Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats

ARA SARAS

RE RA sn
TA Kas AE AE a Re nr rear

VETENSKAPS-
j AKADEMIENS

"HANDLINGAR.

os FÖR ÅR 1832.

: ;
STOCKHOLM, 1854.

i P. A. NORSTEDT & SÖNER,

fö) Kovgl. Boktryckare.

EPIDOPTERA MICROPTERA,

QUE

RAIN ER RG
in Caffrorum terra collegit,

DESCRIPSIT

P. C. ZELLER,
Magister Glogaviensis.

nlemnad den 13 April 1852...

Wer

ur in terris exteris insecta venantur, colorum
splendore et corporum mole adeo delectari solent,
ut animalium minutorum fere nullam habeant cu-
ram. Veros' nature sernotatores se esse ea re non
demonstrant, quum nature cognitionem non ita
promoveaut, ut et possunt et debent. Si enim
paucissima insectorum minulorum specimina, ma-
ximum vero magnorum numerum reportant, quee
alia opinio necesse est oriatur nisi heec, illas ter-
ras parvorum corporum esse sterilem nec fere nisi
ampla et coloribus lucidissimis picta generare,
Europam veram esse patriam minutiarum? Et ta-
men hec opinmo falsissima est, quia satis constat,
in terris calidis bestiolas parvas et simplices et
ornatu modesto preditas juxta catervas ingentium
ac mire coustructarum el fulgidarum specierum
nutriri. Nec verum est, species illas parvas for-
mis semper esse vulgaribus et jam notis, imo haud
raro structura sunt mirabili vel tali, quae ad ne-
xum generum demonstrandum faciat plurimum,
nec minus certum est, permultas ibi parvas spe-
cies coloribus pulcherrime esse decoratas. Hoc
igitur viatores isti monendi sunt, ne amplius pi-
geat minutorum corporum curam habere iisque
colligendis operam dare, que sine dubio egregio
suecessu sit fulura.

Inter paucos, qui pigritie ac negligentixe vi-
tuperium omnino aon mereant, MWikrasegetus re-
ferendus est. Eum enim, si descriptionem itineris
magnis molestiis variisque casibus conflictati per-

|
|

legimus, maxime nos admirari necesse est, omnino
insecta parva retulisse. Retulit vero in lisque
baud exiguum Microlepidopterorum numerum.

Hac igitur Microlepidoptera, que meritissimus
AN fen rs in Africa -collegit, in paginis sequen-
tibus exposui. Neque tamen omnes eorum species
invenies. Etenim nonnulle aut, quum colligeren-
tur, detrite aut itinerum vicissitudinibus et coeli
iniquitate labefactate erant; ab harum descriptione
consultius visum est abstinere, ne errorum occasio
frequentior daretur, quamvis eegre ferrem, me qua-
rundam formarum singularium commemorationem
omittere. Scio quidem, in Museo Regio Beroli-
nensi satis magnum numerum Microlepidopterorum
adservari, que a Promontorio bone spei allata
sunt, nec dubito antistitem ejus clarisssimum co-
piam mibi daturum fuisse ea examinandi et de-
seribendi, itaque expectandum erat, ut complures
species Wahlbergianas sine dubitatione possem enu-
merare. Sed ut et hoc fieret et relique simul
species recenserentur, que a WaAHLBERGIO non in-
vente sunt, majus temporis spatium necessarium
fuit, quam quod mihbi suppetit. Igitur supple-
mentum deseriptionum in remotius tempus diffe-
rendum aut ab alio Lepidopterorum scriptore con-
ficiendum est, qui ul cito opus aggrediatur vehe-
menter opto.

Licet species tantum centum et quod excedit
a me descripte sint, lamen in iis non pauce anim-
advertuntur, que membrorum forma tam singulari
predite sunt, ut genera nova condendi ansam de-
derint. Eorum quinque (Crocidolomia, Hymenopty-
chis, Ulopeza, Zinckenia et Pogonotropha) ad Pyrali-
des, unum (Eccopsis) ad Tortrices, quinque (Com-
psoctena, Setomorpha, Ceromitia, Eretmocera, Crypto-
lechia) ad Tineas pertinent. Genus illud, quod

plurimas species continet, Botys est, nec id mirum,
quum vera Botydum patria sole calidiore, quam
Europa, uratur. Quamquam autem Botydes Wahl-
bergiane variå sunt structurå, quam olim coactu-
ram esse putlo, ut in plura genera dividantur, i ipse
hoc - facere nolui, quum pauciores species exteras
possideam quam ut apte fieri videatur. Nonnul-
las igitur tantum in propriis generibus collocavi
(Crocidolomia, Hymenoptychide, Ulopeza et Zinckenia),

ubi note nimis a Botydibus recedunt.

Species WAHLrBERGH plerasque novas esse nemo
mirabitur, qui noverit, quam exiguus Microlepido-
pterorum numerus a FaAsricio, CRAMERO, STOLLIO,
SWAINSONIO, BorspuvaArIo ”), Hössero descriptus aut
pictus sit. Horum virorum opera diligenter com-

aravi, ne nova mnomina, ubi essent antiquiora,
speciebus darem, atque quum ali libri, que ejus
modi species contineant, quanlom scio, non repe-
riantur, sperare licet, ea, que ut nova proposue-
rim, re vera nova esse.

Memorabile videtur, quum Lepidoptera ma-
eroptera quaedam europa in aliis orbis partibus
vivere constet, eliam microple ra nonnulla extra
Europe fines esse propagata. Quorum numerus
sine dubio, quando viatores res naturales diligen-
tius collegerint, augebitur. Jam nunc ut tales spe-
cies micropteras, quas Africa meridionalis cum
Europa communes habet, Pterophorum acanthoda-
ctylum, Hypenam lividalem, Choreutidem australem,
Myeloidem ceratonix, Asopiam farinalem affero, qua-
rum due tantum postremae navibus potuerunt in

5) Voyage de découvertes de F'Astrolabe: Faune entomolo-
gique de F'océan pacifique par Boispuvar. I partie, Lé-
pidopteres 1832.

Africam transportari. Due ale (Crambus hapaz
liscus, Tegostoma subditalis) tam levibus notis ab
Europeis discernuntur, ut fieri possit, ut discri-
mina, que in paucis modo exemplis Africanis in-
vestigavi, tantum coelo mutato debeantur.
Denique pauca de deseriptionibus meis di-
cenda sunt. Eas fortasse erit qui longas ac nimis
subtiles esse arbitretur. Huic ego respondeo, me
tam breves fecisse, quam facere possem. Sine ullo
dubio tempori meo oculisque consuluissem, si tam
miseras diseriptiunculas conscribere voluissem, qua-
les clarissimus Fasricrus composuit. Verum si
quis ex descriptionibus suis animalia cognosci vult,
si id studet, ut secundum sua verba etiam vicinee
species, que olim detegentur, certo distingui pos-
sint, tantum aberit ut longitudinem deseriptionum
fugiat, ut accuratissimas ideoque longissimas exhi-
beat. Nec ea re lector, qui animalia cum deseri-
pionibus comparat, gravabitur, modo diagnoses et
diligenter seripte nec inutili verborum copia far-
cte eum adjuvent. Hoc quantum potui, praestlare
studui ac memorem me fuisse glorior, quid seientize
debeam. In deseribendo vero id quoque meum
esse duxi, ut caverem, ne qui eas notas sciscita-
retur, quibus genera nituntur, in meo libello fru-
stra quzereret. Faleor lamen et cum dolore quo=
dam proloquor, me impeditum fuisse, quominus
venarum in alis distributionem indicarem, quam
rem certo gravissimam etiam in novorum generum
notis omittere coactus sum. Si venarum decur-
sum verum desecribere vis, necesse est, ut alas
squamis spolies et unum saltem speciei exemplum
corrum pas. Jam vero nee veniam hane habui nee,
si habuissem, specimina haud raro unica mea
sponte destruxissem. In hoc igitur opusculum
meum mancum est; ut reliqua satisfaciant, valde

opto, ne aut clarissimum BoHEMANNUM, quod mihi

deseribendi laborem commiserit, aut me poeniteat,
, P

quod rem viribus meis superiorem susceperim.

PYRALIDES.

HYPENA. SCHRANK.
HERRICH-SCHFF. Noct. p. 424.

1. Fumidalis. Major, palpis thorace brevioribus,
arliculo terminali brevissimo; alis fuscis, ante-
rioribus litura disci ante medium nigra obliqua,
striga post medium undulata fusca griseo-mar-
ginata, litura ex apice albida, linea marginis
postici undulata nigra albido-marginata; poste-
rioribus unicoloribus. (2).

Magnitudine H. proboscidalis minoris, palpali pictura
subsimilis, sed alis posterioribus obscure fuscis, palpis tho-
race paulo brevioribus etc. valde distincta.

Corporis color fuscus; thoracis squamarum apices ci-
nerei. Oculi magni, orbitis anguste griseis. Ocelli distin-
eli. Antenne tenues, setacee, grisere Fasciculus frontalis
dimidio capite brevior. Palpi valde compressi, thorace pa-
ulo breviores, lati, griseo-irrorati, apice truncato; articuius
terminalis brevissimus, mucroni similis, griseo-canus. Fe-
nfora pedum mediorum et posticorum subtus pilosi; tibia-
rum mediarum dorsum a basi ad medium pilosum.

Al&X anteriores 74” longe, acute, fusex, nebulose,
squamulis scabris nigricantibus in spatio ante medium spar-
sis. Punctum nigrum scabrum in cellula discoidali ante
medium. Ante hoc ex vena mediana litura angusta nigra
oblique usque ad plicam descendit. Striga pone medium
fusca, tenuis, extrorsus convexa, undulata, superius utrin-
que angustle griseo-marginata, inferius introrsus fusco adum-
brata, extrorsus angustle griseo-marginalta. Costa inter eam
et apicem ale punctulis quinque exalbidis distinctissimis
ornata. Litura albida ex apice descendit, ante quam line-
ole dux nigre; spatium inter eam et marginem posticum
colore fusco saturatiore expletur. Inferius in medio fere in-

ter strigam et marginem posticum strigX vestigium adest
serrat&e nigre, exlrorsus anguste cano-marginate. Margi-
nem posticum linea regulariter undulata nigra efficit, quam
introrsus altera cana sequitur. Cilia fuscescentia prius Iinea
tenuissima, deinde altera latiore, utraque undulata secantur.

Al& posteriores fusce unicolores; cilia fere ut in alis
anterioribus.

Subtus color dilutior, cinereo-fuscus; puncta pallida
alarum anteriorum costalia distincta.

Habitat in terra Natalensi.

2. Commigtalis. Minor, palpis thoracis longitudine;
alis anterioribus luteo-fuscis, dorso late lute-
scente, striga postica sinuata, exlterne dilute
adumbrata, litura ex apice albida, punctulis co-

" ste ante apicem albidis, macula parva nigra
Ut ; marginis postici supra angulum dorsalem (9).

HH Similis Hyp. obesali, sed differt alis anterioribus dorso
; saturatius late lutescenti, striga postica aliter decurrente,
puncetis cost& ante apicem valde distinetis macula ad margi-
nem posticum imum fusco-nigra, litura ex apice minus di-
Jatata albida.

It Magnitudo Hyp. obesalis minoris. Corpus griseo-fusce-
i scens. Faseiculus frontalis capite brevior. Palpi thoracis
; longitudine, valde compressi, lati; articulus terminalis ere-
etus. squamis dilatato-compressus, apice nudo acuto. An-
tenn&e tenues, setacex. Pedes squamati, articulorum apici-
| bus pallidis; tantum tibiarum posticarum dorsum medium
i! fasciculo parvo pilorum instructum est.

Al& anteriores 6'' longe, ut in H. obesali formate,
Hl sed margine postico paulo magis convexo, luteo-fusce, gri-
seo-nebulose, dorso latius lutescenti. Striga prior valde

il . obliqua, sinuata, squamis nigris scabris adspersa, subobso-
äl leta. Spatium, quod inter eam et posteriorem est, colorem
Hi habet luteo-fuscum, - qui a dorso lutescenti squamis- nigris
UK scabris frequentibus separatur. In cellula discordali punetum
bl majus maculaque nigra scabra. Striga posterior sub-convexa,

id irregulariter trisinuata, in medio subundulata, sinu primo
cost& propinquo, lutea, inferius squamis mnigris incrassata,
ex costa anguste griseo-marginata, exterius late colore dilute
luteo-grisescenti nebuloso adumbrata. Costa punctis quatuor
albidis distinctis notata, quorum primum in strige origine

ipsa. Ex apice ale litura albida, anterius obscurius nebu-
losa, lineisque duabus parvis subecoherentibus nigris; spatium
inter hanc lituram marginemque posticum abrupte fusco-
nigrum lineolis incrassatis nigris. Margo posticus linea un-
dulata nigro-fusca efficitur, cui prope angulum dorsalem
macula parva nigra adjacet. Cilia fuscescentia linea tenui
prope basim et latiore media undulata secantur.

Alt posteriores dilute fuscescentes; cilia a medio ad
angulum apicalem fusco-nigro maculata, maculis paulatim
obsoletioribus.

Subtus al& cinereo-fuscescentes; puncta anteriorum co-
stalia valde distincta.

Mas sine dubio coloribus satis differt.

Habitat in terra Natalensi.

Tinctalis. Palpis thoracis longitudine, articulo
terminali longiusculo; alis anterioribus subscabris,
glauco-cinereis, medio posticeque fulvo-infusis,
striga e dorsi medio ad costam ante apicem per-

ducta albida (2).

Caput et thorax glauco-cinerea; humerus fulvescit. An-
tenne tenues, setacex, can&. Fasciculus frontalis capite bre-
vior. Palpi valde compressi, lati, thoracis longitudine, ci-
nerei cano conspersi; articulus terminalis suberectus, tertie
palporum partis longitudine, squamis valde dilatatus, apice
nudo, aculo, cano. Pedes grisei; tibiarum posticarum dor-
sum inr medio pilos paucos gerit ineumbentes. Abdomen
griseum, ventre dilutiore.

Ale anteriores 6” longe, paulo longiores quam in H.
commixtali, apice nonnihil deflexo, glauco-cinere&, hic il-
lic squamis exasperate. In medio color lete fulvus im-
mixtus est, ac similiter tota pars quinta postica fulvo tin-
gilur. Ex costa paulo ante apicem striga fere recta de-
ducta est ad dorsum alx medium, que exterius colore ob-
scuro bene definitur, interius in superiore parte dimidio in-
certos fines habet, quum color cinereus paulatim dilutior ei
admisceatur; ibi igitur quasi fascie instar dilatatur; dorsum
versus flavescil; pone inferiorem ejus partlem exterius puncta
tria fere scabra in strige modum disposita. Puncta coste
albida tria ante apicem obsoleta. Cilia grisea, linea basali
alba a marginis postici colore fulvescente separantur.

Alx posteriores fuscescenti-grisex; margo posticus a
medio ad apicem undulatus. Cilia dilutiora, in basi albida.

Subtus ale anteriores fuscescentes, posleriores livide,
fuscescenti-pulverulente.
Habitat in terra Natalensi.

4. Revolutalis. Parva, palpis thorace longioribus, ar-
| ticulo terminali elongato; alis anterioribus sor-
dide griseis, luteo-nebulosis, subscabris, striga
acute fracta lutea, sub angulo externe fuscescenti,
k interne pallide livido late marginata. (3).

Affinis H. antiquali, sed multo minor, coloribus-
que aliis.

Caput et thorax dilute livido-grisea. Fasciculus fron-
talis capite brevior. Antenn&e grise&, longius ciliate. Ocelli
distineti. Palpi thorace longiores, compressi, mediocriter
" lati, lividi, fusco-adspersi; articulus terminalis + palporum
longus, squamis dilatatus, superius nudus, apice acuto. Pe-
| des dilute grisei; tibiarum anticarum dorsum fasciculum
| pilorum tenuem, incumbentem, ex basi fere ad apicem ex-
i tensum, lividum gerit. Abdomen alas posteriores longe su-
perat, cinerascens, subtus lividum.

Ale anteriores 41” long&e, paulo longiores quam in H.
antiquali, ante marginem tumidule, margine ipso subrevo-
luto, livido-grise&, dilute, squamulis atris scabidis hic illic
adspers&e, basi, costa latius et parte postica obscurioribus
luteoque nebulosis. Striga postica lutea tenuis ad quartam
suam partem in angulum acutum frangitur, deinde obli-
quissime introrsus ad costam descendit levissime extrorsus
concava, in ea re Hyp. antiquali simillima. Inferior hu-
id jus strige& pars interne colore pallide hvido lattus margi-
natur; exterius vero eam color glaucescenti-fuscescens late
adumbrat, in quo juxta eam e dorso series squamarum aspe-
rarum adscendit. Linea marginis postici undulata fusca;
ante eam color glauco-cimereus et ad angulum dorsalem
macula obsoleta lutea. Puncta coste ante apicem albida
postice distinctiora.

ö Cilia (pleraque desunt) cinerea.

Ale posteriores fuscescentes, margine undulato, cilis
cinereis.

Subtus ale anteriores fuscescunt, punctis costalibus al-
bidis subdistinctis; posteriores dilutiores.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

« Simplicalis.. Minor, palpis thoracis longitudine;

alis anterioribus elongatis dilute fuscis, striga e
costa ante apicem ad dorsi medium lutea, te-
nuiter flavido-marginata, striga postica puncto-
rum altrorum. (2).

Aflinis sequentli, sed alis longioribus ac colore alio.

Major H. lividali. Caput et thorax cinereo-fuscescentia.
Fasciculus frontalis capitis longitudine. Auntenne grisex,
setaceX2. Palpi thoracis longitudine, compressi, mediocriter
lati, apicem versus e griseo fuscescunt; articulus terminalis
erectus, quintam fere longitudinis partem articuli secundi
Tquans, compressus, squamis dilatatus, apice tenui acuto
albido. Pedes (partim desunt) fuscescentes, externe obscu-
riores. Abdomen griseum.

Ale anteriores 6” longe, elongate, apice subdeflexo,
dilute luteo-fusce, punctis paucis, atris, scabidis non longe
a basi adspersge, quorum unum in cellula discoidali maju-
sculum. Striga lutea levissime curvata ex costa longe ante

apicem usque ad dorsum medium deducta est, que exlerius

anguste colore flavido marginatur. Post eam color ale pa-
ulo dilutior. Ex apice nebula grisea oblique descendit, in-
ter quam et marginem posticum color fuscescens obscuratur.
In medio inter strigam marginemque posticum series con-
spicilur transversa, qu& punctis inequalibus valdeque inter
se distantibus atris composila est. Marginem posticum linea
tenuis lutea denotat. Cilia fuscescentia linea tenui fusca
secanlur.

Al& posteriores cinereo-fuscescentes. Cilia in basi an-
guste flavescunt, externe grisescunt.

Subtus alis emnibus color cinereo-fuscescens, anteriori-
bus paulo obscurior.

Habitat in terra Naltalensi.

6. Lividalis (Höss.). Minor, palpis thoracis longi-

tudine; alis anterioribus ante strigam ex costa
ante apicem in dorsum medium descendentem
niveam olivaceis, post eam cinereis.
Hypena lividalis- TreirsckE Lep. Europ. 7, p. 33. —
HerricH-Scarr. Noct. p. 426.
Pyral. lividalis H. fig. 11 (pessima). 186 (mala).
Hypena lividalis DuroscurrL Noct. pl. 213. fig. 3.

Specimina h&ec tria omnino non ab iis differunt, que
ipse in Italia inferiore et in Sicilia collegi.
Patria eorum circa fluvios Limpoponem et Gariepem.

Cinctipedalis. Alis anuterioribus area basali viola-
ceo-fusca puncto duo nigra scabra continente, po-
stice ochraceis circa strigam undulato-flexuosam
pallidam hyacinthinis, posterioribus cinerascen-
ibus striga postica obsoleta. )
tibus striga post bsoleta. (9

Species pulchella, que vix ad hoc genus pertinet, si-
milis quodammodo Åsopie farinali (sed striga prior deest,
nec in alis posterioribus rotundatis posterior distincta, pal-
pique alii et ocelli adsunt). Hypenis adjungitur ocellis,
palpis, haustello; differt autem ab iis alis anterioribus obtu-
siusculis, posterioribus minus amplis, brevioribus ac pre-
cipue subtus striga distincta signatis, pedum anlticorum tli-
biis brevioribus. Maris conformatio fortasse generis diversi
signa prodet.

Magnitudo Åsopice farinalis minute. Caput et tho-
rax (nonnihil detritus) livida, obscurius conspersa. Anten-
n&e abdomine breviores, suberenat&e, microscopice pubescen-
tes, dorso livido, fuscescenti tenuiter et obsolete annulato.
Fasciculus frontalis brevis (fortasse non integer). Palpi la-
biales thorace paulo longiores, suberecti. fusci, externe Vio-
laceo-nitiduli, satis graciles, nonnibil compressi, articulo se-
cundo apicem versus subincrassato; articulo terminali vVix
+ precedentis longo, lIineari-ovali, fusco, in apice canescente.
Palpi maxillares longitudine articuli labialium terminalis, peni-
cilliformes, lividi, externe fusci. Haustellum mediocre, spirale,
dorso squamis fusco-hyacintbinis tecto. Patagia breviuscula.
Pedes breviusculi, interne pallide lividi, externe fusei, hya-
cinthino suffusi, tibiarum articulorumque tarsalium apicibus
exalbidis: anticorum cox&X femoragque rufescunt, tibie vix di-
midiam femorum longitudinem Xxquant; posticorum spin in
basi et apice exalbide, tlarsorum articuli duo ultimi pallide
lividi. Abdomen tuberculis squamatis dorsalibus Gcarere
videtur, fuscum, segmentis nonnullis in basi pallidis, seg-
mento anali ferrugineo, ventre rufescenti-luteo.

Al& anteriores 45” long&e, oblonge (latiores ac brevi-
ores quam in AÅsop. farinali), postice dilatate, apice pa-
rum aculo, costa ante eum convexa, margine postico con-
vexo, a basi I longiludinis obscure violaceo-fuscee, qui co-

fö

lor postice recta fere truncatur; in co colore puncta non-

nulla nigra scabra adversus basim pallide nebulosam, supe-
rius autlem, sub vena subcostali punctum tale majus, ex
quo linea obliqua ad costam pallida ducta est, et alterum,
quod paulo etiam majus est, are& fuse externe adheret
eamque ad venam subcostalem subangulatam facit. Dorsum
ale quogque ad hanc aream squamis scabrum videtur. Re-
liqua ale pars ochracea, nebula latissima ante marginem
posticam hycinthina transversa, que costam non adumbrat.
Striga ex costa longe ante apicem usque in angulum dor-
salem deducta pallida, undulata, late convexa, interius fu-
seco-marginata hanc nebulam in partes duas valde impares
secat. Cilia lata, &equalia, livida, ad apicem macula parva
fusca obsoleta.

Ale posteriores rotundate, cinereo-fuscescentes, basim
versus pallidiores. Striga fuscescens ex costa post medium
descendit, que non procul a margine postico medio subito
incerassatur ibique exterius pallido marginatur, interius li-
turula longitudinali pallida signatur; deinde evanescit. Margo
posticus lineam fert striolis fuscis compositam. Cilia dilute
livida, linea ante medium distineta fuscescente.

Subtus al& grisex&, hyacinthino precipue externe suf-
fuse. Strigula singularum in vena transversali fuscescens
inerassata. Striga postica distincta in singulis pallide in-
terne fuscescenti-marginata. Margo posticus striolis fuscis
ornatur. Cilia posteriorum lineam parum distincetam fusce-
scentem continent; in anteriorum cilis maculam distinctio-
rem fuscescentem apicalem conspicis.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

HERMINIA LATR.
TrEITSCAKE Lep. Europ. p. 3. — HERRICH-SCHÄFFER
Noct. p. 382.

1. Extinctalis. Palpis recurvis, antennis maris ci-
ljatis tibiisque anticis barba minuta instructis;
alis anterioribus brunnescenli-griseis, strigis du-
abus lunulaque interjecta fudois obsoletis, striga
postica recta pallida per alas posteriores Milne
griseas subpellucidas continuata. (52)

Palpos habet magis etiam recurvos quam Sophr. emor-
tualis et Pyral. calvarialis, tibiis autem anticis subtus

barba preditis inter Herminias se exipiendam esse testa-
tur, in quibus alarum forma ac pictura ad tarsierina-
lem accedit.

Magnitudo vix tentaculalis feming. Corpus obscure
griseum, humerorum margine anteriore flavescente. An-
tenn&e setace&, grisee, in mare suberenate, ciliate, cilis
supra basim longioribus, apicem versus minutis, femin& mi-
croscopice pubescentes. Palpi labiales arcuato-reflexi usque
ad coliare, compressi, graciles, sensim angustiores, articulo
terminali dimidiam precedentuis lungitudinem Xquante seta-
ceo, acuto, lividi, exlerne griseo suffusi. Faustellum bre-
viusculum, spirale. Pedes grisei, externe obscurius suffusi,
anticorum libige in mare subtus prope basim barbam bre-
vem gerunt, que spatium depressum obtegit. Abdominis
barba analis livida.

Ale anteriores 3—54”' longe, ut in griseali forma-
te, sed basim versus magis attenuate margineque postico
paulo minus convexo, brunnescenti-grise&, costa angustis-
sime pallida sive livida. Strig&e dux maculaque ven& trans-
verse parva fuscescentes obsolete; striga prior ante medium
convexiuscula, posterior e regione macul&e arcu majore flexa,
undulata. In medio inter eam marginemque posticum stri-
ga fere recta, crassiuscula, pallida ex costa ad dorsum pro-
pagatur. Cilia grisea, linea basali tenerrima pallida.

Ale posteriores griseo-can&, adversus basim dilutiores
et subpellucide. Ex angulo anali striga oritur diluta, in-
terius obscure adumbrata, que mox in angulum obtusissi-
mum frangitur ac deinde cursu margini fere parallelo ad-
versus costam producitur, quam tamen non attingit; hec
striga et latior et obsoletior est quam ea, quam in alis an-
terioribus descripsi. Cilia dilute grisea.

Subtus color et signa obsoletiora. Coste singularum
alarum latius pallescunt ac deinde pulvere griseo consperse
sunt. Marginis postici linea tenuis, fuscescens, in venis in-
terrupta.

Patria ad fluvios Limpoponem et Gariepem.

Brachialis. Palpis - -, autennis ciliatis, ante me-
dium dilatatis, fuscescentibus, abrupte albidis;
tarsis anticis longis, incrassatis, interne pilosis;
alis anterioribus fuscis, strigis tribus dentatis
obscurioribus, tertia externe hic illic pallido

notata. (5).

Magnit. IHyp. rostralis; ale anteriores ejusdem fere
forma, sed apex minus acutus. Differt hec species ab Euro-
peis Herminie speciebus alarum anteriorum apice obtusiore:
striga autem postica in iis obsoleta nec recta et alis poste-
rioribus striga ex angulo anali procedente carentibus cum
H. derivali congruit sed antennarum pedumque structura
vehementer diserepat ac similior fit II. erinali.

Adspectus tristis ac sordidus. Corpus griseo-fuscum.
Antenn&e maris ciliate, ante medium squamis fuscis dila-
tale et in angulum rotundato-obtusum flex&, post colorem
fuseum subito in dorso squamis exalbidis obtecte et in ea
parte sensim angustiores, postea setace& ac fuscescentes ut
ad basim articulus basalis subtus exalbidus. (Palpi desunt).
Haustellum breviusculum, spirale, nudum. Pedes antici
fuscescentes, tarsis brevibus lividis, quintam tibiarum longitu-
dinis partem &quantibus; femora penicillum lividum tenuem
gerunt, e basi orientem, dorso ineumbentem et 3 longitu-
dinis attingentem; tibie femoribus I longiores, squamis fu-
scis incrassale, subtus inde a tertia longitudinis parte bar-
bato-pilosex, pilis ab initio lividis, deinde brunneis; sub
squamis dorsalibus penicillus longus lividus reconditus, qui
haud procul a basi affixus est nec in siecco animali bene
extricari potest. Pedes medii tibias squamis fuscis incras-
satas habent in apice pallidas articulorumque tarsalium fu-
scescentium apices pallidos. Pedes postici pallide lividi,
externe in tibiis fuscescenti-pulverulenti. Abdominis barba
analis livida.

Al& anteriores fere 6” long&e, elongate, postice dila-
tate, apice subobtuso, margine postico convexo, fuscescentes,
ad basim et postice obscuriores, costa inter strigas duas pri-
ores dilutiore. Strige tres fusce, parum distincte, dentate;
prima ante medium, flexuoso-convexa; secunda post medium
magno arcu e regione ven& transverse flectitur; tertia in
medio inter hanc et marginem postiecum minus curvata,
tantum convexa, sepe interrupta, ut in puncta exterius ex-
albido notata dilaceretur, tantum ad costam magis coherens
et paulo ecrassior. Macula ven& transverse fusca subreni-
formis obsoleta. Margo posticus striolis tenuibus fuscis si-
gnatur. = Cilia griseo-fuscescentia, linea basali tenuissima
pallida.

Ale posteriores dilute griseo-fuscescentes, costa dilu-
tiore. Punctum ven& transverse fuscescens majusculum
obsoletum. Striga post medium arcuata fuscescens valde
obsoleta. Cilia ut in alis anterioribus.

Subtus äle grise&e, puncto majore vene transverse slri-
gaque convexa postiea fuscescentibus. Anteriorum costa fla-
vescit, apice excepto. Posteriores in costa et apice fusce-
scenti-pulverulentee.

Flabitat in terra Natalensi.

2 PYRALIS (L.).

i HERRICH-SCHFF. Pyralid. p. 124.

| ÅA) Palpi labiales thoracis longitudine; maxillares squa-
i mis triangulares incumbentes.

a) alis posterioribus acuminatis, margine postico ante
apicem latius subretusis.

: 1. Disjectalis. Alis anterioribus angustis, acutis, gri-
i sets, maculis tribus fuscis, ultima magna trian-
t gulari, striaque basali in vittam late ter seclam
.ö dispositis, margine postico fusco. (7).

: Alis acutioribus, precipue posterioribus ante apicem
öl impressis a Pyr. Borgiali, Massilialt etc. differt, cum his
: tamen ad Crambos propius accedit.

ÖR Minor P. Massiliali. Corpus dilute griseum. An-
tenn& dorso sordide albido, suberenate, ciliate, ciliis bre-
KN viusculis. Orbita oculorum superior albescit. Palpi labiales

thoracis fere longitudine, porrecti, compressi, sensim angu-

stali, articulo apicali breviusculo, tenuiore, acuminato, in-
Ne terne sordide exalbidi, externe brunnei, superne et in ar-
; ticulo. terminali pallidi; maxillares apice albido, externe
i macula fusca. Haustellum spirale modicum, dorso albido-
RE squamato. Pedes grisei, antici in coxa ac femore externe
AR fusco-suffusi. Abdomen modicum, barba anali conica.

Ale anteriores 41” longe, anguste, postice subdilatate,
acute, costa ante apicem convexa, margine postice conve-
xiuscula, griseXx. Costa anguste nigricanti-pulverata, pul-
vere puncta circiter quinque formante. Infra medium se-
ries longitudinalis linea maculisque tribus nigro-fuscis com-
posita: linea e basi procedit adversus costam concava nec

sywköe

é | quartam ale longitudinis partem attingit; post eam macula
' rhomboidea ven&e median&e adheret apice libero basim ale
: spectante; tertia macula minor triangularis in vena sub-
al dorsali jacet, apice obtusangulo costx adverso; quarta de-
| nique macula reliquis multo major, triangularis, apice intror-
å sus spectante, basi albo excavata. Fas maculas cum stria
I basali

;

DÖ

sr aren AS rr rg SS NR NR ARS ARN NS ERROR LASER ERE ERE RE ÖNS BRANN ORAL NA DARE

basali viltam dicere potes e basi oriundam, postice sensim
latiorem sed ter transverse ac late dissectam et in apice
truncatam. E maculg postreme angulo saperiore nebula
brunnea, interne sordide albido marginata, ad costam ante
apicem producitur; quatuor line&e fusce longitudinales hanc
nebulam 2xqualiter secant. Cellula discoidalis supra maculas
fuscas nebulas duas lividas continet. Marginem posteriorem
faseia angusta nigro-fusca sequitur in angulum dorsalem et
in ale apicem coarctata. Cilia fusca dilutius, ohbsolete al-
ternata, supra ale apicem repente pallida.

Ale posteriores oblonge, acute, in margine postico
ante apicem late subretuse sive impresse, dilute grisexe,
obscurius nebulosge. Ante marginem posticum ex costa
striga fuscescens dimidiam ale latitudinem emetitur, atque
in fine paulo ante marginem strigula albida notata est.
Linea marginalis fuscescens hic illic evanescit, mler medium
et apicem latior lit et obscurior; cilia ad kance parlem ma-
culis fere quinque fuscescentibus obsoletis notata, ad ale
apicem ipsum maculam distinetiorem ferunt.

Subtlus ale anteriores cinerascentes. costa pallida post
medium punctis nonnullis fuscescentibus ornata. Macula
postrema tantum adest, quanquam et ipsa obsoleta; margo
ejus posticus albidus distinctior. Ale posteriores canescen-
tes, costam versus obscuriores; fascie dilutioris postice ru-
dimentum inde a costa usque ad medium observatur.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

b) alis posterioribus rotundatis.

2. Vetustalis. Antennis pubescenti-ciliatis, palpis

thorace longioribus; alis anterioribus luridis, fa-
scia ceesio-cinerea media dorsum versus coarctata
postice in medio angulata, squamis asperis con-
spersa (0)

Magnitudo Aglosse pingunalis mascule. Corpus co-
lore lurido sive pallidissime ochraceo sordido. Antenne te-
nues, setace&e, luride, pube brevissima, sub apicem distin-
ctiore ciliale; articulus basalis longus, tenuis, apice nigro
notatus. (Fasciculus frontalis detersus). Palpi labiales tho-
race longiores, compressi, squamis dilatati; articuli secundi
squam&e infra piliformes et in fasciculum ad medium arti-
culi terminalis producte; articulus terminalis dimidia pre-

K. V. Akad. Handl. 1852. 2

cedentis iongitudine, tenuior, piloso-squamatus, subobtusus.

Palpi maxillares elongato-triangulares, incumbentes, ultra

medium palporum labialium porrecti, externe basim versus

fusco-conspersi. Haustellum breve squamatum. Pedum

; 4 anteriorum tibie tarsique fuscescunt, articulorum apici-

(ER bus pallidis. Abdominis latera postice squamato-fascicu-

en lata, fasciculis brevibus, truncatis, in apice fuscis. Barba
öd analis breviuscula, truncata.

Ale anteriores 6” longe, elongate, margine postico

; convexo, sub apice levissime retuso, margine dorsali et ipso

en leviter convexo, pallide luride. Macula parva in humero

i fusca. Non procul a basi inter venas subdorsalem et media-

nam macula aspera fusco nigra. Fascia media obscure cesio-

cinerea dorsum versus coarctatur et in medio postice den-

tem magnum parum acutum exserit; in medio punetum

gerit nigrum supra dentis originem et adversus basim ale

. h squamis fuscis exasperata est. Margines interiorem et ex-
; 3 teriorem linea tenuis lutescens, parvo intervallo separata, se-
öl quitur. Margo ale posticus late fascie instar fuscescit. Li-
a oll turg du& parve longitudinales fusce superius in hoc lim-
Hå bo. In margine postico ipso linea nigra striolis composita.
öl Cilia ceesio-fuscescentia. basi anguste pallida.

bo Al& posteriores griseo-livide punecto ante medium fa-
i seieque mediXe vestigio fuscis obsoletis. Linea marginalis
; tenuis nigra.

; Subtus ale livide, fusco-sordide; fascia media obsoleta
i in anterioribus obscurior latiorque.

öd Habitat in terra Natalensi.

köl

Ed B) Palpi labiales thorace breviores, articulo ultimo
ed brevissimo; maxillares tenues absconditi.

| 3. Allutalis. Palpis brevibus; antennis pubescenti-
ciliatis; alis anterioribus exalbidis, costa late ru-
od biginosa inter strigas nigro pallidoque punctata,
bo strigis duabus Sober eweNS exalbidis utringue ru-

i biginoso- marginatis, punceto interjecto nigro ma-
jusculo; posterioribus exalbidis.
Minor P. brunnealt, alis posterioribus multo brevioribus.

i Caput et thorax grisea, obscurius conspersa. Antenne
griseo-exalbide, breviter ciliate ciliis apicem versus pube-

rotera

RARE NERE a

scentibus, articulo basali breviusculo, subincrassato. Fasci-
culus frontalis nullus. Palpi labiales vix capitis longitu-
dine, compressi, crassiusculi, paulatim crassiores, squamis
subtus subelongatis; articulus terminalis brevissimus, sub-
deflexus, squamatus, subobtusus. Palpi maxillares breves,
absconditi, filiformes. - Haustellum = brevissimum. =: Pedes
breviusculi, lividi; femora ac tibie exterius brunneo-con-
sperse, anlicorum tarsi fusci, articulorum apicibus pallidis;
tibie postice exterius lituram fuscam obliquam ante api-
cem habent. Abdomen griseum, segmentorum marginibus
ac ventre pallidis; barba analis brevis grisea.

Ale anteriores 43” longe, elongate, acutex, margine
postico nonnihil convexo, sordide exalbid&e, costa late rubi-
ginoso suffusa, striolisque nigris punctisque exalbidis alter-
nata, que tamen strigam posteriorem non excedunt. Strige
due exalbide, utringque rubiginoso marginate; prior multo
ante medium, exterius convexa, interius latissime rubigi-
noso adumbrata, que umbra basim versus evanescit. Striga
posterior media inter venam transversalem et marginem
ale posticum, bisinuata, ad ale dorsum strige priori duplo
propior quam in costa; in margine ejus exteriore ven& li-
neolis singulis fuscis notantur. Vena transversalis in medio
inter ambas strigas maculam parvam fert fusco-nigram
transversam. In margine postico striolx nigre in lineam
composite. Cilia sordide exalbida in medio linea obscu-
riore percurruntur.

Ale posteriores breviusculi, purius exalbide, quam an-
teriores, costa squamis fusco-griseis adspersa.

Subtus alX& anteriores in dimidio costali fuscescunt,
dorsali et ad marginem posticum exalbide. Striga postica,
macula media punctaque costalia obsoleta. Linea marginis
postici striolis nigris constans in alarum posteriorum par-
tem priorem continuatur. Ale posteriores exalbideg, costa
fuscescenti cum strig&e postice initlio. Punctum fuscum
basim versus haud procul a costa.

Fabitat in terra Natalensi.

4. Subcupralis. Antennis ciliatis, palpis brevibus;
alis anterioribus rubidis, strigis duabus pallidis,
opposite fuscescenti-marginatis, costa media al-
bido-punctulata; posterioribus rotundatis sordide
lividis margine rubido-fuscescenti. (>)

Ifö

Major precedenti. Caput et thorax sordide rufa. An-
tenn&e exalbide, ciliate, cilis circa tertium partem apica-
lem evanescentibus, articulo basali brevi subinerassato. Fa-
sciculus frontalis nullus. Palpi labiales sordide rubri, su-
perne pallidi, capite paulo longiores, compressi, clavati, non-
nihil adscendentes, articulo terminali brevissimo obtuso;
maxillares absconditi, breves, tenues, filiformes. Haustellum
brevissimum, filiforme, pallidum. Pectus sordide rufum.
Pedes robusti; mediorum et posticorum tibie tarsique pal-
lido colore; tibie crassiusculXe&. Abdomen livide griseum,
barba anali majuscula livida.

Ale anteriores, 35” longe, oblonge, sordide rufe sive
rubide, strigis duabus pailidis. Striga prior ante medium,
leviter convexa, exlerius fuscescenti-marginata, posterior longe
post medium exterius convexa, in plice regione subceon-
cava, Iinterius fuscescenti-marginata. In medio mter has
slrigas punetum sub costa fuscum, obsoletum conspicitur et
costa ipsa punctulis 6—7 albidis ornata est. Cilia rubida,
linea basali tenuissima pallida.

Ale posteriores rotundate, livide, pulvere rufo-fusce-
scenti adspers&e, qui ad marginem posticum latius conden-
satur. Strige medie vestigium adest. Cilia livida in medio
lineam fuscescentem continent.

Subtus ale livide, fuscescenti rufescentique pulveru-
lente. Striga posterior etiam in posterioribus adest, sed in
neutris ad dorsum usque perducta. Anteriorum costa usque
ad strigam ex basi rarius et obsolete albido punctulata.

Habitat in terra Natalensi.

Rubellalis. Antennis ciliatis, palpis brevibus; alis
anterioribus sordide rufis, puncto medio striga-
que postica repanda fuscis; posterioribus lividis,
striga media tenui fuscescenti repanda. (7).

Magnitudine pr&ecedentis. Caput lividum, squamis in
fronte laxis. Antenn&e crassiuscule, dilute livide, longius
ciliate, ciliis apicem versus brevioribus. articulo basali brevi.
Palpi labiales capite paulo longiores, compressi, squamato-
pilosi, clavati, externe rufi, interne lividi, articulo terminal
brevi acuminato; maxillares absconditi, breves, filiformes.
Haustellum subnullum. Pedes antici lividi, exterius fusce-
scenti suffusi (reliqui desunt.) Abdomen lividum, barba
anali majuscula.

Ale anteriores 514” longe, magis elongate quam in
precedente, margine postico in medio convexiore et colore
dilutiore ac letius rufescente. Strige prioris fuscescentis
ante medium vix vestigium. Striga posterior paulo propior
margini postico quam puneto fusco majusculo, quod sub
costa in media fere ala conspicitur, colore est fusco, undu-
lato-dentata, dentibus basim alX spectantibus, et arcu ma-
gno, sed non admodum convexo a costa descendit et in
plicg regione angulum obtusum exterius apertum efficit.
Costa inter strigas obsolete pallido-punctulata. Linea in
margine postico striolis fuscis composita. Cilia rufescenti-
grisea a margine postico linea tenuissima pallida separantur.

Ale posteriores rotundate, livide. Striga post medium
lenuis, fusca, subobsoleta, undulato-dentata, dentibus mar-
ginem posticum spectantibus. Linea marginalis ut in alis
anterioribus. Cilia livida.”

Subltus ale livide, anteriorum costa rufescenti-suffusa.
Striga postica fusca obsoleta utrasque percurrit, in anterio-
ribus latior minusque repanda. Punctum in anterioribus
medium fuscum distinetum. Margo posticus omnium linea
tenui fusca notatur. Cilia grisea, basi anguste pallida.

Habitat in terra Natalensi.

AGLOSSA LATR.
HERRICH-SCHFF. Pyralid. p. 119.

Incultalis. Alis fuscescentibus, anterioribus Vio-
laceo-subnitidulis; macula media nigra; singulis
strigis duabus irregulariter sinuatis nigris oppo-
site late livido-marginatis. (9).

Affinis Å. pinguinalis, sed strige alarum anteriorum
distinctiores latius livido-marginate et per alas posteriores
continuatx et macula anteriorum media major et distincetior.

Magnitudo Å. pinguinalis 2 mediocris. Corpus fu-
scescens. Palpi multo graciliores quam in ÅA. pinguwinali,
compressi; squam& arliculi secundi apicem versus breviores
fiunt, unde articulus terminalis multo minus abrupte inci-
pit. Antenn&e multo tenuiores quam in illa specie. livide.
Abdomen in segmentorum marginibus posticis lividum.

Ale anteriores 71” longe, elongate, (paulo magis quam
unquam in pinguinalh), fuscescentes, anterius obscuriores,
violaceo-subnitidule. Strige due nigre, inter se multo vi-
ciniores quam in pinguinali, irregulariter sinuate et den-

tate; prior sub medio in angulum prominet, posterioris pars
media inter sinus duos tridentata; utraque late livido-mar-
ginata, sed prior interne, posterior externe. Ante prioris
marginem lividum macula magna nigra triangularis, cujus
apex ad alge dorsum spectat. In medio inter strigas, sub
vena subceostali, macula subrotunda nigra, multo major et
distinctior quam in pinguinali. Apex ale lividus, qui
color inferius coarctatur et cum fusceseenti miscetur. In
margine postico series punetorum majusculorum nigrorum.
Cilia griseo-fuscescent:a.

Al& posteriores magis elongate quam in pinguinali,
dilutiores quam ale anteriores, strigis duabus fuscis, priore
prope basim valde convexa, posteriore media, in medio an-
gulum latum efficiente; strige he opposite livido margi-
nate. Marginis postici dimidium apicale lividum est et serie
punctorum nigricantium majusculorum ornatur. Cilia grisea
linea fuscescenti juxta basim.

Subtus al& anteriores fuscescentes puncto disci fusco
subobsoleto lituraque cost&e post medium parva livida; po-
steriores livide, postice fusceseenti mixte, striga media di-
stincta fusca. Singularum margo posticus seriem punetorum
fuscorum habet.

Habitat in terra Natalensi.

ASOPIA TR.
HERRICE-SCHÄFFER Pyralid. p. 121.

1. Farinalis (TLiss.). Alis anterioribus in basi api-
ceque glauco-brunneis, medio ochraceis, strigis
duabus albidis, priore in angulum obtusum fra-
eta; posterioribus albido cinereoque mixtis, stri-
gis duabus albidis.

Phalena farinalis Liss. Fn. Suec. 1348.
Asopia farinalis Treirscuxe Lep. Europ. VII, 147.
Tria specimina, quorum unum in tractibus fluviorum
Limpoponis et Gariepis, duo ad Rondebosch capta sunt,
nulla re ab Europeis differunt. Hec species quum etiam
in America septentrionali reperiatur, verisimile est, eam na-
vium ope per totum orbem terrarum aut jam distributam
esse aut paulatim distributum iri.

2. Cesalis. Alis pallide vitellinis, ereberrime san-
gulneo-irroratis, purpureo-ciliatis, anteriorum ma-

ERARSANRSOSSNINERSESNSRND SNES ID SAO USERS RESET 22 Ferne SRNeNENE rasar Er EN SS NINAS RETIRERA UR MPR BA AR Ae

culis punclisque mixlis albis, posteriorum ma-
cula media exalbida, striga postica irregulari
flavescente (3).

Speciebus Europ&egis minor, Fimbriali quodammodo af-
finis. Corpus dilutius vitellinum, crebre sanguineo con-
spersum. Caput tantum circa oculos sanguineum. Antenne
basim versus crassiores, flavide, sanguineo suffuse, articulo
basali vitellino, ciliate, ciliis longe ante apicem evanescen-
tibus. Palpi labiales 13 capitis longitudine, tenues, arti-
culo secundo crassiore, vitellini, externe sanguineo polluti,
interne puri; maxillares distincti, filiformes, pallide vitellini.
Haustellum in dorso vitellino squamatum. Pedes pallide
vitellini, antici externe sanguineo suffusi, exceptis tibia-
rum tarsorumque apicibus, medii externe in femoribus ac
tibiis leviter sanguineo adspersi; posticorum spin& superio-
res longe post medium insert&e, quarum altera alteram lon-
giludine duplici vinceit et tibie apicem attingit. Abdo-
men superne sanguineum, basi, linea dorsi longitudinali seg-
mentorumque marginibus lateralibus flavidis; venter pallide
vitellinus.

Al& anteriores 3” longe, elongate, sensim dilatate,
acutiusculx, margine postico vix convexiusculo, pallide vi-
telling, squamis sanguineis fere tectx, preter parlem an-
gustam ante medium et marginem posticum. Basis sangui-
nea, in humero vitellino-squamata. Haud longe ab ea distat
fascia obliqua, alba, sanguineo-marginata, postice in medio
profunde emarginata, ut eam maculis duabus rotundatis com-
positam dicere possis. Costa deinde punetis quatuor albis
notata. In media ala post spatium vitellinum macule tres
conspiciuntur albe: una rotunda infra costam, altera oppo-
sita dorsalis pariter rotunda, interjectis puncetis duobus, tertia
exterior supra plicam, major ac difformis. Denique striga
postica adest sanguineo-marginata, supra medium valde con-
vexa, que in medio tenuissima est, costam versus valde in-
crassatur et a medio ad dorsalem angulum cursu undulato
decurrit. — Cilia violaceo-purpurea.

Alr posteriores circa margines fere pure ante medium
strigam flavidam fere rectam habent nonnihil obsoletam.
Post medium striga altera flavida valde flexuosa. Ante eam
costXx propius macula rotundata majuscula exalbida. Cilia
violaceo-purpurea, linea tenerrima basali flavida, in margine
abdominali colorem pallide vitellinum habent,

Subtus ale sordide et pallide vitellin&e, anteriores an-
tice griseo-sanguineo suffuse, costa flavido-punetata, strige-
que posticg inilium flavidum. Posteriores obsoletius pulve-
rulent&e; striga postica distinctior, precipue interius sangui-
neo-marginata. Cilia omnia sordide purpurascentia.

Habitat in terra Natalensi.

ENDOTRICHA Z.
Isis 1847, 893. HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. pag. 12.

Consobrinalis. Abdominis cingulo fusco; alis sor-
dide ochraceis, area basali limboque glauco-fu-
scescenlibus, strigis singulis albis terminatis, stri-
ga anteriorum secunda antice ab apice rece-
dente, ciliorum HNHnea fusca ante medium 1in-

tegra (9).

Species End. flammealis varietatibus quibusdam magis
obscuratis schistaceoque mixtis tam similis, ut ab initio pre
eadem specie habuerim. Sed note exstant, que diversam
esse persuadeant; eas tantum indico, quum totam descri-
plionem supervacaneam arbitrer.

Specimen femineum mutilum nec omnino bene con-
servatum.,. 1. Magnitudine a flammeali vineitur, quum
al. ant. longitudo tantum 345” sit. (Caput deest ac thorax
detritus est). 2. Abdominis segmentum tertium violaceo-
fuscum, cum flammealis abdomen sit unicolor, ochraceo-
carneum, marginibus anguste pallidioribus, faseia omnino
nulla. 3. Ale anteriores paulo magis elongate apiceque
aculiore. 4. Color alarum primarius sive 1s, qui strigis bi-
nis includitur, minus letus est et in anterioribus postice
maxima ex parte squamis glauco-fuscescentibus adspersus
— qualis in varietatibus quibusdam E. flammealis obti-
net; hoe spatium autem in consobrinali longius est in alis
anterioribus, anticeque latius in posterioribus, (Punetulum
fuscum cellule discoidalis punctaqgue albida gemella in utra-
que specie apparent). 95. Striga alarum anteriorum prior obli-
quior, quum in ale dorso magis ad basim accedat, poste-
rior ante costam multo magis ab ale apice recedens cur-
sum habet in medio ita convexum, ut a flammeali valde
differat. 6. Area basalis limbusque posticus colore sunt he-
palico s. glauco-fuscescenti, qui tamen basim versus ochra-
ceo temperetur. Aream limbalem ad apicem latiorem esse

quam in flammeali inde patet, quod striga, que eam ter-
minat, in hac parte a margine postico multo magis aver-
titur. 7. Ciliorum linea ante basim non purpureo tincta,
sed fusca nec in alis anterioribus ante apicem late inter-
rupta, sed etiam per partem niveam integra. (Cum cilio-
rum apices mulili sint, dicere non possum, utrum in alis
anterioribus in media parte maculam habeant cinerascen-
tem nec ne). 8. Subtus color cinerascens vix rufescenti
immixto. 9. In alis posterioribus strige medie margo in-
terior late nigricans.
Habitat in terra Natalensi.

TEGOSTOMA Z.
Isis 1847, 581. HERRICH-SCHÄFFER Pyral. p. 9.

Subditalis. Alis anterioribus longioribus griseis,
fusco-pulverulentis, striga postica fusca minus
convexa, posterioribus supra omnibusque subtus
ochraceis (29).

Non mihi persuasum est, hanc a T. comparali certo
differre, licet note adsint, quibus distinguatur. — Proces-
sus frontalis paulo gracilior videtur, colore eodem rufo pi-
ceo. Palpi labiales aperte paulo breviores, articulo termi-
nali breviore et, si desuper intueris, processum frontalem
vix excedente, quum in comparali distinete promineat.
Ale anteriores angustiores. Macula fusca in cellul& discoi-
dalis fine major maculaque anguli dorsalis pallida distin-
ctior ac major. Striga postice fusca (que in ala sinistra
crassior est quam in dexteral!) minus est convexa quam in
comparali, quum et in dorso vicinior sit angulo anali et
in costa ad apicem magis admota. Ale posteriores colore
letius ochraceo tincte, fuscedine obsoletiore magisque ad-
versus angulum apicalem congesta; strige fuscescentis vesti-
gium obsoletissimum, macule pallide ante marginis postici
medium omnino nullum. Subtus ale omnes lxtius pu-
riusque ochrace& quam superior posteriorum pagina, signis
tamen ltisdem "que in comparali cernuntur.

Quenam harum notarum ex varietate prodeant que
constantes sint, tempus futurum docebit.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis,

NYMPHULA SCHRANE.
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 10.

1. Stagnalis. Parva, alis albis, striga postica supe-
rius valde incrassata ochracea, striga anle mar-
ginem posticam lunulis fuscis composita; ante-
rioribus puncto ante medium, punctorumque
pari post medium nigris, pone hec striga fle-
xuosa ochracea (&).

Magnitudine vix minimam Cataclystam lemnalem
masculam &Xquat; femina sine dubio multo major. Affinis
Nymph. stratiotate.

Corpus totum cum alis album, fere niveum. Antenner
crassiuscule, denticulate, articulis longiusculis sub apicem
incrassalis, albo-squamatis. Palpi labiales capite duplo lon-
giores, subecompressi, recurvi, aruculo terminali longiore,
tenuiore, subobtuso; maxillares externe infra fusei, apice
penicilliformi niveo. Haustellum spirale, albo-squamatum.
Pedes longiores; antici externe infuscati.

Ale anteriores 31— 51” longe, anguste, postice levis-
sime dilatate, apice acuto, margine postico nonnihil con-
vexo, costa ipsa ex basi ad I longitudinis fusca, margine
juxta eam squamis, que facile deteruntur. sordide ochra-
ceis usque ad medium consperso. Punctum majus nigrum
in plica ad I ale longitudinis. In vena transversali par
punctorum nigrorum, qu& interdum coalescunt. Pone hec
striga este. Hunge lutea, que circa ea angulum facit
et in costa et sub vena mediana incrassatur. Media inter
eam marginemque posticum striga luteo-ochracea, margini
subparallela, in dimidio superiore in fasciam inerassata, ante
angulum doersalem parum dilatata ibigue obsoletior. Mar-
gin! quam huic strige propior striga adest repanda sive
lunulis septem coemposita, quarum prima, secunda et ultima
nigre, relique brunne& sunt; nec ea costam dorsumve at-
lingit. Linea marginis postici crassiuscula ochracea. Cilia
prope basim in serie transversa obsolete fuscescenti maculata.

Ale posteriores squamis raris ochraceis adsperse haud
procul a basi puneta duo nigra habent majuscula alterum”
prope marginem interiorem. alterum sub costa Inter ea
et post illud, quod coste vicinius, nubeculXe singule lute-
olge, que reliquie strige lutescentis esse videntur. Postea
sequitur striga utrimgque in maculas incrassata majusculas,

ochracea, in medio obsoleta. Ante marginem posticum striga
fusca repanda, sex fere lunulis constans. Linea marginis
postici lutea. Cilia prope basim serie punctorum nigrican-
tium et numero in constantium percurritur.

Subtus ale anteriores cinereo-fuscescenti suffuse ac
nebulose, dorso albente; posteriores albe nebulis parvis,
duabus inter strigulam ven& transverse fuscam et margi-
nem posticum, tertia prope angulum analem. Per singulas
alas striga ante marginem posticum punctorum fuscescen-
tiom. Cilia ut supra picta, sed nonnihil sordidiora.

Habitat in terra Natalensi.

2. Fluctuosalis. Alis albis, fascia postica fusco-mar-

ginata fasciaque marginali angustis ochraceis, stri-
- . . ,. oj . OK GJ

g3ga I1n0lerjecla mgra; anlerioribus fusco-pulveru-
lentis, faseia post punetum vene transverse ni-
grum flexuosa ochracea, posterioribus ante me-
dium strigis duabus fuscis (PP)

fas minor Nymphula stagnali, femina multo major
et N. stratiotate mascul& parve& subequalis. Species in-
signis alarum strigis tribus fuscis fasciisque duabus ochra-
ceis margini postico subparallelis.

Caput et thorax alba, brunneo conspersa. Antenne
maris crassiusculXx, albido-squamate, articulis longiusculis,
apice incrassätis et adversus antennarum apicem dentes sin-
gulas habentibus; femin& tenuiores, tuberculis minus distin-
etis. Palpi labiales adscendentes, capite duplici breviores,
albi externe luteo-suffusi, articulo secundo squamis incras-
sato, articulo ultimo erecto, acuto; maxillares longiusculi,
recti, penicilliformes, externe basim versus lutei. MHaustel-
lum angustum, spirale, breviusculum, ut videtur. Pedes
longiusculi, albi, anticorum femora tibixeque externe brun-
neo-suffusx. Abdomen mediocre (in femina elongatum),
album, segmentorum fasciis latis basalibus luteis, in femina
fusco-pulverulentis; segmentum anale longius, albo-squama-
tum; venter albus.

Ale anteriores maris 21”, feminx 5” longe, elongate,
postice nonnihil incerassate, acutx, margine postico obliquo,
convexiusculo, albe, squamis brunneis in dimidio basali ad-
spersee, pråesertim juxta costam, que in mare usque ad 3
longitudinis tenuiter fuscescit. Ante medium fascie due
perobliqu&x, prior pulvere brunneo fuscoque composita ac

nebulosa, posterior lutea, fusco mixta, a dorso ad venam
subcostalem extensa. Punctum ven&e transverse nigrum,
subtus nebula fusca adherente. HFascia a dorso medio oriens
fascie precedenti parallela, luteo-ochracea, fusco-nebulosa,
cursu satis recto ad venam medianam sub puncto nigro per-
currit, inde valde attenuata fuscoque marginata magno arcu
post punctum ducitur usque ad costam, ubi denuo incras-
satur. Fascia deinde quarta ex costa ante apicem decurrit
viam prope prXcedentis fascie convexitalem sequens ac non-
nihbil incurva ad dorsum ante angulum dorsalem pervenilt;
est autem ea ochracea, fusco-marginata, margine exteriore
latiore. Fascia quinta limbalis angustior interius fusco-mar-
ginata. In spatio inter quartam ac quintam fasciam striga
fusca, que in mare media fere est, in altera femina prope
fasciam limbalem decurrit, in altera paulo magis distat.
Cilia- cinerea, dimidio basali dilutiore, linea prope basim
striolis nigro-fuscis constante.

Al& posteriores vix pulverulente, strigis tribus fuscis
fasciisque duabus ochraceis margini postico subparallelis ac
nonnihil flexuosis. Striga secunda fascie sub medio decur-
renti propior quam strigXe prime; fascia hec externe latius
quam interne fusco marginata. Striga tertia ut in alis an-
terioribus magis minusve a fascia Jlimbali distat. Cila al-
bida, linea prope basim fusco-nigra, subundata, hic illic
crassiore.

Subtus ale maris pulvere lutescenti grisco irroratee, in
femina vix pulverulente, ideoque magis pure albe. Signa
eadem, que supra, sed adversus basim valde obsoleta. Ven&e
anteriorum lutere.

Habitat in terra Natalensi, unde duas feminas WaAHL-
BERGIUS apportlavit. Marem, quem specie differre prorsus
non credo, e Columbia, Americe meridionalis provincia, al-
latum ex Museo regio Berolinensi accepi. itaque hec spe-
cies Africge Americeque communis.

BOTYS LATR.
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 19.

Species, quas ex genere describo, in hunc ordinem redegi.

A) Nymphuliformes; corpore pedibusque mediocribus,
alis anterioribus subelongatis, posterioribus brevibus,
margine postico ante apicem nonnihil retusis.

1. Ramburialis. 2. bracteolalis. 3. trico-
loralis. 4. wnspersalis.

B) Hyalospile; corpore gracili, antennis elongatis; alis
hyalino-maculatis, anterioribus elongatis subacumi-
natis, posterioribus brevibus, margine subintegro.

5. cancellalis. 6. gemmiferalis.

C) Botydes Vere; corpore pedibusque gracilibus, an-
tennis longiusculis; alis anterioribus ac posteriori-
bus colore subsimilibus, strigis illarum duabus,
puncltis cellulie discoidalis duobus obscuris, striga
harum unica maculaque vene transverse obscuriore.

7. binalis. 8. patagialis. 9. egrotalis.
10. mutualis.

D) Heteronome; Botydibus proxime, sed alis anteri-
oribus minus aculis, ceterum similiter pictis, alis
posterioribus unicoloribus.

a) striga al. ant. postica sub medio valde sinuata,
signo cellule discoidalis unico.
11. adsocialis.
b) striga al. ant. postica sub medio non sinuata.
12. infuscalis.
c) strigis al. ant. subnullis, posterioris cursu tamen
vestiglis indicato.
13. lacunalis.

BE) Vitelline; corpore minus gracili, alis latiusculis
vitellinis, aut unicoloribus aut nebuloso-strigatis; an-
teriorum punceto uno pluribusve nigris.

14. muscerdalis. 135. quaternalis. 16. teme-
ratalis.

F) Lete; corpore graciliore; alis ant. acutis obscuris
pallide maculatis, posterioribus vitellinis.

17. testula.

G) Latipennes; corpore minus gracili; alis anteriori-
bus acutis, posterioribus amplis.
a) maculis celluie discoidalis alarum anteriorum dua-
bus magnis.
18. plumbatalis. 19. frustalis.
b) alarum ant. signis mediis parum distinctis; alis
posterioribus amplissimis.
20. ecruoralis.

010)

1. Ramburialis (Dur.). Alis nigricantibus flavido-
irroratis, cilis albis nigro-submaculatis; anterio-
rum puncto medio fasciaque flexuosa, interrupta,
posteriorum faseiis duabus spatio uigro disjun-

ctis albis pellucidis (2).

Hydrocampa Ramburialis Dur. Pyralit. p. 343 tab.
HH SO

Nymphula Ramburialis FiscHErR Vv. RöÖstErstAmM Beitr.
pa 251 tab SS

Botys Ramburialis Hermce-Scarf. Pyral. p. 26. 68.

Specimen femineum certissime hujus speciel. Congruit
omnino cum FIsCHERIANA maris figura, nisi quod colore est
paulo obscuriore, nec magnitudine differt. DUPONCHELI fi-
gura multo est major et in alis anterioribus pro ven& trans-
verse puncto maculam hbabet angulatam; preterea, quod
sine dubio nature repugnat, cilia habet coerulescentia pro
albis et in alis posterioribus strigulam, que interjacet fa-
scie marginique postico, nimis ad hune admotam. Omnia
vero hec speciem nonnihil variabilem esse produnt.

Ttaque h&ec Botydis species non solum in Europe di-
midio meridionali invenitur, sed etiam in Afric& australis
parte Natalensi.

2. Bracteolalis. Alis postice maculis nitide coeruleis
conspersis, anterioribus cinereo-nigricantibus fla-
vido punctatis maculatisque, posterioribus fla-
vidis maculis limboque lato cinereo-nigricanti-

bus (2).

Hec structurå B. Ramburiali simillima et ejusdem
subdivistonis, que palpis squamato-inerassatis articulogque
terminali breviusculo, abdomine mediocri, alis anterioribus
elongatis, posterioribus ante apicem late retusis distinguitur.

Magnitudine Ramburialem paulo vincit. Corpus fusce-
scens, (detritum), pallide maculatum videtur. Antenn&e fu-
scescentes, flavido-subannulate, articulis longiusculis, trun-
cato-obconicis. Palpi labiales capite duplici longiores, com-
pressi, paulatim squamis latiores, subporrecti, externe supra
et antice fusci, subtus late albi, articulo terminali brevi,
tenui, acuto, externe fusco, dorso apiceque albidis; maxil-
Jares majusculi, postice dilatati, emarginato-subtruncati, fu-

scescentes. Haustellum longum, spirale, albido-squamatum.
Pedes mediocres, albidi; anticorum femoris apex tibieque
squamis inerassate dimidium apicale fusca; mediorum tibia
dorsum fusco-maculatum; posticorum tibix spina, que post
medium affixa est, interior exteriore duplo amplius longior.
Abdominis basis flavido maculata, segmentorum sequen-
tium margines albidi sicut venter.

Ale anteriores 35” longe, elongate, postice nonnihil
dilatat&e, apice acuto, margine postico suboblique convexi-
usculo, cinereo-nigricantes, flavido irrorate maculateque,
macula rotundata sub medio, strigula abbreviata nodulosa
ex costa ante apicem suspensa. Prelerea squame nitide
coeruleXx in maculas congeste, que minute sunt in basi et
ante dorsi atque coste medium, major una inter strige fi-
nem maculamque rotundam flavidam, altera ante al&e api-
cem. Cilia in bast exalbida postice albida linea prope ba-
sim 'striolis nigricantibus composita.

Ale posteriores flavide, limbo lato irregulariter mar-
ginato cinereo-nigricante, ante marginem maculis nitide coe-
ruleis circiter 5 dispositis. In colore flavido macul& ad-
sunt: major difformis costalis, minor prope marginis interni
medium, minor ante limbum medium, cinereo-nigricantes.
He dux minores squamis coeruleis congestis nitent. Cilia
ut in alis anterioribus.

Subtus ale pallide maculis iisdem ac supra picte, sed
squam&e coerulex omnino desunt, et ale posteriores circa
angulum analem albescunt.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

3. Tricoloralis. Alis pallide vitellinis, maculis ni-

gricantibus varie in fascias difformes coheerenti-
bus hic illic nitide coeruleo-maculatis; anterio-
rum costa auranliaca (9).

Heiec et ipsa e precedentis subdivisione, sed alis poste-
rioribus ante apicem multo minus retusis differt. Similis
Bracteolali, sed alas habet, in quibus flavedo multo letior
est majusque spatium occupat, nigredo in maculas irregu-
lariter coherentes soluta est.

Paulo major Bracteolali. Caput flavescens, fusco ad-
spersum. Antenne exalbide, dorso fusco-punctato, pube-
scenti-ciliate, articulis brevibus contiguis, articulo basali an-
tice fusco. Palpi labiales vix capitis duplicis longitudine,

compressi, squamis valde dilatati, postice rotundati, colore
flavido, externe macula majore ad medium superius ac mi-
nore in apice fuscis, articulo terminali brevi, crassiusculo,
acuto, fusco, in apice flavescente; maxillares postice dila-
tati, ad apicem secundi labialium articuli usque producti,
flavidi, externe fuscescentes. Haustellum longum, spirale,
dorso flavido-squamato. Thorax (detritus) fuscescenti Ha-
vidoque mixtus. Pedes mediocres, pallide flavidi; anticorum
femur externe fuscescens, apice nigro, tibia squamis incras-
sata ante ipsum apicem late nigra; mediorum tibia in dorso
ad basim fusco suffusa et ante apicem macula fuscescenti.
Abdomen dilute vitellinum, segmentorum basi late fusca et
in posticis nitide coeruleo-squamata; segmentorum 2 et 3
margo posticus anguste albidus; venter pallidus.

Al& anteriores 4” longe, forma eadem atque in Bra-
cteolali, dilute vitellinge, juxta costam ac postice latius au-
rantiac&, maculis nigricantibus in fascias coalescentibus con-
sperse. Pone basim fascia obliqua difformis, in costa fla-
vido strigulata. Fascia deinde sequitur ante medium, ex-
terne convexa, inferius crassior, strigulas flavidas precipue
in costa continens. In venula transversali macula quadran-
gula majuscula. Post eam fascia irregularis, flavidis stri-
gulis paucis notata sequitur, que in medio cum fascia lim-
bali conjuneta est. Fascia hec et ipsa flavido strigulosa
maculam cost&e vitellinam ante apicem alteramque in an-
gulo dorsali continet. Singule he fascie maculaque qua-
drata media maculis magnis cinereo-coeruleis nitidis ornate
sunt. Cilia pallide flavida maculis obsoletis cinerascentibus
alternantur.

Ale posteriores vix dilutiores anterioribus, maculis ni-
gricantibus coeruleo-nitidis minus distincte fascias forman-
tibus. Macula una lacerata in costa media inferius cum
macula minore disci postiei connexa; alia marginis interni
medii libera magisque transversa. Ante marginem posti-
cum macule tres: una magna sub angulum analem, que
marginem bis tangit et cum macula disei confluit, secunda
marginalis ultra medium sita et cum tertia coherens, que
apicem totum implet. GCilia flavida, externe albida, macu-
lis parvis nigricantibus conspersa.

Subtus ale pallide, maculis ut supra dispositis. Color
autem cinereo-coeruleus omnino deest.

Habitat in terra Natalensi.

4, Inspersalis. Atra, eapite sulphureo-maculato, pe-
dibus niveo-punctatis, ciliis alarum ad apicem
angulumque internum niveis; alarum anterio-
rum maculis duabus punctisque 3—4, posterio-
rum maculis 3, punctoque uno niveis (2).

Magnitudine fere Bot. reticulalis, adspectu Bot. octo-
gutlate non nimis dissimilis. Tota atra. Epistomium pun-
eto medio lineaque utrimque albis. Punetum majus inter
antennas fasciculique duo in occipite colore dilute sulphureo.
Palpi capite duplo breviores, postice rotundati, articulo ter-
minali subnullo, atri, subtus nivei. Haustellum longum cine-
reo-squamatum. Antennt nigre, dorso apicali niveo, lineola
arliculi basalis laterali nivea. Thorax (non illesus) macula
postica nivea. Gula niveo-squamata. Pectoris linea obliqua
lateralis nivea. Pedes tenues, non elongati, niveo-punctati.
Ahbdominis segmentorum margines anguste nivei; macula seg-
menli sexti dorsalis lineaque barbe analis acuminate late-
ralis colore niveo; venter niveo-fasciatus.

Ale anteriores 31—4" long&e, elongat&, postice dila-
tale, apice subobtuso. Non longe a basi sub vena mediana
punctum adest niveum, alterumque vicinum, minutum in cel-
lula discoidali, quod tamen nonnumguam deest. Sequitur in
cellula discoidali ante medium al&x macula transverse ovata,
forma non semper eadem nec magnitudine, quum interdum
venam medianam transgrediatur. Paulo post in plica pun-
ctum. Ad 3 al& longitudinis punctum costale, infra quod
macula transversa ovata, que interdum cum puncto coalescit.
Inter maculam hanc marginisque partem inferiorem punctum
conspicitur, cujus forma et magnitudo variat. Cilia nigra,
macula nivea ad apicem ale, alteraque in angulo dorsali.

Ale posteriores maculam prope basim habent transverse
rotundatam. Majorem adspicis sub media fere costa et ipsam
rotundatam mediumque inter eam ac marginem posticum pun-
ctum aut rotundum aut elongatum. Macula denique ad mar-
ginem internum supra angulum analem transversa et angusta.
Cilia ad apicem al& nivea tota, ad angulum analem externe
tantum, sed longius hoc colore distinguuntur.

Subtus color et pictura quales supra.

Nonnulla specimina collecta sunt in terra Natalensi, in
tractibus fluviorum Gariepis et Limpoponis et ad Bosjes-
mansrand,

K. V. Akad. Handl. 1852. 3

Caneellalis. Alis fuscescentibus, anterioribus elon-
gatis acuminatis, fascis hyalinis reticulatis tri-
bus costam non attingentibus, costa postice al-
bida quinquies fusco-notata, posterioribus basi
fasciaque hyalnis.

Mas: alarum anteriorum costa in medio squamis sub-
dilatata; abdomine Ievigato, penicillis lateralibus nullis.

Simillima osteolali (mus. Zell), que in America ha-
bital; differt ab ea alis anterioribus flavedine ad basim ac
dorsum carentibus, costa maris in medio squamis aucta, po-
steriorum striga fuscescenti, que basim fasceiamque hyalinam
separat, antice in fasciam ampliata, adjacente interius punceto
fusco annulari; nec abdominis medium utrimque penicillo
fusco ornatum est.

Paulo major 3. osteoluli. Caput et thorax grisea, brun-
nescenti-pulverulenta. Antenn&e tenues, abdominis longitu-
dine, brunneo-grise&, in mare pubescenti-ciliate. Palpi la-
biales duplici capitis longitudine, acuti, griseo-brunnei, sub-
tus vitta alba; articulo terminal breviusculo, acuminato. Hau-
stellum spirale longius, dorso squamato. Sub coxis pedum
anticorum in mare fasciculus squamarum longarum prominet.
Pedes graciles, satis longi, cani, externe grisei; posticorum
tibia teres, priore spinarum pari ad 3 (altera spina triplici
alterius longitudine), posteriore apicali brevissimo (altera spina
duplici alterius longitudine). Abdomen gracile, griseum, in
femina obscurius, segmentorum marginibus albidis, 10 mare
sine penicillis, qui in osteolali colore fusco tincti sub mar-
ginibus sexti vel quinti segmenti lateralibus singuli exstant.
Barba analis tenuis, acuminata.

Ale anteriores maris 43, feming 5” longe, angustule,
paulatim dilatate, valde acute, margine postico obliquo, vix
convexo, costa ante apicem satis convexa, griseo-fuscescentes
(in mare obscuriores quam in femina), dorso costaque ex basi
vilte anguste Instar dilutis. Fascie tres nec costam nec dorsum
attingentes subhyalme, venis fuscescentibus lineisque fuscis
in maculas secie. Prima non longe a basi maculam fere
format tribus maculis fusco-marginatis compositam. Secunda
in medio latior, utrimque fusco-margimata, per venam medi-
anam ejusque ramum primum in maculas tres, quarum media
minuta est et triangularis, divisa. Tertia postica infra cum
priore conjungitur; major est reliquis, exterius convexa, dua-
bus macularum guinque parvarum seriebus 'constans, interiore

latiore, cujus macula sexta ad fascixe medix maculam imam ad-
ditur. Coste dimidium posterius tenuiter exalbidum punctisque
4 longiusculis fuscis quingue notatum; costa Maris supra fasciam
mediam squamis in dentem obtusum et ante fasciam tertiam
in convexitatem levem dilatata. Linea marginis postici tenuis,
fusca, nonnihil adumbrata. Cilia albida, linea striolarum fu-
scarum percurrente.
Ale posteriores in basi late subhyaline. Fascia media
lata subhyalina, cujus margo exterior in medio tridentatus,
(qui dentes linea transversa fusca desecantur. Inter eam ac
basim striga fusca, cujus pars interior in fasciam intus dilu-
tam ampliatur; nec ea costam nec dorsum alex attingit. Ante
strige partem tenuem punctum fuscum orbiculare, quod in
femina majus est, conspicitur. Limbus late griseo-fuscescens,
| ad fascie marginem obscurior. Linea marginalis ciliaque ut
in alis anterioribus.
Subtus ale dilutius fuscescunt, sed in disco inter fascias
et ad marginem fascie tertie fusco colore adumbrantur.
Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

6. Gemmiferalis. Alis anterioribus griseis, olivaceo
rufescentique mixlis, faselis duabus costam non
attingentibus, intus valde coarctatis, posteriore
interrupta maculaque coste ante apicem mar-
garitaceo-hyalinis; posterioribus albo-pellucidis,
apice fuscescenti (>).

Pulchra species, magnitudine Bot. urticalis, adspectu
omnibus Europe speciebus dissimilis.

Caput grisescens, vertice lulescente, linea epistomii late-
rali juxta oculos producta albida. Antenn&e mediocres, seta-
ce&, simplices, pube tenera ciliate, dorso pallido, apicem
versus albido, articulo basali antice squamis incrassato, que
fasciculum formant externe albidum. Palpi capite duplo lon-
giores, porrecti, compressi, subdilatati, apice altenuato, ex-
terne vitta obliqua luteo-grisea, supra quam color griscescit,
infra albus est. Haustellum longum, spirale, dorso sordide
albido-squamato. Thorax ochracco-griseus. Pedes longiu-
sculi, ochraceo-cani; mediorum femora ochraceo-grisea, ante
apicem subtus breviter albo-villosa, tibie nonnibil incrassate;
posticorum spine superiores tibie post medium affixe, exte-
rior brevis, interior triplo longior. Abdomen crassiuscu-
lum, acuminatlum, griseum, barba anali tenui, acuta, apice
medio fusco: venter luteo-grisescens, segmento anali pallido.

Ale anteriores 71 longe, anguste, apice nonnihil pro-
ducto, margine postico obliquo, sub eo levissime retuso, deimde
convexiusculo, grisex, prope basim nube transversa olivacea
intus coarctata, cui adjacet fascia hyalina opalisans, que utrim-
que erosa est, costam non attingit, dorsumque versus in li-
neam attenuatur. Post hanc fasciam color rufescenti tempe-
ratus. Fascia secunda hyalina media costam et ipsa non at-
tingit, lateque in medio interrupta est, parte dorsali valde
attenuata. Si recte intueris, partem dorsalem proprie non ad
partem superiorem pertinere intelligis, sed hanc maculam esse
cellul&e discoidalis obiique triangularem dices; illam ad stri-
gam referes, que maculis parvis hyalinis constans maculam
disci hyalinam postice cingil. Striga hec superius interne
olivaceo marginata, in medio extrorsus arcuata ibique denuo
olivaceo-adumbrata. Inter eam et apicem color prius olivaceo
tinctus, deinde rufescit. Ex costa ante apicem macula pen-
det hyalina, intus dilatata, in medio longitudinaliter secta.
Linea marginis postici tenuis fuscescens. Cila grisea.

Al& posteriores peilucide albe, opalisantes, venula trans-
versa obsolete infuscata. Margo posticus anguste canescit;
apex fuscescens, ex eo nebula fuscescens ante marginem bre-
viler producta. Cilia grisea.

Subtus ale albide, apicibus luteo-fuscescentibus. In an-
terioribus in cellula discoidali macula angusta fuscescens per-
obliqua, et in venula transversali lunula fuscescens in medio
diluta. Macula costalis ante apicem distinceta.

Habitat in terra Natalensi.

Binalis. Alis anterioribus angustulis, peracutis,
dilute fuscis, strigis duabus fuscis opposite fla-
vescenti-marginatis, posteriore angulosa strigu-
lam mediam fuscam tangente; posterioribus pal-
lidis subpellucidis, striga angulata fusca media,
limbo late fuscescenti (2).

Ex Europeis strigarum decursum similem Botys ver-
bascalis exhibet, sed habitu valde dissimilis est. In ea re
Stemia punetalis similior.

Caput et thorax fuscescenti-grisea. Orbitam superiorem
linea alba cingit. Antenn&e flavescentes, tenues, abdominis
longitudine, microscopice pubescentes. Palpi labiales vix du-
plici capitis longitudine, valde compressi, postice valde dila-
tati, apice breviter acuto, dilute brunnei, subtus ad basim ni-
vej. Haustellum longum, spirale. Collum niveo-squamatum.

SEED OSKESE SSSSSAPNS BISPSIIS NA SENASTE NSS KSSS OSS OSTEN IR a SD er

Patagia squamis elongatis producta. Pedes graciles, longi,
albido-grisei: anticorum tibie brevissime, squamis fuscis in-
erassate. Tibiarum posticarum spin superiores post me-
dium inserte, interior exteriore plus duplo longior; apicales
breviuscul&, suppares. Abdomen gracile, postice breviter fa-
seiculato-marginatum, lutescenti-griseum, basi exalbida, fasci-
culo anali tenui in apice lutescenti. Venter albidus.

Ale anteriores 5” longer, elongate, postice modice di-
latatee, apice acutissimo, costa ante eum minus, margine po-
stico magis convexo, dilute fusce, usque ad strigam poste-
riorem nonnibil purpurascenti-nitidule. Striga due fuscr;
prior ante medium, parum convexa, subperpendicularis, inte-
rius non late flavescenti-marginatay; posterior valde flexuosa,
a costa media oritur magnogue arcu, qui externe concavus
est, ad strigulam venule transverse fuscam adscendit, deinde
angulum format adversus costam apertum, cujus crus longius
et mediocriter convexum ad costam usque producitur ibigque
puneto inerassato nigro finitur; hujus strige margo exterior
late flavescens, qut tamen ad anguli apicem valde coaretatur
et fere interrumpitur, et cujus latitudo intra arcum major
est quam alibi. Cilia grisea, nitidula, linea obscuriore ante
medium.

Ale posteriores pallide, subpellucide, limbo late fusce-
scente interius obscuriore. WVenulze transverse lincola fusce-
scens. Striga media fusca inequaliter incrassata e costa fere
ad limbum fuscescentem descendit, deinde sub angulo recto
usque ad lineolam ven&e transverse adseendit, ibique iterum
angulo recto facto oblique ad marginem ale internum de-
currit. Cilia ut in alis anterioribus.

Subtus flavedo pallidior, strigule fusce in venulis trans-
versis distincetiores. Alarum anteriorum limbus fuscescens
obscurior, striga vero prior obsoletissima.

Habitat ad Bosjesmansrand.

8. Patagialis. Pedibus exalbidis, tibiarum antica-
rum fascia fusca, thorace sub patagiis atro; alis
cinereo-fuscis, striga postica valde arcuata flavida,
interius fusco-marginata, anterioribus purpura-
scenti-submicantibus, striga ante medium flavida,
puneto strigulaque cellulae discoidalis fuscis (72).

Colore Bot. silacealis &, pictura Bot. verticalis, in-
signita palagiis, maris saltem, elongatis ac squamosis, thorace
sub iis atro.

mee NR RR

RR KRETSAR

— AQ ar

Maguitudo Botydis suacealris. Caput et thorax e ci-
nereo fuscescunt. Antenn&e setacex, subpubescentes, luteo-
fuscescentes, articulo basali subtus albido. Palpi labiales vix
dupla capitis longitudine, subadseendentes, compressi, dilatati,
apice obtuse retundato, articulo terminali subnullo, luteo-brun-
nei, subtus nivei; maxillares tenues, brunnei. Haustellum
longum, dorso sordide albo-squamato. Patagia maris squa-
mosa, squamis apicis preductis; sub singulis vitta atra lon-
giludinalis. (Femina mea thoracem habet omnino detritum
patagiaque squamis destitutum, unde de vitta squamarumqgue
ratione nihil dic: potest). Pectus album. Pedes satis longi,
exalbidi; anticorum femur interne supra ochraceum, infra
fuscescens, apex squamis fuscescentibus subincrassatus, tibia
in apice squamis fuscis incrassata. Mediorum tibia in dorse
ex basi fuseescit. Postiei exalbidi, spinis longtuseulis. Abdo-
men mediocre, (in femina erassiusculum) fusceo-griseum, ventre
albo. Barba analis maris tenuis, acuta, superne nonnihil produeta.

Ale anteriores 6” longe, elongate, postice dilatate,
acute, cinereo-fuscescentes, nonnibil purpurascenti-micantes,
strigis duabus sordide fiavescentibus. Striga prior longe ante
medium, subobliqua, nonnihil undulat , exterius fuscescenti-
marginata. Paulo post punetum in eellula disceoidali fuscum ;
strigula fusea subinerassata in venula transversa. Striga po-
stica flavescens, ex . dorso extrorsus obliqua, in medio areu
valde convexo, superius et inferius nonnihil inerassata, interne
fusco-marginata. Spalium inter eam marginemque postieum
obscurius fuscescit. Cilia fusco-grisea, exterius dilutiora, linea
basali tenuissima Jutescente.

Ale posteriores cmerev-fuscescentes, striola fusca obso-
leta in venula transversali. Striga postica cursum strige ala-
rum anterierum Imitatur, colore vero est obsoletiore. Cilia
ut m alis anterioribus.

Subtus color fuscescenti-einereus, strigulis fuscis striga-
que posteriore ut supra, sed obsoletis. In anterioribus pun-
ctum cellule discoidalis strigaque anterior desiderantur.

Femina color alarum omnino obscurius fuscescit.

Mas captus est in tractibus fluviorum Gariepis et Lim-
poponis.

Specimen meum femin. ex Americes meridionalis regno
Columbico allatum est.

9. Aegrotalis. Pallide flavescens, punctis abdominis

basalibus duobus fuseis obsoletis, collaris basi

fuscescenti; alis striga postica in medio angulato-
arcuata fuscescenti, anterioribus striga ante me-
dium, puncto lunulaque mediis fuscescentibus (>).

Si magnitudinem minorem coloremque principalem alium
negligis, speciem simillimam patagiali esse dices. Sed palpi
articulo terminali tenui ac longiore prediti eas valde disti-
nent. Quare nostram speciem, quum palporum ratione satis
cum Bot. verticali congruat, et coloribus picturaque bina-
lem imitetur magis ad has accedere censendum est.

Corpus pallide flavidum, gracile. Antenn&e abdomine
paulo breviores, tenues, setace&, artliculis vix secretis, pube
tenera ciliate. Palpi labiales capite paulo longiores, adscen-
dentes, compressi, squamis equaliter dilatati, articulo termi-
nali breviusculo levi erecto, superne et in apice luteo-grisei,
ceterum albi. Collaris basis luteo-fuscescens. - Patagia squa-
mis apiealibus nonnihil productis; thorax sub is nudus. Pe-
des pallidi; tibie antice breves, squamis incrassate, fascia
obsoleta lutescenti ante apicem. Tibiarum posticarem spina
altera superior alterå tripio lengior. Ahbdomen elongatum,
ante medium compressum; deinde lateribus breviter squa-
mato-fasciculatis, barba anali tenui, acuminata.

Al& anteriores 51” longe, anguste, postice nonnihil di-
latate, apice acuminato, margine postico obliquo vix con-
vexiusculo, pallide flavide ut posteriores, costa griseo-suffusa.
Striga multo ante medium, convexa, subundata, fuscescens, ob-
soleta. Paulo post in cellula discoidali punctum fuscescens,
et post majus intervallum in venula transversali macula an-
gusta externe concava sive lunula saturatius fusa. Striga po-
stice fuscescens exterius dilute flavido-marginata in medio fere
sinum magnum facit, qui utrimque angulo fere recto termi-
natur, intra quos undulata est: supra et infra hune sinum
striga nonnihil incrassata. Color post eam leviter grisco suf-
fusus. Linea marginis postici tenuis, fuscescens, obsoleta. Cilia
nitidula cimerascentia.

Posteriores strigulam habent in venula transversa fusce-
scentem obsoletam et post eam strigam, que anfractibus stri-
gam alarum anteriorem imitatur. Linea marginalis et cilia
ut supra.

Subtus ecolores obsoleti, linea tantum marginis postici
saturatius fusca. Ceterum lunula alarum anteriorum reliquis
signis distinetior.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

10. Mutualis. Flavescens, abdomine prope basim
puncetis duobus fuscescentibus; alis anterioribus
sub viteliino-flavescentibus, strigis duabus fuscis
subnodulosis, posteriore angulato-arcuata, puncto
maculaque parva fuscis interjectis; posterioribus
pallidioribus. puncto strigaque angulato-arcuata

fuscis (FL).

Valde affinis B. egrotali, sed minor, alis minus acutis,
flavedine cum vitellino nonnihil mixta, strigis nodulosis, po-
sterioris arcu minus rectilineo, macula parva sive puneto in-

| crassato in venula transversali.
= Paulo minor Bot. verbascali. €orpus flavescens, levis-
| KN sime vitellino tinctum. Antenn&e setacex, simplices, in mare
CN pubescenti-ciliate. Epistomium nonnihil fuscescenti suffusum.
I Palpi labiales dupliei capitis longitudine, compressi, postice
i porrecti et acuminati, superius cinnamomei, subtus late albi.
| Pedes albidi, medioeres; tarsi quatuor anteriores exalbidi.
| Tibie antice squamis inerassate, macula apicali fuscescenti;
tibiarum mediarum dorsum in basi lineam fuscescentem gerit.
i - Abdominis segmentum tertium utfrimgue punctum habet
Fr fusco-cinereum satis distinetum. Barba analis tenuis, acuta.
[ Venter albidus.

0 Ale anteriores 4—41" long&e, latiores et obtusiores
| quam in Ceygrotalt, margine postico convexiore, dilute vitel-

Mr Sy fe VOR

fär Hino-flavescentes, costa ad basim fuscescenti-suffusa, strigis fu-
HR scescentibus per venas interruptis intergue venas nodulose in-
JE crassatis. Prior haud procul a basi, subobliqua, in medio
4 obtusangula, in costa inerassata. Media inter eam maculam-

que vene transverse parvam, rotundatam, obscurius fuscam
punetum in cellula discordali jacet fuscescens ace parvum,
magnitudine tamen variabili. Striga posterior in costa in-
erassata simili fere est decursu atque in B. egrotali; sed
supra anfractum angulus fere rectilineus, et anfractus ipse
non recta, sed curva linea procedit. Linea marginis postici
fuscescens, subnodulosa, obsoleta.

Ale posteriores pallidiores, postice tamen nonnihil sub-
vitellino tinete. Punctum ven&e transverse obscurius fusce-
scens, distinetum. Striga que sequitur, similiter angulata ut
in alis anterioribus, sed anfractus is, qui margini postico pro-
ximus est, recta fere linea vel subconcava ut in cegrotali
prominetl.

3 4!

Subtus ale pallidiores, punctis venarum transversalium
distincetis.
Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

11. Adsocialis. Alis anterioribus subangustis dilute
ochraceo-vitellinis, strigis duabus, posteriore in
medio sinuata, strigulaque media fuscescentibus,
obsoletis, ciliis fuscescentibus; posterioribus pal-
lidioribus (3).

Similis Bot. ochreali HEerricH-ScHrF. Pyral. p. 28.
(Festaceali Z. Isid. 1847, p. 371), sed minor, alis angu-
stioribus, anterioribus non testaceo pulverulentis, ciliis fusce-
scentibus.

Specimen male conservatum, cilus partim detritis. Ca-
put subvitellinum, linea orbite superiores alba. Antenne
ochracex, pubescenti-ciliate. Palpi labiales capitis duplici
longitudine, postice acuminati, luteo-ochracei, subtus nivei;
maxillares ochracei, apice, ut videtur, albido. Maustellum
longum. Thorax (detritus): patagiorum basis obscure ochra-
cea. Pedes mediocres, albidi; anticorum femora tibixque
squamis inerassatis externe ochracea. Abdomen breviuscu-
lum, dilute ochraceum, barba anali brevi, acuta.

Ale anteriores 4” longe, paulo angustiores quam in
ochreali, ceterum forma eadem, dilute ochraceo-vitelline,
strigis fuscescentibus obsoletis; prior striga convexa, posterior
ex costa magno sinu descendit ut in ochreali. Strigula
vener transverse obsoleta, nonnihil inerassata, luteo-fuscecens;
ante eam in cellula discoidali punctum lutescens videtur ex-
stare. Cilia fuscescunt, glauco mnitidula, ad angulum dorsa-
lem obscuriora; externe in cinereum colorem mutari videntur.

Ale posteriores pallidiores, postiei nonnihil letiores, stri-
ga nulla. Cilia ab angulo anali interius fuscescunt, celerum
exalbida.

Subtus ale pallide, presertim posteriores: quibus pun-
ctum est ven&e transverse fuscescens strigeque postice vesti-
glum; anteriores striga priore carent.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

12. Infuscalis. Alis flavidis, anteriorum venis lu-
tescenti-suffusis, puncto cellule discoidalis ma-
enlaque parva vene transverse glauco-cinereis,
striga postica angulata lutescenti obsoleta (>).

Signis alarum anteriorum mediis quandam cum Bot.
ferrugali affinitatem exhibet, sed alarum posteriorum apex
rotundatior, nec punctum in medio adest

Magnitudo Bot. ferrugalis. Corpus stramineum, tho-
rax et caput obscurius pulverulenta. Marginem oculorum
superiorem linea alba facit. Antenne pallide, setacer, arti-

culis arcte contiguis, microscopice pubescenti-ciliate. Palpi.

labiales fere triplici capitis longitudine, porrecti, in medio
incrassati, postice attenuati, lutescentes, subtus et in basi albi;
maxillares penicilliformes, luteoli. Haustellum longum, dorso
exalbido-squamato. Pedes exalbidi, antie! externe fuscescenti
suffusi. Abdominis barba analis attenuata.

Ale anteriores 41—43"' longe, oblonge, paulatim di-
latate, acute, margine postico convexiusculo, suboblique, fla-
vide sive stramine&, venis omnibus obsolete lutescenti suffu-
sis, interstitiisque pulvere Iutescenti adspersis. Coste ipsius
dimidium posterius angustissime et obsolete albidum, nec
color hic apicem attingit. In cellula discoidali media pun-
ctum distinetum glauco-cinereum, et in venula transversali
macula parva subreniformis glauco-cinerea. Striga postica
undulato-dentata, lutescens, obsoleta im medio inter maculam
glaucam marginemque posticum angulum acutiusculum facit,
deinde cursu valde obliquo medium ale dorsum petit, sed
paulatim obsoletior circa venam sub-dorsalem evanescit. Margo
posticus punctis lutescentibus obsoletissimis mnoetatur. Cilia
griseo-pallida.

Ale posteriores adversus apicem rotundatum producte,
multo pallidiores quam anteriores nec pulverulente, in mar-
gine postico seriem punctorum obsoletorum lutescentium ha-
bent, que ante angulum analem evanescit. Cilia pallida, ex-
terne albida.

Subtus ale pallide flavescentes, costa nonnihil pulveru-
lenta, striga postica grisea ex costa alas, dimidias non asse-
gquente. Macula anteriorum obsoletissima; posteriores in ve-
nula transversa punctum obsoletum fuscescens habent. Margo
posticus singularum punctorum serie fuscorum ornatur.

Habitat in terra Natalensi.

13. Locunalis. Alis anterioribus longioribus dilute

ochraceis, puncetlo maculaque cellulze discoidalis
strigaque punctorum postica arcuata ferrugineo-
ceinnamomeis; posterioribus concoloribus (5)

Species hec simillima est Bot. interpunctali ”) ejusque

vicem in Africe meridionali tenere videtur. Differt precipue

ij alis omnibus concoloribus punetisque anteriorum ferruginoo-
cipnamomeis. Sine dubio ut illa in pictura variabilis

Paulo major interpunctali. Corpus flavedine multo sa-
luratiore tinetum. Palpi paulo longiores videntur et apicem
versus obscuriores, bast tamen perinde nivea.

Ale antericres 51” longe, paulo angustiores quam in
illa specie, ceterum simillime formate, saturatius ochracex,
punetisque non mere fuscescentibus, sed ferrugineo tempe-
ratis. In cellula discoidali punetum adest ad originem primi

«= vene mediange rami, et punctum majus sive macula rebigine
quadam circumfusa venul& transvers& insidet. Striga pun-
ctorum poslica valde manca, quum tribus tantum punctis

y interque se valde remotis constet; sed varietates, quemadmo-
dum in interpunctali, majörem eorum numerum habebunt.
Punctum primum est in costa, secundum margini postico vi-
cinius et macule adversum, tertium in plica fere sub macula;
arcus igilur strige hujus idem esse videtur qui in inter-
punetali conspicitur. Cilia vix roseo colore micant.

Ale posteriores eadem flavedine qua anteriores, linca
tamen marginali subvitellina.

Subtus ale pallidiores, linea marginali tenuissima satu-
rata; in anterioribus macula ven& transverse strigeque rudi-
mentum, quod ex costa pendet, obsolete fuscescunt.

Habitat ad Bosjesmanstand.

14. Muscerdalis. Tibiis tarsisque anticis apice fu-
scis, corpore alisque vitellinis, alarum anterio-
rum punelo medio majusculo nigro (29).

Corpus totum aleque vitelliine. Antenne pallidiores,
selacerx, microscopice pubescentes. Oculi fusci. Palpi labia-
les capitis longitudine duplici, adscendentes, compressi, latiu-
seuli postice subangustati, articulo apicali brevi, erecto, acuto;
maxillares breves, filiformes, acuti, ineumbentes. Haustellum
longum, spirale, vitellino-squamatum. Pedes modici, pal-
lidius vitellini; anticorum femora externe fuscescentia, tibia
squamis incerassate, dimidio apicali fusco, tarsorum articulis
tribus ultimis fuscescentibus - Pedum posticorum spingx me-
diocres, superiores post tibiam mediam affixw, interior exte-
riore duplo longior. Abdomen crassiusculum, acuminatum.

") Isis 1847, 584. — HenrnRicu-ScHÄFFER Pyral. p. 10, ubi pessime
inter Nymphulas refertur.

dd
R
b

vå

Ål anteriores 31” longe, oblonge, acute, costa con-
vexa, margine postico leviter ”convexo, unicolores. Paulo ante
medium in venula transversa punetum majusculum ovatum
nigrum, quod etiam subtus adest, sed ambitu minore.

Ale posteriores anterioribus nihil dilutiores.

Subtus omnium alarum color pallidior.

Habitat ad fluvios Gariepem et Limpoponem.

15. Quaternalis. Pedibus anticis nigro-punctalis, fe-
morum mediorum palporumque apice nigro;
alis vitellinis, saturatius nebuloso-fasciatis ante-
riorum punctis tribus coste, uno disei medio

nigris (2).

Affinis B. temeratali, sed major, alis saturatius vitel-
linis, obscurius fasciatis, non maculatis, pedum anticorum pun-
etis nigris pluribus.

Magnitudo fere muscerdalis. Corpus et ale colore vi-
telliho. Antenn& paulo dilutiores, setacee, articulo basali
saturate colorato. Oculi nigri. Palpi labiales capite duplo
longiores, compressi, subdilatati, adscendentes, articuli primi
iatere medio punelum nigrum gerente; articulus terminalis
brevis, erectus, tenuis, subobtusus, fuscus, apice vitellino.
Palpi maxililares breves, filiftormes, apice fusco. Maustellum
spirale, longum, vitellino-sqguamatum. Pedes longitudine me-
dioeri; antieorum femora in dorso anguste fuscescentia, tibia
in bast et latius in apice nigre&; tarsorum dorsum m medio
et aptcem versus punctum nigrum habet. Mediorum femoris
apex externe niger. Postiert non maculati; spine superiores
paulo post mediam tibiam prodeunt, interior exteriore duplo
longior. Abdomen crassiusculum, postice attenuatum.

Ale anteriores 3” longe, ut in muscerdali formate,
paulo tamen magis elongate, vitelling, punectis quatuor ni-
gris: primum in coste fere bast; alterum nen multo post et
ipsum costale; terlium magis distat locumgque habet im ve-
nula transversa; gquartum in costa post medium subobliquum
est; tertium reliquis majus ac rotundatum. ÅA singulis his
punetis nebulx saturate vitelling fasciarum instar descendunt,
in qgquibus fasciarum in Botyde normalium partes agnoscere
lieet. Inter punctum quartum nigrum ac marginem posticum
'nebula latior descendit, que ad marginem posticum supra an-
gulum dorsalem definit. Cilia externe pallidiora.

Ale posteriores nebulis transversis quatuor: prima obso-
kelissima non longe a bast est, secunda a medio ale exiens

adversus angulum analem defertur, tertia undulata ex coste
fere medio oblique in marginem posticum juxta angulum
analem ducilur; quarta latior inter hanc est el marginis po-
stici dimidium. = Cilia externe diluta ab alis linea tenui sa-
turate vitellina discernuntur.

Subtus color pallidior, nebule valde obsolete magisque
grisex; ex punclis nigris unum modo superest, quod in media
ala conspicitur, magnitudine minore.

Patria terra Natalensis.

16. Temeratalis. Pedibus anticis nigro-punctatis,
palpis unicoloribus pallide vitellinis; alis pallide
vitellinis, maculis magnis nebulosis transversis

saluratis, anteriorum punctis coste tribus, disci
uno nigris (92).

Similis et affinis quaternali, minor, colore multo pal-
lidiore; maculis saturate vitellinis magnis pro fasciis, palpis
non maculatis etc.

Corpus pallidum; antenn& setace&, pallide, articulo ba-
sali vix obscuriore. Palpi labiales erecti, capitis duplici lon-
gitudine, compressi, latiusculi, superne non dilatati, unicolores
articulo ultimo brevi, tenui, erecto, obtuso; maxillares breves,
filiformes, apice fuscescenti. Haustellum longum spirale, dorso
albido-squamato. Collum albo-squamatum. Pedes modica lon-
giludine: anticorum femora puncto apicali nigro; tibie bre-
ves, squamis incrassate, dimidio apicali nigro; tarsorum arti-
culo duo penultimi in dorso nigri. Pedes medii non macu-
lati; (postici desunt). Abdomen breviusculum, postice atte-
nuatum, basi exalbida, segmentis reliquis subvitellinis, in basi
fusco suffusis; venter exalbidus.

Ale anteriores 4” longe, paulo angustiores quam in
quaternali, ceterum eadem forma, pallide vitelline, punctis
quatuor nigris, quXx eodem modo atque in illa specie dispo-
sita sunt; secundum reliquis majus, quartum omnium mini-
mum, primum tertio majus. Nebule saturate vitelline ma-
culas transversas efficiunt; prima obsoleta inter puncta duo
prima ad costam desinit; secunda et tertia latiores post se-
cundum et tertium punctum inter mediam fere alam dor-
sumque extensXe. A quarto puneto linea oblique descendit
et in maculam transit, que angulum dorsalem fere implet.
Denique inter hanc strigam marginemque posticum macula
magna obliqua nebulosa. Linea tenuis vitellina alam a cilis
separat.

Nan

Ale posteriores eodem pallido colore principali, quo an-
teriores, nebulis saturate vitlellinis quatuor. Prima transversa
non procul a basi subobsoleta. Secunda latior transversa in-
ter ale medium ac marginem internum. Tertia in angulo
dorsali, a margine postico secreta, in lineam transit, que
oblique ad costam medium cursu recto fertur. Inter hane
lineam aleque apicem macula qguarta magna ovalis, GCilia
pallidia linege marginali vitellinge adherent.

Subtus ale pallidissime, obscurius obsoletissime nebu-
lose; in anterioribus punctum discei medu distinetum.

Patria ad fluvios Limpoponem et Gariepem.

17. Testula (Hes.). Als anterioribus fuscis, dorso,
margine postico vittisque duabus flavidis, supe-
riore postice inerassata, acuminata, in vena trans-
versa interrupta; posterioribus vitellinis maris
unicoloribus, femine fusco-venosis fasciaque po-
stica fuscescenti.

Emmelia testula Häss. Lepid. exot. fig. 817. 818.
(pag. 3.) Nro 409. Patria Promont. B. Spei.

| Magnitudo Bofl. reticulalis. Caput vitellinum, episto-
mium pallidum, fusco adspersum. Antenne fusce, simplices,
microscopice pubescentes. Palpi labiales capite vix duplo
longiores, adscendentes, compressi, postice porrecti et acu-
minati, apice fusco, ceterum pallide vitellini, basim versus
albidi. MHaustellum longum, fuscum, dorso squamis flavidis
tecto. Thorax fuscus, flavido maculatus. Patagia flavida, in-
terius fuscea. Pedes mediocres dilute vitellini; anticorum coxe,
femora tibieque in uno latere infuscata; tarsi quatuor ante-
riores in uno latere grisescunt. Abdomen mediocere vitelli-
num, dorso maris obsolete fusco-maculato, femin& fusco, seg-
mentorum marginibus anguste vitellinis; barba analis vitel-
lina, in femina exalbida.

Al&e anteriores maris 5”, feming 41” longe, subangu-
ste, postice subdilatate, acuminate, margine leviter convexo,
fusee, flavido picte. Dorsum ipsum fuscum. Vitta juxta id
angusta, postice valde coarctata, in femina pulvere fusco po-
stice omnino obliterata, ad angulum dorsalem cum fascia co-
heret, que juxta lineam marginis postici fusco-nigram ad
apicem ale usgque extenditur. E basi vitta duplex prodit:
inferior latitudine subequali plicam ale utrimgque cingit et
usgque ad angulum dorsalem fertur: superior usque ad venu-

lam transversam fuscam parum dilatatur, post eam autem la-
tiltudine valde augetur et postice oblique truncatur. Dicere
etiam potles, vittam tantum ad venam transversam usque ex-
tendi, deinde maculam sequi magnam, in femina latius quam
in mare a fascia marginali distantem; ea autem macula in
mare cum costa ante ale apicem coalescit. Cilia fusca, niti-
dula, externe cinerascunt.

Ale posteriores vitelline, in mare unicolores; in femina
vene longitudinales fusco suffuse sunt usque ad fasciam fu-
scescentem, qua paulo ante marginem extenditur; preterea
femina maculam fuscescentem in media costa habet. Linea
marginis postici fusca in mare nec alXx apicem, nec angulum
analem attingit. Cilia cana, juxta lineam marginem interius
fuscescunt.

Subtus color fuscus diminutus, flavedine magis regnante,
que in maris alis anterioribus xeque vitellina est alque in
posterioribus.

Habitat ad Bosjesmansrand.

Nota. Botys divulsalis musei mei, cujus patriam ignoro
simillima, Bot. testule masculx major autem est, alis
anterioribus paulo latioribus, fuscedine obscuriore ma-
gisque dominante:; vitta dorsalis medium tantum dor-
sum attingitl; vitta superior ab initio angustior, in Ve-
nula transversali late interrupta, maculaque postica a
costa late discreta. Ale posteriores apicem obtusio-
rem et utrimque infuscatum habent et subtus strigu-
lam venule transverse fuscam. Heec diversa esse spe-
cies videtur, non varietas tantum, presertim ob alas
minus elongatas. Similis utrique Phalena venustalis
Cram. tab. 371. fig. 7, sed ea in alarum posteriorum
medio maculas duas ferrugineas habet.

18. Plumbatalis. Alis anterioribus pallide flavis,
lateritio pulverulentis, maculis cellule discoi-
dalis duabus strigisque duabus latis, infra valde
convergentibus fuscis plumbo expletis; posteri-
oribus flavido-canis, umbra recta cinerea ante
marginem (3).

Sine dubio affinis Bot. cruentali FlerricH-ScnrF. p. 36
(Bourjotali Due. F.R.), nam in alis posterioribus ante mar-

ginem posticum umbra rectilinea, que adversus medium con-
vergit ibique fere desinit.

TN OSKAR RRENO RÖ RRO—XXR RÖ RÖR XX => "=== —>uJ—v

Multo minor quam cruentalis ac gracilior, alis anteri-
oribus acutioribus. :

Capul cinnamomeum, orbita oculorum superiore anguste
albida. Antenn&e crenate, breviter fasciculato-ciliate. Palpi
labiales ultra duplicem capitis longitudinem longi, acuti, ex-
terne cinnamomei, subtus linea flavida adversus basim dila-
tala et albescenté, basi ipsa nivea; palpi maxiilares distineti,
cinnamomei. Haustellum longum, spirale, melleum. Thorax
exalbidus; patagia flavida, externe lateritia Pedes graciles,
interne albidi, externe cinereo-fuscescentes (postier desunt).
Abdomen tenue, ochraceo-albidum.

Ale anteriores 3” longe, subelongate, apice aculo, co-
lore primario pallide flavo, quem presertim inter venas et in
costa, pulvis lateritius crebro inspersus obtegit. Strige dux
late fusce, colore plumbeo nitido explete; prior ante medium
valde obliqua costam ipsam non attingit et postice in plica
dentem longum in medio plumbeum exserit; altera postica,
margin postico subparallela ita, ut superne nonnihil conver-
gat, in partis inferioris margine interno tres dentes breviu-
seulos habet; strige igitur he in dorso ale valde vicine, in
costa latissime distant. Inter eas in cellula discoidaii maculae
du&g fusce plumbo explete, prior rotundata et basim versus
acuta, posterior major, subreniformis, denti primo strige po-
sterioris adjacens. Spatium inter strigam posteriorem mar-
ginemque posticum lateritium est fuscoque sordidum, ad an-
gulum dorsalem pallide flavidum, quo colore etiam linea est,
que marginem ipsum fuscum sequitur. Cilia nitidula, eme-
rea, ante medium linea fuscescenti dividuntur.

Ale posteriores pallide, ex flavescenti can&e, umbra re-
ctilinea cinerea ante marginem posticum, a quo linea obsoleta
flavida eam separat; umbra hec ex costa ale coarctatur et
ad medium marginem posticum in angulum obtusum fracta
delitescit. Cilia cana linea cinerea percurruntur.

Subtus ale pallide cinere&e, flavescenti mixte; fascia lata
fusco-cinerea ante marginem posticum in alas posteriores
transit ibique dilutior fit et angustior, donec sub angulum
analem obsolescit. Macule du& in alarum anteriorum cellula
discoidali obsolete cineree.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

19. Frustalis. Alis anterioribus dilute fusceis, ma-

culis disei duabus albidis, lineola ex costa ante
apicem

öd
V

apicem lineaque marginali sub apice incrassata
flavidis (2).

Simillima Bot. sticlicali, ut facile pro eadem habea-
tur; sed sfieticalis macula illa in alis anterioribus albida
caret, que lineolge ex costa pendenti propior est.

Magnitudo B. sticticalis minoris. Abdomen fuscescens,
etiam in ventre, segmentorum marginibus pallidis. Ale an-
teriores, quamquam in sticlticali variant latitudine, tamen
nunquam tam anguste quam in frustali. Color ejus fere
idem, nisi quod in alis anterioribus paulo est obscurior,
levissime lilacino micans, squamulis omnibus flavescentibus,
quibus sflicticalis interdum non rare conspersa est, desti-
tulus, quod fortasse volatu longiore accidit. Macula albida,
quam B. sticticalis in cellula mediana habet utrimque ma-
culis fuscis terminatam, in frustali adest, sed angustior et
obliquior. Post maculam terminantem fuscam altera in
frustali albida conspicitur, cujus locum in sticticali in-
terdum squamule pallide innuunt, rotundato-triangularis,
priore major. Striga postica in frustali perobsoleta, ad
costam externe colore exalbido marginata, qui color lineo-
lam sive strigulam efficit angustam, qualem in slicticali
non raro videmus. Aule ipsam lineam marginalem fuseam
linea est paulo latior, tenuior tamen quam in sticticali,
exalbida et infra apicem dilatata.

Alx posteriores non multum a sticticali differunt.
Striga media fusca valde obsoleta. Aute lineam margina-
lem fuscam linea flavescens nulla. (Ea tamen in sfticticali
interdum obsolescit vel adeo extinguitur).

Subtus ale grisege, flavedine nisi in anteriorum costa
ac margine postico fere nulla. Signa ut in sticticali.

Patria terra Natalensis.

20. Cruoralis. Alis anterioribus sanguineo-rubigi-

nosis, lituris albis ante strigam posticam valde
flexuosam albam, interne late fusco umbrosam,
posterioribus amplis dilute brunneis, striga lata
postlica margineque obscurioribus (AL).

? Zarwde StorrL Suppl. tab. XXXVI fig. 6.

Verissima Bofys, alirum posteriorum amplitudine Bot.

stramentalem equans, pictura anteriorum palpisque diver-

K. V. Akad. Handl. 1852.

sissima similis ei speciel, quam STtoLtivs in Suppl. tab. 36
fig. 6 sub nomine »Zaide» pinxit. Licet hec figura striga
alba postica careat, tamen nescio quid habet, quo cum mea
eruorali congruere videatur.

Caput rubiginosum, linea alba oculos superius margi-
nante. Antenn&e fusce, linea dorsali inde ab articulo ba-
sali tenui, nivea, maris crenale, setoso-ciliate, femine te-
nuiores, setace, pubescenti-ciliate. Palpi labiales capite
duplici amplius longiores, porrecti, compressi, in medio di-
latati, postice acuminati, rubiginoso brunnei, subtus late ni-
vei; maxillares subelavati brunnei. Haustellum longum,
squamis albis incrassatum. Thorax (detritus) antice rubigi-
nosus (vittis duabus albidis ?). Pedes interne cani, externe
fuscescenti suffusi, precipue antici. Abdomen brunnescenti-
griseum, ventre in medio segmentorum albido.

Ale anteriores 51!” longe, postice dilatate, in femina
paulo angustiores, acute, margine postico obliquo nonnihil
convexo, sanguineo-rubiginose, costa dilutiore, in femina lu-
tescenti-temperata. E basi media linea rubiginoso-fusa pli-
cam sequitur usque ad strigam albam, que ante medium a
vena subcostali incipit et angulum facit cujus apicem plica
secat; ejus anguli crus inferius crassius, et ab dorso in ba-
sim adscendil. Striga postica ex costa ante apicem descen-
dit, magnoque arcu undulato ad medium alarum reducitur,
unde subito deflexa adversus angulum dorsalem fertur, ante
quem fracta in dorsum al&e demittitur; hic ejus cursus in
mare minus conspicuus, quum hic illic interrupta sit; in
utroque autem sexu line& crassities ingequalis. Medium in-
ter ambas lineas spatium colore fusco impletur, qui ad po-
steriorem latius patet, costam tamen non tingit; in eo spatie
hic illic squam&e albe adsperse, in cellula mediana lineola
alba distincta, et in vena transversali litura parva ejusdem
coloris. Linea marginalis fusca; ante eam superius puncta
tria vel quatuor alba discernuntur. Cilia fusco-cinerea, in
basi squamis albis superpositis temperata, que lineam tenuis-
simam basalem efficiunt.

Ale posteriores ample, dilute brunnescentes, margine
postico late fuscescenti suffuso; post medium striga lata sive
fascia obsolete fuscescens, que in costa cum limbo coale-
scit, et longe ante marginem abdominalem evanescit. Cilia
paulo dilutiora quam in alis anterioribus.

Subtus ale griseo livide, costa margineque postico rufe-
scénti-suffusis; anteriorum discus fuscescit, apex rubiginoso

I
AR RR KE re a rn a ER år a OA JA 0 a Då rd od ER rn rf ER an a se ra rr 0 Sr

tingilur. Striga per singulas postica lata, fuscescens, infra
medium evanescens, in posterioribus serrata.
Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

STENOPTERYX GUÉNÉE.
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 42.

1. Hybridalis (Hörs). Ale anteriores dilute brun-
nee, obscurius strigato-nebulose, maculis disci
duabus magnis reniformibus fuscis; costa postice
tenuiter pallida, punctis quatuor magnis fuscis
distantibus notata (2).

Stenopteryx hybridalis Herricu-ScurFF. Pyr. påg. 42.

Pyralis hybridalis Häss. fig. 114. 184.
Botys hybridalis Treirsenxe VII, p. 109. — ZELLER

[Sisk ASTA

Specimen omnino non ab iis differt, que ipse in Italia
eepi, ac simile est figure Häbnerian&e 114, nisi quod hec
cecilia alarum posteriorum minus habet albida. Color in alis
anterioribus primarius ante et post maculam reniformem se-

cundam cinnamomeo tinctus est, ut non raro in specimini-
bus europeis.

Hanc speciem in Africa meridionali inveniri, non ad-
modum mirabile. Speciminis cjus, quod e museo regio Be-
rolinensi accepi, patria est America meridionalis circa Monte-
video. WaAHLBERGIUS feminam unicam ex regionibus fluvio-
rum Limpoponis et Gariepis apportavit.

EUDIOPTIS Hurn.
Husn. Catalog. pag. 359.

Antenn&e corporis longitudine, 2 breviores, setacexe, postice
longe attenuate.

Ocelli adsunt.

Palpi labiales rotundaio-ampliati, articulo ultimo brevissimo
intra squamas penultimi recondito vel vix prominente;
maxillares filiformes.

Haustellum longissimum spirale.

Pedes elongati; tibie postice teretes, spinis superioribus in
medio affixis.

Abdomen elongatum, barba anali longa truncata, in LP tenui.

Differtl hoc genus a Botyde precipue palpis labialibus
postice non attenualis, sed rotundato-truncatis, articulo ter-
minali subnullo, antennis longioribus maris abdominisque
barba longa truncata; genus Stenia, Eudioptidi palpis non
dissimilis est, sed nec copiosa maris barba anali gaudet nec
antennarum longitudine eadem.

Capensis. Abdomine albo, fascia lata fusca, ante
barbam analem in basi albidam, postice brunne-
scentem; alis pellucide albis, limbo postico late
nigricante, anterioribus acuminatis costa late ni-
gricante, limbo ad angulum dorsalem ampliato(3).

Simillima HFud. lucernali Häsrs. fig. 108 et indice
SAUNDERS (Transactions Entom. Soc. 1851 p. 71. pl. 12 fig.
7). A priore differt alis anterioribus minus angustis, limbo
postico alarum latius nigricante et in anterioribus ad an-
gulum dorsalem ampliato; ab indica alis anterioribus acu-
tioribus, posteriorum limbo rectilineo minusque longe ad-
versus angulum dorsalem attenuato.

Magnitudo Fud. lucernalis. GCaput fuscescens. An-
tenn&e (apice fracto) fuscescentes, dorso albo-punetato, supe-
rius paulatim albescente, articulo basali fusco, in dorso ni-
veo. Palpi labiales capite duplo longiores, compressi, postice
valde ampliati, rotundati, externe brunnei, subtus nivei vittae
instar postice acuminat&e, interne exalbidi limbo fuscescente;
maxillares fusci, superne lutescentes. Thorax brunneo-fu-
scescens (subdetritus); collaris basis ochracea. Patagiorum
apex albo-squamatus. Punctum humerale niveum adesse vi-
detur. Pedes nivei; anticorum femora in dorso apicem ver-
sus fuscescunt. Ahdomen minus gracile, niveum. Segmenta
duo penultima supra nigricantia tota, ad latera singula pun-
ctum pallidum obsoletum habent. Segmentum anale in basi
album; fasciculus analis, minus squamosus quam in Jlucer-
nali et indica, supra et subtus lutescens, apice nigricante.

Ale anteriores 61” Jonge, minus anguste minusque
acute quam in lucernalis figura, pellucide albe, opalisan-
tes, costa margineque postico latissime nigricantibus. Costa
vilta aequali latitudine dorsi basim implet; e margine ejus
interiore ad rami secundi ven&e median& originem punctum
nigrum exstat, et ante id denticulus latus obtusissimus (ut
in figura Häbneriana). Limbus posticus eandem latitudinem
habet quam vitta costalis, sed adversus angulum dorsalem
latior fit. Cilia fusco-cinerea, externe dilutiora..

Ale posteriores pellucide albe opalisantes, limbo po-
slico late nigricante; fascia hec ex costa atltenuatur mar-
gine interiore recto et ante angulum dorsalem desinit. Cilia
marginis interni angulique dorsalis alba, reliqua in basi
fusco-cinerea, externe late albido-cana.

Subtus adspectus omnino idem qui supra nisi quod ni-
gredo pulvere albido obtecta eaque re obsoleta apparet, co-
staque alarum anteriorum nonnihil lutescit.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

2. Perspiallalis. Alis anterioribus fuscis, dorso an-
guste maculaque parva coste ante apicem niveis,
maculis duabus magnis hyalinis transverse ova-
tis; posterioribus hyalinis, limbo late fusco (2?).

Specimen volatu subdetersum ciliisque derasis, multo
minus quam Jlucernalis. Caput et thorax brunneo-grisea.
Antenne abdominis longitudine, luteo-grisee. Palpi labiales
compressi, amplialti, apice distinete obtusangulo, ab angulo
usque ad articulum terminalem recta truncati, externe fusci,
apice anguste margineque inferiore late lutescentibus, basi
sordide albida; maxillares breves, postice paulo crassiores,
fusei, apice lutescenti. (Thorax detritus). Pedes quatuor
anteriores pallide lutescentes, femora anticorum tibixque me-
diorum in dorso nigricantes; postici albi. Abdomen ex basi
fuscescenti, utrimque alba, lutescit; barba analis obscurior,
apice fusco.

Ale anieriores 3” longe, acute, postice paulatim dila-
tale, dilute fuscre, maculis obscurius marginatis. Linea dor-
salis ex basi ullra medium anguste nivea, in medio suo
cursu bis fusco-emarginata; puncetum album dorsale ante an-
gulum dorsalem. Macule in disco due transverse, pellu-
cide albe, opalisantes; prior ante medium perobliqua, inter
venam subeostalem et plicam extensa, superius truncata,
inferius acuminata; posterior multo major, pariter ven sub-
costali et plice interjecta, multo minus obliqua, ovata, su-
perius truncata. Post eam in costa macula parva nivea co-
stalis infra in dentem producta. (Cilia albida?)

Ale posteriores pellucide albe, opalisantes, limbo late
fusco. Limbus hic fasciam efficit in angulum analem sen-
sim angustatam, marginibus fuscis, in medio obscurius ne-
bulosam. (Cilia alba?)

Sublus eadem pictura, sed obsoleta; in alis anteriori-
bus macula costalis colore est ochraceo, quemadmodum li-

J+

nea infra costam usque ad maculam pellucidam secundam
| perducta.
| Patria communis cum priore.

3. Traducalis. Alis exalbido-hyalinis, limbo luteo
albo-maculato, strigis luteis; anteriorum fasciis
duabus luteis interne flavidis, posteriore in li-
neas duas divaricatas exeunte (9).

; Valde variegata, alarum anteriorum faseia posteriore
i dimidia strigis duabus divergentibus insistente insignis.
Magnitudo inconstans Botydis sambucalis. Corpus
lutescens, albo pietum. Caput album, vertice flavido; epi-
stomio lutescente. Anltenne corporis longitudine, tlenues, e
; basi pallide ochracea exalbide, fuscescenti subannulate arti-
i culo basali interius alba. Palpi labiales capite duplo bre-
viores, compresso-dilatati, apice rotundato-truncati, articulo
terminali subnullo, nivei, umbris duabus cinereis transversis;
maxillares breves exalbidi. Haustellum longissimum, dorso
ex basi exalbido-squamato. Collare albo-marginatum. Pedes
| albi; anticorum tibia brevis squamis inerassata, ante apicem
| fascia lutea; femoris, tibige tarsique dorsum flavidum. Fe-
moris medii apex flavidus. Articulorum trium primorum
tarsi postiei apex fuscescit. Abdominis basis alba, in tribus
primis segmentis lineis binis divergentibus luteis, albo mar-
ginatis. Barba analis in mare copiosa, pallide ochracea,
| pilis ad latera albis nigrisque mixtis, subtus nigra, apice
| pallido; in femina tenuis acuminata, nigra, pilis albis obtecta.
| Ale exalbido-hyaline, signis luteis ornate; anteriores
| 3” (in femina Americana 4"') long&e, elongate, postice dila-
| tate, acute. Basis alba luteo maculata; paulo post striga
obliqua fere recta; ante medium fascia minus obliqua, intus
flavida, flavedine in medio dissepta, dorsum ale non attin-
gens sed linea ibi cum striga antecedente juneta. Fascia
altera post medium, intus fiavida, tantum usque ad venam
medianam exlensa est, ubi du& line& exeunt, altera ad
dorsum al& medium perdueta, altera in angulum dorsalem
i directa et cum striga postica coh&erens, que in medio ra-
k mum in limbum emittit. Limbus superius latior, maculis
i lineolisque octo niveis ornatus, macula ad apicem reliquis
) majore ac rotundata. Linea marginalis brunnea. Cilia in
1 basi lutescunt, externe albida.
| Ale posteriores strigam ex macula parva venule trans-
i verse intus flavescente peroblique in angulum analem de-

kl
ja

LEG

ducetam habent. Limbus luteus ex costa coaretatur, macu-
lasque difformes niveas continet circa sex. Striga, que ante
eum est, ramum unum introrsus obliquum, alterum adver-
sus limbum exserit nec longe ab angulo anali cum limbo
coalescit. Angulus analis ipse albus striola parva lutea mar-
ginali distinguitur. Linea marginalis fusca angulum analem
non attingil.

Subtus pictura eadem, sed ohbsoleta, strigis limboque
fuscescentibus.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

Specimen meum, tribus Africanis magnitudine multo
inferius, sed specie omnino eadem, ex Americ& medie in-
sula Sancti Thom&e allatum fuit.

ZINCKENIA n. g.

Char. essent. Antenne maris supra articulum basalem con-
stricte, hoc dentem squamis dorsalibus compositum gerente.

Char. natural. Antenna mediocres, A subltiliter denticu-
late, basim versus incrassate, supra stricturam denticulo
ventrali instructe, articulo basali in dorso squamis de-
pressis aucto, que in dentem prominent. 29.

Ocelli adsunt.

Palpi labiales recurvi, compressi, mediocriter dilatati,
articulo terminali subulato, leviusculo; maxillares
breves, tenues, apice squamis incrassato.

Haustellum spirale longum, dorso squamato.

Corpus robustum; pedes mediocres longius spinosi.

Alex anteriores et posteriores &qualiter colorate et pi-
ct&, posteriores ante apicem levissime reluse.

Antennarum structura Phycideas imitatur; nihilo mi-

nus tamen genus inter Botydidas excipiendum, quum ale
posteriores pariter late colorate sint atque anteriores, et in
eam quidem tribum, in qua Nymphula est, quum palpos
habeat recurvos alasque posteriores ante apicem leviler
1IMNpressas.

[ Generis nomen in honorem doctoris ZIncKENn feci, qui
primus inter entomologaus Germanos Microlepidopteris ordi-
nandis egregiam operam navavil.

1. Recurvalis (FAsr.). Palpis in apice fuscis, cete-
rum cum squamis -colli flavidis; alis fuscis, an-
terioribus fascia media costam non attingente
postice dentem exserente, fascia ex costa postica

abbreviata punctisque infra tribus albis; poste-
rioribus fascia media obliqua, antice subdilatata

alba (7)

Pyralis recurvalis FaABr. Ent. syst. 3, 2. p. 237. 407.

Phycis ”recurvella ZinckEN in Germari Magaz. IL,
143. 19.

Phalena fascialis Storzr Suppl. tab. 36. fig. 13. pag.
163 (sub fig. 12).

Descriptio ZINCKENIH bona. Palporum tamen color non
albus, sed flavidus. HEjusdem coloris etiam linea epistomii
lateralis et squam&e collum cingentes. In alis anterioribus
infra fasciam posticam abbreviatam puncta tria alba in serie
collocata, quorum imum tam minutum, ut facile negligatur.
Fascia posteriorum adversus marginem interiorem nonnihil
eoarctata. Pedes antici in tibiis tarsisque atro-maculati.

Specimen unum male conservalum WAHLBERGIUS e terra
Natalensi attulit. FABrRICIUS speciem Åmerice insulas Inco-
lere scribit, atque ipse specimen possideo, pro cujus patria
America mihi indicata est. ZiInNCKENnIuUsS autem palriam oram
Indie Coromandel esse tradit, idque cum veritate congruere
inde patet, quod TEnGstroEmius Helsingforsiensis speciem in
insula Java cepit.

Nota 1. Crameri fascialis tab. 398. fig. O. pag. 236 (ex
Japonia) similis recurvali, differt autem in alis ante-
rioribus fascia ex costa prodeunte, punctis albis nullis
pone fascie postice apicem, in posterioribus fascia ma-
gis coarctata. Srtoruir fascialis tab. 36 fig. 13, pag.
163, cujus patria est Surinamum, cum recurvali con-
jungenda est, sed alas nimis amplas habet. Errare cen-
sSe0 STOLLIUM, qui suam speciem. et CRAMERI fascialem
eandem esse dicat.

Nota 2. Complures speeies exstant simili alarum pictura
palporumque fabrica: earum vero tantum feminas vidi,
quarum antenne nec constrict&e sunt nec dente basali
predite; ideo affirmare non audeo, eas ZINCKENIAS esse.
Ex harum numero sequens est species.

2. Primordialis. Palpis exalbidis, apice fasciisque

duabus fuscis; alis nigro-fuscis, anterioribus pun-
ctis mediis duobus oblique positis, fascia ex co-
sta postica abbreviata punctisque infra eam duo-

Så

bus minutis albis; posterioribus fascia media alba
interius in lineam coarctata (2).

Magnitudo precedentis. Ale anteriores sine fascia pri-
ore Z. recurvalis, posteriorum fascia interius maxime atte-
nuata.

Corpus nigro-fuscum. Antenn&e setacer, simplices, fu-
scescentes, nitidule, articulo basali subincrassato. Linea la-
teralis epistomii exalbida. Squam&e occiput cingentes in
medio brunneo-fusce, in lateribus flavide. Palpi labiales
recurvi, compressi, vix duplici capitis longitudine, exalbidi,
fasciis duabus cinereo-fuscis; articulus terminalis precedenti
brevior, levis, acutus, fuscus; palpi maxillares tenues, fusci,
aculi, apice exalbido. Squam&e gulares exalbide. Pedes
fusci, anticorum tibix tarsique maculis albidis nigrisque;
tibie mediorum ac posticorum in apice albide; postici in
tibiarum tarsorumque dorso exalbidi. Abdomen nigrum,
segmentorum marginibus albidis, ventre in medio albido.

Alx anteriores 4Y” longe, forma fere ul in recur-

vali, margine postico in medio paulo convexiore, nigro-

fusex. In medio puneta duo majuscula alba, superius in
cellula discoidali, inferius paulo post locatum supra venam
subdorsalem. Media inter punctum superius et marginem
posticum fascia ex costa pendet alba, nonnihil extrorsus
obliqua, inferius non incrassata, tertiam ale latitudinis par-
tem non superans. Infra eam punctula duo albida. Cilia
fusca, linea basali tenuissima alba, infra apicem et supra
angulum dorsalem albo maculata sunt.

Ale posteriores obscuriores, fere nigre; fascia media
alba, que costam non attingit, oblique in angulum analem
deducitur; ejus dimidium inferius in lineam coarctatur, su-
perius postlice excavatum. Cilia nigricantia, linea basali te-
nuissima maculaque ante apicem albis; circa medium ex-
terne albent.

Subtus alex obsolete nigricantes, signis albis ut in alis
anterioribus.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

ULOPEZA n. g.
Char. essent. Antenn&e maris supra basim excise, articulo

basali fasciculum squamis compositum gerente. Femora
antica subtus tibiarumque posticarum apex villosa.

Char. natur. Antenn&e modice, crenate, pube ciliale, dorso
supra articulum basalem late exciso, articuli basalis apice
fasciculum squamarum curvum porrigente.

Ocelli adsunt.

Palpi labiales erecti, rue subcompressi, articulo ter-
minali mediocri, acuminato; maxillares brevissimi,
penicilliformes.

Haustellum longum spirale.

Pedes mediocres; coxarum anticarum tibiarumque po-
sticarum apices floccis singulis magnis instructi; fe-
mora anlica subtus villosa.

Ale posteriores anterioribus pallidius coloratae nec piete.

Genus a Zinckemia distinetum pedibus villosis, anten-

narum strictura multo majore, alis posterioribus pietura ca-

rentibus. |

Nota. Speciem possideo ad Param in Brasilia captam, que
cum Ulopeza congruit antennis excisis tibiisque po-
sticis apice floccoso. Differt autem faseiculo articuli
primi deficiente, articulo secundo denticulum obtusum
formante, pedibus anticis omnino levigatis, palpisque
latis, apice rotundatis, articulo terminal brevissimo
obtuso. Ob ea diserimina proprium genus esse cen-
seo, quod in museo meo Paradosis appellatur; spe-
ciem autem alis villosis, niveis, costa fusca albo-squa-
mata insigpem Paradosin villosalem appellavi”).

1. Conigeralis. Caput et collare ferruginea; ale an-
teriores brunneze, violaceo-micantes, triangulo co-
ste ferrugineo; postleriores griseo-brunnescen-

tes (3).

Magnitudo Bot. sambucalis. Caput ferrugineum, mar-
gine sub oculis pallido. Antenn&e basim versus crassiores,
suberenate, pube ciliate, griseo-fuscge, apice cano, supra
basim late et profunde excise; articulus basalis in apice in-
terius fasciculum gerit ochraceum squamis compositum. Palpi
vix capitis longitudine duplici, ferruginei, ovblique erecti,
fere recti, tenues, acuti. Haustellum griseo-squamatum.
Thorax brunneus, ferrugineo maculatus, collari patagiorum-
que squamis basi alarum incumbentibus ferrugineis. Pecto-
ris latera squamis magnis exalbidis vestitum. Pedes antici

”) Fortasse ea cum Flegia CrAmeri tab. 150 fig. D. congruit; sed
nec in figura nec in verbis alas villosas commemoratas invenio.

BER

DÖ

anlici fusci, coxarum macula tarsisque pråeter articuli ultimi
apicem = vilellinis; coxarum apex flocco crispo satis magno
instructus; femora subtus villosa, exceptla parte ante apicem;
tibie squamis incrassate. Pedes medii preter femora, tibi-
arum basim et apicem, articulique ultimi tarsorum apicem
vitellini; tibige squamis piliformibus incrassate et compresse.
Pedes postici breviusculi, pallide et sordide ferruginei; fe-
mora externe ex basi fuscescunt; tibie inter spinas et ad api-
cem fusco-floccose; spine pallide, superiores post medium
affixe, interior exteriore quadruplo longior; tarsorum articuli
ultimi apex fuscus. Abdomen longiusculum, griseo-fusce-
scens, barba anali lenui, acuta; venter ochraceus.

AleX anteriores 5” longe, triangulares, acutx, margine
postico fere recto, brunne&, in purpureo-violaceum micantes.
Basis in humero ferruginea. Coste pone medium macula
magna ferruginea adheret triangularis, lateribus fere rectis,
apice introrsus spectante.

Ale posteriores griseo-fuscescentes, macula costali pal-
lida obsoleta.

Subtus ale dilutius brunnee, anteriores circa maculam
costalem violaceo-submicantes; posteriorum basis limbo lato
dilutior, costa ex basi ad 3 flavida, maculaque ante medium
brunnea.

Habitat in tractibus fluviorum Gariepis et Limpoponis.

STENIA ”) GUÉNÉE.
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 13.

4) Pedibus mediocriter longis, corpore minus gracili.

1. Fervidalis. Alis miniato-aurantiis flavisque, an-

terioribus strigis duabus fuscis, posteriore valde
flexuosa, annulo medio fusco coerulescenti ex-
pleto, posterioribus striga media valde flexu-

osa (AP).

Differt a sequente colore alarum subminiato, in medio
dilute flavo, et anteriorum annulo medio coerulescenti-expleto.
signatalis et floridalis limbum alarum late fuscum habent.

Corpus lutescens, squamis miniatis frequentibus consper-
sum. Ahbdominis basis squam&eque patagiorum producte fla-

") Genus a Botyde tantum antennis diversum, quarum articuli lon=
giores sunt et inter se magis discreti.

vide. Antenn&e lute&, in dorso fusco-punctate, in mare
microscopice pubescentes. Oculi sanguinei. Palpi labiales
vix capitis dupla longitudine, subadscendentes, compressi,
articulo ultimo brevi, vitellini, externe aurantiaco suffusi.
Pedes graciles, flavescentes; anticorum tibia brevis, squamis
dilatata dimidio apicali, externe fusco vel nigro: posticorum
tibie spine subequales, mediocres, due priores post medium
inserte. Abdomen non productum, acutum, ventre flavido.

Ale anteriores 3—31" long&e, satis anguste, acute,
margine postico sub apice nonnihil concavo, inferius con-
vexo, miniato-aurantiacX. Strige dux fusce: prior ante
medium subeonvexa, subperpendicularis; posterior a coste 3
descendit, deinde supra angulum al&e dorsum reflexa ad ve-
nulam transversam adscendit, tum denique cursum arcu-
atum ad dorsi ale dimidium fere dirigit. Inter eam et
annulum venule transverse fuscum, qui colore quodam ni-
tidulo coerulescent: aut lilacino expletur, spatium lete flave-
scit. Margo posticus nigricans. Cilia cinerascentia ad an-
gulum dorsalem et ad apicem externe albida, linea prope
basim fuscescenti percurrente.

Ale posteriores in basi lete flavide, ceterum miniato-
aurantiace excepta macula magna media favida, que ex-
terne linea fusca cingitur. Propius ad basim striga fusca
recta oblique ex venula transversa ad marginem internum
ale ducitur. Margo posticus nigricans. Cilia ut in alis an-
terioribus.

Subtus alarum color obsoletus magisque fuscescens, si-
gnis lamen iisdem, que supra descripta sunt.

Habitat in regione fluviorum Limpoponis et Gariepis.

Floridalis. Alis anterioribus aurantiacis, dimidio
externo fuscis, striga ante medium fusca, ma-
cula postica ovata aurantiaca transversa magna;
posterioribus aurantiacis, limbo late fusco (9).

Affinis precedenti et similis /florelle CRAMERI tab.
348, fig. L. pag. 114, que tamen prope basim alarum an-
teriorum fasciam latam habet ac per posteriores continu-
atam; nec relique note ita congruunt, ut speciem Africa-
nam etiam Guyana Americes habitare dicas. Caput vitel-
linum. AÅntenn&e tenues, e basi luteola fuscescentes. Palpi
vix capitis duplici longitudine, compressi, subobtusi interne
vitellini, externe brunnescentes, infra late exalbidi. Hau-
stellum spirale longum, in basi vitellino-squamatum. (Thorax

detritus). Pedes antici pallide vitellini, tibie breves, squa-
mis inerassate, dimidio apicali fusco (reliqui pedes desunt).
Abdomen aurantiacum, fusco-subannulatum, ventre flavido.

Ale anteriores 33” long&e, paulo latiores quam in fer-
vidali, ceterum eadem forma, dimidio basali aurantiaco, api-
cali violaceo-fusco. Costa ex basi fusca. Striga fusca, sub-
perpendicularis, vix convexa, superius incrassala spatium
aurantiacum basale in duas partes suppares distinguit. Post
medium in parte fusca e costa macula maxima pendet trans-
verse ovata dilutius aurantiaca. Cilia fuscescunt (ex parte
detrita), ad angulum dorsalem exlerne albida videntur.

Al& posteriores aurantiace, adversus costam magis flave.
Punctum oblongum fuscum in venula tranversa. Limbus
late fuscus, costam versus latior, in medio excavatus. Cilia
fusca ad angulum analem externe albida apparent.

Subtus color aurantiacus ferrugineo similior. Signa
eadem qu& supra, nisi quod pro striga anteriorum pun-
ctum modo fuscum adest.

Habitat in terra Natalensi.

3. Liquidalis. Alis saturate ferrugineis, strigis dua-

bus fuscis, posteriore valde flexuosa, externe fu-
scescenti adumbrata, anteriorum strigula media
fusca (2).

Structura et magnitludo precedentium. -Caput vitelli-
num, linea orbite superioris tenui alba. Antenn&e pallide,
fusco-puncetate, articulo basali fusco, albo-lineato. Palpi la-
biales vix capitis longitudine duplici, compressi, lati, bre-
viler aculi, articulo ultimo brevissimo, externe lutei, subtus
late nivei. MHaustellum spirale longum, albido-squamatum.
Thorax vitellinus, antice saturatior. Pedes albidi, nitiduli;
anticorum tibie breves, squamis incrassate, externe dimidio
basali niveo, apicali nigro. Tarsorum quatuor anteriorum
articuli apices habent in dorso fuscos. Tibixe medie in dorso
fusce. Pedes postici non maculati, tibiarum spin superi-
ores paulo post medium inserte, interior exteriore duplo
longior. Abdomen rufo-ferrugineum, marginibus segmen-
torum posticorum anguste fuscis, externe albidis; venter
exalbidus.

Ale anteriores 33” longe, forma B. fervidalis, sed
paulo latiores, saturate ferrugine&g, juxta costam nonnihil
rufescentes. Strige due subviolascenti-fusce. Prior ante
medium subperpendicularis, in medio obtusangula. Posterior

et loco et cursu similis ei, quam in fervidali deseripsi,
sed tenerior et externe pulvere fuscescenti adumbrata. Stri-
gula fusca ven&e transverse nonnihil incerassata inferius stri-
gam posteriorem tangit. Linea marginis postiei tenuis nigra.
Cilia nitidula, obscure cinerea.

Ale posteriores ferruginee, exterius saturatiores. Strigaee
dug violascenti-fusce; prior ex venula transversa oblique ad
marginem internum dirigitur; posterior ex costa descendens
dimidium tantum ale attingit; umbra autem purpureo-fu-
scescens, qu& pone eam est, usque in angulum analem pro-
ducitur. Linea marginis postici nigra. GCilia cinerea, linea
fuscescenti prope basim.

Subtus ale pallide feruginee, strige eadem. Spatium
totum, quod inter strigam posteriorem est marginemque po-
sticum colore est obsolete purpurascenti-fusco.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

4. Signatalis. Abdominis segmenti penultimi ma-
cula nigra albo-cincta; alis flavis, postice late
fuscis, strigis binis fuscis, antleriorum striga po-
steriore valde flexuosa, externe puncto costali .
flavo adjacente, strigula fusca disc1 media (2).

Affinis liquidali, sed species diversa colore flavo, non
ferrugineo (nisi in costa alarum anteriorum), limbogue ala-
rum late fusco.

Caput et thorax sordide flavida. Orbitam oculorum
supertiorem linea tenuis albida sequitur. Antenne lutescen-
tes, fusco-punctate. Palpi labiales ut in liquidali. Pedes
pallidi, interne albidi; anticorum tibie breves, squamis in-
crassate, dimidio basali albo, apicali atro; femorum et ar-
ticulorum tarsalium duorum apices nigri; pedes medii non
punctati; posticorum spinge superiores post mediam tibiam
insert&, interior exteriore duplo amplius longior. Abdomen
ex basi pallidiore saturatius ferrugineum, segmentorum mar-
ginibus anguste fuscescentibus, externe albis; penultimi margo
maculam habet semiovatam atram albo-marginatam. Barba
analis rufo-ferruginea, apice superne fuscescente, lineola
utrimque alba.

Ale anteriores 33” longe, formate ut in liquidali,
stramineo-flav&e, costa ferruginea, limbo lato brunneo-fusco.
Costa ex basi ad strigam fere priorem fuscescens. Striga
prior tenuis subconvexa, subperpendicularis. Striga poste-

Sug
NR

rior eodem decursu, quo in liquidali est, nisi quod ea
pars, que introrsus adscendit, plane obsoleta est; externe
in costa punctum adjacet majus flavum, et sinus, qui parle
obsoleta atque ea, que ad dorsum ale descendit, efficitur,
colore flavo impletur. Strigula- venule transverse distincta
fusca. Spatium, quod inter eam, strig& posterioris partem
inferiorem strigamque priorem includitur, colore fuscescenti
pulverulentum. Pars reliqua al&ge inde a striga posteriore
usque ad lineam marginis postici fuscam luteo-fuscescens.
Cilia nitidula fuscescenti-cinerea, ad angulum dorsalem ex-
terne pallida, linea prope basim fusca percurrente.

Alx posteriores stramineo-flave, postice late brunneo-
fusexe. Strige fusce due; prior ce venula transversa incras-
sata peroblique rectoque cursu adversus angulum analem
dirigitur et ante eum in marginem ale internum exit; in-
ter hanc strigam ac basim ale nebula quxedam rufo-fusce-
scens. Striga posterior ex media costa ad mediam tantum
alam pervenit, eaque limbi fuscescentis marginem facit in-
teriorem. Linea marginis postici fusca. Cilia ad angulum
analem externe latius cana, ceterum ut in alis anterioribus.

Subtus color idem, nisi quod minus est letus ac fu-
scedo minus flavido temperata.

Habitat cum precedenti.

B) Abdomine pedibusque elongatis.

3. Fasciculalis. Alis lividis, striga postica fusce-

scenti, anleriorum costa ex basi fuscescente, ma-
cula parva venul&e transverse hyalina, subtus
fasciculo squamarum obtecta (&).

Major quam Stenia punctalis alisque anterioribus paulo
acutioribus. Tota colore livido. Antenn&e abdominis lon-
gitudine, articulis elongatis postice subinerassatis ac fusce-
scentibus. Palpi labiales capite paulo longiores, compressi,
postice dilatati, apice rotundato, articulo terminali brevissimo
livido, externe postice brunnei, ceterum nivei; maxillares
breves, tenues, fusci. Haustellum longum, spirale, dorso
albido-squamato. Pectus album. Pedes pallide lividi; tibia
anticx breves squamis incrassate; tibiarum mediarum dorsum
in basi fuscescit. Abdomen elongatum, ventre postice dilu-
tiore; barba analis tenuis, acuminata.

Ale anteriores 51—5i” longe, elongate, postice sen-
sim dilatate, acute, margine postico obliquo parum con-

64 ;

vexo, livide, costa ex basi non longe infuscata, macula parva
oblonga hyalina in venula transversali, qu& obiter inspecta
albida apparet. Media inter eam marginemque posticum striga
fuscescens superius incrassata, nonnihil convexa. IFLimbus po-
sticus paulo obscurior quam reliqua ale pars. Linea mar-
ginis poslici fusca tenuis. Cilia grisea, linea ante medium
fuscescenti obsoleta.

Ale posteriores livide, postice paulo obscuriores. Pun-
ctum fuscum obsoletum in venula transversa. Striga fusce-
scens infra medium ex costa sub medio oblique adversus an-
gulum analem descendit et ante eum obsolescit. Linea mar-
ginalis ac cilia ut in alis anterioribus.

Subtus color dilutior, pictura eadem. Anteriores ale
postice fuscescenti suffusXe. In vena transversali fasciculus
adest squamis compositus, decumbens et maculam hyalinam
obtegens.

Habitat in terra Natalensi.

HYMENOPTYCHIS n. g.

Char. essent. Alarum anteriorum plaga discoidali hyalina,
conferte transverse rugulosa, venas duas arcuatas continens.

Char. natur. Antenn&e mediocres, crassiuscul&e, simplices,
compresse.

Ocelli adsunt.

Palpi labiales subadscendentes, compressi, articulo ter-
minali brevissimo, obtuso; maxillares brevissimi, ab-
sconditi.

Haustellum longum, spirale.

Pedes longi, posticorum spinis mediocribus.

Abdomen perlongum, subcompressum, longe attenuatum.

Ale breves, anguste; anteriores ut supra.

Genus abdominis longitudine, alis angustis brevibus, an-
teriorum plaga hyalina rugulosa, antennisque crassiusculis in-
signe inter Botydidas apte juxta Duponcheliam colocari
videtur.

In alis anterioribus cellula discoidalis aut omnino nulla,
aut proxime ad basim remota et minima. Locum ejus or-
dinarium plaga occupat longitudinalis, inter venas subcostalem
et medianam producta, squamis destituta, rugulis tenerrimis
transversalibus, duabus venis in ea arcuatis, que usque ad
marginem postiecum producuntur.

1. Sordida. Antenne ochracex; pedes pallidi; cor-
pus fuscescens, ventre exalbido; ale fuscescentes
obsolete fusco strigate, anteriores basim versus
rufescentes (>).

Corporis longitudine Steniam punctalem multo superat,
alarum latitudine multo superatur. Corpus griseo-fuscescens.
Epistomium angustum, fuscum. Antenn&e alarum anteriorum
longitudine, setaceXx, compresse, omnino non dentate, pube
tenerrima ciliate, ochrace&, articulo basali incrassato, in basi
linea tenuissima albida cincto. Palpi labiales capite vix lon-
giores, compressi, squamis dilatati, postice angustiores, articulo
terminali brevissimo, obtuso, in dorso brunnei, ceterum nivei
sicut squame gulares. Pedes longi, lividi; antici fuscescenti-
suffusi; posticorum spin superiores paulo post medium tibia
affixe, interior exteriore fere triplo longior. Abdomen tho-
race sextuplo longius, 514” longum, subcompressum, longe
atltenuatum, in basi ad latera rufescens; venter exalbidus.

Ale anteriores 5F” longe, anguste, apice acuto, costa
margineque convexis, fuscescentes sive fuliginos&, basim ver-
sus rulescentes, costa ibi obscurius fusca. Striga non longe
a basi obliqua, fusea. Piaga hyalina non procul ab ea inci-
pit, angusta, basim versus valde attenuata, apice rotundata.
Striga obsoleta fusca sinu magno apicem ejus cingit et in
dorsum alx medium excurrit. Cilia fuscescunt.

Ale posteriores breves, angust&e, acuminate, fuliginose,
basi dilutiore, striga media obsoleta, fusca angulata.

Subtus ale paulo dilutiores. In anterioribus plaga hya-
lina in latere interiore vena cingitur, que prope basim ex
vena subeostali prodire videtur et ad marginem posticum us-
que propagatur. Inter eam venamque medianam membrana
longitudinaliter, sed anguste plicata.

Patria terra Natalensis.

CROCIDOLOMIA n. g.

Char. essent. Alx anteriores fasciculo pilorum reflexo in co-
sta ante medium instructe; tibie pedum anticorum medi-
orumque floccose.

Char. natur. Antenne breviuscule, simplices, subeompresse.

Ocelli adsunt juxta oculos.
Palpi labiales adscendentes, postice porrecti; articulo
primo squamis pilosis valde dilatato, compresso; Se-

K. V. Akad. Handl. 1852.

cundo multo tenuiore, postice ampliato, oblique trun-
calo; tlertio breviore, attenuato. Palpi maxillares
distincti; filiformi-clavati, pilosi.

Haustellum longum, spirale, squamatum.

Pedes modici: anticorum tibig& barba longa instructe,
tarsorum articulus primus pilis dilatatus; mediorum
tibie in latere interiore dense longeque pilose.

Ale anteriores colore excepto tortriciformes, lata, acule,
costa convexa prope basim floccum pilosum reflexum
gerente; posteriores longiores, rotundate.

Genus palpis reliquaque capitis structura Botydi affine,
alarum anteriorum costa ex basi convexa et flocco instructa
et pedum quatuor anteriorum floccis singulis valde diversum.

1. Binotalis. Ale anteriores flavide, lutescenti ne-
bulose, postice late glaucescenti suffuse, pun-
ctis duobus vene transverse majusculis, niveis,
fusco-cinctis, striga post ea brunnescenti den-
tata arcuata (>).

Magnitudine Bot. prunalis. Caput et thorax exalbida,
brunescenuti conspersa. Oculos superius linea brevis alba
marginat. Antenn& abdomine breviores, tenues, compressee,
brunnescentes, microscopice pubescenti-ciliat&, articulis con-
tiguis, parum discretis. Palpi labiales dupliei capitis longi-
tudine; articulus primus longior, a secundo valde discretus,
squamis piliformibus dilatatus, valde compressus, flavescens,
litura ante apicem transversa fuscescente; secundus subad-
scendens, compresso-conicus, apice oblique truncato, brunne-
scens, basi apiceque pallidis; tertius dimidia precedentis
longitudine, tenuior, acuminatus, brupnescens, apice exalbido;
maxillares filiformes, exterius pilis crassiores, fronti incum-
bentes. Haustellum longum, spirale, dorso exalbido-squa-
moso. Patagiorum squame&e apicales producte. Pedes mo-
dici, exalbidi: antici externe brunnescenti suffusi; tibige ob-
scurius bifasciate, interne pilis densis, longis, lividis apicem
superantibus instructe; tarsi breviusculi, obscurius brunne-
scentes, apice articuli primi ac secundi nivei, articulo primo
pilis valde incrassato. Tibie medie interne pilis longis,
densis, albidis predite et spinarum altera quadruplo lon-
gior uno latere iisdem pilis vestita. Tibie postice satis te-
nues, spinis superioribus multo post medium affixis; harum
interior exteriore dimidio longior; apicalium interior exte-

riore duplo longior. Abdomen satis elongatum, ante apicem
ad latera barbatum, barba anali attenuata.

Ale anteriores 545” longe, latiusculXe, basim versus
attenuale, acute, costa in basi breviter concava, deinde
convexa, margine postico et ipso convexo, flavescentes, ante
medium lutescenti irregulariter et indistincte strigose. Circa
medium inter venas medianam et subdorsalem nebula fusca,
que ad dorsum usque propagari videtur. Vena transversa
puneta duo majuscula fert nivea, fusco cincta, inferius ma-
jus. Striga deinde duplex magno arcu hec puncta ambit;
earum interior distinctior, dentata sive repanda, dimidio su-
periore interius brunnescenti ac pulvere fusco umbroso. Re-
liqua pars ale, apicis regione excepta, griseo-glaucescit. In
costa haud longe a basi fasciculus pilorum densus, supinus,
exlerius flavescens, ceterum niger. Dorsum ad medium
squamis dilatatum remiformibus, plerisque pallidis, paucis
nigris intermixtis. Cilia glauco-fuscescentia ab ale margine
linea punctis fuscis valde distantibus composita separantur.

Ale posteriores elongate, rotundate, pellucide, exal-
bide, circa apicem anguste fuscescenti-suffuse, linea mar-
ginali punctis sive striolis fusci composita ante angulum
analem evanescente.

Subtus ale exalbide, nitidulge. Alarum anteriorum
strige postice dimidium superius adest colore fuscescente;
coste basis fuscescit; cellulge mediane& dimidium interius
pilis transversis exalbidis tegitur ex vena mediana prodeun-
tibus; cilia grisea, externe fusca. Al& posteriores unicolores,

» exalbide, punctis marginalibus valde dissitis fuscis.

Habitat circa fluvios Limpoponem et Gariepem.

SCIRPOPHAGA TR.
HeERRICH-SCHFF. Pyral. p. 32.

1. Virginea. Minor, nivea, sericea, palpis conco-
loribus, tarsis cinereis, albo annulatis; alis an-
terioribus subacutis; barba anali longiore (2).

Parvitate insignis, tota sericeo-nivea. Antenne femina
longitudine capitis et thoracis, microscopice ciliate. Palpi
labiales capitis longitudine, in medio incrassati, nivei (in
latere articuli terminalis ad basim unum specimen macu-
lam cineream habere videtur). Patagia pilosa, pilis divari-
catis. Femora antica vittam habent nigricantem. Tarso-
rum dorsum cinereum; articulorum apicibus niveis; tantum

tarsi postici articulus basalis totus niveus et secundi color
canus. Barba analis nivea thoracis longitudine.

Al& sericeo-nivee, anteriores 5 —51” long&e, satis an-
guste, apice subacuto. In posterioribus ven&e median&e rami
tres ultimi non multum inter se distant, et vena transversa
ex nodo ipso furce ultime prodit.

Specimina tria bene conservata e terra Natalensi adsunt.

SCHOENOBIUS DuPOncHEL Noct. Tom. VII, p. 22.
CHILO divis. A. HERRICH-SCHFF. Pyral. p. 50.

Caminarius. Parvus, alis anterioribus angustis,
fumido-nigris, punctulo medio niveo atro-cincto;
posterioribus cinerascentibus (2).

Parvitate et alarum anteriorum colore valde distinctus.
Caput et thorax nigricantia. (Antenn&e desunt). Palpi la-
biales thorace paulo longiores, compressi, in medio crassi-
usculi, nigricantes toti; maxillares triangulares, compressi,
incumbentes. Pedes cinerei, quatuor anteriores in dorso
nigricantes:; posticorum latus interius canescens, exterius
cinereum. Abdomen griseum, barba anali magna.

Ale anteriores 41” longe, elongal&e, margine postico
obliquo, parum convexo, fumido-nigre, opace. Vena me-
diana postice incrassata nigra ad venulam transversam pun-
clum minutum niveum fert. Cilia obscure cinerea linea
fumido-nigra media notantur. :

Ale posteriores elongat&e, satis anguste, dilute cineree
apicem versus obscuriores. Cilia cinerea.

Subtus ale nitidule, anteriores cinere&, posteriores di-
lutiores.

Habitat in terra Natalensi.

Chrysostomus. Epistomio palpisque brunneis,
auro-nitentibus; alis niveis, anteriorum vitta
brevi costali ex basi fusca, strigula ante apicem
ex costa ferruginea (3).

Species valde distincta, Crambo bello paulo minor.
Corpus niveum. Antenn& setacer, pubescentes, albide. Epi-
stomii squam&e in conum product&e, brunne&, auro et cupro
nitentes. Palpi labiales triplici capitis longitudine, por-
recti, a medio attenuati, brunnescentes, interne pallidi, ex-

lerne auro cuproque nitidi, ad basim subtus albo-squa-
mali; maxillares pallidi non nitidi. Pedes albi; quatuor
anteriores externe fuscescenti-suffusi auroque nitiduli; tibie
obscurius fusce; tarsi apicem versus albescentes, Postici
tantum in femorum latere externo sordide albidi, ceterum
nivei. Abdomen album (cinereo pulverulentum videtur).

Ale anteriores 4” longe, oblonge, postice nonnihil
dilatate. apice acuto, costa convexula, margine postico in-
ferius convexulo, ceterum subobliquo, niveg& In costa ex
basi linea crassa fusca, qu&e vix tertiam longitludinis partem
allingil et in apice breviter interne flectitur. Ante apicem
ex costa strigula ferruginea, fere recta oblique usque ad
medium marginem posticum, quem tamen non attlingit, pro-
ducitur. In vena transversa punctum majusculum ferrugi-
neum obsoletum, supraque id punetulum fusco-nigrum, qua-
lia hic illic per alam sparsa esse, sed facile deteri videntur.
Paulo ante angulum dorsalem nec procul ab ale dorso pun-
ctum majus sive macula minuta conspicitur ferruginea, squa-
mis fuscis conspersa. Cilia nivea.

Al&2 posteriores oblonge, postice subdilatate, apice sub-
rotundato, nive&e In angulo anali, qui omnino rotundatus
est, squam&e pauce fusco-nigre in maculam minutissimam
congeste. Infra eam ex margine postico strige ferrugine&e
rudimentum introrsus procedit, sed valde obsoletum.

Subtus alx nivex; anteriorum costa ex basi breviter et
augustissime fusca. Costa posteriorum ante apicem lituru-
lam brevem, transversam, lutescentem, perobsoletam habet.

Habitat in terra Natalensi.

CHILO ZINCKEN. :
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 50.

1. Torpidellus. Alis anterioribus apice rectangulis,

nitidulis, fusco-griseis, costa ipsa angustissime
albida; posterioribus albis (29).

Ea re distinctus, quod quum sexus feminini sit, alarum
anteriorum apicem minime productum habet. Ceterum sub-
affinis EuropXxorum cicatricello, sed mare ejus minor alis-
que angustioribus.

Caput canescens. Anlenn&e setacex, abdomine paulo
breviores, pube microscopica ciliate, fuscescentes. Palpi la-
biales vix thoracis longitudine, tenues, externe lutescenti-
grisei, articulo terminali longiusculo, attenuato, externe

| 70

brunnescenti; palpi maxillares longi, articulo penultimo et
ultimi parte infima brunneis. Thorax pallide griseus, col-
lari lato utrimque patagiusque fuscescentibus.

Pedes externe fuscescenti-grisei, interne cani, nitiduli.
Abdomen minus elongatum, postice compressum, superne
griseum. |

Al& anteriores 6” longe, elongate, truncatae, margine
postico convexo, nitidule, fusco-grisexg, sub vena mediana
longitudinaliter indeterminate obscuriores. Costa a basi ul-
ira medium levissime convexa, deinde recta, lineam fert
tenuissimam albidam, que non longe a basi, sed indistincte
| incipit et paulatim distinctior sit; Ven& marginis postici
impressXe et ante cilia punctulis singulis fuscis notatae. Cilia
diluta, linea obscuriore non procul a basi percurrente.

Al& posteriores albe, subserice, in apice nonnihil ob-
scurale.

Sublus ale nitidule, anteriores cinerascentes punctulo
fusco in vena transversali; posteriores albe, costa grisescente.

Habitat circa fluvios Limpoponem et Gariepem.

ANCYLOLOMIA HBN. 6
HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. pag. 69.
| 1. Capensis. Antennis conferte crenato-dentatis,
palpis brevibus; alis anterioribus oblongis, fla-
vidis, inter venas auro-lineatis, strigis ante
marginem posticum tribus, media aurea sub
medio incrassata et acutangula; posterioribus

| niveis (S)

| Specimen hoc quamvis alas detersas antennasque ma-
i| ximam ad partem fractas habeat, tamen describere audeo,
i quum signis preditum sit, quibus facile ab alns speciebus
| distinguatur. Sunt autem ex horum signorum numero an-
H! tenn&e conferle et longius erenato-dentate, ale anteriores
Hh sub apice vix retus&e, villa alba carentes, striga penultima
Ni supra angulum dorsalem in angulum acutum fract& et in-
M| crassate, ale posteriores niver.

| Magnitudo Ancyl. pectinatelle Europgeorum. Caput
| et thorax dilute ochraceo-grisea. Frons obscurior. An-
H tenn&e confertissime crenato-dentate, dentibus longiusculis,
I obltusis, microscopice pubescentibus. Palpi labiales oculo
I duplo longiores, graciles, compressi, in basi laxe squamali,

arliculo terminali atltenuato, externe obscurato. Haustellum
tenue, convolutum, testaceum. Patagia obscuriora, margine
externo breviter et anguste albido. Pedes antici grisei (re-
liqui desunt. Abdomen elongatum ex basi pallide ochra-
cea paulatim albescil.

Al anteriores 51” longe, subelongate (ut in ÅA. ten-
taculella), margine postico sub apice parum retuso, palli-
dissime ochrace&, lineis inter venas griseas flavis hic illic
seriatim alro-squamatlis; in anteriore ale parte in cellula
discoidali et inter venas ab hac exeuntes line& singul&e me-
tallice aure&. (Num etiam in interiore parte exstent, ob
squamas maximam- ad partem detersas dijudicari nequit).
Vilta line&ve albx non adsunt. Ante marginem posticum
strige tres: prima lutea subundulata. secunda huic propin-
qua cinerea, melallice auro-nitens, subundulata, priore cras-
sior, in secundo ven& median ramo incrassata obscurata,
et in angulum acutum producta. Reliquum inter eam et
marginem spatium pallidissime flavum est et strigam fuscam
continet punctis coalescentibus compositam, que ad angu-
lum strige metallice late interrupta est nec alX apicem at-
tingit. Cilia pailida, nitida, lineis fuscescentibus duabus
metallicis secantur.

Ale posteriores nive&x unicolores.

Subtus ale anteriores can&e, in disco fuscescenti suffuse,
costa ville instar late pallide ochracea. Marginis postici
limbus niveus, striga ante margincm fusca inferius inter-
rupta. Ciliorum strige due distincte. Alarum posteriorum
costa grisescil.

Habitat ad Bosjesmansrand.

CRAMBUS FABR.

HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. pag. 52.
Hapaliscus. Alis anterioribus emarginatis brun-
neis, dorso niveo, vitta subcostali lata argentea,
colore albo in apicem producta, striga postica
stannea, angalo dorsali niveo, strigulis costa
posticis tribus albis; posterioribus albis pellu-
cidis (3)

Crambo malacello Dur. (HErriIcH-ScHFr. pag. 53. fig.
134) adeo similis, ut de specierum diversitate dubitem. Ma-

lacelli figura, quam solam comparare possum, hapaliscus
paulo minor est; villa argentea alarum ejus anteriorum la-

tior et costam ad basim Ilongius tangit; dorsum vitte
instar latius niveum, quem colorem etiam angulus dorsålis
in maculg& modum habet; spatium, quod ante marginem po-
sticum striga metaHica et supra infragque colore atbo coér-
eetur, latius est ac canescens; ale posteriores ante margi-
nem posticum non grisege. He&ec discrimina fortasse inde
oriuntur, quod malacelli figura minus accurate est facta.
Caput albo-squamatum. Antenn& tenues, brunnescen-
tes. Palpi labiales thoracis longitudine, longe attenuati,
brunnei, superne eft intus quemadmodum palporum meaxil-
larium articulas terminalis albi. Pedes interne albi, nitidi,
externe brunnei; posticorum tibie& in dorso albe, tarsi in
articulorum apicibas albi. Abdomen cinereum, barba analt
pallida. ;
Ale anteriores 31—33” longe, anguste, sub apice
producto emarginat&e, brunneo-fuse& Vitta lata, postice
aeuta, nivea, nitida, ex basi prodit, ab initio costam tan-
gens, deinde ab ea paulatim recedens, sed spatio tantum
perangusto intermisso, et ante slrigam metallicam desinit in
spatio aibo, quod vitte instar usque in apicem ale produ-
citur. Striga postiee metalliee cana s. stannea, interne fusco-
marginata, in spatio albo in angulum acutum, inferius au-
tem in angulum obtusissimum flectitur. Citra eam in costa
strigule due albe, perobligque, ad emarginaturam ale spe-
ctantes, ultra eam una adest, que minus obliqua est et re-
trorsus specetat. Dorsum ale vitte instar album, postice ni-
veum, qui color angulum dorsalem explet. Inter emargi-
naturam, strigam metallicam angulisque dorsalis colorem
niveum spatium includitur, quod strigulis undulatis fusce-
scentibus einereum apparet lineisque tribus tenuibus fuscis
iongitudinalibus secatur. Margo posticus linea fusca cingi-
tur. Cilia alba, ad angulum dorsalem grisescentia et ex-
terne sub apice producto fusca.
Ale posteriores albe, pellucide, Iinea marginal grisea.
Subtus alX& anteriores cinere&, viltis duabus albis, al-
tera sub costa, altera dorsali; posteriores in costa grise&.
Patria terra Natalensis.

Nota. Tres preterea species Cramborum capenses ante oculos
habeo; sed mnulla earum tam bene coenservata, ut
deseribendi periculum faetam, guum notas non fe-
rant. quibus facile cognosci possint. Una ad con-
taminellum, altera ad inquinatellum, tertia ad tri-
stelli varietalem vena argentea insignem aeccedit.

2. Plavipedellus. Macula thoracis, collari, palporum
basi pedibusque vitellinis, antennis ochraceis;
alis niveis, anterioribus nitidis, linea marginis
posticei brunnea, cilis pallide ferrugineis (>).

Affinis Crambo lucidello Z. (Isid. 1839, 174.), sed
multo minor, alis anterioribus brevioribus etc. Tinea ni-
vella FaBr. E. S. 3, 2. 296 fortasse et ipsa affinis; sed
ejus antenn&e alis concolores dicuntur, nec color flavidus in
ea exstare videtur.

Capul niveo-squamatum ; occiput ferrugineum. Antenn

compressx, suberenate, pubescenti-ciliate, ochracex, dorso
apicem versus albescente, articulo basali albo. Palpi labiales
vix thoracis longitudine, tenues, ariiculo terminali prece-
dentem longitudine &quante, vilellini, latere superiore et
apice niveis; maxillares vitellini, fasciculo terminali niveo.
Thorax niveus, macula antica media vitellina; collare vitel-
linum, Jateribus niveis. Pedes vitellini: postici nivei, ex-
eeplis tarsis femorumque latere exteriore. Abdomen albo-
squamatum.
i Ale anteriores 34” long, oblonge, acute, margine
postico leviter convexo, nive& nitide s. argentex. Linea
marginis postici crassiuscula, venis interrupta, brunnea. Cilia
dilute ferruginea, ad angulum dorsalem nivea.

Ale posteriores nivee.

Subtus ale anteriores cinerascentes, ante marginem po-
sticum dorsoque albis, costa, lineaque marginis postici fer-
rugineis, ciliis pallidis Posteriorum costa flavescit.

Habitat in terra Natalensi et circa fluvios Limpoponem
et Gariepem.

ANERASTIA Husn.
ZELLER Åsis 1847, p. 586. HERRICH-SCHÄFFER Pyralid. p. 109.

1. Sabuletella. Alis anterioribus costa convexa, ru-
fescenti-canis, juxta vittam costalem albidam
lilaceino-cinereis; posterioribus albidis (>).

Similis A. lotellce, differt autem antennis paulo longius
ciliatis, alis anterioribus paulo brevioribus, costa multo con-
vexiore, villa costali dilutiore, distinetiore nec in costa ad
basim pulverulenta, strigula media nulla, alis posterioribus
brevioribus sordide albis, nibil cinereis.

; 74

Specimen unicum satis male habitum tamen describo.
| Magnitudine mediocri Jlotelle par est. Caput grisescens,
; vertice epistomioque albidis. Antenn&e subcompresse, vix
crenulate, pubescenti-ciliat&, dorso exalbido, supra articu-
; lum basalem sulco longitudinali distineto. Palipi (labiales
! omnino desunt) maxillares breves, tenues, acutissimi. Hau-
| stellum breve convolutum. Thorax canescens, antice late-
ribusque obscure griseo-pulverulentus. Pedes grisei, externe
obscurius suffusi; posteriorum tibig tarsorumgque articulus
basalis in latere interiore albescunt. Abdomen ochraceo-
, grisescens, barba anali dilutiore.

Ale anteriores 43” longe, elongate, sed minus quam
in lotella, costa multo convexiore (covexitate post medium
maxima), subobtusxe, margine postico convexo. in dimidio
dorsaii incarnato-can&, pulvere obscuriore rarius consperse.
| Vilta costalis valde distineta, exalbida, interius argute mar-
ginata, In apicem al& coarctata. Marginem ejus interiorem
i recltum color sublilacino-cinereus efficit, qui cellulam discoi-
I dalem latitudine vix superat et inferius in colorem ale prin-
| cipalem deliquescit. (In angulo dorsali magna macula con-
spicitur lutescenti quodam eclore tineta; sed eam pingue-
I dine ortlam esse cerltissimum est). Line&x marginis postici
obscurioris vix vestigium. Cilia incarnato-cinerea.

Ale posteriores albide. Vena mediana duos ramos
emiltit, priorem ex medio; posterior reliquum ejus dimidium
| in duas partes secat, quarum exterior brevior est.

Subtus ale nitidule canescunt, rubedine pallidissima

tincte ; posteriores tamen magis albescunt. Anteriorum li-
| nea costalis postice albida.

Nota. Ephestie generis specimen femineum, quod WaAHL-
| BERGIUS allulit, non tam bene conservatum est, ul
| nominari et describi possit. Simile est elutellce
| ejusque maximis speciminibus par. Al& anteriores
| similiter coloratXx, sed dorso non rufescente; poste-
riores pellucidul& eandem ven&e median&e ramificatio-
nem exhibent.

MYELOIS Huen.
ZELLER Isis 1848, p. 651.-

| Mvyeloidis cohors Å, manip. a. Palpis adscendentibus; vena
: alarum posteriorum quadrifida.

1. Ceratome (ZELL). Alis anterioribus angustis
canis cinereisve, strigis duabus dilutis, opposite

va)

obscuro-marginatis, priore angulata, punctis di-
sei 3—4 nigricantibus, obsoletis; posterioribus
antice attenuatis albidis canisve.

Myelois ceratonie Z. Isis 1848, p. 675.
Phycis ceratoniella FiscHEr Vv. Rösterstamm Supplem.
tab. 56, 57.

Specimen unicum femineum, e regionibus fluviorum
Limpoponis et Gariepis allatum, sed maximopere depravatum
omnibus notis adeo ad speciem Europexam accedit, ut ean-
dem esse appareat. Nec admodum mirum videtur speciem
hanc, que gquodammodo domestica est, in Africa meridio-
nali inveniri, quum etiam alix species, qu& similem vivendi
rationem habent, ibi inveniantur ut Åsop. farinalis.

Myeloidis coh. A, manip. b. Palpis adscendentibus; vena
alarum posteriorum mediana trifida.

2. Bohemani. Alis anterioribus ochraceis, costa
fasciisque quatuor- purpureis, punctis duobus
albis ante fasciam tertiam (3).

Paulo minor quam Homoeosoma sinuella. Caput in
verlice ochraceum, orbita oculorum superiore epistomioque
exalbidis. Antenn&e fuscescentes, microscopice pubescenti-
ciliate, articulo basali ochraceo. Palpi labiales dupla ca-
pitis longitudine, recurvi, epistomium superanles, appresso-
squamati, exalbidi; articulo ultimo vix I precedentis equante,
distineto, acuto. MHaustellum robustum, spirale, exalbido-
squamatum. Thorax lete ochraceus. Pedes grisei, antici
exterius obscuri purpureoque suffusi; postici interius sor-
dide albidi; tibie vix squamis incrassale, spinarum priore
pari ad medium inserto, Abdomen cinerascens, barba anali
pallida.

Ale anteriores 31” longe, anguste, subacule, margine
postico subconvexo, dilute sordideque ochrace&x, costa pur-
purea, fasciis quatuor purpureis. Prima fascia non longe a
basi, valde obliqua; secunda latior, subperpendicularis paulo
ante medium; tertia multo post medium, subsinuata, intror-
sus obliqua, inferius attenuala; quarta in margine postico,
angustior. Ante tertiam fasciam puncta duo alba, quorum
superius minus est, in cellulx discoidalis fine conspiciuntur,
Cilia fuscescentia hic illic colore purpurascenti tincta,

Al& posteriores grisee, sub apicem margineque postico
obscuriores. Ramus ven& median&e prior ex medio fere
exit, posterior e dimidii exterioris medio.

Subtus ale nitidule, grise&, anteriores colore quodam
purpurascenti micantes.

Habitat ad Bosjesmansrand.

POGONOTROPHA nov. gen.

Char. essent. Anvtenn&e simplices, inermes. Palporum &
maxillarium squam&e elongate penicillum subinfundibuli-
formem formant.

Char. natur. Antenn& setacex, supra basim nec arcuale
nec barbate.

Ocelli adsunt?

Squam&e frontales appresse.

Palpi labiales porrecti, elongati, squamati, articulo ter-
minali breviusculo; maxillares I piloso-squamati,
squamis in penicillum irregularem, infundibulifor-
mem, depressum distantibus.

Haustellum breve, spirale, dorso squamato.

Pedes longitudine medioeri; tibige postice compresse,
apicem versus squamis incrassate, spinarum pari
priore ad 3 inserto.

Ale anteriores anguste, obtuse.

— posteriores: vena mediana duos ramos emittit, pri-
orem ante medium, posteriorem non longe ab apice.

Nomen generis a ztwywr (barbaj et Toégqw (nutrio).

Locus generis inter Myeloides et Asartas.

1. Wahlbergi. Ale anteriores vitta lata costali ni-

vea, ceterum luteo-grisee; macula media su-
perius fusca, ad dorsum sanguinea (5).

Magnitudine Ephestie elutelle, majoris. Caput cum
thorace niveum. Antenn&e subcompresse, microscopice pu-
bescenti-ciliate, apice attenuato. fuscescentes, articulo basali
albo-squamato. Palpi maxillares in permultas squamas pi-
losas exeunt, qu& longiludine in&quales partim ad episto-
mium adscendunt, pro majore tamen parte in penieillum
valde depressum ac divaricatum, in medio vacuum, digeste
sunt, et apicem articuli palporum labialium penultimum
altingunt; color albus, hic illuc fusco adsperso. Palpi la-
biales thoracis longitudine, recti, porrecti, squamis subhirti,
albi, fuscescenti crebrius adspersi; articulus terminalis vix +

precedentis xequans, aculus, magis. infuscatus. Haustellum
absconditum, breve, angustum, convolutum, dorso albo-squa-
mato. Pedes mediocri longitudine, albi; antici exterius in-
fuscali; posticorum libie compresse, squamis paulatim in-
crassatle, exterius ante apicem fascia imperfecta fuscescenti,
quo colore etiam exterior primi paris spina tincta est; tarsi
exterius dilute fuscescunt. Abdomen canum, marginibus
segmentorum longius cilialis.

Ale anteriores 33” longe, anguste, obtusr, margine po-
stico valde convexo, vilta costali nivea, dimidiam fere ale lati-
tudinem occupante, hic illic pulvere fusco adspersa, presertim
postice, pone medium punceto nigro a costa remoto. Interior
ale pars luteo-grisea; linea ex basi oritur et vitte margi-
nem sequens, luteo-fuscescens, postice latitudine ita auge-
tur, ut spalium inter vitlam et plicam expleat, sed colore
multo dilutiore. Post medium macula obliqua a vitta ad
dorsum extenditur, superius squamis nigro-fuscis composita,
inferius sanguineis. Dorsum alXe ad basim roseum. Margo
posticus 6 puncetis atris, elongatis notatur, quorum unum in
vitle colore niveo. Cilia luteo-grisea. |

Ale posteriores can&, apicem versus obscuriores, linea
marginali fuscescenti. Ven& median&e ramus prior multo
ante medium oritur, posterior tam prope ad ale marginem
emillilur, ut exterioris parlis ven&e vix quartam particu-
lam secet.

Subtus ale anteriores fuscescenti-cinere&e; posteriores ad
costam grisescunt.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

EPICROCIS Z.
Isis 1848 p. 878.
Festivella (Zerr.). Ale anteriores ochracee, po-
slice rubiginose, striga ante medium alba, in-
terne late rubiginoso-marginata, lineola venee
transverse badia, externe albo-excavata.
Mas alis posterioribus sordide flavescentibus, pellucidis.
Fem. alis posterioribus cinereo-fuscis, vix pellucidis.

Marem tantum noveram, quum speciem hanc descri-
berem, qu&e et in insula Java vivil, unde eam TENGSTROE-
MIUS mihi attulit, et in Africa meridionali reperitur.

Femina mare paulo major. Antenn&e supra basim vix
arcuatXe. nude. Alarum anteriorum color rubiginosus ob-

scurior magisque cum fusco mixtus; ale posteriores obscure
cinereo-fusce, flavido submicantes, vix pellucidulg. Subtus
omnes al&X cinereo-fusce.

Habitat in tractibus fluviorum Gariepis et Limpoponis.

Nota. Etiam generis Nephopterygis species ex Africa me-
ridionali adest, Potertielle affinis, sed multo minor
strigisque, ut videtur, multo minus distinctis. Spe-
cimen tamen hoc masculum alas anteriores tam de-
tritas habet, ut a desceriptione abstinendum sit.

ROESELIA HäuBn.

HERRICH-SCHÄFFER Bombyc. p. 163. Nola LEACH.
Hercyna ”TREITSCHKE.

1. Subalbalis. Alis albidis, anterioribus elongatis,

acutis, e costa late griseo-pulverulentis, striga
postica recta obliqua grisea interne late griseo

adumbrata (8).

Simillima centonali, alis anterioribus angustioribus,
acutioribus, striga postica fere recta distinguitur.

Magnitudo vix centonalis minute. Corpus albidum,
griseo-sordidum. Caput album. Antenn&e sordide albide,
ciliate ut in centonali. Palpi labiales breviores, quam in
illa specie, compressi, squamis valde dilatati, postice oblique
truncali, albi, externe griseo brunneoque pulverulenti. Pedes
interne albidi, externe fuscescenti-grisei. Abdomen griseo-
canescens.

Ale anteriores 33” long&e, multo angustiores quam in
centonalr, elongate, postice sensim dilatate, acute, margine
postico valde obliquo ac fere recto, alb&e, pulvere griseo
sordide, qui ad costam usque ad strigam posticam densior
est, interius autem rarior fit. Punceta duo grisea, scabra,
alterum in media cellula discoidali, alterum in venula trans-
versa. (Alia qu& basim versus esse solent, videntur detersa).
Striga postica grisea fere recta, quum margini postico obli-
quo parallela sit, multo obliquior apparet quam in cento-
nali; ea interius late griseo adumbratur. Post eam color
albidus adversus marginem posticum paulatim crebrius pul-
verulentus. Ex angulo dorsali striga albida undata proce-
dit, que tamen mox evanescit. Cilia grisea.

Ale posteriores apice paulo acutiore quam in cento-
nali, albide, apicem versus nonnihil pulverulente, puncto

ven&e. transversalis obsoleto griseo. Linea marginis postici
grisea longe ante angulum dorsalem evanescit.

Subtus al&e anteriores griseo-cinere&, dorso latius al-
bido; posteriores albe, costa late griseo-pulverulenta, stri-
gula ven& transversalis distincta grisea.

Habitat ad Rondebosch.

TORTRICES.

EARIAS HuBn.
HERRICH-SCHFF. Noct. p. 447.

1. Smaragdinana. Alis anterioribus elongatis viri-
dibus costa anguste flavida, posterioribus albis
pellucidis, margine postico grisescente (2).

Similis E. echlorance&e, sed alis longioribus, anteriorum
costa anguste flavidis, posterioribus pellucidis differt.

Minor quam BE. chlorana. Caput et collare viridi-alba,
epistomium niveum. (Palpi desunt). Antenn&e setacer, lu-
teolXe, dorso ex basi ad medium albo-punctato. Thorax lete
dilute viridis. Pedes albidi, antici exterius dilute violacei
articulorum apicibus niveis. Abdomen ex albo osseum, squa-
mis analibus ochraceis, ventre albo.

Ale anteriores 4”' long&e, elongat&e, dilute virides. QCo-
sta anguste flavida, qui color ex basi apicem versus angu-
statur. Cilia unicolora viridia.

Al& posteriores breviores quam in E. chlorana, apice
acutiore, pellucido-albe, margine postico a medio ad apicem
anguste et indeterminate griseo. Ven& median& ramus se-
cundus breviorem furcam efficit quam in E. chlorana.

Subtus ale anteriores exalbide, costa magis flava; cilia
pallide viridia. Ale posteriores alb, costa late impellucida.

Patria terra Natalensis.

ECCOPSIS n. g.

Char. essent. Al& posteriores elongatex, margine postico in
mare ante angulum analem late exciso, margine abdomi-
nali incrassato.

Char. natur. Antenn& setacex, in mare pubescenti-ciliate,

Ocelli adsunt.
Squameéee verticis sursum pexe.

Palpi labiales clavati, articulo terminal: brevissimo; ma-
xillares filiformes.

Haustellum mediocre spirale.

Ale anteriores late, in femina acutiores quam in mare,
pictura Serricoridis; posteriores anguste, acuminate,
margine postico maris ante angulum analem late et
rectangulariter exciso, margine interiore incrassato
rigido.

Genus hoc alarum anteriorum latitudine, posteriorum
angustia anguloque apicali producto simile quodammodo Tor-
iricibus Corylane affinibus, sed antennis masculis supra
basim non constrictis picturaque Sericoridi simili valde
differt. Arete cum Sericoride coheret, cujus in alis an-
terioribus basim obscuratam, fasciam mediam, quamvis in-
terruptam, punctum nigrum ad ven& transversalis originem,
strigam brevem et curvam sub apice ale oblique marginem
posticum tangentem strigulasque costales, licet minutas, ante
apicem exhibet. Distinguitur alis posterioribus et in mare
et in femina multo angustioribus magisque in apicem pro-
ductis, atque in mare juxta angulum analem late excisis.
Ceterum sine dubio Sericoridi affine.

1. Wahlbergiana. Ale anteriores griseo-ochracee,

basi dorsoque fuscescenti olivaceoque nebulosis;
macula coste medie, costa ante apicem angu-
ste strigaque curva sub apice ochracex; pun-
ctum disci postici nigrum (2).

Magnitudo Seric. urticane. Caput et thorax ochraceo-
grisea. Antenn&e setace&e, ochraceo-grise&, maris pilis bre-
vissimis ciliate. Epistomium infuscatum, precipue in fe-
mina. Palpi clavati, lividi, articuli secundi apice articulo-
que apicali brevi fuseis. Pedes lividi, anticorum et medi-
orum tibie tarsique in dorso coloris fusci, maculis in basi,
medio et apice lividis; posticorum tibige compresse dorso
ciliato, tarsi in dorso obsolete fuscescentes, articulorum api-
cibus pallidis. Abdomen fuscescens, ventre livido, barba
anali ochracea, in femina breviore.

Ale anteriores maris 33”, feming 41” longe, oblonge,
fere duplo longiores quam latiores, in femina acutiores quam
in mare, margine postico femin&e rectiore quam maris, di-
lute ochraceo-grisee, basi late fuscescenti olivaceoque ne-

bulosa,

losa, qui color dorsum ale etiam implet ultra dimidiam la
titudinem et ante angulum dorsalem desinit. Macula oli-
vacea irregulariter triangularis coste medie adheret, que
angusto isthmo ab obscuro dorsi colore separatur. Punctum
ad venule transverse originem nigrum distinctum, post quod
nebulxe parv&e fuscescescentes usque ad ale dorsum descen-
dunt. Costa postice usque ad apicem anguste olivacea pun-
ctis paucis pallidis costalibus ornatur. Sub apice striga bre-
vis curva olivacea, que marginem supra medium tangit.
Cilia livida, supra al&e apicem fusca.

Ale posteriores anguste, in femina longius producte
apicem versus et obscurius fuscescentes quam in mare; in
hoc ante angulum analem margo posticus late erosus, pars
erosa interne duos angulos rectos habet; ante citeriorem
margo ipse in angulum rotundatum prominet et angulum
dorsalem mentitur; margo al& interior sive abdominalis
canescens, incrassatus, duriusculus partem erosam superat.
Cilia partis erose longiora, cinerea, reliqua grisea, in femina
obscuriora.

Subtus ale fuscescentes (in mare dilutiores), costa an-
teriorum angustius et distinctius ochracea quum posteriorum,
in femina strigulis sive punctis obliquis fuscis notatur.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

SERICORIS TzR.
Lepid. Europ. VII, p. 142.

1. Scabellana. Alis anterioribus passim scabriuscu-
lis, fuscescenti fuscoque nebulosis, speculo gri-
seo, stlrigula sub apice curva scabra fusca (2).

" Obscuritate colorum picturgeque forma similis Coccygi
fuligane, quam HerricH-SCHÄFFER non recte a Serico-
ride removisse videtur, alis anterioribus exasperatis etiam
Phtheochroe subsimilis, a qua palpis brevibus distinguitur.
Inter Sericorides eam retuli, quod, quemadmodum Cocc.
fuligana et Phth. rugosana, ante alarum anteriorum mar-
ginem posticum strigulam obscuram curvam regionemque
anguli dorsalis (que speculum vocatur) dilutam habet.

Magnitudine fuliganam superat, urticanam medio-
crem &Xquat. Caput et thorax brunneo-fusea. Antenne
breviuscule, brunnescentes. Palpi capite dimidio longiores,
clavati, oblique truncati, fuscescenti-lutei, externe infuscati,

K. V. Akad. Handl. 1852. 6

-82

articulo terminali brevi fusco. HFaustellum valde minutum.
Pedes interne griseo-lividi, tibiis tarsisque externe brunneis,
livido-annulatis; tibie posticx incrassate. externe nonnihil
fuscescenti-pulverulente. Abdomen griseum, superne infu-
scatum, crassum. ;

Al&e anteriores 4” long&e, oblonge, postice nonnihil
dilatate, apice obtuso, costa convexiuscula, margine postico
fere recto, fuscescenti fuscoque nebulos&e, hic illie scabri-
uscule. Costa haud procul a basi maculam minutam, et in
medio majorem interne diffluentem obscure fuscas habet.
Plaga ex angulo anali oblique usque ad costam ducta di-
luta, e Iutescenti grisea speculum efficit, quod interius li-
tura angusta, subtriangulari, coste insistente ac fuscescenti
terminatur; superiorem ejus finem striga fusca constituit
subscabra, brevis, nonnihil curva medioque margini postico
adherens. Apex ale fusco nebulosus. Strigule costales
indistincte. Cila brunneo-fusea.

Al& posteriores dilute brunne&. Cilia grisea, ad api-
cem ale fuscescentia, linea prope basim obscurius fuscescenti.

Subtus al& cinereo-brunnescentes, anteriores costx ma-
culis parvis fuscis ornate. Cilia ut supra.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

GRAPHOLITHA Tr.

Lepid. Europ. VIII, p. 203. HERRICH-SCHFF. Tortr. p. 253.
1. Spissana. Minuta, alis anterioribus fuscis, te-

nerrime pallido strigate, macula coste media
nigra utrimque striga roseo-plumbea inclusa,
strigulis coste posticis distantibus quatuor al-
bis inferius nitidis (29).

Affinis Graph. plumbatane (HErRrRIcH-ScHFF. p. 254),
sed multis rebus distincta: minor, alarum anteriorum ma-
cula costali nigra, strigulis coste albis, striga postica roseo-
metallica, non nigro interrupta.

Caput et thorax squamis fuscis, pallido irroratis vestita.
Antenn&e griseX&, dorso fusco, tenerrime pallido-annulato.
Palpi adscendentes, clavati, in basi albidi, ceterum grisel,
articuli secundi apice fuscescente, articulo terminali promi-
nente, in dorso infuscato. Pedes cinerascentes nitiduli, qua-
tuor anleriorum tarsi in dorso fusci cano-maculati, antico-
rum cox& albide, tibix in dorso fusce cano-maculate, me-
diorum tibie squamis incrassate, in apice setosX, in dorso

fuse&x pallidv-irrorat&e; posticorum tibie in apice setose.
Abdomen fusco-cinereum, ventre albido, barba anali fusca.

Ale anteriores 2” longe, forma eadem atque Gr.
plumbatance, fusce, tenerrime flavescenti-strigale, strigis
nudo oculo non conspicuis, ad basim maculis paucis plum-
beis. Ante medium striga integra fere recta, lata, plum-
bea, nonnihil colore roseo tincta; striga altera post medium
coste strigula secunda orta oblique in angulum dorsalem
descendit, ante quem valde incrassatur, metallica, magis
roseo temperata. Strige he duXx maculam costalem nigram
terminant, qu&e supra medium ale obsolescit. Strigule qua-
tuor albe, inferius metallice: prima minuta initio macule
nigr& costalis, reliqu&e longiores, extrorsus suboblique et
subhamate, omnes pari fere intervallo distantes. Infra quar-
tam strigula brevis metallica ante marginem posticum. Ante
hunc color alarum fuscus flavido non strigatus, sed pun-
ctulatus usque in apicem ipsum. Cilia fusco-cinerea.

Ale posteriores fuscescentes, postice obscurius punctu-
late. Cilia grisea, prope basim linea fuscescenti percurrente.

Subtus ale cinereo-fuscescentes, anteriores interne late
nitidule, strigulis costalibus 53—6 albis, postrema reliquis
majore, reliquis deinceps magnitudine decrescentibus, ut in-
tima egre discernalur.

Patria terra Natalensis.

SYNDEMIS Hunsn.
HERRICH-SCHÄFFER Tortr. p. 275.
1. Saburrana. Minuta, alis anterioribus cinereis
postice roseo-tinctis, area basali obscuriore fu-
sco-terminata, fascia postica tenui, strigulis post

eam costalibus quatuor strigaque ante margi- .

nem posticum abbreviata brunneis (2).

Similis Synd. cuphane feming (HerricH-ScurFF. Tortr.
p. 276), sed minor, alis anterioribus post fasciam colore
roseo lilacinoque diluto tinctis, striga submarginali non fa-
sciam formante, alis posterioribus magis angustatis. Mas
sine dubio a femina corpore alisque majoribus picturaque
obsoletiore distinguitur.

Corpus griseum, thorace fuscescente. Antenne grisexe,
oblique inspect& obscurius annulate. Palpi graciliores quam
in cuphana, clavati, postice truncati, articulo terminali pro-
minente; cinerascentles, articulo secundo externe fuscescente.

'
Fl
K

4
il
k

Pedes grisei, anticorum et mediorum tibia tarsique in dorso
fusci pallido-maculati, mediorum tibie in apice setosx, po-
sticorum tarsi articulis obscure griseis, in apice pallidis.

Ale anteriores paulo ultra 2” longe, forma cuphane
femin&e, sed paulo angustiores, cinere&, postice roseo colore
tincte. Area basalis obscurior, margine postico anguste
fusco, convexo, bisinuato. Fascia angusta brunnea ex costa
fere media oblique adversus angulum dorsalem descendit,
sub media autem ala subito in angulum obtusum frangitur
et crus inferius in alg& dorsum post medium dirigit; angulus
vero is, in quem fracta est, postice in dentem prominet.
Strigul& deinde costales brunne& quatuor sequuntur, qua-
rum interstitia singula albida punctum fuscescens strigule
simile gerunt. Apex, quem quarta strigula claudit, sub-
fulvus. Infra eum prope marginem posticum striga brunnea
angusta, qu& ad angulum dorsalem non demittitur. Ejus
partem superiorem nebula parva brunnea cum strigula co-
stali antepenultima fere conjungit. Cilia grisea, externe
fuscescentia, circa apicem ale fusca.

Ale posteriores multo angustiores et acutiores quam in
cuphana, grise& ciliis dilutioribus.

Subtus ale fuscescenti-grise&, anteriorum costa macu-
lam parvam mediam punctaque quatuor inter eam apicem-
que fusci coloris gerente.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

BACTRA STEPH.
Illustrat. of British Entomology IV, p. 124.

Aphelia HERRICH-SCHFF.”) Tortrices p. 243.

1. Stagnicolana. Alis anterioribus fuscescenti-gri-

seis, linea disci postici recta fusca postice in-
crassata, apice fusco-obscurato (3).

Specimen unum nonnihil detritum, lanceolane valde
affine, sed distinctum alis latioribus, margine postico minus
obliquo, linea disci postici recta, non arcuala fractave. Ve-
risimile tamen, speciem hanc pari modo atque Europxam
coloribus variare ac feminam a mare vehementer differre.

Magnitudo Jlanceolane mascule minoris. GCaput et
thorax fusco-grisea. Antenne paulo crassiores quam in illa,

”) Non video quo jure HErricH-ScurFF. generis sui Aphelie auctorem
scribere potuerit Stephensium.

grise&, postice altenuatx, pube brevissima ciliate. Palpi ut
in illa, pilis tamen in barbam postice acutiorem compositis,
interne canescentes, externe grisei, fusco-pulverulenti. Pedes
interne canescentes nitiduli, externe fuscescentes, tarsis me-
diorum distincte pallido-annulatis, anticorum tantum apicem
versus obsolete annulatis, posticorum canescentibus. Abdo-
men cinereum, segmentis cano-ciliatis.

Al& anteriores 3” longe, oblonge, formate fere ut in
lanceolana, sed latiores ac breviores, apice minus acuto,
margine postico minus obliquo, fuscescenti-griseX, fusco-
pulverulent&e, dorso ut videtur, dilutiore. Nebula obscura
in disco inter basim ac medium; post medium linea fusca
longitudinalis postice valde incrassata, cujus apex longe a
margine postico distat. Ale apex fuscus. Inter eum et
line& incrassate apicem lineole due fusce obsolete paral-
lele et inter se vicinge. Costa obsolete strigulis fuscescen-
tibus obliquis notata. In margine postico striga fusca un-
dulata. Cilia fuscescentia, linea basali tenui pallida.

AleX posteriores dilute cinere&e, ciliis canis.

Subtus ale nitidule, anteriores obscure grisexXx, poste-
riores cinerascentes.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

CHOREUTIS Huänrn.
Cat. Lepid. p. 373. CHOREUTES Tr. Lep. Europ. X, 3. p. 31.

1. Australis. Minuta, alis anterioribus acutioribus
luteo-fuscis, argyreo sparsis, fasciis duabus gri-
seis, posteriore angulata utrimque maculis atris
marginala; posterioribus fuscescentibus, striga
media postica albida.

Choreutis vibralis ZeLrrer' Isis 1847, p. 23. 120.
Choreut. vibrana var. b. australis Zerucer Isis 1847,
p. 643.
— vibrana var. b. Ephemerid. Entomol. X,
pa 235:

Specimen hoc unicum ab iis, que in Italia et Asia
minore inventa sunt, nec magnitudine nec coloribus diver-
sum est. Solum alXx anteriores paulo magis acute, sed hoc
diserimen specificum esse omnino non credo. TItaque, quum
vibranam australem meam nonnisi in regionibus calidiori-
bus, vibranam majorem ct obscuriorem solum in terris

septentrionalibus inveniri constet, species diversas esse non
amplius negari polerit. HFHanc ob rem nomen, quod vari-
etati dederam, in speciei nomen extuli.

Ceterum quum Chor. australis sine dubio in Africa
boreali vivat, eam in meridionali vivere non mirabile vi-
detur. Ibi eam WaAHLBERGIUS in tractibus fluviorum Lim-
poponis et Gariepis invenit.

Nota. DuroncHeLnius in Suppl. IV, p. 181 Xylopodam pre-
tiosanam describit, cujus figuram (9 in tab. 63)
comparare nunc non licet. Qu&e species quum in
Gallia meridionali et Corsica habitet a DUPONCHELIO
vibrane simillima dicatur, de mea specie cogitari
potest, cujus nomen antiquandum esset. Descriptio
autem nihil docet, et mensura, que pretiosane et
vibrane communis est, prohibere videtur, quominus
Chor. australis cum pretiosana contrahatur. Ma-
neat igiltur nomen, donec de veteriore certa didi-
cerimus.

TINEE.
COMPSOCTENA n. g.

zoupos, comptus — ztels, pecten.

Char. essent. Antenn&e mascule biseriato-pectinate. Palpi
labiales porrecti, pilosi, in medio incrassati; maxillares nulli.
Charact. natural. Capilli hirsuti, etiam in epistomio.

Ocelli nulli. é

Antenn&e abdomine paulo longiores, biseriato-pectinate,
pectinibus longiusculis, ciliatis; articulis fere 25
elongatis.

Palpi labiales porrecti, thoracis longitudine, pilosi pilis
decumbentibus, post medium incrassati, articulo ter-
minali crassiusculo, subacuto; maxillares nulli.

Haustellum nullum.

Pedes mediocres; tibie postice mnonnihil incrassate,
pilos&e, spinis superioribus post medium affixis, me-
diocribus.

Abdomen breviusculum, barba anali densa, longiuscula,
truncata. ;

Ale anteriores elongate, postice rotundato-ampliate,
apice obtuso; posteriores ovat&e, cilis mediocribus.

Genus capile hirsuto antennisque pectinatis (que ta-

men pectines biseriatos habent) Incurvariam masculellam

imilari videlur, sed quum palpis maxillaribus careat, a Ti-
neis propriis separandum. Nec ad Taleporias accedere vi-
detur, quum et alarum ejus brevius ciliatarum structura
sit robustior et palpi multo longiores potius Tortrices in
mentem revocenl. Itaque, quum suspicari liceat, feminam
esse apteram, Compsoctenam ad Exapaten et Chimabac-
chen collocandam censeo, quum palpis alisque brevius ci-
liatis congruat et precipue antennis vere pectinatis distin-
gualur.

1. Primella. Antennarum rachis tlava fusco-ma-
culata, pectinibus fuscis; pedes fusci, flavo-ma-
culati; ale anteriores brunnege&, obsolete obscu-
rius bifasciate, costa postice flavescens brun-
neo-maculata; cecilia fusco flavideque alternata;
posteriores nigro-fusce (3)

Magnitudine Talep. pseudobombycelle, alis tamen
paulo longioribus.

Capilli ferruginei, etiam in epistomio hirsuti. Antenn&e
abdomine paulo longiores, articulis obconico-elongatis, in
dorso flavescentibus in apice nigro-fuscis, subtus fuscis, bi-
seriato-peclinat&; pectines fusci, ciliatis circa mediam an-
tennam articulis sextuplo longiores, postea sensim breviores.
Oculi parvi. Palpi labiales thorace paulo breviores, por-
recti, pilis decumbentibus incrassati, ante apicem articuli
secundi paulo crassiores, deinde attenuati; color fuscus, lu-
teo-flavescenti precipue subtus immixto. Thorax fuscus;
patagiorum apex pilis lutescentibus mixtus. Pedes medi-
ocres, pilis subincrassati, fusci; tibiarum medium et apex,
sicut tarsorum articuli primi apex et articulus secundus
totus luteo-flavescunt. Abdomen breviusculum, fuscescens,
barba anali fusca.

Al& anteriores 4” longe, in altero specimine paulo
minus elongatXe quam in altero, postice ampliate apice sub-
obtuso, margine postico subconvexo, brunne&eg, obscurius fa-
sciate, fascks non admodum definitis. Basis obscurius ne-
buloså. Fascia prima ante medium, introrsus obliqua, in-
equalis, in medio subconvexa; fascia secunda post medium,
multo obliquior, in angulum dorsalem deducta, in: medio
obtusangula, supra medium punetum nigrum continet. In
medio inter has fascias striga obsoleta hic illic interrupta.
Costa inde a fascia secunda usque ad apicem anguste flayve-
scit, strigis quatuor brunnescentibus interrupta, que lon-

gius, sed obsolete et interrupte producuntur. Cilia fusca,
maculis 4—>5 alternata, quarum una angulo dorsali adjacet,
alia major et distinctior marginis postici medio.

Ale posteriores oblongo-ovate, apice obtusiusculo; ni-
gro-fusc&e, ciliis mediocribus paulo dilutioribus.

Subtus ale fusce; anteriorum costa flava, basim ver-
sus obsoletius, macula media strigulisque posticis nonnullis
brunnescentibus; ciliorum basis linea tenuissima flavida am-
bitur. Posteriorum cilia circa angulum apicalem nonnihil
lutescenti maculata.

Habitat in tractibus fluviorum Gariepis et Limpoponis.

EUPLOCAMUS LATR.
ZELLER in Linnea entomolog. VIL

B) Scardia.: antennis maris non pectinatis, sed cihatis.

1. Vastellus. Pallide ochraceus, collaris margine ba-

sali fusco; alis anterioribus pallide ochraceis,
linea costali subvitellina; posterioribus cinereis,
ciliis subvitellinis (5).

Magnitudine Euplocami boleti FABR., colore subsimilis
Tinee&e bisellielle, alis tamen minus nitentibus, capillis
paulo brevioribus.

Caput ferrugineo-villosum, capillis occipitis dilutioribus.
Antenn&e abdominis longitudine, setace&, teretes, articulis
brevibus, confertis, artieulo basali in dorso fuseo-ferrugineo,
in parte a luce aversa dilute ochraceo. Palpi labiales oculis
duplo longiores, ferruginei, externe in apice articuli secundi
et basi articuli terminalis fuseescentes; articulo secundo
subtus pileso, pilis fasciculum apicalem formantibus; arti-
culo terminali suberecto, crassiusculo, laxe piloso. Palpi
maxillares breviusculi, tenues, complicati, albido-ochracei
(in altero specimine cinerascentes). Haustellum nullum.
Thorax latiusculus, pallide ochraceus, basi collaris et pata-
giorum fusca. Pedes dilute ochracei, quatuor anteriores ex-
terne cinereo-brunnei, anticorum coxis in apice vitellinis;
posticorum 'tibie dilute vitelling, compresse, in dorso ci-
liate; sping ochraceo-grise&, superiores paulo ante medium
affixe, interior exteriore duplo longior; tarsi externe sub-
fuscescentes. Abdomen ochraceum, ventre segmentoque anal:
saturatioribus. Oviductus breviter exsertus.

Ale anteriores 71” longe, ut in E. boleti formate,
apice tamen paulo rotundiore, pallide ochracee, nitidule,
linea costali ex basi incipiente, tenui, in ciliis latiore, di-
lute vitelline. Cilia ab apice paulatim dilutiora, paulo sa-
turatiora quam ale.

Ale posteriores acutiores quam in Eupl. boleti, gri-
seo-cinerex purpurascenti-subnitidule, ciliis dilute vitellinis.

Subtus ale obscure fusco-cineree; purpurascenti-niti-
dulze, ciliis dilute vitellinis; anteriorum linea costalis lati-
uscula vitellina, posteriorum linea brevis e basi pallide
ochracea.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

TINEA LINN.

Tinea TREITSCHKE Lep. Europ. IX, 1. 12. — ZELLER in
Linnea entomolog. VI.

A) Blabophanes.
1. Speculella. Capillis pallide ochraceo fuscoque

mixtis; alis anterioribus minus elongatis, fu-
scis, obscurius pulverulentis, macula ante ve-
nulam transversalem flavida pellucida (32).

Similis rusticelle, sed diversa capillis pallidis, utrim-
que fusco-mixtis, alis brevioribus, macula pellucente ante-
riorum majore, flavedine nulla ab ea ad costam sparsa.

Magnitudo variabilis, fere rusticelle. Capilli pallide
ochracei sive lividi, pilis fuscis juxta oculos et in occipite
immixtis. Antenn&e lutescenti-grisee, articulis confertis, se-
tacerx, in mare crassiuscule, non ciliate. Palpi oculis du-
plo longiores, lividi; articulus secundus subtus late fuscus,
pilis hirtus, superne in apice setis paucis lividis; articulus
terminalis mediocris, acutus. (Palpi maxillares non bene
discernuntur, quum mucore tegantur). Haustellum nullum.
Thorax fusco-pulverulentus. Pedes externe fusci, tibiarum
articulorumque tarsalium apicibus lividis, tibiarum postica-
rum ac mediarum macula media livida. Abdomen fuscum,
ano ac ventre lividis; oviductu exserto.

Ale anteriores maris 23”, femine 4”' longe, elongate,
sed breviores quam in rusticella multoque obtusiores, apice
fere rotundato, fuscXx, grosse squamate ideoque pulveru-
lente, postice paulo dilutiores. Cilia costalia obsolete et
rare livido-strigulata. In media fere ala macula flavida,

rotundata, major quam in ruslicella. Cilia livido-grisea,
fuscescenti-pulverulenta.

Ale posteriores et ipse multo breviores et obtusiores
quam in rusticella, cano-flavide, nitide.

Subtus ale anteriores grisex, macula pellucida ante
venulam transversam : majuscula, quadrangula, postice am-
pliata, angulis rotundatis; posteriores livide.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

B) Tinea. Macula alarum anteriorum hyalina nulla.

2. Farraginella,. Capillis luteis; alis anterioribus

luteo-griseis, squamis nigro-fuscis sparsis seriem
macularum juxta costam lineamque plice cras-
stusculam formantibus, ciliis subtessulatis; po-
sterioribus fusco-cinereis non micantibus (>).

Coloribus obscuris quandam affinitatem miselle habere
videtur, sed accuratius examinata colore opaco ciliisque ala-
rum anteriorum circa angulum dorsalem longioribus magis-
que explicatis se propinquiorem picarelle et ringanelle
esse comprobat.

Magnitudo mäiselle majoris. Caput luteo-villosum. An-
tenn&e alarum anteriorum longitudine, basim versus crassi-
uscule, articulis brevibus postice sub ampliatis atque in
dorso fuscis, ideoque livide, in dorso conferte fusco-annu-
late. Palpi labiales thorace breviores, suberecti; articu-
lus secundus pilis luteis, in basi subtus pallidis, in apice
fuscescentibus dense vestitus, pilis apicis rigidis in, dorso
fasciculum tenuem formantibus; articulus terminalis mediocris,
crassiusculus, obtusus, fuscus, apice pallido. Palpi maxillares
distineti, complicati, fuscescentes, apice pallidiore. MHaustel-
lum nullum. Thorax lutescens. Pedes quatuor anteriores
externe fusci, articulorum apicibus lividis; postici lividi,
externe fusco-pulverulenti, tarsorum articulis in dorso pre-
ter apices fuscescentibus, libiis compressis, precipue in dorso
longe pilosis, spinis pallidis. Abdomen fusco-cinereum, barba
anali dilutiore, ventre livido basim versus fusco-pulverulento.

Ale anteriores 314” long&e, ut in picarella formate,
sed multo angustiores, postice ciliis dilatat&e, luteo-grisece,
colore hic illic letiore, squamis nigro-fuscis adsperse. Squamae
he seriem effleiunt macularum parvarum squamis albidis
separatarum juxta costam inde a basi ultra coste medium.
Dorsum anguste fusco-squamatum. In plica haud procul a

basi striola nigro-fusca et ante angulum dorsalem linea
brevis crassiuscula ejusdem coloris. In disco squame rare
nigrofusce sparse et nonnulle albide, quales etiam in plica
ante et post lineam fuscam. Juxta marginem posticum squa-
mee nigro-fusce crebriores lineam fere marginalem inter-
ruptam formant. Squame albide is immixte. Cilia alis
concolora externe obsolete alternata.

Ale posteriores acutiores quam in picarella, fusco-
cinere&, ciliis dilutioribus prope basim linea obscura per-
currente.

Subtus alex fuscescentes, vix purpurascenti-nitidulze, li-
nea cost&e lutescenti procul a basi incipiente et postice di-
latata. Anteriorum cilia Jutescentia, externe fuscescenti-
alternata; posteriorum cilia ut supra.

Patria cum precedenti communis.

3. Dammificella. Capillis fuscescenti-ferrugineis; alis
anterioribus piloso-squamatis, luteo-ochraceis,
posterioribus ochraceo-griseis (3).

Affinis Tin. bisellielle, sed alis latioribus, obscuriori-
bus, parum nitlidis, anteriorum squamis piliformibus valde
distincta.

Magnitudo bisellielle majuscule. Capilli densi, lon-
giusculi, fuscescenti-ferruginei. Antenn&e abdomine longi-
ores, setaceXx, teretes, sub apicem denticulatx, ochracexe.
Palpi labiales oculo plus duplo longiores, penduli, aculi,
ochracei, externe lutei, articulo secundo subtus nonnihil pi-
loso, in dorso apicali fasciculum setarum gerente. Thorax
alis anterioribus concolor. Pedes luteo-ochracei, nitiduli.
Abdomen lutescens.

Ale anteriores 34” longae, multo breviores ac latiores
quam in biselliella, paulo latiores quam in ganomella, luteo-
ochracee, unicolores, vix nitidule, squamis piliformibus. Ci-
lia alis paulo dilutiora.

Ale posteriores ut in simplicella formate, sed paulo
aculiores, ochraceo-grise&, leviter purpurascenti nitidule, ci-
liis magis cinereo-lutescentibus

Subtus ale cinereo-lutescunt, parum purpurascenti-niti-
dule, ciliis luteolis.

Patria terra Natalensis.

Sr RA a

NEMOPHORA Huäern.
ZELLER in Linne& entomolog. V, p. 347.

A) Nematopogon Zz.

Ale anteriores nebuloso-fasciale.

il6 Crinigerella (ZELL). Capite cum palpis griseo,

antennis griseis, inferne obscurius annulatis;
alis anterioribus elongatis fuscescenti-griseis,
nitidulis, dilute nebuloso-fasciatis, costa obscu-
rius maculata (3).

Nemophora crinigerella Z. Linnex entomol. V, p. 347.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

CEROMITIA »n. g.

zÉocs, cornu — uctos, filum.

Char. essent. Palpi brevissimis, pilis absconditi. Antenne
longissime, setacer.

Char. naturalis. Caput superne et in fronte hirsuti.

Ocelli nulli.

Antenn&e longissime, articulo basali incrassato.

Palpi brevissimi, in pilis bhirsutis absconditi.

Ale anteriores elongate postice rotundate, fasciate; po-

steriores in venis & pilose, cilus breviusculis.

Genus hoc capitis forma, quum facies recedat et frons
nonnihil promineat, cum Nemophoris congruit, nec anten-
narum structura differt, nisi quod longitudine illas multo
vincit. Sed palpi in Ceromitia tam minuti sunt, ut pilis
os includentibus plane celentur, eaque re genus a Tineis
plicipalpibus recedit. Quum palpis non ad Adelas acce-
dat, nondum patet, ad que genera a Nemophora transitum
faciat. Venarum in alis distributionem examinare vesli-
mentum squamis compositum non permisit.

Ale anteriores pictura et colore Cochylides quasdam
(ut zebranam) ita imitantur, ut Cerom. Wahlbergi speci-
men, cujus antenn&e delete sunt, diu inter eas in museo-
meo latuerit.

1. Wahlbergi. Caput, thorax aleque anteriores co-

lore niveo, ale he fasciis aureo-luteis nitidulis,
obliquis tribus ornantur, quarum due poste-
riores inter se coherent (5Y)

De å fra

Magnitudine magn&e Nem. Swammerdamelle. Caput
niveo-pilosum, epistomium pilis aureo-luteis :obtectum, qui
palpos obtegunt. Antenn&e longissime, in mare circiter 18”
longe (in femina fortasse paulo breviores), setacex, postice
attenuate, articulo basali crasso, conico, niveo-piloso, ex-
terne luteo, in mare magis inter se distantes quam in fe-
mina. Thorax niveus, patagiorum basis lutea. Pectus et
pedes antici brunneo-lutei; pedes reliqui pallidi; tibie po-
stice crassiuscul&e, compresse, pilose, spinis superioribus
infra medium affixis, interiore apicem tibix attingente, lon-
gitudine exterioris duplici; spinis inferioribus brevioribus.
Abdomen lutescenti-lividum, postice compressum, pilis in
mare longioribus decumbentibus vestitum; oviductu vix
prominente.

Ale anteriores A 41”, 8 41—41”' longe, elongate,
postice ampliate, apice rotundat&e, margine postico parum
convexo, niver, nonnihil nitidule. Ad basim costa anguste
aureo-lutea et macula hujus coloris dorsalis, que basim non
tangit. Ejusdem coloris relique picture. Fascia ante me-
dium obliqua ita, ut in dorso multo sit vicinior basi quam
in costa, latiuscula, nonnibil inequalis. Que sequitur fascia
paulo minus est obliqua, interius undulata, exterius in me-
dio erosa (in una femina in hoc loco interrupta). Tertia
fascia, que in femina paulo longius a margine postico di-
stat, in duas maculas soluta est, quarum inferior ramo aut
lato aut angusto cum fascie precedentis parte superiore
conjungitur. Margo posticus lineam fert hic illic (in mare
semel tantum) interruptam. Cilia interne lutescentia, ex-
terne abrupte albida.

Al& posteriores in mare paulo latiores, quam in fe-
mina, ovales, livide. Vene in mare pilis decumbentibus
vestile, qui in femina desunt, fortasse volatu detersi. Cilia
paulo breviora quam in Nemophoris, externe late albida.

Subtus ale livide, anteriorum signis fuscescentibus
obsoletis.

Habitat non modo in regione fluviorum Gariepis et
Limpoponis, sed etiam in aliis Africe meridionalis partibus.

SETOMORPHA pn. g.

Char. essent. Capilli levigati. Palpi labiales deplanati, ar-
ticulo secundo exterius setis paucis ciliato, terminali trun-
cato vel obtuso.

Char. natural. Caput dense squamatum, squamis depressis
levigalis.

| 94

| Ocelli nulli. j

Antenn&e setaceg, abdomine longiores vel ejus longi-

4 tudine, articulo basali incrassato, reliquis brevibus,

confertis, in mare vix pubescentes.

4 Palpi labiales adscendentes, mediocres, depressi; arli-

culus secundus squamis incrassatus, externe serie se-

tarum ciliatus; terminalis priore magis deplanatus,

obtusus vel truncatus.

| Palpi maxillares obsoleti.

I Haustellum nullum.

[| Pedes mediocres; spin& posticorum superiores paulo ante

| tibiarum medium affixe.

| QOviductus exsertus.

k Al& angust&e; posteriores latitudine anteriores &quantes

vel paulo angustiores, lanceolate, cilis mediocribus.

Genus hoc primo adspectu Tineis ex affinitate miselle

simile plane differt, capillis levigatis, palpis maxillaribus

nullis vel obsoletis, labialibus depressis externe setosis, quam-

I obrem ex earum societate removendum. Imo medium est

inter Gelechias et Oecophoras eas, quarum articulus an-

tennarum basalis externe squamis nonnullis piliformibus

i; cerispis preditus est. A. Gelechiis alis posterioribus ommnino

il lanceolatis, margine ante apicem nec impresso nec recli-

lineo, palporumque ratione differt; ab Oecophoris, quarum

formam alarum posteriorum imitatur, palpis depressis et ex-

i terne setoso-ciliatis et antennarum articulo basali nudo

recedit.

I Species Setomorphe plures exstare videntur. Unam,

| cujus tamen palpi destructi sunt, insule Cube incolam pos-

; sideo.

1. Rutella. Ale anuteriores fuscescenti fuscoque ne-

bulose, costa postice livescente, maculis pree-
| sertim coste marginisque postici parvis fuscis.
| Femina major, alis anterioribus paulo dilu-

id tioribus.

I Var. b. fem. Alis anterioribus lutescentibus, in disco

fusco-pulverulentis, maeculis marginalibus minutis sub-
obsoletis.

Mas multo minor quam femina. Caput et thorax fu-
scescentia, griseo-pulverulenta. Antenn& non crasse, luteo-
fuscescentes, articulis confertis; brevibus, basali longiusculo,

inerassato, vix pubescentes. Palpi thorace paulo breviores,
adscendentes; articulus secundus subdeplanatus postice ma-
gis planus, squamis dilatatus, squamis subtus nonnihil bir-
tis, externe setarum 35—96, que facile destruuntur, serie
longitudinali preditus, fuscus, interne et in apice pallide
lividus; terminalis precedente paulo brevior multoque an-
gustior, deplanatus, interne et in apice truncato lividus,
subtus et in basi fuscus. Pedes lividi, quatuor anteriores
femoribus tibiisque fusco lividoque maculatis, tarsorum ar-
ticulis in basi late fuscis; postici lividi, tibiis compressis,
in dorso pilosis, -spinis externe vix infuscatis, articulorum
tarsalium basi infuscata. Ahdomen fuscescenti-griseum.

Ale anteriores (maris) 31” longe, anguste, postice ci-
liis dilatate, apice obtuso, fuscescenti-nebulose, maculis par-
vis fuscis erebris hic illic confluentibus. Squame&e fusce
quasi exasperate. In coste dimidio posteriore magis quam
adversus marginem posticum color livescens perlucet. Ma-
cule costales fusce parve magnitudine impares circiter no-
vem in parte livescente discerni possunt. Margo posticus
circiter quatuor maculas parvas fuscas fert, quarum suprema
in ale apice non bene distinguitur. Cilia livido-fuscescen-
tia, erebro fusco-pulverulenta.

AleX posteriores lanceolate, latitudine anteriores sub-
equantes, angulo anali distincto, sed rotundato, apice acuto,
grisex, basim versus dilutiores vix nitidule. Cilia medi-
oeria, grisea, in basi livida; que angulo anali adherent,
alarum latitudinem maximam &Xquant.

Subtus ale anteriores obscure fuscescunt, posteriores
grisexeg.

Femina a mare distinguitur colore capitis ac thoracis
paulo dilutiore, antennis nonnihil tenuioribus alisque multo
longioribus. Ale anteriores 41” longe, minus obscure,
maculis in disco minus conspicuis. In uno specimine ale
postice late livescunt, quare macul& distinctiores evadunt.

Varietas b alas anteriores habet livido-lutescentes pul-
vere fusco nebulam formante, que ex basi in disco usque
ad marginem posticum profertur, ubi in angulum dorsalem
diffunditur. Macule costales fusex minute inde a basi ul-
tra duodecim numerantur, et magnitudine inter se valde im-
pares et spatiis imparibus discrete.

Habitat in tractibus-fluviorum Limpoponis et Gariepis.
Nota. Setomorpha rupicella (mus. ZELL.), cujus patria Ha-

vanna, simillima rutelle mascule, minor tamen est
(al. ant. long. 23”), alis anterioribus maculis fuscis

| 96

H "

| "I majoribus, ac paucioribus, magisque lexvigatis, colore

| =Hivido hic illie måcularum instar -perlucente; alis po-
sterioribus 'paulo acutioribus:'Palpt, quod jam mo-
nui, desunt.

”ERETMOCERA n. g.

h ioetuds, remus — zÉocs, antenna.

Char. essent. Caput' l&ve. ”Antenn&e uno latere squamis
. piliformibus -alate, apice nudo. ” Ale elongate.
i Char. nat. Antenn&e uno latere dense squamato-pilose, pilis
i; sensim longitudine acutis, apice nudo.
(; Capilli appressi, fronte rotundata.
Palpi labiales mediocres, recurvi, articulo' terminali
longiore, tenui, acuto.
Haustellum mediocre spirale. |
Ale elongat&e ciliis longis, posteriorum angulo "analt
subnullo.
i Abdomen breviusculum, crassum, planiusculum. Pedes
i robusti, tibiarum spine longiuscule.
| Genus hoc Oecophore eam partem, que Esperellam,
| seliniellam, chenopodiellam ete. continet, "cum Elachi-
4 stis eratella, modestella etc. conjungere videtur. Distin-
guitur ab utrisque antennis non simplicibus, sed a basi ul-
; "tra medium in latere "exteriore pilosis, palpis: longioribus,
| abdomine latiore.

. A) Oedematopoda. ”Antenn&e apice breviter nudo, pi-
lis longis. Pedes medii et postici in articulorum
; apicibus squamato-nodosi, spinis uno latere pilosis.
I Abdominis latera non squamis marginatum.

1. princeps.
i B) Eretmocera. 'Antenn&e paulo ultra medium usque
ih pilose, pilis brevioribus. Pedes squamis non no-
dosi. Abdomen utrimque squamis marginatum.
1 2. fuscipenmis. 3. scatospila. 4. lunifera.
il 3. letissima.

1. Princeps. Abdomine aurantiaco, apice nigro;
pedibus chalybeo-nigris; alis ex basi auran-
tiacis, postice nigris, ciliis posteriorum a basi
ad medium aurantiacis (9).

Magnitudine

Magmitudine Oec. cuspidellce minoris, sequentibus major.
Caput violaceo-nigrum, fronte lata. Palpi thoracis longitudine,
recurvi, graciles; articulo primo et secundo ochraceis, secundo
squamis subincrassato, basim versus attenuato; terminali
secundi longitudine, tenui, acuto, fusco. MHaustelli dorsum
ad basim squamis cexalbidis tectum. Antenne abdominis
fere longitudine, latere exteriore dense pilose, pilis nigris,
chalybeo-nitidis, paulatim magnitudine accerescentibus, ante
antennarum ultimam octavam fere partem abrupte desinen-
tibus; hec pars terminalis nuda est, nigra, subserrata. Tho-
rax levigatus, niger, nitidulus. Patagia miniata, margine
exteriore latius violaceo-nigro. Pedes nigri, chalybeo-coe-
rulei instar nitidi; anticorum cox&X et posticorum tibix ad

basim miniate. Tibie tarsique pedum posteriorum crassi;

tibie postice quater squamis selisque incrassate, nodis api-
cem versus majoribus; spin& uno latere pilis ciliate, apice
nudo, acuto; tarsi postici et ipsi in articulorum apicibus
squamis nonnihil tumidi, primo tumore reliquis distinctiore.
Abdomen crassum, postice altenuatum, saturate aurantiacum;
segmenta duo terminalia sicut venter nigra, violaceo-nitida;
segmentum anale subceonicum, truncatum oviductum testa-
ceum exserit.

Ale anteriores 31” longe, ex basi angusta sensim di-
latate, apice subobtuse, aurantiacx, majore parte postica ni-
gre, violaceo-nitidule. Color aurantiacus ad costam multo
longius quam ad dorsum propagatur; nusquam a nigro certis
finibus separatus. In humero macula parva nigra adest.
Cilia nigritant.

Ale posteriores anguste lanceolate, dilutius aurantiace,
circa apicem acutum nigricant. Cilia ex basi ad marginis
postici medium alis »concolora, deinde omnino fusco-nigra.

Subtus iidem colores, nisi quod aurantiacus in ante-
rioribus alis majus spatium occupat nec in basi macula ni-
gra inquinatur.

Habitat in terra Natalensi.

B) Eretmocera.

2. Fuscipennis. Alis anterioribus brunneis; poste-

rioribus supra fuséeescentibus, subtus puniceis,
ciliis circa apicem fuscis, ceteris puniceis; ab-
K. V. Akad. Handl. 1832. /

i
4
-
5
;
SÅ

domine coccineo, macula bascos dorsali segmen-
toque anali fuscis (FL).

Var. b, ut a, sed colore flavissimo pro puniceo coecine-
oque &

Que hic sub Eretmocera enumero quatuor nomina,
utrum ad species diversas vere pertineant an varietates solum
unius speciei denotent, persuasum mihi non est. Insectis
his eadem omnibus structura, nec differunt fere nisi pictura.
Quum vero E. letissime specimina quatuor inter se si-
millime maculata, saltem in alis, comparem, consultius esse
opinatus sum, in picture differentia differentiam specierum
agnoscere et tempori futuro relinquere ut me aut confutet
aut comprobet.

Differt E. fuscipennis a sequentibus alis anterioribus
omnino immaculatis. Caput et therax brunnea; occiput
squamis nonnullis flavis ciliatum est. Palpi recurvi, thora-
cis longitudine, satis graciles, ad basim et in dorso late
albidi, subtus fuscescentles; articulus terminalis precedenti
longitudini subequalis, multo tenuior, acutissimus. Hau-
stellum in basi crassum ibique ad latera albo squamatum ce-
terum brunnescit et ad anum fere extendi potest. Anten-
ne abdominis longitudine, fusce, a basi ultra medium in
latere exteriore squamis approximatis incrassatum, que api-
cem versus longiores fiunt ac Vviolaceo colore nitent; nuda
pars apicalis filiformis, pube tenera ciliata. Femina anten-
n& magis luteo-brunne& squamisgque rarioribus tenuiores:
sed eas ut totum animal nonnihil -detritas esse adspectus
docet; ceterum earum structura eadem qguam in mare.
Pectus pallide flavum. Pedes bruunei, femora sublus ex-
albida, tibie violaceo-nitide; postice in dorso ante me-
dium faseiculum pilorem modicum gerunt. Abdomen pla-
num, ulrimgque squamarum eiongatarum ac piliformium fa-
sciculis marginatum, coccineum (in varietate & flavissimum)
una cum squamis; ad basim macula transversa fusca; seg-
mentum anale nigrum, squamis nonnullis ex ano eminenti-
bus puniceis; valvularum analium margo ochraceus: venter
pallide flavus, squamulis fuscescentibus adspersus, macula
utrimque ad lateris medium fuscescens irregularis.

Ale anteriores I 3”, 8 23” longe, brunnee, sub-
nitidule, cecilia fusca. Subius violaceo nitent; sub costa re-
flexa -linea ex basi atltenuata flava ad mediam ale longitu-
dinem procurrit, lineaque in disco obsoleta supra angulum
dorsalem in varietale a conspicilur, que varietas hb caret.

Alx posteriores anguste lanceolate, valde acute, dilute
brunnee, basim versus dilutiores ibique squamis pallide pu-
niceis (in var. b flavidis) immixtis. Subtus punicex (var. b
flave), apice ipso fusco. Cilia ulriusque pagin& in var. a
punicea, in var. b flava, in utraque varietate circa apicem
latius” fusea.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

. Scatospila. Alis anterioribus brunneis, linea ex
basi, maculis duabus posticis oblique suboppo-
sitis lituraque apicis obsoletis lutescenti-griseis;
posterioribus subtus cum cilis interioribus coc-
cineis; abdomine coccineo, macula baseos dor-

Sali segmentoque anali nigris (2?)

Minor quam I pr&ecedentis. Differt ab ea specie alis
anterioribus maculatis, a sequentibus maculis obsoletis seg-
mentligue analis apice coccineo.

Caput et thorax brunnea, occipitis squame marginales
nonnull& flavide. Antenn ut in EB. fuscipenni, sed squa-
mis longioribus incrassale, fusco-nigre. Palporum basis et
dimidium basale articuli secundi sordide exalbida, reliqua
pars in dorso albida, subtus fuscescens. Pectus flavescit.
Pedes luteo-brunnei; spin&e anteriorum pars a luce aversa
et tarsorum posticorum articuli subtus colore sunt exalbido;
tibiarum posticarum dorsum ex basi ad medium usque fla-
vidum. Abdomen in dorso coccineum; in basi macula ni-
gra, coeruleo-nitida, posterius coarctata segmenta duo oc-
cupat. Segmentum anale nigrum, macula apicali vitellina;
venter pallide ochraceus, vitta utrimque postice acuminata
nigricanti; segmentum anale vitellinum, utrimque late nigrum.

Ale anteriores 23” long&e, luteo-brunne&, opace, ma-
culas lutescenti-griseas squamis elongatis compositas gerunt.
Linea indeterminata hujus coloris e media basi procedens
ante mediam alam evanescit. Macul& du& postice ita op-
posite sunt, ut altera angulum dorsalem impleat, altera co-
stalis apici al& propior sit. Apex ipse maculam parvam,
parum distinetam habet. Preterea squame grisex nonnulle
hic illic sparse.

Ale posteriores brunnescentes, apice fusco. Cilia ex
basi ad medium usque coccinea, deinde fusca.

Subtus alx ant. fusce. Linea flava sub costa reflexa
ex basi ad apicem al fere excurrit. Linea altera auran-

100

tiaca plicam sequens pone mediam alam incrassata cum dorsi
colore flavido coh&ret. Posteriores punicee, apice solo eum
ciliis cireumdantibus nigre.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

4. Lunifera. Alis anterioribus fuscis, lunula dor-
sali ante medium punctisque duobus posticis
oppositis flavis; posterioribus subtus cum eilis
interioribus flavis; abdomine flavo, ani subtus
macula fusca (92).

Speciminis tantum ale anteriores probe conservate sunt.
He lunulam dorsalem punctaque duo opposita habent, qui-
bus et a scatospila et a letissima distinguuntur.

Caput et thorax fusca, occipitis, margo flavo-squama-
tus. Antenn&e fusce (fracte), cadem ut in scatospila stru-
ctura esse videntur. Palpi in basi et in dorso flavidi, sub-
tus fuscescentes. Pectus ochraceum. Pedes fusei, femori-
bus subtus flavidis, tibiis posticis violaceo-nitidis, fusco-
spinosis.- Abdomen flavum in basi fuscum; fasciculi late-
rales (plerique desunt) segmentorum postremorum flavi, fa-
sciculus segmenti analis niger apicem ani non attingit; ven-
ter pallidior quam dorsum dimidio basali segmentogque anali,
exceplis fascieulis lateralibus, nigris.

AleX anteriores 23” longe, fusce, signis subcitrinis.
Lunula tenuis dorsalis longe ante ale medium, valde incli-
nata, dimidiam ale latitudinem superat. Postice punceta duo
perpendiculariter opposita, majus angulo dorsali insidens,
minus margini costali.

Ale posteriores brunne&g, basim versus dilutiores fla-
voque mixte; cilia flava, circa apicem late fusca.

Subtus al&e ant. fusce, linea flava sub costa replicata
brevi. LunulXe flave apex in lineam plice transit, que
supra angulum -dorsalem marginem posticum tangil ibique:
; inerassata est. Posteriores flave apice breviter fusco; cilia
| ut supra.

Habitat ubi precedens.

53. Letissima. Alis anterioribus brunneis, macula
subdorsali ante medium majore duabusque po-
sticis oblique oppositis flavissimis; posteriori-

bus puniceis apice fusco (0).

101

Macule alarum anteriorum flavissime et majores hanc
a precedentibus distinguunt. Caput et thorax brunnea. Margo
occipitis posticus, patagiorum margo interior et apex, macu-
laque eorum apici contigua flava. Antenn&e ut in scatospila,
squamis violaceo-nitidis. Palpi ut in prioribus. Pectus lxte
flavo-maculatum. Pedes fusci, ad femorum basim pallide
flavi; posticorum femora in uno latere, tibix in basi et sub
primo spinarum pari pallide flave; spine earum albide. Ab-
domen supra puniceum, ad basim macula indistincta fusca.
Venter flavus. Segmenti analis fasciculus superne puniceus,
subtus flavus, interne ater, quo colore pili Iaterales in uno
specimine late tincti sunt.

Ale anteriores 21—223" longe, obscure brunnee, sub
apicem violaceo-nitidulze, mddulis flavissimis ornate. Macula
prima oblonge ovata non longe a basi plicam ita occupat,
ut major ejus pars dorso ale gquam coste adjaceat. Macule
due relique minores oblique opposite, altera in angulo dor-
sali, altera in costa apici vicinior.

AleX posteriores punicee&, apice fusco. Cilia punicea,
circa apicem late fusca.

Subtus ale punicex; anteriorum costa cum apice cili-
isque' omnibus nigra, linea sub costa replicata brevis flava;
posteriorum color ut supra.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

HYPONOMEUTA SODOFFSKY.
ZELLER in Isidis 1844 p. 198.
Yponomeuta LATR. TREITSCHKE.

1. Pumigatus Alis anterioribus fumidis, puneltis
briserialis ex basi pancisque sparsis anle mar-
ginem posticum alris; posterioribus nigris (9).

Hyp. vigintipunetato subsimilis, sed multo major, alis
anterioribus obscurioribus, striola marginis postici nigra nulla,
sed pro ea punctis paucis nigris dispersis, alis pösterioribus
nigris latioribus.

Caput cinereum (in fronte detritum'. (Palpi desunt'.
Hauste!lum - spirale testaceum. Antenne cineree. Thorax
cinereus, hic illie detritus, ut tantum in patagii medio unum
el in dorsi medio juxta patagium alterum punetum atrum
discerni possit. Pectus canescens utrimque punctis tribus atris
notatur. Pedes et abdomen, cujus dorsum nigrescit, fumida.

102

Al& anteriores 43 longe, fumida sine ullo mtore. Se-
ries tres punctorum alrorum e basi- procedunt, una juxta:co-
slam, una supra plicam, una inter hanc aleque dorsum, qui-
nis punctis composite et ad 3 alx perducte. Ante margi-
nem posticum puncta ferc dquingue dispersa jacent, quorum
duo apicem versus, duo ad marginem medium, unum in an-
gulo dorsali.

Ale posteriores anterioribus multo latiores nigra, cilis
vix dilutioribus.

Subtus alx ommnes nigricant.

Habitat in terra Natalensi.

. Strigillatus. "Alis anterioribus uiveis, punctis
strigulisque Crassis sobquinqueseriatis erebris

alris (ce).

Post Hyponomeutam padi locandus, ab omnibus differt
punclis alarum anteriorum incrassatis et in strigulas plerum-
que dilatatis.

Magnitudo Hyp. padi. Caput niveum. Antenn sub-
tiliter serrulato-dentate, alba, ante medium latius fumigalr,
apice nigricanti; articuli basalis apex punctum atrum. gerit.
Palpi nigri, in basi el in articuli terminalis dimidio basali
albi. Thorax niveus, sub collari ater; in dorso medio: stri-
ole alre dur transverse. Patagni basis puncto. atro. Pectus
album atro-punctatum. Pedes albi, atro-fasciali; posticorum
fasciee dilutiores. -Abdomiuis dorsum fusce-cinereum, venter
albus, utrimque: nigro-punctalus; puncta singula in segmen-
torum basi. Barba analis fusco-cinerea, externe albo mixta.

Ale anteriores 51” longe, elongate, nivex, costa inter
medium et apiceem nonnihil fuscescenle, Puncta atra ultra 50
ita disposita sunt, ut series continua 'ex basi costam tolam
marginemgue posticum occupet et in hoc puneta mmora ma-
gsisque approximäta habeat. Reliqua puneta quinque fere;se-
ries formant, que noM procul a margine postico desinunt et
costam versus ita miscentur, ut sxegre distinguantur. Que se-
ries plicam sequitur et que inter hanc alxeque dorsum de-
currit, a reliquis bene distinguuntur et puneta continent, que
in strigulas satis crassas mutata sunt. Reliquarum puneta; quo
magis a costa distant, eo magis formam strigularum imitan-
tur. Cilia nivea.

Al& posteriores (in vila plumber?) fusco-cimerer, fovea
pellucida valde insigm. Cilia alis ommnine concolora:

103

= Subtus ale fusco-cinerex. Anteriores punctis atris sub-
pellucentibus; cilia coste ante apicem lituram habent ni-
veam;: cilia marginis postici nivea, ad angulum dorsalem fu-
scescenti sordida.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

PSECADIA Huäprn.
ZELLER Isis 1844, 228.

A) Psecadia: palpi labiales capite longiores, adscen-

dentes, articulo terminali subulato.

1. Livida. Capillis ochraceis; alis anterioribus li-
vidis, punctis sex nigris in duabus lineis lon-
gitudinalibus alternantibus (9).

Affinis Ps. aurifluelle, sed minor, colore alio, punctis
minoribus.

Magnitudo Hypon. evonymti, sed ale multo latiores
brevioresque. Corpus ochraceo-griseum. Capilli levigati, ochra-
cei sive pallide ferruginei. Antenne articulo basali pallide
ochraceo, deinde ex pallido in fuscum mutate. Palpi tenues,
capitis longitudine dupla, subadscendentes, articulo secundo
externe fusco-nigro, subtus linea ochracea ad basim ducta;
terminali acuto, pallido, annulo medio fusco. Haustellum
spirale melleum, ochraceo-squamatum. Pedes externe fusce-

-scentes, exceplis posticis, quorum tarsi tantum fusci sunt,
coxX ac femora livida, tibix ochracex, in dorso pilose. Ab-
dominis color originarius ochraceus esse videtur.

Ale anteriores 51” longe, latiores quam in aurifluella,
angulo apicali distinctiore, pallide livide, costa tenuiter ochra-
cea. Puneta sex nigerrima, parva, basim versus minora.
Punctum primum ad basim prope humerum, secundum haud
longe ab eo prope costam, tertium in plica paulo ultra secun-
dum, quartum in cellula discoidali paulo post medium, quin-
tum in plica paulo post medium, sextum in fine cellule discoi-
dalis. H&ec sex puncta lineas duas longitudinales efficiunt,
alteram ex humero fere in plica decurrentem punctisque 1,
3, 5 compositam, ex costa örientem et per cellulam discoi-
dalem productam, qux punctis 2, 4,:6 constat. Cilia alis
concolora.

Ale posteriores late, obtuse, nitidule cinereR, pilis ci-
liisque dilutissime ochraceis.

Subtus ale nitidulx, anteriores obscurius cinerex quam
posteriores, costa ex bast obscura pallide ochracea, margine

104

postico cum ciliis latius ochraceo. Posteriorum costa ad
basim tantum pallida, cilia dilute ochracea.
Habitat in terra Natalensi,

B) Gymnogramma : palpi labiales capite breviores, sub-
curvi, aculi; ale anteriores squamis piliformibus te-
cte, subtus linea denudata juxta ven& subcostalis
medium.

2. Rufiventris. Abdomine rufo dorsvo ex basi fu-
sco; alis anterioribus bruuneis, griseo-squama-
tis, alis posterioribus supra omnibusque sub-
tus rubris (3).

Species h&ec, quamquam habitu Psecadus similis, ad
proprium genus pertinere videtur; sed quum venarum in alis
distributionem accurate examinare non liceat, ut partem Pse-
cadiarum eam describere pretuli.

Magnitudo Ps. funerellce, ale vero, precipue anteriores,
angustiores. Caput et thorax brunneo-fuscescentia squamis
piliformibus griseis obtecta. Pili occipitales juxta oeulos di-
lute lateritii quemadmodum pili genarum. Antenne alis an-
terioribus paulo breviores, setace&, postice distincte tenuiores,
subteretes, tenerrime pubescentes, griseo-fusce. Palpi labiales
capite breviores, subporrecti, grisei, articulo basali squamis
incrassato, secundo tertiogue subgracilibus, tertio oblongo-
ovato, acuto. Haustellum longiusculum, spirale, luteum. Pe-
des fuscescentes, squamis piliformibus griseis tecti, postico-
rum femora compressa, tibie compressXe postice nonnibil di-
latate, spinis superioribus longe post medium affixis parum
gracilibus, exteriore usque ad tibige apicem producto interi-
oremque vix tertia longitudinis parte superante. Abdomen
rubrum; segmenta sex prima in dorso fusca et, primo exce-
pto, squamis setaceis rubris ciliata; extrema abdominis pars
squamis talibus obtecta; venter dilutior.

Alx anteriores 35” longe, plus triplo longiores quam
latiores, latitudine fere ubigue equali, apice obtusiusculo, costa
nonnihil convexa, bHrunne&, squamis elongatis griseis ubigue
equaliter vestilg, ceterum immaculate; cilia alis concolora.

Ale posteriores. latitudine anteriorum, elongale, apice
rotundato, lete rubre; cilia circa apicem fusca usque ad .di-
midium marginem posticum et ab eo. paulo dilutius. rubra
gquam alarum color, |

SER RE

105

Subtus' ale anteriores obscurius rubre; costa angustis-
sime fusca apicem versus dilatatur; margo posticus anguste
fuscus; cilia fusca, griseo-micantia. Fovea infra ven& sub-
costalis partem priorem satis alta et elongata, sed squamis
vestita; ex ea linea oritlur nuda, que inter ramum primum
et secundum ven&e subcostalis extenditur, ab initio tenuissi-
ma, deinde latior, nec ea costam attingit. Ale posteriores
omnino ut supra colorate, nisi quod paulo dilutiores sunt.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

C) Coptoproctis; palpi labiales capite breviores, sub-
curvi, acuti; abdomen postice compressum, postice
recta truncatum, oviductu erecto, subabscondito, se-
toso; ale late, obtuse, anteriores subtus fovea vix
impressa.

3 Languida Abdominis dorso ochraceo; alis an-
terioribus flavidis, posterioribus incarnatis (2).

Hec magis etiam a generis notis recedit; neque tamen,
+ priusquam maris conformalio cognita sit, novum genus condi
poösse visum est.

Caput et thorax pallidissime flava. :Antenne alis ante-
rioribus breviores, tenues, setacee, pallide, articulo basali di-
lutissime carneo. Palpi labiales capite breviores, adscenden-
ies, tenues, squamis nonnihil laxis vestiti, pallidi, incarnato-
suffusi ; articulus terminalis dimidio fere brevior quam pre-
cedens, porrectus, acutus. Haustellum mediocre, angustum,
spirale, lutescens. Pedes incarnato-tincti, inferius grisescen-
tes, arolis fuscis, tibix postice femoribus multo longiores,
graciles, subcompressX; spine superiores ad 3 affixe, interior
apicem tibie non attingit, exteriorem tertia longitudinis parte
superat. Abdomen postice compressum, ferrugineo-ochraceum,
segmentorum marginibus ceiliatis;. venter exalbidus;, segmen-
tum anale compressum, recta truncatum; oviductus erectus,
dimidia parte ventrali tantum promineus et hac in parle pi-

"losus ac setosus.

| Ale anteriores 51” longe, oblonge, postice parum ac
sensim latiores, apice oblusiusculo, costa margineque : postico
nonnihil convexis, pallidissime flave, nitidulex, unicolores.

Ale posteriores anterioribus paulo latiores, postice non-
nihil acuminate, apice tamen rotundato, incarnate, nitidule,
reiliis veirca apicem paulo longioribus, quam in hoc genere
esse solent.

a Eg SNS Br je

PE EN BRY

Nr
foö

FREE SG ah ARR fra ARA

NRO NE

;
|
å
i
K
SN
4

106

Subtus ale incarnate, anteriores in disco saturatiores
ciliisque pallide flavidi.
Habitat ad Bosjesmansrand.

CRYPTOLECHIA nov. gen.

zovarew, abscondere — 2£Éyos, cubiculum.

Char. essent. Ale late, anteriores acutangule. Abdomen
convexum, superne non marginatum, in mare utrimque
ciliatum, cilis deflexis.

Char. nåtural. Capilli depressi, in occipite interdum suberecti.

Ocelli nulli.

Antenn&e setace&e, alis anterioribus breviores, in mare
pubescentes vel ciliate.

Palpi maxillares breves, tenues, acuti, conniventes.

Palpi labiales recurvi, thorace longiores, articulo secundo
compresso, subtus laxe squamato vel piloso terminali
setaceo, lxvigato, acuto.

Flaustellum breve.

Abdomen convexum, superne non marginatum, pilis la-
teralibus in mare longioribus pendulis marginem ven-
tralem formantibus.

Ale lat&, anteriorum apex acutus, angulus: dorsalis di-
stinctus, sed rotundatus:
posteriorum margo posticus ante apicem convexus,

ante angulum analem non sinuatus.

Genus hoc, quod multas Americes species continere vi-
detur, medium tenet inter Depressarias et Gelechias. Iis
simile flt alis dilatatis ac corpore depressiusculo, ita ut ala-
rum anteriorum formam eandem in Depr. depunctella, po-
steriorum saltem subsimilem in Depr. conterminella inve-
nias. Nec tamen Cryptolechia cum Depressaria conjungi
potest, quum illius abdomen non sit planum, sed convexulum,
nom superne squamis marginatum, sed tantum subtus in mare,
ac cilia maris deorsum pexa sint. Nec palporum articulus
secundus subtus seopiformis ut in Depressaria, et alarum
posteriorum cecilia, precipue circa angulum analem, breviora.
Quominus 'Cryptolechie species Geleeluas esse dicas alis
tantum solito latioribus acutioribusque, vestimentum abdominis
plane diversum prohibet. Atque ;hec etiam causa est; que
Cryptolechias cum Stenomatlibus misceri vetat, quibus pre-
terea' ale anteriores postice non dilatate et acute sunt, sed
angustate et obtuse.

fr rt

107

1: Strammella. Alis anterioribus sulphureis, Co-
ste basi anguste nigra, puncto disci postico fu-
sco (8).

Cum sequente e minimis hujus generis. Caput sulphu-
reum, capillis occipitus non plane depressis. Antenn&e cras-
siuscule, subcompresse, lulex, dorso flavescente, in mare mi-
eroscopice pubescentes, sub apicem denticulate, articulo ba-
sali sulphureo-squamato. Palpi sulphurei, articulo secundo
sub apicem pilis incrassato, externe a basi ultra dimidium
cinnamomeo, tertio secundi fere longitudine subulato. Pedes
sulphurei; antici externe glauco-fusci; mediorum tibie pilis
incrassale, dorso ad basim cinnamomeo, tarsi in dorso infu-
scati; posticorum tibie pilis inerassate; spin& externe fusce,
superiores paulo post medium affixee, interior exteriore multo
longior. Abdomen sulphureo-grisescens, ciliis lateralibus bre-
viusculis subfasciculatis.

Alx anteriores. 4” longe, late, costa ex basi subito
convexa, adversus apicem magis rectilinea, apice acuto, mar-
gine postico infra eum -subretuso, circa angulum dorsalem
convexiore, dilute sulphure&. - Costa ipsa lineam nigram ha-
bet ex basi allenuatam et mox desinentem. In disco paulo
post medium punctum cinnamomeo-fuscum, inter quod et ba-
sim, sed a basi remotius punetulum alterum ejusdem coloris
interdum conspicitur. Cilia alis concolora.

Ale posteriores flavido-can&e, ciliis magis flavidis.

Subtus ale flavide; anteriorum apex lineaque marginalis
dilute cinnamomei coloris, qui facile volando deteritur.

Habitat in terra Natalensi et in tractibus fluviorum Lim-
poponis et Gariepis.

2. Castella, Capite, tborace alisque anterioribus sa-
turate carneis, alarum posteriorum apiee r0se0-

suffuso (2).

Structura et magnitudo precedentis. Caput, antenn ac
thorax colore obscure carneo sive sordide roseo. Palpi ex-
terne fusco-rosei, interne exalbidi; articulus secundus subeom-
pressus, - equaliter crassus; articulus terminalis dimidia. pråe-
cedentis. longitudine. brevior, setaceus, aculissimus...Pedes.ex-
albidi;. antici externe late roseo-tincti;. medii in tibiarum
tlarsorumque dorso roseo-suffusi; postici in tibiarum latere ex-
teriore et in tarsorum dorso Ievissime roseo nebulosi. Abh-

108

domen lutescenti-griseum; oviductus exsertius, in basi dilata-
tus, melleus, apice pilis rigidis veslitus.

Ale anteriores 33” longe, påulo breviores quam in
straminella, ceterum eadem forma, saturate carne&, squa-
mis nonnihil pulverulentis, pictura nulla: Cilia alis paulo
dilutiora.

Ale posteriores sordide exalbid&e, margine adversus api-
cem latius subroseo. Cilia exalbida, macula ad alx apicem,
qui acutior est quam in straminella, obscurius rosea in-
distineta.

Subtus- ale pallide, anteriores inter costam ac dorsum
Ievissime erubescentes, linea margmali obscure carnea ex apice
nigro-pulverulenta; posteriores circa apicem carneo-pulveru-
lente.

Habitat ad Bosjesmansrand.

GELECHIA Huärn.
Gelechia ZELLER Isis 1839, p. 197.

A) Nothris H. Palporum articulus terminalis prece-
dente longior, ale anteriores posterioribus angustiores.

3. Septella.. Alis anterioribus acutis, dilutissime

ochraceis cinereo-nebulosis, macula magna dor-
sali fesca pallido-eineta, maculis duabus oppo-
sitis posticis fuscis interne strige flavide ad-
herenotibus (5).

Propter palpos ad Ypsolophos non pertinet; inter Ge-
lechiarum Nothrides propius ad scintillellam, obscurel-
lam, temerellam accedit, quam ad alias, licet ab illis quo-
que satis recedat.

Magnitudo ferrugellee. Caput et thorax brunnescenti-
cinerea. Antenn&e abdomine longiores, brunneo flavescenti-
que annulate, articulo basali longiore, gracili, fusco-cinereo.
Palpi: labiales capite ac thorace junctis longiores, recurvi, pal-
lide' ochracei, articulo secundo lato, valde compresso, appresse
squamato, articulo terminali multo longiore, subulato-setaceo,
in "basi "dilatato, apice acutissimo. Maustellum mediocre, 'spi-
rale, pallide ochraceo-squamatum. Pedes interne pallide öchra-
cei, externe fuse, tarsis fuscis, articulorum apieibus ochraceo-
albidis; tibie medie in basi, medio '€t apice piloso ochraceo-
exalbide; tibie postice crassiuscule, compresse, pilosule, in
basi pallidiores; cingulo infra medium apiceque pallide ochra-

109

cels; spin crassiuscule, superiores iufra medium affixe, ex-
terior interiore duplo longior, tibie apicem non attingens,
uno latere fuscer, altero pallide ochraceXx. Abdomen fusce-
scens, linea dorsali postice interrupta barbague anali ochra-
cceis, ventre fusceseenti in lateribus pallide maculato

Alx anteriores 31” longe, anguste, postice vix ampli-
ate, aculx, apice nonnihil producto, pallide ochrace&, cinereo
nebulose. In dorso macula magna fusca, qu& non procnl a
basi incipit et in medio: desinit, postice valde dilatata et obli-
que truncata, ubique preter dorsum anguste flavido-margi-
nata. In medio inter eam et strigam posticam punetum di-
sel fuscum, flavido-cinctum, ex quo striga flavida oblique in-
trorsus adseendit ad costam, juxta quam exterius brunneo
adumbratur. Striga postica flavida, tenuis, subundulata, supra
medium angulata, introrsus obscurius griseo-adumbrata, ex-
trorsus lituris duabus terminata fuscis, quarum altera costalis,
altera ad angulum dorsalem diffluit. Limbus posticus pallide
ochraceus. Linea marginalis fusca. Cilia fusco-brunnea, ad
apicem ale pallido mixta, ad angulum dorsalem grisescentia.

AlXx posteriores vix dimidio latiores quam anteriores,
subacut&e, ante apicem vix retuse, dilute fusco-cinerex, sub
apicem obscuriores. = Cilia fuscescentia, adversus angulum
analem magis cinerea, linea tenuissima basali flavida.

Subtus alx fuscescentes, anteriores lineolis pallide ochra-
ceis, obsoletis, margini postico insistentibus. Cilia omnium
fuscescentia, linea basali flavida.

Patria circa fluvios Limpoponem et Gariepem.

2. Egxternella. Alis anterioribus obscure cinereis,
fascia ante medium fusca, flavido-marginata,
limbo postico fusco interne striga flavida mar-

do
ginato (8).
Magnitudine temerelle, a qua palporum structura valde
differt.
Caput et thorax obscure cinerea. Antenn& tenues, cor-
poris fere longitudine, apicem versus denticulate, fuscescenti
; pallideque ochraceo annulate, annulis postice obsoletis; arti-
culo basali gracili. Palpi capite ac thorace juncetis fere lon-
giores: articulus secundus squamis piliformibus postice incras-
salus, triangularis, oblique” truncatus, apice imo nonnihil pro-
dueto, externe brunneus, interne lividus nitidulus; articulus
terminalis longior, setaceus, curvus, acutus, externe brunne-
scens. interne et in apice lividus. Haustellum medioere, pal-

110 ;

lide lividum. Pedes lividt; anticorum et mediorum t:bie tar-
sique externe fusci pallido puncetati; tibix postice exlerne vix
fuscescenti suffusx, spinis superioribus post medium affixis,
exterioris apice multum distante, a tibie apice; tarsorum Ppo-
sticorum articuli in baseos dorso nonnihil fuscescentes. '”Ab-
domen cinereum, ventre livido, barba anal: superne livida, in
femina truncata.

Ale anteriores 21” longe, elongate, postice vix dila-
tate, apice acuto, cinerex, puncto fusco superius prope ba-
sim. Ante medium fascia nigro-fusea, angusta, perpendicu-
laris, subrecta, utrimque tenuiter, sed interius distinetius, pal-
lide ochraceo-marginata. Inter hanc et strigam posticam, sed
strige propior, im disco medio striola transversa sive lunula
fusca. Striga postica pallide ochracea, externe concava fu-
scoque marginata, adversus costam et dorsum incrassata. Ab
hac striga totum usque ad marginem spatium fuscescit. Margo
posticus striolis fuscis notatus. Cilia grisea, circa apicem, in
mare latius, livida, supra angulum dorsalem fuscescentia.

Ale posteriores anterioribus multo latiores, acute, ante
apicem nonnihil retuse, fuscescenti-cineree, ciliorum linea
basali vix dilutiore.

Subtus al& nitidule, anteriores livido-grisee, posteriores
cinere&, costa late livido-grisea.

Habitat circa fluvios Limpoponem et Gariepem.

B) Gelechia.: palporum articulus terminalis precedenti
non longior; al& posteriores anterioribus latiores.

3. Rescissella. Alis anterioribus osseis, linea media

basim non tangente, fusco-nigra, ad marginem
posticum perducta (2).

Similis interruptelle Härs. fig. 116, sed multo major,
linea media in alis anterioribus tenuiore et a basi longe di-
stante, alisque posterioribus ante apicem multo levius retusis.

Magnitudo Gel. populelle. Caput et thorax (detrita)
ossea, saltem in marginibus. Antennee tenues, erenat&, Os-
se&. : Palpi thorace longiores, arcuati, graciles, ossei, articulo
secundo' compresso, subtus laxe squamato, articulo terminali
precedentis longitudine, subulato, peracuto. Haustellum spi-
rale, breve, ut videtur. Pedes ossei, mediorum dorsum sub
apicem femorum atque e tibiarum basi fusco suffusum; me-
diorum - et posticorum tarsi in planta spinulosi; posticorum
tibie femoribus longiores, crassiusculae, pilose, pråecipue in

11i

dorso; spinx superiores paulo post medium affixa, interior
exteriore fere duplo longior. Abdomen osseum, pulvere brun-
nescenti conspersum, segmento anali compresso, postice alte-
-nuato, barba anali brevi, subochracea, truncata; ventris latera
cinereo brunneoque! nebulosa.

Alx anteriores 43” long&e, celongate, postice vix dila-
tate, apice parum acuto, margine postico valde obliquo, sed
minus quam in interruptella, colore osseo minus diluto,
postice circa costam, apicem marginemque: posticum pulvere
fusco rarius sparso. In medio linea fusco-nigra crassiuscula,
que ad sextam fere alarum longitudinis partem oritur et us-
que ad marginem posticum percurrit; apex hujus linex supra
et infra se lineolam fuscam margini insistentem habet. Costa
ipsa prope basim tenuiter fusca, et in dorso prope basim ma-
cula- fusca minuta. Cilia osseo-grisea, fuscescenti-pulverulenta.

Ale posteriores anterioribus dimidio latiores, acutae, mar-
gine postico tam leviter ante apicem impresso, ut lineam fere
rectam formet, canescentes, nitidule, ciliis grisescentibus.

Subtus ale cinerascentes, anteriores postice. osse& fusco-
que pulverulente, linea media fusca perobsoleta: cilis griseis,
cirea apicem externe infuscatis posteriorum costa late ossea.

Patria terra Natalensis.

4, Zetterstedtiella Alis anterioribus ochraceis, juxta
costam late lutulentis, linea costali nivea ab
initio tenuissima, deinde ampliata, ante apicem
evanescente (29).

Species hec alarum anteriorum colore lineaque costali
alba Coleophoras .ballotellam et gallipennellam imitatur.
Magnitudine est Gel. terrelle mediocris.

Caput albidum. AÅAntenn&e setacex, a medio crenulate,
dorso albido. Palpi labiales thoracis longitudine; arcuati, ar-
ticulo secundo valde compresso, subtlus squamis laxis aucto,
externe brunnescenti, interne cano; articulus terminalis pre-
cedente brevior, subulato-setaceus, acutus, canus, brunnescenti-
pulverulentus. -Palpi maxillares breves, gemmiformes, albidi.

HMaustellum breve, spirale. Thorax canus, lutescenti suffusus.
Pedes albidi; quatuor anteriores externe brunnescentes; posti-
corum tibie femoribus longiores, compresse, presertim in

-dorso pilose, pilis ex albidö ochraceis; spine superiores post
medium inserte, interior exteriore paulo: longior. Ahbdomen
lividum, segmento anali compresso, postice angustato; barha
anali brevi, truncata.

112

Al&x anteriores 33” longe, elongate, acuminatae, mar-
gine postico valde obliquo, pallide ochrace&, dimidio costali
luteo, postice griseo-mixto. Costa ex humero, non ex basi
ipsa lineam fert niveam, qu&e usque ad medium tenuissima
est, deinde sensim incerassatur, sed ante apicem in ciliis co-
stalibus griseis evanescit. Cilia longiora grisea. (Quum ale
adversus dorsum nonnihil deterse sint, dici nequit, utrum
signa adsint alia nec ne) |

Ale posteriores anterioribus paulo latiores, apice pro-
ducto, quum margo posticus ante eum distincte retusus sit,
dilute cinere&, nitidulx, ciliis longiusculis grisescentibus.

Subtus ale nitidule, anteriores lutescenti-einereeg, juxta
costam obscuriores, linea costali alba ante medium incipiente,
ante apicem evanescente; posteriores ut supra.

Habitat in terra Natalensi.

Nota. Singularem hanc speciem, que quantum scio, in am-
plissimo Gelechiarum genere similem non habet, in
honorem ZETTERSTEDTII entomologi celeberrimi appel-
lavi, quippe qui tum de ceteris insectis Scandinavicis,
tum etiam de Lepidopteris egregie meruit.

C) Brachmia.: palporum articulus terminalis setaceus
precedente brevior vel ei equalis; ale posteriores
anterioribus angustiores.

J. Trigella. Antennis apicem versus utrimque Ser-

ralis; palpis pallidis nigro-quadrimaculatis; alis
anterioribus dilute ochraceis, fusco-pulverulen-
tis, humero, macula coste postica, punctis duo-
bus ante, uno post medium fuscis; posteriori-
bus ante apicem non retusis (>).

Ab omnibus Brachmiarum speciebus hec eo distin-
guitur, quod alarum posteriorum margo posticus ante apicem
non est retusus vel emarginatus antennarumque articuli po-
stici fere perfoliati sunt apieibus dilatatis. Alarum posteri-
orum forma magis cum Oecophoris congruit, vera tamen est
Gelechia, quum notas Gelechiarum reliquas habeat.

Magnitudine carchartielle, coloribus quodammodo fer-
rugellam imitatur, cujus ale posteriores etiam impressione
carent, sed paulo latiores sunt minusque acute. Caput di-
lute ochraceum. Antenne crassiuscule, dilute ochracere, api-

i cem

113

cem versus fere crassiores quam ad basim; articuli valde in=
ter se discreli, posteriores in apice ampliores, ut si oblique
adspicis, perfoliati appareant antenneque ipse in hac parte
ulrimque serrate, quum basim versus leviter sint crenate.
Palpi thoracis longitudine, curvi, graciles, acuti, dilute ochra-
cei; articulus -secundus compressus externe maculis duabus

wo higris; articulus terminalis precedente paulo brevior, maculis
duabus nigris, que in altlero specimine articulum cingunt.
'Haustellum breve, tenue, sordide ochraceum. Thorax capili
concolor; patagiorum basis nigro-fusca. Pedes externi fusci,
articulorum = apicibus - flavidis, flavedine -pedum posterio-
rum dlatiore, fuscedine :posticorum obsoletiore;- tibige po-
stice pilis incrassate, subcompresse; sping externe fusce-
scentes, superiores ad medium affixe, exterior interiore di-
midio longior. Abdomen griseum, barba anali ac ventre
dilute ochraceis.

Ale anteriores 21” longe, elongatle, apice rotundato,
margine postico valde obliquo, dilute ochrace&, pulvere fu-
sco rarius conspersxe. Macula humeralis nigro-fusca. Al-
tera hujus coloris macula in costa postice conspicitur ob-
longa, non ita magna, infra quam punctum nigro-fuscum
distinetum. In medio spatio inter has maculas puneta duo
nigro-fusca, quorum alterum in plica jacet, alterum in medio
inter plicam costamque ac magis ab ale basi remotum.
Marginem posticum et costam ante apicem punceta majuscula
ornant ex pulvere nigro-fusco conflata. Cilia alis conco-
lora; in altero specimine linea nebulosa, grisea in iis api-
cem ale circumdat.

Alex posteriores anterioribus paulo angustiores postice
angustate, apice ipso non plane acuto, cinere&. Cilia lon-
. giuscula, pallide ochracea.

Subtus ale posteriores ut supra, anteriores cinerexe,
costa, exceptå basi, ochracea, quam macula postica costalis
cinerea interrumpit; cilia marginis postici dilute ochracea.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

4, Subsecivella. Antennis fuscis, palpis cinereis,
articuli secundi apice albido, tertio secundi
löngitudine; alis anterioribus fusco-nigris, vi-
olaceo-nitidulis, puncelis nigris obsoletis, pun-
ctis duobus posticis oppositis albidis obsoletis-
K. V. Akad. Handl. 1852, 8

114

simis; posterioribus ante apicem sub recto an-
gulo excisis (9). ;

Maxime affinis Gelechice affint FlawortH (DoucGras in
Entom. Transact. 1850 p. 17, sive umbroselle&e Z. Tsidis
1839 p. 201), nec a varietatibus ejus nisi alarum posteri-
orum forma discerni potest. Variat enim Gel. affinis alis
anterioribus fere unicoloribus, quum puncta nigra plane in-
conspicua fiant, puncta alba duo opposita magnitudine mi-
nuantur et aut obsolescant, aut omnino evanescant, qu& res
interdum volatu longiore effici videtur.

Subsecivellee magnitudo eadem. Caput in marginibus
fuscum, in fronte late squamis griseo-canis tectum. Antenn&e
tenues, fusce, subtus (sive in latere a luce averso) obsolete
annulate, articulo basali gracili, elongato. Palpi thorace
paulo longiores, obscure cinerei, articulo secundo compresso
et in apice et interne albido; articulo terminali priorem
subequante, tenui, recurvo, acutissimo, interne adversus ba-
sim albido. Pedes fusci, sordide albido-maculati, ut in va-
rietate obscura Gelechice affinis. Abdomen obscure cine-
reum, ano superne pilis lividis tecto.

Ale anteriores 21” longe, formate et colorate ut in
Gel. affini, fusco-nigr&e, violaceo-nitidul&e. Puncta nigra si
qua adesse videntur, alio alarum situ omnino non conspi-
ciuntur. In angulo dorsali ciliorum basis paucxque squa-
m&e adjacentes sordide exalbid&e locum puneti alterius al-
bidi occupant. In costa punetum -sordide exalbidum male
circumscriptum. = Cilia fusco-cinerea, circa apicem nigro-
squamatla.

Ale posteriores cinere&e. Apex paulo longior quam in
Gel. affini pauloque angustior; emarginatura multo profun-
dior quam in affinis mare, paulo profundior ac similior an-
gulo recto quam in ejus femina, margo enim posticus ab
emarginatur&e recessu intimo linea magis perpendiculari de-
scendit.

Subtus ale nitide, fusco-cinerex.

Habitat ad Rondebosch. Sine dubio quemadmodum
Gelechia affinis in arenosis ab herbarum et graminum par-
tibus infimis excitatur.

115

YPSOLOPHUS FABR.
FABR. Supplem. p. 505. ZELLER Isidis 1839 p. 189.

Fam. B alis anterioribus acutis, posteriorum ciliis me-
diocribus ”).

1. Furvellus. Alis anterioribus fusco-luteis, pun-
ctis uno in plica non procul a basi, duobus,
quorum alterum in plica, ante medium sub-
scabris, obsoletis, fuscis, ciliis lutescentibus (2).

Yps. fasciello tam affinis, ut, quamquam palpi desunt,
de genere non dubitandum sit.

Caput et thorax fusco-lutea, obscurius pulverulenta.
Antenn& tenues, livide, dorso fusco, articulo basali gracili,
postice paulatim incrassato. Palpi (labiales desunt;) maxil-
lares super haustellum conniventes, breves, acuti, lividi.
Haustellum longiusculum, spirale, dorso livido-squamato.
Pedes interne pallide lividi, quatuor anteriores brunneo-
fusci, articulorum tarsalium apicibus lividis; postici crassi-
usculi; femora compressa, livida, externa fusco nonnihil in-
spersa; tlibie pilis incrassate, subcompresse, externe supe-
rius livide, inferius fusco-pulverulente; sping& externe fu-
sc&, basi et apice lividis. Abdomen deest.

Ale anteriores 41” longe, ut in fasciello formate, sed
margine postico minus obliquo ideoque apice minus acuto,
fusco-lutex, obscure, squamis inter plicam ac dorsi partem
basalem hic illic nonnihbil exasperatis. Pictura obsoleta nigro-
fusca: punetum majusculum male eircumseriptum in plica
haud procul a basi subscabrum; puncta duo paulo minora
ante medium ale, quorum alterum in plice medio jacet,
alterum super hoc positum medium fere spatium inter pli-
cam aleque costam occupat. Marginem posticum margi-
nemque coste ciliarem puncta fusca, quX squamulis conge-
stis constant, non admodum distincte ornant. Cilia alis di-
lutiora.

Ale posteriores ut in fasciello format&e obscure fusco-
cinere&, ciliis obscure cinereis linea basali tenuissima livida.

Subtus ale obscure fuscescenti-cinere&, costa lutescente,
brunneo-pulverulenta.

Habitat in terra Natalensi.

") In Iside cilia hec errore nescio quo perlonga dicuntur, qualia sunt
in Familia C.

SEVESO, IEEE IST SSI

116

ZECHMIA TR.
ZELLER Isis 1839, p. 203. DUuPONCHEL Catalog. p. 360.

1. Bohemani. Alis auterioribus caudulam inen-

tientibus, strigulis quinque costa, duabus dorsi
niveis interne metallicis, striola metallica mar-
ginis postici; posterioribus mniveis niveo-cili-

atis (7L)

Pulchrum animal, alisque posterioribus niveis insigne!
Magnitudine medium inter Haworthellam”) et equitellam,
alarum anteriorum pictura similius Fischerelle (Roesler-
stammelle FR.), preterquam quod strigula priore dorsi eras-
siore insignitur. s

Caput et thorax cinereo-fusca. Antenne cinereo-fusce,
articulo basali interne albo. Oculum superius linea tenuis
nivea cingit. Palpi curvi, capite dimidio longiores, arti-
culo secundo subtus hirsuto, nivei, articulo terminali lon-
giore, acuto, subtus nigro. Pectus niveo-squamatum. Pedes
antici fusci, coxis ac femorum latere interiore albis, tibi-
arum articulorumque tarsalium apicibus vix albis; medii
fusco alboque varii; postici albi, tibiis ante apicem infu-
scalis, tarsorum articulis fuscis, in basi late niveis. Abdo-
men murinum, ventre niveo, barba anali medioceri murina,
pilis albis immixtis.

Ale anteriores 21” longe, longiores quam in Fische-
rella, fusce, postice luteo immixto. Coste strigule quin-
que nive&, nigro-marginate, interius metallice: prima in
media costa, reliquis obliquior; secunda sequentibus longior,
in medio inter has ac precedentem spatio; relique tres
inter se vicine, breviores et inferius acuminate. Dorsi stri-
gule due et ipse nigro-marginate: prior ante medium dorso
insistens, extrorsus curvata, sed minus inclinata et convexior
quam in Fischerella, paulatim attenuata, apice metallico;
posterior in angulo dorsali fere perpendicularis, subrecta,
nonnisi ad cilia nivea, ceterum metallica, inter primam et
secundam coste strigulam spectans. Paulo supra eam juxta
marginem posticum striola brevis metallica. Apex ale ni-
ger, superius strigula postrema costali, inferius striola me-
tallica inclusus. Cilia, que apicem cingunt, brunnea, ex-

”) Que eadem est ac zonella ZETTERSTEDTI Cf. STAINTONI Catalogi
Tinearum supplem. p. 23.

117

terne angustius nivea, caudula supra apicem nigra; reliqua
cilia brunnescentia, dimidio externo niveo.

Alx posteriores angustx, formalx ut in Fischerella,
sed apice multo longiore, nivex cum ciliis, apice ipso fu-
scescente.

Subtus al& anteriores murine, linea juxta costam ex
basi ad dimidiam ale longitudinem producta nivea, tenui,
coste strigulis niveis quinque, quarum du& priores reliquis
breviores. Ale posteriores nivee, juxta costam mnonnihbil
infuscate.

Habitat ad Rondebosch.

PTEROPHORUS GEOFFR.
Isis 1841, p. 755 sqq.

1. Acanthodactylus (Hörs.). Capillis in conulum
brevem frontalem productis; alis anterioribus
brunneo-cinereis obscure nebulosis, triangulo
costali fusco ante fissuram plagamque flave-
- scentem, striga laciniarum albida; digiti tertii
dente e squamis atris dorsali (2).

Plerophorus acanthodactylus Z. Isis 1841. 784. —

Linnea Entomol. VI, 338.
ÅAlucita acanthodactyla H. 23. 24.

Specimen hoc omnino non differt a varietate mea a.
Ale satis crebro albido-pulverulente, colore primario brun-
nescente. Tacinie&e anterioris margo posticus punctis albis
omnino caret, posterioris margo punctum prius distinetum
habet.

Captum est hoc specimen in Limpoponis et Gariepis
tractibus. Itaque hec species, que per totam fere Euro-
pam vivit, etiam Africam meridionalem incolit.

2. Wahlbergi (Zer1.). Alis ferrugineis, anterioribus
postice obscurioribus, laciniis obsoletissime al-
bido-bistrigatis; digiti tertii dorso longe ante
apicem squamis paucis instructo (2).

Pterophorus Wahlbergi Linnex entomol. VI, p. 346.

Habitat in tractibus fluviorum Limpoponis et Gariepis.

118

3. Caffer (Zeri.)- Alis anterioribus ad medium
fissis pallide ochraceis, laciniis albido-bistri-
gatis, lacinie posterioris angulo interno nigro-
ciliato; digiti tertii ochracei dorso paulo ante
apicem denticulum squamis atris compositum
gerente (0). |

Pierophorus Caffer Linnex entomolog. VI, p. 348.

Specimen unicum in eadem regione cum Pteroph. Wahl-
bergi captum est.

4. Albidus (Zerr.). Alis anterioribus albidis, pun-
cto ad fissuram obsoleto fusco, posterioribus
basim versus canescentibus (3)

Pierophorus albidus Linnex entomolog. VI, p. 397.

Hujus quoque unum modo specimen in tractibus Lim-
poponis et Gariepis eaptum est.

Nota. Quinta adest species, quam in terra Natalensi WAHL-
BERGIUS cepit. Pertinet ea ad Aciptilias. Quum vero
valde detrita sit, deseriptionem dare non ausus sum.

— 22323 H0ÖN-€EE--

Index generum.

Aechmia
VäRlössara > fel) se
Ancylolomia
KUHETASblA se gbrelere ee

VTT dB OR SEDER RA NON
Chilo
Choreutis . . .
Compsoctena
ENG DUS (je 16 tb) a el nr
Crocidolomia
Cryptolechia
Earias
Eccopsis
Endotricha . »
Epicrocis
Eretmocera
Eudioptis
Euplocamus
Gelechia
KSO alger fler
Herminia

Vin! 8 IE. fjol,

(188 TG EO ar SJ

CSO CR ETS Ar MEL IE Eg

SICKISE Ce DA 10 fe

Index specierum.

Acanthodactylus (Pteroph.) 117. | Caffer (Pteroph.)
41.

Adsocialis (Botys) . . . .
Aegrotalis (Botys)
Albidus (Pterophbor.) . ..
Allutalis (Pyral). .,»s« ».'
Australis (Choreut.)
Binalis (Botys)
Binotalis (Crocidol.)
Bohemani (Aechm.) ...
Bohemani (Myel.). . . . .
Brachialis (Hypena) ...
-Bracteolalis (Botys). . . .
Caesalis (Asop.)

[TREA RT JUR VRAK TRES

|
7

i
,

119

Hymenoptychis.. .'> «is 64.
HypgDa.. «sf Higleltvoktlg Ce
Hyponomeutaj: jie sie 101.
Miyel0IS:s «se. srssörde RIE 74.
Nemophora. jul bd eogaltelie 92.
Nymmphula opens. so! Blue 26.
(ParadOösis.. ««.seti3 svg 58).
Pogonotropha «,« =» «je cells 76.
PSeCAld ur ilsjerce) js tes elGS Ne 103.
POErOpNOTUS IH eter tele 117.
PyYralist Läö0 nea je fu feke 16.
BOgsella ue os dns oki 78:
Sehoenobius! |<qs sel. file 68.
Scirpophaga ..... sh 67.
SEM CORISE ES äts Ki 81.
NSelomor pla sie ehe + är ere 93:
SJÖNS 13 ske all Sj 59;
BLOD OPleryE I oleetipi sl olla 51.
SYN LOMISIa Le fa trej föl fel ee fe 83.
TeA0StOMmA me. > teuelöskle Sik 25.
TiNCAL co sagts ct 39.
UlöpSZas = dera ssek Le
YPsolophus > skred: Alb 115.
ZANCEeNIA « sög jniets kr 55:

SLR 118.

Caminarius (Schoenob.) . 68.

Cancellalis (Botys) . . . . 34.
Capensis (Eudiopt.) BR
Capensis (Ancylol.). « . > 70:
Castella (Cryptolech.). . . 107.
Ceratonizxe (Myel.). . : . . 74.
Chrysostomus (Schoenob.) 68.
Cinctipedalis (Hypena). . 412.

Commixtalis (Hypena) . . 8.

Conigeralis (Ulopeza). . . 58.
Consobrinalis (Endotrich.) 24.
Crinigerella (Nemoph.) . . 92,

120

Cruoralis (Botys) . . . . . 49.
Dammnificella (Tinea) - . . 94.
Disjectalis (Pyral.) . .. . 16.
(Divulsalis (Botys) . . . . 47).
Externella (Gelech.) .- . - 109.
Extinctalis (Hermin.) . . . 413.
Farinalis (ÅsOop.) - « . « » 22.
Farraginella (Tinea) . . . 90.
Fasciculalis (Stenia) . . . 63.
Fervidalis (Stenia) -« . .« . 59.
Festivella (Epicroc.) » . . 77.
Flavipedellus (Crambus) . 73.
Floridalis (Stenia) . . . . 60.
Fluctuosalis (Nymphula) . 27.
Frustalis (Botys) . . . . « 48.
Fumidalis (Hypena) ... Ås
Fumigatus (Hyponom.) . . 1041.
Furvellus (Ypsol.) . » . . 115.
Fuscipennis (Eretmoc.) . . 97.
Gemmiferalis (Botys) . . . 35.
Hapaliscus (Cramb.) . . . 71.
Hybridalis (Stenopt.) . . . 54.
Incultalis (Agloss.) . . . . 21.

Infuscalis: (Botys) . . . . 44.
Inspersalis (Botys) . . « . 33.
Lacunalis (Botys). . . . 42.
Letissima (Eretmoc.) . . . 100.
Languida (Psecad.). . . . 103.
Liquidalis (Stenia) . . . . 641.
fivida (Bsecad:) ds src 103.

Lividalis (Hypena) .... 14.
Lunifera (Eretmoe.) . . - 100.
Muscerdalis (Botys) . . . 43.
Mictualis (Botys) . . . - e 40.
Patagialis (Botys). . . . « 37.
Perspicillalis (Eudiopt.). : 53.
Plumbatalis (Botys) . . . 47.
Primella (Compsoet.) . . .« 81.
Primordialis (Zinck.) . « « 56.
Princeps (Eretmoc.) . . . 96.
Quaternalis (Botys). . . . 44.
Ramburialis (Botys) . . . 30.

Recurvalis (Zinck.). . . . 55.
Rescissella (Gelech.) . . . 110.
Revolutalis (Hypen.) . .. 10.
Rubellalis (Pyral.) . . . . 20.
Rufiventris (Psecad.) . . . 104.
(Rupicella (Setomorph.). .- 95).
Rutella (Setomorph.) . . . 94.
Sabuletella (Anerast.) . . 73.
Saburrana (Syndem.). . . 83.
Scabellana (Sericor.) . .« . 81.
Scatospila (Eretmoc.). . . 99.
Septella (Gelech:). . . . . 108.
Signatalis (Stenia) . on ÖEZo
Simplicalis (Hypena) . . . 141.
Smaragdinana (Earias). . 79.
Sordida (Hymenopt.) . . 65.
Speculella (Tinea) 39.
Spissana (Graphol.) sv DEG
Stagnalis (Nymph.). . .. 26.
Stagnicolana (Bactra). . . 84.
Straminella (Cryptolech.). 107.
Strigillatus (Hyponom.). . 102.
Subalbalis (Roeselia) . . . 78.
Subcupralis (Pyral.) 19.
Subditalis (Tegostom.) . . 25.
Subsecivella (Gelech.) 113.
Temeratalis (Botys). . . . 45.
iestula (Boys 46.
Tinctalis (Hypen.) SSD
Torpidellus (Chilo) . . . . 69.
Traducalis (Eudiopt.). . . 54.
Tricoloralis (Botys) . . .. 31.
Trigella (Gelech.). . . . « 112.
Vastellus (Euploc.) . . .. 88.
Vetustalis (Pyral) .... 17.
(Villosalis (Parados.) . . . 58).
Virginea (Scirpophag.) . . 67.
Wahlbergi (Ceromit.) DE
Wabhlbergi-(Pogonotr.) . . 76.
Wahlbergi (Pteroph.). . . 117.
Wahlbergiana (Eccops.) 30.
Zetterstedtiella (Gelech.) . 114.

,
-

; Ly EN SAN sat

ERS
st

LT
j Ä pi

I öfverensstämmelse med hvad jag redan haft
äran inför Kongl. Akademien på förhand till-
kännagifva i en skrifvelse, som blifvit införd i
Maj-häftet af innevarande års »Öfversigt af Kongl.
Vetenskaps-Akademiens förhandlingar», får jag nu öf-
verlemna en fullständigare, på grundvalen af de
i nämnda skrifvelse yttrade åsigter byggd, fram-
ställning af theorien för de analytiska qvantite-
ternas principal-potenser och principal-logarith-
mer, och torde, beträffande ändamålet med denna
uppsats, få, med hänvisning till samma skrifvelse
i hvad beträffar de närmare detaljerna, här in-
skränka mig till den summariska uppgift, att jag
härigenom velat icke allenast, min pligt likmä-
tigt, substituera en med vetenskapens fordringar
mera öfverensstämmande behandling af ämnet i
stället för den, som jag tillförene tagit mig fri-
heten föreslå i de tvenne första kapitlen af en

uppsats »Om betydelsen af tecknen äg”, Log (2), Sing,

Cosx, Arcsunx och ÅArccosx i Analytisk mathematik» af
år 1845, hvilken finnes införd 1 Akademiens
Handlingar för samma år, utan ock antyda, huru
man, i stället för att med Hr CavcHy helt och
hållet frångå den förra theorien för de s. k. ima-
ginära expressionerna eller — för att begagna ett
mera passande uttryck — för de analytiska qvan-
titeterna 2 allmänhet och i dess ställe substituera
ett, ända till benämningen »geometriska qvantiteter»,
nylt och på rent geometriska considerationer grun-

124

dadt systém ”), tvärtom kan med införande af
vissa modifikationer, hvaribland den mest i ögo-
nen fallande är det äfven af Hr Cavcuy föror-

dade utbytet af tecknet V-1 mot något tjenli-
gare 1 sjelfva definitionen, vidblifva det förra, på
analytiska principer, grundade systemet och deri-
genom, ibland annat, på det enklaste och mest
direkta sätt komma till visshet i frågan om rätta
betydelsen af ofvanskrefne båda tecken.

$ 1. Förberedande begrepp om de analytiska qvan-

titeterna i allmänhet och deras Rötter.

1. Behofvet af att under benämningen Qvan-
titer innefatta mera än de s. k. reela qvantiteterna
bd. och negativa qvantiteter samt 0) visar
sig, 1 den nal mathematikens system, för-
SA gången vid upplösningen af 2:dra gradens
eqvationer med negativ bekant term, och aldra-
först vid den enklaste ibland denn. nemligen
eqvationen

För att till denna så väl som till
hvarje eqv. af formen z=A4 (positiv), måtte
finnas tvenne rötter (d. ä. qvantiteter som satis-
fiera eqvalionen) af formen » och —i (eller +'),
gör det naturligtvis tillfyllest att till benämning
»Qvantitet» upptaga, jemte de expressioner, som

”) Se t. ex. Franska Vet. Akademiens »Comptes rendus»
för år 1849, och specielt den för d.” 3 Sept., samt de i
min ofvan citerade skrifvelse till Kongl. Akademien om-
nämnda, sednast utkomna fyra häftena af Hr CAUCHY'S
Exere. dVAnal. et de phys. mathém. T. IV (pag.
105—264). ;

125
man kallar reela qvantiteter, någon annan €x-
pression (man har verkligen tagit för sed att
dertill begagna bokstafven 1) och statuera, att
med 2?” eller (+i) äfvensom med (—:) skall för-
stås —1. — Man har sålunda wvillerkänt äfven
den negativa enheten tvenne Qvadratrötter och
öfyerenskommit, att de skola utmärkas med +1.

Dermed är i sjelfva verket ingången öpp-
nad till den på resultater så öfvermåttan rika
läran om de s. k. imaginära qvantiteterna. Huru
denna lära efterhand utvecklat sig, är icke vår
mening alt här framställa, likasom det icke hel-
ler är behöfligt eller ens på sitt ställe att här
angifva arten af de fördelar, som densamma con-
seqvent genomförd tillskyndar analysen. Men
det är af vigt för det följande att här till
en början Kestämnt, om ock i korthet, angifva
sjelfva grunderna, på hvilka, efter vår uppfatt-
ning, denna lära eller — fullständigare uttryckt
— läran om de analytiska ödaktelskna 2 sin all-
mänhet hvilar. Dessa grunder innefattas i föl-
jande definitioner: :

1:0) Under benämningen Qvantitet innefattas i
analytisk malthematik icke allenast de s. k. reela
qvantiteterna och de båda qvadratrötterna ur den
negativa enheten, nemligen i (den imaginära en-
heten) och --i, utan i allmänhet hvarje expression,
som har eller, efter analysens lagar, låter reducera sig
till den form, som schemat
(2) a+bi
angifver, i det man med a och b (qvantitetens »re-
ela del» och »coéfficient för i») förstår reela qvan-
titeter, och anser detsamma reducera sig till endast a
(d. ä tll en reel gqvant.), då b är =o0, och till en-
dast bi, då a är =0, vidare till a—Bi, då b är ne-

FTSE U PPRINIININES BSAISSESONSE rr TE

126

gativ =—B, och slutligen till a+i, då B är =1 ="). —
Imaginär qvantitet kallas den, hvars coefficient för
i icke är =0

2:0) Lika stora eller lika sägas de qvantiteter
vara, hvilkas reela delar sinsemellan och coefficienter
för i sinsemellan äro lika. Tecknet (=), insatt
emellan qvantiteter, begagnas i alla händelser
för att utmärka deras likhet.

3:o) Med talesätten Addera, Subtrahera, Multipli-
cera (upphöja till dignitet) och Dividera qvantiteter
förstås, då en eller flere af qvantiteterna äro
imaginära: att, sedan de imaginära blifvit reduce-
rade till formen (2), verkställa med de ifrågavarande
qvantiteterna alldeles samma beteckningar och reduc-
tioner, som 1 vetenskapens föregående delar blifvit
uppgifna för motsvarande operationer med endast reela
qvantiteter; med tiakttagande deraf att i? skall anses
vara =-1. Resultaterna benämnas ock, såsom då
fråga är om endast reela qvantiteter, summa, rest,
product (digmtet) och qvot.

Lägger man härtill, att med qvantitets a+bi

Modyl menas Va+b, och att imaginära qvanti-
teter, hvilkas reela delar äro lika, och coefficien-
ter för i numeriskt lika, men af motsatta tecken,
kallas Conjugat-qvantiteter; så har man af före-
stående definitioner följande omedelbara conse-
qvenser:

1) Lika stora qvantiteters modyler äro sjelfva lika
stora, och endast den qvantitet är =0, hvars modyl
an =0:

”) Man kan således, till följe af denna definition, säga,
1:0) att karakteren på reel qvantitet är, att dess coeff.
för + är =o0, och 2:0) att den s. k. imaginära enheten
är den qvantitet, hvars reela del är =0o och coéff. för
i är 1.

127

2) Summan af tvenne conjugat-qvantiteter a+bi är
en reel qvantitet =2a; deras product är en positiv
qvant. =qvadraten af deras gemensamma modyl.

3) Digmiteterna af den imaginära enheten äro, 1
ordning,

1, —1, —!i, +1; 1, —1, —, +1; 0. s. Vv.

4) Till hvarje negativ qvant. —A finnas (likasom
till hvarje positiv qvant.) två särskilda qvadrat-
rötter, icke flere, neml. +VA..

Än mer. Af förenämnda definitioner följer i
sjelfva verket, att den sist anförda satsen gäller
utan undantag för hvarje qvantitet, imaginär så
väl som reel. För att öfvertyga sig derom, be-
höfver man allenast upplösa följande

Problem. Att finna de qvantiteter z, som satis-
fiera éqvationen
(3) z—=a+bi, (a och b reela).

Upplösn. Hvarje sådan qvant. måste vara af
formen u+vi (u och v reela), och för öfrigt

u-v =a,
2uv=b,
således, åtminstone då b icke är =,

2132 / j
STOR W re dot (kortligen),

2 2
eller
a+rr b
— ie — , V=—
u=I ANA 20”

och följaktligen

[Vy Va

Och som dessa båda ex pressioner, för b=0, re-
ducera sig till de båda qvadratrötterna ur a, vare

128
sig alt man med 7 deruti förstår +1 eller —1:

så angifver denna sista eqvation verkligen det
framställda problemets solution för alla händelser.

Dermed är alltså funnet, att till hvarje qvant.
a+bi finnas (inalles) två särskilda gvadratrötter och

att, om man med Wa+bi kortligen betecknar det ana-
lytiska uttryck, som i sig innefattar dem båda, man

får säga:

Fd b r—a .
(5). Warbiäri=+[Y i ta V Sik
neml. r=Va?+b? 0

Ja, hvad ännu mera är, det följer af före-
stående definitioner, att (ehvad helt tal, större
än 1, än n må betyda) till hvarje qvantitet finnas
precist n särskilda n:te-rötter. Derom i nästa ar-
tikel. Dessförinnan anmärke vi, i sammanhang
med det nu om qvadratrötter anförda, att om
man — analogt med hvad för positiva qvanti-
teter är fallet — vill med det enkla tecknet

Va+bi utmärka någondera af de båda qvadrat-
rötterna (9) ur a+bi, så bör denna utmärkelse na-
turligtvis tillerkännas bestämdt den af de tvenne,

som för b=0 och a7o reducerar sig till Va, så-

ledes
”) Någon särskild upplysning, hvad med ve den spe-

ciela händelsen, att b är =o0, skall förstås, behöfver na-
turligtvis icke i definitionen utsättas, alldenstund redan
al analysens föregående delar är bekant, att denna expres-
sion i det nämnda fallet är capabel af endast de två va-
lörerna +1, och här för öfrigt så väl den ena eller an-

b
dra som ock båda insatta i stället för TR i den ifråga-

varande händelsen, gifva samma resultat.

129

ledes den öfra af de båda expressionerna 1 (5).
Antager man då, på grund häraf, definitionen

: RA r+a NEN RET
(6) MatbaMiT tysV
så är klart, att man dermed har tillerkänt detta

tecken Va+bi en enda finit och determinerad va-
lör för hvarje särskildt system af a- och b-valö-
rer utom för b=0, men för denna b-valör till-
erkänt detsamma två särskilda valörer, då a är
negativt =—Å, nemligen +VAs. Och som dessa
båda valörer i sjelfva verket utgöra de båda li-
mites, till hvilka sednare membrum af formeln
(6) tenderar (då a är negativt), när b converge-
rar indefinit mot o, allteftersom denna conver-
gering mot o sker från positiva eller negativa
hållet; så har man i sjelfva verket genom denna

definition uttalat den sats, att expressionen V-Å
är capabel af två särskilda valörer +VA., och att
ibland dessa bestämdt den öfra eller bestämdt
den nedra är att anse som valör af V-A i hvarje
kalkyl, der denna expression förekommer såsom

limes för en imaginär qvant. af formen V-A+bi
med indefinit mot o convergerande b, alltefter-
som denna convergering mot o sker från posi-
tiva eller negativa hållet.

Så är t. ex., enligt denna definition, expres-

sionen V—1 capabel af de tvenne valörerna +i;
och i hvarje kalkyl, der V—-1 förekommer såsom

limes för en imaginär qvant. af formen V—-1+bi
med indefinit mot o convergerande b, är
(6') V—1=>:i, allteftersom nämnda con verge-
ring mot o sker från positiva
eller negativa hållet.
K. V. Akad. Handl. 1852. 9

130

Vidare följer af samma definition (6), att,
hvilka reela qvantiteter än a och b må vara,
städse

(7) Wa+bi är = +Varo.

samt att, om B utmärker numeriska valören af b,

(8) Vbi är VER (1+i), allteftersom b är po-
sitivt eller negativt.

Den med tecknet Va+bi utmärkta qvadrat-
roten kallas principala qvadratroten ur a+bi, och
man finner lätt af det föregående, att conjugat-
qvantiteters principala qvadratrötter sjelfva äro con-
Jugatqvaniiteter.

2. För att vidare öfverlyga sig derom, att
af de i början anförda definitionerna verkligen
följer, att — ehvad helt tal (större än 1) än n må
betyda — till hvarje qvantitet finnas precist n sär-
skilda n:te-rötter, har man att till en början ob-
servera, att hvarje qvantitet a+b: kan, om mo-
dylen utmärkes med r, representeras med

(9) r(cost+isinf),
då t betyder en reel qvantitet hvilken som helst

. ibland dem, som satisfiera eqvationerna

(10) reost=a, rsint—b"”,

och sålunda qvantitetens n:te dignitet (såsom man
lätt finner) med

(11) r (cosnt+isin nt).

Och söker man derefter, 1:0) hvilka qvantiteter z
satisfiera den speciela eqvationen

" Enhvar af de reela qvantiteter £, som satisfiera €qva-
tionerna (10) eller, som är detsamma, éqvationen

r(cost -+tisint)=a + bi,
skall kallas ett »Argument» för qvantiteten a — bi.

131
d : srt,
och 2:0) hvilka satisfiera den allmänna eqvationen
n .
Zz =a+bi,
samt om man bestämmer sig att med Wa+bi eller

((a+bi))" kortligen beteckna det allmänna uttryck,
som i sig finefattar alla n:te-rötterna ur qvant.
a+bi; så finner man, på sätt i Hr CaucHy's Ana-
lyse algébrique och ända allmänt kända arbeten är
visadt, " formlerna

(12) VG yvig Ts FN
n n

(13) Vardi= ((1 N:Vn(cost + isin— ) I

der k (helt tal eller noll) är till sin valör inde-
terminerad, men sednare membrum af (12) icke-
destomindre capabelt af endast n särskilda va-
lörer, hvilka kunna erhållas derigenom, att man
successivt tilldelar 2k alla de jemna tals valörer
(0 inelusive) som ligga mellan o och n (inclusive),
och likaså sednare membrum af formeln (13)
capabelt af endast a» särskilda valörer, hvilka
kunna erhållas derigenom, att man till £ antager,
efter behag, hvilken båge som helst ibland dem,
som satisfiera eqvationerna (10), och derefter mul-
1

tiplicerar expressionen efter ((1))” deruti succes-
1

sivt med de särskilda valörerna af (1). — Der-
af lagen: För att erhålla en qvantitets alla n:te-rötter,

" Dock observeras att dervid i stället för tecknet Y—1
(hvilket, såsom ofvanföre antydt är, äfven vi nu mera
förkasta såsom tecken för den imaginära enheten) tänka
sig bokstafven 2? substituerad.

|
|
|
i
|
|

132 '

behöfver man allenast multiplicera en af dem — hvil-
ken man behagar — successivt med enhetens alla n:te-
rötter ”

Anmärkn. För den speciela qvantiteten —1 kan man, jemte
den af (13) gifna formeln, nemligen

1 1
ROSIE 2 JE ds Age NL mn FE gra NE
(13') V—1=((1)) (cos— +isin 2) =((1))”(cos - —isin -)»
begagna äfven denna
(13”) W-—1=eos(2k+1)5 + isin(2k+1)2

och deraf erhålla alla de, till antalet n, särskilda valörerna

derigenom, att man successivt tilldelar 2£+1 alla de udda
tals valörer, som ligga mellan o och n (inclusive).

I sammanhang härmed skola vi nu tillse,

hvilken ibland alla dessa n:te-rötter må, analogt

med hvad redan nämndt är om qvadratrötter,

utmärkas med det enkla tecknet Varb eller (a+bi)"
och benämningen principala n:te-roten ur a+bi. —
Emedan hvarje särskild ibland dem är af formen

(14) Vr. (cos> +1Sin —) ;

1
" Att expressionen efter ((1)) i formeln (13), nemligen

Vr.( (cos— ap isin—,

då man deruti lemnar obestämdt, hvilket ibland argu-
menterna för a—+bi bokstafven t föreställer, verkligen
kan sägas representera en hvilken som helst ibland
qvantitetens a-—+ bi n.:te-rötter, är alldeles klart deraf, att,
enligt (12) och (13), alla dessa rötter innefattas i ex-
pressionen

n t+2k . . t+2k7n
Vr. [eos EF Wjsin
n n

då neml. & betyder »en reel qvant. hvilken som helst (0
inelusive) af helt tals numerisk valör».

133

nemligen ? någon af de bågar, som satisfiera de
båda eqvationerna (10) och således till numer.
valören differera sinsemellan med en eller flere
hela periferier; så är nu frågan att finna, hvilken
t-valör tillkommer den rot, som bör på nämnda
sätt utmärkas. Om den på förhand utmärkes
med rr, då således den ifrågavarande principal-
rotens definition skulle bliva

(15) arbe Va (cos=+ isin—);

så, alldenstund redan förut är statueradt, att, för
n=2, detta sednare membrum skall låta redu-
cera sig till någondera af

eller af

+ 1-= |
(16) Vr.N NV de 5

hvilken positiv Me neg. valör än a må hafva,
måste vårt 7 nödvändigt vara sådant, att (a må

SA . T .
nu vara positivt eller negativt) — aldrig har ne-
gativ cosinus, och således

(17) 3 vara af formen Arctg"+2kz,

neml. & af helt tals num. va-
lör eller ock =0,
och således

T vara af formen 2Arctg+4kz,
samt följaktligen, ehvad helt tal n må betyda,

2 åk
(18) — vara af formen Arctg+—.
n ” nn

3 Begränsad ANGE

134

Men för positivt a, och b=0, måste ock sed-
nare membrum af (15) reducera sig till Va, så-
ledes - till formen 2kz7, ehvad helt tal n må
vara; och följaktligen måste & uti (18) eller (17)
vara =0 för hvarje positivt a, då b är =2o.

Alltså är i sjelfva verket, angående princi-
palrotens t (eller 7), redan förut den bestämning
gifven, att denna båge skall vara af formen

2Arctg”" +4kz, nemligen k någon sådan ex-

pression, att den för b=0

städse är =0o (åtminstone

då a är positivt), och för

andra systemer af b- och

a-valörer städse har helt

tals num. valör eller är =o.

Och som alla de ifrågavarande n:te-rölternas

t-valörer differera sinsemellan, i anseende till

sina numeriska valörer, med en eller flere hela

27, och en af dem (nemligen den numeriskt

minsta) är begränsad af +z och således är af

formen 2Arectg; så föranledes man häraf otvunget
att definiera principalroten med:

(19) Varbi=Vr. (cos=+ isin=),
neml. T det numeriskt minsta ibland
argumenterna för a+bi "=.
Det är klart, att man genom denna defini-
tion tillerkänt tecknet WVa+bi en enda finit och

determinerad valör för hvarje särskildt system af
a- och b-valörer utom för b=o0, men för denna

" Således begränsad af +.
"" Med andra ord: den, ibland förenämnde bågar t, som
är begränsad af +z.

135

b-valör tillerkänt detsamma två särskilda valörer,
då a är negativt =-A, nemligen:'

(20) VA. (cos= + isin').

Och som dessa båda valörer i sjelfva verket ut-
göra de båda limites, till hvilka sednare mem-
brum af formeln (19) tenderar (då a är nega-
Llivt), när b convergerar indefinit mot noll, allt-
eftersom denna convergering sker från positiva
eller negativa hållet; så har man i sjelfva ver-
kel genom denna definition uttalat den sats, att
RR
expressionen V-A är capabel af två särskilda va-
lörer, nemligen de båda (20), och att ibland dessa
bestämdt den öfra eller bestämdt den nedra är

OO
att anse som valör af VA i hvarje kalkyl, der
denua expression förekommer såsom limes för en

imaginär qvantitet af formen V- Å+br med in-
definil mot o convergerande b, allteftersom denna
convergering mot o sker från positiva eller ne-
gativa hållet.

Så är t. ex., enligt denna definition, ex-

pressionen V-—1 capabel af de tvenne valörerna
P I

NH TEE
(20') COS— + iSIn—;

Nn n

n
och i hvarje kalkyl, der V—-1 förekommer såsom

limes för en imaginär qvant. af formen av Eg
med indeflinit mot o FÖREN RTADE Dar

(21) V-1 =C0s= + isin—, allteftersom nämnda
convergering mot 0
sker från positiva el-
ler neg. hållet; —

hvaraf för öfrigt inses, att man öfverallt, der

VA förekommer, kan sätta i stället KVAMGL

136

Vidare följer af denna definition, jemförd
med formeln (13) och med det näst efter denna
formel anförda, alt, hvilka reela qvantiteter än
a och b må vara, städse

(22) Wa+di är =((1))'Varbi |

och specielt, om ÅA är en positiv qvantitet,
WA=((1)y'VA,
W-A=((1))"'V—A=((—1))Y'VA;

äfvensom af samma definition tydligen följer, att,
om B utmärker numeriska valören af b,

(23) Vbi är VP (cos + isin3), allteftersom b
ö SAR positivt el-
| ler neg.
samt, i allmänhet, att conjugatqvantiteters princi-
pala n:te-rötter sjelfva äro conjugatqvantiteter.

(22)

n
Anmärkn. Man märke, att, enligt förestående definition, V —A

aldrig är = Md Den. förra är alltid imaginär,
den sednare alltid reel.

8 2. Om betydelsen af tecknet x”, ehvad qvanti-
tet än x må vara”, då (exponenten) pu är
en reel qvantitet.

Anmärkn. Såsom bekant från elementerna förutsättes det
ifrågavarande tecknets betydelse för hvarje po-

” Dock skall, till undvikande af onödig vidlyftighet, sup-
poneras, att x icke är —=o. Hvad beträffar tecknen o”

och ((o)”, så kan man dispensera sig från att särskildt
orda om dem, af det skäl att desamma icke i analysen
förekomma annat än såsom tecken för den eller de li-

mites, mot hvilka functioner af formerna x'" och (fa)

É.

137

sitiv valör af x. Af definitionen 3:0) i början
af föregående $ och af nästföregående art. 2 är
den ock angifven för hvårje reel eller imaginär
valör af x med en exponent af formen +” (helt

tal eller o) och af bråkformen Äg
n

Mm m

1. Om man med ((a+bi)y", kortligen ((=z))",
betecknar det allmänna uttryck, som 1 sig inne-
fattar m:te digniteten af hvarje n:te-rot ur qvanti-

teten a+bi(—), och låter tecknet ((£)) ” vara lika-

betydande med —; så finner man, på sätt i Hr

((x)”

CaucHYy's Anal. Algébr. och andra allmänt kända
arbeten är visadt," att, då pu kortligen utmär-
ker en rationel qvant. hvilken som helst, alltså af
formen +> eller af formen —X (m och n hela

n n
tal), städse
(1) ((1))" är = cos 2kuz+isin 2kuz
och, i allmänhet,

(2) ((2)”=((1))"r"(cosut+isinput),
neml. r (modylen)=Va”+b?,

der k (helt tal eller 0) är till sin valör indeter-
minerad, men sednare membrum af (1) ändock
icke capabelt af mera än högst n särskilda valörer,
hvilka kunna erhållas, på sätt omedelbart efter
formeln (13) i föregående $ nämndt är, och li-
kaså sednare membrum af (2) icke capabelt af

tendera, då den för tillfället i fråga varande qvantiteten
x convergerar indefinit mot o.

" Dock observeras, angående tecknets VA utbyte mot
bokstafven i, det redan i 2:dra noten under föregående
art. 2 anmärkta.

ATA TR ra RA RR RE "IE kar a

138

mera än högst n särskilda valörer, hvilka kunna
erhållas derigenom, att man till t antager, efter
behag, hvilket som helst ibland argumenterna för
z, och derefter multiplicerar expressionen efter

(ÖN deruti successivt med de särskilda valö-
rerna af denna (OT Och om £Z (numeriska
n

valören af pu) är ett oförkortligt bråk, så äro

dessa särskilda valörer till antalet precist n.

Anm. 1. Icke en gång den händelsen, att numer. valören af
u låter reducera sig till helt tal, bringar formlerna
(1) och (2) »en deéfaut». För öfrigt är af formeln
(11) i föregående $ klart, att i detta fall (a) är
=2". — Tydligt är ock slutligen, att man, för att
få dessa båda formler gällande för hvarje reel och
rationel u-valör, endast behöfver öfverenskomma att

med tecknet ((2)” — som icke i det föregående af
analysen fått sig någon betydelse tillerkänd — mena
den expression, hvartill sednare membrum af (2) re-
ducerar sig för u=0, således ((0)'=1=".

Anm. 2. För den speciela qvantiteten —1 kan man, jemte
den af (2) gifna formeln, nemligen

(2) (EN =((1))/"(cosuzr + isinuzr)=((1)"" (COSLU7TE—ÉSinu7T),
begagna äfven denna

(22) ((— 1))”=cos(2k + lur + tsin(2k + 1) ur,
och deraf, på sätt omedelbart efter formeln (137) i
föreg. $ nämndt är, erhålla alla de särskilda valö-
rerna af (ENT , om hvilkas antal för öfrigt gäller
det nyss ofvan anförda.
Antager man nu för enhvar af de i uttryc-

ket ((£))”; då »exponenten» u är reel och rationel,
innefattade qvantiteter benämningen »u-potens af
co»; så har man tydligen af formeln (2) följande
anmärkningsvärda lag: För att erhålla en qvantitets
alla p-potenser, behöfver man allenast multiplicera en

139
af dem — hvilken man behagar — successivt med
enhetens alla p-potenser.

Och vill man slutligen bestämma sig att,
analogt med hvad ofvanföre skedde för den en-

skilda potensen ((«)). med det enkla tecknet Cd

eller £", och med benämningen principala u-Po-

tensen af xz, utmärka någon viss ibland de före-
nämnda; så föranledes man af det i nästföregå-
ende art. statuerade omedelbart att antaga såsom
Definition. Hvilken qvantitet än x må vara, är
städse, då p är en reel och rationel qvantitet,

(3) Z=r"(cospt+isinuTt),
neml. r modylen,
och T det numeriskt minsta ibland
argumenterna "för & (sål. be-
gränsadt af +7r).
Att i sjefva verket denna allmännare defini-
tion återgifver de för speciela u-potenser förut
statuerade, är utan vidare förklaring tydligt
dels af de i föregående $ angifna valörerna af
1

(a+bi)” och (a+bi)", dels ock af den omständig-
heten, att formeln (3) är en identitet för den
speciela händelsen, att x är en reel och positiv
qvantilet.

Tydligt är ock, att man genom denna de-

finition tillerkänt tecknet Xx” en enda finit och

determinerad valör för hvarje särskild z-valör
utom för den händelsen, att x är en negativ qvan-
titet (=-—A) och på samma gång p icke har helt tals
numerisk valör eller är =0, men för denna hän-
deise tillerkänt detsamma två särskilda valörer,
nemligen

(4) A"(cosjun +isinuz),

140
och sålunda " i sjelfva verket angående expres-

sionen (—AY” för hvarje händelse, då pu icke har
helt tals numer. valör eller är =o0, uttalat den
satsen, att denna expression är capabel af två
särskilda valörer, nemligen de båda (4), och att
ibland dessa bestämdt den öfra eller bestämdt den

nedra är att anse som valör af (—AY 1 hvarje
kalkyl, der denna expression förekommer såsom

limes för en imaginär qvantitel af formen (—A+bi)"
med indefinit mot o convergerande b, alltefter-
som denna convergering mot o sker från posi-
tiva eller negativa hållet.

Så är t. ex., enligt denna definition, expres-

sionen EEE i hvarje händelse, då pu icke har
helt tals numer. valör eller är =0, capabel af de
tvenne valörerna

(4) COST FISIN UT,

och i hvarje kalkyl, der denna expression före-
kommer såsom limes för en imaginär qvant. af

formen (—1+bi)" med indefinit mot o converge-
rande b, är

(0) (—1)' =cosjum +isinu?, allteftersom nämnda

convergering mot 0

sker från positiva el-

ler neg. hållet;
hvaraf för öfrigt inses, att man öfverallt, der

(EA förekommer, kan sätta i stället AN =
Af det ofvanstående följer, att, hvilken qvan-

titet än x må vara, städse, då u är en reel och

rationel qvantitet, |

" Jemf. raisonnementet omedelbart efter expressionen (20)
i föregående &.

141

(6) (CA) (OR

och specielt, om ÅA är en positiv qvantitet,
SAR

((-4)" =((1)"(-4 =((-DY"A"
hvarjemte af förestående definition tydligen inses,
alt, om B utmärker numer. valören af b,

(6')

(7) (biy” är =B"(cos+ + isin='), allteftersom b är
pos. eller neg.
samt, i allmänhet, att conjugatqvantiteters princi-
pala pu-potenser sjelfva äro conjugatqvantiteter.
2. Återstår nu allenast att bestämma be-

tydelsen af tecknet x" för sådana reela ju-valörer,
som äro itrrationela. Och som i de delar af ana-
lysen, som här supponeras vara föregående, intet
är derom statueradt, annat än för det speciela
fallet, att x är en positiv qvantitet; så kan man,
utan all fara för collision, antaga den — i sjelfva
verket af sakens natur påkallade —- bestämning

för 2” med irrationel exponent gu, som erhålles,

då man till allmän definition för Xx" med reel ex-
ponent u hvilken som helst antager den i föregå-
ende art. 1 för endast rationela u-valörer angilna.
Benämningen »principala p-potensen af a» skall ock
begagnas för hvarje sådant gg”. — Deraf följer
ock, atl så väl det, som omedelbart efter nämnda
definition blifvit i föregående art. anfördt om ex-

pressionen & i allmänhet och om den speciela

(—-AY”, till och med orden näst efter formeln (5),
som ock formeln (7) och hvad derefter anmärkt
blifvit, gäller oförändradt för hvilka reela pu-va-
lörer som helst.

142

I sammanhang härmed anmärka vi slutli-
gen, beträffande principalpotensers vigtigaste se
skaper, att formlerna

eka Ela ET KEN Tra FS rt AN La

, ; u ;
S) LLe vb u woz 2 Nb
(rg ta = (LL DB) > ==(5) i;
1

ad! H
(a) Sa) |

hvilka gälla för positiva valörer af x, £,, L,, etc.,
exponenterna må nu vara hvilka (reela) som helst,
i sjelfva verket allesamman gälla för hvilka el
eller imaginära valörer som helst af x, z,, LC,
etc. då exponenterna hafva helt tals numerisk va-
lör (o inclusive), men icke — annat än med vissa
förbehåll — i de händelser, då exponenterna sup-
poneras vara reela qvantiteter hvilka som helst, så-
som på sitl ställe framdeles skall närmare för-
klaras.

$ 3. Om betydelsen af tecknet A” (A en positiv
qvantitet), ehvad qvantitet än (exponenten) Y
må vara.

Sedan nu, genom det 1 föregående paragra-

fer anförda, betydelsen af tecknet x” är bestämd
för alla möjliga valörer af x med reel exponent y,
ålerstår att finna detta teckens betydelse för ima-
gimära y-valörer. Vi skola härvid gå samma väg,
som i det föregående af analysen blifvit följd

vid bestämningen af tecknets ed betydelse för
reelt y, och således först söka detsammas rätta
betydelse för det speciela fall, att x är en posi-
tiv qvantitet =4, alltså betydelsen af tecknet

143

(1) RS (u och » reela hvilka som helst)

Dervid är i första rummet nödvändigt att
bestämdt antyda, hvilka af analysens definitio-
ner och lagar här må anses såsom föregående, eller
såsom de der nu kunna åberopas såsom på för-
hand gifna grunder. För detta ändamål gör till-
fyllest att tillkännagifva, att — då de i före-
gående tvenne paragrafer afhandlade momenter af
analysens system uppenbarligen icke förutsätta an-
nat än 1:0o) läran om de 4 operationerna med re-
ela qvantiteter samt om Tals positiva rötter och
potenser (med reel exponent) och 2:0) de första
elementerna af goniometrien — vi deremot här
antaga såsom föregående delar af analysen, utom
de nyssnämnda jemte innehållet af våra $$ 1 och 2,
så väl 1:0) läran om Tals logarithmer (reela, nem-
ligen) och elementerna af läran om convergerande
serier med reela termer, — med få ord således,
en kurs motsvarande ungefär innehållet af Cap.
I—VI af Hr Cavcry's Analyse Algébrique —, der-
uti inbegripen äfven funcetionernas sinz och cosx
utveckling efter digniteterna af &x (reelt) ”, som

" Som bekant är, uppskjuter Hr CAuvcHY deductionen häraf
ända till läran om serier med imaginära termer och de-
ras summering. Vore sådant uppskof nödvändigt, så
skulle man ock vara nödsakad att med Hr CAUCHY upp-

skjuta definieringen af tecknens x7 och Log (x) allmänna

betydelse, äfvensom discussionen af dessa functioners egen-
skaper, till dess de delar af analysen, som i ofvannämnde
verk efter pag. 289 i Cap. IX $ 2 förekomma, och så-
leåes äfven hela det dervid förutsatta Cap. VIII, blifvit
föredragna. — Men nu låter deductionen af functioner-
nas sinx och cosx' utveckling för reelt x ganska väl
verkställa sig på grund af problemets pag. 114 i samma
verks Cap. V solution; och derföre subsumera vi ock
detta ämne under de i detsammas Cap. VI upptagna delar,

141

ock 2:0) så mycket af läran om serier med ima-
ginära termer, som ungefär motsvarar samma
verks Cap. IX pag. 274—278 (ull orden »Les
premiers membres» etc.) och pag. 280—289 till or-
den »Cela posé si bon» etc. ". — Men också kunna
vi nu, på grund af dessa antecedentier, med Hr
CaucHy omedelbart statuera såsom bestämning af
tecknets (1) betydelse, att A7”, då y är en imagi-
när qvantitet, skall (ex analogia) begagnas såsom
tecken för den, äfven i det fallet, convergerande
seriens

(2) I, 7

summa, och vinna sålunda den fördelen, att
formeln

: y 4 , NA (AR (gla ;
(Man fö Lan ag

blir gällande för alla möjliga, imaginära så väl som
reela, y-valörer. Och som deraf specielt följer

, Ya JENERR y?
(3') e =1+ LS gror OLE

(e Neperska systemets bas); så gäller ock för alla
y-valörer formeln
(4) A=",

Än

" Hvad beträffar det derefter följande af $ 2 (summering :'

af åtskilliga serier med imaginära termer) och de dervid
förutsatta momenter, hvilka utgöra föremålet för det för-
utgående Cap. VIII, så är icke allenast — såsom nämn-
des — dessa delars kännedom alldeles icke nödvändig för
definiering och discussion af här ifrågavarande tecken,
utan derjemte saknas icke skäl för den opinion, att de
verkligen icke böra i analysens system förekomma förr-
än efler nyssnämnda discussions fulländning.

145
Än mer. Af de häraf följande formlernas
J
(5) SAN AEG ITA j
(6) AA AI In fITIiTIT FIn

allmängiltighet härledes, på grund af funcetioner-
nas sinz och cosz developpering för reelt z, det

välbekanta uttrycket för AT” under finit form,
nemligen

(7) NS e"(cosv+isi ny),

(8) AT? A[cos(mlAY+isin(vl AY];
hvaraf vidare följer, att, hvilka Tal än ÅA, A,.....Å
må betyda, städse

(9) AVALATS AT-är =(AAA..A,) >
Slutligen, alldenstund [enligt (7)]

n!?

sla Ås vi
(10) COSv+1S10y är —=e ,

är tydligt, att man, i stället för definitionsform-
len (3) och dess corollarier i föregående $, kan
begagna dessa kortare:

(11) ar
(12) (=A)"=A" ENT,
(12') (pyret

$ 4. Om de analytiska qvantiteternas naturliga log-
arithmer och de vigtigaste egenskaperna hos
principal-potenser med reel exponent.

1. Till fortsättning af det ämne, som ut-
gjorde föremålet för mnästföregående $, skola vi
till en början upplösa följande

EK. V. Akad. Handl. 1852. 10

146
Problem.

Ått finna alla de qvantiteter z, som satisfiera
eqvationen
(1) e =a+Dbi, (a och b reela qvant.).
Upplösn. Hvarje sådan qvantitet (om den
finnes) måste vara af formen u-+vi (u och v reela)
och, enligt problemets lydelse,

utvi al Uu sie :
e » d. ä. e (cosv+isinv)=a+bi,

eller, med andra ord,

Uu U

e cosv=a, e sinv=,
således

Uu IEI TA
(2) e =Vär+b=r"r, u=l(r);
och för öfrigt

reosv=a, rsinv—b,

hvaraf inses, att, om t utmärker ett, hvilket som
helst man behagat välja, ibland argumenterna för
a+bi,

(3) v måste vara af formen t+2k7,
och således
z af formen lr)+(t+2kz)i.

Häraf inses omedelbart, att, när den fram-
ställda qvantiteten a+bi är =0, ingen (ändlig) qvan-
titel finnes, som satisfierar eqvationen (1), och vi-
dare, genom direkt verificering, att + hvarje annat
fall, enhvar af de qvantiteter, som innefattas i
formeln

(4) z=lr)+(t+2kz)i, (k belt tal eller 0),

satisfierar eqvationen (1). — Och dermed är det
framställda problemet solveradt.

147

Antager man nu för enhvar af de qvanti-
teter 3, som satisfiera eqvationen (1), benämnin-
gen naturlig logarithm, eller äfven e-logarithm, för
a+bi: och om man med I((a+bi)) kortligen beteck-
nar det allmänna uttryck, som 1 sig innefattar
dem alla; så, och om a+bi (icke =0) kortligen
utmärkes med £zx, erhållas alltså formlerna:

(5) — U(z))=lr)+(i+2kz)h=lUr)+tti+l((1))=0((r)+ti,
(6) I(1))=+-2kzi, således alla imaginära utom
en =0, svarande mot k=0,

(7) IU(-1))=7i+lU((1))=—-z7i+U(1))=-(2k+1)zi, alla
imaginära,
och derjemte, enligt (5), lagen: För att erhålla en
qvantitets alla naturliga logarithmer, behöfver man

allenast till någon ibland dem — hvilken man beha-
gar — addera successivt enhetens alla naturliga log-
arithmer.

2. Om qvantiteters principala e-logarithmer. —
Om man, analogt med hvad förut skett för qvan-
titeters potenser, vill med det enkla tecknet !(x)
eller Iz, och med benämningen principala e-loga-
rithmen för x, utmärka någon viss ibland de före-
nämnda; så föranledes man, utan all tvetydighet,
af det i analysens föregående delar statuerade att
antaga såsom
Definition. Hvilken qvantitet än x må vara (an-
nan än 0), är städse
(8) Ug)=l(r)+T71,
neml. r modylen,
och T det numeriskt minsta
ibland argumenterna för
z (således begränsadt af
Ar
I sjelfva verket icke allenast öfverensstämmer
denna definition med det för naturliga logarith-

148

mer förut statuerade, alldenstund formeln (8) är
en identitet för reela och positiva x-valörer, utan
den medför äfven den väsendtliga fördelen, att
derigenom den för positiva -valörer gällande
formeln :

(9) EDER (« en reel qvant. hvilken som helst),
blir allmängiltig för hvilka reela eller imaginära
z-valörer som helst, alldenstund, enligt (8) och
formeln (5) i föregående $,
TER ER RS ee enligt (11) i föreg. $.
Det är tydligt, att man genom denna defi-
nition tillerkänt tecknet l(x) en enda finit och
determinerad valör för hvarje särskild 2-valör,
som icke är en negativ qvantitet, men för! denna
händelse (x=-—-A) tillerkänt detsamma två sär-
skilda valörer, nemligen
(10) IA) +,
och sålunda" 1 sjelfva verket angående ex-
pressionen l—A) uttalat den sats, att denna
expression är capabel af två särskilda valörer,
nemligen de båda (10), och att ibland dessa be-
stämdt den öfra eller bestämdt den nedra är att
anse som valör af !U-A4) i hvarje kalkyl, der
denna expression förekommer såsom limes för en
imaginär qvantitet af formen lU—A+bi) med in-
debut mot o convergerande b, alltefter som denna
convergering mot o sker från positiva eller ne-
gativa hållet.
Så är t. ex., enligt denna definition, !(—1)
capabel af de tvenne valörerna
(10') +71,

" Jemf. raisonnementet omedelbart efter expressionen (20)

i $ 1.

149

och i hvarje kalkyl, der expressionen l-—1) före-
kommer såsom limes för en imaginär qvantitet
af formen l(—-1+bi) med indefinit mot O conver-
gerande b, är

(11) U-1)=>+71, allteftersom nämnda conver-
gering mot O sker från po-
siliva eller neg. hållet;

hvaraf för öfrigt inses, att man öfverallt, der

—A4) förekommer, kan sätta i stället

(A)+IU(—1).
Af samma definition följer ock omedeibart,
att, om B utmärker numeriska valören af b,

(12) i(bi) är =UB)+ Sö allteftersom b är
positivl eller neg.

och, i allmänhet, att conjugatqvantiteters principala
e- är ithmer sjelfva äro conjugatqvantiteter.

De egenskaper, som tillkomma positiva qvan-

titeters x, Z,, Z,,:-:x, reela e-logarithmer, och
som innefattas i formlerna
Uz)+lUz,)+----+lUz,)=lUxz,--- >),

Hae)
lg" )=nl(w), (a reel qvantitet),
gälla icke obetingadt, då man med x, £,,:>&,
menar qvantiteter hvilka som helst. I detta afse-
ende märkas följande momenter:
1:0)

Formeln

(14) Uxz)+lUz)+-:-:-+Uz,)=ULz, >>> 2)

Rn n/

" Hvarvid naturligtvis förutsättes, att de qvantiteter, hvilkas
logarithmer omtalas, icke äro =0.

150

gäller, åtminstone, då så väl de numeriskt minsta ar-
gumenterna för L, By, LC, hvart för sig som ock för
deras summa är numeriskt <7.
Ty enligt (8) är förra membrum
=l(rr, >> 1 )+(T+T + +T,)ö
då r, r,..--r, utmärka modylerna, samt 7, Tj,:---T,

de numeriskt minsta argumenterna för &, D,----Z,;

och det sednare membrum =l(rr,----r )+Ti,
då 7 utmärker det numeriskt minsta ibland ar-
gumenterna för producten (xz,----2,), d. ä. ibland
de bågar, som innefattas 1 formeln
(T+T, +: +T7,)+2k7,
och således sjelfva T+Tt,++:--+T,, så ofta som
denna summa så väl som enhvar af dess termer
är numeriskt <F7.
ASSR

Specielt följer häraf, att formeln
(14') Ux)+l(x,)=lz,)
gäller, ibland annat, då reela delarne af x och x,
äro positwa [alldenstund i det fallet både 7 och Tr;
hafva positiv cosinus och således äro numer. SN

ja, så ofta som den ena af dessa reela delar är po-
sitiv, och den andra icke negativ.

Aro x och Iz, conjugatqvantiteter (då således
T+7, är =0; så är tydligen alltid

(15) IUz)+Uz)=Uzc)=Ur)=2(r))

då r är deras gemensamma modyl.
2:0)

Formeln
(16) U2)—IUz)=1()
gäller, åtminstone, då så väl de numeriskt minsta

argumenterna Ör Ab Odo då hvart för sig som ock
för deras skillnad är AROS <T7.

151
Ty i det fallet är tydligen det numeriskt

. . PR T .
minsta ibland argumenterna för qvoten —” sjelft
|

numer. <z7, och således, enligt 1:0) här ofvan,

lax)=Uz)+(5).

1
T. ex. 1) då reela delarne af x och x, äro positwa,
ja, så ofta som den ena är positiv, och den andra icke

negativ; — och
2) Den speciela formeln

1
(17) =)=-l(2)
gäller för hvarje x-valör, som icke är en negativ
qvantitet.
Äro & och &, conjugatqvantiteter; så är, om de-
ras reela del är positiv,
(18) Ux)—UZ,)=1(2)=27i, då 7 är det nume-
så riskt minsta ar-
Sam. för &,
men, om den är negativ,
(18') I(x)—Uz)=(E)+27i, allteftersom &x har
så positiv eller neg.
GOGLL MÖT de
" Nemligen (i detta fall) z—7,, då & och z, utmärka de
numer. minsta argumenterna för x och x,.
"+ Ty då & är =re", z,=re "', är ju Uz)=Ur) +vi,
lUx)=Ur)—Ttis
således
Ux)—lUx,)=27i, och UEJ=007")=
1

Ae så vå
=27t, då 7 är numer. SS
5 EEVITE z DN
men =(21—2)i, då z är num. > TT och positivt,

MÅ egna z
och =(2r +2zr)i, då v är num. >= och negat.

152
3:0)

Formeln

(19) Ua")= la)
gäller för hvarje reel valör af pu, åtminstone så ofta
som put (då tT utmärker det numeriskt minsta argu-
mentet för x) är numeriskt <=.

Ty, om > är modylen för x och således

2S
=

är, enligt (8),
Ue")=UUr")+Ti,

då 7 utmärker det numeriskt minsta ibland ar-
Lv EN å
gumenterna för Zz", d. ä. ibland de bågar, som
innefattas i expressionen

put +2k7,

och således, i närvarande fall (ut numer. <=),
sjelfva ur.

Och som städse
ull) AES ul(r)+reTi,
så är sanningen af vår sats härmed ådagalagd.

J. I sammanhang med det nu om princi-
pal-logarithmer anförda, märka vi slutligen an-
gående de genom formlerna (8) i slutet af $ 2
antydda egenskaper hos principal-potenser med
reel exponent, att man för att få veta, i hvilka
händelser dessa formler gälla (för reela exponent-
valörer hvilka som helst), endast behöfver trans-
formera dem efter den allmängiltiga formeln (9)
här ofvan och derefter tillse, i hvilka händelser
de sålunda erhållna nya formlerna gälla. Saå-
lunda finner man,

153
1:0) att formeln
(20) ös TAR TR
äfvensom formeln

då

21 ENE färg
(21) =
och således äfven den speciela

1 å
Ja ==",
(21' +=

gälla (för reela exponent-valörer hvilkasomhelst), ehvad
qvantitet än x må vara "; och
2:0) ait formlerna

(ao. ag = SB

(ER) 20 é. och (specielt) — CNG
| (a =p

gälla (för reela exponentvalörer hvilkasomhelst) i sam-
ma händelser som, respective, formlerna

Ux)+lUz,)+:--+lUx,)=lUDe, >>> z,),
(23) Ux)—LlU2,) ==) » och (spectelt) ((Z)=-U(v),
U(2")= ul),

och således, ibland annat, i de händelser, som i näst-
föregående art. 2 under mom. 1:0), 2:0) och 3:0) blif-

vit omnämnda.

" Se dock, angående 9”, noten under texten i början af $. 2.

154

$ 5. Om functionen Xx” 4 allmänhet.

På grund af det hittills anförda, är nu lätt
att finna rätla betydelsen af tecknet

(1) (a+bö) kortligen z”,

i sin fulla allmänlighet ". Som nemligen i det
föregående funnet är, att formeln

A I

gäller, 1:0) då exponenten y är en reel qvantitet,
för hvarje så väl reel som imaginär zx-valör och
2:0) äfven, ehvad qvantitet än exponenten y må
vara, för positiva c-valörer; så ledes man deraf
otvunget att till allmän definition för tecknets ä” be-
tydelse antaga just denna formel (2) eller, fullstän-
digare,

sUTVi ilr —-VT + (VI LT): Ti
(2') (a+bi) + Sö 7 +( ar Rek ;

nemligen r modylen för x, och 7 det numeriskt minsta
ibland argumenterna för x(=a+bi). Och har man
sålunda tydligen tillerkänt tecknet x”, ehvad
qvantitet än exponenten y må vara, en enda fi-
nit och determinerad valör för hvarje särskild z-
valör utom för den händelsen, att x är en ne-
ativ qvantitet (=—A) och på samma gång y icke
reel och af helt tals numer. valör eller =0, och för
denna händelse genom formeln

: U--A
(3) (—-AY =" )
1 sjelfva verket uttalat den sats, att expressionen
(=AY är capabel af två särskilda valörer
" Hvarvid naturligtvis en med den i noten under texten i

början af $ 2 upptagna, tecknet 0” beträffande, alldeles

analog anmärkning för det allmänna tecknet 07 är att göra.

155

+ ysti
(4) Are 3
och att ibland dessa bestämdt den öfra eller be-
stämdt den munedra är att anse som valör af
(AY! i hvarje kalkyl, der denna expression före-
kommer såsom limes för en imaginär qvantilet

UU . .

af formen (—A+bi) med indefinit mot o conver-

gerande b, allteftersom denna convergering mot
o sker från positiva eller negativa hållet.

Så är t. ex. genom den speciela formeln

; 2 yl(—1)
(3') (-1Y=0
den sats uttryckt, att i hvarje händelse, då y
icke är en reel qvantitet af helt tals numer. va-

- . . . Y a
lör (o inclusive), expressionen (SÖ är capabel
af de tvenne valörerna

+yni
(4 Sj
och att i hvarje kalkyl, der denna expression
(—1)" förekommer såsom limes för en imaginär
. nm CC / . .

qvantitet af formen (=1+bi) med indefinit mot
o convergerande b,

: +Fyni Fr
(5) CN är =e"""", allteftersom nämnda con-

vergering mot o sker från
positiva eller neg. hållet;
hvaraf för öfrigt inses, atl man öfverallt, der
Oo 2 ,
K/ FA år . - K/ (/
(AY förekommer, kan sätta i stället ANA
Af förestående definition följer specielt, att,
om B utmärker numer. valören af b, städse

via
) E Ub) — yllB+—i
(6) (bi)” EEE T3) allteftersom b är po-
sitivt eller neg.
och följaktligen

156

i utvi ulB HE + (viB + EN:
. t -—— Vv m— 2
= 2 2
(6') | (Bi) e

I —vi IDE SR Qui 5):
(BYT =72 2 / ; således conju-
: gatqvantiteter,
ja, man finner af formeln (2') utan SR om

man nu till hvarje expression af formen x” ut-
sträcker benämningen »principala y-potensen af 0,
sanningen af den satsen, att conjugatqvantiteters
principalpotenser, då exponenterna äro conjugatqvan-
titeter, äro — likasom då exponenterna äro reela och
lika — sjelfva conjugatqvantiteter.

Dessutom följer af definitionsformeln (2), att
man, för att utröna, 1 hvilka händelser form-
lerna (20)—(221 i föregående $ gälla för expo-
nent-valörer hvilkasomhelst, imaginära så. väl
som reela, endast behöfver transformera dem ef-
ter nyssnämnda definitionsformel och derefter
tillse, i hvilka händelser de sålunda erhållna nya
formlerna gälla. Sålunda finner man,

1:o) att formeln

(7) rr a Ne
äfvensom formeln
Kå 4-4
(8) Kn ge dc
z71

och således äfven den speciela

(8' EN

gälla (för FTIR Bie hvilkasomhelst), ehvad qvan-
titet än xx må vara ;

” Se dock, angående o7, noten under texten här näst förut.

157
2:0) att formlerna

IDNY IE y
4 rt RR Lt RER: 2

y y 1 1 Ny
= =(2) , och (specielt) —=(—)
dd en y z

Ti To

gälla (för exponentvalörer hvilkasomhelst) i samma
händelser som, respective, formlerna

(9)

Ux)+lUz,)+-:-+lU2,)=Uz,-- >>),
Ix)-Uz,)=1(=), och specielt (-)=-Ux),

och således, enligt föregående $ art. 3, att giltig-
heten af dessa formler (9) är lika allmän för wmagi-
nära som för reela exponentvalörer; samt

3:o) att formeln

(10) (NY =

gäller (för exponentvalörer hvilkasomhelst) i samma
händelser som formeln

(11) Ur”) =yl2);
om hvilken sistnämnde formel vid detta tillfälle
må anmärkas, att den gäller för hvarje y-valör
(=u+vi), åtminstone så ofta som

ut+vl(r) är numeriskt <T,

(neml. 7 det numeriskt minsta argumentet för x,
hvars modyl är >), alldenstund å ena sidan

a är SUM re (eb (0 pater (

kortligen),

och således, enligt formeln (8) i föregående S$,

Ux”)=UR)H+Ti=pl(r)—vt+Ti,

158

då T utmärker det numeriskt minsta bland ar-

gumenterna för 2”, d. ä. ibland de bågar, som
innefattas i expressionen

ut+vl(r)+2ko,
följaktligen, i närvarande fall, sjelfva uTt+vl(r); —
och, å andra sidan,

yl(x) är =ul(r)—v7+(ut+vlryY.

$ 6. Om functionen Log (2) 2 allmänhet.
1. Till en början skola vi upplösa följande
Problem.

: Ått finna alla; de qvantiteter z, som satisfiera
eéqvationen

(1) p =a+bi=2 (kortligen),
nemligen a, b, B uppgifna qvantiteter, deribland de
två första äro reela och den tredje eller p icke är =o0.

Upplösn. Hvarje sådan qvantitet (om den
finnes) måste, enligt föregående $, satisfiera eqva-
LUonen

(2) SNR ;

hvaraf omedelbart inses, att, då x är =0, ingen
(ändlig) qgqvantitet = finnes, som satisfierar den fram-
ställda eéqvationen.

Och som vidare, då x icke är =0, éqvatio-
nen (2), enligt $ 4, endast kan satisfieras af så-
dana z-valörer, att zl(8) är naturlig logarithm för
xc; så inses deraf, 1:0) att, då 8 är =1, den fram-
ställda eqvationen endast kan satisfieras i det
speciela fall, att äfven x är =1, och då verkligen
satlisfieras af hvilken z-valör som helst, samt 2:0)

159

att, då p icke är =1, vår eqvation salisfieras af
hvarje 1 sednare membrum af formeln

(3) rr
(6)
innefattad qvantitet. — Och dermed är det fram-
ställda problemet solveradt.
Antager man nu — [analogt med hvad i
det föregående skedde för det fallet, att basen B
var =e] — för enhvar af de qvantiteter z, som
satisfiera eqvationen (1) benämningen f-logarithm,
eller logarithm i det system, hvars bas är B, för «,
och om man med Log ((c))" eller, då någon för-
villelse icke är att befara af bas-namnets ute-
lemnande, helt enkelt med Log((z)) kortligen be-
tecknar det allmänna uttryck, som i sig innefat-
tar dem alla; så erhålles, under supposition att
z icke är =o, och att basen B hvarken är OQO eller
1, formeln
/ IU(z))
(4) Log ((s)="2,
hvaraf, till följe af de sista orden i art. 1 af $
4, inses, att en qvantitets alla p-logarithmer kunna
erhållas derigenom, att man till någon ibland dem —

hvilken man behagar utvälja — adderar
Ö 2 RONNE rna
(5) Log. ((1))= B =I UB v

d. ä. successivt enhetens alla g-logarithmer.

För öfrigt, om r utmärker modylen för xx,
och t ett — hvilket som helst — ibland argu-
menterna för x, gifver formeln (4), på grund af

formeln (5) i $ 4,

" Tecknet Log ((2)) är således likabetydande med det förut

begagnade l((x), — hvarmed ock efterföljande formel (4)
öfverensstämmer.

160
(£') Log (2) =Log (()+ 2;
och specielt
(6) Log ((-1))=Log ((1))+ 7 i=Log ((1))— 5 i=+ SE
pg ög B 8
2. Om qvantiteters principal-logarithmer. — Om
man, analogt med hvad förut skett för qvanti-

teters naturliga logarithmer, vill med det enkla
tecknet Log (2) eller Log(z) och med benämnin-

gen prwcipala B-logarithmen för & utmärka någon
viss ibland de förenämnda; så föranledes man af
det föregående otvunget att dertill antaga den, som
enligt formeln (4) motsvarar principala e-log-
arithmen, och således att statuera följande
Definition. Hvilken qvantitet än x må vara (an-
nan än 0), är städse, åtminstone då B hvarken är O
eller 1,
2)
(7) Log (2)= 12 =Log (r)+ = 4
då T utmär Vs det numer.
minsta arg. för &x.
Genom denna definition, 1 förening med
den i $ 4 gilna definitionen för l(x), är nu tyd-
ligen en enda finit och determinerad valör till-
erkänd tecknet Log (2c) för hvarje särskildt sy-

stem af x- och 8-valörer ”", då ingendera är en
negativ qvantitet; hvaremot i de händelser, då
någondera af x och 8 eller ock hvardera är en
negativ qvantitet, tecknet Log (2) enligt densamma

är

"Tecknet Log (z) är således likabetydande med teck-
net l(x).

”" Vi förutsätta allt framgent, att x icke är =0, och £
hvarken 0 eller 1.

161

är susceptibelt af två eller flere särskilda valö-
rer, men ibland hvilka likväl i hvarje kalkyl,
der den ena af z och £8 eller ock hvardera är
en negativ qvantlitet, men förekommer såsom li-
mes för en imaginär qvantitel med indefinit mot
0) convergerande coéffieient för i, bestämdt en
enda är att då anse som expressionens rälta Vva-
lör, och densamma lätt funnen enligt förevarande
definition i förening med den för Iz) förut gifna.
— Så utvisar t. ex. den speciela formeln
U—1)

7 Lo ENE
1:o0) att i hvarje händelse, då basen 8 icke är en
negativ qvantitet, expressionen Log (—1) är Ca-
pabel af de tvenne valörerna

20 fa
(8) FINA

IB
och att i hvarje kalkyl, der denna expression

förekommer såsom limes för en imaginär qvan-
titet af formen Log (—1+0:) med indefinit mol o

convergerande b,

(7”) Log, (—1) är =+= 1, allteftersom denna con-
vergering mot o sker
från positiva eller nega-
tiva hållet;

och 2:0) att i hvarje händelse, då äfven basen

är en negativ qvantitet (=—B), expressionen

Log ,(—!1) är capabel af de, i allmänhet, fyra

särskilda valörerna

+Tni
(9) UB)kFni”

KE. V. Akad. Handl. 1852. 11

162

men hvilka reducera sig till blott två, nemligen

+1, för Log eg 1), och bestämdt till den enda

+1 eller till den enda —1, då Log (=) före-
kommer såsom limes för en expression af formen

—1+01)

POST |

med indefinit mot o convergerande b och b,,

allteftersom dessa b och b, äro qvantiteter af
samma eller motsatta tecken.
Vidare följer af definitionen (7), 1:0) spe-

cielt att, om B utmärker numer. valören af b,

UB)+ = i
Fd Nero b är po-
sitivt eller neg.
och att således principal- -logarithmerna för Bi och
— Bi, tagna vare sig i ett logarithm- -systém hvil-
Ketsonihelst med positiv bas eller i två särskilda
systemer, hvilkas baser äro conjucitgi Li
sjelfva äro conjugatqvantiteter; och 2:0) i allmän-
het, att hvarje par conjugatqvantiteter hafva conju-
gatqvantileter I till principal- logarithmer vare sig + ett
system hvilketsomhelst med positiv bas eller i två sär-
skilda systemer, hvilkas baser äro conjugatqvantiteter.
Och hvad beträffar öfriga egenskaper hos
principal-logarithmer 1 ett system hvilketsom-
helst, så är af samma definition (7) tydligt, att
i hvarje fall, då formlerna (13) i $ 4 gälla, de-
samma med insatt Log, 1 stället för I ock äro

(10) Log (bi) är =

iltiga.

Slutligen kan ock frågan, »när en uppgifven
qvantitets principal-logarithm är reel», besvaras af
definitionsformeln (7), hvilken (då R utmärker
basens modyl, och T dess numeriskt minsta ar-
gument) kan sättas under formen

163

Ur) +Ti X 28 (W+T)UR — Ti)
Log (2) —UR+Ti — (RP+T2 ?

och sålunda utvisar, att principal-logarithmen för
en qvantitet x endast då är reel, när vilkoret

(11) Ti(r)=7I(R), eller r”=R",

är satisfieradt, samt att den i sådant fall är
UR).Ur)+ Te

(12) UR).UR)+ TT

T. ex. 1) Principal-logarithmen för 1 är reel och =O
i hvarje system.

2) Hvarje annat Tal har reel principal-log-
arithm endast i de systemer, hvilkas bas är
en positiv qvantitet, alldenstund, då 7 är
=0, formeln (11) icke satisfieras genom
någon annan T-valör än T=0 (då lI(r)
icke är =0).

3) Tvärtom har negativ eller imaginär qvan-
titet icke 1 något system med positiv bas
reel principal-logarithm, alldenstund, då
Föxrcke är —=0, formeln. (11) icke kan
satisheras af T=0.

4) Imaginär qvantitet har reel principal-log-
arithm 1 hvarje system, hvars bass R och
T satisfera éqvationen

1 1

(11') = eller R'=r".

ÖRTER

" Nemligen nämnaren (=I1[) finit och icke =0, allden-
stund basen fortfarande supponeras vara hvarken 1
eller 0:

—>233 O€€e——

GÅ ; li; Sö ME
+ BI ENS a
NAD såpan DIG
ae i UROTSA SO RR a

ssh 5
; IK Har LG

Om det Cavcnay'ska kriteriet på de fall, då
functioner af en variabel låta utveckla sig i
serie, fortgående efter de stigande digni-

teterna af variabeln;

E. G. BJÖRLING.

Inlemnad den 1 September 18352.

; fr Ur

kärl saba Rö

Fläöd första af de år 1850 utkomna »Mathema-
tische Abhandlungen» af D:r O. ScHrömircH, och un-
der rubriken »Uber das Theorem von Maclaurin», har
författaren, efter att till en början hafva ut-
tryckt sin med så mången annan gemensamma
öfvertygelse om otillräckligheten af det bekanta,
ofvan antydda CauvcHy'ska kriteriet, såsom det der
låter möjligheten af en functions developpering
i serie af förenämnda beskaffenhet afgöras af en-
dast functionens och dess A:sta derivatas continuer-
lighet, slutligen kommit till följande resultat:

»Man suche diejenigen (reellen oder com-
lexen) Werthe von & auf, för welche die Funk-
tionen f(x), f(x). fc)... diskontinuirlich wer-
den, und nenne Zz, Häsjemige unter den so er-
haltenen Argumenten, welches den absolut klein-
sten Modulus hat; die Gleichung

[(z)=/(0)+ Porr etc

gilt än fär alle z, deren Modulus weniger als
der Modulus von x, beträgt»; hvarefter han til-
lägger: »Uber die so gesteckten Gränzen hinaus
gilt das Theorem von Maclaurin nicht, weil
dann alle die Sätze, auf denen die Ableitung
derselben beruhte, ihre Gältigkeit verlieren».
Utan att vilja upptaga något rum med gransk-
ning af det sistnämnda påståendet säibör die so
gesteckten — — — micht» och af det något be-
synnerliga uti alt såsom grund för detsammas

168

giltighet anföra: »wedl dann alle die Sätze — —
— verlieren», uppenbarligen en följd af något för-
hastande, kan jag icke underlåta att på förhand
här uttala den anmärkningen, att vilkoret om de
högre derivatornas continuerlighet, annat än 1
granskapet af x=0, såsom oundgängligt för of-
vanstående formels giltighet, synts mig nog hårdt
och derföre äfven något misstänkt. En noggran-
nare undersökning af ämnet har bragt mig till
öfvertygelse om denna anmärknings befogenhet,
åtminstone så vidt den rör derivatorna ofvanom
den 2:dra. Och då 1 sjelfva verket hufvudfrå-
gan — frågan om de gränser, mellan hvilka en
uppgifven function med all säkerhet låter ut-
veckla sig i bemälta serieform —- är en af ve-
tenskapens vigtigaste, men deductionen af dess
svar, ja ull och med sjelfva svaret, sådant det
hittills blifvit gifvet”, icke synts mig rätt till-

" I detta afseende torde följande anteckningar rörande Hr
CAUCHY'S åtgöranden i saken icke sakna sitt intresse. —
Det var i en Mémoire af år 1831, lithografierad i Tu-
rin 1832, som Hr CaAuCHY för första gången offentlig-
gjorde det kriterium, hvarom här är fråga, på de fall,
i hvilka functioner af en variabel låta utveckla sig i
serier. Der hette det (se t. ex. LIOUVILLE'S Journ.
T. XI, pag. 313): »La fonction sera développable en une
série convergente ordonnée suivant les puissances ascen-
dantes de x, si le module de la variable réelle ou ima-
ginaire Xx conserve une valeur inférieure å celle pour
laquelle la fonetion f(x) cesse d'étre finie et continue».
Men några år sednare yttrar han i en »Note sur Uinte-
gration des eéquations differentielles des mouvements
planetaires», införd i hans Ezxerc. d'anal. et de phys.
matheém. T. I (tr. 1840), på sid. 29: »Je me bornerai
— — — å donner l'gnoncé precis, et la démonstration
d'un theoreme fondamental» — — —, omedelbart hvar-
efter detta theorem énonceras sålunda: »x' désignant une
variable réelle ou imaginaire, une fonction réelle ou
imaginaire de x sera déyveloppable en une série conver-

169

fredsställande; har jag trott mig böra offentlig-
göra efterföljande försök att åstadkomma ett fullt

gente ordonnée suivant les puissances ascend. de x, tant
que le module de Xx conservera une valeur inférieure å
la plus petite de celles pour lesquelles la fonction ou
sa dérivée cesse d'étre finie et continue», och derefter
bevisas. Sedan han mot slutet af denna »Note» anfört
några speciela functioner såsom exempel, yttrar han i
de sista raderna: »Nous remarquerons en finissant que
les foncetions ci-dessus prises pour exemples, et leurs
dérivées du premier ordre, deviennent toujours infinies
ou discontinues pour Jes mémes valeurs du module de
la var. indépendante. Si I'on était assuré qu'il en fåt tou-
jours ainsi, on pourrait, dans le théoreme énoncé, se
dispenser de parler de la fonction dérivée; mais, comme
on n'a point å cet égard une certitude suffisante, il est
plus rigoureux d'énoncer le théoreéme dans les termes
dont nous nous sommes servis plus haut». Samma
åsigt vidhåller Hr CAucHY sedermera i ett uti T. IT (tr.
1841) af hans Exercises infördt aftryck af hans före-
nämnde i Turin lithografierade mémoire, såsom man
finner af en not under texten på sid. 50, deruti ut-
tryckligen tillkännagifves, att han — af det skäl, som i
slutet af hans »Note» i T. I af Exerciserna blifvit an-
gifvet — i detta aftryck infört den förändring af origi-
nalet, att vilkoret om derivatans continuerlighet blifvit
tillagdt. Alven i Comptes rendus för år 1844 sid. 118
återfinner man samma åsigt uttalad af Hr C. i hans
»Méem. sur les fonctions continues». — Men åter nå-
gon tid derefter, sedan han, till följe af Hr LAMARLE'S i
T. XI al LiovVviLLE'S Journ. (tr. 1846) införda »Note
sur le thégor. de M:r CaucuY relatif au développ. des
fonetions en series», funnit för godt att i samma T. XI
låta införa en »Note sur le développ. des fonctions»
etce., går han deruti tillbaka till sin ursprungliga sats,
försvarar den och yttrar derefter mot slutet: »En ré-
produisant, dans les Exerc. d'analyse, le théoréme sur
la convergence du développ. de f(x) en série — — —,
Jai mentionné, comme condition de convergence, non
seulement la continuité de f(x), comme je P'avait fait en
1832, mais encore la continuité de f(x). Toutefois,
une remarque de M. LIouvILLE ayant ramené mon at-

tillförlitligt svar, deduceradt (såsom mig synes)
på ett sätt, som icke lemnar några dubier öfriga.

tention sur cet objet, m'a engagé å l'examiner de nou-
veau dans un mém. sur quelques propositions fonda-
mentales du calcul des résidus et sur la théorie des in-
tégrales singuligres. (Voir les Comptes rendus des sé-
ances de VAcad. des Sciences, séance du 16 Dec. 1844).
On trouve, en effet, dans ce mém. le passage suivant:
”Fobserverai que — — — Ce principe unique suffit
pour montrer que, dans le theor.relatif au développe-
ment des fonctions en series, on pourrait å la rigueur
se passer de la considération des fonctions derivees.
Il en résulte donc, conformément å Vobservation ju-
dicieuse que M. LiouUViLLE me faisavt dernierement å
cet égard, quwentre les deux énoncés du theoreme
donnés dans mon Mém. de 1851, et dans mes Exer-
cises d'Analyse, il semblerait convenable de choisir
le premier. Toutefois, lorsquw'il s'agit du développe-
ment des fonctions en séries, la considération des fonc-
tions dérivées me parait ne devoir pas étre entiere-
ment abandonnée, attendu que trés-souvent, comme je
Pai dit ailleurs, cette considération est précisément celle
qui sert å déterminer les modules des séries”. Evidem-
ment, M. LAMARLE n'a point connu ce passage, puisqu/il
ne le cite point, quoiqu'il réproduise la remarque, qu'on
peut omettre la condition de continuité en ce qui con-
cerne la dérivée». — Och ändock har Hr CAUCHY
nu slutligen vändt tillbaka till sitt Derivat-vilkor, så-
som man första gången finner al Comptes rendus för
1851, séancen den 10 Febr., der han uti ett föredrag
»Sur les fonctions de variables imaginaires» yttrar:
»Ces définitions étant adoptées, et u étant une fonction
queleonque de la var. imag. z, le rapport différentiel de
u å z dépendra, en général, non-seulement des variables
réelles x et y», (nemligen z=X+yt), — — — »mais
encore du rapport différentiel de y å £, — — — Les
principes que je viens dexposer confirment ce que
ja dit ailleurs sur la nécessité de mentionner la de-
rivée d'une fonction de z, dans le théoreme qui in-
dique les conditions dans lesquelles cette fonction peut
étre développée en une serie ordonnee swivant les puis-
sances ascendantes de Zz». — — — Och att han der-

171

Det säger sig sjelft, att härvid blifvit nöd-
vändigt att gå tillbaka till vissa af den högre
analysens grundbegrepp, i hvilkas uppfattning
man ännu icke synes hafva blifvit allmänt ense,
och till vissa satser, om hvilkas sanning såsom
mer eller mindre allmängiltig man i allmänhet
synes något tveksam. Det var, menar jag, nöd-
vändigt, att jag på förhand — och innan sjelfva
hufvudfrågan företoges — uttalade min uppfattning
af dessa grundbegrepp och af dessa satsers all-
mängiltighetsgrad, för att icke allenast den grund,
hvarpå jag byggt, skulle vara behörigen känd,
utan ock hvarje missförstånd af det slutliga re-
sultatets ordalydelse vara förekommet. Det är
dessa grundbegrepp och satser, som utgöra före-
målet för de tvenne första paragraferna af denna
uppsats; i den tredje är sjelfva hufvudfrågan be-
handlad.

SS 1 Om functioner af en reel variabel.

1. Om Fx) kortligen utmärker ett analy-
tiskt uttryck, hvari &x (en reel variabel) ingår,
alltså en function af x, och x, en speciel x-valör;
så innebär talesättet »F(x,) har en enda finit va-
lör», äfvensom det dermed equivalenta »F(x) har
för x=2X, en enda finit valör», att åtminstone ett af
de tu eger rum, nemligen antingen att F(x,)

efter vidblifvit åsigten om derivat-vilkorets nödvändighet,
finner man af hans föredrag i séancerna d. 17 och 25
Febr., d. 17 och 24 Mars samt d. 7 April samma år,
och — om möjligt — ännu tydligare af hans föredrag
i séancerna d. 19 Jan., d. 25 Febr. och d. 1 Mars in=
nevarande år.

172

— [d. v. s. F(z) efter insältning af x, deruti i
stället för x] — omedelbart utgör en finit och
determinerad qvantitet, " eller ock att F(z.+A),
vid indefinit mot O convergerande positiva så väl
som negativa A-valörer hvilkasomhelst, sjelf con-
vergerar indefinit mot en och samma finita och
determinerade qvantitet.

T. ex. Functionen Arcsing har för c=1, äfven-
som för Zz=-—1, en enda finit valör, nem-

ligen respective = och —=L.
) Pp 2 2

r—

Och fanetionen

"(a en positiv qvant.)

: tad 5 q A

kortligen F(2), har för 2=a en enda finit

2 1 Så KG Sr GO

valör =» alldenstund, för positiva så väl
Va

som negativa A-valörer,

å 1
lim F(a+0)= ve
(d=0) 2Va
2. Om functioners continwtet. — En function

F(2x) af en reel variabel säges »vara continuerlig för
x=X)», då

F(z.+5)

för hvarje särskild uppgifven, den må nu vara
numeriskt huru liten som helst, positiv så väl
som negativ A-valör, är en finit och determine-
rad qvantitet och derjemte, vid indefinit mot o
convergerande posiliva så väl som negativa A-

" Med »finit och determinerad (analytisk) qvantitet» för-
stå vi, som vanligt, hvarje analytiskt uttryck af formen
a+b (a och b reela, i den ena af qvadratrötterna ur
--1), hvars både reela del och coéfficient för i äro till
tecknet bestämda och hafva till numerisk valör hvar-
dera sitt, till fullo bestämda tal, o inclusive.

173

valörer hvilkasomhelst, sjelf convergerar inde-
finit mot en och samma finita och determine-
rade qvantitet ”.
T. ex. Enohvar af funetionerna

Pr |

(1) VE ock

är continuerlig för z=0, men icke de trenne
1
XX X a
(2) Vz - Ve? Arctg(—)
Ve

Likaså är funetionen -- continuerlig

för z=a, då a är en positiv qvantitet.

Deremot säges F(x) »vara discontinuerlig» eller
»vidkännas discontinwtet» för 2=2,, då den icke är
continuerlig för denna z-valör.

T. ex. Functionerna (2) äro discontinuerliga för
x=0.

»Continuerlig mellan tvenne gränser x=2, och
x=X>, eller »continuerlig, så länge man icke öfver-
skrider gränserna x, och X», skall F(x) sägas vara,
då, ehvad x-valör £ från och med den ena grän-
sen till och med den andra man än behagat upp-

" Att man icke rättvisligen kan — såsom t. ex. Hr SCHLÖ-
MILCH i sina »Die Reihen-Entwickelungen der Differen-
tial- und Integral-Rechnung» (Dresden, 1851) pag. 4
— utesluta den förra delen af denna definition och énon-
cera endast den sednare, derom kan ses t. ex. Hr CAU-
CHY'S »Mém. sur la continuité des fonctions, qui re-
présentent les integrales réelles ou imag. d'un syst.
d'équations differentielles», ingifven till FAcad. des Sci-
ences de Paris d. 12 Oct. 1846. (Se Comptes rendus
för året).

”"Vz har nemligen för hvarje negativ x-valör (==—yy)

tvenne särskilda valörer +iVy (se t. ex. min uppsats Om
funetionerna Lz. och Log (x), inlemnad till Kongl. Ve-

tensk. Akad. i Juni detta år).

174

gifva, F(£) har en enda finit valör, och derjemte
differensen

(3) GPA
vid indefinit mot o convergerande positiva så väl
som negativa A-valörer hvilkasomhelst — dock

att £+4, så väl som &, är begränsad af z, och
X—, sjelf convergerar indefinit mot o”.
T. ex. Functionen Arcesinz är continuerlig mel-
lan x=—-1 och x=1.
Functionen Vz är continuerlig mellan
tvenne icke-negativa &x-gränser hvilkasom-
helst.

Och funetionen

Man NI, (a positiv),

T—A

är continuerlig mellan icke-negativa x-grän-
ser hvilkasomhelst, som inom sig innefatta
x=a.

Deremot är icke, enligt denna definition,

. x . ö
funetionen Ve continuerlig mellan z=0 och
x

någon annan reel zx-valör, alldenstund den-

” Att denna definition i sjelfva verket är en i kortare form
affattad omskrifning af en annan, som till ordalydelsen är
mera öfverensstämmande med den förutgående, behöfver
här knappast nämnas. Behörigt afseende på utrymmet
förbjuder oss att ingå i någon motivering för de nu an-
förda definitionerna, de der för öfrigt till innehållet, om
ock icke till ordalydelsen, fullkomligt öfverensstämma
med de af Hr CAUuCHY antagna. Det endast torde böra
utsägas, att det är med afsigt och icke till följe af nå-
got förhastande som ibland vilkoren för att en function
af r må få sägas vara continuerlig mellan ett par x-
gränser blifvit upptaget äfven det, att functionen skall
för x= hvardera gränsen hafva en enda finit valör.

175

” he .” . .
samma för z=0 har tvenne särskilda valörer.
& 1
— Detsamma är att säga om Arctg(—)-
£ z

Anm. Af förestående definition är klart, att en
funelion af x, som för vissa x-valörer mel-
lan limites är reel och för andra imaginär,
endast med det vilkoret kan vara conlinuer-
lig mellan dem, att den för hvarje x-valör,
vid hvilken öfvergången sker ifrån reel till
imaginär valör eller tvärtom, är till coöéf-
ficienten för 1=20.

T. ex. Functionen

(2 g+Ve+(o—Va?) 1,

som är continuerlig mellan hvilka x-gränser

som helst, är reel och =2z eller imaginär

och =2zi, allteftersom x är positivt eller
negativt, och för öfvergångsvalören x=0 är
dess coöflicient för 1 =0.

Och i allmänhet är af samma definition all-
deles klart, att en function af &x icke kan vara
continuerlig mellan ett par z-gränser, utan att
dess både reela del och (då sådan finnes) coöffi-
cient för 1 äro continuerliga i afseende på x mel-
lan dem, — samt att således hvarje mellan ett
par x-gränser continuerlig function af z (den der
icke bestämdt är reel öfverallt mellan dem) kan
representeras med uttrycket
(5) A+Byu, eller o(x)+wux),
utmärkande deruti kortligen A, och o(x) functio-
nens reela del, B, och w(x) dess coöflicient för i,
hvardera reel och continuerlig i afseende på x
mellan berörde gränser.

Så är t. ex. functionen ez: continnuerlig mel-

lan hvilka 2x-gränser som helst. Dess A, el-

176

ler o(x) är =cosz, dess B, eller wu(x)=sinz,
hvardera reel och continuerlig mellan nämnde
gränser.

3. I det att vi, som vanligt (ehuru icke all-
tid tydligen utsagdt), med uttrycket »en functions
F(x) Derivata för en viss x-valör xo» förstå

(ON lm EE
4

vid indef. mot o — osagdt
lemnadt, om från positiva eller
negativa hållet -— conver ge-
rande A,

och beteckna nämnde uttryck kortligen med

(2) DF(x) 3

(=)
är tydligt, alt tU ex.
MS har den dubbla valören +1,

[z=0
och att för hvarje uppgifven z-valör (hvilka reela
eller imaginära constanter än r och s må vara)

4 ä
Di(r+sx) är =s, Di(rx)=r, D(x)=ma" » då m
är positivt och af helt tals numer. valör;

vidare att formlerna

2) Sar NA C- SG

D (s)=rs"", DU(a)=-

och

gälla (r och s såsom nyss förut), de båda öfra
åtminstone så länge 2» är positivt och så länge
z är negativt, de båda nedra för hvarje positivt
Xx; samt att formeln

D(arcsin KE (1—2) ?

gäller

177
gäller åtminstone för hvarje z-valör inom grän-
serna z=+1, eller (med andra ord) åtminstone för

1>x>—1.

Anm. Vi begagna prepositionen »inom» framför
ordet »gränser», då vi för tillfället lemna
sjelfva gränsvalörerna ur sigte och endast fä-
sta oss vid en eller flere andra, dessa gränsva-
lörer icke öfverstigande, valörer af variabeln.

Deremot är tydligen DET indeterminerad ”.
[z=0]

— Och i allmänhet är af förestående definition

klart, att Fe omöjligen kan vara en finit och

determinerad qvantitet utan att F(x) sjelf har en enda

finit valör.

Tvistefrågan, huruvida deraf, att en functions
F(2) derivata för en viss x-valör är en finit och
determinerad qvantitet, följer, att sjelfva functio-
nen måste vara continuerlig för denna x-valör,
kunna vi för det närvarande lemna ur sigte.
Men alldenstund, då CS är en finil och deter-
minerad qvant. D, tydligen (för hvarje A med
indefinit liten numer. valör) differensen

FA4)—
SE då Flo) be

: DT betyder nemligen lim
Va? (4=0)
[z=0]

tecknar Va Och som
F(4), neml. vu , är = + 1, allteftersom A är pos.
= eller neg.
och
F(o) har den dubbla valören +1;

så är tydligen D(y>) i hög grad indeterminerad.

[z=e]
K. V. Akad. Handl. 1852. 12

- ZE

Fizot A)—Fx))
(8) RUN MIN LA

evanescerar med A; så kau man med all säker-
het påstå, att om en function F(x) är contimuerlig för
T=2, och derjemte dess derivata för samma x-valör
är en finit och determinerad qvant. D, så är, för hvarje
A med indefinit liten numerisk valör,

(9) F(av+0)=F(zo)+A(D+0),

neml. ND, en med A evanescerande qvant.

4, Då man säger, att en functions F(x) deri-
vata mellan ett par gränser x=X, och T=X har den
eller den egenskapen; menar man, att ehvad Zz-
valör &, från och med den ena gränsen till och
med den andra, man än behagat uppgifva,

(10) lim ET vid indefinit mot o conver-
; gerande, vare sig, positiva el-
ler negativa A-valörer (dock
alt £+A, så väl som £, är be-
gränsad af x, och X),
har den ifrågavarande egenskapen. —- I stället för

orden »mellan ett par gränser xz, och X» begagnas
ock uttrycket: »så länge man icke öfverskrider grän-
serna Iz, och X».

Så är t. ex. (hvilka positiva qvantiteter än Å
och B må vara)

>A]DVx=1, men DV 2? =-1[0o32 >-A],
zZA] D(ZVx)= 2x, men D(zVx")= = i [03 = z 3-4]

"I sammanhang härmed kan anmärkas, att det ingalunda
vore rätt att påstå, att

179
hvaraf för öfrigt utan all förklaring inses, huru
vi — då så nödigt kan vara — vilja kortligen be-
teckna uttrycket »Derivatan mellan ett par gränser».

För att undvika all icke nödvändig vidlyf-
tighet, inskränka vi oss här till att endast citera
efterföljande, för de båda sednare paragraferna af
denna uppsats vigtiga, theoremer, hvilkas sanning
nu mera icke torde betviflas, om man ock icke
i allmänhet skulle finna sig rätt tillfredsställd af
deras bevis, sådana de vanligtvis framställas.

z=B Xx Y
D (vå skulle vara =0;
—A Va

der finnes ju inom dessa gränser en x-valör, nemligen

x=0, för hvilken functionens Va derivata är indeter-
T

minerad (se föreg. not).

(Härpå synes Hr CAUCHY i sin Résumé des Lecons
sur le cale. Infinitésimal icke hafva fästat tillbörlig
uppmärksamhet, enär han der på sid. 103 påstår, att
Coke; > 19

TC
+— I är »constam-
2 Vz:

derivatan för funetionen

ment =0»).
2=B
Det vore icke ens rätt att påstå, att & D (Va ) skulle
Xx?

vara =0o, alldenstund här
F(J)—F0)
lim —
(4=0)
d. ä.
lim
(4=20)

uppenbarligen har två valörer, o och 0.
x==0

Analogt är att säga om sen D (va i

vid indef. mot o convergerande positivt A,

SETT)

180
Theor. 41.

Så ofta som, jemte det att en function F(x) är
reel och continuerlig mellan x=x, och x=X, dess
derivata, så länge man icke öfverskrider dessa grän-
ser, städse är en finit och determinerad qvantitet; är

(11) Ia någon medelvalör mellan nämnda
Rd

derivatas minsta och största valörer
mellan gränserna. ;

Häraf följa, såsom Corollarier, dessa båda
satser:

1:0) Så ofta som, jemte det att F(x) är reel och con-
tinuerlig mellan x=2, och Tv=X, dess derivata mel-
lan samma gränser är = en function F'(x), som äfven
är continuerlig mellan desamma, så finnes med all sä-
kerhet någon medelvalör £ mellan xx, och X, som gör
(12) F(X)—F(2)=(X—x)F (2);

och 2:0) i: fall att man om en för öfrigt obekant
function är 29 känner åtminstone så mycket, att dess
derivata, så länge man icke öfverskrider ett par grän-
ser, emellan hvilka functionen är reel och continuerlig,
städse är =0; kan man vara förvissad, att functio-
nens valör är oförändradt densamma (constant) för
alla x-valörer mellan gränserna.

Anm. I sammanhang härmed förtjenar anmärkas,
att detta sednare corollarium i sjelfva verket
gäller, äfven om ordet »reel» deruti utelemnas,
såsom tydligt är deraf, att, så ofta som
F(x) är continuerlig mellan 2», och X, den
(se. Anm. näst före art. 3) städse kan re-
presenteras med

AA +Ba,
neml. A, och B, hvardera reel
och continuerlig function af z
mellan gränserna,

— AM

181

och således dess derivata med
DA +i.DB,.

Är nu denna derivata städse =0; så måste,

enligt corollariet, hvardera af 4, och B,,

och således äfven A.+Bi, d. ä. F(2) sjelf,

vara till valören oförändradt densamma för
alla x-valörer mellan limitles.

Häraf kan ock lätteligen slutas, att om
tvenne functioner Fi(x) och Fix) hafva samma
finita och determinerade derivata, så länge man
icke öfverskrider ett par gränser, mellan hvilka
functionerna sjelfva äro continuerliga, så är
om deras skillnad detsamma att säga som nyss
om F(x).

Förestående theor. 1 är i sjelfva verket en
speciel sats under en allmännare, som vi dock
här endast behöfva enoncera för den händelsen,
att Flo) är =o0; nemligen:

Theor. 2.

Om F(z) och S(x)”" äro tvenne reela functoner,
continuerliga mellan x=2, (der båda äro =0) och
x=X: om vidare hvarderas derivata, så länge man
icke öfverskrider nämnda gränser, är en finit och de-
terminerad: qvantitet, kortligen F'(x) och FS(x). den
sednare derjemte städse positiv eller ock städse nega-
liv; så är

/ F(X / Å ; s
(13) ES någon medelvalör mellan den minsta och
3 den största af de valörer, som förhållan-
F'(x) Ju
det fe kan antaga mellan gränserna.
Sv fn

Cor. Om derjemte förenämnda F'(x) och F(r)

äro continuerliga functioner af x mellan limites; så

"IT theor. 1 var N(r)=x—T,4.

182

finnes med all säkerhet någon medelvalör £ mellan x,
och X, som gör
FX) Fö

ed Fed SN
eller, med andra ord, någon medelvalör X mellan o
och 1, som gör

jälsosti) RN du
14 = , då c,+h är =X.
( ) Blco+th) BF (goth) RURAL
Theor. 3.

Om F(a) och Fx) äro tvenne reela functioner,
continuerliga mellan x=Xx, (der båda äro =0) och
x=X: om vidare deras m-—1 första derivator mellan
nämnda gränser äro = functioner, som ock hafva
denna egenskap, samt om deras mte-derivator mellan

samma gränser äro = hvar sin function pF (£) och
m) 5 : :
F (£), som ock äro continuerliga deremellan, och der-

: . 3 m) 5 så bv
jemte den sistnämnda F (£) är städse positiv eller ock
städse negativ mellan gränserna; så finnes med all sä-
kerhet någon medelvalör £ mellan x, och X, som gör
| FX) Fö:

15 See

v ) FA) FoG

eller, med andra ord, någon medelvalör Xx mellan o
och 1, som gör

Mm), =

É (m)
F(co+t+h) FP (cy +2h) o 5 >
(135') 5 2 - => | = 7: då Zo+h CN = Ne
(zot ) Fo +)

Ez. 1. Genom positionen Fo)=2", Co =0,
öfvergår formeln (153) till

(16) RET

.2...M

som alltså gäller, så ofta som, jemte det att F(x)
sjelf är reel och continuerlig mellan 2=0 och
c=h, äfven dess m första derivator (mellan dessa

183

gränser) äro functioner af samma egenskap, och
dessutom så väl sjelfva functionen, som de m—1
första derivatorna äro =0 för x=0.

Ez. 2. I allmänhet, om f(£z) är reel och con-
tinuerlig mellan z=0 och x=h, och dess m första
derivator, så länge man icke öfverskrider nämnda

gränser, äro = functioner f(x), Fa); ne (x) af

samma egenskap; så — (vare sig att der functio-
nen med sina m—41 första derivator äro =o, eller
ej, för x=0) — är städse expressionen

TO få OAS oe

en sådan F(x), som i förra exemplet var i fråga,

och dess m:te derivata =f""(2) 2); och således kan

man vara förvissad, att i denna händelse, för
z=h och (med ett ord) för hvarje Z-valör emel-
lan o och Ah, någon medelvalör x mellan o och 1
finnes, som gör
KH , sd m==4)
Ha fa= 0 Orr K+
ll

+ 02)

5. Likaså kunna vi helt säkert, utan fara
för missförstånd, här endast behöfva nämna, 1:0)
att vi såsom definition af uttrycket

(18) fEL,

då F(z) är reel och continuerlig mellan de fi-

nita " gränserna 2, och X, antaga den Cau-
" En gång för alla anpmärkes, att integrations-gränserna i

allt det följande af denna uppsats supponeras finita, der
icke uttryckligen motsatsen énonceras.

184
cHy'ska ”, 2:o) att, + samma händelse, städse någon
medelvalör £ mellan x. och X finnes, som gör

(19) fSFor=(X-2)K0,

LC
0

och 3:0) att, hvilken medelvalör mellan samma grän-
ser än x, må vara

ror är = F(x) "+

Anm. Att denna sn formel gäller äfven för så-
dana functioner Fx), som icke förblifva

(20) Jaa

" Se t. ex. CaucHY's Résumé des Lec. sur le Calc. Infi-
nit. Leg. XXI, äfven SCHLÖMILCH'S Integral-Rechn. pag.
97, 99—100, m. fl.

Beviset för denna sats kan framställas sålunda: Vi skola
visa, att, ehvad x-valör, från och med >, till och med
X, än & må vara, städse

Etrd 5
SES

FI ot ER C =
D | F(öledå EN (neml. ö+ 4, så väl
som &, begränsad
(=) af Xx, och X),
är = F(5).
Emedan
td 3 ötrd
F(x)dx är = f Flde + f Eadz,
C1 1 E
så är den a
fre Zz
SR Fljde= I
4 sad af o
osa och 1),
dia =S

185

reela öfverallt mellan limites, allenast de
äro continuerliga mellan dem, är alldeles
klart 1:0) af det, som 1 Anm. näst före
art. 3 nämndes, och 2:0) af den allmänt
antagna definitionsformeln

fårBijde= fådarif: bd

(neml. ÅA, och B, reela functioner af ).

Af denna sista sats 3:0) jemte det i Anm.
nu tillagda följer sanningen af detta välbekanta
och för det följande af denna uppsats särdeles
vigbliga

Theorem.

Om F'/(x) är en continuerlig function af x mel-
lan z=2z, och x=X, och man lyckats finna en function
Fix), som, sjelf continuerlig mellan dessa limites, har
F(x) till derivata, så länge man icke öfverskrider
dem; så är

(21) sf F(ede=FX)— Fa)”.

" Följande bevis för denna vigtiga sats torde här icke vara
alldeles öfverflödigt. — Emedan

C
både F(x) och Fax
TD

hafva F'(x) till derivata, så länge man icke öfverskri-
der gränserna x, och X, och derjemte båda äro con-
tinuerliga functioner af x mellan dessa gränser; så kunna
de (se Anm. näst före Theor. 2 i art. 4) icke differera
sinsemellan annat än med en qvantitet C, som bibehål-
ler en och samma valör, hvilken valör än må tilldelas
&x från och med &x, till och med X, och således är

186
Anmärkning.

Ehuru det icke är alldeles nödvändigt för
det följande af denna uppsats, kunna vi — af
lätt insedda skäl — icke underlåta att i sam-
manhang med detta sednast citerade theorem an-
märka, att formeln (21) är en sanning, äfven om
functionen F'(x) under integraltecknet, för öfrigt con-
tinuerlig mellan limites, blir discontinuerlig för någon
eller några x-valörer x,, L,,::--x, mom limites, ja,
äfven för endera eller båda limites, allenast sjelfva
F(x) är sådan, att
(22) —1:0) DF(x) är =F'(2), åtminstone för hvarje

uppgiven x-valör inom c. och X,

och
2:0) F(x) är continuerlig mellan samma limites".
C
fredr=F2) +C, o=Fiz)) +C,
dt)
eller

friar F(x)-—-F(2x9), för hvarje x mellan xc, och X,

samt specielt [se formeln (21)].

" Ett högst besynnerligt uttryck i detta afseende förekom-
mer i Hr SCHLÖMILCH'S, i början af denna uppsats cite-
rade, afhandling »Uber das Theorem von MACLAURIN»
sid. 13, der han angående formeln (21) eller, efter hans
beteckning, formeln

ab
f fleldx=Fb)—Fa)

yttrar: »Wesentlich anders wird die Sache, wenn f(x)
innerhalb des Intervalles a bis b eine Unterbrechung der
kontinuität erleidet. Diese zieht nämlich, wie sehr leicht
zu sehen ist, eine Diskontinwität von F(x) nach sich,
awelche an derselben Stelle wie bei f(x) eintritt, so dass

187

Ty, vare sig alt F'(z) lider afbrott i continui-
teten, såsom sades, eller ej, är (om vi, för att
fixera tanken, supponera v,<z,<L,<:---<L,<X)

0:
fror= det resultat som fås, om man först

0
evaluerar expressionen

TE IT, —E2 Cm En X—E
f F'(z)dz+ f F(x)dx+--...+ ( F'(z)dz+ f F'(x)dx,
”z,+0 SA Fare NR a åå

under supposition att dä, ds: E> Ejoss-s/ AO MAYC-
ket små positiva qvantiteter, och derefter låter i
integrations-resultatet de ingående 3, 3,,...E, E,...
convergera indefinit mot o. Och således, eme-
dan formeln (22) supponerades gälla, åtminstone,
så länge man håller sig inom limites x, och X, är

F(0i-e,)FF(2,—e,)+ or F(0,, EJ +P( XE)

3
Na Tr 5
F(z)dr=lim -F(2o+3)-F(g,+3,))—--F(Z, stön) FC +I Nn)

d. ä., emedan F(z) supponerades vara continuer-
lig mellan limites,

Xx
NG F(z)dz=F(X)-F(v).

Ez. 4. För att evaluera integralen

+I1
dx

Vi —x?

aker)

also F(ö) ebenso wie f(5) zwei verschiedene Werthe hat,
welche wir durch die Bezeichnung F(&—0) und F(&+0)
unterscheiden wollen». — Vi erinra blott exempelvis,
att derivatan för functionen Vx? är discontinuerlig för
x=0 (se art. 3 här ofvan), ehuruväl functionen sjelf är
continuerlig så väl för denna speciela x-valör som ock
emellan hvilka reela x-gränser som helst.

188
kan man begagna formeln (21) genom att till
F(x) antaga Aresingx, emedan

D(Aresing) är = RN åtminstone så länge
: 1-2? man håller sig inom
limites z=+1,
och derjemte denna F(x) är continuerlig mellan
z=+1, — oansedt här F'(x), functionen under
integraltecknet, är oändlig, och således disconti-
nuerhig, för xc = hvardera limes.
Ex. 2. Deremotl kan man icke” efter for-
meln (21) evaluera integralen

7
dx
cos?
0

genom att till F(c) antaga tangrx, hvars derivata

visserligen är Sö länge man håller sig, vare
e o 7 . 5 . I
sig, inom limites o och 3 eller mom limites 3
och 7. Ty, oberäknadt det, att dermed icke är
sagdt, att derivatan för denna Fx) är =— för
(0) cos? z
hvarje x-valör inom integrationslimites, är denna F(x)
. e . . Lå SÅ . H
sjelf discontinuerlig för en z-valör, nemligen

mellan limites.
sjelfva verket är

UA
=
7 2 vÅ
dx dz dx
= lim . SN
cOS?x 0 CcOS?x cos?x
[0 = (Ul IA i
— +eE
2

=lim(Tg(3 --2)—Tg(3+e)|= 00 + 00 = 0;

" Såsom ock Hr SCHLÖMILCH rätteligen anmärker, sid. 15
af den nyss citerade afhandlingen.

189

hvaremot formeln (21) skulle, om man till F(x)
deruti antoge Tangz, angifva o såsom denna in-
tegrals valör.

Ez. 3. Man kan till och med efter formeln
(21) evaluera integralen

sinx
dr
SÅ 1+cos?zx

. 1
( SöaNAlrel fo
genom att till Fx) antaga Are(tg —):» ehuru

denna F(z), för öfrigt satisfierande vilkoren 1:0)
och 2:0o) här ofvan, är så till vida discontinuerlig

för x = öfra integrationslimes, att den för ==
har två särskilda valörer ", — med förbehåll
nemligen, atl man då till F(2), d. ä. Få si förs

meln (21) antager den valören, mot hvilken

Tx = - Z
F(3—>2) convergerar vid indefinit mot o con-

Å de c a VA
convergerande positivt 3, således valören 3-

Men att efter formeln (21) vilja evaluera in-
tegralen
a

2 JE

/ sin de
1-+cos?z

" Nemligen den ena (d och & positiva)
E z z
lim F(3 —0)= ? >?
den andra

lim F(3 +8)=—3-

190

gene att till F(z) antaga nyssnämnda Are(tg=
1
l C =>) IE
Sh på grund deraf att D Aretg a JE
funetionen under integraltecknet äfven för hvarje
ER z Lå 3

x-valör inom gränserna Ez och 7» VOre alldeles
orätt. Man skulle då erhålla, såsom valör af
imtegralen,

Are(tg=-V2)—7, eller -E +ArctgVy2),

då likväl rätteligen

— 7
sinx I a sing d sing
i Vare zär=lim fee oe je
SN > +
=lim ; Arc[tg = a targ ArctgV
VA 4
cosl — —Sd')
—-Arc[tg=-— ]
cos[| — + €)

= z EA retgV2.

Deremot kan man efter formeln (21) directe
evaluera denna integral genom att till F(xz) helt
enkelt antaga Are(tg=—cossz), som är continuer-

lig mellan 0 och I” och som till derivata, så

länge man icke öfverskrider dessa gränser, har
functionen uvnuder integralteckuet. Man återfin-
ner då den vå nämnda valören, alldenstund

Arctg vat +7 rn ir — Arctgy2.

6. Om end under integraltecknet. —
Otvifvelaktigt är, då integrationsgränserna äro

191

oberoende af » (som sjelf icke är någon fun-
ction af 2),

(23) A eder Re förskärjde eR

0
Är nu Fax) reel och continuerlig findttok af x
mellan (finita) integrationslimites x, och X, —
hvilken valör än må tilldelas 7 (mellan i fråga
varande gränser) -—; så är med all säkerhet, så
länge r och r+Ar icke öfverskrida ifrågavarande
r-gränser, detta sednare membrum

(24) = f ÅF (g,r+Ar)—F(g,r)]de ”.

Lo
" Vanskligheten af formeln

Pe Xx Xx
så file)de— ffyle)dr= | [f(2)—f(2)dz,

Co
i de fall då någondera af functionerna f(x) och jag
icke är continuerlig mellan limites, (åtminstone då man
icke uttryckligen menar integralernas principalvalörer),
ådagalägger färger enda exempel:

få fS5 är ingalunda fi — dz.

Den 1:sta termen betyder
1—J3

xdzx xdx
ji VE
2—1 z—1

1+:e

lim

den andra ER Ad

, d. ä. 2+lim. (C Jå

192

Låt nu derjemte F(z,r) vara continuerlig
function af 7 mellan de i fråga varande r-grän-
serna (ehvad valör än må tilldelas xz mellan z,
och X), och låt dess derivata i afseende på r, så
länge man icke öfverskrider nämnda r-gränser,
vara = en F/(g,r), continuerlig i afseende på r
emellan dem. Då kan, enligt hvad förut är sagdt,
med all säkerhet i stället för (24) sättas |

pe
=Ar.fF/(or+orde, nemligen Xx begränsad

2 af O och 1,

och således, i stället för (23),

ar Femäs
ola (2r+Mr)d

(25)
hvaraf inses, att

x
D, f Fler), så länge man icke öfverskrider

de ifrågavarande r-gränserna,

är = lim ft: (or+Mrd
(4r=0)

Och är nu SR F/(ä.r) continuerlig
function af x mellan integrationslimites (hvilken
valör än må tilldelas 7 mellan dess gränser); så
är, för hvarje i fråga varande r-valör, integralen

(26) >

och således är det förra membri valör indeterminerad;
hvaremot det sednare membrum, eller

1—J3
flå -—) dax flår | —— de » tydligen är =2
0

1+:e

lim

193

X
(26) J F/(cr)de = en Fr) continuerlig mellan
6 r-gränserna ”
samt nen

lim Z,r+Mr)dz= lim F(r+Mr) r F/(a,r)dz.
Ar =0)"" Er ( TNE SÅ (

Och således: Om F(x,r) är en reel och öde
function af r mellan vissa r-gränser (ehvad valör än
må tilldelas x mellan finita och af Tr oberoende grän-
ser C, och X), och om dess derwvata (i afseende på r)
mellan nämnda r-gränser är = en F(a,r) af samma
egenskap; så är, så länge man icke öfverskrider dessa
r-gränser,

(27) Dif Han) FR z.r)dx, (neml. r icke
funct. af 2),

åtminstone om de båda F (Cr), F (er) tillika äro con-
tinuerliga functioner af &x mellan x, och X (ehvad
valör än må tilldelas r mellan dess gränser).

Anm. 1. Om formeln (27) 1 sjelfva verket gäller,
eller ej, äfven i händelser, då icke alla
de ofvannämnda vilkoren äro uppfyllda,
kan här lemnas derhän.

Anm. 2. Att förestående sats gäller, äfven om or-
det »reely deruti utelemnas, d. ä. äfven
för sådana F(m,r), som icke förblifva reela
öfverallt mellan limites, inses lätt, om

man 1 formeln (27) i stället för F(w;r),

" Nemligen denna F(r) är då =(X—2x9)F,'(ö,r), då & be-
tecknar: någon medelvalör mellan 4 och X ; — och
F,'/(x,r) var ju continuerlig function af r, ehvad valör än
tilldelades x mellan Xx, och X.

K. V. Akad. Handl. 1852. 13

194

F/(g,r)y utsälter deras i sådant fall full-
ständiga uttryck

F(x,r)=0(2,r)+iv(or),. F(cr)=0,(2r)+.v, (or),
[nemligen -e(g,r) och &/(Z,r), de båda
functionernas reela delar, samt y(äw,r) och
v,(c,r) deras coöfficienter för 1, reela fun-
ctioner sådana som F(g,r) och F/(x,r) of-
vanföre], samt iakttager betydelsen af
sådana uttryck som

D.[o(gr)+iwv(cr)]. si [0/(ör) rie

$ 2. Om functioner af en variabel hvilkensomhelst,
reel eller imaginär.

1. I det att vi hädanefter under benämnin-
gen »variabel» innefatta så väl imaginär som reel
qvantitet, förstå vi med uttrycket »F(&) har för
T=X, en enda finit valör», eller det dermed lika-
betydande »F(x.) har en enda finit valör», 1 analogi
med definitionen 1 art. 1 af förra $N, att åtmin-
stone ett af de tu eger rum, neml. antingen att
F(z,) omedelbart utgör en finit och determine-
rad qvantitet, eller ock att F(x.+A), vid inde-
finit mot o convergerande, reela så väl som ima-
ginära, A-valörer hvilkasomhelst, sjelf convergerar
indefinit mot en och samma finita och determi-
nerade qvantitet.

Och att en F(x) är continuerlig för x=2, be-
tyder, att

F(a.+5)
1:o) för hvarje särskild reel eller imaginär A-va-
lör med modul under någon uppgifven gräns,
denna gräns må nu ock vara huru litet tal som

195

helst, är en enda finit och determinerad qvan-
titet, och 2:0) derjemte vid indefinit emot o con-
vergerande, reela så väl som imaginära, A-valörer
hvilkasomhelst sjelf convergerar indefinit mot en
och samma finita och determinerade qvantitet,
eller (med andra ord): och derjemte

limF(x), vid indef. mot Zz, hurusomhelst con-
vergerande £,

är en enda finit och determinerad qvantitet.
Anm. Man märke, att i denna definition inclu-
sive ligger, ibland annat,

1:o0) att då en Sr säges vara continu-
erlig, för = g.—=r"rye" FE (modulen) positiv
eller o, t, reell, så är F(re e"”) för hvarje sSär-
skild valör af re" [neml. r (modulen) capa-
bel af endast positiva valörer eller valören
o, t af endast reela valörer], åtminstone så
.”” .- . ti
länge modulen för skillnaden mellan re

h rie” håller sig under någ gifver
och rie” håller sig under någon uppgifven
gräns, sjelf en finit och determinerad qvan-
litet, således af formen

(1) ort) +.)

nemlil. o(r,t) och w(r.t) reela qvantiteter,

3 ti
och derjemte convergerar denna Fre 2 eller
É våp | toi
uttrycket (1), vid indefinit mot rie” huru-

GRS SANS :

somhelst convergerande re, sjelf indefinit
mot en enda finit och determinerad qvan-
titet;

och 2:0) att, då en F(x) säges vara con-
tinuerlig för hvarje x-valör med modul >

under en viss gräns R, icke allenast F(r)
är continuerlig function af r mellan r=0

196

och r = ett uppgifvet tal hvilketsomhelst
<R, utan äfven F(—r) och i full allmän-
lighet F(re”), ehvad reel valör än må till-
delas t. — Och eftersom alltså i detta fall
F(re”) är, ehvad reel valör än må tilldelas
t, continuerlig function af r mellan 7=0 och
ett uppgifvet tal hvilketsombelst <R; så
kan den (se anm. näst före art. 3 i förra
$) representeras med uttrycket

(2) A,+B,i, eller ö(rt)+iv(r,t),

utmärkande deruti kortl. 4,, och ort) fun-
ctionens reela del, B,, och w(r,t) dess coöffi-
cient för i, hvardera reel och continuerlig

function af r mellan nämnda r-gränser (eh vad

reel valör än må tilldelas t).

Ex. 41. Functionen

UAE
är continuerlig för hvarje uppgifven x-valör med

positiv reel del, äfvensom (ehvad positiv eller
negaliv qvantitet än u må vara) foncetionen

u tell)

såsom man, utan vidare förklaring, tydligen in-
ser deraf, att, för hvarje sådan -valör,

lim [Uz+4A)—Il(2)] är = lim I1+2) —=0.
(4=0) (4=0) > 7

" Nemligen
Ire") är =lr) + vi,

då z är den numeriskt minsta båge, hvars sin. och cos.
äro = respect. sinf och cost. (Se min ofvan citer. upp-

sats »Om functionerna x” och Log (2x)».

197

Deraf följer omedelbart, att funetionerna

(3) U1+2), (1-2),
hvilken positiv eller negativ
qvanlitet än u må vara,

äro continuerliga functioner af z för hvarje upp-

gifven z-valör med modul <1, ja (hvad än mera

är) för hvarje sådan Zx-valör, att 1+2x har posi-
tiv reel del.

Anm. Deremot behöfver man, för att visa, att
dessa functioner (3) icke (ens för positiva
p-valörer, annat än hela tal) äro continu-
erliga för hvarje x-valör med modul 31,
endast erinra derom, att

U(—A), neml. ÅA en positiv qvant.,

har två särskilda valörer, nemligen UA) +,
— hvaraf följer, att de ifrågavarande fun-
ctionerna äro discontinuerliga (bland annat)
för hvarje negativ x-valör, som är nume-
riskt = eller >1 ”.
Ex. 2. Atl funetionerna

Bil ET et

3 C0SN=—

(4) e, sing="

" För att gifva ett exempel derpå, att det CAucHY'ska kri-
teriet på legitimiteten af MACLAURIN'S theorem är otill-
räckligt, i thy att deruti intet förbehåll angående de
högre derivatornas continuitet är omnämndt, anför Hr
TCHEBICHEFF (se CRELLE'S Journal T. 28 sid. 283)
functionen

(12)
förmenande, att väl den functionen sjelf och dess 1:sta
derivata, men icke den 2:dra och följ. derivator, äro con-
tinuerliga för 2=—1. — Af det ofvanstående är klart,
att den förra delen af detta förmenande saknar grund,
och att således det anförda exemplet ingalunda är tjen-
ligt för det afsedda ändamålet.

[NA

198

| äro continuerliga för hvarje (imaginär så väl som
| reel) &-valör, är utan all förklaring tydligt af
förestående definition.

Ez. 3. Functionen
(5) F(x)= Aresing

är continuerlig för hvarje x-valör med modul <1. —
Enligt dess definition ” är nemligen, för hvilken
z-valör som helst =a+bi (a och b reela),

; SKEN PRI b
(6) Aresing = ÅArcesin äl tillu+ Va v),
u 2182 t1 2102--1N?
ST SR Ve OPETLNVINN
2
| oc MEDEL ER

och således Aresinzx finit och determinerad för

hvarje &-valör, hvars modul Va+b? är < eller
=1, eftersom (så länge Va+b är 21) sjelfva a
icke är numeriskt >u”", och de båda u+v äro

positiva, hvilket sistnämnda tydligen inses deraf,
att i nämnda fall

/ÅTE FSE LT NR ne
uär =V A+VA-a = VY 1—-B+VB+b,
v SM SVA — 0” 2 -B+V Bb,

” Se t. ex. Vetensk. Akademiens Handl. för år 1847,
sid. 289.

”" Ty vore a numer. > u, således a? > u?; så skulle tyd-

ligen
—N2 b2 1 2 pN2
a VE + ab? vara < 0,

hvilket uppenbarligen är orimligt.

199

neml. A eller Fn positiv och icke >1, B eller
1—(a? +)? .
EE icke negativ, och således A+B=1.

Häraf är först och främst klart, att vilkoret
»1:o)» för ifrågavarande functions continuerlighet
för hvarje x-valör med modul <1 är uppfyldt. -—
För alt åter förvissa sig, att äfven vilkoret »2:0)»
är uppfyldt för hvarje ä-valör (2.) med modul
<1, behöfver man allenast förvissa sig derom, att

TN AF(2o+0)—F(x)) är =0,
eller, med andra ord, att differensen mellan
F(x)=F(a+bi)= Aresin = -+il(w+37)
och
F(2x,)= F(a.+boi)=Aresin - +ill(u,+ Va vo)

vid indefinil emot zy(=a,+byi) hurusomhelst con-
vergerande xx, sielf convergerar indefinit mot o.
Hvad då först beträffar den reela delen af

denna differens, nemligen

. a . a
Arcesin — —Aresin >,
u Ug
så behöfver man uppenbarligen endast förvissa
sig derom, att ifrågavarande egenskap tillkommer
N Si a 1 4 é

differensen mellan sjelfva — och 2, d. ä. diffe-

U Up
rensen mellan

och EA (NORLA

V A+VÄäe Vv KRT, ERE 2 och

" Med A, och £B, menas tydligen de förra expressionerna
A och B med insatta a,, b, i stället för a, b.

200

Ar oe . a
Är då 1:0) a, =0; så är denna differens= — — — —

Lå

V AVG
således rentaf =o, i fall att a sjelf är =0, och,
om a icke är =o0,

a FTIR TA O . e
MVA således numeriskt in-

S definit liten med a.
Är åter 2:0) a, icke =0; så är ifrågavarande dif-
ferens

= MM 4 Väne oy V As VÄRT

uy
eller, emedan a såsom indefinit nära intill a, är
af samma tecken som a,, = den ena eller den

andra af de båda.

NG VETEN vas Ma Mad |»
och således tydligen indef. liten numeriskt, på
samma gång som differensen z—z, eller a—a.,+
+(b—bo) eftersom så är fallet med skillnaden
mellan VA och VA,.

Hvad åter beträffar coéffieienten för i uti
differensen F(x)— F(x.), nemligen

b
(— ve” F
bo
ugt Vor”?
så behöfver man naturligtvis endast förvissa sig
derom, att qvoten inom parentheserna äro sen-
siblement =1, då differensen z—2z, är sensibl.

=0, eller (som är detsamma) att de båda posi-
tiva qvantiteterna

d bb
> EV Uot Vä Vo

201

då äro sensibl. lika, d. ä. att

fe —

Vi-B+VB-0+y V —-B+VB+b? är sensibl. =

Vy FRV Bb JV Bor VB,

(neml. B och B,” positiva och ST

Är då 1:0) b,=0; så är sednare membrum af
denna formel =1, och förra membrum, alltefter-
söm alven 0 är =o0 eller ej, precist =1 eller =
den ena eller den andra af de båda

Vi-B+VBabrV —BiVBAb,
således indefinit nära =1, eftersom —-B+VB?+b?
är iudef. liten med b?.
Är åter 2:0) b, icke =0, och således b (såsom
varande indefinit nära =b,) en qvantitet af sam-

ma tecken som b,; så, och om de positiva qvan-
titeterna

V -B+VB+0 och MR Meg de
utmärkas kortl. med & och k,, och således de

båda membra i förestående formel med

Vi-ke+k och V1-k+k, ;

(neml. detsamma af tecknen + i båda),

är tydligt, att dessa, vid det att a+bi närmar sig
indefinit till likhet med a,+byi, och således k
indefinit till k,, sjelfva närma sig till inbördes
likhet indefinit.

2. Med »functionens F(x) derivata för en viss
valör xc» förstå vi

"Se nästföregående not sid. 199.

202

Hot 4)—Fz0)

3 vid indefinit mot 0 — osagdt

lemnadt, om reelt (positivt eller
negativt) eller imagmärt —
convergerande A,

(7) lim

; 3 DF(z) — c3 20
och begagna beteckningen [e=2,]> SåSOM förut sagdt

är vid fråga om reel variabel, äfven i nu före-
varande allmänna fall.

Af denna definition följer, på grund af sam-
ma raisonnement som i $ 1 art. 3, att om en
F(x) är contmuerhig för =, och derjemite dess
derivata för samma x-valör är en Kf nit och determi-
nerad qvantitet, så är, för hvarje A med indefinit li-
ten modul,

(8) F(2.+0)=F(o,)+4. — ” FA,

neml. A, en med A evanescerande qvant.

Utan att här ämna ingå 1 några detaljer,
anmärke vi, att man enligt denna definition har,
för hvarje (reel eller imaginär) Z-valör,

4 LC . .
(9) De" =e", Dsingx=cosz, Dceosx=-sing,

och, åtminstone för hvarje Z-valör med positiv

reel del,
(10) Di(x)==, D D(A)= po" TT , hvilken positiv

eller ESA qvantitet än
« må vara.

Vidare observera vi, att med all säkerhet
(11) D.F(y) är =DF(y). Dy,
[z=zo] [y=8] [z=2zo]
åtminstone då 1:0) y är continuerlig funetion af x
för x=2,, och 2:0) functionens F(y) derivata för den
y-valör (=8), som motsvarar T=Z,, har blott en

LS
Få +

203

enda finit valör "; samt att man med tillhjelp af
deuna sats lätteligen finner

" Beviset för denna sats kan framställas sålunda:
Om y, är en continuerlig function af x för

x=2,, och således

Yr 4a en finit och determinerad qvantitet för
207 hvarje särskild A-valör med modul under
någon viss gräns,
samt
lim y , för alla slags indefinit mot o converge-
zo+t+Å4 2 [-'
(A=0) "2 rande A-valörer, = en och samma finita

och determ. qvantitet y eller (kort-
0
ligen) 8;
så är, för hvarje särskildt 4 (med modul som nämndes),

=8+4 ,, neml. A', någon finit och de-

IA Äl
terminerad qvant., och som till-
lika evanescerar med A,
och således
Fly, + sy Fö H8+4 ,)—Hö)
Pr Fyr), d. ä. lim aka) = lim 18 AR
[z=2zo0] (A4=0) 4 (A=0) 4

j Mer Age) A4

AN 1) aa bj USE rt SR NN el

(A=20) 44 4
vid indefinit mot o con-
vergerande A af hvilken
natur som helst.

Och om nu så är, att FN har en enda finit valör;
så är tydligen denna valör just den limes, hvartill factoren
F(8+4 /)—-Nö)

— tenderar, då AZ convergerar indef. mot o,

4
eftersom (enligt suppositionen) A , evanescerar med ÄZA.
A

Af
Och, alldenstund den andra factoren TRA

4
Int AA Iz
ig
kan ingen tvekan om den ifrågavarande satsens sanning
återstå. :

204

D(Arcsinx) för hvarje x-valör med modul <1

sålunda: Sättes Arcsinz=y, så är denna y finit

och determinerad, ja, continuerlig function af x,

för hvarje g-valör med modul <1, samt
x=sSiny.

Således är, enligt förestående sats, för hvarje så-
dan &-valör

1= cosy.D.y,
och således
. 1 1 5
(12) D(Aresinz)= RR = Via -

" Enligt nästföreg. art. 1, är

cos (arcsin x) = cos [arcsin — — +illu+ ve ; v)],

bd É
= = [dar ave dar 2 cos (arcsin =)
U

eller, emedan

5 a? b (FEN
cos(arcsinz)=u I——— VosEN vi,
U U

och har således positiv reel del, så länge mod. x är <1.
Och som städse
cos[arcsin((x))] är =>+ Vi—2?,
så är här följaktligen
cos(arcsinx) = den ibland de båda qvant. +£V1—2?,
som har positiv reel del,

=V1—2x=V1—(a—b)—2abi.

205

3. Supponera nu, 1:0) att icke allenast F(2)
sjelf är continuerlig för hvarje (uppgifven) x-valör
med modul r under en viss gräns R, utan ock att
dess m första derivator för hvarje sådan Z-valör
låta rätt exprimera sig genom funclioner

F'(a), F(ä),.... F”(0)
af samma egenskap, och 2:o) att så väl F(o)
som ock

F (0) Ho Ko)
äro =0.

Enligt 1:0) äro då, för hvarje valör af re”,
hvars modul r är <R (och hvilken reel valör än
må tilldelas £), icke allenast F(re”), utan ock

ti 7 ti (m ti
F'(re på F"(re I SERA iF (re ]
A . a . ti e se
continuerliga functioner af re'; och således äro

de ock samtlige continuerliga functioner af r mel-
lan r=0 och »r= ett uppgifvet tal hvilketsom-

: Vy ; ti
helst <R”, och således äfven functionens F(re")
derivator i afs. på r (mellan samma r-gränser)

ti ti (m) ti
D,F(re"), D:F(re”),.....D/”F(re”), «
alldenstund dessa — såsom af den sista satsen i
nästföreg. art. 2 inses — rätt angifvas af
lrys ti 2ti ti ti fe off
e Fire 3 ev (re ER FOXre 2
Följaktligen kan, då r är <R, icke allenast
ti ; [ |
F(re") representeras med ÅA, +B,:, nemligen Å,,
och B,, reela och continuerliga functioner af »
mellan r=90 och r= ett uppgifvet tal bvilketsom-

helst <R, hvilken reel valör än må tilldelas t,
— eller kortligen

" Se »2:0)» af Anm. i föregående art. 1.

206

F(re”) med o(r)+1w(r),

utan ock de förenämnda derivatorna i afs. på r
Ke ERAN ; LS
D F(re NN neml. e F'(re med &(r)+iv'(r).
5 ti 2 gg dt S 1"n + fl
DiF(re ), neml. e F”(re'), med &”(r)+iwv'(r),

Dp (re”), neml. e””F RÖ med o(r)it”(r),
nemligen
GA Mira (2m) z
or), p'(r), & (EG (CC
äfvensom
" (m)
w(r), w'(r), Vv (ör (r),
reela och continuerliga functioner af r mellan
nyssnämnda gränser och så beskaffade, att i hvar-
dera raden enhvar rätt uttrycker den nästföre-
gåendes derivata mellan nämnda r-gränser.
Och som alltså, enligt 2:0) här ofvan, samtlige

(0), (0), P”(0).....p"” "(oy
och
FÅ 0) 0), OR TG

äro =o0o; så är [se Ex. 1 efter Theor. 3 näst före
ant: > AN för hvarje r<hR,

i. gy? (m)
p(r)= 9 (Ar),

mm )
Urj="0"02),
neml. +, och a, ett par medel-

valörer mellan o och 41,

och således

i yo (m), « (mn)
F (re")= [9 ar) +ig CER

207

eller, för hvarje (uppgifvet) zx med modul r<R,

F(x)= dl e ”Ero”(nr)tiv””(nr).

mn!

Häraf alltså följande

Theorem 1.

Så ofta som, jemte det att Fx) sjelf är conti-
nuerlig för hvarje (uppgifven) x-valör med modul (r)
under en viss gräns R, dess m första derivator för
hvarje sådan I-valör låta rätt uttri Ha sig genom
funcetioner

H MVM nl (m) 8
(13) BIKE) (Ce) fasa AON (20)
af samma ASO egenskap, och derjemte så
väl functionen sjelf som de m—1 första ibland dessa
derivatfunctioner äro =0 för x=0; så är, för hvarje
sådan £Zx-valör,

(14) Haj=e Te” ur) riv”),
neml. N, och NN, ett par medelva-
lörer mellan o och 1, samt or)

och Ar) den reela delen och
coéff. för i uti functionen

pre m) ti
NG)

Af detta theorem följer (alldeles såsom Ex.
graf Ex. 1 näst före art. 5 1 förra $), alt om f(x)
är continuerlig för hvarje (uppgifven) x-valör med
modul r under någon gräns R, och dess m första de-
rivator 0 SR sådan x-valör äro = functioner f(x),

Fr), EN (xc) af samma egenskap, så (vare sig att
en funtionen och dess m—1 första derivator äro =0
för x=0, eller ej) är, för hvarje sådan zx-valör,

208

(15) f(2)=f0)+=F (+= Ort

ER ER (Mr) eg” (07)

NAO

?
mn!

neml. ö Xr) och 'F Cr) reela delen och
coéff. för + uti oghöne

ar f (m) (re"].

4. Låt nu f(£) vara continuerlig för x=20,
och låt dess m första derivator för hvarje x-va-
lör med modul >» under någon gräns, den må nu
ock vara huru litet tal som helst, rätt uttryckas
genom functioner

I " -(m)
(16) FAS Drnrk ND,
som ock äro continuerliga för x=0. — Då finnes
bestämdt någon så liten r-valör, att formeln (15)
gäller för hvarje z med den och med hvarje
mindre r-valör till modul, och att differenserna

(m) NR ln)
ör) (0), BED

äro numeriskt mindre än hvarje på förhand upp-
gifvet, huru litet tal som helst. Och således, om
dessa differenser utmärkas kortligen med a, och
£,, då således

DNE (ma NE

ö (nrjär=8 (o)+2,, PF (nr)=V""(o)+B,>

och

2 TOO ER rig” a Y= AEA Tp” (o)j+i8””(o)]+

RR (a+ 8,1) pl fa (oj (a,+ Bi),

erhålles tydligen af nästföregående sats detta för
vårt ändamål vigtiga
Theorem

209
Theorem 2.

Om f(x) är continuerlig för x=0, och dess m
första derivator för hvarje ä-valör med modul under
någon gräns, den må nu ock vara huru litet tal som
helst, rätt uttryckas genom funcetioner (16), som ock
äro continuerliga för x=0; så är, för hvarje A med
indefinit liten modul,

SN lj 20 (m-—-1) m—1
(17) f(0)=f0+2 0-5 Ort (0

SE KÖPS

neml. J någon, med A evanesce-
rande, indefinit liten gvantitet ”.

Det är dock egentligen nedanstående Corol-
larium af denna sats, som i det följande af denna
uppsats kommer att tillämpas.

Om F(z) är continuerlig för z=a, och dess
m första derivator för z=a och för hvarje annan
z-valör, sådan att differensen mellan den och a
är till modulen mindre än något visst tal, detta
må nu ock vara huru litet som helst, rätt ut-
tryckas genom functioner

(18) F (2), F(2),....F”(2),
som ock äro continuerliga för z=a; så är
Fla+z) just en sådan f(x), som i
Theor. 2 nämndes.

" Om verkligen äfven den m:te derivatans continuerlighet
för x=0 är nödvändig för denna formels giltighet, eller
om det i sjelfva verket gör tillfyllest, att »funetionens
m:te derivata för x=0» är en finit och determinerad
qvantitet (jemf. formeln (8) här ofvan), det är en fråga,
hvartill ett fullt pålitligt svar torde vara lika svårt att
finna som det, åtminstone här, kan lätteligen umbäras.

K. V. Akad. Handl. 1852.

210

Den är nemligen först och främst continuerlig

för x=0 (enligt positionen). Och vidare är, för

hvarje z med modul under någon gräns,

D.f(2)=D.Fla+x)=D,F&(z)=DF(2).D,2"=DFz)=
=F(£)=5 la+z),

Df(2)=D.F (a+x)=F (a+T),

0. S. V.

och således, enligt positionen, samtliga deriva-
torna, till och med den mite, continuerliga för
z=0. Och följaktligen är, för hvarje A med inde-
finit liten modul,

(19) FHa+s)=Fa)+=Fa)+ 3 IF (A++
Am (0 ) An

2 (a)+ = [F”(a)+J],

(m—1)!

neml. J evanescerande med A,
så ofta som Fl(x) är continuerlig för x=a, och der-
jemte dess m första derwvator för x=a och för hvarje
annan &-valör, sådan att differensen x—a är till mo-
dulen mindre än något visst tal (det må nu ock vara
huru litet som helst), rätt angifvas af functioner (18),
som ock äro continuerliga för x=2a.

Anm. Då de 1 föregående art. 3 och 4 anförda
theoremer och öfriga satser, eller åtmin-
stone med dem temligen likalydande, re-
dan förut finnas flerestädes upptagna och
bevista ”"; må det tillåtas författaren af
denna uppsats alt, såsom skäl för deras
upptagande och bevisning här, utsäga, det

” Se formeln (11) här ofvan.

>< T. ex. CAucHY's Lecons sur le Calc. Différentiel, Lec.
XIII; MoIiGnO0o, Lecons de Calc. Differentiel et de Calc.
Integral, T. I. Lec. X; SCHLÖMILCH, Handb. der Dif-
ferential- und Integral-Rechnung (Greifswald; 1847).

211

han icke kunnat finna sig fullt tillfredsställd
af den lydelse 'eller den bevisning; som —
så vidt han har sig bekant — annorstädes

blifvit för dem begagnad.

$ 3. Om functioners utveckling 1 serie, fortgående
efter de stigande digniteterna af argumentet.

1. Låt F(x) vara continuerlig för hvarje
(uppgifven) x-valör med modul » under en viss
gräns R, och låt dess derivata för hvarje sådan
z-valör rätt angifvas af en F'(x), som ock är con-
tinnerlig för samma Zx-valörer. — Då äro ock,

för hvarje valör af re”, hvars modul är <R —
och hvilken reel valör än må tilldelas t — de båda

(1) F(re") och F(re")

continnuerliga functioner af re", och således äfven
f:0) coutinuerliga functioner af » mellan r=0 och
r=R (exclusive), ehvad reel valör än må till-
delas £ mellan t. ex. 7 och —z ", och 2:0) conti-
nuerliga functioner af t mellan 1=7 och t=—7,
ehvad valör än må tilldelas 7 mellan nyssnämnda

r-gränser; och således äfven de båda
23

D,F(re”)), nemligen eF'(re") Å
[oZr<R]

D.F (re). nemligen rie F '(re") rr
[AZ ta)

Då är ock, enligt art. 6 i $ 1,

(3) DJ F re" )dt= f D.F (re dt, [oZr<R];

(2)

" Se Anm. i början af art. 1 i föregående $ 2.
"" Se formeln (11) i art. 2.

212

och följaktligen, emedan enligt (2) nyss ofvanföre

(4) D.F (re”) är =r.DF (re) E

är, åtminstone för hvarje positiv r-valör <R,
FÖR VALE ti
D, Sf F(re" )dt= > f D,F(re” )dt,
Te
—n Lör

d. ä., emedan Fire”) var continuerlig function af >
£ mellan zz och —v,

PF JU) AE ( —Ni i
rd Tr da ME enl. art. 31 $ 1,

— (0) 0
=H0 H

"= Att F(re”') är =F(re ”), då modulen r är <R, och i
allmänhet att, så länge F(x) är continuerlig, det måste
inträffa, att, när variabeln &x återfår samma valör som
någon gång förut, äfven functionen återfår sin dåvarande
valör, är alldeles klart deraf, att (enligt definitionen på
continuerlig function) functionen för hvarje särskild va-
lör af variabeln har blott en enda valör. — Härpå har
redan Hr CaAUCHY fästat uppmärksamheten i en Mémoire
sur les fonctions continues (se Comptes rendus, sé-
ancen d. 22:a Januari 1844); hvilket han ock åberopar
i sin »Note sur le développement des fonctions en sé-
ries> Ac. (LIOUVILLE'S Journal T. XI, 1846) emot Hr
LAMARLE, som i sin »Note sur le théor de M. CAUCHY
relatif au développ. des fonctions en series» (i samma
T. XI) hade förklarat continuitets-vilkoret (för möjlig-
heten: af en functions developpering) vara »insuffisante,
å moins quwelle nimplique une certaine periodicité de
la fonction». — Att Hr LAMARLE, detta oaktadt, i en
sednare Note sur la continuité considérée dans ses
rapports avec la convergence des séries de TAYLOR et
de MACLAURIN (LIOUVILLE'S Journ. T. XII, 1847) yttrar
(pag. 305): »Selon moi, la continuité proprement dite
peut subsister indépendamment de toute périodicité, et il
y a avantage å ne point confondre ces deux caractéres»,
och vidare (pag. 330) »Dans le théoreéme de M. CAuCHY
rélatif au développement des fonetions en série, la con-

213

kort sagdt, formeln
(5) DJ Fire" )dt=o0. [r.=r<R],

gäller, huru litet tal man än må låta r, betyda.
dition de continuité n'est pas la seule qu'on doive men-
tionner. Elle est insuffisante, vu quw'elle n'implique, en
aucune maniegre, une certaine périodicité de la fonction,
condition essentiellement distincte de la premiere et non
moins nécessaire», bevisar intet annat, än att han vid
uttrycket »contlinuitet» icke fäster samma begrepp som
Hr CaucHY. Också visar sig t. ex. af de sista raderna
af texten på sid. 308, att han icke anser såsom nödvän-
dig egenskap hos en function af x, som är continuerlig
för x=0, att den för x=0 skall hafva blott en enda
valör. — Dessutom blir för honom hos vissa functioner
periodiciteten ett nödvändigt vilkor jemte continuiteten,
derigenom, att han definierar dem på ett sätt, som helt
och hållet afviker från det af Hr CaucHYy och, efter ho-
nom, allmänt antagna. Så definierar han t. ex. (sid. 321)

Ive?) med Ir) + st,
i stället för att, med Hr CAUCHY, antaga :j

Ure”)=Lr) +Ti,
neml. 7 den numeriskt minsta båge, hvars cos. och sin.
äro respective = cos9 och sin6. Denna sednare antag-
ning har tydligen en viss periodicitet hos functionen

re”) till följd, då deremot Hr LAMARLE'S definition
utesluter all sådan. Till hvilken grad detta slags diver-
gens mellan Hr LAMARLE och Hr CauCHY uppgår, kan
för öfrigt skönjas deraf, att den förre statuerar

(sid. 318) V(x—bj=2—b, x (reel) må nu vara > el-
ler < hb,
1

(sid. 308) Arccosr=>+ MV GE ARE IN

(sid. 322) — (—a) =a"[cos2k+ WVrx+i.sin(2k+1)rr],
neml. k ett helt tal hvilket som helst,
1 1

(sid. 325) (re) "ay! (cos Så + sin 2) , ehvad helt tal
q

27 än q må vara,
OCES NV.

214

Att den äfven förblir en sanning, om r, der-
uti utbytes mot o, inses deraf, att formeln (3) eller

D, i Fre" )de = i ÖP (re dt, [oZr<R],

omedelbart utvisar, att, för r=0, förra membrum

af (5) är
; gi
Fo e dt, d. ä. =0.

Och således är med all säkerhet
(6) D, [Fre )di=o, [02r<R];

hvaraf inses (se Anm. efter Theor. 1 i art. 4 af
$ D, att den mellan r=0 och r=R (exclusive)
continuerliga funeltlionen

(7) SP

förblifver till valören oförändradt densamma för
alla r-valörer (0 inclusive) mindre än RÅR, och så-
ledes att

(8) if Fre de är =2z:(0), [oZr<R].

Vore åter så, att F(x) eller dess derivata
icke vore continuerlig för hvarje £, hvars mo-

och, i allmänhet, att han (sid. 341) bestrider behörig-
heten af Hr CauvcHY's kända uttryck: »La nature des
conventions a une influence marquée sur le caractére
des foncetions considérées comme continues; de sorte
qu'en passant d'un systeme de convention å un autre,
on peut rendre discontinues des fonctions qui étaient
continues, et réciproquement».

215

dul vore =0, men likväl båda continuerliga för
hvarje zx med positiv modul <R; så kunde man
icke, på grund af förestående raisonnement, på-
stå giltigheten af formeln (6) eller (8) för hvarje
r-valör <R, men likväl att

(9) [Ford är oföränderl. densamma =C

för alla positiva r-valörer <R. — Ja, man finner
af det föregående, utan all vidare förklaring, att
formeln (9) är gällande för alla r-valörer mellan ett
par gränser, sådana att, för hvarje x med modul
mellan desamma, F(x) och dess derivata äro conti-
nuerliga functioner af x.

T. ex. functionen

ER AE constant, icke =),

är, så länge mod. x ör r) är < mod. a (kortl.
g), continuerlig för hvarje z-valör, äfvensom dess
derivata; och således är

(10) Y -

ä dt =271(0) =0, [r< el.

TENTA
RT

Och som här tydligen både F(92) och dess
derivata äfven äro continuerliga för hvarje x,
hvars modul är >p; så är

lg
(11) de oföränderligen densamma =0C för
BOR Li RATE oj välsrer PN

och att denna C i sjelfva verket är =2z, kan
finnas t. ex. genom ett raissonnement, analogt
med det af Hr ScHrömincH på sid. 22 af hans

216

här ofvan citerade Mathematische Abhandlungen be-
gagnade ”.

Ett annat exempel gifver den: F(x), hvarom
i nu följande art. 2 blir fråga.

2. Låt nu f(2) vara continuerlig för hvarje
(uppgifven) -valör med modul r < ett visst tal
R, och derjemte sådan att dess derivata för hvarje
sådan Z-valör rätt angifves af en f(x), som ock
är continuerlig för dessa x-valörer. Då är tyd-
ligt, 1:0) att functionen

(12) Fo) I z, (a constant, icke =0),

sjelf är continuerlig NN hvarje (uppgifven) -valör
med modul <R, åtminstone om x=a icke före-
kommer deribland, och 2:0) att dess derivata för
hvarje sådan x-valör rätt angifves af en function

F'(2)=2. (z—a)f'(z)—Lf(c)—Fla) ME z)—f(a)

Lead —
(13) I x—0 EG
som har samma egenskap. — Hvaraf (enligt näst-

föregående art.) följer, icke allenast att för hvarje
r (positivt eller 0), som är mindre än både R
och mod. a (kortligen «),

SFC dt, d. Ye Ika, e då, är =0,

re KE

och Se

” Man finner lätt, att supplementartermen är
ant på mt
(2) få (— =) edt,
” ret
—7

och att den vid indefinit växande n evanescerar.

SES

217
än An
ed Nee rett .
/ =P Yärefa) sg [enligt (10),

utan ock (hvilket för här ifrågavarande ändamål
är af vigt) att valören af

re —a =C för alla r-valörer, så-

dana att pg är Zr<R,

HT
LG S
(14) fra är oföränderl. densamma
—Z

och således

ti ; ti
fe<r<m/ Neue f dt,

d. ä. =C+2z/(a), enligt slutet

af samma art, 1.

Och följaktligen, ehvad reel eller imaginär qvan-
titet än a må vara, blott dess modul pg är posi-
vv och <R, är

ti ;
flera fa fre Jdh

hvilken valör än må tilldelas
r inom gränserna p och RA,
eller, emedan expressionen
ti

— fre”), eller GEN

CM Sa

och således äfven den sist nämnda integra-
len låter utveckla sig i serie, fortgående efter

218
de stigande digniteterna af a”, eftersom mod. a
är: <<,

(16) — f(d=3 + 3 (AtAatAgee),

nemligen
Av= fre"), d. ä. =27.((0), enligt föreg. art.
= 3

(17) AG MG G Öar neml. » en (positiv) qvantitet,
( v

m
ANS re") hvilken man behagar, wnom
gränserna & och R. |

Vore man nu förvissad, att C vore =0; så vore
man ock förvissad, att formeln (16) gällde icke
allenast för hvarje (uppgifven) a-valör med post-
tiv modul <R, utan ock för a=0 (eftersom for-
meln i det fallet tydligen vore identisk för a=0),
och således alt, för hvarje z-valör med modul <R,
(18) f(x) vore =fl(o)+B,x+B,c+B,x+ etc.
neml. B,, By, etc. vissa af x oberoende, finita
och determinerade coéflicienter; d. v. s. man vore
då förvissad, att om en /f(<c) är continuerlig för
hvarje x-valör med modul under en viss gräns
R, och tillika dess derivata för hvarje sådan z-
valör låter exprimera sig genom en f(2) af sam-
ma egenskap, så låter functionen f(x) för hvarje
sådan Zx-valör developpera sig 1 serie, fortgående
efter de stigande digniteterna af argumentet.

" Tydligen är supplementar-termen

(CYSä-2) near,
= FE

och densamma evanescerande vid indefinit växande 2.

219

Att åter C vore =0, eller att i stället för
C skulle få sättas o i formeln (14) här ofvan,
derom vore man enligt föreg. art. 1 förvissad,
om functionen F(x) och dess derivata voro con-
tinuerliga functioner af x för hvarje uppgifven
x-valör med modul <R, äfven om r=a förekom-
me ibland dessa x-valörer.

Hvad då först beträffar sjelfva F(x), så har
den verkligen denna egenskap, alldenstund (enligt
hvad ofvan är anmärkt) den är conutinuerlig för
hvarje sådan £Z-valör, annan än a, och den der-
jemte (enligt defin. i art. 1 af $ 2) är continu-
erlig äfven för z=a, eftersom, vid indeflinit mot
o convergerande A (af hvilken natur som helst),

za 4

lina F(a+4), d.ä lim CL (a+0),

(4=0) (A=20)
uppenbarligen är den, enligt NR finita
och determinerade

(19) af (a).

Hvad åter beträffar dess derivata, så låter den
(enligt hvad ofvan är nämndt), för hvarje ifrå-
gavarande x-valör, annan än a, rätt exprimera sig
med funcetionen (13). För c=a åter är den ifrå-
gavarande derivatan:

fla+ mr (CSA 5
KKR --ma) > , DALEN
lim 7 = lim AEREE ERE RRNIENSer NORR
(A=0) (A4=0) 4
fat 4-ha+a [FEL pa)
= Myr AE BA AVN Reeds ALVA
(A4=20) |
fla+ A4)—f(a)
EE 0)
(20) = f(a)+a. lim — SSFIN >

" Se nyss ofvanföre.

220

och således, åtminstone om functionens f(x) äfven
2:dra derivata för hvarje x-valör med modul <&K
låter uttrycka sig med en f”(x), som likaledes
är continuerlig för hvarje sådan, är den ifråga-
varande derivatan för x=a

(21) =/("(a)+3[”(a)".

Och som, ti detsamma fallet, functionen (13)
vid indefinit mot a convergerande &x just con-
vergerar indefinit mot denna valör, alldenstund
formeln (13) gifver

(a + J)f'(a+1)—a.

fla+A)—fla
F(a+5)= rm

AR
flora (ER 2 2

far) ka. ed

och således
förda
(22) lim F'(a+A)=f"(a)+a lim BR SERA 0

(4=0) ul
far (0)

så är klart, att, åtminstone 1 det fallet, den ifråga-
varande derivatan af F(x) låter för hvarje upp-
gifven x-valör med modul <R exprimera sig
med en for hvarje sådan Z-valör continuerlig
function af x, neml. sjelfva (13).

" Eftersom (se den sista satsen i föreg. $ 2) i det fallet,
för alla slags indefinit mot o convergerande A-valörer,

a+4J)—fla .c , 4 "
Me En är = få += [f”(0+4,1;

neml. 4, evanescerande med ZA.

2
Mr

221

Och således är man ock förvissad om san-
ningen af detta

Theorem.

Om en f(x) är continuerlig för hvarje x-valör
med modul under någon viss gräns, och tillika dess
derivata för hvarje sådan x-valör rätt angifves af en
f(x) af samma egenskap; så kan functionen f(x) för
hvarje sådan x-valör utvecklas i serie fortgående ef-
ter de stigande digniteterna af x, — åtminstone om
derjemte äfven dess 2:dra derivata för de nämnda x-
valörerna låter rätt uttrycka sig med en f(x). som
likaledes är continuerlig för hvarje sådan.

Utan att här ämna eller ens behöfva ingå
i detaljerna af detta ämne, vilja vi blott aumärka
följande momenter, nemligen:

1:0) att, efter hvad nu är anfördt, och om den
i theoremet nyss nämnda gränsen utmärkes med
R, man, för hvarje c-valör med modul r<R, har

(18) [(x)=[0)+B,x+B,x+Byo+ etc.
nemligen
7E
ti
(23) LEAN SUCK

m 2 Zn ti m
7 (se)

finit och determinerad samt till valören obero-
eude af hvilken (positiv) valör inom gränserna r
och R man än må willdela s; vidare

2:0) alt, såsom man lälteligen verilicerar ”, den
ifrågavarande serien icke kan vara någon annan

" T. ex. sålunda: Deraf att, för hvarje x (0 inclusive) med
modul <R,
f(x) är =f0)+Bix+ Bix + Bax+ etc.
följer, att för hvarje x med positiv modul OR, äfven
indefinit liten,

222

än den Macravriy'ska, så ofta functionen derjemte
är sådan, att dess 3:e och följande derivator (så långt
man än må fortgå) för hvarje Ix-valör med modul
under någon gräns, denna gräns må nu ock vara
huru litet tal som helst, låta exprimera sig genom
functioner f”(2). f”(C) &., som äro continuerliga
för x=0.

Anm. Det är till och med mycket sannolikt, att
denna sist nämnda egenskap hos de högre
derivatorna är en nödvändig följd af de i
theoremet nämnda egenskaperna hos fun-
etionen och dess tvenne första derivator,
och att således serien, 1 hvilken funetionen,
då dessa sednare egenskaper äro förhanden,
kan developperas, städse och nödvändigt är
den Macraurin'ska. Vi lemna den saken

Mask Re B,+Byx+Byx+ etc.
samt
IBS lim mal) =/f"(o).
(=)

Vidare följer nu af formelns
f(0=fl(0)+xf'(0)+ Byx + Bar + etc.
giltighet för hvarje x (o inclusive) med modul <R, att
fa) —f'(0)
TC
— —— 2-8, +8sr+ etc.
x
för hvarje x med positiv modul <R, äfven indefinit
liten, samt
—f(0) 5
Eon SUNDH rg
B,=lim = lim EE
(z=0) z (z==0) 2
eftersom 2:dra derivatan för
hvarje x med modul under nå-
gon gräns var = en f(x) con-
tinuerlig för x=0.
O. s. Vv. :

223

för det närvarande derhän. Hufvudfrågan
var här alt finna något allmänt kriterium
på de fall, då en function med all säkerhet
låter utveckla sig i serie af den form, som
i theoremet nämndes. Hvad åter beträffar
det svar, som 1 theoremet blifvit gifvet på
denna fråga, så är visst möjligt, att det
deruti sist nämnda vilkoret om 2:dra deri-
vatans continuerlighet icke är oundgängli-
gen nödvändigt eller, rättare sagdt, att det-
samma inclusive ligger uti de båda förra
vilkoren om functionens egen och dess 1:sta
derivatas En — likasom man
äfven, oaktadt Hr Cauvcry's (ofvan citerade)
sednaste framställningar, ännu kan mojligt-
vis hysa någon tvekan, om ens 1:sta deri-
vatvilkoret är alldeles nödvändigt. Men
om ock så skulle vara, att funcetionens de-
velopperings möjlighet i sjelfva verket kan
afgöras af blott funcetionens egen continu-
erlighet, eller af blott functionens och dess
1:sta derivatas continuerlighet; så, allden-
stund visshet derom synes vara särdeles
svårt att ernå, och fördelarne för det
praktiska af att kunna undvara undersök-
ningen om derivatans eller de båda första
Hit vatofnas continuerlighet icke äro af nå-
gon egentlig betydenhet, är det tillfreds-
ställande att åtminstone om förestående
theorems sanning vara förvissad.

Functionens
/(2c)=Aresinz
developpering i serie, ehuru — åtminstone för
reela x-valörer med numerisk valör Z1 — mer

221

än väl bekant, må här slutligen, för det särskilda
intresse den erbjuder, upptagas såsom en appli-
cation af det föregående.

Denna fanetion är conutinuerlig för hvarje
(uppgifven) x-valör med modul <1 (se $ 2 art.
1); och för hvarje sådan är (se $ 2 art. 2)

barsk
Df(z)=(1—2") ”=["(x)
” —3 DD

D[(20)=2x(1—2) ”=/"(&2),
båda, likasom /(£), continuerliga för hvarje 2-
valör med modul <1. Deraf är man förvissad,
atl denna function kan, för hvarje 2-valör med
modul <1, developperas 1 serie, fortgående efter
de stigande digniteterna af Xx.

För att blifva förvissad, att coéfficienterna
deruti äro de Macraurin'ska, och på samma gång
finna dem, behöfver man allenast observera, att
— till och med för hvarje z& med modul <1 —,
ebvad helt tal än n må betyda,

n+l1 n b — REG r. —L3 rn? —
DD” f(c)=D (1-2) "är =S (1-2) "DD (+)
T==0
eller, om pu sättes i stället för —,
r==n
=S, D (1-2 D (1 +2)",
T==0

=S(—1Y'n,.1.2.3..ru (1-0 "Xl

(n—-rJu, (1 ej

x), som tydligen är con-
tinuerlig för x=0, ja till och med för hvarje x,
hvars modul är <1.

AG SR Här

" Att denna för reelt x (numeriskt < 1) gällande formel
äfven gäller för imaginärt x (med modul <1), är all-
deles tydligt af det i $ 2 art. 2 anförda.

o(n+1)
em

225

Här är således

f(0)=0. [(0)=1; f”(0)=0,

och i allmänhet (n helt tal)

fo) =S(-1)'n,1.2.3..ru,x1.2.3..(n-r) ur

=S(-1)n(n- 1): (n-r—1)u,(n-rYn-r+1). PRV ONE

RS AS tl,

T==0
och således =0o0, då n är udda, och, då n är jemnt

tal ( IT 2p),
r=p—1 -
[PED (0)=1.2.3...(2p) (2S(-1) puttaport(—1) Hypo) >

=1.2.3....(2p).(—-1Y'u,";

och följaktligen, eftersom här

Sn JIA UURD 1.3.5....(2p—1)
Byjär=(—1)-3 H25N8nI Ge p FINTG 124.6J.1 02p) >

och
1.2.3....(2p)=1.3.5...(2p-1)x2.4.6...(2p),
är
fört (2p-1Y.

Och således är för hvarje, imagwärt så väl som reelt,
x med modul <1:

" Såsom man finner t. ex. deraf, att (-1Yu, är coöffi-

: ; 2p - :
cienten för x? i functionens (1—2x)" developpement,
och expressionen inom klammern i förra raden är coöf.

för &”? i developp. af (1—2)"(1+2)".
K. V. Akad. Handl. 1852. 15

226

(24) Aresing=2+1" = ES +135A oc etc.

Vi tillägga, att denna formel i verket
äfven gäller för hvarje. x-valör med modul =1. För
att öfvertyga sig derom, behöfver man allenast "
verificera, 1:o) att serien i sednare membrum af
formeln är convergerande för hvarje sådan Z-
valör, och 2:0) att i

Arcsin(re”') )
hvilken reel valör än må tilldelas t,

städse, vid indefinit mot 1 växande r, tenderar
indefinit mot en finit och determinerad gräns.

| ti 3 RR
Att Arcsin(re" ) har denna sistnämnda egen-
skap, och att den ifrågavarande gränsen är, då
cost utmärkes med a, sint med b,

(25) Arcsin(373 -V1-VbHiLl(VI+Vb+ "aa

det är alldeles klart af hvad i Ex. 3 i $ 2 art.
1 redan är anfördt.

Och att serien i sednare membrum (24) är
convergerande för hvarje x-valör, hvars modul
är =1, följer deraf att sjelfva modul-serien

12 12.32. 12.32, 52.
RT 82. Mos

är con vergerande. Detta åter kan utrönas genom
användning af Theor. 3 i Chap. VI $ 2 af Hr

Caucny's Anal. Algebr. Här är nemligen

» elc.

3 12..32.52.... .(2n—1)?
FARA SOS (2n+1)”
ä 12.32.52.....(2n+ 1)?

n+17 I. 2.3......(2n+3)”

” Se t. ex. Theor. 3 i mina Doctrine Serier. infinit. exer-
cit. P. 2:da, införd i Vet. Societetens i Ups. Nova Acta
T. XIII, pag. 159 och äfven särskildt utgifven.

227

och således tydligen hvarje term mindre än den
näst föregående. Och den i nämnda theorem
nya serien, som convergerar eller divergerar på
samma gång som den ursprungliga, nemligen

UND, DU AR 2u Ua, gp etc.
har till terminus generalis
” » 12.32.52,. vv. (2NH3)
a DTE PER fn
och således är här
Un+1 (271 fp(271 + 1)2271 +3)? SR RA (2723)?
0, ni (on 1) (27 HB) io.so. (2n+2—4) ?

med lika många factorer, neml.

gtr i täljare och nämnare,
dy (271 1)2 a 1 t 1271 Fb 32 5)... (272 3)
an+1 (221) (2741 FYI FAN +6)., Se
Och som factoren
n+t1 2 ANN | 2
Var er IT
vid indefinit växande n, tenderar indefinit till 1,

. , 1 cc
men det öfriga, eller (om 2" utmärkes med N)
(N+1) 3 ÖRE P-

N—?
SS med = factorer
1 näm-
naren,

Gr FJ ES Le TVÄR

och således

1 1
eller, om — utmärkes med a
N—S / 2N—3 z

228
så är, vid indefinit växande n (och således in-
definit mot o LR a),

lim Ft lim / — Lä <Yv och såle-
(n=20) 2 LS VE des <1.
A+ 0)
Häraf alltså de båda lagarne:

1:o) Allteftersom cost är positiv eller negativ, « är

nn 1 cos3t 1.3 cos5
(26) + ÅresinV1-—Vsim = costa nm og ER
2113 HÄLSANS
1.3.5 cos7t
TANT &c.
2:0) Allteftersom sint är positiv eller negativ, är
å) 1.3si
(27) (V1+Vsint+rVVsint)=sint+ => = SS
1.3.5 sin? ;
sin t &c

ER ORG

” Eller (som man lätt finner), i båda fallen,

Aresin( VY 1—+ cost Mira =

— 0000-0000

Försök till en systematisk uppställning

af växtfamiljen

CHARACEJAE;
AF

JOH. WALLMAN.

Inlemnad d. £ April 1853.

NG
SN

WU WO

FER AS ERE

8 Mig dd badimokat

Behöfvet af en systemalisk öfversigt af växtfa-
miljen Charace&e är allmänt erkändt. Alltsedan
Fransmannen VAIruAnts för sin tid serdeles för-
tjenstfulla försök (Act. Parisiens. 1719) att ordna
dessa växter, hafva de ända intill senaste tider
varit till den grad försummade, att man i de
berömdaste systematiska arbeten förgäfves söker
någon vägledning vid studium af denna del af
botaniken. En obestämd terminologi och dia-
gnoser utan uppmärksamhet på slägtets utveck-
ling och formation och af den allmänlighet, att
de med lika skäl kunna användas på hela genera
eller serier, som för enskilta arter, lemna for-
skaren i villrådighet och utan de upplysningar
han söker. Det är nämligen i de aldraflesta fall,
utan noggranna teckningar, eller originspeci-
mina nästan omöjligt att ens gissningsvis utröna
författarnes mening. Också hafva dessa interes-
santa växter, i saknad af behöflig vägledning, af
botanister och samlare blifvit förbisedda och de
offentliga och större enskilta samlingar, rika på
exotiska växter af alla slag, hafva endast ett in-
skränkt förråd isolerade specimina af Characeerna.
Början till en reform 1 denna del af botanikens
systematik gjordes med Warrrortus Monografi öf-
ver de tyska Charerna (Annus Botanicus, Hale
1815), ett arbete onekligen af stor förtjenst, ehuru
författaren icke var lika lycklig i det systema-
tiska bestämmandet och ordnandet af arterna,
som i teckningen af familjen och dess former.

232

Följande året (1816) utkom i tilläggen till Lir-
JeBLADs Flora 3 Ed. en bearbetning af då kända
Svenska species, och 1824 utgaf A. BruzEuius,
understödd af Biskop AcGarpvus råd, upplysningar
och rikhaltiga samlingar, 1 form af Akademisk
Dissert. (Observationes in genus Chare Lund.
1824) en Synopsis öfver alla kända Charer: ett
arbete af ringa omfång, men för sin tid af stort
värde och brukbarhet. AGArpDus egen öfversigt
af Charerna 1 Systema Algarum (1824) kan an-
ses såsom en ny upplaga af den förra i form af
sammandrag.

Ett decennium senare erhöll detta studium,
genom den berömde botanisten Professor ÅLEXAN-
DER Brauns bekanta Monografi öfver Charernpa (i
Annales des Sciences natur., Paris 1834, Tom. 1
pag. 351 ff. samt i Regensburger Botan. Zeit-
schrift 1835, Tom. 1 s. 55 ff.) en ny rigtning.
Professor Braun: har sedermera i botaniska tid-
skrifter och smärre afhandlingar lemnat öfversigt
af Charer från särskilta länder, men den full-
sländiga monografi öfver hela växtfamiljen, det
botaniska publicum länge väntat, har hitulls ute-
blifvit. Under sådana förhållanden och då den
förut omtalta korta monografien numera, sedan
arternas antal tillväxt i betydande progression,
mera är att anse såsom en väckelse till studium
af dessa växter, än en fullständig systematisk an-
visning, så qvarstår ännu 1 den botaniska littera-
turen behofvet af en omfattande systematisk öf-
versigt af Characex. Om förevarande lilla ar-
bete, 1 afvaktan på Professor Brauns, kan fylla
denna lucka 1 botaniska systemet och den er-
farne forskaren, vid sitt större verk, deraf kan
hemta några upplysningar, är författarens afsigt
vunnen. Vid utarbetandet al denna öfversigt,

233
har författaren i första rummet ansell en bestämd
och stadgad terminologi af stor vigt. Det har
blifvit nödigt att bilda ett språk, på hvilket sär-
skilta författares oftast i amfiboliska uttryck af-
fattade beskrifningar kunde öfverflyttas och som,
konseqvent användt, undanröjde hvarje tvekan
om författarens egen mening. De termer, hvilka
blifvit begagnade, förklara sig antingen sjelfva,
eller äro de grundade på erkända analogier inom
växtrikets öfriga afdelnvingar.

Det är redan anmärkt, att Charerna af de
flesta författare före Warrrotz blifvil på ett
otillfredsställande sätt behandlade, och ett ut-
förligt uppstapplande af synonymer, hvilka in-
genting upplysa, skulle endast leda till missför-
stånd och oreda, utan minsta gagn. Det vore
under sådana förhållanden en olämplig lyx att
framdraga de såkallade Patres, af hvilkas summa-
riska beskrifningar, obestämda termer och grofva
figurer i en så polymorfisk och numera under
helt nya synpunkter behandlad familj sällan nå-
got med visshet kan slutas. Ibland botanister
före LinsÉ gör VAILLANT, stiftaren af Charernas
genus, ett undantag och hos några få andra före-
komma antydningar, hvilka icke blifvit obegag-
nade. Af dessa skäl har författaren varit sparsam
med synonymer, såsom sig också bör i en con-
spectus; men de som äro anförda hafva varit un-
derkastade en sorgfällig pröfning. Ehuru arbetet
är af en mera allmän egenskap, har förfaltaren
likväl ansett sig böra fästa ett särskilt afseende
vid våra inhemska botanister, hvilkas arter, så
långt beskrifningar, växtställen och herbarier lem-
nat tillräcklig och pålitlig vägledning, blifvit med
större fullständighet utredda.

234

Det har synts vara en billig granlagenhet att
upptaga nya arter af godkända botanister, ehuru
författaren icke haft tillfälle att granska speci-
mina, så ofta beskrifningarne varit för ändamå-
let tillräckligt noggranna och fullständiga. I all-
mänhet har vid denna öfversigt iakttagits såsom
grundsats, att det för vetenskapen är mera gag-
nande, att afvikande växtformer, om hvilka me-
ningarne bland botanisterna kunna vara delade,
såsom sjelfständiga species framställas till när-
mare undersökning, än att de ibland massan af
varieteter nästan försvinna och undandragas be-
hörig granskning. Också råder vid hänförandet
af former inom denna familj under bestämda
species ofta en fullkomlig villkorlighet, från hvil-
ken icke ens den store kännaren af dessa växter,
Professor Braun, kan fullkomligt frikännas. Emot
en tämligen allmän åsigt, är författaren af den öf-
vertygelse, att naturen, i enlighet med de mathe-
matiska förhållanderne, förebilden och regulatorn
för dess verksamhet, och de bestämda proportio-
nerna vid dess primitiva förbindelser och bild-
ningar, de chemiska, äfven vid de såkallade na-
turalstrens daning iakttager en sträng och oför-
änderlig ordning samt att hvarje art har sina
gränser, mellan hvilka, afsedt från naturstridiga
hybriditeter, hvilkas omfång, såsom Fries rigtigt
anmärkt, är inskränktare än man tror, några
verkliga öfvergångar ej finnas. Men det är ett
af systematiska botanikens vigtigaste och svåraste
problemer att i full öfverensstämmelse med na-
turen, hänföra de spridda formerna inom sin
rätta sfer, till sin typ eller art, och för lösnin-
en af denna uppgift, hvilken äfven med växt-
odlingens biträde länge skall blifva ett föremål
för önskningar, är det af vigt, att framstående

230

former med fullständighet antecknas och beskrif-
vas. Onekligen råder inom Characeernas familj
den individuella formbildningen mera än i många
andra och flera till utseendet karakteristiska for-
mer kunna sägas vara barn af sina hemvist; men
inom denna mångfald af bildningar röjes icke
sällan typiska föreniugsband, ehuru det, isynner-
het, som man vid hithörande undersökningar är
i saknad af de resultater växtkulturen koma
är ytterst svårt att träffa det rätta, såvida icka
genom mikroskopiska forskningar någon ledande
klav kan utfinnas. Det är icke osannolikt, att
en genomgripande revision af samma omfattning,
som den Lichenerna sedan Linnés tid undergått
och hvilken tyckes börjat ett nytt stadium, före-
står Charerna, och det är möjligt, att många
sjelfständiga arter, hvilka nu af andra kollektif-
species absorberas, då komma i dagen.

Vid utarbetandet af denna lilla afbandling,
frukten af fleråriga forskningar, har författaren
varit understödd af utländska och inhemska bo-
tanisters välvilliga biträde. De vigtigaste exsiccata
hafva blifvit honom tillsända af Ar. Braun och
C. W. ScHimPER. HornemaAns och ÅGARDHS dyrbara
och rika samlingar, jemte andra mer eller min-
dre upplysande offentliga och enskilta herbarier
hafva varit för honom beredvilligt öppnade. Det
har härigenom också blifvit möjligt att, genom
upptagande af åtskilliga af Professor Brauns ännu
icke offentliggjorda, men distribuerade arter, gifva
ökad fullständighet åt arbetet. Jag har trott "mig
kunna, då specimina varit tillräckligt fullstän-
diga för diagnosen, begagna denna frihet, utan
att fela i granlagenhet, då Brauss benämningar
blifvit samvetsgrant bibehållna och hans priori-
tetsrätt för fårad.

236

Författaren slutar detta korta förord med att
betyga den erkänsla, han i och för sitt arbete, är
skyldig Professorerne WaAHLEnBERG, FRIES, ZÅET-
TERSTEDT, WIKSTRÖM, WAHLBERG Och JAK. ÅGARDH;
Dokt. Hartman, Baron Döses, Apothekaren och
Gymnasiiläraren ”Turvenros, Botaniska notisernas
utgifvare, samt Bibliothekarien L. WiEbE; utom
flera yngre Botanister, bland hvilka han med
nöje räknar några fordna lärjungar. Herr Mag.
C. J. LispeBErG och Herr Mag. C. HARTMAN,
Stud. TuHEop. Fries och Med. Stud. A. E. GoLp-
KvHL hafva dervid en särskilt rätt till tacksam-
het, de tre sistnämnde genom upplysningar och
utdrag från hufvudstadens och Upsala Akade-
miska Bibliotheker och Mag. LiInpEBERG genom en
väl ordnad samling af Charace& från det på Cha-
rer fattiga Bohuslän och från Mälaretrakterna,
hvilken han behagat tillsända mig. Herr Stud.
Fries har, utom alla andra bevis på deltagande
för detta lilla arbete, haft godheten tillåta mig
begagna sin vigtiga samling af Characeer från

LinsÉs hembygd. |

237

Fam. CHARACEZAE RBicn.

Planta e tubulo cylindrico, simplici, membranaceo, aut e
tubo centrali, aliis minoribus, parallelis, vel dextrorsum spira-
liter volutis cireumdato constructa. Caulis aphyllus, teres, ge-
niculatus, ramosus, ad genicula ramentis vel radiis verticillatim
dispositis stipatus: intercalatis ramis cauli conformibus, verti-
cillis propriis instructis.

Organa propagationis dimorpha: Antheridia (globuli) sphe-
rica, cinnabarini coloris, intus filis spiralibus repleta; et Nucule
(sporangia) oblongate vel globose, uniloculares, e testa dura,
sinistrorsum spiraliter striata, indusio tripliei, coronulam apice
formante, inclusa, demum decolorate.

Plant&e aquatice, perennes aut annue et fugaces, in re-
centi statu virentes, exsiccate sxpe crusta calcarea obducte,
colorem mutantes.

1 Gen. NITELLA.
Agardh et Endlicher (excl. excel). Chara, Le

Vaillant, Linn. et auctorum pl.

Simpliciter tubulosx (monosiphonice), nude, inermes, le-
ves, flexiles, diaphan2e, exsiccate membranacex&.

Verticilli radiorum basi nudi, ommnino exinvolucrati: radiis
fructiferis divisis, furcatis.

Organa propagationis in angulo divisure, rarius in axillis
verticilli. Nucula plus minus ad sphericam formam vergens,
striis paucioribus, coronula evanida vel conniventi-apiculata.
Antheridia epigyna, intrafoliacea (intra bracteas). Coronula nu-
cule caduca, ex cellularum verticillis duobus quinis, superim-
positis formata. (Braun).

Professor Braun, hvilken numera erkänner
genus Nitella, med det omfång, författaren på
grund af utbildade organer redan för flera år
sedan antagit, men dervid grundar sig på ana-
tomiska förhållanden, anför, såsom skiljetecken
mellan slägtena Niteila och Chara, att hos det
förra coronula består af 10 celluler, bildande 2
cirklar, den ena liggande ofvanför den andra,
och hvilka aldrig utbreda sig i stjernform. Co-

238.

ronula affaller innan frömognaden. Hos Charerna
är denna corohula bildad af 5 celluler, hvilka
formera en enkel cirkel och stundom utbreda
sig i stjernform. Coronula är hos dessa varaktig.
Jfr Hooters Journ. of Botan. 1849. Professorns
anmärkning, att man hittills indelat de båda ge-
nera efter närvaron, eller frånvaron af stjelkens
periferiska rör (strimmorna) är icke enlig med
förhållandet.

Formatio duplex: a. evoluta internodio basali radiorum
primariorum elongato: b. midifica s. aggregata, internodio basali
radiorum primariorum abbreviato, aut fructificatione in apice
ramulorum intercalatorum = verticillos abbreviatos gerentium,

hinc dense aggregata, glomerulos vel quasi nidos in azxillis
verticilli aut in apice ramorum formante.

Den senare sektionen har kransstrålarne (ra-
dierna) mindre regelbundet delta, axeln utdra-
gen ända till verticillens spets, med olikstora
småstrålar vid knälederna. Dessa småstrålar (bra-
cteXx spurie) äro finare, än hufvudradien och om-
gifva, i likhet med brakteerna i följande slägte,
fruktifikationsdelarna.

Nitellerna äro normalt af en skön och ren
grön färg och antaga sällan något kalkartadt öf-
verdrag (inkrustation). De äro alltid bildade af
etl enkelt rör (monosifoniska), flexila och genom-
skinliga samt alldeles utan taggar. Kransstrå-
larne alltid bara vid basen och utan svepe. Strålarne
fördela sig normalt 1 symmetriska divisurer, och äro
utan brakteer. Genom dessa kännetecken skiljer
sig slägtet lätt äfven från de monosifoniska Cha-
rerna. Nötterna sitta under, sällan jemnsides med
antheridierna och förändra under utbildningen
färg och form. De flesta arter äro annuella, öm-
tåliga icke blott för stormar, hvarföre de högst
sällan förekomma i hafvet, utan, som det synes,
liksom Orchideer och andra växtfamiljer, för me-

TID) TVI

239
teoriska inflytanden, hvarföre man stundom sö-
ker förgäfves arter på ställen, hvarest ett före-
gående år deraf var öfverflöd.

De flesta af detta slägte hafva en dubbel
formation, en utvecklad (evoluta) och en samman-
trängd (nidifica s. aggregata) med fruktifikationen
liksom sammangyttrad och hopad i täta hufvu-
den eller små nystan. Emellan dessa formatio-
ner, ehuru till utseende mycket afvikande, är
icke någon väsentlig olikhet. När basalfalangen
under strålarnes klynnedelning är förlängd, får
verticillen ett enklare och glesare utseende, och
de fruktbara radierna skilja sig åt. Ett motsatt
förhållande inträffar, när antingen basalfalangen
i den primiliva radien är mycket kort och strå-
lens delning, der frukten har sin plats, börjar
straxt ofvanför basen, eller emellan de primära
radierna utgå kortare eller längre smågrenar,
hvilka i toppen bära egna fruktbärande verticil-
ler. Nötter och antheridier hopas då i massor
vid botten af verticillen eller i egna hufvuden
i spetsen på de fruktbärande grenarna. Hos som-
liga arter är den ena formationen, hos andra den
motsatta typisk och normal. Således t. ex. före-
komma N. flexilis oftast evoluta och N. capitata
alltid nidifica.

De flesta Europeiska arter vegetera i slutet
af sommaren och på hösten; en enda tidigt om
våren.

Med den begränsning jag redan i Botaniska
notiserna för 1840 (N:o 1) antydt, och som här
ligger till grund för familjens indelning, är genus
Nitella, typiskt betraktadt, naturligt och konstant
och öfvergångarna till Chara blott apparenta.
Inom en växtfamilj, der stjelkbildningen har ute-
slutande öfvervigt, är den olikhet, som råder

240

emellan dessa båda slägten i kransstrålarnes hela
konformation, af betydenhet och, i förening med
Nitellernas enkla struktur och läget af fruktifi-
kationsdelarna, tillräcklig att anvisa denna grupp
af familjen en egen plats, såsom distinkt genus.
Genom denna fördelning af Characeze 1 tvänne
genera vinnes reda i arkitekturen af indelningen
och en, sedan arterna numera växl till ett be-
tydligt antal, behöflig lättnad i öfversigten.

Slägtet Nitella är i allmänhet till sina arter
mera boored och konstant samt har färre öfver-
gångsformer, än Chara. Likväl gör serien Syncarpee
undantag härifrån. Men de förra antaga vid
torkningen en hinnaktig beskaffenhet, falla till-
sammans och återtaga icke genom någon behand-
ling sin ursprungliga form. I detta förändrade
tillstånd, helst om de vanligen tidigare antheri-
dierna bortfallit, äro de mycket svåra att med
noggranhet och Säkerhet bestämma, och böra der-
foke så vidt ske kan, i färska tillståndet full-
ständigt undersökas, eller i sprit till närmare
granskning förvaras.

Conspectus generis.
NITELLA.
1 Sect. EBRACTEATAE.

Axis radii regulariter totus divisus. Fructificatio ebracteata.

+1 SUBDIV.
Radii repetito-divisi.

A. Radiole.
Radii passim 3-plicato divisi.
a. Crura terminalia infra articulum apicalem continua.
1 N. hyalina. DeCand.
2 N. heterophylla. Al. Braun.
3 N. congesta. Rob. Brown.
4 N.

241

4 N. Lhotskyi. Al. Braun.
5 N. tenuissima. Desv.
6 N. Braunii, mihi.

N. africana. Ål. Braun.

b. Crura terminalia infra articulum apicalem articulata.
7 N. gracilis. Smith.
8. brachyphylla. Al. Braun.
8 N. virgata. Ål. Braun.
9 N. flabellata. Al. Braun.
. nidifica. Reichenb.
10 N. flagelliformis. Al. Braun.

11 N. penicillata. Ål. Braun.
12 N. Roxburghii. Ål. Braun.
13 N. guineensis. Kitz.

B. Dichotome.
Radii passim duplicato-divisi.

1. Crura terminalia in apiculum articulatim insertum vel
cornicula 2—3 minuta exeuntia.

14 N. condensata. Rupr.
15 N. interrupta. Rupr.
16 N. longifurca. Rupr.
17 N. norvegica, mihi.
18 N. mucronata. Al. Braun.
8. heteromorpha. Al. Braun.
19 N. Woahlbergiana, mihi.
+ 20 N. byssoides. Al. Braun.
" 21 N. subtilissima. Al. Braun.

2. Crura terminalia apice exarticulata.
&. Cruribus terminalibus omnino continuis.
22 N. anomala, mihi.
23 N. batrachosperma. Reichenbach.
8. cruribus infra apicem passim 1-2-articulatis.
N. stelligera (vid. Sect. 2).

+ 24 N. eglceostachys. Al. Braun.
t 25 N. biformis. Al. Braun.
+ 26 N, Hookeri. Al. Braun.

KE. V. Akad. Handl. 1852. 16

242

Hk+ 2. SUBDIV.
Radii semel (simpliciter) divisi.

C. Furcate.
Radii simpliciter furcati, vel passim (abortu) loco divi-
sure fracto-geniculati, aut apice breviter corniculati.

1. Crura terminalia articulata.
"27 N. microphylla. Al. Braun.
+ 28 N. gelatinosa. Al. Braun.
+ 29 N. leptostachys. Al. Braun.
2. Crura terminalia apice exarticulata.
30 N. translucens. Vaillant et Persoon.
31 N. procera, mihi.
32 N. flexilis. Al. Braun.
BP. nigricans, mili.
y. nidifica, mil.
d. glomerulifera. Al. Braun.
33 N. acuminata. Al. Braun.
+ B. Bellangeri. Al. Braun.

Ser. Dioice.
34 N. atrovirens, mihi.
35 N. opaca. Agardh.
36 N. capitata. Nees von Esenbeck.

a. laxa longifolia. Ål. Braun.
b. laxa brevifolia. Al. Braun.
c. glococephala: 1 oxygyra, 2 lejopyrena,
3 pachygyra.
+ 37 N. macrosperma. Ål. Braun.

"38 N. exigua. Rabenhorst.

2 Sect. PSEVDOBRACTEATAE.

Radiorum axis usque ad apicem verticilli protensus, ad
genicula radiis minoribus (bracteis spuriis) axi angustioribus
stipatus.

a. Radii apice continui.

39 N. stelligera. Bauer.
+ 40 N. ulvoides. Bertoloni.

243

b. Prolifere.
Radii articulo apicali passim munitiz steriles plerumque
simplicissimi.
& Radii infra apicem articulati.
«. Bractex spurig divise.

41 N. polysperma. Al. Braun.
42 N. prolifera. Ziz.
+ 43 N. glomerata. Desv.
8. Bractex spurixe simplicissimee.
"44 N. glomerulifera. Rupr.
+ 45 N. Smithii. .Babington.
+ 46 N. Borreri. Babingt.
47 N. Stenhammariana, mihi.
" 48 N. antarctica. Al. Braun.
AK Radii steriles infra articulum apicalem continui.
49 N. borealis, mihi.

+ 50 N. Dregeana. Al. Braun.

1 Sect. EBRACTEAT.E.

Radiorum axis in radios minores, crassitie aequales, totus
regulariter divisus. Fructificatio in divisuris ebracteata.

Den enkla kransstrålen försvinner vid första
delningen och utgrenas i symmetriska, jemn-
tjocka, ofta i vinkel divergerande smärre strålar.
Karaktererna för de tvänne första subdivisionerna
inom sektionen äro hemtade från de mest ut-
bildade kransstrålarne. De öfriga stanna ofta vid
en lägre deluvingsgrad, eller sluta med små, kala,
sammansittande spetsar (kornikler), i stället för
utbildade delningar.

Graden af kransstrålarnes delning, den med
led fästade eller oledade spetsen, strålarnes ar-
tikulation, samt nötters och antheridiers plats
på samma eller särskilta stånd, äro konstauta för-
hållanden, hvilka nästan aldrig förändras och
derföre erbjuda de säkraste distinktiva känne-
tecken för underafdelningar och arter.

244

+ 1. SUBDIV.
Radii repetito-divisi, cruribus singulis divisure primarie
iterum semel aut bis divisis.

A. Radiole.
Radii fructiferi passim triplicato-divisi, apice mucronati,
mucrone articulatim inserto, aut breviter 2-3-corniculati. An-
theridia et nucule geminatim conjuncta.

Afdelningen är naturlig. Arterna 1 gamla
verlden merendels små, fina och mycket greniga.
Antheridier och nötter en af hvardera parvis.

a. Crura terminalia infra articulum apicalem continua.

1 N. HvALINA: caule ramoso, validiusculo, radiis attenuatis ; verti-
cillis discretis, glomeratis, multi-radiatis ; radiis majoribus 8,
3-plicato-divisis, minoribus circiter duplici numero geminatim
intercalatis, simplicibus vel 2-plicato-divisis; eruribus termi-
nalibus ventricosis, exsiccatis sublanceolatis, acuminatis vel
mucronatis, infra apicem continuis; nuculis majusculis,
subglobosis, 9-striatis. Monoica.

Ch. hyalina. Decandolle et Dub. Bot. Gall. I: 534.

Al. Braun, Monogr. i Regensb. Bot. Zeit. 1835: Ch. pel-
lucida. Ducros. ;

Nitella hyalina. Agardh System. Alg. pr. p. — Kutz. —
Al. Braun, Schweizer -Charac. Regensb. Bot. Zeit. 13849,

130 ff.

Schweitz, Lausanne! mellan Rheineck och
Fussach vid Bodensjön. — Frankrike, Provence.
— Spanien.

Ibland de mindre i slägtet, 2—3 tum hög.
Grenig, blekgrön, nästan vattenklar, genomskin-
lig. Nötterna bredare än stjelkens diameter, på
mycket korta skaft. — Liknar till utseendet N.
tenuissima, med hvilken den ofta blifvit förblan-
dad, men skiljes lätt genom starkare växt, krans-
strålarnes uppblåsta, efter torkningen breda, nä-
stan lancettlika toppstycken.

Med följande 3 arter har den deremot verk-
lig affinitet.

245

+ 2 N. HETEROPHYLLA: caule valido, elongato; verticillis remotissi-
mis, laxis, multiradiatis; radiis majoribus 7—8, 2—3-pli-
cato-divisis, interjectis minoribus numerosis, simpliciter vel
duplicato-divisis, omnibus attenuatis; cruribus terminalibus
cylindricis, fasciculatis (5—7), apice articulato-mucronatis.
Monoica ?

Ch. heterophylla. Al. Braun, Linn. XVII. p. 113.

I Nya Hollands floder. Preiss.

Liknar föregående, men har mycket tjock
stjelk, nästan som N. translucens, mera greniga
kransar, strålarne med långa fotstycken och jemn-
tjocka toppstycken. Färgen mörkgrön, något brun-

aktig.

"3 N. concestA: caule valido, elongato; verticillis remotis; ra-
diis dense conglobatis, rigidiusculis, majoribus 7—38, 3—4-
plicato-divisis, interjectis minoribus numerosissimis, 2—23-
plicato-divisis; cruribus terminalibus cylindricis, fasciculatis
(5—7), apice articulato-mucronatis; nuculis in divisuris
primi et secundi ordinis aggregatis, subglobosis, sub10-
striatis; coronula angustata, elongata. Monoica?

Ch. congesta. Rob. Brown, Prodrom. p. 346. — Al. Braun, I. c.

Nya Holland. Brown.

Skiljes från föregående arter genom sina
utomordentligt talrika (omkring 40) kransstrålar,
de störres fördelning, m. m. Beslägtad med N.
hyalina. Färgen vattenklar, dragande i brunt.

"4 N. Luotskyi: caule debili; verticillis approximatis confluenti-
busque; radiis dense conglobatis, majoribus 7—8, 2—3-
plicato-divisis, interjectis paucis minoribus, simpliciter aut
duplicato-divisis; cruribus terminalibus 3—5, apice arti-
culato-mucronatis. Monoica?

Ch. Lhotskyi. Al. Braun, 1. c.

Nya Holland, nära Monero. Preiss.

Mindre än nästföregående 2:ne arter, med
ganska fina stjelkar och sammanflytande verti-
ciller. Svartgrön. Till habitus liksom midtemel--
lan N. hyalina och batrachosperma.

246

Nästföregående 3 arter komma hvarandra
nära och författaren sjelf anser dem möjligen
vara endast underarter af samma species.

5 N. rtTenvissima > pallide virens, caule filiformi, tenuissimo, gra-
cili, subsimplici ; verticillis discretis, abbreviatis, glomeratis,
laxis, 6—8-radiatis; radiis triplicato-divisis; cruribus pri-
me et secunde divisure 6—7, tertie 4—5, terminali-
bus elongatis, tenwissimis, cylindricis, acutis, in apiculum
articulatum, diametro radii plus duplo longiorem desi-
nentibus3 nuculis demum ovalibus, minutissimis, 9-stria-
tis3 coronula abbreviata, truncata. Monoica.

Ch. tenuissima. Desv. Journ. d. Botan. II. 343. — Loisel.
Not. — Reichenb. Flor. Excurs. p. 148. — Al. Braun,
Monogr. I. c. — Ganterer, Österreich. Char. N. 5. —
Babington British Ch. (Annals and Magazin of Natural
History, Vol. V: 84. ff.).

Ch. glomerata. Flor. Badens. Supplem.

Ch. hyalina, Anglorum (ex. Babington in Ag. herb.!).

Nitella tenuissima. Rabenhorsts Kryptogam. FI. p. 196.

Fig. Reichenb. Iconogr. Tab. 791, 792. Fig. 1065, 1066,
1067 och 1068. — Ganterer 1. c. Fig. 41! — Coss. et
Germ. Atlas, Tab. XLI. F. 4. 2!

Reichenbachs afbildning uttrycker väl växtens
habitus, men har radiu endast dubbeldelta och
toppstycket utan ledad spets.

I sött vatten. England! Bab. — Schweitz,
flerestädes i sjöar. — Frankrike, Normandie,
Montpeiller. Br. — Tyskland, Rhentrakterna,

Karlsruhe! Br., Berlin! (Herb. Wahlb.) — Ungern,
Pesth, Kovals. — Danmark. — Nordamerika, Bo-
ston, Greene. -— I Sverige är denna sällsynta art
hittills icke upptäckt.

Ibland de minsta och finaste i slägtet, 2—3
tum hög, vanligen ljusgrön. Nötterna mycket
små, mindre än andra Europeiska arters (20
mill. i längd, utom hylle och krona). Ifrån N.
gracilis skiljes den genom toppstycken utan le-

247

der, nästan enkel stjelk, och täta, klotformiga
åtskilda kransar.

6 N. Brausu: ramosissima, verticillis densis, 6—7-radiatis; ra-
diis 2—23-plicato-divisis; cruribus abbreviatis, ad divisuras
constrictis, primi ordinis quinis, dilatatis, secundi et tertii
2—43; terminalibus continuis in apiculum articulatum
vel cornicula 1—2, dilatata, divergentia desinentibus ; fructi-
ficatione ad divisuras omnium ordinum; nucula ovali,
coronula abbreviata, cylipdrica. Monoica.

N. Braunii mihi (ined.). Ch. nidifica Issert (Herb. Hornem.).

Afrika, Guineakusten! fIssert.

Mycket fin och tätgrenig. Ifrån N. gracilis
skiljer den sig genom tälta kransar, loppstycken
utan leder, med ytterst fin och nålformig udd-
spets, ifrån följande, hvilken den liknar, med
kortare och bredare gaffelben, åtsnörda delnings-
punkter, m. m.

N. AFRIGANA: ramosissima, verticillis diffusis, radiatisz radiis
2—3-plicato-divisis; cruribus protractis; apiculo acicularig
nucula elliptica, acuta. Monoica.

Ch. africana. Al. Braun, Monogr. 1. c.

Afrika, Senegambien! Perottet och Leprieur;
Tanger, Salzmann.
Mörkgrön, mycket grenig. Kommer före-

gående ganska nära och torde vara en form deraf.

b. Crura terminalia infra articulum apicalem articulata.

7 N. Gracius: subeespitosa, caule ramoso; verticillis diffusis,
laxis, 6—7-radiatis; radiis tenuissimis, 2—3-plicato-divi-
sis, ad divisuras omnium ordinum fructiferis; cruribus
3—5-nis; terminalibus elongatis, tenuissimis, apiculo arti-
culatim inserto, lanceolato, diametro radii 2—3-plo lon-
giore; cruribus infra articulum apicalem 1—2-articulatis ;
nuculis demum globosis, 5-striatis; coronula obsoleta.
Monoica.

Ch. gracilis Snuith. — Bruzel: Char. — Reichenb. Flor. Ex-
curs. — Al. Braun, Monogr. I. c. — Fries S. V. Sc, —

248

Hartm. Sk. FI. 5 uppl — Ganterer 1. co. — Rupr.

Beytr. 3. Lief. s. 10. — Babington 1. c.

Nitella gracilis! Ag. 1. c.

Fig. Engl. Botan. 2140. — Reichenb. Iconogr. fig. 1069. —

Ganterer 1. c. (forma tenella). — Coss. et Germ. XLI.

E. 1. 2.

Hit hörer, såsom en något afvikande form,
enligt granskning af original-exemplar, Ch. capi-
tata Fries Nov. Ed. 1. pag. 96. Ch. gracilis Stirp.
Scanens., med uteslutande af Nees von Esenbecks
synonym.

Reichenbachs figur uttrycker, efter vanlighe-
ten, habitus mycket väl, men mindre partier, så-
som den ledfästade mukronen och toppstyckenas
leder, äro alldeles förbisedda.

Exsicc. Fries Herb. norm. VILI 100.

Frankrike. — England. — Italien. — Tysk-
land, Berlin! Kajserslautern, Köln, Kärnthen m.
fl. st. — Ryssland, Charkow, S:t Petersburg! Fin-
land. — Danmark. — Norrige, Yttersöe vid
Laurvig, Ullersager. — Sverige i sött vatten;
Upsala Fr.! — Östergöthland, Kalfsjön! Hj. Holm-
gren; Kärna mosse! Ekeroth, m. tl. st. Sällan i
hafvet, Wermdön! Wikström. Först upptäckt i
Sverige af Professor Fries.

Fin och mycket grenig, med glesa kransar;
höjden från 2 till 6 tum. ”Toppstyckena långa,
jemntjocka och ytterst fina, med lång lancettlik
spets. Till färgen vanligen ljus, gulgrön, pellu-
cid; de Svenska och Ryska formerna oftast mörk-
gröna och mera ovpaka.

8. BRACHYPHYLLA : radiis in capitula vel glomerulos densos con-
gestis; cruribus prime divisure abbreviatis, terminali-
bus pauci-articulatis vel subcontinuis.

Ch. gracilis 8. brachyphylla, Al. Braun ined.
&t Petersburg!

249

Har små, tätt sammanträngda fertila krans-
hufvuden, och skiljer sig från hufvudarten egent-
ligen genom första divisurens mycket korta ben,
hvarigenom kransarna blifva tätare och mera
sammanträngda. Fotstycken och toppstycken, som
hos hbufvudarten. Till färgen svartgrön. For-
mer förekomma med mycket långa toppstycken
var. gracillima, Rabenh.).

Ifrån alla former af Nitella capitata, med
hvilken N. gracilis blifvit förblandad, skiljes den
genast genom sin ledfästade, lancettlika eller ko-
niska mukron i spetsen af toppstyckena. N. ca-
pitata saknar aldeles sådana.

8 N. virGATA: tenuissima, verticillis 6—7-radiatis; radiis erecto-
adpressis, virgatis, 2-, rarius 3-plicato-divisis; divisura primi
ordinis 5-radiata, ceteris 3-furcatis; cruribus omnibus
elongatis, terminalibus longissimis, pauci-articulatis; apiculo
articulatim inserto. Monoica.

Ch. flexilis virgata. Ål. Braun! (in herb. Ag.).

Frankrike, Paris. Brongniart!

Växten af medelstorlek, mörkt gulgrön, nå-
got brunaktig, med långa hårfina radier, till ut-
seendet afvikande från seriens typ. Med N. tle-
xilis har den väl någon obetydlig likhet i habi-
tus och färg, men är till alla delar finare, och i
väsentliga kännetecken mycket skiljaktig.

9 N. FLABELLATA?: caule elongato; verticillis inferioribus 7—8-
radiatis, radiis sterilibus evolutis, elongatis, simpliciter vel
duplicato-divisis; verticillis superioribus 4—5-radiatis, ra-
dis fertilibus duplicato-, rarius triplicato-divisis; divisura
primi ordinis 3—4-radiata, cruribus longioribus, ceteris
3-radiatis; cruribus terminalibus brevioribus, inequalibus,
infra mucronem apicularem subtilissimum passim articulo
unico medio instructis; antheridiis nuculisque solitariis con-
junctis; nucula ovata, distincte et argute 4—5-striata.
Monoica.

250

Nitella flabellata. Kitz. phyc. germ.

Ch. flabellata. Al. Braun. ined.

Ch. exilis Amici.

Nitella exilis. Al. Braun. Schweizer. Char.
Nitella mucronata var. flabellata. Coss. et Germ.
Fig. Coss. et Cerm. XL. D. 4. 2. 3.

Frankrike. — Schweitz, Constans! — Italien,
Piemont. Br.

Lång, till habitus mera liknande fuljdnde
afdelning B; till kransarne mera denna. Midt
emellan N. mucronata och gracilis; har större
nötler än den senare och mindre än den förra.
Från mucronata skiljes den lättast genom som-
liga strålars tredubbla delning och toppstyckenas
mellanled ; ifrån gracilis med sin långa, starka
växt, ytterst smala, jemntjocka mukron, hvilken
hos N. gracilis är bred, lancettlik.

BP. NIDIFICA: rediis verticillorum primariorum 3—53, sterili-

bus, elongatis, simpliciter furcatis; verticillis intercalaribus

subsessilibus vel ramulo abbreviato insidentibus, glomeratis 3

radiis 2-, rarissime 3-plicato-divisis, divisura primi ordinis

2-fureata, terminali 3-furcata; cruribus terminalibus circa
medium) passim articulatis.

Ch. HexilisA nidifica. Reichenb. Iconogr.

Fig. Reichenb. I. c. Fig. 1072.

Tyskland! (förmodligen trakterna af Berlin).

Reichenbachs, underart hänföres af Professor
Braun till variet!l :2n heteromorpha af N. mucro-
nata, men ifrån cttnna skiljer den sig genom de
feroda radiernas ti.rdubbla delning och leden öf-
ver midten af toppstlyckena, 1 hvilka båda väsent-
liga delar den öfverensstämmer med flabellata.

"40 N. FLAGELLuFORMIS? tenuis, flexilis, pellucida; verticillis 5—6-
radiatis, laxis; radiis 2—3-pikcato-divisis; internodio ba-
sali valde elongato; cruribus dWvisurarum sensim brevio-
ribus, terminalibus mucrone articulatim inserto, angusto,
acuto apiculatis; nuculis solitariiis, oblongis, 8—9-stria-
tis, nucleo acutangulo; coronula birevi. Monoica.

de |

RN FR
" .
(|
É

251

N. flagelliformis. Al. Brawn; Char. Ind. Orient. Hookers Journ.
of Bot. 1849. p. 294.

Ostindien.

N. PESICILLATA: dense cespitosa; caule tenui; verticillis 6-
radiatis, inferioribus remotis, laxiusculis; superioribus ap-
proximatis, densis; radiis verticillorum inferiorum tripli-
cato-divisis; cruribus prime divisurge 6—8, intermedixe
(in verticillis superioribus abbreviatis), terminalibus 4—5,
mucrone conico, articulatim inserto apiculatis; nuculis
subglobosis, 6—7-striatis; coronula brevi, obtusa. Monoica?

Al. Braun, Hook. J. 1849. p. 196.
Australien, van Diemens Land. Gunn.

"42 N. RoxBurcun: robustior, firmior et minus pellucida; ver-

ticillis 6-radiatis; inferioribus remotis, radiis circa medium
simpliciter multifurcatis; cruribus terminalibus mucrone ar-
ticulatim inserto, acutissimo (demum deciduo) apiculatis;
verticillis superioribus in capitula majora congestis; radiis
2—3-plicato-divisis; cruribus terminalibus abbreviatis, cor-
niculatis, bicellularibus, scellula inferiore ventricosa, an-
gustata et acutissima; nuculis in divisuris primi et se-
cundi ordinis, sepe aggregatis, subglobosis, 5—6-striatis;
coronula elongata, angustissima. Monoica.
N. Roxburgbhii. Al. Braun, Char. Ind. Or. 1. c. (nec Ch. Rox-
burghii Regensb. Bot. Zeit.) — Chara furcata Roxb. teste

Braun, (nec Ch. et Nit. furcata auctorum). Cfr. Ch.
corallina.

I Ostiudien.

Profess. Braun har icke upplyst, om crura

terminalia på de 2:ne sistnämnda arterna äro
articulata eller continua, hvarföre de icke kunna

till

sin bestämda plats inom Radiole hänföras.

"43 N. Gviseensis: valida, crassa; radiis 3-plicato-divisis; cru-

ribus terminalibus acutis.

Chara guineensis, Willd. herb. — Nitella guineensis, Kultz.
Sp. Algarum n. 9.

Afrika, Guinea. Herb. Willden.

252

B. Dichotome. j
Radii fructiferi passim duplicato-divisi, apice plerumque
mucrone articulato muniti. Antheridia et nuculz&e solitaria.

1. Crura terminalia in apiculum articulatum vel cornicula
2—3 exeuntia, infra apicem continua.

"14 N. Conpessarta?: verticillis compactis, pyramidalibus, infe-
rioribus sterilibus, multiradiatis; cruribus terminalibus
4-radiatis, apiculo hyalino; nucula ovali, 8—9-striata,
globulis fere duplo minore. Monoica?

Ch. condensata Rupr. 1. c. 3 Lief. s. 10.

Asien, Songariet vid floden Narym 1i salt-
vatten. Höggrön.

"45 N. interruetA: verticillis longe interruptis glomeratis; ra-
diis numerosis, inequalibus; nuculis aggregatis, plurimis.
Monoica?

Ch. interrupta Rupr. 1. c. s. 11.
Songariet vid floden Dshilantschik.

Nära beslägtad med föregående, men olik till
habitus samt utan öfvergångar. Har ofta star-
kare växt, men något finare grenar. Torkad är
den lifligt grön och glänsande.

"46 N. LonGiFurcaA: verticillis 5-radiatis; cruribus terminalibus
2—3-radiatis; nuculis sparsis, 5—6-striatis. Monoica?
Ch. longifurca Rupr. I. c. s. 10.
Tillsammans med N. condensata. Opak, mörk-
grön, mindre än N. mucronata och dubbelt finare.

17 N. NORVEGICA: humilis, tenax, opaca, obscura; verticillis 4 —5-
radiatis; radiis duplicato-divisis, abbreviatis, dilatatis; divi-
sura primi ordinis 2—3-radiata, cruribus angulo recto fere
divergentibus ; secundariis 2-furcatis, internodio basali cru-
ribus proximis vix longiori, cruribus terminalibus conti-
nuis, apice obtusatis, rotundatis, submuticis. Monoica.

Norrige, Nidelfven i Skiedsmo socken. Schi-
beler.

253

Är mycket mindre än följande, af en fast,
nästan fukoidisk konsistens, mörkbrun och opak.
Har korta kransstrålar, med i vinkel utstående
ben och rundade toppstycken.

18 N. mucrosata: letius virens, diaphana, flexilis, ramosa,
elongata; verticillis 6—8-radiatis; radiis simpliciter vel
duplicato-divisis, subinde simplicibus, loco divisure fra-
cto-geniculatis; divisuris primi ordinis sub 4-radiatis, se-
cundariis bifurcatis, aut in cornicula 2—3 desinentibus;
furcis terminalibus obtusis, mucrone aciculari munitis;
nucula ovali, 7—8-striata, coronula abbreviata. Monoica.

Ch. mucronata. Al. Braun, Flor. Badens. Cryptogam.; Mo-
nogr. |. c. — Harim. Sk. F1. 5 ed. — Ganterer I. c. —
Rupr. 1. cec. — Babington British Ch. 1. c. — Nitella
mucronata. Kutz. phyc. german. p. 256.

Fig. Reichenb. Iconogr. fig. 1071 (Chara flexilis). — Bischoff
Kryptogam. Gewächse. Tab. 1 fig. 1. 2.3. —- Exs. Fries
herb. norm.! XII. 100,

Tyskland, Rhentrakterna, Wärtemberg, Ber-

lin, Kärothen. — England. — Schweiz. — Frank-
rike. — Italien. — Danmark. — Ryssland, Char-
kow. — Sverige, Stockholm, Bomsjön! Wikström;

Lidingön! Thedenius; 1 Roslagens sjöar, K. J.
Lindroth; Östergöthland, Stångåns vattendrag, på
flera ställen. — Nordamerika, Merrimak. Greene.

Än ljusare, än mörkt olivgrön. Anda till
fotshög och deröfver, grenig, flexil, genomskin-
lig. Kransstrålarne vanligen 6, äfven 8 och flera,
då några äro mycket korta. Radierna variera,
dels enkla med fraktur i stället för delningen,
såsom nästa subdivision, dels enkelt, eller dub-
belt klynnedelta; 1 båda första fallen ofta med
1—3 korta kornikler i spetsen. Nötter och an-
theridier parvis.

8. BETEROMORPHA? Nidifica, verticillis fructiferis glomeratis,
in axillis verticillorum sterilium vel in apice ramulorum

254

intercalarium; radiis duplicato-divisis3 cruribus terminali-
bus continuis, obtusis, mucrone subtilissimo.

Ch. mucronata 8. heteromorpha. Al. Braun Monogr.

Nitella mucronata var. heteromorphba. Coss. et Germ.

Fig. Coss. et Germ. XL. D. 4. 5.

Frankrike. — Tyskland. — Sverige, Öster-
göthland, i vattengropar vid Säteriet Ekholmen.

Liknar något N. gracilis, men har endast
dubbelt delta, tjockare kransstrålar och nålfor-
mig, ytterst fin mukron. |

y- SIEBERI: mucronibus terminalibus longissimis, subtilibus.
Al. Braun Monogr. — Ch. flexilis Sieber Flor. Mauritii.
Afrika, Isle Bourbon. Steber.

19 N. WaAHLBERGIANA: Capillaris, tenuissima, atrovirens, elon-
gata; verticillis 4—6-radiatis, interstinctis ramulis bre-
vissimis, nidificis; radiis evolutis duplicato-divisis, divisuris
utriusque ordinis 3-furcatis; internodio basali longissimo;
cruribus prime divisure abbreviatis, terminalibus elon-
gatis, apice articulato-cuspidatis; fructificatione solitaria
(globulo et nucula conjugatis) in angulo divisure secun-
darig radiorum evolutorum, vel aggregata, glomeruliformi
in apice ramorum intercalarium; nuculis verticillorum in-
tercalarium mammiformibus, verticaliter compressis, argute
7—S8-striatis, coronula apiculatis. Monoica.

Sverige, Östergöthland vid Vist.

Stor, men hårfin, vek och flexil, af en be-
haglig mörkgrön färg. Stjelken dubbelt klynne-
delt, med i vinkel utstående grenar. Verticil-
lerna 4—6-stråliga, med utdragna dubbelt tre-
delta strålar. Fotstycket mycket långt, första
divisurens ben korta, men toppstyckena åter
långa. Antheridier och nötter dels parvis i an-
dra divisurens delningspunkt, dels på de korta
axillargrenarne 1 täta frukthufvuden. Nötterna i
de senare vertikalt sammantryckta, med 7—98
skarpa, upphöjda strimmor och en liten kron-
spels i loppen.

255

Är närmast N. mucronata, men såväl till

habitus, som väsentliga karakterer så olika, att

den

icke kan med densamma förenas.
Jag har gifvit denna vackra art namn efter en

af mina fordna lärjungar, den af Zoologien så högt
förtjente Ingeniören J. Wahlberg, och jag får derige-
nom tillika lemna en gärd af min aktning åt hans
äldre bror, K. Akademiens värdige Sekreterare.

"21

N. Byssomes: minima, flexilis, pellucida, dense et intri-
cate cespitosa; verticillis densioribus, 6-radiatis; radiis
breviusculis, medio simpliciter vel duplicato-divisis; cruri-
bus terminalibus mucrone minutissimo, aculto, articulatim
inserto apiculatis; mnuculis solitariis, subglobosis, 6—7-
striatis, striis non prominulis; coronula brevi, obtusa.
Monoica.

N. byssoides. Al. Braun, Char. Ind. Or. Hookers Journ.

1849. p. 294.

Ostindien, Coromandel. Bellanger.

N. suprTiuissimA: caule tenuissimo; verticillis conformibus,
remotis, minutis, densis, subgelatinosis, 7-radiatis; radiis
duplicato-divisis; cruribus terminalibus mucrone articu-
latim inserto, anguste conico, acutissimo apiculatis; nu-
culis solitariis, oblongis, 8—9-striatis; coronula brevis-
sima. Dioica.

N. subtilissima. Al. Braun, Ch. Austr. et Antarct. Hookers

Journ. 1849. p. 196.

Nya Holland, Swan River. Drummond.

2. Crura terminalia apice continua, exarticulata.

&. cruribus etiam infra apicem continuis.

22 N. ANOMALA: radiis sterilibus simpliciter bifurcatis, evolutis;

fructiferis aggregatis 2-plicato-divisis; cruribus primi or=
dinis 3, brevissimis; terminalibus 2—3, elongatis, omni-
no, etiam apice continuis, xequalibus; nuculis in angulo
divisure secundarie solitariis geminisve, 7—8-striatis.
Monoica?

Ibland Desfontaines samlingar! Växtstället

obekant.

256

Öfverensstämmer i kransstrålarnes fördelning
med Dichotome, i spetsens beskaffenhet med Fur-
cate. Som dessa kännetecken äro konstanta och
växten icke kan förenas med någon annan art,
förtjenar den, såsom egen, blifva föremål för
forskarens uppmärksamhet.

23 N. BATRACHOSPERMA: Cespitosa, atrovirens, validiuscula, elon-
gata; ramulis apice verticilliferis; verticillis approximatis,
compactis, noduliformibus, gelatina involutis, e radiis pri-
mariis prominulis quasi cuspidatis, 9—10-radiatis, inter-
calatis ramulis numerosis, minimis, verticilliferis; radiis
latiusculis, simpliciter vel duplicato-divisis; divisuris utri-
usque ordinis 3-furcatis, 2xquali longitudine; cruribus
terminalibus sublanceolatis, in acumen vel cuspidem ex-
articulatum longe attenuatis; nuculis majusculis, globo-
sis. Monoica?

Ch. batrachosperma. Reichenb. Flor. excurs.

Ch. tenuissima var. batrachosperma. Al. Braun, Monogr. —

Ganterer 1. c. — Rabenhorst Kryptogamenfl.

N. batrachosperma. Al. Braun. — Kutz. Spec. Algarum.

Fig. Reichenbach Iconogr. n. 1070!

Frankrike. -—- Tyskland, Berlin! (Wahlbergs
herb.), Lausitz, Sachsen, vid Schwerin, 1 Rhen-
trakterna. — Schweitz. — Nordamerika. (Jfr.
Rabenhorst 1. c.).

Är något stor, ända till fyra tum och deröf-
ver, men har mycket små, i täta blomhufvuden
hopgyttrade, tätt sittande, svartgröna, uddiga ver-
ticiller. Har af de flesta författare blifvit förd
såsom en artförändring under N. tenuissima, med
hvilken den i sjelfva verket icke har någon egent-

lig frändskap.

8. cruribus infra apicem passim 1—2-articulatis.

N. STELLIGERA. Se följande sektion.

"24 N.

257

£ 24 N. croEostacnys: caule tenui; verticillis sterilibus evolutis;

FAS

radiis elongalis, apice brevissime corniculatis; verticillis
fertilibus approximatis, minutis, capitula elongata, spici-
formia, gelatinosa formantibus, 8-radiatis; radiis infra me-
dium simpliciter vel duplicato-divisis, 4—5-furcatis; cru-
ribus terminalibus mucrone conico, breviusculo, acuminato
apiculatis; nuculis solitariis, oblongis, S—9-striatis; co-
ronula contorta, brevissima ' Dioica.

N. gloeostachys. Al. Braun, Char. austr. I. c. 1849. p. 196.
Nya Holland, Swan River. Drummond.

N. BirormMis? caule tenui; verticillis sterilibus et fertilibus
minutis; inferioribus laxioribus, superioribus densis, ge-
latinosis, in planta mascula graciliore remotis; radiis 8,
interjectis in verticillis inferioribus paucis minoribus, in
planta mascula plerumque simpliciter, in feminea passim
duplicato-divisis; cruribus terminalibus mucrone conico,
breviusculo, apiculatis; nuculis solitariis, 8—9-striatis;
coronrla breviuscula. Dioica.

N. biformis. Al. Braun, Char. austr. I. c. 1849. p. 197.
Nya Holland, Swan River. Drummond.

+ 26 N. Hookrenri: verticillis laxis, 6—8-radiatis; inferioribus

remolis, superioribus in capitula laxa, comosa congestis;
radiis medio vel infra medium 2—?ö5-furcatis, uno ple-
rumque 2-plicato-diviso; cruribus terminalibus 3, elon-
gatis, exarticulatis: primo elongato, reliquis abbreviatis,
angustioribus, mucronem acutum bicellularem formanti-
bus; nuculis plerumque geminatim congestis, circiter 9-
striatis; coronul!a brevi, obtusa. Monoica.

N. Hookeri. Al. Braun, Char. austr. I. c. 1849. p. 199.
I en liten sjö på Kerguelens-land. J. D. Hooker.

Som diagnosen lemnar oafgjordt, om dessa

3 arter, hvilka genom sin utbildade fördelning
af radierna tillhöra Dichotome, hafva, såsom de
flesta inom afdelningen, apex articulatus, eller
icke, kan deras plats icke närmare bestämmas.

K. V. Akad. Handl. 1852. 17

258

++ 2. SUBDIV.
Radi simpheiter divisi.

C. Furcate.
Radii simpliciter (semel) divisi s. furcati, vel passim loco

divisure fracto-geniculati aut apice corniculati.

ÖT

1. Crura terminälia articulata.

N. MICROPHYLLA : caule tenuissimo; verticillis sterilibus pau-
cis; radis elongatis, apice corniculatis; verticillis fertili-
bus numerosissimis, remotis, minutis, densis, gelatinosis,
8-radiatis; radiis abbreviatis, medio simpliciter 4—5-fur-
catis; cruribus terminalibus mucrone articulatim inserto,
conico, breviusculo apiculatis; nuculis solitariis, 9—10-
striatis; coronula breviuscula. Monoica.

N. microphylla. Al. Braun, Ch. Austr. et Antarct. Hookers
Journ. 1849. p. 196.

Nya Holland, Swan River. Drummond.

"28 N. GELATINOSA?: verticillis sterilibus remotissimis; radiis

continuis, elongatis, simplicibus, apice brevissime 2—3-
corniculatis; fructiferis nidificis, capitula oblonga, minu-
tissima, densissima, lateralia et terminalia, muco hyalino
involuta formantibus, 9-radiatis; radiis prope basin sim-
pliciter divisis3 cruribus terminalibus 6—7, fasciculatis,
equalibus, multiarticulatis; nuculis in divisuris solitariis,
minutis, subglobosis, circiter 7-striatis; coronula elongata,
attenuata. Dioica?
Ch. gelatinosa. Al. Braun, Linnea T. XVII p. 115. —
Hookers Journ. 1849. p. 198. — Pl. Preiss. T. II. p. 146.

Nya Holland, Canning River. Preiss; Swan

River. Drummond.

tet.

8. MICROCEPHALA : »Caule foliisque tenuioribus, foliorum ste-

rilium segmentis elongatis, capitulis fructiferis minimis

subglobosis».

Ch. gelatinosa 8. microcephala Al. Braun i Hook. Journ.
1849. p. 198.

En af de märkvärdigaste arter 1 hela släg-
Liknar till habitus N. translucens, men är

259

något finare och blekare och mycket genomskin-
lig. Sterila och fruktbärande verticiller mera
olika hvarandra än hos någon annan art; de
förra hafva fotstycket nedom klynnedelningen
långt utdraget och toppstyckena mycket korta,
men mångledade; de senares fotstycken mycket
korta, nästan otydliga, men toppstyckena der-
emot i samma förhållande förlängda. Nötterna
talrika, små, knappt större, än hos N. tenuissima.

+ 29 N. LeptostacHys: caule tenuiore; verticillis sterilibus re-
motis; radiis elongatis, supra medium furcatis; cruribus
pluri-articulatis; verticillis fertilibus minimis, in spicas
elongatas basi interruptas, gelatinosas congestis, 6—8-
radiatis; radiis prope basin divisis, nonnullis duplicato-
divisis, 3—4-furcatis; cruribus terminalibus plerumque
3-articulatis, obtusiusculis; antheridiis in divisura prima,
nuculis in secundaria solitariis; coronula obtusiuscula.

N. leptostachys. Al. Braun, Ch. austr. 1. c. 1849. p. 199.
Nya Holland, Swan Riwer. Drummond.

2. Crura terminalia apice continua, exarticulata.

30 N. TRANSLUCENS:? elongata, gracilis, diaphana, exsiccata ni-
tens; verticillis inferioribus elongatis, evolutis, 6-radiatis;
superioribus 4-radiatis; radiis loco divisure apice 2—3-
corniculatis, intercalatis ramis gracilibus, filiformibus,
sepe nutantibus, verticillos fructiferos, noduliformes, mi-
nutissimos, diametro caulis vix duplo latiores, spiculam
interruptam vel capitatam mentientes, 4—5-radiatos apice
gerentibus; radiis nodulorum versus apicem 3-furcatis;
eruribus terminalibus brevissimis, exsiccatis lanceolatis,
cuspidatis; nuculis minutissimis ovatis, geminis ternisve,
circiter G-striatis, adnexo antheridio unico. Monoica.

Chara translucens major flexilis. Vaillant Act. Parisiens. ”

1719. tab. 3 f. 8!

Chara translucens. Persoon Synops. pl. — Bruzel. Ch. —
Al. Braun Monogr. I. c. — Babington I. c. — Ch. chorda
Loisel. — Ch. confervoides Thuill. — Nitella translu-
cens! Ag. System.

260

Fig. Vaill, I. c. — Engl. Botan. 1855. — Reichenb. Iconogr.
fig. 1086. — Coss. et Germ. XL B. 4. 2. 3.!

Frankrike, Paris! Normandie! — Italien, Kor-
sika. Braun. — England. — Tyskland, Lauenburg!
Nolte (Hornem. herb.).

En af de skönaste och aldrastörsta i slägtet.
De Franska exemplaren ifrån Normandie äro ef-
ter torkningen ljust gulgröna och glänsande; de
Lauenburgska höggröna, men för öfrigt öfverens-
stämmande. Utmärker sig genast med sina långa
bara smågrenar, hvilka i toppen bära en eller
flera, i förhållande till växtens ansenliga storlek
ytterst små verticiller eller frukthufvuden, stun-
dom af en knappnålsknapps storlek, eller något
större, 1 hast påminnande om de långa frukt-
skaften hos Potamogeton marinus eller Ruppia.
Stjelkens och grenarnas tunna rör falla ofta i
tvärveck (»diaphragmata»), hvilka hafva ett falskt
utseende af leder.

31 N. ProcerA: grandis, valida, elongata, erecta; verticillis in-
ferioribus substerilibus, evolutis bipollicaribus, 10—12-
radiatis; internodio basali valde elongato, cruribus ter=
minalibus ad + longiore; furcis 3-radiatis, articulo divi-
sure constricto, radio utrinque paullo attenuato; cruribus
inequalibus, acutis; verticillis superioribus fructiferis, 4—
5-radiatis; radiis, 2-, rarius 3-furcatis, intercalatis, preter
ramulum unum alterumve verticilliferum, radiis brevissimis
numerosioribus, bifurcatis, versus apicem fructiferis; cru-
ribus subfalcatis, acuminatis; nuculis grandibus, subglo-
bosis, striatis, solitariis geminisve. Monoica.

N. gracilis? Ag. herb.

Gremmerupsmoor vid Rensburg.

Kommer 1i längd N. translucens nära, men
öfverträffar den 1i grofhet. Är af en höggrön,
klar färg och genomskinlig. Närmast beslägtad
med N. flexilis, men synes väl skild genom de
1 diagnosen antydda karakterer.

261

32 N. Frexius? simpliciuscula, evoluta, elongata, lete virens,
exsiccata obscurior, sed diaphana, nitida; verticillis remo-
tis, 6-radiatis; radiis caulem crassitie subequantibus, sim-
plicibus, loco divisure fracto-geniculatis, aut simpliciter 2-,
rarius 3-furcatis; cruribus elongatis, subequalibus, apice
acutis vel acuminatis (nec mucronatis), subinde obtusiu-
sculis; antheridiis nuculisque solitariis, conjunctis; nu-
culis demum subglobosis, 7-striatis, antheridio majoribus;
coronula abbreviata, connivente. Monoica.

Ch. flexilis Bruzel. Ch.! (exclus. Synonym). — Al. Braun
Monogr. 1. c.! — Wahlb. Gothob. p. 81. 560. — Gan-
terer I. c. — Chara commutata Rupr. I. c. s. 9.

Nitella flexilis! Ag. System. Alg. (excl. Synonym.) N.
evoluta! id. — Nitella flexilis. Al. Braun, Schweizer.
Ch. — Nitella Brongniartiana, Coss. et Germ.

Fig. Coss. et Germ. XL 41. 2.

Nordamerika, Pensylvanien, Merrimac, Mas-

sachusetts. Greene. — Asien, Sibirien, Kamtlschat-
ka i stillastående vatten. Rupr. — Afrika, Isle

Bourbon! — Europa, Italien, Piemont. Br. —
Frankrike. — England. Babingt. — Tyskland,
Karlsruhe! Kaiserslautern, Köln, Bremen, Thäö-
ringen, Tyrolen, Kärnthen, vid Weichseln, m.
fl. st. — Ryska Östersjöprovinserna, 1 sött vat-
ten vid S:t Petersburg, vid Pska. — Sverige
i sött vatten Skåne, Ifveå! Bruzel. Östergöth-
land, Stångån flerestädes! I Mälarens vikar vid
hufvudstaden, m. fl. st. Gefle, Strömmen! C.
Hartman. Roslagen, Tierp! Thedenius. Bohus-
län flerestädes, såsom i Göthaelf! vid Ström-
stad! Näsinge i det inre landet! C. J. Lindeberg.
Vermeland vid Gammalkroppa! Wahlenb. Lapp-
marken Wahlenb. och Lest. . Torneåträsk, Fristedt,
vid Qvickjock! Wahlenb. Sällsyntare 1 hafvet, Ble-
kinge vid Hellaryd! Bruz. Utanför Avafloden vid
Gefle! Thedemius. I Kattegat vid Halland! Ag.

En af de sällsyntare arterna, ofta förblan-
dad med N. syncarpa och opaca, hvilka i sam-

262

lingarne förekomma under namn af Ch. flexilis.
Former af dessa arter komma hvarandra också
så nära, att de efter torkningen, då frörednings-
delarna icke äro nog tydliga, och antheridierna
bortfallna, svårligen kunna med säkerhet åtskil-
jass De af särskilta författare uppgifna känne-
tecken äro alla, med undantag af fröredningsde-
larnas läge på samma eller olika stånd, otillräck-
liga. Linnés art är obestämd. Då N. Stenhamma-
riana icke är anmärkt i Roslagen, kan man förmoda,
att Linné haft för sig N. flexilis Br. Deremot är
hans i ÖL. och Gothl. resan anförda art N. Sten-
hammariana. I allmänhet är N. flexilis ofta
i systemerna ett kollektifspecies, under hvilket
innefattas icke blott den rätta flexilis och hela
serien af syncarp2e, utan äfven mucronata, Sten-
hammariana; ja till och med arter af slägtet
Chara hafva blifvit derunder sammanförda.

I färska tillståndet skiljes denna art lätt och
med säkerhet från alla former af Syncarpe ge-
nom antheridiers och nötters förening på samma
stånd, och typiska formen genom sin starkare,
utvecklade växt, förlängda fotstycken och gaffel-
ben, stjelkens efter torkningen fortfarande ge-
nomskinlighet och brunaktiga, glänsande färg,
smärre antheridier, 0. S. Vv.

P- NIGRICANS? exsiccata atra. Tierp!

y- NIDIFIGA : elongata; radiis sterilibus subsimplicibus; ferti-
libus abbreviatis, interstinctis ramulis curtis, verticilliferis.

Ch. nidifica Hartm. Sk. Fl. Ed. 5!
I strömmen vid Gefle! m. fl. st.

O. GLOMERULIFERA? verticillis fructiferis approximatis, Con-
glomeratis.

Al. Braun. — Kurtz. Sp. Alg.
Norra Amerika och Europa.

263

33 N. AcumiInAtA: tenua; radiis 3-furcatis, fasciculatisve; in-
tercalatis ramulis brevissimis, verticillos noduliformes, ra-
mulo vix latiores gerentibus; cruribus terminalibus apice
acuminatis vel longe cuspidatis.

Ch. flexilis var. acuminata. Ål. Braun ined. — N. acu-
minata id. Ch. Ind. Or. I. c.

Afrika, Isle Bourbon! Commerson.

"8. BELLANGERI: robustior, flexilis; verticillis 6— 8-radiatis;
sterilibus remotissimis; radiis elongatis, apice brevissime
3—4-furcalis; cruribus mucroniformibus longe et aculis-
sime acuminatis; verticillis fertilibus in capitula conge-
stis; radiis abbreviatis, medio vel supra medium simpli-
citer furcatis; cruribus ventricosis, longe et acutissime
acuminatis; nuculis aggregatis, subglobosis, 6—7-striatis;
coronula brevissima obtusa. Monoica.

Nitella acuminata var. Bellangeri. Al. Braun, 1. c.

Ser. Dioice.

Under kollektifnamnel N. syncarpa förekom-
mer en hel serie af former, hvilka, vid noggranna
och fullständiga mikroskopiska undersökningar,
torde till en del visa sig såsom sjelfständiga ar-
ter. De bafva i fröredningsdelarnas läge på sär-
skilta stånd ett kännetecken, hvilket för dem alla
är gemensamt, utan att kunna anses såsom mnå-
got typiskt föreningsband för den naturliga evo-
lutionen af former hörande till en enda art. Det
vore, efter min öfvertygelse, lika orätt att endast
på denna grund sammanföra dessa former till
samma species, som alt af enahanda anledning
förena Ch. crinita, aspera och tomentosa.

Jag antager följande sjelfständiga arter, utan
att tilltro mig kunna under dem, enligt verkliga
afliniteter subsumera den stora mängd af former,
hvilka i samlingar och beskrifningar förekomma.

34 N. ATROVIRENS? intense et obscure virens, valida, densa, fle-
xilis, nitidula; caule 2—3-chotomo; verticillis 8—9-ra-

264

diatis, approximatis; radiis supra medium simpliciter 2—
3-furcatis, infra divisuram subclavatis; furcis elongatis,
dimidium ramenti subequantibus, apice obtusis, cuspida-
tis, exarticulatis, interstinctis ramulis proliferis; fructifi-
catione congesta; antheridiis solitariis, maximis, diametro
radii 3—4-plo latioribus; stellulis radiantibus, radiis ha-
mulosis notatis, nec in laminas dehiscentibus; nuculis
solitariis geminisve, ovalibus, rarissime subglobosis, spira-
liter 6-striatis, antheridio minoribus. Dioica.

Ch. syncarpa Thuill. Flor. Parisiens.?

Ch. syncarpa var. psevdoflexilis. Al. Braun, Monogr. 1. c.

Ch. pachygyra! id. ined.

Fraukrike. — Tyskland! — Sverige, Öster-
göthland, Nykihl, Klasa.

De Svenska exemplaren, efter hvilka i fri-
ska tillståndet diagnosen är författad, öfverens-
stämma till utseendet med originalexemplar af
Ch. syncarpa 8. psevdoflexilis Br. och enligt de
upplysningar Ruprecht 1. c. meddelar, utmärka
sig Franska specimina, af Thullier sjelf lemnade
till Mertens, genom ett robustare utseende, stora
nötter, merendels 3 tillsammans, fästade ofvan-
före midten af kransstrålen. Thuiliers art kan '
således icke höra till Ch. capitata, med hvilken
den ofta förblandas. Deremot kommer den myc-
ket närmare ofvanstående art, men utan autopsi
har författaren icke kunnat antaga Thwuiliers be-
nämning, hvilken vanligen användts för N. capi-
tata, eller andra smärtare former.

35 N. orpaca: validiuscula, evoluta subcartilaginea, tenax, opa-
ca, obscure fusco-virens, demum sordide hyalina; caule
2—3-chotomo; verticillis 8-radiatis; radiis bifurcis vel
loco divisure fracto-geniculatis, simplicibus, apice exarti-
culatis, obtusiusculis, mucronulatis; antheridiis solitariis.
Dioica.

Nitella opaca! Ag. — Ch. opaca! Bruzel.
Tyskland? — Ryssland, S:t Petersburg! —

Sverige i sjöar och gropar allmän; t. ex. Kokällan !
vid Lund (primitiva växtstället).

265

Utmärker sig genom sin sega och fasta kon-
sistens från andra Niteller och bibehåller sig der-
före, sedan den upphört att vegetera, långt inpå
hösten och drifves till land ibland annat sjögräs
vid sjöstränderna. Den blir slutligen smutsigt
vattenklar och förlorar en del af sin opaka be-
skaffenhet. — Hit hörer N. pedunculata! Ag.

Tyskarne hafva om denna goda art ett helt
oriktigt begrepp och föreställa sig dess karakteri-
stiska egenhet ligga 1 inkrustation. Jag har al-
drig sett den inkrusterad, och de inkrusterade
Tyska exemplar, som förekomma 1 samlingar,
tillhöra knapt denna art. Reichenbach åberopar
väl Agardhs egen auctoritet, men det är inom
några serier af Charace& icke alltid lätt att med
visshet afgöra, om atypiska former verkligen böra
hänföras till hans species.

36 N. capitatA: subramosa, gracilis, tenuis, pallide virens, dia-
phana; radiis verticillorum fertilium aut in capitulum con-
gestis, internodio basali brevissimo, furcis elongatis, aut
(in verticillis superioribus nuculiferis) evolutis, omnibus,
preter punctum divisurge, continuis, 2—3-furcatis vel
abortu simplicibus, loco divisur&e fracto-geniculatis, apice
exarticulatis; antheridiis solitariis; nuculis subternis, ma-
joribus, pedicellatis. Dioica.

Ch. capitata, Nees von Esenbeck, Denkschr. der Regensb.
Bot. Gesellsch. 1818 pag. 80. — Bruzel. Ch. — Meyen,
Linn. 1. c. — Rupr. I. oc. s. 9.

Nitella capitata Ag. System. Alg.

Ch. glomerata Bisch.

Ch. syncarpa, Ål. Braun, Monogr. I. c. — Ch. syntarpa y.
capitata, Ganter. 1. c. — Ch. syncarpa oxygyra. Ål.
Braun, ined.

Fig. Nees von Esenb. 1. c. Tab. 6. — Meyen I. c. Tab. III! —
Coss. et Germ. XXXIX. AA. 1—6.

Frankrike. — Schweitz. — Italien. — Tysk-
land, Berlin! (herb. Wahlb.), Karlsruhe! Br. —

266

Ryssland, Guvernem. Kursk, nära Dmitriew. —
Hittills icke observerad i Sverige.

Är mycket fin och derföre stundom förvex-
lad med N. gracilis, ifrån hvilken den är till
alla delar skild. De fruktbärande smågrenarne
med ytterst korta kransstrålar, små, glänsande,
ofta i slem inhöljda frukthufvuden. Antheri-
dierna först hvitgröna, sedermera orangeröda.
Nötterna gulgröna på korta skaft.

Professor Braun har under namn af Cb. syn-
carpa var. lejopyrena distribuerat en fingrenig
form, till hvilken en mängd i Norden vanliga
tyckas sluta sig.

I Kätzings Species Algarum (1849) anföras

Brauns varieteter af syncarpa således:
AA. LAXA LONGIFOLIA. Ch. syncarpa Thuill.
Db. LAXA BREVIFOLIA. N. leta Ag. ined.

C. GLOMERATA: verticillis fertilibus in glomerulos majores

congestis.

Char. syncarpa var. psevdoflexilis. Al. Brauns Monogr. Jfr.
N. atrovirens.

d. cAPitaAtA (den förut beskrifna N. capitata).

e. GLOEOCEPHALA?: Capitulis muco hyalino involutis; (med
3:ne former: 4 oxygyra. 2 lejopyrena. 3 pachygyra).

"37 N. macrosperRma: valida; verticillis fertilibus in glomeru-
los majusculos congestis; nuculis magnis. Dioica.

N. macrosperma. Al. Braun. (Kitz. Sp. Alg.).
Amerika, Chili.

"38 N. ExiGua: minutissima, dichotomo-ramosa, pellucida; ver-
ticillis 3—4-radiatis; radiis inflatis, exsiccatis sub-lanceo-
latis, simpliciter furcatis, obtusiusculis, exarticulatis; nu-

267

cula solitaria, 4-striata, bracteolis binis, dimidio breviori-
bus, vix conspicuis suffulta. Monoica?

Ch. exigua, Rabenhorst, Flora 1837. I: 131. Nitella te-
nuissima b. exigua. Rabenhorst Kryptogamen-Flora N.
5909. Db.

Fig. Rabenh. 1. c.

Tyskland, Nieder Lausitz. Rabenhorst.

Den minsta kända art, 1; tum hög. Nöt-
terna gula, små. Brakteerna mikroskopiska. Ra-
benhorst förenar denna märkvärdiga art i sin
Kryptogamen-Flora med N.: tenuissima, från hvil-
ken den 1i alla afseenden är skild, på sätt som
diagnoserna utvisa.

2 Sect. PSEVDOBRACTEATA.

Radiorum axis usque ad apicem verticilli protensus, ad
gonicula radiis minoribus (bracteis spuriis), axi angustioribus
stipatus.

Den primitiva kransstrålen delas icke, såsom
i föregående sektion, i symmetriska och lika tjocka
småstrålar, utan aflöser vid första (mera sällan
vid de närmaste) knälederna, 3 eller flera sma-
lare småstrålar (falska brakteer), och fortsättes se-
dermera lika stark till nästa division, eller till
verticillens spets. N. stelligera, som har få och i
vinkel mot primitiva strålen divergerande sido-
strålar, utgör en öfvergång till 1:sta sektionen.
Ch. ulvoides afviker i yttre habitus, liksom den
förra, från afdelningens typ.

a. Radii apice continui.

39 N. sTtELLIGERA?: verticillis 4—6-radiatis; radiis primariis se-
mel vel bis divisis; radiolis (bracteis spuriis) sterilibus
subsolitariis, angulo recto fere a radio divergentibus; fer-
tilibus subternis; radio primario 1—2-, radiolis 1-articu-
culatis; nodis ad genicula caulis inferiora demum in stel-
las osseas, 5—6-radiatas pulchre transformatis; antheri-

268

diis in divisuris solitariis geminisve; nuculis solitariis,
sub 5-striatis. Dioica.

Ch. stelligera Bauer apud Moesl.— Al. Braun, Monogr. I. c. —
Gant. 1. co. — Rupr. 1. c. p. 9.

Ch. obtusa. Desv. (teste Braun).

Fig. Reichenb. Iconogr. fig. 1087 (Ch. translucens). &.
Ganterer 1. c. Fig. IV &f. — Coss. et Germ. XLI G.

sl 2
Frankrike. — Tyskland, Berlin! Bauer. (Herb.
Wahlb.). Böhmen. — Ryssland, Guvernementet

Kursk, nära Dmitriew. Höfft.

En af de största 1 slägtet, till utseende som
en Ulva, vanligen svagt inkrusterad, af en matt
blågrön färg. Igenkännes ifrån alla andra genom
sina 3—6-stråliga, elfenbenshvita stjernor vid stjel-
kens nedersta leder. Nötter hafva icke på något
af de angifna växtställena blifvit upptäckta, utom
på de Franska exemplaren, hvilka endast före-
komma med nötter (Coss. et Germ.)

"40 N. urvomes: verticillis 6—7-radiatis; axi radit primarii
in verticillum 4-radiatum desinente, vel 2 minores, 3—
4-radiatos, distantes formante; caule, radiis primariis et
radiolis omnino continuis; antheridiis geminis. Unisexualis.

Ch. ulvoides. Bertoloni. — Ganterer 1. c.

Ch. translucens Reichenb. Iconogr. n. 1086.

Fig. Ganterer 1. c. Fig. V. — Reichenb. Tab. 804 fig.

1086. (Ch. translucens).

Italien, Mantua, Barbieri; Pavia, Moretti.

Stor och stark, inkrusterad, till färgen blå-
grön. Strålarne tillspetsade utan någon led i spet-
sen. De Mantuanska exemplaren sterila; de öf-
riga med antheridier.

b. Prolifere.
Radii articulo terminali passim instructi, steriles plerum-
que simplicissimi.

269

FH Radii infra articulum terminalem articulati.
&. Bractee spurie (radii minores) divise.

414 N. PoryspermA: verticillis 8—10-radiatis; radiis articulatis,
attenuatis, apice acuminatis; sterilibus elongatis, divisis;
fertilibus ad genicula 2—3 infima bracteis spuriis 3—5,
verticillatis, elongatis, simplicibus vel divisis stipatis; nu-
culis numerosis, antheridiisque aggregatis, axillaribus, in
fundo verticilli aut ad genicula lateralibus; nuculis ovi-
formibus, 11—241 2-striatis, striis distinctis; indusio pellu-
cido; coronula truncata. Monoica.
Ch. polysperma Flor. Badens. Cryptogam. — Al. Braun,
Monogr. 1. c. — Ganterer 1. c.

Nitella polysperma Kutz. ph. germ. p. 255.

Ch. fasciculata Amici. — Nitella fasciculata Al. Braun
Schweizer. Char.

Fig. Ganterer 1. c. Fig, III.

England, Babington. — Italien, Korsika, Aba-
no, v. Foersti. — Schweitz. — Tyskland, Rhen-
trakterna! Br. — Danmark, lergropar på Fyen! —
Sverige, Gottland, Mästerby vid Botils! Osk. Westöö.
(Professor Fries herb.).

Af medelstorlek. Växten gulgrön, men ne-
dre delen starkt inkrusterad, torkad smutsigt ask-
grå, bräcklig. Vegeterar tidigast af hela familjen
bittida om våren och försvinner derefter; hvar-
före den ofta torde öfverses. — Sjelfva de sterila
strålarne äro delade; alla hafva talrika leder. Nöt-
terna hopade i stor mängd, 1 tätt hopträngda
massor. Antheridierna mindre talrika.

42 N. PrRourErRA: grandis, amoene luteo-virens, tenuiter incru-
stata, ad genicula 2 infima fructifera radiis articulatis,
acutis, sterilibus indivisis; bracteis articulatis, infimis di-
visis; nuculis minutissimis, obsolete striatis; indusio opaco.

Ch. prolifera Ziz. — Al. Braun Monogr. I. c.
Nitella fasciculata £. prolifera Br. Schweizer Ch.

Tyskland vid Mainz! Ziz. I Schweitz vid
Basel. Braun.

EET ESS OS IV AE EN

270

Är ibland de största i sitt slägte, men har
mycket små nötter, med nästan omärkliga strim-
mor. Ung af en skönt gulgrön färg.

Professor Braun har 1 sin afhandling om
Schweitziska Charer förenat denna med föregå-
ende art; men deras olika färgförändring, blom-
ningstid och ytterst skiljaktiga habitus, 1 förening
med nötternas beskaffenhet, tyckas antyda en vä-
sentligare skilnad.

"43 N. GLomeRATA? rigidiuscula, amoene virens, pellucida, ra-
rissime incrustata; verticillis 6—14-radiatis, primariis la-
xis, sepe simplicissimis, fructiferis in capitula majuscula,
ramulos intercalares et caulem terminantia, aggregatis;
radiis multiarticulatis, obtusiusculis, ad genicula inferiora
radiis minoribus s. bracteis spuriis stipatis; bracteis spu-
riis 3—56, elongatis, subequalibus, pluriarticulatis, simpli-
cibus aut ad articulos inferiores iterum divisis; antheridiis
pedicellatis; nuculis subglobosis, subsessilibus vel pedicel-
latis in axillis verticillorum vel ad genicula infima 2—38
aggregatis, minutis, obsolete 3—6-striatis. Monoica.

Chara glomerata. Desv. ex p. — Al. Braun, Monogr. l. c.

Nitella glomerata Coss. et Germ. I. ec. — Kutzing Species
Algar.

Fig. Coss. et Germ. I. c. XLI. H. 1. 2.

Frankrike.

Liten, ljusgrön, buskig; stundom öfverdragen
med en lätt blågrå inkrustation.

8. Bractex spurie simplicissime.

44 N. GLOMERULIFERA?: radiis sterilibus subternis, indivisis,
cauleque aliquoties constricto-articulatis; fructiferis bra-
cteis spuriis elongatis, articulatis, obtusissimis stipatis3
fructificatione in fundo verticilli axillari, vel ad genicula
radiorum fertilium glomerata. Monoica?

Ch. glomerulifera Rupr. I. c. p. 7.

Cumanska öknen, 1 stillastående vatten.

Låg, af 3 tums höjd, med högst + linea tjocka
kransstrålar och brakteer.

271

Den obestämda terminologien och ofullstän-
diga beskrifningen tillåta icke att, utan autopsi,
med större noggranhet uppgifva diagnosen för
denna art, som skall vara närmast den föregående.

+ 45 N. Smrtan: caule gracili, diaphano; radiis obtusis; pri-
mariis simplicissimis, elongatis, articulatis, sterilibus; fer-
tilibus axillaribus, numerosis, dense glomeratis, ad geni-
culum infimum bracteiferis; bracteis 4: 3 abbreviatis,
una elongata; antheridiis pedicellatis ad genicula bractei-
fera. Dioica.

Ch. Smithii Babington, The Annals and Magazine of Na-
tural History. Vol. V. 1850 N. 2 s. 81, ff.

Ch. nidifica Sm. Engl. Botan.

Fig. Engl. Bot. 1703 (hufvudfiguren).

England, Sussex i sött vatten.
Är icke funnen med nötter.

46 N. Borreri: caule gracili, diaphano; radiis valide mucro-
natis; primariis simplicissimis, elongatis, articulatis, ste-
rilibus; fertilibus axillaribus, numerosis, dense glomeratis,
ad geniculum infimum, rarius etiam proximum bractei-
feris; bracteis 4: 3 abbreviatis, quarta elongata; anthe-
ridiis pedicellatis, sessilibusve, nuculisque ad genicula bra-
ceteifera. Monoica.

Ch. Borreri Babington 1. c. — Ch. nidifica Borrer i Engl.
Botan. Supplem. fol. 2762, noten.

England, Sussex vid Hepfield i sött vatten.
Borrer.

47 N. STENHAMMARIANA: marina, solitaria, caule mox a basi ver-
ticillato, haud raro inter verticillos articulato; verticillis
6—S38 radiatis, interstinctis ramulis verticilliferis; radiis
sterilibus simplicissimis; fertilibus internodio basali ab-
breviato, ad genicula 1—2 infima radiis 3—4 minoribus
(bracteis spuriis), simplicibus, inequalibus, sepe arcuato-
inflexis stipatis; radiis omnibus bracteisque pluries arti-
culatis, apice rotundato-truncatis, obtusissimis vel mu-
crone tenui, articulatim inserto terminatis; nuculis gemi-
natlis aggregatisve, demum subglobosis (castaneis), 7—8-
striatis, striis subhorizontalibus, argutis; coronula acuta,

in umbilicum vel apiculum desinente; antheridiis epigy-
nis vel rarius a latere adnexis, paucioribus. Monoica.

Chara caulium articulis inermibus, diaphanis, superne la-

tioribus. Linn. iter Gothland. p. 215.

Conferva nidifica. Muller Flor. Dan. t. 764.

Ch. translucens mihi in Flor. Östrogoth. Manuscr.

Ch. Stenhammariana mihi in Add. ad Lij. Sv. Fl. Ed. 3

(1816). Ch. flexilis Liljebl. herbarium!

Ch. nidifica. Bruzel. Ch. — Rupr. I. c.

Ch. flexilis var. £. marima. Wahlenb. Svec. pr. p-

Ch. intricata. Trentepohl!

Ch. flexilis var. nidifica. Fr. S. V. Sc.

Nitella nidifica! Ag. System. Alg. — N. intricata! Ag. pr. p-

Fig. Flor. Dan. 7641.

Danmark, Seland, Fyen! — Norrige, Vauer-
kilen utanför Hvalöarne! Schäbeler. — Sverige i
Östersjöns vikar, sporadiskt och enstaka, men ej
sällsynt, vid Gottland! Kalmarläns och Östergöth-
lands kuster! Södermanland i en hafsvik vid Ma-
rieberg, Grödinge socken! G. L. Sjögren. (Ända
till Roslagen enligt Wahlenb. FL. Sv.) — Ryska
Östersjökusten vid Kauggern Fleischer, samt uppr
kastad på stranden af vågorna utanför Reval Baer.

Växten är af olika storlek, från 3 tums till
1 fots höjd, i färska tillståndet ljust gulgrön, ef-
ter torkningen mörkare, dragande i brunt och
opak, med oljeglans. Kransgrenarne variera från
6 till 8; de sterila alltid enkla, de fertila vid
första och ofta äfven vid andra knäleden försedda
med mindre, smalare, olikstora, enkla småstrå-
lar, hvilka i likhet med brakteer omgifva frukti-
fikationen. Strålar, småstrålar och stundom äf-
ven stjelkens mellanstånd försedda med många
leder; de förra i spetsen breda (superne latiores
Linn.), tvärstympade, utan eller med en ledfästad
mukron. Emellan kransstrålarne utgå ofta små-
grenar, hvilka bära täta verticiller med samman-

gyttrad

273

gyttrad fruktifikation (nidifiei). Antheridierna små,
färre än nötterna, de sednare på de utvecklade
trålarne vanligen parvis, men äfven, liksom i
grenarnes verticiller, hopade, omsider nästan klot-
runda, mörkt kastaniebruna, med nästan horizon-
tela, skarpa strimmor. Växer på något grundt
vatten och vegeterar i medlet af sommaren.

Utom Norden är denna växt icke funnen;
och flera Svenska växtställen torde bero på för-
vexling med N. flexilis och opaca. Så är åtmin-
stone förhållandet med specimina, hvilka blifvit
mig tillsända under namn af Ch. nidifica från
Roslagen, Gestrikland och Helsingland. Den före-
kommer endast i hafvet, aldrig i sött vatten och
är den enda egentliga hafs-art i Sverige af detta
slägte. N. gracilis och fiexilis träffas blott undan-
tagsvis i saltvatten.

Benämningen nidifica, som blott uttrycker
en for några arter gemensam evolutionsgrad, är
mycket otjenlig och ledande till ständiga förvex-
lingar. Också hafva särskilta Botanister användt
densamma för N. capitata, N. flabellata 8. nidi-
fica, N. glomerata, N. polysperma och N. flexilis
0. S. Vv. Möller har i Flor. Dan. lösligen fram-
kastat denna sin art, emot hvars identitet med N.
nidifica senare Botanister (Ganterer 1. ec.) väckt
tvifvel, utan att ens hänföra den till Charernas
familj eller sitt rätta genus, och kan, efter an-
tagna principer, under sådana förhållanden icke
hafva prioritets-rätt, hvilken med mera skäl till-
kommer utgifvaren af Liljebl. Flora 3 Ed., hvilken
först skiljt denna art från dess samslägtingar och
med distinktiva kännetecken bestämt densamma.
Den är namngifven efter tvänne utmärkta Bota-

Brr Äkad. Handl. 1852. 18

| |

274

nister, bröderna Carl och Chr. Stenhammar, af hvilka
den sistnämnde först upptäckt växten i Sverige.

"48

N. ANTARCTICA: Caule elongato, nodis inferioribus valde
incrassatis; verticillis remotis, superioribus laxe eongestis,
6—9-radiatis3; radiis ingequalibus, aliis indivisis, aliis sim-
pliciter in radios minores radio primario breviores divisis3
omnibus 4—S5-articulatis, obtusis; nuculis ad geniculum
infimum congestis, magnis, 8-radiatis. Monoica?

N. antarctica. Al. Braun, Char. austr. et antarct. I. e.

Kerguelens land 1 c.

Närmast N. Stenhammariana.

AX Radii steriles infra articulum apicalem continui.

49 N. BOREALIS: tenuis, exigua, diaphana; verticillis sub 6-

” 50

radiatis; radiis sterilibus simplicibus, infra apiculum con-
tinuis, fertilibus ad genicula 2, 3 infima bracteiferis, ar-
ticulatis, omnibus apice articulato-mucronatis vel cuspi-
datis; bracteis spuriis inequalibus apice articulato-mu-
eronatis. Monoica?

N. borealis mihi. (Zetterstedt. Program).
Sverige, Norrland. Professor Zetterstedt.

N. DREGEANA?: tenuis, inptricata; caulibus inferne opacis,
erassioribus, superne tenuioribus, pellueidis; verticillis
fructiferis glomeratis, glomerulis distantibus, minutis; ra-
diis fructiferis trichotomis, ad genicula bracteatis, fertili-
bus; bracteis ternis, verticillatis, aculeiformibus, 2—3-
articulatis, artieulo ultimo spinescente; nuculis minutis,
ovato-globosis, geminatis, 4—5-striatis. Monoica?

N. Dregeana. Al. Braun. (Kutzing Sp. Algarum).

Afrika, Goda Hoppsudden. Drege.
Liknar till utseende och storlek N. capitata.

275

2. Gen. CHARA VALL.

Linné ex. p. — Agardh et Endlicher (add. add.)

Caulis composite tubulosus, corticatus, sulcato-striatlus, in
sicco statu fragilis, rarius ") simpliciter tubulosus, ecorticatus,
flexilis, pellucidus; verticillis basi involucratis; ramentis simpli-
cissimis, articulatis, ad genicula bracteis subverticillatis (latere
exteriori sepe obsoletis) stipatis. Antheridia extrafoliacea, hy-
pogyna; rarissime”") pleurogyna. Nucula plerumque solitaria,
oblongata, multistriata, coronula cellulis 3 simplicibus formata,
persistente.

Caulis plerisque saltem superne strigis, aculeolis vel pa-
pillis munitus. Verticilli ramentorum infimi sepius distincti,
intermedii remoti plus minusve patentes, evoluti, summi sen-
sim minores, conniventes, approximati, demum in comam den-
sam confluentes.

Charerna skilja sig från slägtet Nitella icke
blott genom bildningen af nötens krona, utan i
alla sina arter genom en krans af mer eller
mindre tydliga involukral-taggar vid basen af ver-
ticillerna, hvilken, ehuru hos några få individer
outbildad och nästan omärklig, dock hos ingen
art fullkomligt saknas; genom alldeles enkla krans-
grenar (ramenter), vid knälederna omgifna af
oledade brakteer, samt slutligen genom antheri-
diernas läge, hos 4 arter jemnsides med nöten
(pleurogyna), men hos alla de öfriga utom brak-
teerna (extrafoliacea), under nöten (hypogyna).
Med uppmärksamhet på dessa förhållanden kan
man hvarken tveka om gränsen mellan båda ge-
nera, eller för en ytlig likhet mellan Ch. mono-
siphonice och Nitellerna, förblanda dessa med
hvarandra. Men största antalet af Charerna igen-
kännes genast af siu fårade, eller strimmiga stjelk,
bildad af periferiska smårör, parallelt eller i vrid-
ning omgifvande det inre större centralröret och
liksom med en bark beklädande stjelken. De fle-

”) Sect. 1. Monosiphonicee, spec. 1—9.
”) Sect. 1. Monos. A. Barbatzee, sp. 1—4.

276

sta arter äro perenna, flera afsättande ett kalk-
artadt öfverdrag, hvarigenom de antaga en för-
ändrad färg samt blifva sköra och friabla.

Conspectus generis.

CHARA.
1 Sect. MONOSIPHONICAE.

Simpliciter tubulosae, leves, inermes, flexiles, diaphane.

A. Barbate.
Involucri spinule elongate. Antheridia intrafoliacea, pleu-
rogyna.
1 Ch. Macropogon. Al. Braun.
2 Ch. barbata. Meyen.
3 Ch. spinosa. Amici.
4 Ch. alopecuroides. Delile.

B. Imberbes.
Involucri aculeoli brevissimi. Antheridia extrafoliacea, hy-
pogyna.
+ Dioice.
5 Ch. plebeja. Rob. Brown.
6 Ch. australis. Rob. Brown.

++ Monoice.
7 Ch. corallina. Willd:
8 Ch. Braunii. Gmel.
B- foliolosa. Schwein.
Y: Perrottetii. Al. Braun.
9 Ch. eremosperma. Rupr.

2 Sect. POLYSIPHONICAE.
Caulis semper composite tubulosus, corticatus, sulcato-
striatus, sxepe strigosus. Antheridia extrafoliacea, hypogyna.

A. Heterosiphonice.
Caulis corticatus. Ramenta omnino ecorticata, simplieiter
tubulosa.
a. Caulis strigosus s. aculeolatus.
10 Ch. scoparia. Bauer.
11 Ch. Hornemannii, mihi.

274

12 Ch. Preissii. Al. Braun.
13 Ch. flaccida. Al. Braun.
14 Ch. Drummondii. Al. Braun.
15 Ch. Hookerii. Al. Braun.

b. Caulis inermis.
16 Ch. fibrosa. Agardh.

B. Polysiphonice proprie.
Caulis et saltem unum alterumve internodium ramento-
rum composite tubulosa, corticata.

a. Strigose.
Caulis strigosus vel aculeolatus, aut superne papillis obsitus.

+ Monoice.

Ser. Gymnopodee. Al. Braun.
Internodium ramentorum basale ecorticatum, pellucidum;
cetera passim Gcorticata.
17 Ch. Hydropitys. Reichenb.
18 Ch. nudipes, mihi.
19 Ch. foliosa. Willd.
20 Ch. Martiana. Al. Braun.
21 Ch. ceylonica. Klein.
22 Ch. polyphylla. Al. Braun.
Ch. Michauxii. Ål. Braun.
B. Meyenii. Al. Braun.
23 Ch. Commersonii. Al. Braun.
24 Ch. javanica. Ål. Braun.

25 Ch. compressa. Kunth.

26 Ch. brachypus. Al. Braun.
B. nubica. Kutz.

27 Ch. Wikströmii, mihi.

Ser. Canescentes.

Exsiccate exalbido-, vel viridi-glaucescentes, aut cane-
scentes, cinere&X, rarius cretacei coloris. Plerumque incrustatae,
fragilissime.

1. Fetide.

Exsiccate collapse, jugis tubulorum plicato-angulosis, gra-
nulosis. Internodia ecorticata bractexque in statu sicco late li-
gamenlacea. Apex ramentorum obtusus.

Glaucescentes, cinerex, vel cretacei coloris, contracte,
dense.

278

ä. Glaucescentes, vel canescentes.
Internodia ramentorum plurima ecorticata.
28 Ch. coarctata, mil.
29 Ch. sphagnoides, mihi.
30 Ch. squamosa. Desfont.
31 Ch. gymnophylla. Al. Braun.

B. Ezalbido-, vel virenti-canescentes.
Evolute. Internodia superiora ecorticata.
32 Ch. foetida. Al. Braun.
33 Ch. contraria. Al. Braun.
Bg. hispidula. Al. Braun.
y- moniliformis. Al. Braun.
34 Ch. Kirghisorum. Lessing.

Y- Cineree.
Evolute, exsiccate cinerex. Ramenta plerumque usque
ad apicem corticata.
35 Ch. longibracteata. Kiutz.
BP. brevibracteata. Al. Braun.
y. subhispida. Al. Braun.
0. crassicaulis. Schleich.

36 Ch. stricta. Kutz.

37 Ch. refracta. Kutz.

38 Ch. Kokeili. Al. Braun.
39 Ch. strigosa. Ål. Braun.
40 Ch. papillosa. Kutz.

2. Hispide.

Exsiccate exalbido-canescentes, profunde contorto-sul-
catae, btubulis periphericis in sicco convexis. GCaulis densius
strigosus. Internodia ecorticata bractexeque anguste ligamen-
tacea, apice acula.

41 Ch. bispida. Smith.
gymnoteles. Al. Braun.
micracantha. Al. Braun.
brachyphylla. Al. Braun.
.« longispina, mihi.
. psevdocrinita. Al. Braun.

UNB DÄR DR

42 Ch. spondylophylla. Kitz.
43 Ch. crispa, mihi.

44 Ch. pleiospora. Ganter.

45 Ch. tenuispina. Al. Braun.

279

Ser. Virentes.

Exsiccate intense virides, olivacex vel exalbido-virentes.
46 Ch. Nolteana. Ål. Braun.
47 Ch. baltica. Fries.
B. humilis, mini.
y. fastigiata, mihi.
48 Ch. Liljebladii, mihi.
49 Ch. acicularis, mihi.
50 Ch. Agardhiana, mihi.
51 Ch, aculeolata. Kutz.

+ Dioice.
52 Ch. tomentosa. Linn.
53 Ch. ceratophylla. Wallr.
p. latifolia. Willd.
54 Ch. equisetina. Kutz.
55 Ch. crinita. Wallr.
Ch. condensata, mihi.
B- subflexilis, mini.
y. erythrella. Al. Braun.
56 Ch. pusilla. Floerke.
57 Ch. Karelinii. Lessing.
58 Ch. aspera. Willd.
B.- strigosa, mini.
"forma maritima.
"+ forma stagnalis.
y. aculeolata, mihi.
59 Ch. macrosphera. Al. Braun.

b. Inermes.
Omnino inermes, tenues.

+ Dioicm.
60 Ch. connivens. Salzmann.
61 Ch. stachymorpba. Ganter.
62 Ch. annulata, mihi.

63 Ch. polysperma. Kutz.

++ Monoice.
Ser. Fragiles.

Herbaceo-virides vel olivacex. Tenues, subtiliter striatae.
Ramenta attenuata, multiarticulata, plerumque usque ad api-
cem corticata. Internodium terminale ecorticatum bractexque
acuminata. Genicula sXepius nodosa, obscurius colorata. Fragiles.

280

64 Ch. fragilis.
8. Hedwigi. Åg.
y- pulchella. Wallr.
Ch. capillacea, Thuill.?
B- barbata. Ganter.
y. nigricans, mihi.
65 Ch. meridionalis. Al. Braun.
66 Ch. fulerata. Ganter.

1. Secet. MONOSIPHONICAE.

Nitella Ag. Endl. -— Ch. pleurogyn&e et hypogyn&e a) Äl.
Braun, Monogr. — Stenarthreg et Barbate, Ganterer. — Lychno-
thamnus et Charopsis, Rupr. — Ch. barbate et bracteate a. b.,
&. Al. Braun, Schweizer. Char.

Simpliciter tubulose, ecorticate, leves, estriate, inermes,
flexiles, diaphana. Ramenta ad genicula constricta, sepius apice
bracteifero-corniculata.

A. Barbate.

Involucri spinule elongate, diametrum caulis longe super-
antes, reflexx. Ramenta multiarticulata, ad genicula omnia
bracteifera. Bractex verticillate, equales. Antheridia intrafo-
liacea, pleurogyna.

"41 CH. Macrorocon: pellucida; caule tenui ecorticato, parum
ramoso; verticillis remotiusculis vel concatenatis, sub9-
radiatis; internodiis subequalibus, terminali breviore; invo-
lucri spinulis numero ramentorum iisque oppositis, longis-
simis, ramenta fere mequantibus, retrorsum adpressis; bra-
cteis vertieillatis, elongatis, tenuissimis; nuculis in fundo
verticilli congestis, oblongis, sub11-striatis, coronula trun-
cata; antheridiis pleurogynis vel ad genicula ramentorum
solitariis. Monoica.

Ch. Macropogon. Al. Braun Char. Preiss. 1. c.

Nya Holland, i en saltvattensflod. Preiss.

Närmast Ch. barbata och alopecuroides, men
från båda skiljd, isynnerhet genom frörednings-
delarnas läge, involukral-taggarnas längd m. m.
Ljusgrön, slutligen vattenklar, ung flexil, äldre nå-

SE Op
AN
A
"|

281

got rigid. De fina brakteerna gifva växten elt
plymartadt utseende.

2 Cu. BARBATA?: vVvalida, ramosa, ecorticata, glaucescens, diaphana,

flexilis; verticillis 5—8-radiatis; involucri spinulis nmume-
rosis, (circiter 12) elongatis, cuspidatis, biserialibus, su-
perioribus patentibus, inferioribus triplo brevioribus, de-
flexis; ramentis caulem latitudine xquantibus, pauci-(3-)
articulatis, ad genicula apiceque longe bracteiferis; inter-
nodio basali longissimo, proximo triplo longiore; bracteis
6—7, verticillatis, elongatis, cuspidatis; nucula laterali,
magna, caule fere duplo latiore, subglobosa, 10-striata,
solitaria, adnexo utringue antheridio; coronula acuta.
Monoica.

Ch. barbata. Meyen, Linn. 1827. — Reichenb. FI. excurs.
N:o 909. — Wallr. — Al. Braun, Monogr. 1. c.

Fig. Meyen I. c. FT. III. fig. 7. 8. — Reichenb. Iconogr.
N:o 1080! 1084.

Tyskland, Berlin! Meyen, Erlangen, Wallr.

Varierar från 4—5 tums till 2 fots längd.

Den mindre formen (Reichenb. 1080) är vek och
ljust gulgrön med täta verticiller; den större
(Reichenb. 1081) har åtskilda, utstående och fin-
stråligare verticiller och mörkgrön färg. Späd
är den genomskinlig, men blir slutligen opak.

+ 3 CH. sPINOSA?: bracteis numerosissimis.

Amici ap. Ganterer I. c.
Italien, sjöar vid Mantua. Barbieri.

4 CH. ALOPECUROIDES? ecorlicata, subsimplex, rigida, tenax, ob-

scura, opaca; verticillis 5—S$8-radiatis, interstinctis ra-
mulis verticilliferis; involucri spinulis 8—213, aciculari-
bus, elongatis, patentibus deflexisque; ramentis patenti-
incurvis, 3—5-articulatis, apice simplicibus vel rarius bra-
cteifero-corniculatis; internodiis infimis passim tumidis,
exsiccatis dilatatis, basali proxima subequante; bracteis ad
omnia genicula, 5—6, verticillatis, subaxequalibus, elon-
gatis, nucula multoties longioribus; nucula demum ovali,
11-striata; coronula obsoleta. Monoica.

282

Ch. alopecuroides. Delile.

Ch. papulosa. Wallroth Comp. Flor. Germ. — Ch. Pou-
zolsii. Al. Braun 1. c.! Wallm. Bot. Notis. 1840 N:o 4.
— Harim. Sv. El; Ed. 5.

Ch. intricata! Ag. (herb, nec System. Alg.).

Ch. barbata. Fries S. V. Sc. — Ch. Wallrothii Rupr. —
Ch. alopecuroides var. Pouzolsii, Montagne: et Wall-
rothii. Al. Braun, Schweizer. Char.

ITtalien, Korsika. Pouzols. — Frankrike, Mont-
pellier! Al. Braun; Hieres-öarne. Jac. Agardh. —
Danmark, Fyen! (Hornem. och Ag. herb.). — Tyska
Östersjökusten, Wallroth. — Norrige vid Hvalöerne!
Schibeler.

En distinkt och utmärkt art, till habitus
mycket olik Ch. barbata. Liknpar snarare, vid
första påseendet mindre former af Ch. crinita,
med hvilken den är analog och blifvit förblan-
dad, men urskiljes genast med sin monosiphoniska
stjelk, utan taggar. Den är lågväxt, från 1 till
3 tums längd, sällan deröfver, vanligen enkel,
fin, rigid, men seg, till färgen mörkt brunaktig,
dunkel, opak. De mycket långa involukral-tag-
garna och brakteerna gifva växten ett taggigt ut-
seende, ehuru den är alldeles utan alla stjelk-
taggar. Involukral-taggarna 4—8, mera sällan ända
till 13, fina och nålformiga, liksom brakteerna.
Kransgrenarna med 3—39 leder, alla omgifna af
brakteer. Nötterna ensamma, rundaktiga, slut-
ligen ovala, (de nordiska mogna blygråa). Fran-
ska exemplaren stundom inkrusterade. Andra,
samlade 1i Bälterna, har jag funnit öfverdragna
med mycket små, hvita, korallhårda, glänsande
bläddror, (Wallroths »papulee»), liknande den ko-
ralliska eschara, som bekläder föråldrade Fucoi-
der. Jfr. Botan. Notis. I. c.

Professor Braun antager 3 varieteter: Ch. alo-
pecur. a. Pouzolsu, b. Montagnei och c. Wall-

rothii (jfr. Flora 1849, s. 134). Jag har jem-

283

fört de 2 första, båda från Montpellier, med
specimina från Hieres-öarna, Bälterna och Norrska
kusten, utan att kunna upptäcka någon väsentlig
eller konstant olikhet. De Nordiska formerna
äro kanske mest afvikande; de äro något mindre,
vanligen med finare och längre kransstrålar, mera
sällan uppblåsta och utvidgade internodier, men
detta förhållande varierar på samma växtstånd
och gren. Brakteernas och involukral-taggarnes
längd och antal äro likaledes föränderliga, ehuru
de alltid äro betydligt längre, än stjelkens dia-
meler. De Norrska exemplaren hafva de neder-
sta verticillerna vid basen aldeles bara, utan in-
volukral-taggar, men deremot de öfversta för-
sedda med mycket långa, 3—6 gånger längre, än
diametern. Vid jemförelsen med Wallroths om-
ständliga beskrifning bör icke något tvifvel kunna
återstå om synonymien från hans Comp. FI G.,
minst sedan 1 samlingarna specimina blifvit funna
med aldeles sådant koralliskt öfverdrag, som gif-
vil namn åt hans art.

B. Imberbes.
Involucri aculeoli brevissimi, in nonnullis vix conspicui.
Antheridia extrafoliacea.

+ Dioice.

"5 OH. PLEBEJA: ecorticata, rigida, tenuior, inferne ramosa; ver-
ticillis remotis, coarctatis, sub7-radiatis; involucri papil-
lis minimis, tuberculiformibus; ramentis abbreviatis, 4—5-
articulatis; internodio infimo elongato, ultimo vel duobus
terminalibus brevissimis; bracteis involucro conformibus,
minutlissimis; antheridiis ad genicula ramentorum subsoli-
tariis, minimis. Dioica.
Ch. plebeja. Rob. Brown, ined. — Al. Braun, Linnea 1. c.
Nya Holland, vid kusten.
Mindre än följande, af hvilken den torde
vara en under-art, styfvare, gulaktig, med korta

284

kransgrenar. Af båda arterna äro hittills endast
hanstånd funna.

+ 6 CH. AUSTRALIS? ecorticata, valida, ramosa, flegxilis; verticillis
inferioribus remotis, superioribus approximatis, 6-radia-
tis; involueri aculeolis vix conspicuis; ramentis validis,
3-articulatis, apice obtusis, minutissime 1-corniculatis;
bracteis subnullis; antheridiis maximis, ad genicula ra-
mentorum aggregatis. Dioica.

Ch. australis. Rob. Brown. — Al. Braun 1. c.
Nya Holland, vid kusten.

Höggrön. Närmast Ch. corallina.

++ Monoice.

7 OH. CORALLISA?: ecorticata, valida, flexilis, elongata, lutescenti-
albida; verticillis patentibus, sub6-radiatis; involucri acu-
leolis paucissimis, subulatis, minutissimis, Vix COnspicuwis;
ramentis usque ad apicem bracteiferis, obtusis, corniculis
1—2 terminatis, geniculis constrictis; bracteis subverti-
cillatis, minutissimis ; nuculis ad basin verticilli axillaribus,
aggregatis, vel lateralibus solitariis binisve, oblongis, ar=
gute 7—8-striatis; coronula cylindrica, &quali, abbre-
viata. Monoica.

Ch. corallina. Willd. Act. Berolinens., t. 2 f. 2. Bruzel. Char.

Nitella corallina! et furcata! Agardh System.

Ch. furcata Roxb. — Bruzel.

Ch. Roxburghii. Al. Braun, Monogr.?

Ostindien, Trankebar! (Hornem. herb.).

Växten ljusgul, klar och genomskinlig eller
gördelvis opak, efter torkningen något glänsande.
Stjelken fast och bred samt kransgrenarna nära af
samma tjocklek. Internodierna förlängda, vid
lederna åtdragna. Nötterna något stora, ljusbruna.
Till habitus ej olik Ch. Braunii.

Af denna outredda art har jag granskat mer
eller mindre fragmentariska specimina från sär-
skilta ställen i Ostindien nemligen i Hornemann-
ska herbarium:

285

1. Under N:o 18 med anteckning »Tranquebar»
och »Ch. corallina Willd.» —, efter hvilken dia-
gnosen är författad.

2. Under N:o 24, å hvilken är tecknadt »Ch. fur-
cata Roxb. vulgaris in aquis Bengalize», samt
med annan hand »Ex India Orientali dedit
Wallich».

I Agardh'ska herbarium.
3. Med anteckning »Chara furcata Rozb.».

4. Påtecknad »Chara corallina Willd.!» samt »Ex
India Orientali».

Med den såkallade Chara furcata 1 båda sam-
lingarna äro fragmenter af en Nitella, liknande
gracilis, så fast inväfda, att de vid flyktigt på-
seende synas höra till hufvudarten. Ofelbart
hafva dessa gilvit anledning till misstaget i den
äldre diagnosen och den oriktiga benämningen
furcata åt en art, hvars kransgrenar äro aldeles
enkla. Det torde således kunna autagas, att ifrå-
gavarande individer höra till den genuina Chara
fureala. Men Professor Braun har bestämt båda
formerna i Agardh'ska herbarium till »Ch. coral-
lina Willd.», hvilket också otvifvelaktigt är det
rätta, eburu den ena är i ett framskridet till-
stånd. Häraf skulle alltså följa, att Ch. corallina
och Ch. furcata äro identiska. Jag har icke eller
kunnat upptäcka någon anunan väsentlig olikhet
mellan dessa former, än att den Trankebarska
har involukral-tlaggarna syllika med bredare basis,
då de hos de öfriga äro nålformiga. De äldre
diagnoserna, hvilka påtagligen äro oriktiga och
ofullständiga, förtjena -härvid icke något afseende.
Professor Braun har i sin Monografi (Regensb.
Botan. Zeit. I. c.) upptagit Ch. furcata under namn
af Ch. Roxburghii och aldeles förbigått Willdenows

286

Ch. corallina. Jag vet ej, om detta får så för-
klaras, att författaren är öfvertygad om bådas
ideutitet. Beskrifningen på Ch. Roxburghii öfver-
ensstämmer i alla delar med de Agardh'ska spe-
cimina af Ch. corallina, utom deri, att den
förra skall aldeles sakna involukral-taggar, på hvil-
ken omständighet jag lägger så mycket mindre
afgörande vigt, som dessa taggar äro ytterst fina
och korta samt lätt kunnat undgå äfven en så
skarpsynt forskares uppmärksamhet.

8 CH. Braunu: ecorticata, flexilis, diaphana; verticillis 9—10-
radiatis; involucri aculeolis subulatis, uniserialibus, ere-
cto-patentibus, diametro caulis brevioribus, circiter 20, bra-
cteas latitudine subequantibus; ramentis ad genicula con-
strictis, 3—4-articulatis, usque ad apicem bracteiferis;
internodio basali proxima subxequante, terminali breviore,
apice bracteifero-corniculato; bracteis 6—10, subulatis,
nuculam subequantibus, aversis binis saepius brevioribus
sibi invicem suboppositis; nuculis lateralibus, subsolitariis
geminisve, obovatis, 8—9-striatis; coronula abbreviata,
truncata. Monoica.

Ch. Braunii. Gmelin Flor. Badens. Supplem. — Hartman I.c. —

Ch. coronala. Ziz. — Al. Braun I. ce. — Rabenh. —
Wallm. Botan. Notis. I. c. — Ganterer I. c. — Fries
SRV Ses

Fig. Ganterer, I. co. Fig. VI.

Tyskland, Rhendalen! Österrike vid Moos-
brunn, Putterlick. — Italien, Korsika. — Norrige i
Nidelfven, Skiedsmo socken! Schibeler. — Afrika. —
Nordamerika, Pensylvanien, Georgien, Schweitz.

Hufvudarten gulgrön, mycket grenig med
små nötlter. Den Norska formen grågrön, myc-
ket tjockare, med 8—9-stråliga kransar, breda
grenar och större nötter.

B. FOLIOLOSA: med något större nötter. Förekom-

mer under tvänne former: a. Ch. foliolosa
Sclhwein. med längre brakteer; b. Ch. opaca

287

Schwein. med förlängda krans-grenar och korta
brakteer. Båda i Nordamerika. Jfr. Al. Braun.
Y. PerrotTETIH: med mycket stora nötter. Ål. Braun.
Senegambien, Perrottet och Leprieur.
S > ]

"9 C>. EREMOSPERMA: pusilla, tenerior, nuculis constanter soli-
tariis, coronula acute dentata.

Ch. eremosperma. Rupr. I. c.

Ryssland, Astrachanska området. — Songa-
riel vid floden Narym.

Torde blott vara en varietet af föregående
och bör närmare undersökas.

2. Sect. POLYSIPHONICAE. :

Chara. Ag. Endl. — Ch. hypogyn&e. Al. Braun, (excl. sub-
divis. a) Monogr. I. c. — Ch. bracteate, pr. p. Al. Braun,
Schweizer. Char.

Caulis, plerisque etiam ramenta composite tubulosa, corti-
cata, sulcato-striata, opaca. Antheridia extrafoliacea. Exsic-
cate fragiles, sepe crusta calcarea obductae. Caulis sepius
strigosus vel papillosus.

De nedersta interstitierna af stjelken aflösa
stundom de peripheriska smårören och blifva
monosiphoniska. Stjelkens strimmor äro det läl-
taste kännetecken mellan denna Sect. och före-
gående samt Nitellerna, men hos en del arter
äro de så fina, alt de knappt utan synglas upp-
täckas. Man finner derföre icke sällan i samlin-
garna former af finare Charer (t. ex. fragilis) för-
växlade med N. flexilis och andra arter, hvilket
med den ringaste uppmärksamhet ej bör kunna
hända.

A. Heterosiphonice.
Caulis composite tubulosus, corticatus, sulcato-striatus.
Ramenta simpliciter tubulosa, ecorticata, nuda, diaphana, apice
plerumque bracteifero-corniculata.

288

a. Caulis strigosus s. aculeolatus.

10 CH. scopaAriA: cespitosa, densa; caule corticato, xequaliter
sulcato; aculeis raris, sparsis, tenwibus, spinulis involucri
multoties angustioribus, diametro caulis brevioribus ob-
sito; verticillis approximatis, interstitia caulina subequan-
tibus, 7—10-radiatis, summis subfastigiatis; involucri
spinulis uniserialibus, deflexis, dilatatis, apice cuspidatis,
caulis diametro paullulum longioribus; ramentis patentibus,
caulem crassitie equantibus vel latioribus, geniculis con-
strictis, 3—4-articulatis, usque ad apicem bracteiferis;
internodio basali proximis breviore; apice ramentorum multi-
corniculato, corniculis fasciculatis, cuspidatis, passim di-
visis; bracteis verticillatis, inequalibus, cylindricis, cuspi=
datis, nucula vix longioribus, aversis binis abbreviatis, ap-
proximatis; nucula oblongo-subeylindrica, circiter 10-stri-
ata; coronula tenuiter dentata, dentibus expansis. Monoica.

Ch. scoparia. Bauer ap. Moessl. — Al. Braun, Monogr.
I. c. — Ganterer 1. c. — Rabenh. 1. co. — Kutz. Sp. Alg.

Ch. Baueri. Al. Braun, Schweizer. Ch.

Fig. Reichenb. Iconogr. Tab. 802, 803, fig. 1082. 1083.
1084 och 1085 (Ch. coronata). — Ganterer 1. c. fig. VIL

Tyskland, Berlin! Bauer; Unter-Kärnthen vid
S:t Andre, Ganterer; vid Schwerin, Fiedler; 1 Nie-
der-Lausitz, Rabenh.

Gulgrön, saftig, grof och tjock, efter torknin-
gen mörkbrun, nästan svartaktig. Stjelkens strim-
mor få (omkring 10-—11). Utan inkrustation.

Reichenbach har sam manblandat denna art med

Ch. Braunii.

11 Ca. HorsemAnsu: dilute viridis, glaucescens; caule corticato,
simpliciusculo, spiraliter striato, strigoso, aculeis vesicu-
losis, deflexis, superioribus diametro caulis brevioribus;
interstitiis caulinis elongatis, inferioribus nudis; involucri
spinis sub10, uniserialibus, patentibus, subceylindricis, tu-
midiusculis, apice obtusatis, mucronatis, bracteis latitudine
Xqualibus, diametro caulis multoties longioribus; Verticillis
patentibus, subS-radiatis; ramentis caule vix angustiori-
bus, pauci-articulatis, nudis, monosiphonicis, usque ad api-

cem

289

cem 2—23-corniculatum bracteiferis3; internodio basali lon-

gissimo; bracteis 2—5, oblongis, tumidis, cuspidatis, inze-

qualibus, una ceteris duplo longiore. Monoica?

Ch. Hornemannii mihi in Herb. Hornem.

Westindien, Crabbeu-Eyland! D:r Hornberg
(OCh. translucens»).

Ljusl gräsgrön, något stötande i blågrönt,
utan inkrustation. Af denna märkvärdiga, från
alla kända Charer väl skilda art har jag endast
sett sterila specimina.

"42 Cn, Preissu: rigidiuscula, inferne ramosa; caule corticato,
equaliter striato, strigis rarioribus, sparsis, caulis dia=-
metro sublongioribus obsito; verticillis 9—10-radiatis; in-
volucri spinulis uniserialibus, duplici ramentorum numero,
adpressis; ramentis simpliciter tubulosis, 5-articulatis, ad
genicula omnia bracteiferis; internodio terminali attenuato,
apice corniculato; bracteis 4—5, verticillatis, subaequali-
bus, nucula duplo longioribus; antheridiis nuculisque so-
litariis, lateralibus; nuculis ovalibus, sub11-striatis; coro-
nula obtusa, conniventi. Dioica.

Ch. Preissii. Al. Braun, Linn. 1. c. — Hookers Journ. I. c.

Nya Holland, i en saltaktig flod, Avon, vid
York. Preiss.

En distinkt art, beslägtad med Ch. Hydro-
pitys och fibrosa, men skild genom sina fröred-
ningsdelars plats m. m. Srmutsigt grön. Kran-
sarna något utstående, med korta strålar. Brak-
teerna ungefär af internodiernas längd, eller nå-
got kortare. Antheridier och nötter små, nästan
likstora. Nötternas hylle grönt, nära genomskin-
ligt, kärnan svart, med föga upphöjda strimmor.
Näkten antager en tunn inkrustation.

+ 43 Cu. FLrAcemwa?: fexilis, diaphana; caule tenui, corticato,
aculeis raris, papilleformibus vel conicis, elongatis ob-
sito; involucri spinis uniserialibus, duplici radiorum nu-
mero, longitudine bractearum, patentibus; verticillis 10—

K. V. Akad. Handl. 1852. 19

290

12-radiatis, nudis, 4—5-articulatis, internodio terminali
ceteris breviore; bracteis ad omnia genicula radiorum,
verticillatis, nucula subtriplo longioribus; nuculis solita-
riis vel geminatis, minutis, nucleo fusco-luteo, 9—11-
striato; coronula brevi. Monoica.
Ch. flaccida. Al. Braun, Char. Ind. Or. Hookers Journ. I. c.
p. 296.
Ost-Indien, Madras. D:r Wight. (Herb. Hook.
N:o 133). :

+ 414 CB. DrummonpDu: rigidiuscula, diaphana, tenuissime incru-
stata; caule striato, corticato, papillis sparsis, inconspi-
cuis munito; involucri spinulis duplici radiorum numero,
uniserialibus, minimis, inconspicuis, sursum adpressis; ver-
ticillis 10—12-radiatis; radiis eecorticatis, 6-articulatis;
internodio terminali abbreviato. Monoica.

Ch. Drummondu. Al. Braun, Ch. austr. Hookers Journ. l. c.
p. 2041.

Nya Holland, Swan-River. Drummond. (Herb.
Hook. N:o 1).

"45 CB. Hookxeru:? rigidiuscula, diaphana; caule stricto, corticato,
aculeis subverticillatis, brevibus, ventricosis, cuspidatis ar-
mato; involucri spinulis duplici radiorum numero, unise-
rialibus, abbreviatis, ventricosis, sursum adpressis; verti-
cillis numerosis, concatenatis, 10—411-radiatis; radiis 4-
articulatis; internodio terminali attenuato, bracteas geni-
culi ultimi superante; bracteis in geniculis omnibus, ver-
ticillatis, e lata basi cuspidatis, erectis, antheridio multo
brevioribus; antheridiis solitariis. Dioica.

Ch. Hookerii. Al. Braun, I. c. p. 202.
Van Diemen's Land. Gunn. (Herb. Hook. N:o

1001).

b. Caulis inermis.

16 Cu. FiBrosa: elongata, filiformis, gracilis, flexilis; caule cor-
ticato, lxvigato, subdiaphano, tenuissime striato, striis
subrectis; verticillis 10—12-radiatis, distantibus, patenti-
bus, involucri spinulis circiter 410 et pluribus, uniseriali-
bus, patentibus, cylindricis, attenuatis, diametro caulis 3-
quinquies longioribus, apice cuspidatis;y ramentis nudis,
setaceis, gracilibus, elongatis, eaule multo angustioribus,

291

usque ad apicem fructiferis, ad genicula vix constrictis;
internodiis valde elongatis, terminali abbreviato, apice
simpliciter cuspidato; bracteis verticillatis, 6—7, flexuo-
sis, cuspidatis, nucula ovata multoties longioribus; coro-
nule dentibus obtusis. Monoica.

Ch. fibrosa Ag. System. — Bruzel. Ch, — Kiitz. Sp. Alg.

Ch. flaccida 8. Gaudichaudii. Al. Braun, Hookers Journ.!l. c.

Marianerna! Gaudichaud.

Gulgrön, mycket fin och slank, af 6—7 tums
längd. Utmärker sig genom sina långa interno-
dier, involukral-taggar och brakteer.

Till denna afdelving borde, efter de upp-
gifna diagnoserna, Ch. squamosa Desfont. och Ch.
gymnophylla Al. Br. äfven hänföras; men då jag
af den förra funnit originalexemplar ifrån Des-
fontaimes egen samling äfven hafva nedersta fa-
langen polysiphonisk, och den senare lärer öfvergå
i Ch. foetida, så är bådas rätta plats i följande
afdelning, der de hafva sina afliniteter.

B. Polysiphonice proprie.

Caulis et saltim internodium ramenti unum alterumve compo-
sile tubulosa, corticata, sulcata aut striata.

Indelningen af denua talrika underafdelning
möter ganska stora svårigheter, och det är, efter
min erfarenhet, nästan omöjligt att på samma
gång ordna arterna efter konstanta kännetecken
och naturliga frändskaper. Jag har antagit stjelk-
taggarnes frånvaro eller närvaro, samt fröred-
ningsdelarnas plats på samma eller särskilta stånd,
hvilka kännetecken typiskt betraktade icke äro
underkastade någon förändring, såsom allmän in-
delningsgrund. Inom de större subdivisioner,
hvilka härigenom uppkommit, äro arterna sam-
manstälda i serier, efter sina naturliga afliniteter,
der dessa kunnat fullständigt bedömmas. Vid
denna anordning har ett kännetecken blifvit an-

292

vändt, hvilket redan ibland Phanerogamerna är
af betydelse och minst inom Characeernas rör-
liga familj är att förakta, nemligen färgförändrin-
gen hos den torra växten. Linnés Chara tomen-
tosa är ett exempel på den fasta regel naturen
vid sådana, efter utseendet tillfälliga förändrin-
gar, iakttager. Emellertid hafva anomalier här-
vid varit oundvikliga och i några få fall hafva
närbeslägtade arter blifvit förda till särskilta grup-
per. Flera species, hvilka författaren sjelf icke
kunnat granska, äro icke med den fullständighet
beskrifna, att deras affiniteter äro klara. AF dessa
orsaker kan grupperingen inom subdivisionerna
icke göra anspråk på sträng noggranhet; den är
endast atl anse, såsom en praktisk vägledning vid
uppsökandet och bestämmandet af förekommande
arter. Professor Braun har i sina senaste skrif-
ter användt såsom indelniugsgrund dels för hela
slägtet, dels enskilt för Charze hypogyne, förhål-
landet med involukral-taggarne, hvilka antingen
äro rigtade åt ett håll (uniseriales) vanligen
uppåt, följande radierna, eller dela sig i en dub-
bel krans (biseriales) med motsatt rigtning. Den
förra afdelningen kallas Haplostephane, den se-
nare Diplostephane. Imot denna indelnings-
grund kan anmärkas, att den söndrar naturliga
serier t. ex. Gymnopode&x och till och med
smärre grupper t. ex. Ch. foetide, utom det att
den icke alltid håller stånd och är af ringa prak-
tisk användbarhet, då den förra afdelningen upp-
tager endast ett jemförelsevis mycket ringa an-
tal, till största delen transatlantiska arter af det
talrika slägtet. Diplostephan&e indelas åter i sub-
divisioner, hvarvid synnerligt afseende fästas vid
de peripheriska rörens förhållande till radierna
i antal och ställning.

293

a. Strigosee.
Caulis strigosus vel aculeolatus, aut saltem superne papil-
lis raris obsitus.

Taggarna äro stundom ytterst små och måste
med mikroskopets tillhjelp upptäckas. Hos några
affalla de tidigt, och af Ch. foetide förekomma
någon gång nakna former, men vid jemförelse
mellan flera specimina af samma art undanrödjes
vanligen all tvekan.

+ Monoice.

Ser. Gymnopodee (Al. Braun). Transatlantice.

Internodium basale ramentorum ecorticatum, pellucidum,
cetera ad apicem corticata, vel alternatim simpliciter et com-
posite tubulosa. Verticilli multiradiati.

17 CH. Hyproritys: subflexilis, subdiapbana; caule corticato,
tenui, aculeis raris conicis, parum elongatis obsito, sub-
tiliter striato, striis rectis; involucri spinulis duplici ra-
diorum numero, uniserialibus, patulis, acicularibus, cuspi-
datis, diametro caulis parum longioribus; verticillis di-
stantibus, 10—412-radiatis, erecto-patentibus aut divari-
catis; radiis caulis latitudinem subequantibus, 5—7-ar-
ticulatis, usque ad apicem bracteiferis, nitidulis, ad geni-
cula constrictis; internodio basali ecorticato, nudo, pro-
ximo longitudine &Xquali aut breviore, ceteris passim cor-
ticatis, terminali breviore, attenuato; bracteis verticil-
latis, subequalibus, nucula fere duplo longioribus, cuspi-
datis; nucula oblongo-ovali, perminuta, 11—2413-striata,
solitaria, nucleo atro3 coronula brevi, obtusa. Monoica.

Ch. Hydropitys. Reichenb. ap. Moessl.

Sydamerika, Cayenne! Richard. — Ostindien,
Braun.

18 Cu, nudDires: caule tenuiter striato, aculeis sparsis, diame-
tro caulis paullo brevioribus obsito; involucri spinulis aci-
cularibus, diametro caulis longioribus, numerosis; verti-
cillis 8—10-radiatis, fructiferis divaricatis; internodio ra-
menti basali ceteris 2—3-plo longiore, monosiphonico,
ecorlicato, reliquis inordinate alternatim - composite et

294

simpliciter tubulosis; bracteis numerosis, 6—38, verticil
latis, subequalibus, validis, cylindricis. nucula subrotun
do-ovata 3—4-plo longioribus. Monoica.

Ch. nudipes, mihi, in Herb. Mus. Reg. Holmiens.

Nordamerika! Mihlenb.

Gulaktig. Liknar till habitus något Chara
fibrosa.

"49 CH. Fontosa: caule superne papilloso; involucri spinulis
cylindricis; ramentis bracteiferis; bracteis 4, nucula ob-
ovato-globosa, 9—10-striata, brevioribus. Monoica?

Ch. foliosa. Willd. Act. Berolinens. — Pers. — Bruzel. —
Ag. System.

Nordamerika, Pennsylvanien.

Om Willdenows korta och ofullständiga dia-
gnos är riktig, skiljes den från föregående redan
genom sina korta brakteer. Arten är godkänd
af Professor Braun. (Jfr. Sillimans Journ. of Sc.
Vol. XLVI, s. 92).

20 CH. Marrtiana: caule subtilissime striato, striis rectis, in
sicco collapso, plano, inferne subnudo, superne aculeolato,
aculeis sparsis, minutissimis, diametro caulis multo bre-
vioribus; involucro densissimo, spinulis uniserialibus, pa-
tentibus, acicularibus, caulis diametro longioribus3; verti-
cillis discretis, patenti-divaricatis, 10—412-radiatis; ra-
mentis caule duplo angustioribus, 7—8-articulatis, geni-
culis constrictis, nodosis, obscurioribus, usque ad api-
cem bracteiferis; internodio basali proximis 2—3-plo bre-
viori, monosiphonico, nudo, ceteris inordinate alternatim
simpliciter et composite tubulosis; ramulis intercalaribus
brevissimis; bracteis angustissimis, cuspidatis, interioribus
4: 2 longioribus, 2qualibus, nuculam subequantibus, 2
minoribus itidem 2equalibus, nucula multo brevioribus,
aversis abbreviatis, sepe obsoletis. Monoica.

Ch. Martiusii, Al. Braun, ined. — Ch. Martiana, idem
Schweizer. Char.

Amerika, Gualemala! Ifrån Kegel sänd till
Apothekaren Thedenius, hvilken benäget meddelat
densamma.

295

21 Cu. ceyLowicA: caule gracili, aculeis minutissimis, diametro
caulis brevioribus obsito, subtilissime striato; involucri acu-
leolis biserialibus, acicularibus, diametro caulis brevioribus;
verticillis remotis, 11—412-radiatis; ramentis multiarticu-
latis; internodio basali monosiphbonico, brevissimo, diametro
ramenti vix longiore, intermediis composite, summis sim-
pliciter tubulosis; bracteis verticillatis, setaceis, interiori-
bus nucula longioribus, aversis abbreviatis; nucula ob-
longa, 11—12-striata; coronula brevi, parum dilatata.
Monoica.

Ch. ceylonica. Klein. — Willd. Act. Berolinens. — Pers. —
Bruzel. — Agardh! — Kutz. Sp. Alg.
Ch. setosa! Herb. Ag. — Ch. polyphylla ceylonica. Al. Braun.

Ostindien, Ceylon! Malabariska kusten.
Grågul, af medelstorlek.

22 On. POLYPHYLLA?: caule valido, simpliciusculo, subtiliter stri-
ato, inferne subinermi, superne hispido, aculeis gracili-
bus, brevibus, dense verticillatis, inferioribus reflexis, su-
premis erectis; involucri spinulis biserialibus, setosis, dia-
metro caulis multo brevioribus; verticillis 12—14-radiatis;
ramentis erecto-patentibus, fructiferis multiarticulatis; in-
ternodio basali monosiphonico, nudo, ceteris usque ad
apicem corticatis; bracteis 4, xqualibus, nucula globoso-
ovata, magna brevioribus; coronula erecta, abbreviata,

Monoica.

Ch. polyphylla. Al. Braun. Monogr. I. c. — Id. Char. Ind.
Or., Hookers Journ. I. c. — Kutzing Species Algarum
Pp 522:

Ch. capillata. Michauc.

Amerika, nära S:t Louis, Missuri! Engelmann;

Ohio! Mich.
Ljusgrön, genom inkrustation askgrå, till ha-

bitus liknande Ch. hispida.

+ Cu. Micbauxn. Al. Brown. (Sillimans Journ. 1. ce.) anföres
såsom en underart.

+B. Mevenu. Al. Braun. Char. Ind. Or. — Chara armatoa,
Meyen.

296

23 CH. ComMmeErsoni: olivacea; caule gracili, elongato, subtiliter
striato, superne aculeolato, aculeis raris, tenuissimis, se-
taceis, brevissimis; involucri spinulis uniserialibus, infle-
xis, capillaceis, diametro caulis vix lengioribus; ramentis
multiarticulatis, usque ad apicem bracteiferis, ad genicula
1—3 infima fertilibus; internodio basali brevissimo, mo-
nosiphonico, nudo, imtermediis corticatis, summis elonga-
tis, monosiphonicis, termineli corniculato; bracteis- su-
bulatis, nucula plerumque brevioribus; nuculis oblongis,
minutis, 12—14-striatis, atris; coronula dilatata, abbre-
viata, truncata. Monoica.

Ch. Commersonii. Al. Braun, Monogr. I. c. — Kiutz. Sp.
Alg. — Ch. flexilis. Commerson, sec. Jussieu.

Afrika, Isle Bourbon! Commerson. (Herb. Hor-
nem.).

Lång oeh slank, till färgen olivgrön, utan
inkrustation. Basal-falangen ytterst kort, hvar-
igenom fruktifikationen får utseende af att vara
axillarfästad vid vertieillens bas.

24 CH. JAVANICA? tenuis, pellucida, tenuissime incrustata; in-
ternodiis infimis ecorticatis, nudis; bracteis nucula minuta,
11—12-striata brevioribus; coronula abbreviata. Monoica.

Ch. javanica. Al. Brawnr, Char. Ind. Or. I. c.

Java. Delesserts herb.

Till denna serie höra äfven Ch. gymnopus,
Al. Braun, och Ch. sejuucta, Br., båda för mig
obekanta. Serien är naturlig och typen återkom-
mer 1 alla arterna; det är derföre svårt att med
tillräckligt distinctiva kännetecken åtskilja dessa.

"25 CB. ComprRessaA: caule compresso (?), pellucido, retrorsum
aculeato; verticillis interstitia caulina subequantibus, sub-
12-radiatis; internodiis ramentorum fertilium 3 supremis
ecorticatis; bracteis verticillatis, teretibus, sterilibus, acu-
tissimis, nucula duplo longioribus. Monoica.

Ch. compressa. Kunth. nov. gen. — Bruzel. Ch. — Agardh
System.

Chara polyphylla y. Hamboldtii, Kutz. Sp: Alg.
Amerika.

297

26 Cu, BrRACHYPUS? tenuiler incrustata, fragilis; caule seriebus
tubulorum numero ramentorum triplis corticato, aculeis
minutis, acutis, sparsis armato; involucri aculeis biseria-
libus, seriei superioris elongatis, ramentorum internodium
inpfimum tegentibus, inferioris abbreviatis et cauli retror-
sum adpressis; verticillis 10—241 2-radiatis; ramentis 8—
10-articulatis, ad genicula inferiora bracteiferis; interno-
diis omnibus, przeter terminale mucroniforme, corticatis,
basali ceteris triplo breviore, subhyalino; bracteis interi-
oribus angustissimis, nuculam vix xequantibus, aversis mi-
nimis vel inconspicuis; nucula ovali, 12—13-striata; co-
ronula brevi, erecta. Monoica.

Ch. brachypus. Al. Braun. Ch. Ind. Or. 1. c. — Kitz. Sp.
Alg. — Ch. setosa, Klein.

Ostindien, Negapatnam nära Madras! Graham.

(Ag. herb.). Trankebar.

Ljust grön, något i grågult stötande. Hop-
faller efter torkningen. Utom de egentliga kraus-
grenarna har den i verticillens axiller små, yt-
terst korta stjelkgrenar, som bära egna hopgytt-
rade verticiller. Kransgrenarnas leder något upp-
höjda, ej färgade.

+6B. NuBicA: bracteis obsoletis, subnullis. Kutz. 1. c.

I Nubien. Kotschy:

27 CH. WicstrRömu: caule tenui levigato, subtiliter striato, striis
rectis, aculeis raris acicularibus, diametro caulis paullo
brevioribus obsito3; involucri spinulis biserialibus, acicu-
laribus, inferioribus adpressis, caulis diametrum subequan-
tibus, superioribus diametro caulis longioribus, erecto-
inflexis; verticillis approximatis, densissimis, 12—14-ra-
diatis; ramentis caule parum angustioribus, erecto-paten-
tibus, multiarticulatis, usque ad apicem corticatis; inter-
nodiis abbreviatis, basali cetera subexequante; geniculis
omnibus bracteiferis, inferioribus fertilibus; bracteis inte-
rioribus 5, nuculam subaequantibus, aversis minutis; nu-
cula subrotundo-ovali, nigricante, 10—141-striata. Monoica.

Ch. polita, mihi in Herb. Mus. Reg. Holm.

TV VV VV TT TU TV VTT JT TLL | DSSSEASESSVASRIENIIEENEONpEIIRISpRU REIKI EET E rr RESISTENS

298

Nordamerika! Mihlenb. Kongl. Vet. Ak. sam-
ling.

Hvitaktig, något dragande i grönt, nästan
med elfenbensglans..

Namnet är en gärd af erkänsla mot Kongl.
Vetenskaps-Akademiens Intendent, Professoren,

Doktor Joh. Em. Wikström.

Ser. Canescentes.

Profundius sulcato-striatae, sepe contorte, plerumque cru-
sta calcarea obducte, hinc valde fragiles et friabiles. Exsic-
cate collapse, exalbido- vel viridi-glaucescentes, aut cane-
scentes, cinere&X, rarius cretacei coloris vel sulphureo-tincte.
Tubuli peripherici ramentis duplo numerosiores; primarii (acu-
leiferi) ramentis oppositi, secundariis (nudis) interjacentibus.

Serien delar sig i tvänne grupper: Foetida
och Hispidee.

1. Foetide.

Caulis exsiccatus collapsus, jugis (tubulorum) plicato-an-
gulosis, granulosis. Internodia ramentorum monosiphonica bra-
ctexque in statu sicco ligamentacea; internodio terminali bra-
cteisque apice obtusis.

Exalbido- vel viridi-glaucescentes, cinere& vel cretacei
coloris.

Ifrån serien Fragiles skiljer sig denna grupp
genom sin färg (den hvit- eller blågröna nyan-
sen förekommer, men endast undantagsvis hos
de förra), inkrustation, stjelkens taggar eller pa-
piller, djupare fåror, hvilka efter torkningen falla
1 kantiga och gryniga veck, samt (torkade) bredt
bladlika monosiphoniska internodier och brakteer;
1 spetsen trubbiga kransgrenar och brakteer. Med
gruppen Hispide hafva de större likhet och det
är ofta svårt att finna gränsen och afgöra till
hvilkendera atypiska former böra hänföras. I
allmänhet utmärka sig dock Hispide genom star-
kare, mycket vriden, djupare fårad, med längre,

299

tätare och finare taggar beströdd stjelk, efter tork-
ningen mera konvexa peripheriska rör, smalare
och spetsigare brakteer, samt större nötter.

Professor Braun har i sin afhandling om
Schweitziska Charer (Regensb. Botan. Zeit. 1849)
användt inom denna series ett nytt kännetecken
af de peripheriska rörens olika förhållande. Han
indelar dessa i primära, hvilka ensamma äro för-
sedda med taggar och ligga i linea med ramen-
terna, och sekundära, som äro mindre, ligga emel-
lan de förra och omvexla med ramenterna. Hos
en del arter höja sig de förra öfver de senare,
hos andra tvärtom, hvarigenom taggarna komma
antingen att ligga på åsarnas höjd eller i vecken.
Redan för flera år sedan sökte jag i antalet af
dessa yttre rör kriterier för arternas bestämmande,
men öfvertygade mig snart, att deras antal ofta
på samma stånd är föränderligt och att derifrån
hemtade kännetecken endast i allmänhet äro an-
vändbara.

Underafdelningen Foetide, benämnd efter
sin vidriga lukt, har den vidsträcktaste geogra-
fiska utbredning af hela slägtet, och arter deraf
äro observerade i de flesta, om icke alla verlds-
delar, utom Nya Holland och i alla eller åtmin-
stone de flesta Europas länder, ifrån Grekland
till Spanien, från Italien till Jämtland i nordliga
Sverige. Den följer likväl öfverallt, liksom FHi-
spide, kalkformationen, då deremot Fragiles, åt-
minstone i norden, företrädesvis, eller lika ofta
förekomma i trakter med urformation.

Angående Linnés Ch. vulgaris äro menin-
garne delade. Undersökningen derom synes dock
af mindre vigt, enär det är allmänt kändt, buru
ringa uppmärksamhet den store naturforskaren

RR An nn nn a

300

egnade åt detta slägte. Redan af synonymerna
är ostridigt, alt Linnés Chara vulgaris, liksom fle-
xilis, är ett kollektif-species, hvarunder han sam-
manförde tvänne i Sverige lika allmänna huf-
vudarter, af hvilka ingendera kunde aldeles hafva
undfallit hans uppmärksamhet, isynnerhet som
former af båda grupperna växa i Upsala-trakten i
hans närmaste granskap "). Det äldsta växtstäl-
let i Flora Lapponica, vid Kalhxelf, har icke blif-
vit undersökt, ehuru det visserligen deraf vore
förtljent och ett fragment, för flera år sedan mig
tillsändt från Tegelbagen (Herbationes Upsalien-
ses), är så ofullständigt, att något med visshet
derpå icke kan byggas. Smiths auktoritet, hvars
Ch. vulgaris är foetida, synes antyda, att Linnés

”) Jag har haft tillfälle granska följande hithörande former
från Upsala-trakten och det öfriga Upland.

Af Foetide: 1. En större, utvecklad glaucescent form
af Wallroths Ch. vulgaris (Ch. foetida Braun), från
Vitulfsberg, nära Upsala! (Wahlenb. herb.). — 2. En
hopdragen grågrön form, närmast Ch. coarctata från Te-
gelbruket, i stadens granskap! (Mag:r Fries's herb.).

Af Fragiles: 1. En större form af Ch. fragilis Hed-
wigii. Herb. norm.! — 2. En fruktbärande form, närmast
Ch. fragilis pulchella, från Läby träsk nära Upsala! Herb.
norm. — 3. En steril form, som tyckes tillhöra Ch. fra-
gilis Hedwigii från Tegelhagen (fragment i egen samling).
— 4. En mindre hopträngd form af Ch. fragilis pul-
chella från Ulfva, nära Upsala! (Wahlenb. herb.). —
5. En fin inkrusterad hvitgrön form af Ch. pulchella
från Upland! (Zilj. herb.). — 6. I Mag:r Fries's herba-
rium förekomma former af Ch. fragilis, de flesta hö-
rande till Ch. Hedwigii, från sjöarna Hederen!, Bokaren!,
Metsjön! i Upland; samt en steril och gracilescent form
från Tegelbruket! — I Celsii herb. finnes en Chara med
anteckning Chara vulgaris foetida R. s. 132 (Ch. funi-
cularis?), och en annan: Chara minor, caulibus et foliis
tenuissimis R. s. 145, som tyckes höra till Ch. fragilis
capillacea.

301

originalexemplar i herbarium äfven hörer till
samma art. Herr Mag. C. Hartman, som vid sina
intressanta forskningar 1 Linnés herbarium äfven
fästat sin uppmärksamhet vid detta slägte, lem-
nar dock frågan oafgjord, då han refererar sig
till sin Faders berömda Flora, der vulgaris (foe-
tida) och Hedwigii (fragilis) äro under samma
species förenade. Det torde vara svårt bestäm-
ma, om Linné afsettl företrädesvis någon viss art
och hvilken, ty vitsordet från hans herbarium
blir i alla händelser icke afgörande; och under
sådana förhållanden bör, såsom också i Brauns
Monografi och hos största delen nvare författare
skett, en så obestämd benämning utbytas mot
en lämpligare.

Under kollektif-species Chara foetida före-
komma, ulom några såsom egna arter erkända,
i samlingar och beskrifningar en stor mängd for-
mer, hvilka svårligen kunna till ett enda species
hänföras. Jag har sökt ordna dem under föl-
jande trenne hufvudarter, hvilka kunna anses så-
som typiska, hvar för sin spher: Ch. coarctata,
foetlida (vulgaris) och funicularis. Dervid har jag
inom dessa serier upptagit på sina rätta platser
de ofvannämnda erkända sjelfständiga species.

«. Glaucescentes vel canescentes:
Verticillis fructiferis coarctatis; internodiis ramertorum pluri-
mis monosiphonicis, exsiccatis late ligamentaceis, obtusis.

2S OH, CoARcTATA?: glauco-virescens, pumila, procumbens; caule
valido, spiraliter sulcato-striato, exsiccalo collapso, angu-
Jato-plicato, jugis tubulorum granulosis, superne aculeolis
vel papillis minutissimis, adpressis obsito vel subinermi;
verticillis approximatis, coarctato-homomallis, 7—8-radia-
tis; involucri papillis abbreviatis, obtusis, biserialibus, ad-
presso-immersis; ramentis elongatis; internodio basali com-
posite tubuloso, striato, ceteris simpliciter tubulosis, ven-

302

tricosis, intus continuis, in sicco late ligamentaceis, caulis
latitudinem &X2quantibus, terminali apice obtuso, passim
mucrone obtuso armato; geniculo infimo bracteifero, fer-
tili, ceteris ebracteatis; bracteis interioribus 4, obtusis,
arcuatis, ramento latioribus, omnibus mnucula multoties
longioribus, aversis obsoletis; antheridiis nuculisque soli-
tariis, conjunctis; nucula minuta, diametro ramenti angu-
stiore, (brunnea), multistriata; coronula abbreviata, conico-
truncata; antheridiis paullo latioribus. Monoica.

Ch. vulgaris Scopol. Flor. Carn.? — Lilj. FI. Ed. 3 in
addendis.

Ch. foetida var. densa Coss. et Germ. XXXVII fig. 8?

Tyskland. — Norrige, Hvalöerne i sött val-
ten! — Sverige, i rännilar och små bäckar, Up-
land! Östergöthland, Slaka! m. fl. st. Gottland!

Tuflik, kulliggande och hopdragen, med täm-
ligen tjock grågrön stjelk och grenar. Verticil-
lerna vridet hopdragna. Basal-falangen, mera säl-
lan äfven de närmaste, fruktbärande, de öfriga
bara, uppblåsta, något sammantryckta, efter tork-
ningen liksom brakteerna platta, bredt bandlika,
trubbiga. Brakteerna olikstora, 2:ne ofta kortare,
alla mycket längre än frukten. Nötter och an-
theridier alltid parvis, en af hvardera, med hvar-
andra förenade; de förra små, förändra färgen och
blifva slutligen mörka, brunaktiga. Växten van-
ligen inkrusterad, med infallna kantiga, 1 kanten
liksom tandade rör eller åsar.

29 CH. spPHAGNOIDES: subinermis, cespitosa; caule subtilissime
striato, striis rectis, in sicco vix collapsis; verticillis appro-
ximatis, sub8-radiatis; involucri aculeis acicularibus, nu-
merosis, arcte adpressis, diametro caulis brevioribus; ra-
mentis elongatis, gracilibus, reflexis, 8—410-articulatis,
ad genicula constrictis, apice obtusis; internodio basali
composite, rarius simpliciter tubuloso, bracteifero, fertili3
ceteris nudis, ecorticatis, ebracteatis; bracteis interioribus
4, 2equalibus, nucula triplo longioribus, aversis obsoletis;
nucula amphoreformi, diametro ramenti latiori; corona
elongata, truncato-conica. Monoica.

303
Italien, nära Messana! D:r Nyman.
Växer 1 täta, veka, jemna tufvor, vid flyg-
tigt påseende lik Sphagnum palustre. Stjelkarne

enkla. Växten upptill blågrön, nedtill hvitaktig,
något svafvelgul.

30 CH. sovawmosa: caule equaliter striato aut contorto sulcato-
striato, superne aculeolis s. papillis raris, brevissimis, de-
flexo-adpressis obsito; verticillis abbreviatis, densis, co-
arctatis, subglomeratlis, 15—20-radiatis; involucri papillis
biserialibus, in singulis seriebus circiter ramentorum nu-
mero, oblongo-linearibus, adpressis, diametro caulis multo
brevioribus; ramentis multiarticulatis, geniculis constri-
ctis; internodio basali passim, proximo rarissime cortica-
tis, ceteris simpliciter tubulosis, in sicco concavis, termi-
nali obtuso vel mucrone obtuso munito; bracteis ad ge-
niculum infimum, oblongo-linearibus, obtusis, interioribus
4—5, nucula longioribus, exsiccatis late ligamentaceis,
aversis papilleformibus, minutissimis; nucula grandi, 11—
13-striata. Monoica.

Ch. squamosa. Desfont. Flor. Atlant. — Willd. — Bruzel. —
Agardh. — Al. Braun, Monogr. — Kutz. Spec. Alg.
Afrika, Barbariet, i träsk! Desfontawnes. (Hor-
nem. Herb.).
Grågrön, något hvitaktig, till habitus lik
Chara coarctata.

31 CH. GYMNOPHYLLA: Caule corticato, striato, aculeolato-papil-
loso; verticillis 10-radiatis; involucri papillis biserialibus,
minutis; inlernodiis ramentorum omnino ecorticatis, nu-
dis, ad genicula inferiora bracteiferis; bracteis internis
elongatis, aversis obsoletis; nucula 413-striata, coronula
truncata, brevi. Monoica.

Ch. gymnophylla. Al. Braun, Monogr. 1. c. Schweizer Char.
— Kiultzing, Spec. Alg.
Afrika, Algier. — Schweiz. — Frankrike! —
Italien. -— Stillastående vatten. — Liknar nära
Ch. coarctala.

en RAR RNA on oi

304

B. Ezalbido- vel virenti-canescentes :
Verticillis fructiferis evolutis; internodiis summis ecorticatis,
nudis, ceteris corticatis, striatis.

32 CH. FoetipA: lete virens, incrustata canescens, elongata,
filiformis; caule subinermi, -striato, tubulis secundariis
prominentibus; verticillis sub8-radiatis, fructiferis patenti-
incurvis; involucri papillis minutissimis; ramentis tenui-
bus, elongatis; internodiis plurimis corticatis, attenuatis,
ad genicula fructiferis, summis ecorticatis, nudis, termi-
nali elongato, obtuso; bracteis interioribus 4, attenuatis,
2 sepius longissimis nucula 3—4-plo longioribus, reli-
quis nuculam subequantibus, aversis obsoletis3 nucula
oblonga, demum nigricante, 13-striata; coronula contracta.
Monoica.

Ch. vulgaris, &«. Wallroth Ann. botan. — Ch. foetida. Al.
Braun, Monogr. 1. c. — Ch. foetida vulgaris, id. ined. —
Rabenh. I. c. — Ch. vulgaris Kutz. 1. c

Fig. Wallr. 1. c. Tab. 4.

Tyskland, flerestädes, t. ex. vid Wandsleben
(Wallroth), Karlsruhe! (Braun). -— Sverige. Lilj. herb.

Finare och slankare än de öfriga af gruppen,
antager en tunn inkrustation och efter torkningen
en hvitgråaktig grön, vacker färg. I Sverige, der
Ch. longibracteata är den allmänna, synes denna
vara sällsynt.

33 OH. CONTRARIA: Caule subtiliter striato, papillis minutis, ra-
rius strigis longioribus, tenuibus obsito; tubulis primariis
prominentibus; ramentis corticatis; bracteis 4, nucula
paullo longioribus; nucula oblongata, nucleo atro. Monoica.

Ch. contraria, Al. Braun. Schweizer. Char. s. 135. — Kitz.
Spec. Alg.

Schweitz. — Tyskland, Karlsruhe!

Fin, hvitgrå, inkrusterad, mycket skör.

P. HIsPIDULA: strigis longioribus, caulis diametrum sub-
equantibus. Al. Braun 1. c.

'Y. MONILIFORMIS: Caule subinermi; verticillis coarctatis, sepe
glomeratis, minutis; internodiis corticatis brevissimis, mo-
nosiphonicis

305

nosiphonicis, elongatis; bracteis nucula majuscula vix lon-
gioribus. ;

Ch. foetida £. moniliformis, Al. Braun, Monogr. 1. c.
Ch. contraria y. moniliformis idem Schweizer. Char.

Schweitz. — Tyskland, Karlsruhe!

Liknar mycket Ch. foetida, men de primära
rören höja sig öfver de sekundära, så att stjel-
kens taggar icke ligga i vecken, utan på kanterna
af stjelken. De utvecklade och förlängda tag-
garne äro spetsigare än hos Ch. foetida.

+ 34 CH. Kircusorum: ramentis brevissimis, nodulos minutis-
simos, moniliformes formantibus.

Ch. Kirghisorum, Lessing, Linn. 1834.
I en sjö med salt vatten nära Orsk i Ryss-

land.

Fin med verticiller af + lin. diameter.

y. Cinerece:
Evolutze, verticillis fructiferis patenti--divaricatis, attenuatis, ple-
rumque usque ad apicem corlicatis.

35 CH. LONGIBRACTEATA: Obscure vel sordide cinerascens, elon-
gata, subinermis, spiraliter striata vel sulcato-plicata, in
sicco statu collapsa; verticillis 8—10-radiatis, fructiferis
distantibus divaricato-patentibus; involucro obsoleto; ra-
mentis 5—S6-articulatis, angustatis, plerumque usque ad
apicem corticatis; internodio terminali parum dilatato, ob=
tusiusculo; bracteis internis nuculam superantibus, de=-
mum longissimis, collapsis diametro ramenti angustioribus,
acutiusculis; nucula striata; coronula lata plicata. Monoica.

Ch. major, subceinerea, fragilis. Vaill. 1. c. p. 23.

Ch. funicularis. Thuil. Flor. Parisiens.? — Lilj. Sv. Fl.
ed. 3 in addendis!

Ch. vulgaris Bruzel. Char. — Wessén Flor, par. Kärna!

Ch. foetida longibracteata, Al. Braun Monogr. I. ce.

Ch. foetida auctorum.

Ch. longibracteata, Kititz. ap. Reichenb.? Oh. vulgaris B.
longibracteata, Kitz. Spec. Alg.?

KE. V. Akad. Handl. 1852. 20

306

Rabenh. Kryptogam.-Fl. 5945. b?

Fig. Coss. et Germ. Atl. XXXVII, 1.

Den allmännaste arten, 1 gropar med sött
vatten, i de flesta verldsdelar och länder. I
Sverige i alla provinser. I färska tillståndet grå-
grön, torkad mörkt askgrå, med föga anstrykning
af grönt. Hit hörer 4g. Ch. collabens, en något
starkare form.

8. BREVIBRACTEATA: caule humiliore, subinermi; interno-
diis 2—4 inferioribus corticatis, terminali abbreviato;
bracteis nucula vix duplo longioribus.

Ch. foetida brevibracteata, Al. Braun. — Ganter. 1. c.
Tyskland, t. ex. Karlsruhe! och flerestädes

allmän, äfven i Sverige.

y. SUBHISPIDA: caule superne aculeis densis obsito.

Al. Braun, ined.

Med föregående, t. ex. vid Karlsruhe!

Under namn af subhispida förekomma äfven
1 samlingar former af subdivisionen a, hörande
till Ch. coarctata.

O. CRAssicAULIs: pusilla; caule valido, firmo, profunde sul-

cato, subinermi; ramentis incrassatis, rigidis, curtis; in-

ternodio terminali ecorticato, abbreviato; bracteis verticil-

latis, interioribus nucula paullo longioribus, aversis pa-

pilleformibus.

Ch. foetida (vulgaris) crassicaulis, Al. Braun. — Rabenhorst
Kryptogamen-Flor. — Kutz. Spec. Alg.

Ch. crassicaulis Schleich. (Secundum Al. Brawn, Rabenh.
et Kutz.).

Schweitz. — Italien, Savoyen. — Tyskland. —
Ryssland, t. ex. S:t Petersburg! (bestämd af Braun).

Liknar hufvudarten och isynnerhet formen
collabens, men har tjockare stjelk.

"36 CH, strictA: rigida, erecta; caule crassiusculo, aculeato, val-
de striato, aculeis sparsis, adpressis, distantibus; involucri

sist

t38

ak)

307

aculeolis biserialibus; verticillis 8-radiatis, patentibus; bra-
cteis internis 4, nucula ovata pluries longioribus. Monoica.

Kutzing, Flora 1834. II. p. 707. Spec. Algarum.
Frankrike. — Italien. — Tyskland.

CH. REFRACTA?: Viridis; caule crasso, distincte striato, torto,
superne pilis patentissimis, rigidis hispido; verticillis 8-
radiatis, ad genicula refractis; internodiis 2 summis ecor-
ticatis, brevissimis; bracteis verticillatis, interioribus lon-
gitudine nucule, aversis brevioribus, aculeiformibus; nu-
cula ovata. Monoica.

Kutz Flora I. oc. — Spec. Algarum.

Tyskland.
Professor Braun (Schweizer. Char.) anser de 2
anförda arterna såsom former af Ch. foetida.

CH. Koreirun: caule elongato, ramoso, strigoso, subtiliter
striato; verticillis 10—11-radiatis3 involucri spinulis uni-
serialibus, minutissimis; ramentis 4— 6-articulatis, infe-
rioribus ecorticatis, superioribus usque ad geniculum ter-
tium corticatis; internodio terminali simpliciter mucro-
nato; bracteis verticillatis, numerosis, subequalibus, nu-
cula circiter triplo longioribus; nuculis et antheridiis so-
litariis aut geminis; nucula 10-striata; coronula truncata,
erecta. Monoica.

Ch. Kokeilii, Al. Braun, Flora 1846, N:o 2. — Ganterer . c.
Fig. Ganterer fig. IX.

Tyskland, vid Klagenfurt. Koke.

Synes höra till underafdelningen a.

Cu. strRiGOsSA?: caule strigoso, strigis elongatis, in superiore
parte interstitiorum deorsum, in inferiore sursum versis,
subceurvatis; tubulis periphericis primariis prominentibus;
involucri spinulis elongatis; ramentis, preter internodium
apicale ecorticatum abbreviatum, corticatis, ad genicula
bracteiferis; bracteis verticillatis, interioribus nucula vix
longioribus, aversis brevioribus; nucula 11-striata. Monoica.

Char. strigosa, Al. Braun, Schweizer. Char. s. 136.
Schweitz. Lokalen oviss.

308

+ 40 CH. PAPILLoOSA? grandis, valida, strigosa, strigis solitariis,
abbreviatis, fragilissima, incrustata; caule crasso, torto,
insigniter striato; tubulis primariis prominentibus; verti-
cillis 6-radiatis; ramentis 5-articulatis; internodiis infe-
rioribus 4 abbreviatis, corticatis; terminali ecorticato, cras-
siori, longissimo, apice articulato-mucronato; geniculis 3
inferioribus fructiferis; bracteis verticillatis, interioribus
nucula brevioribus vel paullo longioribus, aversis minori-
bus; nuculis majusculis, ovatis; coronula contracta. Monoica.

Ch. papillosa, Kutz. Flora 1. c. — Phyc. germ. p. 260. —
Spec. Algarum. — Ch. intermedia. Al. Braun, ined.

Tyskland, i en salt sjö, i Mansfeldska om-
rådet.

Utgör en öfvergång mellan Ch. foetida och
hispida.

2. Hispide.

Exsiccate exalbido-canescentes, aliquando rubedine le-
viter tinct&e, valide, elongate, profunde contorto-sulcatae, tu-
bulis in sicco convexis. Caulis densius strigosus, strigis elon-
gatis. Internodia plurima corticata, monosiphonica bractexque
exsiccata anguste ligamentacea, apice acuta. Antheridia magna.

41 CH. HispPinA: exsiccata exalbido-canescens vel paullo cine-
rascens; caule valido, crasso, tubulis crassis, elevatis,
convexis, contorto, profunde sulcato-striato, strigoso, slri-
gis discretis aggregatisve, reversis, acicularibus, tenuibus,
acutis, caulis diametro longioribus, summis spe prasinis;
verticillis distantibus, 3—10-radiatis, fructiferis erecto-
patentibus; involucri spinis biserialibus, acicularibus; ra-
mentis multiarticulatis, plerumque usque ad apicem cor-
ticatis, bracteiferis; internodio terminali ecorticato, abbre-
viato, exsiccato anguste ligamentaceo, acuto, basali cete-
ris breviore vel subequilongo; bracteis &—10, verticil-
latis, tenuibus, acuminatis, interioribus 3—5, nucula lon-
gioribus, aversis brevioribus, sepe obsoletis; nucula ma-
xima late ovata, 10—1 3-striata; coronula ampla, dilatata.
Monoica.

Ch. major, caulibus spinosis. Vall. Act. Parisiens. 1719.
pag. 18. Tab. 3, fig. 3.

Ch. caule fragili spinoso, Haller Stirp. Helv. n. 1682, (ex-
clus. synonym. Plukeneti, Dillenii et Linncei).

309

Ch. hispida Smith. Brit. I. 5. — Bruzel. Char.! — Ag. Sy-

stem.! — Wallroth Ann. botan. — Al. Braun Monogr.
). c. Schweizer. Char. — Reichenb. Flor. Excurs. —
Rabenhorst I. c. 3917. — Ganterer 1. oc. — Kitz. Spe-
cies Algarum. — Babington 1. c.

Ch. hispida 8. corticata, Hartm. Sk. FI. Ed. 5.

Ch. spinosa, Rupr.

Fig. Engl. Botan. T. 463. — Wallroth 1. c, Tab. IV! —

Coss. et Germ. Tab. XXXVIILI. B. 41. 2.

Europas träsk och stillastående vatten, all-
män i de flesta länder. England. — Schweitz. —
Italien. — Dalmatien. — Ungern. — Tyskland! —
Danmark! — Norrige! — Ryssland, Östersjölän-
derna, — Sverige mera sällsynt och endast i trak-
ter med kalkformation, men aldrig i hafvet.
Skåne, i torfgrafvar, sjöar och gropar, såsom Lef-
rasjö! Veilesjö! Bruzel. Trälleborgs mosse (nor-
mal!) m. fl. — Öland flerstädes! — Gottlands
träsk! i största mängd, t. ex. vid Högbro i Roma!
Högberg; Fardhem! Profess. Zetterstedt (normal-
exemplar); Härnö, Bromyr! Osc. Westöö. — Öster-
göthland, "Winnerstads socken, Staffantorps-sjö-
arna! Hjalm. Holmgren. — Upland, Stockholms-
trakten, Isbladskärret! C. J. Lindeberg. — Gestrik-
land, träsket Verkfjärden, på Edskön! Thedenius.

Är en af de största och ansenligaste arter i
slägtet. Ung mörkgrön, inkrusterad och efter
torkningen hvitgrå. Formen från Gestrikland är,
liksom Ch. tomentosa från de nordligare trakterna,
smärtare än den vanliga, öfverdragen med en
tunn, blåhvit, vacker inkrustation samt nästan
bar och tagglös.

Denna art synes nästan hafva varit okänd
för Sveriges äldre botanister. I Linnés Flor. Svec.
antydes den icke med minsta ord (Jfr. Ch. aspera);
den saknas alldeles i Liljeblads herbarium. I Wah-
lenbergs finnes endast ett utländskt specimen ifrån

dre Sn VR

FE AT

310

trakten af Halle. Hans Chara hispida är aspera,
och var. 8. major, hvilken vanligen (t. ex. Brauns
Schweizer. Char.) citeras till ee bar tydli-
gen afseende på den större formen af Ch. bal-
tica, hvilket lokalen, Östersjön från Östergöthland
till Skåne, ovedersägligt bevisar. Ifrån det sär-
skilt anför då växtstället, Mörjövik i Östergöthland,
äro 1 herbarium förvarade normala specimina af
Ch. baltica fastigiata. I Hartmans herb. finnas
endast Skånska och Norrska exemplar af Ch. hi-
spida och hans hufvudart börer äfvenledes till
Ch. baltica.

Utom den normala hufvudarten, på hvilken
diagnosen egentligen har afseende, ehuru de ka-
rakteristiska kännetecknen typiskt omfalta hela
gruppen, förekomma afvikande former, varieteter
och underarter, af hvilka några bilda öfvergån-
gar till foetide och Ch. baltica.

S. GYMNOTELES? Caule minus inerustato, subinermi; inter=

nodiis 2—3 superioribus longissimis, ecorticatis, bractei-

feris; nuculis minoribus.

Ch. hispida 8. gymnoteles, Al. Braun. Monogr. I. c. —
Rabenhorst 1. c. — Ganterer 1. oc. — Kutz. Spec. Alg.

Italien. — Schweitz. — Frankrike. — Tysk-
land.

Denna variation har, liksom Ch. ceratophylla,
den egenheten att barken afskalas från de nedre
uppsvällda stjelklederna och nedhänger från knö-
larne såsom ett konferv-artadt skägg.

Y- MICRACANTHA: aculeis interstitiorum caulis inferiorum
et intermediorum brevissimis ; internodiis ramentorum sum-
mis ecorticatis, late ligamentaceis, obtusis, passim mu-
crone elongato munitis. Obscure viridis levius incerustata.

Al. Braun ined.
Tyskland, i Badenska området!

311

O. BRACHYPHYLLA: ramentis abbreviatis, 8, conniventibus;
internodiis brevissimis.

Al. Braun ined. — Ch. hispida &. brachyclados, Kiitz. I. c.

& LONGISPINA? Olivaceo-virens, paullo glaucescens, elongata;
caule exsiccato plano, tenuiter striato, aculeis longissimis,
pendulis, flexuosis, cuspidatis; involucri spinulis caulis
diametro multoties longioribus; ramentis 5 —6-articulatis;
internodiis superioribus passim ecorticatis; bracteis lon-
gissimis, flexuosis, acutis.

Ch. hispida var. aculeis longissimis. Al. Braun ined.

Tyskland, Badenska området!

GC. PSEVDOCRINITA: Minor, tenuior; caule dense strigoso, stri-
gis tenuissimis; bracteis verticillatis, elongatis, attenuatis,
aversis ceteras subxequantibus; nuculis majusculis. Monoica.

Al. Braun Monogr. I. c.
Fig. Coss. et Germ. Au. Tab. XXXVIIL B. 3.

Frankrike, 1 dammar. Inkrusterad hvitgrå.

Liknar Chara cerinita, men är monoecisk.

" 42 CH. SPONDYLOPHYLLA : Caule tenui, longissime aculeato, aculeis

densis, divaricatis; internodio ramentorum terminali ple-
rumque brevissimo; bracteis verticillatis equalibus, 6—38,
gracilibus, nucula oblongo-ovata 2—3-plo longioribus.
Monoica.

Ch. peduanculata, Kitz. Flor. I. co. — Ch. spondylophylla
id, Spec. Algarum.

Tyskland, Sachsen, i saltaktiga träsk.

+ 43 Cu. cruspA: pumila, subflexilis, in sieco vix collapsa; caule

angustiori, contorto, plicato-sulcato, plicis margine sub-
pellucidis, subinermi, muricibus raris, reflexo-adpressis,
caulis diametro longioribus superne vestito; verticillis 7-
radiatis, plumosis; involucri aculeis biserialibus, caulis
diametro multo brevioribus; ramentis attenuatis caule tri-
plo angustioribus, 5—6-articulatis, usque ad apicem cor-
tioatis, fruotiferis; internodio basali ceteris breviore; bra-
cteis cylindricis, acuminatis, interioribus nucula plus du-

RS RARA

SRV RA

VAN SS BRA

312

plo longioribus, inequalibus, aversis obsoletis; nucula li-
vida, elliptico-lanceolata. Monoica.

Norrige, Hvalöerne! Blytt.

Rödgrå, utan inkrustation, efter torkningen
vek och nästan flexil. Verticillerna gifva väx-
ten etl eget, fjäderartadt utseende. Den står midt
emellan Foetide canescentes och Hispidee.

+ 44 CH. PpLetiospora: tenuiter striata, superne muricata; verti-
cillis 40-radiatis, interstitio caulino multo brevioribus;
involucri spinis biserialibus; ramentis sub7-articulatis, in-
ternodiis 5—56 infimis semper corticatis, bracteiferis, ter-
minali mucronato; bracteis interioribus 4—410, nucula
duplo longioribus, aversis 3—-4, papilleformibus; anthe-
ridiis solitariis; nuculis 1—3, sepius superimpositis, ovi-
formibus, 10—212-striatis; coronula beasi constricta, su-
perne patente. Monoica.

Ch. pleiospora, Ganterer I. C. s. 17 noten 41.

Afrika, Port Natal. Gueinzius.

+ 45 CH. TEnUIsPINA? pusilla, gracilis, subsimplex; caule strigis
tenuibus, sparsis, rarioribus armato; verticillis 10-radiatis3
bracteis verticillatis; nucula minuta, 11-striata; coronula
erecta. Monoica.

Ch. tenuispina, Al. Braun, Monogr. I. c. — Rabenh. Deutschl.
Kryptogamen-Fl. n:o 5920. — Kutzing Spec. Alg.

Tyskland, Rhentrakterna, funnen en enda

gång.

Ser. Virentes.
Exsiccate intense virides, olivacex vel exalbido-virentes,
rarius glaucescenti-virides.

Utan inkrustation; de flesta bafs-växter.

46 CH. NOLTEANA?: valida, atrovirens vel olivacea; caule corticato,
strigoso aculeis raris, brevissimis; verticillis approximatis
interstitio duplo longioribus, 8—12-radiatis; involucri
aculeis minutissimis, caulis diametro multo brevioribus;
ramentis caulem latitudine subequantibus; internodio in-
fimo passim corticato, ceteris breviore, reliquis monosi-
phonicis, valde elongatis, ad genicula constrictis, omnibus

313

bracteiferis, terminali abbreviato, apice simpliciter mucro-
nato; bracteis paucis, verticillatis, ingequalibus, nucula
vix Jongioribus, ad genicula sterilia abbreviatis, subulatis.
Monoica.

Ch. Nolteana, Al. Braun Monogr.

Schleswig. Nolte.

Karakteren, öfverensstämmande med Brauns
korta diagnos, är bestämd efter Frölichs specimina
i Ag. herb. — Stor och stark, till habitus icke
olik former af Ch. scoparia, mörkgrön och utan
inkrustation. Professor Braun anser den kunna
vara en form af Ch. hispida gymmnoteles.

47 Cu. BALTICA: caule sulcato-striato, strigoso, strigis solitariis,
ternis fasciculatisve, basi connatis, inflatis, densis, refle-
xis, caulis diametro brevioribus vel longioribus; involucri
aculeis biserialibus, abbreviatis vel diametro caulis lon-
gioribus; verticillis coarctatis, distantibus, 9-radiatis, in-
terstitio caulis multo brevioribus; ramentis abbreviatis, ad
genicula 3 infima fructiferis; internodiis summis monosi-
phonicis; bracteis verticillatis, internis inxqualibus, nu-
cula subduplo longioribus; nucula demum atro-fusca, ovali-
elliptica, antheridiis paullo minori. Monoica.

Ch. baltica. Fries Nov. — Aspegren Fl. Blek.! p. 65. —

Bruzel. Ch.! — Ag. System.! — Fries S. V. Sc.

Ch. hispida B. et d. Wahlenb. F1. Svec. — Ch. hispida
baltica Harim. Sk. FI. Ed. 5.

Exs. Fr. Herb. norm. IX. 100.

Växer i hafvet, aldrig i sött vatten. Dan-
mark, Fyen. — Sverige vid Östersjöns kuster
från Skåne till Östergöthland icke sällsynt, i Kat-
tegat vid Halland.

Förekommer under tvänne till utseendet
olika former:

8. oumnis: exsiccata pallescens, luteola; verticillis glome-
rato-coarctatis; internodiis ramentorum superioribus in
sicco dilatatis, amplis.

Fr. Nov. — Stirpes Scanenses P. X. n. 777.

Exs. Fries Herb. norm.

314
Isynnerhet vid Skånes! Gottlands! och Ölands!

kuster.
Är förmodligen den ursprungliga Ch. baltica.

Y- FASTIGIATA: recens et exsiccata intense et amoene viri-
dis, gregaria, rigidiuscula; caule erecto, fastigiato, elongato,
subsimplici, densissime strigoso, strigis solitariis fascicu-
latisve, basi connatis; verticillis distantibus, 7—10-radia-
tis, patenti-erectis; bracteis verticillatis, nucula longiori-
bus; nucula demum oblonga, atro-fusca; coronula angu-
lato-aculeata.
Ch. horrida mihi (ined.). — Ch. hispida 8. Wahlenb. F1. Sv.
Växer flockvis ibland Ch. crinita och distans
vid Kalmare-läns stränder, t. ex. i Gellerskulla-
viken, Westerrums socken! i största mängd, 1
Östergöthland ända till Bråviken! Äfven i Ble-
kinge och Skåne.
Till Ch. baltica elongata hörer, såsom afart,
Ch. firma! Ag., men i samlingarne förekomma
stundom under detta namn former af Ch. aspera.

48 COH. LIuJEBLADU? recens et exsiccata exalbido-virens, ere-
cta, filiformis, gracilis, longissima, tenuiter striata, striis
rectis, numerosis, jugis s. tubulis periphericis discretis,
equalibus; caule inferius nudo, superne aculeato, aculeis
raris, solitariis, erecto-patentibus, inferioribus late cylin-
dricis, superioribus tumidis, vesiculosis, abbreviatis, omni-
bus acuminatis; vertici!lis 9J—12-radiatis, patentibus, in-
ferioribus valde distantibus, interstitio caulis brevioribus;
involucri spinulis biserialibus, deorsum et sursum refle-
xis, acicularibus subulatisve, mucronulatis; ramentis elon-
gatis, filiformibus, 5—6-articulatis; internodio basali sub-
tumido, reliquis multo breviore3; ceteris elongatis, omni-
bus usque ad apicem corticatis, bracteiferis; apice bra-
cteifero-corniculato; geniculo infimo, rarius etiam proxi-
mis fertilibus; bracteis verticillatis, internis 5—7, paullo
inequalibus, omnibus nucula longioribus, oblongo-cylin-
dricis, tumidis, cuspidatis; aversa subsolitaria, breviori3z
sterilibus paucioribus; antheridiis maximis; nucula ob-
longa vel subcylindrica, multi (10—15-)-striata; coronula
grandi, ample dilatata. Monoica.

Ch. distans mihi. — Ch. hispida herb. Liljebl.!

315

Danmark, emellan Laaland och den lilla öen
Kieldsö, i största mängd. — Sverige, Kalmare-
läns mellersta och norra skärgård, t. ex. vid Gel-
lerskulla! i viken ymnigt, vid Ytterhult! etc.;
vid Öland!

Växer kolonivis 1 sällskap med Ch. baltica,
erinita och aspera, i stora höga flockar, utan öf-
vergångar till andra arter, och igenkännes genast
af sin resliga växt och redan i friska tillståndet
hvitlgröna, nästan hvita färg. Den har mycket
smärtare stjelk, än Ch. hispida, men tMalrikare,
ända till 25—30, jemnstora strimmor eller åsar.
Stjelktaggarna äro på öfre delen af interstitien
vända nedåt och på den nedre uppåt. Denna
märk värdiga och ansenliga art, hvilken redan af
Liljeblad var känd och af honom någon gång di-
stribuerad såsom Ch. hispida, ehuru han i Sven-
ska Floran under detta namn tydligen afsåg sam-
ma art, som Linné, är icke vetterligen funnen
norr om Kalmare-län, der den icke är sällsynt.
Den Danska växer i så oerhörda massor, att den
hindrar roddares framkomst. Denna form ut-
märker sig genom mycket långt åtskilda kransar,

monosiphonisk spets &c. (Hornem. Herb. N:o 589!)

Benämningen förvarar minnet af en bland
Sveriges utmärktare botanister, hvilken, efter Lin-
nés tid, mer än de flesta, befrämjat Botanikens
studium bland landets ungdom; men hvars för-
tjenster efterverldenr synes hafva bortglömt.

49 Cu. AcicuLaAris: exalbido-virens, elongata, filiformis, tenu-
issima, gracilis, tenuiter striata; caule inferius subnudo,
superne strigoso, strigis capillo tenuioribus, acicularibus,
solitariis stellatisve, caulis diametro multoties longioribus;
verticillis 8—10-radiatis, distantibus, patentissimis, in-
terstinctis ramulis fructiferis pluribus (1—98); involucri

316

spinulis biserialibus, tenuissimis, diametro caulis breviori-
bus; ramentis angustissimis, elongatis, internodiis, preter
basale brevius, longissimis, infimis 3—4 corticatis, ferti-
libus, summis monosiphonicis; bracteis verticillatis, 5—6,
inequalibus, strigis .tenuitate xqualibus, valde elongatis,
nucula 3—6-ies longioribus; antheridiis nucula oblongo-
ovata, 15—16-striata angustioribus; coronula abbreviata,
dentibus patentibus. Monoica.

Under N:o 65 1 Hornemans herbarium utan
växtställe.

Grönaktigt hvit, utan inkrustation och för-
modligen en hafsväxt. En af de aldraskönaste
arter inom hela slägtet genom alla delarnas ut-
märkta finhet och elegans. Ar närmast föregå-
ende art.

50 CH. ÅGARDHIANA: graminicolor, in sicco haud collapsa; caule
ramoso, striato, striis rectis, tenuibus; aculeis caulinis par-
tim setaceis, diametrum caulis subequantibus, partim
multo brevioribus, latioribusque; verticillis approximatis,
densis, 10—13-radiatis; involucri spinulis densis, bise-
rialibus, caulis diametrum subequantibus; ramentis ad
genicula constrictis, usque ad apicem bracteiferis; inter-
nodio basali breviore; 1—2 infimis corticatis, ceteris
monosiphonicis, dilatatis, terminali apice passim bractei-
fero-corniculato; bracteis verticillatis, inequalibus, nucula
partim longioribus; antheridiis diametro ramenti angusti-
oribus; nucula multo majori, diametro internodii mono-
siphonici latiore, ovata3; coronula constricta, apice extensa.
Monoica.

Frankrike! Herb. Ag.

Skiljer sig från grupperna Hispide och Foe-
tide genom bredare taggar, mångstråliga kransar,
hopsnörda grenleder och hornbärande toppstyc-
ken m. m. Som den icke gerna kan hänföras
under någon annan art, har jag upptagit den så-
som egen. Det är en vetenskapens tacksamhets-
gärd, jemte min egen, jag uttalar, då jag näm-

ner den efter tvänne berömda botanister, Agardh,

fader och son.

317

"314 CH, ACULEOLATA: gracilis, herbaceo-viridis; caule elongato,
strigis densis elongatis vestito; ramentis primariis flexili-
bus, virgatis, vix pennam columbinam crassitie equantibus;
ramentis verticillorum remotorum abbreviatis conniventi-
bus; bracteis verticillatis, interioribus nucula ovata pa-
rum longioribus, aversis brevioribus. Monoica.

Kutz. Phyc. general. p. 320. Spec. Alg.
Tyskland, Thöäringen.

+ Dioice.

52 Cu. TomENTOSA: valida, rigidiuscula, in recenti statu tota
vel saltim superne aurantia, exsiccata intense et amoene
viridis, flexilior; caule contorto, profunde sulcato-striato,
tubulis (jugis) inzequalibus, discretis, majoribus elevatis,
convexis, vesiculis late ovatis, vel subrotundis, diametro
caulis brevioribus, raris obsito; involucri vesiculis bise-
rialibus, numerosissimis, late ovatis vel subrotundis, apice
rotundatis acutisve, brevissimis, diametro caulis breviori-
bus; exsiccatis excavatis; verticillis inferioribus distan-
tibus, 7-radiatis, intercalatis ramulis verticilliferis; ra-
mentis 4—5-articulatis; internodio basali ceteris vix lon-
giore; infimis corticatis, terminali monosiphonico, nudo,
abbreviato, rarius elongato, apice rotundato, vel mucrone
obtuso munito; bracteis verticillatis, late ovatis, vesicu-
losis, acuminatis, interioribus 4—S5, nucula fere duplo
longioribus, aversis constanter binis, minoribus; antheri-
diis maximis diametro caulis parum angustioribus, stellu-
lis radiantibus insignitis, vix in laminas dehiscentibus,
bracteis paullulum brevioribus; nucula minori, elliptica,
immatura alba, demum aurantia, obsolete striata. Dioica.

Ch. tomentosa, Linn. F1. Svec. et Spec. plant. — Liljebl.
Sv. FI.1— Wallm. in Lilj. FI. 3 Ed. — Wahlenb.! Fries!
Bruzel.! Agardh! Hartm.! et Svecorum omnium.

Exs. Fries herb. norm.! V. 100.

Östersjöns vikar från mellersta Kalmare-län!
der den förekommer i stor mängd, till Roslagen,
t. ex. Ängskär!, Skyldbergs skärgård, nära Öst-
hammar! och Gestrikland, Gefle! — Vid Ryska
kusten, Åbo och Hapsal, äfven vid Liffland och
Kurland.

318

Ibland de största 1 slägtet, 2 fot lång och
deröfver. I friska tillståndet orangegul, högst säl-
lan grön (Ch. tomentosa ÅA. Lilj.!). ”Torkad an-
tager den en behaglig grön färg och förlorar
till stor del sin sprödhet. Stjelken mer eller
mindre djupt fårad och vriden. Periferiska rö-
ren omkring 25, men variera till antalet. An-
theridierna mycket stora, enligt en observation,
hvilken jag icke haft tillfälle kontrollera (Brusel.
Ch.), men sjelf gjort hos Nitella atrovirens, teck-
nade med radierande stjernor och ej öppnande
sig i skifvor, såsom hos Ch. ceratophylla och de
fiesta arter.

Linnés synonym är intet tvifvel underkastadt.
Växtstället vid Roslagens stränder och växtens
röda färg i friska tillståndet äro tillräckliga kri-
terier. Tillägget om den torkade örtens askgråa
färg visar dock, att han haft för sig äfven speci-
mina af följande, då den marina arten aldrig an-
tager inkrustation, eller efter torkningen annan
färg än den gröna. Detta förhållande torde emel-
lertid kunna förklara anledningen till namnet.
Svagt inkrusterade former af Ch. hispida och ce-
ratophylla, t. ex. specimina af den förra från
Edskön i min samling, hafva en omisskänlig lik-
het, vid flyktigt påseende, med vissa kortludna
species tomentose af Phanerogamer, så att det
icke ligger någon orimlighet i, att Linné begagnat
denna likhet vid artens benämning.

53 CH. CERATOPHYLLA: valida, rigidissima, atrovirens, exsiccata
cinerascens; caule aculeato, contorto-sulcato; ramentis pa-
tentissimis vel divaricatis; bracteis 5 ovatis, verticillatis,
antheridia nuculamque subequantibus; antheridiis in 1a-
minas 3—4 dehiscentibus, filamentis (fibris) spiralibus ar-
ticulatis; nucula 13—415-striata. Dioica.

319

Ch. ceratophylla. Wallr. Ann. botan. — Al. Braun, Mo-
nogr. — Bruzel. Ch. — Ag. System. Alg. — Ganterer
lc. — Kutz. I. c.

Ch. tomentosa 6. Wahlenb. F1. Sv. — Fries Stirp. Scanens.
n. 778. — Ch. tomentosa £. ceratophylla Wahlenb. et
Säve Synops. Flor. Gothl.

Fig. Wallr. 1. ce. Tab. V: — Ganterer 1. c. Fig. X.

Tyskland! — Danmark. — Schweitz. -— Sve-
rige, Skåne, Öland!, Gottland!, Westergöthland,
Hornborgasjön !

Inkrusterad; till storlek och i de flesta vä-
sentliga omständigheter liknar den föregående,
men skiljer sig konstant i färgen.

8. Latirouia: caule minus profunde sulcato, aculeis, in-
volucri muricibus, bracteisque angustioribus, subeylindri-
cis; bracteis minutissimis vel omnino obsoletis.

Ch. latifolia, Willd. Berl. Mag. III. 129. — Schlechtendal
Flor. Berolinens. — Ch. -ceratophylla £. macroptila. Al.

Braun, Monogr. — Ch. tomentosa, Kiutz. I. ce. — Ch.
ceratopbylla £. latifolia, Rabenhorst Kryptogam.-FIlI. n.
5916.

Tyskland, Berlin! Starkt inkrusterad.

+ 54 CH. EQUISETINA? maxima, cCrassissima, valde torta et sul-
cata, inferne subtiliter papillata, molliuscula, superne sub-
tiliter et breviter aculeolata; verticillis 12-radiatis; ra-
mentis 6-articulatis, usque ad apicem bracteiferis, inter-
nodio terminali brevissimo, apiculo imposito. Dioica.

Ch. equisetina, Kutz. Flor. 1. c. — Species Algarum.

Tyskland, Thäringen, nära Scheusingen.

Anses af Al. Braun såsom en form af Ch.
hispida, hvilket, om uppgiften om växtens dioe-
ciska natur är riktig, icke lärer kunna antagas.

55 CH. CRINITA: gregaria, erecla, exsiccata reticulatim plicata,
jugis 2&Xequalibus; caule subsimplici, elongato, densissime
strigoso, strigis fasciculatis, divaricatis, patentissimis, te-
nuissimis, caulis diametro duplo longioribus; verticillis
distantibus, interstitiis caulinis multoties brevioribus, sum-

SAVE

Peer at

SEAN VN TA

320

mis pro more approximatis, demum confluentibus, S—
10-radiatis, intercalari ramulo, solitario, elongato, ad-
presso; involucri spinis biserialibus, numerosis, aciculari-
bus, diametro caulis longioribus; ramentis erecto-palenti-
bus, subinde recurvatis, abbreviatis, 6 — 7-articulatis, ple-
rumque usque ad apicem corticatis, bracteiferis; internodio
basali reliqua subgequante; bracteis verticillatis, cireiter 8,
angustissimis, 6 &Xqualibus nucula duplo longioribus, 2
minoribus ad basin nucule; nuculis demum oblongo-cylin-
dricis, atris, 13-striatis; coronula truncata. Unisexualis.

Ch. crinita Wallroth Ann. botan. — Wallm. in Lilj. FI. Ed.
3! — Fries Nov. — Bruzel. Ch.! — Ag, System. Alg.!
—- Fries S. V. Sc. — Harim. Sk. Flor. Ed. 5.

Hippuris muscosa sub aqua repens. Plukenet. Phyt. T.
193. f. 6.

Ch. hispida Liljebl. Herb.!

Ch. hispida var, y. crinita. Wahlenb. F1. Sv.

Ch. crinita &. leptosperma Al. Braun, Monogr. I. c.

Fig. Wallr. 1. e. Tab. III (optima).

Europa, Frankrike. — Eugland. — Tyskland
vid Halle. — Danmark. — Sverige, allmän i Öster-
sjöns vikar vid Skånes, Blekinges! Kalmare-läns!
och Östergöthlands kuster, vanligen flockvis i säll-
skap med Ch. Liljebladii, aspera och baltica.

Den är vek, smärt, 2—3 fot lång och der-
öfver, med stjelkgrenarne tryckta tätt intill stjel-
ken. Färgen mörkgrön, efter torkningen mattare,
något litet grånande.

CH. CONDENSATA: pumila, obesa, obscure viridis; verticillis con-
fertis, densis, subglomeratis; ramentis plerumque usque ad
apicem corticatis; bracteis verticillatis nucula paullo longiori-
bus, interioribus 2 minoribus; nucula subglobosa. Uni-
sexualis.

Ch. crinita 8. pachysperma. Al. Braun, Monogr. 1. c. —
Ganter. I. ce. — Ch. hispida y. crinita Wahlenb. et Säve
Flor. Gothl. — Ch. canescens. Loisel.

Ch. horridula! Dethard. — Ch. hispida mierophylla Schum.!
F]. Sel. — Ch. crinita Rupr. I. c.

Fig. Ganter. 1. c. Fig. VILL

Exs. Fries Herb. norm. VIII. 100. S
Frankrike.

321

Frankrike. — Italien. — Ungern. — Tysk-
land. — Danmark. — Norrige! — Rysslands
Östersjöprovinser. — Sverige, vid Gottlands ku-
ster! — Asien, Chinesiska Mongoliet.

Är den utom Sverige vanligaste. Skiljes från
hufvud-arten lätt genom sin mörkare gröna, äfven
efter torkningen oförändrade färg, korta, under-
sällsiga några tum höga växt, täta verticiller och
tjocka sferiska nötter.

Af denna under-art förekomma 2:ne anmärk-
ningsvärda varieteter:

8. SUBFLEXILIS: pusilla, subflexilis, exsiccata membranacea,
diaphana, olivaceo-virens; caule inferne subnudo, superne
strigoso, strigis diarnetro caulis parum longioribus; verti-
cillis sub-6-radiatis; involucro densissimo, spinulis dia-
metrum caulis suba&quantibus; ramentis verticillorum in-
feriorum internodiisque superioribus reliquorum monosi-
phonicis, ebracteatis, dilatatis; bracteis verticillatlis, circi-
ter 6—38, nucula late ovata parum longioribus, interio-
ribus 2 minutis. Unisexualis.

Ch. flexilis y. papulosa Wahlenb. et Säve FI. Gothl.! —

Ch. papulosa Fries Mantiss. — Hartm. Sk. FI. Ed, 3. —

HURTS VI. Sc.

Ch. crinita muricata mihi, Botan. Notis. 1840 N:o 1. —

Ch. muricata Hartm. Sk. FI). Ed. 5.

I Östersjön vid Gottländska kusten! Normwus.
Skåne vid Lomma! C. J. Lindeberg. — Norrige,
utanför Hvalöerne! Schibeler.

Är fin, vanligen omkring 3 tum hög, oliv-
grön. tjmärker sig isyliberhet genom sin mindre
taggiga, äfven efter torkningen flexila stjelk, tal-
rika monosiphoniska pellucida internodier, korta
imvolukral-uddar, stjelk-taggar och brakteer, samt
tjocka nästan sferiska nötter. Den tyckes utgöra
en öfvergång till följande art.

K. V. Akad. Handl. 1852. 21

KIESESSEA

322

/. ERYTHRELLA: tenuissima, gracilis, filiformis, vertieillis
abbreviatis, subneodosis. — Al. Braun ined.

Arabien, El Tor! W. Schimper.

+ 56 CH. PUSILLA:? pusilla, contracta; caule setaceo, hinc hirto et
papilloso, illinc aculeis longioribus strigoso; nuculis ven-
tricosis, ellipticis; bracteis verticillatis, nucula breviori-
bus. Dioica.

Ch. pusilla Floerke. Kutz. Sp. Alg.
Meklenburg, i Saltvattens-träsk, vid hafvet.

t57 Ce. Kareuni: pellucida, exsiccata membranacea; caule in-
ferne subnudo; verticillis abbreviatis; bracteis secundis,
nucula paullo longioribus; fructibus solitariis aggregatisve ;
nucula atra, nitida, elliptica, indusio extimo laxo, spira-
liter lineato, pallide virescente; coronula sexdentata. Dioica.

Ch. Karelini Lessing, Linn. IX B. s. 213.

Ryssland vid Urals mynning, nära Guriew.
Rupr. |. c. Lessing nämner icke något om anthe-
ridierna, men Ruprecht, som granskat original-
exemplaren, upplyser, att växten är dioecisk och
har båda slagen af fröredningsdelar. Då Ch.
crinita, enligt de talvikaste undersökwingar af
specimina från olika växtställen, i ingen af sina
former blifvit funnen med antheridier, förtjenar
den af Lessing bestämda växten, hvilken dessutom i
andra delar afviker, en plats såsom sjelfständig art.

58 CH. AspERA? gregaria, erecta, »exalbido-virens»; caule stricto,
tenui, simpliciusculo, subtilissime striato, strigoso, aculeis
subsolitariis, »confertis, capillaribus», mucronulatis, paten-
tibus vel »deflexis»; involucri spinis biserialibus, acicula-
ribus; ramentis strictis, acuminatis, attenuatis, usque ad
apicem corticatis, bracteiferis, 7—8-articulatis, apice mo-
nosiphonico, tenui; internodiis elongatis, basali ceteris
subequali; geniculis inferioribus fertilibus; bracteis sub-
verticillatis, 6—38, interioribus nucula duplo longioribus,
aversis minoribus, omnibus ad genicula sterilia sensim
paucioribus minoribusque, demum 2 oppositis, acicularibus,

323

mucronulatis; antheridiis nuculisque solitariis; nucula sub-
globosa, luteola, 10—411-striata; coronula protracta. Dioica.

Ch. aspera. Willd. Berl. Magaz. III. 298. — Wallr. Ann.
botan. — Bruzel. Ch.! — Ag. System.! — Reichenb.
Fl. excurs. — Al. Braun Monogr. I. c. — Ganterer I.
c. — Fries. — Hartm. Sk. FI. Ed. 5.

Ch. hispida Linn. F1. Sv. — Lilj. Sv. Fl. qu. p. — Wallm.
in Lilj. FI. Ed. 3. — Wahlenb. FI. Sv. — Rupr. I, c

Ch. intertexta Desv. Loisel. Not. p. 138.

Ch. corallina Wallm. in Lilj. FI. 3 Ed.! — Ch. Agardhiana!
Al. Braun i Ag. herb. (Jfr. Botan. Notis. 1840 N:o 1).

Ch. galioides! och fallax! Ag. System. Introduct.

Ch. capillacea! Harim. — Ch. strigosa Åkerman Mscr. —
Ch. crinita detonsa Hartm. — Ch. firma Åg. pr. p.
Fig. Wallr. 1. cec. Tab. VI fig. 3. — FI. Dan. t. 1940.

Coss. et Germ. Atl. Tab. XXXVIII D.
Exsicc. Fries herb. norm. III. 100. (Den normala hafs-

formen)
Asien, Ostindien! Urals utlopp Rupr. enligt
sterila specim. — Amerika. Newfoundland. La Py-

laie. — Europa, Frankrike! — Englaud! — Italien.
— Tyskland! — Danmark! — Norrige! -— Sverige
allmän i Östersjön och dess vikar från Skåne ! till
Ångermanland! och Umeå (Byviken!); mera säll-
synt i sött vatten inuti landet, t. ex. Gottlands
träsk, Högbro i Roma! (normal) Högberg. Skåne
vid Trälleborg. Brus. Ifvesjö! Östergöthland, Mo-
tala i Hammarkärren! Aj. Holmgren.

B. striGosA: strigis elongatis, caulis diametro longioribus.

" FORMA MARITIMA: humilior, 2—3-pollicaris, gregaria,
stricta, exalbida seu pallide-virens, luteola, dense stri-
gosa, strigis caulis diametro multo longioribus,

Ch. hispida L. FI. Sv,
Allmän 1 Östersjön.

”X FORMA STAGNALIS; gracilior, elongata, ramosa.
I hafvet sällsyntare än föregående; vanli-
gare i sött vatten. Oftast mera höggrön och dif-
fus, stundom inkrusterad, gråaktig. De långa stjelk-

324

taggarna icke sällan blandade med korta. (Hit
höra Ch. capillacea Hartm. och galioides Åyg.).

/- ACULEOLATA: aculeolis constanter brevissimis, caulis dia-

metro multo brevioribus.

I Östersjön vid Gottland! Kalmare-län! Ble-
kinge! Skåne! Taggarna äro ytterst korta, ofta
nästan som upphöjda mörkgröna punkter. Säll-
syntare än föregående. (Hit höra Ch. hispida
Wahlenb. et Säve FI. Gothl.! — Ch. fallax Ayg.).

Ch. aspera liknar former af följande series,
men skiljes lätt genom fördelningen af nötter och
antheridier på olika stånd, kortare växt, och styfva
stjelkar och grenar. Vid örtens nedre leder ut-
bildas små, hvita, flockvis samsittande kulor (glo-
buli), uppfyllda med stärkelsemjöl. Senare på
hösten afskalas stundom de yttre rören på väx-
tens nedra delar, hvilka då blifva monosiphoni-
ska, men bibehålla sin styfbet. En sådan basilar-
del, från stranden vid Umeå, är Ch. corallina Lilj.
FI. 3 Ed., bestämd af mig efter några fragmen-
tariska specimina. (Jfr Botan. notis. 1840 N:o 1).

Vid bestämmandet af den ursprungliga Lin-
ne'ska Chara hispida, en art inom ett slägte,
hvilket den store naturforskaren så ofullständigt
kände och summariskt behandlade, är det af
mindre vigt, hvilken af de särskilta arter, som
han under det gemensamma special-namnet sam-
manfattade, händelsevis blifvit i hans herba-
rium inlagd, än om någon af dessa arter, en-
ligt hans egna skrifter, varit föremål för hans
uppmärksamhet och granskning och såsom den
ursprungliga indicerad. Vid jämförelsen af den
korta beskrifningen i Flor. Svec., i förening med
den angifna lokalen och med de anförda syno-
nymerna, faller det genast i ögonen, att Linnés

325

Chara hispida innefattar trenne särskilta arter.
Vaillants »Chara major, caulibus spinosis» är tyd-
ligen Smiths och nyare botanisters Ch. hispida
och Plukenets synonym »Hippuris muscosa sub
aqua repens» afser lika ostridigt Ch. erinita Wallr.
Men att Linné sjelf 1 sin diagnos, beskrifning och
växtställe utmärker en tredje art, är redan tyd-
ligt deraf, att hvad han anfört hvarken passar
på Ch. hispida eller crinita. Flora Svecica har
här så mycket större vitsord, som hvarken dia-
gnosen eller den korta beskrifningen äro lånade
från främmande författare, utan alt visar, att
växten varit föremål för hans fortsatta uppmärk-
samhet. I första upplagan af Flora Svecica är
diagnosen: »aculeis caulinis capillaribus», växtstäl-
let »in mari et maritimis Roslagize», och i slutet
tecknar han växten med några upplysande ord:
»Hec recens exalbida seu pallide viridis est, spi-
nis sive aculeis sepius(!) deflexis». Redan genom
lokal-bestämningen in mari et (!) maritimis Rosla-
gie, jämförd med växtorten för Ch. flexilis in
maritimis Roslagize, är klart, att hans Ch. hispida
icke var någon vid kasten tillfälligtvis funnen
växt, utan en art, hvilken han med noggranhet
undersökt; en förmodan, hvilken den närmare
bestämningen »sepius» deflexis och ännu mer til-
lägget till diagnosen i andra upplagan (aculeis
caulinis capillaribus) »confertis» bringar till full-
komlig visshet. Smiths Chara hispida är en träsk-
växt, hvilken aldrig blifvit funnen i Östersjön
eller dess vikar och, så vidt bekant är, icke in-
om hela Roslagen. Den är i Sverige en af de
mera sällsynta arterna, och utom Skåne, Öland,
Gottland och Östergöthland, der den tillhörer
kalkformationen och växer i mindre sjöar och
träsk, torfmåssar, vattengropar o. s. v., förekom-

326

mer den, såvidt bekant är, om icke tilläfventyrs
i Westergöthland, icke i någon annan provins,
utom på ett enda stålle i bufvudstadens granskap
samt på ett annat i Gestrikland, på den med lösa
kalkstens-hällar beströdda ön Edskön, 1 ett nu-
mera nästan igenvalladt, med sjöväxter uppfylldt
stillastående träsk, der en smärt, nästan bar och
tagglös, svagt inkrusterad form af Ch: hispida
sparsamt träffas. Chara Liljebladii, som växande
är hvitgrön, är icke funnen nordligare än 1 Kal--
mare-läns skärgård och Chara cerinita och baltica,
hvilka dessutom båda i friska tillståudet äro af
en skön mörkgrön färg, icke norr om Bråviken-
Deremot är Chara aspera den aldra allmännaste
af våra hafs-charer och finnes i stor mängd i
Östersjön och dess vikar (in mari et maritimis)
ifrån Skåne till Ångermanland och Westerbotten.
På denna art passar också hela Linne'ska diagno-
sen och beskrifningen. Den vanliga hafs-formen
af Chara aspera har nemligen stjelken fullsatt af
tagellika taggar, hvilka dels äro utstående, dels
lika ofta nedböjda (defiexi). I friska tillståndet
är denna form hvitgrön, nästan hvit och röjer
sig genast genom denna ljusa färg ibland de öf-
riga mörkare grannarne på hafsbottnen.

Är det efter denna utredning väl tänkbart,
all Linné med sin Chara hispida i Flora Svecica
kunnat åsyfta en art, som icke fiunes i hafvet?
Deraf, att ett specimen af Smiths Ch. hispida, en-
ligt hvad Herr Mag. Hartman upplyst, i Linné'ska
herbarium är inlagdt under namn af Ch. bispida
kan icke någon annan slutsats dragas, än alt
ifrågavarande exemplar tillfälligtvis kommit un-
der Linnés ögon och att han icke kunnat finna
för detsamma någon annan plats ibland sina 4
species, än under sin hispida, dit det efter Vaillants

327

synonym hörde. Särskilt förtjenar anmärkas, att
Chara aspera af Swartz, Liljeblad, Wahlenberg och
andra äldre Svenska Botanister anses för Linnés
Chara bispida. Under sådana förhållanden vore
visserligen rätltast att, med Ruprecht, återställa
Linné'ska namnet åt den primitiva arten och an-
taga Vallants passande benämning spinosa för de
nyares Chara hispida, men då All senare förfat-
tare allmänt antagit Smiths namn, så skulle en
förändring endast medföra villrådighet och oreda
i nomenklaturen.

59 CH. MACROsPHAERA: Vvalida; caule inferne subnudo, superne
strigoso, slrigis sparsis, raris, tenuissimis, diametro caulis
longioribus; verticillis 8 — 10-radiatis; ramentis multi-(10)-
articulatis, apice monosiphonico, simpliciter mucronato;
bracteis verticillatis, angustissimis, nucula multo longio-
ribus, sursum abbreviatis, sensim minoribus; antheridiis
maximis, nucula minuta multo majoribus. Dioica.

Ch. aspera £. macrosphera Al. Braun Monogr. I. ce. —
Ch. macrosphera Al. Braun ined. — Ch. galioides Salzm.,
DeCandolle.

Södra Frankrike, Montpelhiev! Schimper. —

Italien, Rabenhorst.

Större, än Ch. aspera och har ibland alla

Charer de största antheridier, men små nötter.

b. Inermes.

Omnino inermes. rarissime incrustate, tenues. Ramenta
plerumque usque ad apicem corticata.

+ Dioice
60 CH. cossivens: diffusa, gracilis; ramentis subebracteatis; bra-
cteis obsoletis; nucula acute coronata. Dioica.
Ch. connivens. Salzmann. Al. Braun, Monogr. I. c.

Afrika, Tanger.
Liknar Ch. macrvosphera i storlek och utse-
ende, men är utan taggar. AF en skönt grön

färg, utan iukvustation.

328

61 CH. srtacHYmORPHA: caule subsimplici, nudo, inermi; ver=
ticillis sterilibus distantibus; ramentis elongatis, usque
ad internodium terminale conicum corticatis, interjectis
ramulis curtis, verticillos fertiles, confertos, in spiculas
coalitos apice gerentibus, sepe nutantibus; ramentis ra-
mulorum fertilium usque ad internodium terminale paullo
elongatum et acuminatum corticatis; nucula oviformi; C0-
ronula conica. Dioica.

Ch. stachymorpha, Ganter. I. c. sid. 19 not. 2.
Afrika, Port Natal. Gueinzius.

62 CH. ANNULATA: intense viridis, humilis, gregaria; caule sub-
simplici, subtiliter striato, inermi; verticillis distantibus,
interstitiis caulis plus duplo brevioribus, 5—7-radiatis,
inflexo-connriventibus; involucro obsoleto; ramentis sepe
incrassatis, caulem crassitie equantibus, apice obtusissi-
mis, passim mucrone aciculari armatis; internodiis nume-
rosissimis (15—20), brevissimis, diametro ramenti vix lon-
gioribus, omnino corticatis, subventricosis; geniculis paul-
lulum constrictis, atrovirentibus, ebracteatis. Dioica?
Ch. diffusa a) annulata, Lilj. FI. 3 Ed. in addendis ex. p.

Tyskland, Meinungen! — Ryssland, S:t Pe-
tersburg! — Sverige, Östersjöns inre vikar, t. ex.
Kalmare-län, Kersvik! Gottland, Storugns! Ramsö
i Karlskrona skärgård!

Hafs-formen är något finare och ljusare och
har stjelken upptill märkt med små mörkgröna
punkter, korta krans-grenar, involukral-taggarne
tydligare, enradiga, nedböjda, fjällika; de inre
brakteerna olikstora, de yttre otydliga. Står midt
emellan Fragiles och Ch. aspera. Bör nogare un-
dersökas.

"63 CH. POLYSPERMA: Caule glabro, leviter striato, vix torto,
debili; verticillis 8-radiatis; ramentis ecorticatis, gracili-
bus, internodiis abbreviatis, omnibus usque ad interno-
dium terminale fructiferis; bracteis 4, subequalibus, nu-
cula longioribus. Dioica?

329

Ch. polysperma, Kutz. Phyc. germ. pag. 258; Spec. Al-
garum (non Braunii).
Tyskland, Thöringen.
Anses af Rabenhorst 1. c. såsom en form af
Ch. fragilis, af Al. Braun såsom hörande till Ch.
foetida (Schweizer. Char. 1. c.).

+ Monoice.

Ser. Fragiles.

Herbaceo-virides vel olivace&e, rarius glauce, canescentes
aut nigricantes, rarissime incrustate. Exsiccate fragiles, aut
non collapse, aut complanatae. Caulis omnino inermis, tenuis,
subtiliter striatus, striis rectis. Tubuli peripherici ramentis
triplo numerosiores (»triplostiche»); primarii solitarii ramentis
oppositi, interjacentibus binis secundariis. Ramenta attenuata,
elongata, multiarticulata, plerumque usque ad apicem corti-
cata, internodio terminali ecorticato, bracteisque tenuibus acu-
minatis. Genicula sxepius nodosa, obscurius colorata. Nucula
elongata.

Förekomma mycket ofta sterila, utan brak-
teer och fruktifikation. Ifrån former af Ch. aspera,
som de likna, skiljer denna grupp sig med an-
theridier och nötter på samma stånd, vekare och
böjligare krans-grenar och stjelk, otydliga yttre
brakteer, och mera aflånga nötter. Serien är na-
turlig och endast beslägtad med asperee.

64 CH. Fråcus: tenuis, diffusa, subtiliter striata, striis sub-
rectis, omnino inermis; verticillis approximatis, fructiferis
coarctato-erectis, 7—8-radiatis; involucri spinulis bise-
rialibus, adpressis, minutissimis, sepe obsoletis; ramentis
altenuatis, multiarticulatis, usque ad internodium termi-
npale plerumque corticatis, fructiferis; apice monosipho-
nico, abbreviato, simpliciter mucronato, reliquis internodiis
angustiori; bracteis angustissimis, cuspidatis, ad genicula
superiora sensim minoribus, tandem obsoletis, inferiori-
bus 4—5, summis 1—2; nucula (nigricante) 13—15-
striata. Monoica.

Ch. vulgaris auctorum et Linn. ex. p.
Fig. Engl. Botan. 2762.

330
Asien, Amerika och Europa, allmän 1 sött
vatten, i gropar, sjöar och bäckar, aldrig i hafvet.
Under denna hufvud-art förekommer en gan-

ska stor mängd former, hvilka kunna ordnas un-
der följande tvänne under-arter.

Cu. FrRåGIuis: validior, graminicolor aut olivaceo-viridis, rarius
glaucescens, rarissime incrustata; internodiis ramentorum
diametro pluries longioribus; bracteis interioribus 4, inge-
qualibus, 2 nucula brevioribus vel eandem subequanti-
bus, 1—2 paullo longioribus.

Ch. fragilis Desv. — Rupr. 1. c. — Rabenh. 1. co. — Al.
Braun Schweizer. Char. — Kutz. Sp. Alg. — Reichenb.
F1. excurs. — Hartm. Sk. Fl. Ed. 5. — Ch. hirta Meyen.

8. Hepwien: major, glaucescens, graminicolor vel glauce-
scens; bracteis nuculam subxquantibus, una sepius longiore.
Ch. Hedwigii Ag.! Bruzel.!

Ch. fragilis c. Hedwigii. Rabenh. 1. c.

Ch. vulgaris, Fries S. V. Sc. — Herb. norm.

Fig. Hedw. Theor. f. 34. 35.

Exs. Fries Herb. norm. Cent. VI, n. 100!

Y. PULCHELLA: prasina vel olivacea, rarius incrustata, cane-

scens; verticillis patenti-coarctatis; ramentis multiarticula-

tis; bracteis nucula brevioribus.

Ch. pulchella, Wallroth. Ann. botan.

Fig. Wallr. 1. c. Tab. II!

Exs. Fries Herb. norm. XII. 99. Chara vulgaris var.

Ch. fragilis är allmän, och förekommer myc-
ket, liksom följande, 1 trakter med urformation.
Den har en mängd former, mer eller mindre
afvikande, såsom Ch. delicatula Bruzel. Char.! Ag.
1. c.! Ch. diffusa Lilj. Sv. FI. 3 Ed. ex. p.

CH. CAPILLACEA: tenuissima, sepius obscure viridis; internodiis
ramentorum diametro plerumque parum longioribus, inter-
dum subzequilongis; bracteis interioribus 4, nucula ple-
rumque multo longioribus.

Ch. capillacea, Thuill. Flor. parisiens? (bracteis mnucula
sesquilongioribus).

NÖD

"66

331

Ch. viridis Hartm. Sk. FI. ed. 1. p. 378.

Ch. fragilis d. longibracteata Rabenh. 1. c. — Ch. fragilis 8.
longibracteata Al. Braun, Schweizer. Char. — Char. fra-
gilis y. Ganterer 1. c. — Ch. fragilis fp. virgata et y. tri-
chodes, Kutz. Spec. Algar.

Ch. pilifera Ag.!

Ch. foliolata Hartm.!

Ch. delicatala petropolitana Rupr. I. c.

P- BARBATA: Involucri spinulis biserialibus, superioribus lon-

gissimis.

Ch. fragilis d. barbata, Ganterer 1. oc. Tab. II. Fig XV. a. b.
Klagenfurt.

Y- NIGRICANS: rigidiuscula, exsiccata nigricans.
Östergöthland, flerestädes! Småland.

CH. MERIDIONALIs: Caule tenui; internodiis summis ecorti-
calis; coronula nucule basi contracta, callo terminali in-
sidente; bracteis nucula longioribus. Monoica.

Ch. fragilis 8. meridionalis, Al. Braun, Monogr. I. c.
Ch. meridionalis, Kutzing Spec. Alg.

Palestina, Bethlehem. Bouée.

Cn. FULCRATA?: caule subcontorto, subtiliter striato, elon-
galo, gracili; verticillis 7-radiatis; involucri spinulis uni-
serialibus; ramentis elongatis, 7—9-articulatis, usque ad
internodium terminale corticatis; bracteis binis, nucula tri-
plo brevioribus; nuculis ovato-oblongis, sub10-striatis; co-
ronula erecta, obtusata. Monoica.

Ch. fulerata Ganter. 1. c. Tab. II fig. XVI.
Österrike, Wien. Något tlexil, af en vacker

gräsgrön färg.

— 22000-Q-00c0te—

He fä
D | z

hå Lö
SK PAN

Ak UR

Optiska Undersökningar

ÅNGSTRÖM.

ÖRTTE

ECAL Hovidat 01 fan

1. Ljusets dispersion, absorption och diffusion
äro fenomener, hvilkas fullständiga lösning teo-
rien ännu på långt när icke kan anses besitta.
Så är förklaringen af ljusets dispersion, hvilken
först blifvit gifven af CauvcHy, enligt den af FRESNEL
redan förut gifne antydan, att molekulernas at-
traktionssfer är till storlek jemförlig med våg-
längden, ännu icke genomförd för dubbelbrytande
media; och äfven så vidt den Cauchyska teorien
gäller för isofana kroppar, tarfvar den komplet-
tering, emedan mediets egen inverkan icke blif-
vil tagen i betraktande. Hvad åter förklaringen
af absorptions-fenomenerna vidkommer, så lider
man icke af brist på förklaringsgrunder, men
svårighelen är, att i hvarje särskilt fall tillämpa
dem, och att, då flera orsaker samverka, tilldela
hvar och en sin tillbörliga andel i de fenomener,
man vill förklara. De grunder, hvilka i synner-
het blifvit tagna i anspråk vid förklaringen af
ljusets absorption och diffusion, äro följande:

1:o En osymmetrisk fördelning af mediets
molekuler, hvilket har till följd att i differential-
eqvationerne för rörelsen införa differential-koef-
ficienter af udda grad. Så vidt Förf. känner,
blef denna orsak först antydd af CavcnHy i ett
bref till Lisri.

2:o Den af EurerR i sin Theoria lucis et caloris

anförda princip, enligt hvilken en kropps färg

—

336

uppkommer genom resonnans af de oscilations-
rörelser, partiklarne sjelfva kunna antaga =).

3:o Ljusets interferens. - På denna princip
grundade, som bekant är, NEWTon sin berömda
färgteori, hvilken blifvit vidare utbildad i ema-
nations-teoriens anda af Biot. Enligt vibrations-
teoriens grundsatser åter blef densamma först
tillämpad af Frih. Wrepe ””), hvilken visat, att
gasernas absorption m. fl. fenomener med lätthet
låta hänföra sig till ljusets interferens.

Hvad nu den första af de J3:ne anförda för-
klaringsgrunderna vidkommer, så är den ensam
ingalunda tillräcklig att förklara kropparnes färg-
fenomener. Att i allmänhet kropparnes oge-
uomskinlighet derigenom kan uppkomma, inser
man lälteligen, men icke hvarföre densamma bör
gälla en viss färg med uteslutande af de öfriga.

Den Eulerska principen åter förklarar icke
så mycket den färg, en kropp verkligen visar, utan
fastmera den färg, densamma icke kan antaga;
emedan de fleste oscillations-rörelser, kroppen till
följe af absorption antager, icke göra intryck på
vårt synorgan, utan vanligen falla inom känselus
område.

Så vidt således en kropps färg skall kunna
förklaras genom resonnans, måste en sådan egen-
skap äfven tilläggas ethern, och dermed komma

”) Quemadmodum corda tensa a sono ei, quem ea edit,
equali vel consono concitatur, ita particule ille minimae
in superficie corporis opaci site, a radiis ejusdem vel
similis indolis, contremiscere, pulsusque undique diffun-
dendos producere valebunt; etiamsi enim non eadem
pulsuum frequentia in radiis insit, tamen dummodo fuerit
duplo, triplore major vel minor, tremorem etsi debilio-
rem inducet.

""), Vetenskaps-Akad. Handlingar 1834.

SKI

vi lätteligen in på den 3:dje af de uppställda
principerne nemligen interferensen.

2. Man har att noga skilja emellan ljusets
diffusion och dess absorption; båda gå de ut på
alt försvaga den genomgående strålens intensitet,
men de skilja sig väsendtligen deri, att det dif-
fusa ljuset bibehåller samma egenskaper som det
infallande, under det att det absorberade upp-
träder under andra former, såsom värme eller
kemiskt agens; eller med andra ord, att oscillations-
tiden är oförändrad 1 förra fallet, men icke i det
sednare. Detta är en väsendtlig skillnad, men
som icke alltid blifvit iakttagen vid optiska un-
dersökningar, ehuru Merrost redan längesedan
bevisat densamma 1 afseende på värmet. Att det
diffusa ljuset bibehåller samma egenskaper som
det infallande, bevisas bäst deraf, att de Frauen-
hoferska linierna 1 solspektrum visa sig i planeter-
nes ljus äfvensom hos alla kroppar, som äro bely-
sta af solen, och det vederlägges icke genom STOKES”
nyaste undersökningar "), hvari han sökt visa, att
osecillationstiden förändras hos det absorberade
ljuset, emedan de der anförda fakta höra till
den sednare klassen. |

Det diffusa ljuset måste sålunda, till följe af
det föregående, hafva sin grund i och utgöra
modifikationer af etherns egen vågrörelse, under
det att det absorberade öfvergår till kroppens egna
molekuler, hvilka derigenom rubbas ur sitt jem-
vigtsläge och försältas i oscillationer, olika efter
hvarje kropps egendomliga beskaffenhet. Härvid
är likväl noga att märka, att ett medium absor-
berar ej blott de oscillationsrörelser, detsamma

”) PoGG. Ann. B. LXXXVII p. 480.
K. V. Akad. Handl. 1852. 22

338
lättast antager, utan äfven dem, hvilka med de-
samma stå i enkelt förhållande såsom octaven,
tersen o. s. v. Häraf följer äfven, att då krop-
par i allmänhet icke äro lysande, måste äfven
det absorberade ljuset undfalla ögats uppfattning.

Att likväl detta icke alltid är händelsen,
bevisar Brewsters märkvärdiga upptäckt hos alko-
hol-lösningar af bladens gröna färg. Ledes nem-
ligen en ljusstråle genom en sådan lösning, så
visar sig i strålens väg genom vätskan icke po-
lariseradt ljus af blodröd färg. Fenomenet beteck-
nades af BrReWsTtER med namnet inre dispersion och
utgör tydligen ett bevis derpå, att det absorberade
ljuset icke alltid öfvergår till oscillationsserier af lägre
ordning. HerscHers så kallade epipoliserade strå-
lar åter höra så till vida till det vanliga fallet,
hvarvid absorberadt ljus uppträder såsom värme,
som det är absorberade kemiska strålar, hvilka
enligt Stokes åstadkomma de af HerscHerL upp-
täckta ljusfenomenerne.

3. Då nu en kropp, enligt den Eulerska
principen, absorberar i första rummet alla de
oscillations-serier, han sjelf kan antaga, så följer
äfven tvertom, att densamma i glödgande till-
stånd bör utsända just de ljusarter, som han vid
vanlig temperatur absorberar. Pröfningen af denna
sats riktighet är emellertid underkastad stora
svårigheter, derföre att en kropp, försatt i glödg-
ning, uppträder under helt andra elasticitets-för-
hållanden än dem, hvarunder hans absorptions-
förmåga blifvit pröfvad. Ett indirekt bevis för
satsens riktighet lemnar emedlertid det af H.
NiePcE DE SAINT-VictoR ”) upptäckta samband
emellan den färg, en kropp gifver åt alkohol-

”) PoGG. Ann. Ergänz. B. III. p. 442.

339

lågan och den, hvilken ljuset utvecklar på en
silfverskifva, som blifvit chlorerad med den ifrå-
gavarande kroppen. Då nemligen silfverskifvan,
behandlad ensamt med chlor, antager alla färg-
nyancer i ljuspektrum, men behandlad på samma
gång med en färgande kropp, nästan uteslutande
antager den kroppens färg, så kan detta icke in-
träffa på annat sätt, än att silfverskifvan sålunda
preparerad absorberar just den färg uteslutande,
som tillhör den färgade kroppen.

4. Ett af de beqvämaste och tillgängligaste
sälten att studera en kropp i glödgande tillstånd
erbjuder den elektriska gnistan, ehuru kroppen
sannolikt dervid framträder i gasformigt tillstånd.
Jag har derföre ansett en undersökning af de
spektra, den elektriska gnistan gifver, tagen ifrån
olika metaller, icke sakna intresse i och för lju-
sels teori. Ämnet har visserligen flera gånger
förut blifvit behandladt af WoLLAsTon, FRAUEN-
HOFER, WHEaATsTONE Och sist af Masson i en af-
handling, införd i Annales de Chimie et de Phy-
sique för år 1851. Den sistnämnde har äfven
uppmätt och medelst Camera clara aftecknat det
elektriska spektrum från flera metaller; icke de-
stomindre vågar jag hoppas, att närvarande un-
dersökning icke skall anses öfverflödig, då de re-
sultater, hvartill jag kommit, jemföras med mina
föregångares.

Jag har nemligen funnit, att spektrum från
elektriska gnistan egentligen är att betrakta så-
som 2:ne särskilta spektra, det ena tillhörigt den
gasart, hvarigenom gnistan öfverhoppar, och det
andra den metall eller det ämne, hvaraf ledaren
består.

340

Elektriska spektrum är nemligen genomdraget:

1:o af en hel mängd lysande linier, till antal
och fördelning jemförliga med de Frauenhoferska
i solspektrum; dessa linier äro för alla metaller
desamma, men variera 1 intensitet efter konden-
satorus styrka och luftens mer eller mindre fuk-
tighet. Ledarens beskaffenhet synes på desamma
icke hafva något annat inflytande, än att dess
egna ljuslinier genom sin glans göra vissa af de
öfriga mindre märkbara.

2:o af glänsande linier, egendomliga för hvarje
metall; dessa linier skilja sig lätt från de före-
gående derigenom, att de, då kondensatorn icke
är alltför stark och således laddningen svag, icke
bilda fullständiga tvärlinier, utan synas at från
prismats båda kanter och likasom slockna, redan
innan de mötas på midten. De utmärka sig icke
destomindre framför de förra linierne genom sitt
mera bländande ljus och synas likasom framstå
på den matta grunden, på hvilken de nyssnämnde
linierne afteckna sig med oförändrad intensitet
för hvarje punkt af tvärlinien. Denna deras öf-
vervägande glans, 1 synnerhet då laddningen är
stark, är väl också orsaken dertill, att MAsson i
alla de spektra, han aftecknat, icke funnit mera
än fyra linier identiska.

För att förklara uppkomsten af det första
spektrum antager jag med FaAravaAyY och MASson,
att elektriska gnistan »est produite par un cou-
rant qui se propage åa travers et Par la matiére
ponderable, et lI'echauffe de la méme mamiére et
suivant les mémes lois qu'un courant voltaique
echauffe et rend lumineux un fil metallique.«
Det andra spektrum åter uppkommer genom glödg-
ning och förflyktigande af ledarens egna partiklar,
hvilka utgå ifrån båda polerna samtidigt, men

341

förlora under vägen sin temperatur och på samma
Oo z FP
gång sin lysande egenskap.

Bland de konstanta linierna är det i syn-
nerhet 2:ne redan anmärkta af FRAVENHOFER, hvilka
öfverträffa de öfriga i glans, nemligen en dubbel
linie i det gula och en i det gröna ljuset; de äro
i Massons teckning äfvensom i fig. 1 Tab. 1 beteck-
nade med > och 3”). Det är möjligt, att dessa
båda linier stundom äro gemensamma för båda
spektra, och att derigenom deras glans ökas; jag
vågar icke förneka denna omständighet. För vis-
mut är det ålminstone händelsen med linien .

För att göra jemnförelsen emellan solspektrum
och det från elektriska gnistan mera öfverskådlig,
har jag i fig. 1 Tab. 1 aftecknat båda bredvid hvar-
andra. Båda teckningarne äro gjorda efter naturen,
och så att en minut i vinkel upptager 2:ne millim.
på teckningen; de skilja sig likväl deri, att i det
öfre eller elektriska spektrum måste man föreställa
sig de svarta strecken lysande med de färger,
som motsvara deras plats i spektrum, om man
vill hafva en riktig åskådning af detsamma. Vid
observationerne begagnades ett flintglas-prisma af

FR att

Mertz med en brytningsvinkel af 4634'/57”.

De observationer, hvilka ligga till grund för
teckningen af det elektriska spektrum, har jag
sammanställt i följande tabell. Dervid är att
märka, att mätningarne för olika metaller icke
äro gjorda på en gång, utan att prismat för hvarje

") I Massons teckning är likväl linien d för antimon orätt
betecknad; äfvenså är linien 8, som i allmänhet är
mycket svag, för koppar förblandad med den linien, som
jag kallat D.

TV VV VV TT TT NT HTT SS" SSÄKESESENIIESIENSNN EES nnnn en bn Ua EE Vr

342

serie blifvit särskilt iuriktadt

gaf minimum af deviation ").

Tenn.
CC, + 1610”
B2 SNR
Va EE 911"
Br 1204
E; — 2933”
dö, — 3937”
8 SE
9
F,, — 19 1/52”
11 — 191950”
G,2 — 192740”
13 — 103835”

H,, — 105850”

Bly.
8'30'”
1311”
2926”
SJ

— 10 156”
— 101641”
MON

Zink.

9 3”
1355"
30' 5v
39'23”

—

— 19 212”
— 191710”
— 192740”
— 1936" 0”
— 105845”

så, att

Platina.
16'30”
8'40"”
9 3”
1338”
29:33”
38'32”
51'30”
56'20''
— 19 213”
— 10917'15”
— 1926'20”
— 1035'20”
— 195850

+
+

linien D

Medium.
+ 1620”
+ 840”
= 11858

1331”

29'40"

39 '"

51:30”

56'20'
102 4
1918'16"”
192713"
1936'38”
—- 105848”

För att äfven kunna beräkna brytnings-
koefficienten och i följd deraf de våglängder, som
motsvara hufvudlinierne i spektrum, har jag upp-
mätt de absoluta deviationerna för några af dem;
såsom ledare begagnades dervid 2:ne tennkulor.

a b
D. si Ce tokovlakorLol Ka 241026' 5” FRE 30990 915 4 =
ERE ONA
NERE OSA — 1655” MP
y I ffrgar = 1830 =
ENSE AN 240956'15” Slav
2 Sn — — 39' 0
ÖR TR SKER a — 46'30" HARE
= Så — — 4815
FURL orda — 2350" — 3100 855” =

33r50'45”

= 349 048”

= BYNPANPRI

34030'50”'
34052 45”

Observationerna i prismats ena ställning b
äro gjorda emellan de dubbla afläsningarne, hvilka
motsvara prismats andra ställning a.

”) En omständighet, som menligt inverkar på mätningarnes
noggrannhet, är den, att gnistan icke öfverspringer från

fullkomligt samma punkt af kulorna.

Detta kan man

förekomma, om kulorna öfverdragas med tunt vax. Gni-
stan spränger då vaxbetäckningen på en enda punkt och
fortfar sedan alt utgå ifrån densamma.

343

Tvänne motsvarande mätningar gåfvo för de
Frauenhoferska linierne D och b i ljus-spektrum

DERES SR A = 335140”,
FE a EROS VON = EST OT Ca

Således nära lika med föregående värden för D
och E i det elektriska spectrum.

Ett direkt försök visade likväl, att D i elek-
triska spektrum icke sammanföll fullkomligt med
den brandgula linien, som bildas i spektrum af
alkohol-lågan eller den yttre ljuslågan, utan litet
åt rödt till; den brandgula linien sammanföll
nemligen med den för alla metaller gemensamma
linien till venster om D och som jag i fig. 2
Tab. 2 betecknat med n.

3. Jemföras nu ljus- och elektriska spektrum
med hvarandra, så finner man, att några af lini-
erna, såsom C, D, E, G, och man kunde äfven
säga H, hafva sin motsvarighet i ljus-spektrum,
men för de starkaste 7 och 3 finnes icke någon
sådan.

Likväl kan man så mycket mindre fordra
en fullkomlig motsvarighet emellan ljus- och elek-
triska spektrum, som linierna i det förra upp-
komma, såsom man allmänt antager, ej blott ge-
nom inverkan af jordens, utan äfven af solens
egen atmosfer. För det närvarande är man icke
i stånd att skilja dessa båda systemer af linier
från hvaraudra, eburuväl BrewsterRrs talrika un-
dersökningar lemna öfver jordatmosferens egen-
domliga inflytande intressanta upplysningar. Så
uppväcker atmosferen på den violetta sidan om
C och den röda af D dunkla linier; den åstad-
kommer etw bredt bälte på andra sidan om D,
möjligen i granskapet af Y o. s. v.

344

Mirrer ”) säger sig äfven vid annalkande åska
hafva sett en dunkel linia uppkomma emellan D
och E, men närmare åt D till; hvilket synes
sammanträffa med linien Y. I BrocH's teckning
af solspektrum ””"), taget då solen var nära sin
upp- eller nedgång, finnes äfven vid D en dun-
kel zon, ehuru afståndet från D synes mindre än
det emellan 7 och D. Emellan F och G är äf-
ven en dunkel zon, som möjligen motsvarar F i
det elektriska spektrum.

Analogien emellan de båda spektra må emel-
lertid vara mer eller mindre fullständig, då man
afser alla deras enskiltheter; i sin helhet be-
traktade gifva de dock det intryck, såsom vore
det ena spectrum en så att säga omvändning af
det andra. Jag är derföre öfvertygad, att förkla-
ringen af de dunkla linierna i solspektrum till-
lika innebär förklaringen af de lysande i det
elektriska; denna förklaring må för öfrigt sökas
antingen i ljusets interferens eller i luftens egen-
skap att antaga blott vissa oseillations-serier. Den
förra åsigten har blott en svårighet, nemligen att
förklara uppkomsten af alla de olika retardatio-
ner, hvilka dervid blifva nödväudiga; hvilket för
det elektriska spektrum blir så mycket svårare,
som alla dessa retardationer böra uppkomma 1
den obetydliga luftmassa, hvilken står i direkt
beröring med den elektriska strömmen.

6. Jag hari fig. 2 Tab. 2 gifvit en teckning af
de ranstå linter, hvilka visa sigj i de olika
metallernas spektra. Att vid starkare laddningar
ännu andra linier kunna uppträda, i synnerhet
för de metaller, hvilka smälta vid hög tempera-

”) PoGG. Ann. B. LXIX, p. 409.
”") PoGG. Ann. Erg. B. III.

345

tur, såsom platina och jern, är sannolikt; jag tror
likväl, att ingen af de betydligare skall vara för-
bigången. Blotta betraktandet af figuren visar
emellertid en viss regelbundenhet i liniernas
fördelning, äfvensom för somliga metaller en viss
tendens hos linierna att uppträda truppvis. Så
uppträda de för blyet hufvudsakligen i det gula
och det blå-violetta fältet, för zinken 1 det röda
och blå; för vismut bilda de flera olika grup-
per. I allmänhet synas linierna mera utbreda
sig för de lättsmältare metallerna. För bly och
qvicksiltver gå de längst in i det violetta. Eget
är, att silfver och guld hafva en gemensam linia
i det gröna, men silfret dessutom ett par linier
gemensamma med qvicksilfver.

Gemensamma för alla metaller är linien n;
äfven den i det röda m, ehuru, i anseende till
dess svaghet, läget är svårt att med noggrannhet
bestämma, synes vara för alla gemensam; hos
qvicksilfver såg jag den likväl icke. Kolet gaf
inga egna linier, utan blott de först omtalta, hvilka
förelinnas i alla spektra.

7. WuzATtsTONE har redan anmärkt, att då
polerne bestå af 2:ne olika metaller, erhåller
spektrum båda metallernes linier; det var der-
före af intresse att undersöka, huruvida en före-
ning af samma metaller och särskilt den kemi-
ska äfven gåfve båda metallernas lHinier, eller om
densamma utmärkte sig genom uppträdandet af
nya. Det förra visade sig vara händelsen. Den
enda skillnaden bestod blott deri, att vissa linier
fattades eller visade sig med större svårighet,
men så snart de visade sig, var det alltid på
samma punkter som för de särskilta metallerne.
Det är mycket lätt att öfvertyga sig om detta
förhållande, om man låter den ena polen utgöras

346

t. ex. af S'nPb. Från den sidan af spektrum, som
motsvarar den kemiska föreningens pol, utgå då
linier, tillhörige både metallerne, och man kon-
trollerar dessa liniers läge genom att successivt
insätta för den andra polen de båda metallerna.

Förenades metallerne under andra förhål-
landen, visade sig ingen skillnad. För ZnSn voro
linierne i det blå litet flyttade åt den violetta
sidan men hbögst obetydligt. Detta resultat är så
till vida för teorien af intresse, som det visar, att
de båda metallernes partiklar, med afseende på
det aggregationstillstånd, hvari de här förekomma,
icke äro förenade 1 särskilta grupper, utan hvar
för sig bilda särskilta centra oscillationis.

8. De hvarje metall egna limer 1 elektriska
spektrum synas icke kunna uppkomma genom
interferens. Genom iuterferens kunna icke skarpt
begränsade linier uppkomma annat än, då de äro
mycket nära belägna, annars utbreda de sig öf-
ver större delar af spektrum; genom förening af
olika retardationer kunna” visserligen grupper af
fina linier framställas, men icke gerna 1solerade
linier. Hvad som i synnerhet talar emot nyss-
nämnda antagande är, att dessa lysande linier
synas utgå ifrån prismats kant och förlora sig i
midten, utan att grunden, hvarpå de afteckna sig,
synes på minsta vis förändrad.

Också på samma sätt som man antager, att
det nästan enfärgade ljus, som alkohol-lågan af-
gifver, har sin grund deri, att densammas vibra-
tions-rörelser nästan uteslutande motsvara det
gula ljuset, eburu spår till ljusa linier äfven fö-

3
rekomma 1i det öfriga spektrum, så synes man
äfven å andra sidan vara tvungen till det anta-
gande, att de en metall tillhöriga ljusa linierna

1 elektriska spektrum, hvilkas autal växer med

347

elektricitetens styrka, motsvara metallens oscilla-
tions-serier i gasformigt tillstånd.

9. I sammanhang med det föregående vill
jag äfven omnämna en iakttagelse, som jag gjort
rörande lågan från en lösning af jod i alkohol.
Alkohol-lågan ensam gifver ett spektrum enligt
nedanstående figur
b c d a

|
|
|
I

hvarest a utmärker den brandgula linien, b en
svagare i det ytterst blå och c, d spår till 2:ne
andra linier. Jodlösningen åter gaf flera svaga,
ljusa linier med lika mellanrum på båda sidor
om d; deras afstånd från hvarandra utgjorde om-
kring 10. Tvenne gånger, då veken försattes
med jod, såg jag äfven mörka band bilda sig mellan
b och c på ungefär samma afstånd från hvarandra.
Fenomenet syntes vara detsamm som vid jodens
absorption; också voro banden icke skarpt be-
gränsade, utan liknade verkliga interferens-band.

10. Studiet af elektriska gnistans spektra
har synts mig äfven kunna bidraga till lösnin-
gen af en fråga, som lika mycket intresserar op-
tiken som astronomien. DopreprerR har nemligen
sökt förklara dubbelstjernornas färger genom det
antagandet, att en kropps hastighet har inflytande

å dess färg. Å andra sidan har Pertzvar i ett
föredrag, hållet inför Wiener-Akademien, på ana-
lytisk väg bevisat, att mediets rörelse icke kan
hafva något inflytande på oscillationstiden, hvarpå
färgen uteslutande beror. Ehuru sannolik i sig
sjelf denna sats är, har ett praktiskt bevis för
dess riktighet icke synts mig böra sakna intresse.

348

Af WuzrATsTONE's undersökning öfver elektri-
citetens hastighet känner man väl icke gnistans
verkliga hastighet, men åtminstone elt gränsvärde,
som den icke understiger. Han fann nemligen,
att en 4 tums lång gnista öfversprang på kortare
tid än en milliondels sekund, under förutsättning
att man på 10 fots afstånd icke skulle kunna
urskilja en förändring i den afspeglade gnistans
form af mindre utsträckning än en tum. Ehuru
denna förutsättning är öfverdrifven, blir dock
hastigheten nära 10 svenska mil i sekunden. Men
en 6 fots lång ljusström i ett lufttomt glasrör
visade sig äfven oförändrad i den roterande spe-
geln; och då i lufttomt rum, enligt Masson, gni-
stan icke kan fortplanta sig utan genom de par-
tiklar, som utströmma ifrån de båda polerna, så
skulle deraf följa, alt åtminstone 3 fot tillrygga-
läggas på kortare tid än en milliondels sekund,
hvilket gifver 80 å 90 mil i sekunden; en ha-
stighet, som sannolikt många gånger öfverstiger
dubbelstjernor Nas.

Emellertid låter man nu en gnista öfver-
hoppa i sned riktning, så borde om DOoPPLERS
teori vore riktig, färgen på de partiklar, som ut-
strömma från den ena polen vara olika med de-
ras, som utströmma från den andra; så mycket
mera som de röras 1 motsatt led, ch således de-
ras dubbla hastighet medverkar till den suppo-
nerade färgförändringen. Något sådant visade sig
likväl icke. De ljusa linierna motsvarade hvar-
andra såsom förut fullkomligt. Så väl på teore-
tiska som praktiska grunder synes man således
kunna sluta, att oscillationstid och färg äro obe-
roende af det mediets hastighet, hvarifrån lju-
set utgår.

349

11. Jag har i det föregående haft äran visa,
att spektra från den elektriska gnistan egentligen
äro att betrakta såsom en superposition af 2:ne
skiljda spektra, det ena tillhörande metallen och
det andra den luft, hvarigenom den elektriska
gnistan passerar. Häraf blir nu en nödvändig
följd, att om gnistan öfverspringer i en annan
gasart än den atmosferiska luften, så bör det ena
spektrum undergå en motsvarande förändring.
Dels för att se, hvari denna förändring består,
dels också för att sätta det anförda faktum om
luft- och metall-spektrum utom allt tvifvel, har
jag observerat de fenomener, elektriska gnistan
företer i åtskilliga gaser. De, hvilka jag hittills
varit i tillfälle att undersöka, äro syre, kolsyra,
qväfoxid, väte, kolväte och qväfve; och då de
resultater, jag dervid erhållit, synas mig icke sakna
intresse, så tager jag mig friheten att bifoga de-
samma till den uppsats, jag förut meddelat.

Den apparat, jag för dessa observationer be-
gagnat, finnes aftecknad i fig. 4 Tab. 3; den består af
ett glasrör, innefattadt i 2:ne messingshufvar, bil-
dande sålunda en sluten cylinder, inom hvilken
den elektriska gnistan öfverhoppar emellan de båda
messingskulorna a, a, af hvilka den ena medelst
en skruf kan höjas eller sänkas. Röret b tjenar
att inleda den bildade gasen, hvilken sedan ut-
strömmar genom ett hål i den motsatta ändan
af cylindern. För att vara någorlunda säker, att
icke atmosferisk luft qvarstadnat i apparaten, lät
jag vanligen gasen genomströmma cylindern en
timmas tid, innan observationerna började. Der-
vid begagnades samma flintglas-prisma som förut,
så att de erhållna resultaterna, strängt taget,
blott gälla för ide ljus-sorter, för hvilka flintglaset
är diafant, hvilken omständighet det är så mycket

350

nöd vändigare, att man icke glömmer, som i all-
mänhet glas absorberar de båda yttersta ändarne
af solspektrum. Äfven må det icke lemnas oan-
märkt, att de använda gaserna ej varit fullkom-
ligt rena, eburu jag icke tror, att af denna or-
sak kunnat uppstå några missledande resultater;
hvarom för öfrigt läsaren sjelf af den följande
beskrifningen är i tillfälle att kunna dömma.

12. Syrgas. Gasen bereddes af chlorsyradt
kali och inleddes direkt i apparaten. Det elek-
triska spektrum, jag dervid erhöll, är i fig. 3 Tab. 3
betecknadt med O. Jemföres detta spektrum med
atmosferens, så finner man att: 1:o de starkaste
linierna i luftspektrum, hvilka jag i fig. 1 Tab. 41
betecknat med >, 3, D, E, här försvunnit, och
att 2:01 det blå och violetta fältet nya linier upp-
trädt, hvilka icke finnas i det nyssnämnda.

Hvad åter metallens egna linier vidkommer,
hvilka här tillböra kopparen och zinken ”), så
visade de sig vid slutet af försöket nästan omärk-
liga; i synnerhet var detta händelsen med zin-
kens i det blå fältet. Häraf synes man kunna
sluta, att de lysande linierna, hvilka tillhöra me-
tallen, icke uppkomma genom metallens syrsätt-
ning, emedan de i syrgas då borde visa sig som
starkast. Messingskulornas utseende visade icke
destomindre, att en syrsällning försiggått på de-
ras yta, och möjligen bör häri orsaken sökas till
det anförda fenomenet.

13. Kolsyregas. Gasen utvecklades såsom
vanligt utur krita medelst svafvelsyra och leddes,
för att torkas, genom en flaska fylld med krossad,

”) I figuren äro metallens linier blott utsatta för kolsyran,
i hvilken gas de visade sig som starkast. Af kopparens
linier visade sig likväl inga i det blå och violetta fältet.

301

och med svafvelsyra fuktad pimpsten. Det erhållna
spektrum, i fig. 3 Tab. 3 betecknadt med C, var
fullkomligt likt syrgasens, hvad de starka linierna
i det blå och violetta fältet angår; någon olikhet
visade sig likväl i de svagare linierna, äfvensom
jag observerade ett ljusare band (motsvarande 13
fig. 1 Tab. 1i luftspektrum), som jag icke varseblef i
syrgasens spektrum. Emellertid kunna båda spektra
anses identiska och i båda fallen tillhörande syr-
gasen. Detta förklaras äfven lätteligen deraf, att
enligt Berzeuius den elektriska gnistan sönder-
delar kolsyran i koloxidgas och syre, hvarvid det
lösgjorda syret återgifver de för denna gasart
egendomliga linierna i spektrum.

Då möjligen de violetta och blå linierna i
syrgasens och kolsyrans spektrum kunde upp-
komma genom messingspartiklarnes syrsättning
vid deras rörelse genom gasen, 1 hvilket fall de
borde försvinna, om kulorna a a bestode af en
icke syrsättlig metall, så lät jag starkt varm-
förgylla (genom qvicksilfver-förgyllning) de båda
kulorna aa och förnyade sedan försöket med kol-
syran. Härvid visade sig ingen förändring i de
förut observerade linierne, som jag ansett tillhöra
gasen; metallens åter hade förändrat sig utan alt
vara fullt lika med dem, jag förut iakttagit hos
guld. En ljus linia, afbruten på midten, visade
sig nemligen till höger om de 3 linierna i syr-
gasens spektrum, hvilka motsvara Fi luft-spektrum,
utan att sammanfalla med någon af zinkens li-
nier; dessutom visade sig vid 5 och E fina linier.

14. Qväfozidgas, N. En blandning af soc-
ker och utspädd salpetersyra upphettades och den
afgående gasen leddes först genom vatten samt
sedan genom den förutnämnde torkapparaten.
Gasens spektrum visade en förening af luftens

322

och syrels linier, ehuru ingenderas fullständigt.
Då enligt Berzerius elektriska gnistan sönderde-
lar qväfoxidgas i qväfve och salpetersyrlighetsgas
eller sannolikare undersalpetersyrlighetsgas, så må-
ste de båda linierna Y och 3 tillhöra qväfvet,
men svårare är att förklara uppkomsten af sy-
rets linier, om icke man får antaga, att den bildade
salpetersyrlighetsgasen ytterligare sönderdelas.
15. Vätgas. Denna gasart utvecklades utur
ziuk och svafvelsyra, samt torkades på vanligt
sält. Dess spektrum är betecknadt med H, och
H, i fig. 5 Tab. 3. H, föreställer, efter en ungefärlig
uppskattning, ljusstyrkan på olika punkter af
spektrum. Märkvärdig för vätgasen är den starkt
lysande och breda linie, som visar sig i det röda
fältet af spektrum, hvilket, utom en svag linie
1 granskapet af den förra, för öfrigt blott inne-
håller 2:ne ljusare partier, det ena på gränsen af
det blå och gröna och det andra i det yttersta blå.
I allmänhet har vätgasens spektrum mycken
likhet med alkohol-lågans, om man blott tänker
sig den röda linien förflyttad närmare det gula
ljuset. Anmärkningsvärd är den lätthet, hvarmed
vätgasen fortplantar elektriciteten; äfven då ku-
lorna voro på nära ?:ne tums afstånd ifrån hvar-
andra, öfversprungo gnistorna med största lätthet.
16. Kolväte, HC. Denna gasart utvecklades
utur alkohol, och svafvelsyra leddes först genom
en solution af kali och sedan genom torkappara-
ten. Det spektrum, jag härvid erhöll, var i det
närmaste lika med vätgasens, hvarföre jag icke
särskilt aftecknat detsamma. <:Det var likväl
mera lysande, isynnerhet i det gröna fältet och
bildade äfven till venster om ÉE (fig. 1 Tab. 1) ett lju-
sare band, som icke förefanns i vätgasens spektrum.

Då

333

Då elektriska gnistan sönderdelar kolvätet i sina
beståndsdelar, så var det erhållna resultatet icke
oväntadt, isynnerhet som kolet icke synes förete
några egna linier i spektrum.

17. Qväfve. Af föregående observationer föl-
jer, att de lysande linierna i luftspektrum nästan
uteslutande tillhöra, qväfvet; för att äfven direkt
pröfva detta antagande, lät jag i apparaten inne-
sluta ett stycke fosfor, som sedan med en upp-
hettad koppartråd antändes genom den lilla öpp-
ning, som var anbragt för gasernas utströmmande,
hvarpå samma öppning blef tillsluten. Qväfvet
erhålles på detta sätt icke rent, utan uppblandadt
med en hvit rök af fosforsyra, men denna afsät-
ter sig småningom och lemnar qväfvet ensamt.
Den elektriska gnistan visade emellertid samma feno-
mener som i atmosferisk luft. Detta resultat lemnar
ej blott bekräftelse på det gjorda antagandet om
qväfvets spektrum, utan bevisar äfven, att fosfor-
syran icke genom sin närvaro kunnat förändra
detsamma. Slutligen bevisar det äfven, att luft-
spektrum icke egentligen är att betrakta såsom elt
resultat af qväfvetls förbränning i syrgas, utan så-
som ett enkelt glödgnings-fenomen.

18. En annan fråga är den, huruvida gas-
partiklarnes glödgning åstadkommes direkt genom
elektricitetens fortplantning, eller om den uppkom-
mer helt mekaniskt genom metallpartiklarnes rö-
relse. Detta sednare synes till hufvudsaklig del
vara händelsen. Låter man nemligen gnistan öf-
verspringa ifrån Lvänne punkter, som icke ligga ver-
tikalt öfver hvarandra men på horizontela ytor,
så utkastas metallpartiklarne icke desto mindre i
verlikal riktning, och Jinierna Xx, E, 3 framställa
sig såsom i fig. 5, a. Sålunda ser man, att

EK. V. Akad. Handl. 1832. : 23

304

glödgningen af luftpartiklarne är starkast 1 den
riktning, hvari metallpartiklarne utkastas, och att
båda riktningarne likasom sammanflyta på midten.
5; Märk värdigt härvid är likväl, att metallpartiklarne
| sjelfva alls icke yttra någon benägenhet alt förena
wo sig med hvarandra. Så de sig vid ett tillfälle
. zinkens linier i det blå, såsom 1 fig. d, b, utan
a, att linierna i luftspektrum syntes på märkligt
vis förändrade. Denna sista iakttagelse synes lik-
väl stå i strid med det föregående och sålunda
äfven lemna frågan om glödgnings-fenomenet obe-
svarad; ett ytterligare bidrag till frågans lösning

lemnar, som jag tror, det följande.
R Vid försök med några svafvel-metaller, såsom
lip 3 svafvel-silfver och svafvel-antimon, visade sig, om-
vexlande för en och samma laddning, tvänne olika
0 slag af gnistor, den ena starkare, den vanliga, och
a den andra mycket svagare af ett matt rödaktigt
| sken, dock så att den på sjelfva ytan af metal-
lerna hade sitt vanliga utseende. Sedd genom
prismat visade gnistan i kanten af spektrum nå-
$i gra ljusa punkter, men fältet var för öfrigt mörkt.
Jag flyttade prismat på blott 4 fots afstånd ifrån
gnistan, men äfven då visade sig fältet så mörkt,
att det icke var tinöjligt att direkt bestämma läget
5 af de ljusa punkterna. Blott derigenom, att star-
i kare gnistor äfven då och då Visade sig, var en
sådan bestämning möjlig, och befanns det, alt de
ljusa punkterna just motsvarade metallernas egna
Iinier, hvilka här blott visade sig från ytan af
metallerna. Det synes sålunda som 1 detta fall
luften varit ensam fortplantare af elektriciteten,
| men alt densamma icke återgifvit det vanliga
i spektrum med tillräcklig ljusstyrka för att kunna
| observeras, derföre att metallpartuiklarne icke genom
sin rörelse försatte luften i glödgning; för öfrigt

DD)

torde denna sak fordra en ytterligare undersok-

ning. Hit hör sannolikt äfven, hvad jag flera gån-
ger observerat, att om den ena ledaren bostad af
ett liquidum, t, ex. svafvelsyra, visar sig linierna
i den motsvarande hälften af luftspektrum myc-
ket svagare än 1 den andra.

19. De försök jag anställt med åtskilliga svaf-
velmetaller hafva icke ledt till något anmärknings-
värdt resultat. I allmänhet gåfvo dessa samman-
sätlningar metallens mer eller mindre fullständigt:
någon skillnad visade sig icke heller, antingen
svafvelmetallen från apparaten erhöll positiv eller
negativ elektricitet. Exempelvis har jag i fig. 2
återgifvit spetsen för tvänne svafvelmetaller, nemli-
gen för svafvelbly och svafveljern. Det sednare
spektrum är likväl anmärkningsvärdt, derföre att
vill höger om linien >, äfvensom 1 det violetta,
visade sig ljusa linier, hvilka jag icke varseblifvit
vid mina försök med jernet. Dessa linier kunna
likväl icke tillhöra svaflet, emedan de då äfven
borde visa sig för andra svafvelmetaller.

Svaflet synes, likasom kolet, icke hafva några
egna linier. Jag har nemligen gjort försök ej blott
FRNtatoloitan älven med grafit, men icke kun-
nat erhålla några linier 1 spektrum, hvilka kunna
anses likartade med dem man finner hos metal-
lerna. Väl visa sig linierna 1 luftspektrum, 1 syn-
nerhet i den violetta delen, starkare än vanligt,
och i flera af de ljusa partierna visa sig tydligt
fina linier, (t. ex. till höger om Hi fig. 1), men
jag bar icke någon anledning att förmoda, att dessa
linier Ullhöra kolet; i synnerhet som äfven plati-
nan gilver den violetta delen af spektrum särde-
les tydlig. Det anmärkta förbållandet måste bero
derpå, att kolet genom sin fina fördelning lättare
bringar luftpartiklarne i glödgning

336

20. Sammanhåller man de observationer,
hvilka jag 1 det föregående anfört öfver gasernas
spektra, så följer deraf, att de mest lysande lini-
erna i syrgasens spektrum befinna sig 1 det blå
och violetta fältet, för qväfvet åter i det gröna
och gula, samt för vätet i det röda ljuset. Detta
förhållande måste nödvändigt stå i nära samband
med dessa gasers så kemiska som thermiska egen-
skaper. Uppfattad från vibrations-theoriens syn-
punkt måste den kemiska verksamheten hufvud-
sakligen yttra sig i molekulära rörelser, och med
någon sannolikhet kan man äfven antaga, att tvänne
kroppar, hvilkas oscillationer äro isolerade, lättare
skola förena sig än tvänne andra, hvarföre äfven
möjligheten af en förening ytterst betingas af möj-
ligheten att hos tvänne kroppar framkalla en lik-
stämmighet i molekular-rörelsen, der den under
vanliga omständigheter saknas.

Kemisk verksamhet tillhör emellertid icke
någon viss klass af strålar. BECQUuEREL yttrar: »que
chaque substance sensible voie le rayonnement å
sa maniére« och detta eger en mycket vidsträckt
tillämpning. Så försättes vätgasen 1 beröring med
platinasvamp i tillstånd att kunna ingå förening
med syret, och solljusets blå färg framkallar hos
chloren egenskaper, som göra densamma förenlig
med vätet. Dessa blåa strålar verka äfven star-
kast på växternas fasta beståndsdelar, under det
att de gula strålarne verksammast utbilda växter-
nas gröna färg o. s. v. Det gilves sålunda icke
någon stråle i solspektrum, som icke kan utöfva en
kemisk verksamhet, om också den violetta ändan
af spektrum, 1 anseende till den hufvudrol syret
spelar i de flesta kemiska förändringar, dervid vi-
sar sig verksammast. Alt åter de flesta kroppar
förbrinna och förena sig med syret med blå låga,

3537
alt zinken har en stor och qväfvet en ringa fränd-
skap Mill syret, detta allt synes på en gång tala
för den likstämmighet i oscillationsrörelser, hvil-
ken jag uppställt såsom vilkor för en kemisk för-
ening, och tillika bevisa, att syrets oscillationer i
synnerhet tillhöra den blå och violetta delen af
ljusspektrum.

Att isomera kroppar besitta olika kemiska egen-
skaper synes äfven naturligt, då en omsättning af
kroppens molekuler nödvändigt måste framkalla
andra oscillationsrörelser.

21. Svårare är alt förklara, hvarföre ofta en
måttlig upphettning kan framkalla en kemisk verk-
samhet, då mediets elasticitets-förbållanden icke
dervid kunna hafva undergått så betydliga förän-
dringar, att de kunnat framkalla några nya oscil-
latious-serier; eller med andra ord, hva: före ett och
samma slag af oscillationer, blott genom stegring
i intensitet, kan förorsaka helt olika verkningar.
Detta förhållande synes lätteligen kunna förklaras
på följande sätt:

Låt &£, 4, t beteckna en molekuls koordinater,
refererade Will deras jemnvigtsläge, och låt äfven
dessa koordinater vara tillräckligt små för att man
i dilfferential-eqvationerna för rörelsen kan bort-
kasta de höga digniteterna af £, ”, 3; man kan då

JB . så 2
för ett visst slag af rörelse, n= Zssältd

£ = a cos (nt + H),

7 =D cos (nt +),

& = c Cos (nt + N);

Ökas emellertid amplituderna, så att slutligen
äfven £, », 2 blifva märkbara, så har jag fonnit
alt eqvalionerna för rörelsen satisfieras genom
all sälta

308

3 =2 + a' cos (at + N) + a cos 2 (nt + NM),

=>" +D' cos (nt + X) + B cos 2 (nt +),

t =" +-c' cos (nt +N) + 7 cos? (nt + NM);
så att blotta förstoriugen af amplituderna kan
framkalla oscillationer af högre ordning, och dessa
sedan åstadkomma kemiska verkniugar.

22. En fråga af stort intresse, men hvars
besvarande möter betydliga svårigheter, är den,
hvarföre det spektrum, som erhålles från de glöd-
gande partiklarne 1 den elektriska gnistan, blott
återgilver vissa färger och icke, såsom händelsen
är med ett metallstycke, som bringas till glödgning,
återgifver alla färger i ett sammanhängande helt.
En glödgande platinatråd gifver ett spektrum utan
glänsande linier, den elektriska gnistan åter från
platina gifver sådana linier i mängd. Icke utan
tvekau, huruvida jag 1 denna sak må hafva träffat
det rätta, vågar jag dock framställa följande för-
klaring till det afseende, den möjligen kan förtjena.

Theorien för små rörelser i allmänhet gilver
vid handen, att mångfalden af en kropps mole-
kulära rörelser är 3 gånger molekulernas antal in-
om attraktions-sferen; häraf följer alt, om dessa
molekuler äro oändligen många, så måste äfven
mångfalden af deras rörelser vara oändlig, och
spektrum till följe deraf visa sig såsom ett sam-
manhängande helt. Detta behöfver lik väl icke vara
händelsen med de metallpartiklar hvilka utkastas
genom elektriciteten. Dessa partiklar kunua i stor-
lek betydligt understiga molekulernas attraktions-
sfer; autalet af möjliga oscillationer blir derigenom
inskränkt, hvarföre äfven spektrum icke kan förete
något sammanhängande helt.

23. SrtoKES' intressanta afhandling, »Om förän-
dring i ljusets brytbarhet« i sammandrag meddelad

359

1 PoGGEnpborffs Annaler och förut citerad i början
af denna afbandling, har jag helt nyligen haft till-
fälle att lära känna 1 sin helhet” "); Jag finner
deraf med tillfredsställelse, att Stores förklaring
af de märk värdiga dispersions-fenomenerna hos väx-
ternas gröna färg, hos svafvelsyrad chinin, hos ett
afkok på Fafikästanieträdets bark o. s. Vv., nemli-
gen att mediet under solens belysning blir sjelf
lysande, är just densamma, som jag i det föregå-
ende gifvit af samma fenomener.

Den lag, hvartill Stores kommit, att vid den
inre dispersionen det infallande ljusets brytbarhet
förändras, och att densamma 1 allmänhet minskas,
eller som är detsamma, att oscillationstiden hos
det dispergerade ljuset ökas i förhållande till det
infallande; denna lag står ingalunda i strid med
dynamikens principer. Oscillationstidens oförän-
derlighet gäller blott för vågrörelser; och så länge
ljusstrålen framträder under denna form, är också
dess oscillationstid oförändrad; absorberas den åter
af ett medium, hvars partiklar derigenom försät-
las i oscillationer, så öfvergår vågrörelsen i pen-
delrörelse och lagen för oscillationstidens oförän-
derlighet upphör att vara gällande. Den moleku-
lära rörelsen hos partiklarne meddelar sig emel-
lertid till ethern, och en ny vågrörelse uppkommer
derigenom, i afseende på ösejllanböstid skiljd från
det Hibfällande ljusets, men lika med den pendel-
rörelse, hvaraf den har sitt upphof.

Såsom jag förut anmärkt äger man i värme-
strålarnes absorption etl länge bekant exempel
en dylik omsättning. En vigtig skillnad äger ck
rum emellan det dispergerade "ljuset och det ab-
sorberade värmet: det förra upphör med belys-

”) PoGG. Ann. Ergänz. B.

360

ningen, så icke det sednare. Hvad kan emellertid
orsaken vara till denna märkliga olikhet? Det fö-
refaller svårt att med säkerhet angifva densamma,
men sannolikt har den sin grund i den omstän-
digheten, alt de undersökta ämnena icke äga led-
ningsförmåga för färger på samma sätt som för
värmet, så att molekular-rörelsen hos mediet ome-
delbarligen öfvergår till vågrörelse hos ethern och
derföre i ordets egentliga mening dispergeras. Möj-
ligt är också, att Fmölekular- rörelserna under lju-
sets inverkan icke äro oändligen små, och att der-
före, enligt hvad jag i det föregående anfört, oscil-
lations-rörelser af en högre ordning, nemligen ok-
taven, meddelas ethern, så länge kroppen belyses,
men att dessa bli omärkliga, då amplituderna min-
skas med ljusets aflägsnande; i så fall skulle lik-
väl mediet upphettas.

Stokes antager äfven att molekular-rörelserna
hos det absorberande mediet icke äro oändligen
små, men leder sig deraf till ett alldeles orsa
resultat, nemligen att mediets rörelse-perioder blifva
längre än de ethervågors, hvarigenom de uppväc-
kas, då tvertom, enligt mina undersökningar, just
motsatsen bör inträffa, förutsatt för öfrigt att mediets
delar svänga isochront med ethern och icke i öf-
verensslämmelse med sin egen elasticitet.

Men det skall möjligen förebrås mig, att jag re-
dan för länge uppehållit mig med spekulationer,
hvilka till följe af ämnets beskaffenhet alltid må-
ste blifva mer eller mindre hypothetiska; må dock
det bristfälliga i dessa försök ursäktas, då de fram-
ställas med anspråken af en person, som sjelf inga-
Iunda tilltror sig hafva funnit sanningen, men än-
d ck söker att efter sin förmåga skatta till den
»mechanique moleculairec«, hvarpå samtiden arbetar.

23235 (6) EKS &

Anteckningar öfver byggnaden af ryggmärgen

och ryggmärgs-ganglierna hos Rockan;

F. WAHLGREN.
M. D:r, Prosektor.

Inlemnad den 7 Mars 1853.

D:e vigliga upptäckter rörande nervsystemets fi-
nare byggnad, som af flera nutidens förnämsta
Anatomer blifvit bragta i dagen, tyckas icke kunna
lemna mycket öfrigt att observera, som icke redan
är tillräckligen utredt; men sjelfva undersöknuin-
gen är af största intresse och dessutom ämnet en-
dast genom mångas samverkan möjligt alt reda,
bvarföre äfven jag vågar framlägga mina små iakt-
tagelser.

Huru väl broskfiskarne, och framför allt BRoc-
kan, egna Sig för dylika undersökningar, har visat
sig af tele vigtiga rön, som blifvit gjorda af Prof.
Ås Retzius, Rorin, Rup. WaGner m. fl. Sednast
har D:r LeyniG (Beiträge zur mikroskopischen Ana-
tomie und Entwick. der Rocken und Hate. Leipzig
1852) utförligt redogjort för en mängd histologi-
ska förhållanden hos dessa djur, men helt och
hållet förbigått ryggmärgen och dess ganglier, tro-
ligen af samma skäl, som han åberopar 1 fråga
om hjernan: »Så länge icke nya undersöknings-
methoder blifvit funna, anser jag det för alldeles
omöjligt, att med våra närvarande hjelpmedel
komma till ett tillfredsställande resultat rörande
byggnaden af detta organ« Ehuru detta yttrande
onekligen innebär en sanning, torde dock våra
närvarande methoder kunna göra en tjenst: den
alt bekräfta äldre uppgifter.

3604

Om ryggmärgens hinnor. Leypvie omnämner
endast tvänne hjernhinnor: den hårda, beklädande
hjernkaviteten, den mjuka närmast omgifvande
hjernan. En lika anordning borde väl äfven fin-
nas kring ryggmärgen. STtaAnwnus (Vergleich. Ana-
tomie) talar äfven blott om två hjernhinnor hos
fiskarna +). Vid en undersökning af förhållandet
med hinnorna kring ryggmärgen hos Rockan, har
visat sig, att ryggmärgskanalen innerst är beklädd
med en fast, hvit, glänsande hbinna, som likväl
lätt kan skiljas i tvänne olika lager. Det yttre
är den egentliga dura mater, hvilken fast vid-
häftar sjelfva väggen och innehåller samma ele-
menter som den hos menniskan; några elastui-
ska fibrer i densamma kunde likväl icke upptäc-
kas. Det inre lagret (arachnoidea's parietal-blad),
hvilket på preparater, som någon tid legat i svag
sprit, lätt kan lösdragas i stora flakor från före-
gående, och sålunda visar sig som en egen hinna,
skickar en mängd oregelbundna, fina trådar och
blad till ryggmärgens egentliga beklädnad. Denna
hinna, liksom dess utskott och fortsättning på
märgen är beklädd med ett skif-epithelium af runda
eller något kantiga celler (fig. 1.); sjelf är den
mycket tunn och genomskinlig med talrikt in-
strödda, ovala, skarpt begränsade kärnor (fig. 2.)

Der och hvar ser man vid ränderna af preparatet

”) KÖLLIKER (Gewebelehre p. 304) förklarar såsom falsk
den allmänt antagna åsigten, att arachnoidea bekläder
hos menniskan insidan af dura mater, hvilken i stället
endast har ett epithelium af polygonala celler. — I mot-
satts härtill har Prof. LuscHKA (Ueber das Wesen der
Pacchionischen Drusen. Mun. Arch. 1852, p. 101)
vid sina undersökningar funnit både visceral ech parie-
tal-bladen af arachnoidea, samt angifver sättet för deras
öfvergång i hvarandra.

365

alt dessa kärnor tillhöra spolformiga celler med
fina och temligen långa svansar, hvilka genom sin
sammanflytning gilvit upphof till den klära mem-
branen. På andra ställen ser man en fin olyd-
lig fibrering mellan dessa kärnor; fibrerna här äro
så fina, alt de svårligen kunna mätas. Hinnan be-
står sålunda af bindeväf stadd på en lägre grad
af utveckling. Ofta har i densamma påträffats
klara, temligen breda kärnhbaluga fibrer, hvilka
hafva stor likhet med de af Remar beskrifna s. k.
gelatinösa nervtrådarna; af flera skäl måste de dock
betraktas som former af bindeväf.

Huruvida del hos RBockan gilves tvenne skiljda,
sjelfva ryggmärgen beklädande hinnor är svårare
att afgöra (de båda förut omtalade kunna i anse-
ende till det stora rummet mellan märgen och
kanalen snarast betraktas som inre beklädnad för
den sednare); dock visar sig äfven här ett vi-
sceral-blad af arachnoidea, fullkomligt liknande det
parietala, samt under detsamma, och intimt der-
med förenad, en pia muater. Dessa båda lyckades
det aldrig att riktigt isolera, men det egendom-
liga utseendet hos spindelväfs-binnan gör den lätt
igenkänlig. Pia mater syntes med undantag af
dess tunnhet i intet afseende skilja sig från den
hos andra vertebrater. Dura mater, liksom de
öfriga hinnorna, följa nerv-rötterna genom deras
småkanaler i ryggrads-bågen och sammanhänga med
de hinnor, som omgifva nerverna efter deras ulträde.

Ryggmärgen fyller, liksom hjernan, sin kavi-
tet endast ofullkomligt; detta gäller i synnerhet
om den främre delen, som knappt upptager hälf-
ten af ryggrads-kanalen; sedan minskas detta för-
hållande så småningom, så alt märgen ligger tem-
ligen hårdt omsluten af stjert-brosken. Der den
ligger mera fri, har den icke sin plats centralt,

366

utan hvilar på kanalens undre vägg. Detta läge
tyckes icke eller kunna förändras, dels genom
anordningen af de ofvannämnda utskotten från
arachnoidea, dels genom sjelfva nerv-rötternas läge
och riktning. Sjelfva märgen sträcker sig held
kanalen letter och upphör först 1 yttersta stjert-
spetsen, der den tycktes sluta med ett par nerv-rör,
omeifna af en jemförelsevis tjock bindeväfs-skida:

Alla de skrifter jag baft ullfälle rådfråga vid-
röra helt flygtligt ryggmärgen hos fiskarne, endast
omnämnande dess delving genom eu undre och
en öfre längs-fåra i tvenne sido-hälfter, dess obe-
tydliga äller nästan omärkliga gråa substans o. s. v.
Den erbjuder icke heller, så vidt jag kunnat ob-
servera, några anmärkningsvärda egendomligheter,
hvarigenom den väsendtligen skiljer sig från samma
organ hos högre vertebrater.

Formen på densamma är nästan cylindrisk,
något afplattad ofvan och undertill, samt på si-
dorna; på stjertdelen blifva dessa afplattningar
mera omärkliga. Utom de båda stora långs-få-
rorua (sulcus anterior och posterior) synas ålmin-
stone på den främre delen af märgen de vanliga
trenne lateral-fårorna; sulcus medius ligger likväl
helt nära de bakre (öfre) nerv-rötterna. Median-
kanalen är mycket trång, men tydlig såsom kanal.
Hen gråa substansen är vida ljusare och mindre
ill qvantiteten än hos högre djur, och i stjert-
delen syntes ingen sådan (kanhända kunde detta
härröra af den omständigheten att de exemplar
jag undersökt varit döda ett par dagar).

Ryggmärgen innehålier hufvudsakligen samma
skmslter som bos menniskan; lilsvell ville det
icke, vaktadt hundradetals försök efter olika me-
toder (rekommenderade af KÖLLIKER, WAGNER, m. fl.)
lyckas att finna de i de högre vertebraternas rygg-

307

märg förekommande, mångstråliga ganglie-kroppar-
ne. Dock vill jag derföre ingalunda påstå, att de helt
och hållet sakuas, helst som GeErracH (Gewebelehre
p. 388) afbildar en sådan multipolär ganglhie-cell ur
ryggmärgen af Petromyzon fluviatilis; men såsom
stöd för ofvananförda, eller deras förekommande
ålminstone 1 ytterligt ringa mängd, torde följande
ttrande af ScHrRoEDER V. p. KorK (Aantekeningen van
het verhandelde in de sectie voor natuur-en genees-kunde
v. h. provinc. Utrechtsch Genots. op 26 Junir 1848) för-
tjena anföras, hvilket yttrande dessutom synes in-
nebära en stor physiologisk sanning. Han säger
nemligen: »De olika grupperna af ganglie-kulor i
ryggmärgen synas stå i samband med mångfalden
och olikheten i muskel-rörelserna; - - - möjligen
kan den varierande tjockleken af djurens ryggmärg
härigenom förklaras; så undersökte jag ryggmär-
gen hos en Stör af mer än 120 &:s vigt med en
väldig muskelmassa; den hade dock knappt en
diameter af 13 lin. och ville det icke lyckas mig att
upptäcka några ganglie-kulor, ehuru jag ej förmo-
dar, alt sådana skulle saknas; detta missförhål-
lande emellan den stora muskelmassan och rygg-
märgens finhet och i synnerhet den knappt märk-
bara tillvaron af grå substans, kan måbända för-
klaras deraf att Stören och fiskarna i allmänhet
äga en ringa mångfald af rörelser; — det synes
således att få grupper af ganghie-kulor behöfvas för
den ringa olikhet i rörelser, deras kropp medgif-
ver, I synnerhet om man jemför dem med men-
niskan och de högre djuren«.
Nerv-rötterna ") utgöra omkring 90 par på
hvarje sida. De tvänne närmast hufvudet belägna

”) För de mikroskopiska undersökningarne har för det me-
sta begagnats möjligast friska partier inlagda i en lös-

368

främre (undre) rötterna hafva inga motsvarande
bakre (öfre). Hvarje par genomborrar icke rygg-
raden I samma plan, utan stå de alterneraude .: . :'.
tills de slutiigen i stjert-delen ställa sig nästan på
en rad. Det har derföre icke varit mig möjligt
att med fullkomlig noggrannhet bestämma deras
antal, hvartill fordrats att särskilt undersöka hvarje
nerv, för att utröna dess utgångs-ställe och moto-
riska eller sensitiva beskaffenhet — en unudersök-
ning, som särdeles på bakre delen af stjerten i
anseende till ryggmärgeus och nerv-rötternas finhet,
fordrar stor grannlagenhet och längre tid.

I början äro nerv-rölterna inom ryggmärgs-
kanalen temligen korta, men blifva bakåt allt län-
gre och längre ända till i tum, under det de för-
ändra sin riktning från sned utåt till parallel med
märgen. De främre nerv-rötterna utgå med flera
(9—6) i rad ställda mindre knippen, hvilka
isynnerhet äro tydliga på märgens mellersta del;
de bakre (öfre) äro från utgångs-stället samlade till
ett cylindriskt knippe.

Utanför ryggraden ligga nervrötterna i en
trekantig ränna, hvilken sträcker sig långs basen
af verteber-bågen och uppkommer derigenom alt
ryggradens öfre och undre fibrösa beklädnad (pe-
richondrium) delar sig hvardera i tvänne blad,
af hvilka det yttre viker sig utåt, för att vid
spetsen af den nämnda rännan sammansmälta med
och öfvergå i nerv-hinnan; det inre bladet åtföl-
jer brosket och står i sammanhang med dura
mater. Genom fastare mellanbalkar är rännan

afdelad

ning af chromsyra, hvarvid flera jemförande försök vi-
sat att den af 15 gr. på 1 3 vatten gifvit de bästa re-
sultaterna; sedan har vanligen endast begagnats tillsatts
al vatten eller en svag lösning af kaustikt natron.

369

a. spinal-gangliet, ofvanför hvilket synes öfra sidan af rännan.

b. perichondrium.

ce. rTyggmärgen.

d. föreningen af främre och bakre nervVv-rötterna.

e. nery-rötterna.
afdelad i smårum, ett för hvart nerv-par, och i
hvarje sådan afdelning ligga nerv-rötterna nästan
fria, endast omgifna af en mycket lös, med "klar
vätska genomdränkt bindeväf, som tyckes vara en
fortsättning af arachnoidea, åtminstone utgöres den

af en Hbrntad väfnad.

Rörande nerv-rötternas finare byggnad hafva
Rouwn (l'Institut 1847, I, pag. 47 och 171) samt
RB. Wacser (Handwört. d. Physiol. III, 1 pag.
360) anställt noggranna undersökningar, hvilkas
resultater i åtskilliga punkter afvika från hvarandra.
»Die Hauptdifferensen zwischen Rozin und mir,
säger WaGsEr, »möchten nur folgende sein, wobei
ich allein die Räckenmarksnerven und Ganglien
vor Augen habe:

a) Nach Rozin kommen feine Fasern nur in der
hinteren Wurzel, in der vorderen nur breite vor,
während ich feine, nur etwas sparsamer auch in
der vorderen Wurzel fand.

b) Rosis statuirt zwei scharf gesonderte Classen
von Gangliekörpern, während ich Mittelformen und

K. V. Akad. Handl. 1852. 24

RR — RE RRÖRRRERARNTRARRRRRTRRTRERRRNARRTRR RAR. -RArE RNA PUTIN KRA

[YE nad filed

370

Uebergänge annehme, obwohl allerdings die ganz
feinen Fasern mit der kleinen Zellen, wie die grossen
Zellen mit den breiten Fasern, in der Regel in
Zusammenhange stehen, und physiognomische Un-
terschiede vorhanden sind, welche einigermassen,
wenn auch nicht so strenge, Rorins Ansichten recht-
fertigen«.

Oaktadt denna stora öfverensstämmelse mel-
Jan de båda nämnda författarne synas dock WAGNERS
beskrifningar vara mest naturtrogna.

De tvänne olika slag af nerv-fibrer, »fibres sen-
sitives et motrices, et Ft nutrilives ou fibres
grises, ou tubes minces«, hvilka RoBin omtalar, fin-
nas väl, om man endast fäster sig vid diametern,
men någon annan skillnad visar sig icke — ett för-
hållande som redan är anmärkt af WaAGnErR och
GerracH. De förekomma jemte många mellangrader
1 såväl de främre som bakre nerv-rötterna, ehuru
de finare fibrerna äro talrikast i de sednare. Den
åsigten att de fina fibrerna skulle tillhöra det sym-
pathiska nerv-systemel motsäges deraf, att de finaste
nerv-trådarna 1 allmänhet förekomma i vida större
antal i ryggmärgen än de grofva och att samimna
fiber ofta nog förändras under sitt förlopp från
bred till smal. De af Roein angifna varikosite-
terna hafva af nyare Histologer fått sin förklaring
och kunna således icke lemna något slags skilje-
märke. Till strukturen öfverensstämma samtliga
nerv-trådarna 1 både främre och bakre nerv-rötterna
med de nerv-rör, hvilka Körriger kallat »mark-
haltige oder dunkelrandige« och närmare beskrifvit
uti sin Handb. d. Gewebelehre p. 263. De bakre
nerv-rötterna erbjuda ett vida större intresse än de
främre, 1 anseende till de der befintliga ganglier,
öfver hvilkts byggnad så olika meningar värd -rå-

dande. Wacner säger (1. c. p. 392. 8) »Alle Fa-

371

sern, dicke und duänne, treten vom Riuckenmark
aus im Ganglion mit Ganglienkörpern in die oben
beschriebene anatomische Verbindung, und die
Ganglienkörper entlassen ebenso wieder Primitiv-
fasern zur Peripherie«. Hvad nu antagandet be-
träffar alt alla nerv-trådarna skulle stå i förbin-
delse med ganglie-celler, så tror jag mig med största
bestämdhet hafva sett trådar genomlöpa ett gang-
lion utan någon sådan förbindelse, ehuru ganglie-
cellerna ligga kringströdda i hela bakre nerv-rotens
ganglie-ansvällning, och icke, såsom förhållandet är
hos däggdjuren, bilda en egen ansvällning, hvilken
såsom ett bihang sluter sig till och med sina gang-
lie-celler samt »Ganglie-trådar« (KÖLLIKER l. c. pag.
313) bidrager att förstärka den genomlöpande sen-
sibla roten. De s. k. Ganglie-trådarne skulle således
saknas hos Rockan; man finner likväl stundom,
åtminstone har jag trott mig se, ganglie-celler med
endast en stråle (fig. 4). Wacser förklarar detta
förhållande för blott skenbart, emedan trådarna
så lätt under preparationen afbrytas, men då
qvarstannar vanligen en kort pip eller liksom nå-
gra slamsor på det ställe, hvarifrån nerv-röret
och tråden utgått eller också synes cellens omgif-
vande membran tydligen afbruten.

Uti ett sednare föredrag i Göttingska Weten-
skaps-Societeten (1850) =) uppräknar Wacser bland
de elementer, som ingå i de peripheriska gangli-
erna, apolära ganglie-kroppar, utan tråd-afgång, och
unipolära, med en tråd-afgång, ehuru han, liksom
StAsnNius och Jon. Märrer, anser spinal-ganglierna
hos Rockor och Hajar endast ha bipolära celler.

”) Se Hygiea 1830. »Ytterligare bidrag till kännedomen
om nerv-systemets finare byggnad af Prof. RUD. WAGNER,
meddelad af Prof. A. RETZIUS.

372

STtAnnius omtalar äfven tripolära ganglie-celler,
såsom förekommande hos fiskarna, fast mera säll-
synt; sådana hafva icke, oaktadt särskildt deråt
riktad uppmärksamhet, kunnat påträffas.

Rörande sjelfva ganglie-cellernas struktur har
jag intet att tillägga till hvad redan blifvit an-
fördt af RoBIn, WAGNER, KÖLLIKER m. fl.

I såväl främre som bakre nerv-rötternas be-
klädnad och talrikast kring gangliet, samt äfven
någon gång in emellan nerv-trådarna, träffas egen-
domliga »turbanlika« kroppar (fig. 5, 6, 7), hvilka
LeypiG omtalar och afbiidar (1. c. pag. 69, pl. I,
fig. 11) såsom »Knopf eines Blutgefässes, der in
das Lumen eines Lymphgefässes vorspringt« Vid
första påseendet är det svårt att igenkänna dem
såsom kärl-knutar eller snarare kärl-kransar, helst
de emotstå reagentier vida längre än vanliga ka-
pillär-kärl; men man ser dem alltid ligga i när-
heten af tydliga blodkärl och någongång kan man
isolera en sådan krans med tydlig kärl-afgång (fig. 7).

Bifogade ritningar torde bättre än en bitnE
ning åskådliggöra deras utseende.

Biografi
ÖFVER

MICHAEL SKJELDERUP,

PROFESSOR, KOMMENDÖR AF KONGL. NORSKA S:T OLAFS ORDEN,
RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN.

Mhionatr = Skjerverur föddes i Hofs pastorat i Jarls-
bergs Grefskap i Norrige d. 22 October 1769. Fadern
var Kyrkoherde i Hof. Modern var af slägten Horst
från Holmestrand. Redan tidigt upptäcktes hos MicHaEr
utmärkta naturgåfvor, men derjemte fel i talet, nemligen
svår stamning. Han var derför i sin barndom föremål
för medömkan och åtlöje, så att han sällan hade en glad
stund. Vid 9 års ålder sattes han i skola hos en
klockare i Sande pastorat; han uppeböll sig der i 4 år,
hvarefter han återkom till fäderne-hemmet, der han åter
fick gå för sig sjelf, föga omhuldad af de öfrige familjens
medlemmar. — Han hade mycken aktning för kunskaper
och lust att lära, men kunde till följe af sitt lyte ej
vinna inträde i någon skola. Det enda tillfälle han ägde
till vetenskaplig eller skolbildning var åhörandet af samtal
emellan fadern och de öfrige familje-medlemmarne, eller
ock ännu mera emellan honom och andra bildade per-
soner, som besökte huset. Så förgick hans tid ända till
nära 46 års ålder då han erhöll anställning såsom lärlivg
på apotheket i Fredriksstad hos HorceEr Sinving, en af
faderns ungdomsvänner. Hans helsa led af de på den
tiden siränga göromålen i apotheket och laboratoriet, så

k
på

374
att han blef, efter ett års uppehåll i Fredriksstad, af
principalen sänd till Strömstad, för att begagna brunn
och bad. Han omfattades här med särdeles välvilja af
en prestman vid namn BrogQvist, hvilken ingaf honom
hopp om en bättre framtid. 4787 dog fadern; följande
året lemnade Micratr apotheket och gick derpå länge
hemma hos modern utan sysselsättning. Det blef nu
fråga om att sätta gossen i handel, i handtverkslära m. m.,
men han ville ej derpå ingå. Hans håg var att blifva
prest, men svårigheterna voro för stora. Han föll nu
på den tanken att studera kirurgi vid den Kongl. ki-
rurgiska akademien i Köpenhamn och fick förord af sin
öfver-förmyndare Prosten Hammer i Sande att för detta
ändamål använda sitt lilla arf, uppgående till 1000 R:dr.
1 Maj 1789 anlände han till Köpenhamn; kände sig der
fri och lycklig, studerade flitigt och blef snart antagen
såsom elev vid akademien. Han var här i tillfälle att
njuta undervisning af ScHumacHer, Hennings, KOLPIN, TODE
och Winscow. Han lärde sig latin af sin landsman
SÖRENSSEN för att kunna studera Cariisens Systema Chi-
rurgie hodierne och gjorde goda framsteg i alla studii-
grenar, särdeles i anatomi, så att han snart började
förvärfva en liten inkomst såsom repetitör för dem, som
beredde sig till examen. Hans på apotheket förvärfvade
insigter i kemi och pharmaci kommo honom nu väl till
pass. I den anatomiska preparationen visade han ovan-
liga anlag; han blef nu bemärkt och aktad af lärare
och kamrater oaktadt sin fattigdom och simpla, landtliga
klädsel. 1794 undergick han examen anatomico-chirur—-
gicum et medico-practicum och erhöll det högsta betyget.
Följande åren försörjde han sig med repetitorier och
föreläsningar, särdeles i anatomi och kirurgi och blef
1795 anstälid som underlärare vid akademien, 1799
blef han derjemte reserv-kirurg vid Fredriks Hospi-
tal. — 1796 dog Prosektorn och extra-ordinarie Pro-
fessorn vid Universitetet Horresow. Fakulteten var i

3735

största förlägenhet om en anatom. 'SkKJeELDEruP kunde
ju ej komma i fråga, han hade ej ens undergått stu-
dent-examen. Den enda, som kunde hjelpa fakulteten
ur sin förlägenhet, var den berömde Kirurgen CaLuisen,
men för att öfvertaga den anatomiska lärostolen, gjorde
han till vilkor att få SKserperuvr till sin prosektor och
amanuens. Först 41800 blef SKrJerperuP student vid
universitetet och följande år adjunkt; 1803 anmälde
han sig till undergående af de medicinska examina för
doktors-graden och öfverlemnade till fakulteten en latinsk
afhandling öfver det vigtiga themat: köldens väckande
kraft (Diss. inaug. medico-practica sistens vim frigoris
incitantem), som erhöll fakultetens högsta vitsord för
lärdom, snille och erfarenhet. Fakulteten frikallade honom,
utan hans begäran, från examen. Afhandlingen trycktes
och försvarades d. 25 Juni, och SKjerperup kreerades
samma dag till medicine doktor af F. L. Banc. Kort
härefter afgick han med det Seländska lätta infanteriet,
vid hvilket han länge tjenstgjort som kirurg, till Holstein,
och erhöll dymedelst en väl behöflig rekreation. Åter-
kommen till Köpenhamn höll han jemte de vanliga före-
läsningarne äfven populära föredrag för vänner af natur-
vetenskapliga studier utom yrket. Han kallade dem
anatomiskt-physiologiska föreläsningar för antbropologer.
De kostade honom mycken möda, särdeles som härtill
erfordrades mångfaldiga preparater och dessa borde vara
renliga och så beskaffade att de icke väckte leda bland
åhörarne. Dessa voro ganska talrika och bland dem
räknades icke få utmärkta lärda cch högt uppsatte män.
Hans doktorats afhandling hade nu hunnit att blifva känd
äfven utom Danmark, väckte öfverallt uppseende, blef
recenserad och öfversatt på flere främmande språk. 4805
blef SKjerperuP extra-ordinarie professor vid fakulteten.
Under kriget med England 4807 blef han använd som
stabs-kirurg vid landtvärnet. Genom denna anställning
kom han i tillfälle att äfven lära känna det engelska

CSE Ka dT I EE

376

militär-läkare-väsendet, som för honom var högst läro-
rikt. Han var frånvarande vid arméen, då Köpenhamn
bombarderades och anatomi-salen med det vackra ana-
tomiska museet totalt förstördes. Inkomsten af undervis-
ningen uteblef, flere andra emolumenter gingo förlorade och
helsan blef försvagad, så att hans ställning blef mycket för-
sämrad. Han sökte nu en provincial-medici-tjenst i Ribe, men
den välvillige Konung Fredric VI gaf honom i stället såsom
e. 0. Professor en lön af 1400 R:dr. Genom de förluster
Danmark lidit af kriget och lärarnes löners försämring
genom myntets förfall, försattes likväl Sxjrerperur i en be-
kymmersam ekonomisk belägenhet. Han emottog derföre
1813 med tacksamhet utnämning såsom professor vid det då
af Konung Frepruic VI instiftade universitetet i Christiania,
der lönen var bestämd i spannmål. Han begaf sig dit
på våren samma år, efter att från alla håll, särdeles
från studerande och medbröder, hafva emottagit de vack-
raste bevis på tacksamhet, tillgifvenhet och hylining. —
Han började föreläsningarne 1 Christiania med framställ-
ning af medicinens - encyklopedi och historia. 4815
började han föreläsningarne i anatomien äfvensom dis-
sektions-öfningarne, hvarjemte han på vissa tider årligen
föredrog physiologien och rätts-medicinen. Äfven i Chri-
stiania höll han populära föredrag öfver physiologi och
anthropologi, samt fann desamma flitigt besökta af lärda
och ståndspersoner af alla klasser. Den rubbning SKJEL-
DERUP lidit i sina vetenskapliga arbeten och sin verk=
samhet såsom lärare genom kriget och dess följder,
samfäldt med förflyttningen till det nya universitetet,
synes hafva verkat hämmande på hans vetenskapliga
bana. Å den ena sidan kunde han icke annat än njuta
synnerlig glädje af att få tillbringa sin återstående lifstid
i det kära fäderneslandet; men å den andra var hans
ställning vid det just begynnande universitetet kanhända
något lik de så kallade pionierernes i Amerika, som gå
främst bland kolonisterne, - rödja skogen och bygga de

första logghusen. — Hans tid blef mycket upptagen af
omsorger för det nya universitetet, der allt var att göra
men föga gjordt, men derjemte blef han mycket anlitad
såsom utmärkt skicklig och lycklig läkare. Härtill kom
att just under denna tid anatomien och physiologien togo
en helt ny riktning genom Cuvier, Mecker, ReitL, Ru-
DOLPHI, 'DÖLLINGER, TIEDEMANN Och HeEusInGER. Inom få
år hade den comparativa anatomien uppstått i Jardin
des Plantes som en fullbildad vetenskap, uppbyggd med
gränslöst arbete och ofantliga materialier. Föga mindre
förvånande och storartad uppstod utvecklings-historien
i Halle, täflande med den förra i vigt och anseende,
äfvensom samtidigt med denna en ny lika djupgående
som omfattande och storartad anatom: af hjernan; kort
härefter framträdde texturläran i en ny, imponerande
gestalt, som hade föga qvar af de former, under hvilka
den kort förut så rättvist förvärfvat sin skapare, Bicuar,
ett af de främsta rummen 1 vetenskapernas pantheon.
För att upphiona dessa discipliner i deras rastlösa ut-
vecklings-process erfordrades helt andra yttre omständig-
heter än dem man ens kunde förvänta i den nydanade
staten och lärdomssätet. SkKJerperur fann det snart sjelf,
ban hade redan passerat sitt zenith; han egnade redligt
sina återstående krafter åt sitt lärarekall, vårdade det
väl och njöt allas odelade högaktning, mångas varma
tillgifvenhet och kärlek. Inga orediga begrepp fingo
rum i hans hufvud, allt var der ordnadt och klart; i
denna form utgick det i tal, skrift och handling. Den
tid han ännu sjelf förde pincetten och skalpellen fram-
trädde lika snabbt som tydligt de finaste anatomiska
partier för hans mästarehand, men af denna sällsynta
gåfva gick han, enligt naturens ordning, först i mistning.
Det svåra lyte, som gjorde hans barndom så förtviflad
och den första ungdomen länge hopplös — stamningen —
följde honom lifvet igenom, men besvärade honom föga
eller intet i kathedern, på anatomisalen och vid examens-

JTY

OSA SER -st NER Ant EA KTRS SNR RT AR

378

bordet. Det var härom han först fick en skymt af
hopp genom den vänlige prestmannen BroQvist i Ström-
stad, då han för honom tillkännagaf sin böjelse, att så-
som flere af förfädren, blifva prest. Det är väl antydt
att SKJELDERUP föga kom 1 tillfälle att rikta sin vetenskap
med nya upptäckter, men han var ända till slutet af
sin akademiska bana en högt värderad lärare. Det bästa
vittnesbördet härom var den vackra hyllning ban erhöll
vid sitt afskedstagande 1848 samt af Regeringen och
Storthinget 1851, då han blef tilldelad en lifstidspension
af 1500 Specie Riksdaler. Äfven den som på andra
sidan halfön tecknar denna minnesruna räknar sig, ehuru
aflägset, bland SrJIerperurs lärjungar. Han studerade
sjelf anatomien i Köpenhamn få år efter SKJELDERUPS för-
flyttning. Han begagnade der Skjerperurs kollegier, som
för den tiden öfverträffade alla då brukade läroböcker i
reda och klarhet; han var dagligen i tillfälle att erfara
huru mycket SKserpeEruP der var saknad och aktad. -—
Men ett ännu mera talande vittnesbörd lemna oss de
utmärkta vetenskapsmän och lärare, som utgöra Chri-
stianias medicinska fakultet, och hela den Norska läkare-
corpsen, hvars medlemmar mangrant räkna till sin heder
att hafva varit SKJerperures lärjungar. I den anda af
flärdfribet, redbarhet och månhet att häfda vetenskapens,
läkarekonstens och fäderneslandets framgång och heder,
som så välförtjent tillerkännes denna corps, ägde SKJEL-
DERUP en ganska stor del. Antalet af vetenskapsmän
och lärare, som gjort sig véerldsbekante genom upp-
täckter och förtjenstfulla skrifter, är vida större än af dem,
som verkat liksom SKJeLDERuP genom mundtlig under-
visning och personligt inflytande.

Men äfven den medicinska litteraturen har åt samtid
och efterverld framburit många vedermälen af SKJELDERUPS
vetenskapliga verksamhet; de skrifter och afhandlingar
han efterlemnat äro icke få, alla värderika, hvarjemte
han under många år var en af redaktörerne för Biblio-

379

thek for Leger samt, jemte Professor Horst, af den
Norska medicinska tidskriften Eyr.

SKJELDERUP Var af en ovanligt reslig växt, ansigtet
nästan fult, på en gång skarpt och vänligt; han var
qvick, ofta munter, men bakom munterheten låg en
fallenhet för svårmodighet. Han var en god christen
och medborgare, med ett hjerta fullt af menniskokärlek
och beredvillighet -att vara hjelpsam, alldramest åt stu-
derande och lärjungar. Han utsträckte der sin välgö-
renhet äfven efter sin död genom ett legat, af hvilket
betalas sjukvården för behöfvande sjuka medicinska stu-
denter, äfvensom belöning åt dem som i vetenskapen
utmärka sig.

Ehuru han sjelf varit i saknad af förberedande
skolbildning, så vinnlade han sig hela sin lefnad igenom
att genom eget arbete fylla denna brist, och var alltid
en varm ifrare för klassikernas studium. Hans svårighet
att tala var för honom än mera kännbar, då fråga var
att tala andra lefvande språk än modersmålet, hvarför
han ej heller hade, såsom de fleste andra af hans fack,
besökt främmande länder. Latin talade han dock med
lätthet och satte stort värde på latinska disputations-
öfningar.

Åt sina vänner skänkte han sitt fulla förtroende,
var vänlig mot en hvar och älskade att lefva i fred
med alla. Han var full af infall och sarkasmer; trodde
han sig någon gång hafva sårat, så gaf han sig ingen
ro förr än sådant blifvit godtgjordt.

Han ingick redan 4801 i äkta ståndet med fröken
Martina Karnarina Hoetreouor, dotter af Öfverstelöjtnant
HorrFferot i Arendahl och lefde med henne i lyckligt
äktenskap i 46 år, till dess döden borttog henne, 71 år
gammal, år 1847. Med henne hade han två söner och
två döttrar, som ännu lefva. Den äldsta sonen är Höjeste
Rets advokat, den yngre distrikts-läkare i Vestra Nedenäs.
Inom familjen var han gladlynt, hans hus utmärkt gästfritt.

AES

nd LSE SE IE

380

Som ung hade han svag helsa, och som barn hade
han det missödet att vid ett fall nästan afskära under-
läppen med framtänderna. Denna åkomma blef väl läkt,
men efterlemnade hela lifvet igenom ett vanställande ärr.
Sedan han lemnat lärarekallet, som han tillhört nära 50
år, fann han lifvet föga glädjefullt. Krafterna aftogo
mycket om vintern 1851—1852, efter några dagars
sängliggande dog han lugnt och stilla 82 år gammal
d. 16 april 41852 en sådan ålderdomsdöd, som han sjelf
i en af sina skrifter vackert skildrat och som han sjelf
så mycket önskat sig.

Vid hans graf talade Stiftsprosten Lizruncr, Ord-
föranden i det Akademiska Kollegiet Professor HormBor
och Medicinska fakultetens Decanus Professor Favre. AA.
MuncH hade härtill författat ett vackert qväde, som af-
sjöngs af Student-sångföreningen.

På uppmaning af Norska Medicinska Sällskapet låto
hans inom landet varande lärjungar uppresa en värdig
minnesvård på hans graf.

Redan 1847 läto hans elever måla honom i olja
af den skicklige Norske Målaren Görsitz. Porträttet är
särdeles väl lyckadt, föräradt till. Universitetet och upp-
hängdt i Professors-Kollegiets sessions-sal.

Samma Kollegium har låtit prägla en utmärkt vacker
medalj med hans bröstbild, som i guld utdelas åt unga
mediet såsom ett vetenskapligt pris för utmärkta af
handlingar i medicinen och dess hjelpvetenskaper på be-
kostnad af det legat, som af SkKjerperur är instiftadt
och som bär hans namn. Konung Carr XIV utnämnde
SKJeLDERUP år 4813 till Riddare af Nordstjerne-Orden
och Konung Oscar år 4849 till Kommendör af St. Olafs
Orden. Redan 41803 blef han kallad till Ledamot af
Kongl. Medicinska Sällskapet i Köpenhamn, 14808 lika-
ledes af Veterinär- och Literatur-Sällskaperne; 1814
ull. Ledamot af Svenska Läkare-Sällskapet, 18146 till
Heders-ledamot af Kongl. Sundhets-Kollegium i Stockholm

381

och 4822 till ledamot af Svenska Vetenskaps-Akademien.

Han var sjelf 1833 en af stiftarne af den Läkare-förening
i Christiania, som år 1847 antog namn af Norska Me-
dicinska Sällskapet.

En värdig och lärorik skildring af SKJerperurs lef-
nad har nyligen blifvit utgifven af hans lärjunge och
anförvandt Professoren Doktor Freorik Horst, samt dels
införd i Norskt Magazin for Legewidenskaben, dels sär-
skild aftryckt.

Michael Skjelderups skrifter:

Dissertatio inauguralis medico-practica sistens vim frigoris in-
citantem. Hafnie 1803. 8. 160 S. S. (Recenserad i
lerde Efterretninger. 1804. Nr. 13. S. 193—203. —
Leipz. Literat. Ztg. 1805. Mai. S. 1028—41032. Nordisches
Archiv f. Natur- u. Arzneiwiss. 3 Bd. 3 H. 1803. 5. 157
—176. (Af C. H. Prarf). — Journal général de médecine.
24 T. An 14. Nr. 109. Vendem. (Octbr. 1805). S.123—124.
(Af F. J. Dousie). — 1808 ånyo tryckt under Titel:
Vis frigoris incitans, theoria Ö& experientia firmata, recen-
serad i Allg. medic. Annalen. 1808. Jan, S. 92—93. —
I tysk öfversältning i ScHöÖsBeEres Beitr. z. Kenntniss d.
Medic. im Norden. 1 Bd. 1829. 2 Art. S. 59—192.)

Anatomisk-physiologiske Forelesninger for Anthropologer. 14 D.

1807. 2 D. 1808. Kbhn. 8. (Rec. i Bibl. f. Leger. 2 D.

S. 212—221. — Öfversatt på Tyska af J. C. W. Wenpr,

; under Titel: Anatomisch-physiologische Vorlesungen fär

Anthropologen. Mit des Verfassers Verbesserungen. 1 Bd.

Copenhagen 1813. 8; och på Svenska af L. TivéÉns, under

Titel: ”Föreläsningar i physiologiska Anthropologien”.

Skara. 2 D. 1815. 8; rec. i Sv. Läk. Sällsk. Hdlgr. 3 Bd.
1816. S. 550.)

Historia studii anatomici in Universitate Regia Hafniensi. 18141.
4. (Program till Reformationsfesten vid Köpenbamns Uni-
versitet. — Rec. i Bibl. f. Leger. 4 Bd. 1813. S. 182
och dansk Literatur-Tidende för 1814. Nr. 14,5. 219—224.
I förkortad öfversättning under Titel: ”Udsigt over Ana-
tomiens Historie i Danmark” af Författaren meddelad i
EnceLstorts Skole- og Universitets-Annaler. 41811. 5.
161—4197.)

382

Forelesninger over den legale Medicin. Christiania. 1838. 8.
25 PIROG

I skandinaviska Litteratur-Sällskapets Skrifter: Nogle physiolo-
giske Betragtninger over det absorberende System fra
dietetisk Synspunkt. 1809. S. 84—-106. Physiologiske
Betragtninger over OÖOldingens Död. 41812. S. 98—130.
(I Utdrag edielad 1 Bibl. f. Leger. 4 Bd. 1813. 5. 182
—183.) — Nogle Betragtninger over de indvortes inci-
terende Potentser med Hensyn til Menneskets physiske
og intellectuelle Velbefindende. 1813. S. 387—403.

I Bibliothek for Leger: Betragtninger over Forskjellen imellem
den vegetative og animalske Incitabilitet i therapeutisk-
dietetisk Henseende. 2 D. 1810. S. 2—24.

I Acta Regie& Societatis medice hafnmiensis. V. (Acta Nova L).
1818. Art. 9. 5. 130—144: De trepanatione ossis sterni
& apertura pericardii. (I Utdrag meddelad i Nouv. Journal
de médecine. T. 5. 1819. Juillet. S. 188—193. FRORIEPS
Notiz. aus d. Natur- u. Heilk. 1 Bd. 1821. Nr. 6. Aug.
S. 94—95.)

I Magazin for Naturvidenskaberne, som i odat för 1824
och 1825 upptog en särskilt Artikel för Medicin, hvilken
blef redigerad af Professorerne SrKjernerRuP och Horst:
Om Sövnen, Fragment af physiologiske Forelgesninger.
4 Bd. 1824. S. 51—985. — Flera anonyma Artiklar, för-
nämligast innehålHande kritiska omdömen öfver afgifna
Responsa medica, medicinska Tidskrifter och andra Verk.

I Eyr, medicinsk Tidskrift, börjad 1826, slutad 1838, i hvars
Redaktion han första åren deltog med Professor Horst,
har han, likaledes, förutom en mängd anmälanden och Re-
sponsa medica, lemnat åtskilliga original-afhandlingar utan
namn, och under sitt namn blott följande: Anatomisk-
physiologiske Betragtninger : over Förbindelsen imellem
Fosteret og Moderkagen. 1 Bd. 1826. S. 1—26.

Om Pyramidebruskenes (Cartilagines arytenoidex) Virksomhed
under det rolige Aandedret. (Insändt till Svenska Lä-
kare-Sällskapet — och infördt i dess Arsberättelse för
1828.)

I Budstikken, en veckoskrift af statistiskt-ekonomiskt och hi-
storiskt innehåll: Det medicinske Studium ved Norges
Universitet. 1824. Nr. 26—33. — 1827. Nr. 73—79.

383

I Manuskript: följande Tal, alla hållna på Latin, det första

vid Köpenhamns, de fyra sista vid Norriges Universitet:
vid Reformationsfesten 1811; i anledning af Konung CArL
XIII död 1818; vid" Professor Horsrts ”Doktors-kreation
1817; vid Professor Heigercs och Brigadläkaren HJorts
Doktors-kreation 1830; och vid Universitetets 25-åriga
Stiltelsedag 1836. — Flera Afhandlingar, upplästa i det
Kgl. medicinska Sällskapet i Köpenhamn, såsom: Betragt-
ninger over de medicinske Systemers Verd for praktiske
Leger — 8 Marts 1810. — Nonnulla ex veteri hepatis
historia — 12 November 1812. &c.

I Kjöbenhavnske lerde Efterretninger: Recensioner öfver föl-

jande Dissertationer för den medicinska Doktorsgraden vid
Köpenhamns Universitet: N. B. Söresssen, Neurologia na-
rium internarum. Haunie. 1804. — 1806. Nr. 44, S.
688—694. — Laur. HALLAGErR, nonnulla anatomica &
physiologica circa placentam uterinam. Haunix 1805. —
1306. Nr. 52. 5. 817—823.

—A 22200 O€tore —

KATE

NS
Är
Så

Biografi
ÖFVER
WILHELM HISINGER,

BRUKSPATRON , KOMMENDÖR AF KONGL. WASA-ORDEN, RIDDARE
AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN.

Winn Hisincer föddes den 22 December 1766 på
Elfstorps bruk i Grythytte socken af Örebro Län. Hans
fader var Brukspatronen Winnerm Hisine och modern
Curistisa B. Farrin. Efter förberedande undervisning i
föräldrahuset och i enskilta läro-anstalter i Stockholm,
hvariblard Geografen DJurBerGs, besökte han 1784 Uni-
versitetet i Upsala, der han med förkärlek egnade sig åt
kemiska och naturalhistoriska studier och der hans ve-
tenskaplige ledare blefvo den berömde THorBERN BERGMAN,
ehuru på dennes sista lefnadsår, och i öfrigt JOHAN
ArzeLutws och TuunBeErG, samt i Stockholm Öfver-Direk-
tör Hem.

Adopterad af sin farbroder, Bergsrådet J. HIsInGER,
introducerades" han redan vid 21 års ålder på Riddar-
huset med bibehållande af ättens namn.

HisincErR sökte aldrig anställning i statens tjenst.
Fosterlandet var hans stora embetsverk, hans laborato-
rium embetsrummet. Gynnad af en oberoende ekono-
misk ställning, besökte han flera gånger nästan alla
Sveriges landskaper, äfvensom Finland, och vann genom
dessa resor redan tidigt en öfversigt af fäderneslandets
naturbeskaffenhet, hvarigenom han sedan kom i tillfälle

K. V. Akad. Hanmdl. 1832. 25

386

att framställa dess geognostiska förhållanden noggrannare
än någon härstädes före honom gjort, hvarom hans många
värderika afhbandlingar bäst vittna. Senare utsträckte han
dessa vandringar äfven till Norrige, studerade dess natur
och anställde der talrika höjdmätningar, liksom i Sveri-
ges flesta delar.

Sin första offentliga skrift: Om Svenska Hälle
arterna, utgaf han 1789, äfvensom 1790: Samling till
en Minerografi öfver Sverige, båda med ungdomlig
blygsamhet anonymt. Den senare, som år 1808 utkom
i en förbättrad upplaga under titel: Samling till en
Mineralogisk Geografi öfver Sverige, blef allmännare
känd genom en Tysk öfversättning af BrLöpe, samt i om-
arbetad upplaga öfversatt af Wönnenr.

Samtidigt med dessa första försök, började HISINGER
den series af Afhandlingar i Geognosi och Kemi, hvilka,
42 will antalet, från 1797 till 1839, fått ett vallon jon
rum i Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Författaren
blef hennes ledamot 1804, och valdes till hennes Prases
48114. Vid nedläggandet af sitt presidium framställde
ban de allmänna resultaterna af sina forskningar i en
Ofversigt af Sveriges jordyta och dess jordhvarf.

För att ställa både sig och sina arbeten 1 förbin—-
delse med tidens grundligaste jordbeskrifvare, företog
HisincGeER resor till utlandet åren 4827 och 1828, då
han besökte Berlin, der ALrzex. v. HumBorpt, MitscHERLICH
m. fl. voro hans umgänges-bekantskaper. En utflygt till
Harz gjorde honom bekant med dess egna, storartade
natur, så olika med Skandinaviens.

Inom Hisincers större arbete: Anteckningar i Phyjs
sik och Geognosi under resor i Sverige och Norrige,
finner läsaren icke blott med ovanlig kringsynthet fram-
ställda skildringar af Svenska jordens bildning, utan äf-
ven anteckningar om allt som befunnits anmärknings-
värdt af växtlifvets förhållanden. Med uppmärksamhet
på denna. dubbla forskning skall hvar och en med stor

387
tillfredsställelse följa honom t. ex. på hans resa i Norrige,
öfver Kongsvinger till Christiania, och vidare ända till
Dowre fjell.

Ett arbete af ej ringa värde för sin tid, och hvil-
ket väsendtligt bidrog till kännedomen om fäderneslan-
dets fornverld, var Hisingers Lethea Svecica, i hvilket
alla då kända Svenska djur- och växt-petrifikater finnas
afbildade. Detta, jemte de flesta af sina arbeten, utgaf
han på egen bekostnad. Redan innan detsamma utkom,
hade han genom frikostiga understöd och belöningar fram-
kallat förtjenstfulla bidrag 1 denna riktning, såsom Dar-
NANs Terebratuliter m. fl.

För ordnandet af de skrifter, som voro frukten af
hans undersökningar, tillbragte han vissa mellantider än
i Stockholm, än på sin bruksegendom Skinskatteberg. I
dess gästfria lugn emottog han mången yngre arbetare
i sin vetenskap, och det är derifrån Berzeuovs skrifver,
att han »af Geologen Hisinger utfördes aldraförst på mi-
neralogiens fält, och att första skörden derpå, redan
4803, var upptäckten af en ny metall, Ceriump».

Sina rika mineralogiska och geognostiska samlingar
öfverlemnade han som gåfva till Rikets naturhistoriska
Museum, hvarest de bildade grunden för denna afdelning.
Akademiens Bibliothek riktades dessutom af honom med
dyrbara verk i flera vetenskaper.

HisincErR undandrog sig icke heller deltagandet i
statsangelägerheter inom det riksstånd han tillhörde. Så-
lunda var han redan 4792 på Riksdagen i Gefle leda-
mot af Banko-Utskottet, och sedermera 1809 af Eko-
nomi-Utskottet; 1828 och 1830 af Banko-Utskottet,
4832 af Stats-Revisionen, 1834 af Konstitutions-Utskot-
tet. 1833 var han Direktör i Bruksägarnes Hypotheks-
kassa samt vid tvänne tillfällen ledamot af Opinions-
nämnden.

Det gagn, som han genom sina upplysande skrifter
tillskyndat samhället, ådrog honom Konungens höga upp-

388

märksamhet, och han hedrades till följe deraf år 1825
med Nordstjerne-Orden samt utnämndes 1846 till Kom-
mendör af Wasa-Orden.

Utom af Svenska vetenskapliga samfund, såsom
Vetenskaps- och Landtbruks-ÅAkademierna, Vetenskaps-
Societeten i Upsala, Fysiografiska Sällskapet i Lund m. fl.,
var Hisinger ledamot af: Société Impér. des Naturalistes
de Moscou sedan 1806, K. Akademie des Wissenschaf-
ten in Miänchen 1808, Gesellschaft Naturforsch. Freunde
zu Berlin 4810, Wernerian Nat. Hist. Society of Edin-
burgh 1811, Soc. fär die gesammte Mineralogie zu Jena
41815, Auswärtiger Assessor 1816, Gesellschaft fär die
Mineralogie zu Dresden 1818, Societas Mineralogica Pe-
tropolitana 1819, Societas Pharmaceutica Petropolitana
1819, Natur-Videnskabernes Selskab i Trondhiem 1819,
K. Akademie des Wissenschaften in Berlin 1828, Société
géologique de Paris 1833, Gesellschaft för Natur-Wis-
senschaft und Heilkunde in Heidelberg 1885 etc.

Redan 1788 hade IltsingeEr ingått äktenskap med
Fröken A. M. Er. Tauer och ägde med henne tvänne döttrar.

Sina sista lefnadsår tillbragte han på den egendom,
Skinskatteberg, som han så länge bebott, och slutade
der sin verksamma lefnad, den 28 Juni 1852, 853 år
gammal.

HisingerR var af stark, ehuru ej stor kroppsbyggnad,
ägde ett lifligt lynne och lefde helst 1 sina vetenskap-
liga arbeten, för hvilka han hvarken sparade möda eller
kostnad och hvaruti han städse troget och färdfritt
meddelade sina iakttagelser utan främmande prydnader
och theoretiska spekulationer. Han värderade derföre
äfven hos andra ett sådant framställningssätt och aktade
föga hvad som icke syntes honom vara grundadt på
noggrann undersökning och sjelfständig pröfning. Hans
namn är åt framtiden bevaradt i växtslägtet Hisingera,
mineralet Hisingerit och petrifikatet Lucina Hisingeri.

359
Hisincers publicerade arbeten äro följande:

a) Särskildt från trycket utgifna:
Utkast till Svenska Hällearterna. Stockh. 1789.
Samling till en Minerografi öfver Sverige. Stockb. 1790;
i förbättrad upplaga utgifven under titel:

Samling till en Mineralogisk Geografi öfver Sverige. Stockh.
1308, hvaraf en Tysk öfversättning utgafs af Bröpe, Frei-
berg 1819, och en af Wönurer, Berlin 1826.

Anteckningar i Physik och Geognosi under resor i Sverige och
Norrige, med Tab., 7 häften. Upsala och Stockholm, 1819—
1840.

Profiler och Tabeller öfver höjdmätningar i Sverige och Norrige.
Stockh. 18527; — ny upplaga Stockh. 1529.

Esquisse d'un tableau des Pétrifications de la Suede. Stockh.
1829. — Nouv. Edit. Stockbh. 1831.

Utkast till beskrifning öfver Skinnskattebergs socken i West-
manland, jemte förteckning öfver dess växter. Stockh. 1832.

Geognostisk Karta öfver södra och mellersta delarne af Sverige.
Stockh. 1832.

Upplysningar till Geognostiska Kartan öfver mellersta och södra
delarne af Sverige. Stockh. 1834.

Lethea Suecica seu Petrificata Sueciax, iconibus et characteribus
illustrata. Holmix. 1837. — Supplementum Secundum. Ib.
1540. Continuatio. Ib. 1341.

Tableau de la Végétation de Sneehzetten sur le Dovrefjeld. 1839.

Handbok för Mineraloger under resor i Sverige. Stockh. 1843.

Borrförsök omkring Höganäs, samt Plan och Profil af de Gångar,
som i; Höganäs Kolfält afskära och nedsänka Lagerne. —
Två kolorer. plancher.

Geognostisk Profil mellan södra ändan af Skåne och Sylfjellet,
i två kolorer. plancher.

Öfversällning af Bouks Synoptisk framställning af jordytans for-
mationer: jemte Utkast till ett Geognostiskt Lexicon af
Öfversätlaren. Stockh. 1829. Supplementhäfte till Jern-
Kont. Annaler för 1828.

b) Uti E. Vet. Akademiens Handlingar införde:
Minerographiska anmärkningar öfver en del af Skaraborgs län,
isynnerhet Halle- och Hunneberg, 1797: 28.
Minerographiska anmärkningar öfver Gottland, 1798: 276.
Minerogrvaphiska anmärkningar öfver Öland, 1802: 183.
Minerographiska anmärkningar öfver slätterne i Rättvik och
; närgränsande socknar i Dalarne, 1804: 141.

390

Undersökning af Cerin, 1811: 209.

Försök att bestämma syrehalten i Ceroxidul och Ceroxid, 1813:
216.

Öfversigt af Sveriges jordyta och dess jordhvarf, Tal vid Prze-
sidii nedläggande 1811.

Undersökning af en Kalkgranat från Lindbo, 1821: 365.

Undersökning af en s. k. Tremolith från Gjellebeck i Norrige,
1823: 177.

Underrättelse om lager af petrifikatförande kalksten från Hum-
lenäs i Calmar län, m. m., 1825: 180.

Gottland, geognostiskt beskrifvet, 1826: 311.

Analys af några Svenska mineralier, 1838: 186.

Anteckningar öfver Kritbädden vid Carlshamn, 1838: 194.

c) Uti Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. Stockholm
1806—1818.

1:sta Delen.

Försök med Elektriska Stapelns verkan på Salter och på några
af deras baser. (Gemensamt med BERZELIUS.)

Försök med Elektriska Stapelns verkan på Djur- och Växt-
ämnen.

Försök att med Elektriska gnistor från en vanlig Elektri-
citels=machin sönderdela vatten. (Gemensamt med J. G.
GAHN):

Undersökning af Cerium, en ny metall ur Bastnäs Tungsten.
(Gemensamt med BERZELIUS).

Undersökningar af Spinell från Aker, rosenröd syrsatt Manga-
nes från Långbanshyttan och af Pyrophysalith från Finnbo.
(Gemensamt med BERZELIUS).

2:dra Delen.

Försök till Systematisk Uppställning af Svenska Bergarterna.

Undersökningar af en art svart Granat från Svappavara Jern-
grufvor i Torneå Lappmark, af Spatig Jernmalm från
Stora Östergrufvan vid Riddarbyttan, af Krumbladig Kalk-
spat från Kilgrufvan vid Norberg, och af en hvit, fosforesce=
rande stenart från Ädelfors.

Undersökning af en grönaktig stenart från Glanshammar i Nerike.
(Gemensamt med BerzELuius).

3:dje Delen.

Undersökning af Benzoesyrade Salters förhållande till jordarter
och Metalloxider,

391

Undersökningar af åtskilliga Svenska Mineralier, såsom Cerit,
Spodumén, Lepidolith, etc.

Analys af Orsten. (Gemensamt med Berzeuws).

4:de Delen.

Kemisk undersökning af åtskilliga Fossilier, såsom Pyrosmalith
från Nordmarken, Cerin från Bastnäs, Fahlunit, Gram-
matit, Perlspat, etc.

Analys af Fahlu Granat.

6:te Delen.

Analys af röd Zeolith från Ädelfors.

Analys af några Hornblende-arter.

Analys af svartaktig Fahlunit.

Analys af ett halfklotformigt fossil från Grängesberget.

2 0080 Fe

25 TV TT TES BESS nn

ji för AN
NS

Biografi
ÖFVER

GrervE CARL EDUARD GYLDENSTOLPE,

ÖFVERSTE KAMMARJUNKARE, RIDDARE OCH KOMMENDÖR AF
KONGL. MAJ:TS ORDEN.

Car Epuarp GYLDENSTOLPE var född den 22 Juni 1770.
Hans fader var dåvarande Landshöfdingen i Gefleborgs
Län, sedermera Guvernören för Kronprinsen GustaF ÅDOLF
och En af Rikets Herrar, Grefve Nirs Puituir GYLDEN-
STOLPE; hans moder Friherrinnan JACQuEtTtE ELISABETH
DE Geer, Tidigt, redan i sitt sjuttonde år, ingick han
i krigstjenst såsom Kornett vid d. v. Lätta Dragon-
Regementet, och hade, innan han upphunnit tjugu år,
bevistat fälttågen i Finland under åren 1788—1790.
Vid återkomsten till Stockholm utnämndes han till Ka-
valjer hos Prinsessan Sopmta ÅLBERTINA, och var Hennes
Kongl. Höghet följagtig på dess resa till Tyskland och
Italien åren 4792 wll 4794. Det var under denna resa
han grundlade den -kärlek till de fria konsterna och ut-
vecklade de anlag för deras utöfning, hvilka sednare
gjorde honom till en utmärkt tecknare och till en lyck-
lig idkare af målarekonsten, hvaråt han under de föl-
jande åren egnade en ospard omsorg, och derigenom
hann till en för en konstälskare ovanlig färdighet, hvarom
talrika bevis inom hans familj och bland hans vänner
förvaras. Han hade år 41800 hunnit blifva befordrad
till andre Major vid Lätta Dragonerna; men då han
tvänne år förut ingått gifte och erhållit en betydlig

394

landtegendom, åt hvars skötande han derefter under mera
än 30 år oafbrutet egnade sig, lemnade han krigstjen-
sten, efter att hafva blifvit utmärkt med riddaretecknet
af Svärdsorden. Han fortfor likväl att såsom Kammar-
herre tjenstgöra hos H. K. H. Prinsessan; utnämndes
1817 till Öfverste Kammarjunkare; 1821 till Sekrete-
rare vid Kongl. Maj:ts Orden, hvilken befattning han un—
der 7 år utöfvade; 1838 till Riddare och Kommendör
af Kongl. Maj:ts Orden.

örefye GyLbenstorpe hade från barndomen, uti sin
af kärlek för vitterheten utmärkte faders hus, leat
grunderna för allmän bildning; men hans studier afbrötos
i hans första ungdom, och innan de hunnit till någon
mognad. I konst, som i vetenskap, var han egentligen
autodidakt, och hade sig sjelf att tacka för de mer än
vanliga insigter och det vidsträckta vetande, hvaraf han
var i besittning. Kongl. Akademien för de Fria Kon-
sterna skyndade att tillegna sig honom såsom ledamot
redan 1796; han blef 1835 hedersledamot af denna Aka—-
dem Samme gärd af aktning blef honom 4823 af Kongl.
Landtbruks-Akademien beskärd. År 41826 invaldes han
till ledamot af Kongl. Vetenskaps-Akademien. Lifligt in-
tresserade han sig för vetenskapernas framsteg och der-
ibland företrädesvis för maschinläran. Nya uppfinningar
af vigt, hvarom han läste beskrifningen; blefvo af honom
praktiskt försökta, med tillhjelp af en ovanlig skicklighet
uti det handarbete, som dertill erfordrades, och hvilket
han oftast sjelf verkställde. Hans rum liknade också en
verkstad, och han var der en erkänd mästare. Ett enda
exempel må nämnas: efter då förhanden varande beskrif-
ningar om Furtons uppfinning och med den möda ett
dylikt utan mönster utfördt arbete förutsätter, konstrue-
rade och utförde han redan år 4807 en modell till
ångmaschin, hvilken ännu förvaras i Kongl. Vetenskaps-
Akademiens samlingar, dit af ägaren förärad.

300

Grefve GyrpvenstorpE kallades år 1832 till ledamot
i en då, för inhämtande af kännedom om undervisnin-
gens gång vid Teknologiska Institutet och denna inrättnings
tillstånd, nedsatt Kommitté, och deltog uti utarbetandet
af de stadganden, hvilka blifvit lagda till grund för detta
Instituts verksamhet.

Ännu vid en hög ålder bibehöll Grefve GYLDENSTOLPE
sin kärlek för konster och vetenskaper, och sedan ett
benbrott, tio år före hans död, för alltid fängslade honom
inom sina rum, fortfor dock anden i sin förra verksam-
het, och hans mesta tid användes till läsning. Han af-
somnade lugnt, vid fyllda 83 års ålder, den 14 Sep-
tember 1832.

Grefve GYLDENSTOLPE var en man af gammal Svensk
ära och tro, med gamla Svenska seder. Allvarsam i
umgänget, allvarlig i sina sysselsättningar, ingaf han all-
män högaktning, förtjenade och bibehöll den. Fast i sina
grundsatser, sträng i deras tillämpning i afseende å an-
dra, var han likväl oblidkelig endast emot sig sjelf, och
under den kalla ytan klappade dock ett ädelt, varmt och
medlidsamt hjerta.

I ett långvarigt och lyckligt äktenskap med sin
ännu efterlefvande enka, Öfverhofmästarinna hos H. M.
Enkedrottningen, ägde han åtta barn, af hvilka fyra söner
och två döttrar ännu lefva”) Den yngsta dottern följde
inom få månader sin åldrige fader till grafven,

+) Sönerne: Kammarherren, f. d. Chargé MdAffaires, Grefve
Epbvard; Kaptenen vid Kongl. Svea Artilleri-Regemente,
Grefve Anton; Öfverste-Löjtnanten i General-Staben, Grefve
Urcric, och Ryttmästaren vid Kongl. Lif-Regementets Dra-
gon-Corps, Grefve EmaAnuverL. Döttrarne: Fru Grefvinnan
STIERNELD Och Fru Grefvinnan Eric LEWENHAUPT.

— 20000 O00-—

FRE PEN Hake
NG SV be

2 gl) tolka

Biografi
ÖFVER
| NILS WILHELM ALMROTH,

ÖFVER—DIREKTÖR FÖR RIKETS MYNT- OCH KONTROLL-VERK,
RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN.

INS Wimecx Arsrore föddes i Stockholm den 9 April
4797. Hans föräldrar voro Medicinal-Rådet D:r Nirs
ÅrtmrotH och dess hustru ELEonora CAROLINA ELISABETH,
dotter af General-Direktören m. m. A. J. HaAGstrRÖMER.

Efter väl fullbordade studier vid Tyska Lyceum i
Stockholm inskrefs ArmrotH vid 143 års ålder som stu-
dent vid Upsala universitet, aflade examen för vinnande
af inträde vid rättegångsverken år 1814 och antogs
samma år till Auskultant i Svea Hofrätt och Bergs-
kollegium. Följande sin böjelse för naturvetenskaperna
och deras praktiska tillämpning, fortsatte dock ÅLMrorH
sina redan började studier åt detta håll och undergick
bergsexamen år 4815, hvarefter han förordnades till
Amanuens vid Bergskollegii Myntkabinett samt år 1817
att under ledigheten förestå Myntproberaretjensten, på
hvilken syssla han samma år erhöll fullmakt. Härigenom
hade Armrortu redan vid 20 års ålder börjat den em-
betsbana, på hvilken han sedermera offrade den huf-
vudsakligaste delen af sin verksamma lefnad.

Den tid, som tjenstgöringen vid Bergskollegium och
Myntverket lemnade öfrig, använde Armroru till utvid-
gande af sina kunskaper i de kemiska och fysiska ve-
tenskaperna. Hans förvärfvade insigt i dessa ämnen för-

398

skaffade honom förtroendet att från Oktober månad 1820
till Maj månad följande året bestrida kemiska adjunkturen
vid Carolinoska Medico-Chirurgiska Institutet, hvarförutan
han i December 41821 antogs till lärare i kemi och
naturkunnighet vid Artilleri-läroverket å Marieberg, en
befattning som han derefter ända till sin död bibehöll.
I Frankrike hade redan före denna tid vid mynt-
präglingen förbättrade methoder blifvit införda, hvilka
derefter antogos i flera andra länder. För att inhämta
kännedom härom, företog ALmrotH en längre utrikes resa,
hvarunder Myntverken i Köpenhamn, Hamburg, Hanno-
ver, Cassel, Paris, Dresden, Berlin med flera orter be-
söktes. Vid de förnämsta af dessa anstalter förskaffade
sig ALmrorn fullständiga ritningar öfver der använda
mekaniska inrättningar jemte noggranna uppgifter om
nämnda verks styrelse och förvaltning, samt inlemnade,
efter återkomsten till fäderneslandet, en fullständig be-
rättelse om sina gjorda iakttagelser till Kongl. Veten-
skaps-Akademien. En af de kommitterade, åt hvilka Aka-
demien anförtrott granskringen af denna berättelse, yttrar
sig derom: »att han med särdeles tillfredsställelse genom-
läst Hr Armrotes beskrifning öfver Franska och Tyska
Myntverk och funnit den ej allenast innehålla många hos
oss, dels okända, dels föga bekanta och för Svenska
Myntverkets förbättring vigtiga upplysningar samt att
afhandlingen på det fördelaktigaste vitsordade Hr ALrm-
ROTHS nitiska bemödande att underrätta sig ej mindre
om myntmaschiners mekaniska konstruktion än om ut-
ländska mynotverks ekonomiska styrelse, hvilket allt otvif-
velaktigt borde blifva af största nytta vid den då till-
ämnade förändringen af fäderneslandets myntverk». ÅLTm-
RoTH kom i tillfälle att i vidsträcktare mån deltaga i
denna förändring, då han år 1822 utnämndes till leda-
mot i den af Kongl. Maj:t tillsatta Myntkommittéen.
Samma år förordnades han att förrätta Bergsproberare-
tjensten och hugnades 1824 med Professors titel.

399

Då den i Sverige vid krutberedning begagnade me-
thod för reningen af salpeter med skäl ansågs lemna
ett mindre godt resultat än det reningssätt som vid
denna tid i Frankrike användes, hade Kongl. Krigs-
kollegium beslutat att försök till frågans utredande skulle
anställas, och ALrmrotH anmodades att dervid biträda.
Försöken, som för den nya methoden utföllo fördelak-
tigt, anställdes dels i Stockholm och dels vid Klosters
krutbruk. Det nit, som ArmrotH ådagalagt i denna an-
gelägenhet, berättigade till det förtroende, som seder-
mera visades honom, då han 4825 af General-Fälttyg-
mästaren anmodades, att med understöd af allmänna
medel företaga en resa till England för att inhämta upp-
lysningar så väl rörande krutberedningen som åtskilliga
andra för artilleriet vigtiga ämnen.

Emellertid egnade Professor Armrorn fortfarande
sin verksamhet till Myntinrättningens bästa. Det var
vid denna tid som Myntverket under hans närmaste
ledning erhöll en förbättrad organisation: nya maschiner
och ändamålsenligare arbetsmethoder blefvo införda, hvar-
jemte ångkraften för verkets drifvande nu först började
användas i stället för den förut brukliga hästkraften.
Med sådana förtjenster om Svenska Myntverkets tids-
enliga anordnande utnämndes Professor ArmrotH 4835,
i ledigheten efter Bergsrådet och Öfver-Direktören G.
Brouisc, till Öfver-Direktör för Mvynt- och Kontroll-
verken i riket.

För att med uppmärksamhet kunna följa mynt-
tillverkningens utveckling och framsteg i andra länder
företog Öfver-Direktör Atmrorn, dels på allmän, dels på
egen bekostnad flera utländska resor. Utom dem som
ofvanföre blilvit anmärkta, gjorde han 41828 en resa
till Preussiska staterna, 1845 besökte han myntverken
i Danmark, Hannover, Belgien, Baden, Frankrike, Italien,
Österrike och Sachsen, 1851 besöktes Bayern och Rhen-
provinserna och slutligen 4852 Holland. På återvägen

400

härifrån träffades han af den sjukdom som slutade hans
lefnad den 34 Oktober 1852. -

Öfver-Direktör ArmrotH ingick 41823 äktenskap
med Amani Dorotnea TaerL, med hvilken han hade en
son och två döttrar, som öfverlefva honom.

Öfver-Direktör ALmrorH var af naturen utrustad
med ett godt praktiskt hufvud i förening med ett sär-
deles lifligt och troget minne. Hans kunskaper sträckte
sig icke allenast till naturvetenskaperne och deras till-
lämpning utan omfattade äfven den s. k. humanistiska
litteraturen, med hvilken han var ganska förtrogen. Ett
gladt och mildt väsende gjorde honom värderad och om-
tyckt af sina vänner.

Tid efter annan kallades Öfver-Direktör ÅLMROTH
att vara ledamot af flera in- och utländska lärda sam=
fund, nemligen af Kongl. Krigsvetenskaps-Akademien,
Kongl. Vetenskaps-Akademien, Kongl. Landtbruks-Aka-
demien; af Mineralogiska Sällskapet i Dresden samt Mine-
ralogiska Societeten i Jena. 18351 utnämndes han till
Riddare af Kongl. Nordstjerne-orden.

Af trycket utgifna arbeten:

Undersökning af Picrolith från Taberget i Småland. (Afhand-
lingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. 6:te del. Stock-
holm 18138).

Några underrättelser om de utrikes brukliga methoder att för-
färdiga stämplar till mynt och pressade metallarbeten.
(K. Vet. Akad. Handl. för 1820 sid. 204).

Om de af Herr von ReicHenBacu uti Bayern byggde vatten-
trycknings-maschiner. Ofversättning med tillägg. (Jern-
kontorets Ann. för 1821, sid. 146).

Om hydrauliska pressen. (Jernk. Ann. för 1823 sid. 295).

Svar på Kongl. Krigsvetenskaps-Akademiens täflingsämne: »En
fullständig beskrifning af de sätt, hvarpå krut tillverkas
jemte uppgift på hvad deri anses felaktigt så väl i eko-
nomiskt som tekniskt hänseende, samt huru dessa felak-

401

tigheter skola rättas till vinnande af fullgodt krut för
lindrigaste tillverkningspris». (Skrift som blifvit belönt af
Kongl. Krigsvet.-Ak. 1823. Se dess Handl. för 1824,
sid. 130).

Lärobok i Mekaniska Naturläran af E. G. FiscHer. Öfver-
sättning. Stockholm 1824.

Lärobok i första grunderna till Oorganiska Kemien. Stock-
bolm 1834.

Lärobok uti Mekaniska Teknologien af Kamarscn. 1:sta delen.
Öfversättning. Stockholm 1838—39.

Minneshjelp för Kemister af Lemmass. Öfversällning. Stock-
holm 1843.

— 203 (00

KE. V. Akad. Handl. 1852. 26

402

Fig. 1.

SD 226
RT
» oo 4,
MER

Fig. 1.
DER
NED
NA
Dj TS
RA

Förklaring öfver plancherna.

Tab. L

Solspektrum och det elektriska spektrum, jemförda
med hvarandra.

Tab. II.

Teckning af de förnämsta linier, hvilka visa sig i
olika metallers elektriska spektra.

Tab. III

Det elektriska spektrum i olika gaser.

Apparat för undersökning af elektriska gnistan i
olika gaser.

. a. Utseendet af spektrum, då gnistan öfverspringer

i sned riktning mot vertikalplanet.

. b. Zinkens linier i det blå fältet.

Tab. IV.

Epithelium från insidan af arachnoidea.
Arachnoidea parietalis.

Bipolär Ganglie-cell behandlad med kaustikt natron.
Unipolär Ganglie-cell från 11:te spinal-gangliet.

6. Turbanlika kärlkransar, behandlade med chrom-
syra och sedan utlakade i vatten.

En dylik kärlkrans med kärlafgång, behandlad med
chromsyra och svag lösning af kaustikt natron.

-—300 HN

INNEHÅLL.

Eepidoptera Microptera, que J. A. Wau-
BERG nm Caffrorum terra SN. de-
scripsit P. C. ZELLER

Om functionerna Xx” och Log (2 ) af E. de

BJÖRLING . -.

Om det Cavcny'ska ur ker på de fall, He
functioner af en variabel låta utveckla
sig 2 serie, fortgående efter de stigande
digniteterna af variabeln; af E.G. Björ-
LINGH Jie

Försök till en s istematiskk: uppställning af
växtfamiljen Characew; af Jon. Waui-
MÅN, or a

Optiska undersökningar af | J. ÄG
(Tab. I, Il och III.)

Anteckningar öfver byggnaden af rygg-
märgs-ganglierna hos Rockan; af F.
WauLGRreEnN (Tab. IV.)

Biografi öfver Professoren och Körsiendar en

m. m. MicHAÉL SKJELDERUP

» » Brukspatronen och Kommen-
dören m. m. Wizzerm Hi-

SINGER . SSHRENGR, NAD

» » Ofverste Kammarjunkaren,

Ridd. och Kommendören af
K. Maj:ts orden Grefve Carc
' EpuvARD GYLDENSTOLPE
» » Öfver-Dir ektören och Fidda-

ren MNirs WILHELM ÅLMROTH

Härtill Tab. 1—IV.

Sid.

403

393.

397.

404

FÖRTECKNING

: öfver Författarne till de i 4852 års Hand-
| lingar införda afhandlingar.

BJÖRLING, E. G.: Om functionerna x” och Log (2) . sid. 121.

» - Om det CauvcHY'ska kriteriet på
de fall, då funetioner af en variabel låta ut-
veckla sig i serie, fortgående efter de stigande
digniteterna af variabeln . . . . . » «= »« » 165.

WAHLGREN, F.: Anteckningar öfver dyggnaden af

ryggmärgs-ganglierna hos Rockan. . . » S6LA
WaLLMAN, J.: Försök till en systematisk uppstäl

ning af växtfamiljen Characee . . . » 229.
ZELLER, P. C.: Lepidoptera Microptera, que I, SAR

WAHLBERG in Caffrorum terra collegit . » . » 1.

ÅNGSTRÖM, Å. J.: Optiska undersökningar . . . » 333.

— 0092-000

va er ARY»
| AN Op sorENt
I Nr öns oj

Hillhörv HR Vet. Akad Handl: 1532.
LJabL.

In 3 " El 9 8 ; Es

Jillhor hk let Akad Mandl 1052

Tillhör li. let. Akkad Mandl IS Tal IM

Zillhör lå. Vet: Akkad Mandl:1554.

500 2

200

JabIV

10016814

NERE é
1 É ASA Ukorpd FRS

FT RR

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats