —  ett  icke  så  obetydligt 
bibliothek.  Godset  har  egen  folkskola, 
och  vid  bruket  är  ett  fattighus,  hvars 
fond,  9,000  rdr,  hofmarskalkens  enka, 
grefvinnan  Maria  Hedvig  Posse,  gaf 
genom  testamente  af  d.  31  Mars  1818. 
Westmanland — Dala  jernväg  går  öfver 
brukets  egor. 

Svanås,  ett  skatte  säteri  af  ett  mtl, 
uti  Ormesberga  socken,  Norrvidinge  hä- 
rad och  Kronobergs  län,  synes  ha  till- 
hört Johan  Gustaf  von  Esslen  (Essen?), 
som  för  trogen  tjenst  fått  ett  sk.-hemman 
och  nio  krono-hemman  i  Norrvidinge 
härad,  hvilka  såldes  till  Ax.  Oxenstjerna 
1655;  Svanås  egdes  sedermera  af  härads- 
höfding  Johan  Mickelsson,  hvars  son 
adlades  1673  med  namnet  Svanehjelm; 
efter  hans  död  1691  blef  större  delen 
af  Svanås  indraget  till  kronan;  resten 
sålde  enkan  1696  till  sin  måg,  härads- 
höfding  Jonas  Nyman,  från  hvars  son 
egendomen  köptes  af  kapitenen  Isac  Joh. 
Rudebeck,  som  dog  1782,  och  har  den  allt- 
sedan förblifvit  inom  denna  slägt.  Under 
nuvarande  egaren,  öfverste-löjtn.  J.  M. 
lludebecks  tid,  har  egendomen  isynner- 
het blifvit  förbättrad  och  uppbrukad. 
Under  gården  lyder  V4  sk.  Svanås  Lillg-, 
qvarn  och  såg,  allt  taxeradt  till  42,493 
rdr  rmt. 

På  Svanås  egor  märkas  28  lindar, 
uppvuxna  ur  äldre  stubbar  i  ett  rundt, 
af  jord  betäckt  stenrör  på  en  bergshöjd 
gent  emot  gården;  några  af  dessa  lindars 
stammar  äro  af  V/.2  alns  diameter. 

Svappavaara,  beläget  i  Torneå  lapp- 
mark och  Juckasjärfvi  socken,  3  mil 
söder  från  kyrkan,  1  mil  s.  v.  fr.  Torneå 
elf,  raidt  för  Paurangi  svåra  och  bru- 
sande fors,  7  mil  n.  v.  från  Junosuando 
masugn  och  32  mil  n.  v.  från  Torneå 
stad,  är  ett  mindre  berg  af  6  å  700 
alnars  längd  och  130  alnars  höjd  Öfver 
närbelägna  myrar.  Sedan  1650-talet  ha 
åtskilliga  kopparmalmsgrufvor  här  blifvit 
tid  efter  annan  upptagna,  bearbetade  och 
slutligen  ödelagda.  Intill  år  1670  till- 
verkades der  årligen    600   till  800  skié. 


Svartarp. 

koppar.  Vid  den  tiden  voro  vid  Ken^ 
gisfors,  14  mil  från  Svappavaara,  invid 
Torneå  elf  inrättade  garhytta,  koppar- 
hammare  och  myntverk,  hvarest  den  till- 
verkade kopparen  utmyntades  till  gång- 
bara plåtar  med  prägel;  men  verkstäderna 
blefvo  år  1717  under  ryska  kriget  för- 
störda. Den  vid  Svappavaara  ännu  långt 
rikare  tillgången  på  jernmalm  lemna- 
des  för  kopparmalmen  åsido,  tills  på 
1740-talet.  sedan  koppargrufvorna  voro 
öde,  Kengis  bruksegare  började  upptaga 
jernmalmen,  som  måste  transporteras  af 
Lappar  genaste  vägen  öfver  landet  till 
Junosuando.  Skogarne  vid  och  omkring 
Svappavaara  äro,  på  l/2  mils  afstånd, 
föga  betydande;  på  längre  afstånd  der- 
emot,  omkring  Luongasjocki,  närmare 
Torneå  elf,  är  förhållandet  annorlunda. 
Under  året  1863  lemnade  jerngrufvan 
380  centner  jernmalm;  den  är  en  tät 
och  finkornig  blodstensraalm,  som  anses 
hålla  60  å  70  %  och  blir  förträfflig 
genom  blandning  af  dess  olika  arter.  — 
Svappavaara  på  11  mr,  ljjj  mtl,  har 
varit  torp  under  Kengis  bruk  till  1823; 
från  1829  till  1849  hade  kopparverket 
frihetsår.  I  Stockenströms  grufva,  ett  af 
de  här  bearbetade  schakten,  fann  man 
1742  gediget  guld  i  kopparlazur  med 
qvarts. 

Svartarp,  Svartorp  (i  ecklesiastik- 
matrikeln), en  socken  uti  Tveta  härad  af 
Jönköpings  län,  2  mil  från  staden  Jön- 
köping, gränsar  i  öster  till  Jersnäs,  i 
söder  och  vester  till  Lekeryd,  i  n.  v. 
och  norr  till  Skärstad  samt  omfattar  0,570 
qvadratmil  land  och  0,064  vatten. 

Marken  är  mer  bergaktig  än  jemn, 
rådande  jordmånen  är  mylla  och  grus. 
På  skog  är  i  allmänhet  stor  brist.  På 
1840-talet  uppgafs  utsädet  på  helt  hem- 
man till  6  t:r  råg,  som  gåfvo  i  goda  år 
40  och  i  sämre  24  t:r.  Husqvarna-  eller 
Stor-ån  genomflyter  socknen,  och  bland 
sjöar  nämnas  Ylen  och  Ramsjön.  Vid 
Kungsbron,  som  utgör  gränsen  mellan 
Wexiö  och  Linköpings  stift,  liksom  mel- 
lan Tveta  och  Norra  Wedbo  härader, 
och  dit  efter  Wieselgrens  förmenaude 
den  numer  glesnade  skogen  Holaveden 
fordom  sträckt  sig,  hålles  årlig  marknad. 
Namnet  förmodas  härleda  sig  deraf,  att 
Wirdalagman  och  Wirdamän  der  mot- 
tagit konungen  af  Ostgötarne  och  sedan 


Svnrtarp. 


Svarteberg. 


389 


ledsagat  honom  på  Holaveden  förbi  kyr- 
kan på  konungens  resa  till  Jönköping. 
Socknen,  som  Ar  1710,  då  pesten  bort- 
ryckte 414  personer,   beboddes  af  1,200, 

1805  af  950,  1843  af  1,007  och  1863 
af  1,045  personer,  innefattar  44  mantal, 
hvaraf  12\fi  skatte,  25/fl  krono,  29  frälse, 
taxerade  till  1,121,200  rdr  rmt,  deraf 
dock  17,200  rdr  för  verk  och  lägenheter. 
Af  indelta  arméen  äro  här  förlagda  20  man. 
Socknen,  som  af  H.  Brask  skrefs  Svarta- 
torp, utgör  med  Lekeryd  ett  regalt  pa- 
storat af  l:sta  klassen,  hörande  till  T  veta 
kontrakt  af  Wexiö  stift  och  beläget  12 
mil  fråu  stiftsstaden.  Kyrkan,  byggd  af 
steu,  är  densamma,  i  hvilken  Brask  in- 
vigde 3  altaren,  men  utvidgad  1702, 
hvarefter  hon  nu  håller  38  alnar  i  längd 
och  22  alnar  i  bredd.  En  del  af  henne, 
kallad  Biskakyrkan,  inreddes  till  2:ne 
grafchor  för  familjen  Adlerbeth.  Barn- 
undervisningen  uti  pastoratet  bestrides 
uti  en  fast  och  en  flyttbar  folkskola  samt 
en  flyttbar  småbarnsskola  af  två  exami- 
nerade och  en  oexaminerad  lärare;  under 
året  1862  undervisades  225  barn  i  sko- 
lorna och  97  i  hemmet.  Till  boställe 
åt  skolläraren  är  skänkt  af  baron  Jac. 
Adlerbeth  l/2  mtl  i  Löjfallan.  Läraren 
tillsättes  genom  3  röster:  1  af  egaren 
till  Ramsjöholm,  1  af  pastor  och  1  af 
församlingen,  samt  bör  enligt  instruk- 
tionen också  undervisa  i  »jordbrukets 
grunder,  mekanik,  kännedom  af  nöd- 
brödsämnen» m.  m.  Sockenbibliothek 
finnes.  Den  först  kände  kyrkoherden  är 
en  vid  namn  Måns,  är  1540,  som  gaf 
torpet  Kråsekulla  under  prestgården ;  han 
sköts  af  Dackarne,  som  sedan  togo  bly- 
taket från  kyrkan  och  stöpte  kulor  af. 
Bland  öfriga  kyrkoherdar  må  nämnas 
Johannes  Bazius  1625 — 47,  Sv.  Follin, 
1794,  t  1815.  Af  fornlemningar  om- 
talas   åtskilliga    fynd    irån     åren    1758, 

1806  och  1818,  bestående  af  en  svärds- 
klinga  af  3  alnars  längd,  flintknif,  en 
hartsartad  rökelseblandning  m.  m. 

Bland  gårdar  märkas  fideikommiss- 
egendomen Ramsjoltoliii,  hvarunder,  bland 
andra,  lyder  en  af  ortens  bördigaste  och 
bäst  odlade  egendomar,  säteriet  Strötns- 
JioJw.  Vidare  må  omnämnas  3  mtl  fi\- 
säteri  Djufvarp,  1  mtl  Jacobstorp,  ett 
gods.  —  l3/4  mtl  Ö/ravad.  —  1  mtl 
krono,   '/.,  mtl  skatte   Björnaryd,   kyrko- 


koherdens  boställe;  år  1644  gaf  K.  M. 
öppet  bref  for  Johan  Baazio,  »att  fritt 
och  oturberat  njuta  och  bruka  ett  sk.- 
bol,  Biöruaru»,  köptes  1671  af  kyrkan 
för  45  dal.  s:mt  åt  kyrkoherdens  bo- 
heinnian,  fick  1690  lika  rättighet  som 
krono-hemnianet.  —  V4  mtl  Fayerlndt, 
pipare-boställe.  —  V,  mtl  Roestorp,  ser- 
geant-boställe. —  Byar  äro  Brunnseryd, 
Högstorpj  Hässlarp,  Svartarp  och  Gåf- 
vanäs.  —  Adress:  Jönköping. 

Svartebo,  en  bergsmanshammare  uti 
Hellestads  socken  af  Finspångaläns  härad 
och  Linköpings  län,  uppförd  1690  på 
frälse-hemmanet  Svartebos  egor,  uppgif- 
ves  1825  hafva  2:ne  härdar  för  60  skil 
redskapssmide.  Ett  mtl  frälse  Svartebo 
taxerades   1863  till  45,000  rdr  rmt. 

Svarteborg,  en  socken  uti  Tunge 
härad  af  Göteborgs  och  Bohus  län,  be- 
lägen 3V4  mil  från  Uddevalla,  oragifves 
i  norr  af  Moo,  i  öster  af  Krokstads, 
Hede  och  Håby  socknar,  i  söder  af  Bro 
och  Berfiendals,  i  vester  af  Qville  samt 
omfattar,  inberäknadt  Tose  socken,  som, 
sedan  dess  kyrka  blifvit  raserad,  nu  mer 
betraktas  som  en  del  af  Svarteborg,  en 
areal  af  l,iio  qvadratmil  land  och  0,ow 
vatten.  Den  starkt  kuperade  trakten 
mot  Berfiendaleu,  Äsgrdnsen  kallad,  samt 
omkring  gården  Fjell,  der  i  dalarna  på- 
träffas ymniga  hafslemningar,  utgöres  af 
en  bördig  slättmark,  hvilkens  jordmån, 
mylla  på  lerbotten  och  raergelartad  grä- 
lera, räknas  för  den  bästa  inom  häradet. 
Nedanför  Svarteborgs  kyrka  öppnar  sig 
en  vidsträckt,  till  betydlig  del  oupp- 
odlad slätt,  der  jordmånen  omvexlar 
mellan  lermylla,  mo-  och  sandjord.  A 
ömse  sidor  om  den  djupa  dal,  som  går 
frän  kyrkan  till  Bullare-sjön,  ligga  fjell- 
ryggar,  på  hvilkas  vestra  sluttning  så  väl 
som  på  de  gårdars  egor,  hvilka  ligga  i 
dalen,  rådande  jordmånen  är  sämre  lera; 
men  skogshemmanen  på  östra  sidan  hafva 
sand  och  sandmylla.  På  denna  sida 
finnas  ännu  i  behåll  hjelpliga  skogar; 
men  pä  den  vestra  egas  sädana  endast 
af  gårdarna  Westersäter  och  Skåneröd, 
det  öfriga  är  naket.  Hufvudsädet  är  hafrau, 
dock  sås  här  icke  ringa  korn.  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af  1,883  och  år 
1863  af  2,285  personer,  hvaraf  1,180 
skattfria,  innefattar  47!/4  mantal,  deraf 
29  jjj  skatte,  7r,/l2  krono,  97/s  frälse,  tax. 


390 


Svarteborg. 


till  1,067,000  rdr;  verk  och  lägenheter 
äro  taxerade  till  2,600  rdr  rmt;  bevill- 
ningsafgiften  för  egendom  var  1863: 
321  rdr  40  öre,  för  inkomst  112  rdr 
25  öre.  Beväringsskyldiga  voro  1863: 
78,  och  af  indelta  arméen  underhållas 
här  21  man.  Socknen  skrifves  i  äldsta 
handlingar  Svertuborg  eller  Svartuborg, 
och  uppgifves  såsom  orsak  till  namnet 
en  händelse,  som  vi  vilja  anföra:  Der 
kyrkan  står,  höjde  sig  fordom  en  borg, 
hvarefter  ännu  lemniugar  igenfinnas  uti 
Klockehagen  på  kyrkovallen,  och  skall 
den  burit  namnet  Baneborg,  efter  sin 
höfding  Rané,  som  våra  flesta  fornfor- 
skare  antaga  varit  Rane  den  Göthiske, 
hitsatt  af  kon.  Erik  Emundsson  att  värna 
landskapet  emot  den  inkräktningslystne 
Harald  Hårfager  —  hvilket  antagande 
dock  förkastas  af  A.  E.  Holmberg;  — 
imellertid  lärer  höfdingen  varit  en  be- 
tydande man,  efter  hvilken  många  minnen 
äro  förvarade,  såsom  t.  ex.  sagorna  om 
hans  strider  med  kungen  på  Wetteland 
i  Skee  socken  och  med  kungen  på  Hål- 
lungstad  i  Hede,  med  hvilken  sednare 
han  höll  en  skarp  strid  vid  Ellinge; 
men  märkligast  är  sägnen  om  hans  äf- 
ventyr  med  drottningen  på  Hudt  i  Ta- 
num.  Intagen  af  Ranes  tapperhet,  skall 
denna  sköldmö  erbjudit  honom  sin  hand, 
den  han  ock  låtsade  sig  vilja  emottaga; 
men  då  brölloppet  skulle  försiggå,  och 
drottningen  med  sitt  följe  anlände  till 
brudgummens  borg,  hade  han  ångrat  den 
ingångna  förbindelsen  och  ridit  ut  på 
jagt.  Förtörnad  häröfver,  lät  den  för- 
smådda drottningen  storma  och  upp- 
bränna borgen  och  yttrade,  då  hon  red 
ifrån  dess  svarta,  rykande  ruiner:  »Hit- 
tills har  du  hetat  Ramborg;  men  hädan- 
efter skall  du  kallas  Svarteborg».  När 
hon  sedan  hunnit  till  Köpstads  backe  — 
vid  gården  Köpestad,  der  fordom  skall 
varit  en  stor  handelsplats  —  gjorde  hon 
halt  vid  Godtakällan,  aftog  rustningen 
och  lade  kronan  på  en  sten,  i  hvilken 
skall  funnits  en  ringformig  urgröpning, 
och  som  icke  länge  sedan  blifvit  bortförd. 
Under  det  brudskaran  rastade  här,  fram- 
störtade Rane,  hvilken  varsnat  lågorna 
från  sin  brinnande  borg,  och  klöf  i  vre- 
desmod hufvudet  på  drottningen,  hvarvid 
hennes  kämpar  togo  till  flykten,  men 
upphunnos  och    nedhöggos   på  Stenehed, 


Svarteborg. 

der  en  af  Bohus  läns  skönaste  minnes- 
vårdar, bestående  af  9  stenhällar  och 
25  ättehögar,  säges  stå  till  minne  af 
denna  händelse.  Drottningens  lik  fördes 
sedan  till  hennes  borg  vid  Hudt,  der 
den  stora  kullfallna  stenen  vid  lands- 
vägen sägas  utvisa  hennes  graf. 

Socknen,  som  är  annex  till  Fors 
pastorat,  har,  i  likhet  med  öfriga  pasto- 
ratets socknar,  lånbibliothek,  grundadt 
dels  genom  enskild  donation,  dels  ge- 
nom influtna  afgifter  för  bränvinsut- 
skänkning.  Barnundervisuiugen  bestreds 
1862  uti  hela  pastoraret  i  3  flyttbara 
folkskolor,  der  under  året  352  skolbarn 
undervisades  af  3  examinerade  lärare. 
Kyrkan,  belägen  13/10  mil  från  moder- 
kyrkan, på  en  ansenlig  landhöjd,  liknar 
dessa  uråldriga  byggnader,  som  kort  före 
kristendomens  antagande  uppfördes  i  Wi- 
ken.  Hon  består  af  ett  enda  långhus 
med  en  spetsig  gafvel  i  vester  och  en 
tresidig  mur  i  öster.  —  Af  socknens  öfriga 
fornminnen  må  nämnas  Slottsberget  å 
Skaneröds  egor  och  Boråserödsberget , 
frejdade  genom  i  orten  gängse  vidunder- 
liga sägner,  se  Holmbergs  Bohus  läns 
beskrifning,  III  del.,  sid.  62—64.  En 
stor  stenhäll,  med  det  betydelsefulla  nam- 
net Kongshällen,  ligger  vid  foten  af 
Slottsberget  och  tros  betäcka  askan  af 
den  frejdade  kämpen  Kane,  en  af  dessa 
forntidens  män,  hvilka  i  folksagan  vunnit 
sin  odödlighet.  Han  säges  hafva  bott  på 
Slottsberget.  I  synnerhet  lefva  i  sägnerna 
hans  strider  med  en  annan  småkonung, 
vid  namn  Rörek  i  Bullaren,  såsom  min- 
nen   af    hvilka   man   utvisar  flera    forn- 


lemningar. 


Slutligen  skall   Rörek  hafva 


förbundit  sig  med  andra  höfdingar  i 
orten  och  genom  en  nattlig  öfverrump- 
ling  dödat  Kane  och  brännt  hans  borg. 
Bland  socknens  märkvärdigheter  torde 
äfven  gården  Blåsupp,  l/A  mtl  frälse,  få 
nämnas,  såsom  Thorilds  födelseort;  fadern 
var  en  fattig  länsman,  boende  på  denna 
gård,  Thorild  föddes  1759  och  dog,  bil- 
tog  dömd  från  sitt  fosterland  d.  1  Okt. 
1808.  Ett  historiskt  minne  eger  sock- 
nen från  1657,  då  Danskarne  blefvo  här 
slagna  af  Harald  Stake. 

Gårdar  och  hemman  äro  följande: 
Aspång,  2  mantal  skatte,  2  frälse  och 
Skulestad,  1  mtl  krono,  det  sednare  ett 
militise-boställe;  —   %  mtl    Backa  och 


Svartelfreu. 


Svarthäll. 


391 


V3  mtl  Bäck,  indragna  rnil.-boställen; 
Westei-säter,  1  mtl  krono,  med  V*  mtl 
Berg,  kapitens-boställe;  —  Sker/vum,  1 
mtl,  med  \  4  mtl  Skheläng,  är  majors- 
boställe; —  1  mtl  L:a  DingevalL  V8 
Köpestad,  l  16  Kmgehråf,  äro  ock  krono- 
hemman: —  Prestgården,  1  mtl;  Skogen, 
ett  godt  %  mtl,  var  ända  till  år  1770 
annex-hemman  till  pastor,  som  då  upp- 
lät det  till  komministers-boställe.  —  Hela 
skatte-hemman  äro:  St  Dmgevall,  Dalen, 
Grinas  med  såg  och  qvarnar,  Gäskje 
(Gäsje),  hvaraf  en  gård  på  £  mtl,  tax. 
till  26,500  rdr,  Haga,  Håfveröd,  Hede, 
Jullseröd;  Kalis  torp,  Klå/ranne  (Klåfaene), 
Långevali,  l1  4  mtl,  Påstigen,  Skåneröd, 
Wcoéändan,  Wässje  och  Ahs;  —  halfva 
hemman  äro:  Drommelsröd,  Fä/tn,  Hö- 
kärr, Kyrkefyr,  Toröd,  Spångetorp,  3/4 
mtl;  —  ,/4:dels  hemman  äro:  Dusgård, 
Gunghult,  Hee,  Hillebo,  Hallevad,  Mö- 
garde,  Röd,  Ståckebro  (Stockebo),  Stac- 
kekärr, Steneryr  med  q  värn,  Stenehed, 
Åhn,  Österöd.  Vidare  finnas  af  skatte- 
natur: '/t  Dryps  %  Fiskebo,  l/8  Gadde- 
röd.  Vt  Hagaskog,  !/g  Klåfossen  (Klaf- 
åsen),  !/t  Krappsätt;  V8  Liane,  V8  Löfås 
och  Studera*.  Vt  Skidalen,  1/8  Lilla 
Starkekärr  med  Trampenberg,  \\  mantal 
Svarteborg,  Vt  WalUkogen,  V8  Anneröd; 
—  frälsehemman  äro:  5/8  fierg,l/2Fjell, 
Vi  Oregeröd,  J/4  Herrmansröd,  l/.2  Medbo, 
1  Ramberg,  l/t  Slaängen,  1/2  Suttene,  V4 
Sandvik,  l  Torp.  1  Wåesje,  välbyggda 
gården  1  mtl  Wassöndan  eller  Oarle- 
holm,  taxeradt  till  20,000  rdr  rmt,  l/2 
Stora  och  l/4  Z/i#a  Ormält.  —  Adress: 
Uddevalla. 

Svartelfven  har  sitt  ursprung  vid 
Moskölens  träsk  inom  Äppelbo  socken  i 
Dalarne  och  kallas  då  Fjällräraselfven. 
Bildar  vid  sitt  utgående  ur  nämnda  pro- 
vins till  en  början  gränsen  mellan  VVärm- 
land  och  den  till  Örebro  län  hörande 
delen  af  Westmanland,  men  inkommer 
vid  Orlingetjön  helt  och  hållet  i  nämnda 
län  och  får  då  det  mer  bekanta  namnet 
Svartelfven  samt  genomlöper  uti  den  fill 
samma  län  hörande  Grythytte  bergslag 
dr  betydliga  sjöarna  Torrvarpen  och 
Halfvarsnoren.  Utgör  vid  den  sednare 
och  sedermera,  tills  den  inträder  i  Carl- 
skoga  eller  Wärmlandsdelen  af  samma 
län,  skilnaden  emot  Nora  bergslag  och 
utfaller    slutligen  i  den    inom  Carlskoga 


liggande  ansenliga  sjön  Möckeln.  Dess 
fortsättning  ifrån  nyssnämnda  sjö  och 
till  Skagern  har  namnet  Letelfven, 
från  Skagern  till  Wenern  Gullspångs- 
elfven,  hvilka  båda  delar  ha  sina  sär- 
skilda artiklar  under  dessa  namn.  Svart- 
elfven drifver  med  sin  vattenmassa  de 
stora  silfver-  och  jernverken  Hellefors, 
Rockesholm  och  Carlsdal.  Elfvens  höjd 
öfver  Mälaren  är  495  fot,  502  fot  öfver 
Bråviken,  270  Öfver  Skagern,  497  öfver 
"VVestersjön.  Genom  sina  strida  forssar 
och  sitt  betydliga  djup  skördar  den  år- 
ligen många  menniskolif,  och  den  29 
November  1828  uppslukade  den  icke 
mindre  än  åtta  personer  på  en  gång, 
nemligen  ett  brudpar  ifrån  Bäcketorps 
by  i  Nora  socken,  som,  åtföljdt  af  sina 
brölloppsgäster,  varit  till  det  närbeläg- 
na, på  andra  sidan  den  derstädes  likt 
en  sjö  sig  vidgande  elfven  belägna  Carls- 
dal, h varefter  de  i  brukets  kyrka  blifvit 
saramanvigda.  Då  de  färdades  bort,  var 
elfven  lugn  och  klar  som  en  spegel ;  men 
när  de  skulle  hem  igen,  vräkte  stormen 
den  i  höga  böljor.  Brölloppsskaran  var- 
nades att  bege  sig  ut  i  den  bräckliga 
farkosten,  och  den  unga  bruden  grät 
och  bad  att  slippa  följa  med,  men  bars 
af  sin  oförvägne  brudgum  med  våld  i 
båten.  Inom  en  qvart  funno  de  alla 
sin  graf  i  böljorna,  och  på  elfvens  bot- 
ten bäddades  de  unga  tus  brölloppssäng, 
der  bruden  ännu  hvilar,  ty  vid  morgo- 
nen derpå  anställd  draggning  efter  de 
omkomna  återfanns  icke  hennes  lik, 
hvilket  ej  heller  kunnat  tillrättafinnas. 
Händelsen  väckte  i  orten  allmän  sen- 
sation och  har  blifvit  i  tryck  bevarad 
åt  efterverlden  uti  en  verkligen  rörande 
»Visa  om  ett  olyckligt  öde  med  ett 
brudpar»,  författad  af  Lisa  Ersdotter  i 
Lärkmoseö,  en  piga,  som  var  med  och 
dukade  brölloppsbordet. 

Svarthäll.  Säteri,  bestående  af  V2 
mtl  purt  frälse  samt  beläget  i  Carlskyrka 
eller  Kungsörs  socken  af  Åkerbo  härad 
och  Westerås  län,  invid  och  söder  om 
Arboga-än.  Under  gården  lyda  2V2  m^ 
i  Skeftrunna  samt  V/V1  i  Granhammar, 
båda  i  samma  socken,  äfvensom  ett  te- 
gelbruk, alltsammans  taxeradt  till  109,880 
rdr  rmt. 

Svarthäll  har  egts  af  Ridderhjertska 
slägten;    nu   tillhör   det  underlöjtnanten 


392 


Svarthöfileryd. 


Svartnas. 


Carl  Otto  Hjulhammar,  som  arbetat  sig 
upp  till  förmögenhet. 

Svarthöfderyd  (i  jordeboken),  Svart- 
Itöfdaryd.  Ett  skatte-hemman  af  3/4  mtl 
uti  Tvings  socken,  Medelstads  härad  af 
Carlskrona  län,  der  årlig  marknad  hålles. 
Hemmanet,  med  ek-,  bok-  och  timmer- 
skog, har  4  åboer  med  27  hushåll,  7 
underlydande  torp;  här  finnes  ock  garf- 
veri.     Taxeringsvärdet  är  47,300  rdr. 

Svartklubb,  en  fyrbåk  på  Singön  i 
Stockholms  skärgård,  se  art.  Singön. 

Svartlå  jernbruk,  se  Selet. 

Svartlösa.  Härad  i  Södermanland 
och  Stockholms  län,  innefattar  7  socknar 
och  2  kapell,  deraf  dock  Oster-Telge 
upptages  i  jordeboken  till  Oknebo  härad, 
(se  tabellen  till  Stockholms  län)  och 
utgör  norra  och  vestra  delarne  af  Söder- 
törn; det  är  beläget  mellan  Mälaren  och 
dess  fjärdar  i  nordvest  och  norr,  från 
Söderteljefjärden  till  Arstaviken,  Saltsjöns 
fjärdar  och  sund  i  nordost,  Sotholms 
härad  i  sydost  samt  Järnafjärden  och 
Oknebo  härad  i  vester;  innefattar  4,740 
qv.mil  land,  0,375  vatten,  fördelade  på 
230£|  mantal  och  utom  Öster-Telje  på 
216%  mantal,  bebodda  1863  af  8,953 
personer;  1810  års  folkmängd  var  endast 
6,143.  Landet  består  hufvudsakligen  af 
bergkullig  sjö-  och  skögrik  bygd,  med 
trånga  dalgångar  eller  större  och  mindre 
slätter  åt  norra  sidan,  men  mera  kärr 
och  skog  i  söder  åt  Hanveden.  Odlad 
jord  uppgifves  till  17,688  tid,  naturlig 
äng  till  4,298  tid;  jordmånen  är  god 
och  åkerbruket  i  ständig  tillväxt.  I  be- 
villning för  egendom  och  inkomst  erlades 
år  1862:  6,290  rdr  mit.  —  Häradet 
utgör  med  Sotholms  länets  6:te  fögderi, 
af  Södertörns  domsaga,  med  tingställe 
vid  Fittja  i  Botkyrka  socken. 

Svartnäs,  jernverk,  beläget  i  Svärd- 
sjö socken  af  Fahlu  län,  5  mil  från 
Fahlun,  9!/4  mil  från  Gefle  samt  3'/2 
mil  från  Gefle-Dala  jernväg;  anlades  först 
1736  af  Fahlu  bergslag  på  Svärdsjö 
sockens  Finnmark  vid  den  ifrån  sjön 
Svarten  löpande  Svartån,  som  under  sitt 
vidare  lopp  kallas  Jädra-ån  och  utfaller 
vid  Högbo  i  Storsjön.  Bruket  har  tid 
efter  annan  erhållit  utvidgade  privilegier 
och  består  för  närvarande  af  nybyggd 
masugn  med  3  formar  och  gasrostugn, 
4  lancashire-smälthärdar  med  2:ne  smält- 


hamrar,  1  gas-vällugn  med  3  räckhamrar, 
1  stålugn  samt  manufakturverk  för  diverse 
svartsmide.  Malmerna  hemtas  från  egna 
grufvor  i  det  1  mil  från  Svartnäs  be- 
lägna Wintjerns  malmfält,  och  effekterna, 
som  hittills  afsändts  den  långa  vägen 
till  Gefle,  torde  hädanefter  komma  att 
försändas  till  närmaste  punkt  af  Gefle- 
Dala  jernvägen,  dit  ny  väg  förbi  Agsjön 
och  Korsa  bruk  är  under  anläggning. 
Från  Wintjerns  grufvor  går  äfven  en 
annan  väg,  2  mil  lång,  till  Amots  bruk 
i  Gestrikland  och  derifrån  till  Gefle. 

Det  närvarande  bruket  är  anlagdt 
vid  2:ne  fall;  vid  det  öfra  eller  det, 
som  begagnades  vid  första  anläggningen, 
äro  placerade  masugn,  räckarsmedja  för 
stångjcrnet,  en  mindre  manufaktursmedja 
samt  qvarn  för  2  par  stenar;  vid  det 
V4  mil  nedanföre  belägna  eller  det  s.  k. 
»Nybruket»  finnes  smedja  for  smältjerns- 
tillverkningen  samt  för  största  delen  af 
manufakturen,  äfvensom  såg  för  eget 
behof. 

o 

Ar  1805  anlades  på  Bollnäs  sockens 
allmänning  i  Helsingland,  vid  vatten- 
draget ifrån  Källsjön,  som  slutligen  under 
namn  af  Testebo-ån  utfaller  nära  Gefle, 
IV4  mil  från  det  gamla  bruket,  det  s.  k. 
Norra  Svartnas  för  två  härdar  och  en 
hammare,  men  hvilket  1846  på  så  sätt 
nedlades,  att  smidet  effektueras  vid  gamla 
bruket  ehuru  privilegierna  qvarstå  och 
utskylderna  derför  betalas  i  Bollnäs. 

Vid  Svartnas,  som  sedan  1852  har 
oinskränkt  tillverkningsrätt,  tillverkades: 

1854  -—     4,293  skU  stångjern, 

1855  —     4,865     »  » 

1856  —     5,221     »  » 

1862  —  23,479  centner;  af  stål 
tillverkades  sistn.  år  1,173  ctr,  62  U 
samt  med  Svartnäs  masugn: 

1855  —     6,585  skU  tackjern 
1862  —  22,207     »  » 

Svartnäs  med  underlydande  hemman 
och  lägenheter  eger  en  högst  betydlig  ego- 
rymd, hvilken  likväl  1857  kunde  ej  till 
arealen  uppgifvas,  emedan  storskiftet  i 
Svärdsjö  socken,  hvarest  största  delen  är 
belägen,  ännu  ej  då  var  afslutadt,  den 
torde  blifva  c:a  30,000  tid.  Bruket  var 
jemte  qvarn  i  1863  års  bevillning  tax. 
till  86,894  rdr  rmt.  Det  har  ifrån  sin 
första  anläggning  egts  af  Fahlu  bergslag. 
—  Vid    Svartnäs   äro    under  de  sednare 


Svartorp. 


Svarttorp. 


393 


aren  verkställda  högst  betydliga  myrod- 
lingar.  Den  till  bruket  hörande  ansenliga 
rekognitions-allmänningen  är  uppskattad 
till  2,486  stafrum  kolved,  h varför  en 
Ärlig  rekognitions-afgift  af  116  rdr  53 
öre  erlägges;  bevilluingen  efter  III  art. 
erlades   1863   med  621   rdr  50  öre. 

"Bruket  jemte  sjelfegande  allmoge  på 
den  närbelägna  Finnmarken  har  egen 
kyrka  och  prest.  Kyrkan  af  trä,  med 
nytt  orgelverk,  är  belägen  vid  gamla 
bruket.  Befolkningen  i  kapellförsamlin- 
gen (hörande  till  Svärdsjö  pastorat) 
utgör  öfver  700  personer.  Kapellpredi- 
kanten tillsättes  och  aflönas  till  största 
delen  af  bruket. 

Svartorp,  Svarttorp  (enligt  Tuneld), 
en  egendom  uti  Asleds  socken,  Wartofta 
härad  och  Skaraborgs  län,  belägen  nära 
gränsen  mot  Mularps  socken,  7/g  m^ 
öster  om  Falköping,  är  utbruten  ur  byn 
Svartorp,  som  enligt  jordeboken  utgöres 
af  Sörgården  l ,'s  mtl  skatte,  3/g  frälse, 
Lillegarden  \.2  mtl  frälse,  Anders  Pers- 
gården 1  mtl  fr.-säteri,  V4  mtl  Tomten, 
af  ålder  underlagd  och  sammanbyggd 
med  säteriet.  Frälse-hemmanet  har  varit 
doneradt  åt  And.  Olofsson  och  från  honom 
reduceradt  samt  försåldt  af  herr  Ulrik 
Stake  till  Gabriel  Gyllengrip;  säteriet 
tillhörde  på  1600-talet  häradshöfdingen 
Anders  Persson,  blef  sedan  doneradt  till 
riksdrotset,  grefve  M.  G.  De  la  Gardic, 
men  år  1681  reduceradt,  h varefter  det 
genom  byte  år  1682  tillföll  öfversten 
Claes  Bredholtz  (Breitholtz);  egdes  sedan 
af  öfverste-löjtn.  von  Möller,  död  här- 
städes  1766 ;  sedermera  innehades  det 
af  majoren  C.  Ribbing,  som  skall  lemnat 
godset  —  det  synes  dock  varit  bergs- 
rådet N.  Wästfelt  — ,  år  1776,  under 
förpantning  till  regiments-skrifvaren  A. 
Sandberg,  hvilken  här  uppförde  en  man- 
byggnad af  trä.  Säteriet  lemnades  seder- 
mera till  pantgifvarens  arfving,  hofjun- 
karen  E.  Wästfelt,  som  på  lika  sätt 
upplät  det  till  rusthållaren  A.  Bengtsson  ; 
dess  egare  på  1830-talet,  C.  Trotzig, 
lät  här  uppföra  en  ny  manbyggnad  med 
trädgårdsanläggningar.  Ar  1863  eges 
säteriet  med  1/.2  mtl  underlydande  jemte 
qvarn  och  bränneri  af  P.  A.  Millqvist; 
hela  taxeringsvärdet  var  78,000  rdr  rrat. 
Svartorp  uppgafs  1818  haft  25  tunnors 
utsäde,    höbol   till    120    lass  samt  något 

vi. 


löfskog;  år  1857  uppgafs  skörden  till 
1,000  Ut  säd  och  1,600  t:r  potates  vid 
hela  egendomen,  som  utgjordes  då,  utom 
säteriet,   af  21. ._,  mantal. 

Svartrå,  Svarterå,  en  socken  uti  Faurås 
härad  af  Warbergs  fögderi  och  Halmstads 
län,  belägen  2V2  mil  i  norr  från  Falken- 
berg, omfattande  0,806  qv.mil,  hvarnf  0,oo*; 
vatten,  och  fördelade  på  1 1 IV  mtl,  deraf 
1  mtl  krono,  resten  skatte,  utgöres  af 
byarna  Bor/f thult,  Barkhult,  Floaatad, 
Högshult,  Kogstorp,  Kyrkobacka,  Skinnare- 
lyngen,  Slimjd.  Svartrå  och  Svenstorp 
eller  Heden,  vid  Högvaldsån,  som  utgör 
socknens  gräns  i  öster  mot  Okome;  på 
gränsen  i  söder  mot  Köinge  socken  ligger 
Björksjön,  Marken,  bestående  dels  at 
berg,  dels  af  mellanliggande  dälder,  är 
i  allmänhet  mager  och  bevuxen  med 
ljung.  Rådande  jordmånen  är  grus  med 
sandblandad  lera.  Ek-  och  bokskogar 
växa  tillräckligt.  Folkmängden,  som  år 
1805  var  341,  hade  1863  stigit  till 
501  inbyggare.  All  fast  egendom  var 
sistn.  år  taxerad  till  172,500  rdr  rmt. 
—  Den  fattigdora,  som  skulle  vara  en 
följd  af  den  magra  jordmånen,  förekom- 
mes  genom  folkets  il  it  och  idoghet.  — 
Kyrkan,  af  sten  under  tegeltak,  31  alnar 
lång,  10  alnar  bred,  var  redan  1555 
utdömd  att  nedrifvas,  och  skulle  socknen 
derefter  införlifvas  med  Köinge.  I  tornet 
hänger  en  klocka,  2  alnar  i  diameter, 
som  deraf  blifvit  kallad  häradsklocka. 
Svarterå  by,  på  8  N:r,  4.VJ  mtl  skatte, 
i  26  brukningsdelar,  som  genom  Perle- 
bäcken  delas  i  östra  och  vestra,  har 
blifvit  bränd  af  Danskarne.  —  Af  gårdar 
må  nämnas  '/2  mtl  Kyrkobacka,  kyrko- 
herdens annex-hemman,  V4  mtl  Svenstorp. 
I  socknen  finnas  5  husbehofsqvarnar.  — 
Adress:  Falkenberg. 

Svarttorp,  Svartorp,  ett  frälse-säteri 
af  ett  mantal  uti  Regna  socken  af  Fin- 
spongaläns  härad  och  Linköpings  län, 
beläget  bortom  Alsjön,;74  mil  från  kyrkan, 
som  ligger  6V2  mil  från  Linköping, 
lyder,  jemte  andra  i  socknen  belägna, 
(se  art.  Regna),  under  Bysta  fideikommiss. 
Bland  Svarttorps  äldre  egare  nämnas 
sliigten  Rosenstråle,  år  1687  ryttmästareu 
David  Cl) rist.  Montgomery,  1725  och 
1760  slägten  Drake;  det  köptes  1776 
af  A.  \\.  Gyllenkrok,  ärfdes  1795  af 
Tersmeden,    såldes  af  honom   till  bruks- 

50 


394 


Svartsjö. 


patron  Wassrin  och  slutligen  till  exc. 
friherre  Carl  Bonde,  hvars  mag,  Anckar- 
svärd  på  Bystad,  hade  det  redan  1825. 
Svarttorp,  som  1760  uppgifves  haft  5 
t:rs  utsäde,  ansenlig  äng,  mulbete  och 
skog,  godt  fiske,  liten  humlegård,  en 
sågqvarn,  taxerades  1863  till  50,000 
rdr  rmt. 

Svartsjö  var  fordom  ett  särskildt  län, 
omfattande  Färentuna,  Hillersjö,  Sånga 
och  Skå  socknar,  men  hvilket  1810  blef 
förenadt  med  Stockholms;  med  Svartsjö- 
landet förstås  nu  mer  Färingsön,  till 
hvilken  artikel  hänvisas.  —  Att  der  före- 
komma granitbrott  af  särdeles  vacker 
och  varaktig  stenart,  torde  äfven  för- 
tjena  anmärkas. 

Svartsjö,  en  kungsladugård  af  10l/2 
mtl  (inberäknadt  torpen  Holklöt,  Prest- 
torp  och  Snickaretorp)  uti  Sånga  socken 
af  Färentuna  härad  och  Stockholms  län, 
belägen  vid  Hillersjöviken,  3  mil  från 
Stockholm,  på  en  ö  i  Mälaren,  som 
fordom  hette  Färingsö  eller  Käinpaö, 
men  numer  kallas  Svartsjölandet,  är 
ett  gammalt  gods,  som  räknats  till 
Uppsala  öde;  det  förekommer  i  medel- 
tidens handlingar  mest  såsom  kyrklig 
egendom;  år  1286  skänktes  Svartsjö  gård 
af  konung  Magnus  till  lagman  Israel 
Anae  och  dess  broder,  domprosten  Anders; 
år  1474  förlänades  gården  enligt  Carl 
Knutsons  testamente  till  döttrarna  Mar- 
gareta och  Magdalena.  Under  nämnda 
konungs  tid  plundrades  slottet,  der  hans 
bästa  lösören  förvarades,  och  fästnings- 
verken förstördes  af  erkebiskopen  Jöns 
Bengtsson.  Af  Sten  Sture  d.  ä.  anlades 
här  1491  ett  kloster,  som  kon.  Gustaf  I 
år  1545  förvandlade  till  kungsgård,  och 
uppfördes  här  af  nämnde  konung  ett 
slott,  hvilket  sonen,  Johan  III,  betydligt 
utvidgade  och  förbättrade.  Det  uppbrann 
likväl  kort  efter  sedan  det  blifvit  sålunda 
iståndsatt  år  1587,  och  blott  några  få 
murar  återstå  deraf.  Det  nuvarande 
slottet,  som  är  öfvergifvet  och  förfallet, 
utan  alla  arkitektoniska  prydnader,  upp- 
byggdes på  1740-  eller  1760-talet,  men 
på  ett  helt  annat  ställe;  det  har  ofta 
varit  bebodt  eller  besökt  af  kungliga 
personer  och  imellanåt  varit,  med  till- 
liggande härad,  enkesäte  för  drottningarna 
Hedvig  Eleonora  och  Lovisa  Ulrika, 
hvilken     sednare     afled     här.      Svartsjö 


Svartvik. 

spelar  dock  sin  mest  betydande  roll  i 
konung  Erik  XIV:s  historia.  Här  har 
äfven  varit  mynthus.  Till  slottet  höra 
trädgård  och  vacker  park,  prydd  bland 
annat  af  en  marmorgrupp,  föreställande 
konung  Gustaf  Adolf  och  Axel  Oxen- 
stjerna,  hvaröfver  växer  en  lind,  planterad 
af  konungen  sjelf.  Från  och  med  drott- 
ning Kristinas  tid  funnos  här  länge 
näktergalar,  införda  från  södern,  och 
spredo  sig  härifrån  till  andra  orter;  men 
slägtet  lärer  nu  vara  alldeles  utgånget. 
Kongsladugårdeu,  belägen  närmare  Löf- 
stafjärden,  är,  enligt  reduktions-kollegiets 
jordebok,  bildad  af  6  krono-hemman, 
kallad  B  onde- Sv  artsjö,  och  är  nu  ut- 
arrenderad. Svartsjö  djurgård,  taxerad 
till  20,000  rdr,  är  särskildt  utarrenderad. 
Vid  Svartsjö  är  tingsställe.  Antalet  på 
å  egorna  boende  hushåll  är  43. 

Svartsång,  en  hel  skatte-hytta  uti 
Kroppa  socken  af  Philipstads  bergslags 
härad  och  Carlstads  län,  omkring  1  mil 
sjö-  och  3  mil  landväg  från  Philipstad, 
med  en  stångjernshärd,  der  tillverkningen 
år  1818  uppgafs  till  80  skU,  men  har, 
åtminstone  sedan  1840,  varit  årligen  256 
skU  af  1,600  skU  tackjern,  dels  från  egen 
masugn,  uppbyggd  1624,  dels  från  Askags, 
hvari  Svartsångs  egare  hafva  enhalfpart; 
malmen  erhålles  från  egna  grufvor;  stäm- 
peln är  S.  O.  P.  S.  I  arbetarnes  bostäder 
begagnas  torf  till  bränsle. 

Den  till  bruket  hörande  landtegen- 
domen,  som  år  1818  uppgafs  hafva  20 
t:rs  utsäde  samt  vacker  mangårdsbygg- 
nad  af  trä,  uppgifves  nu  hafva  6  t:r 
höst-  och  25  tunnor  vårsäd;  arealen  är 
4,054  tid.  Till  godset,  å  hvars  egor  år 
1863  bodde  129  personer,  höra  äfven 
qvarn,  enbladig  såg  och  stamp;  det  hela 
var  sistnämnda  år  tax.  till  67,758  rdr 
rmt  och  egdes  af  brukspatron  P.  Wik- 
landers  arfvingar. 

Svartsö,  en  ö,  hörande  till  Wermdö 
skeppslag. 

Svartvik.  Skeppsvarf  och  lastage- 
plats,  med  fri  inseglingshamn  och  egen 
tullbevakning,  är  beläget  i  Njurunda  soc- 
ken, Medelpads  fögderi  och  Wester-Norr- 
lands  län,  vid  Ljungans  mynning,  litet 
söder  om  sockengränsen  mot  Skön,  om- 
kring 1  mil  från  Sundsvalls  stad.  Såsom 
namnet  ock  tillkännagifver,  är  stället  af 


Svartvik. 


Svartvik. 


395 


naturen  styfmoderligt  behandladt.  Svart- 
viksbergets fula  och  ojerana  massa  reser 
sig  mörk  öfver  den  lilla  planen  mellan 
detsamma  och  elfven. 

Svartviks  bebyggare  äro,  liksom  for- 
dom Phenicierna,  inskränkta  till  en  lång, 
men  jemförelsevis  mycket  smal  jordremsa, 
begränsad  af  hotande  berg  och  dystra 
granskogar  på  ena  sidan  samt  på  den 
andra  af  elfven.  Ej  underligt  då,  att 
de,  likasom  dessa,  söka  sin  bergning  af 
handel  och  sjöfart  och  samla  sig  utifrån 
skatter,  som  det  ej  blef  dem  förunnadt 
att  förvärfva  af  fosterjorden. 

Lastageplatsen  anlades  år  1820  för 
kronans  räkning,  men  förbiet'  obetydlig 
och  utvecklade  ringa  rörelse  intill  år 
1832,  då  platsen  öfverläts  till  handels- 
huset James  Dickson  &  C:ni  i  Göteborg. 
Sedan  dess  har  här  blifvit  nedlagdt  be- 
tydligt arbete,  och  hafva  dessa  herrar 
skytt  hvarken  kostnad  eller  möda  att 
försköna  platsen.  Så  har  nu  uppkommit 
ett  skeppsvarf,  hvarifrån  flera  större  far- 
tyg årligen  gå  af  stapeln,  för  att  med 
firmans  skogseffekter  afgå  till  Australien 
och  Ostindien.  Derinvid  är  en  större 
kran  uppförd,  under  hvilken  de  nyss  af 
stapeln  gångna  fartygen  läggas,  för  att 
från  densamma  eraottaga  master  och  tack- 
lage. Tätt  invid  allmänna  landsvägen 
är  en  smedja  af  sten,  hvars  yttre  gifver 
föreställning  om  en  kyrka,  åtminstone 
innan  skorstenarne  visa  ändamålet  med 
dess  uppbyggande. 

Under  sednaste  året  ha  34  fartyg 
byggts  vid  skeppsvarfvet,  som  likväl  nu 
mer  lär  skola  nedläggas;  varfvets  sty- 
resman har  varit  skeppsbyggmästaren 
Jensen.  —  Sedan  år  1853  har  stället 
egen  kyrka,  fattigförsörjning  och  prest; 
och  äro  nu  vid  Svartvik  skattskrifne 
557  (440  enligt  mantalslängden)  per- 
soner; år  1855  var  folkmängden  375. 
Dessutom  tillströmmar  under  skeppnings- 
tiden  hit  mycket  folk  från  angränsande 
orter,  att  söka  arbetsförtjenst,  hvilken 
ock  i  lönande  män  erhålles.  Ej  mindre 
än  23  nätta,  snyggt  rödmålade  arbetare- 
bostäder äro  å  ömse  sidor  om  lands- 
vägen uppförde.  Dessutom  märkas  huf- 
vudbyggningen  med  sina  tvänne  flyglar, 
kyrkan  med  tornur,  prestens  boställe 
samt  byggmästarens  boning,  hvilka  alla 
äro    hvitmålade    och    uppförda    med  sär- 


deles smak  och  omvårdnad.  Hufvud- 
byggnaden  är  belägen  på  den  lilla  udde, 
landet  här  bildar,  i  elfven,  och  har  2-.ne 
flyglar.  Från  dess  trappa  ser  man  en 
högst  egen  anläggning.  Det  är  nämligen 
en  stenmur,  som  befinnes  vara  dragen 
uppföre  det  i  fonden  stående  Svartviks- 
berget, bildande  mot  hufvudbyggnadens 
front  en  rät  vinkel.  Denna  mur  utgör 
en  beqvära  trappa  uppföre  det  tämligen 
branta  berget,  på  hvars  topp  ett  litet, 
men  utmärkt  smakfullt  kastell  thronar. 
Gårdsplanen  är,  likasom  det  hela,  väl 
ordnad,  och  vackra  löfträd,  dels  af  or- 
tens vanliga,  dels  ock  af  hitplanterade 
arter,  äro  med  synnerlig  smak  anordnade. 
Träden  bilda  än  alléer,  än  smärre  grup- 
per, eller  ock  äro  de  satta  såsom  skildt- 
vakter  vid  trädgårdens  reguliera  gångar. 
Af  buskväxter  och  blommor  äro  flera 
sorter  hitflyttade,  hvaribland  må  nämnas 
Dahlier,  af  hvilka  icke  mindre  än  200 
(enligt  herr  konsul  Ekströms  skriftliga 
uppgift)  olika  exemplar  under  sommar- 
månaderna härstädes  uppdragas. 

Den,  som  år  1832  såg  Svartvik  sed- 
nast,  och  ser  det  åter  först  i  dessa  dagar, 
har  svårt  att  uti  den  fria  planen,  på 
hvilken  ståtliga  byggnader  och  herrliga 
trädgårdar,  lummiga  aspar  och  grön- 
skande potatesland  möta  betraktarens  blic- 
kar, igenkänna  det  fordna  ödsliga  stället, 
öfverhöljdt  af  kringspridda  stenar  och 
der  klippan,  hånfullt  helsande  vegetatio- 
nen, tittade  upp  i  dagen.  Se  vi  åter 
på  ramen  omkring  denna  nätta  tafla,  så 
låter  den  oss  ana,  hvad  det  hela  fordom 
var,  ty  berg  och  stenholster  jemte  dyster 
skog  omgifva  densamma.  Trött  af  den 
30  mil  långa  färden,  går  elfven  här 
förbi  i  sagta  begrundning,  likasom  tänkte 
hon  sig  noga  före,  innan  hon  öfverlem- 
nar  sig  åt  Neptuns  väntande  omfamning; 
men  på  dess  yta  lägra  sig  under  som- 
marmånaderna 40,  stundom  60  fartyg, 
hungrande  efter  de  bjelkar  och  plankor, 
som  Ljungan  villigt  medförer  till  platsen. 

Under  samma  egare  som  Svartvik 
lyder  Matfors  bruk  i  Tuna  socken,  hvarest 
en  tioramig  såg  och  4  stångjernshararar 
äro  i  verksamhet.  Tillverkningeu  här- 
ifrån forslas  2  mil  landväg  till  Svartvik, 
hvarifrån  den  utskeppas.  Från  de  skogar, 
hrr  Dickson  tillhandlat  sig  inom  Haf- 
verö,  Borgsjö  och  Torps  socknar,  hemtas 


396 


Svartvik. 


Svarta. 


årligen  omkring  35,000  st.  bjelkar  och 
100,000  st.  sågblock  komma  dessutom 
att  hädanefter  från  skogarne  afverkas. 
Af  dessa  trävaror  förädlas  sågblocken  vid 
Matfors ;  men  bjelkarne  nedflottas  till 
Svartvik,  hvarest  de  skrädas  och  slutli- 
gen utskeppas.  Det  häraf  uppkommande 
myckna  spånskrädet  utföres  vintertiden 
på  Ljungans  is  att  förbrännas,  hvarige- 
nom  sorteringsplatserna  och  varfvet  alltid 
äro  rensopade  i  och  med  hvarje  vår,  då 
nya  råämnen  nedkomma.  Ifrån  denna 
lastageplats  utskeppas  årligen  omkring 
80  å  90  skeppslaster  trä-  och  jern-effekter, 
hufvudsakligast  på  Ostindien,  Australien 
och  England,  någon  gång  äfven  till  an- 
dra destinationsorter.  Men  icke  blott  från 
Ljungans  flodområde  samlas  trävirke  till 
Svartvik;  äfven  från  Indalselfven  hemtas 
ej  så  obetydligt  qvantum. 

Emellan  Svartvik  och  Sundsvalls  stad 
samt  egendomen  Fjäl,  belägen  nära  In- 
dalselfvens  mynning,  gör  ett  mindre  ång- 
fartyg reguliera  turer  under  sommarmå- 
naderna. Under  skeppningstideu  ser  man 
här  på  platsen  åtskilliga  restauratriser, 
som  på  gårdsplanen  hafva  uppslagit  sina 
mer  och  mindre  inbjudande  butiker.  Här 
utbjuder  en  näbbig  stadsmadam  sina  pep- 
parkakor, bakelser  och  knäckar  m.  m. 
bredvid  en  bygdens  dotter,  som  utur  sina 
mjölkflaskor  synes  färdig  att  mäta  hvarjom 
och  enom  måttet  fullt. 

I  Nolby,  på  hvars  egor  platsen  är 
belägen,  ega  hrr  Dickson  6  mål  =  Vg 
mantal  jord,  utom  hvilken  ringa  jordvidd 
stället  saknar  annat  utrymme.  —  All 
fast  egendom  å  lastageplatsen  var  i  1863 
års  bevillning  taxerad  till  200,300  rdr; 
i  bevillning  för  inkomst  erlades  244  rdr 
rmt.  —  A  motsatta  stranden  af  elfven 
gent  emot  Svartvik  anlades  under  sed- 
naste  året  en  lastplats,  hvarifrån  omkr. 
8  större  fartyg  intogo  trälast  för  ut- 
landet. Denna  plats  har  fått  namn  af  Ljus- 
vik, och  då  ljuset  alltid  skall,  åtminstone 
i  längden,  segra  på  mörkret,  så  torde 
väl  Ljusvik  ock  i  framtiden  taga  lofven 
af  Svartvik,  hvilket  dock  torde  låta  vänta 
på  sig,  så  länge  hrr  Dickson  innehafva 
platsen,  utan  att  dessa  herrar  derföre 
böra  betraktas  såsom  ljusets  fiender. 

För  sina  arbetares  helsa  och  välstånd 
sörja  Svartviks  egare  med  berömvärd 
omtanke.       Mjöl     och     andra    lifsmedel 


heraförskaflfas  genom  deras  försorg  och 
tillhandahålles  folket  till  vida  lägre 
priser  än  i  orten  gängse,  derföre  att 
egarne  för  sig  sjelfva  icke  beräkna 
någon  annan  vinst  deraf  än  att  se 
sina  arbetare  nöjda  och  välförsedda 
med  lifvets  nödtorfter,  utan  att  behöfva 
taga  allt  ifrån  den  ofta  nog  prejande 
krämaren.  —  Här  finnes  fast  folkskola, 
der  96  barn  erhöllo,  under  året  1862, 
undervisning  af  en  examin.  lärare. 

Svartvik.  Jerngrufvefält  i  Nya  Kop- 
parberget eller  Ljusnarsbergs  socken,  Kop- 
parbergs bergslag  och  Örebro  län,  nästan 
midt  i  socknen,  vester  om  och  nära  till 
Björksjön.  Ur  Svartviks  5  grufvor  bröts 
år  1863  icke  mindre  än  141,746  centn. 
jernmalm.  Grufvorna,  jemte  V4  hemman 
Svartvik  med  underlydande  jIJ^  mantal, 
höra  till  Krokfors  jernverks  bolag,  och 
är  jordegendomen  taxerad  till  31,300 
rdr  rmt. 

Svartvik,  en  hamn  på  Småländska 
kusten,  i  närheten  af  Westervik. 

Svarta.  Jernbruk,  beläget  i  Qviss- 
bro  socken,  Leke  bergslags  härad  och 
Örebro  län,  5  mil  från  länets  residens- 
stad, vid  båda  ändarne  af  sjön  Lilla 
Björken,  består  af  4  franche-comté-härdar 
och  1  tyskhärd  med  6  stångjernshamrar 
samt  1  knipp-  och  2  spikhamrar.  Smi- 
desrättigheten  är  oinskränkt  och  tack- 
jernet  dels  köpt,  dels  eget  från  den  vid 
bruket  liggande  Björkhytte  masugn,  hvar- 
till  en  del  af  malmen  brytes  uti  de  i 
närheten  befintliga  Guldsmedsboda  jern- 
grufvor.  Tillverkningen  år  1862  utgjorde 
vid  bruket  15,711  och  vid  hyttan  20,269, 
allt  centner.  Verken  ha  fordom  legat 
dels  vid  Kråkforsen,  dels  vid  Munke- 
forsen i  Nysund.  Till  bruket,  hvilket 
äfven  har  qvam  och  såg,  höra  inom 
socknen,  förutom  hufvudgården  Svarta, 
som  består  af  l/4  mtl  skatte,  uti  bergs- 
lagen 2Vg  hemman  och  i  landslagen  l3/4 
dito,  hvilka  alla  äro  uppräknade  under 
art.  Qvissbro,  samt  derjemte  en  mängd 
torp  å  rekognitionsskogen.  Underlydande 
bruket  äro  tre  lägenheter  i  Skagershults 
socken,  65/i2  mantal  i  Nysunds  soc- 
ken, 1  hemman  uti  Fjugesta  i  Knista 
socken  och  1  uti  Folkvid  i  Kräcklinge. 
Sjelfva  Svarta  gård  har  ett  pittoreskt 
läge  midt  inne  i  skogen,  i  en  djup 
dal    invid    vägen    emellan    Storbjörboda 


Svartan. 


Svealand. 


397 


och  Ätorps  gästgifvaregårdar,  samt  är 
bebyggd  med  ett  prydligt  tvåvånings 
stenhus  och  tvenne  flygelbyggningar  af 
trä,  reveterade  med  tegel  och  hvitrap- 
pade.  Garden  omgifves  af  trädgård 
och  park,  den  sednare  bevält  med  ål- 
driga, skyhöga  löfträd.  Emellan  stora 
huset  och  sjön  är  en  vacker  blomster- 
parterr, gående  på  en  stensatt  halfrundel 
ut  i  vattnet.  Bruket  anlades  på  1650- 
talet  af  en  Grubb  och  har  sedan  egts 
utaf  den  gren  af  Tersmedenska  slägten, 
som  blef  baroniserad  Cedercreutz.  Kom 
med  friherrinnan  Anna  Maria  Cedercreutz 
till  hennes  man,  statssekreteraren  And. 
Falcker,  Nobil.  Falker,  och  efter  dem  till 
deras  afkomlingar  af  friherrliga  Stjern- 
eldska  och  Fockska  ätterna.  Hofmar- 
skalken  frih.  Pehr  Adolf  Fock,  född  år 
1756,  död  1827,  var  slutligen  ensam 
egare,  och  ega  hans  arfvingar  fortfarande 
Svarta.  Nuvarande  disponenten  är  kam- 
marherren frih.  Carl  Gösta  Leijonhjelm, 
hvars  fru  var  en  fröken  Fock,  sondotter 
till  förutuämnda  hofmarskalk. 

Svartån.  Nerikes  betydligaste  vat- 
tendrag, begynnande  i  skogstrakterna 
söder  om  sjön  Möckeln  i  Carlskoga  och 
slutande  i  sjön  Hjelmaren,  Vj  mil  öster 
om  Örebro,  således  gående  genom  hela 
provinsen,  hvars  medlersta  del  eller  sock- 
narne  Xysuud,  Skagershult,  Tångeråsa, 
Qvissbro,  Edsberg,  Knista,  Hidinge,  Win- 
trosa,  Tysslinge,  Anstå,  Längbro  och 
Almby  utgör  dess  flodområde.  Den  ge- 
nomlöper sjöarna  Ölen,  Stora  och  Lilla 
Björken,  Toften  och  Teen,  alla  i  pro- 
vinsens vestliga  del,  samt  tangerar  södra 
ändan  af  sjön  Tysslingen  i  den  östliga; 
upptager,  förutom  en  mängd  mindre  åar 
och  bäckar  uti  Toften  och  Teen,  Lax-  och 
Staf-åama  ifrån  söder  samt  i  Qvissbro 
socken  Mullhytteån  och  i  Knista  och 
Hidinge  socknar  Brickan,  båda  från  norr; 
kallas  frän  inkommandet  i  Knista  socken 
och  alltsedan,  då  den  är  mera  lugnt  flytan- 
de, Storån  och  har  äfven  till  hela  sin 
längd  namnet  Trosaån,  men  hvilket  namn 
är  så  föråldradt,  att  det  aldrig  höres  i 
dagligt  tal,  utan  endast  ses  i  tryck. 
Svartån  drifver  med  sitt  vatteu  de  be- 
tydliga jernverken  Olsboda,  Svarta  och 
Hasselforsen  samt  flera  större  qvarnar,  så- 
som Backa,  Gröpa,  Hidingebro,  Bäcks 
eller  Göthavi,  Snaflunda  och  Örebro;  skär 


staden  af  samma  namn  midt  itu  och  om- 
sluter helt  och  hållet  dess  åldriga  slott 
samt  är  slutligen  i  sitt  aldranedersta  lopp 
eller  ifrån  Hjelmaren  till  stadens  lastage- 
plats,   Schebäck,  segelbar. 

Svartån  upprinner  i  Småland  på 
Eskhults  egor  i  Solberga  socken  af  N:a 
Wedbo  härad  och  Jönköpings  län,  men 
blir  först  mer  allmänt  känd  under  nam- 
net Svartån,  sedan  han  stupat  utför  en 
56  fot  hög,  tvärbrant  klippa,  Stalpet 
kallad,  ned  i  Svartådalen  och  till  sjön 
Ualången,  hvarifrån  han  rinner  genom 
Säbysjön  och  till  Sömmen  vid  säteriet 
Tranås;  från  Andersboviks  norra  hörn 
fortsätter  ån  sitt  lopp,  omkring  150 
fot  bred,  rakt  åt  norr  l/2  m^>  men  gör 
derpå  en  krökning  åt  öster,  hvarunder 
en  mindre  arm,  kallad  Hurån,  afsöndrar 
sig  och  går  åt  söder,  öster  och  norr 
öfver  1  mils  väg  till  Stråisnäs;  stora 
strömmen  vänder  sig  snart  åt  norr  åter, 
derpå  åt  vester  förbi  Boxholms  bruk;  vid 
Stråisnäs  förenas  båda  armarne.  I  ån 
förekomma  ansenliga  forsar  och  fall  vid 
Boxholms  bruk,  af  tillsammans  89  fots 
höjd  på  1,000  famnars  väg,  och  andra 
vid  Linnefors  och  Öringe;  Hurån  har 
ett  särdeles  vackert  fall  vid  Stråisnäs. 
Härifrån  flyter  ån  förbi  Mjölby,  Nyqvarn 
till  sjön  Roxen,  uti  hvilken  hon  förenar 
sig  med  Motala  ström,  som  går  till  haf- 
vet  vid  Norrköping.  Svartåns  lopp  till 
Roxen  från  Sömmen  beräknas  till  9  mil 
med  en  sammanlagd  sänkning  af  cirka 
383  fot.  Af  de  många  åar  och  bäckar, 
som  förstärka  Svartåns  vattenmassa,  må 
nämnas  Lill-,  Sken-  och  Äsbo  åar.  Ett 
mindre  vattendrag,  kalladt  Gölgebäck, 
som  kommer  från  östra  höjderna  i  Frin- 
naryds  socken  och  faller  i  Svartån, 
går  underjordiskt  vid  pass  O.125  mil 
under  de  s.  k.  Frinnaryds  backar,  och 
det  säges,  att  ett  barn,  som  drunknat  i 
sjön  Jslingen  ofvanför  det  -underjordiska 
loppet,  återfunnits  i  Svartån. 

Svealand,  så  benämnes  af  Snorre 
Sturleson  dels  ett  landskap,  dels  ett 
helt  rike  af  både  Göta-  och  Svealand. 
Nu  utgör  Svealand,  äfven  kalladt  Svea- 
llike,  mellersta  Sverige  och  är  skiljd 
från  Göta  rike  genom  skogsåsarna  Tive- 
den (Tylö  skog)  och  Kolmorden  samt 
består  af  landskaperna  Dalame,  Wärm- 
land,    Westmanland,  Nerihe,  Uppland  och 


398 


Svedala,  Stora. 


Södermanland,  fördelade  mellan  7  län 
och  1  öfverståthållareskap  med  32  städer 
på  669  qvadratmil  land  och  71  qvadr.- 
mil  sjöar, ")  fördelade  på  20,201  mantal 
samt  bebodda  af  c:a  1,140,000  inbyg- 
gare. —  Biskopsstiften  äro  4.  —  Svea- 
land eller  Svearike  ansågs  i  äldre  tider 
för  det  förnämsta  och  var  sätet  för 
de  mycket  beprisade  Asarne  samt  för 
Uppsala  tempel.  Det  utmärker  sig  för- 
nämligast genom  sin  metallrikedom  och 
sina  ypperliga  vattenkommunikationer; 
dess  större  östligaste  del  bildas  af  Mä- 
larens och  Hjelmarens  bassiner.  Sjelfva 
namnet  Sverige  har  uppkommit  genom 
sammandragning  af  Svea-rike. 

Svedala,  Stora,  en  socken  uti  Wem- 
menhögs  härad  af  Malmöhus  län,  belä- 
gen 2l/4  mil  från  Lund,  l3/4  mil  från 
Malmö,  omfattar  0,379  qvadratmil  land 
=  49,118  qv.ref  eller  8,771  tid,  och 
0,oi6  vatten.  Marken  är  mycket  ojemn, 
ehuru  inga  berg  finnas;  jordmånen,  god, 
är  en  blandning  af  lera  och  sandmylla. 
Betydliga  bok-  och  ekskogar  växa  här. 
—  Socknen,  som  år  1805  beboddes  af 
1,402  och  1863  af  3,433  personer,  in- 
nefattar 28  mtl,  hvaraf  23fV  mtl  skatte, 
V/i  krono,  25/6  frälse,  tax.  till  2,577,900 
rdr  rmt,  hvaraf  31,200  rdr  för  3  tegel- 
bruk, 6  väderqvarnar  samt  1  lerkärls- 
fabrik. Roteringen  är  31  man. —  Kyr- 
kan, en  af  de  största  i  stiftet,  höjer  sig 
från  en  kulle  liksom  ett  kastell  öfver 
fälten,  och  är  uppförd  af  exc.  Tage  Thott, 
åt  hvilken  d.  7  Juni  1785  meddelades  pa- 
tronatsrätt,  och  som  förklarades  d.  11  Maj 
1786  berättigad  att  uppbära  krono-  och 
kyrkotionden.  Denna  patronatsrättighet, 
som  ursprungligen  var  fäst  vid  Lind- 
holms säteri,  blef  den  22  Maj  1816 
öfverflyttad  till  egendomen  lloslätt,  båda 
inom  socknen;  den  sednare,  V2  mtl  uts. 
fr.,  lyder  under  Skabersjö.  Nu  utgör  Stora 
Svedala  ensamt  ett  konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen  inom  Bara  kontrakt  af 
Lunds  stift.  —  Socknen  har  6  fasta  folk- 
och  1  flyttbar  småbarnsskola,  der  under 
året  1862:  423  barn  undervisades  af  4 
examinerade  och  3  oexaminerade  lärare, 
medan  87  erhöllo  undervisning  hemma. 

*)  Till  Svealand  räknas  af  Djurberg  och  Hahr 
landskaperna  Gästrikland  och  Helsingland;  a- 
realen  upptages  af  den  förre  till  911  och  af 
den  sednare  till  900  qvadratmil. 


Svedn. 

—  Utom  förutnämnda  egendomar  märkas 
här  gårdarne  Norra  och  Södra  Lindved; 
5/8  mtl  uts.  frälse  Defvelstorp  och  5/g 
mtl  skatte  Nygård;  1  mtl  Pr  estgård; 
%  mtl  Klockare-boställe.  —  M  20,  5/16 
mtl  skatte  och  M  21,  1  mtl  frälse  i 
Lilla  Svedala  by,  i  jordeböckerna  förda 
under  Kjerrstorps  socken  af  Oxie  härad, 
men  i  kyrkligt  hänseende  räknade  till 
Stora  Svedala  socken,  skola,  på  grund 
af  kammar-kollegii  utslag  den  22  Mars 
1858,  hädanefter  äfven  i  borgerligt  hän- 
seende räknas  hit  och  äro  äfven  inräk- 
nade i  ofvanuppgifna  hemmantal.  Vidare 
mämnas  Aggarps  och  Hyttarps  byar.  — 
Adress:  Malmö. 

Sveden,    en   egendom  i  Stora  Tuna 
socken    i   Dalarne    och    den    del    deraf, 
som  kallas  Utorabron,  belägen  nära  Falun, 
är  märkvärdig  såsom  födelseort  för  biskop 
Jesper  Svedberg,    hvars  fader  var  äldste 
bisittaren    vid    Falu   grufrätt  och  bodde 
på  Sveden,  deretter   barnen  togo  namn. 
En    systerson    till   biskopen,   provincial- 
läkareu,  sedermera    assessorn   och  en  af 
Wetenskaps-Akademiens  förste  ledamöter 
Johannes  Moraeus,  afled  på  sin  gård  Sve- 
den d.  29  Nov.   1742,  nära  71  år  gam- 
mal;   en  dotter  till  honom  blef  här  gift 
med    archiatern    Linné,     som    efter    sin 
i   svärfader    uppkallade    örtslägtet   Moraea, 
och    en     af    hans    afkomlingar    C.    H. 
I   Moraeus    är    nu    egare   till  gården,  som 
jemte  hemmansdelar  i  Högen,    Småtäckt 
I    och  Främsbacka,  tills.  94  spannl.  i  jord- 
|    rymd  eller  51  spannl.   10  snäsl.  i  durch- 
|   tåg,    enligt    mantalslängden,    är  taxerad 
i   till    18,800    rdr    rmt;    utsädet  är  2  t:r 
höst-  och  20  t:r  vårsäd. 

Svedje,  en  jerngrufva  i  östra  delen 
\  af  Åhls  socken,  Nedan-Siljans  fögderi 
!  och  Stora  Kopparbergs  län,  i  grann- 
!  skåpet  af  Grufberget,  består  af  många 
!  öppningar  och  drifves  med  konst  och 
vattenledning  från  Solberga-strömmen.  Ar 
1862  brötos  här  2,300  lass  malm. 

Svedvi.  Socken  i  Snäfringe  härad  och 
Westerås    län,    emellan    Sura    socken    i 
I    norr,    Lillhärad    och    Dingtuna   i  öster, 
I    Säby  i  söder    samt    Kolbäck    och    Berg 
I    i  vester,  emot  hvilka   socknar  Kolbäcks- 
ån  utgör  gräns.     Socknen   är  ungefär  1 
mil  lång  ifrån    norr  till    söder  samt  l/2 
mil    bred,    och    arealen    innehåller  0,559 
qvadratmil    (enligt    Tham),    0,478  (enligt 


Sredvi. 


Sveg. 


399 


TIahr).  Söder  i  socknen  år  landet  mesta- 
dels slätt  med  lerjord ;  uti  norr  deremot 
bergländigt  och  kärraktigt,  och  h varifrån 
en  a  utgår,  som  gör  en  krok  inåt  Lill- 
härad,  innan  den  åter  inkommer  i  sock- 
nen, hvarefter  den  flyter  genom  Säby 
och  Dingtuna  och  uti  förutnämnda  soc- 
ken utfaller  i  Mälarviken  Freden.  Ett 
annat  vestligare,  mindre  vattendrag,  kal- 
ladt  Wahlsta-ån,  tömmer  sig  uti  Kol- 
bäcksån  nära  Kolbäcks  gästgifvaregård  i 
socknen  af  samma  namn.  Jemte  åker- 
bruket idkas  äfven  något  skogs-  och 
bergsbruk.  Hemmantalet  är  37}j|  oför- 
medlade eller  355/i6  förra,  mtl,  hvaraf 
317,8  skatte,  2\^  krono  och  3/i  frälse. 
Uppskattningsvärdet  för  jordegendom  och 
industriella  inrättningar  utgör  tillsam- 
mans 936,600  rdr.  Folkmängden  år 
1848  var  1,062  och  1863:  1,286  per- 
soner. Vägar  från  Dingtuna,  Säby  och 
Kolbäck  mötas  och  korsa  hvarandra  i 
socknens  södra  del.  Socknen  har  från 
uråldriga  tider  varit  bebyggd  och  odlad, 
hvilket  bevisas  af  en  mängd  ättehögar 
och  bautastenar.  Den  förnämsta  ätte- 
högen, som  i  omkrets  och  höjd  icke 
ger  högarna  vid  Gamla  Uppsala  efter, 
finnes  emellan  Skälby  och  Qvidinge; 
och  icke  långt  derifrån,  på  A  by  gärde, 
söder  om  gården,  är  äfven  en  dylik  hög, 
hvilken  fordom  varit  nästan  lika  stor, 
men  genom  grustägt  mycket  förminskats. 
För  att  åtkomma  gruset,  har  ett  lager 
af  gråsten,  hvarmed  högen,  likasom  andra 
dylika,  varit  betäckt,  måst  genombrytas; 
vid  gräfningen  påträffades  stora  men- 
niskoben  samt  eu  hufvudskalle,  hvarpå 
håret  ännu  lärer  varit  qvar.  Yester  i 
socknen,  nära  Kolbäcks-an,  är  ett  högt 
berg  med  lemniugar  efter  en  borg; 
vid  West-Tuna  har  funnits  en  offerlund, 
och  ännu  är  derstädes  en  källa,  som 
flitigt  begagnas  till  helsobrunu.  Namnet 
Svedvi  förmena  somliga  komma  af  Suidur, 
som  var  konung  i  Tuhundra;  men  tro- 
ligare är,  att  det  härleder  sig  af  ordet 
svedja.  Svidhvi  namnes  på  1400-talet, 
dä  kyrkoherdar  här  förekomma,  men  tid- 
tals, och  ännu  inpå  1600-talet  tyckes 
socknen  ha  varit  annex  till  andra ;  kapla- 
ner  äro  kända  från   1636. 

Nu  utgör  Svedvi  ett  konsistorielt 
pastorat  af  andra  klassen,  hörande  till 
W  esterås  stift.     Kyrkan,  belägen  i  sock- 


nens södra  del,  vid  vägen  från  Säby, 
l!/2  mil  från  Westerås,  är  mycket  gam- 
mal och  var  åtminstone  på  1750-talet 
utan  torn,  men  med  hög  takresning. 
På  klockorna,  som  äro  ganska  tjocka 
och  tunga  samt  anses  för  de  förnämsta 
i  orten,  synes  en  gammal  munkstil,  hvil- 
ken dock  redan  för  100  år  sedan  be- 
fanns oläslig.  Barnundervisningen  be- 
strides  uti  en  fast  folkskola  och  en 
flyttbar  småbarnsskola  af  en  examinerad 
lärare  och  en  lärarinna.  Af  skolbarnen 
undervisas  nära  hälften*  hemma. 

Bland  gårdar  och  verk  inom  socknen 
må  anföras :  Eriksberg  eller  N:a  Wall- 
sta,  1  mtl,  Åby,  Wallsta  och  Wahlstad, 
hvardera  2,  samt  Skälby,  3  mantal,  allt 
skatte;  Amsta,  l/2  frälse,  har  tillhört 
Keuterholmska  slägten,  men  egdes  1849 
af  en  bonde;  Kyrkoherde-bostället,  vid 
kyrkan,  1  mtl,  och  komministersgården  i 
Brånsta  by,  V4  mtl,  båda  krono :  Fogel- 
sjö,  1  mtl,  också  krono,  är  kapitens- 
boställe;  Hallsta  eller  Hallstahammar, 
slutligen,  vid  Kolbäcks-ån,  se  den  art.  — 
Postadressen  är  Westerås. 

Svedäng.  Egendom  i  Strengnäs  lands- 
församling af  Åkers  härad  och  Nykö- 
pings län,  bestående  af  1  mtl  krono- 
skatte med  trenne  mindre  torp.  Höst- 
och  vårutsädet  är  10  t:r  hvartdera.  Stället 
löstes  från  kronan  af  D.  Falkenberg  och 
har  sedermera  på  1680-talet  egts  af  ad- 
liga ätten  Olivecrantz,  äfvensom  af  slägten 
Wuif.  År  1825  tillhörde  det  en  Sundberg. 
Nuv.  egaren  är  hr  L.  Schenlund. 

Sveg,  en  socken  uti  Herjeådalens 
fögderi  och  Jämtlands  län,  belägen  121/2 
mil  från  Östersund,  omfattar  med  7  mils 
längd  och  3  mils  bredd  en  areal  af 
13,364  qv.mil,  hvaraf  0,442  äro  vatten.  — 
Socknen,  som  genomflytcs  af  Ljusna  elf; 
har  ojemn  mark  med  berg  och  höjder  i 
dess  stora  skogar.  De  uppodlade  trakterna 
omskifta  med  dalar  och  bergartade  höjder; 
rådande  jordmånen  är  sand,  pä  de  flesta 
ställena  utgöres  den  af  lin  mylla  och  för 
öfrigt  af  grus.  De  många  här  framflytande 
fjcllelfvarnc  och  träsken  alstra  en  kall 
dimma,  som,  när  den  sänker  sig  till 
jorden,  skadar  åkern.  Under  året  1864 
söktes  statsbidrag  till  myrutdikningar 
vid  Glisjöbergs ,  l)uf bergs  och  Mosätts 
byar.  Boskapsskötseln  är  hufvudnäring, 
och  hvitmossen,  som  här  finnes  i  ymnig- 


400 


Sve&. 


Svenarum. 


het,  utgör  V3  i  utförd  ringen.  Fordom 
utgjorde  handelsresor  mer  än  nu  en  bi- 
näring, hvartill  äfven  får  räknas  slöjd, 
deruti  allmogen  eger  stor  skicklighet,  så 
att  många  förfärdiga  sina  behofver  ej 
blott  af  trävaror,  utan  äfven  af  jern, 
koppar,  till  och  med  silfver.  —  Största 
sjöarne  äro  Wall-  och  Hundsjön,  Siksjön, 
Alten  och  Ransjön.  Mineralvatten  vid 
Solna  elf  nyttjas  med  fördel;  3/4  mil  från 
kyrkan  och  på  flera  andra  ställen  finnes 
anvisning  till  dylika  källor.  —  Socknen, 
som  1810  beboddes  af  1,021  och  1863 
af  1,336  personer  på  281  hushåll,  inne- 
fattar 235/96  mtl  skatte,  ^-J  mtl  krono, 
taxerade  till  321,730  rdr  rmt;  verk  och 
lägenheter  äro  taxerade  till  4,900  rdr. 
Af  taxeringsvärdet  äro  39,780  rdr  åsatta 
skogar,  som  blifvit  inköpta  till  afverkning 
på  50  år  af  handelsbolaget  James  Dickson 
&  Comp.,  och  42,900  rdr  åsatta  skogar, 
inköpta  på  30  år  af  Bergviks  bolag.  Ar 
1750  var  hemmantalet  skiftadt  i  157 
brukningsdelar,  år  1863  i  166.  Ett  par 
fiunbyar  finnas  i  socknen,  hvilkas  inne- 
vånare nu  mer  dock'  icke  förstå  någon 
finska,  utan  tala  ren  svenska;  de  skola 
hafva  mycket  sinne  för  musik.  —  Kyrkan, 
af  sten,  utan  torn,  hållande  33  alnar  i 
längd  och  14  alnar  i  bredd,  belägen  vid 
Ljusneelf,  är  uppbyggd  i  början  af  1500- 
talet,  men  blef  1563  vid  Helsin°-arnes 
infall  af  bränd;  sakristian  utvidgades  och 
ombyggdes  1775.  Pastoratet  skall  for- 
dom varit  kanik-gäll  under  domkyrkan  i 
Throndhjem,  nu  utgör  Sveg  med  Elfros, 
Lillherrdal  och  Linsells  kapellförsamling 
ett  konsistorielt  pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Jämtlands  Södra  kontrakt 
af  Hernösands  stift.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  folkskola  och  tre 
flyttbara  småbarnsskolor  af  en  examinerad 
och  tre  oexaminerade  lärare;  skolbarnens 
antal  år  1862  utgjorde  205.  Skolan 
åtnjuter  ett  årligt  statsbidrag  af  300  rdr. 

—  "Vid  kyrkan  finnes  en  by,  der  åtskilliga 
handtverkare  bo;  äfven  finuas  der  små 
stugor,  der  socknefolket  uppehåller  sig 
flera    dagar    vid    inträffande    helgedagar. 

—  Pastoratets  andre  lutherska  pastor, 
med  namnet  Didrick,  mördades  vid  altaret 
af  en  bonde,  som  af  någon  anledning 
blifvit  utestängd  från  nattvardens  begå- 
ende. Han  skall  sedermera  drunknat  i 
Hundsjön,  som,  enligt  sägnen,  erhållit 
namn   efter   bonden.  —  Gårdar:  Kyrko- 


herdebostället på  f^  mtl;  komministerbo- 
stället 2/.36  m^  Lyckesmon,  skollärare- 
bostället }4  mtl  Ofvermon.  —  Byar  äro: 
Byn,  By  n-Nilsv  allén,  Herrö,  Risbrunna, 
Ofverberg,  Aggen,  Ytterberg  och  Ulfkälla, 
By-Siksjön.  Tullqvarn  finnes  vid  Solna, 
färgeri  vid  Bäckedal.  —  Adr.:  Östersund. 
Svenaram,  en  socken  uti  Westra 
härad  af  Jönköpings  län,  belägen  4  mil 
från  Jönköping,  omfattar  med  en  längd 
af  2  mil  och  1%  mils  bredd  en  areal 
af  l,62i  qvadratmil  =  200,081  qv.ref 
eller  37,514  tid,  hvaraf  0,059  äro  vatten. 
Marken  är  något  bergaktig,  rådande  jord- 
månen sand.  Skog  växer  hjelpligt.  Af 
sjöar  nämner  Tuneld  tio,  nämligen  Hook, 
Storarp,  Långsrum,  Stensjö,  Klingsjön; 
Härkaryd,  Sä/sjön,  Hubberstad,  Fullesjön 
och  Lungsjön.  I  ån  vid  Lindefors  ha 
ostron  funnits.  Socknen,  som  år  1810 
beboddes  af  1,214  och  1863  af  2,407 
personer,  innefattar  34%  mtl,  hvaraf  235/s 
sk.,  2  kr.,  8%  fr.,  tax.  till  1,094,800  rdr, 
hvartill  komma  verk  och  lägenheter,  tax. 
till  108,100  rdr  rmt.  —  Socknen,  som 
finnes  år  1281  skrifven  Sveihnarum  och 
Suenarum  1310,  då  den  räknades  bland 
Njudungs  socknar,  är  annex  till  Wrig- 
stads  pastorat.  Kyrkan,  belägen  73/4 
mil  från  Wexiö,  l3/4  mil  från  Nydala, 
l3/io  mil  från  moderkyrkan,  är  byggd 
af  sten  i  korsform  1783 — 1813  och 
märkvärdig  för  sitt  ur,  som  hänger  i 
form  af  ett  klot  midt  i  kyrkans  kors, 
utvisande  timmarna  mot  alla  fyra  sidorna, 
äfvensom  på  östra  gafveln.  Det  är  för- 
färdigadt  inom  socknen  af  bonden  Sven 
Holmqvist;  predikstolen  är  förfärdigad  af 
en  annan  sockenbo,  byggmästaren  Wen- 
nerholm.  Altartaflan  är  af  Hörberg.  — 
Barnundervisningen  bestrides  uti  2  flytt- 
bara folkskolor,  der  under  året  1862: 
343  barn  undervisades  af  2  examinerade 
lärare.  Magnetnålens  missvisning,  som  i 
Archangel  utgör  blott  2°,  0'  och  i  Stock- 
holm 15°  0',  har  af  Säfström  anmärkts 
i  Svenarum  vara  17  grad.  och  1/2  min. 
Bland  fornminnen  märkas  runstenar,  sten- 
ros  m.  m.;  på  de  höga  bergen  Kungs- 
och  Stridsbergen,  l/8  mil  från  h varandra, 
synas  märken  efter  uppkastade  förskans- 
ningar;  allt  minnesmärken  efter  utkäm- 
pade strider.  Här  daterades  Småländ- 
ningarnes  upprorsbref  mot  kon.  Gustaf  I 
år  1529.  Gårdarna  Angved  och  Lång- 
serum   äro    af    viss    märkvärdighet,    den 


Sveneby. 

förre  såsom  födelseort  för  stamfadern  till 
familjen  Stålhammar,  den  sednare  för 
stamfadern  till  Oxenstjernska  ätten.  — 
Af  egendomar  och  gårdar  märkas  vidare: 
säterierna  Hubbestad  (Hnbberstad)  med 
2,000  tid,  2  mtl  Svenarum  med  turbin- 
såg  samt  Lindefors  bruk,  hvilka  tre  egen- 
domar med  underlydande  upptaga  cirka 
Y3  af  socknens  taxeringsvärde.  Bland 
under  bruket  lydande  må  nämnas  1  fr.- 
säteri  Norrhult,  1  Stensjö  ladugård.  — 
Vidare  finnas  1  frälse-säteri  Hook,  med 
ölbryggeri.  —  Givarn  och  såg  finnas  vid 
1  mtl  skatte  Mölna  och  V4  mtl  Stensjö. 
Skatte-säteriet  Torarp  är  skiftadt  i  17 
brukningsdelar.  —  1  mantal  Ettrarp  är 
kapitens-  och  1  mantal  Svenarum  kyrko- 
herde-boställe. —  Af  Malmbäcks  socken 
föres  i  jordeboken  l/2  mtl  under  denna. 
—  Adress:   Wrigstad. 

Sveneby,     Sväneby    (i    jorde-boken), 
Svenneby  (på  Topografiska  corpsens  karta), 
en  socken    uti    Wadsbo   härad  af  Skara- 
borgs   län,    belägen    l3/4   mil    s.  o.  från 
Mariestad,    omfattar   0,139  qv.mil,    hvaraf 
0,023  vatten.      På    gränsen    i    söder    och 
öster  mot  Flistad    samt    Odenåkers  sock- 
nar ligger  sjön  Osten.    Marken  är  något 
backig,  rådande  jordmånen  lera,  nödig  skog 
växer.    Hemmantalet  är  87/g  mtl  fr.,  som 
bebodefes  1805  af  201  och   1863  af  268 
personer  pä  69  hushåll.      All  fast    egen- 
dom tax.  sistn.  år  till  332,800  rdr  rmt.  — 
Kyrkan,  af    sten,    belägen    a/a    mil    från 
moderkyrkan,  är  tillbyggd  1746  på  lands- 
höfdingen,   grefve    A.    O.    Lagerbergs  be- 
kostnad och  reparerad  sednast  1817.   Inom 
socknun    märkas    säterierna    Sveneby  och 
Hageby,    (särskilda    artiklar),    l/2    mantal 
ladugård  Ljungås.     Under    Sveneby  lyda 
1     mtl    säteri    Jlädshufvud    samt    rå  och 
rörshemmanen   V4  Carlstorp,   l/%  Knopp- 
hult     eller     Liden,    !/g     Rökeboden,     Vg 
Snickaretorp,    i/2   Sohlbacka.   —   Adress: 
Mariestad. 

Sveneby,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl 
uti  förutbeskrilna  socken,  2  mil  från 
Mariestad,  med  vacker  belägenhet  vid 
sjön  Östen,  l*/4  mil  från  Göta  kanal,  5/8 
mil  frän  Moholms  och  '/j  mil  från  Wadsbo 
jemvägs-stationer  på  vestra  stambanan, 
hette  fordom  Svaneby  och  säges  fått 
namn  af  den  orsak,  att  svanorna  slogo 
sig  här  ner  på  sina  flyttningar  och  hvilade 
öfvei  vid  sjöstranden  samt  maderna  nedan- 
om, h vilket    de   ännu  i  dag   pläga    göra. 

VT. 


Svenebv. 


401 


Uti  en  gammal  kyrkobok  från  1600-talet 
finnes  infördt,  att  »öfver  Hjälsta  mad 
hördes  en  ljufvelig  svanesång.»  I  Tunelds 
geografi  anföres  åter  den  förmodan,  att 
namnet  fordom  varit  Svenarsby,  af  fri- 
borna män,  som  innehaft  stället;  äfven 
finnes  en  berättelse  om  att  gården  er- 
hållit namnet  Svenneby  efter  riksrådet 
Sven  Lagerberg. 

Första  kiinda  egaren  är  Bengt  Krabbe, 
som  synes  hafva  till  by  tt  sig  gården  1587 
(1605    enligt    Adelns    Attartaflor);  ännu 
på  1730-talet  innehades  gården  af  slägten, 
men  kom  med  Catharina  Krabbe  till  ryttra. 
Hjerta,  hvilkens  enka  i  andra  giftet  sålde 
den  på   1750-talet  till  landshöfdingen,  gr. 
Adam   Otto  Lagerberg,  en  son  till  förut- 
nämnda riksråd,  och  som  var  egare  dess- 
utom   till    Moholm    och    Ryholm    jemte 
en  mängd  andra  egendomar  och  hemman. 
Af  honom    bebyggdes    Sveneby   år    1755 
med  ett   vackert    stenhus    under    plåttak 
samt  flyglar  på  en  höjd,   som  dominerar 
hela  trakten  åt  östra  sidan ;  åt  den  södra 
synes  sjön   Östen,   som    följer  egorna.  — 
Kyrkan    ligger     strax    utom    trädgården. 
Dörrstyckena     och     stora    taflor    i    salen 
äfvensom  altartaflan  i  kyrkan  lät  nämnde 
landsh.  måla;  han  lät  äfven  bygga  alla  de 
torp,  som  äro  af  sten.     Jemte   sin  verk- 
samhet och  stora  arbetsförmåga,  lärer  han 
varit  i  besittning  af  mycken  fåfänga  och 
öfvermod,    såsom    man    kan    sluta  af  en 
berättelse,  att,  då  Sveneby  byggnad  blifvit 
färdig,  tillställde   han    för  alla    underhaf- 
vande    ett    stort  gästabud,    h varvid    han 
från  öfra  förstugufönstret  utkastade  silfver- 
mynt  till  folket;  en  förnuftig  bonde  skall 
dä    bedt    honom    spara    sina    penningar, 
derpå  han  svarat,  att  förr  skall  vid  Steneby 
tryta  sten,  än  penningar  för  honom.  Han 
måste    dock    före    sin    död    sälja    större 
delen  af  sina  egendomar,  och  man  säger 
t.  o.   m.,  att    han    bodde    hos    sin    förre 
kammartjenare    på    Stola,    der    han    dog 
1798.     Tå   1770-talet    såldes  egendomen 
till   kammarherren   Reutercrona,  af  honom 
till  riksrådet    Hermansson,    köptes    1812 
af  baron     Mannerheim,    efter    hvars    död 
brukspatron     llolmstedt    år     1841     sålde 
gården  till    kammarherre   Jacob  Ramsay, 
frän   hvilken    den    1853  köptes  af  nuva- 
rande egaren,  possessionaten  J.  G.  Berg- 
man frän   Wärmland.    Under  gr.  Herman- 
sons   tid    hörde    Hageby    samt  Ljungås, 
Smeby    med    liera    gärdar    till    Sveneby, 

51 


402 


Svenljunga. 


men  blefvo  sedan  efter  hand  skiljda  från 
egendomen,  som  nu  utgöres  af  4Vg  m^l 
säteri,  rå  och  rör,  samt  l/2  mtl  skatte  i 
Odensåkers  socken,  jerate  ångsågsbyggnad ; 
hufvudgården  taxeras  till  90,000  rdr  rmt. 
Arealen  är  1,325  tid,  deraf  625  åker, 
325  skog;  utsädet  cirka  340  tunnor  och 
skörden  2,000  t:r;  jordmånen  är  lera  på 
mergel-botten.  Till  gården  höra  stor 
trädgård  med  park,  vinkast  och  persiko- 
hus. Ar  1833  nedbrann  genom  åskeld 
ladugården  med  en  mängd  deri  instängda 
kreatur. 

Svenljunga ,  en  socken  uti  Kinds 
härad  af  Elfsborgs  län,  belägen  3V4  mil 
från  Borås,  omgifves  i  norr  och  öster  af 
Ullasjö  och  Orsås,  i  söder  och  vester  af 
Refvesjö  och  Redslareds  socknar  samt 
omfattar  0,390  qv.mil  land,  =  50,544 
qv.ref  eller  9,025  tid,  fördelade  på  9|| 
mtl,  hvaraf  35/8  skatte,  15/i6  krono,  57/8i 
frälse,  bebodda  1805  af  481  och  1863 
af  816  personer  på  181  hushåll.  Marken 
är  i  allmänhet  jemn;  jordmånen  består 
af  sandblandad  svartmylla;  ringa  skog 
växer.  Här  finnas  marknadsplats,  ting- 
ställe, postkontor,  gästgifveri,  station  för 
provincial-läkarcn,  apothek;  dessutom  fa- 
brikanter, köpmän  och  handtverkare.  All 
fast  egendom  taxerades  1863  till  322,700 
rdr,  hvaraf  61,200  för  verk  och  lägen- 
heter.    Roteringen  är  5  man. 

Ar  1616  erhöll  riksr.  Carl  Carlsson 
Gyllenhjelm  Svenljunga  gäll  i  förläning 
med  all  dess  vissa  och  behållna  årliga 
ränta.  —  Sedan  Svenljunga  och  Ullasjö 
kyrkor  förfallit,  uppbyggdes  1829  på  Moga 
hed  en  ny  kyrka,  gemensam  för  begge 
församlingarna.  Kyrkan,  af  sten,  på  en 
vacker  plan,  är  ansenlig  till  sitt  omfång, 
men  oansenlig  till  sin  anordning;  tak- 
hvalfvet  består  af  bräder  med  kalkputs. 
Socknen  utgör  med  Orsås,  Refvesjö,  Red- 
slared  och  Ullasjö  ett  konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Kinds  kon- 
trakt af  Göteborgs  stift,  med  627/i6  mtl 
(63||  enligt  eckl.  matrikel).  —  Barn- 
undervisningen bestrides  gemensamt  för 
Svenljunga  och  Ullasjö  uti  en  fast  skola 
och  2  småbarnsskolor  af  en  examinerad 
lärare  och  2  lärarinnor:  af  skolbarnens 
antal  undervisas  i  hemmet  V4:del.  — 
Fornminnen:  Några  lemningar,  öfvervuxna 
med  torf  och  ljung,  tros  vara  efter  en 
gammal  uppstad,  vid  namn  Ljunga,  som 
skall  blifvit  uppbränd  af  Danskarne  under 


Svenneby. 

Gustaf  Adolf.  Att  någon  våldsam  för- 
störing öfvergått  stället,  bevisas  af  der- 
städes  påträffade  kol  och  brända  stockar. 
På  tvenne  i  närheten  belägna  berg  ha 
träffats  stenhögar  och  tomtringar  efter 
fordna  hus,  särdeles  på  det  ena,  som 
kallas  Wiseberget,  der  en  kungsgård,  till- 
hörig en  småkonung  Wise,  skall  legat. 
På  en  äng  vid  gården  är  en  rund  plan, 
kallad  Ridbanan,  der  konungens  hästar 
berättas  hafva  blifvit  inöfvade. 

Uti  en  fyrkantig  håla  skall  en  jern- 
kista  påträffats.  På  bergets  vestra  sida 
finnas  lemningar  efter  ett  kapell.  Ur 
berget  framflyta  flera  källor  med  klart 
och  godt  vatten.  I  äldre  tider  växte  på 
berget  en  stor  timmerskog,  hvilken  kyrko- 
herden Mårten  Kalf  lät  afbränna,  för  att 
slippa  det  besvär  grefvarne  Stenbock  på 
Torpa  förorsakade  honom  med  sina  besök 
vid  deras  ofta  förnyade  jagter  efter  der 
då  i  mängd  befintliga  hjortar.  En  kulle 
i  trakten  kallas  Kongsstol,  och  en  tradi- 
tion förmäler  om  ett  slag,  som  skall 
stått  på  Ullasjöhed.  På  gränsen  mot 
UllasjÖ  socken  vid  Herreqvarn  finnes  en 
runsten.  —  Af  gårdar  märkas  säteriet 
Torestorp.  —  I  byn  Svenljunga  finnas 
gästgifveri  å  l/2  mtl,  qvarn  till  l/s  mtl, 
färgeri,  ölbryggeri  och  garfveri  på  J/2  mtl ; 
l/2  mtl  är  pr  estgård,  3/8  mtl  Grimstorp 
komminister-boställe;  !/4  m^\  rå  och  rör 
Skogen.  —  Af  hemman  må  vidare  nämnas 
2  skatte  Ebbarp,  ll/2  frälse  Englarp,  x/2 
frälse  Moga,  l/2  frälse  Grepebo.  —  Högalid 
pottmakare-verkstad.  —  Adress:  Sven- 
ljunga. 

Svenneby,  en  socken  uti  Qville  härad 
af  Norrvikens  fögderi  och  Göteborgs  och 
Bohus  län,  omgifves  i  vester  och  söder 
af  Söte  samt  Bottna  fjordar,  i  norr  och 
öster  af  Qville  och  Bottna  socknar  samt 
omfattar  0,282  qv.mil  land,  =  36,547 
qv.ref  eller  6,526  tid,  fördelade  på  239/ie 
mantal,  hvaraf  16j|  skatte,  2V3  krono, 
41/*  frälse,  och  bebodda  af  1,075  personer, 
(1,099  enl.  pastors  uppgift),  30  mindre 
än  år  1860,  men  350  fler  än  år  1805. 
Orten  är  skoglös  och  eger  högst  obetydlig 
tillgång  på  bränntorf.  Mulbetet  är  otill- 
räckligt, i  följd  deraf  ock  boskapsskötseln 
obetydlig.  Ett  berg  på  Breviks  egor 
skall  enligt  berättelse  vara  silfverhaltigt, 
och  tros  malmgången  gå  under  sjön  till 
Långö.  Här  finnas  flera  obetydliga  fisk- 
lägen vid  stranden  och  på  holmarna.  De 


StpimpIw. 


Svpiinpvad. 


403 


laudfasta,  och  som  ega  några  jordtäppor, 
äro  Hesstranden,  Brcvik  och  Skiltebacken ; 
bland  holmar  nämnas  Ullon  och  Danne- 
mark.  All  fast  egendom  taxerades  1863 
till  444,800  rdr  rmt.  Roteringen  är  10 
man.  —  Kyrkan,  belägen  på  stranden, 
nära  1  mil  från  moderkyrkan,  är  en 
gammal  stenbyggnad;  består  af  skepp 
och  chor,  hvilkas  längd  är  28  alnar. 
Barnundervisningen  bestrides  gemensamt 
med  Bottna  uti  en  flyttbar  folkskola, 
der  under  året  1862:  148  barn  under- 
visades af  en  examiuerad  lärare.  —  Forn- 
lemningar  utgöras  af  4  stora  stenar  samt 
en  4  alnar  hög  bautasteu  och  deromkring 
caB  40  större  och  mindre  ättehögar,  allt 
på  To/ta  utmark  vid  gränsen  mot  Bottna 
socken;  uti  en  ättehög  vid  Kärreby  skall 
man  funnit  en  armring  af  guld.  I  det 
s.  k.  Jätteberget  finner  man  några  af 
vattnet  gjorda  ursvarfningar,  men  som 
af  bönderna  i  orten  förklaras  såsom  vål- 
lade af  en  jätte,  hvilken  bott  i  berget 
och  skulle  en  gång  återvända  dit  med 
ett  stort  byte  från  grannskapet,  men 
dräptes  då  af  Thor  samt  stötte  i  fallet 
hufvudet  och  kuäen  så  hårdt  mot  klipp- 
väggen, att  nämnda  märken  deraf  upp- 
kommo.  Boställs-hemman  äro  1  mantal 
Högslätt  (Högslätt),  kapellans-boställe, 
som  till  hälften  är  mensal-  och  till  hälften 
augments-hemman  samt  till  sin  beskaffen- 
het ett  af  de  bättre  inom  socknen;  — 
'/l  mantal  O/ra  Sandbäck,  nu  mer  2:dra 
underofficers-boställe,  och  %  mtl  Nedra 
Sandbäck,  f.  d.  fourirs-boställe.  —  Af 
öfriga  gårdar  och  hemman  må  nämnas: 
2%  skatte  Skogby ;  2%  skatte  Svenneby; 
välbyggda  gården  %  uts.  frälse  Ulfve- 
kärr,  %  skatte  Gullön;  1  skatte  Hvalön; 
1  Of  ra  Thnn,  prestgård ,  —  1  skatte 
Tyfta;  1  skatte  Ytterby;  V2  frälse  Hee, 
%  frälse  Slättene,  V2  frälse,  %  skatte 
Kärraby.  —  Adress:   Uddevalla. 

Svenneby  eller  Svinneby,  en  egendom 
uti  Ortomta  socken  af  Bankekinds  härad 
och  Linköpings  län,  belägen  vid  Fläred- 
sjön,  %  rnil  från  kyrkan,  som  ligger 
1%  mil  från  Linköping,  skall  fordom 
tillhört  konungarne  Carl  Knutsson  och 
Johan  III,  hvilken  sednare  vid  sitt  bröllopp 
med  Gunilla  Bjelke  anslagit  den  åt  henne 
såsom  morgongåfva,  hvarefter  den  genom 
arf  kommit  till  slägten  Gyllenstjerna;  år 
1683  tillhörde  Svenneby  som  säteri,  men 
ej    bebygdt,    kongl.    rådet,    friherre    Cl. 


ltålamb,  gift  med  E.  Gyllenstjerna,  hvilka 
säkle  det  till  general-guvernören  grefve 
Wellingk,  äfven  egarc  af  Ekenäs.  Efter 
.svärsonen,  friherre  Johan  Baners  död, 
skiljetes  det  frän  nämnda  egendom  och 
tillföll  äldsta  sonen,  frih.  Svante  Gustaf, 
förblef  inom  slägten  tills  på  1820-talet, 
då  det  egdes  af  kapiten  Fogelström ;  åt- 
minstone sedan  1852  har  det  tillhört 
friherre  Iwär  Koskull.  Af  äldre  författares 
beskrifningar  upplyses,  att  Svenneby  1760 
haft  23  tunnors  utsäde,  200  lass  äng, 
godt  mulbete  och  fiske;  underlydande  voro 
då  14%  mtl  skatte,  10  torp;  år  1818 
var  utsädet  35  t:r,  skogen  obetydlig  och 
manbyggnaden  af  trä.  Svenneby,  3% 
frälse-säteri  (utgöres  af  Svenneby  2  man- 
tal frälse-säteri  med  derunder  af  hy  sta 
fordna  prestgården  Ängstorp,  l3/8  mtl) 
var  i  1863  års  bevillning  taxeradt  till 
130,000  rdr  rmt. 

Syennevad.  Socken  i  Skyllersta  härad 
och  Örebro  län,  gränsar  i  norr  till  Skyl- 
lersta socken,  i  vester  till  Hallsberg  och 
Lerbäck,  i  söder  till  Boo  och  den  del 
af  Kegna  socken  i  Linköpings  stift,  som 
hörer  till  ofvannämnda  härad,  samt  i 
öster  till  Asker.  Socknen  innehåller,  jemte 
den  dertill  hörande  annex-församlingen 
Boo,  2,946  qv.mil  (enl.  Tham,  2,073  qv.- 
mil,  enl.  Hahr),  land  och  0,302  sjö  samt 
är  således,  då  mer  än  3/5  af  hela  arealen 
hör  till  Svenuevad,  en  af  de  största  i 
Nerike.  Svennevadsän,  kommande  från 
Tisarn,  och  sjön  Sottern,  hvilken  sednare 
ligger  till  hälften  inom  socknen,  skilja 
landet  i  tvenne  delar.  Den  norra  och 
mindre  genomstrykes  af  flera  utskott  från 
nämnda  vattens  norra  gränshöjder,  men 
är  närmast  sjön  tämligen  slät;  södra 
delen  har  deremot  en  mer  bergig  och 
högland  natur  samt  stupar  ganska  brant 
ned  emot  ån  och  sjön,  men  är  återigen 
långsluttande  åt  söder.  Vattendragen  här- 
städes,  h varibland  Glåttra-,  Hjort-  och 
Ostersjöarne,  gå  härstädes  genom  Hadde- 
boån  åt  Afvern  i  Boo.  En  sandås,  be- 
gynnande i  Skyllersta,  går  från  norr  till 
söder  och  uppsticker  äfven  pä  andra 
sidan  Svennevadsän  i  socknens  södra  del, 
der  den  dock  förlorar  sig  bland  de  öfriga 
höjderna.  Folknummern  år  1840  var 
2,015,  fördelad  pä  347  hushåll,  och  år 
1862:  2,024;  hemmantalet  är  71%  oför- 
medlade, 59%  förmedlade,  och  taxerings- 
värdet för  verk  och  lägenheter  stiger  till 


404 


Svennevad. 


Svensksund. 


1,193,700    rdr    rmt.    —   Näringarne  ut- 
göras  af    åkerbruk,    knappast  tillräckligt 
för  eget  behof,    boskapsskötsel,  äfven  till 
afsalu,  samt  skogs-  och  bergsbruk.  Lands- 
vägen från  Örebro  till  Östergöthland  går 
här   från    norr    till    söder,    utefter  förut- 
nämnda sandås;  häradsvägen  från  Halls- 
berg till  Asker    skär    den  i  norra  delen, 
och  i  den  södra  går  en  väg  till  Haddebo 
bruk  och  Lerbäcks  socken  och  en  annan 
emellan  Asker  och  Boo.  —  S vinaavad,  så- 
som socknens  namn  i   äldre  tider   skrefs, 
namnes  omkr.  1314  och  räknar  till  namnet 
kända  kyrkoherdar  åtminstone  från  medlet 
af  sextonde    århundradet,    kaplaner   från 
början   af   det   fjortonde.     Sven  ne  vad  ut- 
gör, med  det  år  1734  på  fältmarskalken 
friherre    Hugo    Johan    Hamiltons   föran- 
staltande   bildade     Boo    kapell,     ett    till 
Streugnäs   stift   hörande  konsistorielt  pa- 
storat af  andra  klassen,  hvars  komminister 
dock  tillsättes   af  egaren    till  Boo  sätes- 
gård.    Kaplanerna,    som    af    ålder    varit 
bosatta    i    Svennevad,    afflyttade    då   till 
Boo,  och    deras    fordna     boställe,    Sätra, 
anslogs    till    stomhemman  åt   pastor.  — 
Kyrkan,  i  norra  delen  nära  Svennevadsån 
samt    invid    stora    landsvägen,    3l/4  mil 
från  Örebro  och  14  mil  från  stiftsstaden, 
nybyggdes   1786  genom  synnerligt  bidrag 
af  general-majoren  friherre  Gustaf  Philip 
Wennerstedt    till    Skogaholm     samt    har 
god  stil  utan  pelare,  är  ljus  och  bland  de 
större  i  stiftet;   hon  fick  då  namnet  kon. 
Gustafs  kyrka,    till    minne  af  monarken, 
men  hvilket  namn  numer  aldrig  brukas. 
Altartaflan  är  af  Hörberg,  och  en  familje- 
graf    finnes,    der     flera     afkomlingar    af 
Wennerstedtska   och  friherrliga  Armfeldt- 
ska  ätterna  ligga    begrafna.     Barnunder- 
visningen bestrides  uti  2  fasta  folk-  och 
3  flyttbara    folkskolor    samt    en    flyttbar 
småbarnskola  af  2  exam.  och  10  oexam. 
lärare  och  en  lärarinna.  —  Bland  gårdar 
och  verk  märkas   Skogaholms  samt  Of  ra 
och  Nedra  Haddebo   bruksegendomar,  se 
deras  särskilda  artiklar;  Prestgården  eller 
Krogmon  nära  kyrkan,   1  mtl  krono,  med 
stomhemmanet  Osterqvarn,  l/4  rntl  frälse; 
Södra  Sätra,  */4  mtl,    stom-hemman  till 
komministern  i  Boo    samt   indragna   mi- 
litiae-hemmanet  Laggarhult,  också  V4  mtl. 
Under    Boo    lyda    något    öfver  2V4  mtl 
och  till    Bysta    i    Asker  75/8  mtl.     Tolf 
gårdar  inom  socknen  ha  tillhört  Gustaf  I. 
—  Adressorten  är  Pålsboda. 


Svennevad,   gästgifvaregård  i  Nerike, 
hvarifrån  skjutsas  till : 

Sörby    n.    v.    förbi    Pålsboda)     „,.       ., 

■        ■■      i  4.-  i     1 7»  mil. 

jernvagsstation      .     .  j        '8 

Emma,  s l7/8     » 

Svensbyn  (efter  mtls-och  tax. längden), 
ett  mtl  skatte  uti  Silleruds  socken,  Nord- 
marks härad  och  Carlstads  län,  i  8  bruk- 
ningsdelar, bebodda  af  14  hushåll;  här 
lefde  i  början  af  1500-talet  Erasraus, 
hvars  sonsons  son  tog  sig  tillnamnet 
Svebilius  efter  denna  by,  som  i  äldre 
handlingar  skrifves  Sveby  eller  Sveningsbyn. 
Svenshög,  en  egendom  uti  Stångby 
socken  af  Torna  härad  och  Malmöhus 
län,  nära  Lund,  utgöres  af  J|  mtl  rust- 
håll  med  101  tid  samt  TJÖ  mtl  Lacka- 
länga ladugårdsmark  27  tid  27  kappl. ; 
utsädet  är  13  å  14  t:r  hvete  och  råg 
samt  66  å  70  t:r  vårsäd,  utom  potates; 
skörden  uppgifves  till  c:a  750  t:r  säd; 
egare  är  Sv.  Otterströrn. 

Svenska  Högarne,  belägna  3V«2  rnil 
österut  från  Sandhamn  i  Stockholms  skär- 
gård, äro  tämligen  höga,  kala  klippor, 
betäckta  af  stenrös.  Ytterst  nordost-vart 
derifrån  ligga  Svenska  Stenarne  samt 
Svenska  Björn,  de  förra  utmärkta  af  eu 
ljus  färg,  den  sednare  af  sina  branta  sidor. 

Svensksund,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl, 
är  beläget  uti  Lösings  härad  af  Linkö- 
pings län,  vid  Svinsundsfjärden,  ^/^inil 
från  Norrköping  och  IV2  m^  ^n  Sö- 
derköping, men  hörer  i  kyrkligt  hänse- 
ende till  Konungssunds  socken  af  Björ- 
kekinds härad.  Det  benämndes  fordom 
Svinsund  (Svinesund),  hvaraf  en  del  köp- 
tes från  kronan  1630  af  r.  r.  Herman 
Hansson  Wrangel,  död  1643,  samt  be- 
byggdes af  honom  till  sätesgård,  hvar- 
under  redan  år  1636  lydde  9  mantal. 
Egendomen  förblef  inom  slägten,  tills 
den  1740  försåldes  till  lagman  Isaac 
Salmon.  Sedermera  nämnas  som  egare 
hof-  och  öfverjägm.  Carl  Gustaf  Peres- 
vvetoff  Morath;  år  1803  öfverste  Wirgiu, 
en  af  seger-herrarne  vid  Svensksund, 
som  uppkallade  säteriet  efter  detta  i  Sve- 
riges sjökrigshistoria  märkvärdiga  namn; 
egare  på  sednare  tiden  ha  varit  baron 
H.  E.  Sparre,  Conrad  llibbing,  gross- 
handlanden M.  Philipsson,  som  betydligt 
förbättrat  egendomen  samt  uppföit  stora 
och  prydliga  ladugårdshus.  Sedan  man- 
byggnaden   uppbrändes    af   Hyssarne   år 


Svenskön. 


Svmstorp. 


405 


1719,  har  ingen  ny  blifvit  Uppbyggd, 
utan  ha  i  stället  de  två  qvarstående  flyg- 
larne  blifvit  begagnade  till  boningshus. 
Närvarande  egare  är  grossh.  och  riddaren 
af  kongl.  Carl  XIILs  och  Nordstjerne- 
sarat  norska  kon.  Olafs-orden,  A.  W. 
Frestadius  i  Stockholm,  hvars  måg,  löjtn. 
Sixten  Flach,  är  arrendator  af  godset. 

Egendomeu  utgöres  af  2  mtl  frälse- 
säteri, 2  mtl  rå  och  rör  Svensksund  med 
underl.  1  mtl  skatte  Sten,  3  mtl  skatte 
i  Dagsbergs  socken,  1  mtl  frälse  i  Östra 
Stenby  socken,  med  320  tid  åker,  2,32 
tid  äng,  380  tid  skog  och  hagmark. 
Vid  hemmanen  Svensksund  har  utsädet, 
från  att  år  1818  vara  40  t:r,  ökats  till 
180  ter;  af  vid  egendomen  födda  kreatur 
må  nämnas  120  st.  kor,  alla  storväxta 
af  blandad  holländsk  korthornsrace;  till- 
gången på  utmärkta  saltsjöbeten  gör  mjöl- 
ken fet  och  god.  Skog  finnes  fullt  till 
husbehof,  dåderi  inber.  den  skogsutsyning, 
som  erhålles  vid  Kolmorden.  På  säteriets 
egor  finnes  qvarn  för  3  par  stenar.  Hela 
godset  är  tax.  till  187,500  rdr  rmt. 

Af  underl.  hemman  kan  upplysas,  att 
1  mtl  Sten  hört  under  Svhenäe,  och  med 
mycket  annat  i  O.  Steneby  innehafts  under 
förpantning  af  Adler  Salvii  enka. 

Svensköp.  Annex-socken  till  Hua- 
röds  pastorat,  är  belägen  i  Skåne,  2V2 
mil    frän    Christianstad,     samt    omfattar 

-  qvadratrail  eller  8,053  tid,    hvaraf 

l  qvadratmil,  fördelade  på  67/-24  ni  ti, 
deraf  3!/i2  skatte,  7'1.2  krono,  25/8  frälse 
räknas  till  Frosta  härad  af  Malmöhus 
lin,  och  0,oi4.  fördelade  på  l7Aj4  mtl, 
räknas  till  Gärds  härad  af  Christianstads 
län.  Åkerjorden  är  till  större  delen 
mager,  äfvensorn  ängsmarken;  men  der- 
emot  finnes  här  mycken  skog  och  torf- 
jord. Socknen,  som  år  1805  beboddes 
af  69  personer  inom  Christianstads  och 
469  inom  Malmöhus  län,  beboddes  år 
1863  af  öfver  850,  hvaraf  omkring  118 
räknades  till  det  förra  och  730  till  det 
sednare  länet.  All  fast  egendom  tax.  till 
448,500  rdr,  hvaraf  10,000  för  2  qvar- 
nar  och  boningshus  i  Kilshult.  —  Ny 
kyrka  invigdes  1864;  sockenvägen  är 
lVfi  mil.  Här  finnes  fast  skola,  der 
76  barn  undervisades  1862  af  en  exa- 
minerad lärare,  medan  29  fingo  under- 
visning i  hemmet. 

Af  gårdar  och   byar  inom  Malmöhus 


län  må  nämnas:  Svensköps  by,  l/3  mtl 
skatte,  l/->  uts.  frälse.  —  HarpittUt,  1  mtl 
skatte,  !/4  mtl  domkyrko.  Största  går- 
den är  l/2  frälse  ffulta.  —  l  Christian- 
stads län  ligga  l/;5  frälse  Högestad,  som 
lyder  under  Akesholm,  l/j  mantal  frälse 
hfau  samt  JTj  mtl  krono  Oetensköp*  — 
Adress:   Christianstad. 

Svenstorp,  en  socken  uti  Wemmeii- 
högs  härad  af  Malmöhus  län,  belägen 
2l/o  mil  från  Ystad,  vid  hafvet,  inne- 
fattar byarna  Svenstorp  och  Lind  by  på 
en  ytvidd  af  0,075  qvadratmil,  hvaraf 
0,oim;  äro  vatten.  Marken,  ehuru  ä  sina 
ställen  något  högland,  kan  dock  ej  kal- 
las bergaktig,  utan  är  mer  jemn.  l'å 
skog  är  brist,  deremot  linnes  mycken 
torfjord.  Socknen,  som  är  1805  beboddes 
af  343  och  1863  af  695  personer,  inne- 
fattar 8  mtl,  hvaraf  4£§§J  skatte,  l^V.V 
krono,  2l/s  frälse,  taxerade  till  644,300 
rdr  rmt.  Roteringen  utgör  7  man.  — 
Socknen  är  annex  till  Tullstorps  pastorat, 
och  kyrkan  ligger  l/2  mil  från  moder- 
församlingens. Under  skånska  hösttåget 
1676  var  kongl.  danska  högqvarteret  i 
denna  socken,  medan  förposterna  stodo 
vid  Hostad  och  Hoby;  Carl  XI  hade 
sitt  läger  norr  om  Lydde  å  i  Benstorp. 
Här  finnas  följande  vattenqvarnar:  Per- 
semölla,  LåremöUa  (LaxemÖlla),  Cltrt- 
stiansmöllan  och  ConratUmöllan,  de  två 
sednare  lyda  jemte  °/16  m^l  Svenstorp 
under  Näsbyholm.  —  Adress:  Malmö  och 
Östra  Wemmenhög. 

Svenstorp,  ett  mtl  frälse-säteri  uti 
Fröijereds  socken  (ej  Korsberga  enligt 
Adelns  Attartaflor)  af  Wartofta  härad 
och  Skaraborgs  län,  beläget  V4  mil  öster 
från  kyrkan,  som  ligger  l3/4  mil  norr 
om  Hjo,  har  tillhört  slägten  Papegoja, 
hvaraf  den  först  kände  var  Börje,  som 
lefde  i  slutet  af  1500-talet;  af  öfriga 
slägtens  medlemmar,  som  innehaft  egen- 
domen, må  nämnas  Brynte,  som  dog  här 
1694,  och  hvars  dotter  Elisabeth,  som 
lefde  öfver  100  år,  t  1774,  anses  varit 
den  sista  af  ätten  och  namnet.  Säteriet, 
som  egdes  1815  af  ryttmästaren,  frih. 
Fr.  v.  Essen,  är  nu  (1863)  deladt  mel- 
lan baronerna  H.  och  G.  von  Essen ; 
underlydande  äro  ll/:V2  mtl  skatte;  här- 
till höra  äfven  Armefors  manufakturverk, 
Fröjereds  qvarn,  säg  och  tegelbruk.  — 
Sjelfva  säteriet    taxeras    till  75,000  rdr. 


406 


Srenstorp,  Stora. 


Svenstorp,  Stora,  ett  mtl  fr.-säteri, 
se  art.  Asaka  socken  af  Skaraborgs  län. 

Svenstorp.  Herregård  uti  Odarslöfs 
socken  af  Torna  härad  och  Malmöhus 
län,  belägen  %  mil  från  Lund;  när- 
maste jernvägsstation  är  Ortofta.  Det 
gamla  herresätet  ligger  omgifvet  af  några 
träd,  och  dess  borg  förtjenar,  enligt  prof. 
Brunii  vitsord,  i  hög  grad  •  byggnads- 
forskarens uppmärksamhet.  Den  är  upp- 
förd år  1596  af  Knut  Ebbeson  Ulfelds 
hustru,  Beata  Hvitfeld,  i  en  ren  och 
ornamentsrik  renaissance-stil.  Huset,  två 
våningar  högt,  håller  363/4  fot  i  bredd, 
139V2  fot  i  längd,  ligger  i  norr  och 
söder;  en  genomkörning  går  tvärt  ige- 
nom det.  Murarne  äro  uppförda  af  röd 
tegelsten;  men  alla  ornamenter  äro  af 
finhuggen  sandsten.  Ett  åttkantigt  trapp- 
torn  intager  midten  af  östra  sidans  norra 
hälft,  och  midt  öfver  på  vestra  sidan  är 
en  fyrkantig  utbyggnad,  prydd  med  en 
förhöjning  och  ett  gafvelröste.  Trapp- 
tornet,  som  fordom  haft  en  hög,  ått- 
kantig spira,  har  nu  platt  betäckning 
med  omgifvande  jernskrank.  På  hvarje 
långsida  äro  tvänne  vindskappor  med 
höga,  smärta  rösten,  prydda,  liksom  gaf- 
larnas  och  utbyggnadens  rösten,  med 
fina  listverk  och  lätta  snerklar.  Vestra 
porten  är  särdeles  vacker  och  rikt  prydd. 
Portöppningen  betäckes  af  en  rundbåge; 
på  ömse  sidor  derom  äro  tvenne  half- 
kolonner  på  höga  fotställningar  och  med 
refflade  skaft,  hvilka  ziras  med  lejon- 
hufvud,  som  uppbära  en  architrav  med 
en  inskrift,  som  upplyser  om  årtalet,  då 
byggnaden  uppfördes,  och  dåvarande  ega- 
rens  namn.  Öfver  östra  portomfattnin- 
gen sitter  Gyllenkrookska  vapnet.  På 
östra  sidan,  der  utmed  tornet  en  till- 
byggnad synes,  ligga  tvenne  grundmu- 
rade envåningshus,  som  med  hufvud- 
byggnaden  omsluta  en  borggård,  nedanför 
hvilken  å  trenne  terrasser  en  täck  träd- 
gård finnes  anlagd,  som  omgifves  på  tre 
sidor  af  vallgrafvar  och  innesluter  en 
stor  bassin.  På  vestra  sidan  ligger  en 
stor  ladugård,  omgifven  af  2  gråstens- 
och  5  korsverksbyggnader;  i  midten  har 
den  en  bassin  med  springvatten;  inkör- 
seln  är  genom  denna  gård. 

Såsom  första  egare  till  Svenstorp 
namnes  Pavel  Glob  kring  1090;  från 
denna  slägt  har  Svenstorp    öfvergått  till 


Sveiistorp 

slägterna  Ulfstand  och  Ulfeld;  i  slutet 
af  1670-talet  tillbytte  sig  fru  Metta 
Krabbe  Svenstorp  m.  fl.  Den  31  Juli 
1699  tillhandlade  sig  öfverkommissarien 
Josua  Stjernblad  halfva  Svenstorp  och 
tillöste  sig  den  11  Maj  1706  den  andra 
hälften  med  7,000  rdr  danska  kronor. 
Hans  hustru,  Maria  Hegardt,  blef  seder- 
mera gift  med  generalen,  baron  Axel 
Gyllenkrook.  Denna  ätt  härstammar 
från  en  prest,  Petrus  Krok,  hvars  fader 
bodde  på  torpet  Krokbygget  i  Hallaryds 
socken  i  Småland,  och  hvars  sonsonson, 
assessor  Anders  Krok,  blef  1674  adlad 
och  antog  namnet  Gyllenkrook.  Dennes 
son  var  Axel  Gyllenkrook,  en  af  dessa 
väldiga  karoliner,  »hvilkas  hjelteskepnader 
vi  efterlefvande  med  en  undransfull  vörd- 
nad betrakta.»  Af  sin  omgifning  gjorde 
han  sig  känd  och  älskad  för  »gudsfruk- 
tan, fromhet,  mildhet  och  redlighet». 
Han  dog  på  Svenstorp  1730  och  hans 
friherrinna,  eiita  för  tredje  gången,  stam- 
moder för  Stjernbladhar  och  Gyllenkroo- 
kar,  stiftade  år  1743  af  Svenstorp  ett 
Gyllenkrookiskt  fideikommiss,  som  får  efter 
mansliniens  utslocknande  öfvergå  på  qvin- 
nolinien  och  kan  gifvas  i  morgongåfva 
åt  fideikommissariens  hustru  och  få  af 
henne  efter  mannens  död  innehafvas, 
derest  hon  icke  träder  i  nytt  gifte;  fidei- 
kommissarien  skall  gifva  12,000  dalers:mt 
åt  syskonen,  dock  icke  på  en  gång,  utan 
på  6  år.  Bland  sednare  egare  märkes  baron 
Axel  Gyllenkrook,  (f  1864),  som  tillträdde 
Svenstorp  1805.  Af  honom  äro  med 
betydliga  kostnader  gjorda  stora  naturalie- 
samlingar,  ibland  hvilka  förtjenar  isyn- 
nerhet nämnas  den  utmärkta  samling  af 
in-  och  utländska  foglar,  snäckor  m.  m., 
som  han  skänkt  till  Lunds  zoologiska 
museum,  och  hvilken  der,  under  namn 
af  Gyllenkrookska  museum,  upptager 
3:ne  stora  rum.  Dessutom  har  han 
stiftat  och  underhållit  en  vexelunder- 
visningsskola,  inrättat  beqväma  sjukhus 
under  choleratiden  på  sina  egendomar, 
samt  tagit  verksam  del  i  stiftandet  af 
Råby  institut.  Hans  friherrinna,  Malin 
Fock,  afled  i  Lund  1862  den  8  Dec, 
nära  75  år  gammal,  älskad  och  vördad 
i  det  samhälle  hon  tillhörde,  men  i  syn- 
nerhet saknad  af  de  nödlidande. 

Den   14  Juni  1650  fick  Knut  Ulfeld 
af  Fredrik  III  patronrättighet  till  Igelösa 


Sveutorp. 


Sverige. 


407 


och  Odarslöfs  församlingar  samt  krono- 
ocli  kyrkotionden,  med  undantag  af  den 
del  af  kronotionden,  som  var  anslagen 
till  Landskrona  hospital.  Trenne  skol- 
hus underhållas  af  garden,  af  hvilka  det 
ena,  särdeles  vackert  och  välbygdt,  blif- 
vit  nyligen  uppfördt  på  säteriegarens 
bekostnad.  Redan  år  1815  blef  hofveri- 
skyldigheten  upphäfd  och  infördes  spann- 
malsarrenden.  Uti  utbyggnadens  andra 
rum,  som  ännu  bibehålles  i  sitt  forntida 
skick,  tillbragte  Christian  V  natten  till 
den  14  Dee.,  strax  före  slaget  vid  Lund 
1676,  och  följande  natt  lag  Carl  XI  i 
samma  rum. 

Till  Svenstorp  börer  en  liten  skogs- 
lund, Frné  Räften  kallad,  hvartill  Lunds 
skolungdom  2  gånger  om  året  vallfär- 
dar,   anförd   af  lärarne. 

Egendomen  utgöres  af  Svenstorps 
säteri,  64'5  mtl,  Munkarps  säteri,  1  mtl 
ins.  frälse,  71/2i  mtl  uts.  frälse  i  Torna 
härad  samt  i  Wemmenhögs  härad  11-J§ 
mtl,  i  Harjagers  härad  15'6  mtl,  i  Frosta 
härad  5/8  mtl,  i  Westra  Göinge  härad  l/2 
mtl,  tills.  7*/ö  mtl  säteri,  177/o4  mtl  ins. 
samt  1 3 4; J  mtl  uts.  fr.  —  Tid-talet  uppgår 
till  omkring  4,350.  Under  sjelfva  säte- 
riet brukas  840  tid  åker  och  140  tid 
äng.  Till  gården  höra  en  väderqvarn, 
en  sågqvarn,  fiske  i  Getingfc,  å,  ett  schä- 
feri.  Vid  Månsatorp  i  Wittsjö  socken 
eger  Svenstorp  flera  hundra  tunnland 
furuskog. 

Sventorp,  en  socken  uti  Kåkinds 
härad  af  Skaraborgs  län,  belägen  3/4  mil 
vester  från  Sköfde  stad,  omfattar  0,290 
qvadratmil  land,  fördelade  på  19J^  mtl, 
hvaraf  JHJj  mtl  skatte,  4*§jj  krono,  5V4 
frälse.  Socknen  beboddes  år  1810  af 
760  och  år  1863  af  1,806  eller,  enligt 
mantalslängden,  970  personer.  All  fast 
egendom  taxerades  sistn.  år  till  479,200 
rdr  rmt. 

Sventorp,  förut  annex  till  Sköfde  stad, 
kominer  att  jemte  Suntetorp  och  Forss- 
by  socknar,  med  undantag  af  Ql/S  mtl  i 
den  sistn.,  utgöra  ett  eget  pastorat.  — 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folkskola  och  tre  småbarnsskolor  af  en 
examinerad  lärare  och  två  lärarinnor. 
Af  inom  skolåldern  varande  270  barn 
erhöllo  100  barn  undervisning  i  hem- 
met. Socknens  märkvärdigaste  fornlem- 
ningar    utgöras  af  12  eller  14  rätliniga 


stenläggningar,  parallela  med  hvarandra, 
på  ett  afstånd  af  18  till  20  alnar,  nära 
intill  fanjunkare-bostället  l/-_>  mtl  Lilla 
Björstorp;  de  likna  lemningar  efter  sten- 
murar, hvarimellan  rinnas  många  större 
och  mindre  stenrör;  på  vestra  kanten, 
strax  vid  platsens  sluttning  mot  söder, 
synas  8  stora  stenar,  lagda  som  do- 
maresäten. Enligt  sägen  har  här  resi- 
derat  en  konung  Hallo,  efter  hvilken 
platsen  blifvit  kallad  J/a/U  backa.  Nära 
intill  kommisters-bostället  V2  mtl  Eriks- 
torp,  upp  mot  vägen,  som  går  från  Sköfde 
till  Sventorp,  ser  man  en  grof  jordvall, 
lik  en  smal  backe,  som  sträcker  sig  ge- 
nom hela  socknen  från  öster  till  vester; 
i  sammanhang  med  denna  ställes  tradi- 
tionen om  att  de  gamla  Göterna  upp- 
dragit en  mur  af  herkuliskt  arbete  ifrån 
Wetterns  intill  Wenerns  stränder,  för- 
modligen för  att  afhålla  närgränsande 
roflystna  folkslags  anfall  och  alldeles 
afskära  kommunikationen  med  dem,  i 
likhet  med  den  Kinesiska  och  Britan- 
niska  muren;  spår  härefter  tror  man  sig 
finna  i  nämnda  jordvall. 

Bland  gods  och  gårdar  märkas:  fr.- 
säterierna  Frökulla,  Piggatorp  och  Ry- 
dingstorp,  1  mtl  kapitens-boställe,  tyjg  mtl 
Räfshult,  i/i  mtl  Lilla  Lindåsen,  ]/i  mtl 
Kujiebron,  militiae-boställen.  —  l/2  mtl 
Ljelstorp,  kronolänsmans-boställe,  och  1 
mtl  Sventorp,  mönsterskrifvare-boställe. 
—  Adress:  Sköfde. 

Sveonia,  så  benämnes  af  Adamus  hela 
det  efter  Bråvallaslaget  förenade  Svea 
och  Göta  rike,  eller  med  andra  ord  hela 
Sverige. 

Sverige,  en  ö,  hörande  till  Sickla 
församling. 

Sverige.  Under  rubriken  »Allmän 
Ofversigt»  är  Sverige  redan  utförligt  be- 
handladt  i  början  af  detta  arbete;  vi 
anse  oss  sålunda  här  endast  behöfva  an- 
föra nedanstående  statistiska  data: 

På  en  areal  af  3,865,494  qvadratmil 
hade  Sverige  den  31  December  1863  ett 
antal  af  4,022,564  invånare,  eller  1,116 
på  qvadratmilen,  oberäknadt  Stockholm, 
1,152  denna  stad   inberäknad. 

De  svenska  sjöarne  upptogo  en  areal 
af  373,055  qvadratmil. 

Antalet  hemman  utgjorde  67,027,09 
(enligt  Hahr  65,898,  enligt  Hammar 
66,136). 


408 


Sverige. 


Sverige. 


Hela  rikets  uppskattade  fastighets- 
värde för  år  1863  utgjorde  en  summa 
af  2,267,696,938  rdr  rmt. 

Landet  är  indeladt  i  112  fögderier, 
315  härader  (skepps-,  bergs-  eller  tings- 
lag), 502  länsmansdistrikt;  det  egde  89 
städer  och  20  köpingar. 

Vid  landets  domstolar  anhängiggjor- 
des  år  1861  brottmål  till  ett  antal  af 
446,855;  till  döden  dömdes  s.  å.  37  per- 
soner (2  i  män,  16  qvinnor),  till  straff- 
arbete och  urbota  straff  2,011,  till  böter 
37,316. 

Värdet  af  rikets  samtliga  grufvor  upp- 
gick 1860,  enligt  finanskommitéens  be- 
tänkande till  18,470,060  rdr  rmt. 

År  1862  erhöllos  i  landet  10,484,351 
Mhjernmolm  och  producerades  4,563,000 
{/r.  tackjern;  303,170  fän  gjutgods; 
3,016,079  mr.  stångjern  samt  534,230 
'é'tr.  manufaktur  och  stål. 

Samma  år  (1862)  producerades  i  lan- 
det 2,657  mark.  silfver,  —  39,911  £//: 
koppar,  —  578  'é/r.  nickelkoppar,  — 
2,685  6fr.  messing,    —   10,409   %fa  bly. 

—  200,400  ggfc  zinkmalm,  —  2,114  && 
koboltmalm,  —  4,585  éfo.  sv  af  v  el,  — 
3,133  téfo  -f  2,000  tunnor  jernvitriol, 
10,302  %fr.  -f  1,784  tunnor  rödfärg,  — 
6,312    tunnor   alun,  —  898    %tr.  bly  er  z, 

—  porfyrarbeten  till  ett  värde  af  9,600, 

—  marmorarbeten  till  ett  värde  af  28,126 
rdr  rmt  och  231,748  t:r  stenkol. 

Landets  fabriker  och  manufakturier 
uppgingo  1862  till  ett  antal  af  2,521 
och  tillverkade  tillsammans  för  ett  värde 
af  70,426,774  rdr.  Antalet  af  fabriks- 
arbetare var  31,725.  Bland  de  märkli- 
gaste fabrikerna  anföras: 
104  klädesfabriker  med 
ett  tillverkningsvärde  af 

10  sockerraffineringsverk  12,682,816 

21  mek.  bomullsspinner.    8,383,938 

93  tobaks-  o.  snusfabriker 

77  mekaniska  verkstäder 
610  läderfabriker .     .     . 

83  pappersbruk  .     .     . 

23  glasbruk    .... 
Städers,    köpingars 
mätta  fartyg  utgjorde  år  1862  ett  antal 
af  3,108  med  en  drägtighet  af  148,837 
läster.     Af  dessa  egde 
Stockholm   143  fartyg  om  16,778  läster. 
Göteborg     128       »        »    19,308      » 
Gefle.     .       67       »        »    10,105      » 


11,570,947  rdr. 


5,229,763  » 
5,042,867  » 
4,018,076  » 
2,779,966  » 
1,610,052  » 
och    landtmäns 


Till  inrikes  sjöfart  användes  1,924 
fartyg  och  båtar  om  40,623  läster,  — 
till  utrikes  sjöf  art  1,189  fartyg  om  109,826 
läster. 

Samma  år  anlände  till  Sverige  (med 
last)  5,454  fartyg  om  270,538  läster; 
från  Sverige  afgingo  (med  last)  7,316 
fartyg  om  557,493  läster.  —  De  en- 
skilda personer  tillhöriga  ångfartygen  voro 
228  om  8,806  hästkrafter. 

Värdet  af  hela  införseln  till  Sverige 
för  år  1862  uppgick  till  98,520,000;  af 
hela  utförseln  från  Sverige  till  86,638,000 
rdr  rmt.  —  Antalet  Imndlande  utgjorde 
i  städerna  7,730  män  och  qvinnor,  med 
en  betjening  af  5,358  personer,  —  i 
köpingar  och  på  landet  2,402,  med  en 
betjening  af  810  personer. 

Enligt  komrnerse-koliegii  berättelse  för  året 
1863  meddela  vi  följande  tabell: 


Norge 
Finland 
Ryssland 
Danska  sta- 
terna 
Preussen 
Liibeck 
Hamburg 
Bremen 
Österrike 
Westindien 
Brasilien 


Värde  af 

införseln. 
4,645,000. 
2,567,000. 
2,470,000. 

10,369,000. 

4,196,000. 
21,864,000. 

3,580,000. 

5,060,000. 
80,000. 

3,036,000. 

8,128,000. 
Ofverskott  af  införseln 


Värde  af 

utförseln. 

2,202,000. 

1,848,000. 

183,000. 

7,664,000. 
1,340,000. 


Ofverskott 

af  införseln. 

2,443,000. 

739,000. 

2,287,000. 

2,705,000. 
2,856,000. 


4,369,000.17,495,000. 
938,000.    2,642,000. 


721,000. 

27,000. 

50,000. 
516,000. 


4,339,000. 

53,000. 

2,986,000. 

7,612,000. 


46,157,000. 
Ofverskott 
af  utförseln. 
9,000.      673,000.      664,000. 


iMecklenburg 
Hannover  och 

Oldenburg 104,000. 

Nederländerna  2,397,000.  4,083,000. 
Belgien  975,000.  1,690,000. 

Storbrittannien 

och  Irland  22,101,000.46,398,000.24,297,000 
Frankrike  2,570,000.  9,424,000.  6,854,000 
Portugal  539,000.  1,794,000. 

Spauien  869,000.  3,463,000. 

Gibraltar  och 

Malta  69,000. 

Italien  682,000.      921,000. 

Turkiet  79,000. 

Egypten  166,000. 

Algier  434,000. 

Ofriga  kusten  af 

Norra  Afrika 275,000. 

Förenta  staterna  89,000.  1,179,000. 
Ofriga    stater    i 


104,000. 

1,686,000. 

715,000. 


1,255,000. 
2,594,000. 

69,000. 
239,000. 

79,000. 
166,000. 
434,000. 

275,000. 
1,090,000. 


N.  o.  S.  Amerika 

Goda  Hoppsudden 

Ostindien  o.  Ost- 
asiatiska länder 
samt  Australien  381,000. 


29,000. 
104,000. 


29,000. 
104,000. 


1,781,000.    1,400,000. 


Ofverskott  af  utförseln  42,054,000. 
Totalöfverskott  af  införseln  rmt  rdr    4,103,000. 


Sverige. 


Svertinge. 


409 


Brånvinstillverkningen    för    ar    ISO.'} 
utgjorde    i    598    större    brinnerier    till- 
sammans 16,215,103  k:i\  för  hvilka  i  till- 
verkningsafgift  erlades  9,740,702  rdr. 
Statsregi  ringi  n  5  '4 — 1866  upptager 

I  n  komster: 
<  ordinarie  Stats-regleringen, 
statsverkets  ordinarie  och 
nttraord.  inkomster     .     .  32,909,950. 
Extra  statsregleringen    .     .  34,441,735. 

(  tgifter: 
HurVndtitlarne  .     .  32,909,950. 

Rxtra  Statsregleringen  .  .  34,441,735. 
Riksbankens  tillgångar  vid  slutet  af 
1863  åtgjorde  80,480,373,  dess  skulder 
53,967,797  rdr  rmt.  Utelöpande  sedlar 
uppgingo  till  31,270,582,  metalliska 
kassan  till  17,276,741  rdr  rmt.  Vid 
slutet  al  1863  funnos  22  filial-  och  12 
enskilda  banker. 

iska  arméen  utgjordes  vid  1863 
ars  slut  af  22  batterier,  47  sqvadroner 
och  230  kompagnier,  bestående  af  1,735 
officerare,  1,595  under-officerare  och 
41,303  man,  utom   1,453  man  spel. 

Tullinkomsterna  för  1863  uppgingo 
till  15,363,386  brutto  eller  11,583,726 
netto;  fyr-  och  båkraedlen  utgjorde  för 
samma  år  568,683  brutto,  551,166  netto. 
Riket  består  af  2,306  kyrko-socknar 
med  2,499  kyrkor  och  kapell. 

I  30  fullständiga  (deraf  5  pä  real- 
linieu),  13  femklassiga,  17  treklassiga,  14 
tvåklassiga  och  1  enklassigt  élementar- 
med  674  lärare  undervisades 
iir  1864  inalles  11,145  lärjungar.  Peda- 
gogierna  utgjorde  ett  antal  af  20  med 
30  lärare  och  omkring  400  lärjungar. 
—  Folkskolornas  antal  uppgifves  (1862) 
till  5,086  mod  5,397  lärare  och  lära- 
rinnor och  547,540  lärjungar  af  begge 
könen. 

livad  nu  lidna  '  beträffar,  fun- 

nos ar  1861  inom  riket  inalles  452 
läkare,  165  apotlick,  1,568  barnmorskor, 
137  djurläkare  och,  af  sjukinrättningar, 
9  hospital,  41  länslasarett  och  kurhus, 
12  andra  sjukhus-inrättningar  och  12 
raccindepöter. 

Allmänna  fattigvården  omfattade  år 
1860:  52,239  fattighjon,  som  erhöllo 
full,  och  80,753,  som  ej  erhöllo  full  för- 
sörjning. Fattig-husens  antal  uppgick 
till  2,123. 

Af  statens    jernvägar   utgöra    Vestra 
vi. 


stambanan  45,  den  Södra  351/;»  mil; 
hela  det  af  statsverket  hittills  anvisade 
beloppet  till  byggnad  af  statens  järn- 
vågar uppgår  till  80,396,000  rdr. 

De  längsta  enskilda  jernbanorna  äro 
Gefle-Dala,  85/g  mil,  samt  Arboga-Orebro, 
51/-,  mil.  År  1862  funnos  70  telegraf- 
stationer. 

Sverkelshoim,  Sverk<  rsholm,  förr  Svei*- 
kelsbo  eller  Sverkélsboholm,  ett  fr. -säteri  af 
ett  mtl  uti  Ringarums  socken  af  Hammar 
kinds  härad  och  Linköpings  län,  är  be- 
läget 1  mil  frän  kyrkan,  på  en  liten 
halfö  i  sjön  Tien.  Enligt  sägnen  skulle 
stället  varit  bebodt  af  och  uppkalladt  efter 
någon  fylkeskonung;  det  tillhörde  1683 
och  1687  som  säteri  allodial-frälse  r.  r. 
Johan  Nilsson  Gyllenstjerna,  köptes  i 
medio  af  1700-talet  utaf  friherre  Jacob 
Burensköld,  h varefter  det,  intill  närva- 
rande tid,  har  haft  samma  egare  som 
Fyllingerum.  Lemningar  efter  gamla 
källrnr  och  murar,  som  rinnas  under 
jorden,  synas  bestyrka,  att  stället  fordom 
haft  större  byggnader.  Säteriet,  som 
1760  uppgafs  hafva  15  t:rs  utsäde.,  år 
1818:  18  t-.r,  godt  mulbete  och  höbol, 
ymnig  skog,  godt  fiskevatten,  1  sågverk, 
3V-->  underliggande  bondhemman  och  14 
torp,  taxerades  1863  till  60,000  rdr. 

Sverkestorp,  en  gård,  fordom  till- 
hörig konung  Sverker,  skall  legat  nära 
Axevall,  vid  sjön,  som  nu  kallas  Skärfva- 
Lången,  mellan  Pehrsbo  och  Stjelkebo. 
En  äng  derstädes  kallas  ännu  Sverkes 
hage,  och  en  liten  höjd  eller  backe  kallas 
Sverkesbaeke  och  utvisas  af  folket  i 
orten  såsom  stället,  der  konung  Sverker 
bott.  Det  urgamla  Skarins  eller  Svarins 
konungarike,  h vilket  omtalas  i  gamla 
krönikor,  säges  hafva  sträckt  sig  här- 
omkring från  Skara,  och  är  dess  minne 
bibehållet  i  en  by,  belägen  strax  invid 
.klostret  (Warnhems),  och  som  heter  Skarke, 
men  ännu  af  de  gamla  kallas  Skarka- 
rike.  (Afzelii  Sago-häfder,  II  del,  sid.  133.) 

Svertinge,  en  egendom  uti  Östra 
Kncby  församling  af  Bråbo  härad  och 
Linköpings  län,  vid  sjön  Glan,  1  mil  från 
kyrkan,  förmäles  af  traditionen  redan  under 
Fxlkeskonungarnes  tid  hafva  varit  bebodd 
af  en  mäktig  herre,  som  fört  krig  med 
fylkeskonungen  på  Angnäs,  hvilken  skall 
nattetid  gått  öfver  Glan  och  bränt  upp 
Svertinge,  som   varit   befäst  och  omgifvet 

52 


410 


'Sfertiige. 


Srinesiind. 


på  3:ne  sidor  af  vatten.  Af  Tuneld 
uppgifves  slägten  Swart  vara  dess  först 
kända  egare;  men  1543  namnes  Svertinge 
såsom  dels  frälse,  dels  f.  d.  kyrko-  och 
Wadstena  klosters-hemman,  de  förstn. 
tillhöriga  dels  »Herr  Schwante»,  dels  fru 
Elina  på  Thärnö;  kloster-  och  kyrko- 
hemraanen  samt  IV2  mtl  frälse  ha  varit 
med  underlydande  14  mtl  donerade  åt 
öfver-komraendanten  i  Stralsund  Otto 
Schulman,  född  på  sin  faders  gods  i  Ösel, 
slutligen  naturaliserad  svensk  adelsman, 
död  1653.  Sonen  Adam,  efter  fadern 
egare  till  Svertinge,  dödades  i  skånska 
kriget.  Andra  sonen,  Lennart  till  Brand- 
näs och  Lennartsberg,  död  år  1677,  var 
gift  med  Görvel  Christina  Gyllenstjerna, 
som  enligt  Attartaflorna  var  lärd  och 
språkkunnig,  men  älskade  mer  jagt  och 
ridderliga  öfningar  än  fruntimmers-slöjder, 
hvarföre  hon  skall  ha  utmanat  öfv.-löjtn. 
Davis  Ko  hl  på  duell,  för  det  att  han  gift  sig 
med  en  hennes  kusin.  Deras  son  var  Otto 
Henrik,  ryttm.  vid  Ostgöta  kavalleri,  dödad 
1702  vid  Memelströmmen;  gift  med  Chri- 
stina Appelgren,  hade  han  med  henne  en 
son,  fänrik  vid  Ostgöta  infanteri,  som  gick 
ner  sig  på  isen  på  sjön  Glan,  utanför  Len- 
nartsberg, som  det  berättas  i  moderns  åsyn. 
Alla  dessa  Schulman  ner  äro  begrafna  i 
Östra  Eneby  kyrka,  och  deras  porträtter 
finnas  ännu  i  choret.  Sedermera  egdes 
Svertinge  af  Adam  Schulmans  måg,  öfverste 
Hilcken,  f  1718,  och  koin  dels  genom  arf, 
dels  genom  utlösen  till  Daniel  Pfeif,  major 
vid  Upplands  regimente,  död  på  Svertinge 
1768,  gift  med  Anna  Beata  Liljemark, 
systerdotter  till  Christina  Appelgren.  Deras 
dotter  Ulrika  Sophia  Pfeif,  född  1738, 
död  1803  pä  Eegnaholm,  blef  gift  med 
kammarn.  Ax.  Wilh.  Gyllenkrook,  som  ge- 
nom idoghet  förvärfvade  Svertinge,  Lovise- 
berg, Eegnaholm,  Johannislund,  Häfola, 
Borget  och  Svarttorp,  utom  ströhcmman, 
flyttade  mangården  vid  Svertinge  från  det 
ställe,  der  den  då  var  belägen  nere  vid 
gamla  trädgården  invid  sjöstranden  (ett 
långt  en  vånings  hus  med  utbyggd  sal  åt 
sjösidan)  till  dit  den  för  närvarande  befin- 
nes,  men  blef  snart  missnöjd  med  sitt  nya, 
ej  h varken  väl  eller  vackert  uppförda  hus, 
och  skulle  kanske  rifvit  ner  och  byggt 
upp  det  igen,  om  ej  döden  mellankommit. 
Han  dog  vid  Svertinge  1788  —  blott  52 
år  gammal;  hans  i  alla  afseenden  akt- 
ningsvärda och  kloka  enkefru  Ulrika  Soph. 


Pfeif  skötte  egendomarna  och  förkofrade 
förmögenheten;  hon  dog  på  Eegnaholm 
1803,  men  skiftade  redan  1796  egen- 
domarna mellan  barnen,  då  Svertinge  till- 
föll hennes  dotter  Cath.  Lovisa  Gyllen- 
krook, född  1764,  gift  med  majoren  gr. 
Pehr  Adolf  Kalling,  död  på  Ingsö  1820. 
Hon  innehade  egendomen  till  sin  död 
1844,  då  hon  afsomnade  på  Svertinge. 
Hennes  son,  Ludvig  Kalling,  blef  genom 
lösen  till  öfriga  syskon  egare  af  Svertinge, 
men  slutade  sin  arbetsamma  lefnad  år 
1854,  vid  46  års  ålder.  Sedan  köptes 
egendomen  af  herrar  P.  A.  Enhörning  i 
Norrköping  samt  C.  F.  Munck  i  Söder- 
köping. 

Svertinge  (Sverttinge  och  Svärttinge  i 
jordeböckerna)  består  af  bl/2  oförmedlade 
mtl  på  M  5—10,  hvaraf  M  9  &  10, 
lVo  mtl,  äro  inlagda  under  säteriet  den 
22  Juni  1691  och  skatte-köpta  samt 
sammanbyggda  i  Maj  1726;  underlydande 
JVsi  1 — 4  och  il,  1}§  mantal  frälse  äro 
utbytta  från  kronan  1739.  Egendomen 
utgöres  nu  af  4  mantal  berustadt  säteri, 
l^j  mtl  frälse,  1/i  skatte  Svertinge  samt 
1  frälse  Stillerstad,  har  flerbladig  tullsåg; 
alltsammans  är  taxeradt  till  266,000 
rdr  rmt. 

Sviestad,  en  gård  uti  Landeryds  soc- 
ken af  Bankekinds  härad  och  Linköpings 
län,  af  lV2  mtl  skatte-rusthåll,  belägen 
V2  mil  från  Linköping,  4  mil  från  Norr- 
köping, är  väl  bebyggd  har  stor  träd- 
gård af  4  tunnlands  vidd  samt  3  mindre 
tröskverk,  bränneri  och  malten;  var  i 
1863  års  bevillning  taxerad  till  74,000 
rdr  rmt.  Sviestad  har  1686  dels  som 
frälse  tillhört  Cl.  Eålamb,  dels  som  krono- 
och  klosterhemman  varit  reduceradt  från 
Nils  Asserssons  och  Anders  Ecks  arf- 
vingar;  lydde  sednare  under  Ekholmen 
till  1808,  egdes  derpå  af  kapiten  Brun- 
jean,  dess  måg  Westerling  1818  och 
25,  T.  C.  Tisell  1850,  landssekr.  Holm- 
qvist  1852,  J.  Jonsson  och  K.  M.  Nils- 
son 1863. 

Svinabogarne,  ett  farligt  grund  på 
Skånska  kusten  utanför  Svinabäck,  l/2 
mil  från  Wiken,  i  närheten  af  Höganäs. 
—  Här  uppkastas  från  hafveten  mängd 
flygsand. 

Svinesund,  ett  smalt  sund,  som  skiljer 
Näsinge  pastorat  i  Wette  härad  i  Bohus 
län  från  Norge,  dit  man  öfversättes  från 
färjestaden    Svinesund  i  Högdals  socken, 


Svinhult. 


Svinngarn. 


411 


under  hvilken  art.  stället  finnes  närmare 
beskrifvet;  här  må  tilläggas  för  fornfor- 
skaren,  att  vid  Svinesund  sluta  helt  tvärt 
de  s.  k.  Dyrhus,  hvilka  anses  för  Kelter- 
stammens  fotspar.  Vid  Sviuesund  finnes 
ångsåg. 

Svinhult,  en  socken  uti  Ydre  härad 
af  Linköpings  län,  bör  kanske  rättare 
heta  Svidjehult  deraf,  att  kyrkan  är  byggd 
på  slättmarken  till  hemmanet  Svidjehult, 
som  är  uppkalladt  efter  ett  skogshult, 
der  afsvedjadt  i  fordna  tider;  den  är  be- 
lägen mellan  Vestra  Ryd  och  Sund  i 
n.  v.,  Rumskulla  i  s.  o.,  Ingatorp  af 
Jönköpings  län  i  söder,  kring  en  del 
källarraar  af  Emm-  och  Stång-an;  längden 
är  2  mil,  bredden  1  mil  samt  hela  arealen 
1,283  qv.mil  eller  29,764  tid  (efter  Hahr, 
1,388  efter  Thara),  hvaraf  0,044  vatten. 
Socknen  är  ett  bergland,  det  högst  be- 
lägna ej  blott  i  häradet,  utan  i  hela 
länet.  Betydligare  berg,  af  ansenligare 
höjd  eller  vidd  rinnas  dock  få,  men  många 
bergklumpar  och  åsar,  mestadels  mot  öster 
och  sydost.  Häradets  kanske  högsta 
punkt  är  Bobacken  mot  norra  gränsen 
vid  Lifmåla,  på  hvars  egor  finnes  en 
ödelagd  kopparraalmsgrufva.  Vidsträckta 
kärriga  skogsmarker  finnas,  äfvensom  en 
mängd  småsjöar  och  dalgångar;  af  Tuneld 
uppgifvas  14  stycken  större  sjöar  och  20 
gölar,  hvaraf  flera  innehålla  myrmalm. 
Rådande  jordmånen  är  sandmylla  med 
klapper;  åkerns  utrymme  är  ej  stort, 
äng  och  betesmark  samt  skog  rikligare. 
T  socknen,  som  är  en  af  de  minst  gynnade  af 
naturen,  äro  dock  de  odlingsbara  fläckarna 
flerstädes  med  ansträngdt  arbete  väl  upp- 
tagna, och  vid  hemmanet  Råas  hafva 
betydliga  sträckor  murar  blifvit  lagda 
af  ur  åkern  uppbruten  sten.  Näringar 
äro  jordbruk,  ladugårdsskötsel,  skogshand- 
tering,  tjärn-  och  becktill verkning;  till 
biförtjenster  idkas  slöjd,  fiske  m.  m.  — 
Socknen,  som  är  1805  beboddes  af  845 
och  1863  af  1,058  personer,  innefattar 
19  !/4  mtl  skatte,  l3/4  krono,  21/*  frälse, 
taxerade  till  487,600  rdr  rmt,  hvartill 
komma  omkring  20  husbchofsqvarnar,  2 
dito  sågar,  ett  tegelbruk,  4  tullqvarnar 
och  4  tullsågar,  taxerade  till  blott  5,960 
rdr  rmt.  Välmågan  är  tämligen  allmän. 
Roteringen  är  11  man.  Vid  Bona  finnes 
gästgifvaregård ,  belägen  10  mil  från 
Linköping;  till  densamma  kommer  sock- 
nens betydligaste  och  kanske  äldsta  väg 


från  Sund  i  sydöstlig  rigtning.  —  Svince- 
hult  namnes  på  1300-talet.  Socknen, 
som  var  från  1543  till  1574  annex  till 
Sund,  har  derefter  varit  annex  till  Vestra 
Ryd.  —  Kyrkan,  af  trä,  belägen  midt  i 
socknen,  11%  mil  från  Linköping,  ll/2 
mil  från  moderkyrkan,  är  gammal,  men 
tillbyggd  i  öster  1722  och  har  sakristia 
af  sten.  I  henne  finnes  dopfat  med  tysk 
inskrift  af  år  1644.  Socknen  har  van- 
liga kassor  och  en  flyttbar  folkskola,  der 
under  året  1862:  65  barn  undervisades 
af  en  examinerad  lärare,  medan  69  er- 
höllo  undervisning  i  hemmet.  —  Af 
socknens  hemman,  som  på  1600-talet  till 
större  delen  voro  inom  adelns  ego,  tillhör 
nu  mesta  delen  allmoge  och  är  mycket 
styckad.  Af  gårdar  må  nämnas  Hamra, 
l3/4  mtl  skatte,  som  fordom  varit  säteri 
och  sedan  tillfallit  kronan ,  tillhör  nu 
bönder;  åtskilliga  hus  uppbrändes  1857 
i  denna  by  genom  en  stor  skogseld ;  —  Vg 
mtl  skatte  Hellefors,  3  mil  från  Wim- 
merby,  1  mil  från  Wenzelholms  glasbruk, 
är  nyligen  bebygdt  för  ståndspersoner, 
egorymden  är  570  tid.  —  l/2  mtl  Skuru 
är  komministerboställe.  1  mtl  Stora  och 
V4  mtl  Lilla  Gluggebo  äro  militiae-bost. 
—  1  mtl  skatte  Råas  tillhör  egarne  af 
Bruzeholm.  Fulzbodha  (Fundsboda)  an- 
slogs 1322  af  Bo  Nilsson  till  en  prae- 
bendestiftelse.  —  Hemman  äro  Flinstorp, 
Grindsbo,  Idhult,  Klockarp,  Lid,  Attarp, 
Spakarp,  Westerås  och  Osterås  m.  fl.  — 
Adress:  Ekesjö. 

Svinngarn  (i  jordeboken),  Svinnegarn 
(i  ekkl.  matrik.  och  Djurbergs  lexikon), 
Svingarn  (enligt  Tham),  Svennegarn  (efter 
A.  A.  Afzelius),  en  socken  uti  Åsunda 
härad  och  Uppsala  län,  belägen  5/s  m^ 
s.  v.  från  Enköping,  vid  Svinngarns- 
fjärdens  vestra  strand  och  kring  en  bugt 
af  densamma,  mellan  Tillinge  i  norr, 
Theda  i  vester  och  Näs  i  söder;  arealen 
är  24,711  qv.ref,  inberäknade  130  qv.ref 
vägar,  14  kala  berg  och  impedimenter ; 
4,006  qv.ref  utgöra  den  hit  hörande  delen 
af  Mälaren.  Större  delen  är  skoglös 
slättbygd ;  utefter  sjön  finnes  sank  ängs- 
mark och  inåt  landet  åtskilliga  berg- 
samt  grusbackar;  jordmånen  å  åkern  är 
lera,  här  och  der  blandad  med  grus. 
Åkerjorden  upptager  9,354  qv.ref,  ängen 
3,973,  skogbeväxt  mark  3,628  och  skoglös 
mark  3,454.  Näringar  äro  åker-  och 
ängsbruk    samt    något    fiske.      Bland    i 


412 


Sviniigarn. 


sednare     aren     verkställda     odlingar    mä 
nämnas    dem    vid    säteriet   Ingeborg,   der 
omkring    120   tid     vunnits    för  rationela 
åkerbruket.  —   Socknen,    som    år    1810 
beboddes  af  520   och   1863  af  510  per- 
soner,  innefattar   20V8    mtl,   hvaraf  23/8 
sk.,    V2    kr.,   17 V4  fr*  tax.  till  636,300 
rdr,  hvartill  kommer  en  väderqvarn,  tax. 
till    10,850    rdr    rmt.      Roteringen  är  6 
man.  —   Svinagarn    omtalas    1307    och 
1314  såsom  hörande  till  Aashundceri  och 
skall    fordom    ha   varit    moderförsamling 
eller  egen  för  sig,  men  är  nu  annex  till 
Tillinge.     Kyrkan,   belägen    2/3   mil  från 
moderkyrkan,    antages    ursprungligen   ha 
varit  ett  hedniskt   tempel,    derpå  kloster- 
kyrka   —    ännu     visas    i    en     bondgård 
nära  intill   kyrkan    lemningar  efter  stora 
källrar  —    och    efter    undergången  elds- 
våda återställd,  ovisst  när.    Enligt  andra 
skall  kyrkan  vara  uppbyggd  för  en  stock, 
hvari  de  vallfärdande  till  Svinngarns  källa 
nedlade    sina    offer;    hon    är    af  gråsten, 
tämligen    stor,    och    har    till    1668   haft 
pelare.    Altartafla,  predikstol,  orgel  m.  m. 
äro  skänkta  af  Falkenbergska  slägten  till 
Haga.       I    Kyrkan     förvaras    äfven    ett 
qvittensbref  från  någon  af  kon.  Gustaf  Ls 
män  å  silfver   och   guld,    som    han    upp- 
burit af  landtfolket.    Barnundervisningen 
bestrides    uti  en  fast  skola   af   en  exam. 
lärare.     Socknen    är   rik    på  fornminnen, 
hvaraf  de    flesta    hafva   afseende  på  den 
på  Husby  egor  belägna  s.  k.  S:t  Sigfrids 
eller  Korskälla,  dit  stora  folkskaror  vall- 
färdat   sedan    urminnes    tider    för    att   i 
dess  vatten  två  sig  rena  från  både  lekam- 
ligt och    andligt    ondt.     Ännu  i  dag  på 
Trefaldighets-aftonen  ditströmma  skaror  af 
allmoge  från  Uppland,  Westmanland,  Ne- 
rike  och  Södermanland,  för  att  dricka  af 
källans    vatten    eller    bada   deri.      Ännu 
offrar  man  sin  kopparslant  i  källan,  och 
traktens  gossar  samt  flickor  göra  vanligen 
dagen  efter  en  ganska  god  skörd.     Ofta 
äro  här  2  å  3,000  menniskor  församlade, 
som  i  allmänhet    förhålla    sig   stilla  och 
fredligt;  endast  om  ingrepp  göras  i  dessa 
af  traditionen  helgade   årliga    besök,  blir 
denna    vidskepliga,    men   beskedliga   all- 
moge trilsken  och  svår,  såsom  det  hände 
för  några    år    sedan,    då    egaren  af  den 
mark,  på  hvilken  källan  ligger,  sökte  att 
stena    igen    henne,    för  att  göra  slut  på 
denna    folkvandring,   som   ej    kan  undgå 
att    nedtrampa    gräset    och    göra    andra 


Svinstad. 

förfång.     En    underjordisk    gång   mellan 
Marieborgs    och    Svinngarns   kloster  för- 
lägges  af  sägnen  under  Svinngarnsviken. 
Erkebiskop    Henrik    Carlsson    skall  bott 
på    Marieborg,    der    nu    finnes    ett   torp 
med    namnet    Mariedal.     A.  A.  Afzelius 
berättar,  att    vid    anläggningen  af  Haga 
trädgård  man  derstädes  funnit  en  begrav- 
ningsplats och  inom  den  en  biskopsgraf; 
på  likets  bröst  fanns  ett  biskopssmycke,  in- 
fattadt  med  ädla  stenar,  samt  under  dess 
högra   hand    en    bok   med    silfverpärmai 
och  i  hörnen  prydd  med  stora  diamanter. 
Boken    skall   ännu    finnas   hos  någon  af 
Wrangelska     ätten;     men     biskops-korset 
såldes   i   Köpenhamn,    och    inköptes    för 
dess  värde  socknens  vackra  klockor.     På 
östra  stranden  vid  Husby  gård,  nu  kallad 
Ingeborg,  höjer  sig  en  hög,  af  landtfolket 
kallad    Haraldshög,    med    sägen,    att   en 
namnkunnig    krigshöfding   eller    konung, 
som    bott    der   i    bygden,    haft  å  kullen 
någon  förrättning  med  sitt  folk  och  ligger 
nu    derstädes    begrafven.     Dessa  minnes- 
märken anser  A.  A.  Afzelius  röra  den  af 
konung  Knut  i  Sverige  mottagna  och  be- 
skyddade danska  konungaättlingen  Harald 
Skrång  (se  Afzelii  sagohäfder,  III  Band., 
sid.   83).     I  kyrkan    finnas  3    runstenar. 
—  Socknens  förnämsta  gårdar  Haga  och 
Ingeborg    (den    sednares    areal   är   3,621 
qv.ref)  hafva  sina  särskilda  artiklar;  vidare 
må    nämnas    1/2   mantal    krono   Lundby, 
klockaregård,  —  Svinngarn,  2%  mantal 
frälse,   1%   mtl    frälse    Hållingsbo;    l1/^ 
frälse  Rörby;  1    frälse  Laggarbo.     Haga 
säteris   areal   med    underl.    Gammelhaga, 
2  rå  och   rör,   3/8  frälse,  samt   Lekarbo, 
3/8  mtl  frälse,  är  8,000  qv.ref.  —  Adr.: 
Enköping. 

Svinstad  eller  Karlslund.  Egendom, 
se  Huggenäs  socken. 

Svinstad,  (fordom  Svenstad  af'  Sven. 
karl  eller  man),  en  socken  uti  Banke- 
kinds härad  af  Linköpings  län,  belä- 
gen IV4.  mil  från  Linköping,  33/4  mil 
frän  Norrköping,  9  mil  från  Westervik, 
på  ömse  sidor  om  ett  från  häradets 
sydligare  delar  kommande  vattendrag, 
mellan  Wårdsberg  i  norr  och  vester, 
Landeryd  och  sjön  Erlången  i  sydvest, 
Örtomta  och  Askeby  i  nordost;  omfattar 
på  1  mils  längd  och  V2  mils  bredd 
en  areal  af  0,491  qvadratmil  (efter  Hahr, 
0,506  efter  Tham),  hvaraf  0,o4i  äro  vatten. 


Svinstad. 


Svinö. 


