Människor

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http: //books, google .com/l

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

//

MÄNNISKOR

AV

CA KL. aZAUKIN

il

^

S T o c KH O LM

r. A. NOKSTEDT &C SONERS

FOKLAG

Carl G. L a u r i n

Människor

CARL G. LA URIN

«i

MÄNNISKOR

^t lUtnd unbetliga biut

Gammalt ifrdstäv.

ANDRA UPPLAGAN

STOCKHOLM

P. A. Norstedt & Söners

Förlag

Ä k

PAPPER FRÅlf LESSEBO

STOCKHOLM 1919

KUNOL. HOFBOKTR. IDUNS TRYCKSRI-A.-B.

LOAN STACK

niFP

DENNA BOK TILLÄGNAS

WERNER SÖDERHJELM

m

AV VÄNNEN
FÖRFATTAREN

300

Av alla de i denna bok förekommande har författaren
fått nägot^ ibland ofantligt mycket. Av en visserligen
egentligen blott ett riktigt grundligt skratt, men även en
känsla av att ha stått inför en verkligt originell person-
lighet

Originella äro de, alla dessa människor, vilka under
olika tidsperioder gjort mitt liv rikare. De äro valda av
författaren såsom tillhörande de mest olikartade karaktärer
han mött. Det är egentligen ej deras verksamhet, som
här skildras; det är huvudsakligen vad jag sett och hört
av dem. Jag har önskat fånga och återgiva det intryck
de gjort på mig. På tio av dem har jag sett med vän-
nens öga, vilket väl kan märka svagheter och fel, men
dock helst dröjer vid allt det goda, som finnes och som
författaren helst framhåller, full av en tacksamhet han vill
bekänna för dem och alla, som vilja höra på.

MOLLY ROHTLIEB.

Iden svenskaflickskolans historia intager Molly Roht-
lieb ett hedersrum, och det är sannerligen ingen
småsak, ty bland alla de välordnade, av redbart
och kunnigt folk ledda institutionerna i vårt land fin-
nes i min tanke knappast någon, vilken i samma grad
som den svenska flickskolan har gjort sig »väl för-
tjänt om fäderneslandet», som den enkla men mycket
sägande romerska hedersformeln lyder. Det är intet
festtalssmicker utan rätt och slätt sanning att säga,
att de grundstenar, på vilka ett sunt samhällsliv vilar,
enkd pliktuppfyllelse, arbete, kunnighet och praktisk
idealism, just i alldeles särskild grad bilda de fasta
punkter, på vUka den svenska flickskolans impone-
rande byggnad i möda och kärlek uppförts.

MoUy Rohtlieb föddes i Stockholm 1836. Hon
framlevde sin barndom i det tyska pastorshemmet i
S:t Gertruds församling i Staden inom broarna. Hennes

Molly Rohtlieb föddes i Stockholm den 11 jali 1836 och dog
dir den 14 febr. 19 14.

1^192884, Laurin, Människor,

2 MOLLY ROHTLIEB

far var Johannes Rohtlieb från Hamburg, hennes mor
Charlotte Döhn, född pä RUgen, medan denna ö ännu
var svensk.

Liksom vår svenska skola uppstod i kyrkans hägn,
liksom vär lutherska kyrka är en dotter till den tyska
reformationen, vars djupa manlighet Geijer genialt ut-
tryckt i orden, att dess grundtanke var, att varje
människa själv ansvarar för sin salighet, så är det en
händelse, som ser ut som en tanke, att Molly Roth-
lieb, som en gång med sådant allvar skulle sätta in
sitt arbete på den svenska flickskolan, växte upp
i det tyska prästhemmet vid den fridens gård, där
— vid Svartmangatan och bakom Tyska Brinkens
konstrikt smidda grindar med »FUrchtet Gott und
ehret den Königi i gyllene bokstäver — i lindamas
kronor ännu susa minnen från de tider, då Frau Ger-
mania var lärarinna åt svenskarna.

Samtidigt med den svenska flickskolans födelse,
då J. O. WaUin tänkte och utförde den svenska tan-
ken att kvinnorna, som sedan hedenhös i vårt land
intagit en särskilt aktad ställning, också hade rätt och
plikt till det ansvar och den självständighet, som
kunskap kan giva, och därför grundade Wallinska
skolan med Anders Fryxell som dess rektor, fram-
levde den brunögda och ytterst livliga Molly sin barn-
dom i ett hem med de rikaste bildningsintressen.

Av den blide husfadern fick hon lära och på det
rätta sättet — genom utstrålning — att arbete och

Molly Rohtlieb.

MOLLY ROHTLIEB 3

kärlek äro livets meaing, av modern, lidelsefullt in-
tresserad av teater och politik, fick hon impulser,
som ytterligare stärktes genom familjens både stora
och valda umgänge.

Det fanns intet blåstrumpemässigt eller osunt i det
bildningsintresse, som hos Molly Rohtlieb blev till
passion, till nobel passion kan man kanske säga.

Hon var alldeles fri från pjosk och pedanteri och
hade intill sena åldern bibehållit den ypperliga lev-
nadsmaxim,** som hon själv påstod sig ha tillämpat:
arbeta grundligt och roa sig g^ndligt Hon hade
från början och till det sista den friska aptit på livet,
som är utmärkande för den andliga hälsan, hon vämj-
des blott vid den lösa maten.

Molly Rohtlieb hade, som vi alla, les défauts de
ses qualités, och det låg en liten nyans av i mina
ögon mycket sympatisk högfärd i den ton, med .vil-
ken hon uttalade orden »bildning» eller »gebildeb,
och ett av hennes älsklingscitat voro Eleonoras ord i
Goethes Tasso:

Ich freae mich, wenn kluge Männer sprechen,
dass ich yerstehen känn, wie sie es meinen.

Hon ville då nog ej bara lyssna utan också ha ett
eUer helst flera ord med, och om ordet »tala är sil-
ver» är sanning, så har hon för sina lärjungar och
vänner varit en särdeles givande silvergruva.

En konst, som ej är mycket spridd men som för-

4 MOLLY ROHTUEB

tjänar att vara det, bdiärskade hon nästan till full-
komlighet Hon kunde läsa. Stora böcker, tunga
böcker, lärda böcker läste hon, och tyckte hon om
dem, blevo de omlästa, de viktigaste ställena avskrivna
odi sedan diskuterade och kommenterade.

Ej ens som lärarinna hade hon det ringaste do-
cerande. Hon endast brann av iver, att andra skulle
fä samma glädje som hon av den svenska och ut-
ländska litteraturen, och nödgade med milt, välsignel-
sebringande våld de vankelmodiga och klentrogna in
i den salighet hon själv erfor vid läsningen av full-
viktiga böcker, de må nu varit svenska, norska, tyska,
franska eller engelska. :

Ar det ej en kärnpunkt för en lärare att få de
unga att läsa, att begripa att språken blott äro me-
del för att hitta den formel, som öppnar våra ögon
för de hemligheter om livet och skönheten, som fin-
nas mellan böckemas pärmar? Hon föraktade ej i
språkundervisningen den grammatiska ryggrad, av
vilken hon själv noga kände varje benknota, men hon
visste, att livet var det viktigaste, d. v. s. här läsan-
det av Geijer eller Bismarck, för att taga ett par
olika typer för vad hon särskilt beundrade, och ett
sådant läsande, genom vilket man såg hur det indi-
viduella och nationella bildade de rötter, ur vilka de-
ras kärnfriska gestalter växte upp.

Hon hatade ideologer nästan lika mycket som
Napoleon gjorde, och det »snabba känslotänkandet>,

MOLLY ROHTLIEB 5

som nog i häftiga, skall man säga kvinnliga eller
bismarckianska sym- och antipatier utmärkte hennes
omdöme om personer, var henne, då det gällde stat-
liga eller vetenskapliga synpunkter, lika motbjudande
som nationalgarden voro för fältmarskalken Hel-
muth von Moltke, en annan av hennes största favo-
riter.

Hon läste och reste, hon talade och sydde med
samma energi och grundlighet. >Wenn ich reisen
könnte, ivoilte ich vielleicht weit reisen aber sicher
breit», var ett kämord, som hon ofta upprepade. Det
fanns på 1700-talet en »Lehrbuch der Apodemik>,
resandets teori. I den vetenskapen kunde Molly
Rohtlieb sökt professur. Till en början hade hon
>die Vorfreudei, av vilken hon kunde njuta som ett
barn. Under själva resan drog hon nästan jublande
valuta av allt Av kyrkobesök och teaterbesök, natur-
skönhet och museer och ej minst av nya bekanta.
Jag minnes från en resa, hur häpen en tysk herre blev
över hennes explosioner av harm eller hänförelse på
en tyska, där allt var felfritt utom uttalet, i vilket
man tydligt hörde de svenska ljuden. Hennes resor i
Tyskland, Österrike, Schweiz, Danmark, Norge, Frank-
rike, Holland och Belgien blevo sedan ett kulturka-
pital, som sannerligen ej blev räntelöst varken för
henne eller hennes lärjungar. Det var med saknad
hon tänkte på att hon aldrig fick se Italien, och det
var med en lustig men rättmätig förargelse hon be-

6 MOLLY ROHTLIEB

rättade om en stor svensk bagare, som »såg Rom på
tre dar och 'gubben' (Michelangdos Moses) också».
Det var särskilt Goethes och den preussiske diploma-
ten Bunsens Romabeskrivningar som gladde henne,
men kanske allramest drogs hon med kvinnligt in-
tresse för det personliga till de resebrev från Rom,
som förekomma i »Die Familie Mendelssohn». Hon
talade om Mendelssohns, som om hon varit släkt
med den genomkultiverade judiska Berlinfamiljen.

Den kvietistiska sidan i tyskheten beundrade hon,
men delade den så litet, att hon efter tjugufyra tim-
mar, uppskakad över ensamhetens tråkighet, hals
över huvud lämnade den isoleringskur på svenska
bondlandet, som ordinerats henne.

Vad hon uträttat som lärarinna vet jag ju blott
genom hängivna elevers yttranden, men då jag känt
henne i hela mitt liv och hört, med vilken kärlek och
stolthet hon talade om sina lärjungar, kan jag tänka
mig hur hennes sprudlande lärarpersonlighet måste ha
verkat. Senecas ord »ej för skolan men för livet» och
»vägen är lång med lärosatser, kort och praktisk med
exempel» vore som talade ur hennes hjärta.

Ett par andra sidor, som jag skulle vilja kalla
högpedagogiska, om ordet icke läte så förtvivlat trå-
kigt, voro hennes förmåga att beundra och hennes
starkt utvecklade vördnadssinne. Jag minnes ännu
den tonvikt, varmed ord som t. ex. WalUnska sko-
lan, Handarbetets vänner, Sofie Adlersparre eller Carl

MOLLY ROHTUEB 7

Curman uttalades. Hur väl behöva vi icke alla rena
våra själar genom beundrans bad, vilken nyttig dag-
lig g3rnina8tik för själen är det ej att intaga »the re-
verential attitude». Däremot påminner jag mig hen-
nes, för att tala med Nietzsche, »orkanförakt» för klå-
pare, de må nu vara politici eller konstnärer. Hon
var i det fallet särdeles livad för »unzeitgemässe Be-
trachtungen», hon höll både på militärisk, medicinsk och
estetisk sakkunskap, och hon hade ingen nedlåtande
utan en synbar och hjärtlig högaktning för den enk-
laste arbetare eller arbeterska, som, vare sig det
gällde snickra eller knyppla, verkligen kunde sitt
yrke.

Då hon 1874 var med om att grunda »Handarbe-
tets vänner», hade hon funnit en uppgift, som fyllde
hela hennes person med jag kan ej använda ett min-
dre ord än hänförelse: anknytandet vid traditionen
— huru ofta har jag ej hört henne citera Taines sanna
sats: »il vaut nciieux continuer que recommencer» —
arbete och skönhet i förening, en insats av kvinnoar-
betet, där det kvinnliga kom till sin rätt och utveck-
lades, allt organiskt framvuxet ur svensk kultur men
med glädje upptagande det lämpliga och goda utifrån 1
Här har hon lämnat se frukter av den rörelse, där
hon med stolthet men utan självförhävelse kallade
sig medarbeterska, i uppsvinget av den svenska tex-
tilkonsten, denna heder för våra kvinnor och vårt
land.

S MOLLY ROHTLDEB

Jag Stod min moster, Molly Rohtlieb, för nära för
att kunna tala opartiskt om henne, men det vill jag ej
heller göra. Jag ville kunna skriva om henne med den
tacksamhet och det vördnadssinne, varmed hon när-
made sig dem, som hon beundrade.

Från den rörliga solfläcken på hennes rumsvägg på
Svartmangatan, där hon för gossen förklarade den
dallrande regnbågsfargade företeelsen, som uppkom-
mit ur ljuskronans glasprisma, från fornnordiska guda-
bilder, tolkade av henne för mig i Winges ateljé, frin
mitt första minne av Wartburg, tyskhetens hjärtpunkt,
skådat över lövkronorna en solig sommareftermiddag
i hennes sällskap, från klarsynta konmientarer till
Geijer, mannen med det svenska hjärtelaget, fram-
lagda för ynglingen, ända till senaste tider, då hen-
nes ögon lyste över någon artikel i Svensk Tidskrift,
där hon fann något av den vederhäftighet, som jag
hoppas skall fl förbli en germansk arvedel, ser jag henne
vägledande mig med den dubbla kärleken till lyss-
naren och till det påvisade. Kvinnlig i sitt person-
intresse, i sin iver att hjälpa, var hon kvinnlig också
i sin skarpa blick för det äkta i manligheten.

På hennes vägg satt en bild av Luthers vän
Hieronymus Holzschuher, målad av Dtirer. Ofla vi-
lade hennes ögon på detta fulländade uttryck för
manligheten. Grodhet, klokhet, humor och mod blicka
fram ur hans ögon. Så har mästaren avbildat honom.

MOLLY ROHTLIEB 9

Jag säg originalet med min moster, di det — det
var 1883 — ännu hängde i NUmberg. Jag ana-
de dä och vet nu, att det var den sortens »ty-
sken» som hon ville hjälpa till att lära oss svenskar
beundra.

2 — 192884, Laufin. Människor,

REINHOLD NORSTEDT.

Liksom i religionen de dogmer, vilka förefallit
vara härda diamantmurar, mot vilka varje an-
fall studsade, plötsligt förvandlas till adiafora,
till vitt skum, som blåses bort av den lättaste fläkt,
så ändras under tidemas lopp också konsthistoriens
värden. Men även om rationalismen förgasat djävu-
len och nyklassicismen underkänt Rembrandt, så har
man dock vunnit bestående värden under själva stri*-
den, och åtminstone vad Rembrandt beträffar har han
visat sig kunna leva upp igen.

Mänskligheten gör erövringar ej bara under sitt
sanningsletande men också under sitt skönhetssökande.
Det är detta som gör att, trots alla ramlande filoso-
fiska och estetiska system, det alltid kommer att fin-
nas filosofer och konsthistoriker. Människomas ögon
tindra mot dyrbarheter, men de behöva ock av ex-
perter få höra, om dyrgripen är diamant eller glasbit,
och skattgrävare äro nödvändiga också när det gäller
konstens guld. Det ligger ej så på ytan som många
föreställa sig. I synnerhet under vår framåtgående

-

ReiDhold Nontedt föddes i Ving&ker i Sddennanland den i juli
1843 och dog i Stockholm den 15 dec 19x1.

REINHOLD NORSTEDT II

eller rättare framåtspringande tid kan det lätt hända,
att åtskilligt värdefullt tappas och att historikern kan
hitta förbisedda dyrbarheter, som man haft oturen
att förlora, då man hade dem mitt ibland sig. Under
en period då, så förefaller det åtminstone mig, ovan-
ligt många sökte vara rättvisa, då utanför Konstnärs-
förbundet, som stod ungdomens hjärta närmast, också
många med beundran sågo, för att blott nämna ett
par namn, på Wahlberg och von Rosen, blev Rein-
hold Norstedt av flera skäl förbisedd och bortglömd.
För den ena sidan var han akademist och följaktligen
för de rättänkande opponenterna detsamma som en
hygglig katolik för rättrogna protestanter, d. v. s.
litet misstänkt. På den andra sidan begrep man sig
kanske inte tillräckligt på konst, och dessutom stod
Norstedt i skuggan av Wahlberg, men några perso-
ner beundrade honom med verklig hänförelse, i vil-
ken inmängde sig, tror jag, någon liten skadeglädje
över att denne verkUgt distingerade konstnär icke
begreps av den onda moderna tiden. Norstedts egen
sjukliga sensibilitet och tillbakadragenhet var dock
det väsentliga skälet till att han ej i livstiden av den
konstbildade allmänheten uppskattades till sitt värde.
Då Sveriges Allmänna konstförening beslöt sig
för att ul^e en monografi över Reinhold Norstedt och
läi skildra den till sjuklighet känslige konstnären, som
led formliga marter vid tanken pä att en liten utställ-
ning av hans målningar skulle kunna bli av, och som

12 REINHOLD NORSTEDT

vid minsta kritik stolt »slöt sig inom sitt skal», som
han sade, samt försjönk i ångestfull självrannsakan,
si kunde Konstföreningen ej vänt sig till lämp-
ligare person än Erik Wettergren. Det visade bo-
ken, di den blev färdig. Jag kände Norstedt frin
barnsben, har beundrat honom nästan lika länge och
har i min ägo en liten tavla, som jag köpt av honom
för 25 ir sedan. Vid läsningen av Wettergrens bok
förstod jag, att han lyckats göra ett bide konstnär-
ligt och historiskt porträtt av Norstedt och sliende
likt, det visste jag. Saken gladde mig ocksi därför,
att den gav mig ny tro pi att historisk framställning
kan vara ocksi faktiskt riktig. Wettergren hade al-
drig sett föremilet men lyckades, tack vare samvets-
granna studier, smidig intelligens och en om Rein-
hold Norstedts egen piminnande finkänslighet, en
dygd som gudskelov ej är absolut nödvändig för
konsthistoriskt författarskap, att teckna hans person-
lighet och hans gärning, och detta si, att denne
»pittore cavalieresco», lättstött som en yrkesdudlant
och blyg som en ung flicka, varken skulle ha behövt
draga blankt eller rodna.

Först har boken den ypperliga egenskapen, att
den ej blott är »nyttig till läsning» utan odoi möjlig
att genomläsa, och det förtjänar pipekas di det gäl-
ler 228 sidor i ett ovanligt storslaget format, inne-
hillande till stor del beskrivningar pi tavlor, vilkas
titlar: Allé till Lunda 1890, AUé vid Lunda augusti

REINHOLD NORSTEDT 1 3

1891 odb Lunda Allé 1891, klinga litet monotona,
men där tavlornas skiftande stämningar återgivas i
ord, som oftast äro förvånande träffande.

Liksom landskapsmålning ej behöver syssla med
eldsprutande berg eller dalar i Alperna för att vara
intressant, liksom ett så enkelt motiv som en sörm-
ländsk hage kan bli till ett stort konstverk, liksom
en god skådespelare av en roll, som förefaller obe-
tydlig, kan göra något alldeles särskilt gripande, så
kan också den mycket begåvade konsthistorikern
glädja sig åt att själv konstnärligt tolka en målare,
hos vilken distingerad diskretion i liv och konst var
kärnpunkten, och själv ftiU av vördnad och sympati
för sitt ämne också ha rätt till en viss belåtenhet att
kunna finna ord, som fä andra att lyssna och förstå
vad de eljest skulle gått Ukgiltiga förbi.

Reinhold Norstedt föddes 1843 P^ egendomen
Lunda i Vingåker, och det ligger i hans uppfattning
och konst mycket av svenskt herrgårdslynne. Han
har kultur, både formell och andlig, han är ömtålig
och lågmäld och ytterst känslig för kvaliteten. Det
är ej utan, att vissa överkultiverade drag, en alltför
stor känslighet för andras och egna smärtor, en skygg-
bet inför beslut och ett handlingsdödande självgrub-
bel fanns hos honom. Den släkthistoriska bakgrund
och även den kultiverade borgerliga miljö, i vilken
han växte upp, har Wettergren med intuition och takt
skildrat och lyckligtvis så brett, att jag förmodar även

14 REINHOLD NORSTEDT

alldeles utomstående hinna med att känna sig hemma-
stadda på Lunda, där genom runmien, som författa-
ren säger, >svävar den speciella herrgårdsdoft, som
är sanmiansatt av gud vet vad, rent linne, nyvattnade
blomkrukor, en aning tobak, torkad frukt och mycket
annat».

Med en liten ton av klädsam humor berättar Wet-
tergren om Norstedts resor i Frankrike och Schweiz
och om hans sångarfunderingar. Han hade en härlig
sångröst och ville först utbilda sig till operasångare.
Norstedt hade, hur caballero han än var, föga av det
spanska »grym mot andra och hård mot sig själv».
Hans umgående med pengar hade drag, som påminna
både om Cyrano de Bergerac och om allmosehelgonet
San Tomaso de Villanueva. — »Det är besynnerligt,
olyckligt besynnerligt, att alltid skall det kosta mig
mer än nödvändigt är, mer än andra, jag kan ej vända
mig utan att det dråsar penningar ur alla fickor» — sä-
ger han själv.

Möjligen var det samvaron med Wahlberg och
Nils Forsberg som riktade hans håg mot målningen
som levnadsbana. Hans dubbla begåvning, musik
och målning, så ofta ledande till halvhet och dilettan-
teri, skadade ej Norstedt. Vid denna tid (1869) var
det Daubigny som bland de franska målarna föreföll
honom vara idealet. Det är kanske mer än ett till
falligt sammanträffande, att både Daubigny och Nor-
stedt nu på en gång äro i stigande. Det var dock

REINHOLD NORSTEDT 1 5

först i Stockholm vid 1870-talets mitt han blev klar
på, att det var målare han skulle bli. Han gifte sig
1875 med Anna Munthe. Denna mycket begåvade
kvinna blev hans konstnärskamrat. Hennes stilleben,
friska och äkta artistiska, uppskattas med rätta, men
mindre bekant är, att hon i den nyligen till Göteborgs
museum inköpta interiören målat något av det på en
gång mest intima och hemtrevliga vi ha av denna
tyvärr i Sverige så sällsynta konstart. Det var under
vistelsen i Paris 1878 — 1881 som, särskilt under in-
tryck av Corots vän Harpignies, Norstedt blev färdig
konstnär. Nästan alla målare bli nervösa, då deras
konsts genealogi kommer på tal. Dock, det var en-
dast Zevs förbehållet att få barn på det självständiga
om ock smärtsamma sätt, som då Pallas fiillrustad
sprang ut ur hans huvud. Norstedt härstammar från
Harpignies, Harpignies från Corot, Corot från Claude
Lorrain etc, och hela denna familj med sina fagra,
distingerade släktingar hör till det musikaliska måleriet,
där endast det övade ögat med hjälp av det kän-
nande hjärtat kan uppfatta alla toner och övergångar.
För andra blir en samling av särskilt Fontainebleau-
skolans målare lika enformig som en kollektion vaser
från dynastien Sung.

Subtilt men utan pedanteri, denna musernas och
gracemas fasa, beskriver Wettergren Harpignies' konst.
Vi föras t o. m. till den gamle — jag var själv med
Wettergren hos Harpignies — och med nöje ser

1 6 REINHOLD NORSTEDT

jag att åtminstone ett fel insmugit sig i texten:
gatan, skuggad av träd, som nu, efter vad jag säg i
tidningarna, skonats av myndigheterna på den gamle
trädmålarens förbön, heter ej Coettogon utan Coetlogon
efter en amiral på Ludvig XIV:s tid.

Från 1881 till sin död 191 1 bodde Norstedt i
Stockholm, Tunnelgatan 25, och det var i den hem-
trevliga ateljén med någ^ vackra gamla möbler och
några goda holländska 1600-talstavlor, som nästan
allt vad han gjort tillkom.

Reinhold Norstedts konst liknar sin upphovsman,
allt det vilda och lidelseftilla saknas. Han tyckte ej
om det icke-fardiga och var lika rädd för det råa
som för det sliskiga. Små till formatet, konstnärligt
och avrundat komponerade, målade med innerlig man-
lig känsla, ofta med brio, trots den omsoi^sfulla och
långsamma utformningen, voro hans tavlor. Hem-
traktens sörmländska egendomar och slott med parker,
alléer och hagar, dessa skogens parker, ibland i må-
nens sken, och allt genomandat av en lätt sensuell
melankoli, målar han. Något av svensk herrgårds-
kultur, svensk, om också, som nästan all odling, som
slottsfasadens kolonnformer, som lusthusets tempelstil,
som de stora skära La France-rosoma i trädgården,
med rötter i främmande land, så äro de tavlor han
målade, och likadana voro de romanser jag hörde
honom sjunga på släktbjudningama. Blott en gång,
i sin sista tavla, gör han ett undantag. Här låter

REINHOLD NORSTEDT IJ

han romansen svälla ut till en mäktig symfoni, om
också spelad pianissimo. Han tolkar en sommarnatt
vid Stockholms ström med slottets mäktiga former i
bakgrunden. Här har han velat skildra Sveriges
hjärtpunkt och valt ett format, som passade för det
största ämne han visste, ett ämne som alltid kom
honom att skjuta undan all blyghet och allt vacklande,
Sveriges storhet.

Det vittnar om en lycklig förmåga att föräkka
sig i sitt ämne, att Wettei^ren icke tröttnat att ge-
nomgå, och med samma intresse, alla dessa Norstedt-
ska konstverk. Och liksom kärleken lägger i vår mun
ord om föremålet, vilka förvåna t o. m. framsägaren
genom sin till roten trängande kraft och uttrycks-
fullhet, så har författaren här en väldig och välvald
ordlista, med vilken han kan återge färg- och känslo-
nyanser på ett kanske för allmänheten, säkert för
hans konstskrivande kolleger, nästan häpnadsväckande
sätt

Nå, frågar kanske någon otåligt, ty estetiska
subtiliteter, liksom teologiska, ha en viss förmåga
att förarga de profana, var Norstedts konst verkligen
värd all denna exeges? Jag är ej alldeles opartisk,
ty därtill tyckte jag allt för mycket om den döde,
som jag tror dock i sina verk levande konstnären,
men utan att vilja komma med kränkande jämförelser
känner jag ingen av hans generation, som målat så-
dana landskap i Sverige. Många, nästan alla svenska

3— iP2««4. Laurin^ Människor.

1 8 REINHOLD NORSTEDT

konstriktningar av värde stå i tacksamhetsskuld till
fransk konst Fylligast och djupast har Norstedt till-
ägnat sig vad Fontainebleau-skolan ville och gjort
det till svensk konstnärlig ^endom. Ej bara syn-
punkten pä naturen utan ocksä den sinnets renhet,
den fasa för humbug, strid och larm, som var sä
betecknande för Corot, Rousseau, Millet och Harpignies,
och den musikaliska klangbotten och ^endomligt
nog också den personliga finkänslighet, som £uins
hos dessa franska konstnärer, lyste även ur Norstedts
liv och verk.

Man kände sig som en grobtan, när man trängde
in i ateljén vid Tunnelgatan, då han till hälften förtviv-
lad, till hälften vänligt road efter kanske ej alldd sä milt
våld tvangs att avtäcka någon »ännu alldeles ofull-
bordad tavla», på vilken man själv ej kunde se annat
än att den var alldeles färdig. Med lågmäld, bary^n-
klingande röst yttrade han då några ord, undvikande
och uppskjutande, ifall fråga var om inköp eller ut-
ställning, men alltid med varm och intresserad ton,
då det gällde andras konstnärliga eller mänskliga för-
tjänster.

GiT mig fOnt och fiftmst att ingen annan
jag vat bringa sorgens moln p& pannan

bad han en gång, och däri ligger något av hans både
storhet och begränsning. Han sysslade med att över-
sätta Fénelon, och något av dennes äkta franska
ädla, ja nästan, om ordet t^es i sin högsta och nob-

REINHOLD NORSTEDT I9

läste be^delse, eleganta fromhet fanns hos Norstedt.
I naturens åskådande och återgivande sänkte han sig
som i ett reningens bad, och när han såg på sina
sörmländska björkar och sjöar, på aftonhimlen över
Vingåker eller lyddes i juninatten till bruset under
Norrbros valvbågar, då u{q>täckte hans skapande öga,
att allt var ganska gott, och hans blyga sinne, som
så gärna ville giva, tänkte säkert: då jag ej finns till
pä jorden, skall kanske ett tyst tack uppstiga hos
andra för allt det stora, som jag kunde och ville för-
klara i mina små tavlor.

G. B. A. HOLM.

Att det är ont om personer över medellängd
är ganska naturligt, och detta gäller ocksä
pä det andliga området och både då fråga
är om intelligens och vilja. Den starkaste viljemän-
niska jag råkat, en av de ytterst få verkligt stora^
var häradshövding Gustaf Birger Anders Holm, verk-
ställande direktör för Aktiebolaget P. A. Norstedt
& Söner.

Gustaf Holm var mycket lik den stora svenska
grundläggartypen Gustav Vasa. Bägge envåldskungar»
vare sig det gällde å ena sidan riksmöten eller råds-
kammare och å andra sidan kommittéer eller styrel-
ser. Ljusa, rödlätta och välfödda, hårdhänta, lätt-
rörda, frustande av liv, misstänksamma mot andra^
läggande på sig det mesta arbetet, dels av arbetslust^
dels för att andra icke skulle sticka sig upp, älskande
de sina, dock bannande dem ofta, samt avskydda av
fienderna, voro bägge verkliga kärnkarlar.

Holm var son till kronouppbördsmannen och drätsel-
kamreraren, stadsfiskalen i Ystad N. M. Holm och den-

G. B. A. Holm föddes i Ystad den 25 noT. 1S45 odi dog pi
sitt slott Steninge i Uppland den xi juli 1910.

G. B. A. HOLM 21

nes maka Karin Holmström. Han föddes den 25 nov.
1845 i sydligaste Sverige, och mycket av det, som
anses typiskt skånskt, självmedveten kraft, ibland
övergående i grötmyndighet, en mera ihållande vita-
litet än som brukar finnas norrut och en djupare aktning
för de materiella synpunkterna än de rena idealisterna
kunna begripa, kort sagt en större livsduglighet var
också betecknande för Holm.

Hai^ blev student i Lund 1863 och studerade där
till 1868, då han avlade hovrättsexamen.

Sin första praktiska juristutbildning fick han i
Norrvikens domsaga, som omfattar norra Bohuslän,
under ledning av den kraftkarl av kärnvirke, som
hette häradshövding Lars Norin. Jag har ej ofla råkat
några, som så verkade oryggliga, då det var fråga om
rätt, som Norin och hans maka, och, om även deras
dotter Anna, med vilken Gustaf Holm år 1874 gifte
sig, ej fick något med av de ofantliga kroppskrafter,
som också utmärkte hennes fader, så fick hon i stället
och det i högsta grad sina föräldrars andra goda egen-
skaper. Hon blev en av de mest renhjärtade och
helgade människor jag sett, med en seghet och
energi i det goda, som formligen strålade ur hennes
spensliga gestalt

G. B. A. Holm blev e. o. notarie i Svea hovrätt
1872 och fick 1873 sitt första domareförordnande.

Samma år han gifte sig började Holm utgiva Nytt
juridiskt arldv och fortsatte med detta i trettiosex år.

22 G. B. A. HOLM

Denna bisyssdsättning, handläg^fandet av denna
tiga, jättestora samling av prejudikat å ena sidan och å
andra sidan redogörelse för lagstiftningsarbetet, ett verk,
fyllande under hans tid tre hyllmeter och av ovärderlig
betydelse för alla jurister, intresserade honom till den
grad, att han till och med läste korrektur på registret.

Liksom de flesta verksamma personer ville han ju
göra allting själv och sade också ofta, då han hade haft
bra litet att göra med saken: »Det gör jag själv>, så
att en gång vid ett hc^ besök på Norstedt & Söner
en framstående person frågade: »Lägger häradshöv-
dingen också in paketen själv?» Men särskilt då det
gällde det kära Arkivet, var detta självarbete bokstav-
ligen sant

En gång hörde jag av hans medhjälpare i Arkivet,
att de en kväll, då en familjemedlem avlägsnat sig
till en bal, började med korrekturläsningen och höUo
på ännu, då denne återvände från balen. »Nu ha vi
bara lilla r^[istret kvar», sade Holm. »Är det ej skäl
att ta det också på samma gång?» Så skedde även,
ej utan stilla invärtes knorrande från medhjälparens
sida.

Det hände ibland, att Holm arbetade Aela natten.
Han reste sig upp från skrivstolen på vintermorgonen,
då det började dagas, gjorde sin morgontoalett, åt
frukost och gick ned på kontoret.

Holm arbetade under åren 1877, 7^ <^^ 79 ^^^
amanuens i Nedre justitierevisionen och var samtidigt

G. B. A. HOLM 2$

juridiskt biträde hos P. A. Norstedt & Söner, utre*
dande bL a. den invecklade tomtfrägan på Riddar*
holmen.

År 1879 blev han verkställande direktör för den
gamla till aktiebolag ombildade firman P. A. Nor*
stedt & Söner, där han utgivit Juridiskt arldv. Som
tioårig gosse hade jag i Clarens vid Genéversjön för
första gången sett den förbindlige någ^ra och trettio*
årige mannen, då han resonerade med min sjuke
fader om firmans ombildning till aktiebolag. Jag
minnes sedan från bama- och ynglingaåren »farbror
Gustaf» och hans sirliga artighet mot damerna, hans
ypperliga humör både på egna och andras middagar.
Men först omkring 1890 förstod jag, vilken sprud-
lande kraftkälla som fanns hos den tämligen kort*
växte och fetlagde, ofbt något andfådde, alltid ytterst
välvårdade mannen* Sedan 1893 såg jag honom dag-
ligen i arbetet och fann, att bjudningamas västan-
fläkt kunde, liksom det händer i naturen, förvandlas
i ett åskväder med allt vad detta innebär av laddad
och urladdad energi. En verkställande direktör med
den allra starkaste tonvikt på det första ordet var
han, och så såg han också ut både då han satt i sitt
ekipage i bekväm ställning med grubblande eller be-
låten min, såsom underklassen föreställer sig en smäll-
fet kapitalist, och då han under hela dagen och en
god dd av natten var sysselsatt med upprivande
och ansträngande göromål, givande ett för många med-

34 G. B. A. HOLM

arbetare obehagligt gott exempel pä vad arbete i
detta ords strängaste mening vill säga.

År 1887 blev Svenska Bokföriäg^^areföreningen
Ibr träng för Holm. Det var den gamla historien
>Vär nid och Eders nåd trivas icke under samma
tak». Han bröt sig ut med sina mer eller mindre
trogna, och ett ganska skarpt vapenskifte försig^ck i
tidningar och broschyrer i sammanhang med Nya
Bokförläggareföreningens bildande. Liksom under re-
formationen den bristande rättrogenheten var det
fienderna förekastade varandra, så var det under 1880-
talet i Sverige mycket gny om författares, slutligen
t. o. m. om förläggares sedlighet. Och lika lätt som
man vid 1500-talets mitt hittade katten hos motparten
eller konkurrenten, lika snabbt hittade G. B. A. Holm,
och trodde detta säkert av hela sin själ, upprörande
osedlig litteratur hos den ledande i Svenska Bokför-
läggareföreningen, och med denna besmittelse ville
han icke ha det allra ringaste att göra. Det var
icke heller svårt att finna ett par naturalistiska
böcker — namnet »Giflas» kan ju säga tillräckligt — ,
som då nyligen väckt stor förai^lse i landet. Svå-
rare var det för andra sidan att, vilket genast för-
söktes, hitta något i etiskt hänseende förgripligt i
den stora skolboksfirmans förlag, där man nästan all-
deles saknade modem skönlitteratur. Man förekastade
dock, som det hette i en broschyr, »herr Holm, stor-
kucku för det hela», att den Norstedtska firman

G. B. A. HOLM 25

också hade ett moraliskt lik i lasteiif »Ariostos Ra-
sande Roland samt Bellmans poetiska arbeten före
1772, böcker som på sina ställen äro ingalunda tuk-
tiga». Holm gav härpå det synnerligen egendomliga
svaret: »Ariosto är världsbekant och översatt av en
Svenska Akademiens ledamot, och Bellmans nämnda ar-
bete efter skaldens egen handskrift är utgivet av över-
bibliotekarien Klemming.» Som oftast är fallet med
de verkligt stora — om genierna gäller det ju nästan
alltid — var Holm försedd med en ganska betydlig
grad av naivitet Och dessutom var han i idéresone-
mang alldeles hjälplös. Särskilt på det sexuella om-
rådet var han säkert oskyldigare än folket är mest,
och erkännas måste, att de kvistiga frågorna om
rätt och orätt här bli om möjligt ännu mera in-
trasslade. Hans censorskap blev därför ganska egen-
domligt, då det gällde att ur sedlighetssynpunkt be-
döma böcker på Norstedts förlag och en gång förbjöd
han t o. m. några bonddialektord, som på någon
norrländsk provinsialism betecknade tillblivelsens
mystiska detaljer, förekommande i den språkveten-
skapliga tidskriften Svenska landsmål. Denna Holms
naivitet — den visade sig på många områden —
gjorde ett egendomligt intryck, då den förekom vid
sidan av en sällsynt världsklokhet och ett ofta mycket
skarpsinnigt bedömande av situationer och även av
sådana personer, där ej antipatien alldeles förvillade
omdömet.

4— iPJ554. Laurin^ Människor.

36 G. B. A. HOLM

Hans handstil — se underskriften pä porträttet — sä-
ger mycket om den klarhet, reda och kraft, som utmärkte
honom. Hans kladdar eUer koncept voro som de 3i>per-
ligaste renskrifter, och jag vet ej, hur mänga arldvhyllor
som kunde fyllas av vad han personligen skrivit Som
till en mystisk kult eller en högtidlig fest stängde
han sig inne för att utarbeta en svarsartikel eller en
bolagsordning eller ärsredogörelse och gladdes sedan
till kropp och själ, utandandes nägon sorts triumf, dä
han, röd i ansiktet av ansträngning och intresse, med
upprörd stämma och fötterna i nervös rörelse, sä att
skorna knarrade, satt vid sitt lika ordentliga som rik-
haltiga skrivbord och läste upp sitt opus. Med yp-
perlig diktion och sä att alla bokstäverna, sär-
skilt i ordet m-i-1-l-i-o-n, kommo till sin rätt Och sä
nedstoppades dokumentet i skinnportföljen och, i
synnerhet om det var fräga om nägon viktig strid ,
exempelvis om almanacksarrendet, falide han huvudet
som en bisonoxe före angreppet och gick med korta
och hastiga st^ genom den länga korridoren. Han
brukade dä instruera vaktmästarpojken, vad han skulle
säga i hans fränvaro, och en gäng, dä han skulle gä upp
till Hans Kungl. höghet kronprinsen, sade han: >Frägar
nägon efter mig, sä säg, att jag är hos kronprinsen.
Vad var det du skulle säga?> >Att häradshövdingen
sitter pä Kronprinsen>, svarade den troskyldige, en
sekund därefter djupt olycklige ynglingen. Att av-
lägsna sig för en lunch var nägot, som han sä jrtterst

G. B. A. HOLM 27

Ogärna gjorde, att han en gäng för mig, då han rå-
kade på mig på ett lunchställe, utbröt i de mest
omotiverade ursäkter gentemot en underordnad.

Holm njöt av arbetet, av offensiven, av triumfen.
Han älskade »maktens fiillhet», som uttrycket nu ly-
der, och var i sin lystnad efter makt, i sin stolthet,
i sin våldsamma, förbittrade häftighet som en natur-
människa. Och detta även i sin naiva fåfänga, vilken
var så ovanligt ursprunglig, att en bravad dam en
gång utropade: >Är han mera vilde eller mera re-
nässansmänniska?> Lätt till tårar hade han också som
Gustav Vasa, som de homeriska hjältarna, men sam-
lade sig efler dylika, ej sällan återkommande kriser
till nya, ännu djärvare tigersprång.

Likt många monarker tålde han ej den allra rin-
gaste motsägelse, och en gång, då han frågade en
beskedlig bokhandlare, varför han — det var i en
liten bokhandel, som Norstedts själv ägde — ej lade
fram flera Norstedtsböcker, svarade denne stam-
mande: »Jag lägger fram dem, som jag tror gå bäst»
Holm vände sig till mig, grep min hand krampaktigt
och sade: »Hjärtat slog dubbla slag.>

Vid ett annat tillfälle kom en förespråkare för nå-
gon liten nykterhetsorden upp och frågade, om han
kunde för sin förening få tillstånd att fira en som-
marfest pä Holms egendomsomräde vid Brevik, Li-
dingös Det hade nyss förekommit ett litet tillbud
till skogsbrand i trakten, och Holm svarade barskt.

28 G. B. A. HOLM

»Vill ni betala skogen, om den brinner?» och tillade
med sträng röst: »Kan ni det, si tag hit pengarna»,
varvid han till den stackars karlens förfäran gjorde
ett hastigt grepp mot hans plånbok. »Nå, låt gå»,
sade han dock strax vänligt, sedan fantasien om den
eventuella skogsbranden förflyktigats. »Ni kan gärna
få vara där, men», tillade han med resignerad för-
tvivlan till mig, »alla människor hunsa med mig och
tro mig vara ett mähä.»

Något alldeles särskilt komiskt var det att se ho-
nom på Oscarsdagen gripa det första numret av Post-
och Inrikes Tidningar, då, såsom Knut Stangenbei^
säger i sin berömda vers,

>Po8tgiimman slagit titt stora slag,
den gttdasända, sitt sto^^ sitt enda».

Hans anlete genomlopp då hela uttrycksserien,
allvar och löje, den grönaste avundsjuka och den
fiyntligaste belåtenhet. Och han förklarade, att allt
vad ordnar hette faktiskt var honom fullkomligt lik-
giltigt, ja, att han gärna ville skänka bort sina egnaij
om han bara finge.

»Hövdingen» var bland hans bekanta och närmare
underordnade det namn man använde om honom,
och det med allra största skäl. »Det är ord och av-
sked med hövdingen», sade man, och ofta hörde man
personer yttra: »Han må vara ilsken som ett bi men
drar sig aldrig själv för ansvar.» Men ganska ängs-
ligt var det att begära audiens. »Du får ta dig en

G. B. A. HOLM 39

bräda på ryggen och gå in till hövdingen», hette det
på kontoret, och skämtsamt brukade man, då hans
hc^a namn nänmdes, liksom i Konung för en dag
eller andra orientaliska pjäser är brukligt, sträcka upp
armarna, böjande sig ödmjukt mot det rum, där den
store kraftkarlen hade sin varelse.

Ofta gjorde besökande alla möjliga försök att fä
slippa tala personl^en med den fruktansvärde, och
ej sällan återvände de, häpna över hans nästan spin-
nande älskvärdhet, då han var i det humöret Eljest
brukade han ej sällan med lagisk och logisk kraft
smula sönder vederbörande för att sedan låta nåd gå
före rätt och med mildhet och förlåtelse komma med
evangeliets hugsvalelse för den olycklige, som t. ex.
hade trott, att hans bok gick bra. Han utövade fak-
tiskt napoleonskt tiyck, och mången erfor en lättnad,
då han, hälsad med djupa reverenser — >det här var
ju som om kungen hade gått förbi», yttrade främ-
mande — avlägsnade sig till något av de sju, eller
kanske nio bolag, där han satt med i st3a'elsen. Han
ville, påstod han, ej sitta i andra bolagsstyrelser än
där han kunde bestämma. När han någon enstaka
gång, ytterligt sällan, unnade sig en liten utländsk
resa, brukade han alltid återvända en vecka eller
några dagar tidigare än som var sagt, och Kellgrens
ord vid Gustafs återkomst från Spa:

Jubla, gammal, jubla, ung
han Xr bir, vår far, vår kimg,

30 G. B. A. HOLM

citerades med tyst humor av de hemmavarande.
Bland de bisysslor han hade var vice ordförandeska-
pet i Bergslagemas järnvägar, den största privata järn-
vägen i Sverige. Av vad jag hört från där anställda
personer var hans arbete mycket betydande, och sär-
skilt uppskattar man hans intresse för lösandet av den
svära pensioneringsfrägan.

I olikhet med Gustav Vasa var Gustaf Holm fri-
kostig med egna medel, dock mycket sparsam med
andras. Och i likhet med nyssnämnde store konung
var han mera full av vördnad för makten än för
idéerna. Därför var han ^entligen ej partiman, mera
opportunist Naturligtvis talade han upp sig och blev
röd och ursinnig mången gång, då någon idéfråga
debatterades, men i aUmänhet var han rätt försiktig,
nästan likgiltig i religiösa, litterära och konstnärliga
frågor, där han ej själv var inblandad. Vad hans
litteratur- och konstintresse beträffar, hade han mycket
ofullständigt reda på elementa i dessa ting, och jag
kunde ej låta bli att skratta, när han en gång sade:
»Hans Forssell, han läser Cooper om kvällarna, jag,
jag läser Faust.> Nej, det var juridiken, som var
hans drottning, vilket ej hindrar, att hans fantasi ofta
skenade som en häst. Den tyglades visserligen av
hans förstånd, liksom jag hade en känsla av att han
i sina ursinnigaste utbrott — ofta framkallade liksom
Bonapartes dels för att skrämma och dels för att

G. B. A. HOLM 31

pig^ Upp hans nerver — hade i grund odi botten
sig själv i sin hand.

I litteratur och konst hade han inga egna tycken.
Han hörde pä vad nägon högt uppsatt person ansåg,
men ibland kritiserade han på egen hand, så att det
var artigast och lämpligast att ej låtsas höra. Sär-
skilt påminner jag mig några dråpliga invändningar
mot Liljefors' teckning av en and, som han utfört
som en skolplansch åt förlaget. Han undvek också
helst att taga skönlitteratur på sitt förlag. Det finns
ju lyckligtvis tillräckligt mycket annat, och både ve-
tenskapen och lagen äro också höga livsmakter.

För teater var han dock mycket intresserad och
roade sig där med den livslust, som gjorde honom
så sympatisk, då han rekreerade sig. Med lidelse
och herkulisk kraft tog han som sin uppgift att ar-
beta på anskaffandet av en ny byglad för Drama-
tiska teatern i Stockholm. Man kan säga, att han,
som så ofta hade något otalt med pressen och blott
— något som jag vet, att han ej väntade — vid sin
död blev beundrande och förstående bedömd i tid-
ningarna, arbetade i en atmosfär av grinighet och
motvilja från pressens och allmänhetens sida. Inom
sin kommitté, där han riktigt frossade i arbete, fyllde
ark efter ark med förslag, betänkanden, memorial,
kontrakt, och skötte tomtköpen, uppskattades han
däremot, och man var förmodligen ganska belåten
över att de hätska angreppen träffade honom. Jag

32 G. B. A. HOLM

var en gång med om att åhöra, som själv tredje, ett
par timmars föredrag för en särskilt inbjuden journa-
list, för vilken Holm hade utarbetat en >retorsions-
eller gensvarsskrift emot den lögn och skamlig dikt»,
att han hade haft personliga fördelar vid tomt-
köpet

Vid ett tillfälle anlände några pustande bärare,
lastade med stora stenar, till hans kontorsrum hos
P. A. Norstedts. Det var stenprov till Dramatiska
teaterns fasad. Häradshövdingen ville se dem först
själv. Man bara väntade, att jämbalkama också skulle
av honom synas var för sig. Här på Dramatiska
teatern ville han ha mycken och dyrbar konst Han
frågade olika människor, om vilka konstnärer som
voro bäst, och fick naturligtvis de mest oUka svar.
Alldeles oinvigd i de konststrider, som rasade
under 1900-talets början, och med lika litet sinne för
den konstnärliga helheten, som han hade mycken
känsla för enhetligheten i afiarsledning, mötte han
en kritik, som ofta var befogad men ofta hätsk och
orättvis. Många av de konstverk, som infogats i
Dramatiska teatern, ha mycket stora förtjänster. Det,
som lustigt nog oroade honom mest, var sedlighets-
synpunkten. Han trodde, att Milles' små putti på
loggians kolonnbaser skulle väcka anstöt genom sin
ohöljda tvååriga nakenhet Men allmänheten var
endera för urartad eller för oskyldig. Det blev ingen
skandal.

G. B. A. Holm

Norstedt ä: Söneb.

G. B. A. HOLM 33

En stor uppstinddse blev det däremot under tea-
terlotteriet, då en originell karl hade underlåtit att
på, jag tror det var ett helt år, taga ut den högsta
vinsten. Mannen själv beskrev i pressen, hur häpen
man blev på lotterikontoret, då han företedde sin
lott >Vi måste genast fråga häradshövdingen», hette
det ängsligt. Han var den ende, som kunde be-
stämma. »Häradshövdingen bor på Norstedt», tillade
den lycklige lottägaren i en tidningsinterview,och dit be-
gav han sig också, och där utreddes allt till belåtenhet

Det var för väl, att Holm dock inte kunde allt.
Med stilla tacksamhet märkte hans ibland under che-
fens sällsynta reda, minnesgodhet, fortfardighet, flit
och klokhet något dignande medhjälpare och tjänste-
män, att han åtminstone ej var vidare hemma i de
utländska språken eller hade någon fast ortografisk
världsåskådning samt ogärna sysslade med aritmetik,
ty eljest hade han väl fått göra allting själv.

Holm var i hög grad gästfri. Både i sitt stora
hem i Villastaden, Karlavägen 7, och i sina olika lant-
hem såg han ofta och gärna gäster, unga och gamla.
Han skrattade då mycket högt, ofta något forcerat,
men ögonen lyste av äkta vänlighet, om också allra
mest då han råkade ett par kära vänner från ung-
domsåren i Skåne. Hans röst fick, då han i telefonen
talade med dessa, en värmegrad och en innerlighet, som
nästan rörde de bredvidstående, som voro vana att
höra hans mera cirklade eller hårdare sätt att tala.

S-~i92884, Laurifty Människor,

34 O. B. A. HOLM

Han hade fS vänner, mänga bekanta, många fiender
och ännu flera avundsmän, tians ofta stötande, ibland
grovt ohövliga sätt att mottaga personer, som han
ansåg sig ha råd att förolämpa, framkallade hos dessa
och deras vänner ej sällan en genom åren ihållande
förbittring. Annat var det med vännerna och då
man visste med sig, att man, som en begåvad tjänste-
man en gång yttrade i ett tacktal vid en av de stora
bolagsmiddagarna, »hade Caesar och hans lycka med
sig i båten>. Allra bäst förstod man hans charme,
när man såg honom med hustru och barn. Han var
aldrig trött, kunde ibland bli litet nervös av överan-
strängning, och hade den vackra egenskapen att tri-
vas och >blomma» bland de sina.

Ett ord, som knappast kan nämnas i samband
med Holm, är »blaserad». Han gladde sig åt ett nöje
som en pojke och kastade sig in i en Hasselbacks-
middag med en förtjusning, som det gjorde en gott att
se. En gång hade han varit i Abisko och berättade, att
turisthotellföreståndarinnan hade bett honom stanna
ännu ett par dar, »för, se häradshövdingen, om sön-
dag, då ha vi efterrätt». Han skrattade åt detta, men
jag tänker han hade nog stannat, om ej något, som
hade starkare dragningskraft — arbetet — hade varit.
På fester var han gärna den sista, i samspråket litet
cirklad, litet högljudd men med lysande humör. Han
kunde på natten efter en bjudning, eller efter restau-
rangemas stängning, gå gata upp och gata ned, pro-

G. B. A. HOLM 35

menerande med någon vän^ och var vid sädana till-
iallen en lika minnesgod som briljant berättare.

Hade han humor? Egentligen ej. Han var för-
siktig med sin värdighet och hade väl knappast den
självkritiska blicka som behöves för en humorist.

En gång ville en synnerligen sparsam stor tid-
ningsutgivare, som ogärna återbetalade smålån, ehuru
ganska förmögen, låna 300 kronor av honom. Han
skickade, muntert plirande med ögonen, vaktmästaren
med en check på 3,000 kronor. >Det där kan jag
åtminstone påminna om», sade han skrattande. En
annan tidningsredaktör, känd för måhända alltför stor
tystlåtenhet, lät han vid ett sammanträffande tiga i
fem minuter och sade sedan humoristiskt: >Ja, där
ser du, hur tråkig du är.» Han hade själv roligt åt
ett skämt, som man tillät sig med honom i det finaste
ordenssällskapet. En mycket lustig, något fåfäng
tjänsteman hos Norstedts var rolighetsminister i detta
sällskap. Han hade under arbetet tillagt sig en eller
annan honorifik titel på egen hand och presenterades
nu med högtidlig röst med dessa titlar, varvid dör-
rarna slogos upp och den rätt förbryllade tjänste-
mannen hade den ävenledes rätt förbryllade mäktige
chefen mitt emot sig.

Vid ett tillfälle läste han upp för mig Dramatiska
teaterns utgiflsstat — det var på den Michaelsonska
tiden. Holm hade haft sina skarpa slitningar med
den begåvade, även då och då koleriske mannen,

36 G. B. A. HOLM

som under ett livligt samspråk med Holm slagit sön-
der en stol. Då Holm nu i sin granskning av teater-
utgifterna — han lade en papperskniv på sifferko-
lumnerna för att noga följa med — träffade på en
betydande post, 20,000 kronor, för möbler och deras
reparation, muttrade han: »Summan är hög men för-
vånar mig inte, ty teaterchefen slår isönder stolama
själv.»

Det var roligt att höra honom beskriva, hur gi-
vande en förlagsaffär eller en tomtaf!ar skulle kunna
bli. Med händerna på ryggen och med avmätta steg
vandrade han då fram och tillbaka i sitt direktörsrum,
skildrande de guldströmmar, som hägrade och glitt-
rade i Qärran. »Men litet tur skall det till», sade
han skrattande. Jag tror dock, att förutseende, ar-
bete, omdöme och intensiv energi voro de allra vik-
tigaste anledningarna till den framgång, som bra säl-
lan uteblev. Det var förvånande att se honom hålla
alla trådarna i sin hand, att på en minut ta reda på
vad en springpojke hade att förtälja, att ge, och med
glädje, två timmar av sin dyrbara tid åt ett statsråd
eller ett justitieråd. Under diskussionen med telefon-
Cedergren om tryckandet av Allmännas katalog —
jag åhörde den ett par rum utanför — förstod jag,
att en tryckeriafiar, och en telefonaffär också för
resten, kan vara förenad med livsfara.

I regel gick kontorsarbetet som på kullager. Alla
visste, hur hövdingen ville ha det, och livades av

G. B. A. HOLM 37

denna jättekraft. Man nästan kände, hur allt växte
under hans händer. Få hans egendomar gick det ej
alldeles lika bra, och där rättade sig rättaren ej alltid
efter Holms »direktiv» och förstod kanske inte, vad
han menade med att det var »periculum in mora», vU-
ket liksom det för rättaren lättfattligare uttrycket
»man kan också köpa guld för dyrt» ofta användes
med starkaste eftertryck. »Jag .förstår ej det här»,
sade Holm. »Lyder ni inte på landet? Få Norstedts
gör alla som jag vill.» Han älskade sitt Brevik i alla
fall men unnade sig ej ens nöjet att någon gång dra
sig tillbaka och leva några dar i stillhet på landet.
En dag var han emellertid borta till allas häpnad.
Häradshövdingen hade rest till Muskö för att köpa
stutar.

Frukten frodades alltid på hans egendomar. Det
blev ordning och fart pä både djur och växter. Men
människorna, som nyss sades, då det gällde landet,
sade ibland nej. Då han en gång av hjärtat förar-
gade sig åt de massor av tistlar, som växte i åkrarna
på var sin sida om uppfartsvägen till Lidingö Breviks
huvudbyggning, utsatte han en belöning för var säck
av tistlar, som plockades av statarbamen. Men det
blev till hans sorg ingenting av ändå. En dag efter
sin hemkomst såg han, att tistlarna voro borta. »Tant
Anna» och de duktiga flickorna hade hela dagen kno-
gat i solhettan och grävt upp trettio säckar tistlar.
Då lyste och myste häradshövdingen, rörd över

38 G. B. A. HOLM

detta för hans maka så karakteristiska^ energiska
offerlynne.

Så såldes Brevik. Jag mötte en segerstrålande
hövding med ett mera ovanligt välfött utseende, seg-
lande fram i korridoren. Han höll upp händerna.
»Här och i fickorna har jag en million i sedlar. Det
är för Brevik. En del av köpesumman är i kontan-
ter.» Det var en stor seger. Ett par månader, några
påstå veckor, efteråt hade en sådan försäljning ej kun-
nat komma till stånd. Men då en vinterdag 1904
Norstedts förlorade almanacksarrendet, var det en
sorgedag. Väldigt hade han talat och skrivit, utrett
och arbetat för att Norstedts, som sedan 1823, samma
år som P. A. Norstedt & Söner bildades, a^enderat
almanackan, fortfarande skulle (3 ha arrendet. En
annan afiar vågade sig emellertid på ett högre anbud
och fick övertaga det mångomskrivna och avundade
arrendet från Kungl. vetenskapsakademien. Misslyc-
kandet grep honom djupt, och kanske tänkte han,
att hans påstridighet och bristande smidighet bidra-
git. På bristande energi berodde det emellertid ej.
Några veckor efteråt fick det bolag, som G. B. A.
Holm så kraftigt styrt i tjugufem år, tillfälle att med
en intim och lysande fest och stora, av fullaste hjärta
skänkta hedersgåvor visa, hur högt den beundrade
chefen skattades.

Ingen kunde se så glad och vänlig ut som Holm,
och jag minnes hur hans ansikte den kvällen lyste

G. B. A. HOLM 39

Över hästskobordet, som var täckt med röda tulpaner,
och hur det blonda huvudet höjde sig över vinglasen
och fasanemas pompösa stjärtfjädrar.

Han älskade nöjet, som en genomsund människa
bör göra det, men var ingalunda någon sorts ma-
terialistisk iinsmakare pä vin eller mat, ehuru denne
mot sig själv ofta så stränge och fordrande man såg
ut som en goddagspilt Han begrep emellertid värdet
både av arbetet och festen och kunde se tillbaka med
glädje på en rent av enorm verksamhet med fä miss-
lyckanden och ofantliga framgångar.

Det var, som om den begynnande åldern något
lugnat honom. Kraften fanns där lika stark som förr.
En begåvad och älsklig dotters frånfalle hade djupt
träffat hans på en gång våldsamma och innerliga fa-
derskänslor. Eljest följde lyckan honom ihärdigt.
Han kände, hur högt han skattades. Någon gång talade
han om att dra sig tillbaka. Lusten att besitta ett
större jordagods och som den gamle Faust säger
»leda folkens skara med fridsäll fadershand» gjorde,
att han 1908 inköpte det gamla av Nikodemus
Tessin d. y. uppförda, vid början av 1800-talet
av Axel von Fersen d. y. ägda och bebodda
slottet Steninge i Uppland. I detta kanske ädlast
formade av alla svenska landsslott, med en park av
urgamla kungliga träd älskade han att utveckla en
storartad gästfrihet och sörjde dessutom med sin
stora mångsidighet för stall och ladugård, för park

40 G. B. A. HOLM

och trädgärd. Det produktiva lockade honom. Han
planterade 1,500 fruktträd utom dem, som funnos förut
Med stor personlig välvilja söijde han för underly-
dandes trevnad, snart mera vördad än fruktad.

Holm hade i hela sitt liv en ofantlig lust att
hjälpa, gav gärna och utan ringaste skryt stora sum-
mor och, vad än mera var, hade sin glädje i att sätta
in, trots sin oerhört upptagna tid, sitt eget arbete pi
att utreda vänners afiarer, hjälpa till med juridiska
råd, uppsätta handlingar och klara upp trassel åt så-
dana, som sökte hans hjälp. Ett exempel på vilka
originella och vänliga idéer han hade var hans gåva
av 20,000 kronor för att ge kontorspersonalen och
arbetarna tillfälle utvälja ett 30-tal, som skulle få göra
en utländsk resa dit de själva önskade. Själv hade
han haft stort nöje av sina utländska resor; nu ville
han unna andra detsamma. För arbetarnas rätt och
välbefinnande intresserade han sig kraftigt, och sin
vana trogen ej bara med ord utan mest med gärning.

Hans stjärna slocknade, då den stod i zenit Under
en resa till Konstantinopel med några familjemed-
lemmar kände han, att döden hotade och att han
hemkallades av en ännu mäktigare härskare än ar-
betet. Hans manliga storsinthet under denna korta
tid av ett par månader rörde alla, ej minst en, som
sett honom på nära håll under fult och vackert väder och
rönt mycken vänlighet och överseende från hans mäk-
tiga personlighet och t. o. m. fått märka den blyg-

HJALMAR SÖDERBERG.

T* Tnder i88o-talets allra första år smög sig en
I liten mager gosse ängslig och bävande för

\^ J livets faror omkring de plank, viUca omslöto
den trädgärd, som låg mellan Grevturegatan och Ny-
brogatan i Stockholm. Där fanns då Lagerströmska
skolan, ett gammaldags vitt envåningshus, där jag själv
varit lärjmige. Nu upptas dessa tomter av Kommendörs-
gatan. Gossen var en »snobb», d. v. s. hans fader,
notarie i Kammarkollegium, hade råd att betala den
blygsamma summa, som utgjorde terminsavgiften i
»Ladugårdslandeb, det femklassiga elementarläroverk,
där rektor Wadner, i tur och ordning iförd tre olika
långa peruker för att framkalla illusionen av hårklipp-
ning, med växlande framgång sökte lära en mycket
blandad samling pojkar tro och vetande. Åtskilliga
smutsiga ord och stenar kastades efter lille Hjalle
av »busarna». Så kallades de folkets enkla barn, som
gingo i folkskolan. På detta vis fick han påtagligen
lära sig klassmotsatsen. Då han kom till den torf-
tig^ och anskrämliga byggnad, som han och jag se-
dermera gemensamt skulle lämna en vårdag 1884

Hjalmar Söderberg Kr född i Stockholm den a juli 1869.

HJALMAR SÖDERBERG 43

med våra tankedigra och högtidliga unga huvuden
prydda med gymnasistmössan, minnes jag hur över-
klas^^rabbar, vare sig nu dessa voro söner av grevar
eller stadsbud — snobbskolan var ju icke så enbart
aristokratisk — plågade den lille andra B-aren, ideligt
tvingande honom att be om ursäkt för det ena eller
det andra. Ett outsläckligt löje väckte det, att han
hade en syster och att bon hette Frida, ett namn,
som sedan blev det skymfliga tillmäle man slängde
efter brodern. Han svarade bra, kvickt men litet
för formfulländat, och just detta, både lustigheten och
formen, retade till nya örfilar.

Tiden gick, vi kommo i Norra latin, gingo i samma
klass men i olika avdelningar, blevo så konfirmations-
läsningskamrater för lektor Personne. Trots det kan-
ske mera negativa än positiva intresse, Hjalmar Sö-
derberg hade för religionens sanningar, minns jag ej
något inlägg av honom. En av våra kamrater, en
blivande diplomat, brukade emellertid till vår stora
hugnad besvara alla frågor med ett ödmjukt »genom
vår Herre Jesum Kristum», vilket naturligtvis blott
ibland var rätt.

I skolan ansågs Hjalle vara lat men kunde alltid.
På detta egendomliga förhållande grubblade många
av hans kamrater avundsjukt. En gång yttrade den
gamle sirlige och spydige, varmt religiöse och starkt
konservative professor Rogberg, lärare i historia och
svenska, då han rättat en ypperlig skolkria av Söder-

44 HJALMAR SÖDERBERG

berg: »Söderberg kan bli en farlig karl.» Han hade
alltid förefallit oss litet dvalhänt i hela kroppen. Nu
hade han i alla fall fått ett skarpt och bitande vapen.
Si kom studentexamen. Får man någonsin så roligt
som 8o-talets studenter hade det med sin pessimism
och sin punsch? Jag råkade Söderberg i Uppsala,
och där blevo vi vänner, jag hoppas för livet. Han
läste statskunskap, eller kanske rättare ämnade läsa
statskunskap. Det blev ingen riktig framfart på stu-
dierna. En gång visade han mig på Nationalmuseum
på en liten tavla av Verhout, en i6oo-talsholIändare.
En yngling ställer upp framför sig en liten hög med
böcker och bygger någon sorts ställning av dessa.
Själv försjunker han i en stilla slummer. »Vad den
tavlan åir vacker», sade Hjalle drömmande.

I Uppsala var han mycket tillsammans med Bo
Bergman, och med dessa två pessimister hade jag
på Gästis och Flustret många stunder av innerlig
glädje. Det påstås, att professor Axel Key en gång
tenterade en mycket skicklig kvinnlig läkarekandidat.
»Kandidaten kan bra», sade professorn. »Ja, jag har
ej setat bort någon tid på kaféer», svarade hon. »Det
var sjmd», sade professorn, >ty där har jag lärt mig
mitt mesta.» Mycket har även Hjalmar Söderberg
lärt sig därstädes, men icke tillräckligt statskunskap.
Han har alltid haft något av mild anarkist, då det
gäller staten, och vad det sociala angår egentligen
blott trott på vasaorden, vilken han dock liksom djäv-

HJALMAR SÖDERBERG 45

larna i fråga om de himmelska väsendena mot bättre
vetande förnekat, samt på toalettlagama. Med ångest-
full oro brukade han fråga, om det var opassande
att bära en blomma i frackknapphålet, då man första
gången kom på ett ställe. Det var emellertid ej den
senare bävande frågan han behövde göra mig, då
han i nyaste Kristianstadsbladets redaktion, sedan han
lämnat Uppsala, en kort tid och med sedvanlig in-
telligens skötte penna och sax, i synnerhet sax«

Av de lika roliga som djupt tröstlösa brev jag
erhöll begrep jag, hur hans fina, känsliga natur led av den
alltför olika omgivningen på redaktionen. Och han läng-
tade innerligt från lilla Paris till det större, eller åt-
minstone till Stockholm, dit han också snart återvände.

Söderberg var naturligtvis radikal men har åt-
minstone under de fyrtio år jag känt honom haft den
mest utpräglade antidemokratiska läggning, vilket
icke hindrar, att han blev lika arg och slog ifrån sig
litterärt lika energiskt, dä han blev illa behandlad
och förnärmad på en liberal landsortstidningsredak-
tion som då han, ytterligt känslig för översitteri, an-
såg sig alltför nedlåtande bemött av en general-
direktör. Däremot var det med något av komisk
avundsjuka han beskrev för mig, hur han av den
elegante höglitteräre chefen för Dagens Nyheter, di-
rektör Fredrik Vult von Steijern, på det alba för-
bindligaste men relativt raskt utkomplimenterades
genom dörren, då han skulle erbjuda D. N. ett alster.

46 HJALMAR SÖDERBERG

Jörgen och Bång, bägge staccatostilens stormäny
bägge »troende» pä välsittande frackar och chateau-
viner och över huvud pä det höga i livet, beundrades
av Söderberg. Herman Bångs »Tine», detta mäster-
stycke av antydande stilkonst, var Söderbergs för-
tjusning, och sannerligen med skäl. Jöi^en beundrade
han kanske litet för mycket, ehuru det ej kan nekas,
att denne stockholmske boulevardjoumalist med sin
blandning av sirlighet och fräckhet var en typ, som
lustigt avstack mot den ovanligt jämnstrukna och
fåtaliga författarbohémen. Den vid denna tid i en
rätt lustig Ulster promenerande Hjalmar Söderberg
avbildades i Figaro och skrev någon gång dikter i
denna tidning för »bättre ungherrar».

Tidigt kom emellertid den till det jrttre blyge
men snart både ansedde och fruktade kritikem in
bland man vågar säga ännu bättre ungherrar, där
han, trots sin indolens — han föredrog, då han skulle
beställa mat på Hamburger Börs eller i Gropen, att
regelbundet begära böckling och äggröra för att slippa
skära och tugga — genom sitt lustiga, prudentliga
sätt att konstfullt berätta och genom sin redbarhet
skaffade sig en ansedd plats. Bland dessa hans nya
vänner kunna nämnas Oscar Levertin, Verner von
Heidenstam och Per Hallström.

År 1895 på hösten utkom hans första roman
»Förvillelser». Jag hade hört den bit för bit i manu-
skript och beundrade den livligt. »Hur tror du den

HJALMAR SÖDERBERG 4/

kommer att verka?» sade Söderberg. »Det blir ett
sorgeämne till i dessa dagar», skämtade jag, syftande
på Viktor Rydbergs begravning, som just då ägde
rum. Vi blevo emellertid alldeles häpna åt det hård-
hänta angrepp, som riktades mot boken av Harald
Molander i Aftonbladet, men tröstades sedan av Le-
vertin i Ord och Bild, som påstod, att »näppeligen
ha sedan Strindbergs dagar Stockholms gator och
torg, dess lufttoner och stämningar mästerligare skild-
rats». Men i alla fall var jag själv ej Viktigt nöjd
med Levertins kritik, då han sade, att Hjalmar Sö-
derbergs kallsinnighet mot världen är flanörens. Låt
vara, att Oscar Levertin hade sitt suckande och Sö-
derberg ofta kom med sitt vemodiga, välaccen-
tuerade »Ja, kära Calle», varmed han avslutade sina
anföranden. Men det låg något ännu mera desillusio-
nerat och hjälplöst över den sistnämndes suck. När
jag var elak, brukade jag säga honom: »Ansträng
dig ej med att röka upp cigarretten, om det blir för
besvärligt.» Något litet tafatt och blåfruset låg över
den yttre gestalten. Han ville alltid gärna sitta, var
gärna ensam med sina tankar eller spelade schack
med sig själv, alltid lidande av en stor svårighet att
producera. Detta berodde dock mycket på hans
starka litterära samvete, som gjorde, att han ej ville
länma ifrån sig annat än det fullgoda.

Hjalmar Söderberg retade och ville förarga. Han
njöt av att säga just det, som motståndaren önskade

48 HJALBCAR SÖDERBERG

skulle bli osagt Han kände sig stå emot det s. k.
»paene Selskabs» politiska och religiösa egoism och
konventionalism. Jag har aldrig sett i88o-talslynnet
så renodlat som hos honom, ehuru haios egentliga
produktion ligger inom perioden 1895 — 191 5. Stilen
är franskt klar med Maupassant och Anatole France
som förebilder, och en värdigare översättare har den
senare ej haft i något land. Då Söderberg översatt
La råtisserie de la Reine-Pédauque av Anatole France
under namnet Drottning Gåsfot, hade han den lustiga
idén att på baksidan av omslaget låta trycka med
stor stil några ord ur en ytterst berömmande artikel
om det franska originalet, som C. D. af Wirsén skri-
vit i Posttidningen. Dessa två aktade namn tillsam-
mans förmådde en frisinnad och omtyckt konfirma-
tionspräst att lämna några exemplar av den av ho-
nom olästa boken till ett och annat bland läsbarnen,
vilka ganska förvånade kommo upp och frågade vad
farbror menade med det Man behöver knappast
säga, att ingen rad av den blide författaren med, som
Hjalle en gång skrev, »den rena evangeliska nysilver-
klangen» hade glatt Söderberg så mycket som den
litterära hyllning Wirsén gav 1800-talets Voltaire och
följderna av denna. Ett danskt sinne för det intima,
som inte stannar vid sängkammardörren, ej så litet
av ryskt s. k. oblomoveri — Hjalmar Söderberg har
samma svårighet att stiga upp som Gontscharovs
hjälte, som på ungefär hundra sidor undrar om han

HJALMAR SÖDERBERG 49

skall Stiga upp eller ej, men Söderberg orkar ej ens
vara så mångordig — finnes hos honom. Vid ett
festligt tillfälle under en middag framkastade någon,
att Kipling fick, jag tror det var tio kronor pr ord,
och alla skrivandes karlar gjorde en liten tyst huvud-
räkning. Då yttrade Hjalmar Söderberg sävligt: »Då
skreve jag tusen ord om året» Om man frågade
vad som ligger på botten hos honom, skulle jag vilja
säga: en trött förvåning över att männbkoma kunna
ha ett så gott humör.

Med en enda trasig lunga
kan man yara glad och sjunga,
och det går ej ur mitt minne,
hur i dag bland hamnens hesa,
hungriga och frusna busar
jag har sett en man, som snusar
med en fragmentarisk näsa,

skrev han en gång. Hans patos är ett letande efter
sanningen, kanske ej utan en viss besk belåtenhet
med att den är så hemsk. Vidskepelsen — och han
sätter på 1700-tals- dier 1880-talssätt ett likhetstecken
mellan den och religionen — voila Tennemi. I mitt
tycke har han kanske alltför mycket glömt, att åt-
skilligt av det, som förefaller oss som vidskepelse, är
symbol för sanningar, men å andra sidan är sannings-
kravet, ett intellektuellt renlighetskrav, utmärkande
för honom. Och han kan t. o. m. gå så långt —

7—192884, Lauri n, Människor.

50 HJALMAR SÖDERBERG

vilket som bekant nästan aldrig förekommer — att
han kan, om han insett det, någon gång erkänna, att
han haft orätt. Jag minnes, att han för några år
sedan efter en resa i Tyskland sade till mig: »Jag
talade med en värdshusvärd i en liten småstad, och
kan du tänka dig, han tyckte verkligen om sin stor-
hertig. Han inte bara sa' det utan han gjorde det»
Detta faktum var häpnadsväckande för honom. Lika
skeptisk som han är mot religionen, isynnerhet na-
turligtvis mot den kristna och allra mest den evan-
gelisk-luterska, lika troende har han varit mot de
naivaste 8o-talssanningar, vilka nu äro för många san-
ningsälskande personer lika onjutbara och oaptitliga
som de berömda härskna och mögliga skinkor, om vilka
Ibsen talade. Han hade trott, att allt tal om en äl-
skad furste var lögn. Nu fick han klart för sig, att
denna anomali kunde förekomma, och då hade han
den ytterligt ovanliga lusten att tala om detta för en
annan.

Hjalmar Söderberg ingick år 189;^ i Svenska Dag-
bladets redaktion och gick någon gång upp i redak-
tionslokalerna. Han låg ej för kontorsarbete och klagar
själv över att han haft många frimåndagar men ingen
riktig söndag. En gång förut har han försökt sig
på regelbunden verksamhet. Han var några år i
tullen — tjänstgjorde i Kungl. tullverket — , påmin-
nande genom sin verksamhet där om Strindbergs be-
skrivningar på ämbetsverken i Röda Rummet, åt vilka

HJALMAR SÖDERBERG « 5 1

han naturligtvis själv hånfullt hade skrattat, men
nu fick han i sin egen person märka, hur delvis
sanna de voro. Han beskrev för sina vänner, hur
han kontroUräknade och satte kråkor, och slutli-
gen, då han fann, att räkningarna praktiskt taget
alltid voro riktiga, satte han kråkorna utan att
kontrollräkna. Skrev han någonting i tidningen, och
det gjorde han någon gång, så var det kort pch
bra. Ingen har i så hög grad som Hjalmar Söder-
berg besinnat Goethes ord om begränsningens konst.
Men skämt åsido, det ligger också häri en betydande
styrka. De flesta människor måste — och det be-
hövde naturligtvis Hjalmar Söderberg även, fast inte
han gjorde det — sedan de väl gett sig in pä för-
fattarbanan, skriva en bok om året Dylika nödtvung-
na böcker bruka bli onödiga — för andra. Söderberg
sade en gång: »Jag har en smal men klar stråle.»
Och vattenskålen fylldes långsamt med en dryck,
som smakade många illa men andra desto bättre.

Det är ett svalg befäst mellan viljemänniskor och
deras motsats, men båda sorterna ha sina förtjänster.

Ar 1897 gjorde Söderberg en resa med den be-
kante konstmecenaten och Nietzscheöversättaren, bank-
direktören Emest Thiel. Schackspelets ädla och svåra
konst, eller kanske rättare vetenskap, hade närmat
dem. Efteråt for Söderberg ensam till Paris, där han
blott hann vara så länge, att han erfor den hemska
ensamhetskänsla en riktig storstad kan skänka. Också

52 HJALMAR SÖDERBERG

nöjets gudinna fordrar en viss aktivitet av sina be-
undrare.

En dragfri, varm och stilla plats med absolut ar-
betsro var vad han ville ha. Måhända också ett
folksagans »bord duka upp» med förstklassiga matvaror
samt även dryckesvaror. Lugget fann han ej i det hem
han grundade 1899, ^^^ ^^ »bord duka upp» hos sin
vän Emest Thid, vilkens livligt litterärt intresserade och
frikostiga maka såg till, att bokstavligt intet fattades för
den med romanen »Martin Bircks ungdom» långsamt
strävande författaren. »Martin Bircks ungdom» kom ut
1901. För mig stod boken då och gör det ännu som
en av de allra bästa romaner vi ha på svenska, och
vi ha inte många riktigt så bra. Innehöll »Förvillelser»
det, som den unge författaren var ivrigast att få säga
först, och roade den också genom att man här fick
se en i Sverige ny författartyp utan den rörighet och
det lyriska flåspatos, som ansågs höra till det sven-
ska, så hade »Martin Birck» den mognad och det djup
i känslan, som gjorde den till ett konstverk, till nå-
got, som man ej bara läste — det är ganska mycket
redan det — utan läser om. Mig ger särskilt den
första avdelningen, den gamla gatan med barndoms-
minnena, ej minst de från sommarnöjet, den allra
starkaste känsla av verklighet. Mycket få ha så kun-
nat rekonstruera världsbilden, som den ses av bar-
nets öga. Det är geniets gåva att ej förlora känslan
av hur barnet eller ynglingen kände, luktade och

HJALMAR SÖDERBERG 53

smakade, då de lekte och älskade. Andra mekani-
seras av dagens bestyr och arbetet, konstnärerna och
de rätta författarna ha vissa sidor i själen levande
längre än andra. Det ligger lycka men också lidande
i den saken. Men det är så många, som berömt
»Martin Bircks» bamdomskapitel, att det nästan sker på
bekostnad av bokens senare partier. Mycket sällan
har jag läst något, som träffar så djupt som de sista
sidomas gripande lovsång över kärleken, dubbelt verk-
ningsfull mot bakgrunden av det tröstlösa och det
iskalla, av världen som ett månlandskap med snödri-
vor och svarta krateröppningar, som den får hos
Hjalmar Söderberg. Det är rymd och storhet över
detta. Det sväller ut mot evigheten och bär som
allt i denna bok äkthetens prägel.

Troligtvis sattes »Martin Bircks ungdom» på många
håll på index över förbjudna böcker. Författaren be-
tecknades som en immoralist, och i det exklusiva
kamratsällskapet U. D., Utile Dulci, erhöll han nam-
net Ungdomens Dålighet Ar han en immoralist,
eller är han t. o. m. som några anse amoralisk?
Vissa säga: Det rör ej allmänheten. Den har blott
att läsa hans böcker. Somliga säga kanske, att de
icke läsa dem, utan hellre nöja sig med välsinnade,
d. v. s. i detta fall mot Söderberg illasinnade re-
censioner. Det har alltid slagit mig, att de etiska
firågoma, spörsmålen om rättvisa, ärlighet och san-
ning särskilt intresserade Hjalmar Söderberg, och vis-

54 HJALMAR SÖDERBERG

serligen ej bara teoretiskt Använde han i sina re-
ligionsfunderingar något av den beundrade Jörgens
varningsord till besökande: Humbug titta vi snart
igenom, så var han, då det gällde rätt och orätt, ej
det ringaste lagd för skämt. Han mådde formligen
illa under Dreyfusprocessen, och de Strindbergsbe-
undrare, som voro lika hänförda åt dunkelmannen
som åt sanningssökaren, hade ej Söderberg med sig.
Alltid synnerligen mild och hänsynsfull i sina om-
dömen om andra, vänfast och försynt, kännes han
vid sin svaghet all och har intet av den fariseism,
som man så väl kan ha, även om man är fritänkare.
Det är ej så lätt att logiskt säga, vad som är
rätt. Pilatus funderade på det, en känd skälm på
1890-talet yttrade på ett möte i Stockholm under
ensligt bravo från en medskojare, att han sett sig
»nödsakad att endast i sitt ^et samvete söka borgen
för sitt handlingssätt». Herr Hjalmar Branting, f. d.
finansminister, rekommenderade försiktigt men till-
räckligrt tydligt eventuellt mord på Hans majestät
konungen. Reservlöjtnanten och författaren Sven Lid-
man gjorde detsamma i sin roman »Thure-Gabriel
Silfverståhl», om ock av helt olika anledningar. Alltså,
saken har varit före, och kanske Söderberg ändå
skulle anse, att mordet på prästen, i »Doktor Glas» 1905,
eller, om det låter anständigare, k)rrkoherdens undan-
röjande, är i huvudsak oriktigt. Glas rullade i alla fall
ned gardinerna på slutet, och det får väl anses som ett

HJALMAR SÖDERBERG 55

Ogillande. Den engelska regeringen, som alltid står på
varmt kristlig grund, ansåg att lönnmord på sir Roger
Casement vore fullkomligt korrekt, men man får dock
akta sig att sammanblanda sociala och privata mord.
Att det hela är invecklat, kunna vi komma överens
om. Doktor Poul Bjerre kom också med en utre-
dande artikel om »Doktor Glas». Söderberg blev ej
övertygad; det förstod jag genom att han diktade en
sång, vilken han med sin ståtliga operasångarstämma
ej sällan då för tiden sjöng för sina vänner. Den
innehöll en varning för att besöka psykopatikem
Bjerre och slutade med orden:

Om en tosing går till Bjerre,
blir haa bara yiire.

I frågan om det orätta i att om också i skönlit-
terär form ursäkta brott står jag emellertid på dok-
tor Bjerres sida. De »milda» anarldstema, en Tolstoi,
en Krapotkin, en Gorki^ ha lätt för det felet men
bruka bU perplexa, när lärjungar börja med praktiken.
Det hindrar ej, att både en Leo Tolstoi och en
Hjalle Söderberg äro ganska etiskt lagda.

Etisk i den meningen, att han var lika orolig som
Tolstoi för stimulantia, kan man icke kalla Söder-
berg och ej heller så, att han liksom den heliga Fina
från San Giminiano bara därför att en yngling talat
till henne på promenaden och bjudit henne på frukt
blev gripen av en sådan samvetsoro, att hon lade sig
på en träplanka och ville njuta varken vått eller torrt.

56 HJALBCAR SÖDERBERG

Vad han fick av fallfrukt från livets träd mottog han
med stilla vemodig glädje, ibland kanske bara med
glädje, men frågan rätt eller orätt var alltid för ho-
nom av fundamental natur. Den erotiska moralen,
det fä vi väl också erkänna, är verkligen så pass in-
vecklad, att även den skarpsinnigaste schackspelare
kan bli matt i ett spel, där snedsprången och reg-
lerna äro så många och förvillande. Han fick, skulle
man kunna säga, emellertid mer och mer erfarenhet
»Gertrud» spelades den 13 februari 1907 på gamla Dra-
matiska teatern. Efter Strindberg ha vi ej många
pjäser med det litterära värdet Den bästa Gertrud
var fru Betty Nansen. Söderberg var henne mycket
tacksam för hennes geniala spel och för den starka
propaganda hon i Danmark gjorde för detta stycke.
Men han kände sig så bländad av den vackra själv-
berusade divan, att han sade till mig: »Vet du, jag
räcker henne min lilla bukett och så springer jag.»

Hjalmar Söderberg är som man vet alldeles oge-
ment kvick, och då det i Sverige är liksom det i
Grekland var, om man får tro Sköna Helena, mycket ont
om kvicka karlar, bör man vara särskilt tacksam.
Hjalmar Söderbergs kvickhet har den väsentliga egen-
skapen att vara rolig — och någonting mer. Man
förstår blixtlikt att det i Utet lättsinnig ton framka-
stade ordet var en explosiv projektil, som ej bara
träffat prick utan gjorde stor förödelse. Och man
erfar en livlig skadeglädje. Hur genomkomisk var

HJALMAR SÖDERBERG $7

ej hans lilla bit »Tvä ljus> om dea spiritistiska »prin-
sessan», som med tillhjälp av sin avlidne makes ande
på en natt skrev jag tror det var 500 jamber, »orim-
made», ty icke ens fan, mycket mindre ett vanligt
spöke, kan pä en enda natt rimma femhundra jamber,
säger Söderberg. Och hur lyckad är ej tonen av av-
mätt förbindlighet, dä han säger: »Spöket var i livs-
tiden envoyé extraordinaire etc.» Eller den lilla pär-
Izh »Satan, majoren och hovpredikanten», där den
fromme majoren med kommandoröst vid midds^en
kom med sitt

»Är herm frälst?»

»Ja», svarade jag utan betänkande, ty jag anade
att det var enda sättet att komma ofrälst upp från
bordet. Albert Engström hyllar hans sätt att munt-
ligen framföra sina historier och minnen med orden:

Bland ost rCrde da dig i en molnttod av paradoxer,
sagda med komiskt allvarlig röst, lUlgammalt behlnkad.

Och hur skrattade jag ej, dä han i en tidning
anklagades i anledning av att han, dä Dramatiska
teatern den 18 februari 1908 invigdes, burit en »färg-
rik» väst så nära på Oscar II:s död, och han svarade,
att västen var »ljust grårandig» och fortsatte: »Utan
att bestämt påstå, att en dylik väst står i sträng
överensstämmelse med hovceremonielets krav på en
sorgväst, tror jag den likväl icke vara alltför olämp-
lig att ge uttryck ät den milt vemodsblandade sorgen
hos en enkel medborgare, som ej tillhör hovkretsen.»

S—i$»884. Laurin, MämHiskor.

S8 HJALMAR SÖDERBERG

Om någon, som har oturen att ej personligen fä
njuta av hans lakoniska och skarpa roligheter, vill
veta, hur han kan vara, bör han läsa »Hjärtats oro».
Den innehåller reflexioner, ibland i mitt tycke »galiga»
men ofta dräpande riktiga, ord om litet av varje,
skrivna i den lilla badorten Dragör på Amagers syd*
spets. Liksom Kant ej behövde lämna Königsberg
för att förstå mer än någon annan av världsförloppet,
så satt Hjalmar Söderberg på hotellverandan i Dragör
och riktade kikaren — det var sommaren 1909 —
omväxlande på de icke rykande fabriksskorstenarna i
storstrejkens Malmö och på Dragörs dambadhus,
kanske mest på det senare, och han försökte på grund
av de badandes olika kroppsformer att sluta sig till
deras stäUning till den kvinnliga rösträtten. Denna är
en av de saker på det radikala progranmiet, där Söder-
berg är otrogen mot partiet Nå, den kvinnliga röst-
rätten står ju på alla partiers program, och i alla
partier finns det personer — och många — som lik-
som en viss Stockholmsrepresentant gjorde med nyk-
terhetsfrågan, som är en betydligt allvarligare sak,
röstade för den, men »utan entusiasm».

Söderberg har alltid haft ett stort intresse för
himlakropparna, för både sol, måne och stjärnor. De
höra evigheten till, och så rationalist han är, tyc-
ker han om att tänka längre än hans för resten
mycket korta näsa är lång. Strindbergs astronomi
brukade både roa och förarga honom, mest förarga

HJALMAR SÖDERBERG 59

honom, ty han hör till sådana, som trots sin still-
samhet och indolens i allt utom det intellektuella ej
lät 2 X 2 SS 5 stå oemotsagt. Troels-Lund säger, att
människorna i våra storstäder bli obehagligt berörda
av att utanför staden och dess elektriska ljus höja
blicken mot de evigt tindrande och tysta stjärnorna.
Hjalmar Söderberg har från barndomen älskat de
evighetstankar, som väckas av den s}men. Han har
kallat ett av sina mästerverk »Aftonstjärnan». Kafé
Aftonstjärnan — han tycker om kaféer också — rym-
mer, trots att det är skådeplats för en enaktare, myc-
ket av den kreaturens suckan, av allt levandes ångest,
av känslan av hur hjälplöst allt är tilltrasslat i denna
värld, som utmärker Söderbergs livssyn. Söderberg
skrev en gång i en ung flickas album: »Livet är kat-
ten så besynnerligt Högaktningsfullt Hjalmar Söder-
berg.» Aftonstjärnan är ett konstverk, ett smärtans
barn, framsprunget ur en själ, som lider, och tillva-
rons grymhet är skildrad med den tillbakahållna
starka medkänsla, som gör stycket ännu mer upp-
rörande för den, som förstår.

Hjalmar Söderberg har ej lämnat den svenska
publiken likgiltig. Han är avskydd och beundrad, och
han har satt betydande personer på det kritiska om-
rådet i mycket olikartade affekter. Böök tycker tyd-
ligen ej alls om honom, Schiick har uttryckt motsatt
känsla. Även vänner till honom, som t ex. Albert
Engström, tala om hans dikts »stygiska flöden», och

60 HJALMAR SÖDERBERG

nog kommer det en och annan fläkt, medförande
iskyla och en pust frän dödsriket frän den plats, som
Stiemhielm kallade »Stygia putt». Och nog grumlas
bra ofta hans skildring av den fagraste blonmia av
känslan av hur masken fräter. Men för mig,, som dä
det gäller Hjalmar Söderbeig varit med friai början,
som känner hans vilja till sanning, hans ovanliga är-
lighet, hans fasa för humbug, hans Idara, oförvillade,
pä en gäng självmedvetna och ödmjuka blick pä sig
själv, hans skärpa och hans godhet, stär han med sin
svaghet i mycket dock som en särskilt fin människa
och en lika fin konstnär. Kanske gör den varma
vänskap, som aldrig grumlad rätt mellan oss i snart
ett halvt sekel, att jag ej kan se honom annat än
som sympatisk ocksä dä jag tycker alldeles olika, dä
jag fasar över hans determinism eller fatalism — det
finnes dock mänga stora, som lida av den äkomman,
— och ärligt sagt, den är bra svär att logiskt mot-
bevisa.

En gäng, dä jag hade ett besök av Söderberg,
tittade han pä en morallärobok för folkskolan, som jag
nyss köpt i Paris för att se, hur den parisiska ung-
domen skulle fä detta rätt svärlärda ämne sig före-
lagt, sedan det ansetts, att katekesen ej ger tillräck-
ligt goda resultat. Söderbergs funderingar över denna
konfessionslösa moralkatekes, med vilken han natur-
ligtvis var nästan lika litet belåten som med Luthers
lilla, kommo till uttryck i »Den allvarsamma leken».

HJALMAR SÖDERBERG 6l

Också detta arbete med den mycket sägande
titeln, utkommet som alla hans arbeten på Bonniers
förlag, där han i Karl Otto Bonnier haft en frikostig
förläggare och av bägge makarna Bonnier rönt en
genom livet varande verksam och outtröttlig vänskap,
hör till de böcker, som i all sin tröstlöshet äro rika
och givande. Ju äldre man blir, dess svårare har
man att kunna njuta av romaner. De få något av
sötsaker, och de älskandes kyssar och skällsord före-
falla en ha något maniakaliskt. Men man märker
Söderbergs hjärtas oroliga klappande också under
cynismema i den lek, som sannerligen kan bli all-
varlig nog, hur lätt och lustigt den än börjar.

Mången har förvånat sig att Söderberg 1918 ut-
givit en hel bok, »Jahves eld», för att tala om att
enligt hans åsikt Moses hade en med den liggande
månskärans horn pr}'dd ansiktsmask, då han som
orakelpräst talade till sitt folk. Ett Voltairianskt
drag av iver att bekämpa den religiösa vidskepelsen
finnes djupt i Söderbergs karaktär, ehuru mer vänlig-
hetsbetonat än i den store franske hätske lögnar-
fiendens kamp mot människobarnens mörkrädsla. Ar-
betet, allvarligt menat, bedömdes i allmänhet av fack-
männen med en välvilja, som ej ofta kommer lekmän
till del.

Jag vet ej hur Söderbergs böcker slå an i Dan-
mark, men jag vet, att han, som nu i Köpenhanm
funnit ett hem och en varmhjärtad och god kvinna, har

62 HJALMAR SÖDERBERG

många vänner bland de bästa, och att han trives utmärkt
i det Danmark, som han redan som yngling litterärt
kände och älskade, vilket icke hindrar, att han gärna
kommer hit och att för den, som kan lyssna, hans
böcker avspegla en lika varm som försynt fosterlands-
känsla.

Jag vet däremot, att mången här hemma i Sverige
i likhet med mig känt, hur välgörande hans böckers
stilistiska knapphet är, hur hans lysande kvickhet, hans
förmåga att med låtsad likgiltighet säga de obehagli-
gaste sanningar kan verka upplivande. Och jag, som
från skolans grå förstuga, där böncustos, helt säkert
ofta rättvist, kraftigt slog oss i huvudet med den
Heliga skrift, minnes hur den lille pojken värjde sig
med galliskt skarpa och blott alltför grammatikaliska
svar och därför inhöstade mången kraftig spark, jag
tänker på något, som Hjalmar Söderberg bidn^t
att lära mig och som man förstår bättre och bättre
med åren, på hans nyss anförda ord : »Livet är katten
så besynnerligt.»

Han, den främste svenske berättaren i novellens
knappa latinska form, kan nu se tillbaka på ett lo-tal
volymer berättelser, dramatik och romaner, som mer
än annat spegla den tid, under vilken vi leva.

OSCAR LEVERTIN.

En vårdag under i88o-talets senare hälft gick
jag med den för sin smäväxthet och vänfast-
het bekante bibliotekarien August Ahlstrand på
Drottninggatan. Vi mötte då en ^endomligt och
vänligt leende ung jude >i slarfvug dräkb, som Linné
skulle ha uttryckt sig. Han hälsade litet tafatt på »far-
bror Augusb, vilken vände sig till mig, sägande:
»Vet du, det där var en ung författare, som hette
Levertin. Hans vänner påstå, att han tror sig se pol-
lenkomen sväva omkring i luften. Han är son till
min vän konsthandlaren Levertin och mycket hygglig.»
Hur ofta har jag ej sedan tänkt på detta möte,
3om gav mig ett första och karakteristiskt intryck.
Ännu tjugo år efteråt, då Oscar Levertin övergått till
den mest preciösa elegans och som professor skrev
på sitt odödliga första kapitel om sexualsystemets
upphovsman och egentligen blott hade kvar tafatt-
heten och vänligheten från sin första uppenbarelseform,
uppsteg i mitt sinne minnet av den på en gång inten-
siva och främmande blick jag för första gången mötte.

Oscar LcTcrtin fSddes å Gryt vid Honköping den 17 juli 1862
och dog i Stockholm den 22 sept. 1906.

64 OSCAR LEVERTIN

I Uppsala 1888 blev jag i Estetiska föreningen
som nybliven student bekant med doktor Levertin.
Sammanträdena bestodo i att någon av medlemmarna
läste upp ett opusculum ur egen fatabur eller höll
föredrag, och därpå vidtog en liten diskussion. Man
satt mycket seriös och allvarlig i början, och ehuru
medelåldern var ganska låg, påminde stämningen om
en svensk officiell middag under förtärandet av sop-
pan. Efter sexan blev talandet och åthävorna liv-
ligare; så ock denna gång. En ovanligt framåtsträ-
vande ung man framkastade med farbroderligt gillande
ett Kant-citat. »Ja, som gamle Kant säger.» Min granne
viskade till mig: »Det där förekom i kollegiet — i för-
middags.» Levertin satt och förtjusade sig åt geni-
aliteten i ett smådrag i en nyutkommen rysk roman.
Det slog mig, att Levertin tycktes hpra till den myc-
ket sällsynta sort, som har sin glädje i att fl be-
undra.

När Brändes i mars 1889 höll ett föredrag i Upp-
sala — jag minnes ännu hans fulländade sätt att läsa
upp Groethes klassiskt sinnliga

»SLehst du die Pomeranze,
Qoch hftngt sie an dem Baume»

— lade jag märke till att Levertin med förtjust ansikts-
uttryck viskade anmärkningar och upplysningar i
örat på sin unga hustru, som jag då för första och
enda gången såg. Ett par dar efler var hon död.
Jag råkade icke Levertin ofta i Uppsala men på-

OSCAR LEVERTIN 65

minner mig, att jag, livligt itänd för de religionsfri-
hetsdiskussioner, som år 1890 förekommo i Uppsala,
förvånade mig åt det något skeptiska leende, var-
med han åhörde mina diatriber. Vid ett sådant
tillfälle berättade han för mig, att Georg Brändes en
gång frågat honom, vad han sysslade med. >En dikt
om den heliga familjeni, blev svaret >Då skall jag
berätta något>, sade Brändes. »Jag kände en gång
en ung man, som skrev så mycket om den heliga
familjen, att han till slut blev galen och trodde, att
han umgicks med den. Frun är söt och behaglig,
sade han, mannen är det ingenting med, men sonen,
den står jag inte ut med, han går bara omkring och
säger jag och jag.» »Brändes drev med mig», skrattade
Levertin, »och hittade på allt det där till min upp-
byggdse. Men jag skulle kanske», fortsatte Levertin,
»kunna skriva något, där nasaréen förekommer som
en ung tafatt magister med glasögon», och han log
med sitt egendomliga leende. För den kristna reli-
gionen hade han, trots denna romantiska ironi, en
stor och kärleksfull beundran, som snarare ökades
med åren, om han också för ^en del, som han vid
ett allvarligt ögonblick sade mig, väl trodde på möj-
ligheten av en personlig Gud men ej på människans
personUga fortvaro efter döden. Dock, detta senare
gjorde ju varken Abraham eller Salomo.

Den Sulamith, som Salomo Levertin skulle älska,
borde säkert vara blond och blåögd, österlandets

9 — 192884, Laurin, Människor.

66 OSCAR LEVERTIN

gasellt}^er, sammetsögda och mörkhyade skönheter,
voro ej den genre de beauté, som låg hans hjärta
närmast.

Ehuru han gärna gick på bjudningar och mycket
gärna var med om glatt och kamratligt umgänge^i
Gropen på Grand eller på Hasselbackens veranda och
trots hans ständiga och varma hyllning för kvinnlig
skönhet, så tror jag, att han egentligen hade bara en
passion, men den grundligt, och det var arbetet Det
gjorde ett kostligt intryck att höra honom klaga över
att intet blev gjort, då han, man kan säga dag och
natt, producerade dikter, avhandlingar och tidningsar-
tiklar, allt i en oavbruten följd, och därtill hade den
vanan att med ett slags frenetisk ofTensivkraft gripa
sig an med nya arbeten och då icke skydde någon
möda för att från alla sidor tränga in i ämnet Ett
stadsbud skulle neka att bära så många och tunga
böcker, som Oscar Levertin knogade hem med från
Kungl. biblioteket, och jag minnes huru han på Sture-
gatan utövade en fullkomlig ekvilibristik för att ej
tappa sina kära böcker. Han kunde konsten att i ar-
betet hålla på länge, då det behövdes, och att genast
vara färdig, om så krävdes. Redaktör Tengvall i Sven-
ska Dagbladet sade mig, att Levertin var den bäste
tidningsman han råkat, och det också vad fortfärdig-
heten angick.

Fru Ebba Levertin berättade en gång, att han var
så ivrig att använda varje minut till läsning, att då

OSCAR LEVERTIN 6/

■

hon tillsade honom, att middagen var färdig, lade
han bort den bok han läste och tog en ny bok, av-
sedd att läsa i, tills middagen verkligen var färdig
och soppan kommit in. På det sättet hade han läst
mång^ böcker, som han eljest ej skulle ha hunnit med.
Under början av 90-talet umgicks jag i Oscar
Levertins fädernehem på Engelbrektsgatan, där ej
minst hans faders gravyrsamling roade mig. Jag märkte
för första gången, att Oscar var särskilt intresserad
av rokokon, då jag hörde hur gärna han velat ha
ett blad, graverat av Marchand efter Fragonard, en
gravyr, som 'jag nyss själv fått genom hans fader.
Snett emot på Engelbrektsgatan bodde Levertin själv.
Det var vid denna tid ännu egentligen blott det lit-
terära innehållet i konstverken, som intresserade
honom. I hans rum fiinnos ett par bilder jag påmin-
ner mig, ett stort kopparstick från 1500-talets mitt,
avbildande familjen Fugger, i tysk borgerlig prudent-
lighet sittande till bords, och en etsning av Georg
von Rosen, foreställande Herr Gude Gjeddes prediko-
resa, som Levertin tyckte gav ett så starkt intryck
av storheten i reformationstidens andliga verksamhet
under fara, samt ett kopparstick av spanjoren De
Molinos, den man, som utgivit en skrift om hur man
skulle komma till sinnesfrid med Gud och som, trots
påvens belåtenhet med denna, genom jesuiters påver-
kan fi<^ en undersökningskommission på halsen, vilken
dels ur denna skrift och dels ur de 20,000 brev, som

68 OSCAR LEVERTIN

funnes i Molinos ägo, framletade sextioåtta villfarelser.
De Molinos avsvor som kyrkans lydige son dessa
sina villfarelser och benådades till livstids fängelse.
Detta pittoreska religiösa mål hänförde Oscar. Slut-
ligen hängde på en vägg en fotografi efter en måttlig
modem tysk konstnärs tavla, framställande Heine och
sfinxen, en illustration till de storartade strofer, som
förekomma i företalet till tredje upplagan av Heines
Buch der Lieder. Skalden skriver om hur marmor-
bilden, hälften kvinna, hälften lejoninna, blir levande
vid ynglingens kyss och om hur han famnas av henne.

tSie trank mir fast den Ödem aus,
UDd endlicb wohllustheischend
nmichlang sie mich, meinen armen Leib
mit den Löwentatsen zerfleischend.»

Oscar Levertin hade mycket av Faustlynnet, av
det lidelsefulla tillägnandet, av tillbottenträngandet, och
den äkta förtvivlan att icke kunna få känna och veta
nog.

Daa will mir achier daa Hen yeibrennen.

Men om han sålunda var milsvitt från den Wag-
nerska själv- och nutidsbelåtenheten över

wie wir es denn znletzt fo herrlich weit gebracht,

så hade han dock icke så litet av en i mitt tycke
klädsam, alldeles uppriktig och icke påtagen, nästan
Famulus-Wagnerartad beundran och allra högsta hög-
aktning för andras lärdom och t. o. m. för deras lär-
domstitlar. Detta ödmjukhetsdrag och denna tro på
andras lärdomsauktoritet stack ofta av mot omgiv-

OSCAR UEVERTIN 69

ningens frisinnade och väl oftast omotiverade tvivel
på lärdomen, åtminstone då det gällde svenska pro-
fessorer. Men av den här i Sverige ännu på 1890-
talet icke utrotade fordomen mot en som ibara var
poet>y hade Oscar Levertin intet. Han uttryckte sig till
en sådan, både skriftligen och muntligen med sirlig
vördsamhet, och man kunde se honom bocka både
med ryggen och hjärtat för den allra obetydligaste
piccolablåsare i den stora skaldeorkestem. Detta
sammanhängde också med hans osvenska brist på
avundsjuka och en Uka ovanlig som tilltalande för-
måga att beundra och att även kunna ge uttryck för
denna beundran. Han såg, då han talade om en
liten ny dikt eller novellett, lika förtjust ut, som då
han betraktade en vacker dam. Men han blev ännu
gladare, om skalden fick en akademisk grad och om
den vackra damen var friherrinna. Beundrans klang-
botten blev då större, historiska toner klingade med,
och han tänkte med förtjusning på, hur många små
fröknar Bielke och Bonde, dier vad de nu hette, som
lett och lyst under fontanger och schäferhattar.

För det historiska kände han mer än för det stat-
liga. En gång, då han och några andra Utterära stor-
heter, det var under 1890-talets sista år, träffades i det ex-
klusiva, sällsynt glada och livskraftiga litterära sällskapet
U. D. vid ett möte på Stallmästargården, kom den
norska frågan på tal. Den norska politiken behand-
lades med en sådan frånvaro av verklighetssinne och

70 OSCAR LEVERTIN

en sådan obekantskap med de enklaste fakta, att jag
tänkte för mig själv det, som Harald Wiesdgren bru-
kade säga vid mindre lyckade konversationsinlägg i
Idun: »Skål broder, den kunde du inte!» Men jag
kommer också ihåg, att jag sade till en bredvidstående:
»Oscar är i alla fall den ende av oss här, som efter
en veckas studier i norska frågan skulle kunna skriva
en sakrik och träffande artikel om svensk-norsk poli-
tik.» Han kanske rent av skulle kunnat göra skäl för
sitt U. D.-namn — Unge Disraeli.

År 1905 den 7 juni på aftonen träffade jag Oscar Le-
vertin på Hasselbacken. Musiken skulle spela något ur
Griegs Per Gynt, men detta nummer blev på begäran
av publiken struket. Då jag anmärkte, att detta var en
olämplig demonstration, sade Levertin, att han förstod
och gillade den, och kom med ett så ivriga och moti-
verat utfall mot den svenska mjäkigheten mot Noi^e,
att jag förstod, hur olika han s^ läget mot för sex
år sedan. Hans svenska förtrytelse var säkert äkta
och kanske fotad på säkrare faktiska underlag än den
herres, vilken samma kväll, då jag hade kommit
tillbaka från hyllningen för konungen på Rosendal,
kastade en tändsticksask i huvudet på mig, då jag,
som nio gånger rest mig för kungssången, den tionde,
när den sjöngs av några osäkra röster, föredrog att i
sittande ställning akta konungen och älska fädernes-
landet.

Det var under en av dessa dagar Levertin skrev

OSCAR LEVERTIN 7 1

till Heidenstam, att han »kände sig mera svensk än
någonsin i livet förut, men därför också mer bekym-
rad över bristen på krafter, människor och person-
ligheten, och tillägger, att han tyvärr ej hade anled-
ning »att tala i mångas namn; juden skulle dessutom
alltid vara i vägen, och jag skulle ej tillerkännas rätten
att tala, hur starkt jag än känner det».

Av 80 -talsidéerna, som då det gäller den litterära
katekesen han som bekant redan tidigare lämnat, hade
han alltid kvar det i min tanke viktigaste: kravet på rätt-
visa. Men det demokratiska och »folkliga» blev honom
mer och mer främmande, liksom också det inom hans
forna partivänner intill senaste tider fortsatta ivriga
och angelägna underkännandet av de svenska syn-
punkterna. Han trodde på den ryska faran, och jag
påminner mig, att han med förtjusning citerade för
mig Tegnérs ord i Kronbruden, vilka skamligt nog
då voro en nyhet för mig. Biskopen säger till den
med rysk tapperhetsmedalj prydde gamle svenske
krigsmannen, som varit med vid Leipzig:

»Tapperhet är mig kflr, och dess tecken YSrderar jag Iveo,

men förlåt mig, min vän, rysk prMgel ej passar på svenskt bröst.»

»Prinsen har skafiat mig den.» — »Den Sr rjrsk.» — »Men syen-

sluiT och ryssar
äro q fiender mer.» — »Med förlov, de äro och bliva.
Vigarv skiljer dem åt för alltid.»

Bondlandet förstod sig ej Oscar Levertin på, och
bondhumom, som är så omtyckt i Sverige i alla for-

72 OSCAR LEVERTIN

mer, begrep han icke, ej en gäng den äkta. En gäng
hörde han och jag Anna Norrie — det var pä ett U.
D.-sammanträde — sjunga pä sitt dräpliga vis »Lelle
Karl-Johan». Levertin vände sig till mig och sade:
»Sä ohyggligt I»

Han älskade fjällnaturen, i vilken han med sitt svaga
bröst dels kände sig andas lättare och dels, när
han säg pä bergen som stelnade jättelika havsvägor,
erfor nägon sorts filosofiska Zarathustrakänslor. Dä
fräga är om Zarathustra, minnes jag att 1892 Levertin
var hänfört tacksam ät den ömöverblick den store
tyske författaren givit honom, och han skrev förtjust
till mig: »Quel gredin, den där Nietzschel»

Att se Oscar Levertin i en svensk skog gjorde
samma burleska intiyck som att betrakta en elegant
dam, klättrande i träd. Om lantlivet tänkte nog
Levertin nägot i samma väg som hans älskade Bell-
man, dä denne skrev:

>No2 ix det roligt p& landet dä och dl,

men att atindigt vara dSr, det kostar ftndå på.»

En gäng pä en av vara U. D.-fester pä Stallmä-
stargärden — det var nägot av de sista aren pä 1890-
talet — hade med anslutning till att ting brukade häl-
las pä detta ställe en högtidlig stämning uttagits pä
Verner von Heidenstam, i vilken han anklagades for
att ej första sig pä humor, och mänga roliga ord fali-
des av bäde åklagare och anklagad. Det hade varit
orättvist att beskylla Oscar Levertin för nägot dylikt.

OSCAR LEVERTIN 73

Visserligen begrep han ej, eller stöttes han som nyss
sades av bondhumor, men sällan har jag hört någon
skratta mera hjärtligt åt en rolig historia. När han
hörde en lyckad dylik, liknade han det porträtt Eva
Bonnier gjort av honom. Kvickheten, särskilt då den
var galliskt formad, njöt han av, men hans konversa-
tion, omväxlande, aldrig krystad, aldrig viktigt över-
lägsen, övergående ej sällan i ett melankoliskt kla-
gande och lätt tankspritt »ja, ja, kära du>, sökte ej
efter lustigheter. När han blev ond, vilket sällan
hände men som roade mig ofantligt då det skedde,
fick rösten en manlig och djup klang, och skarpa
kvickheter haglade mot antagonisten. Han hörde
ingalunda till den milde Melanchtons sort, som lät
udda vara jämnt för den kära fridens skull, utan han
kastade sig med mod och lågande offensivlust i den
polemik, som han ansåg nödvändig.

Efter det han hade brutit en eller ett par lansar
med sin vän professor Schiick till Gustav IILs ära,
njöt han, berättade han för mig, mycket av förso-
ningen och den middag, där detta skedde. Schiick
tog emot honom på restaurangen med utbredda armar
och orden: »Adorable ennemi.» Denna äkta rokoko-
hälsning ökade om möjligt hans beundran för den
lärde vännen och tillfallige motståndaren.

Professor C. R. Nyblom hade bland sina många
förtjänster även den vackra ^enskapen att med vehe-
mens erkänna sig ha haft orätt, då han ansåg sig

10—192884. Lauri», Människor,

74 OSCAR LEVERTIN

hava haft det Då jag en gång talade med honom
om Levertin, erkände han sig alldeles hava under-
skattat honom i början av hans framträdande och
uttryckte i vältaliga ord och med den rörande entu-
siasm, som utmärkte professor Nyblom, då han talade
om något han tyckte om, sin beundran för den då
nya boken om Johan Wellander. iDen där Levertin
kan ju allb, sade han, »och nu har han i inlednings-
kapitlet till Wellander skrivit det bästa om svenskt
skolväsende på 1700- talet» Den är också dråplig,
denna skildring av 1700-talets svenska skola, där den
störste kännare vårt land ägt av detta århundrade i
detalj skildrar t o. m. läroböckerna och tacksamt
småler åt den barnkäre biskop Jesper Svedbergs Ludus
literarius Minor, mindre scholebok för unge scholepil-
tar, och dess ordstäv, såsom »Thet är bättre reta en
hund än en kiärring», något som pojkarna säkert
uppskattade, och »The som skiöta älskog äro galne»,
vars sanningshalt O. L. troligtvis bättre än gossarna
förstod.

Som ett bevis på med vilken iver Levertin letade
efter allt, som hörde till svensk kulturhistoria, kan
nämnas, att jag påminner mig, hur han på Kungl.
biblioteket visade mig några handlingar från Versailles'
slottsbyggnadshistoria, där han hade den belåtenheten
att i ett par räkningar hitta qamnen på några sven-
ska arbetare, vilka hjälpt till vid taktäckandet

Vid en fest till firande av hans föreläsningsverk-

OSCAR LEVERTIN 7$

samhet som professor vid Stockholms högskola höll
Levertin ett tal, i vilket det då föreföll mig som om
han utsade mycket av sitt innersta. Han beskrev
med den högtidliga, entoniga och något frånvarande
röst han använde vid sina föreläsningar, hur studierna
och samvaron med de stora döda och förgångna tider
hade minst samma verklighet som den rastlösa ävlan
på gator och konton Det fanns ej i hans tal — och
det fanns där aldrig — ett spår av sentimentalitet, men
en sorts, om uttrycket tillåtes, vetenskaplig fromhet
och helgd. Detta främlingsdrag i tiden var, förefaller
det mig, ett karakteristikon för Levertin, och den
fordran på åtminstone företrädesrätt till skildrandet
av det samtida i dikt och konst, som i88o-talet häv-
dade, fick så småningom i honom en motstån-
dare. Hans uppsats »Ett par aforismer om historisk
diktning», publicerad i Ord och Bild 1906, utgör hans
sista ord i den frågan. Många gånger ha vi resonerat
om detta, men det var som han ej ville förstå det
mervärde, ej bara då det gäller yttre utan också då
fråga är om inre fakticitet, en samtida skildring har
gent emot en historisk, naturligtvis under förutsätt-
ning, att en lika stor skald eller målare skapar dikten
eller konstverket.

Vid ett av de långa samtal, som i hans gästfria
och trevliga hem fördes om detta, sade han en gång:
»Ja, men du har ju intresse för det historiska; du
gav ju nyss ut en kulturhistorisk bilderbok.» Något

76 OSCAR LEVERTIN

häpen över logiken i dessa ord, svarade jag: »Det
är bland annat därför att jag tycker, att de bästa
historiemålningarna göras av samtida, som jag ville ge ut
en serie avbildningar av äkta, d. v. s. av samtida historie-
målningar.» Han liksom icke kunde eller kanske
snarare icke ville fatta, att Menzels tavlor från Fred-
rik n:s hov ej kunna ha samma autentiska tidsdoft
som de som han målade av Wilhelm I:s fester och
mottagningar, eller att Nicolas Lafrensen d. y:s
vackra men historiskt alldeles falska skildringar från
drottning Kristinas hov skulle kunna ha samma
äkthetsvärde då det gäller det rent konstnärliga,
som samme målares av ingen bättre än Levertin upp-
skattade interiörer från 1780-talet. Vår tids behov
och rätt till att bli tolkad och nobiliserad genom kon-
sten förstod han ej, men hade, bara han kommit på ett
par decenniers avstånd, förmågan att se verkligheten i
historisk ton. Den mystiska blandning av nära och
dock fjärran, av »so fremd und doch so wohlbekannt»,
som Heine säger, då det gäller t ex. den egna barn-
domen, den förstod hans subtila moderna ande i
grunden. Den har något av lockande verkligt och
dock overkligt, som blandningen mellan dagsljuset
och konstljuset, skymningens strid med tända lyktor,
middagsbordet med strålande ljus och dagen dröjande
utanför; en stämning, som grevinnan Potocka påpe-
kade att visserligen Napoleon älskade men som em-
piren eljes avskydde, skildrades med förkärlek av

OSCAR LEVERTIN JJ

8o-taIets och 90-talets skalder och målare och var
nog också den ton, i vilken Leverdn såg den när-
maste verkligheten.

Per Hallström omtalar — och det har med skäl
ofta påpekats — ett drag av Oscar Levertin, då han
berättade, hur han glömt sig kvar vid sitt arbetsbord
en hel vårnatt och vid morgonen väcktes ur sina
tankar av gökrop, som hördes från de nylövade sko-
garna omkring Ladugårdsgärdet och som nådde fram
likt en trolsk ton ur naturens eget bröst, mitt emellan
dröm och verkUghet, träffande skaldens och tänkarens
öra i hans arbetsrum vid Karlaplan.

Det var gripande att se och höra honom, då han
togs av en mäktig känsla. Jag minnes hans ansiktes
uttryck av bitter smärta, då han stod vid sin gamle
faders grav. Högtidlig såg han också ut, då han
en gång för mig läste upp Alfred de Vignys Moise
och framhöll orden »Ma tete trop lourde pour un
8ein>. Detta, att patriarken-siarens huvud var för
tungt för en kvinnas barm, det grep denne äkta siare
och skald med hans starka kvinnobeundran och hans
ensamhetskänsla* Vilket icke hindrar, att jag en vin-
terdag 1S99 såg honom tiUsammans med den vackra
dam, som blev hans maka på våren samma år, stu-
derande Klingers Brahmsfantasi i Nationalmusei gra-
vyrsal och då fick ett starkt intryck av att han även
väl begrep glädjen av att erfara oändlighetskänslor
på tumanhand.

78 OSCAR LEVERTIN

Det säges av somliga, att en författare ger sig i
sitt verk och att hans person ej rör allmänheten. I så
fall är jag tacksam, att ehuru ej bland hans allra
närmaste vänner dock ha fatt utom intrycken av hans
sällsynt rika arbete också med vännens rätt höra på
och skåda ansikte mot ansikte under flera decennier
en av de verkligt stora människorna, en som kunde
arbeta mer och känna djupare än någon annan jag
känt, en som både ödmjuk och självmedveten aldrig
kunde få veta nog och som blev större och värdeful-
lare år från år, därför att han hade den lyckan och
förmågan att för varje år mer och mer bli sig själv.

ALF WALLANDER.

I alla länder finnes ett stort parti, vilket betecknas
med >de missnöjde», de som ej äro nöjda, om ej
något är på tok, och som få en förargelse till, då
det de anmärkt på blir avhjälpt. Till det partiet hör-
de ej Alf Wallander. Aldrig har jag mött någon,
som till den grad som han trivdes på denna jord.

Vissa människor ha någon sorts nervös arbetsiver,
som ger både dem och omgivningen föga hugnad.
Wallander hade nog nerver, så stor och stark han
var, men både i arbetet och i vänners lag kastade
han sig in med något av triumf, som i bägge fallen
framkallade de känslor av ovärderligt krafttillskott,
som då friska segervissa trupper under pågående drabb-
ning hasta de sina till förstärkning. Med högburet
huvud skyndade han fram, och redan innan man såg
det breda bröstet i dörren, hördes hans glada strids-
rop i trappan.

Wallander var Stockholmspojke, född den ii ok-
tober 1862 i sin faders hus vid Lästmakaregatan.

Alf Wallandei föddes i Stockholm den 11 okt 1862 och dog
d£T den 29 sept. 1914.

80 ALF WALLANDER

Han hade det ganska strävsamt med högtläsning ur
Thiers' Napoleons historia för sin fordrande fader och
avundades säkert pappans häst, som både fick och
kunde äta plättar och dricka punsch. Dessa genom-
svenska men för en häst sällsynta sällskapstalanger
slogo livligt an pä Karl XV, som föi^ves sökte förvärva
djuret. Alf fick i stället knoga i slöjdskolan redan
som femtonårig, och under den period (1880 — 1885)»
då det jäste i den svenska konstnärsungdomen som
varken förr eller senare, studerade han i Konstaka-
demien, där »fabror WiUe», Vingåkersfiickomas och
vaktparadens målare, var professor. Wallanders far
var arkitekt, och med arkitektplaner hade både hans
bror Wilhelm och hans son Alf börjat, och den se-
nare hade fått den praktiska läggning, som hör till-
sammans med den nyttigaste av alla konster, och
ärvde dessutom i sidarv från farbrodern den överallt
och ej minst i Sverige högt skattade egenskapen att
vara itrevlig». För den unge Alf var dock »Viller-
vallan», som den glade farbrodern kallades på grund
av sin förmåga att på ett kostligt sätt trassla bort
»väva vadmal» och »frangaiser», ej alltid lika älskvärd,
och när opponenterna på den ryktbara utställningen
hösten 1885 inledde sin katalog med en av Carl Lars-
son utförd karikatyr över huru S:t Gröran räddar den
ofria svenska konsten och Alf var med bland »de
unga lymlarna», då tog det »hus i helsike» för den
oppositionelle pastellmålaren hos den uppretade far-

ALF WALLANDER 8 1

brodern, för vilken Alf, hur morsk han än var, dock
efter vad han sade mig hade en mycket stor respekt.

Wallander kunde, känslomänniska som han var,
bli ganska grundligt stött, men hade lyckligtvis också
en sund förmåga att skaka av sig ledsamheter och
tröstade sig över denna lilla familjetvist genom att
resa till Paris och gifta sig med sin glada, vackra
kusin Gerda. De fyra åren i Paris voro fyllda av
arbete, framgång och gott humör, och ehuru ej minst
det senare icke saknades imder återstoden av hans liv,
kunde han för en eller två sekunder bli vemodig, då
han tänkte på hur bra han haft det, om man från*
räknar penningtillgången i Paris under i88o-talets
slut, då det ibland var så pass bistert, att han
fick gå ner till Seinekajen för att själv sälja en
eller annan tavla. Men dessemellan var det fest,
och det grundligt Under denna tid målade han pa-
steller. Vid världsutställningen 1889 hade gamle
Meissonnier blivit så slagen av Wallanders >Tiggare>,
nu i Göteborgs museum, att han utverkade en extra
första medalj för att belöna den.

På Konstnärsförbundets utställning i Stockholm
1890, då Carl Larsson utställde sin färgstrålande trip-
tyk »Renässans, Rokoko och Nutida konsb, där sär-
skilt den sista stora bilden, med dess utsikt över
Seine och det halvfärdiga Eiffeltornet i den kritstoft-
fyllda Parisatmosfaren, med den eldröda kaktusen
och de på en gång fantasifyllda och realistiskt bril-

II — 192884, Laurim, Människor,

82 ALF WALLANDER

jant målade figurerna, med det begymiande sökandet
efter monumentalitet gav en sammanfattning av i8So-
talskonsten, på den utställningen hade Wallander sju
pasteller, verklighetsskildringar, av vilka flera hade
ett liv och en friskhet, som väckte förtjusning.

Under de följande åren bodde Wallander på Stor-
gatan 32, där han gladde sig åt sonen Svens tillkomst
och väl egentligen mest oroade sig åt det gamla trev-
liga Lagårdslandets omvandlingsprocess till tråkig^t
grosshandlar-östermalm. Denna process följde han
senare från sitt trevliga konstnärshem i Linnégatan
32, där jag gjorde hans bekantskap.

Av de pastellmålningar, som under iSQO-talet till-
kommo, märkes den på en risknippa knogande gubben
(1890) och »Fågelhandlare» (1893, i Nationalmuseum).
Den senare är särskilt lyckad i färgen, och detsamma
g^er ännu mer om den stämningsfulla målningen
(1895) av den gamla hen^ården öråker i Uppland.
Denna är en oljemålning, och i samnu teknik har
Wallander utfört den i mitt tycke bästa av alla sina
målningar, porträttet av svärmodem, en ståtlig, svart-
klädd gammal dam med en violett svärdslilja, det
hela målat med en bredd och en nobless, som gör
denna bild av fru Wallander, född Hfibner, till höjd-
punkten av hans produktion som målare.

Men Wallander själv var ej riktigt nöjd. Han
gladde sig åt sina framgångar men sökte efter områ-
den, där både hans konstnärliga och hans praktiska

ALF WALLANDER 83

läggning kunde bli till nytta. Han fann vad han
ville, och tack vare sin järnenergi lyckades han 1896
skaffa sig plats som konstnärligt biträde på Rörstrand
och så småningom också bli ledare av det företag,
som har det i vårt jäktande Stockholm något tids-
ödande namnet iNya aktiebolaget Svensk konstslöjd-
utställning, S. Giöbel». Att detta egentligen borde
hetat »Wallanders» förstod man snart. Jag vet ej,
om det fordrades mera arbete att fä ihop aktiekapi-
talet eller att rita möbler och gobelänger eller att
hålla det hela gående, men jag minnes, hur mimiskt
och ofantligt kostligt han framställde sin häpna för-
tjusning, då en mycket rik, för sin storartade fnko-
stighet och älskvärdhet känd fru tecknade ett bety-
dande antal aktier. Fasande vid tanken att hon skulle
kunna ändra sig, innan hon skrivit på, räckte han
henne förbindligt darrande pennskaftet med den lyck-
liga påföljd han var van vid. Det aristoteliska or- *
det, att naturen vill bli hjälpt på traven, gäller också
om lyckan. Ihärdig uppvaktning vill lyckan helst ha.
Wallander hade en simd, i bästa mening borger-
lig och bra litet konstnärlig instinkt: han hade näm-
ligen en verklig fasa för att något skulle förfaras och
hade med förargelse sett hur litet nytta gjordes med
de rätt betydande medel, varöver Konstföreningen för-
fogade. På Birger Mömers förslag samlades då några
beslutsamma män, bland dem Wallander, i februari
1897. Vi svuro en Riitli-ed att infinna oss på det i

84 ALF WALLANDER

paradisisk frid pågående årsmötet i Konstföreningen
och att till stjrelse- och inköpsnämnd välja endast
>rättänkande>* Det lyckades fullkomligt, och ett stor-
artat inköp skedde på 1897 ^ konstutställning. Men
nästa år blev det ny statskupp. General O. Bjöm-
stjema hade anmodat alla konstintresserade militärer
inom garnisonen att infinna sig, och mängden var
lika glädjande för konstintresset som nedslående för
oss. Alla de förra gången valda utom Wallander
blevo utvoterade. Det är ett bevis på Alf WaUanders
seghet, att han i tio år framhärdade bland konstnär-
ligt oliktänkande, ända till dess han lyckades samla
sina skaror ännu en gång och slutligen som intendent
fick tillfälle att göra sitt konstintresse och sin energi
fruktbärande efler ett decenniums väntan.

Den' rörelse för konstindustriens förnyelse, som
först i England, så i Tyskland och, vad det textila
beträffar, särskilt tidigt gjorde sig gällande även i
Sverige — där redan 1874 Handarbetets vänner bil-
dats — hade omkring 1890 visat sig inom keramiken
i Danmark. I stället för att kopiera de gamla for-
merna hade Den Kongelige Porcelaensfabrik låtit konst-
närer göra nya modeller, och över hela världen pri-
sades med rätta de med underglasyrmålnbg utförda,
i blekblå och blekgröna färger mot bländande vit
bakgrund dekorerade porslinsföremålen. WaUanders
svåra uppgift blev nu att på Rörstrand införa konst-
närliga nyheter. Utom de konstnärliga egenskaperna

ALF WALLANDER 8$

fordrades det den smidighet och den sega ihärdighet,
som vi hoppas våra diplomater besitta. Wallander
var emellertid en sökande och prövande ande, hant-
verksskickligheten hade han i blodet, och fliten for
att lära sig det tekniska saknades ej, och snart lade
man på utställningar, först på den 1897 i Stockholm,
märke till att Rörstrand, vars utmärkta porslinsmassa
välvilliga kritici nödsakades att uteslutande dröja vid,
också börjat vackert forma massan. Till en början
utfördes dessa porslinsföremål mera naturalistiskt, men
så småningom mognade de dekorativa synpunkterna.
Nymfer, fauner, vindruvor, delfiner och sjöjungfrur,
allt frodigt och livssvällande, slöto sig mer eller min-
dre intimt — bättre ju intimare — till kärlens grund-
former, och Alf Wallander står som den fantasirikaste
av keramikens förnyare i Sverige.

Som möbelritare höll han sig helst till klara, ej
tillkrånglade former och hade särskild förkärlek för
Ijusbetsad björk, som ger en sådan känsla av svensk-
het och förfining åt de däri arbetade föremålen. Hans
äkta konstnärsande visade sig även däri, att han
aldrig slog sig till ro utan alltid ville utveckla och
fullkomna sig. Högst nådde han måhända i sina väv-
da tapeter, där han strävade efler att nå den textila
ytkaraktär, som var utmärkande för 1400-talets mä-
sterverk. Hur vacker an hans »Jungfru Maria» och sär-
skilt hans sista väggbonad »Sankt Göran och draken»
är, tror jag dock, att hans konstnärslynne bäst

86 ALF WALLANDER

kommit fram i de verdurer, där han lät metallgröna
påfåglar eller gula och röda guldfasaner stiliserat
kråma sig i den yppiga grönskan. Det skulle ha
glatt honom, sade han, om han fått se dessa vägg-
bonader inföUda i några slottsalars vita väggar, i ett
rum med några få förgyllda möbler, där vackra
Ijusklädda damer drucke te ur fullt tillfredsställande
tekoppar.

Alf Wallander hörde till dem, som kunde av hjär-
tat beundra andra konstnärer. Han njöt med hda
sin varelse, då han förmådde någon av våra bästa
konstnärer att utställa i Konstföreningen och un-
derkastade sig en otrolig möda för att få dem dit I
nödfall tog han tavlan med sig i sin droskbil, och jag
minnes särskilt en gång, då det gällde Liljefors, hur
Wallander, orolig att konstnären skulle ångra sig, för-
siktigtvis tog med rävtavlan i järnvägskupén. Det
fanns hos honom den hjärtligaste välvilja för de unga
och de yngsta, vilka med sina »påbredda smörgåsar»,
som han kallade de modemaste tavlorna, besökte ho-
nom på momama i Konstföreningen för att sälja
sina snedögda och snedmynta flickansikten eller sina
trekantiga äpplen. Han försökte alltid se så mycket
som möjligt i dem, och jag har sällan råkat någon
så alldeles fri från partisinne. Ännu på dödsbädden
hade han det varmaste intresse för artistynglingamas
Parisbrev till honom.

I sex år (1905 — 1911) bodde Wallander i Stock-

ALF WALLANDER 87

sund i sitt vackra, av Ragnar Östberg byggda hem.
Den trevliga Gärdsgården var ett äkta konstnärshem,
prytt med värdfolkets händers verk och med vänners
tavlor pä väggarna och deras böcker på bokhyllan,
där särskilt vännen von Heidenstams dedikationsexem-
plar voro föremål för värdens stolthet. Alla hans
vänner gingo dit, säkra på att bli mottagna med över-
svallande gästfrihet, vissa på att återstoden av dagen
och en god del av natten skulle bli glad. Men hur
bra det var ute på Gärdsg^den, för den rastlöst verk-
sanune mannen blev det till slut omöjligt att flera
gånger om dagen fara ut och in, om också dessa hans
resor voro fest för hans vänner bland de medresande
och förkortades genom en oförbrännelig skämtsamhet
och dråpligt berättade historier. Inkommen till sta-
den sk3aidade han till sina många göromål. Wallan-
der hörde till den rätta sortens arbetare, som med nöje
ta på sig besvär, ej skjuta upp, hugga i med kraft och
gott humör och därför också bli färdiga i tid. Där-
emot var han aldrig arbetsstånkare, om ordet tillätes.

Jag vet ej hur han var som lärare — ty han var
det också — i Tekniska skolan, men jag har anled-
ning tro, att ungdomen kände, att här fanns en kraft,
som brutit väg för dem och för vilken ordet »konsten
ut i livet» ej var en afiarssak utan något, åt vilket
deras lärare ägnat både hjärta och hand.

Alf Wallander var av ett manligt temperament.
Det utgick kraft ur honom, full av arbetsglädje och

88 ALF WALLANDER

humor som han var. Därför var han en av de få
lyckliga, vilkas ankomst i ett sällskap hälsades med
jubeL Hans organisatoriska förmåga visade sig också
därigenom, att han ville organisera glädjen, och sä-
kert är att mången fest ej blivit så fulltonig, om han
icke i förväg knogat med överraskningar och rolig-
heter. Själv var han emellertid den största roligheten.

Men han skulle ej varit konstnär, om han q ibland
hade haft sina stunder av misströstan och ångest, då
han tvivlade på att ha gjort något av värde.

Hans stolthet förbjöd honom dock att visa någon
oro eller ens något missmod. Han talade gärna, men
ogärna om sig själv. Han talade ej ens med sina när-
maste vänner om sin smärta. Varken mödan eller
glädjen ville han vända sig från ens i det allra sista.
Utställningsfrågor i Konstföreningen, som i många
fall kunna få rätt konstintresserade att gäspa, tog han
med största grundlighet ännu på dödsbädden. Med
slocknad röst men med ett belåtet leende antydde
han till några av sina bästa vänner, att det skulle
vara roligt att få vara tillsammans och ha litet trev-
ligt. I sängen fick han lust att måla och utförde en
}^perlig akvarell med pupurröda pioner som en sista
hyllning åt det »härliga liv, som han måste lämna».

Alf WaUander älskade livet i stort och smått, ar-
betet, skönheten och nöjet För många år sedan (1901)
gjorde vår vänkrets en färd runt Södertöm. En ti-
dig moi^on, då havet låg blått och spegelblankt i

ALF WALLANDER 89

solskeaet, hoppade Wallander ut i vattnet frän en slät
klipphäll. Från den lilla ångbåten hördes klirrandet
av koppar och glas, som ordnades till frukosten. Då
dök hans stora, skrattande, skäggiga ansikte upp över
ytan, en krans av drypande tång låg på hans huvud.
Han var som en av dessa vänliga, av livslust frustan-
de tritoner, som han så ofta modellerat, och jag fick
den starkaste känsla av min väns omättliga livstörst
Nu finnes han ej mer på den gröna jordens yta,
men han levde glad och nyttig, så länge han levde,
och i mitt och de andra vännemas hjärtan skall han
fortfarande leva i glatt och innerligt tacksamt minne.

12^192884. Laurin, Människor.

GUSTAF STRIDSBERG.

tridsberg var liten och Iden till växten. — Vad
han en gäng hört eller läst glömde han aldrig,
'utan det strömmade till när som helst det
behövdes att belysa hans ämne eller att giva omväx-
ling och färg åt dess behandling. — Han kunde när
som helst slå upp i sitt minne och läsa därur som ur
en skriven kommentar.» Dessa ord äro den gamle
professor Anders Rydeltus' om professorn i Lund
Haqvin Stridsberg, död 171 8. Och bra lika är två-
hundra år senare hans släkting Gustaf Stridsberg.

Gustaf Stridsberg är ett bevis på andens seger
över materien. Kroppsligen försvagad genom en under
barndomen tidvis förlamande sjukdom, blev han krok-
ryggig, sned och vind till det yttre, till det inre
raklinig och begåvad med en vitalitet, ett mod och
en andlig spänstighet, som driver all trötthet och svag-
het på flykten.

Gustaf Stridsberg har alltid varit mycket svag,
men han är dock en av de starkaste människor jag
råkat.

Gustaf Stridsberg är född i Uppsala den 5 juli 1877.

GUSTAF STRIDSBERG 9 1

Fyrahundra år efter det Sten Sture den äldre
grundat Uppsala universitet och tätt invid Heliga
Trefaldighets kyrka, där helge Erik konung åhörde
högmässan strax innan han dödades av Magnus
Henriksson, föddes den 5 juli 1877 i Uppsala Gustaf
Stridsberg. Hade sveamas stora tempel vid Gamla
Uppsala — helst orestaurerat — stått kvar, borde vid
detta tillfälle golvtiljan ha knarrat och ett sakta klin-
gande ljud också bort höras från S:t Eriks silverskrin
bakom högaltaret i Uppsala domkyrka.

Redan några månader gammal flyttades barnet till
Stockholm. Också här levde Gustaf Stridsberg på
historisk mark, i Klara gamla skolas hus invid Bell-
mans grav. Hans fader var den mycket begåvade
läroverksadjunkten Olof Arvid Stridsberg, vars för-
träffliga lilla bok »En gammal stockholmares håg*
komster från stad och skola» med sin starka uppfatt-
ning av den viktiga kulturdetaljen och sin då ovanliga
känsla för arkitektoniska stänmingsvärden och ej
minst genom sin stil är ett litet mästerverk. Var
fadern en på en gång mycket sträng och djupt känslig,
inbunden natur, härstammande från en ursprungligen
hälsingeprästsläkt med namnet Stridsberg efter Spånga
kyrkas gamla prästgård Stridsberga, så var modem,
Maria Wahlström, också hon alldeles ovanligt begåvad,
fylld av den livlighet i sinnet, den intellektuella viva-
citet, som ej är svår att förklara, då man vet att hon
tillhör en gammal värmländsk bmkssläkt med vallonskt

92 GUSTAF STRIDSBERG

inslag. Frän hennes fader, fil. doktor Jonas Gustaf
Wahlström, känd för sin stora mångsidiga lärdom,
ärvde Gustaf troligen sitt tekniska intresse och fick
kanske ocksä därifrån sin eljes svårförklarliga med-
födda lust för sjöväsendet Doktor Wahlström var
den, som ivrade för införandet av jämfartyg i svenska
flottan.

Gustaf var ett litet brådmoget barn. Då han med
sin vän Ivan Bodstedt, son till min gamle lärare i
tyska och engelska i Norra latin, lekte att lägga ner
rör, urplockade ur fönsterjalusier, varnade han för-
numstigt för att lägga dem för nära Klara skola för
att ej skada murarna, och något år efteråt, vid sju
års ålder, läste han med stort intresse Statistisk redo-
görelse för Stockholm och studerade där särskilt gatu-
arbetena, ständigt jämförande med Bromans karta.
Omständigheterna gjorde, att han ej blev någon fram-
stående skolpojke, ty han hann knappast vara i
skola. Efter några korta studier i »Sjöbergs» 1883
— 1884 träffades han nämligen av den sjukdom,
som tvang ' honom att ligga till sängs i järnställning
under åratal. Han blev frisk först 1889. Men världen
kom genom böcker till honom i sängen, och han sög
i sig trycksvärtan som ett gott plumppapper bläck.
Jag tycker mig se, vad den snälle doktor Werner,
som var vår familjs husläkare liksom han var det i den
Stridsbergska, gjorde för min, då den nioårige Gustaf
allvarligt frågade honom, om han ansåg att egyptierna

GUSTAF STRIDSBERG 93

haft en utåtvänd dier inåtvänd kultur. Den lilla sjuk-
lingens egen kultur var i hög grad utåtvänd. Två
saker roade honom alldeles särskilt: maskinlära och
segling. Om den förra läste han i Uppfinningamas
bok, och allt av skeppsbyggnad och navigationsteknik,
som fanns i Tidning för idrott, slukade han, där han låg
i sin säng, liksom en Samuel ödmann på sitt genom
decennier räckande sjukläger översatte och förbättrade
resebeskrivningar från Arabien. Detta drag, att läsa
om det mest fjärrliggande, att veta allt om Dalai Lhama
och Lhassa utan att ens vilja se Asien, att känna de
mest intima och mest nationella detaljer i det engelska
livet utan att ha lust att resa till London, är en av
Stridsbergs talrika egendomligheter. Till en viss grad
utgör dock seglingen ett undantag, ty hans livliga
teoretiska intresse — han läser sjökort från Island och
jämför dem med gamla medeltida portolaner och kar-
tor och känner väl seglationssvårighetema vid Orkney-
öama — motsvaras här av ett praktiskt, och han erfar
den livligaste glädje över att själv vara ombord på en
segelbåt och känna till den utan och innan.

Jag har sett få människor, som haft Stridsbei^
förmåga att suga musten ur en illustration. Han kan
efter åratal beskriva varje detalj och berätta om vad
som ligger till höger eller vänster om mittiinjen. Ej
alldeles utan fog säger man, att många damer ej
komma sig för att läsa underskriften på en bild utan
fråga hellre: Vad föreställer det här? Ej så Strids-

g6 GUSTAF STRIDSBERG

Climbing in the Alps, som haa också med entusiasm
låg i sin säng och läste. En gemensam vän hade vi
båda utan att känna varandra i bibliotekarien August
Ahlstrand, den lille allt efter personen ytterhgt väl-
villige eller mycket beske bibliotekstomten, vilken,
som han sade, lät Gustaf »beta» i Vetenskapsakade-
miens biblioteks samling av resebeskrivningar.

Liksom araberna ännu och som förr i världen
judarna med stolthet fröjda sig vid åhörandet av upp-
läsning av släkttavlor på heliga män, sa öppnade sig
nya lockande perspektiv för den lille dvaåringen, då
han fick fatt i 1888 års nyutkonma accessionskatalog
för de offentliga biblioteken. Ingen ända är på att skriva
böcker, tänkte han, men ej som Predikaren med sorg,
utan med en lustbetonad suck.

Sina starkaste naturintryck fick han från Siarö,
norr om Ljusterö i Norra skärgården, dit han flyttade
sommaren 1892 och tillsammans med en mycket kär
äldre vän, stationsinspektoren vid Södra stationen Carl
Bratt, seglade och läste Bdlman.

Somliga påstå, att det är skolan, som tar ur ung-
domen begäret att veta. Man skulle så att säga bli
vaccinerad mot Faustlynnet genom de högre allmänna
läroverken. Stridsberg var såsom icke skolpojke all-
deles befriad från den avtrubbning i intresset skolan
ej sällan medför. För professor Pontus Henriques tog
ynglingen undervisning i perspektivlära och blev så
säker i ämnet, att han till och med kunde ge lektioner

GUSTAF STRIDSBERG 9/

åt den egendomlige konstadepten Martin Aronsson
Liljegral, hur perspektivet skulle uppfattas. Hur det
historiska perspektivet tog sig ut visste Stridsberg
bättre än mängen professor.

Den unge lärde hade minst sagt »sinne för läsning»
och det av den mest intensiva och mest omfattande
art. Han uppger själv, att Punch och Times, lord
Acton och Clausewitz, de intimare sidorna hos Renan,
Julius Stindes Die Familie Buchholz och Anatole
Frances underbart välform^de och djupsinniga littera-
turartiklar, samlade i de fyra volymerna La vie
littéraire, samt ej minst Trevelyans biog^rafi av Macaulay
på oUka sätt gav honom bestående intryck. För ordnat
arbete var han emellertid ej Uka livad. Han fick dock
hjälpa doktor G. Bei^hman vid uppställandet av dennes
berömda Elzevier-samling, nu i Kungl. biblioteket.
Doktor Berghman, träffad av en obotlig lamhet, sökte
i sin rullstol att med det intensivaste intellektuella
arbete och den starkaste samlarmani fylla sitt liv, och
han genomläste hela Revue des deux mondes och fick
den idén att grundligt studera de typografiska små-
detaljer, varigenom han skapade metoden att skilja
falska och äkta Elzevier-tryck, dessa små överlägset
elegant utförda böcker, som utgåvos vid 1500-talets slut
och under 1600-taIets förra hälft från de världsbekanta
holländska boktryckarfirmorna.

Då Gustaf Stridsberg arbetade med Berghman eller
deltog i de ensliga middagar, där den lärde medicine

13 — 102884. La ur in, Människor.

98 GUSTAF STRIDSBERG

doktorn med den allra friskaste aptit tillgodogjorde
sig såväl det materiella som det intellektuella, lärde
han sig av den boksynte mannen mycket om det rent
typografiska. Det var betecknande för Berghmans
målmedvetna behov av andlig gymnastik, att då han
»kunde» Elzevierema, lät han Stridsberg undervisa sig
i algebra.

Det var genom den på olika områden högtbildade
doktor Axel Raphael, en »Privatgelehrter» av sällsynt
typ i vårt land, Gustaf Stridsberg kom in i Svenska
Dagbladet Måhända har den välvillige polyhistom
vid läsandet av Stridsbergs artiklar tänkt på svårig-
heten även för den lärdaste att beräkna en människas
utvecklingskurva. Ty troligen har ej hönans häpnad
för den av henne utkläckta ankungens intresse för
sjöväsendet varit större än den doktor Raphael bör
ha erfarit inför en person, som slutligen snart sagt
endast överensstämde med honom i en sak, i vördnad
för vetenskapen. Det var år 1901 Stridsberg fick in sin
första artikel i Svenska Dagbladet Den handlade om
Kiplings Kim.

Så gott som under dygnets alla timmar har jag
varit uppe i det rum, som av många svenskar kanske
anses som vilddjurets håla, där man på botten av en
meterhög anhopning av Times, Le Temps, Folkets Dag-
blad, Stormklockan, men mest Times, upptäcker hans
lilla kantig^ pincenéprydda anlete. På bokhyllorna ser
man de blågröna massiva delarna av de engelska pärla-

GUSTAF STRIDSBERG 99

mentsförhandlingarna, på bordet tre, fyra vofymer
belysande den vetenskapliga sidan av de alctuella
problemen, t. ex. uppgifter om svarta listor på Göte-
borgsköpmän, som handlat med Englands fiende frans-
männen för Utet mer än hundra år sedan, på väggarna
engelska sjökort. En natt hörde jag en kraftig stämma
ropa: »Stridsberg, var är Dalai Lhama nuH och från
hålan ljöd hans skarpa röst: »Dalai Lhama lämnade i
tisdags Peking.»

Han har intresse för allt utom för musik och
ryska romaner. Trots hans kunskaper i naturveten-
skaperna är dock den världsvy, som företrädes av
dem han kallar »naturbullar», honom särskilt osym-
patisk, och man behöver icke vara vidare humanist
för att förstå, hur han skall stötas av matematikemas
oupphörliga felräkningar på det andliga området.

År 1904 mötte jag en gång på Riddarhustorget
Gustaf Stridsberg tillsammans med den unge arkitekten
Elis Benckert, som sedan skulle komma att göra en
så betydande insats i svensk möbelkonst. Vi följdes
åt upp på mitt arbetsrum. Jag var då sysselsatt med
utarbetandet av en kulturhistorisk bilderbok och blev
slagen av den sakkännedom, med vilken Stridsberg
yttrade sig såväl om gotiska initialer som om krinolin-
bärande skönheter. Ungeiar ett år efteråt, då jag
tryckte anmärkningarna och noterna, fick jag den
allra värdefullaste hjälp av min lärde vän, som har
en lidelsefull kärlek för noter i allmänhet, mest natur-

100 GUSTAF STRIDSBERG

ligtvis på nedre delen av sidan, men också en ganska
stark känsla för dem som äro sammanförda i slutet
av boken.

Det var på Frisinnade klubben, vilken då hade
sina lokaler i det till Grand hotel hörande Bolinderska
huset, vi egentligen ha blivit bekanta. På måndags-
kvällarna brukade en ganska brokig samling av personer
träffas och ha en animerad pratstund. Där voro bland
andra professorerna Ivar Bendixson och Wilhelm Leche,
doktor Anton Nyström, bokförläggare Karl-Otto Bon-
nier, doktor Raphael, Richard Bergh och Greoi^ Pauli,
häradshövding Erik Berglund, svedenborgarpastom
Björck och mina närmaste vänner advokaten Tom
Forssner och doktor Halvar Lagerqvist samt den
danskfödde bokförläggaren Henrik Koppel. Här dök
slutligen också Gustaf Stridsberg upp och åhörde våra
samtal med det skeptiska leende, som gjorde att vi trodde
den ständigt i svart långrock och mycket hög väst
klädde, icke vidare adonis- eller atletformade unge
mannen vara elak. Nå, detta var inte vårt enda miss-
tag. Vi l3rssnade slutligen med större och större
intresse till hans något docerande, med fakta och dtat
späckade anföranden, som rörde sig bland annat om
japansk och tibetansk politik, om Axel Oxenstierna
och Karl Staaff med större sympatier för den först-
nämnde, och ej minst om engelsk parlamentarism.
Vi, som förut hade häpnat åt professor Gustaf Kobbs
enastående kunskaper i detta senare änme, vilket ej

GUSTAF STRIDSSntG lOI

uteslöt, att den lirde matematikcm idce blott var slängd
pä Ludvig XVs älskarinnor, viDa ingalunda som den
ytlige betiaktaren kan tro, inskränka sig till Pompa-
dour odi Dubarry, utan även trots sin u^priglade
antimilitarism kunde strategiskt redogöra för aUa virids-
histmska sbg, för Sctpios s^er vid Zama likasiväl
som Napoleon TTIa vid Solferino, märkte nu med
förljusning, att han i Stridsberg fltt en värdig mot-
stindare, som bollade med biUar som en joi^lär och
gnuggade sina magra bänder vid blotta tanken pi
pariaraentets trydcta förhandlingar. Stridsberg uttalade
namnet Hansard, denne utgivare av det engelska
parlamentstrycket, med något av triumf och vällust 1
förening.

Mänga av oss, ej minst jag själv, retades ät hans
hänsynslösa anglofili, och jag minns en gäng, dä jagi
i allmänhet ganska Utet hemma in anglicisi med en
viss självbelåtenhet framhöll, att Matthew Arnold, sä
stor engelsman han var, dock hade gycklat med dem
av sina landsmän, som ansågo decimals}^temet mindre
praktiskt än de engelska krångligheterna. Jag flck
Stridsberg emot mig, och han påstod, att pence-,
shilling- och pound-systemet hade mycket, som talade
för sig. Jag svarade med Olaus Petri ord: »Djävulen
är också gammal, men han är icke dess bättre», och
lugn inträdde först, då den av belackarna som »odemo-
kratisk» betecknade ypperliga smörgäsmaten inbari.
I åratal hade dessa måndagsaftnars materiella vKlfUgnad

I02 GUSTAF STRIDSBERG

rönt Uppmärksamhet, ej minst på grund av det billiga
priset, då i följd av ett misstag vid kassan ständigt
30 öre betalades för en i,5crportion kallt uppskuret.
Det blev en firuktansvärd katastrof, när den energi-
laddade värdinnan upptäckte kassans misstag. För
henne blev det en retrospektiv förargelse, för oss kon-
sumenter en tillbakablick av odelad njutning.

Gustaf Stridsberg och några av hans intimare
vänner brukade börja dessa måndagar med en middag
hos den gästfrie, livligt kulturintresserade, danskfödde
bokförläggaren Henrik Koppel. Det var ett fullkom-
ligt symposion, och Strittan, som Gustaf Stridsberg
kallades i denna krets, liksom han hette Gucke i de
unghögerkretsar, där han förde ett politiskt dubbelliv,
påminnande om Stevensons roman >The stränge case
of Doctor Jekyll and Mr. Hyde>, med den olikheten dock
att han var hygglig pä båda ställena, var en encyklopedi,
en Thesaurus omnium scientiarum odi uppfriskande för
diskussionen på ett sätt, som bidrog att göra dessa
ur alla synpunkter angenäma vänfester ofantligt givande.

Urgrunden i Gustaf Stridsberg är känsla för tradi-
tion och fnhet Hans inre reser sig vid tanken på
onödiga förändringar, och i ett land, där man har så
liten vördnad och tacksamhet för vad som varit, där
det fanns så liten känsla för formen också hos de allra
högsta, så litet b^;ripande av hur viktig själva den
yttre symboliska åtbörden är som ett mystiskt men
eflfektivt skydd för det andliga värdet, kan han ofta

GUSTAF STRIDSBERG IO3

fl skäl att förarga sig. Det var allt annat än tacksam
glädje han erfor, då den ärevördiga och mycket gamla
kröningsceremonien av sparsamhetsskäl eller kanske
mest av bristande känsla for gammal hävds reala
betydelse åsidosattes.

I sammanhang med Oscar II:s begravning föreslog
jag, att Gustaf Stridsberg skulle verka for följande
plan för ceremonielet. Representanter for de religio-
ner Sverige haft gå före tåget. Före den luterske
ärkebiskopen gå katolska präster, före dessa riksanti-
kvarien Hans Hildebrand i mörkblå mantel med guld-
spänne som Frejpräst, allra först två lappar med björk-
kvistar, den urgamla trädreligionens representanter.
Dessa och Hildebrand stanna framför Riddarholms-
k3n'kan, och med flintkniv blotar Hildebrand den döde
drottens gångare. Stridsberg föreföll icke ovillig, men
det hela blev tyvärr icke av.

Sveriges kyrka tror jag, skämt åsido, har fä
ihärdigare försvarare än Gustaf Stridsberg, fast han
är en av de sparsammaste kyrkobesökare, som finnas.
Och han har mången gång utan den ringaste tillgjord-
het — han är alldeles fri från dylik — av hjärtat glatt
sig åt, att den svenska kyrkan har förmånen att äga
den apostoliska successionen.

Gustaf Stridsberg är det minst åttiotaliska som
någonsin förekommit. Han håller först och främst
på det gamla svenska lagsamhällets karskhet. I sina
artiklar gläder han sig åt att så tydligt som möjligt

104 GUSTAF STRIDSBERG

framhålla, hur tilltrasslat allting är. Och om man
nödgar honom att säga sin definitiva åsikt om hur
det bör handlas vid ett visst tillfälle, svarar han lik-
som biskop Hemming Gad: »I östhan thet man be-
gäradhe i vesthan.» Partibimden eller personhätsk är
han däremot ej det allra ringaste. Han kan se och
berömma förtjänsterna i liberala lagforslag, erkänna
ungsocialistiska berättigade krav och med sublim ro
läsa en ärad koll^[as personliga förolämpningar, som
då han under forsvarsdebatten kallades »kronvrak»
som ett betydelsefullt argument mot den på grund av
sjukdom från krigstjänst befriade, ovanligt manlige och
modige kämpen for försvarets stärkande. Att däremot
ursäkta en person, som han anser skadlig for staten, han
må vara vår störste bankdirektör eller medarbetare i
Brand, därför att han är »hygglig och trevlig», det skulle
aldrig falla honom in. Är vördnadsvärd tradition och
statsraisonen det som sitter längst in i hans innersta
substans, så finns det där också ett krav på personlig
frihet så stark, att människohjärtats inkonsekvens ännu
en gång tydligen framstår. Han stiger upp sent som
en societetsdam, som en morgontidnings journalist, och
att fä tag i honom, sedan han lämnat sin vid sängen
stående rikstelefonapparat, är förenat med många svå-
righeter, ty han haver ingen varaktig stad, till dess
han omkring kl. 3 på natten åter är i sängen. Un-
der mellantiden kan han med växlande framgång
sökas på fyra å fem telefonnummer. Han kan räkas

STRITTSROPET

Sttiftacicn.

GUSTAF STRIDSBERG 105

på Stora sällskapet, i Kungl. biblioteket, på sin re-
daktionslokal, och på alla ställena hanterar han med task-
spelarartad färdighet digra luntor samt fyller smala
gula pappersremsor med sin rediga som av en arki-
tekt ritade skrifL Det är en mäktig insats i svenskt
kulturliv han gjort under de nära tjugu år han verkat
i Svenska Dagbladet

Vad han här och i Svensk tidskrift uträttat som
svensk kulturkraft är mycket. Han har sina svag-
heter, främst en viss brist på pregnans i sin stil, hur
mustig och alltid fylld av värdefulla uppgifter den
än må vara. Hans skriftliga framställning saknar
tyvärr allfor ofta epigrammatisk udd, ja man har till
och med ibland svårt att säga, till vilken ståndpunkt
författaren har önskat fora läsaren.

På en åtminstone i frl^a om roligheter lysande
vänfest, som i april 1914 anordnades for att hylla
och skämta med Gustaf Stridsberg vid den tid, då
de politiska vågorna gingo särskilt högt under må-
naderna mellan bondetåget och världskrigets utbrott,
utgavs ett ganska skämtladdat tidningsnummer, kallat
>Strittsropet>. I denna parodiska publikation skrev Ru-
ben G:son Berg med anslutning till Karlfeldtska ryt-
mer dikten »Skrivkarlen» som text till en gammal
dalamålning, där Stridsberg förekom till häst, be-
väpnad med en väldig spruta, en anspelning på Dagens
Nyheters uttryck om honom, »Citatsprutan»:

14 — 1928B4, Laurin, Människor,

I06 GUSTAF STRIDSBERG

>Han fyller sitt bllckhom med galla och salt
och tkvalt, skyalt, skvalt, den forsar hans spalt
Knappt hinner den torka, han npprepar allt
ack tusen-, tnsenfalt
Strittan Ir en rotande man
bland allsköns gammalt gods,
Strittan är en hotande man
och aldrig klen till mods.»

Hans fel som publicist ligger emellertid i mitt
tycke ingalunda i att han upprepar. Han följer i
stället förtjänstfullt den viktiga maning, med vilken
Jules Janin pi sin tid kom: >I1 faut toujours repeter.»
Det är hans fel att sakna positivt program, som ar
det allvarliga, men detta hör ihop både med hans
egen psyke och med konservatismens innersta natur.

På ett lysande sätt har han däremot vid sidan
av det rena statsintresset och understrykande av
den historiska bakgrunden till alla politiska frågor
vältaligt hyllat de mest olikartade former för svenskt
kulturarbete och på sitt märgfulla språk uttryckt vårt
svenska tack för forntidens och nutidens kulturella
och vetenskapliga insatser. En »kulturodlare» som få,
för att använda ett ord av hans gamla historielära«
rinna, har Gustaf Stridsberg varit, överallt i landet
har han funnit tacksamma läsare, som med förtjusning
märkt, att han strukit under och fördjupat tacksam-
hetskänslor, för vilka man önskade finna ett uttryck.

Låt vara att det är jämförelsevis onödigt att göra
källforskningar för varje tretummare, som skrives i en
tidning. Säkert är dock att den sällsynta förtrogen-

GUSTAF STRIDSBERG lO/

het med urdokumenten, den gedigna beläsenheten i
klassisk svensk litteratur, den enorma kunskapen i
svensk-dansk-engelsk-tysk biografi, som ständigt för-
nyas och utvidgas, ha givit de Stridsbergska artik-
larna, korta som länga, en säUsynt vederhäftighet, och
bland de groteskaste utfall med träsvärd, som gjorts
mot hans välrustade personlighet, har intet roat mig
mera än då en motståndare förklarade Stridsbergs
artiklar vara fotade huvudsakligen pä Nordisk fa-
miljebok. Visserligen jonglerar han med Encyclopsdia
Britannica, är ej obekant varken med 1700-talets en-
cyklopediska litteratur eller med de senare århundra-
denas, men jag tror mig dock utan överdrift kunna
pästä, att det är mest litteraturhänvisningama i de
förtjänstfulla realencyklopediema, som han begagnar
sig av. Han är helt enkelt en av de verkligt lärda
nu levande svenskarna.

Denne lärde sjukling är vital pä ett sätt, som säl-
lan förekommer. Han kan fröjda sig i sin själ och
kropp, han närmar sig sina vänner med förväntnings-
fiill glädje, mottager mat och dryck med vördnadsfuU
högaktning och möter damerna redo till hyllning.
Denna arbetsmyra har också mycket av syrsa, och
för mig har det ofta stått som pricken pä i-et att pä
en festlig tillställning höra Gustaf Stridsberg med
triumf utropa de Bellmanska och djupa orden: Ȁlske-
lige bröder, de dyrbaraste gävor utösas ofta av den
lekande naturen — ännu.»

I08 GUSTAF STRIDSBERG

En ovanligt brokig och stor, särdeles värdefull
samling manliga och kvinnlig^ vänner sätter högt värde
på Gustaf Stridsberg. Han är »rami des femmes», full
med attentioner och intresse, ej minst för de psyko-
logiska gåtorna men också för deras toiletthemlig-
heter.

Ibland blir man orolig över hans hälsotillstånd,
ehuru han aldrig klagar. Man råkar honom t. ex. en
kväll på Operakällaren. >Du ser blek ut^ »Ja, jag
är kvacklig och skall inskränka mig att äta en portion
Västeråsgurkor. Det brukar alltid bota mig för mag-
ont», och han blir nästan genast efter detta litet bättre.
Går han från en fest före kl. i på natten, blir man dock
verkligen orolig. Bland hans många förtjänster är den,
att han så gott som ständigt är vid ypperligt humör,
och att han kan skratta av fullaste hjärta. En gång
för några år sedan var han med några vänner på en
kappsegling vid Sandhamn. På kvällen efter supén
gingo de upp i sitt rum och läste där högt Otto
Benzons roliga lustspel »Sportsmasnd». Man skrattade
med full hals. Då hördes några otåliga slag i väggen.
Med ungdomligt övermod fortsatte man i alla fall,
och knackningarna blevo allt ursinnigare. På morgo-
nen frågade Stridsberg vem som bott i rummet bred-
vid. »En dansk författare som hette Otto Benzon»,
blev svaret. Under nattens långa timmar hade Ben-
zon således varit i den egendomliga situationen att

GUSTAF STRIDSBERG IO9

ha blivit ursinnigare och ursinnigare åt den lyckade
effekten av sina egna roligheter.

Gustaf Stridsberg är en nattuggla. Under mörka
vinternätter och ljusa sommarmorgnar har jag med
honom vandrat ibland till Långholmen utmed södra
Mälarstrand eller till Sabbatsberg och tillbaka* Ibland
till Observatorium, i vars närhet han bor, ibland till
utsikten på Fjällgatan på Söder. Han kan aldrig se
sig fullsynt på sin kära stad, så som den dyker upp
ur diset kring Strömmen. Gata upp och gata ned men
mest i gamla staden har jag vandrat med honom och
talat om både ett och annat. Om Bellman, som han
citerar nästan lika gärna som Axel Oxenstierna. Se
vi Storkyrkotomet genom Storkyrkobrinken, heter det:
»Niclas* tom som röda gullet blänker i den mörka natt»,
efter eldsvådan i Kolmätargränd. Gå vi under ett av dessa
filosofiska nattambulatoriska samtal förbi källaren Fre-
dens skylt på Osterlånggatan, läser han upp ur »Utkast till
ett manuallexikon över namnkunnige krögare i Stock-
holm» och påpekar krögaren Ahlquitter, som, anklagad
for grumligt öl, utgav en skrifl »Oforgripelig minnes-
tavla av jordbävningen 1755» — i Lissabon — »som
orsak till den nordiska öltunnans begrumlande», varpå
han går över till ett berörande av stämningsvärdet i
tidningen Fäderneslandets forna illustrationstryck med
många kloka hypoteser angående tidningens samman-
hang med österrikiska tryckalster.

Det förargade mig, att Stridsberg ej hade sett

IIO GUSTAF STRIDSBERG

oågon utländsk storstad, och jag tyckte det skulle
vara mycket roligt att vandra omkring i en dylik i
hans intell^;enta sällskap. År 1909 gjorde jag upp
med honom att rikas i Berlin. Stridsberg hade förut
rest till Köpenhamn^ där han trivdes ypperligt^ ej minst
med hänsyn till de starka traditioner, som så intelli-
gent och pietetsfullt vårdas i Danmark. Han berät-
tade för mig vilket starkt intryck det gjorde på honom,
då han första kvällen i Köpenhamn befann sig utan-
för Bianco Lunos tryckeri, där hans beundrade Kierke-
gaard fick sina böcker tryckta, och han bar bland
sina bekanta därstädes två personer av ovanligt högt
värde, rådhusarkitekten Martin Nyrop och professor
Harald HöfTding. En »forbausende kundskabsrig og
selvstaendigt opfattende journalist» kallar den senare
store dansken honom. Vi hade kommit överens om
att vi telegrafledes skulle göra upp, när vi skulle sam-
manträffa i Berlin* Till min häpnad erhöll jag intet
svar på mina upprepade telegram, vilka visserligen
voro korta men i kraft lämnade intet övrigt att ön-
ska. På (arjan mellan Trälleborg och Sassnitz fick
jag emellertid veta lösningen. En s. k. magnetisk
storm hade under sista dygnet hindrat telegraferingen.
Stridsberg hade emellertid sedan fått alla telegram på
en gång och reste på kvällen från Köpenhamn. Han
berättade för mig, att ett vidrigt cirkusherrskap av
italiensk extraktion hade hindrat honom från att sova,
till dess han halvsovande genom att göra jettatura-

GUSTAF STRIDSBERG III

tecknet, utsträckandet av Ull- och pekfingret som ett
skydd mot onda ögon, fick dem att något förbryllade
tystna.

I Berlin var han snart hemmastadd. Tre år efter-
åt, 191 2, kom jag över Warschau till Berlin och hade
då återigen stämt möte med Gustaf Stridsberg.

Vi vandrade kring i den stora myllrande staden,
detta egendomliga judisk-polsk-preussiska konglomerat
av 25-öresbasarer, kaserner, slott, bibliotek och natt-
restauranger. En förmiddag gingo vi in i kejsar
Wilhelm I:s lilla palats vid Unter den Linden. En
fläkt av historia grep oss starkt i dessa små smak-
lösa rum, möblerade i 1860- och 70-talens stil. Här
såg man den stora stol, som kejsaren anvisat åt Bis-
marek, större än hans egen, och vi skrattade belåtet
åt det senare tiders störste statsman sade i sina
Erinnerungen, att sedan han märkt, att kejsaren var
en uppmärksammare åhörare, då ban som rikskansler
tagit på sig sin generalsuniform, han beslutit sig
för att, hur civil den sak, som det gällde, än var, all-
tid firamställa den i så effektiva kläder som möjligt.
Namnet realpolitiker tyckes vara passande på Bismarck.
Så gingo vi till det stora slottet; kejsaren skulle just
mottaga rekryteden, och Stridsberg erinrade om, att
gamle kejsar Wilhelm en gång, då han skulle bevista
samma allvarliga ceremoni, mot sin flygeladjutant
von Hohenlohe Ingelfingens invändningar prompt ville
resa hem för att först ta på sig sin bästa uniform.

112 GUSTAF STRIDSBERG

»Det måtte väl vara det minsta», sade han, »att ta pä
sig sina bästa kläder, då karlama skola svära att låta
skjuta sig för min skull.»

Allt det militära man såg andades just denna ord-
ning och plikttrohet Men man kunde dock ej tänka,
att den tyska hären skulle vara så stark, att den un-
der mer än fyra år kunde tåla en påfrestning från
nästan hela den övriga världen och blott genom nöt-
ning och genom att landet uthungrats kunde knäckas.
Berlinandan blev i tillfälle att, som den engekke ge-
neralen sade, »stöta ned den tyska fronten baktfirån».

Kanske skall Tyskland i ett annat krig kunna
även militärt besegras. Jag minnes, att då jag hör-
de militärmusiken från Schlossgarten, yttrade jag till
Gustaf Stridsberg: »Det blir alltid en riskabel sak att
börja sin hyllningssång till monarken med 'Heil dir
im Siegeskranz'; det kan komma tillfallen, då det
blir synnerligen olämpligt»

Stridsberg har endast utgivit två böcker: den första
en samling essayer, kallad »Frihetsmännen vid makten».
I denna har han sammanfört och utvidgat några artiklar,
skildrande svensk liberalism och svensk försvarsönskan.
Det är på en gång något av det bästa och det mest be-
klämmande, som är skrivet i svensk politik. Det
brukar vila en anda av solid, eller, om man helh'e vill,
osolid tråkighet över de senare tidernas svenska riks-
dagsförhandlingar. Vid läsningen av dessa artiklar
gripes man däremot mest av en ohygglig hemskhets-

GUSTAF STRIDSBERG US

känsla över den småsinthet, det avundsjuka gnat och
den välmenande enfald, som här visserligen briljant
belyses men som ej blir vackrare för det. Vad den
omstridda förgrundsfiguren Karl Staaff angår, har
Stridsberg emellertid med en för en politisk motstån-
dåre under själva striden sällsynt humanitet och vilja
till rättvisa också starkt understrukit förtjänsterna.
Den andra skriften han utgav av trycket är separat
ur Svensk tidskrift och heter »Elfsnabben och Scapa
Flow>, fjorton sidor stark. Bland de tolv källhänvis-
ningarna märkes karakteristiskt nog »Seglingar om
bord K S. S. S. koster 'Minerva*, ägare Carl Bratt>,
så Olaus Magnus och det kanske vetenskapligt ännu
solidare namnet E. W. Dahlgren. Även Johan Måns-
sons >En Siö-book, som innehåller om siöfarten i
östersiön, jämväl om koosar, landkänningar, streck-
ningar, inlopen, banckar och grunden», Stockholm
1644, så även Repington, Imperial strategy 1903. I
denna beskrivning av den svenska 1600-tals- och den
engelska 1914 — 1918 års flottbasen mötes Stridsbergs
intresse för svenskt försvarsväsen från äldre tider till
våra dagar med hans intresse för England. Så före-
nas genom hans kunskaper i sjöväsendet Elfsnabben
och Scapa Flow. Få personer ha övat det infly-
tande på Gustaf Stridsberg som den store engelske
militärskriftställaren Repington, om han också som
svensk med ett visst obehag hör, hur denne såväl före
som under och efter kriget framställer som Englands

l$^19M884. Laurim, Människa.

114 GUSTAF STRIDSBERG

mål, och det realistiskt och rakt på sak redan år 1903,
»att strypa den tyska sjöhandebi genom en intelligent
användning av vår krigsflotta», som orden föUo i freds-
tid. Jag tror mig kunna säga, att Stridsberg träffar
synnerligen rätt, då han citerar The Navy League
Annual, London 1910, som bestyrkande för detta,
som nu vid årsskiftet 1919 har vunnits. Engelsmän-
nen äro nu, som det hette där 1910 som en önskan,
»free to do what we like and ... in a position to pre-
vent others from doing what they like».

Gustaf Stridsberg är i sin innersta rot svensk. Han
har under hela kriget starkt betonat detta, och det har
behövts. Han har många goda svenska ^enskaper. Han
är självständig och modig, kanske litet mer än vad som
just nu brukas här i landet. Han ser med djupaste sym-
pati och vördnad på de tre stora kulturlanden, på tysk,
engelsk och fransk odling, men han är också lyckligtvis
osvensk i mycket På »Sveriges rättmätiga preeminens»
i hans eget hjärta håller han i vått och torrt

Han kan med förtjusning höra om andras fram-
gångar och ökar hellre på än prutar på det beröm, som
kommer en frånvarande till del, och hans intellektu-
ella hunger och törst är större än den lekamliga, ehuru
lyckligtvis också den icke är så obetydlig. Med alla
sina konstigheter, med all sin idios}nikrasi hör han
till dem, som ej bara gjort sina många vänner rikare
utan också varit en dyrbarhet för det land, som han
älskar från de äldsta tiderna och till det yttersta skäret.

CLAES LAGERGREN.

Claes Erik Filip Frans Josef Leo Lagergren,
markgreve, kabinettskammarherre hos Hans
Helighet, ägare till slottet Tyresö, son till
lantbrukaren Gustaf Lagergren och hans maka Karo-
lina Lundgren, föddes på Hammar ett par mil frän
Örebro den 20 oktober 1853.

Är det sant, att människan kan vad hon vill?
Nästan. Om det är visst, att man faller åt det håll,
dit man lutar, så är det också sant, att man i läng-
den kommer fram åt det håll, dit man går. Man
behöver för den skull ej ha en Schliemanns jämenei^,
han som redan då han stod i en liten lanthandel i
Nordtyskland, när han av en avsigkommen gymnasist
hörde berättas om Tröja, beslöt sig för att upptäcka
denna stad och sedan också gjorde det. Det är i
många fall tillräckligt att som Sir Walter Raleigh
kasta sin sidenfodrade kappa i en vattenpuss, så att
drottning Elisabeth kunde gå torrskodd över. Så
fick han sin framtid betryggad. Vad vill du bli?

Claes Lagergren Kr född på^Hammar den 20 oktober 1853.

Il6 CLAES LAGERGREN

frågade en person en liten judegosse. Millionär, blev sva-
ret, och det blev han nog också. Och ibland behöver man
ej veta vad man skall bli, bara känna det. Excelsior —

»Tistat på höjderna dn»,

bjöd en inre röst den unge Claes i Örebro elemen-
tarläroverk — icke »där åskan och stormarna tala»,
utan där man talar tyst och hövligt, där umgänget
blir en ständig fest, där de historiska perspektiven
skänka glans åt tillvaron, så kände han, då han gidc
i sin skoluniform med gråa b}^or och revärer och
då han lekte med sina pappersdockor på sin lilla
teater och skrev på deras baksidor Magnus Gabriel
De la Gardie eller pfalzgrevinnan Marie Euphrosyne,
och då han hänryckt betraktade sina små visitkorts-
porträtt eiter stålstick av prinsessan av Angouléme
eller drottning Isabella II av Spanien eller någon an-
nan augusta donna. Friherrinnan Coyet har varit
min fadder, tänkte den romantiske ynglingen belåtet,
men han sade det ej, ty det hade inte varit fint.

Mot fa saker är man i Sverige så hårdhänt som
mot vad som anses for högfärd. Det finnes olika
sorter av denna döds- eller kardinals}aid. Cxsar
sade: Hellre den förste i denna by än den andre i
Rom. Bara jag kan få sitta främst, sätter jag mig i
vilket sällskap som helst, säga, eller rättare tänka
många också nu for tiden. Andra anse, att de gärna
vilja underkasta sig att man ser ned på dem och låt-
sas gärna ha glömt sin verkliga ställning och före-

CLAES LAGERGREN 11 f

gåe&den, till och med sina f. d. vänner, bara de få
vara tillsammans med sädana, som stå socialt över
dem. B^ge dessa olika sorter äro ej vidare sympa-
tiska. Men skulle man ej kunna tänka sig även en
art människor, som orättvist beskyllas för högmod.
Vissa fiskar leva på grunt, andra på djupt vatten.
Var och en söker upp det lager, som passar för dess
konstitution, och trivs ej i de andra. Det finns per-
soner av adl^; börd med borgerliga, ibland till och
med bondtendenser. Bland de s. k. klassmedvetna
kroppsarbetarna ha vissa en tydlig längtan ovanefter
och glädjas åt sina visitkort och sin cylinderhatt.
Skulle man ej med skäl kunna säga, att en ung man
bör utan att göra sig skyldig till någon ur den
allra ömtåligaste mänsldighetssynpunkt nedsättande
handling kunna trivas och känna sig i andlig sam-
klang med det finaste som finnes i landet eller
t. o. m. i utlandet av formell och societetskultur.
Har man ej rätt att följa sitt väsens lag och vara
vän med sådana, som man trivs med, undvikande
dem, som i åsikter, livsformer, sympatier och anti-
patier äro ens motsatser? Alla tycka det är naturligt,
att man sträcker sig efler de materiella njutningarna
och fördelama, men om man också skulle vilja leva
med i de formella kulturformer, där det lilla, som
finnes kvar av traditioner, av elegans, av god ton,
ännu existerar i vårt nivellerade nyeuropeiska samhälle,
då anses ofta detta vara något klandervärt.

Il8 CLAES LAGERGREN

Claes Lagergrens historia handlar om en man,
som kom dit han själv, hans genius eller, om man
hellre vill, hans skyddshelgon önskade att han skulle
komma.

Min bekantskap med Lagergren sträcker sig blott
ett par decennier tillbaka i tiden, men hans originella
och levande personlighet intresserade mig från början
i allra högsta grad. Jag hade hört om honom
av mina vänner Verner von Heidenstam, Gustaf
Clason och Ragnar Östberg och hade också ganska
energiskt retat mig, då jag av den sistnänmde fick
veta, att, när Dreyfus 1899 ^u^dra gången dömdes,
Lagergren av deti anledningen uppmanat sina gäster
att tömma en skål för Frankrike. Han har alltid
hållit mera på legitimiteten än på lagligheten. Vid
samma tid hörde jag Hjalmar Branting yttra, att det
var ett högt spel av den del av de franska sodali-
stema, som vågade ställa sig på den oskyldige Dreyfus'
sida. Både katolicismen och socialismen, både den
svarta och den röda intemationalen äro, hur skall
man säga, ej så dogmatiskt intresserade av rättsfrågan,
liksom själva sanningskravet och jag tror man kan
tillägga frihetskravet ej över hövan brukar bestämma
någonderas ståndpunkt.

Lagei^en hör till de få svenskar, vilka tala myc-
ket, väl och länge. Varenda blodsdroppe i hans ådror
är svensk. De för personlighetens utveckling och
bestämmelse viktigaste åren, ton-åren, tillbragte han

CLAES LAGERGREN II9

i en svensk landsortsstad. Men han är, om man un-
dantager att hans svenska, trots tjugu års nästan
ständigt vistande i utlandet under 1870- och 80-talen,
icke har någon brytning, så osvensk någon kan vara.
Han är mycket sällskaplig och erkänner detta med
nöje. Han är mycket flitig, till pedanteri ordentlig,
har det mest utpräglade ekonomiska sinne, skriver
mycket gärna och ofta brev, är trofast genom åren
mot sina vänner och väninnor, de må vara från barn-
domen, ungdomen eller den mognare åldern, de må
vara svenskar eller utlänningar, lågättade eller hög-
borna. Helst sällskapar han med utlänningar, och
han talar om Sverige, trots att han i mer än ett
kvarts sekel varit svensk slottsherre i Södertöm, med
samma en främmandes välvilja, som man finner hos
Egron Lundgren, då denne bedömer och berömmer
sitt fosterland. Säkert är, att en älskvärdare, mera
roande och pittoresk berättare än Claes Lagergren
är ytterligt svår att finna.

Född i ett förmöget och lyckligt hem, med det
innerligaste forhållande till en utmärkt moder, fick
han under barndomen genom sin gamla mormor både
litterära och historiska intryck. Han skrattar ännu
vid tanken på, hur roligt hon läste Silfverstolpes
Fröken Gloriosa. Han berättar om, hur han rördes
över mormodems trohetstraditioner, då det gällde
Gustav IV Adolf, om vilken man helt säkert talade
mera högaktningsfullt i det Lagergrenska hemmet än

I20 CLAES LAGERGREN

pä det närbelägna Karlslund, där den rabulistiske
1809-ärsmannen Carl Henrik Anckarsvärd hade sin
varelse. Nej, det var till det J. A. Anckarsvärdska
Bysta och de andra stora egendomarna i trakten,
som lille Claes trängtade och där han böljade ana
förefintligheten av högre livsformer.

Hans poetiska drömmerier påverkades av teater-
föreställningarna i Örebro och kanske ej minst av den
Tegnérbeundran han insöp i hemmet Det var det
lysande, det pompösa, det retoriska hos skalden, som
främst torde ha tilltalat den unge gymnasisten, liksom
jag minnes att han för några år sedan förtjusade sig
åt en Ossiannilssons kraftfanfarer, vad de nu än gingo
ut på.

Då Lagergren på grund av svagt bröst slutade i
näst sista ringen, hade han skaffat sig värdefulla vän-
ner, vilka med den för honom utmärkande vänfast-
heten under hela hans liv bevarats i tacksamt minne
och ej sällan återkomma i hans samtal.

Ar 1872 kom han till Stockholm, genomgick
Schartaus högre handelsinstitut och badade sitt nitton-
åriga hjärta i de forsande rimkaskader, som vällde
fram ur sällskapet Litteraturvännemas aganipp, ett
sällskap där man fann en blandning av boi^erlighet
och poeteri, av punsch, av patriotiska och demokra-
tiska fraser, av vilket allt man på det behagligaste
och oskyldigaste sätt blev yr i mössan. Fru Louise
Flodin ^ till, som det hette i sången

CLAES LAGERGREN 121

att sanda vettet,
frän himlen givet,
må bliva erkänt
i sällskapslivet

Richard Gustafsson, Filip Tammelin, Lea och t. o. m.
Elias Sehlstedt läto höra sig, den senare med sina idyl-
liska och gammallustiga toner, i denna krets, som var
den unge Claes Lagergrens första litterära miljö. Helt
säkert hörde han här månget hänfört ord om Paris.
Där funnos ju frihet, chinjonger, ära, grisetter, på se-
nare tiden kallade loretter, samt även Victor Hugo.
Jag vet ej vad som mest drog honom till Paris. Det
var emellertid hans Mecka, dit han begav sig för att
se världen, lära sig praktiskt affarsväsen, för att sköta
sin hälsa, hette det, och för att lära språk. I en spedi-
tionsafiar, skött av en fru Engström, arbetade han
med en intensitet, som mera måtte ha glatt affärens
ledarinna än de övriga biträdena. Fru Engström
sade också: >Ni, Herr Lagergren, är den enda, som
inte bestulit mig>, mot vilket han artigt protesterade,
men faktum lär ha kvarstått. Hans driftighet och
flit visade sig både då han reste till Gare du Nord
med paketen, då han knogade på övertid på kontoret
och då han läste franska och engelska för sitt nöje.
Det är typiskt, att Chateaubriands rörande och ro-
mantiska apologi för den kristna religionen »Le Génie
du christianisme», Racines formsköna, nästan i hovton
stämda känsloutbrott och Octave Feuillets skildringar

16—192884, Lauriny Människor.

122 CLAES LAGERGREN

av den samtida eleganta världens erotiska kriser och
konflikter voro det, som mest slog an på den unge
örebroaren. Från en billig plats på Théåtre frangais
hörde han de klassiska alexandrinema rulla, och i en
liten religiös föreläsningssal lyssnade han till en en-
gelsk sekterisk präst. Det var ej minst på det senare
stället mera språket än innehållet, som lockade honom,
och Lagergren blev rätt perplex, då predikanten gick
ned till den så flitige besökaren och riktade några vän-
liga tackord till honom. Han vilade ut efter dagens
afiarsmödor genom att läsa Macaulays historiska essayer
och därmed tillfredsställa både sin lust att lära det för
honom eljest ej vidare anslående engelska språket och
den för honom alltid, särskilt då det gäller det anek-
dotiska och personhistoriska, oerhört lockande historien.
En gång fick han i ett skyltfönster se ett porträtt
av en underskön dam. Det får man lätt se i Paris,
ej minst i fotografemas skyltlådor, men detta var
något alldeles extra, det måste även opartiska med-
giva. Till sin häpnad mötte han på en liten bjudning
föremålet. Det var fröken Marie Schönmeyer, då en
högt uppskattad svensk ung sångerska, sedermera
gift med konsul Lagergren, vilken trots namnlikheten
ej var släkt med unge Claes. Konsul Lagergren blev
sedan ledare för den stora vinfirman Lacave y Ca.
I fröken Schönmeyers och hennes moders hem — de
bägge damerna voro vackra i kapp och tillhörde de
halvt franciserade i svenska kolonien — rönte den

CLAES LAGERGREN 1 23

unge Lagergren mycken vänlighet. Han fick av dem,
liksom av en hel följd fina och älskvärda, unga och
gamla damer, den sociala skolning, som de latinska
kavaljererna sätta så högt och så läraktigt inhämta.

Lagergren, som under 1870-talets senare hälft bör-
jade göra resor i Frankrike, Italien och Spanien, hade
1876 mottagits i audiens hos Pius IX. Förmodligen
ursäktade den unge svensken i sitt hjärta påven för
de radikala tendenser han i början av sitt pontifikat
visade, ty en allvarlig sinnesändring hade följt. Voro
dessa resor nöjsamma, så var det i stället både all-
varligt, hårt och inbringande arbete på kontoret hos
vinfirman Guillaume & Co Fort Fréres i Bordeaux. Han
var i denna afiar den svenske korrespondenten. Mellan
fakturorna strävade han med Joseph de Maistre och
Veuillots apologier för den katokka läran och ultra-
montanismen. Helt säkert hyste Lagergrens lands-
män mera intresse för en butelj Chateau Haut Brion,
ja till och med för en Médoc ordinaire än för ultra-
papisten Joseph de Maistres »Considérations sur la
revolution fi-angaiso eller Louis Veuillots spirituella
diatriber mot fritänkeriet.

Lagergren gjorde fi-ån Bordeaux på en — vare sig
genom en slump eller »genom de odödliga gudarnas in-
gripande» — som Livius säger — överbliven biljett en
färd till Lourdes. Hans känslor för den katolska religio-
nen voro nu så utpräglade, att han bad madonnan i
Lourdes om ett tecken, huruvida han var på rätt väg i

124 CLAES LAGERGREN

sina katolska sympatier. Egendomligt nog drog sig ma-
donnan för dennadjestmyckettillåtligapropagandaiidei.
Under en längre visit i Spanien 1878 lärde han
sig spanska och umgicks och blev vän med spanska
läkare och officerare samt studerade vid universitetet
i Sevilla. Säkert växte där intresset för den katolska lä-
ran, och då han 1879 i Genua råkade drottning Josefinas
biktfader Almerici, åtsporde han honom, om han borde
ändra religion. Troligen var svaret något tydligare
än madonnans, men dock, om jag icke misstager mig,
dilatoriskt. Det var i Rom den i mars 1880, som
Claes Lagergren mottogs i den ur vår synpunkt
»föregivet» allena saliggörande kyrkans sköte av den
skotske redemptoristpatem Douglas i k3Tkan Sant'
Alfonso di Liguori. Själv har han sagt mig, att han
meddelade sina samvetsbetänkligheter över att han
alltför mycket leddes av estetiska och historiska skäl,
men han lugnades. Sedermera blev han konfirmerad
av storinkvisitom, valde själv att till sina förra namn
lägga namnet Frans, den frommaste bland de fromme,
och man rådde honom att dessutom taga namnet
Joseph — Jesu fosterfader hade länge fört en rätt
obemärkt tillvaro, men dels under 1600-talet, dels
under Pio nono ansågs han vara särskilt att rekom-
mendera för fromma och välartade ynglingar. Till
dessa namn fogades nu ytterligare Leo efter den
regerande påven. Här i Rom sysselsatte han sig med
att skriva resebrev till svenska tidningar, och med

CLAES LAGERGREN 12$

detta samt understöden från sin fader kunde han
föra ett rätt angenämt liv i det billiga Rom och
skaffa sig mänga vänner. Hans läggning var dock
mest fransk, och en av hans engelska bekanta Mr. Ogilvy
Fairly anmärkte på detta med de äktanglosaxiska
orden : »Lagergren would be such a nice chap, if he
did not speak French.»

Den unge konvertiten gjorde så en pilgrimsresa
till det Heliga landet och mottogs med största väl-
vilja och vänlighet av trosbrödema i Betlehem. Åter-
resan skedde över Damaskus, Grekland och Wien.
I det nära invid Wien liggande Frohsdorf mottogs
han i audiens av den allrakristligaste konungen Henrik
V av Frankrike, greve av Chambord. Han fick här
ett intryck för livet av denne den siste franske Bour-
bonättlingen och av hans majestätiska och vinnande
älskvärdhet. Nu följde en tid av* arbete och säll-
skapsliv i Rom. Han översatte kardinal Gibbons,
ärkebiskop av Baltimore, »The faith of our fathers> på
svenska, men den trycktes på vårt språk först år 1887, då
den fick sitt imprimatur av vicarius apostolicus Bitter.
Det var under 1880-talet han mer och mer kom in i
den »svarta», d. v. s. kring Vatikanen graviterande,
aristokratien. Vänligt varnades han av sin beskyd-
darinna prinsessan Altieri för några obetänksamma ten-
denser att också hylla damerna i några vita till Kvinna-
len och det italienska kungahuset sig slutande familjer.
Om man tänker, att den begåvade, med särdeles för-

126 CLAES LAGERGREN

delaktigt utseende försedde, ekonomiskt tämligen
oberoende unge konvertiten hade en ofantlig lätthet
för språk, talade franska, engelska, spanska, italienska
och med det mest levande intresse och med utomordent-
lig beläsenhet rörde sig med genealogiska och histo-
riska förhållanden, alltid i strängt legitimistisk anda
och särskilt var så itänd för huset Bourbon, att han
på Marie Antoinettes dödsdag iförde sig sorgdräkt,
är det ej svårt att förstå, att en hel mängd högättade
damer trivdes lika bra i hans sällskap som han i
deras. Både prinsessan Massimi, grevens av Chambord
halvsyster, och markisinnan Serlupi-Crescenzi, som på
grund av hans religiösa läggning garna sågo honom
och som gladde sig åt hans livfulla och roande kon-
versation men brydde sig mindre om att han sak-
nade anor, jämnade vägen för honom. Man får na-
turligtvis ej föreställa sig ett dylikt liv som en stän-
dig dans på rosor. Tömena saknas icke; även so-
cietetslivet har sin martyrsida. I åtskilliga av de
svarta salongerna, och i de vita också för resten, är
konsten att dölja gäspningar ingen oväsentlighet.
Många av hertig^ama, markiserna, grevarna, bärande
namn, som under medeltiden verkade som en kraftig
hornstöt, som dån av svärdshugg på järnrustningar
och som under senare tider voro lika farliga genom
sin tung- som genom sin värjspets, utmärka sig ej
sällan, skulle man kunna säga, genom en lysande
obetydlighet och ofta genom en enfald, vars enda

Claes Lagekgren' i tävli

CLAES LAGERGREN 12/

förtjänst är, att den är rättrogen. Om Brändes hade
rätt, dä han omkring 1880 yttrade, att de tvä intel-
ligentaste korporationer i världen voro den tyska
generalstaben och den romerska curian, så gälla dessa
hans ord ej alla, som dricka Schaumwein eller ver-
mouth tillsammans med dessa nyssnänmda intellek-
tuella spetsar. Men just det latinska, kanske ännu
mera franska, draget att uppfatta dräktombyten, upp-
vaktningar, visitkortsskickande som en plikt visser-
ligen — och det göra ju anglosaxama också —
men som bör utföras med glatt sinne och utan knöt,
fanns hos den unge svensken, liksom det finnes mili-
tärer, som älska det besvär, som hör till deras yrke.
Och ibland, vilka förtjusande prindpessor och con-
tessinor kunde man ej råka på, vänliga, roliga, charm-
fyllda, naturliga i högsta mening, som fina italienskor
kunna vara det. Nästan lika mycket roade honom
nog också under denna Romavistelse att få studera
människor. Detta låter som en fras för svenskar,
men kan för smidigare sinnen vara ett nöje, som blir
till vinning i detta ords alla bemärkelser. Vilken
glädje för honom att konstatera, hur det luktade kål
hos den tyskfödde kardinalen, där Hans Eminens'
syster kommenderade och passade så bra i köket.
Hur måtte det ej ha glatt den beläste unge mannen,
då han under ett samtal med den franske aristokraten
d'Aubigny undrade, hur Frans I:s andra gemål fram-
levde sin änketid. Hela sällskapet förnekade att Frans I

128 CLAES LAGERGREN

varit gift mer än en gång, men dä Lagergren vid-
höll, att även Karl V:8 syster Eleonora av Spanien,
änkedrottning av Portugal, haft det möjligen ange-
näma, säkert ansvarsfulla värvet att vara hans drott-
ning, slog man upp i en marokängfoliant, och
den unge svensken hade rätt Biskop Dreux-Brézé
omfamnade honom, greve Bourbon-Busset kysste ho-
nom, baron d'Aubigny tryckte hans hand. Den först-
nämnde, Dreux-Brézé, berättade mycket från sitt
långa liv för Lagergren. »Min fan, sade han, »sade
mig, att då Ludvig XVI skickade honom till Mira-
beau för att upplösa tredje ståndets represen-
tanter, gav han ingalunda det bekanta historiska
svaret, nej, min far sade alltid: 'Ils se mirent å courir
comme des laquais'^» Den gamle intensive och strid-
bare kardinal Mermillod, vilkens andliga vältalighet
ett par år förut hade tjusat också stockholmarna och
som nu intog en betydande plats i Vatikanen, med-
delade honom en dag, att markisinnan Serlupi och
han själv ville verka för att han skulle bli kammarherre
hos Hans Helighet. Lagergren påpekade då, att hans fa-
milj, ehuru aktad, ej hade den ställning som övriga vid
vatikanska hovet anställdas. Kanske tänkte Mermillod
om Lagei^en på samma vis som kardinal de Bon-
nechose om deras höge herre Leo, då denne, som kardi-
nal Pecci, 1878 valdes till påve. Kardinal de Bonnechose
sade då till den lärde Pecci, som påstod sig ej ha nog vis-
dom och erforderliga egenskaper: »Vad Eder visdom be-

CLAES LAGERGREN 1 29

träffar, så är det ej Ni men vi, som döma därom,
och Edra ^enskaper, dem känner Gud. Hav för-
troende till honom.»

Till Sverige reste han 1883 i anledning av faderns
död. Han hade i Italien gjort bekantskap med en
fint bildad nordamerikan, Mr. How från Boston, och
den protestantiske mannen från Massachusetts blev
först lika förtjust i Marie Antoinette som Lagergren
och sedan katolik. Jag har åtskilliga gånger råkat
den älskvärde gamle herm hos familjen Lagergren.
Han avled i Stockholm 1916. Med How gjorde La-
gergren en resa i Förenta staterna 1885. ^^^ ameri-
kanska väsendet behagade, trots det stora intresse,
som där finnes för allt legitimt och högboret, icke
vidare den utpräglat europeiske Lagergren. I en all-
deles ovanligt pittoreskt och roligt skriven skildring,
en av de bästa svenska resebeskrivningar jag läst,
En vinter på Nilen, har han beskrivit sin och Hows
resa med en engelsk familj uppför Nilen 1887 och
därmed visat sig vara en svensk prosastilist av rang.

Hög social rang erhöll han 1889, då Leo Xm
föriänade honom markisvärdighet. Hans vapen, en
grönskande gren av lager i rött falt, bär vabpråket
»Fides et fidelitast.

Några år senare, 1891, förlovade han sig i Rom med
en förtjusande mörkögd protestantisk ung dam, tillhö-
rande den mycket aktade New York-familjen Russell.
Hon övergick före giftermålet till den katolska läran.

17-^192884, Laurin^ Männitkar.

I30 CLAES LAGERGREN

Året därpå köpte han den gamla ståtliga ^endomen
Tyresö, nära Saltsjöbaden, och levde här, med undantag
av resor och en månads årlig tjänstgöring hos påven,
en ovanligt arbetsam och duktig godsägares, en li-
delsefull boksamlares och en synnerligen gästfri slotts-
herres liv.

Först hörde jag, såsom ovan nänmdes, talas om
markis Lagergren av Verner von Heidenstam samt
även av Oscar Levertin och Edvard Alkman. Med
den förstnämnde och hans romantiska världsvy, hans
sinne för Italien och Orienten, hans smak för prakt
och ceremonier, för fulltonande retorisk poesi —
linjen Lidner-Tegnér etc. — , hans historiska herr-
gårdslynne hade markis Lagergren mycket gemen-
samt. Dessa personer blevo hans andra svenska
litterära miljö. Också av min svåger Gustaf Clason
och andra arkitektvänner hörde jag om, hur de istånd-
satte det gamla slottet Tyresö och hur originell på ett
roande och intresseväckande sätt värden där förefölL
Första gången jag såg Lagergren var 1897 i Va-
tikanen. Det var i de nyss för allmänheten öppnade
Borgiarummen. Han samtalade med Ragnar Östberg,
som då reste på sitt akademistipendium. Lagergren
visade och hjälpte den unge arkitekten med sedvanlig
älskvärdhet, och Ostberg berättade för mig, hur han
också av honom blivit föreställd för prinsessan Beatrice
Altieri. >Ar Er unge vän katoUk?» frågade hon in-
tresserat, och Lagergren kunde naturligtvis icke komma

CLAES LAGERGREN I3X

med ett brutalt nej utan svarade med latinsk smi-
dighet: »Pas encore, princesse».

Så kom jag sommaren 1901 till Tyresö och fick
under slottsherrens ledning se den väldiga byggnaden.

Pä Tyresö är markgreven greve på egen mark
och rör sig där som en fisk i vattnet. Elegant utan
snobben, förbindlig utan tillgjordhet, med det mest
outtröttliga intresse för alla personer och alla föremål,
laddad med anekdoter och citat men aldrig skjutande
på måfå, taktfullt men med spelande gott lynne slun-
gande iram som en äkta latinare ej sällan vågade
lustigheter och ibland mängande i talet en liten droppe
av den ecklesiastika ödmjukhetens olja, anslående
prästerliga milda toner och naturligtvis alltid färdig
med historiska paralleller och, vad som mindre roar
mig men som ju hör till den sortens människor,
genealogiska översikter. Allt detta dock med en så
onaturlig snabbhet och så utan det självbelåtna pe-
danteri, som eljest utmärker släktforskare, att man
icke hinner bli trött »Hertiginnan av Berry fick i
andra giftet med en duca delle Grazie en flicka, som
blev prinsessan Massimi.» -7- »Får det inte lov att vara
litet te?» avbryter den vänliga värdinnan, men bara
för ett ögonblick, och väl är det, ty hela framställ-
ningen med sidoblickar på Thiers, hertiginnan de
Berrys fiende, och Palazzo Vendramin Calergi i Ve-
nedig, där duca delle Grazie bodde, fångar i högsta
grad ens uppmärksamhet. Jag minnes mycket rik-^

133 CLAES LAGERGREN

tigt själv, hur jag en gång vallades av en vaktmästare
i detta palats och undrade över den vördnad, varmed
han visade pä en hidöst ful broderad kudde, vilken
han meddelade vara sydd av »duchessa di Sambon.
Jag förstod efter en stunds funderande, att det var
hertiginnan av Chambord, med venetianskt uttal, som
gjort den åt sin halvbrors familj.

Det finns icke en tavla, icke ett kopparstick på
Tyresö, som föreställer något borgerligt. Bara kun-
gar, ärkehertigar, ex-hertigar av Parma och Modena,
svarvade, uniformerade figurer, litograferade från 1 800-
talets mitt, påvar, vilkas ordningsnummer knappt pro-
fessor Hjäme kan komma ihåg, och kungliga mätresser.
Ninon de TEnclos kom visst inte högre än till kar-
dinal Richelieu men får vara med i alla fall. Endast
då jag ser mig själv i spegeln eller betraktar det
vackra porträttet av värdens moder vid spinnrocken,
ser jag något borgerligt Lagergren tycker kanske
till och med, att Rembrandt är alltför ofin, och bland
den massa tavlor och gravyrer, som fyller salarna,
trapporna och de långa korridorerna, tror jag, att det
ej finnes en enda bild av »de låga delarna av levna-
den», som det en gång hette.

Husets skyddshelgon — kanske ej det offentiiga
men säkert det faktiska — är Marie Antoinette,
Habsburg och Bourbon i en person, förtjusande som
kvinna, glad, vacker, oförsiktig, imponerande och
helig i sin olycka, hjältinna och helgon på en gång,

CLAES LAGERGREN 1 33

Maria Teresias dotter, och det var väl det allra bästa,
gift med Ludvig XIV:s sonsons sonsons son och,
vilket icke heller var så galet, med en öm låga för
greve Axel von Fersen den yngre. I stora salongen,
prydd med tavlor av drottningen och hennes väninnor,
står på ett bord hennes vackra huvud. En matta av
röda blommor i sina glasskåku* lyser som en blodström
på bordskivan inunder.

Höga namns välljud smeka hans öra. Lagergren,
vilkens formella talang också förde honom in på re-
torisk romantisk poesi — han har utgivit några dikt-
samlingar — , skrev i Madrid 1878 en dikt över den
unga sköna drottning Mercedes, som då nyss avlidit.

Hllften AT ett år
rickte hennes lycka,
nista sköna vli
hennes grar skall smycka.

Jag minns att min ^en tioåriga fantasi då rördes
över hennes död och vackra namn, då jag fick höra,
att Mercedes betydde nåd, om jag också då ej visste,
att detta ord kanske är språkets mest gripande.

Det är ej många, som haft så roligt av sitt slott
som Claes Lagergren. Han gläder sig ät, att riddar
Ehrengisle Nilsson, då drottning Margareta stred mot
Albrekt av Mecklenburg, jämsmidd och skramlande
gick över Tyresö förstugas stengolv, och han är
också nöjd över att fä fördelaktigt sälja en villatomt
och sätter stort pris på sin originella rättighet att

134 CLAES LAGERGREN

ehuru katolik tillsätta luthersk präst i den lilla pitto-
reska Tyresö kyrka, målad av prins Eugen. Han
rumsterar med rättare och han hyllar, och med samma
volubilitet, höga och ädla damer. I sitt stora med
fonatiskt intresse hopsamlade bibliotek, i vilket han
dagligen forskar, plockar och ordnar, fasta sig hans
c^on med belåtenhet på det uppsatta påvliga tillstån-
det att såsom vistande bland protestanter in partibus
iniidelium ha rätt att läsa de på index librorum pro-
hibitorum uppförda böckerna »med imdantag av de
direkt osedliga». Det vore ohyggligt, om han någon
gång av misstsig komme att titta i en sådan.

Alltid har han ångan uppe, eller som det kanske
borde heta om en, som allvarligt tänkt på att bli ka-
tolsk präst, alltid har han oljan brinnande i sin lampa.
Han kan, och med nöje, vara ensam i det stora slottet
med dess åttio rum, och tankarna gå från maximi-
pris till för jorddrottar behagligare ekonomiska situa-
tioner. Han gläder sig, då han står i sitt biblioteks-
rum, att genom fönstret se månens vita ljus över
slottsmurar och avlövade träd, och tänker på alla,
som bott i slottet, på de tider, när hövitsmannen
Gudmund Pedersson Slätte vid tomeringen på Gustav
Vasas kröning vann fru Anna Ryning, nyss änka
efter blodbadet på Stortorget, och med henne Tyresö
slott Men ännu hellre dröjer hans fantasi vid det
tillfälle, då den brådmogna femtonåriga drottning
Kristina några marsdagar 1641 bodde på Tyresö, när

CLAES LAGERGREN 135

rikskanslern Axel Oxenstiernas broder Gabriel, herre
till Tyresö, skulle bq^vas. Aldrig har det gamla
slottet lymt en mera lysande samling: allt vad
p&lzgrevar och pfalzgrevinnor hette och nedanom
tronen Axel Oxenstierna, Karl Karlsson Gyllenhielm,
Per Brahe, Ebba Brahe och ett otal av rikets högsta
personer. Men kanske skulle han ändå hellre velat
vara med, dä Carl Scheffer var värd på Tyresö och
såg sin lärjunge Gustav m, greve Axel Fersen med
grevinna, greve Brahe och många andra på middag.
Ty ännu mer än ensamheten älskar markisen sällskap-
ligheten och ännu mer än de två största Gustavema
älskar han Gustav m, och jag tror, att han inte skulle
önska högre — jag menar naturligtvis av jordiska
ting — än att ha stått på Gustav in:s berömda lista
på de kavaljerer och fruntimmer, vilka Hans Majestät
förunnat den nåden att få inträda i >Deras Kongl.
Maj:ters samfalte Stora Cabinet».

Den Lagergrenska korrespondensen är enorm.
Engelskt folk, särskilt av finaste sort, betraktar brev-
skrivnii^ som en plikt, och det är ej ovanligt, att
en engelska anslår två å tre timmar dagligen till att
fylla ark efter ark med de karakteristiska engelska
skrivtecknen, liksom ritade med pinne. Det ligger
något mycket sympatiskt i en sådan genom decennier
varande vänfasthet, som gör att man då och då av-
skickar skrivelser med meddelande om hur man mår
och vilka man råkat, till sådana, som man någon

136 CLAES LAGERGREN

gång sammanträffkt med. För mig är det nästan
alldeles obegripligt, att man ids, men vackert och
plikttroget är det Lagergrens egna brev äro mycket
kvicka, och jag har sällan råkat på en mera under-
hållande och innehållsrik brevskrivare. Och äro de
brev han buntvis för varje dag nedlä|^;er i brevlådan,
riktade till grevar och prinsessor och ej minst till
ungdomsvänner i Örebro, lika roliga som de jag (ått,
skulle hans brevsamling vara i hög grad värd att
tryckas. Han älskar till den grad >le style épistoUdre»,
att han kan förtjusa sig åt de vanligaste fraser, bara
de äro välformade. Och jag minns, hur han en gång
läste upp för mig ur sin samling, bara för att njuta
av meningamas klang, ett brev från drottning Jose-
fina till general Lefréns änka, där kondoleanstonen
var synnerligen distingerad. Knappast något i hans
osvenska natur har verkat så egendomligt främmande
på mig som denna sympati för vackra ord, skrivna
på brevpapper. Från alla håll, från polska, öster-
rikiska, italienska, spanska, engelska och franska prin-
sar och grevinnor, markiser och lorder, erhåller han
brev, vilka antagligen i sin tur alla måste besvaras,
och på detta sätt svälla brevportföljema i det enorma
brevarkivet på Tyresö, vilket jag betraktar med lika
mycken förundran som beundran.

Hur många rika och behagliga stunder har jag ej
än med flere och än med färre gäster och ibland en-
sam med värden tillbragt i det gamla slottet Om

CLAES LAGERGREN I37

vintrarna har man, di snön knarrade under alädens
medar, glidit in pä borggärden med dess imponerande
fritrappa och portal. Vackra sommarkvällar har man
promenerat i parken, dä en hel flock av päfäglar
högfärdigt svansade sig pä gräsplanen och utstötte
sina främmadartade skrik. Ofta har jag vackra höst-
dagar, dä vildvinet lyste rött i den klara luften, plockat
de mörkblä plommonen, söta och saftiga, under ähö-
rande, ofta mycket uppmärksamt, av värdens beund-
rande utläggningar om en RampoUa, en Merry del
Val, utan svårighet gående in pä hans triumfatoriska
undran, om ej båda och ej minst den skarpskurna,
genomaristokratiska, ädelt formade spanska prelatge-
stalten, han som gav sina festmiddagar i appartemento
Borgia, läg över t. o. m. vara domprostar.

Animerade festluncher har man också varit med
om, med gäster frän alla väderstreck under den älsk-
värda och moderliga grevinnans presidium. Hon gör
ett intryck av att ha, om man också här skall komma
med en historisk parallell, något av Martha Washing-
tons klarögda och sanningskära väsen såsom denna är
avbildad av Gilbert Stuart, Amerikas Roslin. Tre
väluppfostrade, ståtliga unga Lagergrenar garantera
släktens fortbestånd. Man tågar genom salonger och
korridorer, värden talar om sin stora förtjusning Lud-
vig XIV och kastar i förbifarten en rörd blick pä ett
kopparstick frän 1700-talet, framställande den heliga
Katarina av Siena med Jesusbamet i sina armar,

1^—192884, Laurin^ Mätmiikar.

138 CLAES LAGERGREN

och man anländer till matsalen. Vä^^^ama äro täckta
med vävda i6ootal8tapeter, den största beställd av
Hedvig Eleonora. Väldiga muskulösa krigare skifta
hugg, man ser Aeneas och Pons Milvius och tänker
på Rom och Christina Alexandra. Bordssilvret av-
tecknar sig mot rödbläa tjocka gamla ndengardiner.
I denna sal har jag nästan haft allra roligast, då jag
tillsammans med några historiskt lagda vänner —
Gustaf Stridsberg eller Ragnar Östberg — med några
ensliga ljus lysande i det stora runmiet i silverkande-
labrama, njutit av en efter »gambla maneret> rökt
T3^esöskinka och ett par glas god bordeaux, under
det att Lagergren än beskriver kardinal Ledochowsky,
ärkebiskop av Posen, ett föremål för Bismarcks hård-
hänthet, och som visat mycken vänlighet mot värden,
än berättar om, hur han i Damaskus råkade Abd-el-
Kader i88iy denne väldige krigare, om vilken hela
världen talade på 1860- talet Så dra vi oss in i
biblioteket och slå oss ned i soffan under Elbfass'
bild av den förnämsta av alla Tyresöfruar, Ebba
Brahes dotter Maria Sofia De la Gardie. Då hon 1694
dog, hade hon i fyrtiosex år styrt Tyresö. Hon ägde
tjogtals egendomar: i Sverige Farstad, Skarpenäck,
Krapperup, i Finland Sundholmen, i Livland Vogel-
sang, Tarwast samt i Stockholm det stora huset vid
Götgatsbacken. Hon skickade trä till Spanien, anlade
klädesfabriker för svenska armén, bröt stenkol i Höga-
näs och underhöll fyren på Kullen. Samtalet avbiytes

Kapucinerpatebn PfE.

CLAES LAGERGREN 1 39

av att betjänten lämnar ett brev. Det är frän en
person i Amerika, som önskar fä markisens värde-
fulla hjälp för att hindra den från miljardärsdottem
Anna Gould frånskilde greve Boni de Castellane från
att kunna gifta om sig. Lagergren skakar på huvudet
men ser road ut och tar upp ett manuskript ur en
skrivbordslåda samt läser högt en spirituell skildring
av Voltaire i Lunéville. Vi ge honom några hårda ord for
att han ej publicerar denna essay och konstatera, att
han älskar 1700-talet så varmt, att t. o. m. otros-
hjältarna få vara med i stora famnen. Med det lätt
sarkastiska, klädsanmia småleende, som utmärker den
mera världsliga sorten av de andliga, och alldeles utan
den simplicité biblique, som lyser ur ögonen på
hans vän pater Pie, generalsekreterare for kapuciner-
orden och då och då mottagande Lagergrens bikt,
bortförklarar Lagei^ren med intermittent hänförelse
Bartolomeinatt och inkvisition och Giordano Brunos
kättarbål. Jag konstaterar torrt, att sedan gifttän-
derna uttagits på de heligas samfund, känner jag mig
något lugnare och kan lättare glädja mig åt de sym-
patiska sidorna i den katolska religionen. Han svarar
med påminnelsen om hur Kalvin brände Servet och
med en försonlig hyllning till hjälten vid Liitzen, och
här har han ju som bekant påven Urban VIII Barberini
på sin, på vår sida.

Ofta tänker jag på Gustav III, då jag hör och ser
Lagergren. Smidig, duktig, lätt teatralisk, full med

140 CLAES LAGERGREN

fantasier och klokhet och älskande i litteraturen som
i konsten och ej minst i politiken det förnäma draget
i detta ords yttre mening.

Claes Lagergren beskrev en gäng för mig sina
känslor för Leo XIII — han har på ett rent av ly-
sande sätt skildrat denne förnämlige påve i en artikel
i Ord och Bild för många år sedan. Han nämner
dock ej där en ovanligt karakteristisk liten historia.
Den påvlige kabinettskammarherren hade av Oscar
n, då han å dennes vägnar skulle överlämna en tack-
skrivelse för några böcker som den litteräre påven gett
konungen, fått i uppdrag att meddela Leo, att Na-
poleon ni på i86o-talet viUe skicka en flotta tiU
Syrien för att hjälpa de fransk-katolska intressena
efter mohammedanemas massakrer på de kristna, och
kejsaren hade som överamiral för denna flottilj tänkt
sig den neutrale hertigen av Östergötland. Påven
Pius IX — så var också meningen — skulle sedan
få en ny kyrkostat i Palestina och Syrien. »Vilken
utopi» — »che utopia» — mumlade påven leende, under
det att markisen hänfört försäkrade honom, att där den
helige fadern var, där skulle ock de trogna slå vakt
omkring honom.

Bör det ej ha varit en triumfatorisk känsla för
lill-Claes från Hammar att ligga på knä för Hans
Helighet som dilectus filius och höra på alla dessa
teatraliska verkligheter eller historiska overkligheter,

CLAES LAGERGREN I4I

hur man än vill säga, begripande ej minst Leos iro-
niska och älskvärda leende.

Då det gäller att pressa doften ur den brokiga
och smärtsamma händelseserie, som heter historien,
är den praktiske Claes Lagergren helt enkelt genial.

AXEL KLINCKOWSTRÖM.

En vinterdag vid slutet av 1870-talet såg jag
en liten mager gosse i stickad vit tröja svänga
en tomahawk och upphävande höga krigstjut
störta fram mellan den då tämligen vilda Humlegårdens
drivor. Jag lade märice till att pojken tog leken på
allvar och att hans tomahawk var ovanligt solid och
riktig.

När jag nu någon gång sitter hos min vän fri-
herre Axel Alexander Camille Rudolf Emanuel Klinc-
kowström, fil. doktor, f. d. docent i zoologi vid
Stockholms Högskola, innehavare av slottet och godset
Stavsund vid Mälaren samt av Svenska Akademiens
stora guldmedalj, vid detta århundradets början den
störste svenske kännaren på taxar, författare till dikt-
samlingar, episka dikter, tragedier, operatexter och
resebeskrivningar samt till undersökningen om hjäss-
fläcken hos simfågelsembryoner, kännare och besökare
av den arktiska och antarktiska världen men också
hemmastadd i Sydamerikas ekvatorialtrakter, utan med-

Axd KliDckowBtrÖm är född i Dannstadt den 24 december 1867.

AXEL KLINCKOWSTRÖM I43

tävlare i kunskapen om Prosthoseracus vittatus' be-
fruktning samt under en mycket kort tid tillsammans
med kyrkoherden Oscar Bensow ledare av Söndags-
nisse, då tror jag att mitt första intryck av Axd
Klinckowström, en som lägger allvar i leken, ej var
så oriktigt

Om man räknade upp Axel Klinckowströms be-
drifter och om denne skäggige jätte — den lilla magra
pojken har svällt ut betydligt — i en fornnordisk
>mannajämning> malde om alla sina stordåd, skulle
motpartens mun stå vidöppen, först av häpnad så av
gäspande, ty man tål ej mer än ett visst mått av andras
bragder och förtjänster.

Efter middagskaffet, intaget i den stora, av de
pfalziska konungamas porträtt prydda barocksalongen
på Stavsund, där Karl XII som gosse en gång kom
inklivande med sina leriga ridstövlar för att hälsa på
sin lärare, greve Erik Lindschöld, som då ägde slottet,
tågar man ner för de breda stentrapporna till det av
harpuner, knivar, gevär och jakttroféer överfyllda lilla
rum, där slottsherrn lidelsefullt arbetar och författar,
då det ej finnes gäster i huset. Under det att räv-
svansarna dingla om ens öron, stannar ögat vid ett
jätteormskinn, som sträcker sig från den ena v^gen
till den andra. »Den var otrevlig, då den kom sim-
mande emot mig», säger från djupet av sin länstol
värden, som i två avseenden liknar ett erratiskt block,
d. v. s. att han förr reste vida på isjöldar och nu är

144 AXEL KLINCKOWSTRÖM

si gott som »urokkelig» utom naturligtvis i andens
värld.

Det är en fest att höra honom berätta, och jag
tror att till den lätthet att uttrycka sig, som hans
berömde fader var känd för i första kammaren, kommer
Axel Klinckowströms polska arv från modem. Slaver
lär ju betyda de talande, nog av, på ypperlig tyska,
ei^dska eller franska men allra förträffligast på svenska
kan Axd Klinckowström förtälja och det med en för
jägare och upptäcktsresande sällsynt ödmjukhet och,
kan man kanske tillägga, nästan lika sällsynt strävan
efter sanning, om mytologi, hajar, negrer, verslära och
arktiska loppor — till skillnad från de andra sorterna
mycket eftersökta. Han talar gärna och alltid be-
undrande om in- och utländska, levande eller döda
vänner, men aldrig om vad som artigt plägar kallas
personalia.

Om hans sorgespel Olof Trätälja har Svenska Aka-
demien sagt sitt Den gav honom därför stora guld-
medaljen. Om hans resa till Jan Mayens land yttrade
en gång vår lärdaste geograf till mig, att det var den
roligaste resebeskrivning han visste.

Klinckowström, denne »världsvandrare», har i all-
mänhet undvikit Europa. I Paris har han aldrig satt
sin fot. Kanske känner han sig på boulevarden, lik-
som Mefistofeles i det klassiska Hellas, något »unheim-
lich». Men Axel Klinckowström, som modellerar indi-
ansk keramik och kan, det har han gjort åt mig, för-

AXEL KLINCKOWSTRÖM I45

fårdiga och författa ett på i/oo-talsfranska skrivet
brev, med efterbildning av den typiska randen régime-
pikturen och skrivet med ett av honom själv fabricerat
bläck, är onaturligt kunnig i alla sorts kulturer.

Hans bekantskapskrets är stor, olikartad och om-
fettar alla slags nationer. En dag bad en australier
— anglosaxare, ej australneger — att fä översätta
Klinckowströms operatext till Andreas Hallens Valde-
marsskatten. Australiem, som var mycket rik, reste
överallt och tog alltid in på det bästa hotellet, där
han genast frågade efter den bästa varietén. För några
år sedan kom han till Stockholms Grand H6tel. Han
frågade genast var den bästa varietén fanns. >Vi ha
ingen, vi ha bara opera», blev svaret »På en sådan
har jag aldrig varit», sade australiem, »skaffa mig en
biljett» Man gav Valdemarsskatten. Australiem blev
hänförd. Han förstod naturligtvis icke en ton av
musiken och icke ett ord av texten, men beslöt att
lära sig svenska och översätta denna charmanta pjäs
till engelska. Klinckowström gav sin auktorisation,
försiktigtvis tilläggande, att han ej viUe betala honom
för omaket Efter tre år erhåller Klinckowström ett
brev: »Kom i dag klockan 3 till Grand HöteL» Han
infinner sig, träffar australiem vid ett bord. Manu-
skriptet hade han framför sig. På ena sidan en Veuve
Cliquot Magnum och på den andra sidan en låda
Henry Clay. Manuskriptet godkändes, trycktes, och
jag har själv sett den vackra engelska boken, som

19 — 192884. Laurin, Människor,

146 AXEL KLINCKOWSTRÖM

jag nästan tror utkom på den energiske översättarens
eget förlag.

Om man undantager den fornnordiska gudaläran,
där Axel Klinckowström skulle kunna bliva asalogie
professor, minnes jag blott en riktigt livlig diskussion
med honom som deltagare, som rörde sig i de
religiösa sfärerna.

Det var en vacker sommardag för några år sedan*
Axel Klinckowström och jag hade lämnat Stavsund
och under djupa samtal glidit över Mälarvikarna. Då
det kvällades, hade vi hunnit till Stockholm och komma
så till Hasselbacken för att där äta aftonvard. En
kolsvart neger serverade oss doftande mocka och allt
vad därtill hörer. Det visade sig att han var från
Surinams trakter och lärt sig sin franska på Martinique*
Axel Klinckowström började genast tala om en gud,
som negrer d}rrkade i denna landsända, och det var
rörande att se hur negerns svarta ansikte lyste upp,
dä hans religiösa barndomsminne vidrördes. Axel
Klinckowström hade också besökt en negerkung i
Surinam och berättade för den svarte Hasselbacksupp-
passaren om huru denne konung hade haft husliga
sorger, och att ej mindre än tre av hans hustrur hade
»tagits av livet» som det heter på europeiska och där-
för insatts i en spjälbur. Deras föda var dock så riklig,
att Axel Klinckowström ansåg det troligt, att de skulle
bli lika många eller rättare dubbelt så många kungliga
julskinkor. Jag invände då till negeruppassaren, att

AXEL KUNCKOWSTROM I47

kanske kungen av moraliska skäl ville äta upp dem,
så att hela den ledsamma händelsen skulle stanna i
familjen. »Oui, monsieur», sade negern storskrattande,
»sådana äro vi.»

Axel Klinckowström är ett original, skulle man
nästan kunna säga, en av de konstigaste kroppar som
finnas. Aristokrat som en preussisk junker och vild-
man som en av de två gubbarna, som flankera det
danska vapnet. »Varför är baron konservativ?» frågade
en gång en av. mina vänner. »Därför att jag är baron»,
blev svaret. T3rvärr är han kanske icke lika forsvars*
vänlig som han är konservativ. »Sköter baron sin
egendom själv?» frågade någon. »Nej, jag har gått
igenom Ultuna», svarades, och det låg i ögats humori-
stiska glimt något som sade: »Jag har nu vetenskap-
ligt lärt mig hur ofantligt svårt det är att få ett svenskt
lantbruk att bära sig.»

Om ej Axel Klinckowström vore en hederspascha,
skulle det vara ganska oroligt for såväl Riksarkivet
som museerna, ty han förfalskar med en lika roande
som oroande skicklighet. Och detta versatila iage-
nium gav sig på en gång hän till en två års for-
falskarverksamhet, driven av kärlek till »curieuse vet-
tenskaper» och, jag är rörd, då jag skriver det, av
vänskap till författaren till denna bok. Till min femtio-
årsdag 191 8 fabricerade han nämligen med subtil
vetenskap och konst en kedja av förfalskningar,
sträckande sig från grottperioden till och med de för-

148 AXEL KUNCKOWSTRÖM

träf&igheter han pådiktade mig själv. Bland de olika
foremålen och dokumenten kan särskilt framhållas
en av honom själv med utmärkt konst förfärdigad
kommandostav av renhorn från Altamirabålan. Denna
stav, som enligt Klinckowström tillhört en av för-
fattarens förfäder, är smyckad med inristade ornament,
bilder av vildhäst och bison m. m., allt utfört så att
det kunde lura en arkeolog av fecket Kanske ännu
egendomligare är ett friherrebrev för min fingerade far-
fars farfar och min verklige farfars far, försett med
Gustav in:s äkta namnteckning. Förfalskningsskämtet
var nämligen utfört på en av de av Gustav m under-
tecknade in blanco-fuUmakter, som han skänkt Axel
Fersen d. y. och som genom arv kommit till Klinckow-
ströms arldv på Stavsund.

Axel Klinckowström är en mycket lärd man av
här i landet kanske unik, överallt mycket sälls}ait, typ.
Han har skrivit ofantligt mycket, ibland, om också
mera sällan, ofantligt kort. På ett par sidor beskrev
han i en vetenskaplig publikation en sydamerikansk
fisk, som går i vattenytan med halva ögat under
och andra hälften över vattnet. En fransk läkare
skickade en gång ett tackbrev till d:r Klinckow-
ström, ty han hade i den teckning Klinckowström gjort
av fbkögat fått ett uppslag till en ny sorts glasögon.

Den sällsynt lärde mannen har skrivit ett jätte-
arbete om djurmåleri, och jag häpnar, när han
läser upp ett kapitel så rikt på uppslag, på natur- och

AXEL KLINCKOWSTRÖM I49

kulturhistoriska bakgrunder och med en sådan teknisk
kunskap, att man nästan storknar. Själv storknar
han bara, när han skall gå 1,000 meter på jämn mark,
men att klättra samma längd på höjden, d. v. s. att
bestiga Färöarnas brantaste och livsfarligaste fjäll, det
gör han visserligen ogärna, men gör det i alla fall
för att hålla ett öga på sin oförvägne son, den unge
konstnären Harald Klinckowström.

Man kan råka på Axel Klinckowström i Guyanas
urskogar, på Häckleijäll och nu, då han håller på och
studerar konsthistoria, kan man kanske träffa honom
också bland Louvrens egyptiska granitlejon eller bland
British Museums assyriska reliefer över vildåsnor.

Men helst bör han ses på det vita, vackra Stavsund,
där hans maka, klok och gästfri, har den krävande
uppgiften att vara husmoder, där en genial person är
husfader. Det finnes också ett annat ställe, där han
sprutar eld och lågor som vulkanen Erebus vid Syd-
polen och sprudlar som en isländsk geysir, nämligen
på sällskapet Idun. När vid 50-årsfesten 191 2 den
Klinckowströmska jubelkantaten tonade och ett tenor-
solo härligt hyllade henne, som ger evig ungdomsvår,
torde till och med den fullkomligt omusikaliske musik-
textforfattaren ha tyckt, att han kände något av den
höga yrsel, som är Apollos och Dionysos' gåva, na-
turens mystiska krafter rörde sig i honom och han
förstod vad han djes har litet svårt att fatta, nämligen
vad religionen kan vara.

I50 AXEL KUNCKOWSTRÖM

Hell dig, du IduD, hell, gndixuui
Med det gyllne hår,
Sattongsmjödets hliskariniuu

Att han mätte få dricka mycket av skaldens
suttungsmjöd — och även av andra mjödsorter —
och ända till döddagar, det hoppas hans vänner.

AGUÉLL

Det fanns en student, som indelade kropparna
i enkla kroppar och konstiga kroppar. Till
de senare hörde avgjort, om vi godtaga denna
indelning, konstnären Aguéli.

En gång, en enda, korsades våra planetbanor. Det
höll på att bli en katastrof, det fick jag höra sedan,,
och jag hisnade, som då man efteråt fir veta, hur
nära man varit att störta i en avgrund.

Eu kulen februaridag 191 2 knackade det försiktigt
på dörren till mitt kontorsrum. Det var en ung,,
hygglig konstnär, fullkomligt obekant för mig. Bredius
påstår, att han för var dag hittar en ny holländsk
målare från mitten av 1600-talet, och vid början av
1900-talet finnes det också en alldeles ovanligt stor
mängd konstnärer i Sverige. Jag hittar nya nästan
dagligen. Denne konstnär anhöll om en rund summa
till färg. Först sade jag nej, men sedan veknade mitt
hjärta vid tanken på att om inte fäi^ på hans vita
dukar var ett nödvändigt krav för vår svenska konst,

John Gustaf Agelii var född i SaU den 24 miy 1869 och dog.
i Barcelona den x oktober 19x7. Han ändrade sitt namn tiU Ivaik
Gttstave Aguéli.

152 AGUÉU

si behövde han nog litet gulc^lans över livet självt
för att hålla humöret uppe. Jag gav honom pengarna
med en ovanligt distinkt formulerad fordran, att han
ej skulle berätta om sitt kap. Detta mindre av någon
sorts ideell önskan att vara okänd och ädel mecenat
än av sorglig erfarenhet, att dagen efter det man
skänkt respengar åt en person, som hade en farbror
i Södertälje, biljettpris i och lo, fick man besök av
en annan, som hade en moster i Skövde, biljettpris 7
och 70. Konstnärsynglingen lovade heligt och gick.
Dagen därpå, då jag i mitt hem intog frukost,
ringde det på i telefon. Något vresig reste jag mig
från bordet och hörde gårdagens unge konstnär undra,
om en hr Aguéli, vars namn jag kände till från Paris'
konstnärliga och anarkistiska värld, men vars konst
jag då ännu aldrig sett, kunde få göra mig ett besök.
Anande mer en ekonomisk än en estetisk avsikt med
besöket, svarade jag:

— Om visiten rör affärer, vill jag icke råka hr
Aguéli på mitt kontor, men rör den icke affärer, är
han välkommen på kontoret i morgon kl. 4,30.

Påföljande dag vid utsatt timme anlände en skäggig,
något rustik herre och presenterade sig som Aguéli.
När jag förbindligt sträckte fram min hand åt honom,
lade han sin på ryggen och sade:

— Jag har ingen anledning att ta hr Laurin i hand.

— Då återstår det för mig — sade jag artigt —
intet annat än att bedja er taga plats.

AGUÉU 153

— Varför vill ni förolämpa mig? — frågade Aguéli.

— Intet är mig mera främmande — sade jag.

— Nä, men varför har ni då antagit, att jag kom
i penningeärenden.

Jag svarade, att jag, i den tro att jag hade av
hans vän rekommenderats som medgörlig, ville be-
spara hr Aguéli ett onödigt besvär.

— Kan jag göra er en tjänst med att telefonera
till er vän, att intet ekonomiskt åsyftades med er
visit — fortsatte jag — så var god och angiv tid och
telefonnummer.

Aguéli svarade då högtidligt:

— Jag antager eder ursäkt och anser mig hava
fått samma upprättelse, som om ni antagit min ut-
maning till duell.

Något häpen invände jag, att det hade varit mycket
pinsamt för mig, gift och barnafader som jag var, att
duellera med honom, så mycket mer som i Sverige, mitt
och Ag^élis fädernesland, det är både enligt lag och, vad
mera är, genom sed förbjudet att ge sig in i tvekamp.
Han förklarade mig emellertid efter min ursäkt vara
en man av ära och började nu i en alldeles annan ton.

— Ändamålet med mitt besök är av helt och hållet
mondän natur. Ni känner furst Trubetskoj?

Icke främmande för Alexandre Dumas fils' dramer ,
svarade jag ögonblickligen:

— Jag har haft förmånen att göra furstens bekant-
skap, och jag har till och med haft den lyckan att

20— 192884, Laurin^ Människor,

1 54 AGUÉLI

vid ett tillfälle vid en middag hos min broder föra
furstinnan till bordet.

— Egentligen — sade di Aguéli — söker jag er
bror, men han lär ju vara på resa i Greklandi och
därför vänder jag mig till er. Ni vet, att fursten lik-
som jag själv är v^etarian, och nu frägar jag eder,
vill ni rekommendera mig hos någon fiamstående
svensk vegetarian?

Själv entusiastisk köttätare och anseende, på grund
av min tandbyggnad, att människan egentligen är en
allätare, såsom jag fått lära mig i skolan, och dessutom,
måste jag tillägga, genom smak kommen till den syn-
punkten, att en lyckad märgfilé hör till livets ljus-
punkter, blev jag till en början honom svaret skyldig.
Slutligen påminde jag mig dock bland dem, som av
etiska skäl hålla sig uteslutande tUl legymema, för-
fattaren Saxon, med vilken jag visserligen icke var
personligen bekant, men som jag hade hört innehade den
trovisshet i grönsaksfrågan, som Aguéli önskade.

— Jag trives ej särdeles i mitt hemland — sade
AguélL — Jag tycker mer om Frankrike. Franskan
är mitt andra modersmål. Men ännu mer älskar jag
Orienten och har i åratal studerat vid högskolan i
Kairo. Hela den islamitiska kulturen är mig S3rmpa-
tisk. I en liten stad i Mindre Asien, Koniah till
exempel, finns det flera bildade människor än i Stock-
holm, och jag befinner mig både fysiskt och psysiskt
bättre där.

:. AouÉLi pX 1890-TALET.

Q. HJilmit Wijki umlini

AGUÉU 155

Han räckte mig sin hand till avsked, och jag mutt*
rade något om mitt hopp om att han snart skulle fä
glädja sig åt österlandets värme och ljus.

Dagen därpå telefonerade jag till den unge konst-
nären på utsatt tid och frågade, om Aguéli fanns
där.

— Ja, men han är litet döv.

Jag framförde min ursäkt för mitt ofrivilliga miss-
tag, och en stund efteråt svarades mig: Herr Aguéli
ber hr Laurin vara övertygad om sin fullkomliga
högaktning.

Så råkade jag en dag den unge konstnären på
Västerlånggatan. Vi skakade hand.

— Herr Aguéli är litet egendomlig — sade han. —
Herr Aguéli är muhammedan.

— Är han — frågade jag — mohammedan som
folk är mest eller av mera religiösa behov?

— Han är nog riktigt religiös mohammedan —
svarades det.

Då jag kom hem, fann jag ett brev från Aguéli.

Cher Monsieur.

Enchanté d*avoir fait votre connaissance etc, började
det. Det var skrivet på hans andra modersmål och
meddelade, att han samtidigt sänt mig en fransk
tidskrift, där han under sitt mohammedanska namn
författat en astrologisk uppsats om planetemas skad-
liga inverkningar. Jag öppnade tidskriften och fann,
att han även givit sig in på en invecklad tolk-

1 56 AGUÉU

ning av det icke sällan i Orienten debatterade la ilaba
illalah — ingen Gud utom Gud, och jag mumlade i
mitt skägg: »Allah akban — Gud är stor.

Men jag fick snart tillfälle att tillägga: Allah är
miskundsam, ty det visade sig, att Aguéli hade pi
allvar törstat efter mitt blod, om en sädan bild kan
användas pä en vegetarian, som till pä köpet är anar-
kist med en dyliks hela kända pacifism. Jag hade
hört förut, att Aguéli skjutit på folk med pistol, men
därom mera sedan. Aguéli hade bett sin och min
vän, målaren Gösta von Hennigs, att vara sekundant
i hederssaken Laurin — Aguéli och dessutom anmodat
konstnären Karl Nordström att göra honom denna
manliga väntjänst. Även hade Aguéli ansett det
lämpligt, att man skulle vända sig till några officerare
för att vapenfrågan skulle bli korrekt ordnad. ICarl
Nordström, som kanske med en viss ovilja betraktat
alla över fanjunkaif[raden — är Aguéli anarkist, så
är Nordström socialist — , föreslog, att man lämpligen
i stället för officerare borde anlita underofficerare,
och detta tror jag hade varit mera blygsamt och för-
ståndigt, då det gällde den av Aguéli kanske något
väl uppblåsta hederssaken. Dessutom avböjde Karl
Nordström hela duellen, denna romaneskt ridderliga
form, eller kanske snarare germanskt eller fi'ankiskt
ridderliga, ty de gamla romarna kände ju ej duellen,
som dock nu i de latinska länderna fått en sådan
helgd, att till och med anarldsthjämor av svensk ex-

AGUÉU 157

traktion fatt den i sig inpräglad, ögonblicket efter
sin visit hos mig skrev Aguéli till »Gösta de Hennigs,
artiste-peintre», förmodligen för att brevbäraren skulle
få, lättare att hitta, och gav mig full rätt och tackade
de Hennigs eller, rättare, von Hennigs för att han
»velat stå till tjänst i yttersta falk.

Några månader senare såg jag en kollektion av
Aguéliskisser, eller kanske var det tavlor, exponerade
å Konstnärsförbundets utställning vid Karlaplan. Dessa
färgfläckar sade mig ej mycket, ehuru de säkert voro
laddade med alla Västerlandets och österlandets idéer.
Kanske skola de glädja framtiden, och redan nu se
framsynta något i dem.

I den franska månadsrevyn La Gnose skrev Aguéli
jan. 191 1 under namn av Abdul Hadi en del esote-
riska funderingar om konsten.

»Man kan säga», påstår han, »att konsten är lidel-
sen, som blivit matematik: anden leker med materien.
Man bör dock hålla i minnet, att det är lidelsen, som
här är anden, och att det är matematiken, som hör
ihop med materien, av vilken den är den förnämsta
vetenskapen. Dessutom, materien själv är en veten-
skap, och vetenskapen är en materia. Men nu är
materien, såsom varande 'den stora oskyldiga', full-
komligt helig, prästerna må säga vad de vilja.» Och
man får lyckligtvis veta, varför materien är helig.
Den är det »i synnerhet tack vare den heUga jung-
frun och den obefläckade avlelsen, en fundamental

158 AGUÉU

dogm, oundgänglig, utan vilken det esoteriska endast
skulle vara ett fifangt kvietistiskt drömmeri eller en
sorts alkoholism på omvägar».

Aguéli hade i likhet med Michelangelo en sökande
och trotsig ande och fick liksom denne sin näsa
krossad. Det var på ett anarkistmöte. Jag vet ej
om gärningsmannen var en polis eller en anarkist med
olika, i så fall mera konservativ läggning. Aguéli var
ofta hungrig och åt då ibland råttmos. Han tog sig
en gång i veckan ett rus av haschisch. Den huvud-
värk man får efter punsch är bara barnlekar mot den
man får efter haschisch. Aguéli var temperamentsfulL
Då den nu for längesedan döde målaren Robert Lund-
berg bara såg på hans tavlor, bröt Aguéli förargad
själv sönder sina penslar. När Zom, som skulle hand-
leda honom pä konstskolan, forsökte sig med några
råd, så uppmanade han Zorn att upphöra med sin
lärareverksamhet. Under 1890-talets början råkade en
gång i Uppsala Gösta von Hennig^ på Aguéli i en
grupp lantliga prästkandidater. »Käre vän», sade den
egendomlige mannen, »jag studerar hebreiska här uppe,
och du kan inte tänka dig, vad detta språk skänker
mig for en njutning.» Och han lämnade Hennigs
sitt visitkort, där det stod »Gustave Aguéli, Eléve
titulaire de Técole pratique des hautes études».

I Paris blev han en gång fängslad som anarkist
— det var på den tiden då teoretiska stölder odi
bombattentat mot de borgerliga voro ganska vanliga.

AGUÉU 159

Genom Richard Bergh återbördades han emellertid
till det s. k. tjuvsamhället Han försvarades av Maitre
Bouguereau, son till den sötaktige akademiske må-
laren med samma nanm, en egendomlig konsthisto-
riens mystik. Då ett intyg av prins Eugen om
Aguélis ofarlighet företeddes, förklarade advokaten
med klok spydighet, att den anklagade var en >anar-
chiste royal».

En gäng hade den kända anarkistiska damen Madame
lo, ypperligt målad av Sager-Nelson på en tavla i Thiel-
ska galleriet, protesterat mot tjurfäktningarnas införande
i Frankrike. Just då tjurfaktama skulle tåga förbi stod
Aguéli, hållande sin väninna Madame lo i ena han-
den, och med den andra avlossade han ett revolver-
skott i anarkistisk djurskyddsvänlig riktning mot to-
readoren. Aguéli slapp ganska lindrigt undan.

Han och hans vän målaren Tömeman brukade
stryka omkring på kyrkogårdarna i Paris nattetid.
Genom att jama lockade de till sig kattor, vilka de
slängde ned i en medhavd korg. Kattorna presentades
sedan åt Madame lo. Hon älskade dessa djur, som
med mjuka rörelser och gnistrande ögon på stolar
och bord hoppade omkring den melankoliska och
bleka damen. Dessa mystiska djur, vilka liksom bära
på hemska hemligheter och som så högt uppskattades,
både av Baudelaire och Guy de MaupassantI

Nu är Aguéli död. Under hösten 1917 överkör-
des den något döve mannen av ett tåg i Barcelona.

Genom Ricluri Bff^
aidct8.k.^iwanilfllkt«

Bougudcau, son till '*'"
låren med sanuna
riens mystik. Di dt
Aguélis oiarligiKt '
med klok spy(figbet,
chisteroyab.

Engån^liadedeakiiMb
lo^yppeiGgtQiSladifSop
ska galleriet, prototent not
i Frankrike. Jnstdåj '
Agnéti, bHIandesin
den, ocb med des aadn
skott i anaridstä $ia^
"adoren. Agofli slapp

Han odi Jaai ^
^ka ooiknDg ]
Genom attjanaVxfafc
%dciiediea
s«daa Si Madamt t
"^ fflJDfa ntéfx

, *^'' « Agafli d^ f

159

a a tara i Taiei-

l60 AGUÉLI

Han tyckte att livet var underligt, och det tycker
jag ocksä han hade skäl tilL

Aguéli var, såsom t. ex. Albrecht Diirer, en teoreti-
serande konstnär, men han fick i olikhet med Diirer
icke mycket färdigt, och det finnes många historier
om huru hans vänner efter åratal funno mästerverken
i samma ofullbordade sldck, som då de första gången
sågo dem, och det fast det var meningen, att de
skulle bli något mera fullbordade. För resten var
det också i en annan sak han skilde sig från
Dtirer. Han avskydde germanskt väsende. Ja, han
fnös av förargelse, bara han vädrade något ger-
manskt, och detta föranledde honom att fnysa ganska
ofta. Han älskade framtiden och trodde att Rose-
Croix och Sar Peladan skulle bli tidens fuUbordare.
Nu skulle man nästan kunna tala om exsaren, om ej
vitsandet vore en litterär oanständighet. Aguéli siade
tidigare än andra svenskar om Cézanne, van Gogh och
Gauguin, och de äro nu (1919; moderna.

Det fanns hos den egendomlige mannen en fond
av ridderlighet. Han bävade ej for stora svårigheter
och faror. Han var modig, och det är en bra härlig
egenskap. Med sitt skott mot toreadoren — så troddes
åtminstone i Frankrike — hindrade han i alla fall att
det vanhedrande, som ligger i njutandet av andras
plågor, i denna form fick skada franskt väsende. I
Frankrike hade ju tjurfäktningarna ej ens traditionens
ursäkt som i Spanien.

AGUÉU l6l

Och även den lilla démélén med migi som han
ansåg måste avtväs i blod enligt franska traditioner,
visade honom som en man, vilken ej tålde ens den
ringaste misstanke, ej den minsta kränkning, särskilt
från en som ej var konstnär, en bräcka, med andra
ord hans polära, diametrala och kontradiktoriska mot-
sats.

21— iPS^M. Laurifiy Afänniskor,

CARL LARSSON.

En människa i detta ords fullaste mening' —
det var Carl Larsson. Och en sådan, som
skulle kunna fJ en att tro på det generalise-
rat helt säkert osanna påståendet, att människan är
av naturen god.

Huruvida han själv av naturen var god vet jag ej,
ty jag har tyvärr blott känt honom i tjugufem är,
men under den tiden var han den på goda och mänsk-
liga egenskaper rikaste man jag råkat. Ju mer
jag kände honom, dess större blev han. Och jag har
aldrig med starkare fröjd märkt sanningen i det
gamla nordiska >man är mans gamman», än då jag
fick se något mera av det starkt personligt färgade
mod, av den kraft, den frikostighet, den kärlek, som
fanns i hans manliga och varma själ.

Han kunde bli arg och mycket arg. Då han år
1896 fått freskerna i Nationalmusei trapphus färd^,
voro C. D. af Wirsén och Helgo Zetterwall icke
nöjda utan foreslogo honom att utföra ändringar på

Carl Larsson var född i Stockholm den 28 maj 1853, gift i
Stockholm 12 juni 1883 och dog i Falun 22 jao. 1919.

Cam. Larsson.

CARL LARSSON 163

väggarna, ehuru hans kartonger av nämnden godkänts.
Larsson jrttrade di i en skrivelse till nämnden, att
han anhöll, att den övergäve »sitt hittills följda exem-
pellösa sätt att behandla ett beställt konstverk», och
när tjugu är senare förslag till ändring av den kar-
tong han gjorde till sin väggmålning »Midvinterblot»
framkom från konstnärskamraten och museichefen,
blev han snarare ännu mer upprörd, överintendenten
hade naturligtvis full rätt att icke tycka om tavlan men
skulle, så godhjärtad han än var, troligen själv ha
blivit synnerligen misslynt, om någon annan musei-
direktör föreslagit ändringar i något av honom själv
utfört konstverk. Denna tvist gav anledning till en
genom åren varande missämja mellan Bergh och Lars-
son, dessa två stora konstnärer och goda människor.
Men utan att veta, att det var sista tillfallet till för-
soning, räckte Carl Larsson på festen vid min femtio-
årsdag den 19 september 1918 sin hand åt Bergh,
vilken senare efteråt j^ttrade sin innerliga glädje över
detta handslag av ungdomsvännen.

För den stora allmänheten var Carl Larsson det
ständigt goda humöret, men så ensidig och enkel var
han ej. Det var något både rörande och storartat att
se, hur smärtsamt träffad han kunde bli. Som konst-
när fick han ett hårt yxhugg i Midvinterblot-frågan,
som människa fick han av den vän han alltid älskat
och i rätt och orätt alltid försvarat, med det övermått
av välvilja han hade för dem han tyckte om, ett par

I64 CAKL LARSSON

Stötar bakifrån med en förgiftad dolk. Det var
August Strindberg, mästaren ej minst i att smutsa
och såra, som den gången hade l3^kats ovanligt bra.
Jag fick vara med om att erfisua, hur djupt han träf-
fat den, som enUgt Strindbergs eget ord varicn sån
(Eir djävul, som går och talar gott om foUo. Larsson
talade visserligen hellre gott om människor än ont,
och han hörde, vilket är rätt sällsynt, med nöje pi
andra, som gjorde detsamma. Men han sjöng också
ut om och till både vän och fiende, om det behövdes,
ty all sorts människofruktan var fullkomligt okänd for
honom. En så på en gång skygg och öppenhjärtig
person har jag aldrig sett. Han talade om sig själv
med sådan självhumor och med ett så rättframt erkän*
nande av sina fel utan något forskönande av de se-
nare, att man tänkte for sig själv: gudskelov for fe-
len också I

Jag blev bekant med Cari Larsson i Konstnärs-
klubben, där jag någon gång var gäst och där han
var den dråpligast tänkbara ordförande. Vi hade sam-
ma v^ hem, ty han bodde också på Söder, Stora
Glasbruksgatan 15, och jag minnes hur förtjust jag
blev, då jag kom upp i hans pittoreska rum, ett med
oerhört dyrbar gammal holsteinsk tr%>anel, inköpt
med konstnärligt ekonomisk oforsiktighet for ett högt
belopp. Det visade sig dock sedan vara en god aflar.
Vad man trivdes i denna ateljé I Larsson höll då på
med kartongerna till Nationalmuseifreskema, och jag

CARL LARSSON 165

besökte honom ofta på söndagsförmiddagarna och
störde honom ganska grundligt både då och seder-
mera på stäUningama i Nationalmusei trapphus. Men
jag ångrar det inte i alla fall. Så fick jag honom
hem tUl mig för att måla min gosse. Jag häpnade
Över den intensitet han inlade i allt. Själv brukade
han berätta, att han och Zom etsade varandra på en
gång. >Zom glodde på mig, så jag trodde han skulle
äta opp mig.» Samma skarpforskande blick hade
Carl Larsson själv och dessutom en viss hastighet i
tal och gester, som ibland gingo i ett så snabbt tem-
po, att jag ej hann hindra honom, då han en gång
efter målningens slut sprang in uti vårt kök och tvät-
tade händerna i ett stort stenfat, fyllt av buljong.

Carl Larsson älskade Maria nyckelpiga, det lilla
djuret, som lyckobringande dimper ner litet varstans
på Guds försyn. »Une bete å bon Dieu», som frans-
männen säga. Och sådan var han själv, när han gick
och »tiynade och drumlade», för att använda hans
egna ord. Han gick hur det föll sig och gjorde all-
tid människorna glada. Han gick med näsan i vädret,
med det blonda spetsiga skägget pekande framåt,
hälsande sina vänner med ett glatt: »Det var livat»,
men också nästan alltid åtföljt av ett: »Jag tror jag
reser hem till Sundborn i morgon.»

En gång för några år sedan — han hade hunnit
bli några och sextio — fick jag ett brevkort från
Carl Larsson, där han medddade, att han påföljande

l66 CARL LARSSON

fredag skulle komina till Stockholm och skulle kom-
ma upp till mig och äta frukost. Kvällen förut su-
perade jag med Ragnar Östberg pi restaurang Riche.
Larsson kom in, medförande en för mig okänd herre.
Då vi bädo honom sitta ner ett tag hos oss, sade
han: »Nej, nu måste jag vara med min vän, där borta,
men i morgon kommer jag opp till dig.» Dagen där-
på frågade jag honom, vem han var med i går kväU.
»Om jag det kunde säga», sade Carl Larsson. »Ja,
men du vet väl, hur du kom ihop med honom.» »Ja
visst, jag kom från Centralstationen och slank som
jag brukar in på en biograf — det är så lugnande att
se bilderna snurra förbi en. Då säger en herre bred-
vid: 'Är det inte Larsson?' Jag svarar: 'Jo-' 'Det
är längesedan vi sågo varann*, säger herm. 'J^S ^^^
varit och badat och skulle vilja gå ut och ta mig en
grogg.' Och så följdes vi åt, och det blev supé o. s. v.
Men jag var generad för att fråga honom vad han
hette.»

Både i arbetet och nöjet ingriper han av hela sin
själ. Med en viss pojkaktig förtjusning hörde han
på ett bra cabaretnummer, och han tog mig i armen
och sade en gång på Läderlappen: »Hör du, det nästa
numret måtte väl bli lika bra.» Ibland kunde även
han naturligtvis gripas av oro och leda, och blev dä
mycket nedslagen. Då han kom från Sundbom till
Stockholm, hände det någon gång till och med, att
han kände sig så illa till mods, att han återvände med

CARL LARSSON 167

nästa tåg. Han, som ibland på fem minuter kunde
bli gripen av vann sympati för en fullständigt främ-
mande« han som hållit hundratals skåltal och berättat
om sig själv på teckningar, i tidningar och i böcker,
han kunde i ett tag bli sluten och nästan förskräckt
för den förtrolighet han själv framkallat. På vägen
mellan Operan och Arvfurstens palats kunde han tio
gånger bli hejdad, och ingen har varit du med så
många, som han ej visste vad de hette dier ens var
han råkat dem. »God dag, Carl Larsson.» »Nej, det
var roligt. Nå, det står bra till hemma.» Svar: »Ja
då.» Larsson: »Nå, det var bussigt.» Och sedan till
mig, sedan vederbörande lyckligt avtågat: »Hör du,
var den där hyggliga människan från Göteborg?»

En uppgift, som mycket satte hans fantasi i rö-
relse, var takmålningen i Dramatiska teaterns foajé.
Här kom det in mycket av den fantastik, varmed han
sysslade i sina första arbeten — de glada syndemas
skald, som sjunger en sång till den sjunkande solen och
Amor och Mercurius — , som aldrig länmade honom helt
och som i det allra sista kom fram i hans funderin-
gar på att fylla bakgrunden till skaldeporträttet av
Karlfeldt, liksom han på Oscar Levertins profilbild
efteråt målade på drömsyner med symbolisk under-
mening.

På plafondmålningen ser man hur liksom en raket
ur skaldens huvud framspringer dramat i kvinnoform,
åtföljt av kritiken med bart huggande svärd. Mot

l68 CARL LARSSON

takets mörkblia natthimmel, omiamad av underifråa
belysta trädkronor, tumla nakna män och kvinnor,
som lidelsemas sinnebilder. I eldröd klädnad motta-
ger skådespelaren vid andra kortsidan den symbo*
liska kvinnogestalten. I Humlegården och under de
av båglampor belysta träden vid min brors villa pä
Djurgården målade Larsscm studier till denna tavla.
Jag vet, att han tyckte om den själv, ty en gång dä
jag kom upp i hans rum på Hotel de Suéde, där
han 1908 bodde vid sina Stockholmsbesök, hörde ji^
honom i telefonen säga till Karin: »Teatertavlan har
blivit riktigt bnL>

Betalningen, den var visst 25,000 kronor, uppbar
han hos häradshövding Holm på P. A. Norstedt &
Söners kontor. Då han kom ut ifrån honom, sade
han till mig: »Gubben var bra. Han rådde mig att
vara sparsam med pengarna och talade så vackert
om hur försiktig jag borde vara, att jag blev, för-
baska mig, rörd.»

Larsson fick lätt in ett personligt drag t o. m. i
sina bankaflarer. Då han för en penningplacering be-
gärt råd av en vän och sedan skulle säga upp sitt bank-
konto i en stockholmsbank för att köpa värdepapper,
kom han tillbaka utan pengar och sade: »När jag skulle
ta ut vad jag hade inne, så satt där en riktigt söt
liten fröken och sade: 'Nej, inte skall herr Larsson ta
ut de här pengarna; låt dem vara kvar hos oss.' Så
sa' jag: 'Ja, kanske det, då få de väl vara kvar.'»

CARL LARSSON 169

»Nan ng% wie hast da'8 mit der ReUgion?»

frågar Gretchen Faust, och jag tror, att Carl Larsson
pä samma fråga hade svarat lika svävande.

Jörgen omtalade på 1880-talet i sin tidning Figa-
ro den friksnrklige, liberale övervalmannen Jonathan
Olsson i Stockholm såsom havande för sig uppgjort
en s. k. privatreligion. Och med ännu mera fog
gällde detta om Carl Larsson. Inför mysteriet böjde
han sig med djupaste andakt. Han var på detta det
allra intimaste området lika öppenhjärtig och lika
fört^en som på det profana. Han berättar, hur han
kastade ut i rjrmden bönen »Fader, giv mig ett glatt
och modigt hjärta», och tyckes, så före£sdler det oss,
ha fått bönhörelse. Den blandning av realism och
fantasi, som utmärker hans konstnärskap, finnes också
i hans religion. Jag kan icke minnas mig ha sett hos ho-
nom några spår av Kristustro men väl ett inslag av själa-
vandringsfunderingar, och han hade en skrockfullhet,
som han tog hälften komiskt, hälften allvarligt och som
eljest brukar utmärka älskande och spelare men som
möjligtvis också är konstnärlig. Den viktigaste sidan av
hans fromhet var en sorts svensk shintoism, som jag
bra gärna skulle se grundligen spridd bland vårt
folks alla lager. Den japanska kulten av förfädernas
andar yttrade sig hos Larsson i den vördnad, med
vilken han såg på det historiska sammanhanget, och
även i den innerliga trevnad, med vilken han deltog i
gamla ärevördiga bruk och festvanor. Ehuru han

33 — 102884. Lauri fiy Människor.

I/o CARL LARSSON

gärna hade en stilla stund i någon helst vacker och
gammaldags kyrka, hade man ibland en känsla av
att han utan ringaste hädisk bimening i ett ande-
drag liksom förenade nattvarden, vaktparaden och
salta biten, den traditionella skiva salt kött, som på
söndag^ama tillsammans med smör och bröd och
brännvin med någon sorts känsla av samhörighet med
flydda generationers nobisgubbar tärdes på Bengt
Carlssons Operakällare eller senare på Du Nord. I
samvetsömhet och allvarlig självprövning, i förmåga
att offra med glädje var han förebildlig, och det lag
något ofantligt tilldrag^de i denna natur, där konst-
närens lättsinne förenades med djup aktning och
känsla för borgerliga dygder, och där en stark fri-
hetslust och ovilja mot tvång förbands med vördnad
för samhällets allra kärvaste och strängaste krav.
Man frågade sig ibland, hur det gick med konse-
kvensen, men i hans personlighets centrum gingo alla
dessa stridiga idéer upp i en högre enhet

År 1900 målade Carl Larsson kartongen till den
följande år som fresk utförda väggmålningen »Korum»
i Norra latinläroverket i Stockholm. Som ordföran-
de i en Förening för skolomas prydande med konst-
verk beställde jag av honom, då jag önskade få en
verklig historiemålning, ett samtida ämne, en skolut-
fard. ]a^ blev högeligen förbluffad, då han, som väl
kände, hur jag ville ha det, i alla fall löste frågan på
det sätt jag minst önskade. Han målade skolgossar-

CARL LARSSON I7I

nas korum med bönens ängel i mitten över dörren,
ej utan den helige andes duva, och en girland av
änglahuvuden, svävande över de svarta leden av go8«
sama med sina gevär. Carl Larsson både skrattade
och visade deltagande över min förtvivlan, då jag fick
se detta ämne, som föreföll mig så litet tilltalande.
Just denna blandning av militarism och religiositet,
som endast då bägge dessa tagas på det blodigaste
allvar — Gustav Adolfs soldater, Cromwells järnsidor,
karolinerna — verkar riktigt tillfredsställande också i
estetiskt avseende, föreföll mig här, trots all konst,
ha ett oäkta drag. Möjligen hade jag orätt. Han
ville ge något av himlens glädje över de goda före-
satser och den ofTerkänsla mot fosterlandet, som han
själv, det stora geniala barnet, kände vid en dylik
gudstjänst, i vilken han såg det vackra, jag mest det
fula.

En gång — det var sommaren 191 1 då jag var
på Simdbom — hade jag på kvällen i hans ateljé
beundrat en väldig serie dekorativa religiösa mål-
ningar, som Carl Larsson avsett för Saltsjöbadens
kyrkz. På motionen, när jag mötte Carl Larsson,
sade han lugnt: »Vet du, jag tror det (år vara med
de här kyrkbildema. Jag tror helst, att beställarna
vilja komma ifrån det hela, och alltid kunna de bli
till någon nytta för något annat» Jag stod alldeles
handfallen över det fullkomliga bondlugn, med vilket
han tog uppgivandet av det enorma arbetet.

IJl CARL lARSSON

Carl Lafsson var en av de många svenska fatt^
pojkar, som kommit sig upp, och det grundligt. Han
var av hjärtat erkännsam för allt det goda, som kom-
mit honom till del, och glömde aldrig sitt ursprung.
Om Pontus Fttrstenbefg talade han med stor tack-
samhet och kallade sin ena gosse Pontus efter honom.
Larssons barndom hade varit hård, trots hans goda,
av honom innerligt iUskade odi beundrade moder.
»Missunna mig ej, att jag sitter i solen», skrev han
en gång. >Jag satt så länge i skuggan, odi snart är
det natt» Han var stolt över att han, trots alla eko-
nomiska svårigheter, hade kunnat hjälpa sig själv, då
han var yngling. Men han har ofta i ord och skrift
uttryckt en livlig önskan, att obemedlade pojkar skulle
hjälpas mer än som sker, och framhöll ofta, att en-
skilda och samhället borde göra allt för att hjälpa
fram fattiga imgdomar, som det var något med. Både
roligt och vackert var det att höra honom tala med
underhavande eller underklass i allmänhet Vänligt
och förtroligt men utan något nedlåtande och utan
någon sentimentalitet sprakade han, och alltid med
en biton av vördnad för deras arbete, det må nu ha
varit en bonddräng eller en restaurangvaktmästare.
Och jag minns hans vänliga och frimod^ ton, då
han sade: »Får man köpa någon mat här», när han
tog matsedeln på Operakällaren. På Sundbom hade
han reda på stora och små och var full av hjärtligt
och förtroligt deltagande, som yttrade sig i kraftig

CARL LARSSON I73

och praktisk hjälp från hans sida. Men då han hör-
de några uttryck av hat eller avundsjuka, skrädde
han inte orden.

Hur överdrivet godhjärtad och finkänslig han kun-
de vara förstod jag, då han sade till mig om model-
len till den tavla, som han kallat »Modellen skriver
vykorb: >Kära du, nu har flickan blivit förlovad, och
jag kom att tänka på, att fästmannen kanske tyckte
det var förargligt, att hans fästmö förekom naken på
vykort Och då tänkte jag köpa upp alla, som fanns
i bokhandeln. Nå, snart förstod jag, att det q gick
att få slut på dem på det sättet»

En annan gäng berättade han för mig om en mo-
dell han hade då han arbetade i ateljén i Bellmans-
gatan 6. Denna försigkomna Söderflicka sade till ho-
nom: »Herr Larsson kan väl se att jag haft barn.»
»Jag blev själv generad och sa' : Det är väl med fast-
mannen.' 'Nej'! sade hon, 'det var med en annan
herre, som mina föräldrar ville att jag skulle »gå»
med.'» Allt nog, det gick som det gick.

Larsson hade det allra starkaste allmänna kultur-
intresse. Han läste ofantligt mycket, särskilt klassisk
litteratur, Dantes Divina Comedia, Shakespeare, Goe-
the. En av hans allra käraste böcker, som han ide-
ligen läste om, var Gottfried Kellers »Der grilne Hein-
rich».

Han var mycket fäst vid Frankrike och hjärtligt
tarkisam för vad han där fått lära, och q minst för

174 CARL LARSSON

den vänlighet han (ätt röna av Coquelin alné. Och
han beundrade naturligtvis i främsta rumaiet den
franska iSoo-talskonsten. Men han var först och
firämst svensk och förstod, att vi stodo närmast ty-
skarna och att han själv i Tyskland blev djupast och
innerligast uppfattad. Under världskriget hörde han
till dem, som b^;repo vilken stor fara Tysklands ne-
derlag var för vår östgräns, och som dessutom av
hela sitt manliga hjärta beundrade den aldrig i värl-
dens historia överträffade insats av offer, mod och
duglighet, som det tyska folket 1914 — 1918 gjort.

Det är ej vanligt bland konstnärer att så starkt
som Carl Larsson kunde det beundra andras konst.
Visserligen hade han sina stunder av djupaste miss-
mod gentemot all konst, och jag minnes en natt, di
han sade: »All konst är smörja! Nej, det finnes en
relief av ett assyriskt lejon, som verkligen är förban-
nat bra.»

I vanliga fall besökte han ivrigt alla konstutställ-
ningar och hade dessutom en ovanligt stor konsthi-
storisk beläsenhet

I början av september 191 8 var jag uppe på Sund-
bom. Han mötte mig i Falun med sin häst och en
liten ny vagn och körde själv. På Sundbom var all-
ting sig likt, björkarna, det röda lilla oregelbundna
huset, de små trevna rummen — mindre än man
skulle tro efter målningarna — fyllda med hans ande,
timmerrännans vatten plaskade och glänste i solskenet.

CARL LARSSON I75

Carl Larsson talade på sitt färgrika, impressionistiska
sätt, full av humor, sprudlande av infall, men bakom
låg det en lugn känsla av att han nu givit sitt, och
han hade flera gånger yttrat till sina närmaste, att
han kände sig »färdig». På kvällen läste han upp ur
sin självbiografi, som han höll på med. Han glad-
des åt min uppriktiga och varma fortjusning. På for-
middagen gingo vi till kyrkogården till Ulfs grav.
»Här skall jag ligga», sade han lugnt, nästan glatt
Nu ligger han där, han som värmde och gladde som
solskenet.

Då jag fick höra om hans död, tog jag fram en
liten bok med bilder av hans tavlor. Han hade gett
den åt mig for tio år sen. På första sidan stodo nå-
gra vänliga ord till mig och »detta skriver den, som
även efter döden blir din vän C. L.». Mitt hjärta
blev fullt av glädje vid tanken på hur mycket en
vän kan ge en vän.

INNEHALL.

Sid.

MoUj RohtUeb z

Reinhold Norstedt zo

G. B. A. Holm ao

Hjftlmar Söderbeig 42

Oscar Levertin 63

Alf Walluder 79

Gnstmf Stridsbeig 90

Oms La^ergien 115

Axel Klui^owstiöm 14a

Agaéli 151

Carl Larsson i6a

Uppsatserna om M0II7 RohtUeb, Reinhold Norstedt och Alf
Wallander Xio fömt tryckta i Ord och Bild, de om Axel Klinckoir-
strOm och Agaéli i Stockholms Dagblad.

PriM haft. kr. 14:50, inb. kr. 17:—.

Carl G. L

aur iTL

JEAN rRAN9015 MILLET

St

o c

kkol

nv

P. uA-.N^o r j t c ät &C iSoticrj For la- g*

CARL G. LA URIN

JEAN FRANgOIS MILLET

JEAN FRANCOIS MILLET

AV

CARL G. LA URIN

n

MED 3 2 BILDER

ANDRA UPPLAGAN

STOCKHOLM

P. A. NORST»DT & SÖNERS FÖRLAG

Pri» håfU kr. 14:50, inb. kr. 17:—.

Carl G. L

aur iTL

JEAN rRAN9013 MILLETT

iSto ckkol

nv

P. A-Norjtedt &C ^onerj ForUg-

CARL G. LAURIN

JEAN FRANgOIS MILLET

8 J. F. MILLET.

ena sidan höja sig några grå med ormbunkar beklädda
stenar, här och där uppmuntrade av några stänk med
gul ginst eller purpurröd ljung, och mellan dessa ser man
ner på vågorna, som mot den klippiga stranden slås
till skum, och man uppfångar en skymt av fåren, som
avbeta det korta gräset. På andra sidan om fruktträd-
gården betesplatser med ekar och almar böjda av vin-
den i fantastiska former och djupa slingrande gränder
med höga häckar.» Här låg det envåningshus, där Millet
tillbragte sin barndom i en omgivning av kärleksfulla
och plikttrogna människor, lika fria från råhet som från
pjunk.

Vid tolv års ålder konfirmerades han i Grévilles
kyrka och väckte genom sina förståndiga svar en sådan
uppmärksamhet, att han av abbéen blev tillfrågad, om han
ville fortsätta att studera. Ännu hade dock Millet ingen
lust att lämna hemmet och dess sysslor, men hans lärare
erbjöd sig att i alla fall lära honom latin. Virgilius
blev nu hans stora kärlek, och den klarhet och skönhet,
varmed lantlivet framställes i den romerske skaldens
Georgica och bukoliska skildringar, bidrog att öppna
hans ögon för det yttre naturlivet, liksom de i hemmet
berättade sagorna och helgonlegenderna redan fbrut
väckt hans fantasi. Millet läste hela sitt liv mycket och
gärna, men det är i alla fall i hög grad egendomligt
att tänka sig den normandiske bondgossen studera bibel
och Virgilius på latin och dessutom fylla sitt sinne med
världslitteraturens allvarligaste böcker: Augustinus' bekän-
nelser och Pascals skrifter. Man har ej svårt att tro
hans älsklingssyster Emilie, då hon säger, att han var
'^olik alla andra gossar». Trots sitt allvarliga lynne var

MILLETS FÖRSTA TECKNINGAR. 9

han allmänt omtyckt, och man trodde, att Frangois nog
en gång skulle bli en märklig man, men på hans konst-
närsbana tänkte Grévilles ungdom lika litet som hans
lärare, den gamle abbéen. Förvånad över hans djup-
sinniga frågor lär han ha yttrat: »Mitt stackars barn, du
har ett hjärta, som kommer att göra dig bekymmer.
Du anar inte, hur mycket du kommer att lida!»

I hemmet deltog Millet i lantbruket. Det första
Millet ritade var kopior av några bilder i familjebibeln.
Så började han att rita av de omgivande föremålen, och
särskilt lär en teckning av tre män, ridande till mark-
naden på åsnor, väckt förvåning i byn. Även en fram-
ställning av de tio visa och de tio fåvitska jungfrurna
blev mycket beundrad. En kolritning, föreställande en
gammal gubbe, utförd på en vägg, blev det konstv^erk,
som bestämde hans far att låta honom fa vidare utbild-
ning.

Millet rönte endast uppmuntran, aldrig motstånd från
sin fars sida, då det gällde den konstnärliga utbildningen.
>Min stackars Frangois», sade fadern helt enkelt och all-
varligt, då han hörde, att sonen ville bli målare, »jag
ser, att den här tanken fått makt med dig. Jag skulle
för länge sedan velat låta dig lära en målares yrke, som
folk säger skall vara något så vackert, men det var
omöjligt. Du är den äldste av mina gossar, och jag
skulle ej kunnat reda mig utan dig, men nu, när dina
bröder vuxit upp, skall jag ej längre hindra dig från
•att lära det du är så ivrig efter. Vi ska resa till Cher-
bourg och se, om du verkligen har nog talang för att
kunna förtjäna ditt bröd.» I Cherbourg vände fadern sig
till en lärjunge av David vid namn Bon Dumoucel, men

lO J. F. MILLET.

vanligen kallad Mouchel, och visade ett par av ynglingens
sista teckningar, av vilka den ena föreställde en bonde
räckande en brödskiva åt sin granne och hade ett bibel-
språk till underskrift. Millet hade alltid denna teckning
i ateljéen och brukade säga: *Jag vet ej, om jag kan
göra bättre nu.» Man behöver ej vara anlagd för sym-
bolik för att i denna teckning av bonden, som räcker
bröd åt den hungrande, se ett nästan profetiskt uttrjxk
för vad hans konst skulle bli, bondmålarens, som skulle
ge de stora och enkla konstverk, som skulle mätta
tusenden.

Mouchel blev så förvånad över den tjuguårige auto-
didaktens ritning, att han först förnekade möjligheten av
att det var Millets eget verk. Men då far och son fast-
höllo, att så var förhållandet, sade han till den förre:
>Nå, då kan jag blott säga, att ni kommer att bli för-
dömd, som hållit honom så länge vid plogen, ty er son
har ämne till en stor konstnär i sig.>^

I likhet med Rembrandt som nästan alla stora målare
hade Millet lärt sig det mesta och viktigaste själv.

Det var 1835 Millet började sina studier för Mouchel,
och samma år dog hans far. På dödsbädden yttrade
denne till den hemkomne sonen: -Ack, Fran^ois, jag hade
hoppats, att vi en dag skulle kunnat få se Rom till-
sammans.-^

Efter faderns död var det farmodern, som över-
talade honom att åter\^ända till Cherbourg och att fort-
sätta med sin målning. Denna gången vände han sig
till en lärjunge av historiemålaren Gros, som hette Lan-
glois, men denne betraktade sig mera som hans rådgivare
och använde honom till medhjälpare vid utförandet av

VISTELSE 1 CHERBOURG. II

sina altartavlor. Dessutom kopierade Millet på stadens
museum och fortsatte med att sluka böcker från och med
Paul de Kocks romaner till och med Milton och Goethes
Faust, naturligtvis i fransk översättning. Dessa lånades
honom av en vän, M. Feuardent, som var biträde i en
bokhandel. Det var av denne Feuardents dotter Millet
sedermera gjorde det originella och vackra barnporträttet,
och Millets äldsta dotter blev i framtiden gift med Feu-
ardents son.

»Med den häpnad>^, har man sagt, »varmed en höna be-
traktar den örnunge hon utkläckt», följde Langlois den
unge Millets utveckling och sände Cherbourgs stadsfull-
mäktige en skrivelse, däri han med fransk vältalighet dra-
matiskt berättar om sin lärjunge: »Under de sista sex må-
naderna ha hans framsteg varit ständiga och snabba. Om
ytterligare några dagar har jag icke mer att säga eller
visa honom. Min lärjunge behöver en vidare krets än vår
stad, bättre skolor, bättre modeller än vi kunna bjuda
honom. I korthet, han behöver de fördelar Paris kan
skänka, om han skall lära sig historiemålning, till
vilket höga mål han otvivelaktigt är kallad. Han är
bland de få utvalda. Men Millet har inga tillgångar
utom den religiösa arten hos hans konst, hans rena ka-
raktär och utmärkta uppfostran samt den aktning hans
familj åtnjuter. Tillåt mig, mina herrar, att för en gångs
skull lyfta på framtidens slöja och lova er en plats i
mänsklighetens hågkomst, om ni på detta sätt hjälpa
till att giva vårt land en ny stor man.» Med de pen-
ningar, som Cherbourg beviljade, tillika med ett ytter-
ligare tillskott från departementet La Manche samt det
lilla familjen kunde skrapa ihop begav sig Millet till Paris.

12 J. F. MILLET.

Hans farmors avskedsord till honom voro: »Kom
ihåg dina förfäders dygder, och minns, att jag vid dop-
funten lovade, att du skulle avsäga dig djävulen och
alla hans verk, och vet, mitt kära barn, att jag hellre
hörde, att du vore död än att du vore otrogen mot
Guds lagar.»

Den 31 januari 1837 kom Millet till Paris. Han
beskriver själva sin ankomst på följande sätt: »Det var
en lördag i januari, som jag på aftonen under snöväder
kom till Paris. Lyktornas ljus, som nästan skymdes av
dimman, den ofantliga mängden av hästar och vagnar,
som stötte ihop och korsade varandra, de trånga ga-
torna, lukten och luften av Paris slog mig så åt huvud
och hjärta, att den nästan kvävde mig.» Han beskriver,
hur han en tid efter ankomsten ej vågade fråga efter
Louvren av fruktan att göra sig löjlig och hur han slut-
ligen från Pont Neuf upptäckte den majestätiska fasaden,
som han på beskrivningen igenkände vara Louvren. ^^Utan
dröjsmål styrde jag mina steg dit, skyndade mig uppför
stora trappan med klappande hjärta och med de snabba
stegen hos en man, som känner, att en av hans livs stora
önskningar håller på att gå i uppfyllelse. Mitt hopp
gick ej om intet. Jag fann mig nu bland en värld av
. vänner, mitt bland mina egna släktingar. Mina dröm-
mar voro fullt uppfyllda, för de kommande månaderna
blevo de gamla mästarna min enda sysselsättning om
dagarna. Jag slukade dem alla. Jag studerade dem,
analyserade dem och återvände till dem beständigt. De
^primitiva' (fjortonhundratalets italienare) drogo mig stän-
digt till sig genom deras beundransvärda uttrjxk av ljuv-
lighet, helighet och fromhet. De stora italienarna (hög-

MlLLET SOM UKG.
SjSlvpoitrStt

14 J. F. MILLET.

renässansens målare) fängslade mig genom sin stora skick-
lighet och kompositionens skönhet. Det fanns ögonblick,
då S:t Sebastians pilar tycktes mig tränga igenom mig
själv, när jag säg på Mantegnas martjT. Mästare från
denna tid ha en märklig kraft. De få en att känna än
glädjen än smärtan, som rör deras själar. Men då jag
såg den teckning av Michelangelo, som föreställer en
avsvimmad man, så kände jag, att detta var en annan
sak. Utseendet hos de slappnade musklerna, ytan och
modelleringen hos denna gestalt, uttrj^cket av kroppsligt
lidande gåvo mig en hel serie av intryck. Jag kände
mig plågad av samma smärta. Jag ömkade mig över
honom, jag led med hans kropp, i hans lemmar. Jag
såg, att mannen, som hade gjort detta, kunde i en enda
figur uttrycka allt det goda och onda i mänskligheten.
Det var Michelangelo. Det förklarar allt. Jag hade
redan i Cherbourg sett några dåliga gravyrer efter
hans arbeten, men här rörde jag vid hjärtat och kände
på rösten den, som med sådan makt har förtrollat mitt
sinne under hela mitt liv.» Hur klart ger ej Millet
här uttryck åt den mystiska tjusningen hos den över-
mänsklige italienaren, med vilkens konst — hur olika
den än är i det yttre — Millets egen har en sådan inre
likhet. Denna hans lidelsefulla hyllning är att taga vara
på, om man vill intränga i den store bondmålarens
väsende.

Av de äldre fransmännen fängslade honom särskilt
Poussin, som måtte ha nägot av den franska folksjälen
i sin för utlänningar ofta sä kalla konst. Alldeles grund-
skilda målare som David och Delacroix kände sig dragna
till honom.

MILLET I DELAROCHES ATELJÉ.

2. Vert-\'ert, nunnornas papegoja.

Pastell, Privat ägare i Skottland.

Av de moderna beundrade Millet romantikern Dela-
croix, men det var i Delaroches ateljé han arbetade.
Denne målare på modet, vars 'historiska tavlor» Millet
kallade stora vinjetter eller teatereffekter utan verklig
känsla", visade honom vänlighet och tycktes förstå, att
här var en begåvning av ovanligt slag.

De små tavlor, som Millet vid denna tid utförde,
visade dock inga spär av inflytande frän upphovsmannen
till »Cromwell vid Karl l:s lik» eller "Hertigen av Guises
mord*, vars tavlor Théophile Gautier kallade >en med
falsk brackrealism sminkad konst for halvbildade. Millet
målade nu pasticher efter Boucher och Fragonard, vilka
han åtminstone kunde fa sälja och därigenom skaffa sig

1 6 J. F. MILLET.

sitt knappa bröd. Trots att han hade en viss ovilja
mot 1700-talets målare, hade dessa hans pasteller och
oljemålningar ofta ett pittoreskt behag, som visade lejon-
klon. Ett av de verk, som tillkom vid denna tid om
ock i en annan riktning, en pastell skildrande Gressets
Vert- Vertj är ett litet mästerstycke i både form och färg.
Den föreställer scenen, då den av sjömännen dresserade
papegojan väcker nunnomas fasa genom sitt skamliga
och hädiska tal. Mig förefaller den mycket påminna i
färg och karakteristik om Honoré Daumiers fåtaliga men
utsökta tavlor. Den gedigne och skarpsinnige kritikern
Arséne Alexandre vidrör i sitt stora, klassiska arbete om
Daumier vissa andra beröringspunkter mellan de tv-å
konstnärerna, vilka sedermera skulle bli personliga vän-
ner. I ovannämnda pastell finnes en tydlig likhet med
Daumier, denne >^karikatyrens Michelangelo».

År 1840 hade Millet för första gången en tavla ut-
ställd på Salongen, ett porträtt som ej väckte någon
vidare uppmärksamhet. Hans flit och grundliga studier
både i konsthistorien — han studerade Vasaris, Diirers
och Lionardos skrifter — och i synnerhet i målningen
hade således ännu ej fört honom långt. Det var med
en viss misstro Cherbourgs stadsfullmäktige 1841, då han
åter befann sig i deras stad, av honom för 300 francs
beställde porträttet av den avlidne borgmästaren Javin.
Målningen skulle utföras efter en föga liknande miniatyr,
och resultatet blev detsamma, som det brukar bli vid
dylika tillfällen. Porträttet befanns ha y^en hårdhet i ut-
trycket, som var helt och hållet olika den fysionomi,
som utmärkt denne aktningsvärde ämbetsman». Man
bjöd Millet med äkta fransk sparsamhet kombinerad med

MILLETS SVÅRASTE ÅR. 1 7

det ringa mått av afiarsheder, som överallt så ofta an-
vändes mot okända konstnärer, ett hundra francs. Millet
avböjde penningarna och skänkte porträttet till staden,
påstående, att han hade trott sig böra göra ^ett vackert
snarare än ett likt porträtt».

Liksom Watteau och Chardin under 1700-talet ut-
förde han åt handlande i staden några konstnärliga
skyltar.

Vistelsen i Cherbourg blev denna gång av stor be-
tydelse för honom, därigenom att han dä lärde känna
och gifte sig med Mlle Pauline Virginie Ono. Hon be-
skrives som en förtjusande men bräcklig varelse.

Det påstås, att farmodern vid bröllopsmiddagen hållit
följande lilla tal till Millet: »Kom ihåg, Frangois, att du
är kristen först och målare sedan. Använd aldrig en så
vacker kallelse för att tjäna religionens fiender. Offra
aldrig på Baals altare. Behåll minnet av de stora hel-
gonen, som målade vackra tavlor, och följ deras exem-
pel.» Förmodligen hade farmodern ogillat de hedniska
ämnena på några av sonsonens bilder. Millet svarade
under allmänna skrattsalvor, i vilka även farmodern del-
tog: -Även om man täckte duken med guld och bad
mig måla S:t P>anciskus besatt av djävulen, så lovar jag
att aldrig göra det.»

Åren 1 843 och 1 844, tillbragta i Paris, voro de svå-
raste i Millets liv, fulla av umbäranden och sorger. Hans
hustru avled i början av 1 840-talet. Samma år lyckades
han genom en barnbild, kallad »Den första ridlektionerp>
och föreställande barn, som leka häst, väcka den berömde
kritikern Thorés intresse, och landskapsmålaren Diaz lär
ha utropat: »Äntligen ha vi en ny mästare!»

2— i753tftf. Laurin, Millet.

Antoinette Feuardent.

PotUHU i olja.

MILLETS ANDRA GIFTERMÄL.

4. Sovande kvinna.
MSIning i olja. 1S46.

Millet gjorde nu en ny resa till hemtrakten, där han
målade porträtt, bland annat den vackra, något om Ve-
lazquez påminnande bilden av den lilla Anioinetie Feuar-
dent, dotter till den nyssnämnde vännen, som lånat ho-
nom böcker.

Nu — 1845 — ingick han sitt andra giftermål med
Catherine Lemaire från Lorient i Bretagne. Hon skänkte
honom många barn och blev under hela hans liv honom
en god hustru. Det var under de nu följande aren de
flesta av hans tavlor med nakna figurer tillkommo, och
Millet förtjänar utan varje tvivel den hederstitel av >le
maitre du nu», mästaren i det nakna, som hans kamrater
gåvo honom. Ibland påminna hans tavlor i denna rikt-
ning något om Correggio och Prudhon, ibland kan man
liksom i den här avbildade hopkrupna figuren (bild 5) spåra

5- H0PKRL1'EN NAKEN KVINNA.
Målning i olji.

nägot av Michelangelo. Med sitt ljusdunkel, sin så att
säga oskuldsfulla sinnlighet ha vissa bilder, med sin stor-
vulenhet åter andra, en skönhet, som mer tilltalar konst-
närerna än den stora allmänheten. Offer (ill Fan, Offer
Ull Priapns, Den dritckna baekanlinnan äro titlar pä
tavlor, som lågo fjärran från den ämneskrets, som före-
kommer pä hans mest världsberömda tavlor. Den hed-

MII.LET OCH SENSIER. 21

niska naturreligion han fått en inblick i genom studiet av
Virgilius låg helt säkert till grund för dessa klassiska tavlor,
så olika den iskalla nyantikens sätt att uppfatta liknande
ämnen. Lika nytt och okonventionellt behandlade han
ett klassiskt ämne: Oidipiisbarnet löses från ett träd^
vid vilket det fastbnndits\ Denna egendomliga tavla
beundrades mycket av de moderna konstgranskarna på
Salongen 1847. ^^^^ ^^t är karakteristiskt för Millets
självunderskattning och fattigdom, att den målades på
samma duk som den S:t Jerdme^ för vilken hans farmor
hyst ett sådant intresse och som refuserats till Salongen,
ehuru den då så uppskattade målaren Couture i hög
grad beundrade den.

Ar 1847 gjorde Millet bekantskap med en ung
museitjänsteman i Louvren, Alfred Sensier, som skulle
bli hans biograf och dessutom hans hjälp vid månget
kritiskt tillfälle. Millets dotter brukade säga, att hennes
far lärde sina barn att älska och akta Sensier >näst efter
le bon Dieu\ Bland hans konstnärsvänner från denna
tid märkas målarna Charles Jacque, Diaz, Dupré och
Troyon samt bildhuggaren Barye.

Hans här meddelade andra självporträtt visar Millet
vid denna tid. Med sitt svarta helskägg och sina genom-
trängande ö^on såg han, säger en samtida, ut som
Michelangelo eller Rikard Lejonhjärta. Han beskrives
som "en person över medelstorlek, korpulent, med tjurnacke
och en bondes händer; det tillbakastrukna bruna håret vi-
sade en fin, egensinnig panna, ännu mer betydande genom
de buskiga ögonbrynen och de djupblå ögonen, som voro
halvöppna och hade ett ironiskt uttryck, så länge sam-
talet ej höjde sig till de högre regionerna». Så såg

6, Badande kvinnor.
Inköpt 1875 av franska stateo tär 810 ftaDCi. LouvrcD, Pant

>DEN STORE BONDEMÄLARENS MANIFEST.>

7. M[LLET OMKRING 1848.

Självporlräll. Teckning.

Millet ut 1848, ett årtal som även i hans liv skulle bli
historiskt. Trött på alt mala naket utställer han detta
år Sädesrensaren, som blivit kallad »den store bond-
mälarens manifest". Visserligen hade Millet förut målat
både bönder och stadsarbetare, men det var dock genom
denna tavla, Le Vannenr, den sädesrensande bonden om-
given av guldglänsande dammoln, som han väckte all-
mänhetens uppmärksamhet på denna riktning. Den nya

SAdesrensaren. Le Vanneur.

MSI ning i olja.

MILLET BOSÄTTER SIG I BARBIZON. 25

republikens inrikesminister Ledru Rollin köpte tavlan.
Det var hög tid, ty dä en ^vän besökte Millet för att
lämna loo francs i förskott, satt målaren på en lår i sin
ateljé darrande av köld: ^Tack», sade han, >det kom i
rätt tid, vi ha inte ätit något på två dar.>

Millet tvangs att deltaga i juniupproret. Han var
då sysselsatt med att måla en skylt åt en barnmorska.
De trettio francs han fick därför räddade honom från
nöd under denna svåra tid. Millet fick nu av franska
staten beställning på en tavla, och han började med en
Hagar och Ismael i öknen. Han ändrade sig dock, in-
nan tavlan blev fullt färdig, och målade i stället Vilande
skördefolk^ fullbordad 1849.

I Paris rasade vid denna tid koleran, och Millet, som
nu fått pengar för sin tavla -och alltid längtat ifrån Paris,
erhöll härigenom ytterligare anledning att bosätta sig på
landet. Den plats han valde var Barbizon i Fontaine-
bleauskogen, ungefär 7 mil sydost om Paris. Några
kilometer från Grez, där på 1880-talet Carl Larsson, Karl
Nordström och August Strindberg samt andra för Sveri-
ges konst och kultur viktiga personer levde och verkade,
ligger det i konsthistorien så rj^ktbara Barbizon, där
Corot, Rousseau och Diaz levde och där varje träd-
grupp fått världsrj^kte genom de mest betydande land-
skapsmålare, minst jämngoda med de holländska på 1600-
talet.

Redan under 1 700-talet påträffade man på Salongerna
motiv från denna trakt, men först de ovannämnda må-
larna skulle oupplösligt förbinda namnet Barbizon med
konsthistorien. Under den tid, då Millet bodde här,
skildras byn på följande sätt av en fransk författare, M.

26 . J. F. MILLET.

Alexandre Piedagnel: »Varje hydda var be\njxen med
vinrankor och glyciner och hade framför eller bakom sig
en med hagtornshäckar omgiven liten trädgård, i vilken
rosen utan fruktan att kompromettera sig gärna säll-
skapade med kål och sallad.» V^ad Millets eget hus
beträffar, beskrives det sålunda: >När man kommande
från Chailly gått två hundra steg på byns enda gata,
påträffar man till höger ett tämligen lågt hus, som bok-
stavligen är täckt med en tjock mantel av klematis, mur-
gröna och jasmin. Den lilla dörren, som en gång varit
gråmålad, öppnar sig för var och en, som klappar på.
Denna blygsamma bostad vette mot en stor trädgärd,
på det trevligaste oordnad. Blommor, grönsaker och
frukter växte utan att bekymra sig om symmetrien och
tycktes leva och fortplanta sig i bästa samförstånd. Två
vita klangrosor klättrade nyfiket och näsvist utefter
fönstren, och en av pilar inramad häck av vilda rosor
och fläder förkunnar trädgårdens början, där mästarens
ateljé ligger till vänster på nedra bottnen.» I hemmet,
där slutligen nio barn uppväxte kring föräldrarna, trivdes
Millet i en atmosfär av konst och bondevanor. Avgjut-
ningar av antiken, särskilt detaljer från Partenonskulp-
turerna, ett bondbröllop av Brueghel, en persisk målning
och en vacker matta upphängd på väggen prydde hem-
met. Här vandrade Millet i en gammal röd matroströja,
en väldig av väder och vind medtagen halmhatt; träskor
och en knölpåk fullbordade åtminstone sommartiden hans
utrustning.

Ett besök i Millets hem skildras på följande sätt:
»En afton sågo vi honom överblickande med sin
mäktiga gestalt och sitt allvarsamma huvud det långa

ETT BESÖK HOS MILLET. 2^

bordet utan duk, omkring vilket ett halvt dussin
barn sträckte sina lerfat mot den ångande soppskålen.
Hans hustru försökte att på sitt knä söva ett sjukt
barn. Det rådde ibland en djup tystnad, och man
hörde ej annat än de framför spiseln hopkrupna kat-
tornas spinnande.» Då någon vän kom på besök,
talade Millet ofta på det ivrigaste om litteratur, om de
högsta filosofiska spekulationer samt om konsten. Millet
förband i sina tankar även området för de lantliga
arbetena med de vidaste historiska synpunkter och be-
traktade allt under evighetens synvinkel. Hemmet var
alltid gästfritt, men Millet hade i följd av sin fullkomliga
oförmåga att handskas med pengar nästan beständigt
ekonomiska svårigheter, vilka förgiftade hans liv. Först
då hans tavlor nådde mycket höga pris, efterträdde ett
visst välstånd den forna torftigheten. Man får sålunda
ej tänka sig de tjugusex år han nästan oavbrutet till-
bragte i Barbizon som en idyll. Många sorger, månget
yttre och inre lidande förbittrade och, kan man kanske
också säga, fördjupade hans liv och hans konst. Lik
Michelangelo dröjde han gärna vid konstens allvar. »Du
skall äta ditt bröd i ditt anletes svett! Är detta», sade han,
»det glada, lustiga arbete, som vissa människor vilja få
oss att tro på? Och det är där i alla fall, som den
sanna mänskligheten, den stora poesien finnes för mig.»
Det var i den andan han skulle måla nu, då han de-
finitivt funnit sin plats och skaffat sig det område, där
han kunde verka med hela sin personlighets egenart,
allvar och kraft.

Det första ämnet han tog itu med var Rut och
Boas, där den gammaltestamentliga titeln utbyttes mot

28 J. F. MILLET.

Skördefolket och där, som nästan alltid i Millets tavlor,
det ej var fråga om en historietavla i egentlig mening
utan där den lantlivets naturliga höghet, vilken går
igenom alla tider, ger bilden det drag av storhet, som
gör, att vi rikta tanken på de tider, då patriarkerna
vattnade sina hjordar vid Österlandets brunnar.

I ett brev till den ovannämnde Sensier beskriver
Millet sitt liv och sina nya intr^^ck från Barbizon. Han
arbetar som en slav, säger han, och dagarna gå på fem
minuter. Vilken äkta naturkänsla ligger ej i de ord,
varmed han i samma brev beskriver Fontainebleau-
skogen: »Om ni kunde se, hur vacker skogen är I Jag
springer dit så ofta jag kan, då dagen och mitt arbete
äro slut, och varje gång kommer jag tillbaka förintad.
Lugnet och storheten äro förskräckande, så att jag ibland
känner mig riktigt rädd. Jag vet inte vad träden säga
till varandra. Det är något vi ej kunna förstå, därför
att vi ej tala deras språk, men jag är säker på att de
ej vitsal Det är på samma sätt och med samma kärlek,
som den tyske Moritz von Schwind talar om sina kära
träd. Och om man ser sä på naturen, då bli konstver-
ken, där dessa träd förekomma, helt annorlunda, som
Schwind säger, als wenn^s ein Esel schön abschmiert?^ .
Egentlig trädmålare var dock Millets vän och granne
Rousseau mera. Den >mänskliga sidan> intresserade
Millet allra mest, arbetet med dess tunga men också
med dess samvetsfrid. Under dessa år omkring 1848,
då de naivaste världsförbättrare predikade i Paris, an-
sågos Millets bondtavlor agitatoriska och socialistiska,
och man trodde, att han genom sina ämnen ville anklaga
samhället för alla missförhållanden. Millet, som avskydde

TINGSMÄNNEN. I.E SeMEUR.
MfJaing i oljn.

30 J. F. MILLET.

politik, protesterade energiskt och gång på gång mot
att inlägga något av anklagelse mot samhället i hans
tavlor. »Jag avvisar av alla krafter», skrev han, >le coté
démoc (den demokratiska tendensen), som man säger
på klubbarnas språk och som man velat tillskriva mig.
Jag vill blott, att man skall tänka på människan, som i
sitt anletes svett förtjänar sitt livsuppehälle, och detta
skall också sägas, ty jag har aldrig menat att göra en
anklagelse; jag är bonde, bonde.» Det kan vara skäl
att behålla dessa ord i minnet, då fråga är om Sånin^s-
mannen^ den första stora tavla han utförde i Barbizon
och som på 1850 års Salong väckte så mycket beundran
och klander. Den har till Millets stora förargelse kallats
»en kommunist trotsande Gud och människor^^, och den
hamnade egendomligt nog i den Vanderbiltska samlingen.
Låt vara att till och med börsspekulation kan vara
hederligt arbete på sätt och vis, men man behöver ej
vara bonde för att känna mera vördnad för det arbete
såningsmannen utför. Hans majestätiska åtbörd kommer
en att tänka på det stora och sunda brukandet av jor-
den, av vilket vi alla äro beroende. Det typbildande,
som är karakteristiskt för Millets konst i motsats till
det individualiserande, är särskilt tydligt 1 denna bild, som
av den store romantikern Théophile Gautier kallades
>^årets vackraste tavla». Då tal är om denne »såningsman,
kan det vara skäl att påminna om att Millet ofta må-
lade samma ämne med små förändringar. Så skedde
även med denna tavla.

Den framgång Millet vid denna tid vann förmörkades
av hans ständiga penningbekymmer, av obetalade slaktar-
och bagarräkningar samt av en envis huvudvärk. Dess-

AMERIKANARNAS BEUNDRAN FÖR MILLET. 3 1

Utom kommo sorgliga underrättelser hemifrån. Farmo-
dern avled, och två år efteråt — 1853 — dog även
hans mor. Hon hade ivrigt önskat att återse sin son,
men han nådde hemmet först sedan hon avlidit.

I en tavla ger han kroppslighet åt de känslor, som
fyllde honom vid detta tillfälle. Det är Tobias-legenden
som intresserar honom liksom fordom Rembrandt. Dock
äro dräkterna det franska bondfolkets. Ar 1854 gjorde
Millet med sin familj ett längre besök 1 hemtrakten.
Han hade lyckats sälja en tavla, Kvinnuy som ger mat
åt höns^ för 2,000 francs.

På världsutställningen i Paris 1855 blev hans Bonden
som ympar ett trädj mycket berömd ej minst av Gautier,
och tack vare sin vän Rousseau fick han också under
rätt egendomliga omständigheter sälja den. Rousseau
meddelade Millet, vilken som vanligt var i stort behov
av pengar, att en rik amerikan bjudit 4,000 francs. An-
budet mottogs med förtjusning, men det visade sig se-
dan, att denne amerikan var Rousseau själv. Sensier,
vilken hade åtagit sig besväret att försöka sälja Millets
tavlor och teckningar i Paris, hade mycket för\'ånat sig
åt det höga priset. Det är emellertid en sak att lägga
märke till, att amerikanerna redan tidigt beundrade Millet.
År 1853 köpte en amerikan av honom, och även den
nyssnämnda tavlan av den ympande bonden, såld år 1881
för 133,000 francs, tillhör nu en amerikan med det finan-
siellt välklingande namnet Rockefeller. Kompositionen
på denna tavla är ytterst enkel. I en trädgård ser man
en bonde sysselsatt med att ympa ett fruktträd. Hans
hustru med ett barn på armen ser på. Särskilt mannen
har något otympligt över sig.

J. F. MII.LET.

lo. Hekde VII) fäkfäu.an nattetid,
Mäliiing i olja.

Under är 1856 klagar Millet i sina brev beständigt
över sin nödställda belägenhet, inen lyckligtvis hörde
han ej till dem, som lata bli att arbeta under olyckan.
Nu tillkommo flera av hans bästa herdébilder, framför allt
Herde vid får fållan nattetid, där fåren, som han alltid
mälade oöverträff ligt, i månens bleka sken samlas i
fållan. Hur intensivt han själv kände det han ville ge
uttryck åt, märker man i ett brev till Sensier, där han
säger: *Ack, att jag blott kunde låta andra känna som
jag för all nattens fasa och härlighet, om jag blott kunde
låta dem höra luftens sånger, tystnad och susning!
Man måste känna det oändligas närvaro. Är det ej
förskräckligt, hur dessa världar av ljus gå upp och ned

VARFÖR MÄI.AR MII.I.ET sA Ffl.A MÄNXISKOK ?

ar efter är pä samma oföränderliga sätt; cte skina pä
oss alla lika, pä människors glädje och sorg, och när
denna var värld försvinner, skall ilei^i livgivande solen
förbli — bevittnande utan medlidande den allmänna för-
ödelsen.'' Hela denna sk att säga kosmiska synpunkt
gär igenom Millets konst.

Axplockerskorfia utställdes pä 1857 ärs Salong. I
kompositionens och teckningens enkla storhet hör ilen
till Millets bästa saker. Färgen är kanske ej tavlans
starkaste sida. Som kolorist är Millet i allmänhet ej
lika betydande, som han är det som tecknare. Bland
de berömmande rösterna hörde man ocksä en del miss-
nöje: »Varför målar han sä fula niänniskorr^ hette det.

l — iliitt. Laurin, Milltl.

12. Lektion i ^TicKvrNr;.
TL-ckiiing av \rillcl. M™ k. van \Viä«eliiigh. l.oudt.D.

Pa (.ieiina invändning liar Millet själv svarat: Ni masu-
komma ihåg. att skönhet ej blott består i ett ansiktes
form och färg. Den ligger i det allmänna uttrycket, i
en passande och lämplig åtbörd. Edra vackra bondflickor
äro ej lämpliga att plocka upp risknippor, att sainla ax

13- 1-'e'1' sjuka barnet.
Teckning,

36 J. F. MIT.T.ET.

i augustisolen eller taga upp vatten ur brunnen. Da
jag målar en moder, försöker jag att göra henne vack( r
blott genom det uttrjck, med vilket hon lutar sig (Avr
sitt barn. Skönhet är uttryck.'^

Axplockerskorna^ denna bet}'dande skildring av det
oansenliga, mödosamma arbetet, fann med svårighet en
köpare, som betalade 2,000 francs. Ar 1889 köptes den
för 300,000 francs av Mmie Pommerj-, som skänkte den
till Louvren.

Under år 185S utförde Millet ett egendomligt upp-
drag. Påven Pius IX beställde en tavla över Den ohc-
JJäckadc avlchcu till sin salongsjärnvägsvagn. Den ut-
fördes i Millets vanliga fullkomligt okonventionella stil
och torde ej behagat den höge beställaren.

Ungefär samtidigt tillkom den mest rjktbara av alla
Millets tavlor, Aui^elus, i vilken han koncentrerade hela
sin innerhVa relioi(')sa känsla i ett ämne, som frän hans
tidigaste ungdom sjsselsatt hans fantasi.

I december 1859 kom tavlan till Paris, och i början
av 1860 såldes den till en belgisk konstvän för 2,500
francs. Om denna lilla tavla — den är 54 cm. hög och
65 cm. bred — har talats och skrivits \'ol)'mer. Huvud-
sakligen är väl den enorma prisstegringen orsaken till
detta allmänna intresse, och ^^tw är ej alltid något krite-
rium på ett högt konstvärde. Det behöves ju endast,
att två envisa mångmillionärer med dålig smak önska
äga samma tavla, och det förekommer ej så sällan, sa
kan snart sagt vilket konstverk som helst fa reklamen
av att vara köpt för en halv million. Men de fltsta
konstnärer äro av Millets egen åsikt, nämligen att
Angehis är ett av konstnärens mest lyckade verk. Den

an(;ei.l's-al'ktiunkn.

14, AvrONKIXCNENGKX,
Maliiili>; i <)l;.i. I [..i M. CiiauclinrJ. l':uis.

liar vantlrat ^'ciiom inänj^fa länder och såldes under
Millets livstid till tavd hand låren Durand Ruel. Den bytte
sedan ä^are manya j^ranirur, till dess den slutligen som-
maren 1889 sa]<!es pa den ryktbara Secrétanska auktio-
nen. Efter en htt stritl mellan Louvren, museet i Washing-
ton och en privat amerikansk samlare nädde man till 45 1 ,000
francs, och tavlan höll just pa att vinnas åt Louvren, då
\-tterligare tvä amerikanska samlare anlände med extra-
tåg från Havre och började bjuda på nytt. Antonin
l^roiist, som bjöd för Louvren, gick till 553,000 francs.
Den franska regeringen nekade emellertid att betala

j, F. MI1.I.ET.

15. iluDKN UI.EI VEdllUGGAMtS.
MalninR i olja. Ulyptotekct i Köpenhamn.

tlenna summa, och Avgelus tillföll den nästbjutlandt, en
amerikan. Slutligen såldes den för 800,000 francs al
M. Cliaiichard i Paris, ägaren till Les Magasins du Lomre.
En fransk kapitalist hade sålunda återbördat det för-
nämsta arbetet av Frankrikes och Europas mest bet)'dan(lc
konstnär under 1800-talet till det land, som frambra^i
detsamma. Jag har ej sett originalet, men innan den
utsökta Collection Roederer 1891 skingrades, var jag i
tillfälle att se den nästan identiska pastell MiUet gjort
av samma ämne. Denna lilla pastell — 35 cm. hög och
44 cm. bred — såldes till en mr Forbes för 100,000
francs. Då man ser Ängelns — och Millets tavlor för-

DÖDEN OCH VEDHU(;GAREN.v 39

lora ovanligt litet i reproduktion — , blir man sä gripen
av den känslointensitet, varmed denna bild genom-
strömmas, att alla berättelser om stora summor, auktions-
anekdoter och millionärer verka nästan profanerande och
löjliga.

Man befinner sig pa ett fält utanför Barbizon med
Chaillys kyrka i bakgrunden. En bonde och en bond-
kvinna, vilka plockat potatis, stå i förgrunden och böja
sina huvuden till bön. Himmeln rosenfärgas av afton-
rodnaden, och frän Chaillys kyrka ljuda klockorna, på-
minnande om att Angelus-bönen skall läsas. »Angelus
Domini nuntiavit Mariee: Ave Maria, gratia plena>% —
Herrens ängel sade till Maria: Hell Maria, full med nåd.
— Trots sin isolerade ställning mitt pä fältet gå figu-
rerna underbart in i landskapet, och hela tavlan är utan
tvivel en av de fa verkligt religiösa bilder, som tillkommit
på i8oo-talet. På denna liksom på de flesta av Millets
tavlor är det ej individer, det är typen Millet skildrar.

En av Millets mest gripande tavlor, Döde^i och ved-
huggaren^ refuserades för Salongen 1859. Den Lafon-
taineska fabeln >La mört et le bucheron>, så målande
redan den, skulle genom sin med hela Millets konst be-
släktade stämning av naivitet och medlidande helt na-
turligt slå an på konstnären. Det är denna fabels rö-
rande ord om den stackars gubben, som knogar och
strävar med sina risknippor, som träffat Millets hjärta.

(^uel plaisir a-t-il eii
depuis qu'il est au monder
En est-il de plus pauvre
en la machine ronder

.M01)KK, SOM GEK SINA UAKJJ MAT. La UECiJUÉE.
Mälning i olja. Museet i Lille.

i;. Iakkl.ippnikg.
Trisnitt, Icckiiat pi stock av Millel och gravorat av

42 J. !•• MIL! -ET.

Men ä\'en ck^n ^glädjelösaste pä den runda jordens
Nta hänger vid livet, och gubben stretar emot, då döden
med en åtbörd av förfärande obönhörlighet griper honom
med sin benrangelsarm i nacken. Tavlan pryder nu
Cilyptoteket i Köpenhamn.

Aret 1860 \'ar märkligt genom det kontrakt Millet
detta är slöt med konsthandlaren Arthur Stevens, broder
till den utmärkte genremälaren Alfred Stevens. Millet,
vilken, som flera gänger nämnts, alltid hade penning-
bekymmer, gick med glädje in på att mot 12,000 francs
om aret lämna Stevens alla målningar och teckningar
han utförde. Kontraktet skulle gälla i tre år och ble\'
orsak till en hel mängd krångel och bråk — både i ax-
seende pä utbetalningar och valet av ämnen. Bland de
\'iktigare tavlor, som vid denna tid målades, märkas
Moder ^ som ger sina dam mat —^ La becquée — samt
Fårklippning^ en av de mänga tavlor där Millet med
stor djurpsykologi skildrar fårens hjälplöshet. På Sa-
longen 1863 förekom den mycket omskrivna Mannen
med hackan.

Man påminde i kritikerna över denna sista tavla —
en man, som stöder sig på sin hacka och med uttröttad
min och gapande mun blickar framåt — om den kände
1 6oo-talsförfattaren La Hruyéres ord om sin samtids
bönder: IVIan ser vissa vilda djur, såväl hanar som
honor, spridda på landet, än svarta, än likbleka, än
brända av solen, bundna vid jorden, i vilken de gräva
och röra med en oöver\nnnelig envishet; de ha en sorts
talröst, och när de resa sig upp, visa de en människas
ansikte, och de äro verkligen människor.^ Det låg nå-
got sant i denna hänvisning, något mycket sannare än

KRITIK M<vr MU.I.Er.

en annan konstkritikers ord om tavlan: att sådana <^t;-
staiter ej ens äro vanliga i ett dårhus. Det var det
storslagna i det härdaste kroppsarbetet Millet här ville
föreviga. Dödstrött och ända imponerande ville Millet
här framställa bonden.

En rent motsatt stämning fanns i den 1Ö63 tillkomna
Herdinnan, en Barbizon-flicka som med sina far stickande
beger sig till hemmet. Tavlan möttes med allmän sym-
pati, och franska staten, vilken ofta fyller sina museer
— då det gäller moderna tavlor — med samma medel-
måttiga gods som andra staters museer, kom med ett

19- HEHPINNAN. l.A UEKIJI.KE.
Mälniog L olja,

särdeles snält anbud, i,ooo francs, och natiirligt\'is för
sent. Tavlan liänger nu hos M. Chauchard.

Millet brukade säga, att han ville tolka le cri de la
terre , och detta rop ur jordens eget bröst har han nie*.!
övernaturlig intuition återgivit pä den 1867 målade /'/«-
/(■/-//. 1 denna skildring av åkern under en barvinter, där
kråkornas skaror flyga över kvarlämnade redskap, fär
Millet in något av själva jordytans mystik. Denna tom-
ma tavla-, som många skulle säga, är i stället sällsynt
rik pä innehåll. Själv älskade Millet den melankoliska
nordfranska vinterstämningen. ^^Jag måste tillstå-', säger

Mir.l.ETS NATURKÄNSI.A.

han, att de saker nian ser här ute under denna dystra
tid ^'öra ett starkt intrjxk, och detta ar en stor ersätt-
ning för att nian har sä litet tid att arbeta. För intet
pris skulle jag vilja umbära den. och om man föresioge
mig att skicka mig till södern för att tillbringa vintern
där, skulle jag tvärt säga nej. Ack, du fält, du skog
i edra sorgkläder! Hur mycket skulle jag ej förlora,
om jag ej säge er! Men även det älskligt idylliska
lag för Millet. En välgörantle motsats till hans allvarliga
imponerande bönder. Dessas gestalter tolka sorgen
över tlen hemska förbannelsen i första ^Tosebok: För-

I

J

baniiail vare marken för din skull. Med vedermöda skall
du nära dig av henne i alla dina lis^sdagar, och törne
ocli tistel skall hon bära åt dig. Men ä andra sidan.
hur vänligt ler ej naturen pä bilden av den badande Gås-
va kicrsl-aii.' Hela gåsflocken snattrar i än, som stilla fljter
fram besknggad av lövträden. Gåsvakterskan, en gestalt
full av älsklig, omedveten sinnlighet, prövar med ena
foten, hur pass kallt vattnet kan vara. Det är ett konst-
verk av den sorten, som Whistler kallar '>ett glädjeämnt
for alla tider av »mästaren i målning av naket'.

Vid mitten av i86o-talet prydde Millet matsalen hos

MILLET OM T50O-TALETS FONTAINEHLKAUSKOLA. 47

M. Thomas i Paris med fjra allegoriska ta\lor med ämne
från antiken och föreställande de fyra årstiderna. / 'åren
symboliseras av Dafnis och Chloé, Sommaren av Ceres,
Hösten skildras genom vinskörd och dryckeslag och
Vintern genom motiv ur Anakreons täcka dikt om den
frusne lille Amor, ett ämne som Lafontaine förfranskat
och över vilket H. C. Andersen skrivit den bekanta
sagan Den uartige Dreng . I dessa bilder tjckes konst-
nären ej nätt så högt som i sina övriga verk. Det är av
intresse att höra den store bondmålareli yttra sig om
de dekorativa målningarna i Fontainebleau-slottet, mål-
ningar som han studerade på grund av sitt arbete med
Årstiderna: 'Jag har ännu en gång , säger han, sett
Rosso och Primaticcio i Fontainebleau. . Det ligger en
egendomlig makt i dem. Det är visserligen sant, att de
tillhöra dekadansen, deras dräkter äro ofta löjliga, deras
smak är tvivelaktig, men vilken styrka i deras upp-
fattning! Hur starkt väcker ej deras våldsamma glädje
minnet av forna tider I Jag skulle kunna tillbringa timmar
inför dessa vänliga jättar. Man ser, att Millet ej hade ett
spår av den trånga självgodhet, som så ofta medföljer även
stora profeter från landsorten. Det inskränkta sedlighets-
nit», det tvärsäkra fördömande av all sorts kultur, som
ej passar i bondstugor och ladugårdar, vilket plägar
vanpryda s. k. folkliga rörelser och personligheter, låg
fullkomligt fjärran för hans verkligt humana sinne.

Här är platsen att meddela ett utdrag ur ett brev
skrivet till en av hans vänner, som reste i Italien och
vilken han ber köpa fotografier frän Cimabue till
Michelangelo. 'Vad de gamla mästarna beträffar^, . fort-
sätter han, så köp för all del bara fotografier, som äro

^ 2.^ !A^V€^6u. lUj

7<^ ^/OU^ J9V^^ &C4^ ^lyf

^iU*V V0titn i^ft^ C<fipt (fC*^ .^ cJjtték».

c4^ Dk, i/^'fiZ Ät^ÄJir*. J

i/tfé*-^ t«0» A»%/^ t,C^l0%

1

» .4i • I

•7

ytoi^vi**»»^. ih»*^ åju ^u,^i^*^p

IhA «}]

j;

tU^

iJt^^^^é r ^^t-

ti^

a

'A^Vi^

•fi.

.•

/

fjOc.

Lk^Oif

n

■ h.^l II

22. Prov pä Millets handstil.

Brev från konstnären till den franske författaren Alexandre Piedagnel.
^— -176969. Lauri ft, Millet.

50 J. F. MILLET.

tagna direkt efter originalen och ej efter gra\yrer. Tag
ingenting av Rafael — han kan studeras i Paris — , forska
noga i Neapel, om målningar i Herculaneum och Pompeji
ha reproducerats. Då du köper figurmålningar, skall du
naturligtvis välja sådana, som ha minst smak av akademi-
konst. Men tag allt, som är bra, gammalt och nytt,
anständigt eller oanständigt/-

År 1867 var ett händelserikt år för Millet. Pä världs-
utställningen i Paris gjorde han och hans vän och granne
Rousseau stor lycka. Den senare blev president för
juryn och erhöll stora hedersmedaljen. Millet fick även
första medalj och reste till Paris för att bevittna sin
framgång. Denna var dock rent konstnärlig. Xågon
målare på modet blev han lyckligt\'is icke.

Napoleon III hade föga sinne för konst, och da han,
nyfiken att få se något av Millets omtalade tavlor, lät
hämta dem till Tuilerierna, påstås det, att han missnöjt
yttrat: Larmet om denne konstnär i träskor är vulgärt I

Under sommaren 1867 gjorde Millet med sin sjuka
fru en resa till Vichy, där han även varit året förut och
där han flitig som alltid målade och tecknade lantbefolk-
ningen i mellersta Frankrike, som så mycket i karaktär
skilde sig från hans vanliga modeller i Barbizon.

Den 22 december stod Millet vid sin vän Rousseaus
dödsbädd. Under sina feberfantasier yrade den store
landskapsmålaren om Millets tavlor.

Millet var en hemmänniska och lämnade ogärna Bar-
bizon. Men utom de nyss omtalade resorna till Vichy
gjorde han år 1868 en mycket kort resa till Elsass och
Schweiz i sällskap med sin vän Sensier, Resan tyckes
mycket ha störts genom hemlängtan.

Stickande hbrdeflicka.
Etsning av Millet.

5-2 J. F. MIIJ.ET.

Detta år blev Millet utnämnd till riddare av heders-
legionen.

Under 1868 utkom en bok kallad Sonetter och ets-
ningar^ i vilken Millet bidrog med en etsning. Det är
karaktäristiskt för honom, att han med stor ovilja hörde,
att plåten skulle förstöras, ty arbetets upplaga skulle be-
gränsas till 350 exemplar. Hellre än att krångla fogade
han sig dock i det för honom obehagliga förstörandet
av en plåt för att öka avtryckens dyrbarhet. Millet var
en mycket framstående etsare. Den amerikanske konst-
kännaren Frederick Keppel uppger, att hans fullt färdiga
etsningar endast äro tretton till antalet. De ha till skill-
nad från så ofantligt mycket inom detta område origina-
litetens särmärke.

Liksom Zorn återger Millet ofta de tavlor han målat
också i etsning. Han försökte sig dessutom både som
litograf och träsnidare.

Bland hans arbeten i svart och vitt äro emellertid
hans teckningar det allra förnämsta, och många konst-
älskare sätta dem till och med framför hans målningar.
Utförda med den allra största kärlek och noggrannhet,
betinga de oerhörda priser.

Omkring 1870 kan man säga att den ekonomiskt
tryckta ställning Millet hittills plågats av förbytts i väl-
stånd. Hans familjeliv blev nu även i detta avseende
lugnt och behagligt.

Hans son Frangois hade valt samma bana som sin
far men påverkades så starkt av dennes art, att hans
konstnärliga självständighet blev lidande därpå.

Det lyckliga familjelivet stördes blott av husfaderns
envisa huvudvärk.

MoUtK BARANDE SITT BARN, La SORTIE.
Teckning.

Flicka, som kärnar smOr. La bakatteuse.
PuteU.

CRI-^SLAKTARIC.

26. Gresslaktahe.
Målning i olja.

Ar 1870 arbetade Millet pä den genom avbildningar
iii)cket kända bilden Flicka, som kärnar smör.

Denna bild kom med pä Salongen, och Millet valdes
till juryman.

\^id krigsutbrottet arbetade han pä en tavla, som
mjcket skilde sig frän det han eljest målade. Grisslak-
ten föreställer t\^a karlar, som försöka draga ett mot-
spänstigt, fett svin upp pä slaktbänken. Man har med
rätta päpekat, att det hemska 1 bilden mycket mildras
av det lilla formatet. Tavlan besitter trots det obehag-
liga ämnet en verklig monumentalitet, och Millet sade
själv om den; 'Cest un drame.»

56 J. F. MILLET.

Men ett sorgespel av jättedimensioner skulle nu ut-
spelas i Prankrike. Den tyska invasionen förmådde Mil-
let att åter uppsöka sitt Normandie.

I Cherbourg mottog han den serie av jobsposter,
som skulle kulminera i kommunardernas mördande och
brännande.

Är det ej gräsligt , skrev han till Sensier, > vad dessa
uslingar gjort av Paris: Dessa ohyggligheter äro utan
motstycke. X^^andalerna voro välgörare mot mänsklig-
heten jämförda med dessa män. De plundrade åtmin-
stone blott sina fienders städer.

Stackars Delacroix, som var sä ivrig att pryda oftent-
Hga byggnader. \'ad skulle han ha sagt:->

Man kan förstå, med vilka känslor Millet under så-
dana förhållanden njss förut mottagit underrättelsen, att
en grupp kommunistiskt sinnade konstnärer nämnt ho-
nom såsom kamrat och likatänkande. ¥ör en gångs
skull lämnade han sin politiska likgiltighet och avböjde
djupt kränkt varje gemenskap med -^La F^édération des
artistes de Paris- , som denna grupp kallade sig.

Sommaren 1871 var sista gången han vistades i sin
hemtrakt. Tillsammans med vännen Sensier besökte han
de kära platserna och kyrkogården vid Gréville.

Här gjorde han studier till den bekanta tavlan i
Louvren, som blev färdig 1872. Den lilla grå lant-
kyrkan avtecknade sig mot en blå sommarhimmel med
gråvita moln. Det är en tavla fylld med frid och det
starkaste stämningsinnehåll. Denna vid första påseendet
så oansenliga tavla hör till den sorts konstverk, som
tränga sig in i den hemligaste hjärtekammaren och som
lära oss, hur starkt konsten sammanhänger med det allra

KUSTBILDER.

Målning i olja, i Louvren. 1'ails. Inköpt av franska staten 1S7S för I2,aoo f^allc^■

innersta av var personlighet och vilka viktiga saker som
några Hnjer och några grågröna och gråbruna färg-
fläckar kunna säga oss, då de framsprungit ur en stor
konstnärs själ.

Troligen var det vid denna tid den vackra Kust-
hilden, som äges av värt Nationalmuseum, tillkom, ty
Millet utförde under denna sin Cherbourg-vistelse flera
mariner och strandbilder av detta slag.

I vår tavla vet man ej om det är färgen eller teck-
ningen man mest beundrar, man häpnar över den kraft
och storhet, varmed det enkla, torftiga ämnet behandlats.

) FKAN NOKMANUIE.
tionalniuseum i Stockholm.

Men iiven naturen i sin rikaste fyllighet skulle en
gäng malas av Millet, som, dä han först säg isle df
France-landskapets frodiga grönska. t)-ckte, att det var
för grön/, fÖr >'ppigt för hans \'id de magra kiistgriis-
betena vanda öga.

I 'åren skildrar den närmaste omgivningen kring
hans hus i Harbizon, sädan den tedde sig i maj 1873.

Man känner friskheten efter ett åskregn. Mot svart-
bläa moln avtecknar sig regnbagen. Fruktträd och löv-
massor frodas i den ljumma luften, och en glad känsla
av jordens outtömliga krafter griper åskådaren.

FRANSKA STATEN BESTÄI,I.i;R DEN HELIGA GENOVEVAS l.IV. 5g

29. >Vären> 1 Bakbizon.
Mätning i oljn i Louvren, PatU.

Dä Millet målade denna tavla, var lian friskare än
någonsin och trodde sig kunna motse långa är av ska-
pande och arbete. Men redan i juni samma är fick han
genom en häftig blodstörtning en påminnelse om att
hans liv stod på spel.

Den sista stora beställning han under våren 1874
erhöll kunde han ej hinna få färdig.

Franska staten beställde av honom en serie av ätta
tavlor med ämne ur den heliga Genovevas liv. De skulle
pryda Panthéon, det stora minnestemplet på vänstra Seine-
stranden, som genomgått så mänga Öden. Sainte Genevieve-
kyrkan grundades 1 764 av Souflot och förvandlades under

60 J. K. MILl.ET.

revolutionen till Panthéon och gravplats ät Frankrikes
stora män. Ar 1806 blev Panthéon åter kyrka. 1830
blev kyrkan äter Panthéon för att 1851 vigas till kyrka,
vilket den förblev till 1885, da den ännu en gang^ blev
ett minnestempel.

Millet skulle mala den heliga Geno vevas historia.
Och Millet, Giotto-beundraren, vars hela konstriktning
hade ett genomgående drag av den mest innerliga reli-
giositet, kände sig mycket tilltalad av uppdraget att i
bild skildra Paris' skyddshelgon, som pä 400-talet för-
vånade Paris genom sin fromhet. Han skulle emellertiil
ej fa dessa mälningar färdiga, och, har man med rätta
sagt, sällan har en sådan förlust för konsten blivit sa
ersatt, som da Puvis de Chavannes några år efteråt nia-
lade samma ämne pa samma plats.

Redan vid slutet av 1874 började Millets krafter att
avtaga, och ehuru han fortfarande ivrigt arbetade, kände
han dock slutet nalkas. Sorgsen sade han sig nu först
klart se sin väg och konstens mening.

En morgon väcktes han av hundskall. Kn för kopjj-
let flyende hjort hade kommit in i en trädgård i grann-
skapet, där den slets i stycken av hundarna. Det är
ett järtecken-, yttrade Millet, det stackars djuret, som
kom för att dö bredvid mig, påminner mig om att jag
också snart skall dö.

Några dagar därefter, den 20 jan. 1875, avled Millet
och begrovs enligt sin önskan vid Rousseaus sida pa
Chaillys närbelägna kyrkogård.

Över fyrtio år ha förgått, sedan Millet dog, och
många, som 1875 betraktades som 1800-talets stora
målare, ha sett sitt rykte blekna. Mer och mer har det

MILLETS RYKTF. VÄXER.

30. TruSKNING l-k »ALIET.
MäJniiig i olja.

djupt mänskliga i Millets konst blivit uppenbarat, och
för mänga med mig står han som den störste möderne
målaren. Fullt personlig och originell, har han sagt
väsentligheler om människan och naturen, och såvitt
man nu kan se, hör han till de få i sanning stora, vilkas
\'erk skall bestå.

Åtskilliga ha en mera utvecklad teknik, en större för-
fining, ett kräsnare färgval, men få eller ingen av
de nyare ha så nått till kärnan och givit oss det
sunda, närande bröd, som mättar pä det rätta sättet
och som är det man längtar efter med en djupare och
allvarligare hunger än den, som til i fredsställes med läc-
kerheter.

62 J. F. MILLRT.

Han har från början haft sitt mål klart för sig: att
framställa människan i hennes förhållande till jorden.
Alla de viktiga och ursprungliga förrättningar, som höra
samman med detta, har han skildrat med profetens all-
var och konstnärens kärlek. Han var ingen partiman,
ingen docerande moralist, men dä han målade en naken
kvinna, en grävande arbetare, en halvplöjd åker, ger han
oss i alla dessa fall en övertygelse om att man står
framför något verkligt värdefullt, och man erfar den
underbara känsla av vällust och smärta i förening, som
är de stora konstnärernas hemlighet att meddela, och
häri ligger det djupa sammanhanget med Michelangelo
och Rembrandt.

Lik dessa konsthistoriens störste uppträder Millet
nästan utan direkta föregångare.

Nederländaren Pieter Brueghel d. ä., den s. k. Bond-
Brueghel, hörde till de konstnärer Millet beundrade. Denne
grundläggare av bondmålningen såg visserligen med en
humoristisk blick på sina modeller, och humor t^^ckes
Millet ha saknat nästan till fel, men bägge hade den
djupt mänskliga blicken på ämnet.

Med bröderna Le Nains gedigna och allvarliga konst

— de inledde bondmåleriet i Frankrike — har Millets
en viss släktskap, i alla händelser står han dem närmare
än Ostades eller Brouwers karikatyrartade om också allt-
igenom konstnärliga bondskildringar.

Sjuttonhundratalets sentimentala och oäkta folkbilder

— Greuze och liknande — stå så långt från Millets
uppfattning som gärna tänkbart. Snarare skulle man då
hos Chardin finna den rena luft, som utmärker Millets
teckningar ur familjelivet.

BONDMÅLNING UNDER 180OTALET. 63

Leopold Robert var under 1820-talet den franske
målare, som sysselsatte sig med bondlivet men målade
det med den opéra-comique-iscensättning tiden fordrade.
Blygsamt förklarade Robert själv: Jag har velat söka
en konstart, som man ännu ej kände, och denna konst-
art har blivit omtyckt, det är alltid en fördel att vara
den förste. Leopold Robert är sålunda 1800-talets förste
bondmålare till tiden, men hans kolorerade italienska
teaterbönder ha nu huvudsakligen ett konsthistoriskt
intresse. De posera på ett sätt, som kommer de tyska
anekdotiskt skildrade bilderna ur bondlivet nästan att
verka naturliga.

E. Meyerheim och den norskfödde diisseldorfaren
A. Tidemand äro goda representanter för denna med
Millet samtida riktning, vars ihålighet först blir riktigt
tydlig, då man jämför deras tavlor med den store frans-
mannens.

Schweizaren B. Väutier och tysken L. Knaus ligga
i konstnärlig kraft ej litet över de nyssnämnda, vilka de
likna i ämnesval, men de äro dock artskilda från Millets
oändligt mycket djupare konst.

Den som i Frankrike till en viss grad stod vid hans
sida var Gustave Courbet. Dennes Stenknackayide ar-
be t ai-e väckte redan på 1850-talet åtskillig förargelse
och åsj^tade också detta. Courbet var i motsats till
Millet både politiskt och konstnärligt en partiman ; och en
önskan att förarga brackorna>' framträdde i många av hans
tavlor. De utgjorde dock med sina många konstnärliga
förtjänster dessutom en välgörande protest mot det
schablonmässiga i ämnesval och teknik. Helt visst fram-
kallade Courbet genom sina yttranden och sin målning

I

J

64 J. F. MILLET.

den uppfattningen hos allmänheten, att det verklig-a bond-
måleriet vore förenat med politiskt revolutionära åsikter
och syften. Detta är troligen den enkla förklaringen
pä många angrepp mot Millet.

A andra sidan bör man också ihågkoiftma, att den
strid, som stod om Courbets ämnen och om hans krav
på verklighetssinne, ej så litet bidrog att öppna parisar-
nas ögon för den fredlige, djupsinnige verklighetsmålarer
i Barbizon.

Den vördnad och ödmjukhet inför ämnet, som tyckas
vara nödvändiga för att tränga in i de stora hemligheterna,
hade väl knappast Courbet. Millet åter besatt dessa höga
egenskaper under hela sitt liv, och hans konst, som återger
den alldagligaste verklighet, låter oss blicka in i de ga-
tor och i de skönheter, som omgiva oss men som vi
utan hjälp ej varsebliva. X^ärklen blir durchgöttert* som
under antikens guldålder, men med i symfonien klingar
också den djupa, allvarliga ton, som i det europeiska
kulturlivet kom in med kristendomen.

Millet yttrade, att i konsten måste man släppa till
sitt skinn, måste släppa till hela sin personlighet. Och
häri har han rätt. W som mottagare av hans konst
kunna säga, att även smärtans dissonans måste höras i
det stora konstverket, förjaga allt vekligt och ytligt och
medverka, då själens alla strängar skola ljuda. Så är
fallet i Millets tavlor.

Det ligger ett stjxke världsförklaring i många av
Millets målningar, och som sådana äro de helt säkert
menade. Hur jordiska och materiella de än äro till sina
ämnen, det första intryxket blir i alla fall alltid häpnad
över det andliga innehållet, som strålar oss till mötes.

3 1 - Stickande ' hekdeflicka.

MSlaing i olja.

S—ITS3M. Lauri», MilUl.

66 J. F. MILLET.

Här finnes ingen didaktisk pekpinne, inga lärda allego-
riska spekulationer. 5>Det gamla vanliga» är uttalat med
en röst och på ett sätt, som kommer en att blygas
över sitt eget ytliga sätt att se på världen och naturen.
Man kommer osökt att tänka på de gamla profeterna,
som, skäggiga och långhåriga, i slitna mantlar talade ord,
som trängde till många hjärtan och kommo konungar att
böja sina huvuden.

Millet hade sina fel som alla människor, men till och
med denna lilla korta framställning av hans liv bör ha
visat, att han även som personlighet ingav vördnad.

Millet var både blyg och blygsam. Då hans Ange-
lus, vilken han ansåg vara en av sina bästa tavlor, år
1873 såldes för 50,000 francs, yttrade han, att det var
för mycket betalt. Själv hade han fått nöja sig med
ett par tusen francs, då han sålde denna tavla. Han
hade troligen utan tillgjordhet känt sig illa berörd, om
han levat, då den sedan steg till 800,000 francs.

Det ligger något tragikomiskt i att dessa enorma
summor nämnas i sammanhang med Millet. Han, som
ej kunde sköta pengar, som hade små behov, som ej
tyckte om lyx, skulle genom dessa små tavlor av grä-
vande och svettiga bönder, av bondflickor, som ej en
gång voro vackra, skapa stora förmögenheter och få
millioner att rulla. Han, den enkle mannen i träskor,
målade tavlor, för vilka den franska staten förgäves
skulle bjuda över en halv million. Detta hör till den
historiens ironi, över vilken man allt efter temperament
förargas eller småler. Millets tavlors köpvärde blir tro-
ligen alltid ett intresse för millionärer och mycket rika
museer, deras konstvärde rör däremot alla.

JÄMFÖRELSE MELLAN MELLET OCH JULES BRETON. 6/

$2. KoKPSvÄRUEN. La nuée de corbeaux.
TeokDiDS av Millel.

Bland de franska bondmålare, vilka verkade sam-
tidigt med Millet, märkes Jules Breton, vilkens bond-
flickor, som Millet sade, svoro, för vackra för att stanna
på landet». Breton var just en av den sorts förståndiga och
korrekta målare, vilkas verk av »måttfulla* konstgran-
skare och av publiken framhöUos som det rätta gentemot
Miliets »överdrifter».

Direkt påverkad av Millet är Bastien-Lepage, som
i sina bondbilder både vackert, sant och gripande skild-
rar arbetets tunga och hetta. Lhermitte var vid 1900-
talets ingång väl den grundligaste bondmålaren av den
Milletska sorten. Hans tavlor ha dock något torrare och

68 J. F. MILLET.

mera prosaiskt än mästarens, vilkens storhet just består i
att han är djupt personlig och därför oefterhärmlig.

Starka intr)'ck frän Barbizon medförde också Berlin-
målaren Max Liebermann, vilken för Tyskland bet>'dde
det realistiska genombrottet. Bland svenska målare vet
jag utom Karl Nordström knappast någon, som kan sägas
påminna om Millet. I Nordströms kolteckningar ligger
ej sällan en manlig melankoli, som — hur personlig den
än är — leder tanken till den store mästaren i Barbizon.

Millet har knappast målat någon tavla med religiöst
ämne, och ändå ger hans konst ett så starkt religiöst
intr)'ck. Han har målat arbetets höga visa, och ändå
går det genom alla hans tavlor en stämning av högtidlig
frid. Utan trångsinthet, utan partisinne, glädjande sig
åt det sköna från alla tider, arbetade han på att visa
bondeståndets naturliga höghet. Själv av bondesläkt, ar-
betade han med en bondes allvar och ihärdighet. Han
gick lika litet ur vägen för mödan som för smärtan, och
kanske ha hans tavlor just därigenom det äkta mänsk-
liga drag, som gör dem på det djupaste och innerligaste
sätt — dyrbara.

Litteratur.

Henry Marcel, J. F. Millet. Paris 1904.

Walther Gensel, Millet und Rousseau. Bielefeld und Leipzig 1898.

Julia Cartwright, J. F. Millet, his Life and Letters. London.

Alfred Slnsier, J. F. Millet Paris.

Arsenk Alexandre, J. F. Millet London.

Richard Muther, J. F. Millet Berlin.

CARL G. L A U R I N

Konsthistoria

Sjätte upplagan. Rikt illastrerad. Kr. 24, iab.
kr. 37. Skolapplaga kr. 4: 50.

Skämtbilden

och de88 historia i konsten. Andra applagan.
Kr. 15: — , inb. 17: — .

Kulturhistorisk bilderbok

1400— 1900. Kr. 19: — , inb. 23: — .

Våld och Vald

Nationalistiska och rcTolationira rörelser i
Franklike. Tredje upplagan. Kr. 12: — , inb. 15:—.

Sverige genom konstnärsögon

Med talrika reproduktioner efter tavlor av våra
förnKmsta konstnärer. Kr. 3:25, inb. 4:50.
Finnes även i tysk och engelsk upplaga.

Stockholm genom konstnärsögon

Med talrika reproduktioner efter tavlor av våra
förnämsta konstnärer. Kr. 3:25, inb. 4:50.
Finnes även i tysk och engelsk upplaga.

Svensk självprövning

Tredje upplagan. Kr. 1:50, inb. 2:75.

Ros och Ris

Från Stockholms teatrar 1 903—1 913. Kr. 13: 50,
inb. 15: — .

Folklynnen

Sjunde upplagan. Kr. 9:75f inb. 12:50.

Kvinnolynnen

Femte upplagan. Kr. 2:25.

Alla ha rätt

samt andra uppsatser med anledning av världs-
kriget Tredje upplagan. Kr. 3:75.

P. A, NORSTEDT <&• SÖNERS FÖRLAG

i

PRIS 3 ^R* JO ÖRE

NOMTIOT STHfl Wt
179269

n