Skip to main content

Full text of "Kungliga Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats 


itddrårar 


FARA 


rå 
Me 


2 yÉ 


Så 


Ö d 4800 
000 FR IRAjå AROR ÄR NR 
börd Mä REON vr 


EEE EST 
ort arAr öm pÅ 


ISB - Ann 
bd 22200 RR a 
harlnrtnkand fer RAR RN 


ä gon 
teve TT RV RÅD BVEN RA 
Cd RAA rr 
PR VR rt EK KOR 
4 vr 00 FR ar 0 RR RANA pr 


rör 
vävt re 
CR. 
tvescrrv4v PA töörrtretentnn 
Pre RA 
ERA TE ASEA RET FY Sd ne 


rörs 
AA ARLA RA 


FEEL Ar 


TITT: Ag or oda 


ske ts 


AN = 
Ser II 
hebr 3 Kryp AL 
frå > - - 


jo fra te 
Fe Rider hr 


Tier fof>ien 
rg vor q 


ISS rasen 


s55r FAT ELIT a Area sar röda 
ov itö UAV 
äv TT torde fb TE 


LEGS bre ä-r ir 


P - 0 
0 RV MR ör VV RAR 1 VA 
IETPIETEIIGAA LL tä» we 
va n-ö mer äv EN rg 


fer 


LES rn FREE 
fre bdo rd rang 
29 br ar RS RR 


2 KW sh NR 
sr RR PASO VRVFANEA 


AED RAA 
LIKET SE Sa CARE 
dd EL NE EE TEE YE 
eve FET rs NRA 
7 U-trtr rt ERAN RA 
. Vr rise träavksv 
sa / 

Cos-—R R Wet 

tofshv krk ts RN 

bi RTSTET 
- 


Anrar 
20 


Tros soma 
vävfed to RSA 

ADA KRA ANN 

$ APEETT 


v 4 RAR 
ROR 


tone 


-——— — AAA 
En -a 


fl 


Bo RR BARS mA 
cr är ord äv obe br HERE 
SrEtEPETET 


birro Beer SA 

di > säl te fe ne ya fbr Arr RN kr Erg Vf ND i ANS ÅL 
servrar TR Hr DARRAR SSR 
st RO FRE 


Rs we mp RR 


CE 
ERS KE 


SEE RE röd z ESA 


Fre 
rn 


> fs for a —- 
drag ETTER EET MARE tg 
4 FR 
moätvasQr 4 


Re 
Ro 
RR 


TR RAG 
Fresrta ” en 
EN - 2 


RR RE 


Fa äs Ar 
Känd as: 


sen AvärssävArör TSAR 
PE KOETEESER ETS 


-BvQste oa ör rr år 
AARVÄ ADA PRSARSVOGe 


Pet SN för lör ÄN 
-—2 kg - SS ” 


sr EDB AR SRA KAR R VRTV SRV 
ål obfadestasr när 
saom är 


fe 
BLESS 

RS : 
FELET 


REA 
| I 
2 
ärkek 
z 
3 


är 
Brr ARN Fre 
setet io inr LSENpEERPETESRTEN ER 


DR 
öbor reson ses 


ess Mr RE 
op rsetptieere 
As 


AWARD Sra- 


saw juden 


rs va 


fr 
=——— vv BT vas 
4 Ver 


vn Sr RAR RAA Aras rsus ara gräv a 
« AvAmRe å L ETS ee 
rp net fottlebtfot brer 
&e rs st SE rävar rs IAS A ver SS 
Så. 5 Ers äna 
sv ärära >örax nä is 
3 FREE SN ? 


RASERAS rr ästn na böter 


PARA -- 
Va Arn rdr Aras 
sea Sr är AN BR SNRA DORIA 


ört be tt Re 


mm 


RS DRG > 


ös tv VAR RA 
AVD AVR RAR 


böt 
as 
äva - a 


0-0 
«ove a RR RAR RR ANNA 
a Seve 


AT 


Eover 


Av 


Ae 
Sår rö 


bete be 
rEtRE bettet 
4 SSA 4 
PYTESES MA 
>> te 


dear RR 


Få 
mill krönet ford 
rotten hort 


ev 
Fong 


Pr AR As Öv ÄR ARA rr 
SISISE ESA 
fa 


”-ö 


= rn et er 0 
MVA KJLEE KET ETCC 
ers Se rr 

RTR 


2800 <P VN Bög 0 V9 er Kr Ver SA Se 
a. RR TESERSTSET - 


"Bye 4 BR 


RR SST 
a ma ASK PRE 
är 


revs tr RA 


ng Ä 

08 rr Rs AS 

arr or AV LR RA RE RA RKA SAR BR re 
es 


ökat trT RM 
räder 


3 RR 


förs 
as ruvas 


fint yr Srråa ve 2 SELEEET SSA 


vär ROR Ae 
Brr av Ars RR RAR 


ste 


ETS ts dra oe 
nr Ste ass ala Ra 


RA 


befriat 


SAN rr PN RN 


208 AAA , 
Pr BÄRAS 


Av Brr As gboAtRg ÅR PJ RAVE VR 


ara TaT TITS ds sem 


= I sv vr RAR 
te Wer BY NA Se 


>” 24 


RR RAR rr 
ee AR ANAR QR Vr VARA te 


, sa RR 
Ae «SE > BR VSPBTA RSA ARD AV Ar j 
å rr 


ao rv FD Re KVARN ARS SR 


> 20 Re er Rs 
> vr 


Sr 


pole 


Np 0 RV 


ps 


härd 


röså 


fa 


sf SJo:Bbo 


TÖONGL 


ETENSKAPS 


1796. 


HOS JOHAN PEHR LINDH, 


UKKO NGE. Vi rös KARS 
oo ACADEMIENS 
NYA HANDLINGAR, 


För MÅNADERNE - 


FAN UARIUS, FEBRUARIUS, MÄRTIUS,; 
ÅR 179 6. 


PRESES, 
Hett GUSTAF von PAYKULL, 


Kongl. Expeditions-Secreterare och Hof- Junkare,. 


Om råtta Formen på Skepps- Ankrar. 


Vu Ankrar, fom i få mångfaldiga fecler blif- 
VY vit nyttjade til Skepp och Fartyg, fkulle 
man tro, at efter et få långvarigt och nåflan 
hos alla åldre och nyare Folkflag almånt bruk, 

| NN A F nu 


we 


2 | 1796 Jan. Febr. Mart. 


nu mera ej vore mycket at förbåttra: det för- 
håller fig ock verkeligen få: man tråffar Ankrar, 
få fullkomliga både til form och ftlyrka, at de 
ej derutinnan kunna bli båttre; men man fin- 
ner ock, at från famme måftares hand, hvaraf 
man hafvit deffe goda Ankrar, fedan kommit 
de fom varit fåmre, och det ombyteligt från 
båttre til fåmre och från fåmre til båttre. 
Orfaken härtil, ligger i otilråckeligheten 
af den kunfkap man har hafvit om Skepps- 
Ankarets råtta Conftrué&ion, och denna brift 
beftår egenteligen deri, at man ej vetat hvad 
det år, fom fkulle gifva åt Ankaret den båfta 
Formen. Det år Theorien, fom fkal determi- 
nera den; men denna Theorie ftod ej at er- 
hålla, förrån man genom Pra&iken hunnit at 
få Ankrar til den grad af fullkomlighet, at 
forfkningar kunde göras, hvari det låg, eller 
hvad det var, fom borde gifva dem den goda 
egenfkapen. Och fedan man detta funnit, få 
kan förft en fullftåndig Theorie grundas, hvil- 
ken gifver ftadga åt Praå&iken, och hvar- 
igenom, når den följes, det aldrig kan få fel, 
at icke alla Ankrar fkola få fin råtta Form, 
hvarom det år, fom hår fkal afhandlas. 


"Problem. 


f. I. 

At facilitera Problemets uplöfande, vil man 
genaft gifva Definition på några af Ankarets 
delar, fåfom (Tab, I. Fig. 1.) 

AK. 


1796 Jan. Febr. Mart. 3 


AK. Låggen 
BC. Armarne 
CC. Pyntarne 
BK. Kryflet 
CL. Flyen 
R. Ringen, hvari Tåget fåfles. 
S. Stocken, år få lång iom hela Ankaret, 
och ftår i vinkel emot Armarnes plan. 

För at få begrep om orfaken, hvarföre et 
Ankare fkal på detta fått vara befkaffadt, vil 
man vifa, huru det tilgår ifrån at det fålles, 
til defs det griper faft i botten. 

Når Ankaret fkal fållas, hånger det rått 
up och ned, och under fallandet behåller det 
famma verticala ftållning, i anfeende til Tåget, 
fom det fkal draga med fig ned, och defsutom, 
emedan Stocken, fom år af tråd, gör at centrum 
af det motftånd, Ankaret lider af vatnet, år Öf- 
ver des centr. grav. fåledes kommer Kryffet BK 
at trycka fig ned i grunden G, och fom det 
möter mindre hinder at falla omkull vinkel- 
rått mot Armarnes plan, ån andra vågen, dår 
Armarne refiftera mot bottnen och Ankarftoc- 
kens fida mot vattnet, få faller det och blir 
liggande fom Figuren 2 vifar, med Stockens 
ena ånda mot bottnen. 

Om nu Ankaret fått den fituation, at Låg- 
gen år i famma dire&ion fom Tåget; når då 
Skeppet drifver från Ankaret, få flirar det med, 
til defs Stocken med fir ånda C refifterar få 
mycket mot bottnen, at Kryffet något lyfter 

Aa fig, 


4 1796 Jan. Febr. Mart. 


fig, då Ankaret ftjelper och antager belågen- 
heten, fom Fig. 3; men fom Låggen fållan 
faller i famma dire&ion fom Tåget, få hånder 
vanligaft, at Ankaret genaft, genom Tågets kraft 
,kantrar och antager det råtta låget, nemligen: 
at Stocken ligger platt på bottnen, Armarne 
få en vertical ftållning och Pynten C fåfter 
fig i grunden; når nu Skeppet continuerar at 
drifva i fin dire&ion från Ankaret, få fkår 
Flyet och Armen fig alt djupare ner, och an- 
tager Låget, Fig. 4, fom det fedan behåller. 
Håraf upkommer den fråga, hvad Angel 
Flyet fkal göra emot bottnens yta, at det med 
låtthet kan fkåra fig ned, och med det famma 
göra flörfta hindret i bottnen, mot Skeppets 
kraft at draga det åt fig? Man infer genaft, 
at om Angeler ACB år mycket öpen, fkår 
Armen eller Flyet fig lätt ned, når en kraft 
uti A agerar i dire&ion från C til A; men i 
anfeende til denna fneda ftållning fkulle Anka- 
ret göra föga motftånd, och om åter Angelen 
ACB nalkades för nåra intil en rått vinkel, 
få fkulle vål Flyet refiftera aldramåft, men der- 
emot ej kunna fkåra fig ned i grunden, djupare 
ån hvad Ankarets egen tyngd förorfakade, 
utan allena göra en fåra genom det yttre och 
löfafte af bottnen, hvarigenom motftåndet blef- 
ve altför ringa ; det år derföre nödigt at gifva 
åt Ankar-flyet en fåidan ftållning, at det der- 
igenom på en gång förenar egenfkapen at fkåra 
fig ned, och den at verka en tilråckelig re- 
fiftance 


1706 fan. Febr. Mart. 5 


fiftance mot Skeppets kraft at draga Ankaret med 
fig: och år det i uplöfandet af detta Problem, 
hvarpå det förnåmfta af Ankarets Theorie de- 
penderar. 


Ne 

Fördenfkul, låt BC, Fig. 5, vara en oånde- 

lig tunn plan, hvarvid år fåftad horizontelt 
en ganfka fmal flång på kant, fom AD, och 
at den gör en beftåndig Angel DA C med pla- 
nen BC: fupponera at denna plan BC medelft 
flången AD fkal dragas i en horizontel dire- 
aion genom et medium Com man få får kallat) 
eller genom en mjuk och fliprig materia, fom 
blå lera, eller råttare fpåcklera, fom år något 
löfare; på AD, fom diameter uprita en half. 
cirkel Ae D, continuera BC til E drag ED. 
Om AD exprimerar den dragande kraften, ' 
eller det motftånd planen fkulle lida om den 
fått verticalt, fom nu planen år oåndeligen 
tunn, få möter den intet annat motftånd ån . 
DE fom verkar perpendic. emot denfamma; 
(fom kraften altid fvarar emot motftåndet, få 
anfer man det för indifferant hvilketdera ordet 
man betjenar fig af). Fördenfkul, uplös DE i 
tvånne andra krafter EF verticalt, och DF 
horizontelt, fåledes år FE den kraft fom förer 
planen ned åt och FD des dire&a motftånd, 
det vil fåga: at kraften, fom förer ned planen, 
förhåller fig til des direéta motflånd, fom FE 
otil ED. Supponera tvånne andra planer be 
och GH, fom på famma fått fkal föras fram 
VARE Slo 1 en 


maximum, då får man dx + 


6 1796 Jan. Febr. Mart. 


1 en horizontel dire&ion från A åt D, con- 
tinuera be til e och GH til 4, drag De, Dh, 
famt från e och h drag ef, hg, få förhåller fig 
direé&ta motftåndet til kraften at föra ned pla- 
nen, för planen bc, fom Df til fe, och för 
planen GH, fom Ds til gh.  Håraf finner man, 
at för planen BC år det horizontella motflånd 
ED ganfka litet emot kraften EF fom förer 
ned planen: för planen be åro båda deffa kraf- 
ter nåftan lika flora, och för planen GH år 
det horizontela motftåndet Dg mycket fort, 
emot den kraften gh4 fom förer ned planen, 
at den har fvärighet at flira nedåt, i anfeende 
til den horizontela tryckningen; och åndteli- 
gen, om man vil fupponera ånnu en plan, 
fom fär verticalt eller vinkelrått emot AD, 
få fkulle den aldeles intet fkåra fig ned; och 
fom detta angår Ankar-flyet, få fer man at 
des lutning mot ankar-grunden bör vara få- 
dan, at den verticala kraften, fom trycker Flyet 
ned, tillika med des horizontela motfånd mot 
bottnen tilfammanstagne fkal vara et maximum ; 
fördenfkul, låt AD = å- och De = Xx; få år 
eh = Var, nu fkal x + Vass vara et 
Va ao, 
och fåledes Växz—xx+4£ta—2=0, hvaraf x=ia 
Mies, igenom Logarithmer fkal kunna finnas, 
at Angelen DA H = 672 30", fölgakteligen An- 
gelen DAG = 112? 30” och år detta den Angel, 
fom Flyet fkal göra mot grunden, för at kunna 

fkåra 


1796 Jan. Febr. Mart. 4 


fkåra fig ned, och med det famma refiftera få 
mycket fom möjeligt. 


f. 3. 

Man har fåledes funnit den fördelaktigafte 
Angel, fom Flyet bör göra med grunden, eller 
med dire&ionen af den dragande kraften, fom 
altid fupponeras vara horizontel eller parallel 
med bottnen CD; ty, gif Ankaret, Fig. 6, 
den flållning det fkal hafva ifrån början, för 
at fkåra fig ned i bottnen, AC ena Armen, 
AD Låggen, CD Grunden, DN kraftens di- 
reé&ion och ACD den fundna Angelen, fom 
Flyet fkal göra med grunden; emedan nu ån- 
dan D af Låggen, hvarvid Tåget år fåftadt, 
fom i anfeende til Ankarftocken altid hålles vid 
bottnens yta CD, derföre under det at Låggens 
ånda D föres åt N, fkår Flyet fig ned i bottnen, 
hvaraf Ankaret får en anguler rörelfe omkring 
Låggens ånda D; under det at det avancerat 
från D til I, har Flyet fkurit fig ned från C 
til E, då Låggen AD fått et fådant låge på 
bottnen, at D år uti I, och Låggen nu år CI, 
famt Angelen CEI = Angelen ACD. 

- Continuera linien CE åt H, få år Angelen 
ICE icke lika med I EH, utan mindre, hvar- 
igenom öÖfra åndan af Flyet, fom nu befinnes 
up emot C, ej mera gör den förmonligafte An- 
gel med bottnen CD utan mera fpitfig, hvar- 
igenom Flyet förlorat af fin förfta egenfkap 
at refiftera mot den dragande kraften; fåledes 
| A 4 blir 


8 1796 Jan. Febr. Mart. 


blir en påfölgd, at om Ankaret fkal oför- 
åndradt behålla famma egenfkap at fkåra fig 
ned i grunden, och famma egenfkap at emot- 
flå den dragande kraften, på alla ftållen af 
Flyet, når det fkår fig ned, få fkal det vara 
af den befkaffenhet, at då råta ftrålar dragas 
från D til alla flållen på Flyet eller Armen CA; 
eller från I, til alla ftållen emellan E och C, 
fom til exempel IF, få drag från E en krum 
linia EFG, fådan at tangenten på alla ftållen 
göra en och famma Angel emot des motfvaran- 
de flrålar, och fom Angelen CET år = 1122 30! 
få fkal på alla flållen, Angelen fom krumlinien 
gör med fina ftrålar, åfven vara 112? 30! hvil- 
ket år egenfkapen af en Logarithmifk Spiral; 
emedan Flyet eller Armen EFG då altid fkår 
fig lika lått ned, och altid gör lika motftånd 
i dire&ion af des ftrålar, och det möjeligafte 
flörfta horizontela motftånd, i anfeende til des 
egenfkap at fkåra fig ned, få måfte Armen och 
Flyet för alla Ankrar utan undantag, (Armar 
och Lågg må hafva hvad proportion af långd, 
fom hålft, emot hvarandra) vara formerad ef- 
ter en fådan Logarithmifk Spiral, fom har fit 
centrum i åndan af Läggen, eller uti I, och 
den Angel, fom des tangenter göra med mot- 
fvarande flrålar, altid lika med 1122 304. 


Den fom tror fig kunna utarbeta en Theorie 
öfver Phyfifka åmnen, utan at genom experi- 
menter 


1796 Jan. Febr. Mart. Ö 


menter förut utforfka de lagar, fom fkola tjena 
til Problemets uplöfande, bedrager fig, utan 
tvifvel, oåndeligen, och kan aldrig bli pålite- 
ligen utredt, emedan man ganfka ofta funnit, 
at hypothefer blifvit antagne och begagnade, 
hvilka ej varit Öfverensflåmmande med åmnet; 
och fom man icke heller altid föreftålt fig den 
vidrörda faken til hela fin vidd, få har åfven 
en hop data aldeles blifvit utur akt låten, få- 
ledes helt och hållit uteflutne, eller förlorade, 
hvarigenom Problemet, fom man trodde vara 
refolveradt, dock likvål ej intråffat med Pra> 
aiken, hvars afgörande trovårdighet ej kan 
fåttas i tvifvelsmål. 

Fördenfkul, fom man från långre tid til- 
baka tånkt på, at någon gång utarbeta en 
Theorie för råtta Formen af Skepps-Ankrar, 
har man discurerat med kunnige och förfar- 
ne Sjömån af flera Nationer, fom på fina 
refor åfven anvåndt fine infigter til under- 
fökningen af hvilka Ankrar fom varit båttre : 
eller fåmre, hvaribland de, fom vunnit deras 
fullkomliga approbation, har blifvit noga af- 
måtte, få vål til Form fom Dimenfioner, och 
derefter accurat upritade på papper. Af deffe 
Ritningar vil man endaft nåmna. 3ne: den ena 
af et Svenfkt, den andra af et Franfkt och 
den tredje af et Engelfkt Ankare. Vid deras . 
examinerande befanns, at på det Franfka var 
Armarnes långd emot Låggens, långre ån på 
det Svenfka, och på det Engelfka var Armar- 

| AS nes 


10 1796 Jan. Febr. Mart. 


nes långd emot Låggen något kortare ån på 
det Svenfka. På det Franfka Ankaret gjorde 
Armarne en fpitfigare Angel med Låggen ån på 
det Svenfka, och på det Engelfka var denna 
Angel mera trubbig, ån på det Svenfka: alla 
tre deffa Ankrar voro fåledes på alt fått olika 
hvarandra; men fom de alla voro reputerade 
at vara excellenta, få at fkåra fig ned fom at 
hålla faft, få borde ofelbart något finnas, fom 
fkulle förorfaka denna enfltåmmighet: Cuben 
af Flyets bredd hade i det nårmafte famma 
proportion mot Ankarets tyngd på det ena 
fom på det andra af dem; man kom håraf 
åndteligen på den tankan, at Flyet måtte hafva 
en vifs ftållning, eller göra en vifs Angel emot 
grunden, för at med låtthet fkåra fig ned, och 
drag derföre en linea från åndan af Låggen 
til pynten af Flyet hvarigenom man fant, at 
den Angel, fom Flyet gjorde med denna råta 
linea, var på det Svenfka Ankaret 1123 grader, 
på det Franfka 113” och på det Engelfka 112”; 
men fom det Franfka Ankaret tycktes vara 
något bugtigare vid åndan ån långre in på 
Armen, få drogs en annan linea från fidan 
af Stocken, på alla 3ne deffe Ankrar til midt 
på Flyet, då man fick fe, at linien gjorde en 
Angel af 1123 grader emot inra fidan af Flyet 
på det Svenfka och Franfka; men 112? fom 
förr, på det Engelfka; hvilken likhet gaf an- 
ledning at theoretice finna Angelen och bugten 
af Flyet, hvarigenom prattiken beftyrkes, och 

den 


1796 Jan. Febr. Mart, Yi 


den hårutinnan grundade Theorien, fåfom med 
den förra aldeles Öfverensftåmmande , bevifes 
vara, i denna omflåndighet, fann och ofelbar. 


Lis 

Nu återflår at ön Proportionen imellan 
Låggens och Armarnes långd. 

Ju långre Armen år, defs mer refifterar 
Flyet emot grunden, emedan det horizontela 
motftåndet år i proportion af djupleken, och 
ju långre Låggen år emot Armarnes långd, 
defto låttare blir at bånda eller våga Armen 
och Flyet utur bottnen, då Ankaret tkal lyftas; 
det år derföre angelåget, at Ankaret undfår båda 
deffa egenfkaper i få hög grad, fom möjeligt. 

Frågan år fåledes, hvad proportion af Långd, 
fom CD (Fig. 7) fkal hafva emot DB, at 
Ankaret må göra det flörfta motflånd i hori- 
zontal dire&ion, fom möjeligt, och derjäåmte bes 
höfva minfta kraft at båndas löft utur bottnen, 
det vil fåga: at DC fkal vara det förfta fom 
möjeligt och kraften i K, fom agerar vinkel- 
rått mot DB, från B til K, vara det minfta, 
då fkal förmon vara dire&e fom DC och re- 
cipro& fom kraften i B; men det år intet mö« 
jeligt at theoretice finna proportionen imellan 
Armens och Låggens långd, emedan då bottnen 
beftår af mycket feg blålera, bör Låggen ha 
flörre långd emot Armen, ån då bottnen år 
löfare: i förra håndelfen behöfver Armen ej vara 
[NVS lång, för at fvara emot den KON 

ra« 


12 1796 Fan. Febr. Mart. 


dragande kraften; men Låggen bör deremot 
vara lång, för at kunna bånda Flyet up utur 
den fafta och fega bottnen, och få tvårtom, 
då den år löfare och af mindre fammanhån- 
gande materia. 

Men åndteligen, fom Armen AC (Fig. 8) 
fkal vara et flycke af en Spiral, genom under- 
fökning och jåmnförelfe af flera Ankrar ut- 
rönt, at Armen får den båfta proportion mot 
Låggens långd, når Armen eller et fltycke af 
Spiralen AC får en fådan proportion mot 
Låggen eller flrålens AB långd, at då man 
från krum-linien uti C drager en tangent CT 
och en ftråle-BC, få fkal Angelen CT B fom 
tangenten: gör med ftrålen BT vara dubbelt 
få flor fom Angelen TBC, fom båda ftrålar- 
ne BT och BC göra med hvarandra, och fom 
man tilförene ($. 2) funnit at Angelen BCT 
-fkal vara 112? 30”, följakteligen de andra 2ne 
tilfammans = 67? 307 i följe deraf fkal Angelen 
BTC vara 45? och då år Angelen TBC=22?2 30. 

Innan man likvål kan gifva åt Ankaret des 
råtta form, bör obferveras, at Låggens ånda B 
ej kan antagas at vara den pun&, hvaromkring 
den vrider fig, då Flyet fkal fkåra fig ned i 
grunden; emedan det år Stocken, (Fig. 3 & 4) 
fom med fin ena fida ligger på bottnen, hvar- 
omkring Ankaret måfte vrida fig, nemligen om- 
kring en pun& I, något inom Låggens ånda B; 
men fom Spiralen år fvår at geometrice up- 
rita, och aecurateffen ej fordras mer, ån få 

långt 


se 3 Yan. Febr. Mart. RS 


längt fom Flyet råcker, få kan man utan at 
begå något fel i praé&tiken nyttja en Cirkel- 
båga, på detta fått: 

Tas DE = DC, fån Ci genom E drag 
linien CF, från B, åndan af Låggen drag BF 
perpendiculert mot FC och från F drag FI 
perpendiculert mot CB, få år I Spiralens Cen- 
trum, hvaromkring Ankaret fkal vrida fig, och 
om man från F fom Centrum, med diftancen 
FC fom Radius, befkrifver bågen CA, få år 
denna båge, den bugt fom Flyet fkal hafva, och 
kan altid anfes fom en del af Spiralen, hvars 
Centrum år uti I. AB år fålunda Låggens 
och AC Armens långd, hvilka fins imellan åga 
den fördelaktigafte proportion, för at gifva 
åt Ankaret de tvånne åfkade egenfkaper, och 
hvilket åfven inflåmmer med de båft berömde 
Ankrar. 

Man har fåledes Theoretice funnit den Angel, 
fom Flyet fkal göra med grundens yta, åfven 
fom des bugt, famt tillika proportionen af den 
långd Armen bör hafva emot Låggen, ehuru 
detta fednare ej kan anfes fom Theorie, utan 
fom en methode grundad och bekråftad ge- 
. nom långvarig pratique, hvarmed man för- 
modar Problemet vara uplöft och bevifadt. 


0. 6. 
Om Ankarets upritande til des Form och Dimenfioner. 


Det år Theorien, fom determinerar Formen: 


men Praétiken enfam, fom fkal determinera 
alla 


14 1796 Jan. Febr. Mart. 


alla Dimenfioner fom angå ftyrkan, och har man 
dervid nyttjat fådane Ankrar til efterråttelfe, 
fom funnits i denna omftåndighet vara de båfta. 

Som Ankrar kunna och böra vara lik- 
formiga, få år Flyets area, fom des bredd 
multiplicerad i des långd; Flyets djuplek ned- 
om bottnens yta år då fom endera af defla 
dimenfioner, hvaraf, tillika med hvad i 5 &f. 
fagdt år, den flutfats bör göras, at Ankarets 
kraft at refiftera, år fom arean af Flyet mul- 
tipliceradt i des diftance nedom bottnens yta; 
fåledes kan Flyets bredd antagas fom et all- 
månt mått för alla Ankarets delar; om der- 
före en Schala upritas, fom (Fig. 9 Tab. II.) 
diftancerne I, 2, 3 &c. fupponeras vara Flyets 
bredd, och denna Schala indelas i decimaler, 
at Flyets bredd blir delad i 100 lika delar, 
få fker confliru&tionen på följande fått. 

Drag (Tab. II. Fig. 10) en linea AB, 0- 
determinerad til långd, genom någon punå& E, 
på den famma drag DC perpendiculert mot AB, 
SS ECE ED= 200-00 EG = ROS) 
Från C genom punéen G drag linien CH, tag 
GH = med GE, utur H fom Centrum och med 
diftancen HC fom radius befkrif bågen CLK, 
fom gör den inra fidan af Flyet; från G fom 
Centrum, och med GC fom Radius befkrif 
Cirkel-bågen AQCN, från A, dår denne båge 
affkår linien AB drages linien AC; tag EF=EG 
. och drag FC, få år FC tangent til bågen eller 
Spiralen CLK uti C, ($. 5) och gör med 

linien 


1796 Jan. Febr. Mart. 15 


linien AC en Angel af 1122 307. A terminerar 
Låggens långd. 

Om från H drages linien HI perpendiculert 
mot linien AC, få fupponera I vara Centrum 
af Spiralen, eller den pun&, hvaromkring An- 
karet vrider fig, under nedfånkningen i botten, 
hvilken pun& intråffar vid fidan af Ankar- 
flocken, och år denna conftru&ion inftåmmande 
med 5:14. Fig. 8.0 Från K tag:KB = 0,37; 
CK =0,12; med Radien BI =BG drag Cirkel- 
bågen BSR, fom blir yttre kant af Armen: 
tag CL=3CD=1,333 = Flyets långd; från 
Tiätag: LW) =lojto3 från tC tag Cx = 0,05, 
och från punéten M med en Radius = AB be- 
fkrif Wx, hvilket determinerar Flyets tjok- 
lek midt på. Tag CQ=! CN, från Q genom x 
drag linien Qy, få år xy fnedden af pynten, 
Flyets tjocklek i kanterne ik år = 0,053 tag 
Ap=1,10, ab =0,32, ed=0,23 och drag ac, bd 
få har man Låggens bredd. Tag ef=pt=20,27 
och drag pe, tf, få kar man fyrkantens bredd. "Y 
Tag A q=0, 15, hålets vidd 4r = 0, 15, fg=0,64, 
gh=0,09, föra år Tappens bredd. Från S, midt 
för inra åndan af Flyet, tag ST =0,25 och 
med en Radius PT = 3,00 drag bågen TmK, 
fom gör inra kanten af Armen, ml år då = 0,30, 
och Låggens långd från A til B=6,39. Tag 


+) Som man funnit, at Stocken vrider fig omkring 
Låggen, då fyrkanten år fmal, få för at afböja 
denna olågenhet, och at SWtktn må fitta faftare, 
har fyrkanten hår gjorts något drygare, ån Vans 
ligt brukas på Svenfka Ankrar. 


22 1796 Jan. Febr. Mart. 


"Tag Tab. IL Fig. 11. ab=0,27 och cd=0,26, 
och drag ac, bd, få har man Låggens tjocklek; 
ty ef=0,08, det år Tappens högd; tag ek=0,07 
fom år Tappens tjocklek i ytterkant; Ringens 
vidd inuti = 0,80, des tjocklek i diameter = 0,14. 

Fig. 12. dd Flyets bredd = 1,00, ab = 0,10, | 
ac= 1,05; på en diftance af 0,05 från linien dd 
drag linien rs, dela diftancen från denna linien 
til c i fyra lika delar; genom deffa delar drag 
linier vinkelrått mot Flyets medel-linia och af- 
fått åt hvardera fidan af den famma på rs, 
den förfta linien o, 500, på andra 0,469, på 
den tredje 0, 375, på den fjerde 0,219; drag 
en krum linia genom alla deffa punåer, fom rr, 
få år det en Parabel, fom har vertex uti rF. 

Fig. 13. Tab. II. år en Se&ion af Låggen 
vid E, afrundningen nr = 3 no (Fig. 10) och 
tjockleken rundt om, år vid pafs lika med 
Flyets bredd. 

Låggen på de Engelfka Ankrar år lika få 
tjock fom bred: de hålla före, at om den år 
något drygare ena ån andra vågen, fkal det 
vrida fig; men detta har aldrig bekråfttat fig 
vid bruket af Svenfka Ankrarne, når de hafvit 
den hår upgifne proportionen af bredd mot 
tjockleken. 


At Flyet conflrueras efter en parabel år 
för ingen annan orfak, ån at gifva det en 
vacker form, och at des area blir determinerad, 
når des bredd och långd åro gifne, emedan 

man 


1796 Jan. Febr. Mart. 19 


man gemenligen fkal finna, at Flyen på et 
Ankare ej altid åro likformige med Flyen på 
et annat, at ehuru de kunna vara lika breda 
och långa, få kan det ena ha 3 å 3:dels flörre 
area ån det andra, emedan deras kanter åro 
mer eller mindre buktige; och vil man der- 
före vifa, huru en Parabel på et mechanifkt 
fått, kan af Handtverkaren upritas, til den 
florlek den bör”hafva. 
Låt A vara en råt flruken rebba eller linial, 
4 å 5 fot lång, 5 å 6 tum bred, fom faffpikas 
på et bord; NN 2 fots diftance från denna, drag 
en linia BC parallel med linialen, och drag en 
linia DB vinkelrått deremot, affått från linien 
BC halfva Flyets bredd BE: der linierne BC 
och DB fkåra hvarannan, fom uti B, fått en 
fmal rund flift eller nål, vid hvilken fånfes 
ena åndan af en tråd. Tag en vinkelhake W 
och lågg des ena arm W w tått intil linien DB; 
fåft den andra åndan af tråden vid åndan ww af 
vinkelhaken, på det fått, at man tager en fmal 
Rift och förer tråden up til E, få fkal den vara 
flyf; fedan föres vinkelen W längs linialen A, 
då tråden hålles med ftiftet altid tått intil vin= 
kelen, fom G, til defs vinkelen hunnit til F, 
då har nålen ritat krum-linien EGF; BF år 
ar 0 BE, och om man drar en linia HT 
hvars diftance från linien DB fkal vara 735 BE, 
få år halfva Flyet upritadt och linien EGF 
en Parabel. Åndan F hår, fvarar emot ec Fig. 123 
den håligheten fom fedan går til Pynten kan 
B dras 


18 1796 Fan. Febr. Mart. 


dragas på fri hand. Samma tilftålining kan 
nyttjas både för förre och mindre Flyn. 


NOR 

Sedan man gifvit Ankaret fine proportioner, 
bör åfven Ankarfiocken, fåfom högft nådvån- 
dig, omnåmnas. Det år allmånt antaget, at 
göra den lika lång med Ankarlåggen och Rin- 
gen, hvaraf hånder, at når Låggen -år korrt 
och Armarne långre ån vanligt, blir Stocken 
för korrt, at Ankaret fvårligen kan gå ikull 
och fåfta fig i grunden; ty fom centr. grav. 
af Ankaret år efter des förfta låge (Fig. 27) lågt; 
men ftiger i högden i proportion af Stockens 
halfva långd BC, ock under det Ankaret ftjel- 
per, för at antaga låget (Fig. 3) ftiger centr: 
grav. D i högden i proportion til långden af 
Armen BC, hvaraf följer, at når Armarne åro 
långa, fkal Stocken ock vara lång, och tyckes 
den fåledes få en lagom och rått afpaffad långd, 
når den år 12 gång diftancen mellan båda 
Pyntarne. 


on 

Då Ankaret fått de hår nåmnde propor- 
"tioner, och Flyets: bredd fåttes = m, få år 
Ankarets foliditeét eller cubifka innehåll = 3 2? 
cubic fot, och om en cubic fot järn våger 475 
fkålp. vidt. vigt, få år Ankarets vigt = 475. 
3 m? = 317 m?, och om Ankarets vigt år = P, 
far at. =: Pyrderafan = Mäss Flyets 
bredd. På detta fått har man fått Flyets bredd 

för 


1796 Jan. Febr. Marr. 19 


för alla Ankrar i hosföljande Tabell, från 
11000 til 2000 fkålp. vi&. vigt och deraf alla 
de upförde Proportioner i anledning af &f. 6. 
» Långden från A til C i tifta Columnen år 
införd, fom nödig at veta vid Skepps-ritnin« 
sars, formerande. « 
Len 

Supponera, man vil gifva den fördelaktigafte 
angel och bugt på Flyet, til Ankrar, fom ej har 
den proportion af Arm mot Läåggens långd, 
fom hår år gifvit. 

Drag (Fig. 10) AC och från C drag en linia 
OH, at Angelen”A CH blir = 222, 301 "Från 
A drag AH perpendiculairt mot HC, få år H 
centrum för Flyets bugt, emedan den Angel, fom 
Hiyttrörmed linien AC, år då=902--20?,30" 
detär 122,30”. 

Sy 


En annan method, at formera Flyet och Armens. 


Som det år afgjordt, at Flyet fkal göra mot 
grunden en Angel af 112”, 30” och at des bugt 
fkal vara efter en Logarithmifk Spiral, få gifves 
en mechanifk methode at uprita denna linia, fom 
år accurat och tillika fimpel, nemligen: Man 
tager en fltyf och qviftfri gran-fparr, 12 alnar 
lång, fom göres 3 tum tjock i fyrkant, mycket 
Nåt och rak, fom AB, (Tab. I. Fig. 10); vid 
underkant af des ena ända B fåftes et järn, med 
hvafs ågg, fom et hugg-järn af 3 å 35 tums 
bredd, åggen något kullrig långs efter, och 

B 2 at 


20 1796 Jan. Febr. Mart. 


at det gör en Angel ABC med frångens fida 
=112", 30" (det år ådels cirkel + ä af ådels cirkel) 
> Åfven fkal man ha en fy känts hylfa I, af den 
vidd inuti, at flången kan flira lått derigenom; 
vid hylfans underkant år en jårndobb, fom 
går ned i golfvet, hvarpå Spiralen fkal ritas, 
då flången AB föres til hålften eller mer in 
genom hylfan, och åndan B, der järnet fitter, 
tryckes hårdt ned och föres från B til Ch, 
i den dire&ion fom järnet vifar, eller i den 
dire&ion det fjelf vil gå, cå det befkrifver Krum- 
linien eller Spiralen B56, under det fången flirar 
genom hylfan I, hvilken vrider fig omkring 
famma punå I, fom år Spiralens centrum och 
år nu ab. 

Efter denna ritning göres et mönfter, modell 
eller mall, af bråder IB4 (Tab. I. Fig. 16); 
vid I göres et mårke, fåfom centrum af Spiralen, 
då detta mårke, når mallen fkal appliceras til 
Ankaret, altid fkal vara midt för Tapparne, 
och få långt från Låggens medel -linia, fom 
Ankarftockens halfva tiocklek CAnkarftockens 
tjocklek år +3 af des långd), då mallen vrides 
omkring punéåen eller mårket I, til defs buk- 
ten Bb tråffar in med inra kanten af Flyect, 
då Flyet fkal krökas eller råtas, at det faller 
Jåmnt in med mallen, och kan denna mall 
nyttjas til alla Ankrär. få vål til ftora fom 
fmå; men fom den mall, hvilken fkulle paffa 
få vål til flörre fom fmårre Ankrar, blefve 
obeqvåm at nyttja, bör 2ne göras, den jön. 

Ör 


1796 Jan. Febr. Mart. 21 


för mindre, fom til exempel från B til c, och 
den andra för förre, fåfom från D til hb; och 
år det mycket beqvåmligare at nyttja denna 
mall vid nya Ankrars förfårdigande, ån at från 
centrum H (Fig. 10) fvepa inra kanten af Flyet;. 


0: 12; 


Sluteligen vil man (emedan det med åmnet 
år få nåra förknippadt) åfven raifonera om 
Ankrars ftorlek för olika flora Skepp. 


Det åro 2ne Elementer fom agera på Skep- 
pet, nemligen Vatnet meéedelft vågorna mot 
Skeppskroppen, och Vådret mot des Öfver- 
byggnad, Mafter och Tackling. Vågornes all- 
månna rörelfe, år på det fått, at den fidan af 
vågen, fom år emot vådret, år i et flåndigt 
nedfallande, och den fidan fom år ifrån vådret 
1 et fåndigt uphöjande: och fom et flörre Skepp, 
har en flörre tyngd, fom fkal lyftas, hvar- 
igenom det får en tröghet och fordrar fåledes 
långre tid at lyfta fig, få fliger vågen långre 
up på det flörre ån på det mindre Skeppet, 
då de åro likformige, och kan denna fligning 
anfes at vara i proportion til Skeppets bredd, 
hvaraf det motflånd, fom vågen lider af Skep- 
pet, kan antagas at vara, fom quadraten af 
Skeppets bredd, och år det åfven et allmänt 
bruk hos alla maritima Nationer, at Ankarets 
tyngd fkal vara, fom SR ON af Skeppets 
bredd, 

B 3 Som 


22 1796 Jan. Febr. Mart. 


Som långder af Mafter och Rår åro unge- 
får fom Skeppets bredd, och tjockleken i pro- 
portion fom: deras långder, famt Tågverket det 
famma, få år det motfiånd, fom vådret lider 
af alt detta, fom quadraten af Skeppets bredd, 
åfven fom ock den delen af Skeppet, fom år 
Öfver vatnet och exponerad för vådret: fåle- 
des år få vål vågornes fom vådrets effe& mot 
Skepp och Tackling at anfe, fom guadraten af 
Skeppets bredd, och i följe deraf bör Ankarets 
kraft at hålla Skeppet qvar, vara i famma 
proportion. 


-Ankarets kraft at refiffera, år fom arean 
af Flyet, multiplicerad med des diftance ned 
om -bottnens yta: denne produ& i likformiga 
Ankrar, år fom deras cubifka innehåll, och 
emedan deras cubifka innehåll år fom vigten, 
få fkal Ankarets vigt vara, fom quadraten af 
Skeppets bredd. 


Någon fkilnad göres likvål på Skepp af 
olika Claffer, fåfom et 3Dåcks Linie-Skepp, 
i anfeende til des högd öfver vatnet, får något 
fvårare Ankrar i proportion mot des bredd, 
ån et 2Dåcks Skepp. En Fregatt, i anfeende 
til lågre öfverbyggnad får fina Ankrar låttare 
emot des bredd, ån 2Dåcks Skeppen, och fmårre 
Fartyg, fom ha lått Tackling och ej få många 
Rår, fåledes mindre refifterande mot vådret, 
få ännu låttare Ankrar, i proportion mot de- 
ras bredd, ån Fregatter. 

De 


1796 Jan. Febr. Mart. 23 


De hår upråknade orfaker, hvarföre AÅn- 
krarne för de flörre Skeppeén böra vara flörre 
ån efter quadraten af bredden, åro i fig fjelfve 
föga gållande; utan vid viffa tilfållen fkal An- 
karet emotflå den kraft, fom upkommer af 
Skeppets moment at draga Ankaret åt fig, 
C(fåfom når det kommer i drift) och om haftig- 
heten antages vara lika för alla, få blifver 
momentet, fom Skeppens tyngder eller depla=' 
cements, det år vid pafs, fom cuben af deras 
bredder, och fåledes Ankrarne mycket fvårare 
för de flörre Skeppen; men hvad fom vid dy- 
lika tilfållen brifter i hvarje Ankares tyngd, 
årfåttes genom nyttjande af flere, famt någon 
tilökning i deras tyngd för de flörre Skeppen. 


Den ena Nation har icke eller lika fvåra 
Ankrar, til lika flora Skepp, fom en annan 
Nation: för omkring 40 år fedan förhöll det 
fig på det fått, at då man quadrerade Skeppets 
bredd, få hade flörfta Ankaret för et 3Dåcks 
Tinie-Skepp, hår i Sverige, 2,95 fkålpund för 
hvar quadrat fot af denna produ&; til et 2Dåcks 
Skepp, dito, 2,51 fkålpund och för en Fregatt 
2,36 fkålpund för hvar quadrat fot. 


På Danfka 3 Dåckare — 3,4 fkålp. pr quadr. fot. 
2Dåckare = 2,9 dito dito. 
Fregatter 2,4. dito dito. . 
PåEngelfka3Dåckare = 3,5 dito dito. 
2Dåckare = 3,28 dito > dito. 
Fregatter — 3,24 dito dito. 
i BA Det 


; = 


24 1796 Jan. Febr. Mart. 


Det år olika farvatten och ankarftållen, fom . 
determinera Ankarens ftorlek: at ligga til ankars 
i florm mot öpna Ocean eller dår Ebb och Flod 
åro, fordrar flörre Ankare, ån i en Baye och dår 
ej Ebb och Flod åro: det har nåftan allmånt 
blifvit vedertaget at öka Ankrarnes florlek: i 
England ha de fedan åfvannåmnde tid, vunnit 
anfenlig tilökning deruti, ochiSverige ha 2Dåcks 
Skeppen nu 3 å 33 fkålp. för hvar quadrat fot af 
quadraten af bredden efter ytterkant af timren, 
och fkulle det otvifvelaktigt vara båttre, om 
deras tyngd ånnu ökades til 33 fkålp. pr quadr. 
fot. NB. Vi&ualie vigt. 

I anledning håraf borde Ankarnes vigt för 
Svenfka Orlogs Skepp vara, för 3Dåckare 33 
fkålp. pr quadr. fot, för 2Dåckare, 33 fkälp. och 
för Fregatter 33 fkålp. pr quadr. fot, famt alla de 
fvåra Ankarne på et och famma Skepp lika ftora. 

Ofterfjön år ej flor, men vågorne korta och 
brytande, at et fort Skepp ej hinner refa fig 
för en ny ankommande våg, hvilken då rufar 
högre up på Skeppets bog och agerar få mycket 
våldfammare; vågorne på de flörre hafven åro 
vål'högre, men långre och följa i mera afflånd 
från hvarandra, hvarigenom et Skepp kan dufva 
ned på den ena vågen, innan den andra flöter til, 
för hvilken det å nyo, fåledes i maklighet kan 
refa fig: af denna omftåndighet tyckes at Ankrar 
af den proje&erade tyngden fkulle för Svenfka 
Örlogs-Flottan ingalunda blifva för flora. 


FRED. H. aF€ CHAPMAN. 
Vice - Amiral, CC: W. Q, och R, Se Q; 


1796 Jan. Febr. Mart. 25 


Beråttelje 
om Trenne mårkvårdiga Hufvud- Skador; 
af 
OAR SACRKREL 


Den Förfia. 
[Di Herrfkaps-Betjent N. N. af 26 ärs ålder, 
intogs i Kongl. Lazarettet i Januarii må-. 
nad 1795: känflolés på alt fått och oförmögen 
at om fig och det framfarna gifva minfta be- 
fked, inhemtades af dem, fom fört honom til 
Lazarettet, följande uplysning: 

I October månad 1794 hade han, utan ond- 
fka eller elakt upfåt, blifvit kaftad af en annan 
Betjent med en Specie Riksdaler i pannan in- 
emot hårfåftet. Penningen hade tråffat på kant 
och gjort en motfvarande fkråma i huden: 
efter flaget hade han blifvit yr i hufvudet och 
dignat til marken, inburen hade han blifvit 
åderlåten och njutit all god fkötfel fom är- 
fordrats. Dymedelft hade han innom få dagar 
kommit fig före igen och gjort fina fyflor; 
men altid behållit en befvårande tyngd och 
yrfel i högra delen af hufvudet. Åndteligen 
hade han mot medlet af December å nyo blif- 
vit fotfallen och fångliggande. Om han under 
denna tiden nyttjat Låkare-råd eller haft nå- 
gra ovanliga fymptomer, det kunde icke up- 
täckas Då han ankom til Lazarettet, var 
han redan lethargicus och all kånfla beröfvad; 

B 5 liten, 


- 


26 1796 Jan. Febr. Mart. 


liten, kring och ojämn puls, blekt anfigte, blå 
låppar, långfam och roflande andedrågt, med 
kall och feg fvett i huden, gåfvo dödens fnara 
annalkande tilkånna. 

 Åtminftone borde följande dagen afbidas, 
för at fe om Trepan, eller någon annan vå- 
fentelig åtgård då kunde företagas; men han 
afled natten derpå. 

Sedan hufvudfkålen var aflyft, uptåcktes 
följande orfaker til döden: 

Dura mater blek, lös från fkålen och fliddrig. 

Pia mater med Arachnoidea infyllde med 
flelnadt blodvatten och tomma blod-rör: fam- 
telige bleka och flappa. 

Subftantia corticalis Cerebri mot öfra åndan 
af des högra och fråmre lob, hade blekt och 
fjukligt utfeende: var åfven löfare ån den frifka 
delen af öfriga hjernmaflan. Nåra intil, ofvanpå 
högra och fråmre ventriceln i Subft. medullari, 
mötte en famling af röta, fom intog hela hjern- 
kammaren, hade förflört mellanvåggen intil 
Falx, angripit alla delar fom på fidorne och 
1 djupet angrånfa, ned til Corpus callofum: 
Rete vasculofum, pes hippocampi, Corpus ftria- 
tum och Thalamus nervi opt. voro bortfmålta 
och okånbara. 

Orfakerne til döden voro fåledes tilråcke- 
ligen updagade. Af dylika håndelfer med lika 
utgång, åro ock ganfka många redan upteckna- 
de; men flagets förfta belkafferhet med en Riks- 
daler, fölgdernes långfamma tilvåxt under tre 

må- 


I 


1796 Jan. Febr. Mart. 2 


månaders förlopp, åro i mit tycke mårkvår- 
dige omflåndigheter, fom i öfrigt böra tjena 
til varning, at i början och långre tid framåt 
ej anfe hufvudets fkador för ringa, lemnade 
utan Trepanering til naturens egen utredning, 
aldeles opålitelig i dylika fall. 


- Den Andra. 

Börddes af Kongl. Götha Gardes Regementet 
N. N. 24 år gammal, ftadd på arreftantvakt i 
högra Flygeln vid Slotts Högvakten en trappa 
up: hade fatt fig i et Öppet fönfler och fomnan- 
de fallit baklånges ned på hufvudet mot ften- 
gatan. Strax fkild vid all kånfla och rörelfe- 
förmåga, fördes han til Kongl. Lazarettet i bör- 
jan af Maji månad 1705. 

Fullkomlig Sopor, långfam puls, lika och 
roflande andedrågt voro de förfta kånnetecken 
til hjernans tryckning och lidande. Öfver vån- 
fira Ös Bregmatis, mot angeln af bågge Sutu- 
rerne Longitudinalis och -Coronalis, fanns et : 
kroffadt får intil benet. Benet kåndes tillika 
ojämnt och fraéureradt. 

Som han efter fkadans timande icke för- 
lorat fårdeles blod, öpnades ådren genaft på 
armen. Et Clysma falitum fattes, hufvudet 
rakades och betåcktes med hel kall Oxicrat och 
Trepanation upfköts til följande morgonen. 

Den 4 Maji fedan yttre betåckningarne 
med Ppericranium voro borttagne, vifade fig 
å förenåmnde fålle en fra&ur med depresfion 


28 1706 Jan. Febr. Mart. 


af 3 fingers långd och defsutan tvånne fprickor; 
fen. gingo från fra&turen bort under de oöp- 
nade integumenterne, dock med jämna kanter 
mot hvarannan. 

Trepanation förråttades af Under-Chirurgus 
i Kongl. Lazarettet Herr CASPERSSON, med 
mit bitråde. 

En flörre krona gaf tilråckelig öÖpning för 
et flörre och ftarkt levatorium, at med full 
flyrka upbånda nedtryckta benftycket, hvilket 
likfom litet fkufvat fig under kanten af i plano 
naturali motftående benkanten. 

Ingen blod eller annan utfiprande våtfka 
vifade fig genom Öpningen, och Dura mater 
var ofkadd med naturlig fårg. Såret förbants 
och fkötfeln fortfattes i alt affeende med om- 
forg och noggranhet. 

Nedtryckta benets uplyftning fkaffade ho- 
nom famma dag mot aftonen den båttring, at 
han började litet tala, befvara korta frågor, 
röra armar och händer famt mera ömka fig: 
pulsflagen hade ökat och nårmat fig och ande= 
drågten var låttare. Under de. förfta tre vec- 
kornes framgång, hade deffa båttringar mårke- 
ligen tiltagit och fuppuration i fåret fradgat fig: 
likvål klägade han nåftan dageligen öfver en 
flygande vårk ån i benen, ån i högra armen 
och en gäng i högra fidan af bröftet, likt en 
Plevritis Rheumatico-Spuria: icke heller kunde 
han nyttja eller mycket röra högra benet och 
foten; Låmpeliga medel blefvo i alla fkiften 

för- 


1796 Fan. Febr. Mart. 29 


förordnade af Herr Asfesfor SCHULTZENHEIM 
och mig, med påfyftad verkan och lindring, 

Mot all förmodan upftod nu en helt ovans- 
lig och ovåntad håndelfe. 

Trepan öpningen och det redan tilköttade 
fåret började gifva blod til fådan myckenhet, 
at hufvudet, kroppen och fångklåderne der- 
af, med tunn och lefrad blod nedfölades. En 
förre Artere /gifver icke mera blod imellan 
Patienters afdåningar och ytterfta mattheter, ån 
hår intråffade. Under filleftåndet granfkades få- 
ret på det nogafte, men intet det minfta fpring- 
rör kunde fkönjas. Pulfen förhöll fig klen, 
darrande men icke långfam: Lavementer och 
kalla omflag kring hufvudet fortfattes. 

Det ftltadnade icke vid et blod-utbrott, utan 
deraf återkommo flera innom de följande tre 
veckorna, ftarkare eller fvagare: fåret fanns 
åtminftone vid hvarje förband öfverhöljt med 
lefrad blod, och det fåg ut fom bloden jemvål 
trångde fig genom Diploe och Ben-fubftancen, 
Denna blod förluft oaktad, började de måfta 
och fvårafte kånningar fmåningom uphöra, 
vårken i lederna förfvinna, rörelfen i öfra 
och nedra delarne få mera och brukbar flyrka; 
mera begår til föda och mat infinna fig, och 
ohulpen kunna refa fig up och utur fången. 

Denna långvariga blödning hindrade imed- 
lertid den nådiga fuppuration och benringens 
med andra bråckta benfkårfvors lofsning, utan 
hvilket ingen. faft låkning kunde förvåntas. 

I bör 


30 1796 Jan. Febr. Mart. 


I början af Julii, hade all blödning uphört, 
då fuppuration återkom, och benlofsningen ef- 
ter fjorton dagars förlopp fullbordades. Låk- 
ningen medtog ännu nåra fem veckor, då han 
den 17 Augulfti derpå följande, fom frifk, men 
matt och litet yr 1 hufvudet utfkrefs ur Laza- 
rettet. ”Tilfållet medgaf, at han med handt- 
langning vid några fmårre Reparationer på 
fållet, kunde förtjena fin dags- och förtårings- 
penning, och mår nu aldeles vål. 

Ehuru förfårande ofvannåmnde ftarka och 
ovanliga blödning förekom, hvilken tycktes ut- 
Ööfa den fjukas fifta krafter; få fyntes dock 
tydeligen, til vår ftora fågnad, at hans mått 
tryckande plågor dageligen förminfkades; och 
fom redan anfördt, finnen blefvo redigare, lem- 
marna vårkfria och brukbara. 

» Hjernan famfålt med des hinnor, öfver-. 
hopad och tryckt af tunn olefrad blod, kan- 
fke under Dura mater, eller imellan denna och 
hufvudfkålen, utguten under och efter fallet; 
genom afrifna fina blod-rör, på några trakter 
kring fkadan, ehuru icke under fjelfva fra&turen 
och Trepan-öpningen, låttades nu fynbart ge- 
nom denna myckenhet af blod, fom fkåftals 
utdunflade. Öpna men föårborgade blod-rör 
1 Diploe, fom gåfvo blod ur deras mynningar 
1 Trepan-hålet, kunde åfven mifstånkas. 

Hade Sinus longitudinalis eller Art. meningea 
media haft minfta del i bléödningen, få fkulle 
fådant ofelbart flråx uppenbarat fig vid Tre- 


pa- 


1796 Jan. Febr. Mart: 31 


paneringen; men denna aflopp utan blod och 
blef derifrån fredad inpå äng veckan Intet 
annat mellankommit våld å hufvudet genom 
kråkning, fall eller fiötande gaf någon vetterlig 
anledning dertil. 


Den Tredje. 


Handelsmannen N. N. 42 år gammal, fladd 
på marknadsrefor, hade den oförfigtigheten, 
at låta fpånna en ung och otåmd håft för fin 
chaife, hvilken fnart tog af vågen millan trån 
och ftenar, få at chaifen fljelpte, mannen föll 
med håftighet emot en ften och kroffade huf- 
vudet; detta tildrog fig den 26 September 1795: 
Efter en liten ftund hade han åter kommit fig 
före, blifvit förd til nårmfla flad, dår han 
njutit någon låkare-vård, medelft åderlåtning 
och hufvudets badning m. m. Hans naturliga 
kroppsftyrka tillåt honom at ån vidare fort- 
fåtta fine föremål, få at han icke förr ån fex 
veckor efter fallet, kom hit til fladen. 

Han var ganfka yr i hufvudet, kunde dock 
tämmeligen vål gå, men omöjeligen oledd, utan 
af tvånne hjelpare. 

Synen på högra ögat var redan borta och 
år det ånnu; faftån ögats utfeende år aldeles 
frifkt och pupillen ej fynnerligen vidgad, fer 
han dock icke dagfens ljus eller eldslåga med. 
detta öga. 

Innom hufvudet kånde han en fqvalpning, 
2 fynnerhet då han hafigt förde det fram och 

til- 


32 1796 Jan. Febr. Mart, 


tilbaka: nårftående kunde höra låtet af denna 
fqvalpning på två a tre flegs afftånd, få tyde- 
ligen, fom det fkedt i en halffylld bouteille 
med vatten. Annan plåga hade han icke deraf. 

Ofvanpå panbenets högra och öfra hörn, 
fyntes et måftadels tillåkt kroffadt får, lem- 
ning af förfta fkadan genom fallet. 

Dårunder och nåra deromkring, kändes 
ojämnheter på benet, fom vitnade både om 
Osfis frontis verkeliga brott och nedtryckning 
til en del, utur des planum. 

Stadd i denna fvåra belågenhet, anlitade 
han både Herr Asfesforen SCHULTZENHEIM Och 
mig om möjelig hjelp. 

Skadans hårkomft, art och ofvannåmnde 
fymptomer fyntes fordra hufvudfkålens fnara 
öpning på brutna ftället, genom Trepan; detta 
beflut antogs med nöje af den fjuka, och ut- 
hårdades med et ypperligt tolamod. 

Herr Asfesfor SCHULTZENHEIM förråttade 
operationen den 11 November. 

Cranium blottadt, företedde å högra och 
öfra hörnet af pannbenet, et å ena fidan ned- 
tryckt benfycke af vid pafs 17 tums tvår- 
liniaa - Tvånne mindre fprickor gingo der- 
ifrån, en nedåt och en mot portio iquamofa 
osfis temp.; förmodeligen blott genom öfra 
taflan intil Diploe. Förfla kronan fattes tre 
linier ofvan om depresfion och var tilråckelig 
at vål uplyfta det nedtryckta flycket; men 
fom Dura mater fanns frifk til utfeendet, OA 

skilc 


| + 


1796 Jan. Febr. Mart: 33 


fkild från Cranium, och ingen utådrad våtfka, 
blod eller vatten utkom; få fattes ån en krona 
båttre ned mot Pars fqvamofa Ostis temp. för 
at fe om genom tidens utdrågt, någon fådan. 
våtfka nedfånkt fig, fom ökat hjernans och 
des. hinnors tryckning: öÖpningen och Dura 
mater liknade dock i alt affeende den förra, 
och förbans på vanligt fått. 

Den fjuke hade ke genom operationen 
förlorat hvarken mod cn krafter; tvärtom 
blef han dageligen muntrare, och vi FORT 
at Trepan-Opningarne ånnu fkulle lånda bo- 
nom til godo. Sexton a aderton dagar voro 
framlikridne under Herr Asfesforen SCHULTZEN- 
HEIMS dageliga och nårmafte vård, då var- 
ffminsen tr fåret började vila 18 vatten- 
blandad och tunn, hvilket federmera åktes och 
fortfor med mårkelig låttrnad i hufvudets tyngd, 


fom både förr och nåra efter operationen med 
möda kunde uprefas och hållas i Jämnvigt uppe. 


Sqvalpningen i hufvudet ville ånnu på fjerde 
veckan icke minfkas:; men efter fex veckors 
förlopp röntes fådant til hans och ailas flörfta 
nöje: har icke eller federmera återkommit. 
TLåkningen, hufvudets låtthet och bruk med 
hela kroppens rörelfe-förmåga, hafva federmera 


otåflat med hvarannan i fkyndfamhet til lyckelig 


utgång, få at han nu med. början af Februari 
månad 1796 kan befirida fina vanliga göromål. 
Synen på högra ögat, fom redan: år nåmndet, 
torde nåppeligen återkomma. Urfprunget til 
fyne- 


34. 1796 Jan. Febr. Mart. 


fyne-nerven har tvifvelsutan efter förfta flöten 
blifvit paralytifkt, eller federmera af utådrade 
vatnet, hålft i högra hjernkamaren eller nåra 
til Thalamus nervi opt. fkadadt, uplöft eller för- 
fvagadt, och Retina i fölgd deraf kraftlös. = 

Intet tvifvel år, at ju dylika håndelfer vid 
bufvudets fkador, finnas hos Obfervatores up- 
tecknade, fom med de tvånne fenare haft lika 
befkaffenhet och åfven lyckelig utgång: men i 
haft har jag ej kunnat igenfinna någon i efter- 
följande flora Måns Skrifter: 


Morgagni, fom rikaft på anmårkte hufvudets 
fkador, har dock ingen, fom liknar 
desfe två fenare, men ganfka mån- 
ga af den förfta och få trepanerade. 1) 

Le Dran, många, men ingen lika. 2) 

Schmiicker, många högt fvåra hufvudfkador, 
utan likhet til desfa. 3) 


B. Gooch, ibland många och noga utförda huf- 
vudets och hjernans fkador 4) fin- 
nes ingen lik. 


P. Pott, 


ry De Sedib, & Cauf. Morb, Tom. III Lib. IV. 
Epift. LI. p. 59 & fequ. 

2) Obi. de Chir, Tom: I. ps uoreög &€fequ. 

3) JF. L. Schmiicker Chir. Wahrnehm. Erft. Theil, 
pag. 27 & fequ. 

4) B. Gooch Pra&. Treat. on Wound Vol, I. 
pag. 248 & fequ. 


1796 Jan. Febr. Mart. 0 4 


P. Pott, Herfaldiga anmårkningar och Jåro- 
: rika råd vid hufvud fkadors fkötande, 
dock ingen af hår befkrifna håndel- 
fer 5) de måfta Trepanerade. 
A. Kölpin, många vådeliga och vål befkrifna 
håndelfer, utan likhet af de nu i frå- 
ga varande. 6) 
Nåppeligen brytes hufvudfkålen, utan com- 
munications - rörens afbriftning imellan Dura 
mater och Pericranium, med den förras lofs- 


ning från Cranium, åtminftone under fratturen? 


hånder fådant i omkretfen, aflöper det ej utan 
extravaferad blod. Denna, fig fjelf låmnad, 
tager ofelbart röta åt fig, fom angriper Dura 
Meninx, gör den fjuka långe lidande, och 
dödar honom til flut. 

Deremot, ju mindre del af deffa Santorini 
Emisfaria åro rifne, defto mera hopp om den 
utådrade blodens utdunfining genom Trepan- 
Öpningen, ånda ned från Pi matris vasculöfa 
infånkningar i Cortex cerebri.  - Dertil för- 
bjelper fåkert hjernans flåndiga och alternativa 
rörelfe, af blodens indrift från hjertat, den 
Boiörhave med mycket tfkål kallar fyftolifk "') 


och år tydeligen expulfive. Jag lemnar hvad 
yttre luftens attra&tion hårutinnan kan med- 


verka. C 2 Når 
5) Obferv. on the injur. of the head. Chir, Works, 


Vol. TII. Se&. 1. & fequ. 


6) De Cap. Lefionibus M. Med. Chir, Havnie 


MDCCLXXVII. 
>) Inflit. Med. p, m. 108, 239. 


36 = 1796 Jan. Febr. Mart. 


Når håärtil lågges Corticis cer. och Pig 
Meningis utdunftnings-förmåga, ”) vanliga våt- 
fkans  omvåxlaride och förnyande i hjern- 
kamrarne genom ftåndig in- och exhalation, 
få få vi mycken tråöftande anledning at både 
hoppas och underhjelpa fådane vatten-famlin- 
gars exhalation och fördelning, når de af hvad 
orfak fom hålft, öfverftiiga naturens mått och 
grånfor. 

I tredje håndelfen blir jag likvål ofåker 
om fqvalpande vatnet var i ventriceln, fom mer 
vanligt, eller i hjern - fubftancen , fom mera 
fållan hånder. 

Af de tvånne fenares och nog ovanliga 
håndelfers lyckeliga utgång, utom det hvad an- 
förde fore Obfervatores och Chirurgi Praéici 
vitna om ”Trepaneringars nödvåndighet och 
fåkrafte hjelp i de fvårare hufvudets väldfam- 
ma åkommor, ftyrkes jag i den tron, at de 
Aåfte olyckelige omkomma i brift af denna 
Mara och förfigtiga undfåttning. 

Blodens utådring i hjernans fubftance, i 
des kamrar, ned på Tentoriwm och derunder 
kring cerebellum vid Bafis craniu med eller utan 
rämnor 1 benet eller futurerne, åro alla er- 
kånde fom obotelige. 

Förgåfves föker man bota dem genom tåta 
blod-uttappningar, kalla bad, blås- och vatten- 
dragning kring hufvudet eller Trepanering. Med 
vattenfamlingar efter hufvudets Contufioner och 

Commo- 
£) ÅA. Haller Phyf. 8:o. Tom, VIIL Lib. X., p. m. 35. 


1796 Jan. Febr. Mari. 37 


Commotioner kan detta förhålla fig olika och 
båttre.  Utådrad blod antager fnart en för< 
förande röta på ftållet; blodvattnet kan långre 
dvåljas utan fådan fölgd. 


Ju nårmare Extravafata finnas mot hjernans 
yta öfver eller under Meninges, defto ftörre 
hopp får man göra fig om des lösning, ups- 
fugning och utdunfining genom Cranii öpningar 
em eller Aera, 


Befkrifning om en Man, fom utan armar 
(Brachia) och hånder, ben och fötter, up- 
Öfvat fig til mycken fkicklighet i 
många Konfier och Slögder. 
af 
JoH. P. WESTRING. 


Ne Schierlund föddes den 24 Januari 1753, 
utan armar, hånder, fötter och ben, af 
fattiga föråldrar, Torparefolk under Skjörtinge 
Säteri 1 Skårkinds Sockn,,2 mil från Norr- 
köping. Des moder har icke under hafvande 
tilftåndet blifvit fkråmd, eller varit medvetande 
af något, fom kunnat verka på foftjet genom 
des inbildningskraft. 
C 3 1gC« 


oo EN XP 
LT 


38 1796 Jan, Febr. Mart. - 


> oIgenom Förfamlingens bemedlande fick har 
nåde-bröd uti Söderköpings Hofpital år 1756. 
Utaf deffaå medel anvåndes något til åldre bro- 
drens upfoftran i nåmnda Stads Trivial-Schola, 
fom förvårfvade fig dymedelft fkicklighet at 
omfider blifva Krono-Lånsman. Imedlertid ha- 
de nu denne Johan hemma lårt fig få mycket 
låfa, at hari kunde wndervifa andra barn, då 
han var 9 år gammal. På mellanftunderna 
fyffelfatte han fig at tålja allehanda fmåfaker 
uti tråd, och förmårkte hos fig mycken hog 
för Mechanique. Hans tankegåfva började nu 
redan. utveckla fig redigt, och han fann nöd- 
våndigt för fig at kunna fkrifva och rtåkna, 
för at framdeles blifva mera nyttig och verk- 
fam. Hog och omtanke gåfvo honom det för- 
Naget at efterapa brodrens hemmavarande fkrif- 
bok i början af Februarii 1765. "Efter två 
månaders tid hade han redan hunnit få vida 
hårutinnan, at han kunde fkrifva bref til bro- 
dren, fom förundrade fig håröfver, och federmera 
då han var ledig ifrån Scholan, upöfvade ho- 
nom ånnu mera hårutinnan, famt åfven uti 
råkningskonften. Han förde nu pennan imellan 
båda armbogarne. Då varande Comminiftern 
i Förfamlingen, Magifter Jacob Aftrand, fom 
förmårkte mycket fnille och fkicklighet hos 
denna, oagtad kroppens briftfållighet, gaf ho- 
nom böcker i Chriftendomen, Moralen och 
Hiflorien, fom han låfte med ftor förkofran: 
och väckte hans omtanke, at behåndigare föra 


1796 Jan. Febr. Mart. 39 


pennan; hvilket lyckades med en okonftlad 
upfinning af en rem, fom fåftes med et fpånne 
:omkring högra armbogens ånda, hvaruti en 
ring år vidhångande, fom föres öfver en liten 
utvåxt af en tums långd bredvid armbogen. 
Uti denna ring fåttes pennan, fom drages ige- 
nom fpånnet, och fitter fålunda faft. ”) Medelft 
denna enkla och enfaldiga fkrif-machine fkrifver 
han en jåmn och vacker ftil. Hårmed fåfter han 
ock pennknifven, och kan fjelf fkåra fina fkrif- 
pennor. Med denna enfaldiga anftalt, fom år- 
fåtter briften för få många leder, rörelfe- och 
kånfloftrångar, och fom år tilråckelig för alla 
inftrumenter, hvarmed han federmera arbetat, 
-upöfvar han fig fmåningom i många konfter och 
fögder. 

Knapt lifs-uppehålle fordrade dock, at han 
målft måfte fyffelfåtta fig med fådana göromål, 
fom på flållet kunde fkaffa honom någon för- 
tjenfl. Imellanåt lårde han fig at rita och måla, 
och fick i fynnerhet nu förtjena på målning 
med oljefårg. Hans mechanifka fallenhet få- 
fiade upmårkfamheten på vågg-ur, fom han 
dfedermera fnart lårde fig at laga, och omfider 
at göra nya. Snillet gör honom fnart til fkic- 
kelig måftare, få at han ock federmera kunde 
laga fmå fick-ur. För några år fedan lagade 
han et fick-ur, fom måftare i konften anfågo 
nåftan fom obotligt, hvilket federmera haft en 
; CA jämn 
2) Se Figuren, ritad af Konftmålaren PEHR HÖRBERG. 


40 1796 Jan: Febr. Mart. 
jämn och god gång. Han gör fina fpindlar 


til fådana fmå ur, famt åfven axlar med fina 
dref och hjul. Många med fårdiga hånder 
och fingrar, fom lårt denna konfien, måfte be- 
undra hans fkicklighet, och åfven fe honom 
öfver fig. Han fvarfvar med mycken fårdig- 
het både metaller. och tråd. Han nyttjar då 
vippflång, och har fnöret fåftadt om ena låret. 

I yngre åreR graverade han i tråd; och 


"i fålde tadlor, fom han förut illuminerade. Men 


fom deffa arbeten föga lönade på en lands- 
bygd ibland en fattig allmoge, och upmuntran, 
fom fiyrker fnillet, famt tilfålle at fullkomna 
fig hårutinnan, fattades, beflöt han at mera 
fyffelfåtta fig med fkrifvande, hvartil hans håg 
få mycket mera upmuntrades, fom det föll 
honom låttare och mindre mödofamt. Hans 
föl var nu få fladgad och vacker, at har är 
1799 blef anmodad af Lagman Lofibom at ren- 
fkritva dosmböckerna för flera är. ") Oagtad 
fin tvungna ftållning kunde han dock fkrifva 
12 til 14 ark om dagen. År 1773 flyttade 
han til Söderköping, hvareit han betjente många 
med renfkrifning och råkenfkapers utförande, 
famt imellanåt gaklerstknde barn at låfa, fkrifva 
och råkna, och förtjente åfven något på ur- 
lagning. Sedermera blef han 1778 antagen fom 
Tingsfkrifvare af Håradshöfdingen Forfeman, och 
följde honom til 1782. Under detta förvårf- 

vade 
En Copia af hans egenhåndiga namn och flyl 

finnes under Portraitet Tab. III, 


= T706. an. Febr. Mart. 41 


sade han fig någon kunfkap i Lagfarenheten, 
få at han med utmärkt fkicklighet, federmera 
fom Advocat, inför flera Domflolar utfört åt- 
fkilliga råttegångar: och har jag hört en namn- 
kunnig Domare berömma hans fållfynta fårdig- 
het hårutinnan. AT naturen haftig och het har 
han någon gång förgått fig, och blifvit för 
altid fråndömd friheten at utföra rättegångar. 
Snillet år icke altid behagligt -- mindre altid. 
lyckligt! Sedan år 1787 har han varit gift, 
och haft med fin huftru fyra frifka och hel- 
bregda barn, af hvilka endaft tvånne lefva. 
Efter fom Figuren utvifar har han manligt 
hufvud, anfigte och kropp, förarmar (Lacerti) 
och lår. Des lemmar åro grofva, och mufklar- 
ne mycket köttfulla (torofi). Tvånne fvart- 
bruna eldiga ögon vittna om des inedfödda 
gqvickhet. Den högra armen, (Lacertus) T4 tum 
lång, har fin ledgång, likfom det vånftra knåt. 
Det ena armbenet (Ulna) flutar flrax ned om 
ledgången; men det andra (Radius) har en 
långd af en tum, och en egen half ledgång, 
med förelfe inat och upåt Uti flumpen af 
armbogen och det lilla utfkottet, a dock 
icke kör någon nagel, har han nare ikinn 
ån på öfriga kroppen, och åfven dår finare 
kånfla. Som Figuren vifar, fåfter han dår fin 
fkrif- machine och fina öfriga infrumenter. Den 
Ränke armen flutas öfvanför ledgången, och 
år 113 tum lång. Likaledes flutas högra låret 
ofvanför knåt; men det vånflra har knäts leds 


C 5 gång 


A? 1796 Jan. Febr. Mart. 


gång med knåfkål, och flutas en tum nedan- 
före, - På hidan: år hår ock. cn liten. ntväxt, 
likfom vid högra armbogen, dock utan ben. 
Befynnerligt år, huru fom denna ofårdighet 
1 yttre lemmarne korsvis fvarar mot hvar- 
annan. På deffa flumpar går han ftadigt 
med fådana fkotyg, fom på Figuren vwifas. 
Uti fina haliva armar har han få mycken 
flyrka, at då han håller dem tilfammans kan 
en flark karl ej fkilja dem åt. Oagtadt det 
myckna arbetet med dem i en inåt bröåftet 
böjd ftållning, åro de dock icke krökta; men 
däremot år bröftet C Thorax) inböjdt af armar- 
nas ihoptryckning och klåmning dåröfver un- 
der arbetet. Dock har han håraf ej förmårkt 
någon ikada, fåfom hofta eller andtåppa, utan 
har et ftarkt mål och en hög röft. 

Flerftådes har nöden upammat krymplingar 
til verkfamhet, och våckt omtankan i yngre 
åren til arbetfamhet, då kroppens lemmar ån- 
nu under fin våxt kunna danas och vånjas 
til allehanda rörelfer. Sålunda var i Paris för 
några år fedan en Flicka, fom utan hånder 
kunde fpinna, då hon förde flåndan med foten. 
I Wadftena lefver ånnu en Man, fom utan 
hånder kan fkrifva och förråtta allehanda fmå- 
faker med fötterna. En ufling vifar fig ofta 
hår- på marknaderna, fom fpelar Violin 

å det fåttet, at han tangerar flrångarna 
med en hand och med foten förer ftråken. 
William Kingstone, en Landtman i: England, 

född 


1796 Jan. Febr. Mart. 43 


född utan hånder och armar, kan med fötterna 
fkrifva, raka fig och kamma fit hår, famt för- 
råtta allahanda gåromål. 

Men alla deffas konft år mindre underlig; 
ty tärna hafva likfom fingrena fina utfiråck- 
nings- och ihopdragnings-mufklar, fom kunna 
upöfvas til flyrka och ombytande rörelfer. 
Men Schierlunds kontft tycktes vara nåflan en 
" gåta, fom nåppeligen kan uplöåfas, utan at fe 
honom. Har naturen varit hård, fom gifvit 
honom en ofårdig, ftympad och briftfållig kropp, 
har han dock fått det rikeligen årfatt med myc- 
ket fnille.  Förgåfves fökes ofta orfaken til 
fådana naturens fnedfprång (Lufus natur2e), 
Sjelfva aflelfen år en hemlighet: och hår år 
ingen anledning til någon verkan ifrån modren 
genom inbildningen, fom troligen många gäån- 
ger orfakat lyten hos foftren. Och utaf hans 
hiftoria finna vi, at han, oagtade få många 
briftande lemmar, dock aflat fyra helbregda 
barn med fin huftru, fom ger flyrka åt den 
låran, at foftret (Embryo) redan år danadt i 
ågget hos modren. Han år et talande bevis 
på flyrkan af fnillet, fom med en del ofull- 
komliga Organer kan åftadkomma detfamma, 
fom få kunna med de fullkomligafte. Det år 
icke hår mechaniquen af kroppens lemmar, fom 
kafva fallenheten til viffa konfler och flågder. 
Fallenheten kommer af tankegåfvans låtthet 
at i inbildningen föreftålla fakernas natur och 
befkaffenhet.  Snillet fkapar, til och med.ågr 

ätt= 


A4 1796 Jan. Febr. Mart. 


fåttning för briftande lemmar... Det måfta be- 
ror fedan på vanan, fom gifver något begrep 
om natur, och 2 blir omfider förmåga: 
och et af månnifkjans företråden för alla an- 
dra djur år, at kunna vånja fig vid mycket, 
och dymedel& förådla fin natur. "Den inre 
månnifkjan grundlågger alt: des förmögenheter 
upodlas genom upfoftran. Naturens Herre har 
gitvit en fond, dår årfåttning kan håmtas. 
Och kan denna Mannens lefnadsbefkrifning 
vifa, at om upfoftringsverket vårdades vål efs 
ter fin flora vigt för det hela, fkulle i alla 
Stater åfven krymplingarne kunna uparbetas 
til nyttiga och verkfamma Medborgare: och 
kanfke deras hiftoria blifva föga mindre låro- 
rik ån hjeltarnes. 


-— 


Tillågg til Schierlunds Hiftoria. 


Utom de upråknade konfter, hvarutinnan 
Schierlund med fina armfilumpar vifar måfterlig 
fårdighet, kan han åfven kamma fit hår, då 
han fåfter kammen i remmen. Når han åter, 
behöfver han ingen hjelp: han tager glafet med 
ofåker varfamhet, och förer det til munnen: 
nyttjar knif, gaffel och fked lika fåkert, fom 
en helbregda månnifkja. Får han en kopp Thé- 
vatten, tager han koppen ifrån bordet och 
håller den fladigt imellan armflumparne, och 
förer den til munnen. Sjelf kan han dock 
icke raka fig, ej heiler knåppa igen fina klä- 

der; 


1796 Jan. Febr. Mart. 45 


der; hvarföre han vid alla fådana tilfållen 
målfte hafva hjelp. Likaledes kan han ej heller 
fjelf fåfta remmarne til fina fkotyg, hvilka en 
annan måfte håfta i et bålte, fom går om- 
kring lifvet; men fjelf kan han draga dem på 
fig. Och detta år nåflan det enda, fom han 
icke kunnat lara. 

I Wadftena lefver en Man, vid namn 
Matihiås Larsfon Schjonberg, född i Skönberga: 
Socken, en fjerdedels mil på andra fidan Söder- 
köping, fom, född utan armar, hånder och lår, 
kan med ena foten fom endaft har fyra tår, 
af hvilka blott två åro rörliga, fkrifva, rita 
och knypla:; dock alt i ofullkomligare srad 

Wid Sabbatsberg i Stockholm har varit 
en Klockare utan armar, fom fkrifvit med 
munnen, och dårmed, åfven ganfka fårdigt flagit 
up bladen i Pfalmboken. 


Andra 


46 1796 Jan. Febr. Mart. 


Andra Fortfåttningen, 
om Cometernas minfta Afflånd ifrån 
Fordens Orbita; ”) 
af 
ERA4C:;P ROSP ERRIN 


— — 


6 

Rå min förfta Fortfåttning i detta åmnet, 

hafva Elementer för ellofva nya Cometer 
kommit til min kunfkap. Det år utråknin- 
garne på deffas minfta afflånd ifrån Jordens 
Orbita, fom jag anhåller, at uti Kongl. Weten- 
fkaps Academien nu få inlemna. Den vågen 
jag följt, är tilförene tilråckeligen förklarad, 
men innan jag går vidare torde det vara nö- 
digt, at anföra de Elementer, jag nyttjat för 
Cometernas baner, hvarvid den de förra gån- 
gerna brukade numer på Cometerna iortfåttes. 


fn. 
LANE - 17855 
Af Herr DE SARON. 
Den upftigande Nodens ftålle 2" 4? 44" 30” 
vOrbitans Lutning til ASKS ÅT 
Perihelii flålle = = '- g: 207-030 
Perihelii afftånd ifrån RTR 0,427587 
Co- 
+) Se det föregående uti Kongl. Wetenfkaps Aca- 
demiens Handlingar för år 1775 p- 183, och 
Kongl. Wetenfkaps Academiens Nya Handlin- 
gar för år 1785 p. 274. 


1796 Jan. Febr. Mart. AT 


Cometen gick igenom fit Perihelium år 1785 
den 8 April kl. 11: 29” eftermiddagen, Tem- 
pus medium til Parifer Meridian. 

Des rörelfe- år Direéå. 


LXXIII. 1786. 

; Af Herr MECHAIN. 
Den upfligande Nodens ftålle 6". 14 22 40 
Orbitans Lutning til Ecliptican 50 54 28 
fEnsikemtälle? - vv". 0 25 136 
Perihelii affltånd ifrån Solen =: 0,410099 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1786 
den 8 Juli kl. 10: 07 127” förmiddagen, Tem- 
pus medium til Parifer Meridian. 
Des rörelfe år Direå&. 


LXXIV. 1787. 

Af Herr SARON. 
Den upfligande Nodens flålle 3: 16251" 55"! 
Orbitans Lutning til Ecliptican 48 15 51 
Pernmaci halle? 7 0 TA I 
Perihelii afftånd från Solen 0,348910 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1787 
den 11 Maji kl. 7: 587 o'” förmiddagen, Tem- 
pus medium til Parifer Meridian. 
Des rörelfe år Retrograd. 


ILXXV. 1788. 
oo Af Herr MECHAIN. 
Den upfligande Nodens ftålle 5:62 56" 43" 
Orbitans Lutning til Ecliptican 122710 
eRIReElERNdlie rese 80 8 7 
Periheli affånd från Solen 1,063012 
a Co- 


MÅ 1796 Zan. Febr. Mart. 


Cometen gick igenom fit Perihelium år 1788 
den 10 November kl. 7" 34” 47'” eftermiddagen; 
Tempus medium til Parifer Meridian. 

Des rörelfe år Retrograd. 


TIXVI 17805 

AR Herr, ME CHASN: 
Den upftligande Nodens flålle 11222 24” 26"! 
Orbitans Lutning til Ecliptican 04 30 24 
FPoRhelesftalle > 4 = ue OO RAA 
Perihelii afftånd från Solen O5TSLe 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1788 
den 20 December kl. 7: 247 40” eftermiddagen, 
Tempus medium til Parifer Meridian, 
Des rörelfe är: Direct. 


LXXVIL 1790. 
AL, Herr 85-440 

Den upfligande Nodens flålle 5! 260 11"46"” 
;rbitans Lutning til Ecliptican — 31 54 15, 
Penhela, flallé scoc 2 = AASE 
Perihelii afftånd från Solen 0,75 8097 
Cometen gick igenom fit Perihelium är 1790 
den. 15. Jan. kl. 551057 eftermiddagen; Eem= 
pus medium til Parifer Meridian. 
Des rörelfe år Retrograd. 


LXXVIII £790-. 
Af. Herr ME CISENA 4 
Den upfiigande Nodens fålle 8: 272 8'37" 
Orbitans Lutning til Ecliptican 5658 13 
Fonnelu fålle ; = Ax as 3 OTUR 
Perihelii afflånd från Solen 1,063286 
Co- 


ee 


1796 Jan. Febr. Mart. A9 


Cometen gick igenom fit Perihelium år 1790 
den 28 Jan. kl. 7: 45” 15”” eftermiddagen, Tem- 
pus medium til Parifer Meridian. 
Des rörelfe år Direå. 
LXXIX. 1700. 
oo Af Herr MECHAIN. 
Den upfligande Nodens flålle i: 39 117 27 
Orbitans Lutning til Ecliptican 63 52 27 - 
enkel alle o- = oo - MN 3:43 27 
Perihelii afftånd ifrån Solen 0,797961 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1790 
den 21 Maji kl. 57 46' 15”” eftermiddagen, Tem- 
pus medium til Parifer meridian. ,F 
Des rörelfe år Retrograd. 
LXXX 1792. 
För denna Comet hafver jag nyttjat tvånne 
fårfkilda Elementer. 
Af Hetr MECBALN 
Den upfligande Nodens flålle 6 10 46 53 
Orbitans Lutning til Ecliptican 39 46 55 
Perihelu fållg.. -: - - om I Ö 30 20 
Perihelii afftånd från Solen 1,204684 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1792 
den 14 Januarii kl. it 44” i5” förmiddagen, 
Tempus medium til Parifer Meridian. 
Des rörelfe år Retrograd. 
Af Herr VON ZACH 
Den upfigande Nodens flålle 6 100 42! gt. 
Orbitans Lutning til LAN 30 45 47 
Perihelii ftålle + = = i & 20 32 
Perihelii afftånd ifrån Sökn 1,292576 
FA D Go 


50 1796 Yan. Febr. Mart. 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1793 


den 14 Januari kl. of 59t 36" FÖR IRRESEA 
Tempus medium til Parifer meridian: 


BÖNL 0708, 


Uti Philofophical Transa&ions för år 1703 
P. 1. p. 55 flå införde 13 fltycken Obfervationer 
på denna Comet ifrån den. 8 Januarii 1793 
til deri 7 Februarii fämma år: Af deffa åro 
de tvånne förfta gjorde af Herr GR EGOR Y; 
'deh tredje äf Herr St. LEE; och alle de 
Öfrige af Herr MASKELYNE: Sedan jag 
corrigerat dem genom Parallaxen och Aber- 
rationen, har jag utaf dem utråknat följande 
Parabolifka Elermenter för Cometens Eana 


20 


Den upfigande Nodens Talle 13-157 15 1 
Orbitans Lutning til Ecliptican 49 i 45 
Periheli fällé "> SöS RATAS Ae 
Perihelii afftånd ifrån Solen 0,966 287 


Cometeh gick igenom fit Perihelium år 1793 
den 27 Deceriber kl. 6: 147 27" eftermiddagen, 
Tempus medium til Parifer meridian: 

Des rörelfe år Retrograd. 

-Deffa Elementer inffåmma ganfka vål med 
alla Hefr MASKELYNE's Obfervationer, men 
fkilja fig 3 til 4 minuter i Lätitud öch 10 til 12 
minuter i Longitud ifrån dem Herr GREGORY 
gjort; & heller år det imöjeligt at nårmaäre förs 
ena de -ftnare "med" hågre Elemecoter.. Herr 
ST. LEES Obfervation afviker öfver 2 grader 
i Longitud; och inemot en grad i Latitud, ifråri 

allä 


i796 Jan. Febr. Mari. ör 


alla de Elementer, fom kunna utråknas af de 
öfriga Obferväåtionerna, och fåledes måfte i dem 
något fel förelupit antingen vid fkrifningen ellef 
tryckningen. 

LXXXIL 1795: 
le fart jag fått underråttelfe, at Herr 
BobrE i Berlin på fit Obfervatorium i fift 
”Jednre November inånad blifvit varfe en Comet; 
fom jag ej hår kunde igenfinna, begårde jag 
Ikrifteligen, at hån: fkullé tåckäs lemna mig 
del af fina Obfervationer. Han fvårade under 
den 11 Januarii detta år, at hån i anfeende 
til Cometens matta fken och mulna våderlek; 
"ej kunnåt fe honom mera ån trenne gånger, 
nemliger den ir, i8 och 24 November, och 
dettå åndå få ofullkoimligt, at han ej könnat 
anflålla någon ordentelig Obfervation, hvars 
Före han ock upgifver tiden blott i jämna tim-= 
tål, Longituden i fjerdedels grader, och Latia 
tudén åfven i runda tal. Af deffå Obfervas 
tioner här jag nu utråknät följande Paraboliz 
fka Elementer för Cometeis vår: 
Den upfligande Nodens ftålle ot i? 6 50 
”Otbitans Lutning til Ecliptican — 24 42 27 
ormen allé "ss sla CR 15 34 24 
Perihelii affånd ifrån Solen ot 215059 
Cometen gick igenom fit Perihelium är 1705 
den 15 December kl åt ig! io” förmiddagen; 
"Tempus medium til Pärifér RO 
De rförelfe år Dire&. ; 4 
D 3 Dö 


£2 1796 Jan. Febr. Mart. 


De kunna ej annat ån vara högft ofull- 
komliga , dock föreftålla de Obférvationerna 
på 5 til 6 minuter nåra, både i Longitud och 
Latitud. 


Alla deffa Cometers minfta afflånd ifrån 
Jordens Orbita med dårtil hörande omftåndig- 
heter anföras i bifogade Tabell, i likformig- 
het med hvad jag de förra gångerna i detta 
amne utgifvit. 

$. 4. 

Den anförde Tabellen vifar at utaf deffa 
elfva . Cometer trenne endaft kunna komma 
Jordens Orbita någorlunda nåra. Den når- 


mafte kan dock ej komma ofs nårmare ån 13 


gånger månens afftånd, och de andre tvånne 
20 och 26 gånger. Utom deffe kunna blott 
trenne flycken komma närmare til jorden ån 
Venus, och tvånne ej en gång få nåra fom 
Mars i fit nårmafte afftånd. 


Til flut har jag i Tabellen anfört en ny 
utråkning på LIV eller 1764 års Comet. Or- 
faken år at Herr PInGRé i fin Cometo= 
graphie P. II p. 74 anmärker, at uti de Elemen- 
ter, fom flå anförde i Herr DE LA LANDES 
Afronomie, andra uplagan, och jag i den förfta 
Tabellen nyttjat (K.V.A. H. för år 1775 p. 193) 
finnes et tryckfel på 10 grader i Nodens flålles 
och emedan Herr PInGRrR?t efter fenare Ob- 

| fer= 


1796 Jan. Febr. Mart. 53 


fervationer funnit det öfriga åfven tarfva nå- 
gon förbåttring, har jag omgjort hela råk- 
ningen i anledning af deffa hans förbåttrade 
Elementer. 

LIV. 1764. 


Af Herr PiInGRE. 


Den upftigande Nodens flålle 4: o? 4” 33" 
Orbitans Lutning til Ecliptican 52 53 31 
Perihelii flålle - - - - OO I5:1I4 52 
Perihelii afftånd ifrån Solen 0,555216 
Cometen gick igenom fit Perihelium år 1764 
den 13 Februarii kl. 1? 317 56”, Tempus 
medium til Parifer Neridian. 

Des rörelfe år Retrograd. 


Method at integrera en differential 
Equation; 
h Tar 
N. LANDERBECK. 


| Er generel method, at åtfkilja de variabla quan- 
titeterne uti alla de Differential-AL.quationer, 

1 hvilka tvånne variabla med deras fluxioner 
förekomma, hvarigenom fådana /Equationers 
Integration blefve bragt til krok-liniers quadratur, 
vore för Analyfen et betydeligt och nyttigt 
påfund; men en fådan år ånnu icke funnen. 
Dertil fordras, om den år möjelig, en full- 
| D 3 Eom« 


54 1796 Jan. Febr: Mart. 


komlig: kånnedom af deffa AEquationers art, 
och et claffificerande och jämförande af dem 
alla. Af en mathematifk underfökning kom 
jag til en Zquation, fom borde integreras, 
hvilken då den generelt föreftålles, innefattar. 
fera håndelfer, ån af en få fimpel AZEquation 
kan förmodas. Huru famma Aquation bhif- 
vit handterad och integrerad, har Jag nu den 
åran upgifva. 

Den Zquationen, fom til integrerande nu 
fkal företagas år Py dy + Qyrdz= Rdz, uti 
hvilken P, Q och R betyda hvad fun&ioner 
af Zz fom hålft, rationela eller irrationela, al- 
gebraifka eller tranfeendenta, famt m en con= 
fant quantitet. 


Låt til den ändan fört AEquationen mul- 
tipliceras med — uti hvilken S i anfeende til 
P år ode MONS både til form och quan- 
titet, få upkommer /Equationen Sy==1 dy. + 
Sy dre = dz, Om nu antages Zy” =/[7 dz, 
uti kälken Z jämvål år odeterminerad, och 
differentieras, blifver myr dytyrdZ = " 
fWwilket "värde "af de ärar =sjjpa gälvtx 
myra dy dZ= Sydy$ — gym dz eller 
Gm Z=S)> —+dZ dee = o; men emedan 
denna quation är o, få måflt mZ — S=0 
ech dp: > d2= =0o,hvarafgenom den förra Z=> 

hvars 


1796 Jan. Febr. Mart. 55 
hvars fluxion dZ = = = och genom den fenare 


iZ= - p d2; af hvilka vården för dZ jämförda, 
É = >Qa4 upkommer, och då den integreras 
. d 

Log. S - in pet oe deraf NS” = Ne f255 
når N år den numern hvars hyperbolifka 
Logarithmus år I. Når detta vårde för S fub- 
I j é i S 
flitueras uti dem förut funna AEquationen Z= Te 


blifver Z.= NYE och då vården för Z 


mn i ; 
och för S fluteligen fubflitueras uti den an- 


m 


NYE 


tagna AEquationen, framkommer yn 


Ne/SE! d js 
Rn Ray hvarigenom de variabla quans= 


RR 
titeterne åro feparerade, 


De variabla uti Alquationen Py! dy aa 
Qyrdz=Rdz kunna jämvål åtfkiljas, om man 
3 uti hvilken X och S åro fun- 
&ioner af 23, både til form och quantitet o- 


antager YyrES 


dee dade. och differentierar famma 
sdX — XaS 


tion, då my 

vården af y” ck nh a "Aa ny dy 

uti den proponerade ALquationen, hvarigenom 

PIX, sun ERAN ÖRA sn 

rö es Tr > Rd2z upkommer. 

Denna Equation gifver tilkånna, at de va- 
D 4 riabla 


86 1796 Jan. Febr. Mart. 


riabla kunna fepareras då, når —"X ig ge eg > 
e 4$ d 
eller när — = =E "; låt derföre få vara och 


tag des integral, bitar år Log. S = n/f 
hvarigenom S = Nf! då N år det talet 
hvars hyperbolifka Logarithmus &- Men 


Q27 
a 


emedan i den antagna håndelfen == = Rd2 
mSRåd 
det år dX = : = efter hvilkens integration 


KX = ER hvilket vårde för X, 
X= Sör fos: JE Rd 


få vål fom för S fubftitueradt uti Zquationen 


- Qez im fQ 47 
NYE föra Rd? 


denfamma fom förr. P 


ye = framgifver y” = 


För at vifa huru denna formulen generelt 
kan integreras, vill man företaga förft den hån- 


R 
delfen når — år någon digpiret af 2, eller när 


KV tg Ad SG 
=? 1 eS Ye = Ne f(Q2i ä Pp t 


Pp 
ERRORS S SR 
Antag EN frgatg = A2” + B, uti hvil. 
ken A och B åro variabla, och differentiera 
: oe & nm fd b 

famma ZEquation få år N” = 2”, = dA—+ 
vAg de + dB, eller (N"SSE,, —dA). 
VV —vALT dz — dB = 0, hvaraf följer at 
Ne" SES SL, —dA=0 och at—vA8Ids—-dB=0 
det 


1796 fan. Febr. Mart. 57 
det år at dA = N= /LEL, och då den inte- 
greras A= /N” SS famtat dB=—vA2dg 
och genom integrerande B = —vfSfT 2 dz 
om fN=f"5' kallas T.  Deffa vården af 
A och B fubftituerade uti den antagna A- 
quationen utvifa den fökta integralen vara 
SN SEE, = T2—v Sf Tr dz. 

Mep cniedatidenna dependerar af f[T 8-1 dz, 
få för at finna den, antag f T 2 d g=ÅgriB 
och differentiera, ff är TÖ&rrd AUT d Å + 
vis ÅR dz-+dB eller CT dz—dA) gola 
Age —d Bro af hvilken följer at Tdz—dA= 0 
och — >= AR dz —dB=o och genom in- 
tegrerande af den förra at Å = MN (a dz fom må 
kallas T och af den fenare at B = — I 
yr [ de, och altfå. fer dö. STYR 
SÄ T2nd 3, hvilken fubflituerad i den förr 
funna integralen framgifver den SNF =; r 
=T2-—v TT + öv Te Fra de. 


När vidare på flamma fått fortfares , och man 
ponerar f Tije= finnes f Tordg = Ta 
y2 — ST -3d2, hvilken uti os ga funne 
integralen fubftituerad gifver /N” fe d Te 


Tu. Fula — Vey—10 går al, 
D 5 Med 


58 1796 Fan. Febr. Mart. 
Med fifta termens integrerande kan på famma 


fu fortfaras få långe nödigt år. 

5 | "Då man anfer = =, någon i fandtion 25 Zz 
och man fåtter JV = Vd =, dV = : Vdz &c. famt 
[NATET = T. STds=, Sin EG 
blifver SN famma method f1 Nm/ SI =S URdz area 
TNT Ner ja Vdz mera rst ssttlnkge 


i fe: Qdz R 
Når få hånder at STVdz =pfSN7 fr 5 Ex 
—pfSfMdz2, uti hvilken M betyder en funéior 


af 3 fimplare ån N» (EET Så och gp en cCon- 
fant quantitet , då kan formulen Så NaSE2 SÅ - Rear 
reduceras til / Mdz. Emedan f Nm» /S3 oc Ru 
TC one ; FM dz få blifver 
RE Min ade DS AA 

På detta fått IR fordran Y NL Rear 
i fpeciela håndelfer til Logarithmer, IRL born 
eller andra kånda formlers integre. 


d 
NASSER 


6 


Denna Equations y” FN TE T 
til hvilken den föreflålda år Wing refolve- 
rande fordrar at integrera tvånne formuler 


SES och SNS Ret 
SR 


ck fkal kunna vara Algebraifk, få måfte 
den 


Om den fenares 


1796 Jan. Febr. Mart. 59 


Mo LÄ 


den. förra integreras genom Logarithmer, och 
då den förras integral annorlunda finnes, år 
den fenare altid tranfcendent, i hvilket fall 
dock y kan vara Algebraifk. At conftantå 
quantiteter efter behof böra tillåggas år klart. 


Formulen /N” JES -— ERA är ganfka vid- 
pe | 


fråckt och dee et flort antal formuler, 

Rationela, Irrationela, Logarithmifka, Expo- 
nentiela, de fom innehålla vinklar med deras 
Sinus och Cofinus m, m, Det år mårkeligt 
atlenifå fimpel Vg Zquation fom den nu gran= 
fkade kan innehålla få mycket. 


At anföra et eller annat exempel, torde icke 
vara otjenligt. Låt derföre vara begårt at inte- 
LE a SIT 


grera /AEquationen 3 iv dy fr 
ra SÅ a Vie 


då r år en hel pofitiv numer, Denna ZEquatio- 


2 


nen jämförd med-den BES determinerar 
TR 


I 
UV b Oe — Ve Ve och 21 = I, 


hvaraf 3 == Fre az hvarigenom m ET 2 
z . z 
> Fd a och Na f.E5 SG a 
fare HR a RE ; 
; Qdx Sr AR 
fSNo SEE Retvl Ufa . Genom den up- 


VR Mie Vd 
; , ö d EXT I 
giMme methoden at integrera blifver / . 


1 
EC—- 2 CR föds ie » men eme- 
dan 


ät 60 1796 Fan. Febr. Mart. 
dan SBN =f- ds -fE få blif 


(ERA 


Sr tids 
ver genom fubflitution "4 =C—-28M ie T 
20 F | : 
282 dl a Är af hvilken fluteligen 
Misp Air 
fötidz rd å EN sagan, SE 
eg = orti BR RN Ma I 1 
8 TE BT PN 0 SE 
varigenomy— — — RASAR 
? : feg ri r + i. Mit 


Hårvid mårkes, at når »r år då udda tal, 


METER åk TT 
reduceras altid 7 — —- til cirkelens re&ification, 
SN 

men då r år et jä år den fullkomligen in- 
tegrabel. I förra fallet år vårdet af y trans- 
cendent, men i fenare algebraifkt, få at i förra 
håndelfen, alla de krok-linierne, fom genom 
denna /Equation föreftållas, med deras areer, 
äro transcendente, men i den fenare algebraifka 
och fullkomligen quadrabia. 

Låt ZEquationen vara dy + ydz = Ned, 
funblilver Pe ft OS ÄG R = &, och m = I, 


i hvilken håndelfe och Ne 85 Nz 
få av SNO/SEE RE ON 


igrg2 Når des in- 


tegral genom den an ÖVA methoden fökes, fram- 
kommer fNisrdg = 6 a Ni (2 — SE REN 


BN—2 — &cC.) få at Yy= 3 + SA HEI på n n—r? 


gr2 — &c., hvilka ferier fluta fig innom u + 1 
termer når 2» år et helt pofitivt tal. 
Å P Defla 


1796 fan. Febr. Mart. 61 


Deffe krok -linier finnas vara transcen- 
dente utom i den håndelfen då den conftanta 
C =0 och a en hel pofitiv numer, famt at in- 
gen af dem alla år rg vg 


2Co0fz 
BET egeatidngn VO > Fc ; ydy — Sr 
2 Sing v2dz Lå 2Cofi 
j fe = Tre 2TC of?” Piyre Pe fö en MM 
R==ee och 2» = 2, 1 hvilket fall mf = 
i-H2Cofé? mfLEt oh a 200f8? S 
08: fa ng? EN - Sing? 4 3 a at 
fSNÄJEE SRS WE fomintegrerad gifver 
SS Sinz? 
fra - Co UC SV KORA 
Sin? TT Sing? 2Sinz? Säg 
> ft Col, få arg? C. oC:Singt TC CokSinr ; 
Fe AN I = TROR rr F2C0ft? 
RE Sp Cofg Sing 3 0 RER, 
2.1-—2Cof2? 1-H2Cofz? 2.120 Cofz? > Sjaz 


fom i alla håndelfer år transcendent. 


FÖR- 


FÖRTEKNING 

På de Rön, fom åro införde uti dettå 

| Quaärtals Handlingar: 
0 m råtta Formen på Skepps = Ankrar:; af 
Fen. H. Ar CHAPMAN = — = => 
2. Beråttelje om Trenne än Hufvud- 
— Jrador ; äf O; ÅF ÅcrEr = a 
3 Befkrifning om en Man, fom utan armar 
(Brachia) och händer; ben och fötter, up- 
" bfvat fig til mycker fricklighet i mångd Kon- 
fler och Slöjder; af jon. P. WestrING — 
ÅA» Åndrå Fortfåttningen om Cométernes minfla af- 
frånd från Jordens Orbita; af ER. PROSPERIN 
& Method at integrera en differential /Equation; 


&f N; LANDERBECK — — — — = 


he 


Ankarets 


2 ggongrA 
Pundiyys IT 


IIO0O 
I0oj0oo 


2275 
216 


AA 
A 


- 12 3 
oj så 4 Lea pa] er |G OD) GA bl, 


[FAN Oo mm 
lea 60 Tome 


Hela 


Tyngd |Längden 


"EV upsg 


20,84 
20,52 
20,19 
19,92 
19,64 
19,35 
I9,I2 
18390 
18,65 
18,42 
18:18 
17593 
17:67 
17:40 
17512 
16,84 
16,54 
16,24 
15392 
15,58 
15:35 
15,12 
14,88 
14,53 
14,36 
14,09 
13,81 
T3,5T 
13,2F 
12,89 
T2,55 
I219 
I1,8I 


Läggens | Tjock- . 
nr | Bredd | Bredd 
SN | 
SOS & 
NN N 3 N 
SÖS FS 3 
LS & - 5 
C;88I 1,207 17044 
0,867 | 1,188 | 15027 
0,853 13169 I,0II 
058417 I 15153 | 05997 
07830 F5137 035983 
0819 | I,120 I 05969 
03809 15107 | 05958 
02799 13094 0394 
0.789 I 15081 I-0:934 
0778 | 1.067 | 03922 
0768 | 15053 | 05910 
O757 15038 0,898 
0746 | 15023 | 05885 
02735 I1,007 05871 
05724 03992 0,858 
O-7II 075975 05843 
0699 | 05958 | 05828 
0686 I 05940 | 0,813 
05673 | 0,922 | 0,797 
0659 I 0903 | 0,780 
0x649 | 05889 | 0,769 
0,639 | 0,875 | 0:757 
0.629 | 0,861 | 0,745 
0,618 0,847 0,732 
0607 I 0,832 | 07719 
05595 | 05816 | 0,706 
0583 I 0800 I 0.692 
0571 | 0,783 | 05677 
0,558 0,705 03661 
9374I3515] 0.545 | 05746 | 05645 
9:4813307] 0,530 | 0;727 | 0,628 
9,2112,98) o,51I5 I 0706 | 05611 
8,9212,89] 0,499 | 0.584 | 0591 


Lägg. tjocklek 
rundt om 


SURESA 


35262 
35211 
35160 
35117 
35073 
3,028 
25993 
2958 
2,921 
235883 
25845 
23805 
27765 
2,723 
2,680 
2,635 
25589 
2.541 
23491 
23439 
23403 
2,366 
25328 
23289 
27248 
2,205 


"| 2,I61 


25TI5 
2,067 
24017 
113964 
1,908 
1,848 


"uruvy 
=4kg Hpug 


Läggens 
Bredd 


LEE d 


Proportion på Skepps-Ankrar i F ot öch Decimaler, från 


11000 +til 2000 Skålpunds Vi&ualie vigt, uträknade efter Upgif 


Fyrkanten 
kel 
S 
[ bar 
3 CE 
FS 
RR 
5 
T 


0,652 


suppuy Ups 


05294 
072.899 
05284 
0280 
05277 
03273 
0,2.69 
'0,266 
05263 
07259 
07256 
07252 
07249 
0,245 
O,241 
05237 
07233 
0,229 
0,224 
0,219 
0,216 
0,213 
07210 
0,206 
Oo 202 
0,198 
0,194 
O,190 


210,186 


0.182 
95177 


210,172 


07166 


07261 
03257 
05253 
07249 
05246 
05243 
0,240 
0,237 
07234 
05231 
07228 
0,224 
07221 
07218 


103214 


O,211 
0,207 
0,203 
03199 
07195 
07192 
03189 
0,186 
03183 
0,180 
0,176 
03173 
07169 
0,165 
o,16I 
05157 
0.153 
0,148 


Tapparne | Hate 
SN 
| od S 
N 5 SÅ 
SENT 
RA 
3 


05489 
05482 


034741. 


05468 
0,461 
0,454 
97449 
0,444 
07438 
0,432 
0,427 
0,421 
07415 
0,408 
105402 


907395 IT 


97388 


07381] 


07374 
07366 
07360 
07355 
903349 


95343 I 


903337 
07331 
03324 
0,317 
90,310 


197303 


032.95 
0,286 


03277 


Armen 


END UL 


A - 


Diftan- 


cen 


2 
3 
Kl 
H 


LG 
NN NE 
5 
(4 
5 


TEE Bor 

3 Sj 3 SE y än N 2 NH 
mn a S EN SA TAS ed TV SN 
5 & = & NOG BIE ES S SA Nå 
5 > & TRE a & 5 

ST < Sr KR RR Ro lENSSr SS 
S ES RE AES ES 
= & SS FISEN. SS | SR En FR SS - 
SS 2 So I Se NAS SE oc SS S 
MN E > er TX 3 LE SA S 
3 3 SS 2 ala i 5 SST ? 


4,35 | 6,52 05685 3,262.10,326 
4528 | 9:42 05674 16,70 
4521 | 6532 03664 16,43 
4516 6,23 05654 | 16,20 
4,10 6,14 05645 

4,04 | 6506 05637 

3599. |-5599 0,629 

3594 | 5592 0,621 

3589 | 5585 0,613 

3,84 | 5577 03605 

3579 | 5569 05597 

3,74 | 5561 0589 

3569 | 5553 0,581 

3,63 | 5545 0572 

3,57, | 5536 

3551 | 5527 

3,45 | 5,18 "105544 Il 03401 

3,39 | 5508 0,534 05394 

3,32 4,98 07523 0738 

3525 4,88 0,5 1210-378 

3,20 4,80 03505 103372 

3515 | 473 07497 [053671 

3,10 | 4,66 05489 |0,361 

3,05 4,58 05481 F0,355 

3,00 | 4,50 0,472 [0,348 

2,94 | 4541 05463 [0.342 

2,88 | 4532 103454 105335 

2,82 4:23 07444 [03328 

2,76 | 4,13 05434 | 05321 

2569 | 4,03 0;424 [053 13 

2,62 13593 0,413 [05304 

2,54 >82 0401 103295 

2,46 | 3370 02388 [0,286 


LÄ så 


TABELL, ; Pag. 52 


'Som utvifar omflåndigheterna :af Cometens minfta afftånd iffån Jordens Orbita. 


sm 


| i HN. HI. IV. V. VI. | VIL VII 
T, - ordens afftånd Ciarinetons ; 
AR Sd famt. Cometens. affiänd in. Sa ÄR AES Men gitudo Solis "Tiden för Cometen. | "Tiden för Jorden. 
i Orbita 
ade 1785, de Saron |8g 139 58! 221! -—tHl o? 434 2!'tl 0,4436 | 66? RN 25 4? 1'28!l1785 April 25220: 1/224/l1785 Maji 24410: 37! 40!! 
LXXIII 1786, Mechain In21 50 17 är 14 10 54 | 0,5209 | 56 47 21 | 0: 28 33 34 |1786 Jul. 20 17 24 786 JApr. 17 23 52 7 
É Den famme 39 36 44 —l27 33 33 | 0,5534 |105 26 12 | 7 II 56 13 |1786 Maji 24 5 51 51 |1786 Nov. 3 16 2 34 
LXXIV 1787, de Saron 48 6 38 35 4 32 43 | o,1o31 l105 56 21 | 3 21 24 37 |1787 Jun. 15 10 44 41 |1787 Jul. 13 13 17 17 
ILXXV 1788, Mechain IQ 37 10 31 —Ii36 31 11 | 0,1773 | 2037 25 ro oo 25 32 |1788 Otob.24 17 47 14 |1789 Jan. 19 11 I 37 
LXXVI 1788, Mechain IQ 4 2 45 HI 59 40 | 01790 | 34 28 13 | 5 20 24 46 [1788 Dec. 223 4 8 [1788 Sept. 12 2 22 13 
ILXXVIL 1799, de Saron ig 2 41 51 —j|j 2 17 20 | 0,0334 | 61 20 55 |-5 28 29 12 Ir790 Mars 10 16 49 53 |1789 Sept. 20 14 27 57 
ELXXVIHI 1720, Mechain lg 2 I 40 —i I 6 20 | o,1960 | 22 34 20 | 8 28 14.57 |1790 Jan. 10 2 17 24 |1789 Dec. 19 2 52 29 
LXXIX 1799, Mechain v 2 5 38 — Oo 55 20 | 00503 | 58 59 12 | I 4 6 22 l1790 Jun. 20-22 -7 6 11790 Jå 23 15 46-39 
LXXX 1792, Mechain 1&. 7 29 57 —Ld5 40 35 | 0,3441 | 18 13-30-16 10-38 280 llr792 Hebr 2 3 58. 4 Ir79m FÖR, 9 10 20:59 
SFR AG SZ 200280 RAGETS = 0,3357 | 18 9 of 6 16 28 23 1792 Febr. 2 "0 4 26 1791 OM 9 8 24 I0 
ILXXXI £792, Prosperin-ig I 38 58 —| 4 54 | o,0618-1 3r 5 Gij OL 4 20 1mr79S. Jan: 18 125624 "r7038 Jan 3 181253 
ILXXXH 1795, Prosperin 039 39 30 — 30 59 0 OO EE: 0,2685 |105 8 34 | 7 8 5 50 I1795 Nov. 27 18 43 34 a Ott. 31 0 54 22 
ILIV 1764, Pingré lg 4 41 37 Fl 2 50 gg | o,o91r | 80 21 56 | 3 27 14 24 |1764 Mars 19 3 930 I1764 Jul. 19 2 42 26 


OROAR ONE en 


ji 
HR 


PSA 
FNL 


4 


t 


I 


NM p 


é ; 


- 


p 


Pp 9 


ag 
SARA RARE 2 gr 


é KENNEL ann fd sa 
= = "be 2 ; 
- 9 , - ta - . , A 7 
SR 0 Rn mA en mn a res tndn RA föra ena ; 
OR t rs OR CRE J . 4 år 
Md é + - 


AY 


Ur 
RR NSI . Zz 


SE NE SR 


SVE 4 A pA 


(C- sö mt heh bpt 


ARENA vt ANN 


NGGk Nb, 
UR 


fa 


IN 
PN 


IIININ]TA 
SEM 


N 


Ij; 
EIA GGN 

få (5 
VP 


LIT 
KD 
Z 
EL 


Tab. ul 


SRS 


BETT 
PR 


Graverad af Fr Akrel 


AA 


3 


FA 


EE 
4 


IN 
N 


l 


+ 


s 


SN 


(s FI - 
EFCodunrg S 


un 
Pa 
< 
så 
20 
Z 
mA 
H 
= 
> 
HO 
I 
4 
O 
< 


Co) 
Z 
- 
> 
2 
EN 
< 
Sc 
» 


RR, 


MÅNADERNE 


För 


APRILIS, MAJFUS, JUNIUS, 


<< 
& 
= 
jarl 
A 
Z 
<< 
ae 


ÅR 1709 6. 


PRESES, 


AN GUSTAF 


err JOH 


gr 


I 


ACREL, 


i Upfala, 


och ' Profeffor 


ine Dot. 


Medi 


+ 


H 


'. 


CET 


Ortho 


ing, 
2 


$ 
fkarnas Sl 


hvars R 


( 


ÖTRAMY 


Slågiet R 


rpule)fin- 
ro med bott- 


ågte C.Se 
å 


Ör 


e 


åck-Rörma 
man fådana, 


8 


land Sn 
ör 


Tu 


DAL 


k 


e v CRAEA SEN 
' Rs 


64 1796 Apr. Maji. Ur. 


nar och kamrar förfedde: nu förekommer ' et 
Slågte, hvars alla arter dermed inråttat deras 
boning, men åro dock vida fkiljaktige deruti, 

fom nedanföre fkal fågas. Håraf finner man 
anledningen til det Svenfka Slågtnamnet; det 
Latinfka, eller råttare Grekifka, kan uttolkas 
med rakhorning, men en del åro dock krök- 
te liknelfevis fåfom et Baggehorn. wv. Linné 
S. N. 2 p. 64, uptog detta: Slågte gemenfamt 
med SEM ner ne ( Nautilus) under kånne- 
tecken af Animal Sepia, Tefta megvis ipira- 
1lis multilocularis, och förblef flåndigt af fam- 
ma mening; den hade fina fkål-i Rade til 
inre by yggnaden eller mångkamringen. -Men 
utom det at flere andre flågter hafva fig imel- 
lan en invårtes likhet, och dock Ser får- 

fkildte Någter: få vet man ånnu icke om Rör- 
kamrings-kråken hafva likhet med Blåckf- 
fkarna (Sepia), och det fom år hufvudfak- 
ligaft i et lått och brukbart fyftem, år det 
utvårtes kännetecknet, at Rörkamringarna icke 
altid batva någon vindning och aldrig mnå- 
gon fådan fom Snåckorna eller de fannfkyl« 
diga Snåckamringar. 


STR 
« oBreyNius: de Polythal. p. 12, 25f. la- 
ter varit den förfte, fom åtfkilt omnåmnde 
Slågter, och emedan af Rörkamringarna gif- 
vas de, fom antingen åro raka, eller hafv 
nedra åndan vindad: få gick han ånnu lå 


” 


och 


1796 Åpr. Maj. Jun. 65 


och af deffe gjorde tu Slågter, fom dock tyc- 
| kes ånnu vara öfverflödigt. Det förra af BrEvy- 
NiusS anfedde fårfkilda flågtet kallade han 
Orthoceras, och utmärkte det vara Polythalamium 
in lineam reétam, vel proxime ad reéetam acce- 
dentem, extenfum; det fenare nåmndes Lituus; 
polythalamium a bafi primo in lineam fere re- 
dam extenfum, deinde vero in fpiram extér- 
ne apparentem in plano horizontali convolu- 
tum. KLEIN ville dåremot icke veta af mer 
än et flågte, fom de Tub. Gen. 10 upfördes under 
namn af Tubuli concamerati: Tefte longe, pluri- 
mum coni- vel cylindri-raro dentaliformes, ra- 
risfime apice inflexo aut fpirge modo intorto; in- 
tus Nautili crasfi vel cornu Ammonis inftar, ex 
cameris vacuis quas fiphunculus Percurrit. MAR- 
TINI Conch. I. p. 34, 261, fynes dock hållre haf- 
va följt förftnåmnde Författare och upgaf un- 
der namnet Örthoceras kånnetecknen Tubulif. ca- 
nales vel reéti vel parum obliqui, cavitate 
; concamerata f. polythalamii: och under nam- 
net Cochlides, kånneteknen plan& intorte po- 
lythamie teretes, fpiris utringque confpicuis. ScO- 
POLI Introd. p. 396 har ockfå på vifst fått 
varit af dylik tanka, då han åtfkilt en del 
medelft namnet Orthocera och kånneteknen Te= 
fia elongata, articulata, exfpirata. 


f. 3. 


För min del fkulle jag vål icke hafva få 
aldeles fvårt vid at blifva vid v. LINNÉS mes 
XT 2 ning, 


66 1796 Apr. Maj. Jun. 


ning, men hålft och i anlening af hvad redan 
anfördt år ($. 1), har jag velat fåtta Rör- 
kamringarna på gränfen imelian ovindade och 
vindade fkalkråk dår V ermiologiens nylåringar - 
låttare måtte få rätt på dem ån ibland SR 
korna, emedan Rörkas köar minft hafva nå- 
. gon vindning, knapt någon toppvindning (fpira), 
och aldraminft någon pelare (columella), fom 
egenteligen år de ordenteligen vindade Skal- 
kråks hufvudfakliga kånnemårke. Til åf- 
ventyrs blifva då Rörkamringarnas Slågt-kånne- 
tecken låmpeligen: Tea libera, tubuliformis, atte- 
nuata, geniculata, fepius re&a, qubasdam poftice 
involuto är alis; tnius diaphr ET tabulatis 
guafi comtignat a, fiphone perforatis. På Svenfka 
kan det fågas: Skalet oanvuxit, rörformigt, ut- 
före affmalz nadt, med ledfkilnader förfedt, fnerbidele 
rakt, på någre bakefter ”fjäderlikt inkrökt; invån- 
digt med botnar afdelt, likfom i våningar den ena 
Öfver den andra, genom hvilka en pipa går. Krå- 
ket år ännu få godt fom aldeles obekant, hvad 
man därom kan fluta, fkal nedanföre fågas. 


f. 4. 
> Rörkamringarna åro alla hafskråk, och 
förre delen få fmå, at de knapt nog åro mår- 
kelige för blotta ögon. I allmånhet at fåga 
kan deras boning eller fkal anfes fåfom et 
långftråckt kågelformigt rör, fom beftår af 
mattare eller djupare ledfkilnader (genicula) 


eller mer och mindre utmärkte fammanfatte 
fivcken 


1796 Apr. Maj. Fun. 67 


flycken eller leder (articuli). Emot hvarje 
fådan 'ledfkilnad, fvarar invändigt en botten, 
fom år fkålig på Jdfraj eller mot den vidare 
andan af fkalets invände fida, och kullrig på 
den undra fidan, fom år vånd mot den fma- 
lare åndan af fkalet: fållan åro bottnarne tvårt- 
om upåt kullrige och inunder fkålige. Rum- 
met imellan hvarje botten har fått namn af 
Kammare eller råttare Våning; fåledes få mån- 
ge ledfkilnader, få många bottnar och vånin- 
gar, hvilka kunna gå nog vanligen til et an- 
tal omkring 50.  Stundom mot ena fidan, 
filundom dock mera fållan ET midten, går 
en Pipa eller et mindre Rör ifrån fkalets Mede 
eller fmalafte Ånda igenom alla bottnar och 
våningar, hvilken Pipa vilar fig altid på den 
öfverfta bottnen antingen med fin Öpning eller 
fåfom förlångd och utftående. - Denna Pipa 
kan åga en vidd vid pafs 3 til 3 af hela fka- 
lets och har meråndels med detfamma en li- 
ka aftagande fkapnad, men utan bottnar. Sål- 
lan gifvas någre arter, fom hafva flere ån en 
pipa; får man döma af öpningarna i öfra botten, 
fom man til följe af analogien tyckes böra 
kunna, få gifvas de fom hafva ånda til 20 
pipor. Af det föregående följer fåledes at 
pipan år genomgångelig eller öppen ånda ige- 
nom, men at våningarna åro tilflutna ånda 
igenom och fåledes af kråket icke bebodda, 
mer ån den öfverfta våningen; men på en art 
år ock den fluten, dock finnes öpning på ena 

103 fidan. 


68 1796 Apr. Maj. Fun. 


fidan. De fvårigheter fom möta orfaken til 
jå många våningars obrukbarhet m. m. upda- 
sas då kråket blifver bekant och huru det 
bygger fit fkal. 

MIn. 


Såttet huru Kråket verkftåler åfvannåmr= 
de förunderliga bygnad, år fvårt at med full- 
komlig fåkerhet utreda få långe kråket icke 
år bekant. Icke des mindre torde man fan- 
nolikt någorlunda kunna utreda det, och vi 
fkole til den andan företa oh Pumprörkamrin- 
gen COrthocera fipunculus) Tab. V. Fig. 8. Ofel- 
bart framfödes den med fin pipa och en en- 
da led eller våning b, ty annars fkulle man 
finna alla af en och famma art beftå af lika 
många våningar; 1 pipan måfte en del af des 
kropp inneflutas, och det öfriga af kroppen 
inrymmas famt hafva fin röårelfe i våningen. 
Når den nu tilvåxer, måfte denne Rörkam- 
ring anhlågga en ny och rymligare våning e 
famt förlånga fin pipa ec, då den gamla kam- 
maren d AE tilflutas, dels fåfom ombårlig, 
dels til förekommande deraf at ej åtfkillige 
tyngder deri måtte famlas, dels at gifva pi- 
v pan mera flyrka då den förökas på långden, 
på hvilkens klenhet annars hela bygnadens 
beftånd fkulle bero, och åndteligen til hela 
fkalbygnadens mera flyrka, fom år ganfka tunn 
och bråcklig, hvarföre den ock defsutom 


på 


1796 Apr. Maj. Fun. 69 


på de flåfte arter, utantil år förfedd med tvårsöf- 
ver eller långsåt gående uphöjde Ref eller rånder. 
Utan tvifvel flå Rörkamringarna upråtta på hafs- 
botten, fåfom de flåfte andre Mafkkråk af denna 
ordning, åtminftone kan det fågas om de raka 
Rörkamringar, hvilkas pipa man gemenligen . 
åfven finner uiftående vid nedra åndan, men 
fom oielbart hörer til en bortbruten våning. 
Med tiden famlar fig hafsbotten-åmnet omkring 
och fkulle betåcka dem, om de ej öktes eller 
tilbygdes på höjden, dorisenotn blifver en Rör- 
kamring ju längre des djupare likfom ned- 
fånkt i hafsbottnen, "den ftår då faftare och 
upryckes ej få lått af hafvets rörelfe. Til 
åfventyrs år detta orfaken, hvarföre de ftor- 
vuxne Rörkamringar icke finnas vid firån- 
derne, men de fmåvuxne få mycket oftare 
fom icke hunnit få befåftas i hafsbottnen: och 
til åfventyrs torde det vara orfaken, hvarfö- 
re man ånnu icke funnit förre exemplar af 
ville arter, eller originalerne til de ftore ar- 
ter, fom finnas ftenvandlade. 


f. 6. 


I anledning af föregående fynes vidare 
följa at en Rörkamrings både förfta och feder- 
mera hvarje nybygnad liknar en Tratt Tab. V. 
Fig. 8. b, famt fåledes har mycken likhet med 
Borrmafk-rören CTerebella), at hela pipan icke 
annat år ån et Mafkrör, at den öfverftla vå- 
minsen ej ftjenar tl annat än fråmre delens af 

Eg krop- 


770 | 1796 Apr. Maj. jan. 


kroppen beqvåmligare rörelfe och förvaring: 
må hånda endaft för Hufvudets eller Klångenas 
Cceirri) hvila, då kråket utftåller dem til fångft. 
Man har då anledning at fluta til en fkapnad, 
hvad fjelfva kråket. betråffar, fom icke myc- 
ket torde fkilja fig ifrån Grusma/karna (Sabel- 
la), eller Snåckrör-kråken (Serpula), eller Borr- 
mafkarna CTerebella): ja låt ock vara någon 
likhet med Bldckfifkarna eller Trolblmafkarna (Hy- 
dra). Huru RuUMPH yttrat fig hårom, fkal fram- 
deles vid Ammons Rörkamringen blifva om- 
förmålt. Håraf och i anledning af hvad i 4 
$. blifvit fagt, följer ock at Rörkamrings- 
kråket på en gång aldrig intager eller kan in- : 
taga mer ån pipan och allena den öfverfta det 
år ytterfta våningen. Säledes blifva de öfri- 
ga våningarna toma och måfte blifva det,” 
emedan kråket igenbygdt dem. Det fåledes 
förökta fkalet blifver hårigenom låttare för det 
lilla kråket at. röra, om det antingen viljan- 
de eller mot fin vilja kommer at flytta fig af fål- 
let, ty utan en fådan daning fkulle aldrig et 
få litet kråk med få fmal fljert kunna fyra 
et få flort fkal af få många våningar och ån- 
da til flere fots långd. 


äv 
Hook och BrREYNnius hafva ment, at 
kråket fkule genom fin pipa inflåppa vatten 
i hvilken våning det behagade och för nö- 
digt fann. Men huru år det möjeligt, når 
med 


1796 Apr. Maj. Fun. 71 


med båfta fynglas deffe Författare fjelfve icke 
kunnat uptåcka något dårtil tjenligt hål på 
pipan? Når ök Gchöfver göra fit fkal 
tungt för at fjunka, om det någonfin behöf- 
ver det, år icke mycket vatten nådigt med til- 
hjelp af kroppens tyngd dertil: den långa pi- 
pan och öfverfta våningens rymd, då kråket 
fammandrager och förtynger fig, fynes hårtil 
vara nog bidragande. At man . imuti : fkalet 
omkring de tome våningarnas våggar funnit 
et utvittradt falt, det bevifar ej mer ån qvar- 
lefvor af hafsvatnets fålta, då kråket igenbyg- 
de dem; låt ock högft vara at det fedan ut- 
vittradt, det år ej underligare, 'ån då det ut- 
vittrar på en tåt ften. Men de ftenvandlade 
Rörkamringar åro både til pipa och vånin- 
gar antingen rundt omkring befatte med Cry- 
ftaller, eller aldeles fylde med famma flenart 
fom utgör deras förvandlingsftålle; jag finner 
icke detta få lått förklaradt. Icke har fylls 
nings-åmnet genom flötta hål inkommit, ty 
då fkulle alla våningar jämt fått hvar fin fåt, 
alla ftenvandlade fkulle då hafva blifvit lika 
flåtte, emedan alla åro öfveralt antingen lika 
cryftallicerade eller lika fylde, och man måt- 
te vål då någon gång hafva fått fe åtminfto-- 
ne något af deffe ftötte hål. Man vil med- 
gifva at någre i en liggande ftållning fått genom 
tryckning en långsåt gående fpricka; det fan- 
nolikafte i allmånhet kan vara, at et oånde- 

E 5 ligen 


72 1796 Åpr. Maj. Fö 


ligen fint flam- eller flen- ånga måtte intrångt 
fig genom fkalets lönhål (pori). 


fa. 

En fior del och de flörfla af detta Slågte 
åro ftenvandlade; de flåfte öfrige arter, fom fun- 
nits naturliga eller oftenvandlade, åro meråndels 
fi ni, atde knapt fynas för blotta ögon. Då 
dette aldrig träffats utan upvråkte på ftran- 
derne, och de förflnåmnde ånnu icke funnits 
1 deras naturliga tilftånd: få har man all an- 
"ledning at luta, det hela detta Slågte måtte 
egenteligen uppehålla fig på de flörfte hafs- 
djup, famt år fåftadt vid botten på lika fått 
fom de måfte andre Slågter af denna ordning, 
hvartil ock Rörkamringarnas i nedra åndan 
utfiäende Pipa, fåfom en qvarlefva af kråkets 
yngre eller förfta bygnad, fynes föranleda (f. 5). 
Vi hafve redan få månge bekante arter af Rör- 
kamringar, at de betarfva fin underdelning; den 
fynes åftven mera lått at gifva i Röd af hvad re- 
dan blifvit fagt om deras allmånna fkapnad. Vi 
fkole altfå upföra dem i 2:ne flockar: de fom åro 
rake CTefta reda), och de fom äro på nedra 
åndan krdkte ända til at de åro vindade (Te- 
fla oblituiformi). 


a”) Rake Rörkamringar. 


jig, 
N:o 1. Strim- Rörkamring COrthocera 
firiataY: Skalet rakt och långftråckt-kågelfornugt, 
| leder- 


INOCtpr. Maj: fan. oo ie 


lederne utan til omärkelige, med en myckenhet rått 
tvärt öfver gående uphöjde flrimor. 


År ånnu icke funnen i fit naturliga til- 
flånd, utan endaft förftehad, nåftan mera : til 
tråffande i den röde ån grå, Marmorn eller 
Kalkflenen, i fynnerhet på Öland och Kin- 
ne-kulle; de åro ockfå funne i Polfka 
Preufen, Ingermanland, Meklenburg och fe- 

öra Tyfka orter. I Sandflen fkola de 
vara ganfka fållfynta, men i den röda Ölands 
Marmorn beråttar. CHEMNITZ, Nat. forfch. 
9. p. 241, fig hafva råknadt ad til 24 fryc- 
ken i en fkifva blott af en qvadrat fots vidd. 
GESNER de Lap. figur. p. 167 under namn 
af Lapis caude cancri vel potius Aftaci flu- 
viatilis fimilis, och ALDROVANDI Muf. metall. 
på 732 under namnet Cancrites, menas hafva 
varit de förfte fom omtalt denna flenvandling; 
den fkall ock anföras af RzACczYNnskY H. N. 
FÖR SOHEUCHZER Jath. Helv. t 7. fi. 8. och 
Muf. Diluv. p. 938, nåmner den Alveolus I uydi. 
GMELIN AG. Petr. 3. p, 246, kallar den Ra- 
dius articulatus lapideus. = BRrREYN de Poly- 
thal. p. 31 t. 4-6, befkrifver den til fina för- 
åndringar fåfom utgörande flere arter, och 
upnåmner Orthoceratites fiphunculo axem trans- 
eunte graciliori, fubito decrefcens, thalamis 
olim nunc articulis ftri&tioribus aliquantulum. 
Likaledes Orthoceratites Siphone ad periphe- 
riam pofito crasfiori, lente decrefcens, thala- 
mis 


74 1790 Apr. Maj. Fun. 


.mis .olim nunc ärticulis -latioribus. och £-V. 
KERIN de Pub, Gen. JÖJT. 25 006 ee NA 
t. 6, gör på famma fått flere arter, fåfom Tu- 
buli concamerati  conici fuperficie levi, och 
fuperficie afpera o. f. v. 


SA or 


Det år visft, at alla deffa förändringar git- 
vas, och til åfventyrs åtminftone til någon 
Gel hafva. utgjort mer an. enmett Men da 
långe man icke kånner fjelfve urbilderna oför- 
åndrade, och det år åfven efter det utvårtes 
och det fullkomliga eller'hela utfeendet, fom 
de böra upföras: få måtte man, til undvikan- 
de ockfå af vidlöftighet, åtnöjas at upföra 

alla detta förindringar under en benåmning. 
ka til en del fkiljaktigheter beftår ockfå 
icke 1 annat, ån hvad fom kunnat hånda af 
falets tryckning vid des förvandling, famt 
federmera afnåtning, håndelfer vid utbrytning 
och den olika vinkel hvarefter de blifvit upfli- 
pade o. f. v. Detta torde vara nog fagdt, för 
at få äter komma til benåmningarna. v. Lin- 
Né omtalar deffe Rörkamringar i ÖL Ref. p. 
141, under Sv. namnet Dartar: i Muf. Test. 

96 dår namnet år Helmintholithus Nautili re- 
2 1 S. N. XIL. T. 1. p.. 1164 Nautilus -ortho- 
cera tefta reé&a, anfra&ibus carinato - friatis, 
och ånteligen i famma Bok T. 3. p. 162 Hel- 
mintholithus Orthocerotes Nautili orthocere. LE- 
SKE AN, Gr, 1; Ps,530, fynesy hafva inne. 


Järt fattat 


1796 Åpr. Maj. Yun. ' 5 


fattat alla flenvandlade Rörkamringar under 
namnet Nautilus ÖOrthoceras eller der Bifchofs- 


filab die fchale gerade, und erhaben geftreift. 


Utan tvifvel år det Strim-Rörkamringen, fom 


” ÅRENSVALD befkrifvit i der Nat. Forfch. 8. 


p. 237. Jag kallar den Orthocera friata: Te- 


fia re&a, conico-elongata, articulis obfoletis, firus 


elevatis transverfi is reblis numer ofi s.  Förberörde 
Svenfka namn har ock blifvit tillagdt nåftföl- 


| jande flenvandlade, art, åfven fom ordet Pefe 


och latinfka namnen Fuatrochi pyramidales, Obe- 
lifei marmorei alveolares, famt på Engelfka 
Coneftones och på Tylfka Ställer kugelein- Pfeile , 
RN 


(Uf: 

Sållan får man Strim - Rörkamringen hel 
utur ftenen, och vål aldrig med fin helt och 
hållna fmala eller nederfta ånda; af de fkål 
fom fram båttre under Kryck - Rorkamringen 
fkola anföras, har jag anledning mifstånka, at 
denna nedra ånda, åfven fom på nåftföljande 
Våg - Rörkamring , 1 fit naturliga tilflånd, torde 
vara vindad. De flörfta Strim-Rörkamringar gå 
vist til en långd af 5 til 6 fot, den nedra 
åndan' år ganfka final och dock tydeligen af- 
bruten, den öÖfra hinner ftundom til en Arms 
tjocklek. De fom befiå af det grå Marmor- 


ämnet, åro icke få mycket utföre affmalna- 
de, det år, fynas vara mera kafvelformige: 
det gifvas ock de, fom åro röde af famma 


form. 


76 1796 Apr. Maj. Jun. 


form. Yttra fkalet, fom icke altid åtföljer 
denne flenvandling då den utbrytes, år föga 
tjockare ån ct åggihal, vifar fig jämnt och nåp- 
peligen med tecken til leder elier ledfkilnader 
utantil; men öfver alt år det omgifvit af rått 
tvårt öfver gående uphöjda tåta ftrimor. In-- 
under detta vifar fig ånnu et tunt fkal, med 
ånnu tätare, finare och mattare firimor, få- 
fom på en månmnifkjo - hud. - Det ytterfta 
fkalet år ock tunt öfverdraget med et röd- 
brunt Pulfver, : fom fårgar ifrån fig, dock 
år detta endaft at förfiå om dem, fom ligga i 
"den råda Marmorn; ftundom finner man ock 
både botnarnes och pipans ytor öfverdragna 
med famma råda pulfver. Bottnarne åro af 
famma tjocklek med yttra fkalet, nu tåtare, 
nu långre ifrån hvarandra ftållde, af vanlig 
daning eller med fin kullriga fida nedföre vånd. 
Izenom deffa löper pipan i et enda ftycke, 
dock fynas tilbygnaderna få ofta, fom kråket 
tilbygdt fit fkal, i famma afftånd, fom botnar- 
na, men altid vifar hvarje fammanfåttning el- 
ler föm fig i en fned och nåftan hjertlik ftåll- 
ning. Mera vanligen år pipan närmare be- 
lågen åt en fida, men ockfå finnes den ofta 
gå midt igenom fkalets föreftållningsvis få kal- 
lade axel. 


For ; 

I anfeende til fin flenvandlade befkaffen- 
het, åro altid fkalen med hvad dårtil hörer, 
af 


1796 Åpr. Maj. jun. Cd 


af en fpatacktig natur. Fyllningarna beflå af 
en röd eller grå Kalkften, men ock ofta af idel 
hvita Spat-cryftaller. Ån åro endaftinre våg- 
garna och botnarnas ytor beklådde med ery- 
faller och kamrarne toma, ån åro kamrarne 
aldeles fylde med cryftaller och pipan gemen- 
ligen med grå Kalkften, fållan med röd, och 
ån år åfven pipan upfyld af idel cryftaller. 
Cryftallerna åro af en hafsfalt- figur, och en 
del Pyramidlika med 3 til 4 fidor. På en 
del finnas utantil hår och dår mindre och förre 
uphöjningar, fom likna Skäggkoppor (Balanus), 
äfven faft fållan de fom likna den få kallade 
AfRerias minuta. - Af deffa Snyltgåfter år det 
mera anledning fluta, at de naturliga Strim- 
Rörkamringar icke finnas i Öfterfjön, men vål 
1 de djupafe Norrfjöns afgrunder: dår tyckes 
den vara ifrån fin ungdom fåftad i botten, och 
at få fort den tilvåxer och blifver öfver- 
fköljd af botten-åmnen, förlånger den fit fkal, 
fom fåledes blifver mera i ån öfver hafsbotten 
fåftad, famt följakteligen fvårare at kunna 
tråffa och uphåmta ($. 8). De fom finnas i 
Nerike och Afkers Socken, ligga i en grå Kalk- 
fen, fom år fandig: ibland dem finner man 
flundom fådana, fom fynas hafva inom pipan 
ännu en "mindre pipa, eller förmodeligen en 
mindre Rörkamring, fom vådeligen blifvit dit 
intrångd; det fom år befynnerligaft, man fin- 
ner ock likfom aftryck af deffe Rörkamrin- 
'gar i famma flen: STRÖM Belkr. ov. Eger i 

Norrigeé 


78 1796 Åpr. Maj. fun. 


Norrige p. 532, fåger at fådana icke åro dår- 
flådes fållfynta. 


0. 13. 


N:o 2. Våg - Rörkaniring - COrthocera 
undata ): Skalet rakt och något kafvelli kl - kågel- 
formigt, lederne omårkelige, add många tvårt Öf- 
ver vågigt gående firimor. 


Til fit uppehålls-fålle och ftenvandlade 
befkaffenhet m. m., förhåller denne Rörkam- 
ring fig aldeles lika med föregående, hvars 
belkrifning altiå må låfas. Väs Rörkamrin- 
gens kafvelformighet hårrör ofelbart deraf at 
man icke fedt den til fin fulla långd, ty ofel- 
bart år den nära få kägelformig, faft mera 
långftråckt, fom föregående art. — Dåraf föl- 
jer åfven, at den gifves til en mycket förre 
långd och tjocklek, hvilket åfven intygas af 
HREYNIVS, lom de, Poölythal. pi.:3E t3, fys 
nes förflå denne art under benåmning af Or- 
thoceratites fiphunculo axem transeunte graci- 
liore, lentisfime decrefcens, thalamis olim nunc 
articulis amplioribus. Ja, i Berlin. Magaz. 4 
p. 61 omtalas et Fragment, fom hållit en dia- 
meter af 8 tum, huru for måtte icke då des 
långd hafva varit. Det lårer ock vara Våg- 
Rörkamringen fom KLEIn de Tub. Gen. 10. 
KUNA STIER t 0. fo) kallar ”Fabulust Cops 
cameratus cylindriformis Angerburgenfis, ca- 


meris latioribus, fiphunculus in medio. Åfven 
är 


1796 Apr. Maj. Fun. 70 


år den befkrifven af ÅRENSVALD uti der Nat. 
Forfch. '8. Pp. 238. Efter vanligheten har den- 
ne Rörkamring fkåliga eller med fin kullriga 
fida nedåt vånde bottnar; man har dock fun- 
nit faft ganfka fållan den kullriga fidan upåt 
vånd. KNORR Lap. Suppl. t. 4. d. f. 7, har en få- 
dan afritad, och WaALrcH Nat. Forfch. 9. p. 
284. t. 4. f£ 9, har befkrifvit fådane under 
namn af Örthoceratite mit verkehrt flehenden kam- 
mern. Vi fkola fram båttre anföra en dylik 
naturlig: men om ock denne flenvandlade fkul- 
le utgöra en egen art, kan den dock derföre 
icke fårfkildt uptagas, få långe utfeendet af des 
yttra fkal år obekant, emedan naturligen yttre 
befkaffenheten bör åätfkilja arterne, och icke 
gärna den inre, hvilken man utantil icke 
kan fe, 


| So 14. 
— Benåmningen på nu i fråga varande Rör- 
kamring, menar jag altfå råtteligen bör blifs 
va Orthocera undata: Tefta reta conito-fubcylin- 
drica, articulis obfoletis, friis elevatis transverfis 
undatis numerofis. Skalet år dock icke förfedt 
med få tåta firimor fom på Strim- Rörkamrin« 
gen, och fkiljer fig i fynnerhet dermed gan- 
fka mårkeligen, at de åro danade i ftore och 
jämngående vågor, och fkilnaden irmellan des= 
fe firumor utgör desutom en matt fåra. Ge- 
menligen åro deffe flenvandlingar grå eller 


fjtaktige til färgen, af en mera tät Spat och 
i den 


80 1796 Åpr. Maj. Jun. 


i den grå Kalkftenen liggande; jag åger likvål 
en, fom år röd, och desutom fkiljer fig med 


något djupare famt tått firimade fåror: åfven 


et grått exemplar, fom år beklådt med Kes- 
cryftaller, "och jämvål et annat flörre, i hvil- 
ket ligger et mindre fkafföttes och i en fned 
fållning fom utan tvifvel håndelfevis blifvit 
mikutit: Uti Beyir: sar Nat: Gejek oe po ge 
omtalas flere funne Rörkamringar, uti hvil- 
ka en mindre aldeles och långsåt legat in- 
uti deras pipa, ja åfven en hvars pipa vwvas= 
rit fyld med en myckenhet fönderbrutne och 
"jämvål ftenvandlade Snåckfkal, fåfom man fin- 
ner dem 1 den få kallade Musfel - marmorn, 
hvilket ån nårmare vifar, at fådana håndelfer 
fke tilfålligtvis.' - Vanligen går Pipan på al- 
la Våg - Rörkamringar genom Rörets axel, 
mera fållan befinnes den åt fidan: de förre 
hafva en mycket fmal, och de fenare en nå- 
got flörte Pipa. = ARENDSVALD förmenar at 
Våg - Rörkamringarnes naturliga fårg varit an- 
tingen brun eller fvart; På en af deffe Sten- 
vandlingar, har han i kamrarne funnit vate 
ten och en fvart Berg-olja inneflutne, hvilket 
gör den af honom förmente naturlige fårgen 


flridig; ockfå åro de oftenvandlade, fom viaf 


andre arter kånna, hvita eller litet gulacktiga. 
15 


N:o 3. Löf- Rörkamring C(Orthocera frone 


dofa): Skalet rakt och något kafvelikt - kigelformigt, 
led/kilnadernas (ömmar vågigt tandade och fågkrufige. 
; Den 


ät ST 


1796 Åpr. Maj. Jun. 81 
| Den fållan men doök på flere flållen 
funnen fåfom i Schweitsz, vid Danzig, Achen, 
i Normandie, vid Langenheim och Måftricht: 


altid fåfom Stenvandling.  ScHEUCHZER Lis 


thogr: Helv. - « Orya. Helv. . , kallar den 
CTeratoide; articulatus. — KLEiIn Ory& Gedan. 
Pr rO6Ut Svt 3, nämner den Ämmönites cy - 
lindricus lapis futuralis. H63 Vv. Höbson UNTG 
Gefch. Pp. 110. t. 4 f i1, heter den Homålos 
teratites, och hös Avia Catal. 3: p. 66, t. 
2. f. D. Orikocerätit å engrenures branchues. 
KNORR Lap. fuppl t. 4. dö 5: 0, har den 
äfritad och WaArcH Nat. Gefch. 3. Pp 233. fåmt 
Nat. For/ch. 6. ps 170; 14: p. 12, här den bes 
fkrifven under benåmning af Orthocerätites dias 
phragmåtibus finuofis: I SCHRÖTERS Journ. 23 


IPrSTE tr: La 4, år den åfven befkrifven 
"Under namn af Orthocerätit mit gejthlangelten 


| Zwifchenkammeriv und beweglicken gelencken Afven 
år den omtalt i Beytr. zur Nat. Gefch. 2, Pp. 53+ 
med det långdåanfånde namnet Homalocerätite 
von den Lofsberge ohnweit Aachen, hvilket 
 höpfchilke namn dock dår tillika med fkål 
klandras. Det år icke utan at alle deffe fig 
mellan jämnförde vifa RN flörre eller mins 
dre förånderlighet, men få låra de dock kun 
Ha uptågas utider en gemenfam benåmning, 
fom torde blifva Orthocera frondofa: Teflå te 
Hå comco fubecylindricå, futuris geniculorum iundus 
 däto-dentatis , ferratis. Deffe Rörkamringar årö 
mer eller mindre kafvelformige eller kågellike; 


FE 2 en 


82 1796 Apr. Maj. fun. 


en del aflångt runde, en del trinde: af deras 
tjocklek fynes man kunna fluta at de i deras 
fullkomlighet gått til en långd ifrån 3 och 
ända til 30 tum. De måfte åro utantil flåte, 
undantagande de ftällen fom fvara emot de 
innanliggande bottnar, och åro utantil ut- 
mårkte genom en omkring gående ofta nåfian 

måärkelig fin ritning, fom löper i krufige el- 


ler fågtandade vågor. 


05 26, 


I.5t - Rörkamringarna, fom finnas vid Ma- 
flricht, tråffas i en gulacktig Sandften, de be- 
få fjelfve af et lika men ganfka fint ämne, 
fem til fårgen år gulbrunt medelft någon til- 
kommen Jårnockra. Egenteligen at fåga hår- 
röra ofvannåmnde fömmar, på denne och den 
Aachifke Rörkamringen, af jämna eller lika 
flora omvåxlande och rundade tånder, fom 
hvar för fig både å fidorne och den runda- 
de åndan åro krufige: på de öfriga ofvannåmn- 
de år detta icke altid få regelbundet. En ut- 
flående tand med fina krufor af den ena le- 
den faller in i en motfvarande fördjupning af 
den nåftföljande leden, och fom förmodeligen 
vid den för fig gående ftenvandlingen deffe föm- 
mar gifvit fig något från hvarandra, få har 
deraf hårrördt atlederne ftundom befinnas rör- 
lige, utan at åtfkiljas, då tånder och krusnin- 
gar, fom falla i hvarandra hålla lederne likvål 
fammanhäftade. Lika få rörlige åro lederre 

på 


1796 Apr. Maj. Fun. 83 


på Väg - Rörkamringen, då de lofsnadt, faft de 
icke få hånga tilhopa fåfom varande jämne 
| och utan dylike fammanhåftande tånder iled- 
| fkilnaderne. = I ytan föreftålla meranåmnde 
- fömmar altfå en teckning aft krufiga 1löf, och haf- 
va fördentkul åfven fått namn af future folia- 
oceg, och hela Rörkamringen utantill kan lik- 
nas vid at vara belagd med Löfritningar i li- 
ka många ordningar, fom bottnar eller vånin- 
gar åro. Men håraf menar jag icke följa at 
bottnarna åro lika vågigt böjde (finuofa) el- 
ler at de följa fömmarnes ftållning utantilef- 
ter, lika få litet fom bottnarne i Väg - Rör- 
 kamringen gå i vågor för det at den utantil 
vifar vågigt gående rånder. Dock om man 
verkeligen fedt at bottnarne hafva en fådan be- 
fkaffenhet, få tager jag gårna min mening til- 
obaka. — Pipan år mycket fmal och belågen 
- mot ena fidan. 


j. 17 | 
N:o 4. Får - Rörkamring COrthocera 
fulcata ): Skalet rakt och något kafvellikt - kågel- 
formigt, lederne omårkelige, med längs rande 
fören 
Denne finnes ftenvandlad på Gottland, 
och fynes vara af famma floriek fom Våg- 
Rörkamringen. Får - Rörkamringen år nåmnd 
och afritad hos KLEin de Tub. Gen. 10. 2. 
t. 5. f. 8. 9, dår han heter Tubulus concameratus, 
fulcatus fuperficie bis novies aut viginti ful= 
FK 3 cata. 


24 1796 Åpbpr. Maj. Fun, 


eata, fiphone inter centrum & peripheriam, 
Den fes åfven ritad och befkrifven af BrEY= 
Nrusi de Polythall pi-34. ti. 6:T:3 sgtundeér 
namn af Orthoceratites fiphunculo inter cen- 
trum & peripheriam fitu graeiliori, fubito de- 
erefcens, externe fulcatus; thalamis olim nunc 
articulis ftrigtioribus. Den liknar nyfsnåmnde 
Rörkamring, men fkiljer fig mårkeligen der= 
med, at den har längs gående 18-20 nog 
breda men icke mycket djupa fåror; den år 
ock mycket fållfynt. Des råtta benåmning 
torde kunna blifva Orthocera fulcata: Tefta re= 
&a conico-fubcylindrica, articulis obfoletis, longitu- 
dinaliter fulcata, 


0. 18. 

N:o. 5.  Sned- Rörkanring COrthocera 
obliqua): Skalet rakt och ganfka litet långkrökt, 
fmalt och föga aftagande, lederne med många 
långsåt fnedt gdende firimor; Pipan midt igenom 
löpande.” 

Ehuru denne ännu icke år fedd föga 
tjockare ån et hår eller långre ån 3 tum, 
följakteligen knapt fynlig för blotta SR få 
år den dock aldeles naturlig och oftenvand- 
lad. Den finnes bland hafsfand upkaftad 
vid medelhafvets ftrånder, men fållfynt och 
fås fållan oafbruten. GUALTIERI Ind. t. 19. 
f£ N., har den afritad under namn af Ortho- 
eeras minimum fiphunculo axem transeunté, 
lente decrefcens, thalamis amplioribus, aliquan- 

tulum 


Le 1796 Apr. Maj. Jun. 85 


”tulum inflexum, flriatum friis minimis unda- 
Fre adidiun. Vv. LINNE 5. N. XII p. 1163, 
 tillågger den namnet Nautilus obliquus tefta re- 
| éo-fubarcuata, articulis oblique ftriatis. Hos 
Wi Rat Cooch. I. 39. tt. po I. f Hi, heter 
"oden Tubulus conicus concameratus recurvus: 
- Orthoceras parvum , incurvatum friis undulatis 
» perpendicularibus, fiphone centrali, eller das 
krumme horn mit wellenförmigen geftreiften kam- 
mern. Et flycke deraf finnes åfven afritadt 
hos SOLDANI Sagg. t. 5. £ N. Jag kallar den 
Orthocera obligua : Teflavebto fubarcuata, lineari, pa- 
rum attenuata, Ärticulis longitudinaliter obligue multi- 
flriatis; fiphone centrali, Nov. A&. Ac. Curiof. VIII. 
app. p. 89. Til fårgen år den hvit och nå- 
got genomifkinlig. . Gemenligen något krökt; 
föga fmalare vid nedra ån öfra åndan. Le- 
derne åro trinde och knapt mårkeligen up- 
höjde, utgöra på de måft utvuxne et antal af 
10, och långsåt dem alla men något på fned 
löpa en myckenhet tått flålde fina och uphöj- 
da frimor, hvilken deras ftållning gifver et ut- 
feende fåfom vore fkalet et halft flag omvri- 
det. Berörde flrimor åro fltundom, utan tvif- 
vel af hafsfvall och fand ånda til nåftan alde- 
les utnötte, få at fkalet har et aldeles glatt 
och glånfande utfeende. <bBottnarne åro föga 
upföre kullrige eller nåftan platte, och pipan 
löper midt igenom deras medelpun&, 


] 


F 4 0. IQ. 


86 1796 Åpr. Maj. Fan. 


$. 19. 

N:o 6. Kramnip - Rörkanring COrthoce- 
ra Raphaniftrum): Skalet rakt och kågellikt-Tott- 
formigt, lederne något kullrige med tolf uphöjde 
ränder; pipan midt igenom gående. 


Hår hafva vi åfven en naturlig Rör- 
kamring, lika fom efterföljande, ibland hvil- 
ka den år flörft, dock ej långre ån en nagel 
och föga tjockare ån et halmftrå. Deffe fin- 
nas ockfå upkaftade med- fanden vid Medel- 
hafvets firånder, och åro förft uptåckte af LE- 
DERMÖLLER, fom i des Aug. Ergotz. p. 8. t. 
4. f. x. pofter. talt derom under namnet Buc- 
cinum. Vv. Linné S. N. XII Pp. p. p- 1163, gaf 
denne art en befkrifning och kallade den” 
Nautilus Raphoamiftrum tefta re&a fubeylindrica, 
articulis torofis: ftriis elevatis duodenis, fiphun- 
'culo eentrali regulari. Den finnes åfven af- 
Fitad TROSTYSOLDANTI NSagg. t. 586 SErvtO 
P. fi 40. X. Jag menar den bör heta Ortho- 
cera Raphaniftrum: Tefta reta conico -fufiformi, 
articulis fubtorofis, fris elevatis duodenis, fiphone 
”centrafi: Nov. AG Ac. Curiof. VIE app. ”pi 
89. Den. hiknar: en lång Totte eller något 
når en Krampfrö-fkida på den få kallade Åker- 
Rofvan, dock gifvas andrearter, fom nårmaretor- 
de hafva famma liknelfe. År trubbigt fpitfad 
vid nedra åndan och föga affmalnad jämnfö- 
relfevis mot öÖfra åndan, fom år allenaft nå- 
got tjockare. Lederne åro 8 och icke mäårke- 

Lgen 


1796 Apr. Maj. Jun. 87 


ligen upblåfte eller kullrige och fåledes endaft 
åtfkilde genom en föga infånkt ledfkilnad. 
TLångsefter lederne råknar man 12 uphöjde 


I rånder; de fåror fom utmårka dem, åfven 
fom ledfkilnaderne, åro rödaktige: i öfrigt år 


hela fkalet hvitt och glånfande. <Pipan löper 
längs midt igenom fkalet. 


10-420. 
N:o 7. - Knapp - Rörkamring COrtho- 


cera Rapiftrum”). Skalet rakt och aftagande kä- 
gelformigt, lederne tkullrige och nåftan klotformi- 
ge med 12 uphöjde rånder; pipan midt igenom 


gående. 
Den finnes på famma fålle och på fam- 


ma fått fom föregående, nåmnligen då den 
upfökes i medelhafvets ftrandfand; men år 
mindre ån Sned-Rörkamringen åtminftone hvad 
långden betråffar. Des förfte upfinnare, 


åtven fom fere dylike arters, har PLAN- 
.cuUs haft den åran at vara, fom i des Bok 


de Conch. C. 7. t. 1. fö 6. G., kallade den Cor- 


nu Hammonis littoris Ariminenfis ereé&tum vwvul- 
gare ftriatum, filiquam Raphaniftri perfeé&is- 
fime referens. Med famma benåmning år den 
uptagen af KLEIN Meth. Oftr. p. 28. t, Pp. 
44. f. antepenult., men med nog aflånga leder 
i den flörre Figuren afritad. Hos GUALTIE- 


"RI Ind: t 19: £/L-L. M, heter den Ortho- 


ceras minimum, fiphunculo axem transeunte, 


fubito decrefcens, thalamis amplioribus, rugo« 


FE 5 fum 


da 1796 Åpr. Maj. Jun. 


fom candidum. LEDERMÖLLer Aug. Ergötz. 
Pung firdenterion, Pp. Hönö £r 
har .den jäåmvål afritad.  Åfven få MARTINI 
Cooch. sta pi 341 pu fyr GC därbden 
kallas Örthoceras perpendiculariter rugofum, acu- 
minatum, candidum, fiphunculo centrali, eller 
das weife gerade horn mit centralifcher nerwenrohre. 
SÖLDANI Saggart: Sf Ave ARBIDIGG 
f. 43. H. t. 8. £..46 C.C. har vifferligen icke hel. 
ler förgåtit famma Rörkamring. Jag kallar 
den Orthocera Rapifirum, Tefta reta attenuato- 
conica, articulis torofis fubglobofis, flriis elevatis duo- 
denis; fkphone - centrali. Nov: A& Ac. curiof, 
NIIL app. fi 91. 
| (sek 

Vi fkola frambåttre nårmare vifa, at den= 
na Rörkamring orätt blifvit -bortblandad med 
sSkid- Rorkamringen eller den fom v. Linné kal. 
ladt O. Raphanus; förevarande år vifferligen 
annorlunda danad, och år at råkna ibland de 
fållfyntare. I jäåmnförelfe mot föregående na- 
turliga Rörkamringar, åro des [leder mycket 
upblåfte eller kullrige och hafva et klötfor- 
migt utfeende, få at hela Skalet kan liknas 
vid et flycke af et pårlebdand. Men deffe le- 
der aftaga haftigt i ftorlek; få at hela fkalet 
kan anfes fåfom kågelformigt, och den fifta 
famt minfta leden flutar fig med en trubbig 
fpits, fom utgår förfta början af fkalets pipa. 
Lederne utgöra vanligen et antal af 6, mera 
fållan lårer man finna dem 4 eller 12. De 


up- 


1796 Apr. Maj. Jun. 39 


 uphöjde rånder åro nog flarke, och på de 
minfte eller til åfventyrs tilfållige föråndringar 
gå de endaft til et antal af 8-10. I anfeende 
til ledernes klotformighet, måfte bottuarne vas 
"ra mycket mindre ån GUALTIERI Och efter 
konom MARTiNnI tecknat dem. -Befynnerligt 
år det, at pipan icke beftår ånda igenom af et 
| enda utan af flere Aycken, det år at på hvar. 
je botten flår en pipftump, fom icke år långre 
ån råckande til halfva våningens höjd, om 
man får förlita fig på fifmåmnde teckningar, 
| 


22 


N:o 8. Rot- Rörkanrigg CC Orthocera 
Radicula Y: Skalet rakt aflårgt och affmalnadt, 
lederne kullrige och klotlikt - omvåndt påronformige, 
flåte, pipan midt igenom gående. | | 
Om des hemvift och ftorlek, kan ej få- 
gas annat ån om de nåft föregående redan blif. 
vit fagdt; men den år mycket fållfynt.. PLAN= 
cvs Conch: Cl 6:t, 1: £ö5 A-C, nåmner den 
Cornu Hämmonis littoris Ariminenfis ereé&tum, 
minus vulgare, levifimum, filiquam Kadicule 
perfe&iflime referens. = LEDERMÖLLER Aug. 
ee pp Uttar, putte 8. fine, 
anför den under namn af die wie Rettich- oder 
Kohlfaamen Schote geflaltete gelbe mufcheln. MAR- 
FINaIConckh, Tip 3g8t: put GG:g, kal: 
lar den Orthoceras reé&tum geniculatum leve, 
fiphunculo centrali, eller das weife oder gelbe 


gerade horn, mit runden abfetzenden kanmern. 
Af 


90 1796 Åpr. Maj. Jan. 


Af vi LINNÉOSEN. XI ps1164, år den kal 
lad Nautilus radicula tefta re&a oblongo-ova- 
ta, articulis torofis glabris. Hos SOLDANI Sagg. 
SEAT OR LESS ÄR BRETT 2 ODEN SE fe rat CS AT Re 
flig2.vA: tråffar man citningerraf- både en 
och flere leder eller våningar denna Rör- 
kamring tilhörande. Jag har trodt mig böra 
kalla :den Orthocera Radicula: Tefia resta oblon- 
ga attemata, ÅArticulis torofis globofo-obpyrifor- 
mibus, glabris; fiphone centrali.  Noy. A&. Ac. 
curiof. :V HI app. pc 90; 


Uti min Samling finnes den fom endaft 
beftår af två leder, hvaraf den öfra år dub- 
belt flörre ån den undra; men annars gifvas 
de fom hafva ånda til 8 leder, hvilka vål åro 
likfom mycket upblåfte och kletformige, men 
dock något litet fmalare upföre eller nåftan 
omvåndt påronformige, på alle ganfka flåte 
eller aldeles utan ftrimor och rånder. De fy- 
nas likfom endaft fammanhångande medeltft en 
fmal ganika kort och knapt mårkelig fuft 


fom föreflåller den midt igenom löpande pi-. 


pan. Hela fkalet kan liknas, på fått fom om 
Knäpp - Rörkamringen blifvit fagdt, vid et Rycke af 
et pårleband, hvars pårlor åt ena åndan åro 
alt mindre och mindre; meråndels år det rakt 
men flundom något litet krökt fom beror af 
tilfållig håndeHe. Den underfte leden vifar 
början til den där flutna pipan, och ftundom 
finnes den åtven' utflående öfver öfre leden, 

men 


| 


1796 Apr. Maj. Jun. 9I 


men dår öppen; men om deri finnes en oaf- 


bruten eller hela långden igenom gående pi- 
pa, har man dock någon anledning at tvif- 
la. LEDERMÖLLER år den ende, fom funnit 
flere af deffe Rörkamringar, men PLANCUS 
har ibland 6 unts hafsfand icke funnit mer ån 
3 til 4. Til fårgen åro de naturligen gula, 
fltundom något rödaktige, men aldeles hvita, 
då de åro utblekte. 


fr23 
N:o 9. Pump - Rörkamring COrtbocera 
fipunculus): Skalet rakt, fått, kafvelformigt och 
något affmalnadt, med vidt från hvarandra flåen- 
do leder af fammu Ikapnad, ledgångarne beftående 
af den fåmedelft fynlige pipan, fom löper midt ige- 


| Homer ”Pab. VV: Fig. 8. 


Detta år en ibland de fållfyntafte Rör- 


 kamringar, ehuru åfven i medelhafvet befinte- 
lig, dår den egenteligen på Sicilianfke kufter- 
ne och på Korall-våxter blifvit funnen af TAR- 
I GIONI. GUALTIERI har den afritad i fin Ind. 
ot 19. £ RR. S.. med namn af Orthoceras mi- 
| nimum lentiffime decrefcens, thalamis cylindri- 
cis fuper exflantibus fiphonem ampliffmum 
axi concentricum ad 2equalia intervalla an- 
- nulariter ambientibus, candidaum; men ritnin- 
| garna flå up och nedvånde. MaARrTini Conch. 


fr DS top. Roof FF Af, har troget  följdt 
denna upgift, men något fåmre fagdåt Örtho- 


eeras fingulare annulis donatum cylindricis a 
fe 


92 1796 Apr. Maj. Iris 

fe invicem remotis, fiphunculum centralem ams 
bientibus eller das gerade horn mit weit von ein: 
ander åbftehenden cylindrifchen kammern. Hos vi. 
LINNE CS: Ne XIL ps 11645; heter: den: Nauti:s 
lus fipunculus tefta re&a levi, articulis cylin: 
dricis remotis, genriculis attenviatis cylindricis: 
Jag kallar den Orthocera fipunculus: Teflå re 
a cylindrica fubättenuata lievi, Articulis confimil= 
bus remotis, geniculis €& fiphone detetto centrali, 


$. 24; 

Pipän år ftyckevis aldeles bar öch fyre 
lig, och våningarna eller lederne, hvilka fun-= 
nits gå til et antal äf 6 och åro hvar för fig 
nåftan lika höga eller långa fom breda; oms 
gifva pipan i viffa öck ordenteliga afftånd, 
hvärom man redan (4. 5:) vidare omförmålt: 
Hela fkalets långd lår sgå til tim ner ar 
föga tjockare an et tagel; och 128 frycken 
fkola ej våga mera ån et Sådeskorn; til får 
gen år det kvitt: -MARrRtiNriI här ftåldt i frå: 
ga, huruvida icke denne Rörkamring endaft 
komnat: vara en kärna af någon annan Rörs 
kamring? Jag finner dertil ingen den minfta 
anledning, ty då fkulle vål något tecken på 
något fålle varit fynbart efter någon föregåns= 
gen fönderbrytning: få mange röck alle 
vål danade leder 'vifa. ofelbart at fkäletsvärit 
helt.  Åndteligen och då man haft tilgång på 
128 Exemplar, få måtte ofelbärt någon an- 
ledning yppat fig, om någon fönderbryte 

ning 


1795 Apr. Maj. Jun. 93 


| 
ning eller hvad nåmnde fråga innehåller vi- 
fat lg 


f. 25, 
N:o 10. Bindel - Rörkanmring COrthös 
tera Fafcia): Skalet rakt och affmalnadt, lederne 
oflånge och fir imade ledfkilnaderne flåte och up- 
höjde; Pipan midt igenom gående. 

Den år famviftelig med Knäpp-Rönkämrin= 
gen, hvilken den något liknar, men något min- 
dre, icke få mycket aftagande, har icke få 
upblåfte leder, och hvarje ledfkilnad år likfom 
 omgifven af en fmal och uphbåjd ring; den 
fkulle ock kunna liknas vid de Romares Fa- 
fees. Den år omsifven af 5 dylike flåte ring- 
lar, och beftår följakteligen af 6 våningar els 
ler leder, forn åro fint eller matt långsåt firi- 
| nade: dit år: hvitt. GVA LTIERID Ind: t 19. 
of o., kallar den Orthoceras minimum, fiphun- 
 culo axem transeunte, lente decrefcens, obfcu- 
re fliriatum, in thalamorum commiffuris velus 
| ti fafeiis cin&um, candidum. Vv. LINNéS. N. 
XII p. 1164, nåmner den Nautilus Fafcia te- 
fia reta, articulis ftriatis, HRT levibus 
| elevatis MArRTini Conch. 1: på 35. top. I: 
a föreflåller den bd namn åf Or- 
| thoteras parvum perpendiculariter flriatum, tba- 
| lamorum commiffuris vinculatis, fiphunculo 
 tentrali, album: eller das gerade und mit erha- 
benen Refen oder råndern umgebene horn. — Jag 
torde ock få vara med at nåmna Barnet, och 
| kala 


94 1706 Äpr. Maj. Fun. 


kallar det Orthocera Fafcia: Tefta reta attenuas 
ta, articulis oblongis flriatis, geniculis levibus ele- 
vatis, fiphone centrali. Den måtte vara fålls 
fynt. 


N: 300: 


N:o 11.  Gördel- Rörkaniring COrthö-= 
cera cingulata'): Skalet rakt fmalt och fylformigt, 


lederne kullrige de flåfte nåftan aflångt-åggformige 


och ganfka fint firimade, ledfrilnaderne flåte och 
uphöjde; Pipan . . 

SPENGLER har funnit den i fand från 
Röda hafvet, famt gifvit befkrifning och teck- 
BInouT Ack Nov. iHavar Ei pi3et fe Se 
a-c., under namn af Nautilus reé&us. Med 
fina uphöjde 8 ringlar omkring ledfkilnader- 
ne liknar den Bindel- Roörkamringen, men år 
mycket fmalare och mera fpitfad. Den Öf- 
verfte leden, åfven omkring brådden omgif- 
ven af fin ringel, år halft aflång - åggformig; 
de följande 2 leder åro något klotformige, 
men de Ööfrige aflångt åggformige och den 
fife fyl-lik: alla med långsåtgående f- 
na flrimor. - Bottnarne åro platta, och ehuru 
man ej blifvit någon pipa varfe, måtte den 
dock finnas efter all vanlighet och för bott- 
narnes eller våningarnes tilgångelighet fkull: i 
annat fall måfte detta kråk förvifas til Snåck- 
rören, eller utgöra et nytt Slågte tillika med 
N:o 7. 8..22, under namn af Ärtåhrocena. Be- 
nåmningen torde imedlertid blifva Orthocera 

Cingu= 


- 


| 


I 
| 


1796 Åpr. Maj. Fun. 93 


oimgulata: Teftå reta lineori-fubulata, articulis tö> 
Foj is plurimis oblongo: - fubovatis fubtilifime flriätis, 
Gemculis leevibus elevatis; SIPRONE > ov a ; 


27. 
— N:o 12. Rand Rörkamring COrthocera 
RaåphanusY: Skalet rakt uflångt och affmalnadt, 
lederne kullrige med meråndels 16 ”uphöjde ränder; 


Pipan näftan vid fidan genomgående. 


Til ftorlek och haftigt påfeende inftåms= 


omer den med fin Landsman Knäpp-Rörkamrin= 
gm Det år dock aldeles derifrån fkild, dels 
| igenom myckenheten af fina ränder fom åf 
| ven åro något flarkare, dels at den icke 
år få mycket affmaälnad eller fpitfad inot 
Hedra åndan, och dels at den icke har få 
klotformige leder; men i fynnerhet dermed 
ät pipan befinnes altid mot ena fidan. Detta 


år hvad man tydeligen mårker utan på Ska= 


det Det år flarkt och låter vål klyfva fig 
med en Penneknif, och då fer män Pipans 
åcke fåfom på nåftnåmnde Rörkamring beftå 
af flere, utan af et enda flycke gå oalbrutet 
| igenom alla bottnar; man lårer håraf klärlis 
gen finna, det man förbigått at åtkilja dets 
he verkeligen fårfkilde art, och fom enfatnit 
och våfendteligen år den fom v: Linné Si; N: 
XI p: 1184, kallar Nautilus Röphånus teftå 
fe&a attenuata, ärticulis torofis: friis elevätis 
| fedenis, fiphone fublaterali obliquo; Hvad med 


det fila ordet menas, kan jag icke finna, men 
G ingen 


| 96 1'706 Apr. Maj. Fun. 


ingen annan, af bemålte Författare eller andre 
anförd, Synonymi hörer hit ($: 21). Ders- 
emot föreftålles utan tvifvel denna Rörkam- 
Ting. hos. SÖLDANI Sagg. tf. 5. C 41. Vit Ö. 
f. 43. F. Jag tycker at man fkulle kalla den- 
na Rörkamring Orthocera Raphanus: Tefta reda 
oblonga attenuata, articulis torofis flriis elevatis fe- 
pius fedenis; fiphone fublaterali. Nov. A& Ac. 
uCurniof. MIILjappap. 01 


$-28. 

De flörfte, jag fedt, befå af 9 leder, hvar- 
af gemenligen den öfverfle år mera upblåft 
eller kullrig och mycket vidare ån de öfrigesz 
detta år vål intet tecken at en fådan Rör- 
kamring år fullvuxen, ty jag har funnit det 
famma flundom på dem fom endaft beftått af | 
4 leder: lika fom jag ock funnit dem, fom | 
ågt 9 leder utan at den öfverfte varit det rin- / 
gafte flörre ån de derefter följande. Den ne« 
.derfte eller fifte leden år vål något men icke 
mycket mindre ån de öfrige leder, och Pi 
pan är nåftan vanligen utflående både i öfra 
och nedra åndan. Annars gifvas deffe Rör> 
kamringar både tjockare och fmalare, både 
rake och åfven något litet krökte, både hvi- 
te gulaktige och rådbrune, fom lårer vara de- 
ras naturlige fårg. Såfom någon mårkelig för= 
åndring låra endaft de kunna anfes, fom haf- 
va allena 8, IO til 12 ränder, och åro gans- 

ika | 


-. 


1796 Apr. Maj. Fu. 97 


'fka fållfynte; men de öfrige fom ofvan åro 
befkrifne, låra vara de allmånnafte ibland als 
la andra arter. 

( Fortfåttn. e. a. gång) 


ADOLF MODEER. 


Befkrifning på en ny Håft- Vind vid 
Persberget, 
af 
GUST. AR LINDBOWV. 


Bergmäftare. 


I flållet för at Håft- vindar, fom brukas til 
upfordring vid Grufvor vanligen göras med 
Cylindrifka Vindkoörgar, bygdes 1792 vid 
Persbergs Stor - Grufva, fom har något öfver 
fextio famnars djup ifrån Lafven, en Håft- 
vind med Conifka Korgar, hvilka gjort den- 
ne något fördelaktigare ån de förre. 
| Kitningen Fig. 1, 2 och 3 Tab. IV. vi. 
far des utfeende åfven fom des dimenfioner 
och fammanfåttning. 
a Sjelfva Hjertftocken, fammanfatt af fy- 
"ora vål fogade Furutråd, hvardera af 12 tum 
i fyrkant och något fpitfad åt bågge åndar. 
G 2 bbb 


08 1796 Apt. Maji. fun. 


b.b. b. Järnringar til flyrka för flocken, 

c.c. Nålar infatte och faftkilade på lika 
fått, fom i en Hammar = hjulftock. 

do Fig. 2. Ögat för Vindarmen, förfedt 
med Jårnikenor i kanterne, fom åro inhuggs 
ne, innan ringarne pådrifvas, och få långa at 
ringarne hålla dem faft. 

e. En Sten af hård Granit med et två 
tums djupt hål, fom paffar för nedfa Vind- 
nålen. Den har omkring en alns diameter 
och ligger til två tredjedelar i jorden. 

f Vindärmen eller Håfflången; af Gran; 
har nio alnars långd från centrum af Hjerts 
flocken til dragningszpun&en, 12 tums bredd 
på ena fidan och 10 på den andra; 

g. En Stötta til hjelp för Vindarmen; 

fi. Hamrmären förfedd med fyra Järnerins 
gar, 2:ne på hvärdera fidan om ögat, hvilket 
år med Jårnfkenor i känterne förfedt, på lis 
ka fått fom vid d Fig. 2: 

sg. Anfpan för en eller två Håftar;. 

kok. kk. Fyra kranfär eller trifför af fem 
tums tjocka plank, fom tjena til fröd för Kors 
gens beklådning. 

!. 1. Beklådningen af 4 tums tjöcka furu- 
plank, fåftad med 8 tums fpik i nyfsnåmn- 
de triffor. 'Således beklådd har Conens min- 
fia diameter 28 tum eller en aln 4 tum och 
den flörfla tre alnar 6 tum. Högden efter 


Conens axel två alnar. Öfver fogningarne 
bes 


1796 Apr. Maj- Fun. 99 


belåggas Jäårnftånger af 13 tums bredd och 
& tums tjocklek. 

— m.m Tvånne triffor, fom hindra finanid 
at icke fkrida utöfver Conerne. 

2. Hammarbandet mot valen öfre Nå- 
len har fit flöd. 

0.0. Foteftolparne, fom båra Hammars«: 
bandet, vål fåftade i jorden. 

»p.p. Vindfkifvorne af Tackjårn, åro med 
fine axlar til 283 alns afflånd från Hjert- 
ftockens centrum. Den fom hörer til nedra 
Conen, fitter med des öfre kant i lika höjd 
med mitteln af bågge Conerne och (kit. 
van för den öfre 13 aln högre. Lindbanan 
år få djup at linan icke kan halka derutur 
och få bred, at den icke för mycket filas på 
kanterne, då linorne, genom korgens fkapnad, 
nödvåndigt måfte gå i flere dire&ioner. 

g.q. Linorne, fåftade vid s, åro af et 
fårfkildt til den åndan beredt godt Jårn, tjoc- 
kare vid öfre åndan och aftaga ftåndigt til 
den nedra eller til baljan, dår de åro fmalaft. 

7.r. Tvånne vid Fotftolparne fåftade fla- 
nor, hvarpå linorne under våndningen hvila, 
at de icke genom fin tyngd måtte nedfalla af 
Vindkorgen. 

Fig 3. vifar plan af WVindkorgen öfver 
$. u., famt huru kranfarne &. bh. k.k. åro famz 
manhuggne och fåftade vid Hjertftocken. 


Til hvardera Con fordras fårfkild Lina. 
G3 At 


100 1796 Åpr. Maj. Fun. 


At deffe Linor, fom förut nåmndt år, 
aftaga i tjocklek ") har fin grund deruti, at 
den nederfta maljan eller lånken endaft upbår 
malm-laften med balja, då deremot den öfver- 
fla, icke allenaft har denne laft, utan ӌfven 
hela linans egen tynd at upbåra, hvarföre 
denne jämte öfre delen af linan, bör vara få 
mycket gröfre, fom hon med flörre tyngd år 
belaftad. 


Derigenom vinnnes tvånne åndamäl, det 
ena, at linan blir mycket låttare ån om den 
vore jämntjock, oeh det andra, at den blir 
fåkrare, ty i famma mon, fom vigten af lLli- 
han minfkas, i famma mon har hvar och en 
malja mindre påkånning, och hela linan år 
följakteligen fåkrare. 

; Des aftagande i tjockleken år fådan at 
den öfverfta fjerdedelen af fextio famnars li- 
na eller femton famnar, våger 18 L:pd 11 
M:kr, den andre fjerdedelen, eller de femton 
famnar, fom åro dernåft, 16 E:pd 3 M:kr, 
den-tredje' 13 L:pd 183 Mkr och den . fifta 
eller de låttafte femton famnarne 12 L:pd 27 
M:kr, tilfammans 3 Sk:pd 123 Mark Bruks- 
wigtöblvarje famn innehåller: 305-34 "a 38 
maljor, fom åro något böjde mot hvarannan, 
hvilket hindrar, at Linorne då de råkas, under 

up- 

+Y Sådane Linor af Järn åro förft nyttjade vid 

Anneberg i Sachfen. Bergmånnifches Journal 

4:ter Jahrgang sites Stuck, 


Fd 


1796 Äpr. Maj. Fun. 101 


aplindningen på korgen icke låfa fig uti hvar. 
annan faft. 

Vindkorgens förut befkrifne afftånd från 
Grufvan och Vindfkifvornas ftållning gör, at, 
under Linornas uplindning på hvar fin Con, 
det ena hvarfvet faller tått in til det andra, 
få at det förfta hindrar det andra, det an« 
dra det tredje, det tredje det fjerde och få 
vidare, at Linan icke får halka eller flytta 
fig ifrån det flålle, fom den på Conen för 
intagit. ; 
Enligt med Vindkorgens figur och fkaps 
nad uplindas Linan vid förfta omloppet mint, 
men Ökar fedan den långden, i proportion 
efterfom diametrarne vid hvart och et ome 
topp blifva fröree, Således uplindas vid för- 
fa omloppet 3 alnar 16 tum, vid andra 3 
alnar 22 tum och få vidare til det fifta Co- 
nens. omlopp eller det 26:te, fom gör Tio al- 
nar 5 tum, då hela Linan af fextio famnars 
långd, eller från Grufvans botten, år upe 
dragen: 

Den Cylindrifke delen af Korgen år dit« 
fatt i håndelfe den fkulle” behöfvas på et flör= 
Pe. djup. I . 
Linan våger, fom. förut: nåmndt år 3 
oSEK:pd 123 M:kr eller 121223 M:kr, Malm - ars 

ten 1040: och Baljan vid pafs 200 M:kr och 
altfå hela tyngden, fom från botten fkal rö- 
ras 245223 M:kr. Hvad' kraft behöfves at ups 
lyfta denne tyngd från botten af Grufvan och 
| G 4 edan 


102 1796 Zpr. Maj. Fan. 


fedan vid hvarje Vindens omlopp, utvifar nes 
danftående Tabell, fom utråknades innan Ma= 
chinen upbyggdes. 

Förftla Columnen Ca) i denne Tabell ut. 
mårker omloppen i ordning, fom vinden gör. 

Andra (b) utvifar diametrarne vid hvarz= 
je omlopp ifrån den minfte til och med den 
fRörfte. | 
Tredje Ce) Peripherierne af hvart omlopp 
i famma ordning. 

Fjerde (d') innehåller vigten i Skålpund 
på hvart omlopp af Linan, fom upgår. Til 
undvikande af vidlöftighet i råkningen, äro de 
- förfte femton famnarne af Linan anfedde för 
jämntjocke, då efter 18 L:pd 11 M:kr, fom 
deffe förfie femton famnarne våga, 11 lod 
fig belöpa på hvarje tum. I den andra fjer- 
"dedelen 92 lod i den tredje 81 och i den 
fjerde 3 löd på hvarje tum, då famma gen- 
Våg ören i anfeende til deffe fjerdedelar blif= 
vit i akttagen. De minfla bråken uti utråk- 
ningen åro jämvål uteflutne, fåfom uti huf- 
vudfaken icke något betydande. 

Femte (Ce) Radierne för hvart omlopp 
på öfre Con. 

NR £) Radierne på nedre Conen åf< 
"ven upifrån. 

Sjunde (g) utvifar i fkålpund tyngden 

af nedaArade Linan vid hvarje omlopp, Bal« 


Åttone 


1796 Apr. Maj. Jun. 103 


Attonde (x7) föreftåller verkan i fkålpund, 
fom nåftföregående nedfligande Linans vigt 
verkar eller motvåger i hvarje omlopp den 
upgående. Om famma bokftåfver nyttjas, fom 
höra til Columnerne, igenfinnes denne verkan. 


både i det förfia och alla öfrige omloppen 


genom denne regel: e:f:i:g: x då x= ER 


Nionde Ch) utmårker vid hvart OmOLR. 
abfoluta tyngden i Skålpund, fom fkal lyftas. 

Tionde (i) utvifar återftoden, fom kraf- 
ten fkal updraga, fedan nedgående Linans 
motvigt blifvit afdragen. 

 Ellofte (yI Vifar fedan alt det föregåen- 
de år gifvit, hvad kraft behöfves vid hvart 
omlopp at hålla den upgående laften i jämns 


vigt. 


k 


(ev) 
GR 
lav 
” 


äåj. 


EARBEELL. 


Mi 


Apr. 


1796 


on 
O 
mm 


; mö 0 AA Ö mm Ol FA CA av ri 
4 Kraften: > - SÅ a NN AN NA ol OCK EL EA SA of IA LAND 09 OS MO Kr 6) €A 
I z; Ro ; nord sar lr lr ions Mun ne Mn oaser ole ole 
SE ful a iran mn NR To o Pre UR RERI SON oTKE Raj 
& i ne ”” SNÖ 1 Os O "0 OMM Atea 
G | Relativa Laslad La | OR te öd teg cl 00 FO IN en nÖ AM (Ro SOND FaR 
rast fen 2 00 KND in ia TAN KR RÖ OG KR es 000 Cö 6Å 00 00 Pe 
Lam JR oc JR oa JR oc JAR a JNA a JUR a JRR 5 JÄR  JI JA  J 
tal vale = [01 6lah PCP FN nl ITS = wil INGE AE if 6414 mek 9 
» |Uppående Li- är, a) AC8 Pie Oo ARE BN en Bag NEO el OD Kr ON EN ES Sr 
CS nan. smed full) atlinstt GSK SVA mm COA SNR O LPVIREND kr SO BEND ful NE BH In FARA 
, | a YT SSR COME LENA ar Ö Q Oc envlo Ko Pe ND AD UA UN Oo 85 6 cå 
Taft abfoluts 47" GLNTEE 6) el Ge eo el ES Je jr. fr fd bä iber DM Jak JAR Jat et Pe bak KR 
Nedgående Li- Sr i er st RR TRE 
bd be VA a a De BT ORSO bukt PS CÖ TA fu LA 60 4 ss AND 
00 | nans verkan på MLA bl VD ONE] VÄND bu Bu SAD Ur + Al SD bd 3 ) RR Ce NR CA ON 
den upgående. | > AA va ts Ps 60-00 006 60-00 62-20 MA HÖ GÅ 00 Ks fa Fr PÄRANG SÖ NÄ LA La 
25 Me seb Pori LR ER DA me SESESESSOEUEER EE INSER AN Fr mad ÄäreänRdtoNRN RN NYPRIS TESEN 
q le för| 01. 09]efr kilo) BJ ös [uf pa | enl sa lö 101 Kal FET Rlor vr 9/46 na (01 a eb ban 104 
. INedgående Li är ol Sat SL RNE MA 9 YR NIAN DIC AC ISRACED] 
s + å rg Ng en | oj i 
bs nans vigt med s ån FE PAR ra <F FEROJON NS TAÅARKO Q ma MM NN OA OA PÅ 
fn KAJ Ellen fl läser gle BT adat od je fel jan) hen: fn Mn för] DAN, bal 
Radierne på RR SR ON SPÄRR RA SG NOR rv od 
nedra Conen 5 ut | BO BSD Va tron el OO 000 SAD Va tb RA ol MM OO ON00 RSSND Va 
| fe) nedåt = he | 06 CA OA AA CN AA PÅ ee ACA el a & c& oc a 1 er OM ro Rn KA KR 
Före > ARE, EEE AASONESRSA ED UL sn FAR. 0: mee stR ao KRATERN EE ÖT tt KRA 
: Radierne på é 
öfra Cone Puss bv 00 ES 0 FH Ol (AR AND BN 00 OO mt Ol PA SP UASD Bu 00 ÖN 
LU ä TY såg je MRS Ba NS ON Sie NN AR ee Aa dd dd rm on cn ov ena en ee ee en on 
nedåt. HM 
Nada 1 ae EI dr mi [ee Je talb alk säl de Bi an j dr | m [6,8 [0 AES SR kite Me si. [but 0 pm |A le på + ma NR 
É Upgående Li m Te orda ml me NS T93 00 O d eb 00 I mm on Va mm O m cm <l| Al 
sj I namns vigt för] =Å Nå CA om EA COA om fv se Cd sb vf sö Sj VA LA le Tr va avse le vs vs ll e< 
Hvarfvet - | 
. [ ' on 
rn Fl BETETT ÄRGERGSL AG ra bddG rn) dL 
s ' é å 00 AD OM SRIEAN ARA: ra Ps 00 (30 ös Ö Q ec AN ON sr | el 1 
«I Peripherier. SN ont ja lj dör Jah et fr MR et KL je OT GV OM el & el a JA ka Sn 
I St 0 
Svek SEN ' SSE. JESPER ; EN. AA mtrsan SAGE & rast fs goeglerrer Ten INR RÅR SSE TR KRT - SE Ao a RN 
é 00 OO & INO 00 CO A ag ON | "3 RO € I <so 
ot | Piametrar. [TS ]FRARARIFTTIFLA TE PSITEGRETER 
| föda (AY SFIAND NN 00 EM OM el on SFLVASD Ev 00 On Q 4 gj OA 
PE Hvarfvens el a - HR Ro Ro CI SEERET: 
SFVpruner 
[Nee ert öetkenatERed i Aa 


1796 Apr. Maj. Fun. 1TOS 


Kraften, fom behöfves at uplyfta laften 
från botten, år fåledes vid förfa omloppet 
mink eller 123 M:kr och vid fifla flörft då 
dertil fordras 144. 

Denne kraft igenfinnes för hvarje om- 
lopp genom föjande formel. Vindarmens långd 
nio alnar kallas £ och alla förutnåmnde gif- 
na quantiteter uttryckas med famma bokflåf- 
ver, fom i Tabellens Columner åro anteckna- 


BEE ys eller. borgar ho Eg 


E e Z - e > Nea 2 
ochy=="- eller = i fue 


Se en 


k 

Då en Håft kan dr raga under a arbes 
te .1'75 Marker för bråftet "I, kan åtven.den- 
ne Vind, fom högft fordrar 144 M:krs kraft, 
fri&tion oberåknad, hvilken då nålarne hål- 
las fmorda, icke: bör öfverfliga 8 a 10 Mkr, 
af en enda Håft låtteligen fåttas i rörelfe. 

Skulle man åftunda den ånnu låttare, 
kan Vindkorgen göras mindre eller WVind- 
armen långre, då likvål mera tid til uptfor- 
dringen årfordras. 

En Håft, något lafiad, då han altid ökar 
Ain marche, und ordinärt gå en mil eller 
18000 alnar på 100 minuter, och då 26 om- 
lopp. al denne Vind gör Håfllens våg 146 
alnar, få Åtgår för hvarj c. UpPLoTdring 8, 290 


—— 


+) Traité fur la föience de VPExploitation des mi 
nes par DELIUS, Tom I1:re pag. 459. | 


106 1706 Åpr. Maj. fun. 


minuter, hvilket, enligt årfarenhet vid Pers- 
berget, dår denne Vind redan på aA:de året 
— nyttjats, åfven verkftålles, få at 6, 7 å 8 for- 
dringar dår göras i timen. 


Tillåggning til föregående Afhandling, el- 
ler en Jämpförelfe imellan den Conijka 
och den Cylindrifka Linkorgen. 


af 
GUST. ADOLF LEJONMARK. 


SS 


ÅA: kunna döma om och hvad företråde den= 
na Conifke Linkorg må åga framför de förr 
vanliga Cylindrifka, måfte jåmförelfe dem 
imellan göras med enahanda Järnlina, fom 
Herr Lindbom befkrifvit, och til vigt och 
conftru&tion på enahanda fått beråknad, åf- 
ven ock med famma långd på fjelfva Vind- 
armen, få at Radien för Håftens bana år li- 
'ka flor, då Håften i bågge fallen har lika lång 
våg at göra, och lika många omlopp eller 
hvarf på en hel upfordring. Til den åndar 
göres hår följande: 


Ui- 


1796 Apr. Maj. Fun. 107 


Utråkning öfver kraften at för en Vindarm 
äf 9 alners långd med Cylindrifk Linkorg i 26 
hvarf upfordra 1040 M:kr Malm : en Tunna ef 
200 IM:krs vigt, ifrån et En af 60 farmar med 
en Jårnlina, fom våger 12123 Mikr; och år få 
snråttad, at hvarje tum i des för flå fjerdedel. elier 
15 fanmnar närmaft Tunnan väger 73 lod, å 32 
lod- på Skålp:det, i den andrå fjärdedelen Så dod, I 
Vr fjerdedelen 93 lod, och uti fifta fjerdedelen 
iz lod; 


Låt RS vara en Håftvind, hvars ärm år 
ÖB, Linkorgens eller Cylinderns Radius OÖ C; 
den nedgående tomå Tunnan F, hvars vigt 
tillika med vigten på Linans portion NF må 
fämfålt kallas gz3> den upgående Tunnan EÉ; 
hväårs vigt tillika med vigten på Malmen och 
fjelfva Linans pörtion DE må famfålt källas 
h; kalla för y, Håftens kraft i B, fom med 
tilbjelp af den nedgående toma tunnan F förs 
mår hålla jämnvigt emot tunnan E; få år ef 
ter Mechanifka grunder OB. y +0 C: g=0OCi:h3 


och fåledes y = — Cha): 


Rädien OC för Cylindern år vål, äfven, 
fom OB, flåndigt den famme, men icke gif- 
ven. Den determineras likväl fålunda: jag 
anfer hvärt och et Linans hvarf på Cylindern 
för en hel Cirkel-perpheries ech emedan 26 

om:= 


108. 1796 Apr. Maj. fans - 


omlopp eller peripherier fkola utgöra 60 fams« 
nars långd eller 4320 tum, få blir peripherier 


för hvarje Cirke tee 
2 / e SE 4320, 100 e 4" å 
dien dertik: eller OC. = EP följakteligen 


emedan BO 'år gifven = 9 alhar = 216 tum 
UNO GC 

£ AR Z . . o 

GE O,12248 


1. Vid upfordringens början poneras den 
nedgående toma tunnan F vara i N, då altfå 
NF och des vigt = Oo, få at då år g allenatt 
= 200 Skälp.: deremot föreftåller då DE, 
når upgående tunnan år vid grufvans botten, 
hela långden af 60 famnar, hvars vigt år 12123 
Skäålp., och når dertil lågges Malmens vigt 
1040, tunnans 200, få blir vid upfordringens 
ker hA = 2452 3 Skålp.; och fåledes y 

NS ) ="0;12248 (BAR 200) 
åar. 5 Skålp. Med en liten tilökning i den- 


na kraft kan altfå Håften få rörelfen och up- 
fordringen i gång. 


2. Når nu et omlopp eller khvarf fkedt, 
N EN, fom i början var = o, blifvit = 
4320 


20 


fta linans 15 famnar våger 73 lod, år fåledes 


= tum; des vigt, då hvar tum på de för- 


MN sg SKA p., hvilket fammanlagt med 
RÅR. :32 


vigten af tunnan F eller 200 Skålp. gifver g 


= 237 Skålp. 


Des- 


1796 Åpr. Maj. Jun. 109 


Deremot har Linan D E genom 
upfordringen uti förfta hvarfvet minfkats 


4320 


med tum, hvars vigt, då hvarje tum af 


linans fiffla 15 famnar våger ri 'lod, 'år 


4320. 17 
2 Skålp. = 57 Skålp.; hvilket afdraget 


från linans hela vwvigt 24523, gifver h = 
2395, 75 Skålp. Således år vid flutet af 
förfta omloppet 4 = 0,12248 (2395,75 — 2370 
= 204,31 Skålp. 

B. Når vidare det andra omloppet fkedt, 


28 tum, blifs 


har FN, fom nyfs var i långd 
vit fördubblad, få at den år TE tum, famt 
Yr 72 Skå ålp..= 74 Skålp. 

32 


hvilket lagdttil vigten af tunnan F, 200 Skålp., 
SUVer S= 274. 
Deremot har hela den ANS jenec Linan 
4320 


DE blifvit minfkad med åfven 222 UT 


AT 11 


fåledes des vigt = 


hvaraf ke Ar- - Skäålp. = 114 Skålp. 


hvilket afdraget an Linans hela vigt 24523 
Skålp., gifver 4 = 2338, 75 Skålp.; fåledes år 
vid futet af andra omloppet y = 0,12248 


(2338,75 — 274) = 252,8 Skälpund. 
4. När tredje omloppet fkedt, har FN 


blifvit tredubblad = 2 tum, famt fåle- 
Di 
b Vg É 2, NEO fr A ANA 
des des vigt = ee skålp. = 1+1 Skålp., 
e pA 
fom 


110 1796 Åpr. Maj. Jun. 


fom lagdt til tunnans F vigt, 200 Skålp., gif 
ver g£ = 311 Skålp. 
Deremot har upgående Linan DE blif= 


3 20 
vit irunfkad med en 


3.43 St då Skålp. = 171 Skålp.; fom fubtrahe- 


radt från hela Linans vigt 2452;75 Skålp. gif 
ver h = 228175 Skålp.; få at vid flutet af 
tredje omloppet blir y = 0;i2248 (2281;75=311) 
= 241;3 Skålp: 

På detta fått kan utråkningen fortfåttas 
alla 26 hvarfven eller omloppen i igenom. Mai 
1 akttager allenaft den förändring i vigten; 
fom hår ofvanföre blifvit utfätt för Linans fy= 
ra fjerdedelar; 

Refultätet af alla utråkningarne vifär fig fi 
hösgående Tabell, hvarvid likvål år til mårkans 
de, at då män vil råkna helt noga efter den 
upgifna vigten på mäljorne i hvar BdnAns fjer- 
dedel, blir hela Linans vigt 1216 3£ Skälp.; 
i Hället för 40122 Skålp., 10 förut ård 
anförde, men denna lila difference gör blott 
en ganfka obetydiig verkan i tutråkningen öf= 
ver Håftens kraft 


tum, hvärs vigt år . 


1796 Åpr. Maj. Jun. III 
Antal af hvarf eller omlopp. Håftens årforderliga kraft. 
OT 
- a -S en - 204 FO 


- ' är är än a «- 252 — 


OcA AN BWNHÖ 
D 
B 
pb 
|] 
LÄ 
| 


Fal tili FITA LTTE ATEN) 


112 — 1796 Apr. Maj. Jun. 


Når man nu vill jämföra den Conifka 
med den Cylindrifka Linkorgen, få vifar fig 
af bågge Tabellerne: 

1:o Den betydande AES vid den Co- 
nifka, at då dår til jämnvigt fordras den hög- 
fia kraften vara allenaft 144, måfte vid den 
Cylindrifka högfta kraften vara 275, fom år 
nåra dubbelt emot den förra. Men åter å en 
annan fida har 

2:0 Cylindrifka Linkorgen den fördel, at 
fedan Håften fått vid förfta omloppet vinden 
i gång, blir det federmera alt låttare de öfri- 
ga hvarfven igenom, ja til flut få, at Håften 
1 fållet för at draga, behöfver ftryka och 
hålla emot, hvilket de fifta negativa talen i 
"Tabellen — 7 och — 18 utmårka, få framt 
icke fri&tionen hår homme til hjelp.  Hvar- 
emot för den Conifka det går låttaft i förfla 
hvarfvet, och fvåraft i det fiffla, och Håften 
måfte hela omloppet igenom i hvart moment 
öka fin kraft för den Conifka, men minfka 
denfamma för den Cvlindrifka. Bågge delar- 
ne kofla på Håften, fom finner fig båft vid, 
at fedan rörelfen år börjad få hålla en jämn 
gång, hvilket ej fordrar mera ån förfta an- 
fatfen. Dock tyckes vara tydligt, at det för- 
ra kånner mera på ån det fenare, då man 
kan anfe Håftens rörelfe vid den Conifka, 
fåfom upföre et planum inclinatum, ehuru med 
en ganfka ringa lutnings-vinkel, och vid den 
Cylindrifka, fåfom utföre et annat planum in- 

clinatum, 


1796 Apr. Maj. Jun. 113 


elinatum, med en nog förre lutnings-vinkel. 
Men då likvål kraftens ökning för den förra 
ej år flarkare på et helt hvarf, ån fvarande 
mot I Skålp:ds vigt, och fåledes mindre ån rI 
procent af den kraft, Håften i början måfte an- 
vånda, få fynes denna olågenhet vara min- 
dre betydlig, och fåledes icke afflyrka den 
Conifka Linkorgens nyttjande framför den 
Cylindrifka. 

> Eljeft och då, fåfom vederbör, det iakt- 
tages vid uträkningen öfver 'den kraft, Håften 
måfte anvånda at få Vinden i gång vid bör- 
jan af rörelfen, innäd ånnu något omlopp 
fkedt, och fåledes icke något af Linan på öf- 
ra Conen blifvit uplindadt, at man måfte bör- 
ja med en Rädius af 13 tum, ock ingen up- 
lindad Peripherie, når öfra Conens laft år 
2452 3 Skålp. och den nedra Conens 200 Skålp. 
famt des Radius då år 39 tum; få finner man 
någon fkilnad vid utråkningen öfver Håftens 
kraft, emot hväd Herr LinpsOMS Tabell in- 
innehåller, nåmligen den förfta kraften 111 
ISkälp., och den fifta 133 Skålp.. i flållet för 
123 och i44, fom "Tabellen vifar: 

För öfrigt bör ock nimnas, at Linan, 
utom de ofvan fagde 60 famnar, fom år Gruf- 
vans djup, har en tilökt långd, fvarande emot 
diftancen G D; men denna fiftnåmnde långd, 
hvilken altid år i horizotal dire&ion antingen 
upviklad eller ej, och fåledes hvarken åker 
eller minfkar tyngden af den hångande Jårn- 

> Ne linan, 


114 1796 Apr. Maj. fun. 


linan, kommer altfå icke at ingå i calculem 
Öfver upfordringens förhållande. 
Hvad åter fjelfva hångande Järn-linan be- 
tråffar, få har Herr LinDBOM fåfom' förbe- 
målt år, indelt denfamma i fjerdedelar, anfett 
kvar fjerdedel jämn, få at en vifs lika vigt 
blifvit beråknad på hvar tum 1i förfta fjerde- 
delen, en annan vifs vigt på hvar tum i andra 
fjerdedelen, och få vidare, hvilket beråknings- 
fått ockfå hår följts vid den Cylindrifka Lin- . 
korgen, för jämförelfens fkull med hans ena- 
handa calcul öfver den Conifka. Men då 
Linans fammanfåttning efter den upgifna prin- 
cipen fordrar, at vigten af des fammanfatte 
delar fkal vara continuerligt aftagande, alt ef- 
ter fom de komma nårmare intil tunnan; få 
kan regleringen af hvarje tums vigt på Li- 
nan efter denna princip finnas genom up- 

lösning af följande 
Problem: E, Fig. & Tab. IV. år en laftad Malm- 
tunna, fom våger 1240 Skålp., och D E en Jårn- 
lina, hvars långd år 4320 tum och vigt 1212 
Skålp. Linan bör vara få gjord, at då DE 
delas i et visft antal delar, hvaraf EH år. 
den, fom år nårmaft Tunnan, fkal E H haf- 
va den vigt, fom den famma til fin fafthet 
behöfver, för at båra Malmtunnan E; at Hå 
har den vigt, fom behöfves at båra E + E H; 
at hh” har den vigt, fom behöfvesatbåra E+EH 
+ Hhs at p' 6" har den vigt, fom behöfves 7 
at bara E + EH + HåA-+ 443: och få vi 
dare ' 


1796 Apr. Maj. Jun. [15 


dare alt igenom, tils man kommer ända up 

til D, fom år en långd af 4320 tum, då hes 

la Linans tillika med Malm-tunnans vigt år 

2452 Skålp. Nu frågas, huru flor år wvigten 

på förflta delen E H, på andra delen H4, på 

tredje delen 4 /h', på den fjerde &' Hf, på den 
femte. fb" AV; och få vidare? 

- Uplösning. Kalla den laftade Malm -tun- 
Hans vigt 1240 Skålp. = a, hela Linans vigt 
r212 Skålp. = hb, då finan och Malm - tun- 
nans famfålda vigt 2452 Skålp: = a + b; låt r:a 
utmärka proportionen imellan den laftade Malm- 
tunnans vigt, och vigten af Linans förfta del 
EH. Kalla antalet af delarne, fom i detta 
exempel år 4320 = m. Då år klart, at 
Vigten på 1:fta delen eller EH=2a n, fåledes vigten 

påE+FEHz=a+F+anz= a (1-0); 

Vigten på 2:dra delen eler H4=an(I + nn), få- 
ledes vigten på E + EH + H4 =a (1 +2) 

+ an (1 +28) = a (1 + nn) 

Vigten på den 3:dje delen 4h'=an (1 + nn), 
fäledes visten på ET EH + HA FhR = dd. 
(I +2) far (1 +nY =a (1+2)5 

Vigten på den 4:de delen &'h'= an (1 + nn); 
fåledes vigten på E + EH + Hh +hA 

LRF AR = ACT + Nn) 

'Vigten på. den site H'h”! = an (1 +nyYs få 
"ledes vigten på E, tillika med alla 5 de- 
larne = & (1 +2n)' H 3 


AN As 


116 1796 Apr. Maj. Jun. 


JII IV ; 
Vigten på den6:te h ha an (1—+2n)3; fåledes 
vigten på E tillika med alla 6 delarne = 4 
(1 +n)', och få vidare; hvaraf tydeligen 
Tkönjes, at når alla delarnes antal år m, få 
befinnes vigten på Linans fifta del = an 
(1 + np)” 7", famt vigten på Malm -laften E 
och hela finan famfåld = a (tt mm)”. 
Men emedan denna famfålde vigt år gif- 
ven och = a + b; Ty har man Zquationen 
a (I BA = a + b; och fåledes (I +n)”= 


I Pi ; hvadan I + n = Vv: I + 2, famt ders 


fred pe I VT . 


Då nu hår införes de i förefatta exem. 


pel gifna vården på a = 12403; h = 1212; 
m II 4320; få blir 17 = I + SAR [+ 


1240 
Genom Logarithmers tilhjelp finner man 


låtteligen V I + 202 RER = 1,0001579, och alt< 
| 1240 
få 7 = 0,0001579. - Den förfta delens vigt 
eller za, blir. derföre = 0,0001579 X 1240 
= 0,195196 Skälp, = 6,265 lod. 
Den andra delens vigt = an (1 +) 6, 266d0d. 
Den tredje « + >= =an(1+2n)?=6,207 --- 
Den fjerde = - = =an(1+2n)?=6,268 --e 
Den femte - = - =an(1+2n)?=6,269--> 
TJEN. MICCER, jen e oe ngn Fn) =6,2710 --- I 
- Den 


1796 Apr. Maj. Jun. 117 


Den fjunde delens vigt=a n(1-—-tKn) = 6,271 lod. 
Den åttondes - - =an(1+tn)7=6,272 -- 
en, niondes > -=g4201-Fn)?=60,273 -- 
Den tiondes - - =an(1—+2)?=6,274 --- 


a för, harat, at på de förfa 10 tu- 
men af Linan Öåkas vigten på hvarje tum med 
ungefårligen ,sss lod, fom fåledes år ganfka 


omårkligt; och at imellan förfta och tionde 
tummen år fkilnaden i vigten knappatt sö; lod. 


På famma fått finner iman at fkilnaden 
imellan -vigten af förfta tummen närmaft tun- 
nan, och vigten af den fifta tummen på de för- 
ie fo alnar, ar blott F;s löd, Och få 
vidare. | 


<> Anmärkning 1. Vil man veta vigten på 
förfta tummen af den andra. fjerdedelen på Li- 
nan, alt ifrån tunnan råknadt,. det vil fåga 
den 1081:fta tummens vigt, få år den famma 
= än (I + JM eller. '7,429.10od,;: .[Afven få 
för förfta tummen på tredje fjerdedelen, eller 
den 2161:fta tummen på Linan, år des vigt = 
an rg = 031 Jod. — fikalcdes, ar 
vigten på förfta tummen af fifta fjerdedelen, el- 

ler den ra tummen = an (1+FK2Y 
0:44 lod. Den fia tummen af Linan år dea 
H 4 4320:de 


X 


118 1796 Åpr. Maj. jun. 


4320:de, och år des vigt = an (1+t2) 


Anmärkning 2, Vigten på Linans förfta 
fjerdedel och den med Malm laftade tunnan 


uplåsning blifvit funnit, = a (i +n)Y'””,ock 


fåledes vigten på Linans förfta fjerdedel = & 
(IFa)085 — g = 230 Skålp, 


Vigten på Linans hålft= a (1-+nY"”””—24 


= 563 Skålp.; och fåledes differencen, eller 
Vigten på Linans andra fjerdedel = 273 Skålp. 
| Vigten på Linans tre fjerdedelar = a 
(1 +t2) oe a = 827 Skälp, 
Och når hårifrån afdrages vigten på Li- 
nans hälft = 503 Skålp., få återftår vigten på 
des tredje fjerdedel = 324 Skålp. 


Vigten på fifia fjerdedelen fås, når ifrån 
hela Linans gifna vigt, fom år t212 Skålp. 
drages den funna vigten på des tre fjerdede- 
lar, hvilken var 827 Skäålp., då återftoden blir 
385 Skålp.; hvilket går 19 Lisp. 5 M:kr. Herr 
LINDBOM nämner vigten på famma fjerdedel 
af Linan vara 18 Lisp. 11 M:kr, fom fåledes 
på 14 M:kr nåra intråffar med hvad denna 
calcul utmärker, 


An 


1796 Apr. Maj. Jun. 119 


Anmärkning 3. Uti föregående Problem 
har man tagit hela Linans vigt 1212 Skålp. 
= h för gifven, och man har fökt hvad den 
förflta tummen af Linan nårmaft Tunnan då bör 
våga. Men om Problemet vore omvåndt, 
nåmligen: når man vet, hvad den förfta tum- 
men våger, fom kan båra 1240 Skålp: ds tyngd, 
huru flor bör då vigten vara på hela linan 
af 60 famnars eller 4320 tums långd? få kan 
af den förut funna equationen a (14-7Y"=a-+b 


Tåtteligen fkönjas, at b = a (1 TT = da, 


24 6,2065$ - 
Här år nu, d:= 1240, Mo = 
32. 1240 


0,0001579 . . . Skålp., m = äsge; och når 
desfe vården införas, får man b 2 1240 


CEO001570 TA 1240 = 1212 Skälp, 


Anmärkning 4. Detta gifver anledning til 
den frågan, om för at upfordra 1240 Skålp, 
tyngd på 60 famnars djup verkeligen behåf- 
ves en Järnlina af få ftor vigt fom 1212 
Skålpund? 


Sådant beror nu derpå, hvad vigt den 
förfia lånken eller maljan af en vwvifs gifven 
långd bör hafva, få at den ej brifter, då 
den fkal båra 1240 Skålp. = Et flikt da- 
tum kan ingalunda utrönas å priori, utan 
måfte genom förfök beflåmmas; och Reful- 
taterne deraf fkela variera alt | efter Järn = 
flagens olika befkaffenhet, Dertil må in- 
galunda tagas kallbråckt Jårn, icke -eller 


H 5 alt 


20 1796 Apr. Maj. Jun. 


salt för mjukt, utan fådant, fom har både 
fafihet "och feghet. 

: Jårn af Persbergs Malm åger i tåmmelig 
grad deffa bägge egenfkaper. Man ponerar 
ralla  Maljor, hvaraf hela 60 famnars Linan be- 
flår, intaga en vifs lika långd hvardera, til 
'exempel 23 tum, allefammans til formen li- 
ka, men tenarne, hvaraf de åro gjorde af oli- 
ka tiocklek, famt den invid tunnan fmalaft. 
Som hvar malja har en Elliptifk form, men 
tillika något vriden, kan man ej anfe des 
Peripherie blifva mindre ån 53 tum. Man 
fmider då flere Cylindrifka tenar af fiftnåmn- 
de långd til olika tjocklek, och våljer der- 
al, den fmalafte,, fom vidssförfök;. at... midi i 
Öfver tenen hånga en tyngd af 1240 Skålp. 
vigt, håller ut, utan at hvarken brifta eller 
aldeles vika fig tilhopa; få tyckes man kun- 
na vara fåker, at den år pålitelig. Man vå- 
ger :då denna tenen, och kallar des vigt i 
Skålpund = 20; hvaraf man fedan finner. 


na 


Nu emedan hvar malja poneras intaga en 
langd jal 2 I tum, fåvåre. på: ca 5o förse 
Ng 1728 fådana maljor och altfå m= 1728. 


Tenen för den andra maljan bör då va- 
ra få tjock at den våger än (1+Fn); för 
den tredje få, at den våger an C(1-+nY” dr 
få vidare; då hela 60 famnars Linans vig 
i buit- 


1796 Apr. Maj, Jun. 121 


bliifver 1240 CI og PB 1240 i Skål- 
pund, sn 
Ponera til exempel, at den förfta - 
jans vigt funnits kunna vara 14 lod = 
och fåledes n = i = i a =O SR 
Så blir hela Linans wigt 1240 (1,000352 87) 1728 
+ 1240 = 1041 Skålp. och des fifta malja 
wåger na (1,00035287) 1727 = 0,8045 fkålp, 
sett löd. | 
Vore frågan hvad famma Lina til en långd 
af 90 famnrar fkulle våga, få blir då m = 
2592, och följackteligen hela den Linans vigt 
1240 (1,0003 5287) 2592 — 1240 = 1833 fkålp. 
- Anmnårkning 5, De af Herr LINDBOM upgif- 
ne Åt Ne på radierne för-hvart och et 
hyarf, och hvilka -radier fig imellan fkilja på en 
tum alla hvarfven igenom, fordra nödvåndigt, at 
hvar malja måfte hafva lika bredd, få framt 
eljeft Linkorgen fkal vara Conifk, få at des 
fe&ion midt igenom får en råt linia til fida, 
Ty at A - C Fig. 6. Tah, IV föreftålla en 
fådan fe&tion, famt GN, on, g'n' &c. vara 
diametrarne för Linangs uplindade hvarf, hvil- 
ka alla ligga tått invid hvarandra, få före- 
fålla AG, Gzg, g g'etc. maljornes bredd, och 
om man lodrått nedfäller linien A pp'p', få 
åro GP, gp, g' p etc. halfva differencerne 
imellan free diametrarr AB, GN, Zn, 
g n' etc. eller, fom år detfamma, differencer- 
i ne 


122 1796 Apr. Maj. Ira. 


ne imellan hvarfvens Radier. Då nu enligt 
Linkorgens conftru&tion deffa differencer åro 
följande, nåmligen G P = 1 tum, gp = 2 tum, 
gp =3 tum, och få vidare, få emedan A C 
At oen rat linea, amt G P;gp, 2 f- fic. ale 
lefammans fig imellan parallela; ty måfte A G: 
Kretsens pole ROK KRE RT AR 
och fäledes oo AG = Ag, hvaraf följer at 
Aikar tne åfvenå AGA a 
Öland. 8; coch fålede 3 ANND=LANS 
och då derifrån drages 21 An TÅ 
återftår. AG = gå och spån det tättet- hela 
vågen igenom, få at man ftåndigt finner, at alla 
delarne AG, Gg, g g', g'g', etc., hvilka, fom 
förbemålt år, utmärka maljornes bredd uti 
hvart och et hvarf, åro allefammans fig imel- 
lan lika flora, | 
Anmärkning 6. Når fåledes för den up- 
gifna Linkorgen hvar och en maljas bredd 
måfte vara lika, få år ock intet hinder at ju 
långden af hvardera maljan kan hela Linan 
igenom vara lika, faftån fjelfve tenarne, hvar- 
af de göras, hafva olika tjocklek, men lika 
långd. En fådan likhet gifver tilfålle at lått 
befårama, i hvad mon tenarnes tjocklek för 
maljorne efter deras olika vigt hela Linan ige- 
nom bör variera, och det på följande fått: 
Järn-tenen, hvaraf maljan göres, anfes för en 
Cylinder: "Då man har flere Tenar af Tam 
ma flags Järn, och alla af lika långd, få va- 
siera de uti ftyrkarn alt efter hvarderas olika 
tjock- 


1796 Apr. Maj. Jun = 123 


tjoklek eller foliditet; och deras vigt råttar fig - 
efter foliditeten; men foliditeten uti lika långa 
cylindrar år proportionel emot arean af deras 
bottnar, deffe åter emot quadraterne af diame- 
trerne för tenarnes tjocklek; derföre måfte ock 
famma diametrers qvadrater vara proportio- 
nele mot tenarnes vigter. 


Om fåledes diametern af Järn-tenen, til 
den förfla maljan kallas d, och diametein af 
Järn -tenen til en annan malja, hvars nummer 
i ordningen ifrån den förfta, eller ifrån 1, år 
m, kallas D, få emedan fiftnåmnde maljas vigt, 
enligt hvad i ofvan anförde Problems uplös- 
ning blifvit funnit, exprimeras genom an. 
(1 -+t a)?” 1, då den förftla maljans vigt år 
an; ty har man följande proportion, d&' : D? 
tan: an (140)? 1; hvaraf befinnes, 
av DD EM (1 0 

Som nu Diametern til Tenen för den för- 
fila maljan, nåmligen d, kan igenom förfök, 
på fått, fom förät förde år, låtteligen be- 
flåmmas, få blir ock då, förmedelft nyfsnåmn- 
de 2quation, bekant Diametern af tenen, för 
hvilken annan malja i Linan, fom behagas. 

Vill man dtk veta, hvilken nummer af 
maljor på Linan fvarar emot en gifven dia« 
meter för tenen til den maljan, få fökes 


TG 
uti equationen D = d (1-++n) > Fr Oe 
Dö: 
Logarithm. — 
d? 


man finner då m = I + osa FR 


124 1796 Apr. Maj. Jun. 


Anmärkning 7. Detta kommer til måtta, 
för at reglera Linans confiru&ion til årforder« 
lig fåkerhet, utan at behöfva utråkna diame- 
tern för tenen til hvar och en malja. Om 
man uti det Exempel, fom anfördt år i An- 
mårkning. 4, dår jag ponerar Diametern af 
Tenen för förfta Maljan om 14 lods vigt vara 

> linier = d, ville veta, huru många maljor 

blifva imellan den förfta och den rnaljan, hvars” 

ten har en gifven diameter D = 3 linier, 

och för öfrigt alla de andra data vore fä- 

fom i berörde Exempel finnes, få har man 
ÖRE 

NS Kr ar = I + 325 = 3206. 

På lika fått finner, man, at antalet Ak 
maljor imellan den förfta, och den, hvars ten 
håde 4 linier til diameter, vore m = I F 


16 X 16 
Log. 
SE de I + 757 = 758, famt fåledes 


Log. (1,0003 5237) 
diftancen imellan denna och den nåftföregåen- 


de7?=: 758--- 326. = 432 maljorsgöch få Vis 
dare. Men ju mindre fkilnaden tages imel- 
lan hvar och en fårfkilt diameter D, hvar- 
efter delarne ' af hela Linan. förfårdigas, ju 
fåkrare blifver denfamma. Åfven fom i akt- 
tagas måfte, at måttet på hvar Diameter håls 
dre må tagas en mon rundare, ån för knapt, 
i anfeende dertil, at få många maljor göras 
efter en lika diameter, dels ock at maljorne 
genom Linans bruk komma at lida någon af- 

nöt 


1796 Apr. Maj. Fun. 125: 


nötning, och fåledes deras diametrar dyme- 
lelft förminikas. ov 

Anmärkning '8.  Sluteligen bör vål icke 
sbemålt lemnas, at Herr DELurius i fin Aa 
eitung zu der Bergbaukunft $. 433 nåmner nå- 
got litet om en Conifk Linkorg, hvaröfver 
ock ritning finnes Tab. X; men den år in- 
råttad i horizontal ftållning at drifvas med vatten, 
avaremot denne flår perpendiculårt i en Håft- 
vind; och desutom år ej: heller i Herr DELi1 
Tra&tat någon fådan uträkning gjord Öfver 
kraften , Day paffar til Järn-linor af hår nåmn- 
de böikallanhat; icke eller til Conifka Lin- 
KOrgar, hvilken calcul, fåfom hår ofvanföre 
ar vifat, faller helt annorlunda ut, ån den, 
fom göres öfver den Cylindrifka. ; 

Herr Bergmåftaren SvaB har uti en til 
Kongl. Bergs-Collegium år 1793 ingifven Be- 
råttelfe, i anledning af fin refa til Utrikes 
Bergverk, ibland annat, vid handen gifvit, at 
få befkaffade Jårn-linor, fom hår omtalas, 
aro vid Grufvorne på Hartz i bruk, famt 
nyttjas dår på ftora djup til 180 å 200 lak- 
ter, med mycken förmon framför Hamp -li- 
nor, i fådana Grufvor, hvareft inga Vitrioli- 
lifka vatten, fom fråta Järnet, förekomma: 
kunnande en flik Jårn-lina hålla ut i 4 å 5 
är, då Hamp-linor meråndels inom året blif- 
va förnötte. 


En- 


126 1796 Apr. Maj. fun. 
Entomologifke Aumårkningar hörande til ” 
Fauna Svecica. 

af 


OLOF ESTLUND, 
V., D, M. 


Ar alla Natur - Hiftoriens delar år vål ingen 
fom i fenare tider vunnit en flårre tilvåxt ån 
den fom innefattar JInf/etterne. Deffe hafva åf- 
ven inom vårt Fådernesland fått en betyde- 
lig tilökning igenom den oförtrutna möda 
fom flere Landsmån haft ofpard vid deras 
efterfpanande och granfkning. En THUN-: 
BERGS, en PAYKULLAS lärorika arbeten bevifa 
detta nogfamt, och det år blott råttvifa at 
fåga dem hafva gjort fig få af Vetenfkapen 
fom af des Idkares årkånfla högt förtjente. 
Undangömd i min vrå och ehuru aflågfen 
från nöådige ordningskållor för en Naturens 
ifrige forfkare, har jag likvål bjudit til at up- 
offra mina lediga ftunder för et få behageligt 
yrke. Det år frukten af et fådant bemödan- 
de, fom jag nu får den åran at til Kongl 
Academiens granfkning framgifva. - De arter 
fom hår anföras, torde, fom förut, utom den 
tredje hår nåmnde, ej fåfom Svenfke -befkrif- 
ne, framdeles få rum i en förnyad Uplagt af 
Fauna Svecica. 


Lep- 


1796 Apr. Maj. Jun. 127 
Leptura lavis. FABR. 

L. mgrä, elyttris pedibusgque lividis, elytris fu. 
turå apiceque nigris. FABR. Eat. Syfl. 340. 

L. tabacicolor, nigra, elytris fufco-teftaceis, 
apice nigris, pedibus flavis. DE GEER 
JES. 130. 17. 

ScHAEFF. JIe. Inf. t. 39. Fig. 5. 

Defcr. Inter minores ful generis & affinis L, 
melanura I. 

Caput nigrum. = ÖOculi atri, nitentes.  Måxilla, 

- Labia & Palpi ferruginea. 

Jntemme higre, fericex longitudine corporis, 

articulo infimo craffiore ultimoque livido. 

Thorax ovatus, niger, hirtus. 

Elytre lanceolate, fufco-teftacex, oculo armato 
punéis excavatis minutisfimis notate, fub- 
hirt2, futura apiceque rotundato nigta. sr 

Corpus nigrum, nitidulum, abdomine fubacue 

| minåto. 

Femora  tibieque livida 1 flava, tarfis ferrus 

gineo-nigris 

Man Tfkulle fnart hålla denna för Han- 

nen til L. melanura, likafom IL. iefacea anfes 

I för Hannen Vil LL. fubrä I. Jag har funnit 

denna vid Björklinge. 


Leptura lateralis. Tab. V, Fig. 1. 


| nigra, elytris teftaceis, humeris angulatis, 
linea laterali fufca, apice elytrorum. pe- 
dibusque nigris. 


I Defcr. 


128 1796 Åpr. Maj. Fun. 


Defer. Statura omnino L. Virginee: L. 

Caput nigrum; Maxille ferruginege; Palpi nigri. 

Antennae tote nigre, corpore paullo breviores. 
Oculi nitiduli. 

Thorax ovatus, niger, hirtus. 

Elytre teftacex, apice parum anguftiores, ba- 
fi ad latera f£. humeros angulate, angulo 
reéto obtufato, linea longitudinali Ely- 
tre dimidie longitudine, fulca; futura ely= 
trorum apiceque nigra. 

Corpus nigrum, nitens. 

Lemora, Tibig, Pedes nigra; tarfis tantum fub- 
tus fericeis. 

Denna art, fom åfven ar funnen vid 
Björklinge, fkiljes från tefiacea och levis genom 
elytrorum fkapnad och fin utmårkta fido-linea 
på dem. Det fpecifica namnet år taget utur 
det ThVRbergika Mufexum. 


a Vifar Infe&et i naturlig forlek. & Förflo- 
radt genom lynglafet. 


Ceftela' gibba. Tab, VYRETS5 

C. fufca, elytris äcuminatis convexis fufco= 
teftaceis, pedibus rufefcentibus. 

Cflela Morio, nigra, obfcura, pedibus teftaceis. 
FABR. Ent. P: 46. 

Crioceris gibba, oblonga fufca elytris acumina- 
tis incurvatis. THUNB. Muf. Upf. IV-p. 47. 

Chryfomela gibbofa, oblonga, ely tris brunneis, 
capite thoraceque fufcis. : THUNB. in Ådåä. 


Kpiings PTA. Til 


1796 Apr. Maj. Fun. 129 
Til den Befkrifning iom finnes på fift- 


| Håmnde flållet har jag vål ingen ting at til= 


lågga utom den anmårkning, at jag funnit 
Thorax mer öch mindre mörk och nåflan fvart, 


 famt helt glatt och fkinande. 


| föråkad, 


I följe af fin corpus oblongum fornmca- 


| tum m. nm. får den rum ibland Cifele, förm i 
VON ÅinnNés Fauna råknades til Chryfomele. 


Vid haftigt påfeende tyckes detta Infe& 


höra til Mordellg Någtet; och fom figur lårer 
ofaknas på det famma, torde en icke anfes 
 bfverflödig. 


ay Utmårker råtta florlekens 4Y denfamma 


Til Chryfomelx råknades åfven under namn 


af C. elongata, Tillus elongatus FABR. Ent: Ps. 
Lien honom i. des Mant: I: .93. 8. förut käls 
lad Lagria elongata, den famma fom Herr 
Prof. och Ridd. THUNnBErG förer til fit Cle- 
41 flågte: Jag här ockfå träffat den vid Björke 
 linge i Juni månad. = Torde hånda at Infe- 
— €ets dntenna ferrate förnåmligaft böra fkilja den 
| från de öfrige, med hvilka den under Cleri 
Jflågtet blifvit fammanförd, fom hafva dem ane 


tingen moniliformes eller filifor mess 


Cicada tremulg; Tab. V. Fig. 3. 


C. flava, elytris hyalinis, fafcia media fufca. 
- Defer. Caput fubtus Havum, fronte fufca, li- 


nea punétisque duobus flavis. Oculi pro- 
| I 2 ihiuli, 


130 1796 Åpr. Maj. Jun. 


minuli, fulci.  Rofirwa favum. Antenna 
fufcee. 
Thorax fufcus pundåis tribus favis.  Scutellum 
fufcum punétis duobus flavis. 
Elytra hyalina bafi apiceque nervis, fafciaque 
in medio fufcis.  Zle albo-hyaling, fufco« 
nervofe. 
Abdomen favum. 
Pedes flavi, tarfis fufcefcentibus. | 
Funnen i Upland på Afp (Populo tres 
mula). Hvarföre detta förmodeligen nya fpe- 
cies ar Cicada, torde få behålla det ofvans- 
nåmnde fpecifika namnet. 
e) Det vanliga utfeendet. 6) Genom fynglafet. 


Mufca notata. Tab. V. Fig. 4. 

M. antennis fetariis, pilofa lutea, alis hyalinis, 

macula thoracis triangulari c&rulefcente. 

Defer. Os album. :OÖOculi magni rufefcentes. 
Hauftellum & antenna lutere. 

Tkorax luteus, macula triangulari ec&rulefcen- 
te dorfali a bafi ad apicem fere duga. 
Scutellum luteum fubtus ceruleum. 

A'e hyvaline bafi venisque lutefcentibus. 

Abdomen luteum, apice fufcefcente. 

Halteres lutei. 

Pedes elongati, lutei, tarfis fufcefcentibus. 
Funnen vid Effkarlbby i Juli månad. 
Igenkånnes lått från alla andra af fit flåg- 

te genom fin blå fläck på thorax. 


g) Naturlig och 5) okad forlek, 
Mu- 


| 1796 Apr. Maj. Fun. I3I 
Mufca marginella. Tab. V. Fig. 5. 


" M. antennis fetariis, pilofa fufca mnitida, alis 
 fufcis, "margine interiore  punétoque coftali 
 albis. 
-Defer. Caput flavum. Oculi parvi ceruleo-ru- 
fefcentes.  Antenne minutisfime, pallide. 

- Thorax fupra fufcus nitidus, fubtus flavus. Scu- 

> tellum fufecum, nitidum. 

| Ale fufcex, margine interiore albo, pun&oque 

| > deltoideo minuto in medio marginis ex. 

| teriOris. 

| Halteres lutei. 

 Abdomen fufcum, nitidum. Pedes: flavi. 

| Den år vid M. meteorice forlek, fkild från 

alla andra medelft fine vid inre kanten hvita 

| vingar. ; 
| a) År Flugan få for fom Naturen. b) Flere 
gånger flörre gjord. 

| Conops cinereus. — CMyopa FaABr.yY Tab. 

IVA Fig. 6. ; 

C. antennis fetariis cinerea, abdonime fubo- 

vato hamofo, ore veficulofo albo; alis fufco- 

 hyalinis. 
Defcr. Os veficulofum, albums Vertex capitis 

-fufco-flavefcens. 

-Oculi fufco-brunnei.  Haustellum bafi genicula- 
tum, porre&tum, nigrum. Antenne biar- 
ticulate, clavate, brevisfime, nigre, fed 

| laterali minuta nigra inflru&te. 

Thorax fubpilofus cinereus, dorfo lineis ob- 
icuris, poflice lateribufque pundis nigri« 
cantibus. — Scutellum nigrum. 


«5 


132 1706 Apr. Maj. Jun. 


Ale fofco-hyaling, venis fufcis, bafi lutefcen- 
ESA jla 

Falteres flavi, fqvama albicanti. 

Abdomen fubpilofum, fubovatum, convexum fub- 
tus fornicatum, apice inflexum, cinereum, 
fulco - maculatum, punéisque irroratum, 

Femora fufea, prope tibias ferruginea, Peder 
fulco-grifer, : 

År något flörre ån OC. irritans IL. och 
åger mycken likhet med IMyjopa atra FABR. 
Ent. Pp. 397, men fkiljes från den famma med 
helt fvarta antenne utan fafcia, åggrund och 
gråaktig ( ej fvart Jabdomen med fläckar och - 
punétter. 

. Både denna och den föregående har jag 

funnit vid Ejörklinge. ä 


a Vanlig Rorlek. 
b Genom microfcropet förftorad. 


ce Hufvudet med Stick- och Sugröret många gån 
ger förre gjordt; i 53 


Fn- 


| 


1 
i 
' 


| 
å 


| 


1796 Apr. Maj: fun. | 133 
En medfödd och Svarmplik Vårt-våxt, på 
högra ögonlocket, lyckeligen bort- 
fkuren, och befkrifven 
af 


LAURENT. HOLLBERG, 


Lazaretts Chirurgus i Borås, 


FR 


Poul ovanliga medfödda lyten, fom före- 
komma Chirurgiens åtgård, och hvilka efter 
Allmånhetens inrotade och antagna begrep, 
Ppkommit genom modrens ovarfamma förun- 
dran, eller fkråmfla öfver något, under gros- 
festen, fom Ilytet å barnet federmera fkulle 
likna, har jag haft tilfålle genom Operation 
afnjelpa et, 


Drången Jon sJonsfon från Hungerhult 
Seglora Sokn och Mark, 24 år gammal, ha- 
de öfver och omkring 0 Ögat, en med-:' 
född våxzt, beftående af en otalig mångd af- 
långt rundade fammanpackade köttvåxter, lik 
en gyttring af vårtor, fom federmera utzjorde 


åtfkillige rundade och öfver hvarannan hån- 


gande förre knippen eller klafar af rödblå 
fårg; deffe knippen hade fina fåften i ögon- 
brynen och öfra ögonlocket, hvilka genorm de- 
ras tyngd och nedhångande aldeles tilfiot Ögat. 
Den nedom på kinden varande del af våx-. 

I 4 ten, 


> 


a SPP HO IRL 

ten, var mera plattad, hvilken gick med et 
+ zé ” ag & Fr AA t$ S = 

farkt och ojämnt utfkott åt Can hus internus 
FREE. i RASEN Pe ek IS få E 

Ocul och A iguius Nat, iamt köt fram Öfs 

e Ti 7 
ver nålfan, och ilutades i en fpits mot andra 
SK = E = É CAR BASAR 5 

Jvat: defs: öfriga circumferene ec har jag falk 

3 - JD > 
2 & I e 2 
2 3 


mig friheten 1å godt Jag kunnat teckna å når- 
lagde figur, Fig. 7, Fab. V:s varat ach ut. 
firåckning nårmare a inhämtas, Så våldar 
ögonbrynet fkulle vara, fom åfven hela undra 
delen af våxten var fullfatt "med flråfva och 
nart” tilvaäxande hår, fom hade fina rötter + 
vårtornas mellanrum. = 


Utom det elaka och hifkeliga utfeende,; 
detta lyte förorfakade, var det ånnu för. 
knippadt med en annan olågenhet, ät mellan 
deffa Väårt-klafar utfiprade en tunn ichoreus 
våtfka, fom hade en få odrågelig lukt, at han 
nådgade s undvika andra månnifkjors umgånge. 


Utom några Chirurgi, var åfven Her 
Qvartermåftaren HviTFELT rådfrågad, hvil- 
ka alla anfett det för oboteligt och 
någon operation omöjelig famt för lifvet 
fel. Han hade nu på några år ej vidare 
tänkt på någon hjelp, förrån han upeldad af 
kärlek til en flicka å nyo håftigt önfkade fig 
qvitt och hulper från detta onda, fom nu 
aldeles hindrade honom i fin kårlekshandel 
och lycka. 


1796 Apr. Maj. Jun. 35 


Då jag ej aldeles mifstråftade at kunna 
hjelpa honom blef han emottagen på Lazaret- 
tet den 14 Januari 1795 och efter vanlig 
preparation fkedde operation den 17 derpå 
följande, på det fåttet, at jag med genom- 
trådda flarka ligaturer uplyfte vårtklafarna, 
under det jag difequerade dem löfa med fina 
radices. Operation gick långfamt i anfeende til 
den noga fkiljning, jag förfökte och blådnin- 
ogen var flark, i fynnerhet från Art. Angula- 
ris och Temporalis, men det lyckades full- 
komligen at genom Tamponer, Ekefvamp och 
graduerade comprefler flilla få vål deffa fom 
en hop fmårre rami arteriofii & venofi. Låk- 
ningen gick vål och tåmmeligen fort, under 
hvilken några ojämnheter dels genom Scarifica- 
tion, dels genom Cauftic. Lunare efter hand jäm- 
 nades; Blepharopthofis förekoms under låknin- 
ogen med håfter, fom ftåndigt höllo ögonlåcket 
uplyft och om/6 veckor utgick han låkt och feen- 
de åfven på detta ögat, fom han aldrig förut fedt 
med, utan at med hånderna uplyfta den öfver- 
- hångande maffan. En liten del af denna befyn-. 
 nerliga Värtgyttring tar Jag mig friheten öfver- 

fånda, Denomination torde kunna blifva: Fun- 
 gus verucofo-glandulofus palpebre dextrae, con« 
genitus.  Drången blef inom 3 år gift, och årret 
fom blef någorlunda jämt, håller ånnu et år 
| Efteråt flånd, 


SR 
Bee 


I bt 
( 


136 1796 Apr. Maj. Fun. 
Befkrifning på tvänne Fårg- Compofitioner ; 
af 
AD RITA NA RDT 5) 


En Svart  Kittels -Compofition. 


OM en Kopparkittel om 3:ne fat eller 180. 


kannor tagas följande perfedlar, nåmligen: 


3 Lispund Smack 

2 Lispund Blå Holtz | 

13 Lisp. Pommeransfkal, fint fkurne 

Skålpund Angelica fint fkuren 

3 Skålpund Öriganum 

5 Skålp. Agaricus af den hvita, fint fkuren 

4 Skålp. Foenum Grzecum, Nå flött 

3 Skålp. Calmus rot, fint fkure 

3 Skålp, Lakritzrot, fint TN 

3 Skålp, Ålandsrot, fint fkuren 

3 Skålp. Loppfrö, kokasien Lårftspåfe 

I ECisp. Gul Holtz 

5 Skälp. Super&n krapp. 

At Koka deffe 13 Species, nyttjas en 
Kopparpanna 'atr dubbel fiorlek emot fjol 
Kittelen, och kokas de uti fyra timmar, då 

hålften 

»y Deffa Fårg-Compofitioneringåfvos utiet förfegladt 
omflag til K. Vet. Academien år I 778 ar ira ud: 
Fårgaren och Öfver- DireSören Hr ADRIAN 
HaARrDT, med förbehåll, at icke få öÖpnas och 
kungöras förr ån efter Hans och hans Sons död, 


JO 
2 
NY 


| 
| 


1796 Apr. Maj. Fun. | 137 


hålften blifver inkokad, och det öfriga af 
" kokningen flås uti en trå-faftage, Tfedan det 


förut blifvit filadt igenom et fint Säll. 


Uti Trå-faftagen lågges nedannåmnde per- 
fedlar, 


1 Kanna vål rentvåttad Filfpån 
10 Skålp, Gummi Arabicum | 
5 Skålp, Arfenicum Album 
1 Skålp. Mercurius Sublimatus|? | 
2 Skålp, Spanikgröna, fom rifves til en 
deg, RE fedan tvingas igenom et Såll. 


flötas 
oanfka fint 


Så vål Arfenicum fom Mercurius Subli- 
matus förtårer aldeles filfpån famt befordrar 
vigten på Silket, hvarjämte Arfenicum griper 
an alla Species vid fårgningen, 


Detta, med de okokta Öck Kort none 


. gen lågges Åtta Skålpund brun Sirap, faånt 


15 Skålpund Vitriol och 10 Skålpund extra 
fint Canarie Socker, jämte 2 Skålpund Sur- 
deg fom gnuggas genom et Såll med fjelfva 
Svårtan, Når alt detta år för fig gänget, 
låter man hela denna Compofition få at blan- 
da fig tilfammans i 14 dagar; derefter får 
man då börja at med 10 a 12 Skälpund Silke 
utan någon vidare tilfats, förföka Compofitio- 
nens kraft och godhet, hvarvid Silket fex fäår- 
fkiulda gängor hafves uppå och fvalas imel- 

lanät 


ra 1796 Åpr. Maj. Jun. 


lanåt, men dervid tilfes noga at det fker' 
vid jämn eid och lagom vårma. Skulle det 
hånda at Svårtan blifver få hård at den knar=' 
rar, gifver man då Kittelen 8 Skälpund Soc- 
ker: fårgar han åter brunaktigt, få gifves ho- 
nom et halft qvarter Spiritus Vi£trioli. För- 
lorar Silket vid fköljningen och klappningen 
för mycket af Svårtan, få gifves Kittelen et 
Stop brånvin. 

Denne Compofition underhålles federme= 
fra med 4 Lod Gummi Arabicum och 6 Lod 
Vitriol til hvart Skålpund Silke hvarje gång 
man Svårtar, hvilket endaft bör fke hvar 
Åttonde dag, då man til det högfta får taga 
90 Skålpund Silke at fårga. 


Den ågta Röda Cormpofitionen. 

TE " "Skålpund  Sike ofarves > ct 
halft Skålpund Romerfk Alun' uti Alunerin- 
gen; fedan SR Silket ganfika flarkt ut 
och lågges uti fårgpannan med f Sljande TIn- 
skedjentick Til hvart Skålpund Silke tages 
2 lod Cochenille, i lod Gallåple, hvilket ftö- 
tes fint, 2 lod  Criftalli- Tartari; 1. gqvintin 
Arfenicum Album, famt et qvintin Marien- 
glas, hvilka Species kokas med Silket en tim- 
ma rått hårdt, hvarefter en förfaren Fårgare 
jugerar couleuren efter et upgitvet prof antin- 
gen högre eller mattare, och bör han nöd- 
våndigt förftå at öka eller minfka tilfatferne, 
då det behöfves. Oxens 


Sar 


1796 Åpr. Maj. Jun. 139 
Oxens 8 I och 2 Betåckning af Månen 
den 14 Mart. 1796 obferverad i. 


Liljenthal 
af 


JOH. HIERON. SCHROETER. 


am 


Tiden år den råtta, genom correfponderande 
Sol-högder beftåmd. <Phanomenet iakttogs 
med en 13 fots Refle&tor, ingången med en 
Förfloring af 136 gånger och utgången med 
en annan af 50 gånger. | 

Framför I 1 gick en liten Telefcopifk 
Stjärna, fom var föga ljufare än den 4 Sa- 
turn] Drabant. Då den anfltötte på Månens 
dunkla afkfårgade Brådd och fyntes dårmed 
likfom hånga tilfammans, förändrade hon i 
haft fit fken och blef ade 2 äå 3 tids-fecun« 
der fvagare, men förfvan federmera haftigt 
inom cn tredjedels Secund, kl 7, 375 57502. 

0 I nalkades utan någon förändring 
af fit fken, och förfvann lika haftigt kl. 7, 
än; aa 

UU Tikaledes I 20 kl. "8, 16; 207,2 

Derefter följde en liten Telifcopifk Stjär- 
na Söder öfver Grimaldus, hvilken då hon 
aldeles fyntes förenad med Månens fkarpa 
afkfårgade Brådd i en haft. blef dunkel, och 
efter I eller 13 Secund återfick fit fken men 
förfvann derpå utan uppehåll aldeles si 8, 


mö 44”, 2. t= 


140 1796 Apr. Maj. Jun. 


0 Utgången af 3 1 bakom Månens ljufa 
Brådd obferverade jag rått vål kl. 8, 46, 
14, 7: 

Hon 'anvånde derpå knapt i Secund, 
utan fyntes flraxt i fit fulla fken, men Emer- 
fionen af de Ööfrige Stjärnorne fick jag icke 
tilfålle at iaktaga. 


Tillåggning 
Ut den i föregående Qvartal p. 46 införde afz 
handling, om Cometernas minfia affånd ifrån 
Jordens ÖOrbita. 
5 | 
ERIK PROSPERSTN 


Nasr jag hade den åran, at fil Kongl. VA 
tenfkaps Academien inlemna ofvanberörde Af- 
handling, var mig vål bekänt, at 2:ne Comes 
ter varit obferverade i Päris af Hr MESSIER 
emot flutet af år 1793, men jag häde ej fådt 
del af fjelfva Obfervationerna, och kånde ej 
eller några Elemetiter til deras ban. Jag har 
Jedermera utur Connoisfance des tems för år 1795; 
fom förft mot futet af förledet år kom til 
Tyfkland ; fått kånna de Elementer; fom den 
olyckelige Prefidenten SARON utråknat för 
dem. Deffe Cometer blifva fåledes på Lifan 

den 


1796 Apr. Maj. Fun. 441 


| den LXXXII och LXXXTIII, få at, den jag kal: ” 
lade för den LXXXII blifver nu den LXXXIV, 


få framt ej Elementer blifva bekante på en 
Comet, fom Hr D'ANnGOos fkal i Maji 1793 


uptåckt, och om hvilken man federmera ej 


hört nåmnas, 1 hvilken håndelfe deffe trennes 
ordning ibland kånde Cometer, kommer ännu 
at ökas med en enhet. För fammanhangets fkull, 


torde imedlertid mig tillåtas, at bifoga om- 
| flåndigheterna af deffa tvånne tilkomne Come- 


ters minfta afftånd ifrån Jordens Orbita. 


Deras af Herr SARON utråknade Elementer åro: 


TXXXT. 1703. 


Den upfligande Nodens flålle «= 3t 18? 204 


Orbitans Lutning til Ecliptican = 60 ol 
Periheli ftålle ör «= 7 18402 
 Perihelii afftånd ifrån Solen = - Ö, 4034 


Cometen gick igenom fit Perihelium 1793 


od. 5 November kl. 8t 21” förmiddagen, tempus 


medium til Parifer mediareri. 

Defs rörelfe år Retrograd. 

LXXXII. 1793. a 

Den upfligande Nodens flålle = 6 29 so! 
Orbitans Lutning til EK - 51 56 
Perihelii ftålle = 202 TO 
Perihelii afftånd ifrån ölen S 1,504.5 

Cometen gick igenom fit Perihelium 1793 
den ig Nov. kl. 3t 3g/ förmiddagen, tempus 
inedium til Parifer meridianen. 


Defs rörelfe år Dircéå. 


+ 


Af 


142 1796 Åpr. Maj. Jun. 


Af föregående Elementer har jag, i äre 
feende til de minfta afftånden, århållit följan« 
- de flutfatfer: De Romerika Ziffrorne beteckna 
Columnerna uti de föregående afhandlingarne | 


rörande detta åmne: 
I. LXXXKXII 17935 SARON LYZARIINI 1793 SARor 


11. QR 14? 41" 27! — NR N 2 | 
[IT 7,03 23 18 46 38 
IV. ER SL 0,8665 | 
V. 105 31,33 39:47:38 Eb 
VI. gr 259 52! 23! 6: 21 6 38 


Vil. 1793 Dec. 184 23: 26! 17"! 1793 Sept.22 8 9 14 | 

VIII 1793 Jan. 1$ 4 51 27 1793 Oå. 13 1222 26 
Sluteligen bör jag anmårka, at i föregås 

ende Qvartal pag. 50 lin. 5 flår orått LXXI 

i flållet för LXXXI, famt lin. 16 Nodens ftål- 

le 6 grader för litet och bör vara 9: i flållet 

för 34, | 


FÖRTECKNING 


På de Rön, fom åro införde uti detta 
Quartals Handlingar. 


TN Rörkamring , Orthocera; af AD. MODEER - 6j : 
2 judd ifning på en ny Häft-Vind vid eps | 
UST. ÅR. LINDBOM e = 97 ' 


3: de rning til föregående Mfhand hkr ellek en jämför | 
retlfe imellan den Conifka och den ÖR goding 1 


Linkorgen ; af GUST. AD. LEJOÖNMARK - 106 | 
4. Entomologifke Anmärkningar hörande til Faugg Ses 
cica; af OLOF ESTLUND = - - 126 


5. En medfödd och Svamplik Pure För, på  Äärte. 

ögonlocket ; lyckligen db öch befkrifven 

af LAUR. HOLLBERG 133 
&. Befkrifning på 2:ne Färg-Compoftioner af AD. HARDT 136 
778 3 I och a Betäckning af Månen d. 14 Mart. 

1796 obferverad i Liljenthal; af J. H. SCHROETER 4139 
8. Tilläggning uti der i föregående vartal p. 46 in- 

förde Afhandling, om Cométers minfla afflånd ARR 

Fordens Orbita ; af ERIK PROSPERIN - 148 


Mmmm mn RR kända 


near 


TENN [ 


ib 


NN | TR Mm | INS TE AAA vorrrnarrd ren RN ATT NIT mm mn " 


— VE=S 
=> > = HG | 
== SR = = 
— 7 : = 


| MN IN N INN N mm Im 0 il Ti = 3 « | = å = 


b i - Fel ; - 
- dal 5 PR ERE ERE — NO em SS E = 


Og Lkoa COA — 


& Sipuneulus, Manubriunr, Culter., Pupa. 
SEN Å K 


N fa 


EN 


NN sed; 


Pra ACADEMIENS a 
NYA HANDLINGAR, 


För MÅNADERNE 


AUGUSTUS, SEPTEMBER, 
ÅR 1 29 6; 


AR —————— —— — 


| PRÅSES, 


Herr ANDERS JOH. HAGSTRÖM, 


Öfver: Dire&öt vid Chir: Sötieteten, Anatom. Profeffok 
och Affefför i Kongl. Fa Medicum: 


Slågtet Rörkämring; Örthoctra ' > 


NN f: 203 


| N. i3. Korn Rö rkanmring COrthöcera 
Granum'): Skalet rakt och aflångt dz öfrigt le> 
I RN RE | derné 
(" Fortfåttning från föregående Qyartal p. 97: 


y 


-. 


SEMIN TIN AS: Dr 


lederne kullrige, med & uphöjde Rånder; Pipan ned. 
fian vid fidan, genomgående. i 
Fo vOm- denne; icEC "år. en, "ersangring «ti 
Rand- BRörkamringen, få år den dock icke myc= 
ket ätfkild derifrån. — Den finnes tillika med 
den fammma, men år mera fållfynt, gemen- 
ac kortare och något tjockare eller aflångt 


åggformig, af endaft 7 leder och med allena 7 


8 långsåt gående rånder; i öfrigt aldeles lika | 


med nyfsberörde Rörkamring. At rånderne 
åro vid ledfkilnaderne mera hopdragne, lårer 
vara tilfålligt och kan åfven fågas om en eller 
annan både af Rand-Rörkamringen och flere an- 
dre arter... KÄHLER har förft upgifvit Korn- 
Rörkamringen fåfom en fårfkild art, hvaref- 
ter Vv: Linné 1 ScNAXIE p: 1164 kallade den 
Nautilus Granum tefta re&a - ovato - oblonga, 
articulis torofis: ftriis elevatis oétonis interup- 


tis, fiphone obliquo.. Men den har dock utan - 


tvifvel» långt förut varit PrAncus bekant, 
fom- de Corch. C. 10, kallar den Cornu Am- 
monis ere&um globofius, quia extrinfecus & 
intrinfecus in plura loculamenta diffe&a cer- 
nitur & fenfim decrefcit. LEDERMÖLLER Aug. 
Ergötz.p. 18. t 8. £ K., har den åfven nåmnd 
och afritad, men med utnötta ränder, hvaraf 
vi redan anfördt exempel ($4. 18). Til får- 


gen finnes den både hvit, blekgul och fotfår- 


gad. "Om det ånteligen få flute vara, at den 
fkal änfes -fåfom en fårfkid särt; få menar 
jag, at den råtteligen bör kallas Orthocera 

| Gras 


i796 Jul: Aug. Sept. 145 


Granum: Tefla reta oblongo-fubovali, articulis 
toröfis ; flriis elevatis o&tonis; fiphone fublaterali: 


fy 30; 

N:o 14: Balj: Rörkamrving COrthös 
bera LegumenY: Skalet rakt; nåflan lancett - fors 
migt tvåkantadt och fått; lederna låge, ledfrilna= 
derne uphöjde och fnede; Pigan vid fidan; genom 
gående: 


Den år, någorlunda utvuxen,; at råkrå 
ibland de Hötte af föregående; med hvilka 
den har famma fådernesland:; = PrAncus de 
Conch. C: 8. t i; £ 7., nåmner den Cornu 
Hauer. littoris: Ariminenfis recumn -depressz 
fum friatum Vaginulam Gladii teferens: Hos 
GuvALTIERI Ind. t: 19. f. P. P: Q.;; heter der 
Orthocéeras minimum fiphunculo ad periphes 
ridm pofito, lente decrefcens, thalämis inflexis 
latiofibus, compreffum märginatum tandidumi: 
Åfven finnes den afritad hos LEDERMULLER 
Aug. Ergdtz. ps 18. t. 9: fi gr Vi Linné S: 
N: XII p. 164, källar den Nautilus Legiumen 
tefta re&a compreflä; articulata hint inarginas- 
ta, fiphone lateralis Martini Conch; i: p; 
36 lupita fi R & bs fåger Orihocerds i irregu- 
laré depreffumi; vaginiförme , albidum vel fub-= 
purpureum, liphunculo laterali: eller das fldcheé 
fcheidenförmige gerade Horn mit Råndern. Kan håns 
-da den något båttre kunde heta Orthocerd 
AR Tefa reta fublanceolata bimarginatd 

K a glabrå | 


146 1796 Jul. Aug. Sept. 


glabra Cquibusdam p. m. longitudinaliter firia- 
ta), articulis demisfis Geniculis elatioribus obli- 
quis; fipkone laterali Cutringue?) Nov. AG. Ac. 
Curiof. VIII p. 92." SOLDANI Sagg. t. 6. f. 44. 
M. N., har den åfven afritad. Förmodeligen 
år det en Stenvandling eller råttare et aftryck 
deraf i grå kalkften från Gottland, fom år be- 
firteligt i min Samling, SN håller 4 tum i 
långden. 


fii30. 
Skalet år /ganfka' vål liknädt> vid en 
Svår dsbalja, til fårgen funnen både blekröd= 
acktig, halmfårgad och hvit. ÅLederne åro icke 
annorlundar utmårkta ån genom de uphöjde 
ledfkilnader, och fåledes kan man föreftålla 
fig fkalet aldeles jämnt med en fkarp kant å 
ömfe fidor och en långsåt gående uphöjd kant= 
ning eller rand ftraxt innanföre; men tvårs 
Öfver gå något på fnedden berörde ledfkilna- 
der, fom föreftålla nog breda och uphöjda 
ränder aldeles fvarande mot bottnarne: Både 
leder och ledfkilnader åro flåte, de förre ofs 
ta föga flörre ån de fenare, fom åro något 
tjockare åt den fidan derigenom Pipan går, 
och kuna råknas ånda til et antal af 15. 
Bottnarne åro föga fkålige och Pipan löper ige- 
rom dem tätt vid den ena nedtryckta fidan, 
år fållan ' utflående vid någondera åndan af 
fkalet. Til denna art gifves en verkelig för- 


Ändring beftående deri, at den har något fnedt- 
långs= 


1790. Jul. Auc. Sept. 147 


långsåt gående uphöjde ftrimor på undra de- 
Jen och åfven Ömfe fidor upföre, men löpa 
ej öfver midten af fkalet. Således bör den- 
na föråndring utmårkas genom apice & utrin- 
que firiis elevatis oblique-ere&tis, abreviatis. — På 
denne har jag åfven funnit likfom en pip- 
Ööpning åfven vid andra och tunnare fidan 
gent emot den werkeliga pipans öppning; det 
förtjenar fåledes at underfökas, om någon 
Balj - Rörkamring verkeligen har 2:ne Pipor? 


IE j 

N:o 15. Knif- Rörkamring COrtho- 
cera Culter'): Skalet rakt platt och foga affmal- 
nadt, med tvärtofuer gående freda och intryckta 
firimor, kanterna k ål-likt hvåfjade til en ägg; Pi- 
Fares Fig io Tab Vi. 
| ön ga nfka fållfynt Rörkamring, men 
dock fufnen tillika med Balj = Roörkamringen, 
hvilken den öÖfvergår i bredd, men år nåftan 
hålften kortare. Af kännetecken följer, at 
den kan liknas vid et knifsblad eller biadet 
1 en ågta Tåljftubbe. Den år mycket platt och 
på köpet matt fkålig å bågge fidor fåfom en 
häålflipad Rakeknif, Å hvarje platta fida åro 
på fnedden dragne 10 intryckta firimor, fom 
fynas fvåra emot lika många bottnar och fås 
ledes intryckta Jedi ilnader. Brådden eller 
kanten nåftan rundt omkring år ock Iikfom 
på en knif med fnedt flipad ägg. JLotinarne 
äro at famma befkaffenhet fom på nyfsnåm. 
| KS de 


148 796 Jul. Aug. Sept. 


de Rörkamring, men Pipan har jag icke blif- 

vit varfe. Denne befynnerlige Rörkamring 

lårer kunna kallas Orthocera Culter: Tefta re- 

&a comprefja fubattenuata, friis transverfis obliguis 

impr esfis s, marginibus in aciem exacuato - carinatis; 

Siphone + + + Til 2 år den fmuttfigt hvit. 
$: 

N:o:46; Docks R öbka vek COr- 
thocera PupaY: Skalet rakt, fammantryckt och 
nåfian dggformigt, med tvärs öfver gående uphög- 
de och båglike ränder; Pipan midt igenom gående 
och fammantryckt, Fig: pri Tab. Vv. 

Denna icke mindre befynnerliga Rör- 
kamring, år Landsman med Knf-Rörkamringen, 
men knapt få fior. Den liknar en få kallad 
Docka, hvari viffe Yrfå-fkråpukar förvandla 
fig, eller närmare kan den liknas vid en myc- 
ket liten Flugemage, och tyckes likfom haf- 
va dylika nikåringar eller leder. |Dele "5 
der utmårkte genom tvårt öfver gående up- 
höjde båglike rånder, fom dock fig imellan 
åro nog åtfkilde:; de öfverfte och nederfte ut- 
göra hela bågar, men de medlerfle åro brut- 
ne och flålde våxelvis mot hvarandra.  JBott- 
narne åro likafom på nyfsnåmnde, och Pipans 
Öpning fom fynes midt i öfverfta bottnen, 
föreftåller en nog lång fpringa, fom år vidare 
i midten, och fåledes af famma daning, fom 
fkalet, enligt hvad i kånnetecknen år omför- 
målt. Til fårgen år denne Rörkamring fmutt- 
figt hvit. Des benåmning torde blifva Or- 

n thocera 


1796 Jul. Aug. Sept. 149 


thocera Pupa: Tefla retta comprefja fubovali an- 
cipiti, flriis transverfis elevatis diflantibus arcuatis, 
fepius alternatim fefe oblique quafi fecantibus; Si- 
phone centrali comprefjo.. Nov. A& Acad. Cu- 
fiol Vil .p. 02. "SOLDANI Sägg. t. 7. £ 40. 
OG, TT år den! ende hvars 
gifna afteckningar Luck kunna til denna Rör- 
kamring låmpas, 


b "Y Rörkamringar fom åro krökte eller 
— vindade på åndan, 


$. 34. 

N:o 17. oSkaft-Rörkamring COr- 
thocera Manubriuwm ): Skalet lång -rundt, på ef- 
terfla ändan något platt rundadt köladt J litet 
tilbaka böjdt, lederne kullrige med 12 uphöjde ränder; 
Pipan nåftan vid fidan genomgående. Fig. 9. Tab: V. 

År funnen tillika med de föregående, åf- 
ven naturlig och ibland de mindre af dem at 
råkna, något fållfynt. Den tyckes kunna lik- 
nas vid et kniffkaft och  liknelfevis at få- 
ga, utgörande fkaftet til Ku/f- Rörkamving en. 
Når man nu lågger hårtil hvad, i kånneteck- 
nen blifvit fagdt, få år Skaft - Rörkamringen i 
det nårmafie Felkeved Lederne utgöra et an- 
tal af högft 7, och de nederfe eller fkalets för- 
fla början tyckes utgöra en falfk eller låtfad 
vindning; men til en verkelig vindning har 
jag icke mårkt ringafte tecken, ånfkönt jag 
haft et antal ånda til 5 flycken at underföka. 

K 4 Pti- 


I50 1796 Jul: Aug. Sept. 


Pipan år i öfverfta åndan utftående, men vid 
den underfta fynes icke minfta tecken dertil. 
I öfrigt åfven fom til fårgen liknar denne 
Rörkamring nårmaft Kot - Roörkamringen. Man 
lårer kunna kalla den Orthocera Mopdrinna 
Tefia tereti, apice pofteriore compreffufculo rotun- 
dato carinato fubreflexe, articulis torofis, firis ele= 
bei duodenis ; fiphone fublaterali. = 


$. 35. 

N:o 18. Klo- Rörkamring COrthos 
eera adunca ) : Skalet nagot kafvellikt-kågelformigt 
och på ändan litet krökt, lederne nåfian omårkelig e å 
Pipan meråndels midt igenom gående. 

Den ar utan tvifvel en Gottlånfk Sten= 
vandling i den grå Kalkftlens-Skifern. KLEIN 
der pb Gen, fO, do a 5A det LAR 
den Tebulus concameratus apice inflexo. WALCH 
Nat. Forfch. 1. Pp. 175, 192, fåger, Vielkam- 
merige Tubulit comifch mit convexen Scheidevändern. 
En dylik har han åfvén befkrifvit och afri< 
fält leda spir tr Ted I RAIN TEA 
Nat. Forfch. 9. py 243, omtalar åfven en dy- 
lik, Denne Rörkamring fynes 1 öfrigt hafva 
den nårmafte likhet med Strim - Rörkamringen, 


med hvilken den åfven i ftorlek tyckes hafva: 


tåflat, .då den. varit; hel och, ofkadd, «+ På ch 
del finnner man Pipan gå igenom medelpunk- 
ten, på någre år den imelan medelpunkten 
och fidan Flen. Sådan år den fom för- 
varas i min Samling, och den år äfven me- 

fa 


| 
| 


1796 Jul. Aug. Sept. 151 


ora fmal: eller kafvelformig, hållande inemot 
9 tums långd famt nedra åndan mera lång- 
"krökt; Pipans yta år åfven röd och fjelfva 
 Skalets yta fynes hafva haft fiarka tåta och 
| långvågigt: gående flrimor, - Ehuru det kan 
vara troligt, at denna Rörkamring haft en 
vindad ånda, fom kunnat blifva afbruten el. 
der i flenen qvarfittande, vill jag dock tils vi- 
"dare ljus upgår, upföra den fåfom en fårs 
"fkild art under namn af Orthocera adunca: 
Tefla conico - fubcylindrica apice fubrecuruato, arti- 
culis obfoletis; fiphone fepius red Hit höra 
alla de af åldre Författare få kallade Orthos 
| 
| 


ceratite Dentaliformes, Jag åger åfven en 
"Hrån Gottland, fom år mera krökt, uptil 
tjock fålom armen vid handleden, men Pi= 
| pan år ofynlig, 


0. 36. 


N:o 19. Krok - Rörkamring COr- 
| thora recurvaia ); Skalet läng-rundt och på ändan 
”tibaka kroki, ltederne lige, ledfk ilnaderne uphöjde 
och fnede;- Pipan midt igenom gående? 

| Den år endaft fr nvantlad fedd och be- 
fående af en kesaktig flenart, fom man fun. 
nit denna Rörkamring 1 Norrmandie. Das 
RR Aa Jap 0ÖR 280: ttur2en ans kallar 
den petite Lituite pyriteufe, men har icke gifvit 
| få tydelig befkrifning derpå fom man Önika- 
Idö. ”"WaircH' Nat. Forfch. -1V0pel192- nåmner 
| den Zi telkanmmerige Tubulit cylindrifci h mit [ciuej- 
| å licg euden 


152 1796 Jul. Aug. Sept. 


liegenden Scheidevånden. Den håller icke fyl: 
left en tum i långd, och år uptil något tjöc- 
kare ån en Dufvepenna.. Tvårtöfver på fned- 
den gå uphöjde rånder, fom utmårka ledfkil- 
naderne.  Långsåt tyckas gå fyra uphöjde rån- 
der, men brutne eller ftyckade likfom fmå 
nedliggande tånder. Bottnarne åro fkålige och 
med fin kullrighet nedåt vånde. Det fkulle 
tyckas, fom detta fkal haft en vindad ånda 
och at den blifvit bortbruten; men man kan 
ock , 1 Jåämnforelfe med Skaft - Rörkamringen, hål- 
la före, at denne icke heller haft någon vind- 
ning, och de för åndan utftående åndar af 
långrånderna vifa fig flundom få på andra af 
detta flågte. Alt detta oaktadt, måtte man 
tils vidare vål anfe denne Rörkamring fådan 
fom den för ögon befinnes, och jag kallar 
den Orthocera recurvata:. Tefia tereti apice Te- 
curvato, articulis demisfis, Geniculis elatioribus obli= 
quis; fiphone centrali? 


f. 57. 

N:o 20. "Kryck- Rörkamring C(Or- 
thocera LitwusY: Skalet långftråckt - kägelformigt. 
med tvårtöfver gående firimor, på ändan i en platt 
Urfjåder-form inrullad, lederne omdårkelige. 

Då man undantager några fmå och obety« 
deliga fkiljaktigheter, fynas alla Kryck-Rörkam- 
ringar vara en och famma art, vare fig i den 
Ölåndfka röda eller den Gottlåndfka grå Kalk- 
flens-fkiffern, eller ock i den Mechlenburgifke vid” 

Star- 


1796 Jul. Aug, Sept, 153 


Stargardt och Neuftrelitz befintelige. De hafr 
va fåledes fått lika Grafftållen med Strim. 
Rörkamringarna, dem de i det aldranårmatte 
likna, undantagande at den nedra eller fmala 
(åndan år inkrokt i en platt vindning af 2 til 
2 hvarf, hvilka gemenligen icke och vål al- 
'drig 1 det naturliga eller lefvande tilftåndet 
åro fammanhångande eller liggande vid hvar- 
jag hopfogade, utan tydeligen åtfkilda. Åf- 
ven åro Kryck - Rörkamringarna oåndeligen 
Strim-Rörkamringarna, och de 
låta vål dre uttaga fig af flenen utan at 
| fönderbrytas, hvarföre man ock flundom fin 
| ner ån den Ööfre eller raka delen och ån 
den undre eller fjelfva vindningen hvar för 
fig. AF alt detta, nåmligen likhet och fåll- 
fynthet famt at man aldrig finner Strim-Rör- 
kamringar til myckenhet utan at på famma 
flålle finna någon Kryck - Rörkamring, och 
då man åfven funnit en lika art med Löf- 
Rörkamringen alven med fin nedra ånda vin- 
dad, fom något nårmare nedanföre fkall om- 
nåmnas: få fkulle den tankan tyckas vara nog 
Skålig, at kan: hånda alla deffa Rörkamrin- 
gar antingen födas med nedra åndan hop- 
rullad eller at en fådan hoprullning för en 
eller annan år tilfållig.  Åtminftone år fifl- 
nämnde håndelfe utan tvifvel orfak, at en 
del Kryck - Rörkamringar gifvas fom åro 
mera aftagande eller mera kågelformige, och 
andra mindre eller mera kafvelformiga o, f. v. 


$ 38: 


154 1796 Jul: Aug. Sept. 


» 38: 

Den förfte fom gjort Kryck- Höra re 
gen känd lärer vara BrEYNivsS, fom feder- 
mera den famma i fin Bok de Polythal. p. 
256. t 2occfirr, befkrifvit och tafritat under 
namn af. Gituter KLEN de Fub: Gen. 10: 
5 t. 5, f£ B, kallar den Tubulus concamera- 
tus apice fpire modo intorto. KNORR Lap. 
"Stppl tt ardfequorkar Here "dvlikeiats 
ritade, hvilka åro befkrifne af WaALcH Stein- 
Reich p. 95.t. 8. f. 2 och Verfleiner 3. p. 163, 225, 
famt nårmare i Nat. Forfch.' 1. pe. 159. t. 1, 
dår det heter WVielkammerige Tubulit conifch nu 
convexen Scheidevånden , än den einen Ende in fich 
vewunden: Åchte Lituit.  Afvenfå finnes ock den- 
na Rörkamring afritad hos MARTINI Conch. 
p. 260. t. N:o 12, under namn af bifchofs- 
Stab. > Vi: kalle den Orthöeera Lituus: Tefta 
comico - elongata transverfe firiata, apice incurvato- 
fpirali involata, articulis obfoletis. På en del här 
man funnit Pipan gå igenom midten, på en 
del vara belägen nårmare mot fidan, och på 
andra vid den" fidan fom vindningen, år alde- 
les fålom på Anmmons - Rörkamringen, hvilken 
fram båttre fkal blifva anförd. I öfrigt lårer 
man föga kunna fåga mera betydeligt om 
SEE RER EE an hvad redan om Strim- 
Rörkamrin ngen och Våg-Rörkamringen blifvit 
anfördt, det år at man funnit Krvck - Rör- 
kamringar, fom haft fkal både med rätt 'och 
vägigt tvårt Öfver gående firimor, 0. föv, 


Tv mö PR 


1796 Jul. Aug. Sept. 155 


Men fom man ånnu icke år fualleligen åfvers 
tygad om alla deffa Rörkamringar, ockfå til 
I fammantagit med Klo- Rörkamringen, utgöra hvar- 
je för fig verkeligen fårfkilda arter i an- 
ledning af hvad i nåft ofvanflående $. blif- 
vit öde få ock til undvikande af vidlöftig- 
Ihet, har man velat tils vidare låta bero der- 
vid, at hafva uptagit alla förändringar af 
Kryck-Rörkamringar fåfom en enda art. 


| f. 39. 

| N:o 21. Krus-Rörkamring COrthöx 
cera crifpata): Skalet läng firåckt kågelformigt; 
och på ändan i en platt Urfjåder-form inarulladt, 
dedfkilnadens fomar vågigt tandade och fåg- krus 


figa. 


Denne Rörkamring år åfven flenvandlad, 

och utom fin vindade ända, infläåmmer den i 
alt öfrigt och hufvudfakeligt med LÖf- Rör 
kamringen och torde hånda vara denfamma 
(0-0. 37. 38). Det fynes åfven fom vore 
det denfamma, men i fin ungdom, hvilken 
"finnes afritad uti SOLDANIS Sagg. t. I. f. A. 

C., och blifvit uptåckt ibland kalkacktig myl- 
Ja vid Siena; Man finner Krus+- Rörkämrin- 
gen afritad hos Knorr Lap. Suppl t. 12; 
och Vårck Nat. Forfch 1: pe 192, nåmner 
den Vielkånmerige Tubulit an dem einen Ende in 
| fich gewunden, mit fchief liegende Scheidevwende mit einem 
| gezdhnelten fcharfen Rande: åchte Lituit. Den tor- 
de ock tjenligen kunna kallas Orthocera cri/pata: 


Tefla 


156 1796 Jul. Aug. Sept. 


Tefla ctomico-elongatå, apice plano fpirali involutå; 


futuris  Geniculorum  undulato = dentatis — ferratis. 
Nov. A& Acad. curiof: VIIL App: pc 88: 


0. 40. 

N:o 22. Pårlebands=Rörkamring 
COrthocera ArmillaY: Skalet trindt och affmals 
nadt, på åndan inkrökt vindad famt på ena fidan 
något uphogdt och på den andra nafladt; lederne 
klotformige och (läte; öpningen på ena fidan. 

Medellåndika fjön och Röda hafvet hyfå 
denne naturlige och befynnerlige Rörkämring, 
fom aldranårmaft, 1 anfeende til Rorlek ock 
klotformiga leder; liknar Knapp-Rörkamringen. I 
hafsfand från förra fållet. år Pårlebands-Rörs« 
kämringen uptåckt af BREYNIUS, fämt omtalt 
och afritad hos KLEin Metkh.; Oftr. p. 28. tc 
Pp: 44. fodure ultime och ibid: £ ArB: vifes 


ftenvandlad i en hård fandften, hvilket alt 
famme Författare jämvål infördt i A& Ges 


dan: och 40 fofoaä bl SPENGLER:härdfej 
dermera åfven fått 2:ne af deffe fmå Stens 
vandlingar från Danzig, och hän här funnit 
flere naturliga 1 faftfittande fand i Noächs Ark= 
mus/la från fiftnåmde haf; dem han befkrifvit 
ock afritatyvi Nov. Ack Häväd ibqrs$gänk 
5; f££ 10. d. f£ = Således år Pårlebands = Rörs 
kamringen den ende; fom finnes både med 


fit näturliga eller verkeliga fkal; och åfven - 
fannfkyldigt den famme ftenvandlad. > För=' 


modeligen år det ock den famme naturlig; 
iom 


NOG uh. Aug. sSät. a 57 


fom blifvit aftecknad hos SoLDANI Säg9. t. 5. 
of 38.t 6. f42.E. Den beftår af 24 «25 klot- 
 formige leder'af lika danade håligheter eller vå- 
» ningar. Deffe leder blifva utföre mindre i jåmnt 
 aftagande, ånda til den fifta, fom utgör medel- 


punkten i vindningen. Men det fom år måft 
| befynnerligt. och "hvarmed . denne Rörkamring 


fkiljer fig ifrån alla andra fine fågtingar, år 


det at alle leder åro flutne, åfven den aldra- 


öfverfte fom borde hafva fin öpning för Pipan 
öfverft up. Den har dock fin öpning, men den 
fitter aldeles midt på fidan af befagde öfver- 
fte led. Förmodeligen år ock Pipan mot den 
fidan belågen, faft den: för fin eåndeliga fin- 


» het fkull ännu icke blifvit updagad. De flå- 


fle af denne ärt har SPENGLER funnit utan 
vindning, åfven få har den på KLEINS exem- 


plar. antingen varit afbruten, eller i an- 


feende: til des finhet icke i akttagen, ty ån- 


 fkönt vindningen år bortbruten, futa de fig 
» dock med en nog fin fpits: och detta fynes 
åter beftyrka hvad ofvan om Krus = Rörkams- 


tingen famt i $. $. 37, 38 blifvit fagdt i an- 
feende til virnidningens forlorande m. m. Pårle- 


bands « Rörkamringens benåmning menar jag 


kan blifva Orthocera Armilla: T efta tereti atte- 


-Nuata ; dpice mncurväåto = fpirali latere altero promis 
Nulo altero umbilicato; ärticulis globofi is: lavibus , 
 Opertura lateralis Nov. A& Acad: Curiof: VIIL 
| äpp. 90: "Jag åger en ftenvandlad Pårlebands- 
— Rörkamring eller kårnen deraf, i en grå Kalk- 


filen 


158 1796 Ful: Aug... Sept, 


fien från Gottländ. Den håller 22 turn I 


längd, med deremot fvarande tjocklek: vinda 
ningen år förlorad, men hålan derefter i fez 
nen, fynes likvål våra mårkelig: 


f: 4t. 


N:o 23, Vind- Rör kamring COra 


thöctera Semilituus Y: Skalet näåftaån kafvelformigt; 
på ändan inkrökt vindadt å ena fidan något ip 
höj dt, på andra nafladt; lederne något kullrigé 
tvärt öfver längre, Bottnarne med fina hål i en 
enkel rad. 

PrAncus år den förfte fom uptåckt dens 


nå naturliga Rörkämring i frandfänden vid 
Livorno, och då hän utgaf COorLuMNnAs Phy= 


thobaf. tillade han dervid denna fin uptåckt 
jämte rithing p. 134 t. 38. ED: E., under 


namn af Semilituus, = Äfven Kar PrLaAncus de: 


Conch app: ps rg4, "Tort ER frior O:P;; 
åter uptagit den under én 'fårfkild teckning 
och benåmning för hvarje des fida; nåmlis 
gen Cornu Hammonis littoris Liburnenfis, in 
longum porre&um, ad lituum accedens; och 
Cornu Hammons littoris Eiburnenfis ad lituum 
accedens ; uimbilico concävo: KLEIN Meth; 
Oftr. kallar den Cornu Hammonis peculiare na- 
tivum Liburni littoris, 'quod Semilituus ap 


pellari tniof OoOmnino inépte potuerit; quam 


appendicem quandam re&am habent, albis= 
fimi coloris ov. LINnNNné S; N. XILp: 1163; 
nåmner den Nautilus Semilituus tefla re&a; 

apiceé 


< 


1796 Jul; Aug. Sept: 159 
äpice incurväto SL anfra&tibus contiguiss 
Hos MARTINI Conch; 1: p: 205: 20. ff 1804 
197, heter den ochi plana, intortå, polys 
thalamia; teres; minima, Litui förinän mus 
lans: Semilituus, eller der kleine iceife ungendbel- 
te und genabelte Bifchofs-Ståb; Ofelbart år det 
öck den famme, fom FORSKÅL funnit til myCcs 
 kenhet i flrändfanden vid Suez och Röda hats 
Vet, famt korteligen befkrifvit i fina Defcr: 
P, 125 under namn äf Nautilus pertufus; äns 
fra&tibus compresfis; transverfe fulcatis, lonigia 
| ttidinaliter friatis leviter; apertura poöris perz 
tulla.  Utfökt af fänd från fiftnåmnde flålle; 
har ock federmera SPENGLER befkrifvit TE 
| äfmtat den $ Ske: Nov. Hävns 1: Pp: 370: f: 
|A: ä= GC 

$: 4 

| I änledning af ke här jag altfå 
hållit före, at denne Rörkämring nå kallas 
| Örthocéra Semilituus: Tefta fub- cylindrica , apicé 
incurvato = fpirali latere ältero prominulo altero iums 
bilicato; articulis fubtorofi s trdnsverfe longioribis; 
| diaphragmatibus poris fimplici ferie pertufiss Dei 
år knapt få flör fom det minfia Sådeskorn; 
liknar dock inycket Kryck = Rörkämring en, öch 
|år därföre ockfå kallad Semi-Littus eller in 
 åchte Bifchofs = Stab; then kånnetecknen utmärka 
ät de i ganfka många omfåndigheter betydes 

ligen åro åtfkilde; — Vind=-Rörkärtnringen åf 
| näftan jamntjock intil dår vindningarna TT 
Vas 


160 1796 Jul. Aug. Sept. 


hvarefter den aftager och fluter fig i en fmal ån- 
da, hvilken föreftåller en liten platt uphöjning 
på ena fidan och betåcker vindningen innerft. 
Defla vindningar utgöra vid pafs 3 hvarf, 
hvilka alla ligga tätt intil och något litet på 
eller öfver hvarandra, hvarigenom hela vind- 
ningen på andra fidan år något fördjupad el- 
ler naflad. En del af deffe Rörkamringars. 
fkal åro något hoptryckte och följackteligen 
något bredare ån de åro trinde vid öfra åndan. 
Lederne hafva ganfka fina långsåt gående flri- 
" mor, fom dock icke åro mårkelige utom et 
godt Synglas och flundom omårkelige, hvar- 
til ock nötning af Hafsfanden kan vara ors 
fak. Hela Skalet år annars tunt och genom- 
fkinligt; Bottnarnarne kunna fördenfkul fynas 
igenom , och de hafva den fållfynta ftållnin- 
gen at de med fin kullriga fida åro upåt 
vånde. 


f. 43. 

Pipan har SPENGLER icke kunnat finna, 
ej heller har någon annan Författare talt der- 
om, hvilket altfå fordrar nårmare underfök- 
ning. Men at dock öpning gifves på Bott- 
narne, derom bör man få mycket mindre tvif-= 
la, fom FORSKÅL verkeligen fådant nåmnt, 
och år få vida ganfka mårkvårdig at den icke 
befiår af et enda utan flere fmå hål, förmo- 
deligen i en enkel rad, emedan vi ftraxt ne- 
danfére fkola . omtala en annan art fom 

FOR- 


1796 Jal. Åug: Sept. 161 


FORSKÅL uttryckeligen upgifvit med 2'ne ra- 
der hål; men om deffe rader åro flålde tvårt- 
Öfver, eller rundt omkring vid brådden, år 
ännu icke tydeligen fagdt: jag har all anleds« 
ning at tro det fenare, emedan ock omöjelia 
gen få många hål fom nedanföre omförmålas, 
kunna flå i rad tvårt öfver en få liten bot- 
ten, hvars tvårlinea fnart fagdt år omåteligt 
liten. Åndteligen kan ock hår anmårkas, at 
FORSKÅL funnit en dylik liten Rörkamring 
flenvandlad vid de Egyptifke Pyramider til 
myckenhet, åfven fom på Kalkberget vid 
Kairo Slott, fittande i Kalkfltenen. Han få- 
ger vidare at denne redan af STRrRABO fkal 
vara omnåmnd, och gifver den i berörde De- 
fer. p. 140 fårfkildt namn af Nautilus? Gia 
zenfis, fom fördenfkull tyckes ock utmårka 
at den utgör en egen art, hvilken dock icke 
har kunnat få fit fårfkilda rum i brift af 
kännetecken och en tydelig Befkrifning. 


T 44. 

N:o 24. Brick- Rörkamring COrtho- 
cera Orbiculus ) : Skalet kägelformigt och fammana 
tryckt , vid öfra åndan utvidgadt, den nedra ine 
krökt -vindad, å ena'[lidan något uphöjdt, å den 
andra nafladt; Lederne litet kullri ige och tvår/mas 
le, Bottnarne med en dubbel ordning fina hål. 

FORSKÅL har funnit den i Röda hafvet 
vid Suez, famt anfördt den i fina Deför. p. 
125 under namn af Nautilus Orbiculus erbicu« 

Tana larig 


ad 


162 1796 Jul. Aug. Sept. 


laris utrinque planus, fpiris fubconcentricis mo- 
niliformibus; margine extus toto poris bifa- 
rian pertufo. SPENGLER fom åfven fätt del 
af mer omnåmnde hafsfand med denne Rörkam- 
ring, har gifvit god Ritning och Befkrifning 
derpå 1 ACk NOV... FlaVvi. pe 3 ens. Br 
a-c. Och förmodeligen år det den faåmma, 
fom finnes afritad uti SOLDANIS Sagg. Tab. 
I. f. 2. D. Den liknar mycket Vind-Rorkam-= 
ringen, men år mindre, 8 Öfra. del ar cj 12 
lång och rak, hvarföre den och fnart fagdt 
liknar en kretsrund vindad Snåcka, i fynner-= | 
het då des åfra åndas inra känt flundom fin- 
nes få utbygd, at den nåftan gär ned mot vind- | 
ningen. Ledfrilnaderne gå på &n del rått tvärt= 
Öfver, på någre fkeft: långsåt alla leder, följ- 

akteligen längsåt hela fkalet och efter des vind- 
ning, åro ganfka fina flrimor dragna. Botti- 
narne utgöra et antal af 20-30, och i hvar- 
Je befinnas mot 20 fmå hål eller Öpningar i 2 ords 
ningar ftålde C4. 43)» följakteligen måtte 
de utgöra lika många Öpningar för lika måns= 
ga Pipor. Fårgen år efter vanligheten hvit; 
det öfriga inhåmtas af de gifne kännetecken, 
fom i det allmänna Vetenfkaps-fpråket luda 
Orthocera Orbiculus: Tefla conica compreffa, apice 
anteriore dilatato, pofteriore incurvato = fpirali late- 
re altero prominulo altero fubumbilicato; articulis 
jubtorofis transverfe linearibus; Diaphragmatibus 
poris plici ferie pertufis. Nov. A&. Ac: curiol. 
VIIL ”p. 88. Icke aldeles fådan fom denne, 
men 


1796 Jul. Aug. Sept. 163 


men en dylik Stenvandiing har FORSKÅL fun- 
nit i Kaikbergen vid Kairo, dock icke få platt 
och af en tums tvårlinea, om hvilken han ock 
korteligen nåmnt 1. c. p. 140. Han kallar den 
Nautilus Placentula Major, concamerationibus 
diflinétis, depreffus Plancente forma. Til åf- 
ventyrs utgör ockfå denne en cgen art, hvar- 
til fordras nårmare uplysning. 


| $: 45. 

N:o 25. Ammons - Rörkamving 
COrthocera SpirulaY); £Esalet LR kafvelformigt 
och platt Urfjdderlikt inrulladti med ifrån hvarandra 
flående vindningar; Lederne litet kullrige och jåmn- 
brede, Pipan vid inre fidan gående. 

Af hitintil funnne öre Rörkamrin- 
gar år denne den ftörfte, sy den hinner til en 
Skrif-pennas tjocklek af mer ån en fingers långd 
om den vore utflråckt. Den år icke fållfynt 
vid flranderna af Amboina, Moluckifke Öar- ' 
ne, Barbados och Jamaica m. ff. Det år alt 
derföre fom en anfenlig mångd Författare hog- 
kommit den, hvilke, til undvikande af vid- 
löftighet, man rått och flått vill anföra, jäm- 
te de af dem upgifna teckningar och benåm- 

ningar, och åro följande: LisTER H. Conch. 
t.. 550 f. 2, Nautilus exiguys albus pellucidus 
feres, BONANNI Reer. Suppl. p. 325. & Muf. 
Kirch. p. 438. f. 30, Öftreum curiofisfanum, cornu 
fimile arietis at magis circum volutum. BRUMPH 
oRar, Ki Li 2, C.A. t. 20 fi 1, Cornu Ham 

N L 3 monis, 


.” 


164 / T79G6 Jul. Auv. Sepe 

monis, Poft-Hoorntje. PETIvVER Amboin. t. 22. 
f. 4, Cornu Hammonis. -Hooxrx Pofth. Works 
p. 282..t. 2. f. 4, & peculiar kind. of Nautilus. 
BrREYNIvVS de Polythal. p. 21. t. 2. £ 8- 10, 
Ammonia marina. ”HEBENSTREIT Muf : Richt. 
Pp. 296, Cornu Hammonis: Lituus. GUALTIERI 
Ind. t. 19. f. E., Ämmonia integre divifa, no- 
dofa fubalbida, pellucida fragilis SCHWAM- 
MERDAMM Bib. p. 66. t. f. 7.- 10, Schnecken- 
haus das einem Ammons-horne gleich. KrEin Meth. 
Ofir. p. 5. t, 1. f. 6, Cornu Ammonis legitimum, 
vix calamum fceriptorium craffum. ILANGIUS 
Meth. Conch. p. 13. 


Sä RR 

De nyare Författare och Tecknare åro: 
(eve Bbedufi. Ps 21. & 3. b G. a M LESS 
SER Tefiac. $. 62. a-e., Cornu Ammonis ex 
parte divifam. D' ARGENVILLE Conch. 2. Pp. 
109. to Sh GG, Nautdus COTRU AIIRODIS 
di&us: Corne d Ammon; Ces Coquilles ont PFin- 
terieur divifé en cloifons, avec un fiphon qui 
Fu de une a Ilautre. - KNORR WEE. fade 
ST 6: > DAVILA Cal, T:sp. TOTT. DUMGIRE te 
mer echambres, ronds, roulés en fpirale plate, 
öLUClONOns . NaCLeS ,. tra veries. d OM . MURGa. 
nommés Ammonies & en Hollande Cornets 
de Poftillon. Brown H. N. of Jam. p. 398; 
Lituus minor niveus interne nitidus> Vv. LInné 
NES RTP. 540, So NOA DG LINS 
Nautilus Spirula tefta fpirali, apertura orbicu- 
lar, 


1796 jul. Aug. Sept. 165 


Jari, anfrakibus disjunAis cylindricis.  MAR- 
 Conch Ip. 202.1t. 20.1. 184.185 t.p. 254. 8 
1-3, Cochlis plana intorta polythalamia teres, 
fpiris confpicuis: Cornu Hammonis legitimum ma- 
jufeulum - Calami feriptori craffitiem exhibens, 
es a de. invicem remotis: eller das weife 
Ammonshorn , mit abftehenden Windungen. DA Cor 
STA Elem: € 2: få 19. V. BORN ”Muf. Pp. 143, 
« Nautilus Spirula Tefta involuta tereti, anfra- 
cibus confpicuis, apertura orbiculari. v. HÖPSCH 
Nat. Gefch. 1. Pp. 20 t. 2. f. 14, naturliche viel- 
kammerige mit abflenden Gevinde. — Jag 
kallar den Orthocera fpirula: Tefla fubcylindri- 
ea plano fpirali involuta anfratibus disjun&is; ar= 
ticulis fubtorofis eque longis ac latis, fiphone late- 
7i approximato interiori. 


Fat 

Men ehuru allmånt den år funnen, [få 
har man dock anledning tro, at den nåppe- 
ligen varit lefvande fedd och utan tvifvel til 
fin öfra ånde afbruten. Rumpu beråttar at 
den i hafvet fkal fitta fåftad vid klipporna, 
famt af Nordan-florm afrifven, föras til firan- 
derne.. Då man ockfå verkeligen finner, at 
öfra åndan fltundom år långre och ftundom 
kortare, famt at den i förra fallet går nog 
långt ufAn fin vindning, och åndteligen at 
aldrig den ytterfte våningen finnes fullbygd 
eller rättare at den vifar fig fönderbruten vid 
| ledfkilnaden: få blifver det ånnu merazanta- 
ILv4 geligt 


166 1796 Jul. Aug. Sept. 


at den lefvande varit åtminftone något långte 
och i få måtto, om icke aldeles liknadt Kryck- 
Rörkamringen, dock visferligen Vind-Rörkamrin- 


gens ftlållning i anfeende til en långre och ER 


kare framånda. Den moget tånkande WALCH 
Nat. Gefeh. der verflein, 3. Pp. 157, och åfven 
SCHRÖTER Journ. I. Pp. 131, hafva varit af 
famma mening. Når man lägger hårtil at 
Ammons - Rörkamringens vindning år utan 
Pelare (Columella), få har man vifat de huf- 
vudifakeligafte grunder fom göra den til en 

örkamring, Nu föreftåller den nåftan helt 
d h hållit en 1 platt Urfjåderlik ftållning fam- 
manrullad Snåcka, af 3 -4 vindningar, hvilka 
ifrån deras SR början meråndels ju lång- 
re ju mer vika ifrån hvarandra, och beftå af 
et Skalrör fom 'utftråekt fkulle utgöra en til 
ändan mycket fmåningom aftagande fmal kaf- 
sel Vidades tringp et och utfeende år likvål 
at mårka, at det år likfom fammanfatt af mat- 
ta och jämnbr SÅ Eeder , ;och . at ide, på den 
inra eller mot vindningarne vånde fidan haf- 
va en gapfka liten och knapt mårkelig fåra 
eller något kölad platthet, i fynnerhet A långt 
den förfte vindni ingen räcker. Inom och näå- 
flan tått utmed nu omrörde inra fida löper 
Pipaa igenom alla Bottnar och åfven igenom 
den fom utgör fiflta eller Skalets fmalare ån- 
das ytterfta Botten, dock föga utftående, 
Pottnarne åro nogaft kretsrunda och Iikåliga, 
med kuilriga ii dan nedåt vända. 


m va 


$ 48: 


d 
. 


1799 Ful. Aug. Sept. 167 
48. 


Til föregående år ånnu at mårka, det he- 
la Skalet år ganfka tunt och genomfkinligt, 
utan til fint prickigt-fkrofligt och ej utan fyn- 
glas mårkeligt, fåledes matt hvitt; Innantil år 
det, tillika med Bottnarne ganfka platt och 
Pårlemor-glånfande,  LAnGius har af Ska- 
lets mer och mindre flåthet, af ledernes mer 
och mindre kullrighet, och af vindningarnes när- 
mare eller långre afftånd gjordt flera arter, 
falft orått, emedan alla fådana håndelfer åro 

tilfållige. Den teckning fom v. HärscH up- 
 ifvit vifar åfven antingen en föråndring, el- 
ler icke fullkomlig noghet; ; Til åfventyrs har han 
icke haft mera ån någon del afinra vindnin- 
gen at afteckna, emedan han varit föranlåten 
at den förflora, hvarigenom den blifvit mera 
kågelformig eller ytterft tjockare ån den na- 
turligen finnes. Men at åter komma til den 
af ofs begynta Befkritningen, har man råk- 
nadt Bottnarne til et antal omk tring 40, och 
fåledes lika många våningar den ena öfver 
den andre. UA ant Der ite , at Kråkets kropp 
befår af et flemaktigt våfende liggande 1 den 
Öfverfle eller ytterfle våningen eller uthålmngen ; at 
igenom kroppen går en fmal tagg ner i Pi- 
pan, med hvilken tagg Kråket kal fitta fatt 
vid hafsklipporna, och då Nordan - flormen 
bryter deffa Kråk ifrån klippan, fkola myn. 
ningarne och de fpitliga taggar blifva faftfit- 
tande och fkada dens fötter, fom daruppå kom- 
L 5 | mer 


é 


168 — 1796 Jul. Aug. Sept. 


mer tät gå . I det fenäre af denna beråttelfe : 


år dock idel mörker, och til åfventyrs lånt 
af Amboinefarne, fom åfven fåga (utan tvif- 
vel liknelfevis) at denne Rörkamring alftras 
af hvita Fifkmåfars träck, hvarföre de ock 
kalla den Tay Manufamal eller Måfe-tråck. 


$> 40. 

I anfeende til des vanligafte namn Am- 
mons-horn, har han den åran at vara upkallad 
efter den Gumfens horn i hvars fkapnad Jvu- 
PITER med tilnamnet Ammon menas hafva 
förftåldt fig för BaccHus, då han en gång var 
törflig, för at vifa honom våg til en kålla; 
J anledning hvaraf man åfven federmera zi- 
rat AMMONS Bild med et fådant horn vid 
hvarje öra, eller en miniature med denne Rör- 
kamring. Af JoveE Belo fkall den ock blif- 
vit kallad Bel Schnecke eller på Hollåndfka Bel- 
Slakje; utom redan fagde namn, jämväl Vid- 
derhorn, Schåherhorn, Zieherhorn, på Hollåndfka 
Ramshoorntie, rn Staafje: på Franfka åf- 
ven Cornéet de St. Hubert, Fiente de mortte, Cor- 
net chambre och bd corne d Ammon, famt på 
Engelfka Romshorn Sailor. MARTINI menar at 
denne Rörkamring ockfå fkall vara funnen 
ftenvandlad, och at det år den famma fom 
KUNDMAN Rar. p. 69 omtalar, fämt efter 
"SCHEUCHZER kallar Ncutilus exiguus lapideus in 
fuos articulos eleganter diftindtus, cujus craffities 
non ultra 5 vel 6 lineas fe extendit, & in 

Guo 


1796 Ful. Aug. Sopt. 169 


quo tefie extime reliquie margarite inflar 
fplendentes fuperfunt; kan hånda det år den 
famma, fom nu flraxt fkall anföras, 


50. 

N:o 26. Vådurs- Rörkanmring COr- 
thocera Arietina): Skalet något kågeljormi Si, 
platt  Urfjåderlikt  inrulladt ad ifrån hvarandra 
flående vindningar; Lederne tvårfmala, Pipan vid 
yttra fidan genomgående. 


Om denne icke år den famme fom den 
ofvan anförde Scheuchzerfke Stenvandligen, få 
har man endaft at tacka v. HörscH för des 
uptåckt. Han har befkrifvit och afritat den i 
dina Svar GgCk TP PoHO. tt 2. 6 135 "under 
namn af Vielkamr Herig er Schneckenflein mit abfleken- 
den Gewinden. Den år funnen, i en grå Kalk- 
flens-art förvandlad, vid Prum i Trier. År 
af famma utfeende och ftorlek fom de flörfte 
af Ammons - Roörkamringarne, om icke SS tjöC- 
kare, ty den år mera kågelformig och följ- 
akteligen mycket vidare vid den yttra Hl 
Öfra ndän. Den är vål icke funnen hel, 
men fynes dock hafva beflått af halfannan 
vindning. Ånnu mera fkiljer den fig dårmed, 
at Lederne åro mycket kortare, och fåledes 
åger den vål dubbelt flere våningar ån nyfs- 
nåmnde. Men i fynnerhet år den derigenom 
måft åtfkild, at Pipan löper utmed yttra el- 
ler Ryggfidan. Des vederbörliga ss 

; aret 


170 1796 Jul. Aug. Sept. 


lårer blifva Orthocera ÅArietina: Tefla fubconica 
plano = fpirali involuta, anfralttibus disjunädis; Ar- 
ticulis transverfe longioribus, fiphone lateri appro- 
ximato exteriori. 


Underfökning af et Kåll-vatten ifrån Alm- 
by Gård i Gillberga Socken och 
Södernanland, 


af 


PETER JACOB HJELNM. 


fan at vara aldeles okåndt har detta MKåll- 
vatten nåftan på en gång kommit uti fort 
rop, fedan det blifvit nyttjadt fåfom Helfo- 
Vatten, och. dervid 1 många händelfer vilat 
en ovåntad verkan. Det fyntes derföre va= 
ra af mycken vigt at få veta, hvad för åm- 
nen deruti kunde innehållas: och lyckligt vis 
drögde.. det icke långe, innan jag bekom et 
Önfkadt tilfålle at tilfridsfålla denna nygirig- 
het, då ifrån flere hånder flörre och mindre 
förråder af detta vatten blefvo mig tilfånde. 
De förfök, fom dåruppå blifvit gjorde, har 

Jag 


1796 Jul. Aug. Sept. 171 


jag nu den åran at til Kongl. Vetenfkaps- 
Academien öfverlemna, för at igenom Hand- 
lingarna komma til Allmänhetens kunfkap. 


Utaf Herr Do&r Garéns til Kongl Col- 
legium Medicum under den 23 O&. 1794 in- 
fånde Beråttelfe, hvilken blifvit mig benåget 
meddelad af Herr 'Asfesfor OpHeELIusS, kan 
jag nu lemna följande tilförlåteliga belkr 
ning öfver fjelfva frållet, dår detta Vatten 
framkommer: det år belåget nåra grånfen af 
Gillberga och Råby Socknar; hvar före kållan 
ockfå långe blifvit kallad Råby eller Gill- 
berga kålla. Den upvåller utmed några ftör- 
re flenar, hvilka fluta foten af en liten fram- 
firykande Bergsrygg, öfver alt bevåxt med 
grof Björk och Granfkog. Sådan år ockfå 
trakten nedanföre, men tillika fumpig med 
en tunn yta af vanlig kårtjord; under hvil- 
ken Leran vidtager, och flutar fig fnart i et 
ännu fumpigare kårr, öfver hvilket man på 
fpånger måfte hjelpa fig fram til flållet, fom 
fåledes nåflan på 3 fidor år med kårr om- 
gifvet. Af Naturen finnas dår många hålor, 
hvarutur vatten kan håmtas, men egenteligen 
upsivas eller nyttjas ej flete år 3 eller 4; 
ehuru en låttrogen Allmoöges arbetfamhet ige- 
nom gråfvande mycket Ökat deras antal och 
hvar gång funnit en ny kålla, fåfom det nöds« 
våndigt i hvart och et kårr bör hånda. 


Före 


172 1796 Jul. Aug. Sept. 


Förfla anledningen til detta Vattnets ans= 
vändande fåfom Låkemedel förmåles varit den, 
at en af Gickt och Rheumatisme angripen 
Huftru, fom i något årende gått öfver kårret 
och råkat faftna i gyttjan, utur hvilken hon 
ej kunnat hjelpa fig fjelf oaktadt alt fit be- 
mödande, famt hvaruti hon fåledes blef lig- 
gande 1 flere timmar, innan folk af hennes 
rop ditlockades til hennes råddning, ifrån den 
flunden befann fig må bättre, och blef flute- 
ligen inom kort tid derefter aldeles frifk. Se- 
dermera blef detta fålle befökt af dem, fom 
hade några krämpor och af få kallade kloka 
gummor fingo anvisning at nyttja vattnet el- 
ler gyttjan viffa mårkelfe nåtter, fåfom Helga 
Trefalldighets afton, Midfommars afton, och 
flera dylika. Ibland deffa Pelegrimer befann 
fig ockfå en Qvwinsperfon, hvilken hade en 
fvår Tandverk och blef derifrån fullkomligen 
befriad blott igenom drickning af vattnet utur 
den flörfta kållan. Denna håndelfe anförer 
åfven Dö&or GALÉN uti ofvannåmde fin Be- 
råttelfe, hvaraf desutom inhåmtas, at man förft 
år 1794 begynt nyttja detta Vatten med me- 
ra ordentelighet och vid fjelfva Källan, i det 
flållet man förut hämtat vattnet hem på fe- 
re mils afftånd famt under des nyttjande fört 
den otjänligafte dixet. 


At döma af de flora och nåra til förun- 
.dran ledande Curer, dem rycktet kringfördt 
defte 


1796 Jul. Aug. Sept. 173 


deffe tvånne förlidne år, fåfom åfltadkom- | 
ne af detta vattnets bruk, föreftåller man fig 
med fkål at deruti måfte finnas några krafti- 
ga och ovanliga åmnen, fom förmå fram- 
bringa fådana verkningar. De fmå Reaétions- 
Förfök, fom anflåldes på et förråd af famma 
Vatten, hvilket Ferr Commerce - Rådet Ko- 
SHELL hade den godheten öfverlemna, gåfvo 
icke anledning til betydelig mnårvaro af de 
ämnen, fom Hålfo-vatten eljeft vanligen plå- 
ga innehålla. För at ej onödigt vis förfpilla 
det århållna vatten-förrådet, anvåndes det ge- 
naft til utråönande af de Luft-arter, fom der- 
uti förmodades vara följaktige. Vattnet var uti 
vål korkade och hartfade Bouteiller- förvaradt. 
Då Bouteillen fkakades blef vattnet derutigrum- 
ligt af en nedfallen jord, fom til någon del, 
åtminftone i fomliga Bouteiller, var Jårnåckra. 
Då et glas fyldes til 3 med detta vatten och 
under fqvalpning betåcktes med flata handen, 
kåndes vid öpnandet en ftickande, men tilli- 
ka unken lukt, hvilken, få framt den ej hö- 
rer detfamma egenteligen til, kan hårröra af 
någon föråndring, den vattnet undergått, fedan 
det uphåmtades. Emot dagen hället, fåg vatt- 
net något blackt ut, hvilket tilkånna gifver 
en inblandad fin jord, fom til åfventyrs år 
bara Lera. - Smaken uptåckte icke eller nå- 
got, hvarigenom det kunde fkiljas ifrån an- 
nat rent vatten uti den egenfkapen, at fmaka 
ingen ting. — Derefter anflålldes deftillationg 

För, 


174 — 1796 Jul. Aug. Sept. 


Förfök til at få reda på de Luft-arter; fom 
til åfventyrs torde uti vattnet finnas. . 


Til den åndan filades detta vatten igenom 
Gråpapper uti en Retort; fom dermed af g 
qvarter fylldes ånda up til mynningen: Res 
torten korkades fedan Ul TNG ingen luft 
fladnade qvar deruti, och de Öfver en fyrs= 
ugn, men vänner nedfånktes uti en Tenns 
fkål, infyld til hålften med fammä flags Vat- 
ten; Korker uttogs under vatten = ytan och 
eldningen börjades under Retort-kulan. Gan- 
fka litet luft fämlades öÖfverft i Retorten un- 
der upvårmningen, och vattnet tycktes blifva 
Hågot gulacktigt til fårgen; men få fnaärt kok-= 
hingen börjades ; ökade fig luften fortäre, ock 
når vattnet kom uti full kokning, blef alt uti 
Retort- halfen värande vätten haftigt utdrifvet; 
och den i ftållet upkomne luften och vatten- 
ångorne voro nåra på vågen at gå ut igenom 

mynningen. Innan det hann komma få långt; 
borttögos de glödande kölen fmåningöm , hvar= 
under vattnet efter hand; och få fort köks 
ningen afftadnade, drog fig utur fkålen uti 
Retorten tilbaka igen; Når alt könnit kallna, 
voro omtrent två cubie tum luft qvar. Dagen 
efter brägtes vattnet i Retorten åter i koks 
hing, och deti fkålen gjordes ockfå litet värmt. 
fa fMmart det förra "kom i full kokning, och 
luft lagade fig til at gå ut igenom mynnin- 
gen; fainlades den i omfjelpt flafka, fyld med 

des 


1796 Jul. Aug. Sept. 175 


deftileradt vatten. Då ej någon luft vidare 
ville gå öfver, uptogs Retortehaifen haftigt 
utur fkålen och underfltöddes i den ftållning, 
at Recipient kunde förelåggas och vanlig de- 
flillation förråttas. — Vid uptagningen lemna 
des en del vatten at fritt utrinna, och på Re« 
torten utmårktes högden af det gvarblifna, 
fom derefter öfver defullerades, tils ej immer 
ån några Cubik-tum fårglåft vatten, jämte an= 
hat grummel, voro qvar. Alifammans afhålldes 
i glasfkål at til torrhet afdunfta, livarefter en 
fin hvit jord var qvar, fom ytterligare tors- 
kad vågde ,; lod. Til de utfatte mårken 
på Retorten gingo fju qvarter vatten, i följe 
hvaraf en kanna af det förfökte vattnet meds- 
förer omkring 10 Afs torr lemning. Den år« 
hållne luften intog tre Cubik-tums rymd, och 
förhöll fig fom phlogifticerad luft. På luftfyra 
gafs deruti icke något mårkeligt fporr, och 
fjelfva rå vattnet hyfer ej heller någon an- 
gifvelig del af denna fyra. Det åfver-de. 
flilerade vattnet var ganfka rent, famt tjen- 
ligt til fkedningar och andra dylika behof, 


Ännu återftodo et par. Bouteiller vatten, 
hvilket, til at beftyrka det förra förföket, 
ockfå öfver-deftilleradess — Det blef på flutet 
helt brunt, åfven fom den grvarlfan ade jOr= 
den; och förhöll fig fåledes mycket annorle- 
des, ån det i föregående förfåök nyttjade 
vattnet. — Håraf var fkål at fluta, det det- 

M tå 


176 —.HY796 fal Ano. Sept 


ta vatten-förråd måtte vara taget på fårfkilda 
”fållen, eller åtminfone på olika tider, om 
hvilket alt någon nårmare underråttelfe nu 
icke kunde århållas. — Imedlertid hade Herr 
Asfesfor HALLGREN på Holms Bruk vid Thors- 
hella, fåfom ågare til Almby gård, icke långt 
derefter til Kongl. Collegium Medicum up- 
fåndt fyra Bouteiller vätten ifrån fyra fårfkilda 
kållor. Deffa voro derjämte namngifne och 
numererade uti den Berne, ör Herr 
Asfeflor HALLGREN til vålbemålte Kl. Col- 
legium ingifvit, och fom, tillika med Bouteil- 
lerne, benåget meddelades igenom Herr Prof. 
Doéter SPARRMAN, hvilken ocfå var tilftå- 
des då Bouteillerne öpnades och några Rea- 
aions-förfök derpå anftåldes. 


Utaf ofvan anförde Beråttelfe inhämtas 
at, ibland ilere hårvarande kållor, 


N:o 1. ”Tyckes vara Hufvud - kållan, 
ehuru den har obetydligt affal. Den kom- 


mer utur et Stenröåfe, fom år af moras oms -4 


stvet.: Vid afloppet gifves ej minfta tecken 
till ockra; och då kållan imycket Ofes; - blir 
Vattnet hvitt, fom bevifar Lerbotten. — Pen: 
na Källa har förft blifvit recommenderad och 
brukad til invårtes fjukdomar: och faftån vatt- 
net ohkaft druckits til ;utfeende; fom et Her 
vatten, har det då likvål gjort de flörfta un- 
der-curerna. Doc&or GaALÉN fåger, at denna 

källa 


1796 Jul. Aug. Sept. 177 
källa år den förfa, fom tråffas vid ankom- 
fen til fållet, och tillika den ftörfta, gifvane 
de 10-12 kannor vatten i timmen, Kållan 


N:o 2. år belågen: 10s12 feg derifrån, ; 
har icke något fynligt aflopp: vattnet år brunt 
och har nyttjats ul utvårtes bruk, för ögon 
flusfer, Öron - fjukdomar, mn om: «oo Efter bes 
råttelfe har någon Låkare underfökt denna 
Kålla och afflyrkt Allmånheten ifrån vattnets 
Arickande, fåfom förgiftadt. 


N:o 3. Några fleg derifrån år en annan 
Kålla, fom har ftarkare aflopp, än de tvåns 
ne föregående. Vattnet håller fig klarare, ån 
i de andra, har lindrig Mineral-fmak och, då 
det fkakas, luktar hepatifkt. — Vid utloppet 
finnes Lera och Gyttja blandad. Leran år 
ganfka hård och faft at taga up. Gyttjan 
brukas allmånt emot Gickt och Chronifka fjuk- 
domar. Utom flere Curer den gjort detta år 
(1794,) beråttas authentiquet, at en Major Vv. 
Post, fom varit få contra&, at han gått med 
kryckor, efter 14 dagars brunscur nu kän gå 
dem förutan och år aldeles frifk. I ovifshet 
om Do&, GALÉN menat denna eller den föregåens 
de eller någon annan Kålla, med den khan i fin 
beråttelfe anför under N:o 2, uptages des befkrif- 
ning derom på detta ftålle, dår den tils vidare 
båft tyckes paffa: Kållan fkall, fom han fåger, 
vara belågen några fleg ifrån N:o i och vid 

SM Mä fjelfva 


178 1796 Ful. Aug. Sept. 


fielfva Bergsfoten: år mindre ån N:o 1. och 
ger mindre vatten, har likadan botten, fom N:o 
1: år förft brukad 1794, fedan Do&r GA- 
LÉN förfåkradt om des preference för N:o I. 
vattnet dåruti har altid gulaktig fårg, fmakar 
helt ftråft och blåckaktigt, år ej mycket kallt, 
luktar mer hepatifkt. Ingen ockra finnes vid 
denna Kålla. Tjugu til trettio alnar ifrån N:o 3,år 


N:o 4 Ögon - kållan, fom nyttjas endaft 
för Ögon-fjukdomar, då tillika Gyttjan ifrån 
N:o 3 blifvit applicerad. Dodétor GALÉN up- 
tager denna under N:o 3 och tillågger den 
icke någon vidare förtjenft, ån den redan år 
anförd. Uti detta vatten N:o 4 voro lefvan- 
de Mygg-larver, fom bibehöllo fig, få långe 
något vatten var qvar i Bouteillen. 


Vattnet ifrån deffa fyra Kållor under« 
kaftades nu på en gång följande Forfök: 


Utflaget i et glas och tiltåppt omfkakadt 
yprade det icke någon egentelig hepatifk Iuckt, 
utan en unken och fådan, fom af en lång- 
fam förruttnelfe af vegetabilifka åmnen kan 
upkomma. Vattnet ifrån Kållan N:o 3 röj- 
de denna luckt flarkaft, men då flark Salt- 
peter-fyra flogs uti en flaika med trång halls, 
ifylid med detta vatten, kåndes icke någon 
hepatiik Juckt. 


1796 Jul. Aug. Sept. 179 


Då lika mycket Silfver-folution flogs uti 
lika fora glas, hvaruti deffa 4 Vien dofter 
hvar för fig voro uthålda, fyntes i början ins 
gen förändring fke, men fer någon flund up- 
kom et moln deruti, fom ju långre ju mer 
drog i rödlett och inom et halft dygn intog 
det hela vatten-maffan, famt möårknade mer 
och mer, tils det blef nåftan fvart. Vattnet 
fåg grumligt ut, men kunde icke fåtta något 
til botten, och faftån det filades, blef det dock 
icke klart. Hårutinnan förhöllo fig alla fyra 
vattnen lika, endaft med den fkilnad at N:o 
1 och 3 vifade någon tidigare och ftarkare 
verkan ån de 2 andra. Förmodeligen hårrö- 
rer den af det feta och extra&tiva, fom deffa 
vatten innehålla. 


Med tilflagen uplösning af tung - jord i 
Saltfyra fkedde icke på långre eller kortare tid 
uti någotdera vattnet någon fållning. Hår år 
fåledes icke någon Vitriol-fyra uti deffa 
vatten. | | 


Icke heller åftadkom idrupen Socker i a 
någon grumling, fom i fall den inträffat, fkul- 
le tilkånna gifva nårvaro af Kalk. 


Qvick - filfver folution frambragte deruti 
et hvitt moln, fom fnart nedföll, och vatt- 
net blef federmera i alla glafen mycket kla- 
rare, ån det var förut. 


M 3 Kn 


180 = 1796 Jul, Aug. Sept. 


En qvarters-flafka håldes half med detta 
vatten och dertil filades fedan godt Kalkvat= 
ten, til des flafkan blef i det nårmafte full, 
hvarefter den : korkades' och fkakades om, 
Men ingen Kalk fåldes: icke en gång i hvad 
förre förhållande Kalkvatten tilflogs: följak« 
teligen finnes icke i defla vatten någon bety« 
 delig mångd luftfyra, 


På reattions-papper gaf intetdera vattnet 
tilförlåteliga utflag, hvarken på Syra eller Al- 
kall Tin&ura Alkanne, drupen deruti, blef 
icke heller mårkeligen förändrad til grönt, få= 
fom den bort blifva, om vattnet hållit fritt 
Alkali eller annan alkalifk jord. 


Med Gall+-åpple upkom ej minfta för« 


fkuggning, fom utmårkte nårvaro af Järn uti - 


någotdera vattnet. Efter et dygns förlopp 
blef vattnet allenaft något rödlått af ilagde 
fmå Gallåipple « bitar, fäfom det hånder, om 


de få ligga uti vanligt bruns-vatten. — Uti / 
Almby vattnet år fåledes icke något i fy- I 


ra uplöft Järn, 


Af alt detta kan med fåkerhet flutas, at 


deffa fyra vatten i det hufvudfakeliga åro af - 


enahanda art och fkilja blott på mer eller 
mindre af inblandad fin jord, famt af extradti= 
va delar ifrån Våxt-Riket, Det vatten fom 


ifrån famma fålle ankom i: förra fåndningen 7 
och hvarom i början nåmnes, förhöll fig vid - 


alle 


1706 Hal Aug. Septs  rSE 


anflålde rea&tions - Förfök i alla delar lika med 
deffa nu omtalte fyra flagen.. Men den fkilnad 
fom deruppå förmårktes vid Deftilations- 
Förföken, kan fåfom fagdt år, hårröra deraf 
at fomliga Bouteiller blifvit uptagne unde 
eller flraxt efter farkt rågn, hvaraf vattnet 
nöådvåndigt blir fvagare til fina chemifka be- 
beftåndsdelar, men deremot få mycket halti- 
gare på dem, fom Mechanice kunna vara 
deruti. 


De århållne vatten-förråden voro redan 
åtgångne och de betydeligafte Förföken åter- 
fiodo, utan hvilka nöjaktig kånnedom deraf 
icke kunna århållas. Denna hade ockfå längre 
uteblifvit, få framt ej Bruks-Patronen Herr 
B. F. RotHOFF på Carl Guftafs Stad vid 
Efkilstuna af egen böjelfe och af nit för fan- 
ningens uptåckande haft möda och kofinad 
ofpard, at låta upfånda en tilråckelig mycken- 
het vatten, taget utur den förnåmfta och måft 
nyttjade kållan på oftanåmnde. ftålle, fom nu 
mera fått namn af Almbyholms brunn. 


Uti rea&ions profven förhöll fig detta 
vatten aldeles på fämma fått, fom nyfs förut . 
år anfördt om de fyra forterna och deribland 
1 fynnerhet om vattnet utur kållan N:o I. 


" Då det defillerades på fått, fom i bör- 
jan omtalas, gaf det hvarken mer eller min- | 


M 4 NL Cdrer 


182 1796 Jul. Aug. Sept. 


dre, ej eller annan flags luft, ån i det före- 
gående vid dylikt Förfök år upgifvit. 


Efter tvånne kannors öfverdeftillering, in- 
kokades det fifia halfva qvarteret uti en por- 
cellins fkål. Emot flutet blef hela möljan få- 
fom et brunt mos, hvilket efter fullkomlig af- 
rökning. aldeies intorkade til ljusgrått pulv Ers 
fom vågde 16 Afs, och var, åtminflone til for 
cel deraf, låttfmålt för Blåsröret, gifvande 
klart ofärgadt gias för fig fjelft anblift, med 
en ivart fyirfmåltare flaggmafla på fidan. Det- 
ta pulver kokades fedan i defuälleradt vatten, 
flere gånger efter hvarandra, och lemningen 
utlakades på bltrum, til des vattnet gick klart 
igenom. SE utiaknings-vatten famlades tilhopa 
och afdunfiades, då en brun mafla blef qvar, 
fom ifvar ade för blåsrör och rökte med en 
luckt, fåfom af förbrändt våxt-åmne: en del drog 
fig in i kolet, men det öfriga blef qvar på 
ytan i form af en grå jord, fom fmålte i flrark 
eld för Blåsröret til en fvart flagg, hvilken 
drogs af Magneten och röjde någon fmitta af 
Manganefia eiler Brunften. 


På denna qvarblefina fmörjan flogs rent 


upp fiörfia delen deraf med brun färg, utom 
några grand, fom olöfte höllo fig i uplösnin- 
gen. Den evaporcrades nu ad ficeum; men 
var ännu brun och feg, hvarföre nytt fked- 


vat- 


1796 Jul. Aug. Sept. 183 | 


vatten påflogs, hvilket ej aldeles til torrhet 
afdunftadas.  Uplösningen utfpåddes nu med 
deftilleradt vatten, filades och ftåldes i varmen 
at evaporera och Ve Når den blifvit 
til flörfia delen intorkad, var en tunn falt- 
fkorpa ofvanpå famt några cryftaller på bott- 
nen derunder, hvilka tycktes vara cubifka:? 
på kol detonerade de, och utom liten del hvit 
jord, fom låg qvar utanpå, drog fig altihop 
in uti kolet. Håraf var fåledes klart at nå- 
got Alkali Minerale måtte vara uti detta 
vatten.  Glaskårilet, hvaruti denna upösning 
var, bragtes til glödgning, då et röådt pul- 
ver om två Afs i vigt återfltod, fom beftod, 
af Järn, Lera, Alkali Minerale och, Ki- 
fel-pulver; af Järnet måft och få i ordning af 
de andra, ; 


Det qvarblifna Pulvret kokades derefter 
med Spiritus Vini, fom fedan afhåld och ut- 
dunftad på glasfkifva, lemnade endaft några 
hvita ringlar qvar, hvilka utgjorde alt hvad 
Spiritus Vini förmått uplöfa. Det var få 'li- 
tet, at det hvarken til vigt eller art kunde 
beftåmmas: det löftes icke af vatten och tor- 
de varit något fekmotum, fom Spiritus: ut- 
dragit, 


Sedan pulvret blifvit utlakadt med deftil» 
leradt vatten, begöåts det med Saltpeter-fyra, 
fom hölls varm deröfver en half timma. Den 

M 5 ble 


184 1796 Jul. Aug. Sept. 


blef gulbrun, och afhålldes: lemningen utla-= 


kades vål i deftilleradt vatten, fom flogs til 
nyfsnåmnde uplösning, hvilken filades /och 
afdunftades. til anfkjutning; men dertil var den 
icke benågen, och kunde ej heller utan i ftark 
vårma blifva aldeles torr: lemnande efter ut- 
kolning på - Glasfkifva et röådt pulver, fom 
beftod af Jårn, Lera och litet Manganefia, famt 
vågde et Als. | 


Nu återftodo af Pulvret, fedan det var 
vål torkadt, fju Afs, beftående af en ljusgrå 
Ler-jord, blandad med Kifel- pulver och en 
knapt mårkelig fmitta af Jårn- och Maganefii- 
kalk. Innan Saltpeter-fyran dermed digerera= 
des, vågde pulvret jämt 8 Afs, följakteligen 
utgjorde det extrag&tiva efter två kannors in- 
kokning åfven 8 Afs, emedan hela lemnin- 
gen i början vågde 16 Af. En kanna vat- 
ten innehåller fördenfkul 4 Af Extradtivt vå- 
fende och 4 Afs upflammad jord. Men det 
extra&tiva medförer minft et Afs jord: följ- 
akteligen finnes uti en kanna vatten 5 Af 
jord och 3 Af brånbart famt i eld flygtigt 
ämne: varandes då til det jordaktiga åf- 
ven råknadt det Alkalifka, fom vattnet in- 
nehåller. 


Efter ny inkokning af tvånne kannor 
vatten århölls lika flor och lika artad lem- 
ning, fom den redan omtalta. Den inlades 

1 re«= 


1796 Jul. Aug. Sept. 185 


i retort och gaf under deftillation til glöd- 
gnings-hetta icke annat ån litet brunt vatten, 
fom icke reagerade på fyra. Det kolaktiga, 
fom var qvar i Retorten, lades uti Glasfkål, 
hvilken upglådgades uti Sand-capell. Derefter 
blef et gulgrått pulver, fom kokades i deftil- 
leradt vatten. Detta vatten afröktes fedan på 
en glaskopp, dår et hvitt falt qvarblef, hvil- 
ket ej deliquefcerade, grönfkade med Viol- 
firup, låftes klart upp i vatten och med frås- 
ning af Saltpetter-fyra, fom frambragte cubi- 
fka detonerande cryftaller. — Det år fåledes 
otvifvelaktigt Alkali Minerale, fom ingår i 
den extra&tiva delen af vattnet och dermed 
utgör et fåpaktigt åmne, hvaruti Järnet, och 
den ringa del kalkjord, vattnet funnits hyfa, 
dölja fig för rea&ionss-profven, Det på före 
nåmnde fått ifrånfkilda Alkali medförer en li- 
ten del Manganefi-kalk, fom dermed år nås 
ra förenad, 


Uti Tålgftens » gryta evaporerades fluteli- 
gen tre kannor vatten, hvilka gåfvo en til 
vigten något flörre lemning, ån de förenåmns 
de, hvilket fynbart hårrörde af tilkommet kol-« 
dam; men til egenfkaperne var den aldeles 
lika med dem, Och når et medium tages af 
alla Förföken, hvarpå de anförda upgifterna 
äfven grunda fig, få innehåller en kanna vat« 
ta SA AS aa, ; Af Järn-kalk, > ATS 
Kifel, 3; Af: Minden kalk och +; Kalk-jord 

. famt 


På 


186 1796 Jul. Aug. Sept. 


famt I Afs Alkali Minerale, jämte 3 Afs Guma 
meuft och Oljaktigt åmne, tilfammans 8 Af 
fråmmande delar, hvaraf vattnets kraft och 
förmåga förnuftigt-vis bör kunna afgöras. 


Detta år en fak, fom nu mera egenteli-- 
gen tilhörer Låkare, fedan vattnets beftånds- 
delar blifvit framlagde. Men utan at inlåta 
mig uti någon vidare förklaring öfver de be- 
tydande verkningar, fom detta Almbyholms 
vatten tillåggas, och hvaraf en for del åtmin-' 
fione icke kunna rimligen dragas i tvifvels- 
mål, lårer dock hvarken af ingredientiernas 
art eller mångd någon flutfats med fkäål flå at 
ledas til en underbar kraft hos detta vatten 
framför andra: utän har hvart och et annat 
Kårr- vatten, fom har til- och aflopp likafom 
detta, famt hvart och et annat Brunns- eller 
Kåll-vatten förmått åftadkomma juft det famma, 
fom Almbyholms vattnet gjort, i de håndel- 
fer, då det ordenteligen nyttjas famt fjukdo- 
mens grad och conftitutionens befkaffenhet hos 
Patienten varit fådan, at hålfan derigenom kun- 
nat återftållas. Årfarenheten har ock beflyrkt 
at Almbyhoms vattnet icke åger någon oin- 
fkrånkt helande förmåga, fåfom det af förfta 
ryktet derom ville fynas, utan har det hos 
fomliga haft ingen, hos många åter elak ver- 
kan, på famma fått fom det vanligen hånder 
vid nyttjandet af allmånt brukelige Mineral- 
vatten, ibland hvilka detta bör gifva anled- 

ning 


NN 


”- 


1796 Jul. Aug. Sept. 187 


ning til at emot. viffa krämpor 'betjena fig af 
fådana vatten, fom hålla fådana extradttiva 
och Såpartade åmnen, fom uti detta åro 
befunne. 


Af Gyttjan, fom vid deffa Kållor finnes, 
åro jämvål prof infånde ifrån tvånne fårfkil- 
de hånder, nåmligen Herr Commerce - Rådet 
KOSCHELL och Herr Asfesfor HALLGREN. 
Bågge profven åro hvarandra aldeles lika, 
utgörande torra en ljusgrå fandblandad Lera 
med jårnroftiga flåckar. I glödgning blir den- 
na Lera förft blekröd och fedan i ftarkare eld 
fvart, famt drages i bågge deffa fall af Magnes 
ten, det den ej gör förrut. I fmåltningshet« 
ta går den tåmmeligen lått til et brungult fkum- 
. migt glas eller flagg. Når Leran bringas til 
Pulver och fuktas med vatten, behåller der 
fin bleka roftfårg, och vatten fom kokas der- 
med, går klart igenom fil - papperet. Denne 
få kallade Gyttjan innehåller fåledes ganfka 
litet af det extraé&tiva åmnet, hvarföre ock 
det dermed kokade och filade vattnet lemnar 
fvaga fporr på det Alkali, fom uti fjelfva vatt= 

net under dylik förening finnes. 


MARTTALA 


Gift. 


188 1796 Ful. Aug. Sept. 


Gift- Trådet på Goda Hopps Udden, 
TOXICODENDRUM kalladt och 
befkrifvet i 
AR 
CP THUNBERG 


eve > 


Ule mine tre-årige Relor uti de inre 
Landfkap af det Södra Africas hörn, taltes ej 
fållan utaf Hollåndfke Nybyggare om et För- 
gift, hvarmed Wargar, Hyena och andre 
Rof-djur, likafom med Råf-kakor, kunde dö- 
das, då det inblandades uti köttet af något 
Luder. Mine bemöådanden at uptåcka en fruckt 
af denna egenfkap förvisfade mig, at uti nå- 
gre orter nyttjades Fråhufen utaf någon for 
Euphorbia, hvilkets hela flågte altid varit år-« 
kåndt för giftigt. - Men tillika århöll jag en 
annan frukt, fom vål mycket liknade Euphor- 
bia, men tycktes fkilja fig något derifrån. 
Denna Frukt var härd, öppnade fig fmäå- 
ningom 1 kanterne och innehöll trenne rum, 
gifvande tilkånna fin flågtfkap med ”Tricoccaå 
och i följe deraf fin giftiga natur. 


Efter mycket fökande uti åtfkillige Ore 
ter och mycket befvår, at århålla blommor- 
ne af det Tråd, hvaraf denna Frukt håmtae 

des, 


RE Pi SEEN 


Ner 


1796 Ful. Aug. Sept. 189 


des, århöll jag omfider någre grenar, fom ens 
daft voro förfedde med Hann = blommor ' och 
nogfamt vifade, at detta "Tråd utgjorde et 
nytt Slågte, hvaraf Honorne ånnu faknades 
och borde vidare efterfökas,. Min afrefa ifrån 
Cap til Japan hindrade mig, at årnå detta ån- 
damål, fom jag fedan endaft kunnat vinna 
igenom min Vån och Refe- kamerat, Herr 
Masson, fom nu för andra gången uti flere 
års tid, på fin Monarks bekoftnad, befökt 
detta ST och famlat des Naturalier. Ibland 
de flere fållfynte våxter, fom Herr MASSON, 
förledet år, behagade tilfånda mig, voro åfven 
tvånne grenar, förfedde den ena med Hann- 
blommor och den andra med Hon-blommor, 
af detta giftiga tråd, hvilket jag trodt för- 
tjena befkrifvas och uti Kongl. Vetenfkaps- 
Academiens Handlingar göras bekant. 


TOXICODENDRUM Capenfe Tab. VI. våxer uti 
de inre trakter af Södra Africa och 
kallas utaf Colonifterne Hygna-Gift el- 
ler Varg - gift, famt brukas til Odjurs 
utödande, då frugten pulveriferad inmän- 
ges uti något As, fom utlågges. 

Käånnemårket på detta Ört-fågte blifver taget 
1öo AT Celyx, fom :beftår af 5, 6 til 8 

finå blader; ; 
2:0 — Stiomata, fom åro trenne; och 
3:0 — Frohufet, hvilket år en Capfula 
med 3:ne rum, Ctricocca, trilocularis). 
Uti 


100 1796 Jul. Auc. Spt. 


Uti Syftema Nature får det fit rum ibland Do< 
decandrifterne, uti Monogynia efter Ces 
ratophylluin, 


Trådets Grenar åro alterni, teretes, cinerei, 
rigidi, fcabrofi patenti-ereéi, med fmårre 
och lika fmå-grenar. 

Bladen uti ytterfia åndarne af Grenarne åro 
aggregata, petiolata, verticillato-terna, ob« 
longa, obtufa, integra, levia, avenia, glas 
bra cofta craffa, rigida, fempervirentia, 
digitalia. 

Petioli brevisfimi, trigoni. 

Blommorne åro få fkilde, at Hannarne finnas 
på et tråd och Honorne på et annat. 
Hann - blommorne åro aggregati in fums« 


mitate panicularum = axillarium., Hon- 
blommorne åro fesfiles, axillares, fubs« 
folitarii. 


& Perianthium 5-6 -7-phyllum: foliola ovata, 
acuta, parva, hirta. 
Corolla nulla. 
Filamenta 10-16-20 brevisfima, bafi con- 
tigua, 1. fere nulla. 
Anthere fubfesfiles, ovate, fulcate, Dbilo- 
culares. 


$ Perianthium 7 -8-phyllum: foliola 4 exterio- 

ra, Ovata, acuta, ere&a, cOncava, pl- 

flillum cingentia, extus fericea. 
Corolla nulla. 


Ger. 


sket 


1796 jul. Ale. Sept. . I9b 
Germen ovatum. | 
Stylus brevis, trigonus. 


Capfula  fubglobofa, trilocularis, tricocca, 
fexvalvis, fexfulca, cinerea glabra. 


Semina bina, oblonga, atrorubentia in fin= 
gulo loculamento. 
Figura Toxicodendri Capenfis Maris exhibet 
Ramulum magnitud. naturali, cujus 
a) Flos feorfim delineatus, magn. nat. 
6) Flos magn. auctus. 


c) Calyx, receptaculo in medio, magis 
auctus. 


d) Anthera. €e) Eadem aperta magn. plu« 
ries aucta. 

Figura Toxicodendri  Capenfis femine ramulum 
reprefentat proport. nat. 
1) Flos femineus magnitud. naturali, 
2) Pifuillum proportione austum. 

32) Capfule bafis. 
4) — — apex cum rudimento piftilli. 
5) — —L loculamenta. 


N Af? 


| 


192 1796 Jul. Aug. Sept. 
Afrandling om grånforna för Ögats tjen. 
ligafte frållen vid Spherens Stereogra=! 

phifka Projection. SÅ 
af 
ZACH. NORDMARK, 


ss 


JL 


Via Univerfal - Chartors förfårdigande hafva 


Geographerne med mycket fkål förkaftat den 
Orthographifka Projection, emedan den tknts 
le. föreftåtla. de Meridianer, fom verkeligen 
äro från hvarandra lika aflågsne til mycket 
olika afflånd. De fkulle nåmligen föreftållas 
mycket nårmare-intil hvarandra vid Periphe- 
ricn af Hufvud-cirkeln, då denne "år-fjell en 
Meridian, ån nåra in til medelpun&en. Åf- 
ven få fkulle Aquatorns Paralleler närmare 
inemot Polen komma ganfka tätt tilhopa. 
Bisge deffa omfåndigheter fkulle göra viffa 
Orter på en fådan Charta mycket hopdragna, 
och mycket afvikande ifrån deras råtta för- 
hållande til andra. 


Sådana afvikningar har man funnit min- 
dre betydande i den Stereographifka Proje- 


aAion. Den, fom vanligen nyttjas, . fåtter 
Osgat. . på -Spherens yta i fjelfva Polen af 
Hufz 


rs 


1796 Jul. Auc. Sept. 193 


Hufvud = cirkeln, och projicierar derpå den 
Hemifpherifka ytan, på hvilken des andra 
Pol ligger. Hårigenom förtvinna de förr om- 
talte olågenheter; men man måne tiltå, at 
andra upkomma i flållet, Når Proje&ions« 
planet Chufvud-cirkein) år hår en Colurus, 
föreftållas Meridianerne midtpå närmare intil 
hvarandra, ån vid Peripherien; åfven få med 
Parallel-cirklarna. . Men fom deffa olågenhe-, 
ter åro i mindre mon ån de förra, och åt« 
följas af den förmon, at alla cirklars proje- 
tioner hår föreflållas antingen igenom råta 
linier eller cirkel=ebogar, hvilket icke litet låt- 
tar ritningen; få har denna flags Projection 
blifvit i Geographien allmånt vedertagen. 


Vie 

Imedlertid far  onekeligt,. at én Uni: 
verfal « Charta, på deffa grunder förfardigad, 
äfven har afvikningar, fom icke åro:-obetyd«' 
liga. För at öfvertyga fig hårom, behöfver 
man blott på et Plani « Globium jämnföra 
tvånne rutor, fom: inneflutas irmellan lika aäfs 
lågsna Meridianer och Parallel-cirklar. Den, 
fom våljes nåra medel -pundéåen, utgår icke 
flort mera ån en fjerdedel af den vid Periz 
pherien; då likvål motfvarande delar af Jörd- 
ytan äro lika flora. 


I anledning håraf har fråga upflått, om 
icke Proje&ions - Figuren blefve likformigare 
N 2 med 


IR =96 Jul. ÅAur. Sept. 


med fit Original, och afftånden ifrån medel- 
pundcten 1 närmare förhållande med punéåer- 
nas afflånd ifrån hufvud-cirkelns Pol på Sphe- 


rifka ytan, når man antoge ÖOgats fålle utom 


fjelfva Spheren; och iman har funnit, at ige, 
nom en fådan utvåg, ehuru mera befvårlig, 


borde faken mycket kunna hjelpas. Men fom 


de .underfökningar håröfver, hvilka jag ågt 
tilfälle: at fe, mera angå punkter tägna på 
förfök an efter ”Theorie; och de icke beftåm- 
ma de grånfor, inom hvilka Ögats flålle nöd- 
srdigt bör våljas, för at icke projiciera alla 
afilanden felaktigt: torde nårvarande korta 
Afhandling icke vara aldeles öfverflödig. 


fr 


Låt nu AD BP (Tab. VIT) vara en Spher, 

C mede!-punkten, A C B den Stor-cirkelns plan, 
fom tages til Projeétions - plan eller hufvud- 
cirkel, och hvarpå Hemifperen  A.P.B bör 
projicieras med tilhjelp af de Syn-linier TE, 
hvilka gå ifrån Ögat Ty fom ås på något 
flålle af råta linien CT F, shvilkemnagC flår 
vinkelrått emot planet AB. Om nu punkten 
E fkall projicieras, när Ögat är i Ts; få må- 
itertdem dragna dinien "poE, igenom fin Inter- 
feckon” K ek hufvud- cirkelens plan, utvifa det 
flålet K, kvareft punéten E projiCeras. Når 
man nu föker et fådant fålle T för ögat, at 
bogen PE förhåller fig til Qvadranten PB, 
fom 


1706 jul Aug. Sept. 195 


fom atftåndet CK til radien” CB; få frågas, 
arvad forlek CYP år. 


Nedfåll til den udan vinkelråta linierna 
NET EG, och fått BC =T, PE —- 2, &£ M 
SIE = SIN, EG=E Col 2, PERL = 4 
ver nu PB ÖRE :: CB: CK, få är d. 
sr CK =S, och KG = OG — CK 


= 

så 

: fla 

= Sin. 2 —1 = 20 TTT Men medan Drei 


angeln KGE är likformig med K C T, måtte 
Rö GE: KC :OT: ala 


I Cof. a 
Pra (0) 
2 Col rr 5: CT = Sa 

g > q Sim x—7 


Af denna Expresfion år klart, at CT år 
föränderlig, alt efter fom P.E ändras; och at 
följakteligen det ögats flålle T, fom tkulle 
pafla, för at noggrant projiciera punkten E uti K, 
aldeles icke mera paffar, når E åndrar fit af- 
fänd ifrån P. - För öfrigt år ganika lått at 
enligt anförda allmänna Hör mel uträkna C T 
1 numror, för hvarje antagen ftorlek af bå- 
senap EE. 


— tt fxcmpel,y EP. vara AX ås T 


FOMI 3 u "Sia. dd 3, Col SE é SINA 2 
ID AR + TR 
a 2 = VE a DTS 


j 4 Or 
FS 000500 SSI 4703 2 


SA 


RSSEEAE 


ko 
aka) 
2 
2) 
> pe 


196 1796 Jul. Aug. Sept. 


OM ERS 24 blir 8/2 sf 
I, Ole Cr-uVA = Ze 5 


27? : 
0 RR OS 
be Bitr VD. Zz 201 —-Vi SETS. a AA 
Fot va hvaraf DT : 
Sin. 45”: 


I 
IN] H 
I 
O 
th K 
O | 
FR 
La CSE 
O 
LON 
[De] 


3 il 


Om EP = 0600: fldt 49: PI 
SM 3, Col, = 


I deffa Exempel har bogen EP varit få 
vald, at des Sinus och Cofinus kunnat upgif- 
vas i abfoluta Expresfioner; men den må vara 
hurudan den vill, få finnes i alla fall denna 
Sinus och Cofinus i Taflorna: och kan fåle- 
des CT och följakteligen D T, altid utråk= 
nas. Man iakttager blott, at altid behö- 
rigen uttrycka bogens (2) förhållande til 
Cvadranten (4). Om til Ex. bogen EP vo= 
FE SS, 380, OR få är han” u fecunder utfatt 


= 55806; men hvarje fecund år TE af Qva- 
dranten! derföre år 2 = SG På detta 
fått kommer altid 4 at Runan divideras bort 
ur både Tåljaren och Nåmnaren af rs 3 
hv ar. 


bh 26 bla ER a SEA 


1796 Jul. Aug. Sept. 197 


hvarpå råkningen förråttas, fom i anförda 
Exempel. 


f. 4. 


Af de i föregående $. utråknade vården 
af DT finnes, at ju långre punéå&en E fkri- 
der ifrån P, des mindre blir D T; men den 
förblifver dock altid jakad, få at pundåten T 
år altid uphögd öfver Spheerens yta, få län- 
sek ligger imellan P och BB. Men när E 
infaller med någondera af deffa punkter, hva- 
reft år då Ögats T råtta flålle S eller s? 


Til den åndan bör i Expresfion på C T 
tliteas Oo i fållet för 3 når EE faller på P; 
nen 4 i flållet för 2, når ;E coinciderar 
med B. 


OO. I 


I förra fallet, nårz=o0o, år CT = 


nte) 


J.1—0 


[54 . e e 
= —; och i fenare håndelfen, når 2 = q, 
[6] 


O eQ; [0] 
blir CT = —2 2 EEE rs 
O 


ön nu i bågge håndelferne vårdet af 

C T blef, igenom behöriga Subftitutioner, obe- 
OO 

flåmdt eller = -> få nödgas man gå em an- 

nan vag, för at i deffa fall fiina deffa vår- 

den. Enligt Calculens vanliga förefkrift bör 

man taga Hluxion af Tåljaren i bråket 


gin. Z—X 


Nu och 


198 1796 jul. Aug. Sept. 


och dividera med Fluxion af Nåmnaren, och 


derpå fubftituera de antagna vården af Zz. Den- 
(Cof.z —zSin.z) dz — Cof.z—zSirqg 


na förråttning ger = : 
; 88 (4 Col. z— 1) dz g Cof.z— 1 


0 
É = | fa BR 
Nu. har 128. 16, fas re ; 
q. I1—1 
EF . e e a 
= — , hvilket lått utråknas i numror, eme- 


qg— 1 
dant, då radien är =. 1, 24 ar= StA15000; 
ellet 7 = 1:5707003, och f=ET=061070053 


I 


hvaraf C T eller nu mera CS = = 
0,5707963 


T.7510383> och DE eller. DS-=040519393 
SDin, 4862, AG > 31. 


Såttes återigen 2= 90” = g, få fås CT 


(ÖR — 9 


eller nu mera Cs = 


| 
-— 
II 


7 [REN ae I 
I ;5707993 > och D IT eller sö = a s107963 
SASN 34”, 48; 21. 
> Säledes åro grånforna S och s för T fun- 
na, hvaraf fes, at T aldrig kan komma hö- 
gre up ifrån D, ån til et afftånd af 0,7519383; 


och aldrig djupare ned emot D, ån til e af-. 


flånd derifrån = 0,5707963. Detafffånd D Ty; 
fom blott plågar nåmnas af Geographer få. 
fom det båftla, utfåttes gemenligen til Sin. 45? 
eller 0,7071068, och befinner fig verkeligen 
inom nu funna grånfor. Men i Praci iken har 
det, mig vetterligen, icke -blifvit af dem nytt- 

jadt. 


1796 Jul. Aug. Sept. 199 


jadt. Egenteliga Medium Arithmeticum imellan 
pl och C s vore i X (0,7519383 + 0,57079963) 
SK (1,3227346) = 0,6613673. Men det 
kulle fvara emot en fådan punkt E, fom lå- 
ge långre ån. 60? ifrån P. 


Hela Rummet Ss, inom hvilket T hål- 
ler fig, år = 0,7519383 — 0,5707963 = 
0,1811420; och det ankommer på viffa egna 
 affigter hos en Geograph, hvilken punkt imellan 
S och s han fkulle vilja antaga at utgöra et beftån- 
digt T, då det vore nåmligen högft obeqvåmt, at ' 
under en Univerfal - Chartas conflruétion, för 
hvarje punkt E åndra ögats flålle. Skulle han 
vilja, at Aberrationerna blefvo i det nårma- 
fie lika utdelade både emot P och B; få kan 
til Ögats fålle våljas det T, fom ger 
Cmedlerfta punkten af Qvadraten P EB) ac- 
curat projicierad i K; men vill han, at punkter- 
ne närmare inemot B fkola hafva det före- 
tråde, at blifva vål projicierade, få at dår 
FRAPE CB CK: få kan han för Or. 
gats låge faftålla et fådant T, fom blifvit de- 
termineradt igenom något fådant E, fom 
ligger nårmare til B ån til P. 


0. 44: 

Men låtom ofs vidare underföka, om Lå- 

ran de Maximis € Mimmis framter famma vår- 
den, för CC T> mar den. verkeligen år Sterf 
eller Minfl; fom vi nu funnit. — Til den ån- 
N 5 dan 


200 1796 Jul. Aug. Sept. 


: ; Cof. 3 
dan bör Fluxion af — fåttas = o, hvilket 
; gi Sie fer 
(q Sin.z— 17) (Cof.7— Zz Sin. )— 1 Cof. z(g Cof:z—1) 


Si (4 Sing — 2)" 3 
EDO eller C Sin 3 — Zz) (Col. > SIN. 3) RE 
002 gg öLCOLIS — 1) = 10. den 


g Sin.z Cof.z2——4q3z5in.2 —2Col.z+z Sin.z— 
ge Col + 2 Coffs =0, hvilkettflutigen, cme: 
dan Colh 2 Sms = TT; ger g Stim 2 Cole = 
gar 3 Sin. 2=0. Denna cquahon har one 
Töller, 3 =O och 2=4. Ty i förra handa 
fen blir g Sin. z Cof.2—4q 3 + 2” Sin. 2 =4. O. I 
fed ÖL OTO = 03 "OCH 17 dem sfenare ps 
kommer 4.1.0 — 4" + 4". 1=0—4q4 + g=0. 
Saälcdes giva 2 = o och 2 7 et verkeligt 
Maximum och Minimum, hvilka åro de famma, 
fom dei föregående $. utråknade CS och Cs. 


(6. 


Om man antager E och K pefandet 
få röras ifrån P och C, at PB << PE: 
CB: CK, och EK altid drages, hvilken Jå 
beftåmmer det T, fom altid utgör Ögats råt- 
ta fålle i anfeende til hvarje punkt E.; få kan 
åfven frågas, hurudan den kroklinien S VI 
år, fom tangeras af alla ET. Denna är vål 
icke Algebraifk eller Geometrice Rationål, 
utan Irrationål; imedlerlid kan Relation imel- 
lan hennes Coordinater och bågen PE ige- 
nom ÄÄLquationer på följande fått exprimeras. 


at 


1796 Jul. Aug. Sept. 201. 


DA bågen ET vara oåndeligt liten, och 
BETR PR :CCB CL; drag FL, hvilken 
utdragen til U fkår EK T uti V. Emedan 
nu EV T och EV U åro bågge Tangenter 
til kroklinien I VS, och tillika oåndeligen 
nåra intil hvarandra; få måfte punkten V, i 
hvilken de fkåra hvarandra, vara på fjelfva 
Curvan. Nedfåll derföre V Y och V X vin- 

kelrått emot BC och CD, famt F H och 
FO emot CB och E G; och drag ut EO, 
til. des hon fkår EV uti Q, Sammanbind C, 
E, och drag ut E F (fom blir Tangent) til N. 


Nu år, GC : CE + 2 GE : EN, 
eller, Sin. 2: I : : Cof 8: EN6 Se 
CG:GE::GE:GN, det år, Sin. GE 2 


GE GNACL sLÄSKGSS 


4 
Si — Cof.z” 
LN-KN = EE ÄR 
"> g Sin. 2? — 7 Sin, Cof. —Z Si 
AS ön Ur COR a EA TO LF=KER 
g Sin. i Sn 
SPINN ST SEE RAR (CR TT 
VEG LIGE S uu Je 
7 Me —2 47 z Sin. RA > NF : Ne SSE 
Cof, IS sd 
FE —— : : 
Q det är, Sin. i q ER Zz : FQ, 


SR 0 Im KT d (CK) 10 = 


q Cof: IA 
EO: 15 KÖrRV V, och följakteligen 
FO LK: TIK GER OK N. det år, 


(95. 2) NK dz 2 TE | 
| g4 Cof. z 4 | , a 4 Margit 


SIN 


el 


209 1796 Jul. Aug. Sept. 


Cof AA Sin. 
: KV = OT ME FS KE:KG 
q4 (4 — T Sin. 7 — Cof. z) 


KG. KV Sin. 7 — Cof. 
KV KY = IR a ET 


od 


KE in vgl Sim nere 
CT SCK KY SVT 
| SS T Yo (Cina CR 
git Sin g—g Sin. z Cof. x 


AS. GORA Men C Y ar Ab- 


9 (4 
Se GÅ kroklinien S VI, når VY år Ordi- 
nata; derföre år Relation imellan denna krok-= 
lineens Abfoiffa och bogen PE (2) funnen. 


Hvad nu Ordinatan VY vidkommer, 


Ba | ” EG NOR 
dar EK REG: VIKS NIY NS NS 
: GORA SNR 28 
SA 3; och år fåledes åfven Re- 


qg—>xXSin. 7— Cofz 
lation imellan henne och bogen P E funnen. 


Man förbigår, för kortheten fkull,; at 
vidare utreda denna krok-linien, hvilket vo- 
re lått at fullfölja under fit lopp, i det man 
föreftåller fig Zz ouphörligen ökas, hvilket i en 
Geometrifk underf: Akring är nödvåndigt. Så 
långe åter igen frågan blott angår Stereogra- 
phifka Projection af Spheren til Univerfal- 
Chartors conftruerande, får z icke öfverfliga 
90 grader. 


7 


Emot det förflaget, at antaga Ögats flål- 
le utom Spheeren vd hennes Stereogr vaphifka 
Projection, invänder man gemenligen den be- 

tånklighet, 


FÖRÄN 


1796 Jul. Aug. Sept. 203 


» tånklighet, at de Cirklar på Spheren, fom lus 

ta emot hufvud-cirkein, blifva på Proje&tions- 
planet Ellipfer; hvilka Figurer man anfer för 
befvårliga at uprita. Detta kan vål icke ne- 
kas, och år utan tvifvel orfaken, hvarföre 
man gemenligen åtnåjer fig med den vanliga 
methoden, och ponerar Ögat vid D på Sphe- 
rens yta. Men det år vist, at igenom förft= 
nåmnda Method fkulle Chartan blifva myc- 
ket fullkomligare, och med fit Original (på Sphee- 
rifka ytan) likformigare. . Til Ellipfernas 
Conftru&ion  fkulle icke heller behöfvas at 
nyttja få långa Diftancer, fom når man ige= 
nom den vanliga methoden vill conftruera de 
Meridianer, hvilka falla nåra intil Medels 
punéten. ; 


Om Medel - värman under 63 gr. 
Polkögd. 


af Tr 


JOHAN TÖRNSTEN. 


Emse nn 


NN 


Nar man vill föka reda på de orfaker, fom' 
famla fig at meddela Jordytan och den nåft- 
| | utal= 


204 1796 Jul. Aug. Sept. 


utanföre flytande luft-kretfen fin vårma, få har 
jag trodt, det man förft måfte fkaffa fig up- 
lysning om hvad Medel-vårma et Climat åger 
både på olika ärstider och fårfkilda ftunder 
på dygnet; på det man altid må kunna mår- 
ka når en varmare eller kallare period bör- 
jar, och huru mycket den afviker; få at man 
genaft fkal kunna fe fiz om, huru vida nå- 
gon orfak ftår at uptäåcka til den befunne ån- 
dringen. 


Til enfkild hjelpreda har jag af 10 års 
obfervationer med Thermometer utarbetat når= 
gående Tabell CTab. V ID i detta ämne, fom för 
mera tydelighets fkull år utlagd i Figurer i ftållet 
för Siffror, och Nådjer fig på 2:ne Momenter, 
fom hvar dag blifvit nogaft anmårkte, nåm- 
ligen vårman vid folens upgång, då den i 
allmånhet år minft, och når hon abfolverat 
vid pafs 5 af fin Dagboge, då vårman ge« 
menligen år flörft: hvilka Momenter åro för- 
-ånderlige. efter årstidernas -+men- gifva  € 
desmindre altid Maximum och Minimum i 
dygnét. 


Men fom nu ena dygnet år mycket oli: 
ka varmt mot det andra; få år medium ta= 
get af hvarje Tertial i månaden, fom merån- 
dels utgår 10 dagar; at 10 obfervationer in- 
flyta på et, famt- 100 obfervationer på alia 
10 åren uti calculen för hvartdera af deffa 

VC 


ENT SEE 


1796 Jul. Aug. Sept. 205 


ytterfla Momenters medel -vårma uti hvart 
Tertial eler Decad: - Uti XII "Tom. Kongl. 
Academiens Handl. år 1791 åro 5 års obfer- 
vationer införde, fom hömsendrn blifva full- 
fAåndigare. 


Man kunde vånta at en fådan mångd af 
obfervationer fkulle någorlunda fåkert deter- 
minera medelvårman för en Decad; men lik- 
vål år befunnet at I:fla och 3:dje Decaden 
uti Januarii fkulle derefter hålla fig 2 å 3 gr, 
varmare, ån 2:dra Decaden uti December, 
Januarii och Februarii, famt 3:dje Decaden 
ul Jumo: I til 2 gr. mindre varm, än 2:dra 
Decaden uti Junio och Julio, at förtiga fmår- 
re afbrott den öfriga tiden afåret. Eburu de 
RKörfa afbrotten fåleds vifa fig vid folens vånd- 
punéter, fom förtjenar upmårkfamhet; få har 
jag dock trodt mig befogad, at i Tabellen 
jämka tilfammans deffe Decaders Temperatur 
til mera likformighet fig imellan, intil des frams- 
tiden må utvifa et accuratare Medium. Den- 
na vågade correéion hindrar annars icke Ta=. 
bellens brukbarhet tils vidare, emedan de fö- 
rekommande afvikelfer öfver och under hvad 
Tabellen håller, åro gemenligen anfenligare, 
än at de kunna döljas i et måtteligt fel. Jag bar 
orfak at frukta för rått få mårkeliga fel uti 
de flåfte Thermometrar, fom vifat fig, når 
jag ågt 3 å 4 af dem at conferera med 
hvarandra. 


Hvad 


206 1796 jul. Aug. Sept. 


> Hvad fedan angår vårmans tiltagande ges 
nom alia Timar ifrån Sol-upgången til högfta 
middag och aftagande genom Afton- och Natt- 
timmarne til nåfta fol-upgång , få har jag ågt vid 
pafs 400 dygns Time-obfervationer at flådja 


mig vid, fom år nog til beffåmmande af de 


Bogar, uti hvilka ”"vårman framfkrider imel- 


förutnåmnde Cardinal-Momenter. 


Vid denne Tabells bruk blifver man ge- 
naft varfe, at når Himlen år aldeles klar, Tå 
år förre fkilnad i vårmen imellan morgon 
och middag, ån hon utfåtter; men mindre ån 
Tabellen håller, når Himlen år mulen och i 
fynnerhet vid nodetbörd, fom bevifer at moln 
occh nederbörd moderera Temperaturen. Man 
kommer i håg at Tabellen innefattar all flags. 
våderlek, at f3 fnart någon år mera rådande 


måfte afvikning vifa fig. 


Anmärkningar rörande Laf- Årterne. 
af 


EE: KCOHA REUS 


—— 


Ds: kunfkapen om Lafvarnes natur ånnu få 
gödt fom ligger i fin linda, bör alt hvad fom 
någon 


| 1796 Jul. Aug. Sept. 207 


j någon rmåtto bidrager, at fprida ljus uti de- 
ras Hiftoria, eller ätminfione kan gifva an« 
ledning dertil, icke aldeles med likgiltighet an- 
fes och derföre har jag icke heller trott mig 
böra underlåta at anföra en och annan om- 
flåndighet, fom mine obfervationer kunnat gif- 
va vid handen, befynnerligen fom HBlådder- 
Lafvarne, hvilka jag hårefter årnar atsandla, 
dertil på få utmårkt fått föranleda. 


Smak, luckt och fårg åro nåftan för hvar- 
je ört underkaftade tilfålliga förändringar, åt- 
minflone hårleda deffla ombyten fig ofta från 
» fårfkilda jordmoner, olika körtel. Ce CT 
mats verkningar. De fpådare plantor hyfa 
ock fårfkilda egenfkaper och beftåndsdelar, 
åtminftone i annat förhållande ån de fullvåxte 
och til mognad komne af famma flag.  Röt- 
ter, fljelkar, blad, blommor: ”och frukt finnas ' 
ej fållan på en och famma våxt af olika lyn- 
nen och qualiteter. En Botanicus kan och 
bör fåledes icke, enligt v. Linnés vålgrunda- 
de århindran, på få vanfkelige kånnetecken grun=- 
da arternas fkilnad från hvarandra. | Ej hels 
"Jer bör i detta affeende en analytifk under- 
fökning komma i fråga; men hvad Lafvarne 
angår, tyckes på fått och vis et undantag 
med fkål äga rum, Vi hafve ej ännu lärt 
konften, at plantera dem. De fortplanta fig 
endaft fjelfve och våxa följakteligen endaft up 
på de flållen, fom Naturen åmnat dem. De 
| O hat 


+ + 


208 1796 Jul. Aug. Sept. 


hafva fåledes icke genom någon konflens åt- 
gård i et eller annat affeende blifvit föråndra- 
dé. | Visfa arter våxa lika frodigt på filen 
fom på tråd och bara marken. Icke defto 
mindre har årfarenheten lårt, at fådane» arter 
hvfa i det nårmafte famma oförändrade be- 
flånds-delar och gifva fårg af famma befkaf- 
tenhet, fait nå KOR fiarkare och kanfke ymni- 
gare då de åldras; de röja ock famma fmak 
och lukt. Under fårfkilda åldrar mårkes icke 
elier någon våfentelig förändring i nu nåmn- 
de omfåndigheter, eller at viffa delar af fam- 
ma Laf, utom yttre färgen, fom/ ibland år 
egen för fårfkilda partier, enligt hvad ånnu 
utforfkat år, til fine egenfkaper åro fkiljaktige. 


Af denna få märkeliga och på nu an« 
förde corfaker grundade beftåndighet, har jag 
trodt mig böra draga någon nytta vid arter- 
nas iakrare beftåmmande. En få mycket nö- 
digare tilfygt, fom de til fin yttre fkapnad 
iklåda fig få många förändringar och komma 
hvarardra få nåra, at man af mångden för- 
brylled fnart kunde finna fig öfvertygad der- 
om, at de flåfte fpecies, ehuru verkeligen fkil= 
de, vcre blotta variationer och tvårtom. 


Huru man fkall förklara en i viffa af- 
feenden få tydelig beflåndighet å ena fidan, 
och en få ftor föränderlighet, hvad formen 
angår, å den andra, år vål fvårt; men då 

man 


1796 Jul. Aug. Sept. 209 


man i förftberörde omftåndighet finner få myc 
ken olikhet med de öfrige Våxt-Rikets in= 
vånare, tycker jag mig hafva någorlunda god 
anledning, at af -fannolika fkål draga några 
futfatfer til uptåckande af den fcnare; "hvila 
ke, om de ej tilfyllet görai bevis, dock tors 
de hafva förtjenfien af en på goda anlednin= 
gar vågad hypcthes. — Man föreflålle fig få. 
fndd Lalfrarnes organifation fifom i flere 
affeenden annorlunda befkaffad ån Örternas; 
hvilket, åtminflone efter hvad wvi hittils om 
dem kånne, både i betraktande af deras förs 
hållande och de många delar, fom brifta i de= 
ras fammanfåttning framför hos Örterna, kan 
antagas få godt fom för afgjordt. Den fina 
byggnad. af fmå men någorlunda fafta eller 
fpånfliga kårl, fom hos de fenare lågger grund 


til en beftåndig och ordentelig circulation af- 


deruti löpande våtfkor, måfte medföra en jämn 
och til fine viffa flällen noga afpafflad utdels 
ning af de åmnen, fom fkola gifva våxten fin 
tilbörliga föda och följakteligen, efter fåkra 


lagar och pröportioner, för hvarje des minfta 


del, fin befltåmda tilvåxt. 


Då håraf naturligt vis åfven upkomimer 
en mera beftåndig likhet i formen af det he- 
la, fynes det fom denna jämna utdelning och 
fafternas ordenteliga inflytelfe fkulle Arena 
brifta hos Lafvarne, föregå efter andra La 
gar ån hos Örterna, eller ock måfte Je 

O 2 kärl 


210 1796 Jul. Aug. Sept. 


kår! vara annorlunda danade. Af deffa flut- 
fatfer bér man vål anfe den fifta fåfom måft 
antagelig och fom fnaraft torde kunna ledas i 
ber. Vi finne at då den noga afmåtta cir- 
culation hos Örterna blir hindrad, eller håm- 
ad af köld och vårmcs olika wcckan på de- 
ras och ömtåliga kärl, hvilken de ej kun- 
na emotflå, eller Öfvervinna, förvifsna de och 
dö. fer deremot tåla deffa ombyten 
båttre. De tilfryfa om vintern, förtorka om 
fommaren. Vårens och Höftens fuktighet åter- 
Aåller våtikornas omlopp och de få likfom 
nytt lil, de våxa åter och föröka lg, utan at 
någonfin af deffa ikiften lida mer, ån litet 


uppehåll i fit tiltagande. Detta gåller vål åf- 


ven til en del om viffa Orter och Tråd, men 
få lida de likvål altid i et eller flere aäffeen- 
den betydlige förlufter til åtfkillige fine delar 
genom fådane omfkiften, hvilket icke hånder 
Lafvarre. För at uthårda med deffa våld- 
famma omvåxlingar lårer man fåledes fvårli- 
gen kurna underlåta, at medgifva Lafvarnes 
kårl antingen en mindre ömtålig och en- 
klare byggnad, ån Örternas, eller, Hrtlket fy- 


"nes fåkrare och med verkeliga förhållandet 


mera enligt, någon annan flags mera lifaktig 
och retig egenfkap, förbunden med delarnes 
förre eftergifvenhet; och genom denna måfte 
det i alla fall hånda, at då våtfkorne i om- 
lopp faite påtrånga, utdåna de viffa punkter 
mot ytan, fom fmåningom, i proportion af 

mins. 


så R 


RN, ON 


1796 Jul. Aus. Sept. 511 


mindre, eller flörre hinder, antaga olika fkap- 
nader och fluteligen dana få många föråndrin- 
gar til yttre conformation, fom hos nägra ar- 
ter mer, hos andra åter mindre märkeligt bö- 
rå vifa fig i förhållande til hvarje arts fkilj- 
aktiga fammantfåttning. At fålunda måtte til- 
gå flyrkes ånnu mer at den egenfkapen, fom 
Lafvarne framför Örterna hafva, at efter nå- 
fan all förluft af fafter, då de blifva ganika 
hårda, genom våta få upmjukas, at de nåra 
förvandlas til et gelée-artadt våfende, hvarvid 
föga eller intet motftånd åger rum; då der- 
emot Örterna om de fköla lefva, hvarken tå- 


Ja en fådan förluft af fina fafter eller kunna 


i et lefvande tilflånd genom tilkom& af ny 
våtfka åter förfåttas, fedan de blifvit uttöm- 


de eller förtorkade. Skulle nu, fom man har 


anledning tro, dels af hvad anfördt år och 
dels i affeende på det, fom GirRoD CuEAN- 


TRANS nyligen uptåckt om FBysfus Velutina 


LiNN. böra flutas, at Algerne åro Polyp-ar- 
tade 7), kunna ockfå de phoenomener, fom 
Lafvarne förete, efter famma grunder förkla- 
fas öklarmed må nu vara hutu fom kallt, 
och då ytterligare Rön endaft kunna med me- 
ra fåkerhet afgöra viffa förhållandet håraf, 


min flutfats må vara grundad eller ej, få har 


jag dock ofta öfvervunnit den förlågenhet, 


'hvaruti man få lått kommer vid upftållningen 
af Lafvarnes arter, i hånfigt til deras föran- 


O 3 dringar, 
"v7n Encyclopedique Tom. II N. x, 


212 1796 Jul. Aug. Sept. 


dringar, derigenom, at jag fåftat upmårks 


famhet på deras fmak, befiändsdelar och 
färg. 


Smaken, fåfom altid hos dem of Brindisl 
åtminftone få långe de flå våxande, ja åfven 
hos dem, fom längre tid torre blifvit förva- 
rade, har veckan 1 annars nog tvifvelak- 
tiga omftåndigheter gifvit mig goda anlednin- 
gar til fåkra utflag. Om den hos några art- 


förändringar flundom kånts fvagare, bör få= 


dant icke minfka tilförlåreligheten af förhållan= 
det, fåfom -hårrörande af vwifla  tilfålligheter, 
de dår icke kunna göra hvarken til eller ifrån 
til upgiftens fåkerhet. 


Befåndsdelarne, hvarvid extra&iva fårg- 
ämnet hittils i fynnerhet våckt upmårkfam= 
het och gehom ofvikeliga Rön är blifvet un= 
derfökt, bevifa, fom fast år, huru liten förån- 
dringz Lafvarne i fidant fall åro underkafiade; 
och at famma flags Laf, han må växa på 
tråd, på hvad flags ften eller annat flålle fom 
hålft, röjer han dock famma egenfkaper. Om 
icke denna omflåndighet vidare ådagalågger, 
at Lafvarne i allmänhet icke håmta fin nä- 
ringsfaft af de ftållen, hvarpå de wvåxa, följ= 
sktelisen icke heller de olika beftåndsdelar och 
åmnen, fom olika arter innehålla; utan at 
det kan vara dem likgiltigt, hvad ftålle fom 
hålft de råka, fom endaft lemnar dem et tjen- 

ligt 


frn sån dee SÖN a 


1'796 Jul. Aug. Sept. 213 


ligt fåfte; få bevifer den åtminftone, at de 
måfte, genom ånnu lika få okånda, fom dem 
egna organer, utur allmänna luften håmta' 
grundåmnen för tilvåxten af fit våfende, och 
deras organifation fördenfkull få danad, at 
derigenom hos hvar och en art, förmedeltt oli- 
lika proportioner af grundåmnenas blandning, 
fårfkilda förändringar af deras beftåndsdelar 
upkomma. Då de i många af deffe om- 
flåndigheter fåkerligen komma öfverens med 
alla de varelfer fom våxa och hafva lif, fynas 
de åfven i visft affeende nårma fig til Mafk- 
kråkens natur, famt torde fåledes icke böra 
komma med i råkningen bland andra Parafitiika 
våxter. Och ehuru man icke ånnu aldeles kan 
bevifa den öÖfverensflåmmelfe Lafvarne tyckas 
hafva med Polyperne, fynes det dock fanno- 
likt kunna flutas, at få val de, fom öÖfrige 
Alger, torde vara utfedde, at i Naturens hus- 
hålling på det torra, fvara emot Mafk-kråäkens 
:varelfer i det våta; undantagande flere både 
arter och hela flågten af dem, fom . vi finna 


endaft växande under vatten. — Det myckna . 
gelée-åmne, fom Lafvarne hyfa och deras få 
utmårkt födande egenfkap. — Den unkna 


lukt de hafva i fårfkt tilfånd och (den de 
gifva efter at vara brånde, fom kommer nog 


nära den ar brånda animalifka delar. — Des 
ras från andra våzter få ganika fkiljaktiga 
fammanfåttning och olika förhållande. — De- 


ras dolda fått at fortplantas, fom wvi vål tro 
Os ofs 


214 1796 Jul. Aug. Sept. 


ofs til en del kånna "), men icke ånnu år til 
fit verkeliga förlopp med tilförliteliga och aft- 
göårande rön bevift. -- Deras tilvåxt, fom fö- 
regår, utan at vi veta, hvarifrån de taga fin 
föda; emedan de icke hafva få befkaffade röt- 
ter, fom andra våxter, och efter all fannolik- 
het inga, då de tagas i fin egenteliga bemår- 
kelfe. -- Deras få kallade blads och ftjelkars 
organifation, få litet, eller intet Öfverensflåm- 
mande med öfrige våxters, och, fom efter all 
anledning, fynas vara beftåmde för helt andra 
andamål. -- Deras egenfkap, at efter en för vårt 
, begrep tydlig död kunna återbringas i et lef- 
vande tilftånd -- alt detta fammanlagt gifver 
vål de fullkomligafte- anledningar at förmoda, 
hvad troligen en framtid med mera afgöran- 
de Rön torde kunna ftadfåfta, nåmligen, at 
Våxt-Riket antingen helt och hållet fråndöm- 
mes desfe fine af ålder tilårkånde inbyggare, 
eller at grånfor imellan det famma och Djur- 
Riket icke få lått låra kunna utftakas. 


Af deffa och flera fkål kan man och nå- 
gorlunda fåkert fluta, det Lafvarne på Trå- 
dens” bark icke tilfkynda fjelfva trådet någor 
fkada, utan tvårtom, at de åro ganfka ofkyvl- 
dige och kanfke åfven i visft affeende för dem 
nyttige. Man öfvertygas fåkerligen om fan- 
ningen af denna upgift genom den årfarenhet, 
fom 


.>Y Jämför hvad hår framdeles uti anmårkningarne 
Hl LD. elaris finnes anfördt. 


ERE 


—ABYGO Jul. Auc. Sept. 215 


fom alla med Lafvar belaftade vilda tråd lem- 
na ofs, de där icke på något fått deraf finnas 
lidande, famt medelft fåkra Rön, fom be- 
vifa, at famma arter våxa både på utdödda 
Tråd, gamla Gårdfelgårdar och på bara flen, 
fom på lefvande tråd. Drogo deffa Lafvar 
fin föda af det lefvande trådets circulerande 
fafter, kunde de icke lika frodigt våxa och 
föröka fig på det döda trådet och flen, dår 
få beredd föda måfte faknas; och til ytterli-: 
gare bevis, om få fkulle behöfvas, förtjenar 
åfven det anmårkas: at då Safven i trådet 
fliger ned mot roten, juft då finnas Lafvar- 
ne, fom derpå våxa, 1 ypperfia vålftånd "'). 


Färgen kan åfven hos Lafvarne med me- 
ra trygghet tagas til hjelp för arternas igen- 
kånnande ån bland Orterna; ty frårednings- 
delarne föråndras i detta fall nåftan aldrig utan 
genom åldren, då de ibland blifva mörkare? 
och fjelfva Lafvens fårg undergår fållan an- 
nat ombyte ån af flark dag och folhetta, då 
den ljusnar eller grånar, famt någon gång, då 
han af ålder ljusnar eller mörknar. = Håraf 
följer, at då man gör affeende på deffe til- 
fållige omflåndigheter, hvilke enligt Naturens 
vanliga och ordenteliga lagar icke kunna va- 
ra annorlunda hos vareifer, fom oftaft kom- 
ma til den högfta ålder, få bör man icke låtteli- 
gen blifva bedragen af fårgen och des förån- 

OO 5 dringar. 
2) Jämför HAGEN Hi. Lich. p. 20 feqg, 


216 1796 Jul. Aug. Sept. 


dringar. Med ganfka goda fkål har utomdes 
åtven PERSOON 7) tydeligen ådagalagdt, at 


de. flåfte arter med tilbjelp af fårgen, fåfom 


nog tilförlitelig, fåkert kunna determineras. 


Luckten år hos Lafvarne fållan få mår- 
kelig utom den vanliga unkna, fom år ge- 
menfam för alla Alger, at deraf någon fynner- 
lig uplysning kan håmtas. Tmedlertid gifvas 
dock nägra arter, fom genaft röja fig med fin 
vålluckt och andra fom åro lika få kånbara 
af en obehagelig och vidrig. 


Alla deffa hjelpemedel oaktadt, har jag 
dock likvål få fparfamt, fom möjeligt varit 
och nåftan aldeles icke vid charé&eres fpecifici, 
utom hvad fårgen angår, deraf betjent mig, 
utan hållit mig vid förut i vetenfkapen an- 
tagne principer, fom jag nogfamt finner alt 
för vål grundade för at kunna eller böra öf- 
vergifvas; men om jag vid arternas befltåm- 
mande och art-förändringarnes reducerande för 
fåkerhets fkull någon gång begagnat de förde- 
lar, fom i förut anmårkte omftlåndigheter til- 
fkyndats mig, lårer fådant icke kunna obe- 
någet anfes. 


Jus 


+) UsteRI Anral. der Bot, II. St. p. 3 följ. 


1796 Jul. Aug. Sept. 217 
Fupiters Betäckning af Månen obferverad i 
Lilienthal d. 23 Sept. 1795. 


af 


JOH. HIERON, SCHROETER. 


se 


D: jag på denne obfervation af en håndelfe 
"hvarken hade beredt mig eller d. 23 Sept. 
til tidens beftåmmande kunnat taga Sol-håg- 
der, utan för den fvåra våderleken fådant 
måft upfkjuta til d. 27 och 28, få kunna de 
upgifter af råtta tiden, fom hårefter följa 
endaft tjena til jämförelfe fig imellan. 


Ehuru Luften var dunftig och imellanåt 
befvårad med moln, fåg jag likvål, med en 
10 fots Hand-Refle&tor och 104 gångers för- 
floring, Jupiter ganfka fkarp och tydlig. Af 
de bågge fynliga dunkla Equatorial - bålte- 
na, tycktes det Sydliga, få vål nu fom 
efteråt, nåftan en gång bredare ån det Norra, 
och den Norra Polar - zonen var ganfka 
matt och åt födra fidan af en dunkel flrima 
angrånfad, likfom jag det förut anmårkt ibland 
andra atven med en 10 fots Dolonds-Tub af . 
3 ss tums Öpning. AfSattellites voro vid Ob- 
fervationen den 2:dre på Öftra, den 3:dje Sc 


4:de 


218 1796 Jul. Aug. Sept. 


4:de på Våftra fidan fynligé; men vid betåck« i 
ningen bortfkymdes den 4:de af moln. 


Den 3d:je betåcktes - - kl. 6, 34, 34, 
Månens mörka fida intrådde knap- 

paft mårkeligen på Jupiters 

förata sDradd. > - ="16, 39,36 
Hela Betåckningen af Jupiter 

ikedde = S E É 
Så långt Norr, under finus Iri- 

dum, fom Radien af des buckt. 
Ljufet af den 2:dre PDrabanten af- 

tog under en god Secund och 

han bortfkymdes aldeles - ' 6,49, 35, 
Af fkål, fom råttnu fkola anföras, beflöt jag at 
obfervera Emerfionerne med en 27 fots Re- 
fle&or och 190 gångers förftoring, ehuru den 
dunftiga Luften var blefven oroligare. 


6, 42,47, 5 


Den 4:de Drabanten blef jag för 
molns fkull fört varfe - = klag, 15, so 
då han några fecunder var fkild 
ifrån den ljufa Mån-brådden 
Utgången af den 3:dje obferverades 
mycket vål, tått vid Månens ljufa 
fida, litet Norr om Eudoxus T;20,A0 
Emedan en fkruf fom dirigerar Tub- 
ftållningens Horizontal - rörelfe, 
fkulle ändras, få undgick mig 
Emerfionen af Jupiters våftra 
bråd, men den Öftra mårktes utgå -47,23,47 
Den 2:dre Drabanten framkom 351,54 
Men 


| (1796 Jul. Aug. Sept. 219 


Men mårktes förft et flycke från Mån - bråd- 
den, emedan den oroliga Luften gjorde för. 
fång, och rörelfen af et få flort Infirument 
icke lått kunde åfladkommas. I allmånhet 
åro fådana Infirumenter endaf tjenlige at mÖn- 
flra vifla Phaenomener. 


Både vid ingången och utgången fyntes 
Jupiters bålten ganfka vål med bågge Res. 
Ae&orerne få vål den af 10 fom den af 27 
fot, och följande dårunder fig yppade hån- 
delfer tyckas förtjena at blifva kände, 


Vid ingången, då Luften var mer filla 
och gynnande, kunde jag med en fo fots 
» Refle&or och 104 gångers förftoring, uti den 
Klara fkymningen, och då förfta Qvarteret var 
44 timar förbi, icke uptåcka minfta fpår af 
Jordens refle&erade fken på Månens mörka 
fida, och följakteligen kunde icke heller gårs 
na en bedrågelig blandning af Jupiters och Må- 
nens flrålar åga rum. Underligt var derföre, 
at få fnart en liten urgröpning efter den mör- 
oka Månbrådden mårktes på Jupiters våftra fi- 
da, fyntes denna urgröpning kantad med en: 
ganfka fin ljus båge, fom icke kunde vara 
bredare ån en Rymd-fecund. Jupiter var uti 
. denna fmala gråns mårkligt ljufare ån på nå- 
got annat ftålle, och förblef fådan oafbrutet 
ånda tils Mån-kanten hunnit til Öftra bråd- 
den eller tils hela Betåckningen var förbi. 

Om 


No. 2. 
Tabell för 100 famnars djup med en endock Jernlina. 


Hvarf. Häftens kraft. 
o. = — nd LL 20 Skålp: d 
I: = SA a 153:7: 

2 = — so 1502: — 
EX = -- = "TJAT I. 
& RR = Sr I44,5. 
5. a — — I4A2,3. — 
Ö. — SES — I40,5. — 
7. — — — 139. — 
8: FR ER = VESTOS nea 
9. -— ee = | 36,0. -— 
IO,> — — — I360,3. — 
IT. == rer or 390: 
I2. — — — 135,8. — 
FE = = = 135,9. — 
74: 2 SA == 236,1: — 
I3:- -— = — 0 
10. — = = FS VS 
I7. — = — 37,0: 0 — 
I8. — = —— ISS 
19. — - — 139,2. — 
20. = = = 139,9. — 
21 = — — 140,7. — 
2. — — — I4I,5. — 
23: de rs SS 142 - — 
24: RR -— IA2,7. — 
25: == -— - 143,2. — 
20. ed — — LÄSTS ER 
27. — — — 43,0: 
28. — — -- IA — 
20: == Fes == 143,0: — 
30: SR SR a Tr 
a: — — — 142,9: — 
32. SR SN — 142. — 
33. SS - oo 140,8. — 
34: IE FO GE 303 
35" Kas 4 cc LÄS ET 
30: = Sn PE 7 
37: -— — — 132,7. = 
38: — — — T:0; = 
39: rr sr a I 26,2 RT 
40. — oo — 121,0. — 


1708, Jul. Aug. Sept. 221 
Tvålkokningen i Regensburg 


, af 
CARL SCHOERBING, 
Commisfions - Secreterare. 


UP vätgudningen fker uti en Byggning, hvareft 
finnes en inmurad flor kettil, iom til en del 
sår ned genom golfvet: fyra ftycken kar hvaraf 
trenne höra til lutens tilredande, och under 
hvilka, trenne tunnor åro placerade til defs 
emottagande utur kären: — tvånne ös-kar af 
koppar, det ena förfedt med et fkaft lika långt 
med kettilens djuplek, det andra med et kor- 
tare, fom nyttjas at öfa luten utur tunnorne 
i kettilen, Genom byggningen går en vattu- 
rånna öfver kettilen och de tvenne lutkaren 
ifrån en utom, eller fom båttre år, in uti bygg=- 
ningen varande pump och uti denna rånna åro 
fyra kranar applicerade, en öfver kettilen och 
en öfver hvardera af de tre på famma fida 
fående karen, få at vatnet kan rinna i hvils 
ket kåril man vil under det de öfrige kranar- 
ne åro tilflutne.  Nårlagde Plan och profil 
rfitning vifar tydligare fjelfva inråttningen. -: 


«Tab. IV. No. 1. 1 Planrito. år planen af Tvål- 
kettilen , hvars djup CD (Profilnitni Fig. 1.) 
är ungefårligen 4 å 42 aln och Diaineter AB 
3 alnar 16 tum. Den år gjord af ftarka qvift- 


Pio friä = 


| 3200 ' 1796 Fal. Ano. Sepbeeen 

| FÖRTECKNING 
På de Rön, fom åro införde uti detta 

| Quartals Handlingar. då 


td Si Pag. 
[| I. Öldetet Rörkamring , SR af ÅpD. 
I MODEER  <owomo- a z TR 
| a. Underfökning af et Kåll-vatten ifrån Alm- 


by Gård i Gillberga Socken och Söder- 
manland, af PETER JACOB HJELM - 1170. 
I 3. Gift-Trådet på Goda Hopps-Udden T Oo x 1- 
| CODENDRUM  kalladt, befkrifvet af 
C. P. THUNBERG - - - - 188. 
il A. Afhandling om grånforna för Ogats tjen- 
| ligafte flållen vid Spherens Stereographifka 
I Projebion, af ZACH. NORDMARK ><-- 1902. 
(1 5. Om Medel-vårman under 63 gr. Polhögd 
kl af JOHAN TÖRNSTEN = Z 2 205 
i 6. Anmärkningar rörande Laf- Arterne, af 
If E. ACHARIUS - - - 206; 
| 4. Jupiters Betåckning af Månen, obferverad 


3 ITilienthal d. 23 Sept." 717095, at JOH. 
HIERON. SCHROETER = E = 217 


AA oo KK VY NH MM AX 


få 
SKR 
2 Fk 
V 

: bl 


Mc 


varje 
Hafsytan. 
mar For Middagen 


Limar 
IV 


öfver 


15. och 25.v h 


5 


Iden d. 


vid pass 650. alnhogd 
8 


Timmar För Midnatten 


Polhogd och 


Middagen > 


VIL KX XIIIE > 


För 


Fi abell som visar Medelvarmen och 


FERSIEKIKSOEENA 


SHR RT PR RO 


på - 
i 


VINERUERIE PV 


z 3 E PE SVR Brr i 


Fn 


NEN 


- TOXICODENDRUM Cupense. 2: Sö 3 Ar 


CE WAR En oa 


, / - 
Y 
I 2 inn , Ne hå 
vo 
” | 1 
fn N Vv 
g ö 
q få ; 
Ska > av | 
, RE RT 
, ” - nå 
& Na 
[ 
. Y K . ' 
Ge 
+ 4 | 
x Li , . 
AF M ä ' 
a | . ' LV 
a , | a hk 
| ; H a ngr - EL 
a k / a e v 
4 Å 2 Mr rg 
vå Y: | 
& MAR by 
å »” | , N $ 
( . 7 
5. i 
4 ” 
X (| 
1 
RAA i | MN 
Al + UU c 
i 
a 
v 
Å + ( NN 
- 
w SN 
i SL 1 
Y i 
- 4 
4 - 
Xx 2 
A = ae 2 
I 
- 
Poe i 
2 [ 
K £ ES 
Vv TA 
FYR I 
Ld « ) 
, U J 
; v rag Net fr. Tra ; AB 
; | ; , 
SSE Gav ; 
a Xx 
Ge - 


PR ROT Ro SSK NASSER 


vote LT KG FR 


a mn | 


Il 


öjt 4 
ANING 
ANN ge 
S sh 4 I 
FIVII]SICREEN - 
SANS IIS” 
ÅN | SS S d 
ST FA | 
N = ANI NS 


SEA 
ej 
X 


FÖR 


SE | 
; SSI a 
MÅ wan ta SIST 
RARE > sel | [pisk asken 
—— SNIA HH HTAG 
: | IV 
SS - | ij I jr . 
= ul 
= 3 SE ' 


LG. RN 
ACADEMIENS 


NYA HANDLINGAR, 


För MÅNADERNE 


ON TORER. NOVEMBER , DECEMBER, 
| ÅR 17906. 


PRESES, 
Herr BERNHARD. BERNDTSON; 


9 


CC 


ET j 


| Vi etenfkapers Hiller 
"Om den re yka Åfironomiens ÄR Och 
Fort[fåttning. 
Inledning. 
De förfte Himelns befkådare kunde icke an- 


nåt ån fnart blifva varfe Solens Månens och 
; P Stjer- 


w 


tet RER RR 


224 1790 Oc. Nov. Dec. 


Stjernorres dagliga rörelfe, genom hvilken de 
gingo up vid öÖfter, uphöjdes mer och mer 
Öfver korizonten in til det at de kommo 
närmaft til zenith och derifrån nalkades til 
horizonten för at gå ned under den famma. 
Huruvida denna rörelfe var verklig eller ale- 
naft fynlig, kom ånnu' icke bos dem uti nå- 
gon underfökning. De antogo den at vara 
fådan fom den för dem fyntes vara, nåmligen 
verklig, och har det efter Aftronomiens od- 


lande i mångfaldiga fecler, förft i deffe fena- 


re tider blifvit med :mathematifk vifshet ut- 
ront, at den dagliga himelfke kropparnes rö- 
relfe alenaft var fynlig och icke verklig, men 
hårörde af Jordens dagliga våndning omkring 
en geometrifk linie, fom erhållit namn af defs 
axel. Under detta Aftronomiens förfta tid- 
hvarf, firåcktes defs odlares upmårkfamhet 
icke fårdeles långre ån at underföka denna 
omtalace dagliga rörelfen, och at beftåmma 
få godt de kunde des befkaffenhet. Men fe- 
dan cen famma var af dem någorlunda känd; 
kunde det icke långe undfalla dem, at de 
tvänne flora himelike kropparne Sol och 
Måne, hvilka borde uptaga deras förnåmfla 
upmärkfamhet, utom den dagliga rörelfen 
åiven 'bade en annan rörelfe, genom hvilken 
de fördes beflåndigt efter en och famma led 
ifrån vefter til öfter och altfå emot den led 
efter hvilken den dagliga rörelfen. fyntes fke. 
At Månens verkliga rörelfe i anfeende til dets 


led 


ds 


2 FR 


1796 Ott. Vov Dec. 295 


led inna fade med den fynliga, och fkedde 
omkring Jorden, var för dem och har altfe- 
dan blifvit fatt utom all tvifvel. Men på li- 
ka fått fom de anfågo de himmelike krop- 
parnes dagliga rörelfe vara verklig, höllo de 
åfven före at Solens beftåndiga rörelfe ifrån 
våfter til öfter, genom hvilken den fyntes 
omkring Jorden befkrifva fin omloppsbane, 
bcka var verklig... Afven som det 4 delle 
tider  förft blifvit med vifshet uptåckt, at 
dagliga rörelfen var alenaft fynlig men icke 
verklig, har ockfå 1 vårt nu varande tid- 
hvarf Solens flillaftående och Jordens årliga 
eller periodifka rörelfe omkring hånne blifvit 
på et geometrifkt fått bevifad, hvaraf denna. 
defs fynlisa urörelle . fkal håröra. | Det. var 
nåmligen uptåckten af de jordifke kropparnes 
centrifugalkrafter och deras verkningar 1 det 
förhållande, fom borde inträffa då Jorden an= 
togs at på 24 timar våndas omkring axeln, 
hvilken lemnade et ojåfagtigt bevis til den= 
na rörelfe, fåfom ock til Jordens fpheroidifka 
figur, hvilken theorie åfven blef af erfaren= 
heten beftyrkt, och lade en ny flyrka til den 
fanningen at Jorden hade en fådan daglig rö« 
relfe. På famma fått meddelade uptåckten af 
fixftjernornes aberrationer et lika ojåfagtigt 
bevis til Jordens årliga rörelfe omkring 'So« 
lens, emedan fådane aberrationer, hvilka ob- 
fervationerne intygade, icke voro möjliga, 

| Pe utan 


226 1700 OG: Nov. Dec. 


utan at Jorden fkulle hafva en fådan perio- 
difk rörelfe. 


Ne 


Uptåckten. af de i ålderdomen kånde 
fem planeterne, nåmligen Mercurius, WVenus, 
Mars, Jupiter, och Saturnus, då Jorden icke 
af deffe tiders Aftronomer -hånfördes til deras 
antal, borde hafva fkedt nog fenare, ån de all- 
männafte phoenomenerne af dagliga rörelfen, 
och Solens tillika med Månens rörelfe fram 
at -elléer ifrån. våfter til öfter; af Gem blefvo 


någorlunda utredda. Mera noggranne obfer- 


vationer fordrades at ibland den myckenhet 
fljernor, fom fynas på alia ftållen af himeln, 
urfkilja deffa fem fternor; fåfom de hvilka 
flyttades ifrån fina innehafde rum til andra 
fållen, och at tillika igenkånna fårdeles Ve- 
nus och Mercurius fifom de famma, då de 
en tid: fyntes våfter och en annan tid: öfter 
om Solen. En ånnu flörre myckenhet af ob- 
fervationer och deras jämnförande fordrades, 


at åndteligen kunna göra den flutfats at deffa 
» fjernors oordentliga rörelfer , ibland fram 


ibland tilbaka, hvarunder de tillika fyntes få 
på fina flållen under viffa tider fåfom orör- 
lisa, at ede verkligen fördes fram åt och på 
en vi& tid fullbordade hvarje fin omlopps- 
bane.  'J jemnlikhet med :det fom » förut svar 
af deffe åldfle Aftronomer antagit, at Solen 
och Månen fullbordade fina först och om- 


lopps 


1796 OM. Nov. Dec. 207 


loppsbanor omkring Jorden, och anfigo hän- 
ne fåfom fina röårelfers imedelpunét, anfägo de 
ockfå Jorden at vara deffe fem kroppars el- 
ler planeters rörelfers medelpun&, och fökte 
förklara få godt de kunde deras phoenomener 
af gångar fram och tilbaka famt ftationer. 
Då man lått kan föreställa fig den mycken- 
het af obfervationer, och deras jemnförande 
med hvarannan ifrån föregående til följande 
tider, hvilka voro nödiga til formerandet af 
deffa begrep om de uptåckte fem planeternes 
rörelfer, och til erhållandet af de nåmnda 
förklaringar uppå deras då mårkligafte rörel- 
fers phoeenomener, borde ockfå flera feclier 
hafva förbigått, inan det verdsfyftemet kunde 
formeras, fom efter Ptolemeus, hvilken 
lefde 130 år efter CurisTti födelfe, erhållit ' 
namn af det Ptolemaifka fyftemet, enligt 
hvilket Jorden antogs at vara orörlig och at 
fju planeter, 1 följande ordning råknade ifrån 
Jorden, nåmligen: Månen, Mercurius, Venus, 
Solen, Mars, Jupiter och Saturnus befkrefvo 
fina ae omkring hånne, få at So- 
len och Månen åtven hånfördes til planeter- 
mes. vantal ; Beffe: fju planeter tildelte de: 
gamle Aftronomerne var fin fpher, nåmli- 
gen sen fådan fpher hvari. hvar och »ea af 
dem för fig rördes, få at inalles fju fpherer 
tilegnades planetivftemet, hvartil den åttonde. 
fpheren lades, nåmligen den fom på en tid 
af 25920 år: omkringförde hela fixfljerne- 

Pi3 himeln, 


2908 1796 Oc. INov. Dec. 


himeln, efter hvilken tid hvarje ftjerna fedan 
hon fullbordat fin hela cirkel eller 360 gra- 
der på himeln , fkulle återkomma på famma 
flålle der hon var vid denne epokens början, 
Det var denna fixftjernornes fynliga rörelfe 
framåt, och genom hvilken hvarje af dem af 
fin cirkel fkulle. befkrifva en grad! på 72 år, 
hvilken Hipparchus genom jemnförelfe imel- 
lan fina ”Timocharis och Ariftilli obfervationer 
fört "fanns -och hvilken; is deffei våra. tider 
icke alenaft blifvit til fit mått med ånnu flör- 
re noghet beflåmd, utan ock hänledd af fin 
rätta orfak, hvaraf år bevifat, at åfven den- 
na rörelfe alenaft år fynlig och icke verklig. 


$$ 3 


Sedan af den myckenhet obfervationer 
fom dertil fordrades, denne forntidens Aftro- 
nomer trodde fig vara beråttigade at hånleda 
den flutfats , at de nåmnde fju planeterne be- 
fkrefvo fina omloppsbanor omkring Jorden, 
hvarunder de tillika voro forgfållige at be- 
flåmma de tider, uppå hvilka de fullbordade 
deffa omloppsbanor, voro de icke dermed 
nöjde. Et nårmare utrönande af naturens 
hemligheter intog deras ÖöÖnfkån och åtrå, 
nämligen at kunna förutfåga deffa rörelfer, 
för gifna tider utflaka de ftåillen på himeln der 
defie kroppar fkulle igenfinnas, och för öfrigt 
utmårka de phoenomener fom af famma rö- 
relfer borde upkomma, fåfom Sol- och Mäån- 

för= 


un 


1796 OC. IVov. Dec. 229. 


förmörkelfer, planeternes  oppofitio :er och 
conjunétioner, med mera, Utan at vid detta 
tilfålle ingå i någon berättelfe om de uptåck- 
ter, fom i deffe tider åro gjorde om India- 
nernes Alftronomie, och at de många fecler 
"förut kånde Solens och Månens röre ter tilli- 
ka med de phoenomener fom deraf borde up- 
komma, vil man nåmna at Ptolemeus, få 
mycket fom til vår kunfkap har kommit, 
var den förfte Aftronom , fom gjorde förfök 
at genom utråknade aftronomifka talor före- 
ftålla Solens, Månens och de öfrige planeter- 
nes rörelfer på fådant fått, at deras fållen 
efter gifne tiders förlopp fkulle på himeln igen- 
finnas. Honom bör ockfå tilegnas det påfun- 
det, at förft föka deffe himellke kroppars me- 
delrörelfer, och at genom obfervationers jemn- 
förande utröna fkilnaden imellan de famma 
och de råtta rör elferne, för at genom dem. cor- 
rigera de ftållen på himela der planeterne, 
Solen och Månen altid i deras antal inberåk- 
nade, fkulle efter gifna tider gerom medel- 
rörelferne finnas. At kunna ihopfåtta fådane 
taflor borde likvål någon vwvifs principe heller 
hypothes antagas, hvilken Ptolemeus endaft 
fökte uti nde af circuläre rörelfer åt 
deffe himmelfke kroppar, och genom anta-. 
gandet af andra: cirklar (af honom; kallade 
epicyder, uti hvilkas periferier defle kroppar 
fkulle föras, under det at deffe epicyders me- 
delpunéer fördes uti mer eller mindre €x- 
i Ra cen- 


RR 


230 00 CR Nov: Dec. 


centrifke cirklar omkring Jorden. Antingen 
en fådan fammanfåttning intråffade med fjelf- 
va naturen eller icke, kunde vara mindre an- 
gelågit at til detta åndamål underföka, ale- 
naft den antagne hypothefen föreftållde rörel- 
ferne. enligt med obfervationerne.  Efterföl- 
jande tiders Aftronomer bibehöllo i fera fecler 
deffe . Ptolemeer principer, och fökte. alenatt 
genom correétioner och  aftronomilka taflors 
utråknande, byggda uppå nya och mer exaé&e 
obfervationer, at rätta de flora fkilnader, fom 


med tiden mer; och: mer tilvåäxande »blebe 


imellan Ptolem&ei aftronomifka taflor och obs 
fervationerne. 


SER 

Uti det nu i korthet. befkrifne jfkack vår 
Aftronomien, då Copernicus 1 denna veten- 
fkap införde den ftora föråndring, at fåtta 
Solen fåfom oröårlig inom planetfyftemet och 
at hånföra Jorden til planeternes antal, få at 
hon i likhet med dem fkuile åfven vara rör- 
lig, och alla anfe Solen fåfom fine rörelfers 
centrum, omkring hvilket ör hvar och en på 
fin periodifka omlopps tid borde befkrifva fine 
orbiter. Derigenom blef ockfå Månen tagen 
utur planeternes clafs, och i det flållet anfedd 
fålom Sem följeflagare under des lopp om- 
Re Solen, få at Månen beftåndigt på detta 

fått omkring den :rörliga Jorden befkref fin 


f 
7 ÅA 


omloppsbane. Pythagoras hade redan i ål!der- ' 


domen 


Nööf fear 2 


2000 OM: Nov. Dec. > 231 


domen föreflållt denna låra om Jordens rörel- 
fe omkring Solen, ehuru de grunder, uppå 
hvilka han den famma byggde, icke -hafva 
kommit til denné tids kunfkap, i anfeende 
hvartil Copernicus anfägs, at lika fom å nyo 
hafva upvåckt det gamla Pythagorifka fyfte- 
met. . Ehuru enligt detta, efter fin nya upfin- 
nåre kallade Core fyftemet, alla phoee- 
nomener uti planetfyftemet mycket båttre och 
med naturen enligare föreftålldes och förkla- 
rades, kunde man likvål ånnu icke fåfom 
förut år anmårkt anfe det fåfom med full 
geometrifk vifshet vara beftyrkt. Det antogs 
fåledes, fåfom med naturen mycket mera Ööf- 
verensfltåmmande ån det Ptolemaifka fyftemet, 
af alla den tidens kunnigare Afironomer, hvil- 
ka kunde öfvertala fig at förklara de Skrif- 
tens flållen, i hvilka Jorden omtalas fåfom orår- 
lö, at vara afpaffade efter den mindre kun- 
niga -hopens begrep. Man kan icke undgå at 
härvid anmärka, at den för fin tid fore 
Aflronomen "Tycho Brahe, hvilken genom 
fina  obfervationer til en flor del lagdt grun- 
den til Aftronomiens ifrån hans tid tilvåxan- 
de fkick, förklarade det han fann Copernici 
låra vara med naturen mycket mera öÖfver- 
ensflåmmande, men ät han af vördnad: för 
den Heliga. Skrift. åndå icke kunde antaga den 
famma. Imedlertid och ehuru Copernicus 'ge- 
nom fit fyftem inycket båttre förklarade phoe- 
nomenerne uti planetfyftemet ån det kunde 

Pos ike 


RR AA 


232 1790 Oc. Nov. Dec. 


fke efter Ptolemei fyftem, bibehöll han åndå 
den principen, at Jorden och planeterne 'om- 
kring Solen befkrifva cirklar, och at före- 
fålla deffa rörelfer antog han dels, at deffe 
cirklar voro excentrifke , nämligen fådane ”at 
Solens medelpuné låg inom cirklarne men 
fkild ifrån cirklarnes medelpun&er mer eller 
mindre, efter fom rörelfernes beftåmmande det 
fordrade, dels ockfå, då fådane excentriker 
icke: gjorde -tilfylleft,' epicyder: efter Ptolke- 
m&eus. Men emedan defle fatfer voro ånnu 
afvikande ifrån naturens råtta fammanfåttning, 
hånde ockfå at de aftronomifka taflor, hvil- 
ka Copernicus utråknade til at derigenom be- 
flåmma planeternes rörelfer och phoenomener- 
ne inom planetfyftemet, ehuru nog fullkom- 
ligare ån de fom häånleddes af Ptolemei fy- 
flem, voro ånnu mycket fkiljagtiga ifrån de 
råtta rörelferne. 


ör: SR 

Begynnelfen til et för Aftronomien och 
defs fullkomnande lyckligare tidhvarf får man 
råkna ifrån de uptåckter, hvarmed Kepler 
riktade denna vetenfkap. Man kan med fkål: 
kalla denne epok i anfeende til Aftronomiens 
mårkvårdiga tilvåxter under den famma kbvcklig, 
emedan man kanfke ånnu varit i famma mörker 
och okunnighet om den ftora verldens råtta 
fammanfåttning, om icke Naturen behagat rik- 
ta månfkligheten : med denne verkligen flore 
man. 


1796 Oc. Nov. Dec. 233 


man. Inan de lagar, efter hvilka kropparne, 
fom utgöra vårt planetfyftem, föras uti fina 
orbiter, och fjelfva  orbiternes art kunde ut- 
rönas, hvilka voro Keplers föremål, var nå- 
digt at antaga viffa hypothefer, men tillika 
underkafta hvarje fådan hypothes en noga 
examen, huruvida den var med obfervatio- 
nerne, hvilka Kepler kallade de pålitligafie 
anförarne i alla fådane underfökningar ( fidi/- 
fimi ”duces), fullkomligt intråffande, Utan at 
ingå i någon beråttelfe om alla de obferva- 
tioner och calculer, fom Kepler gjorde til 
pröfvande af Ptolemei och Copernici åfven 
Thychos fyftem, emedan denne Aftronom, 
fom icke kunde bifalla Ptolemzei och icke 
ville antaga Copernici fyftem, formerade et 
egit fyflem, vil man i korthet nåmna, at 
Kepler egenteligen fåftade fin upmäårkfamhet 
vid Copernici fyftem, efter hvilket Jorden 
borde föras omkring Solen, och det uti en 
circulår orbita med en jemnlik rörelfe eller 
med famma haflighet i alla denne cirkels 
punéter på det fått, at Solen fkulle vara ftålld 
uti en puné inom denne cikel men utom : 
famma cirkels medelpunå&. Derigenom trod- 
de Copernicus at han hade tilråckligen för- 
klarat det phoenomen, at Solen [yntes dröja 
åtfkilliga dagar långre imellan vår - och höft- 
dagjemningen, ån imellan denne fenare och 
den förra, ' Men då Kepler jemnförde den 
excentricitet, fom i denne hypothes borde 


up- 


: 


234 1796 OM. Nov. Ber. 


upkomma enligt calcul, med den fom Solens 
fynliga diametrer i des flörfia och minftla af- 
flånd ifrån Jorden upgofvo, fann han den 
fom enligt Copernici hypothes upkom vara 
dubbelt förre ån den verkliga, och at derfö- 
re någondera af Copernici antagne hypothe- 
fer icke var med naturen öfverens flåmman- 
de, nåmligen. at antingen Jordens röårelfe om- 
kring medelpunéten af den cirkel, hvilken hon 
hölls före at befkrifva, icke var jemnlik, el- 
ler ock at des orbita icke kunde vara circu- 
lår. Den ' förfta corre&ion uppå Copernici 
fyftem blef då den, at Solen Tkulle vara dub- 
belt närmare til cirkelns medelpun&, i an- 
feende hvartil Kepler tog en annan punå& på 
andra fidan af apfidernes linie til lika afftånd 
ifrån denne medelpun&, fom Solen var på 
ena fidan om den famma, omkring hvilken 
puné& Kepler fåledes antog at Jorden fkulle 
efter fådan lag föras i denne excentrifke cir- 
kel, at hon omkring den antagne nya pun- 
Aen befkref vinklar proportionele emot tider- 
ne, på hvilka famma vinklar befkrefvos. 
At utröna, huruvida denne principe inträffa- 
de med Jordens verkliga rörelfe, borde Jor- 
dens enligt den famma genom calcul upkom- 
mande ftållen infalla med de obferverade för 
famma tider, men hvilka Kepler fann ånnu 
mycket fkiljagtiga ifrån de förra. Vid denne 
tiden började han åfven-at efter famma by- 
pothefer underföka planeten Martis rörelfer, 

och 


| 
| 


v 1796 Oc. Nov. Dec: 235 


och fahn uti de famma ånnu flörre fkilnader 
imellan de genom calculn och obfervationerne 
upkommande ftållen, ån uti Jordens rörelfer. 
Mars var den tiden uti fårdeles begqvåmlig 


: flållning til fådane obfervationers hållande, 


och då des omloppsbane tillika år mycket 
oval, borde ockfå fkilnaderne imellan de cal- 
culerade och obferverade ftållen blifva få 
mycket mårkligare, och derigenom lämpligare 
at uptåcka de fel, fom kunde vara uti den 
antagne bypodielen af circulår orbita och 
proportionele vinklars befkrifvande emot ti- 
derne omkring den andra punéten om cir- 
kelns medelpun&. <Derföre lyckönfkar fig 
Kepler, upfyld af en brinnande hug at kun- 
na utreda de himelfke kropparnes rörelfela- 
gar, at han vid den tiden kom at anfåila 
fina obfervationer på denne planet, då i an- 
nat fall, fåger han, kännedomen af planeternes 
råtta rörelfer torde altid hafva blifvit förbor- 
gad. Intagen af den fördom, at inga andra 
rörelfer borde tildelas de himelfke kropparne 
ån circulåre fåfom de fullkomligafte', och at 


icke annat kunde tilegnas den himelfka fam- 


manfåttningen ån det fom var fullkomligaft, 
beklagar fig Kepler fedan at han få långe til- 
låtit denna vilfarelfe intaga fig, och derige- 
nom blifvit uppehållen uti fina utforfkningar. 
Han ville fåledes ånnu icke lemna de circu- 
läre .röreHerne ;' utan fökte ät på annat fått 
andra den antagne hypothefen af proportio- 

nele 


236 1796 O&. Nov. Dec. 


nele vinklars befkrifvande emot tiderne. I 
fållet för det och deraf, at Ptolemeus hade 
antagit at den &Xquerande cirkelns motfvaran- 
de bågar uti Jordens rörelfe fkulle vara: pro- 
portionele emot tiderne, föll Kepler på den 
lyckliga tankan at underföka, om icke plane- 
tens dröjsmål uti motfvarande fållen i fin 
ånnu circulåre orbita vore proportionele emot 
diftancerne ifrån Solen, hvaraf och emedan 
fumman af deffe dröjsmål Gmore) med hvilka 
en cirkelbåge af planetens orbita befkrifves; 
utgör den tid uppå hvilken famma cirkelbås 
ge befkrifves, och fumman utaf alla planetens 
diftancer ifrån Solen under denne båges be- 
fkrifvande enligt Kepler var lika med den 
circulåre area, fom inneflutes imellan den af 
de tvånne terminerande diftancerne och den 
cirkelbåge fom innehålles af de famma, han 
ockfå hånledde den flutfats, at planeten enligt 
den lagen fördes uti fin excentrifke cirkel 
omkring Solen, at motfvarande areer af den 
cirkel, fom befkrifves af planeten, hvilka in- 
nehållas imellan radier fom dragas til Solen 
åro proportionele emot tiderne, på hvilka de 
inom defle radier terminerade cirkelbågar be- 
fkrifvas. Detta var ånnu alenaft en hypo- 
thes, hvilken borde genom calcul och obfer- 
vationer underfökas, nämligen på det fått, at 
de efter denne principe genom calcul upkom- 
mande planetens ftållen för viffa gifne tider 
borde jemnföras med de fållen, hvilka pla- 

neten 


17906 Oc. Nov. Dec. 037 


neten vid deffe tiders förlopp genom obfer- 
vationer fanns innehafva. Mathematiken var ån- 
nu långt ifrån at hafva kommit til den höjd, 
at cirklars och deras feé&eurers areale inne- 
håll med den låtthet kunde fökas fom i våra 
tider; men Kepler var outtröttlig. J fit finne 
och hopp at nu hafva uptåckt hemligheten 
af denna naturens fammanfåttning triumphera- 
de han, men ånnu i förtid. Då han nåmli- 
gen fkulle pråfva denne fin nya hypothes, at 
areerne, då - rädier dragas til Solen i planeter- 
nes circulåre orbiter, åro proportionele emot 
motfvarande tider, nåmligen uppå hvilka de 
befkrifvas, och låmpa denna lag til Jordens 
och egenteligen til Martis rörelfer, fann han 
planetens ftållen, fom efter calcul borde up- 
komma för gifna tider tåmmeligen vål inträffa 
invid och omkring apfiderne eller den ftörfta 
och minfta diftancen ifrån Solen med de ob- 
ferverade, men at deffa började fkilja fig mer 
och mer ifrån de förra, ju nårmare planeten 
kom til fin medeldiftance ifrån Solen, och at 
fkilnaderne der blefvo de ftörfia. Entrågen i 
fit upfåt at utleta de råtta vågarne, fom pla- 
neterne i fina rörelfer omkring Solen befkrif- 
va och at uptåcka de lagar, hvilka deffa rö- 
relfer följa, började åndtligen Kepler, fedan 
alla defs hitintil förfökte hypothefer  mifs- 
lyckats, at falla på den för denne tiden 
driftiga tankan, at planeternes orbiter til åf- 
ventyrs icke torde vara circulåres Emedan 

han 


238 1796 Od. Nov. Dec. 


ban ockfå fjelf hade funnit en method at 
jemnföra en planets råtta diftancer ifrån So- 
len för defs gifna afftånd ifrån öfra eller ne- 
dra apfis eller för gifna longituder, var det 
ockfå för honom lått at anfåålla en fådan 
jemnförelfe, och at tillika underföka, huru- 
vida deffa diftancer för famma longituder in- 
föllo med de diftancer, fom uti en cirkel 
hvilken updrages igenom apfiderne' borde up- 
komma. J följd af de obfervationer och de 
-calculer, hvilka han til denna jemnförelfens 
anftållande gjorde, fann han med en fårdeles 
både förundran och ledsnad deröfver, at han 
få långe låtit förvilla fig af/den fatfen at” 
himla kropparnes rörelfer fkulle nödvändigt 
vara circulåre, at Martis råtta diftancer un- 
der defs gång ifrån öfra apfis föllo inom cir- 
keln, och blefvo mindre och mindre ån de 
circulåre diflancerne, ju nårmare han kom til 
medeldiftancen, men at de fedän nalkades mer 
och mer til likhet med de circulåre, ja når- 
mare planeten kom til nedra apfis, der råtta 
diftancen återigen inföll med” den "Crcalaret; 
fåfom ock at det fkedde på famma fått under 
planetens gång ifrån nedra apfis til den öfra, 
der råtta diftancen återigen inföll med den 
circulare, åfven at de råtta diftancerne på bå- 
da fidor om apfidernes linie voro til lika af- 
flånd ifrån apfiderne lika ftora. Den figur 
fom planeten verkligen omkring Solen be- 
fkref, och fom i fjelfva apfiderne inföll med 

Cir- 


1796 OG. Nov. Dec. 239 


cirkeln, borde altfå imellan de famma på 
båda fidor om apfidernes linie vara lika, 
och på det fått tillika falla inom cirkeln, 
at den alt intil medlet imellan apfider- 
ne gick mer och mer ifrån cirkelns peri- 
ferie, och det på et lika fått på båda fidor 
om den linie, fom år vinkelråt til apfidernes 
linie och tillika går igenom cirkelns raedel- 
pun&; den famma borde fåledes vara en oval 
figur. Kepler fick då et nytt bekymmer at 
underföka arten af denna ovale figur, fom 
planeten fåledes borde befkrifva, och at finna 
den famma. Man vil förbigå at nåmna alla 
hans förfök hårvid och alenaft beråtta, det 
han genom en fårfkilt conftruétion upgaf en 
kroklinie fåfom planetens rätta orbita, hvil- 
ken han kallade oviformis , emedan den hade 
likhet med den interfe&tion fom blifver med 
ytan af et ågg, hvilket fkåres mitt i tu efter 
defs långd. Men då det ånnu var en hypo- 
thes at denna kroklinie, efter den lag bell 
ven fom Kepler upgaf, var planetens rätta 
väg, borde altfå underfökas på famma fätt 
fom vid de förut antagne hypotheferne fkedrt, 
huruvida den inträffade med naturen. Uti 
denna underfökning bibehöll Kepler den fam- 
ma lag fom förut, at areerne, då radier dra-- 
gas til Solens medelpuné&, borde våra pro- 
portionele emot de emotfvarande tider, på 
hvilka de befkrefvos. Sedan ban genom et 
otroligt arbete af calculer åfven obliervatio- 


Q, | ner 


20 SNS 1796 Oc. Nov. Dec. 


ner bunnit göra denna pröfning, fann han 
med den lifligafte . rörelfe fit” hopp at 
hafva funnit planetens råtta orbita återigen 
förfvinna. Han fann, då hypothefen af en 
cirkel framförde planetens rörelfe mera ån ef- 
ter obfervationerne, at denna hans nya krok- 
linie framförde den famma mindre ån enligt 
obfervationerne. Deraf föll han då åndteli- 
gen uppå den tanke, emedan oåndliga ellipfer 
kunna befkrifvas til famma ftörre axel mer 


och mindre ovale, efter fom diftancerne imel- 


lan medelpun&en och focus åro förre eller 
mindre, och emedan en ellipfe fåledes kunde 
befkrifvas, hvilken fkulle gå igenom famma 
apiiaer men falla imellan cirkeln och denna 


Keplers åggformiga figur, at en fådan ellipfe 


åfven kunde erfåtta det fom fattades i denna 


fenare, och borttaga det fom var för mycket 


i cirken. Nya underfökningar at pröfva, 
huruvica en fådan ellipfe fkulle fullgöra ob- 
fervaticnerne borde fåledes anflållas, hvarvid 
Kepler ånnu lyckligt bibehöll den förut an- 
tagnc lagen, at areerne då radier dragas til 
Solens medelpun& fkulle vara proportionele 
emot ticerne, på hvilka deffa areer befkrif- 
vas. Få emot apfidernes linie fåfom beftåmd 
Solens medelpun& antogs at vara ftålld i fo- 
cus, och diftancen imellan den och ellipfens 
medelpenå& altfå var excentriciteten, och en 
ellipfe til deffa elementer upritades, borde 
den fåledes enligt detta Keplers förnyade för- 

fök 


ca ta 


land 


2700. 40CE- ,iVov. Dee. 041 


fök föreftålla planetens råtta orbita. Slutet af 
alla hans calculer til utrönande Hhåraf och 
jemnförelfer med obfervationer blef åndtligen 
det hvilket han öÖnfkade, och lade grunden 
til de flora tilvåxter. hvilka den aftronomifka 
vetenfkapen i allmänhet fedan den tiden vun- 
nit, fåfom ock til hela den phyfilka afirono- 
mien. Han fann nåmligen, då en ellipfe up- 
ritades til den förre axel och den excentrici- 
tet, fom han genom obfervationer hade be- 
fråmt för planeten Mars, at de ftållen fom 
'obferverades intråffade med nogaet med de 
hållen, hvilka han genom calcul, grundad på 
den hypothes at planetens orbita var denna 
ellipfe, och at han befkref famma ellipfe efter 
den lag at areerne, då radier drosos til Solen 
flålld uti ellipfens focus, voro proportionele. 
emot tiderne på hvilka de befkrefvos, borde 
haiva efter fådane gifne tiders för!op Pp; hvar= 
vid han tillika fann, at planeten; råtta och 
genom obfervationer fundna och calculerade 
diftancer ifrån Solen för planetens gifna lon- 
gituder inträffade med de diftancer ifrån fo- 
cus, fom för famma longituder borde vara 
enligt calcul uti den ellipfe, fom på detta fått 
var conftruerad. Och emedan tvånne olika 
kroklinier icke kunna gå igenom famma pun«=. 
&er, var altfå genom deffa Keplers underfök- 
ningar funnit och bevifat, at planeten Mars 
befkref omkring Solen en elliptifx orbita, uti 
hvilkens focus Solens medelpuné hade fit flål- 


Qna leg 


vw 


el 
I 
INN I 


249 1790 Of. Nov. Dec. 


le, och det efter den lag, at då radier drogos. 
ifrån planeten til Solens medelpuné areerne 
voro proportionele emot tiderne, på hvilka 
de befkrefvos. Kepler var icke fenfårdig at 
låmpa denna theorie til Jorden och de öfrige 
planeterne, då han farn at den på et lika 


fått intråffade med dem alla, nåmligen at 


hvarje af dem fördes omkring Solen uti fin 
fårfkilta ellipfe, at Solen var fålld' uti alla 
deffa ellipfers gemenfamme focus, och at de 


hvar för fig fördes i deffa fine orbiter efter 


den anförda lagen. Det år mårkvårdigt, at 
Kepler - under hela fin möda at låmpa den 
åggformiga figuren til Martis råtta orbita med 
forgfåällighet fökte fkilja den famma ifrån at 
vara ellipfe. Man: fer deraf, huru ftora fnil- 
len ofta kunna låta en fattad fördom leda fig. 


At kunna för gifne tider beftåmma en planets 


flållen uti fin orbita, fordrades fåledes at ge- 
nom ifrån focus til periferien af ellipfen ut- 
dragne lnier fkåra ellipfens area, råknad ifrån 
någondera af apfiderne, uti gifna förhållanden 
emot de gifna tiderne. Detta år fåledes det 
famöfa Keplers Problem, få kalladt efter ho- 
nom fem förft fann at planeternpe efter denna 
lag befkrefvo ellipfer, och fom förft föreftåll- 
te detta Problem. Til defs uplöfande fordras 
at kunna befftåmma en ellipfes och hvarje defs 
portions arcale innehåll, eller at kunna qua- 
drera en ellipfe' eller socken Ginkely th vilse 
detta Problem kommer på et ut. - Mathemati- 

ken 


äö 


1790 Oct. Nov. Dec. 243 


ken var i Keplers tid icke. kommen til den 
höjd, at han kunde uplöfa detta problem ge- 
nom någon direé&t method, hvilket han pro- 
ponerade fålunda; Aream - femicirculi ex 0 
que punio diametri in data raätione hvar- 
til han lågger följande: Mihi fuficit credere fol- 
uj a priori non pofle propter arcus &  fimus 
ETEQOYEVELOLY 3 Erranti mil qui viam monfiraverit, 
is mihi magnus erit Apollonius. 

Ibland de obfervationer, hvilka Kepler 
jemte fina egna. n yttjade uti alla deffa nu om- 
talade underfåökningar aro åtven mångfaldiga 
af Tycho Brahe, öck. har Kepler utfördt dem 
tillika rmed deras jemnförelfer; och alla til 
utredandet af verldstyftemet i föregående om- 
förmålte fammanfåttning hörande calculer, Uti 
fina Commentarier de /Motibus Stella Marin 

Det fom Kepler för öfrigt fann omöjligt, 
nämligen at genom någon direét method up- 
låöfa det af fig 'framfatte problem, 'har der 
mera påtunnits, och åtfkilliga methoder der-- 
til af detta feclets Geometrer blifvit upgifna. 
Tmedlertid bjelpte fig Kepler - håruti 12" godt 
han kunde genom fin indireéta method, och 

utråknade efter den famma aftronomifka Taf- 
lor öfver planeternes rörelfer, hvilka han kal- 
lade Tabule Rucdolphing, emedan han dedicera- 
devdem tu fester Rudolphus,. fom vifte at 
fåtta rått vårde pi denne man, och hade up- 
tagit honom uti fin fårdeles höga ynneft och 
bevågénhet. Deffa taflor åro likvål få inrit- 


OE fade, 


244 1790 Oct. Nov. Dec. 


tade, at för hvarje grad utaf anomalia vera 
den deremot fvarande graden utaf anomalia 
media eller tiden flår utfatt, hvilket fålunda 
röjer den indireéta method, fom Kepler nvtt- 
jat til deffa taflors utråknande. Man kan 
likvål genom partes proportionales hjelpa fig 
at af dem finna planetens flållen i fin orbita 
för gifna tider. Ehuru flera andra och icke 
af fjelfva principen til deffa taflors utråkning 
hårörande omfåndigheter, hvilka detta tilfålle 
icke tillåter åt uprepa, dertil åro bidragande, 
at icke heller deffa Keplers taflor föreftålla 
planeternes röérelfer med någorlunda erforder- 
lig noghet, voro de likvål utaf alla aftrono- 
mifka taflor, fom til den tiden utkommit, 
nåftan utan all jemnförelfe de båfta och 
nogrannalte, 


Utom deffa nu befkrifna Keplers tvånne flora 
påfund, det ena at planeternes orbiter åro ellipfer, 
det andra at deffa ellipfer af dem befkrifvas efter 
denlag, at areerneåro proportionele emot tiderne 
på hvilka de befkrifvas, fann han äfven den 
mårkvårdiga egenfkapen af planeternes elliptifka 
rörelfer, och den inbördes relation imellan de 
famma, at quadraterne at deras periodifka 
omloppstider omkring Solen åro proportio- 
nele emot cuberne af deras medeldiflancer 
ifrån Solens medelpun& Sedan Kepler på 
flera fått hade förfökt at finna - något bes 
flåmmt förhållande imellan deffe omloppstider 


och 


1796 Ott. Nov. Dec. 245 


och diftancerne ifrån Solen, föll han flutligen 
på den tarfken at fännora deffa elementers 
ätfkilliga digniteter, då han åndtligen uptåck- 
te åfven denna famöfa lagen "uti planeternes 
förelfern. Detta har » han, utfördt 1; fin bok 
kallad Harmonice Mundi. Man har å' ven .ve- 
lat anföra detta Keplers påfund, til hvilket 
han vågleddes endaft af obfervationer och 
calcul, i anfeende til defs fammanhang med 
planetfyftemets phyfifka fammanfäåttning, hvil- 
ket i det följande af deffa hiftorifka afhand- 
lingar nårmare fkal anmärkas, 

Man har velat anföra föregående korta 
befkrifning om Aftronomiens förnåmfta til- 
våxter ifrån defs urfprung 'til Keplers tid- 
hvarf, då denna vetenikap undergick til fin 
förkofran en få mårklig förändring, emedan 
deffa Keplers befkrifna uptåckter, utan at ban 
fjedf kånde de ftora följder til famma veten- 
fkaps fullkomnande fom deraf kunde hån!edas, 
lade grundval til den byggnad, uppå hviiken 
den phyfifka Aftronomien i deffe tider högre 
och högre fligit. 

Den aftronomifka vetenfkapen kan aunfes 
at hafva tvånne kållor, hvarifrån den kom- 
mr al fa fullkomlighet. Den ena ;slågger til 
grund få godt fom en oåndlighet af obferva- 
tioner med hvarannan ifrån den förftla aftro- 
nomiens epok intil denne tid jemunförda, der- 
uppå byggde calculer, och. deraf hånledde 
nya och nya flutfatfer, hvarigenom , man 


Q 4 KOm- 


246 1796 Oä. Nov. Dec. 


kommit nårmare och nårmare til de himmelfka 
phoenomenernes noga befåmmande. Den an- 
dra kållan år den af den fore Newton utaf 
Keplers uptåckter hånledda allmånna de hi- 


melfke kropparnes gravitation til hvarannan, 


lika med den lag efter hvilken deffe krop- 
par draga hvarannan, Af denna lag genom 
den konfligare mathematifka analifens tilhjelp 
kunna nu alla de hbhimelfke kropparnes rörel- 
fer, deras inbördes turbationer på hvaran- 
nan, defia turbationers rätta menfurer; och 
fåledes alla de föråndringar i deras rörelfer 
fom deraf böra upkomma, beftåmmas med 
ytterfia noggranhet, tillika med alla phoeeno- 
mener fom deraf fkola håröra. Men få vål 
i den förra fom denna fenare Aftronomiens 
afdeiningar, åro aftronomifka obfervationer 
altid ofkiljagtiga följeflagare, hvilket jag ock- 
få nårmare har utfördt i det tal jag höll in- 
för "denna Kongl. Vetenfkaps Academien vid 
prefidi eri issrade år 1790. Denna fenare 
Aflronomie har erhållit namn af phyfi/k, der- 
igenom at den grundas uppå den Naturens 
egenfkap, at alla til verldsfyftemet hörande 
kroppar åro tunga til hvar ANAR eller draga 
hvarannan uti et fammanfatt förhållande at 
deras maflor dire&e, och deras inbördes di- 
flancers quadrater reciproce, uti hvilken gra- 
vitationslag råtta orfakerne til rörelfer och 

reliers menfurer fkola igenfökas. 


6. 6. 


1706 Oc. Nov. Dec. 217 


. $$: 6. 

Någon fråga har blifvit framflåld, om 
och huruvida det före Newton, åfven i forn- 
tiden varit kåndt, at de himelfke kropparne 
hade en tyngd eller dragningskraft til hvar- 
annan. ' Sårdeles har David Gregori uti fin 
Aftronomia Phyfica och Geometrica fökt be- 
vifa, at de gamle philofopherne hade kun- 
ikap om denna de himelfke kropparnes drag-. 
ningskraft. Til beftyrkande håraf citerar han 
det fom Diogenes Laértius anför om Anaxa- 
goras, hvilken fats åfven Plato hade, nåmli- 
gen at de anfågo Solen och ftjernorne fåtom 
- gullklimpar eller fåfom glödande ftenar, hvar- 
af Gregori vil hånleda den flutfats, at eme- 
dan deffe kroppars, fåfom guld och ftenar, 
tyngder åro mycket mårkliga, deffe gamle 
philofopher derigenom upgofvo fin kånnedom 
deraf at de himelfke kropparne voro tunga. 
Men då man vil utröna råtta meningen af 
deffa deras uttryck, kan ingen annan följd 
deraf hånledas, emedan af Solens vårmande 
och lyfande förmåga år lått at fluta til defs 
upeldade materie, ån den at de med de fam- 
ma velat uttrycka fina fannolika gifsningar 
om den materies art, fom fkulle vara låmp- 
lig at under långre tidhvarf föda och under- . 
hålla eld, hvartil de höllo få compa&e krop- 
opår fom guldklimpar och flenaår i fynnerhet 
tjenliga, hvaraf de fåledes tillade ockfå ftjer- 
norne, hvilka de höllo före at vara af fam- 


Q 5 ma 


248 1996 OG. Nov. Det. 


ma art fom Solen, åfven denna egenfkap. 
Detta fynes ånnu mera ftyrkas deraf at, då 
Plato tillågger Solen egenfkap af ften, han 
bifogar deffa ord 74 de Zen ysv, nämligen 
at Månen, år jord, hvaraf finnes at denne 
auctor har alénaft velat meddela fina tankar 
om den materie, hvaraf deffe kroppar åro 
formerade, men icke tillågga dem någon egen- 
fkap af tyngd, hvaruti han liknar Månen få- 
fom en opak kropp vid Jorden, då Solen 
deremot lyfer med egit ljus och har en vår- 
mande förmåga. At förbigå åtfkilliga flera 
lika mörka och : obeftfåmda fållen, - hvilka 
Gregori efter de gamle aué&orerne anför at 
beftyrka fin fats, kan likvål förtjena at an- 
mårka det, fom Lucretius på följande fått 
uttyder efter Epicurus och Democritus; 


Praterea fpatium fomma totius omne 
Undique fi imclufum certis confifleret orig 
Finitumque foret, jam topia materia 
Undique ponderibus folidis confluxet ad imum. 
Nec foret ommino celum, neque lumina Solis. 
Quippe ubi materies omnis cumulata jaceret, 
Ex infinito jam tempore fubfidendo, 


Eller 


Defsutom, om hela den rymd, hvari alt var i 
början fatt, fkulle på alla flållen varit fluien 
inom vilja gråntfor och ändlig, borde ockfå all 
deri befintlig materia af fin egen tyngd hafva 


flutit 


1700. OMNIA. Deo. 249 


flutit tilhopa. Då frulle icke vara hvarken himel 
eller någon lyfande Sol, emedan famlingen af all 
materie redan för odåndlig tid tilbaka då hade 
bordt ligga fammanpackad uti en klimp. 


Det år bekant, at deffe forntidens phi- 
lofopher icke ville medgifva at den materiele 
verlden hade några gråntfor, hvilken fin tan- 
ke om verldens uden extenfion de trodde 
fig kunna med detta argument få mycket me- 
ra fiyrka, fom det fyntes vara mycket enligt 
med en fådan naturens fammanfåttning, ehu- 
ru den verkan, hvilken de deraf fökte häån- 
leda, icke fkulle vifa fig förr ån efter långre 
tidhvarf, ån deffe philofopher fig föreftållte. 
Deras fått ar göra denna flutfats kan fålunda 
föreftållas; emedan nåmligen all materie i 
verlden har den egenfkap at vara tung eller 
dragas inbördes, borde ockfå den famma ge- 
nom denna inbördes dragande kraft hafva 
långefedan fallit ihop uti en klimp, få framt 
icke fådane til hvarandra tunga kroppar fkul- 
le intaga hela den oändliga på alla fidor ut- 
firåckta rymden, hvarigenom deffe kroppar 
fåledes til antalet åfven oändliga ikulle draga 
[hvarandra åt alla leder; och hela famman- 
fåttningen derigenom vara uti jemnvigt. Man 
Ibör medgifva, at detta Mempenr meddelade 
Ibegrep om hela verldsmateriens inbördes dra- 
gande kraft mycket nåra inträffar med PN 
nu och för nårvarande tid furdna egenftkap 
a 


250 1796 02. Nov. Dec. 


och ehuru man åfven borde medgifva, at het 
la verldsfammanfåttningen icke är” oåndligen 
utflråckt, få år åndå icke defs förftöring på 
fått fom Lucretius afmålar efter Democritus 
at befara, emedan igenom  rörelfen alt kan 
bibehållas uti fin jemna ordning och lopp, 
hvilket jag på fit fålle nårmare har utfördt 
uti den Aftronomie fom jag författat, och 
hvilken denna Kongl. Vetenfkaps Academien 


«har låtit til trycket befordra. Imedlertid och 


då inga 'fpår 'dertil finnas, vat /deffe gamle 
augtorer hvarken af några phyfifka naturens 
underfökningar eller ai obfervationer- kunnat 
hånleda 'deffe deras yttrade "tankar, fadnar 
alt det de derom philofopherat uti gifsningar, 
byggda på en fupponerad likhet imellan alla 


de kroppar fom utgöra hela verldsfyftemet, 


med det de funnit has våra jordifka kroppar, 
nåmligen at de åro tunga och dragas til Jor- 
den. Gregori icke nåj id med at hafva tileg- 
nat deffe TT plulöle pre kännedomen af 
de himelfke kropparnes tyngdskraft til hvar- 
andra, vil åfven tildela dem kunfkap om den 
tyngdslag med hvilken de dragas inbördes, 
nåmligen af den lagen at dragningskrafterne 
voro til hvarandra 1 famma förhållande fom 
diftancernes quadrater tvårtom. Til beftyr- 
kande deraf åberopar han Pythagoras fåfom 
utmårkande denna lag genom fpherernes har- 
monie, då han nåmligen diktade at Apollo 
fpelade på en harpa af fju flrångar, FaR 

Lal 


fa 


17906 Oå. Nov Dec. 051 


han utmårkte Solen med fex planeter, hvil- 


ket Gregori på det fått förklarar, at Pytha- 


goras och hans difciplar dermed förftodo at 
Solen, fåfom naturens behårfkare, genom fin 
dragande kraft verkade på planeterne uti det- 
ta diftancernes harmonifka förhållande. At 
Pythagoras genom deffe fymboler har” haft 


affeende uppå den nåmnda attraétionslagen 


flutar Gregori deraf, at Pythagoras kände, 


det de tyngder, genom hvilka alla toner up- 


på lika ftrångar höras voro” tvärtom fom 
quadraterne af flrångars långder hvilka åro 
lika fpånda, och hvarmed det muficalilka in- 
flrumentet gifver lika toner. Det lönar myc- 
ket litet möådan at ingå i någon närmare 
underfökning om och huruvida denna Pytha- 
goras tilegnade regel om flrångars fpånning 
år med fina råtta grunder enlig, emedan det 
med nog vifshet kan "fågas, at Pythagoras 
med denna fabel ingen ting mindre har velat 
utmärka ån den nåmnda tyngdslagen. Nåm- 
ligen utom det, at denra Gregoris famman- 
fåttning år få aflågfen och få vriden, at nå- 
flan inga kunfkaper åro, hvilka icke med li- 
ka goda fkål fkola tillåggas de gamle, få för- 
klarar Plinius Secundus tilråckligt, hvad Py- 
thagoras har genom toner velat utmärka, 
nåmligen fådane, at Månen genom en ton 
var fkild ifrån Jorden, Mercurius ifrån Må- 


nen genom en half ton, Venus ifrån Mercu- 


rius genom e€R lika diftance, Venus ifrån 
Solen 


I VS RT SEE AS 
a — - de 


252 17906 O&. Nov. Dee. oc 


Solen genom femfjettedelar, Mars ifrån Soö- 
len genom en ton, Jupiter ifrån Mars genom 
en half ton, och Saturnus ifrån Jupiter åfven 
genom en half ton. En fådan planetfyftemets 
fammanfåttning, hvilken Pythagoras och hans 
difeiplar diktade, och deffa nåmda diftancer 
jemnförda med planeternes periodifka tider, 
undergråfva hela Gregoris byggnad, och kun- 
na icke förenas med kånnedom af gravita- 
tionslagen. 


$. 7 

At lemna deffa de gamles mörka och 
förmodligen ingen ting mindre ån de himel- 
fke kropparnes attragtioner til hvarandra be- 
måärkande uttryck, finna vi hos fenare tiders 
Aftronomer fåkrare mårken til några ideer 
om denna deffe kroppars egenikap, och det 
före Newtons tid.” I anfeende til tidens ord- 
ning förtjenar Copernicus at ibland deffe förft 
nämnas, fom uti 9 Cap. Lib. I. Revolutio- 
num yttrar fig på följande fått: Jag har den 
tanke, at tyngden icke år annat än en af all tings 
Skapare genom defs gudomliga förfyn materiens 
delar  gifven naturlig dragningskraft, hvarigenom 
de gå ihop med hvarandra i fkapnad af en glob. 
Och år troligt, at materien i Sol, Måne och pla- 
meterne har denna egen/kap, af hvilkens kraft och 
verkan de bibehålla de runda figurer, genom hvit- 
ka de dåro fynlige. - Ehuru Copernicus icke 
kunde bevifa en fådan egenfkap af materiens 


inl- 


svö0 OC. Mov.iDer. 253 


inbördes tyngd, at de himelfke kröpparne 
derigenom = fkulle iklådas fpherifka figurer, 
bör honom likvål medgifvas, at han äåtmin- 
flone giffat til deffa figurers råtta orfak. Der- 
af kan likvål icke flutas at Copernicus hade 
någon idée derom, 'at denna tyngdskraften 
utöfvades åfven af Solen och planeterne på 
hvarandra. 


Kepler gick ånnu nårmare ån Copernicus 
til råtta begrepet om materiens inbördes drag= 
ningskraft deruti, at han tilegnade en fådan 
de himelfke kropparne, fom flråckte fig åfven 
ifrån dem uppå hvarandra. Hårom yttrar 
han fig i fynnerhet i 37 Capitlet af fine Com- 
mentarier de Stella Martis, der han åfven 
fynes vilja hånleda Månens inzequaliteter af 
Solens oeh Jordens förenade krafter. Sedan 
hän gifvit detta Capitlet Titel Virtus Lunam 
movens guomodo comparata fit, eller om den 
kraft fom förer Månen och huru den år befkaffad, 
och har examinerat och förkaftat åtfkilliga 
förklaringar öfver denna kraft, yttrar han fig 
fålunda: Jag håller altfå före at orfaken til 
Månens haftighet i zyzigierne icke år någon annan 
ån den, at Jorden har ifrån Solen dragit til fig 
en kraft at föra Månen, och at hon bibehåller 
den famma genom fortfåttning af den linie, fom 
fammanbinder Jordens och Solens medelpuntter. 
Men uti introdu&ion til defs nåmnde Com- 
mentarier de Stella Martis yttrar han fig om 

tyngds- 


/ 


254 1706 Oc. Nov. Dee. 


tyngdslagarne och åtfkilliga deras verkningar 
1 naturen uppå et ånnu mera tydligt fått, 
hvilket defs utlåtande kan få mycket mera 
förtjena at anföras, fom efterkommande tiders 
uptåckter hafva beftyrkt denne verkligen för 
fin tid ftore mans gifsningar. Defs ord åro 
följande. Den råtta låran om tyngden floder fig 
på följande grundfatfer. All materiel varelfe, få 
vida den där materiel, år af naturen danad at 
hvila eller flå frilla på alla fådane flållen, der hon 
fättes utom en annan materiel varelfes kraftsfpher. 
Tyngd är en materiens egen/kap . fom utöfvas 
imellan kroppar til deras förening eller famman- 


fogning, på hvilket fått den år fåfom en magne- 


tilk förmåga, fådan, at Jorden drager til fig en 
flen mycket mera, ån flen drager Jorden. Tunga 
kroppar, om visfkulle anfe Jorden at vara flålld 
uti verlds medelpuniten, dragas icke til den famma 
fåfom — verldsmedelpun&t , utan fåfom til medel- 
puntten af en rund kropp af famma art, nämligen 
Jordens medelpunti. Derföre på hvilket fålle i 
verldsrymden der sJforden fom hålft år, eller. dit 
hon af den hånne rörande kraften föres , fkola an- 
dra tunga kroppar altid dragas til hånne. Om 
Jorden icke frulle vara rund, frulle icke heller 
tunga kroppar uti råta linier på alla flållen föras 
til den punéten fom år mitt uti Jorden, utan til 
fårfrilta flållen åt fårfrilta fidor. Titet efter det 
fom år anfördt hafver han följande. Om Må- 
nen och Jorden icke fkulle gquarhållas af någon 
lefvande eller med en fådan lika verkande kraft, 

hvar- 


”H00 OM Np: Deci 255 


hvardera uti fin omloppsbane, få fkulle Forden 
upfliga emot Månen genom en femtio fjerde del af 
hela diflancen, och Månen falla emot sforden ge> 
nom ungefår femtio tre delar af hela denna di- 
flance, der de fåledes fkulle förenas med hvaran- 
nan; likväl i det fall at hvarderas materie vore af 
en lika denfitet. Om Jorden fkulle uphöra at ge- 
nom fin dragningskraft behålla hos fig fina vattn; 
få borde alla hafs vattn uplyftas och fléda in up- 
på Månen. Spheren utaf den dragningskraft fom 
år 1 Månen flråcker fig alt in til. Jorden, och 
drager vattnen under Zona torrida, emedan den 
verkar på de flållen öfver hvilka Måncn år viftan- 
de. Til detta lågger han vidare; Men eme- 
dan vattnen icke få haftigt kunna följa efier, fom 
Månen pafferar Öfver fållen uti zona torrida;, 
fkal ockfå oceans flod i denna zona fke åt våfter 
få vida den flöter emot contråre flrander; &c. och 
flutligen; Det följer nämligen, om Muänens dras 
gande kraft flråcker fig in til Jorden, at Jordens 
dragningskraft fkal flråckas mycket mora til Må- 
nen och långt högre, och derföre fkal icke något 
af det fom på hvarjehanda fått kan befiå af jor- 
difk materie, eller fom dermed har gemen/kap, och 
år til flora diftancer ifrån Jorden; kunna någon- 
fin  undfalla denna flarka fanmmanfåttningen af 
Jordens dragande kraft. Ehuru Kepler icke 
kånde några grunder efter hvilka han kunde 
anflålla nårmare underfökning om tyngdens 
verkningar, få at han fkulle kunna utforfka 
deraf deras menfurer och förhållanden til fina 

R OF 


256 700 O4. Nov. Dec. 


orfaker och dem förorfakande krafter, och 
ehuru han tillika. icke kände "mera ån det 
ena af de förhållanden emot hvilka tvngden 
år proportionel, nåmligen maffornes direéa 
proporticn, bör honom likvål tilegnas, at 
han i deffa anförda ftållen har gifvit anled- 
ningar til Aera utforfkningars anftållande uti 
den phyfifka philofophien, åfven uptåckt fan- 
ningar ehuru han dem icke annorlunda kun-. 
de bevifa, ån alenaft upgifva dem fåfom myc- 
ket fannolika, hvilka fedan blifvit utrönta 
och fundna med naturen enliga. För öfrigt 
hade han icke någon idée derom, at deffa af 
honom mycket rått kallade wires trattorie 
(dragningskrafter) ”undergingo föråndringar 1 
änieende' "til. fina. memfurer - då "Öilancteme 
imellan de - hvarannan dragande kropparne .: 
föråndrades, utan föreflållde fig deffa drag- 
ningskrafter fåfom inneflutna inom en vifs 
fphera eller orbis acdtivitatis, likvål få at en 
kropp fom inneböll mycket flörre quantitet 
af materie flråckte denna kraften på alla fidor 
mycket långre, eller hade en mycket flörre 
orbis a&ivitatis ån en fom var mindre, jemte 
det at denne mera materie innehållande krop- 
pen drog en annan, fom hade mindre mate- 
rie, ftar kare ån denne "drog den förra, 1 fams 
ma förhållande dire&e fom deffe kroppar in- 
nehade cuvantiteter af materie. Han hade icke 
heller någon idée derom, at deffa af honom 
upgifna dragningskrafter håde del i orfaken 

der« 


1906 Oct. Nov. Dee. älg 


| dertil, ät til exempel Månen befkref en ors 
» bita omkring Jorden och bibehölls i denna. 
ofin omkring hånne roterände rörelfe; utan an= 
fåg denna rörelfen fåfom verkan af en bes 
flåndigt på Månen intryckt kraft, fom förde 
hånne i denna fin omloppsbane, hvilken kraft 
han kallade vis animalis och utmårkte ders= 
| igenom det orediga begrep hän fjelf hade om 
denna kraften. Deremot gjorde han likvål 
I den mycket råtta flutfats, at få frart den vis 
animalis fkulle uphöra, hvilken föranlåt Jors 
den och Månen at befkrifva hvar och en 
I fin orbita, deffe båda kroppar då borde 
falla til hvarannan och gå ihop, hvarvid han 
likvål i calculn öfver de långder, fom hvars 
| dera af dem borde befkrifva inan de på dets 
ta fått fkulle råkas, endaft hade affeende ups 
på den flörre maffa af materie, fom Jorden i 
| änfeende til florleken af defs Kropp borde 
hafva ån Månen i anfeende til fin ftorlek, 
utan at kånna de förändringar, fom under 
I deffe kroppars et fådant af deras inbördes 
I dragningskrafter förorfakade annalkande eller 
fall til hvaranhan i den våg, fom hvardera 
I af dem fkulle befkrifva, af deras derigenörm 
I blifvande accelerationer borde upkomjna: Man 
| bör åfven lemna Kepler ät hafva varit den 
"förfle, fom upgifvit en af de råtta orfakerne 
| til hafvets fvallande eller ebb och flod; hvil- 
I ken ockfå borde vara en följd äf hans fats 
om Jordens och Månens tyngder til hvars 
R 42 ännan, 


258 1706 O&. Nov. Dec. 


annan, elier inbördes dragande krafter. Den- 
ne Keplers upgift borde likvål ånnu anfes 
fom en hypothes, tjenlig at förklara deffa 
phoenomener, få långe han icke kunde til 
fina menfurer af denne principe hånleda Må- 
nens krafter och deras verkningar at lyfta de 
jordifka vattnen, och då han tillika icke 
flråckte denne hypothes åfven til Solen, få- 
fom genom en af lika art varande dragnings- 
kraft dertil medverkande. At han likvål haft 
någon idée derom, at Solen ockfå genom 
viffa krafter fkulle hafva inflytelfe, fårdeles 
på Månen och defs rörelfer, vil fynas af den 
förklaring han föker gifva uppå defs accelera- 
tioner uti fyzygierne. Han var ockfå lika 
lycklig i fin upgift deraf, at emot Jorden 
tunga kroppar borde under fina fall til hån- 
ne befkrifva fådane linier, hvilkas dire&tioner 
voro til medelpunéåen af Jorden fåfom en 
rund kropp, men at deffa dire&ioner borde 
förändras i fall Jorden fkulle hafva någon 
annan fkapnad. 


GE SR 


Urder det at någre af forntidens Philo- 
fopher åfven fenare tiders Aftronomer, på 
fått fom år anfördt, yttrade några mer eHer 
mindre rediga och obeftåmda begrep om den 
materiens egenfkap at hafva inbördes dragan- 
de krafter, finnas inga fpår dertil, at någon 
af dem tillika fallit på den tanken, at denna 

drag- 


1700 Oét. Mc. Dec. 259 


dragningskraft, fammanfatt med någon annan 
beftåndigt verkande eller imprimerad kraft, 
kunde förorfaka andra componerade rörelfer 
ån de enkla, hvilka enligt deras idéer borde 
 upkomma alenaft af den enda tyngdskraften. 
At kunna leda fig til en fådan kånnedom af 
naturen och defs verkningar, fordrades en 
nårmare kunfkap och erfarenhet af rörelfe- 
lIagarne, åfven förre infigt i mathematik och 
”defs tillämpning, ån de kunde innehafva. 
Den förfte fom på et redigare och et med 
"naturen = enligare fått icke alenaft utredde 
| tyngdens verkningar uti til Jorden, fallande 
kroppars accelerationer, utan ock förklarade 
huru, genom tyngdskraftens fammanverkan- 
"de med den kraft, fom imprimeras uppå 
kroppar til deras utkaftande, en krokig linie 
borde befkrifvas, var Galilgeus, fom var nå- 
flan famtida med Kepler omkring början af 
förra feclet. Under det at Kepler genom fina 
| uptåckter utbredde et nytt ljus om råtta fam- 
| manfåttningen af vårt planetfyftem, gjorde 
» Galileus det famma i den då rådande peri- 
 patetifka phyfiken, uti hvilken det var bland 
mycket annat ifrån natureh afvikande åfven 
antagit fåfom en grundfats , at fallande krop- 
pars haftigheter voro i famma förhållande 
fom deras tyngder. Han bevifade deremot 
med experimenter, fårdeles genom ofcilleran- 
de pendlar, at til Jorden fallande kroppar 
ifrån lika höjder åfven altid på lika tider 
R 3 konima 


260 1796 Oc. Nov. Dec. 


komma til Jordens yta, och at deras hafig- 
heter under deffa fall i lika diftancer ifrån 
denna yta fåledes åro altid lika flora, ehuru 
olika tyngder de kunna hafva, alenaft de åro 
af en någorlunda lika denfitet, få at icke 
den refifterande luften kan göra något flörre 
hinder emot den ena af deffe kroppar ån 
den andra under dets fall. Han bevifade 
nåmligen, at tvånne pendlar af lika långd 
ehuru den enas tyngd var tio gångor förre 
än, den.-andras ,. ieké. defs mindre på bka tis 
der gjorde fina ofeillationer, då ofeillations- 
vinkein i båda var den famma. At förbigå 
fera andra Galilei: uptåckter, fåfom den at 
fallande kroppars förvårfvade haftigheter åro 
proportionele emot tiderne på hvilka defla 
haftigheter förvårfvas, och at de långder fom 
under fallet befkrifvas åro i et duplicerat för- 
hållande af tiderne på hvilka de befkrifvas, 
af hvilka theoremer han hånledde åtfkilliga 
andra i Mecaniken och Statiken mycket in- 
tereffante följder, vil jag vid detta  tilfålle 
med få ord nåmna, at Galilgeus var den förs 
fle, fom fann och bevifade at, då en kropp 
ifrån et gifvit flålle utkaftas med hvilken: ha- 
flighet fom hålft, den fkal befkrifva en para-= 
bel, men til olika parametrer efter fom utsz= 
kaflningshaftigheterne åro olika, och at denna 
kroklinie kal befkrifvas genom fammanfått- 
ning af den uppå den utkaftade kroppen be-= 
fåndigt verkande tyngdskraften med fjelfva ) 

ul- 


2906 OM Nov. Dee. = eo 


fllslfrimgs skraften, »., Ehuru” vackra och för 
den tiden verkligen flora alla deffa Galilei 
uptåckter voro, föll /han likvål icke på den 
tanken, at fjelfva tyngdskrafterne förändrades 
i flörre och mindre diflancer ifrån Jordens 
medelpuné, och ån mindre uppå den at ges 
nom en analog fammaniattning af tyngdskraf- 
| ter och utkaftningskrafter de himelike krop- 
Pparme i vårt planetfyftem befkrifva fina orbi- 
ter omkring Solen, och bibehållas i de fam- 
ma. HFörenåmnde Galilei uptåckter igenfin- 
nas uti defs Mecanica, hvilken han föriattade 
"år 1595, ehuru den icke blef på trycket ut- 
gilven förr ån längt derefter, 


14 


Ibland denne tidens mathematici, fom 
upgofvo några med naturen Ööfverensframman- 
de fatfer om kroppars tyngder, kunna äfven 
Fermatius och Robervallius råknas. Den för- 
re hade enligt Merfenni upgift den tanke, at 
en til. Jorden fallande en under fit fall 
ekke. demorö följer. «en. direction. til. Jordens 
medelpunét, at denne punå& fkulle hafva lika 
fom en dragande kraft, men deraf at denne 
kropp drages af alla Jordens delar fåfom ma- 
teriele, hvaraf den bör följa direétion til me- 
delpunéten. Af famrma grund hånledde han 
även den följd ; at en kropp "fom år flalld 
inom Jorden imellan defs yta och mc 
puné bör vara mindre tung än då man Ar 
Öfver ytan, emedan Jordens delar, fom åra 

Nad a ELR 


262 1796 08. Nov. Dec. 


til förre affrånd ifrån medelpunå&en, böra 
draga denne kropp til contråre leder, och 
altfå minfka defs tyngd. Den fenare eller 
Robervallius meddelar uti fin Ariftarchus Sa- 
mius det råtta begrep om materiens inbördes 
dragningskrafter, at alla defs delar hafva egen- 
fkap at draga hvarandra, genom hvilka de 
iemnade åt fig fjelfva och ihopgående böra 
utgöra en fphaerifk kropp, icke derföre at de 
sul lika fom dragas til denne kropps medel- 
puné& utan deraf, at de genom denna drag- 


ningskraft föka at komma i jemiwigt med 


hvarandra. 


$$. 9. 

Det fynes af föregående hiftorie, huru 
fmåningom naturens hemligheter blifva up- 
tåckte, och huru längre och kortare tidhvarf 
framlöpa, inan ibland förre ibland mindre 
ftleg göras til defs kånnedom. Somliga tid- 
ikiften åro deremot rikare på uptåckter ån 
andra, under hvilka vetenfkaperne och deras 
odling ligga "likafom i en dvala.” Slötet af 
fiftllidne århundrade talet fynes vara af För- 
fynen beftåmmt at begynna en ny epok 'til 
maånnifkjoflågtets uplyfning, och at rikta det 
med nya förut aldrig kände och fiora upfin- 
ningar mnåftan i hvarje gren af kunfkaper, 
fom kunna vara underkafiade den månfkliga 
utforfkningsgofvan. Sårdeles hafva de veten- 
fkaper; aj angå naturens hemligheter och 

deras 


äre 


706 Oc. Nov. Dec. > 208 


deras utredande ifrån den nåmnde epoken 
til innevarande tid fligit til en förundrans 

värd höjd, an detun Iyfa. Men nan 
jag ingår i någon beråttelfe och underfök- 
ning om den Hd deraf, fom fkal utgöra 
åmnet för deffa afhandlingar, vil jag nåmna 
ännu et nårmare fleg til kånnedomen af den 
flora naturens fammanfåttning, fom gjordes 
inan den omtalade epoken börjades, emedan 
det ockfå hörer til denna inledning. Vi haf- 
va i det föregående fett, at ingen af de nåmn- 
de audétorer, har fökt låmpa de af fig gjorda 
uptåckter om tyngdskrafterne til något för- 
klarande af de himelfke kropparnes rörelfer. 
Robert Hook, för fin tid en berömd geome- 
tre och aftronom, var den förfte fom i den 
vågen driftade at göra något förfök. Sedan 
han i fin bok kallad An attempt to prove the 
motion of the Earth lofvat at förklara verlds- 
"fyftemet på helt annat fått, ån philofopherne 
före hans tid, grundar han denna fin förklaring 
uppå följande trenne fatfer; 1:0 Atalla himel- 
fke kroppar åro tunga icke alenaft hvar och 
en emot fin egen medelpun&, utan ock emot 
hvarandra inom hvar och ens verkfamhets- 
fpher; 2:0 At alla kroppar, hvilka blifvit fatte 
i rörelfe at föras uti råta linier, fkola fort- 
fara i denna rörelfe, få framt icke någon an- 
nan beftåndigt verkande kraft rubbar dem 
ifrån denna råtliniga rörelfe, och föranlåter 
dem at befkrifva cirklar eller ellipfer eller 


R 5 ök ock 


264 7060 OM. Nov.sDec:, 


ock andra kroklinier; och 3:0 at deffa de hi- 
melfke kropparnes dragningskrafter inbördes 
åro ftlarkare, ju nårmare kropparne åro til 
hvarandra. Häårtil lågger han at han icke 
ånnu hade förfökt beftåmma den lag, efter 
hvilken deffa dragningskrafter i förre diftan- 
cer afvåxa, hvilken uptåckt han förutfpår 
fkola blifva utaf en fårdeles flor vigt och nyt- 
ta i Aftronomien. At flyrka deffa fina fat- 
fer anftiållde han följande förfök. Vid et 
långt fnöre fåftade han en glob, hvilken han 
förft gaf en ofcillerande rörelfe, och fedan en 
annan rörelfe på fidan eller efter en vinkel 
til oöfcillationsplanet, hvarigenom -rörelfeleden 
borde ombytas, och då han underfökte den 
kroklinie fom globen befkref, tyckte han fig 
finna at den mycket nåra ville intråffa med 
en ellipfe." Til detta fnöre fåftade han fedan 
et annat fnöre och vid det en mindre glob, 
hvilken han gaf en circulår rörelfe omkring 
verticaln, under det at den flörre globen til- 
lika fattes i rörelfe fåfom i föregående expe- 
riment, då han fann at ingendera af deffe 
glober fyntes vidare befkrifva en ellipfe, men 
at deras gemenfame tyngdscentrum tycktes 
taga en elliptifk våg, hvaraf han gjorde den 
futfats at hvarken Jorden eller Månen: be- 
fkrifva råtta ellipfer, men at deras gemenfa- 
me tyngds eller jemnvigtscentrum fördes i en 
ellipfe. Hook var likvål ånnu långt ifrån 

at 


17906 OO. Nov. Dec. 265 


at af fine med naturen :verkligen enlige prin- 
ciper hafva påfunnit den råtta vågen at be. 
fråmma de himelfke kropparnes rörelfe. 


DANIEL MELANDERHJELM, 


Tvånne ÅAntekningar, rörande Larven till 
Papilio Braffice, eller Kålmatken, 
af 
SAMUEL ÖDMAN. 


on 


1 förödelfe Kål-fjärilen åftadkommer på 
Kål, då han i den planterar fin afföda år all- 
månnmt kånd. Men följande tvånne olågen- 
heter har jag icke funnit anteknade. 


Åren 1786 till 1790, under den tid jag 
ånnu bodde på Wermdön, undergingo Kruss 
bårs och Vinbårshåckarneslöf en fullkomlig 
förftöring i flera trågårdar; och ehuru fruk« 
ten icke tillika deltog i denna åverkan, få 
blefvo dock bären fmå, ofmakelige och 
krumpne, emedan de förlorade det jerk 
fom fordras at bibehålla faftigheten och 

gifva 


266 1796 O&. Nov. Dec. 


gifva den en upfrifkande egenfkap, åfven fom 


 bufkarnas förhårjade utfeende gaf en vidrig 
blick åt ögat. Omfider kom åfven ordnin- 
gen till min trågård, och jag fann denna 


plundring herleda fig från Larver af Papilio 
Braffice. AT denna för Kålmatken fråmman- 
de föda, blefvo de ovanligt fmå, förlorade 
alt ludd, och ehuru ifrigt de fråtte, hade de 
likvål et aldeles magert hull, med hvefa 
kanter och en likfom af olja glånfande hud, 
få at jag, genom kläckning, trodde mig böra 
förviflas om deras råtta flam, 


. I min trågård voro endaft tvånne par- 
tier, förmodeligen af fårfkilda ågglåggningar. 
Intetdera fkingrades, utan fortfatte en ge- 
menfam kofa åt det håll de börjat; det ena 
från föder till norr, det andra på en annan 
håck, från norr til föder. Sedan de hunnit 
till fin halfva våxt, förödde de på dagen en 
firåcka af 4 till 5 fot och derutöfver, ehuru 
de aldrig började fpifa, förrån löfven voro 
fullkomligt afdaggade, och hvarje afton kl. emot 
sg flutade filt oangenåme dagsycrke Man ha- 
de uti andra trågårdar förfökt genom kalk, 
figtad på dazgiga 1ö8f, göra deras föda obruk- 
bat och freda båren; men jag anfåg denna 
utvåg fkadelig för både 1löf och bår, och 
före derföre rådda mina bufkar på vet SI 
re fått, 


1796 O&. Nov. Dec. 267 


« Jag låt tillråckligt fvaflia klutar af ylle 
och groft linne. Deffa blandade jag med 
tjära och fvinhår på en flentalrik. Rökel- 
fen antåndes och ftåldes få i grånfen, der 
matkarne ernade framftröfva, at röken föll i 
deras våg. De uthårdade denna flarka und- 
fågnad med en ihårdighet, fom våckte min 
förundran; och ehuru de vål förlorade mat- 
"luften, och aldrig kunde öfverfkrdia rökftrå- 
ket, få höllo de fig likvål faft halfva dagen, 
innan de började gifva köp. Ingen föll på 
den utvåg at vånda tillbaka, till åfventyrs af 
den orfak, at. de på ryggen lemnat et plun- 
dradt landfikap. Ovifs om de, fedan de ned- 
fallit, icke kunde å nyo fatta mod, tillade ' 
jag defsutom et annat förfök. Jag hade låft 
någorflådes, at filkesmatkar omkomma af 
åfkdunder; låt derföre loffa fyra til fem ftar- 
ka piftolfkott uti de bufkar, der :matkarne 
innåftlat fig på flållen, der röken icke kunde 
framtrånga. Detta medel hade haftigare ver- 
kan, at följande dag fanns icke en enda firöt- 
vare Öfrig: | 


Bågge deffe utvågar åro fåkre emot be- 
fkrefne olågenhet. De fordra hvarken möda 
eller koftnad: På vinbårsbufkar kan ohyran 
annars lått bortplåckas, om man tidigt vid- 
tager en fådan utvåg. Men krusbårsbufkars- 
taggar, utflående grenar och tåtare gömflen, 
göra en fådan plåckning befvårlig, om icke 

omå- 


268 1796 Oc. Nov: Dec. 


omöjelig; fvafvelröken genomtrånger der ej 
heller, om icke med vindens tillhjelp, fom 
deremot i en trågård fållan verkar få nåra 
Jorden. Skott åter kunna beqvåmligt fkje; 
ock hos mig Horde de all verkan TIC Hora 
hålft loffas om aftnarna, då lugnet af den 
mera hoppackade luften förfiårker deras kraft; 
ty jag år förviffad, at fmållen, mera ån kru- 
tets fvafvelånga, dervid bör komma i råks= 
ning. 


Till åfventyrs fkulle det löna mödan at 
förföka, hvad verkan fkott i frukttrådens 
toppar kunde hafva på de larver, fom der 
utbreda förödelfe. WVift år, at af de larver, 
på hvilka i min trågård fkott loffades, in« 
gen låt klåcka fig til fjäril. I yngre och 
mindre lummiga tråd, har jag alt hopp om 
denna verkan emot de larver, fom fkada vår 
frukt: 


Det bör mårkas, at Svartå wvinbårsbufkar 
icke ofredas hvarken af kålmatkar eller af 
något mig kåndt Svenfkt infe&, om icke af 
Bladlöffen. Men på vinbårs - och 'krusbårs= 
bufkarna lemmades icke et enda Ilöf ofrått. 


Af de matkar, fom intogos at undergå 
förvandling, gingo endaft få lyckligt igenom: 
Fjärilarne, fom framkommo, voro en tredje= 
del mindre ån vanligt, hvilket fynes ds 

a 


1796 Oct. Nov. Dec. 269 


af födan. De flåfte larver frambragte ders- 
emot Ichneumoner, af hvilka jag uti en burk 
råknade fjuttiofem. Puporne till deffa Ichneu- 
moner futo hopklibbade vid glafet klastals, 
till florleken fåfom fmå rägkorn, vaxgule; 
med et rundt låck i ena åndan, hvarigenom 
de utkröpo. Alle deffe öpningar vifade åt 
famma båll. En del af Ichneumonerne funnos 
ock döde i fit fkal. Bland dem voro åfven 
tvånne nya Arter, dem Herr Prof. och Rid- 
daren THUNBERG emottagit at utgifva bland 
fvenfka nya infeå&er, 1 fortfåttningen af fina 
Academifka Afhandlingar. 


En annan verkan af Kålmatkar torde 
vara ån mera ovåntad. Strax efter min flytt- 
ning till gamla Upfala hånde, at en gumma, 
fom i fin kåltåppa ovanligt led af deffa mat- 
dryga gåfter, emot dem uptånkte et råd, 
hvilket dock icke lyckades. En af mina 
grannar hade en våldig fkåck Ankungar, 
hvilka af fin vanliga fnålhet drefvo omkring 
at föka något för fin kråfva. J detta årende 
hade de ftadnat framföre nåmnde kåltåppa, 
och gumman fick det infall, at der inbjuda 
dem på en ömnig anrättning. Med all glupfk- 
het upfökte och flukade de, få långe någon 
matk fanns öÖfrig. Efter vål förråttad mål- 
tid utflåpptes de och fökte fitt hem. Man 

 mårkte flrax, at dem något fattades, emedan 
de immerfort föllo och raglade. Man inflåppte 
dem 


270 1796 Oc. Nov. Dec. 


dem fåledes i fithus, at gifva dem vatrn: men 
det onda tilltog, få at de arme foglarne om- 
fider icke kunde flå, utan lågo med öpna 
nåbbar, flåmtande af en hetta fom innom 
en timme upfylde deras rum med en odrå- 
gelig lukt, och följande morgon funnos 19 
flycken af dem döde. Vid en aldeles dylik 
håndelfe, fom famma fommar i granfkapet fig 
tilldrog, råddades några ankungar derigenom, 
at föt mjök göts i deras öpna och flåmtande 
halfar. 


At 


7Y Samma olycka har jag fedt tråffa Ank- och 
Gåsungar imellan Tropikerne, då de blifvit 
födde unc den dår vidtbekante hvita myran. 
Detta tror man dår hårröra af flukandet af 
de få kallade Soldaterne eller sexus neuter, dem 
naturen til det Ööfrige famhållets  förfvar 
förfedt med förre kåkar, och hvilka vwvid 
nedfvålgandet ej blifva dödade, utan ånnu 
lefvande knipa dem i kråfvan. - Niktergalar 
födas allmånt i England med larver af Tene- 
brio molitor (Mjölmafken), dem de åta med 
for. begårlighet, men aktas at få mycket i 
fender, hålft man dår påtlår, at den hettar 
” dem. Troligen äåga flera larver en dylik 
egenfkap, och denna . feber has Ankungarne 
torde härröra af den famma. Herr SV RE 
mening, i anfeende til Ichneumonerne år 
dock fkön och planfible.  Framdeles rön tor- 
de utvekla detta. 
SERGE 


inn6 OR. Nov De oo RE 


At någre flags larver: gifvas, "hvilkas 
hud och ludd funnits fråtande och brånnande 
fåfom nåfslor, år redan kåndt. Jag föreftål- 
ler mig dock icke, at denna egenfkap, hvil- 
ken jag kuhlone aldrig rönt hos kälmatken, 
kunnat på nåmnde foglars ; omed farka Och 
hårdade - hinnor, beklådda kråfvor, göra en 
fä förfrörande verkan, helt bekant är, sat en 
flor myckenhet finåfoglar hufvudfakligen lef- 
va af kålfjärilens larver och bidraga till deras 
minfkning. Mig fynes derföre fannolikt, at 
deffe matkar , fom få oförmodidt dödade, 
varit. i förvåg upfylde ' af Jchneumoners ågg, 
hvilke torde åftadkommit en få ovanlig följd. 
Det år möjeligt, at andra foglar, hvilkas 
bord naturen få dukat på kälblad t, veta, af 
Jukt eller infiundt, akta fig för de larver, fom 
redan innom fin hud båra åmnet till fin för- 
Jtöring, på det at de. tchneumoner, Tom fått 
fig det ärende updragit, at håmma följden at 
kälfjårilens afvelfamhet, icke måtte uti fogel- 
kråäfvan finna en för en ej tillernad förftö- 
ring, och derigenom de fiender minfkas, hvil- 
ka funnits nådige at hålla kälmatl kens afföda 
innom behörig gräns, Af fåkra rin år kändt, 
at två eladdar at kälmatkar båra ägg till 
Ichnewmoner ; at deffa ågg ofta gå till et antal af et 
hundrade tjugu och h derutöfver i en enda Larve. 
Det fynes fåledes icke otroligt, atcen fo sel, föra 
med 100 Larver till åfventyrs flukat 6 å 700 ågg ' 
af Ich meumoner, kan af dem få fin bane. 

S Om 


2To 700 Oc. Nov. Dec. 


Om et nytt och enkelt fått at gifva ÅAftro- 
nomifka Tuber en Parallatifk rörelfe. 
| | af 


P. N. von GEDDA. 


Vid Afironomifka Obfervationer, men i fyn- 
nerhet då flora Tuber nyttjas fom agrandera 
anfenligt, och hvars fålt fåledes år infkrånkt 
innom Ii minut ja ofta mycket mindre, har 
man fler befvårlighet at följa de himelfka 
kropparre, famt ftåndigt bibehålla dem unge- 
fårl. midt uti fåltet der flörfta tydligheten år; 
one flyttningar af Tuben, nemil. horizontelt 
och perpendiculairt måfte innom få fecunder 
förnyas, för at följa den emot horizonten 
Mmeda direé&tion, fom planeterne, och ftjernorne 
hafva 1å fnart de befinna fig litet på ende- 
ra fidan af Meridian. En angelågen obfer- 
vation kan genom denna beftåndiga flyttning 
ibland manqueras, i det man blir tvungen 
höja eller fånka ”Tuben och tillika vrida den 
eller föra honom åt en fida på ftatifvet juft i 
det angelågnafte ögnablick; vanan at handte- 
ra flora Tuber, kan vål någorlunda afhjelpa 
denna olågenhet, men man har likvål ul defs 
förekom mande uttänkt Parallatifka inflrumen- 
ter, hvilka utom annat bruk, hafva den egen- 
fkapen at den "derå fåftade Tuben altid be- 

fkrifver 


1796 OG. Nov. Dec. 73 


fkrifver en med Aquatorn parallel båge. 
Deffa inftrumenter åro "mycket fammanfatte 
och kofta följakteligen mycket, i fynnerhet 
om de fkola vara tjenlige för flora Tuber; 
de fordra defsutom at vara noga fiålde i Me- 
ridian hvarigenom man ofta ej kan åtkomma . 
den ftjerna eller Planet man vill obtervera, 
få framt ej infirumentet år under bar himmel 
eller uti nåron appart dertil inrättad bygg- 
nad. — At undvika bågge deffe fvårigheter, 
och likvål kunna gifva Tuben en tåmmelig 
noga Parallatifk rörelfe, har jag tl en 5 fots 
Newtonianfk eller Herfchelfk Refle:tions Tub, 
hvars fpeglar jag flipat, och hvilken Her 
Dire&teuren Haffelftröm til alt det öfriga 
fullbordat, uttänkt et ftlatif fom med cn 
ganfka enkel . inråttning — kommer , Tuben 
at få nåra fom behöfves följa en Parallel af 
ZEquatorn, utan at ftatifvet beh5fver våra 
flåldt uti Meridian. — = Sjelfva ftatifvet år, 
utom någon liten obetydlig åndrins, famriar- 
fatt efter Herr Herfchells finnrika 
Defs enkelhet, låtta och Jjemna röreler fora 
öfriga goda inråttningar åro befkrefne af Fr, 
Ober-Amtmannen Schröter uti en öfver flera 
Aftronomifka obfervationer på Jupiter, för 
några år fedan utgifven bok; jag har endaft 
tillagt den delen fom utgjör Parallatifka 1rö= 
relfen, hvilken beror på följande fimpla prins 
cipe: 


274 1796 Ott. Nov. Dec. EE 


Låt OH. H. Tab. VIII Fig. 1. betekna Horizon- 
ten och E. E. E. Alquatorn under en gifven 
latitud, få kunna flycken af 7 8 a 10 grader 
på /ZEquatorn anses nåftan fom en råt linea, 
åtminfione blir afvikningen få liten at ob- 
jetet ej kommer ur ”Tubens fålt om den 
följer en råt linea a. b. fom midt uppå fin 
långd tangerar AZquatorn. Låt derföre Tu- 
bens ena ånda hvaruti obje&ivet, (vare fig 
fpegel eller glas,) år infatt, hvila på en orör- 
lig punå&, men den åndan hvaruti Oculairet 
år fåflat, följa lutningen af berörde lineer 
(a. b.) få Akall under enydiflameetaf: 10 3 15 
grader ja åfven 15, om ”Tubens fålt ej år alt 
för litet, Planeten förblifva innom fåltet, 
och em: dan genom Jordens dageliga rörelfe 
de himmelfka kropparne anvåndaå i hel tima 
at genomlöpa 15 grader af Aquatorn eller 
någon defs Parallel, fkall man under nåftan 
en hel times tid kunna följa planeten eller 
fljernan utan at mifta den utur fåltet; mot 
flutet fynes obje&et vål antingen höja - eller 
"fånka tg, alt fom obfervation fker på ena 
eller ardra fidan om Meridian: men med en 
liten ökning eller minfkning af lutningen år 
det geneft hjelpt och man kan ånnu för lika 
lång tid oafbrutit följa obje&tet. — Mecha- 
nifmen fom åftadkommer denna rörelfe år 
äatven ganfka enkel. 

U ig en fkifva af måffing, eller et brå- 
de Al CB. by. 2. föres, medel låoga fkrufven 


E C. D. 


1706 Oc: Nov. Dec. 215. 


CI det fyrkantiga flycket "E. fram eller 
tilbaka; uppå detta tycket BE. fitter et rör b. 
uti hvilket år intrådd jernftiften (c.) fig. 3. 
fom år fåftad på Tubens undra del fram vid 
oculairet; härigenom föres denna åndan af 
Tuben fram eller tilbaka i famma äåntingen 
horizonteila eller inclinerade dire& on fom 
brådet A. B. hafver. At nu åftadkomma den- 
na inclination efter behag och paralielt med 
Aquatorn uti den Azimuth vinkel eller det 
våderfirek der Planeten fkall obferveras, har 
brådet A. B. en axel vid F. och et fltycke af 
en . cirkelbåge G fom i kanten år infkuren 
med tånder genom hvilka en fkruf utan ån- 
da H. H. gifver hela brådet en fådan lutning 
fom åftundas; cirkelbågen G. har grader efter 
kvilken den kan flållas, och vifaren (w.y 
fom fitter faft på den orörliga axeln utmår- 
ker inclination famt tjenar at genaft fålla 
brädet i behörig vinkel emedan man . vet 
ALquatorns inclination under hvar Azimuth 
grad; men denna noggranhet år nåftan onö- 
dig, man' mårker flraxt om Planeten höjer 
eller fånker fig i fåltet och kan derefter jem- 
ka lutningen genom minfta vridning på fkruf- 
ven (C H.) Hela denna MR år fåftad 
ofverfl på en uppflåndare uti flatifvet, hvil- 
ken, kan böjas eller fånkas efter behag. På 
det den fneda rörelfen ej . fkall komma den 
fyrkantiga Tuben at ligga ojemt och vack- 
lande på andra an, år jernftiftet (c.) få 

53 vål 


276 17906 Oc. Nov. Dec. 


vål fom hylfan (b.) fig. 3. och 4. runda, at 
brådet kan taga hvad inclination fom hålft 
utan at vrida eller bånda Tuben, hvarför- 
utan en ledgång på ftycket (E.) fig. 2. och 
a. tillåter Tuben at höjas och fånkas efter 
besof. — Medelft denna inråttning har jag 1 
flere timar kunnat följa Solen, Månen, Pla- 
SR och fixfljernorne på et ganfka be- 

våmt fått. Som brådets A. B, långd gjör: 
en FRK a GUrta 10. 3,20 grader med den 
rö in hvareft Tubens andra ånda hvilar, 
få ar fkrofven C. D. tilråckeligt lång för en 
hel timmas tid; då flycket E. kommit allde- 
les til åndan, fkrufvas det helt och hållit til- 
baka; man vrider då fjelfva flatifvet fom får 
på rullor, til defs man åter har objeéået i 
Tuben, då man fedan på famma fått kan 
får "en hel timas tid följa det. Denna til- 
baka fkrufning och flatifvets vridning at åter 
fi Planeten in i fåltet påflår högft en minut 
och man paffar dertil en fådan moment fom 
man ej har någon angelågen obfervation at 
gjöra; defsutom behåfves åfven denna lilla 
operation ej vid de flåfte obfervationer fåfom 
Jupiters fatelliters förmårkeilfer, ftjernors occul- 
tationer å&c. utan endaft då man har flere timars 
obfervationer och då finner man altid åtmin- 
fione 2 å 3 gångor et mellan rum af 1 minut för 
tilbaka fkrufningen, och risqverar ej at defsemel- 
lan manqvera någon angelågen obfervation. — 


Befkrif- 


7200 OM Nov. Dag 0 > a 


 Befkrifning öfver en af Fendriken Herr 
Jonas Sjöbom inrättad Dikesharf. 
då af 


CARL GUSTAF SJÖSTEN. 


Kongl. Vet. Academiens Vice -Secreterare. 


De måfte i allmånhbet medgifvas, at åker. 
bruket ganfka mycket underhjelpes genom 
nyttiga författningar och uplyfningar håmtade 
utur Naturalhbiftorien och Chemien, om de 
nyttigafte fådesflag och våxter, famt deras 
olika bördighet och cultur på olika jordmån 
och uti olika climater: men alt detta blifver 
dock otillräckeligt til åkerbrukets uphjelpan- 
de, om icke landtmannen antingen fjelf ge- 
nom fere förfök efter mechanifka grunder 
förbåttrar fit åker-redfkap, hvilket til olika 
åndamåls vinnande fordrar en olika famman- 
fåttning, en olika byggnad, eller ock bega- 
gnar fig af de uptåkter och förändringar, fom 
andre redan hafva gjordt och funnit förmån- 
lige. Få hafva tilråckelig förmögenhet, hog 
och fkickelighet, at på det förra fåttet hjelpa 
fig fjelfve, då dåremot hvar och en fördoms- 
fri och tånkande landtman bör kunna draga 
betydeliga fördelar af det fenare. Hvart och 
et nytt åker-redfkap, hvar och en ny förån- 

NS dring 


278 1706 OM. Nov. Dec. 


| | 
dring af de redan bekante, fom aldrig få li. 
tet låttar. åkerbrukarens möda och arbete, 
bör dårföre anfes vårdigt at komma til all- 
mänhetens kunfkap. Af denna egenfkap ut- 
mårker figsen af min Fader. Herr Fendriken 
Jonas Sjöbom för fyra år fedan inråttad Di- 
kesharf, hvars Befkrifning jag nu har den 
åran underkaftla Kongl. Vetenfkaps Academiens 
granikning. 


Tab. IX. Fig. 1. föreflåller planritningen af 
Dikesharfven utan ftyre med defs harfbrånder 
aa, aa, a2, ochde genom dem gående tvårtråden 
bb, bb, bb, famt de ofvanpå harfbrånderna 
fafifpikade tvårtråden cc, cc, cc. Harfbrån- 
derna aa, aa, aa, äro fem qvarter och fyra 
tum långa, tre tum breda och fyra tum 
tjocka, famt ftålde 14 tum ifrån hvarandra. 
Tvårtråden bb gå midt igenom brånderna aa 
och äro tre tum breda famt inemot 13 tum 
tjocka. De öfre tvårtråden cc hafva famma 
bredd och långd, fom de nyfs nåmnde, men 
äro inpemot två tum tjocka. De fmå qvadra- 
terna d, did &c, utr harfbrändeina saa, an 
föreflålla fkrufmödrarne, hvarmed harfpinnar- 
ne blifvit fafifkrufvade. Deras ftållning fins 
emellan bör vara fådan, at aldrig den ena 
harfpinnen kan komma uti det fpår, fom en 
föregående redan har gjort. Jernöglan € bör 
vara ganfka flark och vål fåftad vid harf 
branden; emedan alt det motftånd, fom harf- 
rt ven 


1796: Oct. Nov. Dec: 279. 


ven under körandet förorfakar, fkall dåraf 
förmedelft dragarnes ftyrka Öfvervinnas. 


Fig. 2. år en profil tagen efter linien 
AB. uti fig. 1. hvilken föreftåller harfbrån- 
dernas tjocklek och fkapnad. Den fifmåmnde 
måfte nådvåndigt vara krokig, på det harfven 
må kunna gå ned uti diket och harfpinnarne 
d, d, d &c. lösrifva den nedfallne och öfver- ' 
flödige jorden famt diket därigenom uprånfas. 
Harfbråndernas böjning år hår fådan, at flör- 
fla afftåndet m n ifrån linien AB. til under- 
fla delen n af harfbranden år 103 tum. Pa- 
rallelogrammarna a, a, a utvifa både bredden 
och långden eller med et ord ftorleken af de 
hålen uti harfbrånderna, hvaruti tvårtråden 
bb (fig. 1.) åro fåftade, och b, b, b (fig. 2.) 
äro profiler af de öfre faftfpikade tvårtråden 
cc, cc (fig. 1.) och efterfia delen m af ftyret 


hgm (fig. 3.) 


Fig. 3.. år en profil tagen efter linien 

C D uti fig. 1. hvilken ånnu nårmare utvi- 
far harfpinnarnes fållning och huru, tvårtrå-- 
det no går igenom harfbrånderna ab, ab, ab. 
Uti denna figur fynes åfven en profil af fly- 
ret hgm med defs inhuggningar Öfver harf- 
brånderna, fom uti fig. 1. icke finnes aftek- 
nat. : Detta flyre bör fåflas ganfka: vål faft 
vid harfbrånderna juft midt på harfven eller 
på det ftället, dår linien CD uti fig. 1. blifs 
SS vit. 


ju 


280 1796 Oc. Nov. Dec. 


vit updragen. Et fådant ftyre erhålles aldra=. 
låttaft, om därtil utvåljes et tråd, på hvilket 
en gren våxt ut ifrån flammen i den vinkel, 
fom figuren utvifar. 


| Fig. 4. vifar fkapnaden af de harfpinnar, 
fom nyttjas i harfven. Vid F åro fkrufgån- 
gor för at med en fkrufmoder fåfta dem vid 
harfbrånderna. Emellan F och E är harf- 
pinnen fyrkantig men icke få tjock, fom 
ifrån E til gåsfoten G, hvaråft tjockleken år 
en tum i fyrkant. Omkring affatfen vid E, 
om fkall hvila emot harfbrandens underfta 
fida, bör man fåtta et ganfka ftadigt jernbleck, 
hvilket hindrar harfpinnen at under körandet 
eller vid tilfkrufningen intrånga fig uti trådet. 
För öfrigt mårkes, at harfpinnarne böra in- 
fåttas vinkelrått emot harfbråndernas under- 


fa fida, hvilket båft fynes af profilen fig. 2. 


Hvar och en finner fåledes lått, at den- 
na harf blott fkiljer fig ifrån andra dåruti, 
at den har krokiga harfbrånder och år för- 
fedd med et flyre hvarmed harfven efter om- 
flåndigheterna kan föras til höger och vånfter 
1 Diket.”) De proportioner delarne emellan, 

fom 


É s 1 r e 
+) Efter min tanka fkulle harfven låttare fyras, 
om den fråmfta harfbranden P gjordes en 
fierdedel och den medlerfta R en åttondedel 
J 
kortare ån den efterfla A B. Dikesharfven 


1796 Oct. IVov. Dec. 281. 


fom i denna befkrifning blifvit 1 akt tagne 
kan hvar och en åndra efter omflåndigheter- 
na, Öka dem, når diket fkall vara bredare 
och djupare och åter minfka dem, når det 
fkall göras fmalare och grundare, 


Når det rågnat få mycket, at jorden 
blifvit lös men icke klibbig, fpånner man 2ne 
par dragare för harfven och körer dårmed 
Tue drag uti det diket, fom fkall uprånfas, 
då all den jord, fom annars fkulle borttagas 
med fpada, lösrifves, få at den med all be- 
avåmlighet kan bortköras med Brauners dikes 
plog eller den i Wermeland få kallade mull- 
plogen, hvilken bör göras få flor, åt den full- 
komligen paffar efter diket, Denna mullplog 
köres med et par dragare. Dikesharfven kan 
äfven nytjas til nya dikens uptagande, men 
då måfte man förft plöja ganfka djupt och fe- 
dermera nyttjas dikesharfven och mullplogen 
om hvarandra, få långe till defs diket fått fin 
behöriga djuplek och bredd. 


Med denna få inråttade harf har min 
Fader, i år på 4 dagar med 3 par dragare 
och 4 karlar uptagit 2635 famnar nya och 

upråne- 


fkulle ock dårigenom blifva ftarkare, emedan 
man vore tvungen, "at låta de yttre tvårtrå- 
den Q, Q gå fnedt igenom harfbrånderna 
fåfom de med punkter marqverade tvårtråden 
SS SS. nårmare utvifa, 


282 1796 Od. Nov. Dec. 


uprånfat 2995 famnar gamla diken af”7 qvar- 
ters bredd och behörig djuplek, hvilket arbe- 
te både hade blifvit koftffammare och fordrat 
långre tid eiler ock flere arbetare, om det på 
lika lång tid hade fkolat förråttas på det van- 
liga fåttet med fpada.") Ty om man Ööfver- 
hufvud antager at dikes gråfvaren får 3 r:ft. 
famnen, hvilket i våra tider vore et ganfka 
godt köp, få fliger dock likvål fumman til 
20 R:d. 15 fs. 6 r. fpecie; då dåremot koft- 
naden genom denna inråtning endaft blifver 
9 R:d. når hvart Ökedagsverke uptages til 
22 f. och den ena karlens arbete på 4 dagar 
räknas til en Rid: ffEcic Ut denne catcal 
är icke harfvens koftnad inbegripen: vill 
man dårföre uptaga både defs och mullplo- 
gens koftnad til 8 R:d. och fouponera at de 
minft åro brukbare 8 år, få blifver dock på 
lika många famnar diken en ärlig vinft af 
10 N:d. "15 fs. 6 r. fpecie, at förtiga den för- 
mon” fom "man här däraf, at de mocthIe: 
hvilka nödvåndigt fkola fyflofåttas med di- 
kesgrafning, kunna nytjas til andra lika få 
Byttiga arbeten. 


Hår-= 


$) At få många famnar diken i år verkeligen 
på den ätfätte tiden blifvit uptagne och up- 
rånfade vifar den af a:ne nåmdemån i orten 

” underfkrifne atef£, fom bifogas denna befkrit- 
ning. 


1706 Oc. Nov. Dec. 283 


Håraf år fåledes klart, at åkerbrukarens 
arbete och koftnad genom denna inrättning 
ganfka mycket förminfkas, och at flere tufen- 
de dagsverken årligen fkulle befparas til an- 
dra arbeten, om denna - dikesharf blefve all- 
månt antagen. Dikesgråfningen, fom allmån- 
nare ån man tror förfummas och fom kanfke 
lika få allmånt år en bidragande orfak til 
milsväxt, fkulle dårigenom komma mera i 
bruk både bland flörre och mindre hemmans 
brukare, hvilka af det updikade och vål til- 
redde åkerfåltet altid fkola, då alla andra 
omflåndigheter åro lika, infamla en rikare 
och ymnigare fkörd, ån af det vattenfjuke 
och illa vårdade. 


Kraften och verkan af det få kallade Luft- 
fyrevatnet i nervöfe fjukdomar, årfaren 
(PE genom / 


JOH. L. ODHELIUS. 


I kcsalkälors nytta emot mångfaldiga chro- 
vä fjukdomar år igenom lång årfarenhet få 
evift och lyckeligen utrönt, at fommartiden me- 
rendels af kråmpaktige anvåndes at dricka få- 

dant vatn, 
TLåkare 


284 1796 Oc. Nov. Dec. 


Låkare voro långe oviffe om hvilka 
af deras befltåndsdelar egenteligen uttråttade 
denna fynbara hålfofamma verkan, ty det 
var icke fvårt, at fnart mårka hos dem en 
fmak och en ånga, fom fkilde dem från 
vanliga kållvatn, fom gorde dem mer och 
mindre behaglige at dricka, fom fkyndade på 
deras afgång genom urinvågarne, och fom på 
tungan beville är fer flags ämnen voro i dem 
uplöfte och inblandade. Rea&ionsprofven vi- 
fle merendels närvaro af Järn, fyror och 
viffe falter, men den luftiga ånga fom lukten 
urfkilde, och fom vid drickningen gorde nå- 
gon yrfel i hufvudet, brydde våre åldre na- 
turforfkare mera. De kallade honom Sus 
Resor, utan at noga kunna befkrifva honom; 
de trodde at en fvafvelfyra var defs art; fe- 
nare tider nåmde honom för Aer fixus , men 
vår tid kallar honom rit - eller kolfyra. 


Priefiley, Bergman och flere förtjäna vår 
tackfamhet, fom lårt ofs båttre kånna denne 
luftart och fåttet at dårmed måtta vatn. Ifrån 
den tiden, och då vi fingo låra huru mine- 
ralifke kroppar därmed löfas, hafve vi fökt 
eftergöra de måft brukelige mineralvatn, hvil= 
ka blifvit befundne verkfamme til botande af 
hvarjehanda kroppens bräckligheter; och vi 
hafva oförmodeligen årfaret, at et med kol- 
fyra vål måttat rent vatn gordt ftort gagn i 

flere 


| 1706 OM. Nov Dec. 205 


flere fjukdomar, ehuru hvarken  falter eller 
mineralifke kroppär tillika dåri voro uplöfte. 


Det år med et fådant, af kolfyra vål 
måttat vatn, fom jag haft den glådjen at lin- 
dra och bota många hyfterifke och hypo- 
chondrifke perfoners plågfamma fpafmer, och 
öfvervunnit benågenheten til trög ftolgång. 
Jag har dels låtit fådane patienter dricka detta 
vatnet i den ordning och med den upmårk- 
famhet, fom vanligen vid furbrunnar förefkrif- 
ves, och dels har jag låtit dem dricka vid 
pafs 3 kanna fmåningom på förmiddagen, fle- 
re veckor å rad, utan affeende på hvad års- 
tid fom hålft, endaft med förefkrift at lämna 
magen, på de timarne, ledig från matfmålt- 
ning. Det förftår fig, at fårfkilte fjukligheter 
ibland fordrat bitråde af andre tjänlige medi- 
camenter. Efter flerfaldig årfarenhet kan jag 
med vifshet förfåkra at et vål och tilråckeli- 
gen med kolfyra måttat rent vatn år fynner- 
ligen kraftigt emot magkrampe, hyfterifke, 
hypochondrifke och med höä&morrhoider ge- 
menfkap ågande plågor, bereder excretiones 
naturales famt befordrar matluften. 


Låkarekonflen har håruti vunnit et på- 
liteligt bitråde, hvilket i allmånhet förtjänar 
få mycket alfvarligare upmårkfamhet, fom 
medlet år föga kåftfamt, emedan 3 kanna, och 
dårutöfver, med fördel kan lös för 4 Skil, 


Om 


286 1796 OM. Nov. Dec. E 

Om jag hårigenom kan ge anledning til 
Here fjuklingars hugfvalande och bot, har jag 
vunnit mit åndamål. 


Rön om en mångd flugor, fom framkom- 
mit ur nåfan på et fpådt barn. 
| af | 
P. G. TENGMALM.: 


Fragen til förfta Advents Söndagen förle- 
dit år (den 28 Nov. 1795.) kommer Ham- 
marfmeden vid Svanå Bruk Peter Svanbåck til 
mig, at föka hjälp för fit lilla 34 veckors 
gamla barn, fom i flere dagar framfödt en 
mångd flugor genom nåfan. En få befynner- 
lig och ovanlig håndelfe kunde ej annat, ån 
våcka min upmårkfamhet; men tillika en far- 
håga det något mifstag eller bedrågeri vore å 
fårde. Mannen, fom fördt både modren och 
barnet med fig til fladen, förfåkrade, det han 
1 få flrång köld, ej vågat föra et fpådt barn, 
få lång våg, utan at vara dårtil tvungen af 
en tryckande nödvåndighet. — Modren be- 
rättade därpå, at barnet, fom både förut va- 
rit frifkt, ock nu fåg gladt och muntert ut, 

hade 


1796 Och Nov. Dec. 287 


hade Tisdagen förut nyft fram en fluga. Da» 
gen dårpå eller Onsdagen framkommo kring 
22. Torsdagen hade modren, bitrådd af en 
annan huftru, råknat öfver 50, fom fram- 
kommit. Fredagen:  framkommo ungefår lika 
mänga, utan at modren varit nyfiken at Ve- 
ta Vifla antalet. Lördagen refte hon med 
batöst til Wefteras.  Kölden var den dagen 
fkarp. Ingen fluga hade vift fig under vågen, 
ingen kom fram under det de voro hår och 
Hela den dagen vite fig ej någon, fvartl 
förmodligen kölden var orfaken. Söndagen 
var barnet oluftigt, fkriade ofta, SNRA 
nåfan och nås. Några och trettio fugor 
framkommo den dagen och ur båda nås« 
bororna flöt något blodvatn. De följande 
dagarna af denna vecka framkommo dagligen 
flugor, men antalet minfkades få, at efter 
Söndagen ej flera Augor vifte fig. Barnet har 
alt fedan varit frifkt och. muntert. — De 
fMlåfte af deffa flugor har modren: hulpit fram 
då de fetat i nåsbororna, dock kunde hånda 
under barnets fömn, at en och annan trång- 
de fig fram fjelf. Flugorna voro altid flad- 
driga och likfom öfverdragne med et flem, 
men förtölmst få lifligé, at de lefde flere då 
gar i en flafka, dit modren flåpte dem, och 
fäde dar fima ägg. Utom det, at barger då 
och då gnuggade nåfan, famt nås, då någon 
fluga ej med låtthet kunde frakt a; ty 
tes det ej hafva någon ölågenhet af deffe gäl 


AR 
OC 

(0) 

= 

b 


Oo 


jr ed CY 
2 


288 nb Oc. Nov. Dec. 


De flugcr jag i flafkan får åran til Kongk 
Academien ÖöÖfverlemna, blefvo förft famlade 
då antalet minfkades, men hoppas jag åndå . 
vara tilråckelige at vifa det denna fluga var 
vår allmånna Hus-fluga Mufca Domeftica Linn. 
Mufca Domeftica Major De Geer. 


At mafkar och fkridfå af flere flag fun- 
 nits i mennifko kroppen, och at de dår kun- 
nat långre eller kortare tid uppehålla fig, år intet 
ovanligt. Flug-larver af flere flag, fom til exem- 
pel Mu/ca Tenax (a) Carnaria (b) och Meteorica (c) 
hafva per pofteriora gådt bordt, men at de 
åfven innom kroppen undergådt fin förvand- 
ling och framkommit i fullkomligt tilftånd, 
år ovanligt, och mig vetterligt af ingen för- 
ut anmärkt. 


I Kongl. Vetenfkaps Academiens Hand- 
lingar för år 1752. p. 52. har vål framledne 
Hr. Arciiater ROSENSTEIN upgifvit en hån- 
delfe, dår en hop både larver och fullkomli- 
ga infe&er genom ftolgången gådt ifrån et 
Fruntimmer; men alla deffa lemningar lågo 
innom fina egna hylfor, hafva ej innom krop- 
pen blifvit framklåckte, utan förmodligen med 
fallat nedfvålgde. 


At 
(a) Dubois Diff. de Tenia. p. 6; (b) Vetenfk. 


Acacem. Handl. 1752. p. 46; (c) Vetenik. 
Acad. Handl. 1778. p. 65. af P. Sparrman. 


1796 Oc. Nov. Dec. 289 


At nåfan, få vål fom andra kroppens 
boligheter, fådt inrymma fådana fråmmande 
gåfter, hafva vi från åldre tider flere exempel. 


 FERNELIUS har 1 nåfan på en mennifka 
funnit 2:ne hvita mafkar. (ay 


HENKEL har fedt 2ne mafkar lika Gurk- 
kårnor framkomma ur nåfan. (b) 


LiTTRE och MaLOET hafva framdragit 
en Julus fom fetat i finu frontali och gordt 
.en fvår hufvudvårk. (c) 


GAHRLJEP har fedt efter en fvår huf- 
vudvårk mafkar framkomma, fom varit al- 
deles lika flug-larver. (d) 


BOERHAFVE fåger i fina föreläsningar 
öfver Inflitutiones Medice fig curerat en flicka, 
hvars alla finus pituitarii voro fylde af 
mafkar. (e) 


Ännu flere exempel anföras af Dan. 
Creruvs uti defs Hifl. Lat. Lumbr. och af 
SALZMAN uti en Differt. de verme encufe. 


T 2 Men 


(2) Patholog. lib, 5. cap. 7. Cb) AG. Natur 
Cunol. Dec. 3. Obf 110. (0. Hiffote då 
P Academie des Sciences. An. 1708. pag. 42. 
1735. pag. 34 (dd) Eph. Nat "Cunel Dec. 
II. A. 8. Obf. 141. (e) Morgagni de Sed. 
& Caufl. Morb. Epift. i. $. 9. 


208 00 Odia NVecs Tor 


Men at de uppehållit fig til fådan mångd 
fom hos detta barnet och i nåfan undergådt 
fin förvandling, torde vara okäåndt. 


Det år befynnerligt, at de naturkunnige 
få fällan funnit vår allmånna husfugas för- 
vandlingsort. Framledne Hr. Hofmarfkalken 
DE GEER « var den. förfle, . föm:. Y750  fant 
defs larver uti en bådd brunnen håft dynga, 
den han tillagat på et fått at efter Reaumurs 
upgift utklåcka kyklingar. I denna varma 
och fugtiga bådd framklåckte de innom nå- 
gra dagar. (a) 


At den mångd flugor öfver 200, detta 
barnet framfådde, ej krupit in i nåfan och 
ut, kan man med nog fannolikhet påflå: 
tvårtom år ganfka troligt at en drågtig fluga 
lagt fina ågg i nåfan, hvilka fedan på detta 
varma och fugtiga fållet blifvit framklåckte. 
Nåfans fere håligheter har varit deras  tilhåll 
och den ÖöÖfverflådiga flemmen en tilräcklig 
föda tils förvandlingstiden kom. Denna för- 
klaring håmtar ock någon ftyrka af det fått, 
på hvilket Oefirus Nafalis & Ovis framalftras 
hos Renar och Får. (b), 


Det befynnerliga vid denna : håndelfe år 
den obetydliga olågenhet barnet hade af deffa 
 gåfter, 


ay) Memoires des infe&s. Vol. VI. pag. 75. 
C pag. 75 
(b) Skånfka Refan. p. 128. 


1796 O&. Nov. Dec. 201 


såfter, då tvårtom vid alla andre anförde de 
fjuke haft fvår hufvudvårk och mycken plå- 
ga. . Jag agtade få mycket mindre förföka 
något medel, fom min gilsning, at i den mån 
flugorna framklåcktes, fkulle de fjeliva föka 
fin våg ut genom nåsbororna, log in, 


Utdrag af Meteorologifka Dagboken, hål- 
len i Upfala år 1796. 
af 
ERIK PROSPERIN. 


se ee 


Obfervationerna åro gjorda dageligen, nyfs 
för folens upgång och en til två timar efter 
middagen, fåfom vanligen de kallafte och 
varmafte fltunderna på dygnet. 


JR 


BAROMETERNS flörfta och minfta högd 
i hvarje månad. 


Jan IG m.2507 Vinden. S.W.3 Miilet 


GK Mm AN SSK VW Sat 
EDT 8 6 mm 24.07 oe oc ON Wi I Mulet 
Böle. m, 20.01 = CR CON Wo r Klart. 


Na !Vlars 


202 


1796 Oä. Nov. Dec. 


W. Hart 


Mars 11 f. m. 26.48 - - 
BAS = N: OI Möl och Sn: 
Apr. 20:00: = = SÖ KGlart 
ÖGA ÖR S N. W-. I Mulet. 
Maji 26.08 - = 4 ANOS Klart. 
25.02 = S W. 3 Stödda malt 
Jun. 25.19 - S.W. 4 Flygande måln. 
— 25:60 >> Lungt Ssektlart 
Jul: MATE fe - Sw. 2 Klart 
: 2510 (ie le SIW. I Rednaet. 
Aug. 25 Aa EN a TE SIA 
2/6.:00-"”=> Lunse SINV Klart 
Sept. 24.03 > Ce AS: WYONtromoln, 
25.95 - S. W. 2 Mulet. 
Oc. 24:02 ve se HI SKÖNERESTASR 
26.04 - S. W. I Halfinul 
Nov.24 f.m: 20:02 = = S. I Mulet. 
30 TT. 1M:24.08 = > N;O:53 Urvåäder. 
Dec. "Fem a4g.84 - SIN SIS. 
ZOE: 20.1 se - W-. Oo Mulet. 


Barometerns medelhögd detta år = 25.49 
Störfta Skilnaden - - = 0 


NER 


THERMOMETERNS medelhögder för hvar 
tyonde dag. 


Morgon. Middag. 
JAN Miran d. I tild)fö + 115 SNRS 
IT osa 200 — NO SNS 


0-7 31 TF SÖK RS 


FEER, 


1796 Oé. Nov. Dec. 203 


FEBR. ifrån d. I til d. 10 + 0,7 + 0,35 


[I - += 20 — 5,05 — 1L2 

S 2106 200 50 + 0,04 

MART. I «= = 10 — 90 — Or 
Toon 2000 MAST 055 

eler 31 o — 370 0,0 

ÅPR. I» = 10 — GR" T LS 


il 0 04 UT SN 

; 21 - = 30 = 2,85 == 15,6 
MaJi I = = I0 + 6,625 + 9,08 
| 11 - 520 + 483 TT 44 
Ars SI Kb 882 TT I69T 

Jun. fe dö Tf RO dd 200 
II - = 20 +F 10,5 + 181 

21 «= = 30 +F 11,5 + 15,48 

Jur. RE 10 FRI24 SF 10.5 
II ss = 2000 + 1315 TT 200 
Are 3E 135 BOR 


AVG. kr -=dfo0 1325 TF föS 
Il 80 ot LÖS dT 200 
Tr 3 Ti 12.00 hr 20 
SEPT. I = -IO FP 9,95 + 162 
fr = spö 10,35 Ti 1005 
27/50 30 FF NS 
ÖT sor fö Ro 86 mt 12,55 
fs 0 AA AG 
er AR 
Nov. es 10 O + 2,1 
(Il 20 ELIS TT 025 
21 ASO ÖT OM 


IT 4 Dec. 


NE 
294 1796 Oc. Nov. Dec. 


Der, afånsd. + bd 10 GTA 
II - - 20 — 3,1 — 4,15 
21: EJE OA 
Hela årets medelhögd F3.328 FF 8ö000 
Detta års flörflta sköld var — 215 d. 21 -Dec. 
FE möSG Klart 
flörfta vårma = + 29 den 6 Junii 
e. m. O.S.O. i Meft klart. 


$$. 3. 


NEDERBÖRDENS högd i decimal tum. 


; 5,126 
JAN en 00 Bea Jun. - + -3,497 
FEBR. - 0.443 ÅvVG: - 0,383 
MaART. .- Ö280 SEPT: = 1,552 
NER: ole O,512 OÖckT> 0,929 
MAJr > 0,626 Novi se 0.456 
JUN, > 2;003 : DEGC; = 0.653 

5.126 - 

Hela årets nederbörd 12,596 
4 | 

WÅDERLEKEN och Luftens befkaffenhet. 
JANU- 


a) Utaf några och tjugu års obfervationer har 
ag funnit, at ehuru medium af vårman från 
AME. a | 2 1 1 E 
et år til et annat kan åndras hela 3 och 4 
grader, år dock för alla år, fkilnaden imelian 
3 . 57 . - 
media af nattkölden och middags vårman al- 
tid nåftan den famme, nemligen vid pal 53 gr: 


1796 Oc. Nov. Dec. 205 


JAnvårius. Ovanligt blid; endaft den 
16 och 17 något kalla. Den fednare dagen 
vid: Solgången var "Thermometern . 17 grader 
under fryspuné&en. Intet åkföre, utan vå- 
garne få djupa fom om höften. Ifarne låfs- 
nade i Upfala å vid flutet af månaden, och 
den 31 var flora isgången. Den 31 om af- 
tonen fyntes blixt. Blåfte N. 13 dag. N.W. 3. 
WW. 23. NS. W. 11. S. 85. S. 0. 43. klart blott 
4 dagar. 


FEBRUARIUS. Den förfla om aftonen 
fyntes åter blixt, och början af månaden var 
lika blid, fom Januarius. Sedan vardt det 
något kallare. Störfta kölden intråffade, den 
IT om morgonen, då han var 18 grader un- 
der fryspunéten. Litet faft obetydeligt fnö 
föll ock mot flutet af månaden. Blåfte N. 13 
dag, N. W. 85 W. 2. S. W. 2 S. 45 5. O. 63» 
OEI NN 05 Klart. 6 dagar. | 


Mars. Kölden ökade fig något. Den 
flörfta intråffade d. 4 om morgonen då han 
var 15 grader under fryspunéen. I början 
af månaden voro flera klara dagar, och den 
25 och 26 föll tåmeligen fnö. Vinden var 
Ni 3 dagar. fi wW. oW. 2,5. W.o9, Su42 
SOS, NN. 002: Klart 18, dagar. | 


APRIL. WVådret började blifva något bli- 
dare, ferdeles midt på dagen, ' Störfla kölden 
T 5 ins 


296 1706 Oc. Nov. Dec. 


inföll den 19 om morgonen då Thermome- 
tern vifade — 5, och flörfta vårman den 24 
em. då han var: 1935: Vinden vår N: 43 
dagar, N. W. 10, W.3,S.W.7 S.5b 5.0. 27 
Klart 14 dagar. 


MaJi. Medelmåttigt varmt med fkåftals 
regn dock litet i fender. Störfta vårmen var 
+ 18 den 21.e. m. och flörfta kölden — 4 
den 4 om morgonen. Blåfte N: 33 dagar, 
N. W.2p W.LS:W:I,S&H,S.0O:25 Of 
N. O. 2. Klart 13 dagar. 


Junivus. De varmafte dagarne inföllo rf 
början af månaden. Den 6 var vårman + 20, 
fom år den flörflta i detta år. Störfla natt- 
kölden intråffade den 21, då ”Thermömetern 
blott var + 73. Nåftan hvar annan dag regn. 
Blålle -N.. 23 dag, NW: & W.25 SIWA 105 
S410; SO: 2, Oras NN; Or sn Klart 29 Hosar: 


Jurivs. "Icke mycken fommarvårme. 
Nåtterna voro väl efter vanligheten, men da- 
garne nog fvala. Varmarle dagen var den 1, 
då middagsvårman var + 233 och fvalafte 
natten d. 13, då Thermometerns högd var + 81. 
Ej många regnfria NE Vinden var N. 22 
dag. NYW, 1 Wi för S: W. 1455. 85 NS Oi: 
(05, NIO: Klart 10, dagar. 


ÅUvGU- 


1796 Oc. Nov. Dec. 297 


AuvGUsTtUS. Början af månaden mindre 
varm ån vanligt, men mot flutet ökade fig 
vårmen något, få at har den 29 var 24 gra- 
der öfver fryspunéen. Minfta vårmen nåtter- 
Ha til dj 20, 22, 26 var 9 grader. Ofta mu- 
let, men intet regn, utom några dagar i bör- 
jan af månaden. Blåfte N. 63 dagar, NOW. 1 
OT OSV. 95 S.- 12; 8.0.5 OC 1, NOG 
Klart 10 dagar. 


SEPTEMBER. I förfla hålften af måna- 
den, mera varma dagar ån vanligt denna års- 
tiden, med litet regn. Den varmafte dagen 
d. 2 var 203 grad. Men vårmen tog halftigt 
af mot flutet.. Den 24 om morgonen var 
Thermometern — 2, och natten mot den 30 
föll litet fnö. Blåfte N. g9 dagar, N. W. 23, 


MW. 13, SAW. 92, 5.55 5-0. 2, O. 3, NO. t. 
Klart 8 dagar. 


OcTOBER. Förfla hålften af månaden 
ganifka blid. Den 7 var middagsvårmen —+FL 19. 
Den förfta nattfroften i månaden inträffade d. 
18, och kallafte natten d. 25 då Thermome- 
tern var — 3. Blifte N. 2 dagar, NEUNY IR: 
NA SIW. 1265. 7 S.0.15 OC, NO. IA 
Klart 9 dagar. 


NOvEMBER. Meft hela månaden mulet, 
dock utan mycken nederbörd. Lindriga natt- 
frofter. Störfa dagsvårmen den 5 och 7 var 
52 grader öfver fryspun&en, och flöriia köl- 

den 


298 1796 OM. Nov. Dec. 


den natten mot d. 3, 9 grader under. Den 
30 urvåder med flark N. O. fiorm. Blåfte N. 
1 dag) NI Wro,W.3IS.:WI15,SS SO ES 
N. O. 1. Klart 3 dagar. 


DECEMBER. Jåmn och vacker vinter 
hela månaden med godt åkföre. Urvåder d. 
g och 17, famt' litet tö den 31: Största kol- 
den var — 213 grad den 21 om morgonen. 
Minden: N. 33 dagar; NW 86, WES: SIW 
a 53 2 S0L3, INTO. 2. Klart 6 dågar. 


Under: hela året hafve vi haft: Nordan- 
väder 1 415 dagar NW. 575. W::265 SW: 
105; 5:1920:8:0:35 0.75 NIO Klart 
113 dagar. 


UTDRAG af Kongl. Vetenfkaps Acade- 
IHiens fig bot 


FÖRTEKNING på BOckeWm: ma fom detta ar blifvit fkänkte 
til Kongl. Acadenuien. 


Hö BENGT. ÅND. EuvPHRASÉN har förå arat fin be- 
fkrifning öfver Sv enfka Veftindifka Ön St. Bar- 
thelemi, famt Öarne St. Euftache och St. Chri- 
ftopher, dedicerad til Kongl. Academien. Stock- 
holm 1795. 8:0. 


Herr 


1796. OM. Nov. Dec. | 299 


Herr FABIAN CASIMIR ROSsSVALL. Utkaft til Prat. 
Theoretilk kundfkap uti Mineuriet. Åbo 1795. 


NR :0. 

Herr NATHANAEL GERH. SCHULTÉN. Sammandrag af 
fphérifka Trigonometrien. Stockh. 1795. 8:0. 

Herr Joun JEROME ScHRÖTER. Neu Obfervations on 
the Planet Venus. 4:0. utur Philofoph. Transa&t. 

Herr SAINT AÅMANTsS. Natural hbiftorien uti Agen och 
Departementet Garonne i Frankrike. Eloge de 
Linné. 

Herr ScHULTÉN. En afhandling om Globerne. 

Herr OpmaAn. Öfverfåttning af en famling bref om Por- 
tugal. 

Herr are, Öfverfå åttning af Fortmanns trågaårds Ca- 
teches. 

Herr Baron HERMELIN. Fyra ftora plancher. uti et håf- 
te innehållande: En Charta öfver Våfter botten 
och fvenfka Lappmarkerne. En utfigt af belå- 
genheten omkring Öfr. Torneå kyrka. En Char- 
ta öfver Svappavara koppar- och järngrufvor 
uti Torneå Lappmark. En utfigt af [kutberget 
uti Vibyggerå Socken. — Ritning af en Ström- 
båt uti Torneå aålf. 

. Utfigt af Luppisvara berg i Ofr. Torneå Socken. 
— af Berget Yllas Tuntar dårfammitådes. 
— af Safflo fjäl i Piteå Lappmark. 
— af Nafa fjäl dårfammaftådes. 
Planritning af Gellivara Järnmalmsberg i Luleå 
Lappmark. 

Herr J. E. BopE i Berlin. Claudius Ptolemeus. Beobach- 
tung und Befchreibung der Geftirne und der 
Bewegung der himlifchen Sphere. Berlin und 
Stettin 1795. 

Herr DAVv. von SCHULTZENEEIM. Bref om Rikets pens= 
ningverk och allmänna hushållning. 8:0. Stockh. 
1796. 2 häftet. 

Herr N. G. SCcEULTÉN. Grunder til Mechaniquen. 8:0. 
Stockh. 1796. 

VETENSKAPS SOCIETETEN I GÖTTINGEN. Comment. 

. Societat. Reg. Scient, Götting ad an. 793 -:& 
1794. Vol. XI. cum fig. Gölt. 17060. 4:0. 
Herr 


300 1796 O&. Nov. Det. 


Herr Hof-Rådet CEr. G. HEYNE. Opufcula Academica. 
Moll IV:m: GötEb F7906: 8:0. 
Forfilia Agyptiaca Mufzei Borgiani Velitris defor. 
Greg. Vad. Velit 1794. 4:0. 
Handbuch der Mythologie v. M. G. Herrman enthal- 
tend die Aftronom. Mythen der Griechen. 3ter 
Band. Berlin und Stettin 1795. 8:0o. 
Virgilii M. Opera illuftrata a Chr. G. Heyne. Tom. 
IL, Eipfr 1780. 8:50. 
Primitie Flore Salisburgenfis Franc. De Poula Schrank 
Efankl. 17920 $:0. 
Chr. Avg. Tiedgens Schriften 1r. Band. Epifteln. 1. 
Th. Gått. 17096. 8:0. 
Grabmal Homers. v. J. D. Fiorello , erleucht v. Chr. 
GG: Teyne. Tap T704-18:0. 
Herr Prof. Lupv. CHR. ALrTtHoOF. H. J. And. Murray 
Apvparatus Medicaminum Vol. Im. & IIm. Edit. 
Altera Acurate ÄAlthof. GStt. 1793. 8:0. 
Herr GIRTANNER. Antiphlogifti Chemie. Berlin 1795. 


8:0 
Herr Hof-Rådet JoH. BECKMAN. Anatomifches Mufeum 
a. GC. Walter: 1 und 2ter. Th. Berlin 1796- 
DEE Ökonom. Bibliothek Igten Bandes. I. II. III. IVtes 
Stuck. 19ten Bandes. Ites Stäck. Gått. 1795. 8:0. 
Anleitung zur Technologie oder zur Kentnifs der 
Handwerke, Fabriken und Manufa&uren. 
Beytråge zur Gefchichte der Erfindungen. Aten Ban- 
des. I. II. Stäck. Leipf 1706 80: 

Vorrath kleiner Anmerkungen uber manch. Gel. 
Gegenftande v. B. v. H. Leipf. 1795. 8. 
Vorbereitunrg zur: Waaren kunde. I. IH. II. IV. 

Gött. 179380. NB; I Stuck "defeCt 
Ueber ein Neu Produ& anftatt defs Kienruffes v. 
Neuenhahn. Erf. 1703. 3:0. 

Herr ScHLOZER. Stats-anzeigen. Heft. 71. 72. nebft Re- 
fäller v. Fl AD: 

Herr C. G. SJÖSTÉN. T- Cavallos Afhandling om Ele&ri- 
citeten ödfverfatt från ”Tyfkan af C. G. Sjöften 
och C. P. Ohrlin. Lund 1795 och 96. g8:o. 

Herr DE BERNARDI. L Uomo Galleggiante o Sia L” arte 
Ragionata del Nuoto. 2ne Delar. Neapel 1794. 


Herr 


a706. OCK Nov. Dees 801 


Herr KXammarherren C. H. UGGLA. Olai Magni Hiftoria 
de Gentibus Septentrionalibus. Rome 1555. 
folio. 

Verelii Olai Epiftola. Defenforia de fitu et vocabu- 

lo Upfalie. Upfalie 1681. fol. 
Kempenfkjold Samuel Hiftoria Guftavi Imi. Strengnås 
1648. 12:0. 

Lobfchrift auf A. Friedric 'König i Schweden von 
Guftaf den Dritten. St. Petersb.: 1774. 4:0. 

v. Wyreech C. Fr. Hiftorie von den Schwedifchen 
Gefangnen in Rufsland. Sorau 1728. 8:0. 

Leben Caroli XlIlten König von Schweden. Greifs- 
Wald. 8. 

Petrejus Nicol. Die von Japhet herftammende Cim. 
brer. Leipf. 1699. 8:0. 

Lettres de Mr. Holberg fur les memoires concernant 
la Reine Chriftine de Svede. Leipf. 1752. 8:0. 

Catalogus Archiepifeceporum & Epifcoporum Svecie. 
Holm. 1711. 8:0. : 

Brieven die, der Graf Gyllenborg, der Baron Görtz, 
der Baron Sparre gefchreven. Amft. 1717. 8:0. 

Samling af Skrifter på Tyfka de måfte rörande 
Sverige. 4:0. 

Stjernhok Johan de Jure Sveonum. Stockh. 1672. 4:0 

Nettelbladt C. Thermi Romano Svecica. Gripswald 
1729. 4:0. 

— oo - Sele&a Juris Svecici. Jena 1736. 4:0. 
Memoires de Chevalier de Terlons Paris 1682. 12:0. 
Les Ambafflades de Comte de Carlslile. Amft. 1672. 

I2:0. 
Inflruétion pour une Reine chretienne. Cöln 1666. 
I2:0. 
Hvitfeld A. Befkrifvelfe om K. Chriftian II i Dan- 
”nemark. KSpenh. 1595. 4:0. 
Magneus A. Chronica Danorum. Leipf. 1695. 8:0. 
Voltaire Hiftoire de Charles XII Roi de Svede. Ami. 
. -I739. 8:0. 
Örnevinge Sfoh. Genealogia Brahea med fig. Stockh. 

1647. fol. 
Gundling N. H. Difcour tber die Europeifche Sta- 
ten: Francfurt 1733. 1734. 4:0. 2 Volk po "ss 
Reli- 


302 1796 O&. Nov. Dec. 


Religion der Mofcowiter m. fig. Francf, 1717. 8:0. 
Antomimi Memorial de Paris. Paris 1734. 8:o. 1 
Firftenou &. H. Haushaltungskunft. Lemgo 1736. 8:0. 
Schotti C. Schola Steganographica. Nyrnb. 1663. 4:0. 
Herman Abr. Praxis heraldico-myftica. Brieg 1609. 4:0. 
Bericht von der Deutfchn frucktbringende Gefell- 
fchaft. Nyrnberg. 8:0. - 
Leben des Generals Duc de Marlboroug. Francfurt 
F705: IMO. 
Pieces å Phiftoire de Henri III. Roi de France. 
Cåln 1660. 12:0. 
Boclaj Joh. Satyricon. Amfterdam 1638. 12:0. 
Schyllberg. Prodromus deliciarum Svecorum Poéta- 
rum. Upf. 1722. 8:0. 
Herr Riksvårdien HJELM. Chemifka  förelåsningar af 
Scheffer. 
Herr Bergs-Rådet von ENGEsTRÖM. Guide de Vojageur 
| en Svede. | 
Herr Cancel!ie-Rådet PA JKULL. Mantiffa infe&torum ex- 
hibens fpecies nuper i Etruria colle&as a Petre 
KRoffio. "Tom. 2. Pifis 1794. 
- Herr Affleffor PrEiFFER. Refa genom Italien och Neapel 
"Ä af Fred. Leopold Gvrefve af Stollberg. 
Herr OÖDMAN. Beråttelfe om Engelfka befkickningen til 
China under Lord Macartney af Anderfen. 
Herr Affeffor SåFfstrRÖM. J. P. Brifors (Varvifle) neue 
Reife durch die Nordamericaniichen Freiftaten 
im Jahr 1788. Auszugsweife uberfezt von jfoh. 
R. Forfter. Berlin. 1792. 8. 
Die deutfche GiftpHanzen von 3 Sam. Halle mit 
Kupfern. Berlin 1792. 


Til Obfervatorii Backen har Herr Dire&teuren ÅCKER-=« 
MAN fkånkt 540 vilda tråd; och 90 dito hafva 
tilfamma behof blifvit förårade af Herr Öfver- 
directeuren GREVESMOHLEN. 


FÖR. 


FÖRTECKNING 
På de Rön, fom åro införde uti detta 
Quartals Handlingar. 


Om den Phyfifka aftronomiens Uphof och Fortlått- 
ning. Inledning, af D. MELANDERHJELM. 223 
Tvånne Antekningar rårande Larven til Papilio Brat 
fice eller Kålmatken , af SAM. ÖDMAN. 265 
Om et nytt och enkelt fått at gifva Aftronomifka 
Tuber en Parallatifk rårelfe, af P. N. von 
GEDDA. 272 
Befkrifning öfver en a Pondrken Herr Jonas Sjö- 
bom inrättad Dikesharf, af CArRtL GUSTAF 
SJÖSTÉN. 277 
Kraften och verkan fat detifa kodade Lugn vit 
net i nerveufe fjukdomar, erfaren genom Jou. 


L. ÖDHELIUS. å Å 283 
Rån om en mångd flugor fom framkommi: ur nåfan 

på et fpådt barn, af P. S. TENGMALM. 286 
Utdrag af Meteorologifka Dagboken hållen i Up- 

fala år 1706 af ERIK PROSPERIN. = a 201 


FIGURER til 1796 års Handlingar. 


I Qvart. Tab. I. II. för fkeps ankare hörer til N:o 1. 
Tab. III. hörer til N:o 

I. Qvart, Tab. IV. En ny håftvind hörer [til Nic. 23. 

Tab. V. Infe&ter, Snåckor, och en våxt öfa 

ver ögat hörer til N:o 4. N:o 1 och 


N:o 
i. Or. Tab. Ye För Thermometerns högd, och 
Mathematifk figur: 
Tab. VII. Toxitodendrums. 
IV. Qv art. Tab. VIL til Tbers parallatifka rårelfer. 
Tab, IX. En ny Dikesharfs 


REGISTER 
På de förnåmfla Ämnen fom förekomma i 1796 Års 
Handlingar. SAR 3 


TJ 
dj 


KD mar: om bågningen af armarne i et fkeps ankare 8; 
'om det förhållande fom deras långd bår: hafva til 
läggens. 

Afivonomie; Oxens I I och 2 betåckning af månen 130; 
Jupiters betåckning af månen 217; Vetenfkapers Hi. 
florie, om den Phyfilka Aftronomiens uphof och forts 
fåttning , Inledning.223. 

Beråttelfe; om en- man utan armar, händer, ben och 
fötter 3 

Botonmik 5; Gift-trådet Taxicodenärum 188; om laf-arterne 
2093; antekningar rörande Papilio Braffice 265. 

Chemie; underfökning af et Kåll-vattn 170. 

Chirurgie; en fvamplik vårtvåxt bortfkuren 133. 

Cometer , deras minfta afftånd ifrån Jordens orbita 46; 
fortfättning 140. 
Flugor ; fom framkommit ur nåfan på et fpådt barn 286. 
Firgning; Befkrifning på tvänne fårgcompofitioner 136. 

Hufvud-fkador ; om trenne mårkvårdiga 25. 

Infester ; Leptura levis 27; Leptura lateralis 27; Ci< 
fiella gibba 128; Cicada tremule 129; Mufca notata 
130; Mufcta marginella 13. 

Cvpiter; defs betåckning af månen 217. 

Ku!l-matk; fe Botanik. 

Kåll-vattm; defs fålle 171; medicinfka verkningar 172; 
beftåndsdelar 173; chemilka egenfkaper 179. 

Laf-arter; 2003 deras fmak 212; beftåndsdelar 212; lukt 
270. ; 

Luft-fyrevatnet ; nyttigt i nerveufe fjukdomar 281. 

Mathematik; method at integrera en differential eqva- 
tion 53; grånforne för ögats flållning i fpherens fte- 
reographifka projettion 192. 

Mechomik; befkrifning på en ny håft-vind 973; jämnfö. 
relfe mellan den conifka och cylindrifka linkorgen 106; 
om en. Dikesharf 277. 

Mederine ; verkan af Luft-fyrevattn 281. 

Munen; defs betåckning af oxens d I och 2 139; af 
Jupiter 217. : 3; 4 

Meteorologie;  meteorologifka obfervationer för 1796 1 
Upiala. 291, : 

Ortho : 


REGISTER 


Orthoceva; fe Rörkamring. 

Rörkamring ; (orthocera) 633; ftrim-rörkamring (orthocera 
firiata) 723 våg-råörkamring (orthocera undata) 78; löfs 
rårkamring (orthocera frondofa) 80; får-rörkamring 
Corthocera Sulcata) 833; fned-rårkamring (orthocera ob- 
liqva) 84; kramp-rörkamring (orthocera raphaniftrum) 
86; knap-rörkamring (orthocera raphiftrum) 87> Rot- 
rörkamring (orthocera radicula) 89; Pump-rårkamring 
Corthocera fipunculus) 91; Bindel-rörkamring (ortho- 
cera fafcia) 93; gördel-rårkamring (orthocera cingula- 
ta) 94; Rand-rårkamring Corthocera raphanus) 95; korne 
rörkamring (orthocera granum) 143; Balj-rörkamring 
(orthocerå legumen) 1453; knif-rörkamring Corthocera 
eulter) 147; dock-rörkamring (orthocera puppa 148; 
fkaft-rårkamring (orthocera manubrium) 1493; klos 
rårkamring — (orthocera adunca) 1503; krok-rörkam- 
ring (orthocera recurvata) 151; kryck-rårkamring 
Corthocera lituus) 1523; krus-rörkamring (orthocera 
crifpata) 155; Pårlebands-rårkamring (orthocera  ar« 
milla) 156; Vindrörkamring (orthocera femilituus) 
59; Brick - rörkamring (orthocera orbiculus) x61; 
Ammons-rårkamring (orthocera fpirula) 163. 

Snåckor; fe rör-kamring, 

Skepps-ankare; om deras råtta form 1; om den vinkeln 
flyet bör göra mot grund. 

Tandvärk; botad genom drickning af hålfo-vattn 172. 

Tuber; nytt fått at gifva dem en parallatifk rårelfe 273. 


« 


Råttelfer: 

år 1796. Pag. 59. lin. 19; andra termensteckn -F, tredje 
termen 2”t'dzVi—z'3; lin. 18. vårdet för Q jakat och 
R=2"t'Y/ 1—z"; lin. 19. = Jakat; pag. 60. lin. I. exs 
ponenten i förfta termen r—r1; lin. 5. uti vårdet af y 


3 r+i å 

fattas tredje termen Z.. pag. 61. lin, 12. + för = i 

(NN Se 

> nåmnaren, 

Pag. 197. lin. 16. SVA lås CT==—; pag. 198. lin, 
| ST «0-0 

16. Nu hår, lås Når nu hår; p. 201. lin. 1. ET lås EF; 

pag. 202. lin, 13. hvilket, lås hvilken, 


— 


FÖR ET EKNING 


På Aubtorerne til de Rön, fom äro införde i 1796 


Års Handlingar. 


Åödreas E. Anmärkningar rörande laf-arterne 

ACRELL , OLOF AF; Berättelfe om trenne Näe re 
hafvudfkador. 

CHAPMAN, FRED. H,. AF; kÖm rätta fdrien pe fkeps 
ankrar. 

ESTLUND, OLOF; Entomologifka anmärkningar hö- 
rande til Fauna Svecica. | 

GEDDA , P.N. voN; Om et nytt Sk enkelt fått at 
gifva Aftronomifka Tuber en parallatilk rörelfe. 

HARDT, ADRIAN; Befkrifning på tvänne fäårgcom- 

: Höftroker. e 

HJELM, P. J. Underfökning äre vattn ifrån 
Almby gård i Gillberga fockn och Södermazrland. 

HOLLBERG, LAUR. Om en medfödd och fvamplik vårt- 
växt på högra ögonlocket lyckligen bortfkuren. 

LANDÉRBECK, NILS; Method at integrera en Diffe- 
rential eqvation. 

LÅEYONMARK, GUST. ÅD. Jämnförelfe imellan den co- 
mifka och cylindrifka linkorgen. 

LINDBOM , GUST. ÅR. Broiatses på en ny häft-vind 
vid Petersbe rget. 

MELANDERHJELM s; DANS Om den Phyfifka Aftrono- 
miens uphof och fortfättning. Inledning. 


" MODEER, AD. Slägtet rörkamring , Orthocera. 


— — Fortfättning. 

NORDMARK, ZACH. Afhandling om gränforna för 
ögats tjenligafte ftällen vid IPHCEERS RErCoBrapuER 
proje&t:on. 

ODHELIUS , JOH. L. Hrukenluckiserkan af Luft-fyre- 
vattn i nerveufe fjukdomar. 

PROSPERIN, ERIK ; Andra fortfättningen om tometer- 
nes minfta affånd ifrån Jordens orbita. - 

Tilläggning til föregående afhandling. 

— — Utdrag af PR EISPROTORURa Dagboken hållen 

: i Upfala år 1796. 

SCHRÖTER , JOH. HIERON. ke "AY I och 2 betäck- 
ning af mån. d. 14 Mart. 1796 obferverad i Liljenthal. 

— — Jupiters betäckning af månen den 23 Sept. 
1795: obferverad i Liljenthal. 

SJösTEÉN, CARL GUST. Befkrifning öfver en affenriken 
Herr Jonas Sjöbom inrättad Dikesharf. « 

TENGMALM, P. S. Rön om en mängd SEE fom fram- 
kommit ur näfan på et fpädt barn 

THUNBERG, C.P. Gift-trädet på Goda hopps- udden 
Toxicodendrum kalladt. = 

TÖRNSTEN, JoH. Om medelvärmaa under 63 gr: Pol- 
högd. 

WISIasNG, JOH. P. Belkrifning om en man fom utan 
armar och händer, ben och ”förter upöfvat fig til 
mycken Miekligken i många konfter och flögder. 


—— = — 


III. 
I. 


II. 
ILL 
II. 


IV. 


Qvart. Sids 


206- 


2. 


MET 


C-G. Sjöfter Delin. 


5 Tab Då 


IA 
Oo 
= 


Jus HÄ a d S 
TT ne Rå 


AN 4 - 
SS Ar 
PÅ by Log ara 

, 


2 ÅR fr 
km Jg xx Å; 


z E - bor ) SR z Ci söt gr a 


3 
ve KA 
ergröre 
Ort DERA 
: -— ADR 
. + LJ, FRE RA rn pa 


HUR 
ter ttTRARe 


bab 


= e . ee mori MR RT 
strete most NA ARR FA FRRENE VAR ER FREGE RR RAV FRA ARA 
save dk etdjafedd 


ere RSA PS 
börd Kr —L 
set RR RR 
RR RAR VRT RR 
sbhotdwrergesets FOREVER RTR FRE RR 
ns RR Fr 
Od - 
pr sc 
Al PR fb tr TS bd ont 
FEI JA SAS 
th 


sr 
retereb 
9 


EE 
HE 


veg r css ne Feer 
öre -b-0 


rer ert R- ser 
tr DAG ä 
sräRsUrs-s- Vent Brr re rR - 


-— 
- 
-- 

Få 
På 


SECTRA 
PrESlbessesk sorg op-vsW sk 
Irma lri nr sre ere 


.-e : - 


ä 
rer PP RR RR 


$$ 


see 
br 
SSR 
felkrere 
åstad 


bpepger-0r 
e—=- 


IKT) 


Hig 


Vie 


IN 


tr 
bes örbee 


weerteit - 
--B-Ur ret teK RE Pr NET ETREERTR VER 


H 
I 


+ 
serber ne 

re grer bog tkr 

ve get 

sever 


jig 


Hi 


sr rbantetipe 
mo sber URNA erg 
eR-tengre bege red s-retagerser tre 
ve > Res RR RR 


siaraie 


Hr iee 


- 
ARGA ser ADR 
e- st rtre rep sr RTR FR 


e 


I 


i 


rd 


tt 


-2 > 
suyen 
PRAT 


ng 


SÅ 


tt Br: NRA 


GE Ret 


RAL 


vt-bedevenra 
ter beRn ert 


- . - 
CI prBrn rr RBP RAR RR RE TA 
Betr tv tat RR 0 


KRETS TIETER 
betet oe rr gg tv dy fö ne 


6 Kid dd ba 
set 
RA STEEN 
- Pa 


fo TINSILI TITT mu 4 
- RFA FPA RAR VER 
te terteepeå Sök rt -2 vetet res 


re 
eloge tetr eted eds R 
CAR AReR RR RE 
SR tre vsdråe tr 
fed + 
. lege -- press egr BSR ORSA 
Vid 4 TARA YR ÄRA 


14 - - 
INT 
be 


 Soilnrer 


I LEELHT 

(åå te - 

3? 8 
tv? 

ll dä RA AE RR d 

mör 3 rg RER VR 

te Br RR SR KRA 


rr 3 
rå oe > 


4 
> 
> 


+ pir 
SN é 

"pr felen LE 
gå 


de 
24 
RR FADSE a fee : 
Bor bop=å sök Sheva IS TSA GE ar å  -8 z - 
- ön 
-- 
2820 
mtd NA RA ya 
Faarrrrsieras oc 31 R- 
te SN HR Td ; > 
benens såra dj - 
TERENSNÄR 
rid FETTER ITS SISISTe : e by 4 
Fölölt ro rg tE0--r DR GRS oc 


'