U3 


Nämnda   vattendrag   bildas  at  2  grenar, 

hvaraf  den  ena  har  fall  vid  Lund  och 
Bjärstad,  bada  förenade  ha  dylika  vid 
Strömsbro,  hvarifrån  vattendraget  går 
genom  en  tämligen  jemn  dal,  som  blott 
afbrytes  af  smärre  kullar;  båda  källar- 
marnas  oragifningar  hafva  mer  al  berg 
och  höjder,  och  särdeles  trakten  kring 
sjöarna  Svinstad  och  Erlången  är  rik  på 
oravexlar.de  vackra  belägenheter;  de  yttre 
omgifningarne  bestå  af  skogsmarker,  bil- 
dande åsar  på  båda  sidor  om  dalgången. 
Rådande  jordmånen  är  lera,  mer  eller 
mindre  oblandad;  hnfvndnäringen  är  åker- 
bruk och  boskaps-skötsel;  ängs-  och 
betesmark  hafva  mer  varit  än  äro  till- 
räckliga, i  det  särdeles  af  ängen  ej  ringa 
del  förvandlats  till  åker;  bränvinsbrän- 
ning  idkas,  men  är  i  aftagande;  skogs- 
tillgången  är  i  allmänhet  tillräcklig  för 
eget  behof,  men  ej  till  afsalu.  Af  verk 
och  inrättningar  rinnas  3  qvamar  med 
tillsaramans  8  par  stenar  och  2  sågar. 
—  Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
1,158  och  1863  af  1,276  personer  på 
o  18  hushåll,  innefattar  465/s  mtl,  hvaraf 
13%  skatte,  7%  krono,  25l/4  frälse, 
tax.  med  verk  till  1,133,040  rdr  rmt. 
Koteringen  är  17  man.  Gästgifvaregård 
och  tingstälie  finnas  i  Fillinge   by. 

nstadz  socken,  med  en  och  annan 
dess  kyrkoherde,  förekommer  pä  1300- 
talet;  den  utgör  af  gammalt  ett  pastorat 
for  sig,  nu  räknadt  till  2:dra  klassen, 
hörande  till  Bankekinds  kontrakt  af  Lin- 
köpings stift;  från  1760  har  egaren  till 
Gräfsten  patronatsrätt.  Kyrkan,  af  hög 
ålder,  ombyggdes  1758.  Bland  härstädes 
rafna  personer  må  nämnas  r.  r.  fältmar- 
skalken (i.  A.  Taube,  som  bivistat  slagen 
vid  Cliseow,  Opo9na,  Posen.  Pultawa  och 
Helsingborg,  v  år  1732.  Socknen  har, 
utom  vanliga  kassor,  äfven  jagt-  och 
sjukkassor,  donation  af  gr.  Axel  Löwen  på 
Gräfsten  och  af  en  Arnell  samt  socken- 
magazin.  —  Af  Norrköpings  tidningar 
meddelas  följande  utur  öfver-ingeniör 
Alreiks  testamente  rörande  denna  socken: 
En  del  böcker  och  chartor  skola  tillfalla 
denna  sockens  bibliothek.  Af  penningar 
och  fordringar,  som  skola  delas  i  tre 
delar,  skall  en  del  tillfalla  denna  socken, 
der  den  aflidnes  vagga  stått  och  der, 
enligt  hans  önskan,  hans  ben  må  Ii  v  ila. 
G  räfstens   säteri    med    underlydande    har 


förärats  socknen  med  vilkor,  att,  dess 
afkastning  .skall  först  användas  dels  till 
5  särskilda  stipendier  (hvartdera  ä  40 
i:r  årligen)  för  studerande  vid  Uppsala 
akademi  och  5  dylika  (å  10  t:r  årligen) 
för  studerande  vid  Linköpings  högre 
elementarläroverk.  Sedan  eger  Svinstads 
socken  disponera  öfver  återstoden  till 
förmån  för  barnundervisningen  derstädes, 
likväl  så,  att  deraf  tillkomma  läraren  vid 
socknens  fasta  folkskola  50  t:r,  h varför- 
utan 10  tunnor  böra  användas  till  skrif- 
materialer  och  premieböcker  vid  samma 
skola;  ungefär  halfva  antalet  af  till  skol- 
åldern hörande  barn  undervisas  i  hemmet. 
Skarpskytteförening  finnes.  —  Socknens 
endaste  fornlemningar  bestå  af  några 
grafhögar  å   Unnerstads  egor. 

Af  socknens  gårdar  hörde  vid  kathol- 
ska  tidens  slut  11  under  Askeby  kloster, 
4  under  kyrkor  och  proebenden,  bland 
60:5/4  efte/1700  års  jordebok.  På  1600- 
talet  egdes  nästan  alltsammans  af  adel 
intill  reduktionen,  då  åtskilligt  gick  till- 
baka till  kronan;  nu  höra  nära  2/:i  af 
mantalen  under  säterier  inom  och  utom 
socknen,  ej  fullt  T/3  eges  af  bönder. 
Utom  förutnämnda  socknens  största  gods 
Gräfsten  finnas  majors-bost.  Strömsbro, 
3'V.s  mtl  krono,  med  Khibbetorp,  ty2  kr., 
samt  qvarn  af  2  par  stenar.  —  %  mtl 
Karlebo,  r/.>  mtl  Ribbantorp  äro  militiae- 
hemman.  —  {Innerstad,  l..,  mtl  läns- 
mansboställe.  —  SvanJials,  prestgård/  1 
ratl  krono,  med  Asängen.  Välbyggda 
gårdar  äro  2  mtl  frälse  Lerboga,  1  rusth. 
Wadstorp,  1  mänt.  Bjärstad  Storeg.  — 
Vid  Tuttorp  finnas  enbladig  såg  och 
ängbränneri.  Kurdala  säg  och  qvarn. 
Under  Sturefors  lyda  8%  mt\  och  under 
Adelsnäs  fideikommiss  7:{/8  mtl,  Bjär- 
stads  qvarn  och  såg  samt  Sofielunds  qvarn. 
Kongl.  vetenskaps-societeten  i  Uppsala 
eger  frälse-räntan  af  1^/4  rntl  i  Kräplinge 
m.  fl.  —    Adress:  Linköping. 

Svinö,  en  skoglös  mindre  ö  pä  norra 
sidan  om  Kalmar,  som  begagnas  till  bete 
af  staden  och  kongsladugärden  Skälby; 
pä  öns  norra  ända  finnes  en  gammal 
skans  och  pä  södra  ändan  en  stor  flat 
sten,  kallad  Kungabordet,  till  minne  af 
att  konung  Carl  XI  der  intagit  sin  mid- 
dagsmåltid. 

Svinö,  kungsgård,  se  artikeln  Käd- 
raansö. 


414 


Svista. 


Svärdsjö. 


Svista  (efter  mtls-  och  tax.längd), 
Sviesta,  en  gård  af  2  mantal  skatte  uti 
Ösby  (Össeby)  socken  af  Wallentuna 
härad  och  Stockholms  län,  var  1560 
bland  de  gods,  som  skiftades  efter  Kristina 
Gyllenstjerna  mellan  slägterna  Roos  och 
Sture;  egdes  från  1625  af  slägten  Bjelke 
och  Geete  1685,  brukades  1772  under 
Sjöberg,  var  1863  jemte  3/t  mantal  tax. 
till  50,000  rdr  rmt. 

Svithiod  var  fordna  benämningen  på 
den  del  af  Sverige,  som  beboddes  af 
Svearna.  Ordet  är  bildadt  af  Svia  och 
Thiod  (folk).  Till  Svithiod  räknades 
först  endast  Uppland  och  en  del  af 
Westmanland,  men  sedermera  de  land- 
skap, som  nu  mer  utgöra  Svealand,  till 
hvilken  artikel  hänvisas. 

Svältorna,  en  trakt  af  Elfsborgs  läns 
slättbygd,  öster  ut  från  Alingsås,  indelad 
uti  »Stora  Svältan,  som  med  %  mils 
längd  intager  största  delen  af  Ornunga, 
Asklanda  och  Qvinnestads  socknar  samt 
någon  del  af  Ljur,  Allgustorp  och  Siene 
uti  Gäseneds  och  Kullings  härader,  samt 
uti  Lilla  Svältan,  hvilken  utgör  från 
prestgården  Bleke  i  Asklanda  till  Grude 
by  i  Björke  af  Wäne  härad  en  sträcka  af 
inemot  l/2  mil.  Svältorna,  hvilka  äro  i 
högsta  grad  ofruktbara,  bestå  af  idel 
ljungkullar,  späckade  öfver  allt  med  större 
och  mindre  stenar  samt  här  och  der 
små  ljungmossar  och  s.  k.  drager;  imellan 
Svältorna  ligger  dock  ett  stycke  odladt 
land.  I  Maj  1862  inköptes  för  statens 
räkning  c:a  3,000  tunnland,  hvilka  nu 
sterila  marker  komma  att  användas  för 
en  ordnad  skogsplantering  och  indelas 
i  parker  af  minst  1,000  tunnlands  vidd. 
De  hemman,  som  härigenom  förlora 
betesmark,  få  afgiftsfritt  begagna  ena 
hälften  af  den  upplåtna  marken,  under 
det  återstoden  hålles  fredad,  och  derefter 
i  omvänd  ordning.  Sedan  skogen  vunnit 
behörig  tillväxt,  erhålla  de  hemman, 
som  afstått  andelar  af  Svältorna,  utsyning 
af  skog  till  husbehof. 

Svämb  eller  Svem,  en  by  uti  Ödes- 
högs socken,  Lysings  härad  och  Linkö- 
pings län,  af  37/i6  mantal  skatte,  3/l6 
krono,  med  qvarn,  beboddes  1863  af 
122  personer  och  hade  då  15  åboer. 
—  Vid  denna  by,  nära  Wettern,  gör 
Svemsån  flera  vigtiga  fall.  Landsvägen 
från    Linköping    till    Grenna   går   öfver 


bron,  som  här  leder  öfver  ån.  —  Om 
Svem  finnes,  skrifver  Tham,  en  märk- 
värdig anteckning  i  räkenskaper  af  1543: 
»Item  till  minnes  uti  Svembovada  äro 
32  kronebönder,  hvilka  pläga  inge  härads- 
hästar holla,  förty  the  gå  intet  till 
Tings,  utan  fougten  plägar  holla  land- 
bostempna  med  them,  men  härefter  skola 
the  holla  häradsgästning.» 

Svärdsbro.  Gästgifvaregård  i  Sätter- 
sta  socken  och  Rönö  härad  af  Nyköpings 
län,  vid  stora  vägen  mellan  Stockholm 
och  Nyköping,  och  hvarifrån  skjutsas  till 
Åby  i  Wagnhärad     ....     2      mil. 

Nyköping 2V4     » 

Aspa  i  n.  v I1/*     » 

Råby  krog  eller  Strand  i  v.  23/4  » 
—  Svärdsbro,  som  i  hemmantal  utgör 
2  mtl  skatte,  har  vunnit  en  viss  histo- 
risk märkvärdighet,  i  det  att,  vid  Erik 
Stenbocks  och  hans  kusins  och  kärestas, 
Malin  Stures,  flykt  i  början  af  1570- 
talet  från  hennes  moder,  den  myndiga 
och  stränga  grefvinnan  Märta  på  Hör- 
ningsholm,  hertig  Carl  af  Södermanland, 
hvilken  gynnade  Stenbocks  företag,  der, 
på  gästgifvaregården,  hade  några  ryttare 
förlagda,  som,  när  de  båda  älskande 
kommo  dit,  slöto  sig  till  och  eskorterade 
dem  under  fortsättningen  af  deras  resa. 

Svärdsjö  (i  äldre  dokumenter  skrif- 
ves  Svalsjö),  en  socken  uti  Dalarne  och 
Stora  Kopparbergs  fögderi,  belägen  2x/2 
mil  från  Falun,  omgifven  af  Sundborn, 
Wika,  Skedvi,  Husby,  Rättvik,  Leksands 
och  Bjursås  socknar  inom  länet,  emot 
Helsiugland  möta  Alfta  och  Bollnäs,  mot 
Gestrikland  Thorsåker,  Ockelbo  och  Of- 
vansjö  socknar;  omfattar  på  c:a  7  mils 
längd  och  4  mils  bredd  en  areal  af 
ll,oso  qvadratmil  land  (—  2,535,968 
qvadratref  eller  256,423  tid),  0,615  vat- 
ten. Marken  är  öfver  allt  ojemn,  bergig 
samt  genomskuren  af  sjöar  och  ström- 
mar; af  de  förra  skola  finnas  öfver  300, 
de  största  äro  Balungen,  Svärdsjön,  öfver 
hvilken  går  en  stor  sandås,  som  i  fordna 
tider  var  mycket  hög,  Agsjön,  Liljan, 
Toftan  m.  fl.,  hvaraf  större  delen  ut 
tömma  sig  åt  Runn;  en  annan  del  af 
dessa  vatten  rinner  förbi  Svartnäs  bruk 
åt  Gefleborgs  län.  Bland  större  åar  mär- 
kas Isala-hn,  som  leder  Agsjöns  vatten 
i  Svärdsjön,  Svartnäs-kn  samt  Hyns-m 
m.  fl.    I  socknens  ofantliga  skogar  träf- 


Svanlsj<i. 


Svardsjö. 


41 


fas  många  berg,  hvaraf  de  märkligare 
iiro  Ågsberg,  der  vårdkase  stått,  Ujberg, 
Flintberg,  Sålgberg,  Hjelpberg,  Orreberg, 
Gwnberg,  Kamhafsberg,  alla  mycket  höga, 
och  till  en  del  bekanta  a(  malmstreck,  sär- 
deles Wåekelberg,  om  hvilket  är  en  gam- 
mal sägen,  att  det  skall  vara  brorsdelen 
till  Kopparbergs  grnfva;  på  Rysjö  klack, 
belägen  mellan  Svartnäs  brnk  och  Wind- 
tjerns  grnfva,  kan  man  i  klart  väder  se 
7  kyrkor.  Jordmånen  inom  denna  vid- 
sträckta socken  är  olika:  kring  Svärd- 
sjön  är  lera,  vid  Lumsheden,  Linghed 
med  största  antalet  hushåll  77,  Enviken 
och  Marnas  är  sand,  i  Finnmarken,  be- 
lägen 4  mil  från  kyrkan,  finnes  ingen 
lera;  men  der  äro  många  odlingsbara 
myrar.  Hela  norra  trakten  är  en  vild 
skogstrakt,  der  många  fäbodar  påträffas. 
Storskiftet,  som  här  i  socknen  börjades 
1848,  var  först  1862  afslutadt.  Rörande 
sättet  att  bruka  åkerjorden,  så  synes 
man    här    anse    trade    kunna    undvikas. 

—  Ortens  näringar  äro,  utom  åkerbruk 
och  boskapsskötsel,  bergsbruk,  kolning, 
väfveri,  spanad,  fiske  och  djurfångst. 
Fordom  ha  här  funnits  flera  hyttor  och 
grufvor,  numer  drifvas  Wmdkems  (Wind- 
tjerns)  och  Risängs  grufvor  samt  Sjö- 
grufvefältet,  der  under  året  1861  brötos 
ur  9  grufvor  349,172  centn.  jerumalm. 
Svartna»  stångjernsbruk,  masugnar  vid 
Svartnäs  och  Åg,  spiksraedja  vid  Öfver- 
Tånger;   qvarnar  finnas  i  Linghed,   Bog, 

Lumshed  och  Boda,  sågar  i 
Rönndal,    Linghed,    Hintnäs,    Lumshed, 

lårdet,  Ofver-Tänger,  Marnas  och 
Bor 

Socknen,  som  år  1805  beboddes  af 
4,820,  år  1855  af  4,113  i  Svärdsjö, 
2,411  i  Envik  och  Svartnäs  kapeller, 
1863  af  C: a  7,000  personer  på  1,283 
hushall,  innefattar  46Y]  mtl  skatte,  |^: 
krono,  ,;,;  bcrgfrälse,  taxerade  1863  till 
1,341,060  rdr  nnt,  h vartill  komma  verk 
oefa  lägenheter  taxerade  till  184,194  rdr 
nnt.  I  bevillning  lör  egendom  erlades 
sistn.   ar  493  och   för  inkomst  1,003  rdr. 

—  Folket,  till  tal.  seder  och  klädsel 
mer  beslägtadt  med  Gestriken  än  Dal- 
karlen, är  långsamt,  fromt  och  allvar- 
samt, ej  särdeles  händigt.  Tingsställe 
tinns  i  sockenstugan. 

Ortens  första  uppodling  skall  rara 
skedd    af    Thorsångsboer,    h vilka    haft  i 


denna  trakt,  kring  sjön  Toften,  sina 
fäbodar  och  fiskekojor;  i  början  voro  här 
endast  4  byar,  som  någon  tid  lydde  un- 
der Thorsängs  kyrka;  men  för  det  långa 
afståndet  af  3  mil  uppfördes  sedan  ett 
kapell  vid  Heden,  hvaraf  ännu  lemnin- 
gar  skola  finnas.  Man  antager  detta 
hafva  skett  i  13:de  seklet.  —  Kyrkan, 
byggd  af  sten,  på  en  vacker  plats  vid 
Ostansjön,  norr  om  Svärdsjön,  har  flera 
gånger  blifvit  tillbyggd  i  anseende  till 
ökad  folkmängd  samt  är  en  ljus  och 
rymlig  korsbyggnad,  täckt  med  spån. 
På  taket  ärö  smärre  jernspiror,  hvaraf  en 
bär  tvenne  förgyllda  sufverkronor  om  3 
skålpunds  vigt;  den  ena  är  ditskänkt 
af  kon.  Gustaf  I  till  ett  äreminne  af  den 
trohet,  honom  i  Svärdsjö  vederfarits,  och 
den  andra  af  drottning  Kristina.  Svärd- 
sjö utgör  med  Enviks  kapell,  som  kom- 
mer att  vid  blifvande  ledighet  utgöra  sär- 
skildt  pastorat,  och  Svartnäs  bruksför- 
samling ett  konsistorielt  pastorat  af  2:a 
klassen,  hörande  till  Stora  Tuna  kontrakt 
af  Westerås  stift,  beläget  15  mil  från 
stiftsstaden.  Den  första  pastorn  efter 
reformationen  var  Johannes  Baccalaureus 
eller  Joen  1520,  som  herbergerade  Gustaf 
Wasa  på  hans  flykt.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  11  fasta  folkskolor,  4  fasta 
och  3  flyttbara  småbarnsskolor  af  3 
examinerade,  12  oexaminerade  lärare  samt 
4  lärarinnor;  omkring  }/20  af  skolbarnen 
undervisades  i  hemmet.  —  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  72,000  qva- 
dratalnars  ytvidd.  Socknen  har  4  spann- 
målsmagazin. 

Socknen  är  i  synnerhet  af  historisk 
märkvärdighet  genom  Gustaf  Wasas  vi- 
stande härstädes;  så  äro  hans  tröskande 
i  Isala-lnåan  och  emottagande  af  brö- 
derna Matts  och  Per  Olofsson  i  Marnas 
by  under  sina  art.  redan  omnämnda:  innan 
Gustaf  på  prostgården  besökte  sin  ung- 
domsvän hr  Joen,  den  förutnämnda  sock- 
nepresten  härstädes,  uppehöll  han  sig  om 
natten  i  byn  Bengtsheden  och  tog  her- 
berge  i  Åkersgården;  bondhustrun,  sit- 
tande vid  ett  korfträg,  sade  då  till  ho- 
nom: »vägkarl  (d.  ä.  vandringsman),  gör 
mig  några  korfstiekor,  medan  du  har 
intet  annat  att  göra!»  Men  han  svarade: 
'dnte  kan  jag  göra  edra  pölsepinnar.» 
Der  hvilade  han  öfver  natten  och  kom 
följande    morgon    till    prestgården,    men 


416 


Svärilsla. 


Sviirla. 


gick  först  till  drängarne  på  logen  samt 
hjelpte  dem  att  tröska,  under  det  han 
af  dem  utforskade  herr  Joens  nuvarande 
tänkesätt.  Då  han  förnummit,  att  han 
var  god  svensk,  gick  han  frimodigt  in 
till  sin  gamla  vän  och  blef  hjertligen 
samt  väl  undfången.  I  åtta  dagar  för- 
blefvo  de  tillsammans  i  förtroliga  sam- 
tal om  medlen  till  fäderneslandets  be- 
frielse; under  denna  tid  tilldrog  sig,  att 
herr  Joens  hushållerska  kom  in  en  morgon 
och  såg  med  förundran,  huruledes,  när 
den  främmande  drängen  stod  och  tvät- 
iadc  sig,  husbonden  med  mycken  vörd- 
nad höll  handklädet  åt  honom.  Då  hon 
frågade  honom,  hvi  han  så  gjorde,  märkte 
han,  att  han  deruti  ovisligen  handlat, 
och  svarade:  »Det  kommer  dig  intet  vid», 
men  beslöt,  då  efterspaningarne  från 
danska  fogdarne  blelvo  vådliga  för  Gu- 
stafs lif,  att  sända  honom  till  ett  säk- 
rare gömställe  i  Tsala. 

Socknens  bruk  och  jerngrufvor  samt 
öfriga  verk,  qvarnar  och  sågar  äro  redan 
omnämnda,  —  en  egendom  i  Borgärdet 
om  13  tid  30,98  kappl.,  är  boställe  föl- 
bergslagets  skogsförvaltare.  Pastorsbo- 
stället \l  mtl,  kommin.-bostället  ^jg  mtl. 

—  Utom  förutnämnda  byar  finnas  Yt- 
tertänger,  med  44  hushåll,  Bjärkbåda, 
Klocknenäs,  I  ledgården  Böhle,  Östansjö, 
Oka,    Österbyn,   Gärdvik,    Gråsala,  m.   fl. 

—  Adress:  Falun. 

Svärdsta.  Egendom,  belägen  i  Bettna 
socken,  Oppunda  härad  och  Nyköpings 
län,  österut  i  socknen,  nära  det  emellan 
sjön  Långhalsens  norra  och  södra  delar 
gående  smala  Brosundet,  utgöres  af  1 
mtl  frälse-säteri  och  ll/2  mtl  underly- 
dande. Stället,  som  på  Hermelins  karta 
kallas  Svärtesta,  köptes  från  kronan  år 
1632  af  ståthållaren  Johan  Rosenhanes 
enka,  fru  Carin  Scheringsdotter  Arp; 
ärfdes  sedan  af  hennes  äldsta  son,  riks- 
rådet frih.  Schering  Rosenhane,  samt 
stannade  i  slägten  till  seklets  slut;  till- 
hörde derpå  general-majoren  frih.  Carl 
Gustaf  Roos  och  efter  honom  hans  enka, 
friherrinnan  Magdalena  von  der  Noth; 
har  sedermera  egts  af  Falkenbergska, 
Kirsteinska  och  Kuylenstjernska  ätterna 
och  1851  af  en  enkcfru  Köhler.  Ar 
1815  den  22  Sept.  dog  på  Svärdstad 
kapitenen    frih.    Eric   August  Tilas,  slu- 


tande på  raanssidan  äldre  grenen  af  denna 
friherrliga  ätt. 

Svärdsön,  en  med  Torön  samman- 
hängande ö  och  med  denna  samt  Oja 
eller  Landsort  utgörande  Thorö  kapell- 
socken. 

Svärta.  Socken,  egentligen  Svärtuna 
kallad,  belägen  i  Rönö  härad  och  Ny- 
köpings län,  gränsar  till  Runtuna  i 
nordvest,  Bogsta  och  Tystberga  i  nord- 
ost, Östersjön  i  söder,  som  här  inskju- 
ter en  större  vik,  benämnd  Sjösafjär- 
den, och  Allhelgona  socken  i  sydvest. 
Socknen  sträcker  sig  ll/2  m^  inåt  lan- 
det med  en  bredd  af  nära  li/i  mil  samt 
upptager  med  en  mängd  skär  en  areal 
af  0,893  qvadratmil  land  (enligt  Thara, 
0,823  qvadratmil  enligt  Hahr)  och  0,038 
vatten.  Mellersta  och  bästa  bygden  ut- 
göres af  en  dalgång  kring  Svärta-åns 
nedersta  lopp,  der  den  går  i  sydlig  rigt- 
ning  från  sjön  Yllen  på  gränsen  af  Run- 
tuna  till  Sjösafjärden,  som  på  ömse  sidor 
om  Hasselön  har  samband  med  hafvet. 
Slätter,  bergkullar  och  sidlända  trakter 
omvexla  här;  men  på  sidorna  vidtaga 
åsar  af  100  till  200  fots  höjd,  med 
kärr  och  gölar,  hvarifrån  bäckar  utgå 
till  ån,  den  största  från  östra  sidan. 
Bergländig  är  ock  socknens  sydöstra  hörn 
vid  Angasjön  och  dess  utlopp  i  hafvet. 
Rådande  jordmånen  är  dels  mer  eller 
mindre  god  lera,  dels  mojord.  Jemte 
åkerbruk  idkas  ängs-,  skogs-  och  bergs- 
bruk samt  fiske.  Hemmantalet  år  1849 
var  44l/3  förra,  mtl,  hvaraf  19J,|  skatte 
och  24"78  frälse,  dertill  kommo  jern- 
grufvor, ett  jernbruk  med  masugn  och 
åtskilliga  andra  vattenverk;  taxerings- 
värdet steg  till  213,365  rdr.  Nästan 
all  egendom  är  i  herremäns  händer.  — 
Folknummern  1850  utgjorde  1,395  och 
1862:  1,415.  Landsvägen  ifrån  Stock- 
holm inkommer  från  Runtuna  och  går  i 
sydvest  åt  Allhelgona;  vid  kyrkan  möter 
en  annan  väg  från  förstnämnda  socken, 
och  mindre  sådana  gå  åt  sydost  till  Angå 
och  åt  söder  till  Sjösa  herregårdar.  — 
Sverto  i  prepos.  Nicopensi  förekommer 
1314;  det  är  nu  annex  till  Nyköpings 
Östra  församling  med  särskild  kommini- 
ster, hvilka  prestmän  äro  kända  sedan 
1634.  Kyrkan,  som  ligger  vid  stora 
landsvägen,  1  mil  från  länets  residens- 
stad Nyköping  och  73/4  mil  från    stifts- 


Svarta. 


Svniierbv. 


417 


staden  Strengnäs,  är  nybyggd  år  1810 
och  ljus  samt  håller  i  längd  50,  i  bredd 
30  och  i  höjd  22  alnar;  inredningen  var 
dock  ännu  1851  ofullbordad.  Till  tak- 
hvalfvets  stöd  äro  10  pelare  af  trä 
uppsatta;  altartaflan,  föreställande  Maria1 
kyrkogång,  är  af  Hörberg  och  målad  år 
1807.  På  kyrkogården  ha  Örnsköldska 
ätten  samt  Sjösa  gård  hvar  sitt  grafchor. 
Fornlemningar  finnas  här  i  socknen,  som 
annorstädes,  såsom  ättehögar  och  run- 
stenar i  stora  dalgången:  lemningar  efter 
en  byggnad  vid  Sjösa,  hvilken,  enligt 
sägen,  skall  varit  kloster.  På  Hasselön 
hafva  funnits  befästningar,  kanske  redan  i 
vikingatiden,  sedermera  under  konung 
Gustaf  II  Adolph  och  åter  efter  1719 
års  ryska  härjning,  som  träffade  sock- 
nens kusttrakt.  Vid  Svärta  kyrka  slut- 
ligen blefvo  år  1568  kon.  Erik  XIV:s 
trupper  under  Stjernkors'  befäl  slagna 
af  hertig  Johan. 

Bland  gårdar  och  verk  äro  de  för- 
nämsta Angå  och  Sjösa  säterier  samt 
Nordhammare  eller  Svärta  jernbruk,  se 
särskilda  artiklar;  Wreta,  kaplansbol,  1 
mtl  frälse,  1/4  mil  sydvest  från  kyrkan, 
doneradt  af  fru  M.  Ryning;  under  Staf- 
sjo  bruk  i  Kila  lyda  l3/4  mantal  jemte 
hälften  i  Förola-  och  Reinhold  sgruf- 
vorna. 

Svärta  bruk,  se  Norshammar. 

Svärtings  kulle  i  Raflunda  socken  af 
Christianstads  län. 

Sya,  fordom  kallad  Syiö,  en  socken 
uti  Wifolka  härad  af  Linköpings  län, 
belägen  mellan  Weta  i  norr,  Ö.  Tollstad 
i  öster,  W.  Harg  i  sydvest,  Mjölby  i 
ve9ter,  upptager  med  1/.,  mils  längd  samt 
1  4  mils  bredd  en  areal  af  0,iu  qv.mil 
land  =  18,662  qv.ref  eller  3,333  tid, 
fördelade  på  147/8  mtl,  hvaraf  8 V/g  mtl 
skatte,  !/j  krono,  6V4  frälse.  Norra 
gränsen  bildas  hufvudsakligen  af  Svart- 
an: men  i  verldsligt  hänseende  hör  hit 
afveo  land  pä  dess  norra  sida,  som  i 
kyrklig  hänsyn  räknas  till  Weta.  Mar- 
ken omvexlar  af  slätt-  och  skogsbygd; 
på  sednare  stället  är  den  bergig  och 
ojemn.  —  Rådande  jordmånen  är  lera, 
här  och  der  sand;  ängsmarken  är  till 
vidd  ringa,  men  god,  betet  tillräckligt, 
ärYensom  i  viss  mån  skogen,  men  ej 
öfver  allt.    Åkerbruk   med   boskapsskötsel 

s  i. 


och  någon  bränvinsbränning  utgöra  huf- 
vudnäringen.  All  fast  egendom  taxerades 
1863  till  395,300  rdr  rart.  —  Folk- 
mängden, som  år  1810  var  331,  upp- 
gick 1862  till  507  personer.  —  Syo 
förekommer  före  reformationen,  men  har 
åtminstone  efter  densamma  varit  annex 
till  Ö.  Tollstad.  Kyrkan,  ombyggd  1773 
och  1774,  ligger  nära  ån,  23/8  mil  från 
Linköping,  lV4  mil  från  Skenninge,  l/2 
mil  från  moderkyrkan.  ]  henne  finnes 
ett  gammalt  altarskåp,  i  hvars  midt  ses 
en  riddare  till  häst,  med  svärdet  afskä- 
rande  ett  stycke  af  sin  kappa  åt  en 
tiggare,  som  går  på  klampar.  Socknen 
eger  vanliga  kassor,  en  donation  samt 
sockenmagazin,  en  fast  folkskola,  der 
undervisningen  bestrides  af  en  examinerad 
lärare;  ungefär  l/:i  af  skolbarnen  under- 
visas hemma.  —  Enda  fornminnet  är 
en  runsten  vid   kyrkan,    med    inskriften: 

T\  fmsftt  rtstt  sf .  —  nftar  ijtur,  tfabur  sin. 

Vid  katholska  tidens  slut  hörde  till  kyrk- 
liga stiftelser  8T/4  mantal  af  19%  mtl 
enligt  1700  års  jordebok.  På  1600-talet 
egde  adeln  nästan  alltsammans.  Större 
delen  lyder  nu  under  herregårdar  inom 
och  utom  socknen,  det  öfriga  tillhör 
allmoge.  —  Något  säteri  finnes  här  ej 
mer,  sedan  Solbcrga  och  Åtomta  lades 
år  1742  till  Weta,  de  föras  dock  ännu 
i  mantals-  och  taxeringslängderna  till 
denna  socken.  Af  gårdar  märkas  för 
öfrigt  1  mtl  skatte-rusthåll  Hydinge;  1 
frälse  Mogarp  med  ångbränneri  och  '/•> 
skatte  Pr  esttorp.  —  1  rusthåll  Nybble 
jemte  3  frälse  och  2  rusthåll  lyda  under 
M'antorps  säteri  i  Weta  socken.  —  Af 
hemman  nämnas  Stallsberg,  Pcplmge, 
Lunnarp,  Algustorp,  Klubbarp  och  Udd- 
arp  m.  fl.    —  Adr.:  Linköping. 

Sylfjellstopp,  Sylfjåldet,  ett  högt  fjell, 
beläget  pä  gränsen  mellan  Tydals  socken 
i  Norge  och  Undersåkers  pastorat  uti 
Jämtland,  har  många  spetsar  och  toppar, 
bland  hvilka  den  södra  toppen  håller 
1,180  famnars  höjd  öfver  hafvet.  Forsell 
anser  detta  borg  för  det  högsta  i  Sve- 
rige näst  Sulitelma  och  uppger  dess  höjd 
till  5,920  fot.  Det  har  fått  en  olycklig- 
namnkunnighet  deraf,  att  en  del  af  de 
från  Norge  är  1718  hemtågande  Svenska 
trupperna  här  omkom   af  köld. 

Synnerby,  en  socken  uti  Skånings 
härad    a(    Skaraborgs    län,  är  belägen   1 

53 


418 


Symierby. 


mil  i  vester  från  Skara,  omgifves  i  öster 
af  Händene,  Skara  landsförsamling  och 
Maruras  socken,  i  söder  af  Gerums  och 
i  vester  af  Skallmeja  socknar  samt  om- 
fattar 0,272  qvadratmil  land,  —  35,251 
qvadratref  eller  5,509  tid,  fördelade  på 
19  mtl,  hvaraf  12  skatte,  1  krono,  6 
frälse.  Marken  är  jemn,  med  stora  och 
vidlyftiga  slätter;  rådande  jordmånen  lera. 
Skogen  är  otillräcklig,  tvenne  allmän- 
ningar  finnas,  Gröneskog  och  Noresmar- 
hen  kallade.  Näst  åker-  och  ängsskötseln 
vinnlägger  man  sig  om  biskötseln.  Hvarje 
gård  har  sina  små  trädgårdar,  der  sängar 
hvarå  potates,  kål  och  morötter,  mel- 
lan äpple-,  päron-  plommon  och  körs- 
bärsträd odlades  redan  år  1810.  — 
All  fast  egendom  var  år  1863  taxerad 
till  732,300  rdr  rmt.  Folkmängden, 
som  år  1810  var  672,  uppgick  1863 
till  1,095  personer  på  202  hushåll.  Af 
indelta  arméen  äro  här  förlagda  14  man. 
Socknen  har  varit  praebende  till  biskopen 
i  Skara  till  den  19  Juni  1714,  då  Kgl. 
Maj:t  förordnade  Warnhem  till  praebende 
åt  honom ;  den  var  sedermera  praebende 
till  theol.  lekt.  i  Skara,  innan  gymnasium 
inrättades  der,  blef  åter  praebende  1778; 
fick  1796  sin  egen  kyrkoherde;  förste 
kapellanen,  som  var  Sv.  Hernvall,  till- 
sattes 1715.  Synnerby  utgör  nu  med 
Skalmeja  och  Gerum  ett  regalt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Skara  stifts 
domprosten,  med  497/g  ni  ti,  bebodda  af 
något  öfver  2,300  personer.  Socken- 
vägen är  V4  Sdil-  Kyrkan,  med  vacker 
belägenhet,  är  ganska  gammal,  byggd  af 
huggen  sten,  tillbyggd  1755.  I  henne 
finnas  grafvar  för  Hårdhska  och  Fleet- 
vvoodska  slägterna  samt,  enligt  inskriften 
på  grafstenen,  för  »den  ädle  och  man- 
haftige  Peder  Björnsson  till  Horsshaga 
och  Stakenäs.»  — ■  Barnundervisningen 
bestrides  af  en  examinerad  lärare  och 
fyra  lärarinnor,  som  undervisa  3  måna- 
der i  hvardera  af  pastoratets  tre  försam- 
lingars flyttbara  folkskolor  samt  i  en  fast 
och  tre  flyttbara  småbarnsskolor;  nära 
halfva  antalet  af  inom  skolåldern  varande 
barn  undervisas  i  hemmet.  Till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  2,474  qv.- 
alnars  ytvidd.  Af  inom  socknen  födda 
personer  namnes  biskopen  P.  A.  Schyll- 
berg,  född  den  15  Maj  1699.  —  Af 
gods  och  gårdar  märkas-.   1   mtl  Entorp 


Sy  ser  lim. 

med  tegelbruk,  3/4  Holmtorp  och  V* 
Synnerby  (hela  byn  23/4  mtl),  alla  skatte, 
utgöra  ett  gods.  —  3  mtl  frälse  Nyc- 
keltorp lyda  under  Stora  Kålltorp.  1  fr. 
Siggatorp;  1  frälse  Myran;  1  mtl  Syn" 
nerby  pi estgård;  klookareboUet  —  Adr.: 
Skara. 

Synnerål,  by  af  33/8  mantal  skatte 
uti  Slöta  socken,  Wartofta  härad  och 
Skaraborgs  län,  med  63  inbyggare;  i 
denna  by  har  en  gård,  belägen  på 
nedra  sluttningen  af  Olleberg,  fått  en 
viss  märkvärdighet  genom  en  ansenlig 
grafkulle,  hållande  100  steg  i  omfång 
och  omgifven  af  nu  mer  endast  5  st. 
klumpiga  granitstenar.  Grafven,  som 
nyligen  blifvit  undersökt  och  befunnen 
vara  19,46  fot  lång,  8,4  —  10,i  fot  bred, 
finnes  närmare  beskrifven  i  Antiqvarisk 
Tidskrift,    1864,   sid.    266—271,  I  del. 

Syreda,  en  gård  uti  Flisby  socken, 
Södra  Wedbo  härad  och  Jönköpings  län, 
af  1  mtl  skatte-rusthåll,  är  väl  bebyggd 
med  särdeles  vacker  belägenhet  i  när- 
heten af  Anebysjön;  har  goda  och  vid- 
sträckta egor  samt  anses  tillhöra  de  bästa 
af  socknens  skatte-hemman. 

Gården  egdes  1857  af  kommissions- 
landtmätaren,  baron  Johan  Philip  Victor 
Akerhjelm;  år  1863  var  den  skiftad  mel- 
lan 3  egare. 

Syrhåla,  by  i  Göteborgs  och  Bohus 
län,  föres  i  jordeböckerna  under  Tufve 
socken,  men  i  mantals-  och  taxerings- 
längderna under  Lundby  socken  af  Östra 
Hisings  härad;  den  består  af  2  mantal 
skatte  och  1  mtl  frälse,  skiftade  mellan 
18  delegare  i  29  lotter;  största  bruk- 
ningslotten  är  3/8  mtl  frälse,  taxeradt 
till  13,000  rdr  rmt,  den  minsta  1/42  mtl, 
tax.  till  800  rdr;  arealen  är:  åker  och 
äng,  hvilket  allt  är  af  bördig  beskaffen- 
het, I7IV4  tid,  betesmarken  har  en  areal 
af  48lV2  tid;  härtill  komma  11  stycken 
större  och  mindre  uti  Saltsjön  (Rifve- 
fjord)  belägna  holmar,  som  upptaga  en 
areal  af  113  tid;  å  den  största  holmen, 
kallad  Strömsund,  har  inmutning  skett 
för  malmbrott.  —  Egarne,  som  alla  äro 
bönder,  aktas  allmänt  i  orten  för  sitt 
eniga  och  stilla  väsende;  år  1862  funnos 
80  inbyggare. 

Syserum,  (i  Tunelds  geografi  origtigt 
Lyserum),    ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 


Svsslot. 


Stega. 


419 


Kalmar  län,  Tuna  socken  och  Tunaläns 
härad,  beläget  vid  stora  landsvägen  till 
Kalmar,  5  mil  från  Westervik,  3l/2  m^ 
från  Wimmerby,  1  mil  s.  v.  från  kyr- 
kan, utgör  med  underl.  %  mtl  rå  och 
rör  samt  tillhörande  3  sågverk,  rajöl- 
qvarn  och  tegelbruk,  en  egendom  med 
en  areal  af  4,000  tid,  hvars  årliga  ut- 
säde uppgifves  till  140  t:r  säd  och  150 
t:r  potates;  af  skogsefTekter  afverkas  år- 
ligen för  8  å  10,000  rdr.  Tax.värdet  i 
1863  års  bevillning  upptogs  till  126,400 
rdr  rmt. 

Syserum  har  sedan  början  af  1600- 
talet  tillhört  adliga  familjen  Schildt  och 
dess  slägtingar  (kammarherre  Hammar- 
sköld 1777)  intill  år  1785,  då  den  ge- 
nom köp  kom  i  nuvarande  egarens,  kap- 
ten Meurliugs  förfäders  besittning.  A 
Syrserums  (Syserums?)  egor  förekommer 
vester  ut  från  gården  en  tingsstol,  kallad 
Fröastmehi  som  betyder  Freja  eller  Frua- 
stenen.  och  i  granskapet  en  bålstorsten, 
kallad  »Galtegrafsjlisa». 

Sysslets,  Norra,  Mellan,  Östra,  Södra 
och  Westra,  fögderier,  hvaruti  Wärmland 
indelas  i  administrativt  hänseende,  synes 
härleda  sig  från  den  tid  landskapet  var 
förenadt  med  Norge,  der  man  finner 
Borgsyssel,  Skiesyssel  m.  fl.  Af  dessa 
indelningar  blef  dock  Mellan- Sysslet 
först  1582  inrättadt  och  innefattade 
Kihls,  Elfdals,  Grums  och  Näs  härader, 
nu  mer  Carlstads,  Kihls  och  Grums  hä- 
rader. Se  vidare  art.  Wärmland  med 
tillhörande  tabell. 

Såghyttan  i  Wika  socken  af  Stora 
Kopparbergs  län;  här  tillverkades  1861 
578  eentner  garkoppar. 

Sågmyre  nickelverk  är  beläget  uti  Da- 
larne vid  byn  Sågen  uti  Gopa  tunnlag, 
vid  det  vattendrag,  som  kommer  från  sjön 
Brossen  på  Leksands  sockens  norra  gräns 
mot  llättvik  och  flyter  genom  Hytt-  och 
Arbosjöarne  ned  i  Gopen,  på  gränsen 
mellan  Leksand  och  Bjursås,  så  att  en 
del  deraf  tillhör  den  förra  och  en  del 
den  sednare;  det  hörer  dock  både  i 
ecklesiastikt  och  kameralt  hänseende  till 
Bjursås.  Verket  anlades  på  1820-talet 
af  brukspatron  E.  Elzvik  för  smältning 
af  den  kopparmalm,  som  bröts  ur  der 
på  stället  nyss  förut  funna  grufvor; 
men    då    malmen    befanns  alltför  fattig, 


blef  den  för  detta  ändamål  uppförda 
hyttan  jemte  gruf  brytningen  nedlagd. 
Efter  några  års  förlopp,  eller  d.  10  Okt. 
1835,  meddelades  bergskollegii  tillstånd 
åt  ett  bolag,  grundadt  på  100  aktier, 
att  åter  uppföra  hyttan  för  smältning  af 
nickelmalm  från  Slättbergs  grufva  i  Lek- 
sand och  Kusogrufvan  i  Aspeboda  (eller 
Stora  Tuna);  bolaget  tillerkändes  18  års 
frihet  från  tionde-afgifts  utgörande.  Det 
eger  äfven  privilegium  på  jernverksan- 
läggning,    som  dock  ännu  är  obegagnad. 

Vattendrägten  är  tillräcklig  för  hyt- 
tans behof.  Här  finnes  mangård  for 
förvaltaren  och  arbetarebostäder;  men 
jordegendomen  är  ringa.  Verket  eges 
af  intressenter,  och  största  delegaren  är 
geschwornern  G.  A.  Lundqvist  i  Nykö- 
ping; det  var  i  1863  års  bevillning  ta- 

xeradt  till   17  280  rdr  rmt. 
J 
Ar  1858  brötos  31,803  centn.  malm, 

som  gåfvo  568  eentner  nickelkoppar, 
hvaraf  nickeln  utgjorde  62  och  65  %, 
deraf  kronans  afrad  utgöres  med  V30; 
år  1859  brötos  58,573  eentner  malm, 
hvaraf  643  centn.  kopparmalm;  år  1861: 
46,640  eentner  malm.  Arbetet  drifves 
med  legda  arbetare  från  kringliggande 
socknar  och  byar;  men  inga  äro  på  stäl- 
let bosatta. 

Sålla,  två  gårdar;  se  Sjögestads  soc- 
ken i  Östergötland. 

Sånga,  en  socken,  hvars  namn  skall 
vara  härledt  af  den  sång,  som  uppstämdes 
af  pilgrimer,  hvilka  i  katholska  tiden 
gjorde  vallfärder  till  härvarande  offer- 
källa, är  annex  till  Botheå  pastorat  och 
belägen  uti  Södra  Ångermanlands  fögderi 
af  Wester-Norrlands  län,  ;V4  mil  från 
moderförsamlingen,  7  mil  från  Hernö- 
sand.  Sånga  gränsar  i  norr  till  Ed  och 
Ofver-Lennäs,  till  hvilken  sednare  soc- 
ken han  äfven  gränsar  i  öster,  i  söder 
till  Dahl  och  Angerman-elfven,  som  bor- 
de vara  naturliga  gränsen,  men  både 
denna  och  Ofver-Lennäs  hafva  egor  på 
båda  sidor  om  elfven ;  i  vester  gränsar 
socknen  till  Multrå;  den  har  med  en 
sträcka  af  blott  %  mil  från  öster  till 
vester,  men  2Vs  mil  från  norr  till  söder, 
en  areal  af  0,611  qvadratrail  =  83,350 
qvadratref  eller  14,884  tid,  deruti  in- 
begripna 611  tid  mossar  jemte  30  tid 
vatten.      Rådande    jordmånen    är   af  två 


420 


Sansa. 


slag;    nemligen    å  Prestbordet,    7/12  mtl 
krono,    l5/8    skatte    Sånga    och    1    mtl 
skatte  Sångals   byar  består  den  af  hård 
lera,  med  undantag  af  den  mot  Anger- 
manelfven    liggande    delen,    som   består 
af  mojord  med  grof  sand  till  grund ;  de 
öfriga  byarna    ha  i  allmänhet   fin    sand- 
mylla.   Socknens  vackraste  plats  är  om- 
kring kyrkan.    Här  är  exercisplats,  som 
år  1846  upplåts  af  prestbordet  och  håller 
24  tid,  29  kappl.  i  areal,   med  särdeles 
vacker  belägenhet  på  en  vid  Angerman- 
elfven   befintlig  upphöjd   plan;    på   den- 
samma  hålla    länets   beväringsynglingar, 
som  1852  utgjorde  600  man,  sina  vapen- 
öfningar.  Äfven  märkes  här  Sånya  helso- 
brunn, säkert  jordens  nordligaste,  på  63° 
12'  nordlig    bredd,    belägen    i   en   nära 
intill  elfven    befintlig   dal   å   Sånga   bys 
egor,    anmärkningsvärd   såsom  i  sednare 
tiden    besökt    af    öfver    100     personer, 
till   följd    af    vattnets    välgörande    verk- 
ningar, äfvensom  för  dess  förträffliga  bad- 
gyttja;  vattnet    innehåller  en  rik  ockra. 
Utom  ett  gammalt  nedanom  brunnshuset 
liggande  durschhus,  finnes  ett  för  några 
år  sedan  genom   enskildas   försorg   upp- 
fördt  större  badhus.    Den  vanliga  brunns- 
afgiften  är  för  ståndspersoner  3  och  för 
allmoge  2    rdr   rmt.     Att    källan    äfven 
fordom  varit    mycket    besökt,    vittna  de 
här    efterlemnade   stora    samlingarne   af 
kryckor  och  de  värderika  målningar  samt 
bildhuggarearbeten,  som  här  ha  funnits, 
de  sednare   ännu   för  30  år  sedan.     En 
gammal  berättelse  förmäler,  att  en  fourir 
Per  Jansson  från   Kalknäs   by  i  Botheå 
socken    under    polska    kriget   på    1600- 
talet  funnit  i  ett  kloster  en  märkvärdig 
bok,deri  Sånga  helsokälla  varit  beskrifven, 
meu    som    undangömdes    af    munkarne, 
då  de  erforo,  att  nämnda  fourir  var  från 
Sverige.      En     uti    sakristian     liggande 
plansten,  å  hvilken    märkes    en    mindre 
fördjupning,    deri    en  vätska  samlar  sig 
vid     midsommarstiden,     synes    bestyrka 
den  uti    ofvannämnda    beskrifning    inne- 
hållna uppgiften  om  att  helsokällan  va- 
rit  belägen   uti  sakristian,  hvarföre   ock 
denna  källa  antages  hafva  uppsprungit  ur 
samma    åder,    som    nu    uppväller  i  den 
V16  mil  nedanför  kyrkan  belägna  helso- 
brunnen. —  Socknen,  som  år  1810  be- 
boddes   af    193   och   år    1862    af    494 
personer,    innefattar    7,500  seland   frälse, 


Sånga. 

6  mtl  14  seland  skatte,  eller  7fjj  mtl 
i  32  brukningsdelar,  tax.  till  289,400 
rdr  rmt. 

Åkerbruket  utgör  här,  liksom  i  mo- 
derförsamlingen, hufvud näringen;  åkerns 
areal  uppgifves  vara  118  tid.  Utsädet, 
som  1818  uppgafs  till  45  t:r,  uppgafs 
1852  till  124  tunnor  säd  och  49  fci 
potates.  Afkastningen  upptogs  förstn. 
år  till  360  t:r,  sistnämnda  år  till  916 
t:r  säd  samt  257  t:r  potates.  Ladugårds- 
skötseln är  här  ganska  gifvande,  ängens 
areal  uppgifves  till  928  tid.  Skogen, 
som  upptager  en  areal  af  13,823  tid, 
och  som  till  det  mesta  består  af  furu 
och  gran  samt  ringa  löfskog,  anses 
fylla  behofvet;  växtligheten  är  dock  svag, 
då  till  återväxt  för  hus-  och  sågtimmer 
fordras  100  å  150  år.  —  Kyrkan,  af 
hög  ålder,  förmenas  vara  uppbyggd  me- 
delst sammanskott  af  pilgrimerna;  hon 
är  36  alnar  lång  och  19  alnar  bred. 
—  Barnundervisningen  bestrides  i  fast 
skola  gemensamt  med  Öfver-Lennäs ;  skol- 
byggnad finnes  vid  Björkå  bruk.  Socken- 
magasin finnes  icke,  deremot  äro  spar- 
lårar  inrättade.  Socknen  är  indelad  i 
2:ne  båtsmansrotar,  hvardera  af  2$  mtl, 
och  den  oroterade  delen  erlägger  rote- 
frihetsafgift  med  c:a  28  rdr  rmt  pr  mtl. 
Gästgifveri  finnes  vid  Gårdnäs,  der  äfven 
breflåda  är  inrättad  sedan  år  1856.  — 
Väghållningskostnaden  uppgifves  till  88 
rdr  25  öre,  skjutsen  till  229  rdr  rmt. 
Fattigförsörjningen    uppgår  till   67  rdr. 

Gårdar  och  byar:  Gårdnäs,  lblvl  m^ 
skatte,  med  största  åkerarealen,  30  tid, 
på  en  areal  af  2,597  tid;  till  byn  hörer 
laxnotvarp.  —  Vj<>  mtl  frälse  Ny  åkers- 
berg, areal  3,773  tid,  deraf  4  åker,  till- 
hör Björkå  bruksegare.  —  Utom  förut- 
nämnda byar  finnas  byarne  Para  och 
Åhs  samt  Brandbergs  sågverk.  —  Adr.: 
Gårdnäs  och  Nyland. 

Sånga,  en  socken  uti  Fährentuna 
härad  af  Stockholms  län,  3  mil  från 
hufvudstaden,  ligger  mestadels  på  Svart- 
sjölandet, mellan  Skå  i  sydost,  Långtar- 
men i  vester,  Färentuna  och  Hillersjö 
socknar  i  norr,  Löfsta-  och  Lambar- 
fjärdarna  i  öster;  omfattar  på  en  längd 
af  5/g  mil  oca  V2  mils  bredd  eu  areal 
af  0,233  qvadratmil  land  (enligt  Tham 
0,282  qvadratmil).  —  Igel-  och  Hillersjö- 
fjärdarne  med  utlopp  åt  Öster  dela  landet 


Såiiga. 


Jstlirä. 


421 


nästan  inidtitn;  i  söder  tillstöter  Törnby- 
viken.  En  liten  del  af  socknen,  som 
ligger  bortom  Löfstafjärden,  har  mer 
bergländig  natur.  Radande  jordmån  är 
lera;  ringa  skog  växer  här.  Hemman- 
talet är  309/16  mtl,  hvaraf  17%  skatte, 
lOVj  krono,  2  frälse,  åsatta  i  1863  års 
bevillning  ett  värde  af  095,700  rdrrmt; 
folkmängden,  som  Ar  1805  var  6 16, 
uppgick  1863  till  723  personer. 

Sunga  förekommer  1314  såsom  hö- 
rande till  Brohundam;  det  utgör  nu 
med  Skå  ett  regalt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Svartsjö  kontrakt 
af  Lppsala  stift  och  beläget  10l/4  mil 
frän  stiftsstaden.  En  kyrkoherde  namnes 
1308;  pastoratet  lenniades  1790  såsom 
pnebende  till  doktor  Magnus  Lehnberg, 
en  af  de  aderton  i  svenska  akademien. 
Kyrkan  eger  flera  handlingar  från  medel- 
tiden, hvaribland  en  erkebiskoplig  stad- 
fästelse  af  1479  för  ett  konuugagille, 
eller  Tre  Konungars  Gille  härstädes.  I 
kyrkan  ligga  skalden  Stjernhjelm  och 
hans  måg  lagman  Silvius,  död  1690, 
begrafna.  Till  sockenskolan  hörer  ett 
plantenngslaud  af  500  qvadratalnars  yt- 
vidd. Församlingefls  kyrkoråd  har  om 
händer  en  donation  af  300  rdr,  gifven 
1860  af  ett  sällskap,  hvarå  räntan  ut- 
delas på  Gustafsdageu  den  6  Juni  till 
en  eller  två  fattiga,  boende  och  lydande 
under  Svartsjö,  der  Gustaf  Wasa  gerna 
vistades.  —  Af  fornminnen  nämnas  6 
runstenar,  hvaraf  2  vid  Svartsjö,  dervid 
socknens  märkligaste  minnen  äro  fästa, 
och  der  af  gammalt  häradets  tingsställe 
finnes.  —  Märkligaste  gården  är  Svartsjö 
slott  och  kungsladugård ;  dessutom  finnas 
gårdarne  Säby,  der  premier-löjtn.  Jacob 
Lagercrantz  afled  1828,  —  Thorslunda 
och  Ekenås,  de  två  sednare  af  1  mtl 
skatte  hvartdera.  —  Kyrkoherdebostället 
1  ;  Xrt  mtl.  —  Af  hemman  må  nämnas: 
Ahlbjf,  Bromma,  Tingstan,  Wiggeby  och 
WaUa,  Nibble,  Skiltinge  och  Sundby.  V>> 
mtl  Ricksåtra,  i  kyrkligt  hänseende  förut 
hörande  till  Hillersjö,  men  i  alla  öfriga 
hänseenden  till  Sänga  socken,  har  enligt 
kongl.  brefvet  af  den  4  December  1827 
i  allo  blifvit  förlagdt  till  denna  socken. 
—  Såsom  exempel  på  jordens  höga  be- 
skattning på  Svartsjölandet  må  nämnas, 
att  en  hemmansdel  i  byn  Stockarby  å 
,*;,',   mtl  skatte,  åsätt  ett  värde  af  6,900 


rdr,  var  för  ar  1865  betungadt  med  ut- 
skylder,  belöpande  sig  till  121  rdr  62 
öre,  utom  utgifter  till  kyrka  och  pre- 
sterskap.  Alla  utgifternas  sammanräk- 
nade belopp  uppgå  i  värde  till  600  rdr 
på  ett  mantal.  —  Adress:  Drottning- 
holm och   Sänga. 

Såtenäs,  ett  frälse  säteri  af  1  mtl 
uti  Thuns  socken  af  Ahs  härad  och 
Leckö  fögderi  samt  Skaraborgs  län,  är 
väl  bebygdt  med  ett  två- våningshus, 
hvarifrån  vacker  utsigt  erbjudes  ät  Dettern, 
en  vik  af  Wenern;  till  gården  hörer 
ansenlig  trädgård  samt  god  hamn,  Tvätt- 
stugan kallad,  på  hvars  strand  finnas  ett 
rymligt  spannmälsmagazin  och  tegelbruk; 
underlydande  äro  7  mtl  frälse,  och  hela 
godset,  hvartill  hör  ymnig  löf-  och  barr- 
skog, är  tax.  till  290,000  rdr,  hvaraf 
175,000  rdr  för  sjelfva  säteriet. 

Såtenäs  säteri  tillhörde  1490  Nils 
Jonsson  Posse  och  förblef  inom  slägten 
tills  början  af  1600-talet,  i  hvars  slut 
det  tillhörde  slägten  Stenbock  och  kom 
genom  gifte  till  kammarherren  baron 
Cl.  Lillje;  af  sednare  egare  nämnas  G. 
Ribbing,  brukspatron  P.  Bagge,  år  1796 
kapitenen  i  ostindiska  kompaniets  tjeust 
Joh.  Spindler,  hofförgyllaren  L.  Kyhlberg 
och  nu,  sedan  1816,  kapiten  L.  W. 
Kyhlberg,  som  inrättat  en  skola  vid 
godset  för  sina  underhafvandes  barn  och 
några  år  sjelfledt  undervisningen,  ordnad 
efter  Rudensköldska  grundplanen.  —  På 
egorria,  ej  långt  från  Wenerns  strand, 
finnas  flera  grifthögar;  fordom  har  här 
hållits  en  årlig  marknad,  men  som  i  en 
sednare  tid  blifvit  flyttad  till  Storesten, 
vid  gränsen  af  Kållands  härad. 

Såtång,  ett  hälft  mantal  frälse  uti 
Wäse  socken  och  härad  af  Carlstads  län, 
beläget  nära  Wenern,  med  tullmjölqvarn 
och  legosåg;  år  1863  hade  hemmanet  5 
egare;  qvarnen  och  sågen  lydde  under 
V4  mantal  skatte  Barsjötorp.  Gården 
Sadatang,  nuvarande  Såtång,  bortbyttes 
1430  af  lagman  Niclis  Tykasson  mot 
gården  Komstaff. 

Säberg,  ett  vidsträckt  berg  med  sjö- 
märke för  seglare,  se  vidare  art.  Winbergs 
socken. 

Säbrå,  en  socken  uti  Södra  Ånger- 
manlands fögderi  och  domsaga  af  Wester- 
Norrlands  län,  belägen  1/2  mil  vesterut 
från    Hemösand,    41/-»    mil   norrut    från 


422 


Sä brå. 


Säbrå. 


Sundsvall,  gränsar  i  norr  och  nordost 
till  Högsjö,  i  öster  till  Bottniska  viken, 
i  söder  till  Häggdångers,  i  vester  till 
Stigsjö  och  Wiksjö  socknar;  hela  areal- 
innehållet uppgifves  olika,  uti  länets 
kalender  för  år  1864  till  251,238  qv.- 
ref,  i  en  socken-beskrifning  uti  kongl. 
landtmäteri-kontoret  på  ett  ställe  till 
276,663  qvadratref  eller  49,408l/4  tid, 
hvaraf  2,116  tid  sjöar,  på  ett  annat 
ställe  till  264,168  qv.ref  eller  47,173 
tid.  —  Socknen  är  mycket  bergig  och 
uppfylld  med  en  mängd  vattendrag  samt 
inskjutande  hafsfjärdar.  Af  dessa  är 
Långsjön  den  största,  med  en  längd 
inom  socknen  af  25,600  fot,  men  der- 
emot  en  bredd  af  endast  2  å  3,600  dito. 
Trakten  omkring  densamma  utgör  sock- 
nens mest  bebyggda  och  odlade  del. 
Stora  Wegsjön,  med  många  vikar  och 
holmar,  rinner  under  flera  namnförän- 
dringar till  Elgsjön  och  derifrån  vidare 
till  Brunas  och  Själands-sjöar,  hvarefter 
den  under  namn  af  Själands-ån  utlöper 
i  Alandsfjärdens  innersta  vik.  Öfverdalsån, 
rinnande  från  Möckelsjön,  bildar  4  dels 
odlade,  dels  till  betesmarker  inhägnade 
dalsträckningar.  Malmgångar  finnas  i 
Gådeå  och  Grof hälls  byars  skogar;  för 
öfrigt  äro  bland  allmogen  gängse  många 
berättelser  om  malmstreck,  såsom  i  Gruf- 
berget  å  Stigs  egor  och  i  Skåreberget  å 
Aspnäs  område.  Mineralkällor  finnas  på 
många  ställen,  dock  besökas  endast  de 
vid  skolhuset  och  Böle  af  allmogen.  I 
botaniskt  hänseende  må  nämnas  följande 
mer  sällsynta  växter:  Geraniwn  Boliemicum 
på  svedjeland;  Aconitum  septemtrionale. 
Merttha  aqvatica  vid  Gådeåns  utlopp  och 
i  Fälle  (Innerfäll)  by;  Salix  Lwstadiana 
vid  Stigtjern;  Rikes  alpinum  (alpribsen); 
Rliamnus  Frangula,  hvars  bark  nyttjas 
till  färgning,  och  Actea  spicata,  alla  i 
trakten  af  Grofhäll.  Vid  Biskopsgården 
växa  tvenne  ekar,  som  äro  planterade 
af  biskop  Franzén.  Ädlare  fruktträd, 
såsom  bigarråer,  körsbärs-  och  äppelträd 
förekomma  i  några  exemplar,  planterade 
vid  egendomarna  Gustafsudde,  Nynäs  och 
landskamrer  Landelii  landtställe  strax 
ntom  Hernösands  tullport.  Till  Lugnön, 
belägen  i  vattendraget  mellan  Hernön 
och  Hernösand,  och  som  är  utjord  under 
20  byar,  hvilka  ega  uti  densamma  an- 
delar   till    7/8    gärdeheraman,   samla   sig 


vid  fisketiden  i  början  af  Januari  månad 
dels  bönder  från  dessa  byar  dels  ock 
strandfiskare.     Der  är  ock  en  fyrbåk. 

Jordmånen  i  norra  delen  af  socknen 
är  svartmylla  på  lerbotten,  Furuhults  by 
ensamt  undantagen,  som  har  sandmylla. 
Södra  delen  af  socknen  (räknadt  från 
kyrkan)  har  styfvare  lerjord,  hvadan  dy- 
jord der  med  fördel  användes  till  dess 
luckrande.  Hufvudnäringar  äro  åkerbruk, 
boskaps-  och  ängsskötsel.  I  jemförelse 
mellan  åren  1815  och  1855  visar  sig,  att 
åkerarealen,  som  nu  är  2,176  tid,  ökats 
med  1,000  tid;  total-utsädet  af  spann- 
mål är  oförändradt,  men  har  af  korn  ökats, 
deremot  af  hafra  minskats;  utsädet  af 
potates  har  ökats  med  348  t:r,  afkastnin- 
gen  skall  förstnämnda  år  gifvit  6:te,  men 
sistnämnda  år  blott  4:de  kornet;  ängens 
areal,  3,270  tid,  har  ökats  med  2,100 
tid;  men  antalet  af  utfodrade  kreatur 
var  sistnämnda  år  mindre.  Vid  egen- 
domen Framnäs  utanför  Hernösand  har 
landsfiskal  H.  Arnell  användt  blandadt 
vexel-  och  koppelbruk,  som  i  resultat  på 
10  år  visar,  att  en  areal  af  144  qv.ref 
cirkulationsjord  och  960  qvadratref  od- 
lingar i  afkastning*  gifvit  50  å  60  t:r 
säd,  100  å  120  t:r  rotfrukter  samt  5  ä 
6,000  IU  klöfver  och  thimothei,  hvilken 
fodertillgång  i  koladugården  användts  till 
utfodring  af  10  mjölkkor,  som  i  afkast- 
ning gifvit  i  medeltal  c:a  600  kannor 
pr  år.  Skogen,  upptagande  38,975  tid, 
lemnar  i  socknens  norra  del  något  till 
afsalu;  vanliga  trädslagen  äro  tall,  gran, 
björk,  asp,  al  och  rönn.  Sockenallmän- 
ning  på  4,839  tid  har  en  del  byar  fått 
sig  tilldelad  som  fyllnadsskog,  deribland 
ock  Gåltjerns  by  i  Stigsjö  socken. 

Binäringar  äro  linneväfnad,  ström- 
mings-, ål-  och*  skälfiske;  försäljningen 
af  linne-väfnader  beräknas  uppgå  till 
23,270  rdr  rmt.  I  socknen  finnas  en 
mängd  verk  och  inrättningar,  hvaraf  må 
nämnas  grofbladiga  sågar  i  Aspnäs,  Brun- 
nas och  Wester- Själands  byar;  sågverk 
med  2  ramar  uti  Furuhults,  Hellgums, 
Ramsås  och  Ams  byar;  ett  skeppsvarf 
jemte  ångsåg  i  B  ondsjö  by,  tegelbruk 
uti  Frölands  by,  tullmjölqvarnar  i  Hell- 
gums och  Ålands  byar,  i  sistn.  finnes 
äfven  kritqvarn.  Uti  socknens  största 
by  Gådeå  27/4g  rntl  skatte,  «Af6  ratl  fr., 
areal  2,312  tid,  75    hushåll,  finnas  rep- 


Siibrä. 


Sabrå. 


423 


slageri,  bageri,  tullmjölqvarn  med  4  par 
stenar,  skattlagd  1781,  tegelbruk,  lastage- 
plats  med  magazin,  3  färgerier,  2  häst- 
manglar  och  2  kakelugnsmakare-verkstä- 
der.  A  Biskopsgårdens  egor  ha  funnits 
en   pottaske-  och  calcineringsugn. 

Anledningen  till  socknens  namn  upp- 
gifves  olika;  så  kallas  den  i  Ohron- 
Archi-Episcop.  l"ps.  Sjöborad  af  en  mängd 
\id  stränderna  uppförda  sjöbodar;  andra 
derivera  det  från  Sär  (sjö)  och  Säfara 
(sjöfart);  andra  uppgifva  namnet  komma 
af  Så  brått  (sä  bittida).  —  Att  denna 
församling  är  bland  de  först  bebyggda 
i  Norrland  kan  slutas  deraf,  att  gamla 
Helsingelagen  (K.  B.,  fr.  Xt)  upptager 
Norrstigs  by,  under  namn  af  »Nordstiger 
i  Siobaradhi»  såsom  hörande  till  »Upp- 
sala Odhe».  En  sägen  förmäler,  att 
skeppsankare  blifvit  funnet  på  Ramsås 
bys  skog,  hvaraf  man  vill  sluta  till  att 
denna  högt  belägna  mark  i  forntiden 
varit  vattendränkt.  Den  första  kända 
handling,  som  omtalar  Säbrå  såsom  ord- 
nadt  samhälle,  är  en  af  påfve  Clemens  V 
på  kyrkomötet  i  Vienne  gifven  befall- 
ning om  utskrifniug  i  erkestiftet  af  s.  k. 
sexårsgärden,  som  erlades  af  domproste- 
rier,  decanater,  pnebenden,  pastorer  och 
kloster.  —  Socknen  beboddes  år  1805 
af  1,746,  år  1855  af  2,461  (hvaraf  2 
af  ridderskapet  och  adeln,  5  af  preste- 
ståndet,  75  ståndspersoner,  12  borgare, 
1,952  af  bondeståndet,  415  alla  andra) 
och  år  1864  af  2,865  inbyggare.  En 
allvarlig  gudsfruktan  och  lefvande  kristen- 
dom har  på  sednare  tiden  visat  sig 
bland  allmogen.  —  En  drängs  lön,  inb. 
beklädnaden,  motsvarar  vanligen  73  rdr, 
en  pigas  43  rdr  rmt;  stundom  erhåller 
den  förre  t.  o.  m.  150  och  den  sednare 
70  rdr  rmt. 

Hemmantalet  är  50  mtl  18,250  seland, 
deraf  49i,Vs'  skatte,  1  krono,  /v^  frälse; 
all  fast  egendom  taxeras  till  1,653,950 
rdr  rmt. 

Kyrkan,  af  sten,  i  en  dal,  nära  en 
sorlande  bäck,  uppbyggdes  1759,  sedan 
den  gamla  blifvit  bränd  af  Ryssarne 
1721,  genom  biskop  Kiömings  nitiska 
omsorg  på  G  månader;  hon  är  120  fot 
läng,  60  fot  bred  och  52  fot  hög  utvän- 
digt; hennes  murar  äro  13  qvarter  tjocka. 
[  henne  linnes  orgelverk  för  16  stämmor; 
kyrkans  silfver  väger   4025/8  lod.    Bland 


kyrkogårdens  grafmonumenter  utmärka 
sig  de  öfver  biskoparne  von  Körning, 
Hesselgren  samt  Almqvist.  Den  första 
evangeliska  pastorn  i  Säbrå  (1541)  var 
Laur.  Sv.  Bure,  stamfader  tor  adliga 
ätterna  Bure  och  Burensköld.  Socknen 
har  från  urminnes  tider  varit  moderför- 
samling för  Säbrå  regala  pastorat,  hvar- 
till  Stigsjö,  Wiksjö,  Häggd ångers  samt 
Hernö  socknar  voro  annexer.  När  drott- 
ning Kristina  år  1647  skiljdc  Norrland 
från  erke-stiftet  och  deröfver  tillsatte 
egen  superintendent,  blef  Säbrå  gäll  hans 
pnebende,  hvilket  förhållande  fortfor  till 
år  1806,  då  Stigsjö  och  Wiksjö  socknar 
anslogos  till  pnebende  åt  första,  samt 
Häggdånger  åt  andra  theologise  lektorn 
vid  Hernösands  läroverk,  hvaremot  bisko- 
pen såsom  vederlag  fick  Nora  och  Säbrå 
pastorater,  äfvensom  Hernö  och  Hernö- 
sand,  utgörande  ett  pastorat.  Säbrå  utgör 
alltså  nu  ensamt  ett  prsebende-pastorat 
af  2:dra  klassen  för  biskopen  och  hörer 
till  Ångermanlands  Södra  kontrakt  af 
Hernösands  stift.  I  socknens  fasta  folk- 
och  4  småbarnsskolor  undervisades  1862 
303  barn  af  5  examinerade  lärare,  medan 
118  undervisades  i  hemmet  och  32  voro 
i  saknad  af  all  undervisning.  —  Skolan 
erhåller  ett  årligt  statsbidrag  af  393 
rdr  34  öre. 

Fornlemningar  inskränka  sig  till  2:  ne 
mindre  ättehögar  i  Ålands  by  samt  sten- 
kummel på  Wåf/nö,  YtterfäHe  och  Gådeå 
skogar.  Af  historiska  minnen  vet  folket 
ännu  att  tala  om  Ryssarnes  infall  i  landet- 
år  1721,  då  62  gårdar  blefvo  jemnade 
med  marken,  kyrkan  plundrad,  prest- 
gården  samt  derjemte  superintendenten 
Georg  Wallins  frus  lik  uppbrända.  Till 
att  återhemta  sig  från  dessa  olyckor 
erhöll  socknen  af  regeringen  tvenne  års 
skattefrihet.  Afven  omtalas  ännu  konun- 
garne Carl  XLs  och  Adolf  Fredriks  be- 
sök år  1694,  dervid  den  förre  spisade 
middag  på  biskopsgården  hos  biskop 
Matth.  Steuch,  och  den  sednare  hade  sitt 
nattläger  på  samma  gård  år  1752. 

Angående  statsbidrag  och  kommunala  afgifter 
må  nämnas,  att  Sr  1800  uppgick  beloppet  af 
bevillningsafgiften  till  1,314  rdr  12  öre  rmt,  af 
ständiga  räntor  till  4,109  rdr  73  öre,  af  kostnad 
för  rustning  och  rotering  till  2,028  rdr  rmt.  — 
Hemmanen  Asj)näs,  Furuhult  och  Wester-Sjåland 
erlägga  rotcvacansafgift,  socknens  öfriga  hemman 
äro  inrotcrade    vid  andra   Norrlands  första  bäts- 


424 


Säby. 


Säby. 


mans-kompani  och  underhålla  M  10  t.  o.  m. 
M  28.  Här  äro  således  18  rotar  om  27/'12  nitl 
hvardera.  Kyrkoherdens  ordin,  inkomster  enligt 
konvention,  som  gäller  i  40  år  från  den  1  Maj 
1836:  100,8  kub.fot  råg,  403,2  kub.fot  korn, 
1 1  centner  smör,  2,3  ctr  lin,  4  stigar  kol  och 
i  kontanter  730  rdr,  utom  e.  o.  inkomster.  — 
Utgifterna  för  fattig  försörjning  en  sammanskjutas 
af  hemmansegarne  med  24  kappar  korn  på  man- 
talet samt  12  öre  af  man  och  6  öre  af  qvinna, 
äfvensom  genom  utdelning  af  fattigkassan,  som 
eger  2,150  rdr  rmt.  Skjutsningsbestyret  är  upp- 
draget åt  tvenne  entreprenörer,  en  i  Häggsjö  och 
den  andra  i  Alaud,  emot  en  afgift  af  18  rdr  pr 
mtl,  hvarjemte  entreprenörerna  åtnjuta  indelning 
af  ett  mtl  och  rotefrihet  för  2/3  mtl.  Kostna- 
den för  vägarnas  underhåll  uppgår  till  3,677 
rdr  rmt.  Beloppet  för  diverse  afgifter,  onera 
och  allmänna  besvär  uppgifves  till  cirka  2,755 
rdr  rmt. 

Af  socknens  52  byar  äro  redan  de 
största  nämnda  (se  under  verk  och  in- 
rättningar); här  må  anföras,  att  på  Gädeå 
bys  område  finnas  Mariehergs  landtställe, 
veterinär-läkarens  bostad,  samt  flera  lä- 
genheter, tillhörande  åtskilliga  personer 
dels  i  Säbrå,  dels  i  Hernösand,  länets 
central-hospital  och  cell-fängelse.  Om 
eganderätten  till  angränsande  Holmen  har 
sedan  10  år  varit  tvist  mellan  Gådeå 
hemmansegare  och  Hernösands  stadsboer. 
Prestbolet,  Byåkern,  1  mtl.  Af  öfriga 
byar  må  nämnas  Dunderkläpp,  Gryttjom, 
Finsvik ,  Helle- Nyland,  Näs,  Nyland, 
Svedje,  Saltvik,  Skog,  Ulfvik,  Ofverdahl. 
—  Adress:  Hernösand. 

Säby.  En  af  de  minsta  socknarna 
inom  Westmanland  och  hörande  till 
Snäfringe  härad  af  Westerås  län.  Den 
gränsar  i  sydost  till  sjön  Freden,  som 
är  en  vik  af  Mälaren,  samt  Rytterns 
socken,  i  öster  till  Dingtuna,  i  nordvest 
till  Svedvi  och  i  vester  till  Kolbäck. 
Arealen  utgör  enligt  Tham  blott  0,229 
qvadratmil  land  och  enligt  Hahr  0,i58 
qvadratmil.  Socknens  sydöstra  del  genom- 
skäres af  en  å,  som  kommer  från  Ding- 
tuna och  utfaller  i  Freden;  ett  mindre 
vattendrag  går  i  vester  till  Kolbäcksån, 
hvilken  utgör  en  del  af  sockengränsen 
på  denna  sida.  Nästan  hela  landet  är 
en  slätt  med  lerhaltig  jordmån,  hvadan 
åkerbruket  utgör  hufvudnäringen;  i  syd- 
ost, nära  Löpdal,  finnas  dock  några 
kullar  med  grus  och  or.  Hemmantalet 
är  367/8  oförmedlade  och  25 1/8  form. 
mantal,  hvaraf  177/8  skatte,  1%  krono 
och  5%  frälse;  folkmängden  år  1848 
var  575   och    år    1863:    621    personer. 


Taxerings-värdet  är  för  jordegendomen 
384,200  rdr  och  för  annan  fastighet 
29,200  rdr.  Båda  de  stora  landvägarne 
från  Westerås  till  Köping  och  till  Qvick- 
sund  gå  genom  socknen;  från  den  sed- 
nare  utlöper  en  mindre  väg,  som  vid 
kyrkan  grenar  sig  till  Strömsholm  och 
inåt  socknen,  och  ifrån  den  förra  eller 
Köpingsvägen  löper  en  annan  åt  norr 
till  Svedvi.  Seby  namnes  på  1300-talet 
och  en  dess  kyrkoherde  1372;  seder- 
mera har  socknen,  åtminstone  tidtals, 
varit  annex  till  Kolbäck,  men  förekommer 
på  1500-talet  åter  såsom  eget  pastorat 
och  hör  nu  till  de  konsistoriella  af  3:dje 
klassen  i  Westerås  stift;  kaplaner  äro 
kända  från  1596.  Kyrkan,  belägen  vid 
den  mindre  vägen,  ej  långt  från  sjön 
Fredens  norra  hörn,  l3/4  mil  från  Wester- 
ås, är  byggd  på  1400-talet.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  skola  af 
en  examinerad  lärare.  —  Bland  forn- 
lemningar  nämnas  en  grafhög  vid  Ask- 
bro i  öster  och  en  stor  skans  gent  emot 
Borgby  i  vester,  hvilken  sednare  för- 
menas vara  från  de  oroliga  Folkunga- 
tiderna och  slaget  vid  Herrevadsbro.  — 
Bland  gårdar  märkas:  Mölntorp,  1  mtl 
frälse,  med  Ribbholmen,  lVg  mantal  (se 
vidare  artikeln  Mölntorp);  Ulfvesta,  3 
mtl  fr.  under  Fiholm  i  Ryttern;  Prest- 
gården,  7/8  mtl  krono,  invid  kyrkan; 
komministern  besitter  l/i  mtl  i  Håskesta 
by;  Löpdal,  l/2  mtl  krono.  landtjägare- 
boställe.  —  I  socknen  ligger  dessutom 
Utnäs  löt,  exercisplats  för  lifregementets 
grenadierer  och  fordom  äfven  för  några 
sqvadroner  af  samma  regementes  husarer. 

Säby  eller  Herresta,  egendom  uti 
Jerfälla  socken,  Sollentuna  härad  och 
Stockholms  län,  är  vackert  belägen  vid 
Alsjöns  vestra  strand,  l5/g  mil  utom 
Norrtull,  med  en  egovidd,  enligt  1851 
års  karta,  af  1,434  tid  25,2  kpl.,  hvaraf 
334  åker,  748  skog;  utsädet  är  155  ki- 
sad och  27Vo  kr  potates;  1864  års  skörd 
utgjorde  1.200  parlass  säd  och  638  par- 
lass hö. 

Säby  frälse-säteri  af  2  mantal,  skall 
vara  grundadt  af  Sch.  Rosenhane  och 
sedermera  haft  egare,  tillhörande  släg- 
terna  Gigat  omkring  1685,  Prytz,  Funck, 
Diicker,  hvaraf  förtjenar  nämnas  den 
oförskräckte  och  lycklige  krigshjelten, 
fältmarskalken   Carl    Gustaf,   död  1732; 


Säby. 


Säby. 


425 


vidare  nämnas  som  egare  medlemmar  af 
slägtema  Adlerberg,  Törnflycht  1772, 
derefter  justitue-kansleren  Joachim  Wil- 
helm Broms,  adlad  Lilljestråle,  inom 
hvars  slägt  godset  allt  sedan  förblifvit. 

Säby  egendom,  som  utgöres,  utom 
frälse-säteriet,  af  2l/9  mtl  frälse,  lVg 
mtl  skatte-rusthali  samt  lägenheten  Stora 
Angsnäs,  jemte  en  ängqvarn  på  Säby 
egor,  var  *1863  taxerad  till  233,000  rdr, 
deraf  90,000  rdr  för  sjelfva  hufvudgår- 
den,  som  är  bebyggd  med  en  tvåvånings 
hög  manbyggnad  af  sten  änder  plåttak 
med  torn  och  tornur,  innehållande  15 
rum  och  flera  kiillrar;  härtill  hörer  en 
väl  häfdad  trädgård,  som  i  sednare  tre 
åren  lemnat  produkter  till  afsalu  för 
2,865  rdr  rmt. 

Säby,  en  gård  i  Hallingebergs  soc- 
ken af  Södra  Tjust  härad  och  Kalmar 
län,  belägen  nära  kyrkan,  som  ligger  3 
mil  från  Westervik,  har  på  egorna  vid 
Ballingsbro  en  jättegraf,    11   alnar  lång. 

Säby.  Annex-socken  till  Herslöfs  pa- 
storat, är  belägen  uti  Rönnebergs  härad 
af  Malmöhus  län,  7/8  mil  från  Lands- 
krona, T/4  mil  frän  moderkyrkan,  samt 
omfattar  0, 053  qvadratmil  fast  land,  för- 
delade på  9V4  nitl,  hvaraf  8:V8  skatte, 
'  B  krono.  Marken  är  jemn;  åkerjorden 
är  sidländ  men  god,  jordmånen  bördig, 
bestående  af  lera  och  svartmylla.  På 
skog  är  brist.  Socknen  beboddes  1805 
af  327  och  1863  af  361  inbyggare  på 
12  hushall.  Af  indelta  arméen  äro  i 
socknen  förlagda  4  man.  Bevärings- 
manskapet uppgick  1863  till  10  man. 
All  last  egendom  är  taxerad  till  556,300 
rdr  rmt.  Bevillningsafgiften  för  egen- 
dom och  inkomst  var  sistn.  år  233  rdr. 
Kyrkan,  med  rundt  torn,  uppfördt  kort 
före  reformationen,  bestar  af  tvåqvadra- 
tiskt  skepp  och  enqvadratiskt  chor.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  fast  folk- 
skola af  en  examinerad  lärare;  till  skolan 
hörer  ett  planteringsland  af  1,320  qva- 
dratalnars  ytvidd.  —  1  socknen,  som 
innefattar  en  by,  Säby,  märkes  säteriet 
Stibyholm.   —   Adr.:    Landskrona. 

Säby,  en  socken  uti  ett  hörn  af  Öster- 
götland, i  judicielt  och  administrativt 
hänseende  hörande  till  Jönköpings  län 
och  Norra  Wedbo  härad,  är  belägen  67/8 
mil  från  Linköping,  4'/s  mil  från  Eke- 
sjö;  oragifves  i  norr  af  Kkeby  och  Tre- 
\  i. 


hörna,  der  skogen  Holaveden  ligger,  i 
öster  af  Torpa  i  V  dre  härad  och  sjön 
Sömmen,  i  vester  af  Linderås,  i  södeV 
af  Frinnaryd  samt  omfattar  med  en  längd 
af  högst  2'/4  mil  och  medelbredd  af 
omkring  1\4  mil,  en  areal  af  1,867  qv.- 
rail,  hvaraf  0,198  vatten  (enligt  Hahr) 
eller,  efter  Allvin,  43,231  tid  utom  all- 
mänuingsskogen;  medeltalet  till  hvarje 
af  socknens  123:i/4  mantal,  inberäknadt 
4!/16  mtl,  utgörande  Trehörna  skate,  är 
således  331  tid.  Hemmantalet  är  likväl 
ytterligare  förminskadt,  derigenom  att  nu, 
enligt  kongl.  bref  af  den  4  Sept.  1862, 
komma  V16  mtl  Boshem  eller  Bygget, 
1  mtl  Rödje,  Vg  mtl  Bråmålen,  1/lfi  Ber- 
tiUstugan,  3/16  Jägersholm,  l/s  Larkemålen, 
3/16  Skärpan,  */ie  Sä/sjön,  ]/2  Lille/all 
V2  Ödebjörnarp,  tillsammans  2{J  mantal, 
att  i  kyrkligt  hänseende  ytterligare  till- 
höra Trehörna  socken.  Jordytan  är 
öfverallt  skarpt  omvexlande  i  höjder  och 
djup,  förnämligast  i  socknens  norra  del. 
Uti  två  små  bergkullar  på  Hörningstorps 
egor  äro  1579  upptäckta  guld-  och  silf- 
veranledningar,  som  sednast  1845  blifvit 
undersökta,  men  befunna  ej  vara  mödan 
värda  att  bearbetas.  Vid  uppmuddringen 
af  Svartån  genom  maderna  vid  Säby- 
sjöns  södra  ända  har  funnits  ett  sten- 
refvel,  som  sträcker  sig  från  fastlandet 
vid  Traneryd  igenom  detta  hemmans  och 
Säby  mader  till  Säbysjön,  hvilket  synes 
utvisa  att  sjön  fordom  sträckt  sig  åtmin- 
stone upp  till  nämnda  fastland.  Jord- 
månen är,  med  få  undantag,  öfverallt 
god,  bestående  af  svartmylla  och  sten- 
bunden  grusbotten.  I  Svartådalen  på- 
träffas ofta  lerbotten;  Storådalen  bildar 
ett  slags  slättland.  Goda  betesmarker 
finnas,  och  skog  hafva  de  flesta  hem- 
manen fullt  till  bränsle  för  husbehof, 
men  pä  byggnadsvirke  är  här  mycken 
knapp  tillgäng.  På  säteriet  Gränsbo  egor 
har  påträffats  ett  ganska  vidsträckt  lager 
af  kalkmergel  med  små  sötvattenssnäckor. 
Af  sjöar  finnas  7  smärre,  utom  gräns- 
sjöarne  Sömmen,  som  är  mycket  fiskrik, 
samt  Aflången,  mot  Linderås  socken. 
Genom  Säby  sjöns  sänkning  åren  1843 
och  44  blefvo  väl  de  vidsträckta  ma- 
derna odlingsbara,  men  bottensyran,  som 
icke  blifvit  fullkomligt  afledd,  inverkar 
skadligt  på  växterna.  —  Socknen  be- 
boddes  1763  af  2,808,    1805  af  3,066 

54 


426 


Säby. 


Säby. 


och  1863  af  c:a  4,360  personer  med 
1,018  hushåll;  dess  1195/i6  mtl,  taxe- 
rade 1863  till  2,519,600  rdr,  äro  skif- 
tade i  244  brukningsdelar;  verk  och 
lägenheter,  hvaribland  må  nämnas  sågar 
och  qvarnar,  askkalsinerbruk,  bryggerier, 
färgerier  och  garfverier,  lägenheten  Glas- 
hem, köpingen  Löfstad  med  15  hus,  äro 
taxerade  till  106,500  rdr  rmt.  Bevill- 
ningsafgiften  för  egendom  och  inkomst 
var  1,142  rdr  rmt.  Roteringen  är  56 
soldater.  Hufvudnäringen  är  boskaps- 
skötsel; åkrarne,  fordom  mycket  sten- 
bundna,  hafva  i  sednare  åren  blifvit  be- 
tydligt uppodlade.  Nära  vid  Säthälla 
gästgifvaregård  finnes  Säby  marknads- 
plats. 

Säby  socken  utgör  ensam  ett  regalt 
pastorat  af  l:sta  klassen,  hörande  till 
Norra  Wedbo  kontrakt  af  Linköpings 
stift;  men  vid  nyligen  hållen  socken- 
stämma har  förslag  gjorts  om  pastora- 
tets delning  i  tvänne  församlingar  med 
hvar  sin  kyrka.  Bifalles  förslaget,  hvars 
utförande  underlättas  genom  så  väl  pa- 
stors som  komministers  nyligen  inträf- 
fade dödsfall,  så  äro  de,  som  bebo  den 
nordliga  delen,  villiga  att  på  egen  be- 
kostnad uppföra  ny  kyrka  jemte  andra 
erforderliga  byggnader  vid  den  under 
anläggning  varande  köpingen  Löfstad. 
Kyrkan,  hvars  geografiska  läge  är  57° 
9'  34",o5  i  polhöjd  och  3°  8",55  eller 
83/4  mil  från  Jönköping,  4  mil  från  Eke- 
sjö,  6:V4  niil  från  Linköping,  är  byggd 
på  en  halfö  mellan  Säbysjön  och  Svart- 
ån, har  i  sednare  tid  genom  tvenne 
sidobyggnader,  en  är  1692,  den  andra 
år  1786,  blifvit  förvandlad  till  korskyrka. 
Wrangelska  och  Wittingska  slägterna 
hafva  här  sina  grafchor;  till  henne  hafva 
tid  efter  annan  en  mängd  dyrbarheter, 
såsom  de  med  äkta  förgyllning  Öfver- 
dragna  bildhuggerierna  omkring  fönstret 
vid  altaret,  kalk  med  patén  och  oblat- 
ask af  silfver,  2  tvåarmade  ljusstakar  af 
silfver,  messhake  af  guld-  och  silfver- 
brokad,  altaromhänge  samt  pulpetduk  af 
guld-  och  silfverbroderi,  ljuskronor,  m.  m. 
blifvit  skänkta  af  socknens  herrar  och 
damer,  så  att  kyrkan  anses  vara  »den 
mest  begåfvade  i  landet.»  För  folkbild- 
ningen äro  anställda  två  examin.  och  tre 
oexamin.  lärare  uti  en  fast  och  en  flytt- 
bar folkskola  samt  tre  flyttbara  småbarns- 


skolor; skolbarnens  antal  år  1862  var 
414.  Af  kyrkoherdar  må  nämnas  den 
första,  Ragvaldus  de  Säby  år  1336,  och 
mag:r  Bothvid  Livin   1717,  t  57. 

Orten  är  rik  på  fornleraningar,  såsom 
runstenar  i  östra  kyrkomuren,  några  och 
60  ättekullar  på  Wätinge  bys  soldattorps 
egor,  der  ett  fältslag  skall  stått  1566; 
stenkretsar  på  hemmanet  Ebbarps  egor 
synas  utmärka  en  forntida  tingsplats;  ett 
af  de  i  Finveden  ofta  förekommande  tre- 
uddiga kummelrören  träffas  uti  Mada  bys 
vestra  gärde;  några  och  femtio  stenar 
finnas  resta  uti  Tranås  vestra  gärde ;  på 
hemmanet  Kimarps  egor  finnes  en  rest 
flisstenshall  (Odinsflisa),  qvadratformig,  af 
omkring  7  fots  sidor.  Hemmanet  Ro- 
manäs, beläget  på  ett  näs  i  Sömmen, 
förmäles  vara  uppbygdt  af  en  viking, 
som  varit  i  Rom  och  uppkallat  gården 
derefter,  och  vid  Röhälla,  mellan  detta 
och  Kongsbacken,  hafva  flintknifvar  och 
andra  fornsaker  af  sten  blifvit  funna, 
hvilket  tycks  utvisa,  att  Kongsbacken  haft 
sin  betydelse  och  kanske  varit  ett  gräns- 
märke mellan  tvänne  skilda,  mot  hvar- 
andra  här  stridande  folkslag.  En  24  fot 
ofvan  jord  liggande  jättegryta  finnes  å 
s.  k.  Helgeklint.  Ett  sednare  historiskt 
minne  är  fäst  vid  bron  öfver  Svartån, 
Säby-  eller  Långebro  kallad,  der  på 
södra  sidan  östra  Holavägen  och  Eke- 
sjö — Stockholmsvägen  mötas;  här  poste- 
rades 1612  Knut  Hand  med  sina  knek- 
tar och  100  ryttare  för  att  tillsperra 
vägen  åt  Östergötland  för  Danskarne,  i 
fall  de  från  Ekesjö  skulle  vända  sig 
deråt,  och  Jesper  Andersson  (Cruus)  sam- 
lade vid  samma  tid  allmogen  i  häradet 
för  att  gå  emot  fienden,  h-  För  anlägg- 
ning af  trädgård  med  fruktträd  har  på 
sednare  tiden  en  backstugugumma  i  Ang- 
arp  under  Galtås  utmärkt  sig. 

Herregårdar  äro  säterierna  Gripen- 
berg, Traneryd,  Restad,  Tranås,  Abonäs, 
Gränsbo,  alla  beskrifna  på  sina  ställen. 
Boställshemman  äro:  1  mtl  Säby,  prest- 
gård,  3/8  mtl  Knutingarp,  komministers, 
7/8  mtl  Snällcbo,  kapitens,  1  mtl  Drums- 
torp,  majors,  1  mtl  Boda  och  l/2  Ofrabo, 
fanjunkare,  l/2  Dumstorp,  lagmans,  3/4 
Mada,  länsmans,  3/4  Skrubbe,  häradsskrif- 
varens,  1/16  Mvggebo,  kronoskogvaktarens; 
l/2  Brekärr,  l/2  Hjelmås,  1  Hidtarp,  3/4 
Önnarp,   V4  Grytbäcken    äro    militiae-bo- 


Säby. 


Säby. 


427 


ställen.  Af  öfriga  byar  och  hemman 
nämnas  Blemkheatra,  1  fr.  Åsvollahult, 
2  fr.  Kongshult,  Hjélmaryd,  Hubbarp, 
Brusarp,  Rubban,  Slättås.  —  Adress-. 
Säby,  der  poststation  finnes,  som  utvex- 
lar  post  med  postkontor  i  Ekeby  och 
Boxholm. 
Säby, 
och  Kihls 
3 


sren 


mil 


en  egendom  uti  Kihls  socken 
härad  af  Carlstads  län,  belä- 
från  Carlstad,  på  vestra  sidan 
om  sjön  Fryken,  med  ett  särdeles  natur- 
skönt läge  och  vidsträckt  utsigt  öfver 
sjön  samt  angränsande  nejder,  utgöres 
af  7/s  m^  *  heia  skatte-hem manet  Säby 
och  har  160  tid  incgor,  597  tid  hag- 
och  skogsmark ;  vanliga  utsädet  är  60  t-.r 
var-  och  10  t:r  höstsäd,  som  lemna  af  det 
förra  5:te,  6:te  samt  af  det  sednare  10:de, 
12:te  till  15:de  komet.  Hö  skördas  från 
6  till  7,0U0  ///.  Rådande  jordmånen 
består  af  god  djup  lerjord  på  lerbotten, 
och  är  hela  jordrymden  innefattad  uti 
ett  skifte,  äfvenså  skogsmarken.  Egen- 
domen har  sedan  uråldriga  tider  haft 
med  säteriet  Apertin  samma  egare,  tills 
den  köptes  år  1845  af  nuvarande  egaren 
G.  G.  Widström.  Hela  hemmanet  var 
i  1863  års  bevillning  tax.  till  62,300 
rdr  rmt. 

Säby,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 
AVisnums  socken  och  härad  af  Carlstads 
län,  Vi  mil  söder  om  kyrkan,  nära  en 
vik  af  Wenern,  ej  långt  från  Wester- 
götlands  gräns,  utgör  med  33/4  mantal 
underlydande  ett  gods,  hvartill  höra  te- 
gelbruk, tullmjölqvarn  med  2  par  stenar 
och  ångbränneri;  alltsammans  var  i  1863 
års  bevilluing  taxeradt  till  292,700  rdr. 
—  Säby  synes  redan  i  forntiden  varit 
ett  märkligt  herresäte  och  t.  o.  m.  huf- 
vudsätet  —  såsom  Fernow  förmodar  — 
för  fordna  Häradskonungar  eller  Viser, 
sedermera  någon  tid  en  tillflyktsort  för 
Olof  Trätälja.  På  1500-talet  anses  Säby 
varit  kungsgård  eller  åtminstone  tillhört 
någon  af  de  höga  slägtingar,  hvilkas  efter- 
kommande råkade  i  hertig  Carls  onåd, 
då  ock  godset  blifvit  vederkändt  under 
hertigen;  säkert  synes  dock  vara,  skrifver 
Fernow,  »att  här  bodt  höga  herrskaper, 
emedan  vid  denna  tid  voro  här  kyrka, 
fatabur,  fängelse  och  mera  sådant,  som 
tjente  till  att  göra  ett  lysande  hof  på 
landsbygden,  efter  den  tidens  vis.»  Från 
medlet  af    1700-talet    öfver    100  år  har 


Säby  varit  i  slägten  Linroths  ego  och 
såldes  efter  majoren  Carl  Evert  P.  Lin- 
roths  inträffade  död  härstädes  år  1846 
af  sonen  till  nuvarande  egaren,  posses- 
sionaten J.  A.  Åkerström.  Af  på  egen- 
domen födda  kreatur  utmärka  sig  en 
hingst  af  norsk  race  samt  qvigor  af 
ayrshire-race. 

Säby,  ett  frälse-säteri  af  6  mtl  uti 
Berga  socken  af  Wadsbo  härad  och  Ska- 
raborgs län,  beläget  Vg  m^  från  Wenern 
och  kyrkan,  hvilken  sednare  ligger  l/2 
mil  från  Mariestad,  har  tillhört  slägten 
Posse,  år  1814  öfverste-löjtnant  C.  F. 
Löwensköld  och   1863  A.  Sköldberg. 

Säteriet,  som  år  1818  uppgafs  ega 
130  t:rs  utsäde,  ymnigt  höbol  till  650 
"Wadsbo-korgar,  godt  mulbete,  ansenlig 
skog,  skönt  fiske,  nybyggd  ladugård  af 
gråsten,  380  alnar  lång  och  30  alnar 
bred,  utgjorde  1863  med  underl.  <Ll/2 
frälse,  1  skatte,  en  ångsåg  och  tegel- 
bruk ett  gods,  taxeradt  till  313,000 
rdr  rmt.  —  Från  gården,  hvartill  hörer 
en  stor  och  vacker  trädgård,  gå  2:ne 
alléer. 

Säby,  ett  frälse-säteri  uti  Wists  soc- 
ken, Hanekinds  härad  och  Linköpings 
län,  är  beläget  vid  Stångåns  utlopp  ur 
Rangen,  utgöres  af  2*/2  mtl,  inberäknadt 
de  afhysta,  Bjärke  1  och  Landamäre  lJ2 
mtl,  samt  andra  7/8  frälse-säteri  Ceders- 
berg,  5  frälse-säteri  Hofvetorp,  hvartill 
höra  123/8  nitl  underl.  inom  socknen, 
Skorpa  qvarn  med  3  par  stenar,  såg, 
knipphammare,  tegelbruk  och  pottaske- 
fabrik, alltsammans  taxeradt  till  609,800 
rdr  rmt,  hvaraf  150,000  rdr  för  hufvud- 
gården. 

Säby  har,  jemte  Bro  (Brokind)  i 
Wårdsnäs,  tillhört  Bo  Jonsson  Grip,  död 
1386,  som  under  åren  1370 — 75  inköpt 
flera  ännu  derunder  lydande  gårdar;  se- 
dermera anses  det  haft  öfriga  egare  till 
Brokind,  men  för  sig  sjelft  ej  varit  af 
större  betydenhet  förrän  på  1500-talet. 
Det  tillhörde  1501  Johan  Månsson  Natt 
och  Dag,  derefter  dennes  ättlingar.  Ar 
1683  egdes  Säby  af  öfverste-löjtn.  Carl 
Persson  Natt  och  Dag  såsom  säteri  af 
ett  mantal,  1686  utan  mantal,  »Bjärka 
och  Landväre»  såsom  afhysta;  Wästen- 
torp,  Ringsnäs,  Holingstorp,  Fallmo, 
Karsnäs,  Torpa,  Skälstorp,  Göttorp  och 
ännu  andra  6  gamla  frälsen,  en   del  så- 


428 


Säby. 


Säby. 


som  rå  och  rör;  Hofvetorp  genom  byte, 
som  fadern  gjort  med  kronan  1623  och 
såsom  säteri  sedan  1670.  Godset  kom 
med  sistn.  egares  dotter  Catharina  till  lag- 
mannen frih.  Er.  Cederhjelm,  död  1743, 
och  förblef  inom  slägten  tills  på  1840- 
talet,  då  det  egdes  af  grefve  E.  F.  von 
Saltza.  År  1863  egdes  godset  af  kam- 
marherre S.  Sparre  på  Mem. 

Pä  en  holme,  der  Stångån  delar  sig 
och  med  2:iie  forsande  vattenfall  störtar 
ned  i  en  insjö,  utvisas  ännu  märken 
efter  kälkar  och  grushögar,  der  det  mäk- 
tiga riksdrotset  hade  sin  borg,  och  kal- 
las ännu  holmen  till  minne  deraf,  Bos- 
holmen; år  1632  uppfördes  här  ett  stenhus 
af  2  våningar,  1791  ett  nytt  af  3  vå- 
ningar med  flyglar,  och  det  gamla  in- 
reddes till  magazin;  flera  rum  hafva  en 
märkvärdig  anordning  samt  prydas  af 
dyrbara  statyer  af  Sergel  o.  a.,  af  taflor 
m.  m.  Under  Cederhjelmska  ättens  tid 
samlades  ett  bibliothek  af  flera  tusen 
volymer,  äfvensom  en  mängd  handskrif- 
ter, hvilka  dock  sedermera  blifvit  aflem- 
nade  till  Uppsala  akademi.  Här  finnas 
ock  trädgård,  park  med  ett  monument 
af  sten,  djurgård  o.  s.  v.  Skorpa  knipp- 
hammare  privilegierades  1736,  jemte  en 
manufakturhammare  med  2  härdar,  som 
dock  aldrig  blifvit  uppförda.  Vid  Ceders- 
berg,  f.  d.  Djurberg,  har  funnits  glasbruk; 
men  detta  är  i  sednaste  tider  nedlagdt. 
Här  och  på  Lambohof  begagnas  tork- 
ugnar för  aftröskad  våtbergad  säd.  De 
uppgifvas  såsom  särdeles  ändamålsenliga 
och  hafva  erhållits  hos  grosshandlaren 
Seipel  i  Stockholm  för  ungefär  75  rdr 
bco  pr  stycke.  På  en  vanlig  höstdag 
kunna  på  en  dylik  ugn  omkring  30  t:r 
säd  torkas,  hvartill  åtgår  en  tunna  kol. 
Genom  anställda  försök  har  visat  sig, 
att  säden  ej  genom  dylik  torkning  för- 
lorar i  groningskraft. 

Säby,  ett  frälse-säteri  af  3  mtl  uti 
Ingarö  socken  af  Wermdö  skeppslag  och 
Stockholms  län,  beläget  vid  den  efter 
gården  uppkallade  viken,  innehades  från 
1645  till  reduktionen  af  slägten  Fleming, 
lydde,  enligt  Tham,  1741  och  inpå  1850- 
talet  under  Lämshaga;  men  i  Adelns 
Attartaflor  uppgifves  general-majoren  och 
landshöfdingen  Fredrik  H.  Sparre,  död 
1764,  hafva  skrifvit  sig  härtill.  Det 
egdes   1863   jemte  44|  mtl  samt  Fogel- 


viks  qvarn  med  2  par  stenar,  af  baron 
Th.  Leuhusen;  hela  godset  taxerades 
nämnda  år  till  133,619  rdr,  hvaraf  60,000 
rdr  för  hufvudgården. 

Säby,  ett  frälse-säteri  af  l3/8  mtl 
uti  Wings  socken,  Ahs  härad  af  Elfs- 
borgs län,  vid  sjön  Magden,  l/i  mil  n.  o. 
om  kyrkan,  som  ligger  3/4  mil  n.  v.  från 
Ulricehamn,  har  allt  sedan  början  af  1500- 
talet  innehafts  af  adliga  ätten  Oxehufvud; 
den  förste  af  slägten,  som  man  vet  in- 
nehaft gården,  var  Bo  Andersson,  här- 
stammande i  7:de  led  från  Pehr  Tön- 
nesson,  af  en  ätt,  som  skall  ursprungligen 
vara  ifrån  Italien  och  inkom  från  Dan- 
mark till  Holland  vid  år  1320.  Närva- 
rande egaren  är  löjtn.  C.  G.  Oxehufvud. 
—  Säby,  som  år  1818  uppgafs  hafva 
20  t:rs  utsäde,  äng  till  något  öfver  100 
stackar,  hjelplig  gran-,  fur-  och  löfskog 
samt  var  bebygdt  med  en  tvåvånings 
manbyggnad  af  trä  jemte  flygelbyggna- 
der, var  i  1863  års  bevillning  taxeradt 
till  65,000  rdr,  inberäknadt  värdet  af  en 
ångsåg  och  underl.   l7/i6  m^« 

Säby,  ett  frälse-säteri  af  ett  mantal, 
uti  Bäckeby  socken,  Westra  härad  och 
Jönköpings  län,  har  bland  egare  haft 
Fab.  von  Vitinghoff,  öfverste  Hillebard, 
biskop  Linnerius  i  Lund,  professor  Nehr- 
man  Ehrenstråle  m.  fl.  af  denna  slägt, 
år  1809  såldes  Säby  af  kapiten  Ehren- 
stråle för  8,000  rdr  rmt  till  3  bönder. 
Taxeringsvärdet  år  1863  var  26,400 
rdr  rmt. 

Säby,  2  mtl  frälse  Uppe-  och  Neder- 
gården,  belägna  mellan  Wettern  och 
Landsjön  i  Skärstads  socken,  Wiste  härad 
af  Jönköpings  län,  med  omkring  100  tid 
åker,  50  tid  äng  och  vidsträckta  betes- 
marker, uppfyllda  med  löfskog  af  björk, 
al,  ek,  alm,  lind,  asp,  ask,  lönn  samt 
barrskog  närmare  Wettern. 

Af  gamla  handlingar  upplyses,  att 
denna  egendom  haft  olika  egare.  Uppe- 
gården  egdes  1695  af  kongl.  rådet  gr. 
Jacob  Spens,  som  mot  vederlag  afstod 
sin  eganderätt  till  Kongl.  Maj:t  och 
kronan,  hvarefter  den  öfvergick  till  asses- 
soren  Israel  Stickman  och  sedermera  till 
fru  Maria  Westenhjelm.  Vid  samma  tid 
eller  början  af  18:de  seklet  uppgifves 
hans  excellens  grefve  Abraham  Brahe 
såsom  egare  af  Nedergården.  Vanligen 
anses  båda  gårdarne  legat  under  Lyckas, 


Säby,  Malloi-. 

derifrån  de  förenade  afyttradea  ar  1792 

af  öfversten  baron  Adelsvärd  till  krono- 
fogden, assessor  Bråkenhjelm,  vid  hvars 
död  1838  de  genom  köp  öfvergiugo  till 
hiradshöfdingeD  O.  E.  Wijkraark,  som 
slutligen  1855  sålde  dem  till  nuv.  ega- 
ren,  kontraktsprosten  doktor  J.  M.  Alm- 
(jvist,  hvilken  uppfört  en  prydlig,  större 
sätesbyggning  och  utvidgat  trädgården 
med  park  till  liera  tunnlands  areal  pä 
ömse  sidor  om  karaktershuset  utmed 
Landsjön  samt  odlat  och  stenröjt  egorna. 
Tax. värdet  är  55,000  rdr  rmt. 

Säby,  Wallox-,  ett  frälse-säteri  af  2 
ratl  uti  Ostuna  socken  af  Långhundra 
härad  och  Stockholms  län,  beläget  vid 
Walloxena  vestra  strand,  har  tillhört 
slägterua  Svinhufvud  och  Bränner  från 
1680-talet,  sedan  1772  slägten  Paykull,  \ 
hvaraf  ma  nämnas  Gustaf  Paykull,  död 
här  1827,  der  han  hade  anlagt  ett  zoo- 
logiskt museum,  som  genom  utskickade  : 
samlare,  köp,  byte  och  skänker  mer  och 
mer  växte,  så  att  det  slutligen  blef  på 
foglar  och  insekter  det  rikaste  i  norden,  j 
Nuvarande  egaren  är  J.  G.  Paykull;  af 
honom  har  nyligen  anträffats  under  en 
stor  sten  på  godsets  egor  ett  slagsvärd 
från  medeltiden.  Till  säteriet  hörer 
qvam. 

Säby.  Egendom  på  Aspön  i  Mäla- 
ren i  Aspö  socken,  Selebo  härad  och 
Nyköpings  län,  består  af  2  mtl  frälse- 
säteri med  underlydande  67/]6  m^l,  deraf 
2l/4iHusby,  nära  kyrkan.  Hufvudgården 
ligger  utmärkt  vackert  på  en  udde  uti 
den  åt  sydost  på  ön  inskjutande  långa 
och  smala  viken  samt  oragifves  af  stor 
trädgård  och  flera  lummiga  alléer.  Man- 
byggnaden är  af  sten  och  innehåller, 
bland  annat,  samlingar  af  böcker,  manu- 
skripter  och  porträtter.  Jordbruket  skötes 
med  omsorg,  och  stor  ladugård  under- 
halles  i  anseende  till  riklig  tillgång  pä 
foder.  Egendomen  har  fordom  lydt  un- 
der det  på  samma  ö  belägna  säteriet 
Lagnö,  hvars  egare,  riksrådet  Er.  Trolle, 
och  sednare  dennes  raåg,  Nils  Ryning, 
uppläto  till  kon.  Gustaf  1  tvänne  gårdar 
härstädes,  men  hvilka  snart  nog  åter- 
kommo  till  slägten,  emedan  sonen,  riks- 
rådet Peder  Ryning,  skref  sig,  förutom 
till  Lagnö,  äfven  till  Säby.  Stället  ärfdes 
sedermera  af  magen,  landshöfdingen  Jesp. 
Cruus    af    Edeby,    och    efter  honom    af 


Säby. 


429 


dennes  dotter,  den  bekanta  Elsa,  hvil- 
ken,  gift  med  riksrådet  friherre  Christer 
Bonde  af  Lajhala  ättegren,  gaf  gården  år 
1712  till  sin  sonhustru,  friherrinnan  Anna 
Catharina  Wrangel  af  Lindeberg,  hvil- 
ken, såsom  barnlös,  åter  skänkte  det  till 
brorsonen,  riksrådet  frih.  Erik  Wrangel. 
Denne,  den  förste  fideikommissarien  till 
Säby,  dog  1765  och  ligger,  jemte  sin 
fru,  begrafven,  icke  i  farailjegrafven  i  Aspö 
kyrka,  utan  på  kyrkogården  under  en 
präktig  marmorvård.  Han  grundade  bi- 
bliotheket  och  archivet  på  Säby  och 
förordnade  om  några  dokumenters  ned- 
läggande bredvid  sig  i  grafven,  med 
föreskrift,  att  de  ej  skulle  få  återupp- 
tagas förrän  70  år  efter  hans  död.  Så- 
dant skedde  också  icke  förrän  vid  utsatt 
tid,  eller  år  1835,  då  papperen,  som 
troddes  röra  partistriderna,  i  hvilkas  hän- 
delser han  haft  mycken  del,  endast  be- 
funnos  vara  familjehandlingar.  Han  hade 
ock  haft  många  husliga  sorger  att  ge- 
nomgå, i  det  sonen  Erik,  såsom  egentliga 
tillställaren  af  revolutionsförsöket  1756, 
måste  bege  sig  ur  riket  och  dog  i  lands- 
flykt, medan  dottern  Ingeborg  ingick 
mesalliance  och  rymde  till  Norge.  Efter 
riksrådets  död  har  Säby  innehafts  af 
hans  afkomlingar  af  friherrliga  ätten 
Wrangel  af  Lindeberg,  och  nuvarande 
fideikommissarien  är  majoren  frih.  Carl 
Otto  Wrangel,  sonsons  son  till  riks- 
rådet. 

Säby,  ett  ratl  skatte  med  qvarn  och 
såg,  i  Frustuna  socken  af  Daga  härad 
och  Nyköpings  län,  beläget  vid  ett  min- 
dre vattendrag,  som  utfaller  i  sjön  Sil- 
lens sydvestliga  del.  Gården  donerades 
år  1588  från  kronan  till  hertig  Carls 
stallmästare,  Änder  Nilsson  Häst  eller 
Ross,  och  blef  då  säteri  samt  egdes  se- 
dermera af  dennes  måg,  Joen  Andersson, 
hvilken  också  varit  stallmästare  hos  be- 
mälte  hertig.  Dennes  söner  blefvo  ad- 
lade med  namnet  Rossfelt,  och  den  äldre 
af  dera,  Carl,  kapiten  vid  Södermanlands 
regimente,  samt  hans  son  och  sonson, 
med  hvilken  sednare  ätten  pä  svärdssidan 
1753  utgick,  egde  sedermera  stället  och 
skrefvo  sig  dertill.  Den  siste  Rossfelts 
enka,  Hedvig  Wigelstjerna,  besatt  der- 
efter  egendomen,  hvars  säterifrihet  år 
1768  indrogs.  Säby  kom  sedan,  troli- 
gen genom   köp,  till  presidenten  Edvard 


430 


Säbyholm. 


Säbylund. 


Carleson  och  derpå  till  kommerserådet 
Koschell,  som  här  anlade  eu  stångjerns- 
hammare  i  förbindelse  med  det  närbe- 
lägna Ehrendals  bruk,  hvarunder  stället 
sedan  lydt;  men  är  hammaren,  likasom 
bruket  vid  Erendahl,  numera  nedlagd. 

Säbyholm,  en  egendom  uti  Låssa  soc- 
ken, Bro  härad  och  Uppsala  län,  belä- 
gen vid  Säbyholmsviken,  \/8  mil  från 
kyrkan,  som  ligger  6  mil  söder  om  Upp- 
sala, 4  mil  nordvest  om  Stockholm,  är 
bildad  af  2  mtl  Edeby,  som  grefve  An- 
ders Torstensson  sig  tillbytt,  och  af  41/., 
mantal  Bärby,  l/2  mtl  Säby,  som  Lars 
Bengtsson  Skytte  sig  tillbytt;  år  1825 
egdes  en  del,  kallad  Stora  •Säbyholm, 
4[£  mtl,  af  ryttmästaren  grefve  Taube, 
andra  delen,  kallad  Lilla  Säbyholm,  2b/l& 
mtl,  båda  af  frälse-säteri-natur,  af  in- 
geniör  Löfling;  år  1849  tillhörde  det 
förra  jemte  Ekeby  m.  fl.  Braunerhjelm, 
det  sednare  jemte  Brunnsvik,  och  en  del 
af  Torresta  säteri  grefve  Sparres  sterb- 
hus,  som  år  1863  egde  båda  gårdarna. 
—  Säbyholms  egendom  utgöres  nu  af 
7  mtl  frälse-säteri  samt  Ityj  frälse  Eke- 
by,  l5/s  frälse-säteri  Thoresta,  1  skatte 
Tibble,  jemte  27  st.  öar,  holmar  och 
skär  i  sjön  Mälaren  samt  14  bebyggda 
lägenheter,  allts.  med  en  areal,  enligt 
karta  från  åren  1848-50,  af  11,624 
qvadratref,  hvaraf  2,755  åker,  578  äng, 
7,531  skogsmark,  597  annan  duglig 
skoglös  mark  samt  7  mtl  frälse,  2V2 
frälse-säteri,  !/4  rå  och  rör;  till  godset 
höra  vidare  väderqvarn  och  vädersåg; 
alltsammans  var  i  1863  års  bevillning 
taxeradt  till  471,300  rdr  rmt. 

Säbyholm,  Säby,  fordora  kungsgård, 
nu  mer  6V4  mtl  berustadt  säteri  i  Säby 
socken  af  Rönnebergs  härad  och  Malmö- 
hus län,  beläget  1/16  mil  från  Lands- 
krona, har,  tillika  med  i  sambruk  varande 
arrendegården  Erikstorp,  l/4  mil  från 
nämnda  stad,  en  egorymd  af  omkring 
840  tid  åker  och  omkring  30  tid  sämre 
betesmark  och  äng  (enligt  annan  upp- 
gift tillsammans  920  tid).  Jorden  är 
af  mycket  olika  beskaffenhet,  omvexlande 
mellan  styfvare  lera  och  lättare  sand 
samt  på  ett  och  annat  ställe  mossjord. 

Säby  gård  blef  år  1709  af  danska 
krigshären  uppbränd  och  i  grund  för- 
störd, hvarefter  den  låg  öde  till  1718, 
då    den   åter  upptogs   af  landshöfdingen 


frih.  Wilhelm  Bennet;  har  sedermera  till- 
hört general-lÖjtn.  m.  m.  frih.  Albrekt 
Bror  Cederström;  inköptes  år  1849  af 
ryttm.  Rudolf  Stjernsvärd  på  Widtsköfle 
för  283,333  rdr  16  sk.  bco,  och  nu  sed- 
nast  1853  af  skånska  sockerbruksaktie- 
bolaget i  Landskrona,  för  att  der  odla 
hvitbetor.  Den  jordrymd,  som  burit  hvit- 
betor,  har  t.  o.  m.  året  1859  vexlat  mellan 
190  å  270  tid  och  afkastningen  mellan 
1,100  och  1,600  Ut  på  tunnlandet;  år 
1860  skördades  80,000  centner  hvit- 
betor. 

Jorden  brukas  för  öfrigt  i  femårig 
cirkulation,  näml.  l:a  trade,  2:a  vinter- 
säd, 3:e  hvitbetor,  4:e  korn,  hafra,  stundom 
till  någon  del  hvitbetor,  5:e  klöfver  och 
hafra.  Utsädet,  som  år  1818  uppgafs 
till  200,  uppgifves  nu  till  112  t:r  hvete, 
69  t:r  råg,  80  t:r  korn  och  80  t:r  hafra. 
På  1840-talet  lemnade  egendomen  i  af- 
kastning  2,000  t:r  säd,  1,000  t:r  rot- 
frukter och  25,000  IU  hö.  Till  egen- 
domen hör  ångbränneri  för  tillverkning 
af  sprit  utaf  hvitbets-sirup ;  meijeri  med 
130  kor,  schäferi  med  300  får  af  Cost- 
wolds-  och  Southdowns-racer;  ångmaskin 
om  9  hästars  kraft  för  drifvande  af  trösk- 
verk m.  m. ;  äfven  finnes  bränneri  för 
tillverkning  af  benkol.  Här  är  en  vac- 
ker (år  1825  uppbyggd)  grundmurad 
manbyggnad  i  2:ne  våningar,  med  fronté 
spis,  stora  ladugårdsbyggnader  samt  en 
betydlig  och  väl  underhållen  trädgård 
med  tillhörande  park  om  8  tunnland. 
Säteriet  med  bränneri  och  väderqvarn 
var  i  1863  års  bevillning  taxeradt  till 
366,200  rdr  rmt. 

>  Säbylund  eller  Säby,  ett  frälse-säteri 
af  4  mantal  uti  Örebro  län,  Kumla 
socken  och  härad,  är  beläget  vid  Mo- 
sjöns  södra  strand,  l*/4  mil  från  staden 
Örebro  och  4  mil  från  Askersund  samt 
utgör  ett  gods  med  21  mantal  underl., 
hvaraf  2  säteri-ladugård,  Sättran  18  mtl 
frälse,  1  mtl  skatte,  belägna  uti  Halls- 
bergs, Hidinge,  Wintrosa,  Ekeby,  Skyl- 
lersta  och  Norrbyås  socknar. 

Säbylund  har  tillhört  slägterna  Le- 
wenhaupt,  Cederhjelm,  Gyllenspets,  von 
Essen,  gjordes  till  fideikommiss  af  en 
utaf  frihets-tidens  patrioter,  Claes  de 
Frietzsky,  samt  innehafves  nu  inom  en 
slägtled  å  qvinnolinien  af  fröken  Char- 
lotta Lewenhaupt,  som   utarrenderat  det 


Säckestad. 


Särkestad. 


431 


till  baron  G.  de  Géer  på  chefsbostället 
Björka  mot  en  arrendesumma  af  13,272 
rdr  rmt.  Af  Djurberg  uppgifves  egen- 
domen ar  1818  haft  stor  mangårds- 
byggnad  af  trä,  2  våningar  hög,  inne- 
hållande 23  rum,  och  trädgård  med  vacker 
lustpark.  Genom  en  i  sednare  åren  verk- 
ställd sjöaftappniug  har  Säbylund  med 
Hl  del  underlvdande,  äfvensom  alla  när- 
gränsande  hemman,  hvilka  hufvudsakligen 
egas  af  bönder,  vunnit  en  betydligare 
tillökning  af  god,  odlingsbar  mark.  Skog 
växer  tillräckligt;  den  så  väl  som  landt- 
bruket  skötes  efter  nya  rationela  grunder. 
På  egorna  finnes  kalkstensbrott.  Örebro 
läns  lundtbruksskola  har  varit  inrättad 
här  sedan  1855  och  besökt  år  1857  af 
12  lärlingar,  men  är  nu  förflyttad  till 
Lunds  egendom. 

Till  återbetalning  af  det  lån,  som  blif- 
vit  beviljadt  för  verkställande  af  förut- 
nämnda sjöaftappning,  är  faststäldt  ge- 
nom kongl.  brefvet  af  den  21  Oktober 
1861  att  utgå  såsom  allmänt  onus  för 
Säbylund  och  Sättran,  tillsammans  4  mtl, 
föraren  1861—74:  110  rdr  74  öre  samt 
för  år  1875:  58  rdr  10  öre.  För  qvi- 
gor  från  denna  egendom  erhölls  första 
priset  på  landtbruksmötet  1862.  Vid 
godset  inom  Kumla  socken  bodde  år 
1864:   287  personer. 

Säckestad,  ett  frälse-säteri  af  lVo 
mtl,  beläget  uti  Skaraborgs  län  och  Trä- 
stena socken  af  Wadsbo  härad,  vid  sjön 
Ymsen,  lV-2  mil  s.  o.  från  Mariestad, 
1  4  mil  vester  från  kyrkan,  hette  fordom 
Ymsjöholm  och  var  beläget  på  en  holme 
uti  sjön,  dit  2:ne  stenlagda  vägar  förde; 
men  dels  genom  sjöns  sjunkande,  dels  ge- 
nom hans  fyllning  har  nämnda  holme 
blifvit  sä  med  landet  förenad,  att  den  för 
närv.  svncs  vara  en  större  udde.  Enligt 
en  sägen  skall  gården,  som  fordom  varit 
befäst,  legat  invid  berustade  säteriet 
Syruds  egor,  Ii  vilket  icke  synes  otroligt, 
då  man  besinnar,  att  det  hade  midt. 
•-mot  sig  tvärt  öfver  sjön  det  belastade 
slottet  Ymsebtr g, och  att  grannsämjan  med 
Folkungarne  kanske  icke  alltid  var  den 
bistå.  1  början  af  innevarande  århun- 
drade flyttades  mangården  med  tvenne 
flyglar  från  holmen  till  sin  nuvarande 
plats,  som  är  förskönad  med  trädgårds* 
och    parkanläggningar. 

Från    1100-talet    vet    man,   att  egen- 


domen tillhört  Bonde-sliigten;  den  först 
kände  är  biskopen  i  Skara,  Bengt  I,  död 
1190;  af  öfriga  må  nämnas  Måns  Bengt- 
son (Svarte  Skåning)  till  Säckestad,  riks- 
råd och  riddare  1322—1334,  Thord 
Bonde  till  Bordsjö  och  Säckestad,  r.  r. 
och  riddare,  död  1412.  r.  r.  Magnus 
Bonde  till  Traneberg,  död  1493,  hvars 
son,  Måns  den  Unge  kallad,  gaf  Säcke- 
stad till  Skara  domkyrka  enligt  en  för- 
teckning bland  gamla  handlingar  på 
stället,  hvarutur  följande  anföres  orda- 
grannt: »Förberörde  herr  Måns  Bonde 
gick  till  och  sköt  en  guldsmed  ihjäl  i 
Lidköping  och  tog  så  hans  hustru  och 
rymde  till  Norrige  med,  och  som  egde 
Säckesta  med  all  dess  lägenheter,  hvil- 
ket  då  hette  Ymsjöholm.  När  nu  fa- 
dern, den  gamla  herr  Måns  Bonde,  dödde, 
sände  den  unge  Måns  Bonde,  som  då 
höll  sig  undan  uti  Norrige,  till  biskop 
Sigge,  som  då  var  biskop  uti  Skara  och 
då  hans  frände  på  mödernesidan,  att  han 
skulle  skaffan  in  i  riket  igen,  det  han 
ock  gjorde  med  det  besked,  att  han  till 
Skara  domkyrka  skulle  ge  sin  gård  Ym- 
sjöholm med  all  dess  lägenhet,  hvilket 
allt  så  skedde,  dä  biskopen  sedan  kal- 
lade det  efter  sitt  namn  Siggesta  och 
bodde  han  derpå;  så  länge  han  lefde, 
så  låg  det  till  Skara,  och  är  det  nu  en 
god  tid  sedan,  att  det  hafver  allt  följts 
åt,  och  då  låg  alla  de  ängar  både  på 
utby  och  Hjälsta  raador,  samt  Bibbenäs 
fiske  som  ock  sedan  blef  kalladt  biskop- 
fisket.  Jag  minns  grannt  att  då  var 
intet  torp  byggt,  förrän  min  salig  fader 
det  byggde,  det  jag  menar  mången  god 
man  det  veta  skall  m.  m.,  datum  Säc- 
kesta den   15  Oktober  1639. 

Carl  Bonde.» 
Sedermera  var  egendomen  biskopar- 
nes i  Skara  till  1575,  då  hertig  Carls 
furstliga  råd  och  marskalk  herr  Philip 
Bonde  bevisade,  att  det  kommit  från 
»Böndernas  slägte»,  och  fick  det  igen  först 
som  förläning  och  sedan  1580  till  fullt 
frälse.  Herr  Philip  Bondes  husfru,  Carin 
Ulfsdotter  Snackenborg  (Bååt),  hofmästa- 
rinna  hos  drottning  Christina  den  äldre 
1604,  f  1640,  fick  bref  på  Ribbenäs 
fiske.  Vid  reduktionen  var  Säckestad 
nära  att  gå  från  Bondarne,  men  utbyttes 
af  fru  Anna  Uggla,  enka  efter  Lennart 
Bonde,   mot  hemman  i   Uppland.  Seder- 


432 


Säriersamlsvikeii. 


Säfsjöu. 


mera  hörde  det  till  slägten,  tills  fröken 
Margaretha  Bonde,  född  på  Hallands- 
berg 1707,  dog  på  Säckestad  år  1776, 
den  sista  arfvingen.  Den  sista  på  svärds- 
sidan af  Säekestadgrenen  var  Gustaf 
Gabriel  Bonde.  —  Sednare  egare  hafva 
varit  en  baron  Palmstjerna,  landshöfd. 
baron  Silfverhjelm,  hvars  dotter  lät  verk- 
ställa förut  omnämnda  manbyggnads  flyt- 
tande till  sin  närvarande  plats.  Från 
henne  köptes  godset  af  baron  Karsten 
von  Otter,  som  sålde  det  till  öfverste 
Carl  Axel  Carleson,  hvilken  åter  1857 
sålde  det  till  löjtn.  Wilhelm  Ramsay, 
som  mycket  förbättrat  och  förskönat 
stället. 

Säckestads  gods,  som  uppgafs  1818 
haft  hjelplig  skog  och  på  1840-talet 
bestod  utom  säteriet  af  4l/2  aitl  frälse 
och  17  torp,  år  1857  af  7l/2  mtl  med 
c:a  2,000  tids  areal,  uppgafs  år  1864 
utgöras  af  6  mtl  med  800  tid  åker,  30 
torp  och  bondgårdar  samt  ega  förträfflig- 
jordmån,  stor  och  vacker  skog.  Uti  1863 
års  taxeringslängd  var  ll/2  säteri  med 
underl.  4l/4  mtl  frälse  åsätt  ett  tax. värde 
af  188,500  rdr  rmt.  Säteriet  är  extra 
rotaradt  i  roten  JH  24  med  rote-taxation 
af  den  25  Dec,  enligt  konffl.  bref  den 
18  Juli  1848. 

Sädersandsviken,  å  Fårö  på  Gotland, 
har  ankargrand  med  osäker  botten,  är 
öppen  för  sydlig  och  sydöstlig  vind,  har 
ingen  lots. 

Säfsjö,  landtegendom,  och  Säfsjö- 
ströms eller  Skälms  bruk  utgöra  ett  gods, 
beläget  i  Lenhofda  socken  och  Uppvi- 
dinge  härad  af  Kronobergs  län,  vid  sjön 
Alstern,  3/i  mil  öster  från  kyrkan,  som 
ligger  33/8  mil  fråfl  Wexiö. 

Säfsjö  frälse-säteri  af  6V2  mantal 
med  underlydande  3T/4  mantal  frälse 
köptes  och  tillbyttes  af  Håkan  Skytte 
år  1648  samt  Nils  Skytte  1689,  ochan- 
lades  här  af  en  af  dem  —  hvilkeudera 
är  okändt  —  det  äldsta  pappersbruket  i 
Småland.  Jernbrukets  första  privilegier 
äro  af  år  1730  för  majoren  Håkan  Skytte 
å  anläggandet  af  en  masugn,  en  stång- 
jernsharnmare  med  2  härdar  samt  1  knipp- 
och  2  spikhamrar;  sedermera  erhöll  ad- 
vokatfiskal  Math.  Broek  år  1760  privil. 
att  uppföra  en  stångjernshammare  med 
2:ne  härdar  på  Skahus  egor,  l/4  mil 
nedanför  Säfsjö-verken.  Tillverkningen,  i 


början  520  shU,  sedermera  ökad  till 
1,045  sktt,  var  år  1862:  3,829  centn. 
stång-  och  ämnesjern  vid  blott  en  härd 
(år  1861  skedde  smidet  vid  2  härdar), 
1,097  centn.  manufaktur  och  391  centner 
gjutgpds. 

Ar  1774  försåldes  Säfsjöströms  bruk 
med  underlydande  hemman  på  banko- 
auktion till  Eksjö  Hofgårds  bolagsintres- 
senter, som  innehade  det  till  år  1812, 
då  bolaget  upplöstes,  och  Säfsjöströms 
bruk  med  landtegendom  försåldes  till 
brukspatron  Barchseus.  Är  1833  var 
grefve  Gustaf  Hamilton  på  Barsebäck 
egare  och  1863  ryttm.  S.  af  Petersén. 
Ar  1778  förstördes  masugnen  jemte  öf- 
riga  verken  till  följd  af  det  genom  dam- 
marna trängande  vattnet,  och  år  1862 
uppbrann  smedjan.  Bruks-  och  landt- 
egendomen  utgöres  för  närvarande  af 
6V4  frälse-säteri  Säfsjö,  tax.  till  64,800 
rdr,  utom  underl.  3V4  frälse,  5/8  skatte 
Forssa  och  Skahus  qvarnar  och  sågar, 
stångjernsbruk,  tax.  till  6,000  rdr,  3 
knipphammarstockar,  tax.  till  6,000  rdr, 
svarfveri  och  slipinrättning,  tax.  till  2,000 
rdr,  en  masugn,  tax.  till  12,000  rdr, 
pappersbruket,  som  tillverkar  för  cirka 
7,000  rdr,  med   12  arbetare. 

Vid  säteriet  och  bruket  bodde  år 
1863:  310  personer  med  70  hushåll. 
Godset  har  eget  skolhus. 

Säfsjö,  ett  frälse-säteri  af  4  mantal 
uti  Ljunga  socken  af  Westra  härad  och 
Jönköpings  län,  är  taxeradt  till  40,000 
rdr   och    eges    af  2  bönder.   —   Här  är 

Säfsjö  jernvägsstation  å  jernvägslinien 
mellan  Alvestad  och  Jönköping,  6 1/4  mil 
s.  v.  från  sistn.  stad,  i  närheten  af  lands- 
vägen mellan  gästgifvaregårdarna  Wrigsta 
och  Hvetlanda. 

Säfsjön,  i  Arvika  socken,  Jösse  härad 
och  Carlstads  län,  har  nyligen  biifvit 
uttappad,  hvarigenom  en  gräsbunden  äng, 
bestående  af  bördigaste  lermylla  på  ler- 
botten,  af  omkring  400  tid  erhållits. 
Afloppskanalens  botten  vid  sjöstranden 
ligger  5,7  fot  under  det  djupaste  stället 
af  sjöbotten,  då  undersökningen  skedde, 
och  den  docerar  4  fot  på  en  sträcka  af 
4,000  fot.  Kanalen  är  sprängd  genom 
berg,  högst  17  fot  djupt  till  :*/4  af  dess 
längd  ifrån  sjön  räknadt,  hvarjemte  sjö- 
botten är  genomskuren  af  en  större  och 
en    mindre    afloppsgraf.     Till    utförande 


Sftfsnas. 


Säfstuliolui. 


433 


af  arbetet  har  Kongl.  Maj:t  beviljat  ett 
statsbidrag  af  10,000  rdr  rmt.  Kost- 
nadsförslaget upptager  en  summa  af 
22,141  rdr  50  öre  rmt;  men  verkliga 
kostnaden  anses  uppgå  till  mer  än 
dubbelt. 

Säfsnäs,  äfven  kalladt  Säfsen,  i  äldre 
skrifter  Säbsen,  en  socken  uti  AVester- 
Dalarnes  fögderi  och  Stora  Kopparbergs 
lim,  belägen  13  mil  frän  Falun,  20  mil 
frän  Westeräs,  gränsar  till  Grangärdes, 
Näs,  Jerna  och  Äppelbo  socknar,  emot 
Gåsborns  och  Kammens  socknar  i  Carl- 
stads stift  samt  Nya  Kopparbergs  och 
Ilellefors  socknar  i  Örebro  län;  den  om- 
gifves  af  stora  bergshöjder,  små  sjöar, 
kärr  och  moras  samt  vidlyftiga  skogar. 
Dess  längd  är  4  och  bredden  3  mil,  are- 
alen 113,454  tunnl.,  hvaraf  2,773  äro 
vatten.  De  största  sjöarne  äro  Leyen, 
Skärsjön,  Stora  Lösen,  Så/sjön  och  fffien; 
i  Wesman  utfaller  socknens  största  å 
Låselfven.  De  högsta  bergen  äro  Leij- 
berget,  Kullerberget,  Österhöjden  och  Eskils- 
berget. Malmanledningar  träffas  på  Malm- 
bergshöjden, som  har  gul  kopparkis  af 
23  procents  halt  med  gnistror  af  bly- 
glans, samt  i  Bjomdah a,  som  har  berg- 
kalk med  serpentin  och  äfven  jernmalm. 
Åkerbruket  är  ringa,  boskapsskötseln  be- 
tydligare ;  bruksrörelsen  gifver  dock  in- 
vanarne deras  förnämsta  näring,  utom 
hvilken  trakten  vore  nästan  icke  annat 
än  en  vildmark,  der  Finnarnes  svedje- 
land vore  den  enda  odlingen.  Angående 
socknens  första  befolkning  lefver  ännu 
en  tradition  bland  härvarande  finska  folk- 
stam; »hyfva  konungas  Carl  (det  är 
den  förträfflige)  har  rest  igenom  sko- 
garna här  och  saknat  inbyggare,  hva- 
dan  han  förskrifvit  deras  förfäder  från 
Finland  och  Tavastland,  dem  han  gifvit 
frihet  och  förmåner,  för  det  de  här  an- 
lagt sina  boställen»;  men  sedan  bergs- 
männen begynte  drifva  sina  hyttebruk, 
Inartill  skogarne  behöfdes,  nödgades  Fin- 
narne  att  uppsöka  sig  mer  aflägsna 
platser.  Ibland  bergsprivilegierna  finnes 
en  kongl.  resolution  under  d.  22  Juni 
1C41,  som  påbjuder,  att  Finnarne  skulle 
bortdrifvas  och  deras  kojor  uppbrännas 
in.  ni.;  men  på  det  de  icke  alldeles  måtte 
blifva  utödda,  hafva  de  låtit  skattlägga 
sina  torpställen,  ehuru  icke  annorlunda 
än   efter  häradsrättens    godtfinnande,   till 

\  i. 


vissa  pund  myrjern,  hvarföre  de  ock  åt 
YYärmlands  bergslag  i  jordeboken  stå 
antecknade  för  bergskronotorp.  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af  1,981,  1850 
af  2,845  och  1863  af  2,932  personer 
på  639  hushåll,  innefattar  3V3  mantal 
skatte,  7/94  mtl  krono;  uppskattade  vär- 
det är  546,959  rdr  rmt,  hvaraf  174,177 
rdr  för  verk  och  lägenheter.  —  Soldat- 
rotarne  äro  4. 

Kyrkan,  af  trä,  är  uppförd  1763  på 
bruksegarnes  bekostnad,  hvadan  de  hafva 
patronatsrätten  till  pastoratet.  Den  gamla 
kyrkan  var  uppförd  1696.  Barnundervis- 
ningen bestrides  uti  2  flyttbara  folkskolor 
af  2  examinerade  och  1  oexam.  lärare; 
af  skolbarnen  undervisas  öiver  hälften 
i  hemmet.  Skolstationerna  äro  mycket 
aflägsna  från  h varandra,  äfvensom  hem- 
manen från  skolorna.  —  Utom  bond- 
hemman, fäbodställen  och  finntorp,  an- 
lagda på  höjder,  har  socknen  inga  märk- 
ligare gårdar,  utom  bruken,  som  äro 
Gravendals,  Fredriksbergs  och  TJryfors 
samt  Strömsdals  och  Ulriksbergs  mas- 
ugnar. Nybyggarne,  som  blifvit  kolare 
under  bruken,  hafva  byggt  sina  egna 
torpställen,  der  de  uppodla  något  åker. 
—  De  först  bebyggda  byarne  äro  Säbsen, 
Shipsen,  Drupsen  och  Hån;  en  del  hafva 
namn  af  belägenheten,  såsom  Qvarnberg, 
Dunderberg,  Elgberg,  Riltöjd,  Elgsjöliöjd 
och  Fröserås  m.  fl.  —  Adress:  Phi- 
lipstad. 

Säfstaholm,  Sevedatahohn.  Herrgård 
uti  Westra  Wingåkers  socken  af  Oppunda 
härad  och  Nyköpings  län,  är  belägen 
Vt,  mil  vester  om  sjön  Kolsnaren,  vid 
den  deri  utfallande  Wingåkers-ån,  som 
genomskär  den  grönskande,  fastän  ännu 
vattusigtiga  slätten,  hvilken  sträcker  sig 
omkring  den  på  en  liten  höjd  nästan 
midt  i  socknen  belägna,  stora  och  pryd- 
liga kyrkan,  och  som  omgifves  på  tre 
sidor  af  skogbevuxna  höjder  och  på  den 
fjerde  af  nämnda  vackra  insjö.  Platsen, 
der  Säfstaholms  herrgård  nu  ligger,  in- 
togs fordom  och  ännu  1847  af  en  stor  by 
med  det,  från  det  gamla  Säfvestad  förkor- 
tade namnet  Säfsta;  byn  utgjorde  en  mön- 
sterbild för  det  svenska  ursprungliga  bon- 
desamhället och  beskrifves  såsom  »trång, 
sammangyttrad  af  en  mängd  kojor  och 
kåkar,  utkastade  enligt  tillfällighetens 
spel  i   alla    möjliga    vinklar;    den    egde 

55 


434 


Safstaholiu. 


Sufstaliolm. 


sina  gator  —  men  der  smutsen  stod 
qvartershög  under  en  stor  del  af  året 
—  hade  sitt  torg  —  en  öppen  plats, 
der  byns  fäder  medelst  trumma  samman- 
kallades till  rådplägning;  den  egde  sina 
körsbärsdungar  och  humlegårdar,  såg 
treflig  ut  på  afstånd  om  sommaren,  och 
det  ensliga  skenet  från  spiselhärden  har 
många  tysta  vinterqvällar  hos  den  öfver 
slätten  färd  ande  väckt  känslan  och  min- 
net af  hemmets  och  den  egna  härdens 
stilla  lycka.  Men  okunnigheten,  vid- 
skepelsen bodde  derinne;  det  var  mörkt 
der  både  utom  och  inom  hus.  Oren- 
ligheten  rådde  der  som  i  orubbadt  bo.» 
■ —  Den  första  uppgift,  som  påträffas  rö- 
rande Säfsta,  är  en  i  Julita  klosterbref 
befintlig,  att  Måns  Bengtsson  Natt  och 
Dag,  Engelbrechts  mördare,  skulle  1454 
skänkt  någon  del  deraf  till  Julita  kloster. 
Ehuru  ej  med  säkerhet  kändt,  antager 
man  vanligen,  att  den  del  af  Sävesta, 
som  nu  utgör  Säfstaholm,  stannade  inom 
slägten  Natt  och  Dag,  tilldess  den  1598 
tillföll  Göran  Nilsson  Posse  till  Sjögerås 
och  Gammelstorp  genom  hans  giftermål 
med  Ingeborg  Johansdotter  Natt  och 
Dag.  Som  denne  Göran  Posse  var  en 
ifrig  anhängare  af  konung  Sigismunds 
parti  och  författare  till  den  beryktade 
skriften:  »Hertig  Carls  slagtarebänk» , 
måste  han,  då  lyckan  vände  hans  herre 
ryggen,  lemna  landet  samt  begaf  sig 
till  Polen,  hvarefter  hans  gods,  enligt 
Norrköpings  beslut  af  år  1604,  skulle 
indragas  till  kronan,  så  vida  han  ej  kunde 
vinna  den  utkorade  konungens  nåd  och 
inom  6  månader  åter  infunne  sig  i  riket. 
Men  som  han  ej  återvände,  förblef  hans 
gods  i  kronans  ego.  Den  del  deraf, 
som  var  belägen  i  Wingåker,  innehades 
på  ej  kända  vilkor  af  en  Sam.  Coburn, 
tilldess  Gustaf  II  Adolf  åter  öfverlem- 
nade  den,  såsom  mödernearf,  till  Göran 
Posses  dotter,  jungfru  Anna,  hvilken  var 
gift  med  öfverste  Erik  Soop,  densamme, 
som  räddade  Gustaf  Adolfs  lif  i  slaget 
vid  Stuhm.  Ar  1626  skola  nämnda  makar 
hafva  inköpt  det  öfriga  af  byn,  utgö- 
rande 4  mtl,  från  Axel  Oxenstjerna,  hvil- 
ken förut  löst  det  till  sig  af  kronan, 
och  enligt  en  uppgift  skola  äfven  af  dem 
de  första  byggnaderna  blifvit  uppförda 
på  den  plats,  der  Säfstaholm  nu  ligger. 
Efter  mannens  död  afträdde  Anna  Posse 


år  1633  genom  byteshandel  jäaevestad- 
holms  sätesgård  till  riksrådet  Ake  Axel- 
son Natt  och  Dag  till  Göksholra,  från 
hvilken  den  gick  i  arf  till  hans  dotter 
Beata  Akesdotter,  som  var  gift,  först  med 
rikrådet,  friherre  Carl  Soop,  och  der- 
efter  med  landshöfdingcn,  sedermera  r.  r. 
frih.  Gust.  Sparre,  hvilken  skall  låtit  efter 
grefve  Erik  Dahlbergs  ritning  bebygga 
gården,  sådan  den  finnes  aftecknad  i 
Svecia  Antiqua  et  Hodierna.  Sedermera 
har  godset  öfvergått  med  Beata  Martha 
Sparre  till  riksrådet  Claes  Bonde,  hvil- 
ken 1719  upphöjdes  till  grefve  af  Säf- 
staholm, och  har  allt  sedan  förblifvit  inom 
Bondeska  slägten.  Nuvarande  egaren, 
öfverste  kammarjunkaren  grefve  Gustaf 
Trolle  Bonde,  född  1806,  ärfde  såsom 
fideikommissarie  Wibyholm,  1855  Säf- 
staholm, hvilket  blef  tillagdt  fideikom- 
missnatur 1834,  i  det  att  denna  egen- 
skap då  öfverflyttades  derpå  från  Björnö 
i  Frötuna  socken;  år  1861  ärfdes  af  ho- 
nom äfven  Hörningsholm  i  Söderman- 
land och  Toftaholm  i  Småland,  så  att 
alla  den  grefliga  Bondeslägtens  fideikom- 
misser,  utgörande  enligt  uppgift  cirka 
94  mtl  i  Nyköpings,  35  i  Malmöhus, 
44  i  Jönköpings,  15  i  Kronobergs,  l!/2 
mtl  i  Stockholms  län,  äro  förenade  uti 
hans  hand. 

Säfstaholm  har  under  föregående  ega- 
ren, excellensen  grefve  Gustaf  Trolle- 
Bondes,  nära  64-åriga  besittningstid  un- 
dergått en  fullkomlig  omskapning,  hvar- 
vid  dock  är  fäst  det  anmärkningsvärda 
minnet,  att  arbetet  börjades  med  hjerte- 
sorg  —  redan  vid  början  af  sina  an- 
läggningar förlorade  excellensen  näml. 
henne,  med  hvilken  han  ämnat  dela  allt 
—  och  slutade  i  blindhetens  natt  - — 
arbetet  var  knappt  slutadt,  förrän  han 
beröfvades  synen.  Nuvarande  egaren  har 
fortsatt  och  förbättrat  den  gamles  verk, 
h  varom  i  korthet  något  må  anföras: 

Ar  1804  påbegyntes  egendomens  om- 
skapning, i  det  boningshus,  flygelbygg- 
nader, murar,  ekonomie-byggnader,  rud- 
dammar,  kanaler,  vägar,  ja,  sjelfva 
gårdsplanens  mark  —  allt  ombyggdes, 
omlades,  omflyttades.  Endast  grundmu- 
rarne af  det  nuvarande  slottets  midtparti 
samt  ett  kort  stycke  af  alléen  vid  den 
nuvarande  gårdens  norra  sida  bibehöllos. 
Gårdsplanen  sänktes  3  fot,  boningshuset 


Säfstaholm. 


Siifstaholm. 


435 


ombyggdes,  och  de  nuvarande  rakt  utgå- 
ende flyglarne  tillbyggdes  enligt  ritning 
af  professor  Gjörvell.  Hufvudbyggnaden 
är  i  sitt  nuvarande  skick  230  fot  lång, 
52  fot  bred  och  44  fot  hög.  Uti  träd- 
garden, sona  innehåller  6  tid,  uppfördes 
en  af  de  vackraste  orangeribyggnader  af 
sten  i  Sverige.  Der  gamla  Säfvestads 
by  förr  låg,  uppstod  det  nuvarande  ståt- 
liga Säfsta,  med  sina  bägge  likformade, 
280  fot  långa,  60  fot  breda  ekonomi- 
byggnader med  4  fot  tjocka  gråstens- 
murar,  med  boningsbus  för  inspektor, 
gårdskontor  och  tjenstefolk  —  allt  bygdt 
i  symmetrisk  ordning.  Detta  var  den 
gamle  blindes  sista  storartade  verk  så- 
som ekonom.  Ar  1848  raserades  den 
gamla  byn  och  år  1853  voro  alla  de 
nya  byggnaderna  färdiga.  Boningshusets 
salar  fylldes  med  böcker  och  konstverk. 
Norra  flygeln  inreddes  till  bibliothek, 
den  södra  till  museum,  och  ett  särskildt 
rum  deri,  det  vackraste  i  slottet  och  ett 
bland  de  vackraste  i  hela  Sverige,  be- 
stämdes till  musikrum.  Bland  de  konst- 
verk och  litterära  alster,  hvarmed  rum- 
men äro  uppfyllda,  förtjenar  särskildt 
nämnas  det  miniaturgalleri  öfver  Säfsta- 
holms  målningsskatter,  som  under  åren 
1844 — 52  utfördes  i  aqvarell  af  Wal- 
lander.  Målningssamlingen,  som  uppgår 
till  168  st.,  inlöstes  1855  jemte  skulp- 
turverken och  bibliotheket  af  omkring 
30,000  band  af  nuvarande  egaren  för 
105,000  rdr  rmt.  Bland  dyrbara  taflor 
märkas  A.  v.  Dyk  (ett  porträtt),  som 
kostat  3,750  rdr,*Backhuysen  (2,250  rdr), 
Paolo  Veronese  (omskärelsen)  och  Kocco 
Marconi.  Byströms  sköna  »Venus  och 
Amor».  Permbrefssamlingen  uppgår  till 
639  st.;  manuskriptsamlingen  till  inalles 
190  band.  Den  i  vissa  fall  märkvärdi- 
gaste antiqviteten  är  »hatten»,  vid  hvil- 
ken  skrockfulla  sägner  är  fästad,  och 
som  förvaras  i  dokumentshvalfvet.  Af 
nuvarande  egaren  anlägges  en  park,  som 
är  ämnad  att  omfatta  slätten  alltifrån 
Säfsta  fram  till  prestgården;  vid  norra 
ändan  af  parken  ligger  distriktläkarens 
bostad,  kallad  »Klo/sten».  Äfven  bör 
omnämnas,  att  det  år  1862  uppförda 
spannmålsmagazinet  utaf  timmer  i  tre  vå- 
ningar eller  bottnar  på  jernstolpar  fick 
en  ståtlig  invigning,  då  Nyköpings  läns 
Hushållnings-sällskap  der    sammanträdde 


d.  31  Aug.  1863  vid  länets  landtbruks- 
möte,  det  största  i  Södermanland  hittills 
hållna. 

Säfstaholm  är  ett  stort  —  men  så- 
som beläget  midt  i  kärren  —  icke  något 
godt  gods;  utsigt  till  att  det  kan  blifva  ett 
bättre  är  docl^  förhanden  genom  ifrågava- 
rande sänkning  af  sjöarna  Kolsnaren  och 
Wirén.  Att  sjclfva  grundstommen  till  Säf- 
staholm redan  i  äldre  tider  eller  åtminstone 
på  1500-talet  icke  varit  så  obetydlig,  kan 
man  finna  deraf,  att  då  Gustaf  II  Adolf 
i  Nov.  1612  återgaf  jungfru  Anna  Posse 
2  mtl  Säfvesta,  sä  medföljde  5  mantal. 
Ar  1626  utgjordes  Säfstaholm,  med  un- 
derlydande, af  11  hemman;  nu  består 
godset  af  3  mtl  säteri  Säfstaholm  samt 
19Vs  m^>  med  derjemte  30  större  och 
30  mindre  torp  jemte  6  soldatboställen; 
hela  dess  areal  uppgifves  till  8,526  tid 
25,9  kpl.,  hvaraf  2,300  tid  skog.  Gården 
är  uppskattad  vid  taxering  till  405,000 
rdr  rmt.  Ar  1684  utgjordes  öppna  åker- 
jorden endast  af  33  tid,  år  1845  af  225 
och  1864  af  350  tid  vid  Säfstaholm 
med  i  sambruk  varande  Stora  och  L:a 
Täppe  samt  Säfsta,  tills.  8V2  mtl.  Angå- 
ende skörd  och  utsäde  må  nämnas,  att  från 
1767—1776  utsåddes  48,9  t:r  säd  och 
skördades  418  t:r;  1857—1861  var  ut- 
sädet 153,  skörden  985  t:r.  Foderskör- 
den uppgick  från  1792—1801  till  768 
lass,  från  1857—1862  till  blott  446  lass, 
h varje  lass  c:a  30  JU.  För  år  1858 
uppgifves  utsädet  vid  hela  egendomen 
hafva  uppgått  till  474  t:r  och  skörden  till 
2,928  t:r.  Angående  trädgårdsodlingen 
må  nämnas,  att  de  s.  k.  Säfstaholms 
rosenäpplen,  en  ypperlig  sort  som  mat- 
äpplen, har  från  denna  trädgård  sitt 
ursprung.  Trädskolor  äro  sedan  några  år 
under  arbete  vid  Säfsta.  Ar  1810  bör- 
jades här  odlingen  af  klöfver,  som  först 
år  1824  blef  ordnad.  Vid  gården  hafva 
framfödts  1783:  5  hästar;  1863:  17  och 
1858  vid  hela  godset  70  st.  År  1764  ut- 
gjorde godsets  befolkn.  af  504,  år  1863 
af  707  personer.  Med  afseende  på  hvad 
som  är  gjordt  för  godsets  underhafvande 
må  nämnas,  att  ett  mindre  fattighus  för 
godsets  ålderstigna  och  vanföra  har  un- 
der de  sednarc  åren  blifvit  uppfördt  å 
Säfstaholms  mark.  För  Säfstaholms  och 
Kesäters  egendomar  gemensamt  finnes 
ett    lånemagazin,    ursprungligen    stiftadt 


436 


Säfva. 


Säfvar. 


1750  af  dåvarande  egaren,  men  tillökt 
af  följande  egare,  så  att  den  stadigvarande 
fonden  nu  mer  är  bestämd  till  300  t:r 
råg,  100  t:r  korn  samt  500  rdr  i  pen- 
ningar, —  hvilken  fond  ej  får  förminskas. 
Af  inflytande  räntor  utdelas  årligen  12'2/3 
t:r  säd  till  de  mest  behöfvande  å  godset. 
Af  närvarande  egaren  är  skänkt  ett  jord- 
stycke af  omkring  15  kapplands  vidd, 
väl  beläget  mellan  kyrkogården  och  skol- 
mästarens bostad,  till  skolträdgård. 

Säfva.  Egendom  i  Altuna  socken 
och  Simtuna  härad  af  Westerås  län,  be- 
stående af  2  mantal  säteri-ladugård  med 
underlydande  1  mti  Högsberga  och  V2 
mtl  Hvilstena,  båda  frälse  och  belägna 
i  samma  socken,  samt  qvarn  och  såg, 
ligger  vid  Örsundsån.  Stället,  som  fordom 
hört  under  det  närbelägna  gamla  herre- 
godset Flosta,  eges  nu  af  Anders  Olsson 
i  Östra  Åby  i  Thorstuna  och  A.  Lindvall, 
den  sednare  boende  på  gården. 

Säfvar,  en*  socken  uti  Westerbottens 
läns  första  fögderi,  är  belägen  2V2  mil 
från  Umeå  stad,  omfattar  med  Holmö 
kapell  19,63.>  qvadratmil  land  =  454,340 
tid,  fördelade  på  30l/24  mantal,  hvaraf 
28l/3  skatte,  1V3  krono,  3/8  frälse,  be- 
bodda 1839  af  i,790,  år  1850  af  2,621 
och  år  1862  af  2,978  personer,  hvaraf  c:a 
2,630  höra  till  Säfvar  och  340  till  Holmö 
kapell.  Inom  socknen  löpa  Tefteån  genom 
Kroksjön,  Stäcksjön,  Täftetr  asket  m.  fl. 
till  Täftefjärden,  och  Säfvar-e\f,  som 
jemte  en  östligare  gren,  kommande  från 
Degersjön,  har  sitt  utlopp  i  Säfvar-fjärden, 
der  de  inom  socknen  belägna  Säfvar  och 
Johannisfors  jernverk  hafva  skeppsvarf 
och  lastageplats  med  4  famnars  djup 
hamn  och  utrymme  för  8  ä  9  fartyg. 
—  Socknen,  som  utgör  med  Holmö 
kapell  ett  regalt  pastorat  af  3:dje  klassen, 
bildades  omkring  1817  af  några  byar, 
hörande  till  Umeå  socken,  hvaraf  må 
nämnas  Ostnäs,  Byydenäs,  Ytterbodan, 
[fvarsbodan,  Tväråmark,  Mångbyen,  Abyn, 
Säfvar  samt  den  stora  byn  Täfte,  som 
liggeriendal,  hvarigenom  elfven  af  samma 
namu  går  med  strid  fart  till  hafvet.  I 
socknens  fasta  folkskola  undervisades  år 
1862:  78  barn  af  en  examinerad  lärare, 
medan  68  undervisades  hemma  och  258 
saknade  all  undervisning.  —  Orten  är 
känd  "af  en  ?i  ^sista  Finska  kriget  der 
förefallen    drabbning.     En    svensk    corps 


under    generalen,    grefve    Wachtmeister, 
hade  den   17    Aug.    1809   landstigit  vid 
Ratan    och    efter    en    lycklig    strid    vid 
Djekneboda     framträngt     på    landsvägen 
söder  om  Umeå,    dit   Rvssarne  retirerat. 
Sedan  dessa  dragit  till  sig  största  delen 
af  sin  vid  Umeå  stående  styrka  begyntes 
striden  den   19  Augusti   vid   Säfvar,  der 
Svenskarne    efter    ett   långt  och  tappert 
motstånd  måste  dock  slutligen  vika.  Träff- 
ningen  började    på    en    kulle    söder  om 
Säfvar,    der    vägen    kommer  från  Umeå 
fram  utur   skogen    och   utbreder   sig  vid 
skogsbrynet   öfver  hela  byn.     Slaget  på- 
stod i  8  timmar.     Svenskarne    förlorade 
1,000    man,     hvaribland    39    officerare. 
Fiendens  förlust  var  dubbelt  större;  men 
hans  trupper  voro  till  antalet  öfverlägsna. 
Grafstenar    och    menniskoben  påträffades 
ännu    1817    af    Schubert    på    vägen  till 
Djekneboda,    dit    Svenskarne    ställt    sitt 
återtåg.     Af    nämnda   författare  omtalas 
en  amazon,  hustrun    till  soldaten  Serve- 
nius    vid    drottningens    regimente,    som 
hade  funnit    utväg    att  i  manskläder  gå 
om  bord    på    den    till    Eatan  bestämda 
flottan  för  att    vid    sin  mans  sida  lefva 
eller  dö.     Vid    Säfvar    blef   hennes  man 
skjuten   eller    fången.     Midt  under  fien- 
dens eld   samlade    hon    ny    ammunition 
och  försåg     dermed    de   soldater,      som 
redan  hade    användt  hela  sitt   förråd  af 
patroner.     Hon    erhöll    ock    tapperhets- 
medaljen  för  sitt  välförhållande.  I   sock- 
nen   märkas : 

Säfvar  stångjernsbruk,  manufaktur- 
och  sågverk  samt  herregård,  belägna  2V4 
mil  norr  om  Umeå  stad,  med  under  jern- 
bruket  lydande  skatte-hemman,  2T7Ö  mtl, 
samt  i  och  för  verken  behöfliga  hemman 
af  c:a  1  mtl,  Skeppsviks  lastageplats  och 
skeppsvarf,  med  åbyggnader  och  inrätt- 
ningar, allts.,  tillika  med  V3  af  Johannis- 
forss  stångjernsbruk  och  manufakturverk, 
beläget  1/2  mil  från  Säfvar  bruk,  med 
skogar  och  byggnad  m.  m.  samt  dertill 
hörande  betydlig  landtegendom  och  mjöl- 
qvarn,  ett  betydligare  gods,  som  af 
handelsbolaget  O.  Forssell  A  Söner  såldes 
1862  till  frih.  Schmidt  för  180,250  rdr 
rmt.  Vid  Säfvar  bruk  voro  1860,  enligt 
landshöfdinge-embetets  femårs-berättelse, 
23  man-  och  36  qvinnkön  skattskrifna, 
och  1863  funnos  vid  hela  godset  enligt 
mantals-längden    omkring  560  personer. 


Säfvarrd. 


Såfre. 


437 


Sftfvared,  en  socken  uti  Kinnefjerdings 
härad  af  Skaraborgs  län,  belägen  l3/4 
mil  frän  Skara,  3/4  mil  öster  frän  Lid- 
köping, gränsande  i  norr  till  Kinneviken, 
omfattar  en  areal  af  0,263  qv.mil  land, 
fördelade  på  18V4  mtl,  hvaraf  10  skatte, 
21  o  krono,  53/4  frälse,  bebodda  1863 
af  940,  är  1855  af  989  och  1805  af 
691  personer.  Utom  en  sandås,  belägen 
mellan  Whminga  och  det  s.  k.  Skaralcdet, 
Brakelund  kallad,  af  V2  mils  omkrets 
och  bevuxen  med  små  enbuskar,  är 
marken  i  allmänhet  jemn ;  här  och  der 
finnas  kärr  och  mossar.  Jordmånen  är 
ömsom  lera,  ömsom  sand.  Här  är  brist 
pä  .skog  med  undantag  af  några  gärdar, 
som  hafva  ymuig  tillgång  derpå.  Ar 
1818  beräknades  åkerjordens  storlek  vid 
hvarje  mantal  till  30  å  60  tid,  hvaraf 
hälften  besåddes  med  20  ä  25  tunnor; 
30  ä  40  stackar  hö  beräknades  bergås 
till  hvarje  mtl.  Allmogen  är  här  särdeles 
mån  om  att  plantera  fruktträd  utanför 
sina  hem.  I  brist  af  gärdsel  brukas 
höga  jordvallar,  som  förses  med  en 
liten  gärdesgård.  Mineralkällor  rinnas  på 
heramauen  Lunnebergs  och  Trufves  egor, 
men  som  äro  mindre  besökta  till  följd 
af  den  närbelägna  Lunds  helsobrunn.  — 
Roteringen  är  9  nian.  All  fast  egendom 
taxerades   1863  till  613,850  rdr  rmt. 

Kyrkan,  af  jemnad  och  kantad  sten, 
har  fått  choret  tillbygdt  i  en  sednarc  tid 
och  tornet  oinbygdt  1784.  Socknen,  som 
till  1677  var  praebende,  utgör  nu,  med 
Lindärfva  och  Hasslösa  till  annexer,  ett 
regalt  pastorat  af  3:dje  klassen,  ett  af 
de  ringaste  inom  Skara  stift,  med  en 
folkmängd  af  2,077  personer.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  2  fasta  folkskolor 
af  2  examinerade  lärare;  nära  hälften 
af  skolbarnen  undervisas  dock  i  hem- 
met. Till  skolan  hörer  ett  planterings- 
land af  324  qvadratalnars  ytvidd.  Här 
finnes  socken-magazin.  Socknens  forn- 
lemningar  utgöras  af  21  stycken  smitne 
grifthögar  på  olvannämnda  hed,  Brake- 
lund, hvilka  gifvit  anledning  till  förmodan, 
att  der  stått  ett  fältslag  och  troligen 
äfven  till  sägnen  om  en  här  i  gamla 
tider  befintlig  stad. 

Af  gärdar  märkes  främst  det  för  sin 
vackra  belägenhet  vid  Wenern  utmärkta 
ber.  säteriet  Filsbäck,  med  fiske  i  sjön, 
underlydande  äro  7/8  mantal;  sedermera 
majorsbostället    Ahlebäck,    1    mtl    krono- 


säteri, kyrkoherdebostället  S av  ar  eds  st  om- 
men,  1  mtl.  —  Vo  mtl  Stora,  Vg  na  ti 
Lilla  Ålycke  och  3/16  Torestorp  utgöra 
ett  gods.  —  V4  mtl  Trufve,  —  l/2  mtl 
Såfvared,  Sven  Torstensgård  är  ett  mi- 
litise-hemman.  Utjörden  Kyrketorp  eges 
af  kyrkan.   —  Adress:   Lidköping. 

Säfve,  fordom  Sjöfar  och  ännu  af 
allmogen  i  dagligt  tal  kallad  Sjoe,  en 
socken  pä  ön  Hisingen,  uti  Westra  Ilisings 
härad  af  Göteborgs  och  Bohus  län,  om- 
gifven  i  söder  af  Backa,  Tufve  och  Björ- 
landa  socknar,  i  norr  af  Kongelfs  socken, 
i  öster  skilj d  från  Westergötland  genom 
Göta  elf,  innehåller  på  en  jordvidd  af 
0,441  qvadratmil  land  68V4  m^>  hvaraf 
61  skatte,  23/4  krono,  4!/0  frälse,  bebodda 
1863  af  1,998,  år  1860"  af  2,033  och 
år  1805  af  1,417  inbyggare.  Marken 
är  uppfylld  af  kala  berg;  rådande  jord- 
månen är  lera  samt  någon  mull-  och 
sandjord.  Löfskog  till  husbehofsbränsle 
finnes  på  säteriet  Hökälla  samt  välbyggda 
gården  Klaraberg^  och  för  öfrigt  på  går- 
darna Djupedal,  Osterslätt,  Lerbäck,  Inge- 
bäck och  Laseröd;  af  bränntorf  finnes 
sparsam  tillgång.  På  gränsen  mot  Björ- 
landa  socken  ligger  en  stor  uppodlad 
slätt,  kallad  Myklahed  (den  stora  heden), 
som  fordom  skall  varit  skogbevuxen.  Vid 
Nybro,  öster  i  socknen,  är  ett  färjställe 
öfver  Göta  elf.  Socknen,  hvars  kyrka  är 
en  större  stenbyggnad  med  8  fönster  och 
oljemäladt  tak,  anslogs  1693  till  prae- 
bende  för  en  lektor  vid  Göteborgs  gymna- 
sium, men  utgör  nu  åter  tillsammans  med 
Backa  och  Björlanda  ett  regalt  pastorat. 
I  äldsta  tider  synes  det  äfven  hafva  in- 
begripit Rödbo.  I  socknens  fasta  skola 
undervisades  1863:  130  barn  af  en  exam. 
och  3  oexamincrade  lärare  samt  en  lära- 
rinna, medan  146  barn  erhöllo  under- 
visning i  hemmet.  Vid  Bärby  finnes  en 
af  hofrättsrådet  Zach.  Stjerncreutz  år  1812 
stiftad  vexelundervisningsskola,  den  första 
af  detta  slag  i  Göteborgs  stift  och  den 
tredje  i  ordningen  inom  riket.  Här  äro 
åtskilliga  fornlemningar,  såsom  bautaste- 
nar,  ättekullar  samt  några  s.  k.  stenkistor, 
af  hvilka  isynnerhet  utmärker  sig  häll- 
kistan  vid  Stensby.  Vid  berget  Hof- 
linrden  är  fäst  en  saga,  liknande  den  om 
Ljungby  horn.  S:t  Olofs  källa  frararinner 
ur  berget  vid  Bönneröd.  Utom  förut- 
nämnda gärdar  märkas  här:  Bärby,  1 
mtl,  häradshöfdingeboställe,    ett    utmärkt 


438 


Säfve  å. 


Såfrede. 


godt  hemman,  Trolleröd  1  mtl,  pastors- 
boställe, 3/4  To/ter,  länsmansboställe  samt 
välbyggda  gårdarne  Nordtaka  och  Bäcke- 
bol.  Af  byar  må  vidare  nämnas  Askesby, 
Assmundtorp,  Brunstorp,  Gunnesby,  Kyr- 
keby,  Kärra  och  Öxnäs.  —  Från  Säfve 
kyrka  till  adressorten  Göteborg  är  1% 
mil  och  till  Kongelf  1  mil. 

Säfve  å.  Det  betydligaste  af  de 
vattendrag,  som  Göta  el  t"  under  sitt  ut- 
lopp upptager  från  Westgötasidan,  upp- 
rinner ur  den  i  Elfsborgs  län  %  mil 
norr  om  Borås  belägna  Säfve-sjön  (500 
fot  öfver  b  af  vet),  som  ligger  mellan  Wän- 
ga,  Temta  och  Närunga  socknar.  Ans 
vanliga  bredd  är  70  å  80  fot;  dok  blir 
den  strax  öster  om  Eklanda  by  i  Siene 
socken  betydligt  bredare,  ända  till  150 
fot,  så  att  den  der  bildar  liksom  en  smal 
sjö,  h varefter  den  återtager  sin  vanliga 
bredd;  dess  djup  varierar  mellan  3,io  och 
14  fot;  dess  lopp  är  lugnt  och  stilla  genom 
kärriga,  vattendränkta  ängar;  från  Räna- 
torps  egor  utgör  den  utefter  nära  32,000 
fot  Siene  sockens  gräns  emot  Allgustorps 
och  Sköfde  socknar,  hvarefter  den  åter 
flyter  inom  Siene  socken,  skiljande  bo- 
stället Mängsholm  från  den  öfriga  socknen. 
Genast  vid  sitt  inflöde  i  socknen,  vid 
Hedesqvarn,  bildar  ån  ett  5  fots  högt 
fall,  men  flyter  sedan  stilla  ända  till 
Wårgårda,  der  den  gör  ett  tvärt  fall  af 
14  fot  utefter  en  klippa,  som  går  rätt 
öfver  ån;  och  på  300  fots  afstånd  deri- 
från  bildar  den  ytterligare  ett  7  fots 
fall,  hvarefter  den  återtager  sitt  stilla 
lopp,  som  den  bibehåller  mellan  låga, 
vattensjuka  stränder,  synnerligast  på  norra 
sidan,  tills  den  utflyter  ur  nämnda  socken 
i  gränsen  mellan  Hohl  och  Fullestad  vid 
Spånga  qvarn,  der  den  gör  ett  7  fots 
fall,  hvarefter  ån  flyter  åt  sydvest  med 
2  mils  lopp  till  Alingsås,  der  vattnet, 
som  afleder  sjön  Stora  Färgen  m.  fl. 
mindre  sjöar  upptages,  hvarefter  ån  in- 
flyter i  den  betydliga  sjön  Mjörn,  som  ut- 
faller med  forsar  vid  Solvind  och  Nossesund 
(Norsesund)  i  sjön  Säfvelången,  från  hvilken 
ån  med  mycket  hastigt  lopp  genom  en  allt 
trängre  floddal  nedgår  till  sjön  Aspen  samt 
slutligen  utfaller  i  Göta  elf  vid  Gammelsta- 
den. Säfveåns  höjning  synes  af  följande  upp- 
gifter: Aspens  höjd  45,5  fot,  Säfvelångens 
180,5  f.,  Mjörns  201,o  f.,  Antens  216,5  f., 
Färgens  211  fot,  vattenytan  norr  om 
Alingsås    midtför    Tokebacka,    204    fot, 


strax  ofvanför  Lagmansholm,  273  fot,  allt 
öfver  h  af  vet. 

SäfvenäS,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl, 
beläget  uti  Örgryte  socken  af  Säfvedals 
härad  och  Bohus  län,  3/8  mil  från  Göte- 
borg, utmed  Säfveån,  är  välbebygdt  med 
en  två-vånings  manbyggnad  med  2:ne 
flyglar,  allt  af  trä,  hvarifrån  fri  utsigt 
erbjudes  öfver  nästan  hela  Göteborgs  stad, 
Gammelstaden,  Masthugget  och  Carl  Jo- 
hans kyrka  samt  en  del  af  Hisingen. 

På  1600-talet  egdes  Säfvenäs  af  guver- 
nören i  Göteborg  P.  Ribbing;  har  på 
1700-talet  genom  köp  tillhört  slägten 
Campbell,  direktören  vid  svensk-ostindiska 
kompaniet  Jacob  von  Utfall,  brukspatron 
O.  Ström,  kapiten  Abraham  Blix,  hvilken 
afträdde  säteriet  år  1807  i  börd  till  vice 
pastorn,  magister  C.  G.  Santesson,  af 
hvars  arfvingar  egendomen  såldes  1820 
till  Z.  Wideberg;  år  1863  egdes  Säfve- 
näs, tax.  till  59,500  rdr,  jemte  under- 
lydande 3/g  mantal  Torssa,  af  herr  G.  W. 
Lundström. 

Säfvedal,  ett  härad  uti  Westergöt- 
land,  Göteborgs  och  Bohus  län,  innefattar 
staden  Göteborg  med  Carl  Johans  för- 
samling samt  nedanstående  4  socknar, 
med  en  areal  af  52,904  tid  fast  land, 
fördelade  på  10b\\  mtl,  och  hvaraf  2,950 
tid  äro  odlad  jord,  2,534  tid  naturlig 
äng.  —  Häradet  utgör  med  Askums, 
Östra  Hisings  och  Westra  Hisings  socknar 
Göteborgs  fögderi  och  domsaga  med  ting- 
ställe vid  gästgifvaregården  uti  Landvetters 
socken.  Från  1592  till  1621  lågo  de 
svenska  socknarne  på  Hisingen  under 
Säfvedals  härad,  som  då  hade  sitt  tings- 
ställe dels  i  Nylödöse  stad,  dels  på  Elfs- 
borgs kongsladugård,  och  dels  vid  Pixbo. 
Ar  1621  kommo  de  under  Askims  härad; 
1680,  då  landshöfdingen  bodde  på  Bohus, 
aflystes  de  från  Elfsborgs  län  och  lades, 
tillika  med  hela  Säfvedals  och  Askims 
härader,  under  Bohus  län. 

Bevillning 
folkm.    föregend.     ink.  Illa. 
Landvetter  1,317  p.       90rdr        32.     — 

Härryda  1,179  »        79  »  56.      5. 

Partilled  1,816  »      849  »      1,505.    22. 

Örgryte  1,855  »»      915  »      1,807.    54. 

Carl  Johans  förs.  11,185  »  3,029  »    10,210.     — 

Säfvedes  härad,  som  i  äldre  hand- 
lingar kallas  Sigvadi,  Siivedi,  Säveda, 
enligt  någras  förmenande  af  Seve  sjö  eller 
säf,  till  följd  af  häradets  många  insjöar, 
men  enl.   Crnelius  fått  namn  efter  Sif  den 


Sähleu. 


Hällebråten. 


439 


Helige,  är  redan  omnärandt  under  art. 
Sevedes  härad.  Häradssigillet  var  fordom 
en  kärfva,  men  nu  ett  med  roten  uppryckt 
och  i   toppen  afhugget  träd. 

SäMen,  en  by  uti  Lima  socken  af 
Stora  Kopparbergs  län,  belägen  öfverst 
i  socknen  mot  norska  gränsen,  llL  mil 
från  Transtrands  kapell,  öster  om  Wester- 
Dalselfven,  är  märkvärdig  deraf,  att  Gustaf 
Eriksson  "Wasa,  som  under  sin  flykt  i 
Dalarne  år  1521  hit  anlände,  sedan  han 
förgäfves  uppmanat  folket  till  fädernes- 
landets försvar  och  ämnade  begifva  sig 
utur  riket,  upphanns  här  af  de  ut- 
skickade dalamännen  Engelbert  och  Lars 
från  Kettilbo,  som  äfven  öfvertalte  Gustaf 
att  vända  om  till  Mora.  —  Gården, 
der  Gustaf  Wasa  uppehållit  sig,  och 
hvarest  han  påstås  ha  legat  i  två  nätter, 
skall  vara  Nils  Persgården;  källaren, 
som  begagnades  af  honom  till  hvilorum, 
är  ännu  väl  bibehållen  och  har  mycken 
likhet  med  den  i  Utmeland.  Trakten 
kring  Sählen  är  utmärkt  skön.  Högt 
öfver  byn  hänger,  i  vester,  fjellet  med 
sin  ljusa  snöstrimma,  deri mellan  och  elfven 
flyter  en  bäck,  kallad  Brunbäcken.  Be- 
tydelsefullt nog,  att  detta  samma  namn 
skulle  förekomma  både  på  den  plats,  der 
lyckans  sol  för  Wasa-fursten  syntes  vara 
i  nedgående  och  der  den  sedan  först 
började  stråla  rätt  klart. 

Sälboda,  Sällboda,  ett  jernverk  uti 
Gunnarskogs  socken  af  Jösse  härad  och 
Carlstads  län,  består  af  stångjernsbruk 
med  4  smälthärdar  och  vällugn  samt 
manufakturverk  vid  1  spikhamraare  och 
en  vattenslägga;  brukets  första  privilegier 
äro  af  år  1721,  och  är  tillverkningen, 
som  år  1818  uppgafs  till  600  shU  och 
1840  till  1,350  shU  stångjern  af  köpt 
tackjern  vid  3  härdar,  numer  oinskränkt; 
tillgången  på  kol  skall  vara  mindre  riklig. 
Till  verket  hörer  en  landtegeudom  af  1 
mtl  frälse  Westra  Sälboda  samt  delar  af 
hemmanen  Ö:a  Sälboda,  Sättra,  Stommen, 
Räxed,  Kjätterud  m.  fl.,  Westra  och 
Östra  Sälboda  tullmjölqvarnar  af  4  par 
stenar,  en  såg  med  ett  blad,  Räxeds 
tullmjölqvarn  af  4  par  stenar,  dito  salu- 
såg,  Östra  Sälboda  såg  med  ett  blad. 
Hela  taxeringsvärdet  upptogs  i  1863  års 
bevillning  till  328,253  rdr  rrat,  inber. 
för  Räxeds  bruk.  —  Vid  Sälboda  bruk, 
hvaraf  2/8:delar  eges  af  disponenten,  baron 


S.  Fleetwood,  och  3/8:delar  af  enkefru 
Röhss  i  Göteborg,  bodde  år  1863:  160 
personer  med  28  hushåll. 

Sälfvan  (i  1825  års  jordebok),  Selle- 
vaUa  (i  äldre  handlingar),  äfven  Sveavalla 
kallad.  By,  belägen  i  Örebro  län,  Eds- 
bergs härad  och  Hidinge  socken,  af  4 
mtl  frälse,  1  mtl  skatte,  bebodda  1861 
af  192  inbyggare  på  36  hushåll.  Af  byn 
innehafvas  3%  mtl  frälse,  5/i6  mtl  skatte, 
inköpta  småningom  redan  1841,  af  bruks- 
patron P.  Hinnerson  på  Garphytte  bruk. 


Arealen  till  denna  egendom  utgör  630 
tid  i  inegor  och  något  skogsmark;  ut- 
sädet af  råg  och  hvete  uppgafs  1857 
till  25  a  30  tunnor,  af  ärter,  vicker  och 
hafra  till  omkr.  60  å  70  tunnor;  c:a  10 
st.  hästar,  15  å  20  par  oxar,  40  å  50 
stycken  kor  vinterfödas  här,  utom  ung- 
boskap. Manbyggnaden,  som  består  af 
3  våningar,  innehållande  25  rum,  byggd 
på  5  hvälfda  stora  källrar,  under  skiffer  och 
plåttak,  är  nyligen  reveterad,  2:ne  ladugår- 
dar af  sten  finnas,  jemte  ett  större  magazin 
i  3  våningar,  och  3:ne  tröskverk  af  trä, 
stall  för  10  hästar,  2:ne  flyglar  med  12 
rum,  allt  under  tegeltak.  Fastighetsvärdet 
taxerades  1862  till  100,000  rdr  rmt. 
De  öfriga  jf  mtl,  taxerade  till  23,800 
rdr  rmt,  hafva  7  egare. 

Ar  1710  bekom  stallm.  H.  Anrep 
under  Norrköpings  besluts  vilkor  frälse- 
hemmanen. Skatte-hemmanet  köptes  till 
skatte  1763  af  major  Lagerhjelm  och 
borgmästar  Kerrman  för  200  daler  s:mt 
till  understöd  för  Öfra  Lannafors  bruk.  — 
Här  anses  hafva  varit  en  stor  stad  och 
»Sveamäus»  förskansning  midt  emot  Gö- 
thesvalla  (nu  Göksvalla)  på  andra  sidan 
strömmen,  och  skall  här  hafva  stått  ett  fält- 
slag i  6:te  århundradet  mellan  konunga- 
bröderna Amund  och  Sigar,  hvarvid  den 
förre  säges  hafva  stupat  samt  blifvit  begraf- 
ven  under  en  ek,  kallad  kungseken,  på  de 
invid  egorna  liggande  Lanna  högar  eller 
Höga  Hed.  —  Den  på  egorna  likaledes  be- 
lägna helsokällan,  vid  hvilken  en  större  s.  k. 
offerhäll  finnes,  skall  enligt  sägnen  fordom 
varit  mycket  begagnad,  h varom  ock  de  dit 
ledande  ovanligt  djupa  trampvägarne  vitt- 
na; hon  besökes  nu  mer  endast  mid- 
sommarstiden af  ortens  allmoge.  Källan 
skall  emellertid  innehålla  starkt  mineral- 
vatten. 

Sällebråten,   ett    skatte-heminan,    se 
Lidhults  socken. 


440 


Sälleryd. 


Samsholin. 


Sälleryd,  ett  berustadt  säteri,  se  art. 
Ekesjö  socken. 

Sällerhög,  rättare  Skjellared,  Stora, 
såsom  det  skrifves  i  mtls-  och  taxerings- 
längderna, fordom  Skällaryd,  ett  frälse- 
säteri af  7/g  mtl  uti  Asklanda  socken, 
Oäseneds  härad  och  Elfsborgs  län,  2  mil 
öster  om  Alingsås,  med  en  särdeles  vacker 
belägenhet;  öfver  dess  med  löfskog  täckta 
egor  ser  man  en  större  sjö,  omkring  20 
kyrkor  samt  Westergötlands  största  höjder 
Kinnekulle,  Hunne-,  Mosse-  oeh  Ålleberg. 
Abyggnaderna  äro  af  ek.  —  Säteriet  har 
i  äldre  tider  tillhört  Röde-ätten,  hvaraf 
må  nämnas  Christoffer  Andersson,  som 
blef  af  konung  Gustaf  I  brukad  i  åt- 
skilliga beskickningar  till  Danmark;  sedan 
1816  har  gården  tillhört  slägten  Lilljehöök. 

—  Skjellared  Storeg.  med  3/16  mtl  Skjella- 
red Lillegård  samt  andra  3/8  mtl  under], 
var  i  1863  års  bevillning  taxerad  till 
28,600  rdr  rmt. 

Sällstorp,  fordom  Sakelstorp  (år  1277), 
Segelstrup  på  1500-talet,  en  socken  uti 
Wilske  härad  och  Halmstads  län  —  lll2 
mil  n.  v.  från  Warberg,  omgifves  i  norr 
af  Weddige,  i  vester  af  Ahs,  i  söder  af 
Stammareds  socknar  och  i  öster  af  Grim- 
mared  i  Elfsborgs  län;  arealen  är  0,201 
qvadratmil,  hvaraf  0,002  insjöar.  Den 
odlade  jorden  är  jemn,  utmarken  berg- 
aktig. Socknen  genomskäres  af  Skyttrau. 
Rådande  jordmånen  är  lera  och  lermylla. 
Denna  trakt  är  fri  från  den  eljest  å  or- 
ten stor  skada  förorsakande  flygsanden. 
Norra  delen  af  socknen  har  hjelplig  skog, 
den  öfriga  lider  brist  derpå.  Socknen, 
som  år  1805  beboddes  af  418,  1862  af 
omkring  550  inbyggare  med  95  hushåll, 
innefattar  2OV2  oförmedlade,  till  16 Ve 
förmedlade  mtl,  hvaraf  IOV12  skatte,  2% 
krono,  3V2  frälse,  taxerade  1863  till 
313,100  rdr  rmt.  —  Linodlingen  är  högt 
drifven  härstädes,  och  karlarne  äro  skick- 
liga timmermän,  snickare  och  byggmä- 
stare. —  Kyrkan,  belägen  på  ett  sumpigt 
och  osundt  ställe  vid  foten  af  ett  berg, 
är  31  alnar  lång,  11  alnar  bred  och 
täckt  med  tegel ;  afståndet  till  kyrkan  i 
moderförsamlingen    Weddige    är  3/8  mil. 

—  Af  byar  och  gårdar  finnas  Sällstorp, 
Ulfvatorp,  Holmåkra  och  Svenstor});  1 
mtl  krono  Kusagärde;  Klingeberg.  — ■ 
Adress:  Warberg. 

Sälna  by  och  gårdar,  se  art.  Skånella 
socken  af  Stockholms  län. 


Sälö.  Känningsbåk  på  Sälön,  belägen 
vester  om  pn  Malmö  utanför  fiskläget 
Grafvarne  i  Askums  socken,  Sotenäs  härad 
och  Bohus  län,  5  mil  från  Strömstad, 
4  mil  från  Uddevalla  och  8  mil  från 
Marstrand;  den  blef  1730  uppförd  af 
sten,  men  har,  efter  att  redan  år  1754 
varit  alldeles  förfallen,  åter  blifvit  upp- 
byggd af  sten;  beskrifves  på  1780-talet 
såsom  åttkantig,  32  alnar  hög  och  30 
alnar  i  omkrets,  på  ett  skär,  l/2  mil  från 
Kongshamn ;  inom  denna  båk  är  en  ganska 
säker  och  god  hamn  att  tillgå. 

Säm,  Norra,  Södra  och  Mellan-.  Tre 
mantal  skatte  uti  Grums  socken  af  Carl- 
stads län,  omkring  21/2  mil  från  Carlstad; 
häraf  egas  2  mtl  Norra  och  Mellan-Säm, 
tax.  till  84,000  rdr,  af  en,  och  1  mtl 
Södra,  tax.  till  30,000  rdr,  af  tre  bönder. 
En  gårdsdel  kallas  ock  Hammarsten,  vid 
h vilken  häradets  tingsställe  är  beläget. 
Norra  och  Södra  Säm  äro  reducerade 
donationer  från  majoren  Hillebrand  Ugglas 
arfvingar;  majoren  skref  sig  till  Ham- 
marsten, som  af  Fernow  uppgifves  vara 
bebygdt  till  säteri  på  1670-talet.  Linnarts- 
berg  skall  ock,  enligt  samma  författare, 
vara  af  delar  i  Sams  by  bebygdt  till 
säteri  vid  ungefär  samma  tid.  Mellan- 
Säm  köptes  till  skatte  1740.  —  I  be- 
villning för  alla  hemmanen  erlades  1862: 
34  rdr  20  öre. 

Säm,  en  egendom  uti  Nafverstads 
socken,  Bullarens  härad  af  Göteborgs  och 
Bohus  län,  utgöres  af  2  mtl  skatte  Norr 
och  Sör  Säm,  med  underlydande  7  dags- 
verkstorp; utsädet  uppgafs  på  1840-talet 
till  80  tunnor,  större  delen  i  god  lera; 
till  egendomen,  der  stora  nyodlingar  äro 
påbörjade,  höra  stort  höbol,  prydlig  sätes- 
byggnad, tillräcklig  skog;  taxeringsvärdet 
är  55,000  rdr  rmt.  På  egorna  förekomma 
s.  k.  skeppshögar. 

Säm,  en  socken  uti  Gäseneds  härad 
och  Elfsborgs  län  med  en  folkmängd  af 
öfver  200  personer,  finnes  besk rif ven  under 
art.  Skölfvene. 

Sämsholm,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Sams  socken  af  Gäseneds  härad  och 
Elfsborgs  län,  beläget  på  en  udde  i 
Sämsjön,  4  mil  från  städerna  Borås, 
Alingsås  och  Ulricehamn,  är  väl  bebygdt 
och  har  man  från  manbyggnaden  behag- 
liga utsigter  öfver  trakten  omkring  sjöi 
med  dess  af  löfskogar  beväxta  stränder 
vikar  och  öar.    Säteriet,  med  en  areal 


-\ 


S;uiisl:i. 


Sirna. 


441 


4,333,i8  qvadratref  eller  773,25  tid,  deraf 
1,354,50  qv.ref  betesmark,  338,63  åker, 
1,703  skog-  och  utmark,  utgör  med  l°/8 
mtl  underlydande,  Sverkilstorps  såg,  ett 
gods,  tax.  till  45,200  rdr  rmt;  lör  år 
1825  uppgifvas  underlydande  hemmanen 
till  7   mtl   frälse. 

Sämsholm  tillhörde  på  1670-talet 
riksrådinnan  fru  Cath.  Bjelke,  181G  lands- 
höfdingen  baron  Boyes  arfvingar,  derefter 
hofrättsrådet  Th.  Adlerltrant,  som  1832 
sålde  det  åt  professor  Westin  och  kongl. 
sekreter  Granberg;  år  1863  egdes  godset 
af  häradshöfding  Hasselroth. 

Sämsta,  ett  fräl se-säteri  af  1  mantal 
uti  Rasbo  socken  och  härad  af  Uppsala 
län,  har  tillhört  omkring  1740  slägten 
Liljemark,  1849  och  1863  två  bönder; 
taxeringsvärdet  är  12,200  rdr  rmt.  — 
Sämsta  skatteby  med  qvarn  har  5  egare. 

Särestad,  en  socken  uti  Åse  härad 
af  Leckö  fögderi  och  Skaraborgs  län, 
med  en  areal  af  0,204  qvadratmil  land, 
fördelade  på  I8V2  m^>  hvaraf  14  skatte, 
l3/4  krono,  23/4  frälse.  —  Socknen,  hvars 
namn  härledes  af  see  eller  sä,  sjö,  utgör 
med  annexerna  Bjärby,  Täng,  Håle  och 
Flakeberg  ett  regalt  pastorat  af  l:sta 
klassen,  hörande  till  Wäne  härads  kontrakt 
af  Skara  stift.  Pastoratet  är  mycket  flackt 
och  jemnt,  undantagandes  några  berg. 
—  Åkerbruket,  som  är  hufvudnäringen, 
sköttes  1816  icke  såsom  det  borde  i 
anseende  till  för  mycken  öppen  jord  och 
för  liten  äng  samt  brist  på  arbetare  och 
gärdsle;  betet  är  ringa.  Förnämsta  binä- 
ringen är  gås-  ech  fårafvel.  Endast  få  hem- 
man hafva  skog  till  eget  behof,  hvarföre 
densamma  måste  hemtas  på  3  mils  af- 
stånd,  till  en  del  från  Dal,  öfver  Wenern, 
men  mest  från  Thunhem  i  Elfsborgs  län. 
Vid  Bransölet  nära  prestgården  finnes 
helsobrunn  med  mycket  starkt  vatten, 
men  föga  begagnad.  —  Socknen  beboddes 
1810  af  530  och  nu  af  öfver  800  per- 
soner. All  fast  egendom  är  tax.  till  521,549 
rdr.  —  Kyrkan,  belägen  på  en  högland  och 
bergig  plats,  3  mil  från  Lidköping,  3  mil 
frän  Wcnersborg  och  9!/2  mil  från  Göte- 
borg, är  af  huggen  sten  och  har  vackert 
torn.  Bland  kyrkoherdar  namnes  Johannes 
Benedicti  år  1571,  som  blef  afsatt  af 
konung  Johan  U\,  derföre  att  han  mot- 
satte sig  liturgien,  men  blef  sedan  af 
hertig  Carl  förord nad  till  kyrkoherde  i 
Fagred.  Han  var  af  den  gamla  förnämliga 

vi. 


Wånga-slägteu.  Barnundervisningen  be 
strides  uti  3  lästa  folkskolor  af  tre  exam. 
lärare;  1/7:del  af  inom  skolåldern  varande 
barn  uudervisas  i  hemmet.  Af  forn- 
minnen finnas  stensättningar  i  Broängen 
och  en  runsten.  Inga  märkliga  gårdar 
finnas,  några  må  dock  nämnas:  Preste- 
bolet,  1  mtl,  kyrkoherdens-,  och  3/4  mtl 
Brandsöhlet,  ett  militiae-boställe.  Byar 
äro  Karlanna,  Nohleby,  Jönslenna,  Rud- 
berga,  Westeby  och  Boberg.  Fr.-räntan  af 
1  mtl  Härstorp  och  V4  mtl  Borretomten 
egas  af  Skara  skola.  —  Adr.:  Lidköping. 

Särna,  en  socken  uti  Ofvan-Siljans 
fögderi  och  Stora  Kopparbergs  län,  be- 
lägen 20  mil  från  Falun,  omgifves  i 
söder  af  Lima,  i  öster  af  Elfdals  socken, 
i  norr  af  Herjeådalen  och  i  vester  af 
Norge;  socknen,  som  håller  12  mil  i 
längd  och  5  i  bredd,  omfattar  en  areal 
af  37,507  qvadratmil  =  868,017  tid  (så 
mycket  som  hela  Göteborgs  län),  hvaraf 
0,542  insjöar,  men  innehåller  efter  norsk 
refning  allenast  2 1/2  skatte-hemman  eller 
byarna  Heden,  Särna  och  Idre;  i  anse- 
ende till  att  socknen  är  befriad  från  all 
skatt,  utom  kurhusafgift,  är  den  ej  satt 
i  mantal. 

Klimatet  är  ganska  kallt  till  följd  af 
socknens  nordliga  läge,  på  tre  sidor  om- 
gifvet  af  fjällryggar,  så  att  kölden  i 
Januari  och  Februari  icke  sällan  är  40 
grader.  Jordmånen  är  sandig,  grusig 
och  ofruktbar;  korn,  det  enda  sädesslag, 
som  kan  odlas,  mognar  sällan;  potates 
lyckas  någon  gång.  Lin,  hampa  och 
humla  växa  ej,  blott  få  trädgårdsväxter 
odlas.  Inbyggarne  lefva  för  det  mesta 
af  jagt,  fiske  och  boskapsskötsel.  Ofta 
måste  boskapen  födas  med  snölaf,  som 
blifvit  samlad  och  torkad  under  som- 
maren. Vidsträckta  odlingslägenheter  fin- 
nas; men  fattigdom  och  brist  på  upp- 
muntran lägga  hinder  i  vägen  för  alla 
odlingsföretag.  Af  myrmalm  finnas  stora 
tillgångar,  äfven  outtömliga  skogar,  som 
borde  kunna  locka  till  anläggning  af 
jembruk  vid  de  ypperliga  vattenfallen, 
som  finnas  öfver  allt;  få  socknar  i  Sve- 
rige torde  vara  sä  uppfyllda  af  sjöar 
och  vattendrag  som  denna.  De  största 
strömmarne  äro  Öster-  och  Wester-J >nl 
elfvarne.  Bland  naturskönheter  märkas 
fjället  Städjan  samt  vattenfallet  Njupe- 
skär,    der    Njup-ån    gör   ett  fall  af  210 

56 


442 


Särna. 


Särö. 


alnar  ned  i  Wester-Dal-  eller  Fuluelfven; 
en  högst  märklig  syn,  ensam  väl  värd 
en  dalresa.  Uppe  på  Fulufjället,  som  är  5 
mil  Långt  och  1  mil  bredt,  äro  belägna 
flera  sjöar.  Först  på  sednare  åren  ha 
vägar  blifvit  anlagda,  och  uppbäras  väg- 
penningar  för  underhållet  vintertiden  af 
väg  från  och  till  norska  gränsen. 

Särnabygden  har  i  äldre  tider  mest 
hört  till  närmaste  socken  i  Herjeådalen, 
men  sedan  lydt  en  längre  tid  under 
Norge,  och  äfven  när  Hannibalsfejden  ut- 
bröt, då  socknen  eröfrades  1644  af  200 
Dalkarlar,  som,  sedaningen  af  de  erbjudna 
höfvidsmännen  anstod  dem,  skola  sagt: 
»få  vi  varom  Daniel  med  oss,  så  farom 
vi  glada  åstad!»  Daniel  Buschovius  var 
kapellan  i  Elfdalen,  en  allvarsam,  lärd 
och  allmänt  afhållen  man  bland  fol- 
ket i  Dalarne.  Sedan  herr  Daniel  ur- 
säktat sig  med  att  det  icke  var  hans 
kall  att  föra  svärd  mot  en  fiende  samt 
hade  hemma  hustru  och  barn,  som  skulle 
blifva  utan  hjelp,  om  något  dödligt  ve- 
derfors honom,  antog  han  dock  omsider 
befälet  och  drog  åstad  i  spetsen  för  sitt 
folk,  åtföljd  af  sin  vapendragare  med  en 
väldig  muskött  och  sin  klockare,  som 
bar  hans  bibel  och  andra  böcker.  Tidigt 
på  morgonen,  tionde  dagen  derefter, 
kommo  de  fram  ur  skogarna  till  Särna 
kyrkoby,  som  de  kringrände,  medan  fien- 
den sof  der  i  största  säkerhet.  Men 
innan  Daniel  företog  något  fiendtligt, 
samlade  han  Norrmännen,  såsom  Särna- 
boerna  sig  då  kallade,  på  kyrkovallen, 
gaf  dem  del  af  sin  fullmakt,  deri  dem 
tillbjöds  frid  och  säkerhet,  så  framt  de 
sådant  antaga  ville,  i  annat  fall  att  be- 
söka dem  med  eld  och  svärd,  trakte- 
randes  dem  som  fiender,  och  uträttade 
med  sin  vältalighet,  att  hela  den  bygde- 
lagen, utan  all  blodsutgjutelse,  gaf  sig 
under  Sveriges  lydno.  I  fredsslutet  be- 
viljades dem  skattefrihet;  en  förmån,  som 
de  i  anseende  till  sin  fattigdom  fått  bi- 
behålla. Sedermera  blef  herr  Daniel 
kyrkoherde  i  Kumla  och  fortlefver  så  väl 
der  som  i   Särnadalen  i  ärad  åminnelse. 

Särna  socken  blef  1645  annex  un- 
der Elfdalen;  men  år  1651  förordnades 
Erik  M.  Wallenius  till  dess  förste  pastor, 
och  den  utgör  nu  med  Idre  kapell  ett 
konsistorielt  pastorat  af  3:dje  klassen,  hö- 
rande   till    Mora    kontrakt    af   Westerås 


stift  och.  beläget  35y2  mil  från  stifts- 
staden. Pastoratet  är  glest  bebodt;  år 
1760  hade  det  en  folkmängd  af  430  på 
73  hush,  år  1850  af  800  och  1863  af 
1,162  inbyggare. 

Kyrkan,  återuppbyggd  1684,  är  gam- 
mal och  förfallen.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  4  flyttbara  folkskolor.  — 
Rörande  socknens  fornminnen  finnas  4 
sagor  antecknade  i  Dybecks  Eun-ur- 
kunder,  sid.  73,  år  1844,  hvaraf  en 
rörer  en  stenbryggas  tillkomst  mellan 
2:ne  holmar  vid  södra  ändan  af  Särna- 
sjön,  den  andra  handlar  om  en  rik  man, 
som  skall  uppehållit  sig  på  en  holme, 
benämnd  Brossön  i  samma  sjö.  Under 
kon.  Carl  XI:s  tid  besöktes  denna  trakt 
första  gången  af  stiftets  biskop.  Pastors- 
bostället är  Vi e  m^-  —  Adr.;  Mora. 

Särslöf,  en  mindre  socken  uti  Skåne, 
hörande  i  judicielt  och  administrativt 
hänseende  till  Oxie  härad  af  Malmöhus 
län,  är  belägen  3/4  mil  från  Lund  och  om- 
fattar 0,052  qvadratmil  land,  fördelade  på 
9l/g  ni  ti,  hvaraf  25/e  skatte,  2\\  krono, 
3V2  frälse  inom  en  by.  —  Socknen,  som 
har  god  åker,  äng  och  torfjord  samt 
fiske  i  Sege-ån,  beboddes  1805  af  227, 
1855  af  289  och  1862  af  260  personer 
med  52  hushåll.  All  fast  egendom  ta- 
xerades sistn.  år  till  414,200  rdr  rmt. 
—  Koteringen  är  4  man.  —  Kyrkan 
ligger  3/g  mil  från  moderförsamlingens  i 
Gärdslöfs  kyrkoby.  Barnundervisningen 
bestrides  af  en  examinerad  lärare  uti  en 
fast  folkskola,  hvartill  hörer  ett  plante- 
ringsland af  1,728  qvadratalnars  ytvidd. 
Största  gården  utgöres  af  JU  14  och  16 
på  l3/io  m*l;  —  en  jord,  Silketången 
kallad,  lyder  under  prostgården.  —  Adr.: 
Lund  eller  Malmö. 

Särö,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl  uti 
Släps  socken,  Fjäre  härad  och  Halm- 
stads län,  naturskönt  beläget  2l/2  mil 
från  Göteborg,  1  mil  från  Kongsbacka, 
vid  Saltsjön  och  skiljdt  från  fasta  landet 
af  ett  sund,  hvaröfver  finnes  eu  bro; 
var  krono-hemman  till  1651,  dä  Hans 
Makler  på  Gåsevadsholm  tillbytte  sig  det 
af  kronan  och  sålde  det  till  Marcus 
Larsson  på  Walda,  hvars  dotter,  fru  Le- 
joncrantz,  förskaffade  säteri-frihet  dera; 
sedermera  var  egendomen  i  Wemleska 
familjens  ego  till  år  1760,  då  supercar- 
gören  Norrmau  erhöll  den  i  förpantningj 


Sa  ro. 


Säter. 


443 


egdes  derefter  af  kapten  Otterdahl,  lands- 
kamrer Åkerman  och  nu  sednast  1863 
af  Leopold  Schmidt. 

Manbyggnaden  utgöres  af  2:ne  en- 
våningsbyggnader från  äldre  datum,  och 
en  mindre,  Skogshyddan  benämnd,  upp- 
förd i  modern  stil,  belägen  omkring  400 
alnar  från  de  andra  i  den  mest  roman- 
tiska delen  af  ön.  Byggnaderna  äro 
uppförda  på  en  af  naturen  bildad  terrass- 
formig  plan,  framför  hvilken  öppnar  sig 
en  vacker  dal,  omgifven  af  kullar,  rikt 
bevuxna  med  löfträd.  En  mängd  bo- 
ningshus med  180  större  och  mindre 
rum  hafva  uppförts  till  uthyrning  för 
badgäster  och  utgöra  ett  litet  sommar- 
samhälle, utkastadt  i  det  gröna,  skug- 
gadt  af  yfviga  ekar  och  löfrika  lindar. 

Särö,  såsom  badort,  är  ej  gammalt. 
Det  daterar  sig  från  1839,  då  badhuset 
uppfördes  af  då  vande  egaren.  Badgäster- 
nas antal,  som  första  året  uppgick  till 
blott  72,  har  sedan  ökats  till  3  ä  400, 
deribland  nästan  inga  af  allmoge-klassen, 
i  brist  af  passande  boningslägenheter. 
Ar  1857  besöktes  badorten  af  konun- 
gen, drottningen,  prins  August  och  prin- 
sessan Eugeuie  samt  deras  svit.  Det 
till  baden  begagnade  hafsvattnets  spe- 
cifika vigt  är  1,019  vid  +  17°  Cels. 
—  Badgyttjan  utmärker  sig  för  sin 
finhet  och  stora  svafvelhalt.  Nära  intill 
badhuset  uppfördes  år  1840  en  ap- 
parat för  Gräfenberger-dursch  med  en 
fallhöjd  af  22  fot.  För  H.  M.  konungens 
räkning  anlades  förlidet  år  telegraf- för- 
bindelse med  Särö,  som  ligger  såsom  en 
oas  i  öknen,  grönskande  och  frisk  bland 
de  öde  skären,  med  reslig  nordanskog 
på  sina  hjessor  och  yppiga  lundar  uti 
sina  dalar.  Det  är  en  förvånansvärd  om- 
ständighet, att  denna  ö  är  så  rik  pä 
vegetation,  då  den  kringliggande  skär- 
garden erbjuder  bilden  af  fattigdom  och 
armod.  Sagan  förmäler,  att  vid  de  stri- 
der, som  fordomtima  härjat  dessa  lan- 
damären,  en  egare  af  Särö  genom  be- 
hjertenhet  och  mod  så  vetat  att  försvara 
9ig  och  sin  ö,  att  denna  lemnats  obränd 
och  oplundrad  af  fienderna.  Detta  kan 
visst  vara  sannt;  dock  bör  dertill  läggas, 
att  när  grannar  i  norr  och  grannar  i 
söder  genom  misshushållning  sjelfva  ut- 
plundrat sina  berg  och  dalar  på  skog, 
hafva  Särös  egare   utgått  ifrån  den  sun- 


dare grundsatsen:  »den,  som  spar  något, 
han  har  något.» 

Särö  säteri  utgör  med  i  sambruk 
varaöde  4jjJ  (eller  enligt  uppgift  i  tid- 
ningarna 3t|)  mtl  fr.,  och  3:iie  holmar  i 
Saltsjön  ett  gods,  hvartill  vidare  höra 
badhus  med  åbyggnader,  väderqvarn  och 
frälse-räntor,  motsvarande  16  å  17,000 
rdrs  kapital.  Alltsammans  var  i  1863 
års  bevillning  taxeradt  till  235,000  rdr 
rmt,  hvaraf  75,000  rdr  för  sjelfva  Särö. 
—  Säteriets  areal  uppgifves  till  325  tid, 
och  dess  utsäde  uppgafs  år  1818  till 
20  t:r;  nu  besås  hela  egendomens  åker- 
jord, bestående  af  mergelblandad  lera 
samt  ler-  och  mulljord  af  den  bördigaste 
beskaffenhet,  med  70  a  80  t:r  hvete,  råg, 
korn,  bönor  och  hafra,  utom  30  t:r  po- 
tates  och  frö  till  rotfrukter;  ängen  gifver 
omkring  400  sitt  klöfver  och  annat  hö, 
hvarå,  ined  tillhjelp  af  halmen,  vinterfödas 
12  hästar,  4r  par  oxar  samt  40  kor  och 
ungkreatur.  A  säteriet  finnes  vacker  träd- 
gård med  mångfaldiga  fruktträd  samt 
värderik  skog  (i  hvilken  växer  den  säll- 
synta Taxus  Baccata),  af  ek,  fur  och 
gran  m.  m.  och  å  underlydande  hem- 
man goda  torfmossar;  förträffligt  fiske 
uti    Saltsjön   och   på  egorna  tillfälle  till 

jag*- 

Säter,    (Saetera).     Uppstad    i    Stora 

Kopparbergs  län,  är  vackert  belägen  på 
norra  sluttningen  af  en  mindre  bergs- 
höjd, kallad  Åsen,  vid  nordöstra  ändan 
af  sjön  Ljustern  och  södra  sidan  af  Lju- 
sterån, 20  mil  från  Stockholm,  lVj  rnil 
fr.  Hedemora  och  3  mil  från  Falun. 

Med  visshet  är  ej  känd  tiden,  när 
denna  ort  först  blef  bebyggd ;  men  sanno- 
likt synes  det  hafva  inträffat  samtidigt  med 
upptäckten  af  den  närbelägna  Bispbergs 
jerngrufva,  hvilket  bestyrkes  af  de  gamla 
lemningar,  som  här  och  der  i  bottnen 
af  Ljusterån  anträffas  efter  fordna  vat- 
tenverk, som  troligen  varit  anlagda  vid 
de  fall,  nämnda  å  gör  tätt  invid  staden.*) 
Först  år  1621  har  man  säkra  underrät- 
telser  om  de  här  anlagda    verken.     Vid 


*)  Uti  konuug  Gustaf  II  Adolfs  skrifvelse  frän 
Örebro  af  den  26  Febr.  1617  angående  åtskil- 
liga af  denna  orts  skattskyldigheter,  nam- 
nes om  2:ne  lass  malm,  som  allmogen  i  Tuua, 
Schedvi  socken  samt  Dahlby  och  Finnsta  fjer- 
dingar  af  ålder  varit  vana  att  bryta  i  Bispberget 
och  föra  till  Säters  hytta. 


444 


Säter. 


Säter. 


nämnda  tid  byggdes  näml.  här  det  första 
garrnakeriet  i  riket  af  en  från  Holland  in- 
koramen mekanikus,  vid  namn  Govert 
Silentz.  Vid  samma  tid  funnos  äfven 
i  samma  ström  flera  jernverk,  tillhöriga 
dels  bergsmän,  dels  kronan,  grundade  på 
andelar  i  Bispberget.  Dessutom  voro  här 
äfven  plåtsmedjor  och  harneskmakerier 
anlagda,  och  år  1625  anlades  här  ett  af 
de  första  myntverken  i  riket,  men  som 
dels  till  följd  af  kolbrist,  dels  af  vatten- 
massans förändringar  flyttades  redan  år 
1636  till  Avesta.  *)  Säter  hotades  då 
blifva  öde,  emedan  en  del  harneskma- 
kare  flyttade  till  Arboga;  men  till  de 
qvarblifvande  inbyggarnes  hjelp  med- 
delades dem  1640  kougl.  bergs-kollegii 
tillstånd  att  upptaga  en  nyligen  nedlagd 
plåthammare  med  6  års  frihet  från  af- 
gift.  År  1642  den  8  Maj  utfärdades 
privilegier  för  staden,  som  erhöll  namn 
af  den  bredvid  belägna  Säters  kungs- 
gård, på  hvars  grund  densamma  blifvit 
uppbyggd,  och  från  hvilken  dess  nu  egande 
jord  blifvit  donerad  af  drottn.  Kristina, 
till  hvars  ära  och  minne  ännu  årligen 
uppreses  på  stadens  torg  en  prydlig  mid- 
sommarsstång och  anställas  omkring  den- 
samma allahanda  folkdansar.  Privilegierna 
confirmerades  år  1650,  den  31  Oktober, 
då  staden  erhöll  all  kronans  rätt  till  de 
i  strömmen  varande  damfästen  och  öde- 
lagda hyttor,  med  frihet  att  deruti  upp- 
rätta jernbruk  och  allahanda  handtver- 
kerier;  men  på  det  densamma,  som  då 
hade  fritt  kolköp,  icke  skulle  för  mycket 
förfördela  Falun  i  kolhandeln,  så  blef  den 
förment  att  inrätta  några  masugnar, 
dock  i  stället  tillåtet  att  uppbygga  6 
rännverksugnar  till  ämnens  beredning 
för  allahanda  manufakturer.  —  Sedan 
blefvo  en  räckhammare  och  en  härd 
anlagda,  men  snart  åter  nedlagda,  såsom 
ej  lönande,  och  den  år  1761  medgifna 
tillåtelsen  att  i  stället  få  uppföra  en 
ämneshammare  med  2:ne  härdar  blef  ej 
af  staden  begagnad,  utan  år  1777  för- 
såldes dessa  verk  och  privilegier  till 
löjtnanten,  borgmästaren  af  Malmsten 
och  general-majoren,  baron  Stjerneld, 
hvilka  redan  1748  anlagt  ett  manufak- 
turverk, som  nu  förenades  med  det  nya, 
hvarefter    verket    hade   500   skU  manu- 

*)  Se  tillägg  till  3:dje  baud. 


faktursmide  för  köpetackjern  från  Wester- 
Bergslagen  för  3  härdar  och  2  ämnes- 
hammare, 1  plåthammare  med  glödugn 
samt  4  spikhamrar  med  1  härd  och  1 
klippsax.  Ar  1814  meddelades  privile- 
gier å  ett  jerntrådsdrageri,  som  hittills 
ej  blifvit  inrättadt. 

Staden,  som  hörer  till  5:te  klassen 
och  är  i  ordningen  M  75  samt  erhöll 
sina  politise-reglor  den  12  Mars  1762, 
är  reguliert  anlagd  med  3  lång-  och  6 
tvärgator,  *)  som  afskära  hvarandra  i 
räta  vinklar.  Tomternas  antal  är  1283/g 
på  en  yta  af  32  tid,  eller  28  tid  14  kpl. 
enl.  Stat.  Tidskrift;  för  år  1815  upp- 
gafs  deras  antal  till  109  på  14  gator. 
Tillhörande  jordar  upptaga  en  areal  af 
1,964  tid  24,7  kpl.  Gårdarnes  antal  är 
83  (efter  mantalslängden  men  93  hus- 
nummer); alla  husen  äro  af  trä,  en  del 
två  våningar  höga.  Så  väl  torg,  som  en 
del  gator  voro  ännu  1850  icke  stenlagda; 
men  fastän  staden  alltså  är  ganska  an- 
språkslös, är  den  dock  för  sin  sköna  om- 
gifning,  hvaribland  den  beryktade  Säters- 
dalen omkring  den  å,  som  förenar  sjön 
Ljustern  med  Dalelfven,  i  synnerhet  ut- 
märkt såsom  en  behaglig  vistelseort. 
An  slingrar  sig  brusande  och  med  många 
fall  genom  dälden,  hvilken  prydes  af 
vackra  ängar;  flera  slags  löfskog  växer 
ända  upp  på  dess  högsta  branter.  Af 
byggnader  märkas:  Rådstugan,  uppförd 
på  1750-talet,  2l/2  våningar  hög,  af  trä, 
men  reveterad  med  tegel,  och  som  är  en 
ganska  vacker  byggnad.  Kyrkan.  Sedan 
församlingen  blifvit  så  stor,  att  den  gamla 
kyrkan,  som  uppfördes  åren  1634 — 36, 
befanns  vara  otillräcklig,  byggdes  den 
nuvarande  åren  1778 — 79  på  samma 
plats.  Hon  består  af  en  aflång  fyrkant 
med  tresidig  gafvelmur  i  öster  och  ett 
fyrkantigt  torn  i  vester.  Kyrkan  är  61 
alnar  lång,  30 !/2  alnar  bred  (57  alnar 
lång,  27  bred,  enligt  Iludbeck)  inom 
murarna,  med  tegelhvalf,  25  alnar  hög, 
samt  utvändigt  täckt  med  jernplåtar. 
Försedd  med  10  fönster  och  4  mindre 
öfver  dörrarna,  på  långsidorna  och  vestra 
gafveln,  är  denna  kyrka  ovanligt  ljus  och 
skall  vara  en  af  de  vackrare  i  orten, 
ehuru  byggnaden  är  hållen  i  dålig  fransk 


*)  Af  Djurberg  uppgifvas  5  gator  gä  efter  läng- 
den och  9  efter  breddeu. 


Säter. 


Såter. 


445 


smak.  Redan  på  1840-talet  voro  tak- 
hvalfven  och  oragifningsmurarne  genom- 
remnade,  säkerligen  en  följd  af  den  illa 
beräknade  livalfspänningen.  På  högra 
sidan  om  altaret  i  choret  finnes  ett  epi- 
taphium  öfver  landshöfd.  Petter  Krims 
och  dess  fru,  hvilka,  till  kroppsstorlek 
i  sandsten  huggna,  ligga  på  en  fyr- 
kantig huggen  sten.  Säters  stads-  och 
landsförsamling  utgöra  ett  regalt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Stora  Tuna 
kontrakt  af  Westerås  stift  och  beläget 
lOVo  niil  från  stiftsstaden.  Folkmängden 
i  pastoratet  uppgick  1862  till  2,343 
personer.  Ett  lägre  elementar-läroverk 
finnes  i  staden.  Om  folkskolan,  se  Sä- 
thers  socken. 

Folkmängden  år  1810  var  467,  år 
1830:  561,^1847:  554  och  1863  den 
31  Dec.:  520,  hvaraf  266  mantalsskrifna. 
Ar  1850  funnos  103  husbönder  och 
borgare. 

Staden  grundar  sitt  bestånd  på  åker- 
bruk, handel  och  handtverkerier.  Han- 
delsartiklarne  äro  spannmål,  salt,  fisk- 
varor och  nödigt  kramgods.  Sedan  Ströms- 
holms kanal  öppnades,  har  dock  en  stor 
del  af  handeln  dragit  sig  till  Smedje- 
backen. Ar  1863  hade  staden  5  hand- 
lande med  6  personers  betjening,  utom 
20,  hvilka,  bosatta  i  de  angränsande 
socknarna,  hafva  borgarerätt  i  Säther, 
14  handtverkare  med  16  arbetare,  hvar- 
jemte  6  idkade  handtverk  till  sjelfror- 
sörjning.  Bevillningsafgiften  för  handel, 
handtverk  och  fabriksrörelse  uppgick 
nämnde  år  till  231  'A,  rdr  rmt.  Fabri- 
kerna voro  3  garfverier,  3  färgerier  och 
1  sämskraakeri.  Antalet  af  handlande 
år  1810  uppgifves  varit  10  och  af  mä- 
stare 45  uti  15  särskilda  handtverk.  — 
Bland  arbeten,  som  tillverkas,  torde  sär- 
skildt  förtjena  att  omnämnas  svartsrnidet, 
hvaraf  icke  obetydliga  partier  afsättas  på 
Gefle  och  öfriga  norrländska  städer.  — 
Hela  fastighetsvärdet  1862  var  21)2,948 
rdr  rmt,  hvaraf  80,318  rdr  för  jord- 
bruksfastighet. Hela  bevillningen  efter 
I,  11  oeh  111  art.  uppgick  till  794  rdr 
63  öre. 

Endast  en  marknad  om  året  hålles 
i  Säter  i  slutet  af  Februari  månad, 
hvilken,  ehuru  den  varar  i  4  ä  5  dagar, 
är  af  föga  betydenhet.  Stadens  vapen 
är  en  smed  med  sin  hammare. 


Utom  förutnämnda  vattenverk  finnas 
vidare  pä  stadens  område;  tullmjöl  q  rara 

med  2  par  stenar  och  enbladig  såg.  Ett 
tröskverk  är  i  sednare  tider  anlagdt. 
Säters  bruks  mjölqvam  har  4  par  stenar. 

—  Stadens  jord  utgör  352  tid  26  kpl. 
åker,  314  tid  2  kpl.  äng  och  1,045  tid 
10  kpl.  skog  och  hagar. 

Säters  socken,  belägen  uti  St.  Kop- 
parbergs län,  omsluter  staden  Säter  och 
är  den  östligaste  af  de  fyra  socknarna 
Gagnef,  Stora  Tuna,  Gustafs  och  Säter, 
som  tillsammans  utgöra  det  s.  k.  Säters 
läns  fögderi.  Namnet  har  socknen  er- 
hållit af  staden,  ty  innan  den  anlades, 
hörde  större  delen  af  socknen  till  Dahls- 
by  kapellslag  i  Stora  Tuna,  en  del  till 
Hedemora  och  det  öfriga  till  St.  Schedvi. 
Den  gränsar  i  norr  till  Dalelfven  och 
St.  Schedvi;  i  öster  till  Hedemora,  i 
söder  till  Hedemora  och  Söderbärkes  och 
i  vester  till  St.  Tuua  socknar. 

Under  kon.  Gustaf  II  Adolfs  vistande 
på  orten,  blefvo  några  mtl  af  Dahlsby 
fjerding  i  Stora  Tuna  lagda  till  Säter 
och  fiugo  då  namn  af  »Säters  fjerding.» 
Huru  obetydlig  församlingen  var,  då  den 
1634  började  bygga  sin  stenkyrka,  kan 
ses  af  biskop  J.  lludbecks  samma  år 
hållna  visitation,  hvari  han  nämner: 
»Säters-fjerdingens  71  hushåll»;  men 
sedan  kyrkan  blifvit  färdig,  skedde  år 
1636  en  större  afsöndring  ifrån  Dahlsby - 
tjerdingen;  ty  sedan  Enbacha  kapell 
(Gustafs  kyrka)  1633  började  byggas, 
blef  Dahlsby  fjerding  helt  och  hållet 
delad,  så  att  en  del  blef  anslagen  till 
Enbacka  och  den  öfriga  till  Säter. 
Från  Silfbergs  fjerding  i  St.  Tuna  lades 
1651  några  gårdar  ytterligare  till  Säter 
samt  Yttre  Heden,  Gessån  och  Tångma- 
larbo  från  Hedemora,  äfvensom  Kolarbo 
från  Schedvi.  Sedan  gjordes  åtskilliga 
gånger  ansökningar  att  få  till  Säter  lagda 
angränsande  byar,  såsom  åren  1651,  1684 
och  1751;  men  de  blefvo  alla  afslagna, 
i  synnerhet  till  följd  af  1672  års  kongl. 
resolution  pä  presterskapets  besvär,  hvar- 
utinnan  all  prestgäldssöndring  förbjudes. 

—  Sedermera  hafva  inga  förändringar  i 
socknegränsen  timat,  annat  än  medelst 
egoutbyte  i  anseende  till  rågångsrätuing 
mot  angränsande  socknar. 

Längsta  sträckningen  af  socknen  är 
mellan    norr    och    söder    ifrån  Dalelfven 


446 


Säter. 


Säter. 


till  Saxesten  i  sjön  Saxen,  utgörande 
32,930  alnar,  och  största  bredden  är  i 
öster  och  vester  ifrån  Caudvägsroset  vid 
Yttre  Heden  till  fjerdingsstolpen,  som 
utgör  skillnaden  mellan  St.  Tuna  och 
Säther,  20,880  alnar.  Arealen  är  0,922 
qvadratrnil  land,  0,048  vatten  efter  Hahr, 
men  82,518  tid  efter  en  sockenbeskrif- 
ning  i  Landtmäterikontoret. 

Bland  sjöar,  som  dels  helt  och  hållet, 
dels  till  en  del  äro  belägna  inom  sock- 
nen, må  följande  nämnas:  Ljustem^  Dal- 
karlen, G  essä  n,  Nedre  Rissliyttesjön,  Björ- 
ken, Läng  sjön,  Stora  Gloten,  Grufsjön, 
Enibjörssjön,  Laggarbosjön,  Björshyttesjön, 
Nisshyttc  danunsjö,  Lilla  Skånan,  Stora 
och  Lilla  Hån,  Stora  Nom,  Saxen,  Aspen, 
Siinonslryttesjön  samt  åtskilliga  obetyd- 
liga sjöar  eller  s.  k.   kärnar. 

Bland  vattendrag  märkas:  Dalefven, 
Ljusterån,  Jönhytteån,  Gessån,  Råkärns- 
bäcken,  som  utgör  skillnaden  mellan  Gu- 
stafs och  Säters  socknar,  Laggarbobäc- 
ken,  som  kominer  från  Bladkant  (den 
högsta  sjön  i  socknen),  rinner  sedan  ge- 
nom Dammsjön  och  förenar  sig  vid 
Mattshyttan  med  Ljusternsbäcken,  ge- 
nomgår Laggarbosjön  och  utrinner  i 
Björshytteån;  Nissliyttebäcken,  som  kom- 
mer från  Svartkärn,  Grvf-  och  Enibjörs- 
sjön, genomgår  Dammsjön  (vid  Nisshyt- 
tan),  Myggkärn  och  Björshyttesjön,  hvar- 
efter  den  får  namnet  Björshytteån,  Björk- 
backen,  Glotbäcken   och  Hå-ån. 

Det  högsta  berget  inom  socknen  är 
Östra  Bispbergs  klack,  belägen  i  nordl. 
delen  af  socknen.  Denna  klack  är  namn- 
kunnig för  den  vackra  och  storartade 
utsigtcn,  hvilken  är  så  vidsträckt,  att 
man  med  blotta  ögonen  kan  se  8  kyrkor 
samt  länets  trenne  städer.  Denna  klack 
kallas  äfven  Gregers  klack.  Dernäst  i 
höjd  är  Skallberget,  på  hvilket  socknens 
allmänning,  Nisshytte,  Lervikens,  Dal- 
karlsnäs och  Wikens  skogar  samman- 
stöta. Glotklack,  Gräsbergsklack  och  Klint- 
åsberget äro  äfven  ganska  höga.  Af  mindre 
betydenhet  äro  deremot  åtskilliga  andra 
berg,  deribland  Bjurkärnsbtrget,  på  hvilket 
St.  Tuua,  Söderbärkes  och  Säters  sock- 
nar sammanstöta. 

En  stor  mängd  mossar  finnas,  i  syn- 
nerhet i  södra  delen  af  socknen.  Genom 
socknen  gå  i  öster  och  vester  flera  djupa 
dalar,  af  hvilka  en  följer  vestra  Bispbergs 


klack  och  går  in  i  Hedemora  socken, 
är  beväxt  med  barrskog  och  har  ett  vildt 
utseende.  Deremot  är  den  s.  k.  Säters- 
dalen, med  sina  många utgreningar,  namn- 
kunnig för  sin  skönhet.  Denna  dal  har 
blifvit  bildad  genom  utskärningar  i  den 
djupa  och  fina  sand,  hvaraf  trakten  be- 
står. De  skarpt  sluttande  sidorna  äro 
beväxta  med  löf-  och  barrskog,  och  i 
dalbottnarna  frodas  ett  ymnigt  gräs.  I 
bottnen  på  hufvuddalen  framrinner  Lju- 
sterån. Strax  nedanför  Säters  bruk  är 
en  större  plan,  hvarest  en  engelsk  park 
för  omkring  30  år  sedan  anlades.  Ifrån 
denna  park  går  i  norr  en  dal-arm,  som 
kallas  »Philosophiska  gången.»  Då  man 
passerar  uppför  denna  gång,  träffas  en 
stor  björk,  omgifven  af  bänkar.  Detta 
är  den  beryktade  Sätersbjörken,  från 
hvilken  man  ser  omkring  sig  en  herrlig 
tafla,  hvaraf  endast  må  omnämnas  Säters 
bruk  med  Ljusteråns  7  fall  samt,  nästan 
alldeles  under  åskådarens  fötter,  parken 
och  de  många  holmar,  som  ån  der 
bildar. 

Eådande  jordmån  är  sandjord.  På 
några  ställen  är  dock  jäslera  öfvervä- 
gande,  och  i  skogstrakterna  förekommer 
jemväl  myrjord.  Någon  ren  lera  har 
hittills  icke  träffats  i  socknen,  ehuru  åt- 
skilliga borrningsförsök  i  detta  syfte  blif- 
vit verkställda. 

Bergarten  består  hufvudsakligen  af 
vanlig  gråsten ;  dock  finnas  många  malm- 
streck, hvaraf  flera  blifvit  bearbetade,  och 
några  deribland  befunnits  särdeles  lö- 
nande. Kalkgrufvor  finnas  på  Dahlsby 
och  Skånbergen,  men  äro  nu  mera  öde- 
lagda. 

På  skogen  utanför  Kullsvedens  egor 
finnas  2:ne  mineralkällor,  af  hvilka  den 
ena  är  starkt  jernhaltig.  Genom  Säters 
stads  läkares,  herr  öfver-fältläkaren  och 
riddaren  B.  T.  Levins  försorg  bildades 
för  c:a  30  år  sedan  ett  bolag,  af  hvilket 
rätt  vackra  hus  blifvit  öfver  källorna 
uppbyggda  samt  i  staden  ett  badhus 
med  3-.ne  badrum.  Helsokällorna  be- 
gagnas årligen  af  c:a  50  sjuklingar. 

Under  de  sednare  17  åren  har  folk- 
mängden undergått  den  förändring,  att, 
då  densamma  år  1830  utgjorde  1,699 
personer,  men  år  1840,  troligen  i  följd 
af  den  under  föregående  året  mycket 
härjande  rödsotsepidemien,  endast  1,600; 


Säter. 


Säter. 


447 


den  1847  åter  uppgick  till  1,738  perso- 
ner, nämligen  885  man-  och  853  qvin- 
kön.  Ar  1862  var  invånarnes  antal 
1,834  pä  395  bushåll.  Hemmantalet  ar 
23J3  mtl  skatte,  1\J.  mtl  krono,  eller 
1,905  tid  2,438  kpl.  reduceradt  jordtal, 
taxerad  till  476,334  rdr,  hvartill  kom- 
mer annan  än  jordbruksfastighet,  taxe- 
xeradt  till  49,000  rdr,  sockenmagazin, 
tax.  till  460  rdr  rmt.  1  bevillning  för 
egendom  erlades  1862:  162  rdr  74  öre, 
för  inkomst  749  rdr  42  öre  samt  efter 
III  art.  $3  rdr  25  öre.  Bränvinet  har 
här  —  åtminstone  ännu  på  1850-talet 
—  troligen  i  högre  grad  än  annorstädes 
hwlpit  till   folkets  demoraliserande. 

Hufvudnäringen  är  jordbruket,  hvilket 
dock  icke  ännu  hunnit  någon  synnerlig 
höjd;  men  efter  det  öfvergångna,  mer 
än  20-årigt  låugvariga  storskiftet,  som 
till  iuegorna  afslutades  år  1836,  har 
denna  näringsgren  betydligt  blifvit  ut- 
vidgad och  förbättrad.  Brukningssättet 
är  cirkulation,  sålunda:  l:sta  året  råg, 
2-.dra,  3:dje  och  4:de  åren  foder,  5:te, 
6-.te  och  7:de  åren  hafra  och  8:de  året 
trade;  råg  och  hafra  äro  med  högst  få 
undantag  de  enda  sädesslag,  som  brukas. 
Likväl  liar  en  och  annan  under  de  sista 
åren  försökt  att  odla  vårhvete  och  ärter, 
hvilka  bada  sädesslag  lyckats  ganska  bra, 
hvarföre  det  är  att  förmoda,  att  de  komma 
i  allmännare  bruk.  Potates  odlas  be- 
tydligt, hvaremot  andra  rotfrukter  och 
lin  obetydligt  begagnas,  likasom  träd-, 
krydd-  och  humlegårdsskötseln  föga  idkas. 
Någon  fastare  alf  tinnes  i  allmänhet  icke, 
och  är  således  gödslingens  verkan  på 
jorden  mycket  ovaraktig,  hvarföre  ett 
annat  cirkulationssätt,  hvarigenom  jorden 
oftare  erhåller  gödsling,  är  nödvändig. 

Boskapsskötseln  är  ej  så  högt  upp- 
drifven,  som  den  borde  vara  med  alse- 
ende  på  de  tämligen  goda  betesmarkerna, 
hvilka  likväl  med  nog  ringa  omtanka 
vårdas  och  rödjas.  Höbordet  är  medel- 
måttigt. 

Skogen  består  nästan  endast  af  gran 
och  tall,  utom  i  hagar  och  ängar,  der 
den  omvexlar  med  björk,  al,  asp  m.  m. 
En  och  annan  ek  träffas  vild,  men  är 
sällsynt.  Barrskogen  har  förr  varit  mer 
an  tillräcklig  till  husbehof,  sä  att  all- 
mogen haft  en  väsendtlig  inkomst  af 
kolförsäljning  till   i   orten    varande   jern- 


bruk,  beräknad  till  2,000  stigar  ä  3ty, 
till  4  rdr  rgs  pr  stig;  men  på  de  sed- 
naste  tre  åren  har  den  blifvit  så  med- 
tagen, att  nu  mer  föga  återstår.  Hem- 
manen äro  i  allmänhet  sämre  bebyggda 
än   i   angränsande  socknar. 

Fisket  har  fordom  varit  lönande, 
i  synnerhet  i  Ljustern,  der  en  ypperlig 
sik  finnes,  men  har  i  sednare  åren 
mycket  aftagit.  Deremot  har  allmogen 
god  inkomst  genom  arbete  vid  gruf- 
vorna,  äfvensom  genom  forsling  af  malm 
och  tackjern   mellan   bergverken. 

Stora  Bispbergs,  Bock  och  Elsbergs 
grufvor  lemnade  år  .1863:  258,084  etr 
jernmalin.  Ärliga  uppfordringen  uppgafs 
på  1840-talet  till  2,000  lass.  I  trakten 
ödelagda  grufvor  äro:  Sttfvérgrufvan , 
samt  jerngrufvorna  Oräsgrufvan,  Preat- 
grufvon,  Stora  och  Lilla  Stjelkgrufvorna, 
Schwabgrufvant  Forssbackagrtzfvan  m.  il. 
Risshytte  Östra  Hammare,  %  mil  söder 
om  Nisshyttan,  blef  privilegierad  1826 
för  en  härd  och  en  hammare.  Brodd- 
grufvorna  vid  södra  ändan  af  Grufsjön 
hafva  malmer,  som  begagnas  att  ut- 
blanda Bispbergs  ovanligt  rika,  men  der- 
före  trögsmältare  malm.  Jönshgttan,  nu 
mer  ödelagd,  fordom  silfverhytta,  för- 
tjenar  att  omnämnas,  emedan  Arendt 
Perssons  maka  Barbro  Stigsdotter  föddes 
der.  Westmanland-Dala  jernväg  går  förbi 
Säter. 

Socknen  begagnar  stadens  kyrka.  — 
Barnundervisningen  bestrides  uti  2  fasta 
skolor  samt  uti  1  fast  och  3  flyttbara 
småbarnsskolor  af  2  examinerade  lärare 
och  4  examinerade  lärarinnor;  skolbar- 
nens antal  uppgick  år  1862  till  404, 
hvaraf  dock  131  undervisades  i  hemmet. 
—  Till  bestridande  af  fattigförsörjningen 
utgå  årligen  13  t:r  hafra  ur  sockenina- 
gazinet,  och  pä  länge  har  ej  behöfts 
sammanskjutas  något  till  fattigförsörj- 
ningen. Intet  fattighus  finnes  och  har 
ej   heller  varit  behöfligt. 

Af  fornlemningar  finnes  endast  sten- 
foten  efter  det  s.  k.  Dahlsby   kapell. 

Angående  statsbidragen  och  kommu- 
nala afgifter  må  nämnas,  att  personliga 
skyddsafgiften  utgår  af  skatte-allmogen 
inom  denna  socken  endast  till  hälften, 
emedan  mantalspenningarne  åtgöras  med 
kol  tdl  Stora  Kopparbergs  bergslag. 
Solvarbo,    Bofastbo  och    Ångarn e    jemte 


448 


Säters  kungsgård. 


2:iie  militise  boställen  i  Solvarbo  ligga 
inom  Gustafs  sockens  fastställda  rågång, 
men  hafva  åtminstone  intill  år  1850  er- 
lagt  skatt  till  Säters  socken.  Samma 
förhållande  eger  rum  ined  den  uti  St. 
Schedvi  socken  belägna  Kolarbo  bergs- 
frälse  egendom,  ehuru  den  ej  på  något 
ställe  angränsar  Säters  socken.  Antalet 
af  soldater,  som  socknen  underhåller,  är 
12.  Alla  med  roteringen  förenade  kost- 
nader uppgifvas  till  c:a  100  rdr  årligen 
för  hvarje  rote.  För  hållskjutsens  utgö- 
rande är  uppgjordt  kontrakt  med  gäst- 
gifvaren  i  Säter  mot  ersättning  af  1  rdr 
60  öre  pr  stig;  bergsfrälselägen heter  och 
mititiae-boställen  äro  dock  härifrån  fria. 
Kronoskjutsen  är  betungande  och  an- 
tages  till  9  rdr  pr  stig.  Väghållnings- 
kostnaderna beräknades  på  1850-talet  till 
5,030  rdr  rgs ;  men  efter  att  en  ny  väg- 
anläggning  mellan  staden  och  Solvarbo 
by  i  Gustafs  socken  blifvit  gjord,  anses 
kostnaden  blifvit  ökad  med   V4:del. 

Af  byar,  gårdar  och  verk  nämnas: 
Kungsgården,  se  nedan;  Nisshyttan,  98 
tid  16,453  kpl,  med  masugn,  mjölqvarn 
och  såg,  Fiskebäcks  smedja,  °/8  mtl  Slatt- 
berget,  allts.  tax.  till  112,200  rdr  rmt. 
—  Bispbäcks  grufvebyggnader  med  till- 
hörande jordegendom,  16  tid  27  kappl., 
tax.  till  15,000  rdr  rmt.  Öfverste-löjtn. 
bostället,  beläget  vid  ån,  i  slutet  af  sta- 
den, är  ett  vackert  ställe;  här  anmärkte 
Arndt  under  sin  resa  1803  ett  slags  tak, 
bestående  af  en  blandning  af  sågspån 
och  lera,  som  var  lagd  ofvanpå  näf- 
vern  samt  sedermera  beströdd  med  glän- 
sande stenar  och  finare  slaggstycken.  Det 
skall  förena  egenskaperna  af  både  tät- 
het, fasthet  och  snygghet.  —  »Solvarbo, 
13  tid  3,050  kpl,  är  fourirsboställe.  — 
Lerviken,  by  med  22  hush.,  Heden  med 
27,  Grufnäset  med  17,  Waldängarne 
med  19,  DahUbyn  med  17,  Ofvangär- 
darne  med  17,  Uggelbo,  Ö.  och  W.  Stub- 
barsbo. 

Säters  kungsgård,  bredvid  staden, 
midteraot  kyrkan,  kallades  fordom  Sätra 
eller  Sättra,  var  då  kungsgård  och  Dala- 
höfdingens  säte.  Den  har  gifvit  namn 
åt  fögderiet,  staden  och  socknen,  och 
förmodas  namnet  vara  taget  af  Sätrar 
eller  Sätur,  som  betyder  fäbodar.  Sådana, 
förmäler  traditionen,  voro  i  äldsta  tider 
anlagda   vid  de  vackra,  gräsrika  Ljusterns 


Säters  kungsgård. 

stränder  af  den  tidigare  befolkade  Hede- 
mora sockens  jordegare.  Kungsgårdens 
anläggning  är  obekant;  men  fordna konun- 
gabesök vittna  om  dess  anläggande  långt 
förr  än  staden.  Då  regenterna  i  fordna 
tider  varit  ^  'Stora  delegare  både  i  Bisp- 
bergs  och  Öster-Silfbergs  grufvor,  och  då 
det  är  att  förmoda,  det  de  stundom  per- 
sonligen velat  tillse  sin  egendom,  så  är 
det  troligt,  att  denna  kungsgård  blef  an- 
lagd på  1400-talet.  Afven  voro  kronans 
rännverkssmedjor  och  hyttor  anlagda 
helt  nära  derintill.  Här  bodde  år  1520 
Brun  Bengtson,  konung  Christians  be- 
fallningsman, och  det  var  här  han  emot- 
tog  Arendt  Persson  (Örnflycht),  då  denne 
kom  med  underrättelsen  om  att  Gustaf 
Eriksson  vistades  hos  honom  på  Ornäs, 
då  höfdingen  följande  morgonen  begaf 
sig  åstad  att  fängsla  hjelten.  Flera 
konungabref  äro  här  utgifna,  hvaribland 
må  nämnas:  kon.  Gustaf  Ls  d.  21  Sept. 
1553,  Carl  IX:s  d.  19  Dec.  1607  samt 
Gustaf  II  Adolfs  1613  och  1627,  Carl 
XI:s,  som  1695  mönstrade  här  och  exer- 
cerade Dalregimentet.  —  Då  kon.  Gustaf 
Adolf  var  här  sista  gången,  skänkte  han 
den  8  Februari  1630  till  den  blifvande 
kyrkobyggnaden  alla  inventarier,  som 
funnos  vid  kungsgården  af  både  »qvickt 
och  dödt»,  jernredskapen  efter  gamla 
myntet  m.  m. 

År  1641  förordnades,  att  Solberga 
och  Näsgårds  län,  som  då  voro  under 
Westmanland,  tillika  med  Kopparbergs- 
lagen, skulle  vara  ett  särskildt  landshöf- 
dingedöme,  hvars  residens  blef  Falun; 
men  Öster-  och  Wester-Dalarne,  Wester- 
bergslagen med  Säters  län  utgjorde  ett 
annat  landshöfdingedöme,  hvars  residens 
denna  kungsgård  blef.  Denna  fördelning 
af  länen  varade  dock  icke  längre  än  till 
landshöfd.  Pet.  Kruses  död  den  30  Dec. 
1645,  h varefter  begge  länen  blefvo  sam- 
manslagna. Staden  är  uppbyggd  på  kungs- 
gårdens egor,  som  anslogos  till  staden; 
men  en  del  deraf,  som  utaf  reduktions- 
kommissionen år  1671  indrogs,  blef  der- 
efter  bestämd  till  boställe  för  öfv.-löjtn. 
vid  Dalregimentet. 

Säter  innehåller,  enligt  tax. längden, 
41  tid  14  kpl.  reduceradt  jordtal,  eller 
%  mtl,  hvarunder  lyda  20  tid  23  kpl. 
FirmbOf  —  V4  mtl;  tax.värdet  1862  för 
båda  var   14,503  rdr  rmt, 


Säters  Liin. 


Siiter. 


449 


Säters  Läns  fögderi  uti  Stora  Kop- 
parbergs län,  innefattar  socknarna  Säter, 
Stora  Tuna  med  Ambergs  och  S-.t  Ni- 
kolai (eller  Silfbergs  kapell),  Gustaf  och 
Gagnef  samt  Wallmora  by  af  Aspeboda 
och  7|J3  mantal  af  Grangärdes  socknar, 
méd  tillsammans  391%  m^  P&  197,363 
tid  och  en  folkmängd  af  21,640,  deraf 
2,184  ståndspersoner.  Odlad  jord  upp- 
tager 32,390  tid,  naturlig  äng  32,329 
tid.  Fögderiet  hör  till  Falu  domsaga 
och  har  tre  tingställen,  uti  Säters  och 
Stora  Tuna  sockenstugor  samt  vid  gäst- 
gifvaregården  KomttUmåtta  uti  Gagnefs 
socken. 

Säter,  Säther,  en  socken  uti  Wadsbo 
härad  af  Skaraborgs  län,  %  m^  ^'iin 
Sköfde,  belägen  på  östra  sluttningen  af 
berget  Billingen,  omfattar  0,250  qv.mil 
land,  fördelade  på  22%6  mantal,  hvaraf 
5%  skatte,  19/16  krono,  14%  frälse. 
Jordmånen  är  god  sandmylla,  dock  i 
allmänhet  besvärad  af  källådror  samt 
mycket  sten  och  stenrör.  Här  finnas 
hårdvallsängar,  prydda  med  många  slags 
blomster  samt  bevuxna  med  ek,  körs- 
bärsträd, apel,  ask,  oxel,  lönn,  rönn,  hag- 
torn,  björk,  al  och  hassel  samt  andra 
slags  träd.  Här  finnes  godt  bete  för 
boskapen.  Ifrån  högsta  höjden  på  Bil- 
lingsberget,  kallad  Gråmnr,  har  man  fri 
utsigt  öfver  "Weiiern;  äfveu  visa  sig 
för  ögat  nästan  alla  i  Wadsbo  belägna 
kyrkor.  Uppe  på  denna  höjd,  vid  hem- 
manet WaUersjö,  är  en  ganska  djup  sjö, 
500  alnar  lång  och  200  bred,  som  ej 
har  något  till-  eller  aflopp.  Vid  gården 
Ingasäter  växa  några  ansenliga  bokträd, 
nästan  de  enda  så  långt  upp  i  norden. 
—  Socknen,  som  år  1810  beboddes 
af  598  iubyggare,  hade  år  1863  en 
folkmängd  af  762  personer  med  169 
hushåll,  lloteringen  utgör  7  man.  All 
fast  egendom  var  år  1863  taxerad  till 
486,274  rdr  rmt,  hvaraf  6,074  rdr  för 
2  qvarnar  och  2  sågar  i  ån  Ösan.  — 
Kyrkan,  tillbyggd  i  medlet  af  förra  år- 
hundradet, ligger  %  mil  s.  v.  från  Horns, 
hvartill  Säter  är  annex. 

Af  gårdar  märkas  säterierna  Möltorp, 
Stångasäter  och  Ingasäter,  Carls  alun- 
bruk;  alla  med  särskilda  artiklar.  — 
Vidare  finnas:  1  fr.  Brännagården,  % 
fr.  Noltorp,  1  sk.  Kroken,  %  sk.  Lag- 
mansboda,   %  fr.    Afarebacken,    %   frälse 

vi. 


Angfan.  %  Finskatorp,  ett  militiaebo- 
ställe.  —   Adress:  Mariestad. 

Säter,  en  egendom  uti  Motala  soc- 
ken af  Aska  härad  och  Linköpings  län, 
utgöres  af  Säter,  1  mtl  rusth.,  med  qvarn, 
såg  och  oljeslageri,  1  mtl  skatte  /John, 
med  qvarn  för  5  par  stenar  och  grynverk, 
samt  det  på  egorna  nyligen  anlagda 
Cathrinefors  manufakturverk  med  3  spik- 
och  3  manufakturhamrar  samt  privilegier 
å  en  stångjernshärd,  %  skatte  augment 
Lilla  Halls,  vid  Wetterns  strand,  som 
var  säteri  före  1680,  %  skatte  Kärrs- 
by,  med  3  par  qvarnstenar,  såg  och  te- 
gelbruk; egovidden  är  1,500  tid,  hvaraf 
900  tid  skog;  utsädet  uppgifves  till  24 
t:r  höst-,  50  t:r  vårsäd  samt  110  t:r  po- 
tates.  Säter  var  1863  jemte  hemmanet 
Holm  med  qvarn  taxeradt  till  131,500 
rdr  rmt  och  åsätt  en  jordeboks-  och 
hemmantalsränta  af  12  rdr  5  sk.  2  rst. 
kronovärdi. 

Säter  namnes  1687  såsom  reducerad! 
från  ryttmästaren  Pehr  Larsson  Karffs 
enka  och  är  köpt  till  skatte  1770  för 
228  daler,  12  öre  s:mt;  det  har  öfver 
100  år  tillhört  Eootkirchska  slägten  och 
egdes  1825  af  assessor  Berndes;  nuva- 
rande egaren  är  M.  Th.  Berndes. 

Säter,  en  gård  uti  Jämtlands  Södra 
fögderi  och  Offerdals  socken  (?)..  som  i 
sednare  åren  genom  förre  egarens  på 
densamma  gjorda  stora  uppoffringar  åt- 
njuter ett  visst  anseende  och  lem  nar 
nuvarande  egaren  ej  obetydlig  vinst; 
ekonomien  är  till  stor  del  ställd  på 
höförsäljning. 

Säter,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl  uti 
Kila  socken  af  Näs  härad  och  Carlstads 
län,  hvarå  säteri-frihet  erhölls  1643;  det 
uppgafs  1818  hafva  55  t:rs  utsäde,  till- 
räckligt höbol,  ringa  skog,  vacker  man- 
byggnad af  trä  och  var  år  1863  med 
underlydande  %  mtl  Skolmetan  tax.  till 
59,500  rdr  rmt.  —  Bland  egare  äro 
endast  kända  kapiten  Sven  Lagerberg, 
död  1803,  och  de  närvarande,  hrr  E.  &  H. 
Lagerlöf. 

Säter,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 
Eskilsäters  socken  af  Näs  härad  och 
Carlstads  län,  har  tillhört  Lars  Larsson 
Silfversvärd  till  Sätra,  som  var  bondson 
från  (Ivänum  och  tjentc  sig  upp  till 
ryttmästare;  eges  sedan  är  1857  af 
kapiten  B.  Palmcrantz;  utsädet  ar  25  t:r 

57 


450 


Sitter. 


Sätila. 


höst-  och  70  t:r  vårsäd,  förutom  linfrö, 
roffrö  och  potates;  säteriet  jemte  1/2  fr. 
Dässerud  var  1863  åsätt  ett  tax. värde 
af  47,050  rdr  rmt. 

Säter  (Setter).  _  Ett  mantal  frälse- 
säten på  Dal,  uti  Ors  socken  af  Nordals 
härad  och  Elfsborgs  län,  egdes  år  1563 
af  fru  Karinna  på  Dingelvik,  1584  af 
Brun  Göransson,  1603  af  Peder  Kafle 
till  Nygård,  1681  af  fru  Elsa  Roos,  1683 
af  ryttmästaren  frih.  Georg  Joh.  Taube, 
1736  af  öfverstelöjtnantskan  Magdalena 
Soop,  1767  och  1775  af  slägten  Tesslow 
(efter  Lignell)  eller  Treslow  efter  jordeböc- 
kerna (rätta  namnet  är  ThetzlofF),  på  1780- 
talet  och  intill  den  27  April  1823  af 
patron  Matts  Rudén,  derefter  af  hans 
svärson,  assessorn  E.  Odhelius,  sedan  af 
dennes  arfvingar,  hvilka  1850  försålde 
hemmanet  till  kronofogden  G.  Forsell,  som 
derefter  skall  hafva  utsålt  flera  mindre 
lotter  af  egendomen;  år  1863  egdes  jj 
mantal  jemte  5/32  mantal  skatte  i  andra 
hemman  af  kapitenen  vid  Westgöta-Dals 
regimente,  Th.  Odhelius;  tax. värdet  var 
26,900  rdr  rmt;  resten  tillhörde  6  af 
allmogen.  Ar  1857  uppgå fs  utsädet  på 
-^|  mtl  jemte  underlydande  torpet  Platsen, 
afsöndradt  från  säteriet  Gullesbyn,  till  c: a 
40  tunnor. 

Säterbo,  (Setterbo).  Socken  i  Åkerbo 
härad  och  Westerås  län,  mellan  Arboga 
landsförsamling  i  vester,  Arboga  å  i  norr, 
Carlskyrka  i  öster,  Wcstermo  socken  af 
Nyköpings  län  i  sydost  och  Fröshammars- 
viken  at  Hjelmaren  i  sydvest.  Arealen 
utgöres,  enligt  Tham,  af  0,476  qvadratmil 
land  och  0,005  vatten,  men  enligt  Hahr 
af  0,417  qv.mil  land.  Landet  är  i  norr, 
närmast  än,  en  jemn,  dels  bördig,  dels 
sank  trakt,  till  hvilken  branta  berg  stöta, 
hvilka  söder  ut  bilda  skogsbygd;  men 
dock  finnes  här  en  tämligen  bred,  fastän 
uppåt  småningom  afsmalnande  dalgång 
i  raidten,  hvarigenom  Hjelmäre  kanal, 
deraf  ungefär  hälften  ligger  inom  sock- 
nen, från  de  sammanhängande  små  Krok- 
och  Hafssjöarna  är  ledd  till  ån ;  äfven 
i  sydligaste  delen  finnes  en  liten  slättbygd 
vid  Fröshammarsviken.  Hemmantalet  är 
22V2  mantal,  hvaraf  93/4  skatte,  3V3 
krono  och  972  frälse,  folkmängden  862 
personer.  Hufvudnäringarne  äro  åkerbruk 
och  skogsskötsel.  Stora  landsvägen  ifrån 
Arboga  till  Stockholm,  söder  om  Mälaren, 
går  här  fram   i  norra    delen    af   socknen 


och  följer  mestadels  randen  af  bergåsen; 
en  annan  mindre  väg  följer  kanalen  åt 
söder,  och  en  tredje  stryker  fram  i  syd- 
vestliga  delen,  emellan  Arboga  socken  och 
Westermo.  Saeterbohaeraed,  såsom  sock- 
nens namn  fordom  skrefs,  namnes  om- 
kring 1314  såsom  hörande  till  Strengnäs 
stift  och  prosteri,  men  har  sedermera 
kommit  till  Westerås  stift,  såsom  annex 
till  Arboga  pastorat,  dock  med  egen 
komminister.  —  Kyrkan  ligger  i  nordvest 
och  vester  ifrån  Hafsjön  och  kanalen 
samt  tager  sig  med  sitt  hvita  torn  väl 
ut  emot  den  mörka  skogen.  Barnunder- 
visningen bestrides  uti  en  fast  folk-  och 
en  fast  småbarnsskola  af  en  examinerad 
lärare  och  lärarinna.  Till  skolan  hörer 
ett  planteringsland  af  3,200  qvadr.alnars 
ytvidd.  —  Af  fornminnen  märkas  graf- 
högar  vid  Reutersberg  och  Magnäs  i  norr 
samt  lemningar  efter  en  borg  vid  Hellby. 
—  Större  gårdar  äro:  Reutersberg  med 
Magnäs  och  Asby,  se  särskild  artikel;  uti 
sistnämnda  by  besitter  kyrkoherden  1  mtl 
krono  såsom  stomhemman;  Oppeby,  2 
rntl  skatte,  Hässby,  l1/*  mtl  krono,  och 
Wallby,  1  mtl  krono,  1  skatte,  alla  vid 
Hjelmäre  kanal,  besittas  af  kanalbolaget, 
som  använder  de  två  sistnämnda  till 
boställen  för  tjenstemän;  Sjölunda  vid 
Fröshammarsviken,   1   mtl  frälse. 

Sätersholmarne  uti  Wenern,  hörande 
till  Hammarö  socken,  Carlstads  tingslag 
och  län,  med  2:ne  fyrinrättningar. 

Säthälla,  en  gästgifvaregård  uti  Säby 
socken  af  Norra  Wedbo  härad  och  Jön- 
köpings län,  med  en  ganska  hög  belägenhet 
vid  norra  sidan  af  en  lång  dalsträckning, 
hvilken  omgifves  af  ansenliga  bergåsar; 
härifrån  skjutsas  till: 
Hester  i  Östergötland  i  norr  .  2  mil. 
Ramsmåla  i  öster       .     .     .     .      IV4  M 

Bona  i  söder 27s  w 

Hullaryd  s.    v 1'Vs  a 

Fruktnöte   v 1        » 

Sätila,  Sättila.  Konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Marks  och 
Bollebygds  kontrakt  af  Göteborgs  stift, 
utgöres  af  Sätila,  modersocken,  samt 
annexet  Hyssna,  med  69  mtl,  bebodda  år 
1860  af  4,884  personer.  —  Sätila  socken, 
i  äldre  handlingar  kallad  Sätele  och  Setele, 
är  belägen  uti  Marks  härad  af  Elfsborgs 
län,  472  mil  från  Göteborg,  3%  mil 
från  Borås,  4  mil  från  Kongsbacka,  och 
gränsar  i  norr  till  Björketorps  socken  af 


Sätila. 


Sätila. 


451 


Bollebygds  härad,  i  öster  till  Hyssna 
socken,  i  söder  till  Haijoms  och  Foutskäls 
socknar  samt  allmänningssjön  Lygnen,  i 
rester  till  Häryda  och  Landvetters  sock- 
nar af  Göteborgs  län  samt  Lindome, 
Klfsäkcrs  och  Fjäräs  socknar  af  Hallands 
län.  Egovidden  är  163,707  qvadratref 
13  qvadratstänger,  hvaraf  22,225  qv.ref 
insjöar. 

Socknens  utseende  är  det  för  skogs- 
bygden vanliga.  De  flesta  byar  äro  be- 
lägna i  den  dal,  genom  hvilken  den  här 
sa  kallade  Stor-  eller  Sättila-än,  som  vid 
Håfvets  by  utgör  gräns  emot  Bollebygds 
härad,  rinner  och  omsider  utfaller  i  Lygnen, 
och  hvilken  dal  pä  bada  sidor  af  ån  bildar 
ett  trångt  slättland.  —  Kommunikationen 
i  socknen  beskrifves  såsom  särdeles  svår, 
då  några  egentliga  vägar  icke  finnas, 
utan  dessa  utgöras  af  gångstigar,  anlagda 
utan  beräkning  öfver  berg,  backar  och 
mossar,  hvarföre  alla  besök  till  kyrka  och 
andra  platser  måste  ske  till  fots.  Säteriet 
Iagseved  och  hemmanet  Gäddhult  äro  af 
Öfra  och  Nedva  Insjöarna  alldeles  af- 
stängda  från  den  öfriga  delen  af  socknen  och 
räkna  till  kyrkan  lV2  mil  mestadels  ofarbar 
väg.  De  vidsträckta  skogsmarkerna,  upp- 
tagande 114,836  qvadratref,  bestå  af 
bergåsar,  genomskurna  af  större  och  min- 
dre mossar  och  sjöar.  Jordmånen  består 
uti  den  här  förut  nämnda  ådalen  till 
större  delen  af  mer  och  mindre  sand- 
blandad  lera,  men  eljest  af  sand  och 
sandmylla.  Sedan  laga  skifte  under  de 
sednare  40  åren  öfvergått  hela  socknen, 
torde  nu  mer  få  trakter  finnas  öfriga  att 
uppodlas.  Hufvudnäringar  äro  åkerbruk 
och  boskapsskötsel.  Till  följd  af  den 
kuperade  marken  och  den  inskränkta 
egorymd  hvarje  hemmansegare  har  att 
disponera,  kan  något  rationelt  jordbruk 
icke  komma  i  fråga.  Spannmålafsalu  kan 
blott  påräknas  från  hemmanen  Bosgården 
och  Strömma  och  detta  till  obetydligt 
belopp.  Utsädet,  som  år  1818  uppgafs 
till  760  t:r,  uppgifves  1855  till  2,482 
kub. fot  hafra,  1,595  kub.fot  blandsäd, 
708  kub.fot  korn,  562  kub.fot  råg,  173 
kub.fot  6  k:r  hvete  samt  2,938  kub.fot 
potates.  Angarne,  bestående  till  det  mesta 
af  stenig  och  buskbeväxt  hårdvall  eller 
tufvig  sidvall,  upptaga  21,675  qv.ref. 
Betesmarken  utgöres  till  det  mesta  af 
skogarna.  F.  d.  krono-allmänningarne 
Lygnesvider   och    Spirhidtet    upplätos    år 


1836  till  socknens  disposition.  —  Till 
binäringar  räknas  i  framstå  rummet  skogs- 
hushållningen, ehuru  skogstillgångarne 
nu  mer  icke  medgifva  större  afverkningar 
dcrifrån.  Fiske  idkas  endast  vid  majors- 
bostället Smälteryd,  der  stundom  på  våren 
fångas  icke  obetydlig  q  v  an  ti  tet  af  det 
här  på  orten  under  namn  af  Smält  kända 
fiskslag,  som  icke  finnes  utom  i  Lygnen. 
Af  trädgårdsanläggningar  må  nämnas  den 
af  egaren  till  Herrkila  Tomten  gjorda; 
den  har  under  goda  år  lemnat  honom 
25  ä  30  t:r  frukt  af  utmärkt  beskaffenhet. 
Humlegårdar  finnas  till  husbehof.  Bland 
husslöjder  är  bomullsväfnaden  den  mest  all- 
männa. —  Ehuru  Sätila  hör  till  de  sju 
privilegierade  häraderna,  begagnas  icke 
gårdfarihandelsrättigheten  af  någon  inom 
socknen. 

Folkmängden,  som  år  1805  var  1,588, 
uppgick  1855  till  2,615,  hvaraf  144 
sjelfegande  hemmansbrukare,  71  jordtor- 
pare,  1  stattorpare,  4  socknehandtverkare, 
78  backstugusittare,  tills.  324  husbönder; 
år  1862  uppgifves  folkmängden  till  2,756 
personer.  —  Socknen  innehåller  43V2  ra^> 
förmedl.  från  76'Vi^  mtl,  deraf  äro  1  fr.- 
säteri,53/4  frälse,  3lV2  skatte,  5%  boställs- 
hemman.  Härtill  komma  2:ne  krono- 
och  6  krono-skattelägenheter,  som  ej  höra 
under  hemman,  samt  22  skattlagda  lägen- 
heter, som  höra  under  hemman;  71  jord- 
torp, 78  backstugor,  26  soldat-  och  ryttare- 
torp finnas,  hvarförutan  1  soldattorp  väl 
är  beläget  inom  socknens  gräns,  men 
tillhör  hemmanet  Friared  Nedergården  i 
angränsande  Hyssna  socken. 

Hemmanens  betydliga  skilnad  i  godhet 
synes  ej  vara  bemärkt  vid  hemmans- 
räntornas åsättande,  men  visar  sig,  då 
man  jemför  med  hemmantalet  de  olika 
taxeringsvärdena;  så  t.  ex.  finnes  inom 
skogsbygden  1/i  mtl  taxerad  t  1/8  lägre 
än  andra  inom  den  bättre  delen  af  lika 
mtl,  ehuru  ordinarie  skatten  på  det  förra 
utgör  16  rdr  6  öre  och  på  det  sednare 
endast  27  rdr  32  öre.  —  Kyrkan,  upp- 
förd af  sten  icke  långt  från  sjön  Lygnen 
på  en  ås,  är  af  hög  ålder,  hvilket  äfven 
synes  af  de  mot  höjden  tjocka  murarna; 
etter  åtskilliga  tillbyggnader,  hvaraf  den 
sista  år  1725,  är  hon  någorlunda  rymlig, 
men  väl  mörk.  Tornet,  uppbygdt  1821, 
förstördes  af  äskeld  samma  är,  men  blef 
följande  året  åter  uppfördt.  —  Af  kyrko- 
herdar   må    nämnas    Sethelhis,   son  efter 


452 


Siitila. 


Sättersfors. 


far  i  flera  led  från  år  1628  till  1756; 
en  son,  öfverste-löjtnant  Gunnar  Sittelius, 
adlad  Zittelberg,  föddes  här  1629.  — 
Barnundervisningen:  Genom  testamente 
af  d.  6  Maj  1777  donerade  borgmästaren 
i  Warberg,  Johan  Herrman  Sethelius,  och 
hans  moder  Petronella  Hall,  utom  stående 
kapital,  eganderätten  till  l/3  mtl  skatte- 
hemmanet Flohult  Storgården  samt  fr.- 
räntorna  af  Sätila  Alfsgården,  Härsnäs, 
Halfvardsgärde  och  Käringeskedet,  belägna 
inom  socknen,  jemte  fr. -räntan  af  l/2  mtl 
Slumabäcken  i  Foutskäls  socken  af  Marks 
härad  till  en  skola,  som  derjerate  eger  4 
fr.-hemman  i  Hallands  län.  Vid  1855  års 
slut  utgjorde  dessutom  skolans  kapital 
5,100  rdr  rmt.  Undervisningen  sker  i 
en  fast  och  en  flyttbar  folkskola  af  en 
examinerad  och  en  oexaminerad  lärare; 
skolbarnens  antal  uppgick  1862  till  421, 
hvaraf  293  undervisades  i  hemmet.  — 
Fattigförsörjningen,  hvars  kostnader  blott 
i  kontanta  afgifter  uppgå  till  18  rdr  75 
öre  pr  mtl,  är  liårdt  tryckande,  hvartill 
såsom  en  orsak  uppgifvas  de  tidiga  gifter- 
målen utan  bestämd  utsigt  till  bergning, 
men  dertill  man  lockas  af  den  hastiga  för- 
tjenst  som  bomullsväfnaden  tyckes  erbjuda. 
När  barnskaran  ökas,  dragés  modern  från 
väfstolen,  och  mannen  med  sin  lilla  jord- 
täppa är  utan  förtjenst  —  h  vad  an  följden 
blir  fattigvårdens  anlitande  af  personer 
ännu  i  medelålder  och  med  full  arbets- 
styrka, jemte  deras  nakna  barn. 

Tingsstället  är  vid  Skene  gästgifvare- 
gård  i  Örby  socken,  belägen  l3/g  mil 
från  socknens  gräns.  Vid  Öfra  Insjöns 
utlopp  finnes  af  egarne  till  Anderstorps 
bomullsspinneri  i  Lindome  socken  upp- 
förd en  större  vacker  dambyggnad  af 
omkring  100  alnars  längd.  —  Några 
fornlemningar  finnas  icke.  Endast  sägnen 
vet  omtala  ett  gammalt  herresäte,  benämdt 
Deragården,  som  skall  funnits,  der  kyrkan 
nu  står;  vid  utvidgningen  af  kyrkogården 
har  man  påträffat  murar  efter  källrar. 
På  hemmanet  Ubbhults  egor  skall  fordom 
stått  en  kyrka.  Såsom  en  gränssoc- 
ken emot  Halland  har  Sätila  förr  varit 
utsatt  för  illasinnade  grannars  roflyst- 
nad,  och  det  berättas  ännu  hurusom  i 
fordna  ofredstider  gårdarne  blifvit  plun- 
drade och  uppbrända  samt  invånarne  drifna 
till  skogs. 

Angående  statsbidrag  och  kommunala  afgifter 
må  nämnas,   att   bevillningen   uppgick   1855  till 


1,218  rdr  44  öre.  Bränvinsbrännings-afgiften 
utgjorde  i  medeltal  för  de  5  åren  1851 — 55 
396  rdr  25  öre  rmt;  men  under  året  1856  egde 
ingen  bränvinsbränning  rum;  ständiga  räntornas 
belopp  beräknades  uppgå  till  4,947  rdr  rmt. 
Kostnaden  för  rustning  och  rotering  1,952  rdr 
29  öre.  Här  finnas  3:ne  skatte-rusthåll,  neml. 
Bosgården ,  Hulta ,  Storegård  och  Strömma , 
hvilka  hemmans  jordeboks-  och  hemmantalsräntor, 
334  rdr  29  öre,  anses  svarande  emot  den  del 
af  rustningskostnaden,  som  utgår  för  karl  och 
mundering,  och  är  icke  inberäknad  i  ofvannämnda 
summa.  Inom  socknen  finnas  23  soldater,  för- 
sedda med  torp,  indelta  under  Marks  kompani 
af  kongl.  Elfsborgs  regimente;  och  äro  alla  hem- 
manen, med  undantag  af  nämnda  rusthåll  jemte 
säteriet  Ingsered  och  boställshemmamen,  härtill 
anslagna.  Vägarna  äro  lätta  att  underhålla,  och 
beräknas  väghållningsbesväret  till  blott  9  rdr  på 
hvarje  hemman.  Skjutsomkostnaden  beräknas 
till  279  rdr.     Ingen  gästgifvaregård  finnes. 

Gårdar,  byar  och  verk: 

Säteriet  Ingsered  med  ganska  vacker 
belägenhet  egdes  med  andra  egendomar 
i  slutet  af  1600-  och  början  af  1700- 
talet  af  öfverste  Jernsköld,  derefter  af 
Reuterfelt,  har  i  sednare  åren  innehafts 
af  bönder.  Ifrån  kyrkan  presenterar  sig 
majorsbostället  vid  kongl  Elfsborgs  regi- 
mente Smälteryd,  1j2  mtl,  beläget  på  en 
något  sank  långsträckt  plats  nära  åns 
utlopp  i  sjön  Lygnen,  omgifvet  af  löfträd 
och  instängd  på  östra  sidan  af  ån  samt 
på  den  vestra  af  en  skogbeväxt  bergås. 
Namnet  på  hemmanet  Bosgården  tros 
vara  härledt  från  den  namnkunnige  Bo 
Jonsson  Grip;  till  detta  hemman,  som 
är  väl  bebygdt,  höra  qvarnar,  såg,  pappers- 
bruk, der  mest  tillverkas  grå-  eller  s.  k. 
karduspapper.  —  Krono-skatterusthållet 
Strömma,  äfvenledes  väl  bebygdt,  har 
qvarn  och  såg.  Tullmjölqvarnar  finnas 
dessutom  vid  Härsnäs,  Grimmered  och 
Tolared.  Af  salusågar  finnas  6  stycken. 
En  liten  vadmalsstamp  vid  Grimmered. 
Vid  Sätila  finnes  tegelbruk.  Husbehofs- 
qvarnarnas  antal  är  35.  Arenas  och 
Bobygd  äro  frälse-hemman  af  1  mantal 
hvartdera.  —  Adress:  Borås. 

Sätter,  ett  hälft  mtl  frälse  uti  Al- 
sters socken,  Wäse  härad  och  Carlstads 
län,  eges  af  landtbrukaren  J.  A.  Roman ; 
tax. värdet  är  44,000  rdr  rmt.  År  1818 
uppgafs  denna  gård  ha  44  t:rs  utsäde, 
nödig  skog,  försvarlig  åbyggnad. 

Sättersfors,  manufaktur-  och  kop- 
parhammare uti  Habo  socken,  Wartofta 
härad  och  Skaraborgs  län,  belägna  }/2 
mil  från  Habo  och  Mullsjö  jernvägs- 
stationer,  vid  Knipåns  utlopp  i  en  liten 


Sättersta. 


Sätlna. 


453 


sjö  på  gränsen  mot  Gustaf  Adolfs  kapell; 
privilegierades  ar  1827,  då  de  tillhörde 
hofsekreteraren  J.  Settergren ;  för  niirv. 
egas  de  af  brukspatron  Sagers  sterbhus. 
Verken  hafva  varit  högst  obetydligt  be- 
gagnade; från  Åtvidaberg  i  Östergötland 
hemtas  råkopparn.  Ar  1863  var  koppar- 
hammaren taxerad  till  1,000  rdr,  och 
dertill  hörande  landtegendom,  bestående 
af  \f})  mtl,  med  såg  taxerad  till  32,800 
rdr  rmt. 

Sättersta.  Socken  i  Rond  härad  och 
Nyköpings  län,  se  Settersta. 

Sättna,  en  socken  uti  Wester-Norr- 
lands  län  och  Medelpads  fögderi,  lV4 
mil  från  staden  Sundsvall,  begränsad  i 
norr  af  Indahls  socken,  i  öster  af  Timrå, 
i  söder  af  Selånger,  hvartill  hon  är  an- 
nex, samt  i  vester  af  Stöde  och  Holms 
socknar;  omfattar,  med  en  längd  från 
öster  till  vester  af  2l/2  mil  samt  med 
en  bredd  från  norr  till  söder  af  1  mil, 
en  areal  af  41,993  tunnland,  hvaraf 
1,391  tid  sjöar. 

Socknen,  hvars  namn  anses  komma 
af  Scetr,  eller  Sätur,  som  betyder  fäbodar, 
genomskäres  af  Sättna-ån,  som  börjar  med 
tvenne  mindre  grenar  och  efter  dessas 
förening  nära  vester  om  Gåltjerns  by 
utfaller  i  Selånger-fjärden,  hvarifrån  den 
vidare  under  namn  af  Selåuger-ån  fort- 
sätter sitt  lopp  genom  Sundsvalls  stad 
till  hafvet.  I  rigtningen  af  denna  å 
bildar  socknen  en  dal,  hvarifrån  utgå 
2:ne  grenar,  utefter  hvilka  byarna  ligga 
strödda,  merändels  invid  någon  sjö  eller 
invid  ån.  Socknen  har  en  skogsbygds 
omvexlande  karakter,  hvadan  också  den 
odlade  jorden  ej  består  af  några  större 
sammanhängande  åkerfält,  utan  af  otaliga 
kullar  och  dalar,  hvilken  natur  väl  kan 
erbjuda  vandraren  en  och  annan  skön 
anblick,  men  tillika  gör  jordbruket  till 
ett  mer  än  vanligt  mödosamt  arbete. 
Vestra  delen  af  socknen  är  en  fjellbygd. 
Socknens  anmärkningsvärdaste  sjö  är 
Nafvaren,  som  dock  blott  till  en  ringa 
del  sträcker  sig  in  i  Sättna,  men  för 
öfrigt  ligger  inom  Indahls  och  Holms 
socknar.  Bland  höjder  förtjena  nämnas 
Skansberget,  Bykullen  och  Rösasbcnjct. 
Jordmånen  i  byarna  Westansjö  (*/•>  mtl 
skatte,  areal  4,176  tid),  Nora  (lV4mtl 
skatte,  10,780  tunnl.),  Löfaätt,  Bjärme 
(17/12    mtl    skatte,     1,716  tid)  och  Byn 


(1y?„7t  mtl  skatte,  2,667  tid),  består  för- 
nämligast af  lermylla;  men  den  öfriga 
jordmånen  är  sandmylla.  A  skogsmarken, 
som  eges  af  Gåltjeru  (Ciårdtjern,  l|j(:  mtl 
skatte,  3,078  tunnl.),  Bjärme  och  Byn 
finnas  betydliga  odlingslägenhcter. 

Tvenne  helsokällor  finnas,  hvaraf 
den  ena,  å  Solums  egor,  fordom  varit 
med  fördel  mycket  anlitad,  hvarom  de 
derstädes  i  mängd  funna  krvckor  och 
käppar  vittna;  ännu  för  omkring  30  år 
sedan  egde  hon  ordentligt  brunns-  och 
badhus.  Den  andra  källan  är  vid  foten 
af  Bykullan.  Vattnet  utmärker  sig  i 
synnerhet  för  sin  kristallklarhet  och  friska 
temperatur. 

Socknen,  som  år  1760  beboddes  af 
520,  1830  af  1,486  och  1862  af  1,843 
personer,  innefattar  5,^  mtl  skatte,  4-J 
mtl  krono  (Flata,  ecklesiastik-boställe, 
areal  1,033  tid,  hvaraf  19  åker).  All 
fast  egendom  taxeras  till  786,800  rdr 
rmt.  Ett  här  rådande  bruk,  att  till  lösa 
personer  afyttra  små  jordlappar,  hvarpå 
dessa  icke  äro  besutna,  men  hvilka  de 
ändå  bebygga  i  egenskap  af  torp  och 
bilda  hushåll,  anses  bidraga  till  att  öka 
fattighjonens  antal.  Boningshusen,  mer- 
ändels kalla  som  uthus,  bestå  af  en  två- 
våningsbyggnad, hvaraf  den  öfra  sällan 
inredes,  den  andra  innehåller  vanligen 
3  å  4  rum  med  kök,  hvilket  sednare 
bebos  af  familjen  under  vintern;  om 
sommaren  bebos  brygghus-byggnaden, 
som  oftast  innehåller  äfven  fähus  och 
stall;  vidare  finnes  vid  hvarje  bondgård 
tröskloge  med  foderlada  och  halmbod. 

Hufvudnäringar  äro  åkerbruk  och 
boskapsskötsel;  men  i  anseende  till  att 
jordbrukarens  uppmärksamhet  är  mer 
vänd  på  skogen  än  på  åkern,  blifva 
dessa  näringar  icke  så  gifvande,  som 
man  skulle  kunna  förvänta  till  följd  af 
socknens  läge  och  öfriga  naturförhållan- 
den. Utsädet,  som  är  1818  uppgafs 
till  mellan  2  ä  300  t:r,  hade  dock  1852 
ökats  till  1,126  t:r  säd  samt  308V2  t:r 
potates;  åkerarealen  är  1,575  tunnlaud. 
Antalet  af  vinterfödda  kreatur  har  under 
nämnda  tid  ökats  med  icke  mindre  än 
2,180  kreatur,  deraf  hästarnas  antal  med 
150,  kornas  med  680  och  fårens  med 
1,200.  Ängs-  och  betesmarken  äro  lik- 
väl inskränkta  —  ängens  areal  uppgifves 
till   2,338  tid  —  och    bestå   till  största 


454 


Siittua. 


Sättra. 


delen  af  myrlända  dalar  och  myrar  i 
skogen,  hvilka  lemna  en  svag  afkastning, 
emedan  dera  växande  gräsarter,  starr 
och  ängsull,  gifva,  ehuru  ganska  ymnigt, 
dock  kraftlöst  foder.  Det  nödiga  foder- 
förrådet erhålles  för  öfrigt  från  lögdjorden, 
som  dock  ej  tillbörligen  skötes,  utan 
först  när  mossan  fått  öfverhanden  och 
förqväft  all  annan  växlighet,  uppköres 
först  lögdjorden  och  besås  tvänne  år  å 
rad  med  hafra,  blandsäd  eller  lin,  hvar- 
efter  den  åter  igenlägges  i  detta  ut- 
mattade tillstånd.  Knappast  har  slåttern 
försiggått  och  skörden  börjat,  förrän 
kreaturen  utsläppas,  hvilka  förstöra  de 
unga  bladskotten,  hvaraf  följderna  blifva 
en  årligen  minskad  afkastning.  Ett  före- 
döme af  vattensilning  har  egaren  af 
Norafors  bruk  1851  lemnat.  Svedjandet 
användes  mycket;  men  thyvärr  användas 
dertill  ofta  de  sterilaste  trakter.  Skogen, 
upptagande  en  areal  af  36,557  tunnl., 
och  hvarmed  stor  misshushållning  är 
rådande,  består  hufvudsakligen  af  tall 
och  gran  samt,  der  marken  varit  röjd 
eller  svedjad,  af  björk,  asp,  al  och  vide. 
Såväl  tall  som  gran  behöfver  c:a  180  år 
för  att  hinna  till  10  å  12  tums  diameter. 
Binäringar  äro  forsling  åt  bruken  och 
skogsarbete;  fiske  idkas  obetydligt,  äfven- 
som  jagt.  Här  befintliga  verk  och  in- 
rättningar nämnas  mot  slutet  af  artikeln. 
Denna  socken  blef  först  vid  Sunds- 
valls skiljande  ifrån  Selångers  pastorat, 
år  1821,  en  ordinarie  komministratur. 
Kyrkan  uppbyggdes  1651  af  trä,  men 
blef  såsom  för  trång  omkring  1750 
nedrifven  och  ånyo  uppbyggd  af  tegel 
samt  korsvirke.  I  kyrkan  äro  begrafna 
en  major  Wrång  och  hans  son,  som 
innehaft  V4  mtl  uti*Solums  by.  Majoren 
säges  hafva  varit  en  af  de  få,  hvilka 
blefvo  vid  lif  år  1719  efter  Svenska 
arméens  olyckliga  tåg  öfver  Sylfjellet. 
Barnundervisningen  bestrides  uti  en  fast 
folk-  och  en  småbarnsskola  uti  2:ne  skol- 
hus af  en  examinerad  och  en  oexam. 
lärare;  under  året  1862  undervisades  l/3 
af  skolbarnen  i  hemmet.  Skolan  åtnjuter 
ett  årligt  statsbidrag  af  130  rdr  rmt. 
Sockenmagazinet,  som  grundlades  aldra- 
först  genom  insättning  af  Vg  ka  från 
hvarje  rök,  egde  den  1  Maj  1852:  234 
t:r  17  kappar  säd  samt  430  rdr  rmt  i 
penningar. 


Fornminnena  utgöras  af  lemningar 
efter  en  skans  på  Skansberget,  runstenar 
framför  kyrkodörren  och  å  byns  åker- 
gärde.  Fornforskare  hafva  af  namnet  på 
byn  Bjärme  velat  draga  den  slutsats, 
att  Bjarmaland  varit  här  beläget,  och  Tu- 
neld  uppgifver  äfven,  att  lemningar  skola 
finnas  i  socknen  efter  det  fordna  templet, 
dit  man  genom  Timrå  socken,  eller  gamla 
Wimerå,  förmenas  fordom  hafva  farit 
från  Östersjön. 

Af  statsbidragen  anses  bevillningen,  som  år 
1852  uppgick  till  cirka  906  rdr,  såsom  minst 
I  tryckande.  Kronotiouden,  hvilken  till  det  mesta 
är  anslagen  till  Gymnasiistaten,  kännes  så  mycket 
I  mer  betungande  i  anseende  till  levererings- 
|  orterna,  hvilkas  af  lagen  ända  till  8  mil  tillåtna 
j  aflägsenhet  tvingar  tiondegifvaren  att  till  ovanligt 
höga  priser  lösa  spannmålen  för  att  slippa  forsla 
densamma.  Kostnaden  för  rustning  och  rotering 
uppgår  till  400  rdr  rmt.  RoteriDgsskyldigheten 
utgöres  af  139/16  mtl,  hvilka  äro  indelta  uti  4 
båtsmansrotar.  —  Skjutsen  är  sedan  1850  ställd 
på  entrepenad.  Socknen  har  ej  eget  tingshus, 
utan  hafva  hittills  årligen  betalts  24  å  36  sk. 
rgs  af  hvarje  hemman.  Fattigvården  är  ordnad 
på  det  sätt,  att  de  behöfvande  erhålla  uppehälle 
under  ett  eller  flera  dygn  hos  hvarje  bonde  allt 
efter  hemmanens  storlek.  Norafors  bruk  har 
särskild  ordnad  fattigvård.  —  Komministerns 
lön  af  församlingen  utgår  med  220,5  kub. fot 
korn,  matskott,  motsvarande  omkring  60  kub. fot 
korn  i  värde;  af  kyrkoherden  75,6  kub. fot  korn. 

Inom  socknen  finnas  22  byar,  148 
torp  och  40  backstugor.  Vi  hafva  förut 
namngifvit  några  byar;  den  med  största 
arealen  är  Nora,  med  10,780  tid;  största 
antalet  hushåll  har  Byn,  med  49  hushåll, 
och  till  hemmantalet  störst  är  Gåltjern, 
af  167/q6  mtl  skatte.  Af  verk  finnas 
Norafors  bruk,  hvartill  höra  240  af  förut 
uppgifna  folkmängd;  det  är  anlagdt  1795 
af  handelsmannen  Petter  Miitzell  i  Sunds- 
vall och  mag:r  Israel  Norberg;  det  upp- 
gifves  nu  hafva  5  stångjernshärdar,  en 
räck-  och  2  spikhamrar.  —  Lorentzfors 
qvarn  med  3  par  stenar;  Johannisfors 
qvarn  med  3  par  stenar,  anlagd  1828 
å  prestbordet  och  Solums  egor.  Norafors 
och  Gåltjems  sågar  äro  anlagda  vid 
Sättnaån,  dessutom  finnes  såg  vid  Westan- 
sjö  och  en  vid  Gr  af tj  em,  alla  med  en  ram. 
—  På  gränsen  mellan  Indahls  socken 
är  Suhlå  jernbruk  beläget.  —  Adress: 
Sundsvall. 

Sättra,  Sätra.  Helsobrunn,  belägen  i 
den  s.  k.  Solingemyran,  i  närheten  af  en  lång 
sandås,  i  Kila  socken  af  Öfver-Tjurbo  hä- 
rad och  Westerås  län,  i  socknens  vestra 


Sättra. 


Såttra. 


455 


gräns,  emot  Fläckebo,  invid  stora  bergs- 
lagsvägen ifrån  Westerås  till  Falun,  3 
mil  frun  förstnämnda  stad  och  iVj  mil 
ifrän  Sala,  helt  nära  intill  Sätra  by, 
efter  hvilken  den  fatt  sitt  namn  (den 
kallades  ock  fordom  Kila  helsobrunn) 
och  '  .,  mil  från  sockenkyrkan.  Brunnen 
är  en  af  de  äldsta  i  Sverige,  och  dess 
medicinska  verksamhet  blef  egentligen 
först  bekant  genom  häradshöfdingen  i 
Xorrbo  m.  fl.  härader,  Pehr  Larsson 
(ivllenhöök  till  Engelsbergs  bruk  i  West- 
manland,  född  1643,  död  1706  och 
stamfader  för  den  ännu  lefvande  adliga 
ätten  Gyllcnhöök.  Han  led  nemligen  af 
lamhet  i  ena  armen  och  begagnade  der- 
före  källans  vatten  åren  1698  och  99 
samt  blef  fullkomligt  återställd.  Källan 
undersöktes  1700  af  dokt.  Samuel  Skragge. 
Påföljande  året  anmodades  den  ryktbare 
archiatern  Urban  Hjärne  att  närmare 
pröfva  Sätra  brunns  beskaffenhet,  och 
han  gaf  om  den  följande  utlåtelse  i  ett 
bref  till  länets  dåvarande  höfding,  frih. 
Gustaf  Cronhjelm:  »Desse  vatn  lära  litet 
de  Medeviske  eftergifva,  men  i  visse 
sjukdomar  til  äfventyrs  öfvergå,  som  i 
mjältesjukdomar,  hjerteklappningar,  men- 
sibus  tam  retentis  qvam  nimiis,  in  artri- 
tide vaga  scorbutica  (såväl  uteblifven 
som  öfverflödig  menstruation,  skorbutisk, 
flyktig  gikt  värk).»  Redan  samma  år, 
1701,  börjades  härstädes,  hvarcst  doktor 
Skragge,  genom  inköp  af  de  små  hem- 
mansdelar, dera  brunnen  ligger,  skaffat 
densamma  eget  territorium,  ordentlig 
brunnskar,  ehuru  intet  brunnshus  hunnit 
uppföras,  utan  blott  en  jordvall  var  upp- 
kastad omkring  källan.  Stället  bebyggdes 
sedermera  på  hofraarskalken  frih.  Johan 
Casimir  Flemmings  på  Lydiuge bekostnad, 
hvilken  ock  lät  försköna  det  genom 
alleers  och  vattenkonsters  anläggande; 
under  archiatern  Pehr  von  Afzelii  tid 
(han  var  brunnsintendent  frän  1796  till 
1825)  blef  Sätra  äfven  förbättrad  t  och 
fö  rak  onåd  t.  Här  Bro  fem  källor,  af  hvilka 
treune ,  de  först  upptäckta,  ligga  pä 
endast  halfannan  alns  afstånd  ifrän  hvar- 
andra  och  kallas  derföre  Helgatrefaldig- 
hetskällorna  samt  äro  öfvcrbyggda  med 
ett  gemensamt  brunnshus;  vidare  påfanns 
Segerkällan,  vid  pass  400  alnar  ned  i 
ängen,  och  hvarest  förr  varit  en  af  all- 
mogen mycket  begagnad    badinrättning; 


sist  Brudkällan,  ännu  längre  bort,  invid 
Brudberget,  —  Är  1670  uppfördes  en 
brunnskyrka.  I  salongen  är  Pehr  von 
Afzelii  bild  uppsatt,  och  i  parken  har 
en  minnesvård  blifvit  rest  öfver  erke- 
biskopen  doktor  Uno  von  Troil,  som  här 
vid  Sätra  afled  den  27  Juni  1803.  Lika- 
som vid  öfriga  brunnar,  äro  terminerna 
för  drickningen  tvenne  eller  ifrån  den 
9  Juni  till  den  7  Juli  och  från  den  11 
Juli  till  den  8  Augusti.  Brunnsgästernas 
antal  uppgå  stundom  till  öfver  1,200 
personer.  Sätra  brunn,  jemte  dertill  hö- 
rande Vg  ni  ti  frälse,  tillföll  efter  doktor 
Skragges  död  hans  syster,  enke-prostinnan 
Holstenia.  Efter  sonens,  provincial-läkaren 
Gabriel  Holstens  död,  såldes  Sätra  1739 
till  regiments-fältskären  Christian  Wolff 
och  hans  son,  assessoren  och  provincial- 
läkaren  Wallentin  Wolff,  hvilka  åter  1744 
afyttrade  brunnen  och  egendomen  till 
biskopen  i  Westerås,  doktor  Andreas 
Kalsenius,  för  24,000  daler  kopparmynt. 
Sedan  biskopen  tillhandlat  sig  alla  å 
brunnsegorna  af  enskilda  personer  upp- 
förda byggnader,  skänkte  han,  genom 
testamente  af  år  1748,  till  Uppsala 
akademi  dels  brunnsinrättningen  med 
alla  dess  tillhörigheter,  att  emottagas 
efter  hans  och  hans  hustrus  död,  dels 
en  summa  af  90,000  daler  samma  mynt, 
hvaraf  räntan  efter  20,000  dalers  kapital 
skulle  användas  till  ett  lazaretts  inrättan- 
de vid  Sätra  samt  30  fattigas  underhåll 
och  en  brunnsläkares  aflöning.  Efter 
biskopens  död  1750  öfverlemnade  enkan, 
emot  vissa  vilkor.  brunnen  till  nämnda 
akademi,  såsom  everldelig  ego.  I  trakten 
ligga  konung  Gustaf  II  Adolfs  favorit- 
ställe, Wäsby,  der  han  ofta  träffade  Ebba 
Brahe,  och  Sala  silfvergrufva,  den  vack- 
raste grufva  i  Sverige. 

Sättra,  Säéra,  ett  frälse-säteri  af  1 
mtl  uti  Höks  socken  af  Lysings  härad 
och   Linköpings    län,    utgör  med   underl. 


U 


mtl 


ra 


och  ror  ett  gods,  tax.  till 
71,000  rdr  rmt.  —  Anders  Griis,  som 
kallas  af  danska  författare  »guvernör 
öfver  Småland»,  då  han  1568,  tillika 
med  Hogenskild  Bje^e  och  Sten  Baner, 
blef  tillfångatagen  af  Danskarne  vid  Flis- 
hult,  skall  hafva  utbytt  Sätra  från  kro- 
nan. Det  har  varit  säteri  frän  1604 
och  tillhört  Per  Griis  1610,  Sten  Bjelke 
1636;  derpä  slägten    Snoilsky,    h varifrån 


456 


Sättra. 


Sätuna. 


det  såldes  på  1750-talet  till  enkefru  M. 
Roseuacker,  född  Horn;  bar  sedermera 
genom  köp  tillhört  Cederstam,  Reuter- 
svärd,  Gyllenram,  Kothen,  Boye,  Horn- 
berg, Goes  samt  slutligen  slägten  Buren. 

Sättra,  en  bruks-  och  landtegendom 
uti  Undenäs  socken  af  Wadsbo  härad 
och  Skaraborgs  län,  vid  ett  vattendrag 
mellan  sjöarna  Unden  och  Wiken,  ut- 
göres  af  ett  jernbruk,  äfven  kalladt 
Fredriksfors,  under  hvilken  artikel  det 
finnes  vidare  beskrifvet,  samt  af  1  mtl 
skatte  Sättra  med  underlydande  7/i2  m^ 
skatte,  l7/i6  m^  frälse,  med  qvarn,  såg 
och  tegelbruk;  allts.  är  tax.  till  135,500 
rdr  rmt.  Egare  äro  brukspatron  B.  och 
häradsh.  F.  Eichert,  som  nyligen  grund- 
lagt en  skola  för  bruksarbetarne. 

Sätuna,  ett  frälse-säteri  af  4  mtl  uti 
Björklinge  socken  af  Norunda  härad  och 
Uppsala  län,  är  beläget  vid  Långsjöns 
norra  ända,  2  mil  från  Uppsala,  och 
sammanlagdt  med  Lundin/,  5  mtl  frälse- 
säteri, samt  utgör  med  underlydande 
12  mtl  inom  socknen,  3V4  mtl  inom 
Wiksta,  med  Ramsjö  vatten-  och  väder- 
qvarn  samt  såg;  ett  gods,  taxeradt  till 
353,280  rdr,  hvaraf  200,000  rdr  för 
båda  säterierna.  Ar  1818  uppgafs  godset 
bestå  af  91/.,  mtl,  med  90  a  100  t:rs 
utsäde,  tillräckligt  höbol,  hjelplig  skog, 
stor  trädgård  af  nära  8  tids  rymd.  I 
en  sednare  tid  har  Sätuna  gods  utmärkt 
sig  genom  omvårdnad  för  boskapsafvel 
samt  nyare  tiders  mångfaldiga  uppfin- 
ningar och  förbättringar  i  afseende  på 
method  och  redskap,  framför  allt  en  fler- 
årig cirkulation.  • 

Sätuna  säteri  har  fordom  varit  kungs- 
ladugård, och  har  kronan  här  haft  ett 
schäferi  år  1613;  på  1640-talet  tillhörde 
det  slägten  Oxenstjerna,  sedermera  Krus 
och  Horn,  derpå  Lewenhaupt,  Fleming, 
såldes  i  medio  af  1700-talet  till  överste- 
löjtnant baron  Casper  Wrede,  som  lät 
förena  Långsjön  och  Mjölången  medelst 
en  600  alnar  lång  kanal;  år  1825  och 
63  egdes  godset  af  brukspatron  J.  F. 
Björkman.  Ar  1641  uppfördes  här  af 
riksdrotset  grefve  Gabriel  Oxenstjernas 
enka  ett  vackert  stenhus,  som  år  1700 
undergick  en  vådeld,  hvarefter  det  i  en 
sednare  tid  ånyo  blifvit  repareradt;  det 
finnes  aftecknadt  i  Dahlbergs  Suecia. 

Sätuna,  annex-socken  till  Broddetorps 


pastorat,  är  belägen  uti  Gudhems  härad 
af  Skaraborgs  län,  ll/2  mil  s.  v.  från 
Skara,  omgifves  i  norr  af  Broddetorp,  i 
öster  af  Segerstad  och  Håkantorp,  i 
söder  af  Gudhems  och  Bjurums  socknar, 
i  vester  af  Hornborga-sjön;  omfattar 
enligt  Forsell  en  areal  af  1,898  tid, 
hvaraf  347  äro  sjöar  och  kärr,  fördelade 
på  5%  mtl  skatte,  1%  mtl  krono,  43/8 
mtl  frälse,  taxerade  till  205,700  rdr  rmt 
och  bebodda  1855  af  257  inbyggare; 
sedan  1810  har  folkmängden  ökats  med 
41  personer.  —  Marken  är  stenbunden, 
men  något  jemnare  än  i  pastoratets  öfriga 
socknar.  Jordmånen  är  bördig  sandmylla, 
endast  ringa  skog  växer.  Socknen  har 
nu  mer  ingen  egen  kyrka,  utan  begagnas 
den  3/8  mil   härifrån    belägna  moderför- 


samlingens. 


Orten    har    märkvärdighet 


från  äldsta  forntiden,  och  utvisas  här  än 
i  dag  tecken  efter  stenlagda  gator  och 
ett  torg,  som  sägas  vara  lemningar  efter 
en  stad  Sigtuna,  nära  intill  slottet  Inga- 
torp, der  konung  Inge  ofta  vistades.  I 
denna  stad  skall  den  första  inflyttningen 
af  Götar  börjat  nedsätta  sig,  det  torde 
äfven  få  anmärkas,  att  nuvarande  be- 
folkningen utmärkes  genom  rödaktigt  hår 
eller  den  gamla  beprisade  guldgula  färgen. 
På  de  vackra  ängar,  som  nu  kallas  Ons- 
ängarne  (Odins  ängar),  skola  Odins  hästar 
hafva  betat.  En  qvarlefva  af  de  offer, 
som  i  hedendomen  anställdes  för  att 
göra  sig  gudarne  bevågna,  ser  man  uti 
de  lekar,  som  drängarne  anställde  i  förra 
århundradet  uti  Sätuna  by.  Offerdansen 
utfördes  under  många  viga  språng  och 
rörelser  af  förklädda  drängar,  som  med 
svärta  och  färg  vanställt  sina  ansigten. 
En  af  dem  föreställde  offret,  allt,  som 
erfordrades  till  slagtandet  framtogs,  och 
slutligen  verkställdes  detta,  allt  efter 
musikens  och  sångens  takt.  Lyckligtvis 
har  en  bättre  hog  intagit  nuvarande  be- 
folkningen än  för  dylika  upptåg  från 
våra  hedniska  förfäder.  Midt  emot  nämnda 
Odinsängar  ligger  en  stor  sten,  som  af 
byfolket  kallas  Markus'  sten  och  torde 
vara  ett  minne  från  konung  Inge  den 
Godes  skald  Marcus,  som  derifrån  sjungit 
sina  sånger  eller  predikat  för  folket; 
enligt  folksägnen  åter  skall  den  blifvit 
ditkastad  af  en  jätte  från  Himmelsberg, 
då  han  oroades  af  klockljuden  från  Sätuna 
kyrka,  och  skall  han  dervid  utropat: 


Sävenäs. 


Söilrrala. 


457 


»Jag  gitter  icke  höra 
Pinglornas  olat  i  Sätuna  bv.» 

Sätuna  namnes  bland  de  gårdar,  som 
kon.  Sverker  gaf  sin  drottning  Ulfhild  i 
morgongåfva. 

Utaf  socknen  skall  Anders  Säfström, 
född  bär  1712,  hafva  tagit  sitt  tillnamn; 
han  blef  fader  till  den  utmärkte  che- 
misten  och  geologen  Nils  Gabriel  Säf- 
ström. 

Bland  gårdar  märkes  det  för  stånds- 
personer bebyggda,  och  efter  en  fru 
Bålla  Blå  uppkallade  Bålltorp,  1  mantal 
berustadt,  1  krono-  och  1  frälse-säteri, 
med  V2  mtl  Paris,  tillsammans  under 
4  egare.  —  Korsgarden,  Kåckstorp  och 
Jon  Ambjörnsgärd  äro  auditörs-boställen, 
Tottan,  Sven  Fröjdenborgsgard,  kapellans- 
boställe.  —  Adress:  Skara. 

Sävenäs  stålverk  uti  Skellefteå  soc- 
ken af  Westerbottens  län,  invid  Urviks- 
hamn;  hade  är  1862  en  tillverkning  af 
1,099  centner  stål  efter  Besseraers  me- 
thod.  Egare  är  lifmedikus  och  riddaren 
S.  F.  Säve.  Här  finnes  ock  en  ångsåg, 
som  eges  af  Lejonströms  sågverksbolag. 
Stället  beboddes  förutn.  år  af  omkring 
145  personer  på  c:a  30  hushåll;  se  vi- 
dare art.  Skellefteå  socken. 

Söderala,  en  socken  uti  Södra  Hel- 
singland  af  Gefleborgs  län,  belägen  l/2 
mil  från  Söderhamn,  vid  h  af  vet,  omfattar 
en  areal  af  2,i58  qvadratmil  land,  0,295 
vatten,  fördelade  på  765/'i2  mtl>  e^er 
1,120  öresl.  *)  14  pgl.,  hvaraf  1,099 
öresl.  2  pgl.  skatte,  resten  krono. 

Marken  är  mer  bergig  än  jemn;  här 
iulöper  från  Skogs  socken  en  hög  bergs- 
rygg, småningom  sänkande  sig  mot  Ljusne 
masugn,  der  den  utgår  i  hafvet,  sträc- 
kande sig  till  ön  och  klippan  Storjung- 
frun, 1  mil  från  stranden.  Socknen 
genomskäres  af  Ljusne  elf,  som  här  ut- 
faller i  hafvet.  Askesta  och  Söderhamns 
jernvägar  gå  ock  härigenom  samt  hafva 
stationshus  i  Bergvik.  De  ansenligaste 
sjöarne  äro  Bergviken,  Marinan,  Gärd- 
sjön,  Alsjön,  hvardera  öfver  l/2mi\\:dug; 
den  sistnämnda  jemte  Fäbotjern  och  Tel- 
jesjö  hafva  under  loppet  af  år  1857  blifvit 
sänkta.  Några  byar  ega  skog,  tjenlig 
till  skeppsbyggen.  Krono-allmänniugen, 
sträckande  sig   1   mil  i  längd,  tjenar  dels 


*)   16  öresl.  =  1   mtl. 
vi. 


till  jernverkeus  behof,  dels  till  betesmark 
för  den  i  s.  k.  fäbodar  öfver  som- 
maren vistande  boskapen.  Den  öppna 
jorden  består  dels  af  lera,  dels  af  sand. 
Ur  Dymmelbo  grufva  brötos  1861:  792 
centner  jernmalm;  bergen  Marludlaruv 
vid  Maråker  tros  innehålla  flera  slags 
metaller.  —  Näringar  äro,  utom  jordbru- 
ket, kolning,  linodling  och  laxfångst. 
Det  kongl.  bref,  som  utgör  grunden  för 
den  hädanefter  allmogen  åliggande  skyl- 
digheten att  bygga  och  underhålla  kro- 
nans fisken,  är  utfärdadt  i  Mars  1522 
och  rörer  uppförandet  af  fiskerier  i  Lijse 
(Ljusne)  elf  (se  Widmarks  beskrifning 
af  Helsingland,  sid.  318).  Nämnda  år 
uppfördes  här  Westanåkers  laxfiske.  Sedan 
1840-talet  ha  åtskilliga  vägomläggningar 
blifvit  utförda  inom  socknen,  och  myr- 
odlingar samt  vattensänkningar  fortgå 
med  oförminskadt  intresse.  Folkmäng- 
den, som  år  1810  var  1,776,  uppgick 
1860  till  3,569  och  1863  till  3,750 
personer  med  891  hushåll.  —  All  fast 
egendom  är  taxerad  till  2,398,300  rdr 
rmt,  hvaraf  944,000  rdr  för  jordbruket. 

1  bev.  erlades  för  egendom  1,010  rdr 
34  öre,  för  inkomst  3,492  rdr.  Socknen 
håller  20  ordinarie  båtsmän. 

Kyrkan,  byggd  i  form  af  ett  kors,  var 
redan  1818  för  liten  för  dåvarande  folk- 
mängd. Socknen  utgör  med  Maråkers 
brukskapell  ett  regalt  pastorat  af  Lsta 
klassen  inom  Helsinglands  Östra  kontrakt 
i  Uppsala  stift,  beläget  20  mil  från  stifts 
staden.  Sockenmagazin  finnes.  Barn- 
undervisningen   bestrides  i  2   fasta    och 

2  flyttbara  folkskolor  af  3  examinerade 
och  1  oexaminerad  lärare;  derjemte  fin- 
nas en  söndags-  och  en  privat  skola. 
Skol-  och  fattigkassorna  hafva  under  sed- 
nare  åren  erhållit  donationer  på  500  a 
1,000  rdr  rmt. 

Gårdar  af  betydenhet  äro  Maråkers 
jernverk,  Ljusne  masugn  och  sågverk  med 
8  ramar,  regimentsskrifvare-bostället,  be- 
läget i  byn  Norrbyn.  Norra  och  Södra, 
Bergviks  ångsågar  och  pappersfabrik. 
Prestgardtn,  7  öresl.  12  pgl.,  med  vac- 
kert läge,  är  välbebyggd.  Dessutom  fin- 
nas i  socknen  flera  husbehofsqvarnar  och 
sågverk,  såsom  vid  Alda,  Manna  och 
Askesta;  spikverk  finnes  i  Ellne  by.  Ny- 
in ann  är  en  säker  och  rymlig  hamn.  — 
Lägenheten  El/vik.   Af  byar  må  nämnas 

58 


458 


Söderbjärke. 


Söderbjärke. 


Wansätter  (eller  Wansäters  by),  af  h vil- 
ken en  bondson,  född  derstädes,  tog  sig 
namnet  Wannqvist  och  blef  stamfader 
till  den  på  sin  tid  särdeles  omtyckte 
polismästaren  i  Stockholm,  01.  af  Wann- 
qvist, f  1834;  vidare  Berga,  Ringstad, 
Ostansjön,  Sunnanå  och  Myskje.  —  Adr.: 
Gefle  och  Söderhamn. 

Söderbjärke  (Sörbärke),  en  socken 
uti  Wester  bergslags  fögderi  af  St.  Kop- 
parbergs län,  belägen  7!/2  m^  från 
Falun,  7  mil  från  Hedemora,  113/* 
mil  från  stiftsstaden  Westerås,  ne- 
derst i  bergslagen  mot  Westmanland, 
gränsar  till  Norrbärkes,  Tuna  och  Hede- 
mora socknar  i  Dalarne,  till  Norbergs, 
Westanfors  och  Skinnskattebergs  socknar 
af  Westerås  län  samt  Bamshytte  socken 
af  Örebro  län;  arealen  uppgifves  appro- 
ximativt till  119,509  tid,  hvaraf  12,580 
äng,  5,680  åker,  78,134  skog,  19,263 
sjöar,  3,737  mossar,  eller  enligt  Hahr 
till  5,i64  qvadratmil,  hvaraf  0,994  vatten, 
inberäknadt  Malingsbo  kapell,  som  enl. 
kongl.  brefvet  af  den  7  Oktober  1862 
kommer  att  skiljas  härifrån  och  utgöra 
ett  eget  konsistorielt  pastorat.  Marken 
är  i  allmänhet  bergig,  stenig,  grusartad 
och  ojemn,  vid  sjöstränderna  något  slä- 
tare och  mer  odlad;  här  förekommer 
lera,  eljest  är  jordmånen  sandmylla  och 
myrjord.  Skogen  är  nog  medtagen,  se 
vidare  härom  art.  Smedjebacken,  en  på 
sednare  tiden  genom  Strömsholms  kanal 
blifven  märklig  köping.  Förnämsta  näring- 
arne  äro  bergsbruk,  kolning  och  körslor; 
åkerbruket,  ehuru  genom  flera  hyttors 
ödeläggande  betydligt  utvidgadt,  är  dock 
otillräckligt.  Bland  sjöar  är  Barken  (se 
den  art.)  den  betydligaste,  och  torde 
gifvit  den  söder  om  sjön  belägna  sock- 
nen dess  namn;  dessutom  finnas  vidare 
Jersjöbo  och  Malingsbo,  Görken,  Stor- 
sveten,  Saxen,  Billsjön  och  Djurlången, 
ta.  fl.  Bland  berg  märkas  Skallberget, 
Klockberg,  Wanberget  och  Opsvet  Bisp- 
berg  samt  den  stora  landthöjden  och 
vattendelaren.  som  löper  söder  om  Bar- 
ken. Malmanledningar  finnas  flerstädes, 
såsom  den  betydligaste  jerngrufvan  nam- 
nes Tolfsbo;  Bromsberget  vid  Billsjön  har 
flera  jerngrufvor,  och  Ufberget  vid  Bar- 
ken har  en  ödelagd  koppargrufva.  År 
1861  brötos  ur  Jordstensgrufvan  11,546 
centn.    jernmalm.     I  socknen    finnes   en 


mörkröd  jordart,  jernockra  eller  myrjord 
kallad,  hvilken  brukas  till  rödfärgning. 
Mineralkällor  finnas  vid  Malingsbo  bruk 
och  vid  Björsbo  by,  hvaraf  den  sistn. 
är  funnen  år  1752  af  faktor  Alm  och 
dess  vatten  undersökt  af  doktor  Sidrén. 
—  Socknen,  som  år  1810  beboddes  af 
3,758,  hade  år  1850  4,805  och  1863 
nära  5,000  inbyggare,  hvaraf  hemmans- 
egare  och  bergsmän  1,553,  kolare  1,054, 
arbetare  1,373,  ståndspersoner  1,002; 
hemmantalet  är  6ffjy  mtl  rekognitions- 
krono-skatte,  43g{  mtl  skatte,  jj  krono, 
V2  frälse-säteri.  All  fast  egendom  taxe- 
rades år  1863  till  2,352,600  rdr  rmt, 
hvaraf  229,500  rdr  för  annan  än  jord- 
bruksfastighet; i  bevillning  erlades  efter 
II  och  III  art.  1,561  rdr  rmt;  jorde- 
boks- och  hemmantalsräntorna,  förvand- 
lade och  omsatta  i  räntor,  beräknas  i 
pgr  till   1,366  rdr. 

Söderbärkes  socken  skildes  från  Norr- 
bärkes socken  1646.  Kyrkan,  med  vac- 
kert läge  vid  sundet  mellan  Norra  och 
Södra  Barken,  påbörjades  i  sitt  nuva- 
rande skick  1729  och  fullbordades  1734; 
dess  stil  är  vacker;  16  hvalf  uppbäras 
af  8  göthiska  pelare.  Ehrenheimska  och 
Tersmedenska  familjerna  hafva  här  sina 
särskilda  grafvårdar.  Bland  kyrkoher- 
darne  förtjenar  ihogkommas  Olof  Kalse- 
nius,  död  1716;  ännu  vet  traditionen 
att  förtälja  om  den  kraftiga  hand,  med 
hvilken  han  inom  församlingen  vakade 
öfver  ordning  och  skick;  hans  fru,  Anna 
Rudbeckia,  förtjenar  äfven  att  nämnas 
såsom  den  yngsta  prestbrud,  hvilken 
troligen  funnits  i  hela  riket;  vid  sitt 
första  gifte  med  Kalsenii  företrädare 
skall  hon  ej  hafva  fyllt  sitt  14:de  år. 
Montelius  var  äfven  en 
Hans  olyckliga  dödssätt 
i  folkets  minne.  Han  blef 
nämligen  stångad  af  sin  tjur,  då  denne 
ej  såsom  vanligt  erhöll  bröd  ur  sin  hus- 
bondes ficka,  och  afled  efter  flera  dagars 
svår  plåga  år  1729.  Kyrkans  med  ur 
försedda  och  med  koppar  beklädda  torn 
färdigbyggdes  1743.  Omkring  kyrkan, 
der  under  drottning  Christinas  tid  fråga 
varit  om  en  stads  anläggande,  ligger  den 
ståtliga  Kyrkbyn,  på  l3/8  mantal,  med 
prestgården,  3/4  mtl,  som  har  ett  pryd- 
ligt hus  med  flyglar  på  udden  mellan  2:ne 
vikar  af  den  närbelägna  sjön;  —  i  grann- 


Prosten    Erik 
utmärkt    man. 
förvaras  ännu 


Soderbv-Carls. 


Soderhy. 


459 


gården  Westevby,  2  mtl,  bor  den  man, 
som  under  de  sednast  förflutna  6 
riksmötena  fört  i  bondeståndet  vestra 
bergslagens  talan  och  under  det  sista 
också  Westcrdalarnes ;  sedan  har  man 
hela  den  parklika  Westerbystranden  med 
den  utmärkt  vackra  hufvudbyggnaden, 
som  nu  är  gästgifvaregård  af  jVg  mtl. 
På  kyrkvallen  ligger  ett  stort,  nybygdt 
hus,  som  är  ärnadt  dels  till  lokal  för 
kyrkskolan,  dels  för  sockenbibliotheket, 
hvilket,  troligen  det  största  i  riket,  är 
grundlagdt  1858  genom  900  arbeten 
om  4,000  rdrs  värde,  ditskänkta  af  bruks- 
patron Johan  Johansson  i  Stockholm. 
Här  finnas  tingshus  och  sockenmagazin. 
Barnundervisningen  bestrides  i  3  fasta 
folkskolor,  der  under  året  1862:  312 
barn  undervisades  af  3  examinerade,  3 
oexamin.  lärare  och  en  lärarinna,  medan 
339  undervisades  i  hemmet. 

Utom  förutnämnda  gårdar  samt  kö- 
gingen  Smedjebacken,  märkas  här  Wiks- 
by,  l'V8  mantal,  som  är  nederlags-  och 
handelsplats  samt  har  postkontor,  se  vi- 
dare den  artikeln.  —  Största  godset  ut- 
göres  af  Larsbo  bruk  och  Saxe  hammare 
med  underl.,  tax.  till  354,000  rdr  rmt, 
derefter  komma  Malingsbo  och  Nyliam- 
mars  bruk,  Ny  fors  och  Korslångs  smedjor. 
Bergsmaushamrar  äro  Gerdsjöbo,  Tolfsbo 
och  Wadhs;  masugnar  finnas  vid  We- 
sterby,  Tunkarlsbo  och  Gerdsjöbo.  — -  Af 
gårdar  finnas  vidare  Lexsjöbo,  Billfors 
och  Nyfors.  !/g  mtl  Edsbäcken,  */2  mtl 
Gläfse,  !/g  mtl  Högberg  egas  af  Norns 
bruksegare.  2'/4  mantal  Saxån,  1  mtl 
Tolsbo  och  Wibbenbo  äro  byar.  —  ^Yn 
mtl  i  Kyrkby u,  der  för  öfrigt  flera  ny- 
byggda gårdar  finnas,  egas  af  socknens 
fattigkassa.  —  Adress:  Wik. 

Söderby-Carls.  Konsistorielt  pastorat 
af  2:dra  klassen,  hörande  till  Lyhundra 
kontrakt  af  Uppsala  stift,  utgöres  af  de 
sedan  år  1796  förenade  socknarne  Sö- 
derby  och  Carlskyrka,  belägna  i  Lyhun- 
dra härad  af  Stockholms  län,  1V2  uiil  från 
Norrtelje,  7l/2  mil  fr.  Uppsala,  omfattande 
0,700  qv.mil,  hvaraf  0,07:>  vatten,  fördelade 
på  61 V4  mtl,  hvaraf  38%  skatte,  35/8  kr., 
187/8  frälse;  häraf  höra  dock  i  judicielt 
hänseende  7T/4  mtl  till  Wäddö  samt  3 
mtl  till  Wätö  socken.  Carlskyrka  socken 
är  för  det  mesta  jemn  eller  kullig  och 
en   väl  bebyggd  ort  vid   Erken  och  dess 


utlopp  åt  s.  o.  till  Brosjön.  Marken  är 
till  det  mesta  mycket  stenbunden;  vid 
några  byar  i  Söderby  växer  ymnig  skog. 
Jordmånen  är  lera  eller  svartmylla  i  de 
bättre  bygderna,  annars  sand  och  mo- 
jord.  Näringar  äro  åkerbruk,  ängs-  och 
skogsbruk  m.  m.  Socknen  beboddes  år 
1805  af  1,370  och  1863  af  1,548  per- 
soner enligt  mantalslängden,  men  1,922 
enligt  pastors  uppgift,  lloteringen  utgör 
20  man.  All  fast  egendom  är  taxerad 
till  953,000  rdr,  hvaraf  682,700  rdr  för 
Söderby  socken  med  443/4  mtl. 

Sudherby  förekommer  år  1292,  Kar- 
lungskirkiu  1287  och  1292.  Carlskyrka 
tros  fått  namn  efter  en  Carl  Folkunge  till 
Karlösa  gård.  Socknen  har  2  fasta  och  2 
flyttbara  folkskolor,  h vartill  höra  1,663 
qvadratalnar  planteriugsland.  I  prest- 
gården  hade  erkebiskop  Johannes  Magnus 
eller,  såsom  han  af  folket  kallades,  Jöns 
Månsson,  före  afresan  ur  riket  ett  möte 
med  stiftets  presterskap.  Här  sade  han  sig 
vara  i  ett  vigtigt  ärende  rest  från  konun- 
gen, nämligen  att  begära  konungadottern 
i  Polen  honom  till  brud.  Men  ett  hans 
skepp  föregaf  han  hafva  förgåtts  i  skä- 
ren med  hans  redbaraste  saker  och  klä- 
der, så  att  han  nu  bad  dem  låna  sig 
allt  hvad  de  kunde  af  kyrkor  och  egna 
tillgångar,  h varefter  han  seglade  ur  riket 
med  en  dyrbar  last  och  kom  aldrig  mer 
tillbaka.  —  I  socknen  är  öfverste-löjt- 
nant  Erik  Joh.  G.  Oxenstjerna  född 
1790. 

Af  fornminnen  finnas  kummel,  jord- 
högar och  runstenar. 

I  Carls  socken  ligga  Stensta  säteri, 
Norr-  och  Söder-, J är  sjö  gårdar  samt 
häradsskrifvare-bostället  Ahlby,  5/g  mtl, 
och  Risslingby.  —  I  Söderby  socken 
ligga  Broby  säteri,  Prestgården,  2  mtl; 
%  fr.  Sona  och  l/g  sk.  Altan,  utgörande 
ett  gods.  Va  mantal  Söder- Mar jam  är 
komministers-boställe.  —  Byar  äro  Asp- 
sund,  Bröhmda,  Ekeby,  Wäsby,  Åby.  — 
Adress:  Norrtelje. 

Söderby,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Osterhaninge  socken,  Sotholms  härad 
och  Stockholms  län,  med  underlydande 
5l/g  mtl  frälse,  är  beläget  lV2miiutom 
Stockholms  Skanstull  samt  7/g  mil  från 
Saltsjön,  upptager  en  egorymd  af  2,900 
tid,  deraf  omkring  450  åker  och  äng, 
2,000  skog,  med  2,000  kubikfot  virkes- 


460 


Söderby. 


Söderforss. 


massa  pr  tid,  och  lemnade  om  den  in- 
delas i  trakthuggning,  4,000jkubikfot  pr 
tid;  flera  sjöar  på  egorna  lemna  vatten 
till  en  såg  med  2  ramar  samt  en  qvarn 
med  3  par  stenar  och  tröskverk;  fiske 
finnes  i  Drefviken. 

Gården,  som  är  beväxt  med  lindar 
och  omgifven  af  björklundar,  har  en 
hög  och  sund  belägenhet;  den  är  be- 
byggd med  2:ne  flyglar  med  13  rum, 
och  utmed  gårdsplanen  sträcker  sig  en 
stor  trädgård. 

Säteriet  kom  genom  köp  år  1638 
till  slägten  Bååt,  har  sedermera  haft 
egare  af  slägterna  Falkenberg,  Lohe, 
Bunge,  Hildebrand,  Gyldenstolpe,  Sprengt- 
porten,  Norman,  kommissarien  i  kom- 
merse-kollegium  Peter  Welt,  adlad  Stjern- 
crona,  f  1726;  egdes  1863  af  krono- 
fogden C.  R.  Lönbohms  arfvingar.  — 
Godset  taxerades  år  1863  till  168,500 
rdr  rmt. 

Söderby,  ett  frälse-säteri  af  1  mtl 
uti  Knutby  socken  och  Närdinghundra 
härad  af  Stockholms  län,  c:a  3  mil  från 
Uppsala,  har  på  1600-talet  tillhört  släg- 
terna Körniug  och  Svinhufvud,  från  år 
1703  Forbes  och  Gardtman,  från  hvil- 
ken  sednare  det  köptes  af  lagman  Watt- 
rang och  var  inom  slägten  ännu  1825; 
år  1849  och  1863  egdes  det  jemte 
Björkö  säteri  af  löjtn.  C.  G.  Brauner- 
hjelm. 

Säteriet,  som  år  1818  uppgafs  hafva 
godt  höbol  och  ypperlig  skog,  var  i  1863 
års  bevillning  taxeradt  till  27,000  rdr. 

Söderby,  en  gård;  se  art.  Mnnsö 
socken. 

Söderby,  ett  frälse-säteri  och  ett 
frälse,  det  förra  af  3'2/3  mtl,  det  sednare 
af  2l/;i  mtl,  uti  Börstils  socken  af 
Frödsåkers  härad  och  Stockholms  län,  be- 
lägna på  Norrön;  voro  1863  med  V2 
säteri  Snesslingeberg,  2  mtl  skatte,  }/2 
frälse  och  qvarn  samt  Jonsgrufvan,  taxe- 
rade till  298,500  rdr  rmt;  det  hela 
hör  till  Forssmarks  bruks  landtegen- 
dom. 

Söderby  tillhörde  1650  A.  Messenius, 
var  1665  kronans,  som  då  bortbytte  det 
till  frih.  Thure  Bjelke,  och  kom  genom 
gifte  till  landshöfding  C.  Falkenberg, 
tillhörde  i  medlet  af  1700-talet  släg- 
ten De  la  Gardie,  derpå  grefve  Taube, 
Malmerfeldt,  Benedicks   1825;   lades  pä 


1840-talet  under  Forssmarks  bruk  af  gr. 
L.  af  Ugglas. 

Söderby,  en  by  uti  Danmarks  soc- 
ken af  Waxala  härad  och  Uppsala  län, 
af  ,3!/4  skatte,  l/2  krono,  1  frälse,  med 
63  inb.;  der  Uppsala-jernvägen  går  öfver 
byns  egor  finnes  ett  vackert  bergspräng- 
ningsarbete, bestående  af  en  större  väg- 
port  utaf  granit.  Frälse-hemmanet  eges 
af  Danviks  hospital. 

Söderby,  uppgifves  af  våra  historie- 
skrifvare  vara  en  gård  i  Ahls  socken, 
Nedan-Siljans  fögderi  af  Falu  län,  der 
en  af  klockfejdens  förnämsta  anförare, 
Nils  i  Söderby,  skall  bott;  af  honom 
uppmanades  folket  att  återtaga  sina 
klockor,  »innan  vattnet  blef  rent  och 
de  kunde  bortföras.»  Derpå  samlade  sig 
150  Dalkarlar  under  denne  Nils  samt 
Peder  Larsson  i  Bergsäng  och  tågade 
till  Hedemora  samt  öfverföllo  konungens 
tjenare  på  kungsgården,  hvilken  de  upp- 
brände, h varefter  de  drogo  till  West- 
manland.  I  jordeboken  finnes  ingen 
gård  Söderby  inom  Ahls  socken,  men 
med  någon  namnlikhet  gifvas  Söderskog 
och  Storbyn. 

Söderby.  Gård,  belägen  i  Tum  bo 
socken,  Wester-Rekarne  härad  och  Ny- 
köpings län,  samt  bestående  af  l5/g  mtl 
frälse,  tillhörde  på  1820-talet  adliga 
ätten  Silfverbrand,  men  lyder  nu  under 
v.  Lantingshausen-  von  Höpkenska  fidei- 
kommiss-egendomarne Sundbyvik  och 
Österby  i  samma  socken. 

Söderforss,  en  socken  uti  Uppsala 
län  och  Örbyhus  härad  vid  Dalelfvens 
östra  strand,  skiljd  af  densamma  från 
Hedesunda  socken  i  Gefleborgs  län,  mel- 
lan Tierp  i  söder  och  sydost,  Tolfta  i 
öster,  Elfkarleby  i  norr,  upptager  0,533 
qvadratmil  land  och  0,094  vatten.  Elfven 
sönderdelas  af  en  mängd  öar,  bevuxna 
med  löfträd,  äfven  ek,  och  har  än  sko- 
giga stränder,  än  sidlända  och  utsatta 
för  öfversvämningar;  nyligen  är  dock  beslut 
fattadt  om  en  upprensning  af  elfven. 
I  öster  och  sydost  mot  Tierp  finnes 
stenbunden  eller  kärrländig  skogsmark, 
deribland  Falkärret  närmast  Söderforss 
bruk,  Knutmosseu  åt  sydost;  längst  i 
öster  hör  hit  en  del  af  stora  sandåsen. 
—  Kådande  jordmån  är  dels  sand- 
blandad  lera,  dels  sand.  Näringar  äro 
åkerbruk    samt    bergs-    och  framför  allt 


Söderfors. 


Söderfors. 


461 


skogsbruk.  Spannmålsproduktionen  är 
otillräcklig,  årliga  åtgången  af  kol  12 
till  15,000  läster.  Socknen,  som  1805 
beboddes  af  584,  1860  af  941  och  år 
1863  af  934  personer,  hvaraf  631  höra 
till  bruksförsamlingen,  innefattar  11  Va* 
mtl,  hvaraf  43/8  skatte,  1/6  krono,  6Vo 
frälse,  alla  under  Söderfors  bruk,  och 
med  hvilket  de  äro  taxerade  till  481,700 
rdr.  Bevillningsafgiften  för  egendom  och 
inkomst  uppgick  1863  till  826  rdr  rmt; 
af  rekognitionshemraaneu  erlades  en  ro- 
tefrihets a  fgift  af  97  rdr  72  öre.  —  Sock- 
nen har  sparbank,  stiftad  år  1824,  och 
med   138  delegare  (år  1860). 

Kyrkan,  belägen  utom  socknens  gräns 
i  Hedesunda  socken,  7  mil  från  Upp- 
sala, är  först  byggd  1684  och  efter  en 
eldsvåda  1789  ersatt  1792  med  en  ny 
af  tegel  på  bekostnad  af  bruksegaren,  hvil- 
keu  lemnat  gård  till  prestens  boställe, 
bestrider  dennes  underhåll  och  utöfvar 
kallelserätt.  —  Socknen  är  ett  patronelt 
pastorat  af  3:dje  klassen,  hörande  till 
Örbyhus  härad  af  Uppsala  stift.  Barn- 
undervisningen bestrides  uti  en  fast  folk- 
skola, der  101  barn  erhöllo  under  året 
1862  undervisning  af  en  examinerad  lä- 
rare. —  Här  märkes  Söderfors  bruk  (med 
särskild  artikel);  af  gårdar  må  nämnas 
3V2  mtl  frälse  Untra,  1  frälse  Brusbo 
och  Prestgården  utan  åsätt  mantal. 

Söderfors,  bruks-  och  landtegendom, 
hvars  hufvudgård  är  belägen  uti  förut- 
beskrifna  socken,  på  gränsen  mellan  Ge- 
strikland  och  Uppland,  7  mil  från  Upp- 
sala, 5V2  mil  från  Gefle,  har  fått  namn 
af  strömfallet,  hvarvid  bruket  är  anlagdt, 
och  som  drifver  masugnar,  ankar-  och 
stångjernssmedjor  samt  en  sågqvarn ;  stör- 
sta strömmen  heter  Storforssen  och  drif- 
ver ett  tegelbruk;  i  Mellanforssen,  hvars 
båda  stränder  hafva  stenmurar,  äro  inga 
verk.  Genom  stora  dammar  framsläppes 
endast  så  mycket  vatten,  som  behöfs  för 
att  drifva  verket.  Sålunda  bildar  den  de- 
lade strömmen  2:ne  öar,  den  mindre,  hvarest 
man  byggt  en  stor  qvarn,  och  den  stora, 
egentligen  Holmen  kallad,  der  den  stora 
ankarsmedjan,  sågqvarnen  och  de  smärre 
smedjorna  äro  anlagda.  Vesterut  ligger 
den  1  mil  långa  och  V4  mil  breda 
Görtsön  i  Dalelfven,  vid  hvars  stränder 
masugnen  och  hyttan,  lilla  ankar- 
smedjan, kolhusen,  sjelfva  herrgården  samt 


de  Öfriga  invanarnes  och  arbetarnes  bo- 
ningshus äro  belägna.  Vattnet  i  elfven  • 
faller  och  tillväxer  tre  gånger  om  året. 
Första  flödet  kallas  backfloden,  när  snön 
och  isen  smälter;  bergsfloden,  eller  det 
andra  flödet  inträffar  i  Maj,  och  det  tredje 
kominer  i  Juni. 

Söderfors  har  utseende  af  en  liten 
stad,  herrskapsbyggnaderna  och  bruksbe- 
tjeningens  hus  liknar  Ernst  Arndt  vid 
slott,  bruksarbetarnes  hus  formera  ordent- 
liga gator.  Arbetspersonalen,  inberäknade 
laudtbönder  och  torpare,  är  omkr.  1,750. 
Här  äro  flera  härliga  trädgårdar  med  en 
den  vackraste  park  på  östra  delen  af  ön. 
Elfven  framflyter  på  ömse  sidor  i  all  sin 
härlighet;  framför  sig  har  man  en  an- 
senlig bugt  af  densamma,  med  flera  små 
holmar  och  gröna  frodiga  fält;  genom 
parken  har  man  gräft  och  ledt  kana- 
ler samt  bäckar.  Åkerfält  och  blom- 
stersängar, grottor  och  tempel  omskifta 
i  den  stora  löfskogens  grönska.  Flera 
familje-minnesvårdar  öfver  brukets  egare 
finnas  uppresta  i  parken,  deribland  i  syn- 
nerhet utmärker  sig  den  som  fru  Johanna 
Grill  egnat  åt  sin  foster-  och  svärmor. 
—  Untra  gård  har  fordom  varit  by  och 
tillhört  kronan,  innehades  till  en  del 
under  frälse-rätt  af  riksrådet  Joh.  Oxen- 
stjerna,  köptes  1676  af  Claes  Depken, 
adlad  Anckarström,  som  erhöll  strömmen 
Söderfors  jemte  omliggande  holmar,  än- 
gar och  skogar,  och  under  hvars  tid 
bruket  anlades.  Sedan  har  det  tillhört 
kammartjenaren  hos  drottning  Christina, 
Johan  Holm,  adlad  Leijonkrona,  i  med- 
let af  1700-talet  magistern  och  bruks- 
egaren Israel  Norberg,  1742  Broman 
och  derefter  en  längre  tid  Grillska  fa- 
miljen, men  eges  nu  af  ett  bolag,  som 
i  öfver  42  år  har  haft  till  disponent 
brukspatron  P.  A.  Tamm,  hvilken  under 
denna  tid  på  ett  utmärkt  sätt  styrt 
verket. 

Ifrån  år  1686  till  1743  var  tillverk- 
ningen 1,000  sk/6,  ökades  sedermera  till 
1,840  skU,  och  tillverkas  här  nu  5,525 
sk//,  tackjern  årligen,  4,400  sk/6  stång- 
jern  vid  8  härdar;  483  sk/6  ankar-  och 
grofsmide  vid  3  härdar.  Ankarfaktoriet 
är  det  största  och,  utom  ett  i  Carlskrona, 
det  enda  i  riket.  Den  större  ankar- 
smedjan, nybyggd  1784,  har  fyra  fots 
tjocka  murar,  är   118  alnar  lång,  21  al- 


462 


Söderhamn. 


nar  bred  och  15  hög;  den  har  8  härdar 
och  4  hamrar,  som  gå  med  vatten,  allt 
under  ett  tak.  Vid  hammaren  äro  2:ne 
jernbodar  och  på  dem  tvänne  torkugnar 
af  jernplåtar,  hvilka  få  sin  värme  ifrån 
härden,  och  kunna  på  24  timmar  torkas 
12  t:r  säd.  Den  mindre  ankarsmedjan, 
hvarest  små  ankare  tillverkas,  har  blott 
3  härdar  och  1  hammare.  Här  formas 
ankarstocken  af  smältan,  hvaraf  h varje 
stycke  kan  väga  50  till  100  U,  och  hvilka 
äro  skapade  som  kilar,  dem  man  sedan 
förenar  med  de  olika  ändarna,  och  sam- 
mansmider  till  ett  stycke.  Ankarets  klor 
med  dess  hullingar  smältas  särskildt  och 
fästas  särskildt  vid  ankarstocken,  till  hvil- 
ket  ändamål  begagnas  en  stor  jernklubba, 
kallad  Herkules.  —  Malmen  hemtas  från 
Dannemora  grufvor;  bruksstämpeln  är 
ett  S  med  två  stjernor,  afsättningsorten 
Gefle  och  Stockholm.  På  elfven  hemta 
brukets  båtar  kol  från  Nora  socken  i 
Westerås  län  och  Hedesunda  i  Gefle- 
borgs,  eller  föra  brukseffekterna  utför 
Untrafjärden  till  Untra  gård,  hvarifrån 
de  gå  dels  land-,  dels  sjövägen  till  Skut- 
skärs lotsplats  i  Elfkarleby  socken. 

Söderfors  jernverk  utgör  med  33  Vg 
mtl  underl.,  qvarn  för  4  par  stenar,  te- 
gelbruk, kalkugn  och  2:ne  fiskeu,  skogar 
m.  m.  inom  Söderfors,  Tierps  och  Wen- 
dels,  Elfkarleby,  Nora  och  Hedesunda 
socknar  ett  af  länets  betydligaste  gods; 
2  mtl  skatte  Söderfors,  1  sk.  frigsån, 
ll/8  sk.  Hyttan  äro  under  eget  bruk. 
Verken  och  underlydande  hemman  inom 
Söderfors  och  Tierps  socknar  voro  i 
1863  års  bevillning  taxerade  till  759,700 
rdr  rmt,  hvaraf  300,000  rdr  för  sjelfva 
jernbruket.     Arealen  är  36,000  tid. 

Bruket  har  haft  egen  prest  från  år 
1683,  och  räknade  bruksförsamlingen  år 
1863:  631  medlemmar;  här  finnas  lä- 
kare, folkskola,  sparbank  m.  m.;  äfven 
ett  naturalie-kabinett,  i  synnerhet  rikt 
på  svenska  foglar,  grundlagdt  1783,  och 
ett  dyrbart   natural-historiskt   bibliothek. 

Söderhamn.  Sjö-  och  stapelstad  i 
landskapet  Helsingland  och  Gefleborgs 
län,  27 V4  mil  från  Stockholm  samt  9 
mil  från  Gefle,  vid  norra  ändan  af  Bott- 
niska vikens  bugt  Söderfjärden,  synes 
hafva  blifvit  först  anlagd  af  i  trakten 
bosatta  rör-  (d.  v.  s.  gevär-)  och  kop- 
parsmeder, som   hos  konung  Gustaf  den 


Söderhamn. 

Store  begärde  tillstånd  att  sammanflytta 
i  en  stad,  förmodligen  för  att  hafva  ett 
lämpligt  ställe,  hvarifrån  de  kunde  ut- 
föra sina  produkter.  Ett  sådant  ställe 
hade  de  funnit  i  närheten  af  den  borg, 
som,  under  medeltiden  bekant  un- 
der namnet  Faxeholm  eller  Faxehus 
såsom  den  nordligaste  i  Sverige,  år 
1389  af  Margaretha  eröfrades  från  kon. 
Albrecht  och  under  Engelbrechts  frihets- 
krig af  Erik  Puke  jemnades  med  jorden. 
Konung  Gustaf  Adolf  villfor  gerna  den 
hos  honom  gjorda  ansökningen  om  att 
här  få  anlägga  en  stad  och  tilldelade  år 
1620  anläggningen  stapelstadsprivilegier 
samt  donerade  åt  densamma  5l/2  mtl  af 
närliggande  byar,  tillika  med  åtskilliga 
fiskeskär.  Det  är  icke  heller  osannolikt, 
att  han  ordnade  rör-  och  kopparsme- 
dernas verksamhet  samt  förenade  dem 
till  ett  ordentligt  gevärsfaktori,  hvil- 
ket  sedan  under  tidernas  lopp  utveck- 
lade sig  så,  att  det  i  början  af  1790- 
talet  kunde  årligen  leverera  1,200  mu- 
sköter och  karbiner  eller  600  par  pistoler 
och  vid  samma  tid  hade  icke  färre  än 
70  mästare.  Faktoriet  nedlades  först  i 
början  af  det  innevarande  århundradet. 
Imellertid  hade  den  nya  staden  äfven 
andra  näringar,  särdeles  handel  och  fiske; 
men  den  hade  knappt  stått  i  50  år, 
förrän  den  år  1675  till  största  delen 
ödelades  genom  en  eldsvåda  och  kort 
derefter  totalt  förstördes  af  den  Eyska 
flottan  (den  21  Maj  1721). 

Söderhamn  reste  sig  likväl  ur  sin 
aska  och  erhöll  först  (1765)  rättighet 
att  handla  på  alla  städer  kring  Öster- 
sjön, der  det  fanns  tillgång  på  linfrö 
(detta  för  att  gifva  ytterligare  lif  åt 
ortens  hemslöjd,  linspånaden  och  linne- 
väfveriet),  samt  derefter  utvidgad  stapel- 
rätt. Staden  exporterade  i  slutet  af 
18:de  århundradet  3—4,000  tolfter  brä- 
der och  lika  många  skU  jern,  3 — 4,000 
IU  smör,  4,000  Ut  lin  samt  ansenliga 
qvantiteter  buldan,  blaggarnsväf  och  lärft. 
Den  införde  deremot  spannmål,  salt,  sill, 
tobak,  kramvaror,  vin  o.  s.  v.  samt  ut- 
vecklade sig  allt  mer  till  en  icke  obe- 
tydande  handelsstad.  Men  de  Svenska 
städernas  vanliga  olycksöde  drabbade  åter- 
igen Söderhamn  äfven  i  19:de  seklet, 
och  en  stor  del  af  staden  nedbrann  år 
1835,    h  varefter    en    ny  eldsvåda  den  8 


Söderhamn. 


Sörierhviririinzc. 


463 


Febr.  1860  förstörde  flera  byggnader, 
bland  dera  stadshuset  och  rådhuset.  Bran- 
den förskaffade  staden  tillfälle  till  att 
bättre  reglera  sina  tomter;  den  växte 
snart  åter  upp  igen,  och  dess  rörelse  har 
på  den  sednaste  tiden  ytterligare  upp- 
blomstrat genom  jernvägen  Söderhamn 
— Bergviken,  hvarifrån  med  ångfartyg 
och  hästbana  ytterligare  kommunikation 
finnes  med  Bollnäs. 

Bland  byggnader  i  Söderhamn  mär- 
kes först  Kyrkan,  en  bland  de  vackraste 
i  Norrland,  grundlagd  år  1685,  invigd 
1693  och  uppkallad  efter  drottn.  Ulrika 
Eleonora  den  Äldre.  Hon  är  en  ljus 
och  prydlig  korskyrka  i  götisk  stil,  har 
vacker  predikstol  sedan  1690,  altartafla, 
målad  af  Westin  1825,  orgelverk  och 
andra  i  kyrkor  vanliga  prydnader.  Sö- 
derhamns stadsförsaraling,  hvartill  hörer 
ett  kapell  på  Stora  Jungfrun,  6  mil  från 
staden,  är  regalt  pastorat  af  tredje 
klassen. 

Det  i  1860  års  brand  förstörda  gamla 
rådhuset  af  trä  är  nu  ersatt  med  ett 
nytt  af  sten,  hvilket  innehåller  embets- 
rum  för  magistraten,  tullkammaren,  stads- 
kassören m.  ra.  samt  societetsrum  och 
en  större  festivitetssalong.  I  staden  finnes 
derjerate  Södra  Helsinglands  lazarett  och 
kurhiu  samt  ett  1835  uppfördt  xkollnis, 
hvilket  inrymmer  stadens  treklassiga  ele- 
mentarläroverk, som  år  1864  räknade 
3  lärare  och  64  lärjungar.  Staden  har 
derjemte  folkskola. 

Söderhamns  stad 
Xorrala  och  Söderala  socknar,  invid  2:ne 
berg,  till  följd  hvaraf  den  fått  en  ore- 
gelbunden form,  samt  genomflytes  af  en  å, 
hvilken  kommer  från  de  vester  om  staden 
belägna  Al-  ochTelgsjöarna.  Det  2  mil  lån- 
ga inloppet  från  hafvet  var  fordom  farligt 
och  grundt,  så  att  man  måste  lossa  om 
lasten  vid  lastageplatsen  Stugsundet,  V4 
mil  från  staden;  men  sedan  riksens  stän- 
der 1847  och  1848  beviljade  lån  och 
anslag,  har  inloppet  blifvit  uppmuddradt, 
sä  att  8  till  9  fot  djupgående  fartyg  DU 
kunna  komma  ända  upp  till  staden.  Sö- 
derhamn innefattar  374  bebyggda  och  9 
obebyggda  tomter  med  892  tid  äng  samt 
4,671  tid  skog  och  betesmark;  staden 
uppskattades  1863  till  2,099,410  rdr 
och  erlade  i  allmän  bevillning  5,693  rdr. 
Staden,  som  lefver  af  handel  och  sjöfart, 


är  belägen   mellan 


exporterar  hufvudsakligen  skogseffekter, 
jern  och  lin,  hvaremot  exporten  af  väf- 
nader  afstadnat,  emedan  producenterna 
af  dessa  sjelfva  föra  sina  varor  till  Stock- 
holm. Importartiklarne  äro  hufvudsak- 
ligen de  redan  förut  omnämnda.  Utom 
2  större  och  3  smärre  ångbåtar  egde 
staden  1863  inalles  12  segelfartyg  om 
tillsammans  415  läster,  och  står  den- 
samma i  jemn  ångbåtskommunikation 
med  Stockholm.  Tulluppbörden  steg  år 
1863  till  51,079  rdr,  —  den  uppgick 
1856  till  blott  6,900  rdr  rmt. 

Staden  beboddes  år  1863  af  5,257 
invånare,  af  hvilka  69  voro  handlande 
med  deras  betjenter  samt  89  fabrikanter 
och  handtverkare  med  116  arbetare.  — 
Bland  stadens  fabriker  näranas  garfverier. 
färgerier,  tegelbruk,  Baierskt  bryggeri, 
spiksmedja,  Grundviks  sågverk,  en  1864 
anlagd  mekan.  verkstad,  skeppsvarf  m.  ra. 
Strömmingsfiske  är  en  af  Söderhamns 
vigtigare  binäringar. 

Söderhviddinge  (enligt  ecklesiastik- 
matrikel), Söderhveddinge  (enligt  mtls- 
längd),  Södra  Weddinge  (enl.  Forsell), 
Sör-  Weddinge  (enl.  Tuneld),  Södra  Wi- 
dinge  (enl.  Djurberg).  Socken  i  Harja- 
gers  härad,  belägen  2l/2  mil  från  Malmö, 
omfattar  0,078  qvadratmil  land,  fördelade 
på  97/i2  mtl,  hvaraf  6V12  skatte,  21/., 
krono,  1  frälse.  Marken  är  jemn;  jord- 
månen består  af  lera  och  sandmylla; 
ängen  är  bättre  än  åkern.  Skog  saknas; 
men  torfjord  finnes  för  behofvet.  Folk- 
mängden var  år  1805:  374,  år  1855: 
807  och  1863  c:a  800  personer  på  218 
hushåll,  deraf  flera  handtverkare,  såsom 
målare,  smeder,  snickare,  tunnbindare, 
skräddare  och  skomakare;  här  finnas  äf- 
ven  handlande,  krögare  m.  fl.  —  Rote- 
ringen utgör  2  man.  —  All  fast  egen- 
dom var  1863  taxerad  till  590,400  rdr, 
hvaraf  8,700  rdr  för  9  gatuhus  och  2 
q  värn  ar. 

Socknen  utgör  med  annexet  Annelöf, 
hvars  kyrka  ligger  %  mil  från  moder- 
kyrkan, ett  konsistorielt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Harjagers  kontrakt 
i  Lunds  stift;  pastoratet  ligger  l8/8 
mil  (enligt  Skånes  kalender  1862)  eller 
%  mil  (enligt  eeklesiastik-matrikeln)  från 
stiftsstaden. 

I  kyrkan  begagnas  en  dopfunt  af 
sandsten,   i   hvars  fot  föreställes  ett  lejon 


464 


Söderköping. 


Söderköping. 


med  drakhöfdad  svans  och  en  gumse. 
Skålen,  som  håller  27/i2  fot  i  yttre  tvär- 
mått,  är  rund  och  prydes  med  2  repstafvar 
och  derimellan  12  löfringar  med  lilje- 
slingror  och  drufklasar.  A  skålens  öfver- 
kant  står  med  runor:  Martin  mik  kiarthi. 
Kring  kanten  i  dopfuntens  eklock,  hvilket 
är  %  tum  tjockt,  står:  Jhesus  Nasarenus. 

—  Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
fast  folkskola  af  en  examinerad  lärare; 
till  skolan  hörer  ett  planteringsland  af 
4,000  qvadratalnars  ytvidd.  —  Bland 
gårdar  må  nämnas:  1  mtl  Söderlwiddinge 
och  5/g  mtl  Särslöfy    kyrkoherdens    bost. 

—  IV27  mtl  skatte-frälse  i  Söderlwiddinge ; 
1  mantal  skatte  Allarp.  —  Adress: 
Lund. 

Söderköping.  Urgammal  stapelstad 
i  Östergötland,  vid  Storån  oeh  nära  ut- 
loppet af  Göta  kanal,  som  går  fram  mellan 
staden  och  det  höga  berget  Ramunders- 
häll.  Fordom  sannolikt  ett  vikinganäste, 
utvecklade  sig  stället  under  tidernas  lopp 
småningom  till  en  stad,  hvars  ålder  som 
sådan  icke  kan  uppgifvas,  men  som  redan 
i  medlet  af  13:de  århundradet  ansågs 
såsom  en  bland  Sveriges  förnämsta  handels- 
städer, såsom  sådan  täflande  med  Wisby 
och  var  utrustad  med  en  förträfflig  hamn, 
af  hvilken  nu  mer  icke  ett  spår  finnes 
qvar.  Ar  1253  skänktes  Söderköping  af 
konung  Erik  Läspes  enka,  drottning 
Catharina,  till  hennes  syster  Bengta,  som 
var  gift  med  lagman  Svantepolk  Knuts- 
son. Under  Folkungarne  steg  staden  i 
betydenhet;  här  förmälde  sig  Magnus  Ladu- 
lås med  gr.  Gerhards  af  Holstein  dotter, 
Hedvig,  här  kröntes  (1302)  kon.  Birger 
och  hans  gemål  Martha,  och  vid  samma 
tillfälle  förmäldes  konungens  bror,  hertig 
Waldemar,  med  marsk  Thorkel  Knuts- 
sons dotter  Christina.  Sedan  dess  hafva 
flerfaldiga  riksdagar  blifvit  hållna  i  denna 
stad  ända  till  den  af  år  1595,  då  hertig 
Carl  antogs  till  riksföreståndare  och  man 
förband  sig  att  omuteligen  hålla  Uppsala 
Mötes  beslut.  I  början  af  15:de  årh. 
stod  staden  i  sin  högsta  blomstring.  Den 
hade  då  ett  slott,  kalladt  Bosgården, 
fyra  kyrkor,  bland  hvilka  särdeles  S:t 
Egidii  var  utmärkt  för  storlek  och  prakt, 
fem  kapell  och  två  kloster.  Imellertid 
hade  staden  redan  förut  varit  hemsökt 
af  eldsvådor  och  krigets  härjningar  samt 
skulle  framdeles  bli  det  ännu  mer.  Så 
plundrades    det    rika    Söderköping   1393 


af  Hättebröderna,  brandskadades  af  Dan- 
skarne 1517,  hemsöktes  af  eldsvådor  åren 
1281,  1380,  1418,  1498  och  1567,  af 
öfversvämningar,  pest  och  andra  olyckor, 
som  småningom  föranledde  stadens  för- 
fall, hvilket  ytterligare  påskyndades  genom 
de  förändrade  vägar,  som  handeln  tog 
efter  Gamas  och  Columbi  upptäckter 
samt  i  sednare  tider  brådstörtades  genom 
Westerviks  och  framför  allt  Norrköpings 
uppblomstring,  så  att  den  sistnämnda 
staden  till  och  med  vid  riksdagen  1731 
sökte  få  Söderköping  sig  tillerkändt  så- 
som manufakturplats.  Sedan  denna  tid 
har  staden,  hvilken  ända  till  slutet  af 
sextonde  århundradet  styrdes  af  4  borg- 
mästare och  sedermera  hade  tvenneända  till 
slutet  af  Carl  XLs  regering,  fört  ett 
tynande  lif  och  hufvudsakligast  hållit  sig 
uppe  genom  sin  kallvattenkuransalt,  hvil- 
ken af  den  förtjenstfulle  doktor  Lagberg 
der  anlades  1840  och  sedan  blifvit  allt 
mer  utvidgad. 

Det  n.  v.  Söderköping,  en  liten  och 
trångt  byggd  sammangyttring  af  låga 
kojor,  har  tre  torg,  Gamla  eller  Stor- 
torget, Häst-  och  Nya  torget,  samt  3 
broar,  af  hvilka  en  af  sten  uppfördes 
1849  och  1850,  men  saknar  utmärktare 
byggnader,  om  man  undantager  dem,  som 
tillhöra  kallvattenkurs-anläggningen,  samt 
de  ännu  qvarstående  kyrkorna  och  råd- 
huset. På  det  fordna  slottets,  Bosgårdens, 
egor  stod  ett  1784  indraget  Hospital, 
hvilket  man  tror  hafva  varit  det  ena  af 
stadens  bägge  kloster,  Johanniter-  och 
S:t  Georgs-klostret,  äfven  kalladt  Helge- 
andshuset,  ehuru  andra  tro  dettas  ruiner 
böra  sökas  på  den  plats,  der  Drothems 
prestgård  nu  står.  Stadens  ännu  qvar- 
stående kyrkor  äro  S:t  Laurentii  och 
Drothems  (antingen  Drottens  d.  v.  s.  Gud 
faders,  eller  S:t  Dorothea),  af  hvilka  den 
förra  anses  identisk  med  den,  som  fordom 
kallades  Trefaldighets-kyrkan.  Laurentii- 
kyrkans  ålder  kan  icke  med  säkerhet 
bestämmas;  på  sakristians  gafvel  läses 
visserligen  årtalet  1296;  men  kyrkan  är 
sannolikt  äldre.  Hon  har  förmodligen 
flera  gånger  varit  ombyggd  och  blifvit 
reparerad  i  nyare  tider.  Hennes  altar- 
tafla  af  Hörberg  företer  det  egna,  att 
målaren  genom  utskärningar  i  duken  sökt 
åstadkomma  olika  ljuseffekter.  Stadsför- 
samlingen med  Skönberga  till  annex,  utgör 
ett  regalt  pastorat  af  första  klassen. 


Sorferlitmia. 


Sfiflcrmaiilaiiil. 


465 


Drothems  kyrka,  ehuru  belägen  inom 
stadens  område,  tillhör  dock  landsför- 
samlingen, är  likaledes  gammal,  men 
ombyggd  på  1500-talet.  Församlingen 
är  konsist.  pastorat  af  tredje  klassen. 

Radhuset  vid  stadens  Stortorg  är 
bygdt  af  sten  och  försedt  med  torn  och 
slagur.  Det  är  en  åldrig  byggnad,  må 
hända  samma  hus,  som  kon.  Johan  III 
år  1578  befallde  skola  nybyggas  åt  sig 
på  Carl  Kammarsvens  tomt.  Huset  om- 
byggdes 1777  och  har  sedan  undergått 
åtskilliga  reparationer. 

Söderköpings  stad  lefver,  som  i  det 
föregående  sades,  af  kallvattenkurinrätt- 
ningen,  men  idkar  likväl  äfven  jordbruk, 
särdeles  odling  af  potates  och  tobak, 
samt  någon  handel  och  sjöfart,  för  hvilka 
dock  det  från  hafvet  aflägsna  läget  läg- 
ger stora  hinder  i  vägen.  Staden  har 
sin  lastageplats  vid  Mem,  der  ett  en- 
gelskt handelshus,  biträdt  af  svenska 
agenter,  anlagt  stora  magaziner  för  spann- 
målsexport. I  öfrigt  har  Söderköping 
handtverkerier,  baierskt  bryggeri,  rep- 
slageri,  boktryckeri,  hvavjemte  ett  s.  k. 
dockbolag  bygger  och  reparerar  fartyg  i 
dockan  vid  Mariehof.  Under  staden  lyder 
köpingen  Waldemarsvik,  och  tillsammans 
med  denna  hade  Söderköping  år  1860: 
10  fartyg  om  360  läster.  Söderköping,  som 
1865  räknade  1,651  inb.,  består  af  169 
hus  och  tomter,  uppskattas  till  1,121,020 
och  erlägger  i  statsbidrag  C:a  13,000  rdr. 
Staden  har  en  1851  stiftad  sparbank 
tillhopa  med  de  kringliggande  häraderna 
och  telegrafstation   af  2:a  klassen. 

Söderlänna.  Se  art.  Länna,  Söder-, 
u Lider  h vilket  namn  stället  blifvit  upp- 
taget. 

Södermanland.  Landskap  i  Svea  rike, 
i  norr  begränsadt  af  Mälaren,  i  öster 
ett  kustland  mot  Östersjön,  i  vester  be- 
gränsadt af  Nerike,  i  söder  af  Östergöt- 
land, håller  i  största  längd  från  vester 
till  öster  15,  eller  med  öarna,  17  mil, 
i  största  bredd  frän  norr  till  söder  något 
öfver  9  mil  och  har  en  areal  af  82  qv.- 
rnil.  Det  är  i  administrativt  hänseende 
deladt  mellan  Nyköpings  och  Stockholms 
län,  af  hvilka  det  förra  innefattar  största 
delen,  medan  det  sednare  af  Söderman- 
land innefattar  blott  det  vid  pass  15 
qvadratmil  stora  Söder-Törn.  Hvad  land- 
skapets naturliga  beskaffenhet  o.  s.  v.  be- 

vr. 


träffar,  vilja  \i  här  inskränka  oss  till  den 
del,  som  innefattar  Nyköpings  län,  och  få  i 
öfrigt  hänvisa  till  Stockholms  län. 

Nyköpings  län  företer  en  ganska  tyd- 
ligt framstående  vattenfördelning,  med 
tvenne  hufvudsakliga  lutningar  från  stora 
landthöjden  mot  norr  och  sydost,  hvilka 
åter  bära  ganska  skiljd  karakter,  i  det 
den  norra  utgör  mer  en  af  åsar  af- 
bruten  slätt,  den  andra  ett  särdeles  i 
midten  mångfaldigt  kuperadt  bergland 
i  smått,  tills  åt  vester  slätten  åter  tager 
öfverhand,  vid  södra  gränsen  deremot 
mer  sammanhängande  bergåsar.  Nästan 
tvärt  öfver  de  större  landthöjderna  fram- 
stryka  sandåsar  i  hufvudsaklig  riktning 
frän   norr  till  söder. 

I  geognostiskt  hänseende  erbjuder 
länet  endast  få  omvexlingar.  Större  delen 
af  dess  berggrund  består  af  gneissarter, 
bland  hvilka  den  varietet,  som  förer 
grå  fältspat,  är  den  allmännast  rådande. 
Större  och  mindre  lager  af  kornig  kalk- 
sten eller  s.  k.  urkalk  förekomma  inki- 
lade i  den  ena  eller  andra  af  dessa 
gneissvarieteter  på  en  mängd  ställen. 
Bland  dessa  har  i  mineralogiskt  hänse- 
ende i  synnerhet  Åkers  kalkbrott  ådragit 
sig  en  allmännare  uppmärksamhet,  i  an- 
seende till  den  der  förekommande  Spi- 
nellen  och  llositen.  Tvenne  bildningar 
af  Hyperit  äro  här  i  länet  bekanta,  den 
ena  af  grofkornig  textur  i  Julita  socken 
och  den  andra  mer  finkornig  i  Mällösa 
socken.  De  malmfyndigheter  här  före- 
komma inskränka  sig  hufvudsakligen  till 
jernmalmer,  hvilka  dock  äro  af  rin- 
gare betydenhet,  emedan  de  till  större 
delen  höra  till  den  afdelning  af  våra 
malmbildningar,  som  få  namn  af  körtel- 
verk. Jernmalmen  ger  likväl  ett  utmärkt 
godt  och  starkt  kanonjern.  Bland  ädlare 
malmfyndigheter  har  länet  nästan  endast 
ett  exempel  att  erbjuda,  näml.  Tunabergs 
koppar-  och  koboltgrufvor.  Bland  andra 
i  techniskt  hänseende  nyttiga  mineralier 
bör  nämnas  en  för  några  år  sedan  upp- 
täckt tillgäng  af  s.  k.  stenmärg  på  Kräm- 
bols  bruks  egor  i  Öster-Wingäkers  socken. 
Lager  af  söndergrusade  snäckskal  före- 
komma pä  åtskilliga  ställen,  äfven  bild- 
ningar af  Mariekor  eller  Mallrickor.  Jord- 
månen i  länet  är  i  allmänhet,  å  den 
odlingsbara  jorden,  stark  gifvande  lera; 
men  i  de  jemnare  trakterna  är  leran  mer 

59 


466 


Södermanland. 


Södermanland. 


eller  mindre  blandad  eller  omvexlande 
med  sand,  såsom  i  delar  af  Mälarbygden 
och  af  Oppunda  härad;  i  de  bergiga 
trakterna  upptages  åter  det  mesta  af 
berg  eller  kärr. 

I  växtgeografiskt  hänseende  synes 
landskapet  kunna  indelas  i  4  regioner 
eller  bälten,  nämligen: 

1:0.  Mälaretrakten,  som  ligger  norr 
om  landthöjden  och  innefattar  Wester- 
och  Oster-B-ekarne,  Åkers,  Selebo,  Ok- 
nebo  och  Svartlösa  härader.  2:0.  Inre 
slätt-,  sjö-  och  berglandet  söder  om  landt- 
höjden,. hvilket  innefattar  Oppunda,  Will- 
åttinge,  Daga  och  norra  delen  af  Eönö 
härad.  3:o.  Skärgården,  innefattande  Sot- 
holms, Hölebo  samt  sydöstra  delen  af 
Rönö  och  Jönåkers  härader.  4-.o.  Kol- 
morden, upptagande  södra  och  sydvestra 
delen  af  provinsen.  —  Angående  länets 
vattendrag,  se  »Allmän  öfversigt»  I  bd, 
sid.  10. 

Rörande  länets  landtmannanäringar 
må  endast  följande  uppgifter  tjena  till 
upplysning  om  att  länet  fortgår  med 
stora  steg  till  allt  större  förkofran.  Ord- 
nadt  vexelbruk  är  tämligen  allmänt  vid 
stora  egendomar,  men  ännu  sällsynt  hos 
mindre  jordegare.  Allmännast  råder  två- 
skiftesbruket,  likväl  så,  att  rotfrukters 
och  foderväxters  uppdragande  på  trades- 
åkern  blir  allt  mer  gängse.  Plogen  synes 
komma  allt  mer  i  bruk,  äfvensom  den 
norska  s.  k.  rullharfven  vid  nyodlingar. 
Angsodlingen  tilltager  med  hvarje  år. 
Igenläggningen  sker  med  timothej  samt 
röd-  och  alsikeklöfver.  Stor  omsorg  röjes 
för  ändamålsenlig  dikning,  dervid  tegel- 
rörsdikningen  blir  allt  mer  allmän.  Be- 
tydande qvantiteter  guano  ha  förorsakat 
rika  skördar.  Såsom  artificiela  gödnings- 
ämnen brukas  benmjöl,  upplöst  med  svaf- 
velsyra,  samt  kalk.  Betydliga  jordvin- 
ningar ha  erhållits  genom  aftappning 
eller  sänkning  af  sjöar  och  kärr,  hvar- 
ibland  främst  namnes  sänkningen  af  sjö- 
arna Yngam,  HallboxjöJi  och  Låiujlialsen. 
Boskapsskötseln  står  väl  ännu  på  låg 
ståndpunkt;  men  rigtningen  till  något 
bättre  är  omisskännelig.  För  ladugårds- 
skötselns befrämjande  har  Hushållnings- 
sällskapet år  1857  bildat  2:ne  undervis- 
ningsanstalter, näml.  för  boskapsskötare 
och  för  mejerisköterskor.  Länets  skog- 
vaktareskola  trädde    i    verksamhet   d.    1 


Okt.  1856.  Sinnet  för  trädgårdsskötsel 
vaknar  hos  allmogen  allt  mer.  Hus- 
slöjden befinner  sig  i  allmänhet  på  en 
fördelaktig  ståndpunkt.  Ar  1856  till- 
sattes en  kommitté  för  befrämjande  af 
landtbrukets  binäringar  inom  länet.  Ar- 
betarnes  ställning  är  fördelaktig,  och  dags- 
penningen är  minst  50  %  högre  än  för 
5  år  sedan.  Jordtorparnes  antal  min- 
skas årligen,  då  deremot  antalet  stat- 
drängar betydligt  tillväxer. 

Det  på  sjöar  och  vattendrag  särdeles 
rika  Södermanland  eller  Sudermanna- 
land,  så  kalladt  med  anledning  af  läget 
söder  om  Uppland,  från  hvars  folkländer 
det  mottagit  sin  första  befolkning,  blef 
tidigt?  ett  eget  rike,  hvilket  dock  sanno- 
likt alltid  lydde  under  öfverkonungen  i 
Uppsala.  I  äldsta  tider  var  Söderman- 
lands skärgård  ett  tillhåll  för  vikin- 
gar, sjö-  och  näskonungar,  och  ännu 
nämner  sägnen  vikingen  Söte,  efter 
hvilken  Sotaskär,  bekant  genom  Hjal- 
mar den  Hugfulles  och  Ingeborgs  af- 
sked,  har  sitt  namn.  Den  enda  Söder- 
manna-konung, som  fornsagan  nämner 
vid  namn,  är  Granmar,  hvilken,  inflätad 
i  Ynglingahusets  historia,  slutligen  med 
svek  undanröjdes  af  Ingjald  Illråda,  som 
på  detta  sätt  utvidgade  sitt  rike  äfven 
med  Södermanland.  Sedan  afhöres  icke 
detta  landskaps  namn,  förrän  den  Hel. 
Eskil  i  Fors  under  konung  Inge  den 
Äldres  tid  uppträder  som  dess  apostel 
och  förste  biskop,  hvars  efterträdare, 
myndiga  prelater,  sedermera  höllo  sitt 
furstliga  hof  på  Tynnelsö.  Under  kon. 
Carl  VILs  tid  anlades  här  Saba  eller 
Julita  kloster.  Birger  Jarls  son,  Mag- 
nus, var  den  första  hertigen  af  Sö- 
dermanland, hvilket  sedan  tillföll  Erik 
Birgerson,  och  hvars  hufvudstad,  Nykö- 
ping, förvarar  åtskilliga  bland  de  mör- 
kaste minnena  ur  Folkungarnes  blodiga 
historia.  Sedan  inflätadt  i  Unionstidens 
blodiga  uppträden,  blef  Södermanland 
hertigdöme  åt  Gustaf  Ls  yngsta  och 
kraftfullaste  son,  Carl  Sörmlänning,  som 
han  ofta  sjelf  kallade  sig,  sedermera 
konung  Carl  IX,  hvilken  i  sitt  hertig- 
döme försvarade  Lutheranerna  mot  alla 
kon.  Johans  och  katholikernas  angrepp. 
Carls  son,  Carl  Philip,  efterträdde  fa- 
dern, men  blef,  tillika  med  hertig  Johan 
af    Östergötland,    den    sista   furste,  som 


Sodersmid. 


Södertelge. 


467 


innehaft  ett  sjelfständigt  hertigdörae  i 
Sverige.  Titeln  hertig  af  Södermanland 
har  sedermera  varit  buren  af  Adolf 
Fredriks  son  Carl,  sedan  Carl  XIII,  och 
af  kon.  Oscar  som  arfprins.  Eljest  har 
provinsen  varit  lifgeding  för  drottning 
Christina  den  Äldre  och  for  drottning 
Maria  Eleonora. 

Södermanlands  invånare  iiro  lifligare 
än  Uppländningarne,  mindre  dryga  än 
Östgötarne,  i  allmänhet  raska,  lifliga 
och  bildade  samt  icke  sällan  välmående. 
Bönderna  i  llekarne  och  Willåttinge  an- 
ses ännu  vara  mer  obändiga  än  annan 
allmoge;  i  Wingåker,  det  förd  na  Wi- 
kingåker,  uti  provinsens  vestra  hörn,  bor 
en  folkstam,  som  till  seder,  kroppsbygg- 
nad och  klädedrägt  skiljer  sig  frän  sina 
grannar,  ehuru  språket  är  detsamma  som 
deras.  Wingäkersdrägten  är  allmänt  be- 
kant, likasom  Wingåkersboernas  fallen- 
het för  industri,  handel  och  handels- 
resor. —  I  trakten  kring  Nyköping  talar 
allmogen  Svenskan  med  mindre  bryt- 
ning än  i  de  flesta   andra  provinser. 

Södersund,  en  gård  af  2l/2  mantal 
skatte-rusthåll  uti  Bro  socken  och  skepps- 
lag af  Stockholms  län,  belägen  nära 
kyrkan,  har  allt  sedan  1770-talet  tillhört 
slägten  Westman.  Gården,  med  ringa 
äng  och  skog,  men  goda  trädgårdar,  var 
i  1863  års  bevillning,  med  underl.  -]-J 
mtl  frälse,  tax.  till  96,300  rdr. 

Södertelge,  Söder-Telge.  Urgammal 
sjö-  och  uppstad  uti  Södermanland,  Stock- 
holms län  och  Öknebo  härad,  belägen 
3!/2  mil  land-  och  4  mil  sjöväg  från 
hufvudstaden,  i  en  däld,  mellan  höga 
sandåsar,  nära  en  vik  af  Mälaren  och 
V8  mil  från  hamnen  Eyelsta,  vid  slutet 
af  viken,  som  inskjuter  från  Östersjön. 
Staden  omtalas  redan  af  Adam  af  Bre- 
men och  skall  fordom  varit  stapelstad, 
hvars  invånare  under  hedniska  tiden  foro 
till  Norge  på  strömmingsfiske  och  skola 
under  medeltiden  idkat  betydlig  koppar- 
handel på  Mälaren  och  Östersjön.  Säker- 
ligen har  staden  före  Stockholms  anlägg- 
ning varit  en  ansenligare  handelsplats, 
men  som  börjat  förfalla  samtidigt  med 
nämnda  stads  uppkomst  och  i  synnerhet 
genom  Johan  IILs  förordningar  till  mehn 
för  Telge.  En  lång  tid  skola  stadens 
invånare  åtnjutit  den  föga  afundsvärda 
äran    att   kallas    Telge  tokar,  likvisst  är 


ännu  outredt,  om  här  egentligen  menats 
Söder-  eller  Norrtelge;  ursprunget  till 
namnet  skall  varit  händelsen  med  en 
timmerstock,  som  låg  tvärtöfver  lasset 
och  således  icke  kunde  inpraktiseras  i 
staden  genom  porten,  utan  beslöto  borg- 
mästare och  råd  att  nedrifva  porten; 
men  händelsevis  kom  en  sparf  flygandes 
med  ett  halmstrå  på  tvären  i  näbbet; 
detta  ådrog  sig  vederbörandes  uppmärk- 
samhet, som  voro  i  samma  belägenhet, 
som  sparfven,  hvilken  dock  lättare  redde 
sig  derur,  genom  att  draga  strået  på 
längden  in  i  sitt  bo  i  porten.  »Pass  på», 
ropade  borgmästaren  med  lättadt  hjerta, 
—  »detta  kunna  vi  också  göra!»  och 
stadsporten  var  räddad.  I  en  sednare 
tid  har  Södertelge  förskaffat  sig  stort 
anseende  genom  sina  kringlor  och  pep- 
parkakor. 

Stadens  förfall  fulländades  år  1719 
genom  dess  förstöring  af  Ryssarne.  En- 
dast småningom  uppbyggdes  staden  der- 
efter  ånyo;  på  1840-talet  voro  husen 
dels  en,  dels  två  våningar  höga,  knut- 
huggna  och  rödmålade  samt  betäckta 
med  tegelpannor.  Men  sedan  Söder- 
telge kanal  blifvit  fullbordad,  dess  vat- 
teukuranstalt  börjat  täfla  med  sjelfva 
Söderköpings,  och  nu  slutligen  jern- 
vägen  kommit  och  på  en  ståtlig  bro 
ledt  sin  af  lif  flödande  åder  öfver  de 
höga  kanalbankarna  in  midt  uti  det  lilla 
samhället,  har  företagsamhetsandan  åter 
blifvit  väckt,  nya  hus  uppförda  af  tegel- 
sten och  s.  k.  resvirke,  samt  omgifna 
med  trädgårdar  och  planteringar;  bland 
industriela  anläggningar  förtjenar  näm- 
nas en  utmärkt  vagnsfabrik.  Staden 
har  erhållit  en  egen  tidning,  vackra 
förlustelselokaler,  och  ett  tillflöde  af  främ- 
lingar fördubblar  om  sommaren  invånar- 
nes  antal.  Ar  1860  egde  staden  192 
bebyggda,  975/8  obeb.  tomter,  eller  309V9 
enligt  Ritters  Lexikon;  jordarealen  upp- 
gifves  till  12,172  qvadratref  =  ll3/8 
mtl,  hvaraf  1,833  åker,  2,158  äng.  — 
Förnämsta  byggnaden  är  kyrkan,  som 
har  ett  nära  qvadratiskt  långhus,  med 
ett  halfrundt  utsprång  i  öster  och  ett 
fyrkantigt  torn  i  vester.  Den  ursprung- 
liga kyrkan,  som  varit  enskeppig  med 
rak  altarvägg,  har  kort  före  eller  efter 
reformationen  fått  utvidgningar,  utförda 
i    sednare    öfvcrgångsstil.     A  långhusets 


468 


Sodertelse  kanal. 


Södertelge. 


södra  sida  ligger  ett  åttkantigt  grafchor 
samt  å  tornets  norra  och  södra  sidor  en  ut- 
byggnad. —  Rådhuset,  af  sten,  den  vackra 
och  beqväma  gästgifvaregården  vid  stora 
Torget. 

Stadens  äldsta  minne  är  en  källa  vid 
staden,  kallad  den  Heliga  Ragnhilds  källa 
eller  enligt  andra  Thorskällan.  I  kyrkan 
finnes  drottning  Ragnhilds  graf;  men 
folket  har,  med  anledning  af  att  på  ena 
sidan  om  staden  en  vik  af  Saltsjön  skju- 
ter in  i  landet  och  på  den  andra  Lögaren, 
i  minne  en  gammal  vers:  »Imellan  Lögare 
vatten  och  det  salta  haf,  der  har  drott- 
ning Ragnhild  sin  graf».  Huruvida  detta 
handlar  om  konung  Inge  den  Yngres 
drottning,  som  kallas  den  Heliga,  är  ovisst. 
Den  sköna  helgona-sagan  om  henne  för- 
täljer Afzelius  i  Svenska  Folkets  Sago- 
häfder,  sid.  117,  II  Band.  Åren  1279 
och  1381  höllos  här  kyrkliga  möten, 
och  verldsliga  7  särskilda  gånger  mellan 
åren  1328  och  1516;  år  1491  afsade 
Sten  Sture  sig  härstädes  riksförestån- 
dareskapet,  hvilket  han  dock  sedan  åter- 
tog. Under  början  af  1500-talet  före- 
kommer Telge  län  och  slott,  det  sednare 
Carlholm  kalladt. 

Stadens  näringsfång  ärp  handel,  handt- 
verk  och  fabriksrörelse.  År  1810  funnos 
blott  4  handl,  år  1863 :  18  utom  2  qvinnor 
och  25  handelsbiträden;  handtverkarnes 
antal  sistn.  år  var  41  mästare  med  82  arbe- 
tare samt  43  idkande  handtverk  till  sjelfför- 
sörjning.  Sedan  år  1836  har  staden  spar- 
bank, från  en  sednare  tid  telegraf.  Folk- 
mängden, som  år  1810  var  964,  år  1830: 
1,053,  uppgick  1865  d.  1  Jan.  till  1,651 
(år  1863:  1,919).  —  På  staden  äro  för- 
delade 10  ordinarie-  och  10  fördubblings- 
båtsmän samt  är  åsätt  ny  ordinarie  ro- 
tering  för  l3/8:dels  och  extra  rotering 
för  V16:dels  rote. 

Stadens  vapen  är  en  krönt  qvinnobild 
(förutnämnda  drottning  Ragnhilds?)  med 
kors  på  bröstet,  stående  på  en  halfmåne 
och  omgifven  af  en  lågande  sol. 

Utanför  staden  vid  viken  ligger  egen- 
domen Hall  med  såg  och  qvarn  samt  i 
trakten  Tvetabergs  bomullsspinneri  och 
Bränninge  bruk. 

Södertelje  kanal  går  från  Södra  Björk- 
fjärdens sydligaste  vik  till  sjön  Maren, 
som  delar  henne  i  två  delar,  derifrån  s.  o. 
till  Saltskogsfjärden  eller  Egelstaviken  och 
Hallsfjärden;    dess  längd  är  3,050  alnar, 


hvaraf  mer  än  V4:del  är  gräfd  genom 
en  höjd  af  100  fot,  bredden  i  bottnen 
är  30  fot,  i  vattenytan  60  fot,  djupet 
12  fot.  Kanalen  har  blott  en  sluss  och 
en  bro  af  ovanlig  konstruktion;  bron 
svänger  sig  omkring  en  vid  sidan  af 
kanalen  stående  stolpe,  h varpå  den  hvilar; 
hela  kostnaden  uppgifves  till  556,509 
rdr  bco.  Kanalafgifterna  utgjorde  år  1835 
9,450  rdr  och  1862:  34,846  rdr  rmt; 
förstnämnda  år  passerades  kanalen  af 
1,388  och  1862  af  2,316  segelfartyg. 

För  mer  än  fyra  hundra  år  tillbaka 
väcktes  tanken  att  genom  en  kanal  förena 
de  båda  vattenbassinerna  på  ömse  sidor 
om  näset,  som  skiljer  Mälarens  och 
Östersjöns  vatten;  år  1435  påbörjades 
äfven  kanalarbetet  af  Engelbrecht ;  men 
han  förhindrades  att  fullfölja  det  af  ett 
annat  mer  maktpåliggande  företag,  Sve- 
riges befrielse.  Efter  ett  möte  i  Söder- 
telge år  1516,  der  biskop  Brask  förelade 
för  Sten  Sture  den  Yngre  och  Ständerna 
ett  förslag  till  båtleds  öppnande  mellan 
Wettern  och  Östersjön,  påbörjades  en 
kanal  vid  sjön  Roxen,  den  s.  k.  Braskens 
graf,  som  alltså  kan  anses  såsom  första 
idéen  till  Göta  kanal.  År  1780  företogs 
en  genomgräfning  för  att  sänka  Mälarens 
betänkliga  vattenhöjd,  —  hvilket  äfven 
skett  af  Erik  Dahlberg  året  efter  Carl  X 
Gustafs  död;  —  men  afloppsdiket  ansågs 
20  år  derefter  mer  bevisa  omöjligheten 
af  en  kanals  öppnande  än  nyttan  för 
vattnets  afledande,  dock  öfvertogs  ar- 
betet 1806  af  ett  nytt  bolag  samt  på- 
börjades följande  året  och  fortsattes  i  12 
år  under  ledning  af  major  Erik  Nordvall. 
Den  7  Okt.  1819  öppnades  kanalen. 

Södertelge  kontrakt  uti  Strengnäs 
stift,  dels  i  Stockholms,  dels  i  Nyköpings 
län,  innefattar  följande  7  pastorater:  Ofver- 
och  Ytter- Enhörna ;  Hölö;  Of  ver-  och 
Ytter- Järna;  Mörkö;  Södertelge  stads- 
och  landsförsamling  samt  Tveta,  Thuringe 
och    Wårdinge. 

Södertelge  landsförsamling  i  Stock- 
holms län  består  egentligen  af  tvenne 
socknar,  Öster-  och  Wester-Telge ,  på 
hvar  sin  sida  om  Södertelgefjärden,  Maren, 
Saltskogsfjärden  och  Hallsviken,  hvaraf 
Öster-Telge,  i  judicielt  hänseende  hörande 
till  Svartlösa  härad,  omfattar  0,268  qv.- 
mil  land  och  0,oi5  vatten,  med  14%  mt^» 
Wester-Telge,  i  Öknebo  härad,  omfattar 
0,323  kvadratmil,    hvaraf  0,023  äro  vatten. 


Sfulertuiia. 


Söder-Torn. 


469 


Tämligen  branta  åsar  stryka  fram  pl  bada 
sidor  om  nämnda  vattendrag  mot  sjön, 
skogvuxna  inåt  landet.  Jordmanen  om- 
wxlar  af  lera,  svartmylla  och  sand.  — 
Näringar  äro  åker-  och  ängsbruk,  skogs- 
bruk, något  fiske,  sjöfart  med  2  båtar 
samt  åtskilliga  biförtjänster  på  staden. 
All  fast  egendom  ar  tax.  till  1,041,700 
rdr  rmt.  —  Folkmängden,  som  år  1805 
var  573,  uppgick  1863  i  Öster-Telge  till 
418  och  i   Wester-Telge  till  419. 

Telghia  eller  Tselha  förekommer  1281; 
församlingarne  synas  af  gammalt  varit 
förenade  med  staden  i  kvrklii^t  häuseende 
och  haft  med  den  gemensam  kyrka.  Ortens 
fomlemningar  bestå  af  grafhögar,  run- 
stenar, lemningar  efter  befästningar  vid 
Lina;  här  finnas  ock  flera  s.  k.  jättegrytor. 
—  Af  gårdar  märkas  i  Öster-Telge:  säte- 
rierna Glasberget,  Hall  och  gården  Igelsta 
med  tegelbruk;  3/4  mtl  Karleby  är  kom- 
ministerbost.  —  I  Wester-Telge:  säterierna 
Hanstavik,  Kiliolm  och  Lina.  —  1  mtl 
Genesta  är  kyrkoherdeboställe. 

Södertuna.  Frälse-säteri,  bestående 
af  3  mtl  och  beläget  i  Frustuna  socken, 
Daga  härad  af  Nyköpings  län,  2%  mil 
från  Mariefred  och  3/t  mil  från  Gnesta 
jernvägsstation.  Hette  fordom  Wad  och 
synes  år  1593  ha  innehafts  af  Jacob 
Kouskild,  död  före  1619;  utbyttes  från 
kronan  af  riksrådet  frih.  Claes  Stjern- 
sköld  1646  och  1668  samt  hade  då 
namnet  Tuna;  egdes  såsom  säteri  1681 
af  hans  måg,  amiralen  friherre  Gustaf 
Adolf  Sparre,  och  1692  genom  köp,  af 
den  rika  landshöfdingen  friherre  Erik 
Lovisin  på  Brandalsund,  som  skall  ha 
byggt  det  stora  stenhuset.  Gården  kalla- 
des redan  då  Södertuna  och  innehades 
sedermera  af  Lovisins  afkomlingar  af  fri- 
herrliga  ätterna  Lovisin,  Palmfelt  och 
Ehrensvärd  till  slutet  af  1790-talet,  då 
en  af  rikets  herrar,  amiralen  grefve  Claes 
Adam  Wachtmeister  af  Johannishus,  gift 
med  den  rika  grosshandlaren  i  Göteborg 
John  Halls  dotter,  tillhandlade  sig  den- 
samma. Han  dog  på  Södertuna  den  26 
Juni  1828  och  ligger  begrafven  på  Frus- 
tuna kyrkogärd  under  en  der  midtför 
vestra  kyrkodörren  rest  minnesvård  af 
brun  marmor.  Hans  son,  som  ärfde 
egendomen,  sålde  den  till  kapitcn  Anders 
Otto  Adelborg,  också  rikt  gift,  och  den 
eges  nu  af  dennes  enkefru,  Lovisa  Bohn- 
stedt.    Under  Södertuna  lyda  inom  sock- 


nen Wackarby  eller  Stjernsnäs,  äfven 
gammal  gård  och  utgörande  1  mantal 
skatte-sätcri  och  4  mtl  frälse,  samt  Hällsta 
såg  och  Wads  ålliske,  och  i  annex-socknen 
Catharinajnäs  eller  Kattnäs  4  mantal  i 
Kattnäs  by.  Enligt  Djurberg  har  stället 
icke  obetydlig  åker,  men  medelmåttig  äng 
och  ingen  skog.  Under  kapiten  Adelborg, 
hvilkeu  var  en  rationel  landtbrukare,  upp- 
drefs  afkastningen  i  alla  hänseenden  be- 
tydligt. Ladugården  och  inspektorsbygg- 
ningen  ligga  på  fasta  landet,  men  sjelfva 
mangården  naturskönt  på  en  större  holme 
i  Frustunasjön  och  hvartill  en  rak  allé 
samt  en,  enligt  nämnda  författare,  100 
famnar  lång  bro  leda.  Det  stora  stenhuset 
af  2  våningars  höjd  med  sina  fristående 
flyglar  thronar  högt  på  holmen  och  är 
omgifvet  af  en  präktig  trädgård  med 
orangeri  och  vinkast  samt  persiko-  och 
aprikoshus.  En  lummig  park  sluter  sig 
deromkring  och  sträcker  sig  äfven  till  en 
annan  mindre  holme.  På  en  i  sjön  ut- 
skjutande bergudde  är  ett  litet  öppet 
tempel  anlagdt. 

Söder-Törn.  Så  benämnes  östra  delen 
af  Södermanland,  mellan  Mälaren  och 
Östersjön.  Sedan  det  näs,  som  förut 
åtskiljde  Mälaren  och  Östersjön,  blifvit 
genomskuret  medelst  Södertelge  kanal, 
utgör  hela  Södertörn  en  stor  ö,  hvilken 
lyder  under  Stockholms  län  och  inne- 
fattar Sotholms,  Svartlösa  och  Öknebo 
härader,  se  vidare  art.  Sotholms  fögderi. 
En  stad  finnes  här,  Södertelge.  Fordom 
kallades  denna  trakt  Tör  eller  Tören. 
Redan  Thiodolfer  nämner  Taur  såsom  det 
ställe,  der  konung  Agne  ljöt  döden,  och 
Sturleson  säger  detta  ställe  vara  beläget 
på  östra  sidan  Tören  vester  ut  från  Stock- 
sund. Till  en  början  synes  under  detta 
namn  inbegripits  hela  den  trakt,  som 
omgifves  af  Mälaren,  Saltsjön  och  Mörkö- 
eller  Telgeviken,  tilldess  tvenne  till  ut- 
sträckningen noga  bestämda  trakter,  Yfra 
Töör  och  Ythra  Töör,  deraf  uppstodo; 
dessa  omfattade  Svartlösa  och  Sotholms 
härader.  Detta  Tören  —  nu  Södertörn 
—  eger  till  hela  sin  vidd  lynnet  af  en 
gammal  skärgård  och  bebos  af  ett  folk, 
som  intill  våra  dagar  bibehållit  en  märk- 
bar skiljaktighet  i  förhållande  till  när- 
boende allmoge.  Af  särskilda  ställen,  till 
hvilkas  artiklar  vi  hänvisa  för  vidare 
kännedom  af  denna  trakt,  må  nämnas 
Sorunda,  Wester-  och  Öster-Haninge  sock- 


470 


Södertörn  kontrakt. 


Södraholm. 


nar,  Sotaskär,  Brännkyrka  och  Botkyrka, 
de  historiskt  märkvärdiga  ställena  Du/näs, 
Örby,  Årsta,  Elf  snabb  en,  Fituna,  Fållnäs, 
Häringe,  Sturehof  samt,  bland  andra  större 
gods,  Lisma,  Norsborg,  Nynäs,  Näsby, 
Nyqvarn,  pappersbruk,  Riksten,  Sandemar, 
Wendelsö,  Wisbohammar ,  Wårby  ypper- 
liga  källa,   Utö  grufvor  m.  fl. 

Södertörns  kontrakt  i  Strengnäs  stift 
innefattar  8  pastorater,  näml.  Botkyrka 
med  Salem,  —  Grödinge,  —  Huddinge 
med  Brännkyrka,  Nacka  och  Erstavik.  — 
Sorunda  med  Torö, —  Tyresö  med  I)  alar  ö, 

—  Wester- Haninge  med  Muskö,  —  Ossmo, 

—  Oster-Haninge  med  Ornö.  —  Folk- 
mängden år  1860    var   20,221  personer. 

Södervase.  Första  skiljeröret  af  de 
6  råmärken,  som  blefvo  på  Danaholms 
möte  utsatta  till  gränsskilnad  mellan  de 
tre  Nordiska  rikena,  Sverige,  Norge  och 
Danmark.  (Afz.  Sago-häfd.  II  Bd.,  sid.  19.) 

Söderåkra,  Söderåckra  (i  1825  års 
jordebok),  en  socken  uti  Kalmar  län  och 
Södra  Möre  härad,  belägen  4  mil  söder 
från  staden  Kalmar,  omgifves  i  norr  af 
Halltorp,  i  vester  af  Thorsås,  i  söder  af 
Kristianopels  socknar,  i  öster  af  Kalmar 
sund  samt  omfattar  med  Bergqvara  köping 
0,9i2  qv.mil  land,  eller  20,764  tid,  hvaraf 
4,300  åker,  8,396  betes-  och  3,952  tid 
skogsmark.  Marken  är  till  större  delen 
jemn,  utan  berg  och  insjöar.  Rådande 
jordmånen  är  grusblandad  sandmylla,  en- 
dast på  några  få  ställen  finnes  lera  och 
svartmylla.  —  Socknen,  som  år  1810 
beboddes  af  2,582,  år  1850  af  4,470 
och  1863  af  öfver  4,600  personer  på 
1,397  hushåll,  innefattar  76^|  mtl,  hvaraf 
71 V4  skatte,  3^|  krono,  2  frälse.  All 
fast  egendom  var  1863  åsätt  ett  tax.- 
värde  af  1,979,300  rdr  rmt,  hvaraf  90,400 
rdr  för  annan  än  jordbruksfastighet;  i 
bevillning  efter  II  och  III  art.  erlades 
1,047  rdr  rmt.  Af  indelta  arméen  under- 
håller socknen  108  man.  Här  finnas 
skeppsvarf  och  åtskilliga  verk  samt  fabriker, 
såsom  tegelbruk,  oljeslageri,  garfveri, 
pottaskkokerier,  stenkärlsfabrik  och  ång- 
bränneri.  —  Socknen  utgör  ensam  ett 
konsistorielt  pastorat  af  2:dra  klassen, 
hörande  till  Södra  Möre  kontrakt  af 
Kalmar  stift.  Kyrkan  nybyggdes  1795, 
vid  h vilken  tid  Gustaf  Adolf  genomfor 
socknen,  hvilket  ock  gaf  anledning  till 
kyrkans  uppkallande  efter  prinsens  moder, 
Sophia  Magdalena.  —  Barnundervisningen 


bestrides  uti  2  fasta  folkskolor  i  4  skol- 
byggnader, der  under  året  1862:  650 
barn  undervisades  af  2  examinerade  lärare, 
medan  165  erhöllo  undervisning  i  hem- 
men. I  socknen  finnas  magazin  och 
sparbank  samt  ifrån  den  1  Sept.  1865 
poststation.  I  historiskt  afseende  är  sock- 
nen namnkunnig  af  fredsluten  härstädes, 
h varom  vidare  se  art.  Brömsebro.  Hemma- 
nen Ragnebo  och  Jernsida  tros  fått  namn, 
det  förra  af  Ragnar  Lodbrok  och  det 
sednare  af  Björn  Jernsida.  Prestgården, 
3/4  ni  ti,  lVo  mil  ^ån  gästgif  varegården 
Broms,  uppbrändes  af  Danskarne  1564, 
och  år  1645  bodde  här  de  svenska  full- 
mäktiga, hvaraf  den  ena,  riksrådet  Joh. 
Skytte,  afled  här  den  25  Mars  nämnda 
år,  jemte  den  4: de  holländske  gesandtei 
Jakob  de  Witt;  stugan,  hvaruti  freds- 
förslagen uppgjordes,  borttogs  år  1709, 
då  tillika  förstördes  de  inskriptioner  på 
väggarna,  hvarigenom  man  velat  bevara 
minnet  af  denna  fredshandel,  så  väl  till 
tid  och  år  som  de  personer,  hvilka  bi- 
vistat  densamma. 

Största  godset  utgöres  af  IV2  mtl 
skatte  Bruatorp  med  underlydande  l/2 
skatte  Gisemåla,  3/18  mtl  i  Söderåckra, 
2/3  mtl  i  Öfraby  (byn  S2/3  mtl  skatte), 
med  mjölqvarn  för  4  par  stenar,  enbladig 
såg  och  väderqvarn,  tegelbruk,  oljeslageri 
m.  m.  Dernäst  komma  l5/i6  mtl  skatte 
Kroka  med  åtskilliga  verk;  3/8  mantal 
skatte  Eket  med  tegelbruk.  —  Under 
Prestgården  är  sedan  år  1800  af  hyst  V4 
mtl  stomhemman.  —  1/2  mtl  Törnlycka 
är  komministersboställe.  —  1  mtl  Böke, 
indraget  båtsmanschefs-boställe.  —  Vid 
Lökaryd  finnes  bränneri.  —  ll/9  mtl 
skatte  Rumpetorp  benämnes  sedan  1862 
Ektlunda.  —  Af  öfriga  hemman  nämnas: 
Ekaryd,  Grisbäck,  Fastlycke,  Gunnars- 
torp, Gata,  3/4  mtl  skatte  Ingabo,  Lu- 
densbo,  Påboda,  Sandlycke.  —  Adress: 
Kalmar  eller   Karlskrona   och  Söderåkra. 

Söderö,  ett  frälse-säteri  af  2V2  mtl 
uti  Kettilstads  socken,  Kinds  härad  och 
Linköpings  län,  hörande  till  Adelsnäs 
fideikommiss,  kallas  1640  borgmästare 
Daniel  Figraelii  Leijonstjernas  säteri  och 
har  sedan  egts  af  fru  C.  E.  von  Schaar 
samt  öfverste  C.  A.  Pereswetoff. 

Södraholm  eller  Södre,  ett  fr. -säteri 
af  3  mantal  uti  Adelöfs  socken,  Norra 
Wedbo  härad  och  Jönköpings  län,  vackert 
beläget  nära  sjön   Walen  vid  landsvägen 


Sodvik. 


Söfde. 


471 


mellan  Hullaryds  t)cb  Hults  gä9tgifvare- 
gårdar,  2  mil  s.  o.  från  Grenna,  5  från 
Jönköping  och  4  n.  v.  från  Ekesjö  samt 
*L  mil  från  kyrkan;  egorna  gränsa  in- 
till Nääs  egendom. 

Säteriet,  som  år  1818  nppgifves  af 
Djurberg  hafva  haft  30  t:rs  utsäde,  hjelplig 
skog,  hade  1859  jemte  underlydande,  lj% 
mtl  skatte  Liarp  i  Adelöfs  och  3/8  mtl  fr. 
i  Skålarödje  uti  Lommaryds  socken,  en 
skörd  af  600  t:r  spannmål,  500  t:r  po- 
tates  och  1,000  t:r  rofvor  samt  c:a  230 
parlass  hö;  till  egendomen  hörde  sistn. 
år  dessutom  I1/;-,  frälse  uti  Adelöfs  och 
l1/.,  mtl  frälse  i  Linnerås  socken,  som 
voro  bortarrenderade.  Skogen  är  mer 
än  tillräcklig  för  egendomens  alla  behof. 

Södraholm  är,  sedan  gamla  man- 
byggnaden nedbrunnit,  i  sednare  åren 
bebygdt  med  2:ne  flygelbyggnader;  en 
vacker  trädgård  hörer  till  gården.  Säte- 
riet jemte  !/4  mantal  underl.  var  åsätt  i 
1863  års  bevillning  ett  värde  af  60,000 
rdr  rmt. 

Första  kända  egaren  är  kommendör- 
kapten Johan  Bock,  inom  hvilkens  familj 
och  slägt  gården  alltsedan  förblifvit;  den 
eges  nu  af  häradshöfd.  A.  och  fröken 
M.  Ribbing,  hvilkas  fader,  kapten  Pehr 
Kibbing,  var  gift  med  förre  egaren,  rytt- 
mästaren  Hummelhjelms  dotter  Maria 
Elisabeth,  hvilken,  född  i  Maj  1766,  hade 
i  slutet  af  år  1854:  4  lefvande  barn, 
25  barnbarn   och   21  barnabarns  barn. 

Södvik.  Gästgifvaregård  på  Öland  i 
Pesnäs  socken  (se  den  art.),  härifrån 
skjutsas  till 

Bläsinge  i  n.  o I1/*  mil. 

Ormöga  i  s.  v IV4     » 

Söfde,  en  socken  uti  Malmöhus  län 
och  Färs  härad,  är  belägen  2  mil  frän 
Ystad  samt  omgifves  i  norr  af  Illstorp, 
i  vester  af  Blentorp  i  Torna  härad;  are- 
alen är  0,..;;,  qvadratmil,  hvaraf  0,oaa 
vatten,  fördelade  på  349/lfi  mantal,  hvar- 
af V-2  krono,  34!/io  frälse,  bebodda 
år  1862  af  omkring  1,750  inbyggare 
på  352  hushall.  Marken  är  beströdd 
med  kullar,  dalar,  sjöar  och  vacker  löf- 
skog;  pä  sednare  aren  äro  större  fält 
besådda  med  skog.  Af  sjöar  märkes 
11  med  1  mils  omkrets,  bekant 
genom  den  karp,  som  der  fängas.  Jord- 
manen, af  medelmåttig  beskaffenhet,  är 
mest    sand.     All    egendom    var  i  1862 


års  bevillning  taxerad  till  1,160,300  rdr 
rmt,  deraf  8,400  rdr  för  verk  och  lä- 
genheter. Bevillningsafgiften  efter  II  och 
III  art.  var  nämnda  år  930  rdr  73  öre. 
—  Socknen  utgör,  med  Blentorp  till 
annex,  ett  patronelt  pastorat  af  2:dra 
klassen,  hörande  till  Färs  kontrakt  i 
Lunds  stift  och  beläget  3  mil  från  stifts- 
staden. Angående  patronatsrätten,  se 
art.  Söfdeborg.  Sockenvägen  är  3/8  mil. 
Här  finnas  3  fasta  folkskolor,  h vartill 
hörer  planteringsland,  och  2  fattighus. 
Kyrkan  ligger  på  en  kulle  nära  intill 
Söfde  sjö.  Uti  henne  har  förvarats  en 
tafla  med  guldskifvor  och  ädla  stenar, 
hvarpå  var  afbildadt  ett  aflångtfyrkantigt 
bord  med  3  gånger  nio  kronor  derorakring 
på  ena  stenen  och  på  den  andra  en 
skifva  med  3  gånger  sju  kronor.  Taflan 
skall  blifvit  funnen  af  Erik  den  Helige 
uti  Sverkers  häll,  till  svar  på  hans  ön- 
skan att  få  veta,  huru  många  kristna 
konungar  efter  honom  skulle  sitta  på 
Sveriges  thron;  den  skall  hafva  blif- 
vit bortstulen  af  biskopen  i  Lund  Nils 
Hvide.  På  kyrkogården  ligger  begrafven 
den  ur  rysk  fångenskap  hemkomne,  här- 
städes  1767  aflidne  Carl  Königsfelt. 

Uti  Söfde  sjö  upptäcker  man  bland 
dess  många  trädbevuxna  holmar  äfven 
en  hög,  kal  och  sandig  holme,  förenad 
genom  en  smal  och  låg  landtunga  med 
fasta  landet;  på  densamma  har  nyligen 
blifvit  uppbygdt  ett  grafkapell,  der  för 
700  år  sedan  låg  en  gård  med  namnet 
Sigostha,  tillhörig  de  mäktiga  erkebisko- 
parne  i  Lund,  hvarom  vidare  underart. 
Söfdeborg.  Uti  prosten  Hoffgardts  be- 
skrifning  om  Söfde  socken  af  år  1746 
säges,  att  Taijmässa,  ett  hemman  i  Söfde 
by,  fordom  skall  varit  ett  kloster.  1 
orten  äro  ännu  många  berättelser  om 
snapplianarnes  illbragder,  då  de  hade 
sitt  hufvudtillhåll  på  Söfdeborg  och 
Marsvinsholm.  Deras  mest  ansedde  an- 
förare skall  varit  »Lille  Mats»,  som  från 
att  vara  qvartermästare  vid  ett  svenskt 
regimente  öfvergick  till  Snapphanarne 
och  blef  deras  kapiten  samt  tillvann  sig 
stort  inflytande  genom  mod  och  rådighet. 
Vid  Sörebro,  belägen  i  Söfde  vängar, 
blefvo  Snapphanarne  åtskilliga  gånger 
slagna  af  Svenskarne,  under  anförande 
af  Sven  Krlandson,  lör  sin  tapperhet 
adlad    och    kallad    Ehrenflycht,    men  af 


472 


Söfdeboi 


6* 


folket  kallad  Banketröja  för  hans  lust 
att  piska  bönder. 

I  socknen  märkas  herregårdarne  Söf- 
deborg  och  Snogeholm,  hvarunder  större 
delen  af  hemmantalet  lyder.  —  1  mtl 
Tagmåsa,  1  mtl  Wrångabeck,  !/a  m^ 
Norra  och  Södra  Lien,  samt  andra  l7/8 
mtl,  egas  af  frih.  C.  F.  L.  Hochschild.  — 
V4  mtl  Knickarp  lyder  under  Kaddesjö.  — 
Af  byn  Söfde  är  l/2  mtl  prestgård,  1/4 
mtl  klockaregård.  —  Tågrå  kyrkojord 
eges  af  Illstorps  kyrka.  —  Några  hem- 
mans namn  må  vidare  nämnas:  Frilmlt, 
Nafröd,  Månstorp,  Gissholmen  (Gitz-  eller 
Gedsholmen),  Kattarp,  Ugglesjö;  Hylles- 
löf,  Slugarp,  Topphem,  Lågeröd,  Östra 
och  Westra  Hägra,  Baus  och  Munkesjö. 
—  Adress:  Ystad. 

Söfdeborg.  Herregård  uti  Söfde  soc- 
ken af  Malmöhus  län,  belägen  2  mil 
från  Ystad  och  på  1200-talet  kallad 
Sigosta,  Sövede  eller  Söffvede,  slut- 
ligen Söfde,  har  i  äldre  tider  tillhört 
erkebiskopliga  stolen  i  Lund,  som  upp- 
förde här  ett  slott  af  höga  tegelstens- 
hus, skyddade  åt  landsidan  af  en  tvär- 
mur inom  en  vattengraf.  Denna  gård, 
Sigostha,  intager  en  plats  i  historien 
under  den  tid,  då  den  urgamla  folkfri- 
heten började  kringskäras  och  adeln  samt 
kyrkans  män  grundlade  sina  företrädes- 
rättigheter på  bekostnad  af  folkets  häfd- 
vunna  rätt.  Tvenne  folksägner  finnas  i 
behåll  rörande  förstörandet  af  detta  slott; 
enlig  den  ena  skall  erkebiskop  Absalon 
ha  anförtrott  förvaltningen  af  de  erke- 
biskopliga besittningarna  åt  fogdar,  och 
dessa  betungade  folket  hårdt,  tvingande 
bönderna  i  Östra  Skåne  att  sjelfva  på  oba- 
nade vägar  framsläpa  stora  träd  att  använ- 
das till  de  erkebiskopliga  slotten.  Häröfver 
uppretade,  gjorde  bönderna  en  allmän 
resning  och  samlade  sig  1180  vid  Hvi- 
tabäck  i  Färs  härad.  Dit  kommo  då 
sändebud  från  erkebiskopen,  som  vistades 
på  denna  sin  gård  Sigostha;  men  dessa 
funno  bönderna  så  uppretade,  att  de 
icke  vågade  fullgöra  sitt  uppdrag,  utan 
instämde  med  dem  i  deras  klagomål 
öfver  de  storas  förtryck  och  rofferier. 
Härpå  beslöt  menigheten  att  göra  ett 
anfall  på  erkebiskopens  gård  och  begaf 
sig  dit.  Absalon,  som  icke  vågade  ut- 
härda en  belägring  och  ville  skona  fol- 
kets   blod,    lät   tvärt    öfver  landtungan, 


Söfdeborg. 

som  förenade  ön  med*  fasta  landet,  upp- 
draga en  vagnborg  och  gjorde  derifråi 
ett  utfall,  dervid  upphofsmannen  för  upp- 
roret blef  gripen  och  pryglad  samt  bön- 
derna skingrade.  Enligt  en  annan  folk- 
sägen, skall  det  varit  Isarnus,  som  upp- 
fört detta  slott,  hvilket  äfven  under  hans 
tid  skall  blifvit  förstördt  mellan  1304 
och  1309.  Härom  förtäljes,  att  han,  blif- 
ven  erkebickop  i  Lund  efter  Jens  Grand, 
skall  varit  en  stor  bondplågare,  som 
spänt  bönder  för  plogen  i  stället  för 
oxar.  Denna  hårda  medfart  fördrogo 
de  dock  icke  i  längden,  utan  uppreste 
sig  och  tågade  mot  Sövede  slott  samt 
ihjälslogo  fogden.  Isarnus  befann  sig  i 
badet,  då  en  tjenare  instörtade  med  un- 
derrättelsen, att  »oxarne  skakat  af  oket». 
Skyndsamt  kastade  sig  erkebiskopen  på 
en  häst,  som  simmade  med  honom  öfver 
sjön  till  en  midt  emot  ön,  hvarpå  slot- 
tet låg,  belägen  hög  kulle;  der  brast 
sadelgjorden,  och  kullen  kallas  deraf  ännu 
i  dag  Salsbjerg.  Isarnus  undkom  till 
Lund;  men  bönderna  sägas  hafva  upp- 
bränt och  förstört  slottet.  Omkring  år 
1580  var  borgen  en  ruin  med  tämligen 
höga  murar.  Svaga  lemningar  af  tegel- 
sten efter  den  tvärmur,  som  åt  land- 
sidan skyddat  borgen,  synas  ännu. 

Gården  indrogs  till  kronan  efter  re- 
formationen och  bortgafs  1563  åt  Mar- 
garetha Ugerup,  Er.  Böllers  enka,  omgift 
med  Jacob  Sparre,  såsom  pant  för  åt 
konungen  långifna  500  rh.  gyllen,  hvil- 
ken  summa  år  1565  ytterligare^  ökades 
med  1,175V2  Jochimsthaler.  År  1587 
sålde  Fredrik  Lange  till  konungen  sin 
hufvudgård  Thornum  i  Slesvig  och  köpte 
i  dess  ställe  af  honom  »Söffvede»  samt 
lät,  i  stället  för  det  gamla,  i  ruiner  för- 
fallna slottet  uppföra  ett  nytt  vid  en 
insjö,  belägen  2,000  alnar  öster  om 
gamla  slottsplatsen.  Det  nya  slott,  som 
först  kallades  Söfdegård  och  sedan  Söfde- 
borg, byggdes  1597,  förseddes  med  torn 
och  omgafs  med  vattengrafvar.  Efter 
Langes  död  anses  Söfdeborg  hafva  ge- 
nom köp  öfvergått  till  Thottarne.  Det 
köptes  från  Holger  Thott  af  den  för 
Skåne  oförgätlige  guvernören  och  i  sven- 
ska krigshistorien  utmärkte  generalen 
Rutger  von  Ascheberg,  död  1693.  Af 
hans  12  barn  ärfde  grefve  Christian 
Ludvig  von  Ascheberg  ensam  grefskapet 


Söfdeborg. 


SAftestail. 


473 


Söfdeborg  med  Agerup  och  säteriet  Toste- 
rup.  Han  var  öfverste-löjtnant  och  del- 
tog med  utmärkelse  i  skånska  kriget 
under  Stenbock,  varande  en  bland  an- 
förarue  vid  högra  flygeln  i  slaget  vid 
Helsingborg,  dog  barnlös  1722,  och  ut- 
gick med  honom  denna  iitt  på  mans- 
sidan.  Söfdeborg  iirfdes  af  hans  syskon 
och  systerbarn,  hvarefter  nämnas  som 
egare  öfverste  Liljehöök,  gift  med  Sofia 
Sabina  von  Ascheberg,  och  Claes  Sparre, 
gift  med  en  dotter  al  Rutger  v.  Asche- 
berg. Claes  Sparre,  som  var  son  af 
vice-amiralen  Gustaf  Sparre  och  Elisa- 
beth Stjernsköld,  var  sjelf  riksråd  och 
öfver-amiral ;  han  åtnjöt  stor  aktning  för 
sin  utmärkta  karakter.  Efter  år  1722 
öfvergick  Söfdeborg  till  Meijerfeldtska 
familjen,  hvaraf  tvenne  med  namnet 
Johan  August,  far  och  son,  voro  ut- 
märkta krigare;  den  förre  bivistade  Carl 
XILs  alla  krig,  den  sednare  deltog  i 
striderna  mot  Ryssland,  död  1800;  Söf- 
deborg var  likväl  redan  1788  såldt  till 
grefve  Carl  Piper,  inom  hvars  slägt  går- 
den förblifvit,  ocli  innehafves  den  nu  af 
gr.  Erik  Pipers  enka  samt  3:ne  barn. 

Som  slottet  var  förfallet,  lät  ofvan- 
nämnda  grefve  Erik  Piper  åter  reparera 
det  pä  1840-talet  under  ledning  af  prof. 
"Brunius,  hvarefter  det  blifvit  ett  af  de 
ansenligaste  i  Skåne.  Den  äldre  medel- 
tidsstilen blef  dervid  använd,  med  un- 
dantag af  2:iie  vidt  omtalta  salar,  som 
bibeböllo  sina  märkvärdiga  200-åriga  tak. 
Den  nedra  salen  håller  36  fot  i  längd, 
28  fot  i  bredd.  Den  ofra  häller  59  fot 
i  längd,  29  fot  i  bredd.  I  taken  äro 
prydnader,  väl  utarbetade  af  grofva  ek- 
block,  fästa  med  starka  jemhaspar  uti 
ett  groft  bjelklagcr.  Taklisten  ziras  med 
en  mängd  heluppböjda  hufvuden  af  olika 
menniskoracer.  Af  grefve  E.  Piper  upp- 
gjordes äfven  planen  att  upprensa  de 
igenvuxna  kanalerna  och  i  förening  der- 
med  anlägga  en  park  nära  invid  en 
sjö;  en  plan,  som  till  följd  af  hans  död 
1849  först  af  efterkommande  blef  verk- 
ställd. Han  egnade  äfven  åt  skogshus- 
hållningen synnerlig  vård  och  förbättrade 
egendomen  i  flera  hänseenden  ;  kortligen, 
det  välordnade,  lika  prydliga  som  prakt- 
fulla skick,  uti  h vilket  detta  herresäte  nu 
befinner  sig,  Kr  hans  verk. 

Söfdeborga  egendom  utgöres  för  när- 

\  i. 


varande  af:  säterierna  Söfdeborg,  81/., 
mtl,  samt  Snogeholm  och  Agerup,  med 
underl.  ty8  mtl  säteri,  44',;  ins.  och 
287/3->  ute.  frälse  (pä  1840-talet  uppgais 
underl.  till  50  mtl),  belägna  i  oSöfde, 
Blentorps,  llstorps,  Röddinge,  Asmus, 
Tolånga,  Bfverlöfs,  Söfvesta,  Willie  och 
Slimminge  socknar  inom  Färs,  Torna, 
Ljunits,  Wemmenhögs  och  Herrestads 
härader;  hela  arealen  är  26,434  tid, 
oberäknadt  de  fiskrika  sjöarna  Söfde, 
Snogeholm  och  Eliestad;  skogarne  upp- 
taga öfver  3,000  tid;  der  finnas  öfver 
120  st.  hjortar  och  rådjur;  åkern  och 
ängen  till  Söfdeborgs  och  Snogeholms 
säterier  med  5  ladugårdar  utgöra  om- 
kring 1,700  tid,  hvaraf  afkastningen 
uppgifves  på  sednare  åren  i  medeltal 
uppgå  till  4,500  t:r  säd  och  4,000  t.r 
potates.  JJnder  egendomen,  utom  Age- 
rup, som  är  särskildt  bortarrenderadt, 
höra  151  åboer  och  135  torpare.  Till 
godset  höra  en  sågqvarn,  4  vattenqvar- 
nar,  bland  hvilka  Kurremölla  med  4  par 
stenar,  som  drifvas  af  endast  källvatten, 
tegelbruk,  stuteri,  holländeri  och  schä- 
feri  med  800  får. 

Säteriet  är  roteradt  till  Södra  Skånska 
infanteri-regimentet  och  har  ungefär  29 
rotar.  —  Af  gården  underhålles  ensamt 
den  s.  k.  Erik  Piperska  vexelundervis- 
ningsskolan,  inrättad   1841. 

Under  riksrådet  grefve  Meijerfelts 
tid  börjades  1742  en  tvist  om  patronat- 
rätten,  som  Otto  Thott  köpte  den  29 
Sept.  1649,  men  som  bestriddes  af  kon- 
sistorium på  grund  deraf,  att  i  patronat- 
brefvet  rättigheten  hade  blifvit  gifven 
egaren  af  Näs,  till  h vilken  gård  Thott 
vanligen  skref  sig.  Konungen  resolverade 
den  30  April  1710,  att  alldenstund 
cgame  af  Söfdeborg  redan  före  1680 
utöfvat  denna  rättighet,  skulle  de  äfven 
framgent  utöfva  den. 

På  gärdens  egor  finnes  för  Piperska 
slägten  ett  särskildt  grafkapell. 

Söfvestad,  Söfvesta,  en  socken  uti 
llerrestads  härad  af  Malmöhus  Län,  be- 
lägen :J/4  mil  i  norr  från  Ystad  (l1/* 
mil  enligt  Skånes  kalender  1862),  om- 
fattar en  areal  af  0,.s77  qv.mil,  hvaraf 
0,031  äro  vatten,  fördelade  pä  32','^ 
mtl,  hvaraf  [J  krono,  resten  frälse,  be- 
bodda 1805  af  715,  1855  af  1,083  ocli 
1863  af   1,112  personer  på  240hushi.il. 


474 


Sölfikkra. 


Sölvitsborgs  landsförsamling. 


Jordmånen  är  i  allmänhet  god,  äfvensom 
ängen;  tillgång  finnes  både  på  skog 
och  torf. 

All  fast  egendom  var  i  1863  års 
bevillning  taxerad  till  1,285,400  rdr  rmt, 
hvaraf  13,100  rdr  för  en  qvarn  i  Årsjö 
(eller  Arsjö)  by;  bevillningsafgiften  för 
egendom  och  inkomst  erlades  1863  med 
494  rdr  rmt.  —  Socknen  utgör  med 
Bromma  ett  alternerande  konsistorielt 
och  patronelt  pastorat  af  2:dra  klassen 
till  egaren  af  Krageholra.  Sockenvägen 
utgör  5/i  6  mil.  —  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  folk-  och  fyra  små- 
barnsskolor, der  198  barn  under  året 
1862  erhöllo  undervisning  af  en  exami- 
nerad och  tre  oexaminerade  lärare  samt 
en  lärarinna;  två  skolhus  finnas. 

I  socknen  märkas:  Krageholms  säteri, 
hvarunder  lyder  största  delen  af  socknens 
hemmantal.  Under  Söfdeborg  lyda  1 
mtl  frälse  Snogarp,  l°/g  mtl  uts.  frälse 
Billingaröd.  Af  hemman  och  byar  näm- 
nas Söfvestads  by,  1  mtl  uts.  och  11'Vg  mtl 
ins.  frälse,  {J  krono,  kyrkoherde-boställe; 
Alaröd,  Ebbar p,  Fjärshus,  llolarp,  Svart- 
sky lie,  '/g  Wasatorp,  äro  alla  ins.  frälse- 
hemman. —  Adress:   Ystad. 

Sölfåckra  (i  jordeboken),  Silfåkra 
(allmännast),  en  socken  i  Torna  härad 
och  Malmöhus  län,  belägen  2  mil  från 
Lund,  omfattar  0,i99  qvadratmil,  hvaraf 
0,040  äro  vatten,  fördelade  på  5  T V *r  mtl 
skatte,  1\\  krono,  l/2  frälse.  Marken  är 
jemn;  rådande  jordmånen  sand,  till  stor 
del  flygsand  samt  torfjord.  All  fast 
egendom  var  1863  taxerad  till  555,400 
rdr  rmt,  hvaraf  11,700  rdr  för  5  gatu- 
hus,  qvarn,  tegelbruk  och  bränneri.  — 
Folkmängden,  som  år  1805  var  351, 
1855:  653,  hade  1862  uppgått  till  712 
personer  på  171  hushåll.  Roteringen 
utgör  7  man.  —  Socknen,  med  annexet 
Refvinge,  är  ett  konsistorielt  pastorat  af 
3:dje  klassen.  Barnundervisningen  be- 
strides uti  en  fast  folkskola  af  en  exa- 
minerad lärare;  till  skolan  hör  ett  plan- 
teringsland af  3,000  qv.alnars  ytvidd. 

I  byn  Silfåkra  pä  2%  mtl  skatte, 
l/2  frälse,  V2  krono,  kyrkoherde-boställe, 
märkes  gården  Silfåkra,  bestående  af 
M  2,  3,  5—7,  9,  m  mantal,  med  te- 
gelbruk, qvarn  och  bränneri,  upptagande 
halfva  socknens  tax.värde;  utsädet,  som 
1818    var    60   t:r,    är  nu  140  t:r  utom 


250  t:r  potates.  Arealen  är  1,023  tid; 
till  gården  höra  vacker  löfskog'af  bok, 
stora  torfmossar  och  goda  naturliga  än- 
gar, stor  trädgård  och  betydliga  furu- 
planteringar. Manbyggnad  af  tegelsten 
är  .uppförd  i  början  af  detta  århundrade. 
Egare  hafva  varit  öfverste  Hans  Ramel, 
friherrinnan  S.  Ramel,  född  Beck-Friis, 
som  bebyggt  egendomen ;  för  närvarande 
eges  den  af  grefve  Rob.  de  la  Gardie. 
Vidare  må  nämnas  Östra  Tvet,  lV2  mtl 
skatte;  2/.3  skatte  Qvinnovad.  —  Adress: 
Lund. 

Öölje,  bruks-  och  landtegendom  uti 
Stafnäs  socken  af  Gilbergs  härad  och 
Carlstads  län,  utgöres  af  ett  stångjerns- 
bruk  med  en  franche-comté-härd  och  ett 
manufakturverk  med  1  härd,  1  knipp- 
och  3  spikhamrar,  ett  glasbruk  med  6 
deglar,  en  stålugn  samt  c:a  3  mtl  hem- 
hvaraf    hufvudgården    är    */■>    mtl 


man, 


skatte  Sölje  med  Tinnhdt,  med  en  areal 
af  529l/2  tid,  hvaraf  60V2  tid  åker, 
375  tid  skog  och  utmark;  vidare  höra 
härtill  2  qvarnar  och  1  såg;  landtegen- 
domen  är  taxerad  till  87,900  rdr  rmt 
och  jernverket  till  190,377  rdr.  Brukets 
tillverkning,  som  är  oinskränkt,  upp- 
gifves  till  öfver  3,000  skit  af  köpt 
tackjern. 

Herregården  Sölje  är  bebyggd  med 
ett  vackert  tvåvåningshus,  beläget  vid  en 
fjärd  af  Glafsfjolen,  kallad  Söljeflagan, 
och  omgifves  af  en  stor  fruktträdgård 
med  ett  år  1849  uppfördt  orangeri;  här 
finnes  äfven  en  varggård  för  vargars 
fångande.  Godset  har  egen  skola  för 
underhafvandes  barn  och  äfven  egen 
fattigvårds-inrättning,  stadfäst  genom 
kongl.  resolution  af  den  15  Jan.  1817. 
På  egorna  bo  c:a  370  personer.  Af 
egare  äro  kända  endast  brukspatron  J.  N. 
Nordström,  och   nu  hans  arfvingar. 

Sölvitsborgs  landsförsamling,  ehuru 
belägen  inom  Blekinge  läns  genom  vat- 
tendrag tydligt  utstakade  gräns  mot 
Skåne,  är  dock  delad  mellan  Listers 
härad  i  Blekinge  samt  Willands  härad 
i  Christianstads  län,  i  följd  deraf  att 
några  hemman,  l-[,l  mtl,  lydande  under 
Ljungby  sätesgård  i  sistn.  härad  och  län, 
i  äldre  tider  blifvit  förlagda  under  Wil- 
lands häradsrätts  jurisdiktion;  arealenär 
0,io7  qvadratmil  land,  fördelade  på  91  { 
mtl,   hvaraf  8%  skatte,   lV12  frälse,  tax. 


Sölvhsbors. 


Solvhsbor 


B* 


475 


till  415,800  rdr,  hvartill  komma  31,000 
rdr  for  annan  än  jordbruksfastighet.  Sock- 
nen beboddes  1805  af  516,  1860  af 
597  och  1863  af  508  personer  enligt 
mantalslängden,  553  efter  pastors  upp- 
gift, lloteringen  är  10  båtsmän.  För- 
samlingen  nyttjar  stadens  kyrka. 

Bräuvinsbränniug  utgör  en  af  sock- 
nens hufvudnäringnr.  —  Har  finnes  en 
helsobrunn,  nära  staden,  med  ändamåls- 
enligt badhus  och  vidsträckta  promena- 
der. I  »Stentoften»  på  slottets  egor  har 
statt  en  i  historiskt  afseende  dyrbar  min- 
nesvård, en  runsten  med  s.  k.  urnordiska 
runor,  men  som  nyligen  blifvit  förflyttad 
till   vapenhuset  i  stadens  kyrka. 

Af  gärdar  märkas  Slottet,  2%  skatte- 
säteri ;  '  4  skatte-säteri  Ihinö,  :,/8  skatte 
bäd  ;  byar  öro  Solve  och    Ynde. 

Sölvitsborg.  Urgammal  sjö-  och  stapel- 
stad i  Blekinge  län,  vid  en  vik  af  Öster- 
sjön, nära  till  gränsen  mot  Skåne,  har 
gifvit  antiqvarierna  mycket  att  skaffa,  dä 
de  försökt  utreda  härledningen  af  dess 
namn,  hvilket  skrifves  Silvishe,  Silvits- 
borg,  Sölvitsborg,  Sölvesborg,  och  må 
hända  pä  ännu  flera  sätt.  På  grund 
häraf  har  man  härledt  stadens  namn  från 
den  norska  sjökonungen  Solve,  hvilkeu 
Sturleson  låter  på  Lofön  i  Mälaren  in- 
nebräuna  Uppsalakonungen  Osten  och 
bli  erkänd  som  Uppsalakonung;  andra 
mena,  att  de  från  Sverige  och  Norge 
utgångna  Longobarderna  (?)  haft  sitt 
första  h  viloställe  i  Sölvitsborg;  åter  andra 
lata  staden  anläggas  af  en  dansk  konung 
Sigvard,  omkring  500  år  eft.  Chr.;  den 
danska  historieskrivaren  Suhm  vet,  att 
Harald  Hildetand  haft  sitt  hof  i  Sölvits- 
borg, hvilken  stad,  enligt  andras  upp- 
gifter, skall  hafva  varit  förlänad  åt  den 
ryktbare  Widrik  Werlandsson.  Allt  hvad 
man  med  säkerhet  vet,  är  att  Sölvits- 
borg varit  en  gammal,  befäst  och  med 
sitt  eget  slott  försedd  stad,  som  uti 
historien  namnes  första  gången  år  1359, 
då  danska  kon.  Waldemar  111  bröt  in  i 
Skåne  och  äfven  bemägtigade  sig  Söl- 
vitsborg. Staden  hade  då,  sedan  1332 
tillhört  Sverige,  hvilket  rike  för  70,000 
mark  inlöst  Skåne,  Halland  och  Ble- 
kinge från  grefve  Johan  af  Holstein,  som 
hade  dem  i  pant;  men  efter  1359  blef 
den   återigen    dansk    och   fortfor  att  till- 


höra detta  rike  ända  till  Roeskildefreden 
ar    1658. 

De  danska  konungarne  utrustade 
Sölvitsborg  med  vidtomfattande  privile- 
gier, h  vilka  torde  betydligen  bidragit 
till  dess  uppblomstring;  men  den  hade 
också  mycket  att  lida  i  de  tvister  och 
krig,  som  litet  emellan  uppstodo  mellan 
Sverige  och  Danmark.  Så  eröfrades  sta- 
den af  Engelbrecht  1436,  uppbrändes 
af  Sveuskarne  1452  och  eröfrades  1467 
af  kon.  Christian  I  från  Ivar  Axelsson 
Tott,  som  satt  sig  i  besittning  af  staden 
och  slottet.  Men  de  danska  konungarne 
voro  i  ständiga  penningebehof,  och  kon. 
Hans  pantsatte  Sölvitsborgs  stad,  slott 
och  län  åt  Poul  Laxmand,  kallad  »den 
rike»,  hvilken  mördades  1502,  då  hans 
gods  indrogos  till  kronan.  Efter  kon. 
Christian  ILs  fall  bemägtigade  sig  hans 
amiral  Severin  Norrby,  »Guds  vän  och 
hela  verldens  ovan»,  Sölvitsborg  och  Ahus 
tillika  med  största  delen  af  Skåne,  men 
blef  vid  Lund  slagen  af  dansk arne  och 
flydde  till  Landskrona,  hvilken  stad  han 
dock  icke  öfverlemnade  till  den  danska 
konung  Fredrik,  förrän  han  fått  löfte 
om  Sölvitsborg  i  vederlag  för  Gotland. 
Från  Sölvitsborg  herrskade  han  sedan 
som  enväldig  herre  öfver  Blekinge,  till- 
dess  danskarne  1526  återtogo  Sölvits- 
borgs slott  och  den  djerfva  fribytaren 
nödgades  fly  från  Norden,  för  att  kort 
derefter  i  kejsar  Carl  V:s  tjenst  stupa 
utanför  Florenz.  Under  Erik  XIV:s  krig 
mot  Danmark  föll  Sölvitsborg,  då  huf- 
vudort  i  det  ena  af  de  bägge  län,  Söl- 
vitsborg och  Lycka,  hvari  Blekinge  var 
deladt,  ömsevis  i  svenskarnes  och  dan- 
skarnes händer;  slottet  sattes  1564  i 
brand  af  dess  egen  höfding,  Werner 
Parsberg,  och  borgrarne  tände,  i  för- 
tviflan  öfver  att  de  blifvit  öfvergifna  af 
Parsberg,  likaledes  på  staden  och  flydde. 
Den  förstörelse,  som  dessa  eldsvådor  an- 
ställde, torde  dock  icke  hafva  varit  syn- 
nerligen stor,  ty  då  hertig  Carl  1568 
kom  utanför  Sölvitsborg,  fann  han  slot- 
tet så  väl  försvaradt,  att  han  ingenting 
kunde  uträtta  mot  detsamma,  ehuru  han 
dock  nedbrände  en  del  af  staden.  Freden 
i  Stettin  1570  gjorde  slut  på  kriget; 
men  staden  var  nu  så  försvagad,  att 
danska  regeringen  i  medlet  af  17:de  år- 
hundradet   flyttade    dess    stapelrätt    och 


476 


Söiulrum. 


Si»  m!  ni  in. 


större  delen  af  dess  förmögnare  borger- 
skap  till  Christianstad.  Ar  1658  kom 
släden  med  hela  Blekinge  under  Sverige, 
och  nu  blef  Sölvitsborg  grefskap  för  den 
danska  öfverlöparen  Corfitz  Ulfeld,  hvil- 
keu  dock  behöll  det  blott  till  konungens 
död,  h varefter  Lars  Kagg  och  Carl  Gustaf 
Wrangel  nämnas  som  grefvar  af  Söl- 
vitsborg. Från  denna  tid  har  staden 
alltjemt  tillhört  svenska  kronan.  Af 
slottet  finnes  ingenting  qvar,  lika  litet 
som  af  det  kloster,  hvilket  staden  under 
medeltiden  skall  hafva  haft,  tillika  med 
ett  Mariae-gille,  om  hvilket  man  icke 
heller  känner  mer  än  dess  sigill,  före- 
ställande den  Hel.  Jungfrun  med  Chri- 
stusbarnet  och  omskriften:  »S.  Convicii 
Sancta  Maria  de  Silvisbu».  Under  sven- 
ska tiden  hemsöktes  staden  af  eldsvådor 
åren  1790  och  1801;  år  1855  erhöll 
den  stapelrätt. 

Stadens  kyrka,  af  tegel,  med  torn, 
har  en  altartafla  med  Christian  IV-.s 
namnchiffer  och  årtalet  1622.  Solvits- 
borgs  stads-  och  landsförsamling  utgör 
ett  reg.  pastorat  af  3:dje  klassen.  Bad- 
huset är  ett  på  torget  beläget  envånings- 
hus; staden  har  rådhusrätt  törst  sedan 
1837.  Invånarne,  år  1863  uppgifna  till 
ett  antal  af  1,578,  deribland  30  hand- 
lande samt  58  fabrikanter  och  handt- 
verkare  med  79  arbetare,  lefva  hufvud- 
sakligen  af  handel  och  handtverkerier. 
Stadens  handelsflotta  utgöres  af  15  far- 
tyg om  tillsammans  691  läster.  Export- 
varorna äro  bränvin,  fläsk,  tobak,  stäfver, 
beck  och  tjära;  spannmål,  stenkol  m.  m. 
importeras.  Marknader  hållas  i  Februari, 
Juli  och  Oktober.  Bland  fabriker  upp- 
gifvas  ett  ång-garfveri  och  ett  Baierskt 
bryggeri.  Staden,  som  tillhör  4:de  klas- 
sen, taxerades  1863  till  ett  fastighets- 
värde af  1,156,912  och  erlade  i  allmän 
bevillning  2.506  rdr  rmt;  tulluppbörden 
för  1863  uppgick  till  25,705  rdr.  Söl- 
vitsborg har  ett  tvåklassigt  elementar- 
läroverk med  2  lärare  och  23  lärjungar 
(är  1864). 

Söndrum,  den  sydligaste  socknen  uti 
Halmstads  härad  och  län,  belägen  :J/8 
mil  från  staden  Halmstad,  begränsas  i 
söder  och  vester  af  Saltsjön,  i  öster  af 
stadens  egor  samt  i  norr  och  nordost 
af  Harplinge  och  Wapnö  socknar;  are- 
alen   utgör   6,985   tid,    hvartill  kommer 


ön  Ttjlen  om  19  tid  bergländig  mark, 
och  som  är  anslagen  landshöfdingen  till 
lön.  Socknen  består  af  byarna  Söndrum, 
Eketånga,  Trottcberg,  Mjellby  och  Famm- 
arp,  likväl  under  andra  jordeboksnamn 
för  vissa  hemman,  äfvensom  en  del  af 
Onsjö,  Willshärad  och  Lynga,  hvaraf  öf- 
riga  delen  hörer  till  Wapnö  och  Harp- 
linge socknar,  hvilka  sålunda  utan  ord- 
ning inskjuta  i  denna  socken,  hvartill 
jemväl  Halmstads  slotts  egor  anses  höra, 
hvilket  likväl  ej  har  kunnat  till  fullo 
utredas  af  äldre  handlingar.  De  fem 
förstnämnda  byarne  bruka  egorna  dels 
efter  storskifte  och  dels  i  samfällighet; 
men  de  trenne  sistnämnda  hafva  under- 
gått laga  skifte.  Hemmantalet  utgör 
5%  mtl  ins.,  16V8  uts.,  2  sk.,  3%  kr., 
tillsammans  275/gj  förmedlade  från  321/, 
mantal. 

Åtskilliga  strödda  berg  finnas,  men 
inga  egentliga  bergsträckningar.  Blott 
en  enda  ström  finnes,  som  från  Wapnö 
socken  genomflyter  med  en  bredd  af 
blott  10  alnar  några  byars  egor  och 
nedgår  i  hafvet.  Af  uppgifna  areal  ut- 
göra 3,763  tid  afrösningsjord  och  impe- 
dimenter,  hvaraf  ungefär  hälften  är  flyg- 
sandsmark, belägen  utmed  vestra  hafs- 
kusten,  som  är  långgrund.  Till  att 
förhindra  denna  flygsands  förstörande 
verkningar  har  man,  medelst  statsanslag, 
här  gjort  åtskilliga  planteringar.  För 
öfrigt  finnas  endast  några  frukt-  samt 
vilda  träd  vid  de  af  berg  och  höjder 
skyddade  hemmanen.  Att  större  barr- 
skog fordom  funnits  i  utmarken,  vill  man 
sluta  till  af  de  derstädes  befintliga  stora 
stubbar  och  rötter. 

Eådande  jordmånen  är  sandraylla  på 
sand-  och  örbotten,  största  delen  af  god 
beskaffenhet,  men  en  del  skarp  ör  och 
sandjord;  någon  lerjord  finnes  här  och 
der,  men  ej  af  betydenhet.  Ängen,  upp- 
tagande 1,286  tid,  är  till  största  delen 
sidländ  samt  erfordrar  mycken  dikning; 
den  ger  öfverhufvud  200  skU  på  hela 
hemmanet.  Åkern,  upptagande  1,238  tid, 
har  på  sednare  åren  vunnit  i  tillökning 
445  tid,  hvarföre  ock  utsädet  har  ökats 
från  500  t:r  (år  1818)  till  1,040  t:r 
(år  1850)  samt  308  t:r  potates.  De 
här  magra  sandfälten  gifva  sällan  mer 
än  3:dje  kornet. 

Mineralkälla    finnes    vid    Möllegård, 


Sund  rum. 


So  n  (I  rum. 


477 


som  (lock  varit  föga  anlitad.  Badhus 
uppfördes  på  1820-talet  vid  Koluill  nära 
havsstranden,  och,  enligt  Bexell,  kunna 
de  härvarande  inrättningarne  för  saltsjö- 
bad täfia  med   de  bästa  dylika  i  riket. 

llufvudnäringar  äro  åkerbruk  och 
boskapsskötsel.  —  Kationelt  jordbruk 
tinnes  vid  socknens  enda  större  egen- 
dom, Heagården.  Ar  1850  beräknades 
socknen  hafva  en  behållning  af  cirka 
6,200  rdr,  sedan  alla  ntskylderna  blifvit 
afdragna  frän  summan  af  hvad  socknen 
har  att  afvttra,  som  antogs  uppgå  till 
500  rdr  pr  medium  af  hvarje  helt  hem- 
man. Betesmarkerna  gifva  ett  magert 
bete;  men  de  i  sednare  åren  placerade 
kronohingstarne,  äfvensom  genom  Hus- 
hålls-sällskapet införskaffade  norska  hing- 
star hafva  förbättrat  hästafveln.  Binärin- 
gar äro  sjöfart,  ylle-  och  linnetillverk- 
ning samt  saltsjöfiske  af  torsk,  kolja, 
hvittling,  rödspätta  och  flundra,  någon 
gång  sill,  sik  och  hummer,  som  med 
fördel  säljes  i  Halmstad.  Såsom  hinder 
för  storsjöfisket  namnes  brist  på  tjenlig 
hamn  för  uppläggning  af  större  fiskbå- 
tar, hvarföre  på  sednare  tiden  här  bil- 
dats en  förening  för  anskaffande  af  tjenlig 
båthamn.  Likvisst  omnämnes  af  äldre 
författare  ett  slags  hamn  med  3  ä  4  fots 
djup,  bestående  af  en  nedsänkning  mel- 
lan 2:iie  berg  utanför  Trottabery,  och 
som  kallas  Tjufhålan,  äfven  utanför  WiUs- 
härad  en  mindre  vik,  Skållvik  kallad,  der 
några  torpare  bosatt  sig,  hvilka  idka 
saltsjöfiske.  Ingen  väderqvarn  finnes, 
hvarföre  säden  förmales  vid  qvarnar  i 
anira  socknar,  på  c:a  1  mils  afstånd 
och  deröfver.  Vedbrand  och  byggnads- 
timmer måste  köpas  från  andra  ställen. 
All  fast  egendom  taxerades  1863  till 
1.217,314  rdr  rmt,  hvaraf  60,000  rdr 
för  Halmstads  cellfängelse,  10,000  rdr 
för  lazarett  och  hospital.  I  bevillning 
efter  II  och  III  art.  erlades  495  rdr 
7  \   öre. 

Folkmängden,  som  år  1805  var  660, 
år  1839:  753,  uppgick  1862  till  1,083 
personer.  Ar  1850  funnos  80  egna 
hcmmansegare,  27  brukare  af  andras 
hemman,  24  torpare  och  9  backstugu- 
sittare,  212  mantalsskrifna  tjenstehjon. 
Till  upplysning  om  hemmansklyfningar- 
nas  beskaffenhet  och  i  hvad  inan  jorden 
brukas  i  större    eller    mindre    delar,   må 


meddelas,  att  nämnda  år  funnos  6  åboer 
med  Vlfi  m^l,  33  med  l/s  mt'>  45  me(' 
V4  mtl,  17  med  '/2  mtl,  4  med  1  mtl 
och  2  med  offer  1  mtl;  jorden  ansågs 
lemna  full  näring  ät  18  lottegare,  32 
hade  knapp  bergning,  34  försvarlig 
bergning,  21  producerade  öfver  egna 
behofvet,  och  2  egde  förmögenhet.  Bland 
tjenarne  rader  det  bruket,  att,  då  bon- 
den ej  behöfver  drängen  under  vintern, 
går  denne  på  tröskarbete  åt  Skåne,  der 
han  skaffar  sig  god  förtjenst;  pigorna 
bruka  endast  taga  tjenst  under  slotter  och 
skörd ;  den  öfriga  tiden  arbeta  de  för  sig 
sjelfva.  Rörande  klädedrägten  må  näm- 
nas, att  karlarne  bruka  hemma  tillver- 
kadt  vadmal,  stundom  grått,  stundom  af 
ofärgad  hvit  och  svart  ull.  men  till  det 
mesta  blåfärgade,  rocken  med  långt  lif 
och  slutande  vid  knäet;  skinn  till  byxor 
och  vest  omvexla  med  vadmalet.  Vid 
högtidligare  tillfällen  nyttjas  kläde  af  de 
förmögnare.  Till  arbetsdrägt  under  vin- 
tern brukas  ock  af  båda  könen  hemma- 
beredda fårskin u  med  ullsidan  inåt.  Till 
hufvudbonad  bruka  de  yngre  fruntimren 
svarta  silkeskläden,  men  de  äldre  hvitt 
kläde. 

Socknen  utgör  med  Wapnö  ett  reg. 
pastorat  af  2:dra  klassen,  hörande  til  1 
Halmstads  kontrakt  af  Göteborgs  stift, 
med  50%  mtl,  bebodda  1860  af  1,514 
personer;  pastoratet  är  beläget  15  mil 
frän  stiftsstaden.  Kyrkan,  byggd  af  grå- 
stensmur, är  54  alnar  lång  och  20  bred, 
å  södra  sidan  blytäckt  och  å  den  norra 
med  tegel,  med  ofvanpå  byggd  klock- 
stapel och  hög  spira  af  trä  samt  spån- 
täckt ;  hon  utgör  i  anseende  till  sin  be- 
lägenhet på  en  höjd  ett  godt  sjömärke 
för  seglare  i  Kattegat,  och  får  derföre 
ej  förändras  utan  Förvaltningens  af  Sjö- 
ärendcrna  hörande.  Kyrkan  har  altar- 
tafla  af  Hörberg  samt  ett  mindre  orgel- 
verk;  nedanför  choret  finnes  en  grafsten 
af  marmor  öfver  provincial-läkaren,  asses- 
sor Montin.  Alla  kyrkans  äldre  hand- 
lingar förstördes  vid  vådeiden  å  prest- 
gården  är  1715.  Kyrkans  årliga  ordin, 
inkomster  äro:  jordskyld  af  jordegare  i 
Halmstad  4,/2  IU  smör  och  i  tionde  8 
t-.r  16  kpr  råg,  10  t:r  19  kpr  korn  och 
4  t:r  hafra.  Onsjö  skattlagda  vattenqvarn 
rantar  till  pastoratets  kyrkor  2  t:r  korn, 
2    t:r    hafra,    jemte    skatt    till    pastor  i 


478 


Söuilrunt. 


Söue. 


Söndrum  33l/,j  rdr  bco  årligen.  Kyrko- 
jord arne  Prestängen  och  Trottabergsjor- 
den  gifva  till  kyrka  och  pastor  182/3  rdr 
bco  årl.  arrende.  Förra  Treppiska  hem- 
manet JU  2  Trottaberg  är  skattlagdt  till 
3  IU  smör,  deraf  kyrkan  och  pastor  ega 
hälften  hvardera. 

Barnundervisningen  bestrides  uti  en 
flyttbar  folkskola,  der  under  året  1862 
106  barn  undervisades  af  en  examinerad 
lärare,  medan  57  barn  erhöllo  undervis- 
ning i  hemmet. 

Till  for nlemi dngar  höra  Erlandshö- 
garne,  sydost  från  kyrkan,  samt  de  4 
ättehögarne,  kung  Eriks  och  kung  Aegirs 
högar,  Komlesten,  som  skall  förvara  min- 
net af  en  med  namnet  Komle,  som  stu- 
pat i  en  envigeskamp  på  Stegelhögen 
och  här  blifvit  jordad.  En  inhägnad  å 
M  8,  Onsjö  Susegården,  kallad  Pest- 
kyrkogården,  förvarar  minnet  af  pesten 
år  1711.  Bondegården,  eller  M  4  Eke- 
tången,  belägen  vid  hafsstranden,  eger  en 
viss  archeologisk  märkvärdighet  af  den 
äunu  fortlefvande  traditionen,  att  danska 
konung  Sven  Ulfsson,  förklädd  och  un- 
der antaget  namn  Wåndråde,  undkom 
från  Nissa-slaget  till  i  näranda  gård  bo- 
ende Carl  Bonde.  Uti  den  gata,  som 
leder  från  gården  ner  mot  stranden,  är 
en  källa,  omsluten  i  fyrkant  af  sten- 
hällar. 

Alla  stats-  och  kommunala  afgifter, 
som  öfver  hufvud  vidlåda  hvarje  helt  hem- 
man, beräknades  1850  uppgå  till  300 
rdr  rmt.  Bevillningen,  som  1850  ut- 
gjordes med  582  rdr,  steg  1862  till 
495  rdr  rmt.  Ständiga  räntor  beräk- 
nades 1852  till  807  rdr,  roteringskost- 
naden  till  412  rdr  rmt.  Kostnaden  fol- 
kungs- och  kronoskjuts  på  hvarje  helt 
hemman  antages  årl.  utgöra  30  rdr  rmt. 
Ingen  gästgifveriskjuts  finnes.  Alla  kost- 
nader för  väg-  och  brohållning  antagas 
utgöra  årligen  på  hvarje  helt  hemman 
150  rdr  rmt. 

Af  frälse-hemmanen  äro  2l/2  mantal 
bland  dem,  som  af  drottning  Christina 
såldes  till  Adrian  Tripp  i  Holland, 
likväl  med  besittningsrätt  för  åboerna 
och  kyrkorna  förbehållna  de  dem  till- 
hörande räntor;  öfriga  hemmanen  be- 
stå af  det  s.  k.  Schlegelska  godset,  hvil- 
ket  derefter  öfvergått  i  åtskilliga  frälse- 
mäns   händer,    utan     besittningsrätt    för 


åboerna,  den  de  vid  riksdagar  velat  göra 
gällande,  men  ej  vunnit;  men  då  i  sed- 
nare  tiden  frälset  fått  egas  af  hvarje 
medborgare,  har  Schlegelska  godset  blif- 
vit försåldt  och  eges  nu  af  ståndsperso- 
ner samt  bönder.  Allt  insocknet,  53/4 
mtl,  V2  mtl  MjeUby,  V/2  Onsjö,  1  Wills- 
härad,  1  ty2  Eketånga,  l/i  Frösakull,  hörer 
jemte  1  mtl  uts.  frälse  Heagård,  areal 
241  l/,  tid,  hvaraf  160  tid  inegor,  2V4 
uts.  MjeUby,  l/2  uts.  Onsjö,  till  Wapnö 
fideikommiss.  De  för  statens  räkning  i 
behåll  varande  kr.-hemmanen  utgöra  en- 
dast de  till  boställen  och  inkomst  an- 
slagna, näml.  Halmstads  slott  för  den 
dertill  hörande  jorden  l1/2  mtl,  åt  lands- 
höfdingen;  1862  års  taxeringsvärde  var 
100,000  rdr.  JK  1,  1  mtl  Söndrwus 
pastorsboställe,  JYi  2,  V4  mtl  Söndrum, 
klockareboställe,  samt  Jfi  1,  V2  mantal 
Bäckagård  och  M  3,  V->  mtl  Eketånga 
storahemman  till  pastor,  hvilka,  då  enka 
efter  dennes  företrädare  finnes,  med  lifs- 
tidsbesittning  af  henne  begagnas. 

I  socknen  finnes  dessutom  krono- 
raagazin,  taxeradt  till  40,000  rdr  rmt, 
samt  landstället  Sommarlust.  —  Adress: 
Halmstad. 

Sone,  Sone  (i  ecklesiastik-matr.),  en 
socken  uti  Kållands  härad  af  Skaraborgs 
län,  belägen  1 1/4  mil  i  vester  från  Lidkö- 
ping, 2/3  mil  n.  v.  från  kyrkan  i  moderför- 
samlingen Orslösa,  hvartill  socknen  grän- 
sar i  söder;  i  öster  omgifves  Sone  af 
Skalunda  och  i  vester  särat  norr  af 
Dahlbosjön,  en  vik  af  Wenern,  der  på 
en  utskjutande  udde  finnes  Tlindens  båk. 
Socknen,  hvars  areal  är  0,190  qvadr.mil 
land  =  24,624  qvadratref,  fördelade  på 
15  mtl,  hvaraf  4V4  skatte,  1  krono, 
9%  frälse,  har  jemn  mark  och  lera  till 
jordmån;  föga  skog  växer  här.  AU  fast 
egendom  var  1863  taxerad  till  453,200 
rdr  rmt.  Folkmängden,  som  år  1805 
var  374,  år  1860:  576,  uppgifves  1863 
till  561  personer  på  113  hushåll.  Ro- 
teringen utgör  7  man.  —  Kyrkan,  af 
sten,  skall  först  vara  uppbyggd  af  ett 
ur  sjönöd  här  räddadt  fruntimmer,  som 
gifvit  henne  namnet  Sjönöd,  hvaraf  sedan 
blifvit  Sone. 

I  socknen  ligga  fr.-säterierna  Främ- 
mestad,  Fågelberg,  Kihl,  af  1  mtl  h vart- 
dera, styckade  mellan  bönder,  särat  kro- 
nofogde-bostället   Sörby    kronog.,   1   mtl. 


Sone  Mngården. 


Sörabv. 


479 


—  Sr, ne  by,  på  2  mtl  skatte,  l:r4  mtl 
frälse;  vidare  finnas  2  mtl  skatte  Skog, 
hela    frälse-hemmanen    Bäröhlct,     Backa, 

Westerbacka  och  '  .,  mtl  Torp,  Största 
brukningsdelen  utgöres  af  */|  mtl  Backa 
och  %  mantal  iSdne.  —  Adress:  Lid- 
köping. 

Söne  Pehrsgården  eller  Herrgården, 
ett  frälse-säteri  af  1  mtl,  uti  Lindärfva 
socken  af  Skaraborgs   län. 

Sönnarslöf,  en  socken  uti  Södra 
Åsbo  härad  af  Christianstads  län,  be- 
lägen ]  g  mil  frän  moderförsamlingen 
Qvidinge.  omfattar  0,itt  (jvadr.mil  land. 
Marken  är  jemn,  undantagandes  grusåsen 
Söderåsen,  som  i  söder  går  genom  sock- 
nen; jordmånen  är  sand  på  örgrund ; 
ängen  är  bättre  än  åkern.  Någon  bok- 
och  ekskog  växer  till  husbehof.  Sock- 
nens vackraste  trakt  intages  af  Klippans 
pappersbruks  omgifningar;  mellan  kullar 
med  skog  och  med  ȁsens  pittoreska 
höjder  vid  sidan  om  sig,  bildar  land- 
skapet här  den  vackraste  dal,  genom 
hvilken  Ronneån  slingrar  sig  fram,  min- 
dre in  en  flod,  men  större  än  en  vanlig 
å,  dnfvande  med  sitt  icke  oansenliga 
fall  det  vidsträckta  verket.  Utsigten  från 
karaktersbyggnaden  är  i  synnerhet  inta- 
gande. Ofver  en  med  talrika  blomster- 
buketter prydd  terrass,  hvilken  sluttar 
ned  mot  abrädden,  ser  man  under  sig 
det  slingrande  vattenbandet,  den  öfver 
sjelfva  forsen  vackert  anlagda  bron,  och 
pa  andra  sidan  vattnet  hela  bruket,  ut- 
görande med  sina  många  byggnader  en 
liten  idog  stad  för  sig,  det  hela  om- 
hägnadt  af  lunder  och  gröna  höjder.» 
Klippans  pappersbruk,  beläget  3'/4  mil 
från  Helsingborg,  är  af  industriella  in- 
rättningar säkerligen  en  bland  de  äldsta  i 
hela  Norden,  ty  det  leder  sina  anor  ända 
tipp  till  slutet  af  1500-talet  och  utgör 
numer  en  af  Skånes  mest  vinstgifvaude 
och  fullkomnade  sådana.  —  Socknen, 
som  ål  1805  beboddes  af  652,  1855  af 
1,1 49  Och  1863  af  1,345  personer,  in- 
nefattar 12,!^  mtl,  hvaraf  10.; £  skatte, 
l1,!;"',  krono.  All  last  egendom  var  i 
1862  ars  bevilln.  taxerad  till  1,038,166 
rdr  rmt,  hvaraf  \  -,  för  verk  och  inriitt- 
gar  samt  1,1  GG  rdr  för  ett  kronobete. 
Berillningsafgiften  var  nämnda  är  488 
rdr   rmt.    —    Koteringen    utgör    14    man. 

—  Barnundervisningen    bestrides   uti  en 


fast  och  en  flyttbar  folkskola  af  två 
examinerade  lärare.  Till  skolan  hörer 
ett  planteringsland  af  7,000  qvadratalnars 
ytvidd. 

I  tom  förutnämnda  Klippans  pappers- 
bruk, finnas  i  socknen  qvarn,  stamp  och 
sågverk,  hörande  under  Dymöltan,  V4 
mtl  skatte,  samt  Jlöörs/nölla  qvarn  med 
4  par  stenar,  garfveri  in.  m.  i  Sönnars- 
löfs  by.  —  1  mtl  Soensiorp  är  ett  f.  d. 
qvartermästare- boställe,  l,'.,  JYi  2,  är  pa- 
stors annex-hemman  och  M  7,  l/6  mtl, 
klockarens,  båda  af  Sönnarslöfs  by.  — 
Hemman  äro  Krika,  Höör,  Forsby,  Klint- 
(irp,  Knutstorp  och  Skåiiinystorp.  Torpet 
Ho/gård  eges  af  passevolansverket.  — 
Socknen  ligger  '/j  mil  från  adress- 
orten Aby. 

Sönnarslöf,  en  socken  i  Gärds  (Gerts) 
härad  af  Christianstads  län,  belägen  l3/4 
mil  från  Christianstad,  ]/.,  mil  från  mo- 
derkyrkan i  Efveröd,  omfattar  0,467  qv.- 
mil  land,  fördelade  på  25  mtl,  hvaraf 
Va  skatte,  %  krono,  24 V4  frälse,  be- 
bodda år  1862  af  1,110  enligt  pastors 
uppgift,  1,001  enligt  mantalslängden  ;  år 
1855  var  folkmängden  1,171  och  1805: 
956  personer. 

Östra  och  södra  trakterna  ärojemna, 
norra  och  vestra  stenaktiga;  jordmånen 
är  sand  och  lera.  Skogen  är  till  större 
delen  medtagen.  All  fast  egendom  ta- 
xerades år  1862  till  838,200  rdr  rmt, 
hvaraf  15,550  rdr  för  verk  och  lägen- 
heter. —  lloteringen  utgör  5  man.  — 
1  ti  kyrkan  ligga  begråtna  uti  marmor- 
kistor Malte  ltamel  och  hans  båda  hustrur, 
Hedvig  Sophia  Skytte  och  Gertrud  Eli- 
sabeth von  Liewen.  —  Barnundervisnin- 
gen bestrides  uti  två  fasta  folkskolor  af 
två  examinerade   lärare. 

1  socknen  märkes  sätesgården  Mal- 
tesliolm,  upptagande  med  underlydande, 
hvaribland  må  nämnas  Borrestads  och 
Sönnarslöfs  byar,  23 Vg  mtl.  —  Strån- 
di  röd  är  '/.,  mtl  skatte-rusthåll.  —  JM  45 
af  Sönnarslöfs  by  är  en  välbebyggd  gård, 
kallad  (Jhristinekuid,  lydande  under  Mal- 
tc-holm.  —  V4  mtl  krono  är  klockare- 
gärd.  —   Adress:   Christianstad. 

Söraby,  en  socken  uti  Norrvidinge 
härad  af  Kronobergs  län,  utgöres  af  de 
ål  1  7  7  *J  förenade  Norra  och  Södra  Rott  ne 
socknar  samt  är  belägen  vid  sjön  Juna- 
ren;   arealen   är  0,888  qvadratmil,     hvaraf 


480 


Söran. 


0,144  vatten,  ocli  fördelas  på  145/>J4  m^ 
skatte,  1%  krono,  9!/4  frälse,  bebodda 
1810  af  749  och  1863  af  1,074  per- 
soner med  262  hushåll.  Marken  är  mer 
jemn  än  bergaktig.  Utom  förutnämnda 
sjö  finnas  Wartorpa  och  Rottne  sjöar. 
Rådande  jordmånen  är  svartmylla.  Några 
hemman  hafva  tillräcklig  skog,  andra 
lida  brist  derpå.  All  fast  egendom  är 
taxerad  till  647,267  rdr  rmt,  hvaraf 
35,067  rdr  lör  verk  och  lägenheter.  — 
Kyrkan,  byggd  1782,  är  belägen  4/5 
mil  från  moderkyrkan  i  Gårdsby.  Socken- 
bibliothek  finnes;  till  skolan  hörer  ett 
planteringsland.  Af  Rottne  har  slägten 
Rothman  tagit  namn.  Den  namnkun- 
nige kapellanen  herr  Sven  i  Rottne  var 
å  sin  tid  hållen  för  den  störste  »Empi- 
ricus»  i  Sverige.  Största  egendomen 
utgöres  af  ber.  säterierna  Sjöatorp  och 
Warctorp  med  qvarn  och  såg.  —  1  mtl 
Södra  Rottne  är  kapitens-boställe.  — 
:{/8  mtl  Norra  Rottne  är  komminister- 
boställe;   på    egorua  finnes  ångbränneri. 

—  1  mtl  skatte  Bröttjaryd  lyder  i  kyrk- 
ligt hänseende  till  Drefs  socken.  —  lA> 
frälse  Rottnesqvarn  med  2  qvarnar  och 
sågar.  Ofriga  byars  namn  äro  Britta- 
torp, Bjelvatorp,  Målajord  och  Borlanda. 

—  Adress:  Wexiö. 

Söran,  en  gård  uti  Korsberga  socken 
af  Wartofta  härad  och  Skaraborgs  län, 
består  endast  af  V4  mantal  skatte,  men 
uppgifves  1818  vara  anmärkningsvärd 
för  sin  godhet,  som  öfvergick  många 
hemman  af  helt  mantal,  samt  för  det 
goda  bruk,  hvari  dåvarande  egaren  för- 
satt den. 

Sörberga,  ett  frälse-säteri  af  x/2  mtl 
(ej  1  mtl  efter  Tuneld)  uti  Grefbäcks 
socken  af  Kåkinds  härad  och  Skaraborgs 
län,  med  nödig  skog  och  höbol,  har 
åtminstone  sedan  1814  hört  till  det 
stora  Ek  hammar-godset. 

Sörbo,  en  by  i  Aspeboda  socken  af 
Stora  Kopparbergs  fögderi  och  Fala  län, 
om  54  spannl.  7  bandi,  durchtägs  = 
91  spannl.  8  snäsl.  i  jordareal,  der  ega- 
ren till  en  gård  om  20  spannland 
17  snäsland  2  bandland,  nyligen  verk- 
ställt ett  fiskodlingsförsök,  dervid  han 
för  ändamålet  hade  afstängt  till  damm  en 
del  af  den  närbelägna  sjön,  hvilken  af- 
stängsel  blef  så  Juli  af  fiskyngel,  att 
botten    ej    kunde    ses    genom    stimmet, 


Sörby. 

hvadan    ungarne    också,    för  att  ej  om 
komma,  måste  utsläppas  i  sjön. 

Sörbo,  Öfra  och  Nedra.    Ett  skatte- 
hemman   af   2    mtl  i  Krokstads    socken 
af    Sörbygdens     härad,     Göteborgs     och 
Bohus  län,  beläget  4V4  mil  n.  n.  v.  från 
Uddevalla,    var    fordom     kungsgård,    är 
numer    gästgifvaregård    och    i    anseende 
till    åbyggnader    samt  andra  omständig- 
heter ett  af  pastoratets  utmärktare  hem- 
man.    Gårdens  fordna   betydenhet  inses 
deraf,    att    den    gifvit    namn  åt  det  hä- 
rad,   i    hvilket    den    är  belägen.    Af  de 
historiska    minnen,    som    äro    fästa    vid 
denna    gård    och    härleda    sig    från    de 
norska  partistridernas  blodiga  tider,  må 
nämnas,  att  det  var  på  Sörbo  år  1160, 
som  den  vaksamme    Gregorius   Dagsson 
öfverrumplade  thronpretendenten  Hakon 
Härdabred     och     innebrände    eller    ned- 
högg hans  folk,  så  att  Hakon  och  hans 
jarl,  Sigurd  af  Reirc,    endast  af  en  till- 
fällighet    den     gången     undsluppo    med 
lifvet;    17    år    derefter,     eller     den    13 
Mars    1177,    var    Sörbo    vittne    till   en 
tilldragelse,    som    mäktigt   inverkade  pä 
Nordens  politiska  förhållanden,  näml.  deu 
djerfve  och  snillrike    Sverre  Sigurdssons 
utropande    af    Birkebenarne   till  Norges 
konung,  sedan  han  kort  förut  varit  nära 
att    på    samma    gård    blifva  öfverraskad 
af    kon.  Magni  länsherrar;    men  Sverre, 
varnad  genam  de  värda  herrarnas  buller, 
ty  de  voro  väl   förplägade  och  druckna, 
lät  ställa  7  män  på    ömse  sidor  om  en 
smal  hålväg,    der    de   skulle    framdraga, 
och  helsade  dem  med  så  skarpa  pilskott, 
att  de  med   18  mans  förlust  måste  taga 
till  flykten. 

Hemmanet  har  16  åboer;  från  gäst- 
gifvaregården  skjutsas  till 

Snaben  i  norr 1-Vj  mil. 

Åboland  i  söder 1  » 

Sörby,  en  socken  uti  Westra  Göinge 
härad  af  Christianstads  län,  belägen  2 
mil  frän  Christianstad,  omfattar  0,i43  qv.- 
mil  land,  fördelade  pä  145/48  mtl,  hvaraf 
2V4  skatte,  l5/8  krono,  10|J  frälse.  — 
Marken  är  i  allmänhet  jemn,  på  sina 
ställen  bergaktig;  jordmånen  sandmylla 
med  någon  lerblandning.  —  All  fast 
egendom  taxerades  1863  till  312,100 
rdr  rmt,  hvaraf  1,000  rdr  för  roterade 
torpet    Fruehagen.      Folkmängden,    som 


Sorbv. 


Sörby. 


4S1 


180')   var  361.  ar   1855:    526,  uppgick 
1862  till  öfver  570  personer. 

Socknen  utgör  med  Gumlösa  till 
annex  —  mellan  kyrkorna  räknas  '/., 
mil  —  ett  regalt  pastorat  af  3;dje  klas- 
sen, hörande  till  Westra  Göinge  kon- 
trakt af  Lunds  stift.  Barnundervisningen 
bestrides  uti  en  fast  folkskola  af  en 
examinerad  lärare;  till  skolan  hörer  ett 
planteringsland  af  1,290  qvadratalnars 
ytvidd.  Af  kyrkoherden  Baltzar  Platius, 
död  1727.  äro  räntorna  af  1:V4  hem- 
man donerade  till  prestenkorna  i  Sörby 
och,  om  ingen  enka  finnes,  till  underhall 
åt  en  skolmästare. 

reta  gården  är  säteriet  Sörbytorp, 
numer  kalladt  Torp.  —  1  mtl  Sörby 
är  kyrkoherde-boställe.  —  Hemman  äro 
Småtanden,    Elesåckra,   Ry,   Stora  Slät- 

l  och  Sinnekarp.  —  Adress:  Chri- 
stianstad. 

börby,  en  socken  uti  Wilske  härad 
af  Skaraborgs  län,  belägen  1  mil  s.  v. 
från  Falköping,  omgifves  af  Ullened, 
Gökhems,  Trevattna,  Floby  och  Göte- 
veds socknar  samt  omfattar  0,126  qv.mil 
land,  fördelade  pä  157/8  mantal,  hvaraf 
10\  4  skatte,  1 ',  8  krono,  éVj  frälse. 
Jordmånen  är  sandaktig  och  besvärad  af 
källsåg.  Fä  skog  är  brist.  All  fast 
egendom  var  1863  taxerad  till  222,500 
rdr  mit,  hvaraf  4,000  rdr  för  lägenheten 
Koteringen  utgör  8  man. 
Folkmängden,  som  är  1855  var  398, 
uppgiek   1863  till  459  personer. 

Socknen  är  ett  af  anncxerna  till 
Gökhems  pastorat;  mellan  kyrkorna  räk- 
nas 3/8  mil.  Barnundervisningen  bestrides 
i  fast  folkskola  af  en  examinerad  lärare. 
—  Socknen  genomskäres  af  Statens  Westra 
stambana  med  Sörby  station  pä  en  ljung- 
hed vid  gränsen  mot  Floby,  9,.i  mil  frän 
Göteborg,  33,2  mil  frän  Stockholm.  — 
Bland  märkliga  män,  födda  inom  sock- 
nen, förtjenar  omnämnas  bonden  Lars 
Svensson  pä  stomhemmanet  i  Sörby  by, 
bvilken  var  fader  till  den  om  Svenska 
historien  välförtjente  doktor  "Wilskman, 
död    1797. 

Största  gårdarne  äro  1  mtl  frälse 
Ton ,  cnlla,  med  vackra  trädgårdsanlägg- 
ningar, samt     IV2    frälse    Sörby    i    byn, 


som   innefattar  2'/.2  mtl  skatte,  3'/4  friilse, 
/'3  krono,  i  21    brukningsdelar;  det  sed- 
nare  är  indraget  häradsskrifvare-boställe. 
vi. 


—  Hemman  äro  Qåwxrp,  Sjögård,  Torpa, 
Wessmestorp  och  ÖhUtorp,  —  Adress: 
Falköping. 

Sörby  (i  jordeboken),  Sörbyholm  (all- 
männast), ett  frälse-säteri  af  2  mtl  uti 
Fellingsbro  socken  och  Örebro  län,  ut- 
gör med  1  frälse-säteri  Kjenäs  (i  jorde- 
boken) eller  Kanas  (i  tax. längden),  V4  fr. 
Måseboda  ett  gods,  beläget  I/2  mil  från 
kyrkan  och  !/8  mil  till  q  värn.  Man- 
byggnaden af  trä,  under  plåttak,  inne- 
håller 12  rum  i  2  våningar,  och  tvenne 
flygelbyggnader  under  tegeltak  innehålla 
5  rum;  till  gården  förer  en  allé,  i  hvars 
midt  finnes  en  bro  öfver  en  å,  som  ut- 
flyter från  en  sjö,  hvilken  åter  mellan 
med  löfskog  beväxta  uddar  har  samman- 
hang med  Sörby  sjö,  i  hvars  fond  flera 
landställen  visa  sig  från  boningshuset. 
Vid  gården,  som  är  omhägnad  med 
jernstaket  med  oljemålade  stenpelare, 
finnes  brunn  och  i  närheten  ypperligt 
källvatten.  I  ån  finnas  kräftor  och  i 
sjöarna  fisk.  Skog,  äfven  till  timmer, 
växer  tillräckligt.  Afsättning  af  spann- 
mål underlättas  af  bergslags-landsvägen, 
som  går  utmed  sjelfva  gärdet. 

Säby  utbyttes  från  kronan  1689  af 
handelsmannen  David  Feif,  har  jemte 
Sörby  eller  Aby hammars  jernbruk  vid 
Essinge  å  tillhört  Svedenstjernska  ätten, 
sedermera,  skildt  från  bruket,  tillika  med 
närbelägna  ber.  säteriet  Österhammar,  en 
Hedin,  och  eges  nu  förut  uppgifna  jord- 
egendom, hvars  tax. värde  är  60,000  rdr, 
af  f.  d.  kapiten  O.  Trägård h. 

Sörby.  Egendom  i  Thorsåkers  soc- 
ken, Rönö  härad  och  Nyköpings  län, 
vid  sydöstra  delen  af  sjön  Sillen  och 
ej  långt  ifrån  sockenkyrkan,  lV2  mil 
från  Trosa,  består  af  2  mtl  frälse-säteri 
med  tegelbruk  och  skattlagd  qvarn.  Un- 
der gärden  lyda  Klangeberga,  V4  mtl, 
också  frälse-säteri;  Marö,  1  mtl  säteri- 
ladugård; Berga,  lV2  mtl,  och  Qvegcrö 
2  mtl,  båda  frälse  samt  socknens  öfriga 
71  2  mtl  af  frälsenatur.  Ärliga  utsädet 
är  omkring  70  t:r  höst-  och  lika  mycket 
vårsäd;  vid  tegelbruket  slås  300,000 
tak-  och  200,000  murtegel;  och  pä 
egorna  finnas  22  torp,  hvilka  utgöra 
4,000  fria   dagsverken. 

Sörby  synes  år  1548  ha  tillhört  Sten 
Bengtsson  af  tillbakaseende  Ulfslägten 
och  sedermera    dennes    dotterson,  Jacob 

61 


482 


Sörby. 


Sörby. 


Jacobsson  Snakenborg  eller  Bååt,  som 
skref  sig,  bland  annat,  till  Söderby; 
kom  med  hans  dotter  Catharina  till 
hennes  man,  riksrådet  Lars  Eriksson 
Sparre  till  Dåderö,  död  1644;  har  der- 
efter  egts  af  en  grefve  Lewenhaupt,  två 
herrar  von  Schewen,  far  och  son,  samt 
1760  af  friherre  Lennart  Eibbing  och 
vidare  af  åtskilliga  andra  personer;  köp- 
tes slutligen  af  gen.-löjtn.  grefve  Axel 
Löwen,  som  gjorde  stället,  jemte  Gersta- 
berg  i  Ytter-Jerna  socken,  till  fideikom- 
miss för  sin  ätt.  Det  betydliga  fidei- 
kommisset innehafves  nu  af  hans  sonson, 
kammarjunkaren  gr.  Axel  Löwen,  hvilken 
dock  icke  bebor  någotdera  af  ställena, 
utan  en  liten  gård  i  Ofver-Jerna,  med 
namnet  Carlfors  eller  Kallfors  och  utgö- 
rande endast  V4  mtl  frälse. 

Sörby,  ett  frälse- säteri  af  1  mtl  uti 
Örtomta  socken,  Bankekinds  härad  och 
Linköpings  län,  beläget  nära  Tedens 
östra  strand,  är  en  gammal  gård,  som 
tillhört  slägterna  Slätte,  Bagge,  Lilje, 
Natt  och  Dag,  1683  friherre  Nils  Gri- 
penhjelm, såldes  af  enkan  till  fru  Cron- 
ström,  och  af  denna  till  presid.  friherre 
Germ.  Cederhjelm,  hvilken  hade  det  till 
sin  död  1741,  då  det  förblef  i  100  år  inom 
slägten;  ärfdes  af  gr.  Saltza  på  Mem, 
och  innehades  1852 — 63  af  sonen,  frih. 
Philip  von  Saltza.  Här  finnes  vacker 
åbyggnad,  trädgård  m.  ra. 

Sörby,  som  år  1818  uppgifves,  med 
derunder  afhysta  gården  Ullälva  om  1 
mtl,  ega  40  t:rs  utsäde,  höbol  till  300 
lass,  godt  mulbete,  ymnig  skog  samt 
fiske,  utgjorde  1863  med  underlydande 
V2  mtl  frälse  Bobij  samt  83/4  frälse  i 
diverse  hemman  ett  gods,  med  en  areal 
af  3,895%  tid;  jordmånen  är  hufvud- 
sakligast  lermylla  på  lerbotten.  Tax. värdet 
är  541,000  rdr  rmt, 

Sörby,  ett  skatte-hemman  af  2  mtl 
uti  Brunneby  socken,  Bobergs  härad  och 
Linköpings  län,  är  bebygdt  med  tvenne 
välbyggda  gårdar,  hvaraf  den  ena  om 
IV20  m^>  ined  särdeles  vackert  läge  vid 
Göta  kanal,  eges  af  brukspatron  J.  Berg- 
ström; tax. värdet  är  45,000  rdr;  den 
andra,  om  AJ  mtl,  eges  af  löjtn.  grefve 
Knut  Posse;  taxeringsvärdet  är  19,500 
rdr  rmt. 

Sörby,  ett  frälse-säteri  af  2  mtl  och 
1  ber.  säteri    uti    Hvarfs    socken,    Aska 


härad  och  Linköpings  län,  belägna  Vs 
mil  från  kyrkan,  hafva  tillhört  general- 
major Linderoth,  öfverste  Hans  Ulfsparre 
1687,  general-löjtn.  And.  Wennerstedt 
1700,  i  hvars  slägt  frälse-säteriet  för- 
blifvit  inpå  1830-talet,  och  egdes  1863 
af  kammarherre  Linnerhjelm;  berustade 
säteriet  åter  har  länge  tillhört  Solberga 
fideikommiss-egendom;  frälse-säteriet  är 
taxeradt  till  75,000  rdr  och  berustade 
säteriet  med  2  mtl  underl.  till  85,000 
rdr  rmt. 

Sörby,  f.  d.  socken,  sedan  slutet  af 
förra  seklet  i  kyrkligt  hänseende  sam- 
manslagen med  Mjölby  socken,  inne- 
fattar 97/8  mtl,  hvaraf  6l/8  skatte,  V4 
krono,  3V2  frälse,  tax.  till  379,600  rdr 
rmt  och  bebodda  1863  af  315  inbyg- 
gare på  75  hushåll.  —  I  kyrkogårds- 
muren, der  kyrkan  stått,  ligger  en  run- 
sten med  tydliga  vänderunor.  Af  socknens 
gårdar  (se  art.  Mjölby)  eges  %  skatte 
Gunnarp  af  Wadstena  hospital. 

Sörby,  en  egendom  uti  Arsunda  soc- 
ken af  Gestrikland  och  Gefleborgs  län, 
inköptes  år  1855  för  inrättande  der- 
städes  af  en  landtbruksskola,  men  för- 
såldes redan  1858  såsom  ej  lämplig  för 
ändamålet  med  en  vinst  af  8,662  rdr 
44  sk.  7  rst.  bco. 

Här  bedrifves  jordbruket  i  anseende 
till  pågående  laga  skifte  med  Sörby  by 
tills  vidare  genom  ett  blandadt  koppel- 
och  vexelbruk;  men  egendomen  lider  af 
Storsjöns  höga  vattenstånd,  så  att  den 
svårligen  under  sådana  förhållanden  kan 
uppbringas  till  en  mot  in  egoarealen  mot- 
svaraude  nöjaktig  afkastning.  Ladugår- 
den här  utgöres  af  32  mjölkkor  af 
svensk  race,  hvilka  i  medeltal  gifva  en 
årlig  afkastning  af  450  kannor  mjölk 
för  hvarje  ko;  produkterna,  som  afyttras 
i  Gefle,  beräknas  årligen  till  100  U  smör 
och  120  U  ost  för  hvarje  ko.  I  Sörby 
by,  af  c;a  44  öresl.  i  18  brukningsdelar, 
är  mjölqvarn  och  skattesåg. 

Sörby.  Sätesgård  i  Norrbyås  socken, 
Skyllersta  härad  och  Örebro  län,  norr 
om  och  strax  bredvid  sockenkyrkan , 
bestående,  jemte  prestbol,  af  2  mantal, 
med  underlydande  2/;{  mtl  i  Sörby  by 
och  l/2  mtl  Godtgjöl,  taxerade  tillsam- 
manstaget till  70,200  rdr.  Till  egen- 
domen hörer  äfven  i/i  mtl  krono-skatte 
Östanryd   i   Skyllersta    socken.     Gården 


Sörby. 

liar,  enligt  Djurberg,  betydlig  fodertillgång 
oeh  hjelplig  skog.  Jordmånen  består  mest 
af  lera  och  svartmylla.  Manbyggnaden, 
belägen  uti  en  stor  och  väl  anlagd  träd- 
gård, ar,  likasom  de  båda  rlyglarne,  af 
trä  och  hvitrappad  samt  smakfullt  ornerad. 
Ett  tröskverk  och  en  såg,  som  drifves 
af  väder,  rinnas  vid  egendomen.  Uti  de 
ej  långt  ifrån  liggande  Qvismarsjöarna 
är  godt  fiske.  Sörby  har  egts  af  stam- 
fadern för  friherrliga  ätten  Palmstjerna, 
hvilken  sedan  1740  var  ledamot  af  veten- 
skapsakademien och  1747  biel  upphöjd 
i  friherrligt  stånd.  Han,  som  skref  sig 
till  Sonstorp  och  Sörby,  dog  här  den  10 
Februari  1766.  Stället  kom  sedan  genom 
köp  till  öfversten  friherre  Nils  Djurklou; 
egdes  efter  honom  af  hans  son  friherre 
Gabriel  Djurklou  och  tillhör  nu  dennes 
son,  frih.  Nils  Gabriel  Djurklou,  hvilken 
är  tjenstgörande  kammarherre  hos  drott- 
ningen och,  såsom  sekreterare  i  föreningen 
för  Nerikes  folkspråk  och  fornminnen, 
inlagt  så  mycken  förtjenst,  att  hau 
omtalas  som  utsedd  till  antiqvitetsinten- 
dent  i  riket.  För  ett  par  år  sedan  an- 
träffades vintertiden  strax  nedanför  Sörby 
trädgård  ett  rådjur,  dit  jagadt  af  en  hund 
och  der  af  honom  ihjälbitet.  Djurets  hud 
skänktes  af  frih.  Djurklou  till  Carolinska 
läroverkets  i  Örebro  museum,  der  den, 
uppstoppad,  kommer  att  förvaras  såsom 
ett  synnerligen  värdefullt  fynd  i  provinsen. 
Af  denna  händelse  visar  sig,  att  dessa 
djur,  äfven  då  de  lemnas  utan  all  vård, 
kunna  öfvervintra  i  Nerike,  till  och  med 
under  så  sträng  köld  och  vid  så  mycken 
snö,  som  då  var  för  handen. 

Sörby,  gästgifvaregård  uti  Nerike  och 
Skullersta  socken,  hvarifrån    skjutsas  till : 

Örebro  i  n.    v l7/g  vtaL 

Lennäs  i  ö IV2     w 

Blacksta  i  v 1  » 

Svermevad  i  s.   förbi  Pålsboda  |     3 
jernvägsstation  .  j        8 

Sörby.  Egendom,  bestående  af  2  mtl 
skatte,  i  Almby  socken  af  Örebro  härad 
och  län,  ett  litet  stycke  nordvest  från 
sockenkyrkan,  pä  den  vackra  och  bördiga 
slätten,  med  herrtig  utsigt  öfver  Örebro 
stad.  Stället  egdes  1846  af  inspektor 
A.  Engvall  på  Carlslund. 

Sörbygden,  ett  härad  uti  Göteborgs 
och  Bohus  län,  innefattande  Krokstads 
pastorat  och  på  en  längd  af  3  mil  samt 
en  bredd  af  l3/4   mil    en    areal   af  2,350 


Sörqvarn. 


483 


(jvadratmil  eller  54,386  tid  land,  hvaraf 
6,352  tid  odlad  jord,  2,118  tid  naturlig 
äng  och  0,i3o  (jvadratmil  vatten;  hem- 
mantalet är  97  mtl.  Häradet,  omslutet 
af  Dalsland  samt  Bullarens  och  Tunge 
härader  i  Bohus  län,  utgöres  egentligen 
af  en  stor,  på  alla  sidor  af  höga  fjäll- 
ryggar instängd  dal,  som  endast  i  norr 
och  söder  tillåter  sina  undangömda  in- 
byggare att  sätta  sig  io  gemenskap  med 
den  öfriga  verlden.  At  öster  stänges 
denna  dal  af  det  högresta  Kynnefjället 
och  på  den  motsatta  sidan  af  en  krökt 
bergssträckning.  Det  högsta  berget  är 
Hundskinnskullen  på  Brattöfjället.  Af  Sör- 
bygdens  talrika  sjöar  äro  Kärnsjön,  märk- 
värdig för  sina  vackra  omgifningar  och 
sin  fiskrikhet,  särdeles  på  gös,  samt  Sand- 
sjön i  Sande  socken  de  ansenligaste. 
Orten  är  oländig  och  föga  uppodlad  samt 
en  af  de  bästa  jagttrakter  i  Bohus  län. 
Folkmängden,  som  år  1805  var  2,938, 
hade  1863  uppgått  till  3,689  personer. 
Enligt  traditionen  skall  förr  en  stor  för- 
mögenhet funnits  hos  »Sörbölingarne»;  nu 
vittnar  allt  härstädes  om  fattigdom.  Folket 
är  ärligt  och  fredligt,  men  enfaldigt  och 
vidskepligt,  vidhängande  forntidens  bruk. 
Häradet,  som  hör  till  Sunnervikens  fög- 
deri, har  tingsställe  vid  Qvistrums  gäst- 
gifvaregård i  Foss  socken. 

Sörfors  eller  Söderfors,  ett  jern manu- 
fakturverk uti  Attmar  socken  i  Medelpad 
af  Wester-Norrlands  län,  anlagdt  vid  sjön 
Marmen,    2!/2    mil    från    Sundsvall,   har 
1  spik-  och  svartsmideshammare  för  100 
sktt  stångjerns    förädling    samt    rå-    och 
garfstålshammare,  som  tillverkar  200  skU 
fint  stål;    det   är   jemte    masugn  i   1863 
års    bevillning    taxeradt    till    75,000  rdr 
rmt  och  eges  tillika    med    Gryttjens    och 
Joliannisfors    jernbruk    för    8    stångjerns- 
hamrar,    tullmjölqvarn    och    såg   samt  en 
landtegfendom  af  c:a  98  öresland  Sörfors, 
underlydande  235    mål  i  Attmar   socken, 
60  mål  inom  Selångers,  15Vo  mål  inom 
Stödje,  5  öresland  inom    Hassela  socken, 
af  ett  bolag  bestående  af; 
kapiten  P.  lleutersvärd       .     .     till 
bergsnotaricn  G.  F.  Berndes  .       » 
bergmästaren  C.  F.  Nordenson        » 
Hofors  ål  Hammarby  br.egarc       » 
Folkmängden  vid  bruken   oeh  underl 
torp  uppgår  till  c:a  600  personer. 

Sörqvarn.    Egendom  i  Kolbäcks  soc- 
ken, Snäfringe    härad    och    Westerås  län, 


3/ 

/Kl 

3/.« 

2/,0 


484 


Sörskog. 


med  fabrik  för  tillverkning-  af  kimrök 
samt  qvarn  och  såg.  Stället  eges  af 
kamreraren  L.  Widestrand  i  Örebro. 

Sörskog,  gästgif varegård  i  Dalarne, 
3%  mil  norr  från  Falun,  är  märklig 
deraf,  att  den  ligger  i  en  bergstrakt 
1,386  fot  öfver  bafvet,  men  till  hvilken 
odlingen  likväl  sträckt  sig,  och  som  men- 
niskor  funnit  skäligt  att  befolka.  —  Här- 
ifrån skjutsas  till : 

Bjursås,   s.    o .1     mil. 

Gersby,  n.   v IV2  w 

Sörstad,  en  gård  uti  Wikingstads 
socken  af  Wifolka  härad  och  Linköpings 
län,  af  3  mtl  skatte,  1  frälse;  den  upp- 
gifves  1818  liafva  haft  60  t:rs  utsäde,  godt 
höbol,  hjelplig  skog,  ansenlig  och  prydlig 
mangård  af  trä,  täckt  med  tegel,  samt 
en  ansenlig  trädgård,  och  var  med  qvarn 
i  1863  års  bevillning  tax.  till  125,000 
rdr  rmt.  Af  skatte-hemmanen  hafva  två 
såsom  krön  o  1686  lydt  under  Äsarp; 
frälsehemmanen  innehades  vid  samma  tid 
af  fru  Chr.  Hård,  1726  af  C.  Lagerfelts 
arfvingar;  år  1825  egdes  det  hela  af 
J.  P.  Forsbeck,  och  1863  af  lpjtn.  baron 
G.  Raab. 

Sörstafors,  egendom  i  Kolbäcks  soc- 
ken af  Snäfringe  härad  och  Westerås  läu. 
Vid  stället  finnes  en  benmjölsfabrik,  anlagd 
1860  och  känd  för  att  tillverka  en  vara 
af  utmärkt  beskaffenhet. 

Söråker,  en  lastageplats  i  Wester- 
Norrlands  län;  alla  fartyg,  som  begagna 
denna  hamn,  ha  att  erlägga  30  öre  pr 
läst  af  fartygets  drägtighet  till  egarne  af 
platsen,  såsom  bidrag  till  dess  underhåll. 

Sösdala,  Sössdala  (i  1777  års  jorde- 
bok), en  by  uti  Mellby  (Mälby)  socken 
af  Westra  Göinge  härad  och  Christian- 
stads län,  3%  mil  från  närmaste  staden 
Christianstad,  om  4|f  mtl  ins.  frälse  pä 
16  N:r  (6f\  mtl  enligt  1777  års  jorde- 
bok, 65/]2  mtl  efter  Gillberg),  skiftade  år 
1863  i  30  brukningsdelar  och  bebodda 
af  320  inbyggare  med  64  hushåll;  häl- 
ar jern vägsstation  på  Statens  södra  stam- 
bana, 1,4  mils  afstånd  från  Höörs  stasion, 
öppnad  den  18  Juli  1859,  1,4  mil  afstånd 
från  Hessleholms  station,  öppnad  den  1 
December    1860,    samt    gästgifvaregård, 


Sosta. 

hvarifrån     skjutsas     till:      Wanneberga    i 
öster,  2  mil. 

På  denna  väg,  som  går  igenom  en 
intagande  fjälltrakt  med  djupa  dalar  samt 
höga  åsar,  hvarpå  växer  bokskog,  ses  en 
märklig  milpåle,  bestående  af  en  ek- 
stolpe,  5V2  fa*  lång  0CQ  till  nedra  delen 
åttkantig,  till  den  öfra  fyrkantig  med  en 
åttkantig  knopp.  Ät  framsidan,  som  är 
något  öfver  1  fot  bred,  ses  nederst  1  M, 
deröfver  1704,  vidare  märkes  Carl  XILs 
namnchiffer  under  en  krona.  Förundrans- 
värdt  är,  att  denna  milstolpe  kunnat 
nära  halftannat  århundrade  motstå  luftens 
inverkan.     Vidare  skjutsas  till: 

Röringe   n.    o l3/4  mil. 

Höör   s.    v lV2     w 

Tyringe  n.  v 2V4     n 

Bland  välbyggda  gårdar  inom  denna 
by  förtjenar  nämnas  den  af  JVs  1,  10, 
13,  14,  på  2V24  m^  sammanbyggda  under 
namnet  Oscarsfarm  tillhörig  landtbrukaren 
Fr.  Kruse;  taxeringsvärdet  är  57,500 
rdr  rmt.  Mellan  Sösdala  och  Gunnarps 
byar  ligger  en  valplats,  såsom  de  i  trakten 
befintliga  stenarne  från  4  till  8  fots  höjd 
synas  utmärka.  Platsen,  som  kallas  Wätte- 
ry,  håller  ungefär  200  steg  i  bredd  och 
400  i  längd;  en  sägen  om  fältslaget 
härstädes  uttalar  sig  i  följande  rim: 
På  Jettery  Vettery  der  ständer  ett  gny, 
När    slaget    stod    mellan    Gunnarp    och 

[Medelby. 
Rösta.  By  i  Homfartuna  socken,  Norrbo 
härad  och  Westerås  län,  vid  vägen  till 
Haraker  och  nära  Tortuna-ån  samt  be- 
stående af  IV2  mtl  skatte  och  1  mtl 
krono,  det  sednare  anslaget  till  länsmans- 
boställe. Här  finnes  en  för  långliga  tider 
tillbaka  omtalad  helsobrunn,  hvars  vatten 
är  lika  starkt,  om  ej  starkare  än  det  vid  den 
mycket  berömda  och  begagnade  Sätra 
brunn  i  samma  län,  och  som  äfven  an- 
vändes till  bad  vid  det  härstädes  väl 
inrättade  badhuset.  Grau  i  sin  beskrif- 
ning  öfver  Westmanland,  tryckt  1754, 
berättar  om  nämnda  källa,  att  vatten- 
ådran var  så  stark,  att  en  6  års  flicka, 
hvilken  af  en  händelse  fallit  ned  i  brunns- 
karet, ej  kunnat  sjunka,  utan  flutit  ofvanpå, 
tilldess  hon  blef  hjelpt  derur. 


Rftttelser  orh  Tillagg  till  VI  Bandet. 


Salnecke,  sid.  17,  2  Bp.  13  rad.  uppifrån 
står:  ;u   Tottler,  las:  Philip  Sattlcr. 

Saltkällan,  sid.   18,  2  Bp.,    i  noten   siar:    är 

1.7.14.  läs:  vm. 

gverk,   belägel   uti  Gillberga 

socken  och  härad  af  Carlstads  län,  '  .,  mil 
trän  sätesgården  Björnö,  hvartill  det  hörer, 
består  af  2  ramar,  centrumsåg,  qvarn  med  4 
par  stenar  och  tegelbruk.  Till  godset  hora 
vidare  1  mil  skatte,  '  -,  ut  1 1  frälse-,  hela  are- 
len  åtgör  900  tid  öppen  jord,  3,500  tid  skog, 
utsädet  vid  hnfvudgarden  är  c:a  200  t:r  vår- 
säd, -10  t:r  råg  och  hvete.  På  1600-talet  inne- 
hades egendomen  af  kronofogden  Peder  Olsson, 
i  t  u  sednare  tid  af  slägten  Löwenhjelm,  sedan 
L851  af  brukspatron  J.  F.  Wennerlöf. 

Iby,   sid.  20,    omnämnda  preststom,   '/s 
mtl,  ligger  i   Gärdby  socken. 

Sannahed,  sid.  34,  2  sp.  34  rad.  uppifrån, 
'  2    mil  f™n   Hallsberg  utgår. 

Scheilri,  Stora,  sid.  41,  1  sp.  9  rad.  nedifr. 
orden   »af  konung  Carl   IX»   utgå. 

.  sid.  46,  2  sp.  7  rad.  nedifr.  stär: 
Widegren,  läs:  Widmark. 

Segerstad,  sid.  49,  2  sp.  i  noten  stär:  kom- 
mers, läs:  kammar.  Under  förpautniugstiden 
var  hemmanet   säteri. 

Seglinge,  sid.  51,  de  två  sista  raderna  utgå. 

Segmon,  Östra,  sid.  52,  5  rad.  nedifr.  stär: 
'   ,   mtl,   läs:   '    ,   mtl. 

Senäte,  sid.  61,  G  rad.  uppifr.  ber.  åtgår, 
äfvensom  kommat  mellan  Synnerby  och  Storeg., 
står   [Vansjö,  läs:    Wänsjö. 

Sevalla,  sid.  61,  3  rad.  appifr.  stär:  Wår- 
by,  läs:  Wäsby. 

Sickla,  Stora,  sid.  65,  orden  frälse  och 
kungsladugård  ui. 

SUarp,  sid.  71,  6  rad.  uppifr.  står:  2'  -j 
mtl  säteri,   läs:    '  *   nitl   frälse. 

Sjöholm,  sid.  98,  9  rad.  uppifr.  stär:  hem- 
manet,  läs:   säteri. 

Sjöholm,  20  rad.  uppifr.  står:  Leijonhufvud, 
läs:   Gyllenstjerna. 

Sjösa,  sid.  101,  14  rad.  uppifr.    står:    han, 
hon. 

a,    19    rad.    uppifr.    läs;    kammarherre 
H.  Jacob  Hildebrand  och  år  1754. 

o,  1'    rad.    nedifr.    står:    P.    A.  Löwen, 
B.  A.  Löwen. 

Sjösås,  aid.  L02,  1  och  2  rad.  nedifr.  läs: 
1  2   mtl  frälse    Wiås  har  varit  kyrkogods. 

Sjötofta,  sid.  104,  1  sp.  3  rad.  nedifrån 
står:  Skaraborgs  län,  läs:  Jönköpings  län. 

Skabersjö,  sid.  108,  2  sp.  7  r.ad.  uppifrån 
läs:  30,300  rdr  specie. 

Bkalunda,    sid.    113,  4  rad.   uppifrån 
()--lf>sa,  läs:  Orslösa. 

Skara  stad,  sid.  119,   I   sp.  4  rad.  nedifrån 
:    Kallanda,   läs:    llärlunda. 


8karaborgs  län,  sid.  120,  2  rad.  Det  3:dje 
i  ordningen  enl.  L634  ars  regeringsform,  men 
nu  det  16:de.     Sid.  128  står:  Wadsbo  fögderi, 

läs:   "Wadsbo    fögderier. 

Skarhult,  sid.  129,  2  sp.  5  rad.  uppifrån 
läs:  21,629  rdr  specie. 

Skattmansö,  sid.  136,  27  rad.  uppifr.  står: 
Käl'.    läs:    Näf. 

Skattna,  sid.  186,  6  rad.  uppifrån  står: 
Slätte,  läs:   Spaak. 

Skeberga,  varit  2  krono-hemman,  af  hvilka 
det  ena  köptes  och  det  andra  inbyttes  1664. 

Skellefteå  stad,  sid.  147,  2  sp.  6  rad  upp- 
ifrån står  5:{  qh   mtl,  läs:   ,%3/g4   mtl. 

Skepplanda,  sid.  155,  2  sp.  10  rad.  nedifr. 
orden:  innehafves  af  stiftets  byggnadskassa, 
utgå. 

Skogsfors,  sid.  171,  3  rad.  uppifrån  står: 
kammar-,  läs:  kommers-. 

Skokloster,  sid.  173,  2  sp.  24  rad.  nedifrån 
står:  M.  T.  Brahe,  läs:  F.  Socknen  har  åt- 
minstone till  slutet  af  1550-talet  varit  förlänad 
nunnorna  i  klostret.  Sid.  175,  1  sp.  9  rad. 
nedifr.  står:  Fristad,  läs:  Flastad.  2  sp.  16 
rad.  nedifr.  står:  Zbezenscheij,  läs:  Szbisinsky. 

SL  ramstad,  sid.  179,  9  rad.  nedifrån  står: 
Maudersköld,  läs;  Mannersköld. 

Shrikarhytian  består  af  en  s.  k.  hytta  = 
4  mantal. 

Skuggetorp,  sid.  185,  står:  Stensby,  läs: 
Steneby. 

Skultuna,  6  rad.  nedifr.  står:  Toppenheisen, 
läs:  Toppengieser. 

Skye,  varit  2:ne  krono-hemman,  som  för- 
medlats till  halfva. 

Skytteholm,  sid.  191,  står:  sjö,  läs:  fjärden. 

Skålhamra,  sid.  192,  står:  A:s  Chr:son  Horn, 
läs:  Claes. 

Skär  i  Aspö  socken,  läs:  Skär. 

Skälisnäs,  sid.  204,  11  rad.  nedifrån  stär: 
Sträng,  läs:  Sträng. 

Skärstad,  en  socken  i  "Wista,  ej  Westra 
härad. 

Sköfdem  stad,  sid.  211,  1  sp.  26  rad.  nedifr. 
står:  af  Ångermanland,  läs:  Angermannus.  2 
sp.  21  rad.  uppifr.  står:  1768,  läs:  1759. 

Sköldinge,  sid.  214,  1  sp.  18  rad.  uppifrån 
står:  Håbonäs,  läs:  Hålbonäs.  1  sp.  19  rad. 
uppifrån  står:  häradshöfd.,  läs:  landshöfding. 

Skönabäck,  som  varit  1  mtl  ins.  frälse  och 
hvarä  .säterifriheten  lärcr  flyttats  från  Brödda 
i  samma  socken,  eges  nu  af  grefvinnan  Danner. 

Sladderön,    innefattar    ;   v    mtl    frälse. 

Slagsta,  sid.  219,  12  rad.  uppifr.  läs:  riklig 
tillgång  på  lera.  6  rad.  aedifrån  läs:  Hans 
Eriksson  Ulfsparre. 

Slattefors,  sid.  221,  12  rad.  aedrifrån  Jäs : 
afstoda  L691  åt  Bahr  mot  vederlag  och  blef 
rnsthåll. 


486 


Slädene,  sid.  223,  4  rad.  uppifr.  står:  Lin- 
köping, läs:  Lidköping. 

Smedstorp,  sid.  233,  2  sp.  5  rad.  nedifrån 
står:  Loke,  läs:  Lohe. 

Småland,  sid.  235,  2  sp.  19  rad.  uppifrån 
står:  Hjetsölaberget,  läs:  Hjertsöla. 

Snarkihl,  sid.  237,  10  rad.  uppifr.  läs:  %*.% 
mtl  i  Åsebyn,  :{/3  mtl  i  Ajebyn  (enligt  upp- 
gift från  orten),  men  enligt  jordeboken  finnes 
intet  hemman  i  socknen  med  namnet  Ajebyn. 
Sid.  238,  1  sp.  5  rad.  uppifr.  läs:  Elf  vik,  1 
mtl  krono,  har  rantat  22  daler,  för  hvilka  be- 
taltes af  fru  Margaretha  Roos  af  Hjelmsäter; 
jorden  erhölls  utan  lösen. 

Sneslingebery,  sid.  238,  7  rad.  uppifr.  läs: 
varit  gammalt  skatte,  hvaraf  räntan  inköptes 
till  frälse  1646. 

Snäfringe  härad  har  ock  varit  upplåtet 
konung  Gustaf  I  och  enkedrottning  Katharina 
Stenbock  som  lifgeding. 

Snösbäck,  sid.  241,  2  rad.  nedifrån  står: 
skill.,  läs:  öre.     25  daler  =  1  rote. 

Sofielund,  sid.  244,  7  rad.  uppifrån  står: 
Donat,  läs:  Bonat.  14  rad.  uppifr.  står:  1678, 
läs:  1768. 

Solberga,  sid.  246,  2  sp.  8  rad.  nedifrån 
står:  v$&  mtl  Hult,  läs:  '/3  mtl.  Sid.  247, 
2  sp.  4  rad.  nedifr.  läs:  stomhemman. 

Solna,  sid.  257,  2  rad.  uppifr.  står:  Erling- 
hundra, läs:  Östra  Roslags.  2  sp.  28  rad. 
uppifr.  står  Carbergs,  läs:  Carlbergs. 

Sonarp,  sid.  259,  6  rad.  uppifr.  står:  Tus- 
senhjelm,  läs:  Treffenhjelm. 

Sperlingsholm,  helsobrunn,  belägen  uti  Öfra- 
by  socken. 

Spånga,  sid.  272,  1  sp.  2  rad.  nedifr.  står : 
Blankeberg.  läs:  Blackeberg. 

Slafsund  egdes  1865  af  baron  Klinckow- 
ström. 

Stallbacka,  omnämnda  öfversvämning  till- 
drog sig  på  1780-talet. 

Stenby,  Westra,  orden :  efter  '  <2  mtl  Horn- 
gärde, lyder  under  Wadstena  slott,  utgå. 


Sijernarp,  sid.  305,  4  rad.  uppifrån  står: 
Motter,  läs:  Möller. 

Stjernevik,  sid.  306,  11  rad.  nedifrån  står: 
Brutholtz,  läs:  Breitholtz. 

Stjernhof,  1  mtl  gammalt  skatte-rusthåll. 

Stjernholm,  sid.  307,  10  rad.  nedifrån  står: 
Tofta,  läs:  Targ. 

Strengnäs  landsförsamling,  se  artikeln  Oli- 
vehäll. 

Strengsered  socken,  sid.  327,  5  rad.  uppifr. 
står  Skaraborgs  län,  läs:  Jönköpings  län. 

Strömma,  sid.  336,  3  rad.  uppifrån  står: 
Carlstads  län,  läs:  Carlskrona  län. 

Strömsberg,  f.  d.  Oppusa,  slägten  Berendes 
egde  Strömsberg  i  Finland  och  ej  detta  i  Upp- 
land. 

Strömsberg,  sid.  337,  2  sp.  10  rad.  uppifr. 
står:  Ljusnarums  by,  läs:  Ljungarums  by.  Sid. 
338,  1  sp.  4  rad.  uppifrån  ordet  gammalt 
utgår.  1  sp.  10  rad.  nedifr.  står:  Boltazar, 
läs:  Baltazar. 

Stångs  qvarnegendom,  2  sp.  3  rad.  uppifr. 
räntan  har  upphört  med  1864. 

Stäringe,  sid.  355,  7  rad.  uppifr.  läs:  Gust. 
Björnson. 

Sundby,  sid.  363  1  sp.,  general  Bonnat  var 
ej  egare  till  denna  gård  utan  till  Sofielund, 
hvartill  hänvisas. 

Sundby,  ett  hemman  af  2'/2  mantal  ej  lä- 
genhet. 

Sundbyberg,  sid.  364.  4  rad.  nedifrån  läs: 
1683. 

Sundbyholm,  »  d:o  7  rad.  uppifrån  läs: 
1597. 

Sundsör,  sid.  369,  8  rad.  nedifr.  står:  ryt- 
taren, läs:  handelsmannen  i  Stockholm,  kom- 
missarien och  faktoren  P.  Grönberg,  adlad  1631. 

Sunne  socken,  sid.  391,  2  sp.  16  rad.  ned- 
ifrån läs:  hvilket  kom  till  verkställighet,  då 
Östersund  anlades  i  Brunflo  socken.  Sid.  372, 
1  sp.  17  rad.  nedifrån,  i  stället  för  1323  läs  : 
1546.  Klockarestommen  är  skattlagd  till  •  2 
HL  smör,  som  varit  anslaget  mönsterskrifvaren 
vid  Adelsfanan  på  lön. 


Fortsättning  från  IV  och  V  Band.  af  Förteckningen  öfver  Subskribenter  pä 
Historiskt-Geografiskt  och  Statistiskt  Lexikon  öfver  Sverige. 


Stockholm. 

I  Lans   Ma.i:i    Kom  nckx. 

HknNKS    M.VJ:T    DltOTTXINtil.N. 

Abrahamson  J.,  badaremästare. 

Acharius  G.,  löjtnant. 

Ahlberger  IL,  prost,  kyrkoherde. 

Algren  M.  D.   Th.,  notarie. 

Almqvist  S.  IL,  regementspastor. 

Ankavkvonn    Th.,   löjtnant. 

Askergren  II.  E.,  bryggare. 

Askergren  O.,  kyrkoherde. 

Bandelin  R.,  kamrerare. 

Becker  X.,  prot.-Sekreterare. 

B>en  C.  A.,  grosshandlare. 

Berginan  X:son    IT.,  grosshandlare. 

Bergqvist,  revisor. 

Bergström  A.,  registrator. 

Bergström  F.,  advokatfiskal. 

Bianchini  A.,  grosshandlare. 

Billbergh  T.  A.,  advokatfiska] . 

Bjurholm  A.,   bryggare. 

Bohman  E.  «/.,  snickare. 

Bolinder  J.,  fabrikör. 

Bonde  C.  J.,  friherre,  öfverste  kammarjunkarc. 

Bonde  Trolle-  G.,  grefve  d:o  d:o 

Brandel  C.   L.,  herr. 

Brogren  C,  uppbördskommissarie. 

Buhre  J.   G.,  fabrikör. 

Castelli  C.  A.,  kongl.  sekreterare. 

Cederström  C.  E.,  baron. 

Cederström   Hud.,  baron,  kammarherre. 

Centralbyrån,   kongl.   statistiska. 

Cervin  C.  G.,  grosshandlare. 

Christiernsson,  herr. 

Collin  L.  G.,  kongl.   hofdentist. 

Gemen f son  X.  P.,  handlande. 

Cornelius  F.,  kammarskrifvare. 

Cronstedt  R.,  grefve,  byråchef. 

Dalman  F.   W.,  kanslist  i  just. -revisionen. 

D'Aubert  E.,  professor. 

De  Geer  U.,  euke-grefvinna. 

Dorph,  kapiten. 

liittmersche  buchhandlung  i  Liibcck. 

Djurberg  C.  J.  v.  häradshöfding. 

Djur  son  A.  C,  byggmästare. 

Dufva  A.  G.,  fabrikör. 

Dumrath  II,  snickare. 

Dtuén  M.  Ph.,  grosshandlare. 

Edelsvärd  A.    W.,  major. 

Edholm  E.  af,  öfverste. 

Ekman  G.,  brukspatron. 

Ekstrand  S.  P.,  protokolls-sekreterare. 

Elementarskolan,  nya. 

Englund  A.   G.,    kammarförvandt   i  krigskolleg. 

Erdman  A.,  professor. 

Fellenius  W.,  öfverj ägare. 

Forsberg  C.  E.,  lärftskramhandlare. 

Forssberg,  kamrer. 

Frigelius  C.  S.,  mantalskommissarie. 

Fröman  X.  A.,  justitiae-ombudsman. 

Funck  G.  0.,  friherre,  löjtnant. 


Förvaltningen  af  sjöärenderna,  kongl. 

!<    <r.    II'.,  medic.  kandidat. 
(rlassel,  handlande. 
Gleisman  C.  J.  R.,  sadelmakare. 
Godenius  8.,  .grosshaudlare. 
Grevesmiihls  sterbhus-assessor. 
Grahé  C.  G.,  medic.  doktor. 
Görges  P.  D.,  bankobokhållare. 
Hagströmer  J.  J.,  kapiten. 
Jf ullman   L.,  ombudsman  i  riksgälds-kontoret. 
Hebbe  J.   Filip,  kongl.  sekreterare.     6  ex. 
Hellström  C.  G.,  magister. 
Helin  ./..  landtbrukare. 
Hesselgren  P.  II.,  garfvare. 
Heidenstam  G.   von,  major. 
Hindbeck  C.  M.,  hofrättsråd. 
Hoffman  $  Campe  A.  F.  F.,  bokhandl.  i  Hamburg. 
Holmgren  II.,  professor. 
Hornvall  A.  G.,  grosshandlare. 
Huss  E.  T.,  revisionssekreterare. 
Heeggström  Z.,  bokförläggare,  R.  W.  O. 
Höjer  F.,  rådman. 
Hö  st  man  J.  G.,  doktor. 
Höök  C.  E.,  komminister. 
Ihre  A.,  baron.     En  af  rikets  herrar. 
Johnson  G.,  klädeshandlare. 
Juel  C.  A.,  kammarrättsråd. 
Klosterberg  G.  A.,  doktor. 
Kommer  se-kollegium,  kongl. 
Koschell  0.,  herr. 
Krigsarchivet,  kongl. 
Kålberg  J.   F.,  kamrer. 
Lagerbaum,  grosshandlare. 
Lagercrantz  C.  G.,  landshöfding. 
Lagerberg  S.,  grefve,  öfverste. 
Lagerheim  C,  riddarhusfiska]. 
Lamberg  C.  F.   W.,  protokolls-sekreterare. 
Leffler  0,  grosshandlare. 
Lemchen  J.  M.,  medic.  doktor. 
Leuhusen  F.  0.,  baron. 
Lewenhaupi  Ad.,  grefve,  öfverkammarherre. 
Levin  H.,  grosshandlare. 
Liedberg  J.    [V.,  revisor. 
Lifgardets  till  häst  bibliothek,  kongl. 
Lind  Axel,  handelsbokhållare. 
Lindberg  A.,  kongl.  hofpredikant. 
Lindqvist  C.   M.,  revisor. 
Lindström  K.  A.,  magister. 
Lindström  R.,  handlande. 
Liljencrantz  C.   A.,  baron. 
Ljungberg  M.,  fabrikör. 
Ljunglöf  K,  grosshandlare. 
Ljunglöf  R.,  fabrikör. 
Lundbäck  C.  A.,  syssloman. 
Lundh  A.  X.,  ålderman. 
Löfgren  J.   W.,  kramhandlare. 
Malm,  kontrollör. 
yfalm  F.   W.,  kommissarie. 
.Wunderström  L.,   grefve.     En  af  rikets  herrar. 
Mutton  0.    W.,  löjtnant. 
Maz<r  A.,  löjtnant. 


Middendorf  C.  A.,  possessionat. 
Molitor  L.,  handelsbokhållare. 
Mollerius  A.,  statsråd. 
Montgomery-Cederhjelm  R.,  brukspatron. 
Netherwood  W.,  banko-kommissarie. 
Norbin  C.   W.,  rådman. 
Nordenfalk  J.,  baron. 
Nordenfalk  C.  J.   C.  0.  v.  häradshöfding. 
Nordvall  A.  L.,  expeditions-sekreterare. 
Norman  A.,  grosshandlare. 
Norman    C.   E.,    kontorsskrifvare   i   kronoupp- 

bördsverket. 
Norstedt  4'  Söner,  kongl.  boktryckare. 
Nyman  Axel,  herr. 
Ollman  E.  A.,  ingeniör. 
Ossbahr  IL,  revisor. 

Oxenstjerna  A.,  grefve,  kabinetts-kammarherre. 
Palm  C.  J.,  notarie. 
Palm  C,  kapiten. 
Palm  C,  landtbrukare. 
Piper  Ax.,  grefve,  öfverste  kammarjunkarc. 
Plåten  B.  von,  grefve,  statsråd. 
Posse  E.,  grefve. 
Pripp  P.   W.,  kammarrättsråd. 
Rathsman  G.  L.,  pastor. 
Redlund  0.,  handlande. 
Reuter ■  sköld  A.,  baron. 
Rhodin  L.  J.,  krigs-hofrättsråd. 
Ribbing  A.   E.,  baron. 
Rikets  ständers  archiv. 
Roos  W.,  departementschef 
Rubenson  W.,  grosshandlare. 
Rubenson  Ax.,  grosshandlare. 
Rydberg  J.  E.,  bokhållare. 
Rydgren  F.,  handelsbokhållare. 
Sandberg  C,  kamrer. 
Sandberg  G.  L.,  segelmakare. 
Sandels  C.   W.,  förste  hofmarskalk. 
Sandels  L.  G.,  general-major. 
Schmidt  C,  f.  d.  justitiaeråd. 
Schön  C.  M.,  banko-kassör. 
Sehmann  C.  G.,  protokolls-sekreterare. 
Sjöberg,  herr.N 

Skräder  Gustafsson,  konst-byggmästare. 
Spärr e  G.  A.,  grefve.     En  af  rikets  herrar. 


Sjjrinchom  P.,  herr. 
Staaff  A.  W.,  lektor. 
Stjernhoff,  herr. 

Stjernstedt  A.   W.,  baron,  rikshäraldicus. 
Sundevall  C.  J.,  professor. 
Sundstedt  A.   W.,  grosshandlare. 
Styrelsen  för  statens  jernvägsbyggnadcr,  kongl. 
Styrelsen  för  statens  jernvägstrafik,  kongl. 
Styrelsen   för    allm.  väg-  och  vattenbyggnader. 
Sällskapet,  Stora. 
Söderlind  ./.,  rektor. 
Söllscher  J.  N.,  häradshöfding. 
Tamm  C,  brukspatron,  Södertelge  &  Tvetaberg. 
Taube  E.,  baron. 
Thavenius  E.,  byggmästare. 
Thavenius  A.,  kamrer. 
Tillberg  C.  R.,  handlande. 
Tillberg,  kamrer. 
Troilius  C.  0.,  general-direktör. 
Ugglas  L.  af,  grefve,  öfverste. 
Ulff  G.  E.,  premier-löjtnant. 
Universitets-bibliotheket,   kongl.,  i  Christiania. 
Wachtmeister  R.  A.,  grefve,  kammarherre. 
Wallberg  F.,  grosshandlare. 
W aUdm  J.  A.,  boktryckare.     2  ex. 
Wessberg  G.   F.,   e.  o.  kassaskrifvare   vid   auk- 
tionsverket. 
Wessling,  rektor. 

Westberg  G.  W.,  protokolls-sekreterare. 
Westfelt  P.,  kapiten. 
-Westin  J.,  ålderman. 
Wirsin  Th.   af,  öfverste. 
Zethelius  F.,  brukspatron. 
Zethelius  F.,  kongl.  sekreterare. 
Åberg  A.  R.  v.  häradshöfding. 
Åberg  0.,  notarie. 
Åbom  J.  F.,  arkitekt. 
Åbom,  landtbrukare. 
Åkerhjelm  G.,  baron. 
Åkerman  ./".,' öfverdirektör. 
Åkerman  F.,  president. 
Åkerlund,  byggmästare. 
Öberg  C.  O.,  kommissarie. 
Öf ver  ström  F.   W.,  kyrkoherde. 
Ohlin,  Hansson  $  Comp.,  grosshandlare. 


iiockholin,  tryckt  hos  A.  Holmberg  &  Conn>.   1865 


0 


AS  ^istoriskt-geografiskt  och 
4.5        statistiskt  lexikon  öfver 
H53       Sverige 
bd.6 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY