Skip to main content

Full text of "Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika)"

See other formats 


G-^ 


INDIANLIF 


EL  GRAN  GHAGO 

(SYD-AMERIKA) 


AF 


ERLAND  NORDENSKIÖLD 


MED  162  ILLUSTRATIONER 


STOCKHOLM 
ALBERT    BONNIERS    FÖRLAG 


r 


STOCKHOLM   11)10 
aktii;i5()i.a(.i:t  tahlcrantz'   hokthyckkhi 


TILL 


ARVID  OCH  ROSA  HERNMARCK 


INNEHALL: 

Sid. 
lulcdiiinj^   1 

I.  kapitlet:  Färd  till  arbetsfältet 3 

II.  kapitlet:  Bland   iudiancrna  vid   Rio  Pilcomayo 14 

III.  kapitlet:  Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts.) 2!) 

IV.  kapitlet:  Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts.) 40 

V.  kapitlet:  Bland  indianer  vid  Rio   Pilcomayo  (forts.) 58 

VI.  kapitlet:     Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts.) <S!) 

^'ll.  kapitlet:     Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomaj-o  (forts.) 107 

VIII.  kapitlet:     Bland  indianer  vid   Rio    Pilcomayo  (forts.) 119 

IX.  kapitlet:     Cliané-  och  chiriguanoindianernas  land 13(5 

X.  kapitlet:     Från  chané-  och  chiriguanoindianernas  land 151 

XI.  kapitlet:  Från  chané-  och  chiriguanoindianernas  land  (forts.)  1(50 

XII.  kapitlet:  Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif   forts.)  ...  190 

XIII.  kapitlet:     Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts.) 204 

XIN'.  kapitlet:  Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts.^  ...  211 

XV.  kapitlet:     Dryckesfesterna  hos  chané- och  chiriguano 217 

XVI.  kapitlet:  Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts.)  ...  224 

XVII.  kapitlet:  Ur   chané-  och  chiriguanoindianernas  lif   forts.)  ...  231 

XVIII,  kapitlet:     Ur  chané-  och  ciiiriguanoindianernas  lif  (forts.) 275 

XIX.  kapitlet:     Tapietcindianerna 281 

XX.  kapitlet:     Tsirakuaindiancrna  298 

Slutord    305 


Inledning. 

Denna  bok  afser  att  skildra  några  indianstammar,  som 
jag  under  min  resa  1908 — 1909  närmare  lärt  känna. 

Det  är  ■  dessa  människors  intima  lif,  deras  samhälle, 
deras  hem,  deras  kamp  för  tillvaron,  deras  strider,  deras 
uppfostran,  deras  moralbegrepp,  deras  rehgion  och  sagor, 
som  jag  velat  skildra  i  denna  bok. 

Det  är  sålunda  i  första  rummet  ett  bidrag  till  känne- 
domen om  de  sociala  förhållandena  i  indiansamhället,  som 
jag  velat  gifva  här. 

Jag  har  sökt  lära  känna  indianerna,  och  jag  har  också 
fattat  sympati  för  dem.  Så  godt  jag  kunnat,  har  jag  sökt 
att  lefva  indianernas  lif,  sökt  att  förstå  dem.  Jag  har  fiskat, 
dansat,  sjungit  och  druckit  med  dem.  När  jag  kunnat,  har 
jag  sökt  att  glömma,  att  jag  rest  ut  för  att  studera  dessa 
människor  och  inte  bara  för  att  lefva  med  dem  och  ha  roligt. 

Det  är  som  medmänniskor,  som  jag  betraktat  indianerna. 

Bland  många  torra  fakta  har  jag  här  velat  visa  en  hel 
del  människor,  för  livilka  jag  vill,  att  läsaren  skall  fatta  en 
smula  sympati. 

Min  resa  har  kommit  till  stånd  tack  vare  min  vän 
Arvid  Hernmarcks  frikostighet.  Jag  står  därför  i  mycket 
stor  tacksamhetsskuld  till  honom. 

Med  sitt  kända  intresse  för  att  hjälpa  svenskar,  som 
söka  att  göra  något  i  Sydamerika,  gaf  generalkonsul  Axel 
Johnson  mig  fri  resa  och  fria  frakter  på  de  bekväma  ångare, 
som  förmedla  den  allt  mer  uppblomstrande  svenska  handeln 
på  Argentina. 

1.  —  XordeTifkiö!(l 


2  KIU.AND    NOHDKNSKIOLD 

Stort  tack  iir  jag  skyldig  fru  Kosa  Hernmarck,  f.  d. 
ministerresidenten  O.  Gyldén,  chargé  daffaires  H.  Bildt  och 
apotekare  II.  Enell,  hvilka  dels  bidragit  till  min  utrustning, 
dels  tagit  hand  om  mina  samlingar. 

Under  mina  vidsträckta  ströftåg  i  Bolivia  har  jag  så- 
väl i  den  fattiges  hydda  som  hos  den  rike  estancieron  mot- 
tagits med  utomordentlig  gästfrihet.  Både  hos  indianer  och 
hvite  har  jag  känt  mig  som  vän  i  huset. 

Bäst  har  jag  trifts  hos  indianerna! 


FÖRSTA   KAPITLET. 

Färd  till  arbetsfältet. 

Den  21  februari  1908  lämnade  jag  Sverige  i  sällskap 
med  en  svensk,  W.  Andersson,  på  ångfartyget  »Drottning 
Sofia»  med  Buenos  Aires  som  mål.  Under  den  härliga  sjö- 
resan voro  vi  i  tillfälle  att  hämta  krafter  för  kommande 
strapatser.  Med  salta  bad  och  sol  bad  härdade  vi  kropparna, 
tänkande  som  så:  »Under  en  resa  som  denna  är  en  god  hälsa 
den  allra  viktigaste  utrustningen.  När  man  är  frisk  och  kry, 
så  arbetar  man  bra,  när  man  är  nedtryckt  af  sjukdom,  då 
går  allting  dåligt.»  Under  hela  min  resa  har  jag  ej  varit 
riktigt  sjuk  en  enda  dag. 

På  »Drottning  Sofia»  gjorde  jag  bekantskap  med  en 
ung  landsman,  Carl  Moberg.  Det  var  en  vild  pojke.  En  dag 
klättrade  han  upp  i  stormasten  på  »Sofia»,  satte  sig  på 
toppen  på  den  runda  knoppen  och  njöt  vid  en  cigarrett  af 
utsikten.  Då  han  syntes  mig  djärf  och  oförvägen  ocli  gärna 
ville  med  till  indianerna,  så  anställde  jag  honom  vid  expe- 
ditionen. Detta  fick  jag  intet  skäl  att  ångra.  Moberg  vi- 
sade sig  under  hela  resan  vara  en  dughg  och  pålitlig 
kamrat.  Jag  har  här  presenterat  honom,  såsom  han  presen- 
terade sig  för  mig,  för  att  läsaren  skall  förstå,  att  det  var 
en  man,  som  passade  hos  indianerna. 

Då  jag  inte  vill  skildra,  hvad  så  många  andra  för- 
ut skildrat,  hoppa  vi  öfver  Buenos  Aires  och  begifva  oss 
därifrån  direkt  med  järnvägen  till  Esperanza  sockerfabrik  i 
norra  Argentina.  Där  indianerna  börja,  där  vill  jag  härja 
min  reseberättelse.  Jag  beder  eder,  mina  läsare,  söka  upp 
denna  plats  på  kartan  för  att  orientera  eder. 


4  KIU.AM)    NOHUENSKIOLD 

Till  soclcerfabrikerna  i  norra  Argentina  komma  indianer 
vida  ifrån.  Det  iir  inte  urskogens  vildar  hemma  hos  sig, 
som  vi  träifa  här  vid  fabrikerna,  utan  de  af  dera,  som, 
lockade  af  den  hvite  mannens  rikedomar,  kommit  från  sina 
hembygder  för  att  söka  arliete  och  förtjänst.  Det  är  också 
ej  här  utan  i  deras  hem  långt  borta  i  urskogar  och  snår, 
som  vi  i  denna  bok  närmare  skola  lära  känna  dessa  män- 
niskor. 

Med  största  välvilja  mottogs  jag  af  bröderna  Leach, 
ägarne  af  Esperanza  fabrik.  De  ha  här  ett  äkta  engelskt  hem 
med  bekväma  stolar,  polo,  vänlighet  utan  krus  och  ceremo- 
nier och  beredvillighet  att  göra  tjänster  utan  många  ord. 

Vid  Esperanza  vistades  jag  en  månad  för  utrustningen 
af  min  expedition.  Under  denna  tid  hade  jag  tillfälle  att 
göra  studier  öfver  de  indianer,  hvilka  som  nämndt  vida 
ifrån  komma  till  fabrikerna  för  att  söka  arbete,  hvarjämte 
jag  gjorde  en  excursion  till  det  närbelägna  Calileguaberget'). 

Bland  indianerna  vid  Esperanza  hade  jag  turen  att  träffa 
en  gammal  vän  från  min  resa  1901,  matacoindianen  »Chet- 
sin».  Denne,  som  var  stammens  tolk,  talade  riktigt  bra 
spanska.  Nästan  hvarje  dag  brukade  jag  sitta  en  stund  i 
hans  hydda  och  prata  med  honom  om  allt  möjligt.  Ibland 
berättade  han  mig  flera  af  sin  stams  sagor. 

Det  var  riktigt  underligt  att  sitta  på  en  träkloss  i  den 
lilla  gräshyddan  vid  en  sparsam,  rökig  eld  och  höra  Ijerättas 
om  huru  vildsvinen  stulo  majsen  af  bältan,  om  huru  mar- 
svinet stal  elden  af  jaguaren  och  gaf  den  åt  matacoindianerna 
och  att  en  liten  stund  senare  sitta  i  en  bekväm  stol  i  det  en- 
gelskt komfortabla  Leach'ska  hemmet  och  diskutera  politik, 
flygskepp  och  sport.  Det  är  alltid  stort  behag  i  motsatserna 
i  lifvet. 

Om  indianernas  vandring  till  sockerfabrikerna,  skall  jag 
här  nämna  något. 

>Bapurenda»  kalla  chiriguanoindianenia,  som  bo  i  Bolivia, 

')  Ortnamn,  egcnnamn.  spanska  och  indianska  ord  äro  liär  i  regel 
skrifna  efter  spanskt  uttal. 


UK    INDIANKHNAS    MF  O 

Arjjeiitina.  Det  betyder:  där  det  liniis  arbete.  Till  socker- 
fabrikerna komina  årligen  tusentals  indianer  från  argentin- 
ska Chaco  och  från  liolivia  för  att  söka  arbete.  Dels  till 
röjningar  och  gräfningar,  dels  för  skörden  använder  man 
indianer.  Denna  vandring  till  Argentina  har  varit  och  är 
af  största  betydelse  för  att  öppna  de  vildmarker,  som  i  södra 
Bolivia  bebos  af  indianer,  på  fredligt  sätt  för  de  hvite.  Det 
är  vida  ifrån,  som  indianerna  komma  till  »Bapm-enda».  Där 
ser  man  de  propra  och  vakna  chiriguano  och  chané,  de 
lömska  och  framfusiga  toba,  de  smutsiga  och  opålitliga  ma- 
taco,  de  alltid  glada  och  lata  choroti.  Några  få  tapiete 
och  ashluslay^)  haf va  också  varit  där,  fastän  de  uppträdt  de 
förra  som  toba,  de  senare  som  choroti  eller  mataco.  Märk- 
ligt nog  lära  äfven  indianer  ha  gått  till  Argentina  från  delar 
af  Chaco  i  södra  Bolivia,  där  ännu  ingen  hvit  varit.  Bland 
dessa  märkas  chiriguanohöfdingen  Cayuhuari.  Denne  höf- 
ding  bor  i.  Chaco  allt  sedan  1890,  då  han  gjorde  uppror  mot 
de  hvite. 

En  mycket  stor  del  af  indianerna  företaga  den  långa 
resan  till  Argentina  till  fots,  ty  få  äro  de,  som  ha  hästar. 
En  del  indianer  få  göra  en  vandring  på  öfver  500  km.,  in- 
nan de  komma  fram.     Det  är  ju  en  bra  promenad. 

Orsaken,  hvarför  dessa  indianer  vandra,  är  att  svårig- 
heterna för  dem  att  i  sitt  eget  land  förvärfva  alla  den  hvite 
mannens  härligheter,  såsom  knifvar,  yxor  och  kläder,  äro  så 
stora.  Där  de  hemma  ha  arbete,  äro  de  i  regel  underbetalta 
och  inom  stora  områden  erbjudes  för  dem  intet  arbete  alls. 

Flera  indianer  ha  sagt  mig,  att  om  arljete  skulle  erbju- 
das dem  hemma,  skulle  de  ej  företaga  denna  vandring. 
Det  är  dock  visst,  att  dessa  resor  till  ett  främmande  under- 
land i  hög  grad  lockar  dem.  Jag  var  närvarande  i  en 
ashluslayby,  då  de  första  af  denna  stam,  som  varit  vid 
fabrikerna,  kommo  hem  igen.  De  mottogos  med  ovationer. 
Hela  byn  hade  gått  dem  till  mötes  och  under  de  gamla 
kvinnornas  sång  fördes  de  till  sina  hyddor,  där  de  välkom- 

')  Asliluslay:  engelskt  sh. 


Q  KIU.AM)    NORDENSKIÖLD 

nades  af  sina  små  barn  och  hustrur.  De  hade  så  mycket 
märkvärdigt  med  sig,  gamla  gevär,  uniformer,  socker,  tänd- 
stickor, krut,  smällare,  galonerade  kepis,  anehn  m.  m.  Hur 
mycket  skall  det  ej  finnas  att  berätta  om,  när  man  kommer 
jiem.  Det  bör  vara  minst  hka  underligt,  som  om  en  jord- 
innevånare  kom  hem  från  en  resa  till  månen.  Hur  märk- 
värdigt skall  det  ej  vara  för  de  hemmavarande  att  få  höra 
talas  om  järnvägarna,  fabriksmaskinerna,  de  elektriska  båg- 
lamporna, de  kolossala  hyddorna  och  allt  annat  nytt.  De 
lockas  äfven  de  att  göra  den  besvärhga,  långa  vandringen 
och  ännu  vidsträcktare  områden  öppnas  för  den  hvite  man- 
nen utan  strid,  ut<an  svårigheter. 

Tack  vare  dessa  vandringar  till  Argentina  sprides  en 
stor  massa  verktyg,  knifvar,  vapen  m.  m.,  öfver  hela  El 
gran  Chaco  och  indianernas  ursprungliga  kultur  förändras. 
Många  af  dem  lära  sig  under  dessa  färder  något  spanska, 
ty  indianerna  ha  lätt  för  detta  språk.  De  lära  sig  till  och 
med  ganska  snart  att  tala  rätt  grammatikaUskt. 

Till  sockerfabrikerna  komma  mataco  och  choroti  samt 
delvis  äfven  toba  med  kvinnor,  ungar,  hundar,  bohag,  smuts 
och  ohyra  och  bygga  där  sina  byar,  alldeles  som  de  bruka 
i  Chaco.  De  högre  stående  chiriguano  och  chané  medföra 
blott  ett  fåtal  kvinnor  och  aldrig  sina  små  barn,  såvida  de 
ej  ämna  stanna  för  alltid.  Chiriguano  och  chané  bo  i  tält 
eller  i  fabrikens  ägare  tillhöriga  baracker. 

Md  fabrikerna  har  jag  sett  indianerna  arbeta,  särskildt 
mataco  och  chiriguano.  De  förra  anses  bäst  till  att  skörda 
sockerrören,  de  senare  som  gräfvare.  Mataco  och  en  del 
chiriguano  betalas  för  betingsarbete.  De  bästa  chiriguano 
äro  dagsverkare  och  jämställas  med  de  hvite  arbetarne.  I 
regel  förtjäna  chiriguano  1  ä  1  Va  peso,  matacomännen  40 
centavos  och  matacokvinuorna  20  centavos  utom  maten  om 
dagen.  Arbetstiden  är  för  de  senare  ungefär  åtta  timmar, 
för  de  förra  tio. 

En  del  anteckningar  har  jag  kunnat  göra  rörande  in- 
dianernas flit.     ('liiriguano  arbeta  i  regel  alla  dagar  med  un- 


IH    INDIANERNAS    LIF 


dantag  af  måndagen,  då  de  sofva  af  sig  sondagsruset.  T 
San  Lorenzo,  ej  långt  från  Esperanza,  där  jag  hade  tillfälle 
att  samla  en  del  statistiskt  material,  arbetade  matacomännen 
i  medeltal  12  7»  och  matacokvinnorna  11  V*  dagar  i  måna- 
den. Bästa  resultatet  visade  en  matacokvinna,  som  arbetat 
125  dagar  och  en  matacoman,  som  arbetat  110  af  127  möj- 
Hga.     Höfdingarna  och  tolkarne  arbetade  minst. 

När  indianerna  betalas,  är  det  nödvändigt  att  se  till, 
att  de  ej  få  ut  all  aflöning  under  arbetets  gång,  utan  ha 
något  innestående,  tills  de  återvända  hem,  annars  anse  de 
sig  lurade. 

Dör  en  indian,  till  hvilken  fabriken  står  i  skuld,  så 
begära  mataco,  choroti  och  toba  ingenting.  Inträffar  det- 
samma bland  chiriguano,  fordrar  höfdingen  skuldens  beta- 
lande genom  honom  till  de  efterlefvande.  Orsaken  till  detta 
är  möjligen  den,  att  chiriguano,  tack  vare  den  långvariga 
beröringen  med  de  hvite,  bättre  känna  dessas  arfsförhållanden. 

Tyvärr  göres  ingenting  för  att  civiHsera  de  indianer, 
som  komma  till  sockerfabrikerna.  De  demoraliseras  där  i 
allra  högsta  grad.  Männen  förfalla  till  dryckenskap,  d.  v.  s. 
de  lära  sig  dricka  brännvin,  i  jämförelse  med  hvilket  alla 
de  inhemska  dryckerna  äro  betydligt  oskyldigare.  Tack  vare 
brännvinet  och  dåUgt  exempel  från  de  hvite  arbetarnes  sida, 
dödas  årligen  ett  stort  antal  indianer  i  slagsmål  vid  fabri- 
kerna. Indiankvinnorna  sälja  sig  åt  de  hvite.  Könssjuk- 
domar grassera  bland  de  indianska  arbetarne,  af  hvilka  en 
del  rent  af  besöka  bordellerna,  där  de  göra  bekantskap  med 
hvita  kvinnor.  En  chiriguanohöfding  Maringay,  som  aldrig 
varit  i  Argentina  och  om  hvilken  jag  längre  fram  får  till- 
fälle att  tala  ganska  mycket,  frågade  mig  en  gång: 
»Säg  mig,  är  det  sant,  att  i  Argentina  finnas  handelsbodar, 
där  man  får  hvita  kvinnor  för  2,  3,  5  pesos  allt  efter  be- 
skaffenheten?» Maringay  tyckte  nog  att  det  var  underhga 
bodar  de  hvite  hade. 

En  del  chiriguanoindianer  komma  med  sina  familjer 
till    sockerfabrikerna    och  återvända  aldrig  till  sin  hembygd 


8  KHLANU    NORDENSKIÖLD 

igen.  Dessa  indianers  lif  är  detsamma,  som  de  livite  arbe- 
tarnes.  De  lefva  i  en  slags  konservburkskultur  och  tillverka 
så    godt  som  ingenting  af  sina  gamla  karaktäristiska  saker. 


1.     Matacoflicka.     Esperanza. 


Hur  sorgligt  är  icke  deras  lif,  mycket  uslare  än  hemma 
i  byarna  i  eget  land.  I  stället  för  de  fina,  målade  lerkärlen 
utgöres  deras  husgeråd  af  tomma  konservburkar,  bleck- 
tallrikar o.  d.     Någon  gång  ser  man  iifven  bland  deras  till- 


ril     INDIANKUNAS    I. II" 


9 


hörighctcr    ett    eller    annat    europeiskt    nattkärl    —  som  an- 
vändes att  ha  mat  i. 

Ett  riktigt  ofog,  som  i  stor  skala  bedrifves  vid  fabri- 
kerna, är  att  gifva  indianerna  skjutvapen.  Tack  vare  dessa 
föra    de    indianer,  som    varit  där,  segerrika  krig   med    dem. 


2.     Hydda  från  Mataco-giiisnay.     Rio  Pilcomayo. 

som  ännu  blott  ha  i)il  och  båge.  Dessa  skjutvapen  komma 
en  dag  att  kosta  många  hvite  män  lifvet,  ty  ett  eller  annat 
uppror  komma  indianerna  i  Chaco  ännu  säkert  att  göra. 
På  argentinskt  område  har  särskildt  tobahöfdingen  Tayco- 
lique  systematiskt  lagt  an  ])å  att  beväpna  sitt  folk  med  eld- 
vapen. Han  liar  redan  kommit  så  långt,  att  han  börjat 
öfvergifva    de    omoderna  remingtongevären    för  att  i  stället 


10  KKLAND    NORDENSKIÖLD 

införa  repetergevär.  Taycoliiiue  har  lärt  sitt  folk  att  skjuta. 
Va\  dag  passerade  han  med  några  af  sina  män  förbi  ett 
ställe,  där  några  hvite  höllo  pk  att  skjuta  till  måls.  Tayco- 
li(iue  utmanade  dessa  på  målskjutning  och  hans  tobaindia- 
ner  togo  priset. 

I  stort  sett  anser  jag  likväl,  att  det  bästa  sättet  att 
lösa  indianui^pfostringsproblemet  är  att  gifva  indianerna 
väl  betaldt  arbete,  hvilket  de  ha  i  dessa  fabriker.  M3'cket 
borde  samtidigt  gciras  för  att  höja  indianerna,  lära  dem  läsa, 
skrifva  och  räkna  samt  skydda  dem  mot  brännvin  och  pro- 
stitution. Industriskolor  borde  upprättas  vid  dessa  fabriker, 
där  indianerna  lärde  sig  handtverk.  Ett  arbete  såsom  det, 
hvilket  indianerna  ha  i  vissa  trakter,  där  de  anse  sig  och 
verkligen  äro  orimligt  uselt  betalda,  uppfostrar  dem  icke  till 
flitiga  och  arbetsdugliga  människor,  utan  tvärtom.  Få  de 
ordentlig  ersättning  och  de  se,  att  de  tack  vare  sitt  arbete  få 
det  bra,  kunna  iyWa.  magen  lättare,  få  hästar,  verktyg  och 
kläder,  då  känna  de  sig  glada  åt  sitt  arbete  och  arbetet 
gör  dem  godt  och  uppfostrar  dem. 


CaUleguaberget. 

Under  min  vistelse  vid  Esperanza  sockerfabrik  gjorde 
jag  flera  små  exkursioner,  däraf  en  något  längre  till  det 
undersköna  Calileguaberget,  hvars  icke  sällan  snöhöljda 
topp  stolt  blickar  öfver  urskogarna,  där  sockerfabriker  och 
sågverk  och  små  människokryp  släpa  och  sträfva. 

På  urusla,  små  stigar  klättrar  vägen  upp  för  detta  berg. 
Den  söker  sig  fram  i  bäckfårorna  och  på  bergkammama, 
upp  genom  urskogen  och  dess  tysta,  fuktvarma  prakt,  upp 
öfver  trädgränsen,  upp  till  jordgudinnan  Pachamamas  ödsliga, 
storslagna  rike,  där  man  ser  långt  öfver  dalar,  högslätter 
och  fjäll  och  inte  trängs  med  lianer  och  trädstammar  och 
bland  taggiga  snår,  såsom  nere  i  dalen  och  urskogen. 

Cahleguaindianerna  tala  alla  spanska.  Detta  är  starkt 
uppblandadt  med  quichuaord,  sålunda  äro  namnen  på  lake- 


IH     INDIANKHNAS    LIF  11 

medel  i  regel  på  ([uichua.  Maii  kan  därför  antaga  att  dessa 
indianers  ursprungliga  språk  varit  quichua.  Calileguaindia- 
nerna  bo  uppe  på  fjällen  i  små  fyrkantiga  hyddor  af  sten 
eller  soltorkade  tegel  med  grästak.  På  takåsen  står  i  regel 
ett  kors.  Det  skyddar  mot  blixten,  det  vill  säga,  om  det 
är  välsignadt  af  en  kristen  präst,  ty  dessa  bergsindianer  äro 
alla  sedan  länge  kristna.  Detta  hindrar  naturligtvis  inte,  att 
de  samtidigt  tro  på  mycket  annat,  som  rakt  inte  hör  till  den 
kristna  religionen.  Sålunda  offra  de  ännu  brännvin  och  coca 
åt  Pacliamama.  När  de  gå  öfver  ett  pass,  lägga  de  ned  en 
sten,  för  att  de  ej  skola  tröttna  på  vägen. 

På  Calilegua  gjorde  jag  en  intressant  bekantskap.  Det 
var  en  medelålders  hygglig  medicinman,  som  ganska  öppen- 
hjärtigt berättade  mig  åtskilligt.  Mot  benvärk  skall  man 
använda  fett  af  uturunco,  tapir  eller  björn.  Uturunco  är  det 
mystiska  djur,  som  anses  vara  en  jaguar,  som  en  gång  varit 
människa.  Uturuncos  fett  är  gult.  Allt  ifrån  Peru  till  Ar- 
gentina känner  man  de  underbara  läkande  egenskaperna  hos 
detta  djurs  fett.  Har  man  vidrört  jorden  på  en  viss  plats, 
så  kunna  hand-,  fot-  eller  knäleden  svullna.  Bäst  är  att  sätta 
på  det  svullna  stället  jord  från  den  plats,  där  man  sjuknat. 
Afven  tunga  af  björn  är  bra.  Under  jordbäfning,  som  ofta 
förekommer  på  Calilegua,  är  det  bäst  att  gå  till  begrafnings- 
platsen  för  att  bedja.  Om  det  haglar,  är  det  bra  att  bränna 
palmblad,  som  man  lagt  i  korsform,  så  skadas  inte  skörden. 

Då  en  af  mina  följeslagare,  en  argentinsk  gaucho  blef 
sjuk  på  Calilegua,  så  fick  vännen  medicinmannen  tillfälle 
att  pröfva  sin  konst.  Han  gaf  honom  öl,  beredt  af  majs, 
i  hvilket  han  lade  glödande  kol.  Gauchon  blef  frisk  och 
fick  betala  ett  ordenthgt  arfvode  till  den  store  läkaren. 

Det  är  en  stor  likhet  mellan  hvad  man  ser  här  på 
CaUlegua  och  hvad  man  finner  hos  quichua  långt  borta  i 
Peru,  tolf  breddgrader  därifrån.  Ofanthgt  likformigt  utbreder 
sig  ännu  quichuakulturen  längs  med  Anderna,  det  är  samma 
klädedräkt,  samma  egendomliga  nålar  för  hopfästningen  af 
kvinnoschalen,  nästan  samma  keramik,  samma  cocatuggning, 


12  fclUl-AM)    nohl)i:nskiold 

samma  mediciner,  samma  offer  på  bergspassen,  samma  slun- 
gor o.  s.  v.  Denna  stora  likformighet  är  slående,  när  man 
tänker  på  motsatsen  mellan  fjällens  bebyggare  och  urskogens. 
Efter  ett  par  dagars  ridt  från  Cuzco,  det  gamla  inkarikets 
hufvudstad,  mot  urskogarna,  så  är  man  på  vilda  indianers 
område,  indianer,  som  ha  så  godt  som  ingenting  gemen- 
samt med  fjällens  bebyggare.  Här  i  nordligaste  Argentina 
Hksom  i  södra  Bolivia  är  icke  motsatsen  fullt  så  skarp,  men 
den  är  likväl  mycket  stor.  De  stammar,  som  jag  här  skall 
tala  om  och  som  bo  endera  på  fjällens  sista  utlöpare  mot 
slätten  eller  på  densamma,  ha  bra  litet  gemensamt  med 
quichua  och  deras  ättlingar.  Rida  vi  öfver  fjällen  direkt 
från  Calilegua  i  Argentina  till  Cuzco,  så  möta  vi  som  be- 
kant icke  mer  än  tvenne  indianspråk,  quichua  och  aymara. 
P"ölja  vi  urskogsvägarna  och  floderna,  så  lära  vi  känna  minst 
ett  tjugotal  språk,  innan  vi  öfver  S:a  Cruz  de  la  Sierra, 
öfver  Rio  Mamoré  och  Rio  Madre  de  Dios  taga  oss  fram 
tiU  inkas  gamla  hufvudstad. 

Återkommen  till  fabrikerna  från  Calilegua,  afslutade  jag 
utrustningsarbetet  och  den  5  maj  sutto  vi  i  sadeln  för  att 
draga  mot  norr,  mot  Rio  Pilcomayo.  Några  dagar  senare 
gingo  vi  öfver  Rio  Bermejo  och  fortsatte  längs  med  Andernas 
sista  utlöpare.  Det  område,  genom  hvilket  vi  nu  passerade, 
var  dels  bebodt  af  hvite,  dels  af  mataco-vejos,  hvilka  äro 
fullständigt  beroende  af  de  förra.  Allt,  hvad  jag  kunde 
samla  från  dem,  köpte  jag  upp;  om  kvällarna  satt  jag 
hos  gubbarne  och  de  berättade  mig  ett  och  annat.  Dessa 
mataco  lia  en  saga  om  en  stor  brand,  som  härjade  världen. 
En  fågel  »miya»  har  röfvat  majsfröna  åt  dem  af  en  liten 
röd  vildkatt  »note»,  en  liten  svart  och  röd  fågel  »sipup»  har 
röfvat  frön  af  pumpa.  Marsvinet  »no-tek»  har  röfvat  elden 
från  en  ond  ande  *tacuash»,  som  gömde  den  och  inte  ville 
dela  med  sig  af  den  åt  mataco. 

Mataco-vejos  äro  starkt  påverkade  af  den  mäktiga  chiri- 
guanokulturen,  om  livilken  jag  får  tillfälle  att  utförligt  tala 
längre  fram.  Sålunda  äro  de  de  enda  indianer  i  Chaco  utom 


Tafla  2.     Calileguaberget. 


rn   im)i.vm:mnas   i.ir.  13 

chiriguano  och  cliaiu',  som  iiAgou  gång  hegrafva  sina  dcnla 
i  lerkärl. 

At  den  döde  bygga  de  långt  l)()rta  i  skogen  ett  siirskildt 
hus  med  eldstad  och  bädd.  Denne  liigges  på  bädden,  någon 
gång  nedstoppad  i  ett  lerkärl.  Själf  har  jag  aldrig  sett  ett 
sådant  grafhus,  men  så  ha  indianerna  beskrifvit  dem  för 
mig.  När  jag  frågade  efter  dem,  sade  de  att  för  när- 
varande fanns  intet,  som  ej  alldeles  raserats.  Kanske 
ville  de  ej  visa  mig  sina  grafvar.  Under  min  resa  1902 
drog  jag  också  fram  genom  vejos  område  och  gräfde  den 
gången  upp  en  vejosgraf.  Kanske  var  den  ej  typisk.  Un- 
der en  vildsvinshud  låg  den  döde  nedgräfd  i  jorden  med 
sin  kalebass  för  vatten.  Af  hydda  och  bädd  fanns  ej  ett 
spår.  Kalebassen  var  tom.  Vattnet  hade  den  döde  druckit 
ut,    sade  indianerna. 

Ej  så  sällan  arbeta  mataco-vejos  såsom  tjänare  åt 
chané,  de  indianer,  som  bo  vid  Rio  Itiyuro.  Att  en  chané 
däremot  skulle  tjäna  åt  en  mataco  vore  otänkbart.  En 
sådan  klasskillnad  mellan  stammarna  skola  vi  upprepade 
gånger  få  tillfälle  att  här  omtala. 

Den  18  maj  voro  vi  framme  i  Yacuiba,  en  stor  by  på 
gränsen  mellan  Bolivia  och  Argentina.  Det  är  numera  ett 
ganska  anständigt  ställe,  men  förr  var  det  ett  farligt  tillhåll 
för  förbrytare,  som  rymt  dit  af  fruktan  för  argentinska 
pohsen. 

Yacuiba  har  under  en  stor  del  af  resan  varit  för  mig 
en  viktig  stödjepunkt.  En  charmant  fransman  C.  Holzer 
därstädes  har  gjort  mig  stora  tjänster,  i  det  han  hjälpt  mig 
med    många   svåra  transporter  af  utrustning  och  samlingar. 

Min  första  exkursion  från  Yacuiba  gällde  chanéindia- 
nerna  vid  Rio  Itiyuro.  Den  skall  jag  skildra  i  ett  annat 
sammanhang.  Min  andra  var  till  Rio  Pilcomayo  och  de  in- 
dianer, som  bo  vid  denna  märkliga  flod. 

Här  började  min  resa  på  allvar. 


ANDRA   KAPITLET. 

Bland  indianerna  vid  Rio  Pilcomayo. 

När  jag  tidigt  på  året  1902  återvände  hem  från  Rio 
Pilcomayo,  trodde  jag  knappast,  att  jag  skulle  komma  dit 
io-en.  De  vidriga,  dagliga  stoftstormarna  gjorde  vistelsen  out- 
härdlig. I  början  af  juni  1908  red  jag  likväl  åter  genom 
den  stora  skogen  mellan  Yacuiba  och  Crevaux  till  Rio  Pilco- 
mayo. Man  glömmer  så  lätt  svårigheterna  på  en  resa.  Efter 
någon  tid  finnas  blott  de  glada  stunderna  kvar  i  minnets 
förrådskammare.  Efter  en  höflighetsvisit  hos  matacoindia- 
uerna,  gick  jag  vid  Crevaux  öfver  Rio  Pilcomayo  och  fort- 
satte genom  ett  område,  bebodt  af  toba,  till  chorotiindia- 
uerna,  hvilka  ha  många  byar  c:a  50  km.  nedanför  Crevaux. 
Här  gästade  jag  framför  allt  chorotihöfdingen  »Skogshö- 
nans» lilla  by.  Där  hade  jag  riktigt  trefligt;  nästan  naken, 
klädd  i  bara  fjäderprydnader  och  glasögon,  dansade  jag 
om  nätterna  med  indianer  och  indianskor  på  Rio  Pilcomayos 
hvitglänsande  sandstränder.  När  vi  kände  oss  varma  af 
dansen,  tumlade  vi  om  i  flodens  brusande  vatten.  Vi  jagade, 
vi  sjöngo.  vi  lekte,  vi  fiskade,  vi  rökte  skift  och  hade  aldrig 
ledsamt.  Några  besök  gjorde  jag  60  å  70  km.  längre  ned 
för  floden  hos  ashluslayindianerna,  som,  lockade  af  mitt  för- 
råd af  knifvar,  nålar,  tobak  och  granna  dukar,  bjödo  mig 
att  besöka  dem  i  hjärtat  af  deras  land. 

Först  öfver  ett  år  senare  i  oktober  1909,  då  mina  vägar 
åter  förde  mig  från  Yacuiba  till  Rio  Pilcomayo,  kunde  jag 
antaga  deras  inbjudan.  Det  har  synts  mig  lämpligt  att 
skildra  dessa  bägge  färder  till  Rio  Pilcomayo  i  ett  samman- 
hang. 


l'U    INDIANKUNAS    I. IF  Ii) 

Med  fem  man  lämnade  jag  den  27  oktober  1909  den 
bolivianska  militärposteringen  vid  Guachalla,  tio  mil  nedan- 
för Crevaux,  följande  Rio  Pilcomayos  nordöstra  strand.  Med 
mig  följde  en  mestiz,  Flores,  som  tolk.  Han  talade  förträffligt 
choroti  och  förstod  äfven  något  ashluslay.  I  åratal  hade 
han  lefvat  bland  indianerna  och  hade  där  ett  flertal  hustrur. 
Af  de  hvite  vid  Kio  Pilcomayo  har  väl  ingen  lyckats  att  förstå 
indianlifvet  som  denne  man.  Han  känner  deras  seder  och 
bruk,  han  vet,  hur  man  skall  skicka  sig  vid  en  indianfest, 
han  kan  sjunga  deras  sånger,  han  dansar  som  en  indian. 
Många  chorotikvinnor  ha  gifvit  sig  åt  de  hvite.  Flores  är 
den  enda  hvite,  som  har  ett  barn  med  en  sådan  kvinna  och 
chorotiindianerna  anse  honom  höra  till  familjen.  Han  är 
deras  vän  och  rådgifvare  och  mången  gång  har  det  varit  han, 
som  fört  underhandlingarna  mellan  indianer  och  nybyggare. 
En  förträffligare  tolk  kunde  jag  knappast  få. 

Vårt  första  nattläger  efter  Guachalla  hade  vi  i  en  ash- 
luslayby.  När  jag  red  in  i  byn,  voro  alla  indianerna  fulla. 
Under  jubelrop  förde  de  min  mulåsna  fram  till  festplatsen. 
»Elle  is».  »Den  lilla  papegojan  är  god»,  ropade  indianerna. 
»Ashluslay  is!  is!!  is!!!  Toba  häes!  häes!!  Ashluslay 
goda,  toba  dåhga»,  skränade  »den  lilla  papegojan»,  ströende 
tobaksblad  omkring  sig.  Man  lyfte  mig  af  mulåsnan,  man 
omfamnade  mig  och  man  berusade  mig  med  algaroboöl. 
Det  var  vildt,  men  det  var  intressant.  Den  natten  sof  jag 
utanför  min  ^ädd,  under  det  att  tre  indianer  snusade  in- 
rullade i  mina  filtar.  Sämjan  var  god,  men  kommunismen 
var  besvärlig. 

Trots  glädjen,  trots  vänskapen,  trots  ruset,  trots  gåf- 
vorna  kunde  tolken  ej  förmå  indianerna  att  föra  oss  in  i 
hjärtat  af  deras  land  på  de  vägar,  de  ha,  som  gå  rätt  in  i 
norra  Chaco.  Alla  löften  voro  glömda.  Där  fanns  inga 
människor,  där  fanns  inte  vatten  på  tre  dagsmarscher  sade 
en,  inte  på  två,  sade  en  annan,  inte  alls,  sade  en  tredje. 
Möjligen  var  det  sant,  att  det  var  ondt  om  vatten,  ty  vi  voro 
i    slutet   af    torrtiden.      Jae:   beslöt  därför  att  vänta  och  att 


16  KHLANI)    NOUDKNSKIÖLI) 

fiirst  efter  de  första  regndagarna,  som  snart  måste  komma, 
göra  ett  försök  att  tränga  in  i  det  okända  landet  norr  om 
Ivio  Pilcomayo. 

Vi  fortsatte  därför  längs  med  Rio  Pilcomayo  alltjämt  föl- 
jande den  norra  stranden,  d.  v.  s.  den  bolivianska,  där  jag  kän- 
de mig  liennna.  Först  passerade  vi  genom  mataco-guisnays 
land.  Man  hade  berättat  mig,  att  en  af  dessa  indianer,  som 
bodde  på  den  argentinska  sidan  af  floden,  hade  en  skalp  af  en 
ashluslayindian.  Tolken  och  Moberg  skickades  för  att  mider- 
handla,  laddade  med  bytesvaror  af  alla  slag.  Jag  ville  ej  gå 
själf,  då  jag  visste  med  mig,  att  jag  ej,  då  det  gällde  ett  så 
intressant  etnografiskt  föremål,  förmådde  att  visa  mig  till- 
räckligt likgiltig  ocli  ointresserad.  Xär  de  kommo  till  l)yn, 
var  det  stor  fest  och  mataco  voro  fulla  och  skränade.  Midt 
i  bvn  på  en  i  spiral  l)arkad  stång  hängde  skalpen,  behängd 
med  röda  näsdukar  och  andra  prydnader.  Moberg  och  tol- 
ken låtsade  om  ingenting.  Den  förre  blef  bjuden  på  alga- 
j-oboöl,  som  han  drack,  den  senare  fick  först  ingenting,  ty 
han  ansågs  som  choroti-vän  och  sålunda  mataco-ovän.  Sedan 
de  suttit  och  pratat  en  stund,  så  låtsade  tolken,  som  om  han  af 
en  händelse  fått  syn  på  skalpen  och  frågade:  »Hvad  är  det  där 
för  en  trasa  V»  Agaren  började  nu  skryta  öfver  sina  brag- 
der och  skalpen  togs  ned  och  synades.  De  sade  honom,  att 
hans  bragder  nu  skulle  bli  kända  långt,  långt  borta  hos  de 
hvite  männen,  h vilket  naturligtvis  smickrade  honom.  Efter 
m3'cket  om  och  men  fingo  de  byta  sig  till  densamma. 
Först  skulle  dock  de  gamla  gummorna  sjunga  och  dansa 
med  den. 

Såsom  Friederici')  visat,  är  det  område  i  Sydamerika, 
från  hvilket  skalper  äro  kända,  ej  vidare  betydande.  Utom 
Chaco  är  det  blott  ett  litet  område  i  Guyana.  Hufvud- 
jägare  äro  däremot  en  stor  del  af  Sydamerikas  indianer. 
Det  var  den  första  skalp  från  Sydamerika,  som  hamnat  i  en 
samling. 

')  G.  p-ricdcrici:  Skalpicren  uiul  ähiilichc  Kricfjsgcbräuchc  in  Ame- 
rika.    Hraunschweig  190G. 


in    IM)IANi:HNAS    I. II"  17 

Efter  att  liafva  passerat  flera  stora  niata(ol)yar, 
en  ashluslaybv  oc-li  en  boliviansk  niilitärpostering,  kommo 
vi  in  på  stora,  obebodda  områden,  som  anses  osäkra  på  grund 
af  toba-pilagaindianernas  ströftåg.  Dessa  toba  utmärkas, 
bland  annat,  genom  att  de  liksom  cboroti  oeb  asliluslay  ha 
stora  träklossar  i  de  genomborrade  örsnibbaraa.  Hvad  man 
särskildt  fruktar  under  en  marsch  genom  ett  område,  bebodt 
af    fientligt  stjimda  indianer,  är  att  man  under  natten  skall 


3.     Ashluslayfiskarc.     Rio   Pilcomayo. 

få  sina  riddjur  stulna  och  ))li  till  fots.  Ungefär  tjugofem 
svenska  mil  nedanför  Guachalla  kommo  vi  till  bolivianska 
regeringens  yttersta  militärpostering,  hvilken  anlagts  några 
månader  innan  jag  företog  min  exkursion. 

Intill  militärposten  och  några  mil  från  denna  lågo  stora 
byar  bebodda  af  ashluslayindianer.  Vi  gästade  höfdingen 
Toné  i  hans  by.  Denne  har,  när  alla  indianer  äro  samlade, 
c:a  1,000  innevånare.  Midt  på  den  stora,  öppna  platsen  i 
byn  slogo  vi  läger  och  gjorde  oss  i-iktigt  henmiastadda.  \i 
hade  kommit  under  en  tid,  då  algarobofrukten  var  mogen 
ocli    algaroboul    dracks    i  massor  på  festplatsen.     Intressant 

2.  —  yordengkiijhi. 


18  KHLANI)    NOIU)KNSKIOLD 

var  att  se  det  äkta  indianska  lif,  som  här  erbjöd  sig  att 
studera  och  som  jag  längre  fram  får  tillfälle  att  skildra.  \iå 
flera  tillfällen  har  jag  varit  hos  indianer,  som  lefva  oberoen- 
de af  de  hvite,  men  aldrig  hos  en  så  stor  och  mäktig  stam. 

Ashhislayindianerna  lågo  i  krig  med  toba  och  kriget 
o-ick  illa  f<)r  dem.  Pa  allt  sätt  sökte  de  locka  mig  att  taga 
parti  för  dem  och  med  mina  eldvapen  bilda  en  god  lijälp- 
trupp.  De  gjorde  mig  vältaliga  förespeglingar  om,  huru  vi 
skulle  skalpera  männen,  taga  kvinnor  och  barn  till  fånga 
och  stjäla  massor  af  hästar.  Det  sista  trodde  de  särskildt, 
den  hvite  mannen  skulle  gilla.  Jag  lofvade  att  hjälpa  till 
med  försvaret  af  deras  byar,  om  de  blefvo  öfverfallna,  me- 
dan vi  voro  där,  men  till  anfall  var  jag  ej  angelägen  att  gå. 
Allt  mer  och  mer  pockade  de  likväl  på  alliansen,  som  tolken 
bakom  min  rygg  uppmuntrade.  Till  slut  återstod  för  mig 
ingenting  annat  än  att  följa  indianerna  i  anfallskriget  eller 
att  draga  mig  ur  spelet.  Ett  ögonblick  var  jag  tveksam. 
Jag  visste,  att  om  jag  förde  ashluslay  till  seger,  så  var  jag 
herre  i  deras  land,  men  jag  ryggade  tillbaka  för  konsekven- 
serna. Det  gällde  att  sätta  sig  i  spetsen  för  ett  infall  på  ar- 
gentinskt område  och  det  hade  ju  varit  för  galet,  om  det  blifvit 
bekant.  Vida  ifrån  konimo  flera  höfdingar  för  att  öfver- 
tala  mig.  Där  kom  den  gamle  Mayentén,  en  reslig  man, 
omgifven  af  några  af  sina  bästa  krigare. 

Jag  begaf  mig  nu  till  den  bolivianska  militärposteringen 
och  sökte  förmå  kommendanten  att  ingripa.  Förgäfves 
sökte  jag  förklara  för  honom,  att  om  han  inte  hjälpte  ash- 
luslay mot  toba,  så  skulle  han  helt  enkelt  en  vacker  dag 
eller  rättare  natt  bli  nedgjord  med  alla  sina  soldater;  hjälpte 
han  dem,  öppnade  han  det  inre,  ännu  outforskade  norra 
Chaco  för  sig  och  sitt  land.  Han  borde  komma  ihåg,  att 
han  hade  150  km.  till  närmaste  plats,  där  hvite  funnos  och 
de  voro  så  få,  att  de  ej  kunde  hjälpa  honom.  Han  tvekade 
dock  att  anfalla  en  stam,  som  bodde  i  ett  främmande  land, 
fastän  denna  stam  gjorde  oupphörliga  röfvartåg  på  boli- 
vianskt område.     Jag  beslöt  därför  att  återvända. 


vn   im)iam:unas  i.if  19 

Efter  Ijintia  underhandlinirar  ot-li  säkert  tack  vare  många 
lögner  lyckades  min  tolk  förmå  indianerna  att  gifva  oss 
en  vägvisare,  som  skulle  föra  oss  på  okända  stigar  genom 
det  inre  af  norra  Chaco. 

Trakten  omkring  Tonés  by  består  af  öppna  slätter, 
sumpmarker  och  parkliknande  skogar  af  algaroboträd.  Myc- 
ket hemsökt  är  trakten  af  jaguarer,  som  till  och  med  förfölja 
riddjuren.  Soldaterna  hade  fått  flera  af  sina  liästar  och 
mulåsnor  ihjähifna  och  dock  var  militärposteringen  som 
nämnt  blott  några  månader  gammal. 

Få  mil  ofvanför  Tonés  by  bildar  Pilcomayo  en  fors. 
Det  är  det  underhgaste,  jag  någonsin  sett  i  den  vägen.  Icke 
en  klippa,  icke  den  minsta  sten  hindrar  vattnet,  utan  brusar 
det  fram  mellan  hårda  lerbankar.  Ej  långt  nedanför  detta 
fall  upplöser  sig  Rio  Pilcomayo  i  väldiga  sumpmarker,  de 
bekanta  »Esteros  del  Padre  Patiuo»,  där  oerhörda  massor  af 
vass  hindrar  farkosterna  att  komma  fram.  Tack  vare  dessa 
sumpmarker  är  denna  flod,  som  annars  kunde  bhfva  så 
viktig  för  samförseln,  ofarbar.  Oerhörda  massor  af  fisk 
finnas  i  Rio  Pilcomayo  och  tusentals  indianer  hämta  ur 
floden  under  en  stor  del  af  året  sin  viktigaste  föda.  I  sump- 
markerna finnas  egendomliga  lungfiskar,  »Lepidosiren». 

Rio  Pilcomayo  är  en  märklig  flod.  När  den  lämnar  ber- 
gen, för  den  med  sig  stenar  och  grus,  men  till  det  inre  af 
Chaco  för  den  bara  slam.  Under  torrtiden  för  vinden  detta 
slam  vida  omkring  och  vidriga  äro  de  dagar,  då  stoftmassorna 
svepas  öfver  Chaco.  Rio  Pilcomayo  har,  sedan  den  lämnat 
bergen,  ända  till  hjärtat  af  Chaco  icke  en  enda  biflod.  Den 
har  ofta  ändrat  sitt  lopp  och  brutit  sig  nya  vägar.  När  man 
aflägsnar  sig  från  floden,  finner  man  vattenfyllda  rester  af 
gamla  flodbäddar,  musselbankar  och  stora  förrädiska  jord- 
hålor. Vid  öfre  Rio  Pilcomayo  förlora  nybyggarne  årligen 
många  djur  i  dessa  hålor,  som  kunna  vara  ända  till  tio 
meter  djupa  och  förrädiskt  nog,  ibland  äro  täckta  med 
ett  tunnt,  bräckligt  tak.  Dessa  hålor  synas  mig  vara  bildade 
så.    att   de  väldiga  massor  af  träbråte,  som  floden  fört  med 


20  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

sig  och  hopat,  täckts  af  slammassorna  och  sedan  fOrmultnat, 
när  floden  tagit  sig  ett  nytt  lopjx  Under  torrtiden  härjas 
Chacos  skogar  och  snår  af  väldiga  eldar.  I  regel  är  det  in- 
dianerna, som  sätta  eld  på  gräset  och  snåren  för  att  lättare 
kunna  finna  de  läckra  jordråttor,  som  höra  till  delikates- 
serna på  deras  matsedel.  I  en  chorotisaga  herättas  om 
dessa  hålor  och  skogseldar. 

För  länge  sedan  härjades  allt  af  en  stor  eld,  som  dödade 
alla  choroti  utom  två,  en  man  och  en  kvinna,  som  räddade 
sig  i  ett  liål  i  jorden.  När  elden  var  öfver  och  allt  var 
släckt,  gräfde  de  sig  ut.  De  hade  ingen  eld.  Den  svarta 
gamen  hade  fört  en  eldbrand  till  sitt  bo,  detta  hade  fattat 
eld  och  elden  hade  spridt  sig  ned  i  trädet  och  eld  glödde 
ännu  under  sta))ben.  Gamen  gaf  nu  choroti  af  denna  eld 
och  sedan  dess  ha  de  eld.  Från  denna  man  och  kvinna 
härstamma  alla  choroti.^) 

Chacos  skogar  äro  mycket  rika  på  vilda,  ätbara  frukter. 
Hela  skogar  finnas  af  algarobo  ^)  och  tusca^ ),  hela  snår  af 
Chafiar^).  Den  slingerväxt,  som  bär  tasifrukten  är  mycket 
allmän.  I  vattenlösa  trakter  hämta  indianerna  vatten  ur 
en  rot,  af  de  hvite  liksom  af  chiriguano  kallad  sipoy. 

Djurlifvet  är  ej  vidare  rikt.  Af  större  vildt  ser  man 
mest  råbockar  och  strutsar.  Jaguarer  äro  som  nämnt  all- 
männa. Att  döma  af  spåren  äro  tapirer  och  vildsvin  ej 
ovanliga.  Räfvar  ser  man  äfven  i  mängd.  Bältorna  äro 
allmänna.  Den  egendomliga  vindhundhknande  hund ' ),  som 
är  känd  från  Chaco,  är  sällsynt.  Fågellifvet  i  synnerhet  i 
skogen  är  fattigt.     Flodstränderna  och  sumpmarkenia  lifvas 


')  Ehrenreich  (30 — 31)  antager  äfven  att  till  sådana  >Sindbrand- 
m}'then>  har  stora  pampasbränder  gifvit  upphof.  Die  Mythen  and  Le- 
genden der  Sudamerikanlschen  Urvölker.  Berlin  1905.  Suppl.  Zeitsch. 
fur  Ethn.  En  saga  liknande  denna  är  bekant  från  arowakerna  i  Guyana 
och  från  Yuracäre. 

*)  Prosopis  alba. 

')  Acacia  aroma. 

*)  Gourliea  decortitans. 

*)  Canis  jubatus. 


rH    INDIANKKNAS    I. IF  21 

af  en  eller  annan  stork  eller  and.  Ödlor,  äfven  de  stora 
iguanaödlorna,  kila  under  varma  soldaji^ar  öfver  allt  omkring. 
Miltals  äro  slätterna  öfversallade  af  jordrattornas,  för  rytta- 
ren så  besvärliga,  hålor. 

De  vilda  djuren  erbjuda  i  Cliaco  icke  mycken  fara  för 
den,  som  bär  eldvapen.  Jaguaren  är  indianernas  fasa. 
Kort  före,  jag  en  gång  kom  till  ett  matacoläger,  hade  en 
jaguar  släpat  bort  och  dödat  en  indian  från  en  eld,  där  han 
låg  och  sof  jämte  ett  tjugotal  kamrater.  Giftiga  ormar,  äfven 
skallerormar,  förekomma,  men  man  ser  dem  sällan.  I  sjö- 
arna kan  man  ej  bada  och  det  kan  äfven  vara  farhgt  i  floden. 
Det  finnes  knappast  en  indian  vid  Rio  Pilcomayo,  som  ej  har 
talrika  ärr  af  palometafiskar  ^)  -).  Med  sina  knifhvassa  tän- 
der skära  dessa  ut  stora  köttstycken  ur  kroppen  på  dem, 
som  äro  nog  oförsiktiga  att  bada,  där  de  finnas.  En  gång 
skulle  Moberg  simma  öfver  Rio  Pilcomayo.  Det  var  under 
slutet  af  torrtiden  och  vattnet  strömmade  fram  i  en  smal, 
djup  ränna.  Alldeles  öfversköljd  af  blod  kom  han  ur  floden. 
En  liten  siluroidfisk  hade  i  massa  öfverfallit  honom  och  till- 
fogat honom  talrika  djupa  sår  med  sina  hvassa,  lancettfor- 
made  fenor.  För  att  skydda  sig  mot  palometafiskens  bett 
använda  ashlusla}^  när  de  vada  i  sumpmarkerna,  strumpor 
tätt  knutna  af  caraguatäsnören  ^). 

Vackert  är  det  ej  i  Chaco.  Skogen  tjusar  ej  ögat  ge- 
nom någon  yppig  grönska,  palmskogarna  och  vassnåren 
trötta  genom  sin  enformighet,  sjöarna  äro  få  och  små.  Rio 
Pilcomayo  har  här  inga  bifloder.  Ingen  kulle,  intet  berg  fin- 
nes, hvarifrån  man  kan  få  utsikt  öfver  landet.  I  det  inre 
af  Chaco  finnes  icke  ens  en  sten,  knappast  ett  gruskorn. 
Af  stoft  och  slam  består  marken  öfverallt. 

Regntiden  börjar  i  november  eller  december  och  slutar  i 
april  eller  maj.     (jör  man  en  resa  till  dessa  trakter  och  tän- 


*)  Eric  v.  Rosen  har  publicerat  en  utmärlit  fotografi  af  en  clioroti 
med  ett  ärr  efter  en  sådan  fisk.  The  Ghorotes  Indians  in  tiie  Bolivian 
Chaco.     Stockholm  1904.     Taflan  VI.     *)  Scrrosalmo  sp. 

^)  Caraguatä    =    Bromelia  Serra. 


22  l.ni.AM)    NORDENSKIÖLD 

ker  blott  följa  liio  Pilcomayo,  är  torrtiden  den  bästa  tiden 
att  färdas.  För  att  göra  exkursioner  inåt  det  vattenfattiga 
norra  Cliaco  bör  man  välja  början  af  regntiden. 

Chaco  är  hälsosamt.  Under  vår  vistelse  vid  Rio  Pilco- 
mayo sjuknade  hvarken  jag  eller  mina  följeslagare  och  de 
hvite  nybyggarne  förefalla  i  regel  ha  god  hälsa.  Möjligt  är, 
att  personer  med  svagt  bröst  i  längden  fara  illa  af  de  vid- 
riga stoftstormarna. 

\i  togo  nu  afsked  af  våra  vänner  i  Tonés  by  och  lof- 
vade  att  komma  tillbaka.  Hvem  vet,  när  det  sker?  Kan- 
ske dansar  jag  än  en  gång  med  i  ringdansen  på  den  stora 
öppna  platsen,  kanske  dricker  jag  mig  ännu  en  gäng  glad 
af  algaroboöl  och  skränar  på  festerna  hos  dessa  mina  ash- 
lublayvänner.  Bäst  är  det  att  kanske  aldrig  återvända. 
Dröjer  jag  någon  tid,  har  nog  äfven  här  så  mycket  föränd- 
rats och  försämrats  att  ett  nytt  besök  —  l)lott  blefve  en 
stor  missräkning. 

Med  vår  vägvisare  lämnade  vi  Rio  Pilcomayo  och  begåfvo 
oss  inåt  norra  Chaco.  Jag  hade  väntat  mig  att  finna  föga 
bebodda  trakter,  men  insåg  snart  mitt  mi.sstag.  Vältram- 
pade  vägar  förde  i  alla  riktningar.  Vägvisaren  öfvergaf  oss 
redan  efter  två  dagar,  men  vi  hade  lyckan  att  finna  annat 
ressällskap.  Tvenne  ashluslayindianer,  hvilkas  hustrur  mör- 
dats och  barn  röfvats  af  toba,  voro  på  väg  till  mataco- 
guisnay  för  att  med  dem  som  mellanhand  underhandla  om 
att  mot  gåfvor  få  utlösa  sina  l^arn  ur  fångenskapen.  Yi 
slogo  oss  ihop. 

När  vi  kommo  till  byarna,  blefvo  vi  mottagna  med  gråt 
och  veklagan.  På  detta  sätt  visade  kvinnorna  våra  nya  vän- 
ner sitt  deltagande  i  deras  sorg  ^).  Öfverallt  blefvo  vi  väl 
emottagna  och  fingo  vi  under  de  stormiga,  regniga  nätterna 
dela  det  sparsamma  utrymmet  i  h3'ddorna  och  värma  oss 
vid  lägereldarna.     ]SIan  inbjöd  oss  äfven  ibland  till  de  enkla 


'  En  viss  likhet  s3Tiles  mig  detta  bruk  ha  med  de  hälsningscere- 
monier, som  bcskrifvas  af  äldre  författare.  Jämför  rricderici:  Der 
Tränengruss  der  Indianer,     (llohus  Bd.   LXXXIX  N:r  2. 


Ill     INDIANKMNAS     1. 1 1"  '2'6 

och  oaptitliga  måltiderna.  Allt  utvecklade  sig  l)ra  och  vi 
hade  redan  ridit  en  grad  inät  Chaco  på  dessa  okända,  låga 
indianstigar,  där  man  i  regel  fick  ligga  tätt  nedtryckt  hak- 
om  riddjurets  hals,  tor  att  ej  skrapas  af  grenarna.  Man 
hade  sagt  mig  att  dessa  trakter  voro  obebodda,  ty  det  fanns 
intet  vatten.  Det  var  långt  ifrån  riktigt,  fastän  det  ibland 
är  långt  mellan  vattenställena.  I  regel  är  det  vatten,  som 
linnes,  brunt  och  stinkande. 

Som  sagdt,  allt  gick  bra,  tills  vi  kommo  till  en  höfding, 
som  heter  Chilån.  När  vi  redo  gonom  den  täta  skogen,  som 
förde  till  hans  by,  prasslade  det  öfverallt  i  buskarna.  Chilån 
hade  lagt  sina  krigare  på  vakt,  för  att  ])ereda  oss  ett  varmt 
mottagande,  om  vi  hade  dåliga  afsikter.  Lugnt  redo  vi  ige- 
nom den  farliga  skogen  och  rätt  in  i  Chilåns  by.  Med  ett 
argt  utseende  och  sägande  några  mmdre  vänliga  ord  åt  våra 
reskamrater  tog  gubben  emot  oss.  Till  viingåfva  räckte  jag 
honom  en  knif  och  han  lade  hälft  tvekande  bort  stridsklubban, 
han  hade  i  handen. 

Chilån  måtte  ha  gifvit  bestämda  order  till  våra  väg- 
visare, ty  efter  besöket  hos  honom  började  dessa  att  föra 
oss  i  riktning  mot  Rio  Pilcomayo  och  ej  mot  norr,  som  vi 
önskade  och  som  de  förut  tack  vare  löften  om  gåfvor  lofvat. 
På  egen  hand  kunde  vi  ej  taga  oss  fram,  då  vi  ej  kände 
vattenställena.  Vi  voro  redan  nära  floden,  då  vi  en  kväll 
kommo  till  ett  ashluslayläger.  Trött,  som  jag  var,  lade  jag 
mig  att  sofva.  Moberg  tyckte  det  var  egendomligt,  att  i 
lägret  nästan  var  bara  män,  men  slog  bort  sina  misstankar 
och  kröp  lugnt  in  under  myggnätet.  Ungefär  vid  tvåtiden 
på  natten  vaknade  tolken  af  att  någon  gaf  en  signal  ifrån 
skogen.  En  af  männen  i  lägret  reste  sig  då  tyst  upp  och 
gick  bort  och  kom  efter  en  stund  tillbaka  med  en  skara  be- 
väpnade män.  Tolken  lyssnade  och  hörde,  huru  de  nykom- 
na frågade,  hvarför  ashluslay  ej  dödade  oss.  (ijorde  de  så, 
så  fingo  de  våra  karabiner  och  kunde  med  framgång  strida 
mot  toba.  Om  vi  blefvo  dödade,  skulle  de  andra  hvite 
aldrig    få    veta,    livad    som    fanns  i  det  inre  af  deras  land. 


24  ERLAND    NOUDKNSKIOI.D 

De  sade  också  att  de  önskade  den  Ijuse  mannens,  d.  v.  s. 
Mobergs  skalp,  till  sina  fester.  Mina  viigvisare  ville  likväl 
icke  vara  med  om  öfverfallet.  Dessa  livite  äro  våra  vänner, 
sade  de. 

Tolken,  som  sakta  väckte  mina  två  andra  följeslagare, 
tvenne  bolivianska  soldater,  tilltalade  nu  de  nykomna.  Dessa 
lingo  då  brådt  att  gifva  sig  af.  Förgäfves  bad  han  dem 
stanna  till  morgonen.  Af  språket  hade  han  dock  hört,  att 
det  var  matacoindianer.  Det  var  sålunda  dessa  af  civilisatio- 
nen lialft  fördärfvade  indianer,  som  liade  velat  begå  ett 
mord,  som  »vildarne»  ej  ville  vara  med  om. 

Kanske  ha  vi  Onäsh,  så  hette  den  man,  som  talat 
emot  öfverfallet  på  oss,  att  tacka  för  att  vi  ej  fått  dela 
('revaux's,  Ibaretas  och  Boggianis  öde. 

Följande  dag  voro  vi  åter  i  mataco-guisnays  land.  Vi 
hade  inte  en  matbit  och  regnet  öste  ned,  så  att  vi  voro  både 
frusna  och  hungriga.  Tält  hade  vi  ej  sedan  länge  med 
oss;  det  hade  vi  måst  lämna  för  att  skydda  samUngama. 
Vi  redo  in  i  en  by  och  blefvo  högst  ovänligt  mottagna.  Ingen- 
ting lingo  vi  byta  oss  till,  icke  det  minsta,  och  bestämdt  väg- 
rade de  att  låta  oss  söka  skydd  i  liyddorna  undan  regnet. 
Ehuru  inga  hvite  bo,  där  vi  nu  voro,  så  gå  alla  dessa  ma- 
tacoindianer och  söka  arbete  hos  de  hvite  och  känna  mycket 
af  civilisationens  »välsignelser». 

När  vi  sedan  på  natten  sutto  Imngriga  och  fröso  vid 
en  eld,  som  det  hällande  regnet  icke  tillät  oss  att  få  fart 
på,  då  tänkte  och  sade  vi  fula.  saker,  om  de  hvites  inflytande 
på  urskogens  vildar  och  vi  jämförde  den  ogästvänUghet,  som 
vi'  mött  hos  mataco,  med  den  vänlighet  vi  åtnjutit  långt 
borta  i  skogarna  hos  indianer,  som  förut  aldrig  besökts  af 
hvite. 

Efter  tvenne  dagar  voro  vi  vid  en  af  de  bolivianska 
militärposteringarne.  Jag  var  den  enda,  som  kom  fram 
beriden.     De  andras  djur  hade  tröttnat  eller  stupat  på  vägen. 

De  indianer,  särskildt  ashluslay  och  choroti,  som  jag 
under  dessa  ströftåg  i  Chaco  lärt  känna,  skall  jag  här  i  de 


UH    INDIANKHNAS    IM'  25 

följande  ka]iitlen  stika  skildra.  Då  deras  kultur  iii-  myckel 
likartad,  anser  jag  mig  kunna  behandla  dem  i  ett  sannnan- 
hang. 

Det  är  ej  månj^a  förfaltarc.  som  förut  skildrat  choroti  och  ashluslay- 
iiulianernas  seder  ocli  bruk.  Bidrag  till  kännedomen  om  den  sistnämnda 
stammen  har  lämnats  af  Hcrrmann  '\  hvilken  liksom  toba  kallar  den 
sotegaraik.  Eric  von  Rosen  "'  har  publicerat  utmärkta  fotografier  från 
choroti. 

Den  förträfflige  tj'sk-argentinske  antropologen  R.  Lehmann-NMtsche  *) 
liar  vid  Esperanza  sockerfabrik  gjort  viktiga  studier  öfver  choroti  och 
andra  chacostammars  fysiska  antropologi.  Han  har  valt  den  rätta 
platsen  för  dylika  forskningar.  Fabriken  ligger  som  nämndt  vid  järnväg, 
så  att  man  med  största  lätthet  kan  föra  dit  allehanda  instrument.  Ut- 
märkt mörkrum  finnes  på  stället  för  framkallning  af  plåtar  o.  s.  v. 
Den,  som  intresserar  sig  för  chacostammarnas  fysiska  antropologi,  ber 
jag  att  få  hänvisa  till  denna  författares  arbete. 

Då  chacostammarna  tillhörande  guaj-curu-,  malaco-  och  maskoi- 
grupperna  i  mjcket  ha  en  kultur  likartad  med  choroti  och  ashluslay, 
så  är  den  litteratur  mycket  stor,  som  här  för  jämförelser  är  af  in- 
tresse. 

1  detta  arbete  ur  likväl  ej  rätta  platsen  för  sådana  jämförande 
forskningar.  Här  vill  jag  framför  allt  i  första  rummet  gifva  en  bild  af 
lifvet  bland  indianerna,  såsom  jag  uppfatlat  det,  lämnande  sådana  forsk- 
ningar till  spccialuppsatser  i  facktid.skriftcr. 

Den  enda  äldre  författare,  som  omtalar  choroti  är  Pedro  Lozano. 
Han  nämner  dock  blott  namnet.  Mycket  möjligt  är  ju,  att  såväl  choroti 
som  ashluslay  voro  kända  af  de  äldre  författarna,  men  under  andra 
namn  än  dem,  som  äro  bekanta  för  oss. 

Ashluslay  kalla  sig  så  själfva.  Choroti  kalla  dem  åshli,  mataco 
kalla  dem  söwua  eller  scjwuash,  tapiete  säga  etéhua,  toba  sotegaraik. 
De  hvita  säga  i  regel  tapiete  och  förväxla  dem  med  en  stam,  som  är 
närmare  omtalad  här  nedan.  Choroti  kalla  sig  .själfva  yöshuahä,  hvilkct 
namn    naturligtvis    vore    det    riktigaste    att    använda.      De    känna    dock 


*)  Herrmann:  Die  etnographischen  Ergcbnisse  der  Deutschen  Pil- 
comayo  Expedition.     Zeitsch.  fur  Etn.   1908. 

^)  Eric  von  Rosen:  The  Chorotcs  Indians  in  the  Bolivian  Chaco. 
Stockholm  1904. 

')  R.  Lehmann-Nitsche:  Estudios  Antropolögicos  sobre  los  Chiri- 
guanos,  Chorotes,  Matacos  y  Tobas.  Anales  del  Museo  de  La  Platå. 
Tomo  1.     Buenos  Aircs   1908. 


2b 


KKLAM)    NOUDKNSKIOI.U 


numera    alla    sitt    chiriguanonamn  choroti.  som  de  hvitc  förspanska  till 
chorotc.     Malaco  kalla  choroti  mäniik  eller  måniuk. 

Språkligt  höra  ashluslay  och  choroti  nära  ihop  med  malaco.  Jag 
lämnar  här  ett  kort  utdrag  af  de  ordlistor,  jag  samlat  från  dom.  för  att 
läsaren  skall  få  se  något  af  deras  språk. 


(Choroti. 

Ashluslay. 

Öga 

tåte 

tösse  ;ss  har  hväsljud) 

Tand 

(n)kientc 

seuté 

Skägg 

(n)p6lsi 

])osé 

Öra 

(n)kioté 

(ditt    akféi.    mitt)  ikféi 

Tunga 

pålnat 

chäcklitj 

Näsa 

nalöve 

anas,  inäs 

Sol 

k  I  le 

fincoclay 

Måne 

huéla 

huéla 

Stjärna 

catés 

catis 

Eld 

huat  (éti) 

itösh 

\'atten 

inyat 

inät 

Jord 

äshnätc 

cotjät 

God 

cs 

is 

Dålig 

häcs 

Långt 

töshhue 

töjkc 

Nära 

hätöshliue 

chäsle 

Fisk 

sitish 

sajetj 

Hund 

aléna 

niiu 

Hynda 

alénaséshni 

niiuasésna 

Salt 

chuhöne 

'  si  fö  ni 

Tohak 

shushu 

fin  6c 

Majs 

péäta 

läutsilj 

Mor 

tete,  marna 

mimé 

Dotter 

yöse 

yösi 

Hus 

huéte 

huéte 

Han.  du 

näca.  téla 

Jag 

vä  (m) 

N>j 

hä 

am 

Finns  ej 

nåhipa 

åmpa 

Ja  (svar) 

häe,  téy 

lélj,  hé 

Kvinna 

aséshnia 

asésna 

Hustru 

tsémbla 

chåcfä 

I   morgon 

käshlomata 

slumasi 

Väg 

näyi 

nåiss 

Tohakspipa 

kiti 

finkoshi 

Rio   Pilcomavo 

tt-uk.   tchuöc 

téhuoc 

i'u   im)iam;unas  i.ii'  27 

För  förcm;'il.  som  dessa  indianer  fatt  från  de  livite.  eller  se  de 
hvite  använda,  göra  de  egna  oid  dcIi  lära  sig  oftast  ej  de  sjianska  lienäm- 
ningarna,  t.  ex. 

Choroli. 
Blyertspenna  —  bésnike. 
Glasögon   —  ukfne. 
Revolver  —   séta. 
Anteckningsbok  —  éscnick. 
Stöfvel  —  säti. 
Klocka  (för  solen)  —  kilckie. 

Uttalet  af  cliorotispråkct,  tyckte  jag  oj  var  särskildt  svårt,  ashlu- 
slaj'  uttala  däremot  en  del  ord  så,  att  det  behöfs  en  viss  tungakrobatik 
för  att  bärma  dem.  Särskildt  äro  en  del  strup-  oeli  hväsljud  svåra  alt 
återge. 

Räkneorden.     Asliluslay. 

1  ^^  huésbla. 

2  =  näpii. 

3  =  pii-shanå. 

4  =  it-chat-ciicb  (^svårt  halsljiid  . 

5  =  bué-sbla-no-étj. 

6  =  hué-sbla-väma. 

7  =  näpii-      » 

8  =  pushana- '" 

9  =  it-chat-ciicb-väma. 
10  =  yäma  képäa. 

Jag  meddelar  äfven  här  några  vanliga  uttryck  från    chorotispråket. 

Jag  vill  ej   =  hähua. 

Denna  är  min  far  =  nåca  siiiia. 

Jag  vill  =  sikéyi. 

Vill  du?  =  makéyi. 

Han  vill  =  nåca  kéyi.     Äfven   näca  simche. 

Jag  är  här  =  yämpo. 

Han  är  bär  =  näcapo. 

Vi  äro  bär  ^  pöyata. 

Han  vill  inte  =  nåca  hhä  simehe. 

Jag  bar  sett  :=  fwuin. 

Jag  har  ej  sett  =  bäwuin. 

Har  du  sett  =  mähuénea. 

Vänta  ^  hatéma. 

Många  kvinnor  =^  asésbnialö. 

Mjuk  majs  =  pcäta-bä-töc. 

Hård  majs  =  peäta-töc. 


2S  KULAM)    NORDENSKIÖLD 

Med   skägg  =  pötsipu. 
Kör  foten  =  wuat  föshi. 
Låtom  oss  gå  =  nä. 
Jag  går  =  yåpe. 
Går  du  =  måläpe. 
Skall  du  gå  =^  må  åki. 
Jag  har  gått  =-  hihöyi. 
Jag  har  ej  gått  =  hähöyi. 
Jag  går  ej   =  häeyic. 
Han  har  gått  =  näcåya. 


TREDJE  KAPITLET. 

Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts) 

Deras  samMlle. 

Vi  äro  alla  bröder,  sade  en  gång  en  cborotiindian  till 
mig.  I  stort  sedt  bilda  också  cboroti  ocli  asbluslay  två 
familjer.  De  bo  fördelade  i  ett  betydligt  antal  byar  af 
växlande  storlek.  Där  finnas  byar  på  helt  få  familjer  och 
byar  såsom  ashluslayliöfdingen  Mayenténs  by,  som  hade 
c:a  1,000  innevånare.  Byarna,  eller  rättare  de  platser,  där 
byarna  anläggas,  ha  namn.  Sålunda  kallades  en  chorotib}' 
vuätsina  =  jordråtta,  en  annan  höpla  =  gräsblomma,  en 
tredje  tönoclel  =  gammal  pöl,  en  fjärde  asnatelémi  =  hvit 
jord  o.  s.  v. 

Choroti  och  ashluslay  äro  ej  fullt  bofasta.  De  flytta, 
om  också  inte  långt,  ständigt.  När  jag  sålunda  år  1909  be- 
sökte deras  land,  fann  jag  högst  få  byar  på  samma  plat- 
ser som  1908.  De  flytta  för  flsket,  de  flytta  för  algarobon, 
de  flytta  för  sina  åkrar  o.  s.  v.  länder  torrtiden  flytta  myc- 
ket indianer  ut  till  Rio  Pilcomayo,  där  de  fiska.  Under 
regntiden  draga  de  sig  åter  inåt  landet,  där  de  i  regel  ha 
sina  åkrar.  Hela  människomaterialet  i  choroti-  och  ashlu- 
slaysamhällena  är  synnerligen  rörligt.  Ibland  dela  famil- 
jerna på  sig,  ibland  slå  de  sig  ihop  till  stora  grupper.  In- 
dividerna, särskild  t  ungdomarna,  flytta  ständigt  mellan  by- 
arna. De  choroti-  och  ashluslay  by  ar,  jag  sett,  ha  legat 
dels  i  skogen,  dels  ute  på  slätten.  Några  chorotibyar  lågo 
under    torrtiden    nere    vid  Pilcomayofloden  på  den  låga,  år- 


30  KRI.AM)    NORDKNSKIOLD 

ligen  öfversvämmade  stranden.  1  ingen  cliorotibv  syntes 
mig  hyddorna  ordnade  efter  någon  bestämd  plan.  I  flera 
ashluslaybyar  voro  de  däremot  ordnade  i  grupper  omkring 
ett  slags  torg,  där  männen  med  uteslutande  af  kvinnorna 
hade  en  gemensam  mötesplats,  hvilken  endera  helt  enkelt 
låg  i  skuggan  af  ett  stort  träd  eller  skyddades  af  ett  för 
ändamålet  byggdt  soltak. 

Det  är  högst  intressant  att  se.  att  vi  här  finna  en  myc- 
ket primitiv  form  af  den  från  många  mdianstammar  be- 
kanta »klubblokal»,  där  männen  samlas  och  dit  kvinnorna 
liksom  här  ej  ha  tillträde. 

Platsen  för  byarna  var  tydligen  öfverallt  vald,  så  att 
man  i  närheten  hade  tillgång  på  fisk,  ^dlda  frukter  eller 
sina  åkrar,  såvida  det  var  skördetid.  I  det  inre  af  norra 
Chaco  är  man  vid  byauläggningarna  bunden  af  de  få  vatten- 
ställena, hvarför  indianerna  där  äro  mer  bofasta  än  ute  vid  Rio 
Pilcomayo.  Där  äro  också  h3'ddorna  betydligt  bättre  byggda 
än  ute  vid  floden. 

Mellan  byarna  föra  en  massa  vägar,  som  i  närheten  af 
dessa  upplösa  sig  nätformigt.  Det  är  därför  ofta  svårt 
att  följa  indianernas  stigar. 

H  värk  en  choroti  eller  ashluslay  ha  någon  gemensam 
höfding  för  hela  stammen.  De  flesta  byar  ha  sina  höfdin- 
gar,  men  dessa  äro  oberoende  af  li varandra.  Hos  ashlu- 
slay liar  jag  sett  höfdingar,  som  rå  öfver  flera  byar.  Höf- 
dingarne  ha  inflytande  i  proportion  med  sina  personliga 
egenskaper.  De  och  deras  hustrur  arbeta  alldeles  som  de 
andra  indianerna.  De  ha  inga  tjänare,  sådana  äro  okända 
bland  dessa  indianer.  Höfdingen  har  ej  någon  hedersplats 
vid  dryckeslagen,  hans  hydda  intager  ej  någon  särskild 
utvald  plats  i  byn. 

Han  är  en  familjefader,  som  man  respekterar,  men  som 
ej  regerar. 

I  krig  intager  han  kanske  en  ledande  roll,  utan  att 
vara  åtlydd  af  de  andra,  mer  än  de  behaga.  När  en  hvit 
man  kommer  till  en  indianby,  tages  han  emot  af  höfdingen 


IH     INDIAMIUNAS    LIF  31 

och  bruket  fordrar,  att  denne  skall  ha  en  gåfva.  Detta  är 
likväl  något,  som  synes  mig  uppfunnet  på  senare  tider  af 
de  hvite  själfva.  Den  hvite  har  behöft  en  bestämd  person  att 
underhandla  med  i  byn  och  har  därför  tagit  vara  ])å  höf- 
dingeinstitutionen  och  utvecklat  den. 

Höfdingevänhglieten  synes  i  regel  gå  från  far  till  son. 
Ar  sonen  minderårig,  d.  v.  s.  enligt  indianskt  begrepp,  ej 
en  äldre,  gift  man,  när  fadern  dör,  utöfvas  den  likväl  inte- 
rimistiskt af  en  äldre  släkting.  (lanska  ofta,  särskildt  efter 
krig,  då  männen  haft  tOlfälle  att  visa  livad  de  duga  till, 
uppstå  nya  höfdingar. 

Bland  ashluslayhöfdingar,  som  jag  känt,  märkas 
Toné,  Mayentén,  Mocpuké,  Aslii,  Mentisa  och  Chilån;  bland 
choroti  Attamo  af  ashluslaysläkt,  Kara-Kara,  Estelma  och 
Tula.  De  flesta  af  dessa  voro  gamla  gubbar,  som  tydligen 
närmast  regerade  öfver  barn,  barnbarn,  syskon  och  syskons- 
barn. 

Stor  makt  i  byarna  har  tolken,  när  en  sådan  finnes. 
Han  talar  spanska  och  underhandlar  med  de  hvite.  Bland 
choroti  finnas  flera  sådana  spansktalande  individer,  bland 
ashluslay  ej  en  enda. 

Ett  betydande  inflytande  har  äfven  medicinmännen. 
Man  bjuder  dem  på  mycket  mat  och  behandlar  dem  så- 
lunda väl.  Aldrig  har  jag  hört,  att  en  medicinman  sam- 
tidigt varit  höfding. 

Det  finnes  i  choroti-  och  ashluslaybyarna  ingen  klass- 
skillnad, liksom  det  icke  finnes  rika  och  fattiga.  Ar  magen 
full,  då  är  man  rik,  är  magen  tom,  då  är  man  fattig.  Vi 
äro  alla  bröder,  är  grundtanken  i  samhällsbyggnaden  hos 
dessa  människor.  De  lefva  i  nästan  fullständig  kommu- 
nism. Skänker  man  en  choroti-  eller  ashluslayindian  två 
skjortor,  skänker  han  säkert  bort  den  ena  och  kanske 
den  andra  också.  När  en  indian  får  ett  bröd,  delar  han 
det  i  småbitar,  så  att  det  räcker  åt  alla.  Jag  glömmer  al- 
drig en  liten  asliluslaygosse,  som  jag  bjöd  på  socker.  Den 
första  biten  åt  han  upp  och  fann  det  tydligen  mycket  godt, 


32  KHLAM)    N()1U)1-:NSKIÖM) 

(len  andra  sög  han  på  ett  tag,  tog  den  sedan  ur  munnen, 
för  att  mamnia  och  syskonen  också  skulle  få  smaka.  Får 
en  ehoroti-  eller  ashluslayindian  en  rock,  använder  han 
den  kanske  en  dag,  följande  dag  har  en  annan  den  o.  s.  v. 
Aldrig  röker  en  af  dessa  indianer  sin  pipa  ensam.  Den 
får  gå  från  mun  till  mun.  Mången  gång  har  det  händt 
mig,  att  en  indian  kommit  och  tagit  pipan  ur  munnen  på 
mig,  blossat  på  den  ett  tag  och  sedan  gifvit  mig  den  till- 
baka, ty  så  är  bruket  bland  dem.  En  man,  som  fiskat 
mycket,  delar  med  sig  åt  den,  som  ej  haft  så  god  tur. 


X 


w: 


Det  vore  likväl  ett  miss- 
tag att  tro  att  i  indiansam- 
hället, icke  b  varje  individ 
äger,  livad  han  tillverkar 
och  brukar.  Aldrig  skulle 
det  falla  en  indian  in  att 
byta  bort  en  annans  tillhö- 
righeter. En  man  skulle 
D  aldrig  gifva  bort  något,  som 

4.     Bomärken  på  mantlar  från  tillhör  hans  hustru  eller  lilla 

Ashiusiay.  bam,    utan    deras    hörande. 

Hvarje  sak  har  sin  ägare,  men  då  ägaren  är  gifmild  och 
betraktar  alla  af  stammen  som  sina  bröder,  delar  han  frikostigt 
med  sig  åt  de  andra.  Djuren  hafva  egendomsmärken.  Fåren 
äro  sålunda  klippta  i  öronen  på  olika  sätt  för  att  angifva, 
hvem  som  är  ägaren.  Slaktas  ett  får,  delas  dock  köttet  åt  alla. 
Hos  ashiusiay  ha  de  väfda  mantlarna  märken,  som  angifva, 
hvem  de  tillhöra.  Några  sådana  egendomsmärken  äro  här- 
af bildade  (bild  4).  Då  de  äro  ett  slags  namnteckningar,  äro 
de  högst  intressanta.  Möjligt  är  likväl  att  indianerna  fått 
idén  till  dessa  från  de  bomärken,  med  h vilka  de  hvite  stämpla 
sin  boskap.  Talrika  från  de  hvite  stulna  hästar  med  sådana 
märken  har  jag  nämligen  sett  hos  ashiusiay. 

Mantlarne  ha  som  nämndt  bomärken.  Den,  som  har  en 
stor,  bra  mantel,  får  likväl  finna  sig  i  att  ej  sofva  ensam 
under  densamma.    I  ashluslaybyarna  brukade  sålunda  ett  par 


v\\   im)iani:mnas  i.ik 


33 


5.     Ashluslaypappa  med  sin  lilla  gosse.     Rio  Filcomavo. 


indianer  ofta  om  nätterna  sofva  i  min  bädd,  tydligen  tän 
kände  som  så:  »Du  hvite  man  liar  så  stora  täcken,  att  de 
räcka  åt  flera  än  dig.  > 

De  skulle  ha  sett  dessa  mina  iudianvänner,  huru  de 
hvite  hafva  det  hemma  hos  sig,  huru  den  ena  sofver  i  en 
praktfull  säng  och  den  andra  hgger  och  fryser  utan  någon- 
ting att  värma  sig  med.     De  hvite  äro  ju  ej  heller  bröder. 

3.  —  yordenskiöld. 


34  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

Någon  egendomsgemenskap  linnes  som  sagdt  ej  hos  dessa 
indianer,  men  tack  vare  den  stora  gifmildheten,  försöker 
ingen  tillskansa  sig  något  på  den  andras  bekostnad,  utan 
delar  tvärtom  frikostigt  med  sig,  af  livad  han  har,  åt  alla. 
Den  ena  dagen  är  han  den,  som  gifver,  den  andra  den, 
som  tager  gåfvor. 

Jorden  har  ingen  ägare,  åkern  äges  af  den,  som  odlar 
den  och  han  har  äfven  rätt  till  den,  när  den  ligger  i  trade. 
Det  är  så  godt  om  jord,  att  där  finnes  rum  för  alla.  Skulle 
befolkningen  vara  så  stor,  att  det  vore  svårt  att  finna  jord  att 
odla,  då  vore  det  nog  slut  med  den  gemensamma  ägande- 
rätten. 

Det  S3mes,  som  en  viss  laglöshet  skulle  råda  i  ett 
sådant  samhälle  som  dessa  indianers.  Stöld  är  okändt, 
d.  v.  s.  stöld  från  stammens  egna  medlemmar,  ty  där  det 
råder  en  så  utpräglad  samhörighet,  behöfver  ingen  stjäla. 
Ej  heller  tror  jag  att  indianerna  ljuga  sinsemellan.  Den 
hvite  ljuger  man  för,  man  säger  honom  helt  enkelt,  hvad 
som  kan  anses  vara  till  nytta  för  stammen.  Man  lurar 
honom,  när  det  är  lämpligt,  och  talar  sanning  för  honom, 
när  det  inte  kan  skada.  Beslår  man  en  indian  med  osan- 
ning, tar  han  det  ungefär  på  samma  sätt  som  en  hvit  upp- 
täckten af  ett  aprilnarri.  Han  skrattar  och  tycker  det  är 
lustigt.     Blir  man  arg,  tycker  han  tydligen,  att  man  är  dum. 

Morden  inskränka  sig  till  barn-  och  föräldramord,  men 
dessa  äro  från  indiansk  uppfattning  inga  brott.  Det  låter 
ju  ryshgt.  Indianskan  anser  sig  ha  rätt  till  att  fosterför- 
drifva  och  att  döda  ett  nyfödt  barn,  när  hon  vill.  Hon  an- 
ser sig  tydligen  ha  rätt  till  det  lif,  hon  gifvit.  Fosterför- 
drifningen  sker  genom  mekanisk  behandling  i  långt  fram- 
skridet stadium  ^)  och  förekommer  sålunda  åtminstone  hos 
choroti  alltid  i  de  fall,  där  ogifta  kvinnor  bli  hafvande.  De 
nyfödda    barnen    dödas,  när    modern    öfvergifvits  af  fadern 


')  Enligt  Corrado,  sid.  539,  fosterfördrifver  äfven  de  choroti  när- 
stående mataco  genom  mekanisk  behandling,  slag  på  buken.  El  Colegio 
Franciscano  de  Tarija.     Quaracchi  1884. 


rU    INDIANERNAS    LIF  35 

ocli  alltid,  när  de  äro  missbildade.  Jag  känner  flera  så- 
dana baniamörderskor,  som  äro  snälla  och  godhjärtade 
flickor.  En  sådan  är  t.  ex.  Ashlisi,  en  flicka,  hvilken  gjort 
roliga  ritningar  åt  mig,  af  hvilka  här  längre  fram  tvenne 
äro  återgifna.  Vi  tycka  att  ett  sådant  brott  borde  förråa 
en  kvinna.  Det  är  alldeles  ett  misstag,  t}'  brottet  förråar 
först,  när  det  orsakar  fiirakt  från  omgifningens  sida. 

Xär  en  indian  dödar  sin  gamla  blinda  mor  eller  ofär- 
dige far,  så  befriar  han  dem  själfva  från  ett  lif,  som  är 
dem  en  börda  och  sig  själf  från  extra  besvär  i  kampen  för 
tillvaron.  Att  de  bränna  dem  ibland  lefvande,  såsom  min 
tolk  Flores  en  gång  sett  choroti  göra  med  en  gammal  kvinna, 
synes  oss  naturligtvis  grymt.  Möjligt  är  likväl,  att  de  äfven 
ibland  misstänka  de  gamla  för  häxeri.  Den  sedliga  fri- 
heten är,  såsom  jag  här  nedan  skall  skildra,  mycket  stor. 
Otrohet  och  svartsjuka  ordnas  genom  slagsmål  mellan  kvin- 
norna. Ett  groft  brott  är  äfven  liär  förhäxeri.  Tyvärr  vet 
jag  ej,  hur  det  bestraffas. 

I  förhållande  till  andra  bättre  organiserade  stammar 
äro  sådana  samhällen,  som  de  choroti-  och  ashluslayindia- 
nema  bilda,  ytterst  svaga.  Det  hade  jag  utmärkt  tillfälle 
att  iakttaga  under  min  vistelse  hos  de  senare.  Dessa  lågo, 
som  nämndt,  i  krig  med  toba,  som  under  ledning  af  den 
energiske  höfdingen  Taycohque  gjort  flera  öfverfall  på  deras 
område.  Tack  vare  höfdingarues  maktlöshet  och  den  ringa 
sammanhållningen,  förmådde  de  ej  organisera  sig  till  ett 
gemensamt  försvar  mot  fienden.  De  oHka  byarna  förstodo 
ej  att  slå  sig  ihop,  utan  hvar  och  en  gjorde,  hvad  han 
fann  för  godt.  Det  anarkistiska  samhället  hade  ingen  för- 
svarskraft. När  man  väntade  ett  tobaanfall,  skyndade  många 
män  ihop  från  olika  håll  för  att  taga  upp  kampen,  men  då 
all  organisation  saknades,  var  det  likyäl  alltid  blott  en  del 
af  krigarne.  De  flesta  höllo  sig  undan,  rädda  om  sitt  eget 
skinn. 

Där  fattades  en  man.  som  befallde  och  blef  åtlydd. 


36 


ERLAND    NORDKNSKIOLD 


Indianhemmet. 


Såväl  lios  choroti  som  hos  asliluslay  finna  vi  den  runda 
eller  ovala  cliacohyddan,  som  är  bekant  från  fotografier  ocli 
reseberättelser.  Allt  efter  årstiden  är  den  byggd  med  mer 
eller  mindre  sorgfällighet.  Den  är  ungefär  2  ä  4  m.  i  dia- 
meter. För  att  skydda  sig  mot  de  kalla,  sydliga  vintervin- 
darna äro  de  hyddor,  som  ligga  på  slätten,  bättre  byggda 
än  de,  som  äro  i  skogen.  Ofta  äro  flera  hyddor  b3'ggda 
tillsammans,  så  att  de  bestå  af  flera  rum  med  minst  en  fa- 
milj i  h varje.  Hyddorna  äro  gjorda  af  grenar,  som  äro  ned- 
stuckna i  marken  och  ])öjda 
ihop  i  midten  och  täckta 
med  gräs.  Bindmaterial 
saknas  nästan  fullständigt. 
Inga  hyddor  äro  klädda  med 
jord  eller  lera.  Ingången, 
som  består  af  en  liten  sned 
gång  (bild  2),  såvida  hyd- 
dan ligger  på  slätten,  är  ej 
riktad  åt  något  visst  väder- 
streck utan  i  regel  inåt  byn. 
Många  hyddor  ha  flera  in- 
gångar. En  del  äro  bygg- 
da så  iUa,  att  man  kan  gå 
in  ungefär  hvar  som  helst.  Hos  ashluslay  har  jag  sett 
välbyggda  hyddor,  som  voro  öfver  tre  meter  höga.  Vanhgt 
är  dock  att  hyddan  invändigt  ej  är  fullt  två  meter  och  att 
ingången  är  ungefär  en  meter  hög. 

Afven  en  f3'rkantig  hyddt3'p  finnes  hos  dessa  indianer. 
Det  är  kokskjulen  (bild  6).  Dessa  ha  platta  tak  täckta  med 
gräs  och  användas  att  koka  och  bo  i  under  dagarna  och 
under  varma  nätter.  På  taken  till  dessa  brukar  man  torka  fisk. 
I  ett  par  ashluslaybyar  såg  jag  midt  på  den  öppna  platsen 
i    hya.    flera    sådana    kokskjul,    som  voro  oregelbundet  hop- 


Koksjul  från  Choroti. 
Rio  Pilcomayo. 


Vl\    INUIANKUNAS    LIK  37 

byggda.  Dessa  till  storlekea  här  gauska  ovanliga  byggnader 
användas  till  soltält  under  dryckesfesterna. 

Det  är  kvinnorna,  som  släpa  ihop  materialet  till  iius- 
bygget  och  som  bj^gga  hyddorna. 

I  sanning  är  det  märkvärdigt  att  folkstammar,  som 
t.  ex.  på  väfnadstekniken  kommit  så  långt  som  dessa  indi- 
aner, som  ha  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  nöja  sig  med  så 
usla  hyddor.  Under  regniga  nätter  har  jag  sökt  skydd  i 
dem  och  riktigt  fått  se,  hur  indianerna  ha  det.  Regnar 
det  ordentligt,  droppar  det  in  öfverallt  ocli  människor  och 
saker  bli  våta.  Det  är  trångt  om  utrymmet  i  dessa  små  hyd- 
dor, där  ofta  flera  familjer  bo  tillsammans,  och  under  en 
sådan  regnnatt,  då  alla  ligga  inne,  kan  inte  hvar  och  en 
ligga  utsträckt.  Själf  har  jag  små  behof  af  bekvämlighet, 
men  jag  har  dock  aldrig  t3'^ckt  om,  när  en  person  ligger 
tvärs  öfver  mina  ben  eller  när  ett  lusigt  hufvud  också  för- 
söker att  få  rum  på  min  hufvudgärd. 

Dessa  indianers  bädd  liela  lifvet  igenom  är  ett  skinn 
eller  hos'  ashluslay  ibland  en  vassmatta  till  madrass,  en 
träkubbe  till  Imfvudgärd  och  är  det  kallt,  en  skinn-  eller 
fårullsmantel  till  täcke. 

Är  det  varmt,  ligga  de,  såväl  män  som  kvinnor,  all- 
deles nakna  och  man  ser  allt  möjligt,  som  vi  civiliserade 
människor  anse  oanständigt.  I  regel  ligga  flera  under  samma 
filt,  icke  blott  män,  kvinnor  och  barn,  utan  äfven  flera  män. 
Detta  bruk  är  så  inrotadt  hos  indianerna,  att  bland  mina 
bytesvaror  gillades  blott  de  filtar,  som  räckte  till  parsäng. 

Utom  människorna  skola  också  i  h varje  hydda  få  rum 
en  mängd  hundar,  kattor,  strutsungar  etc.  De  höra  till  fa- 
miljen. 

När  det  är  kallt  och  regnigt  är  eldstaden  inne  i  hyd- 
dan, annars  föredrager  man  i  regel  att  koka  utomhus.  El- 
den hålles  afltid  brinnande.  Gör  man  en  mindre  tur,  tager 
man  eld  (en  brand)  med  sig.  Blott  på  längre  vandringar 
begagnar   man    de    bekanta    elddonen,    gnidpinnar  af  trä*). 

')  Jämför  v.  Rosen,  1.  c.  Pl.  XIII. 


38  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

I  en  pinne  af  ett  mjukt  trä  borrar  man  med  ett  hårdare 
träslag,  tills  genom  friktionen  glödande  trästoft  uppkommer. 
Dessa  elddon  hålla  likväl  numera  på  att  försvinna  och  att 
ersättas  af  flinta,  stål  och  fnöske  (här  caraguatåbast)  samt 
af  tändstickor,  som  tyvärr  ej  äro  af  svenskt  utan  af  italienskt 
fabrikat. 

Hvarje  indian  äger  ej  mera  än  hela  familjen  kan  bära 
bort.  Det  mesta  af  detta  är  upphängdt  i  taket  i  hyddorna 
eller  är  instucket  i  väggarna.  Några  hänghyllor  eller  häng- 
klykor  ser  man  ej.  Hvarje  individ  förvarar  sina  tillhörig- 
heter för  sig,  mest  i  stora  väskor  af  caraguatå  eller  af 
skinn.  Mitt  älsklingsgöra  var  att  rota  i  dessa  påsar.  I  dem 
är  en  enda  röra  af  redskap,  prydnader,  läkemedel,  frön, 
smuts  och  insekter. 

Som  sagdt,  hvarje  individ  har  sina  påsar  En  hustru 
förvarar  sålunda  sina  saker  afskilda  från  sin  mans.  Ett 
barn  har  också  sin  egen  lilla  påse. 

I  krukor  tilltäppta  med  vax  förvara  de  frön,  som  göm- 
mas för  sådden.  I  taket  hänger  ofta  tobak  och  torkad  frukt. 
I  särskilda  utbyggnader  förvaras  större  kvantiteter  af  dessa 
konserver. 

Byarna  äro  alltid  bevakade  af  arga,  men  fega  Imndar,  som 
gifva  hals,  om  någon  främling  närmar  sig  byn.  De  dela  in- 
dianens ovilja  mot  den  hvite  mannen. 

Kommer  man  på  besök  i  en  chorotihydda,  så  bjuds 
man  i  regel  en  träkloss  att  sitta  på.  Hos  ashluslay  får 
man  däremot  ett  skinn  eller  en  vassmatta. 

I  allra  tidigaste  morgonstund  börjar  arbetet  i  dessa  in- 
dianbyar. Kvinnorna  börja  sina  hushållsgöromål,  gå  ut  och 
samla  frukt  eller  taga  itu  med  något  annat  arbete,  männen 
snida  sina  redskap,  gå  på  jakt  eller  sofva  de  helt  enkelt. 
Först  niir  det  blir  varmt,  gå  de  till  sitt  fiske.  Ar  det  mycket 
kallt,  stannar  man  helst  inne  i  den  värmande  hyddan,  tills  solen 
gått  upp  ordentligt.  Under  förmiddagen  äro  de  flesta  indianer 
och  indianskor  ute  för  att  skaffa  mat  till  hemmet.  Framåt 
middagen  börjar  man  komma  hem,  med  hvad  man  lyckats 


LR    INDIANKHNAS    LIF  39 

samla  eller  fäiiira.  Har  man  haft  tur,  komma  t.  ex.  fiskarena 
hem  med  rikligt  byte,  da  i)lir  det  gliidje  i  byarna,  liarnen 
samlas  under  dagen  på  lekjilatserna  och  roa  sig  af  hjärtans 
lust  eller  följa  de  föräldrarna  till  deras  arltete.  Framåt 
kvällen  samlas  man  kring  den  sköna,  värmande  lägerelden, 
det  språkas  om  dagens  händelser,  planerna  för  morgondagen 
dryftas.  Mest  talar  man  om  mat.  På  kvällen  samlas  ung- 
domen på  dansplatsen.  Under  natten  är  det  nästan  aldrig 
riktigt  tyst  i  dessa  choroti-  och  ashluslaybyar.  Där  sjunges 
både  af  glädje  och  sorg,  där  kokas  mat,  diir  pratas,  diir 
har    ungdomen    kärleksmöten    och    det  fnissas  och  skrattas. 

Dessa  indianer  sofva  inte  sina  sju  ä  åtta  timmar  oaf- 
brutet  hvarje  natt.  De  sofva  ett  par  timmar,  äta  och  prata 
en  stund,  sofva  ett  tag  igen,  äta  ännu  en  gäng  o.  s.  v. 
I  regel  sofva  de  mycket  mer  på  dagarna,  än  vi  göra. 
Den  hvite  man,  som  lefver  i  en  sådan  indianby,  lär  sig 
snart  systemet  att  sofva,  när  det  passar  honom  bäst. 

I  indianhemmet  är  det  trångt  om  utrymmet,  men  säm- 
jan är  god,  aldrig  hör  man  någon  gräla,  aldrig  försöker 
den  ena  tillskansa  sig  fördelar  på  den  andras  bekostnad. 
När  två  hvite  män  slå  läger  och  det  finnes  blott  en  ligg- 
plats, som  är  bra,  så  strida  de  om,  hvem  som  skall  ha  den 
platsen.  Ligga  en  hög  indianer  i  en  trång  hydda,  så  dela 
de  med  jämnmod  det  sparsamma  utrymmet.  De  äro  ju 
alla  bröder  och  systrar.  Dessa  »vildar»  förstå,  att  man  ej  ens 
i  småsaker  bör  tillskansa  sig  fördelar  på  andras  bekostnad. 


FJÄRDE  KAPITLET. 

Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts.) 
Kampen  för  tillvaron. 


7.     Ashlusla3'kvinnor  tuggande  algarobofrukter. 

De  existensvillkor,  under  hvilka  indianerna  lefva  \\å 
Rio  Pilcomayo,  äro  i  stort  sedt  desamma  för  alla,  där  bo- 
ende stammar,  utom  chiriguano.  En  del  olikheter  finnas 
dock. 


Vn    IM)IANi:UNAS    I-Il" 


41 


Choroti  och  aschluslay  lefva  al'  tiske,  insamling  af 
vilda  frukter  och  honung,  åkerbruk  samt  al"  jakt  och  bo- 
skapsskötsel. 

Af  följande  tabell  se  vi,  livad  de  förras  hufvudföda  är 
under  årets  olika  månader. 


8.     Ashluslayindianer  med  spärrnät,  Rio  Pilcomayo. 


Januari 

Februari 

Mars 

April 

Maj 

Juni 

JuH 


åkerbruksprodukter. 


fisk. 
frukter  af  tusca  och  tasi. 


Augusti,    september,    torkad,    konserverad   frukt,  råttor. 
Oktober     frukter  af  chaiiar  | 

November    |  |  tillfälhgtvis  fisk 

December      j  *^^"  ^^'  ^  ^  ^"™  ^"^  j  ^J^-^JgJ?/  J } åkerbruksprodukter. 

Under  maj  och  juni  samt  under  november  lefva  choroti 


')  Zizyphus  Mistol,  Griseb. 


4*2  KHLAND    NOHDKNSKIOLD 

i    öfverflöd.     Då    svälla    magarna.     Under   augusti  och  sep- 
tember är  det  bristtid. 

Asliluslay  börja  redan  sin  skörd  i  november.  De  ha 
antagligen  mera  sällan  brist  än  choroti. 

Alla  Pilcomayoindianer  äro  ifriga  fiskare  och  det  är  blott 
de  indianer,  som  bo  mj^cket  afiägset  från  floden,  som  ej  del- 
taga i  detta.  Fiskredskapen  bestå  hos  choroti  uteslutande 
af  nät.  Ashluslay  använda  äfveu  ett  slags  korgar.  Af  nät 
finnas  tvenne  typer,  af  hvilka  vi  här  se  bägge  användas. 

Skjutning  af  fisk  med  pil  och  båge,  som  är  så  vanligt 
bland  de  flesta  af  Sydamerikas  indianer,  har  jag  aldrig  sett 
hos  choroti  eller  ashluslay.  Krokfiske  är  okändt,  utom  där 
det  införts  af  de  hvite. 

Fiskarens  utrustning  består  utom  af  näten  af  en  klubba, 
med  hvilken  fisken  dödas  och  en  tränål  (bild  9)  med  snöre,  på 
h vilket  fiskarna  trädas  upp.  Xålen  stickes  genom  fiskarnas 
ögon  och  snöret  med  de  fångade  fiskarna  bindes  om  lifvet, 
så  att  de  hänga  bak  som  en  svans. 

En  fiskeutfärd  med  indianerna  hör  till  de  bästa  nöjen, 
som  bjuds  på  vid  Rio  Pilcomayo.  När  solen  börjat  värma, 
vandra  indianerna,  män  och  gossar,  i  väg  med  sina  nät. 
Kvinnorna  stanna  hemma  eller  gå  ut  att  söka  vilda  frukter. 
De  gamla  männen  bära  i  regel  spärrnäten,  de  unga  dyk- 
näten. När  man  kommit  tifl  floden,  där  man  ämnar  fiska, 
lägger  man  bort  mantlar,  prydnader  och  caraguatåväskor. 
Naken,  eller  klädd  blott  i  ett  bälte  af  läder,  fiskar  man. 

Ett  antal  indianer  bilda  med  sina  spärrnät  en  kedja 
öfver  floden  (bild  8).  De  öfriga  indianerna  drifva  därefter 
fisken  mot  denna  kedja,  under  det  att  de  själfva  fiska  med 
sina  dyknät  (bild  3). 

Det  går  hfligt  till  vid  fisket,  ty  det  är  inte  ett  arbete, 
det  är  ett  nöje.  Där  dyker  en  med  nätet  före,  för  att  efter 
en  stund  komma  upp  till  vattenytan  med  en  vacker  fisk, 
som  han  slår  ihjäl  med  sin  klubba  och  sedan  binder  fast 
om  lifvet  med  tränålen.  Där  ser  man  ett  par  fötter  för- 
svinna, där  ser  man  flera,  som  under  skrik  och  skämt  dyka 


ril    INDIANKHNAS    LIK 


43 


om  hvarandra  uti  en  l>ukt  af  Hoden  mod 
ganska  stillastående  vatten,  diir  tisken  sam- 
lats. 

Vid    dessa    tiskefärder    får  man  riktigt 
tillfälle  att  l>eundra,  huru  vackert  vuxna  dessa 


9.     Nål  att  träda  upp  fisk  på.     Ashluslaj*.      '/s. 


indianer  äro.  Man  ser  ingen,  som  är  kor- 
pulent,  ingen,  som  har  öfverdrifvet  stor 
mage.     Alla  äro  de  väl  byggda. 

När  man  är  trött  af  fisket,  så  slår  man 
sig  ned  på  stranden,  rastar  och  äter  upp 
en  del  af  fångsten.  Resten  bär  man  hem 
till  byn  till  hustru  och  barn.  Får  man  blott 
litet  fisk,  så  har  man  så  mycket  ansvars- 
känsla, att  man  ej  äter  upp  allt  själf. 

(Jhoroti  och  ashluslay  fiska  utan  kano- 
ter. De  ha  inga  farkoster.  Det  är  simman- 
de och  dykande  som  uttrar,  som  de  förfölja 
sitt  byte. 

EnMgt  den  itahenske  forskningsresanden 
Boggiani  ^),  ha  däremot  de  ashluslay  och 
choroti  kulturellt  närstående  lengua  i  para- 
guayska Chaco  mycket  kanoter.  Liksom 
choroti  och  aschluslay,  ha  hvarken  toba, 
mataco  eller  chiriguano  vid  öfre  Rio  Pilco- 
mayo  farkoster.  Det  är  likväl  trohgt  att 
choroti  och  ashluslay  förr  haft  kanoter. 
Därpå  tyder  deras  spadars  starkt  paddellik- 
nande  form  (bild  10).  Dessa  ha  kanske  förr 
använts  både  som  paddlar  och  spadar. 


10.     Spade. 
Ashluslay.  u.  '/lo 


')  Boggiani.  Compendio  de  Etnografia  Paraguaya,  s.  172.    Asuncion  1900. 


44 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


Ila.     Spärrning    af    Rio    Pilcomayo  med  fiskande  chorotiindian.     Nätet, 
han  använder,  är  ett  dvknät. 


D 
D 
D 
0  t 


> 


11b.     Planritning  af  föregående. 


_^;^J^'^^5=^:il- 


11  c  =  A   11  b. 


När  det  är  ondt  om  fisk,  spärra  indianerna  floden. 
En  sådan  spärrning  är  här  af  bildad  (bild  11).  På  ställ- 
ningen, på  hvilken  en  chorotigubbe  sitter  med  sitt  nät,  bruka  in- 
dianerna ha  eld  för  att  värma  sig  och  för  att  steka  fisk. 
Med  slam  isolerar  man  elden  från  träställningen,  så  att  denna 
ej  brinner  upp. 

En  annan  fiskemetod,  som  är  okänd  bland  dessa  indi- 
aner, men  som  annars  är  bekant  för  många  indianstammar, 
är  att  förgifta  vattnet  med  vissa  växter.  Däremot  brukar 
man  hänga  ut  stora  ruskor  af  en  finbladig  slingerväxt,  af 
choroti    kallad    »nécac»,    hvilken  fiskarna  äta,  och  omkring 


Ut^- 


UR    INDIANKHNAS    LIF 


45 


Iivilken  de  samla  sif^.  Vanligt  är  att  under  torrtiden  siitta 
ut  löTruskor  i  Hoden,  under  hvilka  liskarna  söka  skugga 
och  lätt  kunna  fångas  med  näten.  Allt  fiske,  jag  hittills 
talat  om,  drifves  uteslutande  af  männen. 

Hos  ashluslay  fiska  kvinnorna  med  korgar.  Med  dessa 
i  handen  smyga  de  sig  efter  de  tröga  pansarsiluroider,  som 
lefva  i  slammet  i  sumpmarkerna,  och  sätta  hastigt  ned  dem 


^ 

-*•• 


/I 


'm^>'m 


12.     Chorotibariicn  leka,  att  de  spärra  floden. 


öfver  fiskarna.  När  de  fångat  en  fisk,  plocka  de  upp  den 
med  handen  genom  korgens  öfre  öppning. 

Af  största  betydelse  för  chacoindianerna  är  insamhngen 
af  vilda  frukter.  Chaco  är,  som  nämndt,  synnerhgeu  rikt 
på  sådana  och  några  såsom  tusca,  chanar  och  algarobo 
förekomma  i  så  stor  mängd,  att  de  kunna  föda  tusentals 
människor. 

Hvarje  morgon  ser  man  kvinnorna  i  byarna  gå  ut  på 
fälten  och  i  skogen  för  att  samla  allt,  som  är  ätbart.  De 
hafva    med    sig    väldiga   caraguatåväskor  i  hvilka  de  samla 


46  ERLAND    NOUDKNSKIÖLD 

frukter  och  rötter,  gräfkäppar,  om  de  ämna  söka  rötter, 
och  långa  krokar,  om  de  ämna  samla  frukter,  som  sitta 
liögt  uppe  i  träden.  Mannen  ser  man  högst  sällan  samla 
frukt.  När  han  gör  det,  är  det  uteslutande  för  att 
lijälpa  hustrun  ett  tag.  Utom  frukter  ätes  äfven  en  del 
blad,  rötter,  rotstockar  af  caraguatå  m.  m.  Vid  tillvara- 
tagandet af  dessa  sistnämnda,  användas  egendomliga  gräf- 
käppar och  träsågar. 

De  vilda  fruktbestånden  ha  icke  särskilda  ägare.  En 
indian  gör  dock  inga  strof  tåg  in  på  en  främmande  stams 
mark  för  att  samla  frukt. 

Det  är  häpnadsväckande,  huru  dessa  indianer  känna 
alla  skogens  och  fältets  växter.  En  hvit  man,  som  länge 
varit  fången  hos  toba,  har  berättat  mig,  att  en  gång 
var  det  en  förfärhg  brist.  Man  försökte  att  koka  och 
mala  alla  möjliga  och  omöjHga  kvistar,  rötter  och  blad  för 
att  få  ur  dem  något  matnyttigt. 

Det  är  säkert  under  sådana  bristtider,  som  människan 
kommit  på  en  sådan  idé,  som  att  genom  kokning  och  ut- 
pressning af  saften  tillgodogöra  sig  en  giftig  växt  så- 
som mandiocan.  Herrmann')  berättar  huru  ashluslay  förstå 
att  genom  kokning  göra  en  giftig  frukt,  af  chiriguano  kallad 
» Ihuahuasu » ,  ätbar. 

Vi  böra  äfven  komma  ihåg,  att  botanisterna  icke  gifvit 
människan  en  enda  af  de  viktiga  kulturväxterna.  De  ha 
alla  redan  varit  kända  af  naturfolken. 

Ashluslay  och  äfven  choroti  ha  många,  om  också  inte 
stora  åkrar  och  lefva  flera  månader  af  året  af  deras  pro- 
dukter. Man  kan  likväl  besöka  flera  choroti-  och  ashlu- 
slaybyar,  utan  att  se  enda  åker,  ty  dessa  hgga  i  regel  ej 
nära  hyddorna  och  ej  nära  floden"). 

Åkrarna  äro  bristfälligt  eller  ej  alls  inhägnade.    De  äro 

^)  Herrmann,  1.  c.  sid.   128. 

*)  Enligt  Boggiani  ha  lengua  också  sina  åkrar  långt  från  floden. 
Compendio  s.   163. 


Vl\    INDI  A  NKR  NAS    I.  IF  47 

ofta    men    ej  alltid    dåliij^t  rensade.      Hos  ashluslay  liar  jag 
sett  prydligt  rensade  åkrar  med  mandioca. 

Hvad  som  iir  särskildt  karaktäristiskt  för  dessa  folks 
åkerbruk,  är  att  de  aldrig  odla  sannnanl langande  sträckor, 
utan  en  plätt  här  och  en  plätt  där,  allt  efter  som  de  funnit 
en  lämplig,  lättröjd  bit. 

Följande  växter  odlas  af  ashluslay  och  choroti : 

Majs  (i  talrika  varieteter). 

Mandioca. 

Zapallo  (Cucurl)ita  Pepo,  Lin). 

Vattenmelon . 

Tobak. 

Bomull  (blott  ashluslay). 

Bönor  (i  flera  varieteter). 

Kalebassfrukt. 

Sötpotatis  (blott  choroti). 

Choroti  och  ashluslay  använda  spadar  (bild  10)  af  hårdt 
trä,  med  hvilka  de  rensa  sina  åkrar.  Dessa  spadar  ha,  som 
nämndt,  en  egendomlig  paddelliknande  form.  I  regel  äro 
de  gjorda  i  ett  stycke.  Någon  gång  är  bladet  fastbundet  vid 
skaftet.  Det  är  männen,  som  rensa  åkrarna.  Sådd  och 
skörd  sker  gemensamt  af  bägge  könen.  Det  är  dock  alltid 
kvinnorna  och  barnen,  som  bära  hem  åkerbruksprodukterna, 
såvida  de  ej  föra  dem  på  häst  eller  åsnerygg.  Tiden  för 
sådden  beräknas  efter  sjustjärnornas  ställning  i  förhållande 
till  horisonten.  Årstiden  beräknas  äfven  efter  algarobo- 
frukten  och  andra  vilda  frukters  mognadstid.  Mindre 
perioder  räknas  efter  månen. 

Den  viktigaste,  af  de  liär  odlade  växterna,  är  majsen. 
Af  märkligare  kulturväxter,  som  kunna  odlas  här,  äro  ba- 
nanerna okända. 

Det  är  det  mera  omtänksamma,  svagare  könet,  som 
bevarar  frön  från  skörd  till  sådd.  Under  bristtid  kan  det 
vara  ganska  svårt  att  gömma  utsädet  för  de  hungriga  magarna. 

Jakten    spelar    hos    de  indianer,  som  bo  vid  floden,  en 


48  ERLAND    NORDKNSKIÖLI) 

obetydlig  roll.  De  asliluslay,  hvilka  bo  afiägset  från  Rio 
Pilcomayo,  äro  däremot  ifriga  jägare,  hvilket  man  kan  se 
af    rikedomen    på  skinn  och  ben  af  vilda  djur  i  hyddorna. 

De  vapen,  som  användas  vid  jakten,  äro  framför  allt 
pil  och  båge.  Jag  undrar,  hvad  en  indian  från  nordöstra 
Bolivia,  t.  ex.  en  yuracäre  eller  giiarayii,  skulle  säga,  om 
han  fick  se  chacoindianernas  pilar  och  bågar,  se  huru  de 
äro  illa  gjorda  och  oftast  sakna  styrfjädrar.  Han  skulle 
säkert  skratta  åt  eländet.  Skulle  han  sedan  utmana  dem 
till  målskjutning,  så  segrade  han  naturligtvis  genast  öfver 
choroti.  Däremot  skulle  han  kanske  förvåna  sig,  med  hvil- 
ken  kläm  och  säkerhet  ashluslay  skjuta  med  dessa  fula 
pilar.  Äfven  i  Chaco  finna  vi  pilar  med  trubbig  klumspets 
för  fågelskytte.  Dessa  spetsar  äro  ej  runda  såsom  en  del 
författare  påstå,  för  att  fåglarna  skola  dödas,  utan  att  fjä- 
drarna blodas,  då  de  här  aldrig  brukas  till  de  fåglar,  af 
hvilka  man  använder  sig  af  fjädrarna.  Pilarna  ha  uteslu- 
tande klumpiga,  trubbiga  spetsar,  därför  att  de  ej  skola 
fastna  i  trädens  grenar  och  på  så  sätt  gå  förlorade.  Skjuter 
man  en  fågel  med  en  spetsig  pil,  går  den  lätt  in  i  en  gren  och 
fastnar,  så  att  det  kan  vara  både  svårt  och  besvärligt  att 
taga  ned  den.  Indianen  söker  nämligen,  när  han  kan,  all- 
tid reda  på  de  pilar,  som  förlorat  sitt  mål. 

\iå  vildsvinsjakt  ställas  svinen  med  hundarna,  hvarefter 
de  dödas  med  klubbor.  Lerkulsbågen  är  vanlig  lios  ashlu- 
slay till  fågelskytte.  Hos  choroti  har  jag  blott  sett  den 
som  leksak.  Äfven  slungor  använda  dessa  indianer.  Jag 
har  dock  aldrig  sett  dem  brukas  på  jakt. 

Chacoindianerna  äro  icke  så  ifriga  jägare,  som  nästan 
alla  indianer,  jag  känt  från  nordöstra  Bolivia.  Moberg 
hade  många  gånger  tillfälle  att  förarga  sig  åtminstone  öfver 
choroti  bristande  intresse  för  att  gå  på  jakt,  ty  han  hade 
ganska  svårt  att  få  sällskap,  när  han  ville  ut  och  jaga. 

En  riktig  jägare  lyser  aldrig  med  lånta  fjädrar.  När 
en  indian,  som  är  verklig  jägare,  bär  några  tänder  eller 
lysande  fjädrar,  så  är  det  egna  jakttroféer,  med  hvilka  han 


Tafla  5.     Ashluslaygossar  komma  från  åkern  med  majs. 


V\\    INDIANKUNAS    LIF  40 

stoltserar.  En  ehoroti  pryder  sig  lika  giirna  med  en  hittad 
fjäder  eller  med  fjädrar  från  en  fågel,  som  en  annan  dödat.  När 
vi  skjutit  t.  ex.  en  stork,  så  delade  indianerna  fjädrarna  sins- 
emellan, så  att  livar  och  en  fick  ett  par. 

Åtskilliga  amuletter  användas  af  ashluslay  vid  jakten. 
Bär  man  på  sig  i  den  alltid  oumbärliga  caraguatäväskan 
ett  Imfvud  af  en  sköldpadda,  så  kan  man  smj-ga  sig  på  rå- 
bockarna,  utan  att  de  rusa  i  väg.  Vid  jakten  på  struts  är 
det  bra  att  ha  med  sig  hudstycken,  som  man  tagit  från 
bröstet  på  strutsar  som  man  dödat.  Mycket  vanligt  är,  att  jakt- 
hyddor byggas  pä  liimpliga  ställen  såsom  vid  vattendrag,  dit 
djuren  komma  ned  för  att  dricka,  där  strutsarna  beta  o.  s.  v. 
Man  förstår  sig  äfven  på  att  använda  snaror. 

Det  är  männen,  som  samla  honung  och  vax.  Det  se- 
nare använda  indianerna,  till  sina  pilar,  till  pro])par,  i  ler- 
kärl, till  allehanda  lagningar  m.  m. 

För  att  de  skola  ha  bättre  tur  att  finna  binas  bon, 
sticka  sig  ashluslay  öfver  ögonen  med  en  träsyl,  så  att 
blodet  rinner.  Detta  att  åderlåta  sig  är  synnerligen  vanligt. 
I  hvarje  ehoroti-  och  ashluslayindians  väska  finner  man  en 
hel  mängd  bensylar,  med  hvilka  lian  sticker  sig,  när  han 
är  trött.  En  del  indianer  och  äfven  indianskor  äro  också 
alldeles  skorpiga  på  armarna  och  benen,  så  mycket  ha  de 
stuckit  sig.  Det  är  ingenting  ovanligt  att  finna  en  indian 
t.  ex.  efter  en  ansträngande  fisk-  eller  jakttur  ursinnigt 
sticka  både  armar  och  ben,  så  att  blodet  strömmar. 

Alldeles  oförstående  står  en  indian  inför  ett  skadsk jutet 
djurs  lidanden.  Ingen  bryr  sig  om  att  gifva  det  nådestöten, 
såvida  det  ej  är  nödvändigt,  för  att  det  ej  skall  springa  bort. 

Vi  hvite  behöfva  ej  därför  förhäfva  oss  öfver  de  grym- 
ma indianerna,  vi,  som  låta  missl)ildade  barn  lefva  och  pinas, 
som  lugnt  äta  i  öfverfiöd,  när  medmänniskorna  i  vårt 
eget  samhälle  svälta.  Det  gör  däremot  aldrig  dessa  in- 
dianer. 

Af  insekter  har  jag  blott  sett  ehoroti  och  ashluslay 
använda    till    föda    en    stor    skalbaggslarf,    som   de  rostade. 

4.  —   yordenskiöld. 


50  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

Det  är  väl  först  under  bristtiderna,  som  man  äter  alla  möj- 
liga kr3'p.  Mycket  väl  känna  de  alla  smådjur.  De  ha  alla 
namn.  När  jag  1902  som  zoolog  besökte  Chaco,  så  brukade 
chorotiindianerna  samla  åt  mig.  Visade  jag  dem  ena  dagen 
en  insekt,  som  jag  önskade  flera  exemplar  af,  så  kunde  jag 
vara  säker  på,  att  de  följande  dag  kommo  med  massor  af 
den.  De  kände  igen  hvarje  litet  djur  liksom  hvarje  växt 
och  visste,  hvar  de  skulle  sökas. 

Boskapsskötseln  är  äfven  en  näring,  som  är  af  bety- 
delse för  dessa  indianer.  Choroti  ha  ganska  mycket  får 
och  getter  samt  ett  fåtal  hästar.  Mycket  rikare  på  boskap 
än  dessa  äro  ashluslay.  I  en  af  deras  byar,  höfdingen  To- 
nés  by,  hvilken  för  tillfället  hade  c:a  400  innevånare,  räk- 
nade jag  c:a  200  kor,  c:a  200  hästar,  mulåsnor  och  åsnor, 
däraf  mycket  ston  med  föl  samt  öfver  500  får  och  getter. 
Utom  dessa  husdjur  finnas  höns  och  kattor  samt  en  otalig 
massa  hundar.  I  Tonés  by  fanns  säkert  ett  par  hundra 
hundar.  Dessa  indianer  döda  icke  hundvalparna,  utan  låta 
dem  fritt  föröka  sig.  Alla  dessa,  ofta  utsvultna  hundar, 
äro  därför  en  verklig  plåga  i  byarna.  De  behandlas  dock 
väl  och  bli  ej  slagna,  fastän  maten  ej  räcker  till  så  många 
munnar.  En  gång  såg  jag  en  chorotik-\nnna,  som  diade  sitt 
barn  vid  sitt  ena  bröst  och  en  hundvalp  vid  det  andra.  När 
en  af  hundarna  dör,  blir  han  liksom  indianernas  hästar  or- 
denthgt  begrafd  och  att  gräfva  ned  en  häst  med  träspade 
är  säkert  ett  styft  arbete.  De  hvite  i  Bolivia  kasta  däremot 
sina  döda  hundar  och  hästar  på  sopbacken  för  att  låta  ga- 
marna göra  dem  den  sista  tjänsten  till  tack  för  god  vakt 
och  godt  arbete. 

Nästan  säkert  hör  till  djur  uppsättningen  i  en  choroti- 
eller  ashluslay  by  ett  antal  af  skogens  \ålda  djur.  Dessa 
äro  allas  favoriter.  Man  ser  storkar,  nutrias,  vildsvin,  strut- 
sar, räfvar  m.  m.  I  regel  äro  dessa  hållna  som  sällskap, 
kanske  mest  för  barnen.  Dessa  tinna  såsom  våra  barn 
en  stor  glädje  i  att  binda  strutsarna,  vattna  hästarna,  mata 
hönsen  o.  s.  v. 


Vn    INDIANKIINAS    I, IF 


51 


En  gång  bjöd  jag  i  en  ashluslayb}'  en  grann  duk  föl- 
en höna.  Va\  liten  söt,  c:a  tio  års  flicka  bytte  gladeligen  till 
sig  duken.  När  hon  tick  se,  att  hönan  blef  slaktad,  hvilket 
hon  visst  inte  väntat  sig,  då  började  tårarna  trilla  och  med 
ens  rusade  hon  bort  för  att  begråta  sin  vän.  Det  var  hennes 
sällskap  och  den  hade  visst,  visst  inte  varit  ämnad  till  mat. 


13.     Cliorotlkvinna  bär  hem  vatten.  Rio  Pilcomayo. 

Indianerna  i  Chaco  ha  säkerligen  sedan  långt  tillbaka 
haft  den  hvite  mannens  husdjur.  En  del  stammar  ha  stått 
sedan  mycket  länge  i  beröring  med  de  hvite.  Andra  längre 
in  i  Chaco  boende  ha  sedan  fått  dessa  djur,  tack  vare  den 
inbördes  handeln  stammarna  emellan.  Af  särskild  betydelse 
äro  här  naturligtvis  fåren,  då  indianskorna  af  ullen  väfva  en 
massa  mantlar. 

Inåt  Chaco,  från  Rio  Pilcomayo  räknadt,  är  landet 
mycket     vattenfattigt     och    under   torrtiden    är    det    ibland 


Ö2 


ERLAND    NOHDF.NSKIOM) 


svårt  för  indianerna  att  iinnu  något  alls  att  dricka.  De 
gräfva  därför  l)runnar.  Sådana  liar  jag  hos  ashliislay 
sett  ända  till  fyra  meter  djupa  ^).  En  indians  fordringar 
på  vattnets  beskaffenhet  äro  mycket  små.  Jag  har  sålunda 
sett  ashluslaybyar  ligga  vid  polar  med  brungrönt,  stin- 
kande   vatten,    af    hvilket    alla    dricka,  utan  att  det  tycktes 


14.    Ashluslaykviiina  sållar  algarobumjöl. 

bekomma    dem  illa.     Sannolikt  finnas  i  de  afiägsna  trakter, 
där    ashluslay    bo,    hvarken    tyfoid-    eller  dysenteribakterier. 

*)  De  ashluslay  och  clioroti  kulturellt  närstående  Icnijua  gräfva 
enligt  Hawtrey  mycket  djupa  brunnar.  'The  wells  were  on  rising 
ground  in  a  sandy  soil,  about  15  or  20  feet  deep,  with  a  hole  at  the  top 
only  2  feet  by  2  feet  G  inches  in  diameter,  and  so  made  that  a  man 
eould  go  down  bj'  foot  holes  on  eithcr  side  (as  I  mysclf  went  down 
to  see  how  it  was  made),  and  a  bucket  and  rope  were  used  .  Seij- 
moiir  H.  C.  Hawtrey.  The  Lengua  Indians  of  the  Paraguayan  Chaco. 
J.   A.   Inst.      Vol.  XXXI.     London   1901.     Sid.  289. 


IR    INDIANKHNAS    I. IF  53 

För  min  del  är  jag  öfvertygad  om,  att  ifall  jag  t.  ex.  i 
Sverige  druckit  all  den  smuts,  som  jag  inmundigat  i  Chaco, 
skulle  jag  nu  ej  vara  bland  de  lef vandes  antal.  I  Chaco 
har  jag  inte  ens  matt  illa  af  all  smörjan. 

Hur  man  äter  hos  ashlitslaif  och  choroti. 

(.^m  jag  vore  bjuden  på  ashluslay-  eller  cliorotiniiddag 
och  jag  fick  välja  matsedel  själf,  så  skulle  jag  gifvet  be- 
gära fisk,  stekt  på  glöden,  serverad  på  gröna  blad.  Hade 
jag  själf  tillfälle  att  salta  litet  på  den  sedan,  ty  salt  använda 
ashluslay  och  choroti  sällan,  så  är  den  helt  enkelt  läcker. 
Ingen  kan  rosta  fisk  som  en  indian.  Af  fisken  skulle  jag 
sedan  äta  så  mycket,  att  jag  ej  behöfde  röra  vid  något  an- 
nat, ty  det  kan  vara  hemska  saker,  som  bjuds.  Det  fin- 
nes sådant,  som  icke  den  mest  fanatiske  etnograf  förmår  att 
sätta  i  sig.  Själfva  ingredienserna  behöfva  ej  vara  så  dåliga, 
men  snusket  i  tillagningen  är  oerhördt;  sålunda  tvättas  aldrig 
några  tarmar  innan  de  kokas,  utan  de  tömmas  helt  enkelt. 
Någon  gång  får  likväl  äfven  tarminnehållet  tjäna  som  grön- 
saker till  köttet.  Jordråttorna  ätas  sålunda  med  inälfvor  och 
exkrement.  De  läggas  hela  i  elden,  där  de  svälla  upp  af 
värmen.  Därefter  stickes  hål  på  magen,  så  att  luften,  bara  luften, 
kommer  ut.  Ödlor  ätas  äfven  med  inälfvor  och  allt.  Gro- 
dor, räfvar  och  i  regel  men  ej  alltid  gamar  räknas  såsom 
odugliga  till  föda.  Mycket  vanligt  är,  att  en  del  frukt  t.  ex. 
algarobo  ätes  på  följande  vis:  Frukten  bultas  sönder  och 
blandas  med  vatten  i  en  stor  kalebass.  Omkring  denna 
sätta  sig  flera  personer,  alltid  af  samma  kön,  ty  kvinnor 
och  män  äta  ej  tillsammans.  Hvar  och  en  tar  sig  med  näf- 
ven  en  bra  tugga,  som  han  suger  på  ett  tag  och  sedan  spot- 
tat tillbaka  i  det  gemensamma  fatet.  Att  det  på  något  sätt 
är  obehaghgt  att  få  andras  spott  i  mun,  är  indianerna  full- 
ständigt obegriphgt.  Vill  man  \^stas  hos  ashluslay  och 
choroti  en  längre  tid  och  försöka  lefva  deras  lif,  må- 
ste man  också  sätta  sig  öfver  alla  »fördomar»,  man  kaii  ha 


54 


KHI.ANI)   noiu)i:nskioi.d 


i    den    vägen    ocli   man  l)lir  verkligen  snart  obegripligt  för- 
liärdad. 

Ashluslayindiancrna  äta  honung  med  borstar  af  cara- 
guatästammar,  som  de  doppa  i  honungen,  suga  af,  doppa 
igen,  räcka  till  grannen  o.  s.  v.  Tänk  om  vi  skulle  äta  med 
rakborstar,  ty  så  se  dessa  ätverktyg  ut  (bild  15). 

Riktiga  maträtter,  d.  v.  s.  bestämda  kombinationer  af 
^^ssa  ätbara  saker,  har  jag  ej  sett  hos  dessa  indianer.  Man 
äter,  hvad  man  har. 

Bestämda  måltider  har  jag  ej  lieller  kunnat  iakttaga  hos 
choroti  och  ashluslay.  ^'anligt  är,  att 
dessa  indianer  äfven  äta  på  nätterna,  när 
det  finnes  godt  om  mat. 

Till  reskost  på  vandringar  användes 
torkad  fisk,  majskakor,  bollar  af  kokad 
chanarfrukt  och  bullar  af  algarobomjöl. 
De  senare  äro  riktigt  goda.  Hur  de  till- 
agas är  mig  obekant,  ty  då  jag  alltid 
brukade  äta  dem  under  mina  ströftåg 
med  ashluslay  indianerna,  beslöt  jag  att 
aldrig  utforska  denna  hemlighet,  i  tanke 
att  jag  skulle  komma  att  afstå  från  de  goda 
bullarna,  när  jag  lärt  känna  densamma. 
De  omtänksamma  kvinnorna  arbeta,  när  det  finnes  mat 
i  öfverflöd  på  att  tillaga  konserver.  Frukt  torkas  i  stora 
massor  för  att  bevaras  till  de  tider,  då  det  är  ondt  om  fö- 
dan. Ibland  draga  de  ut  åtföljda  af  männen  under  flera 
dagar  till  aflägsna,  fruktrika  skogar,  där  de  en  tid  slå  sig 
ned  under  ifrigt  arbete.  När  man  ser  en  sådan  »konserv- 
fabrik», kommer  man  ovillkorligen  att  tänka  på  likheten 
med  våra  nordiska  kvinnors  stora  höstsyltning.  Öfverallt 
ligga  högar  med  rå  frukt,  kokad  frukt,  stekt  frukt  och  tor- 
kad frukt.  Af  stort  intresse  äro  de  ugnar,  som  jag  sett  an- 
vändas af  ashluslay,  för  att  rosta  frukt  i. 

En  sådan  ugn  är  här  bredvid  beskrifven  och  afbildad 
(bild  16).  Den  är  af  samma  typ  som  de  ugnar  tsiråkuaindianerna 


15.     Äiborste. 
Ashluslav.     V-'- 


Vl\    INDIANERNAS    LIF 


00 


i  norra  Chaco  använda.  Sedan  frukterna  rostats,  torkas  de 
och  kunna  bevaras  i  mänga  månader.  Indiankvinnan  är  en 
liten  omtänksam  husmor. 

Detta  förvånar  kanske  läsaren,  som  möjligen  hört  na- 
turfolken beskrifvas,  såsom  om  de  blott  lefde  för  dagen  och 
aldrig  tänkte  på  kommande  bristtider. 


Joräyti 


a  = jord3ta,  b 


16.     Ugn.  gräfd  i  jorden.    Ashluslay. 
=  barkstycken,  gräs  m.  m.,  c  =  gång,  genom  hvilken  man 
blåser  på  glöder,  d  =  glöd. 


Maten  koka  indianskorna  i  enkla  lergrytor.  Man  äter 
i  regel  ur  skålar  af  kalebasser  och  med  fingrarna  eller 
en  sked  af  en  mussla  eller  en  kalebass.  Då  kvinnorna  ej 
alltid  ha  tillgång  till  en  järuknif  använda  de  ännu  träknif- 
var  (bild  17),  med  hvilka  de  fjälla  och  rensa  fisken. 

Mortlar  af  hårdt  trä  med  stötar  af  samma  material 
äro  vanliga.  Ashluslay  använda  äfven  mortlar  af  ett  helt 
annat  högst  märkvärdigt  slag. 
De  bestå  af  gropar  i  jorden,  som 
man  invändigt  klädt  med  lera, 
som  fått  torka  i  solen.  Natur- 
ligtA^is  blifva  de  frukter,  som 
krossas  i  dessa  mortlar,  något 
jordblandade,  men  Utet  smuts 
mer  eller  mindre  gör  så  litet  till 
saken  i  det  indianska  köket. 

Korgar  äro  bland  dessa  indianer  okända,  äfvenså  verk- 
hga  såll.  När  indianskorna  vilja  sålla  t.  ex.  algarobomjöl  (bild 
14),  använda  de  helt  enkelt  ett  stycke  af  en  caraguatåväska. 


17.     Knif  af  trä.     Ashluslay. 

Användes  till  att  fjälla  och 

rensa  fisk.     V*- 


56 


ERLAND    N  O  H  I)  K  N  S  K  K)  LD 


Orsaken  till  att  chacoindianerna  ej  tillverka  korgar  kan 
knappast  vara  fullständig  obekantskap  om  dem,  ty  direkt 
eller  indirekt  känna  de  till  chiriguano,  som  ha  sådana. 
Lämpligt  material,  d.  v.  s.  palmblad  tinnas  äfven  rik  tillgång 
på.     I    det    stora    hela  ersätta   dock  caraguatåkassarna  full- 


18.   Knifvar  af  trä,  att  äta  vattenmelon  med.  Ashluslaj'.  V». 

ständigt  alla  korgar  och  äro  därtill  hållbarare  och  bekvämare 
att  föra  med  sig  på  vandringar  och  att  bevara  i  hyddorna, 
så  att  korgarna  för  dessa  indianer  äro  fullständigt  onödiga, 
till  och  med  olämpliga. 


:^ 


19.     iRifjärn     af  trä.     Ashlusla\'.     u.   V*- 


När  det  finnes  öfverflöd  på  dryckjom,  d.  v.  s.  öl  af  al- 
garobo,  cliauar  eller  majs,  äta  männen  ej  vidare  mycket, 
ty  ölet  de  dricka  är  starkt  mättande  och  närande.  Ölet 
är  under  dessa  tider  för  dem  både  mat  och  dryck.  Ofta 
är  det  rakt  ingen  tid  att  jaga  och  fiska  för  supningens 
skull. 

Indianerna  kämpa  säkert  ibland  en  hård  kamp  för  att 
kunna  tillfredsställa  magens  fordringar.  När  magen  är  full, 
är    indianen    glad    och    öfvermodig,    då    tumla    barnen    om 


rn     INDIANKUNAS    I. II  01 

i  yster  lek,  dä  dansar  ungdomen  livarje  kväll  och  liar  kiir- 
leksmöten  i  skogssnåren,  da  .<itta  gubbarne  och  dricka  r»l  i 
väldiga  kalebasser,  röka,  spotta  och  skryta  Ofver  sina 
bragder  och  ha  riktigt  trefligt.  När  magen  är  tom,  då  är 
det  tyst  på  lekplatsen,  då  är  det  ingen  dans  och  inga  kär- 
leksmöten, intet  öl  och  intet  skryt. 

När  jag  1908  besökte  chorotibyarna,  då  voro  magarna 
utspända  af  fet  iisk.     Härlig  tisk!  Det  var  dans  och  fest. 

Ett  år  senare  kom  jag  tillbaka.  Fy,  hvad  det  var  ma- 
gert, tills  chafiar-  och  algarobofrukterna  blefvo  mogna.  Då 
blef  det  åter  glädje  i  byarna. 

Finns  det  stekta  fiskar  och  fiskfett  eller  stora  kalebasser 
med  algaroboöl,  då  är  det  godt  att  lefva  för  en  indian  vid 
Rio  Pilcomavo. 


FEMTE  KAPITLET. 

Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts.) 
Indianharnen. 

Har  choroti-  eller  ashluslaybarnet  nog  tur  att  födas  af 
en  gift  kvinna  och  att  ej  komma  allt  för  tätt  efter  ett  syskon, 
får  det  lefva.  Länge  få  barnen  dia.  Ofta  har  jag  sett  cho- 
roti- och  ashluslaybarnen  törstiga  efter  springleken,  stående 
dia  sin  sittande  moder. 

Småbarnen  äro  allas  glädje,  i  synnerhet  ha  gubbarne 
och  gummorna  dem  kära.  De  ägas  aldrig,  de  höra  aldrig 
hårda  ord.  Medan  de  äro  små,  tyrannisera  de  både  föräldrar 
och  far-  och  morföräldrar.  När  de  blifva  äldre  och  förstån- 
digare, äro  de  tack  vare  denna  uppfostran  väuhga  och  upp- 
märksamma. 

Ar  det  nödvändigt  kunna  likväl  äfven  indianmammorna 
vara  bestämda.  En  gång  såg  jag  sålunda  en  chorotigosse,  som 
fått  en  sandloppa  i  foten.  Obekymrad  af  gossens  skrik  tog 
modern  med  en  bennål  ut  den  besvärliga  och  farhga  insik- 
ten, under  det  att  tvenne  gummor  höUo  stadigt  i  pojken. 

Ett  utmärkt  godt  förhållande  råder  mellan  föräldrarna 
och  barnen  hksom  mellan  syskonen.  Hur  mången  gång  har 
det  icke  händt  mig,  att  någon  af  mina  vänner  bland  de 
unga  indianerna  fört  mig  till  en  gammal  gumma  och  re- 
kommenderat henne  till  en  skänk  med  det  enkla  ordet 
mamma. 

Ofta  ser  man  blinda  och  ofärdiga  gamla  gubbar  och  gum- 
mor   i    byarna,    som   underhållas  af  barnen.     Hotas  byn  af 


LIl    INDIANKUNAS    I.IF 


59 


fiender,  så  sättas  först  af  alla  dessa  gamlingar  i  säkerhet,  så 
att  de  icke  skola  falla  i  fiendens  händer,  om  de  andra  tvin- 
gas att  söka  sin  räddning  i  flykten. 

När  dessa  gamla  blifva  till  allt  för  mycket  besvär,  hän- 
der det  likväl,  såsom  jag  redan  omtalat,  att  man  dödar  dem. 


mmmm$m^y^^^tsm 

MflMHÉ 

1 

rf  ■ '  v^ 

-^-s'^ 

20.     Chorotigosse  med  bolcadora. 

Indianbarnet  lär  sig  lifvet  genom  lek.  När  modern  med 
sin  lilla  flicka  på  armen  går  att  hämta  vatten,  så  bär  flickan 
en  helt,  helt  Hten  kruka  alldeles  lika  mammans.  När  mo- 
dern fyller  sin  stora  vattenkruka,  fyller  hon  äfven  sin  lilla 
flickas.  Flickan  växer  och  krukan  växer.  Hon  följer  snart 
sin  mamma  till  fots,  bärande  liksom  henne  sin  kruka  på  huf- 
vudet.     När   modern   spinner  tråd,  så  spinner  hennes  flicka 


60 


j:ulani)  N()I\di:nskiold 


också  på  sin  leksaksslända.  Den  lille  gossen  leker  med  sitt 
nät  i  l>yn.  lian  fångar  löi",  han  fångar  lerskärfvor.  Ofta 
äro  farfar  och  morfar  lärare.  När  han  blir  större  göra 
guhharne  ett  större  nät  åt  honom  och  han  följer  med  på 
tisket  i  floden.     I  början  får  han  icke  så  mycket.     Han  och 


21.     Lillgossen  leder  sia  blinde  farfar  »lite  afsides».     .Ashluslav. 


nätet  växa  och  gossen,  som  fiskade  löf  och  lerskärfvor,  fiskar 
stora  siluroider,  palometas  och  mycket  annat  godt.  På  sam- 
ma sätt  lära  sig  barnen  allt  annat,  som  de  behöfva  kunna. 
Indianbarnen  lära  sig  lifvets  allvar  mider  lek. 

Under  muntra  lekar  tillbringa  särskildt  indiangossarne 
sin  dag.  Själf  har  jag  mänga  gånger  lekt  med  dem  och  vi 
ha  haft,  inte  minst  jag,  utomordenthgt  trefligt. 

Vi    försökte    att    lära   indianpojkarne,    hvad    vi   kunde 


V\\    INDIANKI^NAS    I. IF  61 

af  lekar.  Flickorna  lekte  nästan  aldrig  med  oss.  Moberg 
var  cirkusdirektör  och  så  lärde  vi  dem  slå  kullerbytta,  lioppa 
bock,  l)alansera  stång  och  annat  nyttigt.  En  konst  kunde 
Moberg,  som  väckte  stormande  jubel.  Det  var  att  hjula. 
Det  numret  på  progrannnet  gillades  af  både  gammal  och 
ung,  fastän  ingen  kunde  gC) ra  det  efter.  Med  röda  näsdu- 
kar   som    pris    anordnade    vi    kappspringning.     Då  konnno 


22.     Mamman  går  med   barnen   till  floclcii.    (>horoti.    Rio   Pilcoinayo. 

äfven  flickorna  med,  men  de  sprungo  alltid  för  sig  och  blan- 
dade sig  ej  med  pojkarne. 

Vårt  goda  förhållande  till  indianerna  hade  säkert  till 
stor  del  sin  grund  däri,  att  vi  ständigt  lekte  med  barnen. 
Det  tyckte  indianpappor  och  indianmammor  om  och  på 
så  sätt  fingo  de  förtroende  för  oss. 

Slagsmål  och  hårda  ord  förekomma  nästan  aldrig  mellan 
de   lekande  l^arnen.     En  enda  gång  har  jag  sett  en  indian- 


62  KRLANIJ    NOUDHNSKIÖLD 

gosse  slå  en  annan.  Det  var  i  en  ashluslayby.  Att  det 
var  något  högst  ovanligt,  fick  jag  ögonblickligen  klart  för 
mig,  ty  det  biet'  stor  uppståndelse  i  byn.  I  ett  par  timmar 
()ste  de  respektive  barnens  föräldrar  och  släktingar  ur  sig 
otidigheter  mot  hvarandra.  Isynnerhet  voro  de  äldre  da- 
merna alldeles  ursinniga.  Det  förekommer  aldrig  under  spe- 
let och  leken  stridigheter,  om  t.  ex.  bollen  verkligen  kommit 
till  målet,  bråk  om  fusk  och  d^dikt.  Här  hade  våra  Imta 
barn  mycket  att  lära  af  sina  mörkhyade  vänner. 

De  stora  gossarne  behandla  aldrig  de  små  illa.  Någon 
gång  springa  de  fatt  dem  och  lägga  ikuU  dem,  men  de  slå 
dem  ej.  Lumpenhet,  öfversitteri  och  elakhet  ser  man  aldrig 
bland  indianbarnen. 


23.     Lcksaksbössa  från  chiriguano.    Caipipendi.    Liknande  använde  ashlu- 
slay  och  choroti.   V^- 

Gossar  och  flickor  leka  redan  som  helt  små,  hvar  för  sig. 
Lekar  gemensamma  för  bägge  könen  bar  jag  aldrig  sett.  De 
hafva  också  ohka  leksaker.  Blott  dansen  för  dem  tillsammans. 
På  dansbanan  uppträda  både  gossar  och  flickor  långt  före 
den  tid,  då  dansen  hänger  intimt  ihop  med  könslifvet. 

Alla  barn  af  samma  kön  leka  ej  tillsammans,  utan  dela 
de  upp  sig  liksom  våra  barn  i  åldersklasser.  Bland  gossarne 
kan  man  urskilja  tre  sådana.  De  gossar,  som  äro  ungefär 
två  till  fyra  år,  deltaga  ej  i  de  stora  gemensamma  lekarna. 
De,  som  äro  ungefär  fyra  till  sju,  bilda  en  annan  grupp 
för  sig,  de  från  sju  till  tolf  en  tredje.  De  gossar,  som  äro 
öfver  tolf  år,  hålla  sig  i  regel  till  de  äldre  kavaljererna  och  del- 
taga i  de  stora  bollspelen  samt  intressera  sig  redan  lifligt 
för  dans  och  flickor. 

Invid  eller  inom  en  choroti-  eller  ashluslayby  finnes 
alltid  en  öppen,  tilltrampad  plats,  där  man  leker  och  dansar. 


Vl\    INDIANKKNAS    \M' 


03 


Härliga  iiro  framförallt  PilcomayoHodens 
stora  sandstränder  att  leka  på.  Där  tumla 
barnen  om  i  sanden. 

Indianbarnens  första  leksaker  äro  såsom 
våra  barns  skallror.  Af  frukter,  ben,  bleck- 
plåtar och  annat  göra  indianmammorna  skall- 
ror åt  sina  små.  Den  tiden  leka  de  med 
sina  mammor,  som  jollra  och  skämta  med 
dem. 

Indianbarnen  lära  sig  lifvets  allvar  un- 
der lek,  har  jag  redan  sagt.  De  uppfostras 
genom  lek.  Liksom  våra  barn  härma  de 
stora,  så  härma  indianbarnen  äfven  dem. 

När  ashluslayindianerna  förde  krig  med 
toba.  lektes  också  krig  af  gossarne  i  ash- 
luslaybyarna.  Pojkarne  delade  sig  i  två  lag. 
Det  ena  föreställde  ashluslay,  det  andra  to- 
ba.  Vapnen  voro  stycken  af  rör,  med  h vilka 
man  knäppte  fruktkärnor  på  hvarandra. 
Striderna  fördes  under  rop  och  tjut.  Gjor- 
des en  fånge,  så  skalperades  han.  Under 
det  att  någon  eller  några  höll  fången,  låt- 
sade en  annan  ta  skalpen  af  honom. 

Säkert  hafva  indianbarnen  vid  Rio  Pil- 
comayo  mången  gång  äfven  lekt  indianer 
och  hvite.  Under  de  vilda  indianernas  strids- 
lekar går  det  likväl  rakt  inte  vikit  till.  Rå- 
het och  elakhet,  som  är  så  vanligt  bland 
den  hvite  mannens  barn,  är  uteslutet  bland 
dessa  barn,  hvilkas  fäder  äro  verkhga  skalp- 
jägare. 

En  dag  hade  jag  anordnat  målskjut- 
ning med  pil  ocli  båge  i  en  ashluslayby. 
Följande  dag  anordnade  gossarne  i  samma  by  äfven  mål- 
skjutning med  sina  leksaksbössor.  Dessa  bössor,  af  h vilka 
en    hknande    är    här    afbildad    (bild    23),  äro  vanhga  bland 


24.     Holcadora. 
Ashluslaj'.  u.  V*- 


64 


EHLANU    NORDKNSKIOI-I) 


indianbarnen    i    Chaco    såväl,  vid    Rio    ]*ilcomayo  som  Rio 
Para])iti. 

Åtminstone  åt  de  små  gossarna  och  flickorna  är  det  för- 
äldrar och  andra  jildre  släktingar,  som  tillverka  leksakerna. 
Farfar  eller  morfar  knyter  gossens  leksaksnät,  men  lär  ho- 
nom   också    att    knyta    själf.     Någon  af  de  kvinnhga  äldre 


25.     Chorotigossar  knyta  trädfigurer. 


släktingarna  forma  de  dockor,  med  hvilka  flickorna  leka. 
Att  leka  mor  är  här  lika  vanligt  som  bland  våra  flickor. 
De  dockor,  man  finner  i  bruk  bland  indianbarnen  i  Chaco, 
äro  utomordentligt  roliga.  Längre  fram  här  i  boken  finna  vi 
dem  afbildade  och  Ijeskrifna. 

Gossarnes  älsklingsleksak  är  den  från  pampasindianerna 
bekanta  boleadoran  (l.)ild  24),  som  här  aldrig  användes  af  de 
fullvuxna.  Med  boleadora  leka  flera  gossar  tillsammans. 
De  ställa  upp  sig  i  en  rad.  När  en  kastar  sin  boleadora, 
skola  de  andra  söka  att  fån^a  den  med  sina.     Säkerlisren  är 


UR    INDIANERNAS    LIF  65 

denna  leksaken  kvarlefva  från  en  tid,  da  holeadoran  användes 
af  ashluslay  och  choroti  som  vapen;  kanske  är  den  ett  minne 
från  en  tid,  da  de  lefde  på  pampas,  ty  boleadoran  är  ett 
vapen,  som  blott  passar  för  slätten.  I  en  matacosaga,  som 
är  återgifven  här  nedan,  talas  om  en  strid  mellan  olika 
fåglar,  där  chaöas ')  hade  slagits  med  boleadora.  Mataco 
använda  numera  boleadoran  icke  ens  som  leksak.  En  an- 
nan leksak,  som  kanske  också  är  ett  minne  från  forna  tider, 
äro  de  styltor,  som  jag  sett  ashluslay  använda. 

De  små  gossarne  rulla  ofta  tunnband  gjorda  af  vid j or. 
Ibland  har  jag  sett  dem  leka  med  pinnar,  som  de  kasta  på 
följande  sätt.  De  ställa  upp  sig  i  en  rad,  livar  och  en  med 
en  pinne  i  hvardera  handen.  En  kastar  plötshgt  en  af  sina 
pinnar.  De  andra  söka  att  träffa  den  i  samma  ögonblick, 
som  den  faller  på  marken.  Sällan  ser  man  hvinaren  som 
leksak.  Som  bekant  åstadkommer  den  ett  brummande  ljud, 
när  den  hastigt  svänges  genom  luften'). 

Ett  vanligt  tidsfördrif  för  både  gossar,  flickor  och 
fullvuxna  är,  att  knyta  trådfigurer,  liknande  dem,  som  äfven 
svenska  barn  bruka  knyta  (bild  25). 

Flickorna  leka  ofta  dans-  och  springlekar,  sålunda  har 
jag  t.  ex.  bland  ashluslayflickor  sett,  huru  de  ställa  upp  sig 
bredbenta  i  en  lång  rad,  tätt  efter  hvarandra.  Den  sista 
krj'per  på  alla  fyra  mellan  benen  på  de  andra.  Efter 
henne  kommer  nästa  flicka  o.  s.  v.  En  annan  lek,  som  jag  äfven 
sett  bland  ashluslayflickorna,  är  att  hoppa  kråka.  Fhckorna 
sätta  sig  på  huk  i  en  ring  och  hoppa  omkring  smällande 
takten  till  en  entonig  sång  på  de  nakna  låren. 

Vanligt  är  att  gossarne  spela  boll.  Ännu  mer  äro  dock 
bollspelen  ett  nöje  för  ynglingar  och  män.  Ja,  det  händer 
till  och  med  ibland,  att  en  och  annan  gubbe  med  ynglinga- 
sinnet i  behåll  deltager  i  spelen.  Mest  spelar  man  hemma 
i  byn  med  sina  egna  kamrater,  men  ibland  äfven  med  grann- 
byn och  då  gäller  det  både  värdesaker  och  iiran. 

')  Dicliolophus   Burmcistcri. 

*)  Hvinaren  består  af  en  aflång  träskifva,  i  hvilkcn  man  bundit  ett  snöre. 

5.  —  Sordenskiöld. 


66  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

Cliuroti  och  ashluslay  liksom  äfven  mataco  känna  blott 
till  ett  slag  af  l)ollspel.  Det  spelas  med  krokiga  käppar, 
liknande  våra  hockeyklubbor  och  i  regel  med  bollar  af  trä. 
Man  delar  sig  i  tvenne  partier,  som  försvara  hvar  sitt  mål. 
Dessa  ligga  vid  större  spel  på  hundra  ä  tvåhundra  meter  från 
hvarandra.  Den,  som  först  lyckats  att  få  in  bollen  i  mot- 
ståndarens mål,  har  vunnit,  (rubbarne  och  barnen  äro  ibland 
målvaktare. 


2G.     .Matacoindianer  spela   boll.     Rio  Pilcomaj-o. 

I  vanliga  fall  spelar  man  icke  I30II  om  någonting,  utan 
blott  för  att  ha  rohgt.  Ungherrarne,  som  äro  de  ifrigaste 
spelame,  fördrifva  på  detta  sätt  de  långa  dagarna,  då  de 
vänta  på  aftonens  dans  och  kärlek. 

Pris  förekomma  blott  i  täflingarna  mellan  byalagen. 
När  jag  anordnade  ett  bollspel,  gick  det  alltid  löst  om  tobak. 

Tvistigheter  förekomma  aldrig  under  spelen  och  likväl  slår 
man  hvarandra  ibland  riktigt  duktigt  på  smalbenen  med  klub- 
borna. Ingen  blir  ond  för  så  litet.  Hos  mataco  har  jag  sett 
indianerna  använda  benskenor  af  vassrör  för  att  skydda  sken- 
benen mot  klubbslasen. 


UR    INDIANKUNAS    LII* 


67 


r 


("hacoindiaiienia  i^pela  äfven  hasard. 

Spelbrickurna  äro  lyra  träpinnar  (bild  27)  eller  stycken 
af  vassrör,  hvilka  alltid  ha  en  sida  convex  och  den  andra  plan 
eller  conkav.  I  spelet  deltaga  två,  fyra,  sex  eller  åtta  per- 
soner.    En  utomstående  är  markör. 

Bruket  att  spela  hasard  är  mycket  utbredt  i  Chaco. 
Liksom  våra  sportsmän  och  spelare  använda  mycket  engelska 
termer,  så  använda  också  ibland  indianerna  internationella 
speltermer,  som  de  lånat  från  andra  stammar. 

Hvad  kan  man  vinna  när 
man  spelar  med  indianerna?  Det 
vanligaste  är  väl,  om  man  har 
tur,  ett  par  gamla  byxor,  en 
gammal  skjorta  eller  något  dy- 
likt, som  indianerna  erhållit  af 
de  hvite.  Där  de  hvites  infly- 
tande är  obetydligt,  spelar  man 
om  halsbanden  af  snäckskals- 
skifvor. 

Ganska  mycket  har  jag 
spelat  med  indianerna  och  alltid      27.    Spelbrickor,    choroii.    V». 

förlorat,  tack  vare  att  motståndarne  fuskat  så  våldsamt.  An- 
märker man  någontig  om  fusket,  så  skratta  de.  Skulle  man 
bli  arg,  anse  de  sannolikt,  att  man  är  dum.  Det  är  bara  att 
förlora  och  lära. 

Ej  så  sällan  spela  choroti  och  ashluslay  på  så  sätt,  att 
de  markera  med  en  hög  pinnar.  Slår  man  fyra,  får  man 
taga  fyra  pinnar  o.  s.  v. 

Lustigt  är  att  se,  huru  indianerna  räkna  efter,  hvem  som 
fått  mest  pinnar.  Hvar  och  en  delar  upp  sina  pinnar  i 
högar  på  två  och  två.  Den  ena  tager  sedan  bort  en  hög  och 
den  andra  en  motsvarande  o.  s.  v.,  tills  blott  den  ena  har 
pinnar  kvar.  Detta  sätt  att  subtrahera  är  naturligtvis  mycket 
primitivt. 

När  man  frågar  en  choroti  eller  ashluslay  efter  räkne- 
orden, så    är    han  oftast  mycket  tveksam,  när  han  kommit 


68  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

öfver  tre.  Orden  finnas  likväl  för  högre  tal  åtminstone  till 
tio,  men  alla  ha  ej  reda  på  dem.  Indianen  tecknar  med 
fingrarna  det  tal,  som  han  vill  uttrj^cka.  Tårna  tagas  inte 
till  hjälp  annat  än  för  att  säga  många. 

När  indianbarnen  lämnat  leken  bakom  sig,  då  börjar 
det  andra  kapitlet  i  deras  lif .  Det,  som  är  ägnadt  åt  köns- 
lifvet. 

Efter  leken  kommer  den  fria  kärleken. 

3Iän  och  Jcvinnor. 

Könslifvet  har  redan  för  indianbarn  på  sex,  sju  år  inga 
hemhgheter.  De  ha  då  redan  sett  allt.  Könsumgänge 
mellan  ej  manbara  barn  lär  likväl  ej  förekomma,  hksom 
äfven  flickorna  vaktas  af  mödrarna  före  första  menstrua- 
tionen. 

Hos  ashluslay  firas  denna  med  dans.  Omkring  flickan, 
som  står  med  öfvertäckt  ansikte,  dansa  de  äldre  kvinnorna 
med  käppar  i  händerna,  vid  hvilka  de  bundit  skallror  af 
djurklöfvar,  under  det  att  männen  skramla  takten  med  kale- 
basser fyllda  med  hårda  frön.  Något  liknande  bruk  känner 
jag  ej  hos  choroti. 

Under  följande  menstruationer  uppträda  kvinnorna 
ogeneradt  på  balerna  och  anses  ej  på  något  sätt  orena. 

Orontrissorna,  som  bäras  af  alla  choroti-  och  ashluslay- 
män  och  af  en  del  af  chorotikvinnorna,  men  ej  af  ashluslaj"- 
kvinnorna,  hafva  ingenting  att  skaffa  med  manbarhetens 
inträffande.  Ashluslay  genomborra  öronen  på  gossarne,  när 
de  äro  tre  till  fyra  år  gamla,  choroti  vid  sju  till  tio  års 
ålder.  Vid  samma  ålder  genomborra  också  de  senare  flickor- 
nas öron. 

Det  är  fadern,  som  med  en  kaktustagg  sticker  hål  i 
örsnibbarna  på  sina  barn. 

Vid  fem  å  sju  års  ålder  börjar  man  att  tatuera  barnen. 
Bland  choroti  äro  männen  i  regel  och  kvinnorna  alltid  ta- 
tuerade, bland  ashluslay  blott  kvinnorna.  Jag  har  här  åter- 
gifvit    några    tatueringar    och    visat,   huru   man  tatuerar  så 


un    INDIANHHNAS    I.IF 


00 


h 


28.     Tatuering  och  ansiktsmålning.    Choroti.  Rio  Pilcomaj'o.  a  =  c:a  5  års 

flicka,    b    =   ca    7    års  flicka,  c   =   c:a  18  års  kvinna,  d    =   kvinna, 

e   —   kvinna,  f  =    c:a  16  års  flicka,  g   =  man,  h  =  flicka,  livars 

mor    är    choroti    och    far  ashluslay,  i    =    man.     a — c  blott 

tatuerade,    f — i    tatuerade    och  målade.     Teckningen  = 

tatuering.      Laveringen    =   ansiktsmålning.      Denna 

senare  är  i  rödt. 


70 


ERLANn    NORUENSKIOLI) 


29.     Tatuering   och  an 

siktsmålning    choroti,   ash- 

luslaj'    och    mataco.     a    = 

c:a    5    års    flicka,  b    =    tj'- 

pisk       stam  tatuering      för 

ashluslaykvinnor.     c — g  — 

män,   a — g   =   ashluslaj',  a 

och  b  tatuering,  c — g  =  an- 

siktsmälning  (sot  eller  grön 

j  färg  erhållen  af  förf.),  h  =       k 

chorotiflicka,    tatuerad  i  pannan  och  under  ögonen,  målad  med  röd  färg 

och  sot  på  kinderna,  i  =  maiacoman,  Crevaux,  tatuerad,  j — k  =  choroti. 

j  =  man,  k  =  kvinna.  Teckningen  =  tatuering,  laveringen  =  ansiktsmålning. 


IH    INDIANKKNAS    I.IF 


71 


^  ..ak.. 


3U.     (>horotigumma,  som  latucrai  Kjiiaiiarci 


småningom,  börjande  hos  clioroti  med  pannmärket,  hos  ash- 
luslay  med  strecken  på  hakan.  I  choroti  tatuering  före- 
kommer en  viss  variation  i  ornamenten,  hos  ashluslay  iir 
tatueringen  ett  typiskt,  konstant  stammärke,  i  hvilket  blott 
antalet  streck  på  hakan  kan  variera. 

Det  är  nästan  alltid  en  äldre  kvinna,  som  tatuerar. 


72 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


Af  den  här  bredvid  porträtterade  gumman  har  jag  låtit 
tatuera  ett  pannmärke  på  min  arm.  Det  gick  till  på  följande 
vis:     I  flata  handen  lagade  gumman  till  svart  färg  af  kol  och 


ol.     Ashluslayman. 

spott.  Med  detta  målade  hon  med  en  liten  pinne  en  figur 
på  min  arm,  i  hvilken  hon  sedan  stack  ilsket  med  några 
kaktustaggar.  När  det  var  färdigt,  spottade  hon  ])å  såret  och 
gned  med  näfven  in  saliven  i  mitt  blod. 

Moberg    är    numera  också  tatuerad  på  chorotivis.     Jag 


IR    IN  DIA  NKR  NAS    LIF 


73 


tror,  han  har  på  sin  kropp  en  profkarta  af  alla  möjliga 
tatueringsfigurer,  som  de  yngsta  och  vackraste  indianrtickorna 
prydt  honom  med. 

Efter  den  första  menstruationen  hafva  flickorna  sin  full- 
ständiga frihet  och  skynda  sig  snart  att  begagna  sig  af  den- 
samma. 

Det  är  på  dansbanan,  som  ungdomen 
träffas. 

I  de  större  byarna  såväl  hos  choroti 
som  ashluslay  är  det  dans  hvarje  regnfri 
kväll,  d.  v.  s.  om  magen  icke  är  tom. 
Denna  dans  är  ungdomens  hela  lif,  omkring 
den  rör  sig  allt  deras  intresse.  Det  är  för 
den,  de  måla  och  smycka  sig. 

Flera  timmar  före  balen  börja  ungher- 
rarne tänka  på  toiletten.  Med  yttersta  om- 
sorg kammas  först  håret,  pannluggen  och 
öronluggama  ordnas.  Ögonbrynen  och  ögon- 
håren ryckas  bort,  liksom  hvarje  skäggstrå, 
som  skulle  våga  sig  fram  på  hakan  eller 
öfverläppen.  Håret  under  armarna  och  om- 
kring könsdelarna  aflägsnas  äfven. 

Därefter  målas  ansiktet.  Förr  måste 
man  anlita  andras  hjälp  vid  detta  viktiga 
arbete.  Sedan  den  hvite  mannen  infört 
spegeln,  kan  man  måla  sig  själf,  glädjande 
sig  åt  effekten  af  hvarje  röd,  gul  eller  svart 
linie.  Tack  vare  denna  utmärkta  uppfin- 
ning äro  de  unga  indianerna  nog  lyckliga  att  i  långa  stun- 
der kunna  sitta  i  andäktig  beundran  af  sin  egen  skönhet. 
Den  röda  färgen  får  man  af  fröna  af  en  buske,  Bixa 
orellana,  som  erhålles  genom  byteshandel  med  chiriguano. 
Den  gula  beredes  genom  att  tugga  en  rot  och  användes 
sällan.      Den  svarta  beredes  helt  enkelt  af  sot  och  saliv. 

Det  är  icke  ovanligt,  att  man  trycker  ornamenten  i 
ansiktet    med    stämplar    (bild    32).     Dessa    måste    betraktas 


32.     stämplar  för 
ansiktsmålning. 

Asliluslay.    V'-' 


74 


liRLAND    NOUDKNSKIOLD 


som  primitiva  former  af  de  stilmplar  för  mångdubbling  af 
ornament,  som  hos  yuracåreindianerna  och  särskildt  hos  stam- 
marna i  norra  Sydamerika  äro  vanhga  och  försedda  med  in- 
vecklade ornament.  Den  allra  enklaste  stämpel,  som  jag  sett, 
iakttog  jag  en    tsirakuakvinna  använda,  om  livilken  jag  skall 

få  tillfälle  att  tala  här  nedan. 
Hon  sotade  först  hela  insidan  af 
handen,  h varefter  hon  ritade  ett 
ornament  i  sotet.  Genom  att 
trycka  handen  mot  kinderna  och 
benen  målade  hon  sig  med  det 
negativa  ornamentet  till  det,  hon 
ritat  upp.  Sedan  man  målat  sig, 
ordnas  halsbanden  af  snäckskals- 
skifvor  och  fjäderprydnaderna. 
Man  pröfvar  effekten  af  halsban- 
den, virade  på  olika  sätt,  man 
gläder  sig  åt  de  svajande  fjäder- 
prydnaderna, man  putsar  öron- 
trissorna. 

Såvida  det  ej  är  kallt,  är  den 
unga  choroti-  eller  ashluslayele- 
ganten  nog  förståndig  att  på  ba- 
len ej  pryda  sig  med  de  från  de 
hvite  direkt  eller  indirekt  erhållna 
gamla  skjortorna  och  byxorna, 
som  börja  att  öfversvämma  Chaco. 
Det  är  hufvudsakligen  de  äldre 
männen,  som  börja  att  antaga  den 
europeiska  dräkten  eller  rättare  delar  af  densamma,  ty  sällan 
är  en  choroti  och  ännu  mindre  en  ashluslay  så  rik,  att  han 
äger  en  fullständig  kostym.  Har  han  en  rock,  har  han 
troligen  inga  byxor  eller  tvärtom. 

Den  vanliga  klädedräkten,  som  mannen  använder,  är 
ett  läderbälte  och  en  fårullsmantel,  som  draperas  på  alla  möj- 
liga olika  sätt  (se  bilderna).    På  fötterna  bära  de  ibland  läder- 


33.      (Ihorotielcgant. 


lU     IM)rANi:i<\AS    I.IK 


to 


sandaler.  Någon  gäng  ha  de  en  rem  spänd  omkring  bröstet. 
Om  pannan  ha  männen  hand  af  alla  möjliga  slag  och 
någon  gång,  när  han  skall  vara  riktigt  tin,  en  mössa  besatt 


34.     Asliluslay  med  eii   mössa  besatt 
med  snäckskalsskifvor. 


med  snäckskalsskifvor.     Andra   prydnader  Ihnias  af  tänder, 
halm,  hår,  glaspärlor,  fiskfjäll  m.  m. 

Den  unge  indianen  försöker  att  uppträda  på  balerna 
så  elegant,  så  originellt  målad  och  prydd  som  möjligt.  Hvarje 
dag  målar  han  sig  på  olika  sätt  och  ordnar  sina  prydnader 


76  ERLAND    NOIIDKNSKIÖLD 

olika.  Han  håller  sig  dock  alltid  inom  de  gränser,  som  be- 
tingas af  modet,  och  det  är  rakt  inte  lätt  att  lansera  ett  nytt 
mod  bland  dessa  människor.  Sålunda  gillades  aldrig  en 
af  mig  uppfunnen  ansiktsmålning.  En  glaspärletyp,  som 
var  dem  främmande,  tyckte  de  ej  om.  Lyckades  man 
få  en  af  de  ledande  eleganterna  att  bära  den,  att  göra 
den  modern,  så  skulle  snart  alla  ha  af  densamma.  Ett  par 
gånger  har  jag  liksom  Moberg  likväl  lyckats  att  på  balerna 
lansera  nya  mod.  Särskildt  Moberg  brukade  på  dessa  upp- 
träda målad,  klädd  och  smyckad  som  indian,  täflande  om 
de  brunhyade  flickornas  gunst.  Ett  hufvud  högre  än  de 
andra  dansade  han  med  choroti  på  Rio  Pilcomayos  sand- 
stränder och  med  ashluslay  på  torgen  i  deras  byar.  Ej 
så  sällan  såg  man  en  smidig  indianska  dansa  bakom  den 
ståtlige,  blonde  svensken,  hållande  sina  händer  på  hans 
nakna  rygg. 

I  motsats  till  negrerna  styra  aldrig  dessa  indianer  ut 
sig  i  alla  möjliga,  eller  rättare  omöjliga,  granna  färgsamman- 
sättningar. Därtill  ha  de  ju  godt  tillfälle,  när  de  hvite 
komma  till  dem  med  granna  tyger  som  bytesvaror.  Indianer 
och  indianskor  ha  i  regel  smak.  Tack  vare  för  m^xket  be- 
beröring  med  civilisationen  försvinner  äfven  den.  Det  fin- 
nes också  inga,  som  styra  ut  sig  i  så  skrikande  färger  som 
civiliserade  indianskor  och  mestizkvinnor.  Choroti  och 
ashluslayindianerna  tycka  likväl  om  granna  färger.  Mest 
gillas  rödt.  När  man  vid  en  byteshandel  lägger  fram  bun- 
tar af  band  i  olika  färger,  gå  de  röda  först  åt.  Röda  näs- 
dukar äro  omtyckta.  Svart  tycka  de  i  regel  också  om. 
Vissa  saker,  såsom  t.  ex.  knappar  till  halsband,  önskas  hvita, 
men  detta  är  helt  enkelt  därför,  att  de  snäckskalspärlor,  de 
använda,  ha  samma  färg. 

I  min  anteckningsbok  målade  jag  de  oUka  grundfärgerna 
och  flera  af  deras  nyanser,  för  att  se  huru  många  färger,  de 
kunde  skilja  på. 

Choroti  kallade  rödt,  skärt  och  brunt  och  ljusviolett  för 
»chaté»,  gult  och  gulbrunt  för  »måhahi»,  blått  och  grönt  för 


IR    INDIANKRNAS    LIF 


77 


»la-sä-se»,  svart,  mörkviolett  och  mörkgrått  för  »cho-lma-hi'-ni». 
hvitt  och  Ijusgrått  för  »la-ma-hi-ni». 

Ashlushiy  kallade  skärt  och  rödt  för  *yuk»,  gult  och  hvitt 
för  »koshiash»,  svart  för  »ya-ciit»,  blått  =^  svart,  grönt  ihland 
=  svart  och  ibland  =  gult,  violett  =  svart,  brunt  ibland  = 
svart,  ibland  ^=  rödt.  Choroti  ha  sålunda  namn  för  fem  färger, 
men  ashlusla}-  ej  för  mer  än  tre.  Samma  individ  står  ofta 
tveksam  om  en  färgs 
namn.  Han  nämner  ett 
namn,  tittar  efter  en  gång 
till,  ångrar  sig  och  säger 
ett  annat.  Af  de  bifogade 
fotografierna  se  xi  en  del 
af  de  talrika  oHka  pryd- 
nader, som  choroti  och 
ashluslaymänuen  bära. 
Någon  gång  ser  man  dem 
äfven  pryda  sig  med 
blommor.  Ashluslay  bin- 
da ofta  ihop  håret  fram 
till  en  tofs  midt  i  pan- 
nan   (bild    34).      Choroti 

.,  T    ,  35.     Ung  cliorotiman  i  hvardagslag. 

Vira  någon  gäng  ihop  det  ^ 

ganska  långa  håret  i  nacken  med  ett  band  till  en  stångpiska. 
De  fjädrar,  som  choroti  och  ashluslay  bära  i  pannbandet, 
bruka  vara  utskurna  med  ett  eller  flera  bak  som  orna- 
ment. 

När  herrarne  bli  äldre,  stadgade,  gifta  män,  så  pryda 
de  sig  ej  mera  för  balerna  utan  blott  till  krigen  Det  är  inte 
utan,  att  dessa  äldre  herrar  ofta  i  hög  rad  negligera  sin 
toalett  och  äro  mycket  snuskiga. 

Kvinnornas  dräkt  utgöres  af  ett  skynke  om  höfterna.  Det 
anlägges  redan  vid  tre  k  fyra  års  ålder.  De  yngre  ogifta 
chorotiflickorna  bruka  numera  mycket  den  af  de  hvite 
införda  tipoyen,  hvilket  plagg  här  ursprungligen  kom- 
mit   från     chiriguano.       Det     skyler    öf  verkrop  pen    för    de 


78  ERLAM)    NOUDKNSKIÖLD 

kristnas  lystna  ögon.  En  indianfiicka,  som  bara  bär  ett 
skynke  om  höfterna,  ger  sig  i  regel  icke  åt  de  hvite.  De 
som  däremot  bära  den  »anständiga  dräkten»  äro  alla  pro- 
stituerade. Om  man  undantager  de  chorotiflickor,  som  äro 
väninnor  till  de  hvite,  så  bära  flickorna  här  mycket  litet 
prydnader.  Ett  eller  annat  enkelt  halsband,  ett  pannband 
flätadt  af  blad,  armband  af  råbocksskinn,  några  ringar  af 
ödleskinu,  det  är  allt.  Kvinnorna  bära  aldrig  fjädrar.  Där- 
emot äro  de  som  nämndt  mera  tatuerade  än  männen  och  det 
är  ej  ovanligt,  att  de  äro  målade. 

Det  skynke,  chorotikviunorua  bära  om  höfterna,  är  af 
hemväfdt  ulltyg.  Ashluslaykvinnorna  bära  ett  liknande 
sk3'^nke  af  råbocksläder.  Dessa  senare  ha  ej  sällan  varma 
mantlar  hopsydda  af  nutria  eller  fårskinn,  hvilka  äro  af 
samma  tj^p  som  dem,  vi  känna  från  Patagoniens  och  Elds- 
landets indianer. 

Såväl  choroti  som  ashluslaykvinnorna  aflägsna  håren 
under  armarna  och  på  könsdelarna. 

Man  måste  erkänna  att  indianerna  äro  aktsamma  om 
sina  prydnader.  Fjädrarna  förvaras  i  fodral  af  rör,  snäck- 
skalsskifvorua  trädas  ofta  upp  på  nya  snören.  De  stoppa 
hålen  på  sina  kläder.  Det  linnes  de  äldre  kvinnor,  hvars 
skynken  bestå  af  idel  stoppar.  Ibland,  när  man  tycker  att 
hålen  äro  för  stora  att  stoppa,  nöjer  man  sig  med  att  kanta  dem. 
De  akta  äfven  sina  kläder  och  de  sämsta  paltorna  använ- 
das vid  arbetet,  såvida  det  tinnes  omliyte,  hvilket  är  säll- 
synt. Aldrig  har  jag  sett  ashluslay  tvätta  sina  kläder  och 
choroti  blott  där  de  lärt  det  af  de  hvite. 

Bada  för  att  bada  göra  väl  dessa  indianer  blott,  när 
det  är  riktigt  varmt.  Fisket  tvingar  likväl  männen  att 
vistas  mycket  i  vattnet.  Barnen  leka  äfven  ofta  i  vattnet  och 
hålla  sig  på  så  sätt  rena.  De  små-små  barnen  tvättas  af 
mödrarna,  när  de  gå  till  floden. 

Kliar  det  i  hufvudet,  räcker  man  det  till  en  anförvant 
eller  bekant,  som  äter  det  rent.  ^foberg  och  jag,  vi  hade 
också    lus    ibland,    när    vi    bott    i    indianhyddorna.      Våra 


in     rNDIANFRNAS    LIF  79 

indianvänner  voro  dock  alltid  vänliga,  när  säbehöfdes,  att  äta 
ut  dem. 

Chorotifliekorna  har  jag  ofta  sett  smiirja  in  sin  kropp 
med  fiskfett,  hvilket  gifver  dem  en  obehaglig  lukt.  Själfva 
äro  de  säkert  af  annan  åsikt.  De  tycka  att  vi  hvite  ha  en 
vidrig  lukt  af  ko. 

Männens  elegans  kommer  indianflickorna  aldrig  upp  till. 
De  kunna  likväl  glädja  sig  åt,  att  det  väl  är  i  friimsta  rum- 
met för  dem,  som  »skapelsens  herrar»  använda  tlera  timmar 
af  sin  dag  till  toiletten. 

Som  nämndt,  det  är  omkring  dansen,  de  unga  männens 
och  de  unga  kvinnornas  hela  intresse  rör  sig.  När  solen 
gått  ned,  börjas  det. 

Männen  dansa  i  ring  eller  på  ett  led  sjungande  takten 
t.  ex.:     Tåe-a-sa-lé,  Tae-a-sa-lé. 

Allt  efter  sångens  takt  dansas  långsamt  eller  hastigt. 
Musik  är  okändt  på  dessa  baler.  Sångerna,  som  sjungas, 
äro  oöfversättliga  refränger,  som  ofta  äro  internationella, 
d.  v.  s.  brukas  af  flera  stammar. 

Bakom  männen  dansa  flickorna. 

Hos  chorotiindianerna  är  det  flickan,  som  tager  initiativet 
till  kärleksäfventyren.  Hon  för  helt  enkelt  bort  från  balen 
den  ungherre,  som  hon  önskar  till  sin  älskare  för  den  natten. 

Det  var  ståthgt  att  se  dessa  danser,  när  månen  eller 
ett  bål  af  pampasgräs  lyste  på  kropparna.  Anda  till  hun- 
dra män  har  jag  sett  dansa  i  samma  ring.  Ibland  dansade 
de  helt  sakta,  stundom  i  svindlande  fart,  så  att  dammet 
yrde  och  allt,  hvad  man  såg,  var  ett  virrvarr  af  kroppar 
och  svajande  strutsplymer. 

Af  sång  och  skratt  genljöd  dansbanan. 

De  försigkomna  flickorna  dansade  bakom  sina  älskare, 
de  yngsta  smögo  sig  då  ocli  då  fram  för  att  dansa  med 
ett  tag  bakom  en  välbildad  manskropp,  för  att  sedan  has- 
tigt försvinna  bland  buskar  och  snår,  lystna  men  rädda. 

Nästan  alltid  voro  männen  fler  än  kvinnorna  och  lyck- 
lig den  man,  som  blef  bortförd  och  förförd. 


80 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


Musik  är  som  nämndt  okändt  vid  dessa  baler.  Nästan 
hvarje  dansande  indian  bär  visserligen  en  hvisselpipa  (bild 
36),  men  de  hvissla  ej  takten  till  dansen.  Man  ser  också 
mycket  få  musikinstrument  bos  dessa  indianer.  Af  strängade 
instrument  förekommer  blott  musikbågen  af  den  typ,  som 
vi  känna  från  araukanierna  ^).  Flöjterna  äro  synnerligen  då- 
liga ocb  möjligen  rent  af  imitationer  från  chiriguano.     Den 


a,  3G.     a.   Hvisselpipa,     Choroti.    Vi- 

b.  Genomskärning  af  densamroa. 

särskildt  från  chiriguano  bekanta  serérehvisselpipan  i  hvil- 
ken  man  hvisslar  på  samma  sätt  som  uti  en  nyckel, 
har  jag  här  blott  sett  såsom  en  sällsynthet  hos  ashluslay. 
Af  trummor  känner  man  blott  den  primitiva  lerkärlstrum- 
man (bild  57).  Denna  består  af  en  vanhg  lergryta,  halffylld  med 
vatten,  öfver  hvilken  man  spändt  ett  skinn.  Till  trumpinne 
användes  en  träpinne  och  man  använder  alltid  blott  en  dyhk. 
Äfven  midt  på  dagen  kan  det  falla  någon  varmblodig 
chorotiflicka  in  att  uppträda  som  förförerska.  Ur  mitt  läger 
drog  sålunda  en  gång  en  sådan  flicka  i  väg  till  skogen 
med  en  lyckostrålande  ashluslay,  obekymrad  om  alla  skämt 


')  Lehmann— Nitsche.  Patagonische  Gesänge  und  Musikbogeu.  Anthro- 
pos,  Bd.  III  1908.     Se  äfven  längre  fram  i  denna  bok. 


< 


lU    INniANKUNAS    I, IF  81 

samma  anmiirkninuar.  Det  iiv  inte  ovanlii^t,  att  flickorna  i 
ciu>rotil)yarna  l>ygga  sig  litet  afsides  från  byn  en  särskild 
hydda,  där  de  ta  emot  herrbesök. 

Männen  synas  ej  bry  sig  mycket  om  flickornas  utseende. 
För  att  få  reda  på  deras  smak,  har  jag  ofta  frågat  dem, 
hvilken  fhcka  de  tyckte  vara  vackrast.  Med  indianens  van- 
liga takt  svarade  de  alltid  undvikande.  Männen  slåss  aldrig 
om  flickorna.  Svartsjukan  härjar  däremot  bland  kvinnorna. 
Med  boxhandskar  af  tapirhud  (bild  37)  eller  annat  hårdt  ma- 
terial och  i  värsta  fall  med  bensylar  kämpa  de  om  en  åtrådd 


37.     Boxhandske.     Ashluslay.     V-- 

man.  Det  synes  mig,  som  vore  det  mera  ansiktets  än  kroppens 
skönhet,  som  tilltalar  indiankvinnan.  Bland  chorotimännen 
iakttog  jag  särskildt  två,  som  syntes  vara  kvinnornas  gunst- 
lingar. Enligt  mina  begrepp  sågo  de  mycket  bra  ut. 
Dessa  herrar  voro  alltid  illa  klösta  på  händerna  och  i  an- 
siktet. Det  var  minnen  af  ömt  kärleksgnabb.  En  cho- 
roti-  eller  asliluslayflicka  kysser  aldrig  sin  älskade,  hon  klö- 
ser och  spottar  honom  i  ansiktet.  Chorotikvinnan  söker 
efter  första  menstruationen  ut  en  man,  som  är  hennes  älskare 
under  några  månader,  sedan  byter  hon  och  lefver  några  år 
gladehgen.  Till  slut  väljer  hon  ut  åt  sig  en  följeslagare 
för  hela  hfvet  och  l^lir  en  trogen  och  mycket  arbetsam 
hustru. 

6.  —  Sordenskiiild. 


^2  KRLAND    NORDENSKIÖLD 

Bland  asliluslay  äro  förhållandena  lika  fria  som  bland 
choroti,  de  sjiias  mig  dock  ännu  primitivare.  Efter  dansen 
gå  flickorna  och  gossarna  hvar  för  sig.  De  förra  lägga  sig 
utanför  li^-ddorna,  där  de  turvis  besökas  af  de  senare.  Den 
s.  k.  skamkänslan  synes  vara  föga  utvecklad,  flera  par  ligga 
tillsammans,  och  åskådare  äro  ej  ovanhga.  Afven  dessa  flickor 
bhfva  snälla  och  bra  hustrur,  sedan  den  fria  kärlekens  pe- 
riod är  öfver. 

Choroti-  liksom  troUgen  äfven  ashluslayflickorna  ha  ej 
barn  före  de  gifta  sig.  Detta  ordnas  som  nämndt  genom 
fosterfördrifning  och  barnamord. 

Läsaren  af  ofvanstående  t3'cker  sannolikt,  att  »moralen» 
bland  mina  Pilcomayovänner  står  mycket  lågt.  Jag  vill 
dock  framhålla,  att  trots  den  fullständigt  fria  kärleken  bland 
ungdomen  äro  choroti  och  ashluslay  sunda,  kraftiga  män- 
niskor och  dessa  kvinnor,  som  alla  flugit  från  ])lomma  till 
blomma,  föda,  när  de  bilda  hem,  välskapade,  friska  barn. 
Tack  vare  de  af  de  hvite  införda  könssjukdomarna,  komma 
hkväl  dessa  stammar  att  degenereras  och  gå  under.  Den  fria 
kärleken  är  för  dessa  människor  något  alldeles  naturligt;  att 
det  ligger  något  orätt  i  detta  s.  k.  omoraliska  lif  är  india- 
nerna liksom  indianskorna  fullkomligt  obekant.  \i  skola 
icke  tro  att  dessa  flickor,  som  byta  älskare  hvar  och  1  ivar- 
annan natt,  på  något  sätt  äro  sämre,  än  om  de  vore  orörda. 
De  äro  snälla  och  arbetsamma  och  bli,  som  sagdt,  dughga 
hustrur  och  goda  mödrar.  Det  lif,  de  föra,  är  för  dem 
hksom  för  deras  föräldrar  och  andra  anförvanter  något  all- 
deles naturhgt. 

Det  är  chorotikvinnan,  som  väljer  ut  sin  följeslagare 
för  hfvet.  Liksom  hon  varit  förförerskan  i  kärleksäf^^en- 
tyren,  så  tar  hon  äfs^en  initiativet  till  den  fasta  förl)indelse, 
i  h vilken  hon  ämnar  föda  barn.  Huru  förhållandet  i  detta 
afseende  är  hos  ashlusla}',  är  mig  obekant. 

I  regel  tager  chorotikvinnan  sin  man  utom  byn,  men 
äfven  giftermål  mellan  individer  i  samma  by  förekomma. 
Giftermål    mellan  .  choroti  och  ashluslay  äro  ej  ovanliga  på 


I  H    INDIANKRNAS    LIF  83 

gränsområdet  mellan  de  bägge  stammarna  liksom  äfven 
mellan  mataco-notén  och  choroti  och  mataco-guisnay  och 
ashluslay.  1  äktenskap  mellan  ashluslay  och  choroti  följa 
flickorna  kvinnornas,  gossarne  männens  tatuering. 

Cliorotimannen  flyttar,  när  han  ingår  äktenskap,  till  sin 
hustrus  by  och  bor  där  åtminstone  en  tid. 

^h^lggifte  synes  mig  vara  okändt  såväl  hos  choroti  som 
ashluslay.  Syskon-  och  kusingifte  är  förbjudet.  Hustrun 
iir  i  regel  några  år  yngre  än  mannen.  Blott  en  gång  höixle 
jag  här  talas  om  ett  upplöst  äktenskap.  Det  var  min  cho- 
rotivän,  Nyato,  livars  hustru  kort  förut  hade  begifvit  sig 
till  sockerfabrikerna  i  Argentina  med  en  annan  man. 
Nyato  var  helt  melankolisk,  men  han  var  dock  redan  omgift. 

En  del  reseskildrare  ')  utmåla  den  gifta  kvinnans  ställ- 
ning hos  indianerna  såsom  mycket  beklagansvärd.  Detta 
beror  säkert  i  de  flesta  fall  på  ytlig  observation.  Man  har 
sett  mannen,  bärande  blott  sina  vapen,  åtföljd  af  hustrun, 
lastad  med  hela  bohaget,  företaga  långa  vandringar,  och 
man  har  upprörts  öfver  kvinnans  orättvisa  behandling.  Detta 
iir  likväl  alldeles  naturligt  och  rättvist.  Mannen  bär  vapnen 
och  ingen  annan  börda  för  att  vara  beredd  att  försvara  de 
sina  och  för  att  jaga,  om  tillfälle  erbjuder  sig.  Det  är  nog 
riktigt,  att  choroti-  och  ashluslaykvinnorna  få  arbeta  hårdt, 
men  de  behandlas  ej  illa.  Männen  hjälpa  dem  i  mycket. 
Många  af  de  verktyg,  kvinnorna  använda,  tillverka  männen 
åt  dem.  De  äga  alla  de  redskap,  kläder  etc,  de  använda  och 
männen  respektera  deras  äganderätt.  När  mannen  gör  en 
bytesaffär,  tages  kvinnan  ofta  till  råds. 

En  gång  hade  jag  sålunda  gjort  upp  med  en  choroti- 
indian  om  att  mot  en  skogsknif  få  byta  mig  till  en  ma- 
tacoskalp,  som  han  hade.  Affären  var  redan  klar,  då  gum- 
man hans  kom  och  lade  sig  emellan.     Hon  förl)jöd  helt  en- 


')  En  riktig  uppfattning  af  kvinnans  ställning  i  det  indianska  sam- 
hället har  Koch-Grunberg  i  sin  utmärkta  skildring  af  indianlifvet  vid 
Rio  Negro.     Zwei  Jahre  unter  den   Indianern.     Berlin   1909. 


84  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

kelt  bytet.  Till  slut  bjöd  jag  en  häst  för  skalpen,  men  det 
hjälpte  inte.  (iumman  var  envis  och  gubben  »stod  under 
sandalen».  Man  kunde  verkligen  tycka,  att  mannen  borde 
ensam    fått    bestämma  öfver  den  krigstrofé,  han  förvärfvat. 

Kvinnan  representerar  det  arbetsamma  elementet  inom 
stammen,  men  hon  är  ingen  slaf.  Fullt  frivilligt  arbetar 
hon  flitigt  för  sin  familjs  underhåll. 

I  de  stora  dryckeslagen  deltaga,  såsom  jag  längre  fram 
skall  tala  om,  chiriguanokvinnorna  såväl  som  männen.  De 
senare  intaga  dock  hedersplatsen.  Choroti-  och  ashluslay- 
männen  dricka  upp  allting  själfva.  Hos  alla  dessa  indianer 
äta  ej  kvinnor  och  män  tillsammans.  Det  är  också  viktigt 
att  komma  ihåg,  hvad  vi  lärt  rörande  de  olika  stammarnas 
könslif.  Chorotikvinnan  väljer  sig  sin  följeslagare  genom 
lifvet,  hos  chiriguano  tar  männen  initiativet.  ( 'horotikvinnan 
väljer  sig  en  man  för  att  arbeta  för  honom  och  med  honom, 
under  det  att  chiriguanokvinnan  arbetar  gemensamt  med 
mannen  för  hemmet.  När  en  chorotiflicka  gifter  sig,  är  hon 
redan  något  passerad.  C-hiriguanoindianen  tar  en  orörd 
flicka  till  hustru.  För  chorotikvinnan  börjas  med  giftermålet 
den  tredje  perioden  af  hennes  Hf,  arbetsperioden,  chiriguano- 
kvinnan har,  när  hon  gifter  sig,  ännu  sin  ungdom  kvar 
och  kan  ännu  behaga  sin  man.  Vi  se  sålunda  att  kvinnans 
ställning  är  bättre,  där  männen  fria,  än  där  hon  friar  själf. 

De  gifta  kvinnorna  deltaga  aldrig  i  dansen  och  de  gifta 
männen  högst  sällan.  När  de  senare  dansa,  så  är  det  i  främ- 
mande byar  och  kanske,  utan  att  frun  vet  om'et.  Den  gifta 
kvinnan  bedrager  i  regel  icke  sin  man,  på  mannens  trohet 
kan  hon  likväl  icke  lita  för  mycket.  Har  han  en  älskarinna 
och  hustrun  får  tag  i  henne,  då  blir  det  slagsmål  och  ofta 
ett  blodigt  sådant. 

Indiankvinnan  föder  lätt  och  återgår  snart,  ofta  efter 
en  dag  sedan  hon  födt,  till  sitt  arbete.  Någon  äldre  k^ånna 
utför  barnmorskans  roll.  Hos  choroti  förekommer  hksom 
hos  många  andra  indianstammar  det  bruket,  att  fadern  till 
barnet  ligger  i  barnsäng  och  håller  diet. 


IR    INDIANKHNAS    lAV  85 

Choroti  ha  i  regel  l)l()tt  två  ii  fyra  barn.  asliluslay  synes 
mig  ha  något  fiera.  Tvilhngar  har  jag  aldrig  sett  hos  in- 
dianerna. Ingen  af  dessa  indiankvinnor  skaffar  sig  ett  nytt 
barn,  förrän  det  föregående  kan  springa  omkring  och  ej  är 
henne  till  allt  för  mycket  besvär.  För  dessa  indianer,  som 
företaga  vidsträckta  flyttningar,  duger  det  ej,  att  hvarje 
kvinna  har  mer  än  ett  barn,  som  ständigt  behöfver  bäras. 
Två  å  trebarnssystemet  är  därför  här  ett  sundt  och  natur- 
ligt bruk. 

Barnen  få  i  regel  först  namn,  när  de  äro  nog  gamla 
att  lystra  till  dem.  Xågra  chorotinamn  har  jag  antecknat, 
t.  ex.  för  män  yöselianéc  (den,  som  dödar  räf),  hötenic 
(mataco),  éstiåhua  (charata,  en  höusfågel)  och  för  kvinnor 
häku  (icke  söt),  kösoki  (med  utslag),  aséshnialo  (mycket 
kvinnor). 

Kvinnan  representerar  här,  har  jag  sagt,  det  flitigaste 
elementet  i  samhället.  På  hennes  lott  kommer  framför  allt 
det  mesta  af  arbetet  inom  byn.  Det  är  hos  dessa  indianer 
kvinnan,  som  utför  nästan  allt  arbete,  som  erfordrar  konst- 
skicklighet och  tålamod.  Hon  binder  de  stilfulla  väskorna 
af  caraguatåfibrer  (bild  48),  väfver  (bild  52)  och  gör  lerkärl 
(bild  54),  allt  sådant,  som  erfordrar  verklig  yrkesskicklighet. 
Blott  i  träarbetet  visar  mannen  prof  på  arbetsskicklighet. 
Mannen  har  här  tagit  hand  om  den  industri,  till  hvilken 
fordras  de  skärande  verktyg,  han  f()rr  fick  från  de  djur,  han 
dödade  under  jakten  och  fisket,  liksom  han  nu  är  i  besitt- 
ning af  de  ofta  få  kuifvar  af  järn,  som  finnas  inom  stam- 
men, och  som  han  erhållit  af  de  hvite.  Det  är  inte  ovan- 
ligt att  se  i  aflägsna  l\var  i  Chaco,  att  kvinnorna  lefva  i 
»träålder»  och  använda  verktyg  af  hårdt  trä,  under  det  män- 
nen ha  knifvar  af  järn. 

De  brynstenar,  man  ser  i  indianernas  ägo  i  det  inre 
Chaco,  äro  alla  långväga  ifrån  och  ha  säkert  konunit  in  i 
Chaco  genom  handeln  stammarna  emellan.  Under  forna 
tider  voro  nog  stenarna  dyrbara  och  stenredskapen  säll- 
synta.    Kanske  ha  de  aldrig  haft  stenverktyg.    Någon  sten- 


86  ERLAM)    N0IU)I:NSK1ÖL1) 

vxa  har  jag  ej  sett  i  b3'arna  och  aldrig  liört  att  någon 
dylik  blifvit  funnen  hos  choroti  eller  ashluslay.  Mycket  rik 
tillgång  har  man  däremot  på  hårda  träslag  och  ben,  af  hvilka 
redskaj)  kunna  göras.  Ännu  ser  man  också,  såsom  nämndt, 
särskildt  hos  ashluslay  många  sådana  primitiva  verktyg  och 
redskap  i  bruk  (bild  17).  Träredskapen  äro  nästan  alla  af  palo 
santo ')-),  ett  mycket  hårdt,  tungt  och  välluktande  träslag.  För 
att  tillverka  dessa  redskap  söker  man  ut  stycken  af  lämplig 
form  och  storlek  på  platser,  där  skogen  brunnit  ned  och  mycket 
torkad  t  trä  ligger  på  marken.  Enligt  uppgift  af  en  gammal 
ashluslayhöfding,  Meutisa,  bearbetades  träredskapen  förr  med 
trä,  musselskal  och  eld.  Stenredskap  kände  han  ej  till. 
Mortlarna  bränna  ashluslay  ännu  ut.  Utom  primitiva  red- 
skap af  trä,  ser  man  äfven  sådana  af  tänder,  ben  och  mus- 
selskal. 

Fattigdomen  på  stenar  är  hos  ashluslay  så  stor,  att  det 
är  mycket  vanligt  att  få  se  dem  slipa  sina,  från  de  hvite 
erhållna  knifvar,  på  bladen  af  träspadarna.  Därför  är  också 
oftast  ena  sidan  af  spadarna  alldeles  glattpolerad. 

I  detta  primitiva  samhälle  är  arbetsfördelningen  mellan 
könen  ytterst  strängt  genomförd.  Det  kan  aldrig  komma 
på  fråga,  att  en  man  t.  ex.  skulle  forma  ett  lerkärl,  eller  en 
kvinna  tälja  en  spade.  Det  vore  helt  enkelt  oerhördt.  Hvart 
kön  tillverkar  likväl  icke  allt,  livad  det  använder.  Männens 
mantlar  och  väskor  äro  sålunda  tillverkade  af  kvinnorna, 
under  det  att  de  träverktyg,  kvinnorna  bruka,  som  nämndt 
snidas  af  männen. 


^)  Bulnesia    Sarmienti. 

^)  Tack  vare  fattigdomen  på  stenredskap  vore  det  säkert  högst 
otacksamt  att  studera  arkeologiskt  ett  folk,  som  icke  lämnat  efter  sig 
mer  på  sina  boplatser  än  chacofolkeu.  Några  få  krukskärfvor,  snäckskal 
och  bensylar  var  allt,  hvad  man  kunde  finna.  Mycket  få  saker  lägga  de 
ned  i  grafvarna.  De  folk,  som  stått  på  samma  ståndpunkt  och  lefvat 
under  liknande  förhållanden  som  chacofolken.  kunna  vi  aldrig  hoppas 
att  genom  arkeologiska  forskningar  lära  närmare  känna. 


ru    INDIANKKNAS    MF  i^T 

Arbttiffurddninyen  mvUan  män  och  kvinywr. 


Fiske    -r 

+  ') 

Jakt  + 

Insamling  af  honung + 

Åkerbruk    (rensning 

af  äkeru) + 

Sädd    + 

-H 

Skörd  -r 

+ 

Matlagning +  -) 

+ 

Vedl)äring 

+ 

Beredning     af     rus- 

drycker    +^) 

+ 

Lerkärlstillverkning 

+ 

Träarbeten + 

Tillv.  af  väskor  af  ca- 

raguatå   

+ 

Nätbindning  + 

Mattbindning +*) 

Fjäderarbete  + 

Läderarbete    +     + 

Vapentillverkning  ...-+- 
Snidande  af  kalebas- 
ser   -t- 

Husbygge  f 

Väfning,      bandflät- 

ning    + 

Insamling    af    vilda 

frukter    + 

Boskapsskötsel   +     + 

Syning    +     -r 


Ashluslay-  och  chorotistammarna  äro  socialt  likställda 
så  tilh^da,  att  en  chorotiflicka  kan  ha  ett  kärleksförhållande 
till  en  ashluslayman  och  en  ashluslaykvinna  till  en  choroti- 
man.  Annorlunda  är  förhållandet  mellan  t.  ex.  choroti  och 
chiriguano.  Mycket  vanligt  är,  att  chiriguanoindianer  ha  till- 
fälliga förbindelser  med  chorotiflickor,  när  de  träffas  på  en  ge- 
mensam arbetsplats ;  att  en  chiriguanska  skulle  gifva  sig  åt  en 
chorotiindian,  är  däremot  otänkbart.  Chiriguano  se  ned  på  de 
andra  chacostammarna  och  dessa  beundra  i  sin  tur  chiriguano. 
Mellan  stammarna  här  råder  sålunda  en  stor  social  skillnad. 

Liksom  hos  flera  andra  folkstammar,  där  den  fria  kär- 
leken   florerar,    har  denna  institution  hos  choroti  och  andra 


*j  Med  korgar  hos  ashluslay. 

^)  Röstning  af  födan. 

')  Blott  jäsningen. 

*)  Förekommer  blott  hos  ashluslaj-. 


88 


ERLAND    NORDKNSKIOLl) 


eliacostaniniar  utvecklats  till  i)rostitution,  när  stammen  kom- 
mit i  beröring  med  de  hvite.  Sålunda  skicka  de,  i  detta 
afseende  choroti  moraliskt  likståenda  toba,  grupper  af  unga 
flickor  till  Argentina  under  ledning  af  någon  äldre  kvinna. 
Mataeo  sade  öppet,  att  de,  som  förtjänade  allra  bäst  vid 
fabrikerna,  voro  de  unga  flickorna.  Chorotifiickorna  sålde  sig 
åt  de  hvite  för  c:a  öO  centavos  eller  4  alnar  tyg.  De  boli- 
vianska soldaterna  fingo  dem  för  ett  bröd.  De  5'ngsta  flic- 
korna liöllo  sig  i  regel  uteslutande  till  sina  indianpojkar 
och  blandade  sig  föga  med  de  hvite.  De  gifta  kvinnorna 
hade  aldrig  några  förbindelser  med  de  hvite.  Hos  ashlu- 
slay  hade  inte  fördärfvet  ännu  1909  lyckats  få  insteg. 

Äldre,  ogifta  kvinnor  har  jag  ej  hört  talas  om  bland 
chacoindianerna.  Däremot  förevisades  mig  hos  choroti  så- 
som en  stor  märkvärdighet  en  man,  som  aldrig  haft  en  kv"inna. 


38.     Lerkärl.     Ashlusla3\     7^. 


Tafla  9.     Chorotikvinna  går  hem  till  byn  med  vilda  frukter  och  ved, 

som   hon  samlat. 


SJÄTTE  KAIMTLKT. 

Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts)- 

DnjckesUf. 

Man  skulle  nästan  kunna  säga,  att  lifvet  för  choroti-  och 
ashluslaymaunen  har  tre  stadier,  som  äro  ägnade  åt  leken, 
kärleken  och  dr^-ckenskapen.  Det  är  nog  sant,  att  mannen 
också  måste  ägna  något  af  sin  tid  åt  att  försörja  sin  fa- 
milj, men  livad  som  intresserar  honom  mest  som  äldre, 
det  är  dryckeslagen.  Det  är  kvinnorna,  som  bereda  rus- 
dryckerna ;  därpå  lägga  de  ned  en  utomordentlig  flit.  Hela 
dagen  sträfva  de  att  samla  de  frukter,  af  hvilka  dessa  l>ere- 
das,  att  mala  dem,  koka  dem  o.  s.  v.  och  likväl  äro  de 
fullständigt  uteslutna  från  festerna.  Det  enda,  som  mannen 
befattar  sig  med,  är  jäsningen.  Den  är  föremål  för  en  rent 
af  religiös  omsorg. 

Rusdrycker  beredas  af  tusca,  algarobo,  chafiar,  vatten- 
melon och  majs.  Dessa  har  jag  pröfvat  utom  den  af  vatten- 
melon. De  äro  ganska  oskyldiga  med  undantag  af  den, 
som  beredes  af  algarobo,  som  tack  vare  fruktens  stora  soc- 
kerhalt  är  synnerhgen  alkoholrik.  Under  november  och 
december  månader,  då  algarobofrukten  är  mogen,  är  det 
också  vilda  fyllor  i  choroti-  och  ashluslaybyarna,  dagliga 
orgier,  i  hvilka  den  arme  etnografen  tvingas  att  deltaga,  såvida 
han  önskar  stå  på  god  fot  med  indianerna. 

Tuscaöl  beredes,  så  att  frukten  males,  hvarefter  vatten 
tillsättes,  och  det  hela  får  jäsa  i  en  smutsig  hud  eller  i  stora 
kalebasser.     En  natt  har  jag  varit  med  om  att  jäsa  tuscaöl 


90 


i:  Il  la  N  D    N  o  R  I)  Ii  n  s  k  i  o  L  I) 


i  011  chorotiby.  Detta  började  med,  att  två  män  i  männens 
klubbhus  sutto  och  sjöngo  på  livar  sin  sida  om  elden,  vän- 
dande ryggarna  åt  hvarandra  och  skramlande  takten  med  kale- 
basskallrorna.  Något  senare  fortsatte  man  omkring  huden, 
i  hvilken  man   höll  på  att  jäsa  ölet.     En  man  och  en  yng- 


39.     Ashluslav  med  en  kalebass  alj»aroboöl. 


ling  sjöngo,  ackompagnerade  af  en  skramla,  vändande  an- 
siktena mot  månen.  Här  och  där  skränade  och  skramlade 
andra  män.  Därefter  kom  lerkärlstrumman  fram  och  ställ- 
des på  en  halmring.  JSled  entoniga  slag  ackompagnerade 
man  sången.  Midt  på  natten  af  bröts  den,  och  man  sprang 
ned  till  Hoden  och  fiskade  med  ganska  godt  resultat.     Fisken 


V\\    INDFANKUNAS    I. IF 


Kl 


rostades  och  förtärdes.  Sedan  nattsexan  afätits,  tog  sången 
iUer  vid  och  fortsattes  med  en  trumma  och  fyra  skramlor. 
Sångerna  syntes  mig  hlott  vara  refränger,  såsom:  IIöC),  höö, 

liöö,  liöö,  liöö,  la  e  la,  luiö,  la  e  la Ikhj.  höö,  höii,  la  e 

la.  >hin  sjöng  först  sakta,  sedan  plötsligt  stigande  och  sä 
åter  fallande.  Flera  skränade  unisont.  När  en  grupp  h vi- 
lade sig,  så  tog  en  annan  vid.  På  morgonen  fiskades  åter 
och  till  frukosten  dracks  det  med  så  mycket  omsorg  tillagade 
tuscaölet,  hvilket  sedan  det  silats  genom  en  lortig  väska, 
serverades  i  kalebasskålar.  ("horoti  anse  att  de  genom  sån- 
gen påskynda  jäsandet. 

Tuscaölet  har  en  syrlig 
uppfriskande  smak,  men 
äcklig  lukt. 

Chafiarfrukterna  kokas, 
hvarefter  hela  soppan  får 
jäsa. 

Algarobofrukterna  ma- 
las och  värmas  i  vatten, 
hvarefter  de  hksom  föregå- 
ende få  jäsa  i  stora  smut- 
siga kalebasser  eller  väldiga  trätråg  af  fiaskträdet^).  Ashluslay 
har  jag  sett  bereda  jäst  på  så  sätt,  att  de  tugga  en  del  af 
den  malda  algarobon,  som  sedan  s]^ottas  till  det  öfriga.  Chanar- 
ölet  har  en  söt  syrlig,  något  äcklig  smak,  algaroboölet  är  godt. 
Det  har  en  söt,  något  sammandragande  smak.  När  det  fått 
jäsa  för  länge,  är  det  starkt  rusande.  Majsöl  har  jag  ej  sett 
här  beredas.  Det  är  synnerligen  bekant  från  en  mängd  in- 
dianstammar i  Sydamerika.  Det  har  en  uppfriskande,  be- 
haglig smak. 

Hos  ashluslay  har  jag  deltagit  i  åtskilliga  stora  och  hos 
choroti  i  en  del  mindre  dryckeslag.  Det  hai-  varit  intressant, 
men  det  har  behöfts  åtskillig  sjiiltofvervinnelse,  fcir  att  stå 
ut.  I  byarna  finnes  i  regel  en  plats,  som  iir  ägnad  åt  dric- 
kandet.    Vid  middagstiden  samlas  där  miinnen,  hvar  ocli  en 

')  Chori.sia. 


»Bål     från  en  Ashluslayby.    712 


92  KKLANl)    NOHDKNSKlÖI.l) 

kommer  med  sin  .sittmatta  och  sin  två  eller  tre  liters  kale- 
liasskal.  Kvinnorna  l)ära  fram  väldiga  kalebasser  med  öl. 
Detta  sias  ibland  upp  i  ett  stort  lerkärl  (bild  40),  från  h vil- 
ket man  sedan  serverar.  Pä  en  fest  hos  oul)l)en  Aslu  bjöds 
algaroboölet  omkring  i  ett  äkta  europeiskt  nattkärl,  af  välkänd 
form.  Med  händerna  fiska  gubbarne  upp  smolk  ur  ölet  och 
sila  det  sedan  mellan  de  lortiga  fingrarna. 

(Jästen,  isynnerhet  om  han  har  olyckan  att  vara  om- 
tyckt, behandlas  mycket  väl.  Han  får  en  sittmatta  och  en 
t  va-  ä  treliters  kalebass.  När  han  sätter  sig,  Aifta  alla  med 
fiata  handen  åt  honom  och  han  får  lof  att  göra  efter.  Det 
är  en  hälsning.  Sedan  gäller  det  att  dricka,  ty  här  gäller 
det  »botten  upp»,  annars  äv  man  ohöflig.  Xär  man  utan 
att  kasta  upp  lyckats  få  i  sig  sin  liter,  då  börjar  viftandet 
igen.  De  uärsittande  gubbarne  stryka  en  nu  en  efter  an- 
nan om  munnen  med  sina  mer  än  smutsiga  fingrar.  Det 
är  höjden  af  vänlighet.  Måste  man  efter  allt  detta  springa 
bort  ett  tag,  får  man  för  all  del  inte  glömma  att  vifta  med 
handen  åt  sina  grannar  och  säga  »paa»,  ty  då  är  man  syn- 
nerhgen  oartig.  Det  värsta  är,  att  man  måste  komma  till- 
baka, att  man  måste  hålla  ut  till  festen  är  öfver,  tills  vär- 
darne äro  fulla  och  skräua,  hålla  tal,  spotta  i  bålen  och  ha 
riktigt  trefligt.  Utan  att  torka  pipskaftet  måste  man  lugnt 
röka  skift  med  gamla,  smutsiga,  dräglande  gubbar. 

Xär  gubbarne  riktigt  kommit  i  stämning,  ha  de  målat 
mig  svart  i  ansiktet  med  sot  och  spott.  Mina  ögonbryn  och 
ögonhål  ha  de  velat  rycka  ut,  de  ha  hånat  mig  för  mitt 
långa,  fula  skägg,  mina  öron  ha  de  velat  Iwrra  hål  i. 

Under  dessa  dryckesfester,  då  alla  äro  fulla,  har  jag 
aldrig  hört  ett  hårdt  ord  yttras,  icke  märkt  att  det  minsta  lilla 
gräl  uppstått.  Xär  indianen  är  full  af  sitt  hembryggda  öl, 
är  han  icke  treflig,  men  han  l.)lir  icke  oförskämd,  han  hör 
till  den  typ  af  fulla,  som  vilja  omfamna  alla,  hvars  vänlig- 
het ])lir  ol)ehagligt  öfverdrifs-en.  Han  blir  modig  och  skränar 
om  krigsbragder.  Fälttågsplaner  dryftas,  som  äro  glömda, 
när  ruset  är  öfver.     Han  sjunger  och  är  glad. 


I  U     INDIANKMNAS     I.IF 


«I3 


^'ill  man  vinna  dessa  indianers  lijiirtan,  så  niaste  nian 
försöka  att  lefva  deras  lif,  iita  oeli  drieka  allt,  nian  Idirhju- 
den  på,  dansa  och  sjun<]:a  med  dem,  låta  spotta  siir  i  J»h- 
siktet  och  gå  klädd  som  dem. 

Man  måste  äfven,  liksom  iiär  nian  är  hland  livita  miin- 
niskor,  uppträda  taktfullt  och  liänsynsfullt  liksom  indianerna 
själfva.  Många  gånger  har  jag  sett  exempel  på  indianernas 
taktfulla  uppträdande.  Efter  ett  stort  fiskafänge,  som  en 
del  ashluslay  ocli  choroti  haft  gemensamt,  kom  jag  förbi 
med  några  choroti.  Af  indianerna  bj^tte  jag  mig  till  två  slag 
af  fiskar,  ett  tredje  fingo  mina  följeslagare  som  gåfva.  Jag 
frågade  genom  tolken  mina  vänner,  hvilket  slag  af  fisk 
var  bäst,  på  hvilken  fråga  de  ej  ville  svara,  tydligen  för 
att  ej  såra  gifvaren,  som  skänkt  en  mindre 
god  fisk. 

Brännvinet  är  iinnu  okändt  hos  ashlu- 
slay och  mycket  sällan  få  äfven  choroti  till- 
fälle att  dricka  sådant.  Men  det  kommer 
väl,  det  drager  nog  så  småningom  de  hvite 
försorg  om.  På  argentinska  sidan  af  Rio 
Pilcomayo  finnes  det  redan  godt  om  eld- 
vatten och  ett  utsökt  patrask  af  hvite.  De 
bolivianer,  som  trängt  ned  för  Rio  Pilco-  4^  piphufvud. 
mayo,   äro  däremot  i  regel  liyggligt  folk.  Asliluslay. 


Tohalcsrökninf). 

^lan  säger  ju,  att  ingen  mur  är  så  luig,  att  inte  en  åsna 
lastad  med  guld  kan  komma  öfver  densamma.  Med  en 
åsna  lastad  med  tobak  kan  man  i  Chaco  gå  fram  nästan 
öfver  allt,  äfven  i  trakter  där  guld  skulle  anses  värdelöst. 
Delar  man  ut  litet  tobak  i  byarna,  blir  man  väl  emottagen, 
kan  byta  till  sig  mat  och  allt,  hvad  man  behöfver.  Ett  stort 
tobaksförråd  är  det  kreditiv,  som  hvar  och  en,  som  vill  resa 
bland  Chacos  indianer,  måste  ha  med  sig.  Indianerna  äro 
passionerade    för    tobak    i  så   hög  grad  att  en  gammal,  för- 


04 


i:  U  LAND    NORDKNSKIULO 


(liirfvad,  hvit  tobaksrukare  måste  förvåna  sig.  Mataco-guis- 
nay  vid  Rio  Pik-oinayo  bjödo  mig  sålmida  sina  knifvar,  sina 
oumbärliga  knifvar,  för  litet  tobak.  I  hvarje  indianby  i  Chaco, 
dit  jag  kommit,  har  jag  också  delat  ut  rikligt  med  tobak 
och  på  så  sätt  lagt  en  säker  grund  till  vänskap. 

Det  är  förvånansvärdt,  att  indianerna  äro  så  ifriga  efter 
tobak,  när  de  själfva  odla  sådan.  Man  behöfver  likväl  blott 
pröfva  deras  tobak  för  att  förstå,  att  de  hellre  röka  den 
hvite  mannens,  ty  den,  de  själfva  ha,  är  smaklös  och  dålig. 
De  förstå  tydligen  ej  att  bevara  densamma,  utan  låta  den 
multna,  så  att  den  ser  ut  som  kompost. 
Chacoindianerna  vilja  ha  stark  tobak.  De  äro 
alla  piprökare,  ocli  man  ser  i  Chaco  en  stor 
rikedom  på  piptyj^er. 

Kvinnorna  röka  i  regel  ej.  Ett  undantag- 
göra  dock  de  chorotiflickor,  som  lefvat  mj^cket 
med  hvite.  Skänker  man  en  kvinna  tobak, 
så  ger  hon,  hvad  hon  fått,  åt  någon  man. 
Gossarne  äro,  när  de  komma  åt  tobak,  stora 
rökare.  Ofta  ses  pojkar  på  fyra  å  fem  år 
blossa  med  välbeliag. 
Indianerna  röka,  såsom  jag  redan  omtalat,  alltid  skift, 
d.  v.  s.  pipan  går  från  mun  till  mun.  Hvar  och  en  tar  sig 
ett  par  kraftiga  lungbloss  och  så  sändes  pipan  vidare  till 
nästa  man.  Många  gånger  har  det,  som  nämudt,  händt  mig, 
att  en  indian  tagit  pipan  eller  cigarretten  ur  mun  på  mig, 
sugit  på  den  ett  tag  och  stuckit  den  till  mig  igen.  Man 
blir  så  van  vid  detta  bruk,  att  man  rent  af  blir  generad, 
när  man  är  knusslig  och  röker  ensam.  Oftast  brukade  jag, 
när  jag  blossat  litet  på  min  pipa,  räcka  den  till  en  indian, 
för  att  sedan  få  den  tillbaka  utrökt,  sedan  den  gått  laget 
rundt.  Choroti  i  Chaco  l)landa  ofta  upp  tobaken  med  spån 
af  en  synnerligen  välluktande  bark,  som  gifver  en  pikant 
smak  åt  röken.  Denna  bark  få  de  från  de  choroti,  som  bo 
vid  Caiza,  nära  Andernas  sista  utlöpare  mot  Chaco. 

Isj^nnerhet  äro  indianerna  angelägna  om,  att  tobak  skall 


42.  Piphufvud. 
Ashlusla}'. 

V*. 


Ill     INDIANKHNAS    I.IF 


95 


tinnas  }>ä  ilrvckcstVsterna.  Det  liv  lika  lUKlväiuli^it  som  ci- 
garrer till  punschen  och  katfet  för  mänga  svenskar.  Xiir  man 
vandrar  med  dessa  indianer,  måste  man  iUvcn  linna  sig  i, 
att  livar  och  hvarannan  tinnne  skall  rast  göras 
och  en  pipa  rökas.  Detta  är  sä  viktigt,  att 
man  icke  kan  göra  det  gående,  utan  sittande  i 
lugn  och  ro  skall  man  njuta  af  den  hiirliga 
röken. 

Hvar  och  en,  som  reser  i  ("haco,  vill  jag 
därför  gifva  det  rådet,  tag  så  m3'cket  tobak 
med  er,  som  ni  anser  er  behöfva  till  skänker 
och  bytesvaror  —  och  sedan  lika  mycket  till  — 
då  reser  ni  allt  efter  förhållandena  lika  bra  som 
en,    hvilken   i  den  civiliserade  världen  reser  med   43.    Piphuf- 

en  börs.  späckad  med  guld.  '^'"^-  -^^''i"" 

'-  ^  slay.     V*. 


Mpdicinmäu.  rrjic/iösa  föresiälhiingar. 


Efter  de  stora  dryckesf esterna  bli  indianerna  ej  sällan 
sjuka.  Någon  har  lagt  något  af  hans  egna  hår  eller  exkre- 
ment,  i  hvad  han  druckit.  Han  har  blif\nt  förhäxad.  Me- 
dicinmännen tillkallas  då  för  att  häfva  förhäxningen.  För 
att  inte  bli  förhäxad,  l)ör  man  framför  allt  akta  sig,  när 
man  är  i  en  främmande  by,  att  låta  någon  se,  livar  man 
gör  sma  behof.  Man  riskerar  annars  att  få  äta  upp  litet 
däraf  och  det  lär  inte  vara  bra. 

Flera  gånger  har  jag  i  byarna  sett  medicinmänuen  i 
utöfvande  af  sitt  yrke.  En  dag  hos  choroti,  då  jag  kände 
mig  litet  ruskig,  kallade  jag  på  en  af  dessa  herrar  till  mitt 
läger.  Föregifvande  en  svår  smärta  i  nedre  delen  af  bröstet, 
frågade  jag  honom,  om  han  inte  ville  bota  mig.  Han  lof- 
vade  komma  på  kvällen.  Tillsammans  med  en  kollega  in- 
fann han  sig  i  mörkningen.  De  fordrade  att  få  vara  en- 
sannna  med  mig.  Moberg  och  Andersson  kördes  ut  och 
vakter  utställdes,  för  att  ingen  obehörig  skulle  komma  in  i 
hvddan. 


96 


i:iU,ANl)    NOHDKNSKIOLI) 


Först  tick  ja<>:  kliula  af  iiii<i'  naken  och  lii.uga  mig  ned. 
Därefter  ströko  de  mig  (ifver  bröstet,  sidorna  ocli  magen, 
och  sedan  spottade  de  på  mig.  Efter  detta,  började  de  blåsa 
på  mig,  och  sedan  lade  de  sig  ned  och  sögo  hårdt  på 
mitt  bröst  särskildt  i)å  den  punkt,  som  jag  klagat  att 
värkte.  Niir  de  sugit  en  stund,  vände  de  sig  bort  och  bör- 
jade låtsas  att  kräkas.  Hvad  de  sålunda  kräktes  upp,  visade 
de  mig  ej,  men  det  såg  ut,  när  de  krossade  det  mellan  fing- 
rarna, som  om  de  klämt 
sönder  maskar.  Det  hela 
räckte  väl  närmare  en  tim- 
me, och  när  jag  åter  fick 
kläda  på  mig,  var  jag  full 
af  stora,  röda  sugmärken. 
De  värda  herrarne  under- 
höllo  under  hela  botandet 
ett  liliigt  samtal,  som  jag 
ej  förstod.  Af  mimiken  kun- 
de jag  dock  begripa  att  det 
var  en  konsultation.  I  arf- 
vode  lämnade  jag  den  ena 
läkaren  en  skjorta  och  den 
andre  ett  par  åtsittande  kal- 
songer. 
Tidigt  följande  dag  samlade  sig  en  massa  smutsiga  gub- 
bar i  mitt  läger  och  frågade  efter  mitt  välbefinnande.  Det 
var  tydligen  clioroti  hela  medicinska  fakultet.  Jag  förklara- 
de, att  jag  var  fullt  botad  och  mina  chorotiläkare  logo  egen- 
kärt och  belåtet,  alldeles  såsom  många  af  deras  civiliserade 
kolleger  skulle  ha  gjort  vid  ett  liknande  tillfälle. 

En  gång  sjuknade  sonen  till  en  gammal  inflytelse- 
rik chorotihöfding  af  ashluslaysläkt  och  inte  mindre  än  sju 
läkare  tillkallades.  Det  var  tydligen  framstående  män  af 
bägge  stammarna,  af  hvilka  några  kommit  vida  ifrån.  Det 
ansågs  vara  ett  svårt  fall.  Trohgen  var  det  koHk.  Ett  får 
slaktades    och    stora    högar    af  mat  lades  framför  de  värda 


44.     Sjukstol.     Asliluslay. 


UU    INDIANKUNAS    lAl-  97 

hciTanic.  lIöHigheteii  fonlrar  tydligen,  att  liikanie  skola  äta 
hela  tiden,  då  de  ej  utöfva  sitt  yrke.  Flera  gånger  gick  jag 
och  satte  mig  hland  dem,  delade  ut  tobak  och  lick  så- 
lunda se,  huru  de  hotade  mannen.  När  de  inte  luillo  på 
med  att  äta,  så  sögo,  spottade  och  blåste  de  på  honom. 
Ibland  sögo  de  alla  sju  på  en  gång  under  en  entonig  sång. 
Ett  par  gånger  steg  en  upp,  visade  upp  någonting  med  en 
viktig  min,  gick  sedan  afsides  och  gräfde  ned  detsamma. 
Jag  passade  på  och  bad  att  få  se,  hvad  det  var  och  läkaren 
—  trollkarlen  —  räckte  mig  några  hårstrån. 

När  denne  indian  botades,  sutto  både  barn  och  kvinnor 
omkring  medicinmännen,  och  det  var  inför  denna  beun- 
drande alhnänhet,  som  de  viirda  herrarne  visade  upp,  hvad 
de  lyckats  suga  ut  ur  den  sjukes  kropp. 

Till  den  sjuke  hade  man  gjort  en  hvilstol,  som  vi  se 
liär  på  teckningen  (bild  44).  Den  bestod  af  tre  i  marken 
stuckna  stänger,  hopbundna  med  tvärslåar.  Man  kan  gärna 
säga,  att  den  var  enkel.  I  denua  stol  eller  rättare  mot  detta 
stöd   satt    den  sjuke,  för  att  få  omväxling  i  hvilställningen. 

AfA-en  alldeles  nyfödda  små  barn  har  jag  sett  botas 
genom  utsugiiing.  Eu  del  hvite  tillkalla  äfven  medicinmännen 
och  dessa  berättade  om,  huru  de  botat  dem,  sedan  de  miss- 
lyckats med  alla  möjliga  mediciner,  som  de  köpt  för  dyra 
pengar.  Jag  tänkte  också,  att  de  indianska  medicinmän- 
nens läkarkonst  kunde  vara  lika  bra  som  elektrisk  olja, 
Welliams  piller,  det  undergörande  saltet  och  andra  nord- 
amerikanska Immbugsmediciner,  livilka  här  massvis  säljas 
af  de  hvite. 

I  detta  sammanhang  skall  jag  också  berätta  om,  hur 
jag  sett  en  sjuk  kvinna  l)otas  hos  de  choroti  och  ashluslay 
kulturellt  närstående  matacoindiancrna. 

En  natt  besökte  jag  några  matacoindianer,  som  hade 
sitt  läger  utanför  sockerfabriken  Esperanza  i  Argentina,  dit 
de  kommit  för  att  söka  arbete.  De  hade  lofvat,  att  jag 
skulle  få  vara  närvarande  vid  en  af  deras  danser.  Dans- 
lokalen   var    den    öppna    platsen    mellan   hyddorna.     Belys- 

7.  —   SordensldiJld. 


98  HRLANI)    NOUDKNSKIÖLO 

ningen  var  en  af  mig  niedföixl  liten  lykta.  Driikterna  voro 
lios  de  livite  köpta  kläder  samt  bjällror  och  skramlor.  I 
händerna  hade  de  sex  dansarna  käj^par.  Märkvärdigt  nog 
hade  en  del  af  dem  hiingt  en  duk  öfver  ansiktet  (mot- 
svarande dansmask?)  Först  stodo  alla  utom  en  stilla. 
Denne  dansade  omkring  under  tjutande  ä,  ä,  ä,  jä,  jä,  jä, 
lä,  lä .  .  .  Sedan  sprungo  tre  af  dem  i  gåsmarseh  i  cirkel  och 
så  under  tjut  i  flera  öglor.  Därefter  kom  en  sjuk  kvinna 
fram  och  de  dansade  omkring  henne  tjutande  och  med 
böjda  knän,  trampande  med  fötterna  upp  och  ned.  Ur 
kvinnan  plockade  en  af  dem  fram  sex  kolade,  svarta  pinnar, 
af  hvilka  han  tog  en  från  ryggen  och  en  under  kjolen. 
Dessa  kastade  han  ett  stycke  ifrån  sig  på  marken,  där  jag- 
plockade  reda  på  dem.  Tolken  sade  mig  att  dessa,  som 
voro  orsaken  till  sjukdomen,  hade  de  tagit  ur  hennes  kropp. 
Därefter    fortsattes    dansen  på  samma  sätt  en  längre  stund. 

Enligt  hvad  den  bolivianska  guvernören  i  Chaco,  d:r 
L.  Trigo,  berättat  mig,  förhäxa  mataco  på  följande  sätt: 
De  samla  stycken  af  exkrement,  urin,  saliv,  hår,  nagelbitar 
af  den  fiende,  de  önska  förhäxa.  Allt  detta  stoppa  de  in  i 
munnen  på  en  groda  och  sy  noga  ihop  grodans  mun,  näs- 
borrar, öron  och  andra  öppningar.  Därefter  hänges  grodan 
nära  en  eldstad,  där  den  sväller  upp  och  dör.  Samma  vi- 
driga öde  kommer  att  träffa  den,  som  skall  förhäxas,  under 
hknande  kval  kommer  den  att  dö.  Förhäxningen  kan  blott 
häfvas  af  en  medicinman,  som  har  större  kraft  än  den,  som 
förhäxat. 

Äfven  när  någon  af  deras  hundar  dö,  tro  indianerna 
att  de  bhfvit  förhäxade.  En  hvit  man  hade  sålunda 
dödat  några  matacohundar  med  stryknin  och  då  mataco  sågo 
den  ena  hunden  efter  den  andra  plötsligt  bli  sjuk  och  dö, 
fruktade  de  mycket  denne  hvite,  som  de  trodde  hade  för- 
häxat deras  hundar. 

Choroti  och  ashluslay  liksom  äfven  de  här  omnämnda 
mataco    använda  äfven  ett  stort  antal  olika  örter  som  lake- 


rn    INIIIANFUNAS    [.IF  «)*.) 

medel.      Dessa    ordineras    ej    af    trollkarlarnc.    ulan    iiiu  l)e- 
kanta  fin-  stammens  alla  medlemmar. 

l)es.<a  växters  latinska  namn  känner  jag  ej.  Jajj  åter- 
<::er    liiir    na.fjra,   med  deras  benämningar  på  chorotispräket  : 

tuslisaia  —  kokas  ocli  hufvudet  badas  därmed,  när 
man  är  sjuk; 

läkiole  —  kokas  oeli  elakartade  sår  tvättas  därmed; 

låeosoki  —  användes  med  föregående; 

lashhuiitis  —  kokas  och  drickes  för  magsmärtor; 

lahuöle  —  torkas  och  lägges  i  en  ihålig,  värkande 
tand; 

lésini  cösoki  —  males  och  blötes,  hvarefter  det  stojtpas 
i  ett  värkande  öra. 

När  någon  blifvit  ormbiten,  låta  mataco  menstruation 
drypa  i  såret.  Medlet  lär  i  Argentina  äf ven  användas  af  de 
hvite.  Choroti  använda  askan  af  vissa  örter  till  elakartade 
sår,  chancre  o.  d.  Märkligt  nog  sjTites  de  bota  cliancre,  så 
att  de  sällan  fingo  buboner. 

Af  den  engelske  läkaren  d:r  Paterson,  vid  den  i  början 
af  denna  bok  omtalade  sockerfabriken,  fingo  indianerna  det 
betyget  att  vara  i  motsats  till  de  argentinska  mestizerna  syn- 
nerligen tålmodiga,  när  det  gällde  att  uthärda  smärta. 

Själf  har  jag  äfven  någon  gång  under  min  vistelse  bland 
indianerna  fuskat  i  läkarens  yrke,  men  snart  har  jag  trött- 
nat därpå.  Det  är  omöjligt  att  förmå  en  indian  att  under 
längre  tid  sköta  sig.  Det  skall  vara  bra  med  detsamma, 
annars  duger  inte  läkemedlet.  Morfin,  cocain  och  opium  äro 
de  enda  medel,  de  gilla.  De,  som  i  sockerfabrikerna  gjort 
bekantskap  med  vaccinen  mot  kopporna,  vilja  gärna  ha  de 
tre  andergörande  märkena  på  armen. 

Jag  har  aldrig  sett  en  choroti  eller  ashluslay  dö,  men 
jag  har  däremot  (1902)  gräft  upp  några  af  de  förra. 
Detta  har  skett  med  släktingarnas  medgifvande.  Genom 
en  liten  gäfva  till  hvarje  anförvant  lät  detta  sig  ordna. 
Märkligt  nog  hände  det  mig  ett  par  gånger  hos  de  choroti 
närstående  mataco,  att  släktingarna  voro  närvarande  vid  upp- 


100  ERLAND    NORDIiNSKlÖLD 

oräfningeu    och    togo    saken    alldeles    naturligt,  utan  att  på 
något  sätt  visa  fruktan. 

Grafgods  träffade  jag  högst  obetydligt.  Det  enda,  den 
döde  fått  med  sig,  var  en  väska  med  en  pryl,  en 
sked  eller  någon  annan  småsak  samt  någon  gång  en  skål, 
som  innehållit  vatten. 

Hvad  dessa  indianer  tro  om  människornas  öde  efter  döden, 
vet  jag  ej  mycket  om.  Andarna  gå  en  tid  omkring  i 
husen  och  skogen.  Mataco  sade,  att  deras  döde  ej  voro  far- 
liga. Däremot  söka  de  kristnas  döde  gärna  att  skrämma 
nattvandrare.  De  vandra  sålunda  äfven  omkring  i  skog  och 
mark.  Mataco  kalla  andarna  »aut».  De  säga  att  de  försvinna 
så  småningom.  Choroti  kalla  dem  »amöxi».  En  mataco- 
indian  har  på  min  begäran  ritat  af  en  sådan  ande,  h vilket 
porträtt  jag  återgifver  här.  Punkterna  omkring 
hans  kropp  äro  kläder  (bild  45). 

När  mannen  eller  någon  annan  anförvant 
dör,  skära  ashluslay-  och  chorotikvinnorna  med 
palometafiskens  skarpa  tänder  af  sig  håret  och 
bränna  upp  detsamma.  Männen  göra  ej  en  lik- 
nande uppoffring  för  sin  hustru  eller  för  någon  annan. 
När  man  bor  i  en  ashluslay-  eller  chorotiby,  så  hör  man 
särskildt  på  morgnarna  nästan  ständigt  högljudd  veklagan 
och  sång.  Det  är  de  döda,  som  begråtas.  \i  äro  alla 
bröder  och  systrar,  säga  indianerna.  Yi  sörja  gemensamt. 
Var  säker  på,  att  en  riktig  mor  sörjer  djupt  sitt  döda 
barn,  vare  sig  hon  sitter  i  ett  stenhus  i  Europa  eller  i  en 
liten  grästäckt  hydda  vid  Pilcomayoflodens  strand,  lik- 
som barnet  sörjer  sin  bortgångna  mor,  som  sträfvat  och 
arbetat  för  detsamma.  Det  göres  hos  ashluslay  och  choroti 
mycket  oväsen  med  sorgen,  men  där  finnes,  därom  är  jag 
öfvertygad,  äfven  mycken  verklig  känsla.  Yrkesgråterskor 
förekomma  ej  hos  dessa  indianer. 

Ganska  litet  har  det  lyckats  mig  få  reda  på  ashluslay 
och  choroti  religiösa  föreställningar.  De  tro,  som  nämndt, 
på    ett    lif    efter    detta.     Någon  stor,  allsmäktig  gud  är  dem 


Lu  im)iam:i{nas  i.if  101 

främniaiide ;  likväl  synes  detta  begrepp  börja  komma  in. 
Dessa  indianer  få  på  arbetsfälten  af  chiriguano  böra  om  den 
religion,  om  li vilken  de  katolska  missionärerna  tala,  och 
så  meddela  de  vidare,  livad  de  bort.  På  så  sätt  sprids 
dunkla  begrepp  om  kristendomen  äfven  utanför  missionä- 
rernas direkta  verkningsområde.  Den  mängd  af  öfvernatur- 
liga,  mäktiga  varelser,  som  omtalas  i  ehané  och  cliiriguano- 
sagorna,  som  vi  längre  fram  skola  göra  bekantskap  med,  åter- 
finna vi  ej  i  dessa  indianers  berättelser.  Allt,  livad  som 
ftmtalas,  är  ett  par  mystiska  djur.  I  en  sjö  ej  långt  från 
Guacballa  vid  Rio  Pilcomayo  bor  sålunda  en  liten  varelse, 
af  cboroti  kallad  >kiåliki»,  som  ser  ut  som  en  människa, 
men  är  alldeles  svart.  När  äldre  personer  närma  sig  sjön, 
gör  ban  dem  ingenting.  Barn  röfvar  ban  däremot.  Kanske 
är  ban  indianbarnens   »sötare». 

En  annan  Cboroti  berättelse  lyder  sålunda:  I  en  sjö 
fanns  en  orm,  som  var  tjock  som  mellan  två  utsträckta  armar. 
Denne  slukade  en  cboroti,  men  denne  dödade  ormen  genom  att 
sticka  honom  i  hjärtat  och  gräfde  sig  ut.  Utaf  hettan  i 
ormens  mage  blef  han  alldeles  röd  och  hade  intet  hår  på 
hufvudet.  Xär  han  kom  hem,  kände  hans  hustru  ej  igen 
honom.  Han  berättade  då,  huru  han  slukats  af  ormen.  Ett 
mystiskt  djur  är  det  som  äter  på  månen,  när  det  är  mån- 
förmörkelse. Detta  kallar  cboroti  »sooli»  och  asbluslay 
»sutläsh».     En  meteor  förebådar  dödsfall. 

I  det  föregående  har  jag  återgifvet  en  chorotisaga  om 
världsbranden  och  eldrofvet.  Det  är  den  enda  kulturmyt, 
jag  har  från  dessa  indianer. 

Såsom  jag  redan  nämnt,  har  jag  däremot  från  de 
cboroti  kulturellt  närstående  mataco  samlat  en  del  sagor  eller 
kulturmyter,  som  jag  här  skall  återgifva.  De  äro  berättade 
af  matacoindianen  Xa-yås  från  Rio  Bermejo  och  öfversatta 
af  Chetsin  af  samma  stam. 


1(CJ  F.MI.AM)    NORDENSKIÖLD 

Sagor  berättade  af  matacoindianen  Na-yäs. 

JUdrofcd.  ') 
Det  bcriittaH!,  att  jaguaren  bevakade  elden,  innan  ma- 
laco  liade  i-ld.  Det  berättas,  att  man  gått  att  liska.  Alla 
niataco  både  gått  att  iiska,  (»cli  det  berättas  att  marsvinet 
gått  att  besöka'  jagnarcrna,  tagande  en  lisk  med  sig.  Det 
berättas,  att  lian  ville  gå  fram  till  elden.  Det  berättas,  att 
jaguaren  vaktade  elden  oeli  ieke  ville  gifva  en  liten  brand. 
Det  berättas,  att  marsvinet  tagit  med  sig  af  elden  gömd. 
Jaguarerna  frågade  lionom,  livad  lian  liade  med  sig.  Han 
sade,  att  lian  inte  både  någonting.  Det  berättas,  att  han 
bcgifvit  sig  af.  När  fiskarena  kommo,  hade  marsvinet  gjort 
upp  en  stor  eld  och  stekt  fiskarna  på  ett  ögonblick.  När 
fiskarena  lämnat  elden,  hade  griiset  börjat  bi-inna.  Det 
berättas,  att  jaguarerna  kommit  springande,  när  de  sågo 
branden,  och  att  de  hade  tagit  vatten  med  sig  för  att  släcka. 
När  fiskarena  återkommo,  gjorde  de  åter  upp  eld  af  bränder, 
de  medfört.  Sedan  hade  de  åter  gått,  och  sedan  dess  har 
elden  inte  slocknat.     Nu  fattas  icke  eld  för  mataco. 

Kvinnan,  som  gifte  sig  med  hundarna. 
En  kvinna  hade  en  son  och  en  dotter.  Sonen  gifte  sig 
med  dottern  ^)  ocli  modern  gifte  sig  med  hundarna  och  för- 
svann. Med  hundarna  hade  hon  fem  barn.  Dessa  gj-orde 
en  röjning  och  sådde  pumpa.  När  dottern  var  ute  i 
skogen,  kom  hon  till  röjningen  och  ville  byta  till  sig  pumpa 
mot  prydnader.  De  svarade,  att  de  voro  af  samma  stam 
och  ej  ville  byta  pumpa  mot  prydnader,  utan  de  skänkte 
henne  pumpa(zapallo). 


^)  Alla  öfvcr.skriftcrna  pS  sagorna  äro  uppfunna  af  mig  för  att  unge- 
fär angifva  innehållet. 

')  Egendomligt  är  att  i  indiansagorna  omtalas,  såsom  vi  skola  se, 
ej  sällan  syskongiften,  fastän  sådaca  aldrig  numera  förekomma  hos 
indianerna.  Vi  skola  här  längre  ned  göra  bekantskap  med  ett  par  lik- 
nande fall.  Det  är  väl  knappast  tänkbart,  att  dessa  sagor  skulle  gå  så 
långt   tillbaka,   alt  de  bärleda  sig  från  en  tid,  då  syskongifte  var  tillåtet. 


LR    INDIANERNAS    LIF  103 

Den  stora  branden. 

Fur  länge  sedan  brann 'allting,  hela  Cliaco  brann.  Ma- 
taco  räddade  sig  Ijland  den  liöga  säfven  på  flodstranden. 
Där  stannade  de  mycket  länge.  När  de  kommo  ut  var 
allt  aflirändt.  Där  fanns  ingen  quebracho,  ingen  alga- 
robo,  ingen  enda  stock.  P^örst  trodde  de  ej,  att  det  var 
samma  land,  men  då  de  efter  en  tid  sågo,  att  där  började 
växa  samma  örter  som  på  platser,  där  man  Ijrännt,  förstodo 
de,  att  det  var  samma  land. 

3Iajsrofvef. 

Kulbältan^  vaktade  majsfröna.  Ett  vildsvin  hade  trängt 
in  i  kulbältornas  åker  och  då  dessa  ej  ville  ge  vildsvinen 
majs  att  så,  så  stal  vildsvinet  majs  och  kulbältorna  dödade 
vildsvinet. 

Chunans  ^)  son. 

Kara-kara  -)  och  chufias  hade  slagits  med  de  svarta  ga- 
marna och  flamingos.  Kara-karafåglarna  hade  slagits  med 
pil,  chufias  med  boleadora,  de  svarta  gamarna  och  flamin- 
gos med  pil.  De  svarta  gamarna  och  flamingos  hade  fått 
stryk.  De  svarta  gamarna  hade  kommit  undan  utan  hud 
på  hufvudet  ocli  flamingos  utan  hud  på  benen.  Ingen 
kara-kara  eller  chuöa  hade  blifvit  sårad. 

En  chufia  hade  velat  gifta  sig,  men  kvinnorna  ville 
inte  ha  honom,  ty  han  hade  så  smala,  svarta  ben.  Det 
berättas,  att  han  lämnat  en  liög  med  sperma  på  marken. 

Chufias  kvinnor  hade  gått  att  söka  frukter  och  hade 
hittat  sperman.  En  hade  ätit  upp  densamma  och  ville  inte 
ge  åt  de  andra.  Det  berättas,  att  hon  efter  tre  dagar  var 
liaf vande  och  efter  två  dagar  till,  hade  hon  födt  och  ännu 
visste  ingen,  hvem  som  hade  gjort  kvinnan  hafvande. 
Efter  två  dagar  var  gossen  stor  och  ingen  visste,  livem  som 
var  hans  pappa.  Det  berättas,  att  många  kommit  för  att  se 
gossen.     Det    berättas,  att  han  inte  ville  taga  emot  leksaks- 

*)  Se  sid.  65. 

*)  Polyborus  vulgaris. 

^)  Tolypcutes  conurus. 


104  KIU.AM)    N01U)I:NSKI()LI) 

båge  och  pil  al"  kara-kamrauiania  eller  af  någon  annan.  Do 
försökte  gifva  honom  pil  och  leksaksbåge,  men  han  ville  inte 
taga  emot.  Chufian  hade  kommit  för  att  bjuda  honom  lek- 
saksbåge och  pil  och  gossen  tog  emot  dem.  De  visste  nu, 
hvem  som  var  hans  far. 

Xär  mataco  och  de  kr/öf}ia  delade  världen. 

För  myeket  länge  sedan  fanns  det  inga  kristna,  utan  alla 
både  mataeoindianernas  och  de  kristnas  förfäder  lefde  i  ett 
hus.  I  detta  fanns  allting.  Där  fanns  yxor,  där  fanns  verk- 
tvg,  där  fanns  hästar,  där  fanns  boskap,  där  fanns  vackra 
kläder  för  kvinnorna.  De  kristnas  förfäder  togo  med  sig  yxor, 
verktyg,  hästar,  boskap  och  vackra  kläder  åt  kvinnorna  och 
gingo  bort,  lämnande  blott  lerkrukor,  hundar  och  annat 
af  det  sämsta  åt  mataco.  Därför  lia  nu  de  kristna  yxor 
verktyg,  hästar,  boskap,  vackra  kläder  åt  sina  kvinnor  och 
mataco  äro  fattiga  och  ha  blott  lerkrukor,  caraguatåväskor 
och  hundar. 

Denna  moderna  saga  har  här  en  stor  utbredning.  Så- 
lunda känner  jag  den  äfven  från  Rio  Parapiti,  där  den 
berättats  mig  af  chané  i  något  olika  form. 

Bä/ven  och  tjuren. 

Det  berättas,  att  räfven  sprungit  fatt  tjuren.  Det  be- 
rättas, att  han  burit  eld  framför  tjuren.  Det  berättas,  att 
han  sagt,  att  han  skulle  skära  stenarna  af  tjuren.  Återigen 
hade  han  gjort  upp  eld  och  hade  följt  efter  tjuren,  sä- 
gande att  han  skulle  skära  stenarna  af  honom.  Återigen 
hade  han  följt  efter  honom  och  gjort  upp  eld.  Tjuren 
hade  till  slut  tröttnat,  men  han  hade  inte  skurit  någonting 
af  honom.  Det  berättas,  att  han  sagt:  »Hvarför  skall  jag  följa 
honom,  jag  vill  inte  skära  af  honom  något»,  och  han  hade 
lämnat  räfvarna  förargade.  Räfvarna  hade  gråtit,  då  de 
voro  hungriga.     De  gingo  att  söka  tusca  och  algarobo. 

Denna  saga  är  nästan  obegriplig.  Med  att  skära  ste- 
narna   menas    väl    döda.     Sagan   bör   vara  ganska  modern. 


'^'^^:iåj^ 


Tafla    10.     Matacoindianer  rosta   >^paloinetas»   och  andra  fiskar. 
Crevaux.     Rio  Pilcomayo. 


UR    INDIANERNAS    LIF  105 

Ehrenreicli  har  framhållit,  huru  sagor  innehållande  främ- 
mande element  vandrat  in  i  Sydamerika,  kommande  från 
Nordamerika.  Boas  och  Bogoras  lia  förut  visat  samman- 
hanget mellan  de  nordamerikanska  och  de  nordasiatiska 
sagorna. 

Af  de  här  anförda  sagorna  från  mataco  är  det  särskildt 
en,  h\ålken  från  den  synpunkten  är  af  intresse.  Det  är  den 
om  chuuans  son.  Den  egendomliga  afvelsen  liksom  sättet 
för  utforskandet  af  faderskapet  öfverensstämmer  särskildt 
med  osttupi:  variationen  ^)  af  denna  saga.  Af  ven  där  ansågs 
den  som  far,  af  hvilken  gossen  mottog  pil  och  båge. 

Ehrenreicli  ^)  har  visat  huru  denna  saga,  särskildt  den  pe- 
ruanska variationen,  på  ett  synnerUgen  märkligt  sätt  öfver- 
ensstämmer med  en  af  Bastian  upptecknad  saga  från  Siam. 

Möjhgen  visar  förekomsten  af  denna  saga  hos  mataco 
oss  den  väg,  den  vandrat  från  Peru  till  osttupi  i  Brasilien. 
Huru  den  kommit  från  Siam  till  Peru,  är  en  fråga,  som 
Ehrenreicli  lämnar  öppen.  Det  kommer  väl  att  bli  en  hård 
nöt  att  knäcka  för  framtida  etnologer. 

Skulle  det  vara  något,  som  särskildt  skulle  locka  mig 
tillbaka  till  Rio  Pilcomayo,  så  vore  det  studiet  af  dessa  in- 
dianers religiösa  föreställningar.  Där  finnes  mycket,  som  de 
ej  velat  meddela  mig.  Hvad  är  sålunda  hela  den  mystiska 
sången  vid  tuscaölets  beredning,  som  jag  of  van  beskrifvit, 
annat  än  religiösa  ceremonier.  Ibland  om  nätterna  har  jag 
i  hyddorna  hört  sång  vid  skramlornas  takt.  Då  jag  gått 
för  att  få  vara  med,  har  allt  bhfvit  tyst  igen.  I  all  vän- 
lighet har  man  kört  ut  mig.  Hvarför  sätta  de  så  stort  värde 
på  den  usla  lertrumman,  ett  med  vatten  halffylldt  lerkärl, 
öfver  hvilket  man  spännt  ett  skinn,  om  den  inte  vore  helig? 
Mataco  vilja  ej  ge  bort  trumman,  ty  då  dör  någon.  Liksom 
v.  Rosen  har  jag  lyckats  att  från  choroti  få  en  dylik  trumma, 
från  mataco  är  det  omöjligt.  Det  synes  mig  som  om  det 
religiösa    spelade    en    större    roll  hos  den  inbundne  mataco- 

^)  Ehrenreicli:  Die  Mythcn  etc,  sid.  62. 

2)  »  .  y>        »     94. 


lOi;  i:iU-AM)    NOUDIINSKIOI.I) 

iiulianen  ')  iin  luts  dcii  .nla(k',  .sorgUise  cliinotiiiKliancn.  \'ill 
man  studera  dessa  indianers  religion,  mäste  nian  stanna 
mycket  liinge  hos  dem  oeli  däitill  gifva  upp  all  tanke  på 
att  göra  en  exjiedition,  som  skall  liemi"()i"a  stora  samlingar. 
Längre  tiain  i  denna  bok  konnner  jag  att  skildra  en  annan 
högre  indianstams  i-eligiösa  begrepp,  som  jag  anser  mig 
första.  Hur  intressant  hade  det  inte  varit  att  kunna  göra 
jämförelser  med  de  lägi-e  stående. 

')  Pclleschi  ger  oss  en  ganska  god  inJjlick  i  cii  del  af  matacoindia- 
ncrnas  religiösa  föreställningar.  Kight  niontlis  in  tlic  gran  Chaco,  Lon- 
don  1886. 


SJUNDE  KAPITLET. 

Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo   (forts. ). 

Konst  och  industri. 

Det  finnes  ett  litet  ord,  som  cliorotiindianen  ständigt 
använder,  det  är  és.  Ashluslay  säga  is.  Det  betyder  god, 
frisk,  bra  och  vacker.  Xär  vi  bedöma  dessa  människors  in- 
dustri och  primitiva  konst,  få  vi  inte  heller  underskatta  dess  be- 
tydelse. Han  eller  rättare  hon,  ty  det  är  i  regel  kvinnan, 
som  är  den,  som  har  någon  konstskicklighet,  vill  att,  hvad 
hon  tillverkar,  skall  vara  és.  Hon  är  stolt  när  det  är 
riktigt  és.  Hon  småler  af  belåtenhet,  när  hon  får  höra,  att 
t.  o.  m.  en  hvit  man  säger  és  om  hennes  alster.  Idéerna  till 
ett  ornament  får  hon  sedan  på  olika  sätt.  Lerkärlstillverknin- 
gens teknik  har  gifvit  henne  idén  att  låta  rullarna,  af  hvilka 
hon  byggt  upp  lerkärlet,  på  en  del  af  detsamma  stå  kvar  som 
ornament  (bild  46).  Hon  smyckar  kärlet  genom  att  göra  de 
tingerintryck,  hon  sett  i  den  mjuka  leran,  regelbundna.  Ge- 
nom att  variera  trådarnas  antal  hackas  hon  binda  allt  mer  och 
mer  invecklade  ornament  på  de  väskor,  hon  tillverkar  af 
caraguatäbasten,  en  industri  i  hvilken  hon  hunnit  synner- 
ligen långt.  Hon  lyckas  göra  väskorna  allt  mer  och  mer 
és.  Främmande  ornament  på  föremål,  som  kommit  till  stam- 
men genom  handel  med  andra  stammar,  gifva  henne  nya 
idéer.  Hvad  jag  velat  säga  med  detta  är,  att  vi  ej  få  under- 
skatta den  glädje,  som  äfven  naturfolken  ha  af  att  göra 
eller  besitta  vackra,  ornamenterade  saker. 

När  våra  småbarn  leka,  får  ofta  fantasien  fylla  ut  detal- 
jerna   på    en    leksak.     En    träkloss  kan  vara  ett  lokomotiv, 


108 


F.IU.AM)    NOHDKNSKIOLD 


en  annan  en  lastvagn.  Hvad  som  inte  tinnes  i  verkligheten, 
tinnes  i  minnet  af  de  mera  detaljerade  lokomotiv  och 
vagnar,  som  narnet  sett.  På  samma  sätt  kan  en  sådan  »hatt- 
svamp», som  vi  här  se  af  bildad,  (bild  47,3)  föreställa  en  nml- 
åsna.  Naturbarnets  fantasi  fyller  ut,  hvad  som  fattas.  Betrakta 
vi  äfven  bredvidstående  figurer,  se  vi,  huru  den  ena  de- 
taljen efter  den  andra  fått  falla  bort,  tills  fyrfotadjuret  står 

där  enbent  och  för  den  oin- 
vigde oigenkännligt.  Dessa 
egendomliga  djur  har  jag 
fått  af  chorotimammor,  som 
modellerat  dem  för  sina  små. 
Här  äro  äfven  afbildade 
några  dockor  från  clioroti, 
som  äf\'en  kunna  behöfva 
en  förklaring  för  att  kunna 
förstås.  Formen  har  till 
ytterlighet  förenklats,  sam- 
tidigt som  man  försett  dem 
med  en  upplysande,  förkla- 
rande detalj.  De  ha  inga 
armar  eller  ben  och  rudi- 
mentära hufvuden,  men  en 
noggrant  utförd  tatuering,  hvilken  visserligen  skall  sitta  i  an- 
siktet och  ej  på  hela  kroppen,  såsom  här  på  dockorna.  Detta 
betyder  ej  så  mycket.  Hvad  som  har  varit  viktigt  är,  att 
den  öfverhuf^-ud  kommit  med.  Det  är  alldeles  detsamma 
som,  när  bororöindianen  ritade  K.  v.  d.  Steinens*)  musta- 
scher i  pannan.  De  skulle  vara  med  i  den  beskrifning,  som 
naturmänniskan  med  sin  teckning  gaf  på  denne  hvite  man. 
Inte  på  alla  dockor  har  man  utfört  tatueringen  ordeuthgt, 
äfven  den  förenklas  så  småningom  till  blott  och  bart  ett 
ornament. 


46.  Lerkärl,  på  hvilkct  rullarna,  af 
hvilket  det  är  uppbyggd  t.  stå  kvar 
som  ornament.  '  4.  Från  mataco-vejos. 
Liknande  ser  man  äfven  hos  choroti. 


')  Något  utförligare  har  jag  skrifvit  om  dessa  dockor  i  Ymer. 
1910  H.  2. 

''y  K.  V.  d.  Steincn:  Unter  den  Naturvölkern  Zentral-Brasillens. 
Berlin  1894. 


né" 


47.     Dockor,  af  hvilka  alla  utom  4  äro  från  choroti,  4  äro  från  tapiete.  u.  V^. 


1  =  mulåsna. 

2  =  » 

3  =  » 

4  =  kvinna. 


9    =    Ansiktstatuering.       Chorotiman.      Rio 
Pilcomayo. 
10    =    Man.     A    =   panntatuering:  B    =    näs- 
tatucring;  C  =  hufvud. 


5   =  »       A    =    hufvud;  B  =  panntatue-       11    =    Kvinna  med  en  liten  gosse.  A  =  rudi- 

ring;    C    =    nästatuering;   D    —    kindens  ment  af  tatuering. 


tatuering;  E   =   öga;  F   =   haktatuering. 

6  =  Ansiktstatuering.  Chorotikvinna,  Uio 
Pilcomaj-o. 

7  =  Kvinna.  A  =  hår;  B  =  kindens 
tatuering;  C  =  kvinnobröst;  D  =  öga: 
G  =  hår;  E  =  haktatuering;  F  =  pann- 
lauering. 

8  a   =   man.     A     =     panntatuering;    B     = 


12  =    Kvinna,  som  på  chorotivis  bär  en  liten 
flicka. 

13  —    Kvinna.     A   =    kindens    tatuering;    B 
=    panntatuering;  C   =   hår. 

14  =   Samma  figur  som  13  sedd  från  sidan. 
A    =    kindens  tatuering;  C    =    hår. 

15  =    Kvinna.     A    =   hufvud;    B    =   kindens 
tatuering;  C    =    nästatuering:  D    =   ögon. 


tatuering    under    ögonen;    C     =     hufvud  16    =    Kvinna.     A  =  nästatuering;  B  =  rudi- 
med  hår.  ment  af  kindens  tatuering. 

8  b   =   tatuering    på   föregående  figur  A   =  17    =    Kvinna.     A   =   rudiment   af  tatuering. 

panntatuering;  B  och  C  tatueringen  under  18  Kvinna.  A  =  rudiment  af  tatuering;  B    = 
ögonen.  ögon. 


no 


i:iu.AND  nokui:nskioli) 


48.     A.    Strumpa   at  caraguatä,  som  användes  för 

att  skydda  sig  mot  palometafiskarnas  bett. 

Ashluslay.     B,  C,  D.  Väskor  af  caraguatä. 

Clioroti. 


Chacoindianerna  ha  en  industri,  i  livilken  de  äro 
utomordentligt  framstående.  Det  är  tillverkningen  af  väskor 
och  skjortor  af  hladfilirerna  af  caraguatä  (tafl.  16). 

Den,  som  vandrat  i  Chacos  torrskogar,  minnes  säkert 
för  alltid  caraguatåväxten,  med  sina  krokiga  taggar,  minnes 
Imr  svårt  han  haft  att  taga  sig  fram,  där  marken  varit  tätt 
bevuxen  med  denna  så  nyttiga  och  så  obehagliga  växt, 
minnes  liur  han  på  den  rifvit  sönder  både  kläder  och  eget 
skinn. 

Det  är  kvinnorna,  som  tillvarataga  caraguatäfibrerna. 
Jag  skall  redogöra  för,  huru  jag  sett  detta  arbete  utföras 
hos  ashluslay.  De  bästa  fibrerna  erhållas  af  en  liten  varietet. 
Först  gräfves  växten  upp  med  en  gräfstock  (bild  49).  Här- 
efter sågas  stammen  och  bladen  af  med  en  träsåg  (bild  50) 
på    så    sätt,  att  sågen  sättes  in  mellan  stortån  och  nästa  tå 


UR    INDIANERNAS    LIP' 


111 


och  växtens  stam  rifves  mot  sågen.  Detta  arbete  sker  ute  i 
skogen.  Bladen  bäras  sedan  hem,  där  bastfibrerna  afskrapas 
med  ett  musselskal  (bild  51)  eller  med  en  träknif  (bild  17). 
Sedan  dessa  fibrer  buntats  och  fått  torka,  så  tvinnar  man 
tråd.  Därvid  användes  intet  annat  redskap  än  händerna. 
Man  snor  tråden  mot  låret,  som  gnidits  in  med  aska.  Den 
tvinnade  tråden  samlas  i  stora  buntar  ocli  användes  sedan 
till  talrika  ändamål.  En  del  af  tråden  färgas  ljusare  brun 
med  tusca  och  mörkare  brun  med  algarobillo  '). 


49.     Gräfstock.     u.   \'i-d.     Ashluslay. 


öO.     Säg  af  hårdt  trä.     V».     Ashluslay. 


51.     Skrapa  af  rriussel- 
skal.  V-3-  Ashluslay. 


Utom  af  caraguatå  fläta  choroti  och  ashluslay  rep  af 
människoliår.  Det  är  uteslutande  kvinnorna,  som  få  släppa 
till  materialet  till  detta. 

Ashluslay-  och  äfven  chorotikvinnorna  äro  skickliga  väf- 
verskor.  Det  är  likväl  blott  de  förra,  som  förstå  sig  på  att 
väfva  vackra  ornament  (bild  53). 

Hos  choroti  har  jag  sett  en  synnerligen  primitiv  och 
intressant  väfmetod.  Väfstolen  bestod  af  en  kvinnas  kropp. 
Bandet,  hon  väfde,  var  fäst  vid  hennes  stortå,  handen  an- 
vände hon  att  slå  till  med.  Hon  väfde  sålunda  bandet,  utan 
något    som    helst    annat  redskap  än  sina  egna  extremiteter. 

Materialet,  af  hvilket  kvinnorna  väfva,  är  alltid  fårull.  Det 
är  troligt,  att  de  förr  väfde  af  caraguatå  eller  af  bomull.  Denna 

')  Acacia  moniliformis. 


\\'2 


i;iu.AM)  noi5I)i;nski()i,i) 


52.      \'äfstol.      Ashlushiv. 


sistnämnda  växt  odlas  ännu  af  ashluslay.  I  annat  fall  måste  väf- 
konsten  ha  införts  här,  först  sedan  dessa  indianer  fått  fåren  af 
de  hvite. 

Kvinnorna  här  äro  ganska  skickliga  krukmakerskor. 
Lerkärlen  tillverkas  efter  hland  indianerna  vanlig  metod 
genom  upphvggning  af  lerrullar  (hild  54). 

Leran  blandas  alltid  först  med  sönderstött,  brändt  ki-uk- 
gods,  för  att  kärlen  icke  skola  spricka  sönder  i  bränningen. 
Till  att  släta  kärlen  med  användes  ett  musselskal,  en  frukt 
eller  ett  redskap  af  trä  (bild  56).  Choroti  ha  ej  målade  lerkärl. 
Sådana  ser  man  däremot  hos  ashluslay  (bild  51>).  »Färgen» 
))estår  af  en  grönsvart  kåda  af  ett  träd  kalladt  »palo  santo», 
som  man  värmer  och  stryker  på  kärlet,  sedan  detta  för  öfrigt 


^ 


'- ■■ -^ ^ = ^ 12 >E«. 

Tafla   II.     Chorotikvinnor  bära  hem  vilda   frukter  i  sina  caraguataväskor. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


113 


är  färdigt.  Får  ett  lerkärl  en  spricka,  så  lagar  man  det- 
samma med  kåda.  Det  blir  då  åter  vattentätt,  men  kan  ej 
användas  som  kokkärl.  Mycket  troligt  är,  att  lagningen  är 
det  primitiva,  och  att  man  från  den  kommit  på  idén  att 
måla  kärlen.  Af  lerkärlen  äro  vattenkrukorna  (bild.  13  och 
58)  synnerligen  karaktäristiska  för  chacoindianerna.  Det  är 
hos  ashluslay,  som  man  finner  den  egendomhgaste  kerami- 
ken (bild  59). 

Arbeten    i    skinn    utföras    af    såväl    män  som  kvinnor. 
Det  är  likväl  blott  männen,  som  bereda  skinnen.     Garfning 


53.     Liten  mantel,  väfd  af  asliluslav, 


är  här  okändt,  däremot  förstår  man  att  mjuka  upp  skinnet 
genom  att  skära  fina  skåror  härs  och  tvärs  på  undersidan. 
Man  gör  äf^^en  skinnet  böjligt  genom  att  draga  det  genom 
en  klufven  käpp. 

Ashluslay  använda  mycket  mera  skinn  än  choroti. 

I  hjärtat  af  Chaco  se  vi  som  nämndt  talrikt  hos  ashlu- 
slay, toba-pilaga  och  mataco-guisnay  de  skinnmantlar,  som  sär- 
skildt  äro  bekanta  från  Patagonien  och  Eldslandet,  men  ej  från 
det  öfriga  Sydamerika.  De  användas  i  Chaco  blott  af  k\ån- 
norna,  under  det  att  männen  bruka  de  lättare,  väfda  mant- 
larna.     Yi     kunna     lätt     tänka    oss,    huru    fordom    chaco- 

8.  —   XordenskiiJld. 


114 


KIU.AM)    NOKUKNSKIÖLI) 


i,Klhnu.vna,    ..Ila,    l.u.lu    nm»    «1.    kvi.i.u.r,    auviUKle   sknm- 

„,autla,-    liks,an  .lo  .le,,,  i  Hera  afseeuden  kulturellt  .lärsUende 

p,„„jjo„ierna.     Kin-    .lo    H..«..    ttret  af  de  hvite    ^nade  de 

■Ufva  .......tlar  .,cl.  sky,.ko,.  at  ull.  Des.a  l.rukades  törst  hlott 

,r  ,„;i,„K.,.,  till.  -I..  1...S  <l....-..ti  .>ol.  andra  luUstä.Klist  utt.-ängde 


54.     Chorotikvimia,  som  bygger  ett  lerkärl. 

skiiininaiitlarna,    under  det  att  de  hos  asliluslay  fortfarande 
användas  af  kvinnorna. 

Såsom  vanligt  hos  dessa  indianer  är  det  här  kvnniorna, 
som  nöja  sig  med  det  äldre  och  sämre.  De  representera 
det  konservativa  elementet  i  samliället.  Såsom  vi  hvite  man 
inte  ogärna  se,  att  våra  kvinnor  äro  stilfullt  klädda,  sa  tycka 


UR    INDIANERNAS    LIF 


115 


indianskorna    om    att    styra    ut   sina  män  i  grant  ornamen- 
terade  mantlar,  fastän  det  nog  kostar  dem  mycket  arbete. 

Korgarbeten  äro  som  nämndt  fullständigt  okända. 
Ashluslaykvinnorna  binda  sittmattor  af  en  vass,  på  spanska 
kallad  totora. 


55.     Krukmakerska.     Choroli. 


Männens  förnämsta  industri  är  träsnideri.  De  tillverka 
rökpipor,  hvisselpipor,  stämplar,  de  träverktyg,  jag  om- 
talat i  det  föregående  m.  m.  Det  är  också  dessa,  som  skära 
till  och  ornamentera  kalebasserna.  Dessa  användas  att  ha 
öl  i,  till  skålar  att  äta  på,  till  askar  att  förvara  småsaker 
o.  s.  v.  Gau.ska  ofta  äro  de  prydda  med  liniära,  ristade  eller 


11(5 


i:iU.AND    NORDENS  KU)  I, I) 


inbrända  ornaiiicnt,  som  äro  illa  gjorda,  men  soni  india- 
nerna påstodo  vara  »es»  (vackra),  men  inte  betyda  något. 
Hos  mataco-vejos  liar  jag  likvid  tätt  några  förkla- 
ringar på  liknande  figurer,  som  visa  att  de  inte  alltid  iiro 
så  meningslösa  (bild  02).  Kanske  äro  de  det  aldrig?  Med 
mycken  omsorg  laga  indianerna  en  kalebass,  när  den  blifvit 
sprucken.  De  sy  ihop  den  med  caraguatåfibrer  och  täta 
sedan    med    vax.     Få    saker    satte    choroti  och  ashluslay  så 

stort  värde  på  som  de  riktigt 
stora  kalebasserna  (bild  39). 
Aldrig  voro  indianerna  och  jag 
af   så  olika  åsikter  om  värdet 

B^B  af  föremålen,  när  vi  skulle  göra 
^^k  en  bytesaffär,  som  när  det  gällde 
W^k  dessa.  En  stor  kalebass  ansågs 
HH  sålunda  mycket  mera  värd  än 
^V  ett  lerkärl  af  motsvarande  stor- 
^»  lek.  Mycket  allmänna  äro  kale- 
bassaskarna af  den  bild  61  af- 
bildade  typen.  Locken  på  dessa 
lära  skäras  ut  medan  frukterna 
ännu  hänga  på  plantorna  och 
ej  äro  fullt  mogna 

Fjäderarbeten  äro  hos  dessa 
indianer  inga  prof  på  utveck- 
lad konstskicklighet.  De  fjädrar,  som  choroti  och  ashluslay 
bära  i  pannbandet,  äro  ofta  hakformigt  utskurna  (bild  68). 
Dessa  hak  synas  mig  ej  ha  betydelse  annat  än  som  orna- 
ment.    Själfva  förklara  de  dem  blott  vara  vackra 


56.     Redskap  af  trä,  som  användas 

vid  Icrkärltillverkningen.  '/s.  Ashlu- 

slav.  Liknande  bruka  clioroti. 


Indianen  som  tcclniaro. 


Från  choroti,  ashluslay  och  mataco  har  jag  samlat  en 
del  teckningar,  som  dessa  utfört  i  min  anteckningsbok. 
Det  är  sannna  beskrifvande  teckningar,  som  \u  genom  Karl 


UR    INDIANERNAS    LIF 


117 


V.    d.    Steinen,    Koch-Griinberg    m.  fl.  lärt  känna  från  Syd- 
amerikas indianer. 

Ganska  vanligt  var  att  bland  choroti  och  ashluslay  finna 
dem,  som  icke  förstodo  alls  att  rita,  utan  stod  på  det  stadium 
som  tyskarne  kalla  »kritzeln»,  d.  v.  s.  samma  stadium  som 
våra  barn  vid  två  ä  tre  års  ålder  (bild  63).  Sågo  de  sedan  andra 
rita,  så  imiterade  de  och  tecknade  sedan  bättre. 


57.     Trumma  af  lerkärl,     ^/s 
(Kokgr3'ta).     Choroti. 


58. 


Vattenkruka. 
Ashluslay. 


Ve. 


59  a.      Ölkrus. 


Ashluslaj*. 


Barn  tecknade  här  ibland  bättre  än  de  äldre.  Sålunda 
har  jag  flera  jämförelsevis  bra  teckningar,  gjorda  af  en  c:a 
7-års  ashlusla3^gosse  (bild  65). 

Ytterst  lätt  taga  indianerna  intryck  af  ens  egna  teckningar, 
h varför  man  bör  undvika  att  själf  teckna  i  en  by,  där 
man  ämnar  samla  sådana.  Sålunda  brukade  jag  i  min  an- 
teckningsbok hastigt  rita  upp  ansikten,  i  hvilka  jag  ritade 
in  tatueringar  ocli  ansiktsmålningar.  Jämföra  vi  de  två 
teckningarna  bild  64  A  och  B,  så  är  den  första  utförd  1908 


118 


Kil  LAND    N()1U)I;NSKK)LD 


utan  att  tecknerskan,  en  eliorotiflicka,  Aslilisi,  tagit  intryck 
af  dessa  mina  teckningar,  i  den  andra  B,  ritad  1909,  imiterar 
lion  redan  mig. 

Till    de    allra    ])rinntivaste    teckningarna    brukade  indi- 
anerna gifva  högst   egendomliga  förklaringar.     Att  den  bild 


fil.     Kalebass.     Ashluslay.     V* 


<)0.     Kalebass.     (Iboroti. 


63  återgifna  teckningen  skall  föreställa  en  kvinna,  som  skör- 
dar majs,  antager  jag,  att  inte  någon  af  mina  läsare  kan  för- 
stå. Våra  små  barn  se  också  ofta  på  sina  teckningar 
mycket,  som  vi  äldre  ej  äro  nog  fantasirika  att  begripa. 

Den  bild  65  afbildade  kvinnan  visar  oss  barnaoskulden 
hos  indianerna. 


ÅTTONDE  KAPITLET. 


Bland  indianer  vid  Rio  Pilcomayo  (forts). 

Krig  och  fred. 

När  jag  år  190<S  besökte  choroti  och  ashluslay,  var  tor- 
hållandet mellan  dessa  bägge  och  mataco  synnerligen  spändt. 
Choroti  och  toba  voro  ej 
heller  vänner.  I  hvilket 
förliållande  ashluslay  sto- 
do  till  toba,  vet  jag  ej, 
då  jag  det  året  ej  besökte 
de  trakter,  där  dessa  stam- 
mar gränsa  tillhvarandra. 

År  1909  var  det  ut- 
rikespolitiska läget  förän- 
dradt.  Choroti  och  ashlu- 
slay hade  slutit  fred  med 
mataco.  .  Med  toba  lägo 
däremot  ashluslay  i  en 
förbittrad  fejd. 

Orsaken  till  krigen 
mellan  dessa  stammar  är 
vanligen  fisket  samt  begär 
efter  plundring.  En  stam 
stänger  af  floden,  så  att 

fisken  icke  kan  komma  upp  till  den  andras  fiskeplatser. 
Denna  söker  då  att  rifva  ned  stängslen,  någon  af  stammen 
blir  dödad  eller  dödas  någon  på  motsidan,  hvarefter  kriget 
är  i  full  såne:. 


(i2.    Kalebasskål.    Mataco-Vejos. 
a    =    struts, 
b   =   väg. 
c   =   pampa, 
cl    =   skog. 


1/4. 


slätt. 


12U 


i;  U  I,  A  M )    N  o  Kl)  I :  N  S  K 1  o  1. 1) 


O- 


niih 


(■)3.   Kviniin,  som  sanihir  majs.  Tecknad  af 
matacoUviniia.     Kspcranza.     '/'• 


ID  ^'\-' 

-li.-c 


Hii^^o  stiiiiiniania  <lra<ia  si<i;  iiu  tillhaka,  sa  att  en  ()l)e- 
1h)(1(1  zoii  ui)])star  omellaii  dom.  Kriget  löre.s  sedan  genom 
öherfall  och  rorriideri.     Några  stora  ordnade  bataljer  synas 

sällan  levereras,  och  i 
regel  äro  de,  som  dö- 
das, högst  få. 

Kn  livit  man  har  be- 
rättat mig  följande  hi- 
storia om  ett  slag  mel- 
lan choroti  ochmataco, 
som  nog  är  ganska  ka- 
raktäristisk, om  också 
något  skarfvad. 

I  närheten  af  hans 
nyl)ygge  hade  två  be- 
tydande grupper  sla- 
gits en  hel  dag.  Det 
hade  skjutits  en  massa 
skott,  ty  en  del  af  in- 
dianerna hade  eldva- 
pen. På  aftonen  kom 
en  clioroti  flyende  för- 
bi hans  hus. 

»Hur  har  det  gått?» 
hade  han  frågat. 
»Illa»,  svarade  denne. 
»Hur  många  har  då 
dödats?» 
»Ingen». 

»Då  ha  ni  väl  många 
sårade?» 
»Ingen»,  var  svaret. 

Man  hade  tydligen  först  slagits  utom  skotthåll.  När 
mataco  till  slut  med  stor  tapperliet  gått  litet  närmare,  hade 
choroti  sprungit. 

Det  äi'  dock  visst  inte  alla  strider,  som  äro  så  oblodiga. 


()4.     Teckningar  gjorda  nf  chorotiflickan 
Ashlisi.     '/-• 
A   =   kvinna. 

e   =   panntalucring. 

c    =   nästatuering. 

d  =   tatuering  under  ögonen. 

a   =   kindbenstatuering. 

b  =   haktatuering. 
B    =    kvinna,     a   =   hår. 
V.    =    Erland  Noi'denskiöld,  d.  v.  s.  hans 

glasögon. 


Tafla    12.     Ashluslaykrigare. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


121 


spejare,  som  skickats  i  förväg  för  att 


I  den  strid  mellan  asliluslay  och  toba,  som  jag  omtalat  i 
början  af  denna  bok,  dödades  tio  asliluslay  och  en  toba. 
Denne  senare  var  en 
rekognosera.  Man  an- 
vänder sig  nämligen  i 
krigen  talrikt  af  spejare 
för  att  utforska  fien- 
dens ställning. 

De  bästa  krigarne 
lära  de  äldre  männen 
och  gubbarna  vara. 
Ungdomarna  hålla  sig 
gärna  bakom.  Pålämp- 
hgt  afstånd  från  byar- 
na äro  stälhiingar  för 
utkiksposter  byggda. 
Vid  vägkorsningar  an- 
gifva  på  visst  sätt  lagda 
kvistar  o.  d.  för  vän- 
nerna, hvilken  väg  de 
böra  taga. 

En  viktig  nyhet 
sprids  genom  ilbud 
från  by  till  by.  Flera 
dagar  innan  jag  kom 
till  den  yttersta  boHvi- 
anska  militärposterin- 
gen vid  Rio  Pilcomayo, 
kommo  indianerna  till 
chefen  för  denna  och 
sade:  »Elle  (den  hlla 
papegojan)  kommer», 
papegojan    hade    med 


Teckningar  gjorda  af  ashluslay- 

gosse.    V-. 
^   =   kvinna. 

a   =  klädnad. 

b  =  vulva. 

c   =   clitoris. 

Tecknad  af  7  års  gosse, 
ashluslay  till  häst. 

a   =   man  (den  svarta  punkten 

midt  på  kroppen  är  nafveln) 

d  =  häst. 

b    =   svans. 

c    =   tänder. 

Tecknad    af  samma   gosse  som 

föregående. 


B    = 


De  berättade  äfven,  huru  många  man 
sig  och  allt  möjhgt  annat,  som  han 
ej  förstod,  då  han  ej  hade  någon  tolk  och  ej  visste  att  jag, 
d.  v.  s.  papegojan,  skulle  komma. 

Såväl    choroti     som     ashluslay     som     äfven    toba    och 


122 


EIU.AM)    NOUDKNSKIOI.I) 


mataco  skalpera  sina  dödade  lionder.     En  skalp  af  en  tol)a- 
pilaga,  som  jag  efter  mycken  underhandling  bytt  mig  till  af 

en  asliluslay,  .är  här  afhil- 
dad(hild7()).  Dessa  skalper 
hänga,  när  det  är  vackert 
väder,  utanför  hyddorna, 
fastbundna  vid  lansarna, 
till  segrarens  ära.  Vid 
dryckesf esterna  spela  de 
en  stor  roll.  Byalag,  som 
ej  äro  så  lyckliga,  att 
någon  af  deras  män  tagit 
en  skalp,  få  låna  en  sådan 
från  en  grannby  till  sina 
fester. 

När  indianerna  draga 
ut  i  strid,  ställa  de 
först  till  en  hej  dundrande 
dryckesfest,  där  de  måla 
sig  kolsvarta  och  smycka 
sig  med  fjäderprydnader, 
magpansar  af  tjockt  skinn, 
jackor  och  mössor  af  ja- 
guarhud  m.  m. 

Asliluslay  uppföi-a  rik- 
tiga krigsspel,  riktiga  fält- 
manövrer, där  man  öfvar 
sig  eller  rättare  roar  sig. 
De,  som  föreställa  fienden, 
få  alltid  stryk.  Höfdin- 
garne  äro,  som  nämndt, 
befäliiafvare  i  krigen.  Dis- 
ciplin finnes  ingen. 
Vapnen  i  striderna  äro 
]»il  och  båge  och  klubbor.  Genom  att  linda  viinstra  hand- 
leden   skyddar   man    sig    mot  bågsträngen  (tafl.  4).     En  del 


B 

()(').     Teckniiif^ar  gjorda  af  c:a  20-årirf 
asliluslayman.   '/*• 
A    =   ko. 

a    =   tänder. 
b  =    liorn. 
c    =   svans. 
B    =  jaguar. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


123 


af  ashluslay,  som  äro  beridna,  använda  lansar.  Mataco 
använda  någon  gång  brandpilar,  med  hvilka  de  sätta  eld  på 
fiendens  bvar. 


67.     Ashluslaykrigare. 


Ashluslays  värsta  fiende  är  tobahöfdingen  Taycolique, 
om  hvilken  jag  förut  berättat,  att  han  systematiskt  beväp- 
nat   sitt    folk    med  eldvapen.     Jag  frågade  en  gång  doktor 


124 


KHLAM)    NOUDKNSKIOLD 


Ii.  Tri^^o,  som  i  IViii  år  varit  guvernör  i  l)olivianska 
Cliaco  ocli  som  i  (leima  eo:enskap  haft  synnerligen  mycket 
att  göra  med  indianerna,  om  lian  ))land  dem  träffat  någon 
l)etydande,  ledande  personlighet,  någon  »stor  man».  Han 
svarade,  att  den  ende  var  Tayeoliijue. 

Det  sägs  bland  indianerna,  att  denna  höfding  sökt  ställa 
till  ett  allmänt  indianskt  uppror  mot  de  livite.  Han  har 
haft    hendiga    konferenser  med  chiriguanohöfdingen  Mande- 


« 


68.     Fjäderpr3'dnad.     'A.      Bärcs  i  pannbandet.     Ashluslaj'. 


pora  och  chanéhöfdingen  Vocapo3\  Detta  var  under  infly- 
tande af  ryktena  om  ett  förestående  krig  mellan  Argentina 
och  Bolivia  år  1909. 

Fred  mellan  två  stammar  slutes  så,  att  till  de  i  striderna 
dödades  anhöriga  utbetalas  får,  hästar  och  andra  gåfvor. 
Bägge  stammarna,  äfven  segrarne,  lietala  blodskuld  till 
hvai-andra.  Freden  slutes  sålunda  egentligen  mellan  in- 
dividen och  ej  mellan  stammarna.  När  alla  individer  i 
stannnarna  ha  sina  mellanhafvanden  uppgjorda,  så  upp- 
hör   kriget.     Min  tolk  Manuel  Flores,  om  hvilken  jag  talat 


Tafla   13.     Ashluslayman  i  magpansar. 


UR    INDIANERNAS    LIF  125 

i  det  föreo-ående.  har  på  detta  sätt  ordnat  blod.skuldsut- 
betalniiigariia  mellan  mataco  och  choroti  1908,  hvarefter  de 
lefde  i  fred,  om  också  i  en  beväpnad  fred.  Sina  fångna  l;)arn 
sökte  ashluslay  midt  under  kriget  återköpa  af  toba  mot 
hästar.  Xågra  mataco-guisnay,  som  lefde  blandade  med  toba 
och  syntes  iakttaga  en  egendomlig  neutral  ställning,  tjänade 
såsom  mellanhand. 

En    del    krig    i    Chaco    äro    säkert    äfven    utrotnings- 
krig,    som    icke    upphöra    förrän    den    ena    stammen    blir 


69.     Fjäderprydnad,     u.   V^-     Bäres  på  liufvudct.     Ashluslaj'. 

underkufvad  eller  utvandrar.  Ett  sådant  krig  är  säkert 
det  mellan  tapiete  (yanaygua)  och  tsirakuaindianerna,  om 
hvilket  jag  får  tillfälle  att  tala  i  slutet  af  denna  bok. 

Tack  vare  krigen  förändras  mycket  stammarnas  ut- 
bredningsområden. På  så  sätt  kan  man  förklara,  huru  Cam- 
pos  ^)  1883  funnit  stammarna  boende  alldeles  olika  mot  livad 
de  bodde  1908  och  1909.  Kommer  kriget  mellan  toba  och 
ashluslay  att  fortsätta,  är  det  trohgt,  att  de  förra  tränga 
fullständigt  bort  de  senare  fi-ån  floden.     Det  är  äfven  högst 


'^  Campos:     Expedition  Boliviana  de  1883.    Bucnos  Aires— La  Platå 
1888. 


126 


KHLAM)    NOKDKNSKIOLI) 


70.    Skalp  af  tobapilaga.    '/*■    Ashlusla}'. 


71.     Slridsklubba. 
u.   '/ö.      Ashlusla}-. 


viktigt  för  toba  att  erOlra  den  bolivianska  sidan  af  Kio  Pil- 
comayo,  då  argentinarne  allt  mer  odi  mer  söka  att  tvinga 
dem  till  underka.stelse. 


UR    INDIANERNAS    LIF  127 

En  strid  om  floden  och  fisket  liar  nog  i  alla  tider 
försiggått  här.  De  starkare  stammarna  ha  bemäktigat  sig 
matkällan  Rio  Pilcomayo  och  trängt  de  svagare  inåt  norra 
Cliaco,  trakter,  hvilka  ännu  äro  outforskade  och  där  vi  tro- 
ligen skulle  kunna  finna  rester  af  stammar,  som  ännu  ej  äro 
bekanta   ens  till  namnet. 

Handel. 

Af  ven  fredlig  förbindelse  finnes  mellan  stammarna.  Vid 
Rio  Parapiti  har  jag  sålunda  af  tapieteindianerna,  som  där 
kallas  yanaygua,  bytt  mig  till  runda,  genomborrade,  små 
skif^'or  af  snäckskal.  Dessa  erhålla  dem  af  ashluslaj',  som 
få  dem  från  en  mig  okänd  stam  af  ashluslay  kallad 
manslé  (möjligen  =  lengua),  som  synes  bo  nära  Rio  Para- 
guay och  äfv^en  ha  god  tillgång  på  järn,  särskildt  grA.-tor  och 
vagnsaxlar.  Manslé  lära  gå  på  vägar  genom  norra  Chaco, 
som  ej  följa  Rio  Pilcomayo,  ända  till  chorotiområdet.  De 
föra  med  sig  järn  och  snäcksskalskifvor  och  byta  till  sig  djur 
och  mantlar  af  skinn  och  ull.  Man  ser  choroti,  som  ha 
halsband  af  dessa  små  snäckskalsskifvor,  som  äro  ända  till 
tio  ä  tjugo  meter  långa  (se  bild  33). 

Gör  man  för  öfrigt  en  samling  af  föremål,  t.  ex.  hos 
choroti,  så  skall  man  visst  inte  tro,  att  allt,  man  får,  är  till- 
verkadt  på  stället.  Redskap,  väfnader,  väskor  af  caraguatå 
o.  s.  v.  bytas  i  stor  skala  stammarna  emellan.  Från  Cliiri- 
guano  få  choroti  den  röda  färgen,  urucu.  För  ett  Utet  stycke 
af  denna  betala  choroti  en  varm  ocli  stor  mantel  af  ull.  Af 
choroti  byta  i  sin  tur  ashluslay  till  sig  denna  eftersökta  färg. 

Af  ven  i  paraguayska  Chaco  är  urucu  en  handelsvara. 
Enhgt  Boggiani  ^)  erhålla  chamacoco-indianerna  den  dyrbara 
färgen  från  caduvei.  Domenico  del  Campana ")  omtalar,  huru 


^)  Boggiani :  Compendiö  de  Etnografia  Paraguaj'a  moderna.  Revista 
del  Inst.     Paraguayo  1900. 

'^)  Domenico  del  Campana:  Notizie  intorno  ai  Ciriguani.  Arch.  per 
LAnthr.  e  la  Etn.  Firenze  1902.     Sid.  61. 


12H  IvHI.ANO    noui)i;nskiöi,i) 

cliiri^uano  tillverka  iirucu,  Huv  afsalu  till  trakter,  diir  (loiiiia 
buske  ej  växer. 

I  Eric  von  Rosens  vackra  sainlinf^  fi-ån  de  choroti,  som 
bodde  nära  Caha  ej  långt  från  Andernas  sista  bergkani 
mot  Chaco,  linnes  en  ornamenterad  väfnad,  som  bör  vara 
erliållen  genom  handel  från  de  långt  diirifrån  boende 
asbluslay. 

Järnet  hai-  länge  varit  en  viktig  handelsvara  i  Chaco. 
Såväl  ashluslay  som  choroti  ha  enligt  egen  uppgift  först 
fått  detsannna  från  öster,  d.  v.  s.  från  Paraguay.  Den 
stam,  som  vid  Rio  Pilcomayo  sannolikt  längst  lefvat,  utan 
någon  kännedom  om  järnet,  har  varit  choroti,  fastän  de  nu 
mera  ha  mycket  mera  verktyg  af  detta  material  än  ash- 
luslay. 

Jag  har  en  gång  sett  en  handelsresande  i  järn.  Det 
var  en  choroti,  som  var  på  väg  till  det  inre  af  ashluslay 
område,  med  allehanda  skrotbitar,  spikar  m.  m.  Att  döma 
af  hans  underhaltiga  lager  var  efterfrågan  på  varan 
säkert  stor. 

Af  mycket  stor  betydelse  är  handeln  med  torkad  fisk. 
Choroti  liksom  äfven  mataco,  toba  och  tapiete  föra  sådan 
fisk  till  chauéindianerna  vid  Rio  Iti3'uro  och  till  chiriguano. 
Denna  byta  de  ut  mot  majs.  Äfvenså  händer  det,  att  chané 
och  chiriguano  föra  majs  till  stammarna  vid  Rio  Pilcomayo, 
där  de  göra  uppköp  af  fisk.  Man  mäter  majsen  i  stora 
lerkärl,  »yambuy»  och  i  kalebasser.  Måtten  äro  naturligtvis 
ungefärliga. 

Vanlig  är  äfven  handeln  med  fibrer  af  caraguatå,  då 
denna  växt,  som  är  så  viktig  för  indianerna  till  nät,  snören, 
väskor  etc,  ej  förekommer  öfverallt. 

Mina  bytesvaror  spriddes  genom  indianernas  handel 
sinsemellan  vida  omkring.  I  en  cliorotiby  hade  jag  bytt 
bort  flera  granna  skjortor.  När  jag  några  dagar  senare  kom 
längre  ned  för  floden,  voro  mina  grant  lysande  skjortoi- 
det första,  jag  såg  i  byarna.  De  hade  redan  bytt  ägare.  I 
ashluslaybyarna  var  det  inte  ovanligt,  att  en  indian  bytte  till 


1 


un  IN  diam:  UN  AS  lif 


12U 


sig  liundratal.s  stora  synalar  Det  äi'  liogst  troligt,  att  dessa 
grosshandlare  i  synalar  sedan  använda  dem  som  l)y tesvaror 
med  indianer,  som  bo  i  det  inre  af  Cliaeo. 

En  annan  handel  är  den  med  hästar,  far  m.  m.  Il)land 
äro  dessa  hiistai-  stulna  och  det  i\v  synnerligen  svart  fr>r  de 
livite  att  kräfva  tillbaka  en  stulen  häst,  sedan  den  ett  pai' 
gånger  om  bytt  Jigare.  Indianerna  första  det  ohitta  i  att 
stjäla,  men  ej  i  att  köpa  tjufgods. 


72.     Ashlushij-dansarc  pii   besök  lios  choroli.     Flickorna,  som  svnas 
till  höger  äro  choroti. 


Denna  handel  stannnarna  emellan  är  naturligtvis  af  stor 
betydelse  för  förmedlandet  af  allehanda  kulturinflytelser. 
För  etnografen  är  den  synnerligen  förarglig,  då  den  förmed- 
lar de  hvites  ombildande  inflytande  till  indianer,  som  ej 
varit  i  direkt  förbindelse  med  några  af  främlingarna. 

Af  intresse  är  att  iakttaga,  huru  indianerna  vid  byteshan- 
del värdesätta  sina  tillhörigheter.  Dyrbarast  äro  t.  ex.  hos 
choroti  halsbanden,  Altarna,  de  mycket  stora  caraguatå- 
väskorna,  näten,  kalebasserna  och  urueufärgen.    Clioroti  r»cli 

9.  -   XorilciisLiöld. 


130  KRI-AM)    NOUDKNSKIÖLD 

ashluslay  ha  en  fullt  naturlig  uppfattning^  af,  att  det,  som  kostar 
dem  mest  arbete,  bör  ersättas  med  de  begärligaste  bytes- 
varorna, såsom  tyger,  knifvar  o.  d.  För  halsbanden  betala 
de  själfva  får  och  dessa  värdera  de  synnerligen  högt.  Att 
de  ej  känna  det  inbördes  värdet  af  de  bytesvaror,  man  bju- 
der dem,  är  naturligt.  De  billiga  synålarna  värdei'a  de  så- 
lunda för  högt.  När  jag  enligt  indianernas  åsikt  öfverl)e- 
talat  något  slag  af  föremål,  så  spred  sig  genast  ryktet  därom 
och  liknande  erbjöds  mig  öfverallt.  Att  minska  priset  på 
ett  slag  af  föremål,  därför  att  tillgången  därpå  var  stor,  var 
för  indianerna  ol)egripligt  och  därfiir  svårt.  Nästan  omöj- 
ligt var  det  att  byta  till  sig  vissa  föremål,  därför  att  dessa 
ansågs  ouml)ärliga.  Mycket  stora  caraguatåväskor  släpi)te 
de  sålunda  ej  ifrån  sig,  såvida  de  ej  hade  flera  exemplar, 
då  de  nödvändigt  behöfde  dem  för  insamling  af  vilda 
frukter. 

Utom  i  El  gran  Chaco,  har  man  i  Bolivia  ej  mycket 
tillfälle  att  studera  handeln  mellan  stammarna.  I  öfriga  de- 
lar af  östra  Bolivia  finnas  visserligen  ännu  mycket  primitiva 
indianer,  men  de  äro  nästan  öfverallt  trängda  till  de  otill- 
gängligaste skogarna  och  de  olika  stannnarna  bo  isolerade 
från  livarandra. 

Besök  i  främmande  hijar. 

Då  två  stammar  lefva  vänskapligt  med  livarandra,  är 
det  vanligt,  att  ungdomen  kommer  och  dansar  på  den 
andras  dansbanor.  Många  nätter  har  jag  varit  j^å  en  dans- 
plats, där  såväl  choroti-  som  ashluslayungdom  samlades. 
Aldrig  hörde  jag  där  ett  gräl  mellan  ungdomarna  från  de 
olika  stammarna,  ännu  mindre  var  jag  vittne  till  något 
slagsmål.  Flickorna  från  de  olika  stammarna  lära  dock 
slåss  ganska  grundhgt  ibland. 

När  en  indian  kommer  till  en  främmande  by,  så  fordrar 
höfhgheten,  att  han  skall  sjunga  hela  den  första  natten  vid 
takten  af  en  kalebasskallra.  Följande  chorotisång  sjunges  vid 
sådana  tillfällen: 


LR    INDIANERNAS    LIF  131 

anåm,  anåm,  tå  ayén  skiales,  ätashlé  a^^én  sikiäles, 
lam  sis,  hähuin  néå  hiiäsis,  ta  lam  sis  yäm,  po  liayéne 
sityusis,  sis,  liälea  huäsis,  nä  lames. 

Det  betyder  ungefär :  Jag  har  kommit,  jag  har  kommit,  för 
att  se  mina  bröder.  Jag  har  kommit  långtifrån  för  att  se  mina 
barn.  Nu  äro  de  bra.  De  skola  icke  se  fienderna.  Nu 
äro  de  bra,  tillsammans  med  mig.  Jag  har  kommit  för  att 
se  mina  bröder.  Fienderna  skola  icke  döda  dem.  Här  äro 
de  bra. 

Min  tolk,  som  kände  indianernas  seder  och  bruk,  sjöng 
också  hela  den  första  natten,  vi  voro  i  ashluslayhöfdingen 
Tonés  by,  denna  sång.  Sådan  uppmärksamhet  från  de 
hvites  sida  sätta  indianerna  värde  på.  Det  anse  de  belefvadt. 

FörhåUandd  t  ill  de  hvife. 

Alla  choroti,  som  lefva  utmed  Rio  Pilcomayo,  stå  sedan 
några  år  tillbaka  i  liflig  beröring  med  de  hvite,  h^^lka  bebo 
hela  deras  område.  Några  få  mil  från  floden  lefva  de  dock 
fullständigt  oberoende  och  de  trakter,  de  där  bebo,  äro  out- 
forskade. Ashluslay  upptäcktes  först  1883  af  Campos  och 
besöktes  sedan  1906  af  Trigo,  som  åtföljdes  af  Herr- 
mann.  Inom  deras  egentliga  område  ^dd  floden  ligger 
numera  en  boliviansk  militärpostering.  Såsom  den  första 
hvite  har  jag  utforskat  en  del  af  deras  »Hinterland»,  som 
af  alla  de  vägar,  jag  såg  under  min  exkursion  (se  kartan) 
och  af  de  upplysningar,  jag  fick  af  indianerna,  syntes  syn- 
nerligen vidsträckt. 

I  Boh^ia  har  jag  aldrig  sett  indianer  behandlas  så  väl 
af  de  hvite  som  vid  Rio  Pilcomayo.  Detta  är  en  enda  per- 
sons förtjänst  nämligen  d:r  L.  Trigos,  en  man,  som 
förstått  att  vinna  både  indianer  och  indianskors  sympati, 
som  alltid  behandlat  dem  som  vänner  och  kamrater,  som 
uppträdt  ej  såsom  hög  guvernör,  utan  såsom  en  varmhjär- 
tad och  fint  bildad,  förstående  människa. 

D:r  Trigo  har  någon  enda  gång  straffat  dem,  ty  när  den 


132  i:iu.ANL)  .\oiu)i;nsi;iöi.I) 

livitc  inanncn  trängt  in  pä  indianernas  onnadc.  niäste  dt-t 
komma  till  konflikter,  men  ännu  flera  gånger  liar  lian 
lätit  indianerna  gå  ostraffade,  där  de  hvite  nyhyggarnc  ener- 
giskt yikat  pä  excmplarisk  bestraffning. 

Trigo  liar  eröfrat  ett  stort  område  i  Cliac-i»  med  tnhak. 
tiltar,  granna  tyger  o.  d.  Han  liai'  ej  anviindt  kulor  oeli 
krut  annat  än  i  yttersta  nödfall. 

När  en  fränding  kommer  till  en  indianby,  dröjer  dc-t 
något  innan  indianerna  visa  sin  vei-kliga  karaktiir.  I  början 
förefalla  de  diirför  mycket  mera  inl)undna,  lin  de  i  verklig- 
beten äro.  När  nyfikenbeten  ocb  misstänksandieten  är  öfver, 
äro  indianerna  åter  sig  sjiUfva.  l>yn  genljuder  bela  dagen 
af  glada  skämt,  man  leker,  dansar  oeli  bar  roligt. 

Någon  gång  kunna  indianerna  vara  alldeles  ui)pslu]»pna 
ocb  vilda  i  sina  glädjeutbrott.  Jag  minns  sålunda  en  natt 
i  cborotiböfdingen  Skogsbönans  by.  Målad  ocb  naken,  klädd 
i  fjiidrar  ocb  balsband,  dansade  jag  med  mina  vänner, 
under  det  att  böfdingens  näst  äldsta  son  spelade  »Elle's»  roll 
i  stanleybjälm,  glasögon  ocb  ulster,  l)judande  öfverallt  pa 
tobak.  Indianerna  vredo  sig  af  skratt.  Roligt  både  vi  till- 
sammans den  natten  ocb  många  andra  också. 

Indianerna  bär  äro  mycket  liittstötta,  men  när  det  gidler 
småsaker,  går  oviljan  lätt  öfver.  Svårt  är  att  bedöma,  om 
de  äro  långsinta  i  allvarliga  saker,  men  det  tror  jag  likväl, 
att  de  äro.  De  äro  mycket  egenkära.  Ett  litet  smicker  taga 
de  i  regel  väl  upp  ocb  en  anmärkning  mycket  illa.  När 
jag  sålunda  en  gång  sade  åt  en  cborotitlicka,  att  bon  blifvit 
ful,  därför  att  bon  ryckt  bort  ögonbåren,  l)lef  bon  mycket 
förargad  på  mig.  En  artigbet  rörande  en  kliidsam  fjädei- 
prydnad  eller  dylikt  togo  cboroti  särdeles  väl  upp.  Ett 
roligt  sätt  att  reta  cborotiflickorna  var  att  berätta  om,  buiu 
vackra  flickor,  man  sett  bos  asbluslay. 

Föga  kan  man  lita  på  dessa  indianers  löften.  Ena  da- 
gen lofva  de  t.  ex.  att  följa  med  på  en  exkursion,  andra 
dagen  bryta  de  ogeneradt  öfverenskonnnelsen. 

I  regel  lia  särskildt  cboroti  svnts  mig  otacksamma.   Så 


■anMMMMi 


Tafla   14.     Ashluslayfiskare  gå  öfver  Rio  Pilcomayo. 


IT,    INDIANKIINAS    LIF  loö 

liade  t.  ex.  en  ehnroti  liera  dagai"  varit  gäst  i  mitt  läger  och 
fatt  rikligt  med  undfägnad.  Kort  därefter  kom  jag  pä  be- 
sök i  lians  hy.  hidianen  var  ej  liemnia,  utan  ute  pä  fiske. 
Niir  han  kom  hem  lastad  med  fisk,  tänkte  jag,  han  skulle 
skänka  mig  en  fisk,  men  jag  misstog  mig  storligen  pä  tack- 
samliet.  Jag  fick  ingenting.  I  stället  l)egärde  han  tobak 
och  en  hatt  af  mig. 

Liknande  har  jag  varit  med  om  flera  gånger  och  det 
har  ibland  gj^rt  mig  förstämd.  Detta  har  dock  varit  dumt. 
Jag  l)orde  ha  förstått,  att  från  indianernas  synpunkt  är  den 
man,  som  äger  ett  par  muläsnor  lastade  med  tyger,  knifvar, 
nålar,  giaspärlnr  m.  m.,  så  kolossalt  rik,  att  han  inte  bör 
begiira  någon  gafva  af  de  fattiga  indianerna. 

Sinsemellan  äro  de  ju  så  gifmilda,  att  de  gifva 
bort.  livad  de  själfva  skulle  behöfva.  Hur  mången  gång 
har  det  inte  händt.  att  då  jag  bjudit  en  hungrig  indian  på 
en  tallrik  mat,  lian  delat  den  med  alla  och  själf  blifvit  utan. 
De  af  de  hvitc  ohei-r>rda  ashluslay  voro  mycket  gäst- 
friare än  clioroti  och  skänkte  mig  stiindigt  hsk,  majs.  alga- 
rol)o  m.  m. 

Xiir  vi  kommo  till  en  ashluslayl)y,  som  aldrig  l)esökts 
af  hvite,  fordrade  indianerna  inga  gåfvor.  Annorlunda  iir 
der  beklagligen  i  de  byar,  där  indianerna  äro  vana  att  gå 
till  fabrikerna  i  Ai-gentina.  De  anse  helt  enkelt,  att  det  är 
sjiilfklart,  att  de  åtminstone  skola  bjudas  på  tobak.  Det 
synes  mig  niistan,  som  om  indianerna  i  vissa  trakter  upp- 
fatta denna  tobaksutdelning  såsom  en  skatt,  hvilken  den 
passerande  hvite  iir  skyldig  att  erliigga. 

Af  de  hvite  l)eskylles  indianerna  för  oiirlighet.  Det  kan 
inte  heller  förnekas,  att  de  stjäla  en  del  Ijoskap  och  att  ash- 
luslay för  ett  jiar  år  sedan  lagt  sig  till  med  åttio  hästar 
genom  stöld,  att  de  skörda  en  del  majs,  som  nybyggarna  så 
o.   s.   v. 

Min  erfarenhet  iir  dock  att  indianerna  äro  ganska  äi'- 
liga.  Från  sina  vänner  stjiil  man  nämligen  ej.  Det  hände 
nog    ilJand    att    nåaon    t.    ex.  utan  lof  lånade  mina  l)yxor. 


134 


i:iU.AM)    NOKDF.NSKIOI.I) 


min  stanleylijelni  eller  mina  skor,  men  det  var  bara  för  att 
sprätta  en  stund  och  inte  för  att  stjäla. 

Säkert  är  äfven,  att  de  livite  l)eskylla  indianerna  för  en 
del  stölder,  som  de  sinsemellan  begå.  Jag  var  sålunda  en 
gång  vid  en  liten  nybyggaregård  vid  Rio  Picumayo.    Ägaren 


73.     Asliluslayfiskare.     Uio   FiIconia3'o. 


hade  bhfvit  sjuk  och  rest  bort.  Af  en  tillfällighet  fick 
jag  se,  huru  de  hvite  tjänarns  gingo  in  i  hans  förrådskam- 
mare, där  de  stulo  socker,  konserver  och  tyg.  En  ung 
chorotiindian  inbjöds  af  dem  att  dela  rofvet.  Med  ett  för- 
aktligt småleende  gick  han  ifrån  dem. 

När    stölden    blef    upptäckt,    så  var  det  naturligA^is  det 


UR    INDIANERNAS    LIF  135 

förbannade  indianska  packet  eller  rättare  »esos  indios  c — s», 
som  varit  framme  igen. 

Att  indianerna  ibland  stjäla  och  slakta  en  ko,  när  ma- 
gen är  tom,  skall  man  icke  förundra  sig  öfver.  Det  skulle 
äfven  en  hvit  göra  under  liknande  omständigheter. 

De  hvite  taga  från  indianerna  landet  bit  för  bit.  de 
tvinga  dem  att  odla  långt  ifrån  floden,  där  ingen  boskap 
finnes  i  närheten  och  detta  utan  att  gifva  indianerna  arbete. 
När  indianerna  förlora  sitt  land  till  de  hvite,  är  det  l)ilhgt, 
att  dessa  gifva  dem  arbete,  så  att  de  kunna  förtjäna  till 
mat,  verktyg,  kläder  m.  m.,  ty  en  gång  i  beröring  med  de 
hvites  civilisation  få  indianerna  nya  fordringar  på  lifvet. 

Till  min  ärlighet  hade  indianerna  ett  mycket  stort  för- 
troende. När  jag  sålunda  var  några  dagar  vid  Guachalla 
militärpostering,  brukade  ashluslay  och  däribland  många, 
som  jag  knappast  kände,  förvara  sina  tillhörigheter  hos  mig. 
Blott  med  tolken  Manuel  Fl(jres  och  d:r  Trigo  delade  jag 
detta  förtroende. 

Trots  deras  fel  iiro  clioroti-  och  ashluslayindianerna  mig 
mycket  symj^atiska.  Deras  opålitlighet,  otacksamhet  och 
lögnaktighet  skrifver  jag  till  stor  del  på  de  hvites  konto, 
ty  dessa  fula  sidor  tyckas  mig  mest  komma  fram  vid  berö- 
ringen med  inkräktarna. 

Sädana  generella  omdömen,  som  jag  här  gifvit  om  en 
hel  mängd  människors  karaktär,  blifva  naturligtvis  alltid 
något  sväf vande.  Det  gäller  här  som  bland  civiliserade  män- 
niskor, att  individerna  äro  så  olika.  Den  ene  är  tyst  och 
inbunden,  den  andre  går  skrattande  genom  lifvet.  Den  ene 
är  ytterst  fåfäng  och  den  andre  är  ganska  likgiltig  för  att 
göra  sig  gällande.  Helst  skulle  jag  vilja  skildra  hvarje  in- 
divid särskildt,  som  jag  närmare  lärt  känna,  men  i  regel 
har  jag  varit  allt  för  kort  tid  med  dem  för  att  våga  mig 
in  på  individualpsykologien. 

Ofantligt  lyckligt  vore,  om  d:r  Trigos  kloka  indianpoli- 
tik komme  att  fortsättas  i  Chaco.  Det  är  inte  skyddslagar, 
som    indianerna    behöfva,   utan  varmhjärtade  och  energiska 


13()  i:HI.AM)     NOr.DIASKlÖl.I) 

iiiiiii,  Sdin  ski|iii  fiittvis.i  iiicil  klokhet  och  tålamod,  iVaiulTti' 
allt   tålamod. 

Till  sist  ett  par  »gissningar.  Dir  Trigo  ansåg  att  clioroti 
ill'»»  (•:a  4,000.  Jag  ti-or  ej  denna  siffra  iir  mycket  (ifverdrifven, 
iifven  om  man  beräknar,  att  talrika  clioroti  lefva  inåt  norra 
( 'liaco. 

Hur  många  Jiro  ashluslayV  Moberg  och  IVirlattaren  har 
varit  i  tjuguen  byar,  af  hvilka  Hera  voro  mycket  folkrika. 
IJeräkna  vi,  att  hvarje  by  i  medeltal  har  200  innevånare,  så 
få  vi  4,200  indianer.  Troligen  linnes  det  minst  lika  många 
byar,  som  vi  ej  l)esökt.  En  hel  del  har  jag  luirt  talas  om 
i  det  inre  al'  Chaco.  Det  skulle  därhir  icke  fcirvåna  mig 
om  ashluslaystammen  riiknade  nära  10,000  individ.  Det 
är  naturligtvis  bara  en  gissning.  Af  kartan  se  vi  likväl,  att 
denna  stam  har  en  vidsträckt  utbredning. 

Jag  liimnar  nu  chorr)ti  och  ashluslay.  T  facktidskrif- 
terna skall  jag  återkonnna  till  deras  konst  och  industri,  som 
jag  här  blott  flyktigt  berört. 

Det  linnes  säkerligen  icke  något  af  den  siste  mohikanens 
poesi  i  mina  skildringar,  det  är  icke  indianböckernas  hjältar  jag 
här  dragit  fram.  det  är  helt  enkelt  ganska  vanliga  människor. 
De  yngsta  älska  lek,  de  unga  kärlek,  de  gamla  mat, 
dryck  och  tobak.  De  kiim])a  såsom  andra  sin  kamp  föv 
tillvaron,  en  kamp,  som  ofta  säkert  är  hård.  Uättre  än  vi 
förstå  de  att  hålla  iho]),  att  hjälpa  hvarandra.  Därför  tyc- 
ker jag  om  dem  —  och  jag  vore  glad,  om  iifven  läsaren 
fattat  en  smula  sympati  för  dem. 


Tafla    15.     Ashluslaykvinna  på  vandring.     Hästen    är  stulen  från  de  hvita. 


NIONDE  KAI'ITLET. 

Chané-  och  chiriguanoindianernas  land. 

Liksom    jag     s()kt    att    gifva    en    bild    af    clioruti-    och 
asliliislayindianernas  Hl',  skall  jag  också  söka  skildra  cliaiié- 


74.      ^'oc;lp()y.s  Jjy   \  id    Uio   Iti\iiro. 


och  chiriguaiioindianerna  och  mina  olika  hesök  hos  dem. 
Dessa  indianer  sta  hetydligt  högre  iin  Chacos  »vildar>.  Nu- 
mera lefva  de  till  alli-a  största  delen  beroende  af  de 
hvite  och  deras  gamla,  egenartade  kultur  försvinner  allt 
mer  och  mer. 


138 


EHI.ANI)     N0HI)I:NSKI()1.1) 


Ku    uanska  hotydande  del  af  cliii-i^uano  äro  iifven  iiu- 
iiHMa  kristna.     Sedan  iifvei'  tic  liiindra  år  ha  först  jesuiterna 


7.').     (^hanéindian.     Rio   Itivuio. 


oeli  sedan  franeiskanerna  med  växlande  framgång  sökt  att 
omvända  dem  till  den  allena  saliggörande  kyrkans  tro.  Bland 
chiriguano  finnes  äfven  fortfarande  flera  missionsstationer, 
bland  chané  däremot  ingen. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


139 


I    chané    ocli  chinguano  lära  vi  känna  människor  med 
en    viss    kultur,  ganska    olika    de    indianer  vi  läst  om  i  de 


76.     Chanéindian.     Rio  Parapiti. 

föregående  kapitlen.     Af  intresse  är  naturligtvis  jämförelser 
mellan  de  tvenne  kulturtyper,  vi  liär  möta  i  Chaco. 

Hvad  som  kanske  mest  kommer  att  förvåna  läsaren,  är 
att  tvenne  primitiva  kulturer  kunna  bestå  bredvid  hvarandra 


14(t  Kiti.AM)   .\()hi)i;nskiöi.i) 

iicli  siikcilimMi  lia  Ix-statt  i  ailiuiidi-adcii  utan  att  utjiininas, 
utan  att  liiia  incf  af  livafandia.  Detta  tastini  det  liiir  ej 
linnes  nauia  natuiTiiia   uiiinser. 

I  maj  l'.i()8  besökte  ja<;'  som  iiiinnidt  cliaiH-lKUMinn-en 
\'(ica])(iy  vid  Kin  Itiyuio  i  Ai^entina  iiiira  bolivianska  ,<;fän- 
sen.  Deinia  iir  en  af  de  (lodei-,  som  IVirirjifve.s  scika  sii; 
iiienom  ("liacos  vildmarkei-.  Den  iimK'iu]»i)])a  Andernas  yttersta, 
urskotjsklädda  våg-or  och  försvinner  i  Cliaeos  torrskogar. 

Voeapoy  lag  i  tvist  med  de  livite,  som  inkräktat  lians  land 
och  icke  kunde  gilla  hans  uppfattning,  att  de  voro  hans 
arrendatorer.  Han  bad  nng  om  rad,  huru  han  skulle  kunna 
l'a  de  hvite  att  erkämia  indianernas  rätt  till  landet.  Jag 
raddo  honom  att  vända  sig  till  de  livites  store  luifding,  rejju- 
blikens  ))resident,  och  så  tog  jag  anställning  som  india- 
nernas hindt mätare.  Med  indianerna  striifvade  jag  ()fver 
<U'ras  omrädc  och  gjorde  en  liten  kartskiss,  som  \'ocapoy 
skulle  föira  med  sig  till  presidenten.  Riktigt  gillade  india- 
nen ej  min  skiss,  utan  ritade  de  också  en  karta  öfver 
landet.  Tyviii  r  vet  jag  ej,  om  A'ocapoy  sedan  företog  sig  den 
langa  resan  till  den  store  hlifdingens  by.  Tack  vare  landt- 
miitcriet  vann  jag  indianernas  fötrtroendc. 

När  jag  i  slutet  af  juli  liMIS  Ijinmade  clir»roti  och  ashlu- 
slay,  begaf  jag  mig  öfver  Yacuiba  till  San  Francisco  vid 
liio  Pilcomayo.  San  Francisco  har  varit  en  missionsstation, 
som  franciskanerna  haft  bland  chiriguano,  hvilken  numera 
i\r  sekulariserad.  Kj  långt  diirifran  bo  tapieteindianerna, 
hos  hvilka  jag  tillbringade  en  vecka  i  augusti   li>08. 

Frän  San  Franci.sco  begaf  jag  mig  öfver  Tarairi  och 
Tihuipa  till  >[achareti.      Dessa  tre  äro  missionsstationer. 

I  Tihuipa  r)})pnade  jag  f(>r  några  dagar  en  riktig  liten 
diversehandel.  Indianer  och  indianskor,  i  synnerhet  de 
senare,  trängdes  vid  min  disk.  Det  var  en  underlig  bod.  Kom 
en  indianska  dit  med  ])engar  fiir  att  k(')])a,  blef  hon  artigt 
afvi.sad  af  bodbetjänten,  kom  hon  diiremot  med  ett  vackert 
gammalt  lerkiirl.  blef  hon  den  lyckliga  iigarinnan  af  granna, 
ildnxla    band,    (Mhängen    med    riktiga      diamanter»,    ringar 


lU    INDIANERNAS    LIF  141 

med  s.^aiirer  eller  annat  vaekert,  .<oin  hon  sedan  kunde 
skryta  med  vid  nästa  drvckesfest. 

I  dessa  missiousstationer  tinnes  alltid  tvä  byar,  en  för 
hedningarna  och  en  för  de  kristna.  För  min  del  trifdes  jao: 
alltid  bäst  i  den  förra  och  detta  inte  blott  därför,  att  där 
fanns  mera  vackra,  gamla  föremål  att  samla,  utan  äfven  där- 
för, att  man  diir  var  vänligare,  taktfullare  och  finare  i  sitt 
uppträdande.     Missionsbarnen  voro  päflugna  och  fräcka. 

Vid  Machareti  är  en  stor  dalgång,  i  hvilken  rinner  en 
liten  bäck.  som  antagligen  efter  ett  häftigt,  tropiskt  regn 
sväller  upp  till  en  l)rusande  flod  och  förlorar  sig  i  Chacos 
ödemarker.  Helt  nära  missionen  lämnar  den  de  vackert 
sönderskurna  bergen,  där  öfverallt  små  petroleumkällor  sippra 
fram  i  klippornas  springor.  Den  flyter  sedan  genom  ett  kull- 
landskap, som  småningom  öfvergår  till  Cliacos  väldiga  slätt- 
område. Vegetationen  i  dessa  trakter  är  ej  vidare  yppig. 
Skogen,  där  sådan  finnes,  iir  späd,  låg,  snårig  och  enformig. 
Åkrarna  synas  ge  rikligt  med  skördar  och  torkan  synes 
sällan  vara  allt  för  svår.  Ofta  härjas  dessa  trakter  af 
väldiga  gräslioppssvärmar.  Såsom  stora,  rödbruna  moln 
har  jag  sett  dessa  skadedjur  lägra  sig  öfver  skogarna. 

Från  Machareti  fortsatte  vi  öfver  Itatiqui,  en  ganska  in- 
tressant chiriguanoby  i  en  vattenfattig  trakt,  till  Rio 
Parapiti. 

Denna  kommer  frän  romabaml)a  och  Sauzes,  från 
quichuaindianernas  fjiill.  När  den  liimnar  dessa,  är  den 
under  regntiden  en  brusande  flod,  som  öfversvämmar  sina 
bräddar.  Under  torrtiden  för  den  föga  vatten.  Rio  Para- 
piti slutar  äfven  den  i  Cliaco.  Under  regntiden  förlorar 
den  sig  i  moras,  under  torrtiden  försvinner  den  i  den  fina 
sanden.  Det  iir  därför  tomt  skryt  af  Rio  Parapiti,  när  den 
på  kartorna  stoltserar  med  att  vara  Amazonflodens  sydligaste 
biflod.  Skogarna  längs  med  Rio  Parapiti  bestå  mest  af 
bu.skar  och  låga,  finbladiga  träd,  caraguatå  ocli  kakteer. 

Under  torrtiden  formar  vinden  stora  dyner  längs  med 
flodens  stränder.     Sedan  den  lämnat  Ijergen,  har  den  ingen 


142  i:iU.AM)    NOUDKNSKIÖI.I) 

])iflod.  liio  Parapiti  iir  mycket  bred  men  aldrig-  djup.  Under 
den  torraste  tiden  iir  dess  l)ädd  förvandlad  till  en  sandöken, 
diir  vinden  leker  med  den  tina  flodsanden.  När  det  stor- 
mar, sä  piskar  sanden  fram  öfver  Hodbottnen.  Vill  man 
öfver  en  sådan  dag,  händer  det,  att  man  gär  torrskodd, 
men  man  mäste  akta  ögonen. 

Rio  Parapiti  är  fiskrik,  men  fiskarna  iiro  helt,  helt  smä. 
Stränderna  äro  ganska  fruktl)ara,  men  då  de  öfversvämmas 
under  regntiden,  gå  åkrarna  lätt  förlorade.  Under  torrtiden 
händer  det,  att  allt  förstöres  af  den  l)rännande  torkan.  Af- 
ven  gräshopporna  härja  dessa  trakter  och  lämna  en  dålig  er- 
siittning,  för  hvad  de  förstöra,  i  sina  egna  oaptitliga  kroppar. 

^'id  Rio  Parapiti  bo  allra  linigst  uppe  på  fjällen 
(juichuaindianer,  därefter  komma  chiriguano,  sedan  nära 
floden  tapiete,  äfven  kallade  yanaygua,  därefter  chané  och 
till  sist  i  de  okända  ödemarkerna  tsirakuaindianer. 

Mitt  första  besök  vid  Rio  Parapiti  gällde  padre  Carmelo, 
som  där  hade  en  liten  missionsstation  l)land  chiriguano. 
Jag  tyckte  riktigt  om  den  munken,  han  hade  en  så  förtro- 
endeväckande  vänlighet.  Han  hör  till  de  missionärer,  som 
behöfvas  här  ute,  människor,  som  vilja  och  kunna  uppoffra 
sig  för  andra,  som  visa  alla  en  lika  stor  vänskaj). 

Jag  fortsatte  nu  längs  med  Rio  Parapiti  till  Isiporenda 
på  flodens  norra  strand.  Midt  emot  Isiporenda  bo  tapiete. 
Ett  Ijesök,  som  jag  gjoi't  hos  dem,  skall  jag  skildra  längre 
fram. 

Vid  Isiporenda  träffade  jag  de  första  chané  eller  tapuy, 
som  de  här  kallas.  Jag  besökte  sedan  ett  flertal  af  deras 
byar.  Särskildt  gjorde  jag  Ijekantskap  med  några  af  deras 
sagoberättare,  af  hvilka  Batirayu,  den  siste  store  höfdiugen 
Aringuis  brorson,  blef  min  gode  vän. 

Från  nedre  Rio  Parapiti  begaf  jag  mig  öfver  Charagua, 
en  by  nästan  uteslutande  bebodd  af  hvite,  till  Caipipendi- 
dalen,  där  jag  gästade  chiriguanohöfdingen  Taruiri. 

Man  kan  förundra  sig  öfver,  att  någon  människa  vill 
bo    i  denna  skoglösa  dal,  där  man  blott  finner  ett  salt-  och 


UR    INDIANERNAS    LIF  143 

lortsmakande,  vatten,  men  i  Caipipendidalen  behöfver  man 
ej  dricka  vatten,  t}'  där  ger  majsen  så  härliga  skördar 
att  det  aldrig  är  brist  pä  majsöl.  Caipipendidaleus  inne- 
vånare äro  rika  och  när  det  är  brist  i  andra  trakter,  då 
komma  indianerna  vida  ifrån  till  dessa  stamfränder  för  att 
byta  bort  sina  dyrbarheter  mot  majs. 

Det  är  också  en  härlig  dal  för  samlaren.  Silfversmycken, 
silf^^erskålar,  fint  snidade  musikinstrument  och  mycket  annat 
rart  funno  vi  i  detta  etnografens  paradis.  Stenyxor,  ruiner, 
graffält  från  olika  folk,  visa  att  Caipipendidalen  länge  varit  högt 
skattad  af  indianerna. 

Djupt  har  vattnet  skurit  sig  ner  i  denna  dal.  Under 
regntiden  regnar  det  väl  äfven  där. 

Från  Caipipendi  återvände  jag  öfver  bergen  till  ('hara- 
gua  genom  en  dal  märklig  för  sina  heta  källor  och  sin 
skönhet  för  att  sedan  fortsätta  längs  med  Anderna  i  riktning 
mot  S:a  Cruz  de  la  Sierra. 

Det  var  i  oktober  1908.  Ej  fullt  ett  år  senare,  i  juli 
1909,  besökte  jag  åter  Cliaco  efter  vidsträckta  färder  på  flo- 
derna, långt  bort  till  Brasiliens  gräns.  I  en  annan  bok 
kommer  jag  att  skildra  dessa  färder  på  stora  segelbara  flo- 
der och  genom  urskogar,  öfverväldigande  genom  sin  yppig- 
het och  grönska. 

Det  var,  som  sagdt,  i  juli  1909,  som  jag  återvände  från 
S:a  Cruz  de  la  Sierra  till  Chaco.  Närmast  ställde  jag  då 
färden  öfver  Rio  Grande  till  Rio  Parapiti  för  att  framför 
allt  åter  gästa  min  vän  Batirayu. 

Rio  Grande  är  Amazonflodens  sydligaste  biflod.  Den 
kommer  från  Andernas  högsta  fjäll  och  rinner  förbi  Sucre, 
hvilken  stad  länge  täflat  med  La  Paz  om  att  vara  Bolivias 
hufvudstad.  När  den  lämnar  fjällen,  är  den  en  brusande, 
mäktig  flod.  Längre  ned  har  den  ett  högst  obeständigt  lopp, 
som  är  ganska  litet  kändt.  Norr  om  S:a  Cruz  de  la  Sierra 
upptar  Rio  Grande,  Rio  Piray  och  förenar  sig  slutligen  med 
Rio    Mamoré.     Några    få    chiriguano    bo    vid    denna    flod, 


144  i;iu.AM)  n()iu)i:nski()i.i) 

iirvcMi  vildii  tsiiakua  ncli  ^iiiuiio  stnilva  ninkiiiiu  i  ui>k<»- 
UJinia   vid   »Iciisimmia. 

Mellan  Jiio  (Trandc  »k-Ii  l{i(»  J'arai)iti  iir  vW  li(»i;st  vatttii- 
latti«it  område  till  stor  del  tiickt  af  alldeles  ogeuointräiiulipi 
snai'  och  lau'  huskskou'.  full  af  cai-atjuatii  oeh  kakteer,  lliir 
oeli  däi'  är  denna  enfonni^a,  dystra  veLictation  afhruten  af 
kullar  oeh  grässlätter. 

Ttoni  de  vilda  tsirakuaindianerna.  som  giii-a  dessa  snar 
osäkra,  tinnes  där  en  annan  min'kviirdighet,  nämligen  gua- 
naeos  (auehenia).  Det  iir  ganska  märkligt  att  i  dessa,  ofta 
af  torkan  lorhriinda  snar,  iinna  ett  sådant  djur  som  gua- 
naeon,  hvilken  man  hlott  tiinkt  sig  i  samhand  med  Ander- 
nas kalla  högslätter  eller  Patagoniens  ofta  frosthitna  i^ampa^. 
Det  vore  intressant  att  kunna  afgcira  om  denna  den  tropiska 
urskogens  guanaeo  vei"kligen  iw  den.^amma,  som  den  man 
känner  från  kallare  trakter.  Intelligenta  livite,  med  livilka 
jag  talat  om  saken  och  som  sett  hiigge,  anse  likväl,  att  det 
är  samma  art. 

Aterkonnnen  till  Uio  Parapiti  sitkte  jag  upj)  Batirayu. 
med  hvilken  jag  redan  liXJS  hlifvit  intimt  l)ekant  oeh  som 
talade  utmärkt  spanska. 

Ingen  indian,  som  jag  kiint,  har  jag  kommit  sä  nära 
som  Batirayu.  Han  förstod  att  det  var  af  intresse  fr>r 
hans  stam,  som  jag  samlade  de  gamla  minnena.  Batirayu 
sökte  göra  sitt  hasta  IVir  att  förklara  för  mig  sin  stams  re- 
ligiösa hegrepp.  Om  aftonen  sutto  vi  i  hans  stuga  vid  en 
eigarix'tt  oeh  lian  herättade  om  gamla  tider,  om  troll- 
karlarne, om  höfdingarne,  om  gudarne.  ll)land  kom  en 
gammal  höfding  Böyra  äfven  dit  oeh  så  fick  jag  höra  många 
trefliga  ehanésagor.  Långt  in  på  nätterna  sutto  vi  och  pi'a- 
tade  vid  ett  flämtande  ljus,  som  jag  hrukade  medföra  i'öv 
att  kunna  göra  anteckningar. 

Det  vore  ett  stort  misstag  att  tro  att  .samtalen  med  dessa 
män  l)lott  var  ett  intressant  studium.  Jag  hade  synnerligen 
trefligt  med  dessa  tina,  taktfulla  ja!  hvarför  inte  »hildade» 
människor.     Det    var  en  ren  vederkvickelse,  när  man  kom- 


UR    INDIANERNAS    LIF 


145 


mit  från  de  ofta  platta,  innehållslösa  hvite.  Batirayu  är 
också  en  ovanlig  man,  ett  ämne  till  en  stor  man,  som  blifvit 
dömd  till  overksamhet. 

Batirayu  är  chanéindian.  Dessa  indianer  tala  numera 
samma  språk  som  chiriguano,  nämhgen  guarani.  Det  mesta 
af  deras  seder  och  bruk  öfverensstämmer  också  med  chiri- 
guano, af  hvilka  de  trohgen  varit  underkufs'ade.  TiU  sitt 
ursprung  äro  de  likväl  arowaker  och  äi-o  sålunda  de  syd- 
ligast boende  af  denna  grupp,  som  har  och  har  haft  en  vid- 
sträckt utbredning  i  Sydamerika  och  på  Antillerna. 

Xär  jag  här  skildrar  chané  och  chiriguano  i  ett  sam- 
manhang, är  det  därför,  att  deras  materiella  kultur  är  så 
hkartad. 

Jag  har  likväl  alltid  angifvit,  hos  hvilken  stam  jag 
gjort  den  eller  den  iakttagelsen;  detta  gäller  särskildt  det 
religiösa,  där  chané  åtminstone  vid  Rio  Parapiti  synes  ha 
bibehålht  många  gamla  föreställningar,  som  äro  okända  för 
chiriguano. 

Batirayu  berättade  mig,  att  det  ännu  fanns  bland  chané 
några,  som  kunde  en  del  ord  af  stammens  gamla  språk. 
Särskildt  vid  dryckesf esterna,  när  de  voro  fulla,  brukade  de 
göra  sig  viktiga  genom  att  tala  sins  emellan  det  gamla  chané- 
språket,  som  annars  hade  karaktär  af  ett  hemhgt  språk. 

I  sällskap  med  Batirayu  begaf  jag  mig  till  den  by 
»Huirapembe»,  där  de  indianer  skulle  finnas,  som  bäst  kunde 
chané.  Det  var  inte  lätt  att  få  någon  att  yppa  hemUgheten. 
Det  var  egentligen  blott  de  yngre,  som  visste  allra  minst, 
som  viUe  meddela  mig  något.  ^)  En  gammal  gumma,  som 
ansågs  kunna  utmärkt  chané,  sade  att  hon  först  i  dödsriket 


') 

Chané. 

Chiriguano. 

M 

vatten 

uné 

y 

une 

majs 

sopöro 

ahuäti 

seponi 

eld 

yucu 

tåta 

yucu 

hund 

tamuco 

j-aiimba 

tamucu 

chicha 

(god) 

liqui 

cångui 

itico 

råtta 

cövo 

angäya 

cozo. 

10.  —   yordenskiöld. 

146 


EHLANU    NORDENSKIÖLD 


skulle  undervisa  mi^.  Dä  indianerna  på  denna  lyckliga 
plats  inte  besväras  af  de  hvite,  inte  ens  etnografer,  så  var 
gummans  löfte  mindre  vänliijt. 

En  mängd  uttryck  använda  chané  af  sitt  gamla  språk, 
som  äro  skällsord,  t.  ex.  karitimisöyti,  som  de  öfversatte  med 
son  af  en  h — a,  barägue  på  guarani.  Invit  till  coitus  kalla  de  po- 
cöne.  Äfven  sånger  finnas  i  behåll  på  deras  gamla  språk  t.  ex. 
siparakinänoyé,  sipa;"akinånoyé,  siparakinänoyé,  tonéya,  tonéya, 

tonéya.     De    förklarade   sig 
ej  kuiuia  öfversätta  dem. 

Frän  Rio  Parapiti  Ijesökte 
jag  åter  chiriguanohöfdingen 
Taruiri  i  Caipipendidalen, 
där  jag  sökte  att  köpa  upp 
så  mycket  jag  kunde  af 
gamla  smycken  och  andra 
dyrbarheter.  Utom  Taruiri 
gästade  jag  äfven  en  annan 
höfding  Yumbay,  en  gam- 
mal hedersman,  som  alltid 
brukade  omfamna  mig  ocli 
sedan  slå  sig  för  sitt  bröst 
och  säga :  » Jag  är  Yumbay » . 
»Ja,  den  store,  mäktige  Yum- 
bay», inföll  jag,  livilket  smickrade  den  afsigkomne  stackaren. 
Från  Caipipendidalen  fortsatte  jag  öfver  Pipi  till  missio- 
nen vid  Ivu.  Denna  ligger  i  en  torr,  ödslig,  vattenfattig 
trakt,  nära  några  mäktiga  berg,  där  det  borde  vara  hemskt 
att  bo.  Då  kopporna  härjade  våldsamt  i  trakten,  sökte 
fader  Bernardino  med  framgång  att  hindra  sjukdomens  intåg 
i  missionen  genom  att  vaccinera  alla  indianer  på  platsen. 
Fader  Bernardino  är  en  verklig  oegennyttig  människa,  en 
verklig  missionär.  Tack  vare  vaccinen  dog  ingen  i  Ivu  i 
kopporna,  under  det  att  bland  de  hvite,  några  få  mil  från 
missionen,  den  hemska  sjukdomen  härjade  fruktansvärdt. 
Det    var    nästan    rätt  åt  dem.     När  någon  dött  i  kopporna 


77.  Lerkärl,  tillverkadt  af  chiriguano- 
höfdingen  Maringays  hustru.  !.u.   V^- 


UR    INDIANERNAS    LIF  147 

lades  liket  på  ett  bord  prydt  med  pappersblommor  och  kru- 
cifix. Omkring  detta  söpo  de  andra  svinen  sig  fulla  och 
drucko  obligos  ^),  tills  det  var  deras  tur  att  ligga  på  bordet. 
Bara  i  byn  Cuevo  dogo  på  kort  tid  sextio  personer  af  två 
hundra.  Jag  har  varit  och  besökt  de  140.  De  voro  hka 
glada  som  alltid.     Bränn"sån  och  öl  gick  åt  i  massa. 

Fader  Bernardino  fick  aldrig  äran  af  sitt  verk.  Det  fick 
medicinmannen,  som  förhäxat  sjukdomen,  så  att  den  ej 
skulle  komma  till  Ivu.  Afven 
de  hvite  nybyggarna  skic- 
kade ibland  efter  medicin- 
mannen, för  att  han  skulle  f  ör- 
drif\^a  sjukdomen.  De  trodde 
inte  heller  på  vaccinen. 

Med  Ivu  som  utgångs- 
punkt gjorde  jag  en  exkur- 
sion till  Iguembedalen  för 
att  besöka  chiriguanohöf- 
dingen  Maringay.  Det  var 
en    treflig  ridt  uppför  höga 

bergkammar  och  ned  i  djupa    78.  Lerkärl,  tillverkadt  af  chiriguano- 
dalar    genom     ett    ofta   stor-     höfdingen  Maringays  hustru,  u.  V?- 

slaget  landskap,  härhgt  i  färg. 

Dessa  dalar  äro  fattiga  på  skog.  Blott  där  det  är  en  riktigt 
skyddad  klyfta,  i  hvilken  en  vattenbäck  sipprar  fram,  är 
vegetationen  yppig. 

Med  den  gamle  Maringay  blef  jag  snart  helt  god  vän. 
Gubben  var  konservativ,  höll  styft  på  gamla  seder  och 
ansåg  att  indianerna,  samtidigt  som  de  lefde  på  god  fot  med 
de  hvite,  borde  bevara  sina  gamla  seder  och  bruk  oförändrade. 
Hans  by  var  utomordentligt  intressant  och  synnerligen  rik  på 
gamla,  vackra  saker.  Den  keramik,  man  där  såg,  hörde  till 
det    allra   bästa,  jag  sett  hos  dessa  indianer  (bild  77  o.  78). 


*)    När  en  person  dricker  obligo  med  någon,  måste  denne  dricka  i 
botten. 


148  KHLAND    NOKDKNSKIÖLD 

Från  Mariiigiiy  återvände  jag  öfver  S:a  Rosa  missions- 
station till  Ivu.  Den  förstnämnda  liar  ett  underbart  läge. 
Liksom  en  gammal  borg  är  den  byggd  på  en  trång  kulle. 
Nedanför  denna  ligga  långa  rader  af  de  gråbruna  chiriguano- 
livddorna,  onigifna  af  låg  skog  med  mimosacéer,  kakteer,  små 
algarobos  och  andra  finbladiga  träd.  Denna  skog  är  sällan 
så  tät,  att  man  ej  lätt  kan  komma  fram  utan  skogsknif- 
ven.  När  jag  var  i  S:a  Rosa,  var  det  torrtid  och  allt  för- 
brändt.  Regnet  trollar  säkert  äfven  här  fram  grönska  ur 
den  torra  marken.  Det  händer  dock,  att  regnet  uteblir  så  länge, 
att  indianerna  ej  få  någon  majs  och  det  betyder  —  hunger. 

Från  S:a  Rosa  ser  man  vida  ut  öfver  bergen  och 
Boyuovis  stora  slätt,  öfver  det  land  som  varit  chiriguano 
fosterland,  där  de  vid  Curuyuqui  kämpat  sin  sista  strid  mot 
de  kristna,  som  anse  sig  ha  rätt  att  bestjäla  alla  svagare  folk. 

Efter  exkursionen  till  Maringay  lämnade  jag  chiriguano 
och  chané  land  och  gjorde  mitt  andra  besök  hos  choroti  och 
ashluslay,  en  färd,  som  jag  redan  har  skildrat. 

Det  område,  som  chiriguano-  och  chanéindianerna 
bebo,  är  verkhgen  vidsträckt.  Det  har  en  växlande 
natur  allt  ifrån  yppiga  urskogar  till  ytterligt  vatten  fattiga, 
vegetationsarma  dalar  och  slätter.  Delvis  är  det  ganska 
bergigt,  men  chiriguano  och  chané  äro  inga  bergsfolk. 
De  hålla  sig  nere  i  dalarna  och  klättra  ej  upp  på  toppar 
och  högslätter  såsom  quichuaindianerna. 

Djurlifvet  i  dessa  trakter  är  fattigt,  mycket  fattigt  skulle 
man  kunna  säga.  Ett  jägarfolk  skulle  aldrig  kunna  bo  där. 
En  eller  annan  råbock,  något  vildsvin,  några  få  strutsar 
är  allt  man  ser  af  storvildt.  Fågellifvet  är  äfven  fattigt. 
Sjöarna  äro  ytterst  få  och  ej  större  än,  att  vi  i  Europa 
skulle  kalla  dem  polar.  \iå  Rio  Parapiti  ser  man  ganska 
talrikt  hvita  hägrar^)  berömda  för  sina  dyrbara  fjädrar.  Af 
skogsfåglarna  lämna  blott  hönsen  »pa vas»'')  något  bidrag  till 


')  Ardea. 
^)  Penelope. 


UR    INDIANERNAS    LIF  149 

grytaii.  En  eller  annan  stornäbbad  »tucan»^)  ser  man  ibland. 
Feta  dufvor,  gödda  med  majs,  lefva  ofta  i  massor  i  india- 
nernas åkrar.  I  Rio  Pilcomayo  är  fisket  rikt,  i  småfloderna 
äro  fiskarna  små  och  dåliga.  De  indianer,  som  bebo  dessa 
trakter,  måste  vara  åkerbrukare  och  majsodlare  äro  de  i 
allra  högsta  grad.  Majs,  det  är  för  dem  mat,  dryck, 
gjädje,  allt! 

Xågra  äfventyr  har  jag  ej  att  berätta  från  dessa  india- 
ner. Hvem  som  helst  kan  utan  svårighet  resa  bland  dem. 
Etnografens  största  sorg  är,  att  han  inte  kan  samla 
allt  gammalt  och  intressant,  han  ser  där.  Det  är  så  svårt 
att  föra  med  sig  allt. 

Ännu  finnes  i  Chacos  vildmarker  en  chiriguanohöfding 
Cayuhuari,  i  hvars  by  ingen  hvit  man  varit.  Den  skall 
ligga  vid  en  stor  sjö.  Där  beta  stora  hjordar  af  hästar 
och  kor  och  majsladorna  äro  alltid  fulla.  Där  äro  india- 
nerna rika,  tv  där  finnas  inga  hvite.  Så  berättas  det  åt- 
minstone. 

Cayuhuari,  som  bor  i  Chaco  allt  sedan  upproret  1890 
har  en  hvit,  röfvad  kvinna  till  sonhustru.  Man  säger  att 
han  jämte  toba  besökt  sockerfabrikerna  i  norra  Argentina. 
Han  hade  sin  sonhustru  med  sig.  Agarne  af  fabriken  er- 
bjödo  sig  att  rädda  henne  från  indianerna.  »Jag  vill  ej 
lämna  dem»,  sade  hon.  »Där  borta  hos  dem  har  jag  mina 
barn».     Det  svaret  hedrar  henne. 

Chiriguanoindianernas  seder  och  bruk  ha  skildrats  af 
flera  författare  ^),  af  hvilka  de  flesta  varit  missionärer,  så  att 
vi    veta  mycket  mer  om  dem  än  om  choroti  och  ashluslay. 

En  del,  af  hvad  jag  här  berättar  om  dessa  indianer, 
är  icke  nytt,  om  också  sedt  i  ny  belysning.  Åtskilligt, 
särskildt  hvad  beträffar  det  rehgiösa,  är  likväl  olika  missio- 
närernas skildringar.  Hvad  jag  samlat  i  den  vägen  är  från 
chané  och  missionärerna  känna  bäst  chiriguano. 


')  Rhamphastus. 

*)  Den    allra    mesta    litteraturen    finna   vi  citerad  af  Domenico  del 
Campana :     Notizie  etc.  1.  c. 


150  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

Hvad  jag  linner  osympatiskt  i  en  del  af  missionärernas 
skildringar  från  indianerna  är,  att  de  synas  sträfva  efter  att 
måla  ut  deras  fel  i  allt  för  mörka  färger,  för  att  deras 
>civilisatoriska  arbete»  skall  verka  så  betydande  som  möjligt. 
Det  synes  mig,  som  missionärerna  ej  förmådde  skildra  india- 
nernas religion  objektivt. 

När  jag  läst  om,  huru  missionärerna  skildra  sin  egen 
eröfring  af  chiriguanoindianernas  land,  så  liar  jag  ej  tyckt  om, 
att  blott  höra  talas  om  de  förras  mod  och  de  senares  grym- 
het. Jag  förnekar  ej,  att  missionärerna  varit  tappra,  men 
jag  beundrar  ännu  mer  chiriguanoindianernas  frihetskärlek 
och  mod.  Har  det  varit  allt  för  svårt  för  munkarna, 
ha  nästan  alltid  soldater  kommit  dem  till  hjälp.  Det  är 
inte  bara  tack  vare  »kärlekens  religion»,  utan  tack  vare  kulor 
och  krut,  som  indianerna  underkastat  sig  missionärerna. 
Vägen  till  den  allena  saliggörande  kyrkan  har  ej  sällan  varit 
dränkt  i  blod. 


TIONDE   KAPITLET. 

Från  chané-  och  chiriguanoindianernas  land. 

Indianen  som  geograf. 

Finns  det  en  enda  beboelig  plats  på  den  sydamerikanska 
kontinenten,  som  icke  upptäckts  af  indianerna  ? 

Denna  fråga  vågar  jag  besvara  med  nej.  På  Andernas 
högsta  fjäll  finna  vi  indianer,  i  norra  Chacos  torra  snår- 
skogar finnas  indianer,  i  de  djupa  urskogarna  i  östra  Bolivia 
bo  och  ströfva  indianer  omkring,  de  ogästvänliga  öarna  om- 
kring Eldslandet  bebos  af  indianer,  på  pampas  i  Argentina 
hafva  många  indianer  fordom  lefvat. 

Hvilken  kolossal  tid  ha  icke  dessa  människor  behöft 
för  att  upptäcka  hvarje  bäck,  hvarje  pöl,  hvarje  khppa, 
hvarje  skogsdunge  på  den  sydamerikanska  kontinenten.  I 
fyra  hundra  år  har  den  hvite  mannen  med  alla  sina  stora 
hjälpmedel  sökt  att  utforska  Sydamerika,  dock  återstår 
för  honom  mycket  mera,  än  man  vanligen  tror.  Han  känner 
i  det  inre  Sydamerika  alla  de  större  floderna  och  stråkvägarna, 
men  ofanthga  äro  ännu  de  områden,  där  aldrig  en  hvit  man 
satt  sin  fot.  Indianerna  känna  eller  hafva  åtminstone  känt 
hvarje  vrå. 

Den  tid,  som  åtgått  för  att  upptäcka  denna  kontinent 
och  anpassa  sig  till  växlande  khmat,  växlande  växtvärld 
och  djurvärld  har  säkert  varit  mycket,  mycket  lång. 
Det  visar  också  de  hundratal  af  indianspråk,  som  äro 
kända  från  Sydamerika. 

Det  område,  hvarje  indian  i  regel  känner  till,  är  ej  stort, 
men  de  känna  det  väl.     Jag  har,  såsom  jag  redan  här  har 


152  ERI.AM)  NORDENSKIÖLD 

skildrat,  gjort  med  ashluslayindianerna  en  vandring  i  sko- 
garna på  c:a  250  km.  Det  var  i  deras  eget  land  och  de 
kände  det  fullständigt.  Enstaka  individer  af  indianerna 
känna  äfven,  tack  vare  liandeln,  något  af  vänskapliga 
grannstammars  land. 

Ständigt  har  jag  frågat  indianerna,  hvilka  stammar  de 
hört  talas  om  och  bedt  dem  räkna  upp  dem.  Detta  gjorde 
de  gärna,  men  de  stammar  de  misstänkte,  att  jag  inte 
kände  till  förut,  låtsade  de  inte  om.  Onödigtvis  ville 
de  icke  utvidga  den  hvite  mannens  kunskaper  om  lan- 
det. Detta  är  orsaken  till,  att  det  ofta  är  ytterst  svårt 
att  bland  indianerna  få  en  vägvisare.  Den,  som  för  den 
hvite  mannen  till  en  by,  som  han  icke  känner  till  förut, 
är  en  usel  förrädare,  hvars  lif  bör  tagas.  Choroti  upp- 
gifva  alltid,  att  i  det  inre  af  deras  land,  från  Rio  Pilcomayo 
räknadt,  där  ännu  ingen  hvit  varit,  tinnes  inga  människor. 
Ashluslayindianerna  blefvo  högst  förvånade,  när  jag  för  dem 
beskref  tsirakuaindianernas  karaktäristiska  tillhörigheter  och 
nämnde  för  dem  om  yanaygua.  Att  den  hvite  mannen 
kände  till  dessa  stammar,  var  för  dem  högehgen  svår- 
begripligt. 

Mycket  vidsträckta  äro  icke  indianernas  kunskaper  om 
den  kontinent  de  bebo.  Sålunda  känna  inga  indianer 
söder  om  S:a  Cruz  de  la  Sierra  dem,  som  bo  norr  om 
denna  stad.  Rio  Paraguay  är  märkligt  nog  bekant  för  chané- 
indianerna.  Stammarna  där  kände  de  ej.  Där  skulle  bo, 
sade  de,  en  stor  höfding.  De  frågade  mig,  om  jag  var 
denne  liöfdings  utsände,  om  han  hade  skickat  mig,  för 
att  samla  alla  minnen  från  gamla  tider,  för  att  de  ej  skulle 
förfaras,  utan  bevaras  hos  honom.  Det  var  den  store 
höfdingen  i  Paraguay,  en  gammal  sagoberättare  åsyftade,  när 
han  till  mig  höll  ett  af  skedstal,  som  började  sålunda:  »Nu 
kan  du  hälsa  din  store  höfding,  att  du  sett  oss  och  vår 
fattigdom  ...» 

Indianernas  orienteringsförmåga  är  mycket  omtalad. 
Säkert     är,      att     indianen     har     en     mycket     uppdrifven 


UR    INDIANERNAS    LIF  153 

iakttagelseförmåga  i  naturen,  men  hans  orienteringsförmåga 
är  ej  så  märkvärdig.  Med  giiaraj-uindianerna  i  östra  Bo- 
livia har  jag  vandrat  c:a  200  km.  i  djup,  stor  skog,  som  de 
ej  kände,  där  vi  ofta  fingo  hugga  oss  fram  steg  för  steg 
med  skogsknifvarna.  De  förde  mig,  då  solen  ej  var  synlig  för 
moln,  ofta  fullständigt  vilse,  hvilket  jag  förstod  af  min  kom- 
pass. För  en  hvit  man,  som  direkt  från  stadsHfvet  kastas  in 
i  vildmarken,  är  indianens  förtroende  med  naturen  märk- 
värdigt. När  man  själf  blir  van  vid  detta  lif,  ser  man  på 
saken  annorlunda. 

Afståndet  från  en  plats  till  en  annan  angifva  alla  in- 
dianer genom  att  visa,  huru  mycket  solen  Ijör  hinna  flytta 
sig,  tills  man  kommer  fram.  Ar  det  långt,  säger  indianen, 
huru  många  gånger  man  måste  göra  nattläger,  innan  man 
är  framme.  Lång  eller  kort  väg  äro  ju  hos  oss  på  ohka 
håll  så  ohka  begrepp.  Hvad  vi  i  staden  kalla  långt,  kalla 
vi  ofta  på  landet  nära.  För  indianen  äro  i  regel  vägar 
långa,  som  för  den  hvite  mannen  synes  korta.  Urskogens 
indianer  sakna  den  marschförmåga,  vi  finna  hos  fjäll- 
indianerna. 

Hvarje  kulle,  hvarje  slätt,  hvarje  däld  har  indianen 
gifxit  namn.  Chané  sade,  att  för  länge  sedan,  när  allt  folket 
var  på  stränderna  af  Parapitifloden  och  fiskade,  så  kom  en 
stor  ande  (auatunpa)  till  häst  och  gaf  de  olika  ställena 
namn.  Denna  flod  skall  heta  Parapiti,  (där  det  dödas), 
detta  ställe  Amborö  o.  s.  v.,  sade  aflatunpa.  Bland 
namnen  på  chanéb^-arna  märkas  Huirayuasa  (fåglar  mötas), 
Aguaräti  (hvit  räf),  Aguaråtimi  (liten  hvit  räf),  Y6^å  (grönt 
vatten),  Ouivarénda  (där  det  finnes  chuchio  ^),  o.  s.  v.  Denna 
sistnämda  växt,  hvars  blomstänglar  så  många  indianstammar  i 
Sydamerika  använda  till  pilskaft,  är  numera  utrotad  af  boskapen 
vid  Rio  Parapiti.  Chané,  som  fordom  gjorde  sina  pilar  af 
chuchio,  odla  nu  ett  slags  vass,  som  de  liksom  andra  chaco- 
indianer    använda  till  pilskaft.     Andra  orter  äro  uppkallade 


*)  Arundo  saccharoides. 


154 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


efter  liöfdingar  såsom  Tamachindi,  Tamané  och  Coröpa. 
En  by  kalla  de  Yaliuaiiau.  Där  var  fordom  ett  träsk, 
på  livars  stränder  små  svarta  varelser  (vahuanau)  brukade 
sola  sig.  En  del  cbaiiéortnamn  äro  oöfversättliga,  ett  känner 
jag,  som  är  oanständigt.  Säkert  är,  att  de  indianska  ortsnamnen 
ofta  äro  mycket  gamla,  då  de  liänsyfta  på  växter,  sjöar  eller 


79.     Chiriguanogubbe  med  stor  läppknapp.    Tihuipa. 

träsk,  som  ej  mera  existera.  I  Caipipendidalen  vid  Parapiti 
finnes  en  by,  som  heter  Tapiirenda.  Dalen  bebos  numera 
uteslutande  af  chiriguano  och  ingen  af  dessa  minns,  att  där 
lefvat  några  tapii  (chané),  såsom  ortnamnet  anger. 

De  högre  stående  indianernas  ortsnamn  bevaras  af  de 
hvite,  äfven  sedan  de  blifvit  herrar  i  landet.  Sålunda  ha 
nästan  alla  af  dem  bebodda  orter  inom  chiriguanoområdet 
guaraninamn  såsom  t.  ex.  Charagua  (namn  på  af  vattnet 
egendomligt  utskurna  klippor),  Carandaiti  (där  det  växer 
palm).  De  lägre  stammarnas  ortnamn  bevaras  däremot  ej 
af   de   hvite.     Sålunda   känner  icke  någon  hvit  till  mataco- 


UR    INDIANERNAS    LIF  155 

och  chorotinamnen  på  olika  platser  vid  Rio  Pilcomayo.  De 
hvites  nybyggen  kallas  där  efter  helgon,  bolivianska  statsmän 
och  upptäcktsresande.  Blir  en  sådan  stam  som  t.  ex.  cho- 
roti  utrotad,  så  lefver  intet  af  dess  språk  kvar  i  ortnamnen. 
Detta  är  viktigt  att  komma  ihåg  för  ortnamnsforskare. 

Tack  vare  förbindelsen  med  de  hvite  utvidgas  india- 
nernas geografiska  kunskaper  mycket.  De  gå  allt  längre 
vägar  för  att  söka  arbete  och  få  se  mycket  land,  om  hvilket 
de  förut  icke  haft  en  aning. 

Indianen  som  historiTcer. 

Skulle  \i  söka  att  skrifva  choroti  och  ashluslay  hi- 
storia, kunde  \i  ej  gå  långt  tillbaka  i  tiden.  Först  under 
de  sista  årtiondet  se  vi  dem  närmare  omtalade  i  littera- 
turen. Chiriguano  känna  vi  däremot  redan  från  deras  strider 
med  den  store  härskaren,  Inca  Yupanqui,  från  tiden  före 
Amerikas  upptäckt.  Om  hans  försök  att  eröfra  deras  land 
berättar  Garcilasso  de  la  ^"ega^).  Hans  beskrifning  af  chiri- 
guano såsom  en  ytterst  lågt  stående,  mäuniskoätande  ras 
är  säkerligen  grundad  på  hans  egen  fantasi.  I  bergsdalarna 
finnes  ännu  en  tradition  bevarad  om  dessa  strider. 

Under  den  spanska  tiden  har  chiriguano  område  er- 
öfrats  steg  för  steg,  fastän  de  tappert  försvarat  sig  under 
århundraden.  Så  sent  som  1890  gjorde  en  del  af  dem  ett 
sista  uppror,  men  besegrades  som  nämndt  i  slaget  vid  Curu- 
yuqui  på  Boyuovis  slätt.  Omkring  femtusen  indianer  hade 
samlats  där  och  kämpade  en  hel  dag  med  de  hvite  den 
ojämna  striden  mot  eldvapnen.  Man  hade  börjat  på  mor- 
gonen och  på  kvällen,  när  det  mörknade,  var  striden 
ännu  oaf gjord.  Situationen  var  högst  obehaghg  för  de 
hvite,  då  deras  ammunition  var  nästan  slut.  Indianernas 
morahska  mod  var  dock  tyvärr  brutet.  Under  natten  läm- 
nade de  i  tvsthet  sina  förskansningar. 


^)    Garcilasso   de  la  Vega:     The  Royal  Commentaries  of  the  Yncas. 
Vol.  I— II.    Hakluyt  Society.     London  1869  och  1871. 


15G  ERLAND    NOHDKNSKIÖLD 

Ett  mvcket  viktigt  kapitel  i  dessa  indianers  historia  är 
äfven  missionärernas  långvariga  och  ihärdiga  arhete  att  på 
relativt  fredligt  sätt  eröfra  indianernas  land.  Detta  finnes 
utförligt  hehandladt  i  litteraturen. 

Det  är  dock  inte  dessa  indianers  historia  såsom  vi 
känna  den  genom  litteraturen,  jag  här  skall  tala  om,  utan 
om  indianen  som  historiker. 

När  man  talar  med  indianerna,  är  det  icke  mycket  de 
veta  om  sin  egen  historia,  deras  tradition  går  ej  långt  till- 
baka i  tiden.  Chané  vid  Rio  Parapiti  berättade  mig,  att 
de  först  bodde  vid  öfre  Rio  Parapiti  ^)  hvarifrån  de  för- 
drefvos  af  en  stor  höfding.  En  del  stannade,  där  de  nu  bo, 
andra  begåfvo  sig  genom  Chaco  till  Rio  Paraguay,  hvilken 
flod  som  nämndt  ej  är  okänd  för  dessa  indianer.  \iå  Rio 
Paraguay  finnes  också  arowaker. 

Först  bodde  chiriguano  vid  nedre  Rio  Parapiti,  hvari- 
från chané  fördrefvo  dem.  Detta  är  möjHgen  »officiell  hi- 
storia», ty  snarare  är  det  chiriguano,  som  jagat  ut  chané  från 
de  bördiga  dalarna  vid  öfre  Rio  Parapiti. 

Batirayu  berättade  mig,  hvad  han  visste  om  chané- 
indianernas  vid  Rio  Parapiti  historia.  Den  siste  store  höfdingen 
var  Batirayus  farbror,  Aringui.  Denna  förde  mycket  in- 
dianer af  sin  stam  för  att  arbeta  i  Argentina.  Hans  före- 
trädare var  Yambäe.  Före  honom  innehades  höfdingevär- 
digheten  af  Ochoapi.  Under  hans  tid  började  de  hvite 
tränga  in  i  landet.  Denne  höfding  skildras  såsom  en  märk- 
lig man,  som  sökte  att  införa  de  hvites  seder  och  bruk 
bland  sina  indianer.  Bekant  är  Ochoapi  för  sina  vid- 
sträckta resor  och  för  att  hafva  förföljt  trollkarlarne.  Han 
lär  ha  varit  i  Buenos  Aires.  Före  denne  innehades  höfdinge- 
värdigheten  af  Chötchori.  Under  dennes  tid  hade  de  hvite 
ännu    icke    kommit    till    nedre    Rio    Parapiti.      Här    tager 


')  Delta  bekräftas  af  Viedma:  Descripcion  geografica  y  estadistica 
de  la  Provincia  de  Santa  Cruz  de  la  Sierra.  Coleccion  Pedro  de  Angelis. 
Buenos  Aires  183G.     Tom.  III,  sid.   180—181. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


157 


traditionen    slut.     De    liär    nämnda  höfdingarna  voro  af  en 
släkt,  men  regentlängden  går  ej  från  far  till  son. 

Från  Chané  vid  Rio  Itiyuro  skulle  jag  också  kunna  be- 
rätta   litet    historia,    men    jag  vill  ej  trötta  med  för  mycket 
A  B 


80  a.  H visselpipa.   »Huiramimbi»'.  Tiluiipa.  b.  visar  a  i  genomskärning.  'Vs 

(t 


81.     Festdräkt  för  man.   »Tiriicumbai ».  Chané.  Rio  Parapiti.     '^l-n. 
b    =   öppning  för  hufvudet,  a   =   armhål. 

namn.  Afven  där  går  ej  traditionen  långt  tillbaka  i  tiden, 
tre  generationer,  det  är  allt. 

I  dessa  indianers  sagor,  af  hvilka  jag  här  längre  fram 
återgifvit  flera,  få  vi  ej  veta  något  om  dessa  folks  historia. 
Inga  historiska  händelser  synas  där  vara  ombildade  till 
sagor.     De  ha  helt  andra  motiv. 

Det  är  verkligen  ganska  märkligt,  att  hos  dessa  indianstam- 
mar, deras  historia  glömmes,  namnen  på  deras  höfdingar  glöm- 


158  ERLAND    NOKDENSKIÖLD 

nias  under  det  att  sagorna  säkerligen,  om  också  i  förändrad 
form,  århundranden  bevarats  från  generation  till  generation. 
För  sagornas  liöga  ålder  talar  framför  allt  deras  stora  geo- 
grafiska utl)redning. 

Sagans  gestalter  och  deras  upplefvelser  tilltala  fantasien 
och  kommas  ihåg  och  beskrifvas  för  andra.  De  historiska 
personligheterna  och  händelserna  glömmer  man. 

Söker  man  i  chané-  och  chiriguanohemmet,  ser  man 
bevarade  många  saker,  som  numera  äro  ur  bruk,  men  livilka 
de  vörda  som  minnen  från  forna  tider  och  ofta  inte  vilja 
göra  sig  af  med.  Vackra,  runda  hvisselpipor,  »huiramimbi», 
(bild  80)  ser  man  sålunda,  som  säkert  gått  i  arf  från  gene- 
ration till  generation.  De  användes  förr  vid  krigstågen. 
Gubben  Maringay  hade  allt  möjligt  i  behåll  från  den  gamla 
tiden.  Det  beredde  mig  ett  stort  nöje  att  rota  i  gubbens 
gömmor.  Gärna  skulle  jag  velat  köpa  något  af  honom,  men 
jag    var    smått  generad  att  bjuda  pengar  för  hans  minnen. 

Instuckna  i  väggen  fann  jag  en  bunt  vackra,  alldeles 
nedrökta,  gamla  pilspetsar.  »Skulle  du  inte  vilja  sälja  mig 
dem»,  sade  jag  tveksamt  till  min  gamle  vän.  »Du  skall  få 
tre  till  skänks»,  sade  Maringay.  Efter  den  afsnoppningen, 
lät  jag  honom  bevara  sina  kära  saker. 

En  gång  red  jag  från  Vocapoys  by  för  att  söka  upp 
en  chanégubbe,  som  hade  en  vacker,  gammal  dräkt.  Efter 
någon  tvekan  visade  han  mig  den.  Han  hade  den  om- 
sorgsfullt inlagd  i  ett  annat  tyg.  Liksom  en  entusiastisk 
museiman  tager  fram  en  gammal  klenod  vecklade  han  ömt 
upp  den.  Man  såg  riktigt,  hur  kär  den  var  honom.  Sälja 
den  ville  han  inte,  fastän  jag  bjöd  honom  ett  mycket  högt  pris. 

Detta  att  älska  de  gamla  minnena  —  det  visar  att 
dessa  indianer  ha  en  viss  kultur.  Detta  gäller  dock  blott 
de  gamla  männen,  de  unga  äro  ej  mera  så,  de  sälja  allt 
utan  tvekan.  Hvad  bry  de  sig  om  en  nött,  gammal  fest- 
dräkt, om  de  i  stället  kunna  få  en  röd,  fladdrande  halsduk 
och  byxor  med  rock.  Det  är  pantalongernas  segertåg  öfver 
världen,  som  äfven  nått  dessa  dalar  och  slätter. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


159 


Chiriguano  och  chané  föra  numera  inga  riktiga  krig 
med  andra  indianstammar.  Det  händer  likväl  någon  gång 
att  chané  vid  Rio  Parapiti  göra  tillfälHga  ströftåg  mot 
tsirakuaindianerna.  Ashluslay  påstodo  äfven,  efter  hvad  min 
tolk  berättat  mig,  att  tobahöfdingen  Taycolique  hade  åt- 
skilliga chiriguano  med  sig,  när  han  1009  gjorde  ett  infall  på 
deras  område. 

Batirayu  berättade,  att  chané  fordom  förde  hem  huf- 
vuden  af  dödade  fiender,  som  sattes  upp  på  torgen  i  byarna 
vid  festerna. 


82.     Lerkärl  från  Chané. 
Rio  Parapiti. 


ELFTE  KAPITLET. 

Från  chané-  och  chiriguanoindianernas  land.    (forts.) 
Hvardagslifvet  i  chané-  och  chiriguanohyarna. 

I  regel  har  jag  trifts  riktigt  bra  i  chané-  och  chiri- 
guanobyarna.  Lifvet  i  dessa  byar  är  ganska  Hkartadt.  Skil- 
drar man  en,  har  man  så  godt  som  skildrat  dem  alla. 

Liksom  alla  öfriga  indianer,  jag  här  besökt  söder  om  S:a 
Cruz  de  la  Sierra  i  Bolivia,  lefva  dessa  indianer  i  byalag. 
Några  af  dessa  byar  äro  rätt  stora  och  bebos  af  ett  par 
hundra  personer.  Ofta  ligga  många  byar  helt  nära  hvarandra. 
Hyddorna  ligga  i  regel  ordnade  omkring  ett  torg,  där  man 
ibland  planterat  flaskträd,  som  under  regntiden  gifva  skydd. 
Torgen  tjäna  till  samlings-  och  lekplats.  Hyddorna  äro  fyr- 
kantiga i  motsats  till  choroti-  och  ashluslayhyddorna,  som  äro 
runda  och  ha  i  regel  dörren,  som  är  riktad  inåt  byn,  på 
gafveln.  De  äro  byggda  af  rör  eller  träribbor  ocli  med  tak 
af  gräs.     Ej  så  sällan  äro  de  rappade  med  jord. 

Allt  mer  och  mer  förändra  likväl  chané  och  chiriguano 
sina  hyddor  under  inflytande  af  de  hvite  och  det  finnes 
redan  många  indianer,  som  bygga  dem  identiska  med  deras. 

Sin  ursprungliga  indianska  form  ha  inga  hyddor  här. 
De  äkta  chiriguanohyddorna  (de  ursprungliga  chanéhyddorna 
känner  man  ej)  voro  mycket  stora,  ända  till  hundra  personer 
bodde  i  samma  hus,  och  hela  byn  bestod  blott  af  några  få, 
stora  h3'ddor  ').    Dessa  motsvara  tydligen  de  stora  familjehus. 


I 


*)     Annua  de  la  Compania  de  Jesus.  —  Tucuman  y  Peru  —    1596. 
Relacioncs  gcogräficas  de  Iiulias.     ^hulrid  1885.     Tomo  II   Sid.  CIV. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


16L 


som  äro  bekanta  från  Brasilien  och  som  jag  i  Bolivia  blott 
sett  hos  chacobo,  en  panostam  vid  Lago  Rojo-Aguado. 

Redan  på  Viedmas ')  tid  under  slutet  af  1700-talet 
synas  de  dock  ha  öfvergifvit  den  ursprungliga  hustypen  och 
byggt  sig  smärre  hyddor. 


83.     Eldstad  för  majsölskoket.  Chanéljy.  Rio  Itiyuro.  Till  höger  på  bilden 
synas  stora  kärl,  i  hvilka  majsölet  får  jäsa.    Huset  är  jordrappat. 


I  många  byar  hör  till  h varje  hydda  en  eller  ett  par 
majslador  (bild  84  a),  där  majs,  pumpor  o.  d.  förvaras.  Dessa 
lador  äro  byggda  på  pålar  och  äro  kanske  ett  minne  från 
en  tid,  då  chiriguano  och  chané  eller  någondera  bodde  i 
sumpiga  trakter.  Till  hvarje  lada  hör  i  regel  en  stege  (bild 
84b).  Någon  gång  äro  ladorna  sammanbyggda  med  bonings- 


')  Viedma:  1.  c. 
11.  —  Nordenskiöld- 


162 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


huset  till  ett  tvåvåningshus.  Sådana  h3'ddor  har  jag  sett 
nära  Machareti  och  vid  Yatavéri  ej  långt  från  Ivu.  Ej  så 
sällan    stå    ladorna    ute    i  åkrarna  långt  från  boningshusen. 


84  a.     Majslada.     Chané.     Rio  Itijuro. 


Det  är  snyggt  och  fint  i  dessa  bs^ar.  Hyddor  och  torg 
sopas  dagligen  och  soporna  brännas.  Chané  och  chiriguano 
tycka  om,  att  ha  det  fint  omkring  sig. 

Utrymmet  i  hyddorna  är  icke  dåligt.  I  regel  bor  i 
hvarje  hus  blott  en  familj,  som  äfven  någon  gång  består, 
utom  af  öfriga  familjemedlemmar,  af  döttrarnas  män,  hvilka 
under  förlof ningen  och  i  början  af  äktenskapet  l.)o  hos  svär- 
raodern.  Utanför  hyddan  är  den  stora  eldstaden  (bild  83),  där 
majsölet  kokas  och  äfven  ibland  maten.    Inne  i  hyddan  är 


UR    INDIANERNAS    LIF 


163 


äfven  en  eldstad,  där  man  kokar  och  dit  man  kryper  för  att 
värma  sig  under  kalla  nätter  och  dagar. 

Många  nätter  har  jag  sofvit  i  dessa  hj-ddor.  De  äro 
i  regel  fria  från  ohyra,  hvilket  man  icke  kan  säga  om  alla 
andra    indianers    bostäder    eller  om  de  hvites  hus.     Bädden 


84  b.     Bild,  som  visar  konstruktionen  af  föregående. 

består  endera  af  en  säng  af  ett  slags  bamburör  eller  hgger 
man  på  golfvet  på  en  vassmatta  eller  en  hud.  Hängmattor 
ser  man  äfven  i  hyddorna,  men  de  äro  inte  mycket 
allmänna.  I  det  tropiska  Sydamerika  har  hängmattan  sitt 
hemland,  men  den  försvinner  mot  söder  och  på  fjällen,  ty 
där  är  det  för  kallt  att  använda  den. 

Här  och  där  ser  man  en  eller  annan  i  trä  skuren  sitt- 
pall  (bild  85)  af  en  form,  som  vi  särskildt  känna  till  från  de 
brasilianska  indianerna. 


164 


KHI.AM)    NORDKNSKIOLD 


Längs  väggarna  i  hyddan  stå  alltid  massor  af  lerkärl 
af  alla  dimensioner.  Där  äro  de,  som  äro  så  stora,  att  en 
nian  skulle  kunna  krypa  in  i  dem.  Där  äro  grytor,  där 
äro    rostskålar,  där  äro  iina  målade  kärl,  som  komma  fram 


85.     Sittpall.     Chiriguano.     Tarairi     Va 


86.     Krok  att  hänga  upp  saker  på.    Chiriguano.  u.   '/s- 

vid  festerna  och  där  är  skattkrukan,  i  h vilken  mor  förvarar 
alla  familjens  dyrbarheter  och  minnen.  I  den  ligger,  om 
huset  är  »förmöget»,  kläder,  smycken,  skålar  af  silfver  och 
halsband  af  turkos  och  crysolit  och  mycket  annat  smått  och 
godt. 

I  hyddans  tak  hänga  på  krokar  och  hänghyllor  kläder 
och  matvaror,  medicin  och  annat.  Där  förvara  också  män- 
nen sina  pilar  och  bågar,  sina  trummor  o.  d  I  liauslingor 
bruka  majskolfvar  vara  upphängda. 

Det  är  hemtrefligt  i  chané-  och  chiriguanohyddan  isyn- 
nerhet   en    kväll,    då  alla  krypa  intill  den  sköna,  värmande 


UR    INDIANERNAS    LIF 


165 


elden  och  språklådan  öppnas,  då  gubbarne  berätta  sagor,  då 
mammorna  lägga  ungarne,  då  unga  par  sitta  afsides  och 
smekas. 


87.     Chanékvlnna.    Rio  Parapiti.    Hon  bär  i  bärnätet  en  vattenkruka. 

Ganska  tidigt  är  det  tyst  i  byarna.  Det  snattras 
inte  hela  natten,  som  i  en  choroti-  eller  ashluslayby.  Ung- 
herrarne och  de  ogifta  unga  flickorna  springa  inte  omkring 
för    att    ligga   hos    hvarandra.    De    sedesamma    chané-    och 


166  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

chiriguanotiickorna  vaktas  af  sina  mammor,  gå  inte  ut  på 
någon  odygd  och  taga  inte  emot  herrbesök.  Det  förekom- 
mer inga  nattsexor  som  hos  choroti  eller  ashluslay.  Man 
sofver  nämligen  om  nätterna  i  dessa  byar,  d.  v.  s.  om  man 
inte  arbetar  med  majsölbrygden  till  någon  fest. 

Mycket  tidigt  om  morgonen  väckes  man  i  nästan  alla 
byar  af  klagosånger.  Där  är  alltid  någon,  som  förlorat 
någon  släkting,  som  högljudt  begråter  densamma.  Har 
någon  nyss  dödt,  är  det  hemskt  i  byarna  för  den,  som  är 
morgonsömnig. 


Tobakspipa.    Cliiriguano.    Caipipcndi.    '/*• 


> 


89.     Spadskaft.     Cliiriguano.     c:a  V'^. 

I  den  allra  första  morgongryningen  stiga  kvinnorna  upp, 
något  senare  männen  och  dagsarbetet  börjas.  Det  första 
kvinnorna  göra  är,  att  de  gå  och  hämta  vatten  och  taga  sig 
ett  bad,  ett  riktigt  uppfriskande  bad. 

Vattenkrukorna  bära  de  på  ohka  sätt.  Vid  Rio  Itiyuro 
bära  chanék vinnorna  dem  på  axeln,  vid  Rio  Parapiti  i  ett 
bärnät  (bild  87).  Det  senare  bruket  är  äfven  det  vanligaste 
bland  chiriguano.  På  hufvudet  bära  blott  de  kvinnor  kru- 
korna, som  lefva  med  de  hvite  och  som  antagit  deras  seder 
och  bruk. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


16' 


Arhetsfördelningen  mellan  Tcönen. 

Liksom  hos  choroti-  och  ashluslayindianerna  ha  i  regel 
äfven  här  hvarje  kön  sitt  bestämda  arbete,  såsom  vi  se  af 
nedanstående  tabell: 


Tabell,    som    visar  arbetsfördelningen  mellan  män  och  kvinnor 
hos  chané  och  chiriguano. 


Fiske    -f    +^) 

Jakt + 

Åkerbruk,  röjning... 4- 

sådd +     -f 

skörd +     + 

Matlagning ^)  + 

Vedbärning    +     +  ^) 

Vattenbärning    + 

Beredning     af     rus- 
drycker             + 

Insamling    af   vilda 

frukter  och  rötter         + 
Lerkärlstillverkning  4- 

Träarbeten + 

Xätbindning  + 

Repflätning   + 


=:     5 

Mattflätning   + 

Hängmattebindning  + 

Läderarbeten + 

Vapentillverkning . . .  + 
Sirning      af       kale- 
basser   + 

Husbygge   +        * 

Yäfning  +°)  + 

Spinning  af  tråd  ...         + 

Bandflätning  + 

Boskapsskötsel   ...    .+     + 

Syning    +     -f 

Korgarbeten   + 

Dagsverken     åt     de 

hvite    +     +* 


')  Kvinnorna  fiska  i  regel  på  grundt,  männen  på  djupt  vatten. 
*)  Deltaga  någon  gäng  i  beredandet  af  jaktbytet. 
*)  Hos  chané  vid  Rio  Parapiti. 

*)  Vid  Rio  Parapiti  samlade   chanékvinnorna   materialet    till    taket, 
d.  v.  s.  långt  gräs. 

")  Blott  hos  Maringay. 

®)  Obetydligt,  egentligen  blott  vid  Rio  Parapiti. 


1(38  KHLAM)    NOUDKNSKIÖI.D 

Jämftir  man  denna  tabell  med  den  sid.  87,  skall  man  finna 
att  den  tunga  vedbärningen  och  husbygget  hos  de  högre  stående 
chané  och  chiriguano  nästan  öfvertlyttats  från  kvinnorna  till 
männen.  Märkligt  är,  huru  vissa  industrier,  t.  ex.  lerkärlstill- 
verkningen, till  h vilken  primitiv  indianstam  man  än  kommer, 
är  kvinnoarbete.  På  samma  sätt  siras  kalel)asserna  öfverallt 
af  männen,  liksom  de  utföra  allt  arbete  i  trä.  Att  här  äfven 
kvinnorna  fiska,  beror  därpå,  att  en  del  af  dessa  indianer  lefva 
vid  vattenfattiga  floder,  där  man  blott  fiskar  småfisk  och  där 
fiskarenas  mod  och  styrka  ej  sättes  på  några  prof. 

Xäringar. 

Fiske  och  jakt  spela  för  chané  och  chiriguano  ingen 
betydande  roll.  De  äro  såsom  jag  förut  framhållit  åker- 
brukare, framför  allt  majsodlare.  Af  majs  lefva  dessa  m- 
dianer  så  uteslutande,  att  all  annan  föda  spelar  för  dem  en 
mycket  underordnad  roll.  Ett  undantag  göra  de  chané,  som 
bo  vid  Rio  Parapiti,  hvilka  odla  mera  sötpotatis  än  majs, 
som  i  deras  land  ger  utmärkt  skörd. 

Följande  växter  odlas  af  chané  och  chiriguano: 

Sötpotatis 

Majs. 

Zapallo  (Cucurbita  pepo  Lin). 

Kalebassfrukter. 

Bönor  i  flera  variationer. 

Bomull. 

Urucu. 

Tobak. 

Tuna  (t.  ex.  vid  Yatavéri).     Opuntia. 

Hirsch. 

Mandioca  (sällsynt). 

Vassrör  till  pilskaft  (vid  Rio  Parapiti). 

Hvarken  vanhg  potatis  eller  bananplantor  har  jag  sett 
i  dessa  indianers  odlingar.  Sötpotatisen  är,  enligt  Batirayus 
uppgift,  införd  i  sen  tid  från  de  hvite.  Tobaksodlingen 
är    obetydlig.      Chané    och    chiriguano    äro    ej    några   stora 


UR    INDIANERNAS    LIF  169 

rökare.     Mest    röka    de    cigarretter    i    majsblad,  sällan  pipa 
(bild  88).     Hos  dem  behöfver  man  aldrig  röka  skift. 

Det  är  ganska  anmärkningsvärdt,  huru  olika  indian- 
stammar äro  begifna  på  tobak.  Aymara  och  quichua,  som 
tugga  coca,  röka  mycket  sällan.  De  tycka  ej,  att  det  är 
godt.  Ej  heller  chacobo  och  atsahuaca,  tvenne  stammar,  som 
jag  under  mina  resor  lärt  känna,  rökte.  Xär  jag  bjöd  en 
chacobo  en  cigarrett,  så  drog  han  ett  par  bloss,  satte  röken 
i  halsen  och  slängde  sedan  bort  densamma.  Chacobo  odla 
Ukväl  tobak.  De  använda  den  uteslutande  som  läkemedel. 
Xär  en  chacobo  fått  en  »boro»,  en  fluglarv,  »Dermatomya», 
under  huden,  så  täcker  han  fluglarvens  ingång  med  tobakspul- 
ver, hvarefter  han  efter  några  timmar  kan  klämma  ut 
larven  död.  Choroti  och  ashluslay  äro  passionerade  rökare. 
Hos  dem  är  det  en  af  lifvets  högsta  njutningar.  Dessa  mot- 
satser äro  ganska  egendomhga. 

Chiriguano  och  chané  ha  vidsträckta  odlingar,  hvilka  i 
motsats  till  choroti  och  ashluslay  röjningar  i  vildmarken 
äro  väl  skötta  Fordom  använde  man  spadar  af  hårdt  trä 
med  vackra  skaft  (bild  89).  Nu  äro  dessa  ur  bruk,  och  järn- 
spadar ha  kommit  i  bruk  öfverallt.  Åkrarna  ligga  ej  sällan 
långt  ifrån  byarna,  såsom  t.  ex.  i  Caipipendidalen.  Detta 
beror  därpå,  att  tillgång  till  vatten  ej  finnes  hela  året  om, 
där  åkrarna  äro  anlagda. 

Skörden  förvaras  som  nämn  dt  i  lador,  som  äro  byggda 
på  pålar  (bild  84)  för  att  skydda  den  i  någon  mån  för 
råttor,  fukt  etc.  Dessa  lador  ser  man  öfverallt  utom  hos  chané 
vid  Rio  Parapiti. 

Åkrarna  äro  väl  inhägnade,  med  snårformigt  byggda 
staket,  som  ofta  äro  mycket  svåra  att  taga  sig  öfver.  Göds- 
ling af  åkrarna  förekommer  ej.  Däremot  låter  man  en 
utarmad  åker  hgga  i  trade. 

Tiden  för  sådden  bestämmes  efter  sjustjärnornas, 
»yclm»,  ställning.  Xär  dessa  gå  upp  öfver  horisonten  mycket 
tidigt  på  morgonen  är  det  såningstid.  Viktigt  är  det  att  ha 
sådt,  när  regntiden  börjar. 


170  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

Det  är  männen,  som  röja  och  så.  \"i<\  skörden  hjälpa 
alla,  både  män,  kvinnor  och  barn  till.  Hos  chané  i  Itiyuro- 
dalen  sådde  männen  majsen,  d.  v.  s.  de  skötte  de  större 
odlingarna,  under  det  att  kvinnorna  voro  trädgårdsmästare 
och  odlade  pumpor,  bönor  o.  d. 

Chané  och  chiriguano  äro  inga  stora  jägare.  Kanske 
jagade  man  mera  förr.  Deras  jaktvapen  äro  pil  och  båge. 
Till  vildsvinsjakt  användes  klubbor,  till  strutsjakt  användes 
förr  boleadoran,  »churima»  (se  sid.  63).  Snaror  och  fågel- 
nät förekomma  äfven.  Jägaren  brukade  förr  bära  en  dräkt 
af  läder,  tillskuren  efter  europeiskt  snitt  och  tydligen 
imiterad  efter  spanjorerna ').  Denna  fick  ej  hänga  i 
huset.  Förr  fick  ej  heller  hos  chané  vid  Rio  Parapiti  kött 
kokas  i  huset,  utan  detta  skulle  ske  ett  stycke  från  det- 
samma. Pojkarne  äro  naturligtvis  stora  småfågelsjägare.  De 
använda  någon  gång  liksom  äfven  männen  lerkulsbågar. 

Man  har  jakthundar,  som  särskildt  passa  för  vildsvinsjakt. 
I  en  chanéby  vid  Rio  Itiyuro  såg  jag,  huru  man  målat  alla 
Imndar  med  ett  rödt  kors  på  hufvudet.  Detta  var  för  att  de 
ej  skulle  bli  bitna  af  en  galen  hund,  som  huserade  i  när- 
heten. Det  var  verkligen  ganska  lustigt  att  se  dessa  hedniska 
chané    med    korstecknet    skydda    sina    hundar    mot    rabies. 

Batirayu  berättade,  att  när  chanémännen  gå  på  jakt, 
få  de  ej  sofva  natten  förut  hos  sina  hustrur. 

Fisket  drifves  något  olika  i  de  olika  floderna. 

I  Rio  Itiyuro  fiskas  nästan  uteslutande  af  kvinnorna  och 
barnen.  Där  finnes  också  bara  småfisk.  Jag  såg  där  tre 
fiskemetoder.  Mete,  fiske  med  kalebass  och  fiske  genom  att 
dämma  upp  dammar.  Krokarna  vid  metet  äro  böjda  nålar, 
som  man  fått  från  de  hvite.     Flöte  och  sänke  användas  ej. 

Fiske  med  kalebass  tillgår  på  följande  sätt.  I  ström- 
men stickes  ned  i  botten  flera  löfruskor,  som  ge  skugga  och 
framför  hvar  och  en  af  dessa  ställes  en  kalebass  (bild  90) 
med    sur    målen    majs    i    (affall    från    ölbrygden).     Fisken 


')  Redan  Viedma  omtalar  denna  dräkt,  sid.   181. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


171 


samlar  sig  i  kalebasserna,  som  då  och  då  vittjas  af  kvin- 
norna. Dessa  smyga  sig  fram  till  kalebassen,  sätta  handen 
hastigt  för  mynningen  och  lyfta  upp  densamma,  hvarefter 
de  tömma  innehållet  i  gropar  på  flodstranden. 

Ett  annat  sätt  att  fiska,  som  brukas  mycket  i  nämnda 
flod,  är  att  dämma  upp  aflånga  dammar  i  sanden,  i  hvilka 
fisken  samlas.  Fisken  fångas,  sedan  man  tömt  ut  vattnet 
ur  dammarna.  Ibland  låter  man  dammen  sluta  i  en  backränna, 
som  sluttar  ned  i  en  liåf,  ur  hvilken  fisken  ej  kan  komma  ut. 

Allt  det  fiske  jag 


^7    VATTtNYTA 


STRÖMRIKTNING 


90.     Fiske  med  kalebass.    Rio  Itivuro. 


sett  i  Rio  Itiyuro,  skedde 
under  solvarma  dagar 
under  torrtiden. 

I  öfre  Rio  Pilco- 
mayo  fiska  chiriguano 
med  krokar  erhållna 
af  de  hvite,  med  nät 
hknande  choroti  dyk- 
nät, fastän  mindre,  och 
genom  att  skjuta  fisk 
med  pil  och  båge,  en 
konst  som  mig  veter- 
ligen är  okänd  för  de 

indianer,   som    bo    längre    ned    för    floden.     De    pilar,  som 
användas  till  fiske,  ha  två  eller  flera  spetsar. 

I  Rio  Parapiti  såg  jag  chané  och  chiriguano  fiska  med 
nät  af  en  typ,  som  vi  se  här  afbildad  (bild  91).  Vid  fisk- 
skytte  använda  chiriguano  där  pilar  med  många,  fina  spetsar. 

I  dessa  sistnämnda  floder  är  det  alltid  männen,  som 
fiska  på  djupare  vatten  med  nät  och  med  pil  och  båge, 
under  det  att  kvinnorna  nöja  sig  med  att  fånga  småfisk  i 
uppdämningar,  där  floden  är  hälft orr. 

Ej  så  sällan  företaga  indianerna  långa  färder  för  att 
fiska.  Sålunda  bruka  chané  någon  gång  under  torrtiden 
besöka  de  sumpmarker,  »madrejones»,  i  hvilka  Rio  Parapiti 
förlorar  sig. 


172 


ERLAM)    NORDENSKIÖLD 


Det  är  märkvärdigt  att  folk,  som  fiska  så  mycket  som 
indianerna,  känna  till  så  få  slag  af  fiskredskap.  I  min 
skildring  af  choroti  och  ashluslay  gjorde  vi  redan  bekant- 
skap med  denna  fattigdom. 

Moberg  och  författaren  tyckte  en  gång  vid  Rio  Pilco- 
mayo,  att  vi  skulle  lära  chorotiindianerna  något  af  vår 
erfarenhet  i  fiske  och  så  tillverkade  vi  en  ryssja,  som  vi  voro 
mycket  stolta  öfver  och  som  sattes  ut  i  förvissning,  att  den 
på  morgonen  skulle  vara  full  af  fisk.  Bråte  af  allt  möjligt  slag 
var  allt,  hvad  vi  fångade.  Det  var  inte  utan,  att  indianerna 
2:rinade  en  smula  åt  oss. 


91.     Nät.     Chiriguano.      Rio  Parapiti.     c:a    /12. 


Orsaken  till  fattigdomen  på  fiskredskap  är  inte  brist  på 
idéer  hos  indianerna,  utan  en  annan.  Det  är  helt  enkelt 
mycket  få  fiskmetoder,  som  passa  i  dessa  vatten.  Ställa 
ut  ett  nät  öfver  natten  kan  man  ej  göra,  ty  kommer 
det  en  palometafisk  i  nätet,  så  skär  den  sig  genast  lös 
med  sina  kvifhvassa  tänder.  Krokfiske  tröttnar  man  också 
snart  på,  där  det  finnes  af  detta  slags  fiskar,  ty  de  bita  af 
krokarna  lika  lätt  som  refvarna,  om  de  ej  äro  af  särdeles 
godt  material.  I  dessa  tropiska  vatten  multna  äfven  fiskred- 
skapen fortare  än  hos  oss,  och  det  är  därför  ej  lämpligt  att 
ställa  ut  dem  i  vattnet  öfver  en  hel  natt. 

Chiriguano  och  chané  ha  inga  farkoster.  De  äro  där- 
emot utomordentliga  vadare,  och  det  är  ingen  lätt  sak  att 
vada  i  floderna  här  under  regntiden.     Har  man  en  af  dessa 


1, 


UR    INDIANERNAS    LIF  173 

indianer  till  hjälp,  kommer  man  dock  öfver,  så  vidt  det 
är  möjligt. 

Såsom  en  egendomlighet  kan  jag  berätta,  att  jag  under 
hela  min  resa  aldrig  sett  en  infödd  hvit  eller  mestiz  fiska. 
Det  är  inte  fint  att  äta  färsk  fisk  i  Bolivia.  Vid  Rio  Pilcomayo 
åto  officerarne  på  militärposteringarna  nästan  aldrig  den  läckra, 
färska,  laxliknande  fisken  från  floden,  utan  föredrogo  lax  i 
burk  från  Alaska.  Då  denna  är  ganska  ålderstigen  när  den 
kommer  till  Bolivia,  så  smakar  den  otäckt.  Krokflske  är 
också  den  enda  fiskemetod,  de  hvite  lärt  indianerna. 

Chiriguano  och  chané  ha  af  husdjur  blott  hundar,  som 
de  ej  fått  genom  de  hvite.  Dessa  hundar  synas  mig  numera 
mj^cket  uppblandade  med  främmande  blod.  De  ha  alltid 
namn,  t.  ex.  tirupotchi  (gammal  klädnad),  chapikåyu  (gula 
ögonbryn).  I  regel  ha  chiriguano  och  chané  mindre  hästar, 
åsnor,  kor,  får  och  getter  än  choroti  och  ashluslay.  Höns 
och  svin  ha  de  däremot  mera  Någon  gång  ser  man  äfven 
ankor,  pärlhöns  och  kalkoner.  I  vissa  trakter,  såsom  t.  ex. 
i  Caipipendidalen,  där  indianerna  äro  rika,  ha  de  likväl 
mycket  boskap.  Hvad  de  hafva,  söka  tyvärr  de  hvite  på 
allt  sätt  att  lura  af  dem.  Det  är  sålunda  inte  ovanligt,  att 
en  hvit  man  eller  käring  kommer  med  några  kaggar  alkohol 
till  en  by  och  lämnar  den  med  ett  par  af  indianernas  bästa 
kor.     De  hvite  bli  rikare  och  indianerna  fattigare. 

Menageriet  af  tämda  djur  från  skogen,  som  man  ser  i 
de  mera  primitiva  indianernas  byar,  finnes  ej  hos  dessa 
indianer.  En  och  annan  papegoja,  som  talar  litet  guarani,  är 
likväl  ej  ovanligt  att  finna  i  hyddorna. 

Matlagning. 

Det  snusk,  som  möter  en  i  matlagning  och  ätning  hos 
choroti  och  ashluslay,  finner  man  ej  hos  chané  och  chiriguano. 
Födan  är  däremot  sorgligt  enformig.  Det  är  majs  i  alla 
möjhga  former,  kokt  majs,  rostad  majs,  majsbröd  bakade  i 
askan,  majsmjölvälling  och  ångkokt  majsmjöl.  Det  sist- 
nämnda tillagas  i  en  här  afbildad  apparat  (bild  92). 


174 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


Kött  kokas  med  majs  till  soppa  eller  rostas.  Det  sköljes 
alltid  väl,  innan  det  lägges  i  grytan.  Fisken  rostas  öfver 
elden  i  klykor  eller  i  majsblad.  De  små  fiskar  jag  sett  till- 
lagas på  detta  sätt,  rensades  först  vid  ätningen.  Har  man 
mvcket  fisk,  torkas  en  del  för  framtida  behof. 


92  a.     Ångkokningsapparat.     Chaiic.     Rio  Iliyuro. 


Äfven  en  del  vilda  växter  ätes,  särskildt  under  brist- 
tider. Till  maten  användes  salt,  som  numera  köpes  från 
de  hvite.  Förr  hämtade  man  det  från  bergsaltbrottet  vid 
San  Luis  på  trägen  från  staden  Tarija  till  Chaco  eller  be- 
redde man   salt  ur  salthaltig  jord,   »yukiu».     I  en  skål  med 


UR    INDIANERNAS    LIF 


175 


vatten  lades  den  saltmängda  jorden.  Denna  fick  sjunka  till 
botten  och  det  salta  vattnet  användes. 

Kvinnor  och  män  äta  hvar  för  sig.  I  hemmet  går  det 
i  regel  så  till,  att  först  äta  männen  och  sedan  kvinnorna 
och  barnen.  Indianerna  vilja  ha  matro.  Det  är  därför  högst 
oartigt    att    tilltala    dem  under  denna  viktiga  sysselsättning. 

De  äta,  hvad  jag  sett,  ej  ur  den  gemensamma  grytan, 
utan  hvar  och  en  på  sin  skål.  Efter  måltiden  skölja  de 
mun  och  tvätta  händerna,  i  det  att  de  spotta  ut  sköljvattnet 
öfver  fingrarna. 


92  b.    Det  öfre  lerkärlet.    Det  här  afbildade 

exemplaret  är  från  Mataco-Vejos,  som  af 

chané  lärt  sig  använda  dylika.  V*- 

Det  s}Tites  mig,  som  om  här  skulle  iakttagas  verkhga 
måltider,  af  hvilka  den  första  intages  på  morgonen,  den 
andra  midt  på  dagen  och  den  sista  i  solnedgången. 

Har  man  öfverflöd  på  mat  i  ett  hus,  bjuder  man  äfven 
i  grannhusen.  Man  visar  en  besökande  indian  stor  gäst- 
frihet. Han  behöfver  ej  gå  bort,  utan  att  få  majsöl  eller 
mat.  I  chanéhyddorna  vid  Rio  Parapiti  satte  indianerna 
alltid  fram  en  skål  sötpotatis  åt  mig,  när  jag  kom  in  på 
besök. 

Chané  äta  ej  åsna,  mulåsna,  häst,  hund,  räf,  gamar  och 
apor.     Däremot  anses  puma  och  jaguar  matnyttiga. 

När  kvinnorna  i  byarna  ej  koka  mat,  brygga  öl  eller 
sköta  sina  små,   äro  de   dock  alltid  flitiga.     Åtminstone  de 


170  i;iUw\NI)    NORDENSKIÖLD 

äldre  bland  dem  ser  man  aldrig  sysslolösa.  De  spimia,  de  göra 
lerkärl,  de  väfva.  Jag  har  lärt  mig  beundra  dessa  kvinnor,  be- 
undra deras  kärleksfulla  omsorg  om  barnen,  deras  flitoeh  deras 
omtanke  om  bennnet,  deras  konstfärdighet  och  deras  smak. 
Männen  lata  sig  däremot  ganska  grundligt.  De  ta  i  ett 
tag  ibland,  men  så  låta  de  också  ofta  arbetet  vara  för  att 
dricka  majsöl.  Drvckesfesterna,  som  jag  skall  skildra  här 
nedan,  tycka  nog  både  männen  och  kvinnorna  om,  men  det  är 
de   senare,    som    ha  det  mesta  besväret  med  anordningarna. 

Spel. 

Någon  gång  ser  man  männen  spela.  Det  vanligaste  spelet 
är  numera  taba,  som  spelas  med  språngbenet  af  en  ko  och 
som  dessa  indianer  lärt  sig  i  sockerfabrikerna. 
Åfven  tärningsspel  är  inte  ovanligt,  att  de  nu- 
mera känna  till.  Reglerna  för  detta  spel  tyckes 
vara  deras  egna,  eller  rättare  eget  uppkok  på 
de  hvites. 

»Daro»,  såsom  chiriguano  efter  spanskan 
kalla  tärningsspelet,  spelas  af  två  personer  med 
af  dem  själfva  tillverkade  tärningar.  I  Tihuipa 
antecknade  jag  följande  regler  för  detta  spel 
(bild  93). 

Alla  öfriga  kombinationer  äro  ^=  0.    Den, 
som  först  har  tio  streck,  vinner.  Strecken  markeras  på  marken. 
Af    egna    hasardspel    ha    de  två  slag.     Det  ena  är  det- 
samma, som  vi  lärt  känna  å  sid.  67,  från  choroti  och  ashluslay. 
Chiriguano  kalla  detta  spel  »chucaråy»,  chané  »chunquånti» '). 
Det    andra    spelet,    som   är  bekant  för  både  chiriguano 
och    chané,   har  jag  ej  sett  hos  andra  indianer.     Det  kallas 
tsucareta  och  spelas  med  en  hög  pinnar,  som  på  ena  sidan 
äro  konvexa  och  på  den  andra  plana  eller  konkava  (bild  95). 
Föi'st  lägges  en  pinne  (måma)  ut,  så  att  den  pekar  mot 
den,  som  skall  kasta  (bild  96).    Yi  antaga,  att  den  lagts  så. 


m 

m  = 

-2 

Kl 

K  = 

5 

D 

D  =■ 

-Z 

tnD 

m  = 

6 

s 

s  = 

3 

o 

o  = 

-k 

13 

M  = 

1 

□ 

m  =■ 

-3 

93.  Spelregl( 

;r  för 

»daro 

».    Chirigu- 

ano. 

Tihu 

Tpa. 

•)  Jämför  Erland  Nordenskiöld:  Zcitscii.  fur  Etlin.  1910,   H.  3  o.  4. 


Tafla   1 6.     Caraguatd.     Växt,  som  af  indianerna  i   Chaco  användes  på 

flerfaldiga  sätt. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


177 


att  den  konvexa  sidaii  är  uppåt.  Falla  två  eller  flera  pinnar 
i  kors  öfver  hvarandra  med  den  konvexa  sidan  uppåt  och 
utan  att  ofvanpå  beröras  af  någon  pinne  med  den  plana 
sidan  uppåt,  så  tillfalla  dessa  den  kastande.  Hade  måma 
lagts  så,  att  den  plana  sidan  lagts  uppåt,  hade  blott  de, 
som  med  den  plana  sidan  uppåt  bildat  kors,  räknats. 


94.     Clianégossar  vid  Rio  Itlyuro,  som  spela  chunquanti. 


Man  slår  h  varann  an  gång  och  hvar  och  en  lägger  ut 
måma  godtyckligt.     Den,  som  fått  mest  pinnar,  har  vunnit. 

När  man  blott  har  fyra  pinnar  kvar,  lägges  ingen  måma 
ut,  utan  man  kommer  öfverens,  om  de  konvexa  eller  plana 
(konkava)  skola  gillas. 

Någon  gång  ser  man  kvinnorna  spela  ett  kägelspel,  af 
chiriguano  i  Tihuipa  kalla  dt  »itarapöa»  och  af  chané  vid  Rio 
Parapiti  » tocoröre » . 

I  Tihuipa  spelade  man  på  följande  vis.  Man  lade  upp 
två    rader    af    majskorn,    två    och   två  på  hvarandra  såsom 

12.  —  Xordenskiöld. 


178  KKLAM)    NORDENSKIÖLD 

käglor  på  fyra  k  fem  fots  afstånd.  T  va  spelade  Vcäxelvis, 
i  det  att  de  försökte  att  slå  ned  den  andres  raajskäglor  med 
ett  klot  af  sten  Den,  som  först  slagit  ned  alla  den  andres 
majskäglor,  hade  vunnit. 

Vid  Kio  Parapiti  spelade  man  med  tre  käglor  på  hvar- 
dera  sidan.  Afståndet  mellan  de  bägge  spelandes  käglor  var 
en  famn.  Hvarje  kägla  bestod  af  en  affröad  majskolf  och 
skulle  afståndet  mellan  dessa  vara  ett  handspann  (det  större  '). 
Bollen,  man  använde,  var  af  bränd  lera  och  ihålig,  med  små 
skramlande  bollar  inuti  (bild  99). 

Indtanharnenti  lif. 
Till    skildringen    af    lifvet    i    byarna  liör  också  att  tala 
om    barnen.      Barnen    leka,    men    hjälpa    också    de    stora. 

De    uppfostras   såsom  choroti- 
ocli    as] iluslay barnen.     I    glad 
frihet  tilll)ringa  de  sitt  lif,  utan 
stryk  och  utan  hårda  ord. 
Cliiriguano-  och  chanébarnen 

9.-,.  Pinnar  till  tsiukarctaspciet.  ''j..  ba    flera    lekar   och    leksaker. 

Il  vilka  man  aldrig  ser  de  hvites 
l)arn  använda  i  Bolivia,  och  som  synas  mig  alla  vara  äkta 
indianska. 

Indianbarnen  spela  först  och  främst  de  spel,  jag  redan 
omtalat  från  de  äldre.  Af  spelen  från  choroti  och  ashluslay 
känna  de  det  hockeyliknande  bollspelet,  som  chiriguano 
kalla  »tåca».  Hos  chané  har  jag  ej  sett  det  spelas.  Som  mål 
bruka  de  använda  gropar  och  någon  gång  slå  de  äfven  bollen 
med  räckets.  Det  är  här  ett  gosspel.  Ett  utomordenthgt 
vackert  och  svårt  spel  är  »töki»,  som  jag  sett  spelas  af  gossarne 
hos  chané  vid  Rio  Parapiti.  Det  spelas  af  två,  fyra,  sex 
eller  flera  personer  i  två  lag.  Bollen,  som  är  af  massivt 
gummi,  kastas  först  upp  i  luften  af  en  af  de  spelande,  som 
sedan  studsar  den  med  Imfvudet  tifl  motsidan,  där  den  åter 
skall    stötas    tillbaka   med    hufvudet.     Det    är  förbjudet  att 

*)  Längsta  möjliga  afståndet   mellan  tummen  och  lillfingret. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


179 


vidröra  l)ollen  med  handen.  Det  parti,  som  fem  eller  tio 
gånger  allt  efter  öfverenskomraelse  förfelat  bollen,  har  förlorat. 
T(5kispelet  omtalas  i  en  af  chanéindianernas  sagor  (se 
sid.  240).  I  denna  saga  se  vi,  huru  svårt  chané  förr  hade 
att    få    tag    i    gummi  till  bollarna,  som  måste  komma  vida 


96.     Mänia  lägges  ut.     Tshucarctaspelet.     Tihuipa.     Cliiriguano. 

ifrån,  då  gummi  ej  finnes  i  Chaco.  Numera  få  de  gummi- 
bollarna från  S:a  Cruz  de  la  Sierra.  Jag  har  blott  sett  »töki» 
spelas  af  gossarne.  Fordom  spelades  det  icke  blott  af  män- 
nen, utan  äfven  af  gudarna.  Tékispelet  är  särskildt  bekant 
från  chiquitosindianerna '). 

Äfven    d'Orbigny ")    talar    om    detta    vackra    spel    från 
')  Erbaulichc  und  angeuelime  Gcscliicliten.     Wien  1729,  sid.  55. 
*)  dOrbigny:  Voj-agc.  Partie  Historique  Torne  2.  Sid.  594 — 595. 


180 


KHLAM)    N()RI)I:NSKI0M) 


Clii(juitos.  Vid  Kio  (Juaporé  har  jag  sett  det  spelas  ai" 
chitiuitanotalande  gummiarbetare,  hvilka  voro  ni\x'ket  skick- 
liga i  att  taga  bollen  med  hufvudet.  Afven  laga  bollar,  som 
kommo  tätt  intill  marken,  up]>l"ungade  de  på  samma  sätt, 
liggande  på  magen. 

Spel    med    gummibollar    tyckas    ganska    sent  ha  blifvit 


97.     Pinnarne  kastas.     Tshucaretaspelct. 


l)ekanta  för  spaniorerna.  Detta  framgår  af  den  förvåning, 
med  hvilken  Gumilla  ^)  omtalar  dem.  Märkvärdig  är,  säger 
han,  bollen  liksom  sättet  att  spela  med  den.  Bollen  är  stor 
och  tillverkad  af  en  trädsaft,  som  de  kalla  caucho,  hvilken 
vid  en  lätt  stöt  studsar  så  högt,  som  en  man  är  lång. 

Gumilla  berättar  att  indianerna  vid  Orinoco  spelade  med 


*)   Gumilla:     El  Orinoco  Ilustrado,  Madrid  1745,  sid.   190. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


181 


höger  axel.  Träffade  bollen  någon  annan  kroppsdel,  för- 
lorade den  spelande  en  poäng.  Han  beundrade  mycket  deras 
spel,  då  de  tio,  tolf,  ja  flera  gånger  kastade  bollen  på  detta 
sätt  af  och  an,  utan  att  den  vidrörde  marken. 

Ett  annat  trefligt  spel  är  »söuki»,  som  jag  sett  spelas  af 
chanégossar  vid  Rio  Parapiti  (bild  102).  Det  spelas  af  två  gossar 
med  majskolfspilar.  Först  kastar  den  ene  gossen  sin  pil  i  marken, 


98.     De  spelande  se  efter,  huru  piunarne  fallit. 


sedan  den  andre,  som  söker  att  komma  så  nära  som  möjligt. 
Kommer  han  ett  handspann  (det  större)  eller  närmare  ifrån 
motståndarens  pil,  så  vinner  han  en  poäng,  d.  v.  s.  får  ett 
streck  på  marken.  Den,  som  först  har  sex  poäng,  då  den 
andre  har  ingen,  har  vunnit.  Hvar  och  en  spelar  med  ända 
tiU  tre  pilar.  Poängen  räknas  så,  att  blott,  hvad  den  ene 
har  mer  än  den  andre,  är  giltigt. 


\S-2  KHI.AM)    N()1U)1:NSKK)I.1) 

»Huirahualiua»  är  ett  spel  (bild  103),  som  blott  spelas  af  de 
mindre  clianégossarne  vid  liio  Parapiti.  Det  spelas  al"  tva 
gossar    med    livar  sin  piime.     Den  ene  kastai-  sin  pinne,  så 

att    spetsen    slår  i  marken  och  den  studsar 

så  långt  som  möjligt.  Sedan  kastar  den 
andre.  Den,  som  kastat  längst,  får  ett  streck 
på  marken.  Den,  som  först  har  åtta  streck, 
när  den  andre  står  på  noll,  har  vunnit. 

»Parama» -spelet   har   jag  sett  spelas  af 
99.  Itudelad  boll   ehiriguano  i  Caipipendidalen.    Det  spelas  af 
1       ocororespe-   ^^,^     ^-^^^  knapp  eller  något  dvlikt  lägges  på 

Ict./s.Chanc.  Uio  ^^  °  '        i  i 

Parapiii.         ^^^  ^^^^^  ''^'"^  "^^^^'  bvarefter  man  kastar  med 

runda  brickor  af  krukskärfvor.  Knappen  skall 

slås  ned,  och  den  som  konnnit  närmast  densamma,  har  vunnit 

ett  streck.     Spelet  fortsattes  till  den  ene  har  fem  eller  flera 

streck  allt  efter  öfverenskommelse. 


101.     Räcket,     '/ic.     Tihufpa.     ('hiriffuaiio. 

Chané-  och  chiriguanobarnen  ha  äfven  flera  leksaker, 
hvilka  äro  här  afbildade  (bild  104—105).  Af  dessa  är  »mou- 
mou»  (bild  104)  märklig.  Med  den  åstadkom  mes,  om  trå- 
den   först    tvinnas   och    sedan    spännes,    ett    surrande   ljud. 

Nu  har  jag  säkerligen  riktigt  tråkat  ut  mina  läsare  med 
indianska  spel  och  leksaker.  Kanske  har  jag  stannat  för 
länge  vid  detta  ämne,  som  mycket  intresserat  mig  under  resan, 


UR    INDIANERNAS    LIF 


183 


då  det  blifvit  så  litet  studeradt  i  Sydamerika.  Liksom  hos 
choroti  och  ashluslay  har  jag  gärna  lekt  och  spelat  med 
gossarne.  Det  har  varit  ett  sätt  att  komma  indianerna  in 
på  lifvet,  att  vinna  förtroende. 

Liksom  choroti-  och  ashluslaybarnen  ha  barnen  hos 
chané  och  chiriguano  sällan  ledsamt,  liksom  dessa  äro  de 
snälla  och  goda  barn.  Det  är  oftast  riktigt  muntert  på 
lekplatserna  i  l)yarna.  Detta  gäller  hedningarna.  De  barn, 
som  råkat  i  munkarnes  våld,  se  dystra  och  inbundna 
ut,  de  ha  börjat  få  smaka  på  det,  som  lärs  den  hvite  man- 
nens barn,  uppfostran  och  begynnande  civihsation.  »Du 
skall .  . . . »     » Du  skall  icke  . . . . » 


102.     Majskolfspil 


»Söuki  .    Cliané.   Rio  Parapiti. 


', — •r,f/^j^^^^>,^—'y^-'-^i7^ii^ 


^TYrr.:: ^-..-    rr~- -T;Tr^-Sii.;a...:<^„..,:'!L:-::r'^nv'..-igl-iir.---      ■^■^■ 

103.     Pinne  till  Huiraluiahiiaspelct.   V^-  Chané.  Rio  Parapiti. 


Spelen  och  leksakerna  äro  af  stort  intresse  ur  antropo- 
geografisk  s^mpunkt.  Ett  flertal  af  dessa  återfinna  vi  ej 
utanför  Cliaco  och  närgränsande  trakter  i  Sydamerika.  Där- 
emot finna  vi  dem  i  Nordamerika. 

På  grund  däraf  har  jag  dragit  den  slutsatsen  ^)  att  sj)elen 
och  leksakerna  äro  reliker  från  en  tid,  då  det  kulturella 
utbytet  mellan  Nord-  och  Sydamerika  var  större  än  nu  eller 
rättare  spår  af  en  kulturström,  som  utgående  från  norr  gått 
ända  ned  i  Argentina.  En  märklig  likhet  råder  äfven  mellan 
de  typer  af  tobakspipor,  som  man  finner  i  sydligaste  Syd- 
amerika och  i  Nordamerika.     Den  trefotskeramik,  jag  funnit 


')  Se  äfven  Erland  Nordenskiöld  :  Zeitschrift  fur  Etnologi,  1910  H.  3  u.  4. 


184 


ERLAND    NORDENSKIÖLD 


Cl 


104.     Leksaker.     Chané  och  chiriguano. 
A    =    »mou-mou'.     V^-     Chané.     Rio  Parapiti. 
B    =    surrande  snurra.  V»-  Cliiriguano.  Caipipendi. 
C   =   tunnband  medpiskaci.    (>lianc.    Rio  Itiyuro. 
D   =   musikbåge.    V*-     Chané.     Rio  Rarapiti. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


185 


vid  mina  gräfningar  i  östra  Bolivia,  i  Mojos,  tyder  äfven  på 
infl}'tande  från  norr. 

Hvardagsdrälien . 

I  de  byar,  där  de  hvites  inflytande  ej  trängt  ut  de 
gamla  dräkterna,  bära  chané-  och  chiriguanokvinnorna  ett 
säckformigt  plagg,  »tiru»  (bild  106).  Detta  kan  bäras  på  olika 
sätt,  såsom  vi  se  på  fotografierna.  Förr  tycktes  tirun  ej  ha 
haft  den  form,  den  nu  har.     Yiedma  ^)  säger  att  chiriguano- 


105.     Dockor  af  vax.  i/i.  Chané.  Rio  Parapiti. 

kvinnorna  blott  hade  ett  stycke  tyg  om  höfterna.  Det  är 
säkert  under  infl3'tande  af  de  »moraliska»  kristne,  som  dräkten 
utvecklat  sig  till  att  bli  mera  »anständig» 

Af  inhemska  prydnader  ser  man  halsband  af  turkos-  och 
crysohtpärlor  och  af  svarta  frön. 

Enligt  egen  uppgift  finna  indianerna  stenpärlorna  i  jor- 
den, där  det  finnes  gamla  boplatser  och  grafvar.  Mesti- 
zerna  i  Tarijadalen,  som  finna  ganska  mycket  af  dessa 
pärlor  i  sina  åkrar,  sälja  dem  dyrt  till  chiriguano  och  chané. 
Förr    betalades    ett    halsband    af  dessa   pärlor  med  en  häst. 


^)  Viedma,  1.  c.  sid.  181. 


186 


KIU.AM)    N()I<1)I;NSKI()I.I) 


Jlaret  hära  clianr-  och  cliiii^uandkviiiiiornu  lialflångt, 
benadt  midt  i  i)annan  och  någon  gäng  liopbundet  med 
ett  l)and  i  nacken  eller  om   hufvndet. 


10().    (MiancUvinna  från  Rio  Parapiti,  klädd  i   »liru   . 

Männen  bära  numera  alla  den  em"opeiska  dräkten.  I 
arbetet  ser  man  dem  likväl  ej  sällan  upj^träda  blott  i  ett 
stycke  tyg,  som  skyddar  könsdelarna.  Hos  chané  vid  Rio 
Parapiti  voro  mantlar  liknande  dem,  vi  lärt  känna  från 
choroti  och  ashluslay  ganska  vanliga.  De  äldre  männen,  samt 
äfven  de  yngre  i  chiriguanobyarua  vid  öfre  Rio  Pilcomayo, 


IK  !nuiani:rnas  lif 


187 


bära  håret  långt,  viradt  kring  hufvudet  och  sammanhållet 
af  ett  i  regel  rudt  eller  blått  band.  Framtill  är  håret  khppt, 
så  att  de  ha  pannlugg  och  en  lugg  framom  h vardera  örat. 
Allt  mer  och  mer  börjar  det  dock  bli  vanligt  att  männen 
kortkhppa  håret  för  att  bh  lika  tina  som  de  hvite.  På  föt- 
terna l)ära  de,  såvidt  de  vandra  i  stenig  eller  taggig  mark, 
liksom  kvinnorna  sandaler. 


107.     Ansiktsmålning.     Chirigiiano.     Itapenbia.     Rödfärg. 
A  och   13    =    män.     C  och  I)    =    k\iiinor. 


Dessa  indianer  måla  sig  ej  mycket  i  hvardagslag.  Ibland  ser 
man  en  eller  annan  kvinna  rödmåla  sig  i  ansiktet.  De  hvite 
påstå,  att  det  betyder,  att  hon  är  giftaslysten  eller  lysten 
efter  sin  man,  om  hon  är  gift.  Jag  vågar  likväl  ej  säga,  att 
detta  är  sant.  Ett  eller  annat  rödt  streck  i  ansiktet  måla 
kvinnorna  dit  äfven  i  hvardagslag  eller  klistra  de  helt  enkelt 
en  blomma  på  livardera  kinden.  Männen  måla  sig  äfven 
någon  gång  röda  i  ansiktet  och  på  kroppen.  Såsom  en  stor 
sällsyntliet  har  jag  sett  ett  par  chiriguanokvinnor,  som  voro 


188 


Kiu.AM)  noiu);:nski{)l» 


tatuerade  på  armen  (bild  108).  I  Caipipendidalen  hade  cliiri- 
guanokviimorna  det  afskyvärda  bruket  att  svärta  sina  annars 
sunda  ocli  hvita  tänder.  Viedma  omtalar  att  cbiriguano- 
männen  brukade  måla  sina  tänder  blå. 


lienlighet. 

Cbané  och  chiriguano  äro  synnerligen  renliga.  De 
börja  som  nämndt  morgonen  med  ett  bad,  hvarefter 
de  ofta  bada  flera  gånger  under  dagens  lopp.  Denna 
renlig! let  är  märkvärdig  hos  stammar,  som  ofta  bo,  där  det 

är  särdeles  ondt  om  vatten 
såsom  t.  ex.  i  Caipipendidalen. 
Bad  kunna  de  där  aldrig  taga 
under  torrtiden,  men  i  stället 
tvätta  åtminstone  kvinnorna 
livarje  morgon  kroppen  riktigt 
grundligt. 

Den  motsats,  som  här  finnes 
i  de  olika  stammarnas  renUg- 
hetsbegär,  synes  mig  kunna 
förklaras  genom  deras  van- 
dringar. Choroti,  ashluslay  och 
mataco,  livilka  ännu  delvis 
kläda  sig  i  skinnmantlar  liksom  eldsländarne  och  patago- 
nierna,  synas  mig  ha  invandrat  i  Chaco  från  de  kalla  pam- 
pas  i  söder,  där  det  varit  ruskigt  och  otrefligt  att  tvätta  sig. 
Chiriguano  och  chané  komma  från  norr,  från  de  fuktvarma 
urskogarna,  från  de  stora  floderna,  där  det  alltid  varit  sval- 
kande och  skönt  att  bada.  När  de  nu  lefva  under  samma 
klimatiska  förhållanden,  så  ha  de  förra  bevarat  sin  smuts 
och  de  senare  sin  renlighet. 

Im  Thurn  *)  berättar  att  indianerna  i  Guiana  bada 
genast  efter  maten,  utan  att  det  bekommer  dem  illa.  Det- 
samma har  jag  ofta  iakttagit  här. 


108.     Tatuerad  kvinnoarm. 
Chiriguano.     Itapenbia. 


'J  Im  Thurn:     Among  the  indians  of  Guiana.     London  1883. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


180 


Hufvudet  cliamponera  chiriguano  och  en  del  cliané  med 
fröna  af  »nyåntéra»,  hvilka  de  mala.  Till  samma  ändamål 
använda  chané  vid  Rio  Parapiti  barken  af  roten  af  mistel, 
»yiiag».  Af  ven  naglarna,  inte  minst  tånaglarna  skötas 
med  omsorg.  Till  att  kamma  ut  håret  bruka  de  kammar 
skurna  i  trä  eller  hopbundna  af  rörspjelor. 


109.     Kammar  alt  kamma  ut  liåret  med,  ej   att  fästa  i  håret.     i/s. 
A  från   Chané.     B,  C,  D  från  chiriguano. 


Sitt  tarf  göra  chané  och  chiriguano  aldrig  helt  nära  hyd- 
dorna. Särskilda  afträden  har  jag  likväl  aldrig  sett  hos 
några  indianer  och  inte  hos  många  hvite  i  Bolivia  heller. 

Chiriguano  och  chané  akta  mycket  sina  kläder.  De 
hålla  dem  rena  och  laga  dem,  när  så  behöfves.  H varje  kön 
tvättar  och  lagar  själf  sina  saker.  Mannen  syr  här  fullt  lika 
bra  som  kvinnan. 

Jag  har  här  talat  om  alldagslifvet  hos  dessa  indianer. 
Här  nedan  skall  jag  skildra  de  viktigaste  händelserna  i  deras 
lif,  deras  samhälle,  deras  fester  och  deras  industri  m.  m. 
för  att  till  sist  öfvergå  till  saga  och  religion. 


T0LFT1-:  KAPITLET. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts.) 
Från  moderlifvet  till  (jrafvoi. 

Strängt  arbeta  chané-  ocli  chiriguanokvinnorna  äfven 
under  hafvandeskapet,  ända  tills  de  skola  föda.  I  Voeapoys 
hy  var  en  hafvande  kvinna,  hvilken  jag  skiinkte  en  dufva, 
som  jag  skjutit.  Vocapf)y  upplyste  mig  då  helt  upprörd, 
att  en  hafvande  kvinna  ej  får  äta  dufva.  När  chané-  eller 
chiriguanobarnet  kommer  till  världen,  förorsakar  det  bestämdt 
icke  mycken  smärta  åt  sin  mor.  Dessa  kvinnor  äro  friska 
och  föda  lätt  såsom  alla  indiankvinnor,  som  föra  ett  sundt 
lefnadssätt  och  som  aldrig  burit  åtsittande  kläder.  De  ligga 
ej  hellei'  i  barnsäng,  det  far  ungens  pappa  göra  i  stället. 
Återigen  möta  vi  detta  egendomliga  bruk,  »couvade»,  som 
är  bekant  från  så  många  indianstammar.  Flera  dagar  skall 
mannen  ligga  och  hålla  diet.  Hos  chané  vid  Rio  Parapiti 
får  han  de  första  dagarna  blott  äta  kokt  majs  och  mjöl- 
välling samt  sedan  äfven  sötpotatis.  I  flera  dagar  får  han 
ej  äta  kött.  Äter  han  t.  ex.  kött  af  get,  så  skall  han  dö 
bräkande  som  en  sådan.  Chiriguanoindianen  Taco  berättade 
mig,  att  han  fått  sin  stora  mage,  därför  att  han  ej  iakttagit 
detta  viktiga  bruk.  »Fem  dagar  borde  jag  ha  legat  och 
hållit  diet»,  sade  han. 

Bruket  af  couvade  har,  som  bekant,  en  mycket  stor  ut- 
bredning i  Sydamerika.  Hos  de  stannnar,  jag  lärt  känna, 
förekommer  det  med  säkerhet  utom  hos  chiriguano  och  chané 
hos  choroti,  giiarayii  och  chacobo.     K.  v.  d.  Steinen  ^),  som 

')  K.  v.  d.  Stcincn;  Unter  den  Naliirvölkcni  Zentralbrasiliens.  Ber- 
lin 1894. 


UR    INDIANKRNAS    LIF  191 

utförligt  talar  i>ni  detta  biaik  från  Rio  Xingu,  säger,  att 
det  troligen  är  bekant  fur  alla  brasilianska  stammar.  Det 
synes  däremot,  som  om  bruket  af  couvade  vore  okändt  från 
quichua  och  aymara,  d.  v.  s.  från  fjällkulturen  i  Bolivia 
och  Peru.  Detta  är  en  af  de  många  viktiga  motsatser,  som 
finnas  mellan  fjällens  och  urskogens  indianer. 

Guarayiiindianerna  i  nordöstra  Bolivia  sade  mig\  att 
om  en  man  går  på  jakt.  strax  efter  sedan  hustrun  födt,  och 
t.  ex.  skjuter  en  papegoja,  så  kan  han  döda  sitt  barn. 
Under  första  dagarna  af  lifvet  följer  nämligen  l)arnets  själ 
fadern. 

Mycket  sällan  födas  hos  ehané  och  cliiriguano  ])arn  före 
äktenskapet.  Jag  tror,  kanske  misstager  jag  mig,  att  dessa 
indianers  kvinnor  i  regel  äro  kyska,  innan  de  gifta  sig.  Vid 
Rio  Itij-uro  fanns  bland  c:a  500  chané  blott  ett  barn,  som 
var  födt  af  en  ogift  kvinna.  \"anskapta  barn  födas  mycket 
sällan.  Sålunda  finnas,  efter  hvad  jag  sett  och  efter  hvad 
Batirayu  uppgifvit,  i  hela  Parapitidalen  bland  1,500  ä 
2,000  chané  ingen  blindfödd,  ingen  vindögd,  ingen  idiot 
och  blott  en  med  vanskapta  extremiteter  samt  fyra  döf- 
stumma.  Starkt  stammande  indianer  har  jag  ej  obser- 
verat. 

Jag  vet  ej,  om  de  vanskapta  barnen  vanligen  dödas  äfven 
hos  dessa  indianer,  men  det  är  troligt.  Ej  heller  vet  jag, 
om  fosterfördrifning  förekommer.  Säkert  är,  att  dessa  sunda 
kvinnor  sällan  föda  barn,  som  ej  äro  välskapta.  I  Parapiti-' 
dalen  fanns  likväl,  som  nämndt,  en  gosse  med  vanskapta  ex- 
tremiteter. Ena  höftbenet  var  alldeles  för  kort  och  den  ena 
armen  var  äfven  förkrympt.  Denne  behandlades  med  syn- 
nerlig vänhghet  af  alla  och  man  uttryckte  högljudt  sitt 
gillande,  då  jag  gaf  honom  några  små  gafvor. 

Xär  barnet  börjar  gå,  får  det  ett  namn.  Detta  gifver 
ej  fadern  eller  modern  utan  deras  föräldrar.  Hos  chané 
vid  Rio  Parapiti  har  jag  antecknat  några  namn.  Är 
det  en  gosse,  kallas  han  t.  ex.  yatéurembi  (läpp  af  fästing), 
huåsucaca  (guanaco),  tåtunam})i  (bältöra),  yånduciipe  (struts- 


\\)2  ERLAND    NORDKNSKIOLD 

rygg),  vacainyäca  (kohufvud),  aguårachivi,  (räfurin),  derésa 
paravéte  (dina  fattiga  ögon).  Ar  det  en  flicka  t.  ex.  ärasay- 
poti  (guayavablonnna").  En  hel  del  namn  äro  oöfversättliga. 
Till  detta  namn  kommer  ej  sällan  ett  öknamn.  Chanéhöf- 
dingen  Boyra  (boj^-orm)  kallade  sålunda  yiirulmasu,  hvilket 
betyder  stormun.  Gubben  Boyra  var  också  en  storpratare, 
som  var  mycket  svag  för  allt,  som  var  lite  oanständigt. 

Ovanligt  länge  får  l)arnet  äfven  här  dia  och  i  regel 
dröjer  det  flera  år,  innan  modern  åter  föder.  Kanske  foster- 
fördrifver  hon  också  litet  såsom  chorotikvinuorna,  för  att 
familjen  ej  skall  bli  för  betungande. 

I  missionsstationen  i  Ivu  sökte  jag  göra  upp  litet  stati- 
stik öfver  antalet  öfverlef vande  barn  i  127  chiriguanoäkten- 
skap  och  fann  då,  att  i  10  äktenskap  var  det  intet  barn,  i 
27  ett,  i  35  två,  i  20  tre,  i  13  fyra,  i  9  fem  och  i  4  sex. 
Dessa  siffror  äro  dock  ganska  osäkra.  De  visa  likväl,  att 
man  här  har  ett  slags  tvåbarnssystem  såsom  hos  många  andra 
indianstammar. 

Corrado  ^)  påstår  med  bestämdhet  att  barnamord  före- 
komma bland  chiriguano.  Det  göra  de  äfven  i  förtviflade 
fall  hos  oss,  hvarför  det  exempel,  Corrado  anför,  inte  har 
något  att  bet^^da.  Frågan  är  den:  förekomma  barnamord 
och  fosterfördrifning  såsom  en  af  stammen  accepterad  insti- 
tution såsom  lios  chorotiV 

Chané-  och  chiriguan obarnen  uppfostras  som  nämndt 
äfven  de  i  frihet.  Under  lek  tillbringas  barndomsåren. 
Småningom  börja  barnen  hjälpa  till  med  litet  af  hvarje, 
såsom  att  bära  vatten  och  ved,  binda  husdjuren,  fiska  o.  s.  v. 
Flickorna  lära  sig  af  modern  att  spinna,  väfva,  göra  lerkärl, 
koka  majsöl  m.  m.  De  lära  allt  genom  imitation.  Gos- 
sarne  förfölja  småfåglarna  omkring  l)yn  och  lära  sig  på  så 
sätt  att  handtera  vapnen.  Barnen  följa  föräldrarna  till  fisket 
och    åkern.     Gossen    följer    fadern    på    jakt  och  känner  sig 

')  Psidium  guaj-ava. 

*)  Corrado:  El  Colcgio  Fraii.sciscano  De  Tarija  y  sus  misiones 
Quaracci  1884.     S.  526—527. 


€'»* 


^m 


'?:!'    ■■•1^ 


iM^n  ■Tr-.v 


Tafla   17.     Palmskog,  nära  Rio  Pilcomayo. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


193 


riktigt  stolt  ocii  duktig,  när  han  får  knoga  hem  det  »ge- 
mensamma» jakthytet.  Barnen  se  och  lära.  Det  är  roligt 
att  hiälpa  far  ocli  mor. 


110.   Chanégossc.   Rio  Parapiti.   Han  har  pilar  med  klumpspetsar  i  handen. 

Huru  olika  är  ej  barnauppfostran  i  missionerna,  hvil- 
ken  är  grundad  på  spioneri  och  angifvelse. 

Moderlösa  barn  antagas  af  släktingarna.  Ej  sällan  ser 
man  äfven  här  äldre  tanter  smeka  andras  barn. 


13.  —  Sordenskiöhl. 


104  KIU.AM)    NOHDIINSKIÖLI) 

Dä  Hickan  får  sin  första  menstruation,  sättes  hon  in 
i  en  afbalknin»;  i  hyddan,  i  ett  slags  skåp.  Hennes  hår  kort- 
khppes  och  lion  får  först  komnia  ut,  niir  det  viixt  lialHångt. 
Åtföljd  af  modern  får  hon  gå  ut  och  göra  det  nödvändigaste, 
bada  etc.  Mellan  första  och  andra  mcnstruationen  skall 
flickan  liålla  diet.  Hon  får  äta  kokt  majs  och  mjöl.  Detta 
hruk  kallas  af  chané  »yiraundia». 

I  en  chanéby,  Aguaråti,  såg  jag  en  flicka,  som  satt  i 
ett  sådant  skåp.  Hon  satt  och  spann.  Jag  tittade  in  i 
skåpet,  hvilket  visst  var  mycket  illa  gjordt,  ty  samma  clag 
försvann  både  Hickan  och  hennes  skåp. 

P.  Chomé  ^)  berättar  redan  om  detta  hruk  hos  chiii- 
guano.  Han  säger,  att  indianerna  tro,  att  det  Jir  en  orm, 
som  stuckit  flickan. 

När  flickan  kommit  ut  ur  denna  fångenskap,  är  hon 
färdig  att  gifta  sig. 

När  chanégossen  var  ungefär  tio  å  tolf  år,  genomborrade 
en  särskildt  däri  förfaren  man  hans  underläpp).  1  hålet 
stacks  en  liten  träpinne. 

Gossen  fick  ligga  en  dag.  Hans  farfar  kom  och  ref 
djupa  sår  på  hela  hans  kropp,  för  att  han  skulle  blifva 
modig  i  strid  och  en  god  jägare.  På  morgonen,  medan  vattnet 
ännu  var  riktigt  kallt,  förde  han  honom  att  bada,  för  att 
han  skulle  bli  en  riktig  man. 

Under  en  dag  fick  fadern  icke  iita,  för  att  gossen  icke 
skulle  bli  pratsjuk.  Detta  visar  att  dessa  indianer  ej  tycka 
om  pratsjuka  människor. 

När  gossen  blef  äldre,  bytte  han  ut  träpinnen  mot  en 
större  och  när  hau  blef  man,  kunde  han  stoltsera  med  en 
stor  knapp,  »tembeta»  i  underläppen  (bild  79).  Denna 
skulle  vara  af  trä,  i  hvilket  turkos-  eller  crysolitbitar 
voro  insatta  med  vax.  Bland  chané  och  de  flesta  chiri- 
guano  ha  numera  blott  de  gamla  tembeta.  Hos  chiri- 
guanohöfdingcn    Maringay,    som    vördar    gamla    seder,  där 

')  P.  Chomé,  sid.  320.  Samma  patcr  talar  äiVcn  om  bruket  af 
coiivade  hos  dessa  indianer,  sid.  321.     Lcttres  cdiliantes.     T.  XXIV. 


UR    INDIANERNAS    LIF  195 

borras  liål  i  underläppen  på  alla  gossar.  Maringay  hör  till 
de  gamla,  som  säga  föraktligt:  Den  »ava>,  den  man,  som 
ej  bär  tembeta,  han  ser  ut  som  en  »cuiia»,  en  kvinna.  Att 
kalla  män  för  kvinnor,  det  är  att  skymfa  pä  chiriguanovis. 
Dessa,  som  äro  »ava»,  säga  om  chané,  som  bruka  lia 
små  tembeta,   »cuuareta»,  kvinnor. 

Numera  tillverkas  de  flesta  tembeta  af  de  hvite  i  bergs- 
trakterna af  tenn  och  glasbitar.  Bland  dem,  som  tillverkat 
sådana,  märkes  italienaren  Pablo  Piotti.  Hans  verk  ha 
till  och  med  kommit  öfver  till  europeiska  museer,  utan 
att  någonsin  ha  varit  i  en  indianhaka.  Fordom  hade  chiri- 
guano  äfven  tembetas  af  genomskinligt  harts  ^). 

När  chiriguano-  eller  chanégossen  vill  gifta  sig,  skic- 
kar han  till  flickans  föräldrar  allt  möjligt  jaktl\vte.  Voca- 
poy  berättade  mig  att  utanför  deras  hus,  lägger  han  ved.  An- 
vändes veden,  betyder  det  samtycke.  Finner  han  veden  orörd, 
är  han  afvisad.  Har  han  haft  lycka  med  veden,  anhåller 
han  om  flickan  hos  hennes  moder.  Denna  svarar  då,  att 
hon  icke  kan  veta,  om  han  blir  en  bra  man,  som  kan  skaffa 
mat  åt  sin  Imstru.  För  att  visa  detta  får  han  tjäna  unge- 
fär ett  år  lios  den  blif vande  svärmodern.  Äktenskapet  är 
sålunda  här  ett  slags  köp. 

På  samma  sätt  som  chané-  och  chiriguauomännen  fria 
i  våra  dagar,  friade  de  för  två  hundra  år  sedan  -). 

Natten  före  bröllopet  sofver  gossen  med  sin  flicka. 
Detta  firas  med  '  dryckesfest  utan  andra  ceremonier  än 
mycket  majsölsdrickning.  De  nygifta  lyckönskas.  I  regel  bo 
de  unga  fortfarande  en  tid  kvar  i  svärmoderns  hus. 

Det  synes  mig  som  om  äktenskapen  i  regel  äro  lyckliga.  I 
chanéhöfdingen  ^"ocapoys  by  hade  jag  tillfälle  att  iakttaga 
flera  nygifta  par.  Smekmånadens  lycka  syntes  mig  oför- 
ställd, och  de  unga  hustrurna  arbetade  sträfsamt  för  sina 
män.  Hos  indianerna  som  andra  folk  finnas  dock  kvinnor 
af    olika    karaktär.     Där  voro  de,  som  hela  dagen  arbetade 

'}  P.  Chomé:     Lettres  édifiantes.     T.  XXIV,  sid.  317. 
^)  P.  Chomé.  1.  c.  sid.  319. 


1*1(5 


KIU.AM)    NOUDKNSKKH.I) 


för   sina  hem  och  andra  som  syntes  mig  mera  vaia  för  att 
roa  sig. 

Syskougifte  är  förhjudet.     Kusiner  fa   diiremot  gifta  sig 


111.     (^hiriguanoliöfdiiigen   Maiulciiora. 

(åtminstone  hos  chané).     Detta  är  däremot,  som  nänindt,  ej 
tillåtet  hos  ehoroti  liksom  ej  heller  hos  mataco. 

Bland    eliané    och    chiriguano    finnas    de,  som  ha  flera 
hustrur.     Detta    gäller  inte  ungdomarna,  utan  de  iildre,  sär- 


UR    INDIANERNAS    LIF  197 

skildt  höfdiiigarne.  Vocapo}'  har  fyra  hustrur,  utplanterade 
i  ohka  byar.  Taco  påstås  ha  sju,  Maringay  har  två,  som 
bo  tillsammans.  Gubben  Mandepora  (bild  111),  lär  också  ha 
ett  flertal.  Dessa  äldre,  höga  herrar  öfvergifva  ofta  sina 
hustrur  och  skaffar  sig  nya,  unga  och  vackra. 

Utom  i  dessa  fall  synes  skillnaden  i  ålder  mellan  ma- 
karna i  regel  ej  vara  mera  än  några  få  år. 

Talar  man  med  missionärerna  om  de  sedliga  förhållan- 
dena bland  indianerna,  särskildt  chiriguano,  måla  de  dem 
i  svarta  färger.  De  kristna  indianernas  sedliga  vandel  miss- 
tänker jag  också  vara  ganska  dålig,  men  i  de  dalar,  där 
den  hvite  mannen  ej  fördärfvat  indianerna,  har  jag  aldrig 
sett  att  allmän  kärlek  skulle  förekomma  såsom  hos  choroti. 
T^-pisk  för  gamla  goda  seder  är  Maringays  b}^  och  där 
syntes  råda  en  sedlig  stränghet,  som  jag  ej  någonstädes  sett 
maken  till.  I  dessa  rent  hedniska  byar  hände  det  aldrig, 
att  någon  af  expeditionens  medlemmar  blef  bjuden  en  flicka, 
hvilket  däremot  förekom  på  missionsstatiouerna. 

Följande  omdöme  gifver  jesuiten  Pater  Ignace  Chomé 
om  chiriguano  i  ett  bref  af  1735^),  från  en  tid  då  de  ännu 
voro  ganska  oberörda  af  de  hvites  civilisation,  ett  omdöme, 
som  jag  här  vill  ordagrant  återge. 

»Ce  (|ui  m'a  fort  surpris,  c'est  que  dans  la  licence  ou 
ils  vivent,  je  nai  jamais  remarqué  ([u'il  échappät  å  aucun 
homme  la  moindre  action  indécente  å  Tegard  des  femmes, 
«.V  jamais  je  n'ai  oui  sortir  de  leur  bouche  aucune  parole 
tant  soit  peu  déshonnéte». 

Äktenskapen  hos  chiriguano  skildrar  likväl  denne  jesuit- 
pater  såsom  mycket  lösliga. 

Med  giftermålet  börjar  för  dessa  indianer  lifvet  på 
allvar.  Det  består  af  arbete  och  majsölsdrickning.  Om 
arbetet  har  jag  redan  berättat  något,  här  längre  fram  skall 
jag  skildra  deras  dryckesfester. 

Indianen    och  indianskans   lif  går  fortare  än  de  livites. 


i)  Chomé  1.  c.  sid.  318. 


I  os 


i:iU.ANI)    NORDIlNSKIOI.n 


I  regel  är  det  nivcket  svårt  att  riktigt  bedöma  en  indians 
ålder,  då  man  icke  har  några  bestämda  tal  att  hålla  sig  till. 
Maringay  berättade  mig,  att  han  var  den  äldsta  af  sin  stam. 
Ingen  jämnårig  till  honom  lefde  mer.  De  hvite  sade. 
att  Maringay  var  öfver  hundra  år.  Detta  är  dock  ölVer- 
drifvet.    Såsom  nvgift,   1(5  å  20  års  vngling,  besökte  ^^arin- 


112      Gammal  gumma.     Oliané.     Rio  Itiyiiro.     Hennes  hainl)arii  voro 
ungefär  18  ar  och  yngre. 

gav  iiresidenten  Belzu  i  Sucre.  '  Denne  regerade  mellan 
1848  och  1855,  hvarför  den  hundraåriga  Maringay  tydhgen 
ej  är  mer  än  ungefär  80  år.  En  åttioårig  indian  är  sålunda 
den  äldsta  af  sin  stam.  Bland  indianerna  ser  man  nästan 
alltid  att  den,  som  har  fullvuxna  barnbarn,  är  mycket  bräck- 
lig och  gammal  och  står  på  grafvens  rand.  Indianer  och 
indianskor  utvecklas  fort,  men  de  åldras  också  fort.  \'i(\ 
c:a    50    år    är    indianen   en  gubbe,  vid  70  en  s.  k.  hundra- 


UK    INDIANERNAS    LIF  199 

åriDg.  Im  Tlmrn')  anser  äfven,  att  indianerna  ej  bli  gamla. 
Han  tror,  att  de  sällan  bli  mer  än  40  å  50  år. 

Maringays  hår  var  lätt  gråsprängdt.  Nästan  hvitgulhåriga 
indianer  och  indianskor  finnas,  men  de  äro  sällsynta  (bild  112). 
liln  skalhg  indian  har  jag  aldrig  sett.  Såsom  äldre  blifva  deras 
ansikten  starkt  fårade.  Ej  sällan  bli  de  blinda  på  gamla 
dagar,  däremot  mindre  ofta  döfva. 

Hos  choroti  och  asliluslay  äro  ibland  de  gamla  riktigt 
afskyvärda  att  skåda,  smutsiga,  utmärglade  och  surögda 
bruka  de  vara.  Så  äro  de  ej  hos  chiriguano  och  chané. 
Dessa  indianer  förstå  att  åldras  vackert,  och  äfven  de  gamla 
hålla  sig  rena  och  fina. 

Blir  chané-  eller  chiriguanoindianen  svårt  sjuk,  till- 
kallas såsom  hos  andra  indianer  medicinmannen. 

Chiriguano  och  chané  skilja  på  två  slag  af  medicin- 
män,  som  de  kalla  »ipåye»  eller  » ipäyepötchi  > .  De 
förra  äro  goda  och  häfva  förhäxning,  de  senare  kunna  både 
häfva  förhäxning  och  förhäxa. 

På  skämt  frågade  jag  en  gång  en  chiriguano,  om  fader 
Bernardino  i  Ivu  var  »ipåye»  eller  »ipäyepötchi».  Artigt 
nog  svarade  indianen  »ipåye».  Missionärens  ställning  bland 
indianerna  är  medicinmannens,  han  öfvertager  dennes  makt 
och  inflytande. 

I  det  föregående  talade  jag  om,  huru  de  hvite  i  trakten 
af  Ivu  tillkallade  en  indiansk  medicinman  för  att  drifva 
bort  kopporna.  Det  händer  också,  att  de  tro,  att  de  bhfvit 
förhäxade  af  indianerna.  En  nybyggare,  Gutierrez,  hade 
piskat  en  indian.  Denne  förhäxade  honom  så  att  han  blef 
sjuk.     Det  lät  som  en  grodas  kväkande  i  hans  mage. 

Genom  rökning  söka  medicinmännen  reda  på  förliäxa- 
ren.  Huru  därvid  tillgår,  har  jag  ej  sett.  Förhäxaren  dödas, 
om  han  eller  lion  Ijlir  upptäckt. 

Här  nedan  skall  jag  äfven  tala  om  medicinmännens 
förbindelse  med  de  stora  andarna. 


')  Im  Thurn  1.  c.  sid.   190. 


200  KKI.ANI)    NORDKNSKIÖLI) 

I  raedicinmannens  uppträdande  och  metod  synes  icke 
råda  någon  olikhet  hos  clioroti  och  asliluslay  och  lios  chané 
ocli  chiriguano.  Det  är  samma  utsugning  af  främmande 
genom  förhäxning  i  kroppen  inkomna  föremål.  Hos  de 
senare  äro  medicinmännen  mera  hemlighetsfulla  än  hos  de 
förra.  Kanske  har  beröringen  med  de  hvite  gjort,  att  de 
själfva  börja  tvifla  på  sin  konst. 

Kn  olikhet  rådei*  däremot  i  de  vanliga  läkemedlen.  De 
förstnämnda  indianstammarna  hämta  i  regel  sina  läkemedel 
ur  växtriket.  Man  kokar  dekokter  på  vissa  örter.  Chané 
och  cliiriguano  använda  däremot  utom  vissa  örter  animala 
läkemedel.  Sålunda  använda  chané  vid  Rio  Itiyuro  fett  af 
häger  för  bölder,  vildsvinsfett  för  feber,  jaguarfett  för  ben- 
värk och  tucannäbb  för  kvinnoblöduingar.  ("hane  vid  Rio 
Parapiti  brukade  fett  af  struts  mot  bröstvärk,  af  iguanaödla 
mot  conjunctivitis,  af  höna  mot  allt,  af  majsöl  mot  förkyl- 
ning. Fetten  har  jag  uteslutande  sett  användas  till  utvärtes 
bruk. 

Märklig  är  chanéindianen  som  aseptiker.  Sålunda  har 
jag  fierfaldiga  gånger  sett  dem  sköta  sår  efter  en  högst  mo- 
dern metod,  nämligen  med  kokt  vatten.  Det  är  annat 
än,  när  de  hvite  använda  svinexkrement  och  färsk  urin 
af  människa  med  salt  för  samma  ändamål.  Orsaken  till, 
att  dessa  indianer  förstå  sig  på  en  så  modern  metod,  är 
säkerligen  deras  stora  renlighet.  De  äro  vana  att  stän- 
digt tvätta  sig.  Att  de  kommit  på  idén  att  koka  vattnet, 
beror  troligen  därpå,  att  de  velat  döda  makroskopiska  djur  i 
detsamma.  Till  att  ombinda  såren  använda  chané  ibland 
friska  blad. 

Skulle,  trots  medicinmannens  ansträngningar,  förhäx- 
uingen  ej  kunna  häfvas  och  chané-  eller  chiriguanoindianeu 
dör,  så  begrafver  man  honom  eller  henne  i  ett  stort  lerkärl 
under  hyddan.  Innan  den  döende  är  riktigt  död  eller  strax 
efter  döden  vikes  denne  ihop,  så  att  knäna  komma  upp 
under  liakan  och  armarna  läggas  i  kors  öfver  bröstet.  Vid 
Rio  Parapiti  har  i  många  ar  lefvat  en  chanéindian,  som  en 


UR    INDIANERNAS    LIF 


201 


gång  varit  liopviken,  men  som  räddades  af  en  livit  man, 
innan  han  l)lef  nedstoppad  i  graf urnan.  Den  döde  sättes 
påklädd    i    kärlet    med    en  vattenkalebass  i  knäet.     A^attnet 


113.     Cliiriguanograf.     Caipipcndi. 

skall  den  döde  lia  med  sig,  när  han  går  omkring  på  bergen, 
sade  chanéliöfdingen  AVjcapoy  åt  mig.  Kärlet  nedgräfves  i 
hyddan,  och  öfver  detsamma  stjälpes  ett  annat  kärl  som 
lock. 


202  i:iU-AM)    NOUDKNSKIOI.I) 

\'i(l  Tatarenda  nära  Yacuiba  hörde  jag,  att  man  efter 
en  l)egrafning  bränt  ned  hyddan.  Detta  är  dock  ej  det 
vanhga.  Däremot  brukar  man  rymma  ut  hyddan  en  tid 
efter  begrafningen  tur  att  sedan  åter  fiytta  dit.  Så  gjorde 
man  t.  ex.  i  en  chanéby  vid  llio  Itiyuro,  i  hvilken  jag  varit 
strax  efter  en  begrafning. 

Det  är  de  stora  majsölskärlen  (bild  113),  som  använ- 
das till  likkistor.  Vid  brist  på  lerkärl  bänder  det  äfven, 
att  man  begrafver  på  annat  sätt.  I  en  chanél)y,  Copéri,  vid 
Rio  Parapiti  begrafde  man  sålunda,  kort  före  jag  kom  dit, 
ett  barn  i  en  bud  under  hyddan. 

På  sina  döda  släktingars  grafvar  framlefva  dessa  india- 
ner sitt  lif,  och  ofta  är  det  så  fullt  i  hyddan,  att  efterbegraf- 
ning  i  gamla  krukor  blir  nödvändig. 

>Den  kristne  släpar  bort  sina  döda  långt  från  hemmet. 
Vi  indianer,  som  hysa  större  kärlek  för  dem,  vi  bevara  dem  i 
våra  hem».  Det  var  ungefär,  livad  N^ocapoy  sade  mig  en 
gång,  när  vi  talade  om  hans  stams  egendomliga  l^egrafnings- 
sätt. 

Blir  en  chiriguano  dödad  af  en  jaguar,  begrafves  han 
med  imfvudet  nedåt,  för  att  han  ej  skall  gå  igen  såsom  ett  sådant 
djur.  Denna  föreställning  om  jaguaren,  som  varit  miln- 
niska,  är  särskildt  utbredd  bland  fiuichua,  diir  detta  märkliga 
djur,  som  nämndt,  kallas  uturunco  (jämför  sid.  11).  Tjuter 
räfven  om  natten  nära  byn,  kommer  någon  att  dö. 

När  mannen  dör,  skall  hustrun  kortklippa  håret.  Har 
hoi\  tyckt  mycket  om  honom,  gör  hon  det  två  gånger.  Först 
när  håret  växt  långt  igen,  gifter  hon  om  sig.  Dör  hennes 
far  eller  mor,  skär  hon  håret  kort,  dör  hennes  barn,  bror 
eller  svåger,  skär  hon  af  det  haWångt.  Med  långt  hår 
menas,  att  det  rör  vid  axlarna.  Min  fråga,  om  äfven  männen 
skära  af  håret  vid  sorg,  möttes  med  skratt.  De  nöja  sig 
med  att  nagga  af  något  af  det  allra  längsta.  Männen  få  ej 
gifta  om  sig  f()rrän  ungefär  ett  år  efter  hustruns  död. 

När  kvinnan  har  sorg,  bär  hon  inga  af  sina  prydnader. 
När  jag  var  hos  Maringay,  hade  hans  sonhustru  förlorat  sitt 


UK    INDIANERNAS    LIF  203 

lilla  ])arn.  Under  det  att  de  andra  kvinnorna  i  byn  buro 
talrika  lialsljand,  bar  bon  icke  en  enda  prydnad.  Hon  del- 
tog ej  beller  i  några  fester. 

De  indianer,  som  missionärerna  kristna,  tycka  inte  alltid 
om.  att  de  måste  begrafva  sina  döda  pä  kyrkogården.  De 
vilja  åtminstone  gärna,  att  den  döde  skall  få  vatten  med 
sig  i  grafven. 

Man  lämnar  icke  så  lätt  gamla,  nedärfda  föreställningar 
för  att  bvta  ut  dem  mot  nva. 


TRETTONDE  KAPITLET. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts). 
Fula  ord,  homosexualitet,  själ/mord,  skamkänsla  m.  m. 

I  de  livites  språk  Hnnes  som  bekant  ett  antal  ord,  som 
äro  förbjudna  att  använda  i  hyggligt  sällskap.  Vissa  kropps- 
delar kunna  personer  af  sannna  kön  blott  nämna  med  latinska 
namn,  under  det  att  personer  af  olika  kön  i  regel  ej  alls  tala  med 
h varandra  om  dem.  Ett  ord  kan  anses  fult,  under  det  att 
ett  annat  ord  på  samma  föremål  kan  användas  när  som 
helst.  Orsaken  hvarför  ett  ord  är  förbjudet,  är  säkerligen 
ofta  svår  att  utröna. 

K.  v.  d.  Steinen  ')  och  Koch-Griinberg ")  ha  framliållit, 
att  bland  indianerna  vid  Xingu  och  Rio  Negro  tala  äfven 
kvinnorna  alldeles  öppet  om  könsdelarna  såsom  något  all- 
deles naturligt.  På  samma  sätt  är  det  hos  de  indianer,  som 
jag  lärt  känna.  När  jag  frågade  efter  ord,  som  rörde  de 
allra  intimaste  saker,  så  lämnade  äfven  kvinnorna,  ja  de 
unga  fliekorna,  på  det  allra  naturligaste  sätt  upplysning 
därom. 

Det  finnes  likväl  äfven  här  ord,  som  äro  förbjudna. 
Sådana  ord  äro  hos  choroti  »ametché»,  som  är  ett  skymf- 
ord och  »ictivähi»,  som  betyder  homosexuellt  könsumgänge 
och  »huéle»,  som  betyder  onani  och  »tévi»  hos  chané  och 
chiriguano,  som  ha  samma  betydelse  som  ictivähi.  Det 
onaturliga  i  könslifs^et  är  äfven  här  så  skamligt,  att  det 
ej  är  passande  att  tala  därom. 

')  K.  v.  d.  Steinen:   i.  c.  sid.  G5. 

*)  Kocli-Grunberg:  1.  c.  Band  I.  sid.   133. 


UR    INDIANERNAS    LIF  205 

Det  finnes  äfven  indianer,  som  aldrig  vilja  tala  om 
dylika  ämnen.  Så  beskaffad  var  t.  ex.  en  chiriguano,  som 
jag  hade  med  mig  under  min  första  exkursion  nedför  Rio 
Parapiti.  Han  låtsade  till  och  med,  som  om  han  aldrig 
hört  talas  om  dylikt.  När  jag  frågade  honom,  om 
homosexualiteten  hos  hans  landsmän,  så  ställde  han  sig 
dum  och  sade  ungefär:     »Bruka  de  hvite  sådant?» 

Bland  indianerna  finnes  likväl  äfven  såsom  hos  oss 
dem,  som  äro  alldeles  särskildt  roade  af  att  draga  mycket 
mustiga  historier.  Sådan  var  chanégubben  Böyra,  han  som 
hade  öknamnet  yiiruhuasu,  stormun.  Ju  värre  saker  han 
berättade,  ju  roligare  hade  gubben  Böja-a.  Ibland  berättade 
han  så,  att  till  och  med  min  vän  Batirayu,  som  brukade 
tolka  för  mig,  livad  han  sade,  blef  riktigt  generad.  Cliiri- 
guanogubben  Yambåsi  var  en  annan,  som  kunde  berätta  om 
alla  möjliga  svinerier. 

Böyra  berättade  om,  huru  räfguden,  Aguaratunpa  och 
iguanaödlan,  Téyuhuasu  stodo  i  ett  homosexuellt  förhållande 
till  hvarandra.  Böyras  berättelse  var  så  utomordentligt  rea- 
listisk, att  jag  omöjligt  kan  återge  den  här.  Han  berättade 
äfven  om,  huru  räfven  gifte  sig  med  en  skogshöna  ^)  »Kése 
Kése»,  som  också  var  en  man. 

Aguara    (räfven)  kom  en  gång  till  skogshönans  hydda. 

»Hur  står  det  till  broder'?»  sade  räfven. 

»Bra,  kom  och  sätt  dig  broder»,  sade  skogshönan. 

Räfven  satte  sig.  Skogshönan  hade  mycket  jordråttor 
»augiiyatiito»  upphängda,  som  han  dödat. 

»Vill  du  äta  jordråtta?»  sade  skogshönan. 

»Ja»,  sade  räfven  och  åt  en.  Han  begärde  sedan  en 
till,  en  till  o.  s.  v. 

Till  slut  bad  han  att  få  taga  hem  två  till  sina  barn. 
Skogshönan  gaf  honom  dem.  Räfven,  som  inte  hade  några 
barn,  åt  upp  dem  också. 

»Har  du  kvinna?»  sade  räfven. 

')  Penelope. 


2()G  ERLAND    NOHDF.NSKIÖLI) 

»Nej,    jag    bor  här  med  min  syster»,  sade  skogshönan. 

Räfven  gick  därefter  »in  väg.  Xiir  lian  kommit  till  en 
växt  »supua».  liängde  han  upp  sin  j)eni.s  och  tog  ned  en  frukt 
och  satte  den,  där  penis  suttit.  Supua  ser  nämligen  ut 
som  en  vulva.  Räfven  tog  sedan  ut  tembetan  och  täppte 
till  hålet.  Han  kom  sedan  till  ett  hus.  där  några  kvinnor 
bodde. 

»Vilja  ni  byta  med  mig  tiru  (kvinnodräkt),  lialsband 
och   hårband  mot  en  häst?»  sade  räfven. 

»Hvar  har  du  din  häst?»  sade  kvinnorna. 

»Den  skall  jag  komma  med  i  morgon»,  sade  räfven. 
Han  tick  då  tiru,  halsband  och  hårband,  hvilket  han  allt 
satte  på  sig  och  begaf  sig  en  annan  väg  till  skogshönans 
hus.  När  han  kom  dit,  var  ingen  hemma.  Han  satte 
sig    i    hängmattan.    Efter    en    stund   kom  skogshönan  hem. 

»Hvarifrån  kommer  du  V»  sade  skogshönan. 

»Från  min  far»,  svarade  räfven.  Räfven  kokade  nu  två 
jordråttor  och  åt  upp  dem.  Sedan  kokade  han  två  till  och 
åt    upp   dem.     Sedan  kokade  han  två  till  och  åt  upp  dem. 

På  kvällen  frågade  räfven  skogshönans  syster:  »Hvar 
skall  du  ligga?»      »Här»,  sade  hon. 

»Då  lägger  jag  mig  där  bredvid  dig»,  sade  räfven. 
Ett  stycke  därifrån  lade  sig  skogshönan.  Xär  system  som- 
nat, sträckte  räfven  ut  handen  och  tog  i  skogshönans  hand. 
Denna  kom  nu  och  lade  sig  bredvid  räfven. 

»Ar  du  gift?»  sade  skogshönan. 

»Nej,  min  mamma  har  inte  velat  gifta  bort  mig»,  sva- 
rade räfven ^) 

Räfven  sof  nu  två  nätter  hos  skogshönan  och  blef  haf- 
vande.     Efter  en  tid  födde  räfven. 

En  dag  kommo  där  några  fåglar  förbi.  »Gif  mig  båge 
och  pil,  skall  jag  skjuta»,  sade  räfven.  »Inte  kan  du 
skjuta,  som  inte  är  man»,  sade  skogshönan. 

»Jag    är  man»,  sade  räfven  och  tog  bågen  ocli  pilarna 


')  Utlämnadt  susom  öfvcr  måttan  realistiskt. 


UR    INDIAMiUNAS    LIF  207 

och  gick  sin  väg.  När  han  kom  till  »supua»  tog  han  ned 
sin  penis  och  satte  den  på  sig  igen. 

Det  har  berättats  mig  om  en  chanéindian  från  Yacun- 
dai  vid  Rio  Parapiti,  som  brukade  drifva  omkring  i  främ- 
mande byar  såsom  snyltgäst.  Till  slut  tröttnade  indianerna 
på  detta,  och  när  han  en  gång  var  riktigt  full,  skändade 
några  chiriguanoindianer  i  Caipipendidalen  honom.  Han 
begaf  sig  efter  denna  skymf  till  nedre  Rio  Parapiti.  När 
man  där  fick  reda  på,  hvad  som  hade  händt  honom  i  ("ai- 
pipendi,  hängde  han  sig  förtviflad  öfver  skammen. 

Märkligt  nog  anses  det  bland  indianerna  ej  för  någon 
skam  att  vara  den  aktiva  i  ett  homosexuellt  förhållande, 
däremot  föraktas  den  passiva  djupt.  Han  betraktas  som 
kvinna.  Detta  är  orsaken  till  att  en  del  hänsynslöse  hvite 
straffa  oförbätterliga  indianer  —  med  lavemang.  En  sådan 
kränkt  indian  försvinner  för  alltid.  Det  anses  att  han 
begår  själfmord.  Medelst  »tévi»  straffar  en  chané  sin 
hustru  för  otrohet  och  öfvergifver  henne  sedan.  Chanépoj- 
kar  har  jag  sett  leka  >>tévi». 

Enligt  Westermarck  ^)  är  homosexualiteten  mycket  ut- 
bredd bland  Amerikas  indianer.  Uppfattningen,  att  det  är 
skamligt,  är  visst  inte  alltid  så  utpräglad,  som  hos  de  här 
omtalta  indianerna. 

Onani  har  jag  ej  hört  talas  om  hos  chané  och  chiri- 
guano.  Det  lär  däremot  bedrifvas  hos  choroti  af  de  män, 
som  förbigås  af  kvinnorna  vid  dansen. 

Perversiteter  i  förhållande  mellan  män  och  kvinnor, 
h vilket  var  vanhgt  i  det  gamla  Peru,  synes  ej  förekomma 
här.  Primitiv  däggdjurställning  vid  coitus  lär  vara  vanlig  hos 
chacostammarna. 

Mataco  gaf  mig  en  rot,  som  de  använde  som  afrodi- 
siacum. 

Förhållandet  mellan  miinniskor  och  djur  är  i  indianernas 


')    Westermarck :    Ursprung    und    Eiitwickelung  der  Moralbegriffe. 
Band  II.     Leipzig  1909. 


20S 


KIU.AM)    NORDKNSKIOLI) 


sagor  så  intimt  samniiuillätadt,  att  man  icke  alltid  kan  afgöra, 
när    man    menar    det   ena    eller  det  andra.     De  sagor,  som 


1 14.  Ung  chancUvinna  blottar  öfverUroppcn  för  att  fotograferas.  Rio  Parapiti. 


skildra  kärleksförhållanden  mellan  människor  oc-li  djur.  äro 
inga  skildringar  af  l)estialitet,  som  synes  vara  okändt  hos 
dessa  indianer. 

Skamkänslan  är  hos  dessa  folk  gan.ska  olika  utvecklad. 


Tafla    1 8.     Chanékvinna  med  barn.     Rio  Itivuru. 


UR    INDIANERNAS    LIF  209 

Den  synes  mig  vara  mycket  beroende  af  klädedräkten.  Inga 
af  de  indianer  eller  indianskor,  jag  här  talat  om,  anse, 
såvida  de  ej  äro  alldeles  fördärfvade  eller  civiliserade,  det 
opassande  att  visa  öfverkroppen.  Chiriguano-  och  chané- 
kvinnorna  äro  mycket  blygare  än  choroti  och  ashluslay  för 
att  visa  könsdelarna.  De  senare  ville  likväl  högst  ogärna 
kläda  af  sig  alldeles  nakna  för  att  fotograferas.  De  förra 
vågade  jag  ej  ens  föreslå  något  sådant. 

När  man  satt  vid  elden  i  hyddan  om  kvällen  och  var 
bekant  med  familjen,  syntes  de  likväl  alla  ganska  ogenerade. 
Choroti  och  ashluslaymännen  äro  mycket  oblyga.  Männen 
bland  chiriguano  och  chané  däremot  mindre.  Det  är  mycket 
vanligt  att  cliiriguano-  och  chanékvinnorna  kasta  vatten 
stående,  konverserande  i  ett  sällskap,  låtande  urinen  rinna 
nedför  benen,  hvilket  kan  synas  vara  mindre  snyggt.  Män- 
nen gå  däremot  afsides  för  att  uträtta  detta  behof. 

Könsakten  försiggår  som  nämndt  hos  ashluslay  ofta 
i  närvaro  af  åskådare.  På  chorotidanserna  måste  man 
i  mörkret  akta  sig  för  att  ej  snafva  öfver  de  älskande 
paren.  Xågot  sådant  ser  man  aldrig  lios  chiriguano  eller 
cliané.  Då  många  ligga  i  samma  hydda,  ser  man  likväl 
äfven  hos  dem  mycket,  som  alltid  måste  ses,  när  man  har 
inneboendesystem.  Det  är  inte  minst  därför,  som  könslifvet 
icke  ens  för  de  små  barnen  har  några  hemligheter. 

Tydhgt  är,  att  samhfvet  med  de  hvite  ökar  skamkänslan. 
Indianskorna  blifva  till  och  med  generade  för  att  visa 
brösten.  Moralen  minskas,  samtidigt  som  skamkänslan 
tilltar. 

Detta  borde  kanske  alla  de  tänka  på,  som  sy  kläder  åt 
små  nakna  hednabarn. 

Många  af  mina  läsare  tycka  kanske,  att  detta  kapitel  i 
min  bok  ej  borde  ha  varit  med.  Det  synes  mig  likväl  rik- 
tigt att  tala  något  om  afvikelserna  på  det  könsliga  området. 
Det  bidrager  till  förståelsen  af  de  människor,  som  jag  här 
skildrar.     Naturligtvis    har    jag    ej    här   kunnat  tala  om  all 

14.  —  Xordenskiöld. 


210  ERLAND    NORDKNSKIÖI.I) 

den    realism,  som  mången  gång  kommit  fram  under  pratet 
vid  lägerelden. ') 

När  det  gäller  den  naturliga  sidan  af  könslifvet, 
tänka  och  se  indianerna  lifvet  så  olika  mot  hvad  vi  i 
regel  göra.  Allt  det  fördärf,  som  finnes  i  det  civiliserade 
samhället,  möta  vi  ej  hos  dessa  människor,  men  åtskilligt 
finnes  redan  där.  livad  särskildt  homosexualiteten  beträffar, 
visar  som  bekant  förhållandena  hos  naturfolken,  att  or- 
saken till  detta  onda  ligger  mycket  djupare  än  i  vår  öfver- 
civihsation. 


')  När  våra  dagliga  tidningar,  livilka  väl  iiio  afsedda  för  allmäiihcleii, 
tala  om  hvad  som  helst,  så  behöfver  man  ju  ej  i  en  reseskildring  vara 
alltför  pr3'd. 


FJORTONDE  KAPITLET. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts). 

Höfdingar  och  Jagar. 

Höfdingarne  hos  chané  och  chiriguano  hafva  en  heU 
annan  ställning  än  hos  ashluslay  och  choroti.  De  hafva  en 
betydande  makt.  Bland  höfdingarne  märkas  de  stora 
höfdingarne,  som  rå  öfver  flera  byar  och  byhöfdingarne, 
som  blott  rå  öfver  en  by  eller  en  del  af  en  sådan.  Af  stora 
höfdingar,  som  jag  känt,  märkas  gumman  Vuäyruyi, 
hvilken  är  höfding  öfver  chanébyarne  vid  Rio  Itiyuro, 
Taruiri  som  rår  öfver  större  delen  af  Caipipendidalen,  Man- 
depora  (bild  111),  hvilken  fordom  haft  betydande  makt  i 
och  omkring  Machareti  och  Maringay  i  Iguembedalen. 

Numera  bära  höfdingarne  inga  andra  värdiglietstecken 
än  silfverbeslagna  käppar.  Enligt  Corrado  buro  de  fordom 
en  stor  hårtofs  på  hufvudet  »yattira»,  samt  gröna  stenar,  som 
hängde  vid  öronen.  A^id  festerna  och  danserna  hade  de 
rättighet  till  att  bruka  »yandugua»,  en  stång  prydd  med  ett 
väldigt  knippe  strutsfjädrar  och  »iguirape»,  en  med  egen- 
domhga  figurer  snidad  staf.  Af  dessa  har  jag  blott  lyckats 
förvärfva  yandugua.     De  öfriga  har  jag  ej  ens  sett. 

Höfdingevärdigheten  synes  i  regel  vara  ärftlig.  Dock 
fordras  duglighet  och  förmåga  att  lägga  sina  ord  väl  för 
att  bli  höfding. 

Vocapoy  meddelade  mig  sitt  stamträd,  hvilket  jag  här 
återger,  då  det  är  ganska  lärorikt  och  jag  vågar  tro,  att  det 
kan  intressera  läsaren  att  studera  ett  indianskt  stamträd. 


212  KHLAM)    NOKDENSKIOLD 

Vocapoys  stamträd. 
X. 


Hinu  Parava  Basavi 

öfvciiiöfding  | 

Cluicuri       Tiipäre 
l)yliöfclin{j    byhöfding 


(Ihori        Cluipacu        Hiiracay     Huäyiipa  KiUclioy  Viuiyriiyi   Ikvinna) 

t  ung          t  ung           t         t  öfvcrhöfdmg.  v  öf\  er-  öfverhöfding 

I             barnlös  höfding  | 

en  son.  d.                                 I  Copoj",  l)lir  höfding 

före  fadern                               |  efter  \'ocapoy 

Vocapoy     Huacäpi      Mätya      Vaumainli 
Regcnt  pa  grund  af 
Vuävruvis  höga  ålder 

'      '   I 

Vuräve 

Vi  finna  sålunda  att  den  egentliga  öfverhöfdingen  vid 
Rio  Itiyuro  är  en  kvinna.  Jag  har  besökt  gumman  Vuå}'- 
rm-i.  Med  stor  värdighet  tog  hon  emot  mig,  liggande  i  sin 
hängmatta.  Då  gumman  är  gammal  och  svag,  är  det  Voca- 
poy, som  regerar  och  söker,  så  godt  han  kan,  skydda  de 
sina  mot  de  hvite,  som  fullständigt  lagt  beslag  på  deras 
land.  Jag  frågade  Vocapoy,  hvarför  Vuåyruyi,  som  är  en 
kvinna,  blifvit  höfding.  »Hennes  fader  Hinu  Parawa  lärde 
henne  tala»,  sade  Vocapoy.  Det  anses  sålunda  af  dessa 
indianer  högst  viktigt  att  ha  ordet  i  sin  makt  för  att  kunna 
regera.  Dessa  människor  kunna  skatta  klokheten  mer  än 
styrkan.  Ingen  blir  höfding,  utan  att  vara  en  äldre  man. 
Vuåyruyis  man  var  ej  höfding,  utan  blott  »prinsen-gemålen». 
Byhöfdingarne  tillhöra  också  Hinu-Paravas  släkt. 

Taruiri  är  ej  heller  den  riktiga  öfverhöfdingen  utan 
representerar  han  en  yngre  släkting,  som  anses  oduglig,  på 
grund  af  att  han  ständigt  är  berusad.  Taruiri  härskar  i  Cai- 
pipendidalen,  där  hans  område  ännu  är  fritt,  men  väl  snart 
kommer  att  inkräktas  af  de  hvite.  I  Ivu  finnes  en  chiri- 
guanohöfding,  som  äfven  är  medicinman.  Det  är  det  enda 
exempel,  som  jag  här  känner  på  teokrati. 

Ilöfdingefamiljerna    bilda    bland    chiriguano  och  chané 


UR    INDIANERNAS    LIF  213 

ett  slags  aristokrati.  Flera  gånger  har  jag  hört  indianer 
skryta  öfver  sina  fina  släktförbindelser.  En  chiriguano, 
hvilken  en  längre  tid  åtföljde  mig  som  tolk,  var  ytterst 
angelägen  att  pränta  i  mig,  att  han  var  släkt  med  de  mest 
omtalade  öfverhöfdingarne. 

Liksom  författaren  till  denna  bok  brukar  presenteras 
som  son  till  Adolf  Nordenskiöld,  så  brukade  indianerna  på 
liknande  sätt  föreställa  sina  »store  mäns»  söner. 

Till  och  med  litet  fusk  i  anträdet  har  jag  en  gång 
kommit  på.  Det  var  en  chané,  som  påstod  sig  härstamma 
direkt  från  den  store  Hinu  Parava,  h^^lket  icke  lär  ha 
varit  sant. 

Vill  man  finna  vackra  saker  från  gamla  tider  hos  dessa 
indianer,  skall  man  främst  söka  hos  höfdingefamiljerna. 
De  bevara  de  gamla  klenoderna. 

Allt  mer  och  mer  börja  de  hvite  mjmdigheterna  att 
utnämna  höfdingar.  Man  kan  sålunda  i  en  trakt  finna  en 
höfding,  som  stödes  af  de  hvite  och  en  legitim. 

Höfdingarne  ha  stor  makt  och  bli  alltid,  hvad  jag  sett, 
åtlydda,  detta  i  motsats  till  förhållandena  hos  choroti  och 
ashluslay.  De  äga  jorden  (åtminstone  i  vissa  trakter),  men 
icke  för  egen  räkning,  utan  åt  stammen.  Behöfver  man 
bärare  i  en  chané-  eller  chiriguanoby,  får  man  dem  af 
höfdingarne  och  man  ser  ej  indianerna  vägra  att  utföra, 
hvad  höfdingen  befaller. 

På  samma  gång  som  höfdingen  har  stort  inflytande, 
arbetar  han  på  samma  sätt  som  de  öfriga  indianerna. 
Vocapoy  t.  ex.  släpade  själf  hem  den  tunga  veden  till  majs- 
ölskoket  och  hans  hustru  fick  koka  och  sopa  som  de  andra 
kvinnorna.  Tack  vare  exemplet  från  de  hvite  ha  dock 
numera  några  af  de  mest  civiliserade  och  rika  indianerna 
såsom  Taco  tjänare  ur  sin  egen  stam,  men  detta  är  ej 
ursprungUgt. 

Det  är  däremot,  såsom  jag  på  annat  håll  framhållit,  ej 
ovanhgt,  att  mataco-vejos  och  tapiete  arbeta  åt  chiriguano  och 
chané. 


214  KHLAND    N()IU)ENSKIÖLD 

När  vi  i  Vocapoys  by  kommo  hem  från  jakten  och 
delade  med  oss  af  vårt  byte  åt  höfdingen,  tog  hans  hustru 
emot  allt.  Därefter  såg  jag  henne  gå  omkring  i  husen  och 
bjuda  grannarna  på  hvad  hon  fått. 

Man  kan  här  icke  tala  om  fattiga  och  rika  i  samma 
by,  om  också  en  början  tinnes  till  ett  adelsstånd.  Fattiga 
eller  rika  byar  finnas  däremot.  Enstaka  jämförelsevis  rika 
indianer  finnas,  men  det  är  sådana  som  Taco,  hvilka  lefva 
såsom  de  hvite. 

Höfdingen  är  domare  och  var  förr  liärförare. 

Vocapoy  sade  mig,  att  dråp  straffas  så,  att  dråparen 
dömes  att  arbeta  ända  till  ett  hälft  år  åt  den  dödades 
familj.  En  tjuf  får  ända  till  femtio  spöslag  och  skickas  till 
en  annan  by,  för  att  han  ej  skall  bli  dödad.  Enligt  Voca- 
poy är  höfdingens  förnämsta  uppgift  såsom  domare  att 
förhindra  blodshämnd  genom  att  sända  bort  förbrytare,  så 
att  de  ej  blifva  mördade.  Han  påstod  att  fader-,  moder- 
och  barnamord  voro  okända  i  hans  trakt. 

Enligt  Batirayu,  hvilkens  uppgifter  äro  mera  till- 
förlitliga än  Vocapoys,  sysselsatte  sig  öfverhöfdingen 
bland  chané  vid  Rio  Parapiti  icke  med  andra  brott  än 
mord,  förförande  af  annans  hustru  och  förhäxning.  Mord 
med  förgiftad  cliicha  »båd-dyåsi»  förekom  förr  bland 
chané.  Mördarne  och  förhäxarne  brändes.  Den,  som  för- 
förde en  annans  hustru,  beröfvades  alla  sina  ägodelar.  För 
öfrigt  ordnades  stöld,  och  andra  brott  genom  duell.  Om 
någon  hade  stulit,  så  kallade  den  förorättade  liksom  äfven 
tjufven  iliop  sina  släktingar  och  man  stred  på  den  öppna 
platsen  i  byn. 

Allt  mer  ocli  mer  gripa  de  hvites  myndigheter  äfven 
in  i  indianernas  rättsförhållanden. 

I  krig  med  andra  stammar  förde  höfdingen  befälet, 
liksom  de  gjort  i  de  uppror  indianerna  företagit  mot  de 
hvite. 

Enligt  Vocapoy  äger  höfdingen  jorden  åt  stammen. 
Batirayu    sade,    att    äganderätten    till    jorden   ordnas  så,  att 


UR    INDIANERNAS    LIF  215 

livar  och  en  odlar,  där  han  finner  för  godt.  Jord,  som 
redan  odlats,  anses  ha  ägare,  äfven  då  den  i  åratal  legat  i 
trade.     Sålunda  går  äfven  åker  i  trade  i  arf. 

Arfven  inskränkas  för  öfrigt  betydhgt  därigenom,  att 
de  döda  taga  med  sig  en  del  af  sina  dyrbarheter  i  grafven. 

Liksom  bland  ashluslay  och  choroti  är  också  ägande- 
rätten här  väl  utbildad  och  kvinnorna  äga  äfven,  hvad  de 
bruka  och  tillverka.  Liksom  hos  de  nämnda  stammarna  är 
äfven  här  gifmildheten  mycket  stor,  om  den  också,  tack 
vare  »civilisationen»  och  missionen,  är  mindre   utpräglad. 

Chiriguanosamhället,  vi 
känna  ej  det  ursprungliga  cha- 
nésamhället,  har  haft  en  myc- 
ket fastare  organisation  än  sam- 
hället hos  clioroti  och  ashluslay. 
Chiriguano  har  varit  ett  eröf  ran- 
de folk,  som  trohgen  under- 
kufv'at  chané  och  som  modigt 

och  med  framgång  kämpat  mot        115     Kaiebass.^Chiriguano. 
inkas  och   som  länge  motstått  itapenbia.  u.  1/0. 

de  h vites  invasion.    Hade  höf- 

dingarne  ej  varit  många  utan  en,  hade  säkert  mångdubbelt 
flera  hvites  lif  krafts  för  att  eröf  ra  chiriguanolandet,  än 
som  nu  behöfts.  Tyvärr  ha  under  de  h\åtes  strider  med 
indianerna,  nästan  alltid  några  höfdingar  kämpat  på  fien- 
dens sida  mot  sin  egen  stam.  Under  det  sista  upproret, 
som  af  gjordes  genom  striden  vid  Curuyuqui,  hade  de  hvite 
en  hjälptrupp  på  ett  par  tusen  indianer,  tillsammans  med 
livilka  de  bekämpade  deras  stamfränder. 

Liksom  aUt  annat  i  indianernas  lif  förändrar  sig,  när 
de  hvite  eröfrat  deras  land,  så  omvandlas  också  de  sociala 
förhållandena.  När  Yocapoy,  Maringay,  Mandepora  och 
några  till  hgga  i  lerkärlen  under  hyddorna,  då  är  det  slut, 
då  ha  dessa  indianer  inga  andra  lagar  än  de  hvites, 
inga  andra  myndigheter  än  deras  fogdar.  Bland  chané  vid 
Rio    Parapiti    finnes    som    nämndt  ingen  öfverhöfding  mer. 


-IG  i:hi-anu  noiu)i:nskiöld 

Batirayu  har  hlifvit  erbjuden  denna  värdighet,  men  han 
vill  ej  vara  de  hvites  dräng,  därtill  är  han  för  stolt. 
»Det  iir  ic-ke  som  i  gamla  tider»,  sade  Batirayu  till  denne 
underlige  hvitc,  som  sökte  indianernas  vänskap  och  för- 
ståelse. 


i 


FEMTONDE  KAPITLET. 

Dryckesfesterna  hos  chané  och  chiriguano. 

Berättar  en  chané  eller  chiriguano  en  saga,  börjar 
den  ofta  så  här:  »För  länge  sedan  var  en  stor  drvckesfest». 
Berättar  han  någonting,  som  händt,  om  en  släktings  sjuk- 
dom eller  dyligt,  säger  han:  »Det  var  före  eller  efter 
den  festen».  Det  är  också  vid  dessa  fester,  som  man  ser 
och  hör  det  mesta,  som  finns  kvar  af  dessa  indianers  gamla 
kultur.  Då  komma  de  vackraste  lerkärlen  fram,  då  ser  man 
dräkter  från  forna  tider,  då  tagas  stensmyckena  fram  ur 
skattkrukan. 

En  husmor  här  hemma  är  stolt,  när  hon  kan  bjuda 
sina  gäster  på  vackert  dukt^^g  och  vackert  porslin.  Så  tänka 
också  chané-  och  chiriguanokvinnorna.  Vid  festen  vill  hvarje 
kvinna  att  i  hennes  hus  skall  majsölet  bäras  fram  i  vack- 
rare lerkärl  än  hos  grannkvinnorna  och  serveras  i  kalebasser, 
som  äro  elegantare  sirade,  än  någon  annan  har. 

Därför  tänka  kvinnorna  innan  hvarje  fest  på  att  till- 
verka lerkärl  och  männen  på  att  sira  kalebasser.  Det  är 
också  en  märklig  samhng  af  lerkärl  man  ser  i  chané-  och 
chiriguanobyarna.  I  synnerhet  en  del  kvinnor  förstå  att 
måla  dessa  med  utmärkt  skicklighet  och  elegans.  Man  ser 
nästan  aldrig  tre  krukor,  som  äro  fullkomligt  lika.  Hvar 
och  en  söker  att  uppträda  vid  festen  med  något  originellt, 
att  måla  något  nytt  och  vackert.  När  det  gäller  den 
lineära  ornamentiken,  förstår  man  att  variera  de  gamla 
ornamenten,  men  man  förstår  inte  eller  vill  inte  göra 
sig    fri    från    dem    och    brvta   nva   banor.     Indianskan    är 


218 


EHLANl)    NOHDKNSKIULD 


konservativ  i  sin  konst,  och  det  är  blott,  när  hon  tager 
sina  motiv  direkt  ur  naturen  oeli  målar  djur,  som  hon  för- 
mår   att    fföra    sig    fri    från    förebilderna    från    mors    och 


116.     (Lhancflickor  stöta  mnjs  i  en  mortel.     Rio  Parapili. 

mormors  dagar.  Det  är  långt  ifrån  alla  kvinnor  i  byarna, 
som  äro  konstnärinnor.  Där  finnas  de,  som  naturen  gifvit 
konstens  gåfva  jämte  riktiga  klåpare.  Hvem  kan  måla  ler- 
kärl såsom  chiriguanohöfdingen  Maringays  ena  hustru?   De 


UR    INDIANERNAS    LIF 


219 


äro  vida  berömda  i  dalarna  och  alla  försöka  att  byta  sig  till 
hennes  verk.  Inte  minst  jag  har  jag  beundrat  hennes  säkra, 
smakfulla  konst.  Chanéhöfdingen  A^ocapoys  hustru  (tafl.  19) 
är  ej  heller  någon  klåpare. 

Där  indianerna  äro  rika,  d.  v.  s.  ha  stora  majs- 
skördar, är  keramiken  vacker.  Där  man  är  fattig  och 
kampen  för  tillvaron  är  hård,  har  man  icke  mycken  tid 
öfver  till  konstnärhgt  arbete.  Det  måste  vara  glädje  och 
fest,  för  att  konsten  skall  trifvas  i  indianhemmet. 


117.     Majsölet  kokas.     Chané.     Rio  Itiyuro. 

Den  yngre  generationen,  fruktar  jag,  kommer  att  före- 
draga tyskt  porslin  och  emaljerade  kärl  och  så  kommer 
äfven  chiriguano-  och  chanékonsten  att  höra  till  det  myckna 
vackra  och  fina,  som  försvinner  för  den  hvite  mannens 
brutala  civilisation.  I  många  byar  måste  man  redan  leta 
bland  skräpet  i  hyddhörnen  för  att  finna  kärl,  som  äro  må- 
lade med  säker  hand  och  med  naturlig  smak.  Det  värsta 
är  dock,  när  de  hvite  börja  tycka  om  indianernas  lerkärl. 
Då  blir  det  masstillverkning.  Ät  de  hvite  duger  hvad  som 
helst,  åt  dem  behöfver  det  hvarken  vara  vackert  eller  väl- 
gjordt.     De    önska    icke    det  smakfulla  och  enkla,  utan  det 


220  KHLAND    NORDKNSKIÖLI) 

grauna  och  hesynnerliga,  »ouiiosidades»,  såsom  kreolen 
säger.  Det  är  detta  besynnerlioa,  som  våra  museer  måste 
akta  sig  för,  da  det  ger  en  oriktig  ftireställning  om  det  rent 
indianska. 

Det  är  kvinnorna,  som  brygga  ölet  till  festen.  Detta 
skall  vara  af  majs  (helst  gul  eller  hvit  sådan)  och  det  är 
blott  hos  de  fattiga  chané  vid  Rio  Parapiti,  som  man  ofta 
får  nöja  sig  med  sötpotatiscil.  Finnes  algarobo,  brygges 
äfven  öl  af  denna  frukt.  »Det  är  godt  och  rusar  så  be- 
hagligt», säger  indianen. 

När  majsskörden  är  rik,  då  är  det  glädje  i  byarna,  då 
finns  det  mat  och  dryck  i  hemmen.  När  majsskörden  slår 
fel,  då  är  det  ingen  glädje,  utan  magarna  äro  tomma  och 
festplatsen  är  tyst.  När  ladorna  äro  fulla  af  majs,  är 
indianen  stolt  och  öfvermodig  och  struntar  i  de  hvite  och  i 
förtryck  och  sorger.  När  ladan  är  tom,  då  är  han  under- 
gifven  och  dyster. 

Sedan  majsen  burits  af  kvinnorna  från  ladorna  och 
männen  knogat  hem  ved  öch  kvinnorna  vatten,  börjar 
brygden.  Först  males  majsen  i  stora  mortlar.  Natt  och 
dag  hör  man,  huru  de  flitiga  kvinnorna  stöta  i  dem.  Den 
stötta  majsen  sållas  och  blandas  sedan  med  vatten  i  väldiga 
lerkärl,  där  den  får  koka.  Därefter  tages  en  del  ut  och 
tuggas  och  blandas  väl  med  spott.  Detta  hålles  sedan  till 
det  öfriga,  som  sedan  det  silats  får  jäsa  i  stora  öppna  kärl 
vid  svag  värme.  Med  stora  spadar  af  trä  (bild  1 18  a)  eller  med 
skaffade  skulderblad  (bild  118  b)  rör  man  om  i  grytorna.  Det 
är  livarje  kvinnas  stolthet  att  brygga  godt  öl,  »cangui», 
och  att  brygga  mycket.  De  äro  också  rastlöst  flitiga.  Hela 
dagen  ser  man  dem  arbeta,  och  äfven  på  natten  syssla  de 
med  sina  kok  och  sin  målning.  Ingen  familj  får  undan- 
draga sig  att  bereda  cangui. 

Det  synes  eder  kanske  snuskigt  det  där  med  spott  en. 
I  början  tyckte  jag  det  också,  men  snart  blef  jag  så  för- 
härdad, att    jag    tyckte  mer  om  cangui  beredt  på  indian  vis 


LR    INDIANERNAS    LIF 


221 


med  spottjäst,  än  mera  civiliseradt  till- 
lagad  sådan,  såsom  de  hvite  bruka. 

Kännare,  inte  blott  indianer,  lära 
vara  af  samma  åsikt  som  jag.  Viktigt  är 
dock  att  cangui  serveras  kallt,  ljumt  är  det 
äckligt.  Det  är,  ora  det  stått  länge,  något 
rusande,  dock  ej  såsom  algaroboöl. 

Det  går  helt  ceremoniöst  till  vid 
canguidrickningen.  Främst  sitta  män- 
nen på  bänkar  och  pallar  (bild  85)  och 
bakom  dem  kvinnorna  på  marken.  De 
äldre  damerna  få  de  bästa  platserna. 
Värdinnan  bär  fram  cangui  i  sina  finaste 
lerkärl  »yainbuy»  och  ställer  dem  fram- 
för gästerna  (bild  77  o.  78).  Den  som  får 
ett  kärl  med  cangui  framför  sig,  måste 
servera.  Detta  gäller  äf ven  höfdingarne. 
Till  och  med  jag  har  serverat  på  in- 
dianbjudningar. Det  är  ej  ovanligt  att 
männen  servera  kvinnorna  och  tvärt- 
om. Man  fyller  upp  cangui  i  sirade 
kalebasser,  som  man  i  tur  och  ord- 
ning bjuder  omkring.  Hvar  och  en 
är  skyldig  att  dricka  i  botten.  Den, 
som  vägrar,  är  oartig  och  obildad.  Det 
är  ej  passande  att  servera  sig  själf. 
Vill  man  vara  artig  mot  den,  som  ser-      ^^^|  y 

verar,  dricker  man  först  ut  sin  skål, 
fyller  den  sedan  själf  och  bjuder  den 
serverande.  Dricker  man  allt.  man  blir 
bjuden  på,  då  blir  man  indianernas  vän. 
Vägrar  man,  fatta  indianerna  misstro- 
ende till  en.  En  gammal  chanégubbe  j^ 
sade  också  en  gång  till  mig :    » Du  är  en 

hygghg  kristen,  redan  på  morgonen  dricker  du  majsöl  med 
oss».    När  Moberg  kom  hem  från  jakten,  lastad  med  byte,  då 


A  B 

118.     Grytspadar. 

Chiriguano. 
A  —  Tihuipa.    '/s. 
Caipipcndi.    V« 


222  KRLAND    NORDKNSKIÖI.I) 

trängdes  de  unga  och  vackra  kvinnorna  omkring  den  lyck- 
liga jiigaren  för  att  lyckönska  honom  med  en  kalebass  majs- 
öl.  livad  var  skogens  bcsviirligheter  mot  drickandets,  ty 
den  kvinna,  hvars  skål  han  lämnat  orörd,  den  glömde  icke 
oförrätten.  Det  kan  äfven  här  vara  farligt  att  dricka  cangui, 
om  man  har  fiender,  ty  hvem  vet,  om  icke  någon  blandat  i 
ölet  af  ens  egna  exkrement  eller  hår,  så  att  man  blir  för- 
häxad och  dör.     Sådant  händer  i  dessa  byar. 

Vid  festerna  komma  ofta  drag  af  indianhumorn  fram. 
Ett  skämt  är  t.  ex.  att  låtsas  ))juda  omkring  cangui  i  en 
upp-  och  nedvänd  kalebass,  ett  annat  är,  att  bedja  någon 
spela  flöjt  på  ett  missbildadt  Yi'n\ 

Numera  användas  blott  dansmasker  af  chiriguano  och 
cliané  under  karnevalen,  de  kristnas  stora  fyllerifest.  De, 
jag  sett,  äro  skurna  af  flaskträdet  och  ha  form  af  människo- 
ansikten (bild  119). 

Mycket  olika  åsikter  råder  bland  indianerna,  huruvida 
maskerna  här  äro  ursprunghgt  indianska  eller  ej.  Vocapoy 
sade,  att  idén  till  dem  ursprungligen  kommit  från  de  hvite. 
Batirayu  påstod  sig  däremot  som  gosse  vid  Rio  Parapiti  hos 
chané  ha  sett  masker  olika  de  nuvarande,  som  brukades  vid 
flera  större  fester.  Han  ansåg  att  maskerna  varit  använda 
af  chané,  innan  de  hvite  kommo  in  i  landet.  Man  hade 
då  äfven  skallror  af  frukter  omkring  benen  och  fjäderpryd- 
nader af  papegojfjädrar  på  hufvudet. 

Chiriguano  och  chané  förstöra  alltid  maskerna  efter 
karnevalen.  Endera  brännas  de  eller  kastas  de  i  floden. 
Chané  kalla  maskerna  »afiafjya». 

Märkligt  är,  huru  stor  roll  karnevalen  numera  spelar 
som  fest  bland  indianerna.  Detta  beror  säkert  därpå, 
att  då  sprids  genom  de  hvite  massor  af  brännvin  och  i 
regel  få  de  indianer,  som  arbeta  åt  dem,  några  dagars 
ledighet. 

Till  festerna  komma  ofta  gäster  vida  ifrån.  Där  upp- 
träda alla  i  sina  finaste  kläder  och  smycken,  nymå- 
lade   och    fint    kammade.     Det    mesta  af  det  ramla  i  dräkt 


UR    INDIANERNAS    LIF  223 

och  smycken  har  dock  redan  försvunnit.  Kvinnor  i  hem- 
väfda  dräkter  med  halsband  af  crysoht  och  turkos  ser  man 
dock  ännu.  Silfverdiademet  och  silfvernålarna,  som  höra 
till  festdräkten,  har  jag  dock  aldrig  sett  i  bruk.  Männens 
blå  dräkter  (bild  81)  med  bröstsmycke  af  silfver  ser  man 
mången  gång  gömda  i  hyddorna  hos  de  gamla,  men  till 
festerna  användas  de  ej.  Hos  chané  i  Itiyurodalen  har  jag  sett 
indianerna  dansa  vid  en  canguifest.  Omkring  en  »yambuy» 
med  cangui  stodo  några  af  de  gamla  männen  två  och  två 
sjungande  en  entonig  sång,  trampande  takten  med  fötterna. 
Kvinnorna  gingo  långsamt  i  takt  till  sången  ett  kvarts  hvarf 
utanför  männens  krets  af  och  an. 

Hos  chané  och  chiriguano  tränger  den  hvite  mannens  dräkt 
ut  allt  gammalt  och  vackert,  och  af  mina  många  gamla  höfdinge- 
vänner  bland  dessa  indianer  är  det  blott  Maringay,  som  ännu 
föraktar  de  hvites  lump. 

Brännvinet  tränger  allt  mera  in  lios  dessa  indianer  och 
de  ceremoniösa,  godmodiga  maj sölsf esterna  förvandlas  till 
råa  fyllor. 

Jag  glömmer  aldrig  en  natt  i  Yocapoys  by.  Männen 
hade  gått  till  de  kristna  för  att  dricka  brännvin.  När  de 
kommo  tillbaka,  föllo  hårda  ord  och  knifvarna  kommo 
fram.  Brännvinet  hade  kraft  blodsoffer,  om  inte  de  modiga 
kvinnorna  med  bränder  från  majsölskoket  kastat  sig  mellan 
de  stridande  männen,  för  att,  sedan  de  skiljt  dem  åt,  föra 
bort  dem  under  lugnande  smekningar. 


119.     Dansmask.    Chiriguano.    Yacuiba.   u.  i/e. 


SEXTONDE  KAPITLET. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  llf  (forts). 
Konst  och  industri. 

Chiriguano  och  chané  äro  stammar,  h vilkas  konstindu- 
stri står  ganska  högt.  Besöker  man  en  af  de  hvite  ny- 
hyggarnes  hyddor  i  dessa  trakter,  skall  man  icke  finna 
mycket  alster  af  inhemsk  industri,  icke  mycket  af  egen  kul- 
tur. Jag  vet  rakt  ingenting,  som  dessa  människor  kunna, 
som  kan  tätla  med  indianernas  keramik  och  väfnadsteknik. 
Säkert  är,  att  ju  mera  indianerna  »civiliseras»,  ju  mindre 
förmå  de  konstindustrielt.  Af  de  hvite  lära  de  icke  mycket 
annat  än  att  tillverka  brännvin  och  att  supa  upp  detsamma.  Den 
indianska  konstindustrien  här  försvinner  så  småningom,  ju 
mera  indianerna  komma  i  beröring  med  de  hvite,  den  om- 
bildas  däremot  ej  mycket.  Den  förblir  till  stor  del  rent  indiansk 
ända  till  sin  slutliga  undergång.  En  industri  är  dock  nu- 
mera i  händerna  på  de  hvite,  det  är  metallindustrien.  De 
silfversmycken  t.  ex.,  chiriguano  och  chané  använda,  till- 
verkas af  smeder  i  byarna  i  bergstrakterna.  Den  halfhvite 
eller  quichuaindianska  befolkning,  vi  finna  i  fjällen  väster 
om  chiriguano-  och  chanéindianernas  land,  är  ganska  konst- 
skicklig. Särskildt  står  där  väfnadstekniken  högt.  Från  väster 
hafva  chiriguano  och  chané  säkerligen  lärt  sig  åtskilligt. 

Sålunda  finna  vi  den  för  chiriguano  karaktäristiska 
seréreh  vissel  pipan  (bild  120)  i  samhngar  från  Perus  kust  ^); 
nålen  att  fästa  kvinnodräkten  med  (bild  130)  är  till  formen 
typiskt  peruansk,  likaså  hårutdragaren  af  silfver,  af  hvilken 
jag   dock    ej   har  något  exemplar.     Mannens  festdräkt  (l)ild 

i)  Scrére  förekomma  fortfarande  hos  Icngua,  ashluslay,  chiriguano, 
chaiiL',  churäpa  och  yuracårc. 


Tafla   19.     Chanéhöfdingen  Vocapoys  hustru  målar  ett  lerkärl. 
Rio  Itiyuro. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


225 


81)  s^Ties  mig  också  ha  peruanskt  snitt.  Möjligt  är  dock, 
att  inflytandet  från  Peru  först  efter  spaniorernas  eröfring  af 
högslätten  gjort  sig  gällande  bland  chiriguano. 

Boman  ^)  har  visat  att  chiriguano  eller  rättare  giiarani- 
stammen,  till  h vilken  dessa  indianer  höra,  förr  utbredt  sig 
mycket  längre  mot  söder  än  nu.  Han  har  där  funnit  de 
för  dem  så  karaktäristiska  graf urnorna. 

Chanéindianernas  materiella  kul- 
tur i  Itiyurodalen  skiljer  sig  icke  myc- 
ket från  chiriguano  kultur  i  allmän- 
het. De  chané,  som  bo  mera  af  skilj  da 
vid  Rio  Parapiti,  ha  däremot  en  fullt 
själf ständig  keramik  (bild  82),  som 
vi  ej  återfinna  hos  chiriguano.  Jäm- 
föra vi  för  öfrigt  industrialstren  hos 
chané  och  chiriguano,  finna  vi  icke 
större  ohkheter,  än  vi  finna  i  de  olika 
chiriguanob^^arna . 

Gör  man  en  samling  lerkärl  t.  ex. 
i  Iguembedalen  och  en  annan  i  Caipi- 
pendidalen,  hvilka  bägge  dalar  be- 
bos af  chiriguano,  kan  man  inte 
undgå  att  finna,  att  ehuru  keramiken 
är  till  ornamentik  och  form  starkt 
besläktad,  den  äfven  lokalt  varierar. 
Om  den  induvidiella  varat  tonen  har 
jag  redan  talat  (sid.  218). 

Af  de  ohka  industrierna  står  hos  chiriguano  och  chané 
särskildt  keramiken  högt  (se  bilderna).  De  äro  äfven  skickliga 
väfvare  och  sirare  af  kalebasser.  Korgtillverkning  före- 
kommer, men  mest  i  norra  delen  af  deras  område.  Fjäder- 
arbeten tillverkas  icke  numera.  Af  caraguatåbast  tillverkas 
blott  rep  och  fisknät  och  vid  Rio  Parapiti  hängmattor  och 
bärnät.    De  för  chacostammarna  så  karaktäristiska  väskorna 


120.     Serérehvisselpipa. 
Chiriguano.     '/*• 


*)  Boman:  Antiquités  de  la  Region  Ancline.  Torne  1 — 2.  Paris  1908. 
15.  —  Xorclenskiöld. 


226 


HHLANI)    NOHDKNSKIor.I) 


af  detta  material  tillverka  aldrig  cliiriguano  eller  cliaiié,  men 
förvärfva  dem  däremot  ibland  genom  handeln  stammarna 
emellan. 

Hos  cliané  vid  Rio  Itiyuro  har  jag  följt  kruktillverkningen. 
Leran  males  och  blandas  med  sönderstött,  brändt  krukgods, 
för  att  kärlen  ej  skola  gå  sönder  i  bränningen.  Lerkärlen 
byggas  upp  på  vanligt  indiansätt  af  rullar.  Till  att  släta  dem 
användes  ett  musselskal  eller  en  majskolf  utan  frön,  samt 
en  smal  bambupinne.  Majskolfven  ger  paralella,  fina  ripor  ^). 
Bambupinnen  användes  äfven  vid  tillverkningen  att  mäta  med 
för  att  få  riktiga  pro]iortioner.   Därefter  torkas  kärlen  en  dag 

i  skuggan,  innan  de  brän- 
nas. I  regel  har  man  blott 
ett  eller  par  kärl  samtidigt 
under  arbete. 

De  gröfre  kärlen  liksom 
alla  kokkärl  ornamenteras 
blott  med  fingerintryck  ocli 
pålagda  lerslingor.  De  finare 
kärlen  målar  man  (se  tafli.  19). 
Med  en  pensel  af  agutihår^) 
målas  ornamenten  i  hvitt, 
rödt,  mörkbrunt  och  svart. 
Den  livita  färgen  är  en  jord- 
art (kaolin),  de  öfriga  beredes  af  skiffer  och  sandsten. 
Man  målar  på  fri  hand  och  ornamenten  komponeras  ur 
minnet  och  ej  efter  modell.  Ved,  majskolfvar  och  koex- 
krement  samlas  omkring  kärlet.  Bränslet  antändes  och 
det  får  brinna  med  kraftig  eld  ungefär  en  kvarts  timme 
eller  något  längre,  om  lerkärlet  är  stort  (bild  122). 

Såvida  kärlet  är  måladt,  fernissas  det  med  kåda,  »tara- 


121.   Lerkärl.  Cliiriguano.  Caipipendi- 
dalen.    7*- 


*)  Af  liknande  ripor  på  lerkärl,  som  man  finner  vid  arkeologiska 
gräfningar,  kan  man  se,  att  de,  som  tillverkat  lerkärlen,  haft  majs.  Detta 
har  jag  observerat  t.  ex.  på  lerkärl  från  (Juatro  Ojos  i  Qucbrada  del 
Toro  i  norra  Argentina 

*j   Das3'procta. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


227 


viruti»,  som  samlas  från  eu  mimosacé  och  med  kåda  af 
palo  santo  (se  sid  8G).  Det  förra  ger  en  gul  glans,  det 
senare    ser    ut  som  grönsvart  glasvr. 


122.    Bränning  af  lerkärl.    Chané.   Rio  Itiyuro. 

Xär    man    tillverkar    en    gryta,    döper  man  den,  innan 
den  hunnit  kalhia,  för  att  vattnet  i  den  skall  koka  fort. 
I  Maringays  by  målade  man  en  del  kärl  med  en  bland- 


228 


EHLAND    NORDENSKIÖLD 


ning  af  urucu  eller  annan  färg  och  ett  växtfett.     Hur  detta 
senare  beredes,  har  jag  ej  varit  i  tillfälle  att  se. 

Chiriguano-  och  chanékvinnorna  äro  skickliga  väfverskor. 
Materialet  i  de  indianska  väfnaderna  är  i  regel  bomull  samt 
någon  gång  äfven  fårull. 


123.     \'äfbtol.     Chirij^uano.     TihuTpa. 

Då  massor  af  tyger  införas  till  indianerna  genom  de 
hvite,  försvinna  allt  mer  och  mer  de  inhemska  väfnaderna. 
Hos  chané  i  Iti3'urodalen  såg  jag  sålunda  inga  väfstolar  och 
voro  inhemska  väfnader  mycket  sällsynta. 

T  regel  äro  alla  väfnader  från  dessa  indianer  utan  or- 
nament, eller  ha  de  högst  enkla  sådana.  Flickorna  i  missio- 
nerna läras  af  munkarne  att  brodera  allehanda  blommor, 
såsom  rosor,  violer  o.  d.  Detta  göra  de  utmärkt  väl.  Karaktäris- 
tiskt nog  fortsätta  indianskorna,  sedan  de  lämnat  syskolan 
aldrig  med  dessa  ornament.  Riktigare  vore,  om  missionärerna 


UR    INDIANERNAS    LIF 


229 


förstodo  att  lära  indianbarnen  ornament,  som  ansluta  sig  till 
deras  fantasilif.  De  skulle  då  få  se,  att  resultatet  af  deras 
arbete  blefve  ett  helt  annat. 

Xågra  chanékvinnor  hade  för  ett  par  generationer 
sedan  lärt  sig  väfva  en  del  ornament  af  en  quichuak vinna, 
och  fortfarande  ser  man  dessa  på  åtskilhga  chanéväfnader. 
De  voro  stiliserade  djur  och  människor.  Växtornamentiken  gör 
föga  intryck  på  indianskorna.  Djur-  och  människofigurerna 
tilltala    deras  fantasi  och  de  lära  dem  vidare  till  sina  barn. 


124.  Såll.  Cliané.  Rio  Parapiti.  u.  i/s. 


125.     Korg.    Cliirignano. 
Caipipendi.    u.  i/e. 


Chiriguano-  och  chanémännen  äro  skickliga  att  sira 
kalebasser  (bild  126).  De  snida  äfven  vackra  hvisselpipor 
(bild  120).  De  förstå  att  garfva  läder,  hvilket  de  tro- 
ligen lärt  af  de  hvite. 

Af  plastiska  framställningar  af  djur  och  människo- 
figurer ser  man  ej  mycket  hos  dessa  indianer.  Lerkärlen 
ha  någon  gång  djurform.  Chanékvinnorna  vid  Rio  Paripiti  for- 
made klumpiga,  små  dockor  af  vax  åt  barnen  (bild  105). 
På  några  af  lerkärlen  äro  djurfigurer  målade.  Ett  kärl 
från  Rio  Itiyuro  har  jag  bytt  mig  till,  som  är  prydt  med 
trädfigurer.    Någon  gång  ser  man  lerkärl  i  form  af  frukter. 

Teckningar  föreställande  människor  och  djur  har  jag 
sett  på  väggarna  i  några  chanéhyddor  och  på  ett  par  chiri- 
guanokalebasser  från  Caipipendidalen. 


230 


EMLAND    NORDENSKIOI.I) 


Af  k f tigarbetena  äro  sållen  så  omtyckta  af  de  hvite,  att 
de  spridas  genom  handeln  långt  utom  cbiriguano-  och  chané- 
området.  För  öfrigt  tillverka  chaué  och  chiriguano  ej 
mycket  korgar.  Massor  af  korgarbeten  hos  indianerna  finna 
vi  först,  där  de  parbladiga  palmerna  börja,  och  detta  är  vid 
8:a  Cruz  de  la  Sierra. 

När  vi  göra  en  samling  från  chiriguano  och  chané, 
få  vi  inte  glömma,  att  de,  tack  vare  handeln  stammarne 
emellan,  få  mycket  saker  från  mataco,toba,  choroti  och  tapiete; 
i  annat  fall  få  vi  en  fullständigt  oriktigt  uppfattning  af  den 
stora  skillnaden  mellan  de  här  nämnda  chacostammarnes 
och  chiriguano  och  chané,  materiella  kultur. 

Vi  böra  bl.  a.  erinra  oss  följande, 
när  vi  jämföra  chiriguano  och  chané 
materiella  kultur  med  choroti  och 
asliluslay,  som  vi  äfven  här  beskrif  vit. 
Chiriguano  och  chané  göra  korg- 
arbeten— choroti  och  asliluslay  aldrig. 
De  förra  förstå  att  måla  lerkärlen  före 
bränningen  —  hvilket  är  obekant  för 
de  senare.  Chiriguano  och  chané  till- 
verka aldrig  väskor  af  caraguatå  o.  s.  v.  Jämföra  vi  för  öfrigt 
samtliga  arbetsalster  från  chané  och  cliiriguano  med  dem  från 
asliluslay  och  choroti,  skola  vi  finna,  att  det  allra  mesta  är  full- 
ständigt ohka.  Vissa  saker  såsom  serére-  (bild  120)  och  huira- 
mimbihvisselpiporna  (bild.  36  o.  38)  ha  chacoindianerna  sannolikt 
lärt  sig  att  tillverka  af  chiriguano,  men  detta  är  jämförelsevis 
obetydligt. 

Vi  se  här,  huru  tvenne  kulturer  kunna  existera,  hundra- 
tals år  helt  nära  hvarandra,  utan  att  utjämnas. 

Följer  man  Rio  Pilcomayo  nedför  fjällen,  möta  vi 
först  quichuakulturen,  så  kommer  chiriguano  och  chané 
och  så  den  chaquensiska  kulturen,  som  ganska  likartad 
omfattar  mataco,  toba,  choroti,  ashluslay  samt  lengua  m.  fl. 
stammar  i  Cliaco  Paraguay.  Dessa  tre  kulturer  äro  full- 
ständigt olika. 


126.     Sirad  kalcbasskål. 
Chiriguano.     Yaculba.    u.  i/i 


SJUTTONDE  KAPITLET. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts). 
Saga  och  religion. 

Det  var  en  gång  en  gammal  indiangubbe,  som  om 
kvällarna  brukade  sitta  vid  elden  i  hyddan  och  berätta  om 
gamla  dagar,  om  djur,  människor  och  gudar.  Lj^ssnande 
samlade  sig  ungdomen  omkring  honom.  Gubben  berättade 
och  berättade.  Med  mun,  ögon,  händer  och  fötter  berät- 
tade han. 

En  efter  annan  af  de  unga  lämnade  likväl  snart  lyss- 
narekretsen och  gick  att  sofva.  Till  slut  satt  gubben  ensam 
kvar  vid  den  slocknande  elden  och  berättade  för  sig  själf 
om  räfgudens  och  bältagudens  äfventyr. 

Denne  gubbe  står  för  mig  som  representanten  för  gamla 
traditioner,  för  en  kultur,  som  försvinner.  De  unga  höra 
på  en  stund.  Snart  tröttna  de.  De  ha  nya  intressen.  De 
ha  börjat  dansa  med  i  den  stora  dans,  som  kallas  den  kristna 
civilisationen,  där  det  mest  dansas  kring  guldkalfven. 

Jag  har  också  suttit  som  lyssnare  och  låtit  tolka  för 
mig  sagorna.  Det  är  inte  utan,  att  gubbarne  tyckt  om  mig, 
för  att  jag  har  visat  så  stort  intresse  för  deras  gamla  minnen. 
När  jag  nu  återger  dem,  hoppas  jag,  att  läsaren  har 
öfverseende  både  med  mig  och  mina  gamla  vänner,  med 
mig,  därför  att  jag  inte  kan  berätta  dem  hka  bra  som  gub- 
barne och  med  gubbarne,  därför  att  de  tycka  om  allt,  som 
är  litet  frivolt. 

Sagorna  gifva  oss  en  inblick  i  indianernas  föreställ- 
ningar om  lifvet  efter  detta  och  om  gudarne.  Dels  genom  dem, 


232  ERLAND    NORDKNSKIÖLl) 

dels  genom  de  förklaringar,  som  indianerna  gifvit  mig, 
kunna  vi  förstå  deras  religion.  Yi  fa  där  höra  talas  om 
världsundergången  och  eldrofvet,  om  besök  i  dödsriket  och 
framför  allt  om  gudarnes  äfventyr,  om  huru  de  lurade  hvar- 
andra  och  människorna,  om  deras  strider  och  laster. 

Mycket  litet  af  morallära  finnes  i  dessa  sagor.  De,  som 
där  handla,  äro  ofta  »tunpa»,  d.  v.  s.  de  besitta  krafter, 
som  äro  öfvermänskliga,  det  är  allt. 

Tack  vare  beröringen  med  de  hvite  äro  sagorna  icke  fria 
från  främmande  element.    Det  mesta  är  dock  rent  indianskt. 

1.     Världsundergången  och  eldrofvet. 

Berättad  af  chanéindianen  Batirayu  frän  Rio  Parapiti. 

Det  var  en  gång  i  gamla  dagar  en  mycket  fattig  man, 
som  dref  omkring  i  skogarna  och  som  icke  hade  någon 
bostad.  När  han  kom  till  byarna,  körde  man  bort  honom 
och  hetsade  hundarna  på  honom.  När  mannen  såg,  att 
man  icke  ville  tillåta  honom  att  bo  i  någon  by,  gjorde 
han  sig  en  hydda,  »tocay»^).  Där  kommo  allehanda  vackra 
fåglar  till  hyddan  och  de  flesta  blef vo  snart  så  tama,  att  han 
kunde  fånga  dem.  Mannen  tänkte:  »Går  jag  med  dessa 
granna  fåglar  till  en  by,  tager  man  kanske  emot  mig.» 
Han  tog  så  fåglarna  med  sig  och  gick  till  byarna.  Alla 
tyckte  att  fåglarna  voro  vackra,  men  ingenstädes  ville  de 
låta  honom  stanna.  Mannen  gick  tillbaka  till  sin  hydda. 
En  dag  kom  Aiiatunpa")  till  honom  i  skepnad  af  en  vacker 
fågel.  Hvad  är  det  för  en  märkvärdig  fågel,  tänkte  man- 
nen. Auatunpa  sade,  att  han  kommit  för  att  hjälpa  honom 
och  så  gaf  han  honom  ett  par  vingar. 

»När  du  kommer  in  i  byn,  skall  du  röra  på  vingarna 
och  då  kommer  det  att  åska»,  sade  Auatunpa.  »Vilja  de 
ändå  inte  låta  dig  stanna,  skall  du  lyfta  upp  vingarna.» 

')  Tocay    är    en    hydda,    i  hvilken  jägaren  ligger  gömd  för  att  där- 
ifrån med  snara  eller  pil  fånga  fåglar. 
*)  Stor  ande  (se  sid.  238;;. 


UR    INDIANERNAS    LIF  233 

Mannen  gick  till  en  by,  där  det  var  stort  dryckeslag. 
Man  ville  icke  taga  emot  honom.  Han  rörde  på  vingarna 
och  det  åskade.  Man  trodde,  att  det  var  medicinmännen,  som 
åskade,  hvarför  man  ej  brydde  sig  om  honom.  Äter  rörde  han 
på  vingarna  och  det  åskade.  Man  trodde  fortfarande,  att 
det  var  medicinmännen,  som  åskade,  hvarför  man  ej  brydde 
sig  om  honom.  Till  slut,  när  han  såg,  att  man  ej  ville  låta 
honom  stanna,  utan  körde  bort  honom,  lyfte  han  upp  vin- 
garna, som  han  liaft  gömda.  Då  kom  en  storm,  som  förde 
bort  alla  utom  två  gossar  och  en  flicka. 

Dessa,  som  nu  voro  ensamma,  skulle  koka  mat,  men 
de  hade  ingen  eld.  De  hade  pumpa  och  majs,  men  kunde 
inte  rosta  den.  Då  kom  en  gammal  gubbe,  solen,  till  dem 
med  en  brand.  Han  rostade  en  pumpa  och  åt,  men  när 
han  gick,  tog  han  åter  elden  med  sig.  Han  ville  ej  gifva 
dem  däraf.  Nästa  gång  gubben  kom  tillbaka,  beslöto  de 
att  stjäla  eld  af  honom.  Då  han  rostade  en  pumpa  vid  den 
medförda  branden,  slog  en  af  gossarue  till  denna  med 
en  påk,  så  att  glöden  stänkte  omkring.  Gubben  samlade 
hastigt  ihop  dessa.  Ett  helt  litet  glöd  funno  de  likväl  under 
en  pumphalfva,  som  legat  på  marken.  De  gjorde  upp  eld. 
Huapi  (väf varefågel  ?)  sade  till  dem,  att  de  skulle  bevara 
elden  väl,  så  att  den  aldrig  gick  ut.  Han  sade  dem  också 
att    om   elden  slocknade,  skulle  de  rifva  eld  med  »tatay»  ^). 

Den  yngsta  brodern  tog  nu  sin  syster  till  kvinna.  Den 
äldre  hade  ingen  kvinna.  De  lade  en  pumpa  i  en  Uten 
hängmatta  och  vaggade  den.  Pumpan  växte  till  en  flicka, 
som  fort  växte  till  kvinna.  Denna  tog  den  äldre  brodern  till 
kvinna.     Från  dessa  tvenne  par  härstamma  alla  chané. 

2.      Världsundergången  och  eldrofvet. 
Berättad  af  chanéhöfdingen  Vocapoy. 

En  yngUng  hade  begifvit  sig  ut  i  skogen  och  hade  i 
en    göl    fått    se  bilden  af  en  vacker  flicka,  som  han  följde. 


^)  Elddon  af  träpinnar. 


234  ERLAND    NOHDKNSKIÖLD 

Han  stannade  hos  lienne  en  lång  tid,  en  manad,  och  }iaus 
mamma  började  redan  tro,  att  han  var  död  och  skar  af  sig 
håret.  Hon  trodde,  att  han  bhfvit  ormbiten  eller  något 
dylikt.  En  dag  kora  dock  sonen  hem  och  berättade,  att 
han  funnit  en  vacker  kvinna,  som  han  gift  sig  med.  Modern 
sade  då  åt  honom  att  hämta  henne  och  bryggde  en  massa 
majsöl,  för  att  ställa  till  en  stor  välkomstfest. 

Ynglingen  kom  hem  med  sin  flicka  och  hon  var  vacker 
och  väl  klädd.  Under  festen  förvandlades  hon  och  l)lef 
mvcket  ful.  Detta  anmärkte  hennes  svägerska  och  hon  blef 
ond  och  lämnade  dem  och  gick  tillbaka,  därifrån  hon 
kommit,  samt  lofvade  att  hämnas.  Hon  sade  dock,  att 
man  först  skulle  sätta  en  gosse  och  en  flicka  i  ett  stort 
lerkärl.  En  bror  och  en  syster  sattes  i  ett  lerkärl  tillsammans 
med  frön  af  majs,  pumpa  och  bönor,  h varefter  krukan 
täcktes  väl  till.  När  detta  skett,  började  det  regna  alldeles 
förfärligt  och  hus  och  allt  täcktes  af  vatten.  Krukan 
flöt  dock  upp.  Alla  människor  och  djur  dränktes  i  det 
stigande  vattnet.  Länge  flöt  lerkärlet  omkring  och  gossen 
och  flickan  började  redan  bli  stora.  Vattnet  sjönk  sedan, 
men  när  de  skulle  stiga  ut,  var  marken  likväl  träskig  och 
de  fingo  vänta  tills  det  torkade  upp. 

När  de  kommo  ut  ur  lerkärlet,  sådde  de  majs.  pumpa  och 
bönor  af  de  frön,  de  hade  haft  med  sig.  Dessa  mognade  i)å  en 
half  månad.  De  hade  ingen  eld.  På  afstånd  sågo  de  rök. 
Det  var  »Tosté»^),  en  vadare,  som  skriker  på  flodstränderna, 
som  hade  eld.  När  de  närmade  sig  röken,  försvann  den 
likväl  längre  bort. 

Grodan  lofvade,  att  han  skulle  röfva  eld  åt  dem.  Han 
hoppade  till  Tostés  lägereld  och  satte  sig  där,  skakande  af 
köld  för  att  värma  sig.  Då  och  då  krafsade  han  glöden 
närmare  liksom  för  att  värma  sig  bättre,  och  när  ingen  såg  det, 
stoppade  han  en  liten  brand  i  munnen  och  hoppade  därifrån. 


')  En    annan    chanc    berättade    mig,    att    det    var    från  den  svarta 
gamen,  som  grodan  stal  elden. 


UR    INDIANERNAS    LIF  235 

Kommen  till  gossen  och  flickan  gjorde  han  upp  eld 
och  sedan  dess  ha  chanéindianerna  eld.  S3'ötern  och  brodern, 
som  nu  bhfvit  stora,  gifte  sig  med  hvarandra  och  hon  blef 
haf vande.  De  byggde  en  hydda.  Flickan  fick  barn.  När  dessa 
barn  blefvo  stora,  gifte  de  sig  med  hvarandra.  Från  deras 
barn  härstamma  alla  chané.  Från  den  äldsta  gossens  barn 
härstamma  höfdingarne. 

Det  kan  ju  synas  egendomligt,  att  jag  funnit  tvenne 
alldeles  olika  sagor,  som  behandla  samma  ämne  hos  samma 
folk.  Detta  förklaras  därigenom  att  chané  är  en  sprängd 
stam,  som  ej  mer  har  en  egen,  själfständig  kultur. 

Den  förstnämnda  versionen  är  sannolikt  deras  egen,  under 
det  att  de  lånat  den  andra  från  chiriguano.  Domenico  del 
Campana ')  omtalar,  att  dessa  sistnämnda  ha  en  flodsaga, 
i    hvilken    två   barn  på  Uknande  sätt  räddades  i  ett  lerkärl. 

Choroti  och  mataco  berätta  om,  att  världen  gått  under 
genom  eld,  chané  vid  Rio  Parapiti  genom  storm  och  chiri- 
guano och  chané  vid  Rio  Itiyuro  genom  vatten. 

De  förstnämnda  lefva  också  i  trakter,  där  stora  pampas- 
bränder  äro  vanliga,  vid  Rio  Parapiti  blåser  ofta  svåra 
stormar  och  chiriguano  ha  troligen  kommit  från  trakter, 
där  stora  öfversvämningar  äro  vanliga. 

Att  dessa  världsundergångssagor  intimt  höra  ihop  med 
naturen  i  det  land,  där  de  uppstått,  är  såsom  Ehrenreich  ^), 
Im  Thurn^)  m.  fl.  framhållit  säkert.  Ehrenreich  säger,  att 
en  sådan  antropomorf  uppfattning  af  solen  som  här  i  den 
första  sagan  är  sällsynt  i  Sydamerika. 

Om  besök  i  Aguararenta  (räfvarnes  hy). 

Batirayu  berättade  mig  följande,  om  hvad  chanéindianerna 
vid  Rio  Parapiti  tro  om  lifvet  efter  detta  och  dödsriket. 
Aguararenta  (aguara  =  räf,  tenta  =  by)  är  den  by,  där  de 

')  Domenico  del  Campana:   1.  c.  sid.  22. 

**)  Ehrenreich:  1.  c.  sid.  30—31). 

*)  ImThurn:  Amonglhe  Indians  of  Guiana.  London  1883. 1.  c.  sid.  375. 


236  ERI.AM)    NORDKNSKIÖLD 

döda,  ana,  bo.  Den  ligger  i  öster.  Om  nätterna  äro  de 
döda  där  i  människoskepnad,  om  dagarna  gå  de  omkring 
som  räfvar,  råttor  och  andra  djur  eller  gå  de  in  i  en  trädstam. 
Hvarje  natt  är  det  stort  dryckeslag  i  Aguararenta.  Alla 
chané,  barn,  kvinnor  och  män  komma  dit.  Äfven  förhäxare 
(ipåyepötchi)  och  mördare  komma  till  nämnda  by.  Ingen 
straffas  i  chaués  dödsrike. 

Äfven  lefvande  hafva  besökt  Aguararenta  och  berättat 
om,  hvad  de  där  sett.  Ett  par  sådana  berättelser  skall  jag 
här  återgifva.  De  gifva  oss  en  god  inblick  i  indianernas 
föreställningar  om  lifvet  efter  detta. 

FlicTcan.  som  följde  sin  man  tiJl  Aguararenta. 

Hcrältad  af  en  chanéindian  i  Aguarati  (hvit  räf)  vid 
Rio  Parapiti. 

En  flicka  skulle  gifta  sig  med  en  man,  men  han  dog. 
Hon  hade  tyckt  mycket  om  honom.  På  morgonen,  dagen 
efter  sedan  han  dödt,  medan  det  ännu  var  mörkt,  stod  hon 
och  stötte  i  morteln  utanför  föräldrarnas  hus.  Då  kom  någon 
och  tog  i  mortelstöten. 

»Hvem  är  det?»  frågade  hon. 

»Det  är  jag»,  sade  han.  Det  var  hennes  döda  man. 
»Vill  du  följa  mig?» 

»Ja»,  sade  hon,  då  hon  tyckte  mycket  om  honom. 

Han  begaf  sig  nu  iväg  åt  det  håll,  där  solen  går  upp. 
Hans  ansikte  var  öfvertäckt,  för  att  hon  ej  skulle  se  det. 
Hon  följde  efter.  De  gingo  genom  skogen,  de  gingo  öfver 
pampas  och  åter  genom  skogen.  På  dagen  sof  han  och  på 
natten  var  han  vaken. 

När  fadern  saknade  sin  dotter,  gick  han  för  att  söka 
upp  lienne.  Han  följde  hennes  spår.  Framför  dessa  gick 
ett  räf  spår.  »Ana  ha  tagit  min  dotter»,  sade  fadern. 
Till  slut  fann  han  henne  död  vid  vägen.  Han  gjorde  henne 
dock  lefvande  igen  och  förde  henne  med  sig  hem.  När  de 
gingo  öfver  pampas,  sågo  de  en  räf  stryka  omkring.  Följande 


un    INDIANERNAS    LIF  237 

dag  dog  hon.  Fadern  grät.  Då  kom  den  hvite  kondoren, 
»Ururuti»,  och  sade  att  han  inte  skulle  jämra  sig.  Ururuti 
tog  honom  på  ryggen  och  flög  med  honom  till  Aguararenta. 

I  Aguararenta  sof  man  på  dagarna  och  var  vaken  på 
nätterna.  När  fadern  kom  dit,  drack  man  majsöl.  Ururuti 
förde  honom  till  hans  svärsons  hus.  Han  tilltalade  sin 
dotter,  men  hon  svarade  honom  ej.  Hon  såg  ej  ut  som  män- 
niskorna. Äter  tilltalade  han  henne,  men  han  fick  intet 
svar.  Han  gick  då  till  Ururuti,  som  förde  honom  hem. 
Hvarken    han    eller    hans  hustru  begräto  den  döda  dottern. 

Följande  dag  dog  fadern. 

Version  2.  Berättad  af  Batirayu.  Det  var  en  kvinna, 
hvars  man  hade  dött.  På  natten  kom  han  till  henne  i 
skepnad  af  en  man  och  sof  med  henne.  Han  bad  henne 
följa  med  sig  till  sin  by,  Aguararenta.  Hon  följde  honom. 
När  de  kommo  nära  byn,  hörde  hon  sång  och  dans.  Hon 
gick  med  sin  man  till  torget,  där  det  var  stort  dryckeslag. 
Hon  såg  där  många  döda,  som  hon  kände.  De  döda  voro 
dock  rädda  för  henne  och  höllo  sig  på  af  stånd.  Hon  stan- 
nade kvar  tills  det  blef  morgon.  Då  försvunno  alla  hj^ddorna, 
och  hon  befann  sig  på  en  slätt  full  af  räfspår.  Hennes 
man  förvandlades  till  en  råtta  (anguya).  Hon  stannade 
kvar  hela  dagen  sittande  på  stammen  af  en  algaroh)o.  När 
det  blef  mörkt,  kommo  åter  människorna  och  där  blef  åter 
stort  dryckeslag.  På  morgonen  sade  de  döda:  »chéahata 
hiiirasécuera  (jag  går  som  trädstam),  chéahata  auguyara  (jag 
går  som  råtta),  chéahata  kårakärara  (jag  går  som  gam), 
chéahata  åguaråra  (jag  går  som  räf),  chéahata  ändirära»  (jag 
går  som  läderlapp)  o.  s.  v.  Hon  återvände  hem.  Hennes  man 
sade,  att  han  skulle  komma  för  att  hämta  henne.  Efter 
tre  dagar  var  hon  död.  Hon  hade  följt  sin  man  till 
Aguararenta. 

Chiriguanohöfdingen  Maringay  berättade  mig  om  en 
man,  som  somnat  vid  vägen.  På  natten  kom  hans  döda 
hustru    till  honom  och  han  sof  med  henne.     När  han  vak- 


23f^  EULAM)    NOUDICNSKIÖr.I) 

iiade,  var  hon  försvunnen.     livad  han  i  sömnen  upplefvat, 
tänkte  lian  sig,  såsom  något  verkhgen  passerat. 

Hos  chané  ocli  cliiriguano  är  tron  på  hfvet  efter  detta 
hksom  hos  andra  indianer  grundad  på  drömmar.  De  träffa 
i  drömmen  en  död,  de  besöka  i  drömmen  dödsriket.  Det 
är  hkväl  oriktigt  att  säga,  att  indianen  tror  på  ett  hf  efter 
detta.  Han  vet  att  ett  sådant  finnes,  tv  lefvande  lia  sett  de 
döda,  lia  älskat  med  dem,  ha  druckit  majsöl  med  dem,  ha 
sett  dem  förvandlas  till  räfvar,  råttor,  trädstammar  o.  d. 

Gudasagor  och  djursagor. 

»De  döda  äro  ana»,  sade  Batirayu.  Bland  dessa  finnas 
flera,  som  äro  Tunpa  (hvilket  bäst  öfversättes  med  stora), 
som  besitta  öfvermänskliga  krafter. 

Störst  bland  Anatunpa  är  Yamändutunpa.  Andra  af  de 
stora  äro  Mariutunpa  ocli  Tipaytunpa.  Chiquéritunpa,  som 
uppträder  i  ett  par  af  de  här  återgifna  sagorna,  är  den, 
som  åstadkommer  åskan.  Chicundåpa  tjuter  om  nätterna, 
när  det  skall  bU  krig.  Dessa  Aiiatunpas  gripa  in  i  männi- 
skornas lif,  särskildt  ha  trollkarlarne  förbindelse  med  dem. 
Batirayu  berättade  sålunda  att  till  Tsuhuandico,  en  stor 
trollkarl,  som  nu  är  död,  kommo  Afiatunpas  om  natten  och 
drucko  majsöl  med  honom.  De  sade  honom,  när  det  skulle 
regna,  när  någon  skulle  bli  sjuk,  om  det  blef  missväxt 
o.  s.  v.  Batirayu  berättade  äfven,  att  Angiiya,  en  släkting 
till  Aringui,  den  siste  store  höfdingen,  brukade  bjuda  Aöa- 
tunpas  på  tobak,  när  de  voro  hos  Tsuhuandico.  Aiiatunpas 
drucko  blott  helt  litet  majsöl.  När  de  kommo,  såg  man  dem 
ej,  men  det  hördes  liksom  klirrandet  af  sporrar. 

Dessa  trollkarlar  hafva  en  oerhörd  makt,  de  kunna  för- 
häxa, ty  sjukdom  och  död  har  sin  grund  i  förhäxning. 
Bland  chané  är  Tambåpui  den  störste  trollkarlen.  Han  är 
sonson  till  Tsulmandico  och  son  af  Yapandäy,  som  äfven 
var  en  stor  »ipåye». 

I  sagorna  uppträda  aldrig  Yamändutunpa,  Mariutunpa 
och  Tipaytunpa.     Det  är  Aguaratunpa  (räfguden)  och  Tatu- 


UR    INDIANERNAS    LIF  239 

tunpa  (bältaguden),  som  där  spela  den  största  rollen.  Aguara- 
tunpa  har  tembeta  (se  sid.  194).  De  ha  mänskliga  passioner, 
och  i  synnerhet  är  räfgudens  historia  en  skildring  af  alla- 
handa knep  och  brott.  Bältaguden  är  något  bättre  och  är 
också  förmer. 

Vocapoy  berättade  mig,  att  han  känt  en  gammal  man, 
som  sett  en  Tunpa  i  bergen.  Den  var  en  handsbredd  hög 
och  var  välklädd.     Vatten  rann  från  dess  kropp. 

Fullt  och  fast  trodde  Batirayu  på  Anas  och  Aflatunpas 
existens,  på  deras  förbindelse  med  trollkarlarne  och  på  dessas 
makt.  Att  Aguararenta  existerar,  därom  var  han  äfven  öfver- 
tygad.  Till  sanningsenligheten  af  sagorna  om  Aguaratunpas 
och  Tatutunpas  äfventyr  och  upplefvelser,  som  jag  här  nedan 
skall  återgifva,  stod  han  skeptisk. 

I  dessa  indianers  religion  existerar  sålunda  först  och 
främst  en  kärna  af  sanning,  som  de  tro  på.  Därtill  komma 
de  äfventyr  och  bragder,  som  de  berätta  vid  lägerelden  om 
gudarna,  som  åtminstone  de  intelligentare,  de  tänkande  bland 
dem  själfva  uppfatta  som  sagor. 

Det  är  dessa  sagor,  som  jag  här  nedan  skall  återgifva. 

Begreppet  om  någon  stor,  allsmäktig  gud  är  främmande 
för  chané.  Xumera  känna  de  likväl  alla  direkt  eller  indirekt 
något  om  kristendomen,  hvarför  föreställningen  om  en  stor 
gud  börjar  att  komma  in.  Vocapoy,  som  ej  var  kristen, 
berättade  mig  sålunda  en  gång,  att  chané  trodde  på  en  stor 
gud,  Tunpa. 

Batirayu  sade  sig  ej  tro  på  någon  gud,  såsom  de  kristne 
beskrifva  honom.  Han  förundrade  sig  öfver,  att  de  kristne 
förtryckte  de  fattiga  och  begingo  så  mycken  dåhghet,  då 
de  lärde  att  de  brottsliga  straffades  med  helvetet.  »Hur 
kan  man  veta,  hur  det  ser  ut  i  himmelen,  då  icke  någon, 
som    varit    där,  kommit  tillbaka  till  jorden»,  sade  Batirayu. 

»Och  så  säga  de,  att  vi  skola  få  vingar»,  sade  han  och 
och  skrattade  hånfullt. 

Enligt  missionärerna  tro  chiriguano  på  ett  högsta  väsen'), 

^)  Jämför  Domenico  del  Campana  1.  c.  sid.  39. 


240  KULAM)    NORDENSKIÖLD 

Tunpahétte-vae,  den  verklige  guden.  Namnet  låter  redan 
misstänkt.  Jag  står  mycket  skeptiskt  till  att  detta  är  ursprung- 
ligt. När  jag  talade  med  missionärerna  om  indianernas 
religion,  häpnade  jag  öfver  deras  okunnighet.  De  förakta 
indianernas  föreställningar  och  anse,  att  det  ej  lönar  mödan 
att  taga  närmare  reda  på  dem.  De  lyckas  aldi-ig  frigöra 
sig  från  den  katolska  föreställningen  att  indianerna,  hvilka 
liksom  vi  härstamma  från  Adam  och  Eva  och  hland 
hvilka  San  Tomas  predikat,  ej  minnas  något  af  sin 
»ursprungliga  tro». 

Tvenne  af  de  Tunpa,  som  uppträda  här  i  sagorna,  ha 
djurnamn,  Aguaratunpa  (räfguden)  och  Tatutunpa  (bälta- 
guden).  I  sagorna  finna  vi  ett  intimt  samband  mellan 
människor  och  djur. 

Batirayu  sade:    »Alla  djur  ha  varit  människor». 

Om    världens   sTcapeJse,    om   huru  räfguden,  Aguaratunpa,  ficJc 

reda  pä  algarohoträdet  och  om  huru  han  fångade 

den  hvita  kondoren.    Vrurufi. 

Berättad  af  tvenne  chanéindianer  vid  Rio  Parapiti. 

Det  berättas,  att  i  början  var  där  en  Tunpa.  Han  gjorde 
jorden  med  himmelen  och  alla  stjärnorna,  solen  och  månen. 
Det  berättas,  att  denna  jord  icke  hade  någonting,  att  den 
var  alldeles  l)ar.  Tunpa  satte  då  dit  alla  slag  af  frukter 
för  att  föda  de  fattiga,  såsom  caraguatä  och  mangåra.  Det 
berättas,  att  där  var  en  algarobo,  mor  till  alla  träd.  I  detta 
träd  fanns  allehanda  frukter.  Detta  träd  hade  förökat  sig  i 
hela  världen.  Därefter  kom  Tunpa,  tog  moderträdet  med 
sig  och  lämnade  afkomman  här.  Det  berättas,  att  Tunpa 
gjorde  förfäderna  till  oss  och  äfyen  de  hvites  förfäder. 
At  ava ')  och  chané  gaf  Tunpa  en  träspade  och  en  lång, 
snidad  käpp,  som  kallas  »cariimpa»,  pil  och  båge,  ett  får, 
en  get,  en  höna  och  en  hund,  för  att  de  skulle  föröka  alla 

*)  Ava   =   chiriguano. 


Tafla  20.     Sagoberättare.     Chané.     Rio  Parapiti. 


UR    INDIANERNAS    LIF  241 

dessa  djur  och  för  att  de  skulle  föda  sig  med  dessa  verktj^g 
Ät  de  hvite  gaf  han  gevär,  en  häst,  ett  sto  och  en  ko 
samt  alla  möjliga  verktyg  af  järn,  för  att  de  skulle  arbeta 
med  dessa  ^). 

Det  berättas  att  dessa  träd,  som  hade  blifvit  kvar  efter 
moderträdet,  vaktade  den  lilla  viscachan-),  »Tacumbocumba». 
Riktigt  väl  hade  hon  vaktat  dessa  träd,  icke  ett  frö  hade 
hon  låtit  föra  bort.  Hon  hade  pröfvat  blommorna,  men 
funnit  dem  beska,  ända  tills  de  gåfvo  frukt.  När  de  hade 
mognat,  sådde  hon  fröna.  Af  dessa  frön  hade  träden 
mångdubblats.  När  de  åter  hade  mognat,  sådde  hon  dem 
igen.     Följande  år  hade  de  alla  gif\åt  mogen  frukt. 

Aguaratunpa  hade  kommit  till  Tacumbocumbas  hus. 
Denna  var  en  gammal  gumma.  Hon  bjöd  Aguaratunpa  af 
dessa  frukter,  som  hon  vaktat  och  han  tyckte,  de  voro 
mycket  goda.  Han  frågade  henne,  hvad  de  kallades.  Hon 
sade,  att  dessa  frukter  kallades  »mä». 

När  hon  bjöd  på  frukterna,  satte  hon  sig  bredvid  Aguara- 
tunpa, för  att  han  icke  skulle  taga  ett  enda  frö  med  sig. 
Aguaratunpa  gömde  i  en  ihålig  tand  ett  af  de  minsta  fröna. 
När  han  slutat  att  äta,  räckte  gumman  honom  vatten  för 
att  skölja  munnen,  så  att  inte  ett  enda  frö  skulle  bli  kvar. 
Med  fingret  undersökte  hon  Aguaratunpas  mun,  men  kunde 
inte  finna  ett  enda  frö.  Åter  frågade  Aguaratunpa  gumman, 
hvad  trädet  hette  och  tog  af  sked.  Nämnande  trädets  namn, 
fortsatte  han  sin  väg.  Icke  långt  bort  ramlade  Aguara- 
tunpa, glömde  namnet  på  trädet  och  återvände  till  gum- 
man för  att  fråga.  Därefter  fortsatte  han  sin  väg.  Åter- 
igen ramlade  han,  återigen  glömde  han  namnet  och  åter 
vände  han  tillbaka  till  gumman  för  att  fråga.  Då  sade 
hon:  »Du  har  tagit  med  dig  något  frö»,  och  så  undersökte 
hon  ännu  en  gång  hans  mun,  men  kunde  ingenting  finna. 
Därefter  fortsatte  Aguaratunpa  mycket  långt,  tills  han  kom 


'j  Detta   är  säkert  ett  modernt  tillägg  till  sagan.     Detsamma  finna 
vi  i  en  här  återgifven  matacosaga. 
')  Lagostomus. 
IG.  —  Xordenskiöld. 


242  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

till  en  öppen  slätt.  Där  sådde  han  det  algarobofrö,  han 
hade  med  sig.  Sedan  drog  han  vida  omkring.  Efter  ett 
par  år  kom  han  tillbaka  och  fann  algaroboplantan  redan 
stor.  Han  plockade  af  några  "blad  och  tuggade  dem.  De 
voro  beska.  Åter  drog  han  vida  omkring.  När  han  kom 
tillbaka  blommade  algarobon.  Han  tog  en  blomma  och 
tuggade  den.  Den  var  besk.  Äter  drog  Aguaratunpa  ut  i 
världen.  När  han  kom  tillbaka  till  sin  algarobo,  fann  han 
den  full  med  mogna  frukter.  Han  tog  upp  en,  som  ramlat 
till  marken,  och  smakade  på  den.  Den  var  söt  och  god. 
Han  sökte  nu  efter  någon,  som  ville  vakta  trädet  åt  honom. 
Han  frågade  först  en  skalbagge,  »Nyåkira»,  men  denne  ville 
inte.  Så  frågade  han  »Hiiiran»,  en  liten  svart  fågel,  men  denne 
ville  inte  heller.  Då  frågade  han  en  annan  skalbagge  »Tikiti- 
kiru»^)  och  denne  lofvade  att  vakta  trädet.  »Kommer  någon 
och  vill  stjäla  frukterna  af  din  algarobo,  så  skall  jag 
sjunga:  »Tikitikiru,  tikitikiru,  ko  mä  séramåtata,  tiki,  tiki», 
sade  han.  Aguaratunpa  hade  inte  gått  långt,  så  hörde 
han:  »Tikitikiru,  tikitikuri,  ko  mä  séramåtata,  tiki,  tiki.» 
Aguaratunpa  skyndade  tillbaka.  »Här  har  varit  (Tuäta) 
loppan,  (Yatéu)  fästingen  och  (Isäu)  bladskärarmyran  och  de 
ha  stulit  frukterna  af  din  algarobo»,  sade  Tikitikiru.  Fästin- 
gen hade  haft  ett  stort  bärnät  med  sig  för  att  bära  frukterna 
i  och  bladskärarmyran  hade  klättrat  upp  i  trädet  för  att 
bita  af  dem.  Aguaratunpa  skjaidade  efter  dem.  Först 
hann  han  upp  myran.  Han  trampade  den  på  midten. 
Därför  äro  alla  myror  så  smala  om  lifvet.  Sedan  tog 
han  upp  fästingen  och  trampade  midt  på  den,  så  att  den 
blef  alldeles  platt.  Till  sist  fick  han  tag  i  loppan  och  tram- 
pade på  den,  men  slant  med  foten,  så  att  han  klämde  till 
den  från  sidan.  Därför  äro  alla  loppor  smala"  och  hop- 
tryckta. Tikitikiru  lämnade  nu  algarobon  åt  Aguaratunpa, 
för  att  han  skulle  vakta  den  själf.  JHan  spände  upp  sin 
hängmatta  och  lade  sig  att  hvila.  På  en  gren  såg  han  ännu 
en  frukt,  som  tjuf varna  lämnat  kvar.     Aguaratunpa  kallade 

')  Antagligen  en  cerambycid. 


UR    INDIANERNAS    LIF  243 

då  på  vinden  och  den  skakade  på  grenen,  där  algarobofrukten 
satt,  så  att  den  föll  ned.  Midt  i  ögat  på  Aguaratuupa  föll 
frukten.     Räf guden  var  nu  död. 

Snart  kommo  alla  gamar  för  att  äta  af  Aguaratunpa. 
De  skickade  kolibrin,  »ChinU'>,  för  att  hämta  sin  stora  höf- 
ding,  den  hvita  kondoren,  Ururuti,  för  att  att  denne  skulle 
äta  af  Aguaratunpa. 

»Akta  eder,  han  är  inte  död,  han  låtsas  bara  vara 
död  för  att  fånga  vår  stora  höfding»,  sade  en  af  gamarna, 
»Kara-kara». 

»Visst  är  han  död»,  sade  flugan  »Mbéru»  och  kröp  in 
under  svansen  på  räfguden  och  ut  genom  ena  näsborren,  in 
genom  den  andra  och  så  ut  under  svansen  igen. 

»Han  är  inte  död»,  sade  Kara-kara. 

»Han  är  död»,  sade  flugan  och  lade  ägg  i  Aguaratunpas 
ögon,  så  att  de  blef vo  fulla  af  maskar.  När  den  hvita  kon- 
doren kom,  närmade  han  sig  Aguaratunpa  för  att  äta. 

»Akta  dig,  han  är  inte  död»,  sade  gamen. 

»Han  är  död»,  sade  flugan  och  kröp  åter  in  under 
svansen  på  Aguaratunpa  och  ut  genom  ena  näsborren,  in 
genom  den  andra  och  så  ut  under  svansen  igen. 

Den  hvita  kondoren  började  nu  äta  af  Aguaratunpa. 
Denna  rusade  då  upp,  tog  honom  till  fånga  och  band 
honom  med  en  kedja  af  silfver. 

»En  hjord  af  hästar  vill  jag  gifva  dig,  om  du  gifver 
mig  friheten»,  sade  den  hvita  kondoren. 

»Jag  har  så  mycket  hästar,  att  jag  ej  behöfver  flera», 
sade  Aguaratunpa. 

»Jag  skall  gifva  dig  stora  åkrar,  om  du  gifver  mig  fri- 
heten», sade  den  hvita  kondoren. 

»Jag  har  så  mycket  åkrar,  att  jag  inte  behöfver  flera», 
sade  Aguaratunpa. 

» Jag  skall  gifva  dig  mina  bägge  döttrar  till  hustrur  och 
ett  hus  att  bo  i,  om  du  gifver  mig  friheten»,  sade  den  hvita 
kondoren. 


244  EHLANI)    NOHDKNSKIÖLI) 

»Jag  beliöfver  inte  dina  döttrar,  ty  jag  har  hustrur  i 
alla  byar>,  sade  Aguaratunpa. 

»Jag  skall  fylla  ett  helt  hus  med  skålar  af  silfver, 
»eagua»,  och  skänka  dig,  om  du  gifver  mig  friheten»,  sade 
den  hvita  kondoren. 

»Jag  har  så  mycket  silfver,  jag  beliöfver»,  sade  Aguara- 
tunpa, »och  jag  har  fångat  dig  för  att  döda  dig.  Kan  du 
skaffa  mig  den  hvita  gummibollen,  »toki»,  att  spela  med, 
skall  jag  dock  skänka  dig  friheten»,  sade  Aguaratunpa. 

Bunden  vid  en  lång  silfverkedja  iiög  Ururuti  för  att 
hämta  den  hvita  gummibollen.  När  Aguaratunpa  fick 
den,  återgaf  han  den  hvita  kondoren  friheten.  Strutsen, 
»Yåndu»,  och  flädermusen,  »Andira»,  spelade  boll.  Den  ena 
kastade  bollen,  fångade  den  med  hufvudet  och  stötte  den 
till  den  andra,  som  i  sin  tur  uppfångade  den  med  hufvudet 
och  stötte  den  tillbaka  (jämför  sid.  179).  När  bollen  flög 
genom  luften  uppfångade  den  hvita  kondoren  densamma 
och  försvann.  Aguaratunpa  skickade  nu  en  fågel  »Ta  va  tan» 
att  hämta  den  svarta  gummibollen  och  hela  b3'n  spelade. 
JNIed  strutsen  spelade  Aguaratunpa.  Midt  under  spelet  bytte 
han  ut  bollen  mot  en  sten  och  kastade  den.  Strutsen  fångade 
den  med  hufvudet  och  föll  död  ned.  När  den  åter  blef 
lefvande,  hade  den  tillplattadt  hufvud  liksom  nu  alla 
strutsar.    Med  den  svarta  gummibollen  försvann  flädermusen. 

Nu  är  det  slut. 


127.     Lerkärl.     Cliiriä»uano.     Caipipendi.     V»- 


IR    INDIANERNAS    LIF  245 

Om  Tatutunpas  och  Aguaratunpas  giftermål. 

Saga  berättad  af  chanéindianen  Agilera  vid   Rio  Parapiti. 

Det  berättas,  att  där  var  en  gång  en  stor  höfding, 
Chiquéri  och  där  voro  äfven  Tatutunpa  och  Aguaratunpa. 
De  lefde  alla  långt,  långt  borta.  Längst  bort  lefde  den  store 
höfdingen.  Denne  hade  låtit  kalla  Tatutunpa  för  att  gifva 
honom  sin  dotter  till  hustru.  Tatutunpa  kunde  många 
konster  och  Aguaratunpa  kunde  också  många  konster. 

Tatutunpa  begaf  sig  i  väg.  Han  gick  helt  långsamt  och 
stannade  på  många  platser.  Där  han  gjort  eld,  växte  högt 
gräs.  Två  ä  tre  dagar  efter  sedan  Tatutunpa  lämnat  sitt  hus, 
kom  Aguaratunpa  och  frågade,  hvart  Tatutunpa  hade  gått. 
Man  sade  honom,  att  Tatutunpa  hade  gått  till  den  store 
höfdingen.  Aguaratunpa  följde  nu  efter  honom  och  träffade 
honom  icke  så  långt  borta.  Innan  de  kommo  fram,  funno 
de  vid  vägen  en  växt  kallad  »ihuahuasu»  ^).  Aguaratunpa 
sade  åt  Tatutunpa,  att  han  skulle  gå  och  plocka  af  frukterna 
för  att  de  skulle  äta.  Han  gick  in  i  skogen  under  växten. 
Innan  Tatutunpa  hade  hunnit  röra  någon  af  frukterna, 
skakade  Aguaratunpa  på  växten,  så  att  de  alla  föllo  på 
Tatutunpa.  Denne,  som  varit  ung  och  vacker,  blef  nu  enögd 
och  gammal.  Aguaratunpa  var  nu  den,  som  var  yngst  och 
vackrast  af  dem  bägge.  De  fortsatte  till  den  store  höf- 
dingeus  hus.  Tatutunpa  hade  ett  halsband,  som  Aguara- 
tunpa, innan  de  kommo  fram,  lurade  honom  att  skänka  sig. 

Den  store  höfdingen  trodde  att  Tatutunpa,  som  var 
gammal  och  ful,  var  Aguaratunpa  och  att  denne  var  Tatutunpa. 
Han  gaf  sin  vackraste  dotter  till  hustru  åt  den  förre. 
Åt  den  senare  gaf  han  en  dotter  af  allra  fulaste  slag  och 
enögd  såsom  denne. 

Aguaratunpa  började  arbeta  för  att  röja  åker  och  så.  När 
han    arbetade,    baud  han  väl  upp  sitt  långa  hår.     När  han 


')  Jämför  sid.  46. 


246  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

kom  hem  från  arbetet,  var  han  alldeles  smutsig.  Tatutunpa  gjorde 
ingenting.  Han  låg  hela  dagen  bredvid  sin  kvinna  och 
livisslade  i  sin  runda  träpipa  (bild  80).  När  hans  svärmor 
såg,  att  han  icke  arbetade,  sade  hon:  »Denne  man  tänker 
icke  alls  på  sin  familj.» 

När  han  hörde  detta  och  visste,  att  Aguaratunpa  redan 
hade  arbetat  mycket,  frågade  han  sin  hustru,  om  hennes 
fader  icke  hade  någon  gammal  åker,  som  han  kunde  få 
odla.  Svärmodern  sade  då  till  sin  dotter:  »Hvarför  frågar 
den  där  mannen  efter  en  åker,  som  är  så  lat?  Bättre  vore 
att  Aguaratunpa  frågade,  han  som  håller  på  att  ar})eta.» 

Tatutunpa  gick  med  sin  käpp  och  sin  hustru  till  höf- 
dingens  gamla  åker.  Han  gick  midt  ut  i  den  stora,  öde 
åkern,  gräfde  upp  litet  jord,  lyfte  upp  en  jordkoka  och 
kastade  upp  den  i  luften.  Jordkokan  föll  på  marken  och 
gick  sönder  i  många  bitar.  »Den  här  jorden  duger  icke», 
sade  han,  och  frågade  sin  hustru,  om  det  icke  fanns  på 
annat  håll  en  stor  slätt,  som  de  kunde  odla.  Hon  sade,  att 
det  fanns  en  stor  slätt.  De  begåfvo  sig  dit  och  gingo  midt 
ut  på  slätten.  Tatutunpa  gräfde  upp  litet  jord,  kastade  åter 
upp  en  jordkoka  i  luften,  men  denna  gick  icke  sönder, 
utan  föll  ned  alldeles  hel.  Han  sade  åt  sin  hustru,  att  denna 
jorden  var  utmärkt  att  arbeta  på.     De  gingo  hem. 

Följande  dag  begaf  sig  den  gamle  Tatutunpa  ensam 
med  sin  spade  till  slätten,  där  han  hade  gräft  litet  grand, 
och  stack  denna  i  jorden.  På  en  liten  stund  rensades  hela 
den  stora  slätten  ensam  af  spaden.  Tatutunpa  kallade  på 
vinden,  som  kom  med  stor  styrka  och  blåste  bort  allt  bråte. 
Blott  det  allra  finaste  hade  blifvit  kvar.  Han  kallade  på 
hvirfvelvinden,  som  sopade  åkern  alldeles  fri.  Tatutunpa 
bad  att  få  frön  af  papegojorna,  men  de  kommo  med  odug- 
liga frön,  som  alla  voro  i  stycken.  När  han  såg,  att  dessa 
frön  ej  dögo  till  något,  bad  han  änderna  och  dufvorna  och 
de  små-små  dufvorna,  att  de  skulle  komma  med  alla 
slag  af  frön,  hvilket  de  också  gjorde.  De  till  och  med  sådde 
dem    själfva.     När    de    hade    slutat  att  så,  begaf  sig  Tatu- 


UR    INDIANERNAS    LIF  247 

tunpa  Tagen  hemåt,  som  förde  till  hans  hus.  Han  hade 
inte  kommit  långt,  så  vände  han  sig  om  för  att  se  sin  åker. 
Han  såg,  att  plantorna  redan  börjat  att  spira  app.  Äter 
gick  han  ett  stycke  och  vände  sig  åter  om  för  att  se  på 
sin  åker.  Växterna  voro  redan  stora.  Äter  fortsatte  han 
ett  stycke  och  vände  sig  åter  om.  Då  fann  han  sin  åker 
redan  i  blom.  Nära  sitt  hus  vände  sig  Tatutunpa  åter  för 
att  se  sin  åker  och  fann  att  allt,  hvad  han  sått,  redan  bar 
mogen  frukt. 

Aguaratunpa,  som  hade  arbetat  så  hårdt,  hade  ännu 
ingenting  moget  eller  blommande. 

Följande  dag  sade  Tatutunpa  till  sin  hustru:  »Låtom 
oss  gå  för  att  se  till  vår  åker».  De  gingo  till  åkern  och 
hustrun  såg,  att  alla  frukterna  voro  mogna.  Tatutunpa 
sade  åt  henne  att  göra  upp  eld  för  att  rosta  majs  och  alla 
andra  frukter  för  att  äta.  Han  sade  åt  henne,  att  hon 
skulle  skörda  en  majskolf,  två  bönor  och  en  pumpa,  men 
icke  mer.     Inte  ens  det  orkade  de  äta  upp. 

Därefter  gingo  de  hem  och  sade  åt  gumman,  att  hon 
skulle  komma  med  dem  för  att  skörda  allt,  som  hon 
önskade  äta.  Gumman  trodde  dem  inte,  utan  trodde  att  de 
hade  stulit.  Hon  kunde  inte  tro,  att  de  hade  något  att 
skörda,  när  de  icke  hade  arbetat.  »Jag  går  hellre  med  min 
andra  dotter,  som  arbetat  flitigt»,  sade  gumman. 

Aguaratunpa  begaf  sig  nu  till  Tatutunpas  åker  och 
stal  pumpor,  som  han  förde  till  sin  odhng.  Med  pinnar 
och  taggar  fäste  han  pumporna  vid  de  halfvuxna  pump- 
stänoflarna.  I  skvmningen  återvände  han  hem  och  sade  åt 
sin  hustru  att  bjuda  sin  moder  att  komma  och  skörda 
pumpor  i  hans  åker.  Dottern  gick  och  sade  till  sin  moder: 
»Låtom  oss  gå  till  åkern  för  att  hämta  pumpor.»  Nöjd 
begaf  sig  gumman  i  väg,  för  hon  hade  sett,  att  de  hade 
arbetat  mycket  och  hon  trodde  sin  dotter.  De  gingo, 
men  funno  ej  mera  pumpor,  än  hvad  de  kunde  skörda  i  en 
vänna. 

Följande    dag    bjöd    åter  Tatutunpas  hustru  sin  moder 


248  KRLAM)    NORDENSKIÖLD 

till  åkern.  Gumman  trodde  henne  inte  alls,  men  då  gubben, 
hennes  man,  såg,  att  de  voro  så  enträgna,  sade  han  åt 
henne  att  gå.  Förargad  begaf  sig  gumman  i  väg.  Tatu- 
tunpa  gick  framför  dem  blåsande  i  sin  hvisselpipa.  När  de 
kommo  till  åkern,  fick  gumman  se,  att  den  var  full  af  alla 
slags  frukter,  majs,  pumpor,  bönor  och  kalebasser.  Gumman 
blef  riktigt  nöjd.     Hon  kunde  knappt  styra  sin  glädje. 

När  hon  gick  i  åkerkanten,  fick  hon  se  en  väldig  kale- 
bass och  hon  sade  åt  sin  dotter,  att  den  önskade  lion  för 
sig.  Medan  de  pratade,  föll  kalebassen  ned  på  gumman, 
som  föll  i  kull  och  inte  kunde  röra  sig  för  den  tunga  kale- 
bassen, som  tryckte  henne.  Dottern  kom  till  hjälp  och 
försökte  lyfta  kalebassen,  men  det  orkade  hon  inte.  Hon 
ropade  på  sin  man,  att  han  skulle  komma  och  hjälpa  henne. 
Denne  dröjde  dock  en  lång  stund  och  först  när  gumman 
höll  på  att  dö,  kom  han  och  lyfte  upp  kalebassen  och  satte 
den  fast,  där  den  suttit  förut.  Halfdöd  lyfte  han  upp 
gumman. 

När  hon  hämtat  sig  efter  en  stund,  fortsatte  de  att  se 
på  åkern.  Gumman  ville  bryta  af  en  majskolf.  Tatutunpa 
sade  åt  henne  att  akta  hans  åker  och  bara  bryta  af  kolfven. 
Hon  skördade  nu  för  att  föra  hem  till  sitt  hus  två  majs- 
kolfvar  och  två  af  alla  andra  frukter,  utan  att  bryta  ned 
någonting.  Allt  hvad  hon  skördat,  satte  genast  mogen  frukt 
igen.  Lastad  med  frukterna  gick  hon  hem.  Hon  berättade 
för  sin  gubbe,  att  Tatutunpa  redan  hade  en  stor  åker. 
»Denne  är  sålunda  Tatutunpa,  som  vi  kallat  på»,  sade  gubben. 
>Den  där  Aguaratunpa,  han  har  lurat  oss.» 

Följande  dag  sade  Tatutunpa  till  sin  hustru:  »Låtom 
oss  gå  till  vår  åker.»  De  gingo  till  åkern.  Han  gräfde  där 
ett  hål,  i  hvilket  han  gjorde  upp  eld.  När  hålet  var  riktigt 
varmt,  riktigt  rödt,  tog  han  af  en  mycket  stor  kalebass,  i 
h vilken  han  kröp  in.  Han  sade  sedan  åt  sin  hustru  att 
täppa  till  kalebassen  och  välta  ned  den  i  den  varma  gropen 
och  att,  när  han  h visslade,  vända  på  kalebassen,  så  att  han 
kom    ut    igen.     Hustrun    gjorde   som    han    sade.     När  han 


UR    INDIANERNAS    LIF  249 

hvisslade,  vände  hon  på  kalebassen  och  Tatutunpa  kom  ut 
vacker  och  ung,  klädd  i  alla  sina  gamla  prydnader. 

Efter  en  stund  värmde  Tatutunpa  åter  upp  gropen  och 
hans  hustru  kröp  in  i  kalebassen,  som  han  täckte  öfver 
och  vräkte  ned  i  gropen.  När  hon  hvisslade,  vände  han 
på  kalebassen.    Ung  och  vacker  kom  hon  ut  ur  densamma. 

De  vände  tillbaka  till  hemmet  tagande  med  sig  en 
quebrachopinne  för  att  göra  upp  eld  med.  När  de  kommo 
hem,  funno  de  gumman  hållande  på  med  brygd  af  majsöl. 

Denna  natt  kommer  det  att  blifva  mycket  kallt  och 
därför  har  jag  tagit  med  mig  denna  pinne,  för  att  vi  skola 
haf  va  något  att  värma  oss  vid,  sade  Tatutunpa.  Aguaratunpa 
hade  tagit  hem  mycket  ved  af  »tartago»,  men  det  räckte 
inte  hela  natten.  Midt  i  natten  tog  veden  slut  för  honom. 
Han  gick  till  svärmoderns  eldstad,  där  hon  höll  på  att  koka 
majsöl.  Då  gumman  såg,  att  en  räf  smög  sig  fram  till  hennes 
eld,  stack  hon  en  pinne  i  ändan  på  Aguaratunpa.  Med 
pinnen  i  ändan  sprang  han  därifrån,  för  alltid  förvandlad 
till  en  räf. 

Arbetets  uppTcomst. 

Berättad  af  chancindiaiien  Batirayu. 

Tatutunpa  hade  en  trollspade.  Ställde  man  den  i 
åkern  på  kvällen,  var  åkern  färdiggräfd  på  morgonen. 
Aguaratunpa  kom  en  dag  till  Tatutunpa  i  sällskap  med 
sina  bägge  bröder.  »Vi  skola  spela  om  din  spade»,  sade 
han.  »När  det  blixtrar,  skola  vi  se  mot  blixten  och  den, 
som  inte  blinkar,  vinner  spaden».  Det  gick  Tatutunpa  in  på. 

Aguaratunpa  lånade  nu  ögonen  af  gräshoppan,  »Tu-ku», 
som  ej  har  några  ögonlock.  Tatutunpa  och  Aguaratunpa  satte 
sig  och  stirrade  mot  himmelen.  När  det  blixtrade,  blinkade 
Tatutunpa,  men  ej  Aguaratunpa,  som  hade  gräshoppans 
ögon.  Han  hade  vunnit  spaden.  När  han  gick,  tog  han 
likväl  icke  med  sig  den  spade,  som  gräfde  själf,  utan  en 
vanlig  träspade. 

»Tager    jag    spaden    med    det    ihåliga    skaftet,    kunna 


250  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

de  late  också  odla  majs,  men  med  den  här  måste  man  arbeta 
för  att  få  majs  åt  sin  familj»,  sade  Aguaratunpa  åt  sina 
bröder. 

Till  gräshoppan  lämnade  Aguaratunpa  tillbaka  ögonen, 
som  han  lånat. 


Om    huru    Aguaratunpa  skickade  sin    hror   till  himlahralfret. 
Berättad  af  chanéindianen  Batirayu. 

Aguaratunpa  lefde  tillsammans  med  sin  bror.  I  en 
korg  hade  han  tvenne  små  papegojor  En  dag  flögo  de 
bort  till  en  åker,  där  de  åto  majs.  När  de  kommo  till- 
baka, hade  den  ena  majsmjöl  omkring  näbben.  »Hvar- 
ifrån  har  du  detta?»  frågade  Aguaratunpa.  »Från  en  åker 
långt  borta,  där  solen  går  ned»,  sade  papegojorna. 

Följande  dag  skickade  Aguaratunpa  i  väg  papegojorna. 
Hvart  de  flögo  följde  han  efter.  När  han  kom  fram,  bröt 
han  af  majs.  Då  kom  ägaren  af  åkern  och  såg,  att  någon 
hade  stulit  majs.  Aguaratunpa  gömde  sig,  men  ägaren  fick 
reda  på  honom,  då  han  skurit  sig  i  händer  och  fötter,  när 
han  velat  bryta  af  majsen,  så  att  han  lämnat  blodspår 
öfvarallt  efter  sig. 

Ägaren  sade  åt  Aguaratunpa:  »Hvarför  stal  du  majs, 
hade  du  bedt  mig  därom,  hade  jag  gifvit  dig.>  Han  bröt 
af  många  majskolfvar  och  lastade  Aguaratunpa  därmed, 
hvilken  bar  hem  dem.     Han  lade  dem  vid  dörren. 

När  han  vaknade  följande  morgon,  hade  den  lilla  högen 
förvandlats  till  en  stor  hög,  hvilken  räckte  ända  upp  till 
taket. 

Aguaratunpas  bror  frågade  honom,  hvarifrån  han  hade 
fått  majsen.  »Det  är  långt  borta»,  sade  Aguaratunpa. 
»Det  finnes  ingen  väg,  och  du  kan  inte  hitta  dit.» 

Brodern  begaf  sig  dock  i  väg  och  kom  till  åkern,  där 
han  fann  »anday» '),  af  hvilken  han  åt.    Denna  var  förgiftad 


')  Pumpa  af  en  välsmakande  sort. 


UR    INDIANERNES    LIF  251 

och  han  dog.  Död  fann  Aguaratunpa  honom.  Han  sade, 
att  han  skulle  göra  honom  lefvande  igen.  Aguaratunpa  tog 
en  växt,  »ihuahuasu».  Med  den  slog  han  honom.  Han 
hoppade  öfver  honom,  först  rätt  öfver  kroppen  och  sedan 
från  hufvudet  till  svansen. 

Brodern  blef  lefvande  igen  och  sade:  »Jag  har  sofvit 
länge.»  —  »Du  har  inte  sofvit,  du  har  varit  död»,  sade 
Aguaratunpa.  Denne  skickade  brodern  till  himmelen  ^). 
När  det  åskar  är  det  Aguaratunpas  broder,  som  är  ute 
och  sår. 


Om  Tatidunpas  son  och  om  huru  han  räddade  sin  moder. 
Berättad  af  chiriguanoindianen  Yambåsi  vid  Rio  Grande. 

I  ett  hus  var  en  flicka  Inömu  bevarad,  som  aldrig  haft 
en  man.  Utanför  huset  var  stort  dryckeslag.  Där  voro 
Aguaratunpa,  Tatutunpa  och  Dyori.  Flickans  föräldrar  togo 
henne  med  sig  och  de  satte  sig  på  marken,  där  hvarest 
man  höll  på  att  dricka  majsöl.  Aguaratunpa  tyckte  att 
Inömu  var  mycket  vacker.  Det  tyckte  också  Tatutunpa. 
»Jag  skall  göra  flickan  hafvande»,  sade  han,  och  så  började 
han  gräfva.  Aguaratunpa  ställde  sig  för.  Tatutunpa  gräfde 
sig  ned  i  jorden  och  upp  under  flickan').  När  Tatutunpa 
hade  slutat,  kröp  han  ut  igen  och  berättade  för  Aguaratunpa, 
hvad  han  gjort. 

»Jag  skall  också  försöka»,  sade  Aguaratunpa  och  kröp 
in  i  gången.  Han  hade  inte  kommit  långt,  förrän  han 
fastnade.  Tatutunpa  högg  honom  i  svansen  och  drog 
ut  honom  igen. 

När  flickan  kom  hem,  ropade  en  fågel,  »Araqua»,  att  hon 
var  hafvande.  Följande  dag  blef  hon  stor.  Det  var  färdigt 
att  föda.  Hennes  mor  var  förbittrad.  Hon  sade,  att  hon 
skulle    gå    långt  bort    till    fadern    och    föda.     Inömu    gick 


i)  Ara  =^  himlahvalfvet,  r}'mden. 
*)  Förmildradt. 


252  KRLAND    NORDENSKIÖLD 

till  Tatutunpas  håla  och  i  den  släppte  hon  ned  ungen, 
utan  att  gifva  honom  mjölk.  Ungen  skrek  dagligen  och 
modern  gick  för  att  se  till  den,  men  när  hon  kom,  kröp 
den  in  i  hålan.  En  dag  kom  »Yahuéte»,  jaguaren  med  två 
hufvuden,  af  h vilka  det  ena  var  torrt,  ref  ut  ögonen 
på  henne  och  förde  hört  henne  lef vande. 

Morfadern  gick  då  för  att  fånga  den  lille  Tatutunpa, 
i  det  han  satte  ett  nät  utanför  hålan,  i  hvilken  denna  fast- 
nade. Han  förde  honom  hem.  Där  växte  han  fort  och 
började  blifva  stor.  Han  uppföddes  med  honung.  En  dag 
begärde  den  Hlle  Tatutunpa  pil  ocli  båge.  Morfadern  gjorde 
honom  en  pil  med  klumpspets  af  vax.  Med  den  gick  han 
ut  att  jaga.  I  ett  träd  var  det  fullt  med  dufvor.  Tatu- 
tunpa siktade  icke  på  någon  af  dufvorna,  utan  rakt  på 
stammen.  När  han  träffade  stammen,  föllo  alla  dufvorna 
ned  döda.  Det  var  en  stor  massa.  När  Tatutunpa  kom 
hem,  frågade  morfadern,  huru  han  kunnat  döda  så  många 
dufvor  och  han  berättade,  hur  det  gått  till.  På  samma  sätt 
dödade  han  många  fåglar.  En  dag  såg  han  fem  araqua  fåglar  i 
ett  träd.  Tatutunpa  sköt  på  trädet,  men  bara  fyra  föllo  ned. 
Den  femte  sade:  »Du  gjorde  bättre  att  söka  din  mor  än 
döda  fåglar.» 

När  Tatutunpa  kom  hem,  bad  han  morfadern  skaffa 
honom  en  klubba  af  »huirapucu»^).  Han  slog  med  den 
på  en  tjock  trädstam,  men  han  fick  slå  två  gånger  för 
att  få  af  stammen.  Tatutunpa  sade  då  åt  morfadern,  att 
den  dög  icke  och  begärde  en  klubba  af  »urundey»  ^).  Han 
slog  med  den  på  en  tjock  trädstam  och  slog  af  stammen 
med  ett  enda  slag.     »Denna  är  bra»,  sade  Tatutunpa. 

Åtföljd  af  Dyori  begaf  sig  Tatutunpa  i  väg.  På  vägen 
dödade  han  en  tapir.    Dyori'')  delade  den  i  fyra  delar  och  åt 


O  Huirapucu  är  ett  mjukt  träslag  (Salix  Humboldtiana\ 
O   »Uriindey»  är  röd  quebracho  eller  närstående. 
'"*)   Dyori    skildras    alltid    som    den    omättliga.     Motsvarar  Möcono- 
möco  i  sagorna  från  Mojos. 


UR    INDIANERNAS    LIF  253 

upp  den  fullständigt.  Till  och  med  blodet  slickade  han 
upp  från  marken. 

Tatutunpa  faun  modern  bhnd  i  skogen.  Hon  bad  honom 
döda  jaguarerna,  som  höllo  henne  fången.  «De  komma 
till  vattendraget  för  att  dricka»,  sade  hon. 

Tatutunpa  gjorde  sig  ett  litet  skjul,  där  han  höll  sig 
gömd.  Dyori  gömde  sig  bakom  honom.  ■  Först  kom  »Em- 
baracaya»^)  med  sitt  byte.  Med  ett  slag  krossade  Tatutunpa 
dennes  hufvud  och  kastade  honom  och  hans  byte  till  Dyori, 
som  åt  upp  allt  iliop.  På  samma  sätt  dödade  han  » Yahuapinta»') 
och  de  andra  kattdjuren.  Han  kastade  dem  till  Dyori,  som 
åt  upp  dem  alla.  Till  sist  kom  Yahuéte,  som  hade  två 
hufvuden.  Han  bad  Inömu  om  vatten.  Yahuéte  bar  en 
tapir,  som  han  dödat.  Inömu  visade  honom  till  vatten- 
stället. 

»Nej,  gif  mig  vatten  här,  det  är  någon  gömd  vid  källan», 

sade  Yahuéte. 

»Nej,  det  är  ingen  och  huru  skall  jag,  som  är  blind, 
kunna  hämta  vatten,  då  kommer  jag  att  snafva»,  sade 
Inömu. 

Yahuéte  gick  till  vattenstället.  När  han  kom  dit,  slog 
Tatutunpa  med  klubban  för  att  döda  honom,  men  träffade 
blott  det  torra  hufvudet  och  Yahuéte  sprang  sin  väg. 
Tatutunpa  följde  efter.  Xär  Yahuéte  såg  sig  förföljd, 
gömde  han  sig  under  månens  »tiru»  (kvinnodräkt,  omtalad 
sid  185). 

»Hvar  är  Yahnéte?»  frågade  Tatutunpa. 

»Det  vet  jag  icke»,  svarade  kvinnan  (d.  s.  månen). 
Det  var  den  första  lögnen. 

»Han  är  gömd  under  din  »tiru»,  sade  Tatutunpa  och 
gick  vidare. 

Månen  ropade  då  efter  honom.  »Yahuéte  håller  på  att 
äta  mig.» 

Tatutunpa    gick    tillbaka    för    att    hjälpa   henne.     Hon 


•)  En  stor  vildkatt. 

*)  Puma.  (Felix  concolor). 


254  EHLANI)    N'0IU)1;NSKI()LI) 

sade  då,  att  det  inte  var  sant.  Tatutunpa  gick  åter  vidare. 
Hon  ropade  då  igen:  »Yaliuéte  håller  på  att  äta  mig.» 
När  Tatutunpa  kom  tillbaka,  sade  hon,  att  det  var  lögn. 
Tatutunpa  gick  åter  vidare.  Äter  ropade  månen,  att  Yahuéte 
höll  på  att  äta  henne.  Tatutunpa  brydde  sig  ej  om  att 
vända  mera.     Nu  höll  Yahuéte  verkligen  på    att  äta  henne. 

När  Tatutunpa  kom  tillbaka  till  sin  mor,  sade  han, 
att  han  skulle  göra,  så  att  hon  såg  igen.  Af  duflort  och 
dagg  formade  han  ögon  och  satte  i  hennes  tomma  ögon- 
hålor. Inömu  gnuggade  sig  i  ögonen  och  öppnade  dem 
och  kunde  åter  se.     Tatutunpa  förde  sedan  hem  sin  moder. 

Batirayu  har  berättat  mig  samma  saga  med  en  lång 
inledning,  som  saknas  i  Yambåsis  berättelse.  Denna  inled- 
ning skall  jag  här  återgifva: 

Det  var  en  gång  ett  stort  dryckeslag.  Där  voro  alla 
fåglarna  församlade.  Höfdingen  sade  åt  Aguaratunpa  att 
hämta  en  flicka  Inömu,  som  var  i  en  grannb}',  för  att  hon 
äfven  skulle  dricka  med  dem.  Aguaratunpa  gick.  När  han 
kom  till  flickans  hus,  träffade  han  hennes  far. 

»God  dag,  farbror»,  sade  Aguaratunpa. 

»Sätt  dig»,  sade  fadern. 

»Nej,  jag  har  kommit  för  att  hämta  min  brorsdotter», 
sade  Aguaratunpa.  Han  frågade  nu  flickan,  om  hon  ville 
följa  honom,  hvilket  hon  ville.  Flickan  gjorde  sig  fin,  tog 
på  sig  sitt  halsband  och  sin  bästa  »tiru»  och  följde  Aguara- 
tunpa. 

När  de  kommit  ett  stycke  på  vägen,  sade  flickan: 
»Hvarför  skulle  jag  följa  dig,  som  är  så  ful»,  och  så 
vände  hon  om.  När  Aguaratunpa  kom  fram,  frågade  höf- 
dingen honom,  hur  det  hade  gått.  Han  berättade  då,  att 
flickan  hade  vändt. 

»Urapua»  (den  svarta  asgamen)  erbjöd  sig  att  gå  och 
hämta  flickan.  Urapua  begaf  sig  i  väg.  När  han  kom  till 
flickans  hus,  sade  han: 

»God  dag,  farbror.» 

»Kom  och  sätt  dig»,  sade  fadern. 


UR    INDIANERNAS    LIF  255 

»Nej,  jag  har  kommit  för  att  hämta  min  brorsdotter, 
för  att  hon  skall  hjälpa  mig  att  dricka  majsöl»,  sade  Urapua. 
Han  frågade  flickan,  om  hon  ville  följa  med  honom.  Hon 
samtyckte  och  gjorde  sig  i  ordning  att  följa  honom.  När 
de  kommit  halfvägs,  sade  flickan:  »Hvarför  skall  jag  följa 
dig,  som  är  så  ful.»     Så  vände  hon  om  hem. 

När  Urapua  kom  fram,  frågade  höfdingen,  huru  det 
hade  gått  för  honom.     Han  berättade  att  flickan  vändt. 

»Tiu»  erbjöd  sig  att  gå.  När  han  kommit  till  flickans 
hus,  sade  han: 

»God  dag,  farbror.» 

»Kom  och  sätt  dig»,  sade  fadern. 

»Nej,  jag  har  kommit  för  att  hämta  min  brorsdotter, 
för  att  hon  skall  hjälpa  mig  att  dricka  majsöl»,  sade  Tiu. 
Han  frågade  flickan,  om  hon  ville  följa  med  honom.  När 
de  kommit  ett  bra  stycke  på  vägen,  sade  flickan:  »Hvarför 
skall  jag  följa  dig,  som  är  så  ful»,  och  så  vände  hon 
om  hem. 

»Choe»  erbjöd  sig  då  att  gå.  När  han  kom  fram,  gick 
han  direkt  till  flickan  och  frågade  henne,  om  hon  ville 
följa  honom  och  hjälpa  honom  att  dricka  majsöl.  Flickan 
bjöd  honom  en  kalebasskål  med  majsöl  och  var  villig  att 
följa  med  honom.  De  gingo.  När  de  voro  helt  nära  byn, 
där  det  var  stort  dryckeslag,  sade  flickan,  att  hon  inte 
ville  följa  honom,  som  hade  så  svarta  ben  och  vände  till- 
baka. 

När  han  kom  fram,  frågade  höfdingen,  huru  det  hade 
gått  för  honom.  Han  berättade,  att  flickan  vändt.  Alla  de 
andra  fåglarna  försökte,  men  ingen  ville  flickan  följa.  Till 
slut  gick  »Churincui». 

»Få  se»,  sade  höfdingen,  »han  får  bestämdt  flickan  med 
sig.»  Churincui  gick  direkt  till  flickan  och  frågade  henne, 
om  hon  vifle  följa  honom  och  hjälpa  honom  att  dricka 
majsöl.  FHckan  var  viflig,  och  hon  följde  honom  ända 
fram  och  satte  sig  bland  de  andra  kvinnorna. 

Aguaratunpa  gick  omkring  och  var  ilsken. 


25(5  IIHLAM)    NOIU)I:nSKI(")LD 

Hcifdiugeu  frågade,  om  någon  kunde  sjunga.  Aguara- 
tunpa  tog  då  på  sig  sin  »tirucumbai»  (bild  81)  och  beredde 
sig  att  sjunga,  men  han  kunde  inte  mer  än  »piihuaté,  pu- 
huaté».  Urapau  kom  då  fram  och  skulle  sjunga,  men  han 
kunde  bara  säga  »hii,  hu». 

Då  bad  höfdingen  »Huiratuciihua»  sjunga  och  denne 
sjöng: 

»Iluaté  piihuatékos  niråsé  mänura  liihuaya  cliiisliico 
ti,  ti,  ti,  ti ...  .» 

Där  var  en  man,  som  var  ovän  med  sin  bror  och  alla 
de  andra  fåglarna,  som  ej  deltog  i  dryckeslaget,  utan  gick 
omkring  och  jagade. 

I  ett  träd  satt  många  papegojor.  Bland  dessa  var  en 
hvit  papegoja.  »Den  skall  jag  fånga,»  sade  han  och  för- 
sökte fånga  den  med  en  snara  på  ett  spö,  men  det  lyckades 
honom  ej.  Han  siktade  med  sin  båge  på  papegojan.  Denna 
började  att  tala  och  frågade:    »Hvarför  skall  du  döda  mig?» 

Papegojan  lärde  honom  nu,  hur  han  skulle  sjunga  och 
sade  honom,  att  när  han  kom  midt  ibland  dem,  som 
drucko,  skulle  lian  sträcka  upp  armen  öfver  hufvudet. 

Han  gick  nu  omkring  dem,  som  drucko  och  sjöng. 
Så  gick  han  midt  ibland  dem  och  sträckte  upp  armen.  När 
han  gjorde  så,  förvandlades  de,  som  stodo,  till  fåglar  och  de, 
som  sutto,  till  stenar  utom  Inömu,  Tatutunpa,  Aguaratunpa 
och  Teyuhuasu. 

Tatutunpa,  Aguaratunpa  och  Teyuhuasu  sutto  inte  med 
de  andra,  utan  stodo  i  närheten.  Tatutunpa  sade  åt 
Aguaratunpa : 

»Du  skall  få  se,  att  jag  skall  göra  flickan  haf vande  ^). 
När  hon  vrider  på  kroppen  så  är  det  gjordt.»  Han  gräfde 
nu  ett  hål  i  marken  under  flickan  .... 

Fortsättningen  på  Batirayus  berättelse  är  nästan  iden- 
tisk med  Yambåsis. 

Till  sina  grunddrag  synes  mig  denna  saga  äkta  indiansk. 


*)  Förmildradt. 


UR    INDIANERNAS    LIF  257 

Det  finnes  dock  ett  element  i  den,  som  S3'nes  mig  vara  lånadt 
från  de  hvite.  Det  är  historien  om  månens  lögn.  Den  före- 
kommer ej  i  Batirayus  version  af  sagan.  Mycket  på- 
minner den  mig  om  gossen,  som  brukade  ropa  på  hjälp, 
utan  att  det  var  någon  fara.  När  till  slut  vargarna  höllo 
på  att  äta  upp  honom,  brydde  ingen  sig  om  honom  —  en 
saga  som  är  bekant  i  Europa  och  som  jag  hört  i  Sverige 
som  barn. 

En  del  af  denna  saga  påminner  äfven  mycket  om 
en  saga,  som  d'Orbigny  ^)  återger  från  yuracåreindianerna. 
Tatutunpa  motsvaras  där  af  »Tiri»,  som  dödar  för  att  hämnas 
sin  moder  alla  kattdjuren  utom  jaguaren  med  de  fyra  ögonen, 
som  tog  sin  tillflykt  till  månen.  Fordom  voro  säkerhgen 
chiriguano  och  chané  i  förbindelse  med  yuracåreindianerna. 
När  de  hvite  eröfrade  landet  omkring  S:a  Cruz  de  la  Sierra, 
drogo  sig  chiriguano  mot  söder  och  yuracäre  mot  norr. 
Under  min  senaste  resa  har  jag  äfven  besökt  yuracåre- 
indianerna, hvilka  jag  framdeles  kommer  att  skildra  i  en 
annan  bok. 

3Iannen,  som  gifte  sig  med  Chiquéritunpas,  åsJcgtidens,  dotter. 
Berättad  af  chanchöfdingen  Böyra. 

Det  var  en  gång  i  gamla  tider  tre  fattige  män,  som 
icke  hade  några  släktingar.  De  voro  mycket  hungriga. 
Tvenne  af  dem  gingo  för  att  söka  något  att  äta.  Först 
kommo  de  till  en  stor  skog,  genom  den  gick  en  stig.  Efter 
tre  dagar  kommo  de  ut  på  en  stor  slätt.  Midt  på  slätten 
var  ett  hus.  De  gingo  omkring  huset,  men  funno  ingen 
ingång.  Till  slut  kom  dock  ut  en  kvinna,  det  var  Chiquéri- 
tunpas  syster.  Hon  bad  dem  stiga  in.  »Vi  äro  smutsiga», 
sade  de  och  ville  ej  stiga  in.  Hon  räckte  den  ene  majsöl. 
Han  drack  ut  fyra  kalebasskålar  med  majsöl.  Hon  räckte 
den    andre    majsöl.     Han  drack  också  ut  fyra  kalebasskålar 


])  d'0rbign3'.  Voyage  dans  lAmérique  Méridionale.  T.  3:  1.  Paris  1834, 
sid.  212. 

17.  —  Nordenskiöld. 


258  ERLAND    NOHDKNSKIÖI.D 

med  majsöl.     »(tå  och  bada»,  sade  hon,   »och  tviitta  hufvu- 
det.»  Hon  räckte  dem  roten  af  »yiiag»  ^). 

När  de  badat  och  tvättat  sig,  kommo  de  tillbaka.  Hon 
gaf  dem  »urucu»  att  måla  sig  med.  »Gå  nu  och  hvila  eder. 
Senare  skola  ni  hämta  ved»,  sade  hon  och  gaf  dem  en  yxa. 
De  sökte  öfverallt  på  slätten,  men  funno  ingen  ved.  »Funno 
ni  ingen  ved  V»  sade  kvinnan. 
»Nej»,  sade  de. 

»Sågo  ni  ingen  gubbe  där?  Han  är  ved.  Gif  honom 
ett  yxhugg!»  sade  kvinnan. 

De  gingo  åter  ut  på  slätten  för  att  söka  ved.  Där 
funno    de    gubben,    men    de    skämdes    att    gifva  honom  ett 

yxhugg    och  vände  tillbaka 
till  kvinnan. 

»Träffade  ni  gubben?» 
sade  hon. 

»Ja»,  sade  de,  »men 
vi  skämdes  för  att  döda 
honom» 

»Hugg   ni   gubben,  han 

128.   Kalcbasskål.  Chiriguano.  i,  i      T    • 

itatenbia.    \u.  '^"^  ^'^d ! »  sade  kvmuau. 

De  gingo  åter  ut  på 
slätten  och  funno  honom.  De  gåfvo  honom  ett  yxhugg,  och 
han  förvandlades  till  ved,  som  de  buro  till  stugan.  Kvinnan 
kokade.     Därefter  spann  hon  tråd. 

»H varför  kommo  ni  hit?»  sade  hon. 

»Vi  sökte  oss  en  mor.  Vi  voro  tre,  men  en  lämnade 
vi  kvar»,  sade  de. 

»Hvarför   togo  ni  honom  ej  med  eder?»  sade  kvinnan. 

Hon  förde  dem  att  bada.  De  badade  och  hon  badade 
också.     De  sågo,  att  det  var  en  vacker  k^^nna. 

»Här  skola  ni  göra  en  hydda  och  en  fälla  och  fånga 
dufvor!  När  dufvorna  komma,  skola  de  förvandlas  till 
kvinnor.     När    dessa  bada,    skola  ni  taga  deras  dräkter  och 

')   —   mistol. 


UR    INDIANERNAS    LIF  259 

springa!»  sade  kvinnan.  En  massa  dufvor  kommo  och 
satte  sig  i  träden  omkring  polen.  Bland  dem  var  deras 
store  höfding.  Dufvorna  flögo  till  stranden  och  förvand- 
lades till  kvinnor  och  togo  af  sig  sina  dräkter  (tiru).  Männen 
smögo  sig  fram,  togo  livar  och  en  tre  dräkter  och  sprungo 
sin  väg.  Kvinnorna  sprungo  efter  dem.  Den  ena  kastade 
bort  två  dräkter  och  kom  fram  med  en  dräkt  och  en  af 
kvinnorna  till  huset.  Den  andre  sprang  med  alla  tre  dräk- 
terna. Kvinnorna  hunno  upp  honom  och  pryglade  honom 
grundligt.  Den,  som  kommit  med  en  dräkt,  kom  med  sin 
kvinna  in  i  huset. 

»Gå  att  sofva  nu»,  sade  Chiquéritunpas  syster. 

Mannen  gick  att  sofva  med  sin  kvinna,  som  var  en 
dotter  till  C'hic{uéritunpa.  De  sofvo  hela  dagen  tillsammans, 
och  på  kvällen  födde  hon.  Följande  dag  kom  Chiquéritunpa.  Han 
ville  slå  sin  dotter.  Han  skickade  efter  en  häst,  en  åsna 
och  ett  sto  för  att  föra  hem  sin  dotter  och  svärson.  Sedan 
de  ätit,  redo  de  iväg. 

Mannen,  som  blifvit  pryglad  af  kvinnorna,  grät.  »Gråt 
inte  så  mycket»,  sade  Chiquéritunpas  syster.  När  de  ridit  ett 
stycke,  träffade    de  en  kristen  man,  som  höll  på  att  arbeta. 

»Hvad  för  arbete  har  du  för  dig?»  frågade  mannen.  »Jag 
skall  så  mandioca  och  majs.  Här  skall  jag  bo  och  hit  skall 
jag  föra  en  kvinna»,  sade  den  kristne. 

De  fortsatte  och  träffade  en  annan  kristen.  »Hvad  för 
arbete  har  du  för  dig?»  frågade  mannen.  Misslynt  svarade 
den  kristne:   »Här  skall  jag  så  kullar  med  taggiga  snår.» 

De  fortsatte  och  träffade  en  annan  kristen,  h vilken  höll 
på  med  att  hugga  träd.  »Hvad  för  arbete  har  du  för  dig?» 
frågade  mannen.  »Jag  hugger  stolpar  till  inhägnad  för 
djuren,  för  här  skall  jag  ha  boskap.  Allt  skall  jag  taga  hit, 
kläder  skall  jag  skaffa  mig»,  sade  den  kristne. 

De  fortsatte  och  träffade  en  annan  kristen.  »Hvad  för 
arbete  har  du  för  dig?»  frågade  mannen.  Misslynt  svarade  den 
kristne:   »Jag  arbetar  för  att  skörda  sten.» 

De  fortsatte  och  träffade  en  annan  kristen,  som  höll  ])å 


2G0  ERLAND    NORDENSKIÖLD 

att  snickra.  >Hvad  gör  du  här?»  frågade  de.  »Jag  skall 
bygga  mig  ett  hus,  där  jag  skall  ha  kläder  och  allt  möjligt 
aimat»,  svarade  den  kristne. 

De  fortsatte  och  träffade  en  annan  kristen.  »Hvad 
arbetar  du  j^åV»  frågade  mannen.  Misslynt  svarade  den 
kristne:  »Här  skall  jag  så  chuchio  ^),  så  att  ingen  kom- 
mer fram.» 

När  de  kommo  nära  Chiqucritunpas  hus,  sade  dennes 
dotter  till  sin  man:  »Först  skall  jag  stiga  af  med  gossen, 
som  redan  kommer  att  kunna  gå.  Därefter  skall  du  stiga 
af  och  när  du  sätter  dig  på  bänken,  skall  du  ej  förvåna  dig, 
om  den  rör  sig.  Flyttar  sig  huset,  skall  du  ej  förvåna  dig. 
Du  skall  ej  hälsa  på  min  mamma  ej  heller  på  min  bror, 
om  de  hälsa  på  dig.     Blott  på  pappa  skall  du  hälsa.» 

När  de  kommo  fram,  steg  först  hon  af  och  gick  in. 
Efter  henne  följde  gossen,  hvilken  redan  kunde  gå.  Sist 
steg  mannen  af  sin  liäst.  När  han  steg  af  hästen  för- 
vandlades den  till  en  hög  ben.  Han  gick  in  och  satte 
sig  på  en  pall.  Den  rörde  sig,  ty  det  var  en  stor  orm. 
Han  låtsade  om  ingenting.  Afven  huset  rörde  sig,  men  han 
låtsade,  som  han  ej  fäste  sig  därvid.  Först  kom  hans  svär- 
mor och  hälsade,  men  han  besvarade  ej  hälsningen.  Där- 
efter kom  svågern  och  hälsade,  men  han  besvarade  ej  heller 
hans  hälsning.  Svågern  föreslog  honom,  att  de  skulle  leka, 
men  han  svarade  honom  ej. 

»I  natt  skall  du  ej  sofva  med  mig.  Jag  skall  sofva 
i  en  hängmatta,  vår  son  i  en  och  du  i  en  tredje»,  sade 
Chiquéritunpas  dotter  åt  sin  man.  >I  morgon  skall  du  leka  med 
min  bror»,  sade  hon.     De  gingo  och  lade  sig  att  sofva. 

Följande  dag  gol  tuppen  tidigt:  »Jesus  Kristus,  Jesus 
Kristus.»  När  den  första  kristne,  de  mött,  kom  till  sin 
åker,  fann  han  den  full  af  majs  och  mandioca  och  en 
hydda  och  en  vacker  kvinna.  Den  kristne,  som  svarat,  att 
han    skulle    så    kullar  med  taggiga  snår,  fann  sin  åker  för-         i 

i)  Se  sid.   153. 


UR    INDIANERNAS    LIF  261 

vandlad  till  sådana.  Den  tredje  kristne  fann  sin  inhägnad 
för  djuren  redan  färdig  och  full  af  vacker  boskap.  Den, 
som  svarat,  att  han  skulle  skörda  sten,  fann  sin  åker  full 
af  sten.  Den,  som  snickrade  för  att  bygga  sig  ett  hus,  fann 
det  redan  färdigt  och  fuUt  af  kläder.  Den,  som  misslynt 
svarat,  att  han  skulle  så  chuchio,  fann  åkern  förvandlad  till 
ett  tätt  snår,  där  ingen  kunde  komma  fram. 

Chiquéritunpas  son  föreslog  sin  svåger,  att  de  skulle  leka. 

»Hvad  för  en  lek?»  sade  han.  »Vi  skola  flytta  huset», 
sade  Chiquéritunpas  son  och  flyttade  det  med  en  arm.  Med  hela 
sin  styrka  flyttade  mannen  huset.  »Nu  skola  vi  göra  den 
där  hästen  lef  vande  igen » ,  sade  Chiquéritunpas  son  och  lyfte  upp 
benen  af  den  häst,  på  hvilken  mannen  kommit.  Den  för- 
vandlades till  en  mycket  fet  häst  med  eldsprutande  mun. 
Afven  detta  gjorde  mannen  efter. 

Följande  dag  föreslog  mannen  sin  svåger,  Chiquéritunpas 
son,  att  de  åter  skulle  leka.  »Hvad  skola  vi  leka?»  sade 
han.  »Vi  skola  taga  ned  solen»,  sade  mannen.  Med 
ett  långt  spö  af  chuchio  tog  han  ned  solen.  Det  blef 
då  så  varmt,  att  både  Chiquéritunpa  och  hans  son  sprungo 
sin  väg.     Följande  år  blef  mannen  höfding. 

Den,  som  fått  stryk  af  flickorna,  från  hvilka  han  röfvat 
deras  dräkter,  stannade  kvar  hos  Chiquéritunpas  syster.  En  dag 
sade  hon  till  honom,  att  han  skulle  gå  till  en  stor  sjö.  Där 
skulle  han  dyka  och  taga  upp  en  näfve  sand.  Denna  sand 
skulle  han  lägga  inne  i  huset.  Han  gick  nu  till  sjön  och 
dök  och  hämtade  upp  en  näfve  sand,  hvilken  han  lade  i 
huset.  Följande  dag  sade  Chiquéris  syster:  »Gå  nu  och 
se  efter,  hvad  som  blifvit  af  sanden!»  I  stället  för  sand 
fann  han  en  utmärkt  vacker  kvinna.  »Denna  är  till  hustru 
åt  dig»,  sade  Chiquéritunpas  syster. 

Om  dagarna  brukade  han  bada  med  henne  vid  sjön. 
Där  lekte  han  med  henne,  smekte  henne  och  i  badet  stänkte 
de  vatten  på  hvarandra. 

»Du    skall   inte    leka    med    henne   så  mycket  vid  sjön 


2(32  KHLAM)    NOUDKNSKIÖLI) 

Kom  ihäg,  att  hon  är  gjord  al"  bara  sand»,  sade  Chiquéritunpas 
syster. 

Han  liörde  henne  inte,  utan  lekte  och  smekte  henne  nere 
vid  sjiistranden.  En  dag,  när  han  lekte  med  henne,  blef 
hon  allt  smalare,  tills  hon  till  slut  förvandlades  till  en  hög 
sand.  Gråtande  gick  mannen  hem  till  Chiquéritunpas  syster. 
Ilayma  opama!     (8å  var  det  inte  mer!) 

Denna  saga  är,  som  vi  se,  icke  fri  från  främmande, 
europeiska  element.  Till  sina  hufvuddrag  är  den  dock  rent 
indiansk.  Ingen  af  de  sagor,  jag  här  meddelar,  synes  mig 
så  fantasirik  som  denna. 


129.     Lerkärl.    Chiriguano.    Caipipendi.    u.  '/s. 

»  Chothmhnis»  Icvimiorof. 
Berättad  af  chanéhöfdingen  Böjra. 

Det  var  en  gång  i  gamla  tider  ett  stort  dryckeslag. 
Där  voro  Aguaratunpa,  Tatutunpa,  Te3^uhuasu,  Inömu ') 
( 'hoihuihui ")  och  många  andra.  Aguaratunpa  hade  gått  att 
hämta  Inömu.  I  fyra  dagar  stannade  hon  och  drack  med 
dem.  Till  slut  kom  hennes  mor,  som  var  mycket  förargad 
öfver,  att  Inömu  varit  borta  så  länge.  Hon  förvandlade 
alla,  som  voro  där,  till  fåglar  och  tog  Inömu  med  sig  hem. 
Blott  Aguaratunpa,  Tatutunpa  och  ( 'hoihuihui  voro  kvar. 
Tatutunpa  gick  hem  till  sig.  Aguaratunpa,  h vilken  ej  hade 
någon    fast    bostad,  gick  att  ströfva  omkring,  lurande  män- 


')  Inömus  historia  är  berättad   i  det  föregående. 
*)  Är  en  fägel. 


UR    INDIANERNAS    LIF  263 

niskorna.  Choihuihui  begaf  sig  också  iväg.  Han  kom  till 
ett  hus.  Där  bodde  en  gift  kvinna  med  sin  dotter.  Han 
hälsade  på  dem.  Hon  bjöd  honom  majsöl  och  han  drack. 
Därefter  tog  han  afsked  och  begaf  sig  iväg.  Han  stannade 
likväl  helt  nära  förvandlad  till  en  Choihuihui  för  att  spionera. 
Efter  en  stund  kom  mannen  till  kvinnan  hem.  Denne  tog 
henne  med  sig  och  de  gingo  till  åkern,  hon  för  att  skörda 
majs,  han  för  att  gräfva.  När  de  kommit  dit,  gjorde  de 
upp  eld.  Han  gick  att  gräfva  och  hon  stannade  vid  elden 
med  den  lilla  dottern  rostande  majs.  Choihuihui  hade  följt 
efter  dem.  Han  stannade  i  närheten.  Efter  en  stund  gick 
kvinnan  afsides  för  att  göra  sitt  tarf.  Xär  hon  kom  ut  i 
skogen,  slog  Choihuiliui  armarna  omkring  henne.  Förvandlad 
till  en  fågel  flög  han  bort  med  henne. 

Då  modern  ej  kom  tillbaka,  började  flickan  gråta.  När 
fadern  hörde  detta,  gick  han  dit.  Han  ropade  på  sin  hustru, 
men  ingen  svarade.  Han  sökte  henne  och  fann  hennes  och 
Choihuihuis  spår.  Förgäfves  sökte  han  följa  dem.  Sedan 
han  sökt  länge,  gick  lian  för  att  söka  upp  hustruns  bröder, 
för  att  de  skulle  hjälpa  honom  att  söka.  De  sökte,  men 
funno  ingenting.  Bröderna  trodde,  att  mannen  dödat  sin 
hustru  af  svartsjuka.  Xär  de  kommo  förbi  ett  stort  träd, 
sågo  de  i  toppen  ett  bo  af  en  »Tuyuyu»^).  Bröderna  sade  åt 
mannen,  att  han  skulle  fånga  fåglarna  för  att  trösta  sin 
dotter.  Då  trädet  hade  hög,  rak  stam,  gjorde  de  en  stege 
och  mannen  klättrade  upp.  När  han  kommit  upp  i  toppen 
af  trädet,  ryckte  bröderna  undan  stegen,  så  att  mannen  icke 
kunde  komma  ned.  »Där  får  du  sitta  och  hungra  ihjäl, 
därför  att  du  dödat  din  hustru»,  sade  de.  Mannen  började 
gråta.     Till  slut  somnade  han  lutad  mot  stammen. 

När  han  vaknade,  satt  han  i  en  hydda.  Bredvid  honom 
sutto  två  vackra  kvinnor.  De  frågade  honom,  huru  han 
kommit  dit.  Han  berättade  dä,  att  där  kommit  en  man  till 
hans  hus  etc.  (här  upprepas  hela  sagan). 


i)  Troligen  flamingo. 


264  EHI.AM)    NOHOENSKIÖLD 

Kvinnorna  började  att  skratta.  »Det  är  Avayurupiagua, 
som  fört  bort  din  liustru»,  sade  de. 

Han  frågade  dem,  hvar  deras  far  var.  »Han  har  gått 
till  Itica  *)  för  att  hämta  fisk»*),  sade  de. 

Den  yngsta  sade,  att  han  skulle  sofva  med  henne, 
hvilket  han  gjorde.  Af  ven  den  äldsta  ville  sofva  med  honom. 
»Blir  inte  din  mor  arg,  om  jag  gör  det?»  sade  han.  »Nej, 
du  skall  sofva  med  oss,  ty  här  kommer  aldrig  någon  karl», 
sade  de.     Han  sof  sålunda  med  bägge  kvinnorna. 

Efter  några  dagar  kom  flickornas  fader  hem.  Han  hade 
med  sig  två  stora  bördor  med  torkad  fisk.  Fadern  frågade 
honom,  hur  han  kommit  dit.  Han  berättade  etc.  (här  upp- 
repas hela  sagan). 

Fadern  sade,  att  han  inte  var  förargad  på  honom, 
därför  att  han  sofvit  med  hans  bägge  döttrar  och  lofvade 
att  hjälpa  honom  att  få  tillbaka  sin  hustru.  »Hon  är  vid 
Itica  hos  Avayurupiagua»,  sade  han.  »Där  är  stort  dryckes- 
lag och  vi  skola  dit.  Du  skall  följa  mig  och  göra  som  jag 
säger.  Först  skall  jag  hälsa  på  alla  och  sist  skall  du  hälsa 
på  din  hustru.  Hon  kommer  ej  att  känna  igen  dig.  När 
hon  hälsar  på  dig  och  bjuder  dig  majsöl,  skall  du  slå  armarna 
om  henne  och  jag  skall  slå  dig  i  baken»,  sade  han.  De 
begåfvo  sig  nu  till  Itica.  När  de  kommo  dit,  hälsade  fadern 
först  på  alla.  Sist  hälsade  mannen  på  sin  hustru.  Hon 
bjöd  honom  en  kalebass  majsöl.  Han  slog  armarna  om 
henne  och  gubben  klappade  honom  i  baken.  Förvandlad 
till  en  TuyuvTi  flög  han  iväg  upp  i  luften  med  sin  hustru. 
När  Avayurupiagua  såg  detta,  rusade  han  förargad  in  i 
sitt  hus  efter  båge  och  pilar.  Han  sköt  pil  på  pil,  men 
kunde  ej  träffa  dem. 

Denna  saga  synes  mig  fullständigt  ren  från  lånade 
element.  Med  stegen,  som  omtalas  här,  menas  en  lång 
stock,    i    hvilken    man    huggit    trappsteg.      Dylika  använda 

M  Rio  Pilcomayo. 

*)  Sid.  128  skildras  den  betydande  handel,  som  stammarna  emellan 
drifves  med  torkad  fisk. 


UR    INDIANERNAS    LIF  265 

särskildt  chiriguano  liksom  chané  vid  Iti3'uro  alltid  till  majs- 
ladorna,  som  äro  byggda  på  pålar  (se  bild  84  b). 


Om  huru  Aguaratiaqm  dödade  Tatutunpa  och  sedan  själf 
hlef  dödad. 

Berättad  af  chanéindianen  Batirayu. 

Det  var  en  gång  i  gamla  tiden  två  tokiga  flickor.  Ej 
långt  från  dem  bodde  Tatutunpa.  De  hörde  honom  hvissla 
så  vackert  på  sin  »huiramimbi»  (se  bild  84  b).  Den  ena  sade 
till  den  andra:  »Vi  skola  gå  och  se,  hvem  det  är,  som 
spelar  så  vackert.»  De  gingo  till  Tatutunpa,  som  låg  i  sin 
hängmatta.  Tatutunpa  tog  den  yngsta  af  flickorna  till 
kvinna. 

Aguaratunpa  fick  höra  talas  om,  att  flickorna  begifvit 
sig  till  Tatutunpa.  Han  gick  dit  och  smög  sig  till  åkern,  där 
Tatutunpa  arbetade  och  dödade  honom  med  ett  påkslag.  Han 
flådde  därefter  försiktigt  af  huden  på  hufvudet  och  tog  den 
på  sig.  På  så  sätt  liknande  Tatutunpa  gick  han  till  dennes 
hydda. 

»Se  där  kommer  din  karl»,  sade  den  äldre  systern.  Hon 
ställde  fram  mat.  Då  Tatutunpa  brukade  äta  helt  htet, 
blott  ett  par  bönor  och  en  liten  skål  majsöl,  ställde  hon 
ej  fram  mera.  När  Aguaratunpa  kom,  åt  han  upp  allt  och 
begärde  mer.  När  han  ätit  detta,  begärde  han  åter  mer. 
FHckan  undrade,  om  det  verkligen  kunde  vara  hennes 
man,  som  åt  så  mycket,  om  det  inte  kunde  vara  någon 
annan. 

På  kvällen  bad  Aguaratunpa  sin  hustru,  att  hon  skulle 
lusa  honom.  Hon  satte  sig  att  söka  lus  i  Aguaratunpas 
hufvud.  Medan  hon  sökte  lus,  somnade  Aguaratunpa.  Hon 
såg  då,  att  skinnet  på  hans  hufvud  var  ihopsydt  och  förstod, 
att  han  dödat  hennes  man  och  flått  honom.  Hon  berättade 
detta  åt  sin  syster  och  de  dödade  Aguaratunpa  med  ett 
påkslag. 


2i)0  KIU.AM)    NOHDIINSKIÖI.I) 

Mannen,  bom  hrände  upp  Anatunpa. 
Berättad  af  chiriguanoindiaiicn   Vambäsi  vid  Rio  Grande. 

När  människorna  gingo  för  att  samla  honung,  sökte 
Anatunpa')  upp  dem  för  att  äta  dem. 

Där  var  en  gång  en  man,  pom  liöll  på  att  samla  honung, 
J)ä  kom  Aiuitunpa  och  frågade  honom,  hvad  lian  gjorde. 
»Jag  samlar  honung»,  sade  mannen.  »Fortsätt»,  sade 
Afiatunpa.  När  mannen  slutat,  dödade  han  honom  och 
kastade  honom  åt  Dyöri,  som  åt  upp  honom,  till  och  med 
blodet  slickade  han  upp.  På  så  sätt  dödade  AiJatunpa 
många  människor. 

En  man  hade  gått  ut  att  samla  hoimng.  Tucanen  *) 
sade  åt  honom:  »Om  Aiiatunpa  kommer,  bed  honom 
bära  dig  hem  till  sig  och  döda  dig  där.» 

När  mannen  höll  på  att  samla  honung,  kom  Aiiatunpa. 
»Hvad  vill  du?»  frågade  mannen. 

»Jag  vill  äta  upp  dig»,  sade  Ai5atunpa. 

»Gör  det  inte  här,  utan  bär  hem  mig  till  dig  och  ät 
upp  mig  där!»  sade  mannen.  Aiiatunpa  tog  nu  mannen  på 
nacken  och  bar  honom  hem  till  sig. 

»Bryt  af  kvistar  och  gör  upp  eld  i  nacken  på  Afiatunpa!» 
sade  tucanen.  När  Afiatunpa  gick  genom  de  täta  snåren, 
bröt  mannen  af  kvistar  och  grenar  och  gjorde  försiktigt  upp 
eld  i  nacken  på  Afiatunpa. 

»När  du  kommer  till  en  låg  gren,  hugg  dig  fast!» 
sade  tucanen  åt  mannen.  Så  gjorde  denne.  Snart  märkte 
Afiatunpa,  att  det  brann  i  nacken  på  honom  och  började 
springa.  Elden  tilltog.  Hans  hår  tog  eld  och  snart  brann 
Afiatunpa  fullständigt  upp  och  dog. 

3Iannen,  som  dödade  Anatunpa. 

Berättad  af  cliiriguanoindiancii  Yambäsi  vid  Rio  Grandc. 

Afiatunpa    åt    upp  alla  människor,  som  han  fick  tag  i. 


'}  Här  namnes  ej,  livilken  .Anatunpa,  .som  åsyftas. 
*;  Rliampliaslus. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


267 


Där  kom  en  man,  som  bar  ved  till  Afuitmipas  håla.  »Kom, 
skola  vi  leka!»  sade  Aöatunpa. 

»Hvad  för  lek?»  sade  mannen. 

»Du  skall  hugga  mig  med  en  yxa  i  pannan,  och  om 
jag  ej  dör,  skall  jag  hugga  dig»,  sade  Auatunpa. 

Afiatunpa  ställde  sig  upp  rak,  räckande  pannan  åt 
mannen,  som  högg  honom  midt  i  densamma.  Då  Anatunpas 
panna  var  hård  som  järn,  gjorde  det  honom  ingenting. 
Auatunpa  högg  nu  mannen  i  pannan  och  dödade  honom 
och  kastade  honom  åt  Dyöri,  som  åt  upp  honom. 

En  annan  gång  kom  en  annan  man  till  Aiiatunpas  håla. 
Anatunpa  föreslog  honom  samma  lek.  En  tluga,  »Mbéru», 
ropade  då  åt  honom,  att  han  inte  skulle  hugga  honom  i 
pannan  utan  i  nacken.  När  Afiatunpa  ställde  sig  upp  med 
tillslutna  ögon  för  att  taga  emot  hugget,  gick  mannen 
bakom  honom  och  högg  honom  i  nacken  och  Afiatunpa  föll 
död  ned.  Dyöri  frågade  honom,  huru  han  kunnat  döda 
Afiatunpa.     Alannen  berättade  honom,  hvad  Mbéru  sagt. 

»Mycket  bra»,  sade  Dyori. 


130.     Nål  af  silfver,  som  användes  att  fästa  upp  tirun  med. 
Formen  är  indiansk,  ornamenten  äro  spanska.   Chiriguano.  Parapiti.  V»- 


Hur  Bisose  hämtade  rikedomarna  ur  berget. 

Berättad  af  chanéindiancn  Batirayu. 

En  chané,  Bisose  hade  gått  att  meta  i  en  djup  göl. 
Först  metade  han  upp  många  små  fiskar.  Plötshgt  fick  han 
upp  en  så  stor  fisk  på  kroken,  att  han  inte  orkade  draga 
upp  den.  Han  gick  först  omkring  gölen  rädd  att  khfva  i. 
Till  slut    steg   han  i  vattnet  försiktigt,  följande  ref  ven  med 


268 


EHLAND    NOHDENSKIOLI) 


handen.  Niir  lian  kommit  på  djupt  vatten,  kände  han  någon 
fatta  sig  om  benet  och  draga  honom  ned  i  djupet.  Det 
var  den  stora  ormen,  »Boyhuasu».  Denne  förde  Bisose  omkring 
till  fjällen  och  till  los  C'ampos  del  guanaco.     Till  slut  förde 

han  honom  genom  ett  trångt  pass 
in  i  berget.  Där  gaf  han  honom 
blåa  stenar  och  silfver.  Bisose 
lastade  sig  därmed.  När  han 
skulle  ut  ur  passet,  var  det  så 
trångt,  att  han  blott  kunde  taga 
helt  litet  med  sig.  Därför  äro 
dessa  stenar  och  silfversaker  så 
sällsynta.  Boyhuasu  förde  honom 
sedan  tillbaka  till  gölen.  Han 
kom  ut  på  samme  ställe,  där  han 
stigit  ned  i  vattnet. 

I  denna  saga  omtalas  bland 
de  dyrbarheter,  som  Bisose  häm- 
tade ur  djupet,  blåa  stenar.  Genom- 
borrade turkoser  och  crysohter 
skatta  också  dessa  indianer  högt 
som  halsbandspärlor. 


131.     Bröstsmjxke  af  silfver. 

Chiriguano.  Caipipendi. 

Bäres  af  männen. 


lUifven  och  jaguaren. 
Berättad  af  chanéliöfdingen  Boyra. 


Räfven  träffade  jaguaren  i  hans  åker.  Denne  höll  på 
med  sin  sådd. 

»Vill  du  att  jag  skall  hjälpa  dig  farbror?»  sade  räfven. 

»Ja,  brorson.  Jag  skall  gå  och  hämta  gräfkäpparna», 
sade  jaguaren. 

»Det  skall  jag  göra»,  sade  räfven  och  gick  till  jaguarens 
hydda. 

När  han  kom  dit,  sade  han  åt  jaguarens  kvinna:  »Jag 
skäms  för  att  tala  om  mitt  ärende.» 


UR    INDIANERNAS    LIF  269 

»Hur  så?»  sade  hon. 

»Jo»,  sade  räfven,  »jaguaren  liar  skickat  mig  hit,  för 
att  jag  skall  sofva  med  dig  och  med  dina  bägge  döttrar.» 
Det  trodde  inte  jaguarens  kvinna. 

»Jo,  det  är  sant»,  sade  räfven.  »Du  skall  få  höra  hvad 
han  säger»,  och  så  ropade  han:   »Skall  jag  taga  dem  alla?» 

»Alla!»  ropade  jaguaren  till  svar. 

Räfven  sof  nu  först  med  jaguarens  kvinna  och  sedan 
med  den  äldsta  dottern  och  till  sist  med  den  yngsta.  Hon 
var  ännu  jungfru  och  han  gjorde  henne  illa  ^).  Räfven 
gick  därefter  sin  väg.  Han  sprang  i  gräs,  för  att  inte  spåren 
skulle  synas.  Han  sprang  på  en  lång  trädstam.  Till  slut 
kom  han  till  en  göl.  Där  dök  han  ned  och  kom  upp  på 
andra  sidan.  Han  sprang,  allt  hvad  han  orkade,  tills  han 
kom  till  ett  träd  med  taggig  stam.  Han  kröp  upp  för 
densamma  och  lade  sig  att  sofva.  »Här  skall  jag  ligga  och 
drömma  om  jaguarens  kvinna  och  döttrar,  med  hvilka  jag 
sofvit»,  sade  räfven.     Han  lade  sig  ned  och  somnade. 

När  jaguaren  märkte,  att  inte  räfven  kom  med  gräf- 
pinnarna,  tänkte  han:  »Jag  skall  gå  och  se,  hvart  räfven 
tagit  vägen.  Kanske  han  har  gått  sin  väg.  Det  är  en 
skojare  den  där  räfven.» 

När  jaguaren  kom  till  sitt  hus,  sade  hans  kvinna  åt 
honom:  »Huru  kan  du  vara  så  grym  och  skicka  hit  räfven 
för  att  sofva  med  oss?» 

Förgrymmad  begaf  sig  jaguaren  iväg  för  att  söka  räfven. 
Han  följde  hans  spår  och  kom  till  gölen,  där  räfvens  spår 
togo  slut.  Öfverallt  sökte  han  dem.  Till  slut  förstod  han, 
att  räfven  dykt  ned  i  gölen.  Jaguaren  dök  nu  äfven  ned 
och  fann  räfvens  spår  på  andra  sidan.  Han  följde  dem 
och  kom  till  trädet.  Öfverallt  omkring  trädet  sökte  han 
fortsättningen  på  spåret,  men  fann  det  ej.  Han  tittade  då 
upp  och  såg  räfven,  som  låg  och  sof.  Han  klättrade  upp, 
bröt    försiktigt    af  en  kvist  och  kittlade  räfven  i  näsborren. 


')  Förmildradt. 


270  i;  KLA  NI)    NOHDKNSKIÖI.I) 

Denne  nös  och  strök  sig  om  näsan  sägande:  »Kan  inte 
nioskiterna  lännia  mig  i  fred,  då  jag  håller  på  att  drömma 
om  jaguarens  hustru  och  döttrar,  med  hvilka  jag  sofvit.» 

Litet  hårdare  kittlade  honom  nu  jaguaren  och  räfven 
vaknade.     Jaguaren  stod  färdig  att  gripa  honom. 

Räfven  kröp  ihop  och  då  jaguaren  dröjde  med  att  ta 
fatt  honom,  tog  han  ett  hopj)  ned  på  marken  och  började 
springa,  allt  livad  han  orkade.  Jaguaren  förföljde  honom. 
Till  slut  tröttnade  dock  räfven  och  jaguaren  fick  tag  i  honom 
och  slukade  honom.  Räfven  blef  lefvande  igen  i  jaguarens 
mage.  Denne  kräktes  upp  honom.  Jaguaren  åt  åter  upp 
räfven,  men  denne  blef  åter  lefvande  i  hans  mage  och  åter 
uppkastad.  Återigen  åt  jaguaren  upj)  räfven,  som  igen  blef 
lefvande  o.  s.  v. 

Denna  saga  har  en  vidsti-äckt  utbredning.  I  något 
olika  form  har  jag  hört  den  berättas  i  Carmen  i  Mojos. 

När  shöJdpaddan,   »Canimhe»,  dödade  jaguaren. 

Berättad  af  chiriguanolndlancn  Yambåsi. 

Det  var  en  gång  ett  stort  dryckeslag.  Där  voro  Aguara- 
tunpa,  Carumbe  och  »Taturapua»  (kulbältan).  Sköldpaddans 
Hlle  son  grät.  Då  man  frågade  honom,  hvarför  han  grät, 
sade  han,  att  han  ville  ha  jaguarens  klor  att  leka  med. 
Sköldpaddans  kvinna  sade  åt  sin  man,  att  han  skulle  gå 
och  hämta  jaguarens  klor  åt  lillen  att  leka  med. 

Sköldpaddan  begaf  sig  iväg  och  kom  till  en  stam 
»samuo»  med  stora,  hvassa  taggar.  Där  stannade  han  för  att 
vänta  på  jaguaren.  På  af-tånd  hördes  dennes  rytande. 
Jaguaren  kom  niirmai-e,  alltjämt  rytande  och  fann  sköld- 
paddan vid  foten  af  trädet. 

»Hvad  gör  du  här?»  sade  jagmiren. 

»Jag  leker»,  sade  sköldpaddan. 

»Hur  går  det  till?»  sade  jaguaren. 

»Jag  klättrar  upp  i  saniuo  och  så  rullar  jag  ned»,  sade 
sköldpaddan. 


UR    INDIANERNAS    LIF  271 

»Låt  se»,  sade  jaguaren,  som  hade  lust  att  äta  upp 
sköldpaddan. 

Denne  klättrade  upp  i  toppen  på  stammen  och  rullade 
ned  för  densamma  utan  att  skada  sig.  Detta  tyckte  jaguaren 
var  roligt  och  sköldpaddan  fick  klättra  upp  igen.  Äter 
rullade  denne  ned  utan  att  skada  sig.  Jaguaren  skulle  också 
försöka.  Han  klättrade  upp  och  rullade  ned,  men  slet  upp 
alla  sina  inälfvor  på  taggarna,  så  att  han  dog. 

Sköldpaddan  tog  jaguarens  klor  med  sig  hem  till  lek- 
saker åt  sin  lille  son. 

Kolibrins   Tcärlekssaga. 

Berättad  af  chiriguanoindianen  Yambåsi. 

Där  voro  två  flickor,  som  hörde  Chinu  (kolibrin)  spela 
flöjt.  Han  spelade  så  vackert,  att  den  ena  flickan  sade: 
»Honom  vill  jag  ha  till  man.»  Så  sökte  hon  upp  kolibrin 
och  sof  med  honom. 

»Låtom  oss  gå  till  mitt  hus»,  sade  kolibrin.  När  de 
kommo  dit,  var  det  så  litet,  att  flickan  icke  fick  rum.  Hon 
gick  därför  tillbaka  till  sin  by. 

På  kvällen  kom  kolibrin  utanför  byn  och  spelade  flöjt  för 
att  locka  henne.  Flickan  lyssnade  och  sade:»  Det  är  kolibrin, 
som  spelar.»  Men  hon  gick  ej  mera  till  honom.  Kväll  efter 
kväll  kom  kolibrin  utanför  byn  och  spelade  sina  vackraste 
toner,  men  flickan  ville  ej  följa  honom,  som  hade  en  så 
liten  hydda. 

När  fästingen,    Yatéii,  sprang  i  happ  med  strutsen,  Yändu. 
Berättad  af  chiriguanoindianen  Yambåsi. 

Fästingen  och  strutsen  skulle  springa  i  kapp  för  att  se, 
hvem  som  kunde  springa  bäst.  När  de  började  springa, 
hoppade  fästingen  upp  på  strutsen  och  bet  sig  fast  i  ögonvrån. 

När  strutsen  sprungit  ett  stycke,  sneglade  han  åt  sidan 
för  att  se,  om  fästingen  var  med.  Då  han  satt  i  ögon- 
vrån, såg  han  honom  jämsides  med  sig. 


272  KIU.AM)    NOHDENSKIÖI.I) 

Strutsen  skyndade  på.  När  han  åter  sprunoit  ett  stycke, 
sneglade  han  åt  sidan  och  såg,  att  fästingen  ännu  var  jäm- 
sides med  honom. 

Strutsen  sprang  allt  hvad  han  orkade.  När  den  kom 
helt  nära  målet,  hoppade  fästingen  från  ögonvrån  och  kom 
först  fram. 

Fästingen  hade  vunnit  kapplöpningen. 

Dessa  små  djursagor  ha  en  ofantlig  utl)redning.  Nästan 
oförändrad  finna  vi  sålunda  sagan  om  sköldpaddan  och 
jaguarcn  från  Santarem  vid  Rio  Tapajos  mynning  i  Amazon- 
floden '). 

Äfven  likartade  kapplöpningssagor  äro  kända  från  Brasi- 
liens kust  ^).    Dessa  senare  finnas,  som  bekant,  äfven  hos  oss. 

Som  nämndt  har  man  påvisat  ^)  att  vissa  sagor  vandrat 
från  Nordamerika  och  Asien  ända  ned  i  Sydamerika.  Här 
är  likväl  ej  rätta  platsen  för  att  göra  jämförande  studier 
öfver  de  sagor  jag  samlat,  hvarför  jag  nöjt  mig  med 
att  blott  meddela  materialet. 

Såsom  vi  sett,  förstå  vi  af  sagorna  en  del  af  indianernas 
religiösa  föreställningar.  De  äro  äfven  särskildt  intressanta 
från  den  synpunkten,  att  i  dem  återgifvas  en  hel  del  små- 
drag ur  indianernas  lif.  De  gifva  oss  äfven  en  inblick  i 
deras  fantasivärld. 

Det  är  blott  innehållet,  ej  formen,  i  de  sagor,  jag  samlat, 
som  är  värdefullt  som  forskningsmaterial.  Framdeles  hoppas 
jag  särskildt  de  infödda  sydamerikanska  etnograferna  skola  fort- 
sätta de  insamhngar,  jag  gjort,  och  äfven  uppteckna  sagorna 
på  orginalspråken.  För  att  kunna  göra  detta,  fordras  likväl  att 
man  fullständigt  behärskar  dessa.  Den  bästa  metoden  vore 
väl,  att  låta  indianerna  berätta  dem  för  en  fonograf. 

Indianen  och  naturfenomenen. 
I  en  af  chanésagorna  talas  om,  huru  Yahuéte,  den  två- 
hufvade  jaguaren,  höll  på  att  äta  månen.    Maringay  kallade 

')  Jämför  Fredr.  Hartt:  Tortoise  Mytlis.     Rio  de  Janeiro.   1875. 
*)  Ehrcnreich:  1.  c. 


UR    INDIANERNAS    LIF  273 

Yahuéte  för  »Yahuaröhui».  8ol- och  månförmOrkelse  förklara 
dessa  indianer  på  så  sätt,  att  sol  och  måne  anfallas  af 
Yahuéte.  Choroti  tala  som  nämndt  äfven  om  ett  vilddjur, 
som  anfaller  solen  och  månen. 

Vandrar  man  en  stjärnklar  natt  med  en  indian  genom 
skog  och  mark,  är  stjärnhimmelen  hans  kompass  och  hans 
klocka.  Han  pekar  på  Orion  eller  på  en  annan  stjärnbild 
och  visar,  huru  mycket  den  skall  hinna  flytta  sig,  innan  man 
kommer  fram. 

Det  är  icke  många  stjärnbilder,  han  ger  namn,  men 
dem  känner  han  väl.  Den  del  af  vintergatan,  som  är  närmast 
södra  korset,  kalla  chané  »yändurape»,  d.  v.  s.  strutsvägen, 
södra  korset  jämte  några  närbelägna  stjärnor  är  »yånduinyaka», 
strutsens  hufvud,  de  två  största  stjärnorna  i  centauren  äro  »yån- 
duipoy»,  strutsens  halsband,  Venus  kallas  »coemilla»,  morgon, 
Orion  med  dolken  »hiiirayiiasa»  (fåglar  mötas).  En  annan  stjärn- 
bild är  »huäzupucu»,  råbockshornet,  en  annan  »boré vi»,  tapiren. 
Sjustjärnorna  kalla  de  >ychu»,  men  namnets  betydelse  känna 
de  ej,  och  det  är  den  viktigaste  stjärnbilden  af  dem  alla. 

Sitter  man  inne  i  hyddan  med  indianerna,  kunna  de 
peka  ut  de  \4ktigaste  stjärnbildernas  plats  på  himmelen, 
utan  att  se  dem.     De  känna  deras  läge  under  alla  årstider. 

Stjärnhimmelen  är  icke  blott  indianernas  klocka  och 
kompass.  Den  är  också  deras  almanacka.  Särskildt  spelar 
därvid  här,  såsom  hos  andra  indianer,  sjustjärnorna  en  viktig 
roll.  När  de  först  i  morgongryningen  sjTias  öfver  horisonten, 
är  det  lämphg  tid  för  majssådden.  Att  just  denna  relativt 
obetydhga  stjärnbild  spelar  en  så  stor  roll  i  indianernas 
astronomi,  har  gifvit  upphof  till  fantastiska  spekulationer 
om  babyloniskt  inflytande. 

Frågar  man  en  indian  om  stjärnornas  storlek  och  om  deras 
afstånd  från  oss,  stå  de  tveksamma  och  helst  svara  de 
ej  alls.     De  förstå  likväl,  att  de  måste  vara  långt  borta. 

I  sagorna  spela  stjärnorna  ingen  stor  roll.  Chiriguano- 
höfdingan  Maringay  berättade  dock,  att  det  var  en  gång  en 
bror,    som    lekte    med    sin    lilla    syster.     De    sprungo    efter 

18.  —  \ordensliiöId. 


274  i:iU.AM)    NOMDKNSKIÖI.D 

livarandra  sjungande  och  gjorde  lån^^a  skutt.  Nu  sitta  de 
som  två  stjärnor  på  liimlalivalfvet. 

Två  stjärnliopar  i  söder  på  södra  hiinlahvalfvet,  äro 
askan  af  en  gammal  gubbe  och  en  gammal  gumma,  sade 
mig  en  gång  en  chiriguano.     Det  var  en  kväll  i  augusti. 

Solen  är  en  man  i  sagan  och  månen  en  kvinna.  Det 
var  ifrån  en  gammal  gubbe,  solen,  som  chanébarnen  stulo 
elden  och  det  var  under  månkvinnans  tiru,  som  den  två- 
hufvade  Yahuéte  gömde  sig,  när  han  var  förföljd  af  bälta- 
gudens  son. 

Månens  af  tagande  och  tilltagande  förklarade  Maringay 
bero  därpå,  att  ett  mer  eller  mindre  stort  stycke  af  den  är 
instucket  i  himlahvalfvet. 

Solen  går  upp  genom  vattnet  och  så  lyser  den  iör  oss 
på  dagen.  På  kvällen  går  den  åter  ned  i  vattnet  och  på 
natten  lyser  den  för  människorna  på  andra  sidan  jorden. 
Så  tänkte  sig  Maringay  solens  lopp.  Dock  tror  jag,  att 
detta  hade  han  lärt  af  de  hvite. 

När  en  meteor,  >baerendi»,  faller,  förebådar  det  en  höf- 
dings  död.  Om  ett  stjärnfall  sade  chané  vid  Rio  Parapiti : 
»Han  går  för  att  sofva  med  sin  flicka.»  Maringay  var  mera 
realistisk  i  sin  förklaring.  »Stjärnan  släpper  någonting», 
sade  gubben. 

När  åskan  går,  är  det  Chiquéritunpa,  som  iir  ute.  Det 
är  medicinmännen,  »ipåye»,  som  kunna  göra  regn.  När 
svalorna,  »mächurupimpi»,  fl\^ga  lågt,  blir  det  regn,  säga 
indianerna'.  En  annan  liten  fågel  »chöncho»,  skriker  ut  regn. 
När  man  reser,  skall  man  icke  stoppa  ned  någon  kruka  i 
vatten,  utan  ösa  upp  vattnet  med  en  kalebass,  annars  regnar 
det.  I  den  världsundergångssaga,  som  berättades  mig  af 
chané  vid  Rio  Itiyuro,  gick  världen  under  genom  vatten. 
Chané  vid  Rio  Parapiti  berättade  mig  om,  hur  världen  gick 
under  genom  en  storm,  ^"inden  spelar  annars  en  obetydlig 
roll  i  sagorna.  När  man  sätter  en  uppvärmd  kruka  i  rin- 
nande vatten,  l)lir  det  storm,  säga  chané  vid  Rio  Parapiti. 
Regnbågen,  »yii»,  det  är  en  orm. 


adp:rtonde  kapitlet. 

Ur  chané-  och  chiriguanoindianernas  lif  (forts). 
I)e  latolsl-a  missionerna  hJancl  cMriguano. 

Småningom  måste  alla  indianer  komma  under  infly- 
tande af  de  livite.  Det  är  oundvikligt.  Dag  för  dag  minskas 
de  områden,  där  de  ännu  lefva  oberoende.  Så  snart  deras 
områden  eröfrats,  tvingas  de  på  ett  eller  annat  sätt  att  arbeta 
åt  de  hvite  och  blifva  fullständigt  beroende  af  dem.  Iregelblifva 
de  också  illa  behandlade,  utarmade  och  moraliskt  fOrdärfvade. 

Det  är  därför  en  lycka  i  olyckan,  att  det  funnits  och 
finnas  uppoffrande  människor,  som  velat  och  vilja  göra  något 
för  att  hjälpa  indianerna.  Dessa  människor  äro  missionä- 
rerna. Det  kan  ej  förnekas,  att  dessa  försökt  att  göra  och 
äfv^en  gjort  ett  betydande  civilisatoriskt  arbete  bland  dem. 
Det  behöfves  entusiasm  och  vilja  att  uppoffra  sig  för  att  blifva 
missionär  För  sitt  nöjes  skull  kan  ingen  människa  lefva  hela 
sitt  lif  i  trakter,  där  ensamheten  i  längden  måste  blifva  hemsk 
och  där  lifvet  ej  bjuder  förströelser  eller  njutningar. 

För  missionären  är  det  religiösa  omvändelsearbetet  hufvud- 
saken.  Han  tänker  på  att  rädda  själarna  från  helvetet,  »tata- 
huasurenda»').  Lyckligtvis  äro  de  katolska  missionärerna  nog 
kloka  att  tänka  en  smula  äfven  på  detta  lifvet  och  försöka 
att  förbättra  indianernas  materiella  existensvillkor. 

Indianen,  som  älskar  att  lefva  oberoende,  men  som 
tvingats  med  i  civilisationsdansen,  vill  ej  bli  missions- 
barn, men  han  väljer  det  som  ett  mindre  ondt.  I  missionen 
står  han  under  förmyndare,  men  ej  under  förtryckare. 

*J  Tatalluasurenda  -  där  det  finnes  den  stora  elden.  Guaraniord 
uppfunnet  af  missionärerna. 


27G  EHLAND    NORDENSKIÖLD 

När  min  vän  chanéindianen  Batirayu,  som  jag  flera 
gånger  talat  om  här,  frågade  mig,  om  det  inte  vore  bäst 
att  bedja  missionärerna  komma  till  cliané  vid  Rio  Parapiti, 
så  tänkte  han  sig  dem  som  räddare  från  de  livite  herrarnes 
förtryck. 

Då  jag  frågade  chiriguanohöfdingen  ^[aringay,  om  han 
icke  ville,  att  missionärerna  skulle  konmia  till  hans  by, 
blef  gubben  helt  uppbragt  och  svarade  vresigt:  >> Jag  har  väl 
ingenting  ondt  gjort.» 

Missionärernas  största  betydelse  ligger  däruti,  att  de  söka 
skydda  indianerna  från  de  kristnas  förtryck  ocli  laster.  Med 
glädje  har  jag  sett,  huru  missionärerna  förbjuda  brännvinet, 
det  förbannade  brännvinet  på  missionsstationerna. 

Jag  tror  likväl  ej  på  missionernas  framtid.  De  synas 
mig  dömda  att  försvinna.  I  samma  mån,  som  indianerna 
af  de  öfriga  hvite  bli  bättre  behandlade  och  få  ordentlig 
ersättning  för  sitt  arbete,  komma  de  att  öfvergifva  missio- 
nerna och  undandraga  sig  franciskanermunkarues  förmyn- 
derskap. 

Alltid  skall  missionärerna  ha  heder  af,  att  de  i  någon 
mån  sökt  skydda  indianerna  mot  de  andra  kristna.  Heder 
böra  de  också  ha  af  de  studier,  de  gjort  öfver  indianernas 
språk,  seder  och  bruk. 

FruJctan  för  gummitrahterna. 

I  ett  föregående  kapitel  har  jag  talat  om  indianernas 
vandring  till  Argentina.  Inom  chiriguanoindianernas  nord- 
ligaste område  finnes  äfven  en  annan  utvandring.  Den 
skiljer  sig  från  den  föregående  bl.  a.  däri,  att  den  ej  är 
frivillig.  Det  gäller  gummitrakterna  i  nordöstra  Bolivia. 
Hvarje  indian,  som  går  till  de  argentinska  sockerfabrikerna, 
vet,  att  om  ingen  olycka  inträffar,  kommer  han  tillbaka. 
Ingen  håller  honom  kvar  med  våld.  Från  gummitrakterna 
kommer  däremot  aldrig  någon  hem  igen. 

Ar  det  sant,  säga  de,  att  där  finnes  en  jätte,  som  äter 
människor?    Ar  det  sant,  att  människorna  malas  till  gummi  V 


LR     INDIANERNAS    LIF 


277 


Är    det    sant.  att  det  där  köttet,  som  kommer  i  blecklådor, 

är  af  människor':'    Detta  är  frågor,  som  indianerna  gjort  mig. 

På    ett    skamlöst    sätt    ha    chiriguanoiudianer,   särskildt 

från    Caipipendidalen,  lurats    till    gummitrakterna    i    norra 


132.     Cliaiiébarn.     Rio  Farapiti. 


Bolivia,  där  de  sålts  till  arbetare.  Under  bevakning  af 
beväpnade  män  ha  de  förts  öfver  Quatro-Ojos  nedför  Rio 
Mamoré. 

Om  indianernas  förhållande  till  gummiindustrin  får  jag 
dock  Ijättre  tillfälle  att  tala  i  den  bok,  i  hvilken  jag  ämnar 


278  KKLAM)    NOMDKNSKIÖI.I) 

redogöra  tor  de  studier,  som  jag  gjort  i  själfva  gumrai- 
trakterna  och  blaiid  indianer,  som  lefva  helt  nära  dessa. 
Här  går  jag  därför  icke  närmare  in  på  denna  fråga. 

Dagsverken  dt  de  lirite. 

De  cliiriguano  och  chanc,  som  arbeta  i  eget  land  som 
tjänare  åt  den  inflyttade,  hvita  rasen,  iiro  synnerligen  lågt 
betalda.  Detta  gäller  särskildt  aflilgsna  trakter,  diir  ej  de 
högre  arbetspriserna  vid  de  argentinska  sockerfabrikerna, 
tack  vare  konkurrensen,  kunnat  återverka  på  lönerna.  Chané 
vid  Rio  Parapiti  äro  sålunda  sällan  betalda  med  mer  än  20 
centavos  (ej  fullt  30  öre)  om  dagen  jämte  maten.  Kvinnorna 
förtjäna  ungefär  hälften  så  mycket.  Indianernas  förtjänst  utbe- 
talas till  dem  dels  i  brännvin  och  socker,  dels  i  tyger  och  verk- 
tyg. Tygerna  äro  så  dåliga,  att  en  skjorta  af  ett  sådant  tyg 
ej  räcker  mycket  längre  än  den  tid,  som  går  åt  för  att  för- 
tjäna densamma.  Tack  vare  detta  system  börjar  också  chané 
och  cliiriguano  att  förfalla  till  skuldslafveri,  såsom  deras 
stamfränder  i  gummitrakterna  i  nordöstra  Bolivia. 

Det  är  att  hoppas,  att  de  stora  anljiggningar,  som 
ingenjör  Herrmann  satt  i  gång  i  San  Fransisco  vid  Rio 
Pilcomayo,  skola  förbättra  de  indianska  lönevillkoren  i 
allmänhet.  Betalar  han  bättre  än  andra,  komma  alla  india- 
nerna till  honom,  och  öfriga  arbetsgifvare  måste  höja  lönerna. 

Cliiriguano  och  chané  äro  sålunda  redan  på  god  väg 
att  komma  in  i  den  allt  annat  än  lyckliga  striden  mellan 
arbetsgifvare  och  arbetare. 

Den  bolivianska  regeringen  borde  se  till,  att  indianerna 
erhålla  lagfart  på  sina  åkrar,  så  att  de  hvite  ej  kunde  bemäktiga 
sig  dem.  Det  villkoret  borde  också  uppställas  af  regeringen 
att  ingen  indian  fick  sälja  sin  åker.  Regeringen  skulle  pa 
så  sätt  tillförsäkra  indianerna  besittningsrätt,  men  ej  ägande- 
rätt till  jorden. 

Den  osäkerhet  och  de  tryckta  lönevillkor,  under  h vilka 
dessa  indianer  lefva,  bidraga  naturligtvis  till  utvandringen  till 


UR    INDIANKRNAS    LIF  279 

Argentina    och  framför  allt  till,  att  många  indianer  ej  blott 
lämna  landet  som  säsongarbetare  utan  för  alltid. 

Vill  den  bolivianska  regeringen  göra  något  för  indianerna, 
måste  den  i  främsta  rmnmet  söka  bot  för  det  värsta  onda, 
nämligen  alkoholismen.  Det  är  nämligen  en  oerhörd  skillnad 
mellan  att  dricka  majsöl  och  att  dricka  brännvin. 

En  indian,  som  är  drucken  af  sina  inhemska  drycker, 
är  aldrig  så  begifven  på  strid  och  slagsmål,  som  den  där 
smakat  på  de  hvites  helvetessoppa.  Utom  att  brännvinet 
direkt  skadar  indianernas  moral  och  hälsa,  ruinerar  det 
dem  fullständigt.  Jag  har  sett  med  mina  egna  ögon,  huru 
en  indian  kan  gifva  bort  sin  bästa  ko  för  en  kagge  brännvin. 

Husbränneriet  är  ännu  tillåtet  i  Bolivia.  Det  borde  för- 
bjudas, liksom  äfven  att  hvem  som  vill  kan  hvar  och  när 
som  helst  försälja  alkohol. 

Alldeles  orimhg  är  också  den  boHvianska  militärlagen, 
som  tvingar  indianerna  att  exercera  beväring.  Det  är  visser- 
ligen sant,  att  den  mycket  sällan  tillämpas.  När  detta  likväl 
sker  och  myndigheterna  afhämtar  en  ynghng  till  militär- 
tjänst, skrämma  de  ju  honom  själf  och  alla  andra  indianer 
i  trakten  vettskrämda.  Det  är  orimligt  att  fordra,-  att  india- 
nerna skola  deltaga  i  försvaret  af  fosterlandet,  innan  de  ha 
samma  rätt  som  andra  medborgare  och  veta,  hvad  som  är 
deras  fosterland. 

Det  är  orätt  att  begära,  att  de  skola  hjälpa  till  att 
försvara  Bohvia,  att  försvara  de  hvite,  hvilka  enhgt  deras 
begrepp  stuht  deras  land  ifrån  dem.  Chiriguano  och 
chané  älska  äfven  de  sitt  land,  men  detta  fosterland  är 
blott  de  dalar  och  skogar,  där  deras  fäder  röjt  och  dera.s 
mödrar  målat  lerkärlen  till  festerna. 

Under  det  utvecklingsskede,  som  Bolivia  nu  genomgår, 
är  det  viktigt  att  taga  reda  på  den  indianska  arbetskraften 
äfven  här  i  chané-  och  chiriguanoindianernas  land. 

Trots  deras  egenartade  kultur  vågar  jag  ej  hoppas  mycket 
af  chiriguano-  och  chanéindianernas  framtid.  De  komma 
likväl  att  ingå  som  ett  viktigt  element  i  den  mestizras,  som 


280 


EIU.ANU    NOHDKNSKIOLI) 


i  framtiden  ensam  kommer  att  härska  öfver  Parapitidalens 
torrskogar  oc-h  Andernas  sista  utlupare  mot  El  gran  Chaeo. 

Så  småningom  glömma  de  väl  bort  sagorna  om  Tatu- 
tunpa  och  Aguaratmipa  och  de  andra  gudarne. 

Maringays,  Vocapoys  och  de  andras  ättlingar  konmia 
då  kanske  att  studera,  hvad  som  blifvit  skrifvet  om  deras 
förfäder  i  denna  bok,  tryckt  i  ett  land,  där  majsen  inte 
mognar  och  där  palmerna  växa  blott  under  glas.  De  komma 
kanske  att  flyga  till  norden  för  att  se  de  smycken,  i  hvilka 
de  gamle  varit  klädda  och  de  vackert  målade  dryckeskärlen, 
i    hvilka    deras    stanniiödrar    serverat  majsölet  vid  festerna. 


133.     Lerkärl,     '/f.     Chiriguano.     Caipipcndi. 


NITTONDE    KAPITLET. 

Tapieteindianerna. 

Till  dessa  indianer. 

Här  har  jag  skildrat  tvenne  olika  indianska  kulturer, 
dels  en,  som  vi  lärt  känna  hos  de  ännu  ursprungliga  ehoroti 
och  ashluslay,  dels  en  annan,  som  vi  mött  vid  Andernas  fot, 
hos  de  hälft  civiliserade  chané  och  chiriguano.  De  indianer, 
jag  här  skall  tala  om,  äro  märkliga  därigenom,  att  de  ha  de 
förras  materiella  kultur  och  de  senares  språk  (guarani). 

I  slutet  af  juli  1908  gästade  jag  under  något  mer  än  en 
vecka  tapietehöfdingen  Yaré  vid  Rio  Pilcomayo  och  i  augusti 
samma  år  besökte  jag  deras  vilda,  opålitliga  stamfränder  vidRio 
Parapiti,  hvilka  där  kallas  yanaygua. 

Detta  senare  besök  var  ganska  äfventyrligt. 

Med  Isiporenda  vid  Rio  Parapiti  som  utgångspunkt, 
hade  jag  med  en  chiriguanoindian  som  tolk  besökt  en  liten 
yanayguaby,  från  hvilken  indianerna  brukade  komma  för 
att  söka  arbete  hos  chané  och  någon  gång  äfven  hos  de 
livite.  Där  fick  jag  höra  talas  om  en  stor  yanayguaby,  som 
skulle  ligga  undangömd  i  skogen.  En  yanaygua  skickades 
med  en  inbjudan  till  dessa  indianer  att  besöka  mig.  Föl- 
jande dag  kom  han  med  svar.  Det  löd:  »Ha  de  hvite  männen 
något  att  säga  oss,  få  de  komma  hit  till  oss.»  Själfva 
ville  de  ej  komma  till  den  hvite  mannen,  som  kanske  hade 
planer  på  att  fånga  in  dem  och  sälja  dem  till  gummitrakterna. 

Jag  beslöt  mig  genast  för  visiten.  Mina  svenska  gossar 
voro  naturligtvis  genast  med  på  äfventyret  och  tolken,  som 
genom    missionen    lärt    känna    civilisationens    välsignelser, 


282  KKLAM)    NOHDKNSKIÖI.D 

•gjordes  modig  genom  pengar.  Med  en  yanaygua  som  väg- 
visare begåfvo  vi  oss  af.  Ridande  öfver  den  uttorkade  Rio 
Parapitis  bländhvita  sandfiilt  och  pä  indianstigar,  som  förde 
iifver  stora  dyner  och  genom  torra  busksnår  och  skogar, 
kommo  vi  till  byn. 

Den  låg  på  en  kulle  i  en  kitteldal.  Platsen  var  väl 
vald,  då  byn  svårhgen  kunde  öfverfallas  af  yanayguaindia- 
nernas  fiender  tsirakuaindianera,  utan  att  invånarna  hade 
tid  att  förbereda  sig  på  försvar.  När  vi  närmade  oss  byn, 
döko  beväpnade  män  upp  öfverallt  liksom  framtrollade  ur 
marken.  Detta  att  taga  emot  sina  gäster  med  vapen  i  hand, 
tyckte  vi  vara  något  oartigt,  men  jag  ursäktar  dessa  india- 
ners misstroende  mot  de  hvite.  För  några  år  sedan 
kommo  andra  hvite  till  dem  liksom  jag  med  gåfvor  och 
lurade  flera  män  i  ett  bakhåll.  Dessa  fördes  bundna  till 
S:a  Cruz  de  la  Sierra,  för  att  säljas  till  gummitrakterna,  men 
lösgåfvos  till  slut  genom  några  mera  humana  mäns  mellan- 
komst. 

Utan  att  titta  åt  vapnen  och  låt.sande  som  om  vi  mot- 
togos  på  det  allra  älskvärdaste  sätt,  redo  vi  midt  in  i  byn 
och  frågade  efter  höfdingeu.  En  medelålders  herre  med 
ett  bofansikte  och  med  en  stridsklubba  i  handen  kom  fram 
till  mig  och  fick  genast  en  skogsknif  i  gåfva.  Andra  gåfvor 
utdelades  och  det  hela  syntes  utveckla  sig  på  vänskapligaste 
sätt.  Man  bjöd  oss  träkubbar  att  sitta  på,  och  jag  packade 
fram  granna  halsdukar,  knifvar,  röda  och  gröna  band, 
synålar,  munspel  och  mycket  annat  roligt  ur  sadelpåsarna 
och  började  en  liflig  byteshandel. 

Vid  en  af  lägereldarna  i  byn  satt  en  ensam,  förskrämd 
kvinna.  Det  var  en  krigsfånge  från  yanaygua  sista  krig 
med  tsirakua. 

Dessa  sistnämnda  hade  dödat  en  yanayguakvinna  ocli 
hennes  barn,  hvilket  mord  yanaygua  vid  första  tillfälle  beslöto 
att  hämnas.  En  dag  voro  de  ute  på  vandring  i  ödemarken 
för  att  söka  vilda  frukter,  då  de  fingo  se  spår  af  människor. 
På  grund  af  de  egendomliga  aftrycken  af  de  stora,  fyrkantiga 


UR    INDIANERNAS    LIF 


283 


sandalerna  (l)ild  138)  förstodo  de,  att  spåren  voro  af 
tsirakuaindianer.  De  följde  dessa  och  kommo  till  deras 
hyddor.    Tsirakua  tingo  dock  syn  på  dem  och  lyckades  flv. 


134.     Tsirakuakviniia.     Rio  Parapiti. 


Yanaygua  följde  spåren  ocli  tingo  på  kvällen  känning 
af  deras  läger.  De  drogo  sig  dock  tillbaka  och  först  i  allra 
första    morgongryningen    anföllo   de.     Öfverfallet  kom  oför- 


2b4  KRI.AM)    NOHDM.NSKIÖl.I) 

beredt  fur  lienden,  som  sökte  sin  räddning  i  en  vild  Hykt. 
Kn  tsirakuaman  dödades  och  tvenne  särades,  'i^venne 
kvinnor  och  sex  barn  samt  allt,  livad  de  kunde  släpa  med 
sig  af  hidianeruas  tillhörigheter,  blef  segrarnes  byte. 

Med  undantag  af  fångarna  öfvertog  jag  krigsbytet.  Det 
var  en  märklig  samling  af  gräfklubbor,  kastklubbor,  primitiva 
verktyg,  mantlar  af  bast  m.  m.  En  af  de  fångna  kvinnorna 
(bild  134)  sålde  yanaygua  till  de  hvite  för  fjorton  (14)  pesos  i 
dåligt  brännvin,  oraffmeradt  socker  och  sirap. 

Denna  stackars  kvinna  har  berättat  mig  om  sina  lidan- 
den på  ett  språk,  af  hvilket  jag  icke  förstod  orden,  men 
ändock  förstod  nästan  allt.  Hon  berättade  om  sina  barn, 
som  nu  voro  utan  mor  borta  i  vildmarken.  Något  lärde 
hon  mig  också  af  sitt  språk. 

Lastade  med  samlingar  lämnade  vi  yanaygua  med 
ömsesidigt  löfte  att  träffas  igen.  Jag  trodde  vänskapen  var 
grundlagd.  På  kvällen  samma  dag,  vi  varit  hos  dem,  satte 
likväl  yanaygua  eld  på  sin  by  och  drogo  sig  in  i  Chacos 
vildmarker,  fruktande  förräderi  af  kanske  den  ende  verklige 
indian  vän,  som  de  lärt  känna  bland  de  hvite. 

Ett  år  senare  besökte  jag  som  nämndt  åter  Rio  Para- 
piti.  Af  hela  yanayguastammen  fanns  inte  ett  spår.  De 
voro  försvunna  till  trakter,  dit  den  hvite  {ddrig  går  af  fruktan 
för  att  omkomma  af  törst,  då  han  ej  känner  de  få  vatten- 
ställena. 

Tsirakuakvinnan  träffade  jag  däremot  hos  prästen  i 
Charagua,  en  af  de  hvites  byar,  dit  hon  blifvit  såld  jämte 
en  liten  nästan  ettårig  gosse,  som  hon  födt  i  fångenskapen. 
Vi  voro  riktigt  goda  vänner  den  fula  gumman  och  jag.  Jag 
kom  till  henne  med  sockerbitar  och  kakor  och  hon  visade 
mig  med  stolthet  och  glädje  sin  lilla  gosse,  sin  tröst  i  ensam- 
heten bland  de  hvite. 

Så  drog  jag  vidare. 

Den  siste,  som  såg  henne,  var  Moberg.  En  dag,  när 
han  gick  på  bygatan,  kom  en  trasklädd,  förtviflad,  förgråten 
kvinna,    som    grep    honom    i    armen    och  drog  honom  från 


UR    INDIANERNAS    LIK  285 

hus  till  hus,  fur  att  han  skulle  hjälpa  henne  att  söka  sin 
lille  gosse.  »Vildinnan>  från  Chacos  urskogar  förstod  instinkt- 
mässigt, att  denne  blonde  man  hade  mer  hjärta  än  de 
andra  livite. 

Gossen  hade  prästen  skänkt  bort  eller  sålt,  skiljande 
denna  stackars  kvinna  från  allt.  allt,  det  enda,  hon  ägde  i 
lifvet. 

Då  hon  icke  fann  sitt  barn,  rymde  hon  till  skogarna. 
Jag  hoppas,  men  jag  vågar  inte  tro,  att  hon  lycka- 
des finna  de  sina  och  ej  åter  infångades  af  hennes  stams 
dödsfiender,  yanayguaindianerna. 

Besöket  hos  tapietehöfdingen  Yaré  i  Yuquireuda  vid 
Rio  Pilcomayo  afiöpte  däremot  helt  fredligt.  Vi  blefvo  riktigt 
goda  vänner,  ja,  så  goda  vänner,  att  när  jag  lämnat  byn, 
gick  Yaré  öfver  100  km.  för  att  träffa  mig,  för  att  be- 
rätta för  mig  om  de  Inites  öfvergrepp.  Yaré  inbillade  sig 
nämligen,  att  jag  var  en  mäktig  man  bland  de  hvite. 

Hvad  kunde  jag  göra  för  honom?  Jag  skref  ett  bref 
till  guvernören  i  Chaco,  d:r  L.  Trigo,  som  både  YiWe 
och  kunde  hjälpa  indianerna.    Bref  vet  kom  aldrig  fram. 

Xär  jag  var  i  Yarés  by,  kom  en  dag  från  det  inre  af 
Chaco  en  gammal,  stapplande  tapietegubbe  och  hans  blinda 
hustru,  bägge  omhuldade  af  en  allt  annat  än  ung  och  fager 
dotter.    Gubben  var  sjuk  och  gummorna  pysslade  om  honom. 

Man  kallade  äfven  på  den  hvite  mannen,  som  brukade 
fuska  i  läkareyrket,  men  som  inte  tyckte  om  svåra  fall. 
När  en  bräcklig  gubbe  står  på  grafvens  rand,  är  det  inte 
mycket  att  göra  för  en  läkare  och  ännu  mindre  för  en  man, 
som  inte  förstår  läkareyrket.  Trots  gummornas  och  mina 
ansträngningar,  dog  gubben. 

Hejdlös  blef  kvinnornas  sorg  och  äfven  männen 
gräto.  Klagoskriken  Ijödo  i  hela  byn.  »Min  vän  är  död, 
min  vän  är  död»,  skrek  och  sjöng  den  blinda  gumman. 
Hennes  sorg,  om  också  affekteradt  hejdlös  i  sina  vilda  utbrott, 
gjorde  på  mig  intryck  af  att  vara  äkta. 

Gummorna    svepte   nu    gubben.     Han    kläddes    i    sina 


286  i:iu,ANn  noudf:nskiöi,d 

bästa  paltor  och  fick  sandaler  på  fötterna.  (Jubbens  knän  dro 
gos  upp  till  hans  haka,  arraarne  lades  i  kors  Ofver  bröstet  och 
hufvudet  böjdes  ned.  Sålunda  hopviken  stoppade  man  in  honom 
i  ett  stort  bärnät,  som  drogs  till  hårdt  omkring  hans  kropp. 

Gubben  skulle  nu  begrafvas.  Hans  hustru  och  dotter 
ville  gräfva  ned  honom  i  hyddan,  men  Yaré  sade,  att  han 
skulle  bäras  till  skogen.  Gråtande  sökte  den  blinda  änkan 
med  händerna  gräfva  en  grop  åt  sin  man  i  hyddan,  men 
höfdingen  var  obevekhg.  Han  och  en  man  till  hängde 
byltet  med  gubben  på  en  lång  stång,  som  de  buro  emellan 
sig,  för  att  föra  honom  till  skogen.  Utom  af  dessa  tveune 
bestod  likprocessionen  blott  af  dottern,  som  vid  en  annan 
stång  ledde  sin  blinda  mor  till  gubbens  graf. 

Först  tänkte  jag  följa  med,  men  så  tvekade  jag.  Män- 
niskan hos  mig  tog  öfverhand  öfver  den  nyfikne  forskaren. 
Jag  kände  på  mig,  att  jag  inte  ville  störa  dessa  kvinnor  i 
deras  sorg,  att  jag  inte  hade  rätt  att  komma  springande 
med  fotografiapparaten. 

Af  Yaré  hörde  jag  sedan,  att  gubben  sattes  ned  i  en 
rund  grop  med  en  kalebass  vatten  i  knät.  Inget  graf  märke 
visar,  hvar  han  ligger. 

Så  snart  gubben  hade  dött,  skuro  dottern  och  hustrun 
af  sig  håret,  som  de  brände  till  tecken  på  sin  sorg. 

Det  var  efter  gubbens  död  dvstert  i  tapietebyn.  Ständigt, 
särskildt  på  morgnarna  hörde  man  kvinnornas  högljudda 
klagan,  i  hvilken  männen  ibland  deltogo. 

Vi  kunna  vara  säkra  på,  att  äfven  bland  dessa  männi- 
skor finnas  de  män  och  kvinnor,  som  vandrat  hand  i  hand 
hela  lifvet,  som  älskat  hvarandra. 

Det  är  den  enda  gång,  jag  sett  en  indian  dö. 

Tajiictcindianernas  Jcultur  och  språk. 

Tapiete  tala  samma  språk  som  chiriguano,  nämligen 
guarani.  I  det  föregående  har  jag  berättat  om,  huru  äfven 
chané,  ehuru  af  annan  ursprung  än  cliiriguano,  antagit 
deras  språk 


UR    INDIANKRNAS    LIF  287 

En  chiriguano,  som  länge  vistats  med  tapiete,  påstod 
l)estämdt,  att  han  sinsemellan  hört  dem  tala  ett  annat  språk, 
som  han  ej  förstod.  Detta  spår  har  jag  sökt  följa  på  flera 
sätt.  Tapietehöfdingen  Yaré  bedyrade  dock,  att  detta  ej 
var  sant. 

Vid  Rio  Parapiti  sökte  jag  i  Batirayus  sällskap  upp  en 
chané,  Batcha,  som  lefvat  omkring  ett  år  med  tapiete.  Han 
sade  sig  likväl  aldrig  hafva  hört  dem  tala  något  eget  språk. 
Hvad  de  hvite  ansågo  vara  ett  hemligt  språk  var  choroti,  som 
några  af  dem  kunde  tala.  Under  den  tid,  jag  vistats  med 
tapiete,  har  jag  aldrig  hört  dem  tala  annat  än  guarani. 

Vi  känna  sålunda  intet  annat  språk  från  dem  än  detta. 

Kulturellt  höra  tapiete  mycket  närmare  ihop  med  mataco, 
choroti  och  toba  än  med  chiriguano.  Detta  gäller  framför 
allt  de  vilda  tapiete  (yanaygua). 

Tapiete  synas  mig  därför  vara  en  stam,  som  hörande 
till  mataco-chorotigruppen  antagit  chiriguanospråket,  fastän 
de  bibehålHt  sin  egen  kultur. 

Tapiete  land  är  ett  väldigt  område,  som  sträcker  sig 
allt  ifrån  Rio  Pilcomayo  till  Rio  Parapiti  och  djupt  in  i  det 
stora,  okända  norra  Chaco.  Det  är  ett  land,  som  tidtals  är  så 
torrt,  att  de,  som  lefva  där,  inte  ha  annat  vatten,  än  det,  de  kunna 
hämta  ur  roten  af  »sipoy».  De  hvite  ha  därför  inte  lyckats 
utforska  tapiete  land.  De  ha  haft  lyckan  att  besitta  ett 
område,  som  icke  kunnat  fresta  eröfraren.  Svårigheten  att 
få  mat  och  de  hvites  järn  har  dock  lockat  dem  ut  ur  sina 
ödemarker,  ut  till  beroendet. 

Ibland  ha  de  också  kommit  för  att  tjäna  hos  chiriguano 
och  chané.  Hungern  har  drifvit  dem.  Det  är  sålunda  icke 
ovanligt,  att  tapiete  komma  med  barn,  bohag,  hundar  och 
smuts  och  slå  sig  ned  i  utkanten  på  en  chiriguano-  eller 
chanéby.  De  få  hjälpa  till  med  allt  möjhgt  arbete  och 
betalas  i  majs.  Detta  sätt  att  vandra  är  alldelet  ohka  chiri- 
guano och  chané,  men  öfverensstämmer  däremot  med  mataco, 
choroti  liksom  toba  seder  och  bruk. 

Inom    det   indianska  samhället  finnas  inga  tjänare,  har 


288  ERLAND    N0H1)I:NSK1ÖI.I) 

jap  sagt.  Höfdingen  arbetar  liksom  de  andra  inom  stam- 
men. Vi  se  dock  här  återigen,  att  indianer  af  en  stam 
kunna  vara  tjänare  åt  indianer  af  en  annan.  Stammarnes 
olika  utvecklingsgrad  är  här  grunden  till  en  mycket  skarp 
klasskillnad.  Att  en  chiriguano  skulle  tjäna  åt  en  tapiete 
vore  orimligt,  löjligt,  lika  upp-  och  nedvändt  som  att  en 
chiriguanoflicka  skulle  vara  älskarinna  åt  en  smutsig  choroti. 
Detta  hindrar  icke,  såsom  jag  sagt,  att  en  chiriguano  kan 
roa  sig  med  en  vacker  chorotitiicka.  Till  hustru  tar  han 
henne  ej.     Det  vore  allt  för  galet. 

Inom  stammarna  finnes  sålunda  ingen  klasskillnad,  stam- 
marna emellan  kan  den  däremot  vara  ytterst  skarp. 

Tapiete  kultur  skall  jag  ej  skildra  här.  Det  vore  att  i 
det  närmaste  upprepa,  hvad  jag  berättat  om  choroti  och  ashlu- 
slay').  Från  chiriguano  ha  deras  män  antagit  bruket  af  läpp- 
knapp,  tembeta.  Deras  kvinnor  äro  tatuerade  närmast  som 
choroti. 

Innan  jag  lämnar  dessa  indianer,  skall  jag  dock  åter- 
gifva  ett  par  af  deras  sagor  samt  en  del  tecken  af  deras 
döf  stumspråk. 

Tapietesagor. 

Huru  papegojorna  skaffade  tapiete  majs. 

Det  var  en  gång  en  gumma,  som  hade  ätit  »huirakuio». 
Det  berättas  att  hon  hade  gömt  två  små  bollar.  Nästa  dag, 
när  hon  ville  äta  och  gått  för  att  taga  dem,  hade  de 
förvandlats  till  små  papegojor.  Efter  två  dagar  hade  dessa 
vingar.  Efter  fem  dagar  kunde  de  flyga  och  hade  gått  att 
s()ka  något  att  äta.  De  hade  funnit  majs  och  hade  hämtat 
fyra  korn,  som  de  lämnat  till  sin  husmor.  De  sade,  att 
hon  skulle  så  dem.  Följande  dag  hade  de  åter  gått  ut  för 
att  äta  af  denna  majs  och  hade  återvändt  med  munnarna 
smutsiga.     Följande  dag  hade  de  gått  att  äta  af  den  majs, 


')  Jämför  äfven:   Erland  Nordenskiöld.   Globiis  1910.    Bd  98,  sid.  181. 


UR    INDIANERNAS    LIF  289 

gumman  hade  sått.  De  kommo  och  sade  åt  sin  husmor, 
att  de  skulle  hämta  majs.  De  hade  återvändt  med  fyra 
majskolfvar  och  hade  gifvit  en  åt  hvar  och  en  af  familjen. 
Därefter  hade  de  gått  ut  ett  tag  och  åter  kommit  in.  Det 
fanns  då  mycket  majs,  en  hel  hög. 
Sedan  dess  ha  tapiete  majs. 

Hur  tapiete  fingo  fåret. 

Det  var  en  gång  en  gammal  tapietegumma,  som  hade 
två  små,  små  hundvalpar.  Allt  hade  hon  ätit.  Hon  hade 
ingenting.     Hon  hade  poncho  af  gräs. 

Det  berättas  att  Tunpa  kom  till  gumman  och  sade: 
»Jag  skall  taga  hundvalparna  med  mig  och  jag  kommer 
tillbaka. » 

Efter  tre  dagar  kom  han  tillbaka  med  hundvalparna 
dräktiga.  Han  sade  åt  gumman,  att  hon  skulle  ställa 
tio  käppar  i  en  rad  och  att  hon  skulle  binda  hundvalparna. 
På  natten  förvandlades  dessa  till  tio  får,  som  voro  bundna 
vid  käpparna.  Tunpa  sade,  att  hon  skulle  göra  ponchos,  och 
gumman  satte  sig  att  göra  en  sländtrissa. 

Det  berättas  också,  att  Tunpa  hade  gått  att  söka  säll- 
skap åt  gumman.  Han  kom  med  en  flicka  och  en  gosse. 
När  dessa  blefvo  stora,  gifte  de  sig  med  hvarandra.  Kvinnan 
födde  en  gosse  och  därefter  en  flicka.  Dessa  gifte  sig  i  sin 
tur  och  fingo  barn,  som  åter  gifte  sig  med  hvarandra. 

Från  dessa  härstamma  alla  tapiete. 

Eldrofvet. 

Den  svarta  gamen  hade  eld,  som  den  fått  genom  blixten 
från  himlen  (ära).  Tapiete  hade  ingen  eld.  En  liten  fågel 
»cäca»  stal  eld  åt  dem,  men  den  slocknade.  De  hade  ingen 
eld  att  steka  kött  af  vildsvin,  af  råbock  och  af  andra  djur. 
De  fröso  mycket. 

Grodan  tyckte  därför  synd  om  dem.  Han  gick 
till    den    svarta    gamens    eld    och    satte    sig    där.     När  den 

19    —  Xordcnskiöld. 


2;  10  i:  It  LA  NI)    NORDKNSKIÖI.I) 

svarta  gamen  höll  pu  att  värma  sig,  tog  grodan  tvä  glöd 
ocli  gömde  dem  i  nmnnen.  Därefter  liojipade  lion  bort  och 
gjorde  sedan  u])p  eld  at  tapiete.  Sedan  den  tiden  ha 
tapiete  eld. 

Den  svarta  gamens  eld  slocknade.  Grodan  hade  stulit 
allt.  Med  händerna  öfver  hufvudet  satte  sig  den  svarta  gamen 
och  grät.  Alla  fåglar  samlade  sig  nu  för  att  hindra,  att 
någon  gaf  eld  åt  den  svarta  gamen. 

Tandvärkens  nppJcomst. 

De  gamla  hade  tänder  af  silfver.  När  de  åto  slukade 
de  ben,  kött  och  allting.  De  gåfvo  ingen tmg  åt  sina  hundar 
att  äta.  Detta  gjorde  att  Tunpa  tyckte  synd  om  hundarna. 
Han  gaf  därför  människorna  frön  af  zapallo  (})umpa).  De 
åto  pumpa  och  deras  tänder  förvandlades  till  ben. 

Från  den  tiden  fingo  hundarna  mat  och  människoi-nu 
tandvärk. 

Dessa  sagor  från  tapiete  äro  kulturmytcr.  Vi  få  där 
veta,  huru  dessa  indianer  fått  elden,  sina  två  viktigaste  kultur- 
växter, majsen  och  pumpan  samt  sitt  numera  oumbärligaste 
husdjur,  fåret. 

Den  sistnämnda  sagan  är  naturligtvis  ganska  modern, 
då  tapiete  först  genom  de  hvite  fått  får.  Det  synes  mig 
ej  omöjUgt,  att  flera  af  kulturmyterna  kunna  vara  mycket 
modernare,  än  man  i  allmänhet  tror.  Tänka  vi  oss  t.  ex., 
att  en  stam  ej  har  majs,  därför  att  de  haft  missväxt  ocl. 
kanske  för  hungerns  skull  tvungits  att  äta  upp,  hvad  de 
gömt  till  nästa  sådd.  De  måste  då  försöka  att  få  nytt 
utsäde  och  tvingas  kanske  att  stjäla  det  från  en  annan  fientlig 
stam.  Detta  troligen  farliga  äfventyr  gifver  upphof  till 
en  kulturmyt,  i  hvilkeu,  liksom  alltid  i  indianernas  fantasi, 
djuren  spela  en  stor  roll. 

Tapiete  döfö'tumma. 

När  en  indian  berättar,  förtydligar  han  talet  med  både 
händer    och    fötter.     Mått    och    nästan    alltid    tal    uttrvckas 


UR    INDIANERNAS    LIF  2ill 

genom  tecken.  Skall  han  säga  t.  ex.  åtta,  gör  han  det 
genom  att  visa  upp  åtta  fingrar.  Han  har  inga  ord,  som 
beteckna  mått,  han  mäter  af  måttet  med  handen  eller  armen. 
Berättar  han  om  djur,  skildrar  han  med  åtbörder  ytterst 
lifligt  djurens  rörelser.  Han  härmar  dem  med  natur- 
människans skarpa  iakttagelseförmåga. 

flänga  gånger  har  jag  i  brist  på  tolk  med  få  ord  och 
talrika  tecken  lyckats  föra  en  ganska  lifhg  konversation  med 
mina  vänner  indianerna. 

Biand  indianerna  finnas  dock,  liksom  hos  oss,  personer, 
som,  tack  vare  att  de  äro  födda  döfva,  blott  kunna  uttrycka 
sig  genom  tecken.  Fullt  döfstumma  har  jag  lärt  känna  hos 
två  stammar,  tapiete  vid  Rio  Pilcomayo  och  3'uracåre  vid 
Rio  Chimoré.  Bland  civiliserade  indianer  har  jag  också 
mött  några  döfstumma. 

Hos  tapiete  lärde  jag  känna  en  döfstum  gubbe,  som 
var  intelligent  och  behandlades  väl.  Alla  förstodo  det 
teckenspråk,  han  talade.  Bland  3'uracäre  såg  jag  tre  döf- 
stumma kvinnor,  en  mor  med  sina  bägge  döttrar.  I  den 
sistnämnda  stammen  lära  flera  döfstumma  förekomma. 

Samtliga  tapiete  kunde  tala  med  den  döfve.  Det  tecken- 
språk, de  använde,  för  att  meddela  sig  med  honom,  använda 
också  de,  som  ha  normal  talförmåga  sinsemellan,  då  de  på 
afstånd  tyst  vilja  meddela  sig  med  hvarandra. 

I  jämförelse  med  döfstumma  hvite  i  östra  Bolivia,  till- 
hörande den  fattiga  klassen,  syntes  mig  deras  indianska 
oh'Cksbröder  mera  utvecklade  och  lyckligare,  tack  vare  det 
intresse  och  den  vänlighet,  som  visades  dem  af  deras  om- 
gifning. 

Hos  tapiete  (yanaygua)  vid  Rio  Parapiti  var  en  gosse, 
som  var  från  Rio  Pilcomayo.  Jag  frågade  honom,  om 
han  kände  Yaré,  men  han  låt.sade  ej  känna  till  honom. 
Då  tecknade  jag  åt  honom,  såsom  jag  lärt  af  <len 
döfstumme  i  Yarés  by.  Gossen  började  skratta  och 
blef  helt  meddelsam.  Han  tyckte,  det  var  en  rolig  hvit, 
som  lärt  sig  att  teckna  som  en  tapiete. 


292 


KIU.AND    N0KI)I:NSK10I.1) 


De  Hesta  af  de  döfslummas  tecken  äro  rent  beskrifvande. 
Några    äro    likviil    konventionella  och  förstås  med  svårighet 


G  H 

135.     Döfstumstecken.     Tapiete. 

af    utomstående.     Den  döf stummes  lärare  är  hela  lians  om 
gifning,  hans  mor,  hans  far,  hans  lekkamrater. 

Här  nedan  äro  återgifna  några  döfstumstecken,  som  jag 
samlat  hos  tapiete. 


UR    INDIANERNAS    LIK  293 

Häst  ■ —  man  stryker  sig  med  höger  liand,  tummen  och 
pekfingret  från  öfverläppen  öfver  mungiporna  och  gapar, 
(bild  135  A). 

Katt  —  man  drager  sig  i  mustaschen  (tapiete  ha  i  regel 
en  liten  mustasch),  d.  v.  s.  morrhåren  och  gör  en  kloformig, 
rörelse  med  handen  i  katthöj d  öfver  marken. 

Jaguar  —  man  sträcker  bägge  händerna  kloformigt 
framåt  och  drager  dem  hastigt  tillbaka  (bild  135  B). 

Puma  —  man  gör  som  vid  föregående  och  stryker  sig 
därjämte  med  högra  flata  handen  fram  och  tillbaka  öfver 
munnen. 

Fisk  —  högra  handen  gör  en  rörelse,  som  härmar  den 
simmande  fisken  (bild   135  C). 

Eld  —  man  för  pekfingret  till  munnen  och  blåser  (bild 
135  D). 

Sol  —  man  gör  samma  rörelse  som  vid  eld  och  pekar 
uppåt. 

Måne  —  man  gör  en  smackande  rörelse  med  munnen 
och  pekar  uppåt  himlahvalfvet. 

Stjärna  —  man  gör  ett  hål  med  tummen  och  pekfingret 
(bild  135  E)  och  pekar  härs  och  tvärs  på  himlahvalfvet. 

Vatten  —  man  stryker  sig  med  flata  handen  öfver 
ansiktet  och  gör  en  drickande  rörelse  med  densamma. 

God,  vacker  —  man  stryker  höger  flathand  öfver  vänster 
flathand  (bild  135  F). 

Dålig  —  man  slår  med  höger  knytnäfve  i  vänster  flat- 
hand (bild  135  G).    Rörelsen  göres  i  jämnhöjd  med  ansiktet. 

Kalebasskål  —  man  formar  en  kalebasskål  med  hän- 
derna. 

Bärväska  —  händerna  lyftas  upp  öfver  hufvudet  och 
strykas  öfver  hufvudets  sidor  (bild  135  H). 

Kruka  —  man  formar  med  handen  en  krukmynning 
öfver  marken  (krukhöjd)  ocli  gör  sedan  en  drickande 
rörelse. 

Poncho  —  man  stryker  sig  med  bägge  händerna  öfver 
axlarna  nedåt  kroppen. 


•Ji'4 


i;m-.\M)  n()iu)i:nski()I.I) 


\iif^  —  man  sträcker  ut  armarna  och  händerna  rätt 
framåt  och  för  dem  ])arallellt  uppåt. 

Längt  —  man  sträcker  ut  armen  och  knäpper  hastigt 
till  med  tummen  och  pekfingret  (bild  130  11. 

Nära    —  man  })ekar  framåt  och  nedåt  med  pekfingret. 

Han  har  gått  —  man  sträcker  upp  pekfingret  och  Un- 
armen  bortåt  och  u])]>åt  (bild   136  J). 


136.      Döfstum.stccken.  Tapiete. 


Kom  hit  —  man  haller  handen  helt  öppen  och  för  den 
krokiga   aimen  åt  sig  (bild  136  K). 

Fisknät  —  man  formar  det  ovala  nätet  med  bägge 
armarna  (bild  137  L). 

Majs  —  man  gör  samma  rörelse,  som  när  man  afgrynar 
majsen  (bild  137  M). 

Oga  —  man  pekar  ])å  ögat.  Tå  sanuna  sätt  uttryckc^^ 
alla    andra  krojipsdelar. 


UU    IND1ANEF\NAS    LIF 


295 


Vän  —  man  klappar  sig  på  brustet  ocli  pekar  pä 
vännen. 

Mataco  —  man  slår  med  höger  pekfinger  i  vänster  flat- 
hand (bild  137  N).  Orsaken,  till  att  mataeo  tecknas  på  detta 
sätt,  är  den.  att  fur  dem  är  lerkärlstrumman  så  synnerligen 


R 
137.     Döfstumsteckcn.     Tapiete. 

karaktäristisk.  Pekfingret  är  trumpinnen  oc-h  handen  trum- 
man. 

Choroti  —  man  pekar  på  örsnibbarna.  I  dessa  bära 
choroti  Som  nämndt  träklossar. 

Hvit  man  —  man  formar  en  hatt  och  ett  skägg  med 
händerna. 


296  kuland  nordknskiöi.f) 

Dansa  —  man  lur  armarna  i  kors  framför  nedre  delen 
af  magen. 

Död  —  man  vänder  hastigt  upp  Hata  handen. 

Kvinna  —  man  j)ekar  på  brösten  ställande  alla  fing- 
rania mot  bröstet  (bild  137  O). 

Missionär  —  man  gör  en  tonsur  med  handen  på  hufvudet. 

Mor  —  man  klappar  sig  på  bröstet  och  gör  därtill 
samma  rörelse,  som  när  man  skall  teckna  kvinna. 

Caraguatå  —  man  vrider  den  ena  handen  öfver  den 
andra  (bild  137  P). 

Algarobo  —  man  lägger  handen  mot  munnen  och  sugei- 
(bild  137  K). 

Knif  —  man  för  händerna  framåt  (bild  137  S)  och  sticker 
åt  bältet. 

Tunpa  (stora  ande)  —  man  håller  armarna  i  sidorna 
och  darrar. 

Vacker  flicka  —  man  gör  tecken  för  kvinna  och  för 
vacker. 

Själ,  ande  (aiia)  —  man  gapar  och  gör  en  spottande 
rörelse  framåt. 


138.     Sandal  af  tapirluid.     Tsirakua. 

Om  jag  undantager  quiclmaiiidianerna  på  Calilegua- 
berget,  hos  hvilka  vi  blott  gjort  ett  flyktigt  besök,  ha  vi 
i  denna  bok  lärt  känna  tvenne  indiankulturer,  en  mera  ur- 
sprunglig hos  choroti  och  ashluslay,  en  mera  utvecklad  hos 
chiriguano  och  chaiié.  Till  de  förra  höra  också  mataco  och 
toba,  hvilka  här  blifvit  omtalade  mest  i  IVnbigående.  Diir 
dessa  tvenne  indiankulturer  mötas,  där  ha  vi  en   blandning: 


UR    INDIANERNAS    LIF  297 

af  bägge,  ett  kontaktfolk.  Så  anser  jag,  att  vi  bura  uppfatta 
tapiete.  De  äro  de  af  chacostammarna,  som  bott  närmast 
chiriguano  och  som  därför  rönt  mest  inflytande  från  dem. 
Innan  jag  af  slutar  min  bok,,  skall  jag  äfven  lämna  en 
redogörelse  för  det  lilla,  jag  vet  om  tsirakuaindianerna,  hvilka 
vi  lärt  känna  som  fångar  hos  tapiete.  Det  är  en  titt  in 
i  det  stora  okända,  in  i  norra  Chaco,  där  det  ännu  finnes 
en  stor,  hvit  fläck  på  S3'damerikas  karta. 


TJUGONDE  KAPITI.KT. 

Tsirakuaindianerna. 

Hos  de  vilda  tapiete  vid  Rio  Parapiti  gjorde  jag  som 
nänindt  bekantskap  med  fångar  af  en  stam.  som  ströfva  om- 
kring i  norra  Chacos  okiinda.  vattenfattiga  snårmarker. 
Tajiiete  kalla  dessa  indianer  tsirakua  efter  deras  egendomliga 
strids-  och  gräfklubbor  (bild  13'.i).  De  livite  kalla  dem  em- 
pelotos,  hvilket  betyder  nakna,  chané  säga  tsiriöno.  Med 
de  siriono,  som  bo  uti  urskogarna  norr  och  öster  om  S:a 
( 'ruz  de  la  Sierra,  ha  de  likväl  ingenting  gemensamt.  Tsirakua 
tillluira    torrskogen,    siriono    den  mörka,  yppiga  högskogen. 

T.sirakua  äro  förföljda  af  alla.  De  hvite  skjuta  ned 
dem,  livar  de  triiffa  dem.  Om  möjligt  röfva  de  barnen 
från  föräldrarna  för  att  låta  döpa  dem  och  för  att  sedan 
sälja  dem.  Chané  behandla  dem  som  de  hvite.  Tapiete 
på  samma  sätt. 

Själfva  ha  de  någon  gång  lyckats  att  taga  hämnd.  Vid 
Rio  Grande  mördade  de  för  några  år  sedan  några  barn. 
Sof vande  vägfarande  ha  nattetid  blifvit  (ifverfallna  mellan 
nedre  Rio  Parapiti  och  Rio  (Irande.  Troligtvis  är  det  tsirakua 
som  någon  gång  öfverfallit  dem,  som  hämtat  salt  vid  Salina 
de  San  José. 

De  tsirakua,  jag  sett.  iiro  fyra  barn  ocli  två  kvinnor. 
De  syntes  mig  ha  ovanligt  l)redt  ansikte  med  utstående 
kindkotor.  Barnen  voro  starkt  håriga  i  pannan  ända  ned 
till  ögonbrynen.  Afven  på  kroppen  voro  de  ovanligt  ludna. 
De  biigge  kvinnorna  voro  af  normal  storlek  i  föriiållande 
till  andra  chacoindianer. 


I 


lU     INDIANKUNAS    I.  IF  299 

Efter  hvad  jag  sett  och  efter  de  uppgifter  jag 
fått,  s^Tias  tsirakua  ej  tatuera  sig,  ej  heller  stympa 
eller  genomborra  de  någon  kroppsdel.  De  måla 
sig  däremot  röda  med  fröna  af  urucu  ocli  med 
sot.  Såväl  kvinnorna  som  barnen  voro  ytterligt 
smutsiga  och  fulla  af  löss. 

Enligt  tapiete  ha  tsirakua  samma  slags  runda 
hyddor  som  dem  själfva,  choroti,  mataco  och 
andra  stammar  här.  De  ha  ej  hundar  och  inga 
af  den  hvite  mannens  husdjur.  I  närheten  af 
hyddorna  ha  de  tama  fåglar,  som  skrika,  om  någon 
närmar  sig  dessa. 

Hurudan  eldstad,  de  ha  i  hyddorna,  vet  jag 
ej.  En  af  tsirakuakvinnorna,  som  jag  skänkte 
ett  stycke  kött,  gräfde  i  min  närvaro  en  ugn  all- 
deles lika  den,  som  är  här  återgifven  (bild  16) 
från  ashluslay.  Med  sin  gräfklubba  gjorde 
hon,  sittande  på  marken,  en  grop.  Till  denna 
gräfde  hon  en  sned  gång.  Hon  ställde  sedan  ved 
i  gropen,  som  tändes  med  glöd  hämtade  från  en 
annan  eldstad.  Liggande  på  magen,  blåste  hon  af 
alla  krafter  genom  ett  bamburör  i  gången  för  att 
få  veden  att  brinna.  Därefter  gick  hon  och  högg 
ut  med  sin  gräfklubba  (här  sålunda  använd  som 
yxa)  ett  stort  barkstycke  ur  ett  fiaskträd.  När  hon 
fått  tillräckligt  med  glöd  i  gropen,  lade  hon  ned 
köttet  i  densamma,  h varefter  hon  täckte  såväl 
gropen  som  gången  med  bark  samt  med  sand. 
Ofvanpå  sanden  gjorde  hon  åter  eld.  I  flera 
timmar  lämnade  hon  sedan  köttet  att  rosta.  Ty- 
värr var  jag  icke  med,  när  det  åts  upp,  men  det 
var  säkert  välsmakande. 

Ett  liknande  sätt  att  rosta  kött  är  bekant 
för    de  argentinska  gauchos.     Det  är  svnnerligen    ,„.    _  ... 

*=  *=  '  °  139.  Graf- 

förträffligt.  klubba.  u.V* 

När  kvinnan  tillasade  sin  föda.  kastade  hon    Tsirakua. 


300  i:i{i.ANi)  noiu)i;nskiöm) 

då  och  (Ml  niifvar  af  sand  åt  olika  liåll,  liksom  för  att  jaga 
bort  onda  andar  eller  något  dylikt. 

Tijirakua  lefva  liufvudsakligen  af  honung,  af  vilda  frukter, 
af  rötter  och  af  jakt.  Den  ofvannännida  kvinnan  samlade 
åt  sig  stammar  af  caraguatå,  som  hon  rostade  och  åt.  De 
med  tsiräkua  besläktade  zamuco')  ha  enligt  Cardus^)  ett  syn- 
nerligen primitivt  åkerl)ruk.  Tsiräkua  känna  majs,  tobak, 
urucu  och  zapallo. 

Dessa  indianers  vapen  äro  framför  allt  klubbor.  Utom 
de  långa  gräf klubborna  ha  de  kastklul^bor  af  flera  typer 
(bild  140).  När  jag  visade  tsirakuakvinnan  min  klubb- 
samling från  hennes  stam,  som  jag  fått  från  yanaygua  och 
chané,  så  visade  hon  mig  deras  olika  användning  och  upp- 
förde   med    gräfklubban    tryckt   mot  munnen  en  krigsdans, 


')  Att  tsiräkua  och  zamiico  tala  liknande  språk  framgår  af  följande 
jämförelse. 

Zamuco  Tsiräkua 

öra   =   yagoronc  (dlyöconygoroiii 

öga    =   yedoi  (dly(')qui)dodye) 

hand    =    imanaetio  (dlyöco  mana 

sol    =   }-ede  aC-lc 

vatten  =  yod  marna 

eld    =    pioc  pi(j 

För     vidare    jämförelse     meddelar    jag    här    äf\cn     några    vanliga 
tsirakuaord 

majs  —  gcshna 

tobak  —  sidikUi 

zapallo  —  ögodievi 

caraguatå  —  gutä 

gräf  klubba  —  bahåbe 

urucu  —  tasi 

kalebass  —  pitåu 

struts  —  båi 

vildsvin   —  pösnoni 

aska  —  pulchucuru 

sten  —  kukåni 

hund   —  tomöco. 

"'  Cardus:     Las    Misiones    Franciscanas  cntre  los  infielcs  de  Bolivia. 
Barcelona  1886. 


UR    INDIANERNAS    LIF 


301 


sjungande    med    bölande    stämma    »hé  ha  ha,  he  si  sia,  he 
ha  hä,  he  si  sia». 

För  att  gifva  lystriugssignaler  använda  tsirakua  hvissel- 
pipor  af  egendomhg  form  (bild  142). 


A  u.  '/ä 


B  u.  73. 


c    U.    '/3. 


D  u.   \3. 
140.     KastUlubbor.     Tsirakua. 


Nakna  kalla  de  livite  tsirakua.  Detta  är  oriktigt,  ty 
hos  dessa  indianer  tinner  man  samma  klädesplagg  som  hos 
de  vilda  tapiete.  Kvinnorna  ha  ett  skynke  om  benen,  mannen 
ett,  som  täcker  könsdelarna  och  som  är  fästadt  om  lifvet  (bild 
141).  Dessutom  lia  de  stora  täcken,  till  formen  liknande 
dem  choroti,  ashluslay  m.  fl.  använda.  Alla  dessa  kläder 
äro  tillverkade  af  caraguata  och  ej  af  ull.  Kläderna  äro 
knutna    af    snören.     De    förstå  äfven  att  väfva  breda  band 


302 


:m.AM)    NOHDKNSKIOI.I) 


af  caraguata.  Af  detta  material  liar  jacj  däremot  aldrio; 
annorstädes  sett  vä f nåder. 

På  f()tterna  bära  tsirakiia  fyrkantiga  sandaler  af  tapir- 
liud  (bild  13S)  eller  af  trä.  Dessa  ha  fyra  litd  för  snörena, 
under  det  de  sandaler,  andra  indianer  använda,  blott  ha  tre. 

Vi  timia  samma  slag  af  väskor  af  caraguatd  hos  tsira- 
kua  som  hos  choroti  och  ashluslay.  Honung  förvara  de  i 
päsar  af  helflådda  djur. 

Ett  enda  groft  lerkärl  liar  jag  från  dessa  indianer  samt 
en  kalebass,  prydd  med  en  inristad  fågel. 

Järnet  är  mycket  sälls3'nt  hos  tsirakua.  Hvarje  liten 
bit     tillvaratages     och     skaftas.      Större     stycken,     som    de 


141.    Tyj^styckc.  som  bärcs  af  männen  öfvcr  könsdelarna.  Tsirakua.  u.  '  :. 


komma  öfver,  delas  mellan  flera.  Det  lär  vara  för  att  få 
järn,  s(jm  de  någon  gång  öfverfalla  hvite  och  cliané.  Fiir 
några  bitar  af  denna  dyrbara  metall  riskera  de  sina  lif. 

Troligt  är,  att  chamacoco')  eller  någon  annan  stam  äfven 
förfölja  tsirakua  och  triinga  dem  mot  Rio  Parapiti,  där  de. 
efter  livad  Batirayu  sagt  mig,  först  på  senare  tider  börjat 
uppträda. 

Tsirakua  tillhöra  norra  ("hacos  okända  ödemarker,  om 
hvilka  vi  veta  så  htet.  En  utforskning  af  det  inre  af  detta 
land  skulle  säkert  gifva  mycket  af  intresse. 

Hvad  för  människor  finnas  där?  Denna  fråga  liar  jag 
ställt    till    många  indianer.     Af    des.sa    har  en  chanéindian. 


"    .lämför    Frie    Globus.    Bd    96    (1909^   sid.  24.     Dic  unjjekannten 
Stämnic  des  Cliaco  boreal. 


UR  indiam:i'.n.\s  lif 


303 


Båtclia,    livilken  som  nämndt  liinge  lefvat  med  tapieteindia- 
iienia.  l:)erättat  mig  följande. 

Ungefär  sex  dagsmarscher  från  Pvi(.  Parapiti  västerut 
säga  tapiete,  att  där  Ixjr  ett  dvärgfolk,  som  lefver  i  jord- 
hålor. Dessa  dvärgar  äro  vänligt  sinnade  oeli  tala  guarani. 
Om  deras  hålor  hö]'de  jag  redan  1902  af  en  sergeant  Gon- 
zales,  som  sett  dessa  under  en  expediton  i  det  inre  af  (.iiaco. 


^==^«==^^^x^);M7niffl[iiiii;,,il^///ii|,ffp 


142.     H visselpipa  af  trä.  V'-  Tsirakua. 

En  sådan  herättelse  som  denna  har  man  all  anled- 
ning att  antaga  vara  osann,  åtminstone  livad  beträffar 
dvärgarna.  Jordliålorna  kunna  vara  brunnar,  liknande  dem 
asliluslay  och  lengua  gräfva. 

Mycket  egendomligt  är  det  likväl,  att  samma  uppgift 
om  dvärgar  i  det  im-e  af  Cliaco  liar  Hawtrey^)  fått  af  lengua- 


^]  Hawtrey.  1.  c. 


304  IIIU.AND    NOHnKNSKIÖI.I) 

indianerna,  som  Ix)  nära  Rio  Paraguay.  Tvcnne  stammar, 
som  bo  på  ömse  sidor  om  det  stora  okända  området  i  norra 
Chaco,  ha  sålunda  samma  berättelse.  Möjligen  är  det  blott 
en  gemensam  saga.     Det  får  framtiden  utvisa. 

Det  berättas,  att  man  i  det  inre  af  norra  Chaco  nära 
Salina  de  San  José  har  funnit  moderna  indiangrafvar,  som 
alla  voro  prydda  med  kors  af  trä.  Om  det  är  sant, 
vet  jag  ej.  Omöjhgt  är  det  inte,  ty  många  af  de  indianer, 
som  bo  där,  härstamma  säkerligen  från  indianer,  som  varit 
kristna.  Bland  zamuco,  hvilka  som  nämndt  stå  nära  tsirakua, 
ha  jesuiterna  haft  mission. 

Kanske  är  det  inte  alldeles  en  tillfällig!  let,  att  den  här 
afbildade  tsirakuakvinnan  knäppt  ihop  händerna  liksom  till 
bön  på  kristet  vis.  Något  liknande  har  jag  aldrig  sett  hos 
clioroti   eller  ashluslay,  som  ej  vaiit  besökta  af  missionärer. 


Slutord. 

Jag  har  här  sökt  skildra  de  indianer,  jag  lärt  känna  i 
Chaco.  Vi  ha  nu  till  slut  kommit  till  gränsen  af  det  okända, 
hvars  hemHgheter  ingen  ännu  utforskat.  Ett  stort  område 
i  Chaco  är  alldeles  okändt  för  de  hvite,  ett  ännu  större  har 
aldrig  besökts  af  någon  forskare. 

Det  är  ett  farligt  område,  icke  så  mycket  för  de  fient- 
liga indianer,  man  där  troligen  skulle  möta,  som  på  grund 
af  bristen  på  vatten.  Med  indianernas  hjälp  vore  det  möjligt 
att  gå  fram  där,  utan  dem  kunde  man  ej  finna  vattenställena. 
I  det  föregående  har  jag  sagt,  att  man  i  norra  Chaco  bör 
finna  rester  af  mycket  primitiva  stammar,  ty  det  har  varit 
den  naturliga  tillflyktsorten  för  dem,  som  besegrats  i  stri- 
derna om  floderna  och  om  de  trakter,  där  det  varit  lätt  att 
tillfredsställa  magens  fordringar. 

Mycket  mera  skulle  jag  vilja  lära  känna  om  de 
stammar,  jag  här  skildrat.  Choroti  och  ashluslay  rehgiösa 
föreställningar  veta  vi  nästan  ingenting  om.  Blott  ett  par 
af  de  sagor,  jag  har  meddelat,  har  jag  upptecknat  på  original- 
språken.    Individualpsykologien  lockar  mig  äfven. 

Det  bör  därför  icke  synas  läsaren  märkvärdigt,  om  jag 
än  en  gång  skulle  vilja  deltaga  i  indianhfvet  vid  Rio  Pilcomayo, 
om  jag  än  en  gång  skuUe  vilja  höra  gubbarne  berätta  sagor 
vid  lägerelden,  om  jag  skulle  vilja  söka  att  tränga  in  i  norra 
Chacos  okända  trakter. 

Innan  något  sådant  kan  ske,  måste  jag  dock  fullständigt 
publicera  resultaten  af  min  senaste  färd,  som  berört  en  mycket 
större  del  af  Bohvia  än  Chaco.  Icke  minst  viktigt  är,  att  hvad 
jag  funnit  vid  mina  arkeologiska  gräfningar,  blir  beskrifvet. 

20.  —  Nordenskiöld. 


306  KKLAND    NOHDKNSKIÖLU 

Kanske  skulle  äfven  mina  urskogsvandringar  och  flod- 
färder  i  nordöstra  Bolivia  långt  bort  till  lirasiliens  gräns 
vara  värda  att  skildra  för  en  större  allmänhet  än  den,  som 
läser  etnografiska  facktidskrifter. 

I  december  1909  lämnade  jag  Yacuiba,  kommande 
från  mitt  andra  besök  hos  choroti  och  ashluslaj^  som  jag 
redan  skildrat. 

Hemåt  gällde  färden! 

1  slutet  af  januari  1910  var  jag  åter  i  Sverige.  Bägge 
mina  följeslagare  från  resan  ha  stannat  i  Sydamerika.  De 
äro  unga  och  vilja  söka  slå  sig  fram  i  det  nya  landet.  Jag 
hoppas,  det  skall  lyckas  dem.  Trifs  inte  Moberg  bland 
de  hvite,  slår  han  sig  väl  ned  hos  indianer  och  indianskor, 
där  han  trifdes  så  väl. 

När  jag  skildes  fi'ån  Batiraj-u,  sade  han:  »Det  är  sorg- 
ligt att  skiljas  och  aldrig  träffas  mer,  när  man  blifvit  goda 
vänner. » 

Hvem  vet,  kanske  träffas  vi  än  en  gång.  Må  Yaman- 
dutunpa  skj^dda  dig,  Batirayu.  Må  det  dröja  länge,  innan 
du  vandrar  till  Aguararenta  för  att  dricka  majsöl  hos  dina 
förfäder. 

»Hayma  opama» !     (Så  var  det  inte  mer). 


Illustrationsregister. 

Taflor  på  särskilda  blad : 

1.  Författaren   med  Ashluslayvänner    Mot  titeln 

2.  Calileguaberget 12 

3.  Chorotihöfdingen   »Skogshönans»  by  28 

4.  Ashluslay,  som  äter  fisk 44 

5.  Ashluslaygossar  komma  från  åkern  med  majs 48 

6.  Chorotlmamma  med  sin  lilla  gosse  och  hans  lekkamrat  56 

7.  Ashluslay-dansare    64 

8.  Dansande  Ashluslaymän 80 

9.  Chorotikvinna  går  hem  till  byn  med  vilda  frukter  och  ved,  som 

hon  samlat 88 

10.  Matacoindianer  rosta   »palometas»   och  andra  fiskar  104 

11.  Chorotikvinnor  bära  hem  vilda  frukter  i  sina  caraguatåväskor.  112 

1 2.  Ashluslay  krigare  120 

13.  Ashluslaymän  i  magpansar  124 

14.  Ashluslayfiskare  gå  öfver  Rio  Pilcomayo  132 

15.  Ashluslaykvinna  på  vandring  136 

16.  Caraguatå  176 

17.  Palmskog,  nära  Rio  Pilcomayo 192 

18.  Chanékvinna  med  barn 208 

19.  Chanchöfdingen  Vocapoys  hustru  målar  ett  lerkärl   224 

20.  Sagoberättare.     Chané 240 

Bilder  i  texten: 

1.  Matacoflicka 8 

2.  Hydda  från  Mataco-guisnay 9 

3.  Ashluslayfiskare  17 

4.  Romärken  på  mantlar  från  Ashluslay  32 

5.  Ashluslaypappa  med  sin  lilla  gosse 33 

6.  Koksjul  från  Choroti 36 

7.  Ashluslay  kvinnor  tuggande  algarobofrukter  , 40 


30H 

8.  Asliluslayindiaiicr  med  spärrniit 41 

9.  Xål  att  träda  upp   tisk  pä 43 

10.  Spade 43 

11.  Spärrniii}^  af  Rio  Pilcomay  med  fiskande  chorotiindian 44 

12.  Chorotibarnon  leka,  att  de  spärra  floden 45 

13.  Ohorotikvinna  bär  hem  vatten 51 

14.  Ashluslaykvinna  sållar  algorobomjöl  52 

15.  Ätborste 54 

16.  Ugn.  gräfd  i  jorden 55 

17.  Knifaf  trä 55 

l.s.     Knifvar  af  trä,  att  äta  vattenmelon  med 56 

19.  »Rifjärn»   af  trä   56 

20.  Chorotigosse  med  boleadora 59 

21.  Liilgossen  leder  sin  blinde  farfar    'lite  afsides»  60 

22.  Mamman  går  med  barnen  till  floden 61 

23.  Leksaksbössa  från  chiriguano  62 

24.  Boleadora 63 

25.  Chototigossar  knyta  trådfigurer  64 

26.  Matacoindianer  spela  boll 66 

27.  Spelbrickor    67 

28.  Tatuering  och  ansiktsmålning 69 

29.  Tatuering  och  ansiktsmålning 70 

30.  Chorotigumma,  som  tatuerat  författaren  71 

31.  Ashlusla3'man  72 

32.  Stämplar  för  ansiktsmålning *   73 

33.  Chorotiplegant 74 

34.  Ashlusla}-  med  en  mössa  besatt  med  snäckskalssklfvor 75 

35.  Ung  chorotiman  i  hvardagsslag  77 

36.  Hvisselpipa  80 

37.  Boxhandske  81 

38.  Lerkärl  88 

39.  Ashluslaj'  med  en  kalebass  algaroboöl  90 

40.  Båh   från  en  Ashluslayby  91 

41.  Piphufvud 93 

42.  Piphufvud 94 

43.  Piphufvud 95 

44.  Sjukstol 96 

45.  Ande  100 

46.  Lerkärl  108 

47.  Dockor 109 

48.  Strumpa,  Väskor 110 

49.  Gräfstock  111 

50.  Såg  af  hårdt  trä 111 


309 

51.  Skrapa  af  musselskal    111 

52.  Väfstol 112 

53.  Liten  mantel,  väfd  af  ashluslay 113 

54.  Chorotikvinna,  som  bygger  ett  lerkärl 114 

55.  Krukmakerska    115 

56.  Redskap  af  trä  IIG 

57.  Trumma  af  lerkärl   117 

58.  Vattenkruka  117 

59.  Ölkrus 117 

00.  Kalebass 118 

61.  Kalebass 118 

02.  Kalebasskål 119 

63.  Kvinna,  som  samlar  majs  (teckning)     120 

64.  Teckningar  gjorda  af  chorotiflickan  Ashlisi 120 

05.  Teckningar  gjorda  af  ashluslaygosse 121 

06.  Teckningar  gjorda  af  c:a  20-årig  ashluslayman 122 

07.  Ashluslaykrigare     123 

68.  Fjäderprydnad   124 

69.  Fjäderprydnad   125 

70.  Skalp  af  tobapilaga  126 

71.  Stridsklubba  126 

72.  Ashluslaydansare  på  besök  hos  choroti  129 

73.  Ashluslay  fiskare 134 

74.  Vocapoys  by  vid   Rio  Itij^uro 137 

75.  Chanéindian   138 

76.  Chanéindian    139 

77.  Lerkärl    146 

78.  Lerkärl     147 

79.  Chiriguanogubbe  med  stor  läppknapp 154 

80.  Hvisselpipa 157 

81.  Festdräkt  för  man    157 

82.  Lerkärl    •••     159 

83.  Eldstad  för  majsölskoket 161 

84.  Majslada H>2 

85.  Sittpall 164 

80.  Krok  att  hänga  upp  saker  på    165 

87.  Chanékvinna  165 

88.  Tobakspipa 166 

89.  Spadskaft    166 

90.  Fiske  med  kalebass  1'1 

91.  Nät  172 

92.  Ångkokningsapparat 174 

94.  Chanégossar  vid  Rio  Itiyuro,  som  spela  chunquanti   177 


310 

'.)5.     Pinnar  till  tshiicaretaspelet 178 

96.  M^ima  lägges  ut 179 

97.  Pinnarne  kastas 180 

98.  l)c  spelande  se  efter,  huru  pinnarne  fallit 181 

99.  Itudelad  boll  till  tocorörespelet 182 

100.  Spelkäpp 182 

101.  Räcket 182 

102.  Majskolfspil     183 

103.  Pinne  till  Huirahuahuaspelet 183 

104.  Leksaker 184 

lOö.     Dockor  af  vax    185 

106.  Chanckvinna  186 

107.  Ansiktsmålning 187 

108.  Tatuerad  kvinnoarm 188 

109.  Kammar 189 

110.  Chancgosse 193 

111.  Chiriguanohöfdingen  Mandepora    196 

112.  Gammal  gumma 198 

113.  Chiriguanograf   201 

114.  Ung  chanckvinna  blottar  öfverkroppen  för  att  fotograferas 208 

115.  Kalebass  215 

116.  Chancflickor  stöta  majs  i  en  mortel 218 

117.  Majsölet  kokas  219 

118.  Grytspadar 221 

119.  Dansmask    223 

120.  Serérehvisselpipa   225 

121.  Lerkärl     226 

122.  Bränning  af  lerkärl  227 

123.  Väfstol 228 

124.  Såll   229 

125.  Korg 219 

126.  Sirad  kalebasskål  230 

127.  Lerkärl     244 

128.  Kalebasskål 258 

129.  Lerkärl     262 

130.  Nål  af  silfver 277 

131.  Bröstsmycke  af  silfver 268 

132.  Chanébarn  277 

133.  Lerkärl    280 

134.  Tsirakuakvinna 283 

135.  Döfstumstecken 292 

136.  Döfstumstecken 294 

137.  Döfstumstecken 295 


311 

138.  Sandal  af  tapirhud   296 

139.  Gräfklubba 299 

140.  Kastklubbor    301 

141.  Tygstycke    302 

142.  Hvisselpipa  af  trä 303 


Alfabetiskt  register. 


Afrodisiacum  207. 

Afstånds  (angifning  af)  153. 

Afträden  189. 

Afvclse  egendomlig  103, 105,  251,  256. 

Aguararenta  —  se  dödsriket. 

Aguaratunpa  205,  238  f.,  254  f.,  262, 

265,  270. 
Algarobillo  111- 
Algarobo  (öl)  15,  16,  17,  20,  41,  45,  53 

f.,  89,  91,  103,  220  f,  240  f.,  296. 
Amuletter  40. 
Ana.     Anatunpa    153,    282,    236    f., 

266  f. 
Andar  (se  äf\en  ana)  100. 
Ansiktsmålning  73.  187. 
Ansvarskänsla  43. 
Araukanier  80. 
Arbete  38,  166  f.,  175  f.  (åt  de  hvite) 

4  f.,  278. 
Arbetsfördelning  mellan  könen  85  f., 

167  f. 
Arf  7,  215. 
Aristokrati  213  f. 
Arowaker  145,   156. 
Aseptik  200. 
Ashluslay  5,  14—136,  152,  155,  159, 

169,  172,  173,  176,  178.  200,  209, 

211,  224,  230,  281,  288,  296,  301, 

305. 
Atsahuaca  169. 
Ava   =  chiriguano. 
Astronomi  272  f. 
Aymara  12,  169,  190. 


Bad  78,  188. 

Barn  58  f.,  85,  178,  191.  193. 

Barnamord  34  f.,  82,  192,  214. 

Barnamörderskor  35. 

Barnsäng   (mannen  ligger  i)  84,  190. 

Bastian  105. 

Begrafning  13,  200    f,  202  (med  huf- 

vudet  ned),  285. 
Bensylar  49,  81. 
Benvärk,  medel  mot  11. 
Bestialitet  208. 
Bladskärarmj'ra  (saga)  240. 
Blinda  199. 
Blixt  11,249. 
Boas  105. 

Boggiani  24,  43,  46,  127. 
Bogoras  105. 
Boleadora  65,  103,  170. 
Bollspel  65,  66,  178  244.  f. 
Boman  225. 
Bomull  47,  168. 
Bomärken  32. 
Bordeller   (indianer,    som  besöka  de 

hvites)  7. 
Boro  169. 

Boskapsskötsel  50,  51,  173. 
Boxhandskar  81. 
Brandpilar  123. 
Bristtider  46,  55,  287. 
Brott  214  (se  äfven  fosterfördrifning. 

barnamord  o.  d.) 
Brunnar  52.  303. 
Brännvin  7,  11,  93,  222  f.,  276,279. 


» 


Bud  (il)  121. 

Byar  29,  30,  160. 

Byteshandel    —  se  handel. 

Bytesvaror    130,    handel  med  128  f. 

Bågar  48,  122,  170. 

Bädd  37,  163. 

Bältaguden  =  Tatutunpa. 

Bältor  20. 

Bönor  47,  169. 

Caduvei  127. 

Calileguaberget  4,  10  f. 

Campana,    Domenico    del    127,    149, 

235,  239. 
Campos  125,  131. 
Cangui    =   majsöl. 
Caraguatä   21,  110,  111,  128  (handel 

med),    225,  240,  296,  300,  302,  46 

(rotstockar   af,  till  föda). 
Caraguatäväskor    38,    45,  49,  55,  56, 

107,  130,  302. 
Cardus  300. 

Ceremoniel  vid  festerna  221. 
Chacobo  161,  169,  190. 
Chamacoco  127,  302. 
Champonéring  189. 
Chafiar  (öl)  20,  41,  45,  54,  56,  89,  91. 
Chané    5,  6,  13,  104,  124,  137-280, 

281,  286  f.,  296,  298,  301. 
Chicundapa  238. 
Chiquitos  179,180. 
Chiquéri  =  chiquéritunpa. 
Chiquéritunpa  238,  245,  257  f.,  274. 
Chiriguano  4,  5,  6,  7,  12,  13,  43,  80, 

84,    87,    124,    127,   128,  137—280, 

281,  286  f.,  296,  301. 
Chomé.  P.  194,  195,  197. 
Choroti    5,    6,   7,  14—136,  152,  155, 

169,  172,   173,  176,  178,  192,  196, 

200,  204,  209,  211,  230,  235,  273, 

287,  288,  295,  296,  301,  304. 
Chuchio  153,  260,  261. 
Chuna  65,  104. 
Churåpa  224. 


313 

Coca  11. 

Corrado  34,  192,  211. 

Couvade  —  se  barnsäng. 

Crevaux  24. 

Crysolit  164,  185,  194,  223,  268. 

Dans    16  f.,    68    (vid    menstruation), 

73,  79,  97,  98.  130,  223,  300. 
Danslekar  65. 
Dansmasker  222. 
Daro  176. 

Diet  194  —  se  matförbud. 
Digifning  58,  af  hundvalp  50. 
Djur.  vilda,  hålles  tama  37,  50,  173. 
Dockor  64,  108  f.,  229. 
Dryckesfester    15    f.,    84,    89  f.,  122, 

195,  217  f.,  233,  234,  237,  254,  262, 

270. 
Dräkter  —  se  klädedräkt. 
Drömmar  238. 
Dueller  214. 
Dvärgar  303. 
Dyori  251  f.,  266  f. 
Död  200,  285. 
Döda  (de)  236. 
Dödsrike  145,  235  f. 
Döfstumma  191,  290  f 
Egendomsmärken  32. 
Ehrenreich  20,  105,  235,  272. 
Eldar,  skogs  20. 
Eldrof    12,    20,    102,    233,  234,  289 

290. 
Elddon  37  f.,  233. 
Eldstad  37,  162  f. 
Esperanza  sockerfabrik  3  f.,  25. 
Existensvillkor  40,  168,  300. 
Familjehus  160  f. 
Fantasi  108. 
Farkoster  43,  172. 
Fisk,  handel  med  128. 
Fiske,  fiskredskap  42  f ,  90,  170  f. 
Fjäderarbeteu  116. 
Flamingo  (sagor)  103,  263. 
Flugan  (sagor)  243,  267. 


314 


Flyttningar   29  —  se  för  öfrigt  van- 
dringar. 

Flädermusen  (saga)  244. 

Fors  i  Rio  Pilcomaj-o  19. 

Fosterfördrifning  34,  82,  192. 

Fred  119,  122,  125. 

Fri  kärlek  73,  79,  80  f.,  87. 

Friederici  16,  22. 

Frieri   195. 

Frukter,  insamling  af  vilda  45. 

Fruktbestånd,  vilda,  ägare  af  46. 

Fusk  i  spel  67, 

Fåfänga  73. 

Fågelnät  170. 

Fångar,    utlösning  af  22,  125,  282  f. 

Får,  hur  tapiete  6ngo  289. 

Fältmanövrer  122. 
Färger,  namn  på  76  f. 
Färgsinne  76. 

Fästingen  (saga)  240,  271  f. 
Föda.  under  årets  olika  månader  41. 
53,  168  f,  300. 

Förföring  af  annans  hustru  214. 

Förhäxning    95,    98,    147,    199,    214, 
222.  238. 

Föryngring  248  f. 

Föräldramord  34  f,  214. 

Gamar  (sagor)  20,  103,  243,  254,  289. 

Garcilasso  de  la  Vega  155. 

Garfning  113,  229. 

Geograf,  indianen  som  151  f. 

Gifmildhet  133,  215. 

Giftig  växt  använd  till  föda  46. 

Grafgods  13,  100.  286. 

Grafhus  13. 

Grafvar  13,  99  f.,  200  f,  286. 

Grafuruor  13,  200  f. 

Grodan  (saga)  234,  289. 

Gräf klubbor  298  f. 

Gräfkäppar  46. 

Gräfstock  110. 

Gräshoppan  (saga)  249  f. 

Guanaco  144. 


Giiarayii  48,  153,  190.  191. 

Gudar  238  f. 

Gumilla  180. 

Gummibollar  178  f.,  244. 

Gummitrakterna  276  f.,  282. 

Gästfrihet  133,  175. 

Hafvandeskap   190. 

Hagel  11. 

Handel  127  f.,  230. 

Hartt  272. 

Hasardspel,  se  spel. 

Hawtrey  52,  303. 

Herrmann  25,  46,  131,  278. 

Historier,  oanständiga  205. 

Historiker,  indianen  som  155. 

Homosexualitet  204  f. 

Honung,  insamling    af   49,    54,    300» 

Hufvudgärd  37. 

Hufvudtroféer  159. 

Humor  222. 

Hundar  48,  102,  170,  173,  290 

begrafning  af  50 

förhäxning  af  98 

vindhundliknande,    Canis  jubatus 

20. 
Husbygge  37. 
Husdjur  50  f.,  173. 
Hvilstol  97. 
Hvinare  65. 
Hvisselpipa    80,    158,   224,  230,  246. 

248,  264,  301. 
Hvite,    förhållande    till  131  f,  278  f. 

se  äfven  arbete. 
Hyddor  36  f.,  160  f. 
Hår,  utryckning  af  73,  78 

rep  af  111 

hvitt  199 

kortklippes  vid  första  menstruation 

194 

kortklippes  vid  sorg  100,  202,  234 

286 

champonering  189. 
Hälsning  med  gråt  22. 


I 


Hängmattor  163. 

Hästar,    begrafning    af    50  f,  stulna 
129. 

Höfdingar  30  f.,  156,  197,  211  f. 

Höfdingevärdighet  31,  211. 

Högsta  väsen  239  f. 

!bareta24. 

Iguana  21  —  se  äfven  tejuhuasu. 

Im  Thurn  188, 109,  235. 

Industri  107  f.,  224  f. 

Inömu  251  f.,  262. 

Jaguar    11,    19,   21,  102,  202,  252  f.. 

268  f.,  272. 
Jakt  47  f.,  170. 
Jakthydda  49,  232. 
Jakttroféer  48. 
Jordbäfning  11. 
Jordhålor  19,  20,  303. 
Jordråttor  20.  21,  53,  205. 
Järn,  handel  med  128,  205,  287,  302. 
Jäsning  af  rusdrycker  89  f.,  220. 
Kalebasser  47,  115  f.,  229,  248. 
Kammar  189. 
Kapplöpningssaga  271  f. 
Kara-Kara,  fågel  ';sagor)  1 03, 104, 243. 
Karaktär  132  f.,  195  f. 
Karneval  222. 
Kartskiss  140. 
Keramik  112,  147,  164,  183  f,  217  f., 

225  f. 

Klasskillnad  18,  30,  31,  213  f. 

mellan    stammarna    13,  87,  287  f. 
Klubbhus  för  männen  30,  90. 
Klubbor  48.  170,  300. 
Klumpspets  på  pil  48,  193,  252. 
Klädedräkt  74  f.,  77  f.,  158,  185, 222, 

223,  301,  302, 

Koch-Grunberg  83,  117,  204. 
Kokskjul  36. 
Kolibrin  (saga)  243,  271. 
Kommunismen  31  f. 
Kondor  =  Ururuti. 


315 

Konservatismen  114,  147,  194  f.,  203, 
218. 

Konserver  38,  54  f. 

Konst  107  f.,  217  f.,  224  f. 

Koppor  99.  146  f. 

Korgarbeten  55,  115,  230. 

Kors,  på  takåsen  11,  273. 
på  grafvar  304. 

Krig  18,  35,  63,  119  f.,  122, 159,  214, 
230,  282, 

Krukskärfvor  som  spelbrickor  182. 

Kulbältan  (sagor)  103,  270. 

Kulturgräns  230. 

Kulturinflytelser       från      Peru      11, 
224  f. 

Kulturmyter  —  se  sagor. 

Kulturväxter  47,  168,  300. 

Kusingifte  83,  196. 

Kvinna    68    f. 

ställning  i  samhället  83 
höfding  212 
ogifta  88. 

Kyssar  81. 

Kägelspel  177  f. 

Kärlek  (fri)  73,  79,  80  f,  87. 

Könslif68. 

Könssjukdomar  7,  182. 

Lador  161,  162,  169. 

Lagar  214. 

Lavemang  207. 

Lehmann-Nitsche  25,  80. 

Lek  60  f.,  178  f.,  207,  261. 

Leksaker  63  f.,  178  f,  270,  271. 

Lengua  43,  46,  52,  127,  224,  230,  303. 

Lergrytor  55  —  se  keramik. 

Lei  kulsbåge  48,  170. 

Lerkärl  —  se  keramik. 

Lifvet  efter  detta  (tro  om)  100,  236  f. 

Loppan  (saga)  240. 

Lozano25. 

Lukt  79. 

Lusning  (saga)  265. 

Lusätning  78. 


316 


Läkemedel  I'«  f.  200. 

Läppknapp  1D4  f..  'JXH. 

Löften  15. 

Lögiiaktighet  34. 

Majs  (öl)  11,  47.  56,  89,  91,  149,  ItW, 
173,  220  f.,  226,  238,  254  f.,  257  f. 

Maj.s.  hur  tapiete  fiiigo  majs  288. 

Majskolfspilar  1<S1. 

Majsrof  12,  103.'  250, 

Mandioca  47,  168. 

iManslé  127. 

Mariutunpa   238. 

Marschförmåga  153. 

Marsvinet  (saga)  12,  102. 

Mataco  4,  5,  6,  7,  14,  17,  21,  24,  25, 
26,  43,  65,  66,  97  f.,  99,  100  f., 
116,  120,  122,  125.  196.  207,  230, 
235,  287,  295,  296. 

Mataco-  guisnay  16,  24,  83,  94,  125. 
•        noten  83. 

vejos  12  f.,  116,  213. 

Matförbud  175,  190.  194. 

xMatlagning  53  f.,  173,  299  f. 

Maträtter  53,  54. 

Medicinmän  11,  31,  95  f..  147,  199, 
200.  212,  233,  238  f,  274. 

Menstruation  68,  73,  81,  99,  194. 

Meteor  101,  274. 

Militärlag  279. 

Minderårig,    indianen  anses  som  31. 

Minnen,  föremål  dyrbara  för  india- 
nerna som  158. 

Missioner,  missionärer  101,  138, 141  f., 
149,  150,  156,  197,  199.  203,  228, 
239  f.,  275.  279. 

Mistel  41,  189,  258. 

Mod  i  prydnader  76. 

Moderträd  240  f. 

Mord  34,  214  (se  barnamord,  for- 
äldramord). 

Mortlar  55,  220. 

Musikinstrument  80. 

Musikbåge  80,  184. 


Mystiska  varelser  101. 

Målskjutning  10,  63  (lek). 

Måltider  54.   175. 

Månen  47,  101.  253  f.,  274. 

Månförmörkelse  101,  273. 

Månggifte  83,  196  f. 

Mått  128,  178.  181,291. 

Män.  ogifta  88. 

Mössor  75. 

Namn  (ök)  192. 

Namngifning  85.  191  f. 

Nordenskiöld,  Erland  176,  183,  28S. 

Ohyra  78,  79.  163. 

Omgifte  83.  202. 

Omtänksamhet  47,  55. 

Onani  103,  204,  207. 

d'Orbigny  179,  257. 

Ord  (fula    146.  204. 

Orienteringsförmåga  152,  153. 

Orion  273. 

Orm  (jätte)  101,  260,  268. 

Ormar  21. 

Ormbett  (botas  men  menstruation)  99. 

Ornamentik  73.  74,  107  f.,  116,  217  f.. 

226,  228  f. 
Ortnamn  29,  153  f. 
Pachamama  10,  11. 
Paddlar  43. 
Pall  (att  sitta  på)  163. 
Palometa  21.  100,  172. 
Papegoja    (sagor)   246,  250,  256,  288. 
Parfym  79. 
Paterson,  dr  99. 
Pelleschi  106. 
Pilar    48,    170    f.,    med   klumpspets 

148,  252. 
Pilkastning  181. 
Pinnar,  spel  med  65,  176.  182. 
Pipor,  tobaks  94.  183. 
Prostitution   78,  88. 
Prydnader  74  f,  77  f.,  222  f. 
Pumpa,  rof  af  12,  47,  102,  233,  247, 

250,  290. 


317 


Quebracho  103,  249,  252. 

Quichua    10,    11,    12,  142,  169,  191. 

202,  224,  229,  230,  296. 
Räckets  178. 

Redskap  af  hårdt  trä  86. 
Regn  278. 

Regnbågen  274. 

Religiösa     föreställningar     100,    101. 
105,  106,  231  f. 

Renlighet  78,  175,  188  f. 

Reskost  54. 

Rosen.  Eric  von  21,  25,  37,  105,  128. 

Rusdrycker  89  f.  —  se  dryckesfester. 

Råbockar  20. 

Räfven  (sagor)  104,  202,  205,  236,  249, 
268  f. 

Räfguden    =   Aguaratunpa. 

Räkneord  27,  67,  68,  291. 

Sagor    4,    12,    20',  65,  101  f.,  205  f., 
231  f.,  273,  288  f. 

Sagovandring  105,  272. 

Salt  53,  174. 

Samhälle  29,  215. 

Sandaler  75,  187,  283,  302. 

Sandloppa  58. 

Silfversmycken  223,  244,  268. 

Siluroid  21. 

Sipoy  20,  287. 

Siriono  144,  298. 

Själ  fm  ord  207. 

Sjustjärnorna  47,  169,  273. 

Själavandring  236  f. 

Skadskjutna    djurs    lidande,  oförstå- 
ende inför  49. 

Skalbaggslarv  (föda)  49. 

Skalper,    skalpering    16,    18,    24,    63 
(lek),  83,  84,  122. 

Skamkänsla  82,  208  f. 

Skapelsesaga  240. 

Skinnmantlar  78,  113. 

Skjutvapen  9. 

Skogshönan  (saga)  205. 

Skällsord  146. 


I  Sköldpadda  49,  (saga)  270  f. 
Slagsmål    mellan    kvinnorna    35,  81, 

130. 
Slungor  12,  48. 
Snaror  49. 
Snusk  53. 

Snäckskalsskifvor,    handel   med   127. 
Solen  233,  261,  274. 
Solförmörkelse  273. 
Soltak  30. 
Soltält  37. 

Sorg  22,  100,  166,  202,  203,  234,  285  f. 
Spadar  47,  169,  246,  249. 
Spejare  121. 
Spel  67  f.,  176  f. 
Springlekar  65. 
Språk  26  f.,  145,  286  f,  300. 
Spärrning  af  floden  43,  119. 
Stamnamn  25. 
Stamträd  211  t. 

Steinen,  K.  v.  d.  108,  117,   190,  204 
Sten,  fattigdom  på  85  f. 
Stjärnbilder  273  f. 
Stjärnfall  274. 
Stjärnhopar  274. 
Storm  233  (saga),  274. 
Straff  214. 

Strumpor  till  skydd  mot  fisk  21,  110. 
Struts  20,  49,  244  (saga),  271  (saga)  f. 
Styltor  65. 

Stämpling  af  ornament  73  f. 
Stöld  34,  133  f.,  214. 
Svalorna  båda  regn  274. 
Svartsjuka  35,  81. 
»Syndaflod    234. 
Syskongifte  83,  102,  196,  235. 
Sådd  47,  169,  170. 
Sågar  af  trä  46,  110,  111. 
Såll  55. 
Sång  5,  16,  79,  90  f.,  130  f.,  146,  166, 

223,  256,  301. 
Sämja  39. 
Sömn  39. 


318 


Sötpotatis  (öl)  47,  220. 
Tacumbocumba    =    viscacha. 
Taba   176. 

Tandvärkens  uppkomst  (saga)  290. 
Tapicte    5,    25,    125,    127,    J28,  140, 

141,    142,   143,  152,  213,  230,  281 

f.,  298,  299,  300. 
Tapiete  =  Yanaygua. 
Tapuy  =  chané. 
Tarf  189. 
Tasi  20,  41. 

Tatuering  68  f.,  83,  188,  288,  299. 
Tatutunpa    238,    240,    245  f.,  251  f, 

265. 
Teckningar    utförda    af  indianer  116 

f.,  229. 
Tembeta  194  f.,  288. 
Teokrati  212. 
Teyuhausu  205,  256,  262. 
Tillvaron,    kampen  för  40,  168,  300. 
Tipaytunpa  238. 
Tiri  257. 

Tjuren  (saga)  104. 
Tjänare  —  se  klasskillnad. 
Toba   5,    6,  7,  9.  10,  14,  18,  22,  25, 

35,  43,  46,  119,  121,  123,  125,  128, 

149,  159,  230,  287,  296. 
Toba  —  pilaga  17,  122. 
Tobaksrökning    (odling  af  tobak)  47, 

93  f.,  133,  168  f.,  183. 
Tolkar  31. 
Totora  115. 

Trigo.  L.  124,  131,  132,  136,  285. 
Troféer     —     sp     hufvudtroféer     och 

skalper. 
Trollkarlar  —  se  medicinmän. 
Trollspade  246,  249. 
Trummor  80,  90,  105. 
Trådfigurer  65. 
Träknifvar55. 
Träsnideri  115. 
Träsylar  49. 
Träsågar  46,   110,  111. 


Träålder  85  f. 

Trötthet,  nedläggning  af  11. 

Tsirakua    54,  74,  125,  142,  144,  152, 
159,  282  f.,  297,  298  f. 

Tsiriöno   —   siriono. 

Tucanen  (saga)  266. 

Tunnband  (rulla)  65,   184. 

Tunpa  232.  238  f.,  289  f. 

Turkospärlor     164,     185,    194,    223, 
268. 

Tusca  20,  41,  45,  89  f.,  111. 

Tvåhufvade  jaguaren  =  252  f,  272  f. 

Tvåvåningshus  162. 

Tålmodiga  för  smärta  99. 

Tänder,  svärtning  af  188. 

Tärningsspel   176. 

Ugnar  54  f.,  299. 

Uppfostran  10,  58  f. ,  192  f. 

Uppror    mot    de    hvite    5,   124,  155, 
215. 

Urapua,    (den    svarta    gamen),   (saga) 
254  f. 

Urucu,  handel  med  127  f. 

Ururuti,  den  hvite  kondoren  (sagor) 
237,  240  f. 

Utkiksposter  121. 

Uturunco  11,  202. 

Vadning  172. 

Vandringar  4  f.,  29,  188,  287. 

V^apen    för   jakt    48,    170,    för    krig 

122  f. 
Vattenbrist    15    f.,   23,  52,  287,  305. 
Vattenkrukor  166. 
Vattenmelon  47,  89. 
Vax  49. 

Vejos,  se  mataco. 
Westermarck  207. 
Viedma  156,  161,  185,  188. 
Vildkatt  (sagor)  12,  (embarakaya)  253. 
Viscacha  (saga)  241. 
Väfning  111  f.,  228,  301  f. 
Vägar  22,  30. 
Vägmärken  121. 


Väg^'isare  152. 

Värdesättning    af   föremål    116,  129, 

130. 
Värdighetstecken  211. 
Världsbrand  (saga)  12,  20,  103. 
Världsundergång     232     f.,     se    äfven 

världsbrand. 
Yanaygua   =   tapiete. 
Yamandutunpa  238. 
Yahuanau,  svarta  varelser  154. 
Yahuapinta  (puma)  253. 
Yahuéte      =      tvåhufvad    jaguar     = 

Yahuaröhui. 
Yuracåre    20,    48,  74,  224,  257,  291. 
Zamuco  300,  304. 
Zapallo,  se  pumpa. 
Åderlåtning  49. 


319 

Åkerbruk  46  f.,  168  f.,  300. 
Ålderdom  58  f.,   198  f. 
Åldersklasser  bland  barn  62. 
Ångkokning  173. 
Årstider,  bestämning  af  47,  169. 
Åska  232  f.,  238,  251,  274. 
Åskguden  =  chiquéritunpa. 
Äganderätt  32,  46,  214  f. 
Ägodelar  32  f.,  38,  46. 
Äktenskap  82  f.,  195  f. 

kvinnans  ställning  i  84 

trohet  i  84. 
Ärlighet  133  f. 
Ätborstar  för  honung  54. 
Ödlor  21    —  Iguana  och  teyuhuasu. 
Öron,  genomborrning  af  68. 
Örontrissor  17.  68. 


Sid.  134  rad  5  uppifr. 

»     136  >     5 

»      176  »     4  nedifr. 

»     183  "     6  . 


Rättelser. 


Står 
Picomayo 


Skall  vara 
Pilcomayo. 


äfven  om  man  beräknar     om  man  äfven  beräknar. 


Tsiicareta 
reliker 


Tshiicareta. 
relikter. 


Zi 


BINUJNG  SECT.      NQV  2  R  1974 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


1 

F 

3319 

N83 

Nordenskiöld,  Erland 

iHdianlif  i  El  Gran 
Chaco