Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats

NY TEE VELA any VARA ID RANN AR VR RTR fa UPTTESYHTJATELOM UR pr nn VV iINAEA BETEN
dk ig fv ot MY RAR HUA a Nl ser Syd NR rn ; väg He
I MH kar 4 id MN NA vå Mel i SE PAR | Aa
4 HOK SM Hell Han SG ANN n säg Vi 4 5 ; KKR kh Ti i)
AM ÅL Me nd nl BRT ARA Ri il hb YLVA ' tl
) glada pds vå Lan fela Jb RT KA HL å ika oj MK He flera
IVA OR | Sr |
; N nu | Vi Hi ul Sh bd RE Sen q RN SA H '
AT TPd

RreR

hdd

i V dela ”d (ål)

fel KLM Mr SAR gård | 111404]
PNG ENE I HERA LER i | ADH älg
i KH -

(AN ig
a di
i

He
ed

Hå
4 LI
MAA
FELT "” HT
( hu LIT ar ”
Ke FANAN

NG
å RN
na Av

3 I | |

od on Gi SANT
0 Ul AVR AND Å i | pb!
NaN ud IP HSA NYE AFI
i On DH SO rn ll k
Ny AN vil FRV h få ey KU TY GA MJ Me AR
kod NN MOläs ib ab ftarkansörE edet
SS SS er
i i är
La
1)

AM
Url

[| UR IjD ja |
” fn
a SS ä
M
I td vn än
INA
dl (NG

bär kul b nd
KH IYKDIDU LA
Bidra L IL fan 2 ali
ål a

VA UN Nl era

ANA tr Åh Å i Gr
FR id NR jG a lv)
HR Ål Hl i H hö

Mi SS

AM
4 HN ER Ät (Rn
FULA KN NG
OR KÖRTS K Mi
Vv H ER SN

An Ne | a
| SS i :

= ST
RA
2:

SR 32
FSA REg
ER Te å
SS
FSS
SAST

ES
3 VA

3 35 Fr

NESS SES TEN TEN

MA
EA
RS

RN : -
N spira j
tr

RR
ante
oe

NN MU

SR
a
RE
SR
ES ne ke.
ESS
ER
ER

=
FIER
=
CA

Sr Z Ad
SS

TT
SS

NN Hr
I NAR

CN
NR NM

äl FR NE
Varg a (RT Sd
irc

[] i; SU ;
RR ER

a I Nr
Gl NN

Ne
SN Np

Er
HERR
I ST VN RN i

SLR Er
;
AR KO |
ÅR

yt (0 AR

(ADA
eg Hd
vä IRAN

Lå
AA Ve

Me v SO

' K FE AA NN

än i MENN Ul
Kp a IR

CN ås
IL a

FÖR THE PEOPEE
FÖREEDYCATION
FÖR SCIENCE

LIBRARY
OF

THE AMERICAN MUSEUM
OF

NATURAL HISTORY

NR Kl
FLAKD

KONGL.
VETENSKAPS-
ACADEMIENS

HANDLINGAR,

FÖR ÅR 1832.

STOCK ORM,
tryckte hos P. A. NorsTtEDT & SÖNER, 1833.

Fv BEAN ÄN
Lä

SANTE

F Z Ar lä. se

an & Tide 7

vi lä

Försök öfver Jordmagnetismens re-
lativa intensitet 1 Paris, Brässel,
Göttingen, Berlin och Stock-
holm år 1832;

af
FR. RUDBERG.

Ds. jordmagnetiska kraftens styrka och riktning
äro på hvarje ställe underkastade flere förändrin-
gar inom kortare och längre tidsperioder, måste
de vid någon viss epok vara säkert bestämda,
på det att förändringarne må härtill hänföras.
Hvad riktningen beträffar, så kunna de begge
hit hörande elementerne, deklination och inkli-

nation, alltid till deras absoluta värde direkte

finnas. Den osäkerhet, som härvid kan uppkom-
ma, är endast beroende af instrumenterna, och
af den tid, som sjelfva operation räcker, i hän-
seende till den hos elementerna under denna tid
inträffade större eller mindre, samt i högre eller
lägre EN irreguliera variation. Förhållandet är
deremot helt annorlunda med intensiteten, eme-
dan man ännu saknar en fullt säker och använd-
bar metod, hvarigenom dess absoluta storlek, d.
v. s. dess förhållande till tyngdskraften, kan på
en ort direkte utrönas. Poisson har väl redan
1825 uppgifvit en sådan metod, bestående

K. V. A. Handl. 1832. Le

deruti, att man låter tvenne inklinationsnålar
svänga, först hvar och en särskilt, och seder-
mera på samma gång, sedan de blifvit så bred-
vid hvarandra ställda, att deras rotations-centra
ligga i jordmagnetiska kraftens riktning. Från de
i dessa trenne särskilta fall observerade oscilla-
tionstiderna, jemte nålarnes momenta inertie och
afståndet mellan deras centra gravitatis, kan jord-
magnetismens intensitet, oberoeude af nålarnes
styrka, beräknas. Mosed och Rirss hafva äf-
ven försökt, att praktiskt använda denna me-
tod. Men svårigheten, om ej omöjligheten, att
erhålla nyssnämda qvantliteter bestämda med er-
forderlig noggranhet, äfvensom den ringa graden
af convergenz i de till resultatets beräkning ut-
vecklade serier, göra dock denna metod, ehuru
ingeniöst uttänkt den för öfrigt är, mindre till-
förlitlig i användningen. Intensiteten kan således,
i fysikens närvarande tillstånd, endast relativt be-
stämmas, d. v. s. man kan blott uppgifva dess
storlek på en ort, i förhållande till dess på en
annan ort varande storlek, antagen såsom enhet.
Orsaken härtill är tydlig. Då vid försöken, en
magnetnål oundvikligen måste nyttjas, och jord-
magnetismen verkar på hvarje del af den i nålen
uppväckta magnetism, blifver nödvändigt den to-
tala kraft, hvaraf nålen sättes i rörelse, propor-
tionell mot produkten af jordens och nålens mag-
netiska intensiteter, till byvilkas åtskiljande man
för närvarande ej känner något säkert medel; Det
återstår derför endast, att genom observation af
oscillationstiderna, hos samma nål å olika orter,
söka eliminera dennas intensitet, och derigenom
erhålla förhållandet mellan jordmagnetismens in-
tensiteter å dessa ställen. För att i detta hän-
seende bestämma Stockholm relativt till några

3
utrikes orter, der magnetiska observationer stän-
digt fortsättas, har jag, cj blott i Paris, utan äfs
ven under min återresa, i början af detta år, ge-
nom Belgien och Tyskland, gjort uti Brässel,
Göttingen och Berlin försök med den af Gam-
BeY förfärdigade och för Upsala Universitets
räkning inköpta Intensitets-boussole, hvartill höra
de tvenne, uti det följande med N:o 1 och N:o
> betecknade nålar. Resultaterne af denna un-
dersökning utgöra hufvudsakliga föremålet för
denna uppsats.

Innan jag likväl anför sjelfva observatio-
nerna, torde några ord böra förutskickas, för att
erinra om alla de omständigheter, hvarå afseen-
de vid en sådan undersökning måste fästas. För
alt, vid nålens oscillation, blifva oberoende af
tyngdskraften, måste man låta den svänga uti
ett horizontelt plan, hvarigenom man dessutom
erhåller den vigtiga fördelen, att nålen kan upp-
hängas på en ytterst fin tråd, och således ingen
friktion vid rörelsen komma 1i fråga. Då den
kraft, som härvid verkar på nålen, endast är
jordmagnetismens horizontella sidokraft, skulle
genom blott dylika försöks anställande å tvenne
orter, endast förhållandet mellan de borizontella
delarne af intensiteten å dessa kunna finnas. Man
måste derföre äfven på samma gång bestämma
den vinkel, som magnetiska kraftens riktning gör
med horizonten, eller inklination, för att kunna
sedermera beräkna förhållandet mellan totala in-
tensiteterne. Äro nermligen på tvenne orter jord-
intensiteterna AZ, AZ” och inklinationerna z', i”, den
nyttjade nålens egen intensitet =a, och de för
ett och samma antal oscillationer observerade ti-
derne t',£”, samt B en af nålens momentum

4
inertie och dimensioner m. m. beroende constant
qvantilet, så är, såsom bekant:

B
avd COST = OCK i ANROS Cipta sedd
tv? u?

hbvarutaf erhålles:

2 DA RDOST

4 Al cosi”
eller jordintensiteternas förhållande oberoende af
nålens intensitet, så vida denne vid de begge ob-
servations-epokerne förblifvit oförändradt den-
samma. Hvad detta åter beträffar, kan, då nå-
len först begagnas, sedan den en längre tid va-
rit magneliserad ”), man vara temligen säker,
att den, under transporten från ett ställe till ett
annat, om den föres med omsorg, ej lider nå-
gon permanent förlust i styrka. För att likväl i
detta hänseende kunna vara fullt säker, bör man,
såsom jag äfven gjort, nyttja tvenne nålar, hvil-
ka kontrollera detta. Men utan att lida en verk-
lig förlust, blifver, såsom erfarenbeten visat, ge-
nom en blott temperaturförändring, hvarigenom
magnetismen på ett annat sätt fördelas, nålen
vid en högre temperatur försvagad, och vid en
lägre förstärkt, dock så, att, om ej temperalur-
skillnaden varit mycket stor, den alltid vid sam-
ma temperalur återfår samma styrka. Denna om-
ständighet, hvars inflytande är ganska betydligt,
har ej blott gjort det nödvändigt, att alltid iakt-
taga temperaturen, hvilket skett å tvenne på in-
tensitets boussolen liggande noggranna och käns-

") De till Gameeys boussole hörande nålarne blef-
vo redan magnetiserade i slutet af Septemb., ehuru
de först nyttjades i slutet af November.

liga termometrar, utan äfven föranledt till den
i det följande anförda, uti Stockholm särskilt
gjorda undersökning, om det sätt hvarpå nålar-
nes intensitet ändras med temperaturen.

Observationerna skola. nu anföras i den ord-
ning de blifvit anställda. Hvad oscillationsförsö-
ken särskilt beträffar har initial-amplituden all-
tid varit = 20, och tvinningen eller torsion hos
den coconstråd, hvarå nålen hängde, blifvit förut
borttagen. Tiderne annoterades för hvarje tionde
oscillation ända till den 360:de. Härutaf äro dock
endast i följande tabeller införda de för 300
oscillationer, sådane. de blifvit funne mellan den
1:sta och 30o:de, den t10:de och 3:10o:de, 0. s. v.
Den angifna temperaturen är medium af den vid
början och vid slutet af hvarje serie observerade.

Paris.

1:0 Intensitetens bestämmelse. Denne före-
togs å nedanstående dagar, 1 sällskap med Sa-
VvArRY, uti det af AraGo för magnetiska obser-
vationer uppförda hus, å terassen uti obser-
vatorii-trädgården. Tiden räknades å en BrEGuETs
chronometer, å hvars dragning afseende ej behöf-
de göras.

Den 25 Novemb. 1831.

Tid för 300 oscillationer,

Mellan Nålen N:o. bö Mål Nibe,

Temper, =+9g95

Temper, =+g?5.

o—300| 193578 1958”2
10—310 35,6 58,1
20—320 35,2 57,9
30—330 35,2 57,8
40—34ol 34,9 | 52,5
50—350 34,6 7,2
60—360 24,6 ört
Mediärn Si =1933"1 SEO RE =10997"7

Den 47 April 1832.

Tid för 300 oscillationer.

Nålen N:o 1. | Nålen N:o 2.

Temper, =+i1g?0. Temper. =+ 1927,

0o— 300 19385 | 20" 077
(0—310 38,1 0,3
20—320 37,9 0,0
20-—330 37,7 1959,8
40—34ol SA 59,6
50—390 7,4 I0;9
60— 360 3950 Daja

Medium a = 19378 | ög 1959"9

/
2:0 Inklinations bestämmelse. Då, ehuru
detta element, till följe af flere, mer eller mindre
inverkande omständigheter, ej kan bestämmas
med den noggranhet, som deklination, man dock
ofta hos författare finner, emellan de resultater
de erhållit med två eller flere nålar, irreguliera
differenser uppgående till flere minuter, har jag
flere gånger determinerat inklination i Paris, för
alt finna inom hvilka gränser osäkerheten kan
inskränkas, och för att se hvad inflytande olika ob-
servationsmetoder häruti äga. Härvid har jag äf-
ven användt det sätt, att göra observation, ej
blott uti sjelfva magnetiska meridian, utan äfven
i andra, huru som helst utom densamma tagne
azimuth, och att, utur alla dessa observationer,
slutligen beräkna inklination medelst minsta qväa-
dratmetoden. Då nålen härigenom kommer, alt
hvila på olika punkter af sin axels periferi, så
måste åtminstone det fel, som uppkommer af en
ofullkomligt cylindrisk ög hos nålens axel, till
största delen förekommas. Härvid måste tydligen,
till undvikande af de fel, som förorsakas af cen-
tri gravitatis excentriska läge och deraf, att mag-
petiska axeln ej går genom nålens ändspetsar,
afläsningen, på samma sätt, som då man blott
observerar uti meridian, nu göras för hvarje azi-
muth d. v. s. både i öster och vester, upptill
och nedtill, så väl före som efter polernas ren-
version, och sedermera medium tagas af alla des-
sa åtta afläsningar. Innan jag anför sjelfva ob-
servationerna, skall jag 1 korthet visa beräknin-
gen efter denna metod.

Låt de på omnämde sätt uti azimuth 2",
a”, I&c., fonne inklinationerna vara i, i”, i”,
& PLCR minsta inklination eller den i meridian

vara — /, så skulle, i fall observationerne voro
fullt riktige, man hafva:

cot i — col I.cos a.

cot i” = col I. cos a”.

col i” = cot I.cos a”.

DBL

och således i allmänhet,

om cot i”?

=y"", cot I=A, och cos a” =30":
ya Å e 2),
Men i hänseende utill fel i observationerna, är,
om €”” är felet i cot il”:
EM A. XM YR
och således summan af alla felens qvadrater, om
S är ett summations-tecken:

S(e?) = AA. S(x?)— 24. S(xy)+S()?)-
Enligt minsta qvadratmetoden erhålles nu san-

nolikaste värdet af 4, om denna summa är ett
minimum, eller om:

0=24.S(x”)— 25S(xy).
hvilket gilver:
— S(xy)
Sa)
eller för bestämmandet utaf sannolikaste värdet
af inklination:

S(cot.i.cos a)
S(cos ?a)

Alla de följande observationerna äro anställ-
da uti det ofvannämde magnetiska huset, med
det för Upsala Universitet af Gamsey förfär-
digade inklinatorium. De tvenne hithörande
nålarne, betecknade N:o i och N:o 2, hafva all-

cot I =—

tid, innan hvarje observations början, blifvit å
nyo magnetiserade i motsatt riktning, medelst tven-
ne starka magnetstänger, hvilka äfven sedermera
nyttjats vid den i och för sjelfva inklinatlionsbe-
stämmelsen nödvändiga ytterligare renversion af
polerna; och har härvid alltid iakttagits, att stry-
ka nålarne vid båda tillfällena ett lika antal gån-
ger, för att gifva dem, så vidt möjligt , samma
magnetiska styrka före som efter polernas ren-
version. Detta försigtighetsmått, uti hvars urakt-
låtande möjligtvis orsaken till de differenser,
som flere författare erhållit vid repetition af de-
ras observationer, torde ligga, får, af ett lätt in-
sedt skäl, ej förbises. Då nemligen nålens centrum
gravitatis ej ligger uti dess rotationsaxel, och så-
ledes nålens tyngd äger ett moment, hvarmed
den till en del motväger magnetiska kraften och
bringar nålen mer eller mindre ur den ställning
den annars skulle intaga, måste, på det att den-
na deviation må blifva lika stor åt det ena hål-
let, före polernas renversion, som den efter ren-
version blifver åt det motsatta hållet, magnetiska
intensiteten i nålen uti båda fallen vara lika. Man
borde, till och med, till ytterligare noggranhet,
låta nålen oscillera, för att, från de i begge hän-
delserna observerade oscillationstiderne, se huru
vida det äger rum eller ej.

De 1 tabellerna anförda värden äro media
af öfre och nedre afläsningen, hvardera repete-
rad åtminstone 5 gånger.

Den 12 Nov. 1831, från kl. 19 f. m. till
24 eft. m. Denna observation gjordes i sällskap
med ÅRrAGo, som, oaktadt sina trägna sysselsätt-
ningar, täcktes visa mig allt, hvad som bör, till er-
hållandet af säkrare resultat, vid de särskilta mag-
netiska observationerna, iakttagas. Begge nålarne ob-
serverades, såsom vanligt, blott uti sjelfva meridian.

Före | Efter
Uti polernas renversion, | polernas renversion, Medi
Meridian. SA ad Resa Pak
Öster. Vester. Vester. Öster.
Nålen

N:o 1, 672402 679487 689 6'9 679121 679420
Nålen
N:o 2 | 679 6'5 68915'2 | :67923'9 679501 | 67938'9

Medium af båda slutresultatep blir således
=67940'4. En stor del af skillnaden 31 härrör
af den under observationstiden inträffade ändrin-
gen i inklination, hvilken, enligt Savary's, uti
Salle de Meridien, samtidigt anställda observa-
tion, uppgick till omkring 2".

Den 7, 8, 9 Decemb. 1831. Endast med
nålen N:o 2, men uti tio azimuth utom meridian,
i afsigt att pröfva den ofvan anförda metoden, äf-
vensom den, af flere Fysici nyttjade metod, att
observera uti tvenne sinus emellan vinkelräta,
huru som helst tagna plan.

Före polernas | Efter polernas |

Beräk-
Medium. ; nadt vär-

Vester. | Vester. | Öster, de af I.

renyersion. | renversion.

85431] 679324
51,49,9 39,0
75, 3,4 38,0

+79034'| 85058/5| 85023'5| 86,23,0| 852 7'5
69,34 | 82, 2,0] 81,34,3| 82,31,9| 81,11,4
49,34 | 75,21,8| 74,43,0! 75,39,01 74,29,7
29,34 | 70,31,6] 70, al 71, 5,7| 69,42,1| ”70,20,4 40,1
19,34 | 69, 1,0]. 68,33,9| 69,24,6| 6816,8| 68,49,1] — 383

0, 01 67,50,6| 67,24,0| 68,18,7| 67, . 67,39,3].. 30,3

— 10,26 | 68,13,4] 67,43,9| 68,36,8| 67,23,3| 67,59,3 39,5
20,26 | 69, 5,8) 68,38,4| 69,33,9| 68,21,5| 68,54,9 38,1
40:26 | "H2AO5T 2:22: 3, LA 72 BN LD 34,6
60,26 | 78,52,2| 78,12,0| 79,13,5| 78, 0,0] 78,34,4 43,5
70,26 | 82,24,0| 81,57,9| 82,56,01 81,34,7| 82,13,4 48,

Utaf sista columnen, som innehåller värdet

af I, beräknadt enligt:

synes, att, så länge man ej tagit azimuth större
än 20 å 309, de erhållne värdena ej afvika från
hvarandra på mer än 2'; hvaremot, vid större
azimutb, afvikelserna blifva större, hvaraf föl-
jer, alt man, vid observationers anställande utom
meridian, ej bör taga större azimuth än 302.
Orsaken härtill är också tydlig, emedan den osä-
kerhet, som uti azimulh uppkommer genom fel
i meridianbestämmelsen, blifver å inklination de-
sto mera inflytande, ju större azimuth är. Man
skulle visserligen kunna undvika, att direkte för-
ut bestämma meridian, ty om Y, 9, I” &c. äro
de å instrumentet aflästa azimuth, och magneti-
ska meridians azimuth —=69, så blifva:

cot i =cot I. cos (JF —64)
cot i” =cot I. cos (F'— 0)
0. S. V.

hvarutur, genom minsta qvadratmetoden, både &
och I bomma bestämmas;' men vidlyftigheten af
de härigenom uppkomne kalkuler skulle dock
sännolikt göra resultatet ännu osäkrare.

Användes till bestämmandet af I minsta
qvadratmetoden, erhålles:

efter alla elfva observ. tillsammanstagne /=67933'9
— de fem första, hvilkas med. =679237'6 = = 3åg0
= de fem sista «+ . . » =679407 = 388

Dessa värdens nästan fullkomliga likhet be-
Visar ändamålsenligheten af detta Obs vskiöiis-

sätt, som, för att operation ej må räcka allt för
länge, dock ej bör utsträckas till mer än 2å 3
azimuth i granskapet af meridian, såsom jag äf-
ven sedermera alltid gjort.

Hvad den sedan längre tid tillbaka ofta an-
vända metod, att observera uti tvenne, hvilka
som helst från hvarandra, med jemt go? differe-
rande azimuth, beträffar, så är, såsom bekant,
om z', i” äro de härvid fundne inklinationerne:

cot? I— cot?.z'+ cot? i”.

De föregående observationerna äro med flit så
valda, att denna metod derigenom kan pröfvas;
kombinerar man derföre de, hvilka blifvit gjorda
i azimuth, som differera med en qvadrant, så fås:

enligt den i1:sta och «2:de +. +. I=6793g'1

sn 35 SATA OCK" (Öde, I KEN
— o— 3:dje och g:de + +» = 36,0
— — 4:ide och io:de . . = 4140
— o— 5te och itite . . = 40,0.

hvilka värden sins emellan differera på 5', och
således ådagalägga denna metods mindre tillför-
litlighet.

Den 3 Februari från kl. 9 f. m. till kl. 3
eft. m. Nålen N:o 1.

Före polernas Efter polernas

Magne- renversion. renversion,

Jere DA DD RANE AR NS (ERE fe TVÄR nn
muth. | Öster. | Vester. | Vester. | Öster.

+19932/ FK 69915'2| 68257'4| 689489 Se 679410
9,32 | 67,27,5| 68,25,2! 68, 2,4! 67,56,4| 67,57,8

0, 01 67, 83) 68, 9,5| 67,45,9| 67,39,8| 67,40,8| 40,
—16,28 | 68, 1,8| 68,58,3| 68,36,7 Vg 68,31,1| = 41,2

26,28 | 69,20,8] 70,17,7] 69,55,2| 69,48,5] +69,50,5 42,1

Minsta qvadratmetoden gifver, då alla observa-
tionerna begagnas:
I=067941"25.
Den 7 Februari. Nålen N:o 2. Denna dag

observerades blott uti meridian, men tvenne gån-
ger, för att se hvad inflytande nålens omlägg-

ning på pannorne kunde äga.

Ehuru de enskilta resultaten äro olika, blifva
dock slutresultaten de samma, hvaraf synes, att
genom nålens omläggning ingen olikhet uppkom-
mer, blott nålen hvilar, under hela operation,
med samma tapp på samma panna. Medelresul-
tatet är =67940"4.

; Medium af de tvenne sista dagarnes observa-
tioner blir 672403;

och således detsamma som observation den 12
Nov. 1831 gaf, hvadan man med full säkerhet
kan antaga, att Absoluta medel-inklination uti
Paris vid början af detta år varit =6 94.
Då detta är samma värde, som det Häller
ARrRAGOo erhöll, såsom medium af flere särskilta
bestämmelser, år 1829, och inklination deremot
befanns i Aug. 1825 af ÅraAGo vara 06800
samt i Sent. 1826 af Arex. v. HumBonot och
Matmev vara =679565, svnes det också följa,
alt Inklination nu mera uti Paris uppnått Sitt
minimurn.

Hvad osäkerheten uti inklinationsbestämmel-
sen vidkommer, bör den, såsom föregående ob-
servationer visa, ej öfverstiga 2', så vida opera-
tionen göres med försigtighet, och inklinations-
ändringen under tiden ej varit ovanligt stor.
Ehuruväl epokerna för denna ändrings maximum
och minimum ej ännu äro fullständigt utred-
da, leda likväl Araco's undersökningar "), en-
ligt hvad han behagade visa mig, bestämdt till
det resultat, att maximum inträffar på förmid-
dagen och minimum om aftonen. Rådligast vore
derföre, att vid denna sednare tid af dygnet fö-
retaga absoluta inklinations-bestämmelsen, så framt
man ej, genom en särskilt apparat, söker utröna
den under operation inträffade variations storlek.
Jag skulle dock tro, att man, äfven med denna
försigtighet, ej kan, i hänseende till det ofull-
komliga sätt, hvarpå nålen är upphängd, komma
till en större noggranhet än 1".

I afseende på sjelfva det rent praktiska,
torde jag böra erinra, att nålen alltid bör, vid
hvarje repetition, sedan den blifvit upplyftad,
nedsänkas så sakta som möjligt ske kan, på pan-
norna, emedan man eljest lätt blottställer sig för
differenser af 10' till 145 i afläsningarne.

Bruissel.

Intensitets-försöken anställdes den 22 April
eller påskdagen, i sällskap med QueETtELETt, å ob-
servatorii-vallen, nordost från observatorii östra
flygel. Den härvid nyttjade chronometern drog
sig förut endast 5” om dagen, så att afseende
ej härå behöfver göras.

") Det af AraGo härtill nyttjade observationssätt är så
delikat, att det angifver med bestämdhet 3 a 4 sekunder.

RA ERAN I

Tid för 300 oscillationer.

Mellan Nålen N:o 1. | Nålen N;o 2.

Temper. =+ 16975

| Temper, =+17"0
o— 300 19'55”8 | 20'17”8
[0— 310 B5,4 17,4

20—320]| 55,0 [7,1
3I0o== 330 5457 16,6
40o—340 54,6 | 16,5
50—350 54,5 16,7
60— 360 54,1 16,1

Medium | =1954"9 | = 20 16"9

Hvad ZInklination beträffar, hade denna af
QueTteLeTtT blifvit bestämd i medlet af Mars må-
nad med ett af TrouctHon i London förfär-
digadt inklinations-instrument, och befunnen vara
=68?49'. Jag bör härvid anmärka, att detta in-
strument förekom mig vida mindre tillförhtligt
än Gamseyr's boussoler, ehuru det för öfrigt var
finare deladt och vida dyrare. Då emellertid be-
stämmelsen är gjord af en så utmärkt Experi-
mentalor, som QUETELET, förtjenar den säker-
ligen fullt förtroende. År 1829 hade Quete-
LET fonnit inklination vara =68256'5, hvaraf sy-
nes att inklinationen ej ännu uti Brissel upp-
nått sitt minimum.

Göttingen.

Svängningsförsöken gjordes här den 7 Maj
uti den bredvid observatorium, söder om det-

samma belägna trädgård. Nålen N:o 1 under-
söktes af Gauss ensam, och nålen N:o 2, af
Harding och mig. Tiden observerades å en
Gauss tillhörig chronometer, hvars dragning ej
behöfver tagas i beräkning.

Tid för 300 oscillationer.

Nålen N:o 1. Nålen N:o 2.

Temp. =+19ol Temp. =+1593| Temp. =+12?0

o—300 | 1g952”12 19'50”92 207 1”2
10—>310 51,34 51,04 1,2
20—320 51,76 50,64 | fa
30— 330 51,40 50,28 10,8
40—340 51,24 | 50,24 10,4
50—3350 50,96 50,40 10,4
60— 360 | 50,84 49,96 10,0

Medium |=1951"46 je 19'50”50 | =2910"8

Till inklinations bestämmande ' funnos väl
tvenne äldre instrumenter, hvilka blifvit under
framlidne Prof. Mavyer's tid förfärdigade; men
då dessa voro utan azimuthal-cirkel och indela-
de blott för hvarje hel grad, samt slutligen de
dertill hörande nålarnes axlar angripne af rost,
kunde jag härmed ej anställa någon observation.
De enda säkra inklinations-bestämmelser man för
Göttingen äger, äro den af. Humzorpt och GaY-
Lussac 1 slutet af 1805 funne 6g?29' och af
Gauss och HumBzorpt i Septemb. 1826 obser-
verade 682293. Den härefter följande årliga

minsk-

i
minskning af 2'8 skulle gifva inklination 1832
=682:3', hvilken dock sannolikt är för liten.

Berlin.

Intensitets-observationerne gjordes 1 sällskap
med Dove och Rirss, den 26 Maj med nå-
len N:o t, och den 27 med nålen N:o 2, uti
det af Baron Arex. v. HumBzorpt 1 Herr MENDELS-
sons trädgård vid Leipziger-Strasse uppförda mag-
netiska hus. Tiden räknades å en af TiepeE för-
färdigad chronometer.

Tid för 300 oscillationer.

Mellan Nålen N:o 1. Nålen N:o 2.

Temper. =+13975

Temper. =+12?.

30o— 330

40— 340 Or, | 14,2
J0—-350 I 154 14,2
IOE 00fR a et 2 | 13,9
Medium | = 19 51”8 | =20'14"5

Inklinationen bestämdes äfven uti det Nyss-
nämda magnetiska huset, med en Raess till-
hörig, af GamseY förfärdigad Boussole, hvilkens
begge nålar försöktes. . Observationerne gjordes
blott uti meridian.

K. V. 4. Handl. 1832. 2

Före polernas

Efter polernas

d. 30 Maj fr. kl.

3) till 38 eft. m.] 67,49,6]) 68,32,3| 68, 8,51! 68,26,6 14,2
Nälen N:o 2

d. 3 Juni förmidd.| 67,48,0| 68,53,6| 67,49,7| 68,32,7 16,0

Tages medium af alla dessa observationer,
hvaribland den sista gjordes af Fuiress, så er-
hålles 682162, hvadan: absoluta medelinklina-
tion i Berlin 4 början ar detta år kan antagas:

=68r6".

Detta värde stämmer väl ej öfverens med
det af RBiess på samma ställe och med sam-
ma instrument i Decemb. 1831 funna 68224",
men tyckes dock, då det är medelresultatet af
flera dagars observationer, hvilka sins emellan
ej betydligt afvika, förtjena mera förtroende. De
nyss före dessa uti Berlin i sednare åren obser-
verade värden äro:

af HumBorpt och EnckeE i Dec. 1826: . 68939
3" ENCcEE i: Apuil:1ö20,7 raee eeee0D
=!" "DF, ERMAN, 1 Maj” 1004 of ere a 6 As

De tvenne första gifva en årlig minskning
af 3'7, hvilket är densamma, som den man er-
håller, om någon af dem jemföres med det af
HumBzorpt och Gavy-Lussac om vintern 1806 fun-'
na värde =6g9253. Inklination skulle härefter
i April 1832 utfallit =68?195, i fall en dylik
med tiden proportionell minskning fortfarit att
äga rum. Skillnaden emellan denna och den nu

Ra ——

a
RR — og

rer

funna 68916' är ej så betydlig, att den ej väl
låter förklara sig, till en del genom en obetydlig
tillökning i årliga variation, och till en annan
del genom fel i observation. De af Erman och
BRiess erhållna resultater synas deremot vara be-
stämdt felaktiga: den förres, emedan det, såsom
observeradt för öfver ett år sedan, således bordt
vara större, och den sednares, emedan det på-
tagligen är för stort.

Observationerne 1826, 1829 och i år, visa tyd-
ligen, att inklination fortfar, att aftaga i Berlin.

Stockholms

-Intensitetsförsöken gjordes uti ett på slät-
ten norr om observatorium uppslagit tält. Tiden
räknades å en äldre Engelsk chronometer, hvilken
tillhör Herr Öfverste LJuncBeErG, och hvars drag-
ning var omkring 45” om dygnet. Vid en del
af. dessa observationer har Herr Kapten, Baron
WzkrepnE haft den godheten biträda. Försöken med
GamseY's Boussole blefvo anställda tvenne gån-
ger, neml. d. 27 Juli och d. 10 Aug., då resul-
taten voro följande: ;

Tid för 300 oscillationer.

Nålen N:o 1. | Nålen N:o 2.
d. 10 Aug. | d. 27 Juli. | d. 10 Aug.
IE 22051E = ARNE = 22"4

OS 214374 | 21/13”6 2,36”2 21/38”4

10—310 13,4 13,2 35,8 35,0
20--320 12,8 12,4 35,6 37,8
30—330 12,4 12,4 35,6 38,0
40—340 1000 | 6 37,6
50—350 12,0 37,4
60—360 12,0 37,2

Medium =21'12""6 =21/12"6 =2135"5 =QR1SO

Då i anseende devtill, att de tem peralu-
rer, vid hvilka svängningsförsöken blifvit al mig
å de särskilta orterna auställda, ej varit desam-
ma, en korrektion måste å de observerade oscil-
lationstiderne anbringas, för att reducera dem
till hvad de vid en gemensam temperatur skulle
vara, har jag, såsom i början af denna uppsats
nämdes, gjort här i Stockholm särskilta experi-
menter, för att hos hvar och eu nål finna dess
intensitets förändring med temperaturen. CHriIi-
stTIE, HansstEnN, Riess och Moser, m. fl. hafva
väl anställt dylika försök, men de af dem
nyttjade nålar hafva annan form och andra di-
mensioner, än de Gamseyska 7), hvilket gjorde
en särskilt pröfning af dessa nödvändig.

En sträng undersökning häröfver är mera
invecklad än man vid första påseendet skulle tro,
emedan den vid tvenne olika temperaturer fun-
na skillnad i oscillationstiderne, kan uppkomma,
ej endast af den genom temperatur-differensen
förorsakade förändringen i sjelfva nålens styr-
ka, utan äfven tillika af en möjligtvis mellan de
båda observationsepokerna inträffad ändring i
sjelfva jordmagnetismens intensitet. Men för att
åtskilja dessa båda omständigheter, erfordras, att
undersöka samtidigt båda nålarne, och att här-
vid med hvar och en göra åtminstone trenne
svängningsförsök. Låt nemligen intensiteten va-
ra d', a”, a” hos den ena nålen vid tempera-
turerna £'; £”, t”, och a', a”, Höst dea an-
dra vid temperaturerna T7', 7”, 7”, samt vid de
tre särskilta tillfällen, då nålarne äga dessa tem-
peraturer och svänga samtidigt, jordintensiteten

") Dessa äro 113 millimeter långa, 8 millim. breda
samt i milim. tjocka.

—t TREAN > an

vara A', A', A”, och de observerade oscillations-
tiderna blifva befunne n', n”, n” för den ena,
och y', v", vy” för den andra nålen, så äro, om
K, L beteckna tvenne konstanta qvantiteter, be-
roende af nålarnes momentum inertige, m. m.:

enligt de första samtidiga observationerne:

K L
dA=— , A=,
n? y
enligt de andra:
K L
" I" " "
ad == 2 ad = S
n y
och enligt de tredje:
K
"tt An LG "nt
a" UN a” d 5 VN

hvilka eqvationer gifva:

dr n" 2 a" y” 2 a" n”" 3 a" y" 2
00) sc (Ja)

Den lag, hvarefter intensiteten aftager med
temperaturen, är ännu obekant; men då förän-
dringen är liten, så kan den, åtminstone inom
de temperatur-gränser, inom hvilka försöken vid
luftens temperatur komma att ligga, antagas va-
ra proportionell med temperaturen. Äro således
a, &, intensiteterna vid of, och m,u tvenne kon-
stanta coéfficienter, så blifva:

a =al(1— mt' ) och a =a(1— ut )
a” =a(1 — mt”) a” =a0(1— ut”)
(RO al ZåN mt”): a”=all pd Ti Jb

hvarigenom, då m, »« äro högst små qvantiteter,
de nyss funne två eqvationerna gifva:

b-m( (57) = TF)

och:

0-m(" 2) = ufo

utur hvilka eqvationer de två obekanta coöflici-
enterna m och u kunna beräknas. Ville man be-
stämma coéöflicienten blott för en af nålarne, kun-
de man låta den andra nålen göra sina begge
med den förras samtidiga svängningar vid en och
samma temperatur; man finge då t. ex. T'=T', och:

Men härigenom skulle fyra observationsserier
blifva nödvändiga för utrönandet af begge nålär-
nes coéfficienter. J

Detta fullt noggranua sätt har jag nu ej Kun-
vat använda, emedan det fordrade tvenne sväng-
ningsapparater och tvenne chronometrar, och dess-
utom nödvändigt, att inklinationsändringen sam-
tidigt observerades. Jag har derföre nödgats in-
skränka mig till att göra med hvar och en af
nålarne successiva experimenter vid tvenne olika
temperaturer, utan att fästa afseende på den än-
dring jordmagnetismens intensitet möjligtvis un-
der tiden undergått. Inflytandet, som den häraf
uppkommande osäkerhet uti värdet af korrections-
coöéflicienten äger på intensiteternas reduktion till
samma temperatur, kan visserligen vid stora re-
duktions-distanser blifva betydligt, men dock ej
uti ifrågavarande fall särdeles märkbart, när tem-
peratur-extremerna, endast äro +9? och +23”.

”
29

Dessutom har jag, hvad temperaturerna vid des-
sa experimenter beträffar, valt den ena i gran-
skapet af 0? och den andra 1 granskapet af +30?,
hvilka äro tillräckligt aflägsna från hvarandra,
för att gifva coéfficienten med temlig nog-
granhet, under det de å andra sidan omfatta
nyssnämde extremer. En betydligt större tem-
peraturskillnad skulle möjligtvis förorsakat en per-
manent förlust af magnetism hos nålarne, eller
också ej medgifvit antagandet af förändringens
proportionalitet med temperaturen.

Försöken hafva blifvit anställda den 15 Aug.
uti det ofvannämda tältet, med en särskilt för
detta ändamål inrättad apparat, bestående af en
med blybotten försedd kopparlåda, ställd uti en
stor låda utaf träd, invändigt öfverdragen med
ett tunt lager af harts. Mellanrummet mellan
dessa begge fylldes, ena gången med sönderstött
is, och den andra med vatten af omkring +30?.
Kopparlådan, hvars höjd var 53 tum, hade in-
vändigt, en och en half tum från öfre kanten,
en fals, hvarå den spegelglasskifva hvilade, som
tillslöt lådan. I midten af denna skifva var sli-
padt ett hål, öfver hvilket fastskrufvades ett glas-
rör, hvarigenom coconstråden, som uppbar nå-
len, gick; dessutom var, bredvid glasrörets mes-
singsfattning, å samma skifva ett mindre hål an-
bragt, hvarigenom en termometer kunde införas,
så att dess kula blef i samma horizontella plan,
som det, hvari nålen svängde, utan att dock hin-
dra dennes rörelse. För att observera nålen, vo-
ro å tvenne motstående väggar af kopparlådan,
öppningar gjorda, i hvilka så långa kopparrör
sutto fastlödda, att de utgingo genom motsvaran-
de hål å tvärlådan. Uti ett af dessa rör, hvilka
invändigt vid kopparlådan voro med glasskifvor

tilltäppta, för att förekomma allt luftdrag, var
ett med hårkors försedt mikroskop :insatt. Hela
trädlådan, som hvilade på ett med messingsställ-
skrufvar försedt trädkors, så att den ofvannäm-
de glasskifvan kunde injusteras i vattlpass, var
slutligen rörlig kring centrum af trädkorset, me-
delst en mikrometerskruf af messing, hvarigenom
det vid lådan fästade mikroskopets hårkors kun-
de noggrant ställas i magnetiska meridian, och
nålens svängnings-amplituder således erhållas lika
stora på båda sidor om detsamma. Afståndet,
hvartill nålen hängde från blybotten, var 31 tum.

Tid för 300 oscillationer,

Från Nålen N:o 1. Nålen N:o 2.

T: =:4-29925.|T. =+1975. | T: =+4+2990.] T: =+10;

0—300 21160 21870 | 20412 21320
10—310 15,6 sl 41,2 31,2
20—320 15,6 6,8 40,8 31,2
30—330 15,6 6,6 40,4 30,8
40—340 15,2 6,4 40,2 30,8
50—350 | 14,8 6,8 | 40,0 | 30,4
60—360 | 14,3 | 6,8 | 39,8 | 30,8
|

Medium | =21'1574 | =21'6"9- | 21405 | =21'31"0

För att ifrån dessa observationer beräkna
coéfficienten, så lät, såsom i det föregående, a', a”
beteckna intensiteterna vid temperaturerna t', t”,
och r', 7” oscillationstiderna, så, att, om coéfli-
cienten =:

a”=d fu — put” —t')).

och: A= L

I1— a
Man får då: u= Zz

E EN
eller, emedan — är obetydligt mindre än enheten:
T

T Kd)
I1—

=32)
[ad ACE på

Härigenom fås för nålen N:o 1:
«=0,0004829]

och för nålen N:o 2:
k'=0,0005196.

Om man nu nyttjar dessa värden, för att
beräkna oscillations-tiderna vid de temperaturer,
som ägde rum d. 27 Juli och 10 Aug. då Gam-
beyska Boussolen begagnades, erhålles följande
jemförelse:

Observ. tid. Beräkn. tid. Differens.

ga ov Jak > 427276) 42734 FOS
SEEN: 1.07 10 Aug. — 1272,6 1273,2 +0,6
NT dera Julin, «4295/5. . 14929645, > 4170
Nate 234 10 Aug. — 1297,8 = 1298,1 +0,3

De beräknade tiderna utfalla således rågot
större än de observerade; i synnerhet är detta
händelsen för d. 27 Juli. Möjligtvis skulle kop-
parlådan, genom någon orenhet uti kopparn el-
ler i blyet, varit härtill orsaken. Då emellertid
differenserne ej äro så betydliga, att de ej till
största delen kunnat uppkomma genom observa-

tionsfel, kan man från alla observationerna d. 27
Juli, d. 10 och 15 Aug. tillsammanstagne, genom
minsta qvadratmetoden, beräkna sannolikaste vär-
dena af u, enligt formeln:
2 SA(t'—t)T'—T))
HT S. (t'—t)

der t är den lägsta temperaturen, och 7 den mot-
svarande oscillationstiden, samt 7' en af de andra
oscillationstiderne vid temperaturen t£'. Härige-
nom fås:

pr =0,0004660 och u'=0,0005006.

Inklinations-bestämmelse. Denne gjordes uti
det ofvannämde tältet med det Upsala Universi-
tet tillhörige, af GAmBEyY konstruerade, inklina-
tions-instrument.

Der, 2, 4ug. Från kl. 15 lll8 efter
JNNålen N:o 2.

| Före polernas Efter polernas
| reuversion. reuversion, ,
| Medium.

Vester. | Vester.

Öster.

71033'5 | 72020'8
71,58,3 | 71,49,2 | 72,32,0

70958'8
71,12,0

712389

Uti Meridian. | 719425 |
| 71,52,8

Azimuth 102.

Den 2 Aug. Från kl. ir f. m,. Hill 4 eft. m.
Nålen N:o 1.

Före polernas Efter polernas
reuversion. reuversion.

CS SÖ RT AD VER.

Vester. | Vester. | Öster. |

19444 | 719418 | T2037 01) TALAS | 712403
1,58,2 | 74,55,5 I, 72,22,4 | JAG 11,55,5
2,46,0 | 72,45,0 20 72,15,0 | 72,44,5

Azimuth 102,
Azimuth 202.

bo! föl

Meridian. |

TJ
Den 12 Aug. från kl. 11 till 33. Nålen N:o 2.

Meridian.

7106'0 | 72217'4 | 71227'2 | 740497 | 710400

Resultaten utaf dessa observationer, då de
tvenne första blifvit beräknade enligt minsta qva-
dratmetoden, äro:

d. : Aug. Inklinationen enligt N:o 2 =71938'v.
d. 2 Aug. — — N:o It = = 40,5.
; Medium =71293g9"5.
hvarutaf följer, att absoluta medelinklination i
Stockholm vid medium af 1832 är:
=71940".

Uti Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlin-
gar för 1768 finnes af Wircke uppgifvit, att in-
klinationen det året varit, såsom han säger, i
det närmaste =75?. Pbunu väl denna observa-
tion, i hänseende dertill, att man den tiden ej
kände alla de omständigheter, bvarpå inklinations
noggranna boston beror, kan vara osäker
på många minuter, så tjenar den dock, att gif-
va ett ungefärligt begrepp om den 1 Stockholm
varande årliga ändringen af inklinationen, hvil-
ken härefter skulle utgöra omkring 3". .

HasstÉn char, vid sitt vistande i Stockholm
1 Juni 1828 bestämt inklinationen och funnit den
=71?39'6, hvilket värde, då enligt all sannolik-
het inklinationen under de sedan denna tid för-
flutna fyra år, ej varit oförändrad, troligen är
för liter

För alt nu slutligen af de föregående oh
servationerna beräkna förhållandet mellan inten
siteterne uti Stockholm, Berlin, Göttingen, Bris
sel och Paris, måste de observerade oscillationer
ne först reduceras till en gemensam temperatur
Då denna reduktion, medelst de ofvan funn
korrections-coéflicienterna, verkställes till +152
hvilken temperatur ungefär är medium af de
vid hvilka försöken gjordes, erhållas de i sist
kolumnen af följande tabell införda värden:

A Observerad |Till +152 re-
Nike en oscillations- | ducerad oscil-
emperatur. tid. lationstid,

N:o 4 | + 99.5. 1175” 4 11766
Paris +419, 0 1177, 8 ök
N:o 2, + 9, 5 1197, 7 1199,3 ki
+19, 7 1199, 9 1198,5 |
Briissel N:o 1 +17, 0 1194, 9 1194,4
N:o 2 +16,75 1216, 9 1216,4
N:o 4 +19, 0 1191,46 1190,3
;0 I,
Göttingen, +415, 3 1190, 5 1190,4
N:o 2. +12, 0 1210,7:8 1211,7
Berlin. N:o 1, +13,75 1191, 8 1192,1
N:o 2. | +12,0 1214, 5 1215,4
+23, 0 | 1273, 3I 1270,9
2020515 1273, 3 1271,1
N:o 1, |
+29,25 1276, 1 1271,9
Stockholm. + 1,7 1267, 6 1271,5
+17,25 1296, 2 1295,5 (6
Nio 2. +2,1 1298, 5 1296,2 Ke
+29, 0 1301, 2 1296,6
+ 1,0 1291, 7 1296,2

De för Stockholm anförda tiderne äro här
vid korrigerade för dragningen hos chronometern

29
hvilken, under den tid ett experiment räckte,
utgjorde 0”68.

Utaf dessa resultat äro de, som nålen N:o 1
gifver, både för Paris, Göttingen och Stockholm,
om man för denne sednare dock undantager de
som erhöllos när nålen svängde uti kopparlådan,
så noga öfverensstämmande, som möjligt. Der-
emot äro resultaten med N:o 2 sins emellan af-
vikande, uti Paris på 078, och i Stockholm på
o” ,

! De värden man häraf erhåller å horizontella
intensiteternas förhållanden äro, då den 1 Paris
antages såsom enhet, följande:

| Paris. Brässel. Göttingen. Berlin. Stockholm.
enligt N:o1 = 1,0000 0,97042 0,97695 0,97416 0,85697
— N:o2(a) — =0,97208 0,97964 0,97368 (a) & (c) 0,85858
— N:o2(b) — = 0,97078 0,97833 0,97238 (a) & (d) 0,85607

(8) & (c) 0,85586
(b) & (d) 0,85493
Medium =1,0000 0,97109 0,97831 0,97341 0,55648

Ehuruväl skäl skulle vara, att utesluta ob-
servationen med N:o 2, uti Paris d. 25 Naov., och
uti Stockholm d. 27 Juli, torde dock vara säkrast,
att stanna vid dessa media, då i alla fall, så-
som jemförelsen mellan de enskilta resultaten tyd-
ligen visar, man ej kan svara för ett fel af o,002.

Medelst dessa värden å horizontella intensi-
teterna, och de observerade inklinationerna, er-
hållas nu följande värden å de relativa totala
intensiteterna:

| Paris. | Brässel. Göttingen .| Berlin. |Stockholm.

Inklination. | 67044' | 68949 | 68013 | 68016 | 71940
Total

Intensitet. | 1,0000 | 1,0205 | 1,0010 | 0,9982 | 1,0340

Resultaten för Brussel och Stockholm visa
således tydligen, att totala intensiteterne der äro
större än i Paris, och i tilltagande med geografi-
ska latituden. Att intensiteten i Göttingen utfal-
ler ungefär lika med den 1 Paris, härrör möjligt-
vis deraf, att inklinationen 68?13', hvilken ej är
observerad, utan genom induktion funnen, sanno-
likt är såsom jag redan i det föregående anmärkt,
för liten. Berlin visar deremot ett bestämdt un-
dantag från den Humboldtska lagen, troligtvis
förorsakadt af lokala förhållanden.

Under en resa 1829 genom Tyskland har
QueTtELET ”) anställt. magnetiska intensitets-ob-
servationer i Berlin och Göttingen, och deri-
genom erhållit följande förhållanden mellan ho-
rizontella intensiteterne i Brässel och på dessa
ställen: |

'Brässel. Berlin. Göttingen.

1,0000 1,00654 1,00625,

hvilket, då intensiteten i Brussel relativt till den
i Paris antages =0,97109, gifver intensiteten i
Berlin =0,97744 och i Göttingen =0,97716, utaf
hvilka denna sednare endast differerar om —0,001
ifrån hvad jag funnit, men den förra deremot
om +0,004.

Vid sin sednare resa 1830 genom: Frankrike
och Italien har QuETELET "”) funnit, såsom me-
dium af observationer anställda med 4 nålar,
förhållandet mellan horizontella intensiteterna uti
Paris och Brussel vara: |

") Recherches sur Pintensité magnvetique de differens lieux
de PAllemagne & des Pays-Bas. |
"") Recherches sur Pintens. magn. en Suisse & en Italie.

Mémoires de P'Acad. de Bouxelles, Vol. VI.

Päris. Brissel.

1,0000 0,9697 »

hvilket endast differerar om -—0,0013 från det
af mig observerade värde, och således inom grän-
sen ör möjliga observationsfel Öfverensstänimel-
sen blifver ännu fullkomligare, om observation
med nålen N:o 2 d. 25 Nov. uteslutes "från mi-
na observationer, emedan dessa då gifva. relativa
intensiteten i Brässel =0,9705.

Uti Juni 1828 har HanstÉn funnit Intensi-
teten i Stockholm relativt till densamma vid
eqvator vara =1 3861, hvilket, då enligt Arex.
v. Humzorots observation, intensiteten i Paris
antages —1,3482, gifver iutensiteten i Stockholm
—=1,02811 relativt till Päriser-intensiteten anta-
gen såsom enhet. Då detta värde differerar med
0,00589 från det resultat jag erhållit af flere ob-
servationer, hvilka från deras gemensamma me-
dium ej differerar på mera än 0,002, måste man
härutaf sluta, att, så vida ej Hanstess resultat
är betydligt felaktigt, intensiteten är 1 tilltagande
i Stockholm, ehuruväl detta ej är särdeles san-
nolikt.

Om Transit-Instrumenters begag-
nande, och iakttagande af dervid
nödvändiga korrektioner;

af
JÖNS SVANBERG.

Ånskönt idealisk precision, oaktadt all ansträng-
ning af äfven den mest sinrika uppfinnings-
gåfva, aldrig till fullo kan ernås i bestämnin-
gar, som ytterst hvila på erfarenhets uppgifter,
bör icke desto mindre denna utgöra det aldrig
uraktlåtna målet för vetenskapsmannens ifrigaste
bemödanden. I detta afseende bör första om-
sorgen för hvar och en, som befattar sig med
observationer, hvilka, i ett eller aunat hänseen-
de, hafva bestämmande af qvantitet till föremål,
och vid hvilka således, specielt för detta ända-
mål konstruerade instrumenter nödvändigt er-
fordras, alltid vara, att med all möjlig kritisk
noggranhet undersöka, huruvida icke sjelfva
dessa instrumenter äro behäftade med sådana
fel, som, i mer eller mindre synbar måtto, nöd-
vändigt måste förrycka alla dermed erhållna re-
suitater. Sålunda, då, vid anläggande af ett
astronomiskt observatorium, en af de första der-
vid förekommande angelägenheter blifver, att, så
myc-

mycket möjligt är, närma sig till idealisk acku-
ratess vid middagsliniens uppdragande för det-
samma, och, då tillförlitligheten af alla dervid
observerade meridian-passager, väsendtligen be-
ror af en fullständig kännedom, utaf alla det
dervid begagnade transit-instrumentets egenhe-
ter, bör första undersökningen 1 afseende härå
blifva:

1:o Hvilka äro de fel, som förskrifva sig ifrån
instrumentets ursprungliga konstruktion?

2:0 Hvilka åter äro de, af dessa oberoende,
som till äfventyrs kunna vara begångna vid
dess första uppställning, eller ock sedermera
tillkomna, genom bristande fasthet, vare sig
i sjelfva instrumentet, eller ock de underlag,

på hvilka det hvilar?

3:o Hvad verkan äga dessa fel till förryckande
af dervid erhållna resultater? "och på hvad
sätt kunna de, genom ändamålsenliga obser-
vationer, upptäckas, samt ull sin verkliga
qvantitet bestämmas?

$ 2.

Bland fel, som allenast böra tillskrifvas in-
strumentets konstruktion, äro bristande cirkel-
rundhet och olikhet i diametrarne till de tappar,
som bestämma rotationsaxeln, de hufvudsakliga-
ste. Undersökningen deröfver verkställes nu
mera, till snart sagdt idealisk precision, med så
kallade fihlheblar , och kunna deraf härröran-
de fel, för instrumenter, som komma från! MÖncH-
NERS verkstad, gemenligen antagas till att i det
närmaste vara evanescerande. Deremot gifves
det andra fel, hvilka det helt och hållet beror
på observatorns egen omtänksamhet att före-
komma, och hvilka äro följande:

K. V. 4. Handl. 1882. 3

1:0 Alt tubens syn-axel icke är viukelrät emot
instrumentets rotationsaxel; hvaraf följer, att
den i stället för att beskrifva ett plan, hvars
intersection med himlasferen skulle formera
en stor cirkel, i sjelfva verket allenast be-
skrifver ytan af en rätvinklig con, hvars in-
tersektion med samma sfer formerar en min-

" dre cirkel, uti ett plan, som är parallelt med
det af förenämde stor-cirkel;

2:0 AU sjelfva det emot rotationsaxeln vinkel-
räta planet, icke går genom observatorns ze-
nith, hvilket kommer af denna axels lutning
mot horizonten;

3:o Att ändtligen detta plan icke går genom
verldspolen, och således icke är meridian-

plan.
$$ 3

Vid undersökningen om dessa fel, kan man,
så vida härvid allenast afses praktikens behof,
alltid antaga dem, att allenast vara differen-
tialqvantiteter, äfvensom ock, att de aldrig öfver-
stiga gränserna af de korrektioner, som man
förvarat åt sig: Emot det första, genom den
mikrometer-rörelse man lemnat sjelfva tubens
diafragma inom sin hylsa; emot det andra, ge-
nom den mikrometriska höjning eller sänkning,
som blifvit lemnad åt det ena Y:et, i hvilket
ena lappen på rotalionsaxeln hvilar; och emot
det tredje, genom den mikrometriska rörelse
man lemnat samma XY, parallelt med horizonten.

Om det förstas tillvarelse åtvarnas man ge-
nom instrumentets omkastning, då nemligen
synaxeln, vid tapparnes omvexling i de begge
YF:orna, icke befinnes siglande åt samma punkt;

om det andras, genom vattpassets vederbörli-
ga applicering; och om det tredjes, antingen
genom jemförande af observerade passager, ge-
nom transit-instrumentet, med verkliga Ful
nationsmomenter, som man bestämt genom
korresponderande höjder, eller ock, genom cir-
cumpolarstjernors observerade öfue och ne-
dre passager, på sätt som i det följande skall
Visas.

Hvad det första af dessa fel beträffar, så
kan detta gemenligen, för alla väl konstruerade
instrumenter, antagas, alt vid all observation
vara alldeles omärkbart, helst det med lätthet
upptäckes, och efter att en gång hafva blifvit
till sin qvantitet bestämdt, mindre än något af
de andra, är underkastadt förändring; hvad åter
det andra angår, så är detta både mera förän-
derligt, och korrektion deremot alltid förenad
med någon betydligare tidsutdrägt; ändtligen
blifver det tredje visserligen oförändradt, så vi-
da instrumentet, omedelbarligen före hvar och
en observation, alltid inriktas på en derföre upp-
ställd mire; men, då i alla fall dennas läge, al-
lenast genom en länge fortsatt serie af noggranna
observationer, kan definitivt bestämmas, blifver
man icke desto mindre alltid nödsakad, att ans
taga det, för att möjligen hafva ägt rum vid
mirens provisionella uppställning; sen Kan of-
vannämde justering, 1 sjelfva verket icke utan
tidspillan äga rum, så ofta som föränderligheten,
af det härvid möjliga felet, sådant fordrar, och
blifver det derföre alltid nödvändigt, att vara
betänkt på utvägar, att genom observationer be-
stämma, så väl qvantiten deraf, som ock dere-
mot svarande korrektioner.

36
$ 4.

För alt med vederbörlig allmänhet omfatta

alla härvid möjligen förekommande händelser,
anlagom, all

OASVBN föreställer horizonten,

ON INT Av röster
SITA ANU SYA br en a BOREL
MAA os skanner sn VESLOLA
Md neder Irev ÖCKS

SZP . « . + Meridiancirkeln, '
DA svd sr GL dp di « EDIELG
PA ANN Dl;

AE'CeB .... den storcirkel, som syn-axeln
skulle beskrifva, om den vore vin-
kelrät emot rotationsaxeln,

AEeB . .. . den mindre cirkel, som syn-axeln
verkligen beskrifver, derigenom att
den icke är vinkelrät emot densamma,

PE . . . . horarcirkeln för en gifven stjerna, då
den, vid sin öfre passage, går ge-
nom tubens verkliga syn-axel,

PE... horarcirkeln för samma stjerna, då
den går genom planet af storcirkeln
AECeB',

Pe och Pe .... samma stjernas motsvarande
horarcirklar, vid dess nedre passage,

samt nedfällom ifrån AZ och P, emot AE'Ce'B'”,

vinkelräta storcirklarne Za, PQ, och samman-
bindom E med F', samt e med e' likaledes ge-
nom storcirklar. Ändtligen betecknom med

1'—e . . . den vinkel, som tubens synaxel gör
med dess rotationsaxel, räknad ifrån
öster,

177... den vinkel, som planet af storcirkeln
AECe'B' gör med horizonten, äf-

ven räknad från öster,

2... . . azimuth af punkten AZ, eller den inter-
sectionspunkt, som planet AEeB gör
med horizonten, räknad nemligen
från söder åt öster,

. « » » den gifna stjernans ascensio recta,
« » » « Samma stjernas deklination,

« « « « ögonblicket af samma stjernas passage
genom transit-tubens syn-axel, anno-
teradt på en klocka, som är reglerad
efter stjerntid,

AM . « « « » Observatoriets polhöjd.
Då blifver, till följe af sferiska triangeln AAZ'a
sin Åa=sin Ä'.sin AZ', — det vill säga,
emedan Aa=e, och AA =
sin Za cosin I.sin Åd'=sine,

eller, då £, I och AZ allenast äro differential-
qvantiteter,

AA —=e, och deraf alltså SA'=—=a—:e,
Vidare, af sferiska triangeln ASC
tang SC=sin SÅ'.tang SAL
det vill säga |
—cotang CZ=— sin(a—e).caotang I,

och följaktligen, då a, £€ och Z allenast äro
differential-qvantiteter, hvars högre digniteter
kunna bortkastas,

38
TangCZ a | F ändutti

a SG sm ERE var: i Be

ng lg 1 ra Nn igen

— » och cosCZ= Be NS i
VPP+(a—eY : VP +Ha—eY
Men nu är

NVP EA CR GP VARA CA

sin CZ =

följaktligen
sinCP=Ceco0s(1N+0Z)
=C0SA. cos CZ— sin). sin CZ
Glad]: Sin A
VP+(a—e)
cosCP=sin(++ CZ)
—sinA. cos CZ +cosn.sin CZ

, och

(a —e)sinX+Z.cosA
a 5 rpm å
äfven gifver triangeln ACS
cosSCA'= cos SÅ'.sin SÅ'C

=Ccos(a—e). cos!

=(1—2sin(=— ) SR

JR 1—cosSCA', det vill säga

(2) ars) 0)

eller, då högre FST af a—e och I Bort-
kastas,

i =") (=) € r$
osin/ —— ) =2sin +2sin

samt slutligen häraf
SCA =sin SCA'=tangSCA'=V(a—:eY+P,
och således
sin CP .sinSCA'=(a—e).cos)— .sinn,
samt
cos CP.tang SCA'=(a—e).sinN+J. cos;
men nu är
sin PQ=sin SCA". sin CP,
och cotCPQ=CcosCP.tang SCA';
alltså blifver
sin PQ=(a—e).cosN— I.sini=tang.PQ
och cot=CPQ=(a—e).sin++/J. cosh.
Vidare gifver sferiska triangeln E'PQ
cosEPQ=cotPE'.tang PQ
=tang3I((a—e)cosn—J.sinat,
hvaraf är klart, att skillnaderne, mellan en rät
vinkel och EPQ, CPQ allenast äro differen-
tialqvantiteter, och således, då högre digniteter

af cot E-PQ och cos eg Dortkastas att
CPQ=1" —cot CPQ,
samt EPQ=1"—-cosE'PQ, och deraf
E'PC=cotCPQ-cos EPQ
=(a—e). (sin) —tang3.cosi)
+Z.(cosa+tang3.sini)

(a —e) (sinX cos I —CcosA.sind)
COS 3
/(coskcos3F+sinaAsind)
[3 CO 8-0. MYR T AR
=sec3((a—e).sin(1—3)+Z.cos(A—3)+,
och emedan E'Pe' är en likbent triangel och PQ
vinkelrät emot Ee', måste ePQ vara = E'PQ,
och således
CPe=CPQ+E'PQ=2"—-cotCPQ-cos E'PQ,
samt deraf ändtligen
ePN=cotCPQ+cosE'PQ
=(a—e). (sina +Htang3. cos)
+Z.(cosA— tang 3.sinA)
=sec3.4(a—e).sin(2+3)+Z.cos(2+3)).
Slutligen är EE'= Aa=ete=ee,
och, till följe af de likbenta trianglarne EPE', ePe',

F
sin(2X )=secd-sin CE): och deraf EPE=e.sec3;
2 2

alltså blifver ändtligen

EPS=sec3(a.sin(1—3)+Z.cos(1—3)+e. 1 —sin(2—3) +.
ePN=sec34a.sin(2+3)+/Z.cos(2+3)—eE.1+sin(1+3)).

Således, om 2, I och & uttryckas i tid,
och M, antages att beteckna ögonblicket af en
stjernas passage genom transit-tubens syn-axel
vid dess öfre passage, samt M', motsvarande
ögonblick i dess nedre passage, begge nemligen
annoterade på en klocka som är reglerad efter

stjerntid, då blifver, för en stjerna, hvars

41
ascensio recta är =4Z,, och deklination =3,,
ögonblicket af dess öfre passage genom meri-
dianen
=M ,+sec3,, (asin(N—3,)+LZ.cos(x—3,)>+

G 1.0
+Sec3,,.(1—sin(N—3,,)+-€ (20)

=M ,+Sec3,,.(2.sin(A—3,)+Z.cos(N—3,,)+
+2e.Sec3,,.sin(o'.5—1(1—3,)V, (8en)

samt ögonblicket af dess nedre passage genom

meridianen

= M',+sec3,, (2 sin (N+3,,) + cos (x+3,,) å (CR
—sec3,, (1+Sin(A+3,,))-e RR OR

=M;,+sec3,, (a sin (1+3,,)+J cos (M+3,,))
få dendsfo 5—302,) 4”. secd,, a 2

SING

Antagom vidare, att '”M,, betecknar det ob-
serverade ögonblicket af samma stjernas passage
genom transit-tubens axel, vid dess öfre kulmi-
nation och sedan instrumentet blifvit omkastadt,
hvarigenom nemligen a öfvergått till a—2e, och
£ till —€, men J, så väl till tecken som qvanti-
tet, förblifvit oförändrad; äfvensom att 'M', be-
tecknar dervid observerade motsvarande ögon-
blick för den nedre kulminationen; då blifver
ögonblicket af stjernans öfre passage genom me-
ridianen

='M,,+sec3,,.(2 sin (A—3,,) + LJ cos (1—3,)3 :
—Sec3, (1 +sin(1—3,,)).e ) . (3.0)

='M ,+ sec 3,,. (asin (N—-3,,)+ LI cos (1—3,,) a G
— 2E.SeC3,,. COS fo”. 5— z (A—3,,) Kr ö 1)

samt ögonblicket af dess nedre passage genom
meridianen

='M;', + secd,, (a sin (A+3,,)+Z cos (1+3,,))

+sec3,,.41—Sin(A+3,,)).e€

» (450)
='M

'
”m

+Sec3,,.(2 sin (A+3, )+Z cos (a+3,,))
+2e.sec3,,.sin(o”.5—1(1+3,,)P3

följaktligen af tvenne omedelbarligen på hvar-
andra följande öfre passager, af hvilka 'M,, må
antagas att hafva blifvit observerad efter M,,,

t
24 ='M,-—-M,,—2e.sec3,,;

hvaraf ändtligen erhålles
e=(M,—M,)—24:cos?,,

samt likaledes af tvenne observationer vid ne-
dre passagen

e=1(24'-(M,,—M,)).cosd,,

hvilket, om man för polst ernan antager
3,=8823'0”, och 24 -(M,-M,)=5 sekunder i
tid, gifver e=1".036 i vinkel.

Ibland andra förslag, som således kunna
uppgöras för undersökningen, buruvida" härvid
något € finnes eller icke, tyckes alltså det, att
observera 24'-(M,—M ), lofva det tillförlitliga-
ste resultatet, då i sjelfva verket man, med de
starka tuber, som åtfölja nyare transit-instru-
menter, icke bör misströsta, att äfven för pol-
stjernan kunna, med ett ganska måttligt antal af
observationer, försäkra sig om värdet deraf, på
en qvantitet nära af högst en tids sekund,
hvarigenom osäkerheten i bestämmandet af £ in-
skränkes inom gränserna af högst +0”.2 i vinkel.

43
g 6.

Efter att sålunda hafva erhållit värdet af ej;
med all den tillförlitlighet tubens styrka det med-
gifver, och hvarutöfver i alla fall ingen möjlighet
kan tänkas "att komma i denna bestämning, åter-
slår att sedermera företaga undersökningen om
a och Z. Till den ändan begynnom med den
enkla anmärkningen, att för hvar och en stjer-
na, intervallet mellan dess öfre och nedre pas-
sage' genom 'meridianen, alltid är 12: timmars;
denna gifver, till följe af observationer under
oförändradt läge af transit-instrumentet (det vill
säga, då omkastning icke ägt rum),

12 =M',—M, +a (sin (a+3,,)— sin (12—3,,))-sec>d,,
"—-(I[cos(a—3,,) —cos(+3,,)]+2e).-sec5,,
=M,—-M,— 2e.secd,, |
SONET)
+2(a—J.tangr).cosatang>,, |
och följaktligen

a— I.tangr=1 (12 (M'—M )V.sechcot3,,

(5.1)

+€E.SeCN. COSeC 5,»
Likaledes gifver samma anmärkning
I FS 'M,, + a(sin(A+3,,)—sin (2—3,,))- sec3,,
4 I[cos (1—3,,)— cos (2+3,,) 1— 2€)k.SeC 3,
= Mi,—"'M,,+2e.secd,, )
+2(a—J.tang AX) cosatang3,,
och deraf ändtligen
a—J.tlanga=!41i2 (MM )y.sech (6-1)

—E.SECA.COSeC3,,»>

hvilket, då det allenast tillkännagifver ett, till
följe af en annan observation, möjligen uppkom-
mande olika numeriskt värde på samma funk-
tion, som vi förut bestämt, bevisar en sålunda
möjligen inträffande olikhet, allenast oundviklig-
heten af observationsfel, samt att man, af dessa
olika värden, allenast bör hålla sig vid aritme-
tiska medium, såsom det sannolikaste. I alla
fall bör man anses, att härvid allenast äga en
eqvation med tvenne obekanta qvantiteter, emel-
lan hvilka likväl en lineär relation sålunda blif-
ver gifven. Icke heller gifva olika stjernor olika
lineär-relationer, och är det således klart, att
man aldrig kan komma till någon absolut be-
stämning af a och /, genom blotta jemförelser af
stjernors observerade öfre, med hvars och ens mot-
svarande nedre passage genom meridianen. Emel-
lertid, om man härvid begagnar polstjernan, er-
håller man åtminstone en ganska skarp bestämning
af denna lineära relation; och, om man antager

e=0, A=59920'34", 3,=88?25'0”,
samt 12 (MEM MET0 rd,
erhålles härvid
a—J.tangr=0",271 i tid =4".066 i vinkel,

hvarigenom alltså en sekunds observationsfel i
bestämningen af 12'-(M'—-M) allenast åstad-
kommer ett fel af 070271 i tid, eller 074066 i
vinkel, uti värdet af den lineära funktionen
a—I.tangh.

$ 7

För att få veta, huruvida icke, genom jem-.
förande observationer på olika stjernor, man

äfven skulle kunna erhålla värdet af någon an-
nan lineär funktion, och derigenom slutligen be-

stämma & och I, hvar och en för sig; anta-
gom derföre, att man äfven observerat en annan
stjerna, hvars ascensio-recta vore =A,, och de-
klination =3,; så är klart, att ascensions-skillna-
den mellan denna, och den härvid förut antagna
stjernan, räknad i tid, alltid är lika med in-
tervallet, mellan deras liknämniga passager genom
meridianen, och med 12 timmar skiljer sig ifrån
intervallet, mellan deras oliknämniga. passager.
Sålunda blifver, till följe af eqvationerna (1.0)
och (2.0),

A,—-4,=M,—M,+(a—E)

sin (A—3,) — sin(1—3,,)

COS. 2, COS. 5,
ROTE OM =)
COS 3, COS 3,

+e(sec3,— sec, )

NM. sin (3, —3
i MM, fåne) sin (3,—3,,)

COS ön: COS öm

sin). sin (3,—3,)

COS 3, COS,

& 2€E. Sin (8,+3,,) . SIN 5 (3,—3,,)
| COS 5, . COS Em
och deraf ändtligen, då denna eqvation multi-

pliceras med
COS ds Öl

COSA. sin (3,—2,,)

COS 3,,. COS 3,
"cosy. sin (3,—3,,) (7)
+e( 1+Sech. sin (3,+5,,).secå(5,—5,,))

a—J.tangn=(M,-M,—(4,—A4,)>

; AT

4,—-4,=M;-M,, Ha2)( sin (A+3,) — sin(A+ EN
COS . 3 COS. 5,

”
S(A+5 M+5
COS. 3, c0S.5,
—£(sec3,—sec3,,)
cosh. sin (3,—3,.)
sä IV io MI £É ” m/
ND ANKA COS 3, .COS3,,

sina. sin (3,—3,,)
COS ön . COS 3,

2€e.sin (0, tja) esi sin 3 20 >)

cos 3, -C0S3,,
hvilket, multipliceradt med

COS 3 .COS3 :
— 7 ; sgifver
COSA. SIN (3,—3,,)

COS 3 ,.COS5,,
Pre cos. sin (3, 23 (8)
+e(1+sech.sin 3(3,+3,,).sec3(3,—3,))

a—JI.tangr=(4,—4,—(M,

Likaledes erhåller man, genom jemförande
af den förra stjernans öfre, med den sednares
nedre passage,

, sin(a+3,) — sin(A—3
12 4+4,—4,=M,—M, +(a—e) CES” 2 re al

COS 3 COS.3,,
5 COS N+3, ) «COS N—35
| sa vä cos (M 5 ( ==)
j COS . Sy cos. 3,

—e(sec.3,+sec.3,)

47
LM JM ka) ; COS N. SIN (3,+,.)

COS . 2, COS öm

——

J sin AX. sin (3,+3,.)
COS 3, « COS 5,
28.008 3(3,+3,,): cos 1(3,—2,)

,
COS ön: COS 3,

eller, då detta multipliceras med

COS ön . COS nl
COSN. Sin (ö,+5,)

a—I.tangi=

COS 3,.COS 5,
"cosn.sin(3,+3,)k(9)
+e41+SecN. cos (3,—3,).coseci(3,+3,))

(12+4,—4, (M;—M,)3

$ 8.
Således, om, till korthets vinnande, härvid
antages |
COS 3,,. COS 5,

RA CR Re

"cosn. sin (3, —3,,)

mn?

COS Oy: COS öm ;

Und, (M,-M,)3-

COS ön . COS LL i
cosA. sin (3,+3,,)

Oo
mn?

(2+4,—-4,-(M;-M,))

blifver ändtligen

48
a—J.tangA)=
By, +€(1+SecH.sin 3(3,+3,,).sec1(3,—3,)+
=Byya+E(1+SecH. sin 3(3,+3,,). sec 1(3,—3,))
=B”y, + El! +SecK. cos 3 (3,—3,,). coseci(3,+3,))»
och sålunda
sin 3(3,+3,,). cos 1 (3,—3,,)
COS 3,» COS 3,
sin 3 (3,+>3,,)
2sin 1(8,—5,)

e=(Byygn Byn)

mm.”

COSA

=(M,-M,—(4,—A4,)3-

Pär eng cos 3 (3,—-3,,)
+M,j M, (12 +4, AI so08 (0.43)
Af allt hvad vi sålunda i det föregående
utförligen visat, är klart, alt, änskönt £ alldeles
oheroende af a och Z kan bestämmas, genom
vederbörligt observerande af högre och lägre
stjernors begge passager genom meridianen, och
detta så väl utan, som med skeende omkast-
ning af sjelfva transit-instrumentet, kunna lik-
väl a och Z ingalunda på samma sätt bestäm-
mas oberoende af hvarandra, genom blotta be-
gagnande af dylika observationer; emedan, ehuru
som helst man än må kombinera dessa, de lik-
väl aldrig kunna leda till värdet af någon annan
lineär funktion, utaf de härvid sökta obekanta
qvantiteterna a och ZI, än a—Z.tangr, hvarige-
nom man alltså, för bestämmande af dessa qvan-
titeter, aldrig någonsin kan erhålla mer än en
eqvaltion.
$ 9

För att icke desto mindre bestämma begge
dessa qvantiteter, den ena oberoende af den an-
dra,

dra, må derföre följande metod begagnas. Man
bestämmer, genom korresponderande höjder,
kulminationsmomentet M,, af en stjerna, hvars
ascensio recta är =A,,, och deklination =3,,; då
gifver denna öfra passag

M, =M,+secd,, .(asin (A—3,, ) +. cos(a—3,,))
+SeC 3, -41— Sin (1—3,,)).E>
och deraf a+!.cot(N—3,,)=
(M,,—M,,). cos I3,,.cosec(1—3,,)
—(cosec(A—3,,)— I). E,
hvilket, då det jemföres med det på samma
sätt bestämda kulminationsmomentet M, af en
annan stjerna, hvars ascension är =A,, och de-
klination =3,, enligt hvilken nemligen
a+JI.cotang(1—3,) =
(M,—M,). cosI,.cosec(1—3,)
—(cosec (1—3,,) — 14. E,
eller ock med skillnaden mellan begge dessa
stjernors observerade passag genom transit-in-

strumentets visionsaxel, enligt hvilken, som vi
i det föregående visat,
a—JI.tauga =
COS 3, .COS I
M-—M —-(A—4 Jr. —
UREA) COSN. Sin (3, —3,,)
+e(1-+secn.sin1(3,+3,).sec3(3,—2,))»

är klart, att man sålunda erhåller tvenne linear-
eqvationer, till följe af hvilka a och I alltid
kunna bestämmas fullkomligen oberoende af
hvarandra.

K. V. A. Handl. 1832. 4

Vi hafva hittills antagit vårt begagnade
transit-instrument, att vara behäftadt od alla
tre felen a, € och Z, hvaraf i sanning man icke
kan undgå, att åtminstone misstänka möjligheten
under en längre följd af observationer, för hvil-
ka man icke ägt tillfälle, att, omedelbarligen
före hvar och en, verkställa alla härvid nödiga
justeringar. Emellertid, och då man i alla fall
icke får göra något afseende på tidsutdrägt och
besvärlighet vid granskningen af ett så hufvud-
sakligt element som mirens azimuth, för ett blif-
vande astronomiskt observatorium, bör man
alltid, då det gäller undersöknivgen härom, be-
gynna med vattpass-justeringen, hvarigenom man
åtminstone kan reducera ZI till att vara så li-
ten, att all verkan deraf faller inom gränserne
af de fel, som äfven vår tids starkare aggran-
derande tuber icke kunna angifva, och således,
för härvid i fråga varande observationer, kan
antagas att vara =0. Derigenom, och efter att
antingen, genom instrumentets omkastning, hafva
borttagit £, der sådant ske kan, eller ock, på
sätt, som vi i 5:te $ visat, hafva bestämt det-
samma till sin qvantitet, erhålles, genom ob-
serverade öfre och nedre passager af en och
samma stjerna,

t
1 LÅ
a=1(12 —-(M)—-M,)$-sech.cotd, +e.sech.cosec3,,,
samt genom tvenne stjernors öfre passager

COS 3, . COS Jaa
cosh. sin (3, —3,,)

+e(1+sech. sin 3(3,+3,,). sec (SEN.

= (M,—M a ( 4,—AÅ4,) h

och genom samma stjernors nedre passager |

COS 3,,« COS 3,
COSN. Sin (Hl)
+e(1+sech. sin 3 (2,+3,,).sec3(3,—5, )+»
samt ändtligen genom den förras öfre och den
sednares nedre passag

a=l12+4,—4,—(M,—M,)+

Ed (0-M)).

COS 3,,« COS D,,
" cos).sin (öbögl)
+e(I-+SecH. COS 3 (2, —2,)« COS 2 (3,+3,))-

Efter att sålunda, antingen genom denna,
eller ofvan anförda metod, hafva erhållit azi-
muth af den för alla meridian -observationer
upprättade mire, hvilken i sjelfva verket alltid
bör räknas ibland ett observator första och
angelägnaste behof, är klart, att denna, så väl
till qvantitet som tecken en gång bestämd, all-
tid förblifver oförändrad; hvarföre, och då man
alltid, omedelbarligen före hvar och en serie af
blifvande stjernpassager, med lätthet kan verk-
ställa injusteringen på miren, kan man således
antaga a att härvid vara bekant, äfven då tiden
icke medgifvit att företaga de andra justerin-
garne i afseende på ZI och £e, hvarefter dessa
ändtligen, såsom förändringar underkastade, till
följe af sjelfva observationerna, bestämmas ge-
nom de formler vi för detta ändamål i det fö-
regående uppgifvit.

Sålunda, om a och «£ varit =—0, och
A= 592034”, samt 3, =889250”, och 12'—
(M,—M,) blifvit observerad =10 sekunder, er-
hålles, till följe af formeln (5.1),

[dL t"
I=—75".cosecX.cotd3,,=-—-2"41,

hvaraf är klart, att ett möjligen existerande fel,
af en tids sekund, i uppgiften på värdet af

52
12 (M'/—M,,), icke åstadkommer mera än en
knapp fjerdedels vinkel-sekund af deremot sva-
rande fel i värdet på Z.

$ 10.

Efter att hittills hafva konsidererat transit-
instrumenler, såsom endast och allenast ämnade
till observerande af meridianpassager (hvarvid i
sjelfva verket vi, i afseende på härvid förekom-
mande praktiska behof, allud kunna anse a,
I och &£ att allenast vara differentialqvantite-
ter), öfvergå vi nu till att undersöka huru dessa
instrumenter äfven kunua begagnas till latituds-
bestämningar. Till den ändan antagom först,
atl vi för vårt instrument tillika uppställt en
mire precist i öster eller vester, hvarigenom
(efter föregången justering i afseende på I och
£) dess syn-axel kommer att i all noggranhet be-
skrifva första vertikalen; och låtom OSVH re-
presentera horizonten, SMIVYZPKH meridianen,
Z zenilh, P polen, nIVvK dagliga cirkeln af en
gifven stjerna, hvars polardistans PN allenast
med en differentialqvantitet öfverskjuter polens
zenith-distans PZ, nZ» den vertikal som tran-
sit-instrumentet beskrifver, och hvilken i punk-
terna 2 och » skär cirkeln nVK. Då är klart,
att, så vida nZv i all noggranhet är första ver-
tikalen, blifver den midt i tu skuren i Z, och
vinkeln PZn rät; följaktligen PZn en rätvink-
lig sferisk triangel, hvilken gifver

cosZPn=col PN.tang PZ,

och deraf för Stockholms latitud, eller PZ=
30939'26”, samt då PN antages att vara
=30"49'26",

ZPn=0235'9"75,

och ändtligen genom differentiation
d.PZ.cot PN.sec PZ?= —-d.ZPn.sinZPn,
hvilket för närvarande hypothes gifver
d.PZ=-—0.050644d,ZPn,

och deraf, för 15 sekunders olikhet i värdet af
horar-vinkeln ZPn allenast en olikhet af 07760
i det deducerade värdet för PZ, så att ändtli-
gen en sekunds begånget fel i intervallet mel-
lan stjernaus observerade passager genom första
vertikalen och meridianen, allenast åstadkommer
ett fel af 0776 i den deraf deducerade latituds-
bestämningen.

Om åter nZv icke i all noggranhet vore för-
sta vertikalen, och således NZn icke noga en
rät vinkel, antagom

PZn=1'—a, och tang xC=tang ad. cosech,
så blifver i allmänhet
cos (ZPn—x)=tangd.cotA.ecosx,

hvilket för ofvan anförde värden på 3 och åh,
samt om man härvid antager a att vara en mi-
nut, gifver

x=1'9".748, och deraf ZPn=6923619".50,

eller i allmänhet, så länge a allenast är en dif-
ferential vinkel, och då man antager

cos 4=tangI.colh,
ZPn=A-+a.cosech,

hvilket differentieradt i afseende på +, och då
man bortkastar differentialqvantiteter af andra
ordningen, gifver

d.ZPn=dA=dN.tangd.cosW.cosec A,

[ed

eller för härvid antagna värden på 3 och A
dA=19.:746d",

hvarigenom en sekunds skillnad i latitudsbestäm-
ningen kommer att svara, emot en skillnad af
19746 i timvinkeln ZPn, eller 173164 i tids-
intervallet, mellan passagerna genom mirens ver-
tikal och meridianen.

$ il.

Vi hafva i det föregående antagit mirens
azimuth att vara bekant; emellertid bestämmes
äfven så väl denna, som observatorii polhöjd,
genom en och samma stjernas begge passager,
genom mirens vertikal in i punkterna 2 och »,
samt meridianen i JV på följande sätt. Man
föreställer sig genom 2 och » storcirklarne Pn
och Py, som gå till polen, och PQ vinkelrät
emot 7», så blifver nP»y en likbent sferisk tri-
angel, hvars sidor Pr och Py man känner,
jemte mellanliggande vinkeln nPr, som är den
timvinkel, hvilken svarar emot observations-in-
tervallet mellan punkterna 2 och ». Af denna
bestämmes ny, och dess hälft nQ, nemligen

sin Qn=sin PN.sinQPn, samt
tang.PQ=tang PN.cosånPr.

Vidare känner man vinkeln n PN, eller den
timvinkel som svarar emot observations-inter-
vallet mellan 2 och », äfvensom nPQ=1nPv;
följaktligen blifver vinkeln QPZ gifven, och er-
hålles, af rätvinkliga triangeln PQZ,

tang.PZ=tang PQ.secQPZ, saml
cos. PZQ=cos PQ.sin QPZ.

Sålunda, om vi antage att man för en stjerna,
hvars deklination vore 59?10'34”, observerat föl-
jande momenter,

passagen genom z då klockan visade 1013' 4”8
2 5 RRENO 10 35'15”2
skal ka DR KOSGATA,

uppkomma häraf följande värden

Pn=30"49 26", nPy= 6935 90,
nPN= 593236", nPQ= 317345,
QPZ= 21515, — PQ=30946'56"08,

PZ=30248 6"08, PZQ=88" 4 0732,

Och, om vi antage hvart och ett af de härvid
observerade momenterna till att vara felaktigt
på en half sekund i tid, så nemligen, att klockan
i sjelfva verket visat

1013' 5”3 då stjernan passerade genom n
10351 TSAREN 2 a RE fa RA LEE TOLV,
I 0 39'24”9 SEN ÄN a er Rare na hj TA SAD

erhålles på samma sätt

Pn=3024g26", nPy= 63454”,
nPN= 593236”, nPQ= 31727”,
QPZ= 22135 9, POQ=30"46'56"”26,

-PZ=30948' 6"39, PZQ=88? 35388,

och åstadkommer således ett observationsfel af
en tids sekund i intervallet mellan passagerna
genom a och », samt JV och », allenast ett fel
af o”31 1 latituden, men 6744 i azimuth.

56
För att tillse i hvad mon en ökad eller
minskad vzenith-distans, vid passagen genom me-
ridian, kan gifva ett mer eller mindre tillförlit-
ligt resultat för den härvid erhållna latituds-
bestämningen, må vi fortfara med att antaga
mireéhs azimuth =1", och PZ=3093926", men

PN=31939'26"; så blifver
ZPn=1595858"23, och deraf
d.PZ= —-d.ZPn.tang PN.:cos PZ?.sinZPn
= —0.126634d. ZPn,

hvaraf ändtligen följer, att 15 sekunders fel i
horar-vinkeln ZPn allenast föranleder ett fel af
178845 i latituden. Detta tyckes visserligen i
första påseendet tillkännagifva, alt en ökad ze-
nith-distans minskar tillförlitligheten af det så-
lunda erhållna resultatet; emellertid bör härvid
icke oanmärkt lemnas, att hastigheten af stjer-
nans passag förbi tubens vertikal-hår i och med
detsamma ökas, så att man i sjelfva verket, med
en mera aggranderande tub, alltid med mera
skarphet kan bestämma ögonblicket deraf, och
detta temligen nära, i samma förhållande som
förenämde hastighet är större, så länge nemli-
gen denna icke öfverskrider förmågan, att lika
skarpt estimera tiden, som förmågan att se det
tillåter; och skulle jag derföre förmoda, att
man vid Stockholms latitud, med en starkt ag-
granderande tub, temligen 'nära med en och
samma fördel kunde begagna alla stjernor, som
i sin öfre passag genom meridianen. hålla sig
inom en grads sydlig distans ifrån zenith, då
deremot man, ined tuber af svagare (t. ex. 15
eller 20 gångers) förstoring af linear-dimensio-
ner, med all den fördel dessas styrka tyckes

medgifva, äfven torde kunna begagna de stjer-
nor, som i sin öfre kulmination uppnå till och
med två graders sydlig zenith-distans. Likväl
skulle jag anse för rådligast, att äfven med tu-
ber af stark aggranderings-förmåga, icke begag-
na stjernor, som komma zenith närmare, än
på 5 minuters afstånd.

Då man icke kunnat observera en och sam-
ma 'stjernas begge passager, utan i dess ställe
2:ne stjernors ena passag, af hvilka den enas
deklination vore =3,,, och den andras =>3,, låt
mMiu och nt» föreställa de cirklar de dagli-
gen beskrifva omkring polen; m och x de punk-
ter, i hvilka man observerat dem; HH, och H,
deremot svarande vinklarne ZPm och ZPn3 NX
den åtminstone provisionelt kända latituden,
hvilken för ett beständigt observatorium aldrig
kan vara felaktig på mer än en eller annan se-
kund; samt ändtligen 17—2,, och 172, deremot
svarande beräknade vården på vinklarne PZm
och PZn; hvarigenom nemligen

tanga, =tang 3, cosecH, cosy—cot H,, sina,
och tanga,=tang?3, cosec H, cosny—cot HH, sin;
eller ock, om man antager

tang.m==-cos H,.cot3,,»
och tang.n—=cos H,. cot3,,

tang a, =cot H,,.cosecm.cos(x+m),
och stanga,—=cot H, . cosecn .cos(n+2n);

-då blifver' naturligt &2,=2,,, om i sjelfva verkét
latituden vore precist hvad vi provisionelt antagit
den att vara, deremot, om a, icke hefinnes lika

stor med a,,, är detta ett bevis, att samma latitud
fordrar en korrektion; antagom derföre denna
att vara =+d+, så nemligen, att den verkliga
latituden blifver = dr, och deremot svarande
värden på vinklarne PZm och PZn att vara
=1"-a —da,, och 17-a2,—da,, hvarest, genom
differentiation af föregående eqvationer, erhålles

da, =—-dncot H,,cosec mecos a?, sin (N+m)= — Mdr,
och
da, = —dxcot H,cosecn cos a? sin (A+7)= — Ndi,

då blifver, enligt hypotesen, att Md är den
verkliga latituden,

17 —a ,—da,=1'—a,—da,, följaktligen

a —a =da, da, =(JV-M).dr,
och deraf ändtligen
dT a

"NM

Sålunda, om vi för Stockholms observato=
rium provisionelt antaga dess latitud att vara
a=5g9?20'31”, samt att man dervid observerat
tvenne stjernors passag genom en och samma
vertikal, af hvilka den enas deklination vore
F,=+2?10', och den andras 3,=+5g?10'31”, äf-
vensom ock, att H,, varit sk (IG IS och
H,=10965"01, erhålles af ofvan anförde formler

m=—36948'16"38, n=+ 3022556"36,
M+m=2293214 "602, Nn =89246"27"36,

och deraf ändtligen så väl a,, som a, =2?30'0”,
hvaraf skulle följa, att observatorii latitud verk-
ligen vore =5g9?20'31.

Deremot, om H,, varit =10"7'0", hade man

erhållit

Log. cosH,. . =9,9931946

Tog: cotd, «+ + 97797594

Log, tangn . sc 9;7689540 » . 30?25'52”075
Ke fell ka LB0 4020 070.

Log. cotH, . +» + 0,7485388

Log. cosecn . «. 0,2054185 5

Log. cos(N7r) +» + 7,5977599

Log. tanga, + 8,64171325 . . 2930'33”595

Log. cotH,. . +» 8,4520897—-

Log. cosecm 0,2225100—

Log. Cosa, » . + 9,9993783+

Log. sin(N+m) « : g9,5835233+

Logar. M . . + 8,2575018 . « « » « +0,01809

Log, cotH,, . «+. «+ 0,7485388

Log. cosecn = . . 0,2054189 5

Log. cosa? . . + 9,9991668

Log. sin(++72) - +» 9:9999966

Hgsar. Me esse 1,04312075 >» «+ +11,04386
a, —2,=33"599, | N—-M=11,02577

LTL — 42
i d)= NM =+3 0475

och deraf ändtligen den verkliga 'latituden
=59?20'34"047.

— ———

Om jordhvarfven vid Södertelje
och om några jordfynd, gjorda

vid kanalgräfningen derstädes ;

af
ER. NORDEWALL.

Landtungan, som vid Södertelje- skiljer Mälaren
från Saltsjön, är för närvarande endast 4600 al-
nar bred, och har, efter all anledning, fordom va-
rit vida mindre och knappt 3:djedelen derutaf,
då den lilla sjön Maren, som nu delar henne i
tvenne delar, förmodligen utgjort saltsjövikens
nordvestra ända uppemot Mälaren, som då varit
endast 1600 alnar derifrån, eller kanske ännu
mindre, som af det följande blifver mer än san-
nolikt att förmoda.

Det är på denna del mellan Mälaren och
Maren, som staden är belägen, uti en däld, hvars
hela längd den innehar, och hvars bredd ej öf-
verstiger 1000 alnar, mellan höjder, som på öm-
se sidor uppstiga ända till 50 alnar öfver Mäla-
rens vattenbryn, och slutligen utgöras af berg,
som i norr och söder följa dälden åt, nedifrån
hafvet, långt uppåt Mälaren, ända upp till södra
Björkfjärden.

Uti denna däld, hvars botten innan kanal-
gräfningens början, var på högsta stället 40 fot
högre än Mälarens medelhöjd, är ock den nya
kanalen anlagd, utmed stadens östra sida, hvar-

est, genom en i fordna tider anställd gräfning,
jordytans höjd var minst, och der endast 24 fot
öfver nyssnämde vattenhöjd. Man tillskrifver äf-
ven denna gräfning Fältherren ENnGErLBrRecHT EN-
GELBRECHTSON, ehuru det egentligen är grafven
ifrån sjön Maren nedåt Strömsviken, som nu kal-
las Engelbrechts-grafven.

På botten af den äldre grafven, började
man vid 1780 års höga vattuflöde, en ny gräf-
ning eller stort dike, för att bjuda till att den vä-
gen afleda en del af mälarvattnet, som hade upp-
stigit 6 fot, ÖS decimaltum öfver dess vanliga
höjd. Till all lycka, misslyckades försöket genom
grafvens igenrasning, som förekom den större
olycka, som kunnat blifva en följd af ett så obe-
tänksamt företag.

Den nya kanalen, går ifrån Mälar-vikens
södra ända, nästan rakt i söder, tills den mot
stadens södra ända viker af åt vester nedemot
sjön Maren, med hvilken han förenar sig vid
den så kallade Skolmästare-ängen, nedanför
Egelsta-tullen.

Huruvida denna lilla sjö: Maren, alltid va-
rit en insjö, såsom den nu var, innan den ge-
nom kanalen blef förenad med både Mälaren och
Saltsjön, eller om han fordomdags utgjort en vik
af den sednare eller Saltsjön, som från Strömsvi-
ken, genom Strömsgrafven, Träsket, Saltskogs-
fjärden och Engelbrechts-grafven gått dit upp,
derom vittna hvarken handlingar eller en gång
sannolika traditioner nu på stället. Likväl blir
den sednare tanken deraf mer än trolig: 1:0 att
det torg, som vid stadens södra ända stöter ned
emot Maren, alltid ägt namn af Saltsjö-torget;
2:0 att den andra insjön, som är belägen mel-
lan Maren och Saltsjön vid Ströms-viken, och

62
genom hvilken vattnet alltid runnit utur Maren
till Saltsjön, i Strömsviken, ännu kallas fjärd:
Saltskogs-fjärden ; 3:o att den kulle som är belä-
gen mellan begge dessa små insjöar, och genom
hvars norra udde, Engelbrechtska grafven går,
kallas Holme: Wärds-holmen; samt 4:0o att, då
i anledning af Rikets Ständers beslut vid 1756
års riksdag, landtmätaren BoningG och krono-
fogden Mörrer, undersökte den då ännu varande
kommunikation mellan Saltsjön och Maren, genom
Strömsgrafven, "Träsket och Saltskogs-fjärden,
funno de i Strömsgrafven 2:ne rader pålar under
vattenytan, till 188 famnars längd och 22 al-
nars bredd ifrån hvarandra, hvilka pålar likväl
då redan voro nästan alldeles förruttnade. Likväl
kunde man ännu den tiden, med båt färdas mel-
lan Saltsjön och Maren, äfven genom Engelbrecht-
ska grafven, som de funno 1 aln djup och 8 al-
nar bred mellan murarne. Och ändtligen: 5:0o blif-
ver denna tanke ännu mera sannolik deraf, att
vid kanalens gräfning mellan Maren och Mälaren,
fanns vid 500 alnars afstånd från Marstranden
uppemot Mälaren, och till 6 fots djup under
jordytan, men till lika djup med Marens vatten-
bryn, ett vrak af en Lödja, eller lång och smal
roddarbåt, som med förstäfven vänd uppemot
Mälaren, var nedbäddad i en svartaktig, stinkan-
de jord, men öfverhöljd tll nyssnämde höjd 6
fot, med rent grus eller klappurblandad sand,
med större och mindre jordstenar af ända till
r å 2 kubik alnars storlek. Fartyget, som var af
ek, gaf tillkänna en hög ålder, i det att intet
tecken till jern fanns i dess sammansättning, utan
allenast trädnaglar, både i köl, timmer och bord-
läggning. Årtullarne, som varit 4 å 5 på hvarde-
ra sidan, voro icke löst insatte, utan voro. en

63
förlängning af timren eller vrängerne, som der
gingo 7 tum öfver relingen. Arbetet var med yt-
tersta granlagenhet gjordt; och framdelen, som, af
den öfverliggande jordmassan, var minst skadad,
visade ännu en särdeles vacker skapnad. Den
svarta jordmassan, uti hvilken fartyget med fram-
delen stod inbäddadt, var, ett par famnar fram-
om förstäfven, tvers afskuren och möttes der af
en klappurbädd, som hade allt utseende af att en
gång hafva utgjort sjö- eller hafsstrand.

Vid kanalens öfre ända, uppemot Mälaren,
men allenast 30 alnar ifrån stranden, mötte li-
kaså ett 2 fots mäktigt lager af en svartaktig
jord massa, blandad med mer och mindre multna-
de sjöväxter, qvistar och spånor, hvilken sträck-
te sig till vid pass 25 alnar i längd, efter kanal-
linien och tvers öfver hela kanalen. Detta jord-
hvarf möttes här, icke af klappursten, utan af
en mängd groft, rundt timmer och annat virke,
inbäddadt, dels i nämde jordmassa, och dels i
den mot höjden mötande sand- och klappurmas-
san, som sedan fortfor hela kanalen utför. Straxt
nedanom detta jordhvarf och timmerlager, fanns,
vid 7 fots djup under jordytan och 4 fots djup
under mälarvattnet, ett jernankare af den stor-
lek som för barkasser vanligen brukas. Det hade
fyrkantig lägg och en ring vid krysset: alldeles
likt ett annat ankare, som sedan fanns längre upp
emot mälarstranden ibland de fartygs-vrak som
vid kanalens utlopp der upptäcktes, och hvarom
längre fram nämnes; och alldeles likt det ankare,
som 1798 fanns i Åkers lilla insjö vid Trollhättan,
1r2 fot öfver Götha Elfs vattenbryn, nedanom
”Trollhätte-fallen =). (UK

") Denna insjö, hvars stränder borde genomgräfvas och

sprängas till erforderligt skeppsdjup, blef uttappad till

Har nu, såsom häraf synes troligt, saltsjövi-
ken fordom sträckt sig ända upp till stället der
det gamla fartygsvraket eller lödjan fanns, och
mälarstranden ända ned till stället der det nyss-
nämde ankaret låg; så bar den tiden, Mälaren
icke varit mer än 1100 alnar skild från Saltsjön,
i stället för att den efter Strömsgrafvens, Trä
skets och Engelbrechtsgrafvens uppgrundning, nu
vid kanalgräfningens början, kom att vara hela
4300 alnar derifrån 7). Men huruvida den graf
eller kanal som fältherren EnGELBrEcuT lät gräfva
1433 eller 1435, är den, som nu för tiden kallas
efter honom och som utgör den i 17956 års un-
dersökning nämde 8 alnars breda kanalen mellan
Maren och Strömsviken, eller om dermed menas
tillika den graf, som varit börjad mellan Maren
och Mälaren, derom lemna inga handlingar på
stället underrättelse. Möjligen har den förra af
honom blifvit fullbordad och den sednare endast
börjad.

det djup, att arbetet kunde ske på torr botten, hvil-
ken efter uttappningen, öfverst bestod af 3 å 4 fots
djup bräntorf, sedan blålera med småsten, och slut-
ligen grus närmast berget, som utsköt ett godt styc-
ke från landet. Uti bräntorfs-hvarfvet låg inbäddadt
en mängd ekvirke, till utseende af lemningar efter
en förstörd bro eller strandbrygga, och utanför den-
na brygga fanns det omnämde ankaret, jemte en icke
obetydlig mängd uråldriga guld- och silfver-nipper,
bestående af ringar, spännen, glasperlor, uppträdda
på silfvertrådar, bakar, dels af silfver och dels af
silfver med guld incrusterade, m. m. Ekvirket var
ända igenom svart, och kunde med knif skäras så lätt
som en kålrot. Genom torkning förminskades volumen
ända till 7.

<) Telje är ett Lappskt ord, som betyder elt smalt näs
mellan 2:ne sjöar eller strömmar. |

Af de förslager som tid efter annan blifvit
uppgifne till segelfarts öppnande mellan Mälaren
och saltsjön på detta ställe, hafva ock alla, intill
år 1774 fästat sig vid vägen genom Engelbrechts-
grafven och Saltskogsfjärden åt Strömsviken, så-
som den lättaste och minst kostsamma att verk-
ställa. Men sedan denna väg nu fanns så upp-
grundad, att man ej en gång med ökstock kunde
komma derigenom, och den tillika var nära 3
gånger så lång, samt Strömsviken dessutom all-
tid skulle blifva en ojemförligt sämre hamn än
Egelsta-viken; så voro skälen för vägen åt sist-
nämde vik, öfvervägande dem för vägen åt den
förra, helst som dertill kom en dryg pretension
om ersättning till ägaren af Ströms egendom.

Vägen åt Engelsta-viken var väl, såsom
sagdt är, icke mer än tredjedelen så lång, och
hamnen der alldeles förträfflig, men deremot var
näset, som skulle genomskäras, på det högsta stället
hela 50,1 fot högre än valtenytan i Saltsjön, och
jordmån här, liksom i öfra kanalen mellan Mäla-
ren och Maren, klappurblandad sand med in-
blandade större och mindre Jjordstenar, från 2
till och med 200 kubikfots storlek. Och när der-
till kom, att en så ofantlig stor jordmassa, som
här skulle bortrymmas, måste med skottkärror
"föras hela 200 alnar från kanalen, uppför höjder,
som på denna längd lutade icke mindre än 50
ä 60 fot uppför, så är lätt att begripa, att en så-
dan gräfning skulle blifva både besvärlig och dyr.
Gräfning ägde dessutom icke rum längre ned än
till vattenytan, utan måste för vattnets skull, så
väl här som mellan Mälaren och Maren, kanalen,
derifrån ända ned till botten, upptagas till hela
14 fots djup, medelst muddring.

K. V. A. Handl. 1832. 5

Det var således icke möjligt, att under vat-
tenytan, så noga iakttaga jordbvarfvens beskaffen-
het, som det lät sig göra öfver densamma; lik-
väl kunde man med säkerhet utröna, att den rå-
dande jordarten var, hela kanalen igenom, klap-
purblandad sand med större och mindre jord-
stenar, hvilka till det mesta bestodo af granit,
men ock till en betydande del af en rödaktig,
hård sandsten, hvaraf längre uppåt Mälaren, dels
på fasta landet i Enhörna socken, och dels på
en ö i södra Björkfjärden, Slandön kallad, samt
i synnerhet på en liten holme nära derintill,
Underåsholmen kallad, är ett stort lager uti ge-
schiebe af ända till 200 kubikfots storlek, men
som, för dess hårdhet skull, härtills blifvit af
stenhuggare ratad. Uti fast klyft finnes han, mig
veterligen, icke, hvarken i Enhörna socken eller
på Slandön, utan förefaller antingen lös liggande
på granitberg, eller i damjorden inbäddad.

Oaktadt, såsom sagdt är, den rådande jordar-
ten hela kanalsträckningen utåt, såväl som i hela
nejden omkring Södertelje, är klappurblandad
sand, föreföllo likväl uti denna lösa sandmassa
några smärre lager och äfven några större kört-
lar af andra jordarter, hvilka hvar för sig för-
tjena att i geologiskt afseende nämnas.

Såväl i den öfra kanalen, mellan Mälaren
och Maren, som i den nedra, mellan Maren och
Saltsjön, föreföllo vid olika höjd öfver hafsytan,
ett i den öfra, och tvenne i den nedra kanalen,
horisontella, 2 å 23 fots tjocka hvarf af en vio-
lett snäckmylla, uppfylld med små, hvita snäckor,
af det slägte som fått namn af Cardium edule.
I den öfra kanalan var dess höjd öfver hafsytan
7 fot, men i den nedra, det ena snäckhvarfyet
18 å 19 fot, och det andra hela 40 fot deröfver.

Utom kanalen föreföllo ock på flera ställen här
i nejden dylika snäckhvarf, fastän till helt olika
höjd öfver hafsytan: såsora i Qvarnbacken nära
invid staden, ett hvarf till omkring 50 fot öfver
hafvet, och vid den af snäckmyllans färg, så
kallade Blåbacken, till hela 95 fot deröfver, o.
Siv

Under vattenytan blef man på intet ställe i
kanalen varse något sådant snäckhvarf; ej heller
voro snäckhvarfven på något ställe omgifne med
andra jordhvarf än den allmänt rådande grofva
sandmassan, utom i den nedra kanalen, hvarest
snäckhvarfvet hade öfver och under sig ett hvarf
af en mycket ren och fin sjösand, ganska skarp
och tjenlig till metallers slipning.
S I den nedra kanalen, vid 600 alnars afstånd
ifrån Maren, och 22 fots höjd öfver saltsjön, fö-
reföll ett märkvärdigt tunt sandstenshvarf af al-
lenast 1 å 13 tums tjocklek, löst liggande i sand-
massan, och till hela 1200 gqvadratfots vidd, i
ett enda stycke horisontelt utbredt öfver nästan
hela kanalbredden, och med tydligt utseende af
att på stället vara tillkommit, genom något främ-
mande tillflutit gluten, som hopgyttrat sandkor-
nen och formerat sandstenshällen, hvaraf ett styc-
ke till Kongl. Academien medföljer. Hon var till
läget alldeles horisontel, men 1 kanterne oredigt
afrundad, icke olik hyttslagg, som ur masugns-
stället får fritt flyta utåt hyttgolfvet. Det fanns på
stället ingen annan anledning till denna hopgytt-
ring, än att ifrån den i östra kanalkanten nära
derintill sittande stora kalkmergel-körtel fordom

") Snäckmyllan rentvättad och rifven med vatten på
målarehäll, ger en ganska vacker violett färg, tjenlig
till anstrykning med limvatten.

eller kanske tidtals syntes hafva utflutit en vat-
tenåder, som i sanden hade tecknat sin väg med
en ännu qvarsittande ockerfärg på sandkornen
och den deri liggande klappuren.

Likväl syntes ingen sådan ockerfärg, hvarken
öfver eller under sjelfva sandstenshällen, men
deremot var hon fläcktals öfverdragen med en
lerskorpa, som, för lindrig vidrörning, lätt loss-
nade derifrån. Att det hopgyttrande eller bindan-
de gluten i sandstenshällen är kalk, synes tydli-
gen deraf, att den fräser och sönderfaller med
syror.

Utom den nyssnämde stora mergelkörteln,
af minst 50 kubikfamnars innehåll, och som för
dess benägenhet att sönderfalla och nedrasa, må-
ste hel och hållen bortföras, funnos tvenne an-
dra af samma slag, längre ned i kanalen, och
som medförde enahanda olägenhet för kanalar-
betet. De lågo alla tre, löst inbäddade i sand-
massan, och gåfvo, genom sin randning, tydligen
tillkänna, att de icke blifvit danade der på stäl-
let, utan genom någon våldsam rörelse eller stjelp-
ning ditvräkte och sedan öfverfyllde. Deras mas-
sa bestod nemligen af en grå- och hvitrandig
mergel, hvars parailela ränder eller lager icke
hade i dem alla samma lutning mot horisontal-
linien, utan till hela 30 å 40 grader olika, och
1 helt olika väderstreck, så att, då ränderne i den
förstnämda körteln lutade 30 grader mot vester,
lutade de i den andra, 70 grader mot norr, och
i den tredje 65 grader mot öster.

Utom dessa 3:ne, föreföllo i kanalen inga
flera mergelkörtlar, men tvenne i den nedra och
tvenne i den öfra, som bestodo af vanlig tegel-
lera utan inblandning af kalk. Dessa voro alla

69
till kubikinnehållet större än mergelkörtlarne, och
räckte ända ned till kanalens botten och äfven
derunder, men räckte aldrig upp till jordytan
som mergelkörtlarne, utan lågo flera famnar län-
gre ned i sandmassan. I den nedra kanalen in-
tog den nedersta körteln, hela kanalens bredd i
sydost och nordvest, men den öfra allenast hälf-
ten deraf på vestra sidan. I öfra kanalen sutto
de i hvar sin sida: den öfra i östra sidan, vid
Stockholms-tullen, och den nedra i vestra sidan,
vid lilla eller lazarettstorget; alla nästan tvert
afskurne och begränsade af sandmassan, och alla
nästan utan all inblandning af stenar. Deras mäk-
tighet efter kanal-linien var väl ej särdeles stor,
men deras mjuka beskaffenhet och den öfverlig-
gande sandmassar gjorde dem särdeles benägna
-abt nedrasa, till icke liten olägenhet vid kanal-
arbetet.

Förutan dessa ler- och mergelkörtlar, före-
föll, vid 500 alnars afstånd från Maren, i den
nedra kanalen, ett stående lager af 6 till 7 fam-
nars tjocklek, och åtminstone lika höjd med ka-
nalens hela djup, som här är 54 fot, bestående
af bara små klappursten, nästan utan all annan
inblandning, än att den på ytan var öfverdragen
med ockra. Det intog hela kanalöppningen, som
här har 96 alnars bredd i öfverkant, och 15 al-
nar vid botten. Dess sträckning i ost-nordost och
vest-sydvest, hade endast 20 graders lutning mot
lodlinien, och var på ömse sidor nästan tvert
afskuret af sandmassan.

Hafsstranden vid Esgelstaviken, hvarest ka-
nalen går ut i Saltsjön, höjer sig temligen hastigt,
och är redan, vid 100 alnars afstånd derifrån,
44 fot öfver hafsytans medelhöjd. Den sänker sig
väl åter något, så att den vid 150 alnar är al-

-
ja

lenast 30 fot; men höjer sig ånyo, och är vid
360 alnar hela 50 fot högre än hafvet, och på
ömse sidor om kanal-linien ännu vida större, och
på östra sidan åtminstone 100 fot. Uti denna
sänka hade, tid efter annan, formerat sig ett häng-
fly eller kärr, som, vid första påseende, hotade
att lägga ett icke obetydligt hinder för kanalgräf-
ningen derigenom, helst det om sommaren fanns
nästan olillgängligt, men kunde om vintern un-
dersökas med jordborr, som tillkännagaf, att öf-
versta hvarfvet bestod af bräntorf, 3 å 4 fot
djup, och dernäst blålera med större och mindre
stenar på djupet, och ändtligen fast botten. Den-
na fasta botten visade sig likväl under arbetet
bedräglig, ty, sedan bräntorfven, blåleran och
stenhvarfvet voro genombrutne, befanns grunden
så väl här som öfverallt i kanalen bestå af grof
lös klappurblandad sand. Det som för jordborret
tycktes ge tillkänna fast botten, var egentligen
icke annat än ett tjockt klappurstens-hvarf näst
under leran, och som hindrade det att komma
ned till sandhvarfvet. Blåleran som här utgjorde
botten för bräntorfyen och hängflyet, var icke
ett horisontelt, utan skålformigt jordhvarf, som
tilläfventyrs hitflutit med dagvattnet, och slutli-
gen formerat en vattentät skål uti hvilken först
vattenväxter rotfästat sig, och sedan, genom för-
ruttnelse och åter föruyad växt, efterhand på
vanligt sätt danat bräntorfven.

Den förhoppning man i början gjorde sig
att här finna berg till grund för slussen, som fö-
reträdesvis borde anläggas vid nedersta ändan af
kanalen, slog således felt, till så mycket större
skada för kanalarbetet, som, utom saknaden af en
fast och säker bolten, grundens vattensjukhet gjor-
de all gräfning på torr botten, under vattenytan

omöjlig, och förvandlade den till muddring på
hela kanal-linien, allt ifrån vattenytan ända ned
till kanalbotten, hvilken dessutom måste komma
så mycket djupare ned, som skillnaden mellan
Mälarens och Saltsjöns lägsta vattenhöjder. De
”lerhvarf eller körtlar, som på ett par ställen af-
skuro sandmassan, hade allt för liten mäktighet
för alt lemna tillräckligt rum åt slussen. Och
då, såsom redan är nämdt, hela skeppsdjupet
från vattenytan ned till botten, måste genom
muddring upptagas, var det icke heller möjligt,
att der så noga undersöka jordhvarfven, som öf-
ver vattenytan. Likväl kunde man af den upp-
muddrade jorden sedan finna, att inga snäckhvarf
blifvit bildade under vattenytan, utan endast öf-
ver densamma.

Emellertid forcerades gräfningen 1 begge ka-
nalerne ned till vattenytan, för att under tiden
vara betänkt på utvägar att komma ned till ka-
nalbotten, 14 fot under densamma, i händelse
botten öfverallt skulle visa sig lika vattensjuk,
som ty värr ock inträffade.

Under denna öfvergräfning 1 nedre kanalen,
yppades. vid 280 alnars afstånd från saltsjöstran-
den och på ett djup af 34 fot under jordytan,
en ockerfärgad teckning 1 sandmassan, hvilken
tydligen gaf tillkänna, att der någon gång varit ett
timradt hus eller byggnad med fyra väggar och
vanliga utknutar. Timmerväggarne voro nu all-
deles borta, men målningen i sandmassan efter
dem, qvar. Då man med handen ville gripa en
stock eller utknut, fick man i handen endast en
brun sand, utan allt tecken till trädämne. För
att närmare kunna betrakta fyndet, blef stället
kringgräft på tvenne sidor, men som timret
var alldeles förmultnadt, så hade den lösa sand-

massan icke något stöd af väggarne, utan ned-
föll efter hand, ända till dess man kom ned till
husets grund, som befanns ända ned vid vatten-
ytan i Egelstaviken eller hafvet. Der först visade
sig några lemningar efter det timmer eller virke,
hvaraf buset eller byggnaden varit uppsatt, och
som kunde gifva någon anledning till gissning
om dess ändamål och beskaffenhet. Den första
tanke som erböd sig, var, att den utgjort en
brunn för folk, som någon gång bodt i nejden, då
intet tecken till tak, men endast väggar visade
sig i målningen; hvilken tanke eller gissning lik-
väl blef mindre sannolik då man betraktade hu-
sets vidd, som var mycket större än den man van-
ligen ger en brunn, och då man slutligen fann
liknelse till golf i buset, samt i midten deraf en
ring af stenar, uti hvilken kol och bränder samt
granris-qvistar utomkring ringen, ännu voro qvar-
liggande. I granskapet af stället syntes inga lem-
ningar af åbyggnader eller tecken till, att det nå-
gonsin varit bebodt, utan var det, vid arbetets
början, beväxt med grof timmerskog. Månne stäl-
let der huset stod, någon gång varit nära stran-
den af Egelstaviken, och huset då varit en fiska-
rekoja för folk, som bodt i nejden, eller der sta-
den nu är?

Uti denna eller nedra kanalen, visade sig,
vid gräfningen öfver vattenytan, inga andra jord-
fynd än det nyssnämda, men i den öfra kana-
len, icke långt ifrån marstranden, yppades, 3 fot
under jordytan, och näst öfver vattenytan i Ma-
ren, en mängd större och smärre pålar, ställde i
viss ordning, såsom till någon bro eller fiske-an-
stalt. Så snart pålarne började visa sig, märktes
en stark hepatisk lukt uppstiga, hvilken med dju-
pet tilltog och än mera ökades då pålarne upp-

drogos, och hvarvid häftiga källådror tillika upp-
vällde. Den hepatiska lukten blef efterhand så
stark, att den kändes tili bela 50 alnars afstånd
från stället, och räckte inpå andra dagen, eller
tills alla pålarne voro uppdragne, hvarefter luk-
ten aftog, men vattenådrorna deremot ökades:
till föga hugnad vid åtankan å kanalens uppta-
gande under vattenytan, helst som de till mängd
och storlek ökades till den grad, att det redan
vid 2 fots djup under vattenytan blef omöjligt,
att på en area af endast 400 qvadratalnars vidd
hålla arbetsrummet fritt från vatten med en pump-
ning eiler skoffning af hela 600 kannor i minuten.

Vid denna öfvergräfning mellan Maren och
Mälaren, föreföllo åtskilliga mindre betydande
fynd af slipade stenar, eller så kallade stridsham-
rar, med och utan hål; yxor af ovanlig eller ur-
åldrig skapnad m. m., och äfven 2:ne koppar-
tackor: den större af 13 L:& tyngd och den min-
dre - af endast 2! &, som likväl tyckas vara i
sednare tider ditkomne, emedan den mindre ha-
de alldeles ingen, och den större allenast fläck-
tals var öfverdragen med en sådan ergskorpa, som
på ringar och värjfästen m. m:., uppgräfne 1 ätte-
högar plägar visa sig. De hafva förmodligen un-
der i fordna tider skedd forsling mellan Mälaren
och Saltsjön, här blifvit tappade.

Under vattenytan, upptäcktes i nedra kana-
len, vid dess mynning i den så kallade Marstier-
ten, 4 fot under sjöbotten och 8 fot under vat-
tenytan., en mindre farkost eller båt, till stäfver
och köl af.ek, men till bordläggning af furu,
byggd på klink, med trädnaglar och spik till skif-
tes; som tyckes ytterligare bekräfta den tanken,
att Maren fordom utgjort en vik af saltsjön, och
att denna då ej varit mer än knappt 1100 alnar

skild från Mälaren, och landtungan då väl gjordt
skäl för namnet Telje.

Uti öfra kanalen, hvarest ifrån Maren, ända
upp emot Mälaren, grunden fortfor att vara lika
lös och vattensjuk som i den nedra, måste man
likväl vara betänkt uppå, att, på ett eller annat
sätt, bereda sig grund för slussen och vindbryg-
gan, och således, kosta hvad det kosta kunde,
genom pumpning forcera sig ned till botten, på
så stor längd af kanalen, som för dem behöfdes.
Men ehuruväl för detta ändamål slutligen använ-
des ända till 4 ångmachiner af tillsammans 80
hästkrafters storlek, som i hvarje minut uppum-
pade icke mindre än 64,050 kannor vatten, kun-
de man ändå ej komma längre ned än till 43 å
5 fot nära slussbotten; en omständighet som ej
annat kunde än försätta kanal-direktionen i den
bekymmersamma ställning, att antingen uppgifva
hela förslaget till kanalfart här, eller välja mel-
lan de förslag som af sakkunnige män kunde in-
hämtas, då direktionen slutligen fann för godt att
antaga det af mig uppgifna, som var, att uti en
tillräckligt stor och vattentät flytande pråm upp-
mura slussen, och efterhand nedsänka honom
med sitt rustverk på en med sprängd gråsten
planerad grund. Detta förslag, ehuru aldrig förut
verkstäldt, blef utan någon olyckshändelse ut-
fördt. Slusspråmens längd var 188 fot, och dess
kubik-innehåll 88,176 kubikfot, samt dess bär-
ning 13,226 skeppund vict. vigt. Huru gles och
vattensjuk jordmassan här i nejden är, visade sig
tillräckligen derigenom, att då alla 4 ångmachi-
nerne sattes i gång, blefvo inom dygnet, de fle-
sta brunnar i Telje utan vatten, men återfingo
det då pumpningen inställdes.

Sedan slussen med vindbryggan och strand-
murarne voro uppmurade och vattenpumpningen
inställd, så att begge jordvallarne som afstängt
slussrummet, kunde medelst muddring borttagas,
yppades i utlopps-kanalen vid mälarstranden 2:ne
vrak af halfdäckade fartyg eller större barkasser
nedbäddade i sanden, djupt under mälarbotten,
och 8 till 1o fot under vattenytan. De gåfvo till-
känna en hög ålder, i det, att här liksom i löd-
jan, ned emot Maren, endast trädnaglar i stället
för spik blifvit nyttjade, och att de prydnader
som på förstäfverne föreställde menniskohufvu-
den, voro till den grad uppmjukade eller för-
multnade, att de efter torkningen alldeles förlo-
rade deras ursprungliga skapnad, och kunde så-
som lösbrända kol söudersmulas. De voro sämre
byggde än lödjan, och af furu, samt hade mellan sig
ett ankare, likt det som längre ned i kanalen fanns.

I sammanhang med hvad om jordhvarfven
och i synnerhet om det öfversta snäckhvarfvet i
Blåbacken blifvit anfördt, anser jag värdt att an-
märka, att i det så kallade Mälarberget, på östra
sidan om Mälarviken, och midt emot nyssnämde
Blåbacke, finnas i det här trappvis uppstigande,
och till lika höjd med snäckhvarfvet, 3:ne styc-
ken så kallade jättegrytor af betydlig storlek bå-
de till djuplek och vidd. Den öfversta, som är 3
fot djup, ligger 95 fot öfver Mälarns medelhöjd ;
den medlersta af 3 fot och to tums djup, 77 fot
3 tum, och den nedersta af 5 fots djup,» 75 fot
öfver samma vattenhöjd. Deras vidd eller diame-
ter äro något olika, ifrån 15 till 18 tum, och min-
dre vid botten än upptill. De äro fullkomligen
runda men ej alldeles lodräta utan något lutande
och äfven litet krokiga.

Uti bergen invid Albano här vid Stockholm,
skola dylika jättegrytor finnas, ungefär vid sam-
ma höjd öfver Mälaren.

Har nu, såsom häraf vill synas, Mälarens
vattenyta någon gång stått öfver dessa jätte-
grytor och öfver snäckhvarfvet i Blåbacken; så
har ock den tiden Mälaren och Hjelmaren kun-
nat vara en och samma sjö, och först vid jord-
massans genomskärning vid Stockholm och Söder-
telje, blifvit från hvarannan skilde, hvartill man
får anledning att gissa, af de märken som ej
otydligen visa sig i bergen vid Thorshälla, och
i synnerhet i dem vid Lindö herrgård i Kärrbo
socken i Vestmanland, nära mälarstranden.

I den händelsen hafva sträckor af Upland,
Vestmanland och Södermanland då varit sjöbot-
ten, och kanske namnen Telje af samma anled-
ning, så väl vid Norr- som Söder Telje uppkommit.

Kn nama non

Mkr ärr rade a VR RA rp al Ngan OL

Rn (Mg

ARE

råg

pa AR RR
r
kv

É
ANG

RDR BRG 2

i Å 3 ÅA Nl K ; :
KÄR PPS MMS SR TR Ar FRUN ENT AN SS NT RN Ka rer fen RA bf ;
i i n :

SÖN

SANN RR

RN
PA
Jå
j
.

ERE FE RE
2 REY

Aga Ke by
Und

| SN

November .
December .
Januari
Februari
Mars

April

Maj .

Juni

Juli .
Augusti
September
October

Vintermånaderna

Hela året .

PANNA nn nn rn nn

K. V. A. Handl. 1832.

Medeltemperaturen utgör för:

Sommarmånaderna .

oj "z0O8T

tajt 40 Hrrr TOST

:eusopeugur ap:or pov

go In

—10,665
+ 7,805
«| — 0,2380

(Inhäftas efter pag. 76).

e:r "C08T

taj:cr qvo Her "ZO8T

"cuaapedem ap:or

o
>
2
&

— 10,46
—17,97
— 20,06
—14,58
— 9,15
— 0,07
+ 7,12
+ 12,69
+ 15,58
+ 14,67
+ 6,64
+ 1,80

—12,048
+ 9,750

— 0,1915

"euIapeugw ap:or

pawm 420 Un em "POST
toj:ti yo rr "GO8T

— 6,95
— 17,49
— 18,82
—19,48
—-11,91
+ 0,46
+ 6,88
+ 12,03
+17,29
+12,63
gl

+ 1,81

—12,365
+ 9,692
— 0,2227

:euaapenogu ap:or
par 420 IN er FGOBT
tfaj:er qvo arr "FOST

— 6,02
— 17,91
—11,49
—17,12
—10,43 |
— 3,02
+ 3,06
+ 9,62
+15,02
+14;29
+ 6,10

— H,45

—10,998
+ 8,348
— 0,7200

BUJSpeurta ap:or
| para qa0 tN er 9O8T
| fogcr 420 rr GOBT

—11,38
—16,62
—12,05
—11,06
— 9,03 |
+ 0,49
+ 6,26

+11,76)

+13,94
+16,01
5 CR

+ 0,48

—9,948
+ 9,620
—0),0768

-
(El
S
3

SZ
e
2
e

pam 420 II!
| tag:c1 20 Här "GÖBT

— 9,05
— 11,98
—-19,49
—- 11,03
— 10,55 |
— 5,24
+ 2,60;
+12,48
+16,73
+14,62
+ 6,01

—11,223
+ 8,333
— 0,2407

— 2,43

—10,763
+ 10,877
+ 0,0095

BELL

öfver

Medeltemperaturen uti luften uti Flaapakylä Bj

under 66923'40” polhöjd,

25 AN RS EE
— 53,M4| — 9,93] 13,00] — 7,97
—17,57| — 2,81] —15,65| —15,47
—24,68| —18,41 —-11,97 | " —14,22
—18,44| —16,40|] —16,87| —11,14
—12,41 | —12,00] — 4,44) —13,20
— 6,76) — 509) — 4,58) — 3,77
+ 2,62] — 3,05 + 4,15 + 9,70]
+14,02| +12,39] +13,77| + 9,56
+15,69| +13,65] +15,17) +13,15
+ 14,96 +12,66 +10,18 +12,01
+ 7,34 + 6,09 + 6,46 + 4,21
+ 0,01] — 1,22) — 2,06) — 0,66

—-14,150 |—10,773 |—11,085 |—10,962
906 EE 699 IE JORI; 322
— 0,4204 | — 0,3350 |— 0,2756 | — 0,3033

:eusapeugma ap:or

pam 420 fn er teT8T
tager Yao ur "ZIG I

— 13,07
—- 14,34
—- 14,04
— 12,01
— 6,87
+ 0,32
+ 4,12
+11,26
+18,65
+13,61
+10,12
— 3,29

—10,002
+ 9,078
— 0,0770

|
I

> > & > DR
EE
NE
5 a SS 8
EE
| BEE RE 2
— 3,28] — 803) — 2,47
—14,69| —18,53)] — 6,88
—24,45| —14,17| 12,85
—10,06| — 9,50) —23,74
—-11,30) — 817; —14,30
— 0,88 + 4,56] — 1,41
+ 4,27] + 9,04] + 1,20
+ 16,29 +20,21 +13,09
+22,12| +22,18 +16,54
+ 19,08 +19,850 +13,00
+11,02| +12,79] +10,23
+ 0,87) + 4,55 + 0,52
—10,777 |— 8,974 |—10,275
+12,275 |+14,762 I + 9,097
+ 0,1248| + 0,4823|— 0,0982

”euIa peurgwa ap:or
para qvo I et "ATT $
tant gao arr YI8L

— 6,38
— 10,04
— 11,27
—16,11
— 12,47
— 1,79
+ 8,04
+11,82
+17,12
+ 11,84
5 VA

— 1,10

—9,677
+9,173

observeradt med Celsii termometer, 3:ne gånger hvarje dag, un

+ sorer

"euspeugwm ap:or

—0,0420

lver-Torneå Socken och Norrbottens Län,

pet af nedanskrifne 30 år, af J. PortIn. Sammandragen af Eric BURMAN E:SON.

Rå LE 25 | &5 | SE 5 23 25 25
423 —12,36| -—10,26| — 9,74 —-10,40! — 9,56 | — 9,10 — 7,22] — 850! — 3,54| 1:sta Decennium . |—11,4012]+ aemal 0,2162
a =O SON SING) = a SKA ST 079] [6 IBS] 113 | 2idra Decenvium > = 104186)4 98337 E 0OIST
JO] —22,86]. —18,41| -—15,53)| —20,70) —14,80 —10,70 —14,11 | 14,45) —20,66| 3:dje Decennium . |— 9,1418|+ 9,6220|+ 0,0400
SN 1372) —-12,05] — 540) —1480) — 820) —1168 1879] —1245| 1354
i = 368 SR OR RR TS SED - bz01 —12,35 — 6,39 — 11,88 Utaf dessa 30 åren hafva varit
- 2 7 099 + JA — 1201 — 230) + 0,20 SO = a Av af dessa 30 åren hafva va
a era ir CSO 4 FO 6,10] + 4,51) + 4,65 + 8,56 år 6.59 | + 3,64] + 6,23 ERE
- Se + 861] +11,50| +12,70| +13,60| +1270| +15419 +15,48| —+13,46| +12,85|] +12,41| +15,72, 1810, 1812, 1821, 1830.
LÖ FA +15201--+16,20) —+15,20| +14,40| +1916| +1381| +1415 +16,68| —+15,20| +17,32
07) + 05 + 0 +15,70 +13,60 +12,60 | —+13,30 +15,63 + 11,46 + 12,60 +11,24 +11,35 +14,50 Underimedelmåttan. 6
40) Sok) EN ER 11670) + 933 11570] + 689] + 928) + 420) + 22 667] + 7.10 1802, 1805, 1816, 1818, 1829 och 1831.
a INT 2 > = 2, Tr = 0) +' 0,3;
681-42 1808, 1809, 1811, 1813, 1822 och 1826
—12,998 | ris 5
02 97123 = a de —9,705 —8,832 |—' 8,680 |— 6,453 —9,010 —9,868 |—11,408 —8,970 |—10,595 Goda och medelmåttiga:
128 = 03229] O49n | 13888 +9700 | +8807 |+10,625 |+11,475 | +9407 +9,128 |+ 8950 | +8,260 |+10,200 SS
(7 DIN +0,1476 | —0,0004| —0,0021 |+ 0,1621|+ 04165 +0,0331 | —0,0617 |— 0,2048 | —0,0592 |— 0,0329 / ga åren.

TABELL

öfver

Medel-temperaturen uti luften vid
Neder-Calix uti Norrbottens Län

och Calix Fögderi,
belägen under 659,50; min. polhöjd, observerad
med Celsii termometer under observations-året
1832; af Er. Burman.

September -. . .
(ClOHent
För Vinter-måna-

CLEenn as Re
För

naderna

Sommar-må-

+ 8,8339.

1831.
November .1— 4,1000.
December. . . . . —10,7850.

1832
JOmrAR sc oo & o 6 — 9,1185.
PENN soboov = 31430.
Vas Eter srt — 4,4400.

ANDTIN Slöo o Son + 1,6220.
Maj HÖNS seder rd + 5,1390.
Jam Tass + 13,8777.
Ul 114 0, seder ee)RS + 14,9247.
JAGET oo 00 0 + 11,9783.

+: 31777.

+ 3,9031.

— 4,9941.

För hela året

«+ 0,3199.

Årsväxten.

På råg och korn: miss-
växt, förorsakad af tor-
ka från våren samt fros-
ter i början och slulet
af Augusti månad.

På hö: den svåraste
missväxt som varit i
manna-minne , förorsa-
kad af 1831 års ovanli-

TTR
tates: frös bort på alla
öratåligare ställen; men
der den ej frös bort gaf
den medelmåttig äring.
Uti hela Öfver-Calix
socken, med undantag af
Bränna och Grelsbyn har
spanmålen frusit så to-
talt, att få bafva dugligt
utsäde till kommande
vår, och största delen af
folket ej fått tröska det
ringaste. Samma förhål-
lande är med alla skogs-
byar uti Neder-Calix och
Råneå socknar, En stor
del af de större byarne
komma äfven att sakna
dugligt utsäde nästa vår.

Uti Gellivaare Lapp-
marks församling har in-
gen spanmål mognat det-
ta år så vida, att den
kunnat tröskas.

Anm. Observationerna hafva skett tvenne gånger hvarje dag.

K. V. A. Handl. 1832. (

Inb. eft, p. 76).

Om det obenämda Benet;

af
P. G. CEDERSCHJÖLD.

Det ben, hvilket utgör hvardera sidan af bäc-
kenet, är helt visst den del af mennisko-skelet-
tet, som anatomerna haft svårast och minst lyc-
kats att beskrifva. Deras förlägenhet tyckes till
och med framskymta ur sjelfva det namn, som
de gifvit detsamma, neml. det obenämda benet
(os innominatum). Hela svårigheten har kom-
mit deraf, att man uti detta ben icke kunnat
upptäcka något slags regulier figur. Man har der-
före, vid beskrifningen, måst sönderdela det i
dess ursprungliga beståndsdelar, samt särskilt be-
trakta Höftbenet, Sittbenet , och Blygdbenet:
och beskrifningen har i alla fall alltid varit otyd-
lig, och oförmögen att gifva någon bild åt före-
ställningen. — Jag vill deremot bjuda till att nu
framställa detta bäckensidben i sin helhet, såsom
en ganska regelbunden mathematisk figur: och
derigenom lägga en säker grund för dess omständ-
liga beskrifning.

I fortsättning af Sittbenet uppstiger vid
höftbenets främre kant, på yttre sidan, en tjock
ås, hvilken anatomerna tyckas nästan alldeles haf=
va förbisett. Denna ås bildar, tillika med sitt-
benet, likasom en stolpe.

På samma sätt sträcker sig, i fortsättning af
Blygdbenet , en tjock ås, eller den så kallade

78
bäckenranden, på inre sidan bakåt, vid höftbe-
nets nedre kant. Denna ås bildar, tillika med
blygdbenet, likasom en bjelke.

Men bjelken och stolpen, som äro jemt lika
långa, korsa hvarandra midtpå, så att de bilda
något spetsiga vertikal-vinklar. Uti korset ligger
bjelken på stolpens inre sida.

Ändarne af detta, om jag så får säga, kors-
verkstimmer äro sammanbundne medelst finare
virke eller liksom sZåar , af hvilka den ena ut-
gör den så kallade Höftbenskammen, men den
andra är sammansalt af tvenne stycken, nemligen
Sittbenets uppstigande och Blygdbenets nedsti-
gande gren.

Hela det obenämda benet utgör sålunda två
sammanhängande lika stora vertikal-vinkliga tri-
anglar, af hvilka den ena ligger uppåt och bakåt,
samt den andra nedåt och framåt. Den sistnäm-
de triangeln, som bildas af sittbenet och blygd-
benet med deras utskott, är nästan alldeles öp-
pen och ramformig, samt blott till en ganska
ringa del fylld i öfre hörnet, på hvars yttre sida
höftledshålan är belägen, såsom det ställe, hvar-
est stolpen och bjelken med förenad styrka bäst
kunna uthärda hela öfre kroppens påtryckning i
stående ställning. Den öfre och bakre triangeln,
som utgör det så kallade höftbenet, är fylld med
en tunn skifva eller ett slags spegel, för att kun-
na tillräckligen understöda bukens inälfvor.

För öfrigt är hela bjelken buktig, koncavt
inåt: och stolpen deremot med öfre hälften vi-
ken något utåt. De båda trianglarne ligga såle-
des i särskilta planer: och den öfre triangelns
fyllning tyckes ligga på stolpens inre och bjelkens
yttre sida.

179

För att slutligen finna denna det obenämda
benets regelbundna bildning alldeles ögonskenli-
gen, behöfver man blott göra först en sågning
lodrätt ifrån bjelkens bakre ända, emellan den
och fyllningsskifvan, och fullfölja denna sågning
emellan bjelken och stolpen in. i öfre hörnet af
det aflånga hålet; samt sedan göra en annan
sågning horisontelt, ifrån stolpens öfre ända, emel-
lan den och fyllningsskifvan, ned till den först-
nämde sågningen. Derigenom blir icke allenast
fyllningsskifvan lossad, så att hon kan i hela sin
bredd uttagas; utan äfven stolpen och bjelken
åtskilde, fristående och alldeles omisskänliga.

Undersökning af den blå kristali-
serade arseniksyrade kopparen

från Cornwall;

af
TROLLE WACHTMEISTER.

De analyser som CHEsEvix lemnat af åtskilliga
koppar-arseniater, tillkännagifvande en icke san-
nolik mångfald i deras sammansättning, hafva
ej gifvit tillfredsställande upplysningar om naturen
af dessa mineralier, hvilka utgöra ett, så väl för
den egentliga mineralogen, som för kemisten,
ganska intressant slägte, likasom alla de förenin-
gar, hvaruti den från läran om multipla förbål-
landen afvikande arseniksyran ingår. Dertill kom-
mer äfven, att fosforsyran, som delar den förras
gensträfvighet mot de bestämda proportionernas
allmänna reglor, ofta sluter sig, genom isomor-
fismen, till henne, för att deltaga i de fossila kop-
par-arseniaternes sammansättning, och ytterligare
modifiera de många varieteter )m dessa mine-
ralier erbjuda.

Bland dessa, är den blå Linzenerzen från
Cornwall, den mest utmärkta, så väl genom sin
skönhet och kristallform, som genom det redan
för blåsröret yppade förhållande, att en icke me-
tallisk basis är i den närvarande Med detta mi-
neral har jag företagit den undersökning, som här
för K. Academien framlägges.

Oaktadt

'Oaktadt all omsorg har det icke lyckats mig,

att till denna analys kunna använda endast fullt
rena prof, fria från all inblandning, så väl af gång-
arten (ett jernoxid-hydrat med lerjord, kiselsyra
och arseniksyrad koppar), som af insprängd qvartz;
ej heller; kunde det förekommas, att med det öf-
riga följde en och annan kristall af den gröna
Linzenerzen, som visar sig med den blå. Jag an-
såg mig lycklig att kunna undvika den äfven åt-
följande ziegelerzen och ett hvitt pulverformigt
ämne, hvaruti blåsröret tillkännagaf svafvelsyrad
blyoxid: .
Efter åtskilliga försök, syftande dels att sön-
derdela mineralet med 'caustikt kali'i kokning,
eller, efter lösning i syra, med ”hydrothyon-am-
moniak, som skulle afskilja de elektronegaliva be-
ståndsdelarne: från de positiva, dels att bestämma
arseniksyran, genom dess förening med oxiderna
af jern eller bly, eller: såsom 'svafvelarsenik ”f-
skild medelst saltsyra från dess) förening med
svafvelammonium, dels ändtligen" att utfälla kop-
paren på jern, och taga dess vigt: efter glödgning
1 vätgas, ansåg jag dew nu följande analytiska
metod lemna det säkraste resultat;

4. Finrifvet och i lindrig värme torkadt prof
af. mineralet, som 1'pulverisering alldeles förlorar
sin: blå färg; och blir smutsigt 'ljusgrönt, utsattes
1 platinadegel för lågan af en spritlampa. Vid het-
tans första åverkan, innan ännu'degeln blef var-
mare än att kunna handteras med blotta handen;
hade :pulyvrets färg småningom! öfvergått till blå,
hvarvid en vigtförminskning, lika med hälften
af bela den genom glödgning sedermera erhållna
förlusten'; inträffade. ;' I den starkare hettan för-
ändrades åter färgen 'och profvet blef mörkt bu-
teljgrönt.' Det förflygtigade ansågs 'vara vatten,

K. V. 4. Handl. 1832. 6

hvars närvaro i betydlig qvantitet redan för blås-
röret tillkännagifvit sig. Försök gjordes att upp-
hämta hyad som värmen utjagat, i ett förlag,
hvilket, efter afrökning, visade en icke vägbar
hvit anlöpning, som reagerade svagt sur. Denna
arseniksyrlighet, om den än såsom sådan ingått
i mineralets sammansättning, och icke nu till-
kommit genom en börjad sönderdelning af det
arseniksyrade saltet, var i så ringa qvantilet, alt
den kan alldeles förbigås, samt hela glödgnings-
förlusten således antagas vara vatten. |

B. Det glödgade profvet smältes i platina-
degel, med tre gånger sin vigt fatisceradt kolsy-
radt natron, till fullkomlig fluss; löstes i vatten,
som utdrog de med alkalit förenade syrorney tilli-
ka med en del af lerjorden. Det olösta, svart af -
kopparoxid, behandlades med utspädd saltsyra,
hyaraf det med lätthet upptogs, lemnande ett
med fina qvartzkorn blandadt, blekrödt ämne, -
hvilket under fortsatt digestion, men alltid: i-ut= -
spädd. syra, ej synbart förminskades: Detta upp-
togs, och, efter vägning, sönderdelades genom -
smältning uti surt svafvelsyradt kali, hvaraf er- -
hölls kiselsyra blandad med litet jernoxid, kop= -
paroxid och lerjord.

C. Kopparlösningen blandades med: kaustik
ammoniak, och digererades dermed något. Fäll-
ningen, lik en blandning af ;jernoxid och lerjord; |
afskildes. Vätskan behandlades i kokning med kau=
stikt kali. Kopparoxiden upphämtades och vägdes;
efter långvarig tvättning med kokhett vatten. Uti
vätskan fanns eu liten portion lerjord; som: am-
monhiaken. utdragit och som kalit nu upptagit.

> Di Debsom ammoniaken i C afskilt, var
jernoxid, lerjord, och kiselsyra med ett spår af.
koppar, hvilka på vanligt: sätt behandlades: och

bestämdes. Då fosforsyrad Aerjord är löslig uti
kolsyradt natron, kunde icke här'vara än fös-
forsyra. |
| E. Den alkaliska lösningen i B mättades möd
saltsyra, hvars öfverskott bortdrefs i afdunstnings;
den neutral vordna vätskan ingöts i en flaska
med dubbel öppning , och vätsvafla inleddes ge-
nom den ena. Lösningen, full af utfälld arsenik-
svafla, blandades med saltsyra, hvarmed den lem-
nades i ganska lindrig värma, tills ingen lukt af
vätsvalla mera utvecklades, hvarefter precipitatet
upptogs och tvättades ed vatten, försatt med
saltsyra. Af dess vigt beräknades den motsvaran-
de arseniksyran. Vid ett af dessa försök iakttogs,
såsom korrektion, att i kungsvatten" oxidera” en
vägd del af den erhållna arseniksvaflan ,. och ,be-
stämma dess halt af arsenik efter beräkning. af
svafvelsyran, som blifvit KERGSEN af men
resultatet blef detsanrma. |

F. Utur den ofvannämde, från knikögalla
befriade lösningen, fälldes med kolsyrad. ammoniak,
lerjorden, som efter glödgning och vägning .pul-
veriserades i platinadegel, der den, blandad med
2! gång sin vigt kiselsyra, och. sex gånger sin
vigt fat. kolsyradt natron, utsattes en timme för
rödglödgning. Den icke smälta, men något sam-
mansintrade massan, löstes i vatten; och efter
kiselsyrans frånskiljande, afsöndrades lerjorden,
som med sin vigtförlust tillkännagaf qvantiteten
af fosforsyran (hvars närvaro i vätskan röjdes af
en ymnig fällning, för saltsyrad kalk) och af hvil-
ken i ingen, lerjord blifvit. qvarhållen,. hvilket af
korrektions-försök, med ättiksyrad blyoxid o.s.v
åda alades.

G Den lösning, Hyarutur fösforsyrade lerjor-
ae (i föregående) blifvit Tfälld,. neutraliserades

34
med saltsyra, ingöts i flaska, der den ända till
alkalisk reaktion blandades med kalkvatten samt
lemnades i hvila i den täppta flaskan, hvarutur,
efter repeterad afsifonering och påspädning af
vatten, en ringa fällning af fosforsyrad kalk upp-

hämtades.
Det på denna väg erhållna resultat var: |

Vatteriy ns av Ul 4aj24” häller" Bytt; 16,56
Kopparoxid 85587 6 API 107 CRT Far) OA PI Kole
Lerjord 20 it och a 20h803s Rn klad |
Jernoxid D,-: C BO FIRNSIINVI, DO FRV |
Arseniksyra fo ef An AO TAND 9,22
Fosforsyra fore bon [JAA FRONT
Kiselsyra Devi BULOR)
Silicat, Kiselsyra och AE En
rån B,; so co Ob - |
| | 100,26 |
"Det synes snart hvilka svårigheter köl mö-
ta vid försöket att beräkna sammansättningen af I
ett mineral, hvaruti så många baser äro delade :
emeilan flera elektroniegativa beståndsdelar, och |
der ingen säker grund framställer sig hvarifrån |
man kan utgå, för alt bestämma, hvilka som äro
förenade med, syrorne, och ' hvilka som bilda det
hydrat, hvars ingående i mineralets sammansätt-
ning ej kan 'Betvillas En annan orsak till förvil-
lelse. företer sig i ovissheten om hvad som bland

JIA

de funne beståsidsdelarne kan härröra från gång-
arten, hvilket gäller. hufvudsakligen för IR

———————— AAA ö— RR

>); Säkert ifrån qyartzen, som är insprängd mellan kri-
; stallerna, och kanske till någon del äfven af. syran,
””atdragen ur silicatet.

385

Dessa svårigheter, hvilka, på samma ' gång de
försvåra bestämmandet af en formel, göra mine-
ralet, må. hända så mycket mera intressant, för-
anleda mig att hellre inskränka mig till betrak-
telser öfver de möjligheter som här framställa sig,
än att söka afgöra hvilken af dem bör anses in-
nebära det rätta.. |

Den första frågan, som här kan göras, är om
mineralet ej bör kunna anses: såsom ett vatten-
haltigt arseniat af jernoxid och lerjord, förenadt
med kopparoxidhydrat, hvaraf den rena blå fär-
gen skulle härröra? Men det låter sig icke göra,
att utur denna synpunkt beräkna det undersökta
ämnets sammansättning. Det som förgår vid dess
upphettning och glödgning vittnar deremot; ty
mineralet skulle, i nyss angifne händelse, efter
förlusten af sitt vatten, blifva svart. Jag antager
derföre, att kopparoxiden ej kan här vara i form
af hydrat.

Innan man går vidare, framställer sig äf-
ven anledning till den frågan, om en basis med
tre atomer syre kan ingå i samma salt med en
enatomig? Det må vara möjligt; men sannolikt
är det här icke; och då torde man ej böra taga
ett sådant förhållande i beräkning.

Det faller lätt i ögonen, om man blott fäster
sig vid kopparoxiden och arseniksyran, att en för-
ening .mellan dessa kan förmodas; som yttryckes

med: CwAs, hvaremot, i fall fosforsyran; såsom
en genom isomorfismen integrerande del, tages

med, man finge Cu? 5 , och att i fall det förra

alternativet vore det rätta, uppstode lika lätt ett
fosfat af lerjord och jernoxid, som precist. blef-

86
ab SAR dö , ls
Ve: vas och hvars syre väl icke fullt, men gan-

ska nära, vore hälften af arseniatets, hvaraf, då
vattnets funna syrehalt är i det förbållande till
syreatomerne i arseniatet, att det noga deruti
kan ingå såsom utgörande 13 atomer, skulle för
mineralets sammansättning uppkomma formeln:

Fe Fes Ur a(Cu Ås) rö Men då förhållandet med

det "undersökta ämnet tyckes angifva, att en af

deruti ingående föreningar, måste vara ett hydrat,
och i synnerhet då man bör förmoda, att de beg-
ge isomorfa syrorne dela sig emellan en gemen-
sam basis, synes man böra söka det rätta på en
annan väg. Jag tror äfven, att man bör så länge
möjligt hålla sig qvar vid föreställningen, att kop-

parsaltets mättningsgrad är = RR, såsom det vi-
sar sig hos den enklaste af dessa föreningar, nem-
ligen "Olivénerzen enligt v. Kosenirs annalys ”),
hvilken: med någon afvikelse i anseende till fos-
forsyran, för öfrigt alldeles instämmer med en
som jag för någon IMa sedan utfört.

Om man således, utgående ifrån denna för-
utsättning, söker hydratet, antingen uti lerjorden
ensam eller i den och jernoxiden, förenade ge-
nom isomorfismen, finner man att, uti förra fal-
let, skulle syret i hydratet utgöra för litet mot

andra termen: RR, som i hänseende till syre=
halten vore mera än dubbelt större; och att i
det andra alternativet skulle hydratet, bestående af:

FJ gifva mera än hälften af arsenio-fosfatels
e

”) PoGGEnpDoreéFs Annaler, 1830, N:o 2.

37
syra. Intetdera är således antagligt. Dessutom an-
märkes, i anseende till jernoxiden, att om FeH?
inginge i mineralet, skulle det vera grönt") och
ej rent :blått.. Detta förer ganska naturligt till den
förmodan, att en del af det funna jernet, såsom
oxidul'ingår i 'en 'isömorf integrering i det under-
sökta saltet, hvarjemte med all sannolikhet kan
antagas, att en annan del tillhört mineralets ma-
trix. Deraf skulle uppkomma följande formel:

säte (00 Höj och mineralets grundfor-
e

mel blif va: ÅN + 3CusÄsHe.

+) Månne färgen hos den gröna varieteten af Linzenerz
beror af en sådan omständighet?

Analys af tvenne Brom-salter.
(Bromo-Platinas natricus och
Bromo-Auras kalicus);

af
P, ÅA. VON BONSDORFF.

I den afbandling, med titel: Bidrag till afgö-
rande af frågan; om Chlior, Iod m. fl. metal-
loider , i likhet med syre, äro syra- och bas-bil-
dande kroppar, hvilken jag tillförene haft äran,
att till Kongl. Academien aflemna, och som i
dess handlingar för åren 1828 och 1830 finnes
införd, har jag äfven sökt ådagalägga, att bromi-
der af de elektronegativa metallerna, platina och
guld, i likhet med dessa metallers chlorider, in-
gå föreningar med elektropositiva metallers bro-
mider, och ehuru jag bland dessa föreningar
icke då, förnämligast i anseende till bristande
tillräckligt förråd af brom, kunnat anställa ana-
lys på mer än en enda: nemligen det salt pla-
tina-bromiden, i förening med kalium-bromid, bil-
dar (Bromo-platinas kalicus), hade jag likväl, i
grund af observationer, gjorda på hit hörande
salters kristallisation, anmärkt, att de flesta af
dem visade analogi och isomorfism med mot-
svarande chlorsalter "). Sedermera satt i tillfälle
att undersöka 2:ne andra hithörande salter, och

+) Kongl. V. A. Handlingar för 1830, pag. 128 och följ.

ög

avt af dem finna bekräftelse på nämde analoga
förhållande, tar jag mig den fribeten, att här för
Kongl. Acaädemien nedlägga resultäterna af' den-
nå undersökning. | IH |

I sammanhang härmed, och innan jag går
att redogöra för sjelfva analysen af här 1 fråga
vararande salter, torde det icke vara främman-
de för ämnet, att, i afseende'å- kristallisation af
här ofvanföre "nämde, af platina-bromid och
kalium-bromid bildade, salt, anmärka, hvad 'vid
den förra undersökningen icke blifvit bemärkt:
Då en kall upplösning af nämde salt lemnades
åt en långsam, frivillig afdunstning vid vanlig
temperatur, ansköt saltet i ganska vackra och
tydliga kristaller, dels af en regulier octaédrisk,
dels af cubo-octaédrisk form. Då sammansätt-
ningen var analog med chlor-saltet (Cloro-pla-
tinas kalicus), hvilket, såsom bekant är, anskju-
ter i reguliera octaédrar, kunde man förutse att
äfven kristallformen skulle vara densamma; of-
vannämde observation har således bekräftat
detta.

Bromo-Platinas natricus.

Kristallisation och öfrige 'karakterer af detta
salt äro förut iden omnämde afhandlingen be-
skrifna '"). Analysen af saltet verkställdes på
följande sätt: |

0,865 -gramm 1 redigt anskjutna, större kri-
staller "insattes 'i kulan på en liten'apparat, gjord
af ett barometerrör, hvars ena, till/6 å 7 tums
längd utdragna, smalare ända, var småningom el-
ler» i half cirkel -nedåt böjd: "Samma "ända in-
leddes och inpassades'lufttätt i en 'liten tubules

A K. V:A Handlingar för 1830, pag. 130:

rad/ flaska; ine rv en utspädd upplösning
af ;salpetersyrad silfyer-oxid, med, några droppar
syra ij öfyerskott, och, ifrån nämde flaska leddes
ett krökt glasrör till en annan flaska, innehållan-
de samma , metallsalt upplöst. Den andra kor-
tare ändan af apparaten var på vanligt sätt, för-
medelst .kautschucksrör, förenad med en apparat
för. vätgassutveckling, äfven såsom vanligt försedd
med ett rör, innehållande kalcium-ehlorid. Se-
dan vätgas-utvecklingen fortgått en stund, upp-
värmdes: kulan ganska lindrigt med en spritlam-
pa, tills en liten portion vatten hade afsatt sig
i: kulan och i det smalare röret, hvarefter upp-
värmningen afbröts. Den fortgående torra vät-
gäsströmmen bortförde nu småningom det afsat-
ta vattnet, hvarefter kulan ånyo lindrigt upp-
värmdes, och det å nyo afsatlta vattnet återigen
tilläts, att i vätgasen afdunsta. Samlades i röret
något mera vatten än i form af imma, så kun-
de äfven detta efter hand, i det småningom ned-
åtgående krökta röret, långsamt sänka sig, jemte
den deri upptagna bildade brom-vätesyran, hvil-
ken då började att utfälla bromsilfver i den tu-
bulerade flaskan. Sedan vattnets utveckling upp-
hört, ökades värmen småningom till glödgning,
och fortsaltes oafbrutet, så länge någon fällning
syntes uppkomma, och äfven ännu en god stund
derefter.

Sedan apparaten svalnat, afskars det sma-
lare röret i krökningen, med tillhjelp af en dia-
mant och en böjd, tjock glödande platina tråd.
Den i tubulerade flaskan, äfvensom på ändan af
det smala röret, afsatta silfver-bromiden (i den
andra flaskan hade äfven en, ehuru knappt väg-
bar fällning uppkommit) uppsamlades med nog-
granhet på ett filtrum, tvättades, torrkades och

glödgades, då dess vigt befanns vara 0,764 gr.
svarande emot 0,321 gr. brom. Ifrån residuum
1 kulan på den lilla apparaten, sedan dennas
vigt blifvit noga bestämd, upplöstes natrium-
bromiden med vatten, som dropptals infördes
och afhälldes ifrån det olösliga platinapulvret. Lös-
ningen afdunstades, återstoden glödgades och väg-
des, hvarefter platina-pulvrets vigt äfven behörigen
bestämdes. . Nämde residuum befanns sålunda
hafva utgjorts af 0,221 gr. natrium-bromid och
0,205 gr. platina. Jag bör äfven härvid icke
lemna obemärkt, att ett ringa, kvitt sublimat ha-
de under operation afsatt sig i glasröret, samt
att detsamma, efter det prof, som med en så
alltför ringa qvantitet kunde anställas, troligen
utgjordes af hbrom-vätesyrad ammoniak, som blif-
vit bildad genom saltets långvariga utsättande
för luften, under en ofta repeterad kristallisation.
Det bortdrefs lätt ifrån röret genom starkare
upphettning. Då för öfrigt, hvad som saknas i
den till försöket använda qvantiteten, måste ut-
göras af vattnet, blir resultatet af analysen, och
det derpå grundade, beräknade förhållandet föl-
jande: - |

Beräkn. resultat,
Natrium-bromid 25,55 — 24,72
Platina . +: +. 23,70 — 24,02
Brom = «. +» 371 — 38,4
Vatten .:.... 13,64 — 13,15

100,00 100.00

och formeln, som uttrycker saltets kemiska sam-
mansättning, blir

Na Br+ Pt Br246H.

92
Bromo-Auras kalicus.

Äfven detta salt har, till sina yttre karakte-
rer, förut blifvit beskrifvet ); I afseende å kri-
stallformen torde dock böra tilläggas, att på den
rhombiska. prisma, som utgör den enklaste, och
efter all SLJgODEN den primitiva formen, äro de
bestämmande sidyinklarne ganska nära 771 ? och
1023 ?, hvarjemte bör anmärkas, att prisma sy-
nes vara rätlstående (prisme rhomboidale droite),
eller åtminstone ganska litet derifrån afvikande.
Saltet löses lätt i alkohol utan värme, och är
deri lättlöstare än 3; vatten. — Då det vatten-
haltiga, kristalliserade saltet ställes i värme, fati-.
scerar det ganska snart, och afger allt sitt kri-
stallvatten. -Upplöses sedermera detta salt i ab-
solut alkohol, och lösningen lemnas i värme att
afdunsta, så anskjuter ett vattenfritt salt af sam-
ma färg med det vattenhaltiga, och med, dels
rhombisk, dels derifrån härledd sexsidig, prisma-
tisk kristallform, samt af betydligt snedare vink-
lar än det vattenbaltigas. Analysen af detta salt
verkställdes på följande sätt.

0,625 gr. i rena och tydliga kristaller upp-
vägdes på ett urglas, som ställdes i+60? värme,
då vigten efter ett par timmar hade minskats till
0,582 gr., ytterligare utsatt för 75? värme under
en timmes tid, blef vigten oförändrad; kristall-
vattnets vigt var följaktligen 0,043. De åter-
stående 0,582 gr. inlades i kulan, på en dylik
apparat, som den till platina-saltet använda och
nyss beskrifna, hvarvid. reduktion med vätgas
verkställdes, under en genast använd större het-
ta, och den bildade bromvätesyran upptogs i en

”) K. V. A. Handlingar för 1830, pag. 131.

upplösning af:salpetersyrad silfveroxid, utan ; att
likväl: brom-silfret till vigten bestämdes... Massan
i kulan mörknade och smälte, under !operation,
och ängen liqvid syra bildades i röret, hvaraf
syntes, att vattnet, under falisceringen 1 vär-
me, fullkomligen hade bortgått. Residuosd i ku-
län efter fulländad reduktion, delades, genom be-
handling med; vatten, i -:0,126 gr: kaliumbromid
och :0,207 gr. metalliskt .guld;.. Då ;summan af
dessa 0,333 afdrages ifrån 01582 gr. blir diffe-
rensen: 0,249 gr... =. vigten af bortgången brom.
Äfven vid denna operation” afsattes ett Hvitt su-
blimat, dylikt med det "jag ofvånföre omnänmt,
men också här så ringa, att det knappt märktes
på vågen. Resultatet af analysen blir följande:

GAR sl .,Beräkn. resultat.
Kalium-bromid aoO — 19,70
Guld IR II dr 33,30
Brom =. . 39:84 — 39,39
Mallen sem ÖBO RDI

100,00 100,00

till följe hvaraf formeln för saltets kemiska kor;-
stitution blir

K Br+ Au Br? 5H.

Af denna undersökning följer således, att för-
eningen, som utgöres af platina-bromid och na-
trium-bromid med kristallvatten, är fullkomligt
analog med den länge kända föreningen af pla-
tina-chlorid med natrium-chlorid, som af Vau-
QUErinN blifvit analyserad, äfvensom att det salt
guld-bromid med kalium-bromid och kristall-

vatten bildar, till alla delar öfverensstämmer med
motsvarande salt, sammansatt 'af sedmast nämde
a:me metallers chlorider, enligt den: analys Hr
BERZELIUS icke länge sedan derå anställt Vg

Det följer vidare af här ofväilföre béskvrif-
ne analyser, att bromiderna af platina och guld
till atomstal äro på” fullkomligen analogt ”sätt
sammansatta, som chloriderna af nämde metial>
ler, och ätt ' efter beräkning: Ö

1 d ry elr: platinarbromid innehåller. 61,34 d.
brom och 38,66 d. platina, samt 100 :d. gu
bromid, innehåller SÄG d. brom. och Ar 83 "d
guld, silö a

+) K. V. A. Handl. för år 1829, pag. 155.
SR l l-4

Om Berltidtblått och Cyanjerably;

af
J. BERZELIUS.

Cut tlngond har; i Annales de Chibie et Ha Phyc
sique, T; XLVI, p. 73, meddelat åtskilliga försök
öfver berlinerblått och några andra dubbeleyanu-
rer, af hvilka försök han, bland atrelen, ER
följande resultat: .

1:0 Berlinerblått bimehallan eydijömkalmn)
äfven i sitt renaste tillstånd. Vatten, särdeles dä
det underhjelpes: af värme, sönderdelar det fullt
komligt. > Det ger syre åt jernet, som förvandlas
till jernoxid, och väte åt cyan.

GaAv-Lussac fann dervid, att det vatten; byihb
med berlinerblått tvättas, ' går gult igenom; och
fäller berlinerblått, då det: blandas med” en' upp?
lösning af jerncehlorid. ' Han tillägger: ”Il est'å
remarquer que les eaux' de lavage doivent etré
alkalines, puisqu'elles decomposent le "bleu de
Prusse et le raménent årl'etat de peroxide' dé fer.”

2:0 'Cyanjernsilfver, cyanjernkoppar och cy=
anjernbly innehålla cyanjernkalium, 'det' sistnäm-
da likväl minst, men om blysaltet förbrännes,
stannar kali i en i vatten olöslig förening "med
blyoxid (”il en est restee une. pörtion combinee
avec Foxide de plomb”). Närväro af cyanjernkat
| liom::i cyanjernblyet hindrarderföre att, på den
af Berzeniws angifna metod; medelst sönderdel-
ning af cyanjernbly med svafvelbundet väte, 'er-

(a en ren jernhaltig blåsyra.

Dessa uppgifter hafva så mycket mer fästat
min uppmärksamhet, som jag. i det arbete öfver
jernets dubbla cyanurer, som år 1829 meddela-
des; K. Vetenskaps-Academien,; å ena sidan la=
de. cyhjernblyets analys till grånd för "Belå' ut-
redningen, hvarvid, i fall detta salt innehållit
en anmärkningsvärd; qvantitet cyanjernkalium, re-
sultatet af undersökningen måst utfalla helt och hål-
let annorlunda, och detta, efter utseende svåra
ämne , hvilket före mig, en och annan kemist lem-
rat, med förklaring, aut han icke förmått utreda
det, hade 'säkerligen då icke eller af mig kunnat
redas. Alldeles detsamma hade varit händelsen
med analysen af berlinerblått, om det för ana-
lysen! använda, prof | väsendtligen innehållit: cyan-
jernkaliam, hvars / närvaro i berlinerblått dess-
utom redan den tiden ej var okänd. Det sätt hvar-
af jag betjenar mig till utrönande om en kropp
är uttvättad eller ej, att låta några droppar af
det, genomgående ; tvättvattnet afdunsta till torr-
liet, på. .en, polerad ; skifva af guld eller platina;
och ,att ej sluta tvältningen förr än ingen syn-
bar återstod märkes, borde dessutom förekomma
misstag af denna beskaffenhet.

Af :dessa anledningar har jäg repeterat några
af, Gay-Lussac's försök, och då jag dervid å ena
sidan fått tillfälle att bekräfta hvad han anfört,
om :den envishet :hvarmed berlinerblått qvarhål-
ler, cyanjernkalium , har, jag å den andra, kommit
till. resultat, som väsendtligt afvika från hans. Då
Gay-Lussac, yttrar, alt berlinerblått, äfven det re-
naste, "alltid "skulle innehålla cyankalium, så kan
detta: väl icke vara menadt för andra tillfällen, än
då 'cyanjernkalium . användes till dess. bildande;
ty. det är bekant; att berlinerblått äfvenledes fås,

då

då jernoxidsalter blandas med jernhaltig blåsyra,
d. ä. med dubbelcyanuren af jern och väte, utom
det, att dertill kunna användas: cyanjernnatrium,
cyanjernammonium o. s. v.; frågan är således ic-
ke, om berlinerblått aldrig existerar utan att hålla
kalium, utan om det med cyanjernkalium fällda,
aldrig kan erhållas fritt från kalium.

Jag försökte att i en upplösning af jernchlo-
rid i vatten indrypa en mycket utspädd upplös-
ning af cyanjernkalium, utan att utfälla hela jern-
halten, och jag lät sedan massan digerera tillsam-
man vid lindrig värme omkring en timme, hvar-
efter den silades och tvättades. Först gick jernso-
lutionen gul igenom, sedan blef det genomgående
tvättvattnet färglöst och derpå åter gult. Det gaf
icke blå fällning med den genomgångna jernso-
lution. Tvättningen fortsattes så länge tvättvatt-
net gick gult igenom. Den gula vätskan, afdun-
stad till torrhet och bränd, lemnade omisskänn-
liga spår af kali. Uttvättningen gick långsamt,
emedan berlinerblått efter hand täpper papperets
porer, men slutligen gick vätskan färglös igenom
och gaf inga reaktioner; Det på filtrum varande
berlinerblå hade behållit sin ursprungliga mörk-
blå färg, och den efter dess förbränning återstå-
ende jernoxiden, kokad med sin 3:dubbla volum
vatten, gaf deråt icke egenskapen att återställa
den blå färgen på ett med ättika svagt rodnadt
lackmuspapper. Vätskan afsilades och afdunsta-
des. Den lemnade en liten fläck, och då denne
med ett vått och rodnadt lackmuspapper betäck-.
tes, uppkom en synbar reaktion för alkali. Om
detta försök å ena sidan visar, att tvättningeh ej
absolut undanröjt det sista spåret af alkali, så
ådagalägger det dock å den andra, att det kunnat

— KV. 4. Handl. 1832. 7

bortföras, emedan, hvad tvättningen ständigt min-
skar, en gång måste taga slut. Försöket repetera-
des på det sätt, att jernehlorid jemt utfälldes med
cyanjernkalium, så att ingendera stannade i upp-
lösning, hvarefter fällningen uttvättades. Nära en
vecka gick om, innan vätskan gick färglös ige-
nom. Det förbrända berlinerblå löstes i saltsyra,
fälldes med ammoniak, och vätskan afdunstades
och salmiaken bortröktes. Ett knappt vägbart spår
af salt återstod, som icke löstes fullt i vatten,
icke med platinachlorid gaf något i alkohol olös-
ligt dubbelsalt, och som efter hvad jag i ett an-
nat försök erfor, var litet chlormagnesium.

Af det nu anförda följer, att cyanjernkalium
har en så stor benägenhet att fälla sig med ber-
linerblått, att ett öfverskott af ett jernoxidsalt icke
förmår hindra dess fällning, men att det, genom
länge fortsatt tvättning, kan slutligen utdragas.
Dervid blir berlinerblått icke sönderdeladt och
förvandlas icke till jernoxid.

För att utröna hvad en ännu längre fortsatt |

tvättning kan utöfva till berlinerblåtts sönderdel-
ning, fortsatte jag tvättningen af omkring 1 gramim
berlinerblått oupphörligt i 3 veckor, hvilket med
den af mig beskrifna tvättflaska är ganska lätt
verkställbart, på ett sådant sätt, att fällningen
oupphörligt är betäckt af vatten till samma höjd.

Under denna tid hade ungefär 40 skålpund vat- :

ten gått igenom. Massan på filtrum var blå som
förut, och blef efter torkning mörkblå, med drag-
ning åt kopparrödt, såsom allt rent berlinerblått;
men den del af undersidan af filtrum, som icke
tangerat glaset, och således varit oupphörligt ut-

satt för luftens beröring, var gulbrun och såg ut

som låge der på insidan jernoxid. Likväl, då ef-
ter papperets torkning, denna färg fanns genom-

SÖ

tränga äfven-de delar af filtrum som legat 4:dubb-
la, så är det temligen klart, att det ej var jern-
oxid, utan det bruna ämne, som cyan vid sin
sönderdelning ger, och att det således var en
följd af berlinerblåtts sönderdelning af vattnets
och luftens gemensamma åverkan, hvarvid lik-
väl den nybildade jernoxidens qvantitet var för
ringa att synas. — Då det icke lyckades, att på
detta sätt medelst blott vatten sönderdela ber-
linerblått, försökte jag värmets tillhjelp, men
detta geck ej eller, ty det kokheta vattnet kall-
nade, innan mer än en ganska ringa del hunnit
gå igenom. Jag digererade då 1 d. nyss fälld
berlinerblått "med 10,000 d. vatten i 3 veckor,
hvarvid vattnet under tiden flera gånger om-
byttes. Den fortfor att vara blå, eburu under si-
sta veckan den syntes hafva fått en dragning i
grönt, likväl märkbar, endast så ofta den upp-
"slammades med vattnet. ;

Jag anser dessa försök bevisa, att berliner-
blått icke sönderdelas af vatten, på ett sådant sätt,
att jernoxid och cyanvätesyra uppkomma, men
att det visserligen på tidens längd sönderdelas af
vatten och luft gemensamt.

Jag har nämt, att den gula vätska, som un-
| der berlinerblåtts tvättning går igenom filtrum,
icke fäller jerncehlorid, den grumlar icke eller an-
dra jernoxidsalter; men af jernoxidulsalter blir
den i ögonblicket blå. Denna oreständighet för-
klarar långsamheten af berlinerblåtts uttvättning.
Det sker nemligen derigenom, att den luft vattnet
innehåller, frambringar basiskt, d. ä. jernoxid-
haltigt, berlinerblått, och det Gmelinska röda blod-
lutssaltet, 3KCy+FeC€y?, som också kan erhållas
ur tvättvattnet, eburu, genom lösningens utspädda
tillstånd, och den deraf följande långa afdunst-

100

ningen, en del af saltet sönderdelas, och afsätter
berlinerblått, samt en ringa qvantitet af elt brun-
aktigt ämne.

Det är bekant att Proust först anmärkte, att
berlinerblått håller kali eller blodlutssalt, men
till detta förhållande har man hittills saknat all
förklaring. Den är likväl nyligen gifven, genom
en upptäckt af MosaAnper, att dubbla jerneyanurer
hafva en benägenhet att förenas sig emellan till
verkliga trippelsalter. Mosanper har visat, att då
cyanjernkalium blandas med salter af baryt-, kalk-
eller talkjord, fälles en förening af cyanjernka-
lium med cyanjernbaryt, cyanjernealceium, eiler
cyanjernmagnesium, som är mycket mindre lös-
lig i vatten än hvar och en af dessa dubbelcya-
nurer för sig, och som, i alla de af MosaAnper hit-
tills analyserade föreningar, består af en atom af
hvardera saltet, t. ex. för det dubbla bariumsal-
tet af (2KCy+FeCy)+(2BaCy+FeCy) 7). Det
var således att förmoda, att cyanjernkalium har
samma benägenhet att förena sig med berliner-
blått till en olöslig förening.

För att häröfver vinna upplysning, fällde jag
en lösning af cyanjernkalium med en utspädd
upplösning af jerncyanid. Fällningen togs på fil-
trum och tvättades. Först gick öfverskoltet af cy-
anjernkalium igenom, derefter blef vätskan grön,
och slutligen gick tvättvaltnet mörkblått, men klart
igenom. Jag hade fått lösligt berlinerblått, om

+) Bariumsaltet håller tillika 4 at. vatten, de andra bå-
da hålla intet. Man kan enklast gifva dessa salters
formel med Fe€y + BaCy + KCy, eller en atom af
hvardera, i hvilket fall man kan anse hälften af cy-
ankalium såsom ersatt af en annan cyanur i mot-
svarande atomqvantitet. Efter den sednare, formeln
håller barytsaltet endast 2 at. vatten.

101

hvilket också redan Roziquet anmärkt, att det
innehåller cyanjernkalium. Sedan tvättvattnet gått
ganska länge blått igenom, begynte jag uppsamla

det, i den förmodan, att nu all återstod af öfver-

flödigt tillsatt cyanjernkalium vore bortfördt. Lös-
ningen afdunstades vid lindrig värme till torr-
het, tjocknade såsom ett extrakt, massan lossna-
de från glaset och sprack, och kunde med lätt-
het rifvas till pulver. Den löstes åter, så vidt
det kunde synas, fullkomligt i vatten. En del af
denna torra massa förbrändes, till dess att alla
brännbara beståndsdelar deri voro fullt oxidera-
de, hvarefter jernoxiden utlakades med kokande
vatten, det genomgångna mättades med saltsyra,
afdunstades till torrhet och upphettades, och upp-
löstes sedan, hvarvid i alla profven en ganska
liten rödaktig återstod bildades, af talkjord och
jernoxid, som frånstlades, hvarefter lösningen in-
torkades och saltets vigt bestämdes. Mot 100 d.
jernoxid hade erhållits 54.44 d. chlorkalium, sva-
rande emot 2 at. kalium på 7 at. jern. Detta
förhållande är dock troligen accidentelt, emedan
föreningen icke kan anses sammansatt af berli-
nerblått och cyankalium. En atom berlinerblått
innehåller 7 at. jern. Här fattas således uppen-
bart en atom jern, för att bilda en förening af
1 alom cyanjernkalium och i at. berlinerblått,
hvars sammansättningsformel vore

= (2K€y+Fe€y)+(3FeCy+>2FEe€y")

och hvari finnas 2 at. kalium och 8 at. jern. Det

är således troligt, ehuru det icke kan antagas för
bevisadt, att upplösningen innehållit ett litet öf-

| verskott af cyanjernkalium. Från denna synpunkt
hade bordt erhållas 47.66 chlorkalium på 100 d.

jernoxid.

102

En del af det intorkade lösliga berlinerblå,
som erhölls under massans fortsatta tvättning,
och som borde befinnas mer och mer fritt från
öfverskott af cyanjernkalium, upplöstes i litet yat-
ten och fälldes ur denna lösning af alkohol af
0.86 e. v., tillsatt i just det förhållande som jemt
var nödigt till fällning. Den silade lösningen
var gul, och innehöll rödt cyanjernkalium, hvar-
till öfverskottet af det närvarande blodlutsaltet
syntes hafva under afdunstning förvandlat sig.
Det på filtrum stannade berlinerblå var, utan
föregången torkning, lösligt i vatten, och lemnar-
de filtrum nära färglöst genom tvättning. Det
intorkades och brändes. Mot 100 d, jernoxid er-
höllos 31.92 d. chlorkalium. Detta svarar emot
2 at. kalium på icke fullt 12 at. jern. Lösligt
berlinerblått gifves således, som innehåller mindre
än I at. cyanjernkalium på hvar atom berliner-
blått. Försöker man att underkasta det erhållna
resultatet en beräkning, så visar sig, att det, på
tr at. cyanjernkalium, innehållit 13 atom berliner-
blått, eller bestått af 2 af det förra med 3 af det
sednare. Formeln för denna sammansättning vore:

2(2KCy+FeCy)+ 3(3FeC£y+2FeC€y”).

Det visar sig, att mot 4 at. kalium svara 23 at.
jern, försökets tal ger 23.8. Detta öfverskott kan
vara en följd både af observationsfel och af i öf-
verskott tillkommen jernoxid, genom bildning af
rödt cyanjernkalium.

Men det kan icke vara denna förening som
gör kaliumhalten i berlinerblått; emedan denna
förening bortföres af vatten. Det måste således
gifvas en olöslig förening. Denna erhålles på sam-
ma gång som den lösliga, och blir qvar på fil-
trum sedan denna är bortförd. Det är troligt att

103

vid fällningen bildas hufvudsakligast lösligt ber-
linerblått, och att det mesta af den olösliga de-
len uppkommer under tvättningen genom vatt-
nets och luftens gemensamma åverkan, hvaraf
kommer, att det genomgående, beständigt håller,
jemte lösligt berlinerblått, äfven fritt cyanjern-
kalium, 1 sina båda modifikationer.

Den olösliga återstoden dekomponeras i tvätt-
ning likasom det sker med berlinerblått, hvari
den är inblandad. Jag upphörde derföre med
tvättning när det genomgående var endast blekt
blått, och utprässade återstoden af vätskan emel-
lan sugpapper. Det torra berlinerblått hade all-
deles lika utseende med det vanliga, och drog i
kopparrödt. Efter förbränning till aska, erhölls
mot 100d. jernoxid, 23,515 d. chlorkalium. Det-
ta gör på I at. kalium efter försöket 8.08 at. jern,
hvilket. väl kan antagas jemt till 2 at. kalium
på 16 at. jern, emot 1 at. cyanjernkalium med
2 at. berlinerblått enligt följande formel:

(2KCy+FeCy)+ 2(3FeCy+2Fe€y?),
skulle svara 2 at. cyankalium och 15 at. jern. .

Af dessa försök synes således kunna slutas,
att berlinerblått och. cyanjernkalium kunna för-
enas i åtminstone tvenne förhållanden, kanske i
3, af hvilka det ena är olösligt och innehåller
sannolikt 2 at. berlinerblått på 1 at. cyanjernka-
lium; det lösliga innehåller med minimum af cy-
anjernkalium, 2 at. af detta på 3 at. af berliner-
blått, och möjligen gifves en löslig förening der
en atom af hvardera saltet äro förenade.

Då berlinerblått -fälles med cyanjernkalium,
bildas, om det sednare råder, de lösliga förenin-
garne, men om jernsaltet råder, en blandning af
rent berlinerblått med den olösliga föreningen,

104

hvars myckenhet varierar efter jernoxidsaltets öf-
verskott, blodlutsaltets utspädning och fällningens
längre eller kortare beröring med det i öfverskott
närvarande jernoxidsaltet. När denna fällning tvät-
tas, så går först jernsaltet igenom, och sedan be-
gynner valtnet sönderdela det kaliumhaltiga ber-
linerblått, icke derigenom, att det upplöser cy-
anjernkalium, utan på det sätt, att den luft vatt-
net innebåller, frambringar af saltets jerncyanur
en portion cyanid, och deremot svarande jern-
oxid, hvarvid dubbelsaltet af cyankalium och jern-
cyanid med gul färg upplöses i tvättvattnet och
jernoxiden stannar förenad med berlinerblått i
form af basiskt berlinerblått,

Af hvad jag nu anfört följer vidare, att lös-
ligt berlinerblått och basisk berlinerblått icke äro
identiska, emedan det förra icke innehåller jern-
oxid, hvilken deremot finnes i den lösliga mo-
dification af det sednare, och kan derur, dels fäl-
las med svafvelbundet väte, i form af svafveljern,
dels utdragas med saltsyra.

Jag kommer nu till cyanjernbly, För att |
frambringa det trippelsalt med cyanjernkalium,
som skulle vara orsaken till dess kaliumhalt, blan-
dades en temligt koncentrerad lösning af cyan-
jernkalium med en utspädd lösning af neutral
salpetersyrad blyoxid, utan att sönderdela allt cy-
anjernkalium. Fällningen togs på ett filtrum, och,
för att befrias ifrån den temligt starka moder-
luten, fylldes filtrum, sedan denna genomgått,
3 gånger efter hvarandra med kallt vatten, präs-
sades derpå ut, och fällningen torkades, vägdes
och brändes till förstörande af cvan. Askan efter
3.361 gr. förbrändt salt, koktes med utspädd salt-
syra, lösningen fälldes med kaustik ammoniak,
vätskan afröktes, salmiaken förjagades och lem-

105

nade 0.014 återstod af ett salt, som ej fullt lö-
stes i vatten, och lemnade litet talkjord, men gaf
med platinachlorid tydliga spår af kali. En an-
nan del af fällningen utlakades :med kokhett vat-
ten som vanligt, brändes till aska, : och denna
koktes med vatten, som, oaktadt utgörande knappt
3 gånger den solida återstodens volum, dock ic-
ke efter silning återställde den blå färgen på ett
rodnadt lackmuspapper. Afdunstad, afsatte den
blyoxid i ganska ringa qvantitet, till bevis, att
intet salt fanns jemte denne i vattnet, i hvilket
fall den är olöslig i vatten. Då sjelfva den brän-
da oxiden starkt blånade papperet, af närvarande
blyoxid, som har denna egenskap, så behandlades
den utlakade oxiden med saltsyra, vätskan fälldes
med ammoniak, och den afrökta lösningen lemnade
ett spår af magnesia, efter salmiakens afrökning.
Denna magnesia härrörde från det till fällningen
använda blodlutsaltet. Dessa försök utvisa att cy-
anjernkalium saknar den egenskapen, att i vatten
frambringa ett dubbelsalt med cyanjernbly,

Undersökning af en vid Bohumilie

i Böhmen funnen jernmassa;
af
JAC. BERZELIUS,

Denna massa fanns d. 19 Sept. 1829 i en åker
nära vid slottet Bohumilie i Prachiner-kretsen i
Böhmen, sedan ett föregående ovanligt regn blot-
tat den. Dess analogi i sammansättningen med
meteorjern, som af STEINMANS ådagalades, föran-
ledde ägaren af slottet Bohumilie, Baron Maro-
Wwec, att skänka den till National-museum i Prag.
Anledningen, hvarföre den blifvit ett föremål för
min undersökning, är, att instiktaren af nämde |
museum, Grefve CASPAR STERNBERG, tillställt mig
en qvantitet filspån af detta jern, med yttrande
af den önskan, att jag måtte analysera det.
Denna massa vägde 103 Böhmiska skålpund.
Den var utpå omgifven af en tjock skorpa af
jernoxidhydrat, som utvisade, att den länge legat
1 jorden. Inuti är den fullt metallisk, hvitare än
vanligt stångjern, och ger, vid etsning med sal-
petersyra, de så kallade Widmanstädtska figurer-
na, bestående i kristalliniska skepnader, som bil-
das af ett nickelhaltigare jern, hvilket trögare an-
gripes af syran än det renare jernet. Inuti har
denna metallmassa flera håligheter, liknande bra-
kor och sprickor, i hvilka finnas inlägrade gra-
fit, magnetisk svafvelkis och ett silfverhvitt,
kornigt, skört metalliskt ämne. — Magnetkisen
finnes här och der inblandad i ansenlig mycken-

| | sn RO
het, ända till storleken af en hasselnöt, och den
är der högst finkornig ”).

STEINMANN fann dess eg. vigt 7.146. För öf-
rigt fann han den sammansatt på följande sätt: =),

Jern 94.06
Nickel 4.01
Svafvel 0.81
Olösligt — 1.12

100.00.
Den i saltsyra olösliga återstoden var grafit
och ett metalliskt ämne, som ej närmare bestämdes.
Den har sedan blifvit analyserad af von
HorceR """) som deri fann:
1. 2.
Jern . . . 86.67 83.67
Nickel: « » 812 7.83
Kobolt: + +. 0.59 0.60
Mangan . . 0.46 0.58

Caleium =. > 0.41 1.08
Beryllium -. 0.12 0.10
Aluminium . 0.32 0.42
Magnesium . 0.13 0.10

Olöst återstod 1.34 4.78
98.16 99.16.

+) Verhandlungen der Gesellschaft des . vaterländischen
Muséums in Böhmen, in der achten allgemeinen Ver-
samlung, am 3 Apr. 1830, p. 15 och 27. Här finnes
ock ett aftryck af de genom etsning å metallen &-
hållne Widmanstädtska figurerna.

++), Ibid. p. 29.

+) Zeitschrift fur Physik und Mathematik, von BAUM-
GÄRTNER und v. ETTINGSHAUSEN IX. 323.

CSCESSKEKSS

108

v. Horcers analytiska förfarande lemnar myc»
ket att önska. Närvaro af beryllium, hvilken han
trott sig deri finna, är någon ting ovanligt. Han
fann, att kolsyradt alkali ur det oxiderade, ut- |
drog en jord, som äfven löstes af kaustikt kali,
hvaraf han slöt, att denna var berylljord, utan
att vidare försöka om den gaf söta salter eller
om den frambragte det karakteristika dubbelsal-
tet med fluor och kalium.

För att göra en riktig analys af denna me- /
tallmassa, hade fordrats att få välja de olikt be- |
skaffade delarna deraf, och undersöka hvar och |
en för sig, hvarigenom säkerligen bestämdare re- |
sultat kunnat erbållas. — De jernspån jag deraf |
erhöll, syntes hafva under filningsarbetet fallit på
golfvet, och varit derifrån upphämtade, hvaraf
det hände, att jag bland de olösliga delarna i ett |
prof erhöll sand, tegelmjöl, små korn af stenkol,
trädstickor m. m. Jag drog derföre spånen med
magnet under vatten ett par gånger, och fick
dem på detta, sätt nära, men icke. fullt fria från
dessa främmande inblandningar.

Jag har försökt trenne metoder till jernets
upplösning. '1:0 lösning i saltsyra. Massan utveck-
lar då en stinkande vätgas, lik den som fås af
tackjern, och lemnar en svart, kolig återstod, som
luktar obehagligt. Gasen luktar ej tydligt af svaf-
velbundet väte, men inledd i en upplösning af
svafvelsyrad kopparoxid, ger den en fällning af
svafvelkoppar.

2:0 Lösning i en blandning af chlorsyradt
kali och utspädd saltsyra. Man blandar jernet
med chlorsyradt kali, i förhållande af 10:11 och
tillsätter vatten, hvartill blandas litet saltsyra i
sender och omröres. Föreningen sker fort, och
vätskan blir varm. Man tillsätter mer syra, så

(EEE

109

fort vätskan blir mörkröd, och låter emellan hvar
gång vätskan något svalna. Blir den för varm,
så borrtgår chlorgas. Under ständig omskakning
är på detta sätt inom kort alltsamman upplöst,
med lemning af hvita, metalliska korn, som trö-
gare angripas. Vätskan är oklar och afsätter un-
der hvila kiseljord, som har en något mörk färg.
Mitt ändamål med denna operationsmetod, som
var att lösa jernet med lemning af kol, vans
icke. — Att på smält chlorsilfver i ytterst svag
saltsyra verkställa jernets upplösning, med lem-
ning af chlor och legeringar, är visserligen det
säkraste, men fordrar stora qvantiteter chlorsilf-
ver, hvarföre jag försökte följande:

3:o Jernspånen lades i vatten, som blanda-
des litet i sender med salpetersyra, förut befriad
från saltsyra och salpetersyrlighet. Proportionerna
äro likgiltiga; operationen går fortare med min-
dre qvantitet vatten, blandningen uppvärmer sig
och kan få blifva ända till +50? utan skada, hvar-
vid lösningen går så mycket fortare. Så snart
syran är mättad, så begynner blandningen, oak-
tadt fortsatt omskakning, att svakna, då tillsättes
mer syra, och så fortfares till dess att lösningen

blir temligt koncentrerad , hvarefter den afhälles,

och återstoden öfvergjutes med vatten och salpe-
tersyra på nytt. Man får icke lemna jernspånen
för någon längre tid, till ex. 5 till 6 timmar,
med en mättad lösning, ty då får man en blå,
sammanbakad massa, hvarpå ny syra endast lång-
samt verkar. Syran färgar sig under denna ope-
ration, gulaktig, och vätskan blir oklar af ett svart-

brunt pulver, som efter hvila afsättes och lem-

nar: en blekgrön vätska. Under denna operation
utvecklas ingen gas. Salpetersyrad ammoniak och
salpetersyrad jernoxidul bildas, och ett kolhaltigt

r10

ämne, samt främmande legeringar stanna oupp-
löste. Lösningen går ganska fort, om jernspånen
beständigt omröras. — Sedan lösningen en gång
är verkställd kan den ganska starkt upphettas,
nästan till kokhetta, innan bildning af jernoxid
och utveckling af qväfoxidgas begyuner.

Vid användandet af deuna metod på me-
tallmassan från Bohumilie erhölls en återstod af
trefaldig art. Den utgjordes af de förr omtalade
kornen eller fjällen, som lågo tungt på bottnen,
och af en svart massa, som lätt uppslammades
i vätskan, och var en blandning af nybildad ki-
seljord, med ett ur föreningen med jernet af-
skildt ämne. Jag har besannat hvad v. Horcer
angifvit, att deras relativa qvantiteter äro myc-

ket varierande, och att således analyser på den-

na metallmassa, hvarje gång de repeteras, lemna
olika qvantiteter af de särskilta beståndsdelarne.

2 Grammer jernspån upplöstes i saltsyra och
chlorsyradt kali, hvarvid blefvo olöste 0.0325 gr.

Lösningen blandades med chlorbarium, hvar-
af den efter några ögonblick mjölkades och gaf
0.011 gr. svafvelsyrad baryt.

Den från svafvelsyrad baryt afskilda lösnin-
gen blandades wed kolsyrad kalk till jernoxidens
utfällande, och upphettades slutligen till kokning,
hvarefter den silades. Den genomgångna vätskan
drog synbarligen åt grönt. Den fälldes i en fla-
ska med vätesvafladt svafvelkalium, som i ringa
öfverskott tillsattes, hvarefter flaskan korkades
och ställdes i värme till dess att vätskan klar-
Hat, och antagit en ren, gulaktig färg. Liqvidum
afhälldes då, fällningen togs på filtrum, tvätta-
des med vatten, som höll ett ringa spår af vä-

I LI

tesvafladt svafvelkalium , torkades, rostades, lö-
stes i saltsyra och öfvermättades med kaustik
ammoniak. Dervid blef vätskan icke blå, utan
smutsigt svartblå, och gaf en ringa, gulaktig fäll-
ning, som var jernoxid, och frånsilades. Lösnin-
gen försattes med litet oxalsyrad ammoniak, som
fällde ett spår af kalk, som, troligen i form af svaf-
velealeium, vidhängt den fällda svafvelnickeln,
hvarefter vätskan åter silades. Ur den ammonia-
kaliska lösningen fällde kaustikt kali en blekgrön
nickeloxid, och den klarnade vätskan visade en
dragning åt rosenrödt, som utmärkte, att ammo-
niaklösningens färgnuans härrört från närvaro af
kobolt.

Den fällda nickeloxzxiden vägde efter glödg-
ning 0.146 gr., svarande emot 0.1134 gr. Nickel

eller 5.67 procent.

Den i rödt dragande alkaliska vätskan och
ivättvattnet afdunstades tillsamman, och afsatte
derunder koboltoxid, som, tvättad och glödgad,
vägde 0.006 gr., svarande emot 0.0047 gr. kobolt
eller 0.235 procent.

I det från koboltoxzxiden afsilade kaustika ka-
lit, kunde intet annat än ett spår af kiseljord
upptäckas.

Den med vätesvafladt svafvelkalium fällda
vätskan, fällde intet med kaustik ammoniak.

Den med kolsyrad kalk utfällda jernoxiden,
behandlades ännu våt med en koncentrerad lös-
ning af kolsyrad ammoniak, hvarmed den lem-
nades i 12 timmar, under ofta skeende omskak-
ning. Ändamålet härmed var, att derur erhålla
den berylljord; som . v. Horcer ;uppgifvit sig haf-
va funnit deri. Vätskan afdestillerades i retort,
hvarunder den föga grumlades. Återstoden intor-
kades i platinakärl och lemnade en brunaktig hin-

na, Denna upplöstes till en del af saltsyra med
lemning af ett voluminöst, brunt, i syran olösligt
ämne. Detta sistnämda lät hvitbränna sig, och
vägde 0.004. Det förhöll sig för blåsrör såsom
kiseljord. Det i syran upplösta fälldes med kau-
stik ammoniak, såsom en hvit jord, och vägde
glödgad 0.007 gr. Åter upplöst i saltsyra, utfällt
med kaustik ammoniak och tvältadt, samt be-
handladt med kaustikt kali, undergick det af ka-
lits åverkan en synbar ändring i aggregation, utan
att likväl upplösas. — Det var sålunda icke be-
rylljord. För blåsröret befanns det vara fosforsy-
rad kalkjord. I det kali, hvarmed det blifvit be-
handladt, visade kalkvatten en halt af utdragen
fosforsyra.

Med antagande, att det öfriga varit jern, ha-
de således massan innehållit:

Jern; ..1g92:473
Nickel 5.667
Kobolt = 0.235
Olöst 1.625.

Jernet innehåller tillika, såsom vi sett, spår
af svafvel och fosfor, äfvensom silicium , hvaraf
likväl det mesta stannat i det olösta, inblandadt
i form af kiseljord. Mangans reaktion med kol-
syradt alkali för blåsrör, har jag icke funnit hvar-
ken hos sjelfva jernet eller hos något af de af-
skilda ämnena, och betviflar således dess närva-
ro. v. Horcer har funnit kalkjord, lerjord och
talkjord. Jag har i det af syror upplösta icke
funnit spår af lerjord. Åtminstone utdrager kau-
stikt kali ingen ting ur den med kolsyrad am-
moniak behandlade jernoxiden. Kalkjord har jag
i "> deremot

KE SE SEE a. - SE EE

119

deremot funnit, men endast i ganska ringa qvan-
titet, som icke i föregående prof kunnat ådaga-

läggas.
2

5 gr. jernspån löstes utan gasutveckling i sal-
petersyra. Återstoden vägde o.t11 gr. eller 2,2 p:c.

Lösningen koktes med öfverskott af salpe-
tersyra, till jernets fulla oxidering, fälldes med
kaustik ammoniak, silades, och nickelhalten ut-
fälldes ur vätskan med vätesvafladt svafvelammo-
nium. Deraf erhölls 0.051 gr. nickeloxid.

Den återstående vätskan afröktes till torrhet,
saltet bortjagades och lemnade en hvit, i syra
olöslig jord, som befanns vara kiseljord. Qvanti-
teten var för ringa att bestämmas.

Jernoxiden upplöstes i saltsyra, fälldes med

- kolsyrad kalk, och ur vätskan erhölls, på redan

anfördt sätt, ytterligare 0.18: gr. nickeloxid, och
0.0133 gr. koboltoxid. Detta ger:

Jern . 93.775
Nickel 3.812

Kobolt 0.213
Olöst 2.200.

För att kunna närmare bestämma naturen
af det olösta, behandlade jag 60 grammer af jern-
spånen med vatten och salpetersyra, så länge
syran något utdrog, och skilde åt den lättare de-
len af det olösta, som kunde afslammas med vät-
skan från det olösta fjälliga ämnet. Dervid er-

hölls afslammadt, koligt ämne 0.679, och fjäll

0.777 gr., eller 2.26 procent.

KÖP NVAMNHdndli 4830, Ce)

114

Det koliga ämnet var efter torkning svart-
brunt, löst sammanhängande, såsom genomväfdt
af fina trådar. Det vägdes, efter torkning vid nå-
got mer än +100”, och afsvalning i betäckt degel,
i vattenfri luft.

Upphettadt, rökte det först starkt med en
egen skarp, icke just vidbränd lukt, ej olik den
af upphettad bergtalg, sedan rökningen slutat,
förglimmade det och lemnade slutligen 0.535 af
en svartbrun massa.

En annan mindre portion brändes i en li-
ten glasretort och gaf litet vatten, samt en brun,
af tobak luktande, vidbränd olja. Både vätskan
och oljan blånade ett rodnadt lackmuspapper, och
utvisade således, att massans kolhbalt, vid denna
lösningsmetod, förbyter sig till en förening af kol
med qväfve, väte och syre, hvars vigt måste ut-
falla större än kolhaltens. — Aterstoden i retor-
ten var kolad.

Den oxiderade massan 0.535: behandlades
med kungsvatten. Den lemnade olöst en svart
massa, som i torkning blef grå, och liknade oren
kiseljord. Den vägde 0.074 gr. Genom bränning
med kolsyradt kali i platinadegel, kunde den sön-
derdelas i kiseljord, som utgjorde dess hufvud-
massa, och i chromsyra, som jemte litet lerjord
och kiseljord, upplöstes i alkalit, då vatten på-
slogs. Den gula alkaliska lösningen mättades med
salpetersyra och intorkades, Den lemnade, vid
återupplösning, ett pomeransgult pulver olöst,
hvarur ammoniak utdrog chromsyra och lemna-
de lerjord, ännu hållande litet chromsyra. Qvan-
titeten af denna syra, som af båda baserna upp-
togs, var likväl ej större än som behöfdes, för
att med blåsröret ådagalägga, att chrom var när-
varande. Det i alkali olösta, sönderdelades af salt-

1150

syra i kiseljord, jernoxid och lerjord; af de sed-
nare likväl endast ringa spår. Det följer häraf,
att orsaken till kiseljordens svarta färg, så länge
den var våt, och hvilken den, efter torkning och
glödgning, återtog så ofta den blöttes, härrörde
från en liten portion chromoxid-jernoxidul, som
har den egenskapen att icke angripas af kungs-
vattnet. Denna chromoxid-jernoxidul synes hafva
funnits såsom sådan inblandad i metallmassan.
Lösningen i kungsvatten fälldes med kolsy-
rad kalk. På förut anförda sätt erhölls 0.086 gr.
nickeloxid. Ingen koboltoxid stannade i lösningen.
Jernoxiden åter, upptagen af saltsyra och
utfälld med ammoniak, vägde efter glödgning 0.366.
Min förmodan, att den kunde hålla chrom-
oxid, föranledde att smälta den med kolsyradt
kali, lösa i vatten, mätta med salpetersyra, och
fälla med salpetersyrad qvicksilfveroxidul. Jag
fick en ymnig färglös fällning, 1 hvilken ingen om-
ständighet tillkännagaf ringaste spår af chrom;
men, som glödgad, lemnade en sur, gulaktig mas-
sa, som befanns hufvudsakligen bestå af fosfor-
syra och qvarhållen qvicksilfveroxid. Genom den-
na åtgärd hade jag förlorat möjligheten, att med
någon tillförlitlighet bestämma fosforsyrans myc-
kenhet. Den oxiderade massan hade således gifvit

Jernoxid "med fosforsyrad jernoxid « > 0.361
INNEIRSLORAGL AS en Ri le Bee 1 10.086
Kiseljord med ett spår af chromoxid-jernoxid. 0.074

0.521.

Af detta ofullkomliga försök, som, genom
brist på nytt material icke kunnat omgöras, föl-

jer dock, att vid jernets upplösning afskiljes, i
tillstånd af sin fördelning, en förening af jern

116

och nickel med fosfor, hvilken synes hafva varit
utblandad med den öfriga jernmassan, och som
är betydligt rikare på nickel samt troligen utgör
basen af de kristalliniska figurer, hvilka på me-
teorjern genom etsning framkom Jemte den-
na förening innehåller den, likväl endast i me-
kanisk inblandning, den nybildade kiseljorden, och
det äfvenledes nybildade brännbara ämnet af kol,
qväfve, väte och syre. (Henry's azulminsyra).

De förut omtalade fjällen blefvo under tork-
ning nära guldgula, lika till färgen den anlöp-
ning, som visar sig på de Widmanstädtska figu-
rerna, efter upphettning. De dragas af magneten,
hvarigenom de kunde skiljas vid en ringa qvan-
titet ännu qvarvarande främmande inblandning.
Med microskopet upptäcktes deribland tvenne
små, fullkomligt runda kulor, efter utseende smäl-
ta fjäll.

0.619 gr. af dessa med magneten utdragna
fjäll, analyserades på följande sätt. Massan glöd-
gades i en ström af syrgas. Den gaf intet vid-
brändt och intet vatten. Vid glödgning tändes
den och brann svagt. Gasen leddes genom en
blandning af chlorcaleiumlösning och kaustik am-
moniak i ett rör, likt det som af LeisiG använ-
des vid organiska ämnens förbränning. Sedan
förbränningsfenomenet, som gick från periferien
till massans medelpunkt, upphört, utan alt af en
starkare hetta kunna återkallas, afbröts försöket.
Efter några timmar afsatte sig kolsyrad kalk på
rörets insida. Den lemnades i 24 timmar, hvar-
efter vätskan uthälldes klar, och den på glaset
fastnade kolsyrade kalken, kunde afsköljas med
vatten. Den löstes sedan i saltsyra, fälldes med
oxalsyrad ammoniak, och gaf 0.073 gr. kolsyrad

117

kalk, svarande emot 0.0088 gr. från massan bort-
fördt kol.

Den brända återstoden hade ökat sin vigt
till 0,664. Öfvergjuten med saltsyra, upplöste den-
na mycket jernoxid, men lemnade olösta, glin-
drande, hvita, metalliska korn, som upplöstes af
kungsvatten, med lemning af 0.008 kiseljord, som
ej innehöll chrom.

Lösningen i syra fälldes med kolsyrad am-
moniak, som i större öfverskott tillsattes. Den
silade lösningen var grön. Den afdunstades, hvar-
under en blekgul fällning af fosforsyrad jernoxid
bildades, hvilken, efter ammoniakens förjagande,
afskildes och blandades till den öfriga jernoxiden.
— Den silade gröna vätskan försattes med kau-
stikt kali, som fällde 0.054 gr. nickeloxid. Åter-
stående vätskan afdunstades till ammoniakens för-
jagande, hvarefter den befanns klar. Den höll
således ingen kobolt. Kalit öfvermättades med
ättiksyra, hvarefter en lösning af blysocker ut-
fällde 0.049 gr. basiskt fosforsyradt bly.

Den med kolsyrad ammoniak fällda jernoxi-
den blandades med vätesvafladt svafvelkalium och
digererades dermed, hvarefter vätskan afsilades
från svafvelmetallerna, som tvättades. Vid deras
återupplösning 1 saltsyra blef svafvelnickel med
litet tväfaldt svafveljern olöst, hvilka efter rost-
ning, lösning i kungsvatten, utfällning med kau-
stik ammoniak , som afskilde litet jernoxid, och
fällning med kaustikt kali, lemnade ännu 0.047
gr. nickeloxid, utan att åtföljande koboltoxid kun-
de märkas. — Lösningen i saltsyra af svafvelme-
tallerna, och af den i föregående af ammoniak
fällda jernoxiden, oxiderades med salpetersyra, och
fälldes med kaustik amraoniak, hvaraf erhölls
0,617 gr. glödgad jernoxid. Vid dennes återupp-

118

lösning i saltsyra återstod gelatinös kiseljord, som
bade jernoxidkornens form, och vägde glödgad
0.021 gr. Lösningen, fälld först med kolsyrad kalk,
och sedan med vätesvafladt svafvelkalium, gaf än-
nu 0.007 gr. nickeloxid. — Då dessa och kisel-
jorden afdragas, återstår för ren jernoxid 0.589 gr.

Den hepatiska vätska, som afsilades från svaf-z
velmetallerna, öfvermättades med ättiksyra, in-
koktes till förjagande af allt svafvelbundet väte,
och fälldes sedan med ättiksyrad blyoxid. Der-
vid erhölls basisk fosforsyrad blyoxid, som, glöd-
gad vägde 1.212, och som, vid upplösning i ut-
spädd salpetersyra, lemnade 0.133 gr. svafvelsy-
rad blyoxid, hvars syra härrörde från det an-
vända vätesvaflade saltet, som någon tid varit
beredt. Det återstår således för fosforsyradt bly
1.079 gr., som med det förut erhållna 0.049 gör
1.118 gr. basisk fosforsyrad blyoxid, innehållande
0.197 gr. fosforsyra, och 0.0868 gr. fosfor. De
undersökta fjällen hade således gifvit

på 0.619 <på 100 d.
Jern = 0.4084 65.977
Nickel 0.0929 15.008
Kisel 0,0126 2.037
Kol 0.0088 1.422
Fosfor 0.0868 14.023

0.6095 98-467.

Den lösning i salpetersyra, hvarur dessa Fjäll
afsatt sig, fälldes i kokning. Fällningen innehöll
fosforsyra; kolsyrad ammoniak upplöste derur fos-
forsyrad jernoxid, ehuru i ganska ringa mängd.

Den silade lösningen koncentrerades, och då den
begynte röka af fri syra, destillerades den till

119

torrhet, hvarvid åtminstone 3 af den använda
syran återficks. Återstoden löstes i vatten med
lemning af jernoxid, hvarur kolsyrad ammoniak
likaledes utdrog litet fosforsyradt jern.

Lösningen i vatten var grön, ammoniak fäll-
de derur jernoxid, hvarefter den afdunstades, och
större delen af saltet förflygtigades. Nickel- och ko-
bolt-superoxider återstodo, och vatten utdrog der-
ur salpetersyrad kalkjord. — I detta försök hade
salpetersyrans frändskap till kalkjorden skyddat
den från föreningen med fosforsyra. Qvantiteten
var ganska liten. Det synes dock utvisa, att cal-
cium är en beståndsdel af denna jernmassa.

Att denna har ett likartadt ursprung med hvad
vi kalla meteorjern, kan svårligen betviflas, äfven
som dess halt af kol, och de små kulorna af fos-
forjern, utvisa, att den i beröring med kol varit
utsatt för en högre temperatur, och kommit i
lika lynne med vårt vanliga, genom färskning be-
redda jern. — Men har detta skett ursprungli-
gen, eller har den varit i forntiden underkastad

ett misslyckadt försök till smältning och bearbet-

ning? äro frågor som icke kunna besvaras. Det
torde förtjena att försökas, om äfven i andra ar-
ter af meteorjern, de Widmanstädtska figurerna
bildas af en legering af jern med mera nickel
och med fosfor, så som det af denna undersök-
ning väl kunde vara sannolikt.

Undersökning af citronsyrans sam-
mansättning och mättnings-
kapacitet;

af
JAC. BERZELIUS.

Anledninger till denna undersökning gafs af en
utmärkt idkare af kemien, som underrättade
mig, alt han funnit någon oriktighet i mina, för
längesedan bekantgjorda försök öfver citronsyrans
sammansättning "), särdeles i dess halt af väte,
och uppfordrade mig att, genom en förnyad ana-
lys, rätta detta sannolika misstag.

Vid det förnyade försöket att bestämma ci-
tronsyrans sammansättning genom förbränning
och vägning af erhållet vatten och kolsyra FX), be-
kräftades väl bestämdt min förra angifvelse, att
citronsyran är sammansatt af ett lika antal ato-
mer kol, väte och syre; men deremot ville det
icke nu lyckas mig att erhålla citronsyrad bly-
oxid på en sådan mättningsgrad, som svarade
emot det i mina förra försök angifua antalet af

+) Afbandl, i Fysik &c. V, 562.

++) Jag använde citronsyrad blyoxid, som brändes med
kopparoxid. 1 gr. blysalt, som innehöll 31 procent
syra, gaf 0.092 gr. vatten och 0.4631 gr. kolsyra, sva-
rande emot 0.010207 väte och 0o.129035 kol, förlusten
0.17175 är syrans halt af syre. Dessa äro sig emellan
som vigterne af i at. af hvardera elementet.

121

4 atomer af hvardera elementet. På hvilket sätt
jag än beredde citronsyrad blyoxid, så lyckades
det mig icke, att nu få den,i tvenne särskilta ope-
rationer till dess beredning, af lika sammansätt-
ning, och variationerna blefvo så stora, att 100
d. citronsyra funnos förenade med ifrån 117 till
223 d. blyoxid. Vid försöken att uppleta orsa-
ken till dessa afvikelser, visade det sig, att då
upplösningar af neutral salpetersyrad blyoxid och
neutralt citronsyradt natron, begge erhållna af re-
digt anskjutna salter, blandades, så uppkom en
fällning, som borde vara neutral citronsyrad bly-
oxid. Då denna togs på filtrum, och, efter mo-
dervätskans genomgående, tvättades med vatten,
så begynte om en stund det förut genomgångna
att grumlas af tvättvattnet. En del af saltet af-
togs nu och analyserades genom förbränning,
med de försigtighetsmått jag angifvit vid analy-
sen af vinsyrad blyoxid "). Det befanns då, att
100 d. citronsyra deri voro förenade med 199.6
d. blyoxid, i stället för med 190.384, hvilket det
bordt vara efter räkning från CH?O7, såsom ut-
görande en atom vinsyra. Då tvättningen fort-
sattes, fortfor det genomgående beständigt alt
fällas af en upplösning af neutral ättiksyrad bly-
oxid. Då slutligen saltet vid analysen fanns in-
nehålla 223 d. blyoxid mot 100 d. citronsyra,
så afbröts försöket, såsom tillräckligt upplysande,
att vid tvättning af neutralt citronsyradt bly,
bildas en svag lösning af ett surt salt, som går
igenom, under det, att det som stannar på fit-
rum, får ett ständigt tilltagande öfverskott på ba-
sis. Huru långt detta går, har jag försummat att
undersöka; men ännu det salt, som håller 100

") K. Vet. Acad. Handl. 1830, pag. 31.

122

d. syra, förenade med 223 d. blyoxid, lagdt på
ett vått lackmuspapper, rodnar detta ganska tyd-
ligt efter en stund, derigenom, att vattnet bildar
surt ecitronsyradt bly, som löses deri.

Då en lösning af citronsyra blandas till en
lösning af ättiksyrad blyoxid, så fås en fällning,
som, efter lindrig tvättning, håller mera basis
än det neutrala. Blandas, i omvänd ordning,
lösningen af blysaltet till citronsyran, så fälles ett
surt salt, så länge någon outfälld citronsyra finnes
i vätskan, ett öfverskott af tillsatt blysalt förvand-
lar en motsvarande del af fällningen till ett neu-
tralt salt. Om till en lösning af citronsyradt na-
tron, blandas en lösning af ättiksyrad blyoxid,
så upplöses fällningen åter efter omskakning, och
detta fortfar till en viss grad, hvarefter fällnin-
gen blir beständig. Denna löslighet beror på bild-
ningen af ett dubbelsalt, som är lösligt i vatten.
Utan att ättiksyrad blyoxid tillkommer i öfver-
skott och macereras med fällningen, är man ej
säker att hafva den fri från ett fäldt dubbelsalt.
Tvättas fällningen sedan på filtrum, utan att tätt
och ofta omröras, så har man ofvantill ett mera
basiskt salt än nedtill, och om blandningen tor-.
kas, och, utan att genom rifning sammanblandas,
användes till analys, så får man af flera analy-
ser icke två som öfverensstämma. Jag anför dessa
omständigheter, för att visa hvad som i mina för-
sök inträffade, och som, då jag ej ännu hunnit
uppleta orsaken till alla anomalierna, icke litet
invecklade undersökningen.

Jag försökte nu att fälla en lösning af ät-
tiksyrad blyoxid i alkohol med en lösning af ci-
tronsyra, äfvenledes i alkohol, och att med alko-
hol uttvätta fällningen, så länge alkoholn syntes
innehålla något upplöst blysalt. Jag erhöll nu en

123

eitronsyrad blyoxid, hvari 100 d. syra funnos
förenade med 185.36 d. blyoxid, hvilket, mera
än något af de förut anställda beredningsförsö-
ken, gaf ett med det neutralas sammansättning
öfverensstämmande blysalt.

Då likväl intet försök till beredning af det
neutrala citronsyrade blyet ville så lyckas, att
något säkert resultat, beträffande -citronsyrans
atomvigt, deraf kunde dragas, så beslöt jag att
undersöka extremerna af denna syras förening
med blyoxid.

Sur citronsyrad blyoxid. Till en kokan-
de lösning af citronsyra i vatten, blandades
en äfvenledes kokhet lösning af ättiksyrad bly-
oxid, i små portioner i sender. Den i början
bildade fällningen upplöstes snart, och med bly-
saltets tillsättning fortsattes, ända till dess att
fällningen begynt blifva beständig, den klara lös-
ningen afhälldes då, och fick långsamt kallna,
hvarunderifött salt ansköt i små, korniga kristal-
ler. — Et annan beredning af samma salt är
följande: citronsyrad blyoxid upplöses till mätt-
ning i en mycket utspädd, kokhet salpetersyra;
det sura saltet anskjuter under afsvalning. Om
modervätskan kokas med mera citronsyrad bly-
oxid, och slås tillbaka på de förut bildade kri-
stallerna, så tilltaga desse i storlek, särdeles om
| vätskans afkylning ej går alltför hastigt, och detta
mn repeteras så ofta man vill. På detta sätt fås
saltet i myckenhet. Det erhålles äfven, då det
neutrala saltet digereras med en lösning af ci-
tronsyra, som dervid upplöser en liten portion
af saltet, hvilken under afsvalning utkristalliserar.
Detta salt sönderdelas efter hand genom tvätt-
ning med vatten; det löses med lätthet och utan
grumling af kaustik ammoniak. Denna lösning

124

gelatinerar under frivillig afdunstning, och intor-
kar till en gummilik massa, omkring och uti hvil-
ken hvita effloresceringar bildas i kanterna. Den
löses i vatten med lemning af ett blysalt, som,
vid omröring i vätskan, glindrar såsom surt mar-
garinsyradt natron i tvålupplösning. Detta bly-
salt håller ammoniak.

Det sura saltet förlorar ingen ting i tork-
ning vid +120?. Brändt i en öppen postlinsde-
gel, sammanbakar det och pöser ut, innan det
begynner blifva brunt. Denna utpösning äger rum
omkring +180”. Efter förbränning lemnar det
emellan. 50 och 531 procent af sin vigt, Det me-
sta af återstoden är reduceradt bly. Efter dettas
reduction till oxid genom räkning, fanns saltet i
flera försök hafva gifvit från 53.49 till 53.76 proc.
blyoxid. Beräknar man då sammansättningen på
det sätt, att den funna blyoxidens vigt förhåller
till vigten af det analyserade saltet, som vigten
af I atom blyoxid till vigten af I atom af detta
salt, så utfaller den i minimum till 2596.: och
i maximuns till 2609.1. Efter afdrag af vigten
af en atom blyoxid, återstå i förra fallet 1199.4,
i sednare 1212.6 för citronsyra, med eller utan
vatten. Af citronsyrans atomvigt, betraktad såsom
C'H'05=730.709 är detta tal intet slags multi-
pel. Antager man, att, såsom händelsen nästan
utan undantag är med sura salter af organiska
syror, saltet innehåller vatten till en atom, och
afdrager denne, så återstå från 1086.92 till 1 100.123
men detta är så nära vigten af 13 atom citron-
syra, att 730. 209 X11= 1096.06, hvilket infaller
emellan båda. För att faktiskt ådagalägga detta
förhållande, blandades 1.00 gr. af det vid +100?
torkade saltet med 3.00 gr. blyoxid, digerera-
des med vatten, kikonketles och hölls vid +100?
till dess det intet mer förlorade i vigt. Det väg-

125

de nu 3.9522 och hade således förlorat 4.78 pro-
cent vatten. Efter räkning hade det bordt vara
4.32. En afvikelse, som lätt kan förklaras.

Detta salt är således så sammansatt, att sy-
ran deri håller 6 gånger blyoxidens syre och vatt-
net lika syre med denne. Man kan i formel ut-
trycka det med antingen Pb+CHO+H, eller
med Pb?C34+2H, och det skulle i den latinska
nomenklaturen kunna kallas sesquicitras.

Jag har förgäfves försökt att frambringa en
förening af blyoxid med mer citronsyra, ty då
det föregående saltet utkristalliserat, och vätskan
lemnas åt frivillig afdunstning, anskjuter efter
hand endast citronsyra.

Basisk citronsyrad blyoxid. Det är bekant,
att citronsyrad blyoxid är löslig i kaustik am-
moniak. Jag ansåg, i mina förra försök, denna
omständighet hinderlig för att erhålla ett basiskt
blysalt med detta alkalis tillhjelp. Det lyckas
emellertid lätt, då man behandlar ett ännu vått,
till begynnande basiskhet, tvättadt, citronsyradt
bly, med kaustik ammoniak, utspädd med vat-
ten, i en korkad flaska, för att hindra blandnin-
gen alt upptaga kolsyra. Efter 24 timmars di-
gestion vid +60? hade vätskan ännu stark lukt
af ammoniak, men större delen af blysaltet var
olöst. Vätskan, som var en upplösning af ett ba-
siskt dubbelsalt i kaustik ammoniak, afhälldes,
och det olösta tvättades, hvarefter det torkades,
först i vattenbad, och slutligen i en ström af
+100? varm, vattenfri luft "). 0.952 af detta salt
funnos innehålla 0.679: blyoxid och 0.2729 ci-
tronsyra. Blyoxidens syre är 4.87 och syrans

14.94; men 4,87x3=14.61. Då försöken med vat-

") Sättet skall vid afhandlingens slut anföras.

126

tenbaltig citronsyra utvisa, alt basisk citronsyrad
blyoxid efter torkning vid +100? icke innehåller
vatten, så kan detta basiska salts sammansättning
uttryckas med PLC?H?0?, eller med 4Pb+3C, och
det innehåller syran mättad med dubbelt så myc-
ket basis, som i det nyss omtalade sura saltet.

Ännu ett annat basiskt blysalt erhöll jag, då
uttvättadt, ännu vått, citronsyradt bly öfver-
göts med en lösning af basisk ättiksyrad blyoxid
(PA), och digererades dermed i täppt flaska i
12 limmar. Den ofvanstående lösningen reagera-
de ännu alkaliskt, och höll således basiskt ättiksy-
radt salt i öfverskott. Det basiska citronsyrade
saltet afskildes, tvältades, torkades i en ström
af +100? varm vattenfri luft, och analyserades.
1.607 gr. lemnade 1.2472 gr. blyoxid, och hade
således innehållit 0.35938 citronsyra, hvars syre
är 0.1968. Syret i blyoxiden är 0.08944, eller
med en ganska ringa afvikelse hälften af syrans.
Detta salt är således Pb?C, och syran är deri mät-
tad med dubbelt så mycket basis, som i det
neutrala saltet.

Citronsyrad baryt. Detta salt fås, då en
lösning af chlorbarium fälles med en lösning af
kristalliseradt, citronsyradt natron. Om lösningarna
icke äro fullt neutrala, utan endera hålla fri syra,
så fälles ett salt, som håller öfverskott på syra.
Detta kan återföras till neutralt genom digestion
med barytvatten.

Om citronsyrad baryt torkas i luften, vid
dess vanliga temperaturer, så håller den kemiskt
bundet vatten, hvilket den vid torkning i värme
förlorar. Den släpper före +100? hälften af sitt
vatten, men den sednare hälften bortgår icke
förr än efter ett uthållet utsättande för en ström
af vattenfri luft vid +1002. 1,00 gr. af detta salt,

vägdt efter att vara torkadt i öppen luft vid
+16?, förlorade vid torkning i +100? 12 proc. i
vigt af bortgånget vatten. De återstående 0,38
förbrändes i en platinadegel, den kolsyrade ba-
ryten brändes till hvithet, och dess bortgångna
kolsyra ersattes med litet kolsyrad ammoniak,
som efter intorkning genom lindrig glödgning af-
drefs, Saltet vägde då 0.64 gr. I ett annat för-
sök erhölls af 1.15 vattenhaltigt, men öfver svaf-
velsyra under en glasklocka vid +16? torkadt,
salt 0.739 gr. kolsyrad barytjord. dessa resultat
instämma fullkomligt med formeln BaC+2H, en-
ligt hvilken saltet innehåller 50.03 d. barytjord,
38.22 d. citronsyra och 11.75 d. kemiskt bun-
det vatten. Detta försök ådagalägger således, att
citronsyrans atom består af CH'O4, hvilket jag
här med C uttryckt, och ådagalägger således, att,
de resultat jag dragit af mina äldre försök till
denna syras analys, icke äro felaktiga.

Sur citronsrrad baryt. Chlorbarium fälles
icke af citronsyra, men om en kokhet blandning
af båda, försättes med en kokhet upplösning af
citronsyradt natron, så länge den först uppkom-
mande fällningen åter upplöses, och sedan lem-
nas att svalna, så afsätter sig ett surt salt i form
af ett kristalliniskt, lätt pulver. Samma salt fås,
om en utspädd kokhet upplösning af citronsyra
blandas med en lösning af ätuksyrad baryt, till
dess att fällningen begynner icke mera upplösas,
silas och afdunstas, hvarunder saltet afsättes på
vätskans yta, och faller tid efter annan till bot-
ten. Det fås blandadt med mycket neutralt salt,
om citronsyra blandas till ättiksyrad baryt. Det
fås slutligen äfven då citronsyrad baryt behand-
las med citronsyra i öfverskott, dock otillräckligt

att upplösa det. Säkrast fås det äfven nu om lös-

128

ningen utspädes med mycket kokande vatten, och
det sura saltet upplöses, då möjligen qvarvaran-
de neutralt salt blir olöst. Saltet afsättes under
vätskans inkokning. Detta salt sönderdelas icke
af tvättning. Torkadt i luften, förlorar det ef-
teråt endast en ringa hygroskopisk fuktighet, då
det utsättes för en 100? varm ström al vatten-
fri luft.

1.04 gr. af detta salt, torkade på nyss an-
förda sätt, förbrändes och lemnade 0.645 gr.
kolsyrad baryt. Om vigten af dessa förhåller sig
till 1.04, såsom vigten af en atom kolsyrad ba-
ryt till vigten af detta salts atom, så väger den-
ne 1988.6. |

0.9925 gr. gåfvo 0.618 kolsyrad baryt. Ef
ter detta försök väger atomen 1980.7.

Då vigten af en atom barytjord, g956.88,
afdrages från dessa tal, så återstår, 1 förra fallet
1031.72, och i det sednare 1023.82 för citron-
syra och vatten. Detta inträffar icke med något
annat rimligt förhållande, än der 12 atom ci-
tronsyra, och 1 at. vatten varit förenade med ba-
rytjorden. Vigten af dessa är 1025.66 och infal-
ler emellan de funna talen.

Då 13 atom innebär någon ting icke vanligt,
ansåg jag nödigt att ådagalägga, att saltet icke
var en blandning af neutral vattenfri citronsy-
rad baryt, och ett sesquicitrat, hvaremot dess er-
hållande ur upplöst form väl också talar. Jag
förbrände 1 gr. deraf med kopparoxid, och upp-
samlade vattnet, som vägde 0.208. Efter räkning
borde det hafva varit 0.199. En blandning af vat-
tenfritt citrat med sesquicilrat, sammansatt ana-
logt med blysaltet, och i det förhållande att in-
nehålla samma qvantitet basis, skulle hafva gif-

vit

129

vit endast 0.175. Äfven ett försök med blyoxid
och vatten, anstäldt på lika sätt, som vid sesqvi-
citrat af blyoxid anfördes, bekräftade att det ifrå-
gavarande barytsaltet håller 1 atom vatten.

Detta salts sam mansättning kan uttryckas med
följande formler, BaC: HO? +H eller 2BaC+Ba2C?
+4H. Det innehåller 48.27 barytjord, 46.14 syra
och 5,59 vatten, och dess atomvigt är 1982.54.
Syrans syre är deri 5 gånger basens.

Jag har icke funnit någon utväg att bereda
ett sesqvicitrat af barytjord. Om den lösning, hvar-
ur detta salt afsatt sig genom afdunstning, ytter-
ligare afdunstas, och sedan intet mer vill afsätta
sig ur den tjocknade vätskan, intorkas i lindrig
värme, så återstår en färglös, genomskinlig, gum-
milik massa, som smakar alldeles likt cremor
tartari och som icke blir ogenomskinlig eller kri-
stallinisk, äfven om man försöker att torka den
vid en så hög temperatur att den blir gul deraf.
Detta salt löses åfer lätt i vatten, det löses äfven
af ammoniak, och om denna lösning afdunstas,
så bildas ett olösligt salt, som skimrar 1 vätskan
likt surt margarinsyradt natron, och som, jemte
citronsyrad baryt, innehåller citronsyrad ammo-
niak. Det gummilika saltet synes vara bicitrat.

Barytjorden ger icke något basiskt salt med
citronsyran.
| Citronsyrad kalkjord. Detta salt fås, då ci-
tronsyradt natron fälles med en lösning af chlor-
calcium, fällningen upplöses i början åter, men
blir snart beständig. Tillsättes chlorcalium i stort
öfverskott, så upplöses den åter "). Bäst är att

'") Under afdunstning fälles åter den citronsyrade kalk-
jorden. ;
K. V. 4. Handl. 1832. 9

130

blanda salterna nära i det förhållande som for-
dras till ömsesidig sönderdelning med ett ringa
öfverskott af kalksaltet. Det fällda saltet innehål-
ler 1 åt. kemiskt bundet vatten, som det vid
torkning i en ström af +100? varm, vattenfri luft
förlorar. Det vattenfria saltet analyserades genom
förbränning, och den återstående kalkjordens för-
vandling till svafvelsyrad. 1.382 gr. citronsyrad
kalkjord gåfvo 1.088 gr. svafvelsyrad. Saltets atom-
vigt derefter beräknad är 1088.8. Efter formeln
CaC är den 1086.73.

Citronsyrad kalkjord, upplöst till full mätt-
ning i utspädd, kokhet citronsyra, och afdunstad
afsätter, efter tillräcklig koncentrering, bladiga kri-
staller af ett surt salt, som sönderdelas i tvätt-
ning. Det som då återstår, äfvensom den med
citronsyra digererade, ej lösta delen, är af en ana-
log sammansättning med det sura barytsaltet. I
+100” bortgår hälften af dess vatten, och det
förvandlas till 20CaC'H>O>+H.

Citronsyran ger med kalkjorden ett i vatten
lättlöst, surt salt, som intorkar till en gummilik
massa, hvilken likväl vid full uttorkning blir hvit
och kristalliserad tvert igenom. Detta salt synes

vara et bicitrat, och det som anskjuter ur dess

koncentrerade upplösning, och som vatten sön-
derdelar, synes vara sesqvicitrat. Dock har jag
häröfver ej anställt försök.

Citronsyradt natron. Detta salt kristallise-
rar trögt ur en mycket koncentrerad upplösning,
som lemnas åt frivillig afdunstning. Det är oför-
änderligt i luften, det har en behaglig saltartad
smak, och löser sig ganska långsamt i vatten, så
att det mycket väl kan utän stör förlust sköljas
från moderlut. Då saltet upphettas till +100? i
en ström af vattenfri luft, förlorar det 173 proc.

131

i vigt. Detta bestämdes så väl på saltet i kri-
staller, som i fint pulver, sedan de förut varit
torkade vid +162, under en glasklocka öfver svaf-
velsyra. Under förlusten af detta vatten förän-
dras saltets utseende föga, och det fortfar att
vara genomskinande. Var det pulverformigt, så
sammanbakar det vid +100? till en klump, som
är ogenomskinlig kring kanterna, men genomski-
nande midtuti. Löses saltet i litet vatten, och af-
dunstas i vattenbad, till det förlorat så mycket
vatten det i denna temperatur kan mista, så är
det återstående nästan alldeles genomskinligt. —
Det förlorar sedan intet vid en temperatur som
går till +1109. Det citronsyrade natron, som blif-
vit användt till mina försök, var, för hvarje sär-
skilt analys, produkt af en särskilt beredning, jag
hade till och med för denna beredning användt
citronsyran i dess båda olika modifikationer af
vattenhalt, men resultaten förblefvo af alla full-
komligt enahanda och konstanta. Saltets analys
skedde på följande sätt. Sedan saltet icke mer
förlorade 1 vigt i en ström af vattenfri luft vid
+100?, vägdes det, brändes, alkalit förenades
med saltsyra, vätskan silades, kol-återstoden tvät-
tades, och det genomgångna afdunstades i en vägd
platinadegel i vattenbad till torrhet, och upp-
heéttades sedan till förjagande af all fuktighet.

1.286 gr. citronsyradt natrou gåfvo 0.7655
gr. chlornatrium. Beräknadt derifrån, väger sal-
tets atom 1232.33.

2 gr. vattenhaltigt salt förlorade vid tork-
hing i en ström af vattenfri luft vid +100? 0.35
gr. De återstående 1.65 gr. gåfvo 0.981 gr. chlor-
natrium, hvilket ger atomvigten till 1233.8. Jag
anser öfverflödigt att anföra flera af dessa ana-

132

lyser, emedan de alla på det mest tillfredsstäl-
lande sält öfverensstämde.

Om man från saltets atomvigtaldrager 390.897,
som är vigten af natronets atom, så ålerslår
842.903, hvilket är vigten af i at. citronsyra
och i atom vatten. (730.709+112.479=843,130).
Saltet är således NaC+H, och dess atom väger
efter räkning 1234.06.

För att ådagalägga vattnets närvaro, upp-
hettades saltet i en tillställning, som vid slutet
af afhandlingen skall heskrifvas, till högre vär-
megrader än 100. Jag fann dervid att saltet myc-
ket väl uthåller +200? utan att sönderdelas. 1.65
gr. torrt salt, d.ä: NaC+H, förminskades dervid
i vigt till 1.442, hvarmed massans halfgenom-
skinlighet förlorades och den blef mjölkvit, och såg
ut alldeles likt ett fatisceradt salt. Det löstes i
vatten fullkomligt färglöst, intorkades i vattenbad,
och upphettades slutligen till +109?, hvarvid det
gaf precist 1.65 gr. salt igen.

Denna förlust är större än den från räkning
efter I atom vatten bör vara. Detta föranledde
en mängd försök, i hvilka 100 d. af det torra
saltet förlorade 12.12, 12.30, 12.38 och 12.5 i
vigt. Här må detaljerna af ett bland dessa för-
sök följa: 1.5233 lufttorkadt pulver af citronsy-
radt natron, torkadt i en ström af vattenfri luft
vid +100?, till dess det intet mer förlorade i
vigt. Återstoden vägde 1.255. Förlusten 0.2683
svarar emot 17.6 proc. bortgånget kristallvatten.
Dessa 1.255 upphettades till +163?, och qvarhöl-
los i denna temperatur 3 timme. De vägde nu
1.103. Derefter höllos de vid +190? ungefär lika
länge. De vägde nu 1.101. Sedan vid +200?, och
behöll samma vigt. Vid +230? var fallet ännu
alldeles detsamma. Efter upphettning till +255”,

133

vägde saltet 1.0995, såg gråaktigt ut, och löste
sig med gul färg i vatten. Under frivillig afdunst-
ning afsatte sig ett mörkbrunt pulver i ringa
mängd, färgen försvann nära, och ett färglöst
salt ansköt i det citronsyrade natronets MET use
form. I detta försök hade således det vid 100?
torkade saltet förlorat vid +190? ytterligare 0.154,
eller på 100 d. torrt salt 12.296 d. vatten, som
det vid återupplösning i vatten återtog. Men det-
ta vatten är mer än saltet efter räkning från for-
meln NaC+H innehåller, hvilket icke utgör mer
än g.114 proc.

Det är anmärkningsvärdt, att äfven det vat-
ten, som vid +100? bortgår, framter en analog
afvikelse. Dei är nemligen, jemfördt med det i
saltet befintliga Sören qvantitet, mer än 2
och mindre än 21 atom. Då 100 d. salt förlora
17.5 d. vatten, Och lemna 82.5, så finner man
genom en lätt räkning, att en atom af det vid
+1009 torkade saltet vald förenade med 261. 37
vatten, hvilket är precist 23 atom.

Det vatten, som bortgår först vid +190?, ta-
git efter ett medeltal till 12.30 på 100 d. salt,
utgör ett dylikt bråk af vattnets ORplenn ty
s00:12.30=1234.06:151.63, hvilket är 13 atom
(precisa talet vore 149.97). Dessa tredjedelar kan
jag icke förklara, men då de konstant inträffa,
så kunna de icke vara händelsevis inträffade orik-
tigheter i mina försök. Det gifves visserligen en
förening af I at. citronsyra med 13 atom vatten,
som varit länge känd, men det kan icke inses
på hvad sätt dennes tillvarelse kan lämpas till
förklaring af de anomalier som här förete sig.
Ville man också anse citronsyran dervid såsom
någon ting alldeles obekant, så ger detta dock

134
ingen ny förhoppning om förklaringen af dessa
bråk, som äro beräknade från natronets atomvigt.

Denna egenskap, att vid en högre tempera-
tur afgifva mer vatten, än saltet synes såsom så-
dant innehålla, tillhör ej natronsaltet ensamt,
utan synes vara en allmän egenskap af cilronsy-
rade salter. Den framställes af barytsaltet, på ett
sätt, som är vida mer intressant än med natron-
saltet, emedan barytsaltet vid +100? kan släppa
allt deri befintligt vatten.

1.339 gr, neutral, vottenhaltig, citronsyrad
barytjord, som vid +:6? varit lemnad under en
glasklocka öfver svafvelsyra i 16 timmar, upp-
hettades till +150?. Det vägde nu 1.355 och ha-
de förlorat 0.184, hvilket med 0.003 öfverstiger
den halt af kristallvatten, som efter räkning bordt
finnas deri, och utgjorde 0.181. I denna tempe-
ratur blef ej förlusten ökad af dess längre fort-
sättning. Nu upphettades saltet rill +190?, hvar-
vid dess vigt förminskades till 1.325. Det hade
således förlorat 0.03, hvilket icke af temperatu-
rens längre fortfarande förökades. Då vi förut
sett, att barytsaltet håller 2 atomer kemiskt bun-
dit vatten, och 0,03 är 2 af o,181 (med en af-
vikning, som väl knappast i den använda qvan-
titeten varit märkbar på vågen), så är det klart,
att äfven här, vid den högre temperaturen, i
atom vatten bortgått från det neutrala barytsal-
tet, hvilket förut intet vatten innehöll. Då sal-
tet efteråt öfvergöts med vatten, och detta af-
röktes, samt saltet torkades vid en temperatur,
som med några grader öfversteg +100?, så er-
hölls åter 1.355 gr., och saltet var återförvandladt
till citronsyradt ").

") Jag försökte huru sesqvicitrat af blyoxid skulle skic-
ka sig under lika omständighet. Saltet inlades i små

135

Del är ganska tydligt, att vid detta tillfälle
vatten bildas, antingen endast på syrans bekost-
nad, eller af basens syre med syrans väte, och
att, då efteråt vatten tillkommer, en motsvaran-
de qvantitet deraf sönderdelas, och dess elemen-
ter ingå såsom sådana i det nybildade citronsy-
rade saltet. Men hvarföre härvid icke mer än 3
at. väte och ! at. syre förenas till vatten, det
kan ej inses. Det måste vara klart, att det som
af syran återstår, (4C+3!H+3230) icke mera kan
utgöra en enda kropp, utan att återstoden af saltet
måste anses innehålla minst 2, antingen ett halo-
idsalt med odekomponeradt citronsyradt, eller ett
natronsalt af tvenne syror, sem vattnet åter för-
vandlar till citronsyradt natron. Sådana omsätt-
ningar föregå möjligen ofta med organiska äm-
nen, kanske beror på dem många af lifvets fe-
nomen, men tillfället att märka när de föregå
saknas. Tilläfventyrs är det här med citron-
syrade salter iakttagna fallet ej sällsamt, och
inträffar med flera andra. Den af BrAconnot be-
skrifna, med vinsyran isomeriska syra, som bil-
das, då vinsyra starkt upphettas, dock icke så,
att den sönderdelad öfverdestilleras, och som
ifrån att i början vara vinsyran så olik, smånin-
gom förvandlas till vinsyra igen, antingen den
är för sig sjelf, eller förenad med baser, beror
tilläfventyrs endast på en sådan omständighet,

kristaller. Efter I timmas utsättande för + 1402 hade
2,1 grammer förlorat o.o1, och såg alldeles oförändradt
ut, men lyste i massa gulaktigt. Vid +1862 fanns
det hafva utpöst, var gulaktigt och luktade vidbrändt.
Det hade förlorat i vigt o.199. Efter sönderdelning
med svafvelsyra gaf det, jemte en ringa portiou fär-
gade produkter af decomponerad citronsyra, det me-
sta kristalliserad cilronsyra åter.

136

att väle och syre, som den förlorat, ålerlagas
från vattnet. BrAconsoTtT har väl kallat den iso-
merisk med vinsyra, men då detta icke skett till
följe al en analys, som bevisat deras isomeriska
art, kan detta möjligen vara ett oriktigt användt
predikat.

Citronsyran ger med natron två sura salter.
Sesqvicitratet bildas då till vigten af I at. ci-
tronsyradt natron, blandas vigten af 3 atom vat-
tenhaltig citronsyra, och lösningen lemnas åt fri-
villig afdunstning. Den kristalliserar nästan tvert
igenom sin hela massa, i fina, prismatiska kri-
staller, som icke förändras i luften. De smaka
angenämt syrligt. Bicitratet fås, då en atom ci-
tronsyradt natron blandas med en atom vatten-
haltig citronsyra, och afdunstas. Det bildar en
gummilik, genomskinlig massa, som får sprickor,
men i hvilken, under fortsatt lindrig upphett-
ning, kristallisationspunkter bilda sig, som utvexa,
till dess hela massan anskjutet till ett salt, som
icke förändras i luften. Detta salt är till en rin-
ga grad lösligt i alkohol. En i kokning mättad
lösning i alkohol, afsätter under afsvalning litet
af saltet kristalliniskt. Det som återstår efter af-
dunstning, blir gummilikt.

Kali ger dylika salter som natron.

Lithion ger ett neutralt salt, som icke an-
skjuter, och som i värme intorkar till en färglös,
genomskinlig, hård massa. Dess sura, citronsyrade
salter kunna icke eller fås kristalliserade.

Vattenhaltig citronsyra. Citronsyrans för-
hållande till vatten, sådant det af mina förra
försök augafs, innebär ett undantag, från hvad
som med andra syror är vanligt, bestående deri,
att i kristalliserad citronsyra, innehåller syran 3
gånger så mycket syre som valtnet, då i dess

137

neutrala salter, syrans syre är 4 gånger basens.
Det är denna förening, i hvilken en atom syra
kan anses förenad med 13 atom vatten.

Vid en lindrig värme förloras hälften af det-
ta vatten, och en förening återstår, i hvilken sy-
rans syre är 6 gånger vattneis.

Detta anomala förhållande af citronsyran har
likväl genom Prout's analys af kristalliserad ci-
tronsyra erhållit en bekräftelse. I denna analys
fann han de relativa qvantiteterna af kol, väte
och syre =CH>O”", kvilket är alldeles detsamma
som H4+CH:O? Jemförelsen emellan Prour's
analys och räkningen från formeln utfaller på
följande sätt:

Prout. Formeln,

IKON Ar20E Sc SATA
Nalen fö mailen DO
Syre NR 00.06 114 60:05,

Jag hade således säkerligen icke återkommit
till undersökningen af citronsyrans förhållande
till vatten, om icke LEororp GMELIN, 1 dess för-
träfliga Handbuch der Chemie (3:dje Uppl. II,
36) anfört att, enligt hans försök, kristalliserad
citronsyra hvarken blir ogenomskinlig eller för-
lorar någon ting af dess vigt, om den ock i fle-

ra dagar bålles vid +100?. Stridigbeten i denna
uppgift af en så fullt pålitlig kemist med min

egen erfarenhet, föranledde mig att å nyo pröfva

detta ämne.

Det af mig uppgifna förhållandet befanns
inträffa med kristaller af den citronsyra jag till

Q el FEN KN 1 : . LO
| a Ä | |
de förra försöker användt, och hvaraf jag ännu

hade en qvantitet i behåll. Jag lät då anskaffa
en annan citronsyra från en droguist, och för-

sökte denna. Hon förlorade, efter att i pul-

138
verform hafva varit lemnad till lufttorkning i 24
timmar, då den utsattes först någon stund för
+40” och sedan för +100?, 83 proc. i vigt, pul-
vret såg uppsväldt ut, och liknade mjölet af ett
fatisceradt salt. Då den genast utsattes för +1 002,
smälte den midt uti, och förblef sedan der ge-
nomskinande, men led samma förlust i vigt.
Blandad med sin dubbla vigt blyoxid, och öf-
vergjuten med vatten, länge digererad, slutligen
intorkad, och vid +1:00? hållen i en ström af vat-
tenfri luft, till dess den intet mer förlorade, ha-
de den åter afgifvit 835 procent vatten. Såsom

motprof afvägdes vigten af i at. H+C:H?0? och
förenades med vigten af en atom nyss glödgadt
kolsyradt natron. Det gaf ett alldeles neutralt salt.

Jag upplöste denna syra i vatten, som der-
med mättades, så länge det vid +100? upptog
något, och lemnades sedan att långsamt kallna
på ett ställe, der temperaturen slutligen blef +4?.
Kristallerna, som derunder bildat sig, upptogos
och afdröpos. De voro icke genomskinliga, utan
blott genomskinande, och så sammanväxte i hvar-
andra, att äfven enkla kristaller deraf voro aggre-
gat af framstående kristallkanter, hvaraf alla ytor
voro genomskurna. Pulver af dessa kristaller vid
+16?, lemnadt i öppen luft, och sedan upphettadt
till +1002, hvarken förändrade utseende eller för-
lorade mer än ett par tusendelar i vigt. Då det
sedan varsamt starkare upphettades, smälte det
utan allt slags kokning eller bildning af blåsor,
och den smälta massan var ofärgad och fullt ge-
nomskinlig, samt efter afsvalning liknande glas.
Under smältningen hade den icke förlorat mer
än 2 af en procent i vigt. Den löste sig åter färglös
i vatten. En annan portion af samma syra be-
handlades med blyoxid och vatten, och fanns,

139

efter vattnets aflägsnande, hafva förlorat 14 proc.
i vigt. Detta instämmer så nära med HC, att räk-
ningen förutsätter 13.34 proc. vatten i syran. Då
dessa kristaller efter afvägda atomvigter mättades
med kolsyradt natron, erhölls ett fullt neutralt
salt. Det är således klart, att citronsyra kan bil-
da tvenne slags vattenhaltiga kristaller, af hvilka
det ena erhålles, då en vid +100? mättad lösning
1 vatten anskjuter genom afsvalning. Det är sam-
mansatt i likhet med citronsyrans neutrala sal-
ter, så att syran håller 4 gånger "vattnets syre,
och det förlorar intet af detta vatten genom upp-
hettning. Det måste hafva varit dessa kristaller
som LEoronp GMELIN användt till sitt försök.
Det andra slaget bildas, då en lösning af ci-
tronsyra anskjuter under frivillig afdunstning. Ur
samma lösning, som gifvit de nyss omtalade kri-
stallerna, erhöllos under vätskans sedermera ske-
ende frivilliga afdunstning, stora genomskinliga
och rediga kristaller, af den form, som GmELIN,
efter: Broorxe, beskrifvit, och hvilka förhöllo sig
på det först auforda sättet, att vid upphettning
till +100?, förlora 83 proc. i vigt. Dessa kristal-
lers sammansättning, motsvarar ullen let sam-
mansättningen af det basiska blysalt, som erhål-
les, då citronsyrad blyoxid sönderdelas med kau-
stik ammoniak, och den förening som återstår
efter dessa kristallers fatiscering, är proportionell
| med sesqvicitratet. Härigenom återkomma dessa
föreningar till FöcteRsstämmelse med de öfriga
citronsyrade salterne.
| Slutligen bör jag, rörande dessa salter, tilläg-
ga, att de hafva en stor benägenhet alt bilda LA
belsalter, hvilken gör, att många fällningar åter
upplösas af i öfverskott närvarande citronsyradt

140

salt. Jag har likväl icke fullföljt undersökningen
af något bland dessa.

Ehuru den undersökning, hvars resultat ja
här meddelat, visserligen synes till fullo ådaga-
lägga riktigheten af mina äldre uppgifter om ci-
tronsyrans sammansättning och atomvigt, så är
dock, med allt detta, den frågan: huru är ci-
tronsyran sammansatt? icke så lätt, att fullt nöj-
aktigt besvara.

Vi hafva sett, att med blyoxid, kalkjord och
barytjord, förenas verkligen på hvar atom basis,
en atom af en förening, som består af, CHOO?"
och som vi antaga för den vattenfria citronsy-
ran; af dessa salter håller blysaltet intet kemiskt
bundet vatten, och de andra tvenne förlora sitt
vid +100?.

Vid natronsaltet deremot, ser det ut som
vore syran icke mer densamma, utan C”'H'O>,
emedan saltet qvarhåller 1 atom vatten, i tem-
peraturer der neutrala salter, och särdeles de af
natron, släppa allt kristallvatten, och när detta
sedan fortgår, medföljer äfven vatten, hvars ele-
menter tydligen varit beståndsdelar af syran,
hvarvid den ena delen af vattnet lika väl kan
hafva varit beståndsdel af syran,som den andra,
och det vore en möjlighet, att syran, vid afskil-
jandet från natronet, omlägger sina beståndsde-
lar, på ett sätt, som passar till de förhållanden
hvilka då inträffa.

Vi hafva vidare sett, att ur föreningen

H+CH'O? kan en högre temperatur intet vatten
afskilja, utan att syran tillika sönderdelas, då der-
emot ur föreningen H?+C"H'OS5, den ena hälften
af vattnet går bort vid en temperatur, som än-
nu ej behöfver gå till +100”, hvarefter sedan sy-
ran befinnes förenad med i mindre vatten än i

14 I

förra fallet. Någon orsak måste gifvas, hvarföre
1 förra fallet syran icke släpper 3 af vattnet, el-
ler i det sednare, hvarföre hon icke behåller den.
Det synes som, i fall syran i båda vore till sin
inre konstruktion, om jag får så säga, lika iden-
tisk som till sina beståndsdelars relativa qvanti-
teter, så borde också, vid lika temperaturer, lika
qvantitet valten qvarhållas. Detta inträffar dock
ej, och denna omständighet synes mig tala för
ett sådant förhållande, att, i de föreningar, som
jag i det föregående kallat för sesqvicitrater, in-
nehålles en syra, som består af 6 atomer af hvar-
dera elementet, då hon i de neutrala består af
endast 4. Man skulle då deraf kunna ledas till
den gissning, att af citronsyrans element kunna
bildas flera polymeriska ") förhållanden, som efter
olika omständigheter med lätthet tillkomma, och
med lätthet upplösas till andra, så att citronsyra
t. ex. bildar atomer, sammansatta af 3, 4, 5 och
6 atomer af hvardera elementet. Att i citronsyran,
antålet af elementens atomer är lika, underhjel-
per denna omständighet ganska mycket, och gör,
att med denna syra, ett större antal polymeriska
förhållanden blir möjligt, än med någon annan
växtsyra.

Emellertid är äfven denna gissning haltan-
| de, ty, i fall den vore riktig, borde de så kalla-
de sesqviciteterne icke vara sura, och den för-
klarar ingen ting af den, vid Haltonsaltet iakt-
tagna afvikelsen ”från vanliga regler, och icke

") Polymeriska förhållanden är ett ännu föga bekant
uttryck, hvars betydelse jag bör tillkännagifva. Det
| utmärker sådana fall,; der kroppar äro sammansatta
af ett lika relativt al atomer af samma, elementer,
men.der deras absoluta, antal är olika. Jfr. K. Vet.
Acad. Årsb. för de fysiska vetensk. för 1832; p. 66.

142

förlusten af 4 atom vallen, då neutrala citron-
syrade salter starkare upphettas. Den rätta teo-
rien om dessa fenomen, bör dock tillkännagifva
huru alla de iakttagna fakta bringas i öfverens-
stämmelse med naturlagarne.

Tillägg om sättet att erhålla ämnen, fria
från all fuktighet, före en undersökning,
och om sättet att upphetta dem till, och be-
hålla dem vid en bestämd temperatur, emel-
lan +100? och 2502.

r. Man inser lätt huru en undersökning, så-
dan som den nu anförda, är beroende af. möj-
ligheten att med full pålitlighet aflägsna allt vat-
ten. Vid mindre granlaga försök har jag betjent
mig af ett vattenbad af en ytterst enkel kon-
struktion, som består i kopparkärl af åtskillig
storlek, formade såsom deglar, i hvika vatten
kokas på sandkapellet, och dem man antingen
betäcker med en skål som fyller öppningen, el--
ler med lock, försedt med en rund utskärning,
passande för storleken af det kärl, som skall in-
sättas "). Men ehuruväl dessa passa förträffligt
för afdunstningar, och sådan torkning som består:
i hastigt bortskaffande af mycket vatten, så kan
man dock med deras tillbjelp icke få bort det
sista spåret af hygroscopiskt vatten, emedan sjelf-
va apparaten bidrager att fylla den omgifvande
laoften med vattengas.

Till förekommande af denna olägenhet, an-
vänder jag en apparat af följande konstruktion.

+) Lehrbuch der Chemie v. J: BerzEnrus IV, 2:te Abth.
P- 1074. Det nu beskrifna instrumentet är en förbätt-
ring af det söm på anf. ställe, p. 1075 finnes be-
skrifvet.

143

Den består af två olika stora kopparkittlar, af
hvilka den mindre ställes inuti den större, så
att de ofvantill äro förenade med ett koppar-
bläck, som innestänger det emellan båda kittlarna
bildade rummet. I T. III, fig. 1, är 4BCD den
yttre, och EFGH den inre kättelr. Den förre rym-
mer 75 och den sednare omkring 20 cub. tum. I
rummet emellan båda kittlarne kokas vatten, som
insläppes genom öppningen £, och uttappas, ef-
ter slutad kokning, genom öppningen D. Den sist-
nämda stänges af en vridhane; den förra med
en kork, hvarigenom går ett krökt glasrör till
ångornas afledande, eller kondensering, efter behag.
Den inre kitteln betäckes med ett passande
lock, som omfattar kittelns, öfver det cirkelfor-
miga takbläckets plan uppstående kant EF. I loc-
ket är en öppning K. Genom den yttre kittelns
öfre kant går vid A ett kopparrör in uti mellan-
rummet emellan kittlarna, böjer sig der midt i
detta ned, och går She midt 1 rummet emel-
lan båda kittlarnes botten, och öppnar sig på
den motsatta kanten af den inre kittelns botten,
såsom ÄIH utvisar.
| Då apparaten nyttjas, ställes den på armen
af en spritlampa med dubbelt luftdrag, det äm-
net som skall torkas, införes i den inre kitteln,
och då vattnet kokar, ledes en ström af luft ge-
| nom röret 4ZZH. Denna luft inkommer nu +1002
varm. Inledandet af luften sker med en vanlig
|

| dubbelblåsbälg, sittande under ett bord, inrät-

tadt för glasblåsning, och sådant som det bör
finnas i alla behöfligt inrättade laboratorier, och,
innan den inledes i röret AIH, får dan passera
genom ett kärl, fylldt med stycken af smält chlor-
calcium. Ett smalare rör med chlorcaleium pas-
sar icke, emedan luftströmmens vattenhalt snart

144

upplöser en mindre qvautitet af detta salt, åt
hvilkets upplösning man dessutom bör anskaffa
ett särskilt samlingsställe, för att ej täppa genom-
gången, eller fylla mellanrummen mellan det än-
nu oupplösta. Då man vanligen gör dessa strän-
gare torkningar för att kunna noggrant väga det
torkade, så måste detta förut inläggas i en noga
vägd degel, innan det insättes. Jag plägar van-
ligen lägga degeln, och ställa dess lock snedt öf-
ver öppningen vid HZ, lutande mot degelns öpp-
ning, så att luftströmmen derigenom styres rakt
in uti degeln. Denna luftström hyarken behöfver
eller får vara stark. Så snart man förmodar tork-
ningen fulländad, aftages locket K. Degeln be-
täckes ännu 1i kilteln med sitt lock, och bringas
genast under en glasklocka öfver koncentrerad
svafvelsyra att kallna. Torknings-operationen re-
peteras så länge man finner att det torkade nå-
gon ting förlorar 1 vigt. Att på detta sätt full-
komligt borttaga hygroskopiskt vatten, behöfves
ej många minuter, men der kemiskt bundet vat-
ten skall utdrifvas, fordras ofta lång tid. Jag ut-
drifver derföre det mesta i ett af de först om-
talade vattenbaden, der ingen särskilt påpassning
beböfves, och när vigtsförlusten der ej mer ökas,
fullbordas torkningen i den nu beskrifna appara-
ten. Då filtra skola vägas i torrt tillstånd, först
ensamme, och sedan med derpå torkadt preci-
pitat, kan denna apparat af ingen ting annat
ersättas.

2. För att i dessa försök kunna utsätta de
citronsyrade salterna för en bestämd högre tem-
peratur, försökte jag flera utvägar. Det lyckades
mig t. ex. alt i ett litet sandkapell, öfver en olj-

lampa, få en termometer att blifva stationär vid
en

145

en viss temperatur som jag med lampans höjan-
de eller sänkande, kunde öka eller minska. Men
om termometerkulan flyttades litet djupare; i san-
den, eller litet på sidan, befanns att kapellets
olika delar hade så olika temperatur, att från
värmegraden i en punkt, icke kunde slutas; till
hvad den var i en annan. Jag försökte då att
använda i kapellen luft, i stället för sand, och
detta lyckades så öfver min väntan, att jag an-
sett mig böra beskrifva "det, för att kunna be-
gagnas äfven af andra.

På en triangel, liggande öfver ringen på ar-
men af en vanlig spritlampa med dubbelt luft-
drag, ställes en degel af jernbleck (som i mina
försök rymde 38 c. t., omkring en liter), i den-
na degel inpassas en triangel så, att en deri in-
satt platinadegel kommer att sitta ungefär midt
i rummet. Jernbleckdegeln har ett lock, genom
hvars centrum går ett större hål, hvarigenom en
termometer kan nedföras, och öppningen i detta
hål, omkring termometern, stänges med tvenne
jernbläcksskifvor, 1 hvilka för tillfället en efter
termometern passad utskärning göres, och som
slutas emot hvarandra, så att den ena ligger li-

tet inpå den andra. Genom ökning eller minsk-
ning af lampans låge, genom höjning eller sänk-
ning af lampan, kan man nu bringa det derhän,
med litet tålamod, att en i jerndegeln införd
termometer stannar och behåller sig, för huru

länge som helst, på den grad man åsyftar, åt-
minstone i denne grads närmaste granskap. Så

| snart denna omständighet inträdt, insättes degeln

med det ämne som skall undersökas, och derefter

| termometern, med dess kula så nära intill detta

som möjligt, utan att tangera, och jerndegeln

K. V. A. Handl. 1832. 10

146

täppes. Utan detta, fås ej temperatören jemt för-
delad i rummet. För temperaturer, som gå öf-
ver 200? eller 230”, passar bättre att använda
deglar, af koppar eller helst silfyer, emedan kop-
paren oxideras. Jernet leder så dåligt värmet
att temperaturen i botten blir för hög, och så-
ledes ojemn i rummet,

Försök till beskrifning öfver Hy-
menopter-slägtet Chelonus, med
dertill hörande Skandinaviska

arter;

af
A. G. DAHLBOM.

De mindre, och för den flyktige åskådaren, obe-
tydliga djuren förtjena icke sällan lika mycken
uppmärksamhet, som de större, och efter vårt
sätt att dömma, fullkomligare. De förras ända
till oändlighet omvexlande former, deras egen-
heter i lefnadssättet, och deras inflytande i na-
Llurens stora allae förete ämnen, vid hvil-
kas undersökning den uppmärksamme forskaren,
ofta på ett förvånande sätt, öfverraskas, och nju-
ter en mångdubbel ersättning för det mödosam-
mare arbete, han för inhämtandet af deras kän-
nedom måste använda. I hänseende till insek-
terna, en djurklass, som ostridigt innefattar de
talrikaste, och derjemte till storlek (näst Infu-
sionsdjuren), de minsta arterna, äger i synnerhet
denna anmärkning rum. Om Steklarne (Hyme-
noptera Lis. Piezata Fasr.), en bland de art-
rikaste insektordningar, i allmänhet röja mindre
mångfald i sin OLilformn. som merendels är
lång. och cylindrisk, om de sakna de sköna, och
af all konst nästan oefterhäfmliga färger, hvar-
med så många andra arter pråla, så äga de dock

1498

några egenskaper eller egenheter, som göra dem
vigtiga, och studium om dem intressant. Bland
sådana framstår i synnerhet den så kallade konst-
driften, Sjelfva ArcHimmepes, den djupsinnigaste
matemalikus verlden sett födas, skulle ej kun-
nat uttänka en tjenligare formel, än den biet,
drifvet af instinkten, tillämpar rd uppbyggan-
det af sina sexkantiga celler. Också har denna
beundransvärda instinkt, som bland de öfrige
invertebraterna icke har sin like, på ett värdigt
sätt blifvit skildrad af Remarus i dess ”Allge-
meine Betrachlungen tber die Triebe der Thiere.”
Dernäst utmärker sig förnämligast den gadd
(Aculeus) eller borst (seta analis, cauda, stylus
punctorius, terebra, oviductus), hvarmed honor-
na äro försedda, och hvilken de begagna, dels
såsom försvarsvapen, dels såsom ett instrument,
hvarmed de göra håligheter i sandra kroppar för
att der nedlägga sina ägg. Af formen på detta
instrument, är man ofta i stånd att bestämma
insektets Fökdugd sie under dess första period
eller larvtillståndet. Är således oviductus platt
och perpendikulärt hoptryckt som ett knifsblad,
eller tjock, stark och cylindrisk som ett nafver,
så kan man antaga för säkert, att de nuvarande
imagines såsom larver varit Växtätare, Phy-
tophager t. ex. Tenthredinides , Urocerate och
en del af Cynipsee; är instrumentet en gadd,
eller ett fint långt rör, så är larven antingen

Honingsätare t. ex. Apiarie, Vesparie , Mellinii

eller Entomophagi t. ex. Chrysidides, Sphegides,

Pteromalini m. fl. Men ibland entomophager,

eller sådane som undergå bela sin förvandlings- |
process inom andra insekters kroppar, utmärker |

sig framför alla andra JIchneumonid-familjens

imagines genom sin oviductus, hvilken hos de |

rt ör RR

149

fleste består af ett kapillärt rör, som löper i en
slida, bildad af tvenne mot hvarandra horison-
telt hvälfda lameller. Denna form, i förening med
deras smärta kropp och lifliga rörelser, synes
utvisa, att skapelsens mästare ämnat dessa små
varelser till de ifrigaste polisbetjenter, som skulle
kunna upprätthålla jemvigten inom de lägre sfe-
rerna af djurens oändliga rike. Till denna slut-
sats ledes man, icke blott af det faktum, att
man bland t. ex. 100 lepidopter-puppor knappt
erhåller stort mer än 50 utkläckta fjärillar; ur
de återstående framkomma Ichneumonider, som
inom dessa blifvit metamorfoserade, utan äf-
ven, och förnämligast deraf, att bland Hyme-
nopter-entomophager finnes ingen familj rikare på
genera, inga genera rikare på arter, inga arter
rikare på individer är Ichneumonidernas. Denna
rikedom har äfven föranledt Professor GrRAVEN-
"HorsT, att öfver de Europeiska Ichneumonerna
(som hos LinsÉ utgjorde ett enda genus) författa
sitt namnkunniga och voluminösa verk ”Ichneu-
monologia Europa”, på hvars utarbetande denne
noggranne forskare lärer, enligt sitt eget yttran-
de, användt en stor del af sin lefnad: Inom
vårt fädernesland har denna, liksom de fleste
andra hymenopter-familjer, saknat bearbetare se-
dan Linnés tid "). I anledning deraf har jag till
en hörjan genom utgifvandet af några små af-
handlingar, redan gjort försök att bekantgöra de
Svenska 'Stekelinsekterna. Om "således närlagde
afhandling om slägtet Chelonus , som är ett dy-

Likt försök, skulle af Kongl. Vetenskaps-Acade-

”) Med erkänsla bör jag nämna att Professorerne DaL-
MAN och FALLÉN påbörjade beskrifningen öfver Ptero-
malinz och Tenthredinides; men en för tidig död
hindrade dem att fullända dessa lofvande verk.

150

mien anses värdig någon uppmärksamhet, vågar
jag vördsamt anhålla om en plats för densamma
i Kongl. Academiens Handlingar.

Nyssnämde genus hörer, enligt LATREILLE'S
erkända system, till familjen JIchneumonides.
Äfven af FAutcÉn, som, då han utgaf sin Metho-
dus, ännu ej fått del af LATREILLE'S sednaste ar-
bete, föres det till samma familj; och desse fö-
regångares exempel har blifvit efterföljt af GrA-
veEnHorsTtT och NeEes von EseEsBEcKk i deras ”Con-
spectus :Familiarum et Generum Ichneumoni-
dum”, införd 1 Berlinska Vetenskaps Societetens
Handlingar, g:de volumen, 1818. Sedermera har
likväl GrRavesHorsT ur sin ”Ichneumonologia Eu-
ropea”, som utkom i Breslau 1829, uteslutit
Chelonus; ehuru han ej, efter hvad jag kan fin-
na, för dennå förändring anförer något enda skäl.
Dessa blifva ock måhända svåra att finna. Ty
låt vara, att detta genus, förmedelst sin thorax-
bildning, står på öfvergången mellan Ichneumo-
nides och Gallsteklarne (Cynipsez), att dess ab-
domen i visst fall mer liknar den på en Chrysis
än på en Ichneumon, att dess oviductus säk-
rare skulle kallas aculeus än stylus puncetorius,
så äger det dock ännu flera och vigtigare öfver-
ensstämmelser med de förra (Ichneumonides);
formen och bildningen af bufvud, ögon, palper,
mandibler, antenner, vingar och deras nervgång,
igenfinnas ju alldeles hos många arter af släg-
tena Bracon , Microgaster och Hybrizon ; hvilka
äfven Chelonus står närmast 1 systemet; jal vi
äga till och med en Svensk Chelonus-art (pulla-
zus), på hvars abdomen hos honan man under
mikroscopet förnimmer några tvärserier af fint
intryckta punkter, hvilka utgöra rudiment till
segmenter; samma serier, ehuru gröfre och dju-

151

pare, igenfinnas på tergum abdominis hos några
Mäcsner; tills de slutligen hos några andra ar-
ter öfvergå till fullt utbildade segmenter. När
nu till alla dessa likheter man äfven lägger öf-
verensstämmelsen i lefnadssätt, så synes mig
att skilja Chelonus ifrån Ichneumonidernas fa-
milj vara samma förhållande, som att lösrycka
en länk ur den kedja, som naturen sjelf genom
affiniteter sammanknutit.

LATREuer föreslår följande indelning bland
arterna af detta genus: 1:0 Abdomen distincte
elavatum, basin versus sensim paullo angustius,
segmentis dorsalibus 3:bus &c.; 2:0 Abdomen
breviter' ovale et ad basin truncatum, depres-
sum , segmentis dorsalibus 3:bus &c.; 3:o Abdo-
men subovatum et ad basin truncatum , inarticu-
latum &c. NeEeEs von Esenseck följde äfven den-
na vink. Af följande skäl har jag trott mig ej
böra begagna samma ledtråd, oaktadt' arternas
antal inom genus ':derigenom måhända kunnat
fördubblas. Abdomens form är nemligen den
väsendtligaste karacter hos Chelonus; men om
nu denna gräns skulle utvidgas, så skulle äfven
inom densamma flere arter instängas, på hvilka
andra genera ägde naturligare och rättmätigare an-
språk. Så är åtminstone förhållandet med de 6
arter ”), som FaArrÉn i sin Methodus anförer;
acne af dem har jag sett mig nödsakad reducera
till genus Bracon; ty den ene: (af författaren
kallad flavator) har hemisferiskt hufvud, klot-
runda ögon, deprimerad abdomen med. trans-
verselt intryckta punktserier på tergum, och nå-
gra få fina 'analsegmenter, som i en viss dager
kunna skönjas, — kännemärken, hvilka i / full-

") Species Svecie 6 FALLEx LI. c.

152

komligare form återfinnas hos Bracon coleoptra-
tor , nervator m. fl.; den andre (parvulus 9)
äger, utom nyssnämde öfverensstämmelse, abdo-
men delad i tydliga segmenter och försedd med
en seta analis 11 gång längre än abdomen, —
en omständighet, som inträffar hes alla Bracon-
honor.

Jag har ej haft tillfälle undersöka några exo-
tiska arter; men fruktar att LATREILLE'S divisio-
ner skola vid tillämpingen på dem kanske vara
blottställda för samma svårigheter, hvilka, i af-
seende på våra Svenska arter, jag redan anfört.

Släatligen anser jag mig skyldig nämna nå-
got om de mindre vanliga Termini Tecnici, som
här och der i beskrifningarne förekomma. —
AwHouin: har i ”Annales des Sciences Naturelles”
1824 , infört en särdeles intressant afhandling,
grundad på comparativt anatomiska undersök-
ningar, om thoraxbildningen hos Artikulerade
djur i allmänhet, och de 6:fotade insekterna i
synnerhet... Den terminologi han derigenom bil-
dat, har naturligtvis blifvit comparativ, och så-
ledes tillämplig för alla insektordningar. Med
några få modifikationer, har jag begagnat mig
deraf, och. torde här få anföra det bhufvudsak-
ligaste:

Thorax, den delen af insektkroppen, som
innefattas emellan hufvudet och främre ringen
af abdomen, är sammansatt af 3 särsilta styc-
ken eller segmenter, nemligen:

1. Prothorax ; uppbär hufvudet och pedes
antici.

2. Mesothorax » uppbär första vingparet och
pedes intermedii.

3. Metathorax , uppbär andra vingparet och
pedes postici.

ERRIN

153

> Hvarje särskilt af dessa segment består af
en pars superior kallad tergum, en pars infe-
rior kallad sternum, och tvenne partes laterales
kallade pleurce.

De delar, som vanligen äro laterales, och i
förening utgöra pleur&e&, bildas på hvarje sida
af tvenne hufvudstycken: det ena främre, Epi-
sternu.n , ligger på sternum; det andra, Epi-
mera, ligger bakom episternum, går upp till
tergum och ned till sternum, samt bidrager till
bildningen af lårens ledgropar.

Pectus är återföreningen af sternum, epi-
sternum och epimera. I anledning häraf får man
pectus prothoracis, p. mesothoracis, p. metatho-

racis.

Dorsum utmärker hela kroppens öfversida.

-Tergum utmärker öfversidan af något sär-
skilt segment, t. ex. tergum prothoracis, t. me-
sothoracis , t. metathoracis. Då ordet tergum
nyltjas ensamt, betecknas alla terga thoracis till-
sammantagne. ;

Pars superior prothoracis utgöres blott af en
enda del; denna är hos Hymenoptera, hvilkas
mesothorax synes hafva utbildat sig på de an-
dra segmenternas bekostnad, ganska liten, fin,
omärklig och samman växt med sjelfva prescutum.

Tergum eller pars superior mesothoracis be-
står af 3 delar: prescutum, som är främst; Scu-
tum artikulerar med första vingparet och Scutel-
Jum , en hos alla nästan hjertformig del, arti-
kulerar med andra vingparet. Men emedan prce-
scutum hos .Hymenoptera hvilar öfver pectus

'prothoracis, och är sammanväxt med dennas öfre

del, samt således hos dessa insekter egentligen
att tala, bildar tergum, så har jag ansett ho-
nom för sådan, och kallat honom tergum pro=

154

thoracis. Mesothoracis tergum kommer då att in-
nehålla blott 2 delar Scutum och Scutellum.
Af samma skäl antager jag blott 2 delar i ter-
gum metathoracis , nemligen den främre, post-
scutellum , ligger vid andra vingparet och den
bakre, postfre&num, förenar thorax med abdo-
men. Emellan dessa begge ligger, enligt Kinsy's
och Aupovins observationer, en liten del som de
kalla frenum, hvilken hos Hymenoptera, förme-
delst postscutelli och postfreni större utveckling
blifvit nedträngd in i sjelfva metathorax, ej ut-
vertes är synlig.

På dessa anförda grunder har jag i Aupouvin's
förträffliga terminologi gjort en liten förändring,
som jag måste vidblifva, till dess tillräckliga un=
dersökningar gifvit mig en mera bestämd och
säker kännedom om dessa delar; jag hoppas då
i en särskilt afhandling få tillfälle att närmare
utveckla denna intressanta sak, som egentligen
ej hörer till ämnet vid närvarande tillfälle.

I afseende på wingarne har jag med få af-
vikelser följt FarréÉns indelning.

De luftkärl eller tracheer, som utbreda sig
emellan vingmembranerna, hafva entomologerna
gifvit det mindre passande namnet nervi, som
dock, för undvikande af konfusion, tills vidare
bibehålles; och de figurer, som bildas af trache-
ernås sammanlöpning, kallas are& eller cellule.:

Nervi radiantes löpa longitudinelt utifrån
vingens basis emot spetsen. Af dessa är nervus
costalis den, sorh följer yttre kanten eller ryg-
gen af vingen, och nervus auxiliaris, som un-
derstödjer den förre och förenas med honom i
en opac punkt, hvilken derföre kallas punctum
costale,

155

Nervi connectentes löpa transverselt; sam-
manbinda strålnerverna och deras grenar, hvilka
af Farrén kallas nervi recurrentes.

Aree basales ligga vid vingens basis, emel-
lan strålnerverna och de första connecterande.
Area basalis i:ma ligger vid kostalnerven eller
yttre kanten, och area basalis 2:da vid inre kan-
ten af vingen. Häraf följer att a. basalis 1:ma
och a. costalis r:ma äro en och samma area.

AreeÅ costales äro belägne under eller utmed
nervus costalis. — Area costalis ultima ligger
bakefter kostalpunkten, och formeras af kostal-
nerven, som mot vingspetsen kröker sig och lö-
per tillbaka till nämde punkt,

Åre discoidales äro belägne emellan a. ba-
sales costales och terminales.

Area discoidalis intermedia (areota) ligger
omedelbarligen under yttersta kostalarean, samt
midt emellan denna och. a. discoidalis specularis,
eller emellan a. discoidalis subcostalis och a.
terminalis ultima. — Area specularis (speculum)
ligger under areola, och a. d. subcostalis emel-
lan en disk-area och en terminal-area samt rr
ver a. terminalis 1i:ma.

ÅAree2& terminales mot bakre ändan af vin-
gen, emellan inre vingkanten, yttersta basal-arean,
yttersta kostal-arean och disk-areerna. ÅA. ter-
minalis 1i:ma ligger under speculum, och ultima
under a. c. ultima.

156

CHELONUS. Nees ab Es. Act. Soc. Nat. Curios, Berol.
Vol. 9, testante GraAvennorst. Jur. Ilig. Spin. Panz.
Sigalphus LaTR. Gen. Crust, et Ins. 445. Faro. method.
YE dispon. 19, 23. Ichneumon Fabr. &c. Cynips

IN.

Caput tergo prothoracis angusto multo la-
tius, rotundato-subtrigonum aut subhemisphae-
ricum.

Antenne exlense, setacex, dimidio corpore
longiores, 25:articulate.

Abdomen brevissime petiolatum, convexum,
cataphractum, subelavatum, unisegmentatum, sub-
tus fornicatum.

Venter inatra fornicem abdominis inclusus.

4le& hyaline: supere distincte nervose,
areis 6 aut 7, — infer&e obsolete neryvose, areis

2 completis.

Kroppsstorleken är hos de skandinaviska ar-
terna inom detta slägte, i förhållande till arter-
na af något annat slägte, liten, nemligen af 11—3
pariserliniers längd. Skalet är hårdt, nästan lik-
som hos crustaceéerna, dess yta skråflig, skrynk-
lig som läder, med tät, gröfre och finare punk-
tering. Hufvudet transverselt, 2—3 gånger bre-
dare än prothorax, antingen rundadt, trekantigt
eller subhemisferiskt. Palperna fina, långa, hän-
gande; maxillares , dubbelt längre än labiales,
hafva 6 och labiales 4 leder. Mandiblerna kor-
ta, tjocka, starka, bågformigt böjda, convexa på
öfra sidan, concava på undre, slutas med 2, nå-
got spetsiga tänder, af hvilka den öfre är längst,
Clypeus något kullrig, halfmånformig, med su-
tur och grofva punkter intryckte vid facies. Ån-
tenner rakt utstående (extense), borstlika (se-
tacemw), insererade midti pannan, längre än huf-
vud och thorax tillsammans, innehåller 25 leder
(articuli): den 1:ste (scapus) oval, längst, tjoc-

157

kast; den 2:dra (pedicellus) 4 gånger kortare än
scapus; den 3:dje dubbelt så lång som pedicellus;
de öfrige afsmalna och förkortas småningom.
Ögonen äggrunda (ovali), något utstående (sub-
exserti). Ocellerna stå i trekant på den obetyd-
ligt kullriga vertex. Occiput concavt. Thorax
uppblåst (gibbus). Tergum prothoracis lägre än
scutum , dubbelt smalare än hufvudet, formerar
en till vingarnes tegule utsträckt båge. Scutum
något eller knappt smalare än caput, liknar ett
cirkelsegment. Scutellum af scuti bredd, men
hälften kortare, halfmånformigt, på sidorna djupt
nedtryckt med grofva impressioner och upphöj-
da linier, vid basen en triangelformig upphöj-
ning. Postscutellum ett jembredt tvärband. Post-
frenum convext; hos somliga arter cancelleradt,
d. v. s. upphöjda limiter korsa hvarandra, och
bilda ett galler; margo posticus utmärkt genom
4 små knölar, den yttre på hvar sida är utväxt
till en tand. Pectus och pleure likformiga med
dem hos Ichneumoner i allmänbet. Abdomen
convext, vid basen deprimeradt; trubbigtsom stor-
ändan af ett ägg, nästan klubbformigt; ej deladt
i segmenter, utan bildar ett helt, skalhårdt, på
sidorna skarpt kantadt stycke, hvilket, likt en
hvälfd sköld, omgifver eller innesluter underlif-
vets finare delar. Petiolus abdominis, liksom hos
Guldsteklarne (Chrysis), så kort, att abdomen,
vid en flyktig undersökning, kunde anses för sub-
sessil. Venter delad i 4—35 tydliga segmenter,
synes som en tunn hinna bekläda det öfverlig-
gande hvalfvet. Vingarne metallglänsande, vat-
tenklara, endast vid spetsen och omkring costal-
punkten, mer eller mindre mörkt tingerade. De
främre eller öfre räcka med spetsen ungefär
åt linia utöfver abdomen, hafva tydligare,

158

merendels mörkare nervgång, och 6—3 fullbil-
dade areer nemligen 2:ne hasales och 3:ne costales.
ÅA. costal. 1:ma triangelformig, utsträckt vill ko-
stalpunkten, som är stor, tjock, opac, subövat; a.
c. intermedia antingen enkel och rektangelfor-
mig, då hon upptager hela den delen af discus,
som är mellan a. c. 1:ma, ultima och areola
t. ex. Ch. oculator , eller också genom en sned
tvärnerv delad i två, af hvilka den öfre blir
en trapeziformig, ordentlig kostalsarea och den
undre en rektangulär disk-area, som cohererar
med ä. ce. 1:ma; a. c. ultima lancettformig, upp-
hörer på ungefär 23 linias distans från vingspet-
sen. Arem discoidales antingen 3ne: den ena rekt>
angelformig, sammanhänger med a. b. 2:da; den
andra, rektaugelformig, ligger emellan a. c. 1:ma,
intermedia och areola; den 3:dje, areola , liknar
en trubbvinklig triängel; — eller 2ne: då antin-
gen areola saknas t. ex. Ch, pullatus eller den
andra blifvit utträngd af a. cost. intermedia t.
ex. Ch. oculator. De undre vingarne kortare och

mindre än de öfre, med finare, ljusare, otydli-

gare nerver, och blott 3 fullbildade areer, alla
basales. Likväl kan man äfven i dessa vingar
under mikroskopet se rudimenter till öfvervin-
gens utvecklade areer. Pedes enkla, spensliga,
af medelmåttig längd; armaturen sådan som hos
Ichneumoniderna i allmänhet.

Könskillnad. Hannen har smalare antenner
och smärtare kropp. Vid anus observeras 2:ne,
ibland utstående, mot hvarandra böjda, hårda
delar, som formera ett slags tång, inom hvil-
ken finnas 2 smala, raka, parallela och på än-
dan taggiga kroppar, hvilka alla tillsammans bil-
da genitale.

139

Honan har gröfre antenner och mera ro-
bust kropp. Dess oviductus är kapillär, löper i
en, utom abdomen något utstående, uppböjd,
gaddformig ränna, som sjelf vagineras af de yt-
tersta ventralsegmenterna.

Såsom Typer inom genus kan man anse
Ch. oculator och scabriculus.

Sectio I:ma Areis discoidalibus 2:bus.
+ Areola adest.
7 Ch. oculator.

' Niger, profunde scabro-punctatus et coria-
ceus, sericeo-pubescens, postfrano cancellato,
abdominis basi plerumque flavo, bioculato (ovi-
duetu valde recurvato) 52. (Maximus).
var. a. FL in copula. Abdomine utrinque ma-

cula basali oculata diaphana, femoribus ti-
biisque testaceis; tarsis plus minusve infu-
scatis. Longitudo 2—3 lin. |

Chelonus oculator Jur. NEEs ab ESsEnz.
Nov. Act. Acad. Nat. Curios. Vol. 9, teste
GRAVENH.

ITchneumon oculator FaAsr. Piez. 68.1 Ent.
Syst. 2.169, 151. Panz. Fn. 72, tab. 3.

Cypips ihanita Linn. Syst. Nat. 2.920, 19.
AcHArius Götheb. Vet. & Vitterh. Soc. Hand-
lingar 1778, pag 72—74, tab. 4. |

var. b. 52 Abdomine utrinque maculato, fe-

moribus anticis apice eorumque tibiis et
tarsis totis testaceis; femoribus posticis totis
tibiisque basi nigris. Long. i 3—2;i lin.

var. c. I. Simillimus var. a.,, sed macule ab-

. dominales in rudimento, obsoletissim&e. Long.
23 lin.

160

var. d. &. Macule abdominis in rudimento; fe-
moribus omnibus nigris; tibis tarsisque an-
terioribus totis pallidis; tibiis posticis apice
late earumque' tarsis fuscis. Long. circa
2 lin:
var. e. &. Abdomine immaculato pedibus testa-
ceis; femoribus posterioribus basi tibiisque
posticis apice nigris, tarsis plus minus in-
fuscatis. Long. circa 23 lin.
var. f. F2. Abdomine immaculato; femoribus
nigris, anticis apice pallidis; tibus pallidis,
posticis apice nigris; tarsis fuscescentibus.
Long. 13—23 lin. et ultra.
Ichneumon scabrator Farr. Ent. Syst.
2.174.107, "P. ,
Cynips inanita 9. AcHar. I. c.
Vistelseort. Denna art, som enligt noggran-
na observationer lärer vara utbredd öfver hela
Europa, förekommer i Sverige under Juni—Sep-
tember månader, mer och mindre allmän ifrån
Skåne ända upp till Johannis Bo vid Torneå.
Beskrifning. Hanne och Hona. Var. a. Störst
i sitt slägte. Svart, skråflig och groft punkterad, |
beströdd med ett hvitglänsande silkesfjun. An-
tennerna medelmåttigt långa och något tjocka.
Mandiblerna beckfärgade, med svarta spetsar.
Postfrenum cancelleradt. Abdomen kort, tjockt
och skråfligt, längs efter på tergum löpa en mängd
upphöjda linier tätt invid bvarandra, och före- /
nas genom andra, som löpa på tvären; härige-
nom bildas liksom ett nät; en sådan genom
skrynklighet bildad nätformig yta, finnes äfven
hos alla de andra arterna, men ojemförligt fi-
nare och äfven oredigare. På ömse sidor vid /
abdomens bas är 'en tegelbrun eller” hålmgul '
: ögon- >

161

ögonformig fläck; hvilken föranledt artnamnet.
Pedes tegelbruna; tarserna mörka; coxe, tro-
chanteres och basen af femora svarta. Ving-
nerverna ljusbruna, tydliga.

2. Ch. nigritulus.

Niger, subtiliter coriaceo-punctatus, sericeo-
pubescens, nervis alarum gracilioribus et palli-
dis &. (Parvus).

var. a. Pedibus nigris, tibiis tarsisque anticis
pallidis. Long. 13 lin.

var. b. Femoribus nigris, tibus tarsisque testa-
ceis; tibiis posticis apice nigro-annulatis.

Long. 11—1i!2 lin.

Vistelseort: Skåne. Var. a. ganska sällsynt
vid Esperöd i gräs utmed hafsstranden och vid
Lund, var. b. ganska allmän vid Abusa och i
Fogelsång.

Beskrifning. Hanne. Tre gånger mindre än
Ch. Oculator , punkturen och kroppsytans skrynk-
lighet mycket finare. Kroppen smärt, svart, be-
strödd med ett ytterst fint hvitglänsande silkes-
fjun. Vingarne starkt skiftande i regnbågens fär-
gor; fina, ljusa tydliga nerver. På var. a. äro
pedes svarta, men tibia och tarsi gulaktiga; var.
b. har svarta femora, tegelgula tibier och tarser,
samt svarta ringar på spetsen af tibie posticae.

3. Ch. pedator.

Niger, subtiliter coriaceo-punctatus, sericeo-
-pubescens; antennarum basi, pedibus, alarumque
nervis pallide testaceis. &. (Parvus).
var. a. Pedibus totis testaceis. Long. vix 11 lin.
var. b. Femoribus posticis medio eorumque ti-
biis apice infuscatis. Long. 13 lin.
K. V. A. Handl, 1832. LR

162

Vistelseort. Var. a. är upptäckt vid Espe-
röd i Skåne, var. b. vid Lärketorp i Östergöth-
land af Herr Professor ZETTERSTEDT, Som god-
hetsfullt tillåtit mig ur dess samling beskrifva
dessa uniquer.

Beskrifning. Hanne. Var. a. Mycket aflin
med Ch. nigritulus , hvilken han Jiknar till stor-
lek, form, punuktur och skrynklighet. Svart, be-
strödd med kort, nedtryckt, och fint silkesglän=
sande fjun. Palperna bleka, Antenner mörka med
de 2 till 3 första lederna ljusbruna; Pedes af
ungefär samma färg. Vingarne skifta ej så starkt
som på nigritulus; nervuren subtil, distinkt,
gulbrun. Abdomens svarta färg synes vid basen
stöta i beckbrunt. — Zar. b. är något större än
var. a; femora postica på midten, och deras tar-
ser på spetsen, mörka. För öfrigt är ingen skill-
nad emellan dessa artförändringar.

4. Ch. Maculator.

Niger, subtiliter coriaceo-punctatus, vix con=
spicue sericeo-pubescens, postfreno cancellato;
palpis, pedibus abdominisque macula basali, te-
staceis. &. — Long. 13 lin. (Medins).

Vistelseort : Skåne. Vid Esperöd är ett exem-
plar funnet. |

Beskrifning. Hanne. Den vackraste inom
sitt genus. Något större än nigritulus; kroppen
mera robust. Fint skrynklig och punkterad, knappt
märkbart glänsande af något silkesfjun. Postfre-
num cancelleradt. Svart; antennerna stötande i
brunt. Palper och ben ljust tegelgula; cox&e po-
stice vid basen svartbruna; en svartbrun fläck på
baksidan af femora postica; dessas tibier på spet-
sen, och alla tarserna mer eller mindre infusce-
rade. Metallglänsande vingar med gulbruna, tyd-
liga nerver.

| 163

"+ Areola deest. .
5. Ch. pultabus.

Niger, HöRrier coriaceo-punctatus, man-
dibulis CN brunneis. 7? in copula. (Mi-
nimus). Long. 13 lin. |

Vistelseort: Tagen 1 parning vid Säteriet
Bjönstorp i Skåne.

| Beskrifning. Hanne, Hona. Troligen den
minsta inom hela genus, ty alla dvdr jag

haft tillfälle ACLSSka har ej öfverstigit längden

af i: pariserlinia; visserligen finnas bland de

'öfrige arterna, individer NäR samma litenhet, men

de öfverstiga den ofta. Affin med Ch. pedator
till kroppsform och punktur. Saknar det hvita

'silkesglänsande fjun, hKvarmed de öfrige species
orneras. Antennerna långa, fina, mob rda,
Mandiblerna kastanjebruna, dd svarta tänder.
Fötterna af mandiblernas färg; svarta coxe och
något infuscerade tarser. Vingar lika som hos
föregående art. — På honans abdomen upptäc-

kes med mikroskopet 2:ne, otydliga, fint intr yck-

ta tvärlinier; — én antydning till hvad som på
"några Braconers. abdomina ännu tydligare ut-

trycker början till segmentbildning.

'Secko 2:da Areis discoidalibus 3:bus.

(areola adest).
6. Ch. fasciatus. |
Niger, subtiliter-coriaceo- punctatus, vix .con-
spicue Sericeo-pubescens, .capite subhemispherico,

.spostfraeeno cancellato; mandibulis antennarum
basi pedibusque testaceis; abdomine flavo-fascia-

to. &. (Medius).
var. a. Antennis fuscis, basi subtus testaceis.
Abdominis fascia integra. Long. 13 lin.

164

var. b. Antennis testaceis, apice fuscis. Femo-
ribus posticis, totis tibiisque apice, inter-
dum nigris, Abdomine breviori et crassiori

NT in v. a., fascia postice undulata. Long.

in.
var. ec. Antennis fuscis. Abdominis fascia valde
angustata et obscure testacea. Pedibus te-
staceis, coxis femoribusque posterioribus ni-
gris; harum tibiis apice infuscatis.

Vistelseort. Några få individer af v. a. äro
tagne d. 4, 14 Augusti vid Lärketorp i Öster-
göthland, och d. 12 Juli vid Esperöd 1 Skåne;
var. b. och c. äro fångade blott en gång på sed-
nare stället.

Beskrifning. Hanne. Af medelmåltig storlek.
Affin med Ch. maculator , men mera smärt och
'spenslig. Fint skrynklig och punkterad; postfrae-
num cancelleradt, dess 4 knölar på margo po-
sticus ganska distincta. Beströdd med kort, hvitt
silkesglänsande fjun, som endast i en viss direk-
tion mot ljuset kan förnimmas. Hufvudet liknar
ett halfklot, ögonen äggrunda, — Således en öf-
vergång till Bracon. Svart, Antennerna långa,
fina; hos var. a. på undre sidan vid basen te-
gelbruna, för öfrigt svartaktiga; hos var. b. mer |
och mindre tegelbruna, endast mot spetsen mör-
ka. — Mandiblerna tegelbruna, stötande i gult,
med svarta tänder. Pedes af mandiblernas färg;
tibie posteriores med svarta spetsar och femora
postica någon gång svarta. Abdomen hos var. a.
oval, hos var. b. ovat; vid basen omgifven af
ett halmgult bälte, hvilket på var. a. är helt, och
intager mer än 3 af abdomens längd, men på
var. b. unduleradt och smalare. — Metallglän-'
sande vingar med ljusbrun nerygång.

165
7 Ch. abdominator.

Niger, subtiliter coriaceo-punctatus, sericeo-
micans, capite subhemispheerico, postfreno can-
cellato; antennis validis basi late, pedibus anti-
cis totis et posterioribus ex parte abdomineque
bä indeterminate, testaceis. &. (Medius) Long.

13 lin.
Vistelseort. Framlidne Professor FArrÉn har

vid sin landtegendom Esperöd i Skåne upptäckt

denna art.
Beskrifning. Hanne. Liknar till habitus Ch.
maculator, men är något större, kroppsbyggna-

den mera robust och antennerna betydligt tjoc-

kare, nästan sådane som på Ch. oculator. Huf-

vudets och ögonens form nästan densamma som
hos föregående art. Fint skrynklig och punkte-
rad, postfrenum cancelleradt. Det fjun, hvar-

af kroppen glänser i en viss dager, likså mörkt

som hos fasciatus. Mandiblerna beckfärgade. Pal-
perna bleka med mörka fläckar. Antennerna tjoc-
ka, de 8 första lederna tegelgula, de återståen-
de svartbruna. Abdomen kort; vid basen 2 ei-
trongula oceller åtskilda genom ett longitudinelt
kastanjebrunt band, som, börjande vid basis ab-
dominis, utbreder sig nedom ocellerna öfver hela
abdomen, och öfvergår slutligen på denne sed-
nares glatta, liksom polerade ända, i en rund
svart fläck. Pedes antici tegelgula; intermedii
hafva äfven samma färg, men deras femora och
tibie med svarta spetsar; pedes postici af sam-
ma färg som intermedii, endast med den skill-
nad, att den svarta här synes vara mera utbredd.
Metallglänsande vingar med en hvit tvärfläck
framför costalpunkten; fina gulbruna nerver.

166

8. Ch. scabricwwlus.

Niger, subtiliter coriaceo-punctatus, sericeo-

pubescens, capite subbeläbyktellan postfreno

cancellato; pedibus nmigris. &. (Magnus)

var. a. Anltennis pedibusque nigris; tibiis an-
ticis totis, posterioribus basi apiceque te-

staceis; tarsis fuscescentibus. Long. 13—13

lin.

var. b. Antennis pedibusque anticis testaceis;
femoribus posticis totis, intermediis medio
nigris, tibiis et tarsis posterioribus apice la-

tius breviusve infuscatis; in celeris var. a.

simillimus. Long. 13—2 lin,

var. ce. Antennis nigris; scapo pedibusque te-
staceis; preterea non absimilis. Long. 13 lin.

Vistelseort. Alla tre artförändringarne äro
mindre sällsynta i Öster-, Vestergöthland, Små
land, Blekinge och Skåne, ifrån medio af Juli
tills omkring d; 20 Septemper. — Var, a. går
ända upp i Umeå lappmark; d. 9 Juli förliden
sommar fann jag ett exemplar vid nybygget
Umenäs, som är beläget i Skoglandet vid foten
af Garde-fjellen.

Beskrifning. Hanne. Lång och smal, fint
punkterad, bekläåd med hvitt silkesglänsande
fjun, som i synnerhet ligger tätt och tydligt på
hufvudet. Ögon och hufvud har samma form
som hos Ch. abdominator. Postfrenum cancelle-
radt. Antennerna fina och mycket längre än på
någon annan art. Deras färg äfvensom benens,
är fullständigt beskrifven i artförändringarnes
diagnoser. Långa, vattenklara, metallglänsande
vingar med gulbruna nerver och en dunkel rök=
lik fläck under den svarta kostalpunkten.

167
Förklaring öfver Tabellen:

Fig. 1 En Mandibel af Chelonus oculator Q.

— 2 — Maxillar-palp af Ch. ocul. —

— 3 — Labial-palp —— — =

— 4 — Antenn —— — — ss. Scapus;

LÄR . pedicellus.

— 5 — Pes posticus —— — al kd Ccoxa, tr.
6 trochanter; f. femur; tb. tibias trs. tarsus,

S- » — Öfvervinge a ;

— 7 — Undervinge Ior oculator.

— 8 — Öfvervinge —

— 9 — Undervinge —ICh. pullatus.

— 10 — Öfvervinge — i;

Ed NE ndervinge —YCh. scabriculus.

— 12 — Öfvervinge af Ceropales maculata (ett Hyme-

nopter-siägte af familjen Sphegides) bifogas
för att göra beskrifningen om areerna mera
åskådlig.

c. utmärker area costalis 1rimasz ci. a. c.
intermedia; cu. a. c. ultima; bl. a. basalis
1:ma; 42. ab, 2:da; d. utmärker diskoidal-
areer. ds. area discoidalis specularis (specu-
lIum)>; di areola discoidalis intermedia (are-
ola), hvilken här genom en tvärnervel är
delad i två (dubbel, gemina). t! area ter-
minalis 1:ma; ti a. t. intermedia; tu. a. t.
ultima. |

=— 13 Abdomen resupinum af Ch. oculator 9; utvisar
hvalfvet (fornix), ventralsegmenterna och ovidu-
ctus.

— 14 Chelonus aculator 9.

Anm. Figurerna äro flera gånger större än den naturliga storleken,
hvilken utmärkes genom en vid hvarje särskilt figur fogad linia,

En, för Skandinaviens Fauna, ny
fisk, hörande till Artedi slägte Li-
paris, funnen i Mörkö Skärgård;

beskrifven

af
C. U. EKSTRÖM.

Af lumpfiskarne har vår Fauna länge endast
tillägnat sig en enda art, nemligen Sjurrggen
(Cyclopt. lumpus &Lin.). Professor Ninssons nyli-
gen utgifna prodromus Ichthyologie Scandina-
vie gjorde oss bekanta med ännu trenne, så
att arterna af detta slägte, hvilka finnas i de
vatten, som omgifva vår halfö, för närvarande
varit ansedde alt uppgå till ett antal af fyra.
I fråga varande slägte framställer tvenne så skil-
da former, att redan Arten fanr skäl att dela
det i lika många afdelningar. För den första
bibehöll han namnet Cyclopterus; den andra
kallade han deremot Liparis. Till denna sist-
nämde afdelning, som skiljer sig från den först-
nämde genom en långsträckt och baktill starkt
hoptryckt kropp, med en enda lång rygg- och
analfena, hörer den fisk, hvars beskrifning jag
tager mig friheten att till Kongl. Academiens
granskning framlägga, och hvilken jag kallar:

169
Skäggiga lumpfisken (Liparis barbatus).

Artm. kroppen långsträckt; från anus: till
stjertfenan starkt hoptryckt ; rygg-, stjert- och
analfenor förenade, bröstfenornas främre
strålar skägglika.

Gh. 7. BR. 32. Br. 28. B. 12. A. 32. Stf. 9.
Längd från hufvudets spets till stjertfenans 51,
bredd inom fenorna 13 tum.

Beskr. (Hona) kroppen långsträckt, framåt
nästan äggformig, dock något hoptryckt. Ryg-
gen rak, platt afkullrad. Sidolinien rät, ligger
på lika afstånd mellan ryggen och buken. Den-
ne sistnämde platt. Huden utan synliga fjäll,
mycket tunn, skrynklig och glest beströdd med
små, runda, mjuka vårtor, samt öfverdragen med
ett tjockt segt slem. Hufvudet medelmåttigt,
rundt, dock något nedtryckt. Kinderna svällda;
pannan platt; det öfre gällocket stort, afrun-
dadt, det undre utgöres af ett trekantigt, blad-
formigt ben, som, med en hinna på hvardera
sidan, täcker den lilla gälöppningen. Nosen tvert
afrundad; munnen stor, föga uppstigande; läp-
parna hafva en rund vatk, som nedstiger öfver
käkarnes främre kant; tungan hvit, slät och
stor, fyller nästan hela munkaviteten. Käkar-
na, af hvilka den öfre är längst, äro väpnade
med flera rader tätt sittande, kardlika, skarpa
och inåt böjda tänder. I svaljet sitta trenne
lika tandade ben, ett på undre, och två på öfre
sidan. Öfverkäken har i kanten 8 små hålor
och den undre to dylika, som äro i läppen in-
tryckta, af hvilka de främste äro störst. Näs-
borrarna, hvilka utgöras af tvenne något fram=
stående rör, äro 1 beständig rörelse, då fiskenlefver,
och ligga på lika afstånd från ögonen och öfre

170
läppen, samt hafva endast en öppning hvarde-
ra. Ögonen små, hafva sitt läge i sluttningen
af hufvudet. Anus-öppningen stor, sitter långt
fram. Af fenorna, hvilka äro öfverdragna med
kroppens hud, börjar Ryggfenan midt öfver
anus; bar 32 mjuka, odelade strålar, af hvilka
de första och sista äro kortast, de öfriga nästan
lika långa. Bukfenorna, som äro sammanväxte
uti fullkomlig cirkelform, bestå af tvenne cirklar, |
af hvilka den yttre har 12 platta strålar, och |
den inre 8 rundade, vårtlika knölar. Dessa bå-
da cirklar äro åter omgifna af ett bräm, som |
utgör cirkelns yttre kant "). Bröstfenorna
mycket stora (likna simpans), och baktill af-
rundade; men af de främre 7 strålarna är den
första mycket kort, hvarefter de hastigt tillta-
ga i längd till den 5:te, som är längst, efter den-
na blifva de tvenne följande kortare, så att den /
delen af fenan, som uppltages af nämde 7 strå- |
lar, synes utgöra en egen fena, sammanväxt
med den stora afrundade bröstfenan. De ofta- |
nämde 7 strålarna äro enkla, mycket fina och
hafva, då fisken lefver och rörer sig i vattnet, |
utseende af en hårtofs eller skägg Analfenan
börjar på något afstånd bakom anus, förenar
sig med stjertfenan, har 28 odelade strålar, och
liknar fullkomligt ryggfenan i afseende på höjd

") Detta organs konstruktion var för öfrigt alldeles
lika med den vanliga lumpfiskens (Cyc. lumpus) och
åstadkom samma effekt; och om fisken, sedan han
är död och t. o. m. några dagar legat i sprit, ställ-
des på buken, och ryggen måttligt trycktes med fin-
gret, fastnade han vid den kropp, mot hvilken han
trycktes. Det är således organets byggnad, som gör
att det fäster genom påtryckning, och icke, som man
synes förmodat, genom någon sugning från fisken.

171

och form. 'Stjertfenan smal, i spetsen tvert
afrundad, bar 9 greniga strålar.

Färgen (då fisken lefver) är ofvan och på
sidorna, rödaktigt grå, med bréda, oregelbundna;
svarta fläckar. Buken hvitgrå. Fenorna rödak-
tiga med svarta tvärband och fläckar. Den
främre skägglika delen af bröstfenorna rödaktig,
utan fläckar. Iris brun.

Vistelseort och lefnadssätt. Här, i Öster-
sjön, blef det beskrifna exemplaret fångadt
den 12 Mars år 1832, under 5829, 51" nord-
lig bredd, och ett dylikt i samma trakt i bör-
jan af November"), Af dess lefnadssätt kän-
ner jag endast det obetydliga, som kunde ut-
rönas under den tid jag hade fisken lefvande
förvarad. Då han upphörde att simma omkring,
fästade han sig vid botten af kärlet, i hvilket
han förvarades, och drog den hoptryckta delen
af kroppen tätt till venstra sidan, hvaraf han
stillastående fick ett nästan klotformigt utseen-
de. Födämnen äro förmodligen de samma som
de öfriga lumpfiskarnas. IR

Fortplantningen inträffar i Mars månad, åt-
minstone hade den här beskrifne honan flytan-
de rom, hvilken, i jemförelse med fisken, var
finkornig och till färgen ljust carminröd.

Fångst. De nämde exemplaren fångades
det ena med isnot, det andra med vanlig landnot.

") Det förstnämde här beskrifne exemplaret är lemnat
till Riks-Museum; det andra förvaras i öfverste Kam=
marjunkaren Gr. N. Bonpoes samling på Hörningsholms.

Svenska Spindlarnes beskrifning

C. J. SUNDEVALL.
(Fortsättning och slut).

Fam. Citigrade Latr.

Lycosa Walck. Pedum proportio 4. I. 2. 3.
Thorax ovatus, latit. =2 longitudinis, sub-pris-
maticus, lateribus declivibus, fere planis, dorso
rectlo, angusto, lineari. Impressiones ordinarie
vix nisi ad margines observande. Mandibule
subeylindrice, ungue mediocri, in canali inter
dentes paucos, parvos, eqvales, recepto, Maxille
parallele, apice magis minusve truncate, basi
palpigere, labio subqvadrato duplo longiores.
Palpi pedibus duplo angustiores, longitudine tho-
racis: in mare lamina clave fornicata, ovata,
supera; parte patellari tibialique brevibus, eqva-
libus, simplicibus. Oculi 4 posteriores magni,
in vertice subqvadratim dispositi; 2 postici sem-
per minores et remotiores; 4 anteriores parvi,
inter se eqvaliter distantes, lineam rectam trans-
versam in fronte perpendiculari formant: latera-
libus minoribus. Abdomen thorace plerumque
minus, antice prominens: mammillis non pro-
minulis.

Totum corpus in plerisque densissime adpres-
so-pubescens, qva ex pube color pendet. Color
obscurus fuscescens. Pictura thoracis consistit in
vittis 2 magnis, parallelis, obscuris, relinquen-
tibus lineam marginalem, plerumque geminam,

173

et dorsum pallidiora. Regio abdominis antica,
ad petiolum verticalis, plerumqué nigra, ex: qva
in dorsum exeunt vitte 2 longitudinales, 'ob-
scura, continentes seriem punctorum: pallidorum;
in' spatio interjacente sepe adest macula hastata
vel lanceolata, e basi ad medium abdominis ex-
tensa ; 'summus autem angulus anticus plerumque
ornatus est fasciculo erecto, albido-piloso. 'An-
nuli pedum fusci, sepe interrupti, maculzefor-
mes: 3 in femore, 2 in tibia, 2 1n tarso;. et
preterea : basis et apex cujusque articuli: inter-
dum fusci. — Mares adulti obscuriores, pedibus
non annulalis.

— Habitant in terra ubi celeriter currunt; ar-
bores rarius adscendunt. Retia non 'conficiunt,
semper 'vero filum, plantis lapidibusque' affixum,
relinquunt. Lycosis ideo, cum ubiqve freqventes
occurrunt, et magis qvam reliqvae arane& vagan-
tur, precipue originem debent fila arachnoidea
que imterdum sub estate agros prataqve tegere
videntur, qvaeque originem cosmicam habere La-
marck demonstrare voluit. Latreille eadem Tho-
misis adtribuit (forte lapsu qvodam calami).. —
Femina semel tantum ova parit, qv&e omnia mox
indusio levi et denso cingit, eaque dein, sub
-apice abdominis, mammillis affixa, secum, trahit.
Pulluli, in fine 2estatis exclusi, mox abdomen
mätris adscendunt, ibiqve densissime ,coacervati
dies qvosdam remanent..: Nullum | 'tamen nutri-
mentum e corpore matris -hauriunt. . Matre ;tan-
dem mortua 'undiqve disperguntur.

Sectio : 1. Lycose proprie.
Thoracis pårs cephalica lateribus perpendicula-
ribus. Oculi 4 maximi aream fere qvadratam,
1

longitudine +'s. + totius ithoracis, occupant:” di-

174

stantia inter duos posticos non minor qvam lati-
tudo marginis frontalis. "Mandibule femore an-
gustiores, altitudine frontis. Maxille lineares,
recte, apice rotundate. Labium apice trunca-
tam, paullo angustatum. Pedes longiores: tertii
thorace 3plo longiores, postici 33; tavsi attenuati;
påatella posticorum longit. 4 tibie; aculei longi.
— Species agilissime; ubiqve in terra celerrime
currunt, adspectu animoso caput tollentes, stre-
nueqve salientes. Foramina non incolunt. :Sac-
culus ovorum lenticularis, glaber, firmus, fusce-
scens, zona molli, alba cincetus, a mabtre semper
trahitur.

1. DL. Lignarius nigra, tota albido irrorata, pe-
dibus nigris, tenuius regulariter griseo an-
nulatis.

År. lignarius Clerck. pag. 90, pl. 4. tab. 4.

Descr. ” et Q 'similes. Longit. thoracis 4 millim.
Corpus nigrum, nigropilosum. Thorax inr dorso
spårse griseo pubescens, 'postice, macula inde-
terminata picea, densius albido pilosa. Latera
thoracis punetis ullis albido pubeseentibus, nul-
lam lineam lateralem formantibus, notata. Abdo-
'men oblongum, subtus obscure cinereum, im-
maculatum, lateribus punctato-nebulosum; su-
perne 'nigrum, pilis griseis nebulosum, fasciculo
antico 'erecto, punctisqve tri-(s. fere 5-)fariam
dispositis, albidopilosis, ornatum. Pedes annulis
distinctis, regularibus: annuli nigri, latiores qvam
interstitia grisea; geniculi qvögue distvincte nigri,
unde major pars pedis nigra, qva pictura hec
species a seqventibus optime dignoscitur. Palpi
femine -colore,pedum; Maris nigri, clava magna,
articulo tibiali apice extus bidentato 1. subcalca-
råto, qva in re a reliqvis mihi cognitis Lycosis

175

differt. Oculi 4 posteriores måximi: exåcté 3
thoracis occupant.

Habitat in silvis acerosis freqvens (Bl. G.
Upl.). In Scanie fagetis rarissime 'Occurit: Om-
nium forte celerrima, per totam 2estatem, spe
in truncis arborum obvia. Folliculus ovorum vi-
ridifuscus, diametro 5 millim. solito depressior,
zona albida, tenuissima cinctus.

2. DL. monticola fusca: lineis thoracis 3 integris
tenuibus, abdominisqve unica abbreviata
albidis.

Ar. monticola Clerk pag. 91. pl. 4. tab. 5.

-Descer. Minor: long. thoracis 23 millim. Corpus

angustius; abdomen oblongum, sed in mare adul-
to, et in femina post partäm, contractum, bre-
ve, obovatum evadit. Oculi paullo minus spa-
tium quam in precedente occupant.

Color In utroque sexu: thoracis line&e 3 tenues,

distinetissime:, Iimitate, a fronte adv abdomen
ducte, et preterea margo lateralis, albida. Regio
ante oculos, mandibule et palpi colore pedum.
Venter äincanus.

& adultus. thorax niger lineis albis; laterali ' te-
Nuissima, a 'margine 'albo per interstitiurh latius
nigrum distineta. Abdomen superne higrofascum
vitta media 'obsoletissime 'pallidiore, in summo
angulo antico albopilosum. Pedes testaced-griséi,
basi femorum nigricante. .Clava palporum magna
atra.. & junior similis feminge.

2, thörax fuscus Iiheis griseis vel albidis: 'late-
ralibus latioribus, interdum a' maårgine 'pallido'non
distinctis. Abdomén 'griseum vel 'fuscum, linea an-
tica fere ad medium 'extehsa, 'et punctis pone
medium in 2 series dispositis, 'albidis, nigromar-

176

ginatis. Pedes grisei, plerumque obsolete fusco-
maculalti.

Habitat in pratis et agris, precipue locis
aridis, lapidosis (Sk. Hall. Bl. Boh. G. Upl
Folliculus ovorum cinereus vel pallide fuscus,
diametro 4 millim, ova circiter 50 testacea con-
linens, mense junio-julio qvasi pars corporis
femine esse videtur. Interdum qvoqve folliculi
minores (diam. 3 millim.), fusciores, zona alba fere
carentes, observantur (conf. spec. seqv. var. P.).

3) AL sylvicola , mas niger, femina fusca. Tho-
racis vitta dorsali lata, ad froutem extensa,
abdominisque macula antica in mare albis,
in femina testaceis.
Mas forte est AA. dorsalis Fabr. S. E. n:o
54 — vel AA. lugubris Walck. Fne. Par.
n:o 109?

Desecr. Structura precedentium. Area oculorum
magnitudine paullulum variat. Sexus valde dis-
similes. & adultus, longit. thoracis vix ultra 22
millim., niger. Thorax dorso supremo toto, us-
qve ad angulum frontis dense albo-pubescente;
lateribus nigris immaculatis. Mandibulze fusce.
Palpi toti atri. Pedes testacei, non annulati, fe-
moribus basi ultra medium nigris. Abdomen,
etiam subtus, nigricans, vitta dorsali lata, gri-
sea vel fusca, in angulo antico alba.

2 adulta mare major: long. thoracis 3 millim,
Fusca s. piceo-testacea; thorax niger vel saturate
brunneus, vitta dorsali limitata, antice latiore,
inter oculos non infuscata, et margine tenui ge-
mino, continuo pallide testaceis. Mandibule et
totus Lim bar frontis ante oculos testacea. Pedes
et palpi obsoletius fusco annulati. Abdomen sub-

pl).
|
|

tus cinereum, superne fuscum vel griseum, vitta |

laterali

177

Jlaterali nigriore; ad angulum anticum indetermi-
nate Faldan cum fasciculo solito albido. PVa-
riat tamen: interdum abdomine superne fere
unicolore; interdum punctis 5—6 albidis intra
vittas laterales conspicuis.

Q junior preter magnitudinem similis adulte.

& junior pictura feming, semper vero nigrior.
Mas subådultus primo vere, penultimis exuviis
depositis, fere major est, qvam dein sub statu
plene adulto evadit; palpis et lateribus thoracis
totis atris; sed vitta dorsalis nondum pure alba,
et pedes annulati ut in femina.

Habitat in silvis freqvens (Sk. Bl. Ö. G.).
Inter folia decidua alacriter currit, vix autem
campos apertos incolit. Mense junio, cum adul-
te evaserunt, gregarie ad truncos arborum et
in locis a sole radiatis nuptias celebrant. Folli-
culus ovorum a matre junio-—augusto trahitur:
fuscus vel olivaceus, zona lata alba cinctus,
diametro 4 millim.

Var. p. 2 (verisimiliter prematura, s. ante
| perfectam explicationem fecundata) minor. longit.
'thoracis 23 millim. colore obscurior, annulis pe-
"dum evidentioribus. — In Silvis Scanie mense
jun.—aug. plures inveni, ova ferentes. Folliculus
parvus: diam. 23 millim, ccerulescenti- fuscus,

2
zona alba fere carens.

4. L. amentata fusca, thoracis vitta dorsali in-
| determinata, antice obscuriore punctisque
abdominis seriatis griseis.

Ar. amentatus Clerck p. 96 pl. 4, tab. 8,
fig. 3 2 (obs. fig. 1 37 non est hujus speciei).
— År. littoralis De Geer VII p. 274, pl.

K. V. 4. Handl. 9832. 12

178

15, fig. 17, 18. — År. saccata? aucto-
rum 7). — Är. niger? Lister tit. 25 fig. 25.

Deser. Medix magnitudinis: longitudine thoracis
3 millim. Mas et femina zeqvales. Structura paul-
lo brevior qvam precedentium; pedes minores
apparent, patella posticorum, saltem in feminis,
longitudine fere dimidize tibie. Oculi 4 majores
tantum + thoracis occupant. Frons paullo humi-
lior qvam mandibulze.

Color 9 salurate fusca. Thorax nigrior, pube gri-
seo-fusca, facillime decidua tectus; vitta dorsa-
lis lata, limitibus non definita, postice dilutior,
antice (inter oculos) colore fere reliqvi thoracis.
Latera thoracis punctis 4—53 griseis mnotata, e
linea solita laterali, in hac specie interrupta.
Regio ante oculos ad latera piceo-testacea. Man-
dibule brunnere, apice nigre. Palpi et pedes fu-
sco-grisei, irregulariter nigro-s. fusco-annulali.
Abdomen superne fuscum, seriebus duobus e pun=
ctis 5 griseis, obsolete nigro-cinctis; et plerumque
ejusmodi series media qvoqve observatur, nulla
vero lineola longitudinalis vel macula antica pal-
lida adest, nisi fasciculus solitus albido-pilosus.
Venter griseus.

&S adults nigrior, palpis totis nigris; mandibu-
lis et regione anteoculari vix pallidis; pedibus
fuscis, basi femorum, non ultra medium, nigri-
cante. Cetera ut in femina.

—

") Aranea saccata, vel Lycosa saccata rec. a. multis
auctoribus commemoralur, sed a nemine tam bene
deseribitur ut certo dijudicare possim qvenam species
revera sit. Unusqvisqve hoc nomen speciei generis
Lycose, sui regionis pre ceteris freqventi, addidisse
videtur, qvare plures species diversas verisimiliter
comprehendit. Preterea nomen citatum omnibus Ly-
cosis eqve competit, et ideo omittendum est.

179
Mas junior colore similis femine.

Habitat in campis et agris apud nos fre-
qventissima (Sk. Bl. Sm. Ög. Boh. G. Ö. Upl).
Ad litora maris inter fucos et in ripis graminosis
aqvarum copiose, in silvis et arenosis rarius oc-
currit. Etiam in superficie aqv&e currere potest,
qvod vero tantum necessitate coacta periclitatur.
Nive tempore vernali soluta mox in locis a sole
ealefactis eliciuntur, ibique gregarig calore dele-
ctantur. Mense majo=-junio progenies anni pri-
oris adulta est, nuptiasqve celebrat. Mares dein
cito pereunt, femin& autem saccos ovorum fe-
rentes per totam 2statem inveniuntur. Ova 60—170
flavescentia, in indusio cerulescenti-fusco, diam.
43 millim. arcte inclusa. Pulluli, mense julio-
aug. nati, auctumno citius in hibernaculis sub
radicibus, lapidibus e. s. p. nulla textura cincti,
sopiuntur, vel saltem inertes remanent; feminee au-
tem adulte, non fecundate, agiles usqve dum
incipit hiems observantur. — Infusum Aranegze
nigre a Listero, ad ulcera (vel forte vulnera) sa-
nanda laudatur.

3. Z. paludicola nigrofusca abdomine superne
toto nigricante; pedibus sub-unicoloribus.
Ar. paludicola Clerck p. 94. pl. 4. tab. 7.
= År. fumigatus ejusd. pag. 104. pl. 5. tab.
6, et Ar. pullatus ibd. tab. 7.

Descr. &2. Simillima precedenti, differt colore,
nec non magnitudine majore: longit. thoracis
adulte 4 millim. Color obscurior. Thorax nigro-,
rarius rufo-piceus, vix maculatus, in dorso paul-
lo pallidior, sparse griseo-s. fusco-pubescens.
Abdomen superne nigrum, rarius pallidius ne-
bulosum, punctis 3 albo-pilosis ad basin, in-
terdum obsoletis. Venter cinereus. Pedes fusci

|
äl
|
|
|

180

vel testacei, in mare summo basi nigriores ; in
femina immaculati vel obsoletissime nigro-macu=
lati. Oculi rubicundo-vel flavescenti-splendentes.
Mandibul&e et regio ante oculos fusco-testacere.
In pullulis pedes et thorax pallide fusci vel te-
stacei sunt. Varietatem, toto corpore pallide te-
staceo, immaculato, semel vidi.

In locis paludosis inter carices freqvens
(Sk. Boh. G. Upl.). Mores precedentis, Ova flava,
majora, Ccirciter 60, in folliculo olivaceo, dia-
metro 5 millimetrorum. — Obs. Etiam femi-
nas hujus speciei minores, long. thoracis 23 mil-
lim., verisimiliter prematuras, colore adultarum
ornatas, inveni, folliculos parvos, diam. 3 mil-
lim. ovisqve circiter 30 repletos, ferentes.

6. L. borealis 2 fusco-testacea, pedibus concolo-
&R ribus, regulariter tenuius albido-annulatis.

Unicam feminam, ad Wittangi Lapponie,
d. 13 Junii 1821 sub lapide invenit Cel. Prof.
Zetterstedt. Similis est L. sylvicole femine, sed
major: long. thoracis ultra 3 millim. Frons de-
pressior, mandibulis evidenter humilior. Pedes
paullo robustiores, sub tibiis anticis aculeis plu-
ribus et majoribus, qvam in sp. precedentibus,
armati. Preterea annuli pedum et palporum no-
tam prebent speciei propriam; sunt enim cinereo-
albi, tenues, regulares, spaliis latioribus, saturate
fusco-testaceis, discreti. Thorax et mandibulze
fusco-testacei. (Color abdominis deperditus). —
& ignotus.

181

Sectio 2. Tarentule ”).

Thorax totus densissime adpresso-pubescens ; pars
cephalica, lateribus declivibus, subprismatica, su-
perne angustior, inferne dilatata. Minus ideo
spatium oculis 4 posterioribus relingvitur, qvam
in speciebus:' sectionis prioris, qvamobrem aream
multo minorem occupant, sc. longitudine non
ultra 3 thoracis, et latitudine postica multo mi-
nore qvam margine thoracis antico. Oculi qvo-
que ipsi minores sunt. Organa oris, subtus
affixa, majora sunt majusque spatium implent:
Mandibule femore antico crassiores, altitudine
frontis longiores, in feminis convex&e subovatee.
Maxille obovate extus arcuate, intus apice
oblique truncate. Labium formå varium. Pedes
obtusiores, thoracis longitudinem triplam non
superant; patella longitudine dimidiz tibie; acu-

"lei minores. In speciebus majoribus tarsi sco-

pulis evidentibus instructi.

Minus agiles sunt, qvam Lycose proprie;
rarius vel non saltant. Pars foramina in terra
incolunt, pars semper vage esse videntur; has
vero ab illis forma qvadam distinctas esse non
inveni. Foliculus ovorum globosus, totus albus,
mollior. Hunc minus assidue secum ferunt; sed
interdum in latebra affigunt, ibiqve exeuntes
breve tempus relinquunt.

+) Fabricius nomen Tarentule male adhibuit, illis Arach-
nidibrs designandis, qve hodie nomine Phryno et
Thelyphono salutantur. Rectius ideo huic sectioni, cu-
jus speciei maxime celebri ab antiqvitate nomen fuit
impositum , reddendum est.

152

a) Frons altior quam dimidia mandi-
bula; thoracis dorsum rectum.
7. DL. Faåbrilis cinerea fusco-varia, ventre toto
nigro.
Ar. Fabrilis Clerck pag. 86. pl. 4. tab. a.
— Walck. tab. 1. pag. 13.

Descr. 2. Maxima inter nostrates: longitudine
thoracis 7 millim. Color cinereus vel incanus,
interdum subtestaceus. Thoraeis vitta lateralis
in mare nigro-fusca, in femina pallidior vel ob-
soleta, antice oblique abbreviata, in latera ca-
pitis non producta; antice posticeque margine
nigriore terminata, qvi interdum in feminis so-
lus remanet. In medio dorsi lineole 2 obsole-
tissime, fusce, longitudinales, valde approxi-
mata. Margo thoracis late cinereus. Mandibule
nigre basi cinereo-pilose. Palpi cinerei, clava
in mare nigra. Pedes cinerei, maculis obsoletis,
fuscis, irregulariter annulati. Abdomen superne
macula antica magna, utrinque bidentata, et
vitta laterali, pone medium puncta 4 majora ro-
tunda alba includente, nigricantibus, Venter to-
tus in adultis nigerrimus, in pullulis nigro-cine-
reus. Oculi antici subeqvales. Labium qvadratum,
truncatum. Pedes postici thorace 3:plo longiores;
tarsi scopulis evidentibus muniti.

Habitat in locis arenosis non freqvens. (Upl.
Clerck ; Sk. Gottl.). Mense Julio adulta. Mores
Lyc. cinere2e.

8. L. trabalis testacea: vittis thoracis 2 nigrican-
tibus abdominisque 2 obsoletioribus fuscis.

Ar. trabalis Clerck p. 97. pl. 4. tab. 9.

Descr. &?. Longit. thoracis 5—6 millim. Stru-
ctura a reliqvis speciebus paullo differt, sc.

183

angustior apparet, frons dimidia mandibulå vix
altior, pedes postici longiores (=long. thoracis 32),
qvare femora tertii paris tantum 2qvant 3 po-
sticorum, cum in reliqvis speciebus sint =i
eorum. Labium precedentis. Color: thoracis dor-
sum et margines late testacea; vitta lateralis ni-
grofusca. Mandibule picex, bhbasi testaceo-pilose.
Pedes et palpi testacei, in femina obsolete fusco-
annulati; in mare, tantum clava palporum nigra.
Abdomen oblongum: in femina subtus testa-
ceum, superne fusco-griseum, lineis 2 fusco-ma-
culatis, e basi nigra exeuntibus, cinctum; spa-
tium, inter has lineas inclusum, antice NHneola
pallida V formi marginatum; in mare line&e la-
terales sunt obscuriores; spatium interjacens fu-
sco-testaceum , antice pallidius, in medio pun-
ctis 2 nigris notatum; in individuo adulto sic-
cato venter niger observatur,

In nemoribus passim rarius occurrit (Sk.

BL.G).

9. L. vorax? & testaceus: thoracis abdominis-
qve vitta laterali lata, nigra; abdominis
macula lanceolata, fusca, testaceo-marginata.

Ar. vorax? Walck. Fne Par. n:o 104; —
Lyc. vorax id. tabl. p. 13.

Descr. &. precedente minor eiqve habitu an-
gustato similis. Thorax pallide testaceus, vitta
laterali non abbreviata nigra; margo late testa-
ceus, linea nigra geminatus. Pedes testacei: an-
tici basi, et palpi toti infuseati. Mandibule te-
stacee, apice fusce. Abdomen subtus testaceo-al-
bidum; superne nigrum , macula ordinaria magna
lanceolata, fusca, nigro-marginata, a linea tenui
albo-testacea, qve pone maculam simplex ad
anum extenditur, cincla.

194

2 mihi ignola.
In silva prope Högestad Scanie mense Junio
rarius inventa.

10. DL. nivalis & niger: thoracis abdominisque
vitta dorsali alba; labio acuminato.
Ar. nivalis Clerck p. 100. pl. 5. tab. 3. —
Lyc. meridiana? Hahn, die Arachniden, EI.
tab. 5. fig. 16.

Descr. &. longit. tboracis usque ad 5 millim. —
Mandibulze, qvam in reliqvis hujus sectionis spe-
ciebus, angustiores. Labium apice rotundatum,
subacuminatum. — Color similis maris L. sylvi-
cole: thorax niger, vitta dorsali lata, usque ad
frontem et ad abdomen extensa, alba; margo te-
nuis, griseo-pubescens. Palpi et mandibulze nigro-
picei. Pedes 4 anteriores picei, genubus et tar-
sis pallidis; 4 posteriores toti testacei, femoribus
juniorum obsolete nigro-maculatis. Abdomen sub-
tus cinereum, superne vittis 2, latis, parallelis,
nigris, spatio medio griseo-albido, antice albo,
postice subtestaceo.

2 mihi incognita. 5

In juniperetis et pascuis aridis mense majo-
junio, sole splendente, mares freqventer occur-
runt, In Scanie parte campestri non habitat,
sed in parte septemtrionali, sylvatica et dein
per totam Sveciam invenitur. Ad Wittangi Lap-
ponie d. 14 Julii a Prof. Zetterstedt captus.

27. L. barbipes fusca: thoracis vitta dorsali ci-
nerascente; abdomine obovato superne fu-
sco, macula oblonga grisea, albido marginata;
labio acuminato. Mas tibiis antieis subtus
nigro-barbatis.

Descr. 52? sat similes. Longitudo thoracis inter-
dum 5 millimetra excedit, Labium precedentis.

185

Mandibule crasse. Color maris fusco-cinerascens,
feminge magis rufescenti-fuscus. Thoracis vitta
lateralis magna rufo-fusca, sepe obsoleta; margo
et vitta dorsalis grisei, Spatium in lateribus ca-
pitis, actione pedum et palporum denudatum,
superne lineola albo-pubescente cinctum. Mandi-
bule fusce, basi dilutiores. Palpi picei, in medio
pallidiores. Pedes grisei: in femina simplices,
obsolete, irregulariter fusco-annulati; in mare non
annulati, tibiis anticis totis nigris et in toto la-
tere inferiore pilis densissimis, nigris, zeqvalibus,
hirtis; femora antica subtus picea. Abdomen sub-

tus et lateribus cinereum, superne fuscum, an-

tice macula ordinaria magna, lanceolata pallidiori-
grisea, margine non obscuriore, linea testacea s.
albida cincta.

In nemoribus mensibus majo—septembri ra-
rius inverta (Sk. BL G.). Mores ignoti.

Var. 2 macula abdominis fusca, non palli-
diore, qvam vitte laterales.

72. ÅL. cruciata 8 rufescenti-fusca: abdomine
ablongo, superne testaceo, macula cruciata
nigra notato3; labio truncato.

Descr. 2 magnitudine fere precedentis, cui si-
milis est. Differt pictura abdominis; est enim
macula antica nigra, angusta, linearis, in medio
valde bidentata, postice truncata, in lineolam
transversam desinens; undique cincta areå la-
tiore testacea, usqve ad anum extensa, postice
lineolis ullis, fuscis, transversis, notata. Vitte la-
terales obsolete, nigro-nebulosge. Pedes eviden-
tius, fere regulariter nigro annulati. Lineola alba
ad latera capitis adest. Labium apice truncatum,
Ad Götheborg et ad Carlshamn inter rupes
rarius inventa. Mas et mores mihi ignoti.

1860

13. DL. pulverulenta vufescenti-fusca: abdominis
macula saturate fusca, lanceolata, utrinqve
unidentata, testaceo-marginata; labio ro-
tundato =).

År. pulverulentus Clerck pl. 4. tab. 6. ve-
risimiliter hujus speciei figuram malam pre-
bet; — ibd. pag. 98, pl. 4. tab. 10 (figura

paullo melior).

Descr. 2 similes. Minor: thorax longitudinem
3 millimetrorum non superat. Subsimilis Lycoseae
amentate.

Color: Thorax lateribus fuscus, margine griseo
pubescente; vitta dorsalis fusco-grisea, pallidius
marginata, inter oculos obsoletior. Latera capi-
tis, ut in plerisque nuda absqve lineola alba.
Mandibul&e rufescentes, apice fusce. Pedes rufe-
scentes, obsolete fusco-annulati. Abdomen subtus
griseum, lateribus fuscescens: superne macula
lanceolata, postice aucta, utrinqve ad medium
unidentata, e basi ad medium abdominis extensa,
fusca, nigro-marginata, limbo testaceo cincta;
vitta lateralis nigro-fusca, postice in maculas s.
lineolas obliqvas interrupta, et puncta 3 s. 4
albida continens. Abdomen oblongum, in hac sp.
majus, ratione thoracis, qvam in reliqvis appa-
ret. Labium qvadratum, antice rotundatum.

In silvis frondosis, nec non in campis Sca-
nie et Blekingie vulgaris; in Uplandia sec. Clerck.
Mares rarissime occurrunt; femina autem per
totam &statem inter folia decidua vel sub stercore,

”) Sine dubio sat affinis est araneg perite Latr. Bull,
de la Soc. Philom. n:o 22, =Lycésa perita Latr.
Gen. Crust. el ins. I. p. 1213 sed cum descriptione
L. velocis Walck. fne. Par., qve ut synonyma citata
est, non convenit.

187

ubi copiam insectorum invenit, freqvens: pro-
pria foramina sibi non conficiunt.

14. ÅL. cuneata testacea: abdominis macula ni-
gra lanceolata.

Ar. cuneatus Clerck p. 99. på. 4. tab. 11,

Deser. 2 a precedente non: differt nisi colore

pallidiore et macula abdominis nigriore, lateri-

bus vix dentata. Pallide testacea et pallide fu-
sca, pedibus vix nisi obsoletissime annulati. &
ignolus.

In agris prope Lund et in nemore ad Carls-
hamn rarissime inventa. Ad Holmiam sec. Clerck.
An species a precedente distincta?

Not. Individuum masc., valde dubium, ad Kjeflinge prope
Lund in medio aprilis semel tantum mihi obvium
fuit; cum vero determinare neqveo, utrum sit species
re vera distincta, an mas »recedentis vel L. cruciate,
descriptionem ejus hoc loco affere liceat:

& adultus tibiis anticis medioqve palporum in-

Crassatis.

Thorax longit. 3 millim. Structura omnino pre-
cedentium, preter tibias anticas crassissimas ova-
tas, et palporum art. tibialem multo crassiorem,
qvam in reliqvis maribus hujus generis cognitis.
Color: thoracis vitta dorsalis lata, a fronte ad
abdomen extensa, griseo-alba; latera nigra, margi-
ne griseo-pubescente. Abdomen supra, subtusqve
albidum, in lateribus grisescens; superne vittis
2 et macula media lanceolata, utrinqve uniden-
tata, nmigris. Pedes pallide testacei; anticorum
tibis nigris femoribusqve fuscis. Palpi toti nigri,
In campo aperto arenoso' sub stercore bovina
siccato, more L. pulverulente, latuit. Solus erat,
nec ullas feminas in eadem vicinitate inveni.

188

15. DL. aculeata? Thorace nigro, dorso toto albido;

abdomine superne griseo, in femina imma-
culato; in mare vittis 2 atris maculaque fu-
sca, obsoletiore, hastata.
Ar. aculeatus? Clerck p. 87 pl 4. tab. 3.
(2 verisimiliter hujus speciei, nimis aucta,
et secundum individuum paullo detritum
picta).

Descr. 2 magnitudine Lyc. sylvicole, cui tam
colore, SER habitu similis est; gracilior enim
qvam reliqve species hujus sectionis apparet;
sed thorax, oculi et mandibule omnino ut in
L. Fabrili et affinibus. Scopul&e tarsorum obsole-
te. Labium (in individuis siccatis) semiellipti-
cum s. apice sensim rotundato-angustatum. Co-
gor: ”Thoracis latera atra, summo margine,
presertim posterius, griseo-pilosa. Vitta dorsalis
lata, bene limitata, omnino unicolor, a fronte ad
abdomen extensa, testaceo-s. rubicunde-albido
pilosa. Mandibule nigre, basi, ut etiam regio
ante oculos, griseo-pilose. Abdomen griseum s.
murinum, vittis 2 ordinariis fuscis obsoletissimis
cum rudimento punctorum pallidorum. Angulus
abdominis anticus testaceus, pilis ullis erectis
pure albis. Venter cinereus. Pedes' et palpi gri-
sei annulis obsoletis femoribusqve subtus nigri-
cantibus.

& adultus paullo robustior qvam femina, pedi-
bus presertim robustioribus, qvare similior est
reliqvis speciebus hujus sectionis. Thorax ater,
vitta dorsali alba, margine vix pallide piloso;
de cet. ut in 2. Abdomen superne et in lateri-
bus griseum, vittis 2 ordinariis latis, integris,
definitis, atris, rudimenta punctorum pallidorum
continentibus. Macula media ordinaria obsoleta,
pallide fusca, oblonga, utringve unidentata. Fasci-

139

culus anguli antici non pure albus. Venter ob-
scure cinereus. Palpi picei, parte femorali nigra,
clava magna ovata. Pedes testacei, non annulati:
femora 4 anteriora nigra; pedes antici reliqva
parte picei.

Mas junior subsimilis adulto, coloribus obsole-
tioribus. Thoracis latera et femora anteriora gri-
seo-pilosa. Abdomen fere ut in femina: grisescens,
fasciculo antico pure albo, vittis ordinariis an-
gustis obsoletis, maculaqve media vix ulla. Pe-
des posteriores sub-annulati.

In nemoribus Scanie medie rarius inventa.
Mares adultos mense maji, feminasque oviferas
mense julii legi. Observare tamen velim identi-
tatem specificam maris et feminge descripte non
esse satis probatam, cum in copula non sint
observati. Color et presertim pedes robustiores
maris viderentur speciem distinctam indicare;
sed cum regiones, ubi individua descripta legi,
per multos annos perscrutaverim, ibique plures
mares pluresqve feminas, qva nulli ali speciei
mihi cognite adnumerari possint, invenerim, fas
est credere eos conjungendos esse. Folliculus ovo-
rum globosus, albus, mollis, diametro 4 milli-

"metrorum.

16. L. Leopardus 9 fusca thorace nigro, abdo-
mine maculis transversis nigris albisqve,
pedibus nigro-annulatis.

Descr. 2 adulta: longitudo thoracis fere 4 mil-
lim. A plerisqve speciebus hujus sectionis differt
fronte vix altiore qvam dimidia mandibula et
mandibulis magis conico-attenuatis. Patelle pe-
dum quoqve majores: in posticis fere =3 tibize.
Thorax totus niger nitidus, sparsius fusco-pube-
scens. Mandibul&e nigre. Palpi et pedes annulis

1900

griseis et nigris eqvalibus, subregularibus. Ab=
domen obtuse oblongum, superne fusco-griseurm,
maculis magnis transversalibus nigris, albo-mar-
ginatis, fascias 6, in medio interruptas, forman-
tibus, ornatum. Venter griseus.

Pulluli feminge similes, pedibus et mandibulis
pallidis fere diaphanis. Mas ignotus.

Ad Götheborg et inter fucos a mari reje-
etos prope Sölvitsborg inventa. In urbe Lund a
Mag. Dahlbom, tempore hiemali, inter muscos
arborum, capta.

b. Frons humilior qvam dimidia man-

dibula.

Thoracis dorsum antice ob depressionem frontis
arcuatum. Frons igitur convexa, declivis. Oculi
4 posteriores in feminis non ultra septimam tho-
racis partem occupant, Labium, in sp. 2 sveca=
nis, antice angustatum, truncatum, medio emar-
ginatum "').

17. ÅL. cinerea pallide cinerea maculis abdomi-
nis majoribus albis.
Ar. cinerea Fabr. Ent. Syst. n:o 60. —
Forte L. Wagleri Hahn monogr. 3 tab. 2.
Bg. de!
Descr. 2 adulta magnitudine L. Fabrilis: Thorax
longitudine 7 millimetrorum; latior et presertim
postice depressior, qvam in reliqvis Lycosis no-
stris. .Oculi 4 posteriores solito minores; antici
laterales duplo minores, qvam medii. Tarsorum

+) Observare tåmen velim hanc subdivisionem mere ar-
tificialem esse; species enim due sub b. enumerate,
tam habitu qvam moribus, magis a se invicem diffe-
runt qvam a variis inter precedentes.

191

scopule evidentissime. Corpus totum dense ad-
presso-pubescens. Color: incanus vel pallide ci-
nereus. Thorax obsolete fusco-nebulosus. Mandi-
bule fusce, basi pallide. Pedes cinereo-albidi,
tenuius nigro-annulati. Abdomen superne cine-
rascens: antice albidum, punctis 2 s. 3 nigris, e
plaga nigra, supra petiolum abdominis sita, exe-
untibus; ante medium in utroqve latere adest
macula magna nigra, continens puncta 2 äålba
collateralia, et pone hanc observatur series e
maculis 4 s. 5 albis, nigredine distinctis, prima
majore; qv&e omnes macule simul vittas ordi-
narias abdominis componunt. Venter pallide ci-
nereus.

& junior. Oculi majores qvam in femina: 3 tho-
racis occupant. Scopul&e tarsorum obsolete. Co-
lor obscurior, annuli pedum distinctiores, ab-
domen superne plerumqve fuscum, ubi in femi-
na cinereum est, pictura tamen simili ornatum.
Adultum non vidi.

Ad litora maris vel in campis maxime are-
nosis, ubi arena mobilis nullas plantas, nisi sic
dictas arenarias, alit, freqventissime occurrunt
femin&; mares autem, ut inter plerasqve araneas,
rariores sunt, (Sk. Bl. Ö. G.). — Foramina in
arena fodit: crassitiei corporis adaptata, 5—:10
poll. profunda, subperpendicularia, qvorum pa-
rietes, ne collabantur, texturå densa sericea fir-
mat. Ibi diem degit, et verisimiliter noctu vagans
preda patitur. Nulla spolia in foramine vel ejus
vicinitate inveniuntur. Öva numerosa intra in-
dusium mollius album, globosum, diametro 5—6
millimetrorum , in foramine matris latent, vVix
autem circumferuntur. Pulluli nuper exclusi co-
lore gaudent parentum.

192

18. IL. ruricola fuscescens, thoracis vitta dorsali,
antice lineolas 2 parallelas fuscas ineludente,
lineolaqve abdominis abbreviata, testaceis,
Ar. ruricola De Geer VII pag. 282 pl. 11.
fig. 13. — Lyc. ruricola Tatt. Gen. Crust.
I; Pa i20g

Descr, 2. Longitudo thoracis adulta 5 miliim.
Color: Thorax lateribus fuscus, marginis linea
gemina et vitta dorsali lata fusco-testaceis. In
lateribus vitte dorsalis, ante ejus medium obser-
vantur lineole 2 fusce, longitudinales, oculos
non attingentes. Pedes et palpi toti fusco-testa-
cei, obsolete fusco-maculati. Mandibule piceze.
Abdomen obovatum, subtus griseum; superne.
fuscum: antice lineola longitudinali pallida, e
basi fere ad medium extensa, et postice serie-
bus 2 e punctis pallidis, szepe obsoletis, notatum.

Mas differt colore saturatiore. Tibie antice in
adulto nigre. Palpi toti cum eclava fusco-testacei.
Thorax maris dorso fere recto.

Per, totam 2estatem apud nos vulgaris. (Sk.
Bl. G. Upl. Norrl.). Mares post tempus vernale,
copula peracta, cito moriuntur. Femina mense
junio parit ova numerosa (100—150), pallida,
qve in folliculo magno, globoso, molli, albo,
solito more sub mammillis affixo, secum fert.
Mense julio et augusto matres, abdomine pullu-
lis obsito, non raro inveniuntur. Heec species
sub lapidibus plerumque latet, nulla vero fora-
mina sibi construit.

- Sectio 3. Pirat.

Thorax subnudus , pilis, sparsis erectis vesti-

tus, forma ut in sectione precedente. Oculi

4 posteriores reliqvis parum majores; area ab iis
inclt-

193

inelusa antice paullo angustior, qvam series ocu-
lorum anticorum, ibiqve ideo magis angustata,
qvam in sectionibus prioribus. Corpus punclis
lineisqve argenteo-pilosis ornatum.

19. DL. piratica fusca: margine thoracis picturaque
abdominis argenteis.
Ar. piraticus Clerck p. 102. 1 5. tab. 4.
& — År. piscatorius a p- 103. pl. 5. tab.
5. (2 colore detrito). — Walck. fne. Par.
n:o 108. — Walck. tabl. pag. 15.

Desecer. F? similes, coloribus tamen maris evi-
dentioribus. Magnitudinem L. amentate attingit:
thoracis longitudine 3 millim. Mandibul& grisege,
Thorax fuscus, linea media testacea, trigemina
sc. vitta solita dorsali, ineludente lineolas 2 fu-
scas, notatus. Margo lateralis dense argenteo-ad-
presso-pilosus; reliqva pars pilis sparsis, ere-
ctis, nigricantibus tecta. Pedes et palpi unicolo-
"res, pallide virescenti-grisei. Abdomen suborbi-
culatum , subtus cinereum, superne nigro-fuscum,
limbo lato argenteo undiqve cintum: antice ma-
cula ordinaria lanceolata paullo obscuriore, te-
nue argenteo-marginatla, postice punctis 6, in
series 2 dispositis, ornatum; qv&e autem pietura
facillime deteritur. Maxille recte, lineares, apice
truncate. Labium qvadratum, antice paullo ro-
| tundatum.
| Habitat in lacubus, stagnis aliisqve aqvis
freqvens. (Sk. Bl. Boh. Upl.). In superficie aqve
Illbelerröi mt currit, insecta 1ibi sedentia capiens;
sed in aqva natans descendere neqvit. In ripis
| potissimum versatur. Ova in folliculo globoso,
albo, diametro 4 millim. sub mammillis suspen-
Sa kunta.

K.V. A. Handl. 1832, 13

194

DoromebDes Walck. Phorax, antice parum an-
gustatus, caret impresionibus pro parte cephali-
ca; postice lineola longitudinali impressa (qs.
rudimentum fove&e thoracis in araneis retifici-
bus). Oculi 4 posteriores in semicirculum dispo-
siti, tantum å—+5 thoracis occupant: 2 postici
tuberculis impositi, minores, et inter se duplo
remotiores, qvam celeri 2; 4 anteriores minores
qvam postici, lineam rectam formant: laterales
minores qvam medii. Pedum proportio 4. 1.2. 3.
Structura preterea thoracis, pedum et oris fere
omnino ut in Lycosa ruricola. Corpus ”qvoqve
totus dense adpresso-pubescens. — In Seniori-
bus oculi 4 anteriores longius a margine antico
qvam ab oculis posterioribus distant, et ahbdo-
men, elongato-oblongum, thorace angustius est.
Sed in Pullulis, ante tertiam (?) mutationem cu-
tis i. e. priusqvam sexus differentia e structura
palporum apparel, oculi anteriores propius ad
marginem site, et abdomen brevius thoraceque
latius, observantur; qva structura hi pulluli simil-
limi sunt Lycosis.

NB fimbriatus thoracis abdominisqve linea la-
terali albida.

a) nigrofuscus, pedibus colore corporis vel te-
staceis. År. fimbriatus Clerck p.- 106. pl. 5.
tab. 9. — Liun. Fn. Sv. 2012. — Rossi fn.
Etr. 971: (et 966! Ar. palustris). — Dol.
fimbr. Walck. Tabl. pag. 16. — Ar. palu-
dosa De Geer VII pag. 112. pl. 16 fig. g—12.
— År. marginata Panz. fn. 71.22 — Do-
lom. limbatus Hahn die Arachniden I. p. 15.
fig. Illög: |

") Dolomedes limbatus Hahn, ex Italia, qvoad magnitudi=
nem cum nostra Aranea convenit, sed linea laterali in

Kök

b) brunneus vel; griseus, pedibus' virescenti-
bus. Ar. plantarius "Clerck p. 105:0pl 5.
tab. 8 (prebet individuum detritum): —
Ar. maårginata De Geer VII pag. tv4. ph
(6. fig: 13—15 "js — Walek. fne. Par: n:o
101. — Dolom. marginatius Walck. Tabl. 1.
pag.. 16. — Latr. Gen. Crust. 1. pag. 118.
— Hahn die Arachn. Li pag. 15. fig. 12.

c) Pullulus Ar. undatus Clerck pag. 100 pl. 5
tab. rs. (certe figura bona, sed, ut omnes in
opere Clerckii, magnitudine valde: aucta).

Deser. Senior et adultus. Magnus evadit: 'longi-
tudine thoracis usqve ad 8 millim. Est maxima
inter Araneas Svecie, nisi forte Epeiras qvas-
dam femineas, ob abdomen sub statu gravido
valde distentum, majores dicere velis. Frons de-
clivis, nec perpendicularis. Dorsum thoracis re-
ctum. Mandibule femore crassiores. Maxille: di-
vergentes, obovate, apice truncatee.. Labium qva-
dratum. Pedes postici longit. thoracis 33: patella
2eqvat dimidiam tibiam. In mare adulto pedes
1:mi et 2:di paris eqvales. — Color differt:

Var. a. 2 adulta, fusco- vel piceo-nigra, tho-
racis linea lateralis integra, lata albido-testacea,
et margo latius niger. Abdominis linea lateralis
fere pure alba, gemina: sc. in medio magis mi-
nusve fusca.: Venter griseo- et nigro-lineatus. Ab-
domen 'superne plerumqve punctis parvis argen-

a
adultis pure alba differre videtur. D: fimbriatus ibd.
p- 14. fig. Ir forte aliam prebet speciem, nostrate
multo majorem. Figura oculorum. in tabula citata,
ut etiam in figura Panzer, in eo errat, qvod tuber-
culum oculare pro ipso oculo offerat. — Doleo me
adhuc tantum rum fasciculum operis' Hahuir vidisse.

+) Individunm masculum adhuc restat in collectione
De Geerii, qve Holmix in musxo Zoologico asservatur.

196
teis, in 4 series dispositis, ornatum: sc. series
exteriores a basi ad apicem abdominis continent
puncta 7 evidentiora; interiores e punctis 3—4
minimis, in parte abdominis posteriore sitis, com-
ponuntur. Hec autem puncta sepe sunt detrita.
Pedes colore corporis parum pallidiores,

Juniores utr. sexus longit. thoracis 2—3 millim.
differunt eolore pedum pallide testaceo, lineaqve
laterali tota nivea: abdominis non gemina. Oculi
laterales parum minores qvam medi. Marem
adultum hujus varietatis non vidi.

Var. b. 32. Color pallidior, ad griseum, rufe-
scentem vel viridem vergit. Pedes semper pallidi;
virescentes, in junioribus lete virides; in exsic-
catis color virescens sepe disparet, Corporis
linea lateralis pure alba. Abdominis puncta ar-
gentea plerumque apparent. In mare adulto mar-
go frontis et thoracis qvoqve albo-pubescentes,
et palpi toti colore pedum sunt.

Pulluli longitudine thoracis minore qvam 2 mil-
limetra, a senioribus Jonge differunt structura in
descriptione generis exposita. Color fuscus vel
piceus, linea laterali alba, in abdomine plerum-
que obsoleta. Puncta abdominis interdum sat
magna, interdum vix observanda. In pullulis
nuper exclusis (longit. thor. 1 millim,) linea me-
dia dorsi sparse albo-pilosa observatur.

Habitat inter Scirpos et carices lacuum,
amnium paludumque, presertim in regionibus
sylvaticis freqvens (Sk. G. Sm. Ög. Upl.). For-
me tres descripte, ab auctoribus ut species di-
verse proposite, tantum sunt statlus et 2&X2tates
diverse ejusdem individui, semperqve simul in-
veniuntur. Forme&e a et hb tantum colore diffe-
runt, sed per gradus intermedios in se invicem

197

transeunt. Pallidior, Ar. marginata Auet., est
individuum, qvod nuperius exuvia deposuit. Ea
tamen individua, qve in loeis umbrosis, e. gr. in
paludibus silvestribus, vel inter Scirpos altissi-
mos densissimosqve vitam degunt, minusqve ra-
diis solis delectari possunt, videntur per majo-
rem partem vite hanc colorem. conservare. Hu-
jus coloris individua non majora vidi, qvam lon-
gitudine thoracis 6 millimetrorum gaudentia;
verisimiliter qvia mares non majores evadant, fe-
mine autem, cum in senectute terminum magni-
tudinis attingunt, semper colorem nigriorem in-
duunt. Mares adulti semper colorem pallidiorem
habere videntur. Pulluli (forma c) per totam
estatem (Junio—Sept.) iisdem locis cum senio-
ribus utriusque coloris freqventissime occurrunt.
— In superficie aqv&e celerrime currit hec ara-
nea. Femine adulte, ova custodientes, per to-
tam &statem inveniuntur. Folliculus globosus al-
bus, ad texturam linteiformem albam scirpo
euidam afflixus.

OcvALE Savigny. Thoracis pars cephalica duplo
angustior qvam thoracica, impressionibus pro-
fundis lateralibus, in dorsum tamen non coéun-
tibus distincta. Pedes longi, graciles, proportio-
ne 4, 2, 1, 3. Oculi antici medi reliqvis mino-
res. — Oculi omnino ut in Dolomede preter in
eo, qvod laterales anteriores non minores sint
qvam 4 posteriores. Pedum longitudo relativa,
thoracis linea impressa, et differentia inter pul-
lulos et seniores, omnino ut in genere prace-
dente; a qvo tamen genus Ocyale, structura tho-
racis nuper -descripta, longitudine et gracilitate
pedum, indeqve orto habitu externo, satis di-
screpat.

s98

4. O. mirabilis gviseseens, thoracis lineola dor-
sali, penicillo frontali, genisqve albidis.
Lister Til, 27. lig. 27. Ar. flavus. et ibd.
28. Ar. sublividus. — Ar. mirabilis Clerck
pag.. 108. på. 5. tab. 10 (oculis male deli-
unealis). — Walck. fne. Par, n:o: 100. — År.
rufo-fasciata De Geer VII p. 269. — Är.
obscura Fabr. Ent. Syst. n:o 44. — Dolo-
medes mirabilis Walck. Tabl. pag. 16. —
et Hist. Nat. des Ar. 2. g — Latr. Gen.
Crust.,.1. .Pag.. 117.

Descr. &A et 2 sat similes. Longitudo thoracis
non ultra 5 millim. — Color variat: rufus, te-
staceus vel cinereus. Thoracis latera pallida, in
parte cephalica (genis) fere alba; qve partes al-
be, antice limite rectlo, definito terminate, are-
am frontis perpendicularem, 3gonam ineludunt.
Thoracis linea postica longitudinaliter impressa,
tenuis, albido-pubescens. Pili qvedam inter ocu-
los porrecti albidi. Abdominis latera pallida s.
albida; area dorsalis colore thoracis, lateribus
sinuata: sinubus interdum , presertim in junio-
ribus, nigris. Venter cinerascens, lineis obsoletis
fuscis. Pedes colore thoracis, immaculali.

Totum corpus cum pedibus densissime adpresso-
pubescens. Thoracis Jlatitudo =: longitudinis.
Maxille lineares, apice subtruncate: angulo in-
terno sub-acuto. Labium parum transversale,
antice rotundatum, maxillis plus duplo brevius,
sed non angustius. Palpi crassitie tibiarum; cla-
va marium magna. Pedes parum ineqvales, gra-
ciles, sat longi: ultimi thorace 5:plo longiores;
patella =i tibie; aculei parvi, sat multi. Ab-
domen in senioribus elongato-oblongum, thorace
anguslius, postice angustalum.

199

Pulluli (long. thoracis 1 millim.) nigri, superne
albo-irrorato-pilosi. Pedes breves, pallidi, acu-
leis longis. Abdomen crassum obovatum et oculi
anteriores, margini thoracis antico propinqvi, ut
in Lycosis et in pullulis Dolomedis; sed oculi
laterales :anteriores reliqvis fere majores apparent.

Paullo seniores (long. thoracis 2 millim. simili-
ores sunt adultis, sed pedes.minus elongati, et
ahdomen crassius.

Habitat in nemoribus totius Svecie freqvens.
(Sk. — Norrl.). Fere gregarie, et magis qvam
reliqve Arane& sociales, in gramine celeriter
currunt. Folliculus ovorum globosus, albus, mag-
nus: diametro usqve ad 8 millim.; continet ova
circiter 150, et a matre sub pectore fertur ope
mandibularum, nullis vero filis suspensus. Inter-
dum qvoqve mares vidi, folliculos a feminis de-
perditos excipientes, et eodem modo ferentes!
Femin&e in arboribus vel arbustis vel in panicu-
lis graminum nidos campanulatos sibi construunt,
qvos, postqvam ova pepererunt, vix nisi coacte,

relinquunt. Pulluli ibi primis diebus versantur;

dein vero circa cubiculum matris propria fia
undiqve irregulariter extendunt, tandemque di-
sperguntur.

Fam. Saltigrade Latr.

SantTicus Latr. ”) Cephalo-thoracis pars thora-
cica minor, qvam pars cephalica, conica: usqve
a sutura verticis sensim declivis et attenuata.
Pars cephalica abrupte altior, qvam thoracica,
subeubica: lateribus perpendicularibus et vertice

+) Salticus Latr. idem ac A4ttus Walck. Hoc modo
utrumque nomen conservandum.

200

qvadrato, planis. Oculi 8: omnes marginem ver-
ticis anticum et lateralem cingentes, aream qva-
dratam (nec transversam) delineantes: anteriores
medii vaximi, approximati; Ant. laterales mi-
nores, in angulis verticis anticis; 2 postici ad-
huc paullo minores, in angulis verticis posticis
dispositi; reliqvi 2 (=posteriores medii reliqva-
rum aranearum) minimi, intra planum horizon-
tale verlicis siti, sursum spectaut; ceteri autem
omnes 6, in parte verticali capitis disposilti, cir-
cumspiciunt. Corpus angustum, nudum. Pedes
thorace plus duplo longiores, tenues, tarso pa-
rum tenuiore, qvam reliqvis articulis; patella
duplo breviore qvam tibia. Mammille textorie
minul&e, non prominulee.

Plures species, qvarum plereqve exotic,
huc referende, similes sunt formicis: colore rufo
nigroqve; qve, cum ab Altis tam habitu, qvam
struclura parliom diserepant, omni jure ut genus
proprium separand& sunt, nisi ut unum genus
consideraretur tota familia saltigradarum.

1. S. formicarius , thorace pedibusqve rufis, ver-
tice nigro, abdomine piceo, in 2 albo-ma-
culato.

Lister tit. 342 — Ar. formic. De Geer VII
p. 293. — Walck. fn. Par. n:o 110. — At-
tus form. Walck. tabl. pag. 26,

Descr. &. Thorax longitudine 2 millimetrorum,
latitudine duplo longior et parum humilior; ocu-
lis posticis exacte ad medium totius longitudi-
nis. Mandibule longit. 3 thoracis, et simul sum-
te, eo parum angustiores, fere porrecte, arcte
conniventes, recle, superne plan&, apice angu-
state et truncale; ungvis ipsa mandibulå parum
brevior. Palpi longit. mandibularum, simplices,

201

clava ovata, acuminata, parum pilosa. Pedes
proportione 4, I, 2, 3, setis paucis brevibus ar-
mati; antici reliqvis paullulum crassiores, po-
stici tborace duplo et dimidio longiores. Abdo-
men oblongum, thorace multo minus, in indiv.
siccatis sat durum, levissimum, nitidum.

Color rufus, thoracis parte cephalica superne
nigra. Mandibula et abdomen picea, apicem
versus nigra. Palpi nigri, parte basali et femo-
rali rufis. Pedes pallidius rufi, anticorum femo-
re et metatarso, lineisqve reliqvorum nigris.

2 (Secundum De Geer) similis mari, sed
differt mandibulis brevioribus (longit. circiter 3
thoracis?), teretibus, fere perpendicularibus. Ab-
domen thorace majus, maculis 2 albis pone me-
dium dorsi oppositis. Femora antica non distin-
octe nigra. Palpi etiam in femina extrorsum di-
latati.

Rarius inventus: in litore maris insule Fo-
gelen prope Upland (De Geer), etin pratis Gott-
landie ad Fardum (ipse). Celeriter currit salit-
que, plerumqve autem latet in nido oblongo,
dense sericeo, albo, utrinqve aperto, sub lapide
qvodam constructo.

ATtTus Walck. Pars thoracica major qvam ce-
phalica, antice altitudine hujus et plana, qvare
sutura verticis, Vix impressa, fere in medio pla-
ni dorsalis posita est; postice abrupte declivis,
rotundata, Pars cephalica evidenter transversa,
lateribus perpendicularibus, vertice subplana.
Oculi omnino ut in genere precedente, sed, ob
formam partium thoracis, aream transversam
formant, et postici ante medium (circiter ad 1)
totius thoracis inveniuntur. Maxilla oblonga de-
planata, basi palpigera, apice dilatato rotundato,

202

utringve angulato, denticulis et ungue mobili
parvo armato. Labium oblongum. Mandibule in
plerisqve perpendiculares et sat parye: non lon-
giores qvam altitudo frontis; ungue sat brevi.
Corpus pilis vel sqvamulis densis coloratis tectum.
Pedes pilosi, thorace plerumqve non duplo lon-
giores, extrorsum attenuati: femore fere duplo
erassiore qvam tibia, hac qvam tarso; patella
in plerisqve longitudine tibize.

Rapaces vagantur, cursu tardiore, sepe in-
terupto; thoracem circumspicientes elevant et ad
latera flectunt. Ante reliqvas Araneas insignes
sunt facultate saliendi, qva etiam sepius utun-
tur. Hiemem degunt in cubiculo dense sericeo,
clauso, ut Clubionwe. Ova sub estate deponuntur
intra indusium sericeum leve, depressum, in
rima qvadam sub cortice vel lapidibus, vel inter
folia arborum, ubi mater nidum, utrinqve aper-
tum, e serico sibi cunstruit, ova et tandem pul-
los custodiens.

Divisio 1i:ma.
Pedes postici anticigve mediis 4 evidenter lon-
giores; femora tertii paris longitudine thoracis
dimidia. Proportio pedum in plerisque 4. 1. 2.3,
sed in qvibusdam 2:di breviores sunt qvam ter-
til, et in ullis maribus antici posticos excedunt.
Thoracis structura paullo varia.

1. ÅA. scenicus niger abdomine albo-fasciato.
Lister tit. 31. fig. 31. — Aran. scen. Clerck
pl. 3. tab. 23. pag. 177. — L. fn. 2017. —
Fabr. S. E. n:o 57. — Rossi fn. Etr. ed 2.
n:o "973. — Walck. fn. Pär. n:o 116. '—
Attus Scen. Walck. tabl. pag. 24. — Hahn
Monogr. 4. 1. — År. albostriata De Geer
VII p. 287. — Salticus Sc. Latr.

203

Deser. Thorax longit. 23 millim,, angustus: lon-
git. =1i latitudinis, parum depressus, superne
convexus, wutrinqve paullulum angustatus; po-
stice 'longius declivis; frons parum prominula.
Pedes subzeqvales longitudinis schemate 4. 1. 2. 3.3
sed pedes secundi et tertii paris exacte 2eqvales.
Sexus preterea sat dissimiles:

? superne nigra, thoracis margine toto, fronte
supra et sub oculis, :maculisqve 4 dorsalibus,
qvadratim impositis, albis; abdominis margo an-
ticus, fascie 2 plerumqve in medio interruptae
et anus albi. Palpi, corpus subtus et pedes fere
toti albi. Mandibule nigre, ovate, paullulum an-
trorsum spectantes, parum (sed tamen evidenter)
longiores qvam altitudo frontis; unguis longit. 3
mandibul&e. Abdomen magnitudine thoracis.
&A adultus etiam subtus artubusqve niger. Su-
perne pictura alba eadem, ac in femina, licet
tenuior. Pedes immaculati. Mandibule longitu-
dine thoracis, subporrect&e, paullo armate, a
basi usque divergentes, intus bidentate, pedi-
bus multo erassiores; ungue subrecto, apice adun-
co, parum breviore, qvam ipsa mandibula. Paipi
longitudine mandibule, nigri, clavati; articulo
tibiali superne calcarato.

Per totam Sveciam vulgaris, presertim ad
domicilia hominum occurrit.

2. 4. lineolatus. niger, griseo-pubescens; abdo-
men cinereum, lineolis nigris 3 et 3 oppo-
sitis , obliqvis.

Desecr. 2 et & junior. Magnitudine precedentis,

cui etiam structura 'sat similis. est. Thorax ta-

men paullo robustior et superne minus conve-
xus. Mandibula ut in femina precedentis, sed
unguis multo brevior, =3 mandibule. Pedes an-
tici reliqvis evidenter crassiores. Thorax niger

”

204

nitidus, pilis ad pressis, cinereis, sparsis; tolo mar-
gine dense albido-sqvamoso. Palpi albidi. Pedes
cinerei, articulis basi nigris; antici fere toti ni-
gri. Abdomen ovatum cinereum, superne lineo-
larum 3 paribus notatum: sc. lineole 2 antice,
2 in medio et 2 postice, obliqve, antice con-
vergentes forma signi $

Prope Herrevads Kloster Scanie rarius in
pascua inventus. Mas adultus ignotus,

3. 4. niger totus nigropiceus.
Ar. nigra Walck. fne. Par. n:o 127. — At-
tus niger Walck. tabl. pag. 23.

Descr. & magnitudine et structura sat affinis A.
scenico, vel adhue debilior: Drasso nocturno sat
similis. Thorax latitudine duplo longior, dorso
convexus, lateribus vix perpendicularibus, utrin-
qve paullo angustatus. Mandibule breves, ungue
parvo, ut in plerisqve speciebus hujus generis.
Pedes robusti, crassitie subeqvales, longitudine
4. 1. 2. 3: postici qvarta parte superant reliqvos,
subeqvales, thoraceqve duplo longiores sunt. —
Color totius corporis niger, preter maculas pul-
monales, albidas et ventrem cinereum. Frons pu-
be sparsa griseo-flavescente. Pedum articulatio-
nes et apices dilutius picei.

Duos tantum mares in Gottlandia, mense
junio 1824 inveni.

4. ÅA. striatus depressus, superne planus, rufo-
griseus, striis abdominis albidis nigrisqve.
Ar. striatus Clerck pag. 119. pl. 5. tab. 14.
Descr. 5? major, longitudine thoracis usque ad
4 millim. Thorax depressus, altitudine duplo la-
tior; tamen robustus, lateribus fronteqve per-
pendicularibus; superne planus, latitudine =3
longitudinis; antice paullo angustatus, Mandibulze

205

breves. Labium lineare, apice rotundatum, ma-
xillis utraqve dimensione 3 minus. Pedes in
evidenter longitudine 4. 1. 2.3; in &, antici non
breviores qvam postici; in utroqve sexu antici
duplo cerassiores qvam reliqvi. Abdomen sat de-
pressum, oblongum, in femina thorace parum

majus. Mammille non prominulee.

Color. Corpus piceum, pube densissima, adpres-
sa, rubicundo-grisea, in mare obscuriore, tectum.
Thorax superne maculis ullis obsoletis, pallidis
et fuscis nebulosus; lateribus fuscus, margine
tenui-flavescente. Frons ante oculos in mare
griseo-, in femina luteo-villosa. Abdomen super-
ne colore thoracis: in mare strius 3 transversis
albidis, medio interruptis, antice nigro-margina-
tis. In femina strig transverse obsoletiores sunt
et latius interrupte ab area oblonga, inter strias
2 longitudinales, tenues, albidas, extus nigras,
inclusa. Venter cinereus. Pedes colore corporis,
obsolete fusco- et albido-annulati. Palpi colore
pedum, in femina longius albido-setosi; in mare
clava magna fornicata, picea.

Habitat circa Holmiam Clerck. Prope Lund
non infreqvens, rarius autem invenitur; minus
enim die qvam noctu vagari videtur; eum, etiam
media estate, plerumqve in cubiculo sericeo sub
cortice arborum sedentem inveni. Ova, secun-
dum Cleck, 7 magna, libera, in textura tenui,
mense Aug. inventa.

5. 4. rudis nigropiceus, totus rude griseo-pube-
scens, abdomine posterius sub-angustato,
limbo antico maculisqve bifariis albidioribus.

Descr. 7? Magnitudo media. Thorax longitudine
2 millimetrorum, latitudine =3 longitudinis, sat
altus, dorso lato transversim plano, longitudina-

206

liter areuato, lateribus perpendicularibus, fronte
deflexa, prominula, margine infra oculos parum
emarginato, dense piloso. Abdomen thorace num-
qvam multo majus, depressum, basi late trun-
catum, ovatum, summa latitadine longe ante
medium, dein sensim elliptico-angustatum. Mam=
mille non prominule. Pedes in femina longitus
dine 4, 1, 2, 3: postici reliqvos longe superaut;
thorace duplo longiores; patella longitudine i
tibie; antici reliqvis multo crassiores. In mare.
Pedes antici adhuc crassiores et multo longiores
qvam postici, longitudine thoracis 23; de cetero
ut in femina. — ”Totum corpus, fusco-nigrum, te-
gitur pilis griseis, crassis, adpressis, minus den-
sis, in femina magis flavescentibus, qvam in
mare. "Thorax immaculatus. Abdomen; limbo ple-
rumqve obsoleto et posterius evanscente, magis
albido, et in dorso maculis 5 et 5 rotundatis,
in series 2 dispositis, limbo councoloribus, pietum:
Pedes pallide fusci, griseo-pilosi, articulis apice
obsolete: piceis.

In Scania circa Degeberga inventa, et pri-
mum qvidem inter frutices et rupes in valle
mire amoena Forssa-kar dicta.

6. 4. pubescens niger vel cinereus, maculatus:

abdomine maculis 4 magnis albis, qvadra-
tim dispositis; thoracis dorso plano.
Ar. pubescens Fabr. Ent. Syst. n:o 59. —
Walck. fne Par n:o 121. Attus pub. Walck.
Tabl. p. 23. — Hahn monogr. 4. pl 2
fig. 3. Forte. År. litera V notatus Clerck
pag.: r23.: pl; 5. tab: 17...

Descr. 2 adulta. Thorax longitudine: 23 millim.,
latitudine =i longitudinis, altitudine mediocri
=: latitudinis, antice vix angustatus, superne
fere planus, fovea sat magna, pube tecta pone

207

suturam verticis. Frons paullulum defléxa, vix
prominens.' Pedes evidenter 4. 1. 2. 3: postici
thorace plus qvam duplo longiores, antici reli-
qvis crassiores. : Abdomen depressum. .suborbi-
culatum, non magnum. Color superne obscure
fuscus, griseo-nebulosus, subtus cinereus. Frons
albida. Orbita oculorum 4 anteriorum: tenuis ful-
va. Thorax lineis 3 tenuibus, longitudinalibus,
albidis, qvarum media interrupta et antice ab-
breviata; due reliqve per oculos laterales du-
ctee. Thoida preterea margine tenui, albido, et
undulis pallidis, e linea media obliqve exeunti-
bus, pictus. Abdomen superne vittis 2 latis ni-
gris: singula maculis 2 rotundatis, transversis
albis notata, qvarum posterior maxima, ad me-
dium abdominis sita; vittae preterea antice li-
neola, postice. macula magna, irregulari, trans-
versis, albidis terminantur. :Spatium angustum ,
inter has vittas inclusum, tränsversim nigro- et
griseo-lineolatum. Abdominis latera nigro fulvo-
qve irrorata; venter cinereus:; Pedes grisel, fusco-
annulati. Palpi albido-pilosi.

Junior cinereus, pictura albida seniorum, macu-
| lis nigris interspersis ornatns. Abdominis macu-
le älbae antice. late nigro-cincte. |

Mas adultus (etiam ante plenam Fxplicatienem
palporum) a: femina,. preter abdominis et palpo-
rum forma, differt - thorace -paullo convexiore,
fovea dorsi profandiore.; Color niger. Pictura ut
in femina sed tenuior, lineis maculisqve albis-
simis, qvae in femina tantum, albida sunt. Pedes
grisei, nigro ånnulati.

Var. B. 2 pallide incana, maculis obsoletissimis
fuscis et pictura solita albida ornata.. Hujus ma-
gem nondum: ER i 46

208

Habitat in pratis, silvaticis paludosis Sca-
nie et Blekingie. Varietas pallida in arena vo-
latili Scanie occurrit ").

7. 4. muscosus fuscescens, variegatus, thorace
alto, convexo, vertice declivi, patella pe-
dum posticorum duplo breviore qvam tibia.

a) subgriseus, vittis abdominis 2 angustlis, ap-
proximatis, nigris, albo-maculatis.

Ar. muscosus? Clerck pag. 116. pl. 5. tab.
12. (figura parum similis).

b) nigricans abdomine punctis 2 s. 4 albis.
Ar. hastatus Clerck pag. 115. pl. 5. tab. II.
— År. pini De Geer VII pag. 285. pl. 17.
fig. 2—7 5). Descr.

") Dignum est memoratu plerasqve Araneas, pube qva-
dam densa coloratas, qve in arena volatili vitam de-
gunt, colore aren&e gaudere. Sic inter nostrates Ly-
cosa cinerea, Lyc. Fabrilis et Philodromus fallax,
qve tantum in arenosis occurrunt, semper sunt co-
lore pallide cinerascente. Ex aliis qvoqve speciebus,
non proprie arenariis, ea individua, qve in arena oc-
currunt, eundem colorem canescentem induerunt; cu-
jus rei exempla erunt Theridium benignum et spe-
cies nuper descripta. Inter Insecta diptera fere idem
observatur; nam, ex eo ordine, apud nos arenam
presertim incolunt Bibio anilis et imberbis Fall,
Phthiria pulicaria, Bombylius minimus, Tetanops
myopina, Ochthiphila aridella et littorella, Musca |

albula Fall. et plures species affines: omnes colore
albido, opaco arene&e insignes.

"+) Non sine hesitatione nomina, figuras et descriptiones
tam dispares, et omnia a descriptione, hoc loco data,
discedentes, ad hanc Araneam refero; sed ubi tam
figure qvam descriptiones aperte mance sunt, ad ve-
risimile confugiendum est. Eandem ob causam dubito,
an Åttus tardigradus Walck. hujus sit speciei, nec
ne; Clerkii enim Åraneus muscosus semper inter ejus
synonyma enumeratur, licet figura, a Walckenaer
(Hist. Nat. 5 n:o 4) data, non sit magis similis figure
Clerckii, qvam individua, qve descripsi.

209

Deser. 52 longit. thoracis 235 millim. Thorax la-
titudine 3 longitudinis, superne undiqve valde
convexus, in medio altus: latitudine parum hu-
milior, antice posticeqve fere eqve declivis, fronte
supra os valde prominente. Pedes 4. 1. 2. 3:
postici thorace ultra duplo longiores, patella vix
longiore qvam dimidia tibia; sex anteriores sub-
zeqvales, patella parum breviore qvam tota ti-
bias; antici reliqvis evidenter crassiores. Abdomen
teres, obovatum, diametro =3 longit., antice
truncatum, postice mammillis longius exsertis; in
femina gravida thorace multo majus, sed num-
qvam duplo longius. Mas adultus a femina dif-
fert thorace paullo altiore, tibiis paullo longiori-
bus abdomineqve multo minore qvam thorace. -—
Color var. a) rufo- vel fusco-griseus. Thorax ma-
culis fere 3 parvis albidis, qvarum 5 evidentio-
res crucem longitudinalem formant: antice in
medio vertice inter oculos. Abdomen superne li-
neis 2 parallelis, parum distantibus, nigrofuscis:
singula maculas 4—5 minores, albidas includente.
Abdominis latera nigro-punctata; venter cinereus,
medio longitudinaliter paullo obscurior. Pedes
grisei, obsolete annulati.

Var. b. differt colore multo obscuriore, maculis
tantum mediis abdominis remanentibus; aliam
vero differentiam non inveni.

Varietatem a in domibus Scanie, eodem
modo ac Ar. scenicum errantem, sepius legi. In
Uplandia Clerck. Var. 6 in ramis pini sylvestris
prope Holmiam freqventer occurit. Secundum De
Geer et Clerck femina post mediam z2estatem si-
bi construit texturam magnam, dense sericeam,
inter frondes pini, ubi ova deponit et pullulos
educat, (Conf. De Geer loc. cit.).

Ko V. ÅA, Handl 1832. 14

210

8. 4. atrovirens mniger, fusco-eneo-sqvamulosus
frontis margine usque ad oculos emarginalo,
nudo; pedibus femine viridibus.

(Vix A. muscorum Walck. fne. Par n:o 130
— vel Az. cupreus Auct.?).

Descr. &A?. adulti. Thorax longit. 2 millim. altus,
latitudine fere 3 longitudinis; superne planus, an-
tice sensim convexo-depressus, fronte prominente,
limbo antico usqve ad oculos circulatim exciso,
omnino glabro, qvod huic speciei propria est no-
ta. Pedes crassitie eqvales; posticithorace paullo
ultra duplo longiores; patella =3 tibie. Abdomen
obovatum, antice truncatum , superne punctis Or-
dinariis 2, 4 s. 6 impresis, evidentioribus qvam
in reliqvis Attis. Mammille sat prominule. Cor-
pus totum sqvamulis s. pilis brevissimis depla-
natis, facillime deciduis tectum. Pedes tenuiter
sparsius pilosi. Color cutis nigerrimus, sqvamu-
larum fusco eneus. — Femina: abdominis margo
anticus, et, in plerisqve non detritis, strie 2
transversae, in medio interrupte, vel macule 4,
dense, pallide, virescente-vel albido-sqvamulosa,
Thorax pone medium magis minusve pallide sqa-
mosus, sed plerumqve detritus. Pedes et preser-
tim palpi lete flavo-virides, tibiis tarsisqve in-
tus plerumqve linea nigra notatis. Abdomen te-
res thorace multo majus ut in sp. precedente. Pe-
des longitudine 4. 1. 2. 3. |

Mas adultus plerumqve detritus, nudus, nigrior,
ahdomine sat parvo. Sepe, etiam in non detri-
tis, pictura pallida, vel tota vel ex parte, deest.
Pedes longitudine 4. 1. 3. 2. nigri, tibis extus,
tarsisqve plerumqve totis, viridibus; patella etiam
in 6 anterioribus brevior qvam tibia. Palpi nigri,
vix pilosi. Mas Junior colore femine pedibus
tamen minus viridibus.

211

In arbustis nemorum Scanie et Gottlandizg
per totam &statem sal freqvens. Mense Junio s.
Julio matres in cubiculis sat parvis e serico albo,
sub cortice emortuo arborum constr uctis, se in-
eludunt; ibiqve ova circiter 20 albida, libera,
rotunda deponunt, qve indusio tenuissimo, arach-
noideo ut dicunt, albido cingunt. Ova pro matre
sat magna: didinetro majore qvam latitudine di-
midia thoracis. Eadem &state excluduntur. —
Obs. In silva prope Sjöbo Scanie, mense Junio
semel inveni feminam solito majorem: long. tho-
racis 23 millim. propotione -pedum ut in mare
adulto, sed colore ut in reliqvis feminis, instru-
ctam. 'Häc certe non eral speciei distincete, sed
verisimiliter, ob carentem fecundationem , solito
senior, qvare structuram qvandam maris indue-
rat, eodem modo ac inter aves sepe fieri osten-
derunt ornithologi.

Divisio 2:da.

Pedes tertii paris religvis longiores: femoribus
longitudine 3 thoracis vel ultra; sc. semper
multo longiores qvam secundi, et semper vel
anticis, vei posticis evidenter majores; sed in fe-
minis ullis pedes postici longiores apparent, et
in maribus qvibusdam antici vix breviores sunt
qvam terti. — Divisio sat mnaturalis, forte ut
typus generis Atti consideranda. Thorax altitu-
dine varius, latitudine =3 longitudinis, lateribus
verticalibus, dorso plano, vertice paullo declivi,
fronte supra os prominente: similis parallelipi-
-pedo obliqvo. Abdomen fere semper thorace mi-
nus, mammilis brevissimis, fere occultatis.

9. Å. insignitus thorace altissimo; lineolis 4 in-
ter oculos lineaqve abdominis media albidis.
& nmger, 2 fusco-nebulosa.

212

Ar. litera V insignitus Clerck pag. 121. pl.
5. tab. 16. &S. — Attus 5 partitus Walck.
Tabl. pag. 25.

Desecr. Sexus valde dissimiles. &. adultus: Thorax
longitudine 3 millim., latitudine altior, antice
paullulum angustatus, fronte maxime prominente.
Pedes longitudine 3. 4. 1. 2, Ccrassitie subreqva-
les. Color niger. Frons subfulva. Lineole verticis
4 testacex, longitudinales, antice convergentes:
2 medie in formam litere V ad oculos anticos
conjunelae. Margo thoracis latus albus. Abdomen,
superne nigrum, linea lata integra, longitudinali,
alba; lateribus subtusqve cinereum. Pédes cinerci
latere externo nigricantle; femora antice et palpi
flavo-testacea, immaculala.

2 adulta mare major. Thorax longitudine 33 mil-
lim., paullo humilior et fronte minus prominente
qvam in mare. Pedes 4 posteriores zeqvales, 3
longiores qvam 4 anteriores, proportione 4.3. i. 2.
— Nigrofusca, griseo-nebulosa. Verticis lineolze
pallide grisex, ut in mare constructe. Linea al-
bida, per oculos 2 anticos et sub reliqvos ducta,
cingit totum planum dorsale thoracis, postice au-
tem grisea evadit. Abdomen superne fuscum, li-
nea media albida in maculas cireiter 6 interrup-
ta; Jlateribus maculato-nebulosum, subtus cine-
reum. Pedes grisei nigro-annulati.

In juniperetis et locis montosis freqvens

(Sm. Bl. Gottl. Upl.). BRobustus, longissime saliens.

10. Å. Lapponicus I ater: thorace altissimo; ab-
dominis linea longitudinali albida; pedibus
anticis nigris, reliqvis obsolete griseo-an-
nulatis.

Unicum marem vidi, in ripa arenosa ad Juckas-

järvi Lapponie, d. 3 Julii 1821 a Prof. Zetter-

213

stedt inventum. Sat similis precedenti, sed paullo
major et robustior. Thorax latitudine evidenter
altior, fronte minus porrecta. Pedes longitudine
3. 1. 4. 2: femore antico et postico eqvalibus,
longitudine thoracis; tibia antica solito longior;
simul cum patella femur excedit. — Color ni-
gerrimus (an detritus?); lineole frontis nulle;
margo thoracis pilis paucis albis. Abdomen sub-
tus et linea longitudinali cinereum. Palpi et pe-
des antici nigri; reliqvi 6 pilis cinereis variegati,
annulis tenuibus et femorum basi sub-diaphano-
griseis. — £ ignota.

11. Å. falcatus niger fulvusqve: thorace latiore,

vitta laterali, obliqva abdominisqve margine
pallidis; pedibus subzeqvalibus.
Ar. falcatus Clerck pag. 125. pl. 5. tab. 19.
(7 medie etatis; bona fig.) — Är. flam-
matus 1bd. pag. 124. tab. 18. (9 figura non
oplima). |

Deser. & et 2 adulti longitudine 3 millim. Stru-

ctura partium similes. Thorax longitudine 13 la-

titudinis: ideo paullo brevior, seu latior, qvam
in sp. affinibus; latitudine evidenter humilior;

frons parum prominens. Pedes proportione 3. 4.

1. 2: secundi longitudine i tertiorum; antici

reliqvis crassiores, in mare longitudine postico-

rum, in femina breviores. Pulluli qvoad formam
similes adultis.

Color secundum sexus et 2tates variat. Corpus
nigrum, pube densissima pictus. Frons ante ocu-
los pallida, continuata in vittas 2 latas pallidas,
juxta oculos planum thoracis dorsale cingentes,
ostice convergentes, nou vero conjunctas; sin-
| Are Jä
gula enim arcuatim in lineolam posterius decur-
rit. Thoracis latera et declivitas postica nigra;
d

214

subnuda. Pars orbite oculorum anticorum pube
fulva ornata. Abdomen margine pallidum, subtus
cinereum, punctis 2 albis supra anum. Pedes
griseo-pubescentes, albido nigroqve annulati, fe-
moribus nigris basi diaphano-griseis.

Pullulus (ante qvam diff. sexus e palpis appa-
ret: long. thoracis 1—2 millim.), niger, griseo
pubescens, fronte supra et infra oculos, vittaqve
thboracis albidis. Ahdomen margine albidum, su-
perne griseum fasciis 3 transversis, nigris. Inter-
stitium inter fasciam mediam et posticam nota-
tur linea transyversa alba, cujus vestigium etiam
in senioribus remanet. Femora ad medium et
palpi toti pallidi.

In Senioribus fascie albdominis obliterantur, re-
manentibus tantum maculis parvis, interdum ob-
soletis, lateralibus, qv&e in adultis in vittas lon-
gitudinales confluunt. Vitta thoracis et margo ab-
dominis in & magis magisqve alba, in 2 obscura
fiunt.

Mas adultus pallide fulvo-griseus, thoracis vitta
antice concolore, postice candida. Vertex antice
indeterminate albidus. Abdomen parvum, undi-
qve albo-marginatam, superne vittis 2 latis in-
tegerrimis nigris, tenue fulvo-cinctis. Venter ci-
nereus, lateribus niger. Femora fere ad medium
albida. Palporum clava magna testacea, bulbo ni-
gro hamato.

Femina adulta pube corporis facillime decidua,
fusco-fulva. Vitta thoracis obsoleta, reliqvo cor-
pore vix pallidior. Abdominis margo fere colore
reliqvi corporis, vitte dorsales vel integre, ni-
gre, interdum antice conjuncte; vel in maculas
J parvas, obliqvas, interdum obsoletissimas in-

215

terrupte. Femora tantum imo basi pallida. Palpi
nigri annulis albidis.

Freqventer occurrit in nemoribus Scanie,
Blekingie et Gottlandie. In Uplandia secundum
Clerck. Per totam zestatem et pulluli et adulti
inveniuntur. Ova nondum vidi.

12, 4. terebratus dense cinereo-pubescens, ab-
domine superne vittis 2 nigris, valde flexuo-
sis (junior).

Ar. terebratus Clerck pl. 5. tab. 15. p. 120.
Descr. Junior: longitudine thoracis 2 millim. in
gramine prope Holmiam mense Septembris fre-
qventer inventus. — Structura päårtium similis
precedenti. Thorax cinereo-pubescens, in medio
dorsi obscurior, obsolete pallido nigroqve varie-
gatus, vitta obliqva pallidius cinerea, qvalis in
A. falcato, ornatus, Abdomen cinereum, vittis 2
ordinariis nigris, utrinqve alternatim sinuatis,
ideoqve flexuosis: sinu maximo, acuto, paullo an-
te medium lateris externi, et altero parum mi-
nori, basi abdominis propiori. Area dorsalis in-
ter- viltas, paullo rubicunda, eis latior et secun-
dum earum formam utrinqve dentata: ante me-
dium, inter sinus vittarum maximos, angustata,
dentibus ante hunc locum 3 antrorsum, et pone
eundem 4s. 5 retrorsum directis. Pedes regulari-
ter nigro et cinereo annulati. — Seniores non vidi.

13. 4. crucifer mniger griseo-pubescens, fronte
ante oculos lineaqve abdominis postice cru-
ciata albis.

Descer. I et 2 similes. Longitudo thoracis 23 mil-
lim, — Thorax angustior: latitudine =: longi-
tudinis; antice vix angustatus, fronte parum pro-
minente. Pedes longitudine 3. 4. 1. 23 tertii re-

216

liqvos magis excedunt qvam in sp. prioribus: fe-
more longitudine fere thoracis; antici multo cras-
siores qvam ceteri, — Color. Corpus nigrum,
pube grisea tectum. Tota regio ante oculos niveo-
pilosa. Orbita oculorum non distincte colorata.
Abdomen subtus cinereum, lateribus griseo vel
testaceo nebulosum, superne nigrum, linea longi-
tudinali tenui, et postice alia transversa, crucem
formantibus, albidis vel testaceis. Pedes nigri, basi
femorum et tibiarum testacea. Palpi testacei, cla-
va in mare adulto infuscata.

In nemoribus Scanie et Blekingie rarius in-
venlus.

14. 4. rufifrons & niger orbita oculorum anti-
corum fulva, margine frontis nivea.

Descer. & adultus, Statura omnino et magnitudine
precedentis; differt tantum tibiis anticis elonga-
tis, qvare pedes antici longiores sunt qvam po-
stici: proportione 3, 1, 4, 2. ”Totus ater, spar-
sius griseo pubescens. Vestigium adest line ab-
dominis albide. Margo frontis ad os dense et
nitide albo-sqamosus, reliquus autem margo tho-
racis sparsius albo pubescens. Oculi 2 autici pilis
densis, adpressis, rubro-aureis pulcherrime cin-
cti. Pedes nigri, tibiis anticis basi piceis. Palpi
nigri, annulis 2 albo-piloris. Abdomen subtus
qvoqve nigricans.

Ad Carlshamn semel inventus. Femina ignota.

Fam. Laterigrade Latr.

THomisus Walck. Totum corpus nudiusculum.
Thorax subhemisphericus parum depressus, po-
stice pro receptione ahdominis impressum. Pars
cephalica parum prominula: fronte perpendicu-
lari, latitudine circiter dimidia thoracis, Jlateri-

2177

bus, pro receptione oculorum lateralium, in spi-
nas vel tuberculos producta. Oculi 8 in series 2
transversales, approximatas, paullo arcuatas: serie
posteriore longiore, supra angulum frontis, anterio-
re infra eundem sita; laterales omnes tuberculis
impositi. Mandibule parve: altitudine frontis pa-
rum longiores, conice, arcte conniventes, per-
pendiculares, ungue parvo. Mazxille oblonge,
apice rotundate, ad basin palpigere, convergen-
tes. Labium ovatum, longit. 3 maxillarum. Pedes
4 anteriores fere zeqvales, tam longitudine qvam
diametro tertia, vel adhuc majore, parte superant
4 posteriores, qvi inter se parum differunt: pro-
ortione 2. 1. 4. 3; secundi longit. thoracis 3:pla
—5:pla. Patella in feminis paullo major, in ma-
ribus adultis paullo minor qvam dimidia tibia.
Pedes setis paucis; tibia, et metatarsus intus acu-

leis magnis, in duas series, per paria circiter 5

dispositis, armati, Ungues nudi pectinati. Abdo-
men obovatum, antice valde prominens et trun-
catum ; mammille infraapicales parvee.

Habitant in gramine et floribus, vel inter fo-
lia arborum, insectis insidiantes. Pedibus expan-
sis plerumqve ad latera tarde currunt, subsimiles
cancris. Ova in indusio depresso, inter folia vel
in flore qvodam, ubi mater constanter vigilias
agit, affiguntur.

1. Th. cristatus fuscus vel rufescens, abdominis
plaga utrinqve dentata pallida. Oculi latera-
les anteriores reliqvis majores.

Ar. cristatus Clerck pag. 136. pl. 6. tab. 6.
— Walck. fne. Par. n:o 194. — Thom.
crist. Walck. Tabl. pag. 32. — Latr. Gen.
Crust. 1. pag. 111. — År. viatica Linn.
fn. 2024. — Fabr. Ent. Syst. n:o 20. —
Rossi. fn. Etr. 960. — Ar. notata? Linn.

218

fn. 2008. — (An qvoqve huic Ar. atomaria
Panz. fn. 74. 19. — Ar. fucata Walck, fne.
Par 95. — Th. Clerckii Sav. Egypt. Ar.
på. 6. .fig, 131).
Descr. 2. Longit. thoracis 4 millim. Frons latitu-
dine 3 medii thoracis, inter oculos rotundata,
nec transversim elevata. Oculi laterales tubercu-
lis subdiscretis impositi: anteriores majores; re-
liqvi 6 eqvales, parvi. Mandibule latitudine ba-
seos vix longiores. Pedes 4 anteriores thorace fere
3:plo longiores; postici longit. 3 anticorum. Ab-
domen thorace majus, depressum, suborbicula-
tun:, lateribus et postice concentrice striatum. —
Color sat varius: saturate rufus, vel nigrofuscus,
vel cinerascens; in exsiccatis semper fere rufe-
scens. Thorax vitta dorsali latissima pallida: an-
tice gemina, postice lineolam antrorsum spectan-
tem utrinqve emittit. Abdomen superne plaga
magna pallida, transversim striata, utrinqve acu-
tissime 3:dentata; subtus cinerascens vel rufescens.
Pedes colore picture dorsalis, in majoribus indi-
viduis lineis longitudinalibus fuscioribus notali,
in minoribus fusco-annulati.

3 adultus long. thoracis parum ultra 3 millim.
Thorax paullo conyvexior et mandibul&e angustiores
qvam in femina. Pedes longiores: antici long. 33
thoracis. Palpi thorace breviores: articulo tibiali
subtus hamo brevi, lato armato, clava suborbicu-
lata. Abdomen fere exacte rhombicum , angulo
antico truncato, thorace vix angustius. — Color
adhuc magis qvam in femina variat; obscurior,
piceus, femoribus 4 anterioribus totis nigris. Tho-
rax vel dilute rufus, vel piceus, pictura ut in
femina, licet minus evidenti. Abdomen superne
fere nigrum, pictura eadem ac in femina, magis

|
|

219

minusve evidente, vel tantum ad partem rema-

nente: interdum sole dentes laterales picture,

ut totidem lineole transverse, pallide, restant.
— Mas junior dum parvus similis est femine,
dein vero cito similior evadit adulto.

Pullulus nuper ab ovo exclusus qvoqve pictura
femine adulte, licet pallidiore, ornatus.

Habitat in campis et agris, per totam Sve-
ciam freqvens. Ova circiter 25 alba libera; inter
folia colligata, vel in flore Chrysanthemi, vel in
rima corticis, intra indusium tenue, depressum,
filis paucis, affixum. Mater mense Julii ova de-
ponit, et dein plerumqve super folliculo, qvasi
incubans, sedet. Etiam feminas sat parvas (long.
thoracis 23 millim. pedibusqve adhuc fusco-an-
nulatis) ova custodientes inveni, qvod eqvidem
mirum videbitur; Non vero credo has esse specie
distinctas, simillime enim individuis alis hujus
speciei; nec dubito plerasqve feminas aranearum,

ut multorum aliorum animalium, jam sub statu
>

semiadulto ad concipiendum esse idoneas, (qva
de re conf. descr. Lycose n:o 2, 3, et 5 antea).

2. Th. citreus flavo-albidus vel pallide virescens:
oculis 2qvalibus, prominentie transversali
frontis imposilis.

År. citrea De Geer VII pag. 298. — Rossi
fn. Etr. 961. — Walck. fne. Par. g2. —
Thom. citreus Walck. Tabl. Pag. 31. —
Latr. gen. Crust. I. pag. 111. — År. vatius
Clerck pag. 126. pl. 6. tab. 5 (var. pallida),
— År. calycina L. fn. Sv. 1996. — Walck.
fne. Par. 93. et Tabl. pag. 32.

Mas junior =Ar. dauci Walck. fne Par. 96.
— Hahn monogr. 2. pl. 3. fig. 3. — Ar.
annulata Panz. fn. 86. 22. (pedibus false
delineatis). |

220

Desc. 2. Long. thoracis in adulta 3 millim. Frons
vix latior qvam dimidia pars thoracis medii;
pro insertione oculorum transversim elevata, po-
slice per impressionem transversalem distincta.
Oculi omnes &eqvales. Mandibule longitudine fere
duplo angustiores. Pedes 4 anteriores reliqvis fe-
re duplo longiores: longit. thoracis 33 vel ultra,
Abdomen crassum, globoso-obovatum, obsoletius
concentrice stlriatum. — Color flavo- vel virescenti-
albidus; interdum unicolor, absqve maculis (ÅA.
calycina auct.). ”Thoracis latera plerumqve vire-
scentia aut subfusca. Abdomen interdum vitta
laterali flexuosa rubra, et rarius qvoqve postice
V rubro notatum.

& adultus femine valde dissimilis. Long. tho-
racis non ultra 13 millim. Thorax convexior,
fronte et oculis ut in femina. Abdomen oblon-
gum, depressum, thorace angustius sed non bre-
vius. Pedes 4 anteriores reliqvis exacte duplo
longiores: longit. thoracis fere 5:pla; aculei ma-
jores plane desunt, Palpi vix calcarati, clava ovata.

Color pallide viridis vel flavus. Femora 4 an-
teriora tota, patella, tibie et metatarsi apice late
nigro-picea. Pedes 4 minores toti colore corporis.
Abdominis linee 2 submaculares, parallele, in
dorso approximate, antice abbreviate, linea la-
teralis et medium ventris nigro-picea. Thorax ni-
gro-piceus regione inter oculos lutea vel flava, et
dorso medio flavo vel viridi.

3 junior (Ar. dauci auct.) structura et colore si-
milior femine, vel plerumqve magis viridis. Pi-
ctura abdominis, tibiarum et tarsorum ut in adul-
to, vel in pullulis saturate viridis. Abdomen pro-
pius inspectum reliculatum apparet, e punclis
majusculis 'albidis in fundo virescenti; strie con-
ecentrice vix observantur.

2 21

Habitat in nemoribus, inter frutices frondo-
sos vulgaris. (Sk. Bl. Sm. Upl Norrl) -Feminze
rubro-picte apud nos minus freqventer occurrunt,
et mares adulti ut inter plerasqve Araneas raro
obvii. Ova circiter 50, albida, in folio compli-
cato arbusti cujusdam latent.

3. Th. dorsatus viridis, abdomine rufo, flavo-
marginato.
Ar. dorsata Panz. fn. 71. 21. — Fabr. S.
E. n:o 22. — År. floricotra Walck fne. Par.
n:o 90. — Thom. flor. Walck. tabl. pag. 33.

Desecr. 2 long. thoracis 2 millim. Thorax corda-
tus, postice emarginatus, antice angusltatus, trun-
'catus. Frontis latitudo paullo minor qvam dimi-
dium thoracis medi; elevatio transversalis nulla.
Oculi anteriores laterales reliqvis multo majores,
ut in Th. eristato. Mandibule et pedes ut in Th.
citreo. Abdomen angustius obovatum, minus qvam
in precedentibus; in vivis non concentrice stri-
alum.

Color. Thorax, os et pedes toti lzetissime virides,
immaculati. Abdomen superne rufum vel testa-
ceum, margine toto flavo vel albido; venter te-
staceus, lateribus fuscis.

& senior , palpis tamen nondum explicatis; lon-
git. thoracis :3 millim. Sat similis femine,
sed pedes thorace fere 5:plo longiores, patella
paullo breviore. Aculei ordinariu adsunt. — Color
ut in femina, sed differt pedibus 4 majoribus
articulis omnibus apice rufis, et femoribus antice
crebre piceo-punctatis. Thorax summo mar-
gine lineolisqve 2 anticis piceis. Frons rufescens.
Abdomen saturatius coloratum.

Marem plene adultum non vidi.

222

Pullulus (long. thoracis 1 millim.) viridis, abdo-
mine flavo: superne circulo rubro, postice aperto.

Habitat inter frondes arborum et fruticum,
presertim abietis. In Uplandia freqventior, in
Scanie fagetis rarior. (etiam in Smolandia et Ostro-
gothia captus.

PuairoprRomus Walck. Totum corpus cum artu-
bus densissime adpresso-pubescens. Thorax de-
pressior, orbiculato-cordatus: postice profunde
emarginatus. Frons declivis, latitudine minore
qvam dimidio thoracis; eqve convexa: caret tu-
berculis pro receptione oculorum lateralium. Oculi
ut in Thomiso. Pedes crassitvie eqvales; secundi
paris reliqvis (circiter 3) longiores; aculei pedum
sparsi. Tarsi subtus scopula instructi (sc. pilis bre-
vibus, qvasi detonsis, tecti). Ungues pectinati, pul-
villis s. fasciculis 2 brevissime pilosis suboccultati.
Patella in plerisqve paullo brevior qvam dimidia
tibia. Partes oris ut in Thomiso, sed mandibulze
magis cylindrice, pilose, et maxille minus, vel
non convergentes. Abdomen antice truncatum,
minus prominens; mammille fere apicales.

Vite ratio generis Thomisi; omnes vero agi-
les sunt et celeriter currunt.

Sectio I.

Thorax valde depressus, undiqve sensim declivis;
parte cephalica perparum prominenle, anlice an-
gustata, rotundata, latitudine frontis vix ultra 3
medii thoracis. Pedes tenues, extrorsum parum
attenuati, longi: secundi longit. ultra 4:pla thoracis.

223

a) Thorax evidenter transversus;
Abdomen breviter oblongum, vel obovatum.

rt. Ph. aureolus abdomine superne metallice au-
reo-splendente.

Ar. aureolus Clerck pag. 133. pl. 6. tab. g.
— Walck fne Par. n:o 84. — Th. aur.
Walck tabl. pag. 35. — Araneus parvus
Lister. tit. 30. fig. 30. — År. inaurata
Oliv. Enc. Meth.

Descr. 2 longit. thoracis 2 millim. Thoracis pars
cephalica, ut in omnibus speciebus hujus sectio-
nis, parva; qvare thorax ante pedes anticos vix
magis qvam sexta parte prominet. Oculi eqvales;
4 posteriores in linea parum arcuata dispositi;
laterales a mediis paullo minore spatio qvam me-
dit a se invicem distant. Pedes 2:di vix longit.
tboracis 5:pla; reliqvi subeqvales: ratione 2, I,
3, 4. Scopule sat imperfecte, tantum in articulo
pedis ultimo. Abdomen obovatum, pube brevi,
eqvali, depressa tectum.

Color: thorax dorso pallide testaceo, lateribus
rufescenti-fuscis; linea per oculos anteriores fu-
sca; frons ante oculos albido-pilosa. Abdomen
superne pube pallide flavo-aurea, metallice ni-
tente tectum: plagam transversim undatam, late-
ribus acutissime dentatam, formante; antice ma-
cula indeterminata albida, per lineolam' longitu-
dinalem fuscam divisa. Latera abdominis fusea,
vel fulva, interdum aurea; venter cinereus. Pedes
toti testacei, immaculati.

& adultus long. thoracis paullo ultra 2 mil-

- lim. Obscurius fuscus, abdomine parvo, superne

sqvamulis vel pube fusco-&enea, viridi et purpu-
reo-splendente, tecto. Venter cinerascens. Thorax

224

fuscus, dorso dilutiore; in qvibusdam totus viridi-
eneo-, in alis absqve splendore griseo-pubescens.
Pedes fusco-testacei, tenuiores et longiores qvam
in 2: 2:di longitudine fere 6:pla thoracis. Palpi
longit. femoris antici, crassitie tibie, clava oblon-
ga, art. tibiali in latere externo apicis calcare
minuto, recto subulato, et sub apice dente latiore,
truncato.

Habitat in nemoribus et hortis non infre-
qvens. (Sk. Bl. Upl.). Ova numerosa, flava, libe-
ra, intra folliculum depressum album; mense ju-
lio ad latera truncorum vel parietum, in tela
densa, alba rotundata, subsimili frustulo lintei
adglutinato, inveniuntur. Mater assidue prope eam
sedit, et ne cibo qvidem post partum frui vide-
tur: tali enim femine, qve ova ad fenestram
peperit, insecta varii generis offerre conatus sum;
qve autem vitavit, et noctu qvoqve intacta re-
liqvit.

2. Ph. fusco-marginatus ahbdomine griseo, mar-
gine nigro vel fusco.
Fn fuscomarginata De Geer ViLipag: J0r,
(8) PR re NK PNG

Descr, 2 Structura Pb. aureoli, qvo paullo major
est: long. thoracis 23 millim. Pedes tamen paullo
breviores: 2:di longit. vix ultra 4:pla thoracis,
et oculi anteriores medii reliqvis distincte mino-
res. Thorax: dorso griseo, fronte ante oculos al-
bido-pilosa, lateribus et linea per oculos anteri-
ores fuscis. Abdomen in adultis antice non angu-
statum; linea laterali nigra, postice latiore, un-
diqve cinctum. Area dorsalis ab hac linea inclu-
sa, nitide grisea, seu murina, lateribus et po-
stice anguste albida. Venter cinereus. Pedes toti
grisei.

225

grisei. Totum corpus leve: pube brevi, densa,
ad pressissima vestitum. Mas adultus pedibus lon-
gioribus differt, ut in affinibus.. Color ut in fe-
mina, sed clarior, magis distinctus.

Juniores differunt linea ambiente abdominis ob-
soleta, latiore, fusca vel rufescente, intus sinua-
ta. Lineole 2 longitudinales nigre supra anum
observantur. Ab individuis junioribus sp. prece-
dentis perparum differunt.

Habitat in arboribus, vel in gramines Inter
frondes pini, Aphides et Psocos devorans, prope
Stockholm mense Septembris copiose lectus. Ad
Kengis Bothn. borealis a Prof. Zetterstedt d. 6 Junii
1821 captus. Etiam in Smolandia; et in Scania
prope Stenshufvud juniores mense Aug. inveni.

Variatio (2) 2 obsurius cinerea, corpore pi-
lis longioribus sub-hirsuto, in Scania prope Widt-
sköfle inventa. An proprie speciei?

3. Ph. tigrinus cinereus, albo nigroqve varius.
Abdomen lineolis obliqvis lateralibus nigris,
albo-marginatis, satisqve erectis, ornatum.
Ar. levipes? L. fn. 2025. — År. margari-
tatus Clerck pag. 130. pl 6. tab. 3. (fig.
non similis). — Är. tigrina De Geer VII
pag. 302. pl. 18. fig. 25. — Walck fne Par.

| n:o 86. — Ar. jejuna Panz. fn. 80. 21. —

| Thom. tigr. Walck. tabl. pag. 32. — Latr.
| gen. Crust. I. p. 114. — Thom. Levipes

Hahn. monogr. 4. 3. fig. 2.

Descer. Magnitudo 'precedentis. Structura omni-
no: Ph. aureoli, preter oculos anteriores medios,
'reliqvis, multo minores.

SA (magnitudine perfectus, sed palpis nondum sa-
tis explicatis) totus albido-cinereo-pubescens, tho-
KV. A. Handl 18832. 15

226

racis lateribus paullo fusco-nebulosis. Abdomen
latius rhombeo-obovatum, utrinqve lineolis 4
obliqvis, lateralibus nigris: margine postico albo,
erecte setoso; qvarum antica latior, in basi ab-
dominis cum opposita conjuncta; posteriores le-
nues, strias transversas, undatas, fere integras
formant. Nulla macula abdominis media. Venter
cinereus. Pedes cinerei, annulis angustis, irre-
gularibus et punctis numerosis nigricantibus pi-
cti; aculei femorum breves, apice albi. Mandi-
bule albido-setose, fascia media albida.

2 similis descripto mari, pictura tamen minus
eleganti. Thorax non fusco-nebulosus. Abdomen
simpliciter obovatum, interdum macula fulva, ad
latera pone striam obliqvam anticam, ornatum.
Mas omnino adultus mihi ignotus.

Habitat inter frondes pini aliorumque arbo-
rum, ubi insectis parvis potitur. Ova, secundum
Clerck 100 lutea, albo-picta, intra indusium li-
bera, mense Julio ad latera truncorum per lex-
turam albam affixa. Pulluli in fine ejusdem men-
sis exclusi.

4. Ph. fallax cinereus, albo-fuscoqve-varius;
abdomine levi, vitta laterali albo-guttata,
maculaqve antica oblonga, dentata, nigri-
cantibus.

Forte Thom. dispar? Walck. tabl. p. 37.

(non descriptus).

Descr. 2 long. thoracis fere 2 millim: — Stru-
ctura partium ut in precedentibus; differt tamen
pedibus tertii paris paullulum brevioribus qvam
posticis, ralione 2. 1. 4. 3, et tarsis scopula per-
fectiore instructis. Abdomen sat crassum. Color
albido-vel fuscescenti-cinereus. Thorax: paullo ne-
bulosus, lateribus obscurior, linea marginali du-

plici, pallida. Abdomen punctis pluribus albidis;

227

antice macula oblonga, utrinqve bidentata (sub-
stellata), nigra, vel fusca albido cincta, et ad la-
tera vitta abbreviata nigra, guttulis 2-s. 3 albis-
simis notata, ornatum. Pedes maculis sparsis nis
gricantiaus. Omnis pictura interdum obsoletissima;
&A mihi ignotus.

In arena volatili Scanie medie et ad litora
maris inter Ystad et Cimbrishamn, inventus:
Pedibus extensis sedent, captivitatem, singulari
velocitate evitantes; celeriter, ommni directione,
etiam in clivis aren&e verticalibus, currunt.

g) Thorax non transversus;
abdomen lineari-elongatum, posterius augustatum,

5. Ph. trilineatus testaceus, thoracis abdominis-
qve lineis 3 fuscis: media latiore.
Ar. trilineata Möller Zool. Dan. prodr. p.
192 n:o 2306. — Är. oblonga Walck Fne.
Par n:o 79. — Thom. obl. W. tabl. pag. 38.
— Latr. gen. Crust. I. p. 112. — Walck.
Hist. nat. 4. pl. 5. (fig. pessima).
Descr. 2 longit. thoracis fere 3 millim. Structura
sat similis reliqvis Philodromis; differt autem
thorace angustiore breviter oblongo. Oculi in se-
'ries 2 magis arcuatas dispositi: anteriores appro-
ximati, posteriores laterales retrorsum longius re-
moti;. 4 laterales reliqvis paullo majores, antici
I medii minimi. Abdomen thorace multo angustius,
et fere duplo longius, teres, utrinqve truncatus,
mammillis brevissimis. Pedes proportione 2. 4.
1. 3: secundi thorace 5:plo longiores; postici pa-
"rum minores, evidenter superant anticos, tertii
reliqvis multo minores. Aculei et Scopule ut in
Far aureolo. — Color. Corpus griseo-testaceum,
| lineis 3 longitudinalibus, parallelis fuscis: media

oaunelilka Ib

228

lata, in thorace antice gemina; laterales tenues,
in thorace per oculos laterales posticos ducte,
in .sabdomine longius pone medium punceto nigri-
ore notate. Latera ipsa thoracis et abdominis
qvoqve fusca. Pedes testacei, extus lineis ob-
soletis fuscescentibus.

Ad Eke Gottlandie, initio Jnnii in gramine
inventa. E Norvegia meridionali a Cand. E. Ro-
senschöld ablata. Mas mihi ignotus.

6. Ph. limbatus niger, pedibus testaceis, thorace
tenuissime argenteo-marginato.

Descr. & adultus longit. thoracis 23 millim. Tho-
rax, oculi et abdomen ut in precedenti. Pedes
longitudine 2, 1, 4, 3: secundi thorace 6:plo
longiores; antici ob tibias elongatas superant posti-
cos; tertil longit. 3 secundi paris.

Color superne aterrimus, thoracis margine te-
nui, nitido-albo. Abdomen subtus cinereum, late-
ribus album. Pedes toti testacei. Palpi testacei,
non calcarati, clava nigra.

& junior thorace et abdominis antica parte nigro-pi-
ceis. Pedes 4 posteriores longitudine eqvales. Ab-
domen thorace vix longius. De cetero similis adulto.

2 ignota.

In Scania ad Stenshufvud et in Blekingia
prope Carlshamn, tantum duo individua descrip-
ta inter gramina legi. Ob colorem, etiam in ju-
niore nimis discedentem, hic non potest esse mas
precedenlis speciei,

Sectio 2.

Thorax altior, superne fere planus, undiqve abrup-
te declivis, parte cephalica longius ante pedes
prominente; frons latitudine fere dimidii thora-
cis; pedes crassi, extrorsum attenuati, breviores.

229

7. Ph. formicinus 'griseo-testaceus, macula abdo-
minis lanceolata nigra. .
Ar. formicinus Clerck pag. 134. pl. 6. tab.
2. Ar. rhomboica Walck fne. Par. n:o 81. —
Thom. rhomb. Walck tabl. pag. 38. — Sa-
vigny Egypt. Ar. pl. 6. fig. 5.

Descr. 2 long. thoracis 43 millim. thorax fere
ovatus, non tramsversus: pars ante pedes promi-
nens, vix minor qvam in Araneis Citigradis et
cet., sc. longitudine 4 totius thoracis. Oculi fere
ut in PA. 3 — Iineato, laterales tamen minus re-
moti. Pedes longitudine 2. 4. 1. 3; parum ine-
qvales, 2:di longit. thoracis 3:pla; omnes multo
crassiores, et apicem versus magis attenuati qvam
in precedentibus; aculeis sparsis validis, scopu-
lisqve sat completis instructi. Abdomen angustius
ellipticum.

Color griseo-testaceus; frontis margo alba; tho-
racis vitta lateralis fusca, dorsum versus nigra et
distincte limitata. Pili qvidam albi in fronte- pe-
nicillum porrectum formant. Pedes et palpi co-
lore corporis, lineolis obsoletis, subfuscis notati.
Abdomen superne macula nigra, ab angulo antico
paullo ultra medium extensa, lanceolata vel utrin-
qve unidentata; postice series 2 e punctis tribus
nigris observantur. Plerumqve etiam circa macu-
lam nigram adest pictura qv&edam rufescens, den-
tata, ut in Ph. aureola. |

3 junior similis feminze; adultus mibhi ignotus.
Minus freqventer in campis vel silvis occur-
rit. (Sk. Bl. Gottl. Boh; Upl. sec. Clerck). Heec
aranea plerumqve directe procedit, sed tamen
qvoque potest, more precedentium, ad latera
currere.. Toto habitu et structura partium media
est inter Philodromos et Dolomedes: thorace his,

230

ore et directione pedum illis propior. Ova, sec.
Clerck, circiter 100, flava rotunda, intra indu-
sjium tenax.

Fam. Orbitel& Latr.

Errtirna Walck. Thorax ovatus, parte cephalica
abrupte angustiore, latitudine circiter 3 partis
thoracice, et in feminis longitudine circiter 3 to-
tius thoracis ante partem thoracicam prominente;
lateribus perpendicularibus, fronte bumillima. Im-
pressiones ordinarie late, in foveam magnam,
profundam, posticam coöuntes. Oculi medii qva-
dratim dispositi: antici ad marginem oris siti;
laterales tuberculo communi in utroqve angulo
thoracis impositi, contigui. Mandibule perpendi-
culares, crassitie femoris, longitudine circiter 3
thoracis, subeylindrici, apice paullo angustato di-
vergentes; unguis, longit. dimidie mandibulze, in-
ter series duas breviter 3-spinosas receptus. Ma-
xille rotundate, fornicate, horizontales, non
convergentes. Labium magis minusve semicircu-
lare. Pedes robusti, crassitie subeqvales, apicem
versus angustati; longitudine valde dissimiles, pro-
portione I. 2. 4. 3: antici thorace triplo — 4:plo
longiores, tertii =3 anticorum, vel breviores,
(tamen in feminis femur posticum reliqvis femo-
ribus longius). Patella longit. dimidie tibie vel
paullo ultra. Tarsi diameter 3 femorum. Omnes
articuli pedum pilis brevibus adpressis parce te-
cti et aculeis multis brevibus armati. Abdomen
crasse ovatum, antice latius, magis minusve de-
pressum et ita ampliato-productum ut petiolus
sub medio abdomine insertum videatur. Mam-
mille &eqvales, breviter conice, convergentes,
non prominule, biarticulate: art. 2:0 minuto,

231

nudo. Thorax pilis brevibus, antrorsum adpres-
sis, non densis, plerumqve crassis, albidis tectus;
abdomen pube tenui sparsum.

Pictura normalis corporis: Os thoraci concolor.
Thorax lineis 3 obsoletis nigris. Pedes pallidi
| annulis Jlatis: I in medio et 1 ante apicem fe-
morum, apice patelle, annulo medio et ipso
upice tibie et metatarsi nigricantibus, nec plures
| adsunt; he vero interdum desunt vel confluunt.
In abdomine ") area dorsalis antice lata, poste-

") Observandum est, species nonnullas abdomine fere
unicolore, nec picto, gaudere: e:gr. Epeira cucurbi-
tina; sed ubi pictura qvedam adest, ad normam pro-
positam magis minusve conformata est. Normalis igi-
tur certe dicenda est, licet interdum incompleta vel
non expressa sit. -— Picturam abdominis hoc loco
fusius descripsi, ut possem singulas species eo certius
breviusqve describere, qvod difficile esset, nisi termi-
nologiam qvandam stabilitam haberem; sed non mi-
noris momenti est cognitio hujus picture, ad formam
Aranearum normalem illustrandam. Anguli enim et
linege transvere are& dorsalis simul cum maculis obli-
qvis et angulis vitte lateralis evidenter denotant stru-
cturam abdominis, non minus qvam in reliqvis ani-
malibus, sic dictis articulatis, segmentatam. Ostendunt
abdomen Aranearum segmentis 8 esse compositum:
sc. segmento i basali, 6 pro angulis arex dorsa-
lis et I anali, cui etiam mammille textorie affigun-
tur. Qvod eo melius probatur cum in abdomine, de-
pletione qvadam corrugato, e. gr. post partum ovo-
rum, plicge cutis exacte secupdum limites picture
formentur. Talis plicatura cultis in Phalangis longe
melius observatur, et in generibus Gonolepte Kirb.
Phryno et Scorpio in vera segmenta gradatim abit.
Puncta impressa, pro insertione musculorum, qve in
abdomine Aranearum observantur, qvoqve rem affir-
mant; semper enim sita sunt inter angulos 2 et 2
oppositos are& dorsalis: i. e. in medio dorso cujusque
segmenti, seu in eodem loco, ubi in Insectis reperi-
untur. Pictura descripta tantum in Epeiris inter

232

rivs usqve ad anum sensim attenuata, lateribus
angulata, margine tenui nigro lineaqve tennui fle-
xuosa, albida limitatis; anguli laterales 6 utrinqve,
plerumqve lineis transversis conjunelti. Linea (ct,
gitudinalis media magis minusve alba, sepe li-
neolis vel maculis, inter angulos oppositos are
dorsalis extensis cruciata. Latera dorsi constituunt
vittas 2 latas pallidas, aream dorsalem includen-
tes, plerumqve maculis obliqvis nigro vel fusco
nebulosis, una pro qvoqve angulo are&e dorsali,
notatas; in ipsa latera abdominis pro maculis
obliqvis angulate et nigredine laterali limitate
sunt. Venter medius niger, lunulis vel lineolis 2
arcuatis, flavis longitudinalibus inclusus; latera
ejus nigro-nebulosa.

Mares adulti a feminis forma magis qvam ecolore
diserepant. Thoracis pars cephalica brevior et an-
tice multo magis angustata qvam in femina. Frons
igitur multo angustior. Postice autem thorax an-
gustato-elongatus apparet, qva re in medio sum-

Araneas sat evidens est, sed in multis aliis magis mi-
nusve apparet: e. gr. in Thomisis et Philodromis ul-
lis; et in omnibus Araneis abdomine maculatim pi-
cto, maculgz segmenta denotant, suntqve numero et
situ pro tota Familia definite; e. gr. puncta albida
Abdominis in Lycosis. Eodem modo, non dubito, in
toto orbe Animalium pictura qvedam corporis pro
unaqvaqve sectione mnaturali ea ratione definita est
ut in singulis speciebus etad eadem principia referri
possit; sed eam ob causam regularis vel normalis est,
qvod formam qvandam communem exprimit. — Pun-
cta abdominis impressa nuper allata ir omnibus Ara-
neis adsunt, sed fere tantum 6 (in segmento 2:do,
3:tio et 4:to) evidenter apparent, et hoc fere tantum-
modo, dum agunt musculi ibi affixi. Non igitur valet
eorum presentia ad species definiendas, qvod inter-
dum factum est,

233

ma ejus latitudo posita est. Oculi postici medii
vix vel non in tuberculo qvodam elevati, reliqvi
autem in tuberculis 3 valde prominulis dispositi;
laterales qvoqve propiores mediis. Mandibulze
paullo angustiores, non vero longiores qvam in
femina. Palpi tbkorace breviores, articulo patel-
lari et tibiali brevissimis: illo setis 2 majoribus
armato. Lamina bulbi rotundata, fornicata, in-
terna, brevior qvam hami; postice unco valido
obtuso terminata. Pedes antici validiores et pre-
sertim longiores: in plerisqve longitudine thora-
cis fere 5:pla. Tibie secundi paris in qvibusdam
incrassatle. Aculei omnium longiores. Abdomen
parvum, pictura saturatiore ornatum.

Industria Epeirarum sgepenumero celebrata
est. Rete verticale, orbiculare omnibus cognitum,
radiis firmioribus siccis, filoqve spirali glutinoso
compositum. Predam filis inglomerant. Ova nu-
merosa, intra indusium magnum, lanatum in mas-
sam rotundatam tam arcte compacta, vel agglu-
tinata, ut angulata sint. Mater nullam curam de
pullulis habet. Mares pleriqve rarius occurrunt,
et copula peracta cito imoriuntur.

ÅA. Epeire genuine.

Oculi medii postici approximati; laterales obli-
qve et parum pone anticos medios positi, a me-
diis remoti spatio majore, qvam eo, qvo mediiin-
ter se, distant. Thorax latitudine ultra 3 longitudi-
nis. Frons in feminis truncata, latit. 3 medii tho-
racis, oculis anticis vix magis prominulis qvam
posticis. Labium semicirculare. Fovea thoracis
transversa.

Div. 1. Pars cephalica depressior, fere' plana,
Oeuli postici paullo minores qvam antici, in fe-

234

minis distincte in eodem tuberculo cum iis ele-
vati. Maxille fere orbiculares.

a) Abdomine angulato.

(nullum nidum prope rete construunt).

1. E. Angulata grisea vel fusca, obscurius picta,

abdominis processibus conicis, acutis valde
prominulis.
Ar. angulata IL. fn... Sv) I000- = "It;
Gottl. 216. — Clerck pag. 22. pl. 1. tab. 1.
5? — et pag 41. (År. virgatus) pl. 2. tab.
2..— De Geer VIL. pag. 221. pl" 12 fig. I
— Fabr. Ent. Syst. Ar. n:o 209. — Walck.
fne. Par. År. n:o 1. — Rossi fn. Etr. 965:
— Epeira ang. Walck. Tabl. pag. 57. —?
WWalck., EliSt. nat... 4, Os

Descr. 2 adulta. Cum seqvente, cui preter an-
gulos et pieturam abdominis sat similis est, ma-
jor inter notrates: long. thoracis usqve ad 51
millim. Pars cephalica antice non angustata, su-
perne fere plana, densius griseo-pilosa: pilis in
lateribus verticis longioribus, patentibus, cilia su-
per oculos laterales fere formantibus. Oculi 4
medii 3 latitudinis frontis occupant; laterales igi-
tur longius ab iis distant. Mandibule longitudine
fere dimidii thoracis. Abdomen crasse ovatum,
latitudine $ longitudinis, thorace interdum plus
qvam duplo longius; antice panllo depressum,
ibiqve, in angulo primo are& dorsalis, ita conice
productum ut angulus acuminatus fere rectus (80?)

förmelur, qvi sopra dorsum interjacentem emineat.

Color. Var. a). Thorax fusco-griseus, lineis 3 ni-
gricantibus. Pedes grisei annulis piceis: apicali-
bus 'latis. Abdomen rufescenti-griseum, pictura
nigrofusca. In dorso antico adest triangulus ob- /

235

soletior, nigricans, cujus angulus anterior: subre-
ctus ab & albo, thoracem versus producto, oc-
cupatur; anguli laterales acuti, in processibus ab-
dominis conicis terminati, angulos anticos are dor-
salis formant. Area dorsalis dein multo angustior
ad anum exit, non fusco-fasciata. Linea longitu-
dinalis albida, in medio gemina, interdum in-
terrupta, non cruciata, antice acuta et in trian-
gulo descripto terminata, maculam lanceolatam
fuscam , albido-marginatam refert. Venter nigro-
nebulosus, lineolis flavis obsoletis.

Var. b). Obscure fusca, pictura nigra et albida
ut in var. a, sed obscuriore.

Pulluli (long. thoracis non ultra 2 millim.) dif-
ferunt oculis mediis in tuberculo multo altiore
elevatis:' posticis majoribus, non approximatis.
Linea abdominis albida integra, marginibus si-
nuata, ex angulo abdominis antico ad ejus me-
dium exlensa. |

Mas adultus mihi ignotus; sed secundum figu-
ras Clerkii et descriptionem De Geerii colore si-
milis est femine utriusqve varietatis.

Habitat in silvis minus freqvens (Sk. Ög.
Upl. G.). Rete maximum, exacte ut seqventis
- Coustructum, sepe inter 2 arbores, 8—10 pedes
distantes extensum; sed diameter ipsius retis non
ultra ped. 13. Aranea in centro retis sedet, ca-
pite deorsum verso ut seqvens. Mense Julio—
Aug. adulte inveniuntur. Ova, sec. Clerck, 50
pallide lutea, intra indusium nigrum, extus filis
fuscis, et extimo, ullis albidis cinctum, inclusa,
mense Septembris deposita, et more speciei se-
qventis affixa.

3, E. diadema abdominis angulis obtusis, obso-
letis, area dorsali fusco fasciata, linea media
alba, interrupta. Color varius.

236

Lister Tit. 2. fig. 2. — Ar. diadematus Clerck
p. 25. pl ir. tab. 4 — et ibd. tab. 5: (Ar.
peleg) — Ar. diadema 1. fn. Sv. ed. 2. 1993:
— Walck fne Par. Ar. n:o 9 — Rossi fn,
Etr. 967. — Ep. diad. Walck. Tabl. p. 58:
— Ar, cruciger De Geer VII. pag. 218. ph
11. fig. 3—8. — Ar. myagria Walck. fne.
Par. Ar. n:o 8. — Ep. myagria Tabl. p. 59
(var. lutea). — Roesel 4. pag. 241. tab. 35

—

Deser. 2 adulta. Magnitudine precedentis, a qva
structura parum differt. Thoracis pars cephalica
sparsius pilosa, lateribus minus ciliata. Mandibulze
ut in plerisqve Epeiris longit. tantum 3 tboracis.
Abdominis processus ut in precedente siti, sed
obsoleti, obtusi, (angulo 1309—140?) humiliores
qvam dorsum interjectum.

Color variat: luteus, rubicundus, nigricans. Tho-
rax pallidus lineis 3 fuscis, margine laterali pal-
lidus. Pedes colore thoracis, annulis nigrioribus:
annulo apicis femorum non dilatato, ipso geni-
culo plerumqve rufescente. Abdominis area dor-
salis non obscurior, sed fasciis latis, transversis
fusciz, inter omnes angulos oppositos extensis,
picta. Linea media albissima, linearis, non ge-
mina, a parte antico ad medium abdominis du-
cta, in medio cujusqve segmenti interrupta, ibi-
qve in puncta rotunda dissoluta: ad primam in-
terruptionem, inter angulos anticos aree dorsalis,
plerumqve adsunt macule 2 transverse albe;
crucem formantes. Pone medium abdominis e
linea media tantum guttule remote restant, qva-
les per totam aream dorsalem hincilline disper-
se observantur. Ventris lunule 2 flavissime. —
Varietates coloris he fere sunt:

237

a) abdomine luteo, pictura obsoleta; thorace pal-
lide testaceo (Ar. peleg Clerck, Ar, myagria
Walck.).'

b) abd. luteo, pietura evidencr öåstanen vel fel
sca; thorace griseo. )

c) abd. rubicundo, pictura fusca; thorace fusco-
scente.

d) abd. albo, pictura nigricante.

e) tota olbdsie fusca, pictura nigra.

Mas adultus a fer die ut in descrip-
tione generis relatum est. ”Thoracis longitudo pa-
rum minor qvam in femina. Frons thorace me-
dio duplo angustior. Tibie 2:di paris reliqvis
crassiores, a bast usqve paullo arcuate, et in'pa-
tellis ' obliqve impositee , latere interno convexee
et aculeis crassis, brevibus, fere: in 2 series dis-
positis armate. Color ut in femina. var. b.

Pulluli nuper exclusi, dum adhuc intra in-
dusium ovorum versantur, toti pallide flavi.: Dein,
exuviis primis depositis, long. thoracis i millim.
flavissimi, oculis et macula dentata abdominis, e
parte postico arezae dorsalis, Nigris. Interdum qvo-
qve totus margo hujus are& niger apparet; Exu-
vis Iiterum depositis virescentes evadunt, picturå
fusca adultorum ornati.

Habitat :in Silvis, hortis, domibusqve per
totam Sveciam freqvens. Var. b. presertim fre-
qventer. occurrit. . Radii retis numero variant:

24—33. Spire anfractus circiter 30, Vix ultra 33,
distantes, latitudine thoracis textricis, et occu-
pantes $ radii: centro retis relicto. Majora, retia
diametro sunt paullo. ultra pedalia. — Ova, cir-
citer 100, subflava,:in indusio:magno flavo, tem-
pore: autumnali non procul a rete, matris affigun-
tur, et mense ; Majo excluduntur;,; Pulli, tum nati,
in fine 2statis adulti sunt et nuptias celebrant;

238

qvo facto mas cito moritur. Femiua unam tan-
tummodo massam ovorum parere videtlur, et eo-
dem auctumno perit; e&2 vero, qve non concepe-
runt, usqve ad seqventem &estlalem vive remanent.
Clerck refert eas biemem in cubiculos campanu-
latos sericeos degere, qvod vero non ipse vidi.

b) Abdomine undiqve rotundato.

(Cubiculum sericeura, subtus apertum sibi con-
struunt in latebra qvadam supra rete, ubi filum
e centro retis exiens affigunt predamqve exspe-
ctant).

3. E. umbratica tota depressa, fusca, pictura ni-

gra; abdomine subcordato, puncltis ordinariis
concavis marginaltis.
Lister tit. 9. fig. 9. År. nigricans etc. — År.
6:punctata? L. fn. Sv. 2015. — Är. um-
braticus Clerck pag. 31, pl. 1. tab. 7. Walck.
fne. Par. Ar. n:o 14. — År. cicatricosa De
Geer VII. 226. pl. 12. fig. 19. — Epeira
umbratica Walck Tabl. pag. 61. — Sav.
Egypt. Ar. pl. 3. fig. 3.

Descr. A reliqvis differt corpore toto lato, de-
presso, colore obscuro, et structura abdominis. —
Femina adulta: Thorax longit. 43 millim. de-
pressus. Pars cephalica latit. 3 reliqve partis, an-
tice non angustata. Mandibule latiores qvam in
reliqvis speciebus. Oculi laterales a mediis spatio
duplo majore qvam medii inter se distant. Ab-
domen valde depressum; antice minus productum,
leviter emarginatum seu retusum ; superne parum
convexum, punctis ordinariis sat magnis, cute
duriore, eqve concava, nigra, nitida et limitata:
fere ut urceolus in superficie abdominis impressus.

239

Color. obscure cinereo-fuscus. Thorax cinereo-pu-
bescens. Abdominis area dorsålis unicolor, limite
distineto, nigro, extus tenuissime flavescente cin-
cta. Venter niger, lunulis 2 obsoletis flavescenti-
bus. Pedes grisei, annulis. latis. nigris: femora e
medio ad apicem, interdum fere tota nigra.

Mas adultus thorace vix longitudine 4 millim:
Minus a femina differt qvam reliqve species.
Frons parum angustata. Pedes antici solita ratione
elongati. Tibie omnes simplices. Color paullo pal-
lidior et clarior qvam in femina, pedum parte
pallida subdiaphana. |
Juniores cinere&e; de cetero similes feming adulte.
Habitat in locis obscuris domuum, vel in
silvis sub cortice emortuo et in arboribus cavis,
freqvens (Sk. G. Upl.). Mares hujus speciei mi-
nus rari. Lucem fugit, noctuqve tantum exit.
Nidus spoliis, et pulvere inqvinatus. Rete ple-
rumqve lacerum; sat magnum, filis rarioribus
compositum. Phalzenae et coleoptera (e. gr. Te-
nebrio molitor) ibi plerumqve capiuntur et pro
cibo inserviunt, ea vero tantum noctu exsugit.
Eodem tempore qvoqve copulantur (sec. Lister).
Ova circiter 50 parva, grisea, valde compacta,
indusio prolixo, lanato, fuscesceuti-alba. Per to-
tam 2&2statem ova inveniuntur. Hec aranea frigus
bene sustinet, et freqventer in nido suo tempore
hiemali invénitur.

4. E. gvadrata abdomine är Glis År transversis,
subqyvadratim dispositis anticeqve linea te-
nui longitudinali albis.. Femina pallida, ci-
nereo-virescens;. Mas rufescens.

Lister Tit. 8 fig. 8. — Ar. 7 Ugandas Clerck
p.: 27. pl. 1, tab. 3. — Fabr. Ent. Syst. Ar.

240

n:o 32. — ÅA. 4 Mac. De Geer VI. 223.
pl. 12. fig. 18. — AA. gqvadr. Walck fne.
Par. n:o 11. — Epeira qv. Walck. Tabl. 1.
pag. 61. — Leon Dufour Ann. Sc. 2: p- 205.
tab. 10. fig. 2. — Är. regalis Panz. fo. 40. 21.

Descr. 2 adulta. Thorax longit. 43 millim. Stru-
ctura partium omnino ut E. diadema, preter ab-
domen non angulatum et longius pilosum , ocu-
losqve posticos vix evidenter minores. Color:
Thorax albido-pubescens, pallide griseus vel sub-
testaceus, lineis 3 fuscis. Pedes pallidi, pellucidi,
annulis nigricantibus. Abdomen plerumqve pallide
cinereo-virescens, variat autem: albidum, flave-
scens, saturate virescens, vel subfulvum. Area
dorsalis margine obsoleto, absqve limite nigro,
cingitur linea solita flexuosa albida, interdum
obsoletissima. In qvibusdam individuis linea me-
dia evidens, tenuis, alba, irterrupta, postice eva-
nescens omnino ut in E. diadema; sed in aliis
vix ejus rudimentum apparet. Maculze 4 albissime,
transversim oblonge, albe, subqvadratim dispo-
site, semper inter angulos 1:mi et 2:di paris are&e
dorsalis adsunt, crucem duplicem cum linea me-
dia formantes: postici .majores, remotiores. Prze-
terea in tota area dorsali guttule qvaedam albe
irregulariter disperse observantur. Pictura late-
rum obliqve maculata et ventris nigra, lunulis 2
flavis notata, magis minusve evidens.

2 junior similis adulte, pedibus obsoletissime vel
non annulatis.

3 adultus. long. thoracis 4 millim. Parvus ap-
paret ob abdomen minutum. Structura a femina
exacte ut mas E. diademe differt. Color: thorax
et pedes pallidi, lineis et annulis RN
fe

|
fa

241

-Abdomen 'fulvum vel rufum3 -pictura 'qvalis in
femina, tota evidens alba vel flavå; variat: ay li-
-mitibus :distincetis, lineis tenuibus >» vitta - laterali
colore :areee :dorsalis; by net leti; maculis diffusis,
jvittaslåterali fere!tota/flava. —Mas junior simi-
«lior feminee,. sed labdomen: ess

"Pulluli virestentes, dbdothine subfusco-reticulato;
"area dorsalis' postice fusca, fere e' lineis 3 longi-
"tudinalibus composita, antice pictura adultorum
"obsoletius' RR (an. E. genist& Hahn die Arachn.
oc pl. 23 fe

Habitat in ”campis vel in sylväticis locis sic-
"cis, editis, 'apertis, passim copiose (Sk. Bl. G.
Upl.). Nidum construit inter folia vel flores her-
bee; 6— 12 poll: supra terram; ;Rete: valde tenåx.
»Adultee sunt:-mense' Augusti, et Ova mense Sept.
-pariunt, e iqvibus; pulloli SRENORA Ene Majo—
rJunio, exeunt. ; He a

EB. mMarmorea. INRE area Ur fusce-
scente ; macula : antica longitudinali, aliisqve

4 oa minoribus et vitta laterali, antice acuta im-

-maculata, flavis s. luteis.

Är. mårmoreus Clerck p. 29. på. 1. tab. 2

et 6. Ar. aurantio-maculata De Geer VIL

ppag.s222: pl öur2. fig: 16—17:- (non bona fig:)

— Ep. marm. Walck. tabl. pag..6r. — (forte
It nonmab.l Av melittagria Walck. distincta?).

pe. 'Cadulta long. thöracis 4 millim. -Simil-
"lima ”E;' qvadrate, fere unice pictura distincta.
Thorax pallide griseus, linea tenui media et vitta la-
«terali obsoletis; fuscis.. Pedes pallidi, articulis apice

| date brunneis vil subfulvis. Abdomen:colore variat:
glauco-virescens ;usqve ad saturate fuscum, maculis

MIKKO PN ia. Handl. 7832. (10 | 16

SOTH UC

242

lineisqve albidis, flavis vel luteis; distinctissimis.
Area dorsalis fuscior, non fasciata. Linea media
simplex, antice latior, maculam magnam angustato-
oblongam format, dein late interrupta,remanentibus
-tantum punctis ullis remotis. Inter angulös 1 et
2 areX dorsalis, ut in precedente, adsunt ma-
cule, cruces cum linea media formantes, sed
minores, plerumqve tantum antice evidentes.
Vilte laterales undiqve limitate, antice attenuatr,
colore macularum dorsalium; dein fusco-nebu-
lose, non vero maculis obliqvis notate, ab area
.dorsali linea solita flexuosa, albida separate. Ven-
ter in medio niger, lunulis 2 flavis; ad latera
fusco-irroratus.

.S adultus. ut precedentis et E. diademe a fe-
mina differt. In hoc vero tibie secundeae paris
-adhuc magis incrassate et arcuate videntur. Co-
lor abdominis saturate fuscus, pictura flavissima
vel lutea, eadem ac in femina.

Habitat in pratis sylvaticis Svecie medie.
Prope Hölmiam a Clerck, De Geer et me ipso
inventa; e Norvegia ab Ale E. Rosenschöld
allaia. Rete in arboribus extendit, qvo more ul-
terius a precedente differt.

6. E. pyramidata abdomine superne flavo, poslice
plaga magna, angulala, nigra.
Ar pyramidatus Clerck pag. 34. pl. 1. tab.
8. — År. scalaris Fabr. Ent. S. nio 45. —
:Panz. fn. 4, 24. — Walck. fn. Par. n:o 12.
— Ep. scalaris Walck. Tabl. pag. 60.

ere 2 adulta. Thorax longitudine 31 millim.
paullo HSE qvam in precedentibus: latitu-
dine vix:ultra 3 longitudinis. Ocnulilaterales a: me-
diis distant spatio parum majore .qvam: intervallo
inler 2 medios anticos; medii postici vix mino-/

243

res qvam antici, et interdum, ob maculam cin-
gentem nigram', majores apparent. Color. Thorax
pallide testaceus, tenuius albido-pilosus , linea
tenui media et limbo laterali fuscis. Pedes palli-
di, apicibus articulorum, et interdum qvoqve la-
tere femorum superiore, rufescentibus; annulus
medius obsoletus' vel nullus. Abdomeny ut in pul=
lulis Ep. diademe pictum: superne pallide fla-
vum; are& dorsalis pars posterior, utringqve 4-
dentata, unicolor , nigra, etiam antice 'distincte
limitata, medio in angulum fere' rectum producta,
Pars sitkeskn omnino: evanuit, ne limbo qvidem
remanente; puncta tamen 2 antica impressa ni-
gra. Abdominis latera nigra, crebre irrorata. Ven-
ter niger, lunulis 2 flavis.

Mas mihi ignotus.
Descripta ex individuis e Norvegia a Cand,
Rosenschöld allatis. In Uplandia, occurrunt sec.

Clerck. Mores ignoti. — Individua Scandinavica,

qve vidi, bujus et precedentis speciert nulla in
re differunt ab lis qv&e prope Hamburg, ubi fre-
qventer occurrunt, legi.

a E. apoclisa piceo-fusca, abdominis area dor-
sali antice triangulo, dein linea longitudinali
gemina, lineisqve pluribus. transversis, pallir
dis ornata.

Lister Tit. 6: fig. 6. — Geoffr. Hist. des
Ins. 2, pl. 21. fig. 2.:— Clerck pag. 38. pl.
1. stab. 10. Ar. patagiatus.. — ibd. pag. 39.
tab. 11. År. Cornutus. — ibd. pag. 40. pl.
2.itab. 1. År. sericatus. — ibd. p. 41. pl. 2.
sytab för Sclopetarius. — Ar. apoclisa.
Walck. fne: , Par. n:o 13. — Ep. apoclisa

a Walck. Tabl, pag: 61. — W, Hist. nat. 5.

- berfranidage Eg. Ar. pl: 2. fe 10; pl 3. fig.

I=—2,

244

Deser. & adulta... Thorax longit. 33 millim. parte
cephalica..antice . paullulum -angustata,: superne
paullo. convexioré. qvam in antecedentibus. Oculi
ut in precedente; Color. "Thorax saturate griseus
vel fuscescens; unicolor, albido-pubescens. Pedés
thorace dilutiores,-apicibus oarticulorum piceis vel
fuscis. 'Femora 4 anteriora & medio ad apicem
nigricantia. Abdominis pictura sat definita. Areå
dorsalis i nigricarnis. Linea media Jlatior, -pallida,
per 'striam ;' nigricantem - geminata;- antice valde
dilatata, triangulum magnum :subieqvilaterum, an?
gulo antrorsium : verso, formåt,. qvod: maculam
oblongam, nigram, e stria: media .dilatata, conti-
net. Area: dorsalis dein, inter angulos omnes op-
positos, lineis transversis pållidis 'notata, qvarum
prima, inter angulos 2:di paris sita, dilatata est
fasciamqve latiorem offert; ibiqve stria media ni-
gricans duplex observatur. Color harum partium
variat: a) in plerisqve nigro-fuscus, hneis pallide
griseis; b) castaneus, lineis flavescentibus; c) qvod
rarissime observatur, niger, lineis rubicundis. Ab-
dominis vitta lateralis colore linearum dorsalium,
obliqve nigro-maculata; venter mniger, lunulis 2
flavis, evidéntibus. :

3 Adultus, long. thoracis vix ultra 3 millim., so-
lito modo a femina differt. (comp. descr. generis).
Tibix omnes simplices. Color et pictura feminte;
plerurhqve magis rufescens, lineis abdominis mi-
nus evidentihus, 'fasciaqve antica: aret ”dörsalis
tenui, nigro-marginåta. Femortim dpices obsöletius
picei, net nigri. Juniores utriusdve sexus preter
magnitudifem 'similes' sunt femin2, ' vel in iis
pictura abdominis sepe confusa vel indistincta.
Habitat ' in nemoribus pratisqve,” presertim
ad aqvas; "inter Scirpos lacuum''et amnium fre-
qventissima. (Sk. BL U.). Rete sat firmum, non

DN se

245

semper verticale, sépe sat oblique positum pro-
pe nidum;, qvod in panicula graminum vel Scir-
pi 'vel hövBle altioris construitur. Ova variis esta-
tis mensibus pariuntur: numero 50— 100, grisea,
in massam globosam arcte' compacta , indusio al-
bo, vel pallide' flavescente, denso, lanato. Intra
mensem excluduntur. Una femina plures (3—4)
tales massas ovorum ex eadem fecundatione pa-
vit , intermissis diebus 6 vel pluribus; qvamobrem
primi pulluli. imterdum ante excluduntur qvam
nata sint ultima ova. Juniores et seniores, non
copulate, hiemem supervivunt, in cubiculis seri-
ceis, clausis; occulitiate. Mares hujus speciei fre-
qventer inveniuntur.

Div. 2. Pars cephalica pone oculos convexior.
Oculi postici majores non elevati. Maxille intus
late obliqve truncate.

8. E. curcurbitina thorace subnudo, abdomine
lete viridi, macula supra anum rubicunda, vel
toto luteo.

Lister Tit. 5. fig. 5. — ÅA. cucurbitinus
Clerck p. 44. pl 2. tab. 4. — Linn. fn. Sv.
2. 1995. — Rossi fn. Etr. 963. — Walck.
fn. Par. Ar. n:o 28. — År. viridis punctata
HE Geer VIL p. 233. pl. 14. fig. 1—3. —

. Senoculata Fabr. Ent. S. Ar. n:o 71.
= SA Frischii. Scop. Ent. Carn. n:o 1086.
— Ep. cucurb. Walck. Tabl. pag. 63. —
Walck. Hist. Nat: 2. pl. 3

Descr. 2 adulta. Thorax vix longit. 3 millim.
Structura precedentium; differt imprimis parte
cephalica superne in medio altiore, undiqve sat
Cconvexa; anterius sensim angustata, fronte lati-
tudine 2? thoracis proprii. Thorax tantum pilis

5
tenuibus, fuscis, sparsis vestitus; fovea ordinaria

246

posterius dilatata. Oculi laterales parvi, concreti,
a mediis longius distant qvam in E. apoclisa.
Maxilla brevis, vix oblonga, intus late obliqve
truncata: apice in angulum porrectum terminata;
sed pars truncata in vivis tegitur cute molli con-
vexa, qve maxille formam rotundatam reddit.
Pedes antici vix thorace 3:plo longiores,

Color: Thorax totus pallide testaceus, immacu-
latus, oculis nigris. Pedes pallidi, subdiaphani et
paullo virescentes, annulis raro apparentibus. Ab-
domen late flavo-viride, limitibus picture vix
unqvam perspicuis; sed area dorsalis ad latera
saturatius viridis, apice posteriore rubra. Abdo-
minis latera inferiora subfusca. Venter nigricans,
lineis 2 obsoletis, rectis, flavis.

. . . . LJ .
Varietatem rarissime inveni abdomine superne
luteo in loco coloris viridis, subtus saturatius
fulvo.

& adultus long. thoracis parum ultra 23 millim.
Forma solito modo a femina differt. Pedes ta-
men minus elongati: antici long. thoracis 33. Ti-
bie omnes simplices. Colore magis qvam reliqvi
mares dissimilis. Thorax salurate testaceus, linea
laterali nigra; margo pallidus. Pedes testacei, fe-
moribus fulvis, basi pallidis; apices omuium ar-
ticulorum distincte nigri. Abdomen superne vi-
ride, ad latera distinctius flavum; subtus, usqve
in lateribus, nigrum.

Juniores utriusqve sexus colore et structura feminee.

Habitat in nemoribus hortisqve freqvens (Sk.
Bl. Boh. Sm. Upl.). Rete parvum, obliquum vel
verticale: numqvam sponte horizontalitler constru-
ctum; sed cum freqventer inter margines unius
folii, tensione filorum concavi, extendatur, mne-
cesse hujus directionem seqvatur. Alias inter ra-

247

mulos fruticuam vel culmos szepe invenitur; sem>
per parvum,. spiris circiter 14, ratione textricis
ut ad E: diademam describitur; caret nido: ara-
nea medium tenet, deorsum .spectans. Adulte
mense Julio sunt. Ova tum deponuntur intra fo-
lium -plicatum non procul a rete mätris; pauci-
ora: 40—350, pro aranea sat magna, conglutinata;
indusio pallide flavescente. Eadem estate exclu-
duntur.

9. E. segmentata subfusca, abdominis serie ge-
mina, flavomaculata.
Ar. segmentatus Clerck pag. 45. pl. 2. tab.
6. IQ. |
Desecr. 2 adulta. Thorax longitudine 3 millim.
sparse albido adpresso-pilosus; pars cephalica non
elevato convexa, sed angustior qvam in preceden-
te, et ad latera convexo-diclivis; frons latit. di-
midii thoracis. Abdomen angustius: latit. =3 lon-
gitudinis antice posticeqve sat angustatum. Pedes
antici, utin plerisqve Epeiris, thorace plus qvam
3:plo longiores, sed tertii ratione solita breviores,
ut in Sectione seqvente. — Color. thorax griseus,
lineis 3 latis distincte nigris a pilis albidis fere
tectis. Pedes pallide grisei, articulis apice fuscis.
Abdomen griseo-rufescens. Area dorsalis limite in-
distincto; tamen linea dentato-interrupta, tenui, fla-
vescente cingitur. In ejus medio adest series duplex
e maculis obliqvis flavis; sc. macule 2 fere con-
tigug, posterius divergentes in medio cujusqve
segmenti: macula prima in ipsa extremitate abdo-
minis anteriore, tertia reliqvis major, angulata,
ad medium abdominis desinit: ultime confluentes.
Abdominis latera ebliqve flavo rufoqve undata.
Venter niger, lineis 2 ordinariis rectis, punctisqve
4 circa anum flavis. — Juniores colore adultee.

248

& adultus (palpis tamen nondum 'satis explica-
tis) parum a'femina differt: ' pedes paullo longi-
ores; abdomen' parvum coloribus distinetis, palpi
breves, pallidi, clava maxima. Plene explicatum
non vidi. | "ai

In gramine camporäm et nemorum Scaniae
passim occurrit. In Uplandia a Clerck inventa.
Mense Julii—Augusti adultas, Maji—Jupii tan-
tum pullulos vidi. Mores incognite. Secundum
Clerck prope. rete versantur, filum strictum e
centro relis pede tenentes, nullos vero nidos si-
bi comparant.

B. Radii generis.

Oculi laterales pone centrum qvadrati, qvod a
4 mediis formatur, dispositi; cum mediis paral-
leli (nec ut in prioribus obliqve dispositi), et ab
iis spatio minore,' qvam latitudine qvadralti, di-
stantes. Oc. medii postici majores, parum vel non
approximati, nee in tuberculo qvodam elevatiz
antiei in utroqve sexu valde prominuli. Frons
rotundata, latitudine dimidii tboracis. Pedes tertii
paris fere duplo breviores qvam antici; omnes
aculeis sat paucis armali.

a) Mazxillis oblongis.

10. E. conica, abdomine superne processu conico,

maximo, obtuso instructo; thorace nigro, al-
bido-piloso.
Lister Tit. 4. fig. 4. — A. conica De Geer
VII p. 231. pl. 3. fig. 17—20. — Pall. Spic.
Zool. 9. pl i. fig. 16. — Walck fne. Par.
Ar. n:o 20. -— Ep. conica Walck. Tabl. p.
64. — Hist. Nat. des Ar. '3. 3. — Dufour
Ann. Sc: Nåt. '2. pag. 205. tab. 10. fig. 3.
(an alia species, processu ahdominis multo
angustiore qvam in nostrate).

249

Descr. 2 adulta. Thorax'longit. 23 millim. angustior,

ostice minus depressus, fovea ordinaria rotundata.
Oculi antici medii valde prominuli, postici paul-
lulum approximati. Maxille oblongo-obovate, in-
tus obliqve late truncatze. Labium rotundato- 3-an-
gulare, altitudine dimidia maxille. Pedes antici
thborace vix ultra 3:plo longiores. 'Abdomen: el-
lipticum, vix depressam, pone medium in tuber-
culum mollem , ' altitudine fere diametro abdo-
minis &eqvalem, retrorsum spectantem, productum.

Color. Thorax totus ater, nitidus, pilis albidis,

cerassis, adpressis, in parte cephalica fere in lineas
5 distributis, parce vestitus. Pedes pallide ru-
fescentes, subdiaphani, immaculati, basi femo-
rum albida. Abdomen superne testaceum vel al-
bidum; area dorsalis angusta, utrinque valde si-
nuata, margine maculisqve ullis nigris; in apice
processus dorsalis terminari , videtur; regio po-
stica, inter anum et apicem processus, fusca, li-
nea flavescente. Venter niger, maculis 2 pone
medium oppositis.

9 subadulta. pietura abdominis obsoletiore. Pedes
albidi, femorum apice late et patellis rufescenti-
bus, tibie et tarsi annulis nigris. .

"Junior etiam apice femorum nigro. Processus
| dorsalis minor. Interdum qvoqve abdominis la-
tera, vel area dorsalis, vel ambo nigra.

In pullulis processus dorsalis vix apparet; pedes
albido-diaphani, immaculati. :

"Mas Junior similis femin&e ejusdem eetatis; sed
| abdominis area dorsalis et latera distincte nigra;
vitta lateralis alba. Mandibule pallide. Palpi lon-
| gitudine thoracis, clava magna. Adultus mihi
ignotus.

250

Habitat in silvis minus freqvens. (Sk, Sm.
U.). Rete verticale inter ramulos fruticum exten-
sum, maximum, spiris circiter 34; interstitium
inter radios 2 perpendiculares, supra et infra
centrum, maxima parte membranaceum , sc. ma-
teria sericea, filis non distinctis sed in membra-
nam albo-pellucidam conglutinatis, repletum; qvod
in omnibus retibus, saltem 9 a me attentius
examinatis, vidi; sed nondum mihi contigit vi-
disse spolia prede in rete suspensa, ut ab Au-
ctoribus supra citatis, duce Listero, describitur.
Forsan igitur alia species in Britannia et gallia,
alia affinis apud nos occurrit? — Nostra domici-
lio nullo preter centrum retis utitur. Ova igno-
ta. Mensibus Juli et Angusti adultas, Septembris
pullulos inveni.

11. E. inelinata abdomine depresso pallido, fu-
sco-maculato, thorace pallido, linea gemina
tenui, nigra.

Lister Tit. 1. fig. 1.2 — Är. inclinata Walck.
fne Par. ar. n:o 26. — Ep. inclin. Walck.
Tabl. pag. 62 — et Hist. Nat. des. Ar. 5. 2.
Var. b abdomine fusco, linea thoracis latiore,

integra. År. fusca De Geer VII. p. 235. pl.
1. fig. g—12.

Descr. 2 adulta. Thorax long. 3 millim.»latitudine
fere 3 longitudinis; pilis tantum paucis tenuibus
tectus, postice valde depressus, fovea ordinaria
posterius dilatata. Frons latit. fere 3 thoracis,
altior qvam in reliqvis Epeiris, sc: oculi a mar-
gine antico distant spatio latiore qvam diametro
unius oculi; qvare, ut etiam structura pedum
orisqve, nec non abdominis, hec species Epeiras
genuinas cum ”Tetragnatbe formam connectit.
Oculi medii postici evidenter majores, et fere

remotiores qvam antici. Maxille obovate, apicc

251

vix intus truncate, basi valde angustate. Labium
parum transversum, subsemicirculare, margine
apicis incrassato.

'Pedes antici validi, thorace saltem 4:plo longio-

res, Abdomen ovatum, antice minus prominens
obtusum, latit. =3 longitudinis, lateribus fere re-
ctis, posterius sensim angustalum, apice obtu-
sum; superne totum paullo depressum.

Color. Thorax pallide testaceus, linea media ante

foveam ordinariam gemina, oculisqve nigris. Pe-

des colore thoracis, immaculati; aculei nigri in
punctis nigris inserti. Abdomen albidum, rarius
luteum vel pallide fuscum; maculis fuscis, vel
rufescentibus, vel nigris pictum. Area dorsalis com-
posita a maculis magnis fuscis, bifariis (sc. 2 pro
qvoqve segmento abdominis); qvarum 2 antice
transversim lunate, seu antice late evanescentes.
He macule separantur lineolis transversis albidis,
margine postico punctis 2 nigris limitato: antica
triangulari. Vitta lateralis lata, pallida, obliqve fu-
sco-undata. Abdominis latera inferiora fusca. Ven-
ter niger, lineis 2 parallelis flavis.

Juniores preter magnitudinem similes femine.

Mas adultus colore femine, vel paullo elegan-
tiore, ornatus. Structura, ut reliqvi maris hujus

| generis, a femina, differt. Pedes antici thorace

5:plo, longiores; tibie omnes simplices: Mandi-
bulee: longitudine thoracis dimidia. Palpi ut in
maribns precedentium, sed bulbi lamina ante-
rior, angustior, basi calcare acuto et sqvama
oblonga, pilosa instruitlur.

Habitat inter Urticas, rubos et plantas ru-
derales altiores; presertim auctumno, in locis sil-
varum ubi arbores desunt, in hortis et circa do-

mos freqventissima. (Sk. Bl. G. Sm. U.). Domos

252

raro, nisi inhabitatas, iutrat. Rete inter plantas'
nuper dictas extensum, plerumqve verticale, sed
interdum sat obliqve positum; spire, numero sat
vario (10—32), paullo longius distantes qvam las
titudo thoracis textricis. Aranea vel in centro,
sedet, vel in planta qvadam prope rete versatur,
filum e centro strictum tenens; cubiculo vero.
non ulitur. — Ova mibi ignota. Arane&e adulte
sunt mense Aug.—Oct. et in rete femin&e copu-
lantur; hiemem apud nos non supervivunt. Pul-
luli mensibus Majo et Junio apparent.

Var. b. Structura omnino similis precedenti,
sed multo major: longit. thoracis 4 millim. Co-
lor obscurior; thoracis linea latior, nigra, antice
cum maculis ullis pone oculos connexa; margi-
nes laterales et pedum macule numerose, parvae
pro insertione aculearum, distincte nigra. Abdo-
men longius pilosum, obscure fuscum, antice
pallidius vel subtestaceum; pictura obsoleta ni-
grior, a precedentis in eo differt, qvod maculae
2 antice rotundate sint, parte anteriore non eva-
nescente. — Unicum marem et duas feminas ta-
les, in Scania, mense Aug. inter urticas captos,
vidi. Vix proprii speciei; potius veteres sunt
Arane&e, qve ob deficientem propagationem ma-
jores et obscuriores creverunt 5). Est eadem A.
fusca, qvam descripsit et depinxit De Geer; mo-
res verisimiliter in varietate vulgari observavit.
Ab E. Menardi Latr. (E. fusca Walck.) certe
differt. |

b) Maczxiltis rotundis.

12. E. calophylla thorace subnudo; abdomine
elliptico, utrinqve obtuso, pallido, area dor-

") De conjectura analoga conf. descriptionem Attt atro-
virentis. j

253

vasccsali lata, antice: maculis:2 magnis nigro-fuscis
notata. Mas 'palpis thorace longioribus.!; :
Lister Tit. 10. fig. 10.:— Ar. coloph. Walck.
Fne. Par. n:o 25. — £p.: Cal. Walck. Tabl.
62. — Latr; Gen. Crust: +. pag..,108.i
Var. by): abdomine 'fusco vel -nigricante, litura
antice albida, lineolisqve transversis et in-
terdum vitta media pallidis. set
old Lister. Tit. 7. fig: 7. — År. litera-x nota-
> + tus Clerck;p: 46: pl. 2. tab. 3, et Ar. hå-
40 omåtus ibd. pag. 51, pl 3. tab. 4. — Ar.
tubulosa, Walck: Ene. Par. n:o 24. — Ep.
tubul. Walck. Tabl. pag. 62. — ökLabob die

Arachn. 1. tab. 2.

Deser. A ÅA. generé: Epeira non duölngacndar licet
ipaullo aberrans: Mas palpis klngis:. femina .ab-
domine maximos uterqvé sexus. thorace debili,
subnudo, Theridiis appropinqvat. — Femina .adul-
ta long. thoracis 21 millim., forma ut in £E; cu-
curbitina, et. €odem''-.modo. parce , tantum fusco-
Dioenp Öcplig medii qvadratum formant;: poste-
riores : perparum approximati. Maxille fere orbi-
culares,. intus parum obliqve truncate. Labium
paullo transversum, rotundato-sub-rectangulare.
Pedes antici therace ultra 4:plo longiores;- tertii
his duplo breyiores; omnes pilosi, aculeis paucis-
simis, vel vix: ullis, armati. Abdomen sparse fu-
SCO- -pilosum, ellipticum, latitudine =3 3 longitudi-
nis, totum eqve el parum depressum, ratione
thoracis majus qvam in ,precedentibus (thorace
plerumqve ultra duplo longius, | qvare thorax. pro
hoc genere parvus apparet). j ;

Color! "Fhorax pallide stänk vel solfadras vit-
ta media, .antice valde dilatata;. oculos omnes in-
cludens, et. summus margo. lateralis. .nigricantes.

254

Pedes, colore thoracis, velimmaculati, vel annu-
lis obsoletis fuscis.. Abdomen pallidum , testaceum.
Area dorsalis solito katior, oblonga, totum dor-
sum occupat, subargentea vel pallide fusca, po-
sticé lineis 3—4 ordinariis transversis; obsoletis.
Linee marginales tenues, nigricantes,;: solito modo
flexuose; antice, ab angulo primo, dilatate in
maculas 2 magnas, oblongas, fuscas, antice con-
vergentes, spatio angusto interjecto semper albido
distinctas. Abdominis latera fusco-punctata, ple-
rumqve subfulva. Venter nigricans, lineis 2 pa-
rallelis flavis; lateribus et regione circa petiolum
pallidis. Juniores similes adultis:

Alia individua (Zar 6), ob convenientiam forma
vix specie distincta, tota obscuriora sunt; abdo-
mine fusco, lineis transversis et limite laterali
are&e dorsalis pallidis. Spatium inter maculas ab-
dominis anticas, albidum, 'lineola obsoleta fusea
geminatum, fere xforme. Interdum linea vel
vitta media, irregularis, pallida observatur.

Mas adultus Thorax longit. a millim. ellipticus,
parte cephalica brevi, attenuata, impressionibus

ordinariis obsoletis, Frons latit. fere dimidii tho- :

racis. Fovea ord. postica profunda, longitudinalis.
Mandibul&e anguste, longit. dimidii thoracis. Ocu-
li, pedes, maxilla et labium ut in $. Palpi tho-
race duplo longiores, non calcarati, articulo pa-
tellari brevi; clava parva, hamis corneis non ex-
cedentibus laminam fornicatam, bäsi unco mi-
nuto instructam. — Omnes partes enumerate
pallide testacee; thorax nudus, linea media, an-
tice vix dilatata, nigricante. Abdomen thorace
minus; totum fuscum. | oc I oM6J
Mas junior similior femine; palpi thorace non
duplo longiorés, clava majore qvam in adulto.

255

Habitat in domibus et arboribus fregvens.
(Sk. Bl. Boh. U.). Rete sepe ad vitrumfenestra-
rum, vel inter ramos exsiccatos arborum et -fruti-
cum in hortis invenitur; Verticale vel obliquum,
sat regulare, forma ut antecedentium -omnino.

Ad latus supra rete, in angulo qvodam adest ni-

dus, structura in hoc genere insolita: constat enim
e tubo sericeo, filis raris composilo, curvato,
utrinqve aperto, alisqve filis undiqve ductis,
fere ut rete irregulare Theridii, circumdato. Qvo
in nido diem plerumqve degit Aranea; noctu s2e-
plus in centro retis versatur. — Adulte tempore

auetumnali inveniuntur: mares adultos mensibus
Oct. Nov. legi. Ova pauca, circiter 20, subfusca,

globosa, libera, indusio lanato, griseo, extus fi-
is raris albidis tecto, cincta, in nido temps. au-
ctumnali inventa "). — Zar. b, in iisdem locis

ac var. a. licet rarior inventa, eosdem mores se-

qvi visa est SE

TetrRAGNATHA. Thorax, latitudine fere duplo lon-
.gior, antice parum angustatus. Oculi laterales in
tuberculis distinctis impositi, remoti. Maxille li-
Nneares, apice truncalte: angulo externo acuto.
Structura partium secundum e&tatem et sexum
valde varia. Ab Epeira, cui maxime affine: est
hoc genus, differt in eo, qvod totum corpus: et
singule partes; longitudinaliter valde extensa sint.
Species in terris calidis Veteris, continentis:' mul-
te, maxime affines et ideo difficilius definiendee.

”) Lister describit hujus aranee ova circiter 80; mense
Aug. inventa, et rete, cujus radius: ad nidum exiens,
a filo spirali non attingeretur,, qvod ipse vidisse non

. memini.

4) De vite ratione conf. Lister loc. cit.

256

t. T. extensa thorace pedibusqve testaceis, ab-
domine margaritaceo: viridi vel vittis rufe-
scentibus ornato. Oculi laterales paullo ap-
proximati. — Pulluli fuscescentes. |
Lister ”Tit. 3. fig. 3. — Ar. extensa »L. fn.
Sv. ed. 2. 3011. — De Geer VII pag: 236.
på. 19. fig. 1-—4. — Fabr. En. Syst... Ar.
n:o i. — Rossi fn. Etr. 959. =: Walcki fne.
Par. n:o 30. — Tetr. ext. Walck. Tabl; p.
68. — Walck. Hist. Nat. 5. n:o 6 (2).

Descer. 9 adulta. Thorax, longit. 3 millim., latitu-
dine fere duplo longior (12), oblongus, utrinqve
truncatus, depressus, fovea ordinaria magna, trans-
versa, paullo pone medium sita. Frons latit. 3
thoracis medii; regio ante oculos longior gqvam
in Epeiris: eqvalis dimidie arex oculorum. Öcul:
in series 2 sub-parallelas dispositi, laterales paul-
lo propiores, in tuberculis disceretis elevati; late-
rales anteriores reliqvis paullo minores; medii
antici propiores qvam postici, et in tuberculo
communi sat prominuli; postici non elevati. Man-
dibule longit. i thoracis, obliqve porrectre, basi
conniventes, tenuiores; dein valde divergentes,
femore antico duplo crassiores; inlus, pro re-
ceptione unguis, seriebus 2 sexspinosis armate:
series superior propius a basi incipit; in utraqye
spina 'apicalis major, remotior. Unguis longit..3
mandibule,' basi apiceqve valde, medio leviter
infractus. ' Maxille lineares, elongate, divergen-
tes. Palpi thorace paullo longiores. :Labium sub-
qvadratum, apice paullo rotundatum, latitudine
unius maxille, ea vero 3:plo brevior. Pedes pa-
rum, pilosi, ,aculeis.. paucis, ;armati; proportione
17:2y 43: lantici thorace 7:plo longiores, :tertii
vix ultra 1 anticorum;''patella parva: anticorum
JUN a

257

=) tibie. Abdomen elongatum, sublineare, po-
sterius paullo angustius, antice posticeqve trun-
catum, parum depressum, plerumqve latitudine
thoracis (=3 longitudinis).

Color. Thorax, os et pedes pallide testacea, im-
maculata, oculis tantum nigris. Abdomen marga-
ritaceum vel virescens, subtiliter reticulatum,
stria media nigra, ramulos 2 obliqvos emittente;
pictura normalis eadem qve in Epeiris: area dor-
salis lateribus rufescens, medio longitudinaliter

pallida, margine sinuata, pone medium angustata;

vitta lateralis flexuosa, in medio grisea vel ru-
fescens. Venter niger vel nigricans, lineis 2 pa-
rallelis, flavis, extensis a maculis pulmonalibus

fulvis ad anum, circa qvem puncta 4 pallida ob-

servantur.

9 sub-adulta: abdomen in medio crassius, supra

et lateribus viridi-margaritaceum , unicolor. Man-
dibule paullo minores. De cetero ut adulta.

& adultus. Pedes antici thorace 8:plo longiores.

-Mandibule longit. 3 thoracis, supra apicem spina

6.
valida, porrecta, apice unidentata, armale; spi-

ne Interiores in serie superiore 6—7: qvinta mas=

xima et a reliqvis remota; in serie inferiore 9

minores. Palpi thorace tertia parte longiores, non
ealearati; lamina bulbi linearis, integra. Oculi
paullo longius a margine antico, qvam in femi-

na, distant. Aldomien plerumqve testaceum, pi-

|
|
|
|

an RR FR

cetura obsoleta. Preterea similis femine.

Pulluli et juniores obscuriores. Thorax lineis 3
ohsoletis fuscis. Abdomen fuscescens, punctis cre-
bris albido-margaritaceis reticulatum, rudimen-
toqve picture adultarum ornatum. — Oculi la-
terales sat approximati, semper tamen tuberculis

K. V. 4. Handl. 1832. 17

258

diseretis impositi. Mandibula recte, perpendicu-
lares, longitudine fere dimidii thoracis, unguec
multo- breviore qvam in adultis. Maxille qvoqve
breviores, in pullulis minimis qvadrata. Abdo-
men elongato-ovale.

Habitat in nemoribus pratisqve depressis, et
prope aqvas freqvens (Sk. BL Sm. G. Boh. Ög.
U.). Rete simillimum Epeirarum, inter culmoös
fruticesqve, vel inter scirpos supra aqvam, vel
inter lapides extensum, verticale vel obliquum;
et non raro fere omnino horizontale, qvod in
nullo rete Epeire cujusdam observavi. Aranea
vel prope rete, vel in ejus centro sedet, pedi-
bus 4 anterioribus antrorsum, posticis retrorsum
porrectis, corpori adpressis, tertii paris ad latera
extensis. Proprium nidum construere neqvit. Pree-
dam tenet mandibulis, neqve filis inglomerat. —
Adulte in medio estatis occurrunt; pullulos ine-
unte hieme inveni. Propagatio a Listero descri-
pta, mihi ex avltopsia ignota.

Addenda et emendanda. få

Vet. Acad. Handl. 1829:

Pag. 208. Pachygnata Clerckii videtur esse
Theridion maxillosum Hahn. Monogr. 4. pl. 4.
fig. 2; sed nomen a me, primum in diss. Acad.
de Araneidibus Svecie Lund 1823 propositum,
retinendum. — Pullus similis femin&e adulte;
mandibula tamen minor ejusqve unguis caret
dente. Hanc speciem deinde in paludibus ubiqve
vulgarem (Sk.—Upl.) inveni. Eandem, simul cum
reliqvis speciebus hujus generis, prope Hamburg,
Sept. 1830, copiose legi.

259

Pag. 211. P. De Geerii passim 'freqvens in
gramine nemorum et bortorum (Sk. —Upl). Juni-
ores. in fine eeståtis invente, abdomine nigro al-
boqve, pedibus albiklokk slang |

ups Pag 2 Ne FE Sectio 1:ma est: genus:

TRIGONE Sav. cujus' autem 'Chåractéeres, a cel. Saå-
vigny secundum: Harem 'unius speciei proposite,
emendand&. Maxill& revera non extrörsum dila-
'tate, qvod in nostra descriptione corrigendum
est. — Non male ut proprium genus disponun-
tår; sensim Vero cum Linypbiis He coherent, ut
limites &egre distinguantur: Lin. pusilla nostra
transilum prebet. — 10 species . hujus generis
hodie novi, qvarum in numero est Theridium
"pygmeaeum nostrum (V. A. H. 1831” 'pag. 121);
et plures, adhuc incertas, vidisse credo; qvas
omnes G monographia GU proponereé ade
Unam e Java allatam possideo. g
> Pag. 212. LDL. longipalpis svwillima ah
vaganti ex Egypto (Sav. Eg. Arachn. på rt. fig.
9); sd differt' thoracis parte cephaliea et: rd
ribos anticis -maris in nostra specie muticis. Palpi
longissimi nullam prebent notam genericam; Tna-
+e$ enim specierum seqventium, qvi palpis bre-
'Ivibus gaudent de cetero maxime huic affines sunt.
Femine omnium specierum ita similes sunt, ut
lc tantam dignoscantur.
"Pag. 215. L. rufipes, mas et femina in ar-
binäbus. freqventer .inveniuntur.: Adulte thorax
rufescit. Mas, palporum articulo patellari arcuato,
tibiali brevi subtus calcarato. — Ova mense Ju-
1o in folio,: more Tortricum, 'convoluto, "depo-
huntar:: 30—40 albida, jilberat in lana alba, pro-
fixa involuta, et linteo albissimo, levi, nitido
tecta ,; iuofbetda ri macule rotund&e albej, diam.
I—6 millim. Mater” constanter prope ova vigi-

260

lias agit. Pulluli in fine Julii exclusi, toti cine-
rascenles,.

Pag. 218. Lin. clathrata & junior et 9 in-
ter gramina nemorum Scanie passim freqvens.
Rete inter culmos extensum, 2—-4 poll. supra
terram, tantum e plano horizontali, orbiculari,
constat, filisqve tenuissimis compositum est; qva-
re vix nisi tempore matulino, dum rore hume-
ctatum est, observatur. Aranea sub rete sedet,
et celerrime periculum effugit. — Thorax adultze
longit. 13 millim.; paullo angustior, qvam in L.
montana.

Vet. Ac. Handl. 1831 pag. 110. add. nov. sp. n:o

12. Lin. socialis pallide fusca, abdomine depresso,
nigro-marginato; palpis femine maxime acu-
leatis.

Descr. 2 adulta. Thorax longit. 13 millim. latitu-
dine =? longitudinis. Pars cepbalica paullo ele-
vata, impressionibus obsoletis; fovea ordinaria
omnino postica. Frons latit. 2 medii thoracis,
ante oculos transversim valde impressa. Oculi
subeqvales: antici medii in tuberculo communi
sat approximati. Mandibule longit. dimidii tho-
racis, crassitie femoris, e medio divergentes et
angustate, intus dentibus validis armate; Un-
guis =3 mandibule. Labium paullo transversum,
subqvadratum. Maxilla labio duplo longior, eoqve
fere angustior, apice dilatata, non intus truncata.
Palpi crassitie tibie, thorace longiores; articulo
femorali mutico; reliqvi aculeis multis, majoribus
qvam aculeis pedum, armati, sc.: patella super-
ne aculeo 1; tibia subtus ad basin 4, supra api-
cem 1; art. ult, in utroqyve latere aculeis 4 s. 5
patentibus.. Pedes antici reliqvis longiores: long.
5:pla thoracis; 2:di et 4:ti eqvales; tertii =3an-

261

ticorum; omnes pilis brevissimis et aculeis paucis,
validis instructi; patella = tibie. Abdomen paul-
lo depressum, late ellipticum, antice parum
prominens. Mammille breves: inferiores majores.
Apertura sexualis tegitur calcare longo, plano,
truncato, corneo (epigyne Sav.).

Color pallide fuscus, vel cinereus. Thorax ple-
rumqve sat pallidus, margine lineaqve obsoletiore
media nigris. Pedes pallidi, diaphani, fusco-an-
nulati. Abdomen antice et lateribus cingitur vitta
sinuata nigricante; area dorsi, hoc margine in-
clusa, cinerea antice et lateribus pallida.

& adultus fere major qvam femina, pallidior,
coloribus distinctioribus, pedibus obsoletissime vel
vix annulati. Pedes antici thorace 6:plo longiores;
2:di evidenter superant postremos. Palpi carent
aculeis, ut in Epeiris et Lin. montana constru-.
ctis, thorace breviores. Mandibule paullo brevi-
ores! qvam in femina.

Habitat in Silvis Scanie orientalis (prope
Stenshufvud et WidtSköfle). Mense Augusti adul-
te in truncis arborum a sole radiatis, fere gre-
garie inveniuntur; pedibus extensis sedent, et cur-
runt, sat similes Philodromis. Nullam aliam tex-
turam hujus speciei vidi, nisi fila qvedam, in
trunco, ubi sedent, extensa. .

13. L. alticeps fronte angusta, subconica porre-
cta; pedibus pallidis. immaculatis.

Descr. Stuctura verticis insolita, fere eadem. ac
in genere Hersilia Sav., a reliqvis Linyphiis dif-
fert; sed tamen vix potest jure distingvi; toto
habitu precedentibus similis. — Femina senior:
thorax, longit. 2 millim., latit. = longitudinis, ova-
tus antice valde angustatus: frons latit. ? medii

262

thoracis; impressioves obsolete; pars cephalica;
sensim. elevala/ et angustata, obluse conica, supra
os prominula, seu breviter porrecta, altitudine
frontis supra marginem oris = longitudinis tho-
racis. Oculi exacte ut in L, montana, in summa
elevatione frontis siti et totam ejus latitudinem;
occupantes. Mandibule longitudine dimidii tho-
racis, truncato-subeonice, parallele; unguis di-
midia mandibula longior. Maxille parallel, line-
ares, apice rolundatle, inlus non truncate. La-
bium subqvadratum, minutum: maxillis duplo
fere angustior et triplo brevior. Palpi aculeis s0o-
litis: 1. in patella, 1—2 supra tibiam, 5—6 in art.
ult. Pedes proportione 1, 2, 4, 3: antici thorace
5:plo longiores; patella longit. 3 tibie; pili ad-
pressi; aculei non pauci in tibia et tarso. Abdo-
men crassum, ovatum, antice compressum, for-
må ut in ÅL. triangulari.

Color : Thorax griseus s. testaceus, nudus, stria
tenui media et oculis nigris. Pedes eodem colore,
vel pallidiores, immaculati. Abdomen punctato-
retliculatum apparel, griseum vel fuscum, vitta
laterali ventreqve obscurioribus.

29 junior similis seniori, fronte minus prominens
te, sed tamen semper altior et porreetior qvam
in reliqvis speciebus.

Mense Angusti et Septembris ad Stockholm
et ad Stensbufvud Scanie inventa. Viltle ratio
investiganda. — Hanc ob singularem structuram
omittere nolui, etsi marem non cognoverim.

Pag. 110. Theridium longimanum in diagnosi
”abdomen sabglobosum” dicendum, — Color ma-
xime variabilis: inter individua circiter 12; qve
postea : vidi, saltem 7 differentias coloris et pi-
cture notavi. Tborax pallidus subdiaphanus; vel

263

unicolor, vel vitta lata dorsali, antice dilatata,
oculos omnes includente, nigra. Pedes pallidi,
diapbani, plerumqve punctis pluribus nigris ir-
rorati, et macula majore nigra in apice articulo-
rum notati, non vero annulati. Abdomen ovali-
globosum, subnitidum, pallidum, grisescens; e
punctis crebris albidis reticulatum apparet. Area
dorsalis angusta, lateribus sinuata: veltota nigra,
vel obsoletior fusca, vel margine tantum maculis
nigris, fuscis aut late rubris! notato; interdum
antice nigra, fascia transversa varie formata alba;
interdum postice signaturis variis albis ornata.
Abdominis latera antice lineola nigra et interdum
punetis pluribus notata. Venter nigro- vel albo-
maculatus. — Ha omnes varietates certe ad unam
eandemqve speciem pertinent; copulationem inter
conjuges sat dissimiles observavi. Nescio an huic
synonyma sint qvaedam ex araneis n:o 36—42.
Walck. Fne. Paris. qve tantum secundum co-
lorem, in his animalcuiis maxime variabilem,
definite sunt: Unam feminam vidi, qve non male
cum desecriptione, ibi allata, Är. tincteée convenit.

Prope Stockholm et in ericetis Smolandize
hanc araneolam freqventius inveni: mensis Aug.
— Sept. adulta.

Pag. 121. Th. pygmeum hoc loco delendum,
et in Linyphiae sectione 1:ma (Erigone) poneL.
rufipedem collocandum. — Ejus loco inseratur:

8. Th. castaneum griseum, abdomine lateribus
nigro, linea media pluries cruciata, lineaqve
marginali flexuosa albidis.

Ar. castaneus Clerck pag. 49. pl. 3. tab. 3.

Descr. Magnitudo et affinitas Th. 4 punctati, a
qvo colore, thorace paullo longiore, convexiore,
antice non elevato, et abdomine angustiore dif-

264

fert. — 2 adulta. "Thorax longit. 23 millim. la-
titudine perparum longior, convexus, levis, sub-
nitidus; fovea ord. profunda, centralis. Pars ce-
phalica non elevata, parum prominula, minima:
latit. frontis =3 thoracis. Mandibule (ut in Th.
4 punct.) minute: longit. i thoracis, femore mul-
to angustiores, cylindrice, perpendiculares, un-
gue transverso. Maxilla, Palpi, Labium, Oculi
et Pedes omnino ut in Th. 4 punctato. Abdo-
men crassum, parum depressum, oblongum: la-
tit. =3 longitudinis, sparse pilosum,

Color. "Thorax et pedes pallide fusca s. grisea,
annulis obsoletissimis nigricantibus. Ahbdomen
griseum vel pallide rufescens, nigro irroratum;
in lateribus vitta abbreviata nigra. Area dorsalis
cingitur linea non tenui, albida, utringve in an-
gulos 5—6 flexuosa, postice evanescente, antice
evidentiore; Linea media albida cruces format
cum lineolis transversis albidis, qvarum 2 s. 3
posteriores evidentiores sunt.

I adultus sat similis femine; ab ejus descrip-
tione tantum differt, pedibus paullo longioribus:
antici thorace fere 5:plo longiores. Palpi thorace
parum longiores, art. femorali longissimo, patel-
Jari minuto, tibiali longo, obceonico, simplici;
clava parva, lamina antiea. Abdomen obscurius,
nigricans, pictura ut in femina.

Habitat in domibus Holmie freqvens, nec
alibi a me visum. Rete sat magnum, in parieti-
bus, ut Th. 4 punctati, extensum, valde irregu-
lare, interdum horizontale. Aranea in angulo qvo-
dam prope rete latet. — Ova circiter 50 albida,
libera, in indusio globoso fusco-virescente, subla-
nato, levi, diametro 3—4 millim. Mense Augusti
deponuntur et Septembri excluduntur. Pulluli nu-

per nati pallidi.

265

Pag. 1223. Th. benignum Var. c. rubicundo-
cinereum , pedes rufescenti-fusci, macula abdo-
minis medio angustata. Abdominis latera distin-
cte nigra, pilis ullis cinereis. Regio ante oculos et
pedes qvoqve pilis crassis, albidis, adpressis tecti.
Palporum art. ult, tumidior. An. dist. sp.? in Sca-
nize et Smolandi ericetis Julio—Sept. adultum.

Var. d. Abdomen subtestaceum, macula postica
nulla; pedes fusci; thorax angustior apparet. In
Ostrogothia mense Sept. inventum,

Ova varietatis communis, in folliculo parvo, lin-
teiformi, depresso, albo, diam. 23 millim. Ejus-
modi folliculi plerumqve 3 in singulis nidis, mense
Julio inveniuntur, juxta vel supra se invicem
adnati. Qvisqve continet ova 7, raro plura vel
pauciora, alba, libera, globosa, pro matre maxi-
ma: singuli enim diameter vix minor est qvam
latitudo thoracis matris. Pulluli ante auetumnum
exeunt. Obs. pag. 124 lin. 5 ova 20 numeravisse
professus sum; qvod secundum veterem adnota-
tionem descripsi, in qva observare neglexi ova
in 3 folliculis contenta fuisse; qvo modo sine
dubio intelligi debet, ita enim res se habuit in
nidis, qvos hac &state (1832) examinavi.

Pag. 128. 4. obscura hoc loco delenda; est
enim Clubiona accentuata Auct., cujus descriptio-
nem emendatam vide infra.

Pag. 132. ante Drassum inseratur nov. gen.:

Lycena ") Thorax ovatus depressus, zeqve con-
Vvexus, antice valde angustatus et sensim depres-
sus. Oculi 4 posteriores majores, in semicircu-
lum, vel trapezium, antice angustatum, dispositi;

") A Avzowe, Lupa, ob similitudinem, saltem oculo-
rum, cum Araneis s. d. lupis (Lycosa, Dolomede).

266

4 anteriores minores, lineam reclam, maärgini an-
tico propinqvam et parallelam, formant. Maxillw
breyves, convergentes, intus obliqve truncale. La-
bium parvum, 3-angulare, acutwuw. Mandibulw mi-
nute. Pedes validi, postici reliqvis longiores,
mediocres. Mammillm textorie parum prominule,
parallele , truncate; inferiores breviores. Corpus
angustatum , pubescens, cinerascens.

Novum geuus pro hac aranea condere ne-
cesse erat; nimis enim tam habitu qvam chara-
cteribus ab omnibus, antea difinitis, differt. Est
fere media inter Drassos et Lycosas.

1. DL. spinimana pallide grisea, nigro-lineata, tibiis
tarsisqve 4 anterioribus subtus valde aculeatis.

Descr. 2 adulta. Thorax longit. 23 millim. Om-
nino caret impressionibus; latitudo fere 3 longi-
tudinis; frons sensim convexo-depressa, rotundata
latit. 3 medii thoracis. Mandibule longit. 3 tho-
racis, femore antico plus duplo angustiores. Palpi
longit. thoracis. Maxilla latitudine parum loungior,
extus paullo dilatata. Pedes ut in Lycosis constru-
cti: prop. 4. I. 2. 3.; postici thorace 4:plo longio-
res; tertii =3 posticorum; omnes aculeis longis,
sparsis; sed 4 anteriores, in latere inferiore, pre-
certim armati sunt aculeis maximis: per paria 7 in
tibia, 3 s. 4 in metatarso, dispositis. Patella lon-
git. dimidie tibie. Abdomen oblongo-sub-cylin-
dricum, thorace longius. — Color pallide griseus
vel subtestaceus. Pedes immaculati. Thorax li-
neis 2 parallelis nigris. Abdomen superne lineis
3, qvarum media nigra, antice gemina, postice
macnulata; laterales fusce, nigro-maculate; et pre-
terea lineolis transversis, sat obsoletis, albo-pu-
bescentibus; lateribus nigro-irroratum; subtus gri-
seum, immaculatum.

267

Mas junior, (palporum clava nondum : satis ex-
plicata, sed tamen parum minor qvam fem. adul-
ta eique similis. Adultus adhuc ignotus.

Habitat in nemoribus Scanie et Blekingie
rarius, inter folia, in terram decidua, currens.
Femin&e adulte tantum tempore vernali invente.

Pag. 133. Drassus phaleratus: femine nu-
merose e Norvegia a Cand, E Rosenschöld alia-
te. Omnes in abdomine lineola longitudinali, al-
ha, posticea, preter picturam in loco citato de-
seriptam, notate. — Preterea in descriptione
emendandum: patella paullo longior qvam dimi-
dia. tibia.

Pag. 137. Drassus nocturnus; 2 junior (long.
thoracis 2 millim.), tamen sepe gravida, differt
pecdibus longioribus; postici longit. thoracis 3:pla.
Oculorum situs paullo variat: medii antici inter-
dum remotiores. — Var. unicolor (Dr. ater) in
Scania vulgaris, ova parit mense julio, sub cor-
tice siccato et soluto truncorum. Ova 30 vel plu-
ra, in folliculo depressissimo, adnato, pallide ru-
bicundo-albo , dense linteiformi , diam. 7—8
millim. Folliculus tegitur nido s. tentorio albo,
parum majore, tenaci, Fliitenlor undiqve Slas,
fere 5:gono; qvo in spatio angusto mater vVversa-
tur, neqve potest, nisi multo labor exire. Pul-
luli versus finem - estatis exclusi, plumbei. —
Adulta etiam in campis arenosis Scanize currens,
non raro invenitur.

Pag. 144. lin. 5: Club. atrox.

Pag. 145. addenda nov. sp:

6. Cl. virescens abdomine virescente, linea lata ru-
bicunda. Pedes antici reliqvis multo longiores.

Deser. 2 precedentibus minor. Habitu exlerno
et colore pallido subsimilis CI. holosericee.
Corpus subnudum: vel pube rariore, tectum. Tho-=

268

rax omnino ut in cl holosericea. - Oculi in
utraqve serie spatiis eqvalibus distant; series
posterior paullo longior et curvata: oculi la-
terales paullo approximati, in eminentia com-
muni, exigua, elevati. Mandibula ut in 2 preece-
dentibus. Maxilla recta, basi parum angustata,
plana, non impressa, apice obtusa, intus obliqve
truncata: in viva cute molli, fere in angulum
prominente. Labium duplo brevius sed non an-
gustius qvam maxilla, rotundato-qvadratum, Pe-
des proportione 1, 4, 2, 3: antici longit. thora-
cis 4:pla, saltem qvarta parte superant ultimos;
de cet. ut in preced. Abdomen crassius oblongum.
Mammille brevissime, vix prominule, 2eqvales,
obtuse , parallelxe.

Color pallide virescenti-cinereus. Abdomen
paullo magis virescens, superne vilta lata, media
longitudinali, fusco-rubicunda, antice late flave-
scente cincta,

& junior preter palpos clavatos similis femine:
mandibule vix angustiores. Adultus. . .

In oampis et silvis arenosis Scanie meri-
dionalis, mensibus Junii—Sept. non raro inven-
ta. Habitat in cubiculo fere globoso, magno,
utrinqve aperto, minus denso, in panicula gra-
minis cujusdam humilioris. — Hec sine dubio
sat affinis est Cl. nutrici , qv&e tamen differt la-
bio emarginato, sec. descr. Walckenzeerii, et ma-
xillis transversim impressis, sec. Latr.

7. CI. accentuata ") cinerea, abdominis medio
maculis 4 obliqvis, approximatis, nigris, 2 et
2 oppositis.

") Hanc araneam olim ut novam speciem descripsi, se-
cundum individua qvedam feminea adulta, qve ova
jam pepererant, et qvorum in abdomine detrito macu-

269

Ar. accentuata Walck. Fne. Paris. — Clu-
biona acc. Walck. Tabl. — Agelena obscura
Wet. Ac. Handl. 1831. pag. 148.

Descr. Media fere inter genera Agelena et Clu-
biona. Adulte et juniores sat dissimiles — 2 adul-
ta. Thorax long. 4 millim. oblongus, latit. fere
3 longitudinis, supra aeqve convexus, postice, pa-
rum truncatus. Pars cephalica angustior, impres-
sionibus lateralibus distincta; frons depressa, la-
titudine vix ultra dimidia thoracis. Oculi omnes
eqvales; in series 2 subjectas, spatiis eqvalibus,
dispositi: series in medio paullo remotiores; ante-
rior multo brevior, oculis omnibus 4 prominulis,
posteriores non prominuli; laterales sat distantes,
non in eminentia communi elevati. Mandibulze
mediocres: longit. 3 thoracis, perpendiculares,
subeylindrici, non ovato-convex&e, crassitie femo-
rum anticorum. Maxille recte, lineares, apice
paullo dilatate; ad 3 palpigere, parallele. 'La-
bium longitudinale, truncatum, longit, 3 maxille,
ejusqve crassitie. Palpi crassitie tarsi, longit.. tho-
racis. Pedes prop. 1, 4, 2, 3, antici long. HE
thoracis; inter se magis ingeqvales qvam in Clu-
bionis, setis aculeisqve instructi; femora non in-
crassata; tarsi sat UNEE. scopulis nullis. Abdo-
men crassum, latit. 3 longitudis, fere .obovatum,

paullo depressum, antice sat productum. Mam-
mille infraapicales, brevissime, occultate, pa-
rallele, cylindrice, truncate: superiores majores,
apice setose, articulo 2:do minuto, retracto.

Totum corpus. dense pubescens. Color :. obscure
fusca vel nigra, opaca, cinereo pubescens. Os ni-
gricans. Thorax vittis 2 lateralibus | obscure fu-
TE V plur sädigttetis
le , huic speciei ' maxime öhara btenisvisdy obliteratze
erant.

270

scis. Abdomen superné in medio maculis 4 par-
vis, distincte nigris, approximatis, obliqvis: 2 et
a anterius -cönvergentibus vel cöntiguis. - Maculee
pulmonales fulve. Pedes cinerei, fuscozannulati:
femora e basi fere ad medium pallida, subdia-
phanas.

Juniores utriusqve sexus, (longit. thoracis usqve
ad 21 millim.) pallide grisei, subpellucidi appa-
rent: Thoråx vittis 2 irregularibus, pallide fuscis.
Pedés pellucidi, maculis paucis: in femore tan-
tum annulo pone medium et macula 'apicis, fu-
seis. Abdomen pallidum maculis mediis nmgris: —
2 Paullo senior (long. thoracis 3 mill.) obscurior,
abdömine superne, ante maculas nigras, flave-
scente. — Abdomen juniorum utrinqve sat atte-
nuatum; pedes breviores: antici long. thoracis
3:pla; måndibul& majores apparent,

S adultus mihi ignotus. |

> Habitat in fagetis Scanie et Blekingie, in-
ter folia arborum majorum, qvare minus fredven-
ter invenitur. Sub media estate adulte occurrunt,
qvo tempore ova inqvirenda erunt. Mensibus Aug.
— Sept. pulli freqventes sunt; eos tamen ex ar-
voribus in terram descendere non comperi. —
Obs. Ab ÄZzgelena. civili differt proportione pe-
dum el dispositione oculoraum; nam in Agelenis
series oculorum anteriorum ita arcuata est ut la-
teralés margini åntico propiores sint qvåm medii;
in hac vero, et in. plerisqve Araneis, lateråles a
margine frontis longius distant qvam medi. A
Clubionis "adhåc mägis "differt structura thoracis
et mandibularum eadem ac in Ag. /civili, Novum
genus pro haé specie certe condendum est, ci
verisimiliter plures species 2 cel. Walckenzer de-
scripta» adsseiandee sunt... Cum : vero.;has. omnes

"DN
'ipse non viderim, neqve nöta valde eilinentes
adsint, qvibus novum genus stabiliri possit, hålic
'sub tomine jam accepto propohö, qvamvis mi-
nime congruat cum deseriptione generis Clubionce,
antea dato,

Pag. 147—8. Sparassus småragdinus. "In
'scriptis de Araneis disputatum est, utrum År.
rosewus Clerckii et Walckenzerii mas sit Sp. sma-
ragduli, vel propriam cohstituat speciem. Eum
nihil aliud esse, nisi marem speciei nominate, in
hujus descriptione, ut remsnullo dubio subjectam
attuli.. Sed qvo omnis tandem lis de hac're com-
.posita sit, addendum censeo: mares qvidem:Sp.
smaragduli; abdomine viridi insignes, occurrereé,
ut rite observat Waleckeneer (Hist. Nat. des Ar.
loc. cit.); hi vero omnes juniores sunt, palpis
nondum explicatis. Ii qvi abdomine fine -picto
gaudent (Sp. roseus) :semper sunt: aduiti, 'palpis
perfectis; qvod eo certius affirmare possum, cum
utriusqve etatis. individua forte 20 examinave-
rim. Qva re accepta, Sp. 'roseus a eatalogo ara-
nearum in futurum delendus: est. 19 TNMADDE

Sparassus ornatus NWalck.: etiaäm in Svebia
ocurrit. Mense Aprili hujusianni (1832) duos pul-
lulos, colore exacte similes figure a Walkenzr
(Hist. Nat. 2, 8) date, inveni, sub musco:trunci
putrescentis prope 'Söderto- Scanie. Cum vero
tempus et locus eos statim describere 'vetaret,
sub exsiccatione cito corrugati, ad describendurm
inepti facti sunt. Eodem: modo plures species; in
Fauna Patrie non :introductas, legi; neqve du-
bito numerum Aranearum »Svecie olim dimidia
vel majore parte OA fore: 6

272

Species Svecane Aranearum antea descriptr,
mihique ignote, sunt;
t:o A. (Epeira) tuberculata De Geer VII p. 226.
An: n:0,6,
2:0 ÅA. (d:o) ocellatus Clerck p. 36 pl. 1. tab. g.
3:0 A. (Therid.) formosus Clerck p. 56 pl.3. tab. 6.
4:0 ÅA. (Lyooed) ingvilinus Clerck p. 88 pl. 5. tab. 2.
5:0 A. (Attus) arcuatus Clerck p. 125 pl. 6 tab. 1.
= Ar. grossipes De Geer VII pag. 290 ar. n:o 28.

De nomine Aranee& tandem pauca dicere
liceat. Credo enim hoc nomen nulli generi e re-
centioribus imponendum, sed pro toto ordine
Araneidum, i. e. pro genere Linneano Azranea
conservandum esse. Arane& enim, s. Araneides
Latr. re vera talem Ordinem s. divisionem se-
cundarium, maxime naturalem, in Classe Arach-
nidum prebent, qvalem e: gr. Coleoptera in
Classe Insectorum. Divisio Arachnidum secundum
organa respiratoria maxime artificialis est, qvippe
qve formas valde dissimiles conjungit (e: gr.
Scorpius et Araneam); et valde affines separat
(Scorpium et Cheliferem). Divisio naturalis Arach-
nidum hec fere erit: Ordo 1. ÅAranee, O. 2.
Scorpionides, O. 3. Holetra Herrm. &c. Orbite-
le, Ineqvitele et reliqve divisiones Aranearum
vere Familie hujus Ordinis erunt. Secundum
hanc ideam Arane&e a summo Araneologo Walcke-
naer in genera minora distribute sunt, et hoe
sensu' nomine Årane& in toto opusculo, jam fini-
to, usus sum. Eadem ratione nomen genericum
Arane&e, qvamvis a summo Entomologo Latreille
impositum, rejicere ausus sum. Ejus in loco acci-
piendum credidi nomen veterius ÅZgelena Walck.,
potius qvam Tegenaria, qvia brevius pulchrius-
qve sit, et a litera A incipiatur.

DICHELYMA.
Ett nytt slägte bland mossorna;

beskrifvet af
CLAES GUST. MYRIN,

I närvarande tid, då kunskapen em mossorna
till. sitt: omfång blifvit: så utbildad, att 'man i
detta afseende icke skäligen kan mer begära,
finnas bland dessa växter i Europa sannolikt
ganska få oupptäckta slägten. Det; hvars: beskrif-

ning jag härmed har äran lemna; utgöres af nå-

gra hittills alltför ofullkomligt kända, samt till
Fontinalis hänförda arter, hvilka, så välgenom
naturliga: som artificiella. karakterer, derifrån så
afvika, att de visserligen bilda ett af de "mest
välgrundade slägten 1 Bryologien. Det förtjenar
jemväl att anses såsom ett bland de intressan-
tare, emedan det lemnar åtskilliga för systemets

grunder vigtiga bidrag, på hvilka jag uti bifo-

gade: anmärkningar velat fästa uppmärksamhe-

ten. Detta kan: synas så mycket lämpligare, ju
mera: vigten> af. generiska ' bestämmelser tyckes
råka i förgätenhet, äfven bland demy som nit-
älska för arternas naturenliga behandling. Linné
hade härutinnan helt andra grundsatser "), från
hvilkansej alla: funnit skäl afvika.

| ”) ins. syst: nat. ed: 6. p. 216. philos. bot. Pp. 100.

HH 19: I120.:'
K. V. A. Handl. 1832. 18

274
Character essentialis.

Fructus lateralis. Peristomium duplex. Ex-
terius dentibus sedecim; interius laciniis totidem,
trabeculis transversalibus in reticulum conicum
connexis, vel in specie secunda subliberis. Ca-
lyptra dimidiata. — Musci aquatici perennes,
caulibus ramosis , foliis trifariis nervo instru-
ctis , perichaetio demum valde elongato pedun-
culum vaginante, Fontinalem cum Ani-
ctangio aquatico, Cinclidoto et Hypno
conjungentes.

Nomen a dyaw et fAvua, ob calyptre con-
formationem.

1. DICHELYMA falcatum: caule subramoso,
foliis trifariis lanceolato-attenuatis carinatis fal-
cato-secundis, perichetialibus elongatis convo-
lutis enervibus pedunculum exsertum vaginan-
tibus, capsule ovato-oblonge operculo conico-
rostellato, dentibus peristomii exterioris ri-
mato-perforatis. (Tab. VI)

Fontinalis faleata Hedw. stirp. erypt. 3. p.
57. t. 24. spec. musc. p. 299. Schwwgr. suppl.
1. P. 2. p. 308. Arnott dispos. p. 318. Brid.
bryol. univ. 2. p. 659. Spreng. syst. veg. 4.
p- 188. Swartz adnot. bot. ed. Wikstr. p. 179.
musc. svec. p. 72. Wahlenb. lapp. n. 693.
svec. n. 1279. Myrin Act. Holm. 1831. p.
252. Wikstr. ibid. 1824. p. 444. Ehrh. beitr.
3. p. 69. et 158. Hartm. handb. ed. 2. p. 353.
Fries stirp. femsjon. p. 24. Wallr. crypt.
germ. 1. p. 205.

Fontinalis capillacea Linn. svec. n. g82.
Ehrh. crypt. n. 205. Retz. prodr. scand. n.
1320.

Hab. in lapidibus inundatis rivulorum fri-

gidiorum sylvaticorum, precipue in regionibus

275

magis montosis Seandinavige, a Lapponia per
Sveciam superiorem usque ad Wermlandiam,
Westmanniam et Gestriciam passim; dein Up-
landiz, Sudermannize et Smolandize raro. In Nor-
vegia australiore tantum eirca Christianiam rarius
(Sommerf elt), et extra Scandinavie peninsulam
nullibi, nisi forsan Frisie, repertum. Fructum,
quem raro profert, estate maturat. Specimina
optima, Sudermannie lecta, misit amic. Cel.
Hartman, qui etiam in foveola lapidosa, aqui-
lenta, colliculi ceterum aridi prope Eskilstunam;
plantam invenit letissime fructiferam. Locis quo-
que subsimilibus F risig inter Franeker- et Har-
linger a Meesio lecta dicitur.

Caules in rivulis rapidioribus magis. elon-
gati, uncias quinque et ultra interdum. emetien-
tes, simpliciusculi, plerumque steriles; in aqua
vero lenius manante breviores, magis ramosi, s&e-
pius fructiferi. Folia e basi latiore attenuata, longe
cuspidata, carinata, nervo ad apicem tenuiter den-
ticulato-serrulatum excurrente, de cetero integer-
rima, areolis tenuibus elongatis composita, tri-
fariam imbricata, inferiora strietiora nigrescentia,
superiora falcato-secunda, saturate viridia, mni-
tentia. Perichetialia intima bina vel tria. valde
elongata, lanceolato-linearia, circa. pedunculum
sepius spiraliter convoluta, prorsus enervia, apice
interdum fissa; exteriora sensim.minora, uno vel
altero ad basin perichetiiadmodum parvo, ovato-
acuminato, nervo ad medium folium pertingente.
Vaginula elongata, parum incrassata, pistillis ali-
quot infoecundatis, paraphysibusque paucis, bre-
vibus, triarticulatis obsita. Pedunculus 5—7line-
aris, perichetio fere duplo longior, levissimus.,
siccitate tortilis.” Capsula ovato-oblonga, erecta.,
matura luteo-virens, senio fuscata. Operculum e

276

hasi conica, oblique rostellatum. Calyptra gran-
dis, capsulå plus duplo longior, dimidiata, hu-
miditate circa . pedunculum spiraliter contorta,
eidemque ,basi integra remanente diu adherens,
pallide straminea, apice subulato purpurascente,
Annulus nullus. Peristomii exterioris dentes se-
decim, lineari-lanceolati, erecti, rima longitu-
dinali exarati, .isthmis Wansversalibus cruras
conjungentibus. Peristomii interioris reticulum
conicum constituitur laciniis vel trabibus longi-
tudinalibus :sedecim, trabeculis transversalibus
circiter viginti connexis, omnibus eleganter pur-
pureis. Flos masculus ignotus.

Obs. 1. Calyptre structura in hoc musco e confor-
matione perichelii mire dependet. In multis aliis quo-
que muscis eandem esse rationem mihi persuasum ha-
beo; nullibi vero manifestius vidi quam in Dichely-
mate et Fontinale. Calyptra in quolibet musco pri-
mum inlegra est; cum vero a vaginula avulsa ulterius
crescere vequeat "), necesse est, si mitreformis perma-
peat, ut jam ab initio tam ampla formata fuerit, ut
capsulam maturam fovere possit ”"), TIllud ipsum gquo-
que est in Fontinaale, perichetio laxo gaudente; in
Dichelymate vero perichetium tam angustum est,
ut in eo non nisi angustissima formari possit calypira,
que dein a capsula increscente rupta, dimidiata evadit.
Eodem quoque modo fit in omnibus muscis, calyptra
dimidiata instructis. Fissuram autem calyptrarum dimi-
diatarum ergo mechanicam tantum habere originem,

+») Quamvis enim ab initio cum apice opereculi eonnata sit ca-
lyptra, ab eoque; Hed wigio auctore, slratum ejus internum
oriatur, exinde tamen post avulsionem memoratam succus ae-
cipit vitales vix ullos,

+) Si tam brevis est calyptra, ut modo operculum obtegat, se-
pissime quoque mitrzeformis est. In Schistostega singularem
bujus rei rationem observavi. Calyptra quamvis angusta, et re-
spectu capsule satis longa, demum tamen non dimidiata fit;
sed in verlicem capsulx quasi tollitur, atque basi suå, integer-
rimå operculo humili adheret, Ergo etiam ad levissimum ta=
ctum mox delabitur,

200

non contendo. Mutua enim organorum officia sepe pre-
parat natura, ubi nexum interiorem videre non licet.
In Dichelymale nostro basis calyptre, ut jam dictum

est, integra diu permanet, non tantum ob longitudi-

pem calyptre insignem (que tanta est, ut non capsulam,
sed :pedunceulum amplectatur basis calyptre), sed etiam
ob spiralem ejus torsionem, -qualem jam in Leskea
attenuata sua observavit atque (stirp. erypt. 1. t. 12.
f. 14.15.) delineavit Hed wigius. Ipse in Didymo-
donte rostrato Wahlenb. basin calyptre semper vidi
tortam, ob eamque rem tam pertinaciter integram, ut
capsula incerescens, in arcås similitudinem curvata, ca-
lyptre retinenti luctata sit, sepius non nisi post ulterio-
rem inclinationem expedita, calyptrå in pedunculo re-
manente. Quod in Dichel. falcato talis luctatio non
existat, calyptre longitudini est tribuendum. In Weis-
sia rosea, Gymnostomo tetragono, Timmia
aliisque, quid tale sepe,observatur: in Calympere et
Astrodontio forsan semper; valde tamen vereor, ut
status ille unquam tam singularis sit atque memorabi-
lis, ut- ad characterem genericum suppeditandum, a
dimidiato distingvi debeat vel possit. Quorum omnium
mentionem feci, ne quis credat, eam, quam in Diche-
lymate descripsi calyptre conformationem, modum quen-
dam esse calyptre mitreformis, cum e contrario calyp-
tris dimidiatis omnino priva sit. In D. falcato denique
observari potest quomodo calyptra et perichetium sic-
citate simul explicentur, humiditate vero adeo convol-
vantur, ut capsulam juniorem, totumque fere peduncu-
lum obducant.

Obs. 2. Calyptram hujus musci adhuc solus descripsit
ipsius speciei detector b.m. Swartz (adnot. bot. p. 190.).
Verba ejus: ”Calyptra longa, apice subulato
recto”, nimis sane parca sunt, ut puto, quia chara-
cteri,;generico Fontinalis: hanc plantule partem male
quadrantem reperierit, quamvis ab unico, quod in her-
bario ejus adest, calyptre exemplo, utrum normalis an
obventitia tantum fuerit ejusdem structura, tuto scire
non' potuerit. "

1 Obs; 3, In icone Hed wigii citata, que, quantum
scio, unica hujus stirpis hucusque fuit, nonnulla sunt
corrigenda. Folia immerito enervia delineata esse, jam
multi observavere. Flos femineus paraphysibus minime
caret. Peristomium utrumque male depietum est. Inte=

278

rius apud Hed wigium trabeculas habet transversales
decem; in natura vero duplo plures. In exteriore rimae
longitudinales dentium omisse sunt. Tales rimas equi-
dem in peristomio exteriore musci cujusdam diploperi-
stomi aliås non vidi '), unde in nostro valde memora-
biles videantur. Tamen ad characterem genericum for-
mandum prorsus inutiles sunt. In specie sequente jam
desiderantur. In muscis aploperistomis, ubi satis vulga-
res sunt, quanto minus valeant, nemo non intelligere
debet. Quid si in peristomio interiore tam inconstanli,
occurrant talia foramina?

2. DICHELYMA capillaceum: caule ramoso,
foliis remotis trifariis e basi latiore lineari-
attenuatis carinulatis subsecundis, perichetia-
libus elongatis convoluto-subulatis enervibus
pedunculum inclusum vaginantibus, capsulze
ovato-oblong&e operculo conico-rostellato, den-
tibus peristonii exterioris imperforatis, laciniis
interioris subliberis. (Tab. VII A.)

Fontinalis capillacea Dicks. crypt. fasc. 2.
p. 1. Schwwegr. suppl. 1. P. 2. p. 507. Brid.
bryol. univ. 2. p. 660. Spreng. syst. veg. 4.
Pp. 1808, Smith, Orit. 3. p; 1337. Mänel Moo. t.
2432. Hook. et Tayl. musc. brits ed. 2..p. XI.
et 142. t. 22. Swartz adnot. bot. ed. Wikstr.
p. 178. — Dill. musc. p. 260. t. 33. f. 5.

Hab. in aquis Americ& borealis, unde

e Pennsylvanize ”locis lacustribus” a Bartramio

detectore missum primus descripsit Dillenius.

Ibidem inde invenit Rev. Mählenberg, et deni-

que copiosius peregrinator Cel. Drummond, a

quo lecta specimina fructifera mecum communica-

vit Illustr. Hook er. Que specimina in ramulo ar-
boris cujusdam, aquis olim submerso, sedem ha-
bent; vix tamen dubitandum, quin lapides quo-

. +) In Bryo Gaudichandi Arn. (Leptotheca Schwzegr.)
tamen quid ejusmodi observatum fertur,

279

que incolat haec planta. Stirpem scoticam,
in rivulis alpinis a Dicksono repertam, Weis-
siam acutam fuisse suspicantur Hooker, Tay-
lor et W. Arnott, negantibus Smithio, Bride-
lio aliisque, quibus adsentire valde sum pro-
clivis, cum tam multis (etiam Swartzio, in cu-
jus herbario specimen vidi) verum Dichelyma
capillaceum dederit Dickson. 'Fontinalem ca-
pillaceam Scopolii (fl. carneol. ed. 2. n. 1287.)
et Wulfeni (Jacqu., collect. 2. p. 227.) Ani-
ctangium aquaticum esse, jam extra du-
bium positum est. s

Caulis biuncialis — spithamalis, ramosus,
ramis patentibus, vario modo flexis. Folia. laxe
disposita, obsoletius trifaria, precipue versus»api-
ces ramorum secunda, subflexuosa, e basi latius-
culå carinulatå lineari-attenuata, apice tenuissi-
me denticulato-serrulata (in speciminibus. graci-
lioribus, ex. gr. Dicksonianis, subsetacea, iute-
gerrima), nervo continuo percursa, tenerrime
elongato-areolata, e fusco straminea. Pericheetialia
interiora valde elongata, lanceolata, circa peduncu-
lum convoluta; exterliora sensim minora: omnia
enervia. Vaginula pedunculo parum :»crassior,
pistilla gerens pauca infoecundata. Paraphyses
nulle. Pedunculus (preter vaginulam) bis li-
neam longus, perichetio duplo brevior, levis-
simus, vix tortilis. Capsula ovato-oblonga, pal-
lide brunnea, ob brevitatem -pedunculi ad >la-
tus perichetii prospectans, per se erecta; quam-
vis ob perichetium coércens sepius .cernua.
Operculum e basi conica oblique rostellatum.
Calyptra ignota. Annulus nullus. Peristomii
exterioris dentes sedecim lineari-lanceolati, ”ere-
cti, imperforati. "Peristomium interius consti-
tuunt lacinige sedecim, cum dentibus alternan-

280

tes, svängde ov brevibus, trabecularum trans-
versalium primordiis instructe, non vero (sal-
tem non in. speciminibus -meis) in: reticulum
conjuncte, Peristomium utrumque luteo-brun-
neum. Flores masculi in diversa planta axil-
lares, gemmiformes, e folholis ovato-rotundatis,
acultis, concavibus, enervibus formati, intra que
genitalia tria vel quatuor, ovali-oblonga, incur=
viuscula; breviter stipitata, paraphysibusinequa-
liter articulatis circumdata.

Obs. 1. Peristomii utriusque struetura in: hac specie
multo imperfectior est quam in precedente. In peri=
stomio exteriore rim&e dentium desiderantur, et iote-
rius a charactere generis normali tam discrepat, ut,
si artem quam naturam cariorem haberem, ad Le-
skeam vel Neckeram (i. e. Hypnum) ablegavissem,
vel proprii forsan generis nomine nuncupassem plantam,
cum Dichelymate falcato re vera tam arcte cohxe-
rentem, ut pro forma quadam langvida ejusdem stir-

is primo intuitu facile habeatur.

Obs. 2. Calyptra, quamvis adhuc non observata, e
forma perichetii, planteque totius affinitate, pro dimi-
diata certo est habenda, sine divinatione. In adnota-
tionibus botanicis Swartzii, supra citatis, legitur: ”Ca-
lyptra subulata, basi lacera”. Unde insufficien-
tem hanc descriptionem sumserit auctor, nescio. Dil-
lenius expresse dicit, se calyptram: hujus musei: non
vidisse. In speciminibus Mihlenbergianis a Schw&-
grichenio descriptis, nulla calyptra residua fnuit, et
Swartzius a Mählenbergio plantam tantum mascu-
lam accepit. Dein a nemine, quantum scio, dum vivéret
Swartzius, fructus explicatus repertus est. -Nec'in
herbario :ejus :adsunt. specimina feminea nisi nimis im-
matura Dicksoniana. Crediderim igitur eum calyptram
novellam , perichetio inclusam, investigasse. Sane qui-
dem phrasis ejus calyptram maturiorem spectare vide-
tur; sed si ita, 2Xnigma est, a me non aperiendum,;
plervisque | forsan' adiaphorum: 4

Obs. 3. Forma capsule in håc et precedente specie
omnino eadem est, nempe; ovato-oblonga, nec in hac
cylindracea, ut habent Swartz, et Bridel in diagnosi,

Folia trifaria esse, nec sine ordine sparsa, recte ob-
servat

i
4

281

servat Swartz. .Pedunculum nimis. longum pronun-
ciant auctores, et Cel. Schwzxegrichen pedunculo pe-
richetioque longitudinem, quam in speciminibus meis du-
plo majorem, uncialem nimirum, tribuit. Cum meis
exemplis, modo brevioribus, 'optime convVenit figura
eximia Dilleniana:.

Obs. 4. Cel. Arnott modo prorsus singulari bhanc
speciem tractavit. Figuram Dillenii (t. 33. £ 5:) ad
Fontinalem subulatam pertinere posse opinatur;
plantam vero scoticam Dicksonianam pro mera Weis-
sia acuta minime dubius habet. Auctorem igitur
utrumque primarium repudiando, speciem ipsam pla-
ne destruit. Nihilo tamen minus F. capillaceam ut
speciem propriam muscorum numero adscribit, aucto-
ritate Sehw2egrichenii. Cujus vero plantam veram esse
Dillenianam, jam ex descriptione intelligi potest; quod
vero ulterius comprobatum vidi ex specimine Mählen-
bergiano in collectione Swartzii.

3. DICHELYMA subulatum: caule ramosissi-
mo, ramis bifariis patenti-divergentibus, fo-
liis laxe imbricatis trifariis lanceolatis com-
plicato-carinatis erecto-patentibus, perichetia-
libus elongatis convoluto-subulatis peduncu-
lum vaginantibus. (Tab. VIL B.)

Fontinalis subulata Pal. Beauv. prodr.
cetheog. p. 58. Brid. bryol. univ. 2. p. 661.
Swartz adnot. bot. ed. Wikstr. p. 178.

Hab. in aquis purioribus Georgie in Ame-
rica boreali. Aestale fructificat. Belvisius,
qui speciem detexit, solus reperit. Specimen
ab eo communicatum. vidi in herbario locuple-
tissimo Swartziano, cujus repetitum examen li-
berali benignitati Celi Wikström gratus debeo.

— Caulis spithamalis et ultra "), subbipinna-
tim ramosus, ramis ramulisque patenti-diver-
gentibus, junioribus apice subulatis. Folia de

") In specimine memorato, quod tabula nostra repre-
sentat, inferior pars evidenter desideratur.

K. V. 4A, Handl. 1832. 19

282

reliquo laxe imbricata, ereclo-patentia,; trifaria,
ordinibus tamen duobus propioribus, perfecte
lanceolata, complicato-carinata, nervo valido ad
apicem acutiusculum serrulatum procedente, ce-
teroquin integerrima, areolis tenuissimis elongatis
contexta, sordide virentia. Perichetialia numero
circiter decem (ut etiam in speciebus precedenti-
bus), exteriora minora obovato-rolundata, acumi-
nata; interiora valde elongata, late lanceolata, in
apicem subulatum convoluta, omnia enervia , pal-
lide straminea. Flos femineus pistillis ferme sep-
tem, paraphysibusque capillaceis articulatlis com-
positus. Quibus ex pistillis in specimine examina-
to unum adeo jam increverat, ut apex calyptre,
adhuc basi cum vaginula coherentis, dimidium
excederet perichetium. Fructificatio in prove-
ctiore statu nondum visa. Flores masculi ig-
noti.

Obs. Species valde insignis, paucis, ut videtur, Bo-
tanicis nota. Cels Arnott, ceterum aculissimus musco-
rum existimator, hanc, eque ac precedentem, perquam
male intellexit, magno meo stupore, cum herbarium
Belvisii in promtu habuerit. Ex ejus sententia stirps
nostra conjungenda est non tantum cum Dich. capil-
laceo (cujus differentia ex descriptionibus iconibusque
nostris elucet), sed etiam cum Fontinale squamosa,
foliis angustis enervibus integerrimis, perichetialibus
brevibus: laxis obtusis, cet. toto coelo diversissima. —
Folia non, ut perhibent Beauvois, Arnott et Bridel,
disticha esse, sed evidentissime trifaria, recte adnota-
vit Swartz, — Ad Dichelyma, quamvis calyptra in
statu explicato nondum sit visa, parum dubius hanc
speciem retuli, cum non tantum formå calyptre novel-
Iz, sed etiam longitudine anguslieque perichetii subu-
lati, a Fontinale valde abhorrens, cum genere no-
stro optime conveniat.

Species incerta.

4. DICHELYMA distichum: capsula elongata

curvata.

283

Föntinalis disticha Spreng. — Bosc. secun-
dum, Årn. dispos. p. 318.

Obs. Planta valde dubiaj quam a: mullo, preter Ar-
not tium; auctore memöratam vidi; ne quidem ab
ipso Sprengelio inisystemate vegetabilium. Cell. Ar-
no tt inshevbaniis) vidit,' distinetam putat, fructumgue
verbis citatis describit. Ejus igitur auctoritate speciem
recepi. -Si ad: vetus genus F omtinalbis' juste pertinue-
rit, nune potius våcd Diechéelynma est referenda, cum
capsul&z forma calyptram dimidiatam indicare videatur.

Explicatio tabularum.

Tab. VI. Dichelyma falcatum.

Fig. Ir. Planta naturali magnitudine, superne fructus
gerens vix maturos, inferne vetustos anni pr&xcedentis.
2. Capsula calyptrå obvelata, statu juniori. 3. Eadem
magis matura. 4. Calyptra in pedunculum delapsa,
humiditate spiraliter contorta. 3. Eadem demum ex-
pedita, sicca. 6. Orificium capsule cum peristomiis.
7—9. Folia ex caulis partibus diversis. 10. Apex folii.
11. Particula caulis, cum perichetio et capsula oper-
culata prope maturitatem. 12. Aliud ejusdem frustu-
lum, cum perichetio et capsula omnino matura, operculo
delapso, sed calyptra in pedunculo residua. 13—15.
Folia perichetialia. 16. Vaginula cum pistillis infoe-
cundatis et paraphysibus. 17. Singulum pistillum. 18.
Paraphyses tres.

Tab. VII. A. Dichelyma capillaceum.

Fig. 1. Planta naturali magnitudine, cum fructibus
maturis. 2. Orificium capsule cum peristomiis. 3. Par-
ticula caulis, cum perichetio et capsula operculata.
4. Fructus singulus operculo delapso, foliisque peri-
chetialibus demtis, ut conspici possit vaginula. 3—7.
Folia perichetialia. 8. Folium caulinum. 9 Apex
ejusdem. 10. Flos masculus. 11. Idem apertus, ut
genitalia appareant cum paraphysibus.

284
Tab. VII. B. Dichelyma subulatum.

Fig. 1. Plante superior pars, naturali magnitudine.
2. Pars caulis cum perichetio. 3. Perichetium aper-
tum, cum calyptra admodum juveni, nondum avul-
sa, adstantibus pistillis infoecundatis et paraphysibus,
4—6. Folia pervichetialia. 7. 8 Folia caulina. 9. Apex
folii. i
Omnes figure, preter primam cujusvis speciei, ma-
gnitudine plus minus aucta delineate sunt.

Biografi

ÖFVER

Frih. GUSTAF WILH. af TIBELL,

PRESIDENT I KRIGS-KOLLEGIUM, GENERAL-LÖJTNANT,
KOMMENDÖR AF SVÄRDS-ORDEN MED STORA KORSET,
RIDDARE AF FRANSKA HEDERS-LEGIONEN.

Gustar WinHeLMmM AF Tigern, ledamot af detta
samfund sedan den 24 April 1805, slutade sin
verksamma och gagnande lefnad den 8 Mars
sistlidne år (1832), icke fullt 60 år gammal.

Han kar icke anspråk att blifva räknad bland
vetenskapsmän i högsta mening, bland dessa på
vetenskapernes vida fält sparsamt uppträdande
stor-män , kallade, antingen att ordna förflutna år-
hundradens spridda forskningar, eller att, genom
egna, afslöja någon af naturens ännu dolda lagar,
lösa något af de tallösa band som ännu fjettra
menskliga vetandet, gifva ny riktning åt kom-
mande tiders sträfvande mot ljusets rymder,
Den afgångne intager sitt rum nedom dessa led-
stjernor af första ordningen, men han var med
dem beslägtad, han ägde förmågan att uppfatta
det ledande ljuset, ihärdighet att göra forsknin-
garnes frukter gällande, snille att ordnande om-
fatta föremålen inom hvarje verkningskrets' som
för honom öppnades.

Friherre AF Tigerr föddes den 12 Maj 1772
på Malma rusthåll i Södermanland. Dess fader var

286

Löjtnanten vid fortiftkationen "CHristiAn Tier;
dess moder CATHARINA ErisABETH NORDENFELT,
begge döde 1786. Ätten räknar för sin stam-
fader, Prosten i Seminghundra kontrakt, Kyr-
koherden i Skeptuna och Lunda församlingar i
Upland, Petrus Tuomze, som blef Kyrkoherde
1592, och underskref "Upsala mötes beslut 1593.

Frihberre AF Tizerr blef, under det han id-
kade studier, inskrifven som Volontär vid Söder-
manlands regemente, befordrades 1788 till Un-
deroflicer, deltog i kriget mot Ryssland 1788,
1789 och 1790, samt derunder med heder i 8 sär-
skilta träffningar. Tjenstgjorde vid regementets
fält-artilleri i den skarpa träffningen vid Keltis
baracker, då han erhöll tecknet för tapperhet i
fält, samt sedermera, till krigets slut, såsom bi-
träde vid fältfortifikations-arbetena; blef 1791 Un-
der-Löjtnant vid Södermanlands regementes ar-
tilleri; 1792 då Krigs-Academien inrättades, Kom-
pagni-Oflicer derstädes; 1794 Löjtnant i ar-
men; 1795 Stabs-Kapten vid Jemtlands rege-
mentes fält-artilleri- och Kompagni-Chef vid
Krigs-Academien.

Trenne krigsår, verksamt tillbragte i Under-
Oflicers-graden, invigde honom tidigt i krigets
mödor; visadt mannamod, vunnen erfarenhet,
vidgade kunskaper förde honom på de 4 följan-
de hastigt genom 2:ne Oflicers-grader. Kapten
Tirerr, 23 år gammal, väckte redan ett rättvist
uppseende. Äldre män erkände hans förtjenster,
anande hans framgång; ungdomen, i hvars da-
ning han verksamt deltog, skänkte den stränga
men lifvande ledaren oförställd tillgifvenhet,
punktlig hörsamhet.

Åren 1792 — 1798, hvilka han tillbrag-
te vid Krigs-Academien, utgöra hans egentliga

287

bildnings-period. »Han började med att deltaga
i ungdomens studier och öfningar, men blef
snart mogen att uppträda som dess lärare; be-
gagnade flitigt och uppmärksamt andras under-
visning, men bestämde sjelf riktningen för sin
bildning. Dervid följande mera sitt eldiga snil-
les ingifvelser än medelmåttans vanliga strid. Få
af hans jemnåriga voro i besittning af säkrare
kunskaper i hvad som egentligen tillhör detaljen
af krigsyrket, färre ägde lika förmåga att an-
vända dem, ingen hade såsom han uppfattat
krigsväsendet i dess hela omfång, skådat detsam-
ma, i förening med statsförvaltningens öfrige gre-
nar, landets tillgångar och andra förhållanden,
samt på dem grundade lagar och författningar.

Desse hos en ung man ovanliga bemödan-
den skulle naturligtvis väcka uppmärksamhet.
De som ägde förmåga och tillfälle att rätt bedöm-.
ma dem, blefvo hans vänner och gynnare, andra
ansågo honom för en yrhjerna, som djerf öfver-
skridit de för unga män vanliga gränserna, och
blefvo hans vedersakare, synnerligen som med
det omisskänligen ädla sträfvandet efter sann
förtjenst, och lofliga begäret efter sann ära, före-
nade sig en lågande fribetskänsla och en stor-
mande beundran af de hjeltar som då lyste i
spetsen för det i strid med hela Europa käm-
pande Franska folket; ett sinnelag som den tiden,
ehuru ofta orättvist, ofta förblandades med den
råa folkförförarens, som under frihetens larf dö-
dar fribeten, och för dess sanna försvarare un-
der bilan — En ung, medellös man, med såda-
na anlag, sådan bildning, sådana tänkesätt, 1 en
sådan tid, skulle naturligtvis finna det i djup
fred hvilande fäderneslandet för trångt. Han be-
gärde och erhöll derföre afsked från kompagni-

288

chefs tjensten vid Krigs-Academien och Konun-
gens tillstånd att resa utrikes. Till Frankrike
ställdes kosan. Några vänner, nära lika medel-
lösa som han, gåfvo honom respenningar, min-
dre beräknande egna oppoffringar än den vinst
de hoppades fäderneslandet en gång skulle skörda.

Ankommen till Frankrike, blef han den 14
Juli 1798, efter undergången examen i mate-
matik, artilleri och fortifikation, utnämd till
Ingenieur-Kapten i Fransk me och anställd
vid general-staben af Franska armén i Italien,
der han åren 1798 — 1799, 1800 och 1801
bivistade kriget, och derunder 1799 den 15 Ju-
ni såsem Chef för ingeniörerne vid avant-gar-
det, bataljen vid Castel Nuovo; derstädes bles-
serad och på slagfältet utnämd till Bataljons
Chef (Öfverste-Löjtnant) vid ingeniör-korpsen.
Blef vid Turins öfvergång åter blesserad, samt
krigsfången; men efter 3 veckor utvexlad. Bivi-
stade derpå träffningarne vid Bussolengo och Ri-
voli nära Turin och samma år bataljen vid Fos-
sano, der han, ånyo blesserad, utnämdes till
General-Adjutant i Fransk tjenst. Bivistade se-
dan arméns tåg öfver Alperne, stormningen af
förskansningarne vid Suze och Graviére, träffnin-
gen vid Avigliano och slaget vid Marengo; tåget
till Toscana och fälttåget i Venitianska landet.
Anförde förtropparne vid öfvergången af Mincio-
floden, bivistade bataljen vid Puozzolo, de un-
der fiendens eld förenade passagerne öfver flo-
derne Adda, Brenta och Piave, samt träffningen
vid Castelfranco.

Efter vapenhvilans afslutande uppdrogs ho-
nom att, med de under dess befäl stående in-
geniörer, upprätta en topografisk karta öfver
den del af Venetianska landet som högra flygeln

289

af Franska armen innehade. Efter fredens af-
slutande, ' samt armens återtåg ur Venetianska
landet, då Italienska national-försvaret skynd-
samt skulle organiseras, inträdde han, på dåva-
rande förste Konsuln BonarArTtes' befallning, i
Italienska republikens tjenst, med bibehållande
af den Franska, och blef den 9 Juli 1801 kom-
menderande General-Adjutant, Chef för ingeniör-
korpsen och Direktör för Krigs-Arkivet, samt
förordnad att organisera desse verk, som då,
enligt en af honom på befallning uppgifven plan,
blefvo inrättade; hvarefter han med Italienska
ingeniör-korpsen och General-Adjutanten Bnras-
steR med den Franska, erhöllo uppdrag, att ge-
mensamt upprätta er fullständig topografisk kar-
ta öfver hela Italienska republiken. Likasom
han år 1796 var den egentliga stiftaren af nu-
mera Svenska Krigs-Vetenskaps-Academien, hvars
första Sekreterare han var, blef han ock Sekre-
terare af den på hans framställning år 1802
stiftade Krigs-Vetenskaps-Academien 1 Milano, i
hvars tryckta handlingar flere af honom förfat-
tade 'afhandlingar finnas införde. Samma år er-

höll han, på årsdagen af bataljen vid Marengo,
den 14 Juni, en hedersvärja, och befordrades

den 29 i samma månad till Brigad-General 30
år gammal.
Han jäfvade således icke deras väntan, som

längtade att se söderns lager virad kring den ef-

ter ära och ljus trängtande Nordmannasonens
panna. Vi se honom bland ett folk, kändt för
obenägenhet att värdera förtjenst hos andra än
landsmän, vinna, icke allenast de befordringar

och utmärkelser, som förvärfvas med svärdet,
utan äfven den ovanligare att, ehuru främling,
användas i vigtiga förvaltningsvärf, som fordra

290

annat mod, annan och högre insigt än den som
på slagfältet utmärker krigaren. Den som fär-
das till främmande land för att hämta erfaren-
het, utan att känna sitt fädernesland, utan att
äga en ordnad kunskap om dess styrelse, lagar
och författningar, han saknar den naturliga mått-
stocken för sina omdömen, öfver hvad han i
främmande länder förnimmer, behöfver en half
mansålder för att förstå hvad han ser, och hem-
kommer slutligen till fäderneslandet, medförande
mycket vetande om huru utrikes tillgår, myc-
ken fördom för hvad han utrikes lärt, mycken
benägenhet att hemma göra gällande hvad han
under långt vistande utrikes utöfvat, utan afse-
ende, på om sådaut öfverensstämmer med hem-
landets behof, egenheter och folklynne. Tiger
var ej blottställd för denna snara. Han medför-
de från fäderneslandet all den erfarenhet och
bildning som fordrades för att hastigt och sä-
kert fatta tillståndet i det land, dit han kom,
och anställa jemförelser med motsvarigheterne
inom fäderneslandet. Han ägde förmåga att be-
trakta hvarje ny företeelse med granskande blick;
kunde från första inträdet på främmande områ-
den framgå som jemförande forskare; samla skör-
dar af moget vetande; dem till fäderneslandet
hemföra och sålunda vinna egentliga ändamålet
för sitt sträfvande, jemte det, att på grund af
utrikes ytterligare ådagalagd mandom och skick-
lighet, hemma vinna befordran, och derigenom
tillfällen att gagna fäderneslandet i en vidgad
verkningskrets.

Denna öppnades för honom snart, och vi
se honom i nya vigtiga befattningar gå nya öden
till mötes. Sedan han den 8 Mars 1803 blifvit
nämd till Major i Svenska armén, samt till

291

fäderneslandet återkallad , begärde och erhöll han
afsked ur Franska krigstjensten, och utnämdes
vid hemkomsten den 6 Aug. 1803 till Öfverste
Löjtnant och General-Adjutant af flygeln, samt
anställdes till tjenstgöring hos Presidenten i Krigs-
Kollegium. Förordnades sedermera till ledamot
i komiten angående arméns tross och utred-
ning samt fält-statsreglemente; den 30 April till
ledamot i extra revisions-kommissionen öfver
Krigs-Kollegii kassor och räkenskaper; den 30
Juli till ledamot i Kongl. Krigs-Kollegium, och
den '5 derpå följande Oktober till General-Adju-
tant och Öfverste i armen, samt att i Presiden-
tens frånvaro föra ordet i Kollegium. Samma
år den 22 Dec. ledamot i komiten för artil-
leriets organiserande. År 1805 den 1 Mars ad-

lad med namnet AF TisBeEnL; den 16 Mars leda- .

mot i komiten till jägare-reglementets öfverse-
ende; den 4 April vice Ordförande i Krigs-Kol-
legium; den 16 April Direktör och Chef för
den då inrättade, af honom föreslagne fältmät-
nings-korpsen; den 24 April ledamot af Veten-
skaps-Academiens matematiska klass; den 291
samma månad riddare af Svärds-orden; den 1
Maj ledamot af Finska hushållnings-sällskapet i
Åbo. Författade på nådig befallning ett förslag
till tjenstgörings-reglemente för armens gene-
ral-stab, hvilket samma år, trycktes och vid öf-
ningslägret i Skåne pröfvades. Förordnades den
8 Augusti till ledamot i komiten angående fat-
tigvården och sjukanstalterne i Stockholm. Var
samma år Konungen följaktig till Pommern och
der tjenstgörande som General-Adjutant för ex-
peditionen, förrättandes tillika General-Qvarter-
mästare-tjensten vid armen, hvilken titel honom
äfven den 6 Juni 1806 såsom Chef för fältmät-

202

nings-korpsén tillades. Efter Konungens hem-
komst från armén i Oktober månad samma år,
återtog han sin tjenstebefattning såsom vice Ord-
förande i Krigs-Kollegium. 1808 den 4 Febru-
ari befordrades han till General-Major; förord-
nades ånyo till tjenstgörande General-Adjutant
för armen, den 6 Mars vid Ryska krigets ut-
brott; den 22 April till ledamot i krigs-komi-
ten; den 14 September till ledamot af Finans-
komiteen; den 16 November till ledamot i krigs-
beredningen; samt den 5 December att tills vi-
dare förestå General-Adjutants-befattningen för
Flottorna. Den 23 Mars 1809 erhöll han på
underdånig anhållan tillstånd att nedlägga begge
General-Adjutants befattningarne. Här slutas
första perioden af Friherre AF Tizenris tjenste-
mannabana efter hemkomsten till fäderneslandet.
Vi se honom inom mindre än 5 år uppstiga i
rikets tjenst från kapitens till generals-graden;
erhålla utmärkelser; deltaga i alla vigtiga värf
inom krigs-styrelsen, samt 2:ne gånger beklädes
med det höga förtroende att vara General-Adju-
tant för Armén, och utöfva en Krigs-Ministers
myndighet. |

Sverige hade 1790 ärofullt slutat ett 3-årigt
krig, och hvilade i 15-årigt fredslugn, medan
krigslågan brann öfver nästan hela Europa. Den-
na stora Europeiska fäjd, som ännu fortgår, af-
bruten blott af vapenhvilan, dem vi kalla fred,
hade redan inom första årtiondet af sin tillva-
relse framkallat så genomgripande förändringar i
det förut öfliga sättet att föra krig, 1 begreppen
om medborgarens pligt att deltaga i landets för-
svar, samt i sättet att inrätta och styra krigs-
väsendet, att hvarje folk, som antingen af okun-
nighet, håglöshet, eller blindt förtroende till för-

293

åldrade inrättningars förmenta tillräcklighet, för-
surmmade att följa tidens oafvisliga fordringar,
förr eller sednare skulle röna de bittra följder
af denna, ty värr, hos folken icke ovanliga tank-
lösa säkerhet. VWVi se derföre redan vid slutet af
förra och början af det närvarande århundradet
inom fäderneslandet flere aktade män af krigs-
ståndet framstå klart utredande och ifrigt yrkan-
de nödige omskapningar inom Svenska krigsvä-
sendet. Krigs-Vetenskaps-Academiens handlingar
och flere andra under denna tid utkomne skrif-
ter, samt talrike otryckte af styrelsen infordrade
eller af enskilte sjelfmant inlemnade förslag och
betänkanden rörande denna, synnerligen i stor-
miga tider, maktpåliggande gren af statsförvalt-
ningen, vittna ojäfaktigt att landet icke saknade
män , som med uppmärksamhet följt krigsväsen-
dets förkofran i andra länder och med ädelt nit
i ord och handling arbetade att göra äfven fä-
derneslandet delaktigt af upplysningens fördelar.
Tizeut. hörde till deras krets, han var en bland
de varmaste och snillrikaste; efter hemkomsten
ur Franska krigstjensten den erfarnaste; den lif-
ligaste i striden mot fördomarne; den ihärdiga-
ste att bära mödornes tyngd. Den som gran-
skande följer hans embetsmannabana inser klart

att hans syfte städse var att bereda införandet

af en kraftfull krigs-styrelse, samlad under en
mans ledning, men med bibehållande af en för-

enklad kollegialform, för alla krigsväsendet tillhö-
rande egentliga förvaltningsärender; samt att

rundlägga rikets försvar på en väl underhållen

| och bildad stående arme, förstärkt af en i fredstid
» öfvad allmän beväring under ledning af den ståen-
de arméns befäl och med densamma införlifvad.

Han ägde snille, kunskap och erfarenhet nog

294

för att redan då uppfatta en plan för rikets he-
la krigsväsende efter vidgade åsigter; nog dri-
stighet och ungdomlig kraft att yrka och företa-
ga dess verkställighet; men han saknade rikedom,
börd och tjenstålder, i en tid då personliga för-
tjenster, utan desse yttre stöd, i allmänhet hade
svårt att göra sig gällande, och synnerligen miss-
tänktes och fruktades om de voro förvärfvade i
det land der Jakobinismen nyss fört hävskar-
svärdet. Då nu härtill lägges, att omfattande
reformer icke kunna genomföras utan att mån-
gas vanor, fördelar eller åsigter förnärmas, så
inses lätt hvilken kamp han hade att utstå, och
den billiga granskaren, som i hvarje sak väger
ändamål, medel och motstånd, skall icke neka
den aflidne nitiske mannen rättvisa för det myck-
na goda han under sådana tider och omständig-
heter förmått uträtta; synnerligen om derjemte
i betraktande tages, att riket just under begyn-
nelsen och fortgången af reformerne inom krigs-
väsendet, invecklades i ett vidtutseende krig.

Europas ställning var vådlig. Franska fol-
ket gick från seger till seger. En allmän öfver-
tygelse om Franska maktens och dess lyckliga
ledares oöfvervinnlighet, beherrskade folken som
fåfängt stridt, och delades af regenterne, hvilka,
böjde under den väldiges vapen, antingen i tå-
lig stillhet betänksamt afvaktade tiden att af-
skudda oket, eller begagnade tillfället att, under
deh mäktiges vingars skugga, vidga egna områ-
den på ärliga bundsförvandters bekostnad. Sveri-
ges Konung, lifligt kännande orättvisan af Frank-
rikes framfart, vådan af dess öfvervälde, fortfor
ensam att utmana dess beherrskare' till strid på
Lif och död, troende sig kallad till mensklighe-
tens och de fallne Bourbonernas räddare, förlitan-

205

de sig, i svärmisk sjelfförvillelse, på högre mak-
ters omedelbara bistånd, samt afvisande hvarje
klok beräkning af egen styrka, omständigheter-
nes kraf, verkliga vänners ställning, förmen-
tes dolda ränkor. Friherre af Tigeris lott blef,
att under denna Sveriges pröfvotid 2:ne gånger
kallas i spetsen för , krigsärenderne, och således
till föremål för alia de missnöjen och anmärk-
ningar öfver felaktiga åtgärder, som under detta
sorgliga tidsskifte hemskt nedstämde national-
känslan, och högljudt uttalades sedan statshvälf-
ningen inträffat. Alla kände djupt de olyckor
som oförtjent slagit fäderneslandet, alla insågo
mängden af misstag som ägt rum; få kände olyc-
kornes rot, misshagens upphof, färre voro de
som i en tid, då nya män framträdt att leda
allmänna ärenderne, vågade eller vårdade sig
om att taga den nedstigande medborgsmannens
försvar; hvars öde blef att i långa år oskyldigt
bära skuldbördan af andras politiska villor,
omogna, ständigt vexlande planer, beräknings-
löst, tvert emot dess offentliga afstyrkanden, an-
befallda och utan sammanhang verkställda krigs-
företag. ;
Väl inlemnade Friherre AF Tieeir redan
den 19 Märs 1809, sex dagar efter regements-

förändringen, till regeringen en utförlig, på offent-

liga hahdlingar grundad, embets-berättelse "och
redogörelse för sin sednast anförtrodde befattning;
men ehuru dåvarande Hertigen, Riksföreståndaren,
genom general-ordres af den 20 i samma må-
nad, befallte berättelsens aflemnande till krigs-
archivet och en afskrifts meddelande till Krigs-
Vetenskaps-Academien, förblef likväl detta vig-
tiga bidrag till tidens historia i 13 år okändt
för allmänheten, tills det år 1822 fick ett rum

296

i nämde Akademies handlingar. Denna ult-
märkta skrift, upptagande mer än 10 Wyckta
ark, utgör, bland de talrika som den aflidne ef-
terlemnat,' den som klarast uttrycker dess tän-
kesätt, som embetsman och undersåte. Författad
uuder första dagarne af en timad stats-hvälf-
ning, framgår berättelsen med ett värdigt lugn,
klart upplysande händelsernas orsaker och följ-
der; stlödande sig på offentliga handlingar och
allmänt kända tilldragelser, utan sidohugg till
eget försvar; hvarken förnärmande sanningen
eller den aktning hvarje ädel man är skyldig
olyckan och den fallna menskliga högheten; samt
slutande sig med följande lika anspråkslösa som
enkla framställning: ”Eders Kongl. Höghet vär-
”des vid dess bedömmande taga i nådigt öfver-
”vägande den tids bekymmersfulla omständighe-
”ter i hvilken jag var kallad att tjenstgöra. Med
”en redlig undersåtes uppriktighet har jag i min
”befattning alltid framställt, hvad jag efter mitt
”bästa förstånd och samvete trott vara Konun-
”gen och fäderneslandet nyttigt, samt derefter
”med en militärs skyldiga lydnad verkställt de
”högre ordres mig blifvit gifna.”

Friherre AF Tizerr lemnade det upphöjdare
rum han innebaft och inskränktes till utöfnin-
gen af sina vanliga embetsmanna-göromål; men

tillitades så ofta förrättningar sig företedde, som.

fordrade mödosamt personligt arbete och mogen
erfarenhet i förvaltnings-ärender. Sålunda för-
ordnades han redan den 135 Augusti 1809 till
ledamot i komiten för utarbetande af plan till
en allmän passevolans-inrättning för indelta ar-
mens underhåll vid möten; den 19 September,
att som Konungens Kommissarie afgå till Frank-
rike för att utvexla krigsfångarna, samt den 26
Febru-

297

Februari 1811 att utse och föreslå tjenligaste
stället för en fästnings anläggande i Norrland;
samt kallades den 16 i samma månad till arbe-
tande heders-ledamot i Krigs Vetenskaps-Acade-
mien. Nämdes samma år den 3 Juli till Chef
för de då förenade fortifikations och fältmät-
nings-korpserne, och gjorde samma år en resa
till Frankrike. Han blef den 11 Februari 1812
entledigad från alla sina innehafvande embeten,
lefde sedan efter sin hemkomst på sin landtgård
Rönninge i Södermaniand; men inträdde den g)
Juni 18:14 åter i rikets tjenst; förordnades den
27 i samma månad till ordförande i Krigs-Hof-
rätten; 1815 till ledamot i Krigs-Kollegium ; och
samma år utnämd till Kommendör af Svärds-
Orden. Erhöll 1819 nådigt förordnande att sam-
mandraga alla gällande författningar rörande
krigsväsendet till lands, ett vidlyftigt arbete, som,
fulländadt på nådig befallning, utgafs 1822, in--
”nebållande nära 100 tryckta ark. År 1820 den
17 Februari utnämdes han till ständig ordfö-
rande i Krigs-Hofrätten och förordnades den 1g
Oktober att derjemte fortsätta tjenstgöringen i
Krigs-Kollegium , som vice ordförande. Utnäm-
des år 1821 till Kommendör af Svärds-Orden
' med stora Korset, samt den 5 December till Rid-
dare af Franska Hederslegions-orden. Förord-
nades 1822 den 23 Mars att föra ordet i Krigs-
Kollegium under Presidentens frånvaro som Riks-

Ståthållare i Norrige, och samma år will ordfö-
| rande i komiten till granskning och öfverse-
" ende af krigslagarne. Befordrades 1824 den 14
' Mars till General-Löjtnant; samt den 2 No-
vember till President: Krigs-Kollegium. Kalla-
des den 14 December till ledamot af samfundet

K. V. 4. Handl. 1832. 20

298

för utgifvande af handskrifter rörande Skandi-
naviens historia, samt den 28 Februari 19826
till heders ledamot af Kongl. Vitterhets- Historie-
och Antiquitets-Academien. Samma år den 22
Mars förordnad till ledamot i komiteén till öf-
verseende af författningarne rörande besvär i
ekonomi- och politi- -mål; och den 7 Juni 1827
till ordförande i körbiter ull förvaltnings re-
glementets granskning. Han upphöjdes samma
år den 4 Juli i friherrligt stånd; förordnades år
1828 den I Oktober till ordförande i komiten
för sammandragandet och öfverseendet af de
angående rust- och rote-hållares skyldigheter
utkomne författningar; samt den 12 Februari
1830 till ledamot i komiten att utarbeta för-
slag till en förändrad lönereglering för indelta
armén och generalitetet, jemte flere dermed
gemenskap ägande ämnen.

Mångfaldiga befattningar hafva varit Fri-
herre AF TizeErLrL, under en nära 44 årig tjenste-
tid anförtrodde; oafbrutna mödor hans lott. Men
han älskade sträng sysselsättning och fann alltid
nya föremål, som förtjente utredas, dertill om-
tänksamt användande hvarje ögonblick, som ej
upptogs af de trägna, egentliga embetsgöromålen.
Talrika efterlemnade skrifter bära vittne härom.
Nära 50 af dem äro till trycket befordrade,
antalet af de otryckta, förnämligast utgörande
betänkanden och utredningar af förrättnings-ären-
der, är vida större. Alla hans arbeten bära
stämpel af klar uppfattning, enkel framställning
och ett rent språk, och bör icke obemärkt lem-
nas, att han i allmänhet omsorgsfullt bemödat
sig att befria modersmålet från onödiga främman-
de ord och talesätt, samt vid krigsvetenskapliga
mänens afhandlanden införa eller återupplifva

299

inhemska konstord. Han arbetade med beun-
dransvärd ihärdighet, ordning och lätthet dervid,
understödd af ett starkt minne; ägde en sällsynt
förmåga att ordnande uppträda vid öfverlägg-
ningar, äfven öfver frågor, som lågo utom hans
egentliga yrke; älkade upplysning; meddelade
gerna och utan förbehållsamhet sin kunskap; samt
ägde ovanlig rikedom på utvägar att göra sig
fattlig och att lämpa sitt framställningssätt efter
ämnets och personernes beskaffenhet.

I sin förvaltning var han laglydig och sam-
vetsgrann; obenägen mot onyttiga afvikelser från
stadgad ordning och plan; omtänksam vårdare
af statens egendom.

I sin enskilta lefnad var han sparsam, men
noggrann om andras rätt. Dog fattig på ägode-
lar, men rik på förtjenster, ärad och saknad af
Konung, medborgare och vänner.

Friherre AF TizBEnr var 2:ne gånger gift.
Första gången den 27 September 1799 med Ca-
ROLINA MARIANA DE FERRAND, dotter af Öfversten
i Fransk tjerst CHArLEs Louis DE FERRAND; an-
dra gången den 22 Mars 1819 med SopHia AL-
BERTINA ÖEDERLING, doiter till Majoren C. F. CeE-
DERLING. Han efterlemnade 2:ne barn af förra
giftet: sonen NaArorEon och dottern MArRIAnA WiL-
HELMINA; af sednare giftet dottern CHARLOTTA
CECILIA. ;

300

Pör

1:0

10:0

teckning å de af framlidne Presidenten m.
m. Friherre sv Twru utgifne skrifter.

Svar på kritiken öfver Professor TÖRNGRENS
artilleri — teori-curs, infördt i dagbladet
Stockholms Posten, N:o 25 och följande num-
ror för år 1796.

Krigs-tidningen, sex numror, tryckt i Stock-
holm 1797. Tredje upplagan utkom 1810.
Förslag till ett reglemente för arméns
general-stab; på nådigste befallning förfat-
tadt och tryckt 1805.

Om höjdernes sammanhang på jordklotet,
tal hållet vid presidi nedläggande i Kongl.
Vetenskaps-Academien den 9 Augusti 1809.
Åminnelse-tal öfver General-Lieutenanten
General-Qvartermästaren m. m. VON ÅRBIN,
hållet inför Kongl. Vetenskaps-Academien
den 7 December 1817, tryckt 1818.
Aminnelse-tal öfver General-Lieutenanten,
General-Fält-Tygmästaren m. m. Friherre
C. von CarpberL, då dess sköldemärke kros-
sades den 27 September 1821, tryckt sam-
ma år.

Åminnelse-tal öfver Generalen af infanteriet
m. m. Friherre AF KLERKER.

Åminnelse-tal öfver Generalen af infanteriet
i Kongl. Norrska armen m. m. Krocu håll-
ne inför Kongl. Krigs Vetenskaps-Academi-
en, tryckte 1821.

Sammandrag af författningar, rörande för-
valtningen af krigs-väsendet till lands, för-
fattad på nådigste befallning, tryckt 1822.
Serafimer-Ordens historia i första tidehvarf-
vet från 1285 till 1748. Tryckt 1826 på
Serafimer-Ordens bekostnad.

301

11:0 Uti Svenska krigsmanna-sällskapets, seder-
mera Kongl. Krigs Vetenskaps-Academiens
handlingar, äro följande dess skrifter införda:
1797 Beskrifning om de militära undervis-

ningsverken 1 Sverige.

— Erinran vid anmärkningarne öfver Ge-
neralen m. m. -Frih. Vv. SIiEGEROTHS
afhandling om Gränsfästningar.

— Om Deployeringar.

1798 Tankar om Svenska infanteriet.

— Beskrifning om Recognoscerings-In-
rättningen i Finland.

— Om krigsväsendetsinrättning iSchweitz.

1799 En rättskaffens krigsman.

— Om den tjenligaste krutladdning.

-— Samling af Svenska Artilleri-försök,
med bifogade anmärkningar.

1802 Beskrifning om Italienska Krigs-Ve-
tenskaps-Academiens stiftelse och arbe-
ten, år 1802.

— Anmärkningar rörande försvenskning
af vissa militäriska konst-ord.

1804 Om Casemater.

— Anmärkningar rörande kanoners längd
och kulors spelrum.

1805 Tal då han såsom föredragande ned-
lade sitt embete i Academien 1804.

1806 Något om dristigheten i krigs-opera-
tioner.

— Om smidda jernkanoner.

1807 Tal hållet inför K. Krigs-Vetenskaps-
Academien vid återkomsten från ut-
rikes krigstjenst.

— Om Kongl. fältmätnings-corpsens in-
rättning och arbeten. Fortsättning i
1826 års handlingar.

302

1807 Om Italienska topografiska Ccorpsens
inrättning och arbeten.

— Om det nyare befästnings-sättet.

— Suwödda anmärkningar öfver Svenska
arméns förplägning i fält.

r8rr 1815 — Om Kongl. Krigs-Vetenskaps-
Academiens stiftelse och arbeten. Tal
hållet vid styresmanna embetets ned-
läggande i Academien år 1812.

1817 Om tidens: användande.

1821 General-Major AF Tizerris underdåni-
ga embets-berättelse då han nedla-
de General-Adjutants-befattningen, år
1809, tryckt 1822.

— Tal vid nedläggande af styresmanna-
embetet i Academien den 12 Novem-
ber 1821: om nyttan af de åliggan-
den Academien :föreskrifvit sig att
uppfylla.

1822 Om fysiska geografin.

— Tal vid styresmanna-embetets nedläg-
gande i Academien den 12 Nov. 1828:
om huru Svenska krigsväsendets öfver-
styrelse under framflutna tider varit
inrättad.

;2:0 Uti Italienska Krigs-Vetenskaps-Academiens
handlingar för åren 1802 och 1803 äro föl-
jande dess skrifter införde:

1) Della fatica e della strategia.

2) Delle Carte Topografiche.

3) Delle memorie -militari.

4) Reflessioni sopra I'ondinanza militari.

5) D'un dizionario militari.

6) Delle conversioni.

7) Delle casematte.

303

8) Esposto dei lavori esegniti dal corpo To-
pografico della Republica Italiana.
9) Esposto dei lavori dell" Academia Mili-
tare della Republica Italiana.
13:o Uti Södermanlands Kongl.chushålls-sällskaps
handlingar för år 1820:
Något om vattendragen i Södermanland.
14:o Uti Broocmans magasin för föräldrar och
lärare, 2:dra häftet 1810. |
Om Frankrikes undervisningsverk från bör-
jan af revolutionen till närvarandetid (181 0.)
15:o Uti tidskriften Iduna. Tionde häftet 1824:
Undersökning om tiden då den af Konung
Macnus Lapvrås utgifne, såkallade Sken-
ninge stadga blifvit utfärdad.

ERNER ET Es

Biografi
ÖFVER

Geschwornern EMA NUEL ROTHOFF.

EmManver RorHorF, son af Berg-rådet och Rid-
daren af K. N. O., Birger Fr. BortHorf och MAG-
DALENA AF GEIJERSTAM, föddes på Carl-Gustaf-stads
bruk vid Eskiltuna den 12 Juli 1788. Fadren,
en man af utmärkta natursgåfvor, som hade sjelf
fått en vårdad uppfostran och — genom förbin-
delser med sin tids statsmän, konstnärer och
vetenskaps-idkare") — en vidsträckt verldserfa-
renhet, sparde hvarken medel eller uppmärksam-
het på sonens bildning. Denne fick redan vid 7
års ålder, tillsammans med en äldre bror”=), sär-
skilt lärare, nu mera Domprosten, Doktor E. Berc-
ström, och hölls allvarligen till studier, ej al-
lenast af de klassiska språken, utan äfven af
historien och de exakta vetenskaperna. Om så-
dant är sällsynt vid den enskilta undervisningen,
länder det så mycket mer till beröm för läraren,
som utan tvifvel ännu med rörelse och saknad
erinrar sig de 8 år han tillbragt med en sådan
lärjunge, slutligen mindre som lärare än som
vän, sedan sjelfva undervisningen mer ägnades
åt en yngre broder """), År 1806 tog E. Ror-
HOFF hofrätts- och 1808 bergs-examen, med

heder.

") Vän med Stals-Contorets President LaAcErurim, med
SerGEL och flere vetenskapsmän.
+4) Isaac, Under-löjtn. vid Artilleriet, död 1808 vid Eda
Skans.
++4) Revisions-Sekreteraren BircEr Frepric RoTHorr.

305

heder. Efter att hafva under to-årigt vistande
vid academien förvärfvat sig lärares aktning och
"vänskap, inskrefs han i Bergs-Kollegium i Decem-
ber 1808, och använde de 2:ne påföljande åren
skiftevis till tjenstgöring, och till kemiska arbeten hos
Prof. BeErzernius som lagt hans undersökningar af
nickel och kobolt till grund för beräkningen af
de förhållanden, hvarunder dessa metaller bilda
salter '). Äfven för mineralogien under dessa
åren verksam, fann han i Långbanshytte grufvor
1 Wermland ett eget mineral"), som BeErzE-
rivs benämt efter uppfinnaren """3), under hvil-
ket trivial-namn detsamma blifvit upptaget af mi-
neralogerne. Ordning, drift och skarpsinnighet
utgöra egenskaper hos den verksamme, hvilka,
fastän blott pröfvade på vetenskaperna, merendels
blifva af värde och förtjena uppmärksamhet, han
må kastas af sitt öde in på hvilken bana som helst.

Det national-företag som slöt med att för-
ena hafven, sedan det söndrat nationens tänkesätt,
börjades 1810 med slussbyggnader +), innan man
visste huru ett pålitligt murbruk erhålles till bil-
ligt pris. Den för århundraden ryktbare man,
som väckte och genomdref detsamma, insåg snart
ifrågavarande behof, och vände sig till RoTtHOFF,
som emottog detta förtroende 1810, samt fort-
satte åren 1811 och 1812 sina bemödanden för
detta vigtiga ändamål. De fleste kalkstens-arter i
granskapet af kanal-linien undersöktes. Redan

") Lärobok i kemien, 3:dje del., s. 120 0. f.

") Se Afhandl. i fysik, kemi och mineralogi, III, 324.
") Rothoffit. ; i
Fr) Vid Forsvik. Dessa slussar måste sedan ombyggas.

KE. V. A. Handl. 1832. 2i

306

1811 fann han, och år 1812 bekräftade sig till
full visshet, att tillsats af alun-skiffer gaf det
bästa cement för slussmurningar; men emedan
det, hvaruti brunsten ingick ") fanns godt och af
Terforp godkändes, fortfor man dermed till år
1815, då tillgången på brunsten dels aftog, dels
betungades af långa frakter, och alun-skiffern in-
fördes efter den uppgift RortHorr lemnade. Se-
dermera har, så vidt kändt är, allt cement blif-
vit beredt med alun-skiffer, hvarvid till det me-
sta hans arbetsmetod äfven varit följd, ej allenast
vid Göta-, utan äfven vid Hjelmare kanal, och
man kan derefter bereda ett i vatten hårdnande
murbruk af ämnen, som i Sverige förekomma ym-
nigt och erhållas till ringa pris.

Vid den tid, då Rornorr afsade sig vidare
göromål vid Göta kanal, förenade sig flere om-
ständigheter, hvaribland fadrens med åren tillta-
gande sjuklighet, deruti att fästa hans uppmärk-
samhet mera vid enskilta än allmänna förhållan-
den. Gränsen dem emellan är dock lika obestämd
som likgiltig, der medborgerligt gagnande verk-
samhet är i fråga, som öfverallt skaffar sig ut-

+) I Sverige hafva Qvist, Rinman m. fl. användt
bränd alun-skiffer till cement; men att kvarken des-
sa murbruks-sorter, eller dem Gapp föreslog, voro
rätt tjenliga, följer deraf, att Rinman 20 är sed-
nare företrädesvis omtalar pouzzolanan (se Afbandl.
rör. Mechan. 1794, s. 41). BERGMAN, som fann
Lena-kalken, berömd till murbruk, hålla brunsten, till-
skref detta ämne murbrukets hårdnande i vatten.
Opusc. II, p. 229. SMEATON anmärkte, att orena
kalksorter voro de tjenligaste, tillsatte med sand.
(jemf. Jern-Kontorets Annaler, 1824, s, 261.) Man
ser häraf, hvilken uppmärksamhet detta ämne ådra-
git sig.

307
rymme nog. I Sverige finnas bolag, hvilkas an-
gelägenheter utöfvat ett ganska märkbart infly-
tande på det allmänna. Ett bland dem utgöres
af bruks-societeten; och äfven de större bhruks-
bolagen kunna för sina orter räknas dit. Uti så-
dana angelägenheter begynte nu RortHorF taga
en verksam del, och för kännedomen af jernet
var fristads-rörelsen, 1 Eskiltuna (hvarest den
största finsmides-tillverkning 1 Sverige äger rum),
som han vid samma tid öfvertog af fadren, gan-

ska lärorik genom beröringen å ena sidan med

finsmeden, och å den andra med förbrukaren.
E. Rornorf hade redan 1810 ärft 135 1
Uddeholms bolag, stiftadt 1746 genom testamen-
tarisk' disposition af jernverks-anläggaren BEnGt
Gustar GeiseER, hvars. afsigt var, att genom en slägt-
förening gifva styrka åt den i Wermländska Elf-
dala nyskapade bruksrörelsen, samt betrygga släg-
tens välstånd rt bredd med ortens stigande för-
kofran. Då E. RortHorF inträdde i detta bolag,
lefde ännu stiftarens son, under hvars förvalt-
ning redan 1787 en ny kyrka och kapellslag
(Gustaf Adolfs kapell) uppstålt, der, hvarest för-
ut endast några få strödda pörten eller finntorp
funnos. Den vördnadsvärde gamle fann, snart hos
den unge E. RorHorF det ljusaste hufvudet, stör-
sta arbetsförmågan och det oegennyttigaste nitet
bland samtida intressenter, och att ingen så, som
han, uppfattade stiftarens anda, samt förmådde
leda dagens vexlande opinioner bland mångsin-
nade delägare. =E. RortHorFf motsvarade. den ål-
driges förtroende, och hans ungdomskraft slöt
med den grånade. erfarenheten ett förbund, hvar-
uti den sannaste patriotism utgjorde själen, slägt-
kärlek och hjelpsamhet formen, outtrötilig verk-
samhet medlet, och ortens samt bolagets samti-

308

digt stigande välstånd, den lyckliga frukten. Så
blef folkets själavård, undervisning och välstånd,
landets uppodling och förbättrade skötsel, vägars,
båtfarters och flottleders öppnande, en förbättrad
skogshushållning och jernhandteringens riktiga be-
drifvande föremål för honom af lika vigt som bo-
lagets egen vinst; ett i sanning stort sätt att förval-
ta enskiltes angelägenheter! — Han utverkade det
beslut, att bolaget skall bispringa alla dem af
sina underhafvande, hvilka sakna medel att be-
sörja barnens undervisning; och var i allmänhet,
alltid den första, att med råd och gerning hjel-
pa. Sjelf uppgjorde han kontrakt för hvar och en
af bolagets talrika lägenheter, och granskade hvar-
je år, under 20 på hvarannan följande, verkan
på folkets bergning, Bland flere hundrade var
icke ett tiotal i behof af ändring; ett lika stort
bevis på skarpsinnighet som nit för folkets väl,
som också belönades med dess kärlek. — Åker-
brukets svaga tillstånd i Elfdaln sökte han af-
hjelpa äfven derigenom, att han tid efter annan
lät yngre arbetare från Elfdaln inläras till jor-
dens skötsel vid hans eget åkerbruk i Söderman-
land, ifrade för afskaffandet af det i Elfdaln
brukliga mångåriga hafre-sädet på samma jord,
och införde vexelbruk, i början medelst tadelnin
af frösorter. — Förutom de betydliga väganlägg-
ningar som under Rortnorrs tid förehades i Elf-
dals-orten, både på statens och bolagets bekost-
nad, fästade han sig äfven vid ernåendet af en
oafbruten båtfart och transportled emellan Elf-
daln och Venern, genom sluss-anläggningar vid
Deij- fors och Forshaga sågverk i Clara elf.
Sedan HRorHöFF förmått sufta ett särskilt bolag
för detta, af länets styrelse nitiskt omfattade ända-
mål, Uddeholws bolag hade tecknat sig för 20,000

309

R:dr B:ko, ett statsbidrag stort 100,000 R:dr
blifvit beviljadt, början gjord med materialiers
anskaffande, och framlidne H. Ex. Grefve von
PraTten förklarat företaget i högsta måtto gagn-
ligt och afsevärdt m. m.;; afstannade det likväl
i följd deraf, att utbetalningen af statsbidraget
inställdes. Hans möda härvid är dock likväl icke
för framtiden förgäfves nedlagd, och sjelf uppre-
pade han ofta, att belöningen för ett gagneligt
företag, hufvudsakligast ligger förvarad i den der-
till drifvande känslan. — Skogshushållningen be-
fordrade han genom bestämmandet af afbruknin-
gens rätta »mått, samt genom skogarnas disposi-
tion efter belägenheten. En masugn flyttades; en
stångjernshärd flyttades från masugnarnas gran-
skap m. m.; allt efter en sammanhängande plan.
Grufvedriften undgick icke eller hans uppmärk-
samhet. Bolagets betydliga jerngrufvor, Taberget,
hade i äldre tider bearbetats oregelbundet. Att
genom rätt anlagda försöknings-arbeten undersö-
ka fältet; alt genom vattens ditledande bereda
tillräcklig kraft för konst- och :spel-byggnader;
att bringa malmbrytningens ekonomiska del i
skick under 'arbetarnes utkomst och trefnad i
förening med en ökad malmfångst till billigt pris
m. m,, utgjorde beständiga föremål för hans mång-
åriga bemödanden, hvilka kröntes med den fram-
gång, att Tabergs grufvor för närvarande äro de
mest malmgifvande, samt för framtida malmfångst
mest tryggade bland alla inom Filipsstads norra
bergslag. En af E. Rortorf utstakad försök-
nings-ort, hvilken ledde till upptäckten af'ett'
vidsträckt, med de äldre grufvorna parallelt stry-
kande malmlager, bevarar åt efterkommande min-
net af hans der nedlagda mödor, då den upp-
täckte grufvan redan året före hans död af tack-

310
samma intressenter benämdes efter honom. Om-
sorgen för malmens uppfinnande utsträcktes af
honom till hela orten, emedan ban ansåg bola-
get vara skyldigt att uppmuntra och understöda
försök till beredande af nya samt utvidgade malm-
tillgångar för framtiden. Att han under allt det-
ta icke åsidosatte bolagets egna angelägenheter,
kan slutas deraf, att dess tackjerns-tillverkning
under hans ledning ökades från 5 å 6ooo till
10 å 12,000 skepp:d årligen; att under hans led-
ning och uppsigt, anlades år 1819 Ufvanå bruk
i Wermlands finnmark, med 3:ne härdar och
1350 skepp:d privilegieradt smide. Men den plan
han uppfattade för jernhandteringens riktiga be-
drifvande i nämde ort, inskränkte sig icke till
bolagets enskilta fördelar, utan omfattade hela
det ofvanföre belägna landets befolkning och väl-
stånd. Ända från Fämunds-sjön, derintill Röråås
kopparverks skogar gränsa, löper Clar-elfven nä-
stan rakt sydligt till Venern genom Trysshilds
prestgäll i Norrige, samt socknarna Dahlby, Ny,
Ekshärad, Råda m. fl. i Wermland. Af dessa
trakter upptaga Trysshild, Dahlby, Ny och Eks-
härads socknar en högst betydlig yta, till större
delen glest bebodd af torftiga invånare, utan an-
nat näringsfång än skogarnas sköfling genom en
sig sjelf skyndsamt förstörande timmerhandel, ett
öfverdrifvet svedjande och en derpå grundad, fö-
ga lönande boskaps-skötsel. Jordmånens och det
frostiga klimäatets beskaffenhet utgör äfven, i stör-
sta delen af dessa trakter, ett i århundraden oöf-
vervinneligt hinder för åkerbrukets utvidgning till
grund för en ökad befolkning. RortHorf ansåg
jernhandteringen så väl här, som på de flesta
skogstrakter i riket, vara odlingens föregångare
och stöd, och fann nedra delen af Elfdaln belä-

III

gen så nära intill bergslagens malmtillgångar, att
en utvidgad tackjerns-tillverkning kunde i Sun-
namo, Råda och en del af Ekshärads socken, samt
Gustaf Adolphs kapell, tillvägabringas, och tjena
till grund för dels nya, dels utflyttade smiden i
den öfre Elfdals-ortens, 1 Clar-elfven utfallande
talrika sido-elfvar. Han ansåg Clar-elfvens båt-
barhet allt ifrån Råda socken ända upp till Gun-
neby i Dahblby, en sträcka af 9 mil, lemna en
naturlig hänvisning på tackjernets uppfraktande,
och stångjernets nedfraktande för ringa kostnad,
och att, om alla dessa natur-förmåner rätt be-
gagnades, en solid och vidsträckt jerntillverkning
1 dessa trakter kunde befolka dem och rikta sta-
ten med nya medborgare och ökade stats-bidrag.
Utvidgad malmfångst i bergslagen, stora tackjerns-
blåsningar i nedra Elfdaln, stångjerns- och manu-
| faktur-smiden i öfre Elfdalen, en uppstad vid
Munkforss, derifrån genom slussar vid Deijeforss och
Forsshaga kommunikationen blefve öppen med Gö-
| teborg, och som skulle bereda varubyte emel-
| lar öfre Elfdalns behof och produkter, utgjorde
| tillsammans den idé, som ledde E. RoTtHOoFFs
| verksamhet i Wermland. Samma hjelpmedel,
som fordom visat sig så verksamt vid jernhand-
| teringens utbredande i Sverige, nemligen skogar-
| nas bevarande närmast grufvorna för tackjerns-
blåsning, ansåg han äfven böra användas här,
och föreslog derföre utvidgandet af Filipstads
| norra bergslag till nedre delen af Elfdaln. Oak-
tadt motstånd, i början af flere, och sedan af
färre vederbörande, har dock detta förslag vun-
nit afseende , ehuru på ett med hans större,
| omfattande plan föga öfverensstämmande sätt.

312

Så väl vid sammankomsterna inom Weim-
lands bruks-distrikt, som inom bruks-societeten,
deltog E. RortHorr med sakkännedom, en utmärkt
rådighet och sällsynt parlamentarisk färdighet i
de flesta öfverläggningar af vigt, och ämnen sak-
nades icke, som påkallade hans uppmärksamhet.
De så kallade puddlings-försöken hade redan fle-
ra år fortgått utan synbart resultat, ehuru kost-
naderna voro betydliga "), då E. RorHorr år 1820
väckte uppmärksamheten, så väl på sättet att för-
söka, som på ändamålet med försöken, och yr-
kade på nödvändigheten att lära känna den pro-
dukts beskaffenhet "), som i England erhölls ge-
nom puddlings-metoden, eller att söka Engelsk
erfarenhet, samt införskrifva och undersöka pudd-
ladt jern. Denna klara tanke gjorde sig genast
gällande, ehuru ny och opåtänkt den öfverföll
hvar och en, Puddladt jern införskrefs. Rortnorr,
som, jemte Hacström och Rinman, utsågs alt pröf-
va det, fann det svårt att bearbeta, sönderfallan-
de i stora flagor, utåt kanterna, under omräck-
ning, och lemnande blott korta stycken af riktig
täthet. Hacström såg det under omräckning spjel-
ka sig såsom träd, och Rinman ansåg det vara så
odugligt, att han betviflade det yara från Eng-

land.

") Då circa 30,000 R:dr B:ko, slutligen emellan 40 och
50,000-

++) Uti en offentlig handling sades (i Mars, 1821) puddlingsför-
söken ”vara af så mycket större vigt, som med framgången
deraf, och med denna nya metods användbarhet, en
epok torde börja, som gifver det Svenska jernet ett
afgjordt företräde framför de länders, hvilka icke äga,
med Sverige, lika godartade malmer till grundämne
för deras tillverkningar.”

313

land 5). Ett lika oväntadt, som kärkommet re-
sultat — och den i Sverige allmänna, 10-åriga
föreställningen om arbetssättets förträfflighet, ut-
byttes nu emot den motsatta öfvertygelsen om
dess oduglighet. Men Rortnorr, som -kände att
Engelskt puddladt jern förbrukades i stort, ej
blott inom England, utan äfven inom länder,
hvarest en hög införsels-tull på samma jern, klart
häntydde fruktan för täflan med samma länders
egna tillverkningar, föranledde genast pröfning af
finare dimensioner af puddladt jern, hvarvid det-
samma befanns användbart till många, äfven till
grannlaga behof, ehuru: omsmidning fordrar var-
samhet. ; i

Engelska puddlade jernet hade undergått en
väsendtlig förbättring. Dess användbarhet till ge-
vär, ankarkedjor m. m., borgade derför. Icke så
med det Svenska jernet. Pornem, RInmaAn och
Nordvewair. hafva klagat deröfver, under ett år-
hundrade. Detta ämnes- och stångjerns-bered-
ningens tillstånd inom fäderneslandet förmådde
RorHorrF, att, inför 1823 års bruks-societet, yrka
på nödvändigheten af skyndsamma åtgärder till
förbättring. Jern-Kontors-inrättningen, sade han,
har haft till föremål, ej allenast handteringens
bestånd, utan äfven dess förkofran, Hvarje nä-
ring, som icke delar den allmänna täflan, hvaraf
andra länders framsteg lifvas, skall småningom
blifva mer och mer umbärlig för verlden; hvars
anspråk hon ej motsvarar, och gifva vika för
medtäflare, som gått henne förbi, och fyllt den
plats, hon, sjunken i glömska, lemnat ledig.

”) Det puddlade jernet hemförskrefs från Hamburg, och
tillhörde sannolikt ett äldre lager af Engelskt pudd-
ladt jern.

K. V. 4. Handl. 1832. ; 22

314

Idkare af en sådan näring äro lika mycket alt
beklaga, som deras fädernesland. Täflande i van-
makt, söka de hvar från sig hvälfva en förlägen-
het, som väl tillskrifves konjunkturen, men i sjelf-
va verket är rotad uti industriens högre, tide-
hvarfyen genomgripande ordning, och söka hvälf-
va sin obelåtenhet på samhället, medelst ned-
tryckning af priserna på råämnet och arbetet,
samt varans försämring. ”Talaren ville ej tilläm-
pa denna sin mörka skildring på brukshandte-
ringen i Sverige, men hvilade ingalunda trygg
för framtiden, utan att föreslå vigtiga åtgärder.
Hans väl motiverade, och af det mundtliga fö-
redragets hela värma understödda, samt med en
ovanlig redighet utförda förslag, rörande jernvals-
ning, bifölls af societeten, oaktadt detsamma ha-
de blifvit afstyrkt, både af dess fullmäktige och
deputerade. Idén var icke ny. Redan PorHem
hade väckt den, ehuru jernvalsningen i England
anses vara påfunnen af EHASELDEEN år 1785. I
Sverige var den af vårt lands ryktbaraste författare
ansedd att kunna införas, och göra en betydlig
besparing i arbete "); och framl. Hans Ex. Gref-
ve VON PrATtEn omfattade lifhgt ”möjligheten af
en betydlig förbättring i en af rikets hufvud-
näringar, alldeles nödvändig, om den ej skall
förfalla och gå under ""). Societeten beviljade
20,000 R:dr till försöken, men innan de bragtes
i gång, var redan Svenskt härdsmält jern utval-
sadt i England, och RortHorr ägde vid slutet af
år 1825 tillfälle att undersöka detta jerns egen-

”) Lär-bok i kemin, 2:dra del., tr. 1812, s. 199.

>) I bref af den 12 Nov. 1824 till Assessor LAGERHJELM,
rörande flera vigtiga delar af Svenska jernhandteringen.

315

skaper "). Sedan han funnit det Svenska valsa-
de jernet, i jemförelse med Engelskt eller Svenskt
(smidt), öfvervägande godt, tillägger han: ”Gud
ske lof, att iden om härdsmältning och valsning
var en klar, riktig tanka, som kan slå rot
i fäderneslandet. Min glädje är ganska stor,
så att jag nu tror mig hafva lefvat till något,
genom deltagande i denna sak, —.” Hvem ne-
kar ämnets vigt? och hvilken tviflar väl derpå,
att sanningen förr eller sednare gör sig gällan-
de? Den ädle mannens glädje var-ej allenast
stor, men den var ren, och inga menskliga för-

") Det profvade jernet var af 4 slag (hvaribland sor-
terna a, b och d Svenskt och c Engelskt jern):
a, slaget under stångjerns-hammaren till 23 tums fyr-
kant, och utvalsadt till 3 tums rundt.
5, smältstycke, utvalsadt till 3 tums rundt.
c, Engelskt jern af 3 tums fyrkant.
d, slaget under stångjerns-hammaren till 23 tums
fyrkant och utvalsadt till 1 tums fyrkant.
Det pröfvades på 2:ne sätt:
1:0 under tung räckhammare i hastig gång:

a, b och d, uträckte dels till 3, 3 samt mindre
än 3 tums fyrkanter, dels i samma heta till
3 och 7; tum platt o. s. v., befanns för-
träffligt.

c, uträckt på samma sätt, fick i platta dimensio-
ner kant-brakor och trasades i fyrkant-dimen-
sioner.

2:0 i smidning för hand:

b, pröfvades på allrasträngaste sätt i klyfning, ut-
bladninog, hålslagning, uppstukning och böj-
ning, och förhöll sig i allo FÖRTRÄFFLIGT;
så att det Svenska wvalsade jernet, jem-
fördt med Engelskt eller Svenskt (smidt)
är öfvervägande godt, ända derhän, att redan
många smeder härstädes (i Eskiltuna) med för-
undran och beröm arbetat stycken deraf.”

(Utur ett bref af Rortzorr dat. d. 9 Nov. 1924.)

316

hållanden kunde utplåna intrycket deraf. Frågan,
som RorHorF väckt, blef snart föremål för flera
personers och myndigheters handläggning, sedan
mångfaldiga och mångartade försök, hvari Ror-
HOFF äfven tog någon del, hade ytterligare be-
kräftat hvad han först fann; det valsade, Svenska
jernet hade, genom tidningarne, varit erbudet åt
allmänheten till pröfning; smidesprof företeddes
inför 1826 års bruks-societet. Rornorr fick då
åter ett lysande tillfälle att utveckla sin sällsyn-
ta talgåfva, för att utverka societetens tillstyr-
kande, rörande anläggning af -valsverk; ehuru
denna gång utan önskad verkan. Oaktadt allt det
motstånd, som frågan om jernvalsning i stort rön-
te hos societeten, beviljade likväl Kongl. Maj:t
ganska vidsträckta och förmånliga privilegier för
anläggningen. En aktie-teckning öppnades, hvil-
ken dock, i anseende till omständigheter, hvilkas
undanrödjande icke stod i någon enskilds makt,
icke motsvarade behofvet.

År 1811 antogs E. RorHorr till v. Notarie i
Bergs-Kollegium; år 1814 till kemisk stipendiat
derstädes, sedan han 1813 erhållit Geschworners
namn och värdighet, Han förrättade sedermera,
på Kongl. Bergs-Kollegii förordnande, den un-
dersökning vid Ädelforss guldverk, som grunda-
de beslutet om dess nedläggande. År 1823 blef
E. RorHorr, tillika med f. d. Assessoren P. LAGER-
HJELM, af Kongl. Maj:t förordnad att företaga
granskning af bergsförfattningarna, samt i under-
dånighet afgifva förslag till de rättelser och för-
bättringar uti desamma, som kunde finnas ända-
målsenliga. Detta uppdrag fullbordades efter
hand, så att år 1824 ingafs underdåniga förslag

till grunder för stångjerns-smidets friare utöf-

ning, samt en friare tackjernshandel; år 1826,

317

förslag till grufve-stadga; år 1828, förslag till
bergs-styrelsens organisation, samt 1830 till grun-
der för hytte- och smides-stadgar, äfvensom till
de förändringar, hvilka i öfrigt ansetts lämpliga
och nödiga. Den slutliga redovisningen inför Kongl.
Maj:t, för fullgörandet af nämde förordnandes in-
nehåll, ingafs i början af år 1831, hvarefter Kongl.
Maj:t sistlidet år i nåder förordnade, att dessa
förslag, såsom innehållande åtskilliga vigtiga och
betydliga förändringar i afseende på bergshand-
teringens bedrifvande, hvilka, innan något beslut
derom fattas, synas lämpligen böra komma till
den allmänhets kännedom, som frågan på ett el-
ler annat sätt rörer, så alt dess tankar och öf-
vertygelse om lämpligheten och nyttan deraf må
kunna stadga sig, skulle tryckas och vissa exem-
plar till vederbörande embets- och tjenstemän
samt de bruksidkare, som derom önska kännedom,
utdelas; hvartill viss summa af Kougl. Stats-Konto-
ret anordnades. Detta vidt omfattande arbete är så-
ledes underkastadt den allmänna och stränga gransk-
ning, som vederbör, och som icke bör trädas i förväg
af något omdöme här. Nog af, arbetet har upp-
kommit till följe af Kongl. Maj:ts nådiga förord-
nande; det rörer en bland rikets hufvudnärin-
gar, och i en tidpunkt, då handteringen har att
strida emot öfverlägsna kapitaler, arbetsmetoder
och afsättnings-tillfällen hos idkarne af samma
näring i främmande länder.

År 1810antogs E. RortHorr till öfvermasmästar-
elev, på Jern-Kontorets stat; kallades 1815 till le-
| darnot af Kongl. Vetenskaps-Academien; år 1815 af
Kongl. Landtbruks-Academien, och förordnades år
| 1824 till ledamot uti direktionen öfver Carl-Gustaf-

stads gevärsfaktori och bruk, samt Eskiltuna fristad; i

318

hvilken sednare egenskap han år 1829 ularbe-
tade förslag till besigtnings-reglemente.

Alla dessa göromål förhindrade honom icke,
att, äfven inom kretsen af sin hemort, uppfylla
hvarje fordran af en medborgare, som hvarken
skyr mödor, eller fiker efter sådan sysselsättning,
som lemnar lysande spår efter sig. Han hade
den stora förtjensten af det i Eskilstuna varande,
Rekarnes härader tillhörande, lazarett, alt han
från 1823, intill sin död, gratis förde inrättnin-
gens räkenskaper, uppbar medlen, redovisade in-
för årliga bolagsstämmor; dervid han var ordfö-
rande; äfvensom han i direktionen ledde öfver-
läggningarna, förde protokollen, samt delade med
tvenne direktörer och lazaretts-läkaren en idke-
lig tillsyn på sjukvården. Han förde äfven bref-
vexlingen med Konungens befallningshafvande om
det med lazarettet förenade kurhusets inkomster,
redovisade dem årligen, och bevakade dessa för
orten nyttiga inrättningars bästa vid alla tillfäl-
len. Af stadens undervisningsverk hade han äf-
ven mycken förtjenst. Uti det förslag, som år
1827 afgafs i detta ämne, yrkade Rortorf bland :
annat, att tillfälle borde gifvas ungdomen, att få
kunskap i figurläran, i räknekonstens använd-
ning på enkla figurer, i ritning, och dessutom,
någon gång i veckan, i naturlärans grunder. Stif-
tets Biskop har också beklagat den verksamme med-
borgarens för tidiga bortgång. Uti stadens fattig-
vård tog RorttHorf äfven mycken del, så ofta han
hade tid, att bivista öfverläggningarna derom.
Sjelf i hög grad hjelpsam mot de fattiga, for-
drade ban likaså barmhertighet af alla, något
mer ägande, särdeles emot dem, som utan eget
förvållande råkat i betryck. I Eskilstuna var han
hosatt, skötte der handelsrörelsen med i frista-

319

den tillverkade varor, äfven utom Sveriges grän-
ser, sedan han för flera år tillbaka hade, med
dryg kostnad, och utan allmänt understöd, ut-
sändt en handels-expedit för öppnandet af afsätt-
ning i Danmark och norra Tyskland. Den, för
underlättandet af sådana handelsföretag, inrättade
licentfond , behöfdes för andra ändamål. Från
Danmark ingick sedermera årligen reqvisition,
ehuru till ringa belopp.

E. Rorttorfs kroppsbyggnad var svag, och
likväl vårdade han ej sin helsa. Hans sysselsätt-
ningar påkallade ofta resor vintertid. Vid sin
faders död 1831, som på honom gjorde ett djupt
intryck, ådrog han sig en förkylning, som förde
honom nära grafven. Räddad för den gången,
tilltog helsa och krafter småningom, och han syn-
tes alldeles återställd, då under en resa till Streng-
näs, hvarest tryckningen af förslaget till ändrin-
gar i bergsförfattningarne pågick under hans in-
seende, en ny, stark förkylning lade honom på
sin dödsbädd. Han hade redan, under föregåen-
de årets sjukdom, sett grafven på nära håll, ta-
lade gerna derom, och med en stilla längtan, och
använde sitt sista lefnadsår under en ifrigare för-
beredelse än fordom. Han tillvann sig derunder
ett högre lugn, större grad af mildhet, och den
sinnets höghet, scm, efter menniskors ögon, gör
öfvergången lätt från tid till evighet. — Uti hans
svaga kropp bodde en liflig själ, med stora gåf-
vor, både af hjerta, minne och tanka. Med den-
na liflighet och, i allmänhet, öfverlägsenhet, var
| det icke lätt, att för en ytterst verksam vilja tå-
| la de inskränkningar, som de menniskor, med
hvilka hans många och mångartade sysselsättnin-
gar satte honom i beröring, af ena eller andra

320

skälet låto honom vidkännas. Skarp, så väl mot
andra, som mot sig sjelf, blef han ock föremål
för osanna och sårande rykten. Än sades han va-
ra egennyttig, än hård; men hans underhafvan-
de, de som hade affärer med honom, hans släg-
tingar och de fattiga ikring honom, tala med an-
nan tunga, tala med saknad eller med tårar! Så
yttrade sig den åldrige själasörjare, som invigde
hans stoft i jordens famn; och hans ringa qvar-
låtenskap, oaktadt ett högst indraget lefnadssätt,
och en utmärkt omtanka och duglighet i sitt yr-
ke, vittnar emot förtalet. Han hade ett af natu-
ren oböjligt lynne. Om han ej iakttog den yt-
tersta omtanka att dölja sim öfverlägsenhet för
den fåfänge, eller att, vid åsynen af den dolda
illviljan, återhålla utbrottet af den lifligaste rätts-
känsla, eller ändtligen, om han lät den sjelfkära
okunnigheten blotta sig utan skonsamhet, och
derigenom icke undvek ovänner, så kan det å
andra sidan försäkras, att han ägde vänner, ej
blott i råd, men dåd. Den genomträngande blick,
hvarmed han liksom hälsade hvarje nytt ämne,
kunde ej alltid, fastän saken utgjorde hufvudfö-
remålet, undgå att såra den eller dem, som sjelf-
ve deruti inblandade sin egen personlighet; men
skarpsinnigheten blir ej overksam för motstånd
af sådan art. Den är en Guds gåfva, och det folk
att beklaga, som icke till vårdare äger män af
vidsträcktare synkrets än mängdens; men deras
lott är ej afundsvärd, ty fåfängan vill gerna va-
ra främst, och okunnigheten och dolskheten i ro.
Oftast är det kommande slägten allena förbehållet
att skörda frukten af de frön, som obemärkt såd-
des under förflutna tider. Men menniskans pris

ger

321

ger ej den ädle den belöning han söker. Sjelf
ombud från en högre makt, är det der han fin-
ner lönen! |

Geschwornern RotnorF var sedan år 1820 gift
med Hepp, WaArrQvist, dotter af Prosten i Eskils-
tuna, Doktor SetH WaArrQwvist; men detta äkten-
skap var barnlöst.

E. Rornorf undvek gerna författarskap, se-
dan han var kommen till mognare år; men hans,
från öfriga göromål lediga tid, användes äfven
då för litterära yrket, gemensamt med andra.
De af honom ensam författade afhandlingar äro;

Undersökning af ett brunt, granatformigt mine-
'ral från Långbanshytte grufvor; tr. i Afhandl.
i Fysik, Kemi och Mineralogi, T. III. 1810.

Afhandling om några Svenska bitterkalker; tr.
1811 1 Vet.-Acad. Handl.

Undersökning af en spatig, blå kalksten från
Malsjö; tr. 1812 i Vet.-Acad. Handl.

Undersökning af en fornlemning; tr. 1814 i dito.

Om mynt- och wvaru-representation; Stockholm
1823; anonym.

Flera af hans många utlåtanden och yttran-
den, rörande allmänna ärender, eller i embets-
väg, äro tryckta. Se Handlingar rörande verks-an-
läggning för stångjerns-valsning, Stockholm 1827;
Jern-Kontorets Annaler X. Stockholm 1827, 0. fö

—

| K. V. 4. Handl, 1832. aå

Kongl. Vetenskaps-Academien har under lop-

pet af år 1832 fått emottaga följande
föräringar:

Till Mineralogiska Museum.

Åftir von HausworF? åtskillige guldmalmer fr. Antioquia,

Några smälta massor, tagna ulur krateren af
volkanen Puracé.
Ett stycke hvit arsenik, enligt uppgift hämtadt ur
nämde crater.
Abbé Ranzanr: 50 st. Italienska mineral-Stuffer.

Till Zoologiska Museum.

Hr Häradshöfding P. CLEmenteorF, en Canis Vulpes
var., med hvit ring kring halsen; från Luleå.
Hr Kammarjunkare EKENSTJERNA , en Corvus Fru>

gilegus g&.
Hr J. WanrBerc, Ett skelett af Strix Funerea.
en Sylvia regulus &"'
en Certhia familiaris &.
en Picus viridis 9.
en Emberiza nivalis & jun.
Hr Löjtnant Rosson, ett Cranium af Lutra vulgaris.
en underkäk samt mulen af Cervus alces.
Hr Baron K. BeckFrus, ett Cranium af Felis virgata.
en Tetrao (hybridus) Urogaloides &.
Hr Prosten Ekström, Mus sylvaticus, flere exemplar.
5 Fringilla linaria.
I Sylvia regulus.
rt Coluber Natrix Var.
1 Parus coerulus g&.
5 Clupea harengus Lin.
2 Cyprinus Farenus Art.
Cyprinus foxinus.

323

Af Hr Prosten EKstrRöm,
Gobius niger.

» » minutus.

Gasterosteus trachurus
» » gymnurus h flere exempl.
D » spinachia

Clupea harengus (små exempl.)

en Krabba.

Ägg af Strepsilas collaris.
dito » Totanus hypoleucos.
dito » Larus argentatus.
1 Mergus merganser & jun.
1 Larus argentatus.
» » canus, jun.
» a Sterna caspia.
Sygnathus ophidion &', bärande äggen.
Totanus fuscus i sommardrägt.
Anser albifrons & gamla.
» 2» albifrons 9 gamla.
» » albifrons Q unga,
Anas Penelope & gammal i vinterdrägt.
» Penelope 2
Vespertilio pipistrellus.
I Strix passerina Q.
1 Parus palustris Q.
1 Certhia familiaris,
3 Anas clangula 2 I & I Q;
1 Falco Chrysaétos fo
I Alcea torda Q i vinterdrägt.
Hr Professor StårL, en Äggklasse Nä ett Snäckdjur
(Fusus) fr, SN
Hr Professor Binruing, ett Skelett af Herpestes major.
en Mus musculus Var. alb.
en Corall.
Hr Stenius, en Sylvia regulus Q.
Hr Banko-Kommissarien v. HorstÉn , en Sturnus vul-
garis &.
en Anas acuta Q (biennis).
Hr A. v. HorrstÉn, en Sylvia cinerea &'
ett Ägg af Certhia familiaris.
en Sitta europea.
en Loxia pythiopsittacus.
en Turdus merula, jun.
en Sewrus vulgar' Q.

I
I
I
I
2
3
2
2
I
5.

324

Af Hr A. v. HorstÉn,
en Cuculus — canorus 9.
en Vespertilio » » &.
en Larus fuscus & jun. -
en » >» fuscus & adultus.
Hr Kyrkoherde JessiscH, ett Cranium af Felis cervaria.
Hr Hof-Jägmästare Fack, två stora cranier af Ursus
arctos.
ett litet eranium af Ursus arctos, jun.
ett skinn af Ursus arctos, junior, med hvit
ring om halsen.
en Haematopus ostralegus.
en lefvande unge af Ursus arctos &.
Hr Hör, en Gadus Lota, junior.
Hr Bryggare RosenBrap, en Psittacus Illigeri.
Hr Direktöre GauTtmEer, en Simia sabxea.
Hr Stads-Major ÖrFvergErG, en Strombus gigas.
Hr Brukspatron Öman, en Falco albicilla.
Hr Major HJerm, 44 arter Fiskar, några Amfibier
samt åtskilliga Insekter och Maskar från Ostindien.
HAr Garfvare C. M. ZeETTERWAL, ett skinn af Canis
Lagopus.
ett dito af Canis Lagopus med blått kors på ryggen.
Hr Öfver-Smedsmästare Tamm, en Strix nyctea.
Hr Littorin, ett Cranium af Ursus arctos.
ett Dito af 2 » maritimus.
Hr Banko-Bokhållare Lispgorc, en Coracias garrula,
en Parus caudalus.
Hr Öfverst-Löjtnant Teve, två Charadrins movri-
nellus I & 9.
Hr Öfver-Post-Direktör LAGERHEIM, en vacker sam-
ling Brasilianska insekter.
Hr Tobaks-Fabrikör LJuncrör, en Mustela erminea
fi öfvergång till sommardrägt.
3:ne Gallinula erex: 1 & adult. 2 &A junior.
Hr Professor WauLBErG, en samling insekter från
Italien.
Hr FinckeE, en Sphinx populi.
Hr Löjtnant G. MAnnErsTRÄLE , 2:ne Anas nigra & & Q.
Hr Brukspatron HormstEboTt, ett skinn af Canis La-
gopus.
Hr Professor A. Retzius, en Mustela lutreola.
två Clupea harengus från
Hammerfest.

325

Af Hr Professor A. Retzius, en Wespertilio pipistrellus &.

Hr Öfver-Jägmästare KaAstEn, en Strix bubo.
H. Excellens Grefve v. SucnTELEN , en Loxia pythio-
psittacus.
en Cypselus apus &.
.en Chelonia carelta &.
en Falco apivorus &.
en Corythus enucleator ,&.
en Coracias garrula. |
Hr H. SunpbeEvaur, åtskilliga Fiskar, Insekter och
Maskar från Bahia.
Hr Ryttmästare HAMMARSKJÖLD, en Ranatra linearis.
Hr Doktor HEDENBORG, åtskilliga djur, amfibier och
fiskar från Bosphoren.

Hr Grosshandlare Waris, 3 Brasilianska Foglar.

Hr Hof-Jägmästare Ström, en mage utan hår af en
Gök (Curulus canorus).

Hr Grefve BJjörnstJERna, 3 Brasilianska foöglar.

Hr Kyrkoherden BJÖRKMAN, en utväxt” på ett 'Rens-
horn, som varit full af mask.

Hr Syrwén, en 'Fulica atra Q.

"Hr Doktor DaAuLiIn, en Psittacus &stivus.

Hr Kapten NorÉex, en Falco t:nunculus.

Hr Professor B. Fries, några Wespertiliones y från
två Siklöjor. I Ne-
en. Tetrao Urogallus & jun. J rike.

Hr Löjtnant A. GRIPENBERG , en Cuculus 'canorus

& jun.

Vaktmästare PETTERSON, en Larv af Sphinx tilize.

Hr Handels-Bokhållare Bonpeeker, en käk af Sqvalus.

Hr W. v. WzricHt, en Garrulus infaustus.

en Vespertilio discolor &:
2:ne Parus sibiricus.

Hr Professor TRrRAFWENFELT, åtskilliga fiskar och

maskdjur:
en Mus rattus.

Hr Abvorer Rarer, en missbildad kal

Hr Kamrerare Nypnzus) en Anser Ibentiele:

Hr Bryggare H. Hartman, en Mergus merganser Q.

Hr Kandidat WENNERGEEN , en Heic af Monodon

monoceros.
en Penis af Balena mysticetus,
Hr Kandidat FRIEDLÄNDER, åtskilliga Crustacder.

326
Af Hr Styrman ABEuin, en Nereis och a:ne fiskar från
Bombay.

Hr Löjtnant TERSMEDEN, en Strix nyctea Q.

Hr Kryddkrambandlare Lixprorm, en Alca torda Q.

Hr Hofmarskalken Baron G. GYLLEnNKRoK, en Tapir
(nyfödd unge.)

Hr Professor Tengström, två Pyrrhula erythrina &
& 2 från Finland.

Hr Kongl. Sekreteraren ÅnRNnGrREn , ett par horn af

Cervus tarandus.
ett dito af Cervus Alces,
ett dito af Cervus Dama,
ett dito Antil. Strepeiceros.
ett horn af Rhinoceros unicornis.
ett stycke barktyg från Otaheiti.

Hr Öfverste AnckKARsWÄRrp, en Tetrao (hybridus) Uro-
galoides &.

Hr Noreus, en Alca torda g&.

Hr Bruksbokhållaren SKkörpgerG, ett skinn af Lepus
borealis var.

Hr Professor J. W. ZETTERSTEDT, framlidne Professor
FaLrrÉns efterlemnade Dipter-samling , innehållande
prototyperne till Farréns beskrifningar öfver Sven-
ska 2-vingade insekter.

Samlingen af främmande folkslagers kläder,
husgeråd &c.

Af DD. KK. HH. KRONPRINSEN och KRONPRIN-
SESSAN förärade, af Hr v. Hausworr öfverlemnade
åtskilliga Gacik prydnader; hufvudbonad, epauletter,
armband och lifgördel, öfverkläder med fjäder.

Hr von HausworF, från Södra Amerikas Indianer:
En större skål af kruk makaregods, inuti öfverdragen

med en glänsande vegetabilisk fernissa och målad.

4 st. af träd svarfvade koppar,
Ett dryckeskärl af träd,
Ett aflångt fat af träd.
3:ne lackerade skålar af Cocos-nöt skal.
En af rör flätad Indiansk hatt,
2:ne af rör flätade kappor eller kragar.

Hr D:r HeEpDEsBorRG en kappa från Syrien; ett par
skor från samma land; eo dolk från Nubien,
samt en kalabass från Asien.

327
Till Bibliotheket.

Af Hr Grefve GustAF LöwenneJerm: 4:de delen, i Fransk
öfversättning, af en Ghinesisk Roman, Ju-kiao-li.

Hr Professor CEbeErscHsöup:. En vink om barns sköt-
sel, i synnerhet för menige: man.

Hr Griserc af Hemsö: En recension af Opuscolisu le
rivoluzioni del globo, del Sacerdote Ignazio Pavadisi.

Hans Excellens Hr Grefve van SucHtELEn: Ulyssis
Aldrovandi Opera omnia. 13 Tomer i stor folio.

Universitets Collegium i Christiania: en Samling af
Universitetets årstryck.

Hr Dir. von VeErinc? Maniere de guerir la mala-
die scrophuleuse.

Hr Grefve GustAF LÖWENHJELmM: Messianisme, union
finale de la Philosophie et de la Religion consti-
tuant la Philosophie absolue.

Vetenskaps - Academien i Berlin : Dess Handlingar för
år 1827.

Österrikiska Legationen: Jahrbächer des Polytech-
nischen = Instituts in Wien, Tömerne från och
med 35 till och med 16:

Professor LERMANN: Novarum et: minus cognitarum
stirpium. pugillus quartus.

Inrikes Ministeéren i Frankrike: Duperrey's Voyage
autour du monde.

Doktor ALEx. von Norpmann: Mikrographische Bei-
träge zur Naturgeschichte der wirbellosen Thiere.
1:a Häft. Berlin 1832.

Hr Queteret: Bulletin de VAcademie Royale des
Sciences et Belles-Lettres de Bruxelles. Nine 1, 2,
3. År 1832.

Royal Society i London:

Philosophical Transactions, 20: volumer, 1824—

1931.

Astronomical Observations, 27 volumer.

Tables of Stars, 3 Tomer.

Maskelynes Astronomical Observations 1787—1798.

Societetens tryckta protokoller för åren 1830—
1832.

Densammas Statuter 1831;

Förteckning på Societetens ledamöter 18931, 1832.
Dito = öfver porträter af Societetens' leda-
möter.

328

Förteckning å Societeten tillhörige astronomiska,

fysiska och kemiska apparater.

Af Vetenskaps-Academien i Berlin: Dess Handlingar för åren
1828 och 1829, samt den af bemälte Akademi
belönade prisskrift: Untersuchung der gegenseitigen
Störungen des Jupiters und Saturnus, von Hansen.

Universitetet i Helsingforss: Dess årstryck 1831.

American Philosophical Society: dess nya Handlingar,
1:a afdelningen af 4:de volumen.

M:r CoraBoeuF: Mémoires sur les opérations gdeodé-
siques des Pyrenées et la comparaison du niveau
des deux mers. 19831.

M:r Cousis : Rapport sur P'état de PInstruction pub-
lique dans quelques pays de F'Allemagne et par-
ticulitrement dans la Prusse 1832.

M:r Bouvarp: MEmoire sur les Observations m€étéoro-
logiques, faites å P'Observatoire Royal de Paris,

Hr von Hammer i Wien: en öfversättning på Persi-
ska af Marci Aurelii Antonini 12 Böcker om sig sjelf.

Doktor J. F. Batz: Meinungen tuber die Entstehung,
das Wesen &c. der sogenanten Cholera. Berlin 1832.

Hr GråsErG af Hemsö: Storia del Commercio fra il
Levante e I Europa dal Sgr Depping, recenserad
af Hr Gråberg i Antologia, N:s 127 och 128.
Recension, ur nyssnämde journal, af Rifauds Tableau

de F'Egypte, de la Nubie &c.

Italiensk öfversältning af elt bref från Grefve Siera-
kowski till von Hammer i Wien, angående Fra
Mauro Camaldolese's Verldskarta i 15:de Seklet,
Recension.

Doktor Harran: Description of the fossil bones of the
Megalonyx, discovered in White Cave, Kentucky.
Description of an extinct species of fossil vegetable
of the family Fucoides.

Professor ParmstEpt: 3:dje årspröfningen med ele-
verne i Chalmerska Slöjdeskolan, 1832.

Hr ALEx. BRoONGNiART: en planche, föreställande succes-
sionen af de olika formationer, hvaraf yttre skorpan
på vårt jordklot utgöres.

Doktor Erman i Berlin: der Lauf des Obi zwischen To-
bolsk und Obdorsk, berichtigt durch astronomi-
sche Beobachtungen.

Hr EuicE: Lettere indirizzate all” Architetto Foppiani.

Baron MortEmarR: Encyclopedie populaire.
dgr SE Af Doktor

329
Af Doktor Corun i Philadelphia: de GCondorcet, Essai
sur Papplieation de F'analyse å la probabilité des
decisions rendues å la pluralité des voix.

Fauche, Etat et delices de la Suisse. 2 vol.

Richard, Déscription de IF'ltalie. 6 vol.

Lyman, Political State of Italy.

Andrews , History of. the war with America,
France, Spain and Holland, with portråits , maps
&c. 4 vol.

History of the late Siege of Gibraltar.

de C"">+ Le veritable Esprit Militaire. 2 vol.

Essai général de Tactique. 2 vol

Halhed, Code of Gentoo Laws.

Patton, The Principles of Asiatic Monarchies.

Hall, Account of the West coast of Corea and the
great Loocho Island.

Staunton, British Embassy to China.

Hopkins, Vocabulary Persian, Arabic and English.

Jones, Grammar of the Persian Language.

Howison, Malay Dictionary.

Hadley, Grammar of the Hindostan Dialect.

Hr Med.- Råd. TRAFVENFELT, 3idje delen af dess
arbete om Choleran.

Hr Professor Ninsson: första Tomen af Illuminerade
figurer, med text, till Skandinaviens Fauna.

Hr LEororp von Buck: Recueil de planches des Pétrifi-
cations remarquables. Berlin 1831.

Franska Vetenskaps-Academien: Dess Memoirer, 11:te
Tomen.

Petersburgska Vetenskaps-Academien: Des Memoirer,
11:te Tomen af de äldre, samt 6:te Serien, 1:a Tomens
3:dje, 4:de, 5:te och 6:te häften af de nyare , jemte
Mémoires présentés par divers savans 1:a Tomens
3:dje, 4:de, S:te och 6:te häften.

Abbé Ranzani i Bologna:

Elementi di Ornitologia. 9 Tomer.

. Elementi della Storia naturale. 3 Vol.

Introduzione generale alla Zoologia.

Memorie di Storia naturale.

Opuscoli Scientifici, Fasc. 13—18. 4 Ex.

Hr Professor FÉE: Vie de Linné.

CaroliLinn&ei, Sueci, Systema Nature, Ed. l. reedita.

K. V. 4. Handl. 2832. 24

330

Af Hr Professor Ninsson: Prodromus Ichthyologie Scan-

"Tab.

Tab.
Tab.
Tab.
Tab.
Tab.
Tab.

dinavicee.
Ministerium för offentliga undervisningen i Holland:
Flora Batava, fasc. 89.
Hr QuetEtcer: Recherches sur la reproduction et la
mortalité de homme aux differens ages.
Bulletin de P Academie des Sciences å Bruxelles N:o 4.
Hr Grefve GustAF LÖWENHJELM?
Chevallier, Essai sur Part de P'Tngenieur en instru-
mens de Physique experimentale en Verre.
Le Conservateur de la vue.
Catalogue des instrumens de physique de M:r Che-
vallier.
Hr Gammarp et GErRARDIS:? Traité du Cholera morbus.
Trädgårdsföreningen : Dess Statuter och Årsberättelse.
Hr Professor Hausmann: Göttingische Gelehrte Anzei-
gen 1930—1831.

Förklaring öfver Tabeéellerna.

I. Fig. 1. Apparat för torrkning i vattenbad, hö-
rer till Hr Berzeun afh. om citronsyran.
Fig. 2. Hörer till Hr Svansercs afb. om Pas-
sage-instrumentet. i
I. Hörer till Hr Svansergs nämde afhandling.
III. Karta öfver Södertelje Kanal, hörer till Hr
NorbeWaALuus afbandlipg om Jordhvarfven vid

Södertelje &c.

IV. Slägtet Chelonus ; hörer till Hr Danurzoms af-
handling.

V. Liparis barbatus; hörer till Hr Exströms af-
handling.

VI. Dichelyma falcatum; börer till Hr Myrin's af-
handling.

VII. Dichelyma capillaceum och subulatum, höra
till Hr Mrziy's afbandling.

INNEHÅLL.

Försök öfver Jordmagnetismens relativa
intensitet i Paris, Brussel, Göttingen,
Berlin och Stockholm år 1832; af FR.
RUDBERG. få sg ylba) bea fuck OC KSR

Om - Transit- Thströtienters begagnande,
och iakttagande af dervid nödvän-
diga korrektioner; af JÖNns SvAnBErG. 32.

Om jordharfven vid Södertelje och om
några jordfynd, gjorda vid kanalgräf-
ningen derstädes; af Er. NorbpEVALL . = 60.

Tabell öfver Medel-temperaturen uti luften
vid Neder-Calix uti Norrbottens Län
och CalixFögderi; af Er. BURMAN.

Tabell öfver Medeltemperaturen uti luften
uti Haapakylä By i Öfver-Torneå Soc-
ken och Norrbottens Län; af J. PORTIN

Om det obenämda Benct;: af P. G. CEDER-
SCHJÖLD =». glo

Undersökning af den klå boselleaede. ar-
seniksyrade kopparen från Cornwall;
af TROLLE WACHTMEISTER »$- 30.

Analys af tvenne Brom-Salter. (Broms
Platinas natricus och Bromo-Auras
kalicus); af P. A. von Bonsporer . 88.

Om Berlinerblått och EN äl J.
BerzEnius . . 95.

Undersökning af en Mid Bolunulie i Böh-
men funnen Ne af Jac. BER-.
AEUIUS NN Ne . 106.

Undersökning af ClrenSsyn ans nens

|| och mättnings-kapacitet; af Jac. BeErR-

4 TANT SAD ENN EN Är Ls ei EG:

332

Försök till beskrifning öfver Hymenopler-
slägtet Chelonus, med dertill hö-
rande Skandinaviska arter; af A. G.
DAHLBOM . » sr SPBE

En, för Skandinaviens Fauna, ny fisk, hö-
rande till Artedi slägte Liparis, fun-
nen 1 Mörkö Skärgård; beskrifven af
C. . USTEKSTROM mv 4c

Svenska Spindlarnes beskrifning; all
SUNDEVALL ;

Dichelyma. Ett nytt slägte bland mossor-
na; beskrifvet af Cracés Gust. MYrIn.

Biograhpi öfver Presidenten m. m. Friher-

re G. W. af TizELL

” D Geshvornern E. ROTHOFF.

304.

FÖRTECKNING

på Författarne till de i 1832 års Handlingar

införde Afhandlingar.

DPenzenrvst Om Berlinerblått och Cyanjernbly pag:

— . Undersökning af en vid Bohumilie i
Böhmen funna jernmassa . . .

— Undersökning af citronsyrans samman-
sättning och mättnings-kapacitet . ».

BonsporfF: Analys af tverne Brom-Salter.
(Bromo Platinas natricus och Bromo-
Auras calicus) . . . : SR

CEpErRscHJÖLD: Om det oberämda Beact SS

Danrrgom: Försök till beskrifning öfver Hy-
menopter -slägtet Chelonus, med
dertill hörande Skandinaviska arter .

ErströmM: En för Skandinaviens Fauna, ny
fisk, hörande till Artedi slägte Lipa-
ris, funnen i Mörkö Skärgård =. .

Mvyrin:? Dichelyma. Ett nytt slägte bland
mossorna . .

NorbDEWALL: Om jordharfven vid Södertelje
och om några jordfynd, gjorda vid
Känalskäminsen derstädes . . . . +

Rupgerc: Försök öfver Jordmagnetismens rela-
tiva intensitet i Paris, Brissel, Göt-
tingen, Berlin och Stockholm =.

SUNDEWALL: Svenska Spindlarnes beskrifning

SVANBERG? Om Transit-Instrumenters es
nande, och iakttagande af dervid öd
vändiga korrektioner : e

WacuTMEIsTER : Undersökning af den blå kri-
stalliserade arseniksyrade kopparen från
Cornwall . . oo. PYESS AN ber 1 Fes VARNA

DV»

2»

”»D
d»

2»

”»D

DD)

»»

DD
2»

»D

0 : ret ye

tädÄOceniT
KICLuNT Åh AA SRA
2 MINA
ne) FN
Ki ) UT SUB AT Å
Jong ;

av Hibigb.
4 KL
Ev

FAIR Hin
> id
5 ökatradk RN
ör töRäädull
a ov
Hl yst
för NOR DE
ar fann AE
hö lygän Fre ;
sg öv Vg
ballt sans.
aber
Ho vag

Tab. I.

Tab. II.

Fig.1.

S ÖMERTE LIE STADS
BELÄGENHE T
me u an

MÄLAREN och SALT SJÖN
saml
SLUSS CANALEN

där

förbi

frog

A HMälare - Wiken. B Sjön Maren C Eyedsta-Wiker D Saltskogs-Irarden TE StroemsWiken F frasket , 6 Malare Berget

M Scholmestare Ängen. N Strömmen. — OEngelbrechts-Gralven RB Strömms Gard OO EyedlstaBy — SLundstop
Y Eskilstuna -Wagen — LB Dalierö MNMiycn

L Saltyo-Torget

HM BliBacken I Qvarn Backen

T Oja -Canalen I Nedra -Canalen N Stockholms Wäger NNykopungs — Wägen

Tah IM.

eSA T ES VA

SSE SEO

Tab. IV:

G DAR,

2
3
=

TLA

utllll

(GAS 30
Lyrara Mp.

| f
NN TU rg FD SA
zZ IJ VN
NI
(
;
|

Bj 2
Lhikelyma föliatan
K Z

Tab. VIL.

"MA sulbu alu ”Nv.

(SSL JA

ceyullaceum

"NuL

ON: >
SHiche

;
do
SR

ÖV

|
d
or

wii

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats