Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar

Sik lärd
IR 4
ig

a

HAN
HAr ATA
Hö HAR

ko

4 3 ÅN i
ÅD

a 4

'
Ht end

AR
hål IN
GÖ

MTSRENC AC TE
TAR
EL M

SN
AL 4
4

NG JV
LINE TOTTE
LINS OA TE bi

UN

i i i

le JIA bör

” vd Y” kb
(ed

deel f
ag 4 Lä

2
i)

jan

ed

ef

så

$ HA Made
re

e Må a ST

SS

4 sl iR

14 HE

hl et lur a K iv
de
HN j

ÄR

a
rg

ET

G
HE N ;
NR UR jar SE

Ad BLA i
17 do fl
0 Hin

sla

-

STIGES

j ar
MAKT

kr

Tee
EEE

=

SR |

i

ad
Åsle
fargdr dl H

4 NN i
SS SS

UM

Hi Mali

ER

V is
KRA

4 ir Hed
NE SS a

sad
SS
Nn Oj

hn i
SS z
AN ”

MV AON

SKER R si
RR
en

ih RE

RANA
KOR

KONGL.

AJ

VETENSKAPS
ACADEMIENS

HANDLINGAR,

]
h

FÖR ÅR 1818.

sr

VE JD 3 19 4

AT na

Or

<

För 3 SR 0
= ELIT ERKOMMAN AR

STOCKHOLM,

TRYCKTE HOS Jom. PEHR LiNnDH, 1818.

N
'

RT
Sa D
WS

CK dd

205

KONGL.

VETENSKAPS ACADEMIENS

HANDLINGAR

UNDER

FÖRRA HÄLFTEN

AF ÅR 1818.

| PRESES
HERR Doctor SVEN HEDIN,

Konungens Förste Lif-Medicus, Medicinal-Råd,
Riddare af Kongl. Wasa Orden, och af Kejs.
Ryska S:t Ann&e Ordens Andra Class,

| ”
Ny

2

af lika egenskaper med den af BEzouTt meddelta,
erhålles, då enkla eqvationerne

KEPS EN 2
x+å(a+bte—d—(otb—etd)V5
(RY 10 BN
(ed) V-1o+2v5)=0,
små (etotindlo+be+td) VS
+(a—b) Y-ro-2v5
4-0+ OWN),
24 ä(atotedt (a+tb—e+d)V 5
(a-ö) V-sotvs
Ae U) V--2Vv3)=0 och
+ ä(atödidtlotietd) V5
(08) Y—10+2V5
—(e+d) y-io-2V5) = 0, med hvar- |

3

andra multipliceras; och åro rötternas expressioner
till BezouTs formel för 5:te gradens eqvasioner
alltså hårigenom uppgifnas.

Då, genom jemförelse af denna formel med

eqvationen Xx" --px3 + gqx7+rx + sz0, erhållas
följande fyra eqvationer;

— 35ab + 5ecd—p=0, (ÅA),

— säå?0— $ad? H+5b?d=5be" — q=0 (B),

+ 503 dt 5a?b? + 5äbed- 500 —5b?c-+5 bd?
Ad 0 (CC)

och — a" HF 543 bec— 50? bd? + 50?c?d—5abid

oo fabe? — 5a00d? — bt — Gb? cd? — 5beod
—e0 td? —s=0 (DD),

så skulle, om a,b,ec, d, anses för obekanta qvan-
titeter, till deras beståmmande erfordras, att p, q,
y, s, voro bekanta, och att, genom successiva eli-
minationer, en sådan eqvation, till determineran«
de af någonderas bland de obekanta vården, slu-
teligen erhålles, som 'kunde upplåsas medelst, för
lågre eqvationer, ån s5:te gradens, redan kånda
methodér.

Sistnåmda , för genesela upplösningen af s5:te
gradens eqvatiober, nödiga resultat har, genom de
hittils uppgifna eliminations-sått, icke kunnat vin-
fas; men rötternas fullståndiga eller approximerade
vården uti serskilta håndelser kunna erhållas, då
för.en eller flere af qvantiteterne a, b, c, d och p,
gq. 7, s, utan åtskillnad, antagas vissa beståmda
och genom förefinnande eqvationer beståmbara vår-
den, åfven som vissa , emellan nåmda qvantiteter, af
problemets natut hårrörande förhållanden, med iagt-
tagande alltid, att antalet af obekanta qvantiteter

4
blifver lika med eqvationernes (A), (B), (C), (D).
I sådant afseende antages först a = o, hvarigenom
dessa eqvationer föråndras till
5$cd—p=903;

+ 5bd—5b0? —4=0,
—$bB et 5bd + 50 d? r=E0,
och |
—b sg bed? a $be3 de td ss =0,
Den första eqvationen gifver
SER
SE
och detta vårde af d, insatt i de öfriga eqvatio-
nerne, föråndrar dem till
pb —5be—9gec=0 (EE),
(5)2 bet —p3 bi spe jels) re 0 (F)
och
(59 BY (5): DE SE (AD Poe” Sa ERS
+ (597 se —p! = 0 (GI:

Når b elimineras medelst eqvationerne (£)
och (F), uppkommer eqvationen
(5)7pEet5 205) pig 205) p7c tpeg
—(5)?re"3 —3(5) pgre" 305) pöret
+ (5)8g2070 (5) pg 0 (008)
FNS NE

v-

och då 6 elimineras medelst eqvationerna (£Y och (G), erhålles eqvationen
(5)5e30-F (5) 5se?5 als) pero > (5)? på ge" 5 — 1205)" p10c10 —2(5) "pi 7 ge tpX?
==2(5)"pq?029 ras) prett 2 Als) (5) pt Ores
+ (pare (5) 25) =0(£).
FE TAS SO
Eqvationen (H) finnes således, i anseende till c, vara af femtonde graden, reductibel till tre-
dje gradens upplösning, och eqvationen (K), af trettionde graden, reductibel till sjette gradens
upplösning. Om åter c elimineras så vål medelst eqvationerna (Z£) och (FY) som medelst eqva-
tionerna (£) och (G), erhålles, i förra fallet, en eqvation för & af femtonde graden, reducti-
bel till tredje graden, och i senare fallet, en eqvation för b af fyrationde femte graden, reducti-
bel till nionde graden.

Då b, c och d, anses vara obekanta qvantiteter, så skulle, om ec eliminerades medelst
eqvationerne (HY och (K), en eqvation uppkomma, endast innehållande qvantiteterne RR
s, hvilken, når tre af de sistnåmda qvantiteterne antagas såsom bekanta, determinerade den
fjerdes vården, och sålunda meddelade upplysning om de förhållanden p, 4, 7, s sins emel-
lan borde åga, för att uppfylla denna eqvations vilkor, vid intråffande hvaraf de uti rötter-
na af femte gradens eqvation ingående obekanta qvantiteterna ec, b, och d i de ofvanupptagna
eqvationerne skulle, erhålla sådane vården, som för hvarje serskild håndelse erfordrades,

pr njet

RR RAR NR

Nåmda elimination af c medelst eqvationerna
(H) och (K) har jag ej haft tillfålle verksiålla ,
hålst dervid, utom öfriga operationer, förekommer
flere tusende termers multiplication, i följd hvaraf
hår saknas ifrågavarande auxiliair eqvation, som,
innefattande samteliga qvantiteterne p, q, r, s,
skulle utvisa alla möåjeliga deras förhållanden sins
emellan, för sådana håndelser, då de genom förut -
upptagne eqvationer beståmmarde vården af c, b,
och d kunde bidraga till fullståndigt meddelande
af rötterna i eqvationen af femte graden.

Med afseende bårå, och att den genom verk-
ståld elimination af e uppkomna auxiliair eqvatio-
nen troligen skulle innehålla sådane dimensioner af
af p, g, 7, 5, som uppnådde eller öfverstege fem-
tegradens eqvationers, inskrånkes undersökningen
till mera speciella fall, och antages nu ytterligare
b=0, i
hvarigenom
N=0-
och eqvationen (H) föråndras till
— 2570 + QI =,
samt eqvationen (K) till
(5) 05 (5) sg =0.

Den förra eqvationen gifver
ps po

251
och detta vårde af c", insatt i den senare, medde-
Jar eqvationen
gt + 25q7s—57? =0,
som altså innefattar de förhållanden emellan 4g, 7,
s, under hvilka ec och 6 blifva tjenliga till be-
ståmmande af rötterna till eqvationen af femte
graden, då vårdet af c tages uti eqvationerna (H)
eller (K), och vårdet af b uti eqvationerna (£);

(F) eller (G).

Lä

7

Ehuru den del af femte gradens eqvationer,
som hårigenom upplöses, år ganska inskränkt, ia-
npefattar den likvål ett oåndeligt antal serskilda
håndelser, emedan qvantiteterna 4g, 7, s, fastån
bundna inom" de uti eqvationen qt+425qrs—73=0
föreskrifoa vilkor, dock kunna 1 förhållanden
sins emellan oåndeligen variera, |

I
SA

BeEzourTs formel för eqvationer af femte graden
gifver åfven anledning att i åtskilliga fall finna :

approximerade vården af rötterna.

1:0 antages a = o och b vara en så liten qvanti-
tet, att, utan betydlig saknad, de termer må kun-
na försvinna, der 6 finnes multiplicerad med min-
dre, ån tre dimensioner af c och d; genom denna
supposition förvandlas eqvatiorerne (4), (B),(C)
och (D)Y till
secd—p=0, od

=0,
sbd? + 5e?d? —r=0,
—5be? d—ie -Fd? —s=0.
Den första af dessa eqvationer gifver

Keroll

56
som, insatt i de tvenne sista eqvationerne, förån=
drar dem till

Fd VN
2503 ERRIN,
och
5
— pb? 5 TER VRT (0)

(5) cf

Den förre af de sist upptagne eqvationer gifver
TONGA 5p?) ec?
nt STERN 7 SD
som, insatt i den senare, meddelar
2 TA

cr9 Pp S Cd p

=

Här! Sok oa RET
App? — 257 (507 (4p? — 257)
Om, i stållet för d, c först elimineras, fås

Ju mindre b blir relatift till c och d, desto når-
mare kunna de begge sistnåmda qvantiteterne bi-
draga till meddelandet af rötterna uti eqvationen
af femte graden , samt uppfylla detta åndamål
fullståndigt, då b=0 och, i följd deraf, p2=5r,
för hvilken serskilda håndelse LaCrorx, uti Com-
plement des Elemens d”Algébre, pag. tr (Paris
1801), jämvål lemnat upplösning af femte: gradens
eqvationer,

2:0 Åntages a=0 och c så liten, att de termer,
der factorer hb och d ej uppgå till tre gånger facto-
rer ec, utan betydlig saknad, kunna uteslutas ; hår-
igenom förvandlas eqvationerne (4), (B), (CC)
och (D) till ;

p=03>

5sb2d—g=0)

pr bletgsbdi —7=0,
oc

—b? —5b"0d? Fd s=0;

9

Medelst den andra af dessa eqvationer erhålles
CNN
| FSL ANG
5 b?
och detta vårde af d, insatt i de tvenne sista eqva-
tionerne, föråndrar dem till

504 TT MR 9
och

FREE NNE SOT CARE

FT VR CA

Af EN förra bland dessa eqvationer fås
ch — 257503

SEO

125 hb?
och, då detta vårde af ec insåttes i den senate, upp-
EG eqvationen

qQ? r

$
bs bsblon Kd

5 Ne

På enahanda sått, som i det föregående an-
mårkt blifvit, kunna nu qvantiteterne 6 och d de- '
sto fullkomligare uppfylla sin beståmmelse 'att
meddela rötternes vården i eqvationen af femte
graden, i den mohn ec relatift till dem blifver
mindre, intill dess de förra qvantiteterne fullståns.
digt bidraga till åndamålets vinnande, då c=0 och
gi — 2srb)

säledes = 0, hvarigenom = erhålles

25 b8

ör samt, medelst detta vårdes af b5 insåt-
r
a : q?”
tande uti eqvationen b'f F shbromm Sp
2
49! ;
tä den eqvation gt -F25q4rs—5r:=0,

19

som fårut befunnits medgifva ett exact beståmman-
de af råtterne i eqvationen af femte graden,

Om man antager
qg=5! (mn) . Gm — n),
46(m-2)?2. G2—2)? = al 3((Gmtn) ftl(m—n) s)
ERT REA CE

och

s=!5 +F2 (lm ny) + (m— 2)” )

så föråndras eqvationen

2 £
bis pro LE —=
6 IG
till
bad lr +2 (Cm + 2) + (m+n)5) Jon e
+ 21 20m-tu) . (m=2)5

+ (C + 0) + (nm —2) ;) Jos
+ 415 (mn)? (mn)? =0,
Medelst upplösning af denna eqvation i egen-

skap af cubisk och femte rotens utdragande ur
hvardera af eqvationens rötter erhålles

b=—1
=—Mz (mn)
=—42 (mn)

och, når ett vårde af 5, ansedt att vara reelt och
lika med — /Z, samt ofvan antagne vården för 4
och > insåttas uti eqvationerna
a=>" |

5b

och

II

q, — 25 vb

=
1258

blifver

m? — n?

få I

och

(Om? — n2?)> mt ti iom? 2? 5 ÖN
= —— — 2/1

55 5 (m? MER

hvarigenom ådagalågges, att förhållandet emellan
rötterna uti eqvationen

FR EO ONS Oj 49"

25 (ST
beståmmer den större eller mindre approximation
af rötterna uti eqvationer af femte graden, som

medelst den nu uppgifna method kan i serskilta
fal! vinnas,

För öfrigt år så mycket mer anledning till
den förmodan, att, då någon Analyst företoge åm-
net till utarbetning, han icke allenast skulle noga-
re beståmma grånserna för den approximation,
hvilken, uti nu ifrågavarande och fere håndelser,
för rötterna uti 5:te gradens eqvationer bör ernås,
utan ock utstaka sådane grunder för approxmiera-
de rötters sökande på denna våg, hvaraf tillåmp-
ning kunde åga rum för eqvationer i allmänhet ,
som åfven jag genom förurtsåttning af möjlighe-
ten att, utan sårdeles afsaknad, utelemna högre di-
mensioner af qvantitéter, hvilka antagits vara gan-
ska små, för cubiska eqvationen da +fy+t2=90,
uti de håndelser, då alla rötterne åro reella, erhållit
följande enkla formler, emellan hvilkas vården
en approximerad rot sig befinner, nemligen:

12
+ V BEE BEMER BA Ver sg Vv —f
BN,

och

FEN SPV SIEM REV

Med iagttagande att, der dubbla tecknen af +
och — finnas utsatte, de åfre nyttjas, då g år ne--
gatif och de nedre, då g år positif, erhållas genom
dessa algebraiska expresioner i så måtto approzxi-
merade vården af största roten i nåmde cubiska
eqvation, att den förra blir större och den senare
mindre ån roten, med omkring en tusendedel af

2
Sea
| | ; 4
och att dessa expressioner närma sig allt mer och

mer rotens vårde, i den mohn g har ett mindre,
3 2

ån det genom eqvationen — + — = 0 utmårkta,
LA

Ox

dess belopp, i den håndelsen al +

förhållande till f, intilldess de med vårdet af roten
fullkomligen intråffa, då g=02.

UNDERSÖKNING

Af en ny Mineral-kropp, som innehålles
i det vid Fahlun tillverkade svafvel;

af
JAC. BERZELIUS.

D: vid Svafvelsyre-Fabriken på Gripsholm Fahlu
Svafvel anvåndes till brånning i blykammaren, af-
såtter sig på dennes botten i den liquida svafvel.
syran et blekrödt svafvelslamm, hvilket man gis-
sat skulle innebålla svafvelbunden arsenik såsom
fårg-åmne, Då jag, i egenskap af delågare i den-
na fabrik, förleden sommar i sållskap med Herr
Assessor GOTTLIEB GAHN tog kånnedom af den
til svafvelsyrans beredning hår anvånde process,
hvilken år våsentligt olik den, som i andra lånder
nyttjas, våckte detta röda slamm vår uppmårksam-
het. Vi anstållde genast några sådana försök der-
med, som pi stållet kunde göras, af hvilka vi ha-
de skål att förmoda en hallt af Tellurium i den-
na svafvelmassa. 'Likvål syntes tellurhalten va-
ra ganska ringa, emedan vi icke kunde afskilja
någon så stor portion deraf att den kunde pröfvas,
utan vi trodde oss igenkånna den hufvudsakligast
på den lukt af råttikor, hvilken Telluriom, enligt
KLAPROTHS intygande, ger då den för blåsröret
förflygtigas. — Assessor GAHn yttrade dervid att

14 :

ban vid Fahlu rosthopar ofta kåndt lukten af Tel-
lurium , utan att det likvål lyckats att, genom de
noggrannaste efierspavingar, bland den anvånde
malmen fipna något tellurhbaltigt mineral.

Qaktadt denna förklaring syntes oss nöjak-
tig,. låt jag likvål uppsamla en portion af detta
råda slamm, för att efter min återkomst till Stock-
bolm kunna nårmare undersökas, -

Det phenomen som båst caracteriserar Tellu-
riom år att, i sammansmåltning med kalium, gifva
en grå merall massa, som utan gaz-utveckling löses
i vatten till en vinréd våtska, hvars yta i luften
öfverdrages med en silfverglånsande hinna af me-
tallisk Tellurivm. För att jemföra det problema-
tiska åmnet ur Fablu-svaflet med Tellurium i detta
hånseende, utdrog jag det råda svafvel.slammet med
kungsvatten och fållde lösningen med caustik am-
moniak, Fållningen var hvit uch reducerades för
blåsröret, under stark råttiklukt, med lemning af
ett blykorn, Den innehöll således, jemte bly, det
åmne som gaf upphof åt rått: ikluktend! Fn portion
deraf torrkades starkt och blandades i ett i ena ån-
dan hopsmålt glasrör, med en portior kalium, hvar-
med den upphewades öfver ljuslågen. Kalium de-
tonerade dermed svagt och den svarta massa, som
bildades, löste sig till en del i vatten utan gaz-ut-
veckling. Våtskan fick en röd öl-fårg och grum-
lades om en stund med afsåttande af ett cinnober-
råödt åmne, hvars myckenbket något öktes genom
tillsats af salpetersyra. Då detta åmne för blås-
rörslågen upphettades, förflög det med stark råttik-
lukt, som smittade luften i hela rummet, och lå-
gen fick en azurblå fårg.

Då en portion Tellurium, fålld ur hydrotel-
lur kali på lika sått bekandladek: blef lågen deraf
grönaktigt blå, men ingen råttiklukt kunde för«

15

spörjas, och först då telluren inneslåts i ett glas-
rör, som påblåstes till dess den gasformiga metal-
len gjorde ett hål på det uppmjukade glaset, kunde
en råttiklukt förspörjas, men hvilken då var ab-
solut lik den som erhölls af det råda pulvret.
Dessa omståndigheter syntes tilkånnagifva att det
röda åmnet var något annar ån Tellurium och för-
anledde en vidlyftig undersökning, genom hvil-
ken jag fann att det år en egen, förut okånd mi-
neralkropp, åt hvilken jag, för att beteckna dess
slågtlikhet med Tellurium, gifvit namn af Selenium,
från ZeAnvy, Måna, då Telluren snamn hårlecer sig
från Tellus.
; Selenium år i det råda svafvelslammet blan=
dadt med ganska mycket svafvel, och utgör deraf
en ganska ringa del. = Det synes vara till en stor
del nårvarande i obunden form, och år troligen
utfålldt ur svafvelsyran af den svafvelsyrlighets-
gas, hvarmed svafvelsyran vid slutet af hvarje
brånning impregneras. Svafvelslammet innehåller
dessutom qvicksilfver, koppar, tenn, bly, zink
och jern, sannolikt alla i svafvelbunden form.

Jag skall icke uppehålla Kongl, Academien
med detaljerna af de talrika försök jag med denna
kropp anstållt och hvilka jag åmnar utförligt be-
skrifva i 6:te Håftet af Afhandlingar i Fysik, Kemi
och Mineralogi, hvilka jag i sållskap med några
andra Svenska Chemister utgifver.

Jag skall hår i korrthet anföra den nya krop-
pens egenskaper. ;

Selenium år i reducerad form en grå, metall-
glånsande på ytan i brunt dragahde kropp. I brot-
tet år den blygrå, metallglånsande polerad och
glasartad , om den har fått hastigt kallna, - Lång-
samt afsvalad deremot år den i brottet matt, fin-
kornig och liknar ett brottstycke af en Kobolt-

4. 32. Den leder hvarken vårmet eller electrici- |

16

regulas. Ur en upplösning af hydroselen-ammoniak,
som decomponeras af luften, anskjuter den i bly-
orå metallglånsande kristaller, som dels vegetera
utifrån glaset inuti våtskan, dels formera en hinna
på ytan. Jag har aldrig fått dem så rediga att
något kunnat beståmmas om deräs figur, Om sele-
nium fålles kallt ur sina upplösningar med svaf-
velsyrlighetsgaz, så bildar den ett flåckigt cinno-
bertåödt pulver; fålles den åter i kokning, så år
fållningen brun, mörkgrå eller svart. Selenium år
ej sårdeles hård, skafves lått af knifven, och låter
rifva sig till ett mörkrödt pulver, som likvål lått
sammanbakar under pistillen och blir blygrått och
metallglånsande. Den år ganska låttsmålt, mjuk-
nar vid + 100? och kän då dragas i trådar, lika

som lack, hvilka trådar, då de åro tillråckligt

tunna, finnas genomskinliga af en djup tubinröd
fårg, men i återkastadt ljus hafva grå fårg och full
metallglans. Några gräder öfver + 1009 blir Se-
lenium fullt Aytande och nåra glödgning kommer
den i kokning och öfverdistillerar i svarta, allde.
les ogenomskinliga, tunga droppar, hvilka i retort-
halsen samlas till en spegelglånsande mörkbrun |
metallmassa. Selenium bildat iönan condenserin- |
gen en mörkgul gaz, som likvål har en fnindre |
mörk fårg ån svafvelgazen. I mycket vida kårl

sublimeras selenium , bildar en råd rök, och fåster |
sig på glaset i form af ett cinnoberrödt pulver. — |
Dess egentliga vigt har jag funnit från 4. 30 till |

teten. |
Till syret har den en svag fråndskap; den |
sublimeras i öppna luften oföråndrad, om den ej rå-
kas af lågen, i hvilket fall denne får en azurblå
fårg i kanten, och en portion at selenium förvandlas |

till

17

till en gazformig) oxid, som har råttiklukt, och

icke förenas hvarken med syror eller alkalier, men «»

som till en ringa grad absorberas af vatten, hvil.
ket dervid får dess lukt. Upphettas Selenium
i syrgas till kökning så tånder den sig och brin-
ner med en svag hvit, i spetsen blåaktig” grön
låge, och förvandlas till en egen syra, som icry-

staller afsåtter sig på kallare delar af apparaten.
j Samma syra bildas åfven då selenium med tillbjelp
af vårme upplöses i saltpetersyra eller i kungsvat-
ten. Den anskjuter ur den svalnande concentrerade
solution i prismatiska crystaller, som likna salpeter.
Selensyran år ganska.låttlöst både i vatten och al.
-kohol. Vid en högre temperatur år den flygtig
och sublimeras i långa hvita prismatiska nålar.
Den har en rent smak, utan någon ting eget
eller metalliskt. — I gasform har den gul fårg och
en stickande lukt, ej olik den af andra gasformiga
syror. Den innehåller 28. 74 procent syre, -och
ger med alkalier jordarter och metall-oxider egna
salter. I de neutrala håller syran 2 gånger basens
syre. De hafva med alkali till basis, likasom de
borax-syrade, den egenskapen att smaka alkaliskt
och att reagera för alkali. Med jordarter och me-
tallsoxider åro de alla olösliga i vatten. = Selen-
syran ger tvenne sura salter med de fleste baser.
I den första graden af öfverskott på syra, håller
syran 4 och i den andra 8 gånger så mycket syre
som basen. Desse åro alla lösliga. = Ytterjord,
vismut, koppar, bly, tenn och silfver-oxiderna,
samt qvicksilfver.oxidul gifva med selensyran inga
sura salter. Selensyrade salter sönderdelas i brån-
ning med kolpulver, selenium sublimeras till en
del, och förenas till en del med basen eller med
dess radical, efter som basen reduceras eller blir

K. V. ÅA, Handl. 1818. St. I, 2

—LLLLL

18

oföråndrad. = Selensyrad ammoniak så&nderdelas i
distillation utan tillsats, man erhåller qvåfgaz, vat-
ten, ammoniak och i retorten återstår smålt sele-
nium, En liten portion sur selensyrad ammoniak
sublimeras utan att sönderdelas. :

En förening af saltsyra och selensyra fås då
selenium införes i gasformig saltsyresuperoxidul
Cfordom syrsatt saltsyre-gås). Föreningen begyn-
ner genast, selenium upphettas och smålter till ett
brunt liguidum, hvilket i mon som det måttas,
stelnar till en hvit saltmassa, som låter sublimera
sig, Den löses lått och med båftighet i vatten.
Den vattenfria selensyrade saltsyran kan imed till-
hjelp af vårme upptagå ånnu 3 gånger till så myc-
ket selenium, som den förut innehåller. Den år
då ett brunt, oljlikt liquidum, som luktar svagt,
likt saltsyrad svafvel.oxid, sjunker i vatten och
decomponeras efter hand, hvarmed selensyra och
saltsyra upplöses i vattnet och selenium återstår olöst.

Selenium förenas med våte till en egen gaz-
art, somm har alla egenskaper af svafvelbunden våt-

az. Den luktar och smakar likt denne, och för-
enas med alkalierna och de alkaliska jordarterna till
egna salter, som hafva fullkomligt samma hepatiska
smak, som de, hvilka bildas af svafveibundet el-
ler tellurbundet våte. = Hydroselenkali fås låttast
då selenium sammansmåltes med kalium , hvarvid eld
uppkommer, och man får en grå SE massa,
som utan gazutveckling löses i vatten och ger en
ölröd upplösning, Den upplöser ett öfverskott af
selenium och bildar då! en förening analog med
hvad i franska nomenclaturen plågar kallas hydro-
sulphure sulphuré; den sånderdelas af luften och
afsåtter på ytan en hinna som först år röd, men
blir sedan blygrå i mon som den tjocknar. Selen-
bundet våte förenas med andra baser båst på det

CÅ

19

sått att selenbundet jern upplöses i saltsyra och den
-selenbundna våtgazen inledes i en upplösning af
det alkali eller den Jord, som skall måttas.
Selenbunden våtgas består af 97.4 d. Sele-
nium samt 2.6 d. våte. Den år för sig sjelf
löslig i vatten, som deraf får hepatisk smak och
egenskapen att svagt rodna lakmus-tincturen, samt
att fålla alla neutrala metallsalter, åfven de af
jern och zink. > Selenbundet våte absorberas låt-
tare af vatten ån svafvelbundet våte och sönderde-
las åfven låttare af luften, hvarvid 'Selenium in-
crusterar sig 1 porösa, serdeles organiska kroppars
massa på ett sådant sått att den icke mera kan
"mechaniskt afskiljas. Vått papper, tråd, våt caut-
schuk som tråffas af selenbundet våte och sedan
af luften, rödfårgas af selenium långt in i sin massa,
Denna egenskap gör selenbunden våtgas ganska far-
lig till inandning. Knappt har man deraf kännt den
hepatiska lukten, förr ån en stickande kånsla utbre-
der sig öfver alla de stållen, som gazen- råkat,
en håftig brånad uppkommer, lukten försvinner,
snufva med röda rinnande Ögon och envisa ca=
tarrhaliska 'symptomer instålla sig. Har så mycket
af gazen inandats att den kommit i lungorna, så
uppkommer en torr hosta, som håller långe i och
tått återkommer. Jag har varit utsatt för alla dessa
symptomer, oaktadt jag icke kommit att inandas
annat ån högst obetydliga spår af denna gaz,
och visserligen skulle intet annat skadligt åmne 1
så liten qvantitet hafva frambragt någon 'verkan.
Selenium förenas med svafvel i alla förhål-
landen. En procent svafvel sammansmål: med
selenium ger det en röd fårg, gör det genomskin=
Wiligare och låttsmåltare. Några procent selenium ,
"blandade med svafet gifva det en smutsig g:å-
| akuig fårg. Fålles en upplösning af selensyra med

20.

svafvelbunden våtgas, så får man en citrongul fåll-
ning som i vårme bakar ihop och blir brandgul.
Den smålter vid en eller annan grad öfver + 1 daÉ.
behåller sig efter afsvalning ganska långe mjuk och
spånstig. Låter distillera sig och blir då genom-
skinlig med glasigt brott och liknar distillerad el-
ler smålt auripigment.

Selenium förenas åfven med phosphor i alla pro-
portioner, men jag har icke haft tillfålle att under-
söka dess fårhållande till kol eller boron.

Med metallerna fårenas selenium under eldz
phenomen, och den nya föreningen liknar i de
flesta fall ganska nåra den som fås af samma me-
all med svafvel. Selenbundna metaller afge sele-
nium vid rostning med råttiklukt , men selenium år
svårare att brånna borrt ån svaflet. De upplösa
sig trögt i salpetersyra; men likvål låttare ån svaf-
velbundna metaller, Åtskilliga metaller förena sig
med setenium i fere olika måttningsgrader t. ex.
silfver och koppar. Det vascligaste förhållandet år
sådant att om metallen och selenium oxideras, så
uppkommer ett selensyradt neutralt salt.

Selenium förenas både på torra och våta vågen
med de eidfasta alkalierna och på torra vågen med de
alkaliska jordarterna. Föreningarna åro röda till
fårgen; de med alkalierna åro lösliga i vatten och :
smaka alldeles likt svafvelbundet alkali. De med |
jordarterna åro olösliga, Man får dessa åfven på
våta vågen då ett jordsalt upplöses i vatten och
fålles med en lösning af selenbundet alkali. Fåll.
ningen år köttröd. På detta sått får man åfven
föreningar af selenium med de fleste metalloxider.

Selenium upplöses slutligen också af feta,
men ej af flygtiga oljor. — Lösningen år i genom-
seende gul men i återkastadt ljus rödaktig och oklar.
Oljan får af selenium större consistens. En löss

21

ning af selenium i bomolja har vid Iuftens vanliga”
temperatur stadga af en salva.

Jag har försökt att utdraga selentum så vål
ur det orena svaflet från Fahlun, som ur den svafz
velkis hvaraf det beredes. = Kisen gaf endast ett
ligt spår af selenium, och svaflet gaf icke mer
ån 55 af sin vigt selenium.

Denna omståndighet visar emedlertid att vid
Gripsholm en stor del af selenium går bort i form
af den gasformiga suboxiden, och en annan del
: stannar upplöst i syran, emedan annars årligen
flera skålpund selenium borde kunna samlas på
blykammarens botten. - Också har jag funnit spår
af selenium i svafvelsyran, hvilka af svafvelbun-
det våte kunnat utfållas ur den med vatten utspåd-
da syran,

En berömd Svensk Naturforskare hade för
några år sedan lemnat ett specimen af en svensk
tellurmalm åt Herr Assessor Gann, hvilken hade
den godheten att till min undersökning anförtro
en smula af detta fossil. = Jag fann deruti icke
tellur, ehuru detta fossil i blåsrörsförsök gaf en
stark lukt af råttika. Sedan jag funnit selenium i
Fahlusvaflet blef det mig sannolikt att den luk-
tande kroppen i detta fossil åfven var selenium.
Jag begårde då och erhöll af samma Naturforskares
frikostighet ett tillråckligt quantum af detta fossil
för att deröfver göra en fullståndig undersökning.
Det fanns vara en förening af selenbundet silfver
och selenbunden koppar, hvars sammansättning i mi-
neralsystemet låter uttrycka sig med Ag Sc? + 2
Cu Sc och det innehåller mer ån 3 af sin vigt
selenium. Beklagligen har jag icke kunnat erfara
hvarest detta fossil inom fåderneslandet förekommit.

oo Vid frågan om uppstållningen af selenium i
det chemiska systemet blir man oviss om den skall

22

råknas till klassen af metaller eller till metall-
oiderna, lika som svaflet och phosphoren, och man
finner af det anförda att dess egenskaper falla så
midt emellan båda klassernas att den med fullt lika
skål kan föras till båda. Med metallernas glans,
förenar den icke egenskapen att leda vårmet och
electriciteten, och har en viss ringa grad af ge-
nomskinlighet. Dess egenteliga vigt öfvertråffar
alla metalloidernas mer ån dubbelt, ehuru den ej
år så tung som någon af de åldre metallerna,
Emedlertid då af alla de egenskaper som utmårka
metallerna, glansen år den enda som de odelad
åga, så har jag på denna grund trott mig böra
företrådesvis råkna selenium bland metallerna.

23

UNDERSÖKNING

af någre vid Utö Jernmalms- brott
tråffade ”Fossilier och ett eget deri
funnet eldfast Alkali; /

af
AUGUST ARFVEDSON.

Her Professor BERZELIUS ågde uti sin Mines-
ralsamling tvenne Stenarter från Utön, hvilka vål
till sine yttre caracterer redan af D'ÅNDRADA
blifvit beskrifne under namn af Petalit och Spo-
dumén, men om hvars chemiska sammansåttning
han önskade erhålla någon 'nårmare kännedom,
helst det förstnåmde mineralet i sådant afseende
ännu icke var undersöékt, och ingendera af de ana-
lyser som på det senare blifvit anståldte, voro nog
öfverensståmmande för att kunna tjena till någon
tillförlitelig råttelse.

Den undersökning jag i anledning håraf före-
tagit på de ifrågavarande Mineralierne har emot all
våntan föranledt en upptåckt, hvilken torde åga
nog vigt att i K. V. A. Handlingar förtjena ett
rum. Det har nemligen lyckats mig att utur Pe-
taliten och Spodumén frambringa ett nytt eldfast
Alkali, hvilket till sine egenskaper tydeligen skiljer

24

sig från de öfriga hittills kånda Alkalierne, och i
classen hvaraf det således torde tå uppföras såsom
ett eget species.

Jag har erhållit det egna Alkalit utur Petali-
ten och Spodumén, hvars hufvudbeståndsdelar i
öfrigt åro kiseljord och lerjord, på följande vis:
Stenen rifven till fint pulver blandades] med 4
gånger dess vigt kolsyrad Baryt och bråndes om-
kring en timma i Platinadegel med stark eld.
Brånda massan digererades med utspådd saltsyra,
inkoktes dermed ull torrhet och upplöstes åter i
saltsyrehaltigt vatten, hvarvid kiseljorden stadnade
olöst och afskiljdes, Den i låsningen innehållne
saltsyrade Baryten decomponerades derpå med svaf-
velsyra, som tillsattes så långe fållning skedde;
svafvelsyrade Baryten afsilades och genomgångna
solution utfålldes med kolsyrad Ammoniak. Fåll-
ningen togs på filtrum och tvåttades. Återstående
våtskan jemte sköljvattnen afröktes till torrhet och
glödgades tills. all svafvelsyrad och saltsyrad Am-
moniak var bortdrifven och massan stod smålt.
Den innehåller nu vanligen, jemte ett spår på gips.
en blandning af svafvelsyradt och saltsyradt Al:
kali, från hvilken senare syra den befriades ge-
nom återupplösning i vatten, tillsåttning af mera
svafvelsyra, ytterligare afdunstning till torrhet och
glödgning. Glödgade massan, upplöst i vatten , si-
lades och blandades med en lösning af åttiksyrad
Baryt så långe fållning uppkom. <Svafvelsyrade
Baryten afskiljdes och lösningen, som nu innehöll
attiksyradt Alkali, orenadt af litet i öfverskott
tillsatt åttiksyrad Baryt och kan hånda en ringa
portion åttiksyrad kalk, inkoktes till torrhet, hvar-
på torra massan olådgades tills den var smålt. Pros
ducten, som genom åttiksyrans decomposition nu

innehöll kolsyradt alkali jemte litet Baryt och kalk

25

pulveriserades och koktes med vatten i flere om-
gångar, hvarvid alkalit småningom extraherades
från de olösliga jordarterne, hvilka afskiljdes.
Upplösningen af alkalit i vatten går likvål ganska
trögt, så att då jag vid ett tillfålle hade en större
massa att utluta, åtgick dertill nåra tvenne dygn.

Lösningen i vatten innehöll nu endast det
egna Alkalit, förenadt med kolsyra.

Den smakar tydligt ehuru svagt alkalisk och
reagerar starkt för Alkali på rodnadt Jackmuspap-
per. Vid afdunstning afsåtter sig saltet derur i
form af en skorpa, bestående af helt små prisma-
tiska crystaller. Vid rödglödgning smålter det och
"stelnar vid afsvalning till en tåt emaljlik massa.
Då småltningen sker i Platihadegel, finnes degeln
efteråt alltid starkt anfrått, och låttaste såttet att
åter få den ren, år att deri smålta litet pulverise-
radt kolsyradt kali. Denna det egna alkalits egen-
skap att i kolsyrad form angripa Platina anser jag
mycket caracteristik, Det inträffar alltid åfven då
man anvånder en ganska liten vårmegrad. Det
smålta saltet år lika som det crystalliserade i vat-
ten högst svårlöst; måttadt med kolsyra år det
något lösligare. — Neutrala kolsyrade saltet afsåtter
vid långsam afdunstning likasom det basiska en
crystallinisk saltskorpa , som håftigt decrepiterar då
den uppvårmes,

Med de öfrige syrorne bildar det egna alkalit
sårskilta föreningar, af hvilka jag likvål ånnu en-
dast haft tillfålle undersöka följande:

Med . Svafvelsyra jemt mäåttadt "erhålles ett i
vatten ganska låttlöst salt. — Lösningen bildar vid
afdunstning en saltmassa utan redig crystallform,
Det bibehåller sig oföråndrat i luften och år ytterst
trögsmålt. Det Sura Saltet, smålter låttare, men år
något svårlöstare i vatten, Genomrepeterade nog-

26

granna analyser på det neutrala saltet, har jag fun=
nit det bestå på 100 delar af:

BR SN

Basis - - = = 31.35

I100.00

Saltpetersyra ger med det egna alkalit ett salt, som
vid afdunstning crystalliserar dels i rediga stora
rhomber dels i nålar. Det smålter ganska lått och
flyter som olja. — Efter afsvalning drar det med
håftigbet fugtighet till sig ur luften och delique-
scerar. Smakar likt saltpeter,

Saltsyrade Saltet kan ej fås att crystallisera
utan afsåtter vid afdunstning en saltskorpa af ore-
dig textur. Likt det saltpetersyrade år det ytterst
låttsmålt, så att Platina-degeln, hvari småltningen
sker, knapt behöfver brunvårma förr ån saltet fly-
ter. Med lika, om icke större begårlighet uppsuper
det åfven fugtighet ur luften och deliquescerar.
Jag har funnit det smålta saltet vara sammansatt
på 100 delar af
L Saltsyra = =» 60.06

Basis = =» - 39.94
> 200.00

Men 60.06 delar Saltsyra måtta en qvantitet
basis, hvars syre år 17.528; dessa utgöra således
syrequantiteten i de fundne 39.94 del. basis, och
det egna alkalit består i följe båraf på 100 delar af:

Metallisk Radical - - 56.114
Syren eve. sm se ma43.886
100.000

Det kolsyrade Alkalit låses af Åttiksyra i köld
långsamt , Jåttare med tillhjelp af vårma. Saltet
stelnar vid afdunstning till en -gummi-artad massa

27
utan tecken till ecrystallisation. Drar åfven fugtig-
het åt sig ur luften och blir flytande,

Vinsyrade Alkalit år låttlöst i vatten, i synner-
het med öfyerskott på syra. Efflorescerar vid af-
dunstning.

Det egna Alkalit erhålles Caustikt om en

blandning ar det kolsyrade med omkring tre gån-
ger så mycket slåckt caustik kalk utröres med vat-
ten till en tunn vålling och därmed kokas under
flitig omskakning 5 å 6 timmar. Lösningen som
nu innehåller alkalit caustikt, silas, inkokas till
torrhet i silfver-degel och småltes,
: Sådant jag på detta vis erhöll det, var det
erystalliniskt i brottet, hade en brånnande alkalisk
smak alldeles som Canstilt Kali eller Natron, men
bibehöll sig oföråndrat i luften utan tecken till de-
liquescering och var ganska tröglöst i vatten, lik-
vål ej till den grad som det kolsyrade. Jag bör
dock nåmna att det erhållna alkalit ej var fullt
caustikt, emedan det löstes i syra med utveckling
af litet kolsyregas.

Det i fråga varande Alkalit skiljer sig för-
nåmligast från Kali och Natron genom sin utmårkta
svårlösthet i vatten, genom sin egenskap att med
Saltpetersyra och Saltsyra bilda deliquescenta salter
och åndteligen genom sin betydeliga större mått—
nings-capacitet samt deraf följande större syrhalt, i
hvilket afseende det åter tyckes nårma sig mera till
jordarterne, serdeles Talkjorden, som jemvål åger
egenskapen att med Saltpetersyra och Saltsyra gifva
deliquescenta salter.

På Herr Prof: BeErzeLi tillstyrkan har jag
kallat det nya alkalit Lithion af Grekiska ordet
Audos sten, efter som detta alkali först blifvit
tråffadt i Stenriket,

28

Af fyra sårskilta analyser på Petaliten som

jag anstålt, har medelresultatet utgjort i hundradelar

Kiseljönt sv, sd VR ATER

Eerjpnd eri 9 = ser SÄS (ALLA
Neutralt svafvelsyradt Lithion 18.383
hvilka enligt hår ofvan uppgifne

analys innehålla Lithion - - - 5.761
Kalkjord ett spår - - = = = - 0.000
102.198

Spodumén åter har gifvit mig i hundradelar:
Kiseljord = - - = » 66.400
Lsjord = - = = = 26.300
Tihiop:,., =: mott os 7050
Jernoxid - + « » = 1.950
102.600
Jag har icke velat belasta K. V. A. Hand-
lingar med någon sårskilt uppgift om såttet, hvarpå
dessa analyser blifvit verkståldta. Jag har åmnat

att derom lemna en utförlig beråttelse i 6:te Håftet »

af Afhandlingarne i Fysik, Kemi och Mineralogi,
hvilket snart lårer komma att tryckas.

29

OM DEN SVENSKA
Qvarantaines-Anstalten
på Kånsö;
af
P. DUBB.

I.

D: den ganska smittosamma och folkådande Gula
febern åren 1803 och i synnerhet 1804, så grufligen
hårjade Mallaga, Alicante oeh nåstan alla orter på Spa-
niens södra kust, hvarifrån Sverige årligen håmtar sitt
mesta Saltförråd ; och då ganska många fartyg derifrån
hemförvåntades på hösten samma år, var det fruktans-
vårdt att de tillika kunde hemföra denna pestartade
sjukdom , emot hvilken, Konungen ansåg Sveriges
Innebyggare icke vara nog betryggade, så vida ic-
ke desse fartyg blefvo underkastade en noggrannare
och strångare undersökning, ån de dittills gållande
Stadganden och försigtighetsmått föreskrefvo; och då
vid den tiden handelsgemenskapen emellan Sverige
och Norra Amerika, tillika började blifva mera liflig,
var åfvenledes att befara, det ofvannåmde sjukdom,
som derstådes nåstan årligen gör stora nederlag, lika
.lått kunde påföras Riket, emedan fartygen derifrån
ankomma på en lika -om icke ånnu kortare tid ån
ifrån Terra Vechia, Konungen beslöt derföre, att

BD

genast inråtta en strång och beståndig Qvarantaines-
Anstalt, på det tjenligaste stålle vid Cattegat, så vål
att förekomma möjligheten af Gula feberns införande
i Landet, som åfven den Levantiska pestens, för hvil il
ken de Svenska Skeppen i Medelhafvet , löpa åf
ven så stör fara, att af Turkiske kryssare eller und-
fångne varor erhålla en lika så vådelig, och myc-
ket mera förödande, smitta attshemföra till Fåder-
neslandet.

2.

En Uthamn i Götheborgs Skårgård vid en
obebodd större holme, Käznsö kallad, ansågs för
tjenligaste stållet till anläggande af en ordentelig

varantaines - Anstalt; den ligger vid Catiegat, nå-
ra vid den allmånnaste segelleden till Götheborg
och något mer ån 2:ne Svenska mil från staden; '
Hamnen år såker och rymlig; så att någre och 20
större fartyg kunna derstådes ligga på svaij. Utom
på ett stålle vid inloppet till Wargö-bhåla, på
Känsöns södra sida, har ön rundtomkring så grun-
da strånder att intet fartyg och knappt en slup,
kan landa annorstådes ån på hamnsidan under ett
högt berg, hvarifrån hela hamnen noga kan öfver-
ses och beskjutas. Kånsön såsom privat egendom,
kunde dock icke utan accord; dertill: få anvåndas, |
och detta mötte så mycket mera svårighet, som dis-
positionen var utaf Ågaren, enligt contract på 50
år; Öfverlemnad: till en man som dår anlagt Sill-
salteri och Trankok med ett Boningshus, för att dår
kunna uppehålla sig de månader Sillfisket kunde
bedrifvas. Silifisket hade vål några år redan varit
i aftagande, men Kongl. Maj:t och Kronan måste
dock förbinda sig till ett ganska Ärygt vilkor. Den
förmohn vanns emedlertid, att lågenheterne å stål-
let kunde tillika begagnas, 'hvarföre de iståndsattes

31

och bereddes efter möjligheten i största hast till M =
gaziner och boning för Betjeningen, och ett liut
tråbus uppfördes vid hamnen till Sjukhus och Ob-
servations-Sjukhus för Lotsar och sådane som kun-
de komma att arbeta uti Magazinet; en brygga till
landnings-stållet sattes ock uti stånd, åfvensom ett
Batteri för 4 sexpundige kanoner anlades öfverst
på den höga bergsklippan vid hamnen, tillika med
ett Vagthus; Ordres och Kungörelser kringsåndes
och utdelades till alla Lotsar och Fiskare på ku-
sten, som äfven befatta sig med inlotsning, att alla
ifrån Medelhafvet ankommande skepp skulle föras
till Kånsön, Svenska Handels-Agenten uti Hel-
singör och Konungens Befallningshafvande på Ku-
sten, erhöllo underråttelser om dessa anstalter och
Konungens befallning, att intet Skepp som ankom:
från Medelhafvet, skulle .slåppas igenom Öresund
inåt Östersjön , eller uti någon annan hamn få haf-
va gemenskap med land, utan Sundhets=bevis af
Qvarantaines-Commissionen i Götheborg eller Chri-
stiansand; och om något skepp gått dessa anstalter

förbi, skulle det dit afvisas och vid strångaste vite

ålåggas att begifva sig till ettdera. Ehuru redan
sent på hösten, utsåndes dock och stationerades ar-
merade fartyg vid Kalfsund och inloppet till Ud-
dewalla.

2

Sedan Kånsön blifvit Kongl. Maj:t tillhörig),
tillförordnades i Nåder en Commission a) som skuls«
le hafva sitt såte i. Götheborg och hvilken åla-
des: » Att utan uppehåll och omgång befordra till
verkställighet allt hvad rörande Qvarantaines- Anstal-
terne så vål redan var föreskrifvit, som då eller se-

6) Den 27 Nov. 1804.

32

dermera föreskrifvit blifver, med rättighet tillika att
4 de händelser , då underdånig förfrågan eller hems
ställan , skulle medföra en, för allmänna såkerheten
vådlig tidsutdrägt , sjelf vidtaga alla mått och steg
till förekommande af smittans införande eller utbredan-
de, som intväffande omständigheter kunde fordra”

1) Till Ordförande uti Qvarantaines-Commissio-
pen, förordnades: Öfver - Commendanten och
Landshöfdingen uti Götheborgs och Bohus Lån
samt till Ledamöter:

2) Chefen för den vid Götheborg stationerade Kust-
flottan.

3) Chefen för Lotsverket på Vestra Kusten, som
ock residerar i Götheborg.

4) En af de i Götheborg vistande Låkare,

5 & 6) Tvånne Handlande som tillika åro Skepps= |
Redare. |

Kongl. Brefvet den 19 Junii 1806, ålågger |
dessutom Landshöfdingen i Götheborg att alltid haf. |
va öfverinseendet öfver Qvarantaines-Inråttningen |
och den dermed förbundne Ut- och Inrikes corre- |
spondencen, Till Commissionens bitråde förordna- |
des en uti Lagfarenheten kunnig Man att föra Pro- |
tocoll och Correspondence; En sjöbefaren Man till |
Qvarantaines-Måstare på Kånsö, som till sitt bitrå-
de antog 2:ne drångar, och Direction antog till |
sin uppassning en Vaktmåstare. |

Som Kongl. Maj:t åfvenledes hade i MNåder |
förordnadt en Låkare och en Chirurg, så var Kongl, |
Commissionen med dertill hörande Embets. och
Tjenstemån , redan organiserad innan November må-
nads utgång. |

Alla |

33

Alla de i andra Momentet vidtagne anstalter,
blefvo åfven i Nåder af Kongl. Maj:t gillade och
stadfåstade; så att uti In- och Utrikes Tidningar
Kungjordes ått en Qvarantaines- Commission var
nedsatt uti Götheborg, och Käånsön förordnad till
Qvarantaines-plats för alla till Östersjön eller an=
nan Svensk hamn åmnade Skepp, som kommo
från Mallaga, Södra Spanien och Vest-Indien i syn-
nerhet, men åfven från andra smittade eller för
sjukdom fmisstånkte orter, hvaribland de kring Me-
delhafvet belågae och Portugal; nu i synnerhet
nåmndess

| 4:

För alla tillförordnade och antagne Tjensteé-
mån och Betjening, utfårdade Commissionen ve-
derbörlige Instructioner för att gålla till dess den
af Kongk Maj:t utlofvade Qvarantaioes Förordnins
gen, blefve kungjord. Likaledes tötgaf den, Re-
glementariska föreskrifter huru ankommande Skepp
skulle undersökas, inlotsas och signaleras samt uti
Qvarantaine förlåggas, åfven såttet att emottaga de-
ras Documenter och att rapportera deras ankomst, hus
ru de under Qvarantaines-tiden skulle behatrdlas och
sedermera frigifvas till umgånge med land. Dess=
utom underråttades Kustens Innevånare, Lötsår och
Dykeri-Betjening, huru de skölle förhålla sig då”
Skepp funnos strandade eller drifvande uti sjön med
sjuk Besåttning eller af densamma öfvergifvits; lis
kaledes om döda kroppar drefvo till Lands, hut
de skulle med all försigtighet begrafvas, att ingen
smitta derigenom måtte uppstå. Åfvensom en tryckt

Beråttelse utgafs för Skeppare och andre, buru ock
» når man skulle verkstålla de mineralsura röknine
| garne som blefvo dem ålagde.

K. V. ÅA. Handl, 1818. St. I [sib, 18

| 5. |

Den 7 Nov. 18056, utfårdades Kongl. Qvaran-
taines- Förordningen och den 19 Nov. 1807, Regle-
mentet för Tjenstgöringen på Kinsö. |

GilR |

Sedan Kånsöén, igenom Kongl. Qvarantaines-
Förordningen b) blifvit utsedd till en allmån Qva-
rantaines- plats för hela Riket, befalltes alla Utrri-
kes varande Kongl. Svenska Handels» Agenter och
Consuler att genast inberåtta till Kongl. Commerce-
Collegium i Stockholm £) och Kongl. Qvarantaines-
Commissionen i Götheborg, sårskildt, så snart nå-
gon farlig och smittosam sjukdom utbrister b andra
Lånder och i synnerhet på den ort de vistas; ti-
den då den yppades och hurudan beskaffenhet den
visar d) och vidare underråttelser 2:ne gånger i må-
naden, så långe sjukdomen fortfar, med tillkånna-
gifvande om något Svenskt eller fråmmande Skepp,
destineradt till Svensk hamn eller Östersjön, deraf
blifvit angripit. Om Qvarantaines. Commissionen,
antingen genom påminnelse ifrån Kongl. Commer-
ce Collegium. eller till följe af de, directe från
Consulerne inkomne underråttelser , förbindes till ut-
vidgad verksamhet i sin befattning, kungöres så-
dant, icke endast uti Stockholms Tidningar och
Dagpapper samt ifrån Predikostolarne uti alla Kyr-
kor på kusten, utan åfven genom bref till Konun-

pA

ob) $. 1. c) $. 2

d) Enligt K. Brefvet af d. 17 Dec. 1817 till K. Comm. Collegi- |

um, angående dess fortfarande befattning med styrelsen af
Qvarantaines - anstalterne i Riker, äger samma K. Collegium
att hädanefter iakttaga de åtgärder som i följd af K,. Förord-

ningen d. 7 Nov. 1806 K. Coll. tillhöra; och ätt, för öfrigt, |

;

Convoy - Commissariatet har ensamt art fordra redogörelse af
K. Qvarantaines-Commissionen för de medel som ställas under
dess disposition.

IN
|)
I

55
gens sBefaltatngskäbragae och Svenska Handels-
Agenten i Helsingör, Lots-Contoiret, Dykeriet och
vederbörande Magistrater, med tillkånnagifvande
om de Landskap och Ståder som åro besmirtade,
, eller hvilka böra för misstånkte anses; på det att
inga derifrån ankommande fartyg må erhålla ge-
menskap med landet och landets Inpevånarc, eller
gå igehom Öresund inåt Östersjön ; så. främt ide; ic-
ke förevisa Sundhets-pass; att de vid Kånsö eller
Christiansand i Norrige ; Qvarantainé undergått, utan
i motsatt fall; till ettdera Qvarantaines- stället för-
visas e); hvilken afvisning bör skrifvas på Kongl:
Commerce-Collegii fribref om dét år Svenskt, men
om fartyget år Utlåndskt, på Manifestet £); Skul-
le Handels - Agenten i Helsingör erhålla kunskap
att något sådant fartyg, detta oaktadt, smyg: sig
igenom Sutidet; bör han genast derom underråtta
Konungens Befallningshafvande uti de Provinser
som grånsa till Östersjön ; och likaså Kongl. Com-
.merce-Collegiurm och Kongl. Qvarantaines. Commis-
sionen i Götheborg, bifogande den nögasie beskrift
ning hån kan erhålla, på fartyget g); likasom han.
och Qyaräntaines« Befålbafvarne i Sjöståderne på
Vestra kusteir, skola till Qvarantaines .Commissio-
hen och Landshöfdingarne i Malmöd, Hallands och
Götheborgs Lån; genast inberåtta att ett sådant
misstånkt ; eller verkeligen smittadt fartyg år afvi-
sadt, på det all oloflig gemenskap med detsamma
må förekommäs. Tillså mycket mera såkerhet för
Sveriges Undersåtare, att icke blifva utrikes iftån
pålörde någon smitta, förordnar. Kongk Qvaran-
taines- Förordninger , att ) varäntaines-Befålhafvare
af Konutigens Befallningsnafvande böra tillförord-
nas uti alla Rikets Sjö- och Siapel-Ståder, som skola

oo r—

RR SNES 2. mom. 4.

36

iakttaga allt hvad Kongl. Qvarantaines-Förordnin-
gen befaller och som på dem ankomma kan 4).

Kongl. Reglementet för tjenstgöringen på Kånsö 1);
befaller dock, att Lewanten, Barbariska kuster-
ne och Vestundiska Oarne samt Norra America,
böra alltid anses såsom misstånkte orter för farlig
sjukdoms smitta, och inga derifrån kommande far-
tyg åga frihet till umgånge med Landets Innevå-
nare eller Kustens Åboer, utan alltid vara Qvaran-
taines-Commissionens uppmårksamhet underkastade,
samt således förbudne att söka någon Svensk hamn
och passera Öresund, utan att först undersökas vid
Känsö och af Kongl. Qvarantaines- Commissionen
dertill erhålla Practica, utom hvilken, om icke ifrån
Christiansand, de uti Öresund och andra hamnar
och Ståder på Vestra kusten, skola behandlas lika,
som för smitta förande Skepp år befallt.

Ta

Kongl. Qvarantaines- Commissionen förklarar
uti 10. S. alla lefvande djur, skinn, hudar, ull,
hår, fjåder, tagel, borst, silke, bomull, lin, ham-
pa och bläår för åmnen meddelande smitta, åfven-
som allt som år förfårdigadt af dessa enkla åm-
nen och hvaruti de till större eller mindre del in-
gå; papper, böcker, rep och otjåradt tågvirke, halm,
sjösvamp, fnåske,' mynt och medaljer m. m. som
uti alla andra Europeiska Stater anses för smittba-
re, eller af egenskap att långe qvarhålla smitta, då
de derföre varit utsatte, åro åfven för sådane an-
sedde; och beståmmer i grund deraf samt af den ort
hvarifrån ett fartyg anlånder, uti 7 & 8 $. $. om

ett fartyg bör anses för misstånkt eller icke; om

det till exempel har haft eller har sjukdom om

b) $. $. 1> 2, 3 & 12 3) XVI. Art.

RA

"97

bord eller icke3 om det haft umgånge med smittadt
Skepp under resan, eller tagit personer eller varor
om bord ifrån ett sådant; eller om det icke år för-
$edt med Sundhets-pass, år det strång Qvarantaine
underkastadt. sl

8. år
Alla fartyg som hafva eller haft sjukdom om
bord, eller komma ifrån stållen der farliga och
smittosamma sjukdomar hårja, eller ifrån orter som
anses för misstånkte, skola genom en sårskild Sig-
nal, en -svart flagga på förtopp och på stortopp då
förtopp icke finnes, gifva sitt tillstånd tillkånna om
det år Svenskt, eller med sin Nations flagg om
det år Utlåndskt, då de nalkas Svensk kust och
påkalla Lots £). Denne bör dessutom alltid efter-
fråga ifrån hvad ort fartyget komrher, och om det
har sjukdom om bord; uti denna händelse får han
icke gå om bord, utan måste inlotsa skeppet till
Kånsö medelst förut seglande eller vid Lofwarts si-
dan, likasom med de fartyg, hvilka signaliserat sitt
tillstånd med svarta flaggan. Skulle han dock i
svårt våder eller eljest, icke tilltro sig på sådant
sått ansvara för Skeppets såkerhet, får han vål gå
om bord, men också uthålla lika Qvarantaine med
den öfriga besåttningen. Utaf de Ordres Lotsarne
bekommit, finna de åfven af den ort Skepparen
kommer ifrån om fartyget skall anses för misstänkt
för smitta eller icke, och i förra fallet åfven föra
fartyget till Qvarantaineseplatsen /).

9.

Di ett fartyg anlånder till Kånsön, mötes
det utaf Militaire - Befålhafvaren derstådes, eller
utaf Qvarantaines - Måstaren, som uti sin Prejbåt i

"&) Qvarantaines-Förordn. 6. 8, mom, 3, 2) Qvarant, Förofdn, 6, 112

38

Lofwart om fartyget, underråttar sig om Fartygets,
Skepparens. och Besåt'ningens tillstånd och omstån-
digheter samt anvisar det sitt stålle uti hamnen,
allt efter som undersökningen beståmmer, om det
skall behandlas såsom smittadt eller misstånkt 2).
Den som verkståller denna undersökningen, lemnar
Skepparen derpå tryckta Exemplar af den anbefall.

de Ordning, Skepparen med sitt folk och passage-

rare skola iakttaga under Qvarantaines tiden, samt
de frågor han skrifteligen skall besvara RA med
den Ed och försåkran , han och Styrmannen skola
pnderskrifne återlemna, att intet dölja gods, eller
något annat vid denna undersökning, utan redigt
och sannfårdigt besvara de gjorda frågor och upp-
gifva allt som inom Skeppsbord Belinnes. = Desk
Blanketter som Qvarantaines-Commissionen låtit öf-
versåtia på Tyska, Engelska och Fransyska, att in-
gen okunnighet må förebåras, åro inneslutne uti
en blåcklåda som fästas vid en lång stake, för att
kunpa utaf Skepparen eller Styrmannen emottagas,
och tillgåges Skepparen att uti samma låda, tillika
med de affordrade svaren, afoifva sitt Sjöpass, Folk-

pass , Manifest, (Connoissements-, Måtbref och Sund-

hets-passen om han åfven har sådant på varor-
ne eller ifrån Consuln. Sedan desse så vål som
svaren och Eden, blifvit först vål genomdrånkte
uti Vinåtticka, och någor afdrupne, inlåggas de uti
blåcklådan. Har ect så beskaffadt fartyg, att det
bör undergå dqvarantaine, inkommit af nöd, eller
utaf föresats uti annor hamn, skall dermed förfaras
på aldeles lika sått af den der befintelige Qvaran-
taines - Befålhafvaren. Sedan Skepparen inlagt de
omnåmnde och med åtticka förut vål .genomblötte
papperen uti blecklådan , fåster han uti den ett så

2) j. $..8- 10. FR Förordn. Reolem. Art. VIII, $. 6. 1, 2> 3>4-

39

långt snöre, att hon kan nedsånkas ett par alnar
uti vattnet vid sidan af fartyget, hvarifrån den Un-
dersökande med båtshaken inhalar den i sin båt
och Uppe snöret tått invid Lådan och far der-
med utill lands; sedan han först befallt hela Besått-
ningen, och Passagerare, om de finnas, uppå dåck
och fram till relingen; ifrån sin båt öfversedt dem

'så godt som ske kunnat samt låtit dem förråtta åt-

skillige kroppsrörelser, för att Öfyertyga sig om de-
ras hälsa; utan att vidröra lådan med bara hån-
der, inbringar Militaire - Chefen eller Qvarantaines-
måstaren den, uti Undersöknings-rummet, hvarest

han med pådragne Vaxdukshandskar och försedd

med tjenlige verktyg, den öpnar och uttager Do-

a

cumenterne , blöter'dem å nyo utt åtticka, med In-
strumenter utvicklar dem, och antingen lagda på en
tjenlig Rist, eller upphångde på Snören, låter dem
vål afdrypa; hvarefter, och då de åro i det mesta
torra, de berökas med Röknings-åmnet N:o 1. 2)
dock med den varsamhet att icke skriften utplånas,
och att han under hela denna förråttning låter vin-

den eller luftdraget komma sig på ryggen.

IO, /

Öfver denna undersökning författar den som
henne förråttat, sin Rapport som tillika med alla
Documenterne genast afsåndas till Qvarantaines-
Commissionen ; efter Handlingarnes föranledande
utsånder Commissionen antingen Qvarantaines-Lå-
karen med föreskrift af en ny undersökning, en ek
ler flere personers afhåmtande från fartyget till Sjuk-
husen, eller annorlunda efter omståndigheterne, el-
Jer ock gifves en föreskrift till behandlingen för
att verkstållas af Qvarantaines-måstaren.

2) Se s2:te mom. nedanföre.

IT.

Ordningen som utt Känsö Hamn iokttages vid
fartygets ankomst och under deras Qvarantaines-
tid, beståmmes omståndeligen uti Reglementets -
Ari. och uti Qvarantaines- Förordningens $&.

5, 19 & 20, Så att inga andre fartyg få dit inlö-
p2, så långe Qvarantaines - Commissionen år uti
verksamhet, å än de som skola undergå Qvarantaine;

och om något der befinnes, då smittadt eller miss- -

tånkt Skepp ankommer, åligger det detsamma att
sig derifrån genast begifva 0), eljest måste det der
gvarblifva, till dess det ankomna undergått sin Qva-
rantaine och practica erhållit. Sedan Qvarantaines-
måstaren anvisat det ankomna sitt ståille uti ham-
nen. antingen förtöjdt emellan Morringar och An-
kare eller ock lagt det på Svaij, uti den utstakade
linien, så att de smårre fartygen ligga innerst och
de större utanföres aflemnar det sin slup och båtar,
hvilka införas uti Båthamnen, för att der under
Qvarantaines- -tiden rengöras och förvaras. Under
Qvarantaines-tiden måste det om dagarne låta Qva-
frantaines-flaggan svaija på för-topp, eller stor-topp
om den förra icke finnes, och om nåtterna en ly-
sande lykta, hvilkas ombyte sker efter signal och
skott från Batteriet; alla luckor på fartyget skola
hållas siåndigt Öpne, utom på den tid Besättningen
sofver. Till de uti Reglementet befallde råkningars
verkstållande, förskaffar Qyvarantaines-måstaren ma-

erialier, så vida icke Skepparen år dermed tillråc-

- keligen förs:dd. Skepparen måste afhålla sig, sitt
folk och passagerare från allt umgånge med de an-
- dra "Skeppen , och icke tillåta någon annan ån Qva vär

rantaines tjenstemån komma om bord, om ock nä-
gon båt skulle kunna ditsmyga sig utan att upp:

gg pe = - - = —A =s—— np
3 Qvarant, Förordn. $. 4.

41

tåckas af Posteringen,. Utom de anbefallte dageli-
ga rökningarne mäste med sopning och tvåttning
all möjelig renlighet och snygghet iakttagas, så vål
i alla rum och stållen på skeppet, hvarvid sopor-
ne uppbrånnas, som ock med Manskapet till både
kroppar och klåder. Manskapets Gång- och Sång-
klåder båras upp på dåck och vådras efter röknin-
garne; hvad vidare skall iakttagas, förekommer med
sine omståndigheter då rökning, rengörning af va-
ror, lossning, sjukes eller dådes transporterande,
nedanftöre omnåmnes. Om nåtterne gå Patrull-bå-
tar flere gånger genom linierne, bevårade då folket
på något fartyg visar olydnad eller bångstyrighet,
för att efterse det ingen oordning må förefalla. Då
Skepparen år i behof af Vatten, Proviant eller an-
nat, vill aflemna bref eller dylikt, gör han signal
med hissad flagga på Gaffel eller Sprit; Qvaran-

" taines-måstaren begifver sig då till Lofwarts- sidan

om Skeppet, emottager med föreskrifven -försigtighet
hvad han vill aflemna och förskaffar honom eljest
hvad han behöfver, på sått Reglementet i IX. Art.
$. $. 5 & 6, samt Kongl. Qvarantaines- Förord-
ningen &. $. 5 och 22 utsåtta.

I2.

Rökning om bord, på fartyg, skjer 3 gånger
om dagen, enligt XIII. Art. i Reglementet, en
timma före skaffningen , på det sått, att på Skepp
der ingen varit sjuk eller af sjukdom aflidit, såttes
uti Kajutan p), Storrummet och Kabbelgattet, spil-
kummar med Rökningsåmnet N:o 1, Saltsyregas
(2 lod fint stött afbråndt koksalt uti hvardera, hvar-

2) Det undantag göres stundom med K. Commissionens tiliåtel-
se, att kajutan icke rökes mer än 2 gånger om dagen, först
på morgonen och sedan en timma eftermiddagen när den är
ledig ifrån gods och varor.

42

på hållas 13 lod-stark Svafvelsyra). Sedan bland.
ningen skjedt, begifva sig alla ut, rummen tilltåp-
pas samt Öppnas först efter 3 timmar och vådras.
Om rökning med Röknings-åmnet N:o 2, Saltpe-
tergas, år ansedd för tillråckelig: (1 lod stark Svaf:
velsyra, hvaruti småningom inkastas I lod fint stött
rent Saltpeter) så böra under denna rökning, alla
luftdrag åfvenledes tillstångas, ehuru folket kan va-
ra inne, eftersom denna ånga icke år skadelig för
hålsan. Röåknings åmnet N:o 3, syrsatt Saltsyregas,
består af 5 lod fint rifvet och afbråndt koksalt,
blandadt med 1 lod fint rifven brunsten, som såttes
uti en spilkum Öfver en lampa eller ett fyrfat med
-uppeldade brånnkobl, och hvarpå slås 5 lod stark
Svafvelsyra utblandad med 12 lod distilleradt vat-
ten. Men vid detta Rökningsmedlets anvåndande,
hvarvid alla öppningar likaledes vål tilltåppas, får
ingen menniska vara nårvarande, Det brukas der-
före icke utan i Magazinet vid varors rengörning
och att befria rum för smitta der någon dödt, samt
vid Skepps rening då der varit sjuka och döende per-
soner samt smittade varor befunnits om bord; dock
ej förr, ån Besåttningen blifvit transporterad till Sjuk=
busen och Varorne till Magazinet. Dessa Röknings-
åmnen finnas fårdige vid Qvarantaines-platsen till
nyttjande, åfvensom Qvarantaines-Eörordningen uti
6 S. ålågger alla Handelsfartyg, som segla på Ut-
rikes orter, att vara dermed försedde och med be-
skrifningen om deras anvåndande. De åro då in-
packade uti burkar, flaskor och lådor, påskrifne:
Röknings-åmnen N:o 1, 2 eller 33 till Pulfverne
åro ett mått för hvartdera slaget och för syran rig-
tiga glasmått; och derjemte Postlins spilkummar med
smårre glasstånger eller afbrutna skaft af lerpipor
att nyttja till omrörning af tillblandningen.

43

Vid Qvarantaines- platsen gifves signal från
Batteriet medelst en röd flaggas hissande, då rök-

ningarne på fartygen skola verkstållas; Chefen för

Militaire-l3evakningen, elter ock Qvarantaines- må-
staren genomfar linien på samma tid uti Patrull-
båten, "för att efierse om de på alla stållen verk-
stållas. Sedan Röknings-blandningarne blifvit på
alla stållen och efier rummens storlek afpassade
sarnt i tillråckelig mångd insatte och vål omrörde,
samt alla öppningar och luckor tillslutne, få de ic-
ke öppnas förr, ån efter 3 timmar, då de först sko-
la utvådras, innan någon får dit ingå.

13.

Om Varors rening af Qvarantaines- Commis-
sionen finnes nådig, så hafves afseende på huru ”
stor del af lasten anses för smitta bringande, och
den öfriga delen af sådane persedlar, som icke an-
taga och bibehålla smitt-åmnet i och för sig sjelf
betraktade, År den smitta förande delen af obetyd-
lig mångd, och så beskaffad, att den medelst tvått-
ning och vådring kan tillråckeligen renas på dåck,
såsom klåder g) efter en afliden, då ejukdomen vål
varit af ett misstånkt utseende, men ingen annan
deraf blifvit smittad, eller något annat af ringa
mångd; så kan sådant tillåtas , sedan de under 3:ne
dagars rökning uti det rum de beståndigt legat, blif-
vit utsatte för Saltsyre-ångor. De delar af den öf-
riga lasten, som klåderne legat nårmast, måste åf-
ven upptagas och renas på dåcket, genom pisk-
ning, vådring, tvåttning och borstning; men då en
större del af lasten år af smittbar beskaffenhet och
måste renas, kan sådant icke ske utan genom en
fullkomlig lossning eller urlastning af både smit.

es

—- -

2) Kläderne förbrännas i allmänhet » i synnerhet de som äro &
Ull eller Silke,

44

tande och icke smittande åmnen 7). Då personer
aflidit under resan och för smitta misstånkte sjuke
finnas om bord vid ankomsten, ehvad fartyget
kommer från ett af pest eller gula febern hårjadt
land, ifrån misstånkt ort, eller ifrån ett stålle, hvar-
om man icke har någon misstanka, eller andra ån
de båsta underråttelser om Sundhets-tillståndet, må-
ste dock hela lasten anses för nedsmittad och los-
sas till rening. Då fartygets last skall renas i
land, så måste den föras till Magazinet af Skeppets
egen Besåttning, så framt den dertill har styrka
nog; åfven då varor skola förbrånnas, afföras de
till det anvisade stållet utaf Skeppets Besättning s).

14.

De sjuka, som befinnas på ett fartyg då
det anlånder till Qyarantaines-platsen, eller som
sjukna om bord efter ditkomsten, föras utaf farty-
gets egen Besåttning, genast till Lazarettet» eller
Observations - Sjukhuset, efter Låkarens bedömande
utaf Rapportens innehåll, och åfven den undersök-
ning han dessutom kan finna sig skyldig att göra,
medelst Skepparens och Besåttningens förhörande,
då han på sammal sått och med samma varsamhet
begifvit sig till fartyget, som Militaire-Cheten vid
första undersökningen. =:

15.

Då någon dödt om bord, skall den åfvenledes

utaf fartygets egen Besåttning föras till lands, att

begrafvas, eller uti hafvet försånkas, allt efter Kongl,

Commissionens förordnande. Men personer som af:

lida uti Lazarettet, eller Observations- Sjukhuset,
begrafvas af Qvarantaines-anstaltens. Betjening,.

7) Qvarant. Förorda,. $. 18 mom, 6.
s) Regl, Il. Art. 4 $., Kongl. Qvarant. Förordn. 6. 24> 3. mon.

45
16.

varantaines- tiden uti hvarje sårskild hån.
delse, beståmmes efter tillståndet och omståndig-
heterne vid första undersökningen £'); men vid det
minsta misstånkta förbållande under tiden, eller att
vid undersökningen, som enligt $. 21. om bord
förråttas, någon persedel finnes, som icke år angif-
ven, eller om Skepps- Journalen, den så kallade
Loggboken, innehåller annat förhållande om besök
under resan eller uti någon hamn, eller hvad an-
nat som då förtegat blifvit, eller ock att Skepparen
icke noggrannt verkståller den anbefallde reningen
om bord m. m,, åger Kongl. Commissionen att ef.
ter bepröfvande förlånga Qvyarantaines-tiden, eller
förnya den efter omståndigheterne; samt stålles
Skepparen till ansvar för sådant oårligt förhållan-
de efter $. 13. Kongl. Qvarantaines- Förordningen.
Uti allmånhet förhålles sålunda: att

1:0: Fartyg som uti Qvarantaine-Förordningens $.
7., anses frie för misstankar, men åro under-
kastade Undersökning innan de få fortsåtta re-
san till destinerad ort, och ankomma till Qva-
rantaines - platsen i följe derutaf, eller ock sä-
som kommande ifrån de i XVI. Art. i Reglé-
mentet nåmnde, för all tid misstånkte orter,
blifva ålagde att uti 1, 2 eller 3 dagar berö-
kas och vådras, hvarefter Last- och Loggbok
undersökas utaf Qvarantaines-måstaren (som
för denna orsak begifver sig om bord, efter
en, 3 timmar förut , å nyo verkstålld rökning),
klådd uti tunna Vaxduks -klåder öfver hela
kroppen, med handskar och mössa af samma
tyg, hvilken med dragband fåstes rått vid huf-

£) 17 & 18 $.$. i Kongl. Qvärantaines-Förordningen.

46

vudet, sedan allt håret år under mössan wil
instoppadt. Sedan han noggrannt undersökt
alla rum och stållen, låter han allt folket visa
sig på dåck, råknar dem och befaller dem gö-
ra hvarjehanda kroppsrörelser med hoppa, sprin-
ga, äntra upp i Tacklaget och dylikt; fartyget
älågges derefter om allt år vål, 3 till 5 dagars Obs
servations-qvarantaine, så vida det icke kan hån-
föras till 7 $.. då det erhåller Practican genast,
efier funnet godt och oklanderligt tillstånd, Så- :
dane fartyg undersökas åfven efter en dags be-

rökning; men om ett sådant fartyg, år utom

Sundhetspasset för Besåttningen, åfven försedt

med/ dylikt för last och gods, och Svenska

Cofsuln detsamma bestyrkt med sin påskrift,

erhåller det genast Practica. De fartyg, som

anlånda från Norra America, kunna åfvenledes

åtnjuta lika friheter, så snart Svenska Consuln

på lika sått bestyrkt förhållandet; likaså de,

som komma från St. Bartholomée, Cadiz, Li-

sabon, Porto och S:t Yves, eller directe utur
Marseilles qvarantaine med Sundhets-pass , utan

att under vågen sedermera hafva blifvit besök-

te ifrån andra skepp.

2:o Ett något når lika förhållande iakttages med de
fartyg, som råknas till mom. 1, 2, 3, 4, uti
varantaine-Förordningens 4. 8, dock med den
skillnad, att sjuka personer föras till Lazarettet
eller Observations-Sjukhuset, innan någon rök-
ning börjas ombord. Om varorne skola los-
sas, för att renas, måste de, sedan fartyget uti
3 till 5 dygn, blifvit dagligen berökt, afföras
till Magazinet, och för den öfriga Besåttnin-'
gens qvarantaine, får icke tiden beråknas förr, /
ån från den dag de renade WVarorne blifvit åter

4”

inlastade, ehuru de verkeligen varit ati Qva-
rantaines- tillstånd under hela tiden.

3:0 Då ingen varit sjuk eller dödt under resan,
men fartyget kommer ifrån smittadt stålle och
Lasten anses till någon del eller helt och hål-
let vara smitta gifvande; och Besåttningen af
sådan orsak begårar Af-mönstring; så måste de
förut transportera sina Effecter och Varor uti
Magazinet, och der förråtta deras rening, ef-
ter den föreskrift dem gifves, under Qvaran-
taine- Betjeningens inseende, sjelfve undergå
dagelig rökning och badningar efter Låkarens
föreskrift samt derefter Observations- Qvaran-
raine uti 15 dagar under strång tillsyn, att
ingen oloflig gemenskap plågas med Betjenin-
gen eller andre, under någondera perioden.

17.

Sedan alla sjuka blifvit afförda till Sjukhu.
sen, gods och varor till Magazinet, företages Skep.-
pets rening, som börjas med röåkningar af Rök-
nings-åmnet N:o 3; Trenne dagar derefter sopas alla
stållen mycket vål, balkar, trappor och dåck afskra-
pas och soporne uppbrånnas; derpå sker en nog-
grann 'tvåttning och skurning med svabbar och kok-
hett vatten uti alla rum, och afsköljes derefter med
Saltvatten, Under denna tiden insåttes röknings-
skålar med N:o 3, hvar afton uti alla rum, der
intet folk vistas. Allt vattnet utpumpas, och vå-
dringen fortfar till dess, att den uti Magazinet re=.
nade lasten, åter intages uti fartyget. Om frisk Be-
såttning ankommer, eller den som under tiden va-
rit uti Observations - Sjukhuset, eller arbetat med
lastens rening eller åter-inlastning, derefter går om
bord, måste den dock så långe hålla en ny Qya-

84

rantaine, som 8 till 30 dagar efter sista inlastnings-
dagen, eller så långe som de hålla sin Observations-
Qvarantaine, hvilka arbetat vid Godsets och Va-
rornes rening, ompackning och åter inlastning, om
desse varit dertill förbyrde fråmmande,

18.

Reglementet för tjenstgöringen på Kånså, fö-
reskrifver uti XI Art, såttet huru lasten lossas
utur fartyget, afföres till Magazinet och der införes
och renas, enligt Qvarantaines - Förordningens f- f.
10, 15 & 12, 4:de mom. samt åter till inlastning
beredes. Om sjukdom eller kraftlöshet icke för-
hindrar Besåttningen att anvåndas till gods eller
varors lossning och aflemnande uti Magazinet samt
rening derstådes, bör den derill i synnerhet an-
våndas; Lossningen beredes dermed, att fartyget
återfår sin stora båt, eller ock en lastpråm af Qva-
rantaines-Inråitningen , så framt fartyget går öfver
6 fots djup, ty eljest förtöjes det vid qvaijen utan?
för Magazinet, och får bjelp af den der befin-
teliga hiss-kranen till utlastningen; 3 till 5 da-
gars rökning verkstålles dessförinnan uti Storrum-
met i synnerhet; derefter upptages af lasten så mån-
ga artiklar af Styckegodset, som vål rymmas uppå
dåek, för att vådras, utvåndigt tvåttas och med
svabbar och styfva borstar vål skrubblas, gnidas
och borstas; Ullbalar omspånnas med breda remmar
och, lika som torra eller saltade hudar, buntas och
i hafvet nedsånkas, men Bomullsbalar, rått Silke
och Tyger, införas sådane de åro, uti Magazinet,
sedan Omslaget eller Såckarne blifvit ett par dagar
på dåck, tvåttade, vådrade och borstade, Ullbalar-
ne upptagas efter 24 timmar på dåck, för att låta
vattnet afrinna, som medelst pråssning emellan -
Bråder

49

Bråder med pålagde tyngder befördras,; hvarigenoitt
den inre delen uti Ullbalen får en fugtighet, som:
befordrar vattnets djupare intrångande i massan vid
nåsta nedsånkning uti sjön , som endast råcker uti
R timmar; efter förnyad Pråssning på dåck uti lika
lång tid, nedsånkas de ånnu en gång i sjön, för
några timmar, upphåmtas och pråssas å nyo, så att
det mesta vattnet år afrunnit; då de samma dag
införas till Magazinet.

Hudar upptagas efter 12 timmar, bundten Épps
nas ; och om någre icke finnas angripne af vattnet;
nedsånkas de å nyo; de upptagne upphångas till
afdrypning, hvarefter de upplåggas på MagazZins=
qvayen, hvarest de på båda sidörne starkt skrubb-
Jas med svinhårs-borstar på 4 till 5 alnars långa
skaft, under det att de jämt och samt afsköljas med
sjövattnet , hvarefter de inbåras uti Magåzinet och
hångde öfver stänger; utspånnas med styfva stickor;
så att halfvorne icke råka hv randra ; 2llt detta för-
råttas med ryggen vånd mot vindens eter lufidra-
get uti Magazidet, och om Qvarantaines<Beljenin-
gen dertili va måste den vara klådd som
uti 15 puneten om Qvarantaines. måstaren sagt
år. Vid dessa förrättningar förmodas att Besått-
ningen ieke löper någon fara, fastån den icke iklå-
des Vaxduksklåderne, allensowd deras med beck-

olja och tjära indrånkte klåder, böra anses för ett
lika godt förvaringsmedel, endast håret vål instop-
pas under hufvudklåden, vål inblötte med åttika,
och de qvåll och morgon, före och efter arbetet
berökas med RKRöknings-åmnet N:o 1. Om nåtterne
skall stor-rummet, så långe urlastningen varar;
» hållas tillstångdt , och Röknings-åmnet N:o 3 vara
insatt uti flere spilkummar, allt efter rummets stor-

ek. Vin, alla slags spiritus FÅ EN NE åfven-
K. V. 4. Handl. 1818. St. 4

50

som allt tunne- och lakegods, renas endast utvån-
digt på fastaget, emedan innehållet anses fullkom-
ligen fritt från smittåmne, Omslag af mattor, du-
kar eller hvad annat som hindrar art åtkomma 'sjelf-
va kårillen, aftagas på Magazins- bryggan, efter
förutgången vådring och tvåttning på dåck, med
.dagelig tvåttning, "skurning, vådring och nrg
ning, och då skrapor och borstar åro otillråcklige
att mellan banden, kimmar, laggar och bottnar
rengöra trådet, nyttjas kratsar af måssingstråd samt
trågoa afsköljningar med vatten.

9:

Alla balar och packor Öppnas uti Macar
med skårande instrumenter, sedan de blifvit upp-
lagde på sina lafvar, hvilka : nedanföre'! beskrifvas.
På dessa lafvar utbredas alla varor, som icke haf-
va en så sammanhån gande beskaffenhet, att de på
stånger eller snören kunna upphångas; med långa
harkor eller råfsor, med trådpinnar till tånder, re-
des ull, bomull, fjåder m, m. frie från alla tofvor
och knutar, och jåmt utbredas löst, till 6 å 9 tums
höjd eller tjocklek. Då alla lafvarne på detta sått
blifvit fyllde med detta gods, samt tyger, hudar,
otjåradt tågvirke, tvist, linne- eller bomullsgarn,
silke i dockor och knippen, lin och hampa m. m.
af mera sammanhångande beskaffenhet , blifvit upp-
hångde på stånger, snören eller tåg, insåttas inun.
der lafvarne 6 till 8 skålar eller spilkummar med |
Röknings-åmnet N:o 3, likasom flere efter omstån- |
digheterne uppsåttas mellan lafvarne på små pelare- |
bord för det, ofvan om lafvarne upphångda godset; |
hvarefter albetsfolket, sedan det vid dessa 'tillståll-
ningar noga tillsedt, att ingen fara för eld kan upp= |
stå, lemna Magazinet, så snart den syrsatte Gasen |
utvicklas, och igenstånga samt tillåsa dörren åfven- |

Si.
sam alla luckorne på Magazinet, Påföljande mor-”
gonen Öppnas luckorne och dörren, så att luftdra-
get blifver fullståndigt; en half eller fjerdedels timme
derefter, då all syrånga kan vara utvådrad, intråda
arbetärne å nyo och omvånda det aningen på laf-
vär utbredda, eller på stånger upphångda godset.
Det på lafvarne omvånda, piskas med långa spön,
råfsas och fedes samt utbredes å nyo till en ny be:
rökning; men vådras först hela dagen igenom tills
emot aftonen, då Röknings- skålarne Nio 3 åter på
fyllas och på vederbörlige stållen uppstållas.. Den-
na och följ ande aftrar förfares på samma sått tried
alla fuel och draghåls tillstångning och dårrens
tillåsning, innän arbetsfolket återgår till sitt rum
uti Sjukhuset, för att der tvåttas och badas, innan
de undfå sin aftonmåltid. På 3 till 4 dygn förräo-
das, aft värorne på detta såttet blifva tillråckeligen
renade; så framt de icke varit pedsånkte uti hafs.
vattnet, ty då måste såltan först uttvåttas, innan

| de kunna blifva torra till inpackning. Att sorgfålligt
uttvåtta hafsvattner från rå hudar och att vinna
deras fullkomliga torrhet, gör iman sig dock icke
» högst angelågen; så vida de icke skola transportés
ras långre bort, och således uti Skeppet qvarblifva
flere veckor, då de kunde taga skada génom efet--
"låtenhet håraotinnan. Emedlertid, som godset på
detta sått handteras , år man omtånkt, ätt reha mat-
"tor, hudar, såckar m, m.; hvaruti godset varit ned-

packadt, så framt de anses dugelige, att dertill vi-
dare nyttjas. Eljest tillagas nya omslag och de nytt-
"Jade uppbrånnas. Reningen af dessa persedlar, år
fotad på samma grunder som den för varorne be-
"Iskrifne, och utöfvas på ett lika sått

Salt utlossas icke utur fartyget, utan omskoff-
Jas om dagarne uti luftdräg; antingen medelst vå-
" 'dersegel eller eldning nederst i tummet, och om

Fv 5

rr

42

natten fylles remmet med syrängor, som sagdt år.
Samma arbetsfolk förrättar åfven inpackningen och
återförandet om bord. Ull, bomull och fiåder in-

packas uti stora säckar, hvarvti en karl stålles, att
medelst trampning, tått ihoppacka varan.

20.

Magazins - Byggnaden, 68 alnar lång och 28
alnar bred, år afdelad uti 2:ne etager eller bottnar,
den ena uppöfver den andra, långsefter hela huset,
och i stållet för fönster, försedd på alla sidor med
luckor, hvilka öppnas och tillslutas utanför huset.
Likasom Lazarettet och Observations - Sjukhuset,
hviika med detta ligga utien rak linea, år det upp-
fördt af murtegel, utöfver vattnet inuti ERA
på en, 360 alnar lång stendamm, som år anlagd
tvårsöfver en liten vik, till 3 alnar högt Öfver van-
ligaste vattenhögden. Dammen eller Jetiéen är på
3 stållen afbruten med 6 alnars vida Öppningar,
för att isolera hvardera byggnaden och att hälla
vattnet friskt inuti viken, samt med en 8 alnars bred
och hvålfd öppning midt inunder Lazarettet eller
sjelfva Pesthuset, Ifrån det närmaste huset åt vå-
ster, år afståndet 72 alnar, och afstångdt vid dam-
mens början med en hög mur, försedd med en stör-
re port utaf jern; åt hamnen till, har Magazinet
en lossningsbrygga af lika långd med huset, och
försedd med Lossningskran; Ifrå det i Öster belåg-
na Lazarettet, år det afskiljdt med en 6 alnar ling:
vindbrygga och ett afstånd af 55 alnar. Invåndigt
på nedra botten åro de omnåmde Lafyvarne uti 2:ne
rader uppsatte, 5 uti hvardera raden; dessa bestå
utaf r2 alnars långa och 72 alnars breda bord af
slåtthyflade och sammanståmda bråder, med & tums
vida hål der och hvar genomborrade, så afpassadt,
att 4 stycken befinnas uti' hvarje ruta af Z:dels aln.

&

53

Borden stå 1 aln högt från golfvet, omgifne af en
fast ram! eller karm, af sammanplöjda och med
ekar sammanslagne slåtthyflade bråder, stållde på
kant, rundtom hela bordet; denna ram går en half
aln högt ofvan om bordet och lika långt nedan om
detsamma, för att dels hålla godset qvar på bordet
och dels för att på undra sidar innehålla syrångor-
ne, så att de måste uppstiga genom borrhålen till
godset och icke spridas derutom.

På den öfra botten kunna åfven lafvar upp-
såttas, då behofvet sådant fordrar. Starka stolpar
åro på båda bottnarne uppreste och krokar insatte
uti våggarne för att fåsta och uppehålla de snören
och stånger, hvarpå hudar och gods, till rening och
vådring upphånges u),

21.

Lazarettet eller Pesthuset ligger på den stora
stendammen som nåmnt år, 55 alnar uti Öster från
Magazins- byggnaden; det år åfvenledes af murte-
gel, 45 alnar långt och 193 alnar bredt samt 2:ne
våningar högt; Ofra våningen innehåller 8 rum,
hvilka, uton; ett för Sjukvakten, åro alla åmnade
till sjukskjötsel, och uti hopp att sjuknummern icke
skall blifva synnerligt stor igenom ankommande sju-
ka, får man derigenom ett nådvåndigt utrymme om
smittan skulle gripa omkring sig inom huset, åf-
vensom att kunna förflytta de sjuke uti nya rena
rum, så snart det liknar sig till båttring med nå-
gon. Den undra våningen innehåller likaledes 8

mm—

as) Efter en sednare Kongl, befallning kommer ännu en Magazine-
byggnad at tegel, uti allt lik den förra, i rak linea med de
öfriga byggnaderne, äfvenledes i år att uppföras på Östra än-
dan af den stora Stendammen, dels uppå den, och dels på
fasta landet. Andamålet härmed är skyndsamheten , och att

OR 2ihe Skepp må kunna på en gång få sina laddningar
renade. .

34

rum till boning för Låkare-Staten samt kök med
skafferi, tvåtthus, förrädskammare för Sjukhus per-
sedlar, Apothek och uppassande Betjening samt
ett badkar uti det medlersta rummet, till hvilket le-
des kallt och varmt vatten igenom kopparrör med
tappkranar, Med låsta dörrar både ofvan och ne-
dan om trappan, försåkrar man sig för allt omgån-
ge ifrån den ena till den andra våningen, som ic=
ke till tider och förhållanden åro beståmde uti Re-
glementet för Låkare-skötseln, förplågningen och
renhållningen. För öfrigt år allt så anordnadt, att
de sjuke och deras uppassare, kunna erhålla allt det
som erfordras för skötsel och förplågning, utan nå-
got omgånge med kocken ovch den öfriga betjenin-
gen vid husets ceconomie. . Ofvanpå andra våningen
år den stora vinden afdelad till flere behofver, så-
som till reservoir för det vatten som behöfves till
badningar och latrinernes afsköljande ifrån all oren-
lighet; till sjuksångarnes, bords och stolars rengör-
" ning, sång- och gångklåders vådring och berökning;
till förvarande af rena och iståndsatte sjukhus-per-
sedlar m. m.3 hvarutom der år uppsatt den hiss-
nings-machine, hvarmedelst de sjuke transporteras
ifrån första ankomsten till pesthuset, utur båten och
uti sjuksången, utan att vidröras, m. m, För att
gifva en allmån öfversigt af Sjukskötseln, må bår
anföras: Att då ett fartyg anlånder med insjuknade
personer uti farlig och smittosam sjukdom, skola de
genast till Lazarettet transporteras; allt båret af.
klippes den sjuke om bord, så tått intill hufvudet
som I hastighet ske kan, hufvud, hals och bröst
samt hånder och fötter tvåttas cd ljum åtticka,
koyen nedtages hvaruti den sjuke ligger och ned-
hissas med honom uti den vid Lofwartssidan af far-
tyget liggande båten, under inseende af /Pesthus-
Låkaren eller hans medhjelpare; derifrån går då bå-

3:

ten genast till pesthuset, inuti den Öppning af en
g alnars bred och: hvålfd canal, som går tvårs ige.
nom Stenkistorne , inunder Lazaretts- byggnaden.
Kommen till anvisadt stålle derstådes, midt inunder
en 4 alvars lång och 21 alnars bred lucka, fattas
den derigenom nedslåppte- trossen, på hvars krok
låggas Öglorne eller stropparne som finnas i hörnen
af koyen, och patienten upphissas dermedelst ige-
nom luckan och nedsånkes genast uti ett bredevid
stående badkar, med 32 å 33 gr:rs varmt vatten.
Med skårande Instrumenter aflossas klåderne från
kroppen, hvilka med krokar, fåstade på korrta stån-
ger, aftagas och dragas undan patienten utur karet,
Vattnet aftappas genast utur karet och rent inslåp-
pes 1 stållet, afpassadt till samma temperatur; om
få minuter låter man åfven detta afrinna och under
detsamma tvåttas hufvudet och kroppen med aro-
matiserad åttika, hvarvid man nårmare vågar nal.
kas den sjuke och kasta öfver honom en yllen bad-
skjorta , och derutéfver ett slags Sele,' hvilken dock
förut år utbredd uti badkaret, innan den sjuke der-
uti nedsånkes; den år gjord af sadelgjordar, som gå
under och omkring kroppen, hvilkens åndar, få-
stade uti den omnåmnde hissmachinen, lyftar ho-
- nom utur karet och upp igenom en åfven till Öfra
våningen gjord Öppning; en bårsång står dår till-
reds, på hvilken han genast nedlågges och inbåres
uti sjukrummet. Sjukvaktarne åro, under förråttnin-
gen, iklådde sin Vaxduks-beklådnad, och undvika
sorgfålligt att insupa något af patientens andedrågt,
samt att vidröra honom, utan icke högsta nådvån-
digheten sådant fordrar, ehuru deras hånder åfven
åro betåckte. Den nåmnde selen blifver qvar uti
sången och nyttjas till att dermed lyfta, vånda och
uppresa patienten, allt till dess krafterne tillåta ho-
nom umbåra den, eller att han dör, då den tjenar

56

att nedhissa honom uti den båt, hvaruti liket borrt-
föres, för att nedsånkas uti hafvet. Så snart tec-
ken till båttring förmårkes, åfvensom eljest dageli-
gen, då de sjukas antal kan sådant tillåta, förflyt-
tas den sjuke uti ett annat, rengjordt och med syr-
satt Saltsyregas och utvådring, vål renadt rym. Ef.
ter en nåtts rökning med samma ämne, tvåttas och
skuras dagen derefter det rum ban dittills bebodt,
samt med ytterligare rökning renas, och på sådant
sått omvåxlas till dess han kan gå uppe, då han
flyttas in uti Observations- sjukhuset , hvarifrån ,
om han der allt mer öch mer tillfrisknar, så at
-krafterne tillåta honom, att för det mesta gå och
sitta uppe , han förflyttas efter 10 å 12 dagar till
Convalescent - huset.

Sjukrummen med gipsade tak och våggar med
någon brungrön fårjblandning uti, för att bryta
den bjärta hvitheten som plågar och skadar den sju-
kes ögon och sinnen, åro hvartdera 53 qgvadrat-alnar
stora och 6 alnar höga samt försedde med kakel-
vgnar utaf murtegel, hvaruti luft - trummor åro an-
bragte emellan rörgångarne, Desse luftrör åro af
2:ne slag, ett som Öppnar sig med ena åndan in-
under ugnen vid goltvet och med den andra uti nå:
gon af rökgångarne uti ugnen, så att det afförer
den luft som finnes nederst uti rummet; det andra
bar sin Öppning utanför våggen uti fria luften, och
går inunder trossningen inuti och igenom ugnen,
samt Öppnar sig upp inunder taket och ersåtter såle-
des med ren, varm och frisk luft den, som ige-
nom det Adra och igenom sjelfva eldningen ut-
drages utur rummen, Dessutom åro ventiler, som
gå ut genom våggarne ofvantill, tått inunder tak-
listen ; dh neder vid golfvet insatte, bestående utaf
kopparrör, hvilka åro försedde med lock, för att
efter behag och behof kunna öppnas och tått till-

$T

slutas, De tvånne fönsterlufterne uti hvarje rum,
börja 4 alvar från golfvet, och 13 aln höga gå de
ånda upp mot taklisten, hvarigenom dagsljuset blif:
ver mildare, rummen dragfrie och alla våggarne
Jedige till flere sjuksångars användande, då behof-
vet så skulle kunna erfordra, samt all communica-
tion förekommen, att derigenom in- eller utpracti-
sera något, som eljest så ofta hånder vid sjukhus;
oaktadt strångaste förbud och nogaste tillsyn.

Sjuksångarne stå alltid uppe på vinden, uti
beredskap att nedflyttas efter behof. Ett par små
bord och några trädstolar, utgöra för öfrigt husge-
rådet. Sångarne åro utan omhången och ganska
enkla, bestående endast utaf en fast ram på fyra,
en alus: höga stolpar, hvaruti en segelduks-botten
år” insnörd; men en tredjedel af denna ram, höjer
sig mot ena åndan, så att dukbotten blifver der 10
tum högre ån det öfrige, hvarigenom man får en
hufvudgård, utan att behöfva uppstoppade dynor,
en rund påöhl af 4 tums höjd och en fit, utgöra
alla klåderne till en sång. En sådan sång år låt-
tast rengjord och vigast att handtera. En lös slå
ät hvardera åndan af 11 alns långd, som emellan
2:ne fyrkantiga krampor kan utdragas och inskjutas
bredvid ramens långsida, göra bårarmar att lyfta
och båra sången med den sjuke uti, |

Latriner finnas uti alla rummen innebyggde
och försedde med vattenrör ifrån reservoiren på vin-.
den, till orenlighetens afsköljande,

22.

Det så kallade Observations- Sjukhuset; åfven=
ledes ett tvåvåningshus utaf tegelsten, ligger 55 al-
nar på hvar sida, eller midt emellan pest-huset och

58 ;

Östra åndan af den stora Stenbryggan, hvarpå des-
se hus åro uppförde och afstånges från landet med
en vindbrygga, åfvensom med en dylik från Pest-
huset. Det består utaf 4 rum i öfra, samt 3 rum
och kök, som åfven nyttjas till tvåttstuga, uti den
nedra våningen. Uti öfra våningen hållas 2 rum
i beredskap för dem, så vålaf fartygens Besåttnin:
gar som Qvarantaires.betjeningen, som ankomma
sjuka, eller insjukna på stållet, och icke hafva så-
dane symptomer som tillhöra pesten och gula fe-
bern, eller någon annan, igenom smittande egen-
skap farlig sjukdom. De andra tvånne rummen åro
för Lotsar som anlända till hamnen på fartyg, miss-
tånkte att medföra smitta, eller ock verkeligen hafz
va den, åfvenledes för andra som blottstålla sig för
smittångor; men de som arbeta med smittade skepps
rengörning eller ock med dylika varors fram- och
äterförande, rening uti Magazinet och inpackning,
utan att tillhöra det smittade skeppets Besåttning,
hålla början af sin Observations - Qvarantaine i 5
dagar uti det rum de bebodt uti Pesthuset under ar-
betstiden, innan de uti 10 till 30 dygn f? fortsåt.
ta den uti detta. Uti undra våningen år ett rum
aftaget för Sjukvaktarne och ett för Kokerskan med
sin medhjelperska. "Ett rum år ensamt åmnadt till
gemenskap med Pesthuset, för att der inhemta Lå-
karens och Oeconomens skrifteliga reqvisitioner , och
att deruti aflemna alla de förnödenheter och under-
råttelser,, som Lazarettet och dess Betjening tarfva.
Detta rum år derföre alldeles tillstångdt för alla,
som icke åro Lazaretts-Låkaren eller Qvarantaines- -
måstaren följaktige, hvilka endast hafva nyckel till
hvar sin ingång i detta rummet. Ingen af dessa
tvånne mån ingå utan på beståmde tider, eller ef-
ter gifvet tecken. - Då till exempel Qvarantainess«
måstaren. hvar eftermiddsg ditgår, för att aflemna

39

provianten för påföljande dagen, Öppnar han fön-
stret för att utvådra hvad af syrångor ånnu kan
vara qvar uli rummet, sedan Pesthus-Låkaren va-
rit der på föremiddagen, innan han låter dem som
båra Proviant-persedlarne eller andra reqvirerade
varor, ingå och aflemna dem, Då sådant år verk-
ståldt, inhemiar han uti en blecklåda de Rapporter
och Reqvisiiioner som Låkaren der aflemnat, vål
genomblötte med Vinåttika, upphångde öfver snö-
ren till afdrypning samt qvarlemnar efter sig de
bref eller förhållnings -Ordres som åro åmnade
Pesthus-Låkaren eller andra personer uti Lazaret-
tet; derefter, innan han utgår och vål tillåser dör-
ren, framsåtter han de råkverks-materia!lier hvilka
Pesthus-Låkaren skall blanda tillsammans når denne
år sinnad att gå derifrån, Sedan Qvarantaines-må-
staren detta verkståldt, låter han nedslåppa vwvind-
bryggan melian Lazarettet och Observations-Sjuk-
huset, samt med klockringning gifver dem uti
Pesthuset tecken, att afhåmta varorne utur Com-
municationsrummet.

Når Pesthus- Låkaren låtit afhemta hvad som
för Lazarettets behof uti detta rum var inlagdt, igen
stångt fönsterne som Qvarantaines-måstaren Öppnat
för vådringen, och qvarlemnat sine och Oeconomens
reqvisitioner och rapporter, sammanblandar han de
utaf Qvarantaines-måstaren framstållde Röknings.
materialierne och tillåser dörren efter sig samt rin--
ger för att påkalla Vindbryggans upphissande och
tillåsning,

Qvarantaines - måstaren brukar såsom förvas
ringsmedel emot smitta, utom sin beklådnad,; vid
tillfållen att han skall ingå uti rum der smittånga
kunde finnas, oaktadt alla tagne försigtighetsmått
deremot, att andas igenom ett glest klåde som blif:

68

vit blött uti krydd-åttikan och med en deruti in-
vicklad svamp, indrånkt med samma åmne.

Detta medel bruka Låkarne åfven, då de ir.-
gå uti sjukrummen, åfvensom Sjukvaktarne då de
emottaga, bada och förflytta ankommande sjuke, el-
ler förskaffa de aåflidne utur huset. Vid Ull- och
Bomulls-balars öppnande och utbredande på lafvar-
ne i Magazinet, utom vid flere tillfållen, brukas
dylika smitt-dåmpare af Magazins-arbetarne och far-
tygens besåttningar.

Under det Qvarantaines-måstaren förehafver si-
na förråttningar uti Observations - Sjukhuset, besör-
Jer militaira Bevaknings-Chefen, att ingen får pas-
sera öfver den åt landsidan nedslåppta Vindbryggan,

231

Convalescentshuset innehåller endast 3:ne rum
och Vaktstuga uti en våning; Vindsloftet år afde-
ladt till Inventarii-persedlars vårdande, Detta, åf.
venledes af tegel uppmurade hus, år belåget inpå
holmen, uti en med löftrån planterad dal. De till-
frisknade, som få komma hit , åga vål sin frihet,
att få vistas ute i luften, men få icke nalkas Sjuk-
husen, hamnen eller Magazinetz en viss tid år dem
åfven föreskrifven till deras spatsergång, WVakten
skall ansvara för, att de hvarken tidigare eller sed-
nare åro utom hus, eller gå utom den för dem be-
ståmda promenaden, |

24.

Mönstringshuset år en liten Stenbyggnad på en
klippa ytterst vid hamnen ; det består endast af 2:ne
rum, hvarutaf det ena år alldeles öppet på en si-
da, och har ingen annan gemenskap med det ans

61

dra ån igenom tvånne fönster. Uti det öppna rum;
met samlas Skepps-besåttningen, som genomgått sin
Qvarantaine, och genom Inspection samt frågor mör
stras utaf Qvarantaines- Låkaren, innan den erhål=
ler sin Practica. Det yttre rummet tjenar åfven
till den Proviants- och förfrisknings-articlars aflem-
nande, som ifrån fartygen blifvit reqvirerade och
hvilka de med eget folk och båt afhåmta, som till
detta andamål blifvit dem utlemnad. Utom den
vakt, som står på Batteriet, år åfyen en man hår
posterad uppe på det platta taket, emedan öfver-
sigten af Qvarantaines-husen och sjelfva Land-
”gångsbryggan, som år derutmed belågen, så mycket
noggrannare vinnes,

25,

Boningshuset för Qyarantaines- Låkaren, Mili-
taire-Chefen och Qyvarantaines-måstaren, år hårintill
nåra belåget och har fri utsigt åt hamnen, alla Qva-
rantaines-byggnaderne och inåt gråsmarken och pro-
menaderne; det år åfven utaf sten och tvånne vånin-
gar; Militairespersonalen för bevakningen, har ock
hår sin Casern i undra våringen, åfvensom Qva-
rantaines-drångarne och annat arbetsfolk. Redskaps-
Tum, bagarestuga, kök och tvåtthus, upptaga de
Sfriga lågenheterne. ;

26,

Denna beskrifning visar beskaffenheten utaf de
Svenska Qvarantaines-anstalterne på Kånsö; och
sådan den utaf Kongl. Qvarantaäines-Commissionen,
redan år 1806, blifvit Kongl. Maj:t uti underdå-
nighet föreslagen, Men så långe den utsedde Qva-
rantaines platsen var uti enskild mans ågo samt till
én atinan borthyrd för. en långre tid, kunde icke
sådane, som de nu beskrifne byggnader företagas,

62

emedan dertill erfordrades en fullkomlig ågande
rått och fri disposition öfver Kånsö Holme. Den
vidlöftiga omgång som erfordrades, att för Kongl.
Maj:ts och Kronans råkning förvårfva den, kom
sent omsider till slut, så att Konungens Höga Stad-
fåstelse derå erhölls den 1 December 1815, på det
sått, att Brånnö Byamån, som voro samfållde åga-
re till Kånsön, erhöllo en förmedling af sine hem-
man, uti Jordboken uppskaitade till 45 hemman,
till 33, hvartill de från och med 1816 års början
kommo att beråknas. Hvad åter angår det om-
nåmnde arrendet deraf, så har Arrendator ånnu 26
år igen, och då Inråttningen ansvarar honom för
uppfyllandet af det ingångne Contractet, så hafva
inga vidare hinder legat i vågen för Byggnadernes
företagande, hvarmed ock början gjordes i Maji
månad 1816, och blifvit fortsatt med den kunskap,
nit och drift af. Herr Majoren vid Kongl. Fåltmåt-
nings-Corpsen och Riddaren af Kongl. Svårds-Or-
den, JACOB FORSSELL, att endast en del af In-
redningen återstår för nåsta år. ;

Te

Då Fartyg med pest, gula febern eller annan
åfventyrlig sjukdom anlånda till Qyarantaines plate
sen, och den der varande bevakningen anses för
otillråckelig, åger Commissionen råttighet, att ifrån
den, ungefårligen 1 mil derifrån stationerade Vå-
stra Kust- Escadern, reqvirera ett eller flere bevå-
sade fartyg till bitråde uti hamnen ; åfvenledes krys-
sare, då såkra underråttelser inlöpa, att dessa högst
farliga sjukdomar utbrustit på sådane kuster Utrikes,
hvarifrån Svenska eller fråmmande fartyg åro att
förvånta , och obemårkte skulle kunna gå Kånsön
förbi och inåt Östersjön, om de icke igenom dem
underråttades om sina skyldighet.

Lå

63.

» Med Svenska fartyg borde man dock hådanef-
ter minst hafva att befara sådane sjukdomars: Hitfö-
rande, sedan Kongl, Qvarantaines-Förordningen uti
5 & 6 4. $. strångt befaller alla Skepps-Redare att
förse sine utseglande fartyg med sådane Röknings-
materialier, som vid Qvarantaines-anstalten brukas,
och ; beskrifning på deras användande; att vara föra
sedde med blåck-lådor och tånger och andre Qva-
rantaines-persedlar, samt med Kongl, Qvarantaines-
Förordningen, som anbefaller dem, att vid fram-
komsten till främmande orter, underråtta sig om
Sundhets-tillståndet derstådes, att alltid låta förse sig
med Sundhets-pass, åfven på varorne, och så vidt
möjligt blifver, undvika all smitta.

28.

Taxan, hvarefter Qvarantain& -afgifterne be-
talas, utgör den XIV Art. uti Reglementet. Den
år beråknad efter Skeppens storlek samt den större
eller mindre fara, som deras innehafvande last kan
medföra, som ock efter den större eller mindre för-
sigtighet Skepparen iakttagit; Sålunda betalar ett
fartyg sine Qvarantaines-afgifter efter de olika om-
ståndigheter, hvaruti det, enligt Qvarantaines-För-
ordningen, befinnes, ifrån 6, ull och med 36 skill.
p:r Låst. Varornes rening åro taxerade pir Skep-
pund, ifrån 6 till 32 skill., då de renas uti Maga-
Zinet, men endast hålften, då de renas om Bbord;3
oberåknadt Röknings-materialierne, som sårskildt
betalas, åfvensom 24 sk. p:r dag i arbetspenningar
till hvarje Qvarantaines drång, För Fastager, som
innehålla flytande varor, betalas från 12 skill. till
x Rdr pir stycke. Sjukvården i Lazarettet betalas
med 12 skillingar p:r dag. Fartygens rening beta-
las åfvenledes efter deras storlek ifrån 12 till 36
skill. per Låst, för hvarje rökning. Taxan utstråe-

64

ker sig åfven till Magazinets hyra: når ett fartyg
med misstånkte eller smitta innehållande varor '"los-
sas, och desse efter reningen förvaras någon tiduti
inråttningens Magazin, på det att fartyget, uti vissa
håndelser, må kunna afsegla efter erhållen rening
och 'besåttningens fullbordade Qvyarantaine; då be-
talas för hvarje Skeppund ifrån en half skill. ull 4
skill, p:r vecka,

Practican betalas dessutom med 2 R:dr.

Dessa afgifter åro alla uti Banco och ifrån
Januarii 1816, förhöjde med 50 procent:

O
E-A

TEKNING

ef en ny at Myr - Åtare eller
Bålta ifrån Brasilien;
af
C. P. THUNBERG.

Tiund de Dåsgande, fyrfotade Djuren förekomma
tvånne Genera ganska besynnerlige, nemligen?
Manis och Dasypus. Den förra liknar fullkomli=
ven en Ödla med sin långa, smala och med ben-
hårda fjäll betåckta kropp och stjert. Den sedna«
re kommer öfverens med Sköldpannan, i anseende
till sin hårda af ringar sammansatta sköld, som bes
tåcker hela öfre delen af ryggen och sidorna.
Denna benhårda betåckning skyddar Djuren emot
deras fienders våldsamhet. Desse Djurslågten, lika>
som Myrmecophagze, Cegentlige Myr-åtarne), grafva
sig hålor i jorden, vandra ut om natten att sås
ka sin föda och lefva allmånnast utaf myror.

"Dasypi hela slågte tillbörer ensamt Ameriz
ta, och förnåmligåst den södra delen deraf. Dess
| ärter åro flere, och sannolikt åtskillige af dem föx
| ga eller ofullkomligt kände, Den sköld, som bes
'tåcker kroppen, består på ytan af fyrkantige eller.
I femkantige tutor, merendels stållde uti ordentelige

K. VA. Handl, a8i8. St. I 3

66

rader eller ringar, hvaraf någte midiöfveér fyggen
åro större och mera 'utmårkte. Utaf desse större
och tydeligare ringar hafva 'Auctorerne 'uppståldt
(caractererne) skiljemårken emellan (species) ars
terne, ehuru ”ringarnes antal ofta år svårt att bes
ståmma, Enligt Auctorernes uppgifter skola klor-
nes antal på framfötter och sbåkförrer våra olika till
antalet, så att somlige Hafva Palme tetradactyle,
och plante pentadactyle, då åter andre hafva Öf-
verallt fem stora och hårda klor, hvardi de med-
lersta alltid åro de största och längsta. Öronen
åro på de flåste uppstående, aflänge och 'trubbige.
Svansen år mycket olika, alltid kortare ån kroppen
och spetsad emot åndan. Skillnaden emellar ärtér-
ne af detta slågte synas mig förnåmligast "böra sö-
kas och tagas utaf de större och -bredare ringarnes
af klorne, Öronens skapnad, samt Ef”svansens utse-
ende och långd. Uti Museer förekomma ej alltid
hela specimina af dessa djuren. Stundom förekom-
ma der endast sköldarne, då inga kånnetecken kun-
na ågas af hufvud, öron, svans och fötter, och så«
ledes arterne icke fallkomligen eller "mel full så-
kerhet utstakas och beståmmas,

Båltornas arter förtjena således ätt nårmare ön-
dersåkas, beskrifvas och teknas för att lemna en
såkrare och fullståndigare kånnedom af detta den
nya verldens "besynnerliga "djörslågte,

ibland de sex dåggande djurs hudat, som åte
fålide "General -Consulen och Riddarens WESTINS
fogelsamling, till Upsala Academis Natural-Muse.
um, voro tvånne species af Dasypi slågte. Det
ena deraf år 'otvifvelakiigt Dasypus septemcinctus
och det andra ett okåndt species, som jag låtit
afrita och beskrifvit under namn af DasyYrPus mul.
finachur, i anseende vil sine talrike och öfver hela
kroppen alldeles lika beskaffade ringar. D. septem-

67

turelus har Öronen aflånge, trubbigt, af nåstan en
tums långd. Svansen år trind, beståndigt aftagans=
de i tjocklek ' ånda till Spetsen, som år nåstan tråd-
smal; dess långd år något mer ån halfvaå kroppens,
eller vid Pass 6 tum. Ringarne på den åro rydes-
ligare och mera upphöjde nårinare kroppen eller
vid basis, & eller 6 till antalet, hvardera med tvån-
ne rader fjäll; sedan följa vid pass nio mindré upp:
höjde Yingar, hvårdera af endast en rad fjäll: och
vidare till spetsen åro fjällen ömsom liggande utan
att utgöra 'ordentelige Ffingar. Hela skölden har
Xrenne afdelvingar ; den första ifrån bufvudet till
en tredjedels långd af kroppen, består af 15 ringar,
som hafva rundåde fjäll med smårre fjäll strödde
emellan sig: den yttersta delen ifrån svånsen till
fen tredjedel af kroppen år i det nårmaste lika med
den förra , bestående utaf 15 eller 16 ringar med
röändade fjåll och smårre fjåll inströdde. Den med-
lersta delen, som utgör en tredjedel af kroppens
långd, åger 4 till 8 större stydeligare bålten utaf
afläånga rutor, utan inblandning af smårre fjäll.
Framfötterne åro våpnade med endast fyra klor
och båkfötterne med fem , hvåraf tvånne på båda
ställen sitta på baksidån och råcka icke ned till
jorden samt åro åfven mindre. Hela djurets tjöcks
lek år, som en vanlig katts, och lårgden ifrån huf-
vudet till svansen af vid pass 9 eller 10 tum.

Det andra species , som i anseende till sine
talrika sköldringar år så mycket utmårkt och vida
skildt ifrån dess samslågtingar, anser jag Vara nytt
och hos Zoologerne hittills okåndt. samt således
förtjena att nårmare granskas, beskrifvas och teknas.
Mine försök i denna del utbeder jag mig i öd-
injukhet måtte af Kongl. Vettensk. Academien med
vålbebag blifva ansedde och emottagoe:

68

Hela djuret år rostfårgadt och kroppen har
den tjocklek, som en vanlig katt; långden går till
fulla 12 tum ifrån nosen till svansen. Framfötter-
ne åro en och en half tum långe och bakfötterne

nåra trenne tum... Deremot åro klorne på frames.

fötterne större och långre ån på bakfötterne. På
framfötterne åro klorne fem, hvaraf de medlerste
åro bredare och långre af en och en half tums
Jlångd; på bakfötterne åro "de åfven fem, mera
kullrige och knappast en balf tum långa. Låren
och buken åga glesa; hvitaktiga hår. Svansen år
emot kroppens långd mycket kort af vid pass 4
tums långd, tjockare vid basen och trind, spitsad
emot åndan. Hufvudet år mycket smalare ån
kroppen, afspitsadt framåt, af två och en half tums
långd, öfverallt betåckt med hårda , rutiga fjäll
Hela den öfriga kroppen år betåckt öfverallt, ånda
ped till Kdoraa der buken vidtager, med 28 ördentes
liga ringar eller bålten, utom trenne, som tyckas hö-
ra till halsen. — Desse kroppens ringat åro afdelte
uti fyrkantiga ruter utan någre fjäll emellan dem
instrådde. Sålunda skiljer sig denne artens sköld
ifrån alla andras, ganska mårkeligen. Sidorna af
låren och fötterna åga smårre och i fader stålde
rutor. Öronen åro åfven på denna årten olika ana
dre arters, emedan de icke åro aflånge utan alldes
les rundade och skäl-like.

Denna nya artens chåracter synes blifva: Das
sypus multicinctus : cingulis XVII eqvalibus $
auriculis rotundatis ; palmis plantisque pentadactylis.

Figuren år tagen i half-naturlig storlek.

Car LA EOKISERNENEKIE

NÅGRA NYA
Genera och Species af Insekter;

beskrifne af
J W. DALMAN.

sar

I. NYA GENERA,

1. få EÖ

Character generis essentialis: Os minutum apici ca-
pitis plani insertum, mandibulis qua-
dridentatis, et j ;

Laomellis duabus lanceolatis , inferiorem ca-
pitis paginam tegentibus.

Antenne inserte ante medium frontis ho-
rizontalis, articulo primo maximo
sub-securiformi, intermediis parvis
tenuissimis , apicis 3 Imcrassatis.

Species 1. Agaon paradoxum: testaceus imacu-

latus, oculis nigris,
Hab. in Sierra Leona, Dom. Prof. Ad. Afze-
lius. Mus. Dom. Schönherr +),

; |
4) Nomen a Greca voce MYAZAS admirabilis.

>) De exemplar af denna och fAere Afrikanska Insecter dem jag
haft tillfälle att granska , finnas i Hr Commerce - Rådet C. J.
Schönherrs rika Samling , åt hvilken de blifvit meddelade
af Hr Prof. Ad, Afzelius, som upptäckt dem på Sierra
Leona, och benäget tillåtit mig beskrifva och aftekna dem,

190

Insectum, valde. singulare et paradoxum, Gujus;
pon. nisi unicum vidi specimen, cujusque ob, nia
miam. parrium, exiguitatem, explicatio, hoc opus. hic:
labor. = Corpus, capite excepro, vix Diplolepi ra-
MICOT Us majus , toturm. testaceum , non, nisi. aculis.
caudaque nigris. Caput maximum elongato-quas
dranguluni, lineare, latitudine fere plus duplo lon-
glus, horizontale, basi emarginatum, apice trunca=
tum, lateribus rectis; glabrum nitidum, disco pro=
funde impresso, ibique in, fundo. svubcanaliculatum.
Ocni laterales, oblongi, depressi, nigri, bhaud. pro«
cul a. basi caplus inserti.

Os minutissimum in apice capitis subtus. si;
tum, mandibulis duobus minimis, corneis, subtri-
angularibus, latere interiore 4-dentatis. ” Palpos de-

”tegere non valuis sed media capitis. pars subtus. tes
giur. lamellis duabus reflexis , que ad mandibula=
rum. basin inserte; sunt elongate., sublanceolate ,,
capiti arcte applicata& et basin ejus attingentes, pas.
ralell&, relicta rima angusta intra illas. ;

Antenne. capite thoraceque vix longiores, ante.

Capitis apicem, superne insert, ad foveolam disci,,
basi approximate, Articulus primus maximus, latere.
exteriore angulatos-dilatatus, ut subssecuriformis eva-.
dit, valde. compressus, horizontalis, glaber nitidus;.
articuli proxime insequentes tenvissimi, breves, pl.
losi C(quare numerum eorum indicare vequeo); ans
tennarum vero. apicalis pars formsatur ex articulis tria
bus magnis sub-globosis, hirsptissimis, clavam elons
gatam constituentibus. | ;
"> Thorax. latitudine capitis , sed dimidio. capiis
sub-brevior, antice in medio nonnihil sinuato-pro=
ductus, postice linea obsoleta bisinuata a metathoraa
ce distinctus; lateribus utringque spinulis duabus
minutis armatus , quarum prima in medio, altera

. paulo ante alarum insertionem; supra parum Gone

28

WE

VEKUS > glaber, nitidus. Metathorax; latitudine tho-
FACiS, eique. arcte applicatus. & concolor, — in no-
stro. specimine acu mutilatus,

Abdomen capite longinäd sub-trigono-conicum ;
seta, anali. supera longitudine capitis thoracisque ,
nigra, et. spinula, sub-anali acuta. nigra, parum ul-
tra. apicem , abdominis: prominente.

Pedes testacei, graciles, mutici, subglabri, fe-
moribus. sub-clavatis , tarsis. elongatis (ut videtur
5 articulatis).

Ale» 4 albidoshyaline;- antice.- latiores , statu-
ra, et. facie.fere. ut in. Diapria, lineola stigmaticali
paulo pone medium. coste, et rudimentis nervorum
basalium. atqye longitudinalium. non- nisi. obsoletis-
simis, haud-: manifestis, margine exteriore, & costali
'baseos , ciliatis. Ale posteriores. valde. angustate ,
margine. postico ciliate , enerves. videntur.

Descriptione. allata. exploratum. erit- Insectufn
hocce ad Ordinem- Hymenopterorum. pertinere. Ad
familias et. Diplolepidum, et- Codrinorum accedere
videtur, ob. ani. structuram priori forte associandum.

Förklaring .af Figurerne, Tab. II, A,

Fig. 1. Naturliga storleken af: Agaon 'paradoxum.
= 2, Densamma sedd från. ryggen, mycket för-
storad.

= 34 Abdomen med, dess. seta. och .spinula analis,
sedd. från sidan.

— 4. Hufvudet samt det egentliga Fhorax, sedda
från ryggen... i. utmärkt, stark. förstoring.
Derab åro:-

a. a. den linea. som. skiljer thorax. och metathorax.
b. den. bakre spinula- 1 kanten, af thorax.
e. dess fråmre spimula,

da Ögat,

22

g. förskuggningen utmärker den djupa intryck«
ningen ofvanpå hufvudet.
första antenn-ledens insertion,

8

g. dess yttre vinkel.
h, de mindre, otydliga, antenn-lederna,
2 de tre yttersta stora antenn-lederna.

Hufvudet och thorax, sedda från undra sidan.

frambenens insertion, :
. de tvånne långa lamellerna som ligga tryck-.
ta åt hufvudets undre sida.

deras fåste vid mandiblernas rötter: de

små mandiblerna mårkas ofvanföre, på in=

re sidan 4-tandade,
— 6, Samma figur som den förra, endast att den
ena lamellen visas uppviken, så att så vål
dess inre yta blifvit synbar, som åfven en:
svag intryckning på hufvudet, der hvarest
lamellen. förut legat. |

I. Cerypnus f).
Character Generis: Os. havstelle absque proboscide..
Clypeus. subperpendicularis, nudus, apice
late emarginatus. |
Antenna porrecte, compresse, seta Crassa,
compressa, articuliformi.
Corpus: ovato. kemisphericum, scutello. ma.
ximo. formnicalo ,, ahdomen totuns
elasque obtegente.

Pescriptio generica: Antenme trontis medio inserte,
3 articulate. Articulus primus tenuior ob=
conicus, secundus cyathiformis, brevis, tertius
eonoideus , compressus , basi precedenti arcte
applicata. Seta magna, sublanceolatula ; ante

|

-
=

(SÅ
s

Ga AN

Lä .
+) 4 HEAVPOS cortex nuclei e. gr, Amygdalarum (ob faciem
Scutelli corpus tegentis).

13

apicem articuli tertii illi inserta, valde com-
pressa, in setulam brevem pubescentem desi-
nens. Ciypsus subperpendicularis , longe infra
oculos descendens, antice late sed non profun=
de emarginatus , apertura oris magna. Hau-
stellwm magnum , carnosum — retractum. Cor-
pus parvum, ovato-hemisphericum, muticum;
capite parvo transverso,' thorace transverso»,
brevis; scutelto maximo, fornicato, dilatato-
frotundato, abdomen totum alasque obtegente.
Alarum Nervi fere ut in Eauxania. Nervus
costalis paulo ultra apicem ale extenditur, ibi=
que cum nervo longitudinali quarto con-
jungitur; margo interior ale nullo nervo cin-
gitur. Nervus auxiliaris duplicatus, ad me-
dium coste usque extensus. Nervus longi=
tudinalis secundus ante apicem ale arcuatim
in costam finitur, tertius in apice; et quartus
pone apicem ale nervo costali junctus, quoque
pone medium ale, ope nervuli brevissimi trans-
versi, cum nervo tertio connectitur. Nervus
quintus ante marginem angulo recto reflectitur,
ad nervum quartum adgrediens, et cum illo
areolam magnam, basi angustatam , format.

Species 1. Celyphus obtectus: corpore antennis pe
dibusque ferrugineis , thorace supra vio=
laceo, levi:; scutello maximo fornicato
Vviolaceo , Coriaceo.

Hab. in India Orientali, Dom. Johan Lund.
Mus. Dom. Schönherr3 eodem l!oca D. Silf-
werswård. Mus. Dom, Gyllenbal,
Animalculum primo intuitu facie fere Tetyre

parve ob scutellum maximum; unicum exemplum

än Dipterorum ordine huc usque detectum 7), Corpus

7) Nullo modo cum Canopo Fabr. 'Rhyngot. confundeadus,

magnitudine HBenopsis gibbosi. Antenn& pallide, ferrus
gine&e L; testacex, apice obscurioress Caput trans.
Sversum, perpendiculare, thorace angustius, testaceum,
glabrum, nitidam 3; in. medio frontis lineola tran-
sversa impressa, arcuata. Apertura oris late sed non,
profunde emarginata , omnino nuda. Haustellum,
basi. testaceum, apice. fuscum, Wertex. ocellis. tri
bus. conglomeratis. obscnris , ad. latera. setulis pers.
paucis. Oculi. laterales, oblongi, prominuli , in.
vertice late distantes, mortuis pallide-glauci.. Tho=.
tax. transversus, longitudine multo latior, antice an«
gustior truncatus , angulis- subcallosis prominnlis ,.
basi. truncatus angulis deflexis, lateribus in. medio.
nonnihil angulatus.. valde convexus, glaber nitidus,.
omnino impunctatus; violaceus, laseribus sub-rufe-
scens. Scutellum. maximum. suborbiculare , basi,
summa tantum truncata, marginatum, omnino fors.
nicatum , ut hemisphericum. videatur, totum cyaneo-.
'violaceum , glabram nitidum , antice. lateribusque.
profunde coriaceum, dorso postico levi; subtus valde.
concavum , non vero omaino vacuum, sed: potius.
membranula concava clausum. videtur. Corpus. sub-
tus. testaceum, glabrum, nitidum. impunctatum, ab-
domen dorso planum, posterius rotundatum, podice.
magna, deflexo, e segmentis tribus. marginays. for-
matus, anali. parvo, rotundato. mutico, Sexum exeme-.
plaris nostri. determinare nequeo. HEedes. corpore.
conzgolores, simplices, postici., reliquis paulo. longio=.
res3. femora. aniica. latere inferiore pilis paucis magis
conspicuis ornata., Cceterum, ut tibie, omnBes, non.
nisi: brevissime & parcius pilosule. Tarsi tibiis
longiores, 5. articulati, articulo. basali reliquis simul
sumtis longitudine equalis. Ale longitudine tho-
racis- scutellique, hyalin2, margine costali apiceque;
Tutescentibus, nervis fuscis, directione ut supra in-
dicatum; insecto guiescente ad maximam partem a i

75:

stutellostecte. Halteres breves, clavati, lutescen-
tes, sub basi scutelli occultati. Squama subalaris
nulla, quantum ego -detegere valui..

Methodo systematica locum forte. obtineat in
familia Ortalidum primum, ante Diopsin 1, Sepedö=
He. ; | ;

På: Tabellen II. B. förestålles :.

Fig. 1. Naturliga storleken af Celyphus obtectus.
— 2. Densamma sedd från, ryggen, förstorad.
— 3. Densamma sedd från sidan, förstorad;
— Te SS då sedt. famifn. i | Ökad. storlek,

” ISA

UI. DIRHINUS.

(Ex. ordine Hymenopterorum. Fam. Diplolepidum).
Character. Generis: Os, inflexum , mandibulis. pro=
ductis Sens . apice. 3 LL 3
dentatis.
Antenne. fracte, (10-11 articulate,): ins
serte. medio frontis sub oculis,
: in sulcum, capitis profundissimum
retrahende.
Caput ; supra horizontale , antice. produ-
ctum, profunde bifidum, sulco mar
gno ad stemmata usque divisum ,
fronte infera. oblique descendente.
Gorpus. elongatum,. abdomine petiolato, fe-
moribus posticis. incrassatis maxi-
mis3. alarum,nervis , preter, costa.
lem, nullis. manifestis.
(Fenus maxime affine Chalcidi ; statura. tamen
magis: elongata, -et. forma, capitis. deflexi- presingu-
Hart, unde antennarum, insertio. & occultatio. alienae
Os quam in Chalcide, magis. productum et. acumina-
| tum, intra basin pedum anticorum inflexum, Äns

76

strumenta cibaria interiora examinare mihi non sue«
cessum. HLocus in Systemate: pone Chalcidem ante
Hurytomanm.

Etymologia a is bis & giv, eiwos, nasus,

Species: 1. Dirhinus excavatus: corpore punctas
tissimo atro, pedibus posticis concolo=
ribus; antennis pedibusque anterioribus
ferrugineis.

Hab. in Sierra Leona Africes. Dom. Prof. A, Af:
zelius. Mus. Dom. Schönherr. In India ori-
entali. Dom. Kymell. Mus. Dom, GyHenhal,

Magnitudo Stigmi minuti Panz. Caput et
truncus atra, undique confertissime rude' punctata,
pube pallida sericea parcius adspersa, Caput mas
gnum latitudine thoracis, superne visum horizontale,
basi angustiore profunde emarginata, antice produ-
ctum inr lobos duos acuminatos margine omni eleva=
to. In vertice stemmata 3-distincta, quorum ante.
rius in margine sulci. Caput a latere visum sub-
trigonum, fronte obliqua deflexa. Ocuk rotundati,
laterales , nonnihil »prominuli, in mortuis glaucos
pellucidi, nitiduli. Sulcus profandissimus caput alk
tice dividens, usque ad medium ejus excisus, an«
tennarum cäulem , majoremque partem flagelli, ex
cipiens et oceultans. Antenne ferruginee, vix vi-
sibiliter pallide-pubeseentes, simplices, statura ut in
Chaleide & pluribus hujus familie. Thoracis! lobus
anticus (collare,) transversus, antice sinuato-produ=
ctus, fateribus subrectis, postice emarginatus3; lobus
medius paulo latior, dorso utrinque sulco obligua
arcuato impressus; lobus scutellaris semiovalis apice
rotundato mutico; — omnes conferte zequaliter pun=
etati. Metathorax subplanus, cCostis nonnuHis divia
sus, utringue obtuse-unidentatus, versus abdominis
insertionem angustatus , ibique impressus. Abdeos

17
men thoraci multo brevius, petiolo brevi striato”);
åno rotundato , subtilissime pallide-pubescenti, res
tracto. Pedes anteriores breves, ferruginei, femo-
ribus 'clavatis, medio nonnihil infuscatis, tarsis di-
Jutioribus.. Pedes postici maximi nigri, coxis elon-
gatis glabris, femoribus crassis lenticularibus, sub-
tus pone basin dente minuto åarmatis, ceterum vix
nisi omnium subtilissime crenulatis3 tibie tenues
arcuate, subulate, nigre; tarsi tenuissime testacer,
Ale infuscate, nervo-punctoque costali ordinariis
fuscis; ceterum mnervorum non nisi obsoletissima
vestigia. Tegula humeralis lutescens.

På Tabellen I, C. föreståler:

Fig, iv. Dirhinus extavatus förstorad, jemte mått af
dess naturliga storlek,
= 2. Densamma sedd från sidan,
= 3. Hufvudet sedt framifrån , nerifrån, för att
visa pannans djupa utgröpning och antenner=
nas fåste. CObserveras att på denna och föl«
.Jande figur, måste hufvudet, enligt optiska
reglor, förestållas i mycken förkortning.)
> 4 Hufvudet sedt ånrnu mera nerifrån för att
visa hela urgråpningens djup. En antenn
; förestålles uppböjd, den andra nedböjd.
= 5, Hufvudet med antenner sedt från sidan,
— 6. En antenn , ånnu mera förstorad.

IL NyA SPECIES
1. dorydism bispinosum: fusco-ferrugineum, thoz
race utringue unipinoso, scutello ab:
--- , domine longiore,
Hab. in India orientali. (Mus. Dalm.).
Å Statura Åcrydii subulati, sed major; Frons pal:

») Ceterum ovale, glaberrimum nitidum, derso baseos concinne
Striato:

28
lida, antennis ferrugineis, Thorax fuscoferräginea,,
döorso planö öobsolete carinato:, lateribos uringug

spina valida, åcuta, ferrugidea, apice nigra, arma.

us, — Scutellum, a thoracre non distinctum, corpore

fere duplo longius, apice acuminatum;, vix carina-
tum, fuscum, Pedes forma ut in covgeneribus, få-
sco. & ferrugineo variegati. Ale longitudiné scutelli,
2. Cynips Eucharoides: petiolo elongato$ nigra ni
tidissima, vore Pedibusque pallide-testaceis,
> äntenvis ”filiformibös flavofuscis. |

| Specimina plura excipulo capta in sylvaticis
Westrogothize mense Junio; anin Quercu habitans?
Mediz magnitudinis, sed elongata et gracilis,
statura et facie omnino Eucharidis, sed ale Cyni-
pi. Antenn&e fliformes, tenues, longitudine feré
corporis, 14-articelat& , articulo primo obconico »
secundo brevi nodiformi, reliquis subequalibus lons
vioribus lingaribus, 'colore supråa fusco, subtus te-
stacéo, subtilissime aålbo-pubescentes. Caput träns
sversum, fronte xequali Xneo-nigra, in illesis dense
albo-sericeo-piloså, vertice &neo. subtilissime puns
ctato , stemmåtibus tribus elevatis. Oculi magni,
globosi nigri; mandibule flav&, intus tridentaté.
Thorax gibbus niger, supra glaberrimus, latetibus
striatus3 scutellum magnum elevatum, posterius på=
rum productum , obtusum ; glabrum. Metathorax
punctato-scaber. Petiolus elongatus, longitudine 3
thoratis, tenuis, teres, higer nitidus, sub metathora-
ce inter toxäs pedum posticorum insertus.. Abdoa
men longitudine fere thoracis, övåtum, elevatum;
vix compressum;, antice posticeque mödice attenua>
tum , nigfum nitidum. Pedes simplices , pällides.
testacei , parcius pubescentés, tokis nigris. Ale
hyaling, subtilissime ciliate, nertvis ordinariis Cynsa
pis distinctis, Aavo-fuscis, nervulo extimo transver=
so crassiores Alarum tegula testacea.

19
Obs, Ob ”håbitum ”a 'genuinis Cynipibus non-

"vihil diversum, 'presertim -petiolum abdominis elon-
”gatum, Entomologis nonnullis förte videatur pecu-
"liaris generis,;cui tune nomen ” Anacharis” proponéerem.

2. Chalcis melanuris: nigra, tibiis tärsisque töfos
'piteis, alarum 'tegulis, maculisque femo-
'ruim "posticorum, ”basali apicisque albis;
abdomine petidlato, scutello sub miutico.

Specimina circa 20, seniel capta ad villam Rod
Westrogothiz, mense Julio, :pröpe aqvam vyJlitans.
'Eodein löco, per plures 'postea annös, sollicitissime
sed frustra quaesivi,

Magnitado & 'statura omnino Ch. sispedis Lin.
(que a Fabricio C. clavipes salutatur), sed prefer
”colorem et 'signaturam femorum Posticorum, ab illa
guoque differt tegulis 'albis, 'coxis posticis manifeste
”brevioribus + "et äntennis magis ”clavatis. Caput
transyersum, latitudine thoracis, nigrum punctatissi-
mum, fronte superiore pro antennarum receptione
:oblique bifoveolata, interjacente carina, infra ånten=
naröm insertionem nonnihil descendente. Margo
oralis Iate et sat profunde emarginatus , in medio
nonnihil incrassatuss Mandibule breves , vålide,
nigie; palpi flavescentes. Iptra oculos utrinque
punctum albidum. Antenn& nigr&, inserte medio
frontis, (in linea intra marginem oculorum inferi-
orem ducta,) caule longo cylindrico, flagello cauli
Plus duplo longiore, (10-articulato,) basi tenuiore,
Versus apicem sensim sed manifeste incrassato, Tho-
Tax nDiger, immaculatus, copiose rude punttatus, åns
tice truntatus, angulis subrectis, scutello apice ob=
'solete et breviter bimucronato, metathorace cancel
latim rugoso. Alarum tegula Bie Abdomen sub:

lobosum , elevatum , atrum , nitidissimum , petiolo
ill dimidio brkide”, stilen toncolore. Pedes
janteriores nigro-fusci, tibus rufescentibus basi ex
|
|
|

30

teriore pallida, tarsis ferrugineis. Pedes postice ni
gri, subtiliter punctulati, coxis elongatis clåvatis 3
horum femora maxima, lenticularia, nigra, basi in-
feriore lunulague söbapical utringue, albis; margi=
ne inferiore evidenter crenulato, et ad basin den=
tibus duobus geminis armata, quorum exterior va-
lidior albus. Tibie arcuate femoribus applicate,
eisque' paulo breviores , nigr&, apice interiore in
spinam. lutescentem product& <Tarsi” lutescentes 3
pubescentes. Ai&e fusco-hyaline , nervo costali ;
punctoque stigmaticali brevi, nigro-fuscis. — Cot-
pus totum , abdomine excepto, pube brevi griseå
adspersum, in pedibus subtiliore.

Obs. Non, nisi feminas vidi; nec alia hujus

generis. species mihi obvia, quam hujus esse mas

rem suspicari liceat; etenim e Chalcide sispedi Lin.

et marem et feminam possideo, preter antennarum

& ani formam, simillimass

a. Diplolepis Poatellana: I&ete viridis nitens, puns
ctåtissima, ore antennis pedibusque flas

)

vis 3 palpis articulo apicali maximo

lentiformi, luteo;
Hab. in Westrogothia & in Uplandia;
Parva, magnitudine & statura Dipl. puppårium.

Caåput magnum , thorati fere latius , equale , läge |

viride, subtiliter punctatissimum, pro atitenhis vix
impressum, Mandibulze pallide, apice fusce, Pal:

pi lutei, articulo ultimo maximo et forma singulari;

corpusculum enim globosum 1. lentiforme, glabruti ;

referente; sub gula retrahendi. Antenne& crassiuscu- |
ie, forma hujus geheris ordinaria, caöle lingari cy- |
lindrico, flagellö sub-fusiformi, lute&, immaäculate, |
inserte fronti, infra oculos sed longe supra 05:
Oculi Hjustuli, obscurii — Thorax läte viridis R |

niiens, subtilitex punctatissimus, lobo collari träns:
SYEISON

gi

svetso, antice rotandato. Abdomen brevissimum ,
deltoideum åno truncato, viride, glaberrimum, ni-
tidissimum, thoraci petiolo brevi nigro adnexum.
Pedes favissimi, ungulis nigris, coxis virescen-
tibus. Ale albo-hyaling, nervo costali ramulogué
stigmaticali brevi, fusco-fiavescentibus.

Obs. Palporum singularis structura secundum
methodum Habricianain genus proprium indicare vi-
detur, sed forma relifuorum corporis partium omni-

ho ut in Diplolepibus.

5. Gonatopus +) ephippiger: glaber, favus, metas
thorace scabro nigroa j

In Vestrogothia rarissime mihi obvius.
Parvus, vix magnitudine Bethyli kemipteri Pang,

| totus fAavo-luteus, exceptis oculis et metathorace
higris. Antenh& lutee vix pubescentes; articulus ”
| primus major cylindricus, secundus bevis obconi-

Cus, 3, 4, 5, 6, lineares, 7, 8» 9, Crassiores,

| apicalis acuminatus. Caput quam in reliquis mi-
| hus transversum , Ppostice parum emarginatum, glå.
| brum, läteum, oculis subovatis nigris, mandibulis

| Hälpisgque pallidis, illis summo apice fuscis. — Collare

| ängustum, subquadratum, antice rotundatum, lu«
| teum, glabrum piudum. Thorax subtus et antice
| flavo-luteus; sub metathorace ante basin pedum
utringue punctum nigrum, Metathorax niger,
| scaber, postice declivis, convexus, vix nisi obsole-
| tissime cancellatus. Abdomen luteum, glaberrimum,
| basi apiceque attenuatum, segmentis quinque, petiolo

MR

D) Gonatopus Klug. Genus a Dom. Latreille in Gen. Crust. &

Ins. Tom, IV pag. 39, déterminatum et descriptum , ibique

+ - Dryinas nominatum; que denominatio vero a Cel, Fabricio
jam alio Piezatorsm generi imposita. (Syst. Piez. p. 200.)

K. V. ÅA. Handl, 1818. St. I. 6

82

vix ullo. - Pedes flavi immaculati, forma ut in re-
liquis hujus generis, videlicet femoribus ante me-
dium incrassatis, versus apicem attenuatis, tarsisque'
anticis raptoriuis. Ale pallido hyalinge; nervis sti-
gmateque flavissimis, directione omnino ut in reli-

quis bujus generis.

(|

6. Gonatopus melaleucus: niger, capite antice albo.
:macuia verticalt trigona nigra; pe-
dibus anterioribus -totis, tarsisque
posticorum, albis. (3.)

In Vestrogothia captus.

Fere minimus hujus gencris, statura reliquo-
rum, femoribus tamen minus cavatiss Antenn&e
non longitudine thoracis cum capite, filiformes, ni-
gre, articulis (10,) distinctis, brevibus, sub equa-
libus; apicis parum crassioribus. Caput magnum,
antice niveum, palpis mandibulisque albis; postice
et subtus nigrum, inacula verticali magna, subtri-
gona, oculisque magnis, nigris. Truncus et abdo-
men nigra immaculata, metathorace declivi con-
Vvexo, subtliter punctatissimo. - Pedes albi, ante-
riores immaculati, posticorum femora et tibie ni-
gro-fusca, tarsis albidis apice obscurioribus. = Ale |
bhyalinge, nervis stigmateque fuscis, |
7. Gonatopus collaris: niger, antennis pedibusque

testaceis , collare rufescente. ($9.)
In Vestrogothia lectus.

Inter minores generis, Antenn&e tenues, te-
stacex, immacnlate; articulo basali reliquis majori,
secundo brevi, ceteris longitudine subequalibus,
apicalibus vero crassioribus. Caput nigrum, glabrum
nitidum, nec punctatum nec pubescens , mandibu=
lis palpisque fiavesceptibus, Collare capite multo |
angustius, subquadratum, antice rotundatum, rufe-
scens margine antico infwscato. — Thorax vix latia |

-

i

83

tudine capitis, nigrum, nitidum, metatborace cons
colore, punctulato, vix cancellato. Abdomen ni-
grum, glabrum, nitidissimum, ano piceo. Pedes
forma hujus generis ordinaria, pallide testacei, fe-
moribus valde obclavatis , 'posticis apice fuscis.
Ale hyalin&e nervis Aavescentibus.

8. Gonatopus flavicornmis: mniger, fronte albo-seri-
ocea; ore, antennis pedibusque pal.
lide testaceis. (&. 9.)
Hab. in plantis et fruticibus, praesertim Pomoa:
ne, passim. :

Maximus bujus generis mihi obvius. Femina:
Antenn&e capite vix triplo longiores, filiformes,
flavo-testacex >; nude, articulo basali reliquis lon«
giore, Subtus albo, articulis ceteris longitudine subs
2equalibus, apicis vero paulo crassioribus. Caput
cum oculis ipso thoraci latius, nigrum pnitidum,
subtilissime punctulatum, antice pube tenui albo-
sericea vestitum; 'mandibule pallidoflave, apice
saturatiori, palpi elongati albicantes. Collare breve
transversum, nigrum, punctulatum, Thorax niger

nitidus, metathorace concolore purctulato, leviter

'cancellato. Abdomen nigrum , nitidum, Pedes pal-

lidi flavo-testacei, immaculati, femoribus posticis sa-
turatioribus. Ale hyaline nervis stigmateque flavis.
Mas: duplo minor, antennis paulo longiori-

bus, linearibus, manifeste pubescentibus, subcilia-

tis; abdomine breviore, obtusiore; ceterum quoad
formam et colores femin&e simillimus, Rarius oc-
currit. ;

9. Gonatopus ruficormis: mniger, nitidus mandibulis

pedibusque lutescentibus , antennis Jon;
gioribus fusco-rufescentibus, -articulis
I et 2 testaceis. ( 2.)

Hab. in Vestrogothia passim.

Ék

L

3

84

G. flavicorni minor, presertim angustior, sed
antennis multo longioribus tenuioribus, et vere di
stinctus, Antenne longitudine capitis tboracisque,
tenues, articulo primo" erassiore tereti, secundoque
brevi, flavis; ceteris fusco-rufescentibus nudis, 3 et
4 basali multo longioribus, reliquis sensim decor |
scentibus. — Caput nigrum npitidum, equum, oculo
armato subtilissime parcius punciulatum , fromme
parcius et obsolete sericeo-pubescente, = Palpi et
mandibule lutestentes, he basi apiceque dd
Collare angustatum npigrum, subtiliter purctulatum.
Thorax ' niger. nitidus, metathorate concolore ;
convexiore, punctatissimo, tenue pubescente, haud
cancellato. Abdomen nigrum nitidum. Pedes rufo-
testacei immaculati. Alex hyaline nervis stigmate-
que flavescentibus. |

10. Gonatopus frontälis: niger nitidus, fronte man=
dibulis pedibusque rufotestaceis, an-
tennis longioribus nigris, articulo ba-
sali luteo, metathorace retuso. (29)

Valde affinis. G. ruftcorni, sed distinctus vide-
tur, cum semper paulo minor, et macula frontis
constans, metathorax quogque masis retusus videa-
tur. Antenne Jlongiuscule, tenues, pilosule, ni-'
gre, non. nisi articulo basali luteo. Mandibule et
palpi favescentes. . Frons albo-pilosula, macula
magna Jutea intra et supra antennas, ad os usque
descendente. .. Caput, thorax et abdomen nigra,
nitida.;. .Metatborax -niger'; conferte punctatus, non
cancellatus, valde retusus. Pedes lutei immaculati.

Ale nervis lutescentibus,

bnnsn baralis: niger nitidus, mandibulis
pedibusque flavo- testaceis, antennis
longioribus crassiusculis nigris, ar.
ticulis 1 et 2 flavo testaceis. (9.

85

(EHåb. in Smolandia. A Dom. Bogeman mihi
i communicatus.

Statura et summa similitudo G. ruficornis , sed
paulo major, et distinctus videtur. - Differt preser-
fim antennarum flagello fere duplo crassiore quam
im G. ruficorni, toto nigro, non rufescente; articu-
I dus basalis etiam paulo longior videatur,

Antenn&e corpore breviores, articulo basali
cylindrico flavo, crassiusculo; secundo tenui pal-
I lido; reliquis nigris immaculatis, breviter:pube-
| scentibus, apicem versus sensim crassioribus. Ca-
put (HOrsde multo latius, nigrum , subtiliter punctu-
| latum, e€allo” parvo supra os, et inter antennas.
ronk nigra immaculata, albo-pubescens. Mandi-
bulze lutescentes, palpi pallide-Savi. Thorax niger
nitidus , punttulatus, metathorace rugosuklo, retuso.
I Abdomen nigrum nitidum. Pedes forma ordinaria,
pallide-lutescentes , immaculati. Ale nervis testaceis,

2.: Gonatopus brevicornis: niger, capite subtilissime
. coriaceo, ore pedibusque rufopiceis;
antenmis brevibus crassis nigris, bast
rufopiceis; alis stigmatie fusco.. C 2.)

In WVestrogothia captus,

| Medius in hoc genere, distinctus colore ob-
| scuro, et antennis quam in reliquis cratsioribus et
brevioribus,. Caput thoraci manifeste latius, nigrum,
I subtilissime coriaceum , canslicula frontis-tenui lön:
| gitudinali, regione oris albo sericea. Mandibule lu-
| tescentes basi picee; palpi testacei. Antenne vix
ultra dimidium thoracis assurgentes, pigre, basi
pice&; articulus primus reliquis longior ob-conicus,
| secundus -pPårvus breviter :obconicus, tertius longior
cylindricus, reliqui perspieue crassiores, ukimus
conoideus , apice acuminatus. Thorax niger niti-
dus, metathorace concolore punctatissimo , basi dor-

vt

86

sali cancellata, apide declivo z2equali. Abdomen
nigrum glaberrimum. Pedes omnes rufo picei, fe-
moribus saturatioribus, tarsis pallidis. Ale fusco-
hyaline, nervis pallide fuscescentibus, stigmate ni- d

gro-fusco. | i

13. Spy Ops pedestris: elongatus apterus, nigert
ore antennarum basi pedibusque testa-
ceis, femorum basi infuscata; ver-.
tice depresso, thorate subtereti bis
npedo. (9.)

Hab. in Vestrogothia passim rarius.

Longitudine fere G. flavicornis, sed angustior;
statura singulari et facie fere Formice, sed anten-
ne, pedes &c., omnino hujus generis. — Antenpe
non longitudine capitis cum thorace, fusco-testacex,
graciles, articulis 1 et 2 crassioribus favescentibus,
3:ti0 longitudine precedentium ”simul sumtis,. gra-
cillimo, apicalibus perparum crassioribus... Caput
thorace fere duplo latius, nigrum nitidum, slabtomd
leve, regione oris flava, mandibulis concoloribus;
postice late et sat profunde emarginatum, supra
depressum , lateribus cum oculis prominulis elevatis ,
unde excavatöm videtur; subtus crassiusculum con-
vexum, nigrom. Thorax valde angustatus, diffor--
mis, bipartitus; Pars antica (verum collare), oblon-
go-subglobosa, posterius valde elevata, subtruncata,
nigra nitidissima; pars posterior (thorax proprius)
teretiuscula, subdepressa, minus nitida, apice opaca, '
Abdomen capite latius, nigrum, nitidum. - Pede
omnes pallide-testacei, femoribus ad basin nigro-
fuscis, Ccoxis posticorum concoloribus. Tarsi antici
raptorii , omnino ut in reliquis hujus generis.
Alarum nullum rudimentum,

i 317

'

Anm. "Dessa ofvanföre beskrifne Gonatopi
utgöra utan tvifvel lika så många olika arter,
emedan deras skiljemårken åro nog tydlige, och
alla åro af ett och samma kön. Om deremot
de tvånne följande, hvaraf jag endast sett hannar,
höra till några af de hår beskrifoe honorne, eller
till egna arter hvars honor åro mig Sbekante. kan
jag nu icke afgöra. Det torde dock vara låmpli-
gast att beskrifva dem såsom sårskildte, till dess

erfarenheten får lemna dem en såkrare plats.

14. Gonatopus fuscicormis: mniger, ore pedibusque
testaceis, femoribus basi piceis; an-
tennis nigris pubeecentibus; alarum
nervis stigmatequefuscis. (8).

Hab. in Vestrogothia, minus infrequens.
Magnitudo EKvanie minute. Antenna capite
cum thorace evidenter longiores, |nigre, lineares,
valde pubescentes; articulus basalis brevis crassi-
usculus, basi interdum picea; secundus parvus bre.
viter obconicus; tertius articulo basali fere duplo

"longior, cylindricus, reliqui tertio statura et fere

longitudine 2quales, apicalis attenuatus. Caput

nigrum nitidum , palpis mandibulisque favis. Col-
lare breve, antice rotundatum, nigrum nitidum.

Thorax niger Nitidus, re ÄNborsa concolore pun-

ctatissimo, declivi convexo, mon cancellfato. Pedes'

obscure testacei, femoribus basi piceis, coxis con-
coloribus. Ale hyaline, nervis stigmateque fuscis,
obscuris.

15. Ebdlätöpus pubicornis : niger, ore pedibusque
rufopiceis , fömotiBbs. bal: febscakt
oribus:, antennis nigris pubescenti-
bus, articulis brevioribus, alarum

s nervis stigmateque fuscis. (&.)

Hab. in Vestrogothia.

CK
SN

88

Affinis så fuscicorm, sed duplo minor, ore
pedibusque multo obscurioribus, et antennarum ara
ticulis multo. brevioribus, de omnino MA,
Antenne&e vix longuudine capitis cum thorace, nis

Man
; al

gre, valde pubescente 5, articulo primo cylindrico,

brevi, reliquis tamen non breviore, secundus bres
vior obconicus; tertius fere brevior basali, oblons
gus; xeliqui teruo similes, apicalis acuminatus.
Caput cum, ,oculis ,;thorace latius, nigrum , subti-
Jissime coriaceum , mandibulis palpisque: piceis,
Coilare breve transversum, antice rotundatum ni-
grum, 'Phorax niger nitidus, metatborace puncta=-
tissimo , convexo, declivi, obsolete subcancellato.
Pedes picei, tibiis tarsisque dilutieribus femoribus

obscuris , bact nigricantibus. Ale nervis stigmäteque

nigro- DS

26. Ceroplatus. testaceus: corpere pedibusque testa-
Ceis, antennis tarsisque obscurioribus.,
alis sordide lutescentibus, costa intra
medium et .apicem in fuseata.

Hab. in Vestrogotbia rarissime; specimina duo.

capta in fenesvris domicili amoeni Sparresater

Donmini Sehönpberr, Ahrne Merulio destrueut:.
inbabitans 7

» Specimen nostrum masculum. Ceroplate tipu=

fordi minor, presertim multo apgustior. — Antenna

lanceolate, omnino compresse, longitudine fere tho-

raCis cum capite, fusco-testace&, fronti superiori

, intra oculos inserte; constant articulis 15 (Cexcepto

processu articuliformi frontis ad antennarum basin);
articulus 1:0 parvus cyathiformis, 2:0 major, lu-
natus, reliqui transversi. sublunati, medio baseos
subsinu2to, angulis in ferioribus rotundatis, superio=
ribus acuminatis; articulus ultimus semi-ovatus.
Caput parvum deflexum suborbiculare, testaceum ,

, 29
subiilissime fusco-pubescens, oculis magnis obscu-
ris, capitis partem anticam fere totam occupanli-
bus, relicto fronte angustissima immersa, testacea,
Os pailide lutescens, ”palpis oblongis eoncoloribus.
Stemmata 3 pellucido nitidula, in macula nigra ver-
ticis locata, non in triangulum, sed in linea sub-
recta |], parum arcuata. Thorax gibbosus testaceo-
lutescens, albido.sericeus, margivibus fusco-ciliatis,
in dorso lineolis longitudinalibus 4 fuscis, obsole-
tis, interioribus antice divergenubus; et in utroque
Jatere "sub alis macule zz 1 3 fusco- brunnee&e,
Scutellum semi.circulare pallide testaceum. Abdo-
men ihoraci plus triplo longius, lineare, subcylin-
dricom, tesiaceum fusco-pubescens; in summa basi
utringue punctum fuscum punctisgue obscuris 3 1.
4 obsoletioribus ad latera ventris notatum, anogue
pallido, breviter biunguiculaio. Pedes gracillimi
testacei, parum pubescentes, tibiis striatis omnibus

| apice unispinosis, tarsis fuscis. = Coxe posteriores

|

magn&e, pallide; puncto in medio fusco. Ale ab-
domine multo breviores, sordide-lutescentes, nervis
ordinariis fuscis; pone medium costze vitta margi.

| nalis fusca, parum determinata, versus apicem non
nihil descendens, apicem ale non attingens. Margo
| : a
ale interior obsolete et inzequaliter infuscatus vi-

detur. Halteres pallidi, capitulo fuseo,
Femina hujus speciei olim a Dom. Schönherr
Holmie capta. Mari magnitudine, statura et colore

simillima , modo. abdomen crassius, sublanceolatum,

depressum, fusco-testaceum, immaculatum. = Anus
valvulis duabus brevibus; inferiore latiori, obtusa;3
superiori angusta, acuminata, in medio subgibbosa.

90

BESKRIFNING
Öfver Slågtet Pedicellaria;
af
Se UN SESSON

D. små maskkråk som utgöra slågtet Pedicellaria,
åro först upptåckta af den skärpsynte OTTO FrREDR,
Mörrzer. Denne Naturforskare kånde redan tre
arter deraf, hvilka han införde i sin prodromurs,
samt derefier beskref och afteknade i Zoologia Da-
nica ( Fasc. I. p. 16. Tab. XVI).

Hos ingen af de sednare Författare, som jag
har till hands, finner jag någon art anteknad utom
de MärLLerska, och hvad de anföra om dessa, sy-
as de MäLrLER. Ingen endå art af detta
slågte år, mig vetterligt , hittills anmårkt som Svensk.
Jag tror mig derföre göra våra Faunas vånner ett
nöje, då jag nu kan anmåla fyra arter deraf såsom
hörande till Fauna Svecita. Af dessa arter år den ena,
som jag vill kala Pedicellaria dentata, otvifvelak-

tigt ny: de andre tre åro förmodeligen de samma
som MäLLERS, fastån resultaterna åf mina observa- |

tioner icke alltid inståmma med denne berömde
Forskares. Jag har derföre åfven beskrifvit och
låtit aftekna dessa sistnåmde arter, och Jag hoppas, att

91

den, som jemför Naturen med både de MärLrerska
och mina beskrifningar, icke skall finna de sed-
nare öfverflödiga. Jag får nåmna, att mina bes
skrifningar åro gjorde efter observationer genom
enkelt microscop med spegel Figurerna åro rita.
de, dels i naturlig storlek, dels efter nåmnde mi=
croscop af Medicine Licentiaten Herr Å. RETtzrus.

Lå

Pedicellaria, som jag på svenska ville kalla
Stjelkdjur, hör till de ofullkomligare djuriska orga-
nismer, hvilka ånnu stå nåra grånsen af vextriket.
Som Djur har Stjrlkdjuret armar att fånga sitt rof,
en mun att uppsluka det, och en mage, att dige-
rera det. Som Djur har det åfven en frivillig rö-
relse: men denna år likvål blott partiel; ty liksom
vextens, år dess fot för alltid bunden vid den
punct, der håndelsen först fåstade den. = Stjelkdju-
ret hör derföre till de lånkar i Djurkedjan, hvilka
icke fullkomligt hunnit lösslita sig ut vextnaturens
band, och framstå som fria och sjelfståndiga djur.
Dess hufvud år djurets, dess fot vextens. Dess rö-
relser inskränka sig derföre inom en obetydelig
krets, och dess jagtpark utgöres af den cirkelrun-
den, hvaraf foten bildar centren, och armarnes
åndar beskrifva peripherien.

För att gifva Låsaren en riktig förestållning
om Stjelkdjuret, får jag be honom efterse figurerna
på Tab, III. Den nedersta, smalaste delen af
Djuret år dess fot (pedicellus) med hvilken det år
fastvuxet vid en fråmmande kropp, hvarifrån det
ej utan våld kan 0 Denna fot år smal,
trind, ogenomsigtig , oftast böjlig, någon gång
kalkartad och skör, Här mårkes intet teken till
djuriskt lif, "Foten omgifves merendels af en tunn
pellucid hinna (epidermis) (Fig. 6. ec) som blir mera

SE

02

synlig, sedan Djuret legat en Aiten stund i fårskt
vatten. Fotens öfversta ånda har oftast en knapp,
som inskjuter sig i en membranös säck, (by hvil-
ken år tjockare ån foten, och hos de. Hecta arter
cylindrisk. Denna me Wbksnösa såck år pellucid,
och försedd med lånrgsgående ganska fina fibrer.
Märrer kallar denna del af djuret dess hals (cols
lum). Men hos ett Djur, som naturen försett med

så utbildade anfallsvapen för att fånga rof —

hvilket vi strax gå att visa — kan man vål knappt
annat ån föreställa sig ett betydligt organ, i hvil-
ket det fångade fe nedsvåljes och der digereras.
Den pellucida fibrösa membranpen, (som utanull åf-
ven är omgifven och skyddad af en annan mem-
bran) synes mig otvifvelakugt vara ett sådant or-
gan. Uppåt drager den sig något tillsammans , och
försvinner mellan de tre kablar, som "utgöra 'ar-
marnas basis, och svalgets omkrets. Denna såck-
formiga membran måste derföre vara på eo gång
matstrupe och mage, och der den slutar sig G dead
ces) förtäta den troligen functionen ån af svala
och ån af anus. - Denna del at Djuret kallar jag
derföre abdomen , och jag får tillika anmärka, att
den finnes ganska tydlig hos alla arter, fastån
MurLrenr nekat den hos Pedicellaria olobifera. Efter
magen följer det så kallade hufvudet (Fig. 8. a),
som år den tjockaste del af Djuret. Detta består
af tre: ") armar, som innesluta munnen, Rotåndan af

”armarna år hos alla arter knölig och tjock (Ad)

Dessa knölar articulera sins emellan, och omgifva
svalget. Muärrer kallar dem flikar (lobi). Från
dem uppskjuta armarna i olika form hos ' olika ar-
ter (a). Men hos alla (kunna de, genom rotkné-

+Y' Jag har äfven sett individer med 4 och 2, men mycket sällan,

93

Jårnes articulerande, öppna och tillsluta sig efter
djurets behag, Hos alla åro de kalkartade och
sköra. |
Då man löstagit ett Djur från den fråmmande
kropp , hvarpå det suttit, har det:imerendels armarna
tillslutna (Fig-2); men sedan det legat något litet i
färskt vatten, dör det; alla muscler återtaga då
jemvigt sedan viljan icke mera "verkar. på adducto-
rerna. Djuret utstråcker derföre armarne rått fram,
och i denna stållning förblifva de. Af samma or-
sak tyckes vatinet, hvari Djuret ligger, nu få fritt
inlopp genom det lilla svalget; ty magen blir mera
uppsvåld och ram; åfveni hos'Pedic. evata som 4
lefvande tillstånd har den slingrig (Fig. 8k |
Armarne, som man kanske lika så vål kunde
kalla åékar, åro mera fullkomligt utbildade, ån
man hos ett så ofullkomligt djur skulle förmoda.
För att visa detta vill jag vålja Pedicellaria dena
tata (Fig, 1—4). ;
Jag har förut nåmnt, att armarne vid rotån=
dan 10 tjocka och knöliga. ”Sådane synas de ut-
våndigt. Invåndigt åro de concava och man fie-
ner, att dessa synbara knölar åro tunna, trekantiga
utbredningar af armarnes rot. -I nedre hörnet åro
de tandade med tre tånder (Fig. 4: d), och långs
åt den inre concava sidan går en. upphöjd smal
erista (Fig. 4..£). Denna bildar således tvenne
caviteter, bvilka åro fylda med ett köttlikt åmne,
som synes fibråst, då det macereras i vatten. ” Detta
åmne år djurets .muscler, hvarmed det hopdrager
armarna m. m. Från nåmnde rotutbredning upp-
skjuta armarne i början smala +), derefter mera

+) Här äro de. derföre skiljda från hvarandra, äfven då ändarna

" äro hoplagda (Fig. 2): Det. är möjligt, att Djuret äger ett
retractilt sugrör, för att komma åt det rof, som fasthålles mel-
lan armändarna, Mg

94

utbredda , lancettformiga , innantill concava, utantill
eonvexa och med långsgående ryog. Från midten,
der de åro bredast, till åndan, åro de 1 kanten
tandade, och dessa tånder inpassa noga mellan
tänderna i de andra armar, då Djuret slutar dem
(Fig. 2) Armarne hafva således sitt scelett och
sin muskelbyggnad. |

| Jag bar åfven håmnot, att bufvud och armar
äro kalkartade och skåra. Man bör likvål icke
förestålla sig en oorganisk kalkmassa. Tvårtom
råder hår den regulieraste organisation, Med sin
sköna cellulésa structur likna de (öfver spegeln)
ett slipadt crystallglas, hvari oråkneliga små punct-
formiga oceller ligga i rader strödda öfver allt,
undahtagande i brådden , som år jemnbred, slåt och
klar. | ;
DDet år en af Physiologerna antagen och på
erfarenheten grundad sats, att Naturen vid uiveck-
lingen af de djuriska kropparna går ut ifrån en
och samma grundform, 'följer samma” våg; men
liter en del organismer för alltid stadna vid en ut-:
bildningsgrad, som hos andra blott år en hastig
Ofvergång 2), fö

| År denna sats allmånt gållande, att vi hos
/ett follkomligare. Djur finna det som Öfvergångs-/
| period, hvilket vi hos ett ofullkomligare finna per-
manent; och om det fullkomligaste Djur, under
sin successiva utveckling genomvandrar alla fors
mer af de lågre djurklasserna ; så följer håraf, att
vi åfven hos det fullkomligaste Djur — menniskan —

——" RE

+) Es giebt keinem guten Physiologen , den nicht die Bemerkung
frappirt hätte, dass die urspröngliche form aller Organismen
eine und dieselbe ist, und dass aus dieser einen Form sich alle, |
die niedrigsten. wie die höchsten so entwickeln, dass diese die |
permanenten Formen der erstern nur als voröbergehende Peri- |
oden durchlaufen. ' Meckel Beyträge zur vergleichenden Ana- |
tomie, 2 B, I Abrih, p. 3: |

95

"skola finna en period, i hvilken dess form har nå-
gon likhet med Stjel kdjurets. Det år klart, att:
denna period bör sökas inom de första veckorna
af fostrets tillvarelse,

I denna första utvecklingsperiod visar sig
menskliga foswet, som en liten aflång klump med

hufvudåndan: tjock och rundaktig, och den mots

satta åndan tunnt tillspetsad; Intet spår gifves
ännu till ögon, öron eller andra öppningar; intet
teken till extremiteter, Åfven brist på all inre
Benbyggnad såtter menskliga fostret ånnu bland
Ammalia non vertebrata. — Till 10:de 12:te veckan
äro mun- och näshålor förenade och utgöra en enda
cavitet. Åfven bröst- och buk- caviteterna åro i bör-
jan förenade. ”Tarm-canalen år ej långre, ån krop-

pen, Magen år blott en obetydlig utvidgning.

Undre åndan af tarm-canalen år till 16:de veckan
tillsluten, På det stora hufvudet, som icke genom

|
| |
|

| någon hals år skild från kroppen, åro kåkarne +),
tidigare ån alla öfriga ben, i i hög grad utvecklade +).

Man finner således i dana första utvecklings-
period en långt större Öfverensståmmelse, mellan

|. menniskofostret och de lågsta djurformer , hvartill

äfven Stjelkdjuret hör; ån mellan fostret och den

| fullkomligt utbildade menniskan.

Ånnu en physiologisk anmårkning må til.

| låtas mig vid Stjelkdjuret: Det torde förefalla

besynnerligt, att finna så. fullkomligt utbildade;

I och så skönt organiserade rofvapen hos ett Djur,

+) Jag har nämnt, att hvad jag kallat armar hos Stjelkdjuret;
lika så väl kunde kallas käkar. Troligen vore också den be-
nämningen i sig sjelt riktigast. Jag har likväl bibehållit den-
na för analogien skull med de andra polypartade djuren,

”") Meckel Beyträge zur Vergleich. Anat. 1. B. 1, Abth Oo
f. — D:;o a B. 1. Abth. DNS ER

96

bvars kropp blott år en tunn membranås såck, ock
hvars fot ånnu tyckes stå qvar inom Floras gebiet.

Detta phenomen år SkrTR vä och lemnat
oss ånnu ett bidrag till den sats, att Naturen vid -
bildandet af djurformerna, icke lor iakttager en
viss analogie, utan åfven utvecklar sig i sammå
direction, nemligen från den åndan af djurkroppen;
der hufvudet finnes till motsatta åndan: Att detta
intråffar hos Stjelkdjuret , år klart af det föregående.
Jag skall åfven framdraga några få bevis för den:
na sats af de andre Djurklasserna:

Hos menskliga fetus utbildas först hufvudet, i
förhållande till öfriga kroppen. Då extremiteterna
visa sig, framkomma de öfre, som sitta bufvudet
nårmast, förr ån de nedre; Hos Skäålkunden finnas
vål både fråmre och bakre extremiteter, men de
fråmre åro långt mera utbildade, och hafva 5 tär,
som åro försedde med naglar. = De bakre åro nå:
stan hopvexta med svansen. Hos Höalen, som
bland Mammalia står på en ån lågre utvecklingse
grad, åro de fråmre extremiteter fenlika, och dess
Agera SE (tårna) gömda inom den allmänna be:
tåckningen ; således "åndå långt mera utbildade ån
de bakre, hvilka endast visa sig som en Korizoh=
tal klufven fiskstjert. - Hos de fullkomligare ams
phibier (t.ex. Rana, Lacerta &c.) finnas både fråmre
och bakre extremiteter. Hos Sirenen, som står på
en lågre grad, utvickla sig aldrig mer ån de två
fråmre. > Hos de öfriga af samma klass (ormara
na) försvinna åfven dessa fråmre.

De flesta Fiskar åro försedde med fenor, som |
tyda spåren efter båda slags extremiteterna. ' Hos
Apodes försvinna de bakre, och endast de fråmre |
ålerstå.

Detta

; 9
Detta åmne får jag kanske ullfålle att når

mare utveckla en annan gång, Nu åter till Stijelk-
djuren.

De finnas i större eller mindre mångd sittande

mellan taggarne på alla de Sjöborrar (Echini) som

finnas i hafvet vid Standindviens kuster. Således
bebo de'så vål Ishafvets våg vid Finnmarken och
Nordlandet , som Öresunds vid kusterne af Skåne.

rt, Peditellaria (globifera Möl.) brachiis ovatis,
apice aculeo introrsum fAexo terminatis; abdo-
mine subgloboso; pedicellolongo. (Fig.10—12.)
Pedicellaria globifera, Möll. Zool. Dan. I p. 16.

FaR; CV TI RI0: Ir
Descriptio: Animalculum hocce forem corollå
tripetalå, germine infero bene refert; scil.
Brachia torollam, abdomén getmen et pedi-
celus pedunculum tepr&sentant. Brackia tria,
rärius duo, ovatå extu$ convexa, intus cCon-
cava costå in smedio elevatå. Heec, costa
ultra membranam foliaceam , coloratam, ova
tam, qua extus tegitur, adscendit et in acu-
leum, introfsum flexum , terminatur. Abdos
men subglobosum, parvun, membranaceum,
pellucidurn, Peditcellus plerumque tenuis et lon-
gissimus, extremitate inferiori cylindraceo-in=
crassåta, superiore cåpitata, (Hoc capitulum
per membranarm abdominis perspicitur). Color
vatius pro väria sede, jam olivaceus, jam
albidus , jam roséus apice et margine brachi-

orum purpureis,
Habitat inter spinas Echmi Drobachiensis
et Swaårtzsii ”'Y.

+) Vide Collectanéa Zool, Scand. Niisson.
Ec in. Drobachiensis ulterius describendus est,

Kd, Hänahkoisig: Si I

Lund 1817. Pp. 7:

Vi

98

2. Pedicellaria Covata) brachiis ovatis muticis, ab-
domine cylindrico, brevioribus; pedicello brevi.
(Fig. 7—8.)

Pedicellaria triphylla Mäll. Zool. D. Tab.
XVI f.6—8. Obs. Pedicellaria lobis quadratis
(Fig. 9) quam lc. p. 16. descripsisse videtur
Möällerös, ad hanc speciem vix pertinet.

Descr.: Brachia tria, ovata, obtusiuscula, mus
tica, extus Convexa, intus concava margine
”leviter crenata. Abdomen cylindricum, 1 te-
res, flexuosum, longissimum (brachiis triplo
longius) longitudinaliter subtilissime striatum ,
pellucidum; superne parum coarctatum , mem-
brana cingente dilatatå. = Pedicelius brachiis
longior, abdomine brevior, tenuis, opacus gy fra-
gilis, membranula cinctus, superne capiiatus.

Habitat inter spinas Echim Drobachiensis

et Smwart2zu; presertim vero in membrana,
os horum cingente, Copiosissime insidet.

3. Pedicellaria (aristata) brachiis linearibus, abdo<
mine cylindrico longioribus,
Pedicellaria tridens Möll. Zool. Dan, Fasc. I.
p. 16. Tab, XVL Fig. 10—15. ;
Desecr.: Brachia tria, rarius quatuor, aristifor=
mia; attentius tamen observata linearia, €Xx-
tus teretia, intus subcanaliculata marginibus I.
integris I. pone apicem leviter crenulatis.
Brachiorum bases nodose, nodi subtriangula=
res, extus convexi, intus concavi, lineå, in
medio , longitudinali elevatå. Abdomen cy-
lindricum, superne parum coarctatum, mem-
branaceum subtilissime striatum, membranula |
cinctum brachis brevius. Pedicellus, longi:
tudine brachiorum, linearis, opacus extremie
tatibus incrassatis, membranula vestitus.

Fen

9

Color : Pedicelli fere albidus, abdominis
roseus, capitis 1. olivaceus, 1; roseus.
Hab. inter spinas Echini Swartz et
Sphere.
4. Pedicellaria (dentata) brachiis petiolato-lanceola-
tis, dentatis; abdomine cylindrico sobegqualibus.
Descr. Brachia tria, rarius quatuor, lance-
olata extus convexa, intus concava, margini-
bus a medio ad apicem dentatis; basi nodosa;
nodi subtriangulares, extus convexi, intus cons
cavi, linea longitudinali elevata. Abdomen,
longitudine fere brachiorum, cylindricum,
membranaceum, longitudinaliter subtilissime '
striatum , membranulå, cinctum, = Pedicellus
longitudine fere abdominis, tenuis, linearis,
fragilis, albus extremitatibus incrassatis,
Hab. in Echino saxatili sat frequens.

Ice

UPPSTÅLLNING

af de i Sverige funne Vårtsvampar

(Scleromyci);
af

ELIAS FRIES.

(Fortsättning. ")

O. OztEcCTAZ. Hylshusen insånkte, betåckte af
veden, barken eller vexternes öfverhud.

211. SPHZERIA fimeti, crustacea fimicola, spherulis
suboblongis immersis nigris, collis prominenti-
bus subobliquis.

Spb. fimeti. Pers, syn. p. 64. Albert. et Schwein,
33: |
Vexer på gödsel i skogsmark, icke sällsynt. |
Genom skorpan och de insånkte hylshusen år
den lått skild från Sph. albicans y. och Sph. ster=
coraria Sow. Man har af denna tvenne artförån-
dringar, den ena med svart skorpa , hvilken hos
oss år allmånnast och tråffas på spillning efter kor;
den andra med blågrå ENE finnes på håstgådsel
mera sållsynt.

212. SPHAERIA livida, entozyla, spherulis subob-
longis immersis nigris, collis subprominulis ,
materia cinereo-livida cinctis. p

—]

2) $e K. V.sAcad, Handl. 13817, St. IL p. 245.

LOL

Sph, livida. Pers. syn. p. 20,

Sällsynt, uti gammal ved.

Skorpan bildas liksom hos samslågtingarne af
det utbrytande fråslemmet, hvarföre den hos den-
na art icke år svart, emedan fröslemmet år blekt
(cxesio-albida, cinerascens). Öppningarnes halsar
genomborrade, korta, knappt utstående.

213. SPHAERTA maura, entoxyla, spherulis globosis
immersis nigris, capitibus hemisphericis inequa-
libus crustaceis.

Vexer uti gammal ved, sållsynt.

Liknar en svart skroflig skorpa; men inuti Ve=
den sitta hylshus måst lika Spå, eutype, Halsen
knappt mårkbar; men dess spets år mycket utvids:
gad, halfrund, ojemn, Hylshusen sammanfyta icke,

214. SPHAERIA astroidea, entoxyla, spherulis cons
fertis globosis nigris, capitibus stellatis macule
indeterminate awre insidentibus:

Vexer på nedfallne qvistar, sållsynt.

Skorpan ganska tunn, alldeles svart, obegrån-
sad , ej fullkomligen slåt. Hylshusen merendels
smårre ån hos följande art, men sitta tåtare till-
sammans. Halsarne mycket korta med utstående
spetsar hvilka åro oregelbundet kantade, ofta stjern-
lika. Den bör icke förblandas med Actidium; ty
sjelfva öppningen år rund.

215. SPHERIA eutypa, entoxyla, spherulis sparsis
globosis nigtis, capitibus depressis in macula de-
terminata nigricante prominulis. Liljebl. Sv. El
ed.: 33
Lichen eutypus. Ach. Lichenogr. Prod. p. 14.

Sph. operculata. Pers. syn. p. 80.
Ie. Sowerb. t. 217.
Icke sällsynt på vissnade grenar af Asp, Ask

0. 5. V.

102

Den skorplika flåcken år långsefter utdragen,
i kanterne begrånsad, fullkomligen slåt och ljus-

utdragne och ganska korta, allt efter som de åro
djupt insånkta i veden, 'Spetsarne utstående i den
svarta Aåcken, blifva snart skällike.

216. SPHERIA hiascens, entoxyla, spherulis diffor-
mibus”atris, ligno superne nigricante immersis,
capitibus superficialibus tuberculatis delabentibus.
'Vexer 1 hård bokved.

Under sjelfva ytan, som, då den icke år be.
klådd af ett parasitiskt brunt ludd, år slåt, år ve-

den svart, hvarifrån åfven ofta utgå svarta rån-

der, som -genomtrånga den inre hårdare veden.
Hylshusen olikformige. Halsarne ganska korta,
knappt mårkbara, men” deras utstående spets år
stor, svart, (liksom sammansatt af lera små knölar ,)
hvilken slutligen affaller och qvarlemnar gropar i
veden.

217. SPHAEBIA crypta, entoxyla, sphaerulis globo-

svart. Hylshusen hopfalla icke. Halsarne variera

sis immersis sparsis nigris, ostiolo prominulo, col-

lo maculaque nullis,
Funnen i ved af: Pyrus malus.

Hylshusen tåmmeligen stora, klotrunda, mycs
ket olest våxande uti veden, utan att förenas af nå-

gon skorplik flåck. Öppningen punktformig i sjelf- il

va vedens yta. |

Arten distinct, men bör nårmare undersökas.

218. SPHAERIA strobilina, conigena, spherulis gre-
garius erumpentibus difformibus nigris nitidis
astomis.

Sph.” strobilina. — Holl, et Schmidi Deutschb,

Schwaämme. j

Vexer på nedfallna grankottar, sållsynt.

Från Dothidea pithya B. år den lått skild ge-

|
|
|

103
nom de utbrytande inuti tomma hylshusen; mera
nårmar den sig till Hysterium comnigenum, hvilken
den ock till vexesått och utseende fullkomligen lik-
nar. Vanligen sitta 2 eller 3 hylshus tillbopa
och utbryta i en smal spricka, blifva sedan nåstan
bara, till formen ganska oregelbundne, slåta, glatta,
glånsande svarta. Tydlig öppning har jag icke
sett; troligen år den enkel.
| EN
210. SPHAERIA mamillona, spherulis sparsis hemi-
sphericis prominentibus nigris, epidermide conco-
lori tectis, ostiolo papilleformi, |

Vexer på mindre qvistar af Cornus, Evony-
Mus 0.5. V.

Hylshusen skulle man lått anse för superfici-
ella och bara, emedan de åro mycket utstående och
den betåckande barkens öfverhud öfver hvarje år
slåt och svart. Formen halfrund, nedtryckt med
slåt dunkel yta. Öppningen, vårtlik, central.
Egentligen vexer den spridd, men icke sällan sam-=
manfyta 2—3 hylshus.

1220. SPHAERIA Xylostei, corticola,spherulis globo-
sis innatis atris in 'crusta late effusa indetermi-
nata atra prominulis, ostiolo pertuso.

S. Sylosteiv Pers. syn. pc B4.

Mycket allmån på stammen och qvistarne af
"Lonicera Xylostewmn.

Skorpan vidt utbredd, olikformig, tunn, dun-
kel, svart. Hylshusen åro vål alldeles beklådde af
barken, likvål, med densamma mycket utstående
och utan halsar. . Öppningen liknar en fin por, år
måst bar. Ofta sammanflyta fara, då den hknar
Spheria uda P,

221. SPHARIA rhodostoma, subeorticalis, spherulis
globoso-depressis aggregatis, in erusta nigra ins
natis, ostiolo denudato roseo.

124 |
Sph. rhodostoma, Albert. et Schwein. p...43s
43

Finnes om våren på vissnade qvistar af Rhax
mus Frangula.

Skorpan uti den inre barken år dunkel, 'svart
och merendels begrånsad. Hylsbysen tåmmeligen
stora, måst runda, efter omkretsen. något strimmi-
ga, svarta. Papillen år conisk, svart, vidhångan-
de barkens öfverhud, hvaraf då den afdrages, den
- rödletta öppningen blir bar,

222. SPHAERTA pupula, subeorticalis selitaria, sphee-
rujis orbiculatis depressis glabris nigris, disco ime
presso plano albo, papilla sublutescente.

Vexer på den inre barken af nedfallne qvistar
af Åcer pseudoplatanus; funnen i mångd vid Lund.
> Hylshusen fullkomligen kretsrunda, lHikformi-
ge, efter omkretsen fint strimmige, glatta, dunkelt
svårta; vidbånga ej öfverhuden, som genomstickes
af den centrala gulaktiga papillen, Disken, som
blottas då öfverhuden afdrages, år nedtryckt, platt,
af olika finare bildning och till fårgen hvit.
Till form och vexesått kommer Sph. subsecre-
ta Sowerb. t. 373. f. 8& nåra denna, men år såkers
ligen skild,

223. SPHARIA Tilie, subcorticalis sparsa, sphae-
rulis globosis immersis glabris Digtis, collo eruma
pente inzequali nigro.

Sph. Tilie. Pers. syn. p. 84. db. et Schuwein,

” 42.
. Vexer allmånt under barken af Lind.

År liksom föregående utan all skorpa och full-
komligen glatt. Hylshusen klotrunda , slåta , in-
sånkte uti den inre fibrösa barken, sållan hopfal-
lande, dunkelt svarta. Fröslemmet utbryter mer-
endels i form af ett klånge, hvarföre den åfven

105

fördes till slågtet Namaspora af REBENTISCH;
ibland bildas deraf ett svart skrynkligt bihang, som
PERSO0ON beskrifver I. c. under B- Sph, constricta.

224. SPHAERIA Janata, subcorticalis sparsa , sphe-
rulis globosis strigosis olivaceo-nigris, collo eruim-
penti disciformi inequali nigro.

Vexer under barken af Rhamnus Frongula,
sållsynt,

En ganska besynnerlig art, hylshusen meren-
dels spridde, tråffas mer och mindre ludne, mörkt
gröngula; hopfallande har jag icke sett dem. Dis-
ken utbrytande, ojämn , oregelbunden , dunkel,
svart, Med Sph. circumscissa P, och &Sph. sclausa
Schum., hvilkas plats år emellan denna uch före-
gående, år den mindre beslågtad ån med följande.

225, SPHARIA hirta, subcorticalis incusa, spheru-
lis irregularibus depressis subuliter villosis ni-
gricantibus, ostiolo erumpente,

Vexer uti barken af vissnade qvistar på Sam-
bucus racemosa, Funnen vid Lund, ymnigt.

Hylshusen vidhånga barkens öfverhud (af hvil-
ka åfven perithecia synas bildade), åro olikformi-
ge, måst runda, något nedtryckte, betåckte med ett
fint brunsvart ludd, som under bevåpnadt öga lått
upptåckes. Öppningen genombryter punktlikt öfver.
huden, år deruti alldeles invext, så att då den afs

drages, blifver den qvarsittande delen af hbylshy-
sen skål-lik.

226. SPHERIA personata, subcorticalis gregaria,
— spheerulis .globosis rufofuscis, collabescendo basi
| umbilicatis , collo erumpenti elliptico inequali
|-.Rigro.

| Höstetiden wvexer den under björknåfver, ej
sållsynt,

106

Sjelfva perithecium synes bildadt af barken;
med hvilken den i textur och fårg åfverensståm.
mer... Det liknar ock nåstan alldeles conceptacu=
lum hos Spheria clandestina; men sitter tåtare till.
sammans, och inre daningen år så olik, att de ej
synas beslågtade, ty Sph. personata år enkel och in-
uti måst tomm, fuktig uppsvåld, torkad något hop-
fallande och deraf inunder liksom naflad. d

Denna series af nya och vål skilda arter sy-
nes undgått författarne i Mycologien, emedan de
vexa dolda under barken. -

227. SPHERIA ditopa, subcorticalis, spherulis spar-
sis globosis liberis, mox collapsis, nigricantibus,
collo convexo nigro nitido in disco heterogenee
pallido exserto.

Vexer på qvistar af Al.

Ganska egen, nåra Spherte circinate. Hyls-
husens daning, hvilka snart hopfalla, år densamma
som hos Spå. guaotersata; disken liknar Sph. am
biens, men år smindre; och den utstående svarta
olånsande runda öppningen år lik den, som finnas
hos de flåste af Obvallare, Den år dock vål ut-
mårkt af de alldeles fria och ensamma: hylshusen,
hvarföre ock endast en öppning finnes i hvarje disk,

228. SPHARIA foccosa, subcorticalis gregaria, sphe-
rulis globosis levibus, collapsis concavis, astomis
nigris, tomento effuso arachnoideo purpurascenti
Cinctis.

Vexer under barkens öfverhud på vissnade
qvistar af Hyll, sällsynt. - Höstetiden.

Hylshusen slåta, dunkelt svarta, tunnskalige,
hvarföre de från klotrunda snart bårdt hopftlla och
blifva skållika; egente ligen åro de glatta , men om-
gifvas af ett fint, något utbredt, hopvåfdt ludd,
som merendels år blekt pur purfårgadt, |

107

220. SPHAERIA petula, subcorticalis, spharulis sub-
« "seriatis minutis tectis rugulosis glabris atris, ca-
> pitibus superficialibus minimis punctiformibus.
Vexer med förra, mycket sållsynt,

(> Hylshusen vexa merendels i råta linier, åre
mycket mindre ån föregående arts, något nedtryck+
te utan att vara hopfallande, alldeles glatta, tvårs-
öfver fint fårade, men icke inneslutne i öfverhu-
den. Öppningarne utan halsar, sitta på barkens öf-
re sida, utan att genombryta den, åro ganska små,
punkilika , svarta,

230. SPHARIA' Juglandis, gregaria, spherulis inna»
tis globoso- depressis opacis atris, intus griseis,
astomis, dein epidermide lacerata erumpentibus.

Vexer på smårre qvistar af Juglans , hvilka
vissnat af kölden.

Synes komma Neemaspore P. och några an-
dra excentriske arter nåra t. e. Sph, atrovirens och
år desto såkrare skild från de tvenne följande hyls-
husen , sitta tått tillhopa, åro små, runda, något
plattade, utbrytande och utstående, utan hals, och
tydlig öppning. Fårgen dunkel, svart, inuti gråaktig.
231. SPHAERIA sarmentorum, spheerulis sparsis he-

misphericis prominentibus levibus nitidulis ni.
gris, intus nigricantibus, ostiolo papilleformi, dein
pertuso laceratoque,

Vexer på Menispermum canadense, i Lunds Bo-
taniska trådgård.

Hylshusen åro visserligen tåckte, ehuru de,
utan att genombryta åfverhuden åro mycket utstå-
ende, Då öfverhuden afdrages, vidbånga de den
till hålften, Till formen åro de hbalfrunda , måst
tomma, utan att hopfalla, svarta, dunkla; men den
utstående delen år glånsande, stundom med en värt-

lik öppning, men äfven Enkel och slutligen ojämn
af det sönderbristande skalet.

108

232. SPEZRIA sepincola, gregaria, spherolis tectis
globosis opacis nigris subrugosis, intus albis, ostios
lo minuto demum pertusis. Fries Obs. 1. p. 181.

Vexer på vissnade qvistar af Rose.

År större ån Sph. Juglandis och utbryter icke
genom Öfverhuden. Hylshusen tillhopasittande, klot=
runda, något olikformige, utstående, finskrynklige,
svarta, tråffas ofta tomma, utan att hopfalla eller
med en hvit kärna fyllde och en svart punkt i
centren. Öppningen fin punktformig, merendels
otydlig.

Sph, Pisi Somwerb. kommer denna nåra.

233. SPHARIA epidermidis, subeorticalis gregaria,
spharulis tectis minimis subglobosis , dein collabe-
scendo planis dilatatis rugulosis astomis atris.

Denna lilla art finnes på spåda grenar af små-
buskar, i Lunds Botaniska trådgård. i

Liknar Verrucoria punctiforanis, men år min-
dre, utan skorpa och vexer inuti sjelfva barkens öf-
verbud 3 från Sph. herbarum åter skiljer den sig bä
de genom vexesåttet och den plattade formen hos
de utvexte hylshusen, som åro svarta, nåstan glån=
sande och skulle lått kunna anses för bara, om ej
den skrynklade ytan voro alldeles lika med barkens,

MS

234. SPHERIA complanata, spherulis sparsis semi-
immersis subtectis globosis, mox collabescende
planis pezizoideis levibus atris, ostiolo papillag
formi nitido.

S. complanaia. Tod. IMeckl. 11. p. 21. Rebents
FI. Neom. p. 338.

S. herbarum a. Pers. syn, p. 78.
IC: TOdrR se ACE. fi 98:

Ganska allmån på vissnade örtstjelkar, i syn.
nerhet höst och vår, |

109

Förblandas låttast med Sph, patella, men skils
jes genom sin fullkomliga slåthet och vårtlika öpp-
| ning, utan fri papill. Hylshusen åro i början all-
tid tåckte, men blifva sedan bare.

235. SPHAERIA (toniformis, spherulis sparsis subte-
ctis erumpentibus conicis nitidis atris, apice trun-
cato pertuso.

| Funnen på vissnade örtstjelkar vid Carlskrona

(af Herr ASPEGREN. ;

| Vexer visserligen under öfverhuden; men då

Iden affaller, blir den fullkomligen bar; år till for-

men regulier, conisk; ytan slåt, glatt, glånsande;

spetsen trubbig, naflad, utan papill. Storleken af

Sph. Doliolum.

236. SPHARIA herbarum, spherulis sparsis minutis
| globosis subdepressis tectis atris, ostiolo promi-
nulo punctiformi.

Vexer på nedfallne örtstjelkar ganska allmånt.

Varierar mycket till storleken, men år alluid
mindre ån Sph. complanata och blir aldrig hopfal.
lande skål-lik, som den. Dess öppning vida mins
dre och otydligare. Formen förånderlig klotrund,
spherisk eller halfrund. Om den någon gång fin-
nes bar, år stjelkens öfverhud afskild. — Sph. her-
barum, G. innefattar flera arter. Var. &y, hör så.
'kerligen hit. All:för når-beslågtade åro Spheria
Sowerb, Fung. t. 370. fi 1,5. ft. 371. £ 3

Je
237. SYHERIA aluea, entophylla, spherulis sparsis
innatis convexis, mox collapsis levibus opacis
nigris, ostiolo subobsoleto. Fries Obs. 1, p. 185.
| Vexer uti nedfallne vissnade Allöf, mindre
sållsynt.
| En vål skild art, som år alldeles dold uti
bladets substans; men gör dess öfverhud på öÖfra
sidan hyit och slutligen affallande, emedan den icke

f£IT0O

genombrytes. EN Hylshusen, som meråndels tråt.

fas hopfallne, qvarsitta då som små svarta skålar,

hålst långs efter bladets nerver. OÖppningen otyd:
lig. En gång har jag om våren sett dem försed:
de med en hvit por.

238. SPHERIA Taxi, entophylla , spherulis subjäd
mersis tectis convexis minutis nigricantibus, osti=
olo denudato albido, Fries I. c. p. 183.

Ice. Sowerb. fung. 5304. Jr
Svampen tåckt af barkens öfverhud har ett
gråaktigt utseende; oftast utan Öppning; om våren
har jag likvål någon gång funnit en sådan bar och
hvit. Till formen variera hylshusen mer och min-
dre runda. Bör ej förblandas med Phacidium Taxi.

239... SPHERIA Visci, entophylla atrovirens, sphe-
rulis subsparsis ovatis immersis erumpentibus ,
disco subdepresso rugoso cirrhifero. .

Sph, Visci. DeCand. Suppl. FI. Gall.
Spb. atrovirens. a. Alberti et Schwein. p. 48.
Te. An. et Schwein. t.
På vissnade blad af Viscum album
I början år den helt och hållit insånkt, myc
ket mjuk; sedan uppskjuter den något och sönder«
delar bladets öfverhud i 3 —5 små flikar. St

år nedtryckt, svart, finskrynklig, försedd med e

enkel bar Öppning, genom hvilken det grönaktiga

fröslemmet uttrånger i form af små enkla klången.

Den torde utgöra typ för ett eget nytt slågte, 7

240. SPEZRIA Buxi, entophylla, cinereo-atra, sphae?
rulis immersis globosis, disco tecto depresso al:
bo, demum epidermide lacerata erumpente nudo.

Spb; Buxi. De Cand. I c.

Allmän på blagen af Buxus sempervirens, året
igenom.

På denna har jag inga klången sett. Hyls

husen något mindre ån föregående arts, måst nedt

11rI

tryckt - klotrunda, så långe de betåckas af bladets
”åfverhud, kvilken sedermera sönderdelas i 2 — 4
olikformige flikar, svartgrå eller något brunaktige,
med en nedtryckt hvit disk, bildad af bladets öf-
"verhud, hvilken ger den utseende af en Depazea.
= BB. Sph. Rusci, entophylla, nigra, spherulis glo-
> bosis prominentibus subseriatis,

| I Frigidarium Horti Lundensis på Ruscus acu«
leatus, |

| Liknar alldeles Sph. Buxi, men hylshusen' me-
ra utstående och disken mindre tydlig. i

Otvifvelaktigt kommer framdeles detta artrika

'slågte, att delas i flera. I andre delen af mine Observa-

tiones mycologice, har jag föreslagit följande delning:

1. PorROntIA., Receptaculum margiuatum pezizae-
forme , subtus villose-corrugatum , disco tantum
spherulifero. Perithecia oblonga, immersa, ostio=
lis erumpentibus 2qualibus.

Hit höra Sph. Poronia P. och Sph, repanda. Et.

2. CORDYCEPS. Receptaculum immarginatum cl2 va-
rieforme erectum, stipite sterili suffultum, Peri-
thecia globosa peripherica, ostiolis. aequalibus.
Hit höra de under första afdeln. A upptagne,
utom Sph. Poronia. Det år mera skillnad emellagr
'desse tvenne slågten, ån emellan Clavarie och Pezizee.

3. SPHERIA, Receptaculum immarginatum sessile
1. nullum. Perithecia rotundata, rostello nulld,
ostiolis equalibus.

4. CERATOsTOMA. Receptaculum> immarginatum
| effusum 1. nullum. = Perithecia subglobosa, r1o-
stello contiguo, ostiolum equale nudum sustinente,

Hit höra Spherie macrostome (H.) och Sph.
'fostellate, subpustulat. et circinnate; samt Sp.
ceratosperma, spiculosa, spinosa.

kIIT2

( CORYNELIA: — År ej funnen i Sverige. Spler.
— turbinata, På i

Lå

2, LCOPHIUM." Fr. Obs. 2..P..345e vi.
Receptaculum nullum. Perithecium rotunda«.
tum 1. compressum, rostello nullo, intus gelatina.
thecigera farctum. Ostiolum lineato-rimeforme,
labiis elevatis compressis cristatum,

Arm. Slågtet har med Spherie varit förent 3
Doct. PERSOON förde dess arter först till en
egen afdelning (Platystomze). Som Spherize i
flera slågten bör delas, har jag anfört dem
såsom ett eget slågte. Fröredningen år vål den
samma som hos Spheria och Lichenes Pyre-
nocarpi, men Öppningen visar en våsentlig
skillnad, och att den, som grund för generiskt
beståmmande år användbar , det visar icke
blott capslens mynning hos Phanerogamerne
och Mossorne; utan åfven de flåste Gastero-
0 myci och. följande Scleromyci beståmmas ef
ter öppningen.

Kanterne kallas långa, då de åro långre ån
kylshusens diameter ( Labia longissima); åro de lika
dermed, kallas de jänna (equalia); kortare brevia , ,
abbreviata 0. s. V. |

1. LorHiUM excipuliforme, peritheciis erumpentibus
denudatis ovatis nigris, labiis collo brevi longio-
| Tibus. |
|. Sph, excipuliformis. Fr. Obs. Myc.' i. p. 1774
IG IC TS As fö 5. :
| Vexer på gröfre barken af gamla Ask- och!
Lönnstammar. |
Hyls. | |

113

Hylshusen olikformige, måst ågglike, med nå-
ot plattad bas; uppskjuta ur barken och blifva
ve bara, åro försedde med en kort cylif-
drisk bals, som egenteligen tillhör Ceratostomia och
ingen annan i slågtet. Oppningens plattade kanter
åro' långre ån denna, glånsande (som de fleste arter ;)
svarta ; varierar myckets

2. LOPHIUM diminuéns, peritheciis tectis prominulis
> globosis subdepressis nigris, labiis brevibus com-

pressiusculis; interdum rotundato=conicis.

Spheria diminuenss Pers.syn. p. 75. Albert.
et Schwein. p. 29.

Vexer på mindre qvistar, hvilkas bark ånnu
qvarsitter: | FRE a
0 Hylshusen hos dennä årt upphöja den tunna
barken och blifva slutligen nåstan bara; utan att
»mgifvas af någon svart flåck, Till formen klot=
'unda, oftast något plattade; Ytan dunkel, svart,
jåmn. I dess sista ålder synes den derföre e
kild från Sph. libera Pers; 1.c, Kanterne vanligen
»lattade , bilda stundom en conisk öppning;

|. LOPHIUM curfum, peritheciis confertis prominenti-
bus globosis nigris, labiis linearibus nudis brevibuss'
Vexer på vissnade grenar, sällsynt:

> oHylshusen sitta tått tillsamman, stundom hop-
yta 2-—3, till hålften upphöjda öfver veden, som
cr beklådd med en svart skorpa. Till formen nå-
tan klotrunda. - Kanterne jembreda; kortare ån
ylshusen, glånsande och slutligen affallande; Får
åa utseende af Spå. pertusa. P:s

. LOPRIUM medium , peritbeciis sparsis globosis im-
| mersis nigtis, labiis ellipticis nudis &qvalibus cri-
| statis. ”
> Spheria media. Pers. syu. p, 55.
ENE G Handh, 1818. St. I

114

Vexer med förra.

ÅLBERTINI och SCHWEINITZ hafva med skål
våckt tvifvelsmål emot sjelfståndigheten af en idel
arter , som höra till detta slågtet. Hylshusen klot-
runda, mindre ån följande arts, dunkelt svarta,
spridde; men tråffas 'åfven ofta tillhopasittande,
Kanterne af hylshusens långd, bredare och mera
kamlika, ån hos följande art.

5, LoPHiuUm angustatum, peritheciis immersis de-
mum prominulis globosis nigris, labiis linearibus
nudis equalibus. i
Sph. angustata. Pers. sym. p. 55. |

Vexer på barklösa qvistar, rar. |

På det nårmaste förenad med föregående och
följande. Qvistarne beklådas likaledes af en svart
flåck. Från följande skiljer den sig genom ej hopll
tryckte bylshus, som slutligen blifva något utstående,
och Öppningarnes kortare kanter. Hylshusen ute
falla omsider, och qvarlemna gropar i veden,

6, LoPHIUM compressum, peritheciis totis immersis
compressis nigris, labiis linearibus prominulis
longissimis.

Sph. compressa. Pers. syn. 56.
Vexer med föregående.
Öppningarnes kanter, hvilka ensamt åro nöjdild

öfver veden, likna Hysteriuwm lineare; men åro dub:
belt smalares för öfrigt 1 lin. långa, Jåmnbreda;
jämnhöga, glånsande, svarta. Hylshusens plattade
sidor helt och hållit insånkte i veden, hvilken. de
icke en gång göra upphöjd, beklådd med en svarts
aktig flåck.

7. LOPHIUM herbarum , peritheciis immersis glo
boso = ellipticis nigris, labiis elliptico linearibus
nudis distinctis equalibus.

| Vexer på vissnade örtstjelkar, nåsslork.o. 0. 3. Vi

sällsynt.

»

115

> Hylshusen något plattade, fullkomligen in.

| sånkte, utan att göra Ööfverhuden något upphöjd;
| inuti merendels tomma, hvita, Kanterna åro smala,
men midtpå bredare af hylshusens långd; bara,

Öppna sig tydligen och blifva åtskiljde; Har vas

rit förd till Spå. dehiscens. Pers

8. LoPHium Lonicere , pertitheciis Sparsis nudis sub-

” globosis nigris glabris; labiis ellipticis distinetis
brevibus. NGA SA | FÖ

Vexer på vissnade stjelkar af Lonicera periclys
inenun; . a ;

År alldeles svart och glatt, så ätt Spå. des
hiscens y Pers. bör icke föras hit, utom såsom en
yngre status. Bör ej förblandas med Sph: Lonicera.
Denna hopfaller aldrig och har den olika kamlika
öppningen. |
'g. LöenruM ÅArumdinis; peritheciis erumpentibus
tectis globosis confluentibus rugulosis atris,; läbiis
compressisg brevibus.

Sph. cristata: 3 Pers. syn. p. 546 SN
Vexer på vissnade strån af vass, € sållsynt,
Hylshusen, åf hvilka metendels 3—5 'sams

Manfyta, omgifne af en svart flåck; utbryta genom

'stråets sprickor; men betåckte af dess öfverbud,

hvaraf ytan år finskrynklig och svart; Spher, Aruns

I dinis Sow, hör snarare hit, ån till Spå. strieformis

hvilken Lophum Avimd, år mycket beslågtad med.

Kanterne åro alldeles bare, korta; glånsande,

io. LöPHiuM ecfenatum ; peritheciis confertis nudis
globosis atris, labiis longissimis cristatis cre-

Bj - natis. ;

> Sphs cristatå. &. Pers. syn: fp. säs

fitile. Pers; Lö I filur on

| En af de större och skönare ärter i slågtet,

- vål utmärkt af sina långa kamformige naggade

116

ne Hylshusen svarta, dunkla, runda; rnägöld
hoptryckte, tått tillhopasittande, utan att ami
flyta eller vara insånkte i veden,

11. LOPHIUM epispherium', gregariwm, perithecis
nudis compressis rubris, labiis longissimis Cristatis.
- Sph. epispheria, Pers. syn, p. 57. Tod, Meckl
BNP. :

Rel od IE. 11. 89.

Vexer på andra större Spherier, i synnerhet
Sph. stigma; åfven på Sph. fragifornus, colerens,
discifornus m. fl. ki

Hylshusen åro ganska små, af en mjuk sub.
stans, hvarföre de eljest slåta, från sitt uppråtta,
platta, kamformiga utseende genom torkning blifva
hopfallande och krusige, Åro alldeles bara. Får-
gen år högröd, hvilket Jemte vexestållet lått utz
mårker den, Med Sph. coccinea (3. har jag likväl
sett den förblandas. | 6

12. LOPHIUM mylilinum, gregarium, peritheciis so”
perficialibus Compressis pedicellatis, sursum. dilas”
tatis, striatis, rimoso-dehiscentibus, Fr. Obs, 20
Pp. 345. är HÅ

Hysterium mytilinum. - Pers. sym p.9g7. AM
bert. et Schwein. p. 54. HM
H. pedicellatum, Schum. Sell. IL p. 35. hl

Vexer på gammal tail- och granved, allmånt,

Veden, hvarpå den vexer, bel:lådes 2 svart
skorpa, hvilken sållan saknas, Skaftet ganska kort,
ofta doldt i skorpan. Hylshusens plattade, kam-
lika, nedtill något uppblåste, svarta; med en sprick- |
lik öppning långseiter, inom fina omårkliga Kanu
ter. Ytan år tvårsöfver ”strimmig, inuti år den
måst tom, ;

Å I |;
2 I 9 8 |

ft

K

117

13. LoPHIUM barbarwm, peritheciis erumpenti-su-
perficialibus hemisphericis levibus nigricantibus,
demum in labiis tumidis fissis. Ä
4 Vexer sällsynt på barkfallne qvistar.

0 Skiljes från alla föregående, att det icke bar
tydliga skilda kanter, utan att sjelfva hylshuset ,
som år tåmmeligen stort, halfrundt, i början till-
slutit, Öppnar sig långsefter som hos Hysteria,
Dess inre daning år alldeles af detta slågtet3; ty det
bleka : fröslemmet hoptorkas snart, utan att det hop:
faller. Ytan glatt, måst slåt. - Närmare under-
sökte, torde en del Hysteria böra föras hit.

1. BOSTRYCHIA Fries.
I 0 Perithecia globosa, mollia, collo elongato in=
Istructa, receptaculo inclusa El. simplicia? ). Gela-
tina soluta, in cirrhos erumpens.
Anm. Under Nemaspore, perithecio instructe,
har Doct. PeErsoon och dess efterföljare upptagit
dess arter. Från Nemaspore, som sakna perithe-
cium, åro de såkert lika så skilde till slågte, som
Stilbospore och Spherie, ehuru en synnerligen ge-
imensam habitus förenar dem. Nemaspore komma
således att föras till Epiphyte. En ny art (N.tre-
mellosa, tuberculo crispato cellulari plano, gelatina
'profusa abnormi aurea) har mycken likhet med
Stilbospore på ytan och en annan svart, kan jag
icke såga, hvilket slågte den snarast bör föras till.

Arterne af detta slågtet hafva en synnerlig
"likhet med Sph. tuberculate discoidee, att jag ofta
varit frestad, att anse dem för yngre åldrar af dem.

+ Egentlige , med fåste (Composite).
I. ' BOSTRYCHIA r7ubescens, depressa, disco erums
penti convexo sordido, cirrho rubescente.
Vexer på vissnade qvistar, om höster,

118

Till att upplysa detta så tvåtydiga slågte, ut-
beder jag mig få anföra dess utförliga beskrifning,
på Botaniska språket. |

Receptaculum more congenerum subcorticale
et in hac specie, Sph. nivee instar, incusum et sub-
circumscriptum , orbiculare, depressum, includens
stroma albidum cum rudimento spherularum circi-
nahtium et in centro Perithecium molle virescens,
quod continuatum, discum formans, epidermide la=
cerata , erumpit, - Nucleus globosus niger firmus,
gelatinam flavo-rubram e centro propellens. Stru-
ctura sane singularis! Discus erumpens, ellipticus,
carnosus, sordidus (olivaceo-nigrescens 1. fuligineus),
junior pruinosus, mox nudus, astomus; truncatus
'monstrat collum perithecii et ductulum tenuissimum |
nigrum, nucleo contigvum dissectum cirrhos mox |
propellens, Cirrhi Jongissimi , tenerrimi flavo-rubri.

2. BOSTRYCHIA chrysosperma , subconica truncata |
atra, Cirrho luteo, = K |
Nemeaspora chrysosperma, Pers, syn. p. 108:
Albert, et Scmwein. p. O7. ;
Ic, Pers. Obs. Myc. I, t. 5. f. 8. Sowerb. tf. 137.

Vexer på vissnade qvistar af Lind, Al, Pop-
Bell078 Ve hh I
; Bildar runda upphöjda vårtor på barken, Den
utbrytande disken år svart, med en, sållan flera |
öppningar. Inre spbstansen mjuk med rudimenter
till flera hylshus; klångena gula, ensamma,

|
Li

3. BoOsTRYCHIA Jleucosperma, depressa atra, cirrhis |
albidis. Wög SM |
N&masp. leucosp. Pers. syn. p. 108. Alb et -

Schwein. I. ce. |

Ice. Hoffm. Veg. Crypt. t. $. fr |

119

Fästet består af svarta celluler; under regnvåder
Fframskjuter dess, liksom de öfriges, klängen' som äro
hyita. Tioligén förblandas flera arter hårunder.

; Är icke sållsynt på Bok, Afvenbok, Alm o. s. v.

4 BosTRYCHIA mMmelasperma, depressa atra, cirrhe
concolori. |

Vexer på Björkgrenar.

Fästet liknar en Sph. tuberculata circumscripta
ned gråsvart stroma, och tydliga runda svarta hyls-
hus. Disken utbrytande, ojämn, svart. På sam-
ma stållen förekommer en likafårgad art; men utan

" hylshus. Ibland liknar den fullkomligen en Stilbo-

spora.

Amn. Flera förekomma visst; men då jag
misstånker dem vara en yngre ålder af Spherie,
torde vara tjenligt förbigå dem.

NS Oegenilige, utan Jfåste (simplices).
Ånnu mera misstånkte åro desse. Sph. Tilie,

juglandis , atrovirens m. fl., skulle kunna upptagas

hår. Jag anför endast tvånne, men högst besyn.
LE vextformer.

5. BosTRYCHIA rhuina, perithecio globoso solidi-
usculo pallido, cirrho tenerrimo concolori.

Nzmasp. rhuina. Fr. Obs. 2.

På vissnade qvistar af Rhus typhina. Vid
Lund.

Hylshuset rundt, mjukt, slått, glatt, blekt,
utan tydlig kärna, derföre nårmast Sclerotium.
Klånget ganska fint, tråffas mycket sållan.

6. BosTRYCHIA globifera , tuberculo difformi sub-
lobato stramineo nigro-limitato, gelatina globosa
flavofusca.

Vexer uti inre barken af Spirxa Opulifolia.

LA

120

Paradox. Ehuru fröslemmet bildar klot, kan

den icke föras till följande slågte Spheronema;

detta klot sitter ensamt öfver barken, år qvarsit-
tande (persistens), ibland aflångt. Fåstet år allder
les invext uti den inre fasta barken , att det icke
kan skiljas sårskildt, år blekgult, med svart rand
i kanten, flera merendels hopasittande eller flikige.
att det blir nåstan cellulårt. ]

(Fortsättning i sednare Häftet af detta års Handlingar.)

PHYSIOGRAPHISKA OBSERVATIONER

under en Resa genom vestliga de-
larne af Gestrikland, Helsingland
och Jåmtland;

af a

CARL JOH. HARTMAN,
Med. Stud.

EF: vetenskaper kunna interessera menniskan och -
gagna medborgaren mera ån låran om de alster,
som beklåda ytan af vårt klot, deras egenskaper
och förhållanden till sig sjelfva, till deras rum och
deras climat. Med förbigående af den intellectuela
nyttan för utvecklingen af en mångd i philosophi-
ska hänseenden vigtiga ideer, år Naturalhistorien,
äfven till sin theoretiska del, ett af medicinska
konstens kraftigaste stöd, såsom den, hvilken be.

ståmmer affiniteten i byggnad och följaktligen, med

vissa modificationer, analogien i verkningar; samt
då den med kånnedom och urskillning anvåndes,
en af jordphysiologiens förnåmsta hjelpredor. " Det
förre af dessa Naturalhistoriens åndamål, har redan
från vetenskapens första gryning legat dess idkare
mer eller mindre tydligt för ögonen, dess sednare
del eller Vextgeographien har först i nyare tider ut-

» wvecklat sig i bredd med de öfrige i linda liggande

empiriska vetenskaper, bland hvilka den förtjenar
ett utmårkt rum såsom en af grundvalarne för den

122

rationella hushållningen och statistiken. Hvad sed-
nare tiders Physici åtgjort i denna våg år obestri-
deligen af högt vårde, ehuru man ej undgår att
stundom stöta på theoretiska uppgifter, hvilka ”bygg-
de på ensidiga åsigter, eller icke nog undersökte phe-
nomener, sakrå den tillförlitlighet och allmänna
anvåndbarhet hvarpå de göra anspråk. Den sam-
mansatta verkan af mångfaldiga orsaker, som in-
Ayta på -hvarje naturphenomen, fordrar den måst
ihårdiga undersökning , och endast en rik fond af
observationer, kanske mera mnödvåndig hår ån i
andra vetenskaper, kan gifva osvikliga resultat.
Det år derföre jag vågar hoppas att Kongl. Vetenz
skaps-Academien tåckes såsom ett litet bidrag till
denna fond, med benågenhet mottaga följande af-
handling, Annad till fåderneslandets båttre kånne-
dom i denna våg, så lyckligen banad af en WAH-
LENBERG, med hvars iakttagelser jag i de fleste
afseenden funnit min egen yngre era in-
ståmma , och hvilka jag anser lika paturenliga som
enkelt framstållda. — Då en del af våra provinser
genom hans rastlösa ifver så lyckligt blifvit under-
sökte, har jag trott det Jåmpeligt att underkasta
dem jag år 1813 hade lågenhet att besöka en dy-
lik öfversigt, för hvars detalj, hvilken jag af
flere anledningar ansett böra i geographisk ordning
framstållas, jag utbeder mig Kongl. Vesna
Academiens upplysta granskning.

Redan inom nordliga grånsen af Upland be-
. gynher vegetationen antaga ett mera nordiskt skick ,

en stor del vanligare sydlåndtare vexter öfverskrida:
nåppligen Dalelfven , hvilken synes utgöra en tå-
meligen naturlig gråns mellan den sydliga och den
mera nordliga vegetationen, Dem jag funnit hår
upphöra, åro följande:

Myosotis Lappula.
Cynoglorsum offic.

Campanula Trachelium.

Jasione montana.
Viola hirta.
Asclepias Vincetox.
Sium latifolium ”).
Armeria vulgaris.
Acorus Calamus.
Rumex Hydrolapath.
Mespilus Cotoneast +).
Pyrus Malus.
Crategus Oxyacantih.
Pulsatilla vulg.

123

Galeopsis Ladanum,
Melamp, nemorosum.
Ononides.

Anthyllis Vulneraria +),
Orobus niger.

Trifolium agrarium.
Serratula tinctoria.
Onopordon Acanth.
Carlina vulgaris.

Orchis sambucina,
Stratiotes Aloides +):
Potamogeton crispus.

P. lucens et compressums.

Vid eller få mil norr om Gefle (Latit, 60? 40")

upphöra följande:

Pulmonaria officin.
Primula veris >").
Rhamnus Cathart,

Tilia europ2a.
Helianth, vulgare.
Leonurus Cardiaca.

Ornithogal. luteum L, ry Vicia sepium.

Saxifraga granulata.
Lythrum Salic.
Euphorbie >”).

Trifolium kybridum.
T-— arvense.

”Typhe.

Crategus Aria, L.F1 Sv, Alnus glutinosa,

Potentilla reptans.

Quercus Robur ?).

+) Visa sig väl någon gång i de öfre provinserne, men ytterst
sällan. Afven bör anmärkas att då i det följande vexters nord-
liga gräns omtalas, gäller det endast för de från hafvet af-
lägsne trackter, hvilka jag besökt; som bekant är, fortplanta
sig vexterne högre upp närmare hafskusten,

”') Mest nordlig 14 mil n, om Gefle vid Seorbron i Hille Sokn
der den temmeligen ömnigt finnes på holmarne i Ava-ån, och
hyser i sin skugga den eljest så sydländte Osmunda vegalis.

CL. O. ÖSTLING.

124

Till ersåttning för de vexter, som i denna
trackt upphöra, begynna de. meta nordlåndte att
Ömnigare visa sig håromkring:

Aira bothnica, Carex aquatilis.

Ribes rubrum. C — chordorrbiza,
Rubus arcticus. C — capillaris.

R. Chamemor. C — Buxbaumi.
Potentilla norveg. Alnus incana.

Anemone vernalis. Betula nana.

Linnea. | Salix limosa.

Carex norvegica. Equisetum reptans, (Östl.)
C — glareosa (Östl.) = Lycopodium selaginoides,
C — loliacea. L— — complanatum.

C — globularis.

Af sällsyntate vexter . förekomma omkring
Gefle utom redan nåmnde: ;

Fritillaria Meleagris, på ångarne nedom Socker-
bruket.

Hyacinthus botryoides, på Printzens ång i Urfjäll.

Draba nemorosa blandad med Dr, verna i vestra
trackten af staden.

Trifolium spadiceum.

Cardius nmutans och

Senecio FJacobea, inkomne med ballastsanden, men
sedan bosatte 'på flere stållen.

FEupatovtwm cannabinum.

Achillea Ptarmica.

Malaxis monophyllos vid MUkflåcdendg på Edskön
i Hille.

Cypripedium. Calceolus vid Siggebodarne, 2 mil
från staden. ;

Zannichellia palustris alltid i salt vatten,

Hippophai.

Asplenium Breynii på vallbacken C&stl.)

Botrychium rutacewm.

Lycopodium inundatum (Östl.)

125

Jordtemperaturen vid Gefie 5235, (enl. Wah-
lenb. ) |
> Vid Wi Såteri i Ugglebo Sokn lyckas ånnu
Ekplanteringen, åfven förekommer ånnu i trågår-
dar Robinia Caragana, hvaraf jag fann en vacker
buske till och med på Frösön vid Reg, Låkare
bostållet. I de med gran och björk bevexte kårr,
som omgifva vågen i Hille och Ugglebo Soknar,
förekommer först Betula nana, som hår uppnår i
höjd nåra 3 fot. Carex globularis tilltager i öm-
nighet vid intrådet i Helsingland åfvensom Rubus
arcticus, hvilken med sina röda blommor betåcker
vågkanterna samt alla vid diken, rödjningar o. d.
st, uppkastade jordhögar ”).

Jordtemperaturen vid LångboG. g.i Skog Soken
Helsingland omkring 42, enligt en ganska rik kall-
kålla, hvars vårmegrad deng Junii var 395. Kall
kållornas vatten, som i denna trackt framtrånger
öfverallt i skogskårren, betåckes med tjocka lager
af Stellaria uliginosa 2), Bartramia fontana och Jun-
germannia pallescens.

Höga skogvexta berg omgåfvo å ömse sidor
Ljusna-elfven, som man möter nåra dess sista krök-
ning mot hafvet. Dessa berg, af hvilka Bollberget år
det förnåfnsta hysa intet mårkyårdigt "), Vid sist-
nåmnde bergsfot anmäårktes den sista stam af Alnnus
glutinosa. Ångarne få hårstådes ett. magert utseende
och åro bevexte endast med smårre gråsarter, Po-
tentilla verna (var. måjor.) Geranium sylvat. och Ra-

SE ren SNART

>) I synnerhet visar den sig ömnig på svedjelanden, der den
stråxt efter svedjandet uppskjuter, om än ganska långt från
sitt vanliga uppehåll, hvilket bevisar att jorden redan förut
varit försedd med dess frön. — Atc björken förhåller sig på
samma sätt förklaras lätt af dess olikartade frökastningssätt,

+) Buxbanmia apbylla vexte i myckenhet på toppen af Bollber:
get, hvilket är beläget i Bollnäs Sokn. AN Fr N

126

nunculi; Viola itricolor gaf dem ofta hel och hållna
ett blåst utseende, Ask skall finnas i skogarne,
men Alm och Lind åro aldeles okånde. Cornus
svecica begynner i Undersviks Socken visa sig vid
vattnen, men blir ej rått allmån förr ån vid in-
trådet i Jämtland. Pinus hybrida, som åfven före-
kommer vid Gefle, tråffades i sistnåmnde Socken
vid Pråstgården, och befanns hår så vål som på
förra stållet omgifven af yngre plantor, hvilket
bevisar dess förmåga att fortplanta sig sjelf. Im-
patiens och Circea alpina visa sig vid det pittoreska
berget Dropphållan i samma Socken, och förekom-
ma sedan icke mera. .

Vid det för sin offerkålla och Åttestupa namn-
kunniga Offerberget i Underviks Socken, träffas på
ången för första gårgen Påleum alpinum med tjockt
cylindriskt ax; den förekommer sedan ymnigare i
Fårija Soken, tf. e. vid Laisekrogen, der åfven
Poa alpina och Trollius europeus vidtaga.

Vid det berömda fallet Leforsen befanns jord-
temperaturen i en kålla, som framskjuter horizon-
telt utan reservoir ur en höjd,4 2 +). Trackterne
båromkring voro betåckta med Lichen polaris , Erica
vulg. , Salix livida och Anemone vernalis, som i myc-
kenhet tråffas i dessa omåitliga tallhedar. I Ljus-
dals Sokn förekommer Lyckmis alpina, hvilken skall
visa sig på flere stållen i Helsingeland, men ob-
serverades icke någorstådes i Jämtland, I allmån-

+y Hvilken temperaturgrad synes vara den naturliga och stäm-
mer bättre öfverens med Latituden 61945” än den sist observe-
rade i sydligaste Helsingeland. Månne ej de tjocka skogarne
och kärren som så ömnigt betäcka vissa trackter, hindra betyd-
ligen lufttemperaturen att verka på jordens? Jag har åtminstone
funnit att på dylika ställen temper. alltid varit disproportiona-
irer (till Lat.) låg mor på cultiverad eller torr mark, oaktadt
årstiden och källsprångens beskaffenhet varit enahanda.

127

/ het åro få fjällörter så benågne till utvandring som

denne, hvilken, utan att vara beståmd till någon
— viss byggd, tråffas i mångd ån i högsta fjålltrackterne

i Luleå Lappmark ån i östra Dalarne (Hedemora),
i Helsingelands slåttbyggder och på Ölands kalkberg.
Vid denna höjd (Lat. 629) mognar Rågen och

Kornet ungefårligen på samma tid. Den förra så-

desartens odling afiager småningom till dess man
- på Storsjöns strinder åter möter Rågåkrar, hvilka
merendels mogna sednare ån kornet, hvarigenom
skördetiden i dessa nordliga trackter få ett omvåndt
förhållande till det södra Sveriges.

Vidstråckta tallskogar vidtaga nårmare grån-.
serne mellan Helsingeland, Herjedalen och Jåmt-
land, hvilka dessutom beståmmas af bergshöjder,
som nedstiga från secundåra fjållryggar eller utgre-
ningar från stora grånsfjällen. Således afskåres vå-
gen nåra Jämtska grånsen af en landthöjd kallad
Klackåsen, som synes utgöra en fortsåttning af de
nåra intill belågne Klöfsjö fjällen.

Man har knappt öfverstigit dessa fjållhöjder,
förrån man i de vattnen omgifvande delar blifver
öfverraskad af den tåcka Viola biflora (Lat. 6222"),
som med sina små gula blommor lifvar den unga
grönskan och vittnar att man icke intrådt i en
fjällprovins. Detta bestyrkes af de många Pil-ar-
ter (Salix limosa, stor och fruktbårande, vid Gefle
alltid steril; S. livida, phylicifol. migricans m. fl.)
som uppfylla alla kårr: af kållornes och de öfrige
vattnens större klarhet: den stora myckenhet af
Aconitum septentrionale, som uppfyller hvarje obru-
kadt stålle, och i synnerhet beklåder foten af de
mera kågelformiga och brustna klipporna: de branta
landthöjderne, på hvilkas sådre sluttning Bonden
anlaggdt sina små åkerstycken, och framför allt af
utsigten till de snöklådde glånsande fjällen, bvilka

128 -

snart framställa sig i horizonten. En minskad

jordtemperatur (vid Böhble Gåstgifvaregård ) gr,

öfverensståmmer med de öfriga omståndigheterne.
Vid intrådet i Jämtland denna våg , upphörer

aldeles Rubus arcticus. Carex globularis aftager åf-

ven tills den i fjällen aldeles försvinner.
Hofverberget i Bergs Socken Jämtland; ehuru
ett fullkomligt isoleradt skogsberg, byser dock i sin
skugga de första egenteliga fjällvåzter, nemligen :
Juncus triglumis, Serratula alpina, Carex alpina
(jämte C. ornittopoda) och 1 ömnighet den tåckaste
af Svenska Ormbunkar, ÄAspidium montanum. Tha-
lictvum alpinum och Orchis nigra begynna redan på
hårdvallsångar att blifva mer och mer Ömnige, lika
som Pedicularis Sceptrum Car. på de vattensjuke +).
Plantago media och major åro hår allmänna,

men Pl. lanceolata har alldeles: upphört; Stellaria
-nemorum och Struthiopteris vulg. vppfylla. alla Båck-

dalar, och Cardamine amara kållorna , sedan C.
pratensis nåstan helt och hållet försvunnit.
Vid Oviks Pråstgård synes aldraförst på torra

ångar Astragalus alpinus, vid dess första blomning

(den 20 Junii) nåstan fullkomligt acaulis, sedan
med mera ån qvarters hög stjelk 3; 1 sumpiga ångar
(t. e. der nedom Prostgårdens åker) Salix myrsiz
nites , Tofjeldia borealisg samt den vackra Carex tca-
pitata blandad med C. dioica. — Andromeda polifolia
och Corallorhiza visa sig hår långt skönare ån i de
sydliga provinserne.
Jordtemperaturen 2”9.

Når-

”) Pedicalaris sylvatica tillbars mig lefvande af Klockaren i Berg,
tagen på en äng nära kyrkan; vexande hat den icke förekom-
mit mig sie.

120

oc Närmare Frösön (Lat. 639,10! — höjd öfver
hafvet 640 fot) vidtager Primula stricta Hornem.;
Vv ånnu blandad med den Ömnigare P. farinosa 3),
från hvilken den lått urskiljes genom sin högre
men få-blommigare stjelk. — Jordtemperäturen vid
"Månsgård i Sunne 492, åfven mötte mig oförmos
dadt vid landstigandet på Frösön, den allt från
Gefle saknade Primula veris, som dock var både
sparsam och fåblommig. Tvånne goda kallkållor
på Frösön visade (d. 25 Junii) den ena vid Rödö-
sundet 4?2, den andra ungefårligen midt på ön
398, Orsaken till dessa tvenne sednare kållors
högre temperatur jämförd med förut observerade
temperaturer, ligger otvifvelaktgt dels i trackternes
större odling på östra Storsjöstranden, dels i deras
större aflågsenhet från fjällen, hvilka som en half.
eirkel omgifva Storsjöns våstra byggder. Åfven
torde det kalkartade solum som både utmärker
Frösön och omgifvande Socknar (t. e. Brunflo och
Lith) hårtill. bidraga £), De under resän glest
spridda sydligare vexter tyckas åter församlat sig
omkring Botanisten, och ses hår Phleum och Alo-
pecuris pratensis åter, ehuru de tyckts upphöra med
Helsingeland, Chara vulgaris, Eriophorum latifol.
Lychnis dioica alba, Leontodon palusive, Hieraciwi
cymosum och Polygala ämara. Mera Öfverraskande
år det att hårstådes tråfta Öphrys myodes, då ej eris
Orchis bifolia förekommer i Jåmtland 5).

”) Kalken, som synes utgöra grunden för en stor del af ön, fö-
rekommer under trenne olika former: den rödaktigt bruna; som
visat sig i större stycken och är den allmännaste; söart med
hvita rider (Calcäreus =quabilis niger; lineis albis. riot; Wals
lerius), hvars fasta klyft ej är känd, men uppkastas i smärre
stycken öfver allt på strändernes och hvit pulfverformig, eller
så kalladt Bleke, som utgör ett tjockt lager i de fläste kärr på
ön, och är tydligen af animaliskt ursprung (Se V.A.H.1814).

"") Ophrys myodes meddeltes mig af Regem. Läk. Gestrick, tar

K. V. A. Handl, 1818. St. I. 9

130

För Skrigt har ön oaktadt sin sydliga natur
en icke ringa andel at fjällarnes innevånare: Poa
alpina och Astragaolis alp. trampas vid hvarje steg,
Polemonium ceruleum omgifver stenrösen, Viola bis
fora alla båckar, och kärren åro fyllda af Splachna
såsom luteum, gracile, sphericum och i synnerhet
vasculosum.

Sådesslagens odling lyckas vål i dessa Socknar
i synnerhet uti Brunflo. Hvetets lårer åfven vara
försökt, enligt HAGsTRÖMS uppgift =).

Carduus heterophyllus och Serratula alpina ut-
göra en betydlig del af kreaturens foder; mera
pragt ån gagn medförer den Ömnigt vexande manns-
höga och blomrika Humndflokan ( Aconit. Sepi.) 4),
hvilken stundom förekommer med blackhvita (al<
drig gula) blommor.

Vid Storsjöns nordliga ånda ( Alsens Socken ,
Lat. 639,21”) visar sig först på denna våg, Gen-
tiana nivalis som nyss Öppnat sina azurfårgade
blommor (d. 4 Julii) på torrare stillen af ångar,
som på de sankare stundom i Ömnighet hysa Jun-
cus castaneus 5), hvilken ånnu ej blommande åger
ett snarlikt utseende af ett Eriophorum. På ången
nårmast Gåstgifvaregärden i sistnåmnde Socken fö-
rekommer utom nyssnåmde, ÖOrchis cruenta F1. D.
6), hvilken jag ej observerat flerestådes, och år
utmårkt för intensiteten af sina fårger öch sina
starkt flåckade blad. På skogsbergen visa sig Sa.
xifraga tridactylites och petrea Wahlenb.

Det allmånnaste trådet i skogarne, som om:

gifva fjällbyggderne, år i Jåmtland Granen, hvil-

gen på en äng hörande till Bostäiler. Orchidernes migration
synes så oregelbunden att de FÖRRE aldrig kunna an-
vändas i växtgeographiskt afseende, då icke frågan är om hela
jordzoner.

>) Jämtlands Oecon. Beskrifning. Stockh. 1751.

131
ken sållan, om ej i sydvåstra delen af landet, af.
löses af Tallen, hvilken i de trackter jag besökt, år
ett tåmmeligen sållsynt tråd... Den för nordliga
fjällmarkerne (EET Lapp. Wabl.) gällande theo-
Cic år följakteligen icke applicable till dessa syd-
låndta trackter, der Granen omedelbart aflöses af
Björken. De variationer i ordningen, som Doct.
"WAHLENBERG anmårkt i Umeå Lappmark, synes
förbereda det i Jämtland verkeligen inträffade om-
vånda förhållandet.

Redan vid Undersåkers kyrka vidtager en ri-
kare fjållvegetation med den af mig (se Vet. Acad,
"Handl.r814, 1St.) så kallade regio subsylvatica. Den
bebådas af Saxifraga aizoides, Bartsia alpina, Ca-
rex alpina 1 största Ömnighet, och Weisia Splach-
”noides Wahl, hvilka alla omgifva Are-elfvens
strånder.

Det i slåttlandet långst framskjutande fjället
Äreskutan, hvilket på tåmmeligen betydligt afstånd
från de stora grånsfjällen, uppreser sig som en bar-”
riere för den sydligare vegetationen, synes 'redan
"vid Kall. och Årevattnens sammanlopp, från sin
-skogvexte vidstråckte fot småningom höja sig i en
plattad conisk form ', med största massan belägen
mellan Åre kyrka och Östra Kallsjön. Tvånne
af dess toppar uppnå Snöregionen, den högste år
4657 fot upphöjd öfver hafvet och 3100 fot öfver
Kallsjön. Den besynnerliga blandning af Nordens
och Söderns producter på dess 'ofta lodråtta sidor,
dess med tåcka dalar, cultiverade höjder och mörka
skogar varierade fot, samt låget mellan tvånne be-
tydliga sjöar, göra det till ett af de interessanta-
ste fjäll i Norden +).

") Jag har på ett mera detaljeradt sätt beskrifvit detta fjäll i dessa
Handlingar för år 1814 förra Stycket, hvarföre jag här syssel-

pengia lapp. vid omkring 300 famnars sluttande

132

På östra Kallsjöns strånder förekommer redan'
Salix glauca 7), hvilken ieke befunnits nedstiga till
egentliga slåttlandet, och således kan råknas till
de vexter som beståmma fjållens skogsregion "),

Vid bestigandet af detta fjäll (Lat. 652,30")

möta fjällvåxterne i följande ordning:

(D. 9 Juli.) På Omse sidor om käårrvågen
från Huså Hytta till Bjelkesgrufvan: 'Stellaria
uliginosa var. B, Saxifroga aizoides, stellaris 8);
Veromica alpina, som vid denna sin nedre gråns
ofta år 7—10 tum” hög; Stellaria Cerastoides L. 9);
Alchemilla alpina; Silene acaulis 10). (D. 20 Juli.)
Eriophorwm tapitalum; Juncus castaneus, båda stun-

dom på sjelfva vågen; Astragalus Oroboides vid

Skutåns /strånder ofta mera ån fothög; (D. 24 Aug)
Gnaphalium supinum Wild. 11) på grushögarne ofs
vanföre Bjelkesgrufvans vindhus; Gnaph. fuscatum
bland buskarne öfver allt; (C9 Juli) Pinguicula
villosa, som i Jåmtlands fjäll endast tråffas på den
mera plana subalpina region, hvilken består af moss-
lager, i synnerhet af Sphagna, och år bevåxt med
Sal, glauca och Empetvum; Pedicularis lapponica 12),
den förstnåmndes alltid såkra följeslagerska; Betula
alba humilior , mycket sållan (i Ulldalen) blandad
med en Mellanart (B. pumila mihi I. ec.) emellan
alba och nana 13); Salix herbaseea 14), blandad
med den nu mera knappt fingershöga Betula nana,
som begynner försvinna; Arbutus alpina +=); Dia-

sätter mig endast med vexternes progression på dess sidor, så- |
som på en gång upplysande för vextgevgraphen och botanisten. ;

" &) Papilio Embla och Chrysomela lappon. L. bebo i ömnighet
denna region,

300) Blommade icke 1813, hvarföre knappt något enda bär syn-
tes om hösten; andra år skall den producera en myckenhet af
blommor: . |

133

höjd från Grufvan,; utmårkande Regio alpina; Jun
cus spadiceus Wahl. F1. Lapp. 15). Menziesia ceru-
Jea; Salix reticulata; (20 Jul.) Dryas octopetala; Eri«
geron uniflorwm 16); (9 Jul.) Cardamine bellidifolia;
Rheum digynum; Cerastium alpinum villosum 17);
Saxifraga oppositifolia, hångande i famnslånga ru-
skor i de lodråtta klippvåggar som vidtaga i regio
frigida, samt i smårre sprickor; (20 Jul.) Audro-
meda hypnoides; Saxifraga mivalis minor och S. ri-
vularis i klyftor dit solstrålarne sållan eller aldrig
intrånhga; den i Jåmtland alltid enblommiga Ranun-
culus glacialis 18) och Ran. pygmeus.

Så snart desse högsta fjällvexter begynna vid-
taga, tråffas de alltid på våtare stållen, ej sållan i -
sjelfva vattnen, som framvålla undan snådrifvorne;
men ju högre man följer dem, på desto torrare stål-

len uppstiga de.

Den högste phanerogam på Fjällen år Juncus. —

arcuatus Wahl. som bebor till och med öfversta top-
pen af Åreskutan, der föröfrigt intet finnes utom
sAndrega alpina, och några få Lichenes, såsom (Ederi,
cylindricus och dylika. |

Dåilderne, som omgifva de många nyfödda
"båckarne, tillocka sig de lågre vexterne, såsom Bart-
sia, Viola, biflora Alchemilla vulgaris Rheum digynum.
Tormentilla, Geramiwn sylvaticum m. fl. På dylika
stållen, utan beståmd plats, förekomma Aira alpi-
2a L. 19), (af mig endast tagen i Blåstensdalen den
25 Juli) Poa laxa 20) och flexuosa, jämte Agrostis
alpina 21).

I de angenåma dalar, som ligga mellan Åves
elfven och Åreskutfjållet observeras följande, hvil-
ka icke synas inskrånka sig inom vissa höjder, men
dock icke aflågsna sig från fjållets fot: Tussilago
frigida 22) (Cd. 16 Julii utblom.); Erigeron alpi-

134

num, hvilken jemte Gentiana nivaliz pryder alla ån-|

gar och i myckenhet Åre kyrkogård. På sistnåmn-'

de stålle fanns nåra Elfstranden Hieracium prenan-.
thoides NWilld. 23) som långre in uti Augusti, öf-
verallt in subsylvaticis lyste med blekgula blom-

mor. : Carex atrata 24), Epilobium alpinum under,
båda formerne 25), Äspidium Lonchitis och Hiera-:

ciwm alpinum 26) tråffas i mångd i båckdalarne;
Anthyllis Vulneraria, Mespilus Cotoneaster , Silene ru-
pestris, Gnaphalium dioicum (forma max.)y, Veroni-
ca saxatilis, hvars blommor i storlek. och fårg tåfla
om ej öfvertråffa IV. Chamedr.; Woodsia hyperbo-
yea, och Juncus spicatus betåcka Humlarnes bran-
ta sida, i hvars mera fördolda sprickor Asplenium
viride sparsamt tråffas, — Cheiranthus Erysimoides
27) Smith. F1. Lapp. ses på samma Ärla tåfla med.
Epilobium- angustifolium. Calla blom. d. 16 Juli].

TI steniga båckar Poa glauca 28) och öfverallt på Gåll-

foten ÅApargia Taraxaci 29), hvilken högre på fjäl-

let allud år simplicissima och högst svartlpden till |

stjelkens öfre del och blomfodret, alldeles utlånnin-
gårnes, Den blommar tidigt och såtter frå (d. 30
Juli). redan innan AA. autumnalis , som i stor mångd.
framkommer i höstmånaderne, hunnit få blommor.

Då man &fvergifver Åreskutfjållet, som ligger

nåstan fullkomligt isoleradt från andra betydliga
höjder, för att besöka de närmsta grånsfjällen, hvil.

ka till en del åro betydligt högre ån Åreskutan, |

möter mani de af många vatten genomskurne track-
terne en del af de högre fjållvexterne: Hieracium
alpinum, Apargia Tarax., Alchemilla alpina, Juncus

spicatus och åndteligen på Handöls- fjällens- lågsta fot |

Azalea procumbens, "hvilkas nedstigande på slåttlan-
det, i synnerhet den sistnåmndes, bevisar dels att

landet småningom höjer sig, dels att Areskut- och

KÖRA tm RNE RR AA EEE

135

Renfjållen utestånga från dessa bygder de mildare
vindarne.

Jordtemperaturen (Tjufkållan vid Tångböle,
d. 15 Juli) 296—-390 (d. 30 Aug.).

Snaasahögen, det betydligaste af Handöls fjäll,
anser jag vara en fjerdedel högre ån Åreskutan el-
ler omkring 5800 fot öfver hafvet, dels af den
större höjdvinkel detta fjäll synes åga, dels af ve-
getationen, som redan år subalpin vid de foten om-
gifvande vattnen, In del af de högre regionernes
vexter visa sig till och med ömnigt nog omkring
strömmarne, t. ex. vid Handölans fall, få fot öåf-
ver Ånnsjön: Salix vreticulata, Rhodiala. ÅArabis al-
pina och Cerastium alpinum, Detta fjälls subalpina
region år mera gråsvext ån Åreskutans och hyser
i myckenhet (d. 16 Juli) Phaca frigida 30), Kobre-
sia caricina 31), som blommande, knapt år fingers- :
hög, men fröbårande 7—98 tum. Carex rvupestris,
ustulata, saxatilis 32), pulla m. fl. hvilka högst såll-
synta på Åreskutan, utgöra hår en betydlig del af
vegetationen, Angelica Archangelica 33), som ut-
mårker sig från alla mig bekanta arter genom sin,
i proportion mot bladen och umbellernas storlek
och alla delars tjocklek, korta stjelk, samt blom-

:mornas fårg, Rhodiola och Pedicularis lapponica, åro

hår ömhigare ån annorstådes; vid vattnen begyn-
ner den sköna gullgula Pedicularis versicolor W abl.
34) och tilltager i mångd ju hågre man uppstiger
på fjället. Saxifraga cespitosa (utbl.) mycket såll.
synt på torra klippor, Ålsinella biflora och (1 Sept.
utblom.) AZ. siricta, vexa blandade på fugtiga
klippor med Astragalus Oroboides o. d. Nedom
högsta coniska toppen af fjället lä blandad med

| — Salix herbacea Doct. Weahlenbergs S polaris 35) pe

som åfven utan blommor, lått urskiljes med sina

136

mycket jemnare Cej så ådrige och skrynklige) blad,
samt ludne ax.

De mellan Snaasahögen och Riksgrånsen lig-
gande trackter tilltaga till "den höjd att åfven de
högsta F jällvexterna, såsom Ranunculus glacialis och
Andromeda hypnoides , nedstiga på flodernes (Ena-
åns och Handölans) strånder.

Sydlåndtare hit uppstigande vexter åro:

Anthoxanthum. Fragaria & Comarum.
Festuca ovina & rubra 2. Ranunculus acris 36).
Viola palustris. Caltha palustris.
Pimpinella saxifraga, Melampyrum sylvat.
Carum, M. pratense,
Cherophyll. sylvestre. — Linnea,

Geranium sylvaticum, = Polygala amara.
Trientalis. Vicia Cracca.
WVacciniz, Leontod. Tarax, & palustr.
Cucubalus Behen. Carex filiformis 37).

Rubus saxat. & Ideus,

Detta fjåll hyser de sållsyntaste vexter i myc-
kenhet, och förtjenar Botanistens fortsatta undersök-
ningar.

Fjålibygderne Nordligt och N. V. från Åre-

skutan, hvilket fjäll ligger lika, som i medelpunc-

ten af en stor fjållcirkel, höja sig icke betydligen
Öfver regio subalpina; Anjeskutan »och Manshögar-
ne i Norr, och stora Kluken i våster synas dock
hårilrån göra undantag, emedan dessa Båll, i Syn-
nerhet det förstnåmnde, åro snöbeklådde nåstan hela
sommaren. I dessa trackter år Toltan (Sonchus al=
pinus) rådande jemte en mångd storvexta oråsslag,
hvilka göra dem till de tjenligaste platser för Få-
bodar. Det allmånnaste gråsslaget i' dessa skogri-
ka trackter år en afart af Aira jflexuosa, hvilken
mer ån sannolikt år von LInnés Az. montana 38).

KH

137
Af Holcut borealis mårkes en vacker, kanhända
skiljd artföråndring med dubbelt större ax och mör-
kare fårg ån vanligt 39). j
Sjöarne , som utgöra Kalls vattudrag, bånga

genom sund och forsar tillsammans ånda öfver grån-

sen, och utmårka sig dels genom sitt djup och bran-
ta strånder, dels genom sin sena islåggning, hvil-
ken försåkrades intråffa först i Januari månad, ja
Kallsjöns stundom ej för ån Kyndelsmåssan. Lika
sen år deras isgång om våren; innevarande år sa-
des sistnåmnde sjö icke varit alldeles isfri 14 da-
gar före Midsommar, och -beråttades det att Com-
ministern i Föllinge ej sållan skall hindras af is
vid sitt Midsommarsbesök i Frostvikens Kapellag. '
Få vexter tråffas i dessa djupa och kalla vatten,
de enda jag anmärkt åro Chara vulgaris och fe-
xilis, Potamog. natans och rufescens 40), Hippu-
ris och Nymphee.

Det enda sådesslag som ifrån Undersåker, der
rågen ånnu ehuru mindre allmånt odlas, uppföre
dessa vattendrag kan trottsa climatets strånghet år
kornet, hvilket sås i slutet af Maj och ej sållan i
Juni. Skörden intråffar den 10—20 Augusti, på-
skyndad: af de ofta ganska varma sommarmånader-

ne och åkrarnes låge på 'solsidan afihöjderne, Det-

ta låge förorsakar dock under torra: somrar (t. ex.
1813) den olågenheten, att kornet dels alls icke,
dels i förtid, ånnu knappt af ev half alns långd,
såtter ax och bråmognar, hvilket på landets språk
heter afskina, en håndelse, som i de trackter den in-
tråffar, medförer en föga mindre tryckande nåd ån
frostens åverkan +). |

”) Contrasten i climatet i dessa bygder och dess verkningar, kun-
na väl förklaras, men svårligen förstås utan af den, som sjelf
erfarit dem. Här beror allt på läger och climatet /kan , då
blott PENNA saker omtalas, sägas vara lika mångfaldigt
som detta.

138

De längs efter Kalls vattudrag uppåt grånsen
tillstötande fjållryggar utmårka sig genom sina ovan:
liga, merendels branta former, hvarföre Hatt- Såte-
och Skutnamnen öfverallt åro anvånde. Gundals-
fjället vid sjön Torröns nordliga ånda, begynner en
ny stråckning, som förlorar sig i stora Grånsfjållen ,
hvilka hår upphöra att förtjena sitt namn 7). Den
numera endast genom Norrige strykande Kölen, be-
står af mer och mindre spridda dels höglika, dels
sockertoppformiga berg, hvilka sednare dock åro
mera sållsynte; af förra slaget må anmårkas stora
Blåbergen och Harskölen omkring Bergli, hvilka
nåstan hela sommaren åro snöfrie och nåppligen
böja sig till alpina region. Gråsrike, till godt be-
te anvånde fjälldalar åro hår öåmnige och utgöra
omliggande Norrske Socknar, Snaasens och Liernes
förnåmsta rikedom.

Egenteliga fjållvexter åro sparsamma; Carex
pulla och FJuntus biglumis 41) åro dock mera all-
månne hår ån någorstådes. I desse trackter åro åf-
ven inhemska: Gnaphalium fuscum Willd., på magra
gråsvallar omkring fåbodarne, Polytrichwm arcticum,
Saxifraga mnivalis B 42), Draba hirta 43), och i
största Ömnighet i de ofta lodråtte, båckstrånderne ,
Rhodiola. Mindre allmånna åro Saxifraga oppositifolia,
Saxifr. aizoides var. 44) och Stellaria Cerastoides.
Vid: Quedli (i berget åfvan gården) betåckte Saxi-
fraga. Cotyledon med: sina blomrika, ofta alnslånga
nedbångande blomvippor, de lodråtta bergvåggar-
ne, hvilka vid sin fot hysa i skuggan, den på Sven-
ska sidan blott en enda gång anmärkte Myosotis de-

>) Gränsen afviker neml. från stora Kölen djupt in uti Sven-
ska släglandet, hvarigenem skillnaden mellan de åt Nordsjön
och Östersjön fallande vattnen , här upphörer att vara den gäl-
larde principen för gränsbestämningen. Genom detta förfaran-
de förenas den egentligen på Svenska sidan liggande Socknen
Sörli med Norrizes

Så. 2 RHS sn ÄR tr EES RR VSK

:
|
|
-
:
g
|
d
-
É
|

GE

139

fexa 45). Med den förra funnos blandade Veronica
saxatilis , Silene rupestris , Cheiranthus Erysimoides och
Asplenium viride, hvilken sistnåmnde dock förekom-
mer Ömnigare på Svenska sidan. I samma trackt
förekomma de eljest mycket sållsynte, Actea spica-
ta, Urtica dioica (fol. glabris), Stachys sylvatica och
Pteris aquilina.

Uti grånstrackternes ofta djupa och afRubus Cha:
memorus i yttersta mångd bevexta kårr, åro Narthe-
cium ossifragum"), Juncus squarrosus 46) och Ca-
rex saxatilis, åfvensom på något högre stålle Ca-
rex Buxbaumi var. 47), och Pingucula villosa
mycket ömnige. Vid porra stranden af sjön Björk-
vattnet på grånsen mot Sörli, vexer sparsamt Ca=:
vex Wormsköldiana F1. D. och hvarest jag endast fun-
nit hannen 48).

Det af Svenska Geologer så mycket omtal-
ta Portfjället, förekommer på det stållet der Riks-
grånsen från sin afvikning åt slåttlandet åter in-
tråffar med stora fjållryggen. Det år i Botaniskt
afseende föga mårkvårdigt, och bör endast anses
som ett förberg till de, om ej högre, dock snöri-
kare berg som tillstöta inom Norrige. Icke eller
synes Kölen i allmånhet återfå den betydande höjd,
som utmårker densamma 1 sydvestra delarne af
Jåmtland, utan aftager den småningom mot grån-
sen af Åsele Lappmark, för att icke återtaga sin
förra höjd förrån vid intrådet i Piteå Lappmark.

Sjelfva Portfjållet, som fått "sitt namn af en
från långre håll synbar öppning eller remna' på
fjållet, till. 3:delar af dess höjd, uppnår knappt al-
pina region och hyser på sina högsta toppar Ra-
mnunculus pygmens ,, Diapenzia mycket sparsamme,

+) Kallas i Jämtland Svululök, och boenden säger att då den
första d. ä. den nedersta blomman utvecklar sig, blommar kor-
net, och då den ötyersta blommar är det moget.

140

blandade med Empetvum, Salix glauca, lanata, Sibi
baldia och Erica vulgaris ganska liten. I sjelfva
porten: Saxifraga mnivalis högst sållsynt, stellaris ,
Phlewm alp. och Carex lagopina Wahl. På sidorna:
Rheum digymwwm, Rhodiola, Viola biflora, Trollius, Sonchus
alp. Aconitum sept. Geramum sylv. Epilobium angustif.
och alpinum, Veronica alpina och Saxifr. oppositifo.
Za; vid foten något litet af A. Lonchitis och Myosotis
deflexa, blandad med Myosotis arvensis B alpicoia 49);
vid de omgifvande vattnen vexer i myckenhet Ranun-
culus reptans. (med de fina nåstan trådlika bladen;
som D:r WAHLENBERG omtalar, men år föröfrigt
hvarken till frön eller andra omståudigheter åtskiljd

från den vanliga, stundom vidga sig bladen till

tåmmelig bredd mot åndarne >),

I dessa högsta delar af Jämtland, hörande till
Frostvikens Capell (Lat, 64238), år sådes-odlin-
gen mycket ringa; korn, rofvor och Potatoes, åro
de enda sådesarter som förekomma med sparsam af-
kastning. De sistnåmnde åro likvål i det öfriga
Jåmtland och isynnerhet i Herjeådalen med myc-
ken framgång cultiverade. Gumriks-kornet mog-
nar ej i nordligaste delarne af provinsen, hvarföre
allmogen anser det för ett ogrås då händelsevis nå-
got deraf finnes blandadt i det vanliga kornet. Lin
har stundom med framgång blifvit odladt i Kall,
men försökes sållan, då det låttare erhålles såsom
en bytes-artikel från de tillstötande provinserne,

En fullkomlig brist på goda kallkållor gör
undersökningen af jordtemperaturen i dessa track-

+Y Portfiällets Hälle-art är en i vågor liggande ganska fast Brec-
cia af flere ojämt blandade bergarter, hvaruti stora kilar af
KR i synnerhet utmärka sig. Den är hopgyttrad i vågiga
och tjuriga massor, som merendels gå perpendiculärt i ziczac
form, hvarigenom stundom formeras håligheter i bergväggen ,
hvilkas kanter alltid äro släta och afnötta. Det är mer än san-
rolikt art detta jämte åtskillige tillstötande fjäll i Norrige, t. e
Brandsberget, äro af vulcaniske ursprung. ;

141

ter åfvensom i de egentliga fjållen högst osåker;
de som finnas åro oduglige, dels emedan de för
stenartens fasthet ej kunna trånga tillråckligt djupt,
. dels emedan de på nårmare eller fjärmare håll upp-
komma från qvarliggaride snådrifvor och bibehålla
en derefter proportionerad lågre eller högre tempe-”
ratur, så att man efter behag kan få temperaturen
sånkt ånda till fryspuncten >).

Vid nedstigandet af fjällen på den Norrska
sidan, (Snaasen Socken Lat, 64?16”) antager natu«-
ren ett mildare utseende ån på den Östra sidan, och
betåcker en leende grönska höjderne der landtman-
nen anlagt sin koja och sin lilla åker, Ett kortia-
re och följakteligen brantare affall för fjällens vat«
ten åt denna sida ån åt den Svenska, förekommer
bildandet af de vidstråckta kårr och myror som ut-
mårka den sednare, och solstrålarnes hastigare ver
kan på en mera vattenfri jord böra, i förening med
hafsluftens inflytande, (hvilket synes bestå i en Jåm-
nare fördelning af luftphenomenen,) göra den Norr.
ska sidan vid samma bredd som den Svenska, vi
da mildare och tillgånglig för en sydlåndtare eller
så kallad maritim vegetation. Således skall hvetet
ofta med fördel ånnu odlas tått under fjällen i Snaa»
sen Socken,och åppletråden gifva afkastning vid ågen-
domar 4 mil norr om Trondhjem, hvars latitud år
63?,25'52". Åfven år denne mot eftermiddagsso-
len mera direct vånda sida af fjällryggen under li-
ka polhöjd, långt mindre rik på fjällvexter, hvilka
då de finnas, tagit sin tillflykt i de för solstrålar«
ne båst gömde skryinslor af de branta båckstrån«

+) I följe hvaraf man när som hälst kan erhålla en och samma
vext, i alla möjliga tillstånd, och således ingen bestämd blom-
ningstid för fjällvexter uppgifvas; jag fann t. e. d. 16 Aug.
på Portfjället efter olika höjd och afstånd från den qvarliggan-
de snön, Hvitsippan och Viola biflera, frukgbärande, blomman-

de och nyss germinerande.

142
derne 'o. d. st. och framstålla endast frodiga och
slappa former, hvilka merendels förebåda annalkan-
det af deras nedre gråns. Kråkan, som i Jämtland
är en flyttfågel, tager också vid vintrens annalkan-
de alltid sin twullfygt öfver fjållryggen till de” Norr-
ske Elisterne Sj

I allmånhet åga de Jåmtska fjällen icke de
branta lodråtta former som utmårka södra Europas
fjäll, utan bilda de -merendels plattadt coniska höj-

der, som alltid med mer eller mindre möda åro

tillgångliga , oftast på alla sidor; åfven åro de så
isolerade att man ej må förestålla sig någon för
ögat synbar sammanhångande rygg, ehuru de på
sina stållen ses samlade 1 tåtare grupper. Så före-
komma de i Handöls grånsdistrict i Norrska Sock-
narne Sör och Norli, De i botaniskt afseende san=

nolikt mårkvårdige åro, utom de af mig besökte a

Sylfjållen, Anjiskutan och de inom Norrska grån-
sen i Norli liggande Stortunnfjället, Handalsfjället,

Pill: och Gufjållet, hvilka möjligen torde hysa nå-
gra af de återstående af mig ej funna öfre Lapp-
markernes vexter ++), Åfven år det ganska san-

” Sannolikt ditlockad äfven af en rikare tillgång på föda.

(SENT början af October besökte jag de i sydliga Jämtland belägne

gne

Oviksfjäll, hvilka jag ..sSå mycket den sena årstiden tillät an-

märka , fann.i botaniskt ,atseende föga rika. Dock sågs på top-

pen af 'Hundshögen spår till Andromeda Hypnoides. Dessa
fjäll kunna bestigas imed häst ända till spetsen.

ae) Desse äro efter D;r Wahlenbergs Flora:

tr.cPinghiculaialpina. 10: Campanula uniflora.
2, Kobresia scirpina. Ir. Gentiana glacialis.
3. Agrostis algida. 12. Juncus atcticus.
+ Arändo lapponica. 13. Juncus parvilorus
s.— — strigosa. 14. Rhododendron lappon.
21006. "Holcus älpinus. 15. Andromeda tetragona.
17. 'Aira atröpurpurea. | 16. 'Saxifraga bulbifera.
18, Kenhigia islandica. 17: — cernua & palmata.

9. Galium svaveolens. 8. Alsinella rubella.

143
nolikt att en stor del af desse finnas åfven kår, då
de hvilka nårmast hinna snågrånsen, såsom Ranun-
culus glacialis, Pedicularis versicolor, Saxifraga ni-
valis m. f., i så stor myckenhet bebygga åfven de
medlersta delarne af vissa fjäll, såsom Snaasahögen
på hvilken man Öfverraskas af den ånda från Tor-
neå öfre fjällbygd saknade Phaca frigida!

Huru; besynnerlig vexternes fördelning år på
jordytan och buru litet våra theorier ånnu kunna
förklara. alla fall, synes af den på alla ångar i
Jämtland förekommande Orchis nigra, som utan
att vara egentlig fjäll-vext, med de måst beståm-
de grånser ej återses förrån i Sweitz, och de i Jåmt-
land åter förekommande syd-europeiska formerne af
Pedicularis flammea och Kobresia.

Jämtlands climat synes bötårins dels af fjäl-
len, dels af Storsjön. Den delen deraf, som inne-
fattas af de förre på vestra och Storsjön på den
östra sidan, såsom Offerdals, Undersåkers pastorat,
Hallen och Marieby af Sunnes, Oviken och Bergs
pastorat, synas lida ett betydligt inflytande af fjäl-
len; en lågre jordtemperatur, fårre sydlåndte och
flere fjällvåxter och en mindre urbar mark, bevisa
detta tydligen, då de på Storsjöns östra sida belåg-
ne Socknar, Rödön, Lith, Brunflo och den öfri
delen ' af Sunne pastorat, äga 'ett omvåndt förhållan-

19. Arenaria humifusa. 30. D. Andresac. & muricella.
200 Lychnis apetala, 31. Phaca lappon. & sordida.
21, — — alpina, 32. Ophrys alpina.

22. Cerastium alp. glabr. 33. Carex microglochin.

23. Potentilla nivea. 34, — — rotundata,

24. Ranunc, nivalis, lappon, 35. Carex tenuiflora.

25. Ran, hyperboreus. 36. — — laxa.

26. Mentha lapponica. 37. — — pedata,

27. Pedicularis hirsuta, 38. Salix myrtilloidess

28. — flammea. 39. Pteris crispa,

29. Draba alpina.

144

de, hvarföre Sådes-culturen dels år, dels bör kun-
na drifvas vida högre ån i de förra.

Föregående observationer visa att vexternes
progtession i det inre af riket förhåller sig i ens
lighet med den af D:r WAHLENBERG antagna sats,
att de mera sydlåndte, 1 denna ricktning upphöra
vid en lågre latitud ån vid hafvet, och att fjäll
vexterne nedstiga nåstan i samma proportion lån-
gre mot söder likasom de förra till mötes, För-
undransvårdt år det dock i afseende på de förra,
att i medelpunkten af "Jämtland återfinna en del
af söderns långe saknade alster, och synes det
som en något varmare zon, långs efter de från Stor-
sjön till Medelpad (der D:r WAHLENBERG mött un-
gefår samma vexter) flytande vattnen, skulle afbryta
den vanliga ordningen. Vid de sednare åter eller
fjällvexterne bör ej förbigås, att de i sin våg mot
södern denna kosa ej så längt aflågsna sig från sitt
råtta hem som man torde förestålla sig; ty dåt. e.
Phleum alpinum mötes i Undersvik i Helsingland,har
den ej aflågsnat sig från Klöfsjö fjåll långre ån
omkring 15 mil. I allmånhet kan fjällvexters pro-
gression åt slåttlandet då endast fullkomligt bedöm-
mas, når man i vinkelrått kosa nalkas fjällen (un-
gefår såsom D:r WAHLENBERG under sin resa i
Umeå Lappm. 1810), emedan man i en mera parallel
zxicktning snarare följer ån afskår deras grånser.

[Eee AR and

Bota:s

|

|
ill

145
Botaniska Noter till föregående Afbandling,

1) ins sölm luteum Linnei, guod O. sylvatiz
cum Willd. H. Berol; — O. /utewm Ejus apud nos rarissi-
mum in cultis Blekingie, Hallandie et unico tantuwunr
loco Holmi&e nuper detectum; Fries nostro (F1. Hall /
Diss.) Os; stenopetalum.

2) Scellaria uliginosa sc. ä), occurrit enim dus
plici forma: i

&) fontara : foliis oblongis glaucis, pedunculis
subaggregatis, plerumque ramosis. — Hab.
ad fontes totiis Svecia.

(3) alpestris: fol. lineari-lanceolatis, pedinc,
solitariis unifloriss — In fossis exsiccatis sub-
sylvaticis alpium.,

Utraque convenit: foliis basi oiliatis integerrimis,
pedunculis axillaribus, calyce obsolete nervoso peta.
lis, in var. B presertim fugacibus,; longiore. Indoles
prioris quam maxime varia limites inter utrasque cer-
tos däri negat; quo enim sicciore loco crescäat eo stri-
ctior, simpliciorque flit, ommnibus partibus gracilior,
nsque dum extremum, quod varietate (3 significatum
volui, attingat.

3) Primula stitricta et farinosautraque vera Ändros
saces species: capsula constanter guinguevalvi, nee
non fauce manifeste coarctäta in corolla hypocras-
teriformi. Primo charactere a Primnla, cui cåpsula
t0-valvis optime distinguenda. Definiantur tali modo;

Androsace farinosa(Spreng.Pug.2):calycibus oblon-
gis tubum subequantibus, folisque oblongis al-
bo-farinosis, involucro erecto pedunculis sub-
breviore.

4. strieta: cal. abbreviatis laxe ovatis, foliisgue
oblongis nudis, peduneulis involucro erecto dus«
plo longioribus. |

Primula Hornemannmiana, Lehman Monogr.

Coroll lacinie in hac angustiores magisque cu-
neate et divergentes; calyces ad formam globosam
magis accedentes elevato. punctati tubo duplo brevi-
ores; folia plana basi magis angustata denticulata
(quod et in illa observ.); caulis altior pauciflorus;
pedunculi elongati; flores pallidiores fragrantiores,

KV. ÅA. Handl. 1818. St. L, 10

146

Hujus etiam generis indubitate sänt Pr. Finmara
elica (cui etiam capsula 5-valvis) et P. Egalicsensis,
pluresque forsan exterorum.

4) Aconitwn sept. Flores luteos numquam vidi.

Planta Helvetica” satis differre videtur: caule magis

tamoso , ramis foliisque floralibus glabratis nec visco-

sovillosis, foliis profundius divisis, laciniis tamen den-
tibusque divaricatis obtusioribus, corolle galéa ad
eandem longitudinem duplo fere tlatiore.

Juneus castaneus Sm. J. stygio proximus est,
Descriptio ex vivo: Radiz descendens brevis tenuis,
raro fibro laxo laterali alii plante connexa. Cul-
mus erectus, basi stolonibus plerumque duobis fili-
formibus squamosis sub terra horizontaliter repenti-
bus instructus, foliosus, ima parte vaginis foliorum
ephyllis squamosus, superne nudus, subpedalis. Folia
vaginantia subdisticha 4—6 , inferiora breviora usque
dum vagine inf. aphylle tantum supersunt, canalicu-
lata, caulis latitudine, apice triquetro subulata, sum-
mum bracte& vicem supplens cymam florentem parum
guperans, caulina una cum vaginis spithamea. ' dCa-

ztula florum bina ternave $—7 flora breviter pedun-
culata, unum s&pius subsessile, omnia bracteata, flo-
ribus sessilibus densis fastigiatis, squamis membrana-
ceis brunneis uninervibus integris equantibus, fule
”cratis. Calyzx foliolis 6, ovatis acuminatis apice rigi-
dis acutissimis nitidis nigrofuscis. Stamina 6, longi-
tudine calycis. Piscilla 3, raro 4 filiformia. Capsule
magn. J:i stygir, oblonge rotundato-triangule, obtusa
vel rostello terminate , fusce nitide, calyce duplo
longiores, semi « 3 = loculares; dissepimentis sursum
evanescentibus; semina plurima lanceolata arillata.
Tota planta glaberrima, robusta. i

6) Orchis eruenta. Media quasi inter O. macu-
latam et latifoliam. Radices palmate, digitibus fere
distinctis longe attenuatis. Caulis 3—4 pollicaris, et
quod excurrit, vaginato-foliosus. Folia ovato-lanceo-
lata patentia, supra maculis rotundis crebris purpureo-
violaceis notata, subtus pallidiora. Spica ovata floribus
confertis, O. latifolie duplo minoribus; bracteis inter-
spersis fanken acuminatis longitudine florum ple-
fumque sangvineo-maculatis. Corolle purpurez, petalis
2. Oöxterior. lateralibus patentibus, 3:tio supero cum 2
interior. erectis galeam formantibus. ÅAabellum Iotun-

147

datum, lateribus subdeflexom , antice 3 lobum crenu-
Jatum, petalis concolor, lituris flexuosis saturatiori4
bus pictum, basi ronmmdumj;j; velatinum: Cälcaär cCo-
nicum, germine 3 brevius. - Germen tereti-attenun-
tum, angulis merebranaceis undulatis, Vera, species Or-
chhidis et a eongeneribus diversa videtur, licet O. la.
tifolie proxima, etiam labello, quod indivisum ans
tea perperam describitur. Habitu exiumie maculoso
et germine facile distingvitur. = Swartz.

7) Salix glauca. Hoc loco frutices occurrunt
uuor, lusu intlorestenike valde singulares: germi-
nibus in singulo pedicello intra squamam binis, uni-

valvibus. Sant suturam valvule ad basina usque
"discrete sunt nec planta alioquin discrepant
8) Saxifraga stellaris ay) L.
ceomosa differt: flore subsolitario terminali,
calyce minimo, foliolis obtusis, petalis ungni-
culatis, limbo ovato basi emarginato. Fel
in Lappomnia Lulensi. In Jemtia non inveni.

In vulgari planta calyx eoroll& dimidium &equans,
foliolis acultis, seepe acuminatis, petala lanceolaia nec
tam insigniter unguiculata, Ad var. 4 pertinet Fig,
Flor&e Lapp. Lin. t. 2. f. 39.

Caulis in S. comosa altior et strietior; planta ce-
teroquin valde niemorabilis ob luxuriem florum late-
ralium, qua foliloa calycina, abortiente corolla,in squa-
mas concavas foliaceas excrescunt.

g) Stellaria Cerastoides Linn. est St. multicaulis
Willd. sec. diagn. et specimina Wuilfeniana; cespitosa
sepe est, foliis lucidis glaberrimis carnosiusculis etc.
Synon. Flor. Dan. Fl. Brit. et Engl. Bot. ad hanc perti-
nent; Stellariam vero trigynam (foliis villosis) Vill.
ex qua Willd. St. 'Cerast. saam constituisse videtur, pro-
priam nobisque incognitam duco. Noöstram Cerastit
esse speciem docent petala bifida, nec bipartita, et
habitus, quo C. alpino 3 maxime affnis. Styli sepe
4—5, indeque capsule apice 5—10-valve.

10) Silene acaulis sepius est dioica, floribus
masculis germine abortivo instructis. Mares a foemi-
nis discreti in ripis subgraminosis rivulorum occur-
| runt, sed in cacuminibusz altioribus soli adversis ger-
men fere semper in omnibus pregnans reperitur.
Caulis brevissimus sed pari ratione ac Saginze ali.
[NES ram os diphyllos floriferos (pedunc. Wabl.),et

4
N

148

exillis inferioribus exserit, ut acaulis proprie non sit.
dicenda. Petala in regionibus elatioribus interdum alba.
11: Duas in hisce alpibus species adesse judico:
Gnaphalium supinum Willdenowii et Gn. fäscum ejusd.
Gnaphalium supinum: caule herbaceo simplicissimo
rocumbente, foliis linearibus acutis tomentosis,

floribus capitatis. Willd. Loiseleur.
Gnaph. pilulare mili Act, Holm. 1814, p. 193.
BP? Gr. pusillum Henke, Willd. caule 2-3
unciali sepe unifloro, de cetero simillimum.

In herb. Cel. Swartzii vidi.

Gn. fuescum: caule herbaceo erecto simplicissimo,
foliis linearibus acutis tomentosis, Horibus axil-

laribus solitariis pedunculatis. Willd. Lois. Gnaph.

supinum Smith Britt, Engl. Bot. 1193. Weahlenb.

Fl. Lapp. Gn. alpinum Lightf. FL. Dan. 332.
subacaule. - Gnaphal. supinum (3 Wahl.
(excluso Gn. pusillo Henke).

Hli radix supra humum in caules plurimos debi-
les undique procumbentes divisa, flores 2—4 in ca-
pitulo denso terminali bracteato aggregati, numquam,
quantum vidi, pedunculati, squamis plerumque totis
nigricantibus. Huicradix sub terra repens, caules ere-
ctos exserens, flores 2—5, quorum unus terminalis, ce-
teri in axillis summis laterales, infimi pedunculati,
squamis maxima parte viridibus, marginibus fuscis pel-
lucidis cinctis. Semina in utroque hispidula.

Nomina Willdenowii retineri satius puto, quia
primus ille plantas distinxit, et optima imposuit no-

mina. AÅliter agendo unum saltem nomen novum &gre

evitandum; preterea non dubito quin plerique utras-
ue commiscuerint.

12) Pedicularis lapponica: Certissime perennis,
radicem in nuper germinantibus ultra pedem longam
$nveni, nec non caules emarcidos cum forentibus
in una radice.

13) Betula nana 3: Frutex 4—6 pedalis, trunco
erassitie r—2 unciali, foliis orbiculatis diametro 6 - 12
lineas latis, basi truncatis rigidis fere glabris, grosse
serratis , serraturis rotundatis apiculatis szepe incisis,
petiolis 2—3 lineas longis. Florentem non vidi. Me-

dium ita tenet inter utrasque affines, ut cui propius

accedat vix dicam, Hybridam dicerent veteres!

| 149

14) Salix herbacen variat aliquando foliis oblongia
utringque integris immo acutiusculis. Itaque forma
foliorum in hac eodem modo variat ac in S. polari
(v. inf.), quo habitum, in hoc genere insolitum, ne
dicam preternaturalem exuit.

Variat etiam pedicellis et germinibus elongatis.

15) Juncus spadicens El. L. Huc usque mihi
propria species videtur et habitu et characteribus in

Flora Lapp. a Cel. Wahlenberg datis, horum opti-

mum ex bracteis bracteolisque fimbriatis (in F. pars
vifloro mudisy samtum habeo. Pili in foliis sparsi non

Taro in spec. Jemtiacis inveniuntur, gui differentiam a

Clarissimo Auctore stabilitam inter hanc et Villarsii
plantam valde vagam reddunt, Specimina exotica in
Herb, Cel. Swartzii examinata, nunc nostro simillima,
nunc /Z arcuato, foliis nempe angustis et floribus
confertis, affiniora. J. parviflorum Wahl, in Jemtia
non vidi,

Exoptandum est ut Luzule sic dicte, accuratiori
indagationi subjiciantur, nulla enim harum diagnosis,
nisi Wahlenbergii in Fl. Lapp. nec descriptio postu=
latis diligentioris examinis respondent.

16) Erigeronr uniflorum: caule semper wunifloro
vix digitali (1—3 unc) rarius basi purpurascente,
Åoribus minoribus, foliolis calycinis latioribus (ovato
lanceolatis), radiis albis.

Fig. Fl. Dan. t. 1397. |
EH. — alpinum; caule 1—3-fioro palmari (6—9 une.)
purpureo, floribus majoribus, foliol. calyc. angu-
stioribus (lineari lanceolatis), radiis rubris.
Fig. FL. D. 292. (Erig. uniflorum.)

Hoc semper in ima alpium regione s. subsylva=
tica crescit, dum prius”in reg. alpina cum Diapenzia
etc. occurrit.

Characteres fere omnes, preesertim ex vestitu pe-
titi, admodum incerti, ut habitus pene solus restet
in dijudicandis speciebus. Figure Flore& Dan. extrema
utriusque optime representant.

17) Cerastium alpinum (3 glabratum Walhlenb.,
his in alpibus, etsi diligenter quesitum, numquam
inventum, diversam crederem plantam:

Calycibus pedunculisque glaberrimis nitidis una
cum marginibus superioribus foliorum purpura-
scentibus (nec viridibus pilis longiusculis glandulosis

150

dense villosis). — Foliorum margines et nervus dor.

salis raro pubescentes, pagina vero pglaberrimaå

est. Stellaria Cerastoidi magnitudine et succulentia
foliorum simulans, Var, a) sepe pedalis,

18) Ranunculus glacialis in Jemtia semper uni-
florus, interdum tamen adest rudimentum secundi.

19) Åira alpina L. Wahlenb. est ÄZira levigata
Smith. Lin. Trans. Vol. x., et Engl. Bot. 2102 sec. fi-
guram et spezcimina optima ad Cel, Swartiz missa, Cam
planta utut Lapponica jam a Cell Smith cognita sit,
mirandum sane est identitatem plantarum eum effu-
gisse.

20) Poa eamdse Sm. et P. laxa Willd. varieta-
4es summum esse videntur, sic determinande:

Poa laxa: panicula angustata laxiuscula, ramis le-
vibus, spiculis oblongis trifloris, glumis corollinis
dorso pubescentibus subliberis, caule levissimo.

&) panicula contracta subracemosa pauciflora,
Poa laxa Willd.

B) fexuosa: pan. Hexuosa ramis 2—3 fAoris.
Poa flexuosa Smith,

Hanc ex fignra et speciminibus Britannicis (ut sepe
in nostra viviparis), illam ex spec. Wahlenbergianis
agnovi. Poa flex. Wahlenb, in Lapponia crescens a
nostris rigiditate ramorum discrepat.

21) Ågroslis nov.spec. Act. Holm, 1814 p.95 hujus
(A. alpine) est monstrositas floribus dipetatis, quod
Gaudin. (Agr. Helv.) jamiam in hac specie observavit.

22) Tussilago frigidi1, hic semper polygama, nec
a me umquam foeeminea Wehl, s. discoidea observata.
Radiz longe repens primum folia edit, posiero anno
scapum. Flosculi disci circiter 35 hermaphroditi abor-
tvi, 5 fdi, clavato-infundibuliformes, staminibus in-
NAN pistillo exzserto clavato bifido, germinibus pap-
Po destitusis; flosc, radii foeminei cirec. 14 fertiles, li-
gulati, srylo brevi Eliformi leviter bifido, seminibus
Pappo piloso hispidulo insiructis.

23) Hieracium Prenanthoides: caule multifolio
villoso simplici, foliis oblengis acuminatis denticula-
tis ciliatis basi amplexicauli cordata, floribus cymosis
glanduloso-hispidis. Al. Ped. t. 27 fi g (f. 1. ejusd.

ad aliam plantem spectat.) Wahlenb. F1. Carpath. p.243?

Caulis tripedelis medio precipue admodum- albo
villosus. Folia inferiora longiora guam in ceteris.

1T1I
; | |
sepe latolinearia, sepius oblongolanceolata, superiora
presertim cordata basi caulem amplectentia undique
pilosa, acuta, inf. interdum integerrima, sup. mucro-
nato- denticulata, <dente' plerumque uno alterore
majore. Panicula cireiter 8 flora subfastigiata ramis
subsimplicibus s. peduncnulis 1—2 pollicaribus sub-
squamulosis, pubescentia brevi glandulosa sparsa, una
cum ealycibus, tectis, floribus quam in Hr sylvatico
multo minoribus, pallide luteis,

Il. sylvaticum Flore Dan. differt:” caule sparse
piloso, foliis övato lanceolatis basi magis angustatis,
sessilibus, profunde dentatis; pubescentia peduncu-
lorum canescente densa eglandulosa, calycum vero ar-
ticulata vix glandnlosa; floribus saturate luteis majo-
ribus. H. sylvaticum Anglorum nobis dubium . est.
Specimina a Cel. Wahlenberg e Carpathia allata diffe-
runt: foliis nonnihil latioribus, basi subsagittatis, den-
tibusque majoribus carentibus, Cet. eadem,

24) Carex atrata, foliis latis, spiculis grossis
pedunculatis pendulis. Varietas tamen adest: spiculis
minoribus infima tantum pedunculata, omnibus erectis,

ut a C. alpina nisi spiculis oblongis parum majoribus

non distinguatur,

25) FHKpilobium alpinum a) minus: ecaule pro.
eumbente 1—2 foro, foliis oblongis denticulatis.

B majus: caule basi adscendente, racemoso,
foliis subovatis dentatis.

In utroque stigma semper integrum et caulis bi-
fariam pilosus, ut var. (3 non potest non huc perti-
nere, qvamvis magnitudine (quod jam observavit Cl.
Wahlenb.) Ep, montano minori vix cedat. Forte sa-
tius esset eam cum Anglis (Ep. alsine&fol.. Sm.) ut
propriam distinguere.

26) Hieracium alpinum variat caule nudo vel
folioso, unifloro v, 2—4 floro, foliis hirsutis v. glabra-
tis, grosse dentatis v. subintegerrimis. (H, alp. Persoon
tamen a nostro ob calycis diversam pubescentiam po-
tius tomentosam quam pilosam, distinctum existimo.)
Calyx semper hirsutus, pilis substrigosis basi nigra
incrassatis, sursum albis, quod ad formam breve cy-
lindricus sive basi truncatus nec in caulem attenuatus.

27) Cheiranthus Erysimoides L. Sm. 1. ce. (pone
indicem) stellato pubescens, caule erecto simplicissi-
mo, angulato, foliis radicalibus marcescentibus, cau-

152

YT

linis inferioribus lanceolato - obovatis (plus minus).

obtusis, superioribus lanceolatis acutis, omnibus re-
moti:ssime denticulatis raro 'serrulatis, floribus pedun-
culo brevi doploy siliquis sexies longioribus.
Cheiranthus alpirnus Wablenb. FI. Lapp.
Biennis. E radice interdum ramihfcat, caulis sesqui-
v. bipedalis, pedunculi 1:—2 lineas longi, flores lu-

tei, calyce connivente basi primum dehiscente, ca-.

nescente, petalis 'angustis cuneatis truncatis, siliquis
quadranguvlis incanis sesquipollicaribus erectis patu-
lis, interdum tamen cauli adpressis, stylo brevissimo,
stigmate annulato capitato plano leviter;j emarginato
(ut in omnibus affinibus, in uno genere collocandis.)
Pianta e maritimis sinus Bothnici omnino eadem, pu-
bescentia tantum paullo obsoletior est et flores sepe
flavi,

Smithii de hac planta testimonium maxime &sti-
mandum puto cum specimina authentica (a Solandro
ex ÖOstrobothnia et Lapp. Pithoensi Linn&eo allata) pos-
sideat. Fatendum tamen est Linn&uam (in adnot. ad
Flor. Svec, in exempl. proprio manuscriptis) specimina
illa ad Erysimum suum Hieracifolium retulisse, cui
etiam speciei sane floribus parvis et foliis radicalibus
marcescentibus proxima.

Cheir. Erysimaoiden floribus megnis, utin flora
Sv. a Linn&o describitur, nec ad arcem Bohusiensem ,
nec alibi in Svecia postea lectum scio, ut nobis pror-
sus ignotus. Ch. Erysim. Willd, aliisque, seu melius
Erysimurna Cheiranthus Pers. ob Jacgquinum semper ci-
tatum incertus,

Cheir. alpiaus (ab Ad. Murray ex Italia reduce,
beato Bergio datus) a nostro eximie differt: statura
minore, floribus majoribus, foliis caulinis anguste li-
nearibus radicalibus persistentibus paullo latioribus re-
pando - dentatis, pubescentia totius plants serticea
nec stellari gue omnia Cheirantlin Erysimoidis Jacq.
secundum figuram, guam et Linneus in mantissa alt,
pag, 4238 ad Cheir. alpinum suum revocat. Cheir.
alpinum Facg. ad Erys. diffusum Willåé, etiam Bes-
sero in Fl, Galiz. adserenie, referunt, Ch. alpinus e
Sibiria (Laxman) unico a VWilld. citato loco (preter
Lapponiam, ad quam allegandam a Smithio 1 c. p-
214, Correctione in erratis ut videtur, illi utut alis
elapsa, inductus est) a nostro et ceteris Erysimis lon-

)

153

gissime distat: foliis longis omnino linesaribus incanis,
foliis Ch. incani textu et vestitu simillimis. Hac
planta nihil in re botanica obscurius, qvot enim au-
ct.res. tot species diverse. SQuod pro certo dicere
valemus est, nuilvin ex allatis hucusque in Lapponia
inventum esse, quare nomen e Flora nostra longe re-
legandum,

28) Poa glauca Florae Hallandice Fries est P.
eesia Engl. Bot. i. 1719.

29) Äpargia Peraxaci Willd. caule basi adscen-
dente subunifloro, summa parte incrassata calycegue

otomentosis, foliis lanceolatis integris, vel linearibus

profunde sinuato-dentaltis,

Engl. B. t. 1109 (Exterorum paullo differt foliis
et dentibus laiioribus.)

Radix premorsa, fibrosa. Caulis spithameus sub-
erectus simplex, uni (ad aquas rarius) TF Rn florus,

osnb fore fistulesus in calycem sensim incrassatus:

folie varia, vellanceolata subintegerrima, vel profun-
de dentata ut in Leont. palustri; nunc glaberrima,
nunc dorso, presertim ia nervo hispida, exsiccatucne
fragillima; calyx oblongus, foliolis paucioribus ac
in ÅA. autumnali constructns, (caulisgque pars huic
proxima) tomenio molli nigricante rarius virescente,
sepe longissimo denso vestitas; florum magnitudine
com ÅA. autumnali emnlatur.

Culta faciem tantlopere mutat ut quidem diversa
haberetur: caule ramoso, foliis magnis profundissime
dentatis pilosis etc. Apargie autumnali proceriori hoc
statu simillima nisi eadeim, at tempus florescentiae dif-
ferentiam inter utrasque aliquam indicare videtur.

30) Phaca frigida his ex alpibus äb austriaca
aliquantum differt,

&) lapponica: foliis 4—5 jugis, foliolis ovatis
basi rotundatis apice subretusis.
FI. Dan. t. 856 (bona, sed folio-
rum basis nimis cordata),
B) austriaca: foliis 5—6 iugis, foliolis lanseo-
latis (utringue angustetis).
"FL. Austr. t. 166.

Plante austriace pedunculi angustiores et stri-
etiores, calycesque glabrati sed inconstanter, cetera
accurate eadem. Specimina Enontekensia glabritie et
forma foliolorum austiiace appropinguant. Var, (3! a

154

planta lapponica distinctam esse opinatus est Cel,
» Smith in Fl. Lapp. Ed. II.

ar) Kobresia Cariciza Willd. spica ovata, spicu-
lis confertis inegvalivus mulhifloris, apice masculis,
foliis carinatis. Fig. Sv, Bot. 527. bona. Elyna Bellärdi

Aet. Holm. 1814 p. 107. —- Schonnos monoicus Engl.

B. t. 1415. Carex simplicinscula Wahlenb. Caricogr.

Descr. ex vivo: Radixz cespitosa; culmus teres
snrsum subangulatts, subnudus; folia subulata ca.
rirata apice triquetra, radicalia fere filiformia caulem
floriferom sube&qvantia; spica fructifera magis diver-
gens et ob spiculas inferiores majores ovata, initio
forescentie suboblorga; spicule circ. 6, quarum su-
periores magis paucifore, omnes floribus mascu-=
lis ternis apice instructe, basi feminee, involucro
squameformi acuminato abbreviato fulcrate; flores
masc. onipaleacei, staminib, ternis, aniheris angustis
extremitate filamento afixis; flores fem. bipaleacei,
palea altera interna s. perianthio , membranacea angu-
sta pistillum amplectente, stigmatibus ternis initio bre-
vibus deinde perianthium longe superantibus decidnis;
fructus: nux oblonga teretiuscula fusca nitida apice
trancata.

(EÉ. Scirpina Willd. spica lineari, spiculis bifloris
2pice masculo, foliis fliformibus; sec. Wablenb.
ffol. teretibus sec specim.)

Carex Bellardi All. Elyna spicata Schrad. <Scir-
pus Bell: Wahl.

Characteres hujns generis ad modum Brownii
(Prod. FI. N. Holi.) sic emendentur:

Flores diclini, amentacei, sgnamis undique im-
bricatis uniMloris. Masc. Perianihinm nullum, Stam.
tria. Fem. (Gnferiores in eodem amento) Perianth.
mounophyllum squameforme persistens. Stigmata tria.
Nux perianthio arcte involura.

Squamam interiorem (Weahlenb. aliisque) capsule
sic dicte Caricum vicem efficere exinde patet, quod
cum fructu primum cadat, et quod flores masculi ea-
dem careant. Illa floris pars, que germen Kobresia-
rum et Caricum ambit, proprie pericarpium non est
dicenda; cum styli illi non affigantur; perianthii po-
tics esse speciem demonstrat arista in Carice micro-
glochin Wahlenb, presentia, hucusque in pericarpio
vero numguam observata, Illa speciei nuper dictze

1

— —

; £95

Caricis indoles characterem infirmat distinctivam Un-
ciniarum,
= 82) Carex saxatilis a C. rigida Anglorum non
separanda, caulis enim et foliorum rigor in diversis
stirpibus diversus. q
23) Ängelica Arechangelica pedunculis pedicellis-
que glabratis, foliis biternatis, foliolis incisis inzequaliter
serratis, terminali tripartito lacinia intermedia trilo-
ba, petiolis communibus striatis intus applanatis, par-
tialibus unisulcatns,
Cam idonea nulla adsit descriptio, liceat mihi
uam ex viva planta confeci, subjungere:
Radizx fusiformis, fibras emittens flabelliformes;
eaulis teres hinc inde subangulatus geniculis parum
intumescens, glaber, pedunculis sub umbeilis inter-
dum paullo pubescentibus, pleramque una cum pedi-
cellis glabris; fo!ia inferiora bipedalia petiolata terna-
ta, brachiis bijugo-pinnatis cum impari ad basin usque
tripartito, intermedio ad mediam trilobo, superiora
plerumque biternata glaberrima kete viridia, subtus lu-
tescenti-glauca tennvia, foliolis ovalibus acutis 2—3
pollicaribus ine&equaliter serratis incisisque, serrewuris
obtusiusculis mucronulatis, incumbentibus, petiolis
tantum striatis, vaginis amplectentibus SaCCailOo-turmi-
dis glabris rubro-striatis. Umbelle pedunculatze 3 — vel
plures terminales, florentes hemispherice, seminifera
globose magne diametro 6—12 unciales, umbellulis
subglobosis, involuero universali 1—3 phyllo, foliöls
caducis inequalibus, partiali fololis numerosis linea-
<ti-setaceis deflexis, pedicellis florum paulio breviori-
bus. Flores breviter pedicellati, pedicellis glabris, imis
deflexis; petalis patulis obovaro-ovalibus carinatis, pa-
gina interiori uninervi apice unguiculato acutissimo
inflexo, staminibus elongatis, antheris oblongis, pi-
stillis in umbella florenie obsoletis, in deflorata elon-
gatis divaricatis, in seminibus maturis fliformibus defle-
xis, stigmate annulato-clavato. Semina ovalia, con-
vexa, marginibus planis acutis a se invicem hianti-
bus, dorso tricostatis, costis in maturis elevatis levi-
bus (in sem. immaturis membranaceo-alatis. j — Planta
robusta sed parum alta 3—4 pPpedalis, umbellis maxi-
mis floribusque virescentibus insignis.
(Ang. sylvestris: pedunculis pubescenti-seabris, fos
His subbipinnatis equaliter serratis vix lobatis,

156

petiolis communibus partialibusque carinatis. —
ÅA. littoralis ab hac parum differt preter ma-
gnitudinem, qua priori utreque antecellunt.)

34) Pedicularis versicolor(que Ped.OederiDanor.)
differt a P. flammea, in Lapponia tantum lecta: pe-
tiolorum supr. bractearum ealycomque marginibus co-
stisque lanuginoso-pilosis, corolla tota flammea, apice
tantum galee obtusge subincurvo ferruginea, laciniis
iateralibus faucis latioribus, stylo exserto, capsulis
calycis duplam longitudinem haud attingentibus. Co-
rolla preterea nullo modo parva sed magnitudine P.
sylvatice, adeoque P. flammesxe duplo major. Inter-
dum omnino glabrescit.

35) Salix polaris his locis occurrit foliis integris
(nec emarginatis) qua nota S. herb. ÅA) Liljeblad Sv. El.
magis convenit quam illi a Cl. YYvahlenberg descriptze
et in F1. Lapp. defigurate. Ex specimine nostro fig.
in Sv. Bot. t. 493 est delineata. Folia Salicis herb. eo=-
dem modo variare supra vidimus.

36) Ranunculus monatanus Willd. foliis radicali-
bus tripartuis: laciniis trifidis obtusis integerrimis, cau-
lino sessili digitato integerrimo, caule subunifloro,
calycibus glabriusculis, stigmatibus revolutis. Wahl,
F). Carp. Com Banunculo aeri a nostratibus hucusque
confusus videtur. In alpibus adest varietas ut dicunt
hujas pumila uniflora, quam Kanunculum Wilideno-
Wii sepius esse puto, verum saltem ego hunc Ranun-
culum ex alp. Quickjockensibus nuper missum pos-
sideo.

97) Caricis filiformis diagnosis sie mutanda:
Spicis laneceolato-oblongis subsessiilibus erectis, bra-

eteis bréviter vaginantibus, foliaceis; capsulis

ellipticis villosis bifurcatis, foliis canaliculatis .

subfiliformibus culmo filiformi obsolete angu-

lato longitudine et latitodine &qualibus,
C. lasiocarpa Ehrh. Hoffm,

Culmus filiformis semiteres, una linea asperatus;
folia cuolmum &qvantia erecta; öractee spicam supr.
parum superantes foliis similes, pubeseentia capsula-
rum densa ita ut nervi vix transluceant; squame fere
tote Nn grofosce etc, Huic adfinis est sequens, anno
316 ad Holmiam prope lacum Brännkyrkesjön de-
teeta;

157

Carex evoluta H. Spicis lanceolato-cylindricis
erassis, infima pedunculata subnutante, suvperioribus
sessilibus erectis, bracteis brev. vaginantibus foliaceis;
capsulis ovato-ellipticis nervosis pubescentibus bifur-
catis; foliis planis, culmo frmo exacte triquetro bre-
vioribus duplogue latioribus.

Carex pellita Schk.t. Nnn f.149? Saltem proxima,

Priori (quacum crescit) multo major, et e longinquo
discernenda; solitarie degit quantum vidi, nec cespi-
tosa ut illa. Culmus tri-quadripedalis robustus, acute
"triqueter, angulis glabris, inferne (altius tamen quam in
anteced.) foliosus; folia culmo plus quam duplo latiora
(15 lin.) plana, brevia, culmi nempe dimidium parum
snperantia (7—g unc.) nuda, apice valde triquetra et
scabre, basi intus elevato-punctata ut folia Caricis ripa-
rie; Spice foem. biunciales multo crassiores ac C. filif.,
infima ob pedunculum gracilem pollicarem parum cer-
nua; bractee foliis similes spicam supremam masc. su-
perantes; capsule griseo pubescentes evidenter nervose
subovate, squamas ovato-lanceolatas caspidato-acumi-
natas maxima parte virides, &eqvantes. Carici acute
proceriori primo visu non parum similis, ut et a priori
me judice babitu, magnitudine, characteribus supra
datis diversissima. Figura Schkulrii preter magnitn-
dinem nostre convenientissima.

38) ÄZira flexuosa: (3) montana: culmo humili,
panicula brevi contracta oblonga laxa, spiculis pur-
purascentibus nitidis.

Aira panicula rara, calycibus fuscis FI. Lapp. 45:

Gramen avenaceum paniculatum alpinum etc.
Scheuch. Hist. 216. t. 4. f. 16. (in FL Sv. II,
errore typogr. f. 4.)

Culmi vix pedales glabri, folia setacea brevia,
vaginis superne asperulis, panicula bipollicaris laxa,
junior interdum cernua, pulchre purpurascens. (diva-
ricatam numquam vidi.) !/

Aira flex. a) vulgaris duplo altior, ramis pani-
cule rigidis demum valde divaricatis 2—3 pollicari-
bus, spiculis basi fuscis maxima parte pallescentibus.
Spicularum structura in utraque eadem.

Miror auctores synonymon Scheuchzeri, qui plan-
tam optime descripsit, sic neglexisse, ut veram plan-
tam quxerentes inter conjecturas libentius fMuctrent,

158

å

quam sinant Linnenom in una eademque planta bis de-

seribenda cum Scheuchzero errasse.
Que in herbario Linnei adest, sec. Cel. A. Af-
zelivm gaudet ”folis paucioribus, quam in A. Hex.

a), latioribus, setaceis, naullo brevioribus: culmo bre- )

”viori, subadscendente: panicula arctiori, flosculis ob-
”seure violaceis, pedunculis multo brevioribus, cras-
”sioribus, parum flexuosis, rachi subasperata , basi vil-
”losis:? Adnot. manuscr. Ejusd. — Aira bothnica,
illa pulcherrima Wablenbergii species, longissime a
prioribus distat ; foliis et culmo plus quam duplo lon-
gioribus ut ipsi Aire flexuose vulg. vix comparanda,
flosculis potius Aven2& faciei, paillide virescentibus vix
non nisi &etate fuscecentibnus!

30) iHolecus borealis f3 biflorus: spiculis grossis
subbinis violaceis, glumis calyc. corolla sesquilon-
gioribus scarioso-acuminatis.

Nullam preterea differentiam inveni. ;

Habitat in subalpinis Åreskutan, presertim ad
radicem rupis Blåsten dicte.

40) Potamogeton rufescens Schrad. sec. Ad. de
Chamisso. |

E€aule tereti, foliis trinervibus inferioribus sessilibus
lanceolato-linearibus obtusis, superioribus oblon-
gis in petiolum folio breviorem decurrentibus;

-pedunculis &equali-teretibus.

al major: foliis late lanceolato-linearibus.
P. annulatum Bell. Ex specim, authent. in
herb. Cel. Swartzii, |
P. alpinum Balb, sec. Loisel. et Cham.

” Hab. in aqua profunda lacus Jäfsjön, parcec. Åre,

inter Aln. Areskutan et Handöl,

Camulis longus Hexuosus; folia caulem semi-am-
plectentia, apicem versus paulisper angustata, longit.
ad lat. = p. 5:23, nervis preter centralem duobus la-
teralibus validioribus fuscis notata; stipule vaginantes
internodia sup. interdum superantes, inferioribus bre-
viores, Ore integerrime, insertione (in sicca pl.) an-
nulo elevato incrassate. (Fructificatione sequenti si-

millimus, pedunculis crassioribus tantum instructus;

(ex specim. exot.) Cum fructific. in Jemtia non legi.
B) minor: foliis lanceolato-linearibus, superi-
oribus acutis. . S

159

Hab. in aqua 2—3 pedali Jlacus Björkvattnet
prope sacellum Frosiviken, ad ostium amnis
ab alpe Portfjället profluentis; fruetif. 19
Aug. -

Caulis bipedalis strictior, ut in fructiferis sem-
per est; folia inf. ejusdem forma et structura ut in
preced. , sed. long. ad lat. pp. 3: floraha op-
posita, in petiolum: uncialem "auenuata plus minus-
que acuta, crassiora, nervis subequalibus: pedunculi
x&quales tenues 135—35 unciales; spice cylindrice circ.
20-flore. — Tota planta presertim pedunculi et folia
Horalia rufescunt.

P. lucens differt preter magnitudinem: foliis
multinerviis lanceolatis seu utrinque anguslatis, pe-
dunculis crassissimis etc.

P. heterophyllus foliis natantibus instructus, diff.:
his basi obtusis nec in petiolum acuminatis; dum ab-
sunt vero: foliis floralibus sessilibus, foliis inf. acutis
et pedunculis incrassatis ;

P. fAluitans Engl. Bot. 1285, quo nomine antea
habui, certe proximus.

41) Jfuncus biglumis variat sepe culmo unifloro.

42) Sazxifraga mnivalis få elatior: foliis triplo
majoribus, petiolis angustis folia &quantibus, caule
palmari paniculato. -

Hab. in subalpinis locis umbrosis muscosis.

43) Draba hirta variat siliculis glabris et pube-
scentibus, peduncnlis valde pilosis et foliis radicali-
bus dentatis, ut a numero et forma foliorum cauli-
norum solummodo sit cognoscenda.

44) Saxifraga aizoides variat foliis margine gla-
bris et ciliatis, unde forsitan species spuria S. autu-
mnalis originem ducit. :

In subalpinis norvegicis adest varietas insignis:

aurantia: foliis floribusque majoribus, pe-
talis saturate croceis, staminibus pistilloque
rubris.

45) Myosotis deflexa discrepat a M. sguarrosa
(ceulta): foliis tenuibus pubescentia minus erecta mol-
libus, pedunculis fructum &quantibus (in M, squarr.
fere nullis), corollis calyce duplo longioribus, aculeis
seminum tenuioribus. (M. marginate Marsb, a Bieb.
forte propinquior?)

46) Juncus squarrosus foliis rigidioribus et flori-

NS

150

bus confertioribus subcapitatis a vulgari planta paul-
lalom differt.

47) Carex Bux&aumii (3 alpina: spiculis in ca-
vam subapproximatis capsulis glaucis nervosis.

48) Carex Wormskjöldiana Hornem. dioica,
spica foeminea lineari multiflora, saqvamis ovatis acutis,
germinibus tristigmaticis, obovatis, margine pube-
scentibus , mascula oblonga. Fl. Dan. 1753-

Culmus (in spec. Jämt.) digitalis ingequaliter tri-
queter, asperulas, ad medium fere foliosus, spicam
versus squama aphylla v. rudimento folii sepe instru-
ctus; folia semilineam lata culmum &2quantia, acumi-
mata striata, margine aspera; spica masc. 2 —linearis
oblonga, squamis fuscis linea vix discernibili alba
dorso notatis, infima acuminata; aznthere lineares
apice integre (speciminibus masc. ex Grönlandia ex
asse simillima. Fen. spica omnino linesris 3—7 lineas
longa, squamis pene atris, germinibus ovali-obovatis,
margine lanuginosis, ore bidentato, stigmatibus tri-
bus! brevibus. Ex spec. a Cl. Hornemann CI. Swartz
missis.)

Anomala admodum est species, habitu a ceteris
Tnispicatis longe recedens, et Caricibus multispicatis
tristigmaticis ita cognata ut e&gre ab eorum vicinia di-
vellatur. ,

40) Myosotis arvensis 3 alpicola: patulo-vi:lo-
sa, foliis ovato-oblongis infimis petiolatis, fSoribus
amplioribus.

M. rupicola Eng. Bot. 2259? (flores tantum
éz nimis magni.)

Fol. lat. ad long. lin, 4: 11, interdum fere ova-
ta, molliter hiria; celyx pilis albis uncinatis di-
varicatis villosus; forum limbus duas lineas diametro
interdum superans (Myosotidis palustris, qui tamen
longe distat pubescentia, etiam calycis, strigosa rara
appressa).

Propria forsan species? Florum tamen sola magni-
tudo in specie constituenda vix valere debet. S

Ät

BESKRIFNING

på ett vanskapadt Vatten hufvud (Hy-
drocephalus) af en Kalf, jemte teckning;
af
A. H. FLORMAN.

ÅA: den anledning, att Naturkånnedomen icke
blott omfattar de normala Naturens former, utan
ock stråcker sig till de ovanliga och mera sållsyn-
ta, har jag trott följande håndelse förtjena att an-
mårkas och från glömskan förvaras.

Uti Februarii månad innevarande år erhöll
jag från en Slagtare hår i Staden en Tjurkalf, som
fanns död uti en slagtad ko, hvilken sades hafva
gått drågtig med detta foster mer ån en månad öf-
ver vanliga kalfningstiden. Denna Kalf syntes an-
nars fullvuxen och af den storlek som en vanlig
fullburen Kalf, ehuru den ej var bevuxen öfver
allt med hår, utan måst naken på sidorna och bu-
ken. I öfrigt var hela kroppen ej på något sått
vanskapad, utan stråckte sig missbildningen endast
till hufvudet, som till den grad fanns vanskapadt,
att det blef svårt att såga hvad slags djur det
skulle förestålla.

Detta hufvud var mindre ån vanligt, men
rundare och nåstan klotformigt, emedan kåkdelen, :
som hos dessa djur utgår hufvudets största långd,

K. V. AA, Handl, i8:8, St. IL, 11

162

alldeles felades. Men i stållet för öfverkåk och
nos utgick från hufvudet, straxt nedom Ögat, en.
något uppåt krombögd och rörlig snabel (Fig. I
Lit a) som vid sitt fåste vid hufvudet var nå ågot
smalare, men midtpå tjockast och slutades med en
rundad ånda, som hade någon likhet af en nos och
ar försedd ned långa utstående hår, Snpabelens
hela långd var. 3 tum och tjockaste delen deraf bölt
inemot halftannat tum i diameter... Den beklåddes
öfverallt af huden, kändes mera hård midtpå och
utät fråmre åndan, men den smalare stjelken invid
hufvudet var mera mjuk, så att den derigenom
blef slingrig och rörlig till alla sidor.

En enda ögonöppning (Fig. 1. Lit. b.) midt
i pannan tillslutades af ett stort och bredt Ööfre-
ögonlock och ett nedre — som var delt i tvånne
halfvor. Då de öppnades syntes ej innanför dem
tecken till Öga.

Till sidorne hångde tvånne öron (Fig. 1. Lit. f.)
råt ned, breda, stora och lågt fåstade, utanpå håri-
ga och innantill måst kala. Öronöppningar och
yttre hörselgång saknades alldeles. Icke heller vi-
sade sig tecken till nåsboror eller nås-cavitet, men
midt emellan Öronen syntes på bufvudets undre del
en glatt tvårgående Öppning (Fig. 2. Lit. d.) af
en half tums långd, hvilken skulle förestålla mun-
nen, men den var inåt alldeles tillsluten och hade
hyarken svalg eller Öppen gång till någon strupe.

Till vinnande af kännedom om de inre de-
lars beskaffenhet företogs dissection, hvarigenom bes
fants att förenåmnde snabel till sin ale del el:
ler stjelk, som låg nårmast intill hufvudet, bestod
af ett tjockt , senigt och till orbita fåstad band,
samt af en tjock nerfbundt af nervus trigeminus,
tillsamman förenade jemte blodkåril genom cellu=

1osa.

163

Den tjockare, åggrunda och medlersta delen af
småbelen danades af en tunn half.genomskinlig ben-
åsa uppfyld med en klar våtska, som fullkomli-
en liknade ågghvita. Till benblåsan fåstades fö-
renåmnde band, åfvensom nerven gick in uti den-
samma, och dfter något förlopp gick ut igen för
att delas åt huden. Snabelens yttersta ånda var
liksom dess öfrige del beklådd: af yttre huden och
cellulosan, hvilka likvål hår voro tjockare; föröf-
rigt bestod den af ett, likt benstrutarne i nåsan,
hoprulladt brosk, hvilket innehöll ew hvitt gelée-
artadt åmne. Sålunda utgjorde hela snabelen en
"sammanhångande kådja af band, ben och brosk.

NN

Uti ögongropen fanns vid nårmare undersök-
nirg en verkelig ögonglob, men den låg djupt och
rundt omkring omgifven af cellulosa, fett och musk-
lar, så att icke en gång dess fråmre del var blot.
tad, hvilket gjorde att ej något Öga syntes under
ögonlocken. Ögongloben var något aflång och
ovanligen liten. Dess diameter på tvåren höll 3

lineer och den på långden var en” half linea dry-
gare, Ögats råta musklar slutades icke som van-
ligt uti senor, utan gingo tillsamman framom Ögat,
der de danade ett concentriskt muskellag, som var
nåra förenadt med Ögats yttersta hinna. På ögat
fanns alsingen cornea transparens , utan utgjordes
Ögongloben uti hela sin omkrets af sclerotica.
Denna sclerotica var innantill öfverallt beklådd af
en svartfårgad choroidea. I stållet för en ordente-
Jig rund ögonsten låg midt i Ögat en oformelig,
hvitgrå, ogenomskinlig, tåmmeligen fast och flikig
massa, som med sina flikar hår och der till sidor-
na förenades med choroidea. Fram om denna fa-
stare del syntes en liten grop ,' och bakom den tvån-
ne, hvilka alla innehöllo en tunn svartfårgad våt-

104
ska. Ingen Iris anmårktes, ingen humor vitrwus
ej heller nerfhinna eller synnerf.

Munonen var ionantill alldeles tillsluten och
förmårktes hvarken svalg eller tunga, likvål gick
derifrån ett smalt muskelrör af en gåspennas stor-
lek, nedåt halsen och vid tredje balskotan utvidga-
des till en ordentelig strupe, vid hvilken fåstades
laftrörs-bufvudet , som var ofvantill tilltåpt , men
likväl försedt med sina vanliga brosk till och med
epiglottis. Der nedanföre voro strupen och luftrö-
ret ordenteligen danade och gingo på vanligt sått
nedåt halsen,

Hufvudets ben voro åfven så ovanliga som

yttre skapnaden, Pannebenet (os frontis) utgjor-
des af ett enda odelt ben, från hvilkets medlersta
och fråmsta del utgick ett ögongrops-hvalf, ty till
sidorna och nedantiil var ej något ben, utan i stål-
let en bågformig brosk, som fulibordade ögongro-
pen Corbita). Hjessebenen (ossa parietalia) voro
tvånne, men större och bredare ån vanligt. Nack-
benet (os occipitis) hade fullkomlig storlek och be-
stod af 5 afskildta benstycken nemligen: tvånne
för öfre och tunnare delen, tvånne för ledknappar-

na (processus condyloidei) och ett för kil-utskot-.

tet som var ovanligen litet. Deremot var stora
nackhålet (foramen magnum) ovanligen stort. Kil-
benet (os sphenoideum) var i hög grad vanska-
padr och så hopvuxit med fjällformiga delen (pars
squamosa) al tuinningbenren, att man ej kunde ur-
skilja hvad som hörde till det ena eller andra af
dem. Tinningbenen (ossa temporum) hade icke
någon yttre hörselgång eller tinningbåge. Mera
vanlig form hade den hårda delen (pars petrosa),
som åfven var försedd med öppning för hörselner-
ven (porus acusticus). I stållet för silbenet (os eth-

165

eum) voro tvånne små benskifvor förenade
emellan med en hinna,

AF så kallade ansigtes-ben fanns ej något enda
tom underkåken och den liknade alldeles icke nå-
ot vanligt underkåksben hos kalfvar. Det var

äl

litet och kort, bestod af ett enda tjockt ben, båjdt

i form af en håstsko, men föröfrigt såsom vanligt
hade ledgång med tinningbenen.
Hufvudskålens rymd var vål något mindre

ån den vanliga, men i anseende till hufvudets li-

tenhet syntes den ansenlig, ty den gick till trenne
tum på tvåren, 3 och en half tum på långden och
i lodråt linea två tum.

Hufvudskålsbenen voro tunnare ån vanligt,
försedde med något rörliga sömmar och: bade fyra
fontanellet, af hvilka den största var straxt ofvan-
öfver stora nackhålet, en emellan pannbenet och
bjessbenet, samt tvånne vid sidorna, der tinningbe-
net och hjessbenet stöta tillsamman med nackbenet-

Då benen öppnades, utrann ungefår ett halft
ölglas klart gulaktigt vatten, som till större delen
hade fyllt bjernskallen, så att föga del af stora
hjernan var qvar, Hela dess öfra del, isynnerhet
frammantill, saknades ; endast hjernans botten (basis)
hade blifvit bibehållen och den var mera fast och
trådig ån vanligt. Liknade icke eller vanlig bjern-
substans och kunde ej någon grå och hvit massa
urskiljas uti den. På dessa qvarlefvor syntes lik-
vål, utan all preparation, commissura cerebri anterior
och posterior och eminentie quadrigemine, men
ingen glandula pinealis fanns. Crura cerebri vo-
ro små men tydeliga, och Pons Varoli syntes föga
förminskad. Öppningarne till infundibulum och
till 4:de hjernkammaren voro ovanligt stora och
öppna, åfvensom 4:de hjernkammaren var stor. Af
det föregående tyckes vara klart att ej hvarken

166

sido hjernkamrar eller den tredje kunde finnas. ILl-
la bjernan var ganska stor och af vanlig beskd-
fenhet, åfvensom ryggmårgen, så att den grå och
hvita massan i dem kunde urskiljas. Ofver allt,
så vål i hufvudskåls-bottnen som rundtomkring lil-
Ja bjernan, voro den mjuka och hårda hjernhinnan
på det nogaste förenade och sammanvexta, hvadan
ock det var svårt att skilja hjernan och lilla hjer-
nan från sitt stålle. Håraf kom det ock att vatt-
net i hbufvudskålen ej kunde trånga ned uti cavi-
teten för lilla hjernan och ryggmårgen, Från hjer-
nans erura, från Pons Varoli och Medulla oblon-
gata syntes nerver uppkomma, men nervus olfa-
ctorius och opticus saknades. |

Af anförda beskrifning synes afvikningarne
ifrån vanliga formen hår hafva varit ganska be-
tydeliga, de voro dock mårkeligast i anseende till
öfverkåken och sinnesorganerna, som nåstan allde-
les saknades

Missfoster med ett enda öga åro mindre såll-
synta bland djuren, men oftare år detta åga större
ån vanligt eller ock försedt med tvånne Ögonste-
nar. Hår deremot var det mycket litet och i fle-
ra afseende ofullkomligt,

Ibland djurs missfoster finnes ock ofta Vatten-
hufvud, men denna bydrocephalus var vida skiljd
ifrån den (ehuru åfven på €n kalf) aftecknade och
beskrifna uti Kongl. Vet. Acad. Handlingar för år
1794, der vattnet hade trådt utur hufvudskålen och
dazat en stor såck. Icke eller hade den samma form
som: den slags hydrocephalus, hvilken jag åfven fun.
nit hos kalfvar, der hufvudskålen ofanteligen utdå-
nes', i det benen gå vidt från bvarandra uti söm-
marna och fontanelierna. I sådant fall har jag
sett. hufvudskålens diameter gå till öfver 8 tum
på tvåren, Deremot var på detta subject hufvu-

167

dets rymd nägot mindre ån vanligt, ehuru benen
voro sins örkellan något rörliga förmedelst mellan
kommande sömmar och fontaneller.

Den egna fasta och hårda beskaffenheten, som
jag funnit vid detta Vattenhufvud, har åfven en
och annan tillförene anmärkt hos hydrocephåliska
barn, åfvensom det att hjern-substansen förmedelst
pia mater varit fastvuxen vid dura mater. Huru-
vida denna sammanvext intråffar mer eller mindre
ofta vid hydrocephalus kånner jag icke. Men it-
minstone lårer den ej vara för handen, då dermed
förenas- hydro-rachitis. i

FÖRKLARING PA FIGURERNA. Tab. IV.
Fig. 1.
Kalfhufvudet i profil.

a. Snabelen: 1. dess stjelk, 2. dess medlersta be-
niga del, 3. dess ånda.
b. Ögonöppningen med ögonlocken.
c. Ögonbrynet.
. Pannan,
NE: Nacken,
f. Öronen: 1. yttre sidan af vånstra örat, 2,in-
re sidan af högra örat.
. Halsen.
Kästa, C

Kalfhufvudet en face.

a, Snabelen på undre sidan.

b. Nedra kanten af Ögonöppningen å REVS
sidan.

ce. Undra 'sidan af hufvudet.

d. Munnen.

e. Öronen till sidan utbredde: 1. högra örats in-
re sida, 2. vånstra örats inre sida.

f. Fråmre delen af halsen.

168

UTDRAG
af Kgl. Vet. Academiens Dag - Bok
för det förflutne året.

PRNntraE= =

Nedan Kongl. Academien, rmed det allmånna, måst

dela saknaden af sin, i lifstiden, Höge Beskyddare, nu.
Högstsalig Konung CArr XII som med döden aflidit

d. 5 sistl. Febr., och Kongl. Maj:t, vår nu regerande Al.

lernådigste Konung CARL JOHAN, genom Nådig Skrif-

velse under samma dag gifvit Academien tillkånna Dess

tilltråde till Regeringen, aflades Tro- och Huldhets-Eden

på vanligt sått, d. 9 följande Februarii.

Tiil bitråde i Juridiska mål, då sådane i afseende
på Kongl. Academiens ceconomiske årender kunna före-
falla, har Academien sedan d. 1 Octob. (1817) antagit
Håradshöfdingen Är P2. A. SKÖLDBERG såsom dess Om-
budsman,

Då Presidenten och Öommend. Frih. E. av WErTt-
TERSTEDT d. 13 Aug. nedlade sitt under de första 6
månaderne förda presidium, (med ett Tal, ”innehållande
Reflexioner om låmpligaste utvågarne att befordra åde-
markernes uppodling och indelning till nya boståder,
samt huru deras skattlåggning bör inrättas att billighet
och jämlikhet må vinnas,é —) valdes Stats - Secreteraren
och Ridd. N. O., C. KLiNTBERG till K. A. Ordförande
under sednare hålften af året, hvarefter han d. 25 Febr.
innevarande år, (åfven med ett Tal: ”En kort Sfversigt
af de Författningar, som sedan åldre tider blifvit vid-
tagne till Sv. Nationella Sjöfartens befråmjande,”) lem-
nade klubban åt Medicinal-Rådet och R. Sv. HEDIN:

för 169
ov Uti Vetenskaps-Handlingarne: hafva under loppet af
år 1817 blifvit införde 24 Afhandlingar; nemligen: i
Mathemäåtik, Mechanik och £stronomi 7; i Physik och
Chemie 5; i Nattral-Historien 7; 1 Oeconomien 3 och
i Medicinen 2.

v

Inga Ledamotsval, In- eller Utlåndske åro detta år
af Kongl. Academien anstållde; men såsom Correspons
denter åro kallade: 4
Hr ALex. MorEav Jonnes (Cormte de Carra S:t
Cyr), Fransk Gouverreur 1 Cayenne, och /
Hr WiLrLuziwm PecK, Hist. Nat. Prof, i Cambridge
Universitet, Massachusets, N. Ameriea.' ; 4

Ett Aminnelse- Tal blef hållit'd. 6 Dec öfver Kongl.
Academiens framledne Ledamot, General-Lieut. m. m.
VON ÅRBIN, af General-Majoren och Commend. af T1-
BELL, (är sedermera tryckt),

wå

Bland Académiens Inhemske Medlemmar år Kongk
Förste Lif- Medicus och Öfver-Fålt-Låkaren m. m, D:r
P..af BJERKÉN med. dåden afgången;. och på den uts
låndska listan åro saknade: Bergs-Rådet N. J. Epr. v.
JacQvin i Wien;iden berömde Mineralogen "WERNER
1 Freyberg, och Ryska Stats Rådet RUMOowsKi i S:t
Petersburg hvilken långre tid sedan aflidit,

170

FÖRTECKNING

på de Afhandlingar och Rön, som äro
införde i detta Första Stycke:

I. a Föra af Rötternas expressioner till
den af BEzouTt i: Cours de Mathematiz
ques Ålgébre pag. 231 (Paris 1800), med-
delta formel för eqvationen af s5:te; gra-
den, äfvensom af dessa expressioners des
termination vid sårskilta händelser, m. m. ;
af B. BERNDTSON ua - - pg I

a. Undersbkning of en ny Mineral-kropp,
som innehålles i det vid Fahlun tillvere
kade Svafvel; af J. AF BERZELIUS - 13.
32: Undersökning af någre vid Utö Jern.
malmsbrott tråfjade Fossilier och ett eget
deri funnet eldfast ba af Å. ÅRFE-
VEDSONj . . a + AS

4. Om den Svenska Quarantaines - Anstalten |

på Känsö; af P. DuBB - & = 290
5, Teckning af en ny art Myråtare eller Bålta |
2 ifrån Brasilien ; af C. P.,. THUNBERG 65. |

6. Nigra tya Genera och Species af Inse |
eter ; beskrifne af J. W. DALMAN = > 69; |

2. Beskrifning bfver dd RER 3 af |
S. NILSSON = - e 907

IO,

Uppställning af de i Sverige funne Vårt.
svampar (Scleromyci); FREM
af E. Fries - - - &

Physiographiska Observationer under en
Resa genom vestliga delarne af Gestrik.
land., Helsingland och Jämtland; af
C J. HARTMAN - a É a

Beskrifning på ett vanskapadt Vatten.
hufvud (Hydrocephalus) af en Kalf,
jemte teckning; af A. H. FLORMAN

Utdrag af K. VV. Acad. Ge för

det förflutna året = ä z

171

1009:

121.

; LER rek
3 va

.
F

EN fn MT åa

I SA AR Na, ul nn
MAA BDNÅ Hi Sd Sri vu

Å Av Fd

VA fogats SSK Jå 2 sony nå ET .
SON v) s > Yn OR uh $ VI

KONGTI.

VETENSKAPS ACADEMIENS

HANDLINGAR

UNDER

SEDNARE HÄLFTEN

AF ÅR 1818.

P RALSIS
Herr Doctor C. TRAFVENFELT,

Professor, Assessor i Kongl. Sundhets-Collegium,
Riddare af K. Nordstjerne= och Wasa Orden.

3 ;g

ur

4
V

Pl

Vd

23
-

bä

VS

3
ge 4

173

BEVIS

På Jämnvigts-Lagen för Mechaniska
Momenterna på en Häfstång , jämte
de Statiska Momenternas härledande
ur samma Formel;

af
ZACH. NORDMARK.

6. Ek;

IDA man med ordet IMechanik förstår vetenskapen
om fasta kroppars rörelse, och de krafter, hvilka
såsom orsaker anses åstadkomma eller hindra den=
samma: måste nådvåndigt Siatiken blott utgöra en
Under-afdelning -dåraf, så vida den endast betrak-
tar dessa krafters inbördes förhållande under till-
ståndet af deras jåmnvigt, det år, då genom deras
Ömsesi diga verkan och motverkan all tillåmnad rö=
selse hämmas. I nyssnåmde del år Theorien om
Håfstången ett ibland de första ämnen som plåga
afhandlas, så vål i och för sig sjelf som till grund-
låggning för andra. Också har den Låran, ånda
ifrån ARCHIMEDIS och till nårvarande tid, blifvit
så skårskådad och fullkomnad, att dårvid nu mera
icke tyckes vara något synnerligt att tillågga.
« KV. AA, Handl; 1818. St. II. 12

174

Men fastån jämnvigt på en Håfsiång åger

rum emellan tvånne tyngder, når dessa åro till
hvarandra tvårtom som deras afstånd ifrån hvilo-
unkten eller underlaget ( Hypomochlivm); eller,

hvilket kommer på ett ut, når bågge tyngderna,
hvar och en multiplicerad med sitt eget afstånd

ifrån nyssnåmde punkt, gifva å ömse sidor lika
stora Producter; så följer dock alldeles icke dåraf,

att om tvånne i verkelig rörelse stadda kroppar på

en och samma gång stöta emot hvar sin ånda af
en Håfstång, med Rörelse-Storheter ( Qvantitates
JMlotus ), som åro i omvåndt förhållande utaf af-
stånden 3; det följer icke, såger jag, att dessa rörda
kroppars anstötningar hålla hvarandra lika så vål
i jämnvigt, som i förra fallet de hvilande tyng=
dernas tryckningar. - Imedlerid antages detta utan
bevis af alla Mathematici. De handtera blotta Tryck-
ningar och verkeliga Rörelse-Storheter på samma sått:
obågge muluplicera de med afståndet ifrån Hypo«

mochlium, då Producten i förra håndelsen kallas
Statiskt, och 1 den sednare Mechaniskt Moment;

och når dylika Producter af samma slag åro å
Ömse sidor lika stora, tages för afgjordt, att jämns
vigt åger rum. Detta år dock blott bevist i förra

fallet; men alldeles icke i det sednare.

Vere

Sjelfva begreppet af det så kallade Tröghets-
Momentet ( Momentum Inertie) törutsåtter likvål

detta. Ty låt en kropp svånga omkring en Axel

eller Upphångnings Punkt (Punctum Suspensionis),

och dess vinkelhastighet vara ec, hvilken nåmlie

gen år den samma, som Absoluta hastigheten af
en punkt, hvilken under svångningen skulle be-
skrifva. Cirkel- Peripherien med Radien =I1: Om

nu P år en Pariikel, hvilkens afstånd ifrån Sus

|
|
|
|
|
|
|
|
|

I
'
||
i
|

175

spensions-Punkten år r; så år ey punktens P Ab-
soluta hästigbet i sin Peripherie, och således:
PX:er dess Rötelsestorhet: och når åndteligen
denna Product multipliceras med 7, fås just denna
Partikels Momentum Inertie= Per?, eler= Pr?,
då nåmligen c, som år en Factor för alla Paruk-
larna, divideras bårts

$$. 34
Når således fordringatna för Mechaniska Mo=
menternas jåmnlikhet ånnu sakna bevis, torde det
Jöna inådan att söka fylla denna brist. - Men un-
der detta bemödande vill jag med fit föreskrifva
mig den lagen, att behandla Mechaniska Momen-
terna, så mycket möjeligt år, efter samma Method,
som de Stariskå blifvit hittills behandlade; på det
dessa sednare må kunna säsom ett Corollarium hår-
ledas af de förra, och således Analogien emellan
Vetenskapens så nårslågtade Grundsanningar desto
klarare 1ses,
0. ä:

Hela svårigheten består i valet af den Prin-
cipe, hvarifrån man bör utgå; sedan kan sjelfva
slutledningen dåraf icke annat ån blifva helt lått:
och jag har, efter fiera fruktlösa Deductioner, icke
kunnat finna någon till åndamålet ginare Grund-
sats, ån den om Jåmnlikheten emellan kroppars
Verkan och Motverkan (sZqualitas Actionis et Kea-
etiomis) vid deras (kropparnas) sammanstörningar.
Lyckligtvis för nårvarande fråga, så lida icke el-
ler Collisions-Lagarne minsta afbråck af Ordatvisten
om kropparnes döda eller lefvande krafter; tvårtom
år af bågge Parterna erkåndt och bevist, att ge-
nom Stöten ske i tvånne kroppar lika stora Rölelse-
förändringar (Mutationes Motus), och det åt mot

Ӂ

176

satt led; kropparna må får öfrigt vara mjuka,
hårda, eller spånstiga, och det sistnåmda, i full-
komlig eller hvilken ofullkomlig grad som hiålst.

$. 5.

Låt derföre tvånne Spheriska kroppar, till ex.,
"hvilkas massor åro MM och m (Fig, 1), och ha-
stigheter 7 och v, ståta directe emot hvaran i Di-
rectionerna ÅE och BE; så år, i den håndelsen då
de åro utan all spånstighet, deras gemensamma ha-
stighet efter Stöten = ek ER hvilken må heta Ci.

M-+ m
Då Rörelse storheterna åro lika stora, så att M V=7 v,

den enda håndelsen, som i det efterföljande be-

höfves); blir C=0. Kropparna stadna således af,
når hela anståtningen år förbi;-det år, når de å
Ömse sidor intryckta Segmenterna ernått deras Mas
ximum; så att kropparna , som i början af Stöåren
tangerade hvarandra i punkten ZE (Fig, 1), wid
slutet dåraf hafva ytan HeX (Fig. 2) ull inbör-
des vidrörningsstålle (Contactus mutuus).

Om i den nu anförda bhåndelsen, man före.
ställer sig, att redan i början af Stöten en ab-
solut hård Plan-skifva FG (Fig. 1), och hvars
Massa icke behöfde komma i någon beråkning,
vore ståld emellan kropparna så, som Figuren det
utvisar; så skulle ur samma skål bågge Kulorna
åndå stadna af, så snart hvarderas afplattning er-
nått sitt Maxismum, svarande till storleken emot de
intryckta Segmenterna He X i (Fig 2). Det. gåf-
ves intet skål, hvarföre någondera kroppen skulle |
öfvervåldiga dela idea

Ån mera, om tvånne sådana Planskifyet FG
och fg (Fig, 3) voro skilda ifrån hvarandra |
medelst obåjeliga Lineen £e; men samma kroppar :
med lika stora Rörelse-storheter åfven nu stötte emot

17

dem i motsatta Directionerna ÅE och B e: så skulle
åfven i detta fall dessa kroppar förstöra hvarans
dras rörelser och afstadna.

Ö $i

Om nu allt annat (Massa, Hastighet och Dis
tection för hvardera kroppen) förblifver som förr,
men kropparna antagas fullkomligen spånstiga; så
måste de samma, sedan djupaste intryckningen år
förbi och hvarderas hastighet =o, genom utspån-
ningen bågge begynna gå tillbakas i Directionerna
eA och eB (Fig. 2), eller EA och eB (Fig. 3):
samt undet allt detta, i fölgd af verkans och mot-
verkans jåmnlikhet, lika starkt trycka Planet FG
eller Planerna FG och fg, åt motsatt led, till
dess de slutligen låmna det (eller dem) i hvila,
och så skiljas ifrån hvarandra med sina fullt åter.
vunna hastigheter 7 och v, och således med sina
förnyade lika stora Rörelse-storheter MPV och mv.

Vore åter spånstigheten ofollkomlig, så gingo
vål åndå kropparna tillbakas ifrån hvarandra, men

med mindre hastigheter U och u, ån VV och vy.

voro; dock blifva alltid de motsatta tryckningarna,
så långe kropparna verka emot hvarandra, lika sto-
ra, åfvensom de slutligen förvårfvade nya Quanti-
gates Motus MU och mu blifva det; hvarpå bågge
kropparna i ett och samma ögonblick låmna Plas
net FG (Fig. 1) eller de genom Lineen Ee sam-
manbundna Planerna FG och fg (Fig. 3) i tills
stånd af hvila, och aflågsna sig dårifrån.

f. 7.

Men en sådan jimnlikhet emellan kroppars
verkan och motverkan, och deras dårutaf hårråe
rande hvila, når deras Rörelse-storheter åro lika
stora, behböfver icke förutsåua directe motsatta rå-

178

selser; de kunna åfven hålla hvarandra i jämna
vigt, når de på er och samma gång anstöta hvar
sin ånda af en Håfstäng, För att ifrån en sådan
synpunkt hårleda Jämnvigtslagen emellan Mechani-0|
ska Momenterua, blir då allrabåst och med Analocl
gien måst likståmmigt, att söka låmpa Collisions-
Lagarna på någon af de Metboder, genom hvilka
man bevist Jåmnvigts-lagen för de Statiska.

Ibland sistnåmda bevis, år det ostridigt det
måst bindande, till hvilket DE LA HirE allras
först skall hafva gifvit anledning i sin Tractatu
de Mechanica, Paris 1695, (hvilken jag sjelf icke,
haft tullfålle att se): och som sedermera år så ut-
"förligen afbandladt i MAC-LAURINS Account of
Sir I. NEWTONS Philos. Discoveries ,. Lond. 1748 >
p. ist segu.s hvarmed också KÄSsSTNERS bevis i Ve
ctis et composilionis virium Theoria evidentius expo-
site, Lips. 1753. Po VI sequ. , fullkomligen ing
stämmer.

I likhet dårmed förestållom Oss AB (Fig. 4)
vara en lik-armig och alldeles ohöjelig Håfsiång,
utan all tyngd, och att tvånne spheriska kroppar
M och m, medglika stora Rörelse storheter MZ
och mv, på en och samma gång stöta emot dess
bågge åndar Å och B i Daleotivne ina MA och
mB; så år klart, att någondera kroppen lika så lis
tet hår kan öfvervåldiga den andra, som i (Fig. 1)
eller (Fig. 3). Emedan nåmligen AC=CB (Fig. 4):
så år kroppens sm förmåga att nedtrycka punkten
B, lika stor med dess kraft att böja punkten AA;
så att i det afseendet gör han i (Fig. 4) samma
verkan med sin stöt neder.åt. som han i (Fig. 4)
skulle göra med I:ka stöt up-åt i Direction m Ä;
i bvilken (sedo: are) båndelse bågges Rörelse-storhes=
ter skulle nödvåndigt jämnt up mo:våga hvaran-
ära CSkilnaden år blott den, att i (Fig, 4) emot«

|

179

tar Hypomochlium C bågge anståtningarnes sam=
fålta verkan neder-åt; då det tvårtom i (Fig. 5)
har dåraf ingen kånning.) De lika stora Rörelse«
storheterna MI och mv åro således på den lik-ar-
miga Håfsåången 48 (Fig. 4) emot hvarandra i
jämnvigt.

Om kropparna M och m voro mera eller min-
dre spånstiga, så skulle de vål efter stöten låmna
Håfstången, men dock alltid återstudsa dårifrån
med lika stora Quantitates Motus MU och mu,
och, utan att rubba hennes låge, låmna henne i
hvila; lika så vål som de samma i (Fig. 1) och

(Fig. 3) låmna Planet FG, eller Planerna Få

och fg, i hvila. I en sådan Håndelse vore hela

Rörelse-storheterna MP och mv håmmade, och de
åt motsatt led återstållda vore MU och mu; så att
hela föråndringarna af dem vore M(V+ U) och
mlv- AR hvilka alltid åro lika stora, i anled-
ning af verkans och motverkans jämnlikhet, En
Jika lydande anmårkning kan göras vid alla efter-
följande håndelser, då man antager, att kropparne
åro till någon Grad spånstiga: men som: sådana
fälipguingar på hvar sitt stålle åro ånda till öf
verfléd sjelftydliga ; vilje vi hårefter utelåmna dem,
och antaga kropparna utan spånstighet,

SG:

I nyss anförda Exempel (Fig. 4), i hvilket
AC=CB och MV=mv, år klart, att Hypomochlium
C uthårdar Summan af bågge Rörelse-storheternas
tryckningar; så att, om man tånker sig en kropp.
hvilkens Rörelse-storhet vore = MV +F mv, det år
=2M7 eller 2mv, så skulle dess Directa stöt emot
C ensam förorsaka samma tryckning dåremot, som
upkommer af de bågge emot 4 och B. Om
derföre N (Fig. 6) år en sådan kropp och dess

1890
hastighet U, så att NU år = MV -Fmv (eller

amy); och denne antages/'att, i. Direction NC
(motsatt emot MA eller mE), på samma gäng
stöta emot Håfstängen -i C; så skall han jåmnt
up motverka M och m, och alla tre kropparna
bringas till hvila, utan att Håfstrången viker un-

dan, eller vrides ät någondera leden,

I denna håndelsen år det kroppen M, som
med sin Quantitas Motus MV hindrar punkten Ä
ifrån att röra sig upåt 1 Direction AM, hvarpå
eljest de bågge öfriga kropparna MV och sa sarnfållt
arbeta. . Men med bibehållande af allt det öfriga

(Fig. 6), kan JM borttagas, och i dess stålle
denna rörelsen af AZ förekommas dårigenom, att i

JA supponeras en fast punkt eller Axel, omkring.

hvilken Håfstången fullkomligen fritt kan vrida
sig, som (i Fig. 7). Dårigenom rubbas icke hvar«
ken sjelfva Håflstångens eiler kropparnas IV och in
genom stöten opkomna hvila. Således håller NM
(Fig. 7), med sin stöt emot C, jämnvigt emot slö-
ten fat mm emot, 5, när NU är —2mv, och tiu-
lika AB=>2 AC, så att NU:mv::2:1::4B: AC
EON MO XC ACE BN

Om nu långderna AC, AB, så vål som
kropparna MN och sm, och hasugheierna U och v,
förblifva för öfrigt de samma, som nyss sagdt år;
men Håfstången utdrages på ra sidan om :. Hy-

> pomockliwmn A (Fig. 8), såatt AK= AC=3 AB,

och kroppen NM nu mera stöter i Dirsbonl NK;

så år klart, att den har bår samma styrka att ned-

trycka armen AK, och med det samma höja ar.
men Å5, som han hade i (Fig. 7). Och eme-
dan den ena kroppens stöt höll jämnvigt emot den
andras i (Fig. 7), måste samma jämnvigt äga rum
i (Fig. 8), hvaråst åfven år NU=2mv, och

I9I

AB=24K, eller NU:mv :: 2:1:: BÅAÅ:AK,.
detvar i N.: UX AK=mvX AB.

I närvarande (Fig. 8) år klart, att A uthåra
dar tryckningen af Summan af Rörelse-storheterna
NU--mv, det år af 3:mv; och om, i stållet för
stödet ÄZ, supponeras en ny kropp med -Rörelse-
storheten =3 my stöta emot A neder -ifrån upåt,
och så vidare, så bevises på samma sått, att en
Rörelse-storhet =3 mv i K år i jåmnvigt med en
fylik: mov By-omid Blanc: 3 AK

$ 9. ;

På samma sått kan beviset fortsåttas till hvad
mångfaldigbet man vill af den ena Håfstångs-ar-
men emot den andra, eller af den ena Quantitas
Jofus emot den andra; och slutligen ifrån mång-
Jaldiga till. hvad förhållande som hålst. Denna
fortsåuiningen år alldeles likformig med den mot-
svarande Methoden med Statiska IBlomenterna, som
år allmånt bekant; så att det vore alldeles öfver-
flödigt, att långre uppehålla sig dervid. Den sat-
sen år således i hela sin allmånhet sann, att —
Om tvånne kroppar, hvilkas Massor åro JM, m,
med hastigheterna 7,v, på samma gång sidta emot
hvar sin Håfstårgs-arm R,r7, så att de verka emot
hvarandra; så uphåfva de hvarandras Rörelser (el=
ler åro 1 jåmnvigt), når MV :muv::r:R, d. å.
når MV R=mvr.

Denna ZEquation innehåller Jåmnvigts Lagen
för de så kallade Mechaniska Momenterna, och til-
lika deras Expression.

Det förstås af sig sjelft, och inses af hela Slut-
fölgden, att man hår blott betraktat kropparna,
såsom begåfvade endast med deras Tröghets-kraft
(Vis inertig), utan någon tyngd. I alla fall up-
håfva de vål hvarandras rörelse, når MV R=mvr,

133

så att emellan sjelfva anstötningarna år jämnvigt
och Håfstången i hvila: men om hvilan åfven ef-
ter stöten skall fortfara, når de antagas tunga; så
fordras, att anfalls-hastigheterna Z och v skola
förut vara lika stora3 "åfven så vål som de af
Tyngdskraften sedermera tillåmnade Initial-hastighe-
terna d”” och dv alltid åro lika stora. I denna
håndelsen år Jåmnwvigts Eormeln för sjelfva stöten
MvR=mvr: och för sjelfva Tyngdskrafteås ver
kan -eheråt M.dv.R = m.dv.r eler M.2gdt. R=
m.2gdt.r, (då 2g år Tyngdens Skyndkraft (Vis
Arcceleratrix), och dt en oåndeligt liten tid); bvil-
ka, då de lika stora hastigheterna bort divideras,
reduceras till MR =mr och således M:m::r:R.

$. 10.

Att Jåmnvigts-Lagen för Mechaniska Momenterna
äfven innebegriper under sig, såsom en särskild hån-
delse eller Corollarium, Jämnvigts- Lagen för de Sta-
tiska, kan också på följande sått tydligen i inses, Då
-nåmligen i Formeln för de förra 7 =v, och såleds
MvRBR=mvr, så år ju allud Mv:mv::M:m::r:R;
hastigheten vy må antagas aldrig så stor, eller al.
drig så liten, Om den nu förestålles vara, som
man såger oåndeligt liten; så blifva ock Rörelse-
storheterna Mv och mv oåndeligen små, det vill
så mycket såga som, de blifva slutligen för ett
ögonblick blott tryckande tyngder. Och om dy-
lika oåndeligen små anstötningar tånkas ouphårli-
gen förnyade; så utgöra de fortfarande jämna tryck-
ningar emot Håfstången, det år, . Vigter, hvilka
hålla jJåmnvigt emot "hvarandra, når M:m::y:R,

En hel annan sak vore det, om kropparnas
Massor ZZ och m, hvardera vårderad efter sin Vis
Inertie , voro de samma, men Tyngdens Vis acce-
leratrix 2 G iK (Fig. 9) olika med den motsva.

183

rande 2g i LL. Likheten emellan Statiska Momen=
ferna skulle då fordra, att M.2Gdt.R=m.2gdti.r,
och således M:2G dt:m.2gdt:: M.2G:m.2g::r?
R. Men emedan 2G och 2g, såsom olika storbe-
ter, icke hår kunna bortdivideras, blir hår aldrig
W:im::riR,

f: NA :

Om vi, med åsidosåttande af Tyngdskraften,
återgå till det allmånna förhållandet för jåmnvigt :n
emellan tvånne Rörelse storheter. som verka på en
Håfsiång, nåmligen MV imv::r: BR, och antage, att
hastigheterna åro Directe, som afstånden; så år
MPV :mv::MR:mvr::r:R, och MR? =mr?, så att
Producten af den ena kroppens Massa med Qvadra-
ten af afständet ifran Hypomochlion, bör vara lika
stor med den motsvarande Producten för den andra.

En sådan Product för en Partikel af en kropp,
som rullar omkring en Axel, år kård under namn
af den Partikelns Tröghets-Moment (Momentwn Iner-
tig) i anseende till samma Axel; och Summan af
alla Partiklarnas så beråknade Momenter utgör Trög-
hets-Momentet för hela den kroppen i lika afseende.

Låt, nåmligen kropparna JM och m, (Fig. 9),
hvilkas Volumer må vara för obetydliga för att
behöfva tagas i betraktande, vara fåstade vid ån-
darna K och L af den oböjeliga och tyngdlösa Li-
neen ÄL, som af hvad orsak som hålst år sait i
rörelse omkring punkten O; så år klart, att V:v::
Kk: Ll::KO:OL::R:r, och följakteligen MRR
mer :i: MV ?:mv?::MVR:mvr. Om nu MRR=
mrr, så blir så väl MV ?=mv?, som ock MV R
=mvr; af hvilka den sista ZEquation inståmmer
alldeles med den ofvanföre bevista Jäåmnvigts-Lagen
för Mechoniska Momenterna: så att om KL låge
stilla, och kropparna anföllo henne med hastighe-

184

terna 7 och v (som R till ry, så att de motver.

kade hvarandra; så skulle de jämnt up håmma
hvarandras rörelse, och KL förblifva i hvila.

I nårvarande hbåndelse återigen stöta de icke
emot KL, relatift till hvilken de åro i hvita; men

i dess siålle år KL sjelf i den rörelse tillika med :

kropparna, att samma jåmniukhet MY R=mvr åger
rum, Derföre om de åfven nu, i stållet för att
följas åt, kommo i det låge, att de verkade emot
hvarandra, så alt t. ex. den ena stråfvade efter
att fortfara i bågen Äx och den andra i Las så
skulle de också nu bringa hvarandra i hvila. I
alla fall hafva de bågge lika stor kraft, att bibe-
hälla stången KL vid sin erhållna vinkel-hastig-
bet (Velocitas Angularis ); så att om hon under sin
Rotation möter ett binder P, som alldeles håmmar
hennes rörelse; så trycker hon emot P med lika
styrka, når JM år allena, som når m vore allena,
så snart nåmligen MR R=mr7r; och når de bågge
bjelpas åt, blir således deras samfållta tryckning
dubbel emot den ensamma.

SITA

Af det föregående följer, att om Tyngdens Vis
ÅAcceleratrix vore på det såttet olika för tvånne
Vigter M och m på en Håfstång, att den förhölle
sig som afstånden, så att 2G:2g::Rir; så för-
vandlar sig den allmånna Proportion för järmnvig-
ten MV :mv::v:R uti M:2 Gdt:m. 2gdt::r:R,
eller MR :mr::iv:R, hvaraf MR? =mr?; så att i
en sådan håndelse skulle Statiska Momenterna och
Tröghets-Momenterna vara ett och det samma.

| ji 13.
Men i stållet för det i föregående Paragra-
pher förda bevisnings-sått, låtom Oss nu till slut un:

185

dersöka, huruvida Newtons Method att bevisa
T'heorien af Statiska Momenterna må kunna anvån:
das på de Mechaniska, med förbehåll likyvål, att
grunden till de sitnärada utgöres ändå af samma
Pizxmisser ungefärl: gen ur föran om fasta krop=
pars sammansiötningar, som ofvanföre till samma
åndamål blifvit ny ttjade.

Förestållom Oss derföre, att en kropp, hvars
Massa år JM (Fig. 10) och hastigheten VV, stöter i
K vinkelrått emot åndan af Håfstångs-armen KO=R
i samma Ögonblick, som 22 med hastigheten v stös.
ter i ÅL vinkelrått emot åndan L af avdka armen
OL=r. Det frågas, hvad förhållande MV bör
hafva till mv, på det att den ena kroppens stöt
må, medelst Håfsiängen, hålla jåämnvigt emot den
andras.

Låt till den åndån med den större armen OL
beskrifvas en Cirkel, som nödvåndigt skall skåra
lineen MK i tvånne punkter, af hvilka den ena
må vara D. Sammanbind OD, och på KD ut-
iragen låt DA utmårka Rörelse-storheten MY, eiler,
om hålre så behagas, hela den tryckning, som MM
hinner göra emot ett motstående hinder, innan MY
genom dess motstånd blifvit fullkomligen till intet
gjord; - och uplös DÅ i sidokrafterna DE och
DC, som Figuren visar; i hvilken man för öfrigt
antager, att sjelfva Håfstången, eller hvilken Linea
som beviset hålst behöfver, kan antagas sotm full-
komligen hård och oböjelig, samt utan all både
Massa och tyngd.

Antingen nu IM antages ståta directe emot K,
eller hvad punkt som hålst såsom P eller D på
oböjeliga Lineen JID, i hvilka man kan förestålla

186

gig små Planer FG eller HN, som vinkelrått emot-
taga stöten; så är klart, att dess förmåga att vrida
åstad Håfstången KOL eller bjulet DL, år i alla
dessa tre håndelser den samma, Låt därföre sjelfva
såren antagas ske i Ds; så år

OETEXOKR :: OD:: OK ::bBD: DC och säledet
ADYXOK MIXOR, få É

Men nu år AE OD= OK: och kraften
DC, som år det samma som en Rörelse-storhet

R ; z
M.7.— verkar vinkelrätt emot OD, åfven som mv
| L

verkar vinkelrått emot OL: derföre, på det dessa
motsatta krafter skola kunna hålla jåmnvigt emot

hvarandra, måste de vara lika stora, det år JM. v=
=2mv, och således MV :mv::r:R,

-

NN. dA.

I nu anförda bevis år antaget för gifvet, att
en kropps Rörelse-storhet, eller dess förmåga att ån-
dra ea annan kropps Rörels e-storhet, kan såsom en
”Diagonalskraft DA uplösas i tvånne sådana sido-
krafier som DE och DC.

Men hårom åro icke Mathematici ense. Nå.
gre påstå nåmliigen, att Parallelogrammum Virium
endast kan låmpas på blotta Tryckningar (Pressio-
ses) och ar verkningar ; men alldeles icke ull
Rörekre-storheter och deras verkningar.

Att uprepa allt hvad i denna fråga kan så-
gas mot och med, vore hår för vidlyfigt. Men
säsom en hufvudsaklig Premiss till dess granskande
bår ihogkommas, att kroppars verkan på hvaran-
dra under stöten måtes genom Summan eller Inte

187

gralen af en oåndelig mångd stora, men Sgonblick-
liga tryckningar. Nu kan ju hvar och en sådan
Pressio Momentanea tänkas sårskildt vara uplöst i
sina sidotryckningar; hvarföre skall då icke Resul-
tatet af alla de förra också kunna tånkas BIE
i sina sido-Resultater?

Imedlertid vill jag icke påstå, att det sist an-
förda beviset år fullkomligen så bindande, som det
förut anförda, hvaråst krafternas Parallelogramm
icke behöfs, Och torde ånnu flera kunna uptån-
kas; men troligen komma de alla att ursprungligen
grunda sig på Låran om kroppars lika stora ver-
kan och motverkan vid deras sammanstötningar,

188

NÅGRA

Theoretiska Undersökningar.

rörande Högdmätning med tillhjeip af

Barometern;
af

2

NATH. GERH. ar SCHULTEN, > &

Adjunct vid Keiserl. Acad. i Åbo.

Sedan LAPLACE uti 4ide Tomen af sin Traité
de Mecanique Celeste (Paris 1805) så u:mårkt bes

arbetat theoriea om högdmåtning med Barometern,
genom anbringande af nåstan alla möjliga corre-

ctioner, som på resultaterne kunna hafva inflytan-
e +
de, har man allmänt, cch det med skål, ansett

- - e $i 47 -
denna theori så nåra bragt till fullkomlighet, att

dervid föga af betydenhet kunde vara att tillågga.
Det kan likvål icke nekas, och år af samme store
Författare sjelf medgifvet, att en viss punkt af i
frågavarande åmne, nemligen vattengasens i luften
inflytande, uti nyssnåmnde formel ånnu saknar be-
hörig utredning, eburu dess betraktande i densam-
ma visserligen ej år aldeles uraktlåtet. Denna cor-
rections intagande, till compietierande af theorien,
har derföre med råtta ådragit sig uppmårksamhet
af nyare physico-mathematic:, och det så mycket
mera, som det ej synts osannolikt, att densamma
vid högre sommartemperaturer kunde blifva af
större

189

större inflytande ån de vanliga förbåttringarne för
"tyngdens variationer, ja tillåfventyrs någon gång
betydligare ån sjelfva correction för qvicksilfrets
utvidgning i Barometern. ”Emigt det jag vet,
hafva likvål ganska få Författare , och. det visser-
ligen med nog korthet, hitintills behandlat föreva-
rande åmne; hvarföre dess upptagande ifrån börs
jan ånnu icke lårer vara för sakens vidare fram-
steg aldeles likgiltigt. AÅnnu en annan omståndig-
het, åtminstone för större höjden af inflytelse, sy
nes mig förtjena en nårmare uppmårksamhet i den
theoretiska behandlingen af detta åmne; jag menar
aberrationen af vårmens verkliga aftagningslag uppåt
i observations-momentet, ifrån den vanliga hypo=
thesen, som åfven ligget till grund uti Laplaciska
formeln, att detta aftagande sker i arithmetisk pro-
gression; en aberration, hvilken, då den i det hela
verkeligen år sannolik, till sin verkan på resulta-
terne ej år ovärdig en nogare undersökning, åt-
minstone vid nårvarande tidepunkt, då vi hunnit
till en så såker kånnedom af luftens råtta utvidga
ningslag af vårmet. Utan tvifvel bör det medgifs
vas, att, så långe fråga år att beråkna samtidiga
Barometet- och Thermometer-observationer endast
uti tvenne punkter af verticalen, den ofvannåmnda
vanliga hypothesen för vårmens aftagande, såsom
af alla den naturligaste, af ingen annan bör ut-
trångas, hvarföre den åfven med mycket skål i
bypsometriiska formler hitintills varit antagen: men,
en annän sak år det, om man, vid vigtigatre
högdbeståmningar; vill besvåra sig med ånnu en
tredje Barometer- och Thermometer- observation
emellan sjelfva hufvudpunkterne, hvarigenom" en
ny beståmning i vårme-aftagnings-functionen kan
erhållas. Då bör denna function visserligen an
13

190

ses innehållande ånda till tre constanter, och buf-
vudresultatet bör bårigenom blifva exactare, ån ef-
ter den vanliga enkla bypothesen, i fall den i det
föregående nåmuda aberration verkeligen å åger frun.

Då Jag ej påminner mig hos någon Författare ,
som skrifvit öfver närvarande åmne, hafva sett
den term i allmånna formeln utvecklad , hvilken '
uppkommer genom nyss anförde åsigt, och vissert-
ligen i flere afseenden kan vara af nytta, skall
denna punkt af theorien, utom de i det föreoå-
ende vidrårda åmne föga allmänna Hygrometers
correctionerne, utgöra hufvudsakliga föremålet för
min uppmårksamhet i nårvarande afkandling, som
jag till Kongl, Academiens skonsamma bedömman-
de Ödmjukast får öfverlåta.

Emedan ämnets upptagande ifrån dess: första
grunder ej kan undvikas, låt, vid verticala höj-
den x öfver understa observations-punkten, lufters
tåthet vara = D, Barometerhöjden, reducerad till
temperaturen 9 (der gradtalet 3, liksom alla öf--
riga hår förekommande temperawurer, råknas ifrån
vattnets fryspunkt långs en gifven rått construerad
gvicksilfver - fins mneter) = P, vattengasens sår-
skildta Barocmeterhöjd = 7, och luftens tempera=
tur =G. De fyra qvantteterne x,'P, T,,G måg
vid understa observations- punkten, öra till ov
Pt, gZ, vid. den öfversta punkten till A', pF, gt
samt, vid den i det föregående omtalta medetsialiv ;
till kl, pel, 1, gt. Antag vidare qvicksilfrets täthet
vid J0=A, tåtheten af fullkomligt torr luft vid
temperaturen y och Barometer-höjden zr (hvars qvick-
silfver må ha vårmen 3, och solliciteras af accele=
rations-kraften 9) = d, förhållandet emellan luf-
tens och vatterigasens tåtbet (vid samma tryckning
och temperatur) — 1:4, samt luftens och vatlensad
sens sanna utvidgning i afseende på volumen för 4?

nd

k "I91

på Thermometern, = m (då, efter vanfigheten,
dessa gasers massa och tryckning anses constan-
ta, samt totala volumen vid cc? antages = 1).
Sitte vi vidare tyngdens arcelerations-kraft, sådan
den af centrifvgalkraften år modifierad, vid un-
dersta observations -punkten = f, samt afståndet
emellan denna punkt och jordens medelpunkt =a,
så blir , utan mårkligt fel, tyngdkraften vid verticala

af

höjden x öfver understa station = — +
a

> Följakteligen, enligt bekanta lagar för -flytane
de Kroppars jåmvigt:

SKEN Ir P
SE Nk
(ax)? i (am)

A. (la + x)d P2 (04) PÅdx)
(a+x DA

Men, enligt luftens och vattengasens kånda -
physiska förhållanden, hafve vi equation:
da2f.(1 + my). (P-rT)

= 70-(a+x) 2 (1-+mG)
der, för korthetens skuld, 1—4q=17.

Eliminera D' emellan (1) och (2), så erhålles:

sö (2)

=
-—

(2).

: )
r—7r. — JdX

dl 1-H21y) ( ES AV dP 2dx
STARR OT SR An Tan a TT (8

MANGE DO (a-+x)(1-FmGV PP a+tx ()
en &X&quation, hvars. integration först bör företagas
R od FT . . -. . q
sedan, för G och E: blifvit insatta de functioner
af x, som svara emot de antagne hypotheser för våre.
mens och fugtighetens aftagande emellan begge huf-

vudstationerne, I närvarande fall, då vi antage ob-

"servationer vara anstållde i trenne särskilda punkter

af verticalen, år det vål naturligast att ponera:

192

; ep | j
G=a, Fb, xt? pot Tba FÅS

hvarigenom således i förvandlas till:

= my) (1—2(a; Fbax-+e ,xX?))dx

AP "(a+x)? (1täla, Fbyxte,x?)
åP — 2dx nå
TER P : a+tx o lg 0 . . b' Vv oj, SOC BR 'ö 0705 1B 4 4

der constanterne Ar» bas £7 Och 03, bag ca, Med
tilibjelp af xquationerne:

Bg =A,,»

g =a, tb He h?,
g =a+b,h"+e ht”, och
å

=044 3»

=a, tb) -+e,k?,

”"”

i
Sd +tbak”+esh”?,

till sina vården anses sålunda determinerade
a,=5> d
sj gp ka
EO h-CH —Ah")
(8 —g)h"—(g"—g)k bh

fy Ir IA > OC

Bh LÅ (hk —Lk")

É
Kom
SE a t t :h LÅ
& ENSE ÄG ae (5-5)-($- sl.
ga TM PR
2 h ar SR (ER

t Ne FEN
I Basta BA UNB Dn

hh Ch Nr

-

1938

Coéfficienterne « och 4, som vi uti dessa ut-
tryck med flit låta vara obeståmda , åro hår i sjelfva

verketas& 1, men böra, i de enkla hypotheserne:

ig
Gz=a, +b,x, gratlt

anses = 0.

Det återstående af calculen, som nu består
uti att integrera den nog complicerade (4) emel-
lan grånsorne x=0, P=p och x= k, P=p, samt
derefter utveckla 4 uti series efher dignitsterne af

LE
de små qvantiteterne mm, — > och >, skulle
a

visserligen leda till råkningar af den vidlöftighet,
att de ned största svårighet kunde verkställas, så
framt operationen i fullkomlig allmånhet, eller en-
ligt den method som vid första påseendet erbjuder

sig, skulle företagas; men lyckligtvis kan det slut-

liga resultatet, med bibehållande af all dess accu-
Fatesse, ojämförligt låttare på följande sått erhållas.
Låt i allmånhet (4) förestållas med:

Et Eg dP .
F MR, — a ST ST IN) Rix, PER = 0,
a Åx i

p
och dess fullständiga integral med:

bb.

É
AG kH, x,P 1=0C:;
J

så blir följakteligen den förnåmsta an hår att
reducera 2quation:

SI a
F Mm, —, SRA TA op )= |
peppa
Fa ON
Te K.7 Jao,
PPP a”

till formen:

= AT BRAT PERS FREA Ro;
LD AN RT

)

194

ve tor
der 4, B, C &c. åro oberoende af &, m, —, ==
Pp Pp

Härd j SA ER 4
och — > Men; betrakte vi nogare dessa sex cocffi.

å

cienter 4... F, hvars bestämmande utgör vårt huf-

vud-åndamål (så vida de termer, som innehålla
SN ie RN ba

2, —,—, — sins emellan multiplicerade, såsom
p pra

mycket små, eller i allmånhet af samma grad med

observationernes och byporhesernes fel, redan ifrån.

början kunna uraktlåtas), så 10ses lä efter
i”!

AE FARA GE
Mare på intet vis åro af hvarandra berocms

PPI

de, att de eukla differential &equationerne:

KN aa j
F((m,0,0,0,0, 7, x,P, )=0 |

åP
Flo 0, 5 0, MSRP rk)

FR åP”
Fl. 050,0, äl k Sö En
Pp dx

: Fo 0,0 50, Hy P

såsom gifvande hvar en för sig en utaf equar
tionerne:

p4d Bu Ale
ESÄTE ke. ;

”
h=A+ NN +&c. 3

19$

k=A+ gl +8ec. 9
Pp

k=AA+F + ec.»
a

måste tillsammans vara tillråckliga till beståmman-
de at de sex qvantiteter vi söka. Såsom nu hvar
och en för sig af 2equationerne (5) i alla afseen-
oden år handterligare ån den allmånna (4), synes
Jått fördelen af nu anförde method, som ock år
den vi i gjelfva verket följt vid determination af
A..F, och hvarigenom, utan sårdeles möda,
följande allmånna vårde på hk NA

FE r.(£).4 etm(EE ; a

La
t

SU 2A70
Pil +) ta 2 CON «> (6)4

gaf
hvarvid :'
SRDA EE. Å ägg
AO rp (2 L()-(8-8)-H8-)

=
(ÄR RER fen an
CS äB. ÄN EN
I A7eQ LZ fan VN Fr ÄN
SB3=B— 2 By öv RON &G RA (NR JR

6K'. Eg dl 3 GG — 4")

Tecknet L utmårker vanliga BrigGGska Loga- |
rithmer , och e = Hyp. Log. 102 2,30258 &c.
Hvad coéfficienterne « och B angår, som hår i

196 |
sjelfva verket åro = 1, så utvisar deras nårvarande
obeståmda utseende huru som de vidlöftigaste termer-
ne i formeln allenast uppkomma genom observa-" -
tions anstållande vid dem förutnåmnda mellansta-
tion: dock synas dessa termer likvål i det bela ej
derföre böra förkastas, då formeln genom deras in«
tagande onekeligen år accuratare,

Ett par små transformationer äro nådvåndiga,
att bereda formeln (6) för practiska tillämpningar.

Att neml. först något nogare determinera Be, antag

"understa observations-punkteas latitud =A och ver«
ticala höjd öfver hafsytan = &, jordens tyngdkraft
under latituden A, och vid Höjden 4, öfver hafs-
yfan =, samt secundpendlarnes långder vid polen
och AE (vid hafsytan och i lufttomt rum) = IK
och E : då vi således genast fåz

a? E-+(IEE). Sin Å?
; (a-bär) "E+€0LE). Bia"

=) HERE HE
=(— FE FRPRRR AK ens 227). (1 4 Typ osa
Den andra anmärkningen, som hår ej mindra
förtjenar anföras, betråffar de observerade Barome-
terhöjdernes reduction till de i formeln förekomman-
de vården p, 7. pp: en reduction, som Barometera .
skalornes, och i synnerhet qvicksilfrets, föråndrin,
dringar af vårmet göra nådvåndig, «Låt således
b., b', Bb” vara de directe observerade," och endast
för edpillanjäens VÖNGS (då ej Sipkon-Barometrar
nyttjas) corrigerade, Barometerhöjderne vid de tre
era s, £, 5" Barometrarnes temperaturer
respective; 4, &', 4”, de temperaturer för hvar och
en af Baromettarne, vid hvilka deras skålor sins
enl Öfverensståmma ; I, I', I” skalornas lineåra

kn

5 197

utvidgningar för 1", då deras långder vid vattnets
fryspunkt antagas = 1; samt åndteligen v qvicksilf-
fets sanna volume.utvidgnivg för 19, då volumen
vid o? såttes = 1; - Man erhåller då utan svårighet
é bl(1-HlrG +vIY ;
ås Le -F/0)01 +vs) :
M Nä (+ -+tvI)
” (tHNG+v5)
p VFF)
rp ET (1-+NGa+vs”) SA

och altså:
Fra ET (Er AASE Er NA Li bal” FRIN MN. of Ng a
2(8)=e Ca SA ER 0; . g)+&. 7)

Det återstår endast att i hufvudformeln (6) uttryc-

r

. a | TT
ka alla constanta qvantiteter såsom vr, ul, &C.y

med deras motsvarande numervården, enligt hit
intills - anstållda tillförliteligaste experimenter; så
att inga andra ån de af observations=omståndighe-

, i”
2

terne directe beroende b, b', b', s, s', 5”, B:s
$, t', t”, .h och A måtte förblifva odeterminerade

mem oo

+) Då luftens tryckning, temperatur och vattenhalt äro oupp=
hörliga variationer underkastade, borde rätteligen alla quanti-
BERErE NR BB a Sa EL Er BR 2 tr 1 ett DCh
samma tidsmomenht determineras; hvilket Hkväl svårligen lärer
sig göra, Det häraf uppkommande fel kan likväl täm-
meligen afhjelpas, oin vi ponera, att, vid understa station,
Uti tidsmomenterne T', och FT,, observeras 6,, Sia Er. ba
och ö,. sa, Z2> 24; vid mellanstation, uti momenterne TREA
och En observeras br RA FÅ NA och b."", a Fal
Zz,” ; och ändteligen, vid öfversta station, i momentet 7”, ob-
serveras &', sf g' tt: samt sedan hvar och en utaf de sökta
b, 5,8, t, B”, sS”, gt, it (som äga rum uti momentet I”)
antages af formen A-FBT'. Ty härigenom erhållas lätt
AT [0 T,—b, T$ TB:=b,)T”, SAR 1 TN Titls2—5r)T”
MBE at EA ks or RA
&c., hvilkajvärden, jämte de directe observerade &, s', g',
$', i calculen böra nyttjas. å

198 ;
Hvad således, framföre alt, sjelfva formelns coöf-

; AT ; a
ficient (255) vidkommer, som hos Auctorerne
på flere olika sått blifvit beståmd, så synes dens '
samma hår ej vara någon slags tvetydighet under
kastad: Enligt de poggrannaste försök öfver qvick-
silfrets och torra atmos pheriska luftens relativa tåte
het, anstållda ej mycket långesedan af de Franska
physici och ARAGO, år det nemligen af.

gjordt, att, då man antager:
Nr ”;k,==0, O=0,H=0", 76, Y=0
befinnes: Elda:

hvarigenom således erhålles är 16,5.

I afseende på vattengasens tåthet följe vi GAY-
Fp nyaste försök , som tyckas vara de pålitli-
gaste, och gifva q=33; hvaraf alltsår=1 —q=.

Hvad åter luftens och qvicksilfrets otvidguin:
gar af vårmet betråffar, bör det framföre alt mår-
kas, att vi i det följande altid ha afseende på
en Centesimal- Thermometer, hvars kokpunkt år bes
ståmd för normal-tryckningen o7,76 (då qvick ksilf:
rels i Barometern Jen RI föga skiljer sig ifrån
medelvårdet -F ro?, C.). Vi hafva då, fer flere
noggranna försök af GAY-Lussac, |

mM==0,00375 3 d ,
och, enligt LAvoistrer och LAPLACE,

Pi se

Nara As
hvilka vården numera nåstan allmänt af physici
åro antagne; Om qvantiteterne I, !', 1” kan i all
månhet ingenting FÖRR sa vida Barometer«
skalor af flere olika slags åmnen plåga fora

199

hvarföre de håraf beroende termer uti allminna
formeln åfven kunna utelemnas, Nyttjas hikvål
blott en enda Barometer med läng messingsskala,
som ofta sker, så kan det mårkas, att 0=6'=0",
och I=!' =1"=0,00001878.

| ; II—z:2 i
Qvantiteten — erhålles båst genom den
| I+e årdeb
bekanta equation :
I[-—e .
— —=0,00805—2e2->
E€

der e utmårker jordmeridtanens ellipticitet. Då

flere skål tyckas föranleda antagande af & = 313 når
got nåra , följer håraf genast:
I—e
H—-:e g ö,00805—0e
— — —0,002078.
öd RE 0,00805-- 2-2
g

Sluteligen mårkes, att storheten a utan fel kan
antagas vara RN till en cirkel, hvars peripheri
är 400000007; ; hvarafufåsa |

e=6306198”.

Insått Hu de transformerade vården Zz Pp, Pp

jamte alla nyss anförda numervården, uti expression
(6), så erhålles, med försummande af alla termer

! Hr b ' Ya
af andra ordningen, RE Se Veg ; F, SCC
[AM

åro sinsemellan FIER detta sluteliga vårde
på 4, uttryckt i Franska metres (i hvilket mått
höjden öfver hafsytan ; åfven -anses exprimerad):

h=1831655. ue ;)—ö000080s—2)).
(1--0,0000003 144).(1-F0,002678.Cos 2 As

"200
EL He 3 É ”
(1+0,001875-(g+g' +1r00(24-) -- 8)
i p
3 0,002499-C14 1.151. Z.(5))3
b
=18302,3 IL(7)—200008(s—r)).
(1-+0,0000003144).(1-H0, NE 2 2 AJ
(1+9,00187032. (8 tg +r100] +
+K+, BACIE erlagt ITNE (7

hvarest termer K, som Läge da 4 ÅR och
fugtighetens aberrationer ifrån uniforma aftagnings-
lagen, och hvilken, såsom vi sett, försvinner, då
aftagandet verkeligen sker i arithmetisk progres-'
sion, till sitt vårde determineras af equationernes.

hk '=18362,3. 3 SG 5)—0,00008 (5 20
(1-+0,000009314h).(1 + 0;002678, Cos 2 A).
(1+0,00187032 (gtr

soo($ +) +)
4 CR 18316.52(-) Pesrv vn sam fö
sann

| | (e-g+i00(-7 D)

j [orsnssup (ee og 7 SD

/
/

: 201

(

De uti formeln (7) förekommande storheterne
2, t', t”, elier vattengasens tensioner vid de tre
observations. punkterne, böra tätteligen, genom hy-
grometriska rön, för hvarje sårskildt fall determine-
ras, Visserligen bör det medgifvas, att oss ännu
felas ett på en gång beqvåmt och noggrannt för:
farande, att håruiinnan uppfylla theoriens fordrin«
gar, så vida de vanliga så kallade Hygrometrar,
som bero af fugtighetens yerkan' på en organisk
kropp, af afdunstnings-kölden, o. s. v., onekeligen
åro högst osåkra instrumenhter, och deremot DaL-
TONsS bekanta procedure, som stöder sig på såkrare
grunder, utan tvifvel år för vidlöfiig och besvår-
lig, att ofta på resor kunna företagas. Då mån
emedlertid ej bör misströsta, att någon gång på ett
eller annat sått. kunna afbjelpa DALTONska me-
thodens svårigheter i utförandet (hvartill redan en
god början tyckes vara gjord af Herr BERZELIUS
och SOLDNER, den förre uti Afhandliagar i Fysik,
€e. 2 Delen p. 35, den sednare i Gilberts Aznalev
B, 32, p. 219). hvilken method i det hela synes
böra föredragas framföre alla öfriga, så kan inan
hoppas att få se deaf fugtigheten beroende termer,
som för öfrigt så enkelt ingå uti vår formel, fram.
deles ganska brukbara; hvarföre de samma i det
afseendet ingalunda böra anses öfverflödiga, Men,
vare åfven hårmed huru det vill, så göra dessa
"termer åfven för nårvarande, och utan afseende på:
möjligheten af hygrometriska förfaranden oss så myc-
ket gagn, att deras theoretiska deduction aldeles
icke bordt försummas: de itjena nemligen mycket
vål till besvarande af de rvenne våsenteliga frå-
gorne, huru fugtighetens inflytelse båst bör intagas.
1 råkningen, når intet direct hygrometriskt förfas :
rande vid högdbeståmningar blifvit nyttjadt, samt
huruvida ett sådant förfarande vid dessa beståmnin-
gar verkeligen bör anses af nödvåndighet.

AF app

202 ; Ö

Hvad första frågan angår, hvars noggranna
utredande år så mycket nådigare, som ganska många
barometriska höjdmåtvingar hådaneftier liksom hit-
tills, torde förråttas utan undersökning af luftens
fvgtighet i observations-momentet, så synes bruket
af de ohanåmnda hyprometriska termerne hår gan-
ska naturligt framstålia sig, ehuruvål, enligt hvad
jag vet, ånnu ingen Författare i nårvarande af-
seende lårer anvåndt dem, <Då det nemligen år
afgjordt, att en qvan:Het, som på intet annat vis
år bestånd, ån att den nödvåndigt mäste finnas
emellan o och ett gitvet maximum, ull probatiaste
värde ej kan hafva annat ån hälften af detta ma-
ximum; så tyckes åfven intet tjenligare vårde kun-
na antagas för vattengacsens tensioner t, 1, 1”, då
dessa ej genom diretta försök blifvit stHöar ån
hålfsen af de till d> motsvarande temperaturerne
gZ, gZ, g' hörande maxima, hvilka genom de be-
kanta DALTONska försöken åro fullkomligen deter-
minerade. Vi skole f5'rakteligen i det följande anse
vatten:sasens elasticiserer vid dc tre stationerne, dä
de ej directe blifvit obcerverade, såsom exprimerade
genom haifva vårdet på följande formel, som tåm=

meligen nåra uttrycker de DALTONska försöken:

de om,36. 104: (190-T34-B.(100-1)? +€.(100-7T)23 Si.
hvarest j
A= 0,01537270, B=-— 0.0520673199, CE
+ 0,02000003374, och sl nemlicen utmärker vat-
tengasens Sldsteik in maximo för temperaturen],
uttryckt med en Barometerhöjd i Franska metres
(der qvicksil frets temperatur och tyngdkraften, som
hår ej äro specificerace, icke heller så noga behöfva
vara det, då inflytandet" af deras variationer hår
faller inom felen af de försök , hvarpå formeln är

&

203

'erundad) 7). Såsom likvål denna formel vore myg-
ket för vidlöftig, att i hvarje sårskiidt fall tillgå,
år det tjenligt att deröfver hafva:en liten tabell ut-
råknad för de i luften vanliga temperaturer, hvar-
ågenom" vår method att corrigera fugtighetens ina
flytande blir ganska lätt applicerad. En sådan ta. -
bell förekommer i det följande. Det oaktadt kan
det vål ej nekas, att nårsvarande sått att intaga lof.
tens medelfustighert år mindre vigt i råkningen,
ån det, som. anvåndes i Laplaciska formeln, der
luftens utvidgnings-index ifrån c,00375 evdast öre
andras: till o,004: men, då den nu anförda merho-
den, såsom stödjande sig på strånga theoretiska

runder, visserligen tyckes vara noggrannare, så
lårer calculens något-större långd hårigenom kunna
anses ersatt Ät),

Låtom oss nu något nårmare undersöka be.
skafferheten af de tvenne termer i formeln (7),
som hår i synnerbet böra fåsta vår uppmårksamhet ;
jag menar den af fugtigheten beroende: o,187032.

N t i | e a
(i+5) samt den af vårmens och fogtighetens of.

vännåämnda aberrationer uppkommande :0,00187032. .
K. Hvad den förra vidkommer, hvars betraktande
vid sårskilda temperaturer båst upplyser huruvida
verkeliga hygrometriska rön hår åro nödvändiga,

4) Se: Trairé de Physique 'Fxpérimentale er Marhémarique, par
J. B- Bior, Paris 1816, T. 1, p, 277:
ip Emot probabiliteren af den här förekommande besiämning af
uftens medelfugtiohet, bör ej invändas, att locala omständig.
heter, samt väderlekens förhållanden under särskilda tider på
samma ställe, ibland tyck 3; göra denna bestämning sannolikt
för stor, och ibland för liten. Just dessa olika oviständivhe-
ter; som alla åro lika möjliga, kunna vid en fullkomligt
allmän determination af medelfugtigheren, ej anrar' än !c a
«0 till den” method vi föreslagir. Detta hindrar ikväll icke, art
; man i några speciella fall) då rtilltörliteliga kännemårken, gifva
vid handen arr medeltugrtigheren i dea allmänna meniaden vore

för stor eller för liten, någor kunde modifiera dess värde.

204

så inses lått, att dess inflytande på calculens resul:
tat, uttryckt uti delar af höjden FE, temmeligen
noga exprimeras genom ER

on82032( + +7)

1—+Ho. 00187032. (gt)
Till denna expressions undersökande, antag

; Fr |
den speciella håndelsen; att 7= 78 =g', som åget

tum når & år mycket liten, men kan anses till=
råcklig till nårvarande frågas utredande (ty, om åf-

yen, för större vården af K', quantiteten skulle

- LJ : ; > ö få < t C
något förminskas i PR ferE med Fa så aftager

äfven på samma gång g i jämförelse med g); och
äntag ånnu vidare b så stor som möjligt, ellet
07,76, hvarigenom verkan af nårvarande corre-
ction naturligtvis förminskas. Den anförda stot-
heten förvandlas derigenom till:
0,49219?
ädre 240648”
100—, 100—g)”-HC100-g)?

RR A(100-8g)+B(100-g)”-+HC100-g)$

Sn 000374064g ?
då neml. £ åntages vara hålften af det emot g sva-
rande maximum, <Betrakte vi nägra speciella fall
af denna formel, så erhållas följande vården:
g 20, —=I0, 0, 10, 20, 39, 40,

EL TRYESBER få RE AN RA

z—

2820” 1487” 803” 445 ” 252” 147 88”
hvilka, såsom utvisande medelfugtighetens inflytelse
på

205

på höjdmåtnings-resultaterné vid sårskildä tempera-

rer, redan mycket vål råcka till besvarande af
frlaA om hygrometerns nöådvåndighet vid dessa
operationer. Då nemiligeti de anförda vården på €
utmårka de grånsor, inom hvilka, oaktadt den act-
curataste .råkning; höjden nöådvåndigt måste” vara
osåker, så snart fugtigheten i observåtions-momen.
tet ej directe blifvit undersökt; så tyckes visserlis,
gen följa, att; vid noggranna operationer; hygro=
metriska försök alldeles icke blifva öfverflödiga
når observations-temperäturerne åro något betydelis
gare, t. ex, omkring 209, C, eller derutöfver,
Correctiorien för latitudens verkan: till exempel,
"som sållan öfverstiger ;5> af höjden; försummas
vid. accuråta beråkningar aldrig.

I sammanhang med det nu anförda; tofde ej
vara ur vågen att något vidröra den reduction till
medelfugtighet, som i den-allmånt nyttjade Lapla-
ciska formeln förekommer, Då, såsom bekant år,
uti denna formel, quantiteten 0,001875.(g+g')
förvandlas till '0,002.(g-+g), i anseende till fug-
tighetens inflytande, så inses, ätt
NG 0,000125(g+g)

| 1-+0,001875(g+g')'”
hår år verkan af denna correction uti delar af. höj-
den. Ponera, såsom i det föregående; g=g', så
erhålles: ' |

+ 0,00025g
q 1+0j00375g
én expression, som ger de speciella fesöltaterne:
OS 0 10, '0v 10, 205: 30, Hog ;
I kn I I I I
: 185” 385. - AI 215 148 115
14

206

hvilka, jämförda med de på €< nyligen. uppgifna,
utvisa, att, för temperaturer öfver 09, år den La:
placiska correctionen i det hela tjenlig: men, för
temperaturer. under o, bör den med råtta ej an-

våndas.

Sedan fugtighetens verkan på föregående sått.

någorlunda blifvit beståmd, återstår att betrakta
den omnåmnda termen o,00187032K. Till kån-
nedom af dess vwverkeliga betydelse; : observera

b
vi, att 18316,5.L =): såsom aldrig skiljande sig

mycket ifrån AR hk, hår utan synnerligt fel kan
antagas = Hk; hvarigenom vi få:

(meets) Coe)
; TT fn ke dr Kd
KAN RE r

ko (8-8 8-8” BANA ED.
SE (Gr

K=

ne
Såsom det nu lått synes, att ——,-——
ET SR

h” far Äd E
och —— >» => Hr utmårka de högder , uppå hills

b bb" pb " py
É
g och Si med medelförånderlighet, förminskas med

jåmt en enhet, emellan understa punkten och mel-
lanstation, samt medlersta och öfversta observations-
punkterne, så benåmnom dessa fyra qvantiteter med
zy» 22 OCh ur s jua respective; då vi alltså hafva:

k 6 I I INN:
K=— ( ——— FH100(———) I;
3 Nz2 en 4 köl 2)

207

Lä å
genom hvilken form råtta meningen af aberrations=
qvantiteten K år fullkomligt gifven, så vida vi
se, huru enkelt den beror af £,> x, och ur» U2> ge
nom hvars olikhet sins emellan denna storhet just
åger sin första existents. Det första resultatet vi
håraf drage, och som följer af tecknet för K, år,
fatt om vårmen och fugtigheten, 1 observations-
momentet, aftaga hastigare omkring öfversta station
än omkring den understa, så ge de vanliga hyp-
sometriska formler, der aftagandet anses uniformt,
höjderne mindre än dé åro; men, sker aftagandet tvert-
om långsammire uppe ån nere, så gifva de vanliga
formlerne höjderne större ån de böra vara. Hvad
för ökigt sjelfva beskaffenheten af i fråga varande
correction betråffar, så synes, att dess inflytande,
i delar utaf höjden, uttryckes genom bråket.

MI ra LR ; I I
0,00187032.—.( — —— -L 100 ———)) .
3 GG Xr & 3 é d
?

1-+0,00187032.(£-+£) |
hvars vårde i stark proportion ökas med höjden k'.

j I I :
é
Vore t.ex.g +g=0,—-—— =0, hk 40007, 2,=

; - FÖ ÄN :
2007, xa=1207, hvilka vården 1 något specielt
fall visserligen. tofde kunna åga rum; så förvand-
Jas det arförda uttrycket till
i

120”
hvilket sårskildta exempel redan såtter oss i stånd
att dömma , det den oftanåmnda termen K, då höj-
derne åro något större, och noggranhet fordras, icke
bör försummas, eller att man i:det fallet, om möj-
ligt år, ej bör uraktlåta samtidiga observationer uti
3:ne sårskilda punkter af verticalen,

.”

CY

.-208

Fill slut skole vi meddela följande små Te
" beller, som icke litet låtta. accurata btråkningen af

hufyudformelna (7), och åro lika lått applicerade,

antingen hygrometer-observationer i sjelfva verket

blifvit förråttade, eller icke,

Tab. KJ TN —25 4:24313
=20
RN Nä ee
SN rn :6,—1014-25573
—I9 13 — 3$14-25983
o 25 0j4-25393
3 33 514-26797
10 47 1014.27198
15 64 15|4-27594
20 87. 20 427988 |
25 1135 2514- -28377!
301 7 153 3014-287641
335 202 3514.29147|
401, 203 4014-29326]
435| 1344 4514-29902
DI KT 3014-30275
föra pen
2 Ba | 65 431375
RR SN vå 17
—39/4-19354 2512.32094
—7314-19329 80l4-32148
.|—70l4-20299 Ssl422800
F56514-20703 90]4-33149
—60j4.21223
=E 5 935 ,+-33496
20 4-21678 202100 100 14.33839
35 lar 88.2] Tab. IL
—40 4.23016 87-4' LZ B3
—3314.23453] 86
1—30]4.23883 85.01 kl 116

Betydelsen af hvar och en utaf dem (uti hvil-
ka, till interpolations låttande , differencerne för
hvarje enhet af argumenterne åro införde) inses af

Xquationerne: :

a: =8=8B')

mtetdtiolg ty) tätnsLG),

&3=A

ooh ”)s
fETo000= 100007'=

209

=10000.5 P,

Ba=L. É 8362, GS +0 ,00187032( g+g'

+roo(>+ SJK 5. LC)

fB3=100000.L.(1+0,002678.Cos.2 A)>
Ba=100090.L.(1--0,0000003 144). :

Deras bruk år utan vidare upplysning tydligt
af följande arbitrairt valda exempel, der calculen'i

all sin vidd år utförd.

b=07,74, b=0,49, b=0m5585
S=21L?; £=0" vr sS=11";0:
Z=19$4 g=19 19 g'=11?,
A=5097'; h=3507,
T.I.Arg.g—=82; Arz.g—=50, Arg.g'=27
193201 FLN
1-2 =11.9 nIti3= 17
yi=32:0 ne
L.8—L.d”=0,10580 L.b—L.b/==0. HA ;
g(s—s”)= 23 8(s—s')= 166
; > Y3=0-10507 d,=217737
LY3AÅT-ILAY,=3.31063 E03T TALA. 0i+Y)=- 53420
TIII.AN+TIVAA= —15 IS
LAh'=3.31050 L.h/=3.53405
L.03 +FL.18316,5=3-51172 h=34207-

Y4=1,59=0,.20122

PE =YVa(da da Y2Y4) BRA
3: (Yr ST)
ns2()=23

NET $,2

+) Understa stations höjd öfver hafsytan &, som är argument
till Tab. IV, behöfver vanligt blott ungefärligen värderas,

£10

Såsom af detta exempel synes, blir råkningen
mer ån hålften kortare, då vårmeföråndringens be-
skaffenhet genom observationer vid en medelstation
ej blifvit utrönd. Af detta enkla slag åro, enligt”
det jag vet, alla hitintills anstållda barometriska
höjdmåtningar; hvilkas beråkning således med all
möjlig theoretisk noggrannhet genom en högst en-
kel calcul kan förrättas. En omståndlig undersök=
ning Öfver de resultater föregående Tabeller gifva
för sådane höjder, som hittills både barometrice
och" trigonometrice hunnit blifva afmåtta ,. ligger
utom vår nårvarande plan, enligt hvilken vi en-
dast efter förmåga sökt utreda, huru långt theorien
möjligtvis kan leda oss, i den supposition, att ob-
servations-punkterne ligga i samma vertical, obser-
vationerne ske i samma tidsmoment, samt fulten år
uti fullkomlig jåmvigt. Af det föregående år ock
tydligt, att dessa Tabellers resultater, för alla hit-
tills" gjorda höjdbeståmningar aldrig kunna betyd-
ligt skilja sig ifrån dem Laplaciska formeln gifver;
hvårföre. vidlöftighet hår så mycket mindre behöf-
ves, På det likvål icke alla uppgifter i nårva-
rande hånseende måtte saknas, skole wi betrakta
en och annan af de observationer DӁUBUISSON i
October månad 1809 anställt 3 Monte Gregorio,
och hvilka både i barometriskt och trigonometriskt
afseende tyckas förtjena förtroende (Se Gilb. An.
valen, B. 39. Pp. 455, 456). Trigonometriska måt-
ningen gaf höjden = 170854; några resultater af
den bäromekidka innefattas i följande Tabell, der
b, b råknas i Franska tum.

År densaroma likväl något större, och alla andra data fela
kan den tiil erforderlig noggrannhet erhållas af formeln:
h=18362:3.(7-88150—L.5). 140 18. 7.88150—L. b.))e
(1-+-0,003748) >
som förutsätter medelBarometerhöjden vid hafsytan =—=277612
(räneligen vid 0”), ES art värmeförändringen i vorticalen
sker uniformt med i" . på 1907.

z FA IK Född g | föreg.

—

22.395 |
22,320

211

Enligt | Enligt | |
| Laplac,
Tabb. I formel,

12,9 | 12,5 | 1711 11714

——— ]|-——-"-— - ?? ??2-—"x ———— ?X ! -—— - — ———- >

171252] 1714:6

Skillnaderne emellan barömetriska och trigo-

nometriska måtningarne åro, som vi se, hår ej större,
ån att de af det stora antal omståndigheter, som
hår åga inflytande, lått kunna förklaras.

OM
'NUMERTALENS BETECKNING
med Ziffror;

af

BERNH. BERNDTSON.

g

ip successiva variationer, som vissa olika föremål
a,b,c, &c., genom enkla förestållningar af hvart
föremål sårskildt och derefter följande alla - möj-
liga ivå- tre- fyra-lediga &c. combinationer af
föremålen, kunna åstadkomma, uppfattas sålun-
da, att: 1:0 föremålen stållas i en beståmd ord-
ning, hvart och ett sårskildt, hvarigenom alla en-
kla variationer erhållas; 2:0 hvart och ett före-
mål, sårskildt i den beståmda ordningen, stålles
framför alla föremålen i samma ordning efter hvar«
andra tagna, hvarigenom alla tvålediga combina-
tioner erhållas; 3:0o hvart och ett föremål sårskildt
stålles framför la tvålediga combinationer, hvars -
igenom alla trelediga combinationer erhållas, o.s. v.

Dessa variationer, som alltså planmåssigt oupp-
hörligen fortgå, antagas att förestålla den oånde-
liga följden af de hela numertalen ifrån och med
enheten i deras naturliga ordning; hvadan, under
förutsåttning att x år föremålens antal, de efter
berörda grunder hår nedan utsatta föremådnt Va=
riationer blifva liknade vid mnumertalen, constru-
erade (betecknade) på följande sått:

2

213

axI1, aa&1Ix+ti1, aaa=IxxtIix+i, &c &c, &e.
b=2, ab=1X+2, a00 =IXX-LIX+H2, &c.
£€=3, aC=IX]3, 440=1XXFIX+3,
&c. 8&cCs &cr
| ba=2x-H1, aba=1XX+2x+1,
= 0 bb=2x+2, abb=1xxtb2x+2>
be=2x+3, abe=1xx-+b2x+3, i Så
&C. &c. idee
ca=3z+1, aca=I1Xxx-K3x—+1,
cb=3x+2, achb=1xx+3Xx+2,
€0 =3x-b3, acc =IXXFIK+K3Is
&C. &c. 4
baa=2xz+1X+t1,
bab=2zxt1x+2,
bac=2xx—+iIX+3,

ec,
bbg=2xx+ 2xF1,
bbb=2xx-F2x+2,
bbe=2xxt2x+3,

&c,
bea=2xx-F3x+1, -
beb=2xx-+3x--2,
bec=2xzx+b3x+3,

C.
C00=3XX + IX-HI,
cab=3xxXHtiIx+2,
Cac=3xxXTI1x+3,

&c.

cba=3xx-F2z+1;

ebb=3xx5-+2x+2,

ebe=3xxX-F2x+3,
C

ecra=3xx-b3x+F+1,

ecrb=3xXx--3x+2,

CEC =3XxXxF3Xx+3,
&c,

214 | ; ;
Föremålens enkla variationer Baba EEG åro
liknade vid sårskilta tecken [nikon 1, 2, 3 oci
som beteckna Cconstruera) första Hukerialen ifrån

och med enheten i rg och kunna anses vara
multiplicerade med = eller enheten; hvarefter de

två. tre- fyta-lediga Ee combinationerne åro lik«
nade vid algebraiska expressioner, på grund af
vilkoren för combinationernes fortsatta tillvarelse,
formerade med tillhjelp af nåmda ziffror och suc-
cessivt ökade dimensioner af x, hvilka expressio-
ner alltså för hvarje combination déeterminera wva-
riationernas hela belopp ifrån början, samt i 8
med det samma beteckna (construera) det tal,
combinationén föreståller, |
Vidare finnes, att termernas antal uti de con-
struerade talen år lika med föremålens antal inom
respective variationer, och att de Ziffror, hvarmed
föremålen uti enkla variationerna blifvit utåt,
sedermera uti expressionerne af numertal, som
tillhöra föremålens två- tre- fyra-lediga &c. com-
binationer, förekemnia i egenskap af coéfficienter till
de termer, hvilka i ordning motsvara föremål af co=
Efficienternes Ziffer-vården inom combinationerna.
Således till éxempel år : uti 6 a=2x+1, termernes 2x
och I antal lika med föremålens b och a, hvar:
je emte 2 motsvarar b och I motsvarar a; och utt
f£ab=3xx+ix--2, iermernes 3xx,1x och 2
antal lika med föremålens £,a och 6, hvarjemte 3
motsvarar f, I motsvåtar a och 2 motsvarar hb,
Med anledving häraf, och som utaf beskaffenheten
af numertalens. construefade expressioner åfven
inhemtas, att första termen från höger till venster
utgöres af coöfficienten multiplicerad med enheten 3
andra termen från höver till venster, af coäfficienten.
” multiplicerad med föremålens antal; tredje termeg?

få 215
från höger till venster, af coéfficienten multiplice-
rad med qvadraten af föremålens antal 8ec.; såg
för att, i afseende på yttre formen, ånnu mera når-
ma numertalens expressioner genom construction
till talens expressioner genom: variation, tillåggas
nu coefficienterre; till termerne i de förstnåmda ex-
pressionerne förmåga att ensamme representera hela
termerne, derigenom att coäfficienten till första ter-
men från höger till venster beråknas vara multipli-
cerad. med enheten, coéfficienten till andra termen
"med föremålens eller (hvilket år detsamma) ziff-
rornes hela antal, coéfficienten till tredje termen

med qvadraten af'ziffrornes antal, och så vidare,

Och alldenstund -algebraiska tecknet +, ”hvil=
ket utmårker tillgörande addition utaf termerne uti
sådana construerade numertal, som motsvara. två-
tre fyra-lediga &c. combinationer af föremålen,
icke eller för expressionernes tydlighet, nu mera
blifver nådigt att utsåtta; fördenskull, med ute-
lemnande deraf, beståmmes sluteligen;-att.samteliga
termerne, stållda: invid hvarandra. och endast be-
stående af Ziffror, som efter redan stadgade grund-
terrmerne representera, skola tillsammans adderas,
hvarigenom numertalens alla. expressioner, con-
struerade med. Ziffror, erhålla fullkomligt lika form.
med nummer-talens expressioner förestållda medelst
successiva enkla, två- tre- fyra-lediga: &c. wvaria=

tioner af föremål, till antal lika med Ziffrornes.

j Om. ett föremål a nyttjas till wvariationernes
uppställning, erhållas för de construerade numer-
talen: alltså följande expressioner:

1 = enheten, 11 = två, III —tre, f111— fyra
&c. &c.
Om två föremål a och b begagnas för varia-

tionerne', erhållas för de construerade talen nedan
I utsatta expressioner: 2

4 -.

TAND
k

216

1=enhetén, 11=tre, Er sju, 1i11=— femton, &c. &eN
Five > 19=fyra, 112=åtta, — 1112=sexton,

21= fem, 121= nio, I121=Sjutton,

22= Se&3 T22=tio, 1122 adertong,
211 =elfva, 1211=—nitton,
212=tolf, 121792==tjugu,

221= tretton, 1221= tjuguen,

222= fjorton, 1222=tjugutvå,
2111=tjugutre,
2112=tjugufyra,
g121=tjugufem,
2I22= tjugusex,
2211=tjugusju,
2212=tjuguåtta
2221=tjugunio,
2222=trettio.

ola så vidare,

Vid verkstållande af aritkmetiska operationer
med efter denna "method construerade numertal
iakttages, att något resultat, som uppkonimer ge-
nom lika storheterg dragande från hvarandra, och
således, enår 'enheten kan förestålla allt slags stor-
het, åfven utgör en progressionen af hela numer-
talen i deras naturliga ordning tillhörande, enhez
ten nåstföregående term, hvarken kan eller bör
med sårskildt tecken eHer ziffra utmärkas , emedan
vid talens construerande något tecken för detta re-
sultat icke kommit i fråga.: ;
| Om man åter vill orlstrtera numertalen tillika
med den enheten nåstföregående term af dessa tal,
betracktade såsom en arithmetitk progression, hvil-
ken har enheten till termernes gemensamma skills
nad, så komma progressionens expressioner ge-
nom €onstruction” att motsvara dess expressioner
genom variation på följande sått, pemligen :

217

öl 10, åi=0X-+F0, aa0=0xx+kox-Fo, &c. &c.
h=2—1=1, ab=0x-+H1, aab=0xXx-box+H+HL1, KeA
f=3—1=2, ac=0x-2, aac =0XX-Fox+2,
in 80, &C, &C;.
| ba=1x-F0, aba=0Xxz-1x++0;
bb=1xX+41, abb=0xxX=HIx—+i,
be=1x-H2, abe=0xX+1x+2,
&Cc. Bes
caz=2x+0, arazoxXkox-+o,
é£b=2x-+1, ach=0XX-F2x+1>
cc0=2xX+2, A00=0OXX+K2x+2>
&E. &Cs
baa=1xXXx-Fox+o,
bab=1xx-Fox+ I,
bac=1xx-Fox+ 2;
8&c.
bba=12x-k1x-0,
" bbb=TxXFK1x+ I;
bbe=1xz-F1z+2,
&C.
bra=1xz-H2x+0,;
beb=1xx++ 22-11,
becr=1xx-F2x-2,
SC.
caa=2XxX-+F oxo;
cab=2XX-FOX + I,
CAC =2X2FO0X+25j
| 8&c.

? cba=2x1-FIx-+0,
sbb=2xx-FIXx+1,
cbe=2XX-+IX+2,

&C. -
ectä=2XX-H2x+0,
ech=2xx++2x+1,
Cec =2xx+2x--2,

&c. i

-

218 SENGSR |

Uppstållningen visar, att den föremålet a mot:
svarande första construérade expressionen Oo (nall=
ziffran') -sedermera ingår såsom coöfficient uti de
med flera termer construerade expressioner af pro-'
gressionen, hvilka motsvara två- tre- fyra-lediga
&c. combinationer af a, b,c &c.; och emedan o år
lika med 1—r, ty bör dess egenskap af coöfficient
betraktas såsom blott anvisande rummen för ter-
merne inom expressionerne genom construction ,
hvilka i behörig ordning motsvara föremålet a inom
expressionerne genom variation, men hvarken i och
för sig sjelf eller genom multiplication med hvad
qvantitet som helst ågande förmåga att Öka eller
minska beloppet af hvad construerade expressioner-
nes öfriga termer utgöras i följd hvaraf alla con-
struerade expressiorier, som 'med de föregående en-
dast differera genom o multipliceradt med dimen-
sioner af x, åro lika med hvarandra.

Och alldenstund, af flerlediga cotmbinationer,
de tvålediga, som börjas med a, till vårdet såle-
des likna alla med en term förut.construeräde ex-
pressioner, innan progressionen ytterligare blifver
fortsatt; de trelediga, som börjas med å, till vår-
det likna alla med en och två termer redan cön-
struerade expressioner, innan progressionen derefter
ytterligare blifver fortsatt; o. s. v.; fördenskull ute-
slutas de, med förestående af lika vården, utsatta
senare expressioner genom så vål variation som :
construction, hvarmedelst för progressionens oaf-

"brutna framstållning nedanstående expressioner er-
hållas: ] ;

le=0, ba=1X--0, baa=1xz-+F0x-+0, &c. &c.

bot, bb=1ix-H1, bab=1xXxt+ox-+H1, &ci

eb, be=1x+2, bac=1xx+ox+2,

lgec. ce. &c.

(f £a=2x4+0, bba=1xx+1X-+0,

I cb=2x-t1, bbb=1xx++t1X-FHI>

| ec=3x+2, bbe=1xz-H1X+2,

- &C. &c.

INRE bea=1XXxX++2X++0,3
beb=1xxX-b-2X-+1>
bec=1xz-F2x-+2,

&C.
eoa=2xx--ox-F-0,
cab =2xX-FOXxX—+1I,
eac =2xXxX-FoXx+2,s

&c.
eba=2XX-F1x+0,
ebb=2xx+Hb1x+1,
ebe=2xXxX+1x-+2,

&Cc.
ecaz=2xXx+2x+0, -
ecb=2XxX+-2x-+I,
éec =2xX+2x++-2,

8&cC.

Genom enahanda observationer, som blifvit

gjorda vid numertalens construction ifrån och med

enheten, inhemtas nu, i afseende på constructio-
nen af samma tal tillika med den dem, betraktg-
de såsom en arithmetisk progression, nåst före-
gående term o, att expressionerne af progressionen
genom construction, då de bringas. till lika form
med expressionerne deraf genom variation, blifva
fullkomligt beståmda medelst invid hvarandra stållda
nummer- och noll-ziffror, samt till sina vården ut-
'tönta derigenom att, uti hvarje expression, första
'2iffran från höger till vånster multipliceras med

220

"enheten, andra ziffran från höger till venster mer
ziffrornes hela antal, tredje. ziffran med dvadralll
ten af ziffrornes antal, fjerde ziffran med cuben
deraf &c., och alla sålunda uppkomna producter,
till utgörande af expressionens vårde, tillsammans
adderas.
; Då ett föremål a antages för variationernes
uppstållning, erhålles blott en construerad Expres-
sion af progressionen, som ir o.

Genom begagnande af två föremål a och &

för variationerne, bekommas för progressionen föl.

jande construerade expressioner:
o= noll, 10= två, I100= fyra; 1000 åtta, ca
1= enheten, 11= tre, 1015 fem, 1001= nio,
I10O= SEX, 1010 tio,
111= sju, ” forts ellvåj
1100 tolf,
I 101 tretton;
1110 fjorton;
1111— femton;

Om tio föremål antagas för variationerne, så blifva

de construerade expressionerne fullkomligt enliga
med dem , Araberne för beteckningen af Nummer-
talen anses hafva uppfunnit, och som för samma:
åndatnål från medlet af tionde seculum i Europa
varit allmånt nyttjade; o. s. v.

För öfrigt, och såsom en följd af det före-
gaende anmårkes: att, då m år lika med o eller ett
jakadt nummertal, » lika med ett jakadt num-
mertal, p lika HER al 2, och mymtn,mt202,
SINE. "för mr (X—1) 2 samt I
so se « « pti(z—1)a åro tvånne arithmetiska
progressioner, hvilkas sårskilta termer; till antalet
i hvardera progressionen lika med x, genom en

ziffra betecknas, den förra af dessa -progressioner

kan

t 221

kan med samma en gång antagna ziffror oåndeli-
gen fortsåttas, enligt följande generela formel:
MM,

mö

fx — )a
px m,
px+m-u,
SE jad ER Da,
(p+n)xt-m É
(paxan,
FERRAN m-F(x—1)n,
(p+ tg FSL
(p+-(x—1)n)Xx+muta,

(p4 (x—1)u)x-mt (0 1),
px Fpx-m,

px? +px-tmtu,

KOCK mcb bc DNA 3

px + (paxan,
pe+Qptöxtutn,

px> DG ang Fa (0 1)2',

px? + (pt(x—i1)n)x+H+Hmu,

po tl(p+t(x— I Ja) aua 5

K. V. 4. Hondl, 198. St. IL.
| Nå

ösa
(px? +(p+(X—1)n)xtmt+l(x—1a,
(p+nx?tFpxtu, bas
(p-t2)x?-+px-but2, |
(pa pxd md (x—1)u,
[ERROT T (pA ne Ro od
(pa)? + C(pn)ed ma,
Br AG

( Rea g ;
(pt? + (pt (x—1)n)x mutan,
(pu) lp —1)n) md (x—1)u,

(+ —r)nya 2-Epx mi,

(p-F(x—1)80)x? + px +ma,
(pir) po nt (0 12; /
(p+T0O0— £)2)x? (0 pH) +,
(p+(X—1)0)x?-+0(pt2)x+ut,

(tri) (ptlx n)x-mu,
(+ TEST p+ SE

(pt I In) Hp I pA md C—i)e,

&c. &C.

RR

| 1228
jemte det denna formel meddelar de föruttupptagne

generela methoderne att betekna numertalen, då

=1,7=1 och p=I1, samt då m=0, 2=1 och
p=9, lemnar densamma ytterligare tvenne genere-
la methoder för, talens construction; då 2 =,
2=1 och p=1, samt då m=1, n= 1 och p=29;

224

'SOL- ocH STJERN-FÖRMÖRKELSER,

"iakttagne i Åbo;

af

H, J. WALBECK,
Astron. Observ, vid Kcejs. Åbo Univ.

Solförmörkelsen den 5 Maji 1318.

Das phenomen observerades hår förmånligare ån

det sednaste i November 1816, ehuru luften vid
början ej var fullt klar. Under medlet och emot
slutet voro omståndigheterna så gynnande, att jag

hittills sållan eller aldrig så skarpt sett solytans

flåckar, facklor, corrugationer m. m. med den hår-
varande Dollondska 33 fots Achromaten. Obser-
vationerne anstålldes under Domkyrkans latitud,
som jag af detta års sextant-observationer funnit
=60926'55"8, och i meridianen af det hårstådes un-
der byggnad varande Observatorium, Prof. och
Ridd. HÄLLSTRÖM begagnade HERsCBELS 7 fots
reflector, med 110 gång. förstoring, och Prof; AHL- |
STEDT en 23 fots Tub af NEWMANN med 25
gång. förstoring.
Medeltid:
2:3y'23,7 såg Prof. HÄLLSTRÖM först månans in=
skårning i solen; verkeliga immersionen
hade således intråffat några sekunder förut.
2'39'33”,1 såg jag, med 73 g. förstoring, månen

i 225

redan hafva formerat en temligt stor chorda på
solen: detta moment får således ingalunda antagas
för sanna början. Vid slutet fann jag att samma
chorda svarade mot 13”,2 i tid; hvilket således
borde subtraheras ifrån Je dngifbå momentet, Ge-
nom sedermera anstålld råkning fann jag coéffici-
enten för Ae vid början och slutet 2,98 och 2,28,
hvarigenom dessa 1372 förvandlas till 17 KP AFLORCTT
således efter min observation och estime Fe G
sanna början inträffat.

Om det står fast, som LALANDE anför i sin
Astronomie +), att man ej kan se månen på solen
förr ån segwentets bredd år 2”, borde från Prof.
HÅLLsTRÖMsS uppgift subtraheras 6”0, att efter
hans observation sanna början skulle skett 7139 1777.
Slutet. g9'50'52”.9 Prof. HÄLLSTRÖM.

50”1, Prof. AHLSTEDT.
sade Ja NN

Prof. HÅLLSTRÖM nyttjade en Chronometer
af Moncas, och Prof. AHLSTEDT ett eget Ur,
hvitka omedelbart före och efter hufvudmomen-
terne jemfördes med ARNOLDS Chronometer N:o
2019, med hvilken tidsbeståmning på följande
vis fanns:

Sanna Middagen för Arnold den 4 Maji 1818:

11 par corresp. O höjder med
BirDs to" Qvadrant : + 114914”83

II par . . TREVGAHTONS Io" Sextant 14,95
20 par 5 - . é e 14.:992
TE SE sohordisr. Mersåm ta AR
57 Par. Medium 11'4915”,17

") LALANDE, Astron. T, II. 2488.

226: |
Sanna Midnatten för Arnold den 4,5 Maji.
14 par med Qvadranten = . UV RAD. 5 STR

19 par med Sextanten (MEN be NG 5”27
rie. sl ARI RNE DE BR RRENO 541
48 Par Medium 11'49'5”,46

Sanna Middagen för Arnold den s Maji,
15 par med Qvadranten « oo. — 114857",03

21 par med Sextanten ö v ; 57,89
16 par ; ; : ; : | 58 82
52 par Medium 11'48'57”,88

De af mig, på ARNOLDS Chronometer anteck=
. nade momenter, voro, vid början 7'32'1”,4, och vid
slutet 9,4318”,6, — Att ÅRNOLD till middagen den
5 Maji visade" en irregularitet af en eller par se-

cunder, hörrör deraf, att den under observatio-

nerne nyttjades, och i flere timmars tid var utsatt
för en kallare temperatur ån den vanliga.

Stjernbortskymningar :
1817, April 23. 9:44'7"8 M. T. immerg. en stjerna,
; > hvars position för 1800 år circa
115252" och + 24951. Obser-

vationen år af Prof. HÄLLSTRÖM.

p

= Sept, 26. 13'048”4. = Emergerade pu Pi-

scium ur månens mörka kant. Då

ett moln i samma Ögonblick gick
från månen, kan det möjligtvis
hånda, att råtta emersionen skett
; några få sekunder förut.
> Oct. 4. 15'17'26”,2 Im, A Cancri, par
sekunder oviss.
Luften dunstig,
16 25 3275. Em. ganska noga.

1817 Dec, 29;

1818 Jan, 17.

bee— —

— Maiir2.

227

PELER

15'26'9”.36 emerg. en stjerna 6.7
storl, Chvars position efter Lalande -
var 17425754-6912') ur € mör-
ka kant,

1o!36'59,'90 Im. I »v Tauri.

1 4 31,0571mM.,2 v Lauri
10739'3”,26 Im. 9 (?) Leonis (Bode
Uran.). Emersionen kunde ej ob- -

serveras, men intråffade omkring
112006 ES

" Alla dessa observationer åro ganska goda, öch
tidsbeståmningen så såker som man med afseende
ä omståndigheterna kan fordra; hvilket också de-
ras framtida beråkning bör visa. — Några andra
occultationer, » SL den 1 Dec.; 1 x ttp d. 4 Dec.,
och u K den 17 Dee. 1817, ehuru ganska vål

och complett observerade, kan jag ej anföra, eme-

dan jag för” dem ej kunnat erhålla någon god tids-

beståmning,

ES
EN
LOCUS GEOMETRICUS;
af

ANDERS FRIGELIUS.

Palla de Kroklinier, med hvilkas undersökande,

så vål åldre, som nyare Mathematici sysselsatt sig,
är mig veterligen den icke vidrörd, som jag nu

har den åran understålla Kongl. Vala skaps Aca-

demiens upp plysta granskning. Skulle derföre den-
na. Afbandling förtjena någon uppmärksamhet, tor-

e den blifva inragen i Handlingarne, hvarom jag

ock ödmjukast anhåller.

Om tvånne cirklar 4BCD och AEFG (Fig. 1)
tangera én och samma råtta linie ZO uti Samma
punkt A och åro på samma sida om henne, af
hvilka den sedmares diameter år dubbelt så stor
som den förras; så år ock peripherien AEFGA
dubbelt så stor som peripherien ZBCDA. Kallar
man då AC=a; så är AF =20a, peripherien ABCDA
= ap, peripherien ÅÄEFGA = 2ap, och således
AGF = AÅEF = op, om 1:p föreståller diameterns

ekanta proportion till peripherien. Ifrån punkten

IT
4 uti cirkelen AEFG låt en chorda ÄN (AN)
I
vara dragen efter behag. och ifrån punkten N ( N)
r I
drag råta linien NP (NP) vinkelrått emot ÅF,

229

samt NR (NR) vinkelrått emot AO och låt radien
CN (CN) vara dragen. Sått nu cirkelbågen AGN
(AFN) = UN, Så MINE (NP) =-0 Si EE
(AP) =" 4 01 Cosso 0 NE AN, (AN) =
a (2--2C0s.x). Vidare, om man gör AEFN (AEN)
(2ap— ax): FN ( FN) (ap —oax,ax— ap) :: AN

TINT ISEN,

(4N) (a veta cos.x)'): NM (NM) =

2p--Xx

A/ (22 cos. x), Breg A/ (22 cos. x)) , hva-

dan AM = NÅ— NM =aV(2—+ 2 cos. )

ANS fössor) = ARM. Cr 00 FJ
2p—X

ENA NMU-= avV(2—+ 24c0s.x) +

Or

, eller AM

ax — ap
2p—X

/(2-+ 2 fos.
AM 2+ 20c0s.x) = TE NER TELL 2)

, som besiam.

2p—X

HH
'mer alla punkter uti kroklinien AMFMO.
Egenskapen af denna kroklinie , hvilken jag:
nu skall beskrifva och bevisa, år, att den afskår
lika stora bågar på alla de cirklar, som tangera
råta linien OÅ uti punkten ÅA, och således hafva
sina medelpunkter på råta linien AF och dess för

långning, så att alla cirkelbågarne ALVM, ALM, |

4 I IH = HI I Iv IV
ALM, ALM, ALM, &c, åro lika stora med
äphenen 4BCDA =.ap. Ty, drag ne linjen

RS (MS) vinkelrått emot 40, och JQ (IQ) vin-

2305

; | 1
kelrått emot ÅF, samt MT (MT) parallel med

I |
ad ONE: som blifver radie till cirkelen ALVM |

(ALM); så har man af trianglarnas ANP AMQ

(ANP, AQ) TRfermiEne och de förut gifna ben. d

nåmningar, AN (AN) (av 3 2 cor. x) AP(AP)
Cali +ecos.x)) :: AM (AM) & apy (2+ 2 cos. sx)

2p=x

: 4Q (4Q) = MS(MS) = ste Fr jämvål

af ME RRG nas ANC, UR AMT) Jikfotmigil

het AN (AN) (av (2 2t05.x): NC(NC) Ca)

pykikaloré Xx).

ap

AM(AM) ( : MT(MT) =

Men nu år omci (a) : NE(NP) (ap=oax, sed
cl MT(MT) (—L- 2) : MP (MP) = EE 3

—XK

| rd såsom ock i :p: MT MT (—L
an vap—x 4

E ALV(ALV =S ALV + MV (ALV-—MP) |

FE NR gl Sr EL med ÅG
i 2p—X | 2p—X

I
ALVMKALM) = ABCDA. — H.B.

= ap

Håraf år klart, att denna kroklinien 'har sin
början uti punkten A och slutar sig uti punkten Oj;

så att ock råta Iinien AO = ap = ABCDA

Af denna krokliniens nu bevista egenskap
synes låtteligen, huru man på hvar och en gifven

|

231

cirkels peripherie kan afskåra en båge, som år li-
ka stor med någon gifven råt linie; ty till den
gifna råta linien, ansedd som Peripherie, kan dia-
metern finnas, Således, då man har diametern till
den cirkel, som svarar emot cirkelen ABCDA, så
kan man på förut beskrefna sått upprita en krok-
linie, som tjenar till det föresatta åndamålet,

Att draga en tangent till bvilken punkt man
behagar af denna kroklinie, år ganska lått: man

sammanbinder allenast punkterna ALOCIA, 0) (Fig.2),
på AM(AM), såsom diameter, uppritar man em
cirkel Au MS (ASuMA), som skår linien OM(OM)
uti punkten RC. Då man GR uti dena cir-
kel passar en råt linie My (My) = 23 Mu(äLw), så
är den en tangent till punkten M(M), når hon

I

utdrages något till x(x).
För att bevisa riktigheten af denna constru-
ction, vill jag först, efter den kårda formeln
vldx? + dy?) = dz, ealculera krokliniens flu-

xion, hvilken medelst de vinkelråtta Sosnin

SR VM
na AS,SM(AS,SM) mn finnas. Emedan AS (AS)
aps äl
SEE saresar) = SP CEERL AN Se

ap.—-.v 2p-—X

ap( 2p-—X.c0s.x0-- sin.x)dx
(2p—x)” ERAN >
ap (1-+cos, xX—2p—X.sin.x) dx
SR och dessas qvadrater
(2p—X)
| a?p?((2p—X)?.£05.x?+H2.2p—X.cos.x. sin Xx, tsinx Ax?

(2p—Xx)?

deras fluxioner respective

232

ap (( boose. px. 14c05.X. sin.x—(2p—X;.sin x yn |
(ap) LA | d
apdx M((2p-X) —2.2p—X.sin. x+2-2c0s-x) MN ;

(2p—Xx)” i
"SR OR man sedan, såsom uti en Spiral linie, anser. |

hvadan

3
apy/(2+ 2005-x) |
2p-—X

AM(AM) som ordinat, och enligt formelen 2eN |

calculerar; så får man fluxion af

e Ap(2-H2c0s.x—2p— xX.sSin.x)Ax
= som är — AA
I» (2p—2Xx)?A/ (2-1 2008-x) SN

a? på (2 20058.xX—2p— X.SiN.Xx) dx

= dy, |

och i följe deraf > =
| (2p-x)> |

ap(2-F2c0s.x—2p-—X.Sin.x) (|
ydy samt (EA MER dr a keane RS [El oa

(2p-x)V((2 P2) —-2.0p sin xa200s.),
y'y

= 2 som år expressionen på tangenten My My).

AE |

Men man kan ock i SORG af de likformiga |
I

trianglarna KUR (OMS, Cr finna expressio- |

å p. sin. x
nea påMu(Mu); ty,'t. :2 ÖS lp om nd
CE ORO Lans ap(1 Feon.) i

2p-—Xx 2p--X |

a? p2((2p--K) = 22 2, SM. - SIMINA
boet el a Gr

|
(2p-x)? |

a? p> (1-2 con eo) 2084 $M:=OM?, och |
(2 0 |

| ap ((2p-X)2—2.2p-x.sin.x—+ 2-H2cos.xY [

OMz=— Oe Nu
2p—X |

233

I sapA/(l(op2x)? —2.2p Xx.Simx 2 F2005.x

- om( pv (op 7 + sr
2p-—X
(BRA
OS NY nAT 20p sin. 205 BAG: Oc
2p—>X ;
apl(2p-—x— sin. x)
V(ep 0 (AON sin. KORR COS. Xx)”

och emedan Mar = OM — u d. å.

ap (ep ax) 2, 2p—X. sin. x + 2 —+ 2 cos: x)

SS 2p—X SEEM
a p(R SN)

— Ear TR RSA stR Soc 27
-—

/(2p—X)? —2. LATRE sin. I T 2-2 Os, 2)
ap(2 + 2 c0s.xX— 2p— Xx. sin. sin. x)

| (2p— x)V( 2p—X)” —2.2p— Xx. NT KE 2-2 c0s.x')
ER

alldeles lika med My, som ofvanföre år funnen,
hvaraf år klart, att constructionen har sin riktighet.

Detta år hvad jag förmått utreda af do
kroklinies symptomer, öfvertygad likvål att en
.Geometer kan bringa denna undersökning vida
långre, och, torde hånda, derigenom finna någon
nyttig tillåmpning.

234

BESKRIFNING

På ett Foster, af en mårkvårdig miss
bildning;
2

CARL NORDBLAD,

Med. Doct., Provincial-Medicus;

Nee onskiSddarens P. B. hustru, 1 Skogs Socker
och Helsingland, 28 år, gift sedan den 14 Oct,
1814, födde, i sin första barnsång den 19 Jan,
1816, först dgetta missfoster dödt och straxt derpå
ett vålskapadt flickebarn, som, af samma storlek
med det förra, lefde trenne» timmars

Efter modrens beråkning skall denna förloxd
ning hafva intråffat i 4:de månaden at hennes haf-
vande ullstånd, utan att hon kan erinra s$ig-nå-
gon tillfållighet, som kunnat förorsaka den förtt-
diga börden. Hudens och naglarnes beskaffenhet
samt härens började utveckling, synas dock Visa,
att detta foster år mycket äldre =

Missfostrets hela långd, år mellan 2 och 3
tum Öfver i qvarter; det våger 9 lod. Födslode-
larne likna mera dem af en gosse, ån af en flicka,

Hufvudet , betåckt af fina fjun, åfven framåt
ansigtet, Yttre öronen (aures externe); i stållet för

3 Missfostret , som, jemte ritning och beskrifningen inlemnades
till Svenska Läkare-Sällskapet förvaras uti Medico Chirurgi
ska Insrituters anatomiska Museum,

ö 235

dem), en liten örlapp, (lobulus) aa, på hvarje sida,
och under den en liten blind grop, (foramen ce.
cum), der yttre örgången (meatus aud. ext.) skulle
vara. Främre och bakre Fontanellerna, åfvensom
Pil. och Nacksömmarne C(sutura sagittalis och lamb=
doidea) saknas alldeles, och hela hvålfningen af

hufvudskålen, som vanligen utgöres af nackbenet
(os occipitis) och båda sidobenen (ossa bregmatis)
tyckes hår formeras af ett enda ben; dock synas
tinningbenen (ossa temporum) vara skiljda deritrån
och blott förenade genom hinnor, som, ehuru
mindre tydligt, bilda sido-fontanellerna. Kronsöm-
men (sutura coronalis), finnes, samt framför och
onder den ett litet platt ben, — red en superficies
anterior convexa, posterior concava, en margo
superior och inferior, en extremitas dextra och si-
nistra, — som skall förestålla pars coronalis af pann-
benet, ty partes orbitales deraf, åfvensom alla an-
sigtets ben, saknas aldeles, utom nedta kåkbenet.

Inuti hufvudskålens (cavitas cranii) öfra, nes
dra, bakre samt sidodelar, finnes en massa, som
liknar hjerna, omgifven af hinnor, men framåt år
denna håla aldeles tom.

Till näsa (b), ett öga (d), mun, finnas inga
eller högst otydliga spår. WNedra käkbenet (os ma-
xille inferioris), belåget under upphöjningarne £. e.,
det enda af ansigtets ben som finnes, år, tillika
med nedra låppen och den betåckande huden,
klufven i 2 delar, af hvilka den högra år betydligt
mindre ån den venstra. :

Till halsen finnes knappt tecken; de yttre be-
tåckningarne synas stiga rakt nedåt bröstet, utan
att efter vanligheten sånka sig inåt för att formera
den smalare del, som får detta namn.

Uti bröstet saknas minsta spår till några in-
älfvor; ehuru dess håla har en efter fostrets storlek

236

afpassad vidd och rymlighet. Åfven saknas mat-
strupen och den stora pulsådern (Aorta). Den mu:
skeln, som skiljer bröstet från underhfvet (Dia-
phragma), finnes. j

— Underlifvet. Då nafvelstrången afskars, syn-
tes 2 större och ett mindre blodkårl i densamma;
det ena af de större var alldeles öppet, i de andra
syntes öppningen miadre tydligt. Neafvel-ådern,
(vena umbilicalis) går -blott en half tum inom buk-
hålan, då den slutar sig emot tarmkanalen, i stål-
let för lefren, hvilken '€) finnes. Af underlifvets
inålfvor finnas 2:ne vål stora njurar, en nåstan

öfverallt jemntjock tarmkanal med sitt tarmkåxe

(mesenterium) samt den nåmnda nafvelådern, Ånd:
tarmen (rectum), år den enda delen af tarmkana-
len, som år något tjockare ån den Öfr:ga, och sy-
nes gå i riktig direktion ned åt båckenet; men
öppningen till stolgången saknas alideles (anus im-
perforatus); och då denna öppnades, fanns tarmen
innehålla en lös, grå massa. Alla andra inålfvor
i bukhålan däkiad. |

Af de öfre extremiteterne, år den högra betyd-

ligt långre ån den venstra. - Den förra har skul:

derblad (scapula), hvilket den sednare saknar. På
den högra år handen i handleden rakt bakåt vånd,

vinkelrått emot underarmen; på den venstra år
hela underarmen i armbogleden på lika sått bakåt

vånd. Högra handen har 4, den venstra 2 fingrar,

De nedre extremuteterne. Fötterne åro båda full-
komliga klumptötter, och hafva således en margo
superior och inferior, och en superficies externa

och interna. Den högra har 3, den venstra 4 tår.

Naglar på fisgrar och tår synas vål och tyd-
ligt; de hafva sin riktiga skappad och form, men
åro lika mjuka som huden.

TY

TYPHUS NERVOSUS
Ibland späda Barn, observerad på
Stora Barnhuset i Febr. månad 180
och i November månad 87;
af

VVE, ORNPYIBIL SEKO S
Med. Doct. , Chir. Mag:

fle, utan något synbart föregående illamåen:
de, angrepos -flera Dibarn utaf feber med ökad
hetta , hastigare puls, orolighet och törst; som syn-
tes af benågenheten att di med håftighet; ehuru de
ej långe fortforo dermed; utan slåppte snart utaf
bröstet, och åter med synbat ofo fattade uti dets
samma. |

Ett allmånt lidande yttrades; stundom i igenom
skrik och. gråt, stundom igenom ett qvidande och
slångande med armar och ben; men intet localt 'li-
dande -kunde observeras på de första dygnen:

Utan att man hade anledning förmoda någon
congestion af blod, eller något seröst ämne åt huf-
vudet, tycktes barnen få en svaghet för att hålla
detsamma rått upp. Det lutade vanligen åt endera
sidan; och barnet hade mest lindring, då det låg
stilla i vaggan.

Hos somliga dibarn börjades sjukdomen med
kråkning och diaré, hvaraf den sednare ofta fort

K.V. A. Handl. 1818. St. Il. 16.

238

for hela sjukdomen igenom, då excrementerna voro
mycket tunna och illaluktande. Urinen var i bör=

jan het, röd, sedan mera ljus till fårgen.
| Sömnen infann sig ej, eller också blott slum-
mer med sprittningar 'och halföppna ögon.

” Ögonen till utseendet. dunkla, stela, knappast
rörande sig till någon sida, når barnet togs utur
lindan. Barnen lågo såsom i en dvala, dessimel-
lan voro de oroliga, qvidande, någon gång skri-
kande 'håftigt och afsomnade likasom af slag.

På de flesta barnen sjönko ögonen hastigt och
djupt in, och tycktes åter en annan gång något
skjuta fram igen, allt efter som feber accéernas styrka
ökade plågorna, eller desse aftogo efter accéernas.
minskning. Det öfriga af kroppens volume syntes
ej genom fettets absorption undergå en lika hastig
föråndring som Ögonen, och torde jag få anföra
detta såsom ett signum pathognomicum uti denna
feberart, hvars decursus vanligen år så hastig, att
en hastig absorption af fettet ej år möjlig. Ingen
remission förmårktes, utan febern fortfor besiån=
digt med ökade plågor mot aftnarna och hela nat-
ten igenom,

Hos några få var Decursus febris mera lång=
sam och öfvergick då till acut afmagring Öfver
hela kroppen. Vanligast var den ganska hastig
och dogo barnen efter 3 å 5 dygns sjukdom,
Stundom, och endast hos mycket feta barn skedde
congestioner åt hufvudet med påföljande inflamma=
tion och hydrops ventriculorum cerebri af acut be-
— skaffenhet. Sjukdomen antog hos dem en form af

apparent Synocha, såsom man ofta finner uti pu-
trida febrar om våren ,- att de begynna med sym-
ptomer, som bebåda en stbenisk feberform, men
som öfvergå förr eller sednare uti en asthenisk
sjukdom. |

239

"oc Man kan nåstan antaga, att Hydröps ventric.
Cerebr. hos feta Dibarn år en följd utaf en ver.
kelig Synocha, eller en Typhus-artad feber, som
i början liknar en” sthenisk feber med apparent-
styrka, och man vet af erfarenhet huru lått cone :
gestioner i hjernan uppstå hos nyfödda barn af or-
ganismens svaghet och nervsystemets retlighet, då
svaga irritationer åstadkomma oordentliga och håf.
tiga actioner. 4 ;

Sectiones Cadaverum. De festa visade samma
förhållande, som hos fullvåxte, hvilka då af fez
ber. Inga desorganisationer efter något Jocalt li-
dande. På några var blodvatten exsuderadt imellan
meninges och Gvyri Cerebri;. och hos flera feta
barn, som dödt af Hydrops Ventric. Cerebri, år
mera och mindre vatten utgjutit i hjernans caviteter.

Orsaken till denna feber var, ostridigt ett
smittande åmne, hvilket vidhåftat ett spådt barn
och dess klåder, som kom ifrån stora Barnsångs-
huset, der barnets moder jemte flera andra Barna-
föderskor om vintern 1816 dogo uti puerperal-
feber. ;

Barnet var vid ankomsten till Barnhuset sjukt
och inlindadt uti lindor och klåder, som flera
dygn haft tillfålle insupa de osunda exhaltioner,
som finnas uti rum, der fera febricitanter dö utaf
en smittsam sjukdom.

Jag skulle ej anföra denna tanka, om jag ej
trodde mig vara såker på detta factum derigenom,
att, oaktad all använd sjukvård, så af åldre Herrar
Låkare, som af mig, intet utråttadeés igenom me-
dicamenter eller åndrad diet hos Ammorna till sjuk-
domens håminande, förrån mineralsura röåkningar
användes, då sjukdomen om några dagar upphör.
de, sedan den förut hårjat som en pestartad siuk-
dom, och nåstan alla som angrepos af febern,

lödde deraf.

240

Vid curen anvåndes evacuerande medel, så-
som kråkvin och digestiver, emulsioner, bad;
derefter lindriga stimulantia och kina-infusioner,
Der congestioner åt hufvudet och hydrops Ventric.
Cerebr. befarades applicerades iglar, hålst i nacken,
och wvesicatorier på hufvudet; calomel och starkare
"afledande medel nyttjades invertes,

Då sjukdomen visade sig i November månad
1817, der förhållandet utaf symptomerna hos bar-
nen var lika med det förr beskrifne, var åfven en
smitta dertill orsaken. Eu Amma började klaga öfver
illamående, nedslagenhet, matthet med ökad hetta
och törst mot aftrarna. - Så snart den sjuka blef
sångliggande, utflyttades hon i de vanliga sjuk-
rummen, der sjukdomen snart befanns vara en
maligne Typhus Nervosus.

Snart sjuknade ett af de 3 barn, som denna
amma tillika med en annan hade att sköta : detta
barn var svagt och magert då det intogs på Barn-
huset. Något synnerligt lidande observerades ej
mer, ån: att det kåndes mera varmt eller hett för
amman, som vårdade detsamma. Men på en gång
sjönko Ögonen djupt in, och fingo ett stelt utseen-
de, likasom de stodo orörlige, hvarjemte en star=
kare feber åtföljde.

Ett lidande åt hjernan misstånktes, hvarföre
- ordinerades I gr. Calomel morgon och afton, ock
iglar applicerades i i nacken. Deremellan gafs emul-
sioner och digestiver. Sedan barnet dödt efter nå-
gra dagars sjukdom, öppnades detsamma och då
befanns: Cranii ben under Galea Aponeurotica
mörke af blod, och mer ån vanligt elastica; högst
obetydligt blodvatten helt tunt utgjutit öfver BEN
hjernan. Intet vatten i dess caviteter. Bröstets
viscera oskadade. Når hjertat genomskars, utflöt
en fragglik blod, likasom uppblandad med blåd-

fé 241

dror, som innehöllo luft. Buken var uppdrifven,
och når skinnet, som var ganska segt, genom.
skars, så utfor en stinkande luft, de utspånde tar-
marne voro fulla af våder. Lefvern gulaktig, och
af tarmarna högt upptrångd emot diaphragma; me-
senterii små ådror mycket högröda.

De andra begge barnen, som sköttes af sam-
ma Ammor dogo uti samma feber straxt derefter.

Nu befarades en smitta och mineralsura rökningar

anståldes. Samma verkan deraf observerades, som

vid förra farsoten — den afstannade genast.
Således befunnos de observationer, som gjor-

des vid epidemien år 1816, bekråftade genom den

'sednare af år 1817, och man kan i anledning

deraf uppgifva dem, såsom af erfarenheten be-

styrkta,

242 >

TETRAPTERYX CAPENSIS,
ett nytt Fogelsågte;

beskrifvit af
C. P. THUNBERG.

Töland de flere mårkvårdiga Foglar, som det
- södra Afrikas hörn, Goda Hopps Udden åger, råk-
nas med skål åtskillige dess stolte och högbenta
Tran-arter, som bebo dess skoglösa och vidsträckta
Ödemarker. Strutsen, som bebor de Afrikanske af
solen förbrånde öknar, år både till sin kropps vidd,
sine fötters långd och sin långa hals, icke allenast
den störste ibland Foglarne, utan åfven af ett an-
seende, som ingen annan åger, samt iptager en
Jika hedrande plats ibland Foglarne, som Kamelo=
parden ibland Dåggande Djuren. Nårmast horom
komma de Tran-arter, som-stundom gå till en
mans höjd, och på afstånd gifva åskådaren en den
skönaste anblick. 7

Ardea eller Håger-slågtet år uti alla varmare:
lånder ganska talrikt och mycket vål kånbart med
sitt långa, raka, hopkrammade, tunna och spitsiga
nåbb.

Aldranårmast till Ardee slågte kommer en art
Trana, som stundom visar sig på de Afrikanska
hedarne ; men skiljer sig uti flere betydande om-

; + (243

ståndigheter ifrån Ardez; och måste utgöra ett egit
slågte, skildt ifrån dem så utmårkt, att det med

"dem icke kan förenas.

Under mina resor hade jag tillfålle, att nås

ogra gånger för bössan fålla denna vackra Fogel,

hvilken jag, för dess besynnerliga vingars skull,
har kallat Tetrapteryx, med tillnamn Capensis.
Efter min hemkomst till Fåderneslandet har jag
ifrån Cap anskaffat tvånne individuer, af hvilka
jag förårat en till Upsala Academis Natural-Samling,
och den andra till Herr Hof Marskalken och Rid-
daren PAYKULL.

Denne praktfulle Fogel har jag ansett för-
tjena att beskrifvas och afritas, samt således kom-

'ma till Fogel-ålskares kunskap , emedan mig ve.

terligen, den ånnu icke år af någon hvarken pus«
blicerad, eller finnes uti något uslåndskt Museum.
Hela Fogeln år minst af 2:ne alnars höjd.

Den gråblå fårgen år den allmånnaste öfver krop-

pen, i synnerhet halsen, bröåstskågget, (penne
laxe, longiores, dependentes) ryggen, vingarne
vid basis och buken. | 3

Den svarta fårgen finnes på vingarnes fråmre skrif-
pennor, de öfrigas (secundariorum) spitsar ,stjer-
ten och fötterne.

Utan att vara aldeles svarta, utmärka sig med en
mörkare fårg (fuscus) hufvudets tofs, (crista) och
den öfre delen af halsen,

Pannan å år hvit och

Nibbet år helt och bållet rådt. Detta år ock det
C(rostrum), som hufvudsakligen skiljer detta nya
slågte ifrån Ardea, emedan det icke år bvarken
ihopkrammadt med sidorne (compressum), eller.

spitsigt (acutumi) 3 utan i dess stålle trindadt (cy-
lindricum), något tjockare nåra vid hufvudet,
och mycket trubbigt (obtusum). Utom dess år

244

nåbbets undra kåk (mandibula inferior) tydelis
gen Kortare, ån den öfre och kanterne af bågge
kåkarne, der de möta hvarandra något utståen-
de, så att nåbbet kånnes för fingrarne vara nå-
got kantigt (angulatum), men under mera platt.

Näsbororne (nares) sitta tåmmeligen långt fram på
nåbbet, unpgefår vid en tredjedel af dess längd,
och åro aflänga, ö

Stjerten år någorlunda rundad, eller föga spitsig.

Vingarne äga en ganska besynnerlig skapnad, säd
att man lått, utan negare granskning, skulle
anse den ena bålften deraf för en lång och spit«
sig stjert. De komma något nåra till den skap-
nad, som man finner åtskillige sjö-foglar åga,
i synnerhet Fiskmåsar, Tårnor och dylika.
Framvingen (Remiges primores) råcka till spit=
sen af stierten; men inre delen (secundarize) år
dubbelt långre, utgåerde i lösa, hångande spit-
sar, som, emedan de åro långre ån fötterne,
lägga på marken efter fogeln, då han på Africas
torra: slåtter synes högmodas med sin stolta gång.

Kammen på hufvudet tåcker hela dess öfre del och
år föga lång, endast af 5 tums långd, eller så
lång, som sjelfva ARE

Caracter generis blitver således följande:

Rostrum rectum , subangulato-teres, sensim attenu-
atum, obtusum; mandibula inferiore breviore.

Nares oblonge, in sulco baseos rostri site.

Pedes tetradactyli.

Ibland Afdee åro endast tvånne arter prydde
med tofs på hufvudet,! nemligen Pavonina och
Virgo. Om Tetrapteryx kunde förenas till genus
med Ardee, så borde den höra till denna afdelning
deraf; men med sine tofsar (criste) åro åndock
desse trenne arter wvida skilde ifrån hvarandra.
Det torde likvål nogare böra undersökas, om icke

|

245

de tvånne nåmnde arter, Pavonina och Virgo, sna=
rare skulle kunna förenas till genus med Tetra-
pteryx , än med Ardew.

De afmåtningar jag gjort på fogelns sårskilda
delar, åro följande:
Rostrum år goda 4 tum.
Collum 9 tam emot hufvudet uppåt småningom
smalare. ;
a basi colli ad apicem caude, 1 aln.

'Pedes med 3 tår framåt och z bakåt, 18 t.

Femora 8 t. Deras basis plumosa 31 t

Tibie 9 t. eller något derutåöfver,

Digiti ale 3 tum; intermedius nåstan 4 tum,
och posticus brevissimus,

Penne barbe vid pass 8 EE

Cauda , 8 t.

Remiges antici, 18 t.; postici 36-t.

Som jag alltid fann. denna sköna Fogel på
Afrikas torra, öppna fålt, hvarest intet vatten fin-
nes; så år sannolikt, att hans måsta föda består
utaf ormar, Ödlor ch insecters , i synnerhet grås-
hoppors larver, som i sådane fålt finnas till stort

Ofverflåd.

På Tabellen förestålles Tetrapteryx capensis ,
jemte sårskild tekning af nåbbet; den sednare i
naturlig storlek.

246

MYDAS GIGANTEA,

beskrifven af
C.P. THUNBERG-

i
[

| Ja vissa klasser åro Djuren så beskaffade , att
de flåste befinnas af en betydande storlek, då an-
dre deremot bestå nåstan helt och hållet la smårre,
Till de sednare råknas med skål Insekterne, som
i allmänhet förefalla små. Ehuru den största Hum-
mer och någre få andre kräftor åro af en uimårkt
storlek, i jämförelse med de Öfrige utaf Insekter-
nes mångfaldiga arter, så år den likvål aldeles obe-
tydelig, i anseende till de större dåggande Djuren.
Och ibland Insekterna kan man med skål råkna
hela det två-vingade Flugslågtet till dess mindre
arter, så vål till långden som till tjockleken. De
flåste af dem hinna sållan till en half tum,

Det var derföre icke utan synnerlig förun«

dran, som jag för någon tid sedan erhöll en flug=

art, som var ovanligt stor och bred, samt kunde

anses för en jåtte ibland sine samslågtingar. Dess-

tekning och beskrifning utbeder jag mig få fram-
lågga för Kongl Vetenskaps - Academiens ögon
och understålla dess benågna granskning.

Vid första påseende tyckes den likna en stor
svart Geting (Hymenopteron) med sin breda bålg3;
men den åger endast 2:ne vingar med de vanliga
balancer-stångerne (halteres), utan någon gadd (acu«

SN
00 SECCESSPESEEREN

| 247

+

leus) uti stjerten, och måste således föras till flu-
gornas stora familj.

Denna största flugas hemvist år Brasilien.

Med Mydas slågte kommer den nårmast öf.
verens, och torde derföre kunna föras till samma
slågte (genus), hvaraf endast några få species förut
äro bekante.

Dess förnåmsta kännemärke år, att hon åger
ett. munn-snyte , som år likt en klubba, och myc-
ket långa trådlika spröt (antenn&e), som vid huf-
vudet, emellan Ögonen, sitta tått tillsammans, och
hvars yttersta led år aflångt åggformig med en
kort spits,

Hufvudet år föga smalare, än bröstet. med
stora bruna Ögon. <Snåbeln år kort, neder tråd-
lik, med ett ågglikt hufvud. Läppen år kullrig,
något spitsig framåt och hårig. Antennerne åro
fästade mellan bågge ögonen och sitta nederst tätt
tillsammans, utan att vara hopvåxte: blifva sedan

-trådlika, nåstan af en nagels långd, och få ytterst
en led, som år aflång, spitsig, ät sidan utstående
samt 'hålften så lång, som det öfriga af spröåtet.

En kort hals skiljer hufvudet tydeligen ifrån
"bröstet, )

Bröstet 'år något långre, ån dess bredd, of-

vantill kullrigt, med trenne mörkare, föga mår«
keliga linier efter längden,
NR Bålgen (abdomen) år något bredare, ån brå-
stet, och består af åtta leder, som åro kulirige,
atla glatta, utom den första, som år samme:slik,
och den ytterste eller anus, som år försedd med
några glesa 'hår.

Fötterne åro, såsom vanligt, Sex , hvaraf det
sista paret år större och långre, med tjockare lår
och tibie, finhårige samt försedde med fem leder
(tarsi) och tyånne klor. : e

248

aldeles svarta och ogenomskinliga; vid den tunnare

kanten endast sotfårgade och genomskinliga med '

tydeliga ådror, Vid basin åga vingarne tvånne

lober, en större och en mindre, likasom voro de '

derstådes sönderslitne.

-

Vingarne åro vid den tjockare yttre kanten -

|
Ballancer-stångerne (halteres) åro trådlika med

ett rundt afstympadt hufvud.

Hela flugans fårg år i allmånhet svart, 'men
bålgen faller i skinande blått.

Antennernes hela långd år 23 tum.

Hela flugans ngt ifrån hufvudet till = tjeriok 2åt

Bålgens långd 13 t och dess bredd 3 t.

Hvarje vinge år 13 t., på midten i ”t. bred, samt
utstråckningen ifrån den ena spitsen till den an-
dra nåra fyra tum. De ligga horizonatelt långs
efter kroppen och betåcka den.

Denna stora och besynnerliga flugas hushåll.
ning, förrättningar , föda, förvandling och öfriga
egenskaper åro ånnu aldeles obekante.

Ifrån de trenne species af Mydas, som FaA-
BRICIUS i dess Systeme upptagit, skiljes denna
Mydas gigantea med sin ovanliga storlek, dess ens
fårgade blåagtiga bålg utan genomskinliga flåckar,
" samt med sina svarta enfårgade fötter.

Om med tiden flera species af denna flugas
arter skulle upptåckas, år det sannolikt att de kunna
gifva tillråcklige kånnemårken, för att deraf kunna
beståmma ett egit genus. Då denna Gigantea år
hittills den enda, som kommit till min kunskap
och undersökning,” har jag ansett den kunna föras
under Mydas, med hvilket slågte den nårmast kom-

mer Öfverens och skiljer sig mera betydligt ifrån

både Bibio och Stratiomys.
Figuren år gifven uti naturlig storlek.

249

| NÅGRA
"NYA SVENSKA INSECT-ARTER,

fundne och beskrifne
af
JOH. VILH.: ZETTERSTEDT,

Bor. Demonstr. och Hist. Natur, Adj,
2 vid K. Acad. i Lund,

D: så många berömda Entomologer, dels uti
större Verk, dels uti Kongl. Vetenskaps-Acade-
miens Handlingar och i Udd ersitets-Dissertationer,
1 senare tider ansenligen riktat svenska Pandora,
upptåcker man vål icke nu mera, med lika låtte
het som fört, i Sverige nya Insect-arter, minst så-
dane, som höra till de efter LINNEI tid omarbe-
tade och noggrant beskrifna Ordningarne Coleopte-
fa, Hemiptera och Diptero.

Men oaktadt de fleste Rikets Provinser af ni-
tiske Samlare blifvit besökte, torde likvål åfven
dessa stållen ånnu kunna erbjuda forskaren okånda
trakter, ja till och med på de nårmare undersökte
kunna finnas osedda arter, emedan individernas
mångd hvärje år på ett och "samma stålle ofta år
högst olika, allt efter som ågglåggningen, utklåck-
ningen m. m,. blifvit gynnade eller hindrade af
våderlek och flera orsaker. Håraf komimner det, att
man det ena året finner i myckenhet vissa ärter,
af hvilka ett annat icke synes &t enda individ.
Detta år i synnerhet håndelsen med flera Diptrer,

250

om hvilkas bibehållande naturen synes anförtrodt

ät tillfålligheter omsorgen mera, ån om andras.
Under en sommaren 1817 från Lund till

Öland för Vetenskapens skuld anståld resa, hade

jag tillfålle, att både på stållet, samt på dit- och:

sån

äterresan genom Småland och Skåne upptåcka fle-

ra, dels aldeles nya, dels i Svenska Fauna hittills

saknade Insect-arter, för hvilkas beskrifningar jag
nu vågar utbedja mig ett rum i K. Vetenskaps-
Academiens Handlingar. ;

> Att bland Insecter, så vål som bland de öfriga
djuren, der hermaphroditismen icke åger rum, en
art icke kan sågas vara fullkomligt beståmd, och
icke blifva såkert beskrifven förrån dess beoge
kön blifvit jemförde, år bekant. Denna regel tål
så mycket mindre undantag, som , utom könsorga=
nernes olikhet, åfven de yttre skiljaktigheterna i
fårg, storlek, beklådnad, bevåpning och sårskildta
delars (såsom mandiblers , Ögons, antenners, vin-
gars m. m.) skapnad hos olika kön, ofta åro be-
tydliga. Linné, FABRICIUS och till och med se-
nare Författare hafva, förledde af dessa skiljaktig-
heter, på flera stållen i sina systematiska uppståll-
ningar infört individer såsom sårskildta arter, hvilka
enligt senare såkra observationer blott åro olika
kön. Såsom bevis” hårpå kunna nåmnas Hyphy-
drus CHydrachna Fabr.) ovalis, som år 3, och Hy-
phydrus gibbus 9 till samma art; Platycerus Cara-

boides Gyll. år oftast 8, Platyc. rufipes alltid 253
Tenthredo germanica Fabr. år endast 2, som har

sin 3 i Tenthr. nigra Fabr. (opaca Fall) oso vår
hvilka jag ofta tagit i parning. Af sådan anled-
nicg, och till så mycket större visshet för art-råt-
tigheten , har jag hår åter upptagit en och annan
insect, hvaraf endast det ena könet tillförene fin-
nes beskrifvit.

251

För upplysningen om insecternas hushållning
år äfven kännedomen om deras tid att florera vis-
Iserligen af lika mycken vigt, som kånnedomen om
deras vistelseortér, hvarföre uppgift derom, så vidt
iman det utrönt, icke bör saknas i insectbeskrif-
mingar. De flesta insecters lefnadsperiod räcker,
såsom de annuela vexternes, vanligen en eller två
Imånader: hannen dör merendels straxt etter fullån-
dåd parning och honan kort efter ågglåggningen.
Många lefva likvål ånda från våren till sena hösten , i
synnerhet de skalbaggar, som förtåra cadaver och
'orenlighet, samt dymedelst åro så nyttiga och nöd.
|våndiga i naturens hushållning. Några synas en-
Idast om våren, andra blott om hösten; . förgåfves
söker man t. ex, någon Platypeza eller Callomyza
utom i Aug. och Sept. månader, då deremot Bom-
bylius major och nägra arter af Evistalis sällan fin-'
inas efter Maji' månads slut. Af somliga Syrphi
florerar den första generation om våren, och den
andra om hösten, t. ex, S. arbustorum, At Tipuia
plumosa Linné, som redan år framme i Mars, fin-
ner man den andra generation i Maji, och ibland
dem som lågga flera generationer om året, torde
äfven några flugarter, hörande till slågtet Musca
Fall. böra råknas. Minsta delen af insecterne åro
feråriga, Emellertid år ånnu mycket obekant i
denna visserligen intressanta delen af Insecilåran.

| De öfriga fundne okånda arterne, som kunna
Höras. till de senare och ånnu icke fullkomligt ut«
redde afdelningarne af Coleoptera, Lepidoptera, Hy-
menoptera och Diptera, lemnar jag gerna till de
förtjensifulle Författare, som arbeta 1 dessa oörd«
ningarne, på det de måga blifva beskrifna i sam-
manhing, under det jag år sysselsatt med ett för-
sök till uppstållning och beskrifning öfver Svenska
'Orthoptera och Neuroptera,

"252
Hister.

1. H: globulus orbiculato-subglobosus niger, puns
ctatissimus ; elytris striis nullis; antennarum clava
fusca; tibiis edentulis lineatibus, anticis medio
lunato-dilatatis. | 4

Schönh, Synom. 1. 97. 57. Payk; Monogr:
TIEb8 5209. IT. 7. 10
Har nåra förvandtskap med Hist, minutus Gyll,
men år vål fyra gångor störte; svart och har mera
rundad kroppsform, I slutet af Julii månad förle-
dit år fann jag ett enda exemplar vid Såteriet
Berga i Calmare Lån,

Buprestiss

2, B. Moesta fusca obscura, subtus cuprea; thotacis
Tugis longitudinalibus elytrorumque nitidis, ni-
gris; elytris subattenuatis, truncatis. |;

Fabr. Syst. Eleut. 2. 205, 85. Ent. Syst. 2;
206, 85. Schön, Synom. 3, 252, 202.

02 flår B. acuminata, men lått skild från den=
samma genom Öfra sidans mörkare fårg, och för=
nåmligast genom elytra, som åro mindre jångspet-
sade. Det exemplar jag beskrifvit, och som år ta-
git vid Berga i Julii månad; synes vara en hona,
emedan abdomens analsegment år rundadt och helt,
då hannarne bos de flesta till Buprestis Hörakal
arter hafva samma segment mer eller mindre kluf-
vit (emarginar).

Scolytus.

3. S; limbotus ovatus ferrugineus, capite, antennis
pedibusque flavis, supra-testaceus, vertice, tho-
racis macula ante scutellum, elytrorum suturay;
striga, utringue humerali fasciisque duabäs un:
dolatis viridi 2eneis,

Fabr.

253

Fabr.' Syst. Eleut, 1: 247. 2. Schönh. Syn, I,
249. 2. Omophron Ttlimbatum Latr. Gen, Ins, 1.
225. I. | |
Denna vackra insect, som i Julii och Aug.
| ånader finnes sparsamt under stenar vid strånderna
af Silfåkra sjön, en mil från Lund, år till storle-
ken nåstan som Hydrophil. fustipes, men ofvan al-
deles platt (depress). Kroppen rostfårgad. Hufvud,
"antenner och fötter blekgula. Mandiblernas spets
svart: Vertex år vanligen ötön, Thorax djupt
'puncterad, lerfårgad; med en stor grön flåck fram-
för scutellen, Elytra strierade, lerfårgade med grön
sutur samt tvånne Aåckar vid basen och tvånne
gröna vågiga fascier.” Hos de få individer jag fun-
nit har jag icke kunnat upptåcka någon yttre köns-
skillnad. |
| Var. vertice ce&rculeo. Liknar aldeles va.
utom den blå vertex. |

Pogonophorus.
4. P. rufo-marginåtus oblongus, supra niger, subtus
" piceus, ore, antennis, thoracis cordati lateribus,
elytrorum Jlimbö anguste, pedibusäque pallidis;
elytris punctato-striatis. Caräbus rufo-marginatus
— Duftsch, Fn. Austr. 2.54.50. Leistus vufo-margi-
natus Sturm, Fo. Germ. 3. 195. 2. T: 71. fä. A.
18 2. År dubbelt så stor som 'P. spinilabris, Of-
Ivan år den svart, glånsande; under beckfårgad.
Mun, antenner, fötter, thoracis sidor och yttersta
| kanten af elytra rådgula. Elyttorum strier pun-
cterade. -Begge könen häfva stora tydliga vingar
(ale), men hannens tarser på fråmsta fotparet åro,
| såsom hos de flesta af Carabici; något bredare och
"under mera ludna, ån honans. I början af Au-
'gusti har jag tagit denna art, ehuru sparsamt, uns
KV. ÅA. Handl, igsi8. St. II. N

254
der. stenat och elefant riskogen wid Esperöd

i Skåne.
Harpalus,

5. H. serripes brevis ovatus npiger, palpis, anten-
narum basi apiceque rufo-testaceis; thorace sub-
quadrato levi, postice fovea utrinque simplici;
elytris tenue striatis, puncto pone Ar sg dis
sci impresso3 tibiis spinosis.

Carabus serripes Schönb. Syn. 1. 199. 184.
To SIA.

8 2 Till storlek och vid första påseendet har den
mycken likhet med BH. tardus och binotatus och
utgör ett-medium dem emellan, men år från dem
begge våsendtligt skild. Öfverallt svart, endast
palperne, antennernas bas och spets, samt de fer-
radiga taggarne på tibierne åro röda. De icke
fyllest så djupa strierne på elytra och den intryckta
punocten nedom discen skiljer den lått från H. bis
notatus, och de midtpå svarta antennerne samt tag-
gige tibierne från H. tardus. Kanske år den ock
något större. Finnes under stenar och mossa i Julii
på "Öland förnåmligast i Ottenbylund. För flera
år sedan har jag åfven tagit den i Skåne.

Lixus.

6. L. Bardane niger pubescens, flavo-pollinosus,
antennis ferrugineis, clava obscuriori 3 elytris apice
obtusis,

Fabr. Syst. Eleut. 2. 502. 22. Ent. Syst. 2.
418. 107. ?

8 9. År utan tvifvel FABRiCIH C Bardane , ehuru

beskrifningen icke fullkomligt intråffar på denne.

Varierar till storlek, men år vanligen hålften min:

dre ån L. paraplecticus, i synnerhet hannen, som

åfven år smalare och har något kortare rostrum ån
honan, År öfverallt betåckt med ett gult mjöl,

i

|

255

som likvål lått afstrykes, då kroppen synes svart.
grå. Elytra i åndan trubbiga. Tagen i parning
på Rum. Patientia och Rheum Rhabarbar. i Berga
trågård i Junii.

= Anm. En annan, som är tagen i parning på
Scandix Cerefol. äfven vid Berga, och som till fär-
gen aldeles liknar den nu beskrifna, men har spetsiga
lytra och är af lika längd, men mycket bredare är
L. paraplecticus, är ganska säkert en distinct art från

dessa. År knappt L. pulverulentus Fabr. som skal
vara mindre än L, paraplecticus? :

'

Rhynchenus.

7. R. Rose oblongo-ovatus. niger, pubescens, su-
ture basi alba, summo apice rostri, antennis tar-
sisque rufis; oculis coadunatis; femoribus posticis
cCrassis , Serrato-ciliatis.

Curenlio Rose FHerbst Col. 6, 428, 414. T. 93,

f. 207 Illiv. Mag, 6, 342; ;

Liknar till storlek och utseende R. Jota, hvar-
före ock PAYKULL i sin Fn. Svecica citerat den
som synonym, men: är från densamma tydligt skild
genom råda antenner, en hvit flåck på suturen
nedom : scutellen, och synnerligen genom femora
postica incrassata, som under åro styfhåriga. År
faonnen vid Läårketorp 1 Ostergöthland.

Cossomnus.

8. OC. ferruginius niger mnitidus, glaber, antennis;
elytris pedibusque: ferrugineis, clava antennarum
pallida; rostro longioriy apice. dilatato; thorace

sosubquadrato, non inpresso, |

2 Clairville, sec Ilig, Mag, VI. 312.

3 $. Tagen i parning, År dubbelt så stör som
oh lineåris , med hvilken den för öfrigt kar myc-
ken likhét, utom fårgen, och den puncterade, men

3

256

icke intryckta thorax. Kroppen svart; antenner,
elytra och fötter rostfårgade; antennelavan mycket
ljusare. År öfverallt glånsande och glatt (2laber),
utom någo: gulskimrande ludd, som synes på ab-
domens undre sida hos vål conserverade specimina.
Han och hona till yttre structuren aldeles lika,
På en rutten aspstubbe, uti hvilken de sannolikt un-
dergått sin förvandling , fann jag den 27 Junii
1813 vid Lårketorp omkring et. tjog speciminaz
sedermera icke sedd.

Varierar med hela kroppen rödbrun, eller, då
den år nyss utklåckt, aldeles gul.

Chrysomela.

9, C. bicolor ovata, &neo-violacea; thoracis disco
subtilissime punctulato; elytrorum striis per pa-
ria approximatis, punctis striarum paucioribus,
remotis. :

Fabr. Syst. Eleut, 1, 429, 39. Ent. Syst. ts
309, "iö. Schön :Sym: 72; 243; 420605yll
noia sub Chrys. geminata Ins. Sv. 3> 478. (Chrys.
fucata Fabr. Syst. Eleut. 1, 444, 132. FEnts
Syst! 1, 329, 108 wvix eadem, ut vult-D;
Schönh. I; c., dum C. fucate elytra ”viridi-enea,
vage punctata” dicuptur, qualem nunquam vidi).

3 2. Är något mindre ån Chr. geminata.” Fårgen

ofvan blåaktig, stötande i violett. Thorax i di-

scen knappt mårkeligt puncterad, och sidorne föga

upphöjda, men vid hvarderas bas år en djup in=
tryckning, - På hvarje elytron synas 9 tydeliga
strier, de 8 yttre parvis tått förenade, men pun-
cterne i hvarje stria åro långt åtskilde, utgörande

12 å 14, då deremot strierne hos C. geminata for-

meras af vål dubbelt så många puncter. Metatär-

sus på fråmre fotparet, hos hannen år mycket bre-
dare ån hos honan, annars begge könen lika. Ar

257

sparsamt tagen" tillsammans med/'C. marginata på
torra fålt vid Esperöd den 16—2A20 Julii Ma

Clythfa.

10. C. aurita ceroleo-atra, antennarum basi, tho-
" racis lateribus late, femorum apice tibiisque rufo-
testaceis, elytris atro-ceruleis, confertim punctatis.
Fabr. Syst. Eleut. 2, 36, 36. Schönh. Syn.
2, 849, 41. Chryptoceph. auritus Fabr. Ent.
Syst. 2,57, 20. Chrysom, aurita Linn. Syst, Nat.
2, 596, 75-
3 9 Tagen i parning. Hannen år så stor som
Cryptoc. dispar och har abdomens analsegment helt,
honan mest dubbelt större, och har midt på anal-
segmentet en djup, rund intryckning. Begge kö-
nen åro eljest lika. Kroppen blåsvart , något hå-
rig och opac; ofvan glatt, glånsande. = Antenner-
nes bas, thoracis sidor ganska bredt, och fötterne,
utom vid basen, rödgula. Elytra åro svartblå,
tått puncterade, I medlet af Junii finnes den tåm-

meligen ymnigt på buskars blad och blommor i

Foglesång nåra Lund,
Clytus.

11. C. Antilope niger, pubescens, antennis, femo:
rum basi tibiisque ferrugineis; thoracis globosi
annulo antico posticoque interruptis, elytrorum
apice fasciisque tribus tenuibus flavo tomentosis,
secunda antrorsum arcuata.

Schönh. Syn, 3, 465, 14. Clytus Arietis Fabr.
Syst Bleut. 2, .347. &. Cexclus. Synonymis).
CI. tenuis Schneid. secund. Gyll' in litt.

År till form och storlek som Leptura Årietis
Linn, , men thorax något bredare. - Thorax år svart
med tvånne gula sidostreck, som formera en afbru-
ten ring inom fråmre kanten, och en gul punct på

258

ömse sidor vid. basen. : Elytra åro becksvarta med
gul spets och tre gula fascier, den första formerad
af tvånne tvårstreck nedolt punctum humerale;
den andra bäglik, uppgående nåstan till scutellen,
men hvarken så bred eller vid suturen så hopstö-
tande som hos L. ÄÅrietis; den tredje nedom di-
scen, råt, vid suturen hopgående och der bredast:
Abdomens ventralsegmenter åro i kanten gula. På
Ömse sidor om sternum år en stor gul flåck. -/n-
tenner och fötter brandgula med en bred mörk ring
vid åndan af femora. Det beskrifna exemplaret
fann jag vid Lund i Junii månad.
Anm, ' Fabrieti (1. c.) synonymer twll Clyt. Ärie-
tis höra icke dit, utan till hans C/. Gazella, som är
allmän i södra delen af Sverige, och hvaraf jag både
3 Skåne och på Öland i Julii funnit en varietét med
hvita fascier och signaturer.
Saperda. |
12. S. linearis elytris profunde punctato-reticulatis,
apice premorsis, nigra, palpis, pedibus, elytro-
"rom margine exteriori baseos in mare, flavis.
Fab ISvste : ILIeut. "2,7 320." för. FANER
SVB.T240. 38 Schönhbt Syns 3 MALE 2
var. «. 424 v. B å. Cerambyx linearis Lion.
Fn. Sv, 663. £. j
3 9. År något större, i synnerhet långre ån &, ey=
lindrica. Hanpnens elytra åro ät spetsen smalare ån'
honans; könen för öfrigt lått skilda genom den gula
flåcken, som synes på elytrorum yttre kant vid
basen hos. hannen, Fötterne hos båda könen/gela.
Funnen på hasselbuskar vid Abusa i Skåne i slu-
tet af Junii, och på Öland vid Glömminge i bör-
jan af Julii,

13. S, Salicis elytris rugosis, apice rotundatis, ni-
gra, subtomentosa, thoracis lineis duabus elytro-
-rumque singuli punctis quatuor niveis.

259

32 Liknar mycket S. populnea, men utom det

att tboracis lineer och elytrorum puncter hos S. Sa=

Jicis åro hvita och distinctare, synes åfven apex

elytrorum vara mera rundad, och hela kroppen

mindre ludden. Hufvudet svart, puncteradt, med
hvitt. ludd i pannan. = Antennerne knappt långa
som kroppen, svarta med grå ringar vid ledernas
bas. . Thorax cylindrisk , puncterad, svart med tvån-
ne hvita lineer. - Elytra åro dubbelt bredare och
vål fyra gångor långre ån thorax, parallela, djupt
puncterade, skrynkliga, nästan utan hår, svarta
med 8 tydeliga hvita puncter isamma ordning som
hos S. populnea; apex rund. Thorax, pectus och
abdomen med glest ludd. Fötterne svarta med
smått ludd, och hår och der några långre hår.

Hannen. något smalare ån honan, På Korgpihl i

ett kårr vid Abusa, fann jag. ett par i medlet af

Augusti förledit år.

g Pselaphus.
Sect, i:ma: Palpis anticis longissimis, arciculo ultimo
clavato. :

14. P. Heisei rufo-ferrugineus, nitidissimus , subgla-
ber, levis, thorace sub-cylindrico, minime im-
presso; articulo antennarum primo elongato, cy-
lindrico, tribusque ultimis sensim incrassatis reli-
quis majoribus.

Reichenb. Monogr. Pselaph. 28, 2. T. I f.2.
Herböt, Kal: 43 10021. :Tsi39! frrg.:å.

År vid pass en linea lång. Rödgul, varierar
åfven mörkare, glånsande och hela kroppen be-
tåckt med glesa, uppråtta hår, som blott synas
med förstoringsglas då insectet hålles emot dags-
ljuset. Hufvudet ovalt med fårad frons och kul-
rig vertex. Fråmre palperna nåstan långre ån huf-
vud och thorax tillsammantagne, med knå midtpå
och aflång clava i åndan, = Antennerne långa som

260

halfva kroppen med första leden lång, cylindrisk,
något tjockare ån de sju följande; nionde och ti.
onde, som med den yttersta ågglika mörkare fors
mera en clava , äro småningom tjockare; alla tydligt
håriga, Ögonen små, gryniga, utstående, svarta.
Thorax knappt bredare ån hufvudet, aflång , nåstan
cylindrisk, framtill och vid basen något smalare,
aldeles: slåt, glånsande. = Elytra något långre ån
thorax, nåstan trekantiga," glånsande, opuncterade,
slåta utom suturalfåran och en fin, på discen böjd,
stria, hvars ånda slutar inom -elytri inre angel.
En dylik inre stria synes ock på de nedvikna si-
dorne af elytra, Abdomen med upphöjd sidokant,
slåt, Femora postica åro af abdomens långd. År
tagen sållsynt under mossa vid Abusa i Septemb,
; ne På Heisti Payk. Fn, Sv. 3, 364, 2, som
är mörkare till färgen, bar något smalare antenner,
i synnerhet den yttersta leden mindre, och en intryck-
ning: bakpå thorax, synes vara en: annan art, eller
troligare andra könet (22). Den tyckes komma öf-
verens med Ps, Dresdensis Herbst 1. c. p. 110, 2, T.
39: i1> B. Vid Ps. Dresdensis Payk, 1. c, Pp. 365> 3
(hvilken Reichlenbach kallar Ps, suleicollis, och fin-
nes icke sä sällsynt under mossa: vid Abusa), uteslu-
tes alltså Herbsts Synonym, - Tillsamman med flera
Pselaphi arter har jag funnit ett individ, som fullkom-
ligt passar med Paykulls beskrifning på dess Ps, niger,
utom att femte antennleden icke är tjockare än nå-
gon af de sex andra 'medlersta. Enligt Reichenbach
skall denna vara honan till Ps, niger.

Sect, 2:da. ' Palpis anticis mediocribus, articulo
ultimo oblongo, NR

15. P, bulbifer niger nitidus, pubescens, palpis tar-
sisque testaceis, antennis pedibusque rufo-piceis;
elytris punctatis , thorace subgloboso, postice coar-
ctato; antennarum articulo primo maximo, Cya-
thiformi, piceo, secundo minori, globoso, ulti-
misque tribus sensim incrassatis reliquis majoribus.

; 261
Reichenb. Monogr, Pselaphor. 37, 6, T. I, f£.6,

"(antennarum pedumque colore alio). ;
År mindre ån föregående. I afseende på hår
righeten och puncturen på thorax och elytra synes
den ej så g.ånsande som förra. Ar till det mesta
svart. De bleka palperne: dubbelt långre ån huf-
vudet med yttersta leden ganska stor. Antennerne”
lika långa med bufvud och thorax, hafva första
| leden ganska stor, bågarlik, beckfårgad, den an»
dra mindre, nåstan klotrund, de öfriga hafva sam-
| ma structur som hos följande art, men den yttersta
till fårgen något mörkare. Thorax elytra och ab-
' domen af samma form som följande, men af svart
fårg och thorax opuncterad. Fötterne merendels

» beckfårgade, tibier 'och tarser ljusare. |

| Anm, Varierar med första antennleden mindre,
| den audra alldeles klotrund; månne honan? /

16. P, clavicornis rufo-ferrugineus nitidus, pubescens,
punctatus, thorace subgloboso, postice coarctato;.
antennarum articulo primo subcyathiformi, secundo

globoso tribusque ultimis sensim incrassatis reli-
quis majoribus,

Reichenb. Monogr. Pselaphor. 40,7, T.I. f. 7.?
Panz, Faun, Germ, H. 99, 3.?

Knappt hålften så stor som Ps, Heiset, hvil-
ken den till fårgen liknar, ehuru den åfven någon
gång finnes mörkare. Fårgen och den puncterade
thorax skiljer den ock lått från föregående. Palperne,
som vanligen ligga hopböåjda, åro, då de utstråcs
nas, inemot så långa som hufvudet och halfva
thorax. Ögonen ganska små, svarta, Antennerne
korta, knappt långre ån hufvud och thorax, med
första leden nåstan bågarlik, andra klotrund, begge
tjockare ån de sju följande; den nionde och tionde
| småningom tjockare, den yttersta ganska stor, till

ig
"e LJ
-
Fr
»
4

fårgen» ljusare, och i sjelfva verket klotrund, ehuru
de hvita håren i åndan gifva den ett spetsigt ut-
seende. Thorax spherisk, vid basen hoptryckt,
puncterad. Elytra långa mest som hufvud och
thorax, nåstan fyrkantiga, tydligt puncterade, vic
basen fållade. Abdomens sidokant mindre upphöjd.
Fötter som hos föregående, med hvilken den år
tagen tillsamman vid Abusa i September. .

262

17. P. brevicormis rufo-testaceus nitidus, glaberris
mus, palpis, antennis pedibusque favis, thorace
ovato, postice impresso, antennarum articulo ul.
timo maximo, reliquis omnibus subequalibus.

Reichenb. Monogr. Pselaphor. 47, 10. T. I. £. 10,
| Bland de minsta arter i slågtet, knappt hålf.
ten så stor som föregående, i synnerhet mycket
smalare, Kroppen vanligen rostfårgad, thorax och
elytra något ljusare, antenner, palper och fötter
gula. Antennerne knappt en half gång till så långa
som hufvudet, med alla lederne nåstan lika stora,

”ptom den yttersta, som år ganska stor och utgör

mest hela clavan; articulus penultimus föga större

ån de öfriga. Thorax kort-ågglik, glatt, slåt med
en tåmmelig djup tvårfåra vid basen. Elytra, som
hoplagda formera nåstan en fyrkant, åro glånsan-
de, glatta, slåta med tydlig sutural-stria, och fållor

vid basen. Abdomens sidokant upphöjd. Femora

antica åro korta och tjocka, postica långre och sma:

lare. Vankas med föregående icke sållsynt. ;

(Eortsartning i er följande Häfte.) f

Lå

263

GRANSKNING

Af de till Thymelxarum Våzxtordning
hörande Slågten och Arter;

af

JOH. EM. WIKSTRÖM,
Med, Doct.

FE. Systeme år den stådjepunct, som fåster våra
kunskaper, gifver åt dem ordning, styrka och sam-
band, samt bevisar derigenom sjelft sin nödvåndig-
het; derjemte vittnar det otvifvelagtigt på ett ver-
keligen tillfredsstållande sått om detta systems för-
tråfflighet, då det förmår uthårda pröfningen af ett
helt Arhundrade, uti hvars charactere scepticismus
intagit ett icke obetydligt rum.

Snart skall Örtvetenskapen hugna sig åt denna
ovanliga-heder, Under en tid af redan öfver 80
år har den till sitt Systeme och sin uppstållnings-
method icke undergått någon våsentelig föråndring,
då deremot de öfriga erfarenhets- vetenskaper ock
flera af de intellectuella under samma tid icke sål-
lan vexlat systemer, af hvilka hvarje för sin pe-
riod oftast varit bedömdt såsom det enda, hvaraf
Vetenskapen någonsin kunde vånta sig trefnad.

Örtvetenskapen erhöll detta berömda Sexual-
Systeme af Sveriges von Linné, som, ledd af sitt
systematiska snille och sin vwidstråckta kånnedom

264

af naturalstren , vågade till samtids förvåning och
efterverlds beundran att med djerf, men såker och
kraftfull hand teckna ett Systema Nature, Redan |
år en långd af år sedan hans bortgång försvunnen,
men det ljus han gifvit åt Vetenskapen, den till
gifvenhet och fart, som han åt den beredt, hafva |
sträckt sin verkan till alla odlade Folkslag och .
burit ymnig frukt, br

rtvetenskapen har sedan Linnés tid betyd.
ligt förkofrat sig genom de mest ifriga och ihårdiga |
bemådanden af dess idkare. = Flera Växtordnin-
gar, som af Linné varit ofullståndigt kånda t. ex, |
Palmerna, Orchiderna, Gråsen, Cryptogamerna
m. m. fl., hafva blifvit utredda, Mossornas fru-.
ctification bekant, och en talrik mångd af enskildta
slågten och arter nårmare beståmda. Växternas
anatomie, physiologie och chemie, förut så föga
kånda, hafva blifvit mera utarbetade, ån man nå- |
gonsin kunnat hoppas. Låran om WVåxternas na- |
turliga fråndskaper, denna sköna, men alltid ofull- |
” åndade målning af Naturen, har blifvit bedre
utur mera upplysande och för Vetenskapen förmån-
liga synpuncter. Våxt-geographien, som så myc-
ket upplyser oss om Lånders climat, fruktbarhet |
och förmåga af odling har ur sin linda blifvit ut- |
arbetad af tvenne bland vår tids beråmdaste och |
mest förtjente Naturforskare, Humboldt och Wah: |
lenberg. <Åndteligen måste man icke förgåta,
att di uti Linnés tid endast 10,042 MWVäåxtarter |
voro kånda, utgöra de nu bekanta, enligt Hum. |
boldts sednaste beråkningar, ett antal af 44,000, |
hvilket nogsamt vittnar om det nit, som lifvat Ve-
tenskapens Idkare, At nihil ab omni parte beatume. '
t Genom det stora antal af våxter, som i sed- |
nare tider blifvit upptäckt, uppkom en ganska mårk- |
bar svårighet att rigögt utreda och beståmma de |

265

samma; liksom af sig sjelft uppstod derföre ett cri-
tiskt behandlingssått; men detta tyckes i sanning
hafva urartat ånda till en viss ytterlighet, som för
Vetenskapens redighet, enkelhet och skönhet, må
'hånda åfven för dess gagnelighet, synes blifva
skadlig, -samt göra den för begynnaren mera otill-
'gångelig. Man började nemligen att utan betån-
kande såsom att vilja beståmma allt, som visade
en obetydligaste föråndring i form, beklådning, ja
afven fårg; man förglömde Linnés påminnelser
om det inflytår.de, som olika climat, jordmån, års-
tid, våderlek m. m, utöfva på våxterna'; man för-
glömde, hvad man aldrig bort förglömma, medan
man så ofta sett det, att en mångd af former icke
sållan öfvergå till hvarannan, och hos samma in-
divider finnas olika hvarandra; man förglömde
ändteligen, att detta behandlingssått var stridande
mot all physiologisk, sann och redbar kännedom
afsNatursalstren, Osåkra artbeskrifningar tillfödade
beståndigt, synonymien blef ett chaos, som alde-
les förskråcker, och af den skyndsamhet, hvarmed
Botanisterne liksom med hvarannän tåflade att kuns
göra sina fynd, föranledes man att tro, att Åera af
dem mera syftat åt åran af botanisk ryktbarhet,
än att de till sitt föremål verkeligen haft Veten.
skapens sannskyldiga vinning. MG
Den hedern tillhör Herr Doct. Wahlenberg,
att hafva visat hela orimligheten af ett dylikt våx-
ternas beståmningssått, och genom sina skrifter lårt
oss, att en habituell behandlingsmethod af våx-
terna, som tillika bedömer deras mångfaldiga för-
änderligheter utur en physiologisk synpunkt, och
icke förgåter en förnuftig critik , såkrast leder till
den yttre kånnedom af dem, hvilken, icke stri-
dande mot den inre, år nådvåndig för att efter ett
Systeme kunna igenfinna dem.

266

De Botanister finnas, hvilka såga sig tro, att
Vetenskapen, i anseende till oredan med artbe-
ståmningarne, gått tillbaka sedan Linneé's tid:

"Men denna förmodan kan man, utan fara för miss-

tag, rent ut förklara för orimlig, då man besin-
nar, hvilken betydande förkofran våxternas så vål
yttre som inre kånnedom vunnit sedan nåmde tid.

Nu mera kan man dock troligen icke fram-
stålla ett så redigt och skönt Species plantarum,
som det, hvilket v. Linné förmådde att gifva
oss, emedan våxt-arternas antal så otroligen ökat

sig, och Synonymien blifvit så vidlöftig och, in=

trasslad; af samma orsaker kan vål icke eller nå-
gon enskildt Man mera utarbeta detta Verk så,
som Linné kunde; det borde nu mera blott före-
tagas af ett Samfund Botanister, hvilka, endast be-
traktande Vetenskapens redbara vinning och ågande
tillgång till de förnåmsta Örtsamlingar och Biblio-
theker, hvar för sig utarbetade vissa Genera, Ord-
ningar eller Classer.. På detta sått skulle man
kunna erhålla ett Species Plantarum, icke så en-
kelt, som Fader Linné's, men dock både godt
och brukbartt. å
"> Vi hafvå redan erhållit betydliga bidrag till
ett dylikt arbete, och då jag ågt tillfålle att gran-
ska många arter af Thymelgarum WVäåxtordning,
bar jag sökt att nårmare beståmma dem, och 'öp-
skar åt min afhandling derom ett rum uti Kongl,
Vetenskaps Academiens Handlingar. = SN
> Vördnadsfullt betygar jag min förbindelse för
den vålvilja, söm vid denna Afhandlings utarbe-
tande mig blifvit visad af Herr Profess, och Com-
mend. Thunberg, Herr Commerce-Rådet och
Ridd, Casström, Herr Kammar-Råtts-Rådet och
Ridd. Billberg, Herr Prof, och Ridd. Acharius,
Herr Profess. Ad. Afzelius, Herr Prof; Agardl

ll
doch Herr Demonstr. Doct. Wahlenberg, hvilka
Herrar tåckts lemna mig ett fritt tilltråde till sina
Bibliotheker och Samlingar, utom hvilken förmån
jag i sanniog icke kunnat utarbeta denna Afhand-
ling, För en mångd af upplysande och vigtiga
underråttelser från Vahls Örtsamlingar har jag att
tacka Herr Prof, och Ridd. Horneman, som med
stor bevågenhet och en utmårkt liberalité gynnat
mitt företag. Kongl. Inspect. Herr Fr. Otto har
ock vånskapsfullt meddelt mig många »upplysnin=
gar rörande dessa Våxter, hvarföre jag betygar
min skyldiga rtacksågelse,

Om Thymelearum Våzxtordning i
allmänhet.

Von Linné, som aldrig hann att fullstån-
digt utarbeta sin uppstållning af Växternas natur-
liga Ordningar, kallade uti sin Philosophia Bota-
nica dessa Växter Veprecule, men hopförde ganska
olikartade Genera, hvaraf synes, att han då för
tiden ånnu icke ågde några beståmda kännetecken
för denna våxtordning. Uti sina Prelect. in Ordin.
Nat. Plantar. oppstållde han likvål Genera mera
naturenligt, men uppgaf icke nägra kännetecken för
dessa våxter. Omsider fick låran om våxternas na-
turliga fråndskaper en större förkofran, då Jussieu
år 1789 utgaf sina Genera Plantarum, ' Han kal:
lade dessa, Våxter Thymelee och från deras når-
maste grannar, Proteacetr och Eleocnoidee, distin-
querade han dem: Ovario libero, perispermo nullo;
radicula'superiori. Gzertner d å. förklarade uti
sitt förtråffeliga Verk de fructib. et seminib.-Plantars;
att hos de flesta Thymelearum Genera fanns peris-
permum (s. albumen), hvilket vål var stridande mot
Jussieuv”s definition, men icke destomindre gfun-

268

dadt enligt sednare Författares vitsord. Uti Anna:
les. du Museum Tom, V. p. 223' har Jussieu
vidare gifvit anmärkningar till Gertner?s be:
skrifniog om Thymelgarum frukter och från. Hr
Rob. Brown har uti sin Prodr. FL Nov. Hol:
Jand. bekråftat Gertner's anmårkning angåenide
albumen och såger, att den antingen är nullum
aut tezue tarnosum ?). — Då Hr Brown så föra
tråffligt beståmt denna Väåxtordnings kånnetecken ,
att. förmodeligen dervid intet kan: tillåggas, anser
jag aldeles onödigt att hår upprepa de samma;

vill blott erinra, ait flera Författare dessutom &
handlat denna Växtofdnitips kånneiecken uti sina
arbeten om Ordin. Nat. Plantar., såsom Ventenaåt
uti sin Tabl. du Regne Veget., hvarest han kal
Jar dessa våzxter Daphnrecee; Batsch uti sig Tas
" bula Affinitatum Regni WVegetabs och Jaume
de Saint Hilaire uti sin Exposit: des Fam
Nat. des Plantes. Siuteligen kan nåmnas; att
Prof. L. C. Treviranus uti sin skrift von det
Entwicklung des Embryo und seiner Umhällungen
im Pflanzeney ganska vidlöftigt affandlat Ånäto=
mien af Daphnes Mezerei frukt

Om de slågten, af hvilka T. hymelearum.
växtordning består. |

Von Linné uppråknar uti sina Prelect -
Ord. Nat, plantar. följande genera såsom hörande
till Veprecularum ordning: Struthiola, Dirta , Daphne;
Gmidia, Stellera, Passerina, Lachuea , Quisgualis,
Dais och Thesium. BArgigs skiljde från Gnidia

några

+) Jemför Gertner fil, Suppl. Carpolog. Då 3. p. 139, hvarest så |
ges: ”quod quidem. in his stirpibus albumen adest semper,
ar in laminam carnosam integumenti nonnumqaam artenuarume”?

-

269

Röda äter. så hvilka han fovinerade 'Nattandre slåg-
t& Vilket likvål alla sednare Författare åter förenat,
Banks och Solander beståmde Pimelee slågte,
hvars arter förut varit förda till Passerina. Jus-
sieu uteslöt Fhesium, tillade Lagetta och Cansiera,
samt förmodade, att åfven Scopolia hörde hit. Ven-
tenat +) uteslöt Cansiera och Quistqualis. Lamarck:
tillade Drapetes, som kanske blott år en Pass
serine' art, Prof. Thunberg förenade Lachiza
med Passerina. Smith har förklarat, att Capura
Linn, Suppl. år en art af Daphne, och att Scopolia
åfven tillhörer nåmnde slågte. Pal. de Beauvois
beviste uti sin Flore d'Ovaré et de Benin, att
Quisqualis hörde till Onagraårie ordning. Falme
de S:t Hilaire upptog bland Thymelzerne äf-
ven Ariona Cavan., men då detta slågte år ganska.
ofullståndigt kåndt, kan jag ej hår anföra det.
Jussieu har ytterligare uti Annales du Mus. T.
VII p. 479 yttrat, att Conospermum och Drapetes
höra till Fhymeleerne, men att Quisqualis enligt
Pal. de Beauvois's undersökning bör uteslutas;
Hr Erown beviste likvål sedermera uti Linn.
'Transact. X. p. 153, att Smith råtteligen fört Co-
nospermum vll Proteacee. >Sluteligen har jag af
tvenne Pimelee arter beståmt ett nytt slågte, The-
ganthes , och förenat Stellera med Passérina.

Slågternas characterer bar jag sökt att nårma-
re beståmma och uppståller dem hår sålunda :

Diandria.

2 heter Cal; monoph. infundibuliférmis,
quadrifidus: Corollis plurimis inotra calycem

”) Dåjag ej äger Ventenats bok, kan jag ej säga, af hvad
skäl han utesluter Cansiera.

Vd Handl 18i8" SES 18

sparse sedentibus, monopetalis, infundibuli.

-formibus, quadrifidis; marcescentibus. Nå
23 monosperma. :
"2. Pimelea: Cal" o, Cor. "monopet. infund. 4
fida,' marcescens. Nux monosperma.

Tetrandria.

3. Dropetes: Cal. o. Cor. monopet. infund. 4-
« fida marcescens. Nux monosperma; «cs
4. Cansiera: Cal. o. Cor. monopet. urceolata, 4-

fida. Nector. 4 germen fingonliag Drupa
> — fida menosperma.:

5. Struthiola; Cal. diphyll. Cor. monopet. in-
fund. 4? fd. marcesc. Squamule faucis 4 = 12.
Nux monosperma. js |

| Octandrias +
"6. Logetta: Cal. o, Cor. monopet. infund.'4- - fida.,
=> glandul. favcis 4, Drupa monosperma.

7. Daphne: Cal. o. Cor. monopet. infund, 4-fida

= decidva. Dripa monosperma.

8. Dirca: Cal. o. Cor. monopet. infund. elim-

"0 bis s. margine obsolete crenata. Drupa mos
nosperma.

9. Gnidia: Cal. o. Cor. monopet. infund, 4-fida,
marcesc. Squamule faucis. 4-8. Nux mo-
nosperma,

10. Passerina: Cal. o, Cor. monopet. infund. 4
fid. marcescens, IVux monosperma,

Decandria. d
11. Dais: Invol 4-5 phyll. Cal. o. Ok. I mono-
pet. infunds 4-5 fid. marcescens. :Bacca

. (Nux ?) monosperma.. ra oo

-.

Obs. Plantas” in khac dissertatione cruce eh) ne-
tatas haud vidi, ;

271

Diandria.
1. THECANTHES , mihi.

Nomen hujus generis derivavi a Onzn, vagina
s. pharetra, & 2vIos » fos, quoniam flores plurimi
intra calycem adsunt, quasi tela in pharetra. Flo-
res intra calycem sparse sedentes, pedicellati, pe-

edicellis dilatatis, membranaceis. Corolla infun-
dibuliformis, qvadrifida, Nux monosperma, omni-
no ut in Pimelea.

> Cel. Viri Vahl & Brown perianthiäm ha-
rum stirpium involucrum appellarunt, at veruna in-
volucrum non est, respeciu insertionis florum in
ipso3 itaque perianthium hocce simpliciter calycem
nominavi.

Mirum omnino, quod Cel. Brown, hasce
species a Pimelea haud separaverit, dum tamen di-
versitas earum respectu calycis, qui in Pimelea
deest, primo jam intuitu omnibus patet, & ad ea-
rum separationem urget.

i. T. Cornucopie: laciniis calycis semi-lanceo-

latis acutis, i |
Pimelea Cörnutopie "Banks &' Solander
Msc, Vabl. En pl i. Pp. 305. Dryand.
Chlor. Nov. Holl. in Kon, & Sims Ann.
of. Bot. II. N:o VI. p. 505. Brown Pr.
FI, Nov. Holl. 1. p. 359. Roem & Schult.
| Syst. Veg. r. p. 271.
Hab, ad Bustard Bay, Cape Grafton & Endea«
» vour River Nove Hollandie: Banks & So-
olander, sec. Dryand. 1 c. Ad oras australes
intra Tropicos Nove Hollandiz: Brown.
| Herba certe annua, radice parva, fusiformi, fi-
brosa. Caulis glaber, paucos ramulos emittens. Folia
”opposita, rarius sparsa, Janceolata, acuminata, in-
"fima ad basin caulis sepe cuneiformia & obtusa,
| 'brévissime petiolata, integerrima, punctata, glabra,

-

272

lee viridia, Se lineas longa, medio duas I,
tres lata, Pitiok VÄX lineam longi, olabri. Pe-
durculi ramulos serminantes, sclitarii, longissimi,]
glabri, InCrassatti, In calyeem Cobtinskti s. dilatatt, |
extus nullam separationem harum partium eh
bentes. Calyx "magnus, monophyllus, infändibu- |
liformis, .quadrifidus, glaber, 7 lineas circiter lon-
gus & ad basin laciniarum, ubi latissimus, 4 cir-/|
citer latus,. rubicunde flavus: lacinie talycis se-
milanceolate, acute, unam cum dimidia lineam |
long. Flores intra calycem ubique sparsi, pluri.
i, pedicellati, superiores Calycem paullo exceden-.
tes, olabri, flavi. Pedicelli dilatati, complanati, mem.
branacei, rubicunde-flavi, giabri, unam 1. duas
lineas longi, Corolla reticulata, 3 - 4 lineas longa,
persistens: Latinie corolle minvtx, lanceolate, ob.
tuse, longitudine circiter tertiae ine partis. Stanik |
28 duo, ad basin laciniarum inserta: Filamenta ex- |
serta, longitudine laciniarum; Anthere suborbicula-
te, biloculares, lutee. Germen oblongum, gla-/
brum; Stylus lateralis, exsertus, longitudine sta-/
minum; Stigma capitatum. = Nux ovata: men
brana externa tenuis, viridis; testa nigra, nitida3z
Jemen sa 10 RN favum. |
T. punicea: beg calycis semiorbiculatis
obtusis, |
Pimelea punicea Brown pr. F1. Nov. Holl, |

I. p. 359. :

Hab. in Carpenraria & Terra Arnhem intra Tros
picos Nove Hollandie: Brown. ;
Herba certe etiam annua, priori quoad caulem & |
folia valde similis, differt vero: foliis sxpius bre.
vioribus, 6- 10: circiter lineas longis, inevidentius
punctatio; calyce minori, 4 circiter lineas longo,
-puniceo: laciniis calycis semiorbiculatis, 'obtusis, |
brevioribus; eorolla paullo breviore; stylo brevio-

273
Ire; stigmate obtuso; dum in T. cornucopie folia se-
pius longiora, 6 - 15 lineas longa, evidenter puncta-
12; calyx major, 7 circiterlineas longus, rubicundes
Mavus: Incinig calycis semilanceolate, acute, Jon
giores; corolla paulio longior; stylus longior; stig-
ma capitatum. In ceteris conveniunt,

2. PimELEA, Banks & Soland.

Genus hocce nomine Banksg primum descrip-
serunt utrique Forster, dein ad Passerinam il-
iud revocavit von Linné fill Cel: GmelFin
vero Cookiam nominavit. Interea Illustriss. Viri
Banks & Solander longe jam ante Cel. Gme-
tin hocce genus in Mec:tis suis Pimeleam vocabant
a mpegs > Pinguis f), quoniam fructus pinguia
videntur, Cel. Gertner nomen a Banksio das
:um primum publicavit.. A Passerina tanium dif
fert staminibus duobus, itaque huic Generi rectus
idnumerandum, & animus valde inclinat, duas se-
stiones Passerine formare, quarum una stamin, duo,
iltera stamin. haberet octo I. plures; at hoc facere
aliis relinquo. Cuin species Passerine jam satis
'numerose sint, ut earum definitiones maågnas ha-
'oeant difficultates, commode forsan erit, eas sepa=
ratas retinere, quamquam inconsequenter actum vi:
deatur. Sectiones in hoc Genere a Cel. Brown
formatse , haud constantes sunt; dum vero meliores
havd substituere potui, eas retinui. In definitio-
nibus-meis ab illis a Cell Brown datis respectu
:erminorum botanicorum discessi, ex quo in -hoc
Wissertalione dissimilitudo oritur, quam baud corri-
3ere valeo, dum tantum 20 species vidi Pime-
learum,. ;

I
I
|
|
I

I
|

I

tly sounding; than a very apt denominarion, unless there may
be any thing oily in the fecent fruit.” Smith bot. of new

| +) ”It is derived from ZsMENN» fat, but is rather a pleasans
|
| toll! 1; piga.

274

1. Folia opposita. Capituliim vertinala Invo=
lucrum foliis rameis dissimile. Br. .
1. P. collina Br. involucris tetraphyllis: foliok
lis ovatis utringue glabris Capitulum söbe-
quantibus, perianthii tubo sericeo, foliis
decussatis lineari-oblongis trinervibus sub-
sessilibus. Brown pr. Fl. Nov. Holk, 1, pi
359. Roem. & Schult.' Syst. Veg, I. p. 272
Hab. iotra 'Tropicos Nov. Hollandie: Brown. AN
2. P. limfolia Smith: involucris tetraphyllis:
foliolis ovatis acutis glabris capitulo dimi-
— dio brevioribus, corollis sericeis: laciniis co-
rolle lanceolatis obtusiusculis,; foliis lance-
olatis cuneiformibusve brevissime petiolatis
acutis "mucronatisye.
P. linifolia Smith Spic. Nov. Holl. 1. p.
31. tf, 11. Willd. Sp., PI. 1. po 51. Vahl
J]. c, p. 305. Pers. Syn, I. p, 16. Brown
LL cc OP. filamentosa Rudge in Linn.
"Tränsacr. XX. p.o.287. tt. 4 fö and de
volucrata Banks & Soland. Msec. Passer.
"involusrata Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups.
P. XIII p. 106. &. P. inv. 4 Ejusd. Mus.
i Nat. Append. P, XXIL p. 32.
Hab in Nova Cambria: Banks & Solander
sec. Herb, Thunb, In Nordfolk Island: Smith
sec. Herb, cit. Ad Port Jackson & in insula van
Diemen Nov. Hollandie: Brown. — pb. «|
Obs. P. filamentosa Rudge certe eadem, quam-
oquam folia sessilia descripsit. |
+ 3. P. cernua. Br. involucris tetraphyllis: folio-
SR lis ovatis utrinque glabris capitulum sube-
quantibus, perianthio supra articulationem
pilosiusculo , foliis RE
"Brown L c. Roem. l. c.
P. spathulata Labillard. Nodl Holl. pl.
Sper. ], p. 9. t. 4? sec. Brown I c.

273

fab. i in ERAN van im Näv. -Hollandie : La-
sbillardiére & Brown.— Bö 3
öglP. brevifolia Br, involacris tetraphyllis: fo-
liolis ovatis capitulo 3 brevioribus: intériö-
ribus intus Villgnssie periånthiis supra
articulationem, pilosiusculis, foliis linearibus
internodio vix longioribus. Brown 1 c.
; Roem. 1. c. a
Hab. -ad oras meridionales Nov. Holl, Brown.
— bb,
rk 5. P. paludosa Br. involucrig tetraphyllis: fe-
liolis ovatis intus.subsericeis capitulo dimis
dio brevioribus, perianthii tubo sericeo , .
liis linearibus internodio longioribus. lya
0306. Rocm. IG
Hab. ad Port Jackson Nov. Holl. Brown. — &
T 6. P. asgustifolia Br. involucris tetraphyllis?
foliolis orbiculato-ovatis intus subsericeis ca-
Pitulo vix dimidio brevioribus, perianthiis
sericeis: basi persistenti hirsötissima , foliis
linearibus internodio longioribus. Brown I c,
« Roem. LI c.

re åd oras merid. Nov. Holl, Brown, — pb.
7. CP. glauca Br. involucris linäpByllis fölio=
lis Ovatis acutis pari interiore intus pube-
"scentibus Ciliatisque, corollis supra articula-
tionem sericeis, basi mnudiusculis: laciniis
corolle lanceolatis obtesiusculis, foliis lan-

ceolatis acutiusculis glaucis.

P. glauca Brown 1. c. Roem 1. c. Rud:
ge in Linn. Trans, X. p. 286.t. i3.f. 2.
Hab, ad oras merid, , Port Jackson & in insula

van Diemen Nov. Holl. Brown. — +.
8. P. ligustrina Labill. involucris tetraphyllis:
0 foliolis ovatis acutis venosis intus pubescens
tibus , cerollis sericeis: laciniis corofix oblon-

.
we

er

gir obtusis, foliis ovalibus langsolpro;o blad
så : NT isve: vå usb öRgst bönpy glo

P. ligurtrina Läbillard, 1. e P. 9. 3.
01 Brown fe Roemdl; cv ipooö

Hab. i in Insula vari Diemens La BiNlärdiere; 8 |

svad PortoJackson:Nov. Holl. Brown — +.
fö 0. P. detussata Br. involbefis tetraphyllis: folio-

2 2 Aisolate ovåtis semicolotätis utringue glabris,
perianthii tubo hispido, folirs decassatis ovar
: libus' coriaceis. Brown 1 c. Roem 1. KV
P. ferruginea Labillard. Et p 10. t. 52
3

sl 0 "sec. Brown.
Hab. in terra van Leuwin: Labillardiére. Ad

"Foras' meridionales Nov. Holl.: Bro w n. Ad west |

Coast Nov. Hol: Menzies SEC. Brand: in
Ann. of bot. Le —b -

; '
FN SAN rosea Br involucris tetraphyllisa foliolis,
lancéolato-ovatis acutis utringue glabris, per
—rianthii tubo inarticulato: dimidio inferiore
hispido, foliis lanceolato-linearibus, - Brown
I, ec. Roem. I:c. Sims bot, Mag. t. 1458.
Loddig. bot. Cab. IX. N:o 8g. ?
1 ad oras merid. Nov. Hollandig :. Brown. —pi

HA :hispida Br. involucris- tetraphyllis: folio-

lis ovatis margiue simplici intus subsericeis
capituli dimidio brevioribus, perianthit tubo
.dimidio .inferiore hispido, foliis, lanceolatis
: Linearibusve Brown 1. c€. Roem. I c.

Hab. ad oras Merid. Nove Hollandie: Bromin. —b.
Til2. Pslanata Br, involacris tetraphyllis: foliolis

Se

ovatis margine membranaceo intus sericeis

capitulum subequantibus, perianthiisslongti
tudinaliter hispidis, foliis lanegolatis: Brown
1 c. Roem, 1. c. ; SR
Hab. ad oras merid. Nov. Hollandie: Brown. — Pb.
kl || i ; jön

hl

4
vi: I (3

ra Folia opposita. . Capitulum. terminale.
Folia floralia. rameis subsimilia. Br.
py P, pauciflora Br. foliis utringve glabris li-

do on nearidanceolatis: floralibus binis latioribus
0 ocapitulum pauciflorum superantibus, perian-
fån this glabris, receptaculis nudis. Brown I. c.
i RoerkulkW
Hibö in Insula van "Diemen Nov. Hollandie:
Borg Wwae BeN i
NE 14 Pl serpyllifolia Br. foliis utringue glabris
14 00 oobovänis ovålibusque: floralibus quaternis

capiiulo paucifloro longioribus, perianthiis
olabris, Säöd np villosis. Brown FESC.
| Röbemrl:eå
Hb: atliorayimettd: Nov, Höllandit? Bidvn. — b.
15. P. prostrata Banks et Soland, foliis ovalibus
oblongisve minuts obiusis glabris, florali-
bus quatrernis, foribus terminalibus aggres
gatis villosiusculis: laciniis corolle optöngis
obtusis.
Hav "P. prostrata Banks et Soland. Msc. Willd.
SpRPt 4 st Batt nl. Gen. Lp. 3
CN OVR PY Ievigata ”Geetin. de Fruct. I.
I IEEE Re aa Va La Bl PA Bauksia prostrata
Forst. Char, Gen. p. 8, Forst, jun. in Act,
Ups, IMNp. 175. Parka prostrata Linn.
Suppl p. 227. Cookia prostrata Gmel,
Syst. Nar. — p. 241.
3: ramulis villosioribus, foliis magis elon-
gavs acutioribus, HoribuS villosis.
Hab. in montibus aridis Nova Zelandie: Forster
jun. —PphBh
16. P. siivestris Br. ramulis glabris, foliis 'lan-
ceolatis acutis glabris, fAoralibus ovatis lan:
ceolato.ovatisve 4—senisve acuminatis, Co-

278

rollis. glabris eximie articufatis: taciniis co-
rolle lanceolatis acuminatis obtusiusculis.
P. sylvestris Browa 1. c. Roem. 1 ce =:
Hab. ad oras merid. Nov, Hollandie: Brown. — pb.

17. P. humnilis Br. ramulis pubescentibus, foliis
lanceolatis oblongisve obtusis glabris, florali-
bus ovatis intus pubescentibus, corollis se=-
riceis: laciniis corolle lanceolatis Sik
eulis.

P, humilis Brown 1 c Roem. Le =
Hab. in Insula van Diemen Nov&e Hollandie:

Brown, — bb.

18. P. flava Br. foliis obovatis orbiculatisve
glabris, floralibus quaternis capitulo longio-
ribus, corollis pubescentibus : laciniis corolle
minutis oblongis obtusis.

P. flava Brown 1. c. Roem. 1 ce.

- Hab.ad oras merid, et in Insula van Diemen Nova

Hollandie: Brown, — +.

OQbs. Flores certe vel monoici 1. dioici. |

Tx 19. P. microcephala Br. foliis utrinque glabris
Hineari lanceolatis acutis: floralibus lanceoa
latis capitulo paucifioro longioribus, perian-
this pubescentibus Brown 1 c. Roem. I. c.

Hab. ad oras merid. Nov. Hollandie: Brown. — pb.

20. P. Gnidia Banks et Soland: foliis oblongis
lanceolafisve acutis coriaceis glabris, flora-
libus ovatis oblongisque, corollis villosis:
-laciniis corolle oblongis obtusis.

P. Gnidia B. & S. Msc. Willd. Sp. PL. TI.

p. 50. Vahl, Pers. Roem, I. c.— Bonksia

Gnmidia Forst. Il c. po 8 t 4 fa — i

Forst. jun, 1. c. Passerina Gunidia. Linn.

Suppl. p. 226. Cookia Gnidia Gmel: 1: c.

Hab. ad Dusky bay Nove Zelandie ad fissuras
rbopium in littore maris, reperitur quoque ig

279
boreali parte hujus insule in summis montium
cacuminibus: Forster jun. — Hp. :

>= 21. P. clavata Labill. foliis lanceolatis acumina-

tis subtus pubescentibus, capitulo longe pe-
dunculato , coroll:s villosis: laciniis corollxe
minutis oblongis obtusiss

P. elavata Tabillard. 1. c. p. 11: Br. 1 c.

Roem. 1, c.

Hab., in Insula van Diemen: Labillardiére; ad oras

- merid. Nove Hollandie: Brown. — bb.

Obs. omnes, quas dissecavi, flores hermaphroditi:
fuerunt; dixit tamen Cel. Browbp, föres dioi-
cos esse. Nulla folia floralia in hac specie vidi.

+ 22. P. imbricata Br. foliis lineari oblongis im-

i bricatis subtus pubescentibus: adultis gla-

bris; floralibus numerosis utringue sericeis,
perianthiis hirsutissimis. Brown. I. c. i

Hab. ad oras merid. Nov. Holländie: Brown. — pb.

Obs. sec. diagnosin P.virgate Vahl. & pilose B. &
S. affinis videtur.

33. P. longiflora Br. foliis linearibus obtusis ex-
tus pilosiusculis oppositis sparsisve, aduls
tis glabris, involucralibus lanceolatis , co-
rollis sericeis: laciniis corolle lanceolatis
acuminatis,

P. longiflorå Brown 1. ec. Roem. I c.

Hab. ad oras merid. nov&e Hollandie: Brown. — pb.
24. P. octephylla Br. foliis oblongo linearibus

obtusjs villosiusculis oppositis sparsisve, in-
voluctalibus similibus, corollis hirsutis: tubo
limbum quadruplo superante, laciniis corollae
minutis oblongis obtusis.

P. octophylla Brown 1. c. Roem. 1. c.

Hab. ad oras merid. Nov&e Hollandie: Brown. —$.

Obs. folia adulta supra glabrescunt.

'25. P, pilosa Banks et Soland, foliis lanceolatis

I

280- G

oblongisve obtusis subtus pilosiusculis supra

glabris, floralibus capitulo paucifioro duplo

lorisiom hus. corollis irsuMee laciniis corol-

12 oblongis obtusis,
"P. pilora B. e& S. Msc. Willd. Vahl, Pers.
HRoem. I c.Lamarck IIET, puss], f, 2.
Banksia tomentosa Forst. Char. Gen, p. 8.
t. 4. f. kn, B. pilosa Forst jun. in
Act. Ups. IIL p. 174. -Passerina pilosa
Lian. suppl. p, 226. Cookia pilosa Gmel,

i Lek AT
Hab. in fruticetus - Noyvee Zeelandise. Forster
jub.s— Bj

fer

26. P. virgata Vahl. ramulis villosis, foliis Ian=.

ceolatis acuminatis supra glabris subtus pi-
losiusculis, involuceralibus capitolo terminali
axillarique longioribus, corollis hirsutis: la-
cions -corolle oblongis obtusis.

P. virgata Vahl. En, pl. I. p. 306. Roem,

lc. PP. axiliaris Banks et Soland. Msc.

Passerina oxillaris Thunb. Mus. Nat, Acad.
Ups. P. XII. p. 106.

Hab. in Nova Zeelandia: Forster see. Vahl et

Herb... Thunb. et Montin, -— +.
Obs. a P. pilosa B, & S. differt tantum zamis nus

merosSioribus3; foliis longioribus; & acuminatis

nec non fleribus pluribus; dum P, pilosa ramos
habet pauciores; folia magis oblonga, breviora

et obtusa, floresque pavetiores. Affinis etiam,
uti det P, imbricate Br. — Ad latera ca-

pituli excrescunt ramuli, unde flores, primum:

re vera terminales, laterales axillaresque tandem

evadunI.

27. P. longifolia Banks et Soland. caulibus gla.

"bris, foliis longissime lanceolatis acumina.

tisque - petiolatis - utringue - glabris venosis,

4 281
EO capitulo multifioro longiori=
bus; corollis pubesceatibus: laciniis corollae
oblungis obtusis.
P, longifolia Banks et Solander Msc. Pass
serina longifolia Thunb, Mus. Nat. Acad.
"Ups: App. SCOT p; 732.
Hab. in Nova Zeelandia: Forster sec. Herb.
Thunb, et Mont. — Pb.

Frutex omnium Pimelearum speciosissimus fo-
liis suis longissimis floribusque magnis. Caules ra-”
migque glabri. Folia opposita, sepe decussata, 100-
gissime lanceolata et acuminata, brevissime -petio=
lata, integerrima, utrinque glabra, viridia, subius di-
Juriora, venosa, superiora breviora, inferiora lons=
giora, pollicaria, bipollicaria et ultra, medio tres
quatuorve lineas lata; /Zoralia similia, breviora, capi-
tulo duplo ilongiora, — Petiok supra canaliculati,
subtus tonvexi, utringque olabri, dimidiam unamve
lineam. longi. Receptatulwa conicum, wvillosum.
Flores terminales, aggregati, capitulum förmantes,
plorimi ,sessiles, extus pubescentes. Corolla ungvi-
cularis, rosea uti videtur: tubus 5 fere lineas lon-
gus; lacinie corolle oblongae, obtuse, lineam paullo
longiores. Stamina 2, ad basin laciniarum inserta:
Filamenta &xserta, longitudine laciniarum, rubra;
Anthere oblonge, bite Lines, lute&e. Germen oblog.
gum 1. ovatum, glabrum, apice villosum; Stylus la-"
teralis, boris, exsertus , "longitudine laciniarum,
ruber; stigma capitatum, tenuissine pubescens,
Nux ovata, glabra, apice villosa: membrana externa
tenuis; testa nigricans; semera ovatum 1, lanceola-
tum, flavum.

Species distinctissima & puleherrima, cujus tas
men affinitatem eruere haud potui,

28. P. sericea Br, foliis ovalibus ovatisve ob-.

i

282

tusis imbricatis supra glaberrimis subtus sc
riceis, floralibus capitulo brevioribus, corol=
lis villosis: laciniis corolle obiongis obrasiciå
P, seritea Brown 1. c. Roem I. c.
B. foliis minoribus ovatis supra glaberri-
mis sSubtus villosis, floribus minoribus
villosioribus. ;
P. villosa Banks et Soland.: NI Pasa
serina villosa Thunb. Mus, Nat. Acad.
Ups. P; XIp: rö0.
Hab. & in summo monte tabulari Insule van Die-
" men Nove Hollandie: Bröwn. — 6: "
B in Nova Zeelandia: Forster sec. ”Eertl
Thunb. et Mont: — Pb.
Obs. Praeter notas indicatas 3 haud differt ab w.
ag. P. tinerea Br. foliis oblongis lanceolatisve
obtusis supra glabris subtus hirsutis incanis;
foralibus capitulo paucifloro ”longioribus,
corollis hirsutis: tubo ovato ventricoso, la-
ciniis corolle minutis ovatis obtusis,

| P, timerea Brown 1 c. Roem. I. c.:

Hab. in Insula van Diemen Nove&e Hollandie,

Brown. — pb.

30. P. drupacea Labillard. foliis oblongis lanceo-
latisve obtusis supra glabris subtus pube=
scentibus dilutis, floralibus capitulo longio-
ribus, corollis villosis: tubo lineari, laciniis
corolle oblongis obtusis, fructu drupaceo.

P. drupacea "Tabillard. I c: Pp. ro: t. 7v

Brown I, c, Roem. I. c. ;

Hab. in Insula van Diemen Nove Hollandie:
Brown. — pb. |

Obs. Fructus hujus speciei vera est drupa ut in”

Daphae, a quo Genere tantum staminibus diflert

j I
+ 31. P, incana Br. foliis ovatis distinctis margine

Lå

283

0 ov recurvis svbtus incano tomentosis supra gla-
|A ramulis cinereis. Brown'l c. Roem 1. c.
Hab. in Inosula yan Diemen Nov&e Hollandie:
RY 0 Wi. .— Dh.
32. P. nivea Labillard. foliis orbiculatis imbri-
Catis margine recurvis supta glabris subtus
& tomentosis, foralibus similibus capitulo bre-
Rv vioribus, Corollis villosis: laciniis corolle
0 oOblongis obtusis.
| P. anivea Jaabillard. 1. c. p. 10. t. ö Brown
| 1. c. Roem. 1. c.
Hab. in Insula van Diemen: Labillardiere et ad
|. Oras merid. Nov&e Hollandie: Brown. — +p.

III. Folia opposita. Flores spicati. Br.
ÄV 33. P. spitata Br. foliis ovalibus periantbiisque
| glabris, spicis nudis, foribus polygamis.

Brown I, & p, 262. Roem, I c. Rudge in

Linn. Transact.. X. p. 288 t. 14..f. 2.
Hab. ad Port Jackson Nov& Hollandie: Brown, —Pbb.
Jbs. Secundum figuram 1. c fores haud spicati,
sed aggregati, uti species sectionis prioris.

IV. Folia opposita. Flores axillares. Br.
F 34. P. argentea Br. folius lanceolatis utrinque ar-
» > genteis, floribus 2—A4 axillaribus. Brown.
1. t. Roem. 1. C. å
Jab. ad oras merid. Nov&e Hollandie: Bro wn.— >.

VV. Folia alterna. Br.

35. P.- curviflora Br. foliis lineari oblongis lanceo-
latisve obtusis supra glabris subtus ramisque
pilis raris /adspersis, capitulis terminalibus
lateralibusve paucifloris, corollis sericeis:' tu-
bo curvato, laciniis corolle lanceolatis acu-
minatis.

284

På enurviflora Brown I. ER Roem I, c;
; hRudge in Linn. Transact, p. 285 t. 13.f.1..
Hay) ad Port ”Jackson Nov2 Hollandiie: Brow n
In Nova Cambria: Rudge, — +.
(CE Folia et opposita et sparsa, floralia longitu-
2 ditre capitul:.

Tr 36. P. gracilis Br, foliis oblongo- linearibls basi
attenuatis subtus pilosiusculis:' rameis pas-
sim oppositis, capitulis lateralibus termina-
libusque paucifloris, perianthiis sericeis: tu=
bo rectiusculo; limbo 2Xquali. Brown. 1 ee
Roem. 1. c.

Hab. in Insula van Diemen Növe Hollandize:

Brown, — &. i
37: P. latifolia Br. foliis oblongis basi'acuta pu-
bescentibus subtus subsericeis, capitulo mul-
tifloro spicato terminali sessili oppositifoliisve
pedunculatis, perianthiis villosis. Brown Le,
Roem. LI cC ;
Hab. ad littora Nov&e Hollandix iotra Fröken
Bio w I
Obs. Quid Pimelea grandiflora Donn Hort. Cans
tabr.: edit. 0. po. 5. S

XT 3. DRAPETES, Lamarck.

Hocce Genus valde dubium est, atque. uti
videtur, Passerine nimis affine; a quo tantum sta=.

> mifibas quätuor. differre videtur. 'Judicent de, hac

re autopte; ego nec stirpem, nec librum citatum

vidi. Originrem nominis etiam nescio.

:. D.muscoides Lamarck in Joorn, d'Histoire Natur.

N:o 5. Pp. 189. t. 10.
Hå åB: in Magellania: Commercon sec Lamarck 1. C.—Be
Fabitu similis Passerina 1, Gnidiz.” Lam. 1. Ca

"4. CAN»

285

4. CANSIERA, Juss. et Lam.

«+ Nomen genericum, ab incolis Indie orientalis
usitatum, receptum fuit a Cel, viris Jussieu et

determinaverit, nescio, dum alter alterum citat.
Fructum maturum haud vidi.

I. C. scandens Roxb. caule tenuissime tomentoso ;
foliis ovatis acuminatis petiolatis glabris,
racemis axillaribus solitariis binis ternisve,
corollis ovatis: laciniis coroll& ovatis obtusis.

C. scandens Roxb. Corom, pl. 2. p. I. t. 103.

Trattin. Arch. t. 41. C. malabarica Lam. FEnc,

3. P. 418. t. 289. C. Rheedii Gmel. Syst.

Nat. I... p. 280. Daphue polystachya Willd.

Sp. Pl. II. I. p. 420. Rheed. Hort. Malab,

7: Pp. 3. t.' 2. et C. malabarica B Lam. 1 c.

Daphne monoståchya Willd. 1. c. Rheed.l.c.t. 4.

Hab. In Malabaria: Rheede et Sonnerat. In Coro-

mandelia : Roxburgh. In Ceilona: Prof. Thun.

berg. — +.

Caules, petioli, racemi, bractee et flores eo modo

tenuissime tomentosi, ut quasi pulverulento-to-

mentosi videantur. — C. malabarica. B. Lam.
certe una eademque species ac ipsa «a.

5. STRUTHIOLA, Linn.

Nomen hujus Generis diminutivum est Struy-
thie a segd:ov, passer 1. struthio, quoniam Aucto-

Fes forsan caules longos apice floribus cum peni- .

cillis squamarum <. glandularum faucis ornatos re-
ctricibus struthionum comparabant , que similitudd
nimis est longe petita. - Ad glandulas s. nectaria
s. squamulas faucis quod attinet, difficile est dictu,
Quid re vera sint, s. que functio sit earum. For«

K.V. A. Handl. 1818, St. IL, 19.

Lamarck. Quis Eorum fuit, qui Genus primum '

285
san nectaria sint. Cellulosa implete videntur. Spe-
cies difficillime determinantur, quia valde variant

precipue quoad folia, et mutue fere in se trans- |

eunt.
| > Corollis pubescentibus.

I. S. virgata L. foliis lanceolatis acuminatis canali-
culatis subamplectentibus striatis, floribus se-
riceis: laciniis corolle lanceolatis acuminatis.

S. virgata Linn. Mant. pr. p. 41, Lam,
LL Lp. 305-3 Hoepit Pil -Nyst 550 Mö
f. 2. S. virgata ty &E Thunb. Mus. Nat.
Acad. Ups. App. XI. p. 4. Burm. Afr.
p. 127. t. 48. f. 1. mala. S&S. longiflora
Lam. III. p. 215. f. 78? — SS. ciliata
Andr. Rep. t. 139 & 149 sec. Ait. Hort.
Kew. ed..2, I. 4. Pp; 275. Dam; kt (exe
Synon, Passerine ciliate). Burm, Afr. p.
(20-10
S. pubescens Retz. Obs. bot. 3. p. 26.—
Bot. Magaz. t. 1212. sec. Ait. Hort. Kew,
I, c. S. virgata Smith exot. bot. p. 89 t. 46.
Caules nunc simplices, nunt ramosi. Folia
mirifice variant; nunc majora s. latiora, nunc mi-
Dora s. angustiora, superiora Convexa, imbricata,
subamplectentia et ciliata, inferiora plana, distantia
& omnino glabra: Verbo, vix duo-specimina si-
milia reperies. =
S. virgata L. et S. pubescens Retz. una ea-
demque est planta, et guod de proportione bractea-
rum (s. foliolorum calycis) ad germen in Horto

Kew. est locutum, nullo modo constans est, itaque

omnia synonyma huc retuli,

Sec, Cel. Dryander (Linn, Transact, II. p.

234) pertinet descriptio Pausserine 2 Hort. Cliff.

p. 146 ad Siruthiolam virgatam, et non ad Passeri-
nam eiliatam, ut dixit ipse von Linné.

281

S. ciliata Lam, et Andr. major tantum stirps
foliis majoribus, superioribus pulchre ciliatis,
In omnibus speciebus hujus. sectionis rami su-
perne sunt pubescentes, inferne glabri.
B: foliis latioribus 1. ovatolanceolatis arcte
imbricatis.
S. virgata & ”Thupb. Mus. Nat. Acad.
Ups, App. XL p. 4.
Rami eximie cicatrisati, et ramuli interdum
illos Ipecacuanhe fusce mirum in modum referunt.
y: foliis omnibus linearibus obtusis planiuscu-
lis extus subtrinervatis, haud amplectentibus.
S. virgate 4. Thunb Mus. Nat. Acad.
Ups. P. XIII p. 106. — SS. tuberculosa
Herb. Vahl., non vero Lamarckii.
Occurrit in Herb. Vabl. specimen hujus stir-
pis a Lamarck datum, sub nomine S. tuberculose,
at vera S. tuberculosa haud est, quia jam Lamarck
et ulterius Roemer flores uti glabros descripserunt.
3: foliis omnibus linearibus obtusis planiuscus«
lis glaucis superioribus extus pubescentibus,
S. erecta (3. Thunb. Mus. Nat. Acad,
Ups. P. XIII. p. 106. -S. villosa Herb. :
| Vahl.
e: ramulis incano-villosis, laciniis corolle sub-
| oblongis obiusis, ;
S. incana Loddig. bot. Cab. IL N:o 11.
S. virgata 3 Thunb. Mus. Nat. Acad,
Ups. App. XL p. 4.
Hab. ”in campis sabulosis, in lateribus montium
prope Hex Rivier, in Lange Kloof, prope Wol-
wekraal et alibi ad Promoator. bone spei”; Prof,
oThunberg. — +. j;
= 2. S. lucens Poir. foliis lucidis glaberrimis lan.
| ceolato-acuminatis, ramis erectis, corollis fo-

lium &quantibus , Poiret Enc, bot. VIL p.

288

477. S. ciliata B Lam. Illustr. IL p. 31
se! Rc et Schultes syst. Veg. 3. p- 334
Hab. ad. Promont. bone spei. — $. :
”Afnnis S. ciliate., — Tubus pubescens” i
et Schult. 1. c. Dubia species et a S. virgata L. ve=
rosimillime haud diversa.

3. S. villosa: ramulis villosis, foliis ellipticil
acutis €xtus trinervatis convexis albo-hirsus
tis, foribus pubescentibus: laciniis corolla
lanceolatis acuminatis.

S. tomentosa Andr. Rep. t. 334? 4

S, chrysantha Lichtenstein in Roem. & Schullt,

Syst. Veg. 3: p. 333? ;

Hab. ad Promont. Bonzx spei. $. (Herb. Va
& Casström.).

Frutexz ramulis supernre villosis inferne glabris.
Folia elliptica s. lato-lanceolata, 3—4 lineas longa
duasque lata. Flores villosi s. pubescentes. Calycis
"foliola lineari-lanceolata, obtusa, extus villosiuscula.
Squumule faucis 12.

4. S. strieta Lam: ramulis pubescentibus, foliis
ovatis, junioribus lanceolatis, acutis imbri
catis extus eximie nervosis, floribus sericeis:

-laciniis corolle lanceolatis acuminatis. .

S. striata Lam. Illustr. 1. p. 215 sec

specim. in Herb. Vabl. — SS. imbricata

Andr. Rep. t. 113. — S. lateriflora Hor

nem, Hort. Hafn. IL p. 855 sec. spe-

cim, — S. sulcata Schmidt in Neue und

selten. Pfilanz.? vid Uster. Annal di

Bot. 6 stöck. p. 120. |

Hab. ad Promont. Bone spei. &b.

Frutex tamis superne pubescentibus, infernt
glabris. Folia adulta ovata, 1. sepe lanceolata e
margine ciliata, eximie nervosa ut sulcata före

f

289

Calycis foliola lanceolata, acuminata, margine ciliata,
Squamule faucis quatuor. |
S. lateriflora ,/Hornem.' eadem omnino est ac
IS. striata Lam. foliis inferioribus lanceolatis, acu=
minatis, superioribus ovalis.

>> Corollis glabris.

5. S. erecta L. caule glabro, foliis lanceolatis
acutis acuminatisve glabris, floribus glabris:
laciniis corolle lanceolatis acuminatis.
S. erecta Linn. Mant. pr. p. 41. Wendl.
Obs. bot. p. 9. t. 2. f. 10. Loddig. bot.
» Cab. VIII N:o 74. — S&S. erecta « et y
Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups. P. XII. p.
106. S. pendula Salisb. Hort. Allert. p. 282.
S. tetragona Retz. obs. bot. 3. p. 25. S.
subulata Lam. 1. c. 2 Neciandra tetrandra
Berg, PI. Cap. p. 133. Passerina tetragona
Lings Spa PL Lp. st.
S. juniperina Retz. obs. bot. 1. c. Curt. Mag.
t. 222. .Loddig, bot. GCab.yyl..& N:o. 75.
Ait Hort. Kew. ed, 2. Tom. I. p. 271.

| Hab. ”in campis extra Cap et alibi ad Proment.
bone spei”: Prof. Thunberg. — b.

Caules superne quadranguli, inferne teretes, gla-
bri. Folia lanceolata 1. linearia, acuta I. acumie
nata, inferiora planiuscula , supegriora convexiuscula.
Squamule faucis octo.

I re

S. juniperina Retz. tantum junior certe stirps
est S. erecte. Foliola calycis paullo lomgiora quam
in S, erecta , quod tamen inconstans est & nullius mo-
I menti, dum de cetero non differunt. Anthere etiam
ån utraque incluse. — Dicunt qvidem Horticulto-
"Yes, ramos in S. juniperina laxos et nutantes esse,
at in S. erecta firmiores et erectos; ego vero nullam/

200

vidi S. juniperinam, quam a $. erecta diversam ha-
bere potui. d

Credibile est, S. subulatam Lam. huc per-
tinere.

Occurrit in Herb. Vahlit Struthiola sub no-
mine S. angustifolie, a ELamarck data, que eadem
omnino est ac S, erecta Linn.; dum vero ipse Lamarck
in Illustr. I. p. 315 S. angustifoliam inter species
corollis extus hirsutis enumerat, certe a S. erecta L.
est diversa. Dixit etiam 'Cel. Roemer, quod tubus
corolle pubescens sit; fec umquam variationem
quoad glabritiem vel pubescentiam corolle Struthio-
larum observavi, quamquam de cetero magnopere
' variant stirpes memorati.

6. S. ovata Thunb. caule sglabro, folhis elli-

EN pticis lanceolatis ovatisve acutis glabris,

foliolis calycis floribusque glabris: laciniis
coroll&e lanceolatis acuminatis.

S. ovata ”Thunb. pr. FI. Cap. I. p. 76.

Ait. Hort. Kew. ed. 2. T. I. p. 271.

Andr. Rep. t£ 119. -S. lanceolata Retz,

1. c. — S. myrsinites Lam. 1, c. sec. spe-

cim. in Herb. Vahl. ;

Hab. ad Promont. bone spei: Prof. Thunberg.—b.

Frutex' ab omni parte glaber. Folia 4—56 li-
reas longa, duasque lata, Flores folio duplo fere
longiores, itaque longissimi. Folia calycis rarius
margine pubescentia. Squamule faucis octo.

7. S. hirsuta; caule hirsuto, foliis ellipticis
ovatisve acutis extus hirsutis, foliolis' caly-"
cis pubescentibus, floribus glabris: laciniis
corolle lanceolatis acutis.

S. ovata B Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups.
P. XIII, p. 106.
Hab. ad; Promontor bone spei: Prof. T hunberg. bs

291
Differt de cextero a S$. ovata Thunb.: foliis

minoribus magisque approximatis sepe sparsis,
gquod in precedente vix vidi; floribus omnibus fere
brevioribus minoribusque: laciniis corolla brevio-
Yibus.

8. S. Vahlii: caule glabro, foliis oppositis ovato=
lanceolatis acuminatis amplectentibus, flori-
bus glabris: laciniis corollze lanceolatis acu-
minatus. ;

S. subulata Vahl. Herb., minime vero
Lamarckil :
Hab. ad Promont, bone spei. &. (Herb. Vahl. &
Swartz.)

Frutex S. ovate Thunb. valde affinis, differt:
foliis ovato-lanceolatis, amplectentibus, longiori-
bus subulatoque acuminatis; foribus brevioribus;
dum S. ovate folia elliptiea 1. lanceolata, breviora7
acuta,' haud amplectentia; flores longiores.

Invitus re vera hancee speciem a S. ovata di-
stinguo, at habitus stirpis diversus & forma folio=
rum aliena nec non insertio me ad earum separa-
tionem coégit.
; Dubie:

' 9. S. tuberculosa Lam. glabra, foliis oppositis
ovato-acutis :canaliculatis dorso substriatis,
corollis folio vix longioribus. Lam. Illustr.

p: 214. Poir. Enc, meth. VIL p. 479.

sec Roem & Schult. Syst. Veg. 3. .p. 333.

Hab. ad Promont. bone spei: Lamarck 1. c, — >.
”Tubus corolle glaberrimus.” Roem & Schult1. c.

T I0. S. angustifolia Lam. foliis oppositis erectis li.
nearibus dorso-trisulcatis , ramis compositis
villosis. Lam, illustr. 1. p. 315 Poir. Ene.
bot. VII p. 477. sec, Roem & Schult. Syst
Veg. 3. Pp. 331.

292

Hab. ad Promont. bona spei: Sonnerat: — tb.
”Tubus corolle pubescens.” Roem. & Schult. 1. Ch

+ 11. S. löngiflora Lam. subpubescens, foliis oppo= /
sitis breviusculis canaliculatis, corollis lon=
gissimis incano-tomentosis. Lam, ulustr. p.
315 Poir. Enc. VIL p. 466 sec. Roem, &'

4 Schult. 1, c.

Hab. ad. Promont, bon&e 'spei: Sonnerat — +.

”Hanc icohem Burmanni (Aff. p. 127. t. 147.
of. 1.) ad suam longiflorarn , nec ad virgatam , ut Will-
denow,' ducit Eamarck & Poirét 1. c., a qua dif
fert: tubo corolle gracili multo longiore, pollicari

& ultra; corolla alba laciniis ovato-obtusis 3; föllis

latioribus minus oblongis.” Roem. & Schult. 1, c.

Credibile. tamen est, .quod hancce planiam
merito ad S. virgatam citaverit Willdenow; Figu:
ra stirpis in opere Lamarckii nullos characteres exi-
mios a S. virgata exhibet.

Fk 12. S.-tomentosa Andr. foliis ovatis tomentosis,
calycis glandulis duodecim. Ait, Hort. Kew.
ed. 2. T. 1. ps 271- Andris Repos. t. 334.

Hab. ad. Promontorium: bone spel. — b.

Forsan S. villosa mihi eadem ac S. tomentosa

Andr. — Haud dicitur 1:€ an corolla glabra sit

1. pubescens, - ; -

k 13. 'S. sulcata Schmidt: foliis! ovatis imbricatis
sulcatis, ”foribus axillaribus. Schmidt Diss.
grad. Neve und selt. Pfianz. vid. Uster. Ane
nal. der 6 Stuck. p. 120.

Hab: — +.

> ”Tubus villosus ad limbum ventricosus.” Sch midt
1. c. — Forsan eadem' ac. S. striata Lam.

T

Cd 14. S. chrysantha Lichtenst. foliis ovato oblongis
| obtusiusculis quinguenerviis cauleque hir-
sutis, floribus axillaribus sessilibus, glän-=

293

dulis nectarii penis Lichstenst. Spi-
cileg. FI. Cap. Mss. sec. Roem. & Schult,
Pi Syst VER: 3: pr 333, .
Hab. ad montem Witsemberg prope Tulbagh ad
koöPromontor. bong spe: Lichtenstern" =p.
Forsan eadem ac S. villosa mihi. — Cel. viri
haud dicunr, an fores glabri sint 1. pubescentes;
nec numerum squamularum faucis memoraveront. ”
Quid S. stricta Donn Hort. Cantabr. edit. 6
p: 407
Quid S. ggn & S.: oppositifolia Catal. Hort.
Liverpool. p. 176?
Quid S. glauca Loddig. Catal. pl. 1807 p.
352 & Donn Hort. Cantabr edit 6. p. 402-anne
: incana Loddig. bot. Cab. 11. N:o 117? /
S. nana Linn. fil. species -est Gnidie, quia Ca-
lyx deest. 13
Obs. Species a Lamarck memorate ulterius inqui- :
rend&e; forsan, plurim&e tantum. varietates Iincon-
spicu& sint S. virgata & erecte.. — Adnotandum
"denique nec opus Cel. Andrewsii, nec Encyclo-
pediam Poiretii me vidisse.

Octandria.

6. IT LAGETTA, Juss. & Lam.

Arbor hacce, ab Hispanis Indie occidentar
lis Lagetto vocata, diu cognita fuit, attamen non
botanice äntequam D:r Wright Anno 1777 spe-
cimen misit Illustrissimis Viris Banks & Solan-=
der, qui arborem ut speciem Daphnes determina-
verunt;, Ilustriss. Swartz vero primus fuit, qui
stirpem sub nomine Daphnes publicavit. Dein ve-
ro ab Illlustriss. Jussieu & Lamarck ut propri-
um genus definita nomine Lagette, & a Daphne corolla
persistente & glandulis NN quatuor differre di-

294

citur; an vero basi I, fauce corolle glandule sint
-adnate Åuctores plurimi non determinant. Fructus
ab Auctoribus etiam diversis describitur nominibus:
ab.m Swartz drupa vocatur, lllusstrissimo Ju s-
sieu vero nux, Ventemat bacca audit. — Stir-
pem numquam; vidimus, itaque dubia allata haud
dissolvere possumus,-

LZ. lintearia Tuss. .& Lam. — Juss, Gen. pl. p
8 Lam. 000. 3. P, 376 & 440. Ilustr. ta
23897 Vent. Tabl, IL p. 239: Daphne Lagetto
Swartz FL Ind. Occ. 2. p. 680. Wright in
vån Lond, Med. Journ. Vol. VIIL P. 11t:t. po
-— vid, Ust. .&:Roem. NEN IV. Stäck
p. 139. + Sloane. Hist, .3..p. 22/t.. 168. fl
60 BIN Te. SE AtNBÖg Re
Hab. in rönte excelsis Jamaice & Hispaniole;
Swartz, 6.

Credit Cel. Lamarck, & Cansieram malabaricam
sibi & Kade Kandel Hort. Malab. 6 t. 37. species
"hojus Generis esse; — dum Lagettam haud vidi-
mus, hanc rem haud dad possumus. |
Obs. Me docuit Cel. Afzelius, quod ex interior!

Africa ad Sierram Leonam adducatur cortex in-
interior s. liber reticulato linteiformis arboris ig-
note, ah Anglis Lagette interdum nominate
Est hecce Arbor, quam sub nomine Daphnes me=
morat Cel, Arodt in Reise durch Schweden
2. — |
7. DAPHNE, Linn.
> Nomen huic Generi imposuit von Linné
a da Pra, quod synonymon est Lauri. Poétice etiam
est originis; fabulantur enim Poäöte, Daphnem pu-
ellam, Latonis & Penzei filiam, ab Apolline
adamatam , cum vim ejus effugere non posset, De= :

295

orum miseratione in ZLaurum fuisse mutatam, de
quo canit Ovidius in Met. L. I. v. 452.

Adhuc nullam certam stabilitamque Daphnem
inter & Passerinam definitionem habuerunt Auctores.
Ut denique certa fiat distinctio eas inter, illas tan-
tum species voco Daphnes, que corollam habent
deciduam & drupam, h. e. que circa nucem in-
volutum gerunt carnosiusculum , dum species Pas-
serine corollam ' habent marcescentem nucemque
pudam.

Anno proxime preterlapso Upsalix sub pre-
sidio Ilöstr. Prof. & Commend. Reg. Ord. de
Wasa Thunberg dissertationem edidi gradualem
de Daphne +), in qua fusius omnés ejus species de-
scripsi, sed postquam tandem varia & completiora
specimina hujus Generis vidi, nunc plures species,
in opusculo citato descripte, ad Passerinam vefero,

+ Floribus lateralibus.

I, D. Mezereum IL. foribus sessilibus' terhis
cavlinis glabris: laciniis corollx ovätis acu-
tis, foliis lanceolatis basi longe attenuatis
utrinque "glabris acutis,' Dissert. Nostr. de
Daphne ps 3. |

D. mezereum Linn, Sp. pl. ed. I. T. 1.
p: 356: Sv. Bot, I. t. 7. Thymelea Me-
zerem Scop. Il. Carn, I. p. 279.

Hab. in sylvaticis humidis, montanis subalpinis 1.
alpinis Norvegie, Svecie,, Anglie, Gallie, Ita-
lie, Helvetie, ubi sec. Cel Wahlenberg us-
que ad 5700 ped. par. supra mare in alpes ad-
scendit, Germanie, Hungarie, Polonixe, Rossie,
Sibirieque, ubi sec. Cel. Gmelin usque ad

F) Dissertatio illa, que, respectu promorionis instantis celerrime
fuit impressa , variis laborar vitiis , que in nova editione cor-
rigere studebo,

296

Jeniseam flumen pergit, & hinc orientem versus +

deficit. — +.

O5s. D. Liottardii: foliis spathulato-lanceolatis, flo--

ribus quaternis axillaribus, inter gemmas penta-
phyllas occultatis. Villars F1. Delph. 3. p. 516.
D. Mez. y Deslongch, FI. Gall. 1. p. 226 certe
ne varietas quidem sed ipsa genuina D. Me.
zereum.

2. D. Laureola L. racemis axillaribus termina-
libus subquinquefloris bracteatis nutantibusy
flor:bus glabris: laciniis corolle lanceolatis
ovatisve obtusis, foliis lanceolatis basi lon=
ge attenuatis utringue glabris. Diss. nostr.
de Daphne p. 15.

D. Laureola Linn. Sp..Pl. ed: I. T. 1.
p- 356. Engl bot. tr 119. : D. major

Lam. FIL. Fr. IIL p. 22. Thymelea Lau-:

reola Scop. Fl. Carn. 1. c.
Hab. in sylvis montosis & dumetis Anglie, Gallize,
.'Italie, Lusitanie, Hispånie, Helvetie, Ger.
manie Australis & Bohemixz. — Fb.

3. D. pontica L. floribus lateralibus axillaribus
glabris: laciniis corolle lineari-laoteolatis
longe acuminatis, foliis lato-lanceolatis obo-
vatisve; Dist: nöstr. de Daphne p. 17.

D. pontica Linn. Sp: PL ed. 1. T. 1. p,

45 Andr. Rep. t. 73. Pall Fl. Ross.

»P 514
Hab. in bk. Tournefort. In fagetis umbros-

simis montanis inter juga alpina in Districta
Radscha ad Seglevi & ad jugum promontoriale
in districtu Sadschavacho Imiretie: Gälden-
stedt sec. Pall El. Ross. — 5. .

4. D. pendula Smith: capitulis lateralibus lon-
gissime pedunculaus inylucratis nutantibus,

|
|
|
|
|

297

involucro diphylo; floribus sericeo-villosis:
laciniis corolle ovatis acutis3; foliis lanceo-
lato-ellipticis sparsis glabris.
D. pendula Smith Ic. ined. 1. p. 34. t.
34. D. jovanica Thunb. Mus: Nat. Acad.
Ups. App. XL p. 4. Scopolia composita
Linn. Suppl p. 478-

Hab. in Java: Prof. Thunberg. — &.

Obs. A. ceteris Daphnes speciebus diförlänvoluero
diphyllo; dum vero fructus adhuc ignotus est,
illam huc refero, quamquam in Diss. de Daph-
ne eam haud enumeravi.

«+ Floribus terminaliburs.

5. D. tinifolia Sw. floribus terminalibus dicho-
tome-paniculatis aggregatis sericeo-pubescen-
tibus: laciniis corolle ovatis obtusis, foliis
elliptico-lanceolatis obtusiusculis glabris. Diss.
postr. de Daphne p. 18.

D. tinifolia Swartz Prodr. p. 63 & Fl.
Ind. Occ. II. p. 683.
Hab. in montibus excelsis Jamaice australis: Swartz
- b.

6. D. Gnidium L. paniculis terminalibus, flori-
bus villoso-pubescentibus: laciniis corolle
lanceolatis obtusis, foliis lineari-lanceolatis
acuminato-cuspidatis. Diss. nostr. de Daph-
ne p. 20.

D. Gnidium Linn. Sp. Pl. ed AR VN jo
357. Regn. bot. t. 328. Desf. F1. Au. 1.
p- 319. Hayne Arz. Gew. 3.t. 45. Humb.

de distrib. geogr. pl. p. 248.
Hab. in locis siccis aridis & sylvaticis Gallie austr.,
Hispanie, Lusitanie & Italie, Id monte SEAN
>. Barbarie: Desfontaines. In regione culta Te-
neriffe a 1200 ad 25280 ped. par. supra mare ads

298

scendit: Leop. v. Buch & Chr. Smith sec.
Humb. 1. c. — &.

Dizxit Cel. Decandolle in FI. Franc. T. — p.
359: ”Son fruit me paroit peu ou point charnu,
ce qui doit peut åtre engager å la placer parmi les
Passerines.” — Judicent de hac re Autopte.

7. D. rotundifolia Forst. floribus terminalibus
congestis sessilibus sericeo-pubescentibus: 1a=
ciniis corolle ovatis obrusis, foliis opposi-
tis petiolatis orbiculato- ellipticis glabris,
ramulis pubescentibus.

D. rotundifolia Forst. pr. p. 23. Linn. Suppl.

p- 223: Brown Pr. FL Nov. Holl.1L pc

363. Diss. nostr. de Daphne p. 21.
Hab. in insula Namoka: Forster. — +.

8. D. indica L. floribus terminalibus congestis
sessilibus sericeo-pubescentibus: laciniis co-
rolle lanceolatis acuminatis, foliis oppositis
petiolatis ellipticis acutis raniisque glabris.

D. indica Linn. Sp. PI, ed. 1. p. 357.
Osbeck. It. p. 246. Brown 1 c. p. 362.
— D. foetida Forst. prodr. p. 23 & Linn.
Suppl. p. 223 sec. Brown. Dissert. nostr.
de Daphnoe p. 22. — Copura purpurata
Linn. Mant. alt. p. 224 sec, Smith In-
trod. to bot. ed. 2. p. 419.

Hab- in apricis aridis Chine: Osbeck sec. Herb.
Berg. — In insula Namoka: Forster. In littori-
bus intra Tropicos Nov&e Hollandie & ad Port
Jackson ejusdem: Insule: Brown. — "+.

Cel. Brown ll. c., D. indicam L. unam ean-
demque esse ac D. fetida F. fide speciminum Ta:
beitensium in Herb. Banks.; vide tamen dubia mea
circa hanc rem in dissertatione citata, Dixit quoque
Cel, Smith 1. c., Copuram purpuratam L. etiam

299

D. indice synonymon esse, differentem tantum

"staminibus sex; sec. descriptionem. Linnei ta-

men re vera generice differre videtur: corollze

Jimbo sexpartito; dum vero Capuram in Herb, Linn.

vidit Cel. Smith, certe melius 'hac de re dijudi-

cavit. Conf, Dissert, nostram sepius citatam p. 23,

24 et 25.

+ 9. D. cannabina Lour. umbellis terminalibus,

foliis lanceolatis oppositis. Lour. FI. Co-

chin. I. p. 236. Diss. nostr. de Daphne p. 25.

Hab. in sylvis Cochinchine: Loureiro LI c.—>p.

Sec. descriptionem Rev. Loureiro certum vi-
'detur, plantam huic Generi admunerandam esse,

10. D. odora Thunb. floribus terminalibus aggte.
gatis sessilibus, glabris 3; laciniis corolle cor-
dato-ovatis obtusis, foliis sessilibus sparsis
ellipticis glabris nitentibus. Diss. nostr. de
Daphne p. 26.

D. odora Thunb. F1. Jap. p. 159. Banks
Ic, K&mph. t. 16. D. odora & et B Thunb.
Mus. Nat. Acad. Ups. P. XIII. p. 106,
D. Japonica Ejusd. Mus. Nat. 1. c.
'Hab. in Nagasaki alibique Japonie: Prof.Thunb.—t.
Obs. Hec vera D. odora Thunb. in Europa ad-
huc nondum culta fuit, Conf. Diss. nostr, cis
tatam.

11. D. sinensis Lam. floribus terminalibus ag-
gregatis breve pedicellatis tenuissime pube-
scentibus, pedicellis sericeo pubescentibus,
laciniis corolle lanceolatis acuminatis, foliis
sessilibus sparsis elliptucis glabris mitentibus,
Diss. nostr. de Daphne p. 27. -

D. sinensis Lam. Enc. 3. p. 438 Cexclus.
Syn: Thunb.) D: odora Ait. Hort Kew.
ed. I. T. 2. p. 26. Smith Exot. bot. t.
47. Lour, Fl. Cochin, I. p. 237. (ex-

300

clus, omnibus his Iocis Syn. Thunb.) ==
omniumque Catalogor. Hortor. — D: Ja-
ponica y. Thunb. Mus. Nat. Acad. Ups.
App. XVII p. 4. ;

Hab. in China. +.

In dissertatione citata fusius differentias ha-

fum stirpium exposui 5).

12. D. occidentalis Sw. floribus terminalibus ca-
pitatis sessilibus sericeo-pubescentibus dio-
icis, capitulis pedunculatis axillaribus: lacis
piis corolle lanceolatis acutis, foliis sparsis
ellipticis supra glabratis subtus cinereis pu-

; begcentibus; ramulis dichotomis.

D. occidentalis Sw. pr. p. 63 & FL Ind.
Occ. 2. p. 685. Diss. nostr. de Daphne
Pp. 39. Ä

Hab. in montibus altis Jamaice australis: Swartz.
= b.

13. D. alpina L. floribus terminalibus aggrega-
tis sessilibus pubescentibus: laciniis corolle
lanceolatis acuminatis, foliis lanceolatis obo«
vatisve supra golabratis subtus piloso-pube=
scentibus. Diss. nostr. de Daphne p.-31:.

D. alpina Linn. Sp. P. 1. ed. I. T. I. pc
256. Schmidt. Oest. Baumz.t. 19. Thym.
alpina All. FL. ped. I. p. 152. Th, can-.
dida Scop. F1. Carn. I. p. 2176.

Hab. in locis rupestribus apricis Alpium Gallize,
Italie, Helvetie austr., Carniolie, Forojulii et
Croatie. — >b.

|

+) Exclude tantum. p.' 28,1. 27 et 28 pro D. odora sequentia |
urpote haud omnino recta: ”pedicelli brevissimi glabri, ni=
gri,” In stirpe florente flores re vera sessilest, dum vero ex=
floruit, in receptaculo excrescunt pedicelli brevissimi, ut im
plerisque ceteris Thymeleis, i

14. D.

301

2240 D. altaica Pall. Aoribus terminalibus subses-i
vas ssilibus glabris: laciniis corolle ovatis obtu-
ca ec Sis,, foliis .oblongo-lanceolatis obtusis utrin«
sion que glabris. Diss. nostr.:de Daphne p. $4.
+ > D. altaica Pall. Fl, Ross.. p. 53: t 35:
Hab. in Alpibus : Altaicis Sibirie, .ubi primo inves
I nit Patrin sec. Pall. F1. Ross. — p.

"8S: D. Cneorum DL. floribus"terminalibus fasci-
culatis sessilibus extus incano-pubescentibus:
laciniis corolle 'oblongis 'obtusis, foliis 'cå-
neiformibus lanceolatis : mucronatis NÖT
Diss. nostr. de Daphne p. 37.

D. Cneorum Linn, Sp. Pl. ed, [. T I

Pp. 357. -Jacqa F1, austr.. 5. p. 12 t. 126.

Wablenb. F1. Carp. p. 111. Trattin. Arch.

I. p. 122. t. 134. D. odorata Lam. Fl.

Fr. Th. Cneorum Scop. F1. Carn. I. p. 257.

Hab. in sylvatieis apricis, montanis &- montibus

humilioribus Galliz, Italie, Helvetie, Germa-
ni, 'Hungarie & Polonie. — pb.

Fructus magis siccus quam in ceteris. — In
Gallia excurrit P. Cneorum a locis planis fere usque
ad limitem nivalem sec. Decand. Geogr. des Pl, de
la France, Vide Humb. de distribut; Geogr, Plant,
P. 130. . i N

; 16. D. striata Trattin, floribus terminalibus fa-
| sciculatis 'sessilibus glabris: laciniis : corolle
- lato-lanceolatis acutis, foliis cuneiformibus
> Janceolatisve mucronatis nitidis. Diss, nostr,

de Daphne pi: 40.

"D. striata Trattinnick Arch. der Gew.
Kunde 1. p. 120. t. 133. D. Cneorum
Wabhlenb. de Veget. & Clim. Helv, Sept.
Pp. 72 sec. Ejusd. FL Carpi ip, 111.

K. V. A. Handl. 1818. St. II. 20

382:

Hab/ äh :Adpibus "Helvetiz, UbE ”h 'Tegionet al.
pina inferiofé' Moöntis Lund > supra terminumn abie.
QUOT po ad 6960 pedum” elevationem : 'topiose”
.blegit ke Våbhlenb er It? tonter Baldo : :
Arts tr öm er! séc, Herb. Berg.>> "Ia monte Ritt-
-Spersbetgioprope : Botzen ” Tyröli= pritho sbservas
vit Geo vanellt > In Carintha? FT raven fell-
ner. Per omnem Italiam, Neapolis &-Appliam
; .nullam aliam. sub D.. Cneori: nomine' speciem ,
vDisi presentem vidit Sieber” sec. Trattinnick
ke, —: bi — Conf, Diss. nostr. sepe citatam.

be D. glomierara Lam, flotibus'"fetminakibus fa-
I sciculatis conglomeratis glabris: laciniis co-
' toll länceolatis ERE foliis obovatis
utringae glabris: nitidis; "Diss. nostr, de
Dapbine'p. 42. 27 - |
D. glomerata Lam. End II. Pp. 438:
Steven in Act: Mosc. III. p: 246 & 260,
'D. comosa Adams in Web. & "Mohrs

Beitr. I. PÄSAR Sar LE

Hob. i in Caucaci Iberici Alpestribus: Fas EE
In jugis subalpinis Caucasi: Adams. In alpe
” Tyfendagh Caucasi: Steven. In Oriente: Herb.

"Tournef. sec. Lamarck, 1. c. — +.

18. D. <collina Sm. foribus sterminalibus aggre-
gatis extus. sericeo-villosis: laciniis corollz
ovatis obtusis, germine villoso, foliis obovatis
supra nitidis glabris subtus piloso-villosis.

D. collina Smith Spicil. Fasc. II. t, 18.
Roem. Fl. Eur. Fasc. VII. Curt. Mag.
Vol XII t. 428. Bräckner. Fl. Rom.
in Magaz. der Nat. Forsch. Fr. VI p.
144. Dissert, nostr. de Daphne p. 44.
Thymelzea Saxatilis olexefolio. Tournef.

Instit. p- 594.

503

iHab. än/collibås gir på perl Ar tope "Casertam i4d

ripas Vulturni, ubi /Martié!'f787 legit -Cel.
älg Athi Ta pigneto "Chigi 'Ostie:' Brädkne r.
ol -— b: Å (dag mv rol CANS LUTTav nior
eu? usage nunc:D; särstfödiorks: &D. . sericédm
"Herbarii :'Vahlir inspicete ' licuit, €äs -4'D. cdlliäa
«Sm. habitu quodammodo differte "videol; . dolendm

ivero specimina &oD: bixifolid" "EDA sericéa Flerb.

Vahl miousbora nimisque ténera esse föliis nempe
& fotibus nuper explickis; ita ut noktläm” vixvjudi-
scemvan tale santumdiferant Vebvalierates sintra
-diverso:” solo orte ”Quamobrem tlterivs invito
"YR en jua g er salen rd vn MOR OEIREe
Sätt. Hölean BYSINEN I PIOlen
id ol VN sonas DE tollinärn . St sub: no-
"mineDi sericee vad witös IIhöskiss. ”Tirunberg
& Swartz misit, unde Ipsum in hac re inicérdicn-
dine” labbrasserofsäiderint (2 paillor Å
synonyma Diodbuzifolia" Valls DD. iseplika
-Desfoniti in Ann. du Möss. & D:oleefolia, Lamsin
; Dissertatione: med ad De collinäm.Smo' "citat, aranc
als: locis: transponox:do ertolosgnast sotos set
ou YPrutex 'pulcherfimus;” 'vadbsi äecola: Vulturni,”
t colles campösque » in>confiniis” ejus tegit,3 sicut no-

+ sttös Ulex$; flosculosisuos fragrantissmos:endique” car-

Jpendos > offerens ; ac si rosaria ' 'Poösei ioträrég”
stSnnithsk) C7900fsm Ör a
Ko D. buzxifolia Vahl: göriling iermilibust "ag-

gregatis villosis: laciniis Corolla lanceolatis

oibi obtusiusculis, germine-pubescente ; foliis:obbo-
=oof 0 vatis supra glabris, junioribus utringque adul-

tisque subius pubescentibus. «

D. buzxifolia Vahl. Symbi bets. :p, 2.

Thymelea orientalis:buzxifolia suBtus vil-

4 losay flore albo, Tournef. Coroll Instit.

Pp. 41.

304

-1Hab. in Oriente: Broussonet sec. Vabl. 1. c. (vidi

;. ån Herb. Vabl): — +.

Frutex ramis glabris, ramulisque superne villosis.
Folia versus apices ramulorum approximata, sparsa,
sessilia, obovata, basi angustiora, integerrima , su=

pra glabra, juniora utrinque et. adulta subtus puå-

bescentia, 4—6 lineas'longa, medio duas lata. Flores

terminales ,, aggregati, sessiles, 6—8, extus villosi;

Corolla 5 lineas circiter lovga; tubus basi ventri-
cosus .s. gibbosus, 4 circiter lineas longus; Laci-
nig corolle lanceolate, obtusiuscule, lineam longe.

: Stamina duorum ordin: 4 inferiora paullo infra fau-

cem 4 superiora fauce tubi inserta: Filamenta bre-
vissima; Anthere oblong&e, biloculares,lutex. Ger-
men. ovatum , pubescens', apice villosum; stylus bre-
vissimus ut fere inconspicuus; stigma capitatum, mu«
ricatum. — >

A D,. collina Sm. itaque differre videtur: fo-

« liis multo minoribus, : angustioribus, brevioribus,
. opacis, jupioribus utrinque adultisque subtus pube-

scentibus3; floribus.-minoribus, :paucioribus, s.4 1.5:
laciniis corolle lanceolatis, obtusiusculis; germine pu-
bescente; dum D: colline folia multo majora, duplo
fere longiora, latiora, Coriacea, supra fere nitida,
subtus piloso-villosa (nec unquam, quantum vidi,
folia juniora. utrinque pubescentia ut in D. buxifolia).
Flores numerosissimi, 6=— 16, majores; lacinie com
rolla ovate, obtust; germen villosum. på

A D.: sericea . Vabl :differt: ramulis firmiori-
bus; foliis obovatis, magis approximatis, dimidio fere
brevioribus: junioribus utrinque pubescentibus; flos
ribus minoribus: laciniis corolle lanceolatis, obtusiu- |
gculis; dum D. sericee ramuli tenues; folia lanceo-
lata, basi angustiora, magis sparsa, duplo fere lon-
giora, omnia supra glabra, subtus piloso-villosa;
flores majores: lacinie corolle ovate, obtuse.

495
Flores D: busifolie albi & Flores D. sericag
pörpurei sec. ' Vahl. 1. +

Obs. Ramulus & folia, que vidi, D. buzifolia fla-
” vicantia fuerunt, dum folia D. colline intense —L
—& in D. sericea lete viridia.

020. D. sericea Vahl: floribus terminalibus ag-

= gregatis villosis: laciniis corolle ovatis ob=

; tusis, germine' pubescente, foliis lanceolatis

> Obtusiusculis supra glabris subtus piloso-
villosis.
D, sericea. Vahl Symb. bot. I. p. 28:
Desfont. in Ann. du Mus. X. p. 297.
t. 20, — D. oleefolia Lam. Enc, bot. 36!
P- 4490. sec, Desfont. 1. c. |
Thymelea cretica, oleefolio subtus- vil-:
loso. Tournef. Cor. Instit. 41.

Hab. ”in Creta: Broussonet. - Neapoli legit Illustr.;
de Schlanbusch” sec. Vahl. J. c. — In Cre»
ta anno 1700 jamilegit Tournefort ; etiam
in Asia sec. Desfontaines, — pb.

Frutex ramis subfuscis, glabris, ramulisque
tenellis, superne hirsuto-villosis. Folia sparsa, Ses-
'silia, lanceolata, obtusiuscula, basi angustata, ine
tegerrima, firma, supra glabra, subnitida, lxte vie
ridia, subtus piloso-villosa, pallidiora, nervo dor-
sali et fusco et viridi, 8—10 lineas longa, versus”
apices duas lata. Flores terminales, aggregati, ses.'
siles, 5 1. 6 circiter, extus villosi: corolla 4—96 li-
neas longa; tubus basi ventricosus, 3—5 , lineas lon=
gus: lacinie corolle ovate, obtuse, lineam longe.
Stamina duor. ordin. ut in ceteris; Filamenta bre-
vissima; Anthere oblonge, biloculares, lutexe. Ger-
men ovatum, pubescens, apice tantum villosum;
stylus brevissimus, ut fere inconspicuus; stigma cCa-
pitatum, muricatum,

306
sor Vidi in, specimi ne iD-..sericea : Herb. Vall. förgg
Jium unicum quod formam. obovatam omnino ha
buit foliorum Gå colline ; ad hanc formam quoque "|
inclinant fölia fericee;' itåque. dum omnia, w
vidi; "specimina ”D"- sericea följa juniora, & non
satis explicata fverunt, crediderim fere, NE seri-
ceom >: Vahliir äga rå tantum! esse” KEN D.
colline. 0 SkDIT å

ad AD. tollina differre” vå oniet ramulis 'tenuio-
ribusy- fuscissfoläs lanceoslatis, obtusiusculis, bre-
vioribus: (8—10 lineas longis duasque 'circiter la=
tis), tenulioribds;-nervo dorsali sobtös: sepe fusco;
flöribus. paucioribus (91.6); minoribös; germine pu-
bescenie; apice rantum villosd; dum D.-colline 1a-
muli firmiores, rufescente brunnei, villosiores; folia
obovata, longiora & latiora (pollicaria 1. ultra, 41. 5
circiter lineas lata); €oriacea; flores numerosissimi
(&-—15),; majores;' germen villosum. — Stirps D.
sericee iquoad -ramyulos.& folia lete-viridis; stirps
D:scolline folia »habétr intense-vitidiar”

Flores: PD: sericee purpurei sec. Vabl I. c. —
Folia: haud, acutaj- uti dixit Cel, Vall» sed.re. vera
obtusiuscula M :obtusa. så :

ont Far IRe: Gelehrte rear 172 Stöck : åa. .
Oct, 1816 Psi 1708, ubi Tecensetur. Sibthorpit.. Fl.
Greece prodr. ; . vidimus, ån libro citato .etiam oc-/
currere D. sericeam,: nescimus. vwero, an Cehl Smith
eam specie distinxerit a. D. sva collina; 1.. si figu-
ram dederit: in ipsa Flora Greca, dum pretiosa illa
opera nondum vidimus. :..-.
21, D. Oleoides Schreb. RT terminalibus. Pr
-minis sericeo-pubescentibusz. laciniis corollae
<> Janceolatis attenuvatis, foliis lanceolatis. utrin=
...sque glabris. Diss. nosir. de Daphne p-49.

«cc De Oleoides Schtreb. Ic. & Desc., pl Dec.

OL Pp 13.t. 7. Willd. Sp. Pl. Al. p- 423.

3907

ooh 0 (exclus: synon, D. salicifolie, Lam.)., Bie-

svslusaubberst. Fda S206bs0: Kär ”e

Hab. in montibus Crete: Schreber, In Caucasi
.ssorientalis. sylvis;; circa Kurt- Bullak : Bieber-
stein. In Örecia sec. Herb. Tihonb. — pb.

& 2RsdD. salicifolia Lam. floribus terminalibus ag-

ef ra gregatis' 'sessilibus”extus” pubestentibus: laci-

0) anis Ccorolle>lanceolatis > åcuminatis; foliis

«ål cccdlineari-lanceolatis 'lanceolatisve obtusis: mu=
cronatis utrinque glabris.> Diss. fostr. de
Daphne p.-51.

8 900000 D. salicifolia Lam. Enc. HE -p.'438 (ex- -

'clus. syn; D, Oleoides Schreb); Bieberst.

a CFL Cauc, 15 p:-498.: D: caucasica Pall.
FI, Ross, J;- p. 53 sec: Biéberst, 1. c€, —
D, Euphorbioides- Muss. vii sec.
Herb, Willd.

Hab; in. Iberia media; In campestribus inter oppi-
da Gori & Krzchinval 'copiose':-etiam in sylvis
circa "Ananur: - Bjieberstein: Ad rivum Li

» achri in Iberia sec: Herb. $ wartz.z In dume-

"tis adsCsani 1. circa Achalgory frequens: Gäl.

« denstedt sec. Palli 1 c Abp:

An: D. jasminacea :Smith; in Sibth. Et Gréka
shujus sit loci? Opus citatum nungquam vidi. Conf.

Diss. nostram;

'+ 23. D. obovata Humb. floribus corymbosis, fö-
del glabris obovatis obtusissimis, Willd,
Herb, |
'"Hab. in America meridionali: Humboldt sec.
"Herb. Willd. | y
4 24. PA lancifolia Humb. cymis glomeratis termi«
nalibus , foliis oblongis utrinque acutis sub-
— tus pubescentibus. Willd. Flesbe ss
"Hab, in Peru: Humboldt SEC. Herb, Willd.

308
+ 25. D. Elzagnoides Humb. foliis lanceolatis gla=

bris supra nitidis, capitulis pedunculatis..
Willd. Herb. :

"Hab. in America meridiénali: Humboldt sec. -

Herb. Willd.

Obs. Diagnoses :harum plavfarent in herbario b.
m. Willdenowii occurrunt, uti nos humanis«
sime edocuit Cel. Otto, sed, uti bene patet,

; valde incomplete sunt; unde descriptiones Il.

så Humboldt exoptande;

Sequentes olim species Daplines .successive a
variis Auctoribus sec. recentiores observationes ad
Passerinam sunt relate: D: dioica Gouan a Cel.

-Ramond in Bullet. philom. — D-. calycina Lapeyr..
.a Cel. Persoon in Syn. PL i. p. 437. — D. ni

tida Vahl (D. argentata Lam. Enc.) a Cel. Des<
fontaines in FL Atl. 1. p. 131. — D. Tartonraira
L. a Cel, Schrader in Journ. för die Bot. 4. B. 1.
h. p. 89. — D. Thymelea L. a Cel. Decandolle
in FL-Fr.-6: p: 466. — D. vermiculata. Vahl est
P. tinctoria Pourret in Chlor. Narb. — D. lanugi-
nosa Lam. est P. canescens Schousb. in Marokk,
Beskriv. — Ego nunc etiam D. villosam L., D.
pubescentem L., D. thesioidem Lam, D. coridifoliam
Lam. et D. tomentosam Lam. ad Passerinam retuli.
— D. osyroides Vahl. Herb. (vid. Dissert. nostr.
de Daphne p. 54) varietas , tantum est Passerine
tartonraira. — D. monostachya Willd. & D. distachya
Willd. Cansiere sunt, uti jam antea ab Hlustriss,
Jussieu & Lamarck fuerunt determinate, — D. La-
getto Sw. sec. Ill. Jussieu proprium constituet ge-

"nus, Lagetta nominatum. = D. triflora Loureir.

nullo modo vera est Daphne, dåm describitur ”ca-
lyce triphyllo trifloro.” — D.- squarrosa L, forsan
Gnidia carinata Thunb. = D. rosmarinoides Burm.

AV

- 309
pr. FI Cap. p. 11, DaphheF orsk. Fl Egypt.

Arab. p, XXV N:o 188 et Thymelze binge in Linn.
"FL Palest,, vid. Amen. Acad. 4. p. 455, dubix
vomnino sunt,

8. DirRcaA, Linn.
Nomen hujus Generis forsan derivavit von

Linné a Asexa, fons, quoniam in paludibus cre-
'scit. Crediderunt etiam auctores, quod nomen de-

”rivaverit a Niexn» Lyci Regis Thebanorum uxo-
re. A ceteris Thymeleis diftert corollå elimbi,

s. tantum obsolete hinc et inde crenata. Fructus,
quem haud vidi, a Linn 20 vocatur bacca, ita

"etiam a Cel. Pursch; sed ab Illustr. Willde-
"now aliisque drupa nominatur. Autopte rem di-
' judicent. Si extus habeat involutum carnosiuscu«
lum ut Daphne, drupa est, quod etiam crediderims

1. D. palustris Linn. Diss. Növ. Gen. pl.
in Amen. Acad. 3. p; 12. t. 1 f.2. Du-
ham. Arb. p. 211. t. 88. Lam. Enc. p.
289. It. 293: Schkuhr bot. Handb. I.
p: 337: t.” CVIL Pursch FL Am. Sep
1. p: 268.
Hab. sylvis nemorosis paludosis a NewYork ad Ca-
rolinam Americe septentrionalis: Pursch. — +.
9. GniDtiA, Linn.

Quid granis Gnidii intellexerint veteres Au-
ctores, plane nescimus. Nostris temporibus gra-
na Gnidii s$. semina cocco - Gnidii a variis Daphnes
speciebus desumuntur. Gnidus s. Cnidus fuit etiam

” Cari& Urbs, Veneri dicata, unde Venus Gnidlia di-

ctaa Von Linné nomen Gnidie huic dedit Ge-
neri. — Differt Gnidia a Struthiola calyce nullo

| staminibusque octo, & a ceteris Thymelzeis pre-

sentia squamularum s. nectariorum faucis. Si he
'squamul&e nectaria sint, nec non, walde est ins

oo

310

certum. Variant quoad formam in variis speciebt

in nonnullis glanduliformes sunty in aliis nectarii=
formes s. hyalinz. — Nectandra Berg, & Gnidia omni-
no conjungenda, quoniam haud generice differunt,
exceptå N. tetrandra Berg. , que Struthiola est erecta ÅL.

4... G. pinifolia K foliis. .sparsis linearibus extus
""convexiusculis n mucronatis carnosiusculis glas
bris, floralibus lanceolatis , floribus .Capitatis
pubescentibus : Jaciniis corolla” oblongis. ob-
tusis.
G. pinifolia en sp. PL. ce 1. dd p.
356. Willd. Sp. Pl. 1. 11. p-.424 (excl.
i Suppl. cum sectione ultimå adjecte
.descriptionis ex Linn. Suppl. ;&. Wendl.

OY
571)

-

quoad locum citata;). Andr. Rep, t. 52.
Hort. Kew. ed. 2. 2. p. 4122 Bot. Re
gist. II. t.. 19. 2. Berg. Cap. p. 122
Lam, Enc. II. P 764. t..291. f.1. Burm.
AME. far LR 41. f. 3... G. radiata
Wendl. ; Obs. Nå t. 2; sec. bot. Regist.
1. c. Loddig. :botsy Cab. 111. N:o 29.
oe: ”fös candidus: squamulze laciniis triplo mino-
res Bot. Regist. I. C:a
B: fos, sub-ochroleucus: squamule:laciniis suball
quales Bot. Regist. 1. c.

Hab. ”in campis arenosis inter Cap & Drakenstein,
in Duyvelsberg, infra Constantiam alibigve sat
vulgaris ad Promontorium bona rr Prof.
Thunberg, — b.

FJ 2. G. imberbis. — Hort. Kew. ;ed. :2.,2. Pp. Mn
Sims. bot. Mag. t. 1463: — We pinifolia
Wendl. Obs, 15. t. 2. f. 11. sec. Bot, Re-

; gist. Jac. FR TR OR

Hab. Så Prom, bone spei. — b,

Obs, Stirpem & opera citata nunquam vidi.

31

b Be G. kämiferifalia Lam. foliis Jlineari-subuläatis
planis levibus, ramulis glaberrimis, floribus
ec Solitariis, binisve,glabris. terminal: ibus Lam,

NERE A2.1P. 7053 |

G. pinifolia Lion. Suppl; Pe rg G. ace
rosa Gmel. Syst. Nat, Bidl.ap: OAS: vC
svd Sparrmanni Martyn edit. Miller. Gard.
Re Dict. sec, Bot. Regist. 1; GG
Hab. ad Promont. bone" spei: Sparrman sec.
Linn. Suppl. — +.
| 4 G. radiöta I! foliis” subulatis” triquetris acu-
tis, cäpitulis terminalibus sessilibus radiatis,
bracteis lanceolatis Linn, Mänt. pr. p. 67.
Burn. Fl. Cap. PU SG pinifolia Loddig.
' bot.” Cab. 1. N:o 47.
Hab. ad. Promont. bone. spei. — +.
skar La que in herbariis Svecanis' hoc sub no-
mine occurrit, babitu quidem a G. pinifolia diversa,
at diverse earum definire, ger difficile
est. Folia "breviorå, convexiora, s. forsan sub-tri-
quetra, de cetero in speciminibus kicka nullam
aliam' inveni differentiam, unde pro varietate G.
pinifolie considerati potest.

5. G. filamentosa Linn. fil. foliis sparsis ovali-
bus ”obtusis glaberrimis, floribus capitatis
utringue villosis, laciniis corolle Janceolatis
acuminatis, filatäentis longis.

ee? virens : foliis viridibus, squamulis faucis' dis.
cretis inconspicuis, stigmate subincluso, "Sims
| bot. Mag: t. 1657. >
| G. filamentosa Linn. Suppl. p. 224. Luch-
| nea' buzifolia Lam. Enc. 3. p. 371. Til
indger fin
vB: glauca: foliis glavcis, squamulis faucis 4 ge-
+ oo minatis. luteis, : stigmate exser:o. Sims. bot.
Mag, t. 1658.

Re ———

"EG

sis
Lachneaa glauca Salisb. Parad. Lond. ti
109. Hort. Kew. ed. 3. 2. p. 415. —
L. buzifolia Andr. Rep. t. 524. G. gran=
dis Hortulan,
Hab. ad Promont bone spei, — +.

6. G. oppositifolia L. foliis sparsis ovalibus acu-
tis glabris, floribus terminalibus aggrega=

- tis pubescentibus: laciniis corolle Splangi

obtusis,

G. oppositifolia Linn. Sp. pl' ed. L p.

512. Willd. Sp. PI. [I 1 p. 428 (exch

synon. Thunb.). Hort. Kew. ed. :2. 2. p.

413. Botan, Regist. 1. t. 2. G. levigata

Thunb. pr. p. 67. Willd, Sp. Pl. 1. c. p:
426. Pers. Syn. I. p. 436. Wendl. Obs. bots

17. t. 2. f. 14. Andr. Rep. t. 89. Lod-

dig. bot. Cab. N:o 16. Pluken. Almag.

367. phyt. t. 323. f. 7. Passerina levigata

Linn. Amen. Acad. 4. p. 412. Sp. Pl.

ed. 1. p.- 513. Mant. p. 375. Nectandra
levigata Berg. Cap. P 134. — Burm. Alryj

Pp. 137. t. 49. f. 3 |

Hab. ad Promont. bone SE NES

Passerina levigata L. tantum junior stirps ra-
mulis & foliis supremis purpurascentibus, itaque
von Linné, nescio quo errore, false duas ex una
formavit species. G. oppositifolia Thunb. vero Pas-
serine est species, et ab hac valde diversa. — De
G. oppositifolia in Mant, I c. dixit von Linné,
gquod in hortis culta loco callorum (squamularum)

- supra faucem petala acquirat, quod magnopere est :

dubitandum.
7. G. carinata Thunb. foliis sparsis lanceolatis
linearibusque acutiusculis extus convexiuscu-

lis carinatisve glabris, foribus terminalibus

| ; | 313

| :
| . . . ”
1 0 bggregatis pubescentibus: laciniis -corolle
| ovatis obtusis.
| rn G. carinata Thunb. pr. p. 76. G. polysta«
chya Berg. Pl. Cap. p. 123. — G. sim-
| plex Hortulanor, (non Linn &2i.). — Duph-
| 5 sgagrpase Linn. Sp. P1.? An, ip
t. 49. f. 2?
Hob, ad Promontor,' bona spel, — $.
Ramuli juniores pubescentes. Folia conferta,
& in summitatibus ramulorum sonfertissima, sypre
pilis paucis obsita.
Forsan hec Daphne squarrosa L.; figura I. C. Så-
tis est conveniens, at flores pedunculatos & calycem
minutum diphyllum exhibet, quod haud convenit
G. carinete. Crediderim itaque, Thymelzam Bur-
manni alius esse generis.

8. G. scabra Thunb. foliis lineåribus ”obtusis ex-

tus convexiusculis scabris adultis glabris,
' floribus terminalibus lateralibusve 'aggrega-
tis villosis: laciniis corolle oblongis obtusis.
G. scabra ”Thunb. pr. p. 76.
Hab. ad Promontor, bone& spei: Prof. Thun-
berg. -— b.

Stirps ex omni parte flavicans interdum flavi-
'cante-canescens. Ramuli villoso-pubescentes. Folia
adulta glabra, juniora utringue villosula. — Pro«.
xime affinis est G. carinate Thunb., differt vero:
ramulis flavicante-canescentibus, villoso. pubescenti=
bus; foliis longioribus, obtusis, convexioribus, ju-
nioribus utrinque villosulis; floribus villosis; dum
in G. carinata rami virides, 'superne pubescentes;
folia magis lanceolata, acuta, minus convexa, con-
fertiora , suprema pilis paucis obsita ; JRR plures ,
pubescentes.

9. G. simplex L. foliis sparsis Rncaps Mrorals
tis acuminatis glabris, fAoribns terminalibus

314
el 2” aggregatis 'glabrisv HA NAN Tanceola.
tis acuminatis. JSIUIOO EHNEVO
0004 IG. sinipleäg Dino. [Mesei e. p PN Butik
2 DD —pr.ip.! 12. Andr. Repyt! —'> G. viridis

stå JBefgv Caps>p ) 25.061 subulata Lam.
- säsvtEnce 2 pr 6g Cem. 10, t. 6.
SE ad Prom. b. spei. b. 0å'3
Obs. Folia involutrantia intus -et'flores” F&xtus piil
'tenvissime et rate pöbescentia, quod ”Ttate eva-
sö néscit Ha&c est Var. BD: Berg. PE Chp: Pp 136.
G. simplicem in Curt. Mag. 1. 812 ”häaud vidi,
"itague nescio," an vera sit, "dut” G:" corinata
”Thunb., que sub nomine G: tor in
"tis "öccurrit. p

FÖRE or capitata "Linn. fil. foliis. sparsis san
tis acutis glabris; capitulo terminali longe
—pedunculato bracteato, floribus quinguefidis
pubescentibus: laciniis corollz - oblongis obs

> tusis.,

= "”G. capitata Linn, Suppl. dd 224. Däis

ar slinifolia Lam. Enc, 2, p. 225. IHlustr,

"> "368. f. 3. sec. Pers. Syn. ad. P 471.

-Hab. ”juxta Camtous rivier ad promont. bona spel”:

; i Thunberg. — b.

Obs. Interdam squamule faucis desönt, tune ”tantuin

numero staminum a Daide differt.

fr

11: G. biflora Fita foliis oppositis sparsinill
lanceolatis acuminatis glabris,' floribus. ter-
minalibus binis glabris: laciniis corollze lane

j ceolatis acuminatis.

. Hab. ”in collibus infra Taffelberg & infra latus
orientale prope Cap ad Promont. bone spei”
Prof. Thunberg. — +.

A G. simplice differt: staturå humili, ramulis
eurvatis glabris, floribus binis, fauce ampliato, fila=

315
| mentis brevioribas, Habitus” de” e&tero valde alies

IpIt) ve

1 nus; Salici fusca sat similis, ' I 120

FA, 46: acutifolia: foliis ; 'oppositis. ellipticis acu-
— tis glabris, floribus terminalibus binis' ter-
nisve; glabris:. laciniis: corolla lanceolatis ob-
tusiusculis.
a ad Promont. bong spei: Prof. Thunberg.
— (Herb, Berg. & Retz.). — b.
Und FTutex glaberrimus, Exacutio foliotum pri=
mo intuitu eximie in oculos; cadit.. .Proxime forsan
'G. biflore affinis, at notis. indicatis valde diversa. —
Interdum ramulus foliifer e centro florum excres-
cit, unde laterales evadunt fores, :
13. G. racemosa Thunb. foliis oppositis. sparsisa
ve Janceolatis 1. subcuneiformibus . obiusis
. glabris, floribus subracemosis axillaribus ter-
; minalibusque. villosis: laciniis corolle minu-
|: tis. ovatis obtusis.
| G. racemosa Thunb: pr, Ps. Föra
Hab. ad Promont. b. spei. b.

Frutex ramosus, flavicans, ramulis pubescenti-
Folia conferta, juniora extus pubescentias
| Racemus ;foliaceus. . Flores conferti, axillares 1. ter-
minales.

br 14, G. stricta: ramis rigidis , rämulis brevibus exi-
SN mie verrucosis, foliis: minutis lanceolatis ob-
+ 00 > longisve acutiusculis utringque vVillosulis, flo-
4 ribus terminalibus aggregatis pubescentibus:

laciniis corolle linearibus obtusis.

+ Passerina stricta Thunb. pr. p. 76.
Hab. ad. Promoänt. b. spei. b.

Ramulis suis brevibus crassis verrucosisque re»

fert Prunum spinosam, quamquam folia minora.

"35. G. setosa: foliis sparsis lanceolatis acutis
acuminatisve brevissime petiolatis glabris,

tfosibar capitato-racemosis breve pedicellatis,
setosis: laciniis corolle oblongis obtusis.
Passerina setosa ”Thunb. pr. p. 76. |
Hab. ”in Paardeberg ad Promont. 'b. spei”: Profess.
Thunberg. — +.
"” Species distinctissima', nec a Willdöiowiod
Hhec a Persoonio memorata. j
16. G. Linoides: ramis tenellis' glabris, foliis
oppositis sessilibus lineari-subulatis lanceo-
latisve extus convexiusculis glabris, Höribus
terminalibus solitariis sericeis: laciniis col
rolle lanceolatis acutis. | 3
" Passerina linoides Thunb. pr. p. 76.
Hab,. ”in montibus Hottentots-Holland ad Promont:
b. spei”: Prof. Thunberg. —b. 0 0
Stirps pulchra, facie Lini. Rami tenelli, laxi,
sepe admodum longi, glabri; ramuli annotini su-
perné interdum pubescentes. . Folia extus trinervata
& in eadem stirpe venosa. Flores &tate basi paullo
calvescunt, Tllustr. Willdenow in Sp. Pl. stir-
pem dubitanter sub Passerina grandiflora citavit,
at toto calo ab hac differt, nec affinitatem ejus
eruere potui,
17. G. nana: foliis sparsis sessilibus'” linearibus
obtusis carnosiusculis extus convexis, adå
ultis glabris,.junioribus albospilosis,; - ”flboris
bus terminalibus aggregatis: villosis: laciniis.
corolle lanceolatis acutis,' staminibus quatvor,
Struthiola-:nana Lino, Suppl. p. 128, Thun;
pr. P- 76.
Hab. ”in summis montibus ad Rodesand supra Wa-
terfall ad Promont. b. spei”: Prof. Thunberg
Dj nullus adest calyx, necessarie ad Gni-'
diom referenda, quamquam stamina tantum quatuor,

18. G.

(817

nd

— 88, G. virescens: foliis sparsis oppositisve lances

— olatis :oblongisve obtusis. brevissime petiola-:

tis villoso-pubescentibus, floribus terminali-

bus aggregatis paucis villosiusculis: laciniis
corolle Janceolatis obtusiusculis,

Passerina Anthylloides & . Thunb, Mus.
Nat. Acad. Ups. b. XII. P. 106.

Hob. ad. -Promont, b. spei. b.

(å

| Frutex Passerine Anthylloidi -habitu tam simil-
Timus, ut primo intuitu de differentia earum spe
cifica dubitaverim; et nullum est -dubium, quin
in systemate re vera naturale, lecum prope illam
occupet;. differt tamen generice sec. regulas artificia-
des Botanicorum, et ad Gnidiam pertinaet. respectu
'squamularum faucis.

Differt a Passerina Anthylloide: ramulis tenuio=
'fibus, minus villosis; floribus paucioribus s. 41.5,
tenuioribus, 4-fidis, octändris) minus villosis: laci-
niis corolle lanceolatis , obtusiusculis , dimidio mino-
,ribus; germine wvilloso:” squemulis faucium octo ; dum
'Passerina anthylloidis ramuli Crassiores et wvillosio-
tes, folia villosiora; flores numerosissimi, capitati,
5-fidi, decandri, dupplo fere longiores, villosiores;
lacinie corolle' majores, oblonge, obtuse, latiores;
germen apice tantum pubescens.

19. G. tomentosa L. foliis sparsis ovatis ovali-
busve obtusiusculis brevissime petiolatis mar-
gine scabris glabris extusve pilosis, floribus
terminalibus aggregatis extus villosis: laci-
niis coroll& lanceolatis acutis. |

G. tomentosa Linn. Sp Pl ed. I: T. I.

Pp. 512. G. pubescens Berg. Cap. p. 124.
' Hab. ad Promont. b. spei. pb.

K. V. 4. Handl, 1818. St. Ue 21

318

Ramuli bitsuti. ” Folia adulta sepe omiing
glabra. Lacimie corolle interdum' oblonge, obtu-
-siuscule. "Squamule fautis quatuor.

20. G. argentea Thunb. foliis sparsis obovatis
sessilibus argenteo-villosis, floribus termina-
"libus aggregatis villosis: laciniis ' corolle
"oblongis obtusis.'

G. argentea ”Thunb; pr. p. 726. .

-Hab; ad promont. 'b spei, b.
e Ramuli argenteo-villösi. Folia obovata, obtuså,
.cum acumine, tenue argenteo-tomentosa venis ru«=
bentibus. Squamule faucis quatuor. i

21. G. sericea L. foliis oppositis ovalibus obot
vi vatisve sessilibus utrinque; pubescenti-villo-
sis, floribus terminalibus aggregatis sericeox
villosis: laciniis coroll&e lanceolatis acutis.
G. sericea. Linn. Mant. alt. p. 375. Syst.
Nat. ed. XIL' 2. p. 272... Wendl. Obs.
bot. 16. t. 2. f. 13. — Passerina sericea
Linn. Sp. PL ed: 2, p. 510. Amen,
Acad. 4. p. — MNectandra .sericea Berg.
PI, Cap. p. 131. Thymelea Burm, AG
; P:s; stal 40
: Hab. in collibus prope Cap ad Ptomont. b. spei, b.
Ramuli villosi. Folia sepius obovata. b

22. G. imbricata Linn. fil. foliis sessilibus Qva-
libus oblongisve obtusis. oppositis utringque
villosis extus nervosis, floribus terminalibus
in axillis supremis aggregatis sericeis: lacis
niis corolle lanceolatis acuminatis.

| .G. imbricata Lion, Suppl. p. 225.
-Hab. ad Promont. b. spei. b..

Proxime G. sericee affinis, dies foliis sem-'
per ovalibus oblongisve (nec obovatis), extus ner.
vosis (in G. sericea nec nervi nec ven&e apparentes);

319
floribus:> duplo-longioribus; magis villosis:: ” laciniis
corolle .duplo-longioribus, 'acuminatis., — De cetero
Flores terminales in axillis supremis foliorum, du:
flores: G, sericeg 1e vera terminales , foliis cincti.
'Habitus: etiam diversus: G. imbricata canescens est;
dum G. sericea magis est viridis, & folia magis ha=
bet, distantia.

23. G. Daphnefolia Linn. fil. foliis -sparsis sessi-

ör "libus obovatis utrinque pubescentibus, capis

[CE tulo terminali involucrato., pedunculo nudo
pubescente; floribus villosis quinquefidis de-
candris: laciniis corolle oblongis obtusis.

G. Daphnefolia Linn. Suppl. p. 225.

&: hirsuta L. fil. foliis obovatis utrinque pu«
bescentibus minoribus subtus incanis, flori«
bus minoribus: laciniis corolle brevioribus.
Linn. Suppl I c. Dais pubescens Lam.

so onun JADE (P2

B: glabra. L. fil. foliis obovalis glabriusculis
majoribus, subtus subglaucis, floribus ma-
joribus, laciniis corolle, longioribus,

Linn. Suppl. 1. c Dais Madagascariensis
Ro: Lam. Enc. 2 p. 254. Hlustr. t. 368, f. 2.
'Hab. in Madagascar: Commercon. — b.

Obs. Quid G. aureal Loddig. Catal. Plant. 1897

cp. 28 & Catal. Pl. Hort. Liverp. p. 197? SRK

0 10. Ps men Linn.

oo Opinantur quidam Botanicorum, genus ex'si-
militadine fructuum cum capitibus Passerum: de-
nominatum esse; aliis est opinio: nomen: ex dile-
ctione quam seminibus prebent Passeres querendum
esse; recentiores'idem in honorem Valentins Passt-
Fini dictum autumant.

A Daphne differt, ut supra dizimusj corolla
' petsistente & nuce nuda;

send

320

Stellere Genus, kod! in memoriam meritissini$,
åt infortunati Doct. Steller nominavit Cel. G mes
fin, nulld modo”a. Passerina differt, dum plures, |
imo pluriméee Påsserine species stamina etiam habent
inclusa. Nulläm 'mehercle! differentiam generika
&a genera inter invenire pötui. Kj
Nec generice a Passerina differt. Lathnea, å
Prof. van Royen ita nominata, limbus enim -co-
follg xque inxqualis est in plurimis Passerine spe-
tiebus, ac in Lachnea, itaque, preeunte Illustriss.
Thunberg, etiam hoc genus cum Passerina, id-
SE summo jure, conjungo. |

. P. annua: caulibus ramosis glabris, foliis ses.

silibus sparsis linearibus acutis glabris, flo=

ribus axillaribus solitariis pluribusve pube-

scentibus? laciniis corolle minutis ovatis ob-

tusis conniventibus. |
Passerina Stellera Ramond. PI. Pyren, ined;
sec, Decand. F1. Fr.
sStellera Passerina Linn. Amen. Acad. 1. p.
400. Jacq. Ic. rar. Wallr. Ann. bot. p.
57, Bieberst. FI. Cauc, I. p. — Desfont.

FL Atl. I p. 330. — S. annua Salisb, Hort,
Allert.

Hab, in rv campis apricis aridis, in agris inter sege=
tes Gallie. Italie, Austrie, Germanixe, Hungas/
rie, Polonie, Rossie & Caucasi, In collibus
äincultis prope Tlemsen Barbarie : Desfontaines.—Q.

2. P. racemosa: caulibus ramosis glabris, foliis
Iineari-lanceolatis lanceolatisye sparsis obtu-
sis brevissime petiolatis glabris, floribus ra« |
cemosis pedicellatis glabris: tubo articulato,
laciniis corolle minutis linearibus obtusiuscu«
lis conniventibus.

« Stall. altaica: foliis lanceolatis acutis, 9os | |

Ng

set
3

fe lb! Höpkajo racemosis quadrifidis. Pers;
feg Syn. I. p. 436 ?

'Habs: in Rossia et Sibiria: Prof. Laxman. (Herb
B HR Retz. & Casstråm.). — Q.

Hirba certe annua. Flores dum primo erum»
fo capitato- racemosi, mox vero &etate omnino rar
"cemosi, primo etiam rare. et tenuissime. pubescens
tes, quod evanescit. -Quadrifidi sunt; — Invenitur
ån Herbariis sub nomine Stellere Passering,

.-.Forsan 'eadem ac St, altaica Pers., at € brevi
diagnosi apud Persoon hancce rem haud dissols
Vere possum.

3. P. Stelleri: cavlibus simplicissimis glabris,
foliis sparsis lanceolatis obtusiusculis brevis-
sime petiolatis glabris, foribus capitato-ra-
cemosis quinquefidis decandris glabris; laci-
niis Corolla" oblongis obtusis.

Stellera chamejasme Linn. Amzen Acad. 1 cc
Gumel. Fl. Sib. 3. p. 27. Amm. Ruth. p.
| 10. t. 3.
Hab. copiose tam 'in "humilioribus atuam montosis
(Tocis eng et Arguni fluviorum Sibiriz: A ms
oo manl, c — pb.

Ex una radice numerossissi simplicissimique
execrescunt rami,

4. P. eriocephala Thunb. eaulibus "longis tes
nerrimis filiformibus, foliis linearibus cu-
spidatis extus 'convexis decussate- - oppositis
glabris, floribus terminalibus capitatis bra=
cteatis villosis: Taciniis corolle ovatis ob-

” tusis,

P, eriocephala Thunb,. prodr. p. 26. —
Lachnea eriocepkala Linn. Sp. Pl. ed. I.
Pp. 512. Wild. Sp. Pl. II. P: 434: Pers,
Syn. I. p. 437.

Had. ad Promont. bone spei. +.

322

Frutitis vamuli juniores interdum versus apices
folia habent inevidenter ' quadrifariam 'imbricata,
quod zetåte indox evanescit, Flores densa lana cie.
cumcincti, que lana stipitata est, ut hi stipites lani-
feri' semina plantar. composita; cum pappo fére refe
rant. Staminum Filamenta upo ordine ad bas a
niarum corolle inserta,' et earum fere longitudines

Obs. Dum Eam. lust. Gen. 1.292. f. 2. PA
Repos. t. 04 & Curt. Magaz. t. 1295 ab Au-
ctoribus huc citatos non vidimus, haud dijudi z

27

»”

re possumuös,' an veram P:' emore pe rep
sentant nec non. Tr Sv

5. P. cephalophora Te caulibus solidis bres
vibus, foliis linearibus obtusis extus conve-
xis subtrigonis in, junioribus ramulis eximie
quadrifariam imbricatis, floribus. terminali-
bus capitatis sericeo-villosis : laciniis corollze
lanceolatis acuminatis. oo

P. cephalophora Thunb. pr. FI. Cap. p.

é 76. . Willd. Sp. PL II. 'p. 431 Pers. Syn.

], Pp. 436. — Dame spherocephala Burr.
pr. FL-Cap: p. teve

Hab. ad balneas calidas -prope Sivarteberg ad
Promont. bone spe”: Prof. Thunberg. —b.

P. eriocephale proxime affinis, differt yero: E
ramulis solidis, brevioribus; foliis in junioribus

.sepe distincte: -.quadrifariam imbricatis, obtusis, sub-=

trigonis; capitulis majoribus; floribus numerosissi-

mis, duplo majoribus, , sericeo-villosis: laciniis co-
rolle lanceolatis, acuminatis.

6. Pi: conglomerata Thunb. ramulis flexuosis la-

i xis, foliis quadrifariam imbricatis linearibus
2101 truncatis convexis, bracteis sulcatis, floribus
terminalibus capitatis extus lanatis, capitulis
confertis: laciniis corolle oblongis obtusis.l

ä 323
P. glomerata Thunb. pr. FI. Cap. p. 76.

— Lachnea conglomerata Linn, Sp. Pl.
ed. 1. p. 514. Willd. Sp. Pl. II. p. 434.

oh !

I -Hab. ”in Hautbay et alibi ad Promontorium bona

spei”: Prof. et Commend. Thunberg. — +.
Fruticis + folia inferiora obsolete, juniora ve-

I fo eximie quadrifariam disposita, valde truncata
et extus obtuse convexa, superiora majora fiunt et
I bractée nominande, Florum capitula numerosissi-

ma, Confertissima , parva, bracteis ovatis, obtusa-

| tis, eximie sulcatis. Staminum filamenta uno ordine
| ad basin laciniarum inserta et earum longitudine.

Lachnea Phylicoides Lam, Enc. 3. p. 373
& Ilustr. Gen; t. 292. f. 3 a Cel. Persoon huc
citatar, Folia lineari-subulata et flores albos esse
dicunt, quod in L. conglomerata L. haud sunt. In
berbario Vahlii asservatur specimen L. phylicoidis
nomine, a Lamarckio datum; quod Passerina ca-
pitata ÅL. est. Dum opus Lamarckii ad manus non
est, hancee rem haud enucleare possumus.

Dixit Ilustr. Sprengel in Magaz. der Gesellsch.

Nat, Forsch. Fr. VIIL Jahrg. 2:tes quart. p. 105,

synonymon Breynii Cent 18. t. 7. false ad Phyli-
icam imberbem a Bergio relatam esse, quia Lach-
neam conglomeratam exhibet. Hancce rem etiam

jam inspexit Willdenow et 1. c. correxit.

= 27. P. purpurea foliis lineari-lanceolatis quadri-
fariam oppositis patentibus Curt. Bot. Magaz.
t. 1594 (sub nomine Lachnee purpurex&).
Lachuea purpurea: foliis oppositis qua«
drifariam imbricatis, capitulis glabris Ait.
Hort. Kew. ed. alt. 2. p. 293 et Andr.

Bot. Repos. t. 293 sec. Bot. Mag.

.Hab. ad Promontorium bone spei. — b.

8. P. paleacea: ramulis apice lanå densa incrassa-
tis, foliis linearibus obtusis extus convexis

323

glabris, floribus raceinoso-spicatis glabris: ad
ciniis corolle oblongis obiusis, bracteis ova-
tis obtusis paleaceis. = |
Lachnaea paleacea Herb. Banks. sec. Herb:
Swartz.
Håb. ad Promontor. bone spei: Prof. Sparr-
man. (vidi in Herb. Swartz. et Thunb.). — &$:

Frutex rtamulis superne dense lanatis, bra=
cteisque pealeaceis a ceteris primo iotuitu jam in-
signis. Differt a P. filiformi:; caulibus superne
dense lanatis incrassatisque; foliis dimidio minori-.
bus, minusque Jlinearibus; bracteis ovatis , obtusis,
paleaceis ; floribus glabris, dum Peasserine filiformis
ramuli tenue-pubescentes; folia magis linearia , du-
plo longiora et compressione fere subulata; brackee
ovato-lanceolate, acuminate, duplo longiores; . tiu-

bus corolle pubescens.

9. P. filiformis L. :caulibus erectis superne pu-'
bescenti-tomentosis , foliis linearibus 1. subu-
Jato-linearibus extus convexis glabris caule
adpressis, floribus spicato-axillaribus: töbo
pubescente, laciniis corolle oblongis obtusis,
bracteis »ovato-lanceolatis acuminatis extus
convexis glabris.

P. filiformis Lions Sp. Pl: ed. 1. p. 559.

Hort. Cliff; p.-249. 1. IL Wendl, Obs.

bot. 18. t. 2. f. 15. sec, Willd. Sp. PI.
Hab. ”in campis arenosis extra Cap etalibi ad Pro-
mont. bone spei”: Prof. Thunberg. — b,

Frutex caulibus longis, rectis ramulisque- pu-
bescenti.tomentosis. Folia opposita, decussata, nec
unguam quadrifariam - imbricata, quantum vidi,
quamquam ita dixit von Linné. — Filamehta
stöminum exserta ut in Lachneis et longitudine fere
laciniarum GCorollze. |

| 35
B: divaricata : caulibus ramvlisque divaricatis tes
nellis, foliis linearibus 1, subulato linearibus
subtriquetris divaricatis, bracteis dilatatis.
Hab. ad Promont, bone spei: Prof. Sparrman, — b,
Cvidi in Herb. Thunb.-et Swartz.).

. Respectu habitus fere squarrosi a divaricatione
ramulorum foliorumque diversa wvidetur a-P. jili-
formi, at impossibile forsan est, characteres diag-
nosticos invenire; differre videtur: caulibus ramulis«
que divaricatis, diffusis, laxis tenellis; foliis. diva-
ricatis, distantibus, subtriquetris carina acutiorés
bracteis magis squamaceis, margine dilatatis,. disfin-
ctius nervosis, majoribus; laciniis corollg breviori=
bus, dum P. filiformis caules et ramuli erecti, fir
miores3 folia conferta s. confertiora, apice tantum

evidenter triqvetra, caulibns adpressa; bracteg com-
pactiores ; lacinie corolle longiores.

,

10. P. ericoides L. ramulis toméentosis, foliis
oblongis ovatove-oblongis obtusis extus con-
vexis obtuse-carinatis glabris minutis, flori-
bas apice ramulorum . äxillaribus solitariis
tenue --pubescentibus; Jlaciniis corolle orbi-
culatis.

P. ericoides Linn. Mant. pr. p. 236.
Burm. pr. FL Cap. p- 12.
.Hab. ad Promont. bon& spei. — b.

Frutex P. filiformi forsan proxime affinis;
"differt vero: vsamulis tomentosis; foliis oblongis,
ovatove-oblongis, obtusis, extus' obtuse-carinatis,
"dimidio-minoribus ; laciniis corolle orbiculatis; duin
P. filiformis rami pubescente-tomentosi; folia line-
«aria s. subulato-linearia, acute-carinata, duplol. ma-
gis longiora; lacinie corolle oblong2.
Obs, Vidi speciminula ramulorum stirpis ex Her-

bario Linneano a Cel Smith Swartzio missas.

7

326

11. P. rigida: caulibus ramulisque rigidis, fos
liis ovatis obtusis minutis oppositis eximie
quadrifariam imbricatis extus glabris, fori-

bus apice ramulorum axillaribus solitariis:
tubo -pubescente, laciniis corolle oblongis
obtusis.

Hab. ad Promont bone spei: Prof. Sparrman. —

pb. (vidi in Herb. Thunb.).

Frutex caulibus et ramulis rigidis, superne to-
mentosis. Folia longitudine dimidie line&, qua-
drifariam arcte imbricata, ita ut quadrangulares
fant rami et ramuli. Bractee ovate 1 rotundate,'
obtuse. j
P. ericoidi proxima, differt: ramirs rigidis; fo-
Jäs ovatis, eximie quadrifariam imbricatis; bracteis
'ovatis, rotundatisque, obtusis; froribus minoribus;
, laciniis corolle oblongis; dum P ericoidis rami fle-
” xiliores; folia ovato-oblonga, distantia (haud qua-
drifariam imbricata); bractee acute 1. acuminate;
flores majores; lacinie corolle rr aa Habitos
de cetero diversus.

"12. P. hirsuta L. ramulis laxis prbdöls tomen-
tosis, foliis ovatis oblongisve obtusis extus
glabris intus albo tomentosis, floribus termi-

« nalibus 'lateralibusve ”capitatis dioicis villo-

sis, laciniis' corolle' ovatis obtusis.

P. hirsuta Linn. Sp. Pl. ed. 1. p- 559.
Osb. It. p. 50. Vahl Symb. bot. 1. p.
29. Desfont. F1. Atl. p. 330. Poir. Voy.
en Barb. Vol. 2. p. — Wendl. Obs. bot.
18. t, 2. f. 16. — P. Meinan Forsk. El:
ZEgypt. Arab. p. 81.

-Hab. in locis siccis sterilibus Lusitanize, Hispaniz,

Italie, Gallie australis et Barbarie. — +,

Flores monoicos aut dioicos vidit Cel. Desfon-
taines; ego -flores hermaphroditos semel vidi. —

>

327

Dixit Cel. Decandolle in F1 Fr, T. IL p. 359
synonymon, Breynii Cent. .t. 19: a Linanzeo ad
Parsserinam. hirsutam citatum ibi excludendum esse..
Ramuli juniores variant foliis duplo longio:
ribus, sublanceolatis & extus tenue-tomentosis 3 in
eadem stirpe, tamen folia adulta etiam extus glabra
occurrunt, Est: Passerina hirsuta 8 Decand. Fl. Er.
6. px 366 & FI. Fr. 3. p. 726. P. polygalafolig
Lapeyr. Fl. Pyr. p. 214 sec. Decandi 1. .c. Tan:
tum junior' est .stirps, ne quidem -varietas. Monet
Cel.: Decandolle, eam non confundendam: esse cum
P. hirsuta Asso in Stirp: Arrag. , que P. tinctoria
Pourretii (s.. Daphne: vermiculata Nall.lge
k 13. P. salsolefolia Lam. foliis subilatis hirsutis,
tubo elongato superne. iucrassato 'tomentoso.
Poiret: Enc, $>HPyc4I-y
Hab.. —. in Herbario Lamarckii eam dit Poiret.
Obs. Dubia mihi species, que ulterius examinanda.
14. P. Tartonraira Schrad. ramis ramulisque
tomentosis, foliis 'sparsis obovatis venosis
; > nervosisve utrinque sericeo-villosis;sericeisve,
floribus axillaribus glomeratis dioicis villo«
» sis, basi squamis, ovatis ,cinctis: laciniis Coa
-rolle ovatis obtusis. :
P. Tartonraira Schrad. Neu. Tor. 4.
T.F. pe 895; Decand: - FL.sFr.; 6..)på
+: -866. — Daphne Tartonraira Linn. Sp.
jeg ÖPkoed..I.. ps 356.,/ Vahl. Symb.;.3i.,p
> 53. Lam. Illust. Gen. t. 290.f£ 2. — D.
> £andicans Lam. :F1. Fr. 3. p. 221. — Thy-
melea.. Tartonraira Allion. FI. Ped. I
PereS kr |
Hab. in locis rupestribus Italie & Gallize australis.
.; In Corsica: Noisette sec. Decand. F1. Fr. —/b.
Frutex foliis plus minusve sericeis 1. sericeo-
villosis. nervosis aut venosis. Florum glomeruli basi

AG a

328

squamis ft ovatis , obtusis, minutis cincti, omnino

ut in Daphne fatrvedla Flores dioici, quantum re»

perire potui, quod etiam observavit Olivier sec.

Lam. Enc. 3. p. 436. — Quoad folia multimodis

Variat.

Daphne osyroides Herb. Vahl., cujus mentio-
nem 'fecimus in Dissert. nostr. de Daphne p. 54,
WVarietas tantum est foliis sublanceolatis , candicanti-
bus 's. tenuissime pubescentibus. '

"15. P. nervosa Thunb. caulibus subsimplicibus -
glabris, foliis lanceolatis aauminatis glabris
subnitidis, supremis eximie veno$is nervo-

sisve,' floribus terminalibus capitatis' utringque

villosis, capitulis brevissime pedunculatis,
pedunculo 2equali 'pubescente, lacioiis [AR

; rollze lanceolatis acutis. ,

-P. nervosa Thunb. pr. FI, Cap.-p. 75. —
"P. striata Lam. Wlustr. Gen. t. 291. f. 2.
Poiret Enc. bot. 5. p. 44. sec. ; Spebun;
in Herb. Vahl.

Hab. sg Promontorium bone spei: Prof. 'et Com-

mend. Thunberg. — >.

Stirps quoad-caules '& tfolia nitidus. : Ramuli
annotini superne rare et tenuissime pubescentes, quod
evanescit.” . Folia valde acuminata, ut fere subu-
låta, suprema eximie venosa raro nervosa, inferiora
inevidentius venosa. Pedunculi eapitulorum brevis-
simi et foliis dense'tecti. "= Stamina exserta, 8-3,
alia fertilia, alia castrata.

Dixit Cel. Poiret de P. striata Lam. : ”Les
fleurs, 'quoique solitaires , paroissent agrégées , étant
trés rapprochées ä Péxtrémité des raämeaux et sor-
tent de Taiselles des feuilles”, at in nostra, que re
vera eadem ac specimen P. striate Lamarckui in
Herb. Vabhl., capitati & terminales sunt flores, fo-
liis quidem arete cincti, nullo modo vero axilla.
xzes et solitarii, ;

329

46. P. capitata L. caulibus ramosis glabris, fo:
liis linearibus acuminatis glabris, floribus
terminalibus capitatis utrinque villosis, ca-
pitulis Ionge pedunculatis, pedunculis incras-
satis nudis :villosis, laciniis corolle ovatis
lanceolatisve acutis.

P. capitata Linn. Amen. 6. p. 88. Spec.

Pl. ed. 2. t. p. — Berg. Pl. Cap. p. 127.

Wendl. Obs. bot. 18. t. 2. f. 17 secs

Willd. Sp: Pl, — Burm. Afr, t. 48. f. 3.

Hals ”in campis sabulosis infra Constantiam alibi.

que ad Promontor. bone spei”: Prof. et Com-
mend. Thunberg. — pb.

Frutex P. nervose Thunb. proxime affinis, dif
Fert : caulibus ramosis ; foliis linearibus, fere Sublis
latis, enervosis; pedunculo capitulorum incrassatö,
villoso; floribus numerosioribus , minoribus 3; laciniis
corolle ovatis lanceolatisve; dum P-. nervosa cau-
les subsimplices; /folia lanceolata , eximie s. argute
acuminata, nervosa 1. venosa; pedunculi capitulorumnt
2quales, pubescentes; flores pauciores, majores; la-
cinie corolie lanceolate,

P. capitata variat numero staminum, 8—16,
quorum alia fertilia, alia gastrata,

17. P.globosa Lam.? foliis sparsis obovatis sessili-
bus imbricatis planis ramisque sericeo-villo-
sis, floribus terminalibus lateralibusve ag-
gtegatis' villosis divicis: laciniis corollx ova-
tis obtusis minutis, germine glabro, i

P. globosa Lam. Iilustr. Gen, t. 291. f. 4

et Poir. Enc. bot. 5. p. 42 ? P. plani-

fn Prodr, F1, Cap. & Afr. t. 46.
3

Hab. ad Promontor. bone spei, &. Cvidi in Herb
Vahl).

AU hy

330 5

Frutex ramis inferne" glabtis, superne villos
sissimis, Folia sparsa, obovata, sessilia; integerrima,
imbricata, plana, utrinque sericeo-villosissima , adulta
interdum margine nuda, 3 1. 4 lineas lönga duas-
'que lata. Flores terminales 1. laterales, aggregati,
5 1. 6, minuti, dioici, villosi, foliis cineti: corolla
'oblonga, lineam longa: lacime corolle minute, ova-
12, obtuse. Stam. —. Germen ovatum; , glabrum,
apice pubescens. ' Stylus brevis; Stigma capitatum,
muricatum; — Flores sordide-flavi: videntur.

Dubius sum, an Planta nostra, quam in Herb.
Vahl. vidi, etiam Lamarckii sit, ER Cel. Poiret
folia descripsit uti ”concaves, toujours SA en
-dessus, bombées en dessous.”

Affinitatem ejus haud determinare potuis E

.diagnosi forsan videretur, quod affinis sit P. Tar-
tonraire, at ab hac valde diversa: ramis' villosissi-
-mis; foliis distinctius obovatis, villosissimis, imbri-

catis, enervibus; floribus paucioribus, minoribus, basi
esquamatis, dum D. Tartonraire caules tomentosi;
-folia minus distincte obovata & sericeo- villosa, ve»
nosa ]. nervosa, haud imbricata; flores plures,
majores, basi squamis cincti.

Ops. Specimen, quod vidi in Herb. Vahl, ex In«
sulis balearicis habuit Cel. Vahl sec. adnotatio-
nem ejus; crediderim tamen, hanc locum false
allatum esse.

+ 18. P. orientalis Willd. foliis Jariegöngrs sub= -

carnosis obtusis glabriusculis, floribus axilla-
ribus, Willd. Sp. Pl; Tom. II. P. Ip. 431.
Hab. in Oriente et Hispania: Willdenow.— >.

19. P. cihata LI. ramis superne pubescentibus
inferne glabris, foliis linearibus lanceolato-
linearibus obtusis sparsis öppösitisve glabris
siliatis apice villoso, floribus terminalibus

331

00 od axillaribus solitariis sericeis: laciniis cos

rolle lanceolatis oblongisve acutis. MM

P. cliata Linn. Sp. Pl ed. I. T.: 1: på

559. Berg. Pl. Cap. po 126. Dryand.

in Linn. Transact. 2. p: 234. Willd.

Sp. PL Il 1. pr 431. — Burm. Afr, p

fas) ti 46vfial FU ,

Hab. ”in collibus extra Urbem ad Promontorium bo-

ne spei”: Prof. et Commend. Thunberg. — +.

Frutex ramis simpliciusculis, superne hirsutis',

nferne glabris. Folia sparsa, linearia, lanceolato-1.

:oblongo-linearia, obtusa , séssilia, integerrima, gla-

bra, superiora precipue pulchre argenteo-ciliata,

apice villosa. Flores in ramulorum summitates ter-

minales, axillares, solitarii, attamen valde approxi- '

mati (ut fugaci intuitu aggregati videantur), serik

cei, majores: Lacinie Corolle lanceolate 1. oblonge,
acutiuscule 1. obtuse, lineam superantes.

Obs. Passerina 2 Hort. Cliff. a Linneo huc citata
ad Struthiolam virgatam pertinet sec. Dryander

, lc — Thymelga Burm. Afr, t. 47. f.2, etiam
a Linn&eo ad P. ciliatam relata, ad Struthiolam
sic dictam ciliatam Andr. sine dubio pertinet,

20. P. Thymelea Decand.ramis simplisissimis glas
bris', foliis lanceolatis mucronatis, floribus
axillaribus subsolitariis sessilibus; laciniis co«
rolle lanceolatis acuminatis.

P. Tiymelea Decand. F1. Fr. 6 p. 466. —

Daphne Thymelea Linn. Sp. Pl. ed. I.T. I.

p- 356. Vahl. Symb. I. p. 28. - Gerard.

F1. Prov. t.. 17. f. 2. Dissert. nostr. de

Daphne p. 7. — Thymelea Sanamunde
| Allion. F1. Ped. I. po 131.

'Hab. in locis petrosis,' montosis Hispanix , Gallia
australis & Italie, — +.

Er

832

Conf.: Dissert. nostram, ubi fusius P. Thyme-

Izam, vermiculatam & villosam descripsimus.

T 21. P. pubescens floribus sessilibus lateralibus ags
gregafis , foliis lanceolato-linearibus ; caule pu-
bescenté Linn. Mant. pr. p. 66 sub Daphne.

Daphne pubescens Linn. 1. c.— Conf, Dise
> Sert. nostr. de Daphne Pp. 9 & 10.

”Hab. in Austria D. Jacquin.”: Linns. 1 c.

: Dubia adhuc species, a nemine post Linnpe-

um desciipta. In libris de plantis .austriacis haud -

memoratur, Locus natalis certe mendose est desig-

natus. Docuit etiam me Cel. Horneman, b. m,

Vablium ad descriptionem Linnei adjecisse: ”Ha-

bitat in Hispania (non in Austria)”.

; Anne D. pubescens una eademque sit ac D. co-

ridifolia vel D. Thesioides Lam? — Cel. Smith”

optime hoc dubium dissolvere potest.

22. P. villosa: ramulis superne albo-pilosis, foliis
lanceolaus ellipticisve obtusis- planis albo
pilosis ciliatisque, floribus rare. albo-pilosis:
laciniis corolle lanceolatis obtusis.

Daphne villosa Linn. Sp. Pl, ed. 23. T. 1.
Pp. 510. Dissert. nostr. de. Daphne p. 12.

Hab. in Lusitania, ubi primo detexit Tournefort..
In Hispania: Alströmer. — &.

OQbr. In Dissert. nostra et in ipsa diagnosi P. villose
Pp. 12. 1]. 17 ante ”minutis” oblivione preter-
missa sunt sequentia: foliis lanceolatis ellipti-

— - Cisve obtusis.

23. P. tomentosa: foribus sessilibus axillaribus,
foliis oblongis obtusis utrinque sericeo-to-
mentosis Lam. Enc. bot. 3. p. 436 sub
Daphne. i

Daphne tomentosa Lam. 1, c. Dissert. nostr.

| Å de Daphne p. 14.

är Hab.

333
Hab: in Oriente: Lamarck. =
Dubia species, et a Lamarckio imperfecte de-
Betipta.

24. P. thesioides: caulibus subsimplicibus sur-
sum pubescemibus inferne glabris, foliis
sparsis sessilibus linearibus obtusis glabris,
foribus axillaribus binis ternisve tenue-pu-
bescentibus: laciniis corollae lanceolatis ova-
tisve obtusiusculiss

P. lingriefolia Pourret sec, Herb. Acharii. —
Daphne thesioides Lamarck Enc. bot. 3. p:
437 & Ilästr. Gen. t. 290. f. 4. Pers.
Syn IL p. 437. Dissert. nostr. de Daz
phnoe p. 15.
Hab. in Hispania sec Herb. Acharii. — >.
Fyutitulus trunco valido, brevi, Vverrucoso,
glabro, brunneo; taules simplices, sursum pubes
scentes, inferne glabri, ex tota fere longitudine fos
liosi. 'Foka sparsa, sessilia, linearia, afstns con-
ferta, superne versus flores rariora, obtusaj intea
verrima, glabra, läte-viridia, 2-—4 lineas longa,
medio latitudine tertie line& partis. Flores e mes
dio ad apicés caulium egredientes, axillares, bini
ternive, pubescentes, dioici: Corolla duas lineas
longa; Tubus linearis; Lacinie torolle lanceolate lh
-Dvat&, obtusiuscule, 1 acutiuscule, dimidiam li:
neam longe. Stamina duor. ordin., ut in pleris-
que: Anthere sessiles, oblong&e, biloculares, lute&.
Germen oblongum, glabrum, apicé tenuissime pu-
bescens; Sfylis brevis, glaber. Stigma capitatum.
In caulibus junioribus flores longiores, tentild=
rés et lacinie corolle angustiores quam in caulibus
adultis.
Nescimus quo loco Cel. Pourret stirpem de-
gr at sub nomine allato a Cel, Dufour spe-
KV, ÅA. Händl. 1813, St. IL. 22

ne

| 334
| RNA i . - -. . . . -. +
Lig cimina in Hispania lecta habuit Cel. Acharius; stir-
IR pem etiam in Herb. Vabhlii vidi.
Köl Proxime certe affinis est P. coridifolie, at bene
| distincta.

25. P. toridifolia, cavlibus diffusis ramosis sur.
sum pubescentibus inferne glabris , foliis spar-
sis sessilibus linearibus obtusiusculis glabris, |

| floribus spicato-axillaribus solitariis pube- 7

0 scentibus bibracteatis, laciniis corolle "nl

ES tis ovatis obtusis,

RN , Daphne toridifolia Lamarck. Enc. 3. p. 4317. ig

| Pers. Syn. I. p. 435. Dissert. nostr. de /

Daphne p. 14. f

Hab. in Galicia Hispanie: Herb. Tuss, sec. La-

marck. 1. cc =— BB. ” |

Fruticuius ramosus: caulibus diffusis, Jlaxis,
ramosis, sursum pubescentibus , inferne glabris, brun-
neis. Folia sparsa, sessilia, minuta, linearia, ob=
tusiuscula, integerrima, glabra, 2 1. 3 lineas lon-
ga, latitudine tertie linee partis. Flores versus
apices ramulorum spicato-axillares, solitarii, pu-
bescentes, bracteati: bracteis minutis, ovatis, obtu=
sis, Concavis, extus pubescentibus, tertiei linee
partis longitudine. Corolla lineam longa: Lacinis
minutis, ovatis, obtusis, "longitudine tertie linee
partis. Siomina 8, duor: ord. ut in plerisque c&e-
teris: Anthere sessiles, oblonge, biloculares, lutexe.
Germen minutum, oblongum, villosum; stylus bre=
Vvissimus; Stigma capitatum.

Proxime accedit ad P. thesioidem, at differt:
eaulibus diffosis, laxis; foliis sepe minoribus; flo-
ribus spicato axillaribus, minoribus, solitariis her=
maphrodius bracteatis ; lociniis corolle minoribus , ova-
tis, germine villoso; dum P. thestoidis caules stri=
ctiores, subsimplices; folia majora; fores axillares,
bini ternive, dioici, ebracteatui; lacinie corolle majo-

335

| råg, lanceolate 1. ovate; germex glabrum, apice

tenuissime pubescens.
| Lamarckii Illusr. t. 290 f. 2 a Cel. Persoon
in synops. PL I. p. 435 & 437 et ad D. thesioidem
Lam. ettad IP. calycinam Lapeyr. citatur, que olim
a Willdenowio etam ad posteriorem speciem fer-
tur, 'Retulit vero Cel. Decandolle figuram lauda=
tam ad Passerinam nivalem Ramond, uti etiam de-
8criptionem D. talycine Lamarckii Enc. bot. 3.
p: 420. |
26. P. dioica Ramond: caulibus ramosissimis
verrucosis glabris, foliis sparsis confertis lan-
ceolatis 1. coneiformibus obtusis glabris, flori-
bus axillaribus terminalibusve solitariis 1. bi-
nis dioicis hermaphroditisve basi squamis plu-
tibus minutis cinctis, laciniis corolle ovatis
lanceolatisve acutis.
P. diotca Ramond. in Bullet. Philom. N:o
41 sec. Decand. FL Fr. Tom. IIL p. 359.
Pers. Syn. Pl.1. p. 437. — Dissert. nostr. de
Daphne p. 9.—P. empetrifolia Lapeyr. Hist.
Abrég.des pl. des Pyr. p. 212 sec. Decand.
1. c, et specim. in Herb. RA
ve dioica Gouän Illustr. p. 27. t. i7 f.
een one. 52p. Arg: Vild. Speed
II. p. 416. — D. talycina Berger, Fl.
basses"Pyren., 2... prorir exck syd. sec.
Decand. F1. Fr. 6. p. 366. — Thyme-
lea dioica Allion; Auctar. ad. F1 Ped.

Hab. in locis apricis alpium Pyrengorum eundo a
pago s. Pauli de Fenouilhede ad pagum St. Mar-
tin ad Levam in saxosis ultra pontem dictum de
Lafons. In montibus Les Corbieres prés de
Narbonne: Gouan 1. c. Supra Tenda Pedemonti

JAR

336

in rupibus meridianum solem spectantibus: Al=
TO bo
Frutex caulibus ramosis, verrucosis, glabris,
Folia sparsa, conferta, sessilia , lanceolata 1. cunei-
formia, basi angustata, obtusiuscula 1. interdum
acutiuscula, integerrima, glabra, 3 lineas longa,
versus , apices dimidiam lata. Flores axillares, la-
terales 1. terminales, solitarii I. bini, hermaphro-
diti 1. dioici, glabri, basi squamis Ccincti: squa-
ms minutis, lanceolatis, acutis, integerrimis, plus.
ribus, 6—8, glabris, dimidiam. lineam longis. Co='
rolla tres lineas longa: lacinis torolle ovatis 1 lan-
ceolatis , acutis, lineam fere longis. Stamina duor.
ordin. ut in plerisque: Filamenta brevissima; anther&e
cblong&e, biloculares, lute&e. Germer oblongum,
villosum ; Stylus brevissimus; Stigma capitatum.

A PP. thesioide differt: caulibus ramosis, vera
rucosis, glabris; foliis lanceolatis 1 cuneiformi-
kus, apice Jlatioribus; foribus paucioribus, ver-
sus apices tantum caulium, glabris, subnitidis,
kasi squamtis pluribus cinctis; germine villoso3
cum P. thestoidis caules subsimplices, sursum pu-
kescentes3 folia linearia; flores numerosiores, € me-
dio ad apices 'caulium provenientes, basi esquas-
mati, tenue pubescentes; germen glabrum, apice
tantum pubescens.

A P. toridifolia differt: 'caulibus ”verrucosis,
glabris3; foliis lanceolatis 1. cuneiformibus, apice
latioribus; floribus :paucioribus, axillaribus, gla-
bris, basi squamis pluribus lanceolatis :cinctis; la
cinus torolle lanceolatis ovatisve, obtusiusculiss3
dum P, coridifolie caules leves, sursum pubescen-
"tes; folia linearia; flores plures, spicato-axillares,
minores, pubescentes , basi bibracteati: lacinie corol.
le ovate, obtuse.

337

Dicit Cel. Decandolle de P. dioica: ”Fleures
dioques par avortement”. — Ego et fores herma-
phroditos et diclinos nunc inveni.

26. P. calycina: —L caulibus divaricatis inferne
glabris apice pubescentibus, foliis sparsis
sessilibus Iineari-lanceolatis acutis I, obtusi=
usculis 'glabris supra nvitidis, floribus latera-
libus axillaribus solitariis binisve breve pe-
dicellatis basi glabratis dioicis bibracteatis:
laciniis corolle minutis ovatis obtusis.

P. calycina Decand. FI. Fr. Pers. Syn.
Ip. 237 (exelos: synj Ljamareki). På
juniperifolia & Lapeyr. Abr. p. 213 see.
Decand. FI. Fr. 6. p. 366. Daphne ca-
lyctna Lapeyr. in Mem. Toul. 1. p. 209
tE30 sec: Decanid: 1; € Willd. Sp. PL
2. pP- 416.

Hab. in alpibus Pyrengorum Orientalium in monte
Bernadouze, in valle Vicdessos, aux Comté
de Foix, sec, Lamarck et Decandolle,. — +.

Frutex caulibus ramisque sparsis, divaricatis,
inferne glabris, sursum pubescentibus, foliosisque,
Folia sparsa, sessilia, lineari-lanceolata, I. lanceo-
lata, obtusiuscula 1. acutiuseula, integerrima, utrin-
que glabra, supra intense, subtus dilute-viridia, 5
]. 6. lineas longa, unamque lata. HFlores lateras
les', axillares, solitarii binive, brevissime” pedicel-
lati, dioici, basi glabratis, superne versus laci-
nias tenuvissime et rare pubescentes, bracteati: bra-
eteis binis, minutis, ovatis, obtusis, glabris: Co
rolla lineam paullo superans, ovata, tubus bast
ventricosus; Lacinie corotle minute, ovate, ob-
tuse; Stamina, — Germen ovatum, glabrum. Stylus

338

lateralis, brevissimus; Stigma capitatum, murica-

tum. Nux ovata. glabra.

P. nivalis Ram. huic proxime affinis et forsan
ab hac non diversa. ; sn

, Daphne calycina Lam. Enc. 3. P.420, MA

lustr. Gener. t. 290 f. 3 et a Willdenowio et a

Persoonio huc citatur. Dixit vero Decandolle, ad

P. nivaleen Ram. referendam esse,

Flores dioicoes invent, dum Cel. Decandolle
eos hermaphroditos descripsit; dixit quoque, germen
pubescens esse, quod ego semper glabrum vidi.

ninam fuit Auctorum, gui stirpem primo
ad Passerinam retulit, nescimus.

+ 28. P, nivalis Ram. ramis prostratis, foliis linea=
ribus obtusiusculis carnosis subciliatis, floribus
axillaribas dioiciss Ramond in Bullet. Phi-
Jöns IN:Ow4 ET. gp. L3T. CO

P. nivalis Pers, Syn. I. p. 437. Decand.

F1. Fr. Gertn. Suppl. Carpol. III. p. 198.

t. 215. f. 0. — P. juniperifolia 3. Lapeyr.

Abr: pi 21t3. sec: Decand. FI. Fr, 6,p. 3606:

— Daphne calycina 3 Loisel. FI. Gall.

I p. —. D. calycina Lamarck Ene. bot.

2. Pp. 420. t. 290. f. 3. sec, Decand. El. Er.

Hab. in summis alpious Pyreneorum ad Port de

Gavannie et circa Mont Perdu: Ramond sec.
Bectand. Ni BT. — Hå

Sec. Cel. Decandolle medium tenet inter P.
dioicam et P, ealycmmam; ab illa differre dicitor:
ramulis parum aut non tubercuiatis; foliis lineari-
bus oblongisve, haud apice latioribus, sepe villoso-
pilosis Chérissées de poils épars); forilus brattea-
Us, et ab hac: ramificationibus magis paien'ibus
(ouvertes); foliis brevioribus, minus glabris; flori-
bus extus glabris. — Querit Cel. Decandolle an
a P. calycina diversa 7 — Ego nec stirpem vidi nec

339

Bulletin philom, itaque de hac re nihil dicere
valeo,

29. P tinctoria Pourr. caulibus sursum tenuissi-
me lanatis, foliis lineari-lanceolatis I. lineari-
bus obtusis tenuissime lanatis, floribus axil-
laribus lateralibus sessiltbus solitariis glabris
bibracteatis: laciniis corolle ovatis acutis.

P. tinctoria Pourret Chlor. Narb. p. 27
sec. specim, in Herb. Thunb. Pers. Syn.
[. p. 437. — P. hirsuta Asso Surp. Ar.
rag. sec. Decand. FIL Fr., Brot. FL Lu-
sit. sec. Roem. Collect, p. 265. — Da-
phne vermiculata Vahl Symb, bot. I. p. 28.
Dissert. nostr. de Daphne p. 10.

Hab. in Arragonia: Vahl, In Gallia Narbonensi a

Baccelone ad Mont Ferrat sec. Persoon I. c. = Pb.

Frutex P. calycine proxime affinis, differt ve-
ro: caulibus subrectis, sursum tenuissime Jlanatis;
foliis magis linearibus, obtusis, utrinque tenuissime
lanatis; floribus sessilibus, glabris, nervosis; laciniis
corolle , majoribus; dum P. calycine caules divari-
cati, sursum pubescentes;' folia lineari-lanceolata,
obtusiuscula I, acutiuscula, utringue glabra; öres
breve pedicellati, magis ventricosi, versus limbum
rare et tenuissime pubescentes, enervosi, dioici; la-
cinig corolle minores,

Cum PP. thesioide et coridifolia nullam habet
affinitatem, Conf, de cetero Dissert. nostram de
Daphne,

30. P, mtida Desfont. ramis sericeo-villosis, fo-
ls sparsis sessilibus lanceolatis 1. cuneifor-
mibus obtusis utringue sericeis, floribus la=
teralibus I, terminalibus aggregatis sericels:
laciniis corolle lanceolatis acutis conniven-
tibus.

P. nitida Desfont. FI. Atl. IL 331. I
94. Pers. Syn. L p. 437. Daopine nig
tida Vahl Symb. bot: 3. p. 53. Pers
Syn. E-p. 434. Willd. Sp. IL p. 418. —
D. argeniata Lam. Enoc. 3. p- 435. se

Ha2b. in montibus calcareis Tuneii: Vahl. In mon-

tibus incultis circa Tunetum, Mascar et aliis
locis Barbarie : 'Desfontaines. — +. |
Fruex ramosissimus: ramis teretibus sursum
sericeo-villosis, inferne glabris. Folia sparsa, ses-
gilia , lanceolata 1 cuoneiformia basi angustata,/
obtusa , integerrima , utringue sericea, tres Hli-

neas longa, apice dimidiam lata. Flores larerales L-

ierminales aggregati, sessiles, sericei, kermaphroditi :

vel dioici, foliis arcte cincti. Corolla 3 lineas lon=
ga: erika lanceolatis, acutis, connpiventibus, Stam.
duor. ordin. ut in plerisque ceteris: Filamenta bre=
visesima; Anihere oblonge. Germen oblongum ;
glabrum, -apice pubescens; stylus lateralis, brevissi-
ius; Ssfigma capitatum, -pubescens. Nux ovara,

. Tartonraire forsan proxime aln differt
sel ramis tenuvioribus, sericeis; folus cuneiformi-
bus 1. lanceoiatis, confertioribus, enervosis, dimidio
minoribus ; foribus tenuioribus, sericeis, longiotibus i
lacinitis corolle 1lacvceolatis. acutis, conniventibus ; dom
P. Tartonraire rami firmiore:, villosi; folia obo-
vata, nervosa ]. venosa, villosiora, duplo majora;
foores majores at breviores, wvillosi, basi squamati:
squamur pluribus, minutis, ovatis; lacime coralle
övate, obiuse.

Adest in Herbario Bergian. stirps in Alpibus
Granpadensibus a Lib. Bar. Claud. Alströmer Ie-
c:2, floribus adhuc non explicatis, que eadem ac D.
sifide esse videtur; flores squamis ovaus minuns
circti. — Nec vero Cel. Vahl nec Cel. Desfontiaines

|

341

in descriptionibus suis de talibus squamis mentio-
nem fecerunt; nec ego in D. nitida tales inveni;
itaque forsan stirps Alstråmeri alia est species,
Possibile quoque, P. nitidam squamas illas statim
ost florum explicationem perdere.

31. P. Lessertii: ramulis inferne glabris sursum
villosis, foliis sparsis adultis subellipticis
obtusiusculis junioribus lanceolatis acutiu=
sculis brevissime petiolatis utrinque piloso=
pubescentibus, foribus racemosis: laciniis
corolle lanceolatis obtusis.

Hab- in Persia: de Lessert sec. Herb. Vabl. og

Fruticulus ramis ramulisque inferne glabris,
sursum villosis. Folia sparsa, adulta subelliptica
obtusiuscula, juniora lanceolata acutiuscula, brevis-
sime petiolata, utripque piloso-pubescentia, adulta
interdum glabriuscula, viridia, 4—7 lineas longa,
1—3 lata. Petioli villosi, longi tudine tertiae lineze
partis. Flores racemosi , villosi, numerosi: Corolla 4
lineas longa3; tubus basi villosissimus, tres lineas lon-
gus: lacimie corolle lanceolate, obtuse, lineam lon-
ge. Stam, duor. ordin: Anthere subsessiles, oblonge,
biloculares, Jlutee; Germen oblongum, glabrum,
apice pubescens; stylus brevissimus, superne villo-
sus; stigma capitatum, muricatum.

Habitus hujus stirpis a ceteris Thymeleis
valde alienus et racemis efoliatis insignis, Cuinam
etiam specierum Passerin& proxime sit affinis, eru-
ere non potui, .

32. P. virgata Desfont: canescens, caulibus ere-
ctis virgatis sursum villosis, foliis sparsis
sessilibus lanceolatis obtusis utrinque villo-'
siusculis, floribus axillaribus aggregatis ses-
silibus villosis: laciniis corolle lanceolatis
obtusis.

PE virgata Desfont. FR All IT. poo331.

; MM

342

t. 95: : Pers [Syn PL. I po 427. Poe
Enc. 5.p. — |
Hab. in arvis incultis prope 'Tlemsen Barbarie:
Desfontaines. In Marocco: Broussonet, — b.
Frutex canescens ramis longis, erectis, subtereti-

bus, inferne glabris, sursum villosis. — Folia sparsa,

sessilia, lanceolata, obtusa l. obtusiuscula, integerrima,
inferiora minus, superiora magis villosa s. villo-

siuscula, 3—9 lineas longa, duasque lata. — Flores

axillares , aggregati, 3—96, sessiles, villosi: Corolla

tres lineas longa; tubus linearis; Jlacinie' corolle

lanceolate, obtuse, dimidiam lineam longe. Stam.
duor. ordin; germen oblongum, villoso-pubescens;
stylus brevis; stigma capitatum, muricatum,

Obs. folia inferiora interdum glabra,

33. P. canescens Schousb. ramulis tenuibus lana-
tis, foliis sparsis imbricatis lanceolatis ova-
tisve acutis utrinque lanuginosis, floribus
terminalibus aggregatis sessilibus djoicis vil-
losis: laciniis corolle ovatis obtusis.

P.” canescens -Schousb. in Act. Hafo —
Willd: Sp. -PRAE p:.432 -Perse SkåOSE
Pp. 437. — Daphne lamuginosa Lam. Enc.
3. P- 436. (sec. specim. Herb. Vabl. a
Lamarck datum).

Hab. copiose ip locis sterilibus petrosis inter Gi-
braltar et pagum St. Rocque Hispanize: Schousboé.
Ad Tanger Barbarie sec. Dietrich Gårtn. Lex.

Stirps ex omni parte canescens, Folia dense
imbricata. Cui proxime sit amMinis, dicere. haud
valeo; A P. virgata Desfont. valde diversa,

+ 34. P. temuflora Willd. foliis linearibus glabris,
floribus sessilibus capitulis terminalibus filifor-
mibus sericeis , ramis strigoso-villosis. Willd.
Enum, Hort. Berol. I. p. 426.

Hab. ad Promont. bone spei: Willdenow.— Pb.

£

343

Obs. Stirpem haud vidi, nec affinitatem ejus
ex descriptione brevi et manca diagnosi Willde-
nowii enucleare potui.

—

+ 35. P, linearifolia: ramulis verrucosis glabris, fo-
lis sparsis sessilibus linearibus obtusis gla=
bris extus convexiusculis, foribus terminali-=
bus paucis villosis: laciniis corolle lato-lan-
ceolatis acutis. ;

Hab. ad Promontor. bone spei: Prof. Thunberg.

— b. (Herb, Berg.)

Frutex ramis glabris ramulisque pruinoso-ver-
rucosis. Folia sparsa, sessilia, linsaria. obtusa, ine
tegerrima, utringue glabra, extus convexiuscula,
viridia, 4. 1. 5. lineas longa unamque lata. Flores
terminales, aggregati, pauci (1-3), rosei, extus vil-
losi: Corolla 3 1. 4. lineas longa: laciniis corolle majo«
ribus, lato lanceolatis, acutis: lineam superantibus;
faux villis clausis Stam, duor ordin: Anthere sessi-
les; Germen oblongum, glabrum, apice villosum;
Stylus stamina iopferiora equans; Stigma obtusum.
Obs. folia suprema rarius pilis paucissimis obsita.

Inter Passerinas nullam huic affinem invenio;
certissime vero Gmnidie tomentose maxime propingua,
a qua preter characterem genericum differt: ramulis
glabris; foliis linearibus, sessilibus, lineam latis,
floribus , paucioribus, 21.3, dimidio fere-brevioribus;
fauce villoso; /iaciniis corolle longioribus; dum G.
tomentose ramuli sepe pilosiusculi; folia ovata I,
elliptica, brevissime petiolata, extus et margine s&-
pe Pilosa; flores numerosiores, 3-5, duplo fere lon-
glores, viliosiores: laciniis evrolle minoribus.

| 02: Thumbergii: ramulis sericeo-pubescentibus,
| foliis opposiius sessilibus lanceolatis ellipti-
cisve obtusiusculis subamplectentibus utrin-
que villosiusculis, fAoribus terminalibus

I

dd I
id

/ ,” TV
(0
, YE

344 S

1. axillaribus binis ternisve serieeis: laciniis
corolle lanceolatis acutis.
Gnidia oppositifolia Thunb. prodr. F1. Cap.
Pp. 76. Chaud vero Linnei).
Hab. ”in proclivis Leuvestart ad Promontor. bone
spei”: Prof. Thunberg. — bb.

Fruticulus canescens et habitum Caryophyllze-
arum cujusdam ita mentiens, utsine floribus visum,
Cucubalum quemdam nec hujus ordinis esse, ju-
rares. Rami diflusi, sursum tenue villosi, inferne
glabri. Folia opposita, sessilia, ad insertionem tu-
mida et ampleetentia, omnino fere articulationem
caryophyllearum formantia, lanceolata 1. elliptica,
integerrima , obtusiuscula, utringue villosiuscula;
canescentia, 3 I. 4 lineas longa, unamque sepe
cum dimidia lata. Flores terminales 1. axillares,
tenues , Sericei, bini 1. terni: Corolla 5 circiter li-
neas longa: tubo filiformi; lacimus lanceolatis, acu-
tis, lineam longis. Stam duor. ordio.: Filam. bre-
vissima; Anthere oblonge. Germen ovatum, ola-
brum; Stylus lateralis, glaber, ad medium tubi pro-
cedens; Stigma capitatum, pubescens.

Absentia squamularum faucis hanc speciem
Passerine generis esse docet. |

P, mitide et P.canescenti affinis videtur.

37. P. uniflora L. foliis oppositis sessilibus line-
aribus acutiusculis extus convexis glabris,
floribus terminalibus sessilibus solitariis se-
riceis: Jaciniis corolle lato-lanceolatis acu=

tis acuminatisve.

P. uniflora Linn. Sp Pl. 1. p. 560. Wendl.
Obs bot. 19. t. 2 f. 18 sec. Wild. Sp.
PL 2. p. 432 Thunb. pr EL Capip:
26. — P. wuflora & Berg. PI. Cap. Pp.
T20. OA, to 490 LIRA

345

Hab. ”in collibus infra Taffelberg rarius et alibi
ad Promont. bone spei”: Prof. Thunberg. — b.
Frutex vamis sursum pubescentibus inferne
glabris. Folia linearia, lateribus compressis, extus
obtuse carinata, glabra, lineam cum dimidia longa.
Stam. duor. ordin., exserta; latent vero in fundo
tubi paullo supra germen 8 Anthere sessiles , bilo=
culares, polline replete, quas Cel. Wendland pro
squamulis n&ctariferis falso habuit, a Bergio glandulze
et quidem steriles audiunt, quod presentia pollinis
vehementer obstare videtur.

38. P. grandiflora Linn. fil. foliis oppositis de«
cussatis oblongis obtusis extus convexis in-
tus concavis oglabris, foribus terminalibus
solitariis sessilibus sericeis: latiniis corolle
oblongis obtusis.

P, grandifiora Linn. Suppl. p. 226. Willd.
Sp. PL IL p. 432 (excl. Syn, P. linoi-
des Thunb.). Curt. Mag. t. 292. — P.
aniflora B alba Berg Pl. Cap. p. 129. —
Burm. Afr, t. 46. f. I.
Hab. ad Promont. bone spei. p.

Frutex proxime affinis P. uniflore, differt vero:
foliis oblongis, obtusis, magis concavis ,. obsolete
carinatis, duplo fere majoribuss floribus magnis:
latiniis corolle oblongis, obtusis; dum P. uniflo-
2e folia linearia, acutiuscula, evidenter carinata,
minus concava, minora; flores minores: latiniis co
olle lanceolatis, acutis I. acuminatis.

In hac specie ut in precedenti stamina et sty-
us exserta. Latent etiam 8 Anthere sessiles, ver.
us basin tubi paullo supra germen.

Willdenow P. linoidem Thunb. cum! interro-
gatione huc citat; at stirps illa Gnidia est et a Ps
grandiflora valde diversa, uti supra memoravimus,

646

39. P. laxa Linn, fils ramis longis tenuibus 14:
xis, foliis sparsis sessilibus inferioribus li-

nearibus glabris superioribus lanceolatis exs

tus pubescentibus obtusiusculis, floribus ter-
minalibus aggregatis pubescentibus, tubo su-
pra germen coarctato: laciniis, corolle& mi

nutis oblongis obtusis conniventibus,
P. laxa Lion. Suppl. p. 226. Thunb, pr.
FI, Cap. p. 75. Wendl. obs: bot. 20, t:
| 2.2 £; 20-482, Willd:,Sp« PL; IR Ba4ö3
Hab. ”in montibus prope et extra Cap, vulgaris in
collibus prope urbem ad Promontor. bone spei:”

Prof. Thunberg, — bb:

Maxime affinis est Gmdie carinate Thunb.,
at preter characterem genericom differt: ramis te=
nuloribus; foliis mineribus, superioribus minutis
Jlanceolatis oblongisve Cinferioribus G. carinate omni«
no similibus); floribus paucioribus, tenuioribus; tubo
evidenter coarctato; lacimus corolle minoribus, cons
nDiventibus; dum Gnidie tarmate rami frmiores;
folia majora, omnia linearia; flores numerosiores,

nus corolle majoribus, apertis; squamule faucis in-
super 8. Fiores favo colore chartam tingunt, Ps
laxe flores non ita.

P, laxe ramuli sursum pubescentes inferne
SN Folia obtusiuscula 1. acutiuscula. Flores
sordide flavi, apice szepe violacei.

40. P. spicata L. fil. foliis sparsis sessilibus obo-
vatis ellipticisve extus pubescentibus; fori-
bus axillaribus solitariis -sessilibus pube-
scentibus: laciniis corolle lanceolatis acutis:

P. spicata Linn. Suppl. p, 226. Thunb,
pr. FI. Cap. p. 75. Wendl. Obs. bot. 19.
le. 26 sker USeCA UVVIlldi Spå FINER pe

-majores : tubo obsolerte coarctato s. Xquali: laci-

347

433 Ejusd. Enum. pl. Hort. Berol. p.

420. — P, lateriflora Hortulanor.

Hab, ”in campis sabulosis ad Promontor. bone
spei”. Prof. Thunberg. — Pb.

Ramuli sursum pubescentes inferne glabri. —
””Ramulis floriferis refert spicam foliosam”. Linn.
fil. c.

41. P. anthylloides Linn. fil. ramulis sursum
| villosissimis inferne glabris, foliis sparsis
| brevissime petiolatis lanceolatis ellipticisve
obtusis extus' villosis intus glabriusculis, flo-
ribus terminalibus capitatis quinquefidis vil-
losissimis decandris: laciniis corolle oblon-
gis obtusis.
P. anthylloides Linn. Suppl. p. 226. Thunb.
pr. p. 26. — P. anthylioides B ”Thunb.
Mus. Nat. Acad. Ups, P. XIIL p. 106,
'Hab. ”trans Swellendam et prope Musselbay ad
Promontor. bone spei”. Prof. Thunberg. — b.
Frutex ramulis sursum villosissimis inferne
slabris. Folia superiora extus villosissima, inferiora
'utrinque: subglabra I. pilis paucis rare obsita, per-
'vosa I. venosa, unquicularia; medio duas lineas
lata. Flores numerosissimi, villosissimi, longissimi
S. 10. = I5 lineas longi.

P. anthylloides &« Thunb. Mus. Nat. I, c. huic
quam intime est affinis, attamen ad Gnidiam per-
tinet respectu squamularum faucis.

| RR

P. stricta Thunb,, linoides Thunb., setosa
Tbunb, et anthylloides « ”Thunb. a me ad Gni-
diam relate sunt. — P. pentandra Thunb. non ad
Thymelzxas pertinet, sed proprium constituit genus,
nomine Lonchostome a me propositum.

Quid Passerina pectinata Loddig. Catal. plant,
1816 p, 18?

VAL Ha

348 |
> Lusus partium form&, numeri et vestitus nul:
Jam admittit boram dividendi generis normamy,
quare satius intactum relinquere existimavi; quam
affines artificiali quodam auxilio nimis disjungere:

' 3
10: DAIs, Linns

Crediderunt Auctores varii, nomen hujus Ges
neris derivatum essé a dos » teda, quia D. cotinis
folie caules resinosum quoddam in se habent,

Quoad characterem genericum vacillat hoc ges
nus, nec numerus constans est staminum; ' InVos
lucrum preterea häbent plutes species ceterarum
Thymelzarum, Fructum baccam appellaverunt Aus
Ctores ; potius nucem esse crederem 7). |

1. D. totimfolia IL. foliis ellipticis äcutiusculis
glabris, floribus terminalibus aggregatis gquins«
quvefidis villosis decandris: laciniis corolle
Jlanceolatis acuminatis. ;

D. totinifolia Linn. Sp. Pl. ed: I p. 5564
Lam. TIL Gen. t. 361. f. 1. Curt. Mags
t. 147. — D. laurifolia Jacqs Colleets I;
Pp. 140 et lertarn ti 17.

Hab, ad Pronmiontof. bone spei b. ;

D. laurifolia Jacq. una eademque ac D. tott:
mifolia L., quantum ego quidem indagare potui, esse
videtur, sed a Willdenowio ut wvarietas ad D:
octandram relata est. 4

2. D. octandra Burm. foliis oblongis acutis gla-
bris, floritus terminalibus aggregatis quadri-
fidis octandris glabris;: laciniis corolle öblonis
gis acutiusculis apice extus pubescentibus:

D. octån-

+) Querit Vesitenat, ”anne Genus hocce ad Eleaznoideos sit
refereadum respectu Ovaril acgherentis et perispermil cArnosi
embryonem cingentis,” FBR

349
D. octandra Burm. Fl. Ind. t. 33. f. 2;
Linn. Mant. pr. p. 69. Syst. Nat. ed. XII.
T. II. p. 322. - Willd,. Sp. Pl. II p. 580.
Hab, in India: Burman, — pb.

Differt a precedente: foliis longioribus , oblon-
gis, magis coriaceis; petiolis brevioribus; floribus
paucioribus, glabris: laciniis extus apice tantum pu-
bescentibus.

+ 3. D. disperma Forst. floribus octandris decan-
drisque , foliis ovato-lanceolatis enerviis Forst.
Prodr. p. 33. Willd. Sp. Pl. II. p. 580.
Hab. in Insula Tongatabu: Forster. — &.
Obs. D. linifolia Lamarck Enc. 2. p. 255 et Illuc
str, t. 368. f. 3. est Gnidia capitata L. sec. Pers,
Syn. LI p. 471.— D. madagascariensis Lam. 1. c.
t. 268. f. 2. est Gnidia daphnefolia a glabra
Linn, Suppl. et D. pubescens Lam. 1. c. est Gnidis
daphnefolia 3 hirsuta Linn. Suppl.

K. V. 4. Handl. 1818. St. II. 23

350

BESKRIFNING
Af ett nytt Slågte ibland Våxzxterne,
kalladt Lonchostoma;

af
JOH. EM. WIKSTRÖM,

Med. Doct.

Vaa granskningen af Passerine-slågtets arter
fann jag, att P. pentandra Thunb. utgör ett eget
slågte, hvars kånnetecken utvisa, att det ej hörer
till Thymelzarum våxtordning.

Lonchostoma år ett ifrån sina grannar vål ut-
mårkt slågte, och då jag framstållde dess kånne-"
tecken för den oförgåtlige Prof. och Ridd. Swartz,
sade han mig, att detta örtslågte var ett af de ut-
mårktase, som i sednare tider blifvit upptåckta.
Denne från sin Vetenskap alltför tidigt bortgångne
Naturforskare hade och den godheten att genomse
min beskrifning, hvilken han fullkomligt gillade.

Uti det Linneiska Systemet intager Loncho-
stoma sin plats efter Linconia, hvilket Växtslågte
blifvit förtråffligt utredt och beskrifvet af Profess.
Swartz (se Magazin der Gesellschaft Naturfor-
gchender Freunde in Berlin IV:ter Jahrgang 2:tes
quart. p. 85—88. tab, IV. f. 1—14. och V:ter
Jahrgang 3:1es quart, p. 283—285. tab. VIL f. 1) >).

2) Vid Linconie slägt-charactere torde följande kunna tilläggas:
bractee calycis quatuor, decussate — opposite, — Capsuia bi-
locularis; loculis mono — s. dispermis.

351

Men då man skall bestånma Lonchostomatis
plats uti ett så kalladt naturligt systeme, möta flera
svårigheter. Det tyckes dock, att slågtet bör upp-
> stållas efter Brunia; men som Prof. Jussieu, då
> han utgaf sina Genera Plantarum, icke kunde med
såkerhet beståmma Brunie plats uti sitt systeme,
fastån han upptog slågtet ibland Genera Rhamneis af.
finia, och jag icke eller vet, att någon sednare för-

fattare förmått göra det, så följer åfven, att Loncho-

stomatis plats i detta systeme ånnu icke år beståmd.
| Lonchostoma hårleder sig från Acyxn» lancea,
och sive, os, emedan lacinie corolle hafva en
| lancettlik form med utmårkt hopdragen basis.

Character naturalis Lonchostomatis:

Calyx quinquephyllus, bibracteatus: bracteis oppo-
sitis, concavis, calyci adpressis, s. quoad par-
tem amplectentibus, squamzeformibus; foliolis ca-
lycinis tubo corolle adpressis , basi rarius adna- ,
tis, squameeformibus, marginibus imbricatis.

Corolla monopetala, tubulosa, duinquefida: Jlaciniis
torolle unguiculatis,

Stamina quinque, fauci tubi inserta.

Pistillum: Germen superum; styli duo; stigma ob-
tusum. :

Fructus: tapsula bilocularis: dissepimento membra-
naceo in medio receptaculum gerente seminum
longitudinale columnare, in utroque loculamento
parum prominens; seminibus in utraque recepta-
cuki parte pluribus (8—10 circiter), pendulis ”).

Character essentialis Lonchostomatis:
Calyx quinquephyllus, bibracteatus. Corolla mo-
nopetala, tubulosa,- quinquefida: laciniis corolle
oc unguiculatis. Capsula bilocularis, polysperma.

”) Dum seminå marura haud vidi, e2 anatomice describere
nen potui.

252

Locus in systemate Linneano: Pentandria di-
gynia post Linconiam, in systemate naturali forsan
post Bruniam,

1. Lonchostoma obtusiflorum: foliis ellipticis extus
hirsutis, bracteis calycis oblongis, foliolis caly-
cinis ovatis obtusis, laciniis corolle ovatis obtus
sis, stylis subclavatis inclusis.

Passerina pentandra : foliis ovatis hirsutis, spicis
ovatis terminålibus. Thunb. prodr. Fl. Gapa
1. p. 76.

Gmidia pentandra fTlonb. Dissert. fructificationis
partium varietat. p. post sect. pr. Pp. 19.

Hab. ”in Koude-Bockeveld ad promontorium bonze
spei”: Prof. et Commend, Thunberg. — $p.
(Herb. Thunb. et Bergian.),

Frutex ramis teretibus, sparsis, inferne szepe
trichotomis , adultis glabris, junioribus hirsutis, fusce-
scentibus. Folia spårsa, sessilia, elliptica, integer.
rima, obtusa cum apiculo nigro curvato, utrinque
imbricata, coriacea, extus bhirsuta, adulta säepe gla-
briuscula 1. pilis paucis brevissimis obsita , atrovi=
ridia, intus glabra et dilutiora, ciliata, tres lineas see-
pe cum dimidia longa unamque cum dimidia lata.
Fiores versus apices ramulorum axillares, spicam
foliaceam formantes, solitarii, sessiles , calyculati,
foliis longiores, rosei. Bractee bine, oblongze,
obtuse, nigro-apiculate, concave (lateribus com-
pressis s. Calycem amplectentibus), squamzformes,
margine membranace&e s. hyaline, ciliate, fuscate,
lineam fere longe, dimidiamque late, carina obiuy-
sa, pubescente. Calyx quvinquephyllus; foliolis ova=
til, obtusis, integerrimis, interdum nigro-apiculatis,
squameformibus, tubo' corolle adpressis, imbri-

353

gatis, ciliatis, margine membranaceis s. hyalinis,
dimidiam lineam paullosuperantibus, dimidiamque
vix latis. Corolla monopetala, tubulosa, quinquefi-
da, glabra, tres 1. quatuor lineas longa: tubus basi
et versus faucem ampliatus, medio angustatus, ner-
vosus, duas circiter lineas sepe cum dimidia lon-
ous; lacinie corolle ovat&e, unguiculate, obtuse,

integerrim&e, lineam paullo longiores. Stamina quin-

gue, fauci tubi inserta, tubum haud superantia,
Anthere faucem tubi coronantes, sessiles, oblonge,
biloculares, lutexe. Germen evatum, villosum, di-=
midiam lineam paullo superans. Styli duo, subcla-
vati, inclusi , atro-purpurei, lineam circiter longi.
Stigma obtusum. Capsule bilocularis dissepimen-
tum membranaceum in medio gerens receptaculum
seminum longitudinale columnare, in utroque locu-
lamento parum prominens; 'seminibus in utraque re=
ceptaculi parte pluribus (8 - 10 pp kn pendu:
lis, oblongis, glabris.

2. Lonchostoma acutiflorum: foliis ovatis extus
pilosiusculis, bracteis calycis cuneiformibus,
foliolis calyceinis lanceolatis 'acutis, laciniis
corolle lanceolatis acumånatis, stylis filifor-
mibus exsertis.

Hab. ad Promontorium bone spei: D:r Horns
stedt, — pb. (Herb. Bergian. et Swartz.).

Frutex ramis inferne subglabris, sursum hir-
sutis. Folia sparsa, sessilia, ovata, suprema lan-
ceolata, obtusiuscula, nigro-apiculata, integerrima,
adulta sepe glabrata, 1. pilosiuscula , jupiora pilo-
sa, ciliata, punctata ex insertione pilorum, intus
glabra, 5-lineas circiter longa, medio duas 1. tres
lineas lata, viridia. Flores versus apices ramulo-
rum capitulum foliaceum quasi formantes , axilla.

354

res, solitarii, sessiles, foliis longiores, rosei. Bra-
etee bing, opposite, cuneiformes, apiculate, inte-
gerrim&, concav&e, calyci adpresse et quoad par-
tem amplectentes, squamaformes, margine ciliate,
fuscate, lineam longe, dimidiamque late, carina
obtusa , pubescente. Calyx quinquephyllus: foliolis
lanceolatis, acutis, lutegérrimis, imbricatis, tobum
ampiectentibus , squameformibus, basi interdsmn ad-
natis, margine membranabveis, ciliatis, fuscatis, ex.
tus pubescentibus, intus glabris, duas lineas longis
s. -tubo dimidio-brevioribus. Corolla monopetala, tu-
bulosa, quinquefida, glabra, Öl 7 lineas longa:
fubus cylindricus, 4' 1. 5 lineas longus; Lacinia co-
rolle lanceolate, unguiculate , acuminate, integer.
rime, duas fere lineas longe. Stamina quinque,
faucem paullo superantia; /filamenta versus faucem
tubi inserta, dimidiam lineam longa, rubra; An-
ihere lineares, biloculares, lineam fere longe. Ger-
men superum, oblongum, pubescens, Styli duo,
fliformes, longe exserti, flexuosi., basi pubescen-
tes, longitudine fere corolle, atropurpurei. Stiga
obtusum. Capsula ut in precedente. =

Pil X. f. 1, Lonchostoma AMorim:

a. flos cum bracteis, calycem exteriorem diphyllum
mentientibus; panllot) auctus.

b. alter bractearum,

e. foliolum calycis.

d. corolla aperta. |

e. lacinia limbi cum anthera, plus minus

fö stamen. | aucta.

8. pistillum. |

hk; sectio transv, capsule Jon

3: apex folii.

$

355
Tab. X. f. 9. Lonchostoma obtusiflorum:

flos cum bracteis.

Ba.

b. bractez.

ec. foliolum' calycis. plus minus
d. corolla aperta cum genitalibus, ” aucta.

'e lacinia limbi cum anthera. | |

f. stamen.

g. pistillum.

A. folium naturali magnitudine.

apex folii acutus,

| 356

UPPSTÄLLNING

Af de i Sverige funne Vårtsvampar
(Scleromyci);

af
E. FRIES. Å

OR

Fortsättning "J.

IV. NPHERONAMA. Fries Obs. Myec. I. p.

187 et sq.

Receptaculum nullum. Perithecium elongatum sub-
Cylindricum, collo nullo. Gelatina soluta, in glo-
bulos demum fatiscentes erumpens.

År ganska såkert ett från Spheeria skildt slågte,
hvarmed det af Persoon efter ToDE förenas,
Hylshusen sakna allt fåste, åro alltid utdragne, of-

tast syllike eller cylindriske. Den inre Jåmbreda

caviteten år på ett olika sått danad och slutas i en
bar öppning, som betåckes af fröslemmet i form
af ett klot:

1. SPHERONZAMA subulatum, 'peritheciis subulatis
lutescentibus, globulo ovali pallidiori, Fries le.
Spheria subulata. Pers. syn. p. 94. Albert.

et Schwein. p. 52. Ic. Tode Meckl.t. 15. f. u7.
Vexer allmänt i skogsmark på nedfallne aga=
rici, från hvars skifvor den utsticker i form af tag-

+) Se näst föregående Stycke, s. 100—140:

357

gar. Formen syllik, något conisk; ytan slåt, glatt,
mer eller mindre mörkt fårgad. Slemklotet affal-
ler lått,

2. SPHERONZEMA rfufum, peritheciis subulatis ru-
fis, globulo minuto pallidiori.

På barklöse ruttnade Tallstockar, Tråffas hålst
'under blid våderlek om vintren.

År i början röd, af ganska mjuk substans,

blir sedan svartbrun, Den år i alla åldrar slåt,
glatt; oftast större ån föregående.

3. SPHERONAZMA aciculare, peritheciis cylindrico-
attenuatis griseo-nigricantibus, globulo albo-luté-
scenti. ;

Sph.: dubia, Tode Alb. et Schwein. p. 50.

Ic. Tod. Meckl. t. 15. fi us.

År i. början af våren funnen på Tallved.
Från den gråaktiga färgen öfvergår den snart ill
svart, Ytan glatt, Klotet tåmmeligen stort, af.
fallande.

4. SPHAERONAZAMA cladoniscum , peritheciis cylindri-
cis subramosis nigris, globulo minimo incluso
BID FRE 1020 09 0ag

Calicium cladoniscum. Ach. Lich. umv. p. 6.

WVexer på rutten ved, icke allmånt. Kommer
följande nåra; men egenskapen att grena sig till-
kommer ingen annan art af detta slågte. Slemklo-
tet ganska fint, liknande en hvit punkt i centren.

5. SPHERONEMA cylindricum, peritheciis cylindri-
cis gracilibus, longitudine diametrum duplo sue
perante, nigris, globulo prominulo albo.

Sph. cylindrica. Tode ut: videtur.
Ic, Tod. Meckl. t. is. f. ud.

Vexer på rutten ved af Ek, Pihl o.s: v.

318

Denna art förblandas vanligen med följande.
Till denna för jag Todes synonym, emedan den
beskrifves mycket fin och vexestållet åfverensståm-
mer. Hylshuset år icke insånkt i veden och spet-
sen, ehuru trubbig, icke tvårstympad.

6, SPHERONAMA truncatum, peritheciis cylindricis

truncatis, longitudine diametrum paulo superante,

nigris, globulo prominente candido.

— Sph. cylindrica. Albert. et Schwein. p. 50.
Mycket allmån på ruttnande ved af Gran,

Tall o. s. v.

År i början insånkt i veden, hvilken den ses
dan upphöjer och utbryter igenom. Diametren år
1 början lika med långden, sedan något mindre,
dubbelt större ån föregående arts. : Klotet dubbelt
större och fullkomligen utstående.

7: SPHERONAMA conicum, peritheciis conicis acue
tis atris, globulo prominente livido atrescente.

Sph. conica. Pers. sym p. 94. — Albert. et

Schwein. p. 51.

Ic. Tod. t. 15. f. u6.
. Jag har funnit den på rutten granved. Yngre
är den beklådd af ett fint snart försvinnande ludd,
som jag ock -anmårkt på mine specimina, ehuru
de med en något syllik form afvika från Todes fi-
gur. Ytan ojämn.
På bokved har jag sett Spheronema hemisphe-
vicum (Spheria Albert. et Schwein.), men åger för
det nårvarande intet exemplar deraf, ;
8. SPHERONAMA hydnoideum , peritheciis confertis

elongatis subcompressis rugosis nigris acutis,

dein obtusis, hypothallo crustaceo spinuloso nigro. =

Vexer på nedfallne Björkgrenar. |

En besynnerlig 'vextform, som svårligen kan -
föras till. något annat slågte. Beklåder till flera

359

fots långd den inre barken af Björk och afirånger
den yttre, liksom Sph. stigma och decorticans. Skor-
pan vida utbredd, invext uti barken, sammanhån-
gande, hår och der fintaggig; : månne början till
yvistyse, — Hylshusen utdragne, olikformige, plat-
tade, skrynklige, svarta, i början spetsige, sedan
trubbige. Slemknapp har jag ånnu icke funnit.

9. SPHAERONAEMA bullosum , peritheciis sparsis ven-
tricosis diformibus stipitatis sessilibusve, disco'dein
collapso pezizoideo, globylp albo-lutescenti.

| Funnen i mångd på inre sidan af nedfallen
Granbark, April, September.

Åfvenledes mycket utmårkt, men tydligen hö-
rande till slågtet. Hylshusen åro egenteligen sprid-
de, men sitta ofta kretsvis tillsammans och på en
svart, utbredd flåck, som likvål år tillfållig. Hyls-
husen åro ågglike, finskrynklige, svarta, med
eller utan fot; åldre hopfalla de och erhålla platt
disk, då den får utseende af en Peziza. Knappen
| olikformig, gulaktig, till fårgen mer eller mindre
lörk.

Med detta slågtes arter har åfven en på Has-
'selqvistar i Skåne funnen Svamp någon fråndskap,
men för perithecium dimidiatum bör den utgöra
ett eget slågte, Excipula turgida.

(10. SPHERONAMA Persiforme, peritheciis subcaes.
spitosis turbinato-cylindricis nigricantibus, primo
clausis spheroideis, dein collapsis pezizoideis,
globulo albo.

Spheria versiformis. Albert. et Schwein. p. 52,
10. vett. igar frg
Vexer om våren på vissnade qvistar af Al

och Rhamnus frangula.

309

En mårkvårdig art, som står på grånsen till
följande slågte. Formen mycket föränderlig, i bör.
jan mest rund, sedan förlångd, i spetsen utvidgad
hyishus-bårande; nedtill år den tåt och innuti liks
formig. Knappen liten, hvit och saknas ofta. Då
hylshusen sammanfalla liknar den en Peziza ce:
spitosa. Månne Peziza alnea Pers.? 4

I

7. CENANGIUM. Fries.

Perithecium compositum, basi carnosum farctu
intus similare, apice inane; cavo circumcirca hy-
menio vestiuo. Thece adnatze.

Ett utmårkt vål skildt slågte, som tyckes lik!
som förena Pezize ceespitosie och Spherie. "Ty;
ehuru vål-dess hylshus åro ihålige, som Spherie,
åro de” alldeles tomma utan gelatina, och sidor
åro beklådde med ett fröfåste. Hylsorne åro vid?
håftade, -som hos Hysteria och Phacidia. -- Alla
dess arter utbryta genom barken, åro köttige och
Öppna sig ojåmt i spetsen, då de ännu mera nårs
ma sig till Pezize. |
1. CENANGIUM Jlaminare, cespitosum, plicato-lo-
batum, planiusculum nigrum albo-pruinosum. :

Dothidea cespitosa. Fries Obs. Myc. 2. p. 348.

Spheria cespitosa. Tod. Fung. Meck. 2. ps 4.

IE TOR LE. RNRRe 119:

Vexer på vissnade qvistar af Rönn o. fl. tråd,
sent på hösten.

Dess daning år egen och besynnerlig, öfver-
ensståmmande i det nårmaste med ”Todes beskrifs
ning; deremot: vågar jag ej citera Persoons Sph.
atcuparie, som beskrifves cylindrisk o. s. v. Kan:
hånda en ny art af detta mårkvårdiga slågte. på-

4,

000 mera ng |

um, plicato./
pruinosum,
Mye. 2 p. 34
Nell 2.04

Råan 04. 1:0'

mnerlig, Ofvel
Todés beskri
| bege
KO V Ku |

liga $ slågte. 4 |

361

ste finnes knapt. De plattade bylshusen grena sig
"Mi liksom i fållor vid basen,
2. CENANGIUM ferruginosum, cespitosum, peri-

der de åro förenade.

theciis subrotundis reniformibusque ferruginosis
pruinosis.
Spheria axillaris. Fries in litt. ad amic.
Utbryter i stor mångd ur bladfåsten på viss-

nade qvistar af Tall, vårtiden,

Bildar runda, något olikformige tufvor. Åger
ett blekt, af barken bildat fåste. Hylshusen runda

eller njurlike , slåta, beklådde af ett brunaktigt pulf-
ver; i början fylde, sen tomma utan öppning;
slutligen Öppna som en Peziza eller Hyt. quercinum.

3. CENANGIUM fallax, simplex, sparsum , perithe-
ciis basi semiglobosis, sursum cylindricis ore lato
apertis.

Lophium fallax. Fr. Obs. Myc. I. p. 191.

Spheria fallax. Pers. syn. p. 92. Wahl. FI. Lapp.

p.. 522.
Ic. Loc. et descr. 2. ti 10. fi 11, 12.
Vexer på vissnade grenar.
Ehuru till utseende olik föregående, hör det

till detta slågtet. Det nårmar sig ganska mycket
till Pezize, Fårgen svart eller brunaktig.

Fortsättning nästa år,

Aer RT 2

få bj NS

362
SS M——
; Z f
Kongl. Förste Lif-Medicus m. m.,
Herr PEHR ar BJERKENS

Biographie.

H-.. föddes i Stockholm den 2 Jan. 1765. Fas
dren var Assessoren uti Kgl. Collegium Medicum
PEnRR AF BIERKÉN och Modren JoHAnNna Mar-
GARETHA CHRISTJERNIN. Efter erbållen under:
visning af enskild Lårare, inskrefs han 1781 till
Student vid Kel. Universitetet i Upsala, då han

på egen hand började att sysselsåtta sig med de

till Låkare vetenskapen förberedande kunskapsdelar.
1785 afgjordes Medico-filosofiska examen och 1787
disputationen "pro exercitio, Museum naturalium A-
cademie Upsaliensis P. IV. med theser, under Pro-
fessoren och Commendeuren THUNBERGS presidi-
um. Ifrån den 19 Sept. 1788 till årets slut, gjor-
de han tjenst som Sjukhus-Låkare vid Arméens
Sjukhus i Götheborg och följande året i Finland,
till 1790, då han blef Fålt Medicus vid ett af

Sjukhusen i Lovisa, Sedan han afgjordt de till

medicinska graden hörande examina, disputerat pro
gradu medico: de Indole et curatione Febris puerpe-

ralis; under Professoren och Riddaren ÅCRELS

presidium, samt öfvat sig uti det praktiska vid
Kongl. Seraphimer-Ordens Lazarettet i Stockholm,
reste han i Maji 1793 till London, och vistades
der till October 1796, under hvilkén tid han gjor«
de tjenst på S:t TA4omas och Guy's Hospitaler un-
der den skicklige M:r H. CLINE, som med syn-

vi

363
nerlig vånskap och förtroende bemötte BJERKENS
fit och uppmårksamhet samt bidrog att hos ho-
nom utvickla den talang, hvarmed han sedermera
så utmårkte sig. Vid Promotionen i Upsala 1793,
Inåmndes han, frånvarande, till Medicine Doctor.
Aterkommen till Fåderneslandet, erhöll han 1797,
efter framl. Lif-Medicus HALLMAN, Likare-be-
stållningen vid den veneriska kur-inråttningen i
Stockholm, som står under Kongl. ÖOfver-Siåt-
hållare: Embetets inseende. 1798 legitimerade han
sig som Chirurgie Magister. 1802 erhöll han Kgl.
Förste Lif-Medici-Fullmagt. 1803 kallades han till
Ledamot af Medicinska Societeten i Montpellier,
likasom han förut var Ledamot af the medical So-
ciety of London. 1808 förordnades han till Förste
Fålt-Låkare vid Finska Arméen i Österbotten, der
Ibkan under de betydligaste affairerne oförtrutet på
slagfåltet vårdade de sårade; och till vedermåle af
Konungens nådiga vålbehag utnåmdes den 15 Sept.
till Riddare af Wasa-Orden och erhöll d. 24 Dec.
den större Guldmedaillen , med omskrift: illis qvo-
rum meruere labores, att bäras på bröstet. Den 28
Febr. s. å. blef han Regements-Låkare vid Svea
Lif-Gardet. Vid början af 18090 lemnade han Are
méen; blef d. 1 ER s, å. Öfver-Fåltskår vid Kol.
Serafimer - Ordens Lazarettet; d. 23 April transpor«
terad till Regements-Låkare vid Uplands Kongl,
Regemente; Ledamot uti Directionen för allmånna
Fattigvården samt uti Committén till öfverseende
och förbåttring af Arméens Medicinalverk, S. å.
valdes han till Ledamot af Kongl. Vetenskaps Acae
demien. 1810 blef han Assessor, med såte och ståms=
ma, uti Kongl. Collegium Medicum och var föl-
jande året en bland de af Collegii Ledamöter, som
ågde att granska Chir. Magister OsBrECKs kur-me«
tod, 1812 erhöll han Öfver-Fålt-Låkare-Fullmagt,

364

1814 Riddare af Kgl. Nordstjerne. Orden. 1815
valdes han tull Ledamot af Sållskapet Pro Patria
och 1817 till Ledamot af Committéen för under-
sökningen af animala Magnetismen och dess verk-
ningar, samt Brigad - Låkare vid 2:dra Infanteri-d
Inspektionens 3:dje Brigad. Stadd på en resa
att förrätta en kirurgisk operation insjuknade han rv
Jönköping d. 2 Febr. 1818 och dog der d. 24 s. m.
53 år gammal, allt för tidigt för den lidande en
ligheten, för Fåderneslandet, för kirurgiska veten=-
skapen, hvilka uti honom långe torde få sakna den
skarpa blicken att utröna, det) lugna sinnet att bes
dömma och den såkra handen att verkstålla. i

Förste Lif-Medicus AF BJERKÉN var 7 ok
i:sta gången gift med BrITA KATRINA LINDH,
Dotter af Cornetten G. LinDu. Hon dog 1811 d.
20 Mars. S. å. d. 23 Sept. ingeck han nytt gifte
med SoPHIA CHRISTINA WETTERQVIST , Dotter
af Majoren S. WETTERQVIST och Enka efter förd
ra Frons Bror, Kaptenen C. M. LinpB. Hon
dog 1816. Tvenne Söner och en Dotter, med förs
sta giftet, efierlefva Fadren.

F. Lif. Medici AF BJERKÉNS Portrait utkonj
1811 graveradt, och 1818 låt Kgl. Serafi Lazar,
fölekugn i Stockholm öfver honom forma och gjuta
en medaljon i jern, för att uppsåttas uti Lazarettet.

Uri Svenska Låkare-Sållskapets Handlingar bar
K. F. Lif-Med. AF BJERKÉN lemnat följande Af-
handlingar:

Uti 1. B. I. H. en opererad Prolapsus lingv2,
meddelad af E. EDHOLM.

Uti 1. B. a. H. 2:ne håndelser på K. Seraf. O. La-
zarettet.

Uti 2. B. 3. 3. H, Om arsenikens specifica verkan
på kråftskador.

>

Stabs-

365

. Hans. Excellences m. m.
Grefve J. G. OXENSTJERNAS

Biographie.

H. var Son af General-Majoren Grefve GEORG
ÖXENSTJERNA och dess Husfru Grefvinnan SARA
GYLLENBORG samt född d. 4 Julii 1750, g. st., på
Skenås i Vingåkers Socken. — Under sitt vistande vid
Upsala Universitet, dit han vid 12 års ålder af.
sändes, egde han redan den nåden att, till ådaga-
låggande af sina lyckliga spillegåfvor, med biträde
af Canzli-Rådet Iare såsom Preses, få, i nårvaro
af Drottningen samt Universitetets då varande
Canzler, Kron-Prinsen GusTtTAF, försvara Theser,
författade i anledning af Drottningens egen upp-
gifna fråga: Hvarföre store Mån i Krigskunskap,
Statsklokhet och Vetenskaper uppkomma mer i det
Jena ån det andra tidehvarfvet. — Samma år (1767)
'töndergick han Canzli examen, hvarefter hans Em-
| betsmanna bana börjades, då han
1768 blef Canzlist i Kongl. Canzliet och
1769 antagen till Canzlist och Protocollsförande
i mindre Secreta Deputationen vid detta ärets
Riksdag.
2770 anbefalld, att i Wien förestå Commissions-
Secreterare-sysslan, till hvilken han, efter Re-
gerings-Rådet v. RÖöKs död (1772) befordrades.

K. V. A. Handl. 1818, St. II, 24

/
366

1773 förordnad, att, jemte Ministern Grefve BARK,
på Konungens vågnar af Kejsaren emottaga in-
vestituren af Pomern, hvarefter han

1774 hemkallades och utnåmdes till Kammarherre,

1778 blef han Riddare af K. N. O: samt företog
på nådig befallning, en resa till Berlin, Leipa
zig, Dresden, Basel, Braunshweig, Hannover
och Hamburg, i hemliga och för Konungen en-
skilda underhandlingar, hvilka efter åstundan

utfördes.

1782 Commendeur af K. N. O. och samma gång
utnåmd till en af Rikets Herrar; men Kallelse-
brefvet till denna höga vårdighet blef likvål, på
hans egen underdåniga anhållan, tills vidare
oöppnadt. Honom uppdrogs derefter att, jemte
Baron SPRENGPORTEN, afgå till Köpenhamn,

" att notificera Hertigens af Småland CARL GUu-
stAFS födelse och att låta honom, såsom arfs-
råttågande Prins, inskrifvas i den Kongl. Danska
Genealogien.

1783 Ofverste Kammarjunkare.

1785 Extraord. Ledamot i Canzli-Collegium med
befallning, att bivista alla Konungens Conseiller
samt att, såsom Ledamot, deltaga i Pomerska
och Wismarska Beredningen, |

1786 kallad till Svea Rikes Råd, hvarvid han I
Rådkammaren då intog sitt rum efter det of=
vannåmde Kallelsebrefvets datum den 1 Sept.
1782. — Åfven förordnad, att, tillika med Riks-
Rådet Baron DE GEER, förestå Canzli-Presi«
dents Embetet, hvilket han, efter dennes er-
hållna afsked, snart fick ensam förvalta. Vid
"början af den intråffande Riksdagen emottog
han, i egenskap af Riks-Canzler, de trenne ofrålse
Stånden vid deras fullmagters pröfvande och in-
troducerade samma år, på Konungens wvågnar,

367
Grefve C. A. WACHTMEISTER, såsom Riks«e
Drotts, i Hof Rätten:

1788 åtföljde Konungen i fålttåget till Finland,
såsom Chef för Utrikes Årenderna och

1789, vid Rådets upplösning, utnåmdes till Öf-

verste Marskalk hos Drorftningen samt nedlade
sin befattning med de Ministeriela OC re och
Presidium 1 Canzliet.

2790 Riddare af K. Seraphimer-Orden od förord-

| nad till Ledamot i Regeringen under Konungens
frånvaro i kriget mot Ryssland, hviiket ansvars-
fulla förtroende honom ytterligare uppdrogs åren
1791, 1792, 1798 och 1799.

1792 utnåmdes till Riks-Marskalk , sedan han vd
Riksdagen i Gefle förestått det lediga Embetet
och blef samma år Ledamot i Allmånna Stats=
Beredningen,

1801 fick, på begåran, nådigt afsked från Riks-

| Marskalks-E.-mbetet , som han nu i 9 år innehaft,
under en tid så utmårkt genom mängden af både
sorgliga och glada högtidligheter. — Han hade
mottagit detta första rum bland Hofvets E.mbets>
mån af en Konung, med; hvilken man kan såga
att han egde den sållsynta: nåden, att redan en
långre tid hafva lefvat i en verklig vånskap och
af hvars stora egenskaper och snille må hånda
hans eget erhöll sin första egentliga utveckling
och beståmmelse. — Men ett rysligt öde upp-
löste snart för evigt de band af ett förtroligare
umgånge, som så nåra fåstat Fåderneslandets
förste Snillen vid deras Konung och GusTtaAF III
tycktes anande hafva påskyndat Riks+=- Rådet
Grefve OxENSTJERNAS utnåmnande till Riks-
Marskalk, för att vid sin död, en månad der-
efter, 1 anföraren af begrafningens sorgliga hög.
tid ega den af hans nåd mest förtjente, af hans

hr

368

bortgång lifligast tråffade och som åndteligen, i
den Academie han Sjelf stiftat ochi hvars arbe-
ten han Sjelf deltagit, kunde KÖPA en vårs=
dig tolk af hans minne.

1802 blef Riks-Rådet Grefve OxENSTJERNA Ör:
dens« Canzler och Wellamet af Canzlers - Gillet
samt

181ti Riddare af Kon. CARL XIII:s Orden.

Såsom sin Åtts hufvudman bivistade han Riksdas
garne 1778, 1809, 1810 och 1815, vid hvilka

båda sistnåmde han var iden ena gången Ordfö-
rande i Oeconomie- och Besvårs- Utskottet och
den andra i Riddarhus-Utskottet..

Af denna endast chronologiska uppsats kan in-
hemtas, huru hans verksamhet blifvit till det all-
månnas båtnad anvånd. — Han uppfyllde sina
pligter efter föreskriften af sitt antagna Riddare-
valspråk: Avito in Patriam Amore, och med denna
borgen för hans handlingar blefvo de ock aldrig
misskånde- Men med den urgamla glansen af sitt
årfda namn förenade han åfven den kårlek för ve-
tenskaper, som utmårkte det tidehvart, då en AXEL
och BENGT ÖOZXENSTJERNA kunna anföras bland
Sveriges lårde och vittre Mån. — Sjelf intog han
derföre ett rum bland sin samtids odödlige Skalder
och ypperste Författare, besjöng med lika behag:
den Store GustAF ADoLPus krigsbragder och
Skördemånnens fredliga yrken. Utom hans samlade
Arbeten, utgörande 4 volumer, åro flere Tal och
Skaldestycken serskildt utgifne ? ')» hvilka alla röja
en författare, som med ett kånslofullt hjertas god-
het förenade snillets och smakens alltid igenkånliga
fördelar. Med ett mildt och intagande våsende
tilldrog han sig åfven allas vördnad; egde ingen

3) Se Anteckningar till' K. Vet. Acad, Hist, af Frihe ROsENHANE:

309:

| hinner tadlare af sina litteraira förtjenster, ty
han yttrade sjelf aldrig något anspråk att ega dem,
En långvarig sjukdom förebådade hans död,

"som intråffade i. Stockholm den 29 Julii 1818:
| Enkling sedan 1809, efter ett nittonårigt ågtenskap
| med Lovisa CHRISTINA WACHSCHLAGER, dotter
af Hof. Marskalken G. WACHSCHLAGER till Le-
nartsnås och dess Husfru "CHRISTINA HOLM-
CREUTZ, egde han en eferlefvande Son, Grefve
G. G. OXENstTJERNA, Cavalier hos H. K. H.
"Kron-Prinsen och Fendrick vid Kongl. Svea Lif.
Gardet.
| Utom af Svenska Academien, var Hans Excell.
Grefve OXENSTJERNA tillika Ledamot af alla öf-
| riga inlåndska lårda, vittra och patriotiska Samfund.
| I Vet. Academien, som tillegnade sig honom 1404,
I förde han ordet änder första hålften af 1816, hvil-
ket år han åfven kallades till utlåndsk Medlem af
| Academien i Marseille,

370

EB. Vetenskaps-Academiens Secreterares,
Professoren m. m.

OLOF SWARTZ'S |
Biographie.

|

v

Ha föddes i Norrköping den 21 September
1760. Fadren var Fabrikören OLOF SwARTZ och
Modren MaArIaA ELISABETH von BROBERGEN, .
Efter förberedande studier började han vid 18 års
ålder att i Upsala begagna den Academiska un-
dervisningen, Från yngre åren lifvad af en ute-
slutande böjelse för Naturens kånnedom, företog
han, för att inhemta kunskap uti Fåderneslandets
Naturalhistoria, sommarmånaderna åren 1779, 1780»
1781 och 1782, resor i Rikets Provinser sårdeles
trakterna omkring Målaren, Luleå Lappmark , Jemt:
land, Österbotten, Åland, Finska Skårgården, Fin-
land och Gottland.

Den kånpedom SwaArTz förvårfvat sig af sitt
eget Fådernesland, hade gjort honom skicklig att
åfven inhåmta andra Lånders, då han, efter af-
lagda specimina till medicinska Doctorsgraden y,
mot hösten 1783 företog, på egen bekostnad, en
resa till Norra America, och derifrån till Jamaica,
der han under ett års vistande gjorde rika samlin=-
gar i sin vetenskap. 1785 promoverades han,
frånvarande, i Upsala, till Medicine Doctor. S:å.
företog han en resa till södra America och till åt-

371

skilliga Vest-Indiska 8ar, återvände efter 8 måna-
der till Jamaica, der han uppehöll sig till hösten
1786, då han reste till England.

Sedan han under ett års vistande der begag-
nat Banks?s och British Museum , hade Fådernes-
landets Flora den glådjen att åter få emottaga sin
älskling och att vinna allt mera tillvåxt och för-
'kofran genom hans fortsatta resor och forskningar:
åren 1789 och 17990 uti Jemtland , Fjållarne, och fed
delar af Norrland , Vermland , Dalarne och någon
del af Norrige ; år 1802, på Öland och uti de sö-
dra Provincerna , samt 1807,1 Vester-Dalarna och
Norrska Fjällen.

Kongl. Vetenskaps-Academien kallade Doctor
SWARTZ 1789 till dess Ledamot; utnåmde honom
1791 till Professor vid Bergianska Trådgårds-
Skolan; valde honom 1790 första gången och 1797
andra gången, till dess Preses; uppdrog honom 1807
att vara Intendent vid dess Museum samt valde
konom 1811 till Secreterare. Och ingen har mera
ån han kunnat råttvisa K. Academiens afseende på
förtjenster och hennes förtroende till skicklighet och
redlighet;

År 1808 utnåmdes Professor SwaArTtz till
Riddare af K. Wasa-Orden; 1813 till Historie

aturalis Professor vid Carolinska Institutet i Stock«
holm, och 1814 till Riddare af K. Nordstjerne-
Orden.

Han var Heders- Ledamot af K. Sundhets-
Collegium, och Föredragande uti K. Landtbruks-
Academiens Class för Trådplantering och Tråd-
:gårdsskötsel, samt Ledamot af tillsammans 20 in-
och utlåndska lårda Samfund.

> Professor Swartz afled den 19 sist]. Sept.
på Bergielund, efter en 12 dagars feber sjukdom,
hvars tidigt intråffade svåra nerv-symtomer snart

Å

372

gåfvo anledning att befara den bedröfveliga 'uts
gången. Hans hålsa var ömtålig och hans consti-
tution svag, sårdeles nerv-systemet, som, i hög
grad retligt för inre och yttre inflytelser, af en
tillfållig orsak, den man förmodar varit förkyl-
ning, lått och ohjelpeligt rubbades uti dess för or-
ganismens bibehållande så nådiga förråttning.
Hjertats godhet, mildhet och ådelhet, utgjorde
bufvuddragen i hans caracter, som också var lika
troget afmålad i hans lena och behagliga anlets-
drag, som den alltid yttrades i hans ålskvårda sått
att: vara. tb

Hans många och vigtiga upptåckter i Natu-
ral-historien och hans rikhaluga skrifter, beredde
honom talrika litteraira relationer öfver hela den
civiliserade verlden; hans liberala sått, att utan
förbehåll upplysa och gagna med sina insigter,
gjorde bekantskapen med honom lika behaglig som
dyrbar. Hans flit var outtröttelig. Uti nit för sin
vetenskap och dess grundeliga kännedom , sårdeles
af dess botaniska del, öfvertråffades han af ingen
och kunde med: få jemföras.

Som en sann Patriot försakade han flera ly-
sande anbud utomlands +); och att han föredrog att
hedra och gagna sitt ålskade Fådernesland, var så
mycket mer berömligt, som han var ringa belönt
för sina tjenster och för den kostnad han anvånt
på sina resor. ; )
> Professor SwArTz var gift med SARA ELI1-
SABETBR BErRGB, Dotter till Juris Doctor BERGH
i Upsala. Hon dog 1800. : En Son och en Dotter
sakna den ömt ålskade Fadren.

» +Y År 1786 tillböds honom att qvarstanna på Jamaica som the
"Kings botanist of the Island; 1787 af the East India Comp.
charge of Travelling Physician of the East Indies. Ar 1802
tillböds honom att efterträda Prof, LEPECHIN vid K. Vet. Acad

i Petersburg.”

373

Hans namn förvaras uti benåmningen' af Ört-
Genus Swartzia, — af Paspalus Swartzsiaonus — Rosa
Swartziana — Hypnum Swartzii— Lichen Swartz —

Fucus Swartzu — Diatoma Swartzi — Aparicus
Swartzi — Clavaria Swartzi samt Insectet Cassida
Swartz.

Följande Arbeten äro af Professor SWARTZ utgifne:
Större Arbeten:

1788. Nova genera et species Plantarum, seu Pro-
dromus descriptionum Vegetabilium maxi-
mam partem incognitarum, que sub itinere
in [ndiam Occidentalem annis 1783-—1787
digessit. Holmiz.

1791. Observationes botanice. 8:o Erlange.

1792. Nya Svenska Ekonomiska Diktionåren, 4:de
Delen g:o. Stockholm.

1794. Icones Plantarum incognitarum, quas in In-
dia Occidentali detexit atque delineavit. Fasc.
I. fol. Erlange.

1797. Flora Indie Occidentalis. Vol. I, II & IL
g8:o. Erlange RE Tjm 206. .

1799. Dispositio systematica Muscorum frondoso-
rum Svecie. 8:o. Erlange.

1806. Synopsis Filicum. 8:o. Kili.

— Svensk Botanik, utgifv, af Pal mstruch och
Billberg; med text författad afO. Swartz;
Tom. 5, 6, 7 och de 6 första Håftena af
8:de Tomen. 8:o Stockholm 18906—1817;—
dessutom författat text till flera af de uti
nåmde Verks 1:sta och 2:dra ”Tomer afri=
tade Växter.

— Svensk Zoologi, utgifven af Palmstruch
och Billberg; med text författad af O.
Swartz, 2—11 Håften. 8:vo. Stockholm
1800 —1818.

374

1806. Magazin för Blomster-ålskare och Idkare af
Trådgårdsskötseln, utgifvet af Pfeiffer, Ve-
nus och Ruck man; med text förfärad af
O. Swartz. 12 Häften: 4:0,

1811. Lichenes Americani. Fasc. I. 8:vo Norimb:

Mindre Arbeten och Afhandlingar:

1780. Methodus Muscorum illustrata. Dissert. Acad.
Preside v. Linné fil. Upsalie.

1783. Gentiana pulchella, en ny Svensk Växt, be- '
skrifven i K. V. A. H. 1.

— —. Bref, i utdrag till Frih, Alströmer, Hr
v. Linné d.y., Thunberg, Fagreus,
Dahl, dat. Boston i Oct. 1783. inf. i Ups.
Sållsk. Tidn. N:o 25, 26, 21.

1784. Musci, nunc primum in Svecia reperti et in
Nov. Act. Reg. Soc. "Ups. V. II. descripti. /

— Fyra Bref till Hr A. Dahl, dat. from the
Mountains af Jamaica. Uppfostr. Sållsk,
Tidn. 1785. n. 15. 19. 26.

1785. 9 2 dd af Urtice-slågtet, beskrefna i
Sr NG H. i Qv.
1787. 12 dito nd 1 Qv.

— — Cinchona angustifolia , en okånd våxt från
Vestindien, dito 2 Qv.

— Solandra, ett nytt ört-slågte från Vdstindien.
dito 4 Qv. |

— Chloranthus, a pew genus af plants, descri=
bed in Philos. Transact: V. LX XVII

— = Bref, dat. Kingston på Jamaica. d. 6 Aug.
1787. Uppfostr. Såällsk. Allm. Tidn. s. å.
1). ILS. 275: N:o 34.

em Anmärkningar rörande den nu varande
; Fransyska sjö-resan till upptåckters görande
både uti södra och norra Verldshafven.
Allm. Tidn. 1788. N:o 38, 39,' 41. Del
III. s. 309, 318, 325.

309

1788. Pules 'penetrans , beskrifven uti K. V. A:s

oe

-—

Hirt Ov.
Heta källorna på Jamaica, beskrifvna dito
2 Qv. : & |
Medusa ungviculata och Actinia pusilla, upp-
tåckte och beskrifne. n. st. 3. Qv:
Qvarssia excelsa ; nytt tråd, beskrifvet. u. st.
JV.

1789. Botaniska anmärkningar, samt beskrifning

—

af Spergula subulata, no. st. 1. Qvy.

Stellaria humifusa, ny Svensk våxt, beskrif-
Nensshn, styre Qy: ,
Stylosanithes, ett nytt Örtslågte, -beståmdt.
n. st. 4. Qv.

Anmårkningar om "Vestindien. Intrådes-tal
IRS IVA AS
The botanical history of Canella IR.
Trans. Linn. Soc. V. I

Beråttelse om eruptionen af Etna 1787.
Allm, Tidn. 1789.

Anmärkningar om Portugal; utdragne ur
Sketches of Society and manners in Portu-
gal, af Castogan. n. st.

Om Engelske Sjökaptenen Jak. Cook. n.
SEI ITIN:O LO; LAG 20302 le 5:13» TOG,
158, 204.

1790. Botaniska anmärkningar om Bomulls-slagen.

——

——

K. V. A. H. r Qv.

Tillåggning om slågtet Myxine. n. st. 2 Qv.
Om Natural-historiens framsteg i Sverige.
Presidii-tal uti KRK. V. A.

£791. Medusa pelagica, beskrifven i K. V. A. H.

3 Qv.

Vittaria, eine neue Farrenkraut.Gattung,
beschrieben in Schrift. d. naturforsch Freunde,
in Berlin V. 2.

1300.

. Chloris falcata,

Ockroma , ett nytt örtslågte, beskrifvet i K..
V. A-”H 2087

Anmårkningar vid hvita Myrans (Termes
L.) historia. n. st. 3 Qy.

Handledning vid planteringen af Rhabar,
ber. Patr. Sållsk. Journ. Jul. Aug.

. Anmärkningar om Syriska Silkesplantan. n, st,
. Systematisk uppstållning af Svenska Löf-

Mossorna (Musci). K. V. A. H. 3 Qv.

. Vothmans Trågårds-Cateches. Första Del.

Öfversatt och tillökt. g:vo. Upsala.

. Dianome generis FEpidendri, Act. R. Soc.

Ups. V. VIL ;

Om hushålls-nyttan af dåggande Djuren.
Presidii-tal i K. V: A.
Södroula Baponir nya våxter beskrifna i
Schrift. Naturforsch. Freunde. in Berlin. V. 5.

. Botaniska anmårkningar och beskrifning på

Spergula stricta, en ny Svensk Växt. K.
NETA CER RS Ove

Ueber die Gattung Phyllachne in Schraders
Journal fär die Botanik; för 1799. I. B.
2:stes Stäck. Omtryckt uti Annals of Bo=-
tany, F> IL

Ett Bref. np. st,

Einige, Bemerkungen öber die Willden o-
wische Ausgabe der Species Plantar. n. st.
2 B. 1:stes Stäck.

Bemerkungen äber die Forstera sedifolia, n.
st. Omtryckt uti Annals of Botany. P.1II..
Dianome Epidendri Generis recusa. n. st.
Ett bref. n. st.

The botanical History of Ehrbarta. ”Trans=
act, of the Linn, Soc. Vol. VIL

1800.

1801.

1804.

EL

Afhandling om Orchidernas slågter och de-
ras 'systematiska indelning. K. V. A. H,
2 Qv.

Orchidernas slågter och arter uppstållde.
n. st. 3 Qv.

Ett bref. Schrad. Journ. fär 1800. I. B.
2:tes Stöck.

Genera et species Filicum ordine systematico
redactarum. Schrad. Jour. fär 1800. 2 B.
1 stöck. Omtryckt uti Annals of Botany.
P. III.

Observationes species nonnullas Muscorum
minus: cognitas illustrantes. n. st.
Aminnelse-Tal öfver Professor Bergius,
hållet i K. V. A.

. Copiterus, ett nytt slågte bland Insekterna.

K. V. A. H. 3 Qv

- Cinclidium , eine neue Moos- Gattuhg, ent-

deckt und beschrieb. Schrad. Jour. fär 1801.
BÅT

Observationes botanice, genera et species
Filicum illustrantes. n. st. I. B. 2 Stöck.
Omtryckt uti Annals of Bot. P. V.
Anmärkningar och tillågg vid Ormbunke-
slågtet Mertensia. K. V.A. H. 3 Qv.
Pyrola media , ny Svensk Växt. n. st. 4 Qv.
Botanische Beobachtungen öber die Are-
thusa biplumata und die Orchis Burmanniana.
Weber und Mohrs Archiv. I. B.

. Genera et species Orchidearum systematice

redactarum, Schrad., neue Journ. I. B. i
Stäck.

Epipactis Convallarioides , ”beschrieben, We.
ber und Mohrs Beitråge. I. B.

Acosta spicata Ioureiro, eine neue Art vor
Vaccinium. n. st.

.- Conostomum, eine neue Moos-Gattung; be-
schrieben. Schrad. n. Journ. I. B. 3 Stäck.
Anmärkningar om Sorex fodiens och canali-

— culatus.

ISI0.

Extract of a Letter from Prof. Sw ar (ed
Annals of Bot. P. VIL

. Ueber die Gattung Holcus. Schrad. n. Journ,

25.B..2: Stäcks

Stylidium, eine neue Pflanzen-Gattung, be-
schreiben. Magaz. der Gesellsch. Naturforsch.
Freunde in Berlin. 1 Jahrg.

. Nove species Insectorum , descripte; Sch6örn-

herr. synonymia Insector, PlL5er P-OHE
1817.

Svamparter, saknade i Flora Svecica, be-
skrifne i.K. V:A. H. 1, 2, 5,4 Qv. =
1809: 2, 4 Qv. — 1810: 1, 2, 3 Qv. —
1811: 2, 3 Qv. — 1812: 1, 2 QVv. —
1815: I H.

Om culturen af Wallmo; på K. Commerce-
Collegii vågnar införd i Inrikes Tidningen.
Pyrola chlorantha, Ar Svensk vext, beskrif.
ven; K. V. A. H. 3 Qv.

Observations on ne species of Menziesia.
Transact. of the Linn. Soc. Vol. X.
Fischera, nouveau genre des plantes; Mem,
des Naturalistes de Moscou.

Blechmim unilaterale , eine neue Peruanische
Art beschrieben. Magaz. der Gesellsch. Nat.
Forsch. Fr. 4:tes Jahrg.

Bemerkungen iäber die Disperis alata La-
billard. n. st.

Die Pflanzen-Gattung Linconia, beschrieben.
Dn, St.

Bemerkungen äber Pamnicum dimidiatwm und
Beweise, dass es eine Rottboétllia sey. n. st.

1816.

1817.

&

379

. Bemerkung öäber den character von Styli-

dium. n. st. 5:ter Jahrg.
Linconia.cuspidata, eine Africanische Pflanze,
beschrieben. n. st.

. Grunderna till Låran om Djur och Vexter.

8:vo. Stockholm.

. Summa Vegetabilium Scandinavie systema-
tice coordinatorum. 8:vo. Holmize.

Om sårskilta slag af Sot och Brand i Såd;
af H. G. Flörke. Fri Öfversåttning, K.
Landtbruks Acad. Annal. Förra Håft.

Om Jord-Årtskockor oeh deras nytta i Landt=
hushållningen. n. st. Sedn. Håft.
Anmårkningar om sårskilta arter af Hvete;
af F. Walter; med tillågg af C. Crome,
Öfversatt, n. st.

. Angående Hydatider, i anledning af Hr
Hedlunds Sjukdoms-Historia. K. V. A.
FL..;a HL.

Om Vexter, af hvilka Torf danas; af C.
Crome. Öfversatt. K. Landtbr. Academs
Annal. Sedn. Håft.

Om Vexters sjukdomar, och i synnerhet
om den så kallade Kallbrand på Tråd. n. st.
Underråttelse om Flugsvampens (Amanita
muscaria camschatica) egenskaper; inf. i Sv.
Låk. Sållsk. Årsberåttelse 1816.

Om Lammas-hvete; af S. V. F. Lamou-
roux. Öfversatt. K. Landtbr. Acad. Annal.
Sedn. Håft.

Praktiske Anmärkningar om Trådgårdsfröns
och Vexters varaktighet. n. st.

Nya arter af Ormbunkar (Filices), beskrifne.
KK: VIAGR El ijH;>

Anmärkningar om Larver och Puppor af
Musce slågte, som funnits hos menniskor,
Sv. Låk, Sållsk. Årsberåttelse 1817.

»
380

1818. Om odling af Pil, Jolster och Vide. Ki
Landtbr. Acäd. Annal. Förra” Håft.

— Om Berberisbusken kan alstra Rost på Så-
des-slagen; undersökt af J. W. Horne-
man. Öfversatt. n. st.

— Om. Mjölökor; af De Candolle. Öfver.
såttnihg i utdrag, n. st.

— Om Opium och analysen deraf; utdrag utur

Gilberts Annal. der Physik. — Sv, Låk.

) Sållgk. Handl, 1818.

— Försök rörande Morphium och Mekonsy-
ran; af Vogel. — n. st. |

Dessutom har Prof. SwaAr Tz författat ett stort

antal Recensioner, införda uti diverse Journaler och

lårda Tidningar. — Uti de små Almanachorna
finnas flera af honom författade underråttelser om
Trådplanteringar och ekonomiska Vexters odlings<
gått. .— Han hade åmnat att med Prof. WEBER d. y.
1 Kiel utgifva Species Muscorum, hvarföre han re-
dan för flera år sedan öivesknde sina Manuscripter
hårom till Hr WEBER, som likvål ånnu ej utgifvit
dem, — Prof. ScHRADER har emottagit beskrifningar
öfver nya Moss slågten , för att införas i Bot. Jour-
nal, samt Hr Sturm i Nöärnberg erhållit Mscr,
till 2:dra Fasc. af Lichenes Americ. för att utgifs
va densamma. -— I Mcscr. har Prof. SwARTZ Vvi-
dare efterlemnat Förelåsningar uti Horticulturen,
hvilka han åmnat utgifva, och som åro aldeles får-
diga till tryckning, samt Aera ofullåndade utkast
till botaniska Afhandlingar. Han hade ock samlat
och redigerat ett stort antal af LInné's Bret, i af-
sigt att åfven utgifva dem af trycket.

Ett Portrait af Prof. SvArTz finnes uti SCHRA-
DERS Journal fär die Botanik , Erster B:d fär 1801.

381

. Stats-Rådet Baron
"GUDM. JÖRAN ADLERBETHS

-.

Biographie.

3

Ha föddes den 21 Moaji 1751 (n. st)i Jönköping,
åldste barn af då varande Hof.lunkaren, sedan
Hof. Råtts-Åssessoren JAC. FREDR. ÅDLERBETH
'och Fru ANNA MARIA SPALDING, — Då Fadren
2755 tagit afsked och Ayttat till sin åtts Fidei-Com-
miss-egendom Ramsjåholm, blef unga ADLERBETH
der uppfostrad och åtnjöt, vid tilltagande år, un-
dervisning i nödiga Språk och vetenskaper, till det
mesta af sin egen Far. — Åndteligen skickades
han om våren 1708 till Upsala, utan enskildt Lå-
romåstare, allenast under uppseende af Histor. Pro-
fessoren GEORGII, i hvars hus han åfven bodde
och förplågades. Efter att vid Academien hufvud=
.sakligast hafva uppoffrat sin tid åt Språkens, de
Politiska, Philosophiska och Mathematiska veten-
skapernes studerande, tog han 1771 Canzli-exa-
men, ingick i Krigs- samt Utrikes Expeditio-
nerna af Kongl. Maj:ts Canzli och erböll 1773
fullmagt i den förstnåmnde, att vara Copist och
Canzlist. Når Konung GUSTAF [il 1774 flyt
tade till Ekolsund, blef han befalld, att der vara
Protocolls-förande i Krigsårenderna, i hvilken SyS=

sla han tjenstgjorde åfven under Skånska resan och
K., V. 4. Handl: 818, St Il. 25

382
på Gripsholm ånda till dess Konungen återkom
till Stockholm. Emedlertid befordrad till verklig
Protocolls-Secreterare förde han beståndigt Råds-
Protocollet och ifrån 1775 till Slutet af 1777 of-

ta Protocollet i Krigs Conseillen hos Konungeny.

som - 1778 utnåmde honom, efter Canzli Rådet
BercHE, till Antiqvarius och till sin egen Hand-
Secreterare med Förste Expeditions-Secreterares he-
der och vårdighet.

Då Konungen 1783 företog en resa till Ita=
lien, hade Expeditions-Secreteraren ADLERBETH
den nåden, att vara Hans Maj:t följaktig genom
Tyskland, öfver, Rostock, Linelurg, Brunsvig,
Närnberg, Augsburg, Inspruch till Verona, Pisa,
Florens, Rom, Neapel, samt tillbaka till Rom,
Bologna, Parma och Venedig, der han skildes vid
Konungen i Maj 1784 och öfver Wien, Prag, Dres«=

den, Berlin och Stralsund återvånde till Fådernes-

landet. Hans befattning var, att under tiden bi=
tråda vid ministeriella brefvåxlingen samt att hos

Konubgen föredraga och utfårda allt, som rörde

Kammar- och Krigs-årenderna, hvilka göromåls för-

tjenstfulla bestridande åfven sistnåmde -år belöna-
des med Nordstjerne-Orden. Efter då varande Canzli-

Rådet v. ROsENSTEIN tilltrådde han 1786 Secres
terare-bestållningen i Kongl. Vitterhets- Historie-
och Antiqvitets-Academien, hvilken tjenst "Konun-
gen förbundit -med Antiquarii- Sysslan. Befordrades
derjemte 1787 till Canzli Råd med såte och ståm-
ma. På begåran erhöll han 1793 afsked från sina
öfriga befattningar, samt tjenstfrihet i Canzli-Colz
legium. Utnåmnides 1801 till Commendeur af Kgl.
Nordstjerne-Orden och till Ledamot af Canzlers-
Gillet och kallades 1809 af Konungen till Stats: Råd
samt upphöjdes till Friherre vid Hans Maj:ts kröning
den 29 Junii. Vid detta årets i Svenska Håfderna

-

a 383

oförgåtliga Riksmöte, var Baron ÅDLERBETH
Ledamot at Constitutions-Utskottet, och deltog med
sådan verksamhet i öfverlåggningarne för Natio-
nens vål och Rikets grundlagar, att hans nama
skall af samtid och efterverld med tacksamhet ihog-
kommas, bredvid minnet af en då stadfåstad lag-
bunden frihet.

Blef Riddare af Konung CARL XIII:s Or-
den 1811:0och af Kongl. Seraphimer-Orden 1814-.-

Efter 44 års tjenstemannatid önskade åndteli-
gen Baron ADLERBETH, att få uppoffra sina åter-
stående dagar endast åt sina vånner, sina enskildta
angelågenheter och fortsåttandet af sina poétiska
arbeten, hvilka han ånnu vid 64 års ålder fullfölja
de med en ynglings hela liflighet och kraft. — Han
begårde derföre och erhöll 1815 nådigt afsked från
sitt Stats-Råds-Embete. Vid Riksdagen 1817 mot-
tog han likvål (och detta var sista vedermålet af
det allmånna förtroendet +) kallelsen, att vara Ord-
förande i Expeditions-Utskottet , men nödgades, fö-
re Riksdagens slut, afsåga sig denna befatttning,
för att nedresa i början af Junii 1818 till sin egens
dom i Småland, der han sedan många år varit
van, att i enslighet tillbringa sommarmånaderne
och egna dem åt litteraira yrken. — Han återsåg
aldrig mera Hufvudstaden och dog, efter en kort
sjukdom, på Ramsjöholm den 7 Oct. 1218.

Under vistandet vid Upsala Lårosåte utveck-
lades Baron ÅDLERBETHS första anlag för vitter-
het och skaldekonst. Det der inråttade Samfund
Apollini Sacra hade upptagit honom till sin Leda.
mot, och några bland hans skrifter, som derifrån
insåndes till Utile Dulei i Stockholm, förskaffade

7) Under 1778 års Riksdag hade han varit Ledamot af Rid-
darehus-Utskotter , 179&£ Revisor i Riksgälds-Contorets Discont=
verk och 1823 Revisor i Banken och Riksgälds-Contoret,

-

||

384

konom snart ett rum bland Ledamöterne i detta
sistnåmnde Hufvud-Sållskap.

Den förtroliga vånskap, som lika böjelser och
lika ådla tånkesått tidigt stadgade emellan ho-
nom och Sveriges odödlige Skald, Gretve G. F.
GYLLENBORG, tillskyndade honom den nåden,
att rédan 1773 af Konung GUSTAF III blifva
kånd och bemårkt, såsom törfattare till en fri öf-

- versåttning af Racines Iphigenie. Från den tiden

deltog han också i det förbund af Svenska Sånggu-
dinnornas ypperste gustlingar, som vid lediga af-
tonstunder samlades kring Konungens Person. Sitt
eget utkast till Skådespelet Birger Jarl öfverlem-
nade Konungen till Grefve GYLLENBORG och Ba=
fon ÅDLERBETH att utarbeta, hvilket af dem blef
så gemensamt verkståldt, att stundom 2 och 3 ver-
sar skiftevis tillhöra hvardera. — Om detta bör an=
föras, såsom kanske det eållsyntaste bevis på en
vånskap utan afund och deladt intresse, så skall
äfven Baron ADLERBETHS blygsamma förtjenst vin=
na en ny glans, då han till Grefve GYLLENBORG
sagt sig böra låmpa Horatii intygande till Melpo-
mene: gqvod placeo, si placeo, tuum est. Det in-
skrånkta rummet för denna Biographie tillåter ej,
att omståndligare nåmna hans talrika arbeten. De
flesta finnas uppråknade i Baron ROSENHANES Ån-
teckningar till Kongl. Vetenskaps-Academiens Hi-
storia och de öfriga åro anförda i hår efterföljande
uppsats. Dessutom åro de till större delen redan
tillfyllest kånda af hvar och en, som med någon
uppmårksamhet följt fåderneslandets litteratur och
sökt mönster för egen sann bildning. Korrt före
sin död. och så nåra sin egen förvandling , slutade
han en öfversåttning af Ovidii Metamorphoser. —
Hans ådla och jemna våsende, hans sielfförsakelse,
hans caracter, hvars redlighet framlyste från aifs |

385

varsamma men goda och uttrycksfulla anletsdrag;
hans, omisskånneliga nit, att befordra hvad en mö-
gen öfvertygelse sagt honom vara rått , hans dju-
pa mångkunnighet, som såkerligen mer än en gång
förödmjukat den egentliga Vetenskaps.ldkaren , hans
'outtrötteliga hog (må detta åfven hår få nåcihds)
att tillika i mathematiska och astronomiska åmnen
ytterligare föröka den ovanliga ljusa kånnedom han
deruti redan egde; hvad skali såkrare, ån. allt det-
ta förvara hans gllar. med vördnaden och åtankan
af den förlust, som, genom hans bortgång, träffat
det allmånna, vetenskaperna och deras beskydd.
Hans valspråk, Candide et moderate,- var ett tråf-
fande uttryck af hans sjelfkånnedom. — Såsom :
Ledamot saknas han af alla inhemska lårda Sam-
fund: af Vitterhets- Historie= och Antiquitets-Aca=
demien, Svenska Academien, Landtbruks-Academi-
en, Vetenskaps-Societeten i Upsala och denna Kel.
Academie, i hvars arbeten han deltog från början
af 1788 och i hvars sammankomster han förde or-
det under första fjerdedelen af år 1790 och första
hålften af år 1801. — Sedan 1800 var han åf.
ven medlem af Skandinaviska Litteratur-Sållskapet
i Köpenhamn och sedan 1811 af L”Accademia Ita-
liana de Scienze Lettere ed Artii Livorno.

Den 22 April 1781 ingick han egtenskap med
Fröken CARIN RIDDERBORG och har efterlemnat
en Son, nu varande Förste Expeditions-Secretera-
ren i Kccles. Expedition, Herr Baron JACOB ADs«
LERBETH.

Aminnelse Tal i Fimurare- Ordens allmånna Sam-
mankomst i Stockholm öfver General. Amiralen
Grefve C. A. EHRENSVÅRD, (tr. 1802).

;
« YC

AS & 386
AE Grifte-Tal åkver Stats-Secreteraren Baron Rosens
ES i HANE, då vapnet krossades d. 14 Jan. 18:4,
samt Aminnelse-Tal i Kgl. Vetenskaps-Acades«
> mien öfver densamma, (tr. 1815). i
Grifte-Tal öfver Presidenten Baron HÅKANSSON,
— då vapnet krossades d. 27 Apr. 1813.
Öfversåttning af Horatii Satyrer och Skaldebref,
(tr. 1814).
Aminnelse-Tal i Kgl. Vetensk. Academien åfver
> Presidenten i Kongl. Bergs-Collegium LeE1JoN-
MARCK, (tr. 1817).
Öfversättning af Horatii Oder och Epoder, (tr. 1817):

387

[Ad
Fas

Contre- Amiralen
ner DAR SM OLE N/S
Biographie.

Ds. 23 Dec. 1734 föddes han i Cimbritshamn,
der Fadren, MAGN. WOLLIN, var Rådman och
gift med Maria MÖrK. Den första undervisnin:
gen inhåmtades i Trivial-Scholan, hvarifrån han,
om. sommaren 1749, afsåndes till Lunds Univer-
siter... Der, och vid Upsala Lårosåte , som han :
åfven besökte, tillbragte han 7 år, hvilka uppoff-
rades åt de vetenskaper, språk dch öfningar, som
för. en blifvande skicklig Sjö-Officer voro ound-
gångliga, hvarföre han också, 1757, intogs i hög-
sta classen af den året förut inråttade Amiralitets-
Cadett-Corpsen.

— Derefter blef han genast commenderad på
Kryssnings- och Convoy-expeditioner i Nordsjön,
Kattegatt, Östersjön och Medelhafvet vid Spanska,
Portugisiska och "Italienska kusterna, hvarunder
han egde tillfålle att låra kånna dessa farvatten,
och , till följe af sina ådagalagde kunskaper redani
1758. constituerades till Lieutenanot. Bivistade 1760
expedition med Örlogs: flottillen i Frische Haaf,
under" eneral. Amiralen AF TROLLES befål och
commenderade dervid sjelf, såsom Chef, Örlogs-
Zecanen Mercurius, ”Undergick detta år alla er-
forderliga examina samt erhöll Konungens full.

388

magt att vara -Lieutenant vid Amiralitetet. Ar
1761 var han commenhderad på Kongl. Svenska

Örlogs-Escadern och Skeppet Prins Gustaf, i för-

ening med Ryska Flottan, då Collbterg belågrades
och hemförde 1762 från Pomern till Dalarö en
del af Konungens Lif-Regemente till Håst, som
på sistnåmnde stålle debarquerade. De påföljande
fyra åren gjorde han tjenst vid :Örlogs Flottans
station i Carlscrona, der han också allt framgent
egt sin egentliga befattning, når han ej till an-
dra förråttningar varit beordrad; — Utnåmndes 1766
till Major och 1788 till Öfverste-Lieutenant vid
Amiralitetet. -Dubbades samma år till Riddare af
Svårds-Orden i Helsingfors, sedan han, under det
påstående kriget, vid åtskilliga tillfållen visat prof
af sin tapperhet och sina kunskaper, och under
det mårkvårdiga slaget vid Hogland bidragit till
eråfrandet af det Ryska 70-Canon-Skeppet Wla-

dislaff, Såsom commenderande på Linie-Skeppet -

Rättvisan var han fråmst i linien, nåst efter leda=
ren, mot Ryska Flottan den 26 Julii 1789 och
deltog 1790 i sjöstriden vid Revel, Cronstadi, Vi-
borgska viken och Sveaborg, der han sluteligen,
efter erhållna grundskott, blef öfvermannad «

fången. Efter. fredens slut hemkommen , befordra-
des han till Ofyverste och 1802 till Contre-Ami
rall — Dog den 29 Nov, 1818 vid 84 års ålde

— Gift 1762 med FREDRICA LIEDBECK, öfver,
lefde han, sedan 1806, sin maka, med hvilken

Ge AS

däaER ET RE

han egde 17 barn, Sex Söner och fyra Döttrar :

sakna honom. = ; ; Hand

Contre-Amiralen WoLLIN har deltagit i och
sjelf ensam utfört flere vetenskapliga företag, alls
tid med sina Förmåns smickrande loford för skick-

lighet och en ovanlig sparsamhet med, de allmåns

na medel, som dertill blifyit anordnade, Till föra

böj

389

båttrande af Svenska Sjö-Chartze-verket har han
verkställt Triangel-måtning från Calmar till Lands-
ort, 1767, från Sigmilskär till Jungfrun i Hel-
singland 1768;' och 1773 sammanbundit måtnin-

arne från Landsort till Ålands skåren med intas
gande af Stockholms Observatorium, samt anståldt
observationer till åtskilliga polhögders beståmman-
de jemte utråönande; af Compassens missvisning,

Åren 1799, 1800 blef honom uppdraget, att,
sasom Amiralen ar CHAPMANS ombud, öfvervara
de anställde artilleri-försöken tll utrönande af Ca-
noners förmånligaste verkan till skjutning, form
och hållighet , hvaraf resultaterne, blifvit intagne i
Vet. Academiens Handlingar 1802, 1:a Qvart.
Han kallades 1817 tll Ledamot af denna

Kongl. Academie, i hvars Handlingar år af ho-
nom författad: Afhandling om upptäckten af Ström-
mars gång, eller råtta sättet att under segling , me-
delst 3:ne, & särskilde tider och ställen, förrättade
pejlingar på ett och samma landmärke ena Ström-
mars Direction och Sättning. (1799, 1:a Qvart.).

Dessutom har han , såsom medlem af Örlogs-
manna-Sållskapet, i 1:a håftet af dess handlingar
för 1787, låtit införa en undersökning: Om vädrets
kraft och verkan på Segel, desse sednares proportion,
läge och structur, för att befrämja vålseglingen , samt
de egenskaper, som för Örlogs-Skepp med fastställd
bestyckning bidraga till högsta. grad af fullkomlighet,
så 1 anseende till maneuvre som defencen

ov

S

Assessoren. ia

JOHAN GOT. B bh CAHNS

Biographie.

; af BERGMAN och ungdomsvån af
ScHEELE, har han gjort sitt namn bekant genom

flera vigtiga upptåckter i chemien. Född och upp-
född i Fablun, der hans Föråldrar egde betydliga
lotter i Bergverken , hade han tidigt våndt sin hog
åt chemien och mineralogien, Under hans studier
deri, föll en dag ur hans hand en kalkspatskri-
stall, af det slag som kallas svintånder, och brast
i fallet på ett sådant sått, att en del af kernfigu-
ren blottades. Detta phenomen undgick ej hans
uppmårksamhet och innan kort hade han ur en
mångd kalkspatskristaller, af flera olika secundåra
former, utslagit den rhomboedre, som utgör detta
minerals primitiva form. Han meddelade denna
observation ät BERGMAN, hvars afhandling derom
med råtta våckt de lårdas beundran; men BeERrG-
MAN nåmnde ej att hans lårjunge upptåckt det fa-
cyam , som låg till grund för hans arbete. GAHN
Opptåckte sedan att benjorden, hvilken man dittills
ansett såsom er egen jord, var phosphorsyrad kalk, en
upptäckt, som i vetenskapens dåvarande period var
så mycket svårare att göra, som det ånnu många
är sednare håndt, att man misstagit detta jordsalt
för en egen jordart. SCHBEELE, som just under

; 391

detsamma utarbetade sin afhandling om flasspaten
och dess syra, yttrade deri, ”att, till följe af en
nyligen gjord upptåckt, benjorden år phosphorsy-
rad kalkjord”, och denna underråttelse flög med
SCHEELEs upptåckter och, genom ett ouppsåtligt
misstag , under hans namh kring” den lårda verl-
den, innan .GAHNn hunnit så fullånda sitt arbete,
att han ansåg det förtjena beskrifvas i en sårskildt
afhandling som också aldrig blef skrifven.: Han
upptåckte vidare att Brunsten innehöll 'en egen
metall, som kunde reduceras med kolpulver'vid
en strång eld, men åfven denna upptåckt och de.
egenskaper han funnit hos den nya metallen, med-
delade han endast muntligt, och den lårda verl-
den känner dem nåstan endast genom BERGMANS

Skrifter.

Begåret efter uppfinnings-åra var för GAEN
så fråmmande, att han aldrig sökte återvinna hvad
han så oråttvist förlorat, och den person; för hvil-
ken han utan förbehåll beråttade historien om sina
forskningar, kunde redan anse det såsom ett bevis
på en intimare vånskap, och må hånda, såsom ett
förtroende, åmnadt att icke förrådas. GAHN efter-
stråfvade en sådan fullkomlighet i allt hvad han
företog, att då han dermed jemförde hvad han
kunde åstadkomma , ansåg than alltid frugten afsi-
na arbeten för mycket omogen för att förtjena
«meddelas. Också har detta berömvårda men Ööf-
verdrifna nit beröfvat vetenskaperna skörden afen
oupphörligt genom mer ån ett halft århundrade
fortsatt verksamhet. En del af sina försök har
GAHN antecknat, men på ett sått, som han ofta
sjelf efter flera års förlopp ej mer kunde begagna,
och som i en fråmmandes hand blir ånnu mindre
janvåndbart.

kö

39?

Garn har bragt blåsrörets bruk till chemiska
försåk på torra vågen i smått till en grad af anz

våndbarhet och fullkomlighet, hvarom ingen gör |

sig begrepp, som ej sett honom. anstålla dessa för-

sök. Han har derom lemnat några mindre full- |

ståndiga underråttelser i 2:dra Delen af Låroboken
: Chemien af BERZELIUS, men han har gjort blås-

rörets -anvåndande så allmånt bland Svenska Che-

mister, att man kan hoppas att ingen af hans upp-
tåckter i denna våg skall gå förlorad för efterverl-

den. En icke mindre vigtig tjenst ät Vetenskaps- $

idkarne var hans uppfinning af utvågar, att sätta

en medelmåttig konstnår i stånd att göra en fullt

rigtig och tillika ytterst känslig vågbalance, hvar-

om han några månader före sin bortgång uppsatte
en utförlig beskrifning, hvilken han tillåt att in=

föra i 3. Delen af Låroboken Chemien, under

Articeln Våg.

Men GaAnnN har utom bien. idkarens

krets, åfven såsom Embetsman och Medborgare
på ett utmårkt sått uppfyllt alla åligganden. Ehu-

ru af sina naturliga anlag kallad att hufvudsakli-
gast tillhöra vetenskaperna, nödgades han dock,
efter sin Fars död, att för sin framtida bergiing
helt och hället lemna sig åt det practiska af Bergs-
handteringen. Det blef honom icke nog att theo=
retiskt kånna de anvånda processerne, han ville haf-
va kunskap om allt och begynte med att bo i sia

hytta, att personligen arbeta bland sitt folk, på det

att ingen omståndighet skulle undgå honom, och
han upphörde dermed ej » förrått > dejta ”buömödinde
ej mer gaf honom nya lårdomar eller ny erfaren"
het. Fahlu Bergslag erhöll vid denna tid en be-
tydlig bestållning af kopparplåtar och kopparspik;,
för Krigsskepps förhydning under det Amerikanska
kriget, och då Bergslagen ej trodde sig kunna på

-

393

den föreskrifna tiden åstadkomma så mycket hand-
arbete, åtog sig GAHN, på deras begåran, för egen
råkniog förfårdigandet deraf, och lyckades. Detta
företag gaf honom en begynnande förmögenhet,
som han sedan med en nyttig verksamhet förstod
både att föröka och att anvånda. Han anlade Vi-
triolverket med dess graderings-anstalter, Rödfårgs-
tillverkningen samt Svafvel-fabrication i Fablun,
och förökade derigenom ganska betydligt ortens nå-
ringsfång. Man kan såga att, sedan GAHN bo-
satt sig i Fahlun, ingen ting inora Bergslagen blif-
vit gjort till allmån fördel, der han ej, dels genom
vetenskapliga, dels genom rent ceconomiska åtgår-
der spelat en hufvudroll.

Han utnåmndes år 1773 till Bergs-Collegii
Chemiska Stipendiat, hvilken Sassla hän iunekdede
till år 1817. År 1784 blef han af Konungen ut-
nåmnd till Assessor i Bergs-Collegium , med skyl.
dighet att göra tjenst, så ofta hans göromål tillå-
to honom att vistas i Stockholm, och 1793 kalla=
des han af Regeringen till Ledamot af Rikets all-
månna årenders beredning,

Vid den mårkvårdiga Riksdagen 1809 — 10
var GAHN fullmågtig i Borgare-Ståndet för Fabhlu
Bergslag och en verksam Ledamot i Constitutions-
Utskottet. Han utmårkte sig med ett lifvande nit
för Fåderneslandet och med en ovanlig liberalitet
i sina åsigter och handlingar,

Gaunns hålsa var beståndigt vacklande, un-
der det hans sjål bibehöll ungdomens hela liflig-
Bet. Han varcaf de få menniskor, dem man fin.
ner större och ovanligare, ju nårmare man lårer
kånna dem.

GAHN var född d. 19 Aug. 1745. Gift år
1784 med ANNA MARIA BERGSTRÖM, med hvil-
ken han haft en Son och tvenne Döttrar. Han blef

10

394

"Enkling d. 17 Febr. 1815. Efter förlusten af en

älskad Maka, som i 40 år omgifvit honom med
all huslig lycksalighet, aftynade hans bålsa och
krafter betydligt; och ehuru de tidtals syntes för-
båttras , aftogo de likvål sårdeles under hösten
1818 så betydligt, att ban efter korrt och alldeles
icke håftigt illamående stilla utslocknade d. 8 Dec.

1818. Hans Fådernesland, hans hembyggd och -

hans vånner hafva i honom gjort en förlust, som
ej kan ersåttas,

Han blef Ledamot af Vet. Academien 1784,

af Landtbruks-Academien 1813, och 1817 af Ge-
sellschaft zur Beförderung der gesammten Natur
wissenschaften in Marburg. — Hans från trycket
utgifne arbeten åro; Anmärkningar om Författniu-

gar till befråmjande af god hushållning vid Jern.

hyttor, Acad. Afh. Upsala 1770, och Underråttelse

om uppställningen och nyttjandet af en förbättrad ap. Å

pareil för vattens aörerande, Upsala 1804.

395

UTDRAG
| af Kongl. Vet. Acad. Dag-Bok.

FÖRTECKNING

På de Böcker m. m. som under detta årt förlopp
blifvit skånkte till Kongl Vet. Academien.

I ve. AcaD. i PetErRsBurRG. Memoires le L'Aca-
demie Imperiale des sciences de Petersbourg.
Tom. VI.

K. FransKA INsTITUTET: Dess Notices et extraits des .

Manuscrits de la Bibliotheque du Roi et autres
Bibliotheques. Tome X. 1818 (4:0). i
(= — Memoires de l'Institut national des Sciences
et Arts, — Litterature et beaux arts, Tome
; V. (an XIL)
— — — Sciences Morales et politiques, Tome V.
(an XII)

— — — Sciences pbhysiques et mathematiques.

Tom. V. (an XII)

— Memoires de V'Institut des Sciences, Lettres et
Arts — Sciences Mathematiques et physiques,
Tome VI. (1805-)

— Memoire de la Classe des Sciences mathema-
tiques et physiques de TPInstitut national de
France, prem. semestre de 1806.

= — — — Second seméestre de 1807.

— — — Année 1808, — et Année 1809.

— Memoites de la Classe des Sciences Mathema-
tiques et physiques de PInstitut imper. de
France, année 1810.

-— Année 1811, I:re et 2 partie.

-— Année 1812, I:re et 32 partie,

396

— -— Memoires présentés a VInstitut des Sciences,
Lettres et Arts, par divers Savans, et lus dans

å tf . .
ses assemblées. — Sciences mathematiques et

physiques. Tome I. Paris-Jan. 1806 (4:0).

Tome II. Jan. 1811:
LINNEAN SociETY i LonDoN. Transactions. Vol. XIL
Sv. LÅKARE-SÅLLSKAPET. Årsberättelse om dess Arbeten

1817 (Stockh. 8:0).

— — Dess Handlingar, 4:de Bandet 1817 (Stockh. 8:0). |

Baron v. SucHTELEN, Original- Manuscripter af Has-
selquist, hörande till dess Iter palestinum.

Anwonyw. Elogium Joh. Meermanni, auctore H.
C. Cras. Amstelaedami 1817- 8:90.

De LamBrRE. Dess Astronomie theorique et pratique.
Tom. 1» 2, 3: Paris 1814, 4-0-

FaiLés. Dess Monographia Hematomyzidum Svecie,
Dissert. Lund 1818> (4:0).

FRIEDLANDER. Dess De VPeducation physique de Vhom-
me. 1815, 8:0. ä

Duronc et Petit. Deras Recherches sur la mesure d

: Temperature et sur les lois de la communica-
tion de la chaleur. Paris 1818; 4:0- :

DsurBeRrG. Dess Geographiska Lexicon öfver Skandi-
navien, Örebro 1818, 3:0.

CADET DE Vauvx. Dess De la Gelatine des os et de
son bouillon. Paris, 8:0.

GrEGoirzr. Dess Recherches historiques sur les congré-
gations hospitaliéres des freres pontifes. Paris
1818> 8:0.

Haurr. Raport of Comitté of the Linnean Society of
new England, to a large marine animal, sup-
posed to be a Serpent seen near Cap Ann Mas-
sachusets in Aug. 1817- Boston 1817, 8:0.

E. Wisorc. Dess Om Boghwete, Markmuus og Spelt,
Köpenhamn 1818, 8:0s«

C, L. SEnrRrästoRI. Dess Le Rovine di Lizzano, Fi-
rence 1815» 8 0. FK

Lier. Dess Fu il fnoco, o l'aqua che sottero Pom-
pei ed Ercolano? Napoli 1816, 8:0.

AR ScHuLrtéÉN. Dess Dissert. de motu corporum libero
in medio resistenti. Åbo 1815.

Observ. hypometr. ope Barom. institutas com-
putandi methodus.

. THERS-

397 .

TurrsNer, U., Dess utsigter af Skåne, 1, 2 och 3 häftet,
Stockh. 1818. fol.

— — Dess Charta öfver den år 1807 anstälda Tris
angelmätning öfver Stockholm.

Natuvralier m, nm.

Till Kougl. Vet. Acodemiens Museum 1818
skänkte af |

Hans Excell. m. m, Herr Grefve Lars von ENGESTRÖM)/
missbildning af Tall, från Åland.

Hr THuvnBerG, C, P., några arter af Insecter från Bra-
silien.

Hr FröricH, S., en stor Samling af Brasilianska Fog-
lar och en Samling af Växter från samma land.

Hr FreyrReIs, 50 Brasilianska Foglar,

K. VV”. A. Handl. 1818. St. II. 26

398

FÖRTECKNING

på de Afhandlingar, som äro införde
1 detta Sednare Häfte. |

5 Bois på Jämnvigts. Lagen för Mecha-
niska Momenterna på en Häåfstång , jämte

de Statiska Momenternas härledande ur

samma Formel; af Z. NORDMARK 3. 173.

2. Några theoretiska undersökningar rörande
Högdmåtning med tillhjelp af ÄR

Rn

af N. G. AF SCHULTÉN -. : 188.
3. Om Numertalens beteckning med sigrors

af B, BERNDTSON vs 212
4. Sol. och Stjern-Förmörkelser, ädla i

Åbo; af H. J. WALBECK . : 2243

. En Locus Geometricus; af ÅA. Fack 228.

6. Beskrifning på ett Foster af en mårkvår-
dig missbildning; af C. NORDBLAD +. 234.

AA

2. Typhus Nervosus bland spåda Barn, ob- |
serverad på Stora Barnhuset i Febr. må-

nad 1816 och 2 November månad 2 |

af J. E. NyBLaus . ; s 023760

8 Tetrapteryx Capensis,ett nytt Fogelligts |

beskrifvet af. C. P. THUNBERG . 242. |

9. Mydas Gigantea, beskrifven af C. P.
THUNBERG . de Tarik 246. |

Några nya Svenska Insect-arter, fundne
och beskrifne af J. V. ZETTERSTEDT

. Granskning af de till Thymelearum växt-

ordning hörande Slågten och Arter; of
J. E. WIKSTRÖM | 4

Beskrifning af ett nytt Sligte ibland
Växterne, kalladt Sar kd J
E. WIKSTRÖM

Uppställning af de i Sverige ledare va ärta
svampar SNRA ; af E. FRIES
(Fortsättning) . . e CJ

Biographier öfver:

K. F. Lif-Med. m. m, PEHR AF BJERKÉN
Hans Exe. m.m. Grefve J. G.OXENSTJERNA

Professorn m. m. O- SWARTZ .

Stats-Rådet m. m. Baron ÅDLERBETH

Contre- Amiralen L. WOLLIN =.
Assessoren J. G. GAHN s ; A

Utdrag of K. Vete Acad. Dagbok i a

399
249.
263.
359.
356.
362,
365.
3790:
381.

387.
399:

395:

4090

FIGURER
Till. 28:8 Års Handlingar.

Första Stycket:

TAB, I hörer till Hr Thunbergs Afhandling,
-— IH. — -— Hr Dalmans —
— II — — Hr Nilssons —

o- IV. — — Hr Flormans —

Andra Stycket:
Tar. V. hörer till Hr Nordmarks Afhandling.

— VI. — — Hr Frigelii =
-— VIL — —' Hr Nordblads me
oo VIIL. — — Hr Thunbergs. —
— IX: — — Hr Thunbergs —
— XX — = Hr TWikströms -—

401

ARSENIK RR

FÖRTECKNING

På Auctorerne till de Afhandlingar m. m.

som finnas införde i 1813 års
Handlingar.

Årrvevson, A., Undersökning af någre vid Utö
Jernmalmsbrott träffade Fossilier och ett
eget deri funnet eldfast Alkali . Å 5
Bernotson, B., Uppgift af Rötternas expressioner till
den af Brzour i Cours de Mathematiques:
Algebre (p. 231) meddelta Formel för equa-
tioner af s5:te graden, äfvensom af dessa
expressioners determination vid serskildta
händelser, m. m. k | | 4 S
— — Om Numertalens beteckning med ziffror
BerzeLius,J., Undersökning af en ny Mineral-kropp,
; som innebhålles i det vid Fahlun tillverkade
Svafvel : . SNR É S
DALMAN, J. V., Några nya Genera och Species
af Insecter, beskrifne : d | j
DuzBz, P., Om den Svenska Quarantaines-Anstalten
på Känsö «=. - . : 5 R é
Frorman, A. H., Beskrifning på- ett vanskapadt
Vattenbufvud (Hydrocephalus) af en Kalf,
jemte teckning -.- : å : ä É
Fries, E., Uppställning af de i Sverige fundne

Vårtsvampar (Scleromyct) ; . 3
— Fortsättning . 3 . Gc
FricEnivs, A., En locus geometricus . É

Harrman, C. J., Physiographiska Observationer
undes en Resa genom vestliga Delarne af
Gestrikland, Helsingland och Jemtland =.

NiLsson, S., Beskrifning öfver Slägtet Pedicel-
Berens 3 - ; . . o e

Nonpezran, C., Beskrifning på ett Foster, af en
märkvärdig missbildning —. s

223,

161:

IOO:.

402

NorDMarK, Z., Bevis på Jämnvigts-Lagen för Me-
chaniska Momenterna på en Häfstång, jämte
de Statiska Momenternas ört gande ur
samm a Formel

Nyzgrarvs, J. E., Typhus nervosus ibland späda
Barn, Hiltrssrad på Stora Barnhuset i Febr.
HO 1816 och i Nov. månad 1817

ScuLténs, N. G., ar, Några Theoretiska Under-
sökningar rörande RR rg med till.
hjelp af Barometern -. e

'THunBeErG, C. P., Teckning af en ny art 'Myr-
ätare eller Bälta från Brasilien .

Tetrapteryx capenmnsis, ett nytt fögelslägte

— — Mydas Gigantea, beskrifven

Warzreck, H. J., Sol- och Stjernförmörkelser 5
iakttagne i Åbo .

VWixzström, J. E., Granskning af de till Thym e-
learum Växtordning hörandes Slägten och

Arter
— Beskrifning af ett nytt slägte ibland Väx
terne, kalladt Lonchostomaä 3

GETTERSTEDT, J. V., Några nya Svenska Insect-

arter, fundne och beskrifne =. S

— —

==

I 23

+ 237:

188.

65:
242.

. 246.

« 224.

« 263:

« 3504

"249

————.X.z.n=— "—L——AAAAAAA AAA

REGISTER

Till 1818 års Handlingar öfver de åmnen;
som deri förekomma.

ÅA ooninum septentrionale 246.
Acrydium bispinosum 77-
Agaon paradoxum 69. ;
Azrostis alpina 133> alpine varietas 150.
Aira bothnica 124, alpina 150» flexuosa oc vulgaris, B montana 157:
Alkali, nytt eldfast, 23- :
Anacharis Eucharoides 79.
Androsace stricta, farinosa 145
Angelica Archangelica , sylvestris 155:
Apargia Taraxaci. 153.
Aspidium montanum 128.
Asplenium viride 139-
Astragalus Oroboides 132, 135:
Barometer, se Högdmärning.
Betula nana (3 148:
Biographier öfver P, BJERKÉN 362:
J. G. OXENSTJERNA 365.
O. SwARTZ 3170:
G. J- ADLERBETH 381.
L. WoLuN 387:
J. H. GAHN 390.
Bostrychia- rubescens 117, chrysosperma, leucosperma 118» mela
sperma, rhuina, globifera 119. -
Buprestis moesta 252:
Pälta , ny art trån Brasilien, 65:«
Cansiera 270> 285 scandens 286. ec
Carex norvegica, glareosa, globularis > aquatilis 124> alpina, or
nithopoda » VS 128, rupestris, ustulata , pulla 135 » 33=
xatilis 155, filiformis 156, evoluta, atrata 157» Buxbaumit

B alpina, Wkermskjöldii 160:
Celyphus obtectus 72.
Cenangium laminare 3692> ferrugineum, fallax 361.
Cerastium alpinum e& villosum 133: B glabratum 149:
Ceroplatus testaceus 88.
Chalcis melanaris 79:e
Cheyranthus Erysimoides t$I.
Chrysomela bicolor 256:
Clytra aurita 257.

Register.

Clytus äntilope 257.

Cossonus ferrugineus 25$.

Cynips Eucharoides 78. - 4

Dais 270, 348, corinifolia, octandra 348, disperma 349.

Daphne 270, 294, mezereum 295, laureola, pontica, pendula 296,
tinifolia, Gnidium 297, rorundifolia, indica 298, cannabina,
odora , sinensis 299, occidentalis, alpina 300, altaica, Cneo-
Irum, striata 30r, glomerata, colliaa 302, buxifolia 303, seri-
cea 305, oleoides 306, salicifolia, obovata, lancifolia 307,
Elzagnoides 308. S -

Dasypus multicinctus 65, septemcinctus 66.

Diplolepis Patellana 80.

Dirca 270. 309, palustris 309.

Dirhinus excavatus 75.

Draba hirta 159.

Drapetes 270, 284> muscoides 284.

Dryinus 81. i

Epilobium alpinum & minus, B majus 151:

Erigeron uniflorum, alpinum 149.

Eriophorum capitatum 132.

Equarion af s:te graden I.

Frinllaria meleagris 124,

Gz2aphalium , supinum , fuscum 148. :

Gnidia 270, 3509, pinifolia, imberbis 310; juniperifolia, radiate,
filamenrosa 311, oppositifolia, carinata 312, scabra, simplex
313, capitata , biflora 314, acutifolia, racemosa, stricta, se=
tosa 315, linoides, nana 216, virescens, tomentosa 317, ar-
ge:rtea, sericea, imbricata 318, Daphnefolia 319-

Gonartopus ephippiger 81, melaleucus , collaris 82, flavicornis, ru-
ficornis 83, frontalis, basalis 84, brevicornis 85, pedestris 86,
fusgicornis , pubicornis 87.

Granskning af Thymelzarum slägten och arter 263:

Harpalus serripes 254. ;

Hieracium prenanthoides 134, 150, sylvaticum F1, D. alpinum 151.

Hister globulus 252.

Holcus borealis B biflorus 127, 158.

Hydrocephalus, af en kalf, 161.

Hydroselen-kali 18.

Hydrosulphure sulphuré 18.

Hvyzgrometer 2cI.

Häfsrång 173:

Hövdmätning med tillhjelp af Barometer, 188. - :

lasecter . nya Genera och Species, 69. — Nya Svenska arter 249.

Juncus castraneus 130, 132, 146, Spadiceus, biglumis 149, squar-
rosus 139.

Kobresia caricina 135, I54, Scirpina 154.

Känsö, se Quarantaine,

Lagetta 270, 293, lintearia 294.

Lirhion. ett nytt eldfast alkali 23.

Lixus Bardanz 254:

Locus geometricus 228.

Lonchostoma , ett nytt växtslägte beskrifvet 350, L. obtusifiorum 352 s
acutilorum 3j3.

Register. a

Lophium exipuliforme 112, diminuens, curtum, medium, 113, an=
gustatum , compressum, herbarum 114, Lonicerz, arundinis

c : 47 ,
erenatum 115, epispherium, mytilinum 116, barbarum 117.

Mechaniska momenterna på en håfstång, iemnvigtslagen derföre

> bevist 173:
Missbildning af ett menniskofoster 234, — af en kalf, se Hydro=
cephalus. id än
Mydas gigantea 246.

| Myosotis deflexa 140, 159» arvensis B alpicola I
| Myrätare , ny från Brasilien 65. AR 402 160,

Narthecium ossifragum 139.

| Numertalens beteckning med ziffror 212.
| Ophrys Myodes 129.
| Orchis cruenta 130, 146.

Ornithogalum stenoperalum 145»

| Passerina 270, 319> annua, racemosa 320, stetleri, eriocephala 321
dk |

cephalophora,: conglomeratra 322, purpurea, paleacea 323
" filiformis 32+, B divaricata, ericoides 325» rigida, hirsuta 346.
salsolefolia, Tartonraira 327, nervosa 328, capitata, globosa
229, orientalis, ciliata 330> Thymelza 331, pubescens villo=-
sa, tomentosa 332, thesioides 333» coridifolia 334, dioica 335
calycina 337> nivalis 338, tinctoria, nitida 339, Lessäreid .
virgata 341, canescens, tenuiflora 342, linearifolia, Thunbergii
243» uniflora 344> grandiflora 345» laxa, spicata 346, an-

thylloides 347. ;
Pedicellaria globifera 97, ovata, aristata 98 » dentata 99,

| Pedicularis versicolor 135» 156> lapponica 148.

Peralit 28-
Phaca frigida c lapponica 135> 153> B austriaca 153.

'Physiographiska observationer 121.

Pinus hybrida 126. ; SIN aa
Pimelea 270> 273» collina» linifolia, cernua 274», brevifolia , pa=

ludosa , angustifolia, glauca, ligustrina 275» decussata , rosea,
hispida, lanata 276, pauciffora, serpyllifolia , prostra:a, sylve-
stris 277, humilis, flava microcephala, Gnidia 278. clavata,
imbricara , longiftora , octophylla, pilosa 279, virgata, longi-
folia 280, sericea 281, Sericca B. cinerea , drupacea, incana
282, Nivea, spicata, argentea, curviflora 283, gracilis, lati-

folia 284:
Poa laxa & & B flexuosa 133, 150, glauca 153:

Pogonophorus rufomarginärus 253.

Potamogeton rufescens a major (3 minor 158.
Pselaphus Heisii 259 > bulbifer 262, clavicornis 261, brevicornis 262:
Quaramtaines-Anstalt på Känsö 29:
Ordning vid Känsö hamn 4C:
Rökning om bord 41.
Rening : varors 43» skeppets 42.
Quaranraines- tid 45. ;
Reglemente för tjenstgöringen på Känsö 43.
Magazinsbyggnad på Känsö 52.

-

Register.

Lazarett på Känsö 53.

Pesthus på Känsö 53.
Observations-Sjukhus på Känsö $2.
Convalescenthus på Känsö 60.
Mönstringshus på Känsö 60.
Boningshus på Känsö 61.

Taxa vid Känsö 632.

Practica vid Känsö 64. '

Quercus Robur, dess nordliga gräns bestämd 23.

Ranunculus glacialis 150, montanus 156.

Raynchenus Rose 255.

Salix glauca 147, herbacea 149, polaris 156. j

Saperda linearis , Salicis 258. i

Saxifraga stellaris (3 comosa 147, aizoides' (3 aurantia, nivalis f&
elatior 159. ki

Scleromyci 1co, 356.

Scolytus limbatus 252. z

Selenium , en ny Mineralkropp 13.

Selensyra 17.
Selenbunden vätgas 19.
Selenbundna Metaller 20.

Silene acaulis 147.

Skillnad mellan Barom, och Trigon. Högdmärningar 211.

Sol- och Stjernförmörkelser 224.

Spherie obtecte : fimeri, livida 100, maura, astroidea, eutypa 231,
hiascens, crypta, strobilina 102, mamillana, Xylostei, rhodo-
stoma 103, pupula, Tiliz 104, lanata, hirta, personata 105,
ditopa, floccosa 105, patula, Juglandis, sarmentorum 107, sz-
pincoia, epidermidis, complanata 108, coniformis, herbarum ,
alnea 109, Taxi, Visci, Buxi 110, (3 Rusci 111. ti

Spheronema subulatum 356, rufum, aciculare, cladoniscum, cy=
lindricum 337, truncatum, conicum, hydnoideum 358, bulléo=
sum, versiforme 359.

Spodumén 28.

Scellaria uliginosa & fontana, (3 alpicola 145, cerastoides 147.

Struthiola 270, 285, virgata 285, B, Ya 2, & ,' lucens 287, vik F
losa, striata 288, erecta 289, ovata hirsuta 290, Vahlii, tu=
berculosa, angustifolia 291, longiflora,' tomentosa, sulcat2,
chrysaatha 292,

Tabeller till lättnad vid högders utråknande genom Barom, Observ.
208.

'Tetrapteryx capensis 242, ; å

Thecanthes 270, 271, cornucopiz 271, punicea 272.

Tillägg till Linconie slägt-carrctere 349,

Tussilago frigiga 150. k

Uppställning af Sv. Vårtsvampar, se Scleromych

Veronica saxatilis 134» alpina (3 villosa,

Värtsvampar ; se Scleromyci,

Tillågg och Råttelser:

Sid. 6 rad. 18 stär: br 0, lås: p=0.

— 62

— - 69

FF IPEPER
5

343

ERE EREEEEERERBCETASEEEREEEERAREE

REREESFEEESE5RSEREEEREESEEE5

SPEER

18 — Fältmätnings- Corpsen, 2. Fortifications-Bri-

' gaden.
I — cinetus, I. cinctus.
16 — testaceus, immaculatus, ZI; testaceum, imma-
culateam +).
33 — s&qualis, Z. zquali. i
5 — melanuris, Z. melanaris.
33 — palpisque, Z. palpisque.
3I — I:0, ÅL I:US. — 2:05 I 2:U5,
13 Syse 11. Lå (8 III.
18 — AZ. Lassekrogen.
25 — uteslutes: icke.
28 — I Laforsen.
15 — tillägges efter parenthesen: Veronica alpina

B australis Wahienb, härstädes blott
en till tre tum hög.
5, 8, 16, uteslutes comma.
15 står : och, I. men,
2 nedifr., I. exterior,
10 nedifr., Z. digitis,
26 I. foliola,
4 I. simile.
10 I. Apargia Taraxaci.
30 står: supra-testaceus, I. suprå testaceus,
17 — cerculco, I. ceruleo.
20 — arciculo, Z, articulo.
8 — att I. Art (species).
13 2: medan, I. emedan.
11 dele: fidas
34 står: punctatio, Z. punctatis.
14 — pinguia, Z. pingves.
11 I. quos,
27 I oTeSKov.
— ante 37 adde:
25 står: ah I. ab.
31 I. Poötice,
33 står : Id, I. In.
33 post Banks adde: asserit,
26 post Quod adde: sub.
7 står: b. XII, Z. P. XIU,
25 — execrescunt, I. excrescunt.
24 I. relatum. É
6 står: a, |, ex.
26 I. hunc.
14 dele:; attamen.
18 står: clausis, Z, clausus,

345 — 9 delc: a;

") Slägtet var först kalladt Agavus, hvilket sedan ändrades till
Agaon , för att undvika en för stor namnlikhet med Växt-
slägtet Agave.

VA

Tab. I.

/5
Lo (AALEA sl een, .
Gå [|

K.W.A- Handl. 1840.

"QTAT PUH VA
Ip UOUPYPGMHT

PIYVUVPVI SPPVUU PO fd Le
La

4 9

Tao

LIEDakliman del

TK

JR AS
vå Z

Up :

= | |
FSE
4

Ch (27 olleclus.
lä J OMeclus

Re |

CA HUMMUS Ax”acavaluas.
KWA. Handl. 18148 .

Tab. II.

| l
&N
I
|
2

N

uckman. seu

Ri

KWA Handl. 1518.

Fig.

IC.W.A. Handl 1818.

Hlerckmnan. se

SPE

Tab.V (1ag- 176) |

KMWA. Handl, 1818

[bd

ä
;

Fuck
Iuckrera

AN NA

KWA Handl 1818.

rf
då

NR sb
; YA Hf

Å

TÄND NILE (fpag 242)

TETRAPTERYX CAPENSIS.

KWA Handl 1918.

"OIRE TRUPP H VM OO

'VALNV2I2 SVA AN

1

(978 bod) YE Gel

|

Vesa a Fa ro ÄRR NS

er

ov

RS Aron a NL Byn
.

(GETSETORER

oISI
"TON

j

= HANVPLL 42 KBOVw

IWVYN S.4W3/

WTIOHMDOLS
”dVUSNULTA VYSNIA

r— > — LON

in
| NN Hill 2 |

70